PR a retro EEE EEE a Oe ee QT x en r a rain ee eg ae arte a Te etre anna Bo on 0 660 rw en mr een en near me Ponts Pont ot heh D no akt totems a Do Ng a age heiten Rn mn ew u fe wu v DR | i Lu CA : } N 5 A ua Ki ft EN, ae Ab DU jf 1) | APRES lee = Å wat ‘all L N co oo u 2 te ES roan Le b ge > un ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT It PÄ FÖRANSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UTGIFVEN AF JACOB SPÄNGBERG FEMTE ÄRGÄNGEN 1884 STOCKHOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1884 INNEHÄLL. ANDERSSON, C. G., Iakttagelser öfver nägra insekters lefnadsförhäl- Tandens an Me Br EL EAN en elta Sid 6185 AURIVILLIUS, CHRISTOPHER, Svensk- aa entomologisk literatur 1883 » 79 , Den Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst CODE GR ONDES IS D ARR es ean » 189 HANSEN, H. J., Nekrolog over JORGEN CHRISTIAN SCHIODTE........- » IOI HOFGREN, GOTTFRIED, och NORDSTROM, SIMON, Revisionsberättelse för cline DOS ee EE LE SE ANSE OR AA SA ao BIS fr A Ne es OP TUE » 07 HOLMGREN, AUG. E., Ollonborrhärjningen pa Rickarums kronopark i Kristianstads län 1883, redogörelse afgifven till kongl. domän- (Si EL ETT a DE ee Da en eben nc Len » 43 , Parasitsteklar insamlade i Norrland och Lappland af Jou. ARCO RICHER fees ET PAT uate 5 Ree Ses BEE ENT OS, , Gräsmasken, nagra ord med anledning af denna inc Done und D NUEANU CESS 37.222 en ae DSI LAMPA, SVEN, Dradycellus rufithorax SAHLB., en för Sverige ny Sri EE a ee emt ea nh a Poa A apnea poten ok Pr OR MOE , Anteckningar om sällsyntare eue ANS Re Sr SOL AD MEves, W., Mindre bekanta eller for Sverige nya nattfjärilar ......... DOUTE v. Post, H., Bidrag till Dödskallefjärilens (Acherontia Atropos) lef- nadshisteriae un a Lil aie Ne pe anh ep dd ees LE Rs Ya 100 fe) REUTER, OÖ. M., Entimeinpiske isditstenden, fran Societas pro oe una et Flora Fennica sammanträden åren 1882 och 1883 -..... » 163 , Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera Hete- ZapieLan ee aa ee iss EEE BIE ap ee SE ILO Met) iy 2 , Species Capsidarum quas legit Sheditie daniel Galateae .. » 195 ae O. TH., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm ärssammankomst den 14 dec. 1883, den 29 febr., 10 maj och ML Koll er is ee SIRS Ta mar pees cy oe a Es sid. 52, 69, 95, 201 , Nekrolog öfver OLOF IMMANUEL FAHRAUS ...........-.--.----- » III 3 RER GOALIE SE ee ee ee ls Lan RER ARE Se 1 27 , Nekrolog öfver: ANDERS FREDRIK REGNELL.......-....------- » 191 ER G., Fortsatte iagttagelser over arktiske AE meta- EEE. ELSE NA Ni » 139 SCHÖYEN, W. M., Om Micropteryx-larvernes optræden i vore birke- Je esate, ENS AUREL eae a UNE TR » 37 Iv ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. ScHOYEN, W. M., Tilvæxt til Norges lepidopterfauna fra de senere aar Sid. , Nogle exempler paa insekters masseoptræden i de sidste par aar ou D ee em ae M nome MN, SPÄNGBERG, Jacon, Nekrolog öfver PETER VON MÖLLER , Nekrolog öfver Oscar ELIS LEONARD DAHM —— , Orchestes populi L. i Gefletrakten ... ...... une 2 SÖRENSEN, WILLIAM, Træk af nogle sydamerikanske insekters binlapt » , Om et par punkter af phalangidernes anatomi THEDENIUS, K. FR., Zeucania straminea TREITSCHE, en för Skandi- navien ny Noctuid WALLENGREN, H. D. J., Förteckning 4 de Limnophilidæ, Apataniidz och Sericostomatide som hittills blifvit funna pa skandinaviska halfon er rie RESUMES. ANDERSSON, C.-G., Observations sur la vie de quelques insectes...... AURIVILLIUS, CHR., Séance de la Société entomologique à Stockholm, Jeter octobrewroscA ee ee a a deaths ER Lo HANSEN, H.-J., Necrologie de Hase SCHIODIEE FR HOLMGREN, AUG.-E., Ravages causés par les Hannetons dans une forêt de l'État, à Rickarum, Scanie, 1883.0 22.2 2s Se SÄ » , Hyménoptères parasites recueillis en Norrland et en Laponie par M. JOH: RUDOLPHI ee ER Er ———, La Charée du gramen. Quelques mots par antes à l’ap- parition de cet insecte nuisible en Norrland dans l’année 1883 > LAMPA, SVEN, Pradycellus rufithorax SAHLE....... , Notes sur des Lépidoptéres suédois d’une certaine rareté ... » Meves, W., Papillons nocturnes peu connus ou nouveaux en Suède » v. Post, H., Contributions à la biologie de la Tête de mot (Ache- pong, ALU OPBOS). -- oe on Se eae REUTER, O.-M., Communications entomologiques des réunions de 1882 et de 1883 de la »Societas pro Fauna et Flora fennica» ...... » , Hémiptéres de la Finlande et de la Scandinavie... » , Species Capsidarum quas legit Expeditio danica Galateae ... » SANDAHL, O.-TH., Bulletins des séances de 14 déc. 1883, des 29 fé- vrier, 10 mai et 14 déc. 1884 de la Société entomologique a Stockholm. ra ee. essen Re er ERS ES 9 D EE CES , Necrologie de aan Finraws eee ee ee ot) , 2eusera pyrina L. (Zeusera Aesculs L.) rt » , Nécrologie de ANDERS FREDRIK REGNELL ........-.-.---+--0-- » SANDBERG, G., Continuation des observations sur les métamorphoses des Lépidoptéres ‘arctiques 2.2... 25J.32¢c ser ene ee » SCHÔYEN, W.-M., Sur les ravages exercés par les larves de Micro- Dtéryx dans les forêts de bouleaux de la Norvége...............--- » 115 225, 226 207 89: 92 222 92 222 94 228 225 225, 229 230 209 225 228. 222 88 INNEHÅLL. SCHÔYEN, W.-M., Additions à la Faune Lépidoptère de la Norvége dans le courant des dernigres années , Quelques exemples d’apparitions en masses d’insectes dans le egurant. des dernieres ones! Li. zu ed ae ne SPÄNGBERG, JACOB, Nécrologie de PETER VON MÖLLER , Nécrologie de O.-E.-L. Daum ............... , Orchestes populi L. a Gefle SÖRENSEN, WILLIAM, Esquisses biologiques concernant quelques in- sectes de l'Amérique du Sud , Quelques observations concernant l’anatomie des Phalangides THEDENIUS, K.-FR., Zeucania straminea TREITSCHE, Noctuide nou- vellespoux sla, Scand inane 9 5c ul nein siden ds À. de WALLENGREN, H.-D.-J., Liste des Limnophilides, des Apataniides et des Séricostomatides trouvées jusqu’ici dans la Péninsule scandinave DE SARSKILDA HAFTENAS INNEHALL. Haft. 1 och 2. SORENSEN, WILLIAM, Trek af nogle sydamerikanske insekters biologi , Om et par punkter af phalangidernes anatomi.. > SenöveN, W. M., Om Micropteryx-larvernes dp, i vore be skove HOLMGREN, AUG. E., Ollonborrhärjningen pa Rickarums kronopark i Kristianstads län 1883, redogörelse afgifven till kongl. domän- SERIE or AR RE PRE Pe RE EEE DD grt a Sy SANDAHL, ©. TH., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm ärssammankomst den 14 Dec. 1883..............-...-........ sug SCHOYEN, W. M., Tilvæxt til Norges watson enlaces fra dis’ senere aar LAMPA, SVEN, Dradycellus rufithorax SAHLB., en för Sverige ny skalbagge..... heure Rs zum. ar SIR AEA HOLMGREN, AUG. EMIL, Pasaisititelita see i ee oii Lapp- land af Jou. ESEL DIDI DEN op Er ae ER SPÄNGBERG, JACOB, Nekrolog öfver PETER VON MOLLER ......-.-..- SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomstydenii29 Bebrir#1884 11211. ste. stt nn an et MEVES, W., Mindre bekanta eller för Sverige nya nattfj ärilar ISS SPÅNGBERG, JACOB, Nekrolog öfver OSCAR ELIS LEONARD DAHM... AURIVILLIUS, CHRISTOPHER, Svensk-norsk entomologisk literatur 1883 SCHÖYEN, W. M., Nogle exempler paa insekters masseoptreden i de sidste par aar ..: RESUMES. SORENSEN, WILLIAM, Esquisses biologiques concernant quelques in- sectes de l'Amérique du Sud......... Sid. 229 207 210 26 37 88 VI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. SÖRENSEN, WILLIAM, Quelques observations concernant l'anatomie des Phaipgides 5535: sed acc bock sects ise CRE PR POP Res SCHÔYEN, W.-M., Sur les ravages exercés par les larves de Micro- ptéryx dans les forêts de bouleaux de la Norvege.................. HOLMGREN, AUG.-E., Ravages causés par les Hannetons dans une forêt de l'État, à Rickarum, Scanie, 1883 .......-.------------------ SANDAHL, O.-TH., Grande séance annuelle de la Société entomolo- gique, à Stockholm, le 14 décembre 1883.22 000 2... SCHÔYEN, W.-M., Additions à la Faune Lépidoptère de la Norvége dans Mlellepurant des dernières ‘années MEN MN LAMPA, SVEN, Sradycellus rufithorax SAHLB. ........----.-------------- HOLMGREN, A.-E., Hyménoptères parasites recueillis en Norland et enelgponicepar Ms, JOH. MRUD OLE Re sas CEE RIRES SPÅNGBERG, JACOB, Nécrologie de PETER VON MÖLLER ...-..-........ SANDAHL, O.-TH., Séance de la Société entomologique a Stockholm le? 29 .,fevnierk 18842: 719 3 Sa he eee VUE NC a ee MEVES, W., Papillons nocturnes peu connus ou nouveaux en Suède SPÅNGBERG, JACOB, Nécrologie de O.-E.-L. DAHM................--.-- SCHÖYEN, W.-M., Quelques exemples d'apparitions en masses d’in- sectes dans le courant des dernières années. -_......-.----.--------- Häft. 3. SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningens sammankomst den #0 maj requis 1: ren a ET HOFGREN, GOTTFRIED, och NORDSTRÖM, SIMON, Revisionsberättelse For ar TAR gr. TE ER aoe THEDENIUS, K. Fr., Zeucania straminea 'TREITSCHE, en för Skan- dinavien ny. Noctuid 22.22 AREA ML eee SLR HANSEN, H. J., Nekrolog öfver JORGEN CHRISTIAN SCHIGDTE _..... SANDAHL, O. TH., Nekrolog öfver OLOF IMMANUEL FÄHRAUS...... WALLENGREN, H. D. J., Förteckning 4 de Limnophilidæ, Apataniidæ och Scricostomatidæ som hittills blifvit funna på skandinaviska Dans Mr pe 222 ee SANDBERG, G., Fortsatte iagttagelser over arktiske sommerfugles meta- morphoserdy: 2. sl ban M msn PRE SENS LAMPA, SVEN, Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera... HOLMGREN, AUG. EMIL, Gräsmasken, några ord med anledning af denna skadeinsekts uppträdande i Norrland 1883 _.................. SANDAHL,; O.:ı Teri cZeukeralpyrinas Encarta} EN HE teen REUTER, O. M., Entomologiska meddelanden fran Societas’ pro Fa- una et Flora Fennica sammanträden aren 1882 och 1883 ...... Tillka@nnapgifvanden ss: 2.2 sos. 5-0 e2 ce ee ee ee REUTER, O. M., Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera Hieteroptera .::....... 4 sosse cheek dap eee BER ee ee A ee Sid. » » 88 88 100 IOI 111 INNEHÄLL. ANDERSSON, C. G., lakttagelser öfver några insekters lefnadsförhäl- AURIVILLIUS, CHR., Den. Entomologiska Föreningens i Stockholm saumankomstrdens I oktober” 1884-22-72 rte 0 SANDAHL, O. TH., Nekrolog öfver ANDERS FREDRIK REGNELL _ ... v. Post, H., Bidrag till Dödskallefjärilens (Acherontia Atropos) lef- RICE ALSEH( SEO a SE RR 3 MCE RER Re NS à ve. PUR rt A REUTER, O. M., Species Caspidarum quas legit expeditio danica Ga- ERA LL SR LEE een a ee SPÅNGBERG, JACOB, Orchestes populi L. i Gefletrakten .............-.... SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm ärs- sammankomst den 14 december 1884 ...-------------------.- 2... RESUMES. SANDAHL, O.-TH., Réunion de la Société entomologique à Stockholm, JS TH) TERM Ahoy be te VARAR ARERR ie eet te AR Med ND THEDENIUS, K.-FR., Zexcania straminea TREITSCHE, Noctuide nou- velletpounslassScandınaen =... en HANSEN, H.-J., Nécrologie de JÖRGEN-CHRISTIAN SCHIÖDTE ......... SANDAHL, O.-TH., Necrologie de OLOF-IMMANUEL FÄHRAUS ......... WALLENGREN, H.-D.-J., Liste des Limnophilides, des Apataniides et des Séricostomatides trouvées jusqu’ici dans la Péninsule scandinave SANDBERG, G., Continuation des observations sur les métamorphoses dass Bemidopterestaretignes +. na Le us. 212. LAMPA, SVEN, Notes sur des Lépidoptéres suédois d’une certaine rareté HOLMGREN, AUG. EMIL, La Charée du gramen. Quelques mots par rapport à l’apparition de cet insecte nuisible en Norrland dans MAMNCEE rosa Cea sees se RE er 298 ER ee CAM eee SANDAHL, O.-TH., Zeuzera pyrina L. (Zeuzera Aesculi L.)...----.- REUTER, O.-M., Communications entomologiques des réunions de 1882 et de 1883 de la »Societas pro Fauna et Flora fennica». , Hémiptéres heteropteres de la Finlande et de la Scandinavie ANDERSSON, C.-G., Observations sur la vie de quelques insectes AURIVILLIUS, CHR., Séance de la Société entomologique a Stockholm, TEKNO EEG BIE EO Oat ee? © ens a ek ee SANDAHL, O.-TH., Nécrologie de ANDERS FREDRIK REGNELL........- v. Post, H., Contributions 4 la biologie de la Téte de mot (Ache- HOLLIS a LTO) Ves RE De EEE Oe oe et Mod REUTER, O.-M., Species Capsidarum quas legit expeditio danica Ga- HOSES ok ee Re a ehe hen SPÄNGBERG, ]., Orchestes popult L. à Gefle ooo sosse ....--....- --- SANDAHL, Osc.-TH., Grande séance annulle de la Société entomolo- gique a Stockholm, le 14 décembre 1884 .............-..----------- nn — » » » VII 185 189 191 193 195 200 201 205 207 207 209 210 222 22% 222 225 225 225 225 226 228 228 229 229 229 u... “rx « “an Kane : ie (44 ob ci! Lite Spr HAUS pans er + v { CR ee DT RE Er I ITS je ese Sales “ Nye, cy.) OGL © ee pee hy Mal od EES: PT OS Anden wur ” Tee Ne “tg nicht aay tie HE rl: Æ sc è | LA CON A ee: TIER à oe + ER UEFA 23 ‘ vs | i 6 Sapigalimnaiay BES al of nding 155 MESA Ao 3 er | | 200.4 ".. Na sat TO RE een ECC vie em of al M nf Er : i is dr + pi À + Luo east nette BITES Ma F WER je Inn QUE 1 a ù 1p EF AC AEE ed ST se iA soph DU. pra ol DISC TON | | RU afta), AN SLA NOR La förs (LA VON TEEN KA aT AN 9 polos he: re Du. if + 4 "Bege ese a Fa bog,“ à bia ARUMLMMI-ATONEY 3% Ai (eH ye 0 KAR In ah 1/4, 44h „hd feb ot tached £ at r rain sicht akeanh alpha zahle ae ren ol were a ana: ny « Sana ah DEE bte Lo au te und a pyr Mati snigizae sun'h solar eotdiqohiqh Keil wal eave, apres, LE buts tent ENT > Hal anh ONE Maux IL punk totctero ti cs dunes stade ns Ot) gr oli imeca'e à: dd 1 u LÄR rahe SPC ACT & rn Lo SOMMEIL CARE ri) BE RR dub Shane) RS AE S | ESA] “a ‘ > - t nl eon Dimofodmctite aa tru ection wits, fv. Ar iM en ineicieiol M rs Rund dir mails bain slave, oN = 7 Rés rie adtiaant FM foun. oly gigant vi Heals te ee een. suphaolostilia blött st 214088 “JO ana 1; en vis: 3 BR Blase vn A iced ET ee ait: sb bir Ilona LS a, a oe NG pen A N EST ite u ws À “nok pinot inde thyak deg sures eg 3) soif 1: Mas CE Ré ea Yuan dont 2 OA FRE Ben, nenn OR PAUL wer = IOMDNTS ala ab Hmm de MEME ER La ie ii a Mt sh awl er > pt Sat ‘D fe) 4 \ <8 4 = vee Å eds + ARE 4 N dus ne LE” = DID SE 4 "HR i , er N oh? w Ay ol > TE TEA Al ast 4 Ay RE vå NA 0 plates oa TRAK AF NOGLE SYDAMERIKANSKE INSECTERS BIOLOGI VED WILLIAM SÖRENSEN. (Tab. 1. Fig. 1—16.) Under mit Ophold i 1877—78 hos mine gjæstfrie Venner, Herrerne CHRISTIERNSON Og STRUNCK, ved Riacho del Oro’s Ud- löb i Rio Paraguay beskjæftigede jeg mig med nogle anatomiske og physiologiske Studier, deels af Gonyleptiderne,' deels af Ly- dorganerne hos Characiner og Siluroider.* Naar jeg var over- haands tret af den med disse Arbejder forbundne Stillesidden, foretog jeg mig Smaaudflugter 1 den nærmeste Deel af Skoven og Camp’en for at glæde mig over den fyldige Natur. Det jeg derved og paa anden Viis har havt Leilighed til at iagttage af forskjellige Insecters Liv, tillader jeg mig at fremstille her. Termiter. Af disse kunstfeerdige Dyr har jeg her seet tre Arter, som jeg ikke har kunnet faae til at falde sammen med Beskrivelsen af nogen af de hidtil kjendte Arter og som jeg derfor har be- skrevet ved Slutningen af nærværende lille Afhandling. ! Om Bygningen af Gonyleptiderne, en Type af Arachnidernes Classe (Naturhist. Tidsskrift 3 R., Bd. XII, p. 97—222). ? Resultaterne heraf vil, forhaabentlig til næste Aar, fremkomme i en Afhandling, betitlet: Om Lydorganer hos Fiske. Entomol. Tidskr. Arg, 5, H. 1 (1884). I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Termes Strunckii. Denne Termit er en lille Art, hvis mærkværdigt smaae Sol- dater — de overgaae ikke synderligt Arbejderne i Störrelse — ere slanke ligesom disse. Deres Boer, som de opföre paa Træ- ernes Stammer, have et ejendommeligt nubbret Udseende paa Grund af at Overfladen gaaer op og ned, rettende sig efter de yderste Kammeres Form. Massen, hvaraf de bestaae, er egentlig nöddebrun, men selve Overfladen bliver under Indflydelsen af Vejrliget askegraat, saa at de, hvad Farven angaaer, let falde sam- men med Barken paa de Træer, hvorpaa de sidde. Saameget desto mere stikke de af ved deres mere eller mindre knudefor- mige Udseende. De findes temmelig ligeligt spredte over Sko- ven, saavel i Udkanterne som i det Indre af Skovöerne (thi i denne Form optræder Urskoven her) og ere talrige overalt, ikke alene ved Riacho del Oro men ogsaa paa andre Steder, som jeg har seet, af den Argentinske Republiks store Provinds El Gran Chaco, mellem Ascuncion og Mundingen af Rio Paraguay. Om det kun er een Art, der er udbredt her, eller maaske flere, skal jeg ikke kunne sige med Bestemthed, da det som Regel er me- get vanskeligt at komme til Rederne. De ere nemlig kun meget sjeldent anbragte paa den nederste Deel af Stammen og kun eengang, ved Riacho Corumba, har jeg seet et Bo tet ved Fo- den af et (halvt omstyrtet) Tre; men som oftest sidde de 20— 30 Fod over Jorden, Störrelsen er meget forskjellig: de mindste, som jeg da har lagt Mærke til, vare vel et Qvarter (ca. 1,5 Dem) efter deres störste Dimension; den störste sad i en 7 Fods Höjde paa en over 6 Fod tyk Træstamme, omgav denne paa alle Sider og ragede en 2 Fod frem fra Stammens Overflade med en lod- ret Udstrækning af 3 Fod. Den har altsaa havt et Rumfang af omtrent 66 Cubikfod (ca. 2,3 Cubikmeter). Det Indre bestaaer af Kammere (Celler), der have en meget uregelmessig Form og vel en meget forskjellig Störrelse men dog altid ere store i Forhold til Dyrenes Lidenhed (störste Diameter fra 7—30 Mm.; mindste fra 4—17 Mm.); de staae 1 Forbin- delse med hinanden ved smaae, i Gjennemsnit elliptiske Gange (hvis störste Diameter er 2,5 Mm.), oftest saa korte, at de blot vise sig som en Aabning paa Skilleveggen mellem Kamrene. SORENSEN: TRÆK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 3 Massen bestaaer af tygget Plantesubstans, vistnok væsentligt Bark og er meget skjör, saa meget desto mere som Væggene ere me- get tynde, ikke ı Mm.; de knuses derfor, naar Træet fældes, hvorpaa de sidde. Det er derfor ingenlunde let at skaffe sig et smukt Exemplar af denne Arts Bo. De anlægge deres bedækkede Gange i eller paa Barken af det Trz, hvorpaa de have opslaaet deres Bolig, men benytte sig kun af Gange 1 Veddet, hvis dette iforveien er huult, og de öde- legge ikke Træernes Ved,’ Noget, jeg med Lethed har kunnet overbevise mig om, da jeg har seet en Mængde fældede Treer: hvor der da fandtes Termiter inde 1 Veddet, var det altid i na- turlige Huulheder, Spalter, oftest meget vide, men aldrig Gange. Og Tömmerhuggerne der paa Stedet faldede da ogsaa ligesaa vel de Trzer, hvorpa der fandtes Termitreder, som andre; hvad de neppe vilde have gjort, naar deres Erfaring havde lært dem, at Termiterne ödelagde Veddet. Hvor deres Gange krydses paa Barkens Overflade, var der undertiden bygget en lille Klump med nogle ganske faa Kammere i, men jeg har aldrig seet mere end een Rede paa samme Tre, saa at jeg antager, at denne Art vedbliver med at bygge Reden större med Tiden. Termes Christiernsonii. Det sydligste Sted, hvor jeg 1 den Argentinske Republik har seet Termiter, er ı Provindsen Santa Fe, et Par Miil Nord for Rosario, hvor jeg fandt nogle faa Individer under Hestegjödning paa Camp’en. Imidlertid var det mig ikke muligt at see nogen Tue og jeg formoder derfor, at de her have nöjedes med at indrette sig nede i Jorden. — Nogle Mile Nord for Byen Pa- rana, i Provindsen Entre-Rios, var der etsteds paa Camp’en tal- rige Termitboer ovenpaa Jorden, omtrent af Störrelse som et Muldvarpeskud. * Men först oppe i Provindsen El Gran Chaco optraadte de ! Hermed vere det dog ikke sagt, at de ikke skulde angribe trösket Tre; det gjére de temmelig sikkert, ligesom T. Christiernsonii. ? De ved Rosario og Parana forekommende Termiter tilhörte ikke T. Christiernsonii. 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. paa Jorden byggende Termiters Reder med anseeligere Former. Den almindeligst udbredte var T. Christiernsonii, som findes mange Steder paa Camp’en — thi der er nemlig visse Strækninger, hvor Termiterne ikke findes, som jeg mener at have bemaerket, paa Grund af, at Camp’en der er udsat for, til visse Tider, at sættes under Vand. Men næsten overalt optræde de meget sel- skabeligt, saa at deres Boer paa visse Steder staae med kun faa Alens Mellemrum. De ere kegleformige med afrundet Spids og opnaae som oftest kun en Höjde af godt 3 Fod med en Grund- diameter af omtrent 4 Fod, altsaa et Rumfang af henved ı2 Cubikfod (ikke fuldt */, Cubikmeter). Imidlertid er der et vist Forhold mellem deres Störrelse og inbyrdes Afstand; thi jo större denne er, desto större ere de enkelte Boer. Saaledes vare spredt staaende Tuer af 4—5 Fods Höjde ikke sjeldne. Men kun en eneste har jeg seet, som var 10 Fod höj;' den stod ligeoven- over den paa dette Sted höje og stejle Brink ved Riacho del Oro, hvor de Herrer CHRISTIERNSON og STRUNCK havde et af deres væsentligste Udskibningssteder af Tömmer; men den var ogsaa fuldstændig isoleret, idet den nærmeste Termitrede var flere hundrede Alen borte. Den var mere spids end ellers, idet den kun havde en Grunddiameter af 5 Fod; dens Rumfang var saa- ledes omtrent 65 Cubikfod. Hvor de ere meget tætstaaende, findes der ogsaa altid unge Reder i forskjellige Udviklingstrin. Begyndelsen til en ny Rede gjöre Insecterne ved at sammenkline Straaene i en Græstue med Leer, og overeensstemmende hermed vokser Boet först stærkt 1 Höjden; saaledes ere de 1 Fod höje med kun 4 Tommers Tyk- kelse. Naar det har denne Störrelse, er det meget skjört og löst i sin Masse paa Grund af, at en forholdsvis stor Deel af det indtages af Græsstraaene, der endnu stikke op ovenover Re- den. Dennes Form er som en Folge deraf tillige meget uregel- mæssig. Men efterhaanden forsvinde Græsstraaene baade over og indeni Reden, altsom denne tiltager 1 Stôrrelse. Er den fürst blevet en 2 Fod höj, er selve dens Masse fast nok, men den kan endnu med Lethed rives omkuld, idet den, om jeg saa maa sige, ikke endnu er groet fast til Jorden. Ved store Boer ' Det maa dog bemerkes, at jeg egentlig ikke veed, om den var beboet af den her omhandlede Art, da jeg ikke aabnede den. SORENSEN: TRAK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 5 er der derimod ingen skarp Grændse mellem den overjordiske og den underjordiske Deel, og de ere tillige saa faste, at det kun er muligt at aabne dem med en Hakke. Af de större Tuer ‚har jeg vel nok aabnet endeel, men kun nogle faa (vel omtrent 6) har jeg, for at udtage Dronningen, brudt ned ligetil Jordens Overflade; men jeg fandt ikke Dronning i nogen af dem. Man kunde maaske deraf slutte, at det Kammer, hvori Dronningen opholdt sig, fandtes nede i selve Jorden. Dette kan jeg imid- lertid ikke troe, da der i de större Reder ikke fandtes egentlige Gallerier ved Jordens Overflade men kun Begyndelsen af de fra Boet udgaaende underjordiske Gange. Men tager man nu tillige Hensyn til, at der findes Boer af meget forskjellig Störrelse og altsaa meget forskjellig Alder mellem hverandre, sammentrængte paa et lille Areal, og at der (ogsaa i de Reder, hvori jeg havde forvisset mig om at der ingen Dronning var) fandtes Individer af alle Udviklingstrin, saa er det mig ikke muligt at indsee andet end at (endeel af) de större og smaae Tuer i Virkeligheden til- sammen udgjöre een Stat, eet Samfund, hvormed det ogsaa fore- kommer mig at passe fortræffeligt, at de (meget) store Tuer vare mere eller mindre isolerede, med andre Ord: at Termiterne af denne og efterfolgende Art skaffe sig större Huuslejlighed enten ved simpelthen at forstörre det gamle Bo eller ved at anlegge nye ved Siden af." Hertil kommer endnu, at jeg har truffet vingede Individer i smaae Boer, neppe 1,5 Fod höje. — Af de vanskeligere tilgjengelig Reder af T. Strunckii har jeg kun giennemrodet et Exemplar, men der fandtes ogssa en Dronning i den. | De bestaae af det fineste Leer og Massen er heelt igiennem 2 eensartet, med Undtagelse af en Kjerne,” der ligger omtrent i Höjde med Jordskorpen; den er meget skjör, da Væggene mel- lem de her foröyrigt temmelig snævre Gallerier (7 Mm.) ere me- ' Denne Tankecombination har, hvor simpel den end er, först fremstillet sig for mig, efterat jeg havde forladt Landet. Ellers vilde jeg naturligviis have foretaget en Pröve paa Rigtigheden deraf ved at nedbryde nogle af de meget store Tuer, hvoraf der tilfældigviis ingen fandtes i Nærheden af vore Hytter. * En lignende er beskrevet af EUDELIN DE JOUVILLE fra en Ceylonsk Jordtermits Rede. — See HAGEN: Monographie der Termiten. Linnæa ento- mologica Bd. XII, 1858, p. 249. 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. get tynde (r Mm.); de ere desuden heelt igjennem sorte, idet Leret er stærkt bitumineust, saa at det brænder med klar Flamme uden dog at tabe synderlig af sin Vægt. I den övrige, langt större Deel af Reden, udgjöre derimod Gallerierne den mindste Deel, idet Væggene imellem dem her ere betydeligt tykkere. Der kan ikke godt vere Tale om Kammere, da Gallerierne (som jeg foretrækker at kalde dem), der tilsyneladende gaae uden no- gen bestemt Orden, ikke have nogen — end ikke tilnærmelsesvis -— bestemt Form men slynge sig igjennem Tuen, snart videre, snart snævrere; hist og her förer der smaae Stikgange fra det ene Galleri til det andet.* Gallerivæggene ere overalt overtrukne med en tynd sort, bitumineus Skorpe. Naar man slaaer Hul paa et Bo, flygte Arbejderne, medens Soldaterne modigt komme frem i Brechen, hidkaldte ved den Lyd, som baade Arbejderne og Soldaterne (hos denne Art) frem- bringe ved, gjentagne Gange, hurtigt at slaae Hovedet imod Gal- leriernes Vægge. Denne Lyd er vel yderst svag for det enkelte Individs Vedkommende, men tilsammen frembringe de en Lyd, der aldeles lyder som en, tydeligt hörlig Hvislen. Denne Arts Soldater bide meget kraftigt med deres seglformige Mandibler og angribe med den samme Hensynslöshed for deres eget Liv som Myrer under lignende Forhold — men paa Grund af deres Blind- hed langtfra med den samme Energi, idet de aldrig forlade Boet for at skride til Offensiven. De holde sig kun 1 selve Brechen; bryder man derfor fremdeles ned paa Tuen, trække de sig tilbage til Brechens nye Rand. Jeg har aldrig fundet Forraad af Födemidler i denne eller den paafölgende Arts Tuer. Af andre Insecter har jeg i denne Arts Reder kun fundet folgende: en enkelt Gang, i et temmelig ungt Bo, nogle Lamel- licornlarver, som ved deres Gravning havde bragt Gallerierne til at styrte sammen paa deres Vej — underligt nok, at Temiterne ikke havde dræbt dem — de levede vistnok af Græsstraaene i Boets Indre; et Par Gange hos T. Orensis en Elaterlarve. Intet af disse Dyr vil imidlertid kunne siges at staae i nogen organisk ! Den yderste gallerilöse Skorpe er 20—25 Mm. tyk; Galleriernes störste Vidde 15—18 Mm., i »Kjernens 7 Mm.; Væggenes Tykkelse 3—10 Mm., i »Kjernen» 1 Mm.; Stikgangenes Vidde 2—3 Mm, SORENSEN: TRASK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 7 Forbindelse med Termitsamfundet, men endnu mindre gjælder dette om nogle Pompilier, der havde indrettet sig deres enkelt- staaende Celler i den yderste, gallerilése Veg af en stor Tue af T. Orensis. Ofte havde nogle Myrer (en mindre, sort Art), der udelukkende leve af Planteföde, indkvarteret sig 1 Termitboerne, men de fandtes da altid 1 Toppen af dem, hvorved begge Par- ter vare vel tjente. Myrerne havde da altid nogle Huller for- oven paa Boets Veg. Jeg har ikke lagt Marke, at den Deel, som de beboede, var afsondret fra den nederste Deel, hvor Ter- miterne opholdt sig. Bröd man Hul paa en saadan af Myrer og Termiter i Fællig beboet Tue, styrtede Myrerne sig ganske vist som rasende over Termiterne, naar de bleve blandede sammen; men ved slige Lejligheder kaste Myrer sig jo over Alt muligt. Ellers tilföjede de dem vistnok ikke nogen Meen, ligesom jeg paa Madeira i en 1000 Fods Höjde flere Gange har truffet Myrer og Termiter ganske fredeligt sammen under smaae flade Steen, der laae halvt nedsænkede i Muldskorpen. ' I et Bo findes der altid Soldater og Arbejdere, forskjellige Udviklingstrin af disse? og til visse Tider vingede Insecter eller -Individer af forskjellig Störrelse med Vingeskeder. De mindste Individer, der træffes med disse og som altsaa derved godtgjöre sig som vordende (fuldt-) kjönnede Dyr, ere ikke lidt mindre end fuldvoksne Arbejdere. Da man seer Individer af meget for- skjellig Störrelse med Vingeskeder, slutter jeg deraf, at de mindst 2—3 Gange skifte Hud som Nymfer. De vingede Insecter komme frem 1 talrige Sværme. Dette Syn har jeg kun seet faa Gange; det indtraf hvergang med stille og varmt Vejr, kort (1—2 Timer) for Solnedgang — og her fandt det Sted ved Begyndelsen af den svale Aarstid (thi Vinter kan man vanskeligt kalde det) og, hvis min Hukommelse ikke svigter mig, thi jeg havde forsömt at notere det, i Mai Maaned. Hvor simple end Termiternes Munddele ere, existerer der ! Ved at vælte en af de omtalte smaae Reder ved Parana fandt jeg en Bothriurus vittatus GUER. (B. Bonariensis C. L. KOCH), den eneste Skorpion, jeg har taget i La Plata-Staterne. * Jeg har undladt at legge serlig Merke til, hvor tidligt man kunde skjelne de unge Soldater. 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. dog ikke nogen fyldestgjörende Fremstilling af dem;' jeg har derfor afbildet dem paa den vedföjede Kobbertavle. Ved at sammenligne Soldaternes med Arbejdernes, vil man see, at Ma- xillerne og Labium ere eens hos begge Slags Individer, fraregnet, at de, og da særligt mala interior maxillæ, ere betydeligt spin- klere hos Soldaterne. Men Mandiblerne ere meget forskjellige. Hos Arbejderne have de Form af korte Huulmejsler, hvis skjæ- rende Rand udadtil er trukket ud i 3 store afrundede Tender, medens der paa Mandiblens inderste Hjörne findes et tvaerriflet, skaalformigt Parti, der paa venstre Mandibel (Fig. 1) er anbragt paa dens nedadvendende Flade, men paa selve Randen af den höjre Mandibel (Fig. 3). Hos de vingede Insecter, selv hos Nymferne, er det uden Tværrifler og er paa begge Mandibler anbragt paa Randen; iôvrigt ere Mandiblerne aldeles som hos Arbejderne. Det brede tværriflede Parti, der som bekjendt er ejendommeligt for planteædende Insecter, findes ikke paa Solda- ternes Mandibler, som jo fremvise en rig Mangfoldighed i Til- læmpning og Udstyr hos de forskjellige Arter, hvorom man kan danne sig en, rigtignok overfladisk, Forestilling ved at kaste et Blik paa de Soldater, HAGEN har afbildet i sin Monographie af Termiterne, medens de ere mærkværdigt eens hos Arbejderne, _ endogsaa af temmelig fjerntstaaende Arter. Hvilken Form nu end Mandiblerne have hos Soldaterne — og jeg har undersögt saa forskjellige Former som de her beskrevne og T. Reinhardi Schiddte” (in literis) — saa mangler det knudeformige Parti altid, ligesom der heller ikke er mig nogen Soldat bekjendt, der har huulmejselformige Mandibler, hvilken Form jo er characteristisk for Insecter, der bearbejde faste Plantedele. Det vil derfor ikke vere nogen overilet Slutning, at Soldaterne ere ude af Stand til selv at afbide og tygge deres Föde, men maae mades af Ar- bejderne. 1 Den correcteste, jeg kjender, er givet af S. BascH: Untersuchungen über das Skelet und die Muskeln des Kopfes von Termes flavipes (Zeitschr. f. wiss, Zool. XV, 1865, p. 56. — Tb. V, fig. 4 [—5]). 2 Den Termit, hos hvem de mærkværdige termitophile Staphylinslægter Corotoca SCH. og Sphirachtha Sch. (Kgl. Danske Videnskab. Selsk. 5 R., Bd. IV. 1, 1856, p. 41) leve. Soldaten, hvis meget lange og tynde Man- dibler Schiödte anseer for Springstokke i Analogi med DANIEL ROLANDERS Beretning, ligner T. debilis? HAGEN (loc. cit, Tb. I, fig. 15). SORENSEN: TRÆK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 9 Ogsaa i en anden Henseende udmerke Soldaterne af denne og visse andre Arter — saasom T. dirus — sig fremfor Arbej- derne ved at have et lige fremad- eller svagt opadrettet kegle- formigt Horn foran paa Hovedet. Dets blödhudede afstumpede Ende (Fig. 10) er langs Randen omgivet med en Kreds af ind- adkrummede Haar og har i Midten en skaalformig Fordybning, i hvis Bund der findes en aflang, lodret stillet Aabning. Dette er Udmundingen for en Kjertelsek (Fig. 11), hvis Hals strækker sig op igjennem Hornet, men hvis Sek ligger i selve Hovedet ovenover og imellem de svære Muskler, der gaae til Mandiblerne. Inderst bestaaer den af en tunica intima, der omslutter et stort Huulrum, dernzst af langstrakt cylindriske Celler, der lobe ud i en underlig kegleformig Proces i den mod Overfladen vendende Ende. Indholdet er svagt kornet, med stor og tydelig Celle- kjerne. Kjertelsekken er omgivet med talrige fine, tildeels gre- nede Muskelfibrer, der krydse hverandre 1 forskjellige Retninger; ogsaa Halsen er forsynet med Muskler, men mindre rigeligt. Muskellaget er beklædt med en fast Bindevævshinde med aflangt runde Bindevævslegemer af ulige Stôrrelse; »Intercellularsubstan- sen» indtager en större Deel af Fladen end Celleresterne. Fon- tanellen, som HAGEN kalder dette Organ, findes hos mange Ar- ters Soldater, men viser sig i Almindelighed som en forhöjet lindseformig Plet med en Indsænkning i Midten. Hos Arbej- derne af denne Species findes der vel en lille lindseformig Plet men uden nogen Indsænkning og hos de tre Spiritusexemplarer, som jeg her undersögt af denne Grund, kunde jeg ikke finde nogen Kjertelsek; saa enten er den meget lille eller ogsaa er der ingen. Hos Soldaten af T. Orensis mangler den. Men hvortil tjener denne Kjertel? Den Mening er blevet hypothetisk fremsat, at den af Fontanellen udgydte Vædske skulde tjene til at indvirke paa Træet eller andre Plantedele, saa at de lettere kunde afbides og tygges. Dette forekommer mig imid- lertid aldeles usandsynligt, da Fontanellen som Regel zde/ mind- ste er betydeligt stærkere udviklet hos Soldaterne (ogsaa af andre Arter), der ikke ere istand til med deres Mandibler at sönderbide og tygge Föden, end hos Arbejderne.* Men den vesentligste ! Man vil maaskee synes, at det netop var en Grund til at antage hiin Mening, da den isaafald kunde tjene til Erstatning for deres til Födens Be- 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Indvending, der stiller sig for mig mod hiin Mening, er, at Spytte- kjertler — og som en saadan maatte Kjertelsækken jo isaafald opfattes — intetsteds hos Insecterne udmunde frit paa Hovedets Overflade, adskilt fra Munddelene; men af Spyttekiertler findes de sædvanlige thoracale, der med en til Slutningen fælles Udför- selsgang udmunde i Hypopharynx (lingula HAGEN). Men som det alt er bekjendt give Termiterne en Lugt fra sig, der i6vrigt ikke er videre stærk, naar man trænger ind i deres Bo; eller med andre Ord: de ere som saa mange andre Insecter forsynede med Kjertler, hvis stinkende eller ætsende Afsondring tjene til med större eller mindre Held at beskytte dem mod overlegne Fjender. Og Stinkkjertler ere ikke stedbundne. Mig forekom- mer det saaledes langt naturligere at anse dem for Stinkkjertler, der netop som Regel ere (stærkest) udviklede hos Soldaterne 9: hos de af Samfundets Individer, hvem det blandt andet paahvi- ler at forsvare Boet — og hvis Mandibler som Regel ere udvik- lede, ikke som Tyggeredskaber, men som Vaaben. Og: det vil vere 1 fuld Overensstemmelse med denne Opfattelse, at de om- talte Kjertler mangle hos de tiltrods for deres uhyre Mandibler vaergelöse Soldater af T. Orensis og T. lacus sancti. Denne Art har jeg truffet i Fouragering i Jorden paa Camp’en og 1 Piantedækket inde i Skovöerne, hvor de blandt Andet bi- drage meget til at tilintetgjöre, særlig mindre Stykker, henlig- gende dödt Tre, naar det da ikke er for haardt — thi jeg har seet Stammer af Loxopterygium Lorentzii, der vare fældede af tidligere Tömmerhuggere og som havde ligget i Aaringer i Sko- ven: Splinten var forlengst forsvundet, men det haarde Kjerne- ved laae endnu friskt og sundt; de eneste Organismer, der havde formaaet at angribe det, var Buprestidelarver. Træer i tyndere bevoksede Udkanter af Skovöerne, der vare fældede af Vinden saaledes, at de vare komne til at ligge ude paa Camp’en, har jeg aldrig seet angrebet af Termiter, fordi, kan jeg tænke, de der vilde have været for stærkt udsatte for Solens Hede og vel ogsaa fordi der har veret nok af anden Féde. — De have al- handling uskikkede Mandibler. Men selv reent bortseet fra det Vovede i et saadant Raisonnement, vil det ikke kunne forenes med Fraværelsen af Fonta- nellen hos Soldaterne af T. Orensis. / SORENSEN: TRÆK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. ri drig tilföjet os den ringeste Meen i vore Hytter, hverken paa den ene eller den anden Maade; forskjellige Arter Myrer plyn- drede os derimod regelmæssigt. Termes Orensis. (Figg. 13—16.) Denne Art er ikke saa almindelig udbredt som den fore- gaaende, idet den kun fandtes paa visse Steder af Camp’en, hvor dens Tuer stode omkring imellem den foregaaende Arts, som de tillige lignede aldeles 1 Form. Da jeg aabnede en af deres Re- der, vare Soldaterne mig straks paafaldende paa Grund af deres vældige Hoved og mærkværdige, næsten vredne Mandibler. De forsôge ikke som forrige Arts Soldater at værge Tuen i den frem- bragte Breche, men trække sig tilbage i det Indre ligesom Ar- bejderne. Griber man en af dem, gjör den vel som oftest et Forsög paa at klemme med sine lange Mandibler, men det har ingen Art, thi da de hverken ere spidse eller skarpe, kunne de nemlig ikke bide — og jeg tager ikke 1 Betænkning at kalde dem værgelôse, medmindre de da staae ligeoverfor Dyr, der baade ere meget smaae og meget tyndhudede, thi som jeg ret straks skal vise, er den ene (venstre) Mandibel ikke engang rigtigt stiv. — Derimod frembringe de et lydeligt Smæld med disse Mund- dele og hermed hanger det saaledes sammen. Som man vil see af de vedföjede Figurer, ere Mandiblerne meget forskjellige i enhver Henseende; den höjre (Fig. 16) er neesten lige, stærk, bred, i Gjennemsnit trekantet, tykkest henimod den udvendige Rand og 1 Enden forsynet med en skraa udhulet Flade, der er anbragt paa den inderste nederste Side. Den venstre Mandibel (Fig. 15) er endnu merkeligere: ved Grunden tyk og stærk, næsten kugleformig, men knibes saa pludseligt ind i en fra Rygsiden udgaaende, lang, ganske tynd, men ret bred Lamel, der er bugtet to Gange op og ned og i Enden svulmer op til en tyk Klump. Den er omtrent saa meget længere end den höjre Mandibel, som dens klumpformige Ende udgjör. Höjre Mandibels Flader ere vandrette, venstres ikke aldeles, idet den skraaner lidt nedad med sin inderste Rand. Endnu merkeligere er imidlertid den Stilling, i hvilken de ere indleddede paa Ho- [2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. vedet. Venstre Mandibels (nederste) Ledkugle sidder nedenfor, men tillige foran og udenfor dens (överste) udhulede Ledflade; den bevæges derfor i et Plan, der ikke er aldeles horizontalt, saa at Lamellen kommer til at beskrive et Stykke af en Kegle- overflade, hvorved dens Flader indtage en mindre vandret Stil- ling 1 adduceret end i abduceret Stand. Den höjre Mandibels (nederste) Ledkugle sidder derimod udenfor men tillige lidt ne- denfor og meget lidt foran dens överste (udhulede) Ledflade, der er anbragt paa Enden af en temmelig lang Tap (Fig. 16,a), der smöger sig ind i den af Labrum og Hovedets Forende dannede spidse Vinkel, hvor den ene af Hovedets Ledflader for Mandib- len findes. Den bevæges derfor hovedsagentlig i en lodret Plan, men dog tillige lidt indad. Ere Mandiblerne abducerede, seer man (fra venstre Side) höjre Mandibels bageste Halvdeel under den store Bugt, der dannes af venstre Mandibels tykke Grunddeel og Begyndelsen af dens Lamel; tillige sees dens forreste Fjerdedeel ovenover ven- stre Mandibel -— og Dyrets Midtlinie træffer höjre Mandibel paa - Midten af dens inderste Rand, medens Spidsen af den venstre staaer lidt indenfor Forlengelsen af Hovedets venstre Side. Ad- duceres nu Mandiblerne (samtidigt), naae de hinanden, og den udhulede Flade paa Enden af höjre Mandibel legger sig paa Ryg- og Indersiden af den venstre Mandibels klumpformige Ende, hvis Grund den omfatter, og — herved standses Bevægelsen, idet höjre Mandibel ikke kan komme nedad for den venstre og denne ikke kan komme indad for den höire. Fortsættes imid- lertid Muskelactionen alligevel, presses de end fastere mod hin- anden og den meest böjelige böjes, eller med andre Ord: ven- stre Mandibels tynde, flade, dobbelt buede Lamels Spids tvinges nedad og lidt udad, saa at selve Lamellen böjes, hvorved Spzen- dingen bliver stærkere og stærkere, men hvorved det tillige bli- ver muligt, at de glatte Flader hvormed Mandiblerne indbyrdes beröres, kunne glide henad hinanden. Resultatet af alt Dette vil blive, at Mandiblerne pludseligt fare forbi hinanden, venstre Mandibel rettes ud, og ved den voldsomme men kortvarige Sving- ning, den herved sættes i, frembringes der et skarpt og lydeligt Smæld, der tydeligt kan höres i fire Fods Afstand i den frie Luft. SORENSEN: TRÆK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 13 Hos denne Art har jeg aldrig seet Soldaterne (men vel Ar- bejderne) frembringe Lyd paa den for Termiterne sædvanlige Maade ved at banke med Hovedet imod Væggen af Gallerierne. Naar Mandiblerne indtage den adducerede Stilling (Figg. 13—14), er den höjre böjet stærkt nedad; medens dens Ende sidder udfor Forlængelsen af Hovedets venstre Side, medens Spidsen af venstre Mandibel sidder lidt tilhöjre for Midtlinien; tillige er dens Flade stillet mere skraat 9: mindre horizontalt end för. Labrum er altid lidt vreden og sidder skjævt over mod höire Side, men altid meest, naar Mandiblerne ere adducerede, idet den slutter sig til den store Krumming af venstre Mandi- bels Lamel. Hos den nedenfor beskrevne nye Art, T. lacus sancti, er Formen og Stillingen af Labrum og Mandibler ganske den samme, saa at disse upaatvivleligt ogsaa der tjene til at smælde med. — Sandsynligviis er det Samme Tilfældet hos T. cingulatum Burm.? miles (HAGEN: loc. cit. Tb. I, Fig. 13), skjöndt Afbildningen af den isaafald neppe er aldeles correct. — Maaskee gjöre Mandib- lerne samme Tjeneste hos Soldaten af den ovenfor nævnte Jord- termit fra Ceylon, om hvilket det (loc. cit.) hedder: ».... eine derselben... die linke Mandibel .. . ist um ihre Achse gedreht.» Pelopzeus lunato aff.’ Denne smukke Piezat er hyppig paa sine Steder langs Flo- derne Parana og Paraguay, hvor jeg for förste Gang lagde Marke til den i Nærheden af Rosario; afdöde Professor KRÔYER har “ogsaa taget den ved Buenos-Aires. Den anlægger sine Celler paa Steder, hvor de kunne vere i L& for Regn og anbringer dem derfor gjerne indeni Hytterne, i hule Tr&er, men yderst sjelden under omfaldne Træstammer; kun en enkelt Gang har jeg fundet en Celleklump anbragt saa- ledes, uagtet jeg har væltet en overordentlig stort Antal Træstam- mer, da dette var et godt Findested for Gonyleptider. I Hyt- terne fasthæfte de deres Celler, deels til Tagstraaene, deels — og oftest — paa Stolper, Kasser eller lignende Steder, men ganske ! Den her omhandlede Art, der vistnok er ubeskrevet, ligner meget Pe- lopzeus lunatus F., der hörer hjemme i Vestindien og Guyana, og er væsentligst forskjellig fra den» ved at have mörke Bagskinnebeen. 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. aabenlyst. I de sidste Tilfælde begynder den med at legge et tyndt Lag Leer paa Overfladen af Træet og bygger dernest Cel- lens Bund. Saasnart Cellen har naaet den forönskede Störrelse, begynder Jagten paa Byttet, der bestaaer af Araneer (hoved- sagentlig Epeirider og Theridioider, kun undtagelsesviis af Drass- oider — Clubiona), der blive ligesaa fuldstændigt paralyserede som Crabronidernes Bytte plejer at blive det. Naar Cellen er fyldt, bliver dens Aabning tillukket med et Laag af Leer, der er noget tyndere end Cellens ôvrige Veg; den neste Celle anbrin- ges nu ved Siden af den forrige o. s. fr. indtil 5—7 Celler, der altsaa ere stillede i en Række ved Siden af hinanden. Dernæst kliner vor Gravehvesp nye Celler udenpaa den förste Reekke o. s. fr. indtil der tilsidst findes en temmelig uregelmæssig Klump af 3—4 Cellerækker. Cellernes Stilling er fra lodret indtil vandret, hvis de nemlig anbringes paa Undersiden af vedkommende Gjen- stand; men dog ere de altid saaledes stillede, at Bunden ligger lavere end Mundingen af Cellen. I Löbet af een Dag kan Dy- ret 1 det Höjeste bygge 3 Celler og fylde dem med Bytte. Larven, der vokser hurtigt, begynder at ede sit Bytte ved at bide Hul paa den blöde Hud paa Araneens Abdomen, hvor- paa den slubbrer dens Indvolde 1 sig. Naar den har fortæret de blöde Dele, lader den Hudskelettet ligge og vender sig til den neste, saa at der efterhaanden findes en Mængde Huder af de forterede Araneer 1 Cellen. Mod Slutningen af Larvelivet blive dens Munddele, særlig da Mandiblerne, langt haardere (mörkere), saa at den bliver istand til tilsidst at opæde de hidtil levnede Huder. Derpaa bekleder den Cellens Vægge med et löst, fil- tret Væv af Silke og omgiver sig med et tyndt bruunt hornag- tigt Hylster; dernæst skifter den Hud, for förste og sidste Gang, medens der i Bunden af Hylsteret danner sig en tyk bruun Knude (udtömte faces?). Efter tilendebragt Pupeliv, sönderbry- der den Hylsteret paa Siden ved Kroppens Bevægelser og baner sig derpaa Vej giennem Cellens Laag, som den altid har Hove- det vendt imod som Pupe. Ved Midsommertid (December, Ja- nuar) varer hele Forvandlingen 36 Dage, hvoraf den tilbringer 14 Dage som Larve, bruger 1—2 Dage til at lave sit Pupehyl- ster og skifte Hud; de to sidste Dage, inden den unge Imago bryder ud af Cellen, bevæger den sig. SORENSEN: TRÆK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. I5 Af Fjender, der söge at bemegtige sig det i Cellerne op- hobede Bytte, har denne Pelopzus flere: saaledes en Chrysis; jeg har truffet en Celleklump, hvor over det halve Antal af Cellerne vare angrebne af en i hiin Egn almindeligt forekommende, lang- haaret Dermesteslarve; eengang fandt jeg i en Celle (foruden Hudskeletterne af de indbragte Araneer) 11 Fluepuper, der ved Klekning viste sig at vere af en Tachina. Det maa sikkert nok betegnes som en Fejltagelse, at deres Moder har anbragt sine Æg her, da det neppe er sandsynligt, at de udklekkede Fluer vilde kunne have banet sig Vei giennem den faste Leercelle. ? : Jeg har aldrig seet mere end een Pelopæus ifærd med Ar- bejdet ved samme Celleklump; den giver af og til en ejendom- melig knurrende Lyd fra sig under sit Arbeide. Naar det stor- mer eller regner stærkt, arbejder den ikke. Trypoxylon albitarse Farr. Denne Gravehvesp har jeg seet ved Riacho del Oro, men kun ved dens Udmunding 1 Rio Paraguay, ikke inde i Skovene. Den bygger ligeledes inde i Hytterne, hvor den anbringer sine Cellerækker paa lodrette Flader (Stolper eller lignende). Först anlegger den to korte (ca. 1 Ctm.), smalle, parallele Striber af Leer, der foroven ere forenede efter en krum Linie. Den saa- ledes anlagte n-formige Leerstribe gjöres nu samtidigt baade höjere og længere, idet alle senere Tilföjninger skeer efter regel- mæssige elliptiske Linier, hvorved Væggene höjnes bueformigt og naae hinanden, saaledes at den opadvendende Bund er den för- ste Deel af Röret, der bygges færdigt. Dette har saaledes paa ethvert Punkt af sin Tilværelse (efterat Bunden er bygget fær- dig) en nedadvendende, skraat afskaaret Munding. Naar Röret er blevet omtrent ı2 Ctm. langt, ophörer Insectet med at bygge videre og giver sig ifærd med at samle Bytte, som ligeledes be- staaer af Araneer (Epeirider og Theridioider), væsentlig saadanne, som findes mellem det faa Flodens Overflade groende Gres. Det er imidlertid öjensynligt, at den vælger sit Bytte med en vis ! Dennes Maal ere: udvendig Længde 40 Mm., indvendig 27 Mm., ind- vendig Vidde 8 Mm.; Tykkelsen af Væggen mellem to Naboceller 2 Mm., af Veggen paa Overfladen 6 Mm. 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Skjönsomhed; thi de allerfleste Individer havde enten ikke endnu giennemgaaet det sidste Hudskifte eller ogsaa vare de netop i Begreb dermed; men da Araneerne altid foretage denne besvær- lige Act, under hvilken de ere fuldstændigt værgelôse, saa skjulte som det paa nogen Maade er dem muligt — thi de kunne ikke altid besörge det i deres vevede Klokke — saa maa denne Try- poxylon vere en flink Stöver. Det var forholdsviis sjeldent at finde en fuldt udviklet Aranee blandt dens Bytte,* men som jeg tidligere har havt Lejlighed til at gjöre opmaerksom paa, * tiltager Araneernes Bidskhed og Kraft betydeligt efterat de have gjen- nemgaaet det sidste Hudskifte. Byttet er ikke aldeles paralyse- ret: fra en Celle, jeg opbröd, flygtede endogsaa en af de deri indespærrede Araneer, skeete det end langsomt og kun ved Hjælp af nogle af Benene. Deels vel af denne Grund, deels for at det indbragte Bytte ikke skal falde ned igiennem det lodrette, forneden aabne Rör, bruger vor Gravehvesp den Forsigtighed at kline Araneens Been fast til Rörets indvendige Side. Naar den har indbragt saa meget Bytte som den anseer for nödvendigt for een Larve, afspærrer den Rörets överste Ende ved en vandret Tverbund af Leer, fylder endnu en Deel af Röret, som igjen afspærres o. s. v. Den anlægger derpaa et nyt Ror ved Siden af det förste, saa et tredie, fierde o. s. v., idet den altid anbrin- ger det nye Rör ved Siden af det sidst byggede og altid fylder et Rör og afdeler det i Celler inden den begynder paa et nyt. Den bygger indtil ro Cellerækker, alle i samme Plan, idet den aldrig anbringer et nyt Lag Celler udenpaa det gamle.” Hurtigheden, hvormed den enkelte Hun arbejder, er ikke videre stor. Men herved er der det, idet mindste for mig, mærk- værdige Forhold, at to Dyr arbejde samdrægtigt sammen, under- tiden hver i sit Rör ved Siden af hinanden men som oftest begge to i samme Ror og i sidste Tilfælde var det sjeldent at treffe dem begge ude af Röret, saalænge det stod paa med at udfylde dette med Bytte. Saavidt jeg kunde see uden at forulæmpe dem ! I 15 Celler fandtes der af fuldtvoksne mandlige Spindler ialt kun een. ? Sur le rapprochement des sexes chez quelques Araignées (Entomolo- gisk Tidskrift, Stockholm 1880, p. 171). > Cellerne have fölgende Dimensionsforhold: indvendig Længde 16 Mm. ; indvendig Vidde 6 Mm. SORENSEN: TRÆK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BJOLOGI. 17 under Arbejdet, vare Begge Hunner. For sikkert at afgjöre Kjönnet hos de samarbejdende Dyr, var det min Hensigt at be- megtige mig to, der vare ved at bygge en usædvanligt stor og smuk Cellecomplex, som jeg vilde tage med hjem som Musæums- stykke; men en indtrædende Oversvömmelse bragte mig til at glemme det. For at angive den Hurtighed, hvormed to Dyr ar- bejde sammen, vil jeg anföre fölgende Data: den 25:de Januar byggede de et Rôr, 12 Ctm. langt; den 26:de og 27:de fyldte de det med Bytte; den 28:de: Regnvejr, intet Arbejde; den 29:de byggede de et Rör; den 30:te: Regnvejr, intet Arbejde; den 31:te Januar, ı:ste og 2:den Februar fyldtes Röret med Bytte; den 3:die, lidt for Middag, paabegyndt et nyt Rör, omtrent fædigt ved Aften. Af Celler, der vare fyldte og aflukkede i Dagene fra den 8:de—13:de Januar, bröd de fuldkomment livlige Imagines ud 1 Dagene mellem den 29:de Januar—3:die Februar. De bryde selvfölgelig altid ud paa Siden af Cellerne. Cicada grossa Farr. Denne store og smukke Sangcicade er grumme almindelig 1 Skovene ved Rio Paraguay. Den synger ikke til alle Tider paa Dagen, men en Tid noget efter Solens Opgang, noget för dens Nedgang og midt paa Dagen. Den er ikke istand til straks at frembringe sin skingrende Piben (der lyder aldeles som en Damp- pibes, der var 1 nogen Afstand); den förste Lyd; der höres, er tværtimod en kort og meget dyb Tone, der lyder omtrent som »gog»; efter et kort Mellemrum kommer den neste Tone, der er lidt höjere, og saaledes bliver det ved med stedse höjere og höjere Toner med stedse kortere Mellemrum, indtil de smelte sammen til en stærk, skingrende Piben, hvis Tone endnu nogen Tid vedbliver at stige. Det varer omtrent en halv Snees Secun- der, inden den kan faae Sangværket sat rigtig igang. Lidt kor- tere Tid tager det at standse det, hvorved der höres de samme Lydphænomener, men i omvendt Orden. Dette stemmer overor- dentlig godt med Bygningen af deres Sangredskaber, om hvilke jeg iôvrigt Intet har at meddele, da jeg kun har disseceret dem aldeles 1 de grove Trek: det er jo en kraftig, spændig Plade, Entomol, Tidskr. Arg. 5, H. 1 (1884). 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. der ved de stærke Musklers Virksomhed bliver sat i en vibre- rende Bevegelse, som buler den udad og indad. Det er nemlig rimeligt nok, at denne Arts kraftige vibrerende Plade ikke straks kan sættes i saa hurtige Svingninger, som der udfordres til en sammenhængende, höj, skingrende Piben, men at dette först bli- ver Dyret muligt ved gjentagne rhythmiske Muskelsammentrek- ninger. Hos mindre Sangcicader har jeg ikke hört disse dybere Begyndelses- og Slutningstoner, hvad enten de nu ere istand til paa ganske kort Tid at faae den vibrerende Plade bragt op til at svinge meget hurtigt, eller — hvad der forekommer mig at vere det sandsynligste — hine Initialtoner ere saa svage, at de let unddrage sig for Oret. Anthrax erythrocephalus Farr. Denne Bombylide var talrig 1 Provindsen Entre-Rios, lige- overfor Byen Rosario, paa den her stærkt sandede Strandbred. De vare ivrigt beskjæftigede med at hjemsöge de Huller, som en Pompilius graver 1 Sandet til Bolig for sin Yngel. TERMES STRUNCKII n. sp. Regina 19 Mm., fusca, pedibus luteis, genubus obscurioribus, antennis 16-arti- culatis (alæ?). Miles coecus, parvus, procerus, 4,5 Mm., mandibulis vix incurvis, Operarius coecus, procerus, 4 Mm., capite porrecto (nec prono) ut militis castaneo. Regina (ovis turgida). Longitudo corporis totius 19 Mm.; capitis (proni) et thoracis conjunctorum 2 Mm.; capitis 1 Mm.; thoracis I,; Mm. Caput producte oviforme, ut thorax supra disperse punctatum; frons convexa, lentigine! (locum fonticuli sæpe occupante) non instructa; oculi magni plani, lateri medio impositi; uterque ocellus intra et supra oculum vici- num positus, ab eo diametro sua haud distans, magnus, vix ovalis; epi- stoma convexum (nec inflatum) sulco longitudinali subtili, post quem sulco transverso, lato nec profundo ornatum; labrum rotundatum acu- mina mandibularum non attingeus. 1 Plinius (hist. nat. XXIX, 4, 28) de Ascalabote dicit: »est enim hic plenus len- tigine . . .» SORENSEN: TRÆK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 19 Antennæ capite haud insigniter longiores, 14-articulatæ; articulus IIdus IVto et Vto conjunctis, Illtius et IVtus conjuncti Vto longitudine æquales; ulti- mus in acutum subito desinens. Prothorax capite latior sed dimidio brevior; anguli anteriores valde, latera me- diocriter rotundata; post marginem anteriorem pæne rectum, angustum, elevatum, linea oblique transversa, intra in striam profundiorem, extra in foveolam, angulo propinquam, transiens; sulci longitudinalis angusti, medii interrupti, pars posterior foveolam latiorem et profundiorem, mar- gini posteriori prothoracis vix inciso præpositam, format, e qua impres- sio lata levis marginem lateralem latum, itaque leviter circumscriptum, versus utrinque exit. Color fuscus, partibus dorsi corneis nitidis; partium oris et pedum luteus, ge- nubus obscurioribus, acuminibus mandibularum nigris; antennarum luri- do-flavescens, articulis duobus ultimis distincte brunneis, Singulum specimen vidi, quod apud fluvium Corumba cepi. Miles. Longitudo corporis (sine mandibulis) 4,5 Mm.; mandibulæ vix I Mm.; capitis (sine mandibulis) 2 Mm.; latitudo ejusdem 1 Mm. Caput cylindricum, paullo depressum, lateribus parallelis; sulco Y-formi indi- stincto. Fonticulus parvulus loco elevato oblongo impositus, post quem impresso triangula, fronte profundior; labrum (vix) duplo longius quam latius, lateribus parallelis, apice acute rotundatum. Mandibulz proceræ, apice sola falciformes, acie subtiliter serrate, Antenne capiti longitudine subzequales, 13-articulatæ, articulis sensim crassiori- bus, IIItio et IVto conjunctis IIdo longitudine æquale, IIItio IVto dimi- dio breviore. Prothorax ut in operario formata. Color capitis castaneus; mandibularum niger; oris partium, abdominis, anten- narum flavescens, his sensim obscurioribus; thoracis pedumque luteus. Singulum specimen, apud fluvium »aureum» captum, vidi (descriptionem redigens). Operarius. Longitudo corporis totius 3,.—4,; Mm. Caput longius quam latius, porrectum (nec pronum); frons convexa, fonticulo indistincto, sulco vulgari Y-formi indistincto (in exemplis, capite castaneo instructis, ut stria clara valde conspicuo) instructa. Epistoma sulco lato profundo limitatum, inflatum; linea longitudinali subtiliter impressum; margine anteriore angusto, pæne recto. Labrum, medium angustius, sulco transversali lato profundoque divisum, apice rotundatum, acumina mandibularum (vix) attingens. Antenne 13-articulatæ, articuli sensim crassiores, IVtus IIItio duplo longior, Ifdus Illtio et IVto conjunctis longitudine æqualis, ex ceteris ultimus longissimus. 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Prothoracis parvæ lamina erecta (caput fulciens) humilis, late, sæpe etiam pro- funde incisa, interdum semifissa. Color capitis supra rubicundus usque ad castaneus; thoracis, pedum, oris par- tium, antennarum flavus, harum articulis duobus ultimis distincte ob- scurioribus. Patria: In silvis provincia »El Gran Chaco» nominate reipublice Argentine, flumen Paraguay secundum, undique frequens, in truncis arborum nidos e ligno manso construens. — Exempla alata non vidi. Regina Termiti exiguo ab Hagen (1. cit. Bd. XII p. 208) descripto sat similis mihi videtur. TERMES CHRISTIERNSONII n. sp. (Figg. I—12). Animal alatum, 7—11 Mm., fuscum, pleuris et marginibus segmentorum ab- dominalium sulphureis; oris partibus flavescentibus; antennis 15-articu- latis et pedibus luteis, genubus obscurioribus; prothorace parva cordi- formi; alis longis sordide fusco-flavescentibus punctulis fuscis opacis, striis (partim venis) tribus fuscis ornatis; mediana ab submediana ex- trorsum discedens. Miles, 8 Mm., coecus, capite fulvo, antennis apicem versus obscurioribus; ab- domine luteo-canescente; mandibulis nigris falciformibus, leviter resupi- natis; fonticulo magno. Operarius 6 Mm., coecus, lamina erecta prothoracis (ut in milite) magna in- tegra; ut miles, sed minus graviter, coloratus, abdomine pallido. Mas et Femina. Feminæ (magne, nec autem gravidæ) corpus totum 11 Mm. (maris: 7) cum alis 23 Mm. (maris: 17) longum; ale 21 Mm. (maris: 15) longæ, 5 Mm. late. Caput breve, latum; fronti planæ lentigo rotunda, area leviter impressa cincta, imposita. Oculi magni, prominentes; uterque ocellus magnus, transver- 1 intra et sim ovalis, ab oculo vicino diametro sua minore vix distans; ante ocellum vicinum punctum utrinque, cujus diametros eadem ocelli dimidio minor; inter ocellos puncta duo impressa, Antenne quam caput et prothorax conjuncta longiores, 15-articulate. Epistoma valde inflatum, labro convexo, basi angustiore, acumina mandibularum non attingente. Prothorax parva, lata, pene cordiformis,? angulis anterioribus lateribusque ro- 1 Alias species (ut T. bellicosum) cum descriptione, ab ill. Hagen facta comparans, distantiam inter oculum et ocellum nimis longam ab eo indicatam esse, reperi. — Nam duo corpora brevissima distantia distant. 2 Figure prothoracis T. cingulati, ab ill. Hagen (1. c. Tb. III, fig. 24) delineate satis similis. SORENSEN: TREK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 21 tundatis; post marginem anteriorem, leviter emarginatum, elevatum, dua- bus lineis transversis, arcuatis, latis, profundis, nitidis; lineola media brevi, eas pzene attingente, impressa; carinula media, area (illam lineo- lam continuante) impressa cincta, a margine posteriore inciso haud pro- cul, ornata. Ale long&, angustæ. Costa et subcosta, hæc robustior, parallele, propinquæ, simplices; mediana submedianze maxima parte parallela, extrorsum ab ea discedens, in 2—5 ramos, ad apicem alz euntes, se dividens; sub- mediana IO—II ramos margini posteriori (interiorem adumbratum, ex ceteris aliquem furcatum) reddens. Alarum posteriorum mediana, quam eadem alarum anteriorum insigniter robustior, e subcosta exit. Abdomen cylindricum, pone rotundatum; appendices abdominales maris iisdem feminæ longitudine æquales sed graciliores. Color fuscus; abdomine vellere sulphureo pubescente, pleuris et marginibus segmentorum itaque sulphureis; partibus oris flavescentibus (apicibus mandibularum nigris); antennis luteis, articulis 3 ultimis sæpissime sub- fuscis; pedibus sordide luteis, femoribus genubusque obscurioribus; alis sordide fusco-flavescentibus, punctulis fuscis opacis, costa, subcosta et stria latiore, huic propinqua, fuscis. Reginam non vidi, Miles. Capitis latitudo 2,; Mm., longitudo (sine mandibulis) 3,; Mm.; mandibularum saltem 1 Mm.; corporis totius (sine mandibulis) 8 Mm., lateris superi- oris fonticuli (circiter) 0,; Mm. Caput producte oviforme, ante paullo angustius; fonticulus ut cornu conicum truncatum productus, cujus latus superius verticem continuat (aut levius supinum); ante cornu fonticuli caput declive. Foveæ antennales leviter marginate. Antennæ capite breviores, 15-articulatæ; articulus IIdus Illtio brevior. Mandibule (Figg. 4 et 5) late falciformes, leviter resupinatæ; dextra basi den- ticulata lata, ceterum angusta integra; sinistra dente magno pæne medio instructa, citra quem acute, ultra quem subtiliter serrata. Labrum concavum, angulatum, basi angustius, lateribus leviter rotundatis; mar- gini antico breviter triangulo pulvillus amplus, mollis (albus) prominens, præfixus, origine in superficie labri plane convexus. Prothoracis anguli anteriores rotundati, superficies post laminam erectam (ca- put fulcientem) magnam, altam, integram, ciliatam, convexa et glabra. ‘Pedes validi, proceri; articulus tarsalis ultimus ceteris conjunctis pæne duplo longior (tarsus quam idem operarii longior), Color capitis fulvus, pariter thoracis pedumque (minus gravis tamen), mandi- bularum niger, palporum et antennarum fulvo-flavescens — his apicem versus obscurioribus, articulis duobus aut tribus ultimis itaque luridis — abdominis, setis luteis ornati, luteo-canescens. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Operarius. Longitudo corporis totius 5—5,; Mm. Capitis proni forma vulgaris; frons plana stria longitudinali subtilissima im- pressa; fonticulus parvulus, recessus (lentiginem formans), area leviter impressa cinctus. Margo fovearum antennalium, ex articulatione mandi- bularum orientium, rotundatus. Epistoma globosum; labrum latum, basi angustius, margine anteriore subtiliter inciso. Antenne capite et thorace conjunctis paullo longiores, 15-articulatæ; articulo Ido et Iltio longitudine æqualibus. Prothoracis lamina erecta magna, alta (quam eadem militis altior), rotundata, integra aut haud perspicue incisa; anguli anteriores rotundati. Pedes proceri. Abdomen crassum setosum. Color ut militis, minus gravis tamen, abdomine pallido. Patria: In provincia reipublicæ Argentinæ »El Gran Chaco» appellata, apud fluvium »aureum» (quod indigenæ »Riacho del oro» appellant) præsertim quibusdam in locis campi frequentissimus, tumulos conicos e limo construens. Specimina alata in nido parvo cepi. Hannerne og Hunnerne af denne Art stemme ikke ilde overeens med Ha- GENS Beskrivelse af T. cingulatus Burm. (loc. cit. p. 187, Tb. III, Fig. 24), saa at jeg vilde have antaget dem for at vere identiske, naar ikke Vingernes mediane Ribbe havde udviist et forskjelligt Forhold, Noget man efter HAGENS Autoritet maa tillegge stor Vægt, da han tildeels derpaa har grundet Opstil- lingen af Underslegterne indenfor Hovedslægten Termes. ‘I. cingulatus hörer (efter HAGEN) til Underslægten Eutermes, T. Christiernsonii derimod til Under- slægten Termes. — T. Strunckii maa temmelig sikkert henföres til Eutermes; T. Orensis og T. lacus sancti tilhöre sandsynligviis Underslægten Termes. TERMES ORENSIS n. sp. (Figg. 13—16). Miles, 11 Mm., coecus; caput longum, mandibulis inter se disparibus, obliquis, obtusis, hebetibus, crepitantibus; labro obliquo; fonticulo nullo. La- mina erecta prothoracis vix incisa. Miles. Longitudo corporis totius (10—) 12 Mm., capitis totius 7 Mm., mandibulæ sinistre 3 Mm. Caput longum, cylindricum, lateribus parallelis, supra subdepressum, infra con- vexum, gula sulcis longitudinalibus profundis limitata, in utroque latere SORENSEN: TREK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 23 subtusque subtiliter æqueque transversim rugosum, Sulcus frontalis di- stinctus. Fonticulus deest. Epistoma plane convexum, antennas erga areola oblonga depressa ornatum. Labrum dextrorsum flexum, paullo contortum, ter longius quam latius, lateribus subparallelis, margine antico, truncato, leviter trilobato, latissimo. Mandibulæ inter se dispares, obliquæ, paullo contortæ, obtusæ, hebetes, ad crepitum nec autem ad manducationem nec ad morsum aptæ. (Ceterum confer figuras et Danica verba). Antenne a capite (sine mandibulis) longitudine non multum discrepant, 15 (—16)-articulatæ; articulo Imo crasso; Ido et Illtio longitudine subæ- qualibus; IVto—Xmo ovi-clavatis, sensim longioribus; XImo—XV (XVI)mo sensim brevioribus, terminali fusiformi; V ultimis basi coarc- tatis. Prothorax brevis, lata, postice incisa, angulis anterioribus acuminatis, graviter detractis; lamina erecta (caput fulciens) magna, vix (9: interdum me- diocriter) incisa. Color mandibularum niger; capitis et oris partium succineus, antennarum ob- scurior; thoracis et pedum flavus: abdominis, setis brevibus dispersis or- nati, sordide cane-flavescens. Nec reginam, nec mares nec feminas vidi; operarii nullos characteres in- signes mihi præbebant. Patria: provincia »El gran Chaco» reipublicæ Argentinæ; in locis campi apud medium fluvium »aureum» quibusdam frequens, tumulos conicos e limo construens. Militem, ad T. cingulatum Burm. ab. ill. HAGEN (loc. sit. p. 189, Tb. I, fig. 13) — aliquantum tamen incerte-relatum, et T. Orensem duas species efficere, judico. Nam quamquam hæc species cum descriptione mandi- bularum illius haud male, et ceteri corporis satis bene congruit et magnitudo utrarumque eadem est, figura citata illius, præsertim mandibularum et recti labri, tantopere differt, ut utraque animalcula limbo unius speciei includere ne- queam. Quo magis, quod miles T. lacus sancti, nune describendus, T. Orensi multo similior, alteri speciei tamen certe distribuendus est. TERMES LACUS SANCTI n. sp. Miles coecus 15 Mm.; caput longum, mandibulis inter se disparibus, obliquis, paullo contortis, obtusis, hebetibus, ad crepitum, nec ad manducationem, nec ad morsum aptis; labro obliquo; fonticulo nullo. Lamina erecta prothoracis late profundeque incisa. Operarius coecus 5,; Mm.; tibiæ anticæ singula serie spinarum instructæ. Miles. Longitudo corporis totius 15 Mm., capitis totius 8 Mm., mandibula sinistra 3,5 Mm. 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Militi speciei prioris simillimus, ab eo discrepat: antennis 16-articulatis; loco, ubi fonticulus adesse solet, magis depresso et sulco inde exeunte pro- fundiore; labro paullo minus obliquo; lamina erecta prothoracis (caput fulciente) magna, late et haud profunde incisa. Operarius. Frontis pars summa plana; centrum striæ Y-formis distinctæ triangulum depres- sum format. Epistomatis inflati pars anterior manifeste disjuncta, plane convexa. Labrum magnum convexum, basi coarctatum, apice rotundata acumina mandi- bularum attingente. Antenne 16-articulatæ, extrorsum sensim crassiores; articulus IIdus IIItio et IVto conjunctis longitudine æqualis, IVtus IIItio duplo longior. Prothoracis lamina erecta magna, lata, alta, late (mec profunde) incisa; anguli anteriores vix acuminati, non detracti. Pedes proceri; tibiæ anticæ singula serie spinarum gracilium mobilium instruct ; articulus tarsalis ultimus ceteris conjunctis plus quam duplo longior. Patria: Brasiliæ provincia Minas Geraés; duo milites et septem operarios, ad lacum sanctum (Lagoa Santa) a cl. Reinhardt captos, vidi. EXPLICATIO FIGURARUM. Tab. I, Fig. 1—16. Termes Christiernsonii n. sp. Fig. 1. Operarii mandibula sinistra, supina. X 11. Fig. 2. Operarii mandibula dextra, supina. X 11. Fig. 3. Ejusdem mandibulæ margo secans. X 30. — m. Pars molaris (in fig. 2da asterisco notata). Fig. 4. Militis mandibula sinistra, supina. X 13. — t. Tendo musculi adducentis (in hac figura sola delineatus). Fig. 5. Militis mandibula dextra, supina. X 13. Fig. 6. Operari maxilla sinistra (tegula vitrea leviter pressa). x 39. Fig. 7. Militis maxilla dextra, prona (tegula vitrea leviter pressa), X 39. Fig. 8. Operarii labium, pronum. X 30. Fig. 9. Militis labium, pronum. X 30. Fig. Fig. Fig. Fig. SORENSEN: TREK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 25 Io. II. 15. TO. Militis apex fonticuli, a fronte paullo oblique visa. X 30. Militis glandula (foetida?) fonticuli, collo summo omisso. 30: Ejusdem glandulæ particula. X 125. — c, Cellule secretorie. — ti, Tunica intima. — tp, Tunica pro- pria. — sm, Stratum fibrarum muscularium persecta- rum. — mc, Membrana conjunctiva. Termes Orensis n. sp. Militis caput, mandibulis adductis; supinum. X 6. Militis caput, mandibulis adductis, et pars anterior pro- thoracis, a latere dextro exhibita. X 6. In Figura 13ma et 14ma significantur literis: ant, Antenna. — lbr, Labrum. — ms, Mandibula si- nistra. — md, Mandibula dextra. — c, Condylus man- dibule. — mx, Maxilla. — p, Palpus maxillaris (dex- tro in Fig. 13ma persecto). — Ib. Labium. — p’, Palpus labialis. — g, Gula. — cl, Collum (capitis). — Im, Lamina erecta pronoti, caput fulciens. Militis mandibula sinistra, a margine exteriore exhibita. + Fan c, Condylus. — a, Acetabulum. 2 Militis mandibula dextra, supina. X En c, Condy- 2 lus. — a, Processus, cui acetabulum mandibule, in figura ab aspectu remotum, insertum est. | OM ET PAR PUNKTER AF PHALANGI- DERNES ANATOMI VED WILLIAM SORENSEN. (Tab. 1. Figg. 17 og 18.) Efter i min Afhandling om »Gonyleptidernes Bygning etc.» at have gjort et Forsög paa en monographisk Fremstilling af denne Arachnideordens ene store, exotiske, Hovedafdelings Ana- tomie, var det min Hensigt at tage dens anden? mig bekjendte Hovedafdeling, Opilioniderne, for paa samme Maade, naar jeg havde afsluttet endeel Studier over Bygningen af visse Organer hos Fiskene. Thi da der omtrent var hengaaet fyrretyve Aar siden det sidste Forsög paa en anatomisk Monographi (Tulk) af dem, og femten Aar siden noget enkelt Organ var blevet nær- mere undersögt hos dem (Krohn), saa syntes en saadan Under- sögelse, som den jeg havde paatenkt, nok at kunne taale nogle faa Aars Udszttelse. Men netop i det sidste Par Aar ere for- skjellige Partier af Opilionidernes Anatomi blevne behandlede af ikke mindre end fire Forfattere,* der (i det mindste tildeels) synes 1 Hvis Bygningen af den mig ubekjendte Gibbocellum er saaledes, som den er fremstillet af STECKER (Arch. f. Naturg. Bd. 42, 1876, p. 293—346 og Ann. a. Mag. 4 Ser. vol. XVII, 1876, p. 230) maa denne Slægt sand- synligviis nok repræsentere en tredie Hovedafdeling af Phalangiderne. Men de Afsnit af STECKERS Afhandling, hvor jeg er i Stand til at bedömme det Frem- forte, opvække min Mistillid i den Grad, at jeg ikke seer mig istand til at have Tiltro til Nogetsomhelst af hvad han overhovedet fremförer. 2H. W. DE GRAAF: Sur la construction des organes genitaux des Pha- langides. Leide 1882 4:to. (Resultatet af Afhandlingen forelöbig meddeett 1: Zool. Anzeiger III, 1880, N:o 47, p. 42—44. SORENSEN: PUNKTER AF PHALANGIDERNAS ANATOMI. 27 at ville fortsætte deres Undersögelser af disse Dyrs Bygning; jeg vil derfor meddele Resultatet af nogle Undersögelser, som jeg 1 Efteraaret 1882 anstillede paa et Par Punkter af disse Dyrs Anatomie, tildeels paa Grund af Lomans Fund af receptacula seminis. De Malpighiske Rör og deres Udmunding. Det förste af de nys nævnte Arbejder, jeg fik lest, var DE GRAAFS store og pragtfuldt udstyrede Værk. Uagtet det vel er Kjönsorganerne, der have varet den egentlige Gjenstand for hans Undersögelse, giver han dog ogsaa enkelte Meddelelser om andre Organsystemer, men omtaler ikke de Malpighiske Ror, hvis Leje og 1 Særdeleshed hvis Udmunding, ikke i Tarmkanalen, men i et Par Blærer 1 Dyrets Sider, som udmunde bagved Stinkekjert- lerne, forekom mig at veere det interessanteste anatomiske For- hold af hvad jeg havde fundet hos Gonyleptiderne. Jeg under- sôgte derfor dette Forhold hos Opilio parietinus og Op. cornutus. Det er temmelig let at finde en tynd næsten vandklar Blære paa hver Side under Tarmkanalens bailonformigt udvidede Afsnit, mellem dette og den förste af de lange Levere (Tarmkanalens blindtarmlignende accessoriske Kjertler). I Höjde med Spiraculet ligge de tat opad Hovedtracheestammen, som her afgiver en lille Green til dem og til de Malpighiske Rör, der her ere tet om- spundne med Tracheegrene. Blærerne ere ıövrigt forsynede med Tracheer i en markvardigt ringe Grad. Deres temmelig sejge Veg er dannet af en Tunica propria, hvori man, om just ikke let, kan see Rester af Celler, omgivne af »Intercellularsubstans». Paa sin Inderflade er den beklædt med et Lag af flade, store og runde Epithelceller med stor men utydelig Kierne. Nogen Tunica intima findes ikke; ligesaa lidt som i de Malpighiske Rör. Urin- blærernes finere Bygning er saaledes 1 alt Væsentligt den samme som hos Gonyleptiderne. J. €. €. Loman: Bijdrage tot de Anatomie der Phalangiden. Amster- dam 1881. (Resultatet af Afhandlingen forelöbig meddelt i Zool. Anz. II, 1880, N:o 49, p. 90—92). BLANCS Afhandling: Anatomie et Physiologie de l’Appareil sexuel mâle des Phalangides, Lausanne 1880, er mig ikke bekjendt. R. RôssLER: Beiträge zur Anatomie der Phalangiden. (Zeitschr. f. wiss. Zool. vol. XXXVI, 1882, p. 672—702). 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Fortil har jeg kunnet forfölge Blærerne indtil tætved den store Nervegangliemasse og Stinkekjertlerne, men det lykkedes mig ikke at forfölge dem indtil deres Forbindelse med Huden >: indtil deres Udmundingssted, da nogle Frostnetter 1 October bragte Dyrene til at forsvinde temmelig tidligt. De Malpighiske Rör, der langtfra ere saa lange som hos Gonyleptiderne, bestaae af en Tunica propria, hvori jeg ikke har kunnet see nogen Structur, og en indre Belægning af flade og tykke Kjertelceller med temmelig grovtkornet Indhold og med stor, betydeligt klarere Kierne, som ligger henimod den mod Lumen vendende Side af Cellerne, som derfor springe noget frem her. — Det er ikke videre vanskeligt at overbevise sig om, at de Malpighiske Ror ikke udmunde 1 Tarmkanalen; derimod har det voldet mig betydelig Vanskelighed at constatere deres Ind- munding 1 Urinblererne. Og det vesentligst, fordi jeg meget tidt saae to Rör, der syntes at udmunde i Urinblæren, idet de forinden blev betydeligt men jævnt indsnævrede, aldeles paa samme Maade som Loman (I. c. fig. 4, v. u.) fremstiller deres Udmun- ding. Men i saa Tilfælde kunde jeg saa godt som altid, naar jeg anvendte tilstrækkelig Opmerksomhed, forfölge en Forbin- delse mellem de to Rör, der viste sig som to Contourlinier, der oftest löb hinanden meget ner. Med andre Ord: de Malpig- hiske Rör adhærere — jeg kan ikke nærmere angive Grunden dertil — paa sine Steder saa nöje med Urinbleren, at et Forsög paa at rede dem fra hinanden bevirker, at Rörene forlænges saa stærkt, at Kjertellaget paa deres Inderside ikke kan fölge med men adskilles paa en kortere eller længere Strækning, hvor kun Rörets fine Tunica propria viser sig som et Par meget fine Li- nier, der let kunne oversees paa Grund af den store Forskjel der viser sig mellem Röret her, og der, hvor det har det af Kjer- tellaget betingede, characteristiske Udseende. Imidlertid er det dog lykkedes mig nogle faa Gange at see en efter min Mening sikker Udmunding af det Malpighiske Rör, men jeg har da ikke seet mere end eet Udmundingssted. LOMAN og RÖSSLER angive Begge to Udmundingssteder i hver Sek; det er muligt, at det forholder sig saa, men ifölge det ovenfor Yttrede forekommer det mig tvivlsomt. Jeg vilde maaskee endogsaa have tvivlet om Rigtigheden af SORENSEN: PUNKTER AF PHALANGIDERNES ANATOMI. 29 min Jagttagelse de faa Gange, jeg meente med Sikkerhed at have seet det Malpighiske Rör udmunde i Blæren, og dermed ogsaa om dennes Opfattelse som Urinblere, naar jeg ikke —- foruden at jeg med Sikkerhed havde constateret dette Forhold af de i Hovedtrekkene saa eens beliggende Organer hos Gonyleptiderne — naar jeg ikke havde kunnet overbevise mig derom paa anden Vus, idet der baade 1 Röret og 1 Blæren findes et saa charac- teristisk Indhold, at det ikke er til at forveksle med nogetsom- helst Andet Foruden en farvelös Vædske bestaaer det nemlig af smaae aflangt-ellipsöide Legemer, der ere klare og stærkt lys- brydende samt have en meget svag gullig Farve. Enkeltviis vise de en meget svag oscillerende Bevægelse, men hvor de, hvad hyppigt er Tilfældet, ere samlede i större Concrementer, bliver Bevegelsen meget livlig, idet de idelig hvirvle sig rundt mellem hverandre men uden at forlade den Klump, hvortil de hore. Stôrre Concrementer af disse smaae Legemer ere talrige 1 Urim blererne. Disse Smaalegemer fandtes ikke hos de af mig undersögte Gonyleptider; hos Opilio ere de ogsaa sete af Loman og Röss- LER, der ligeledes omtale deres Sammentræden 1 större Concre- menter men ikke synes at have lagt Marke til Smaalegemernes mærkelige Bevægelse i disse, der er saa stor, at den betydeligt overgaaer Hurtigheden af Strömningen af Kornene i Protoplasma. Dog kan der 1 ethvert Tilfælde her ikke vere Tale om at til- skrive denne Bevægelse vitale Aarsager. Receptacula seminis hos Gonyleptes og Opilio. I den forelöbige Meddelelse (1 Zoologischer Anzeiger) af sine Undersögelsers Resultater omtalte Loman, at der i Spidsen af Ovipositor (hos Opilio) fandtes et Par receptacula seminis. Hos Gonyleptiderne havde jeg vel lagt Meerke til, at der i den hos disse Dyr meget tykke Ovipositor fandtes to smaae langstrakte Organer, som jeg iövrigt glemte at undersöge nærmere, men da jeg (rigtignok kun en enkelt Gang) havde fundet Spermatozoer i Uterus — og jeg (fejlagtigt) antog, at jeg neppe vilde have und- gaaet selv ved et overfladisk Blik at bemærke, om hine smaae Organer indeholdt Spermatozoer, paa Grund af disses characteri- 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFY 1884. stiske Form, saa betvivlede jeg Rigtigheden af Lomans lagtta- gelse, saameget mere som DE GRAAF samtidigt erklærede dem for Kitkjertler. Lomans lagttagelse er imidlertid fulstændigt correct. Ved at klippe en Ovipositor! af en Gonyleptes uncinatus igjennem og borttage dens yderste Vag samt Muskelbeklædningen saae jeg 1 Neerheden af Spidsen de to — 1 Forhold til Opilionidernes — temmelig store og vide Sække (Fig. 17), for Störstedelen fyldte med de saa let kjendelige Spermatozoer. Receptacul ets Veg, der er tykkest 1 dets bageste Ende er blöd og homogen, samt uden nogen udvendig Cellebelægning. Accessoriske Kjertler eller Udstyrelse med Muskler saae jeg ikke Spor til hos det ene Exem- plar, jeg offrede til denne Undersögelse; Muligheden af at saa- danne findes tör jeg dog derfor ikke anse for heelt udelukket. Hos Opilioniderne? findes der ved Grunden af Ovipositors toklövede Spids et Receptaculum seminis paa hver Side, hvori jeg har fundet den (i Hovedtrækkene) samme Bygning som Lo- MAN, DE GRAAF” og ROssLER: Den egentlige Væg er dannet af Chitin og er udvendigt beklædt raed et Lag af coniske Celler, hvorover der igien strækker sig en ganske tynd men ret resistent Tunica propria. Receptaculerne ere meget langstrakte og snæ- vre; i Nærheden af deres Udmunding ere de forsynede med en pukkelformig Udvidelse. Til hvert Receptaculum er der knyttet 2 Kjertler (Fig. 18, gl.), der strække sig ud 1 Grundleddet og næstyderste Led af Ovipositors klövede Spids, langs deres indre Flade. De ere ikke ganske ligestore, idet den ene af dem indtager den störste Deel af Pladsen langs den indre Flade af Ovipositors klövede Spids, medens den anden, noget kortere, ligger over den og tillige rager lidt udenfor den. De ere beklædte med en meget fiin og lidet resistent Tunica propria* og deres Kjertelceller ere aflangt æg- 1 Hos Gonyleptiderne er dette Organ temmelig forskjellig i Bygning fra Opilionidernes (Cfr. min Afhandling i Naturhistorisk Tidskrift 3 R., Bd. 12, Tb. II, fig. 28—29). * Jeg har undersögt Opilio cornutus, Op. parietinus og Op. tridens. > I hans egentlige Afhandling. * Jeg kan Intet meddele om dennes Structur, da jeg kun har kunnet iagttage den ved Randen af Kjertlen, som jeg iövrigt væsentlig har undersögt SORENSEN: PUNKTER AF PHALANGIDERNES ANATOMI. FI formede med et meget klart Indhold. Udförselsgangene ere gjentagne Gange grenede, ofte med et noget krumt Forlöb, men forövrigt ikke ganske paa samme Maade hos alle Individer; deres Veg er svagt chitiniseret men meget resistent og de indeholde en Vxdske med en meget fiintkornet Emulsion. Begge Kjert- lernes Udförselsgange indmunde i Receptaculum seminis tet ved dettes Munding, enten hver for sig eller med faelles Munding, der da er lidt tragtformigt udvidet. DE Graar er den Eneste, der har seet disse accessoriske Kjertler; hans Beskrivelse afviger endeel fra den, som jeg her har givet. Denne Forfatter antog fra först af! Receptaculerne som et Par Kitkjertler — en meget undskyldelig Fejltagelse, da der (hos Opilioniderne) udfordres endeel Held til at opfatte. de smaae og overordentlig tet sammenpakkede Spermatozoer — men tiltraadte senere (i sin egentlige Afhandling) Lomans Tyd- ning af dem. De nys omtalte accessoriske Kjertler tillagde han nu den Function, han tidligen havde tilskrevet Receptaculerne, nemlig at afsondre en Kit, der skulde tjene til at klæbe Æggene fast ved Æglægningen. Denne Opfattelse kan jeg aldeles ikke _ tiltræde. Jeg kan ikke anse dem anderledes end de ved Insec- ternes receptaculum seminis næsten som Regel forekommende accessoriske Kjertler, der tjene til at afsondre en Vædske, hvor- med Spermatozoerne spædes op og hvoraf de sandsynligviis til- lige ernæres. DE Graars Opfattelse af dem som Kitkjertler skyldes ventelig den Omstændighed, at han nu engang var opsat paa at finde Kjertler med en saadan Afsondring. ‘Til at levere det til Æggenes Fastklæbning nödvendige Stof behöver man for- resten slet ikke at forudsætte nogen særlig Kitkjertel, thi Ovi- ductus indeholder altid, selv 1 collaberet Tilstand, en ikke ube- tydelig Mengde af en klæbrig Emulsion, der efter min Mening stammer fra Epithellaget i Oviductus og Uterus; den har ganske det samme Udseende som den Vædske, der indeholdes ı det sidstnævnte Organ. in situ. Jeg vil derfor bemærke, at i Fig. 18 ere Kjertlernes Udförselsgange, disses Forgreninger samt Kjertelcellerne i Kjertlens Omkreds sikkre, medens jeg ikke tör staae inde for den paa Tegningen angivne Gruppering af Cellerne omkring de forskjellige Grene af Udförselsgangen. ! Zoologischer Anzeiger loc. cit. 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1833. Ved Mundingen af Receptaculerne er der befæstet en ‘lille, men 1 Forhold til dens Störrelse svær Muskel (Fig. 18, m.) der udspringer paa Indersiden af det næst yderste Led af Ovipositors klövede Spids. Hos Opilioniderne (men ikke hos Gonyleptiderne) beholde, som bekjendt, Musklerne i Lemmerne Evnen til at trekke sig sammen i længere Tid efterat vere skilte fra Krop- pen. Dette gjælder imidlertid ogsaa for Musklerne i andre Le- gemsdele, deriblandt ogsaa for Ovipositors. Klipper man Spid- sen af den af og legger den under Mikroskopet, kan man der- for under en svagere Forstörrelse see Oviductens Muskler trække sig convulsivisk sammen. Derved svinge Receptaculerne fortil, idet de gjennemlöbe en Bue af omtrent 90°, saa at deres Længde- _akse kommer til at staae lodret paa Overfladen af Oviductens her kegleformige Ende (Vagina). Denne Stilling ville de altsaa ogsaa indtage, naar Oviductens Muskler trække sig sammen for at föde et Æg, kun med den Forskjel, at Æggets betydelige Störrelse bevirker, at det dvæler forholdsviis lange paa dette Sted og brin- ger Musklerne til at trekke sig langvarigt sammen. Men nu (9: under Mikroskopet) ophörer Musklernes convulsiviske Sam- mentrækning meget snart og Receptaculerne svinge igien tilbage i deres oprindelige Stilling, for kort efter at udföre den samme Bevægelse, naar Musklerne trække sig sammen paany. Det er aldrig lykkedes mig at see Noget af Receptaculernes Indhold trede ud 1 Oviductus under disse Bevægelser. Men det kan ikke godt vere nogen Tvivl underkastet, at dette vil skee under Indflydelse af den omtalte lille Muskel (Fig. 18, m): dens Sam- mentrækning paa den ene Side og den temmelig betydelige Ela- sticitet af Sædbeholderens chitiniserede Væg paa den anden Side ville frembringe en pumpende Bevægelse. — ROsSLER omtaler en Ringmuskel 1 Spidsen af Ovipositor, der skulde bevirke Udtræ- delsen af Receptaculernes Indhold; desværre er det ikke ganske lykkedes mig at forstaae Meningen af dette Sted. DE Graar siger (l. c. p. 91): »La forme de l’extrémité de la glans oü elle passe dans le prolongement spiniforme K est obtuse chez Phal. cornutum et Phal. parietinum, ce qui empêche que la glans ne pénètre trop avant dans le receptaculum et ne déchire cet organe. Chez Leiobunus rotundus où la glans SORENSEN: PUNKTER AF PHALANGIDERNES ANATOMI. BS passe insensiblement’ dans le prolongement K et pourrait donc pénétrer trop loin dans le receptaculum et blesser cet organe, on trouve pour prévenir cet accident quelques poils sétacés au pas- sage du sommet de la glans en K.» — LoMman yttrer omtrent det Samme (p. 69): »Tevens wordt de beteekniss van einige an den Top des eikels [hos Leiobunus rotundus] geplaats te fijne haaren duidelijk. Zij zijn daar aanwezig an het verder voort- dringen van den penis, derhalve eene beleediging der zakjes te beletten». RÔSSLER optager (p. 686) denne Anskuelse. Mig er det imidlertid umuligt at slutte mig dertil. Thi for det Förste er Glans penis forsynet med lignende Börster hos alle de Arter, jeg har undersögt; hos Op. parietinus ere de saaledes korte og tykke, næsten knortformige” — fortil paa hver Side er der dog en noget lengere, tilspidset Börste; hos Op. tridens findes der faa længere Börster henimod Spidsen, ingen korte og tykke. — For det Andet maa jeg rigtignok begynde med at indrömme, at det ikke er lykkedes mig at see Nervegrenene inden i Penis, hverken hos Opilionider eller Gonyleptider (medens de, som be- kjendt, ere lette at iagttage hos hines Hunner, hvor man endog kan forfölge idetmindste endeel af deres fineste Traade ud til Bör- sterne paa Spidsen af Ovipositor —- (cfr. Fig. 18) og altsaa har jeg heller ikke kunnet see Nervetraade gaae til hine Börster. Men ikke desto mindre kan jeg ikke troe andet end, at Enhver, der vil kaste et Blik paa den Glans penis af Gonyleptes uncinatus, som jeg har afbildet 1 min citerede större Afhandling (Tb. II, Fig. 25) vil faae et levende Indtryk af, at de fremspringende Dele, der optræde her som Plader, Processer, Torne og Smaa- borster, have den Betydning at frembringe en livligere Irritation af Kjönsdelene under Parringsacten, baade hos Hannen og Hun- nen. Mig forekom det saa slaaende, at jeg endogsaa ansaae det for overflödigt at sige et Ord derom i Texten.” Men hvis man skulde kunne befrygte, at Spidsen af Glans penis hos en Opilio ! Den er dog ligefuldt tilledet her som hos andre Opilionider, ogsaa hos ‘Trogulus. ? Deres Indre danner en Fortsættels af nogle af de vide Porekanaler; de fleste andre af disse staae ikke i Forbindelse med Haar eller Börster, men sete fra Fladen kunne de have et vist skuffende Udseende som dem. > Saameget desto mere som det er og stedse vil være en af mine Hoved- Entomol, Tidskr. Arg. 5, H. x (e884) 3 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. skulde kunne beskadige den tilmed chitiniserede Indrevæg af de kvindelige receptacula seminis — og forresten veed jeg end ikke, med hvilken Ret man overhovedet mener, at den trænger derind —, man maatte da antage, at de i Sammenligning dermed fryg- telige Torne og Kroge, hvormed Glans penis er udstyret hos. Gonyleptiderne, vilde bevirke at de kvindelige Kjönsdele vare al- deles laceredede efter fuldendt Parringsact. — Man sammenligne ogsaa hermed de Skildringer af Parringen hos forskjellige Nema- toder, som ere at finde hos SCHNEIDER (Monographie der Nema- toden. Berlin 1866), en Bog, der indeholder mange smukke Meddelelser om disse Dyr, ganske vist sammen med endeel An- givelser angaaende deres finere Anatomi, der klinge lidet trolige. SCHNEIDER skildrer her, hvorledes Parringen foregaaer ved at Parringslemmet, der er en Chitinplök, som ikke er gjennemboret af Sædgangen, foretager en Rekke heftige Stöd i Hunnens Kjöns- organer, hvorved den egentlige Befrugtningsact fremkaldes. Explicatio figurarum Tab. 1 Fig. 17 et 18. Fig. 17. Gonyleptes uncinatus W. S. Paries exterior ovipositoris et musculi remoti sunt, ut membrana interior, in qua rudimenta cellularum per- 150 Se I bestræbelser som Forfatter nöje at sondre mellem det, der virkelig vides, og multa, et receptacula seminis (r, r) remaneant. X det, der er sandsynligt, hvad der i mine Öjne har langt mindre Værd, selv om det har kostet nok saa meget Arbejde. — I mine Öjne vilde der derfor have været indeholdt en temmelig intensiv Bebrejdelse imod mig i det Referat, LOMAN i sit i saa mange Henseender smukke Arbejde giver (p. 39) af min Fremstilling af Tarmkanalen hos Gonyleptiderne: »Zij [de flaskeformige Orga- ner paa Indersiden af Mavren] schijnen een soort van maagsap te leveren evenals de blindzakken, welke hij lever noemt, gal zouden afscheiden, doch noch voor het een, noch voor het ander zijn bewijzen voorhanden.» Men Sligt har jeg ingensteds sagt, men vel (p. 171): »Hvorledes Fordöjelsen foregaaer: hvilken Indvirkning de forskjellige, af Leverne og Tarmkanalen afsondrede Stoffer have paa Föden, kan jeg selvfölgelig ikke have nogen selvstændig Mening om. .» og lidt senere: »Udtrykket Levere er benyttet for Mavens blindsækfor- mige Tilhængsorganer; baade forat præcisere, at de tjene til Afsondring af Stoffer, der have Indflydelse paa Fordöjelsen, men ikke til Reservoirer for Fö- den, og tillige, fordi de forekomme mig homologe med de som Lever beteg- nede Organer hos Araneerne, (men ikke med de blindsækformige Udvidelser paa Tarmkanalen hos disse Dyr>). SORENSEN: PUNKTER AF PHALANGIDERNES ANATOMI. 35 Fig. 18. Opilio parietinus DE GEER. Pars dimidia apicis ovi- P ue 80 ne positoris. X —. — r, receptaculum seminis alterum; — I e, hujus epithelium; — m, musculus ejaculatorius recep- taculi; — gl, gl, glandulæ accessoriæ receptaculi; — 0, os communis ductuum glandularum, — n, n, nervi setarum ovipositoris (compluribus setis et nervis ea- rum omissis); — gln, ganglion accessorium. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÄLLIT FÖLJANDE TILLOKNING: Fran R. Accademia dei Lincei, Roma: Atti, anno CCLXXX. 1882—83. Ser. III. Transunti Vol. VII. Fasc. 15 & 16. Vol. VIII. Fasc. 1. Frän Museo Civico di Storia Naturale, Genova: Annali pubblicati per cura di G. Dorıa e KR. GESTRO. Vol. XVIII e XIX. Fran La Sociedad española de Historia Natural, Madrid: Annales. Tomo XII. Cuaderno 3:0. Madrid 1883. Frän Der Naturhistorische Verein in Augsburg: Siebenundzwanzigster Bericht, veröffentlicht im Jahre 1883. Fran Der Naturwissenschaftl. Verein für Sachsen und Thüringen in Halle: Zeitschrift für Naturwissenchaften. Originalabhandl, u. Berichte. Der ganz. Reih. LV Band. IV Folge. Berlin 1882. UV. BAIN olre 02 Pr 2 Hallemmsdge Forts. sid. 42. —— te — — OM MICROPTERYX-LARVERNES OPTR/EDEN I VORE BIRKESKOVE AF W. M. SCHOYEN. I »Archiv for Mathematik og Naturvidenskab» for 1878 (p. 177—181) har jeg gjort opmerksom paa en hidtil ikke i de forstentomologiske Skrifter omhandlet Geometerart, Cidaria dilu- tata W. V., der 1 vore Fjeldtrakter oftere gjör sig i höi Grad bemærket ved sin Masseoptræden i Birkeskovene, idet Larverne aflöve Birketræerne aldeles over store Strækninger og derved til- foie vore Fjeldbirkeskove betydelig Skade. Jeg skal ved denne Leilighed tillade mig at fæste Opmærksomheden ved nok en Larve, der ogsaa gjör sig i hört Grad bemærket i Birkeskovene i vore Fjeldtrakter, og om hvem man ligeledes forgjæves söger nærmere Oplysning 1 den forstentomologiske Literatur, idet den ligesaa lidt findes nævnt i den udenlandske Forstliteratur som i HOLMGREN S Arbeide over de skandinaviske Forstinsekter: jeg mener nogle smaa Larver, der leve minerende i Birkebladene, hvilke de udhule aldeles, og som nok turde vere observerede af adskillige af Tidskriftets Læsere. I DAHLBOM'S 1 Aaret 1837 udgivne Arbeide: »Kort Under- rättelse om Skandinaviska Insekters allmännare Skada och Nytta i Hushällningen» finde vi de her omhandlede Larver förste Gang beskrevne og afbildede, men de er der henförte til en aldeles feilagtig Insektart, nemlig til Birke-Snudebillen, Ahynchites betule 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. GYLL. Efterat have omtalt disse Snudebillers Forekomst i de unge Birkeskove om Vaaren og Sommeren, beskriver nævnte Forfatter (p. 47—48) deres Udviklingshistorie saaledes: * >I samma slags skogar varseblir man äfven om varen de utslagna björklöfven redan vissnade och gulbruna, men likväl qvarsittande pa sina stjelkar, som synas friska. Vid närmare be- traktande befinnas dessa löf vara uppsvälde och liknande sma genomskinliga putor, som äro tomma och endast innehälla svart pulverformig träck efter den mask, hvilken uppätit allt vextköttet inuti löfvet, men lemnat hinnorna orörda; dessa uppbläsas dä af den inträngande luften. Gör man sig mödan undersöka vidare, skall man snart finna löf, som äro hälften gulaktiga och hälften gröna, samt hafva ännu larven qvar uti sig, — och 1 grannska- pet träffas ofta hans föräldrar, Bjôrkviflarne.» . »Björkviflens larv fullvext är perlegrä eller orent bvit; huf- vudet och en fyrkantig fläck pa prothorax svarta; hvarje segment ar midtpä uppsväldt och vid incisurerna hopdraget; han far der- igenom ett svullstigt utseende. Kroppen har inga fötter, men under buken befinnas smä, korta och styfva börster, med hvilka djuret skjuter sig fram, liksom en orm hjelper sig fram med buk- fjellen. Kroppslängd ı'/, linia.» »Denna larv, som jag icke vet om nägon naturforskare förr observerat, lefver alltid i de saftigaste och frodigaste björklöfven. Sedan han förtärt ett sädant löf är han gemenligen fullväxt, kry- per dä ut genom ena ändan af löfvet och faller ned pa marken, der han gömmer sig för att undergå sin förvandling.» Det er jo nu en forlængst bekjendt Sag, at Birke-Snude- billernes Larver ikke leve paa denne Vis, men derimod ı Blad- ruller, der fabrikeres af Moderinsektet ved Æglægningen, saale- des som man finder dette beskrevet 1 HOLMGREN’S ovennævnte Arbeide (p. 81—83). DAHLBoM's Beskrivelse tilligemed de af ham leverede Afbildninger (fig. 7—7 a) have det over enhver Tvivl, at den Larve, han har iagttaget, er den samme, hvis sande Udviklingshistorie först lang Tid bagefter, i 1861, blev udredet af Hormann i Regensburg og beskrevet 1 HERRICH SCHAF- FERS »Correspondenzblatt» for nævnte Aar (p. 126) som tilhö- ! Det fölgende findes ogsaa indtaget i ASBJGRNSEN’s »Naturhistorie for Ungdommen», 4:de Del: Insekterne (p. 113—114). SCHOYEN: OM MICROPTERYX-LARVERNES OPTRÆDEN. 39 rende den lille Mölslegt Micropteryx. DAHLBOM har tydeligvis ikke lykkedes at faa disse Larver udklækkede, men har ikke -desto mindre paa Grund af deres Forekomst paa Birk sammen med Birke-Snudebillerne fölt sig saa »moralsk overbevist» om, at de maatte höre sammen, at han uden videre har slaaet dem ‘sammen uden Stötte i nogen direkte Observation. Vi har her i Skandinavien 3 almindeligt udbredte Arter af Slægten Micropteryx, hvis Larver paa den af DAHLBOM skildrede Maade leve minerende i Birkeblade, nemlig J/. sparmannella Bosc, M. unimaculella ZETT. og A. semipurpurella STEPH., medens -en fjerde Art, M. purpurella Haw., der ligeledes lever paa samme Maade, endnu ikke vides fundet inden Skandinaviens Graendser, men dog nok ogsaa turde være at finde her, da den forekom- mer baade i England, Skotland og ved St. Petersburg. De flyve tidlig om Vaaren og et Stykke udover Forsommeren blandt Bir- ketræerne og lægge sine Æg paa de unge udspringende Blade, hvori man saa senere faar iagttage Larverne 1 större og mindre Antal alt efter Omstændighederne. HOFMANN fandt dem 1 det anfôrte Aar i meget stort Antal ved Regensburg, men ellers sy- nes de i Tyskland, ligesom overhovedet ı det övrige Europa, ikke at gjöre sig videre bemærkede, hvorfor de som nævnt ikke findes omhandlede i Forstliteraturen. Hos os derimod höre disse Larver ligesom Crdaria dilutata’s til de Insekter, der gjör sig mest bemærkede i vore Fjeldbirkeskove, hvor de ofte optræde i -en saa enorm Mængde, at Skoven over store Strækninger staar aldeles brun, idet snart sagt hvert eneste Blad er besat af Lar- verne. Forstmester BARTH, hvem jeg skylder mange interessante Meddelelser angaaende Forstinsekternes Optreden her i Landet, har til forskjellige Tider meddelt mig Exempler paa disse smaa Minerlarvers Masseoptreden inden hans Forstdistrikt, saasom 1 ‘Gudbrandsdalen, Valders o. fl. Steder. Saaledes meddelte han mig i 1876, at »Fjeldbirkeskovene begge de foregaaende Aar ud paa Sommeren mangesteds havde et mere og mindre brunligt Udseende, hidrörende fra, at Bladene var visnede, fordetmeste til omtrent Midten af deres Længde fra Spidsen af; nogle ikke saa langt, andre helt ned til Bladstilken. Dette var foraarsaget af en liden Larve, der levede mellem Over- og Underhuden, 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. men som, naar jeg kom i Fjeldet, almindeligvis allerede var ud- kröben. Derimod var samtlige saaledes udseende Blade klövede i Spidsen, det er: et hult fladt Rum var dannet mellem Over- og Underhuden, medens selve Spidsen var hel (ikke gabende), og denne lille Hulning var altid fyldt med de pulverformige Ex- krementer efter Larverne.» — I 1879 meddeler han videre: »Hvor jeg har reist iaar i Gudbrandsdalen og Valders har paa visse Strækninger den tidligere omtalte lille Birke-Minerlarve væ- ret tilstede i langt större Maengde, end jeg för har seet, saa at jeg navnlig i Grimsdalen (mellem Rondane og Dovre-Veien) om- kring Midten af Juli fandt den derværende mishandlede og for- kröblede Birkeskov staaende ganske röd eller brun uden et grönt Blad over store sammenhængende Vidder.» — Endelig iaar (1883): »Da jeg en Ugestid ind i Juli kom til Langmarkens Al- menning i Vaage, var Birkeskoven i Miles Længde ganske brun af Minerlarvernes Heerjing. Larverne selv var da vek paa en og anden ner, der endnu fandtes 1 sit Rum mellem begge Over- hudlag. Senere kom jeg til Sollien, hvor Larven ogsaa havde været, men ikke 1 nogen særdeles stor Mængde, dog saa at Bir- kene mangesteds var halft brune (forresten grönne) efter deres Optreden.» — Selv har jeg ogsaa haft Anledning til at se Bir- ketræerne paa denne Maade i mere og mindre Grad angrebne, saaledes i Odalen, Gudbrandsdalen, paa Dovrefjeld o. fl. St. Larven er hvert Aar at paatræffe i Birkebladene 1 ringere An- tal, men saadan Masseoptreden som ovenfor skildret finder kun i visse Aar Sted og, som det synes, kun tilfjelds blandt Fjeldbirkeskovene, saaledes som Tilfældet ogsaa er med Cidaria dilutata. Til Veiledning ved Bestemmelsen af de 4 ovennevnte, 1 Birkeblade udviklede Arter af Slægten Micropteryx hidsettes efter Dr. . WocKE (Stett. ent. Zeit. 1862 p. 73—74) fölgende Schema: 1. Fölehornene kortere end Halvdelen af Forvingerne. a. Forvingerne livligt purpurviolette, guldgult gitrede, Hovedhaar graa. Sparmannella Bosc. b. Forvingerne purpurfarvede med indströede mörkt guldgule Skjæl, Hovedhaar graabrune. Purpurella Haw. SCHOYEN: OM MICROPTERYX-LARVERNES OPTRÆDEN. AI 2. Fölehorn halv saa lange som Forvingerne. Forvingerne violet-purpurfarvede, rigeligt besprængte med bleggult, Analplet hos I smal, hos © bre- dere, stedse tydelig bleg-gylden. Hovedhaar hos oO mörkt graabrune, hos © graa, med rigelig gul Indblanding. Unrmaculella ZETT. 3. Fôlehornene længre end Halvdelen af Forvingerne. Bagvingerne bedækkede med Haarskjæl. Semipurpu- rella STEPH. Kristiania 5 December 1883. ENTOMOLOGISKA FORENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHALLIT FOLJANDE TILLOKNING: Forts. fr. sid. 36. Fran Der Naturhistorische Verein d. Preuss. Rheinlande n. Westfalens: Verhandlungen, herausgegeben v. Dr C. J. ANDRA. Jahrg. 39. Folge IV. Jahrg. 9. Verhandl. Bogen 13—21. Correspondenzblatt Bog. 5—11. Sitzungsberichte d. Niederrheinischen Gesellschaft, Bogen 1—15. Mit ı Taf. 17 Holzschnitten, 2 Hälfte. Bonn 1882. — — , Jahrg. 40. — Folge IV. Jahrg. 10. Verhandl. Bogen 1—24. Cor- respondenzblatt N:o 1. Mit 5 Taf. 3 Holzschn. 1 Karte, 1 Hälfte, Bonn 1883. Fran Der Naturwissenschaftliche Verein in Karlsruhe: Verhandlungen, Heft. IX. Mit 1 Taf. Karlsruhe 1883. Fran La Société des Sciences Naturelles de Neuchatel: Bulletin. Tome XIII. Neuchatel 1883. Frän Professor James W. Trail: Scottish Naturalist. New Series N:o III. Jan. 1884. Perth. Frän Professor J. A. Palmen: Zur Vergleichenden Anatomie der Ausführungsgänge der Sexualorgane bei den Insekten vorläufige Mittheilung von J. A. PALMEN (Helsingfors). Se- parat aus Morphol. Jahresbericht 1883. eee CF OLLONBORRHARJNINGEN PA RICKARUMS KRONO- PARK I KRISTIANSTADS LAN 1883 REDOGORELSE AFGIFVEN TILL KONGL. DOMANSTYRELSEN AF AUG. E. HOLMGREN. Vid Rickarums kronopark i Kristianstads lan, der jag uppe- höll mig fran den 21 Maj för att iakttaga ollonborrarna (Melo- lontha vulgaris) under deras svärmning, blef jag i tillfälle att med afseende harpa göra följande anteckningar. Anledningen hvarför jag i och för detta ändamäl besökte just i fräga varande trakt af Skäne var den, att Skogsinspektören A. SMEDBERG förra äret tillkallade mig för att undersöka hvad som kunde gifva anled- ning till att barrträdsplanteringarna i stor omfattning och under loppet af flera ar misslyckats pa kronoparken, icke blott i plant- skolorna, utan äfven pa fältet. Jag infann mig derför derstädes i slutet af Oktober, då jag erfor af kronojägaren, att man vid gräfning 1 jorden anträffat s. k. fettpölsor, en allmän benämning i Skåne på Ollonborrens larver. Då jag emellertid långt tidigare på året, nämligen i April, besökte Björe härad i nordvestra Skåne, der ollonborren anstält ofantliga härjningar på de odlade fälten, fann jag på 2 a 3 fots djup i jorden en myckenhet lar- ver, som ännu icke uppvaknat ur sin vintersömn, men som be- funno sig i sitt 4:de lefnadsår, antog jag, med förutsättning af likåldrighet, att under en så sen årstid, som Oktober, vid Ricka- rum icke längre borde kunna finnas några larver, utan att dessa då redan undergått sina vidare metamorfoser, och således en ast fullbildade individer vore att söka. För att med säkerhet be- 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. stimma larvernas födelseär och med detsamma äfven det blit- vande svärmningsäret för imagines, lät jag pä de ställen af kro- noparken, der planteringarna voro förstörda, nedsäga nägra större grenar af derstädes befintliga fristående bokar och björkar samt stammen af en 35-arig tall, af hvilken senare togs en afskärning 1 tvärsnitt. Vid undersökning af dessa träddelar fann jag gan- ska tydligt, att ett svärmningsår inträffat 1879, således samma är som i Björe härad. Då, såvidt jag har mig bekant, någon sådan undersökning tillförene icke blifvit verkstäld, vill jag, innan jag går vidare i min berättelse, kortligen redogöra för sättet, på hvilket jag dervid gick till väga. Det är nämligen en känd sak, att ollonborrarna uppäta bladen och blomdelarna af de träd och buskar, på hvilka de under svärmningstiden uppehålla sig och omkring hvilka de, isynnerhet om aftnarna, flyga. Följden af detta deras förstörelsearbete måste således blifva den, att trädet förlorar de organ, som äro nödvändiga för uppfyllandet af dess lifsvilkor, och att det således måste uppbjuda alla sina krafter för att skaffa dem åter. Detta kan naturligtvis ej ske annat än genom uppoffringar på andra håll eller, såsom här var fallet, på bekostnad af dess tillväxt å längd och tjocklek. Sålunda visade sig derför bokens och björkens årsskott för 1879 med märkbart kortare internodier, än årsskotten för de följande åren, och års- ringen på tvärsnittet af tallen för samma år likaledes märkbart smalare, än de följande årsringarna. Sedan jag följaktligen här- utaf funnit, att larverna voro 1 sitt 4:e år, var det alldeles klart, att de vid slutet af Oktober icke allenast undergått förpuppning, utan att de äfven ingått i sitt fulla utvecklingsstadium, samt att jag följaktligen vid gräfning i jorden skulle anträffa endast ima- gines, d. v. s. skalbaggar. Detta antagande visade sig också vid anstäld gräfning vara fullt rigtigt. Jag blef nämligen dervid i tillfälle att på ett par timmar kunna insamla ett stort antal skal- baggar, och såsom ledning för mitt sökande voro kråkorna mig till god hjälp, emedan dessa foglar upphackat och ryckt undan grässvålen på de ställen, som voro hemsökta af larverna. Af allt detta framgick oförtydbart, att ett så kalladt »ollonborrär» skulle inträffa å Rickarums kronopark vid slutet af Maj detta år. Jag meddelade Skogsinspektör SMEDBERG resultatet af dessa mina iakttagelser jämte åtskilliga andra uppgifter, rörande skogsplante- HOLMGREN: OLLONBORRHARJNINGEN PA RICKARUM. 45 ringarnas tillstand, samt delgaf honom tillika min äsigt om, hvilka förberedande ätgärder borde à kronoparken vidtagas i och for den stora, oundvikliga ollonborrhärjningen. Afven kronojägaren, som följde mig pa mina exkursioner, visade jag, huru han skulle ga till väga, när han, säsom jag antog, af skogsinspektören blef förständigad att ombesörja denna angelägenhet. Själf hade jag förut aldrig sett nägon ollonborrsvärmning och intresserade mig derför i hög grad att fä närvara vid en sädan samt framför allt att fa pröfva de utrotningsmedel, som man i utlandet funnit än- damälsenliga, men som man hos oss icke pröfvat, nämligen lockplat- ser för honorna vid äggläggningen, hvartill jag föreslog, att nägra jordstycken af planteringarna med fördel kunde användas. Vid min ankomst till Rickarums kronopark den 21 Maj fann jag till min stora ledsnad, att man helt och hället lemnat mina föreskrifter 4 sido och att kronojägaren, hvarken af skogs- inspektören eller af t. f. jägmästaren blifvit förständigad att vid- taga nägra ätgärder till stäfjandet af insekthärjningen, som nu efter alla tecken var i annalkande. Man var vid kronoparken sysselsatt endast med omskolning och utsättning af barrträdsplan- tor för vidare experiment. Den 22 Maj visade sig under dagens lopp en och annan ollonborre, den 23 syntes ännu flera, den 24 ökades deras antal och samma dag klockan omkring 9 på aftonen började svärm- ningen ganska våldsamt. Tusentals individer kröpo upp ur jor- den, alla på en gång liksom på kommando och flögo fram med ilande fart i en och samma rigtning. Hela luften uppfyldes af dem och ett starkt brusande ljud angaf deras stråt. Först vid mörkrets inträde blef åter tyst och stilla. Följande dag, då jag tidigt på morgonen besåg skådeplat- sen för ollonborrarnas svärmning, voro snart sagdt alla träd och buskar, som hade nyutslagna blad och blommor, behängda med en mängd, liksom döfvade eller sofvande individer, hvilka vid qvistarnes skakning lätt föllo ned till marken och derför utan ringaste svårighet kunde uppsamlas. Jag blef följaktligen der- igenom i tillfälle att konstatera den äldre insamlingsmetodens ändamålsenlighet och begynte också derför genast tillämpa den- samma. Men som kronojägaren icke vågade tillkalla extra bi- 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. träden, förr än han dertill blifvit beordrad af vederbörande jäg- mästare, så måste jag pa eget bevåg göra det. Under tiden lät jag honom afsända en tjänsterapport om saken och bifogade äf- ven sjelf en skrifvelse. Då jag emellertid sporde, att t. f. Jägmästaren C. G. Wı- MAN, till hvilken rapporten och skrifvelsen ingingo, befann sig fränvarande pä tjänsteresor och dä ingen tid var att förlora, sä ansag jag mig nödsakad att per telegraf hos Kongl. Domänsty- relsen anmäla ollonborrhärjningen och tillika begära Styrelsens fullmakt, att själf fa vidtaga de ätgärder, som jag kunde finna lämpliga i och för stäfjandet af i fräga varande skadeinsekters ökning. Sedan jag sälunda af Styrelsen blifvit förständigad att vidtaga sädana ätgärder, fär jag härmed vördsamt meddela re- sultatet af mitt tillvägagäende, äfvensom med ollonborrhärjningen forknippade omständigheter, hvilka i och för skogskulturen pa de ännu öde trakterna af Rickarums kronopark möjligen kunna för- tjäna att beaktas. Kongl. Styrelsens telegram kom mig tillhanda den 30 Maj på eftermiddagen, men dessförinnan hade jag, såsom förut blifvit nämdt, redan på eget bevåg begynt insamlingen med tillhjälp af extra biträden, bestående af några yngre personer. Sedan har jag hvarje dag, med undantag af Söndagen den 23 Juni, låtit insamlingarna fortgå med, såsom Styrelsen förordnade, handräck- ning af kronoparkens bevakare och torpare. Insamlingen har begynt kl. 2 å 3 på morgonen och fortsatts till kl. 7, då ollon- borrarnas större liflighet gjorde densamma mindre lönande och i följd deraf instäldes. Vid femtiden på aftnarna lät jag samma personal biträda vid insamling af ollonborrar, som hemsökte trä- den närmast kronoparken och vid kronojägarebostället, men lät deremot de å kronoparkens planteringsställen befintliga ollon- borrarna vara fredade och åter samla sig, för att sedermera föl- jande morgon med framgång kunna insamlas. Detta lyckades oftast öfver all min förväntan. Öfver den dagliga fångsten förde jag noggranna antecknin- gar och anstälde talrika undersökningar öfver dessa insekters lef- nadssätt, slägtlif, fortplantning o. s. v., hvilket framgår af föl- jande noteringar. HOLMGREN: OLLONBORRHARJNINGEN PA RICKARUM. 47 Maj månad. Den 21 flögo under dagens lopp nägra enstaka hanar. » 2 » N D tN Os NO un 26. 28. 29. Någon ökning. Endast hanar, som flögo om dagen. Annu mera ökning. Mest hanar, som flögo bade un- der dagens och aftonens lopp omkring träden, der äf- ven icke sa fa honor befunno sig. Stark ökning pa dagen. Vid niotiden pa aftonen stor- artad svärmning. Insamlades 54,094 individer, hanar 71 procent, honor 29 > Af honorna hade 11 proc. kopulerat. Insamlades 62,430 individer, hanar 57 procent, honor 43 > Af honorna hade 15 proc. kopulerat Insamlades 54,194 individer, hanar 55 procent, honor 45 » Af honorna hade 28 proc. kopulerat Insamlades 48,360 individer, hanar 51 procent, honor 49 > Af honorna hade 42 proc. kopulerat. Insamlades 42,980 individer, hanar 51 procent, honor 49 > Af honorna hade 73 proc kopulerat. Insamlades 30,360 individer, hanar 45 procent, honor 55 > De flesta honor hade kopulerat. Insamlades 32,082 individer, hanar 41 procent, honor 59 » De flesta honor hade kopulerat. 48 ENTOMOLOGISK ‘TIDSKRIFT 1884. . 9 Jun! månad. Den ı. Insamlades 29,136 individer, hanar 31 procent, honor 69 » De flesta honor hade kopulerat. > 2. Insamlades 24,280 individer, hanar 35 procent, honor 65 > De flesta honor hade kopulerat. » 3. Ingen insamling. Insamlades 16,408 individer, hanar 28 procent, honor 72 » Honorna hade med fa undantag kopulerat. » 5. Insamlades 9,894 individer. hanar 18 procent, honor 82 » Honorna, som i de flesta fall kopulerat, hade tämligen vuxna ägg 1 äggstockarna. » 6. Insamlades 2,400 individer, hanar 10 procent, honor 90 » Honor som föregäende dag. Härtill komma omkring 14,000 individer, som en enskild person insamlat i kronoparkens utkant. Alltså uppgår summan individer till, i rundt tal räknadt, 400,000. Vid undersökning fann jag i medeltal 25 ägg i honornas äggstockar och troligt är, att de ej hysa flera, fastän man upp- gifvit ända till 60. Med antagande att resultatet af min under- sökning är rigtigt, skulle vid denna insamling dödade ägg uppgå till omkring 5,000,000. Af det nu anförda framgår sålunda, att hanarnes procent- antal småningom allt mer och mer nedgatt; men detta bevisar dock icke, att honornas individantal ökats, utan att hanarne för- svunnit eller dödt sedan de fullgjort sin lifsuppgift, nämligen att befrukta honorna. Sådant är det vanliga förhållandet ibland in- sekterna. Honorna måste lefva längre eller tills de afsatt sina HOLMGREN: OLLONBORRHARJNINGEN PA RICKARUM. 49 agg, hvilkas utveckling och mognad i äggstockarna taga en tid i ansprak. Under parningen sammanhänga de bäda könen, och honan drager pa detta sätt i timtal hanen med sig, under ‘det att hon förtär det träds'löf och blomdelar, på hvilket hon uppe- haller sig. Hanen tyckes i allmänhet icke vara i behof af nagon föda. Åtminstone fann jag blott ytterst sällan i hans närings- kanal något, som häntydde derpå. Hanen svärmar ensam omkring träden i afsigt att uppsöka honan, som håller sig stilla, och han visar dervid en hög grad af hetsighet. Ofta anträffas flere hanar omkring en hona i ett slags strid med hvarandra. Honan flyger direkt upp på trädens eller buskarnas qvistar, der hon sedan i all maklighet inväntar de svärmande hanarne. Det är således icke honorna utan hanarne, som flyga och surra omkring träden om aftnarna. Men nar honan är befruktad och äggen blifvit mogna i hennes äggstockar, då flyger hon ut från trädet, ofta långt omkring och i stora kretsar, för att upptäcka en tjänlig plats för äggläggningen. Det är just vid den tiden, som de s. k. lockplatserna komma väl till pass. De äro nämligen så inrät- tade, att honan med en viss förkärlek uppsöker dem och sedan hon derstädes afsatt äggen, har man hela hennes årsafvel på ett ställe och kan följaktligen utan svårighet förgöra densamma. Till plats för äggläggningen utväljer honan eljest aldrig sädana lokaler, der grunden eller alfven bestär af lera, utan af sand, helst krossgrus. Orsaken härtill ar den, att larverna i dylik jordmån hafva lättare att gräfva sig ned, da de gå i vinterqvar- ter, och att de derstädes under vintern icke lida af nägot stag- nerande vatten, hvilket deremot är fallet, när grunden består af lera. Vid Rickarum äro de områden, som bestå af rullsten och krossgrus mest hemsökta af ollonborrarna, isynnerhet kullar, der markbetäckningen utgöres af ljung och gräs. Då nu dylika lo- kaler derstädes äro afsedda för skogsodling, så blifva de utsatta trädplantornas rötter i betydlig grad hemsökta af ollonborrar, hvilket isynnerhet är förhållandet under larvernas två sista ut- vecklingsår. De tyckas då gerna uppsöka barrträdsplantor, san- nolikt derför att den terpentinhalt, som dessa hysa, är för dem en behagligare föda än de garfsyrhaltiga ljungrötterna och grä- sens rottågor. Sådana, af ollonborrar hemsökta lokaler, kunna derför icke gerna kultiveras med barrträd och äro föröfrigt i Entomol. Tidskr. Årg. 5, H. 2 (1884). 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. flera hänseenden, såsom t. ex. förhållandet är vid Rickarum, icke passande derför. Deremot kunna löfträd, vid Rickarum helst bok, med fördel odlas på dessa platser. Löfträden ega större kraft att motstå insektsskada än barrträden (granar och tallar) och kunna genom ny knoppbildning snart nog ersätta sina, i följd af yttre våld förlorade organer. De utbreda föröfrigt under årens lopp en för marken svalkande och beskuggande löfmassa, hvarigenom densamma blir allt mer och mer otjänlig såsom till- håll för insektslarver, hvilka också derför pläga alldeles försvinna. Hvad jordmånens beskaffenhet å norra skiftet af Rickarums kro- nopark angår, så lämpar den sig delvis för bok, al och björk, men alldeles icke för barrträd, som den af Skogsstyrelsen fast- stälda hushållningsplanen bestämmer. Att man trott sig finna anledningen till de under årens lopp misslyckade odlingsförsöken med barrträd på Rickarums kronoparks norra skifte härröra en- dast från insektshärjningar, torde derför sakna fullt giltig grund och skall äfven, såsom jag tror, tydligen visa sig under de 7 här- efter följande år, då, genom de vidtagna åtgärderna, någon in- sektsskada med all sannolikhet icke i afsevärd grad kommer att utgöra hinder för de utsatta barrträdsplantornas fortkomst. I den af tjänstförrättande jägmästaren till Kongl. Skogsstyrelsen ingifna beståndsbeskrifningen för Rickarums kronopark finnes, enligt mitt förmenande, knappast något anfördt, som kan gifva tillräcklig ledning vid valet af trädslag för norra skiftet; och för södra skiftet, der ingen ollonborrhärjning nu förekom, anföres i be- ståndsbeskrifningen, att jordmånen å afdelningen 17 (160,60 qv. st.) skulle vara »mylla på sandbotten och grus», hvilket alldeles icke är förhållandet, ty alfven innehåller, enligt de prof jag be- kommit, blott 25 till 35 proc. sand. Den är hård och lerhaltig, i följd hvaraf inga ollonborrlarver der kunna lefva. Här passar bäst bok och några andra löfträd; för gran är jordmånen dålig och för tall är den olämplig. På afdelningen 73 innehåller alf- ven 40 à 50 proc. sand och bör derför vara tämligen fri for ollon- borrar. Här torde barrträd gå bättre till än på andra platser å kronoparken, men äro dock icke att rekommendera framför löfträd. Från entomologisk synpunkt sedda äro dessa förhållanden, som jag nu blott helt flygtigt vidrört, af icke ringa betydelse, HOLMGREN! OLLONBORRHARJNINGEN PA RICKARUM. 51 emedan trädslag, hvilka kommit att växa i olämplig jordmån och läge, alltid stå tillbaka i utveckling, taga lätt innanröta och hem- sökas af hvarjehanda sjukdomar. Härigenom försättas de just i ett sådant tillstånd, som gör dem i hög grad lämpliga till föda åt insekter, hvilka äro ett af naturens vigtigaste medel att på- skynda tillintetgörelsen af sådana organismer, hvilka af en eller annan orsak blifvit hemfallna åt sjukdom eller död. Tager man hänsyn äfven härtill, så bör det vara ganska påtagligt, att barr- trädsodling på Rickarums kronopark är mindre lämplig, då der- emot odling af löfträd med all säkerhet skulle leda till ganska gynsamma resultat. En genomgripande ändring af hushållnings- planen i denna rigtning anser jag för min del vara behöflig, så framt kronoparken skall blifva skogbärande och fri från insekts- skada. Lyckligtvis har enen till större eller mindre omfattning uppträdt på de öde, stenbundna markerna, och denna företeelse bör vara en god fingervisning för skogsmannen, då han vid åter- odlingen af skog sväfvar 1 villrådighet beträffande valet af det rätta trädslaget; ty i enens hela växtsätt kan man vid sådana tillfällen spåra, huru hon liksom rustar sig i ordning för att vid sidan af sig upptaga en viss, bestämd skyddsling. Då en skogs- man lägger märke härtill, planterar han icke gerna barrträd i stället för löfträd och icke häller tvärtom. Han öfverväger då noga hvad som bäst kan passa. Men kunskap härutinnan vin- nes hufvudsakligen på empirisk väg, och ofta kan ögat för denna uppfattning vara väl konstrueradt äfven hos den minst boksynte, blott intresset är vaket. Min åsigt är således den, att barrträdsplanteringar fortfa- rande skola misslyckas på norra skiftet af Rickarums kronopark dels i följd af insektsangrepp, dels i följd af olämpliga jord- månsförhålianden. Rickarum den 6 Juni 1883. DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- HOLM ARSSAMMANKOMST DEN 14 DEC. 1883. Enligt stadgarnes föreskrift förrättades val af styrelse for det kommande äret, hvarvid den förutvarande styrelsen ätervaldes, nämligen: Prof. O. SANDAHL, ordförande, Prof. CHR. AURIVIL- LIUS, sekreterare, Lektor J. SPÅNGBERG, redaktör af Entomologisk Tidskrift och såsom öfriga medlemmar Lektorerna K. F. THEDE- nıus och A. E: HOLMGREN samt Konservator Sv. LAMPA, supp- leant; Kanslisekreteraren Dr. S. NORDSTRÖM och Kassören G. HOFGREN utsägos till revisorer af årets räkenskaper. Ordföranden egnade några ord åt minnet af föreningens med döden bortgångne ledamot Ryttmästaren PETER VON MOL- LER, som i Entomologisk Tidskrift (1881, sid. 51) meddelat en uppsats: »Några ord om ollonborrarne och sädesknäpparne samt om den skada de förorsaka», hvari han redogör för af honom och andra anstälda försök att genom insamling af dessa insekter eller deras larver söka hämma de härjningar, som af dem förorsakas under vissa år i södra Halland och åtskilliga trakter af Skåne. Följande nya ledamöter af Föreningen anmäldes: Fil. Dr. S. E. B. Höcman, Alingsås. Presidenten C. F. Warn, Stockholm. Hofjägmästaren I. L. STRÖM, Stockholm. Jägmästaren J. E. Bouman, Böda Skogsskola (Öland). A. M. Ennes, Luleå. C. A. HoLLGREN, Stockholm (Domänstyrelsen). » A. F. HULLBERG, Jockmock. E. G. KiNBERG, Stockholm (Domänstyrelsen). P. MALMQVIST, > ( » ). > G. O. Westin, Kolleberga, Riseberga. » A. J. R. ÅKERMAN, Malmö. SANDAHL: ENT. FÜR. ARSSAMMANKOMST D. 14 DEC. 1883. 53 Inspektoren S. FORSBERG, Alnarps Landtbruksinstitut. Studeranden C. A. H. Borg, Upsala. Föreningens ledamot Hr M. Larsson hade i bref till Lektor HOLMGREN meddelat flera märkliga och intressanta beräkningar öfver de skador, som insekter sistlidne sommar anstält å korn, hvete, rofvor och raps m. m. å Gotland. Den illa beryktade »Kornflugan» (Chlorops teniopus Mc.) hade förstört minst halfva kornskörden till ett värde af en och en half million kronor. Prof. H. von Post lemnade med anledning häraf en skil- dring af samma kornflugas härjningar detta ar i Upland, der sär kert en tredjedel af kornskörden blifvit tillintetgjord genom detta skadedjur, som för öfrigt uppträdt förödande i Östergötland och sannolikt i flere delar af landet. Prof. von Post meddelade sedan underrättelse om insekthärjningen à hvete under sommaren 1881 vid Ultuna. Det var en art af Zhrips, som da anstälde stor förödelse, i det denna insekt dä uppträdde i oerhörda mas- sor och pa ett dittills okändt sätt 4 hveteplantan. I samband med denna skildring visade Prof. von Posr sedermera en rik- haltig och högeligen intressant samling, belysande ätskilliga skade- insekters utveckling och deras sätt att gå till väga vid sina härj- ningars utöfvande. Prof. AURIVILLIUS hade ur gallbildningar i axen och axskaf- ten af Plantago maritima L., funna af honom a Wäderöarne utan- för Bohuslän, fått utkläckt en skalbagge, Mecinus collaris GERM., af hvilken förut blott ett enda exemplar blifvit taget i Sverige (à Särö) af Tullförvaltaren WESTRING. Prof. A. beskref sedan en egendomlig tvekamp mellan tvä hanar af dagfjärilen Pararge Megera L. och meddelade statisti- ska uppgifter om antalet arter inom Skandinaviens insektord- ningar. Hr Kand. Morronson förevisade flere dels för vetenskapen och dels för Sverige nya skalbaggar, funna af honom i Södra Halland under sistlidne sommar. Hr Konservator Lampa visade nya varieteter af högnordiska fjärilar. Flere ledamöter, såsom Hrr von Post, J. MEVES, AURIVIL- ! De af Hrr AURIVILLIUS, MORTONSON och LAMPA gjorda iakttagelserna torde komma att fullständigare meddelas i Entomologisk Tidskrift 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. LIUS, LAMPA, SPANGBERG och ordföranden meddelade derefter sina iakttagelser om det periodiska uppträdandet massvis af fjärilsarter hörande till slägtena Vanessa och Pierts i vårt land. Hr G. HOFGREN förevisade en af honom förfärdigad prydlig »bur» för utkläckning af fjärilspuppor. Vid en gemensam kollation firades sedan den Entomologi- ska Föreningens fyraåriga tillvaro, hvarunder densamma rönt den glädjen att se, huru intresset för entomologiens studium i Sve- rige tydligen utbredt sig mer och mer. -— Föreningens bibliotek har under året erhållit en högst betydande och värderik tillök- ning genom gåfvor från dess utländska ledamöter och genom öf- versändandet från allt flera lärda samfund och akademier af de- ras publikationer i utbyte mot Föreningens Tidskrift. Oskar Th. Sandahl. EV SE EN TILVÆXT. TIL NORGES LEPIDOPTERFAUNA FRA DE SENERE AAR AF W. M. SCHÖYEN. Cymatophora fluctuosa Hp. Af denne inden Skandinaviens Grændser tidligere kun i Stockholms Skjærgaard fundne Art (smlgn. Ent. Tidskr. 1881, p. 214) har jeg haft til Paasyn et Explr., fanget ved Kragerö Sommeren 1882 af Hr Skolebestyrer ULLMAN. Artens Nord- grændse, der i SPEYERS bekjendte Værk: »Die geographische Verbreitung der Schmetterlinge» II (1882) p. 44 angives til 57° n. Br. (Livland), naar altsaa hos os paa den skandinaviske Halvö til omtrent 59°, hvilket endnu overskrides en Grad ved Artens Forekomst ved St. Petersburg under 60°. Larven, der lever paa Birk, findes udförlig beskrevet af WACKERZAPP 1 »Stett. entom. Zeit.» 1882, p. 211—213. Herminia modestalis HEyp. STAUDINGER’S Spörgsmaal i Katalogen af 1871 angaaende denne af HEYDEN som egen Art opstillede Form fra Schweizer- Alperne: »praec. var. alpina?» kan jeg efter vore norske Explrer at dömme kun besvare bejaende. Da Wocke i 1862 samlede paa Dovrefjeld, var modestalis endnu ikke beskrevet som egen Art, og han henforte i sin Bearbeidelse af sine Indsamlinger der- steds (Stett. ent. Zeit. 1864) den der forekommende Form til lentacularia L., men fremhæver udtrykkelig, at Explrne fremböd 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. saadanne Afvigelser, at han i Begyndelsen troede at have en: ny Art for sig. Jeg for min Del havde heller ikke haft Anledning til at gjöre mig bekjendt med HeEypeEn’s Art, da jeg senere samlede paa Dovrefjeld og 1 Gudbrandsdalen 1 1877, og hen- forte derfor ogsaa uden Betænkning mine Explrer til /entacularia (Nyt Mag. f. Naturv., B. 24). I Virkeligheden er imidlertid, som jeg senere ved Erholdelsen af typiske Explrer af modestalis fra Bergiin gjennem Prof. ZELLER har faaet Anledning til at over- bevise mig om, den saavel paa Dovrefjeld som andetsteds 1 Fjeld- bygderne hos os forekommende Form identisk med HEYDEN’S modestalis, der dog efter min bestemte Formening ikke kan ansees som andet end Fjeldformen af /enlacularia. Vore Exemplarer, der er betydelig varierende i alle Henseender, frembyde nemlig alle mulige Overgangsformer baade i Henseende til Störrelse, Farve, Vingesnit, Fölehornenes og Palpernenes Udseende etc. etc., saa at det viser sig umuligt at drage nogen Grændse mellem begge Former. I de sydligere Lavlandstrakter nerme vore Explrer sig mest den typiske /enfacu/aria, men alt eftersom man kommer op 1 Fjeldtrakterne, gaar hele Udseendet mere og mere over 1 modestalis, der paa Dovrefjeld er aldeles udpræget. Ogsaa fra Nyborg ved Bunden af Varangerfjorden, strax indenfor den 7o:de Breddegrad, har jeg haft til Paasyn en Hun af denne Form, fanget af SCHNEIDER 1 Begyndelsen af Juli 1879, hvorved altsaa Arten ogsaa faar arktisk Borgerret. Tholomiges turfosalis WK. Denne lille Art, der allerede forlængst har været kjendt saavel fra Finland som fra England og Skotland, har meerkelig nok hidtil ikke været observeret paa den skandinaviske Halvô. I Slutningen af Juli 1883 fandt jeg den imidlertid i Odalen paa en Myr 1 flere Exemplarer, de fleste desværre allerede ödelagte af det stadige Regnveir, Den flöi her :paa samme Steder som Crambus margaritellus og alienellus, samt lod til at være tilstede i temmelig stort Antal. Det skulde undre mig, om den ikke ved naermere Eftersyn skulde vise sig at vere mere udbredt paa vore Skovmyrer, hvor de to nævnte Crambus-Arter forekomme. Dens Udvikling er, saavidt jeg ved, endnu aldeles ubekjendt. SCHOYEN: TILVEXT TIL NORGES LEPIDOPTERFAUNA. ' 57 Timandra amata L. Toges i et enkelt, allerede stærkt flüiet og beskadiget Han- Explr 1 Odalen 6:te Juli 1883. Tidligere var Arten ifôlge WAL- LENGREN kun fundet 1 Skaane og Blekinge, men da den i Fin- land er observeret helt op i nordre Österbotten, var det jo rime- ligt, at den ogsaa hos os maatte gaa lengere nord. : Maaske Grunden til, at den endnu ikke er observeret flere Steder, tor vere den, at den kun flyver sent om Aftenen og Natten. Lar- vens Næringsplanter: Aumex-, Polygonum- og Afriplex-Arter, er jo 1 hvert Fald udbredte nok. — Det turde kanske fortjene at nævnes, at RÖSSLER har fundet Sommerfuglen om Natten 1 stort Antal paa Blomsterne af Serophularia i Vandgravene i Wiesbaden. Muligens turde det lönne Umagen at söge den ogsaa hos os paa saadanne Steder. Eugonia fuscantaria Hw. Af denne tidligere ikke som skandinavisk anmærkede Art besidder jeg et Par Exemplarer, fangede i den botaniske Have i Kristiania af Gartner Mor. At Arten findes her i Norge, der- imod endnu ikke er observeret noget Sted 1 Sverige, heller ikke i Finland, stemmer i det hele med dens mere vestlige Udbre- delse: den findes saaledes baade 1 England og Skotland, Hol- land, Frankrig etc., men i Tyskland kun faa Steder — som det synes navnlig i Schlesien. Den i-sit Udseende adskillig varie- rende Larve lever paa Ask og dens hele Udviklingshistorie findes nærmere beskrevet af TORGE 1 »Stett. ent Zeit.» 1880, p. 213— 217. Botys septentrionalis TGSTR. Paa samme Myr i Odalen, hvor jeg i Slutningen af Juli forrige Aar fandt Zholom. turfosalis, fangede jeg 14:de Juni nest for et Han-Explr af den ligeledes for Skandinavien nye Dofys seplentrionalis TGSTR., hvorhos jeg samtidig observerede nok et, som desverre undslap. Var hidtil kun kjendt fra det finske og det russiske Karelen, hvorfra jeg besidder et Explr fra Dr TENG- STROM selv til Sammenligning. Som bekjendt anförer saavel han 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. som Dr. STAUDINGER denne Form som en tvivlsom Varietet under B. manualis He. med det Tilleg, at det maaske er en egen Art. Jeg skal derfor her tillade mig at oplyse, at TENGSTRÖM, efter hvad han for flere Aar siden i en Skrivelse til mig har an- fort, nu forlengst er kommet paa det rene med, at det er en god og konstant Art. Den fortjener at eftersöges paa Myrstræk- ningerne hos os, hvor den maaske turde vise sig at forekomme flere Steder: Udviklingen er, ligesom Tifældet, saavidt jeg ved, ogsaa er med manuals, endnu ubekjendt. Crambus hamellus Tupac. Denne ifölge WALLENGREN fra Skaane op i de midlere Lap- marker udbredte Art har hidtil saavidt vides ikke været obser- veret 1 Norge. 2o:de Juli 1883 tog jeg imidlertid paa den oven omtalte Myr i Odalen et stort og mörkt farvet Han-Explr (24 mm. Vingebredde). Sandsynligvis har den vel ogsaa her i Lan- det en större Udbredelse, men den synes overalt at höre til de sparsomt forekommende Arter. — Larven er saavidt vides endnu ikke bekjendt. Myelois advenella ZK. Sommeren 1880 toges paa St. Hanshougen, Kristiania, af en yngre Broder af min Ven Konservator SCHNEIDER i Tromsö et Explr af denne tidligere ikke i Norge observerede Art, hvilket jeg har haft til Paasyn. Er ifölge WALLENGREN fundet op til Stockholmstrakten, ligesom den ogsaa forekommer i det sydlige Finland. — Larven lever indspunden mellem Blomsterne af Cra- legus, Sorbus aucuparia og aria. Cochylis aurofasciana MN. Denne særdeles interessante Akkvisition for vor Fauna skyl- des den danske Lepidopterolog A. BanG-Haas, der Sommeren 1881 samlede paa Dovrefjeld. Ifölge Meddelelse 1 Brev fandt han sammesteds 2 Explrer af denne tidligere kun fra de SCHOYEN: TILVEXT TIL NORGES LEPIDOPTERFAUNA. 59 schweiziske og tyrolske Hôialper kjendte Art. — Udviklingen er ubekjendt, men Sommerfuglen flyver ifölge Frey blandt /w- niperus paa Hoifjeldet. Talæporia pseudobombycella Hp. Et Han-Explr, fanget ved Kragerö 2o:de Juni 1882 af Skolebestyrer ULLMAN, har jeg haft til Paasyn, ligesom jeg selv i Juli samme Aar fandt Hylstere af denne Art ved Mandal paa Træstammer, hvor Larverne havde levet paa Lichendækket. Nemophora pilulella Hp». Et enkelt Explr tog jeg 30:te Mai 1880 ved Lysaker 1 Nerheden af Kristiania, senere har jeg paa en Myr i Odalen blandt Vaccinium myrtillus, der jo angives som Larvens Nærings- plante, taget endnu nogle Explrer r:ste Juni og ı:ste August 1882. — Arten er ligesom foregaaende udbredt baade i Sve- rige og Finland. Plutella Haasi STGR. Fandtes först af mig ı7:de Juli 1877 ved Fokstuen paa Dovrefjeld i et enkelt Han-Explr og gjenfandtes i Juli 1881 af Haas ved Kongsvold i to Hun-Explrer, hvorefter Arten af STAU- DINGER beskreves under ovenstaaende Navn (smlgn. Stett. ent. Peta 1883, D. 183). Semioscopis strigulana S. V. Fra Forstkandidat HAGEMAN 1 Saltdalen modtog jeg forrige Vaar endel Lepidoptera, fangede af ham ved Storjord (66° 50’ n. Br.), hvoriblandt ogsaa befandt sig flere Explrer af denne tidligere ikke i Skandinavien observerede Art. De var fangede 21:de April 1883, hvorved maa mærkes, at Aaret deroppe var usædvanlig tidligt, flere Uger for fremme end almindeligvis er Tilfeeldet. Artens hidtil kjendte Nordgrændse var russisk Karelen, hvorfra den anföres af TENGSTROM. — Larven lever paa Asp og andre Poppelarter. 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Teleia luculella Hp. Denne hist og her i Sydsverige samt ved Abo i Finland forekommende Art tog jeg i et enkelt Explr ved Mandal g:de Juli 1882 blandt Egekrattet. — Larven, der tidligere sagdes at leve i raaddent Trz, skal ifülge nyere lagttagelser leve om H6- sten mellem sammenspundne Egeblade eller paa Undersiden af et enkelt Blad i et med Exkrementer fyldt Rör og overvintre i Barksprækker, under Mos eller Lav paa Stammerne.. Forresten er den ogsaa udklækket af Galæbler paa Egetr&erne. Kristiania 3 Marts 1884. BRADYCELLUS RUFITHORAX SAHLB. EN FÖR SVERIGE NY SKALBAGGE BESKRIFVEN AF SVEN LAMPA. Som. man torde veta har Riksmusei svenska skalbaggsamling blifvit bestämd, och största delen deraf insamlad, ordnad och uppsatt af Prof. BOHEMAN, samt sedermera ytterligare granskad af Adj. THomson. Härigenom har densamma stort värde, sär- skildt för hvar oeh en, som behöfver anlita henne för besvaran- det af spörgsmäl angäende riktiga namn à sädana skalbaggar, hvilkas bestämning efter blotta beskrifningar är svär, ja, kanske nästan outförbar. De bästa krafter hafva säledes samverkat för att göra denna samling mönstergill, och om ett eller annat för- biseende under ordnandet vid den ytterligare granskningen fätt förblifva utan rättelse, sa bevisar detta blott svärigheten af, att vid dylika arbeten framställa det absolut riktiga. Da jag helt nyligen ville jämföra en Dradvcellus, som af Ingeniör C. G. ANDERSSON blifvit funnen i Dalarne, med museets svenska arter af detta slägte och dervid kom att noggrannare be- trakta dessa, sa päträffades ett exemplar, insatt bland nägra af BD. placidus G., hvilket genast tilldrog sig min uppmärksamhet. Det kunde omöjligen tillhöra nyssnämda art, och jag blef snart öfvertygad om, att det måste vara SAHLBERGS rufithorax. Da denna mig veterligt icke är upptagen hvarken af GYLLENHAL eller THOMSON, och någon beskrifning derpa ännu ej varit synlig i svenska koleopterologiska arbeten, så torde här vara på sin plats 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. att meddela nägra af dess kännetecken till ledning vid kommande efterforskningar. Saval till storlek som färgteckning erinrar denna art mycket om 2. placidus G., men skiljes vid första päseendet fran den- samma genom de rätvinkliga bakhörnen pa thorax och den tydliga behäringen af elytra. Hufvudet brunsvart, pa sidorna nägot rödaktigt, med glesa och djupa punkter; antennerna rödbruna, basleden gulaktig. T'ho- rax något afsmalnande bakåt, brunröd, på öfversidan i framkan- ten och mellersta delen af bakkanten svart eller svartaktig och tämligen groft och glest punkterad, utom i midten, der den nä- stan är slät; basalgroparne aflånga och djupa, bakhörnen rät- vinkliga. Elytra mörkt lergula, med en längsgående svart fläck på hvarje sida om suturen; striorna glatta, mellanrummen fint, men glest punkterade, samt beväxta med korta, gulaktiga hår. Bröst och bakkropp svarta, benen rödgula. Hanens framtarser utvidgade, deras 4:de led djupt urnupen i spetsen. L. 5 m.m. Exemplaret är, enligt vidfästade etiketter, taget i Stockholm af BoHEMAN. Arten lärer eljest förekomma blott i Finland, Mark Brandenburg och öfre Schlesien, hvarest den öfver allt är sällsynt. ef PARASITSTEKLAR INSAMLADE I NORRLAND OCH LAPPLAND AF JoH. RUDOLPHI GRANSKADE OCH BESKRIFNA AF AUG. EMIL HOLMGREN. Ichneumon sinister WESsmM. Jockmock. I. castaniventris Grav. Jockmock. [. funebris Horner. Jockmock. I. Mölleri Hormer. Subnitidus, punctatus, niger; mas: linea utrinque ad or- bitas faciales scutelloque flavo-albidis, segmentis 2 et 3 abdo- minis apice toto sordide rufo, stigmate alarum fulvo, pedibus anterioribus rufo-testaceis, coxis, trochanteribus, femoribus ma- xima ex parte maculaque apicali tibiarum intermediarum ni- gris, pedibus, posticis tibiis rufo-testaceis apice nigris, tarsis rufo-testaceis unguiculorum apicibus nigris; femzna: linea tenui ad orbitas frontales, annulo antennarum scutelloque albis, segmentis 2 et 3 abdominis ex parte nigro-badiis, stigmate alarum fulvo, femoribus anterioribus apice tibiisque omnibus ex parte sordide rufo-testaceis. — SQ (Long. 12—18 millim.). Adnot. — Caput pone oculos angustatum. Antenne setaceæ extrorsum in utroque sexu sat tenues, feminæ articulo ro:mo fla- 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. gelli quadrato. Metanotum areis superioribus 3, earum supero- media transversa. Segmentum ı:mum abdominis postpetiolo sub- rugoso-aciculato; 2:dum gastrocælis mediocribus, spatio interja- cente area media postpetioli latiore; 3:tium transversum. Ale areola costam versus breviter aperta vel subocclusa (>), nervum recurrentem ordinarium ante medium recipiente. Pedes mediocres, coxis posticis in © scopula nulla instructis. Helsingland. Arten har jag, enligt hr RuporpHıs önskan, uppkallat efter med. dir G. Fr. MÖLLER. 25--26. I. Ringii Horner. Parum nitidus, punctulatus, niger; as: linea ad orbitas oculorum faciales flavida, segmentis 2 et 3 abdominis rufo- notatis, stigmate alarum fulvo, tegula piceo-nigra, femoribus anterioribus magna parte, posticis summo apice, tarsis tibiisque omnibus rufo-testaceis, his posticis apice infuscatis; femina: antennis tricoloribus, scutello segmentisque 2 et 3 abdominis plus minusve rufis, stigmate alarum fulvo, tegula piceo-nigra, femoribus anterioribus magna parte, posticis summo apice, tibiis tarsisque omnibus testaceo-rufis. — JIA (Long. 12 —18 millim.). Adnot. — Caput haud buccatum, pone oculos angustatum, spatio infraoculari latitudine mandibularum paullo longiori. An- tenn utriusque sexus apicem versus sat attenuate, articulo 7:mo vel 8:vo in © quadrato. Metanotum areis superioribus 3, qua- rum superomedia subquadrata vel latitudine paullo breviori, apice sæpius aperta. Segmentum 1:mum abdominis postpetiolo rugu- loso vel ruguloso-aciculato; 2:um gastrocælis sicut in Ich. culpa- fore conformatis, spatio interjacente angusto; 3:tium latitudine brevius. Alz areola costam versus aperta. Pedes mediocres, femoribus intermediis apicem versus angustis. Denna distinkta art, som jag uppkallat efter en for Norr- lands landtbruk och trädgärdsskötsel nitälskande och högt for- tjänt man, telegrafkommissarien i Piteå L. A. RınGıus, synes tillhôra endast norra delen af värt land. Jag fann den forst pa Åreskutan i Jämtland, sedan vid Hälla nära Piteå och sa har den vidare blifvit anträffad vid Jockmock i Lappland af hr Jon. RUDOLPHI. HOLMGREN: PARASITSTEKLAR FR. NORRLAND OCH LAPPLAND. 65 I. pistorius Grav. Jockmock. — Jag fann den tämligen allmänt vid Pitea. (HGx.). I. luctatorius Liyy. Helsingland. — Den var sällsynt vid Piteå sistlidne som- mar (Hen.). I. sarcitorius Linn. Helsingland. — Allman vid Piteå sistlidne sommar (Hcx.). I. molitorius Linn. Helsingland. — I stor mängd vid Piteå sistlidne sommar, der den lefde som parasit hos gräsmasken (Charæas graminis) (Hcn.). I. gracilentus Wesm. Lappland. I. Maklini Horner. Helsingland. 71—72. I. Rudolphi Hotmer. Nitidus, niger; annulo antennarum, scutello, fascia lata apicali segmenti 2:di et macula dorsali segmenti 6:ti abdo- minis annuloque tibiarum, albis; articulis basalibus flagelli ex parte, tarsisque omnibus totis rufis; alis infumatis, stigmate dilute fulvo. — 9 (Long. 8—10 millim.). Adnot. — Caput pone oculos distincte angustatum, Antenne subfiliformes, extrorsum paullo tantum attenuate, subgraciles. Metanotum areis superioribus 3, quarum superomedia subqua- drata. Postpetiolus segmenti ı:mi abdominis alutaceus, vix aci- culatus; segmentum 2:dum latitudine perparum longius, gastro- celis transversis, spatio interjacente area media postpetioli angu- stiore; terebra breviter exerta. Areola alarum costam versus mo- dice aperta nervum recurrentem ordinarium in medio recipiens. Pedes mediocres. Denna särdeles vackra och distinkta art har hr RuDOLPHI funnit i Helsingland vintertiden under barken af en gammal tallstubbe. Entomol. Tidskr. Arg. 5, H. 2 (1884). 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. I. altercator Wesnm. Helsingland. — Honan fann hr Ruporpxi likaledes vinter- tiden under bark. I. oscillator Wesm. Jockmock. Amblyteles amatorius MUL. Helsingland. — Allmän vid Piteå sistlidne sommar (Hcn.). A. crispatorius Linn. Helsingland. NEKROLOG. + Peter von Möller. Af borgerlig familj föddes i Helsingborg den 20 maj 1809 en son, som i dopet erhöll namnet PETER MÖLLER till stor öfver- raskning för en svåger till fadern, hvilken öfvervar döpelseakten och bar just namnet PETER MÖLLER, äfvenledes handlande i Hel- singborg. Gossens föräldrar egde flera barn, men svågern var barnlös, hvarför han upptog sin namne såsom eget barn och egnade honom all möjlig omvårdnad och uppfostran. Frän sitt sjätte till det trettonde år sattes gossen i den på den tiden myc- ket framstående hernhutarskolan i Kistiansfeld i Slesvig, hvarefter han genom privat undervisning i Vexiö-trakten förbereddes till inträde vid Karlberg. Vid fosterfaderns död 1831 hade han avancerat till kornett vid skånska husarregementet, och från denna tid kan man säga, att PETER MÖLLER började inträda på en ny bana, som för hela hans framtid blef honom så kär. Han lem- nade då den egentliga militärbanan, ehuru han dock qvarstod i rullorna till 1839, då han som löjtnant tog afsked med erhål- lande af titel af ryttmästare. Landtbruk och kommunala värf togo hela hans verksamma lefnad i anspråk. Huru framstående såsom landtbrukare han var bära egendomarne Skottorp och Dö- mestorp i södra Halland bäst vitne. Kommunala uppdrag såsom sekreterare och ordförande i Hallands läns hushållningssällskap och landsting gjorde hans stora duglighet äfven känd på högre ort, så att han mången gång af regeringen inkallades till ledamot i komitéer. Hans 17-åriga verksamhet som riksdagsman lemnade 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. ock den mängsidigt kunskapsrike mannen ett godt tillfälle att framgångsrikt verka. Också var han aldrig sysslolös, ständigt forskade han genom flitiga studier och nedlade resultatet af sina forskningar i än det ena än det andra digra och om grundlighet vittnande arbete, som han af trycket utgaf. Historisk forskning, isynnerhet rörande hans fosterbygd, omfattades af honom med stor förkärlek, och flera spridda uppsatser hafva af hans hand lemnats för att gagna landtbruket i vårt land. Stor vän af na- turen och med skarp blick för hvad som der försiggår var han icke heller främmande för entomologien. På allt möjligt sätt sökte han göra sig till godo hvad han såsom landtbrukare af denna vetenskap hade att inhemta. Så snart någon skadeinsekt uppträdde störande på hans sädesfält eller planteringar, sparade han ingen möda att göra sig den qvitt, och verkade derigenom mycket godt i den trakt hans jordagods voro belägna. Jag hän- visar i detta fall till en af honom 1881 författad uppsats med titel: »Vågra ord om ollonborrarne och sädesknäpparne samt om den skada de förorsaka», införd i första häftet af Entomologisk Tid- skrift nyss nämda ar. I »S/rüdda utkast rörande svenska jord- brukets historia» pag. 114-—123, lemnar P. v. MÖLLER ett värde- rikt bidrag till biets och silkesmaskens historia fran äldsta tider. Ja den ärlige forskaren har i allt hvad han skrifvit och 1 hela sitt handlingssätt visat sig vara en verklig landtbrukare och en varm fosterlandsvän. Ärebetygelser frän konungen i form af adelsvärdighet och högre ordenstecken lemnades honom som ett erkännande ät hans allmännyttiga verksamhet, och han var hedersledamot af Kongl. landtbruksakademien och ledamot af Kongl. vetenskapsakademien samt tillhörde de flesta af värt lands vetenskapliga och litterära sällskap. Döden afklıppte hans verksamma lif d. 28 nov. 1883. Jacob Spangberg. DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- HOLM SAMMANKOMST DEN 29 FEBR. 1884. Efter godkännande af protokollet för näst föregäende sam- mankomst anmälde undertecknad, Ordförande, att det vid denna sammankomst sedvanliga framläggandet af revisorernas berättelse rörande Styrelsens förvaltning af Föreningens angelägenheter under föregäende är icke nu kunde ske, emedan flera vigtiga räkningar ännn icke inkommit, hvarför detta ärende mäst uppskjutas till nästa ordinarie sammankomst. Rörande tidskriften meddelades att mer än tillräckligt innehåll var tryckt för 1:a häftet, men att planscherna från Köpenhamn till en afhandling i detta häfte läto vänta på sig, hvarför det funnits vara bäst och äfven billigast att sammanslå detta första häftet med N:o 2 till ett dubbelhäfte, som med säkerhet bör vara färdigt mot slutet af April. — Vi- dare anmäldes att Föreningen genom döden förlorat den fram- stående bivännen Rektor O. E. L. DauM, öfver hvilken utmärkta personlighet Ordföranden uttalade några erkännandets ord. En särskild nekrolog skulle i Tidskriften intagas. Följande nya le- damöter hade sedan sista sammankomsten af Styrelsen invalts i Föreningen: på förslag af Ordföranden Hr Telegrafdirektören JOHAN STORK, Stockholm, Drottninggatan 74; på förslag af Prof. AURIVILLIUS Hr Jägmästaren TORSTEN ÖRTENBLAD, Kongl. Do- mänstyrelsen; pa förslag af Lektor SPÄnGBERG Hr Lektor Lars JOHAN WAHLSTEDT och Hr Bokhandlaren AXEL WILHELM LITTO- RIN, båda i Kristianstad; på förslag af Hr Kommissionslandt- mätaren C. G. ANDERSSON Hr Kommissionslandtmätaren DANIEL KJELLIN, Falun, Hr Bruksinspektoren WILHELM STEFFENBURG, Qvarnsveden, Borlänge. Vid dagens sammanträde invaldes pa förslag af Hr Kand. MORTONSON Hr Kammarskrifvaren ALBAN NORDIN, Kgl. Tull- verket i Göteborg. 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Ordf. anmälde, att Styrelsen beslutat hemställa till Förenin- gen att sisom Hedersledamot invälja: Mr. Joun OBADIAH Westwoop M. A. Hope Prof. of Zoo- logy, Walton Manor, Oxford, samtidens säkerligen mest vidtom- fattande Entomolog, som för sina mänga värderika arbeten inom nästan alla grenar af Entomologien rönt den sälsynta utmär- kelsen att kallas till Honorary President of the Entomological Society of London. Framställningen bifölls enhälligt af Förenin- gen. Slutligen anmälde Ordföranden, att Hr Brukspatron K. O. LjunGovist öfvergätt till ständig ledamot, hvarigenom de stän- diga ledamöternas antal för närvarande uppgär till ett antal af 10. Prof. AURIVILLIUS redogjorde sedan för nyare undersöknin- gar rörande spindlarnes hörselorgan samt rörande härbildningens olika utveckling hos leddjuren. Hr F. von ROTHSTEIN förevisade teckningar belysande anatomien af den i vara rum vanliga mal- fjärilen, (hvarjämte äfven visades teckningar af hafsmasken Sa- gitta). — Ordf. lemnade en skildring af de förstörelser, vanligen slutande med döden, hvilka åstadkommas af larverna till en i större delen af Amerika förekommande fluga, Lucilia macellaria FABR., en ny fruktansvärd fiende till menniskan, hvilken fluga in- tränger i näsan hos menniskor och der lägger sina ägg. Ordf. omnämde att Entomologien ånyo i ett par fall gjort väsentlig tjänst åt rättsmedicinen, vid bedömandet af funna mumifierade barnliks ålder såsom lik. — Sedermera uppstod ett ganska om- fattande meningsutkyte mellan Hrr HOLMERZ, AURIVILLIUS, SV. Lampa, W. MeEves m. fl. rörande de mest praktiska sätten att skydda sig mot plågoinsekter inom hus, i sammanhang hvarmed Prof. L. EKMAN lemnade upplysningar om den s. k. Orsa-flugan, hvars tredje anfall under samma afton skall vara outhärdeligt äfven för infödingarne själfva. — Slutligen förevisade Hr Sv. Lampa en för Sveriges fauna ny mätarefjäril Cidaria minorata Tr., hvilken af honom tagits på Åreskutan. Oskar Th. Sandahl. MINDRE BEKANTA ELLER FÖR SVERIGE NYA NATTFJARILAR MEDDELADE AF W. MEVES. Ehuru jag önskar att framdeles lemna en fullständig forteck- ning öfver de fjärilar, som jag under aren 1881 och 1882 varit i tillfälle att insamla på Öland, torde det tillåtas mig att har meddela en förteckning öfver några för Sveriges fauna dels nya dels mindre bekanta fjärilsarter, hvilka blifvit tagna af mig pa Oland eller erhallits fran andra trakter af Sverige. Gonophora derasa L. Ett ex. fängadt à äpplen vid Borgholms Kungsgard den 3 Juli 1882. Arten lärer afven vara tagen i Skane. Agrotis sincera H. S. Ett ex. taget i Vermland af Hr G. STEN- STROM och 2 ex. funna i Helsingland af Hr J. Rupo.pui. *A. castanea Esp.* Flera ex. tagna vid Dalarö den 13—20 Aug. 1883. A. hyperborea Zerr. Ett ex. vid Dalarö den 17 Aug. 1883. *A. candelarum Srcr. Ett ex. togs vid Böda (Skäfde kärr) à -Öland den 26 Juni 1882. Erhölls samma sommar vid Skep- parviken à Vermdön af Sv. LAMPA. A. brunnea Fas. *ab. nigricans (A. von HOMEYER.) En hane den 3 och en hona den 16 Juli 1882 vid Borgholm. *A. cinerea Hen. En hane vid Horns Kungsgård 4 Öland den 25 Juni 1881. A. speciosa v. arctica ZETT. är funnen vid Sundsvall (Bünzow). A. tritici *v. eruta Hen. Ett par ex. vid Borgholm och Horn på Öland den 20 Juli—o Aug. 1882. *Aporophyla lutulenta BKkH. Tre hanar och 2 honor togos vid Borgholm den 2—5 Sept. 1882. Dessa exemplar afvika ? De med + betecknade arterna äro, sa vidt jag vet, nya för Sverige. 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. genom sin ljusgra färg fran ett tyskt exemplar af arten samt fran HÜBNERS fig. 159, så att de möjligen böra föras till var. Sedi Gn. *Hadena pabulatricula Braum. Tre ex. vid Ottenby på Öland den 21—23 Juli 1882. H. (Miana) bicoloria *v. insulicola StGr. En hane i Ottenby trädgärd den 23 Juli 1882. *Caradrina grisea Ev. (= C. petrza Tosrr. enl. SCHÔYEN). Ett ex. taget af Byråchefen J. MEvEs den 14 Juli 1881 vid Stockholm. Cucullia Gnaphalii He. Ett ex. taget i Vermland den 21 Juni 1883. Äfven tagen à Ingarön (E. A. HOLMGREN). *C. ambigua Fapr. (var. obscurior). Ett ex., bestämdt af A. von Homeyer, fängades vid Stockholm den 7 Aug. 1881 och flera på Öland den r1—24 Juli 1882. Cidaria variata Scuirr. "ab. stragulata Hen. (?). Vid Borg- holm togs den 20 Aug. 1882 ett exemplar, som af A. v. HoMEYER bestämdes vara ofvanstaende. Det 6fverensstim- mer dock icke fullständigt i teckningen med HUtsners figg. 337 och 380 utan mera med hans fig. 293 (forma grise- scens). *C, unidentaria Hw. Tagen af Hr C. W. LUNDBORG i trakten af Aby är 1882. *C. suffumata Hs. Ett i Torneå iappmark funnet exemplar är i det hela blekare 4n HÜBNERS fig. 306. C. filigrammaria H. S. Nagra exemplar af denna art, bestämda af A. v. HOMEYER, erhöllos 1878 fran Qvickjock. Arten tillhör således otvifvelaktigt var fauna. STAUDINGER har i sin katalog med tvekan upptagit Lappland säsom fyndort. Den nätformiga teckningen à de nästan genomskinliga vin- garne är för denna art utmärkande. *C, unangulata Hw. Ett ex., bestämdt af A. von HOMEYER, togs af mig vid Stockholm 1881. Eupithecia hyperboreata Srcr. Af denna nordiska art, af STAUDINGER uppgifven för Lappland, tog jag ett ex. vid Horn å Öland den 17 Juni 1882 och samma år ett annat pa Gotland och ett i Östergötland. — 1e — NEKROLOG. T Oscar Elis Leonard Dahm. Ater har döden skérdat en framstäende medlem af var för- ening, en man som gjort sig känd icke allenast inom det sam- halle han närmast tillhörde, utan äfven inom vidare kretsar. Pa komministergarden Resby i Arby socken inom Kalmar stift föddes den 11 okt. 1812 Oscar ELIS LEONARD Daum; hans fader var da komminister, men blef sedermera kyrkoherde för samma för- samling. Med håg och ifver egnade sig gossen, då han erhållit inträde i Kalmar gymnasium, åt läsning och aflade i Upsala stu- dentexamen 1829. Vid samma universitet fortsatte han sina aka- demiska studier, till dess han 1836 erhöll diplom som filosofie magister. Den närmaste tiden verkade han mest inom skolan, hvilken han tillhörde såsom lärare 41 år, dels på adjunktsstadiet dels på det högre stadiet, och var han i slutet af 1840- och bör- jan af 5o-talet rektor för högre läroverket i Kalmar. Men en man, utrustad med så rika gäfvor som rektor Daun, slöt sig icke som snäckan inom sitt skal, han hade blicken öppen för allt, som försiggick utom skolan, till följd hvaraf hans duglighet togs i anspråk på alla. möjliga håll inom kommunen. En minnestecknare af honom i tidningen Kalmar yttrar bland annat: »han egde särdeles lycklig förmåga som undervisare, och för de ämnen, dem han företrädesvis omfattade: historia, geografi och naturkunnighet, visste han att hos sina lärjungar ingjuta ett in- tresse, som endast en lärare af rätta sorten förmår ingifva. På 1840-talet stred man väldeliga om elementarläroverkens organi- 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. sation. Det är godt vitnesbörd om Daxms framsynthet, att han dä stod i första ledet bland dem, som yrkade studentexamens förläggande till läroverken, gymnasiernas borttagande, ämnesläs- ningens införande samt fri flyttning och de »döda språkens» skyldighet att dugtigt »maka at sig». En stor del af detta pro- gram är nu en verklighet, och om än den »fria flyttningen» näppeligen nägonsin kommer att visa sig rätt praktisk, sä hafva re- dan »de döda spräken» fätt »maka at sig», och komma troligtvis 1 en snar framtid att fa göra det i än högre grad. Ett annat bevis på Danms intresse för förbättringar i undervisningsväsendet, lem- nar den omständigheten, att han redan som lärare i apologist- skolan lemnade undervisning i fysik och kemi, samt hade lärjun- gar, som kunde redogöra för oorganisk kemi efter STÖCKHARDTS »Kemiskola». Man besinne blott huru ringaktadt den tiden ämnet »naturalhistoria» var vid vära allmänna läroverk. Inom den kommun, han hela sitt verksamhetslif tillhört, har rektor Daum hedrats med alla de vigtigare förtroendeposter, som statt i kommunens formäga att lemna, samt emottagit dessa för- troendebevis upprepade gänger under ovanligt langa tidsföljder. »Sedan», som hans biograf 1 Nordisk familjebok säger, » genom en vid riksdagen 1856—58 företagen ändring i riksdagsordningen, äfven andra än borgare förklarats valbara till riksdagsmän för städerna, var Daum den förste skolman, som utsågs till ledamot af borgarständet.» Ständsriksdagen ı859—60 var hans första riksdag. Danms ståndpunkt var alldeles klar: han tillhörde af- gjordt dä varande borgarständets liberalaste fraktion och stod i den s. k. norska frägan i likhet med denna fraktions organ Af- tonbladet i opposition mot riksdagspluraliteten. Äterkommen till riksdagen 1862—63, jämväl som representant för Kalmar, blef han af sitt ständ insatt i det dä vigtigaste utskottet: konstitutions- utskottet, der han naturligtvis var en af kämparne för regeringens förslag till ny riksdagsordning. Men vid den afgörande riksdagen 1865 fick han ej vara med; de konservativa intressena inom Kalmar samhälle lyckades den gängen att uttränga Daum fran riksdagmannaplatsen, och hans svager, landssekreteraren AUGUST SILJESTRÖM, blef den utkorade, hvilken också gjorde dem, som i trots af en betydlig minoritet genomdrifvit hans val, den glädjen att vara en af de ytterst fa inom borgarstandet, hvilken talade SPÄNGBERG! NEKROLOG ÖFVER O. E. L. DAHM. 75 och röstade emot representationsreformen. Daum blef deremot af reformvännerna utsedd till ledamot af den deputation, för öf- rigt bestående af distriktchefen NısBETH och handl. Fr. RUNN- QvisT, hvilken jämte Ofriga deputationer fran hela landet aflem- nade till regeringen de bekanta adresserna, som uttalade landets sympatier for det hvilande forslaget. Sedan reformen vid denna riksdag gått igenom blef Daum Kalmar stads första representant i Andra kammaren, hvilken plats han innehade till år 1872, då han af Kalmar läns södra lands- ting för nio år valdes till dess representant i Första kammaren. Denna plats har han, omvald 1882, innehaft till sin nu timade död, och således 1 sammanlagdt 24 år haft säte och stämma i svenska riksdagen, om man undantager det ofvannämda riks- mötet. Med det nya statsskicket inträdde andra partigrupperin- gar. Mycket blef annorlunda än borgarståndets liberala fraktion tänkt sig det, och de män, som der varit vana att leda menin- garna, fingo snart i Andra kammaren se ledningen gå sig ur händerna. Äfven Daum kom här i en annan ställning, och det var ej utan att han till och med stämplades af den nya tidens banérförare som konservativ, han, den forne »liberalen», som för mången »vederbörande» varit en nagel i ögat. Men orätt- vist var detta; ty Daum var aldrig mannen, som böjde sig hvar- ken för vindar ofvan eller nedifrån, fram eller bakifrån; ända in- till sitt sista var han den, som sade ut hvad han tänkte, det måtte taga illa eller väl, äfven om det får medgifvas, att han emellanåt kunde förlöpa sig och i diskussionen gå längre än han egentligen menade. Någon konservatism i skolfrågor har man dock aldrig hört tillvitas honom; deruti förblef han, som också i allt annat väsentligt, fullkomligt trogen sin första mannaålders äsigter. Att stadens riksdagsman jämväl vid stadsfullmäktigeinstitu- tionens införande blef ledamot af denna korporation är helt na- turligt. Han har sedermera intill sitt fränfälle tillhört densamma och der intagit en af de mest framstäende platserna, ständigt under dessa 21 är ätervald, ofta med röstetal bland de allra högsta. Lika naturligt var att han af stadsfullmäktige invaldes till ledamot af Kalmar läns södra landsting, hvilket han jämväl sedan 1863 oafbrutet tillhört, och der man nu har den sorgliga 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. skyldigheten att sammanträda till urtima landsting, för att utse hans efterträdare 1 riksdagens Första kammare. I Kalmar läns och Ölands hushällningssällskap blef rektor Daum ledamot 1847, och deltog snart såsom en högst bemärkt ledamot i dess förhandlingar. Under den stora strid som på 1850-talet uppstod rörande delning af sällskapet i två obero- ende hushållningssällskap, var DAHM jämte kapten MANNERSKANTZ, direktör KYHLBERG m. fl. en af de kraftigaste kämparne för säll- skapets bibehållande odeladt, hvarom protokollerna för den tiden bära vitne. Sedan delningen försiggått, blef han också 1859 invald såsom ledamot i södra sällskapets förvaltningsutskott, i hvars arbeten han mycket verksamt deltog, synnerligast riktande sin uppmärksamhet på trädgärdsskötseln. Det var han, som på 1860-talet först hitförde den utmärkte pomologen OLor ENEROTH, hvilken här ordnade ett par större trädgårdsutställningar och be- skref den ena i en handskrifven berättelse, som förvaras 1 hus- hållningssällskapets bibliotek, och hvilken med sina teckningar utgör ett högst vigtigt bidrag till trädgärdsskötselns historia inom Kalmar-orten. Från denna tid kan ock räknas början till de framsteg, som vår ort onekligen gjort i trädgårdsskötsel. Som förvaltningsutskottsledamot afgick rektor DAHM 1869, men till- hörde fortfarande hushällningssällskapet säsom ledamot. I en mängd andra kommunala uppdrag har rektor Daum, jäm- väl helt naturligt, haft tillfälle att verka. Sä var han en af stif- tarne af Kalmar läns lifränte- och besparingsanstalt och fortfor ständigt att personligt och lifligt verka för dess utveckling. När 1860 Kalmar skarpskytteförening bildades, förde han ordet vid den konstituerande sammankomsten och valdes under de närmast följande åren till föreningens ordförande. Listan på uppdrag, än i den ena än i den andra riktningen, skulle säkerligen blifva mycket lång, om man ville söka rätt på alla sådana, som lemnats rektor Daum under de sista trettio åren.» Vid sidan af denna vidt omfattande verksamhet egnade sig DAHM sedan mycket långt tillbaka åt biskötselns förbättrande inom vårt land. Vid alla möjliga tillfällen såväl inom hushåll- ningssällskapet som vid landtbruksmöten förfäktade han ifrigt den satsen, att biskötseln vanvårdas hos oss, men att deri skulle kunna vara en god binäring för landtbrukaren, om blott han egde den SPANGBERG: NEKROLOG ÖFVER O. E. L. DAHM. 77 erforderliga kunskapen om dessa nyttiga djur, som är nödvändig för att egna dem den värd de för sin trefnad behöfva. Sä er- inra vi oss, huru han för 20 är sedan vid landtbruksmötet pa Läggevi förordade, att pris borde utsättas för den, som kunde uppfinna en för vära klimatiska förhällanden fullt lämplig metod i biskötsel. Själf hade han dä uppfunnit ett nytt slags kupor af halm, som han rekommenderade. Ar 1878 sammanfattade han i ett af trycket utgifvet arbete om »Biet» hvad den svenska bi- vännen har att lara af den utländska literaturen och lade dertill sin egen rika erfarenhet, vunnen under ett fjärdedels sekel. I denna värdefulla handbok afhandlar han icke allenast biets natur och vård, utan lemnar äfven vigtiga bidrag till bikännedomens och biskötselns historia. Af orden: »att man får mera kärlek och aktning för sitt yrke, ju mera godt man vet om detsamma», som han i företalet till detta arbete yttrar, visar han ju tydligt, huru varmt intresserad han själf var för sina älsklingar — bien — och huru gerna han ville, att de med samma kärlek och omvård- nad skulle omfattas af vår landtbrukande befolkning. Då Kongl. landtbruksakademien våren 1879 bland sina diskussionämnen upp- satt frågan om biskötseln, deltog Daum i lösningen af frågan ge- nom att först till Nya Dagligt Allehanda insända en artikel, som sedermera trycktes såsom en särskild liten skrift med ett eller annat tillägg, och derefter, då frågan i april förekom till behandling i Kongl. landtbruksakademien, insände han skriftligen till akade- mien sina äsigter i saken, hvilka han sedan ytterligare meddelade vid landtbruksmötet i Kalmar sommaren 1879. Han förordade, att man skulle utsända personer för att undervisas af skicklige biskötare, helst till norra Tyskland, som eger ett klimat närmast likt vårt, samt att här, liksom i utlandet, biföreningar skulle stiftas och bimansmöten anordnas, der verktyg för och produkter af bi- skötseln kunde förevisas och belönas. ) Bland uppsatser om bien, som Daum utgifvit af trycket, torde jag fa nämna följande: Svenska biskötseln och dess literatur samt sättet att tillverka och begagna den böhmiska bikupan och venttianska honingskastaren. Stockholm 1876. (Kongl. landibruksakademiens tidskrift, årg. 15, pag. 193—218.) 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Biel, dess natur och vård samt några drag ur bikännedomens historia. Stockholm 1878. Försök till svar på frågan: i hvad skick befinner sig biskôt- seln inom landet, och hvilka digörder kunna anses lämpliga för upphjelpande af denna gren af husdjursskötseln? Stockholm 1879. (Aftryck ur Nya Dagligt Allehanda. "Januari 1879, med tillägg.) Om biskötseln i Sverige. Stockholm 1880. (Kongl. landt- bruksakademiens handlingar och tidskrift, arg. 19, pag. I19-—123. För biskötare; om bipesten eller yngelrötan samt botemedel der- emot. Stockholm 1880. (Läsning för folket, årg. 46, pag. 143—8.) Om biskötseln i Sverige 1881. Göteborg 1881. (Svensk bitid- ning, arg. 4, pag. 95—97)" Man torde ej häller böra lemna at glémskan, att DAHM som läroboksförfattare utöfvat ett betydande inflytande ej blott inom elementarläroverkens alla klasser, utan äfven inom folkskolan. Genom sina historiska, geografiska och pedagogiska arbeten har han förskaffat sig en den mest framstående plats bland sina kolleger och samtida. Ja, få män finnas, som lefvat ett lif så verksamt och lemnat efter sig ett minne så allmänt aktadt som Daum. Han var, som en man från hans fosterbygd karakteriserar honom, »en hand- lingens man, med blicken öppen för det praktiska lifvets kraf. Hvad han ville, ville han med besked; själfständig i allt sitt görande och låtande, utan några slags konsiderationer, hvarken åt ena eller andra hållet, var han beredd till strid, om så kräf- des, för de meningar han omfattade, och utmanade själf mången gång till striden. Der fans hos honom ett slags vikingalynne med en hetsig och liflig natur, men tillika med nordbons kraft och seghet. I det enskilda lifvet var rektor Daum en pålitlig och trofast vän för dem, som stodo honom nära, och en god kamrat i den lärarekrets han tillhörde, samt utöfvade en betydlig hjälpsamhet, särskildt mot unga obemedlade män, hvilka visade sig med all- varlig hug vilja framgå på vetandets och kunskapens, för den obe- medlade så törnbeströdda väg. Aldrig var han dock den, som ! Samma uppsats äfven införd i Östergötlands Bitidning, årg. 2, pag. 7—8, 12. SPANGBERG: NEKROLOG ÖFVER O. E. L. DAHM. 79 i sädant hänseende ville skylta med hvad han gjorde, och det torde ej vara så fa gånger hans frikostighet bidragit till allmänt nyttiga och goda ändamäls vinnande, utan att handen, som gaf, blifvit röjd.» Af yttre utmärkelser, som före hans den 18 december 1883 timade död kommo honom till del, bar han sedan 1867 riddar- korset af Kongl. Nordstjärneorden. Jacob Spångberg. eS SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1883. I Sverige och Norge tryckta arbeten. AURIVILLIUS, CHR., Föredrag i zoologi vid Kongl. Vetenskapsakademiens hög- tidsdag den 31 Mars 1883. Stockholm, 1883, 8:0 18 sid. Innehäller 1: Om galläplesteklarne. 2: Om insekternas sinnesorgan. , » Tridgardens skadedjur. Handbok för landtbrukare och trädgärds- odlare af lektor A. E. HOLMGREN. 1 Insekter. Andra häftet.» — Sv. Trädgärdsföreningens Tidskrift 1883, sid. 31—32. , Anteckningar om nägra Skandinaviska fjärilar. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 33—37. Résumé sid. 55—57. — — , Syensk-norsk entomologisk literatur 1882. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. ITIO—II2. , Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem sequentibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 collecta. Inledning och Lepidoptera. — Ent. Tidskr. Ärg. 4, 1883, sid. 139— 142, 191-— 194. BIKUPAN. Ar 1882. Fahlun, 1883, 8:0. 16 sid. BI-TIDNING, Svensk, för ar 1883. Egnad uteslutande åt biskétsel. Redaktör och utgifvare HJALMAR STÅLHAMMAR. Ärg. 4. Göteborg 1883, 8:0, N:o 34—45. , Ostergötlands. Afsedd för nybörjare i biskötsel. Utgifven af P. A. JONSSON. Arg. 3, Linköping, 1883, N:o 1—12. GADAMER, H. Meddelande (fyndorter för skalbaggar). — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 38. HAGEMAN, A., Vore norske Forstinsekter. — Den norske Forstforenings Aarbog for 1883. Christiania, 1883, sid. 168—174. HOLMGREN, A. E., Trädgårdens skadedjur. Handbok för landtbrukare och trädgärdsodlare. 1. Insekter. Tredje häftet. Stockholm, 1883, 8:0, sid. 155—354. 80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. , En parasit hos Saturnia Pavonia L. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 29—31. Résumé sid. 55. , Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem sequentibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 collecta. Hymenoptera et Diptera. — Ent. Tidskr. Ärg. 4, 1883, sid. 143— 190. LAMPA, SVEN, För larvuppfödare. — Ent. Tidskr. Ärg. 4, 1883, sid. 62. Resume sid. 117. , Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera, — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 125—128, fig. Résumé sid. 223. (I n. sp.). MALM, A. W., Om larvens till Scava scambus STEG. förekomst i tarmkana- len hos menniskan. — Förhandl. vid 12:te Skand. Naturforskaremötet i Stockholm 1880. Sthm. 1883, sid. 540—544. MOLLER, G. FR., Bidrag till Sveriges Hymenopter-fauna, — Ent. ‘Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 91—95. Résumé sid. 120. NEUMAN, C. J. und P. KRAMER, Acariden während der Vega Expedition ein- gesammelt. — NORDENSKIOLD, A. E., Vega-Expeditionens vetenskap- liga iakttagelser. B. 3, 1883, sid. 519—529, tafl. 39—44. NORDIN, Is., Anteckningar öfver Hemipterer. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 133—134. Résumé sid. 225. RUDOLPHI, J., Skandinaviens fjärilar. Första Häftet: Plansch 1 och 2. (Sthm. 1883). Ljustryck hos J. JAEGER. SANDAHL, O. TH., Entomologiska Föreningens sammankomster d. 24 Febru- ari, 28 April och 3 Oktober 1883. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. I—3, 59—61, 123—124. Résumé sid. 49—51, 114—116, 222—223. ———, Nekrolog öfver F. W. MAKLIN. — Ent. Tidskr. Ärg. 4, 1883, sid. 6—8. Résumé sid. 51—52. , Entomologien använd i rättsmedicinens tjenst. — Ent. Tidskr. Ärg. 4, 1883, sid. 39—44. , Smärre entomologiska meddelanden. — Ent. Tidskr. Ärg. 4, 1883, sid. 45—48. Résumé sid. 57—8. , Nekrolog öfver Nits EDVARD FORSSELL. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 97—100. Résumé sid. 120—2. , Nagra iaktagelser rörande utvecklingen af malfjärilen Zyponomeuta ‘ Euonymella Sc. (H. cagnagella HB.). — Förhl. vid 12:te Skand. Naturforskaremötet i Stockholm 1880. Sthm. 1883, sid. 527—528. SANDBERG, G., Iaktagelser over arktiske Sommerfugles metamorphoser. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 9—28. Résumé sid. 52—55. , Om en varietet af Argynnis Pales S. V. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 129—130. Résumé sid. 224. ———, Om en for Norges fauna og Regio arctica ny Rhopalocer, — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1883, sid. 131—132. Résumé sid. 225. SPARRE-SCHNEIDER, J., Fortsatte bidrag til Kundskaben om Sydvarangers Le- pidopterfauna (med en karteskisse). — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 63—88. Résumé sid. 117—119. (2 n. sp.). , Nogle zoologiske Iakttagelser fra Vardé i Öst-Finmarken. — Tromsö AURIVILLIUS: SVENSK-NORSK ENTOM. LITERATUR 1883. 81 Museums Aarsberetning for 1882. Tromsö 1883, sid. 16—34. In- secta sid. 23—27. s , Insekter anvendte som Menneskeföde. — Naturen, Christiania, 1883, sid. 163— 166, fig. SPÅNGBERG, J., Species novas generis Gyponæ, que in museo zoologico cesar. Vindobonensi asservantur, descripsit. —- Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. IOI—109. (12 n. sp.). THEDENIUS, K. F., En för Sverige ny mätarefjäril. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 89—90. Résumé sid. 119. THOMSON, C. G., Opuscula Entomologica. Fasciculus nonus. Lunde, 1883, 8:0, sid. 843—936. — Innehäller: 30. Öfversigt af de i Sverige funna arter af Hymenopter-slägtet Foenus. 31. Försök till gruppering och beskrifning af Crypti (forts.), 32. Bidrag till kännedom om Skandina- viens Tryphoner. TIDSKRIFT, Entomologisk, pa föranstaltande af entomologiska föreningen i Stockholm utgifven af JACOB SPANGBERG. Ärg. 4, Stockholm, 1883, 8:0, 6 + 8 + 226 sid. WALLENGREN, H. D. J., Skandinaviens arter af Tineidgruppen Zithocolletide (STAINT.). — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 195—212. Résumé sid, 226. , Skandinavieus Micropterygides. — Ent. Tidskr, Arg. 4, 1883, sid. 213—216. Résumé sid. 226. En forunderlig Myg. — Naturen, Christiania, 1883, sid. 48. (Paltostoma tor- rentium efter FR. MULLER). Medel mot svarta flugan och spinn. — Tidning för trädgärdsodlare. Sthm. 1883. Skadeinsekters utrotande i växthus, kaster och drifbänkar. — Svenska Trädg.- För. Tidskr. 1883, sid. 125—6. Utrotning och fördrifning af myror. — Svenska Trädg.-För. Tidskr. 1883, sid. 29. I utlandet tryckta uppsatser: AURIVILLIUS, P. O. CHr., Lepidoptera im zoologischen Jahresbericht für 1882 herausgegeben von der zoologischen Station zu Neapel. Zweite Abthei- lung. Arthropoda, sid. 383—446. Leipzig, 1883, 8:0. Bihang. Utlandingars i Sverige och Norge tryckta uppsatser 1883. BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1882. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 112—113. Entomol, Tidskr. Arg. 5, H. 2 (1884). 6 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. KRAMER, P., se NEUMAN, C. J., sid. 80. -MEINERT, F., Om Sammensætningen af Hovedet och Tydningen af Munde- lene hos Insekterne samt om Insektordernes Systematik. — Förhl. vid 12:te Skand. Naturforskaremötet i Stockholm 1880. Sthm. 1883, sid. 510—513. , Munddelenes Bygning hos Fluerne (Diptera), — Förhl. vid 12:e Skand. Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 523—526. , Om Coleopterernes Elytra’s (Dækvingers) Homologi. — Förhl. vid ı2:te Skand. Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 538—539. , Om ett organ hos Lepidopterer, homologt med Halteres hos Dipterer. — Forhl. vid 12:te Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 539. REUTER, OÖ. M., Två nya Péezostethus-arter fran Sverige och Finland. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 135—138. Résumé sid. 226. , Om copulationen hos en del Collembola. — Förhl. vid 12:te Skand. Naturf. mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 514—516. ———, Om ventraltubens funktioner hos Collembola. — Förhl, vid 12:te Skand. Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 516—517. —, Om bastardbildning bland insekterna. — Förhl. vid 12:te Skand, Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 545—547. SAHLBERG, J., Om högnordiska Salda-arter och deras utbredningsförhällanden. — Forhl. vid ı2:te Skand. Naturf.môtet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 529— 533. ‚ Om skulptur-dimorphismen hos Dytiscidernas honor. — Förhl. vid 12:te Skand. Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 533—538. SANGER, E. B., Insekter som menneskeföde. — Naturen, Christiania, 1883, sid. 175. — Öfvers. fr. Amer. Naturalist. Stockholm i Februari 1884. Christopher Aurivillius. NOGLE EXEMPLER PAA INSEKTERS MASSE- OPTR/EDEN I DE SIDSTE PAR AAR AF W. M. SCHOYEN. De sidste Par Aars Sommere synes at have frembudt usæd- vanlig heldige Betingelser for Udviklingen af endel Insektarter, hvilke som Fölge heraf har optraadt i store Masser og gjort sig i særlig Grad bemærkede, hver paa sin Vis. Jeg skal i det fölgende omhandle nogle Exempler, der er komne til min Kund- skab, paa saadan Masseoptreeden af enkelte Arter paa forskjellige Kanter her i Norge. Charæas graminis L. Sommeren 1882 optraadte denne Arts Larver, de alminde- lig bekjendte »Græsmarke», i stor Mengde og hærjede Engene i de nordligere Trakter af Osterdalen, Store og Lille Elvedalen, Tönset, etc. De begyndte at gjöre sig bemærkede i Begyndelsen af Juni, huserede som allerværst omkring Midten af denne Maa- ned og forsvandt igjen fra over St. Hanstid og til ud i Juli, for eller senere paa de forskjellige Steder. I en Korrespondence fra Nordre Osterdalen til »Hamars Stifts-Tidende», Juli 1882, heder det, at efterat Engene först havde lidt betydelig af Isbrand, saa kom derovenpaa Græsmarken, og »hvor den har været, ser man elendige Enge. Alt fint Gres er borte, og kun Solöistilke og andet grovt Foder staar tilbage». — Ifölge Meddelelse til mig fra Hr. Forstkandidat EveNsTap i Store Elvedalen hærjede Lar- verne der gjennem hele Dalen paa begge Sider af Glommen, 84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. saaledes paa Gaardene Kroken, Evenstad, Stai, Vestgaard o. s. v., maaske allerverst paa endel store, sandede Oer i Glommen mellem Vestgaard og Koppang; her var nemlig afspist Flænger paa flere Snese Maal, saa at der kun var igjen Mos og Blom- sterstilke. Fra Lille Elvedalen har Hr. J. STEIEN meddelt mig, at sammesteds store Vidder, circa 1000 Maal, hærjedes, navnlig Steder med daarlig Græsvæxt, hvor der var begyndt at danne sig Mosebund 1 Engene. Larvernes Udbredning blev forövrigt for en væsentlig Del standset ved Opplöining af Furer omkring de angrebne Steder. De havde her huseret fra Begyndelsen af Juni til henimod Midten af Juli. Ifölge Anmodning erholdt jeg tilsendt endel Pupper, samlede under Mosen paa de hærjede Engstrekninger i Begyndelsen af August, og viste disse sig at tilhöre det almindelige "Gresfly, Charæas graminis, der som be- kjendt oftere her i Skandinavien optræder skadelig paa Engene. Cidaria dilutata S. V. I en Korrespondence fra Röros, indeholdt i »Aftenposten» for 25de Januar d. A., omhandles en usædvanlig Masseoptræden af grönne Sommerfuglelarver paa Birketræerne paa de Kanter, hvilke utvivlsomt har tilhört Arten Crdaria dilutata, der, som af mig ved en tidligere Leilighed ' omtalt, hos os oftere har gjort sig bemærket paa lignende Maade. Det heder herom 1 nævnte Korrespondence (hvor Arten i Parenthes sagt tydeligvis med urette er anseet for Amphidasis betulartus) : »Saavel sidste som forrige Aars Sommer har en Lövmark hærjet Birkeskovene i Rörostrakten. I Sommeren 1882 gik Ode- leggelsen hovedsagelig ud over Birkeskovene söndenfor Röros i Hedemarkens Amt’, i 1883 hærjedes Skovene i Röros og Aalens Herreder, ligesom Skaden da ogsaa strakte sig ind 1 Sverige— Funäsdalen. ! Archiv f. Math. og Naturv. 1878 p. 177—181. ? Det heder herom i den oven omtalte Korrespondence fra Nordre Öster- dalen i Juli 1882: »En forskrækkelig Masse af Lövmark har hærjet Skoven, saa Lierne ser ud, som om der skulde gaaet Ild over dem, Det er helt sörgeligt at reise over Fjelddalene deroppe og se Birkene saa brunsorte som senhöstes.» SCHOYEN: INSEKTERS MASSEOPTREDEN. 85 »I Juni Maaned begge Aar var Skoven som levende; det kröb og krabbede overalt saavel paa Træerne som paa Marken; gik man ind under Træerne, blev man i et Oieblik ganske grön over alle sine Kleder af de nedfaldende Larver, slog man med en Stok paa et Birketre, dryssede Larverne ned som Regn- draaber efter et stærkt Regn. At sætte sig til at hvile i Skoven var umuligt, man fik ej Fred nogetsted. Skov- og Veiarbeidere led en forfærdelig Plage. »Paa Grund af de mange Larver, som faldt ned i Græsset og blev. liggende der og raadne, skyede Kreaturene Havnegan- gene, fortaltes der, de kunde ikke spise sig ordentlig mætte paa det gode Gres, de fik ei Ro, for vidt omkring, og dette skal have haft Indflydelse paa Melkens Godhed. Som Exempel paa, i hvilke Masser disse Larver fandtes, kan anföres, at Veiene i lange Strækninger var saa tet bedækkede med dem, at de saa ganske grönne ud, aldeles som om de var græsbevoxede. Efter Vognhjulene viste sig lysegrönne Striber af de knuste Larver; umiddelbart efter en stærk Regnskur fandtes i Veigröfterne saa store Masser Larver, at de dannede tykke Lag, der kunde öses op med Hænderne — de fandtes i Milliarder. »I Löbet af Juli Maaned forpuppede Larverne sig, og i August Maaned viste det fuldt udviklede Insekt sig i saa store Meengder, at man, naar man kjörte gjennem Birkeskov, kunde tro, det var Vinter og Snefog, idet Sommerfuglene dannede store, tætte, hvide Skyer. Kom man ind i en slig Sky, maatte man uafbrudt slaa fra sig for at holde Ansigt og Öine fri for dem. »Mærkeligt nok har Skoven staaet ganske godt mod disse ihærdige Angreb; 1 de sidste Dage af Juni og de förste Dage af Juli var hele Birkelier ganske sorte, men om Hösten saa man atter disse Lier med friskt, lysegrént Löv, der dog var noget mindre end sædvanligt. En liden Del Træer er jo döde, og skulde den samme Plage vise sig til Sommeren igjen, er det et Spörgsmaal, om Skoven kan staa længer imod.» Fra Hr. Adjunkt B. Larsen i Arendal har jeg modtaget Meddelelse om, at han i afvigte Sommer, da han i Slutningen af Juli og Begyndelsen af August færdedes i de större Dalströg 1 Söndre Trondhjems Amt og Nordmöre, ogsaa her mange Ste- der lagde Mærke til, at Birketræerne var næsten brune af en Insekt- 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. larves Hærjinger. Navnlig var dette Tilfældet i Rindalen paa Nordmöre, hvor de höie Birkelier var ensfarvet brune. Dette har sandsynligvis hidrört fra de samme Slags Larver som paa Röroskanten, og de fandtes ogsaa her i stor Mængde i Gresset, neddryssede fra Birketræerne. Herom skriver Hr. LARSEN föl- gende: »Larverne, der var lysegronne og af forskjellig Störrelse — de störste saavidt erindres omkring en Tomme lange, fandtes i uhyre Mengde i Gresset, iser paa gamle Volde, i Surendalen. Hos Gjæstgiveren paa Honstad kröb de frem af Höet, naar det var kommet vel i Ro paa Laaven, og begav sig ud af den. Det knitrede og knagede i Hôet, og Overfladen af et Les, som man lod staa en Stund, sagdes at blive aldeles bedækket af dem *.» Bibio (Hirtea) pomone Fb. I Juli 1881 iagttog jeg i Skjerstad i Nordland, Nabo- bygden til Saltdalen, en usædvanlig Masseoptreden af denne Flueart. Navnlig ved Skjönstuen ved den indre Ende af Ovre Vand var der saa fuldt af dem i Vandet efter et vedholdende Regnveir, at Overfladen viste sig aldeles bedækket af dem, og langs Stranden myldrede der blandt Græsset af krybende og krav- lende Individer, der var skyllede iland i for störste Delen endnu levende Tilstand. Fiskene i Söen der erholdt paa denne Maade en rigelig Tilgang paa Föde, som de ogsaa saaes flittig at be- nytte sig af. — I Juli 1883 optraadte denne samme Art 1 over- ordentlig stort Antal 1 Odalen og fandtes 1 Mængde paa forskjel- lige Slags Blomster, navnlig Umdellifere og Composite, samt — hvad der hos Befolkningen dersteds tildrog sig störst Opmærk- somhed og tildels Ængstelse — paa Rugagrene, hvor de flere Steder besatte omtrent hvert eneste Ax. Det er jo ikke under- ligt, at der hos Bonderne ved dette Syn gjorde sig den Tro gjældende, at disse store Masser af Fluer gjorde Skade 1 Rug- axene — en. Beskyldning, der ogsaa af Forskere som REAUMUR, Ray o. fl. har været fremfört mod en anden almindelig udbredt Art af denne Slegt, 2. hortulanus L., men visselig med Uret. * Angaaende de smaa i Birkebladene minerende Microßteryx-Larver, der ligeledes forrige Sommer optraadte i overordentlig stor Mængde, henvises til en tidligere Opsats desangaaende i Tidskriftet. SCHOYEN: INSEKTERS MASSEOPTRÆDEN. 87 De söger vistnok kun Blomsterne for Honningsaftens Skyld og nöler sig med at suge til sig denne uden at tilfoie Blomsteror- ganerne nogen Skade. Fluerne af denne Slægt udvikles blandt formuldnende Plan- testoffe, 1 Gjödsel og Komposthouge, Muldjord, under nedfaldent Löv etc., hvor man finder Larverne levende sammen i store Selskaber (smlgn. BELING: Verhandl. d. kk. zool. botan. Gesellsch. Wien, 1872, p. 617—648). Kristiania 26de Marts 1884. i> RESUMES. (Bar du texten) WILLIAM SÖRENSEN: Zsquisses biologiques concernant quelques insectes de l'Amérique du Sud. (Gs 26 dn texten) WILLIAM SORENSEN: Quelques observations concernant l'anatomie des Phalangides. Il nest guére possible de donner de résumés de ces deux travaux, qui meritent d’étre reproduits en entier. Dans le cas où un membre étranger en ferait la demande, la rédaction se charge de lui en obtenir une traduction. (PR 7ecuntexte.) W.-M. ScHOvEN: Sur les ravages exercés par les larves de Micropteryx dans les forêts de bouleaux de la Norvège. Dans un autre journal (Arkiv for Mathemattk og Naturviden- skab, Archives des mathématiques et des sciences naturelles, 1878), l’auteur signalait, il y a quelques années, les larves d’un géomètre, Cidaria dilutata W. V., qui se sont fréquemment pré- sentées par masses au sein des régions alpestres de la Norvége, et y ont détruit les feuilles des bouleaux sur des étendues considérables. Aujourd’hui, il appelle l'attention sur les petites larves de Micropteryx, qui minent les feuilles de bouleau, et qui se présentent également en multitudes immenses dans les mêmes régions. DAHLBOM est le premier qui a décrit et dessiné ces larves (en 1837), en les rapportant toutefois par erreur à Rhyn- RÉSUMÉS. 89 chites betulae. Plus tard (1861), HOFFMAN, de Ratisbone, a donné une description correcte de leur développement. La Scandina- vie possède 3 de ces espèces, minants les feuilles de bouleau, savoir: J. sparmannella Bosc., M. unimaculella Zevr., et M. semipurpurella STEPH. Une 4me espèce, JZ. purpurella HN, ayant le même genre de vie que les trois espèces précédentes, n'a pas encore été observée dans les limites de la Scandinavie. L'auteur cite plusieurs exemples de ces apparitions en masses sur divers points des régions alpestres de la Norvége, où presque chaque feuille de bouleau était envahie par les larves en question, et où, sur des grandes étendues les forets de cette espèce avaient vu se trans- former leur teinte verte en une teinte brunâtre. Dans les ré- gions moins élevées, on rencontre ordinairement chaque année les larves mentionnées en petit nombre; elles ne semblent jamais y avoir apparu par masses comme dans les forêts de bouleaux alpestres. — Il en est de même des larves de Cidaria dilutata. (Pi 43° du texte?) AUG.-E. HOLMGREN: Ravages causés par les Hannetons dans une Forêt de l'Etat, à Rickarum, Scanie, 1884. Recit fort interessant, dont il serait cependant trop long de donner le résumé. (hee 52, duretextes) Oskar-TH. SANDAHL: La séance annuelle de la Société entomo- logique, à Stockholm, le 14 décembre 1883. En conformité des statuts de la Société, il est procédé au renouvellement du Bureau pour l'année prochaine. ‘Tous les membres du Bureau actuel sont réélus, savoir: comme président, M. le professeur O.-TH. SANDAHL; comme secrétaire, M. le pro- fesseur CHR. AURIVILLIUS; comme rédacteur de Journal d’entomo- mologie (Entomologisk Tidskrift), M. le professeur de lycée J. SPANGBERG; autres membres: MM. K.-F. THEDENIUS, professeur de lycée, A.-E. HOLMGREN, professeur à l’École supérieur de sylvi- culture, et Sv.»Lampa, conservateur ce dernier suppléant. MM. 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. le Dr S. NORDSTRÖM, sous-chef de bureau, et G. HOFGREN, cais- sier de banque privée, sont désignés comme verificateurs des comptes de l’année. Le président, M. SANDAHL consacre quelques mots au sou- venir d’un membre récemment décédé, M. PETER VON MÖLLER, ancien capitaine de cavalerie, grand propriétaire terrier et agro- nome distingué de la Suède méridionale. Le Journal d’entomo- logie possède de lui (1881, p. 51) un article: »Quwelques mots sur les hannelons, les taupins et leurs ravages, dans lequel il rend compte des essais faits par M. von MÖLLER et par d’autres per- sonnes, pour arrêter en recueillant ces insectes et leurs larves, les ravages exercés certaines années par eux dans le Halland méridional et dans diverses régions de la Scanie. Le président annonce ensuite que la Société s'est accrue de 13 nouveaux membres. Un membre de la Société, M. M. Larsson a communiqué par lettre à M. HOLMGREN divers calculs remarquables concer- nant les dégâts commis l'été dernier par des insectes sur l'orge, le froment, les raves, le colza, etc., dans l'île de Gotland. Le Chlorops à pieds articulés (Chlorops teniopus Mc.) a tenu à conserver sa détestable réputation en détruisant au moins la moi- tie de la récolte d’orge pour une valeur de un million et demi de couronnes (environ deux millions de francs). M. le professeur H. von Post prend occasion de cette lettre pour donner une description des ravages commis cette année par le même Diptère en Upland (province située au nord de la ca- pitale), où le tiers au moins de la récolte du seigie a été dé- truit par cet insecte, qui du reste a fait aussi des siennes en Ostrogothie et probablement dans d’autres parties du pays M. von Post communique ensuite divers renseignements sur d'autres ravages également dus à des insectes, pendant l'été de 1881, sur les terres l'École supérieure d’agriculture d’Ultuna, pres d’Up- sal, (C'était une espèce de Zhripfs qui se jetant par masses in- ouies sur les jeunes plantes de froment, y causa des ravages dont on n'avait pas eu l’idée jusqu'alors. L’orateur termine son ex- posé en faisant voir a l'assemblée une collection fort riche et tres interessante, destinée a illustrer le développement de divers insectes nuisibles, et la facon dont ils opérent leurs ravages. RESUMES, gt Des galles de l’epi et de la tige du plaintain maritime (Plantago maritima L.), trouvés par lui sur les îles Wäderö (Wä- deröarne, Kattegat sur les côtes du Bohuslän, Suede de l'Ouest), M. AURIVILLIUS a réussi à faire éclore un Coléoptère, Mecinus collaris GERM., dont un seul exemplaire a été trouvé jusqu’ici en Suède (à Särö, côtes de l'ouest), par feu M. WESTRING, chef de bureau de douane. M. AURIVILLIUS décrit ensuite un combat très curieux entre deux mâles du Papillon diurne Pararge Megaera L., et commu- nique des données statistiques sur le nombre des espèces que renferment les ordres d'insectes de la Scandinavie. M. Morronson, étudiant de médecine, montre plusieurs Coléoptères nouveaux, soit pour la science, soit pour la Suède, trouvés par lui l'été dernier dans le Halland méridional (Suède du SO). M. Lampa fait voir de nouvelles variétés de papillons de l'extrême Nord de la Scandinavie. ' | Plusieurs membres, tels que MM. von Post, J. MEVEs, AURIVILLIUS, LAMPA, SPANGBERG et le président communiquent ensuite leurs observations sur les apparitions périodiques en mas- ses dans notre pays, de Lépidoptéres appartenants aux genres Vanessa et Prerrs. La Bibliothèque de la Société s’est accrue pendant l'année d'un nombre considérable d'ouvrages et de travaux précieux, provenants, soit de dons de ses membres étrangers, soit aussi d'échanges d'un nombre toujours plus grand de sociétés savantes et d’académies. La séance terminée, on célèbre dans une réunion intime le ame anniversaire de la Société, fête d'autant plus joyeuse qu'il est déjà permis de constater combien linterêt de l’entomologie s'est développé en Suède pendant les 4 dernières années. (P. 55 du texte.) W.-M. SCHÔYEN: Additions à la Faune Lépidopière de la Norvége dans le courant des dernières années. 1 Les observations d. MM. AURIVILLIUS, MORTONSON et LAMPA seront reproduites plus tard d’une manière plus complète dans ce Journal. 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. L’auteur donne sous ce titre de petites notices sur 14 Lé- pidoptéres nouveaux pour la faune de la Norvége, en indiquant l'extension géographique de ces insectes. (©. Or duftexte). Sven LAMPA: Dradycellus Rufithorax SAHLB. Description d'un Coléoptère nouveau pour la Suède, trouvé, il y a plusieurs années, dans la région de Stockholm par le de- funt professeur BOHEMAN. (P: 63 du texte.) A.-E. HOLMGREN: Zymenopteres parasites recueillis en Nor- land el en Laponie par M. Jo. RUDOLPHI. M. le professeur A.-E. HOLMGREN donne, sous ce titre, la liste d'une collection d'Hyménoptères parasites recueillis dans les régions mentionnées, et décrit 3 espèces nouvelles, savoir Jch- neumon Miller’, I. Ringii et I. Rudolphi. (E7677 da) texte.) JACOB SPÅNGBERG: Necrologie de PETER VON MOLLER. Monsieur le Dr SPANGBERG donne en lignes chaleureuses la courte esquisse biographique d’un homme qui, à une foule d’é- gards, a bien mérité de la Suède, et, au point de vue spécial de cette revue, de l’entomologie pratique de notre pays. — On trouvera entre autres à cet égard, dans le rer fascicule du Jour- nal entomologique pour 1881, un article de lui sur /es Ravages exercés par les Hannetons et les Taupins. P. von MÖLLER, né a Helsingborg (Scanie) le 20 mai 1809, est mort a Stockholm le 28 novembre 1883, vivement regretté de tous ceux qui avaient été à même d'apprécier ses hautes qualités. RESUMES, 93 (P. 69 du texte.) O.-TH. SANDAHL: Séance de la Société entomologique a Stock- holm le 29 février 1884. Apres lecture et approbation du proces-verbal de la der- niere seance, le President annonce la mort d’un membre de la So- ciété, l’eminent apiculteur, M. le Directeur de lycée O.-E.-L. Daum, et consacre à sa mémoire quelques mots de reconnais- sance et de regrets. Depuis la derniere séance, la Société s’est accrue de 7 nou- veaux membres. M. JoHn OBADIAH Westwoop, M. A., Hope Professor of Zoology, Walton Manor, Oxford, est nommé membre honoraire. M. le professeur AURIVILLIUS rend compte des recherches les plus récentes sur l’organe auditif des araignées et sur les différences de développement des poils chez les articulés. M.-F. von ROTHSTEIN montre des dessins illustrant l’anatomie des teignes communes de nos appartements, ainsi que du ver marin Sagitta. — Le Président donne la description des ra- vages, ordinairement terminés par la mort, causés par les larves d’une mouche habitant la majeure partie de l'Amérique, Lucilia macellaria Fabr., un nouvel , hvarifrån räntorna äfven öfverförts till allmänna kassan, hade vid årets slut en be- hållning af goo kronor. Ställningen i allmänna kassan utvisas af följande öfversigt. Debet. Inkomster: Under året inbetalda årsafgifter: OL RON ee ees sl it ta 6: — 6 > HOB eas! ar ne | gs ees Transp, 42: — 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Transp. 42: — TO st; för 'T88ao NE Je SANT DH TES 0% 188804 AI ae Räntor: Fran Reenellska Tonden PART TEE ee » Wahlbergska » SET Ad ea Da » Standiga ledamöters fond...... 49: 50 233: 10 Behällning à försälda exemplar af tidskriften 284: 75 Tlorsalgarınvenianer 2... |. keno 2. oe) Tillfälliga bidrag (öfverbetalning af D:r E. Westerlund vid ärsafgiftens erläggande) __. 4:)— "1,370: 68 Skuld: vids ärets ‘slut-till) räkenskapsföraren..__.-..:...... 1,2502 71 Summa kr. 2,532: 76 Kredit. Skuld vid årets början till räkenskapsföraren ........- 1, 600 Utgifter: För framställandet af 1883 års årgång af tidskriften: Tryckning, papper och häftning TIA SAVA 5 IA SSE LLC abate AA AI STADS STAS Dilustrationene ve eee eee AO 219: Fe Utsändning af tidskriften till in- och ut- lander. =. zer ser Se ne en one Ja Ge II: 24 Beefvexlines .cirkular, nt masse ees eee 56: 39 1,369: 08 Summa kr. 2,532: 76 Framställningskostnaden af 1883 ärs ärgäng af tidskriften understiger motsvarande kostnad för 1882 ärs ärgäng med 3 kr. 35 Ore samt medelkostnaden för argangarne 1880 och 1881 med 427 kr. 29 öre. Detta gynnsamma förhållande härleder sig huf- vudsakligast deraf, att under 1883, liksom under 1882 ej före- kommit några utgifter för öfversättningar samt att utgifterna för illustrationer varit ännu lägre an under 1882. Inventarierna hafva under året något minskats genom för- säljning af en del fångstredskap. Till behållningen vid årets slut höra, ehuru ej af oss inräk- nade i föregående räkenskapsöfversigt, äfven de resterande ärs- afgifterna, hvilka uppgingo till följande antal och belopp: ENT. FOR. SAMMANKOMST D. Io MAJ 1884. 99 RUE LOL OG) ess... See ee Te Rae 42 12 » BOOTE eee TE POR Re RUE CAE 72 22 » TRONS EA ER a EEE 32 45 > 1883, nämligen: af 30 landsortsledamöter ...... Ki 166 » 5, ledamoter 1 Stockholm» 37 . 30° 2442 Danska ledamöter; - =: > 12 » 6 Finska Bert > 3 » 1 Norsk EURER » 6 264 Sia 85 st. Summa kr. 510 Föreningens sålunda utestående fordringar öfverstiga således med 126 kr. det i förra revisionsberättelsen omförmälda motsva- rande beloppet. Föreningens säkerhetshandlingar hafva af oss inventerats och befunnits vara i vederbörligt skick samt öfverensstämma med de i Styrelsens protokoller derom antecknade beslut. — Räkenska- perna äro 1 god ordning och med tillhörande verifikationer för- sedda, hvadan vi på grund af sålunda verkställd granskning till- styrka Entomologiska Föreningen att bevilja Styrelsen full an- svarsfrihet för dess förvaltning under år 1883. Jemte det att vi slutligen anse oss böra nämna, att Profes- sor SANDAHL, som säkerligen äfven för år 1883 bestridt åtskil- liga ej föreningen påförda utgifter, fortfarande låtit sin betydliga och under året endast i ringa mån förminskade fordran kvarstå utan ränta, vilja vi äfven framhålla, hurusom föreningens arbets- chef och Styrelsen i dess helhet med samma oförtrutna och upp- offrande nit, som förut, vårdat föreningens angelägenheter. Stockholm den 8 Maj 1884. Gottfried Hofgren. Simon Nordström. LEUCANIA STRAMINEA Treitscue. EN FOR SKANDINAVIEN NY NOCTUID AF K. FR. THEDENIUS. Hvitaktigt halmgnl, med hvita vingribbor och svarta punkter i diskfältets bakre hörn, äfvensom pa andra och femte ribban pa framvingarne. Bakvingarne hvita, med en rad mörka, korta streck pa ribborna utanför deras midt. Halskragen med tva till tre mörka tvärstrimmor. Denna är den mest ljusa: af våra arter. Framvingarne äro något bredare än hos de andra. Utkanten är nästan rak, utom att vingspetsen är något utdragen. Ribbornas kanter äro mörka, i synnerhet baksidan af den mellersta ribban. De mörka punk- terna äro mycket tydliga. Nära utkanten, invid fransen, finnes en rad små mörka punkter, hvilka äro flera på framvingarne än på bakvingarne. Fransarne äro hvita och sakna punkter. Bakvingarnes bottenfärg är hvit. De mörka strecken gå i samma rigtning som ribborna. De få mörka punkterna finnas här, lika- som på framvingarne, på gränsen mot fransen. Arten är af STAUDINGER uppgifven att finnas i mellersta och norra Europa äfvensom på Ural, men i Skandinavien är den icke förr anmärkt. Jag fann ett exemplar, en hane, den 12 juli 1875 i parken vid Hästö nära Karlskrona. Fjärilen finnes afbildad i HERRICH-SCHÄFFERS »Systematische Bearbeitung der Schmetterlinge von Europa» figg. 321—323. ec st NEKROLOG. ir Jörgen Christian Schiödte. Danmark har havt den Lykke at have frembragt to af Ver- dens allerbetydeligste Entomologer, nemlig J. C. Faprıcıus, hvis Forfattervirksomhed strækker sig fra 1775 til 1807, og den Mand, hvis Navn staaer som Overskrift over denne korte biographiske Meddelelse. J. C. SCHIÖDTE er födt den 2o:nde April 1815 1 den paa Amager liggende Deel af Kjöbenhavn, som kaldes Christi- anshavn. Efter at have gaaet i den derværende Latinskole blev han ved Faderens Död nödt til 1 sit attende Aar at forlade Sko- len uden at have faaet nogen Studenterexamen (nok kun et halvt Aar för denne), men med et godt Grundlag i Skolekundskaberne, særlig 1 Latin, et Sprog, som han senere benyttede szrdeles me- get 1 sin Forfattervirksomhed. Han studerede derpaa ivrig Na- turhistorie, særlig Entomologi, og tænkte.samtidig paa at tage chirurgisk Examen, hvilket han dog opgav, og han underkastede sig forövrigt aldrig nogen Examen. Han maatte i lange Tider kjæmpe haardt for en tarvelig Existens, men fandt saa en Ven og megtig Stötte i Conferentsraad J. CoLiN, der blandt andet skaffede ham kongelig Understöttelse til Udgivelsen af hans förste store Bog om Danmarks Eleutherata, 1841. I Aaret 1840 blev SCHIÖDTE Docent ved Landbohdiskolen, en Stilling, han beklædte indtil et Aar för sin Död; 1842 Bestyrer af den entomologiske Afdeling ved Naturhistorisk Museum; 1854 fik han Titel af Pro- fessor; 1863 blev han Medlem af det mathematisk-naturviden- skabelige Fakultet. Det kan endnu nævnes, at han var Ridder 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. af Dannebrog og Dannebrogsmand, samt Medlem eller Æresmed- lem af en Mengde fremmede videnskabelige Selskaber, blandt hvilket den Omstændighed, at han i mange Aar var Æresmedlem baade af »Société Entomologique de France» og af »Entomolo- gical Society of London», maaske kan fremheeves. Efter Zoologiens Blomstringstid hos os i Slutningen af for- rige Aarhundrede indtraadte der en næsten fuldstændig Goldhed i en lang Rekke af Aar, medens man i Udlandet og vel især i Frankrig 1 denne Periode gik frem med Kjæmpeskridt. Det var især ESCHRICHT og Kroyer, der atter baade bragte Samlingerne paa Fode, udvidede dem stærkt og begyndte en omfattende For- fattervirksomhed. KRÖYER studerede vel Krebsdyr med stor Iver, men ingen af de to nævnte Mænd og heller ikke nogen anden Universitetslærer kjendte ret meget til de andre Leddedyrklasser og særlig ikke til Insekterne, ligesom der heller ikke af disse Dyr existerede andre Samlinger af Betydning ved Museerne end den gamle, for sin Tid fortreeffelige Samling fra SEHESTED og TONDER-LuND. Deraf fulgte, at SCHIÖDTE egentlig ikke havde nogen Lærer indenfor sit Yndlingsstudium, Entomologien, saa at han maatte ndies med at studere Forfatterne og til alle sine tid- ' ligere Arbeider desuden selv skaffe Störstedelen af Materialet til- veie ved Indsamlinger paa Reiser i Danmark. Det maa dog ikke glemmes, at adskillige ældre og yngre Venner og Elever, væsent- lig opildnede af ham, hjalp ham betydelig, og blandt disse maa iser Fabrikant CHR. DREWSEN paa Strandmöllen nævnes. DREW- SEN, der lever endnu, var omtrent 16 Aar eldre og har givet den unge SCHIÖDTE nogen Veiledning 1 Preparation og Bestem- melse, men de Omstændigheder, at Eleven væsentlig gik alene op i sit Studium og besad en overordentlig Flid og et stort Talent, bragte det hurtigt til, at Læreren blev Medarbeider paa det fælles Maal, at tilveiebringe Materiale til og lagttagelser over den dan- ske Fauna. Som Fölge af de nævnte Forhold falder SCHIÔDTES Virk- somhed i to Hovedretninger, deels som videnskabelig Forfatter, deels som Samler og Museumsmand, og da hans Betydning i denne sidste Henseende vel kan antages at vere mindre kjendt end hans Forfattervirksomhed, saa vil det maaskee ikke veere af- veien af dvæle lidt derved. SCHIÖDTE har for den danske Faunas HANSEN: NEKROLOG ÖFVER J. C. SCHIÖDTE. 103 Vedkommende samlet paa saagodtsom alle I.eddedyrordener, gan- ske vist i forskjellig Grad, men hvad han af enkelte Ordener, som Biller og Hvepse, har tilveiebragt, er saa megtigt, at denne Med- delelses Forfatter, der dog har arbeidet i en Aarrække 1 Zoolog. Museums tredie Afdeling, endnu ofte falder i Forundring over Massen, naar Opstillingen af en ny Familie paabegyndes. For at bedömme dette Omfang af hans Indsamlinger rigtig maae man ogsaa huske paa, hvor lidt der tidligere var gjort, og hvor meget hans Tid desuden var optagen af Embedsforretninger og viden- skabelig Produktion. Han meente, at man skulde have anseelige Suiter af hver Form for at faa en fyldig og rigtig Opfattelse af Arterne, og at Exemplarerne skulde vere ganske hele, rene og saa smukt preparerede som muligt, og han har særlig for Bil- lernes Vedkommende hevet Preeparationskunsten til en mönster- værdig Höide. Paa en Udenlandsreise, der varede omtrent 1'/2 Aar, samlede han ogsaa serdeles meget, meest i Italien, men det bekjendteste Udbytte turde vere Materialet til hans Bidrag til den underjordiske Fauna. Paa Museet har han forstaaet at danne en Afdeling, der vel for mange Gruppers Vedkommende ikke kan concurrere med enkelte af de störste fremmede Museer med Hen- syn til Antal af Arter, men som især ved sin saa rige Repre- sentation af de fleste Afdelinger af Landets Fauna og ved Præ- paration og Skjönhed i Opstillingen vækker almindelig Beundring hos fremmede Fagmænd. SCHIÖDTE beskjeeftigede sig som videnskabelig Forfatter væ- sentligst med Entomologien, og han bearbeidede baade de spe- cielleste Dele og de almindeligste Spörgsmaal rundt omkring inden- for dette næsten graendselöse Afsnit af Zoologien paa en saadan Maade, at neppe Nogen i den nyere Tid vil kunne gjöre ham Forrangen stridig. Han har, hvad der let sees af den fölgende Liste over hans Arbeider, givet sig af med de forskjelligste Op- gaver, som faunistiske Fortegnelser, Beskrivelser af tidligere kjendte eller nye Slegter og Arter, Studier over store Afdelingers almin- delige Bygning og Systematik, Anatomi og endelig Arbeider over Coleopterernes og Isopodernes Udviklingstrin. Som hans forste Hovedværk maae nævnes den merkelige Bog: Genera og Spe- cies af Danmarks Eleutherata, der udkom, da Forfatteren var 26 Aar, og som indeholder en saadan Mengde nye Undersögel- 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. ser og viser et saadant Herredömme over Stoffet, at man maa höilig forbauses over, hvorledes han i den Alder har kunnet ud- före dette Arbeide. Blandt hans senere Arbeider kan paa Grund af den overveldende Masse nye Kjendsgjerninger samt Forstaael- sen og Benyttelsen af disse særlig fremhzeves hans Monographier af Danmarks Cerambyces og af Danmarks Buprestes og Elateres, hans Studier over Rhynchoternes Systematik og hans store Larve- arbeide, hvilket sidste desverre ikke blev fuldendt. Hans Frem- stilling er eiendommelig, altid yderst gjennemarbeidet, klar og let forstaaelig, naar man vel at marke gaaer lidt langsomt frem og saa at sige legger Meerke til hvert Ord, thi Alt er beregnet, Intet overflödigt; undertiden kan man faae et Indtryk af Vidtlöftighed, men ved Benyttelsen viser det sig at vere begrundet i uhyre, dog altid glimrende behersket Stofmængde. Han besad en hoi Grad af Sprogsands, baade i Dansk og i Latin, og i Benyttelsen af dette sidste Sprog viser han sig som en Mester, der langt overgaaer Störstedelen af hans Colleger i Naturhistorien. Han havde ogsaa studeret Plinius og Vitrivius for at faae gode tekni- ske Gloser og Vendinger af classisk Oprindelse og for at faae endeel barbarıske Former skudte ud af det videnskabelige Sprog. Hans Fremstilling er ofte stöttet af Afbildninger, som han altid tegnede selv, og som med Hensyn til Valget af deres Störrelse i Forhold til hvad de.skulle vise, med Hensyn til deres samvittighedsfulde Noiagtighed i alle Enkeltheder, i Delenes indbyrdes Forhold og den dermed nödvendig fölgende Skjönhed af det hele Billede ere lige udmerkede. Til flere af sine tidligere Arbeider udförte han selv Afbildningerne 1 Kobberstik, saaledes de 25 Tavler i hans förste store Bog. Forövrigt kan jeg ikke, saa gjerne jeg end vilde, her gaae ind paa en nermere Paavisning af hans talrige Arbeiders Betydning i Literaturen, men vil tillade mig at henvise til den udtömmende Behandling hos, GoscH: Udsigt over Dan- marks Zoologiske Literatur. Anden Afdelings andet Bind. Fra 1861 til 1884 var SCHIÖDTE Udgiver af det af ham gjenoplivede »Naturhistorisk Tidsskrift». De fjorten Bind, som udgjöre den af ham redigerede 3:die Række, er vel det störste Monument, han har sat sig, et Monument, der paa Grund af sin Beskaffenhed vil staae 1 Verdensliteraturen 1 Aarhundreder og 1 lige höi Grad vere et Vidnesbyrd om sin Udgivers og vigtigste HANSEN: NEKROLOG OFVER J. C. SCHIÖDTE, 105 Bidragyders Flid og videnskabelige Storhed som Forfatter i hans modneste Aar, om hans fine Smag, hans Evne til i:et lille Land med forholdsviis smaa Midler at frembringe et saa anseeligt Ar- beide, blandt andet ved at knytte en saadan Mangde Venner og Elever dertil som Medarbeidere, og endelig om hans mærke- lige Evne til at paatrykke det Hele sit Stempel af Grundighed, Klarhed og Smag uden at undertrykke de enkelte Medarbeideres gode Eiendommeligheder. SCHIÖDTE besad en stor Feerdighed i Tydsk, Fransk, En- gelsk, Italiensk og skrev godt Latin; han var vel bevandret i den danske og fremmede æsthetiske Literatur og nærede stor Inte- resse for enhver Art af Kunst. Foruden de nærmere liggende Egenskaber som Stilist og Tegner betragtede han imidlertid Alt dette som-i meer eller mindre Grad nödvendigt for en god Na- turhistoriker, og ı denne Videnskab udmundede i Grunden Alt for ham. Han elskede Naturen som en Heelhed og i alle dens Enkeltheder, og hans störste Glede bestod i at efterspore Byg- ningen af disse Enkeltheder og af deres Dele, forstaae hver en- kelt af disse og deres Betydning for og Sammenhæng med det Hele, samt endelig fremstille den vundne Indsigt i en kunstne- risk Form. Han blev endnu 1 sin fulde Kraft angreben af en snigende, yderst smertefuld, langvarig og uhelbredelig Sygdom, men lenge efter at han var bleven sengeliggende og kort för sin Dod talte han med Sorg om sin Skjæbne i Modsætning til at kunne vere inde paa sit kjære Museum og arbeide for dette og paa sine Værkers Fuldendelse, og naar man fortalte ham noget Nyt af videnskabelig Interesse kunde han lives op og tale med en Iver og Varme som 1 gamle Dage. Han döde den 22:nde April 1884, 69 Aar gammel. SCHIÖDTES Virksomhed har været saa rig, at man vistnok, i tryg Tillid til Fremtidens Dom, tör udtale, at naar et lille Land blot har nogle ganske faa saadanne Mend i alle Videnskaber som en Heelhed i Lobet af et Aarhundrede, saa er dette Land sikker paa en særdeles betydningsfuld Plads i den kosmopolitiske Videnskabeligheds Udvikling. 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Den fölgende Liste over Prof. ScHIöpTEs Arbeider er indtil Aar 1875 en i Formen forkortet Udskrift af GoscH’s ovennævnte Verks tredie Afdeling, p. 357—372. 1. Forsög til en monographisk Fremstilling af de i Danmark hidtil opda- gede Arter af Insect-Slægten Amara, BONELLI. Nat. Tidsskr. B. I. 1836. pp. 38—65, p. 138—17I, p. 242—252. — Oversættelse: Oken, Isis. 1840. pp. 662—677, 681—702 og 732—738; tildeels forkortet. Sammenstilling af Danmarks Pompilide. Nat. Tidsskr. B. I. 1837. p. w 313—344 m. I Tavle. — Oversættelse: Oken, Isis. p. 11—19. (De latinske Diagnoser ere udeladte). 3. Om et nyt Genus af de brakonagtige Ichneumoner. Nat. Tidsskr. B. I. 1837. p. 596—605. Med ı Tavle. — Uddrag: Oken, Isis. 1841. p. 185— 187. 4. Fortegnelse over de danske Arter af Slægterne Bombus og Psithyrus. Af CHR. DREWSEN og J. SCHÖDTE. Nat. Tidsskr. II. 1838. p. 105—126 m. I Tavle. — Oversættelse: Oken, Isis. 1841. p. 325—331. (De la- tinske Diagnoser ere udeladte). Beretning om Resultaterne af en i Sommeren 1838 foretagen entomolo- Ut gisk Undersögelse af det sydlige Sjælland, en Deel af Laaland, og Born- holm. Nat. Tidsskr, B. II. 1839. p. 309—395. 6. Ichneumonidarum ad Faunam Daniz pertinentium genera et species nove. Guérin-Mén. Mag. de Zool. 1839. Pl. 6—10: 5 Tavler m. 27 Sider Text. 7. Genera og Species af Danmarks Eleutherata. B. I. 1841. Med 25 Kob- bertavler. p. VII—XII, 1—612 og I—XXII. lagttagelser over Bygningen af det uparrede Svælgnervesystem hos Acilius ao sulcatus. Nat. Tidsskr. B. IV. 1842. p. 104, g. Over Piezaternes giftafsondrende Glandler. Nat. Tidsskr. B. IV. 1842. p. 104—107. — Oversættelse: Oken, Isis. 1843. p. 65—66. 10, [Notice om Urinkarsystemet hos Silpha]. Nat. Tidsskr. B. IV. 1842. p. ' 107—108. — Oversættelse: Oken, Isis. 1843. p. 66—67. 11. Oversigt over den indre Bygning af Opatrum sabulosum. Nat. Tidsskr. B. IV. 1842. p. 204—208, — Oversættelse: Oken, Isis. 1845. p. 532—534- 12. [Om en hos Opatrum sabulosum forekommende Indvoldsorm]. Nat. Tidsskr. B. IV. 1842. p. 208—209. 13. Oversigt over den indre Bygning af Sarrotrium muticum, Nat, Tidsskr. IV. 1842. p. 209—211. — Oversættelse: Oken, Isis. 1845. p. 535— 536. 14. Oversigt over den indre Bygning af Otiorhynchus atroapterus Gh]. Nat. Tidsskr. B. IV. 1842. p. 212—216. — Oversættelse: Oken, Isis. 1845. P- 536 —539. 15. Revisio critica specierum generis Tetyræ Fabricii, quarum exstant in Museo Regio Hafniensi exempla typica. Nat. Tidsskr. B. IV, 1842 p. 279—312. 16. [Om Lepton attenuator ZETT.] Nat. Tidsskr, B. IV. 1843. p. 315—316. 17. Udsigt over de danske Arter af Lokusternes Familie. Nat, Tidsskr. B. IV. 1843. p. 316—317. 18. 10. 20. 21. 22. 250 3% 32. 33: HANSEN: NEKROLOG ÖFVER J. C. SCHIÖDTE. 107 [Om Slægten Cephaloctenus]. Nat. Tidsskr. B. IV. 1843. p. 327—334. Udsigt over Forekomsten og Bygningen af nogle særegne, med Hensyn til deres Betydning ubekjendte, Organer paa Bugen hos forskjellige Rhyn- chotformer af Gruppen Geocores scutati Burm. Nat. Tidsskr. B. IV. 1843. p. 334—337- Om Nematus Erichsonii. Nat. Tidsskr. B. IV. 1843. p. 346. Et eiendommeligt Tilfælde af Omsorg for Yngelen hos en brasiliansk Rhynchotform, Phloea corticata DRUR. Nat, Tidsskr. 2. R. B. I. 1844. P. 1922. Bidrag til Kundskaben om en Deel sjeldnere Karabers Forekomst og Ud- bredelse i Danmark. Nat. Tidsskr. 2. KR. B. I. 1844. p. 46—57. [Om Stridulationsorganerne hos Lema]. Nat. Tidsskr. 2. R. B. I. 1844. p. 69—70. — Oversættelse: Oken, Isis. 1846. p. 429. Bemerkungen über Myrmecophilen. Germ. Zeitschr. f. die Entomol. V. 1844. p. 473—474. Å Ueber den Bau des Hinterleibes bei einigen Käfergattungen. Germ. Zeit- schr. f. die Entomol. V. 1844. p. 474—477. Om Slegten Mikralymma. Nat. Tidsskr. 2, R. B. I. 1845. p. 370— 379 m. I Tavle. — Oversættelse: Linnea Entomol. I. 1846. p. 156— 165 m. Tavlen. Om Ptiliernes Plads i Systemet tilligemed nogle Antydninger om Klavi- kornernes Systematik. Nat. Tidsskr. 2. R. B. I. 1845. p. 380—399. Udsigt over Bupresternes indre Bygning. Ov. Vid. Selsk. Forh. 1847. Pp. 24—35. — Optryk: Nat. Tidsskr. 2. R. B. II. 1847. p. 319—333. To guineiske Karaber beskrevne. Forelöbig Meddelelse: Ov. Vid. Selsk. Forh. 1847. p. 67—69. — Hovedpublication: Nat. Tidsskr, 2. R, B. II. 1847. p. 346—365 m. 2 Tavler. Bidrag til den underjordiske Fauna. Forelöbig Meddelelse: Ov. Vid. Selsk. Forh. 1847. p. 75—81. — Hovedpublication: K. D. Vid. Selsk. Skr. 5 R. Nat. Math. Afd. I. 1851. p. I—39 m. 4 Tavler (4:to). — Oversettelser: 1) Specimen Faunæ Subterranex, Transact. Ent Soc. London. New. Ser. I. 1851. p. 134—157 m. I Tavle. (De latinske Beskrivelser ere udeladte. P. 156—157 optages et Tillegg, som ikke findes i den originale Afhandl., og som omhandler senere og tidligere Fund). 2) Beitrag zur unterirdischen Fauna. FRORIEr, Tagsberichte. N. 583. 1852. (Zool. u. Paliont. III. p. 89—96). Om en Gruppe af de gravende Cimices. Nat. Tidsskr, 2. KR. II. 1847— 48. p. 447—464. Om en afvigende Slegt af Spindlernes Orden. Nat. Tidsskr. 2. R. B. II. 1849. p. 617—624. m. 1 Tavle. — Oversættelse: Eine Spinne ohne Spinnorgane. FRORIEP, Tagsberichte. N:o 221. 1850. (Zool. u. Paläont. I. p. 281—285). M. Fig. Om Brachiopodernes Stilling i Systemet m. m. af Prof. STEENSTRUP, Nat. Tidsskr, 2. R. II. 1849. p. 625—632. I Anledning af en Anmerkning af Professor STEENSTRUP i »Forhandlin- 108 40. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. ger ved de Skandinaviske Naturforskeres femte Möde». 8:vo. Uden Ti- telbl. p. 1—23. Corotoca og Spirachta: Staphyliner, som föde levende Unger, og ere Husdyr hos en Termit. — Forelöbig Meddelelse: Proc. Zool. Soc. Lon- don XXI. 1853. p. 101—103. — Optryk heraf: Ann. & Mag. Nat. Hist. 2 Ser. XV. 1855. p. 224—226. — Hovedpublication: K. D. Vid. Selsk. Skr. 5. R. Nat, Math. Afd. IV. 1856. p. 41—59 m. 2 Tavler (4:to). — Uddrag: Ann, des Sciences natur. 4. Ser. Zool. V. 1856. p. 169—183 m. 1 Tavle. I. Beretning om Angreb af Insekter paa 1. Hveden. 2. Naaleskovene. SSD D 3-15 m. kr Wavle. II. Anden Beretning om Angreb af Insekter. 1856. p. 3—14. Beretning om Galatea-Expeditionens Udbytte af Odonater og dets Bear- beidelse i EDM. DE SELYS-LONGCHAMPS'S og H. HAGENS Monographie des Odonates. Ov. Vid. Selsk. Forh. 1855. p. 108—125. Tre kortere zoologiske Meddelelser. Ov. Vid. Selsk. Forh. 1855. p. 349—375. Heri indeholdes: a. Om den i England opdagede Art af Hulekrebs-Slægten Niphargus (p. 349—351); b. Om Slægten Broscosoma ROSENH. og dens Forhold til den nordiske Form Miscodera ESCHSCH. (p. 351—360 og Noter p. 364—375); c. Om nogle hidtil oversete Bygnings- forhold i Insekternes Thorax, der vise sig at vere af gjennemgribende Betydning for et naturligt Familie-System (p. 360-—364). Udsigt over Grönlands Land-, Ferskvands- og Strandbreds-Arthropoder. I H. Rink, Grönland geographisk og statistisk beskrevet. 1857. Na- turhist. Tilleg. p. 50—74. — Oversættelse: Berl. Entom. Zeitschr. II. 1859. p. 134—157. — Uddrag i T. R. Jones, Manual of the Nat. Hist. of Greenland. Lond. 1875. p. 141—145. a. Danmarks Harpaliner. Nat. Tidsskr. 3. R. B. I. 1861. p. 149—192. b. og c. Tilleg til Danmarks Harpaliner. Nat. Tidsskr. 2. ak. Dome 1863. p. 554—558 og IV. 1866. p. 168. De Metamorphosi Eleutheratorum Observationes. Bidrag til Insekternes Udviklingshistorie. Nat. Tidsskr. 3. R. B. I. 1861—62. p. 193—232 med 8 Tavler; fortsat ibid. B. III. 1864. p. 131—224 m. 12 Tavler; 3. IV. 1866—67. p. 415—552 m. 11 Tavler; B. VI. 1—2. 1869. p. 353—378 m. 2 Tavler; B. VI. 3. 1870. p. 467—536 m. 8 Tavler; B. VIII. I 72. p., 165226 m. 9 Rayler; B. VIII. 3. 1873. p. 5A 504 m. 3 Tavler; B. IX. 1874. p. 227—376 m. 12 Tavler; B. X. 1876. p. 369—458 m. 7 Tavler; B. XI. 1877—78. p. 479—597 m. 8 Tav- ler; B. XII. 1880. p. 513—598 m. 5 Tavler; B. XIII. 1883. p. 415 —426 m. 1 Tavle. I alt 907 Sider med 86 Tavler. Danmarks Cerambyces, Nat. Tidsskr. 3 KR. B. II. 1864. p. 483—576 m. 1 Tavle. — Oversættelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 3. Ser. XV. 1865. p. 182—209. (Den system. Overs. er noget forkortet), Phthiriasis og Mundens Bygning hos Pediculus. Nat. Tidsskr. 3. R. B. III. 1864. p. 48—69. — Oversættelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 3. Ser. XVII. 1866. p. 213—230. x 44. 45. 46. 47. 48. _ 49. 50. 51. in in Ww N HANSEN: NEKROLOG OFVER J. C. SCHIODTE. 109 Om Slegten Stalita, Nat. Tidsskr. 3. R. B. III. 1864. p. 70—82. Danmarks Buprestes og Elateres. Nat. Tidsskr. 3. R. B. III. 1865. p. _ 441—568 m. I Tavle. — Oversættelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 3 Ser. XVIII. 1866. p. 173—212 og 327—338. (Den system. Oversigt er noget forkortet). De tunnélgravende Biller Bledius, Heterocerus, Dyschirius og deres dan- ske Arter. Nat. Tidsskr. 3. R. B. IV. 1866. p. 141—167. —. Over- sættelse: Ann, & Mag. Nat. Hist. 3. Ser. XX. 1867. p. 30—43. (De system. Partier forkortede). a. Krebsdyrenes Sugemund. Nat. Tidsskr. 3. R. B. IV. 1866, p. 169 —206 m. 2 Tavler. — Oversættelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 4. Ser. I. 1868. p. 1—25 m. 1 Tavle. — Uddrag: Bibl. univers. de Genève. Arch. des Sc.-phys. Nouv. Per. XXXIV, 1869. p. 279— 286. b. Krebsdyrenes Sugemund. Fortsættelse. Nat. Tidsskr. 3. R. B. X. 1875. p. 211—252 m, 5 Tavler. — Oversættelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 4. Ser. XVIII. 1876. p. 253—266 og 295—305. Om Öiestillingens Udvikling hos Flynderfiskene. Nat. Tidsskr. 3. R. B. V. 1868. p. 269—275 m. 1 Tavle. — Oversættelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 4. Ser. I. 1868. p. 378—383. Tilleg til Danmarks Cerambyces, Buprestes og Elateres. Nat. Tidsskr. 3. R. B. V. 1869. p. 543—544. a. Fortegnelse over de i Danmark levende Tæger. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VI. 1869. p. 161—231. b. Tiileg til Fortegn. ... Tæger. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VI. 1870. p. 399 —401. c. Tilleg til Fortegn. ... Tæger. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VIL 1871. p. 540. d. Tilleg til Fortegn. ... Txger. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VIII. 1873. p. 480— 481. Nogle nye Hovedsætninger af Rhynchoternes Morphologi og Systematik. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VI. 1869. p. 237—266. — Oversættelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 4. Ser. VI. 1870. p. 225—249. Herpyllobius og Silenium. Nat. Tidsskr. 3. R. VI. 1870. p. 385—398. a. Tilleg til Danmarks Karaber og Dytisker. Nat. Tidsskr. 3. R. B. Vi. 1870. p. 402—434. b. Tilleg til Fortegnelsen over de i Danmark levende Dytisker. Nat. Ndsskru 3 RB. Mileers 7a. peso. c. Tilleg til Fortegnelsen over de i Danmark levende Karaber. Nat. Tidsskr. 3. R. Vill. 1872. pi 160% Fortegnelse over de i Danmark levende Skarabæer. Nat. Tidsskr. 3. R. VI. 1870. p. 435—456. Fortegnelse over de i Danmark levende Silpher, Scaphidier, Ptilier, Scyd- mæner og Pselapher. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VII. 1870. p. 187—216. Fortegnelse over de i Danmark levende Hydrophili. Nat. ‘Tidsskr. 3. R. B. VII. 1871. p. 523—530. Fortegnelse over de i Danmark levende Histri. Nat. Tidsskr. 3. R. VII. 1871. p. 531-538. 68. 69. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Fortegnelse over de i Danmark levende Malacodermi, Cleri, Ptini og Anobia. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VIII. 1872. p. 1—22. a. Fortegnelse over de i Danmark levende heteromere Eleutherater. Nat. Tidsskr. 3 R. B. VII. 1872. p. 23—46. b. Tilleg til Forteg. ... heteromere Eleutherater. Nat. Tidsskr. 3. R. Bi MIM 18835994742 Fortegnelse over de i Danmark levende Curculiones. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VIII. 1872. p. 47—11o. Fortegnelse over de i Danmark levende Chrysomelæ, Erotyli, Endomychi og Coccinelle. Nat. Tidsskr. 3.. R. B. VIII. 1872. p. 111—150. a. Tilleg til Fortegnelserne over de i Danmark levende Eleutherata. Nat. Tidsskr. 3. KR. VIII. 1873. p. 482—488. b. Tillæg til Fortegnelserne over ... Eleutherater. Nat. Tidsskr. 3. R. B. X. 1875. p. 57—62. Note sur les Organes de stridulation chez les Larves des Coléoptéres La- mellicornes. Ann. Soc. Ent. de France. 5. ser. T. IV. 1874. p. 39—41. Det Vegetative og det Animale i den dyriske og menneskelige Form. Nordisk Tidsskr. 1878. p. 332—346. Efterskrift om Oiestillingens Udvikling hos Flynderfiskene. Nat. Tidsskr. 3. R. B. XI. 1878. p. 602—609. Sur la propagation et les métamorphoses des Crustacés suceurs de la fa- mille des Cymothoadiens. Compt. rendus. T. 87. 1877. p. 52—54. — Oversættelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 5. Ser. II. 1878. p. 195—197. De Cirolanis ‘gas simulantibus. Commentatio brevis. Scripserunt J. C. SCHIÖDTE et FR. MEINERT. Nat. Tidsskr. 3. R. B. XII. 1879. p. 279—302, m. 3 Tavler. Symbolæ ad Monographiam Cymothoarum, Crustaceorum Isopodum Familie. Scripserunt I. C. SCHIÖDTE et Fr. MEINERT. Nat. Tidsskr. 3. R. B. XII. 1879. p. 321—414 m. 7 Tavler; fortsat ibid. B. XIII. 1. 1881. p. I—116 m. 10 Tavler; B. XIII. 3. 1883. p. 281—378 m. 6 Tavler; afsluttet ibid. B. XIV. 1884. p. 221—448 m. 13 Tavler. (I alt 36 Tavler). Spiracula cribraria. — Os clausum: Lidt om naturvidenskabelig Methode og Kritik. Nat. Tidsskr. 3. R. B. XIII. 1883. p. 427—473. SCHIÖDTE har udgivet: Af LINNÉS Brevvexling: Aktstykker til Naturstudiets Historie i Danmark. Nat. Tidsskr. 3. R. B: VII. 1871. p:-333—522. »Zoologia Danica». Afbildninger af Danske Dyr med populer Text. Folio. 1:ste—3:die Hefte. 1878—1883. Med 17 illuminerede Kobbertavler. Kjöbenhavn i Augusti 1884. H. J. Hansen, Dr. phil. isd Olof Immanuel Fahrzus. Den 28 maj d. a4. förlorade den Svenska Entomologien sin wördade nestor och den Entomologiska Foreningen i Stockholm sin högstärade främste hedersledamot, enär f. d. Statsradet, Rid- daren och Kommendören af Kel. Maj:s orden m. m. m. m. OLOF IMMANUEL FAHR#&us den dagen efter en lang och stilla förfluten älderdom i kretsen af sina närmaste lugnt och fridfullt insom- nade i den sista hvilan. Han hade dä uppnått den höga åldern af nägot öfver 88 ar. Han var nämligen född, jämte en tvil- lingbroder, JoHAN FREDRIK, 1 Slite pa Gotland den 23 mars 1796. Fadren var f. d. handlanden, sedermera landtbrukaren KARL NIKLAS FAHR&uS och modern MARGARETA KATARINA STURT- ZENBECHER. Uppfostrad, likasom tvillingbrodern, i hemmet, tills aniversitetsstudierna togo sin början, lade han der grunden till Entomol. Tidskr. Arg. 5, H. 3 (1884). & 112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. den manliga, utpräglade karaktärsfasthet, som utmärkte honom un- der hans ovanligt länga, hedrande embetsmannabana, hvilken strax efter 1 Upsala 1816 aflagd Kansliexamen tog sin början i Kgl. Maj:ts Kansli och Generaltulldirektionen. Inom tullverket erhöll F. det ena förtroendeuppdraget. efter det andra och det var hans dugande kraft och ihärdighet som framtvingade det 1839 af Kgl. Maj:t för riksdagen framlagda af F. utarbetade förslaget till en friare tullstadga. Han hade såsom tulldistriktschef i Göteborg, till hvilken befattning han utnämdes 1826, haft allt för rikliga tillfäl- len att på nära håll se till hvilken demoralisation allt för stränga skyddstullar och införselförbud ledde genom det af allmänheten ofta mer eller mindre hyllade lurendrejeriet, som var en omedelbar följd af den prohibitiva tullstadgan, — han hade sett detta elände fortgå 1 allt för stor skala, för att icke uppbjuda all sin kraft och förmåga att undandraga detsamma dess verkande orsaker, och han lyckades införa Sveriges handels- och näringslif å nya friare ba- nor, samt rönte den sällsporda lyckan att upplefva den storartade utveckling inom fosterlandet, som deraf blef en följd. Från 1840 till 1847 satt han i Konungens råd, först sasom finans- och sedan såsom civilminister, och hade derunder tillfälle att skapande och ordnande inverka på det nydanade departe- mentala styrelseskicket. Då han 1847 utbytte taburetten mot landshöfdingestolen i Göteborgs län, efterträddes han i statsråds- embetet af sin nämde tvillingbroder, som fullföljde hans idéer. Från landshöfdingetjänsten tog han afsked 1864 och flyttade till Stockholm, men hans verksamhet till fäderneslandets bästa var icke dermed slut, ty efter nya statsskickets införande blef han genast ledamot för Göteborgs läns landsting i första kammaren och bibehöll fortfarande detta hedrande uppdrag till 1878, då han afsade sig förtroendet. Under riksdagarne 1868—72 var han första kammarens vice talman och först vid 82 ars alder (1878) upphörde han att deltaga 1 offentliga värf. Det ma i sanning sägas vara förundransvärdt, att denne man, som utvecklade en sa rastlös och sa djupt ingripande verksamhet i fäderneslandets tjänst under en sa lang följd af ar, kunde un- der all denna vidsträckta verksamhet finna tid att sysselsätta sig SANDAHL: NEKROLOG ÖFVER O. I. FÂHRÆUS. 113 med noggranna studier inom naturvetenskaperna, särskildt inom entomologien. Han var en dugande medhjälpare ät SCHÖNHERR och BoHEMAN under aren 1838—1857 vid utgifvandet af stor- artade entomologiska arbeten, och ännu under sin framskridna alder utgaf han entomologiska arbeten och skrifter rörande Dar- wins verldsäsigt, hvilken han för sin del icke ville godkänna. Da Entomologiska Föreningen i Stockholm stiftades den 14 dec. 1879, emottog han med uttryck af nöje kallelsen att vara denna förenings främste hedersledamot. Sitt intresse och sin välvilja för nyssnämda förening visade han pä ett synnerligen verksamt sätt genom att förära föreningen sin mycket dyrbara, nästan fullständiga samling af svenska skalbaggar, jämte utländ- ska sådana och en samling svenska fjärilar, för hvilken högst värderika gåfva Entomologiska Föreningen står i en outplånlig tacksamhetsskuld. Han var en af de främste och förste befrämjarne af de skan- dinaviska naturforskaremötena och var sekreterare vid det första mötet (i Göteborg 1839). Vid det första nationalekonomiska mötet, 1863, var han dess ordförande. FÂHRÆUS var sedan 1840 ledamot af Kgl. Vetenskapsakademien, hvars preses han var 1847 och sedermera en bland denna akademies inspectores. Veten- skapssocieteten i Upsala, landtbruksakademien, vitterhets-, hi- storie- och antiqvitetsakademien samt fysiografiska sällskapet i Lund ärade honom såsom hedersledamot. Mängfaldiga yttre ut- märkelser kommo honom för öfrigt till del från in- och utlandet och bland dessa må ytterligare endast nämnas, att F. vid Upsala Universitets 4oo-ärsfest 1877 erhöll den filosofiska fakultetens hedersdoktorskrans. Hans själsförmögenheter bibehöllo sig intill det sista, äfven sedan synen under sista åren börjat aftaga, tills densamma slut- ligen alldeles fördunklades. Ett öde som han bar med stilla jämnmod. À FÄHrz&us hade i sina kraftigaste dagar en ôfverlägsen arbets- förmäga, parad med klarhet, reda och ordning. Han var omut- ligt rätträdig och oböjligt fast i sina pa den djupaste ôfvertygelse grundade äsigter. Hans väsen var utmärkt genom sin humanitet och blidhet. I hemmet var han pä det varmaste omhuldad af en son och två döttrar. Hans maka, Laura ADOLFINA STURT- 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. ZENBECHER, med hvilken han var förenad under 52 år i ett lyck- ligt äktenskap, afled 1875. Den ädle statsmannens och vetenskapsmannens vördade minne skall länge lefva. Professor AURIVILLIUS har benäget meddelat följande för- teckning öfver FÅHRAI utgifna entomologiska arbeten: I. to oP) 6. | 480 Artbeskrifningar i Schoenherrs Genera et species Curculionidum cum Synonymia hujus familie. Species nove aut hactenus minus cognite des- criptionibus a L, Gyllenhal, C. H. Boheman et entomologis aliis illustrate. Pars 4:1. 1837. 37 sp. — 4:2. 1838. 7 sp. — 5:1. 1839. 137 Sp. 5:2. 1840. 45 sp. — 6:1. 1840. 80 sp. — 6:2, 1842. 124 sp. I »Insecta Caffraria annis 1838—1845 a J. A. Wahlberg collecta. Cole- optera auctore C. H. Boheman» har Fährzus författat i Pars 1:2. 1851. Familjerna Buprestidæ (73 sp.), Lycidz (10 sp.) och Histeride (25 sp.). | Pars 2. 1857. Af Scarabæidæ (slägtena Valgus, Anomala, Adoretus, Hy- popholis, Apogonia, Diplotropis, Ablabera (p.), Camenta, Trochalus, Serica, Homaloplia, Triodonta, Gymnopleurus, Pedaria, Onthophagus, Oniticellus, Drepanocerus (p.), Trox och Nigidius. Tillsammans 131 sp. Die Umgebungen von Bad Ems in entomologischer Beziehung. — Stet- tiner Ent. Zeit. B. 13. 1852, p. 199—205. Coleoptera Caffrariæ a J. A. Wahlberg collecta. Heteromera. — Öfvers. Vet. Akad. Forhl. B. 27. 1870. N:o 4, p. 243—358. Coleoptera Caffrariæ a J. A. Wahlberg collecta, Curculionides. — Ofvers. Vet. Akad. Förhl. B. 28. 1871. N:o 1, p. 3—69. N:o 2, p. 197—291. Coleoptera Caffrarie a J. A. Wahlberg collecta. Fam. Brenthidæ, Anthri- bidæ et Bruchidæ. — Ofvers. Vet. Akad. Förhl, B. 28. 1871. N:o 4, p. 433—452. Coleoptera Caffrariæ annis 1838—1845 a J. A. Wahlberg collecta. Fam. Scolytidæ, Paussidæ, Bostrichidæ et Cioidx. — Ofvers. Vet. Akad. Förhl. B. 28. 1871. N:o 6, p. 661—672. Coleoptera Caffrarie a J. A. Wahlberg collecta. Longicornia, — Ofvers. Vet. Akad. Forhl. B. 29. 1872. N:o I, p. 45—69; N:o 2, p. 29—61. Memorandum betreffend die im: Druck neulich erschienene Abhandlung Coleoptera Caffrariæ, Longicornia. —- Harold, Coleopterologische Hefte. Lif. 10, p. 194— 190. O. Th. Sandahl. a FÖRTECKNING À DE LIMNOPHILIDÆ, APATANIIDÆ OCH SERICOSLOMA TIDAL SOM HIT TILES BLIF VEE FUNNA PA SKANDINAVISKA HALFON AF H. D. J. WALLENGREN. Då det kommer att dröja ännu en tid innan den under ar- bete varande monographin af våra 7richoptera kan blfva offent- liggjord, har förf. ansett sig böra delgifva på detta sätt de fynd, som rörande dessa arter kommit till hans kännedom. Visserligen har han tid efter annan fått mottaga sändningar af nu i fråga varande insekter, men ännu saknas, särdeles från de nordligare delarne af halfön, tillräckligt materiel för att kunna framställa en någorlunda fullständig bild af faunan i detta fall. Sådant gäller isynnerhet 1 fråga om de smärre arterna, särdeles Zrichoptera @equipalpina af hvilka de sändningar, som kommit förf. till handa, innehålla ganska litet. Således saknar förf. angående dessa nä- stan all ledning i fråga om våra nordliga provinser och hans kännedom om dem inskränker sig nästan uteslutande till hvad de södra provinserna hafva att erbjuda. Derför ser han sig nu tvungen att endast meddela förteckning å arterna inom ofvan nämda familjer, och då han redan förut i denna tidskrift (årg. 1880) lemnat beskrifning på våra Phryganider, blir förteckningen à vara Trichoplera inequipalpina någorlunda fullständig. De herrar, som godhetsfullt meddelat mig material till nu föreliggande förteckning, äro numera framlidne professorerna MALM, STÅL och WAHLBERG, d:r SIEBKE och doktor FORSSELL, hvilka i lifstiden sände till mig och stälde till min disposition de 7richoptera,®%som de insamlat. Af halföns nu lefvande Ento- 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. mologer hafva prof. AURIVILLIUS, jägmästare GADAMER, apotekare HAMNSTRÖM, lektorerna JOHANSSON, SPÅNGBERG och ‘THEDENIUS inom Sverige samt pastor SANDBERG och d:r SCHÔYEN fran Norge med största beredvillighet meddelat de samlingar, som af dem blifvit gjorda inom olika delar af de förenade rikena. Särskildt hafva jägmästare GapAMER och lektor JOHANSSON meddelat syn- nerligen rikhaltiga samlingar. Utom alla dessa herrars välvilja hade icke arternas geografiska utbredning inom halfön blifvit så känd, som nu är fallet, ej heller hade förteckningen kunnat upp- taga åtskilliga arter, som ensamt en eller annan af dessa herrar lyckats tillvarataga i större eller mindre antal exemplar. För dem, som skulle vilja insamla Zrichoptera, anser förf. sig här böra påpeka nödvändigheten af att utspänna vingarne på de fångade exemplaren, medan dessa ännu äro mjuka, på samma sätt som man förfar med fjärilar. Outspända äro de i de aldra flesta fall omöjliga att med full säkerhet bestämma till följd af den inom familjen rådande stora likhet arterna emellan. Färgen gifver nämligen här mycket mindre än hos andra insekter någon ledning vid arternas bestämmande. Den är ofta till den grad lika hos de bäst skilda arter, att äfven det mest öfvade öga misstager sig, såvida icke kroppens alla delar kunna undersökas. Detta är alldeles omöjligt på outspända exemplar, hvarför så- dana äro helt odugliga och således utan allt intresse. Att sedan de insamlade exemplaren blifvit torra uppmjuka dem, såsom man kan mycket väl göra med fjärilar, för att kunna utspänna vin- garne är ganska vanskligt och lyckas 1 allmänhet icke rätt väl med de mindre arterna, så att dessa kunna användas i en någor- lunda snygg samling, ehuru de väl kunna blifva brukbara i de- skriptift hänseende, då man härför endast behöfver få vingarne: så långt vikna från insektens kropp, att man kan tydligen se kroppsdelarne och vingnerverna. LINNÉ beskref uti sin Fauna Suecica knapt mer än 4 hit- hörande arter. ZETTERSTEDT Ökade i sitt arbete Insecta Lap- ponica antalet till 29 eller 30. De arter, som samme förf. upp- räknar i sina anmärkningar, kunna ej tagas i betraktande, eme- dan största delen af de namn, hvarunder de upptagas, numera ' ej lära kunna redas. Uti vår uppsats »Anteckningar i Entomo- logi», intagen i Ofversigt af Kongl. Vet. Akademiens Förhand- WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDA, APATANIIDE ETC. 117 lingar 1870, lade vi härtill 4, samt uti The Ent. Month. Mag. 1879 ytterligare 3 arter, så att hela kända antalet belopp sig till omkring 36 arter. Denna förteckning upptager 78 arter så- som förekommande på vår halfö. Likväl är förf. förvissad, att antalet kommer att ökas med en och annan art, när våra Ento- mologer blifva sinnade att egna någon större uppmärksamhet åt vara Zrichoptera än hittills varit förbållandet. Anda tills nu tyc- kes det i allmänhet som om en eller annan T7rzchopter blott till- fälligtvis lyckats förirra sig in uti samlingslådan och af denna or- sak fått äran att följa med flocken af mera gynnade insektord- ningar. Man kan ej heller mycket undra härpå, emedan dessa djur hafva med få undantag icke något prålande och derför lockande yttre, ej heller någon betydligare och skarpt i ögonen fallande omvexiing 1 kroppsformerna. Dessa äro tämligen ena- handa och färgerna i allmänhet dystra. Der några särskilda teck- ningar förekomma äro dessa dunkla och föga afstickande från den dystra grundfärgen, såsom det höfves nattens barn. Djuren äro också nästan alla endast i rörelse under natten och gömma sig för dagsljuset i springor eller bland gräs och säf. De kunna derför sällan erhållas på annat sätt än genom insekthåfven. Men användes denna flitigt bland buskar och gräs vid gropar, insjöar, åar, floder och bäckar eller i kärr, blir den sällan tom. Äfven då man på sådana lokaler söker med håfven efter andra insekter, får man ganska ofta en hel mängd hithörande arter, så att man med största lätthet kan sammanbringa en ansenlig sam- ling äfven af dessa. Om. det likväl någonsin gäller vid insekt- fångst att för tillfället tillvarataga allt som träffas, för att sedan undersöka och utvälja hvad som förtjänar att behållas, så gäller det isynnerhet om dessa djur, ty först genom det noggrannaste skärskådande af hvarje funnet individ kan man öfvertyga sig om hvad art man erhållit och sålunda efter omständigheterna behålla eller förkasta det funna. Förf. har mången gång bland det in- samlade funnit ända till 4 å 5 arter, der han trott sig blott hafva erhållit ı eller 2 och stundom tvärtom. Såsom här nedan skall närmare visas, hafva några arter blif- vit funna i norra Finland, men ännu ej på vår halfö. Att åt- minstone dessa arter skola kunna upptäckas äfven hos oss. anser förf. ganska sannolikt. Men det är alldeles icke omöjligt, att 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. en eller annan af de arter, som finnas i Skottland, skola ocks& anträffas har, I följande förteckning dro slägt- och art-namnen i allmänhet uppforda efter M’LACHLANS »Revision and Synopsis of the Tri- choptera». Der afvikelse derifrän skett är sadant särskildt an- tydt och afvikelsen har skett hufvudsakligen pa de skäl, som förf. anfört 1 sin uppsats 1 Journ. Lin. Soc. Zoology, Vol. XIV, p. 727- Limnophilide. 1. Glyphotzlius pellucidus Rerz. I södra och meller- sta Sverige vid större stillastaende eller sakta flytande vatten, äfvensom vid insjôar. Ar ej bland de allmännaste arter. Fun- nen 1 Skane, Halland och Blekinge (förf.), i Smäland (GADAMER), Östergötland (JOHANSSON, HAMNSTRÖM), på Gotland (JOHANSSON), vid Göteborg (MaLm) och vid Stockholm (THEDENIUS). Från or- ter norr om Stockholm hafva vi ännu ej sett arten; ej heller från Norge. 2. Glyphotælius punctato-lineatus Rerz. tyckes vara öf- verallt sällsynt och mera tillhöra de nordliga än sydliga provin- serna. Dock förekommer arten ehuru sällan äfven i Skane (fôrf.). Inom Sverige är den för öfrigt anmärkt i Småland (GADAMER), i Östergötland och vid Upsala (JOHANSSON), vid Stockholm (THE- DENIUS) samt i Lappmarkerna (WAHLBERG). Inom Norge är dem funnen vid Tveten (SIEBKE) och vid Rise i Opdalen (SCHÔYEN). 3. Colpotaulius incisus Curr. synes deremot endast till- höra de sydligare provinserna. Blott i Skåne och Blekinge (förf.) samt på Öland och Gotland (AURIVILLIUS) har den hittills an- träffats. Detta härleder sig likväl måhända blott från artens dolda lefnadssätt. Såsom ett fullkomligt nattdjur döljer den sig om dagen djupt nere vid jorden bland gräs- och säfrötter vid stillastående vatten och uppskrämmes från dessa sina gömställem endast genom flitigt håfvande. 4. Grammotaulius nitidus MörL. Vid gropar och stilla- stående vatten är arten allmän i södra Sverige, men huru högt den går mot norden är oafgjordt. Vi hafva ej sett den från orter norr om Småland (GADAMER), men ZETTERSTEDT upptager artem bland lappska insekter, utan att likväl uppgifva någon fyndort- WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDÆ, APATANIID ETC. 119 5. Grammotaulius nigro-punctatus Rerz. (G. atomarius Far.) ar i södra Sverige tämligen allmän, dock ej sa allmän som föregäende art. Dess nordligaste utbredningsgräns ar ännu ej känd. Vi hafva ännu ej sett exemplar af arten fran orter norr om Östergötland (HAMNSTRÖM), dock upptager ZETTERSTEDT arten fran Lappland, ehuru utan närmare lokaluppgift. 6. Grammotaulius signatipennis M Lachr. uppgifves af KOLENATI fran Tornea, och förf. har sett den fran mellersta Lappland (WAHLBERG) och från Östergöthland (HaMNsTROM), samt vidare ett exempl. utan närmare lokaluppgift (JOHANSSON), men mähända frän Södermanland. Inom Norge är den funnen vid Fokstuen pa Dovre (SIEBKE) och vid Rise i Opdalen samt i Driv- dalen (SCHÔYEN). I Sveriges södra provinser är arten ännu ej träffad och den tyckes äfven 1 nordligare landskapen forekomma sparsamt. 7. Limnophilus rhombicus L. är allmän genom hela halfôn anda upp i Sydvaranger inom Norge, derifrän pastor SanD- BERG meddelat exemplar, fangade vid Elvenzs i augusti manad. 8. Limnophilus borealis ZETT. är tämligen allmän i half- öns nordligare landskap, men fran de södra provinserna känner förf. den endast frän Farhult i Skäne, der den är sällsynt och fran Gotland (THEDENIUS). För öfrigt hafva vi sett exemplar fran Lycksele i Lappmarken (FAHR#us) och fran Forsa i Hel- singland (AurivirLıus). Äfven fran Norge har SCHÖYEN medde- lat exemplar fran Laurgaard. 9. Limnophilus flavicornis Fapr. allmän i södra och mellersta Sverige, såsom i Skane, Halland och Blekinge (förf.), + Småland (GADAMER), vid Göteborg (MALM), pa Gotland och vid Stockholm (JOHANSSON). Fran Norge hafva vi sett exemplar fan- gade vid Smolen (SIEBKE). Fran orter nordligare än Stockholm hafva vi ej sett arten. 10: Limnophilus decipiens Kor. är spridd men meren- dels talrik pa de lokaler, der den förekommer. På några ställen i Skane (Trolle Ljungby, Skräbö i Ifvetofta socken) och Ble- kinge (Carlshamn, Byasj6) af förf. och Lillsjön nara Jönköping (GADAMER), i Södermanland (JOHANSSON) samt i Östergötland och vid Stockholm (THEDENIUS) är arten funnen, men vi hafva ännu ej sett den främ Norge. 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. 11. Limnophilus marmoratus Curr. ar ganska allman i södra och mellersta Sverige åtminstone ända till Stockholm, der den blifvit funnen af THEDENIUS. Bland lappska insekter upp- tages arten såsom sällsynt af ZETTERSTEDT. Fran Norge hafva vi ej ännu sett den. ı2. Limnophilus congener M'LacHL. Fran Norge ega vi tvänne exemplar af denna sällsynta art, meddelade af SIEBKE utan närmare lokaluppgift. 13. Limnophilus griseus Lin. (L. stigma Curr.) fr i sö- dra och mellersta Sverige den allmännaste af alla nattsländor, men vi hafva ännu ej sett den fran Lappland, derifran ej heller ZETTERSTEDT uppgifver arten, ehuru den utan tvifvel äfven der förekommer, helst den träffas lika nordligt i Norge. Frän sist- nämda landet hafva vi sett arten frän Ellengrud och Romsdalen (SIEBKE), Söndmöre, Aaset och Saltdalen (SCHOYEN). 14. Limnophilus xanthodes MLachL. Denna vackra art tyckes vara ganska sällsynt, ehuru den likt samslägtingarne finnes talrik pa de ställen der den förekommer. Det enda ställe, der vi funnit arten är vid Trolle Ljungby i Skane nära den numera uttorkade Blekesjön. Dessutom hafva vi sett den fran Raslatt i Småland (GADAMER), Göteborg (MALM), Vestmanland (JoHANSSON) och Gotland (THEDENIUS). 15. Limnophilus lunatus Curr. allmän i en mängd färg- varieteter nästan vid alla vatten 1 Skane, Halland och Blekinge. För öfrigt hafva vi sett den fran Småland (i mängd, GADAMER), Göteborg (Matm), Södermanland (JOHANSSON), Stockholm (THE- DENIUS) och fran norra Lappland (AURIVILL.). ZEITERSTEDT upp- gifver äfven Gotland. 16. Limnophilus subcentralis HAGEN är deremot hos oss mycket sällsynt och med säkerhet endast funnen vid Trolle Ljungby i Skane (förf.) och vid Räslätt i Smäland (GADAMER) 1 ganska fa exemplar. Dessutom har förf. sett ett exemplar fran Norge (SIEBKE) utan närmare lokaluppgift. 17. Limnophilus elegans Curr. Äfven denna vackra art är ganska sällsynt, ehuru vidt spridd inom Sverige och vi hafva endast sett några fa exemplar deraf fran Råslätt i Småland (Ga- DAMER) och fran Gotland samt Upland (THEDENIUS). Dessutom beskrifver ZETTERSTEDT arten från Åsele i Umeå Lappmark. WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDÆ, APATANIIDÆ ETC. I2I Fran Norge hafva vi ej sett arten, ehuru den sannolikt äfven der forekommer. 18. Limnophilus politus M'LacHL. är äfven vidt spridd inom vårt land och träffas talrik på somliga ställen. Vid Ifö- och Blekesjöar i N. Ö. Skåne (förf.), i Småland (GADAMER) vid Göteborg (MALM) och Stockholm (THEDENIUS), vid Forsa i Hel- singland (AURIVILL.), i Norrbotten (WAHLBERG) samt norra Lapp- marken (SPÅNGBERG) är den hittills anmärkt, men deremot icke i Norge. 19. Limnophilus pantodapus WALLENGR. tillhör halföns nordliga och mellersta delar, men är ännu ej träffad i de södra provinserna. Från Södermanland (JoHANSSON), från Forsa i Hel- singland (AURIVILL.) och från södra Lappmarken (WAHLBERG) inom Sverige, samt från Ringebo, Fokstuen på Dovre och Börs- vik 1 Porsanger (SCHÖYEN) inom Norge hafva vi sett exemplar. 20. Limnophilus hyalinatus WALLENGR. Af denna, från föregående ganska tydligt skilda art, hafva vi numera sett exem- plar dels från Fokstuen à Dovre (SCHÖYEN) samt från Kirkenæs och Elvenzs i Sydvaranger (SANDBERG), allt i Norge. Den är ännu ej träffad inom Sverige, så vidt kändt är. 21. Limnophilus nebulosus KirByY. Denna också i nord- ligaste Amerika förekommande art tillhör likaledes norden af vår halfö. Från Umea har KEITEL hemfört arten och vi hafva sett den från Muoniovaara i Lappland (SPÅNGBERG). Sannolikt till- hör en © från Fokstuen i Norge äfven denna art, ehuru exem- plaret är i det skick, att man ej med visshet kan afgöra bestäm- ningens riktighet. 22. Limnophilus femoratus Zerr. Vi känna arten en- dast från Lappland och Norrbotten, från förra lokalen uppgifven af ZETTERSTEDT och från den senare genom exemplar från prof. AURIVILLIUS. Den tyckes tillhöra de sällsyntaste arterna inom vår fauna. 23. Limnophilus fuscinervis ZETT. är likaledes en säll- synt art. ZETTERSTEDT uppgifver den från Lycksele Lappmark, och vi hafva sett den från Lappmarken (WAHLBERG) samt en Q fran Vestmanland (JOHANSSON). Fran Norge (SIEBKE) ega vi den ocksa, men utan lokaluppgift, dock troligen fran Dovre. 24. Limnophilus ignavus Hacen. Vi känna arten endast 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. från Fokstuen pa Dovre, derifrän SIEBKE meddelat tvänne exem- plar, hvilka der blifvit tagna i juli manad. 25. Limnophilus nigriceps Zerr. är uti Skane ej syn- nerligen sällsynt utan förekommer der pa flera ställen, säsom vid Trolle Ljungby, Ifötofta, Engelholm och Ringsjön. Fran Smä- land har GADAMER meddelat några fa exemplar. ZETTERSTEDT uppgifver arten såsom sällsynt i Lappmarken och WALKER kände den från Alten i Finmarken. Underligt nog har förf. ej funnit den bland de 77rchoptera, som från de mellanliggande provin- serna blifvit honom tillsända. 26. Limnophilus picturatus MLacuL. (L. exulans & M'LACHL.) är en af familjens sällsyntaste arter. Förf. känner den endast från Muoniovaara i Lappmarken (SPÅNGBERG) och från Westmanland (JOHANSSON). 27. Limnophilus flavus L. (L. centralis M'LacHL.) är i södra och mellersta provinserna af Sverige en af de allmännare arterna. Den är anmärkt i Skåne, Blekinge och Halland (förf.), i Småland (GADAMER), vid Göteborg (MALM), i Östergötland (Jo- HANSSON) och i Upland (THEDENIUS). Inom Norge vid Kongs- vinger, Lillehammer, Wik, Bergen, å Helgöen, i Söndmöre och i Romsdal, allt af SCHÖYEN. 28. Limnophilus vittatus Fasr. Äfven denna art är en af de allmännare inom familjen och förekommer nästan genom hela halfön. Vi hafva sett den från de flesta provinser inom Sverige, äfven från Lappland, derifrån den också uppgifves af ZETTERSTEDT. Från Norge hafva vi sett arten från Hedemarken och Bergen. 29. Limnophilus affinis Curr. Märkvärdigt nog har förf. sett denna art endast från Skåne och Blekinge, der den är gan- ska allmän, samt från Småland (GADAMER), men ej från någon af de öfriga svenska provinserna. ZETTERSTEDT uppgifver, att den är sällsynt i Lappmarken, ehuru af honom ej själf der träf- fad. Från Norge hafva vi endast sett ett exemplar utan när- mare lokaluppgift. Skulle arten endast tillhöra halföns sydliga provinser? 30. Limnophilus auricula Curr. allmän på hela halfön ända upp i norska Finmarken. 31. Limnophilus bimaculatus L. (L. griseus Aucr.) är WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDÆ, APATANIIDE ETC. 123 ostridigt den allmännaste Zrichopter inom halfön och förekommer öfver allt, äfven i de nordligaste provinserna, vid hvarje vatten- samling och i hvarje kärr. 32. Limnophilus bipunctatus Curr. Ehuru ej sa allmän som föregående art, förekommer denna dock öfver hela halfön äfven i de nordligaste provinserna. 33. Limnophilus scalenus WaLLENGR. Af denna art känna vi ej annat exemplar än det, som legat till grund för var be- skrifning af arten, hvilket ar funnet vid Fokstuen pa Dovre af numera framlidne d:r SIEBKE och blifvit af honom i lifstiden oss meddeladt. 34. Limnophilus miser M Lacut. är hittills funnen endast vid Fokstuen och Jerkin pa Dovre af SıEBKE. Dessutom uppgif- ver M'LACHLAN Alten i Finmarken och Haparanda såsom lokaler inom Skandinavien. 35. Limnophilus despectus WaLk. Denna, äfven i Ame- rikas nordliga delar förekommande art, har blifvit funnen vid Farhult i Skane (förf.), vid Råslätt nära Jönköping (GADAMER), i Vestmanland (JOHANSSON) och vid Stockholm (THEDENIUS), men ar öfver allt sällsynt. 36. Limnophilus extricatus M'LacHL. I södra och mel- lersta Sverige ingalunda sällsynt. Den är funnen i Skane och Blekinge (förf.), i Småland (Gapamer), i Östergötland (Wanr- BERG), 1 Vestmanland (JOHANSSON), 1 Vestergötland (HAMNSTROM) och vid Stockholm (THEDENIUS), samt inom Norge vid Fredriks- hald och Töien (SIEBKE), vid Bergen, vid Elvenzs i Sydvaranger och vid Pothus i Saltdalen (SCHÔYEN). Såvida ZETTERSTEDTS Phr. subpunctulata hörer hit, hvilket vi dock betvifla, skulle arten äfven vara funnen 1 Lappland. Det är dock sannolikt, att den äfven der forekommer. 37. Limnophilus hirsutus Picr. är deremot en sällsynt art, som vi endast känna fran Gotland, der den blifvit funnen af THEDENIUS och fran Halland, tagen af JOHANSSON. 38. Limnophilus luridus Curr. är likaledes sällsynt och endast funnen vid Skara (FORSSELL) och Stockholm (THEDENIUs). 39. Limnophilus sparsus Curr. är deremot en ganska allmän art, som träffas nästan öfver allt på var half. Inom Sverige dr den„funnen i Skåne, Halland och Blekinge (förf.), i 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Småland (GapAmer), vid Skara (FORSSELL), i Östergötland och Vestergötland (JOHANSSON), i Södermanland (THEDENIUS) samt i Norrbotten och Lappland (ZETTERSTEDT); inom Norge vid Töien (SIEBKE), vid Fokstuen pa Dovre (ScHövEn) och i Nordlanden (ZETTERSTEDT). Var. L. instillatus WALLENGR: är endast funnen vid Bergen i Norge. 40. Limnophilus trimaculatus ZETT. synes ej vara säll- synt i norra och mellersta provinserna af vårt land. I Umea och Torneå Lappmarker (ZETTERSTEDT), i Dalarne (FÂHRÆUS) och vid Stockholm (THEDENIUS) inom Sverige, samt vid Fokstuen på Dovre (SCHÖYEN) inom Norge är den funnen tämligen talrikt. 41. Limnophilus fuscicornis Rams. ar en pa vår halfö tämligen spridd, ehuru endast pa vissa ställen talrikt forekom- mande art. Den är inom Sverige funnen i Skane och Blekinge (forf.), i Småland (GADAMER), vid Skara (FORSSELL), i Vestman- land och Södermanland (JOHANSSON), vid Stockholm (THEDENIUS), vid Forsa i Helsingland (AURIVILLIUS) och vid Pajala i Torneå Lappmark (SPANGBERG), samt inom Norge vid Fredrikshald och Töien (SIEBKE), vidare i Odalen (SCHÔYEN). Anm. Limnophilus dispar M'LACHI., som är funnen i Finland, hafva vi ännu ej sett fran var halfö, der den dock sannolikt forekommer. 42. Anabolia nervosa LEACH. förekommer allmänt i Skane och Blekinge, men för öfrigt har förf. sett arten fran Vestman- land (JOHANSSON), Vestergötland och Östergötland (WAHLBERG) och Stockholm (THEDENIUS). Utan tvifvel forekommer den äfven i Lappland, emedan bland typerna till A. levis ZETT. finnas äf- ven exemplar af denna art. Vidare är den funnen à Filefjeld i Norge, emedan Phr. fusca var. b. ZETT. hörer till denna art. 43. Anabolia sororcula M'LacHL. Af denna sällsynta art har förf. hittills endast sett exemplar (FS) fran Norrbotten, med- deladt af WAHLBERG, 44. Anabolia levis ZETT. är allmän i Skane och Ble- kinge. Dessutom hafva vi sett exemplar fran Småland (Gapa- MER), och ZETTERSTEDT uppgifver arten fran Norrbotten och Lappland. 45. Phacopteryx brevipennis Curr. I Skane och Ble- kinge förekommer arten sparsamt och har äfven blifvit träffad 1 Smaland (GADAMER) och vid Stockholm (THEDENIUS), hvarjämte WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDE, APATANIID ETC. 125 ZETTERSTEDT uppgifver arten frän Norrbotten och Lappmarken. I Hedemarken inom Norge är den funnen af SIEBKE. 46. Arctoecia dualis M'LacHL. Af denna egendomliga art har förf. endast sett trenne exemplar, hvaraf 2:ne fran södra Lappmarken meddelade af WAHLBERG och ett fran Storvandet i Sydvaranger, meddeladt af pastor SANDBERG. 47. Asynarchus fusorius WALLENGR. känner förf. endast fran Lappland (WAHLBERG) och fran Dovre (SIEBKE), fran Stor- jord i Saltdalen (ScHöyEn) och Sydvaranger (SANDBERG). 48. Asynarchus rhanidophorus WALLENGR. är hittills en- dast funnen vid Fokstuen à Dovre (SCHÔYEN). 49. Asynarchus Thedenii WALLENGR. endast funnen i S. Lappmarken (WAHLBERG) och vid Stockholm (THEDENIUS). 50. Asynarchus bicornis M LACH1. Det enda exemplar af denna art, som hittills ar kändt, hade länge stätt med outspända vingar bland A. fusorius, till dess vid ett närmare efterseende dess arträtt varsnades. Det ar antingen fran Lappmarken eller Norge. 51. Asynarchus coenosus CURT. tyckes vara ganska all- man i norra delarne af halfön, isynnerhet inom Norge. Fran Sverige hafva vi endast sett den anträffad i Jämtland (AURIVIL- LIUS), i S. Lappmarken (WAHLBERG) och vid Maunu i Torneå Lapp- mark (SPANGBERG), men inom Norge är den funnen vid Ham- merfest (SCHÔVEN), i Sydvaranger dels vid Elvenes, dels vid prest- garden och dels vid Storvandet (SANDBERG), vidare vid Staburs- næs i Porsanger (SCHÔYEN), vid Elvenæsdal i Saltdalen (SCHÖYEN) och vid Kongsvold (SIEBKE). 52. Stenophylax alpestris Kor. är hos oss tämligen säll- synt. Vi hafva sett den frän Gotland (THEDENIUS) och frän Östergötland (WAHLBERG) inom Sverige. Inom Norge är den fun- nen vid Rynbjerg, Vinger och Jerkin (SIEBKE), vid Pothus i Salt- dalen (SCHÔYEN) och vid nedre Klostervand i Sydvaranger (Sann- BERG). Ett exemplar utan lokaluppgift i JOHANSSONS samling hö- rer ocksä hit, mähända frän Vestmanland. 53. Stenophylax algosus M’Lacut. hafva vi endast sett fran Nystue (SIEBKE) och Sydvaranger (SANDBERG). Södra Lapp- marken uppgifves af M'LACHLAN. 54. Stenophylax picicornis Pıcr. Frän Lappland upp- gifves arten af ZETTERSTEDT och vi hafva sett den frän Vester- 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. götland (WAHLBERG) och fran Norge tagen vid Kongsvold (SIEBKE) och Ringebo (SCHÔYEN). På Kinnekulle är den tagen af Jo- HANSSON. 55. Stenophylax infumatus M'LacHL. Denna tyckes hos oss tillhöra slägtets sällsyntaste arter. Förf. har deraf ej sett mer än 2:ne exemplar, funna i Smäland vid Räslätt i juni mänad och meddelade af GADAMER, samt ett fran Jämtland (AURIVILLIUS). 56. Stenophylax nigricornis Picr. uppgifves af ZETTER- STEDT fran Skane. Derifrän har förf. aldrig sett arten; ej heller frän andra provinser inom sydligaste Sverige. Endast fran Kin- nekulle (JOHANSSON) och Lappland känna vi den. Inom Norge synes den deremot vara mera allmän samt spridd öfver hela lan- det. Der ar den funnen vid Kongsvold, Storsöen och Klipfjeld (SIEBKE), vid Wadsö, i Drivdalen, pa Dovre, vid Kistrand ı Por- sanger, vid Storjord i Saltdalen och vid Hammerfest (SCHOYEN). Den uppgifves derjämte af ZETTERSTEDT att vara allman 1 Nord- landen och Finmarken. 57. Stenophylax stellatus Curr. tyckes vara allman öf- ver hela halfön pa dertill passande lokaler. Inom Sverige är den funnen i Skane, Halland och Blekinge (Förf.), i Smaland (Ga- DAMER), i Östergötland (HAMNSTRÖM), vid Stockholm och i Her- jedalen (THEDENIUS), vid Muoniovaara, Maunu och.Tarna (SPANG- BERG) 1 Lappland. Inom Norge har den blifvit anmärkt pa föl- jande ställen: vid Smolen och i Gudbrandsdalen, vid Rise i Op- dalen, vid Kongsvold, Lösset, Storsöen och Hammerfest (SIEBKE), vidare 1 Odalen, vid Storjord, Elvenzs och. Sundby i Saltdalen ScHOYEN), samt slutligen vid Varvatim Javre och Storvandet 1 Sydvaranger (SANDBERG). 58. Stenophylax latipennis Curr. är deremot hos oss en sällsynt art, hvaraf förf. sett ganska fa exemplar, dock fran skilda hall: fran Småland (Gapamer), fran Stockholm (THEDENIUs), fran Maunu i Torneå Lappland (SPÅNGBERG) och slutligen fran Norge (SIEBKE) utan närmare lokaluppgift. 59. Stenophylax concentricus ZETT. af ZETTERSTEDT uppgifven frän Umeä Lappmark. Vi känna arten frän Skäne och Blekinge (förf.), fran Räslätt i Smäland (GADAMER), fran Gotland och Stockholm (THepenius), fran Upsala (JOHANSSON) samt fran Bergen i Norge. = WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDA, APATANIIDE ETC. 127 Anm, St. crudus och St. impar, som båda blifvit funna i Fin- land, hafva vi ännu ej sett frän Skandinavien; ej heller hafva vi träffat den i England förekommande St. vibex, som liknar St. concentricus. 60. Micropterna sequax M'LACHL. är ganska sällsynt i Skane och Blekinge. Dessutom är den anträffad vid Stockholm (THEDENIUS) samt inom Norge vid Töien (SIEBKE) och vid Or- skog och Skodje 1 Söndmöre (SCHÖYEN). ; 61. Micropterna lateralis STEPH. tyckes deremot vara mera allmän och spridd, ehuru den ännu ej blifvit funnen i Skane eller Blekinge. Den är funnen i. Småland (GADAMER), pa Got- land och vid Stockholm (THEDENIUS) samt 1 Norge vid Töien (SIEBKE), vid Bergen och vid Molde (ScHöven). 62. Halesus interpunctatus ZETT. af förf. funnen vid Skräbö i nordöstra Skane. Dessutom träffad i Östergötland (HAMNSTRÖM) 1 Vestmanland och vid Stockholm (JOHANSSON) samt vid Maunu i Torneå Lappland (SPÅNGBERG). Inom Norge är den funnen i Odalen (SCHÖYEN). 63. Halesus tesselatus Rams. Vid Ströma nära Carls- hamn i Blekinge (förf.) och i Odalen inom Norge (SCHÖYEN) är denna art hittills anmärkt. Anm, M. digitatus SCHRK. hittills ej anmärkt hos oss, ehuru fun- nen i Finland. 64. Ecclisopteryx guttulata Picr. förekommer sällsynt i Skåne (förf.). För öfrigt anmärkt vid Medevi i Östergötland och Dalarne (WAHLBERG). Inom Norge är den funnen vid Kongs- vold och på Dovre vid Nystuen (SCHÖYEN). 65. Chilostigma Sieboldi Hac. Denna sällsynta art har inom Sverige blifvit funnen i Östergötland (HAMNSTRÖM), i Norr- botten (WAHLBERG) och i Lappland (WAHLB.) samt inom Norge 1 södra Varanger (SCHÖYEN). 66. Chztopteryx villosa FABR. tyckes vara öfverallt täm- ligen sällsynt. Den har träffats i Skåne (förf.), Småland (GADA- MER) och i mellersta Lappland samt inom Norge på Dovre (SIEBKE). | 67. Chætopteryx Sahlbergi M'LacHL. Tvänne exemplar finnas i författarens samling utan närmare lokaluppgift. Entomol, Tidskr. Arg. 5, H. 3 (1884). 9 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. _ Apataniidee Wattencr. 68. Apatania Wallengreni M’Lachr. är anmärkt i södra och mellersta Lappland *(BuM.), i Jämtland (AURIVILLIUS) och vid Torneä träsk, samt inom Norge vid Kirkenæs i Sydvaranger (SANDBERG), vid Stabursnæs 1 Porsanger och 1 Saltdalen (SCHOYEN). 69. Apatania stigmatella M’Lacut. tyckes i norden vara allmännare än föregående. Ar enligt ZETTERSTEDT funnen pa flera ställen 1 Lappmarkerna samt i Norrbotten af BOHEMAN. Pa ännu flera ställen är den funnen 1 Norge såsom vid Kristiania (SCHÔYEN), vid Fokstuen, Auerdal, Trondhjem och Fron (SIEBKE), vid Kongsvold (SCHÖYEN), vid Storvandet och Kirkenes i Syd- varanger (SANDBERG), vid Elvenæs dersammastädes (SCHÖYEN) samt vid Alten i Finmarken (WALKER). 70. Apatania majuscula M'LacHL. Denna hittills endast i östra Siberien och vid Arkangel träffade art har förf. funnit vid Ifösjön i Nordöstra Skane samt dessutom sett fran Småland (BuM.) och mellersta Lappland. 71. Apatania fimbriata Picr. Ett exemplar fran Oster- götland (HAMNSTRÖM) hor efter all sannolikhet hit. Anm. En ej obetydlig mängd honor hörande till detta slägte har förf. derjämte sett, men i brist pa tillhörande hanar hafva de ej kunnat bestämmas. Sericostomatidæ. 72. Sericostoma personatum SPENCE funnen vid Räslätt nära Jönköping och på Taberg i Småland (Gapamer), i Öster- götland (HAMNSTRÔM), vid Forsa i Helsingland (AvriviLLıus) och 1 södra Lappmarken (ZETTERSTEDT); dessutom inom Norge vid Grundset (SIEBKE) och Orskog i Söndmöre (SCHÖYEN). 73. Notidobia ciliaris L. är allmän i Skane och Blekinge (förf.); derjämte funnen i Småland (Gapamer), Östergötland (HAMNSTR., JOHANSS.) och i Torneå Lappmark (ZETT.).: Frän Norge hafva vi ännu ej sett arten. 74. Goéra pilosa Fapr. tyckes ej vara sällsynt i södra och mellersta delarne af halfön. Den är funnen i Skane och Blekinge (förf.), Småland (GADAMER) och Ostergétland (HAMN- STRÖM), samt inom Norge vid Töien (SIEBKE) och Skodje i Sönd- (SIEBKE). möre WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDE, APATANIIDE ETC. 129 75. Silo pallipes FaBr. synes deremot vara tämligen säll- synt ehuru spridd öfver hela halfôn. Den är anmärkt pa flera ställen inom Skåne och Blekinge (förf.) och i Umeå Lappmark (ZETTERST.), samt inom Norge vid Viblunennæs och Töien (SIEBKE) och i Finmarken (ZETT.). 76. Brachycentrus subnubilus Curr. funnen i Småland (GADAMER), Vestmanland (JOHANSSON), Vermland och Umeå Lapp- mark (ZETT.). Från Norge hafva vi ännu ej sett arten. Anm. B. albescens M'LACHL., som blifvit träffad i Finland, har ännu icke blifvit hos oss anmärkt. 77. Micrasema nævum HAGEN, som enligt M’LACHLAN blifvit funnen i Umeå Lappmark, har förf. ännu ej sett. Anm. M. gelidum M'LACHL., funnen i Finland, är ännu ej hos oss anträffad. 78. Lepidostoma hirtum Fase. är anmärkt på flera stäl- len i Skåne och Blekinge (förf.), vidare vid Stockholm (THEDE- NIUS), vid Forsa i Helsingland (Aurivititus), i Vestergötland, Östergötland och Umeå Lappmark (ZETTERST.), samt inom Norge vid Helgöen och Aaset (SIEBKE). Det torde här vara på sin plats att upptaga till besvarande några af de af D:r HAGEN 1 Stett. Ent. Zeit. 1880 gjorda inkast mot den tolkning af LINNÉS Phryganee, som vi försökt i var upp- sats: »An Analysis of the Species of Caddisflies, described by Linnæus in his Fauna Suecica», intagen i Linn. Soc. Journal. Zool. Vol. XIV. Da vi likväl redan förut 1 denna Tidskrift be- mött de invändningar, d:r H. gjort mot var tolkning af ett par arter, vilja vi nu endast besvara hans inkast, savida de röra ar- ter, som dro föremål för ofvanstäende uppsats, lemnande de öf- riga anmärkningarne, till dess vi komma att närmare sysselsätta oss med de arter, som af äterstäende inkasten afses. Phryganea grisea L. Vi hafva i vär nyss anförda upp- sats (p. 728) sökt visa, att denna art är Limnophilus stigma Curr. Dir H. har deremot i sin uppsats (p. 100) påstått, att dermed afses den art, som ända hittills burit namnet eller L. gri- seus Curt. D:r H. lägger största vigt dervid, att i LINNEs eget exemplar af Syst. Naturæ är namnet Phr. grisea ej under- x 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. struket med bläck utan med blyerts, och att man enligt Hr. Kır- pıst blott med »visshet» vet, att de med black bestämda arterna »voro tillstädes i LINNÉS egen samling». Detta ma sa vara, men vet man endast med »visshet» det ena, så vet man med ovisshet det andra, och säledes kan icke med »visshet» förnekas, att na- gon af de med blyerts i S. N. betecknade arterna ej »voro till- stides i LINNÉS egen samling». De med blyerts betecknade, kunna hafva varit tillstädes der lika väl som de med bläck un- derstrukna och har man så mycket mera skäl att antaga detta, när exemplaret har en etikett, som efter all »sannolikhet> härleder sig från LINNÉS egen hand. Detta senare är förhållandet med det exemplar i LINNÉS samling, som bär N:o 739 (Phr. grisea L.) och som onekligen är L. stigma Curt. Detta exemplar kan således ursprungligen hafva varit tillstädes i den samlingen och om det öfverensstämmer med den af L. gifna beskrifningen, så är det att anse såsom typ antingen det i LiNNÉS expl. af Syst. Nat. är understruket med black eller blyerts. Man kan åtminstone icke under dylika förhållanden med sådan »visshet», som d:r H. gör, pasta att det zcke ar typexemplar. Detta kan endast med »visshet> ske, da den af L. gifna beskrifningen aldeles svär emot det förmodade typexemplaret. Nu är likväl förhållandet i före- liggande fall sådant, att det i LINNÉS samling under N:o 739 förvarade expl., enligt M LACHLANS bestämning, hvars riktighet d:r H. ej bestridt, är L. stigma Aucr., och att den af L. gifna beskrifningen under N:o 1484 i Fn. Su. ed. altera stämmer al- deles öfverens med sistnämda art och zcke med den art, som af författarne och d:r H. ansetts vara LiNNÉs Phr. grisea. Man har saledes hari ett bevis för riktigheten af var tolkning, under- strykningen i LINNÉS eget expl. af Syst. Nat. må vara hurudan som helst. Att vi dock icke hafva lagt otillbörlig vigt vid de exemplar, som nu förefinnas i LINNÉS insektsamling, visar bland annat vår tolkning af Linnés Phr. rhombica, hvilken vunnit ynnest för d:r Hacens, ögon. Den arten företrädes i LINNÉS samling af L. marmoratus och L. subcentralis, men med ingen af dessa öfverensstämmer den af L. gifna beskrifningen och der- for kan man, hvad de exemplaren beträffar, med »visshet> påstå att de ej äro typexemplar, under det att man vid de exemplar, som öfverensstämma med beskrifningarne, endast med ovisshet WALEENGREN. SKAND. LIMNOPHILIDE, APATANIIDZ ETC. 131 kan anse dem säsom typer, och det till följd af det skick, hvari LINNES insektsamling nu befinner sig. D:r HAGEN påstår att LiINNÉS ord i beskrifningen »medıe magnitudints est», jämförda, såsom vi hafva gjort, med hans ord »media» vid Phr. reticulata, äro fullt tillämpliga pa L. griseus Aucr. Nu är det likväl en känd sak, att hanarne hos L. gri- seus AUCT. äro genomgående betydligt mindre än honorna. Dessa senare kunna hinna samma storlek som Phr. reticulata L. eller ända till 30 mm., men hanen, isynnerhet den som är utan diskfläck och anastomosalfläck och som af d:r HAGEN just anses såsom äsyftad af LiNNés beskrifning, är betydligt mindre och hinner föga öfver 20 mm. Hanen hos Phr. reticulata L. har en storlek af 25—29 mm., hvilken storlek ocksä tillkommer L. stigma Aucr. Häraf följer val tydligen, att, dä LiNNÉS art skall enligt hans ord hafva ungefär samma storlek som hans Phr. reticulata, det ej kan vara den betydligt mindre L. griseus AUCT. ©, utan måste hafva varit den större L. stigma AUCT., som L. åsyftar, såvida beskrifningen i öfrigt öfverensstämmer med denna. Att med d:r H. först pasta, att det är hanen, som L. äsyftat, och sedan, när fragan blir att bestämma storleken, taga honan till norm, kunna vi ätminstone ej anse vara consequent. Derför tro vi d:r H:s ord: »die Grösse würde also nicht gegen Phr. grisea sprechen» vara förhastade, ej noga öfvervägda. Vidare påstår d:r HAGEN, att vårt tillimpande pa L. stigma AUCT. af LINNÉS ord: »ale superiores grisee» vederlägges derige- nom, att L. begagnat samma färgbeteckning vid de »gra Noc- tuiderne». Vi hafva dock i var uppsats visat, att betydelsen af dessa ord ej behöfver sökas sa långt borta, utan inses redan vid den beskrifning som L. gifvit vid en annan af sina Phryganeer, Vi hafva näml. papekat, att samma uttryck begagnar han vid sin Phr. rhombica, der han säger: »ale — —- — sublutez sive gri- sez». Häraf följer ovedersägligen, att Phr. grisea L. skall hafva på vingarne samma färg som den art, hvilken L. beskrifver under namn af Phr. rhombica. Nuär d:r H. fullt ense med oss, att denna senare art är densamma, som senare förf. tillagt detta namn, eller L. rhombicus AUCT., men hvem vill pasta, att L. griseus Aucr. och L. rhombicus Aucr. äro till färgen lika? Aldraminst tro vi, att d:r H. vill göra detta. Deremct måste 232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. alla, som känna nu ifrägavarande arter, medgifva, att färgen 4 vingarne hos L. stigma Aucr. är lik den hos L. rhombicus Aucr. och ej den hos L. griseus Aucr. Nar 'vi visat hvad bety- delse L. inlägger i ordet »grrseus» just vid beskrifningen af sina Phryganeæ, trodde vi detta vara tillräckligt, men vi kunna dock äfven anföra atskilliga andra ställen i Fn. Su. der L. i ungefär samma mening som här begagnar ordet »grzseus». Sa t. ex. vid beskrifningarna af Certhia familiaris N:o 106, Alauda arbo- rea N:o 211, Scarabzus horticola N:o 391, Bomb. versicolor N:o 1,111, Bomb. celsia N:o 1,141 0. s. v. Öfver allt här be- tecknar »griseus» i LINNES mening .ej den mörkt brungrå färg, som finnes hos L. griseus Aucı. &, utan just den gulaktigt gra eller den mer eller mindre ljust rostgulaktiga farg, hvilken ocksa förekommer bade hos L. rhombicus Aucr. och L. stigma Aucr. Nu säger L. ytterligare: »alæ superiores (uti totum corpus) griseæ». Hela kroppen skall således vara till färgen lik vingarne. Det är den endast hos L. stigma Aucr. Hos L. griseus Avcr. är den mörkare brun, sa att L. helt visst hade begagnat, såsom vi ock sagt, ordet /uscus, hvilket han pa andra ställen gör, och icke »griseus», om han äsyftat L. griseus Aucr. Vi vända oss nu till det ställe i Lınn&s beskrifning, som utan tvifvel är det svåraste for d:r HAGEN att fran den ständ- punkt, han intagit, förklara. L. säger nämligen: »ale — — — gri- sex, fusco obsolete nebulose». Pa detta uttryck hafva vi lagt vigt, men d:r H. förbigär det med tystnad. Det kan heller icke för- klaras, om man, säsom d:r H., antager det L. vid sin beskrifning haft för ögonen ett hanexemplar af L. griseus Aucr., hos hvil- ket den bruna vattringen sammanflutit, sa att de bada ljusa ana- stomasal- och diskfläckarne försvunnit, hvilka ocksa skola saknas hos Linn&s art, eftersom han alls icke omnämner dem i sin be- skrifning. Har skulle således antingen det inträffa, att den en- formigt bruna grundfärgen w/an vattring skulle pa samma gang betraktas såsom grundfärg och vattring, hvilket vore orimligt, eller skulle den brunaktiga grundfärgen vara försedd med mörkare vattring. Da sa hos L. griseus Aucr. 5 är förhållandet, är denna vattring skarpt afstickande mot den blekare grundfärgen och L. skulle aldrig hafva kunnat derom begagna uttrycket »obso- Zete», huru mycken inconseqvens man än må vilja tillägga honom. WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDÆ, APATANIIDE ETC. 133 Endast hos L. stigma Aucr. äro vingarne såsom L. säger: »/wsco obsolete nebulose», hvilken art alltid derjämte saknar bade disk- flick och anastomosalfläck, säsom förhällandet skall vara med LINNÉS art. D:r HAGEN anmärker också, att den »macula nigra» 1 ving- kanten, som LINNÉ i sin beskrifning omnämner, äfven finnes hos den mera enfärgade hanen till L. griseus Aucr. Visserligen finnes denna »macula nigra» stundom: antydd genom en mörkare fläck, stundom också något mera utvecklad. Dock är detta inga- lunda det vanliga förhållandet och den är aldrig så skarpt af- stickande mot grundfärgen, att den genast faller i ögat. Detta är den alltid endast hos L. stigma Aucr. Sådan denna fläck är hos L. griseus Aucr., då den hos denna art förekommer, blir det högst tvifvelaktigt, huruvida L. hade ens ansett sig be- höfva omnämna den, alldenstund han merendels fäster sig vid de mäst påfallande olikheterna djuren emellan. Slutligen yttrar d:r HAGEN: »Es wundert mich, dass Hr. W. bei anderer Deutung gerade auf L. stigma gefallen ist, da Schwe- den eine andere Art besitst, die viel besser zu Linnks Beschrei- bung passt. Ich meine L. bipunctatus.» Huru d:r HAGEN kan säga, att denna art passar bättre till LINNÉS beskrifning, an L. stigma Aucr., kunna vi i sanning ej begripa, sä vida pästäendet är allvarligt menadt. Det enda i Linnés beskrifning, som passar till L. bipunctatus, äro orden: »macula marginali nigra». Allt annat kan omöjligen lämpas dit, dä vi möjligtvis äfven undantaga LinnEs ord: »mediæ magnitudinis est». L. bipunctatus har rostbruna, stundom i brungrätt varierande vingar med talrika bleka punkter eller smäfläckar samt kroppen svar/aktig. Härmed kunna icke LinNEs ord: »alæ — — — superiores (uti totum corpus) gri- sex fusco obsolete nebulosæ» förnuftigtvis förenas. Att tilltro oss den orimligheten, att det skulle falla oss in att vilja lämpa Lin- NES beskrifning på ett djur, hvarom det i en beskrifning borde heta: ale superiores fuscæ (1. ferrugineo-fuscæ), pallide irroratæ l. pallide pustulate et corpus nigricans, är visserligen icke smick- rande för vår omdömesförmåga, men härom vilja vi likväl icke tvista. Af hvad nu blifvit sagdt framgår orsaken, hvarför vi i of- vanstäende uppsats fortfarande tillägga L. stigma Curr. det Lin- neanska namnetL. griseus. Vi anse fortfarande den af oss ut- 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. talade Asigten om den Linnéanska arten vara fullt riktig, liksom M’LACHLAN anser den åtminstone »prima facie» vara väl grun- dad, ehuru »ändring af namn lar falla författarne föga ı smaken». Säsom vi vid ett annat tillfälle redan yttrat, lägga vi ingen stor vigt vid förändring af namn, utan endast dervid, att ej det af en författare gifna namnet upptages säsom synonym vid en art, dit det alls icke hörer. Detta har varit afsigten med var första upp- sats i ämnet, liksom med vara öfriga kritiska uppsatser, såväl rö- rande foglar som insekter. Phr. bimaculata L. I vår ofvan anförda uppsats (pag. 729) hafva vi visat, att detta namn ej kan tillhöra Neureclipsis bi- maculata, dit det blifvit hänfördt, utan afser L. griseus Aucr. D:r HAGEN har i sin uppsats påstått motsatsen (p. 102) och sä- ger att »värt bemödande att tolka LiNNÉS beskrifning på annat Sätt dr »onyttigt». Detta ma det vara hvad d:r H. beträffar, men eljest kunna vi ej tro det vara onyttigt, att djurbeskrifningar tolkas rd//, liksom vi ännu icke hört någon pasta, att det är ve- tenskapen nyttigt att tolka dem orätt. Detta senare tro vi oss icke hafva gjort, säsom vi nu vilja söka att ytterligare visa. Rörande d:r HaGEns åberopande äfven har pa Kiprisrs uppgift, att ifrägavarande arts namn i LINNES eget exemplar af Syst. Nat. icke är understruket med black utan med blyerts, torde det vara tillräckligt hänvisa till hvad vi ofvanför vid Phr. grisea L. (= L. stigma Aucr.) yttrat. Pa begäran af dir H. få vi också upplysa, att vi verkligen sett exemplar af L. griseus Aucr., som enligt oss meddelad uppgift blifvit af THUNBERG och GYLLENHAAL betecknade med namnet Phryganea bimaculata Lin., och torde således invändningen i detta stycke förfalla, ehuru d:r H. icke har något derom uti seza anteckningar. Då d:r HAGEN söker genom åberopande af LINNEs ord: »animal antice augustatum» öfvertyga oss derom, att det exem- plar, som legat till grund för LINNES beskrifning, hade vingarne outspända, är detta bemödande alldeles »onyttigt», ty vi hafva aldrig påstått eller ens stillatigande antagit annat. Detta fram- går ur hela vårt resonemang och är orsaken till vår tolkning af LINNES ord: »in medio alarum macula duplex — — — altera pone alteram>. INNES mening med dessa ord kan icke vara annan, än den vi angifvit, att på den outspända vingen skola fläckarne 5 WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDE, APATANIIDE ETC. 135 Jigga bakom (Zone) hvarandra i en linea tänkt dragen fran basen till vingens utkant, eller sa här . . och ej i en linea tänkt: dra- gen från framkanten till inkanten af vingen, eller så har : såsom fallet ar hos Neureclipsis, då dess vingar äro outspända. Hos nyssnämda art komma vingfläckarne pa den outspända vingen tydligtvis att sta den ene ofvan den andre, hvarfür vi också hafva yttrat, att om LINNES beskrifning hade afsett Neureclipsis, så hade hans ord helt visst blifvit »altera supra alteram» och ej sådane de nu äro: valtera fone alteram>. Hos Neureclipsis, kunna fläckarne endast sägas vara »altera pone alteram», då vin- garne äro ordentligen utspända, men både d:r H. och vi äro ju ense derom, att de på LiINNÉS exemplar voro outspända och sä- ledes vingens framkant att efter LINNÉS terminologi anse såsom »margo inferior», men inkanten såsom »margo superior». Att nu förutsätta att LINNÉS exemplar hade oufspända vingar, men sedan tolka vingfläckarnes ställning sädan den endast kan vara pa ufspända vingar är åtminstone icke conseqvent och kan endast vara nyttigt, da man vill försvara en förutfattad mening, men blir alltid för vetenskapen »onyttigt». För att ytterligare visa, att LINNES ifrågavarande ord skola tolkas just på det sätt vi gjort, få vi hänvisa till hans yttrande i beskrifningen af en annan Phry- ganea. Vi mena Phr. rhombica, hvärs beskrifning går näst före den till Phr. bimaculata. Här säger han: »in medio ale ex- terioris macula rhombea —- — — et pone hanc alia albida.» Nu vet hvar och en, som känner Linnés Phr. rhombica — och in- gen tvist förefinnes om hvilken art detta är — att de båda fläc- karne pa framvingen sitta effer hvarandra längs vingen och ej ofvan hvarandra pa tvären af vingen. Att LINNÉ verkligen skiljt emellan hvad som är »supra» och »pone> på en ej utspänd vinge framgår af följande hans ord i samma beskrifning: »supra et pone maculam alarum aliquid fusci>, hvarmed han tydligtvis åsyftar den brunaktiga färg, som hos Phr. rhombica finnes vid vingens inkant och således »supra maculam», samt den brunaktiga färg, som finnes mot vingens w/kant och således »pone maculam». Att nu vilja tolka LINNÉS ord i den beskrifning, som följer strax efter beskrifningen af Phr. rhombica, genom att antaga det »pone» här skall vara liktydigt med »supra», svär väl så emot all rimlighet, att ett dylikt påstående ej kan vara hållbart. Tvärtom 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. måste vara klart, att vingfläckarne hos Linn&s Phr. bimaculata, skola hafva samma ställning som hos hans Phr. rhombica, och sidan ställning hafva de a/drig hos Neureclipsis, som hittills burit LINNÉS artnamn. Endast hos L. griseus Aucr. är förhäl- landet 1 detta stycke enahanda med det hos Phr. rhombica, hvil- ket vi väga antaga, att till och med d:r H. medgifver. Härmed är ocksa den enda egentliga anmärkning, som M’LACHLAN gjort mot vär tolkning, undanröjd. Vidare invänder d:r HAGEN, att vingarne hos L. griseus AUCT. ej äro »fuscæ», såsom L. säger, men da den gråbruna teckningen sammanflyter, såsom ofta är förhållandet hos den nämda arten, så att knapt någon annan färg återstår, än fläc- karne och några få obetydliga ljusare punkter, så kunde väl L. ej begagna annat uttryck än det han använder. Vingarne äro då verkligen »fuscæ» d. v. s. mörkgrå, såsom hos Noctua ex- clamationis Fn. Su. 1,190 eller brungrå hos N. gamma Fn. Su. 1,171, vid hvilka båda L. begagnar samma uttryck. Likväl med- gifva vi gerna, att ordet »fuscus» i Linnéansk mening är mång- betydande. Så begagnas det om den brungröna färgen hos Noct. batis FN. Su. 1,158, om den svarta hos Noct. pinastri Fn. Su. 1,188, om den bruna hos Corvus caryocatactes Fn. Su. 91 o. s. v. Vi skullé derför ej lagt särdeles vigt vid det uttryck, om allt annat: i beskrifningen hade passat till Neure- clipsis. Hvad nu den af LINNE angifna storleken beträffar, så an- tager d:r HAGEN att, da L. vid Phr. longicornis Fn. Su. 1,492 säger om denna »maguiludo culicis majoris», sa skulle L. ej hafva räknat denna art »zz/er minimas» bland Phryganeerna, emedan »culex major» betecknar Bombylius major. Derför skulle L. med sin Phr. bimaculata åsyfta Neureclipsis, som är ungefär af samma storlek som Phr. longicornis, och ej L. griseus Aucr., som är större. Hvarför d:r H. tager Bombylius till norm inse vi ej, alldenstund L. under rubriken Culex 1 första upplagan af Fn. Su. upptager äfven Anopheles bifurcatus, Culex pipiens, Cerato- pogon pulicaris, Simulia reptans m. fl. Jämförelsen kan så- ledes lika visst afse någon af de större bland dessa som den ännu större Bombylius. Vid Phr. azurea säger L.: »musca minor», men icke nödgas man derför här tänka på de största > WALLENGREN: SKAND. LIMNOPHILIDÆ, APATANIIDE ETC. 137 arter, som L. ı samma edition af Fn. Su. räknar till musca, sa- som M. tenax, M. pellucens, M. meridiana o. s. v. Det är likväl ej blott i första upplagan af Fn. Su. utan äfven i den andra som L. jämfört de mindre Phryganeæ med Culices. Både om Phr. albifrons och Phr. umbrosa, hvilka icke finnas upp- tagna i första upplagan, säger han »magnitudine culicis> och mag- niludo culicis», Ukväl hänför han icke Bombylius till Culex hvar- ken i andra upplagan af samma eller i tionde upplagan af Syst. Nat., der han först beskrifver sin Phr. albifrons. Dock om man tager en Culex, till och med den största, som LINNE deraf beskrifvit, eller en Musca domestica, med hvilken L. jämför sin Phr. nigra, och stälde dessa bland Phryganeerne, så skulle de helt säkert räknas »znter minimas> och da skulle alla Phry- gane& af samma storlek också komma att inbegripas under samma benämning. Dit skulle då äfven säkert Neureclipsis komma att räknas. Hade LINNE verkligen åsyftat nyssnämda art vid sin Phr. bimaculata, så hade han ganska sannolikt vid stor- leksangifvandet begagnat samma uttryck som vid Phr. longicor- nis, hvilka båda arter han upptager från första upplagan af Fn. Su., ehuru Neureclipsis är i själfva verket mindre än Phr. lon- gicornis, då bådas vingar äro sammanslagna. Eller också hade han begagnat samma uttryck som vid de andra mindre arterna, der han angifver storleken, således »magnitudo muscæ», »musca minor», »magnitudine culicis» eller »magnitudo culicis». Nu gör han icke detta och skall någon orsak härtill finnas, så måste den sökas deri, att den art, han beskref, var större än dessa och så- ledes äfven större än Neureclipsis. Han kunde derför icke bättre beteckna storleken af den art, han beskref, än han gör, då han säger: »minor, non autem inter minimas». Med plural- formen måste han väl också syfta mer än den enda arten, om hvilken han själf säger »minima est, näml. Phr. saltatrix. Att LINNÉ själf räknar till de minsta bland sina Phryganeer ätmin- stone ännu en annan art synes vid Phr. fusca, om hvilken han säger »parva», men denna art är, då vingarne såsom outspända tagas med i räkningen, ej mindre än Phr. longicornis, då dess vingar äro outspända. Af detta skäl måste också de med nyss nämnde art jämnstora: Phr. nigra, azurea, væneri, albifrons 0. S. v. räkna& »inter minimas», såsom vi i vår första uppsats 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. gjorde, och tillföljd häraf Neureclipsis derunder inbegripas samt derför ej vara af L. äsyftad. Säledes nar L. vid sin art säger: »minor, non autem inter minimas» uteslutas alla de nyss uppräk- nade arterna, hvilka mäste hänföras »inter minimas»; vidare ute- slutas genom ordet: »minor» alla de arter, om hvilka L. säger »major, magna 1. media», hvaraf följer att LINNÉS art skall vara mindre (»minor») än Phr. grandis, hvarom han säger »magna» och mindre än Phr. striata och grisea, om hvilka han begagnar ordet »media», men större an Phr. longicornis, nigra etc., hvilka efter LINNÉS mening tydligen skola räknas »inter minimas». Denna storleks bestämmelse inträffar endast pa L. griseus Avcr. och ej pa nagon annan art, aldraminst pa Neureclipsis. Hvad nu vingfläckarnes färg beträffar, sa säger L. den vara gul (flava). Hos Neureclipsis är detta ofta fallet, men lika ofta äro fläckarne helt Ava. Hos L. griseus AUCT. äro de ofta hvita eller hvitaktiga, men de hafva lika ofta, isynnerhet på out- spända exemplar, så stark gul anstrykning att de med samma rätt som hos Neureclipsis kunna kallas gula. Intet hinder möter derför i så hänseende för vår tolkning. M'LACHLAN har anmärkt, att vi i vår uppsats förbigätt LIN- NÉS ord: »macula duplex Zunularis>. Det hafva vi också gjort, emedan vi ansågo detta uttryck ej behöfva en särskild tolkning, utan trodde dess betydelse skola falla af sig själft, när vi angåfvo den art, som vi antogo L. hafva äsyftat. Det är väl tydligt, att båda fläckarne skola vara »lunulares» och att de icke tillhopa skola bilda en enda månformig fläck. Detta senare är likväl oftast förhållandet hos Neureclipsis, hvarför denna ej kan vara LINNES art. Deremot är hos L. griseus Aucr. fläcken vid slutet af diskfältet (anastomosalfläcken) alltid månformig och fläcken i disken (fönsterfläcken) äfven ofta mänformig, derigenom att än den nedre (den främre), än den öfre (den bakre) delen deraf står något framom den andra. Detta visar också att vår tolk- ning är den rätta. Phryganea flava I. Mot vår tolkning af denna LINNÉS art har d:r: HAGEN icke i sin uppsats yttrat något ord, hvarför vi våga antaga, att han godkänt densamma. Vi behöfva således ej vidare yttra oss derom. Eds Se EORTSATTE IAGTTAGEESER OVER ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER AF G. SANDBERG. I 4:de Aargang af Entomologisk Tidskrift har jeg offentlig- gjort 20 af mig under mit Ophold i Zinmarken iagttagne For- vandlinger af arktiske Sommerfugle. Da jeg ifjor har forladt hine nordlige Egne for formodentlig aldrig mere at gjense dem, er dermed disse lagttagelser afsluttede. Endnu staar dog tilbage forrige Aars Observationer, som jeg derfor herved gir mig den Are at forelægge Tidskriftets Læsere. 1. Oeneis Bore Scan. I den for vort arktiske Norden usædvanlig tidlige og varme Forsommer 1883 iagttoges denne Sommerfugl paa Fjeldet ved Sydvaranger Prestegaard allerede midt i Juni Maaned. Ved /a- kobselv tog jeg under Mos paa torre Steder mellem Gra&srödder den ı5de og 2ode Mai tvende Larver, der begge forpuppede sig 5 Dage senere og gav Imago (2 Hanexemplarer) respektive den tode og 13de Juni. Puppestadiets Varighed udgjorde saaledes ikke 3 Uger. 2. Arctia QOvenselii Pavk. Overvintrede Zarver af denne Art fandtes i 1883 förste Gang i Rörelse de varme Dage omkring Midten af April Maa- ned. De sidste Efternölere iagttoges henimod Midten af Mai, hvoraf 4 indfangede Stykker forpuppede sig ı Dagene omkring EN) 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. den 25de samme Maaned og gav Imago efter 19—21 Dages Forlöb. Sommerfuglen, der 1 Jakobselv har optraadt i Aarene 1875, 77, 79, 8&1 og 83, er af samme seiglivede Natur som Anthrocera exulans. Ligesom denne er Qvenselii tillige yderst træg og flyver sjelden, men sidder for det meste stille paa Grasset, hvor den med Lethed lar sig tage med Haanden og roligt gjennemstikke med Naalen. Derimod synes Dyret som Larve ikke just at vere saa fredeligt anlagt, at domme efter et Tilfælde, hvor et Individ en Tid havde været indespærret sammen med en Larve af Oen. Bore og havde benyttet Anledningen til ubarmhjertigen at fortære sin Kammerat med Hud og Haar. Artens Æg er kuglerunde og smörgule af Farve. 3. Arctia festiva Bru. Larven noget större end foregaaendes. Kroppen lidt afsmal- ende fra 4de Led forover, ensfarvet flüielssort eller graasort. Hovedet lidet, glindsende sort. Nakkeskjoldet med en Besætning af korte, börsteformige Haar. Bugfödderne af Kroppens Farve med graa Saaler. Hvert Segment bærer 12 smaa Vorter af lige Störrelse, hvorpaa den yppige Haarbedækning sidder kostformigen anbragt. Af disse Vorter er de 6 överste paa Ryggen ordnede i 2 Triangler; de övrige er sidestillede til hverandre. Haarbe- dækningen er hos nogle Individer rödbrun, hos andre næsten kulsort af Farve. Dyret ruller sig sammen ved Beröring. Medens Larven af Arct. Qvenselii udelukkende er at söge paa torre Steder, er /estiva’s Tilholdsted Myrer, hvor den nærer sig af Bladene af Rubus Chamemorus, Vaccin. uliginosum og end og Betula alba. Veeksten er langsom, saa at Forvandlingen vistnok medtar to Aar. Efter anden Gangs Overvintring forpupper Larven sig om Vaaren i et löst Spind paa Jorden og gir Imago i Juli Maa- ned. Som det vil sees, passer Beskrivelsen af Larvens Udseende temmelig nölagtigt paa Spelos. fuliginosa’s, hvis Puppe ogsaa skal have megen Lighed med /estiva’s. — De indfangede Exemplarer af de her beskrevne Larver blev tagne i sidste Halvdel af Juli Maaned paa Myrerne ved Gaarden Karhula og etpar andre Ste- der paa den russiske Side af Grændsevandet Coa/mejavre 1 Syd- varanger. Omkring 2ode August havde de ophört at spise og | er. N SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 141 lagde sig hen for Vinteren. En Tid efter indtraf min Afreise til de sydlige Egne af Landet, hvorfor jeg, forat undgaa den lange og vanskelige Flytning af Dyrene, satte igjen to Exempla- rer, en brun og en sort, hos min Ven Konservator SCHNEIDER i Tromsö og selv kuns medtog eet. Mit Exemplar döde paa Veien; men det ene af de to hos SCHNEIDER beroende (det sorte Individ) lykkedes det denne ved omsorgsfuld Pleie at faa overvintret og forpuppet i Februar Maaned d. A., hvorefter en Arctia festiva (FS) den 8de Marts næstefter saa Lyset i SCHNEI- DERS Bolig. SCHNEIDER bemærker om Larvens Spind, at det som. Jultginosa’s var af aflang Form og meget tyndt med indspundne Larvehaar. Puppen var ualmindelig treg og saaes aldrig at be- vege sig 1 Spindet. Forhaabentlig vil ScHNEIDER selv senere give en nölagtigere Beskrivelse af Puppen. Da Spilos. fuliginosa som Sommerfugl er taget paa det samme Sted, hvor festiwva's Larver fandtes, laa det ner paa Grund af den skuffende Lighed at tage Larverne for /udégznosa’s. Denne Art flyver dog tidligere paa Vaaren (ifjor fangedes et Expl. alle- rede sidst 1 Mai) og har sandsynligvis paa hine nordlige Höider eetaarig Forvandling, medens Larven af /es/iva ikke kan tænkes at fremkomme af A®gget för i sidste Halvdel af Juli, hvorefter den först Aaret efter naar sin fulde Störrelse. Arten, der er en af Europas sjeldneste og smukkeste Sommerfugle, og hvis Udvik- ling og Levevis hidtil har været ganske ukjendt, medbragtes först fra Jorfatterens Reise sammen med Konservator SCHNEIDER 1 det indre af Sydvaranger Sommeren 1882. (Se SCHNEIDERS Reise- beretning i Entom. Tidskr. Aarg. 4 Hefte 2.) Samme Aar iagt- toges den paa etpar Steder længere nede ved Pasvikelvens Vas- drag. Aaret efter var Sommerfuglen trods ivrige Efterforskninger paa de samme Steder ikke at opdage; iaar derimod vil den atter vere at finde. Det er derfor ei usandsynligt, at festiva ligesom Quenselit kuns optræder hvert andet Aar. I saa Tilfælde sup- plerer den ved sin Fremtreden i Höinorden Qvense/cz ved at vise sig netop de Sommere, da denne ikke flyver. 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. 4. Saturnia Pavonia LIN, En fuldvoxen Zarve af denne Art fandtes paa Befwla sidst i Juli Maaned 1883. Den begyndte Indspindingen den 31te s. M. og var alt den gde August forvandlet i sin Kokong. Da Larven endog 1 det sydlige Skandinavien först er færdig til For- pupningen i September, kan dette tidlige Individ neppe have da- teret sig fra samme Sommer, men vel fra foregaaende. Min for udtalte Formodning om, at Arten 1 Zinmarken ialfald i nogle -Individer först overvintrer som Larve og derefter som Puppe, har saaledes fundet yderligere Stadfæstelse. 5. Anarta (Melaleuca?) Tuec. I Juni og Juli f. A. var en udmærket vakkert tegnet Zarve af en Art Anarta almindelig flere Steder i Sydvaranger, fornem- melig paa torre Lyngbakker, samt hist og her i saadanne Myrer, hvor der vokste Æmpelrum, som udgjorde Dyrets Nærings- plante. Uheldige Omstændigheder bevirkede imidlertid, at ingen af de tagne Larver naaede sin Forpupning, men döde alle förend denne indtraadte. Grundet i Melaleuca’s særdeles talrige Fore- komst Aaret forud samt 1 den Omstændighed, at denne Art som Sommerfugl netop fortrinsvis flyver i Lyngbakker blandt Zmpe- ‘rum, hvor de üvrige af Slægtens 1 Sydvaranger (med Undtagelse af cordigera) forekommende Arter ikke pleier at vise sig, har jeg antaget disse Larver for AZe/aleucas, hvis Puppe för af mig i dette Skrift (Aarg. 4, Pag. 25) er beskrevet. Her fölger Larvenes Be- skrivelse: Hovedet lyst rödgult med fin, sort Haarbedækning, men uden Dobbeltstreger paa Panden. Munddelene sorte. Nakkeled- det smalere end de andre, prydet ovenpaa med en gul Streg. Kroppen lang og smal, af Farve mörk chokoladebrun. Bugens Farve paa de 4 förste Segmenter gaaende over i det hvidgraa. Siderne med lys violetgraa Schatteringer, der hos nogle Individer indskreenker sig til et bredt langslöbende Baand af samme Farve, hvori de sorte Aandehuller sidder. Langs Ryggen fra 2det Led en Dobbeltlinie af brandgul Farve med fine violette Overskjærin- ger 1 Ledföiningerne. Fra Midtlinien löber en dobbelt Rad af pomerantsgule Skraastreger parvis udgaaende fra eet Punkt oppe SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 143 paa hvert Led ved Dorsallinien og overskjærende Ledföiningerne paaskraa udad og fremover. Længde ca. 30 Mm. Larven liv- lig og ruller sig sammen ved Beröring, spiser lidet ad Gangen og voxer sent. Forvandlingen sandsynligvis toaarig. 6. Cidaria hastata L. var hastulata He. Larven af denne Sommerfugl, der i sin arktiske Varietet som en af Sommerens tidligste Budbzrere forekommer i stor Mengde allesteds i Östfinmarkens Skog- og Fjorddistrikter, er angivet at vere morkebrun af Farve med gulagtige Linier langs Siderne. (M. Carrow: British Entomology). Dette passer maa- ske paa Larverne i det tidligste Stadium af deres Levetid; men efter de to förste Hudskifter har jeg fundet Farven (paa Bugsi- den ner, der altid er mörk) dels lysebrun med mörkere Striber langs Ryg och Sider, dels rödlig brun med lysere Sidestriber og mörke Ledföininger, Hovedet og Aandehullernes Indfatning altid mörkebrune. Dyrene er yderst graadige og vokser hurtigt, saa at de alt efter 5 Ugers Tid er feerdige til Forpupning. Puppen, der undergaar sin Forvandling i Jorden og overvin- trer, har to fine, divergerende Borster eller Kroge i Enden af den konisk tilspidsede Analtag og er af Farve enten helt lyse- brun eller sortbrun med lysebrune Ringe om Abdomen. For- vandlingen eetaarig. 7. Pygmeena fusca Tasc. Larven: Hovedet ligesom den övrige Krop mörk rédbrun. Munddele og Aandehuller sorte. Huden kornet, under og paa Siderne sparsomt hafarbesat. Langs Ryggen en sort, afbrudt Li- nie i gulagtig Indfatning, ligesaa et Par Sidelinier af samme Farve. Brystfödder 3, Analfödder 2 Par. Larvens Nærings- plante Vaccin. Myrtillus, overvintrer og forpupper sig om Vaaren 1 et fint, underjordiskt Spind. Puppen er glindsende sortbrun med 3 mörk gulbrune Ringe om Abdomen og en bred Analtag, der löber ud i tvende diver- gerende, fine Torne. Livlig. Puppehvilen varer 2—3 Ugers Tid, hvorefter Imago udkommer, sædvanligvis i sidste Halvdel af Juli Maaned. Entomol. Tidskr. Ärg. 5, H. 3 (1384). Io 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Arten er alpin-arktisk. I Sydvaranger forekommer den aar- lig i stor Mengde. 1878 fandt SCHÔYEN Puppen ved Elvenæs under en Sten og fik deraf Sommerfuglen udklekket. Forövrigt har Forvandlingen, saavidt vides, hidtil veret ukjendt for Viden- skaben. Sondre Aurdal 1 Valders, Mai 1884. ANTECKNINGAR OM SÄLLSYNTARE SVENSKA LEPIDOPTERA AF SVEN LAMPA. Sedan förra uppsatsen uti detta ämne offentliggjordes (Ent. Tidskr. 1883, p. 125) har arbetet med riksmusei svenska fjäril- samling fortgätt och är jag derigenom satt i tillfälle, att ytterli- gare framlägga nägra iakttagelser och fynd, hvilka kunna vara af nägot intresse. Uti STAUDINGERS bekanta och för fjärilsamlare oundgängliga katalog aro familjerna Nyefeolidae och Lithosidae H. S. stälda först bland Spinnarne, oaktadt manga dithörande arter, saval till stor- lek som habitus, i så hög grad påminna om åtskilliga bland de egentliga smâfjärilarne (AZicroleprdopiera), att äldre författare stälde dem bland dessa. Denna likhet med Tortricider och Pyralider har vållat, att dessa familjer, äfvensom Cochliopodae och Psychr- dae Botsp., blifvit hittills mera försummade än andra. De flesta fjärilsamlare sysselsätta sig förnämligast med de större arterna, och stannar emellanät en liten fjäril i deras haf, sa blir han oftast antingen bortkastad eller ock sa härdhändt behandlad, att han sedermera blir snart sagdt oigenkännelig. Att var fauna borde ega flera arter af ofvannämda familjer, än dem, som hittills varit observerade, kunde man derför taga nästan såsom gifvet, och jag blir nu i tillfälle att bestyrka detta antagande. En bland dessa mindre spinnare, hvars habitus i hög grad påminner om en Zortrix, är 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Sarrothripa undulana Hz. Tortr. f. 7, 17 96. Redan såsom nybörjare fängade jag ett exemplar af denna art och det blef tillfälligtvis tillvarataget, ehuru jag dä ej befattade mig med »smä- fjärilar». Sedermera började jag äfven syssla litet med dessa och dä undersöktes ofvannämda exemplar nägot närmare. Den första bok, som rädfrägades, var HEINEMANNS »Die Wickler», och jag genomgick hvarenda diagnos och en stor del af beskrif- ningarne, utan att komma till nägot säkert resultat angaende ar- ten, och detta var helt naturligt, alldenstund H. staller den bland Noctuae. Att skrapa fjällen af vingarne, för att undersöka rib- borna, eller pa annat sätt skada djuret hade jag ej da mod till, alldenstund det var ett vackert och som jag trodde rart exemplar. Denna fjäril varierar i hög grad i anseende till färgen och två lika exemplar äro svåra att finna. Det är förmodligen på grund häraf som WALLENGREN i sitt arbete öfver våra spinnare ej anför några varieteter. För att gifva någon ledning åt dem af våra samlare, som intressera sig för artförändringar, vill jag här omnämna några så- dana af ifrågavarande art, hvilka förvaras å riksmuseum, eller tillvaratagits af härvarande samlare. Af den form, hvilken STAUDINGER anser såsom typ, nämligen den, som liknar HÜBNERS fig. 7 (ehuru f. 6, om prioritetslagen strängt tillämpades, torde täfla om föfeträdet), eger museum intet typiskt exemplar, och då jag ännu ej lyckats få se något svenskt sådant, torde jag kunna tills vidare antaga, att denna form, så- vida den här finnes, är sällsynt. Den utmärker sig genom en- färgadt grå eller brunaktiga framvingar samt genom otydligare teckningar. ab. dilutana Hs. Tortr. f. 6. Framvingarne enfärgade mörkgrä eller gräbruna, med ett bredt svartaktigt eller mörk- brunt, bakät ofta otydligt, af svartaktiga streck genomdraget tvär- band öfver midten; af de öfriga teckningarne dro endast de båda tvärstrecken tydliga. Ryggen brun- eller svartaktig. — Häraf eger museum flera exemplar, nästan alla nägot afvikande fran HÜBNERS figur; nordligaste fyndorten för dem är Stockholm. ab. glaucana; grundfärgen på rygg och framvingar blaak- tigt grahvit, med föga skarpa teckningar. Vid midten af fram- vingarnes kostalkant finnes en stor, nästan tresidig, brungrå fläck. / LAMPA: SALLSYNTARE SVENSKA LEPIDOPTERA. 147 — Tvänne ex. tagna i Bohus län af prof. BoHEMAN. Det ena af dem har ryggen i midten mörkbrun. v. degenerana He. Tortr. f. 8. Framvingar och rygg grä- eller grönaktigt hvita; de förra med tydliga svarta tecknin- gar, basen och tvärbandet öfver midten mörkbruna eller svartak- tiga och skarpt begränsade. Mellan denna form och d/utana kunna inga bestämda gräns- skilnader uppdragas, emedan ofta exemplar päträffas, hvilkas färg lika mycket päminner om den ena som om den andra af dem. Samma är äfven förhållandet mellan hufvudformen och diluiana. Professor AURIVILLIUS har fått denna form utkläckt ur puppor från Helsingland samt vid Stockholm, der äfven herr HOFGREN förlidet år erhöll ett exemplar; men detta afviker något, hvad de hvita teckningarne beträffar, från den typiska formen. Enligt herr SPARRE SCHNEIDER skall den förekomma sällsynt uti södra Norge. ab. punctana He. Tortr. f. 9. Framvingarne mörkgrå, stötande i blåaktigt, med tvänne svarta punkter helt nära det inre tvärstrecket, samt ett par eller flera sådana invid våglinien. — Museum eger ett exemplar från Småland (BOHEMAN), men dess framvingars grundfärg är gulbrunaktig. ab. ramosana Hs. Vög. & Schmetterl. 75, 1793; Tortr. f. 10. Framvingarne -mörkgrå, med ett utåt tregrenigt, svart streck fran basen till vâglinien. — Härvarande (riksmusei) exemplar har främre hälften af framvingarne gulbruna och är hemfördt från Blekinge af BOHEMAN. Såsom af årtalen synes, är detta namn det äldsta, men att uppföra en sällsynt aberration såsom hufvudform blir alltid min- dre lämpligt, enligt mitt förmenande. Hylophila bicolorana FuzssL. Af denna vackra fjäril eger riksmuseum intet svenskt exemplar, oaktadt professor BOHEMAN länge vistades i Småland och sedermera gjorde resor till Gotland, Öland och södra Sverige, för att insamla insekter. Då ej heller kyrkoherde WALLENGREN 1 sitt arbete öfver Spinnarne namngifver någon bestämd lokal för densamma, så kunde man nästan vara frestad att tvifla på, att den tillhörde Sveriges fauna. Men i detta, liksom i ett och annat dylikt fall forut, hafva sista tidens ifrigare efterforskningar bekräftat äldre uppgifter och det är denna gång konservator W. MEVvEs, som det blifvit förbehållet att åt 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884, vär fauna rädda en utmärkt representant. Han har nämligen är 1883 erhållit denna fjäril fran Horn och Färjestaden på Öland. Nola confusalis H. S. Denna lilla spinnare, hvilken Wat- LENGREN tilldelat det svenska namnet »Brunpuckliga Tragbilda- ren» uppgifves af honom säsom päträffad endast i Skane och Blekinge. Pä museum sta likväl exemplar af hvilka ett ar fun- "net i Småland (BoHEM.) och ett annat vid Stockholm (P. WAHL- BERG), antagligen for lang tid sedan. Ett af dessa har en gang for granskning remitterats till prof. ZELLER (den numera aflidne och mycket bekante microlepidopterologen), och en dervid fastad etikett är försedd med namnet »S/rigula» samt med den anmärk- ning, att exemplaret kanske vore en annan art. Ett par andra individer, tagna vid Stockholm af DE VYLDER, påträffades uti tineidsamlingen. Nola centonalis Hs. Pyral. f. 15. Tillsammans med före- gäende stod i samlingen ett exemplar, visserligen nagot afslitet, men dock igenkännbart, tillhGrande denna, förut hos oss ej an- träffade art, och hemfördt fran Skane af BOHEMAN. Denna fjäril förekommer dessutom i mellersta och södra Europa, samt i Liff- land och Finland. Han är något mindre än cucullatella, hvit, med gulbruna tvärstreck på framvingarne; det yttre af dessa tvärstreck är beläget utanför vingens midt och bildar i cellerna 3 och 4 tvänne mer eller mindre tydliga, rundade eller stundom något spetsiga utsprång; bakom dessa gör det en båge inåt, hvilken ofta på ribban ı (dorsalribban) bildar en utåt rigtad tand; i sin främre hälft är det nästan rakt eller obetydligt inåt böjdt, men har en skarp, oftast tydlig vinkel nära kostalkanten, hvarefter det drager sig snedt inåt mot den sistnämda. Inre tvärstrecket bildar en rät eller något spetsig vinkel, uti hvars spets ligger en svart, af uppstående fjäll bildad punkt. På båda sidor om, och i rät linea med denna punkt, ligger en annan dylik, af hvilka dock den inre stundom är otydlig. Genom den yttersta punkten drager sig vanligen ett otydligare tvärstreck, parallelt med det yttre, och rummet dem emellan är merändels tätt pudradt med grått eller gulbrunt; denna färg sträcker sig på en del exemplar nästan öfver hela mellanfältet och är alltid märk- bar på båda sidor om den af tre bågar bestående våglinien; ko- stalkanten hvit och svartaktigt fläckig, och vingens yta för öfrigt, LAMPA: SALLSYNTARE SVENSKA LEPIDOPTERA. 149 äfvensom hufvudet och thorax krithvita. Bakvingarne gråaktiga, mot basen ljusare, pa undersidan med en mörk punkt i disken. Framvingarnes undersida mera svartaktig, med hvitgra fransar. Denna art star nära ett par andra, af hvilka ännu ingen synes vara anträffad i Sverige, nämligen N. a/bula He. och carelica TENGSTRM. Den förstnämdas bakre. tvärstreck är otan- dadt och beläget 7 vingens midt, den sistnämdas mangtandadt och beläget utanför midten. Carelica (arctica SCHÖYEN) skall dessutom vara nägot större och hafva mörkare bakvingar. Sedan ofvanstäende nedskrefs har jag haft nöjet emottaga till påseende ej mindre än trenne exemplar af centonalis, af hvilka det ena, en mycket mörkt färgad 6’, blifvit af egaren öf- verlemnadt till riksmusei samling. De dro påträffade i Nerike, i Örebrotrakten, af studeranden Lars ROMELL. De exemplar af Sefina roscida Esp., hvilka prof. BOHEMAN fångat på Gotland, öfverensstämma ej med någondera af EspErs, HUBNERS eller H. ScH#rrers figurer af hufvudformen, utan närma sig mera NICKERLS varietet, och ett af dem likna nästan fullkom- ligt H. SCHÆFFERS fig. öfver den sistnämde. Af hufvudformen har jag ännu ej sett nägot svenskt exemplar och kan säsom var faunas tillhörighet för närvarande endast räkna följande: v. melanomos Nick. Kroppen svart, halskrage och skulder- täckare med inblandning af ockragula här; sistnämda färg hafva äfven analsegmentet och tibiernas utsida. Vingarne mer eller mindre ockragula, de främres bakkant och bäda medianstammar invid basen, samt trenne snedlöpande tvärrader af smäfläckar svarta. Dessa fläckar äro äfven synliga pa vingarnes undersida och vanligen något större än hos hufvudformen. Bakvingarne vid basen, ofta ända till midten, svartaktiga, det öfriga af dem blekt ockragult, med ett par eller flera svartaktiga fläckar nära utkanten. A ett af exmplaren är hela bakvingen svartaktig, für. utom några otydliga, gula fläckar. På undersidan äro framvin- garne svartaktiga, med ockragul utkant, och äfven kostalkanten har hos en del exemplar sistnämda färg. Riksmusei exemplar äro från Hoburgen på Gotland och in- samlade den 7 juli 1867. Hufvudformen har ockragula skuldertäckare och halskrage, bakvingarne sakna nästan helt och hållet den svartaktiga färgen 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. pa öfversidan och framvingarne de svarta strecken vid basen. Grundfärgen är dessutom mera intensivt ockragul. Emydia striata v. melanoptera Brum. Pa HÜBNERS och Goparts figurer af denna form äro bakvingarne svarta, utan gula fläckar eller streck. Nägot svenskt exemplar, som fullkomligt liknar dessa figurer, har jag ännu ej sett; men riksmuseum eger ett par fran Gotland, hvaraf ätminstone det ena bör kunna hän- föras dit, alldenstund det blott har fyra smala streck qvar af bak- vingarnes gulaktiga grundfarg. eco. GRÄSMASKEN NÄGRA ORD MED ANLEDNING AF DENNA SKADEINSEKTS UPPTRÄDANDE I NORRLAND 1883 AF AUG. EMIL HOLMGREN. De ofta efter längre mellantider äterkommande gräsmask- härjningarna 1 Norrland äro företeelser, som framkallat mycken oro hos befolkningen i de orter, hvilka varit hemsökta af detta onda, och i sina följder hafva också dessa härjningar städse visat sig af en sådan beskaffenhet, att den enskilde jordbrukaren, som i betydligare mån drabbats deraf icke utan skäl kunnat hysa far- håga för, att derigenom mista ett af sina vigtigaste lifsvilkor, vin- terföda åt sina kreatur. Det ligger följaktligen i sakens natur, att man velat icke allenast utforska den egentliga grundorsaken till ifrågavarande kalamiteter, utan äfven finna medel att före- komma dem för framtiden. I intetdera afseendet har man dock kommit på det klara, utan blott till mer eller mindre sannolika förmodanden, Det är också gifvet att lösningen af dessa frågor icke skulle vinnas på den väg man beträdde' eller på gissningar- nes område, då nämligen dermed äro förknippade så många olika förhållanden, att måhända endast den vetenskapliga forskningen kan utreda och nöjaktigt förklara dem. Sedan det kommit till Kongl. Landtbruks-Akademiens kän- nedom, att en omfattande gräsmaskhärjning i början af sommaren pågick i Vesterbottens och Norrbottens lan, erflöll jag förvait- ningskomiténs förständigande att begifva mig till ort och ställe, för att följa härjningens gång, utreda gräsmaskens tillförne min- dre fullständigt kända naturalhistoria, och på grund af denna 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. utredning draga sädana slutsatser, hvilka kunde varda till gagn för landtbruket; samt för öfrigt lemna rad och upplysningar an- gaende de hittills pröfvade utrotningsmedlen för gräsmasken. Emellertid kom underrättelsen om den ifrägavarande gräsmask- härjningen sa sent till Kongl. Landtbruks-Akademien, att min afresa frän Stockholm anträddes först den 22 juni, i följd hvaraf jag beslöt att ställa kosan till Norrbotten i stället för till Vester- botten, emedan gräsmasken i detta senare landskap redan för- svunnit, d. v. s. gömt sig undan för att Ofverga till puppa. Det var nämligen af ganska stor vigt för mig att i och för fullgöran- det af mitt uppdrag fä följa insektens utveckling ända frän larv- tiden. Detta lyckades mig ocksä, ehuru äfven i Norrbotten allra största delen af de härjande larverna, vid min ankomst dit den 25 juni, undergätt förpuppning. Ehuru denna min redogörelse är i nära Ofverensstimmelse med den ärsberättelse, som jag förra äret afgaf till Kongl. Landtbruks-Akademien beträffande gräs- maskens uppträdande i Norrland, har jag dock här sökt meddela denna skadeinsekts naturalhistoria i sådan form, att den bor kunna tjäna som ledning äfven för den uti Insektläran eller En- tomologien mindre hemmastadde. Innan jag Ofvergar till redogörelse för gräsmaskens natural- historia vill jag i korthet nämna nägot beträffande ifrägavarande skadeinsekts utseende under hans olika utvecklingstillständ. Jag gör detta hufvudsakligen äfven derför, att knappast nägon af de landtbrukare eller öfriga personer, med hvilka jag under mitt vi- stande i Norrland kom i beröring, kunde riktigt skilja gräsmasken fran andra allmänt forekommande, men för kulturväxterna helt lik- giltiga insekter, fastän de mycket intresserade sig för att kunna det. Grasmasken eller Gräsflyet, Charæas graminis Liv. Fjärilen (»gräsflyet»). Brunaktigt gulgrå; framvingarne med trenne ljusa fläckar, af hvilka den yttre sammanhänger med en hvit, tva- eller treuddig dylik; närmare utkanten ett ljusare tvär- band, hvilket utät begränsas af en rad mörkare eller svarta, tre- sidiga fläckar; bakvingarne mot utkanten svartaktiga. — Fram- Beer. HOLMGREN: GRASMASKEN I NORRLAND 1883. 153 vingarnes längd 10—15 m.m. Hanens bakkropp tämligen spens- lig och försedd med en yfvig tofs i spetsen samt med smärre dylika på sidorna; honans tjock och tillspetsad. ’ Larven (»gräsmasken): På Ofre sidan mer eller mindre mörk, svartbrun eller ljusbrun, tecknad med 7 gulaktiga, långslöpande linier, under blekare; hufvudet rödgult eller brungult och mörk- fläckigt. Fötterna 16. — Längd omkring 50 m.m. Puppan. Något glänsande, svartbrun eller rödbrun; sista bakkroppsringen utlöpande i en fin, tvådelad spets. Närmare beskrifning pa Gräsmasken, Fjärilen. Liksom det öfriga af kroppen är halskragen gulaktigt grå, men framtill något ljusare, och försedd någon gång med en mörkare linie långs bakre kanten. Framvingarnes grundfärg öfvergår vanligen uti brunaktigt eller violett vid fram- och utkanten. Oftast äro de inre två tredjedelarna mör- kare, någon gång svarta, med undantag af främre och bakre kanterna samt teckningarna. Af den regelmässiga nattfjärilsteckningen återfinnas blott de tre fläckarna, nämligen de båda innersta, af hvilka den främre (den runda) är minst, och den bakre (tappfläcken) störst, samt lång och smal. Den först- nämde, belägen nära vingens framkant, är någon gång aflång och mera sällan utdragen inåt uti en lång och smal spets; tappfläcken börjar helt nära ving- roten och sträcker sig lika långt utåt som den runda fläcken. Den yttre eller njurfläcken har ett mörkare streck i midten och är i bakre kanten förenad med en hvit eller gulaktigt hvit fläck, hvilken vanligen bildar ett spetsigt utsprång inåt eller fortsätter som ett smalt streck, samt derjämte tvänne korta, skarpa spetsar utåt. Tappfläcken begränsas baktill af ett mörkt eller svart streck, hvilket sträcker sig till det ljusare, lindrigt bågböjda tvärbandet. Detta tvär- band är beläget midt emellan njurfläcken och utkanten samt har sin yttre gräns starkt tandad i följd af de der befintliga, trekantiga, svarta fläckarna; emellan dessa fläckar och utkanten är vingens färg ofta tämligen mörk. Bakvingarne äro vid roten mer eller mindre ljust gulgrå, mot utkanten öfvergående i mörkt eller svart. På undersidan äro alla vingarne gulgråaktiga med små, svartaktiga fäckar i midten; vid framkanten merändels rödbrunaktiga, vid utkanten bredt mörkgrå med ljusa ribbor. Vingfransarna äro blekt grågulaktiga och delade genom en mörk linie. Hanen är vanligen mindre än honan. Fjärilen varierar i hög grad, och i anseende till teckningarna äro många afvikande former beskrifna. Dessutom kan grundfärgen vara olika, såsom brun, rödbrun, gulaktigt brungrå o. s. v. Stundom äro teckningarna mer eller min- dre liksom utplånade. Larven. Hufvudet, som hålles framsträckt, är till formen rundaktigt, till grundfärgen rödgult eller brungult med mörka käkar och ofvan på hvar- dera sidan tecknadt med en större, nätlikt delad, brun eller svartbrun fläck; 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. längs midten löper en fin, intryckt linie, som framtill delar sig gaffelformigt och vanligen sluter inom gaffeln en mörkare flick; på sidorna framtill sta sma svarta punkter, af hvilka några äro biögon. Första kroppsringen är, liksom hufvudet, tämligen slät, glatt och glänsande. De öfriga ringarna äro äfven glatta, men på tvären skrynkliga, utom den sista, som i den afrundade spets- halfvan har en mera slät yta. Pä alla ringarna, utom pä den 2:dra och 3:dje, utmynna pä hvardera sidan ett större andhäl. Fötterna äro 16; af dessa sitta 6 framtill, nämligen ett par pa hvardera af ı:sta, 2:dra och tredje ringen, och äro i spetsen försedda med en klo; 8 pä buken, nämligen ett par pa hvardera af 6:te, 7:de, 8:de, 9:de ringen; samt 2 pa sista ringen. Kroppen är till färgen pa undra sidan blekt gulaktig; pa öfra sidan mer eller mindre mörk, svartbrun eller ljusbrun, stundom dragande ät grönt, alltid tecknad med 7, ofta ganska tydliga, längslöpande, bleka eller gulaktiga linier, af hvilka ı sträcker sig utefter ryggens midt och 3 utefter hvardera sidan. Af dessa senare linier är den mellersta smalast, den nedersta bredast. För öfrigt finnas nägra svarta fläckar pä fötterna och pä sista kroppsringens ändhälft. Dessutom fram- skjuta här och der pä kroppen nägra mycket fina, gula här. — Kroppslängden är något olika, men vanligen hos en fullvuxen larv omkring 30 m.m. Puppan. Denna är i de flesta fall mörkbrun eller svartbrun, stundom dragande åt rödt eller, såsom nybildad, gulaktig. På ytan är hon tämligen glänsande, men fint skrynklig eller knottrig, utom på den sista kroppsringen, som inåt är glatt. Denna ring utlöper spetsigt och ändas med tvänne nära intill hvarandra stående, sylformiga utsprång. Gräsflvet tillhör nattfjärilarnas grupp. Liksom alla andra fjärilar måste äfven han under sin utvecklingstid genomgå flera fullständiga förvandlingar, under hvilka han visar sig helt olika, såväl till utseende som lefnadssätt. Sålunda se vi, att den ur ägget kläckta larven (»gräsmasken»), som har starka käkar, fros- sar på gräs, men när han förvandlat sig till puppa, är alldeles ur stånd satt att kunna tillegna sig någon föda. Derefter, eller när puppan mognat och han blifvit en bevingad fjäril, är hans mun omdanad till ett sugrör, i följd hvaraf han då icke kan förtära någon annan föda än sådan, som befinner sig i flytande form. Derför kryper nattflyet såsom larv på marken och 1 grä- set, men flyger och surrar ofta omkring blommorna såsom fjäril. Larverna, som visa sig tidigt på våren, hafva öfvervintrat, vanligen såsom halfvuxna, men äfven ofta mer eller mindre ut- vecklade. Dessutom saknar jag icke anledning till den förmodan, att äfven äggen efter höstafveln öfvervintra och kläckas först på HOLMGREN: GRASMASKEN I NORRLAND 1883. 155 vären, ty i annat fall kan det näppeligen förklaras, att helt sma larver gruppvis förekommo pa valler och lindor ännu vid mid- sommartiden. Detta var nämligen fallet på några mindre om- råden i granskapet af Piteå och kan omöjligen betraktas endast såsom undantagsfall, då likartade förhållanden varseblifvits hos flera andra insekter. Emellertid ingå larverna vid sin fjärde hud- ömsning i pupptillståndet, som fortvarar i tre till fyra veckor, hvarefter fjärilarna framkomma. På larvernas olika utveckling eller vuxenhet om våren beror derför fjärilarnas tidigare eller se- nare framkomst under sommarens lopp. Vid Piteå flögo fjärilar, ehurn enstaka, redan de första dagarna af juli, men deras antal ökades sedan oupphörligt under loppet af samma månad, och derefter visade de sig, fastän i småningom aftagande mängd, un- der hela augusti, såväl i Piteå- som i Skellefteä-trakten. Man har uppgifvit, att fjärilarna skulle flyga endast om aftnarna och nät- terna och det var nog förhållandet i de trakter, som af mig be- söktes, att enszaka individer pa dessa tider af dygnet flögo om- kring, men den egentliga s. k. fjärilsvärmningen försiggick om morgnarna i vanliga fallet från kl. 3—8, då det sannolikt var den starka solvärmen vid åttatiden, som kom dem att gömma sig undan. Enstaka individer sågos dock flyga hela dagarna. Under svärmningen försiggick parningen, och äggen utveck- lade sig hos de befruktade honorna ganska fort, hvilket antyddes af de starkt ansvälda bakkropparna. Vid undersökning af ägg- stockarna fann jag ej fullt så många ägg som åtskilliga författare uppgifvit, nämligen 200, utan i medeltal endast 184. Detta är likväl ett tillräckligt stort antal, för att man skall kunna fatta or- saken till denna skadeinsekts utomordentliga förmåga att öka sig. I juli och augusti lägger honan sina ägg på gräsbundna ställen och anbringar dem gruppvis nedtill vid grässtråna eiler bladsidorna, och två till tre veckor derefter framkomma larverna. Dessa hålla sig tillsammans bland mossan och gräset, och man ser icke ofta till dem om hösten, så vida man ej särskildt bemödar sig om att söka dem. Någon i ögonen fallande skada anställa de icke heller då, fastän de redan om hösten kunna växa ut till den storlek, som jag redan omtalat. Det är först om våren och i början af sommaren året derpå, som de anställa sina ofta oro- väckande härjningar. 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Ehuru vi icke alltid kunna fatta naturens mening, dä hon later stora skaror af insekter uppträda och anställa förödelse pa växterna, tyckes det likväl understundom som om dessa egen- domliga företeelser skulle vara framkallade, för att i sitt förra skick äterställa de rubbade förhällanden, till hvilka vi själfva gif- vit upphof. Da vi ingripa i naturen för att skaffa oss fördelar, sker detta icke sällan valdsamt och hänsynslöst, men »allt valde, som icke tillika är vård, är våld och verkar förstörande». Der- för se vi också vid mångfaldiga tillfällen huru ett vårdslöst hand- hafvande af de rika skatter, hvilka naturen gifvit oss, leder till förintelse, så framt vi icke just i naturen själf funne den vär- dande hand, som trädde emellan. Vi kunna dock, såsom sagdt är, icke alltid fatta de utvägar naturen väljer för vinnandet af dessa sina syftemål, utan tycka derför ofta att hon hårdt pröfvar oss, fastän mången gång i hennes skenbara öga ligger idel väl- signelse. Den stora gräsmaskhärjningen, hvilken sistlidne sommar (1883) hemsökte Norrland, kan i flera hänseenden gälla som ett bevis härför. Att denna härjning framkallats af ett origtigt skö- tande af gräslindorna eller vallarna torde nämligen ingen kunna förneka. Men skulle nu, kanske någon frågar, denna härjning vara blott ett skenbart ondt, som är öfvergående och i sina följ- der innebär välsignelse? För den, hvilken närmare begrundar saken, torde det vara svårt att frigöra sig från en sådan öfver- tygelse. Om man nämligen tager i betraktande den tidslängd, ofta 10—20 år, som vallarna oupphörligt burit gräs, utan att något gödningsmedel kommit dem till del, så är väl detta att anse såsom ett brukningssätt, hvilket är stridande mot de regler, som man i allmänhet uppställt för jordbrukets skötsel och vård, och hvilket derför också ovilkorligen måste leda till en sådan försämring af jorden, att slutligen en förintelse af näringen å den samma deraf bör blifva en följd. Här var således för handen ett tillstånd i växtlighetsförhällandet, som gränsade till det natur- vidriga, och hvilket derför manade till lifaktighet de krafter, na- turen hade att förfoga öfver. Här behöfdes en snar förintelse af ett gammalt slägte för att gifva plats och näring för ett nytt, d. v. s. här var en lämplig tummelplats för en omfattande in- sektshärjning, och gräsmasken blef på grund af sina egenskaper HOLMGREN: GRÄSMASKEN I NORRLAND 1883. 157 den mest passande af alla insektsarter, för att verkställa detta, om jag så far säga, naturens kulturarbete. Man ma dock för ingen del, såsom den mindre kunnige, tro att naturen för vin- nandet af detta sitt syfte har lätit gräsmaskarna regna ned fran himlen, ditföras fran andra trakter, eller liksom genom ett troll- slag uppstå ur jordens- sköte, nej, de framkallades utan tvifvel genom en lang och smäningom skeende förberedelse. Det vanliga förloppet af en insektharjning är nämligen 3 ar. Första året märkes föga någon ökning i larvernas antal; andra året pläga de vanligen visa sig i sådan mängd, att de väcka uppmärksamhet, ehuru deras åverkningar ännu äro mindre afsevärda; det tredje året deremot infaller den egentliga härjnin- gen, då de i händelse väderleken — såsom sistlidne sommar var fallet — är gynsam, uppträda i oerhörd myckenhet och anställa omfattande ödeläggelser på de växter, af hvilka de hemta sin näring. Taga vi nu hänsyn till gräsmasken, så finna vi, att han i tredje året uppäter snart sagdt allt gräs — med undantag af timotej — på gamla lindor eller vallar, men skonar de yngre, eller sådana vallar der gräset besitter full växtkraft eller frodig- het. Jag har sett unga lindor med frodig gräsväxt ligga emellan gamla, hvarvid de senare blefvo fullständigt kalätna af gräs- masken, då deremot de förra lemnades nära nog orörda. Jag vill här uppräkna de vigtigaste grässlagen, som växa på de norrländska lindorna och vallarna: Allmän Hven — Agrostis vulgaris. Tuftätel — Aira cæspitosa. Krustätel — Aira flexuosa. Angsgrüe — Poa pratensis. Betesgröe — Poa trivialis. Hovitgrée — Poa annua. Angssvingel — Festuca elatior.” Rödsvingel — Festuca rubra. Angskafle — Alopecurus pratensis. Karrkafle — Alopecurus geniculatus. Timotej — Phleum pratense. Fjellkampe — Phleum alpinum. Quickrot -— Triticum repens. 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Alla dessa grässlag, med undantag af timotej, ätas af gräs- masken. Pä vallar och lindor finnas, utom gräs, äfven en mängd andra växter. Af dessa ater gräsmasken zcke följande: Ärtväxierna inbegripet klöfver — Papilionaceæ. Höskallra — Rhinanthus. Mjödört, Elggräs — Spirea. Solöga — Ranunculus. Klofibla — Crepis. Parasollväxter — Umbelliferæ. Ögentröst — Euphrasia. Rilleka — Achillea. Höstfilla — Leontodon autumnalis. Prestkrage — Chrysanthemum, Guldris — Solidago. Baldursbrd — Matricaria inodora. Grado — Artemisia vulgaris. Martäg — Polygonum viviparum. Kräkklöfvr — Comarum palustre, som växer på fuktigare ställen och a mera sidländta lindor. Vid ett närmare aktgifvande härpå kunde jag ej undgå att draga följande slutsatser, pa hvilka jag vill fasta uppmärksamhet. Da nämligen, säsom jag förut omnämt, gräsmasken under sina olika utvecklingstillständ är helt olika organiserad, sä mäste han äfven, säsom jag ocksä förut omtalat, i sitt larvtillstand lefva pa annat sätt än såsom fullt utbildade, d. v. s. fjäril. Derför kan man säga, att det måste vara nödvändigt för larverna att till sin föda icke begagna sådana växter, hvilka genom sina saftafsön- dringar kunde tjäna dem till näring, sedan de blifvit fjärilar. De uppräknade växterna äro just sådana. Om man således tager i betraktande, att larven zcke förtär klöfver, och att /#mofej, sannolikt för sin fasthet, icke lämpar sig för hans tuggverktyg, så se vi att dessa foderväxter, som nedåt landet anses så förträffliga, äfven mera allmänt borde odlas i Norrland. Äfvensä vicker och andra balgväxter. Jag har förut antydt, att en insektshärjning sådan som gräs- inaskens i sina följder kunde blifva till gagn för jordbruket. Härmed åsyftar jag icke blott den omständigheten, att gräs- masken lemnar tillbaka åt det jordstycke han sköflar en viss _ HOLMGREN: GRÄSMASKEN I NORRLAND 1883. 159 gödning genom sina exkrementer, utan äfven gifver at den upp- märksamme jordbrukaren en ganska tydlig fingervisning att franga ett föräldradt brukningssätt och att at jordens skötsel egna större omsorg, än hvad hittills varit fallet. Hvad det förra angar, eller öfvergödningen efter gräsmaskhärjningen, sa har. det mängenstä- des visat sig, att de gamla lindor och vallar, hvilka varit hem- sökta eller rent af ödelagda af gräsmasken, ett följande är, lik- som föryngrade, burit god skörd. Hvad ater det senare vidkommer, sa är det tydligt att, om man icke förbiser gräsmasken utan noggrant följer gängen af hans utveckling, man i god tid kan komma under fund med, när en linda eller vall uppnätt en sädan älder, att den bör under- kastas ett annat behandlingssätt. Mången har förundrat sig öfver icke blott gräsmaskens plöt- sliga uppträdande det ena året, utan äfven öfver hans lika plöt- sliga försvinnande det andra. Detta har emellertid sin naturliga orsak, som jag nu till sist i korthet vill vidröra. Oaktadt den ganska betydliga minskning i gräsmaskarnas antal, som man under deras härjningstid kan åstadkomma genom de gamla, kända utrotningsmedlen, och oafsedt den minskning, som åtskilliga insektätande foglar förorsaka, så anser jag för min del att detta egentligen, i det stora hela taget, ingenting betyder i jämförelse med det kraftiga inflytande som en del parasitsteklar' ! Parasitsteklar äro ett slags insekter, hvilka tillhöra samma ordning som myror och getingar, och många ibland dem pläga äfven i dagligt tal kallas getingar eller flygmyror. De hafva i naturens hushållning en mycket stor be- tydelse derigenom, att de uteslutande lefva på andra insekters bekostnad, och det är dessa parasitsteklar, som man har att tacka för att en mängd skade- insekter, hvilka uppträda i stor myckenhet, efter en viss tid åter försvinna eller att de under vanliga förhållanden hållas inom tillbörliga gränser. Om vi nu vilja taga gräsflyets larv — gräsmasken — till exempel, så se vi af det förut sagda, att han bland andra insekter har flera fiender och att de vigtigaste af dessa tillhöra parasitsteklarnas grupp. Honorna till dessa steklar sticka gräs- maskarna och införa i såret ett ägg, ur hvilket kort derefter en larv utvecklar sig. Denna larv lefver sedermera inuti gräsmaskens kropp samt följer med honom äfven sedan han förpuppat sig; men då äter han upp honom helt och hållet och begagnar hans puppskal såsom hus åt sig. Derför händer det att, Entomol, Tidskr. Årg. 5, H. 3 (1884). FI 160 ENTOMOLOGISK ‘TIDSKRIFT 1884. uti ifrågavarande hänseende utôfva. Jag har under mitt vistande i Norrland lyckats upptäcka fyra slag af sådana parasitteklar, hvilka lefva på gräsmaskens bekostnad, och jag är öfvertygad om, att man kan tillskrifva dessa steklars verksamhet orsaken till gräsmaskens plötsliga försvinnande i fjärde året efter hans första uppträdande. Som tillägg till ofvan stående uppsats om Gräsmasken af lektor HOLMGREN har Hr Sven LAMPA bifogat följande närmare beskrifningar på de olika former under hvilka gräsflyet hos oss uppträder: Fjärilarne varierar 1 hög grad både till storlek och färg. Ehuru inga bestämda gränser kunna uppdragas mellan de olika färgvarieteterna, så torde de dock kunna indelas uti tvänne grup- per nämligen: 1... ‘Graminis, Lin. S. N..X, 506; Esper III, 68, ı. Fram- vingarnes grundfärg brunaktigt gulgrä. om man insamlar gräsmaskpuppor, i afsigt att fa fjärilarna framkläckta ur de samma, man i stället fär endast parasitsteklar. I det följande har jag gjort en kort häntydning om gräsmaskens .minsk- ning genom de fran lang tid tillbaka kända och numera allmänt begagnade utrotningsmedlen för gräsmasken. Dessa utgöras antingen af gräfda diken eller af djupa plogfäror. I bäda fallen plägar man pä vissa afständ i deras botten anbringa en med lodräta och släta väggar försedd grop. Meningen med dessa gropar är dels att hindra gräsmaskarna att fortsätta sin färd, dels att deruti fanga dem, emedan de hafva svärt att taga sig upp, sedan de fallit deruti. Till och med vid mindre landtgärdar längt upp emot Lapplandsgränsen hade man användt dylika fängstdiken; men i följd af larvernas ofantliga talrikhet voro dock icke dessa diken tillfyllestgörande. Ett annat utrotningsmedel bestär deruti, att man med en vält kör öfver lindorna, dä de gräsmaskar, som träffas af välten, krossas. Men en vanlig vält eller en sädan, som begagnas vid jordbruket, är icke rätt ändamälsenlig, emedan densamma i följd af markens ojämnheter icke kan utöfva fullständig verkan, utan bör en vält för i fräga varande fall konstrueras sälunda, att den kommer att bestä af flera grofva skifvor eller rullar, som höja och sänka sig i män af omständigheterna. Jag säg äfven i Norrland att man icke utan fram- gäng vidtog den utvägen att afslä gräset pä de lindor, ä hvilka man hade an- ledning befara gräsmaskens härjning. Den andra grässkörden gaf derefter icke sällan ett tillfredsställande utbyte. Dock det gifves intet bättre och mera till- forlitligt medel att förekomma gräsmaskhärjningar, in att man pa ett mera tidsenligt sätt sköter sina lindor och vallar. HOLMGREN: GRASMASKEN I NORRLAND 1883. 161 2. v. Brunnea; framvingarnes grundfärg rödbrun. Gra- minis Hp. 480—1;,Bd. Pl. 74, f. 5. Hvad framvingarnes teckningar angår, så äro äfven dessa underkastade måndfaldiga variationer. Bland de många exemplar, Lektor HOLMGREN insamlat, äro nedanstående afvikande former de anmärkningsvärdaste. ab. (et. var.?) Zricuspis Esp. III, 68, 2—3; (HÖBNERS fig. 143 afviker föga från hufvudformen). Framvingarne hafva inga andra teckningar än de tre vanliga fläckarne, samt den hvita, tandade, som sammanhänger med njurfläckens bekre kant. Synes oftare förekomma 1 våra nordliga landskap. ab. Albipungtata; framvingarne rödbruna, med svartaktiga ribbor samt en hvit punkt i njurfläckens bakkant, ©. Sällsynt. ab. Albineura BD. Ic. 74, 4. - Liknar hufvudformen, men cellerna äro svarta uti framvingarnes basal- och mellanfält, samt nära utkanten. ee u HX — ZEUZERA PYRINA L.125 Ao Siete, Denna vackra spinnare, hörande till gruppen Cosszid@ H. S., angifves redan af LINNÉ såsom svensk, men dess tillvaro såsom medlem af den svenska insektfaunan ansågs ganska tvifvelaktig,' tills densamma träffades 1848 vid Trolle-Ljungby i Skåne, der äfven sedermera ett och annat exemplar blifvit tillvarataget. Ännu 1869, då första häftet af WALLENGRENS beskrifning öfver Spin- narne utkom, var nämda fyndort den dittills enda kända. Seder- mera har Lektor THEDENIUS erhållit ett exemplar från Lidingön, och den 23 juli d. a. under en regnig dag fann stud. JoHN WESTERLUND 2 exemplar af denna sällsynta fjäril, hane och hona, sittande a ett grässtrå i trädgården vid undertecknads sommar- ställe Östra Stäket å Wermdön. Y STAUDINGER sätter i sin Catal. Lepid.? för Suecia. Oskar Th. Sandahl. 4 ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN FRAN SOCIETAS’ PRO FAUNA ET FLORA FENNICA SAMMAN- TRÄDEN ÄREN 1882 och 1883 AF ©. M. REUTER.! Allmänt entomologiskt. Referenten redogjorde den 4 febr. 1882 för en den 15 januari företagen exkursion till en öfversvämmad ang 1 Kyrk- slätt vid en temperatur af + 2°, hvarvid ett stort antal insekter iakttagits, ofta ända till 300 individer pa en areal af ej mer än 6 qv. t, mestadels staphylinider, podurider och små spindlar. Bland andra omnämdes Doreaphilus henningianus SAHLB. och Degeeria (rättare Æntomobrya) lanuginosa Nic., en podurid, som ref. äfven tagit pa Dalarö vid Stockholm, men som icke finnes upp- tagen i prof. TULLBERGS arbete öfver Sveriges Podurider. (Se härom vidare referentens uppsats i Medd. af Soc. F. Fl. Fenn. END, 72): Ur hr R. Envaros till Sällskapet inlemnade reseberättelse öfver en pa dettas bekostnad sommaren 1883 företagen zoolo- gisk resa till nordvestra delen af Ryska Lappmarken ma följande fynd af sällsynta insekter anföras: I granskog vid Kuntijoki by i början af Jum: Zrebia Embla, | Argvnnis Aphirape, Elater castaneus, Pelophila borealis flygande 1 stora skaror vid solnedgången, samt Zilora ferruginea. Vid Mos- sala by voro stenarne pä stranden formligen betäckta af Zla- ler costalis, som troligen råkat ut för öfversvämning. Vid Kanta- ! Se Entom. Tidskr. Ärg. ge. | 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. laks togos den 12 och 13 juni Argyanıs Freja och Frigga talrikt samt på stranden af floden Niva Bembidium prasinum. Från 14 till 17 Juni besöktes Sassheika vid Imandra sjö och togos under en utflygt till ett mindre fjäll Zriglenus viltiger, Gaurodytes Mimmi och Zlybius aenescens samt bland Carex vesicaria på stranden af floden Niva Hydroporus septentrionis 1 mängd. Den 18—20 juni bestegs fjället Dschyn och insamlades dervid de nyfinska Dom- bus nivalıs och Chionobus Bore, Aygande på Rubus chamaemorus, vidare Argynnis polaris, Freja, Frigga, Erebia Disa, Manto, Anartha melaleuca och cordigera och af skalbaggar Amara alpina och Neödria Gyllenhali var. hyperborea, Den 21—24 juni äter besöktes Chibinä fjäll, dervid togos Cryplohypnus hyperboreus samt vid stranden af en bäck vid fjällets fot Bembidrum prasinum och Fellmanni. Den 29 togs vid Kola-floden i stor mängd CAaeto- _ pleryx Sahlbergi samt två mil söder om Kola stad vid floden af samma namn Argynnis Thore och Pales. I trakterna rundt kring Kola stad samlades: Amara Quenselii, nigricornis, famelica, tor- rida, praetermissa, Cymindis basalts, Bradycellus Deutschii och pubescens, Elater costalis, Cryptohypnus rivularius och riparius, Fgialia sabuleti, Mycetoporus boreellus, m. fl. Kring Nuortijaur ater togos Srex juvencus i stor mängd pa gran, Zepfura smarag- dula pa Epilobium angustifolium, samt Boreaphilus henningianus ; pa Tuatasch fjäll Nedria nivalis och Bembidium prasinum. Vid stränderna af Nuortijoki insamlades efter den 19 augusti den sällsynta phryganiden Chaetopteryx obscurata och togs ett exem- plar af Olrsthaerus megacephalus. Den ı:sta september uppnåddes pa ätervägen Kemi träsk, der exkursionen afslutades. Hymenoptera. Herr J. SAHLBERG förevisade den 4 Mars 1882 exemplar jämte bo af ett tapetserare-bi, Megachile curvicrus THoms., funna i Jaakimvaara socken. Boet anträffades 1 en upprät björkstubbe invid kanten af ett äkerfält och utgjordes af länga, smala, cylin- driska, 1 vedens inre utgräfda gångar, i hvilka kokongerna voro radade tätt efter hvarandra. Dessa voro förfärdigade af björklöf och liknade mycket dem af M. Willoughbyella, men voro något mindre. REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 165 Referenten omnämde att han i södra Finland funnit föl- jande »9 species Tenthredinider, hvilka icke upptagits af THom- son i hans Hymenoptera Scandinaviæ, näml. tre nya arter, som nu blifvit beskrifna af hr ANDRE i Spec. d. Hymen. d’Europe: Nematus fennicus ANDRE (Abo), Dolerus fennicus ANDRE och Phylloecus eburneus ANDRE (båda fran Pargas) samt vidare: Ayl- otoma metallica KLUG (Pargas; England, Frankrike, Tyskland), Nematus latipes Vinn. (Kökar på Öland; England, Frankrike, Tyskland, Holland), N. dispar Zapp. (Pargas; Preussen), N. Ay- poxanthus Först. (Pargas; Frankrike, Tyskland), N. perspieillaris Harr. (Vänö i Kimito; Frankrike), Dolerus mutilatus KLUG, leu- copterus ZADD., brevis ZADD., fumosus ZADD. och ravus ZADD. (Pargas; Tyskland), D. asper Zapp. (Kyrkslätt; Tyskland), D/en- nocampa monticola HART. (Pargas; mellersta Europa), B/. nana Kruc (Pargas; England, Frankrike, Tyskland, Ryssland), Erio- campa repanda Kıuc (Vänö i Kimito; Tyskland), Zenthredo Lach- Jani CAMER. (Pargas; England, Schweiz, Tyskland) samt slutligen Cephus pumilus Mocs. (Pargas; Ungarn). Herr SAHLBERG förevisade den 4 nov. 1882 två för Fin- land nya bi-arter, nämligen Megilla 4-maculata Panz., tagen i Karislojo, lefvande kolonivis i rappningen i en mot söder lig- gande byggnadsstenfot, samt dess parasit-bi, Coelioxys hebe- scens NYL. Herr SAHLBERG fäste den 7 april 1883 uppmärksamheten vid en för finska faunan ny humla, Bombus nivalis ZETT., funnen af hr R. Envatp i Kuolajärvi, äfvensom vid en förut hos oss icke anträffad silfvermundstekel, Crabro rubicola LEON DUF., tagen af hr GÜNTHER nära Petrosawodsk i en af stekeln gjord urholk- ning i stjälken af en Synantheré, dit honan till föda för larverna fört några flugor, nästan lika stora som hon själf, näml. Henops marginatus MEIG. och Aricia innocua ZETT. Detta torde vara det första kända exemplet på Crabronider, byggande i enåriga växtstammar. Coleoptera. Herr J. SAHLBERG förevisade den 4 febr. 1882 två skal- baggar, hvilka ursprungligen beskrifvits från Finland, men seder- mera förgäfves eftersökts, näml. Hapalus bimaculatus L. och Cly- 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. lus pantherinus SAVEN. (= Moei Tuoms.). De hade nu blifvit funna af stud. K. EHNBERG, den förra vid St. Michel, den senare i Taipalsaari socken. Hapalus bimaculatus hade af LINNÉ och DE GEER upptagits säsom funnen af UppMAN i Upland, men dä den icke pa 1'/, sekel återfunnits af senare författare, utmönstrats ur Skandinaviens fauna. Under larvtillståndet lefver den, enligt de slutsatser hr SAHLBERG af hr EHNBERGS uppgifter och iaktta- gelser i andra länder dragit, såsom parasit hos ett bi, Colletes cunicularius L. (Se vidare hr SAHLBERGS uppsats i Medd. Soc. Bo EL. Henn. IX, ps. Be). Herr R. ENvatp inlemnade den 4 april 1882 en berättelse öfver den af honom i egenskap af Societetens stipendiat under föregående sommar företagna samlingsresa till Joensun, Eno, Kontiolaks, Pielis, Nurmis, Kajana och Sotkamo. Bland anmärk- ningsvärda fynd omnämdes: Scofodes annulatus (Joensum), An- chomenus consimilis och Graphoderes verrucifer (Nurmis) samt Ca- lathus nubigena (Wuokotti). Herr J. SAHLBERG förevisade den 13 maj 1882 larver af en Lomechusa-art, dem han 1 början af juli funnit tillsamman med Formica sangvinea i Jaakimvaara socken. Sa snart föredragaren upplyftat den sten, hvarunder myrorna bodde, hade dessa genast skyndat sig att bortföra och undangömma larverna, hvilka vid undersökning befunnos alldeles blinda. Inspärrade i en glasburk med dessa, hade arbetsmyrorna i flere dagar visat dem den öm- maste omvårdnad. Imagines hållas, såsom kändt, af myrorna såsom husdjur, i likhet med bladlössen. De utsvettas nämligen en vätska, som af myrorna med begärlighet uppsuges. (Se vidare härom SAHLBERGS ; uppsats i Medd. Soc. F. Fl. Fenn. IX, p. 89). Härjämte redogjorde hr SAHLBERG i korthet för sina under- sökningar rörande finska 7rzchopterygier. Af denna familj kände han från Finland 34 arter, under det från den Skandinaviska halfön blott 27 blifvit anförda, bland hvilka 10 kända endast från Skåne. Af de ny-skandinaviska voro de flesta kända från Stor- brittanien. Endast tvänne voro der ännu icke funna, nämligen Ptilium Foerster’ MATTH. (Frankrike) och tenella rotundicollis Morscu. (med visshet blott fran Finland). De blinda arterna af genus /#nella hade befunnits vara dimorfa, 1 det enstaka exem- REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 16 7 plar uppträda med bäde ögon och vingar samt mörkare färg, men för öfrigt Ofverensstimma med de vanliga formerna. Slutligen förevisade hr SAHLBERG vid samma tillfälle en för Finland och Skandinaviska halfön ny A/hefa, A. autumnalıs MULS., utmärkt genom en högst egendomlig bygnad af hanens abdomi- nalsegment, och hvilken blifvit funnen i Kangasniemi af herr N. SUNDMAN. Herr SAHLBERG förevisade den 7 oktober 1882 tvä för Fin- land nya Zrichopterygier, funna sedan senaste möte, nämligen Trichopteryx brevipennis Er. (Mejlans under nedfallna löf) och Ptilium caledonicum SHARP (dittills tagna blott pa ett ställe i Skot- land, nu funnen i Karislojo under ek-bark samt i Yläne under bark af björk och asp). Af slägtet Pilum, sådant det numera vanligen begränsas, kände föredragaren 8 arter fran Finland eller dubbelt så manga, som varit kända fran skandinaviska halfön, ett bevis på huru mycket ännu återstod att utforska be- träffande utbredningen af dessa de minsta af alla skalbaggar. Slutligen företeddes två för Finland nya skalbaggar: Bem- bidium vartum OLiv. (Padasjoki, K. EHNBERG) och Gracilia pyg- maea (Helsingfors, L. WASASTJERNA). Den 2 december 1882 meddelade hr SAHLBERG, att han granskat de finska arterna af slägtet Orfhoperus och dervid funnit, att i Finland förekommo, utom de två förut fran Skandinavien kända ©. brunnipes GYLL. och O. picatus MarsH., ytterligare tre species, nämligen ©. prlosiusculus Duv., utbredd öfver större de- len af området, ©. punctulosus REITT., tagen i Yläne och Teisko, samt en art, som föredragaren tagit vid Abo och hvilken han antog vara ©. anxius Muts., ehuru han icke vore fullt säker derpå, då exemplaret var något skadadt. Derjämte anfördes att den S/enuws-art, som af SPARRE-SCHNEI- DER i Tromsö Museums Aarshefter II omnämdes såsom St. bra- chycerus THOMS. n. sp. vore identisk med den i Finland pa le- riga sjöstränder ganska utbredda St. fasciculatus J. SAHLB., en art, som föredragaren funnit äfven i mellersta Norge. Hr SAHLBERG förevisade den 7 april 1883 en dittills obe- skrifven Negasirius, som han kallat N. algıdus, stående närmast N. lenuicornis, men skild fran alla sina samslägtingar genom sin platt-tryckta kropp och korta prothorax med starkt utstäende bak- 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. hörn; arten var anträffad vid Ponoj i Ryska Lappmarken af hr R. ENVALD samt vid Dudinka inom tundra området af nordvestra Sibirien af föredragaren, under smästenar vid stranden af Jenis- sej. (Beskrifven 1 Medd., Soc. F. Fl. Fenn. IX; p. 98). Den 16 maj 1883 framlades af hr SaHLBERG till paseende den för Finland nya buprestiden Agrilus subauralus GEBL., som ännu icke anträffats 1 Skandinavien och nu blifvit funnen af hr Hy. GRÖNRoos 1 Salmıs. Den 3 november anmäldes och företeddes af hr SAHLBERG följande nykomlingar för Finlands fauna: Scleroplerus serratus GERM., en art af ett förut icke i Skandinavien observeradt cur- culionid-slägte, funnen i Karislojo af föredragaren; JZyceloporus nanus GRAY. (Helsingfors) och M. rufescens STEPH. (Viborg, OBERT). Hr SAHLBERG förevisade den 1 dec. 1883 två exemplar af den sällsynta Zrachypachus Zetterstedtd GyıL., det ena fran Pats- joki, det andra förmodligen fran Tammela, hvilka ex. nu vun- nits för finska samlingar, hvarjämte meddelades att samma säll- synta skalbagge år 1874 äfven tagits vid Tammerfors af hr J. FAUST. Lepidoptera. Hr SAHLBERG förevisade den 4 nov. 1882 den för finska samlingen nya jättelika malfjärilen, Scardia polvporia Esp., den största kända tineid, funnen i Kuhmois af hr K. EHNBERG. Densamme företedde den 2 dec. 1882 ett exemplar af den intressanta albinos varieteten af Argynnizs Aphirape, först beskrif- ven af Dr TENGSTRÖM efter en af hr GUNTHER vid Petrosavodsk funnen individ. Det nu förevisade exemplaret hade föredragaren sistlidne sommar tagit pa ett kärr i Sammatti Kapell jämte Ar- gynnis Frigga, A. Freja, Oeneis Jutta, Erebia Embla och andra högnordiska fjärilar. Hr R. ENVALD förevisade den 6 oktober en för finska sam- lingen ny högnordisk dagfjäril, Chzonobas bore Esp., fångad pa toppen af fjället Tschyn vid Imandra, der den besökte blommorna af Rubus chamaemorus. REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 16 9 Neuroptera. Herr J. SAHLBERG förevisade den 4 april 1882 tre för Fin- land nya phryganeider, nämligen Zimnophilus diphyes Mac LACHL. (Waara Gdemark 1 Jaakimvaara socken, förut känd fran Sibiriens tundror), Sienophylax dubius STEPH. (Teisko nära Näsijäwi; Lon- don, Berlin, Moskwa) och Philopotamus montanus DoNnov. (vid forsande aar 1 Jaakimvaara; bergstrakter i n. och mell. Europa). Likasa hade han funnit den för museets samlingar nya af ZET- TERSTEDT fran Muonioniska beskrifna Apatania stigmatella talrik pa klippor och skär 1 Ladoga inom Jaakimvara socken i början af september. Densamme omnämde den 4 nov. 1882 att han i oktober bland mossa i djup granskog vid Hoplax träsk nära Helsingfors funnit den redan af HAGEN från Finland omtalade vinglösa Ao- reus Westwood! HAGEN, som dock icke uppmärksammats af in- -hemska entomologer. Derjämte anfördes att den af hr KILJAN- DER 1 Förteckningen öfver Finlands Neuroptera Planipennia be- skrifna Chrysopa minima af hr R. Mc LACHLAN i London befun- nits identisk med den förut frän södra Ryssland och Samarkand kända Chr. dasyptera Mc LACHL. Den, 3 nov. 1883 förevisade hr SAHLBERG säsom ny för Finlands fauna den förut blott i tva exemplar i Schweiz funna Chaetopteryx obscurata Mc LAcHL., som nu blifvit funnen i So- dankylä af hr N. SUNDMAN och i Nuortijoki af hr R. ENVaLp. Diptera. Bland andra insekter, som lefde parasitiskt i de af bladlusen Schizoneura ulmi Linn. pa blad af Ulmus montana förorsakade deformationerna omnämnde ref. den 4 nov. 1882 äfven den för Finland dittills icke antecknade Zeucopsis annulipes ZETT. Orthoptera. Herr SAHLBERG förevisade den 6 oktober 1883 ett exem- plar af Oedipoda migratoria Linn., taget i Suonenjoki (62° 40’ Ay i 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. n. br.) af lyceist LAITINEN samt långvingade exemplar af Pezo- tettix pedestris SQ och Decticus brachypterus ©, funna 1 Nilsia socken af lyceist LEVANDER. Hemiptera. Referenten anmälde den 4 mars 1882 att han nyligen sett ett exemplar fran Elberswalde i Tyskland (i Berl. Mus.) af Pa- chycoleus rufescens J. SAHLB., beskrifven från Kuusamo lappmark, samt anförde vidare att han ansåg Teratocoris hyperboreus J. SAHLB. icke specifikt skild från 7. wviridis DoucL. et Scorr, äf- vensom Derylus cognatus FIEB. för blott den längvingade formen af 2. minor H. S., hvadan antalet af finska Heteroptera minska- des med tvä arter. Derjämte upplystes att den under namn af Ischnocoris hemipterus SCHILL. 1 finska hemipterförteckningar upp- tagna arten icke vore den rätta under detta namn beskrifna, utan en annan, /. angustulus BOW. (= intermedius Horv.). Ref. redogjorde den 4 april 1882 för sina senaste under- sökningar öfver de europeiska arterna af slägtet Azthocoris och inlemnade en uppsats om dessa till Meddelandena. (Se Medd. Soc. K. El, Fenn.) 18.9278). Ref. föredrog den 7 oktober 1882 om de skandinaviskt fin- ska arterna af slägtet Dicyphus och framhöll särskildt att den art, som pa senare tid införts i var fauna under namn af 2. pallidus H. SCH. icke vore den rätta arten af detta namn, utan D. constrictus Bon, hvilken utan skäl förts såsom synonym un- der denna. Dess näringsplanta var Melandrium pratense. Vidare omnämde ref. att den art, han tidigare beskrifvit från Torneå Lappmark såsom ?sy//a nigrita ZETT., enligt under- sökning af ZETTERSTEDTS typexemplar visat sig vara en frän denna skild art, för hvilken namnet Ps. Palmen föreslagits. Ar- ten förekommer enligt Dr Löw (i Wien) äfven 1 Sibirien. Hr SAHLBERG förevisade exemplar af den fran Finland nya Idiocerus adustus H. ScH., funna af hr H. WASASTJERNA pa Sa- lices 1 Helsinge. Ref. företedde den 4 november missbildningar pä bladen af Ulmus mantana, förorsakade af Schizoneura ulmi Linn. och funna i Pargas socken, samt anmärkte att han säsom insekter, hvilka REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. TER lifnärde sig af dessa bladlöss, antecknat Anfhophagus caraboides, Malthodes biguttulus, larver af Halyzia bipunctata (förpuppade d. 18 juli, utklackta d. 25 och 26 1 samma månad), af Anthocoris gallarum ulmi DE GEER (utvecklade d. 14— 20 juli), Scaeva Ri- dest? och en för Finland icke förr antecknad liten fluga, Zeucopsis annulipes ZETT. (utkläckt d. 17—-2o0 juli). Herr SAHLBERG förevisade den 4 november 1882 en hittills obeskrifven capsid, som han kallat Afractotomus morio och hvilken han funnit sommaren 1881 1 granskog 1 Jaakimvaara socken. (Beskrifven i Meddel. af Soc. F. Fl. Fenn. IX, p. 94). Den 6 oktober 1883 företeddes af hr SAHLBERG en nymf af den förut icke i Finland funna reduviiden Pygolampis bidentata GEOFFR., tagen pa ett odladt kärr i Karislojo socken. Den 3 nov. 1883 anmäldes och förevisades säsom ny för Finland och Skandinavien Poeciloscytus cognatus FIEB., tagen i Helsinge af hr By. WASASTJERNA och förut känd fran östra Eu- ropa och norra Asien ända till Amur. Ref. fôretedde vid samma möte följande nykomlingar till den finska faunan, dem han tagit sistlidne sommar: Tropistethus holosericeus (Ispois vid Abo), Prezostethus sphagnicola n. sp. (Par- gas, beskr. i Ent. Tidskr. 1883, p. 135) och 7770za curvatipen- nis FÖRST. (pa Salix i Pargas, icke heller funnen i Sverige). Vidare meddelade ref. att den art af slägtet Salda (eller rättare Acanthia), hvilken af finska hemipterologer blifvit kallad marginalis och af THOMSON cos/a/is var en fran de äkta margi- nalis FALL. och costalis SAHLB. väl skild art, stående nära den förra, men afvikande genom enfärgadt gula ben, gråhvit och kor- tare pubescens samt något olika teckning. För den finska arten föreslogs namnet fennica. 8 —— TILLKÄNNAGIFVANDEN. De franska résuméerna af artiklarna i detta häfte skola med- delas i nästföljande häfte, och komma hädanefter dylika résu- meer att lemnas endast halfarsvis. Redaktionen. De ledamöter af den Entomologiska Föreningen, hvilka icke erlagt ärsafgiften för löpande eller möjligen äfven föregäende är, torde vänligast tilläta att förfallna ärsafgifter uppbäras genom postförskott, hvilket sätt för uppbörden är för ledamoten nägot billigare än insändandet af ärsafgiften under rekommendation och efter regeln äfven beqvamast. Vördsammast Kassaförvaltaren. gt Pr FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS HEMIPTERA HETEROPTERA AF O. M. REUTER. (Forts. fr. arg. 3, pag. 172.) Fam. VIII. PHYMATIDAR.' Kropp tämligen stor, undertill vinkligt konvex, ofvantill kon- kav, med härdt chitinskelett; pronoti och abdomens kanter skif- likt uppböjda. Hufvud smalt och tämligen längt, med transver- sel midtelfära, i spetsen tväklufvet; rostralskifvor stora. Oceller finnas. Ogon runda, i midten af hufvudets sidor. Rostrum kort, starkt, uppnäende framhôfterna. Antenner fyra-ledade med änd- leden bildande en afläng klubba, som kan döljas i en grop un- der pronoti utvidgade sidokant. Pronotum färadt i midten och med en köl pa ömse sidor om fåran. Elytra mycket smalare än abdomen, clavus kort, membranen vid basen med fyra till fem hufvudnerver, af hvilka ätminstone de inre bilda celler; frän dessa och äfven frän de yttre nerverna utgä mot spetsen talrika paral- lela nerver. Framben korta och ytterst starka, deras lar mycket tjocka och tibierna, som kunna fällkniflikt släs tillbaka mot främre delen af lärens undre rand böjda; alla tarser tvä-ledade. Ab- domen bestäende af sex segment. — Lefva af rof. Ett enda skandinaviskt slägte: ! Da ingen art fran vårt område ännu var känd, när Ofversigten af fa- miljerna trycktes, finnes denna familj icke der upptagen. Entomol, Tidskr. Arg. 5, H. 4 (1884). I2 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. PHYMATA LATR. 1. Ph. crassipes Fagr.: Kastanjebrun, ofvantill mer eller mindre mörk, undertill jämte antenner och ben lergul; pronoti bakhörn tvärhuggna och bildande två hörn, af hvilka det bakre är spetsigare, dorsalkölarna utan taggar; connexivum upprest, mycket bredt, isynnerhet öfver fjärde segmentet, dess yttre rand mycket fint crenulerad, hörnen trubbiga, icke framskjutande, de tre första segmentens yttre kant hvit, svartpunkterad; lär och ti- bier lätt smaknottriga; membran brun. 8 mm. 1. Denna högst intressanta art har sommaren 1884 blifvit fun- nen af J. SAHLBERG i Finlands ostligaste del vid Svir och i Salmis socken. Fam. IX. REDUVIIDAE. Kropp vanligen tämligen stor, mer eller mindre afläng, stun- dom trädformig, med oftast fast chitinskelett. Hufvud horison- telt, mer eller mindre förlängdt mellan antennerna och bakom ögonen oftast halsformigt hopdraget. Oceller finnas oftast, ligga bakom ögonen. Rostrum helt och hållet bägböjdt och derige- nom staende fran hufvudet, oftast kort och starkt. Antenner bestaende af fyra leder eller derjämte nagra sma mellanleder, trad- eller piskformiga, ofta knäböjda. Pronotum framtill af- smalnande med tva mer eller mindre tydliga tvärfäror. Hemi- elytra sammansatta af corium, clavus och membran med tva eller tre basalceller eller med fria nerver, mer eller’ mindre regelbun- det förenade till tva eller tre längsceller. Ben starka, framben vanligen rofben med tjockare lar. Klor utan klodynor. — Lefva uteslutande af rof. Ofversigt af underfamiljerna: I (2). Framhöfter mycket långa, cylindriska, åtminstone fyra gånger sa långa som tjocka, skjutande ut öfver hufvudets spets och insänkta i prosterni framrand. Oceller saknas. Antenner och bakre ben mycket fina och långa, de förra knäböjda. Framben korta, rofben, med tibier kortare än låren. Framtarser tvåledade med två klor. Kropp smal. — Ploeariina. 2 (1). Framhéfter aldrig mer än två eller tre gånger så långa som tjocka, 3 (8). 4 (5). 5 (4). 6 (7). 7 (6). 8 (3). REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 175 icke skjutande ut öfver hufvudets spets, insänkta längt frän prosterni frambrädd. Rostrum tre-ledadt, kort, starkt. Oceller belägna pa en tvärvalk af hjässan. Antenner knäböjda. Arterna ega förmäga att stridulera ge- nom att gnida spetsen af rostrum mot en grop i prosternum. Hemielytra framför den inre cellens inre basaldel försedda med en li- ten fyrkantig cell, som fran sitt spetshörn utsänder tva nerver, hvilka vid basen beröra hvarandra eller mer och mindre längt sammansmälta ; nagon gang förkortade. Klor oftast tandade. — Reduviina. Hemielytra framför membranens inre basaldel utan cell eller med en diskcell, som berör membranens bäda celler. Hemielytra utan diskcell. Pronotum hopsnördt i eller före midten. Scutell spetsigt utdragen. Framhöfter pa yttre sidan convexa. — Acanthaspidina. Hemielytra med en ganska stor diskcell, berörande hela basen af den yttre och inre basaldelen af den inre membrancellen. Hufvud rakt framsträckt. — Stenopodina. Rostrum längre och finare än hos föregäende, fyraledadt, första leden kort, transversel. Oceller icke belägna pa någon tvärvalk. Membran med tre eller nägon gäng fyra längsceller, utsändande talrika nerver mot membranränderna, eller med nerver, oregelbundet förenade till celler. Höfter samstaende. — Nabina. Underfam. Ploeariina STAL. Slägtöfversigt: Pronotum knapt en half gäng längre än bred. Scutell med en hvass tagg, en dylik äfven pa postscutellum. Hemielytra utbildade med stor mem- bran. Hufvud kort, bakom ögonen rundadt tillsvullet med kort, starkt tillsnörd hals. — Lefva af myggor, hvilka de mycket likna. — PLOEARIA. I (2). 24 CD): PLOEARIA Scop., FIEB. Artöfversigt: Antenner och lär brun- och hvitringade med de bruna ringarne myc- ket smalare än de hvita. Connexivum enfärgadt gult. Tredje antenn- leden mer än dubbelt sä lang som fjärde. Scutell-tagg kort, uppböjd. — P. vagabunda Linn. Antenner och lar med de hvita ringarne mycket smalare än de bruna. Connexivum brunt med gula fläckar. Tredje antennleden knapt dub- belt sä läng som fjärde. Scutell-tagg läng, rak, nästan horisontel. — P. culiciformis DE GEER. Pl. vagabunda Linw.: hvitaktigt gul, antenner och ben 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. finhariga, ofvan fläckig och marmorerad med brunt; bröst och abdomen lerfärgade eller bruna. 6'/,—7 mm. 1. Reur., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, 6, p. 65, 1. Far, H. Sv. 163, I (Gerris). Ploearia erratica F. SAHLB., Mon. Geoc. 149, 1. Pl. pilosa SIEBKE, En. Ins. Norv. I, p. 51. Bland multnade blad, pa väggar och plank, trästammar, o. d. På sensommaren isynnerhet pa Abies excelsa. Sverige: Skane—Stockholm; Norge: Christiania, Toien; Finland: Abo —Uleaborg. — Nymfen har alltid långhåriga antenner och ben, likasom stundom äfven imagon (var. pelosa SIGN.). 2. Pl. culiciformis DE Geer: lik föregående, men mindre och kortare, med de bruna teckningarna mycket mer utbredda; corium är nästan helt brunt med de hvita nerverna bildande ett oregelbundet K; membranen i spetsen bredt brun med hvita nerver i det bruna och en glasklar fläck der framför. 4'/,— 42). mm. al, Reut.,. 1. c,.66,' 2. De GEER; Mem. UI, 323, ar, Mes f. 1—8 (Cimex). Gerris erraticus FALL., El Sv. 164, 2. Sällsynt på lokaler, som föreg. Sverige: Skåne, Öland, Östergötland, Upland, Stockholm; Norge: Christiania; Finland: Åbo, Helsingfors. Underfam. Stenopodina STÄL. Slägtöfversigt: Ögon smä, sedda frän sidan runda. Hufvud längt, framtill med en hori- sontel tagg mellan antennerna, bakranden med tvä rakt bakätrigtade trubbiga taggar, undre sidoränderna bakom ögonen med grenade taggar, framom ögonen med sma borstbärande knölar. Rostri första led näende bakom ögonen. An- tenner brutna, fästade nära hufvudspetsen, första leden skjutande !ängt utanför denna, tjock. Kropp aflång, ofvan platt. — PYGOLAMPIS. PYGOLAMPIS GERM. 1. P. bidentata GozrzE: brun eller gråbrun, opak, buk och ben lergula, två ringar på de främre skenbenen, de bakre lårens spets, basen af de bakersta skenbenen och tarserna bruna; pronotum med två baktill divergerande kölar; första antennleden af hufvudets längd. 12—14 mm. |. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 177 Emesa denticollis FALL., H. Sv., 161, 1. Pygolampis bifur- cata REUT., 1. c. GA, x. Sällsynt pä härdvall och i kärr. Sverige: Skäne, Smäland, Öland, Vestergötland, Blekinge; Norge: Modum, GRIMSGAARD; Finland: Nyland i Karisloja, J. SAHLBERG. Underfam. Acanthospidina SräL. Slägtöfversigt: Hemielytra utbildade. Oceller hos bäda könen. Ogon stora, ofvan och under hufvudet närmade hvarandra, stundom nästan vidrörande hvarandra pa hufvudets undre sida. Hals cylindrisk, utstående. Första antennleden öfver- skjutande hufvudspetsen. — OPSICOETUS. OPSICOETUS STÄL. 1. ©. personatus Linn.: brun, glänsande, finharig; huf- vudets och pronoti sidor, antenner och ben med länga fina här; knäna, tibierna mot spetsen och tarserna lergula; membransutu- ren mot spetsen med en hvitaktig strimma, som äfven löper ned längs kanten af yttersta nerven. 16—17 mm. l. Reus, 4. c, 63, 1,6 Linn.,, ‚Fi Sy. 942° (Cemex)... HALL, H. Sv., 156, 1 (Reduvius). | Ganska sällsynt i boningsrum. Sverige: Gotland; Stock- holm; Norge: Töien, Brovold, Sindsen. — Larven betäcker sig med damm och stoft. Underfam. Reduviina STÄL. Slägtöfversigt: ı (2). Mesosterni sidor mot midten af prostethii bakkant försedda med en liten knöl. Pronoti framlob på ömse sidor med två à tre lineära något sneda fåror. Hemielytra ofta förkortade. — CORANUS. 2 (1). Mesosternum utan knöl. Pronoti framlob med en midtelfåra, som dock just före tvärfåran afbrytes och icke når ända fram till denna. — REDUVIUS. CORANUS CURT. 1. C. subapterus DE GEER: svartaktig, gräluden och pu- bescent; en linie vid ögonens inrand och en längs hjässans midt, 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. höftpannornas ränder, en längsköl pa scutellen och fläckar pa connexivum, tibiernas bas och en ring nedom basen samt mer eller mindre tydliga fläckar pa laren lergula; tibier mot spetsen, tar- ser och större delen af antennerna lerbruna; honans buk glansande svart, hanens lergul med svart midtellinie och en rad fläckar pa hvarje sida; andra antennleden litet kortare an tredje. g—r11 mm. |. REUT., LC! 62, 1.) Dr Geer, ‚Mem. LUNS2 SY er ae f. 10 (Cimex). FALL, H. Sv. 157, 3 (Reduvius). F. SAHLEB., Mon. Geoc., 147, 2 (Vabis). Pa torra backar. Sverige: Skane—Upland; Norge: Dovre; Finland: Äland till ryska Karelen, nordligast i Parikkola (61°), enl. SAHLBERG. — Vingarne dro sällan fullt utbildade, vanligen mycket kortare än abdomen, med helt liten glänsande membran, REDUVIUS FABR. 1. R. annulatus Linn.: svart; connexivum med röda fläc- kar; breda ringar pa de främsta och bakersta laren samt alla skenbenen, utom 1 själfva basen, rôda. 12 mm. |. Revr tc) 60! 1" FALL, HY Sv. 167, >) Lanne ee 943 (Cimex). F. Saure, Mon. Geoc. 148, 1 (Harpactor). Tämligen sällsynt, lefver isynnerhet i hasselskogar. Sve- rige: Skäne, Oland, Smäland, Östergötland, Vestergötland, Värm- land; Norge: Christiania; Finland: Äbo-trakten—ryska Kare- len, nordligast i Nurmis (63° 40’). 2. R. iracundus Scor.: röd och svart, varierande till teck- ningen; rostrum svart med första leden röd; antenner svarta; hufvud ofvan svart med gul tvärlinie mellan ocellerna, undertill rödt; pronotum åtminstone med disken och ränderna af bakre loben röda; scutell svart med själfva spetsen gul; corium rödt, membran svart; connexivum rödt och svart, buken svart eller röd med tre rader svarta fläckar; bröstet mer eller mindre svart; ben röda, knäna, tibiernas spets och tarser samt punkter eller ringar på låren svarta. 16 mm. |. REUT LG DI, "2: Högst sällsynt. Funnen blott i Skane vid Häkanryd 1 Ifve- tofta socken af WALLENGREN. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 179 Underfam. Nabina Pur. Slägtöfversigt: 1 (2). Hufvud förlängdt bakom ögonen.' Vingfältet med en lang in i det- samma löpande nerv, s. k. cellhake. — NABIS. 2 (1). Hufvudet alls icke förlängdt bakom de mycket stora, utstäende och släta ögonen.! Vingfaltet utan cellhake. — STÄLIA. NABIS Latr. * Artöfversigt: ft (2). Buken småningom sammanflytande med det uppåt vettande connexi- vum, enfärgad eller i midten mörkare. Lär med bruna ringar. — N. lativentris. 2 (1). Connexivum horisontel, skild från buken genom en djup langsfara ; buken typiskt gul med tre bruna eller svarta längd-streck, af hvilka de på sidorna ofta breda, det mellersta fint eller stundom försvunnet; sällan är buken helt svart. Lär mer eller mindre brun-punkterade, stundom på tvären streckade. 3 (6). Ryggen gul, i midten med tre longitudinela bruna streck, af hvilka det mellersta starkast begränsadt, mörkare. Kropp mycket aflang, synnerligen hos hanen. Första antennleden af hufvudets längd. Fötter långa med framlåren så långa som hufvud och pronotum tillsamman. Hemielytra oftast starkt förkortade, nästan utan membran, blott dub- belt så långa som scutellen, i spetsen tvärt afhuggna. 4 (5). Connexivum mycket smalt, bildande en helt smal rand vid abdomens sidor. Hufvud åtminstone fyra gånger så långt som hjässan mellan ögonen bred. Abdomen äfven hos honan tämligen parallel. — N. lineatus. 5 (4). Connexivum bred, hinnartad, bildande en genomskinande bord vid abdomens sidor. Hufvud tre gånger så långt som hjässan mellan ögonen bred. Abdomen hos hanen parallel, hos honan äggrund med tämligen starkt afrundade sidor. — N. limbatus. 6 (3). Ryggen af abdomen svart, enfärgad eller med två gula longitudinela streck. 7 (8). Ryggen på midten med två gula longitudinela streck. Connexivum gult. Första antennleden kortare än hufvudet. Hemielytra vanligen förkortade, men nående åtminstone till tredje ryggsegmentets bas och försedda med tydlig membran. — N. flavo-marginatus. 8 (7). Ryggen svart, enfärgad, glatt, connexivum gult, sällan brunfläckigt. 1 Härvid medräknas icke den glatta, glänsande hals, som utgör en del af hufvudets insänkning i thorax och som är afskiljd genom tydlig gräns från det öfriga hufvudet. 2 StärL har för detta slägte upptagit namnet Coriscus SCHR., men denna benämning kan ej godkännas, då af de två arter, SCHRANCK beskrifver af detta genus, den ena visserligen är en Nadis, men den andra (dertill den först i ordningen beskrifna) en Alydus! (Se fam. Coreidae). 180 9(10). 10 (9). 11(14). 12(13). 13(12). 14(11). 15(16). 16(15). I. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Första antennleden tydligt kortare än hufvudet. Hemielytra äfven hos de kortvingade ungefär lika länga som abdomen eller blott litet kortare än denna. Två punkter pa membransuturen och en pa corü yttre nerv svarta. Större, mer långsträckt, Hemielytra alltid längre än abdomen med stor membran, som är lika lång som corium och bredare än detta, försedd med tre diskceller, hvilka utsträla talrika nerver; stundom äro cellerna icke slutna. Vingar längre än abdomen eller hos de kort- vingade, som i öfrigt mycket likna de långvingade, dubbelt så korta. Framlår korta. Buk med tämligen lång och tät grå silkesludd. — N. ferus. Mindre arter. Hemielytra vanligen något förkortade, så långa som eller litet längre eller kortare än abdomen; membranen vanligen kort, icke bredare, stundom smalare än corium, med fem till sju nerver, som sällan förena sig till celler; vingar vanligen starkt förkortade; ytterst sällan äro hemielytra försedda med väl utbildad membran, såsom hos föreg., och vingarne då räckande utöfver abdomens midt; vanligen saknas vingar nästan fullkomligt. Framlår någorlunda långa, försedda med bruna, ofta otydliga och föga mörkare tvärstrimmor. Buk ytterst kort silkesluden, Färg lergul. Hemielytra mellan de upphöjda nerverna vanligen mer eller mindre brunskuggade, sparsamt brunpunkterade, — N. rugosus. Färg stötande i rödt eller rödgrått. Hemielytra nästan enfärgade, matta, ytterst fint gulhåriga. — N. ericetorum. Framlår korta med tättstående, ofta sinsemellan eller med den svart- bruna öfre randen sammanflytande svartbruna tvärstreck. Första antennleden tämligen lindrigt tilltjocknad från midten och täm- ligen svagt böjd mot basen. Hemielytra hos f. brachyptera icke kor- tare än abdomen, utranden från midten svagt böjd, så att på sin höjd (2) blott connexivum blottas. Connexivum alltid enfärgadt gult. — N. brevis. Första antennleden kortare, tydligt tjockare i midten och starkare böjd mot basen. Hemielytra hos f. brach. något kortare än abdo- men med utkanten från midten starkt böjd, så att connexivum och till en del ryggens sidor blottas. Connexivum oftast med bruna fläc- kar i incisurerna. — N. boreellus. N. lativentris Bou.: kroppen framtill afsmalnande, bak- till starkt utvidgad, gulbrun eller brungul, med fin askgrå pube- scens; hufvudet undertill, mellan- och bakbrösten, med undantag af fläckar vid höftpannorna, ofta äfven en stor del af frambröstet, sidorna af pronoti framlob, scutellen och abdomens rygg svart- aktiga, scutellens sidor gula; connexivum med gul basalfläck på hvarje segment; andra antennleden med svart ring före spetsen; ben gula med bruna ringar och fläckar på låren samt tre bruna REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 181 ringar pa främre tibierna, de bakersta vanligen blott med en basalring och spetsen brun; antenner mycket kortare än kroppen, första leden mer än '/, kortare än hufvudet; hemielytra vanligen afkortade, lemnande de tre sista dorsalsegmenten obetäckta, brun- gula, brunmarmorerade. 7°/, mm. 1. Bou., Vet. Ak. Handl. 1851, p. 111. REUT. l. c., 68, 1. Sällsynt i Sverige: Skane, Smäland, Oland, Blekinge, Oster- gôtland. Har af misstag angifvits äfven för Finland, men är ännu icke der anträffad. 2. N. lineatus Danre.: afläng, smal, blekgul med fin blek pubescens; hufvud, pronotum och scutell med en midtelstrimma samt figurer pä pronoti framlob bruna eller svartaktiga; abdomens rygg i midten med tre längsstreck, sidostrecken otydligare, grund- färgen ofta stötande 1 rödt eller rödbrunt; lar brunpunkterade. r1*/,—12 mm. |. DauLB., Vet. Ak. Handl. 1850, p. 228. Reur., 1. c. 69, 2. Sällsynt. Sverige: Gotland, DAHLBOM och BELFRAGE; Fin- land: vid Abo, Förr. Hittills hos oss funnen endast kortvingad. 3. N. limbatus Dauxzs.: mycket lik föregående, isynnerhet hanen, som dock skiljes genom mindre storlek, kortare hufvud och sista antennleden, som är tydligt kortare än den tredje, un- der det deremot hos föregäende art fjärde leden är nästan lika läng som den tredje; det breda, hinnartade, hvita eller hos ho- nan stundom karmosinröda connexivum utgör dessutom en god karakter. 7°/,—8°/, mm. 1. | Date 1... 2227.’ Reve) 1. CO, 3! Ej sällsynt pa skuggiga ställen bland gräs, i lundar o. s. v. Sverige: Skäne—Bohuslin—Ängermanland; Norge: Disen, Valle, Östensö, Kongshavn, Maridal etc.; Finland: Âland—ry- ska Karelen, nordligast i norra Savolax (63° 40’), enl. J. Saur- BERG. Längvingade exemplar äro ytterst sällsynta, likna något I. ferus, men äro större, blekare, med längre ben och antenner, scutell gul med ett svart midtelstreck, annorlunda färgad abdo- minalrygg, hemielytra med bred helt blek rand utanför yttre ner- ven af corium, som saknar den svarta punkten bakom sin midt och har en sådan blott i själfva membransuturen. I Pargas har jag tagit en mellanform med hemielytra räckande ända till femte dorsalsegmentet, membranen ungefär så lång som clavus med 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. mycket fa nerver, coritm och clavus brunskuggade mellan ner- verna, men med bred hvit utkant af corium; vingar föga kortare än hemielytra; abdominalryggen hos detta exemplar är emeller- tid svartaktig, endast basen pa sidorna och några fläckar i sjätte segmentets spets bleka. — En © af /imbatus fann jag sommaren 1879 i kopulation med en © af den emellertid mycket val skilda flavo-marginatus. 4. N. flavo-marginatus SCHOLTZ: grågul med fin blek pu- bescens; hufvud med bred midtelstrimma, pronotum med tre bakat divergerande langsstrimmor, de pa sidorna otydligare, scutell, utom sidorna, samt abdomens rygg svarta eller svartbruna, ryggen i midten med två tättstäende gula strimmor; connexivum bred, gul; ben brunpunkterade; honans abdomen betydligt bredare än ha- nens. 8—g mm. |. Reur., LC: 72, .4.. dVabis dorsatus, DAHLB., Area m. 220: N. nervosus BoH., Ofv. Vet. Akad. Förh. 1852, 77, 35 (forma macropt.). Har och der pa skogsängar samt vid stränder. Sverige: Skéne—Bohuslin—Angermanland. Norge: Östensö, Horten, Lian, Liabro, Enebak; Finland: Aland—ryska Karelen—Lapp- land (Muonioniska). Den langvingade formen, till hvilken formed- lande öfvergängar icke saknas, är tämligen sällsynt, har hemie- lytra brunpunkterade mellan nerverna, men sakna på corii yttre nerv och membransuturen de för /erus-gruppen karakteristiska tre svarta punkterna. _ 5. N. ferus Linn.: gulgrå eller grågul, en midtelstrimma öfver hufvud och pronotum samt figurer på pronoti framlob bruna; bakloben har på ömse sidor om midtelstrimman tre mer eller mindre tydliga svagare brunaktiga strimmor; scutell svart med sidocallositeterna gula; lår brunpunkterade; abdomens rygg glän- sande svart; connexivum enfärgadt gult; framlär korta. 7—8 mm. 1. F. Sans, Mon. Geor. 147, 1 (partim). Reur., l. c. 72, 5. FALLÉN, H. Sv. 133, 9 (Miris). Linn. F. Sv. 962 (Cimex). Allman öfver hela omrädet, upp till 66° n. br. Varierar i hög grad, än mer rent gul, än starkare gräaktig; stundom äro hemielytra nästan utan punkter, stundom, särdeles hos de gra in- dividerna, som förekomma mest pa äkrar om hösten, tätt be- strödda med bruna punkter mellan nerverna (var. punciatus COSTA); REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 183 hos de gulaktiga exemplaren är membranen nägon gang enfär- gadt opalhvit, dess nerver icke grä, säsom normalt. 6. N. rugosus Linn.: liknar så mycket föregående, att den kunde hällas för en kortvingad form af denna; men afviker emel- lertid genom tydligt större och starkare utstäende ögon, längre antenner och framlär samt mer utvidgad abdomen hos honan; ocksa hanens kopulationstänger dro högre med upprätt hals, djup urbugtning i bakranden och tämligen langt utdragen näbblik spets. 7 mm. |. Reur., 1. € 74, 6. Linn, EF: Sv. 916 (Czmex). 1Nabrs Jumineruis DAHLB., |. c., p. 224. N. ferus var. B FaLL., H. Sv. 33, 9 (veris.). Har och der, isynnerhet i lundar: Sverige: Skane—Stock- holm; Norge: Töien, Hovind, Sköien, Maridal, Östensö, Sand- vik, Drébak; Finland: Aland—ryska Karelen, nordligast 1 La- doga Karelen (61° 40’), enl. J. SAHLBERG. Ett exemplar fran Par- gas (Q) har hemielytra helt litet längre än abdomen, membranen bredare än corium med tvä till tre celler och korta, enkla rand- nerver, samt vingarne näende till basen af sjätte dorsalsegmentet. 7. N. ertcetorum SCHOLTZ: mycket lik föregående, men afviker genom den rödaktiga kulören, de enfärgade, mellan ner- verna aldrig brunskuggade eller brunpunkterade hemielytra och genom honans smalare abdomen; hanens kopulationshakar hafva lutande skaft och mycket ytligare urbugtning i sin bakre rand än hos föregående, deras spets är helt kort. 6'/,—6'/, mm. 1. Reur.,.!. 67 76,5 7. Har och der, men uteslutande pa ljunghedar; Sverige: Skåne, Gotland, Småland, Stockholm; Finland: Aland—ryska Karelen, nordligast vid Dvorets (62° 20’) enl. J. SAHLBERG. 8. N. brevis SCHOLTZ: lik rugosus, men mindre, mer stö- tande i gratt, hemielytra vanligen starkare brunpunkterade mellan de oftast brunkantade nerverna, honans abdomen nagot smalare, framlaren tydligt kortare med tätare bruna tvärstrimmor och of- tast en brun eller brunsvart längsstrimma pä ätminstone yttre öfresidan af läret; hanens kopulationstänger likna mycket dem hos föregäende; bukens svarta sidostrimmor äro vanligen bredare än hos föregäende arter, nägon gäng är buken hos hanen nä- stan helt svart med endast spar af gula strimmor. 5'/,—-6 mm. I. 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Nabis ferus F. SaHLe., Mon. Geos. 147, 1 (partim). N. minor REUT., 1. c. 76, 8. Ej sällsynt i synnerhet pa svedjebackar och pa fuktiga än- gar. Sverige: Ångermanland, Sra; Finland: Âland—ryska Karelen, nordligast vid 63°, enl. J. SAHLBERG. Jag har i Pargas socken funnit langvingade exemplar af denna art, hvilkas hemie- lytra och vingar äro längre än abdomen, membranen bredare an corium, men med färre nerver än hos /erus och dessa bildande icke heller nagra slutna celler, ehuru de äro mer eller mindre grenade. 9. N. boreellus n. sp.: mycket lik föregäende, men skild genom nagot kortare antenner, isynnerhet genom den tydligt kor- tare, i midten tjockare och mot basen starkare böjda första le- den, samt genom i utkanten starkare böjdt corium hos den kort- vingade formen. Hemielytra brunpunkterade med starkare pube- scens än hos föregäende. Connexivum hos väl färgade exemplar brunfläckigt. Ben såsom hos föregående. 6 mm. 1. Finland: Pudasjärvi socken pa gränsen till Lappmarken, ENVALD. STÄLIA REUT. 1. St. boops SCHIÔDTE: glänsande gul, gräluden, en bred strimma pä hufvudet, tre strimmor pä pronotum, som baktill för- längas öfver hela abdomens rygg, sjätte ryggsegmentet och geni- talsegmenten, hufvudet undertill, bröstet och buken, större delen af lären och själfva spetsen af tibier och tarser svarta; fläckar vid höftpann-ränderna och tre fläckstrimmor pa buken gula; he- mielytra så långa som abdomen med alla suturer brunskuggade- och corium med en strimma inom utranden och en annan langre inat brun, oftare likväl förkortade, näende till basen af fjärde abdominalsegmentet; första antennleden mer än dubbelt kortare än hufvudet. 6—7 mm. 1. BEut,,. 17605; „E: Inom omrädet funnen blott i Finland: södra Karelen (Ny- kyrka, Pyhäjärvi), J. SAHLBERG; Helsingfors, J. SAHLBERG och. författaren. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 185 Fam. X. ACANTHIIDAE Srit. (= Saldidae i familje-öfversigten.') Kropp vanligen liten, äggrund. Hufvud bakom ögonen kort halsformigt hopsnördt. Ogon mycket stora och utstäende. Ocel- ler starkt närmade hvarandra, liggande mellan ögonen. Rostrum treledadt, vid basen staende fran hufvudet. Antenner tradformiga, fyrledade, stundom tjockare mot spetsen. Pronotum framtill med en stor transversell uppsvällning eller buckla, forsedd med en grop 1 midten, sidorna mer eller mindre bredt kantade. Hemielytra besta (Forts.) e@ofo IAKTTAGELSER ÖFVER NÄGRA INSEKTERS LEFNADSFÖRHÄLLANDEN AF C. G. ANDERSSON. 1. Nematus ribesii SCHRANK Stickelbärssägaren. I medlet af juni år 1860 anstälde denna insekts larver en stor förödelse pa krusbärsbuskarna i trädgärdarne i och omkring staden Sater. Buskar, som ena dagen voro fulla med gröna och friska blad, voro andra dagen af hundratals larver alldeles af- löfvade, sa att endast de gröfre bladnerverna funnos qvar pa de nakna qvistarne. Den ena busken efter den andra undergick samma öde. De qvarsittande kartiga bären borttorkade sedan smaningom. Jag tog ett större antal larver och inlade i obser- vationsglas, till ett par tums djup fylda med lös trädgärdsjord, och födde dem med friska krusbärsblad. Efter sista hudömsnin- ! Benämningen för denna familj måste ändras, sedan vi numera utredt att det slägte, som vanligen kallas Salda, egentligen bör heta Acanthia. Li- kaså måste den af oss i denna afhandling under namn af Acanthiidae upptagna familj bära namnet Cimicidae, Slägtet Cimex bland Pentatomidae måste kallas Picromerus AM: et SERV. 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. gen nedkröpo de i jorden och förvandlade sig till puppor. Dessa omgäfvos af en fast, svartbrun hölsa eller kokong, utanpa med fastklibbad mull och innantill slat och silkesglänsande. Efter 18 dagars förlopp framkommo steklarne. Enligt de gjorda anteck- ningarna hade atgatt: Fran äggens utkläckning till första hudömsningen 8 dagar derefter » sista d:o 10. "2 > » puppförvandlingen 3% > » fullbildad insekt TE AU eller tillsammans omkring 6 veckor. Sedan dess har den flere gänger uppträdt här i orten, och senast denna sommar, dock ej til den myckenhet, som ofvan är nämdt. 2. Gorytes mystaceus L.' Sommaren 1869 var jag en längre tid sysselsatt med fält- mätningsarbete 1 Storviks by i Ofvansjö socken i Gestrikland, hvarunder jag ofta hade tillfälle att iakttaga denna insekt, som i mängd uppehöll sig i solbelysta, grusblandade lerjordsbackar, blottade pa vegetation. I den tämligen harda och torra marken griifde stekelhonorna hvar för sig flere lodräta, cylindriska hal af 30 till 40 millim. djup och 6 mm. genomskärning. I botten af hvarje sådant hal nedlades i juli ett litet ägg. När detta af solvärmen blifvit utkläckt, fångade och ditbar honan till föda åt larven små lefvande fjärilslarver, hvarmed hon upp till öppningen fullproppade hålet. Ända till 30 st. larver räknades i somliga hål. Då likväl de öfverst liggande af hoppackningen och sol- värmen snart skulle dö och hoptorkas, så förekom hon detta ge- nom att öfver hålöppningen bygga ett äfvenledes cylindriskt skjul eller rör af lera, cirka 30 mm. långt, och så krökt att dess öppning utmynnade på sidan eller sålunda, att rörets öfra del låg horizontelt. Larven uppåt snart den ditburna födan, växte hastigt till 12 mm. längd och 3 mm. tjocklek. Den var nu till färgen gul, fett glänsande och så genomskinlig att de inre orga- nerna syntes genom huden. När allt var förtärdt, nedkröp han ! Namnet meddeladt af Prof. BOHEMAN som erhållit flera ex. af nedan- nämda insekt. ANDERSSON: INSEKTFRS LEFNADSFORHALLANDEN. 187 till hälets botten, spann en tunn silkesväfnad omkring väggarne och tillslöt hälet med ett kupigt tak. Härinom förvandlades han till puppa och framkom i medlet af augusti säsom fullt utbildad insekt. 3. Cidaria dilutata Hürn. Da jag i slutet af juli år 1832 gjorde en vandring genom Idre fjällmarker i Dalarne uppemot norska gränsen, fästades min uppmärksamhet derpa, att alla bjérkarne pa sydvestra sluttningen af Längfjället voro aflöfvade, sa att de i stillet för den vanliga. grönskan sägo alldeles svarta ut af den 4 qvistarne hängande för dessa trakter egendomliga skägglafven. Att insektlarver i stor myckenhet varit orsaken till denna förödelse syntes lätt pä de qvarsittande delarne af bladens midtelnerv. Jag kunde dä icke fa reda pa nägot enda exemplar af detta skadedjur, ty de hade allesammans lemnat träden och undergingo nu sin förvand- ling. Men i ar i början af juli hade jag ater mina arbeten i samma trakt, och som fjällbjörkarne nu företedde samma utse- ende, sökte jag efter larven och lyckades slutligen fa fatt i nagra exemplar. Det befans da vara en Geometerlarv: till färgen ofvan gulgrön med en otydlig mörkare ryggrand; pa sidorna i hvarje segment en nära osynlig hvit punkt; andhälen sma och bruna. En ljus, nästän hvit kant skiljde den öfre sidan fran den undre, som är ljust blägrön. Bröstfötter 3 par; analfötter 2 par. Huf- vudet till färgen likt undersidan. Längd 21 mm.; tjocklek 21} mm. Mera kunde ej dä utrönas än att larven redan i juni, så snart bladen utspruckit, börjat sin verksamhet, och att äggen va- rit lagda redan i slutet af föregäende sommar pa de nybildade bladknopparne. Sista dagarne i augusti kom jag till en annan trakt af Idre fjällmarker, till en Sater kallad Morvallen, belägen tätt vid foten af Morfjället invid Härjedalsgränsen. Afven öfver allt här omkring hade björkarne samma förhärjade utseende, men de kringsvärmades i solskenet af tusentals gråhvita fjärilar af någon Geometra, hvilka ej gerna kunde vara några andra än just imago till förut beskrifne larv. Då solen skymdes af moln, hvi- lade de sig på de nybildade knopparne. Uppskrämda kastade de sig med en hastig, fladdrande flygt ned på marken och gömde 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. sig bland gris, kräkris och ljung. Jag fangade flere stycken, bland hvilka största delen bestod af honor, hvaraf flere ännu icke lagt de fullbildade äggen. Dessa äro aflanga, glänsande, ljust blågröna, något öfver en half millimeter långa. Hvarje hona lägger ett antal af 1oo—130 ägg. Då denna fjäril är talrik, spå fjällbyggarne mycket regn, hvilket också detta år fallit rikligt. 4. Aulax hieracii L.? I slutet af september detta år fann jag i en grusbacke vid Idre alla der växande stand af Zreracium umbellatum strax ne- danför blomkorgarne uppsvälda af en eller flere gallknölar, som vid undersökning befunnos innesluta flere små lifliga hvita larver. Jag medtog till mitt hem några stycken för att få utrönt hvilken art, som uteslutande höll sig till denna växt, ty andra på samma ställe växande Zeracier voro icke af gallsteklarne angripna. Mellan den 8:de och 18:de oktober förvandlades larverna till puppor och efter 3 veckors förlopp framkommo dagligen några af de små steklarne, till ett antal af öfver 100 st. I en del knölar synas larverna vilja öfvervintra till nästa år. Je DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- HOLM SAMMANKOMST DEN ı OKT. 1884. Sammankomsten hölls pa vanligt ställe 4 hotell Fenix. Enär ordföranden af sjukdom var förhindrad att närvara, fordes ordet af lektor K. F. THEDENIUS. Till ledamöter i föreningen invaldes: GIDEON EDLUND, Medico-filosofie Kandidat. CARL FRITIOF SIXTUS NORDEN, Jägmästare. Ljung, Vestergötland. FRITHIOF SEGERDAHL, Jägmästare. Alfvesta. ANDERS Kopp, Jägmästare. Venersborg. AXEL WACHTMEISTER, Grefve, Jägmästare. Venersborg. Ordföranden anmälde, att föreningen genom döden förlorat sin förste hedersledamot, den svenska entomologiens nestor, f. d. Statsrådet O. I. FÄnrzus och hänvisade för öfrigt till den min- nesteckning, som fanns intagen i det nu utdelade tredje häftet af tidskriften. Hr W. Meves redogjorde för sin fjärilfängst pa Dalarö un- der senaste sommar. Under första delen af sommaren hade fäng- sten medelst äpplebitar varit medelmattig, men under juli och augusti erhölls sa godt som intet, ehuru försök gjordes nästan dagligen. Skilnaden frän fjoläret var säledes mycket stor. Bland é sällsyntare arter och former omnämdes och förevisades: Æmydia cribrum, Pygara anastomosis, Acronycta menvanthidis var., Panthea coenobita (äfven ett ex. fran Vermland), Agrotis Gruneri, Agr. candelarum, Agr. speciosa var. arctica, Abraxas marginata aberr.; Caradrina petræa; Sesia apiformis 5, Q. En dödad © af Spr- Josoma mendica lade agg, som sedan kläcktes. Härom yttrade sig Hır THEDENIUS, LUNDIN, HOFGREN och HOLMGREN, som fram- höll att Sesia apıformis anträffas jämte getingar pa stammar, der saft utsipprar, och derför eger sin egendomliga färg och utse- ende. Hr Meves hade ej iakttagit några getingar i dess sällskap. Entomol, Tidskr. Årg. 5, H. 4 (1884). 13 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Hr Meves förevisade vidare en fullständig samling af Eng- lands Zupithecia-former, Hr HOLMGREN förevisade en lefvande puppa af Acherontia Afropos samt en vacker samling uppblästa larver, preparerade af hans son Stud. E. HOLMGREN. Larverna voro alla fran Vermdön. land sällsyntare märktes: S/auropus fagt, Pygera anachoreta, Acronycta alnı, Semyra albo-venosa, Halias bicolorana. Bland pa- rasiter ur dessa framhöllos: Zrogus exaltatorius ur Sphinx ligusirt, Ichneumon fortipes ur Phalera bucephala samt Cryplus monticola och Paniscus cephalotus ur Harpyia vinula. Denna senares lef- nadssätt bestyrker THomsons äsigt, att slägtet Paniscus bor föras till Tryphoniderna. Hr Lampa visade den verkliga Zupithecia tenuiata H. SCH. samt Xanthia fulvago kläckta ur larver, som lefvat i pilhängen. Hr AURIVILLIUS meddelade, att han i norra Småland under barken af en tallstubbe, som beboddes af Lascus niger, anträffat ej mindre än 6 puppor af Lycena Argus L. Pupporna lägo i de af myrorna förfärdigade och besökta häligheterna och hade ovan- ligt tunna och genomskinliga skal. Da svarligen kunde antagas, att dessa puppor af en tillfällighet befunno sig 1 myrkolonien, vore det sannolikt, att detta stode 1 samband med en redan hos några Lycenid-larver iakttagen afsOndring af en sötaktig vätska. Miskin hade nämligen 1 Australien iakttagit, att larven till Ogyres Genoveva, en stor australisk Lycænid, ständigt uppvaktades af myror pa samma sätt, som bladlössen hos oss. Samma iaktta- gelse hade äfven gjorts i Norra Amerika. Sannolikt vore alltsa att myrorna till gengäld for denna honungsvätska gafvo larverna till Lycena Argus L. fritt husrum under puppstadiet, da de bast behöfde skyddas. Hr GuINCHARD redogjorde för det sätt, hvarp en Q af Bombus terrestris beredt sig vinterboning i jorden och huru hon tillstängt ingangen genom ett nästan cementhardt lock. Hr WERMELIN förevisade ett exemplar af Pericallia syringaria från Lidingön vid Stockholm; det nordligaste ställe der denna art hittills blifvit funnen i Sverige. Christopher Aurivillius. 73 NEKROLOG. + Anders Fredrik Regnell. Det är icke länge sedan, som den Entomologiska Föreningen i Stockholm hade att anmäla den smärtsamma förlusten af dess främste Hedersledamot, Hr Statsrådet m. m. O. I. FÅHRAUS. Någon tid efteråt ingick den sorgliga underrättelsen, att Förenin- gens återstående Hedersledamot D:r ANDERS FREDRIK REGNELL aflidit i Caldas, i Brasilien, den 12 sistlidne september i en ålder af 77 och ett fjärdedels år. Den Entomologiska Föreningen vördar denne man såsom en af sina frikostiga gynnare och väl- görare, och den föreningen tillhöriga »Regnellska fonden» skall för en sen efterverld vittna om huru denne naturvetenskapernas ädle vän sträckte sin omhuldande hand äfven till Entomologien i norden. Själf var han visserligen icke entomolog i detta ords vanliga betydelse — han var öfvervägande botanist och läkare — men hans för naturens företeelser öppna öga såg klart, hvilken betydelse entomologien har i vetenskapernas samfund och dess oerhördt stora vigt för menniskans ekonomi. Häraf kan förkla- ras, att han med en donation af 2,000 kronor ihågkom den En- tomologiska Föreningen i Stockholm för att främja dess sträf- vanden. Hans mecænatskap omfattade för öfrigt pa det mest storartade sätt de medicinska, botaniska och zoologiska institutio- nerna i Upsala och Stockholm. Summan af hvad han med varm hand skänkt Kgl. Vetenskapsakademien, Karolinska Institutet, Barnsjukhuset å Kungsholmen, Svenska läkaresällskapet och Me- dicinska Föreningen i Stockholm, samt sist men icke minst till Universitetet i Upsala, — som dessutom är universalarfvinge till qvarlåtenskapen — summan af alla dessa donationer uppgår till mer än 800,000 skronor. Och dessa stora summor har en armo- 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. dets son kunnat spara ihop, endast och allenast för att dermed understödja utvecklingen af sitt aldrig förgätna fäderneslands na- turvetenskap. Ett kort meddelande af de yttre dragen af den ovanlige mannens lif ma vara pa sin plats äfven i Entomologisk Tidskrift: Han föddes i Stockholm den 7 juni 1807 af fattiga föräl- drar, och da han tidigt forlorade sin moder, blef han fosterbarn i ett torftigt hem. Fadren, hvars namn var RINGNELL, blef se- dermera »traktör» 1 Upsala, kom derigenom i en bättre ekono- misk ställning, gifte om sig och tog da hem till sig ANDERS FREDRIK, som genom ett missförständ vid inskrifningen i skolan fick sitt namn ändradt till REGNELL, hvilket fick sa förblifva. Med okufvelig flit genomgick han skolan och aflade de akade- miska examina med den framgäng, att han hade första heders- rummet vid medicine doktors promotionen 1837. Under studie- tiden hade han gjort en botanisk resa i Norge, varit prosektor under ANDERS Rerzıus vid Karolinska Institutet, haft förordnande som koleraläkare i olika delar af landet, varit underläkare vid Garnisonsjukhuset och underkirurg vid Serafimerlazarettet, samt efter promotionen uppbördsläkare a korvetten Jarramas under en längre expedition. Hans ifriga arbete med de medicinska stu- dierna, pa samma gang som han skötte med varmaste pligttro- genhet de honom gifna uppdragen, nedbröt emellertid hans helsa, så att han beslöt pa hösten 1840 att begifva sig till Brasilien, för att i det helsosamma klimat, som utmärker detta lands inre högländta trakter, söka üfvervinna en svar bröstsjukdom förenad med blodhosta Han bosatte sig i Caldas, en badort med varma källor i provinsen Minas Geraés, och han vann sitt mal så till vida, att hans helsa val allt framgent var ömtålig, men dock blef sä seg, att han kunde hälla ut under ett längt lif med en storartad verksamhet i den lidande mensklighetens tjänst och med ett rastlöst sammanhopande af de herrliga under, som Syd- amerikas tropiska växtverld erbjöd. Det var härunder — genom inkomsterna af sin praktik och af inköp af grufvor — som han samlade de stora summor, hvilka nu för kommande slägter skola bära vittne om den ädle mannens stora kärlek till naturalhistorien. O. Th. Sandahl. >: BIDRAG TILL DÖDSKALLEFJÄRILENS (ACHE- RONTIA ATROPOS) LEFNADSHISTORIA AF H. v. POST. Att Dédskallefjarilen är en sällsynthet inom vissa delar af landet torde nog vara bekant; den är tagen blott pa fa ställen och under de manga år jag tillbringat i mellersta delarne af lan- det har det ej lyckats mig fa se hvarken fjärilen eller larven. Under de femton ar jag vistats 4 Ultuna och der bland annat haft skyldighet aktgifva på skadedjurens uppträdande har först detta är larven till denna aftonfjäril anträffats; denna gang i täm- lig mängd, näml. sex ‘exemplar, och under omständigheter som förtjäna blifva antecknade och meddelade. Af de tvenne pa Försöksfältet vid Ultuna sysselsatte arbe- tarne märktes en af dagarne 23—25 juli detta ar en ovanligt stor, brun och dem obekant fjäril, som hade sväfvat fram öfver faltet och hvilken de för min räkning bemödade sig att fänga; detta lyckades dock icke. Då jag emellertid något enda år sett exemplar af Limenitis Populi — som här är sällsynt, — förmo- dade jag, att den sedda fjärilen kunnat vara denna, hvarför före- teelsen, med ett stort frågetecken, antecknades i dagboken. Sedermera, den 12 september, anträffade samme arbetare på ett af potatislanden en mycket stor larv, som der afbetade bladen. Den lemnades mig och befans vara larven till Dödskallefjärilen. Dagen derpå träffades ännu en, och några dagar senare en tredje. Den förste af larverne inlades i en glasburk och fodrades med potatisblad. Den 15 sept. upphörde den äta, vandrade orolig omkring i burken och nedborrade sig slutligen i sanden, som 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. nedlagts i bottnen af burken. Omkring den 18—19 sept. hade den ombytt hud och var blifven puppa. Den 17 sept. vid upptagning af potatis pa fältet anträffades vid uppgräfningen af ständen mänga meter frän de första stän- den ytterligare tvenne larver, hvilka nedborrat sig omkring 3 tum djupt i marken; dessa intagna i rum Ofvergingo efter ett par dagar till puppor. Annu senare, de första dagarne af oktober, träffades slutligen en larv kringkrypande pa en sandgäng, men längt frän Försöksfältet och derför förmodligen icke härledande sig derifran. Med all sannolikhet kan man nu antaga, att den i det före- gäende omnämda, pa Försöksfältet sedda fjärilen varit moder- djuret till dessa larver. Da icke fjärilen blifvit sedd under flere dagar, sa mäste besöket varit helt kort. Fran denna tid skulle salunda utvecklingen försiggätt fran age till larv och puppa. Möjligen, i fall besöket for äggläggning skett pa flere andra ställen och puppor eller larver bättre der lyckats öfvervintra, torde man nästa ar fa tillfälle erfara den förnyade företeelsen af om- kringfiygande fullt utbildade fjärilar. Nägon egentligen nämnvärd skada kan ej larven här hafva ansettsy orsaka. Hvar och en syntes här hafva afätit bladen pa 2 à 3 närstående stand. Vid den tid larverne här svårast af- betade bladen, voro stamknölarne redan fullständigt utbildade och bladen derför växtplantan till ringa gagn. Under hvarje de senaste dagarne, dä larven hölls i fängenskap, kunde den uppäta tvänne stora blad pä dygnet, sä att blott det kala skaftet qvar- blef och till och med detta afäts vid brist pa finare blad. Kunde deremot larven inträffa tidigare pa sommaren, hvilket efter dessa iakttagelser icke torde ske, skulle den deremot kunna orsaka betydligare skada. Ultuna i oktober 1884. — ec — SPECIES CAPSIDARUM QUAS LEGIT EXPEDITIO DANICA GALATEAE DESCRIPSIT ©. M. REUTER.! Lygus (Hann) REUT. Gen. Cimic. Eur. p. 15. L. bengalicus n. sp.: Virescens, subtiliter pallido-pubecens, capite, antennis, apicibus femorum, tibiis tarsisque magis minusve in sangvineo-brunneum vergentibus; apice clypei piceo; antennis saltem a tertia basali parte articuli secundi apicem versus fuscis, saepe maris etiam articulo secundo toto fusco; pronoto piceo, macula magna antica rotundata virescenti-livida (5) vel sordide virescente, plagis duabus intramarginalibus latis interdum postice valde dilatatis et ante limbum basalem confluentibus, his signa- turis autem -interdum obsoletis (2); hemielytris macula ad angu- lum interiorem apicalem corii fusca, membrana: leviter fumata, areolis immaculatis vel apice areolae majoris dilute infuscato, stria hyalina ad apicem cunei (FS) vel maculis duabus hyalıne- scentibus ante medium limbi externi (Q); tarsis apice nigro-fuscis ; capite basi pronoti duplo angustiore, vertice maris lateribus for- tius medio tenuius carinato-marginato, utrinque ante marginem transversim impresso, feminae toto omnium tenuissime marginato, margine verticis postico oculo aeque lato (SF) vel hoc saltem dimidio latiore (9); oculis in genas longe extensis; rostro coxas ! Specimina typica in Museo Universitatis Havniensis asservantur. 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. posticas attingente; antennis articulo secundo maris crassiusculo margini basali pronoti longitudine aequali vel hoc paullulum fere longiore, feminae hoc margine paullo breviore, ultimis simul sum- tis secundo brevioribus; pronoto basi quam apice paullo magis quam duplo latiore, aequaliter sat dense punctato, callis parvis medio late distantibus; scutello levius transversim strigoso; hemie- lytris sat dense punctatis; tibiis tenuiter concoloriter spinulosis, anticis submuticis; terebra feminae medium ventris longe supe- rante. Long. o 3'/,, © 4 mm. Patria: Bengalia, 3 Go, 4 99. L. obtusus n. sp.: Livido-virescens, sub-glaber, subtilissime punctulatus, oculis fuscis, clypeo, loris, vitta pleurarum prothora- cis, strictura apicali limboque basali pronoti medio, vitta media scutelli, clavo suturis omnibus (interioribus latius), corii macula apicali, margine apicali cunei (medio interrupte), arcu communi apicali areolarum maculisque duabus limbi externi membranae fuscis, altera paullo pone apicem cunei, altera pone medium po- sita; pedibus virescenti-lividis, innotatis, tibiis nigro-spinulosis, tar- sis articulo ultimo versus apicem late nigro-fusco; capite brevi, verticali, clypeo parum prominente, subverticali, fronte ochraceo- strigosa, vertice (co) oculo magno laevi latitudine aequali, postice crasse et obtuse marginato; rostro coxas intermedias attingente; antennis articulo secundo margini postico pronoti longitudine sub- aequali, saltem tertia apicali parte nigro; pronoti apice solum paullo et basi solum circiter '/, angustiore, omnium subtilissime punctulato, callis sat obsoletis; scutello tenuissime transversim strigoso et parcius omnium subtilissime punctulato; hemielytris subtiliter punctatis, cuneo sub-laevi; terebra feminae medium ven- tris longe superante. Long. © 3°/, mm. Patria: Bengalia; 1 ©. Charagochilus Fie. Eur. “Hem. ip. 271. Ch. longicornis n. sp.: A Ch. Gyllenhali FaLL., cui mag- nitudine, colore, pubescentia et punctura maxime similis, differt solum antennis longioribus, tenuioribus aliterque coloratis, capite —_— JA | REUTER: SPECIES CAPSIDARUM. 197 infra oculos longius producto, pronoto angustiore, scutello magis rugoso; antennis articulo primo nigro, secundo latitudini posticae pronoti longitudine subaeqvali (©) vel hac paullo longiore (5), testacea, fere */. apicalibus nigro, tertio et quarto nigris, illo ipsa basi flavente, secundo duplo et quarto '/, breviore; pronoto basi longitudine parum vel paullulum latiore. Long. & 3°/,, Q 31: mm. Patria: insulae Nicobares, Terressa; 3 spp. Camptobrochis Fz. Eur. Hem. p. 248. C. parvulus Reur., Berl. Entom. Zeitschr. XXV (1881), p. 158, 9; varıelas: piceo-nigra, nitidula, solum capite stricturaque apicali pronoti obscurius rufo-testaceis, antennis pedibusque pal- lide flaventibus, apice articuli antennarum tertii quartoque toto mignis. “Lone. .G 27), © 2/, mm. Patria: insula Madeira, S:ta Anna; I g, ı ©. Halticus Fics. Bur. Hern. p. 281. H. minutus n. sp.: Niger, superne subtiliter cinereo-pube- scens, antennis articulo primo, secundo, dimidio basali tertii ip- saque basi quarti, apicibus femorum, tibiis tarsisque pallide fla- vis, ipso apice tatsortim ungviculisque nigris; articulo secundo antennarum margini laterali corii longitudine aequali, apice inter- dum obscuriore, fuscescente, tertio secundo fere '/, et quarto '/, breviore, tertio et quarto, basi excepta, fuscis; pronoto obsolete vel obsoletissime transversim subtiliter strigoso; corio margine la- terali fortiter rotundato, cuneo brevi, fractura profunda, mem- brana fusca. Long. © 1'/,—1°/,; mm. Patria: insula Singapore, Vosung; 3 QQ. Sthenaridea nov. gen. Generi Heterocordylus Firs. affinis, sed primo aspectu gen. Sthenarus FiEB., Reur. (divisionis Plagiognatharia) valde similis; 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. ab ıllo structura capitis apicem versus sensim fortius declivis an- tennarumque nec non coxis anticis longioribus divergens, ab hoc areola alarum hamo destituta aroliisque ungviculorum magnis, li- beris, apice conniventibus longe separanda; corpus ovatum, niti- dulum, pilis squamiformibus metallicis hic illic adspersis; capite pronoto '/, angustiore, nutante, a basi verticis ad apicem clypei sensim in arcum declivi, vertice margine postico arcuato-rotun- dato ipsum marginem apicalem pronoti tegente, tenuissime sub- marginato et utrimque ad oculum oblique impresso, clypeo in capite declivi, depresso, basi in linea intermedia oculorum posita a fronte obsoletissime discreta, loris discretis fortiter impressis, angulo faciali acutiusculo, genis humilibus, gula vix distingvenda; oculis magnis, minuscule granulatis, a latere visis oblongis et le- viter subcompressis, etiam feminae in genas longe extensis, pos- tice angulos anticos pronoti sub-tegentibus; rostro versus apicem sensim attenuato, apicem coxarum posticarum subsuperante, arti- culo primo dilatato medium xyphi subattingente; antennis dimi- dio corporis cum hemielytris longioribus, articulo primo apicem clypei haud superante, mox supra apicem oculorum interne in- serto, duobus ultimis simul sumtis secundo sat multo longioribus; pronoto brevi, trapeziformi, lateribus rectis, callis parum discretis, strictura apicali sulcoque transversali destituto, basi tota trun- cata; scutello sat magno, basi detecto; hemielytris abdomen su- perantibus, cuneo breviusculo, fractura ejus profunda; membrana biareolata, areolis simul sumtis marginibus parallelis; xypho levi- ter concaviusculo, tenuiter marginato; orificiis metastethii obli- quis, ovalibus; coxis anticis apicem mesosterni subattingentibus, tibiis subtiliter spinulosis, tarsis posticis articulis duobus- ultimis longitudine subaequalibus, ungviculis mediocribus, apicem versus fortius curvatis. Sth. pusilla n. sp.: nigricans vel fusco-nigra vel subsan- gvineo-nigra, sat nitida, subtiliter griseo-pubescens, superne et in- ferne hic illic pilis squamiformibus submaculatim parcius adsper- sis; articulo antennarum secundo, fere quarta parte basali ex- cepta, rostro, apice femorum anticorum, tibiis tarsisque ochraceis, articulo secundo antennarum: versus apicem ultimisque fuscis; ti- biis concoloriter spinulosis, antieis. punctis duobus fuscescenti- bus, inferiore in medio posito, posterioribus basi subsangvineo- REUTER: SPECIES CAPSIDARUM. 199 piceis, posticis tota longitudine punctis minutis obsoletis fusce- scentibus ad basin spinularum, tarsis articulo ultimo fusco; mem- brana fumata, macula parva ad apicem cunei aliaque majore ovata versus angulum interiorem basalem hyalinis; margine api- cali mesoplerarum areisque orificiorum metastethii albidis; vertice (2) oculo magis quam duplo latiore; antennis articulo secundo sublineari, margine postico pronoti circiter ‘/, breviore; pronoto 3 apice basi fere '/, angustiore et longitudine fere duplo latiore. Long. © 2'/, mm. Patria: Bengalia, 2 QQ. Cyrtorrhinus (Fıee.) Reur. Hem. Gymn. Eur. III, p. 379. C. lividipennis n. sp.: niger, vertice margine postico ma- culaque utrinque ad oculos cum hoc comfluente, insertionibus antennarum, ipso apice articuli earum primi, rostro, pronoto cal- lis magnis, vitta media postica maculaque marginis basalis utrimque prope angulum posticum, scutello macula laterali magna trian- gulari, hemielytris totis, pectore medio, abdomine pedibusque totis pallide flaventibus vel lividis; vertice postice obtuse: sed quam in C. Caricis FALL. distinctius marginato; capite basi pro- noti fere '/, angustiore; antennis articulo secundo margini basali pronoti longitudine aequali; pronoto lateribus fortius sinuatis; C. Caricis statura simillimus. Long. © 2°/, mm. Patria: Nicobar magna; 3 QQ. Campylomma Revt. Hem. Gymn. I, p. 52. C. livida n. sp.: Pallide livida, capite medio testaceo, cly- peo concolori, antennis articulo primo, basi et apice exceptis, extremaque basi secundi nigris; femoribus parce nigro-punctatis, posticis inferne punctis tribus magnis ante apicem in seriem ob- liquam positis nonnullisque majoribus marginis posterioris; tibiis spinulis nigriss e punctis nigris nascentibus; vertice oculo paullo 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. latiore; antennis articulo secundo latitudini capitis aeque longo et margine basali pronoti circiter '/, breviore; vertice oculo paullulum latiore; C. Nicolasi REUT. et Pur. sat similis, corpore minore coloreque articuli primi antennarum mox distincta. Long. ser), ‚mim! Patria: Bengalia, 1 ©. hs ORCHESTES POPULIT. I GEFLETRAKTEN. I denna tidskrifts 3:dje ärgäng sid. 30 omnämnes denna insekt säsom skadedjur. Denna sommar har den uppträdt sa talrık i stadsträdgärden i Gefle, att det fanns knappast ett enda blad pa Populus balsamifera och nigra, som icke var angripet. Deremot var Populus tremula, som växte i samma parkanläggning, forskonad fran det lilla skadedjurets angrepp. Jacob Spängberg. —— In on DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- HOLM ARSSAMMANKOMST D. 14 DEC. 1884. Den Entomologiska Foreningen i Stockholm fylde den 14 december 1884 fem ar. De första vanligen sväraste âren för en förenings tillvaro aro sälunda lyckligen genomlefda, och genom den anslutning föreningen under tiden smäningom vunnit inom Skandinavien och äfven i andra land har densamma numera vunnit den styrka, att hon med tillförsigt och glädje kan ga framtiden till motes. Föreningen hade, sedan sista sammankomsten, fått kännedom om den förlust, som drabbat densamma, derigenom att dess ende återstående svenske hedersledamot D:r A. F. REGNELL aflidit i Caldas i Brasilien den 12 sistlidne september i en ålder af 77 ar.’ Minnet af REGNELL är hos Föreningen för alltid hugfästadt genom den donation, »den Regnellska fonden», hvilken han så- som en varm gynnare af naturvetenskap öfverlemnat till För- eningen. En ständig ledamot har tillkommit och 26 nya ledamöter hafva inträdt i Föreningen, nämligen: Skogsinspektören och Riddaren FREDRIK VILHELM BERG, Luleå. » » » ANDERS VILHELM TEODOR HAHR, Vesteräs. Jägmästaren och Riddaren Orto ROBERT HEDERSTRÖM, Pajala (Norrbotten). Jägmästaren CARL GUSTAF FRIDMAN, Haparanda. > NILS ARVID LEIJONFLYCHT, Ofre Kalix (Norrbotten). > ERNST FREDRIK GROTH, Piteä. ! En nekrolog öfver den frejdade mecænaten och läkaren återfinnes i detta häfte af Entom. Tidskr., pag. 191. 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Jägmästaren PER FREDRIK ELFSTRAND, Elfsby (Norrbotten). T.f. Jägmästaren AXEL REINHOLD BRODIN, Ofre Kalix (Norrb.). » > CARL VILHELM JOACHIM EDMAN, Luleå. > » KARL HENRIK LUNDSTRÖM, Harads (Norrb.). Jägmästaren ADOLF THEODOR FAGERLIN, Ekshärad (Vermland). » TORGAL NORRBY, Arvika. > PER HENNING VILHELM LEOPOLD SODENSTIERNA, Karlstad. > Jou. Epv. JoacHın WICKMAN, Sunne (Vermland). > CARL GUSTAF LENNMAN, Orebro. > EDVARD VILHELM CoLL£n, Leksand (Dalarne). > OLOF JOSEF JOACHIMSSON, Särna (Dalarne). » SEVED EDVARD TIGERHJELM, Ludvika (Dalarne). T.f. Jägmästaren ADRIAN GIÖBEL, Hellefors (Nerike). Extra > Oscar VICTOR DANIEL ROSENBLAD, Ekshärad (Vermland). » > Hans ADAM SILJESTRÖM, Arvika. > AUGUST Jon. Epv. AHLGREN, Sunne (Vermland). > > ADOLF EMIL Larson, Fredriksberg (Dalarne). Samtliga dessa nya ledamöter enligt förslag af Hr Byråche- fen J. MEVES. Vidare hafva invalts: Hr Med. Doktor ADOLF GRAPE, Gefle, anmäld af Lektor JACOB SPANGBERG. » Agronomen GUSTAF HOLMBERG, Stockholm, anmäld af Hr Prof. vw. Post; och » Bergsingeniôren PETTER KJERRULF, Stockholm, anmäld af Hr G. HOFGREN. Föreningen har fätt emottaga de redskap m. m., som För- eningens aflidne hedersledamot Statsrådet O. I. FAHRa&us begag- nat vid preparerandet och bestämmandet af de insekter, han be- skrifvit och ordnat, en kär erinran om den utmärkte entomolo- gen. Till Foreningen hade Fil. D:r HÖGMAN förärat en samling sällsyntare skalbaggar fran trakten kring Alingsäs, bland hvilka särskildt fôrtjäna nämnas den stora och välluktande Osmoderma Eremita, hvilken egentligen till södra Sverige hörande skalbagge anmäldes af Kapten L. MUNTHE äfven vara af honom funnen sistlidne eftersommar vid Gustafsberg å Wermdön. Till Hr CARL SANDAHL: ENTOM. FOREN. ARSSAMMANKOMST. 203 je} MÖLLER & Wedelsbäck stär Foreningen i tacksamhetsskuld för en insänd vacker samling af icke mindre än 14 arter sällsynta skalbaggar i flere exemplar af hvarje art. — Biblioteket har er- hållit högst värdefull tillökning dels genom allt mera vidgadt utbyte med utländska naturvetenskapliga samfund och dels genom betydliga inrop af entomologiska arbeten vid auktionen 4 Stats- rådet FÂHRÆI boksamling. Val af ny styrelse företogs, hvarvid de förutvarande, funk- tionärerna inom styrelsen jämte suppleant och revisorer återvaldes. Derefter skildrade Docenten D:r C. AURIVILLIUS naturför- hållandena kring den vid 70° n. br. djupt i Norska Finnmarken inträngande Kvænangenfjorden, som af honom besökts sistlidne sommar, hufvudsakligen för att anställa draggningar i hafvet, men vid exkursioner i. land hade han varit i tillfälle att äfven lara känna traktens insektfauna, hvilken bär, såsom naturligt är, en fullkomligt arktisk prägel. Bland sällsyntare fjärilar nämndes Argynnis polaris, Colias nastes och Arctia Qvenselii, hvilken sist- nämda påträffades mellan snödrifvorna å en öde fjällslätt, der tjärnar eller sjöar ännu i juli månad hade gångbar is. — I dal- bottnarne vid fjorden odlades potatis, hvars blaster var svårt angripen af en skalbaggslarv, antagligen af Silpha lapponica, hvil- ken förevisades likasom äfven en prydlig samling fjärilar, karak- teristiska för Kvænangens fauna. Lektor J. SPÅNGBERG rédogjorde sedan för »Kornflugans» förekomst å Gotland och Öland. Detta lilla skadedjur, som år 1883 förorsakade ensamt å Gotland en förlust af mer än en och en half million kronor, hade äfven under sistlidne sommar visat sig, men dock icke i samma förhärjande grad som året förut. Föreningens ledamot Hr M. Larsson å egendomen Skaggs 1 grannskapet af Visby har gjort omfattande undersökningar angå- ende detta ämne, för hvilka delvis redogjordes och hvilka skulle fullständigt införas 1 Entomologisk Tidskrift. »Kornflugan» om- talas redan af LINNÉ i en år 1750 i Kgl. Vetenskaps-Akademiens handlingar införd uppsats om »Slökorn». Det är två särskilda slag af »Kornflugor», dels Chlorops teniopus, den egentliga s. k. Kornflugan, och Oscinis Frit L. Larverna till dessa flugor angri- pas af Coelinius niger N. v. E. af Braconidernas grupp, hvilkas larver i sin ordning återigen decimeras af en art små steklar, 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. nämligen af en ren Pteromalid Pteromalus muscarum WALKER. Exemplar af skadedjuren och deras parasitiska tuktomästare före- visades, preparerade och bestämda af D:r G. F. MÖLLER 1 Trelleborg. Flera andra anmälda föredrag mäste af brist pa tid upp- skjutas till nästa sammanträde. Efter förhandlingarnes afslutande firades Föreningens födelse- dag genom en enkel kollation, hvarvid skälar utbragtes för För- eningens framtid och för styrelsen. Oskar Th. Sandahl. os RESUMES. (P. 95 du texte.) O.-TH. SANDAHL: Réunion de la Société entomologique à Stock- holm, le 10 mai 1884. Après la vérification du procès-verbal de la séance précé- dente, il est passé à la lecture du rapport de révision, montrant que la situation économique de la Société s'est améliorée pen- dant l’année. (Voir ce rapport, p. 97.) Le bureau obtient, avec remerciments, la décharge pour le dernier exercice. — Le pré- sident annonce le décès de M. le professeur I.-C. SCHIÖDTE, à Copenhague, le 24 avril dernier. Il signale en quelques mots la grande importance de SCHIÖDTE pour l’entomologie, surtout par rapport aux progrès de cette science en Danemark et à l'aug- mentation vraiment étonnante de la division entomologique du musée zoologique de Copenhague. Quand, il y a 40 ans d'ici, SCHIÖDTE devint inspecteur de cette division, elle était très né- gligée. A l'heure présente, elle contient à peu près 10,000 espèces en environ 175,000 exemplaires, sans compter une collection de larves unique en son genre. Onze membres nouveaux sont élus. M. THEDENIUS, professeur de lycée, montre et décrit un pa- pillon de nuit nouveau pour la Scandinavie: Zeucania straminea TR. M. HOLMGREN, professeur à l'École supérieure de sylvicul- ture (Stockholm), montre un exemplaire du papillon diurne Chzo- nobas Norna THBG., que son fils, M. EMILE HOLMGREN, étudiant, a découvert dans un marais de l’île d’Ingarö (archipel de Stock- holm), Il signale en connexion le nombre assez grand d'insectes septentrionaux que l’on rencontre dans des localités plus méri- dionales. Ainsi, M. HOLMGREN a trouvé sur le Hunneberg (Ves- Entomol, Tidskr. Arg. 5, H. 4 (1884). 14 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. trogothie) le taon des rennes (Zabanus tarandinus), le type Lina lapponica, etc. Il montre ensuite un Spilocryptus obtenu de Cim- bex variabilis, ainsi qu’ Amblyteles laminatorius, éclos de Hylophila prasinana L., et termine en rendant compte du développement et du genre de vie de plusieurs Hymenopteres. M. Morronson, candidat en philosophie, mentionne la trou- vaille d'un coléoptère nouveau pour la faune suédoise, Z/mis an- gustatus, qu'il a recueilli en Halland (Suède du SO.). M. Sv. LAMPA, conservateur au Musée de l'État, montre deux papillons nocturnes également nouveaux pour la faune sué- doise, Nola centonalis HB. et Cidaria unifasciata HW. M. W. MEVES, ancien conservateur au Musée de l'État, mentionne la découverte faite par lui à Ottenby, île d’Öland, d'une Noctua nouvelle pour la Scandinavie, Hadena rufuncula Hw. (A. bicoloria Vit. var. rufuncula). M. le professeur AURIVILLIUS montre des galles du Saule à cinq étamines (Salix pentandra L.), produites par Vematus pen- landrae et d’autres Hyménoptères, dont il fait voir 4 espèces. M. HOLMGREN mentionne en connexion que les plantations du Saule pourpré (Salix purpurea I.) souffrent beaucoup des ra- vages de la Cécidomye du saule (Cecidomya Salicis). M. Horm- GREN parle ensuite de ceux exercés par plusieurs autres insectes. nuisibles, tels que des espèces des genres 7hrips et Aricia, etc. M. LAMPA montre des larves cachées dans les chatons du Saule marceau (Salix Caprea L.), ce qui amène M. HOLMGREN à mentionner qu’il a souvent rencontré des larves d'insectes dans les chatons de saules, fort recherchés par les oiseaux pour cette raison. 3 Il s'engage ici, de même que sur les questions des galles et des dégâts commis par les insectes, une vive discussion, à la- quelle prennent part plusieurs des membres presents, entre autres MM. THEDENIUS, MEVEs, conservateur, AURIVILLIUS, HOLMGREN, SPÅNGBERG, LAMPA, J. Meves, chef de bureau, et le Président. M. G. HOFGREN montre une collection très riche, presque complète, de Pyralides suédoises parfaitement préparées, et rend compte de la méthode qu'il emploie pour la conservation des Microlépidoptères. RESUMES, 207 (P. 100 du texte.) K.-FR. THEDENIUS: ZLeucania straminea TREITSCHE, Noctuide nouvelle pour la Scandinavie. L'auteur décrit sous ce titre un papillon nouveau pour la Scan- dinavie, trouvé par lui à Hästö, pres de Karlskrona. NECROLOGIES. (P. ror du texte.) Jörgen Christian Schiödte par H.-J. Hansen, Dr en philosophie. Le Danemark a eu la gloire de produire deux des plus grands entomologistes du monde: J.-C. FABRICIUS, mort en 1807, et le sujet de cette nécrologie, J.-C. SCHIÖDTE, né a Copenhague le 20 avril 1815, mort dans la même ville le 22 avril 1884, à l’âge de 69 ans. Ayant dû, à 18 ans, interrompre ses études classiques pro- prement dites par suite de la mort de son père, SCHIÖDTE, avec d'excellentes connaissances générales, sourtout dans le la- tin, se mit à étudier l’histoire naturelle, et principalement l’en- tomologie. Partageant son temps entre cette science de prédilec- tion et la nécessité de travailler pour vivre, il publiait, des 1841, grâce à une généreuse protection, son premier grand ouvrage, les Eleutherata du Danemark. En 1840 il était devenu professeur à l'École supérieure d'agriculture, emploi qu’il conserva jusqu’à l'année avant sa mort. Devenu en 1842 directeur de la divi- sion d’entomologie au Musée d'histoire naturelle de Copenhague, SCHIÔDTE reçut en 1854 le titre de professeur et fut attaché en 1863 à la faculté de mathématiques et des sciences naturelles à l'université des Copenhague. 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. Il va sans dire que ScHiöprE devint, dans le cours de sa carriere scientifique, membre d'une foule de sociétés savantes, dont on trouvera l'énumération à la page 102 du texte. A l’époque où SCHIÖDTE commençait ses travaux dans l’ento- mologie, aucun des savants qui représentaient l’histoire naturelle à Copenhague, ne s’occupait des insectes, et il y existait encore moins des collections entomologiques dignes de ce nom. Le premier soin de SCHIÖDTE fut d'en former, et il se mit vigou- reusement à l'oeuvre, assisté d’une foule de jeunes amis et d'élèves auxquels il avait communiqué son ardeur. L'activité scientifique de SCHIÖDTE prit deux directions prin- cipales: il devint d'un côté l’auteur d'une foule de travaux ento- mologiques plus ou moins considérables, dont l’énumeration se trouve aux pages 106—110 du texte; de l’autre, il a fait de la division entomologique du Musée de Copenhague, une collec- tion modèle, remarquable par la richesse de ses exemplaires (principalement pour ce qui concerne les coléoptères et les gué- pes), par l'excellente representation de la plupart des divisions de la faune entomologique danoise, par la beauté de la prépa- ration et de l’arrangement. ‘Toutes ces choses ont excité à juste titre l'admiration des spécialistes étrangers. De 1861 à 1884 ScHIODTE fut l'éditeur du »Naturhistorisk Tidskrift» (Journal d'histoire naturelle), qu'il rappela à la vie. Les 14 volumes qui forment la 3me série rédigée par lui, sont, dit son biographe danois, un monument qui témoignera pendant des siècles de son étonnante activité, de celle de ses collabora- teurs, et de sa grandeur scientifique comme auteur. »L'activité de ScHIÖDTE», ajoute en terminant M. Hansen, »a été si considérable, que l’on peut dire, sans crainte du juge- ment de l’avenir, que lorsque un petit pays comme le Danemark possède quelques hommes de cette trempe dans toutes les sciences, remplissant comme une unité le cours entier d’un siècle, ce pays est assuré d’occuper une place des plus importantes dans le dé- veloppement de la science cosmopolite.» (Suit, pp. 106—r110 du texte, la liste des ouvrages de SCHIODTE. ) RESUMES. 209 id tan dustexten) Olof-Immanuel Fahrzus, par O.-TH. SANDAHL. \ Le 28 mai 1884, mourait à Stockholm, à l’äge d’un peu plus de 88 ans, le Nestor de l'entomologie suédoise, l'ancien conseiller d'état (ministre) suédois OLor-IMMANUEL FÂHRÆUS, né a Slite, île de Gotland, le 23 mars 1796. Son père était M. KaRL-NIKLAS FÂHRÆUS, ancien négociant, et sa mère MARGARETA- KATARINA STURTZENBECHER. Elevé, avec son frère jumeau, JOHAN- FREDRIK, qui devint aussi un homme d'état distingué, dans la maison paternelle jusqu'au moment où ils commencèrent simul- tanément leurs études universitaires, il entrait des 1816 au ser- vice de l'État, où il se distingua principalement comme réfor- mateur dans l’administration des douanes. (Conseiller d'état (mi- nistre) pendant les années 1840—1847, il fut remplacé cette der- nière année au ministère par son frère JOHAN-FREDRIK, mentionné plus haut, et devint préfet du gouvernement de Gothembourg, poste qu'il occupa jusqu’en 1864. Rentré à Stockholm, il fut membre, jusqu'en 1878, de la première chambre de la Diète. Malgré ses occupations officielles, on vit dès 1838 FAHRÆUS se livrer avec ardeur à l’étude de l’entomologie, à laquelle il a consacré ses loisirs jusqu'à ses dernières années. A la fondation de la Société entomologique, le 14 décembre 1870, il en devint le premier membre honoraire, et il lui a donné sa précieuse et presque complète collection de Coléoptères suédois, outre des Co- léoptères étrangers et une collection de Lépidoptères suédois, FÂHRÆUS était membre de plusieurs académies et sociétés savantes de la Suède et de l'étranger, et en 1877 l'Université d’Upsal lui conféra le doctorat en philosophie honöris causa. Les dernières années de sa vie furent affligées d'une cécité croissante qui finit par devenir totale. Son épouse, LAURA-ADOLFINA STURTZENBECHER, le précéda dans la tombe en 1875, après une union de 52 ans. — FAn- RÆUS a laissé un fils et deux filles. 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. On trouve, p. 114 du texte, la liste des ouvrages entomo- logiques du defunt, communiquée par M. le professeur AURIVIL- LIUS. (P. 115 du texte.) H.-D.-J. WALLENGREN: Liste des Limnophilides, des Apata- niides el des Séricostomatides trouvées jusqu'ici dans la Péninsule scandinave. Comme il tardera encore un certain temps avant que la monographie actuellement en oeuvre des Trichoptères de la Scan- dinavie puisse être publiée, l’auteur croit devoir faire connaître provisoirement de cette façon les trouvailles parvenues à sa con- naissance relativement à ces espèces. Il a reçu, il est vrai, de temps à autre, des envois des insectes en question, mais l’on manque encore, principalement à l'égard des régions les plus septentrio- nales de la péninsule, du matériel nécessaire pour permettre d'of- frir une image suffisamment complète de cette partie de notre faune entomologique. C'est principalement le cas des petites espèces, et surtout des Zrichopteres aequipalpés, dont les envois reçus par M. WALLENGREN ne contiennent que très peu d’exem- plaires. Ainsi, l'auteur ne sait à peu près rien à leur égard pour ce qui concerne les régions septentrionales de la péninsule, et sa connaissance se réduit presque exclusivement aux espèces provenant des régions méridionales. Il ne peut en conséquence donner que la liste des espèces des familles mentionnées, et comme il a déjà publié dans cette Revue (1880) la description des Phryganides scandinaves, la liste des Zrzchopteres tnaequi- palpes de la Scandinavie sera a peu pres complete. Dans sa Fauna Suecica, LINNE décrivait à peine plus de 4 espèces appartenant à ce groupe. ZETTERSTEDT augmenta ce nombre à 29 ou 30 dans son ouvrage /nsecla Lapponica. Les espèces que le même auteur énumère dans ses remarques ne peuvent pas être prises en considération, vu que la plupart des noms sous lesquels elles sont désignées ne peuvent plus être iden- tifies. Dans ses Notices entomologiques (»Anteckningar i Entomo- logien»), insérées au Bulletin (Öfversigt) des travaux de 1 Acadé- RESUMES, 211 mie des sciences de Suède, 1870, l'auteur ajoutait 4 espèces, puis 3 autres dans Zhe Ent. Month. Mag. 1879, ce qui portait à environ 36 espèces le nombre total connu à cette époque. La liste actuelle comprend 78 espèces pour la Péninsule scandinave. Dans cette liste, les noms génériques et spécifiques sont en général indiqués d'après M'LACHLAN: Revision and Syn- opsis of the Trichoptera. Tous les cas où cela n'a pas eu lieu ont été donnés spécialement, et les exceptions à la règle se ba- sent principalement sur les raisons développées par l’auteur dans son mémoire imprimé au Journ. Lin. Soc. Zoology, Vol. XIV, 2727: (Pour les espéces énumérées par l’auteur, voir les pages 118—129 de l’Entom. Tidskr.) L'auteur croit devoir répondre ici à quelques-unes des ob- jections faites en 1880 dans la Sie. Ent. Zeit. par M. le Dr HAGEN contre l'interprétation des Phryganées de LINNÉ donnée par le premier dans son mémoire: »An Analysis of the Species of Caddisflies, described by Linnaeus in his Fauna Suecica», Linn. Soc. Journal, Zool. Vol. XIV. Comme M. WALLENGREN a cependant déjà répondu dans le Journal en question aux objec- tions faites par M. HAGEN contre l'interprétation de deux ou trois espèces, il ne répondra ici qu'à celles concernant les espèces mentionnées par lui dans le présent travail, en ajournant la ré- ponse aux autres remarques jusqu'au moment où il s’occupera plus spécialement des espèces visées par M. HAGEN. — Nous laissons parler l’auteur: »Phryganea grisea L. Nous avons, dans notre travail qui vient d’être mentionné (p. 728), essayé de montrer que cette espèce est Zimnophilus stigma Curt. M. HAGEN prétend au contraire dans son mémoire (p. 100) qu'il s’agit de l'espèce qui a jusqu'ici porté ce nom, savoir Z. griseus CURT. M. HAGEN at- tribue un grand poids à ce que, dans l’exemplaire propre de LINNÉ du Syst. Naturae, le nom de Phr. grisea n'est pas sou- ligné à l'encre, mais au crayon, et que suivant M. Kırpıst on sait seulement avec »certitude» que les espèces soulignées à l'encre »existaient dans la collection de Linné». C’est possible: 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. mais, si l’on sait seulement l’une de ces choses »avec certitude», on saura l’autre avec zucertitude, par conséquent, il est impossible de nier »avec certitude» que l’une ou l’autre des espèces dési- gnées dans le Sys/ema naturae ne »füt pas présente dans la col- lection propre de Linn&». Les espèces soulignées au crayon peuvent y avoir existé aussi bien que celles soulignées à l'encre, et l’on a d'autant plus de raison de l'admettre, quand l’exem- plaire porte une étiquette qui, suivant toute »probabiliti», pro- vient de la propre main de Linn&. Or, c'est le cas de l’exem- plaire de la collection de Linn£ qui porte le No 739 (Par. gri- sea L.), et qui est indiscutablement Z. stigma Curt. Cet exem- plaire peut donc s'être trouvé originairement dans la collection, et si correspond à la description donnée par LinNE, il doit être considéré comme type, soit quil se trouve souligné à l'encre ou au crayon dans l’exemplaire de LinnE du Systema Naturae. On ne peut du moins, vis à vis de cette circonstance, prétendre avec autant de »certitude» que le fait M. HAGEN, que ce west pas l’exemplaire typique. Cela ne peut avoir lieu avec »certitude» que lorsque la description de LINNÉ est Zofalement en contradiction avec l’exemplaire typique supposé. Or, dans le cas présent, il est de fait que l’exemplaire conservé sous le No 739 dans la collection de LINNÉ, est Z. stigma AUCT. suivant la determination de M'LacHLan, dont M. HAGEN n'a pas infirmé la justesse, et que la description donnée par LINNE sous le No 1484 de la Fauna Suecica, Ld. altera, est parfaitement conforme à cette dernière espèce, et zon à celle que les auteurs et M. HAGEN ont cru Être Phr. grisea de LiNNé. On a donc ici une preuve de la justesse de notre interprétation, quelle que soit la forme du soulignement dans l’exemplaire propre de LINNE du Systema Naturae Le fait que nous n'avons pas ajouté une importance indue à l’exemplaire qui se trouve actuelle- ment dans la collection de LINNÉ, est entre autres prouvé par notre interprétation de Pr. rhombica de LiNNÉ, interprétation qui a trouvé grâce aux yeux de M. HaGEn. Cette espèce est précédée dans la collection de LiNNÉ par Z. marmoratus et L. subcentralis, mais la description donnée par LINNE ne correspond à aucune d’entre elles. On peut en conséquence, pour ce qui concerne les exemplaires, prétendre avec »cerfitude> que ce ne RESUMES, 213 sont pas des exemplaires typiques, tandis qu’à l'égard de ceux conformes aux descriptions, on ne peut les considérer qu'avec incertitude comme des types, cela par suite de l’etat oü la col- lection de LiNNÉ se trouve actuellement. M. HAGEN prétend que la phrase de LINNÉ dans la des- cription: »mediae magnitudinis est», comparée, comme elle l'a été par nous, avec le terme de »media» attribué par lui à Pr. reticulata, est parfaitement applicable a Z. griseus Aucr. Or, c'est un fait connu que les mâles de Z. griseus Aucr. sont tou- jours beaucoup plus petits que les femelles. Celles-ci peuvent atteindre la même grandeur que Phr. reticulata, soit environ 30 mm., tandis que le mâle, lequel ne possède ni tache discale, ni tache anastomosale, et que M. HAGEN considère précisément comme visé par la description de LINNÉ, est considérablement plus petit et n’atteint que faiblement au-dessus de 20 mm. Le mâle de Phr. reticulata L. a une grandeur de 25—29 mm., qui est aussi celle de ZL. s/igma AUCT. Il en suit évidemment que lorsque, suivant ses propres termes, l'espèce de LINNÉ doit avoir à peu près la même grandeur que sa Phr. reticulata, ce ne peut être le ZL. griseus AuCT. © considérablement plus petit, mais que ce doit avoir été le Z. sigma Aucr. plus grand, que LINNÉ avait en vue, pour autant que la description corresponde au reste avec cette espèce. Prétendre d'abord, comme le fait M. HAGEN, que cest le mâle qu'a visé LINNÉ, puis, quand il s’agit de déterminer la grandeur, prendre la femelle pour norme, il nous est impossible, à mous, du moins, de le considérer comme conséquent. Nous croyons que M. HAGEN s'est trop hâté en disant que: »die Grosse würde also nicht gegen Phr. grisea sprechen». M. HAGEN dit ensuite que notre application a ZL. stigma Aucr. des mots de LINNÉ: »alae superiores griseae» est réfutée par la circonstance que LINNE a employé la méme désignation de couleurs pour les »Noctuides grises». Nous avons cependant montré dans notre travail qu'il est inutile d’aller chercher si loin le sens de ces mots, ‘car il se comprend déja de la description donnée par LINNE d’une autre de ses. Phryganées. Nous avons signalé en effet qu’il emploie la même expression pour sa Phr. rhombica, à l'égard de laquelle il dit: »alae — — — subluteae sive griseae». „I en suit indiscutablement que Phr. grisea L. 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. doit avoir sur les ailes la méme couleur que l’espece decrite par LINNÉ sous le nom de Phr. rhombica. Or, M. HAGEN est par- faitement d’accord avec nous que cette derniere espece est la méme a laquelle des auteurs plus récents ont donné ce nom, c.-a-d. L. rhombicus Auct. Mais, qui voudra prétendre que Z. griseus AUCT. et Z. rhombicus AUCT. aient la même couleur? Nous sommes persuadé que M. HAGEN serait le dernier à le faire, Par contre, tous ceux qui connaissent les espèces en ques- tion, devront concéder que la couleur des ailes de Z. stigma Aucr. est pareille à celle de Z. rhombicus Auct., et non pas à la couleur de Z. griseus AUCT. En montrant la signification at- tachée par LINNÉ au mot »griseus» précisément dans la descrip- tion de ses Phryganées, nous croyions que cela suffisait pleinement; mais nous pouvons cependant citer encore divers autres endroits de la Fauna Suecica, où LINNÉ emploie le terme de »griseus» à peu près avec la même signification qu'ici. Ainsi, p. ex., dans les descriptions de Certhia familiaris No 106, Alauda arborea No 211, Scarabeus horticola No 391, Bombyx versicolor No 1,111, Bombyx celsia No 1,141, etc. Nulle part le terme de »griseus» n'y désigne, dans l’intention de LiNNÉ, la couleur gris brun foncé que l’on trouve chez Z. griseus AucT. &S, mais bien au contraire la couleur gris jaunätre ou le jaune de rouille plus ou moins clair qu'offrent Z. rhombicus AUCT. et L. stigma AUCT. Maintenant, LINNÉ dit encore: »alae superiores (uf tolum cor- pus) griseae». Le corps entier aurait donc la même couleur que les ailes. Or ce n'est le cas que chez Z. stigma Aucr. Elle est dun brun plus foncé chez Z. griseus Aucr., de sorte que LINNÉ aurait sans nul doute employé, comme nous l'avons dit, le terme de /uscus, ce qu'il fait dans d’autres endroits, et non celui de »griseus», s'il avait visé Z. griseus AUCT. Nous passons maintenant au passage de la description de LINNÉ sans nul doute le plus difficile à interpréter si l’on se place au point de vue de M. HAGEN. LINNÉ dit notamment: »alae — — — griseae, /usco obsolete nebulosae». Nous avons pesé sur cette expression, mais M. HAGEN la passe sous silence. Il est du reste impossible de l'expliquer, si l'on admet, comme M. HAGEN, que LINNÉ, en écrivant sa description, avait sous les yeux un exemplaire mâle de Z. griseus AucT. chez lequel le RESUMES. 215 lavis brun avait conflué, de maniere a faire disparaitre les deux taches claires anastomosales et discales, taches qui doivent aussi manquer en réalité chez l’espece de LINNÉ, puisqu'il ne les mentionne pas dans sa description. Il arriverait donc ici, ou que la couleur fondamentale brune uniforme sans confluence devrait être à la même fois considérée comme couleur fondamentale et comme couleur confluente, ce qui serait absurde, ou que la cou- leur fondamentale brunâtre serait munie d'une teinte plus foncée. Or, comme c'est le cas de Z. griseus AUCT. co’, cette teinte se détache vigoureusement sur la couleur fondamentale plus pâle, et LINNÉ n'aurait jamais pu appliquer à cette circonstance le terme de »obsolete», quelque inconséquence que l’on veuille lui attribuer. On ne rencontre que chez Z. stigma Aucr. les ailes »fusco obsolete nebulosae» décrites par LINNE. Cette espèce est en outre dépourvue de tache tant discale qu’anastomosale, comme ce doit être le cas de l'espèce de LiNNé. M. HAGEN fait aussi observer que la »macula nigra» du bord des ailes mentionnée par LINNE dans sa description, se trouve également chez le mâle à couleur plus uniforme de Z. griseus AUCT. Cette »macula nigra» est, il est vrai, parfois in- diquée par une tache plus foncée; parfois elle est aussi un peu plus développée. Cependant ce nest en aucune façon la rögle, et elle ne se détache jamais assez vivement de la couleur fon- damentale pour sauter immédiatement aux yeux. Elle ne le fait toujours que chez Z. stigma AucT. Telle que cette tache se pré- sente chez Z. griseus AUCT., lorsqu'elle existe dans cette espèce, il est excessivement douteux que LINNE ait même cru devoir la mentionner, d'autant qu'il ne s'attache d'ordinaire qu'aux diffé- rences les plus saillantes entre les animaux qu'il décrit. « Enfin M. HAGEN dit: »Es wundert mich, dass Hr W. bei anderer Deutung gerade auf Z. s/igma gefallen ist, da Schweden eine andere Art besitzt, die viel besser zu LINNÉS Beschreibung passt. Ich meine Z. drpunctatus». Si réellement M. HAGEN est serieux dans son allégation, il nous est parfaitement impossible de comprendre comment il peut dire que cette espece convient mieux à la description de LinnE que Z. s/igma Aucr. L’unique chose dans la description de LinNE qui convienne à L. bipunc- fatus, ce sont les termes »macula marginali nigra». Tout le reste 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. lui est inapplicable, sauf peut-étre encore ces termes-ci de LINNE: »mediae magnitudinis est». Z. dbzpunctatus porte des ailes brun de rouille, variant parfois en gris brunätre, avec de nombreux points ou petites taches pales, et le corps noiråtre. Il est im- possible de concilier cela avec les paroles de LiNNÉ: »alae — — — superiores (uti totum corpus) griseae fusco obsolete nebu- losae». Ce n'est pas flatteur pour notre jugement que de nous croire assez absurde pour vouloir appliquer la description de LINNE à un type qui doit être décrit de la façon suivante: alae superiores fuscae (1. ferrugineo-fuscae), pallide irroratae 1. pallide pustulatae et corpus nigricans. Mais nous ne voulons pas chi- caner M. HAGEN sur la mauvaise opinion qu'il a de nous. Tout ce qui vient d’être dit fera comprendre pourquoi nous continuons, dans le mémoire ci-haut, à attribuer à Z. stigma Curt. le nom linnéen de Z. griseus. Nous persistons à con- sidérer notre opinion sur l'espèce linnéenne comme correcte, tout comme M'LACHLAN la juge bien fondée, du moins »prima facie», quoique »le changement de nom ne soit probable- ment guère du goût des auteurs». Comme nous l’avons déjà dit à une autre occasion, nous n’attachons pas une importance bien grande aux modifications de nom, mais seulement à ce que le nom indiqué par un auteur ne soit pas donné comme syno- nyme d'une espèce à laquelle il n'appartient à aucun titre. Cela a été le but de notre premier mémoire dans la matière, aussi bien que de nos autres travaux critiques, par rapport aux oiseaux comme aux insectes. Phr. bimaculata L. A la page 729 de notre mémoire men- tionné, nous avons montré que ce nom ne peut apparte- nir à Neureclipsis bimaculata, à laquelle il a été rapporté, mais qu'il vise Z. griseus Aucr. M. HAGEN a prétendu le contraire dans son travail (p. 102), en disant que notre tentative d’inter- préter d’une autre façon la description de LINNE n'offre »aucune utilité». C’est possible, pour ce qui concerne M. HAGEN; mais nous ne pouvons croire, quant à nous, que l'interprétation des descriptions d'animaux soit sans utilité, de même que nous n'a- vons encore entendu personne prétendre qu'il soit utile pour la science d'en donner une interprétation incorrecte. Or nous ne RESUMES. 217 croyons pas que nous l'ayons fait, comme nous allons essayer de le prouver ulterieurement. M. HAGEN se fonde ici de nouveau sur Vindication de Kır- PIST que le nom de l’espece mentionnée n'est pas souligné à l'encre, mais au crayon, dans l’exemplaire propre de LinnE du Systema Naturae. Il suffira de rappeler à cet égard ce que nous avons dit plus haut concernant Phr. grisea (= L. stigma AUCT.). Pour répondre au désir de M. HAGEN, nous ajouterons que nous avons réellement vu des exemplaires de Z. griseus AUCT. désignés, d’après des renseignements qui nous ont été fournis, par THUNBERG et GYLLENHAL sous le nom de Phryganea bima- culata LINN. Par conséquent l’objection de M. HAGEN tombe d'elle-même, quoique ce savant n'en fasse pas mention dans ses notes. Quand M. HAGEN essaie, en citant les termes de LINNÉ: »animal antice angustatum», de nous convaincre que l’exemplaire qui a servi de base à la description de LiNNÉ n'avait pas les ailes déployées, cet essai est parfaitement »inutile»: nous ne l'avons jamais prétendu, ni même admis tacitement. Cela ressort de tout notre raisonnement, et c’est la cause de l'inter- prétation que nous avons donnée des termes de LINNE: »in me- dio alarum macula duplex — — — altera pone alteram». Ce que LINNÉ entend par ces termes ne peut être autre chose que ce que nous avons indiqué, savoir que, sur l’aile non déployée, les taches doivent être placées l’une derrière l’autre en une ligne que l’on suppose tirée de la base de l'aile à son bord extérieur, ou de cette fagon-ci . ., et non en une ligne que l’on se figure tirée du bord extérieur au bord intérieur de l'aile, soit de cette façon :, comme c’est le cas de Neureclipsis quand ses ailes ne sont pas déployées. Chez cette dernière espèce, les taches de Vaile non déployée se trouvent évidemment l’une aw-dessus de l'autre. Nous avons donc allégué que si la description de LINNÉ avait visé ÂVeureclipsis, il aurait sans doute dit: »altera supra alteram», et non »fone alteram», comme elles le sont en réalité. Chez Neurechpsıs, les taches ne peuvent être décrites que comme »altera pone alteram» quand les ailes sont régulièrement déployées. Or, M. HAGEN et moi, nous sommes daccord qu’elles n'étaient pas déployées dans l’exemplaire de LiNNÉ, et par conséquent à 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. considérer, d’après la terminologie de LiNNÉ, le bord antérieur de l'aile comme »margo inferior» et le bord intérieur comme »margo superior». Mais, poser d’abord que l’exemplaire de LINNE avait les ailes non déployées, et interpréter ensuite la posi- tion des taches des ailes d'une façon telle, qu'elle ne peut se présenter que chez des ailes déployées, ce n’est tout au moins guère conséquent, et cela ne peut guère être utile que lorsqu'on veut défendre une opinion préconçue. Dans tous les cas, ce sera toujours »inutile» pour la science. Afin de montrer ulterieure- ment que les paroles de LINNE doivent précisement s’interpreter de la manière que nous l’avons fait, nous renvoyons à la descrip- tion d'une autre Phryganée, celle de Phr. rhombica, qui précède Phr. bimaculata. LinNE dit ici: »in medio alae exterioris macula rhombea — — — et pone hanc alia albida». Or, quiconque connaît Ph. rhombica de LINNÉ, — et cette espèce n’a donné lieu à aucune discussion, — sait parfaitement que les deux taches de l'aile antérieure sont placées l’une après l'autre, Ze long de l'aile, et non l’une au-dessus de l’autre, par Ze /ravers de Vaile. Le fait que LINNÉ a effectivement distingué entre ce qui est »supra» et ce qui est »fone» sur une aile non déployée, ressort de ses termes dans la même description: »supra et pone macu- lam alarum aliquid fusci» ; il vise évidemment ici la couleur bru- nâtre que Phr. rhombica porte au bord zntérieur de Vaile, et par conséquent »swpra maculam», et Ja couleur brunâtre que l’on remarque vers le bord exférieur de Vaile, et par suite » pone maculam». Vouloir maintenant interpréter les termes de LINNE qui suivent immédiatement la description de Pr. rhombica en admettant que »porze» doit être identique ici avec »supra», friserait tellement l'absurde, qu'une allégation pareille serait in- soutenable. Il doit être au contraire parfaitement évident que les taches des ailes de Phr. bimaculata de LINNE doivent occuper la même position que chez sa Phr. rhombica; or elles n'ont jamais cette place sur la Neureclipsis qui a porté jusqu'ici le nom spécifique linnéen. Ce n’est que chez Z. griseus Aucr. que l’on rencontre à cet égard le même caractère que chez Pr. rhombica, circonstance que M. HAGEN même admettra sans nul doute. L’unique remarque proprement dite que M’LACHLAN ait faite contre notre interprétation est à la même fois écartée par là. RESUMES. 219 M. HAGEN objecte ensuite que les ailes de L. griseus AUCT. ne sont pas »fuscae» comme le dit LINNÉ. Mais le dessin gris brun se confondant ici, comme c'est souvent le cas de l'espèce en question, de telle sorte qu'il existe à peine d’autre cou- leur que les taches et quelques points plus clairs insignifiants, LINNE ne pouvait guère employer une autre expression que celle dont il se sert. Les ailes sont en ce cas réellement »fuscae», c.-à-d. gris fondé, comme chez Noctua exclamationis Fauna Sue- cica 1,190, ou gris brun comme chez N. gamma Fn Su 1,171, deux espèces auxquelles LINNÉ applique la même expression. Nous avouons toutefois sans peine que le terme linnéen de »fuscus» a plus d'une signification. Ainsi, LINNÉ l’emploie pour la cou- leur vert brunâtre de Noctua basis Fn. Su. 1,158, pour la cou- leur noire de N. pinastri Fn. Su. 1,188, pour la brune de Cor- vus caryocatactes Fn. Su. 91, etc. Nous naurions par consé- quent pas attribué une bien grande importance à cette expres- sion, si toutes les autres parties de la description avaient été applicables à Neureclipsis. Pour ce qui concerne maintenant la grandeur indiquée par LiNNÉ, M. HAGEN estime que, du moment où LINNÉ attribue à Phr. longicornis Fn. Su. 1,492, une grandeur »cwlicis majoris», LINNÉ n'aurait pas compté cette espèce »7zfer minimas» parmi les Phryganées, »Culex major» désignant Dombylius major. Par sa Phr. bimaculata LINNE viserait en conséquence Vewreclipsis, qui est à peu près de la même grandeur que Pr. longicornis, et non Z. griseus AUCT., qui est plus grand. Nous ne comprenons pas par quelle raison M. HAGEN prend Boméylius pour norme, vu que, sous la rubrique Culex de la première édition de sa Fauna Suecica, LINNÉ mentionne aussi Anopheles bifurcatus, Culex pipiens, Ceratopogon pulicaris, Simulia reptans, etc. La comparai- son peut donc tout aussi bien se rapporter à l'une des plus grandes de ces espèces qu’à Bombylius, qui les dépasse en gran- deur. A la description de Phr. azurea, LINNE la qualifie de »musca minor», mais l’on n'est pas forcé pour cela de penser aux espèces plus grandes que LINNE range parmi le genre Musca dans la même édition de la Fn. Su., telles que M. te- nax, M. pellucens, M. meridiana, etc. Toutefois ce n'est pas seulement dans,la première édition de la Fn. Su., mais aussi ae 220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. dans la seconde, que LINNÉ compare les petites Phryganées avec le genre Culex. Il dit de Phr. albifrons et de Phr. um- brosa, lesquelles ne se trouvent pas dans la seconde édition, »magniludine culicis» et »magnitudo culicts», sans toutefois rap- porter Bombylius à Culex, tout aussi peu dans la seconde édition de l'ouvrage cité, que dans la dixième édition du Systema Na- Zurae, où il décrit sa Phr. albifrons pour la première fois. Ce- pendant, si l’on prend un Culex, même le plus grand de ceux décrits par LINNÉ, ou une Musca domestica, avec laquelle LINNÉ compare sa Phr. nigra, et si l'on place ces espèces parmi les Phryganées, on les comptera sans nul doute »7n/er minimas». En ce cas, toutes les Phryganées de la même grandeur se trouve- raient aussi comprises sous la même dénomination. Neureclipsis serait alors assurément mise de leur nombre. Si LINNÉ avait effectivement visé cette dernière espèce par sa Phr. bimaculata, il se serait fort probablement servi, dans la détermination de la grandeur, de la même expression que pour Phr. longicornis, car il reproduit ces deux espèces de la première édition de la Fn. Su., quoique Neurechipsis soit en réalité plus petite que Phr. longi- cornis quand leurs ailes sont pliées. Ou aussi il eût adopté les mêmes expressions que pour les autres petites espèces dont il indique la grandeur, et il aurait dit par conséquent: »magnitudo muscae», »musca minor», »magnitudine culicis» ou »magnitudo culicis». Or, il ne le fait pas, et si l'on en veut trouver la rai- son, elle doit être cherchée dans la circonstance que l'espèce qu'il décrit est plus grande que celles-la, et par conséquent aussi plus grande que MNeureclipsis. Il ne pouvait donc pas mieux designer la grandeur de l'espèce qu'il décrit, qu'en disant, comme il le fait: »minor, non autem inter minimas». En employant le pluriel, il doit sans nul doute viser aussi plus que cette seule espèce, de laquelle il dit »minima est», savoir Phr. sallatrıx. Le fait que LINNÉ range aussi lui-même parmi les plus petites de ses Phryganées une autre espéce encore, ressort de la description de Phr. fusca, qualifiée par lui de »parva». Or, si l'on prend en ligne de compte les ailes non déployées, cette espece n’est pas plus petite que Phr. longicornis quand elle n'a pas les ailes déployées. Par cette raison, les espèces Phr. nigra, azurea, vae- ner’, albifrons, etc., de la même grandeur que celle qui vient RESUMES. 221 d'être mentionnée, doivent également être placées »inter minimas», comme nous le faisions observer déjà dans notre premier mé- moire. Neureclipsis devra de même y être rangée, d’où il suit qu’elle ne peut pas être l’espèce visée par LINNÉ. Ainsi, quand LINNE dit de son espèce: »minor, non autem inter minimas», il exclut par là toutes les espèces qui viennent d’être mentionnées, et qui doivent être rangées »inter minimas»; le terme de »minor» exclut à son tour toutes les espèces qualifiées par LINNÉ de »ma- jor, magna I. media»; d’où il faut conclure que l'espèce de LiNNÉ doit être plus petite (»minor») que Phr. grandis, qu'il appelle »magna>, plus petite aussi que Pr. siriala et grisea, pour lesquelles il se sert de l’expression de »media», mais plus grande que Phr. longicornis, nigra, etc., qui, dans l'intention de LINNÉ, doivent évidemment être comptees »inter minimas». Or cette détermination de grandeur ne peut s’appliquer qua ZL. griseus AUCT., et à aucune autre espèce, ni surtout a Meureclipsis. Re- lativement à la couleur des taches des ailes, LINNE dit qu’elle est jaune (flava). C'est souvent le cas chez Vewreclipsis, mais tout aussi souvent les taches sont entièrement d/anches. Elles sont fréquemment blanches ou blanchâtres chez Z. griseus AUCT., mais elles présentent tout aussi fréquemment, surtout chez les exemplaires aux ailes non déployées, une teinte jaune si forte, qu’elles peuvent être appelées avec une égale raison jaunes chez Neureclipsis. Il n'existe donc de ce chef aucun obstacle contre notre interprétation. M'LACHLAN a fait la remarque que nous avons négligé dans notre mémoire les termes de LINNE: »macula duplex Zunwlaris», Nous l’avons fait en réalité, parce que nous ne les considérions pas comme ayant besoin d’une interpretation spéciale, estimant que l'importance s’en comprendrait d’elle-même, quand nous indi- quions l'espèce que nous admettions comme visée par LINNÉ. Il est bien évident que les deux taches doivent être »lunu- lares», et qu’elles ne forment pas ensemble une tache lunulaire unique. Cette dernière circonstance est cependant le cas de Neureclipsis, qui par conséquent ne peut pas être l'espèce de Linn£.. Chez ZL. griseus AUCT., au contraire, la tache qui occupe l'extrémité du champ discal (tache anastomosale) est toujours lunulaire et la tache du disc (tache »fenestrale») l’est aussi fré- Entomol, Tidskr. Ärg. 5, H. 4 (1884). 15 222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. quemment, en ce que tantôt la partie inférieure (l’antérieure), tantöt la partie supérieure (la postérieure) dépasse legerement la seconde. Cela montre aussi que notre interprétation est la juste. Phryganea flava LL. M. HAGEN n’ayant pas fait dans son mémoire d'objection à notre interpretation de cette espèce de LINNÉ, nous osons espérer quil l'aura approuvée. Il est donc inutile de nous en occuper ici. (P. 139 du texte.) G. SANDBERG: Continuation des observations sur les melamor- phoses des Lépidopteres arctiques. L’auteur communique dans ce travail un certain nombre d’observations biologiques intéressantes faites par lui dans le Fin- mark (Norvége sept.) sur les Lépidoptères arctiques. (P. 145 du texte.) SVEN LAMPA: Notes sur des Lépidoplères suédois d’une certaine rarelé. Depuis la publication du premier article dans cette matière (Entomolog. Tidskr. 1883, p. 125), le travail de révision des Papillons suédois du Musée de l’État a continué, ce qui a fourni à l’auteur l'occasion de présenter quelques observations et de mentionner quelques espèces nouvelles pouvant offrir de l'intérêt. Nous renvoyons pour la liste des espèces au texte suédois. Ba Ist diitextes) Auc.-Emi. HOLMGREN: Za Charée du gramen. Quelques mots par rapport à Fapparition de cet insecte nuisible en Norrland dans l'année 1883. Les ravages de la Charée du gramen (Chareas graminis Lin.), qui reviennent dans le Norrland après de longs intervalles, y constituent un vrai sinistre, en ce qu'ils mettent le cultivateur A RESUMES. 223 hors d'état de nourrir son bétail pendant l’hiver. Il est des lors parfaitement naturel que l’on ait non seulement cherché la cause fondamentale de ces calamités, mais encore que l’on se soit efforcé de trouver les moyens de les prévenir. On na ce- pendant réussi à aucun de ces égards, et l’on n'est parvenu qu'à des probabilités plus ou moins grandes. On devait du reste s'attendre à ce que la solution de ces questions ne pourrait être obtenue ni par la voie suivie, ni par le moyen des suppositions, car la question entière se rattache à un si grand nombre d’ele- ments, que l’exploration scientifique est peut-être seule à même de lui donner une solution satisfaisante. L'Académie royale d'agriculture ayant appris, au commence- ment de l’été dernier, que la Charée du gramen exergait des ra- vages très étendus dans les gouvernements de Vestrobothnie et de Norrbothnie (Suède du Nord), le Conseil administratif de ce corps officiel délégua immédiatement M. HOLMGREN pour suivre la marche des dégâts, étudier l’histoire naturelle jusqu'alors im- parfaitement connue de ce Lépidoptère, et chercher à tirer de ses explorations des résultats qui pussent être utiles à l’agricul- ture, tout en donnant aux populations des districts attaqués les conseils et les directions qu'il jugerait convenables. L'avis des ravages mentionnés était toutefois parvenu si tard à l’Académie, que M. HOLMGREN ne put pas quitter Stockholm avant le 22 juin. Il se rendit d’abord en Norrbothnie, car en Vestrobothnie l'insecte avait déjà disparu, c.-à-d. qu’il s’était caché pour se transformer en chrysalide. Il était notamment d’une grande importance de pouvoir suivre le développement de Vinsecte de- puis la larve. Cela réussit, quoique l'immense majorité des larves se fussent déjà transformées en chrysalides à l’arrivée de M. HOLMGREN en Norrbothnie, le 25 juin. Les ravages des insectes suivent d'ordinaire une période de 3 ans. La première année, on aperçoit à peine une augmenta- tion dans le nombre des larves; la seconde année, elles se mon- trent généralement en quantités assez grandes pour éveiller l’atten- tion, quoique leurs ravages soient encore de peu d'importance; c'est dans la troisième année seulement que s’accusent les dé- gâts proprement dits, quand une température propice, comme c'était le cas lMété dernier, permet aux petits ravageurs de se 224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. presenter en foules innombrables et d’exercer leurs devastations sur les plantes dont ils tirent leur nourriture. La Charée en était à sa troisième année, et elle avait dévoré à peu pres toutes les graminées, sauf la Phléole, sur les vieilles planches et les vieux près, épargnant ceux où la végétation était vigoureuse. Ainsi, M. HOLM- GREN a vu de jeunes planches à peu près intactes entre de vieilles planches rongées par l’insecte. Les graminées les plus importantes qui croissent sur les prairies naturelles ou artificielles du Norrland sont les suivantes: Agrostis vulgaris, Canche gazonnante (Aira cæspitosa), C. flexueuse (A. flexuosa), Paturin des prés (Poa pratensis), P. com- mun (P. trivialis), P. annuel (P. annua), Æé/uque rouge (Festuca rubra) /. roseau (F. elatior), Vulpin des prés (Alopecurus praten- sis), V. genouillé (A. geniculatus), Phléole des pres (Phleum pra- tense), Ph/. alpine (Phl. alpinum), Chzendent (Triticum repens). A l'exception de la Phléole, toutes ces graminées constituent la no- urriture de la larve. Les prairies naturelles et artificielles contiennent une quan- tité d'autres plantes, dont les suivantes sont /arssées inlactes par la Charée: i Papilionacées, y compris le Zröfle, Spirées, Renonculacées, Cré- pides, Ombelliferes, Euphraise, Achillée, Liondent automnal (Leon- todon autumnalis), Grande marguerite (Chrysanthemum), Verge d’or (Solidago), Matricaire inodore (Matricaria inodora), Armozse com- mune (Artemisia vulgaris), Quznte-feurlle rouge ou Comaret des prés (Comarum palustre). La Charée offrant une organisation tout differente a cha- cune de ses diverses métamorphoses, M. HOLMGREN en déduit judicieusement quelle doit vivre dans son état de larve d'une toute autre manière que comme papillon. Il est par conséquent nécessaire aux larves de ne pas demander leur nourriture aux végé- taux dont elles auront besoin après leur dernière transformation Or ceux qui viennent d'être mentionnés en dernier lieu appar- tiennent précisément à cette catégorie. Si donc la larve ne touche pas au trèfle, et que, vu sa con- sistance, la phléole ne convient pas à ses mandibules, il y aura lieu, selon M. HOLMGREN, de cultiver sur une plus grande échelle en Norrland ces deux plantes fourragères qui donnent de si RESUMES. 225 beaux résultats dans les régions plus meridionales du pays. On pourra de même employer la vesce et d’autres Mégumineuses. On s’est fréquemment étonné, non seulement de l'apparition subite des Charées dans une certaine année, mais encore et sur- tout de leur disparition subite l’année suivante. La raison en est principalement due à des Hyménopteres parasites, qui con- stitueront toujours le meilleur agent extirpateur, et dont M. HOLMGREN a découvert quatre espèces qui vivent aux dépens de la Charée. Il est convaincu que c’est principalement à leur ac- tivité que Yon doit cette disparition subite du Lépidoptère dans la quatrième année. (P. 162 du texte.) O.-TH. SANDAHL: Zeuzera pyrina L. (Zeuzera Aesculi L.). M. SANDAHL mentionne la découverte de cet insecte sur les îles de Lidingö et de Wermdö, archipel de Stockholm. (163 du) texte.) O.-M. REUTER: Communications entomologiques des réunions de 1882 et de 1883 de la »Societas pro Fauna et Flora fennica». Voir le texte suédois, pp. 163— 171. (EN 7 3p dus textes) O.-M. REUTER: Hémipieres hétéroptères de la Finlande et de la Scandinavie. M. REUTER donne sous ce titre la continuation de la des- cription systématique de tous les Hémiptères hétéroptères connus de la Finlande et de la Scandinavie. (P. 185 du texte.) C.-G. ANDERSSON: Observations sur la vie de quelques insectes. L'auteur communique diverses observations biologiques faites 226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. par lui sur quelques insectes nuisibles et utiles dans la localité où il est domicilié et pendant deux voyages d'office. (P. 189 du texte.) Cur. Aprivitiius: Séance de la Société entomologique à Stock- holm, le I octobre 1884. La séance a lieu dans le local ordinaire de la Société, hötel du Phenix. Le president, M. SANDAHL, étant malade, il est remplacé pour l'occasion par M. THEDENIUS, professeur de lycée. Il est reçu 5 nouveaux membres. — Le President annonce à la Société la mort de son premier membre honoraire, M. O.-I. FAHRÆUS, ancien conseiller d’état (ministre), sur lequel on trou- vera quelques notices biographiques à la p. 209 des Résumés. M. W. Meves rend compte de sa moisson lépidoptérologique de l’été dernier à Dalarö, dans l'archipel de Stockholm. Durant la première partie de l'été, la prise à l’aide de quartiers de pommes avait été moyenne, mais, dans les mois de juillet et d'août, elle fut à peu près nulle malgré des tentatives quoti- diennes. La différence d’avec l'année dernière était par consé- quent considérable, Parmi les espèces d'une certaine rareté, M. MEVES signale et montre: Zmydia cribrum, Pygæra anastomosis, Acronycla menyanlhidis var., Panthea coenobita (ainsi qu'un exem- plaire du Vermland), Agrotis Gruneri, Agr. candelarum, Agr. speciosa, var. arctica, Abraxas marginata aberr., Caradrina petrea, Sesia apiformis &, Q. Une femelle tuée de Spilosoma mendica laissa échapper des oeufs qui vinrent ensuite à bien. Relative- ment à Sesia apiformis, il s'engage une discussion entre MM. THE- DENIUS, LUNDIN, HOFGREN et HOLMGREN, ce dernier signalant entre autres que le Lépidoptère mentionné se rencontre avec des guépes sur des tiges sécrétant du suc, et que c’est par cette rai- son qu’elle a ses couleurs et son aspect si particuliers. M. ME- VES n'avait pas observé de guépes dans la société de Sesza. M. MEVES montre ensuite une collection complète des formes anglaises de Zupithecia. M. HOLMGREN présente une chrysalide vivante de la Tête de mort (Acherontia Afropos), et une belle collection de larves RÉSUMÉS. 227 »souffiées», préparées par son fils, M. E. HOLMGREN, étudiant. Toutes proviennent de l’île de Wermdö (archipel de Stockholm). Au nombre des plus rares se trouvent: Sfauropus fagt, Pygera anachoreta, Acronycta alni, Simyra albo-venosa, Halias bicolorana. M. HOLMGREN mentionne parmi leurs parasites: Zrogus exalta- Zorius, vivant aux dépens de Sphinx ligustri, Ichneumon fortipes à ceux de Phalera bucephala; enfin, Cryptus monticola et Paniscus cephalotus, parasites de Æarpyia vinula. Le genre de vie de cette dernière espèce confirme la manière de voir de THOMSON que le genre Paniscus doit être rapporté aux Tryphonides, M. LAMPA montre la vraie Zupifhecia tenuiata H. SCH., ainsi que Xanthia fulvago, toutes deux écloses de larves trouvées dans des chatons de saules. M. AURIVILLIUS communique la découverte faite par lui, dans le Smäland septentrional, de 6 chrysalides de Lycaena Ar- gus L. sous l'écorce d'un tronc de sapin habité par Zasius niger. Les chrysalides se trouvaient dans les cavités faites et fréquentées par les fourmis et avaient des enveloppes d'une ténuité et d’une transparence peu communes. Comme il est difficile d'attribuer à une circonstance fortuite la présence de ces chrysalides dans la colonie de fourmis, il est probable qu’elle se trouve en con- nexion avec la sécrétion d’une humeur sucrée que l’on a déjà eu l'occasion d'observer chez quelques larves de Lycénides. MISKIN rapporte que la larve d'Ogyris Genoveva, une grande Lycénide de l'Australie, est traitée et choyée par les fourmis de la même manière que les pucerons chez nous. Un fait identique a également été constaté dans l’Amerique du Nord. Il est aussi probable qu'en récompense de ce liquide sucré, les fourmis hé- bergent gratuitement les larves de Zycaena Argus L. pendant leur état de.chrysalides, où elles ont leur principal besoin de protection. M. GUINCHARD rend compte de la manière dont une femelle de Bombus terrestris a préparé dans la terre son logement hiver- nal, fermé d’un couvercle ayant presque la dureté du ciment. M. WERMELIN montre un exemplaire de Pericallia syringaria de l’île de Lidingö (pres de Stockholm), la localité la plus sep- tentrionale où cette espèce ait été trouvée jusqu'ici en Suède. 228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. (P. 191 du texte.) NECROLOGIE. Anders Fredrik Regnell, + 7 juin 1807, 7 12 septembre 1884. La Société entomologique a perdu le second de ses deux membres honoraires, M. le Dr REGNELL, mort, le ı2 septembre de cette année, dans la petite ville et station d’eaux thermales de Caldas, province de Minas Geraés, Brésil. Ne a Stockholm de parents pauvres, il obtint, grace a sa diligence et a son énergie, le doctorat en médecine à l’université d’Upsal en 1837. D'une santé délicate, et atteint d’une affection grave de la poitrine, REGNELL s'établit en 1840 à Caldas, ou il se livra à l'exercice de sa profession. Grace aux bénéfices réalisés par lui comme médecin et à des spéculations heureuses cans des mines, il a pu successivement envoyer dans son ancienne patrie la somme d’en- viron 800,000 couronnes (1,120,000 fr.), afi:ctée par lui en do- tations diverses à des institutions scientifiques ou médicales. La Société entomologique a reçu entre autres du défunt une somme de 2,000 couronnes (2,800 fr.), qui porte le nom de »Fonds Regnell». Oskar Th. Sandahi. (P. 193 du texte.) H. von Post: Contributions à la biologie de la Tele de mort (Acherontia Atropos). L'auteur signale que la Tête de mort a été trouvée cette année dans un champ de pommes-de-terre de l'École supérieure d'agriculture d’Ultuna, près d’Upsal. Elle y deposait ses oeufs, qui se développèrent en larves au bout d’un court espace de temps. Celles-ci dévoraient jusqu’à la côte le feuillage des pom- mes-de-terre, sans paraître cependant gêner par ces déprédations le développement des tubercules mêmes, vu qu'elles apparurent à l'époque où cee derniers étaient parfaitement formés. RESUMES. 229 (P. 195 du texte.) O.-M. REUTER: Species Capsidarum quas legit expeditio da- nica (ralateae. Voir la description latine, pp. 195—200 du texte. (P. 200 du texte.) J. SPÅNGBERG: Orchestes populi L. à Gefle. M. SPÅNGBERG mentionne la présence, l'été dernier, de ce Coléoptere dans le parc de la ville de Gefle (Suède du Nord, côtes de la Baltique) en foules si considérables, qu'il avait à peine laissé intacte une seule feuille du peuplier baume et du peuplier noir (Populus balsamifera et P. nigra). Les trembles (Populus tremula) croissaut dans le même parc étaient restés au contraire totalement indemnes. ah panes EYTRIERTGN (P. 201 du texte.) Zr: Osc.-TH. SANDAHL: Grande séance annuelle de la Société enio- mologique à Stockholm, le 14 décembre 1884. Le 14 décembre 1884, la Société entomologique de Stock- holm a célébré son 5me anniversaire. Elle a donc derrière elle les premieres années, généralement les plus difficiles, de son existence. Grâce aux sympathies dont elle est successivement devenue l’objet en Scandinavie et à l'étranger, elle possède ac- tuellement une vitalité suffisante pour attendre l'avenir avec confiance. Depuis sa dernière séance la Société a fait une perte sen- sible par la mort de son seul membre honoraire restant, M. le Dr A.-F. REGNELL, décédé, le 12 septembre 1884, à l’âge de 77 ans, à Caldas, province de Minas Geraës, Brésil. La mémoire de REGNELL est à jamais attachée à la Société par la donation qu'il lui a faite et à laquelle son nom est attaché. (Voir, p. 228 ci-avant, la courte notice nécrologique sur cet homme éminent.) Un membre perpétuel et 26 membres ordinaires sont entrés dans la Société depuis la dernière séance. La Société a reçu en don l'outillage employé par son de- Entomol, Tidskr. Arg. 5, H. 4 (1884). 15* 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. funt membre honoraire, M. l'ancien conseiller d'état (ministre) O.-I. FAHRÆUS pour la préparation et la détermination des in- sectes collectionnés et classés par lui. C’est un souvenir précieux pour elle de cet entomologiste distingué. — M. Höcman, Dr en philosophie, a donné à la Société un collection de Coléoptères rares des environs d'Alingsäs (Vestrogothie, Suède de l'Ouest), parmi lesquels il y a lieu de signaler le grand et odorant Osmo- derma eremita, type qui, quoique appartenant a proprement parler à la faune de la Suede méridionale, a cependant été trouvé, vers la fin de l'été dernier, par M. le capitaine L. MUNTHE, à Gu- stafsberg, dans l’île de Wermdö, à l'est de Stockholm. M. CARL MÖLLER, à Wedelsbäck (Scanie) a également enrichi les collections de la Société de 14 espèces de Coléoptères rares, en plusieurs exemplaires de chaque espèce. — La bibliothèque a reçu une augmentation précieuse, grâce à ses échanges toujours plus considérables avec des corps savants étrangers, et à l’achat de nombreux ouvrages entomologiques ayant appartenu à la bi- bliotheque du défunt conseiller d'état FAHRÆUS. Il est procédé à la nomination du Bureau pour l'exercice de 1854. Tous les membres actuels, y compris leurs suppléants et les vérificateurs, sont réélus. M. le Dr C. AURIVILLIUS, professeur agrégé à lUniversite d Upsal, décrit la nature du »Kvaenangenfjord», qui pénètre dans le Finnmark norvégien sous le 70° de latitude septentrionale. Ce golfe a été visité par lui l'été dernier principalement en vue de dragages dans la mer, mais il profita d’excursions à terre pour faire la connaissance de la faune entomologique de la localité, faune offrant, il va de soi, un caractère totalement arctique. Parmi les Lépidoptères les plus rares, M. AURIVILLIUS mentionne Ar- gynnis polaris, Colias nastes et Archa Qvenselit, cette dernière ren- contrée par lui au milieu des neiges dans une plaine alpine dé- serte, où les lacs et les marécages dormaient encore en juillet sous une couverture de glace assez forte pour porter l'homme. Les pommes-de-terre cultivées dans les vallées et les dépressions du golfe avaient leur feuillage gravement attaqué par la larve d'un Coléoptère, probablement Sz/pha lapponica, que le conféren- cier montre avec une belle collection de Lépidoptères caractéris- tiques pour la faune de Kvaenangen. RESUMES. 231 M. J. SPANGBERG signale les ravages exercés par la »Mouche de l'orge» dans les îles de Gotland et d’Öland. Ce petit in- secte destructeur qui, en 1883, a commis à Gotland des dégâts se chiffrant par une perte de plus d’un million et demi de cou- ronnes (2,100,000 fr.), s’est aussi montré dans l’île en question pendant l'été dernier, mais heureusement pas en masses aussi considérables que l’année précédente. Un membre de la Société, M. M. Larsson, habitant le domaine de Skäggs au voisinage de Visby, s est livré sur ces Diptères et leurs déprédations a de laborieuses recherches qui seront insérées au complet dans ce journal. La »Mouche de l’orge» est déjà mentionnée par LINNE dans un travail sur le »blé mort» (Om slökorn), inséré en 1750 dans les Mémoires de l’Académie royale des sciences de Suède. Il existe deux espèces de »Mouches de l’orge», savoir le Chlorops à pieds articulés (Chlorops ‘entopus), la » Mouche de l'orge» proprement dite, et l’Oscine ravageuse (Oscinis Frit L.) Les larves de ces insectes servent de nourriture à Coelinius niger N. v. E., du groupe des Braconides, dont les larves sont décimées à leur tour par un petit Hyménoptère, une Ptéromalide vraie, Pteromalus muscarum WALKER. M. SPÅNGBERG montre des exem- plaires des mouches destructives mentionnées et de leurs para- sites, préparés et déterminés par M. le Dr G.-F. MÖLLER de Trelleborg (Scanie). Divers autres exposés doivent être, vu le manque de temps, ajournés à la séance prochaine. La séance levée, l’anniversaire de la Société est célébré par une modeste collation suivie de toasts pour l'avenir de la Société et pour son Bureau. Y ANNONS Coleoptera finnas till salu hos B. VARENIUS: Entomolog. Adr.: Malmö, S. Nygatan 56 “ « H £ LA ,' [ pre re 7 ka 1 AZ 5 + vo Lo ye wee PLAT ER %1 AN A ee con a Table Entomologisk Tidskrift Årg. 5 (1884). Lovendal sc. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT PA FÖRANSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM UTGIFVEN AF JACOB SPANGBERG SJATTE ARGANGEN 1885 STOCK HOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIE1 1885 4 wii tae Bead Tee dy BOAT Vv facadd AN ee a >, FR TE A _ _ + 7 yy | } gnasonaaa SOQDAL TI Ara RER, arrays . I . east Ke dorée: ” . 8 A A PNR via ao? “of HRA 7 as Li he NNEHÄLL: AURIVILLIUS, CHR., Svensk-Norsk entomologisk literatur sid. 138, 160, 176, 184 BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1883—85 .................. Sid, Gafvor till Entomologiska Föreningens bibliotek under åren 1883—1885 > LAMPA, SVEN, Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macro- lepidopterasesce 3 aes Bed ee en nee ne Larsson, MAGNUS, Nagra ord om kornflugans härjningar I på WER ETATS 7 OCR NASA N u ee en erg te 2 NEREN, C. H., Bidrag till kännedomen om gräsflyet och dess para- Oe ete Een ren SANDBERG, G., Supplement till Sydvarangers Lepidopterfauna ......... 3 SCHOYEN, W. M., Bemærkninger om enkelte variationer af vore Rho- Paloceae Para IR A oo Wh AN ne ee maar See a SPARRE SCHNEIDER, J., Mindre entomologiske meddelelser fra det ADSL NOTE TENS SES ne tn SUL EO GAB Tr ie en > TRYBOM, FILIP, Insekter och andra lägre djur, funna vid flottadt timer och blandsaffallafran ‚sadantı 2.5 2.022 20.0 22.2 20 78% WALLENGREN, H. D. J., Nekrolog öfver H. F. R. H. GADAMER... > RESUMES LAMPA, SVEN, Macrolépidoptéres Scandinaves et Finlandais ............ >» LARSSON, MAGNUS, Quelques mots sur les ravages de la »Mouche de l'orge» dans l’île de Gotland pendant les annés 1883 et 1884 NEREN, C.-H., Contributions à la connaissance de la Noctuelle de Vherbe (Characas graminis) et de ses parasites ..................... » . SANDBERG, G., Supplément à la Faune du lépidoptére du Sudvaranger » SCHOYEN, W.-M., Remarques sur certaines variations de nos Rho- EDEN ER TRETEN OE SI RTE MP RPE fof SPARRE SCHNEIDER, J., Petites communications entomologiques de la IN ONVEREMATCLIG Nemec NE N N tn hun, 2a ‘TRYBOM, PH., Insectes et autres animaux inférieurs trouvés en voisi- nage du bois flotté et parmi ses débris .............. SER > WALLENGREN, H.-D.-J., Nécrologie H.-F.-R.-H.. GADAMER........._.. DE SARSKILDA HAFTENAS INNEHALL: ” Haft. 1—3. LAMPA, SVEN, Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macro- LEGS EN EE ARR PR ER 2.2.2.2 Std AURIVILLIUS, CHR., Svensk-Norsk entomologisk stur sid. 138, 160, 176, 185 204 161 177 211 216 219 184 1] SCHÖYEN, W. M., Bemcærkninger om enkelte variationer af vore Rho- palocera a NEN TER EEE SPARRE SCHNEIDER, J., Mindre entomologiske meddelelser fra det arktiske Norge) a. ESS ET eee ee Sf eee ee eee TRYBOM, FILIP, Insekter och andra lägre djur, funna vid flottadt timmer ‘och’ blatid aftalt "fran sidan... Dre Een Na NEREN, C. H., Bidrag till kännedomen om gräsflyet och dess para- SEI Br Pepe TEE Si an ns ed ehe nn es ts en WALLENGREN, H. D. J., Nekrolog öfver H. F. R. H. GADAMER... Larsson, MAGNUS, Nagra ord om kornflugans härjningar pa Gotland ATEN: 1883. OCH EGG LL ee NE EI MORE BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1883—84 .................. Häft. 4. SANDBERG, G., Supplement till Sydvarangers Lepidopterfauna ......... Gäfvor till Entomologiska Föreningens bibliotek under åren 1883— 1885 RÉSUMÉS. LAMPA, SVEN, Macrolépidoptères Scandinaves et Finlandais ............ SCHÔYEN, W.-M., Remarques sur certaines variations de nos Rho- DAIOEÈTES 5822 LS OR AR Re ERP ER RIRES . SPARRE SCHNEIDER, J., Petites communications entomologiques de la Norvege arctique: nu er PAROLE ER TRYBOM, PH., Insectes et autres animaux inférieurs trouvés en voisi- Naser dus Dols Motte Fet parm Ses ce DIS EEE ESS NEREN, C.-H., Contributions a la connaissance de la Noctuelle de l'herbe (Charaeas graminis) et de ses parasites .............-..2---. WALLENGREN, H.-D.-J., Nécrologie H.-F.-R.-H. GADAMER Larsson, MAGNus, Quelques mots sur les larves de Ja »Mouche de l'orge» dans l'île de Gotland pendant les années 1883 et 1884 SANDBERG, G., Supplément a la Faune lépidoptére du Sudvaranger Sid. FÖRTECKNING SKANDINAVIENS ocH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA SVEN LAMPA STOCKHOLM che NVF RÄTT RR GICK INTRAL 1885 7 - D fl CM “gt "OMIMAOST Fr D: jag till offentligheten öfverlemnar detta lilla arbete, hvil- ket egentligen blott är ett försök att, efter tillgängliga källor och egna iakttagelser, pa ett ställe sammanföra alla de arter och va- rieteter af Macrolepidoptera, som hittills blifvit anträffade pa den skandinaviska halfön samt i Finland och Danmark; sä sker detta icke utan tvekan, emedan jag allt för väl känner de större an- språk, som numera med skäl kunna ställas pa ett sådant arbete. Såsom förmildrande omständighet må dock kunna åberopas, att ingen dertill mera kompetent person hittills offentliggjort något dylikt, oaktadt en förteckning, åtminstone öfver våra svenska fjär- ilar, synes vara af behofvet påkallad, synnerligast nu, då intresset för dessa naturföremål synes blifva allt allmännare. Jag vågar derför hoppas, att de fel och brister, som vidlåda mitt arbete, skola benäget ursäktas, åtminstone af alla dem, som något känna till de svårigheter, hvilka äro att öfvervinna, och mest fästa sig vid dess praktiska nytta. ; Fullständighet kan jag ingalunda göra anspråk på, ty utan tvifvel återstå för en kommande tid rätt många former att upp- täcka, innan vårt vidsträckta, på omvexlande lokaler sa. rika om- råde blir fullständigt genomforskadt. På skandinaviska halfön, äfvensom i Finland, finnas stora landsträckor, hvilka ännu ej ens besökts af någon kunnig entomolog och många områden, åt- minstone i norra Sverige, äro endast i förbigående undersökta, i det att den resande haft ett aflägsnare mål för ögonen, så- som t. ex. Qvickjock, Åreskutan, Dovre, Finmarken etc. och följaktligen måst påskynda färden, för att hinna fram i önsklig tid. Härigenom hafva de lägre belägna skogsbygderna och de subalpinska trakterna, hvilka obestridligen hafva en rikare fauna än fjällbygden, blifvit försummade; ty större områden kunna en- 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. dast högst ofullständigt undersökas under en genomresa, dä blott nagra timmars, eller högst ett par dagars uppehäll göres pa hvarje gästgifvaregärd eller bätstation, isynnerhet da dessa kunna vara belägna 2 till flera mil ifran hvarandra. Detta inses lätt af hvar och en, som vistats och flitigt samlat insekter flera ar a rad pa ett och samma ställe; ty han har nog fått göra den erfarenheten, att manga arter icke äterfinnas alla ar pa samma lokal, oaktadt de nagon gang der visat sig ganska ymnigt. Just härigenom är var kunskap om arternas nordgräns i kustlandet högst bristfällig. För att omsider fa en säker kännedom om insekternas forekomst och geografiska utbredning hos oss, sa vore det nödvändigt, att entomologer eller Ofvade samlare vore bosatte inom snart sagdt hvarje mindre område och pa ett eller annat sätt bekantgjorde sina erfarenheter och fynd. Vi sakna numera, dess bättre, ej or- gan for dylika sakers offentliggörande. Om jag lyckats upprätta en nagorlunda fullständig förteck- ning öfver nu afsedda områdes Macrolepidoptera, sa har jag att derför 1 första rummet tacka de ganska utförliga arbeten i detta ämne, som redan varit synliga 1 tryck. Att har uppräkna de äl- dre af dem, torde vara öfverflödigt och jag vill derför blott om- nämna de vigtigaste, som pa senare tid utkommit. Hvad vårt land angar, sa har Herr Kyrkoherde H. D. J. WALLENGREN in- lagt stora förtjänster om spridandet af kunskap om dess fjäril- fauna genom utgifvandet af sina »Lepidoptera Scandinavie» ete. (1853—71), samt »Index Specierum Noctuarum et Geometrarum» af ar 1874 m. fl. Skada blott att det förstnämda ej längre framskridit än till och med »Spinnarne». Sedan dessa arbeten utkommo hafva icke allenast lemnats flera vigtiga bidrag till ar- ternas utbredning inom landet, utan äfven för faunan nya arter och varieteter iakttagits, hvaraf en del blifvit omnämda af D:r J. A. Wistrom uti »Provinsen Helsinglands Macrolepidoptera», uti författarens »Catalogus Lepidopterorum Scandinavie», samt af K. F. THEDENIUS, W. Meves o. a. i Entomologisk Tidskrift. I Norge hafva pä sista tiden utkommit mänga större och mindre afhandlıngar om fjärilarnes utbredning derstädes. Den förnämsta af dem, hvaruti pä ett ställe sammanförts alla för fau- nan dä kända former, är fortsättningen af SIEBKES » Enumeratio Insectorum Norvegicorum», utgifven ar 1876 af J. SPARRE SCHNEI- LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 5 DER. Sistnämde författare, äfven som Kandidat V. M. SCHÔYEN, hafva ärligen genom resor och publikationer riktat kännedomen om sitt lands fjärilfauna pä ett sätt, som förtjänar allt beröm. Finska fjärilliteraturen har att uppvisa ett förtjänstfullt och genom en redig och lättfattlig uppställning särdeles utmärkt ar- bete, nämligen »Catalogus Lepidopterorum Faunae Fennicae prae- cursorius» af D:r J. M. J. ar TENGSTROM, hvilket utkom 1869 uti »Notiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar». Uti sistnämda ärsskrift hafva sedan dess ätskilliga smärre med- delanden, frän flera yngre forskare, varit synliga. Danmarks fjärilar känner jag endast genom en enda afhand- ling, nämligen »Fortegnelse over de i Danmark levende Lepi- doptera», Kjöbenh. 1875, jämte »Tillæg» ar 1881 af A. Banc Haas; men denna är, som man ser, för icke sä länge sedan af- slutad samt mycket värdefull och utförlig. De ofvan uppräknade arbetena samt nästan alla nyare af- handlıngar hafva, ehuru i öfrigt af stor förtjänst, dock det felet att de antingen äro i bokhandeln utgangna, eller ock blifvit tryckta uti vetenskapliga samfunds publikationer, hvarigenom de äro jämförelsevis svärt ätkomliga för en större krets af läsare. Hvad denna förteckning angår, så ar den visserligen äfven tryckt uti en tidskrift, men jag har dock välvilligt satts i tillfälle, att anskaffa ett så stort antal separataftryck, att sådana af mig kunna tillhandahållas åt alla dem, som deraf kunna blifva i behof. En mindre del af dessa kommer att upptaga text endast på bladens ena sida, för att blifva användbara till etiketter för samlingar. Uti dylika aftryck kan man äfven å de otryckta sidorna göra an- teckningar om nya arter, lokaler etc. och interfoliering blir der- igenom obehöflig. Hvad den systematiska uppställningen, namn och citater be- träffar, så har jag, liksom numera de fleste författare göra, i det närmaste rättat mig efter D:r O. STAUDINGERS katalog, emedan det för mera praktiska ändamål är bättre att följa det, som af de flesta begagnas, än att framställa något, som blir derifrån af- vikande. Vid upprättandet af listor öfver insekter, är det till mycken tidsbesparing att noga följa den ordning samt begagna samma namn, som äro använda uti ett af de flesta entomologer kändt och användt arbete. 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Dä jag motser att af alla »latinare» blifva klandrad derför, att jag foljt CRAMERS, RAMBURS, KIRBYS, STAUDINGERS m. fl. exempel och skrifvit alla namn med stor begynnelsebokstaf, sa vill jag, for undvikande af för stor vidlyftighet, har blott hän- visa till STAUDINGERS Katalog af ar 1871, p. XII, der hans mo- tiver för saken dro framstälda. För att ytterligare inskränka detta arbetes omfang, har jag ej anfört alla for mig kända fyndorter. I de flesta fall aro dock lokalen och den persons namn, som der gjort fyndet, utsatta, dä arten anträffats pa högst tre eller fyra ställen och blott fa gänger inom ett land. I andra fall äro vanlıgen blott det syd- ligaste och nordligaste landskap omnämda, der arten anträffats. Är den funnen flera gänger i samma landskap, men ändock kan anses såsom mycket sällsynt, sa är ofta den person omnämd, som gjort fyndet första gängen. For att särskildt utmärka de arter, som anträffats inom den skandinaviska halfön, stär ett ordningsnummer framför nam- net. Detta gäller äfven för en afart, om hufvudformen ännu ej blifvit derstädes funnen (dessa nummer kunna användas i stäl- let för namn vid uppgörande af listor för fjärilbyten). Af synonymer har jag vanlıgen endast anfört dem, som an- vändts af HÜBNER. Om en art saknas i hans arbeten, sa är nagon senare afbildning anförd. Af stor praktisk nytta vore citerandet af de författare, som beskrifvit eller afbildat fjärilarnes larver, äfvensom omnämnandet af de växter, hvarifrän de sistnämda hemta sin näring. Detta har likväl nu mött för stora svärigheter, men kan framdeles komma att ske, om ett större och allmännare intresse för vara fjärilar skulle vakna till lif. | Genom Herr Prof. CHRISTOPHER AURIVILLIUS’ välvilja och medverkan har jag satts i tillfälle att granska THUNBERGS fjäril- typer, samt att här omnämna och, som jag hoppas, rätt tyda så- väl hans som ett par andra af våra äldre författares hittills föga kända eller delvis missförstådda beskrifningar. Några synonymer, som äro uteglömda i STAUDINGERS katalog, har jag ock ansett mig böra upptaga. Till sist kan jag ej underlåta att här frambära min hjärt- liga tack till alla dem, som mer eller mindre, genom upplys- LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. heh ningar och rad, bidragit dertill, att detta lilla arbete kunnat i sitt nuvarande skick framläggas för allmänheten. Att här uppräkna dem alla låter sig ej gerna göra, men deras namn återfinnas i texten. Stockholm i Februari 1885. Sven Lampa. odon FÖRTECKNING ÖFVER ANVÄNDA TECKEN OCH FÖRKORTNINGAR. 7 Betyder att varieteten eller aberrationen, så vidt jag vet, ännu ej anträffats på skandinaviska halfön. ANDN. ANDERSSON, C. G., Kommissionslandtmätare; AURIV. AURIVILLIUS, CHRISTOPHER, Professor; ——, CARL, Docent. Bl. Blekinge; Bh. Bohus lan; BoHEM. BOHEMAN, C. H., Professor. CEDERB. CEDERBERG, SVEN, Studerande; Christ. Christiania. Daim. DALMAN, J. W., Professor; Danm. Danmark; Dals. Dalsland; Dir. Dalarne; Dv. Dovre. EDGREN, P. Ap., Med. D:r. Finl. Finland; Finm. Norska Finmarken. Gotl. Gotland; Gestr. Gestrikland; Gudbr. Gudbrandsdalen. Hall. Halland; His. Helsingland; Hrjd. Herjedalen; HFGN. HOFGREN, GOTTFR. ; HOoLMGR., EMIL A., Studerande. Jun. JOHANSON, C. H., Lektor; Jmt. Jämtland; Jutl. Jutland = Jylland. Kar. Karelen; Kjöb. Kjöbenhavn; KK. Kinnekulle i Vestergötland ; KINDBERG, N. C., Lektor; KTFF. KOLTHOFF, G., Konservator. Lapl. Lappland; Lapl. Lul. Lule lappmark; Lapl. Ume, Ume lappmark; Lapl. Torn. Torne lappmark; Loll. Lolland; LUNDBORG, C. W., Jägmä- stare; LPA, LAMPA, S. M. Mellersta delen; Mpd. Medelpad; MEv. MEvEs, W., Konservator; MEV., J., Meves, G. A. F. A. J. S., Byrächef; Mor, N. G., Bot. Gartner. NEREN, C. H., Med. D:r; N. Nordliga delen; Norrb. Norrbotten; Nordl. ' Nordlanden; Nerk. Nerike; Nyl. Nyland. ar ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. OG. Östergötland. PAYK. PAYKULL, G. Qvickj. Qvickjock i Lule lappmark. Romsd, Romsdalen; Rysk. Kar. Ryska Karelen; Riksm. Svenska Riksmusei entomologiska afdelning; RIDDERB. RIDDERBIELKE ; RPHI. RUDOLPHI, JOH. S, Södra delen; Saltd. Saltdalen i Nordlanden; Savol. Savolax; Sdm. Söder- manland; Sjæll. Sjælland; Sthlm. Stockholm; Sv. Sverige; SHBG (J.) SAHLBERG, JOHN., Professor; ScHöy. SCHÔÜYEN, V. M., Kandidat; SANDBG. SANDBERG, G., Sognepræst; SNDHL. SANDAHL, O, TH., Pro- fessor; SPBG. SPANGBERG, J., Lektor; Sp. SCHN., J. SPARRE SCHNEI- DER, Kandidat och Konservator; STAL, C., Professor; STGR. STAUDIN- GER, O., D:r; SUNDEV. SUNDEVALL, C. J., Professor. Tavast. Tavastland; Trndhj. Trondhjem; TNGSTRM. TENGSTROM, J. M. J. AF, Med. D:r; Tis. THEDENIUS, K. F., Lektor; IRAFV. TRAFVENFELT, Re eu MMs Kand. Upl. Upland. VB. Vesterbotten; VG. Vestergütland; Vrm. Vermland; VAREN. VARENIUS, A, Jägmästare; WBG. WAHLBERG, P. F., Professor; VERMELIN, VERME- LIN, J. H., Jägmästare; WLLGN. WALLENGREN, H. D. J., Kyrkoherde: W—m. WISTRÜM, J. A., Läroverksadjunkt. ZETT. ZETTERSTEDT, J. W., Professor. Al. Aland; Ang. Angermanland, Ö.bott. Osterbotten; Öl. Öland. SSS — RHOPALOCERA. I. PAPILIONIDAE. Papilio L. Podalirius L. S. N. X, 463; Hp. 388—g. (Sinon Popa). — Danm.: Jutl. (Bore), Sjæll.: Kjöb. (tillfälligtvis). 1. Machaon L. S. N. X, 462; HB. 390—1. — Sverige: har och dex; Norge 5. Om Finm:y ‚Finl.; ‚Danm..ej,,a: Parnassius Larr. Ze Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S., S.O. 3. Mnemosyne L. S. N. X, 465; He. 398. — Sv.: Sk., BL, Gotl., Upl., Mpd: Sundsvall (enl. Spec.); Finl.: S., $.0.; Apollo L. S. N. X, 465; HB. 396— 7, 730— 1. — Sv.: & Danska öarne. il sPIERIDAE. Aporia He. 4. Crataegi L. S. N. X, 467; HB. 399—400. — Sv.: Sk.—Hls.; Norge; Finl.: S., S.Ö.; Danm. Pieris Scurk. 5. Brassicae L. S. N. X, 467; Hp. 401—3. — a. Sv.: Sk. —Lapl.; Norge: S.M., Salten, ©. Finm.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 6. Rapae L. S. N. X, 468; He, 404—5. — Sv.: Sk.-Hls.; Norge: S. M.,"Sydvaranger; Finl.: S., S.Ö.; Danm. 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 7: Napi L. S. N. X, 468; Hb. 406—7. — Hela Skandi- navien. a. v. gen. II. Napaeae Esp. 116, 5; HB. 664—5. Bakvingarne pa undre sidan blekare, mot utkanten obetydligt gräpudrade omkring ribborna. — Sv.: S.M.; Norge: S.M.; Finl.: S:M.; Danm. v. © Bryoniae O. I, 2, 151; Hb. 407. — Ofvan mörkare, stundom grä- gul, det svarta pudret mera utbredt. — Sv.: Hls.—Norrb., Lapl.; Norge: Dv., Finm.; Finl.: O.bott.—Lapl. 8. Daplidice L. S. N. X, 468; HB. 414—5, 777—8. Bakvingarne pa undersidan med gulaktigt gröna fläckar. — r. Sy.: Sk., Bl.; Finl.: Rysk. Kar.; Danm.: Sjæll., Fyen, Jutl. 7 v. gen. I. Bellidice O. I, 2, 154. (Pelemida HB.—G. 931—4). Bakvingarne pa undre sidan med mörkgröna fläckar. — Danm. r. Anthocharis B. 9. Cardamines L. S. N. X, 468; HB. 419— 20, 424—5, 791—2.,— a. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. Leucophasia SrPx. ae CSV = jo. Sinapis L S. N. X 468, Hs Aro vi Sk.—Hls.; Norge: S.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. ‘ej a. Colias F. rz. Palaeno L. F. S. 27 5). — Sv.: Sk. (Zuropome Esp.; Hp. 434— 2 Lapl.; Norge; Finl.; Danm. v. Lapponica Stcr Cat. 1871, 5. (Werdandi H. S. 403—4, 9). Vin- garne pa undersidan blekt gréngula; hanen ofvantill ljusare än huf- vudformen. — Sv.: Sm., Vrm., Hls., Lapl.; Norge. 12. Werdandi Zerr. Ins. Lap. 908. (Nasies WLLGN 142). Vingarnes grundfärg blekt svafvelgul, ©, eller blägräaktigt hvit, nästan lika som hos honan till Pa/aeno, 9. — Sy.: Lapl.; Norge: Nordl. (Salten), Finm. ab. ©, Sulphurea; vingarnes grundfärg blekt svafvelgul, lik hanens, — Sv.: Lapl.; Norge: Finm. IR LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. Il ab. y. Immaculata; framvingarnes mörka bard ej genombruten af lju- sare ribbor, innanför densamma inga mörka fläckar, r r. — Lapl. ab, Christiernssoni. (Rossi? GN.?). — Vingarne gula, närmande sig till ockragult; honan n. blekare, den gula fläcken mellan 3:dje och 4:de ribborna vid framvingarnes utkant vanl. nästan lika stor som de båda närstående, r r. — Sv.: Lule Lappmark (A. H. CHRISTIERNS- son m. fl.). 13. Hyale Li S. N. X, 469; H. S. 33—4. (Palaeno Esp.; Hb. 438—9). — r. Sv.: Gotl. (KOLMODIN), Sk., Bl., OG., Sthlm m. fi.’ st. ; Finl.:. Nyl.;.Danm. An iHeela ler. Ann. 9. Fr. 1836, p. 333, Pl. 05-H.'S. 39—40. (Boothtd WLLGN). — Sv.: Lapl.; Norge: Nordl.: Salten, Finm. ab. ©. Sandahli; framvingarnes grundfärg blekt ockragul, den gula flicken mellan 3:dje och 4:de ribborna saknas; ytterst r. Ett ex. fran Lule Lappmark 1883, 15. Edusa F. Mant. p. 23. (Croceus Fourcr.; Zyale Esp.; | HB. 329—3 1). — rr. Sv.: Gotl. (Eisen), OG. (TotLLın 1875), Upl. 1877 (Aurıv.), Sk. (C. MOLLER 1879); Norge: Gudbr.dalen (enl. Scuoy.); Finl.: Korpo skärgård 1872 (CYGNAUS); Danm.: Jutl. Rhodocera B. 16. Rhamni 1. S. N. X, 470; Hp. 442—4. — a. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.—Gudbrandsd.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. IV YC AENIDAE: Thecla FE. t7.' W album Kwocu. Bt “IE p. 85, 1%*6, 17 — 2; He. 380—1. — r. Sv.: Sk.—-Upl.; Norge: S.; Danm. 18. Ilicis Esp. I, p. 353; He. 378—9. (Zinceus F.). — r. Sv.: Sk., Bl.; Danm.: Jutl. (FENCKER). ig, Pruni L. % N. X, 4824 HE. 386—7. — r. Sy. SK; (Zerr.), Öl.: Halltorp, Sm.: Alem (Forr.); Finl.: Rysk. Kar.; Danm.: Lolland (DOHLMANN). 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 20. Rubi L. S. N. X, 483; He. 364—5, 786. — a. Sv.; Norge: S.M., Saltd. (ScHôy.), S.Varanger (SANDBG); Finl.; Danm. Zephyrus Darn. 21. Quercus L. S. N. X, 482; Hs». 368-—70. — Sv.: Sk. — Vstm.; Norge: S.: Aas (SIEBKE); Danm. 22. Betulae L. S. N. X, 482; He. 383—5. — Sv.:/Sk.— His.; Norge; S. O.—Odalen; Finl.: Nyl., Savol., Rysk. Kar. ; Danm. Polyommatus Larr. 23: Virgaureae L: S..N. X,,484; HB.;1349--51. —,Sv.: Sk.— V.bott.; Norge: S.M.; Finl.; Danm. v. Oranula FRR. 455, 1—2. Mindre än hufvudformen och med flera hvita fläckar pa bakv. undersida. — Sv.: Lapl. (STGR). 24. Hippothoë L. F. S. II, 274. (Chryseis BkH.; HE. 337 —8, 355). — Sv.: Sk.—Vstm.; Norge: S.M.; Finl.: S., $.0.; Danm. ab. Confluens GERH. Pl. 8, 1, a—d. De svarta punkterna på vingar- nes undersida sammanflytande. Mycket sällsynt. v. Eurybia O. I, 2, 81. (Aurydice HB. 339—42). Vingarne ofvan mörkbruna, eller med rödgula fläckar blott vid utkanten, O. — Sv.: Öl. (FÖRF.), v. Stieberi GERH. Pl. 35, 1, a—b. Mindre, honan ofvan rödgul. — Sv.: Bh. (WBG), Jmt., Lapl.; Norge: Dv.—Finm. Dorilis Hurn. Berl. M. II, 68. (Circe Scuirr.; Hp. 334— 6). — Danm.: Sjell., Fyen. 5. Phlaeas L. F. S. 285; He. 362—3. Finl:S VS 0 Dana, a. Sv.; Norge; v. Gen. II. Eleus F. Suppl. E. S. 430. (Turcicus GERH. Pl. 5, 5, a—c). Vingarne ofvan mörkt brunaktiga, de bakre med längre utspräng vid analhôrnet. — r. Sv.: Bh., OG. v. Americanus D’UrB. Canad. Nat. V. p. 246, 1857; Harr. Ins. Mass. 1862, f. 104. Bakvingarnes undersida ljust blägrä, med starkt markerade teckningar. — Norge: Finm. (ScHöy. m, fl.), Saltd. LAMPA: SKAND.S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 13 26. Amphidamas Esp. 58, 4, &, 63, 5; ©. (Helle He. 331—3). — Sv.: Jmt., Hls.—Norrb.; Norge: Trndhj., N. (ScHoy.), Finm., S.Varanger (SANDBG); Finl. ab. Obscura; Ofvan mörkare, obetydligt bla. ©. — Sv.: His. (RPHI). Lycaena F. a7. Argus L. S. N. X, 483; ‚WLLEN. Daefi. Scun.; HB. 313—5). — Sv.: Sk.—Hls. a. Finl.; Danm. 206. (Ægon Norge: SM, NG ies v. Bella H. S. 227—8. — Mindre, bakvingarne ofyan med runda, svarta fläckar nära utkanten, af hvilka de tva bakersta inät omgifvas af röd- gula bagar; pa undersidan ljusare, vid basen grénaktiga. — Sv.: S.M.? Norrb.; Norge: S.M.; Finl.: S.M.; Danm. 28. Argyrognomon BERGSTR. Nom. II, p. 76, T. 46, 1—2, 51, 7—8; He. 316—18. (Callioprs WLLGN.; Argus STGR. D Cat). — Sv.; Norge; Finl.: M., N.;.Danm.: Sjæll. N., Jutl. v. Aegidion MEISSNER. Nat. Anz. allg. Schw. Ges, 1818. Något min- dre, ofvan violettblä, på undersidan ljusare än hufvudformen; vin- garnes ögonfläckar mindre och det rödgula tvärbandet blekare. — Sv. : N.; Norge: Dv.—Finm.; Finl.: N.? v. Dubia HERING Stett. e. Z. 1881, p. 135; SCHÔY. Ent. Tidskr. 1882, p. 51. Större än hufvudformen; vingarne hos hanen pa undre sidan brunaktigt askgrå eller hvitgra, det rödgula tvärbandet blekare, pa bakvingarne inat begriinsadt af bagformiga (ej vinkliga) svarta fläckar. Honan något större än hanen; vingarne ofvan bla, deras kostal- kant, samt de främres utkant svarta; bakvingarnes utkant med runda, svarta fläckar, inåt omgifna af rödgula bågar; undersidan brungrå, dess rödgula fläckar sammanhängande. Vingbredd: „' 31—3, © 34 m.m. — Norge: S.: Asker, nära Christiania, aug. 1880—1 (GRUNER). 29. Optilete Knocu. Bir. I, p. 76, I. V, 5—6; THNEG; HB. 310— 2. — Sv.; Norge; Finl.; har och der; Danm.: Sjell. N., Jutl. v. Cyparissus Hs. 654—7. Mindre, undersidan mera hvitgrä. — Sv.: Lapl.; Norge: Nordl.--Finm. 30. Orion Patras Reis. T. I, p. 471. (Pattus He. 328— 30, 801—2). — r. Sv.: Sthlm.: Lidingö (HÆrrNEr), Upl., Sdm. (skärgärdarne), Bh. (Tus), Strengnäs (TRAFVvENF.); Norge: Christ. (enl; Sp. Schw, Enumerat.); Finl.: Kar. 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 31. Pheretes He. Text., p. 45. (Ais HB. 495—6, 548 -9). — Sv.: Hrjd. (OLDBERG); Norge: Dv. (BOHEM. m. fl.). 32. Aquilo B. Ic. 12, 7—8; H. S. 24—5 ©, 343—4 ©. — r. Sv.: Lapl.: Qvickj.; Norge: Porsanger (ScHöy.), Saltd. (J. SHBG), Maalselven (Sp. SCHN.). 33. Astrarche Bercstr. Nom. III, p. 4, T. 49, 7—8. (Agestis HB. 303—-5; Medon Esp.) — Sv.: S.M. har och der, Norrb.: Öfv. Torneå, Qvickj.; Norge: S.—Nordl.; Finl.: $.— Ö.bott.; Danm.: Sjell., Fyen. ab. Allous HB. 990. De rödgula fläckarne pa vingarnes öfversida sak- nas helt och hället, eller äro mindre och otydligare. — Sällsyntare in hufvudformen; i Stockholms skärgärd t. allmän; Danm.: Sjæll. 34. Icarus Rorr. Naturf. VI, p. 21. (Adonis THNBG; Alexis” He. 392—4). — Sv.: S.M. a, N. r.; Norge och Finl. likale- des; Danm. ab. Icarinus SCRIBA Journ. Ent., p. 216. (Alexis v. H. S. 246). Fram- vingarne sakna pa undersidan svarta punkter innanför diskfläcken. — Träffas någon gång tillsammans med hufvudformen. 35. Eumedon Esp. 52, 2; HB. 301—2, 7o1—2. (Chiron Rorr.). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.Ö., Romsd. (ScHöy.); Finl.: Kar., O.bott. ab. Fylgia SPBG Stett. e. Z. 1876, p. 91. Det hvita strecket saknas pa bakvingarnes undersida. — Typexempl. anträffades i Ruskola (Öfver Tornea) af Prof. W. LILLJEBORG. A härv. Riksmuseum fans redan förut ett ex. fran OG. (BOHEM.); under senaste aren funnen ett par gånger, såsom t. ex. i His. (RPHI) och à Vermdö (FÖRF.). 36. Amanda Scun. N. Mag. 4, p. 428; Hs. 283—5, 752—4. (lcarıus Esp.). -— Sv.: S.—Gestr.; Norge: S.M.; Finl.: Tavast., Savol., Kar.; Danm.: Sjell., Fyen. ab. Argentea; vingarne ofvan blåaktigt silfvergrä, mot utkanterna lju- sare; ribborna utåt svarta, cj’. rr. — Sv.: Skepparviken à Vermdö (FORF.) Anm. Bellargus Rorr. Naturf. VI, p. 25, (Adonis H».), är troligen ej funnen i Skandinavien. 37. | HylassBsp. 45,367,990 395301 555 ee: ares HB. 289—91). — Sv.: Gotl. (Zert.), Sk. (WLLGN);? Upl. (HED- STRÖM), Öl. (Förf.). LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 15 38. Donzelii B. Ic. 15, 1—3; H2.-G. 955—7. — Sv.: Vstm., Upl.—Hls.,? Lapl. (ZETT.); Finl.: Abo, Tavast., Kar., Ö.botten. eo.) BArgielus,L. S. N. 485, (Acs Fi; Ha. 272-4; Cleobis TuneG. Ins S. II, sec. specim. typ). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S.—O.bott.; Danm.: Sjell., Jutl. 40. Minima Fuessr. Verz, p. 31. (Minimus THNBG. 1. c.; Alsus F.; Hp. 278—9). — Sv.: har och der; Norge: S.M., Bodö (Sp. ScHn.), Saltd.; Finl.: Kar.; Danm.: Sjell., Fyen, Jutl. 41. Semiargus Rorr. Naturf. VI, p. 20. (Acis SCHIFF.; Argiolus Esp.; Hp. 269—71). — a. Sv.: S.M.; Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. 42. Cyllarus Rorr. Naturf. VI, p. 20. (Damoetas HB. 206 —8). — r. Sv.: OG.—Hls.; Norge: S.: Töien, V. Aker (SIEBKE, SP. SCHN.), Næs Værk (N. AazL); Finl.: Kar. 43. Alcon: F.' Mant. 72; Hs. 263—5. — r. Sv.: Sk. (THs. m. fl.). 44: ASTON IG. rg | Nl X,. 4835 48. 254-6. — Sv.: Sk — Upl.; Finl.: Nyl. (NORDMANN); Danm.: Sjell., Fyen. IV. ERYCINIDAE. Nemeobius Srrx. 45. Lucina L. S. N. X, 480; HB. 21—2. — r. Sv.: Sk. (Jun), Ol. (BoHEM., FÖRF.), Sdm. (TRAFVENF.), Vstm., Upl. (JEN), OG, (ADLERZ); Danm.: Sorö (ScHLicx), Neestved. V. APATURIDAE: Apatura F. His LS: Ns, 4706, He. 0772 8.884. Si Dam. {Lok land (VIALE & DOHLMANN). la Schirr. SAN pi 0725 Bevin 26, 800 10.8 Anna ej funnen ı Skandinavien. Po Ciytie SCHIFÉ. S..V., Ps 9213 HB. 113—14. = Flink: Rysk: Kar. (GÜNTHER). 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. VI. NYMPHALIDAE. Limenitis F. 46. Populi L. S. N. X, 476; He. 108—10. — r. Sv.: Sk.—Upl. Nora" PmleS5 78,00 Danmar i: Sibylla L. S. N. XI, 781 (2) n. 186; HB. 103—5. — Danm. Vanessa F. Levana L. S. N. X, 480; HB. 97—8, 728—9. — Danm.: Falster (VIALE & DOHLMANN). 7 v. Gen. II. Prorsa L. 1. c.; HB. 94—6. Svartaktig. — Danm.: Falster (VIALE & DOHLMANN). 47. C. album ds. So NV xX) 477; HE Nos. Sk.—Hls., Lapl.; Norge; Finl.: S., S.Ö.; Danm. r. AMSYE ab. F album Esp. 87, 1; Hs. 637—8. Vingflackarne sammanflytande. — Mycket sällsynt: Stockholm: Liljeholmen (A. VARENIUS). 48. Polychloros L. S. N. X, 477; Hs. 81—2. — Sv.: S.—Sthlm.; Norge: Nedenæs 1848 (N. AaLL), Danm. ab. Testudo Esp. 73, 1—2; HB. 845—6. — Vingfläckarne sammanfly- tande. — Mycket sällsynt. Sv.: OG. 49. Urticae L. S. N. X. 477; HB. 87—9. — Hela Skan- dinavien a. v. Polaris Srcr. Cat. p. 16. — Mindre och mörkare, bakkantens och den mellersta af kostalkantens svarta fläckar sammanflytande på fram- vingarne. — Sv.: Upl.; Lapl.; Norge: Finm.: Bossekop; Dv.? 50...lo.L. S. N. X,.472; Hs. 77—-8: — Sv.:Sk.--Vstmr; Fin]. (Sees Dann. ab. Ioides O. I. 1, 109. Mycket mindre: 51. Antiopa L. S. N. X, 476; HB. 79—80. — Sv.: Sk. —Norrb., Lapl. Lule (Rpar), Muonioniska (Zerr.); Norge: S.M., S.Varanger (SANDBG); Finl.; Danm. r. 52. Atalanta L. S. N. X, 478; He. 75-—6. — Sv.: Sk. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. fy SSU Hls.r r.; Norge: S., ‘Christ. (Sanne); "Finl.: S., S.O.; Danm. ej a. 53. Cardui IL. S. N. X, 475; Hs. 75—6. — Sv.: Sk.— Hiss sEapl. (Ze. ),) folj. var.2;, Norge:,S.;, Finl.: S.M.;.Danm. v. Pallida (SANDBG), ScHöv. Nye bidrag etc. i Tromsö Mus. Aarsh. IV. 1882, Mycket blekare. — Norge: N., S.Varanger (SANDBG), Saltd. (ScHöY.), Melitaea F. 54. Iduna Daim. Fors. 75, 2 (1816). (Malurna HB. 600 —1, 807—8). — Sv.: Lapl. Lul.; Norge: Finm.: Porsanger (SCHÔY.). 55. Maturna L. S. N: X, 480. (Cynthia Esp.; Hp. 1 —2). Sapte even Ok, (Bi, Goth; .Vstm. (Ei. Bore, enl.;bref);' Finl.: S.—O.botten. v. Uralensis STGR Cat., p. 17. Framvingarne med 2:ne hvita eller något gulaktiga tvärband. — Sv.: Sk. (LINDEQVIST); Finl.: Kar. 56. Aurinia Rorr. Naturf. VI, p. 5. (Artemis HB. 4—6, 653). — Sv.: Sk.—Dlr.; Finl.: Nyl., Tavastl.; Danm. ej a. 57. Cinxia L. S. N. X, 480. (Delia Bxu.; Hp. 7—8). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.; Finl.: Abo; Danm. ab, Fulla Quens. Act. Holm. 1791, p. 279, T. 12. J'ramvingarne of- van i yttre hälften med färre svarta fläckar; de bakre pa undersidan utåt blekgula, det rödgula tvärbandet ofullständigt, utåt begrän- sadt af grofva, svarta bågar. — Typex. à Riksmuseum saknar lo- kaluppgift. 58. Dictynna Esp. 48, 2 a—b. (Corvthalia HB. 15—16). — r. Sv.: O.: Sk.—OG.; Norge: S.: Christ., Sandefjord, Skien m. fl. st., Romsd. (ScHOy.); Danm. 59. Athalia Rorr. Naturf. VI, p. 5. (Maturna He. 17— Bee sae Sv. Norge: |S. ;. Binl.: S., 5.0.° Danm.: Sjeell., Jutl. ab. Corythalia Hs. Btr. II, 2, T. 3, S, ab. (Pyronia He. 585—8). — Vingarne ofvan svartbruna, med färre gulbruna fläckar; de främre med ett bredt, de bakre med, ett af smäfläckar bestäende tvärband nära utkanten. Pa undersidan äro de främre i inre hälften svarta, med gulbruna fläckar; de bakre utåt hvitgula, med ett gulbrunt, af Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. I (1885). 2 > 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. svarta bägar begränsadt tvärband. — Mycket sällsynt, till färg och teckningar i hög grad varierande. ab. Hertha Quens. Act. Holm. 1791, 280, T. 10, f. g—10. (Cory- thalia HB.). Liknar föregående, men framvingarne hafva pa under- sidan längsgäende, svartbruna streck eller aflänga fläckar; det blek- gula tvärbandet i midten af bakvingarnes undersida omgifves af täml. breda, svartaktiga tvärband. — Sv.: Vstm., Gtl., Upl. (enl. WLLGN). 60. Aurelia Nick. Syn., p. 12. (Athalia HB. 19— 20; Parthenie Hest.), — Sv.: OG., Vstm., Lapl.; Norge: M.N.: Dv. (WockeE), Kautokeino (STGR); Finl.: Kar. 61. Parthenie Bkn. II, 194; H. S. 136—7. — ? Sv.: Lapl.: Lule (Forr.); tillhör möjl. Akalla; Norge: Dv., Finm.: S.Varanger (SANDBG. enl. ScHöy.), Kautok. (Ster); Finl.: Kar. v. Varia Meyer-Dyr. Tagf., p. 133, T. I, 5, 6; H. S. 270-4. — Mindre, bakvingarne pä undersidan med hvita eller blekt gulaktiga tvärband. — Norge (enl. SCHÖYEN). Argynnis F. Aphirape Hs. 23—5. Ofvan blekare; bakvingarnes under- sida med gula, ej hvita eller silfverglansande fläckar. Den sydliga formen, hvilken troligen ej förekommer i Skandinavien, om icke i S.Ö. Finland. — Finl.: Tavastl., Kar. (enl. TNGsTRM), var.? 62. v. Ossianus Hest, X, p. 98, T. 270, 4—5: HB. 7345, Mörkare; bakvingarne pa undersidan med hvita eller silfverfärgade fläckar. — Sv.: His. (RPHI), Jmt. (AURIV., FÖRF.), Lapl.; Norge: S.: Hovlandsfj. (SP. SCHN.), Finm. (STGR., WockE m. fl.); Finl.: Kar., Tavastl., Ö.bott., Lapl. 63. Selene Scuirr. S. V., p. 321; HB. 267. — Sy: Sk.—Norrb.; Norge; Finl.; Danm. ab, Rinaldus Hssr. T. 271, f. 1, 2, 4; Sppc.! f. 1—5. (Lycorias & Plinthus LJUNGH Act. Holm. 1825, p. 344, m. fig.). Vingarne of- van utan diskfläckar eller delvis svartbruna; de bakre pa undersidan med inga eller otydliga tvärband, men med smala och längsgäende silfverfläckar nära utkanten, — r r. Sv.: His. (AURIV.); Finl.: Ö.bott. ab. Intermedia Sp&G. Bih, till Sv. Vet. Ak. Handl. B. 5, N:o 12, f. 6. Vingarne ofvan svartbruna, med gulbruna fläckar nära utkanten; pä undersidan i inre hälften svartbruna, de bakre med otydliga gulbruna fläckar, en silfverfärgad fläck i midten och tresidiga dylika vid ut- kanten. m. r. — Sv.: VG. 1 Bih. till Sv. Vet. Ak. Handl. B. 5, N:o 12. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA, 19 ab, Marphisa Hast. 270, f. 8—9; SPBG. 1. c. f. 7—8. Vingarne ofvan svartbruna, med otydliga gulbruna fläckar i disken eller nära utkan- ten; de bakre pä undersidan delvis svartbruna, med tvärband af gula fläckar i inre hälften, en silfverfärgad fläck i midten och tresidiga dylika vid utkanten. m. r. — Sv.: His. (W—m), Sthlm, VG. (N. E. FORSELL). v. Hela STGR. Stett. e. Z. 1861, p. 347. Mindre, ofvan vanligen mör- kare, bakvingarne pa undersidan blekare, nästan utan silfverfläckar. — Sv.: Hls., Jmt., Lapl.; Norge: Salten, Finm. 64. Euphrosyne L. S. N. X, 481; HB. 28—30. — a. Sv.: Sk.—Norrb.; Norge: S.M.; Finl.; Danm. v. Fingal Hest. X, p. 92, T. 270, 1—3; H. S. 371—2. Mindre och mörkare, ofvan stundom nästan svart. — Sv.: Dlr.—Lapl.; Norge: Dv.—Finm. Pales Scuirr. S. V., p. 177; HB. 34—5, 617—8. Fram- vingarnes undersida saknar, eller har mycket otydliga svarta fläc- kar. — Tillhör egentligen Alperna. Den i Danmark förekom- mande formen torde tillhöra var. Arse/ache. — ? Sv.; Norge: S.M. (enl. Sp. ScHn.). 65. v. Isis HB. 38—9 I, 563—4 ©. Större, pa undersidan svafvel- gul, honan pa öfversidan mörkare än hufvudformen, — Lektor SPANG- BERG hemförde fran Ume Lappmark exemplar, hvilka kunna hän- föras till denna varietet;? Lapl., Dlr.; Norge. ab. © Napaea Hp. 757—8. Ofvan mycket mörkare, svartaktig, stötande i grönt. — Sv.: Lapl. r r. v. Lapponica STGR. Stett. e. Z. 1861, p. 347. Framvingarne med tyd- liga svarta fläckar pa undersidan. — Sv.: Dlr., Hls., Jmt., Lapl.; Norge: Nordl., Finm.; Finl.: N. v. Arsilache Esp. 56, 5, II p. 35; HB. 36—7. Framvingarne pa under- sidan med större och skarpt markerade svarta fläckar; de bakre under mörkare, med rosenröd inblandning, den gula fläcken vid utkantens midt öfverskrider vanligen ej den svarta punktraden. — Sv.: ÖL, Sm., Vstm.—Lapl. (pä myrar); Norge; Finl.; Danm. ab. Inducta SANDBG Ent. Tidskr. 1883, p. 129. Vingarne ofvan mörkt blävioletta, de främre med en gul fläck vid spetsen, de bakre med 2:ne rader af rödgula Näckar. — Finl.: Lapl. (SANDBG), Ingerml. (SHBG, J.). 66. Chariclea SCHN. N. Mag. V, p. 588; HB. 769—70. (Arctica ZETT.). — r r. Norge: Finm.: Skaaddevarre, Raipas- varre (STGR, WocKkE), Alten (SANDBG), Porsanger (ScHöy.), Ham- merfest (HoRNEMANN); Finl.: Lapl. 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 67. Polaris B. Ind., p. 15; Ic. 20, 1—2; He.—G. 1016 —9. — 1. Sv.: Lapl.: Qvickj. (WBG, CHRISTIERNSSON); Norge: Finm.: Porsanger (ScHöy.), Sydvaranger (AurRiv.); Finl.: Lapl. 68. Freija Tunsc. Ins, suec. II, p. 34, T. 2 f. 14 (1791), sec. specim. typ.; QuEns. Act. Holm., p. 276, T. 10, 5—6; He. 55—6, 771—2. — Sv.: Jmt., Norrb., Lapl.; Norge: M.N.; Finl.: O.bott., Lapl.? Nyl. (SHBG, J.). — ? Larv. se SANDBG Ent. Tidskr. 1883, p. 15. Amathusia Esp. 88, 1—2. (Zitania HB. 47—8). — Finl.: Abo, Nyl., Kar. 69. Frigga Tuxec. Ins. suec. 2, p. 33, sec. specim. typ.; Quens. Act. Holm. 1701, T. 19, 6—7; HB. 49—50. — r. Sv.: Dir., Hls.—Lapl.; Norge: S.: Hovlandsfj. (Sp. Schx.), Finm. (STGR, WockE m. fl.); Finl. Thore Hs. 571—3. Mörkare, tillhör egentligen ej Skan- dinavien. — Finl.: Rysk. Kar. (CHYDENIUS, FURUHJELM), trol. föl- jande var. 70. v. Borealis STGR. Cat. 9; Stett. e. Z. 1861, 351. Grundfärgen ofvan blekare. — r. Sv.: Jmt. (ARE m. fl. st.), Lapl.; Norge: M.N.; > Finland. 71. Ino Rorr. Naturf. VI, 19, T. I, 3—4. (Dictynna He. 40—1). — Hela Sv. och Norge (enl. WLLGcN); Finl.; Danm.: Sjæll., Fyen, ej a. 72. Lathonia L. S. N. X, 481; HB. 59—60. — Sv.: S.M. a. N. r. (enl. WLLGN); Norge: S.M.; Finl.: S.—O.botten; Danm. 73. Aglaja L. S. N. X,° 48x,-N°0 140; He. 05 005 Hela Sverige a.;. Norge: ,S. till 69° (Sp. ScHx.); Finl.; Danne v. Aemilia ACERRI Voy. Vol. II, 175, T. kare, nästan svartbrun. r r. — Sv.: Norrb. (SILFVERSVÄRD), Lapl. Torn. (WEG); Finl.: Abo, Pallastunturi (Riksm.). 15, f. r—2. Ofvan mör- ab. Aberrans; mindre och mörkare, undersidans fläckar blågröna i stället for silfverfärgade. — rr. Sv.: Jmt.: Areskutan (EKMAN). 74. Niobe I. S. N. X, 481; Esp. 18, 4. — Sv.; Norge; Finland: S., $.0; Danm. r.. ab. Eris Metc. I, p. 64, T. 14, 5—6; HB. 61—2. De silfverfärgade fläckarne färre eller inga. — Sv.: S.M. äv N. r.; Norge: S.M.; Finl.?; Danm. ej a. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 24 75. Adippe L. S. N. XII, 786; Hs. 63—4. = Sv.: S.M. Gees v.; Norse: SM, Finl.:.S.,:S.Ö,; Danm.: Sell, Jutl: ab. Cleodoxa O. IV, p. 118; HB.—G. 888—g. De silfverfärgade fläc- karne färre eller inga. r. 209. Paphia L. S. N..X, 481 EB: 69—70" Ia DNE: Sk.—Upl.; Norge: S.; Finl.: Kar.; Danm. ab. © Valesina Esp. 107, 1—2; Hs. 767—8. Ofvan grönaktigt brun. — Sv.: Sk. (J. MÖLLER enl. LINDEQVIST). VI SAT VRIDAE. Erebia B. Medusa F. Mant. 40; HB. 203—4. — Finl.: Lapl. (ar troligen följande). ) 77. v. Polaris Stcr. Cat., p. 10; H. S. 382—3. Mindre och mör- kare; fläckarne mindre och otydligare; bakvingarne med ett otydligt tvärband pa undersidan. — > Sv.: Lapl.; Norge: Finm. N.: Kauto- keino (WEG), Alten (STGR., WOockE), Karasjok (ScHöY.). 78. Lappona ESP. ::108, 3, THNBG. Ins. suec. I, p. 37, T. 2, f. 6 (1791). (Manto F.; HB. T. 45, 107 —8, 512— 14). — Sv.: N.V. (fjälltrakter), Dir.—Lapl.; Norge; Finl.: Lapl. — Larv, se SANDBG. Ent. Tidskr. 1883, p. 14. ab. Pollux Esp. 67, 3. Bakvingame sakna tvärband pa undersidan. — Tayove: Joat., Bapl. 79. Ligea L. S. N. X, 473; Hp. 225—8. — Sv.; Norge; Finl. här och der. vy. Adyte Hs. 759—60. Mindre. Nordligaste formen. — Sv.: Hls., Jmt. 1 v. Livonica TEICH, Stett. e. Z. 1866, p. 133, (2 Zuryaloides TNGSTRM. Cat., p. 295). Mindre än hufvudformen, framvingarnes oceller otyd- liga, det röda tvärbandet pa undersidan inät utan skarp grins; bak- vingarne under mörkbruna, med ett nägot blekare tvärband. — Rysk. Kar. (Zuryaloides); Liffland (Zivozica). po. Embla: THNBG: Ins: suec. I, p. 38, T. 2 f. 8, (170%), sec. specim. typ.; QUENS. Act. Holm. 1791, T. 9, 1—2. (Dioxippe He. 538—9). — Sv.: Dlr., Hls., Jmt., Lapl.; Norge: Hede- marken: Löiten (Wocke), O.Finm. (Sanpgc); Finl.: S., S.O., Lapl. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 81. Disa Tunes. Ins. suec. II, p. 37, sec. specim. typ. (Gefion QUENS. 1. c. f. 3—4; Grida F.; HB. 228—0) — Sv.: Lapl.; Norge: Nordl. Finm.; Finl.: Lapl. Oeneis H». (Chronobas B.). 82. Jutta HB. 614—5. Framvingarne ofvan med fyra oceller. — Sv.: V.: Vrm.—Lapl. En gang funnen i en myr à Ingarôn i Stockholms skärgård af E. A. HormGr. och G. ZET- TERLUND; Norge: S.: Hoflandsfj. (Sp. Schw); Finl. ab. Balderi Hx. Zutr. Exot. 981—2. Framvingarne ofvan med högst tre oceller, — Tillsammans med hufvudformen. 83. Norna Tuwec. Ins. suec. II, p. 36, T. 2, f. vr (TIO sec. specim. typ. — Sv.: Jmt.—Lapl. Äfven funnen i ett ex. à en myr i Stockholms skärgård: Ingarön (HOLMGR.); Norge: M.N.; Finl.: Lapl. ab. Hilda QUENS. Act. Holm. 1791, p. 272, T. 9, f. 7—8. — Blott en ocell på hvardera vingen. — r. ab. Fulla Ev. Bull. M. 1851, II, 614; H. S. 615—16. Framvingarne med en ocell, bakvingarne utan. — r, Sv.: Jmt., Lapl.; Norge: N. 84.) Bore: 'Schn.ı N. ‚Mag. p. 475, 585, MER Te 6 (Norna QUENS. 1. c. T. 10, f. 1—2). — r. Sv.: Lapl. Torn. (We); Norge: Finm.: Kautokeino (STGR.), S.Varanger (SANDBG); Finl.: Ö.bott., Lapl. — Larv, se Sanp8c Ent. Tidskr. 1883, p. 11. TR Taygete He. Saml. Exot. Schmett. Bi 3. Pap. NY pee Or. D, Nub. 4, (T. 17) f. 1—4. Bakvingarnes undersida med hvit- aktiga ribbor. — Norge: Finm.; Finl.: Lapl. Satyrus FE. 85. Alcyone SCHIFF. S. V., p. 169; HB. 125—6. — r. Norge: S.O.: Kragerö (J. BERG), Modum, Nes Verk, Hovefjeld etc. 86. WSemele L. SN. X /474 He 143" 26 7 a. Sv.: Sk.—Gestr.; Norge: S.—60°; Finl.: Abo, Nyl.; Danm. Pararge He.” 87. Maera L. S. N. X, p. 437; HB. 174—5. — a. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.—67°; Finl.: S., S.O: LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 23 ab. Adrasta He. 386—9. Mycket ljusare. — Norge. 88. Hiera F. Gen. 262; HB. 176. — Sv.: Hall.—Norrb., Lapl.; Norge: S.M.; Finl. 89. Megaera L. S. N. XU, 771; Hs. 177—8. — Sv.: SEI Sm,rBhssNorge:- S.; Danm. Egeria L. S. N. X, 473. (Meone Esp.; He. 179—8o). Mörkare, vingfläckarne gulbrunaktiga. Ostligare form, tillhör kan- ske ej Skandinavien. — ? Finl.: Kar. go. v. Egerides STGR. Cat., p. 30; HB. 181—2. — Fläckarne större och blekt gulaktiga. — r. Sv.: S.O.: Ol.—Gefle; Norge: S., Molde (ScHoy,); Einl.: Al., Kar. (hufvudformen?). 91. Achine Scop..Ent. Carn,,.p: 156. (Dejanıra L. M. L. U, p. 282; HB. 170— 1). — Sv.: Sk., OG. (nära Vadstena). Epinephele Hr. Lycaon Rorr. Naturf. VI, p. 17. (Zudora Esp.; Hp. 163 a nl? S:,. SO: 02. janira LS (No X45, Nol 106. (/urtina A: luc: N:o 104, ©, HB. 161—2). — a. Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.— 63°; Finl.: Abo, Nyl.; Danm. ab. Brigitta LJUNGH. Act. Holm. 1799, p. 147, T. 2, n. 3, f. 6—7. Vingarne hvitgula, de främre ofvan med en ocell och 2—3 aflanga, rödgula fläckar. — Sv.: Sm.? Dithonus LS. N. XI, I, 2. (Zerse He. 156—7, 612). — Danm.: Sjæll. (Fencker). À (Aphantopus WaALLGN). \ 93. Hyperanthus L. S. N. X, 471. (Polymeda HB. 172—3). 2. Sy. SM Nr; Noree: S.M.; Finl.: S., S.0:; Danm. ab. Arete MöLL. Fn. Fr., p. 36; Esp. 57, 3—4. Vingarne pa under- sidan med hvita punkter i stillet för oceller, — rr. Sv.: Sk. (WLLGN, A. F. CARLSSON); Danm.: Horsens, Ermelunds skog. Coenonympha Hz. 94. . Hero L. F. S. 274; HB. 252—3, 849—50. — Sv.: Sk. (Jun), OG., Sthlm (W—m), Vstm., Dlr.; Norge: S.; Danm.: Sjell., Gl. Kjögegaard, Vallô. 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Iphis Schirr. S. V. p. 321; Hp. 249—51. — Finl.: Kar., O.bott. 95. Arcania L. F. S. 273; He, e4o—2. —ıSv.: Ske Upl.; Norge: S.; Danm.: Jutl.: Varde, Viborg. 96. Pamphilus L. S. N. X, 472. (Nephele Hurn.; He. 237—9). — Sv.: SM: a., N. r.; Norge; Finl.: S.—O.bott.; Danm. 97. Tiphon Rorr. Naturf. VI, p. 15. (Davus F.; Tullia 4. Bakvingarne med 4—6 oceller. — Sv.: OG., He.-. 243 Sm.; .Finl.; Danm. v. Laidion Bxn. I, 91. Ofvan ockragul, utan oceller, under med en enda sadan pa hvarje vinge, samt dessutom en hvit punkt a de bakre; de sistnämdas hvita tvärband i midten afbrutet (enl. fig.). — Sv.: Mie Norges NM INS; ‚Binl.: Ö.bott. v. Isis THNBG. Ins. suec. II, p. 31. Ofvan rostbrun till mörkbrun, utan oceller. — Sv.: M. N.; Finl.; Norge: Finm. (ZETTERSTEDT). VII "HIESPERID2AE. Syrichtus B. Alveus Hp. 461 98. v. Fritillum Ils. 464—5. Mindre och ofvan ljusare än hufvud- 3. — Tillhör egentligen icke Skandinavien. formen; skall enligt STAUDINGER vara den hos oss förekommande formen. — r. Sv.: Gotl., Upl.: Vermdö (SNDHL, FÖRF.); Norge: rs Wines I, SO): 99. Serratulae Rer. Fn. And. Pl. 8, 9; H. S. 1820. Var. af föreg.? Skiljer sig derigenom, att de hvita fläckarne i cellerna 2 och 3 pa bakvingarnes undersida äro punktformiga, ej vidrörande ribborna; basalfläcken 1 cellen 7 och mellersta fläc- ken 1 cellen 1c äggformiga (hos föreg. fyrsidiga), ribborna ej lju- sare än grundfärgen. — r. Sv.: OG., Vstm., Vrm. (enl. WLLGN); Norge: S., Dv. (BoHEM.), M.: Romsd. (ScHoy.); Danm.: Tönder. too. Andromedae Witcr. Dagfj. 272. — r. Sv.: Dir. (BoHEM.); Norge: Dv. (BoHEM.), Finm., Lapl. (STGR). ror. Centaureae Rer. Fn: And. Pl. 8, 10; H. S. ı 3, Sv. „Hls,,» Jmt., A(Auriv., «„EÖRF.); «Lapl.: 4 Umegy(@ert:), Lule (Fôrr.); Norge: Dv. (Steske), Finm., S.Varang. (SANDBG); Finl.: Rysk. Kar., Lapl. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 25 102. Malvae L. S. N. X, 485. (Alveolus HB. 466—7). — a. Sv.: Sk, —Hls.; Norge: S.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. + ab. Taras Metc. 1,.T. 55, 3, a—b; Hs. 847—8. De hvita fläc- karne pa vingarnes öfversida stora och sammanflytande. — r. Finl.: Kar.; Danm. Nisoniades Hz. (Thanaos B.) 103. Tages L. S. N. X, 485; HB. 456—7. — Sv.: Sk.— Hls.; Norge: S.—60°; Danm. Hesperia B. Thaumas Hurx. Berl. M. II, p. 62. (Linea F.; HB. 485— 7). — Antagligen ännu ej funnen 1 Sverige; Danm. 104. Lineola O. I, 2, 230. (Virgula HB. 660—3). — Siok Al. om, 00m. (CERAEVS st Norges: S.;. Finl.: Nyl., Kar; Danın.: Fyen, Jutt, Sjell. N. 105. Sylvanus Esp. 36, 4; HB. 482—4. — a. Sv.: S.— Norge: S.M.: Finl.: S., S.Ö.; Danm. 106. Comma L. S. N. X, 484; Hp. 479—81. Norge: S.; Finl.: S., S.O.; Danm. Else: ) SV. ; v. Catena SıGr. Stett. e. Z. 1861, p. 357. Bakvingarne pa undersidan grönaktiga, de hvita fläckarne omgifna af svart. — Sv.: Lapl. (FÖRF.); Norge: Dv., Finm. Carterocephalus Lo. (feteropterus DuP.). 107. Palaemon Patt. Reis. I, p. 471. (Paniscus F.; Bron- tes Hp. 475—6). — Sv.: Jmt. (Mev.), Lapl. (RP), Norge: Polyerid, 65° (Correr); ‚Ein!!: Kar, 108. Silvius Knocu. Btr. T. 5, 1—2; HB. 477—8, 641 —4. — Sv.: His. (Rei); Norge: Gudbrd.: Hove (BoHEM.), Saltd. (J. ScurtpE m. fl}; Finl.: O., O.bott. FIETEROLERN: a Sie es LE Is5SBAINGIDAEIEB. Acherontia O. 109. , Atropos, EL. S. N. X, 490; HB.,68. — rr Bar visat sig emellanät i enstaka individer, ej allenast uti de sydliga, utan afven i de nordligaste landskapen, bade i Sv., Norge och Finl.; Danm. Sphinx 0. 110. Convolvuli L. S. N. X, 490;.HB. 7o. — rr. Sv.: Sk., OG. (KINDBERG), VG.: : Venersborg (B. Hay), His. (Aurıv.); Norge: S., Christianssund (SANDBG.); Danm.: öarne. Ligustri LS, NI X 400) ELBE 60, —Upl.; Norge: S.; Finl.: Abo, Nyl.; Danm. INCH“ a, SV. Sk ab. Spiraeae Esp. 42, 1; HB. 143. Mindre och blekare, bakvingarne med blott tvänne svarta tvärband. — Upl.: Vermdö? (Förf.). eZ T ae, Nar . Ni ry Norge: Pinastri L. S. N: X, 492; HB: 67. — a. Sy.: SM, S., ©. Finm.?; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm.: Sjæll. r. ab. Fasciata; med tvänne mörka, tandade tvärstreck i stället för de tre svarta fläckarne pa framvingarne. Se THEDENIUS Ent. Tidskr. 1880, p. 197. — Sv.: OG. (KINDBERG). Deilephila 0. 113. Galit Rorr. Naturf. VII, p. 107; HB.064. eye Sk.—Norrb.; Norge: S.M., Sydvaranger; Finl.: S.—O.bott.; Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 27 114. Euphorbiae L. S. N. X, 492; HB. 66, 139—40. — rr. Sv.: Sk. (LINN.), v. Borck (enl. WLLGN); Danm.: Sjell. (Bore). ris. Livornica ESP. 2.196,71 46, 3—7; HB. 65, 112. (Zineata F.). — x r. Sv.: OG.: Eneby (KINDBERG). 116. Elpenor L. S. N. X, 491; HB. 61. — Sv.: Sk.—- Else; Norge: S.; Finl.: S., 5.0:; Danm. 117. Porcellus L. S. N. X, 492; Hp. 60. — Sv.: Sk.— Hs: JNorge: /S,, ‚Einl, 5 S,,;0®.;. Danm. pie. Wert 1.8. >Ne X,- 4905. He: 63.;— Norge: „Christ. (Esmark); Finl.: Rysk. Kar. (GUNTHER). Vilsekomna individer? Smerinthus 0. 119. Tiliae L. S. N. X, 489; HB. 72. — Sv.: S.—Upl.; Norge: S.; Finl.: Abo, Nyl.; Danm.: Själ, Lolland, Falster. ab. Maculata MÜTzEz; WLLGN. Skfj. 15. Framvingarnes tvärband af- brutet, bildande 2:ne fläckar. — r. 120. Ocellata L.. S. NX, 489. (Salicıs He! 73). — Sv.: Sk.—Upl., N. r.: Torneå (enl. WLLGN); Norge: S.; Finl.; Danm. mer, “Populi IL S. N. X,’ 480; He. 74. —Sv SH} Umeå (enl. Reus); Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. Tremulae Tr. X, 1, 140; H. S. 12. — Finl.: Helsingfors (BONSDORFF), St. Michel, Rysk. Kar. (GÜNTHER), Igerml. (enl. SHBG, J.). Macroglossa 0. 122. Stellatarum L. S. N. X, 493; Hs. 57. — r. Sk.— Sm., Vstm. (Jan), Upl.: Stäket (SNDHL), Upsala (TRYBOM); Norge: S.; Finl.: Äbo, Nyl., Kar.; Danm. 123. Bombyliformis O. II, 180. (Fuciformis Esp. XIV, Tod, He. 55, 1177. WELGN Sk. fj. D. 54) x sv. Sk = Up; Norege.’S.; “Pini. $278.0: ? Datum: 124. Fuciformis L. S. N. X, 493. (Bombyliformis Esp. XXIII, 2; He. 56; WLLon Sk. fj. p. 56). — Sv.: Sk—Hls.; Norge: S.; Fim.: S., S.Ö.; Danm. 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. I; SESHDAEFHS, Trochilium Sc. 125. Apiforme CL. Ic. I. 9, 2. (Cradroniformis SCHIFF. ; Hp.’ “51)/'— Svi Ski! His Dir.;” Norge: Sins: Also Nyt Kar.; Danm. 126. Melanocephalum Daim. Fors. 1816, p. 217. (La- phriacformis HB. 156—9). — Sv.: Hesselby (Payk.), Sk.: Bjuf (A. F. CARLSSON); Norge: Christ. (Esmark); Finl.: Ö.bott. (SIÖBERG). Sciapteron Srcr. 127. Tabaniforme Rorr. Naturf. VII, p. 110. (Aszliformis SCHIFF.; HB. 44). — r. Sv.: Venersborg (Hay); Norge: Christ. (Steske); Finl.: Al., Abo, Rysk. Kar. Sesia F. . 128. Scoliiformis BKH. II, 173, T. f. 2—3; Hp. 111. — Pt Sv.joSk,Bl.,..Oly. UpL, (Houmer.),. Lapl.: Qvickj) (For Norge: -5.;, Fınl.: Abo, Tavastl., Savol.; Danm.: Sjell.: Horn; bæk (MÖLLER). 129. Spheciformis GERNING Frankf. Btrg. II, p. 33, T. I, 2; HB. 77—8. — r. Sv.; Norge: S.M.; Finl.; Danm. 130. Tipuliformis Cr. Ic. 9, 1; HB. 49. — Sv.: Sk.— Sthlm, His. (enl. W—wn); Norge: S., Hardanger (enl. SCHNABEL); Finl.: Nyl. Kar.; Danm. 131. Vespiformis L. F. S. 289, 1095. (Aszliformis ROTT.; Cynipiformis Esp.; HB. 95 cd). — Sv.: Öl. (BoHEM.);? Danm.: Rye (STROM). 132. Aurivillii Lea Ent. Tidskr. 1883, p. 127, med fig. — Sv.: Lapl.: Lule? (N. J. ANDERSSON). 133. Myopiformis Bkn. II, 169. (Culiciformis Esp.; He. 45, 91). — Norge: Christ. (ESMARK). 134. Polaris STor Stett. e. Z. 1877, p. 175: — Norge: Dv.; Finl.: N.: Kuusamo (enl. ScHöy). LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 29 35. Culiciformis L. S. N. X, 493; HB. 151—2. — r. Sv.; Norge; Finl.: Kar., Lapl.; Danm.: Sjeell., Jutl. 136. Formiciformis Esp. 32, 3—4. (Nomadaeformis He. go). — r. Sv.; Norge: Dv. (BoHem.); Finl.: Kar.; Danm.: Sjæll. 137. Ichneumoniformis F. Mant. 100. (Vespiformis Esp.; He. 39—40). — r. Sv.: Sk.—OG., VG., Upl.: Drottningholm (I. NORDIN); Norge: Christ. (Esmark), Kongsberg (MUNSTER); Finl. : Al. (TNGSTRM.); Danm.: Jutl. (JENSEN). Muscaeformis View. Tab. Verz., p. 18. (Philanthiformis Lasp. Ses. Eur., p. 31, f. 23—8). — Danm.: Jutl.: Silkeborg (SCHIÖDTE). Bembecia Hp. 138. Hylaeiformis Lasp. Ses. Eur., p. 14. (Aprformis He. 48, 108. — TY. Sv.: ok.—Vstm., His. (Auriv.); Norge: NES Værk (O. Hatvorsen), Christ. (Moe), Saltd. (ScHoy.); Finl.: Rysk. Kar.; Danm. HE ZYGAENIDAFB. Ino Leacn. E3G, Statiees LUS UN EX, 405: He. 1. "Sv. 'Sk-- His Norge: S.M.; Finl.: S.—O.botten; Danm. 140. Geryon Hs. 130—1. — Sv.: Bl. (enl. Wien). Rhagades WLicn. Prüni, ocuing. SV. 2.308; He: ‘4. or Fink: Rar.ıKex- holm; Danm.: Jutl. Zygaena F. 141. Pilosellae Esp. 24, 2, a—b. (Minos Fuessl.; He. 8). — I, Sv.: Sk. (BoHEM., WLLGN), Sm.: Vestervik (WBG enl. WLLGN); Danm.: Sjell. ab. Polygalae Esp. 34, 3, II, p. 222. Fläckarne sammanflytande, — r r. ab. Interrupta Stor. Cat. p. 45. Mellersta fläcken bredt delad. — Sy.: Sk. (BOHEM.)s 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 142. Scabiosae SCHEVEN Naturf. X, p. 97; He. 86. — tr. Sv.: Sk. (SUNDEY;)5 VG, Up (DA): Fini Kar; Dannes Fyen (STRÖM, JASTRAU). 143. Exulans HOCHENW. & REINER bot. Reisen 1792, p. 55, T. VI, 1; Hp. 12, ro1. Halskragen gulaktig, ©, ofta äfven hos hanen; honans ribbor beklädda med hvit- eller gulaktiga har. — Tillhör egentligen Alperna och Pyreneerna, men träffas äfven tämligen typisk i Dir. (ANDY). v. Vanadis Darm. Zyg. Suec. 223, 6. Mera tunnfjällig; halskragen äfven hos honan sällan med hvit- eller gulaktiga har. — Sv.: Jmt.— Lapl.; Norge: Romsd., Finm.; Finl.: Lapl. (Fjälltrakter). 144. Meliloti Esp. 38, 1—8; Hs. 82. — r. Sv.: Sk. — Vstm., har och der: Danm.: Sjell., Jutl. S.O. 145. Trifolii Esp. 34, 4—5; He. 79, 134—5. — Sv.: Bl. (enl. W—m), Upsala (FALLANDER enl. Darm.); Finl.: Nyl,, Tavastl., Kar.; Danm. här och der. 146. Lonicerae Esp. 24, 1, a—b; Hs. 7, 160. — Sw.: Sk.—Upl.; Norge: S.M.; Finl.: Ale Nyl., Kar.; Danm. 147. Filipendulae L..S. N. X, 494; HB. 31. — Sve o Sk.—Dir. (ej i Hls.); Norge: S.M.; Finl.: ÅL, Abo; Danm. ab. Cytisi HB. 26. Fläckarne sammanflyta och bilda trenne större sa- dana. — r. Sv.: Sm. (BOHEM.). v. Mannii H. S. 109—10. (Arctica Sp. SCHN. Tromsö Mus. Aarshft. 1880, sep. p. 33). Mindre, spensligare och tunnfjälligare; de röda fläckarne mindre och nägot ljusare, grundfärgen bläsvart, med mindre glans. — Norge: Finm.: Grötö (Fru GYLCHE, SP. SCHN.). > Transalpina Esp. II, p. 142, 196. (Medicaginis HB. 10). — Ej funnen i Skandinavien. 148. v. Hippocrepidis HB. n. Text, p. 79; H. S. 52—55; WLLGN Skymnfj., p. 100. De båda yttre fläckarne ofta sammanflytande; framvingarnes undersida nästan hel och hällen röd, de bakre, äfven- som fläckarne cinoberréda. — Sv.: Lund (ZETT. enl. WLLGN). =! Beombyrces DIN YCTEORTD AB TS: Sarrothripa Gn. 149. Undulana Hp. Tortr. f. 7. (Revayana TR.). Fram- vingarne nästan enfärgade, mörkgrä eller brunaktiga, med föga tydliga svarta teckningar. — Troligen sällsynt hos oss; Finl.: Äl., Nyl., Kar. ab. Dilutana He. Tortr. f. 6. Framvingarne hafva samma färg som hos ab. ab. föregående, men öfver midten löper ett mörkare, bredt och bakåt ofta otydligt tvärband; ryggen brun eller svart. — Mera allmän. Sv.: Bl.—Upl.; Finl.: Kar. (TNGSTRM.). Glaucana; ryggens och framvingarnes grundfärg blåaktigt gråhvit, med föga skarpa teckningar; vid kostalkanten en stor, nästan tre- sidig, mörkgrå eller brunaktig fläck; ryggen gråhvit, någon gång i midten mörkbrun. — Sv.: Bh. (BOHEM.). Degenerana Hp. Tortr. f. 8. Rygg och framvingar grä- eller grön- aktigt hvita, de senare med tydliga svarta teckningar, basen och ett tvärband öfver midten mörkbruna eller svartaktiga, skarpt begränsade. — 'Sv.: Sm., Sthlm, His.; Norge: S. Punctana Hs. Tortr, f. 9. Framvingarne mörkgrä, med tvänne svarta punkter vid det inre tvärstrecket, samt ett par eller flera dy- lika vid väglinien. — Sv.: Sm. (BOHEM.). . Ramosana Hs. Vög. & Schmetterl. 75, (1793); HB. Tortr. f. 10. Framvingarne mörkgrä eller gulbrunaktiga, med ett svart, utät tre- grenigt streck fran basen till vâglinien. — Sv.: Bh. (BoHEM.). Detta exemplar har framvingarnes främre hälft gulbrunaktig. Anm. Arten skall, enligt WLLGN, fürekomma i hela Danmark, men B. HAAS nämner intet derom. Earias Hz. (Halas TR.). 150. Chlorana L. F. SÅ 343; Hs. Tortr. 160. — Sv.: Sk.—Hls., Dir:jer.; Finl.: Nyl., Kar.; Danm. 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Hylophila He. 151. / Prasinana L. FE. S. 3425 Hs, Tortr. 158. — Sye Sk.—Upl. r.; Norge 55% Tink:7S5 SO Daam. 152. Bicolorana FuzssL. Verz., p. 41. (Quercana SCHIFF.; Hs. Tortr. 159). — rr, Sv.: S. (enl. WLLGn), Öl. (Mev.); Danm.: Viborg (B. Haas), Sjæll. TE EITHOSIDAE HE: Nola Leacx. 153: Cucullatella L.:S. N. X, 537. (Falholaiis An ym 149). — Sv.: Sk.—Upl.; Danm. 154. Strigula SCHIFF. S. V., p. 69; Hs. Pyr. 16. — Sv.: Sk.—OG. r.; Danm.: Jutl., Sjæll. 155. Confusalis H. S. II, p. 164. (Cristulalis Dur. VII, 224,64)... ..Sv.: Sk. BI. Sm, Ol, Sthim., Dans 156. Centonalis Hs. Pyr. 15. — Sv.: Sk. (Boxem.), Nerk. (L. RomeLı); Finl.: Tavastl., Kar. 157. Karelica Tnocsrrm. Cat., p. 298. (Arctica Scuoy. Arch. f. Math. o. Naturvid. 1880, p. 172; Nye Bidrag etc. 1 Tromsö Mus. Aarsh. IV, 1882). -— Norge: S.Varanger (ScHöy.); Finl.: Kar. LA Nudaria Srrx. 158. Senex Hs. 236—7. — Sv.: Sm., Norrb., r.; Finl.: Kar.; Danm. 159. Mundana L. F. S. 349. (Vuda Hp. 63—4). — Sv.: Sk.—Vstm. r.; Norge: S.M.; Finl.: Nyl., Kar.; Danm. Calligenia Dur. 160. Miniata Forst. N. Sp. Ins., p. 75. (Æosea F.; Ru- bicunda SCHIFF.; HB. 111. — r, Sv.: Sk.; Bhi; Hall. (WLLGN, Spinn. Hft. 3), Öl. (Förf.); Finl.: Nyl.; Danm.'t.‘r. a LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 33 Setina SCARK. 161. Irrorella Cr. Ic. 4—5. (/rrorea SCHiFF., Hs. 105). — Sv.: Sk.—Hls., Dir.; Norge: har och der; Finl.: S.—O.bott. ; Danm.: Sjell. r. 7 v. Andereggi H. S. 45—6. Framvingarnes ribbor svarta, fläckarne sammanflytande. — Finl.: Rysk. Kar. v. Freyeri Nick. Stett. e. Z. 1845, p. 105; FRR. 642, 1—2. Mindre, framvingarne med färre svarta punkter, bakvingarne utan sädana. — — Sv.: N. (enl. WLLGN), Lapl.: Qvickj. (RPHI). ? Roscida Esp. IV, 94, 6—7; HB. 106—7. Troligen icke skandinavisk. 162. v. Melanomos Nick. Stett. e. Z. 1845, p. 104; H. S. 69—70. Mera gräaktig; framvingarne med svarta streck vid basen, de bakre inåt mer eller mindre svartaktiga. — Sv.: Gotl. (BOHEM.), > Öl. (ZETT.). 163. Mesomella L. S. N. X, 535. (Zborina HB. 104, 266). — a. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S. r.; Finl.: $.-—Ö.bott.; Danm. Lithosia F. 164. Muscerda Hurn. Berl. M. III, p. 400; HB. 103. — Sv.: Sk. N.V.: Farhult 1868 (WLLGN); Danm.: Jegerspriis, Er- melundsskov. Griseola Hr. 97. — Finl.: Nyl. (NORDMANN); Danm.: Sjæll.: Jeegerspriis (SCHLICK). 10552, Deplana "Ber: AV ep: 0700" 92, T'o,, 2°O:! (De pressa Esp.; Helvola HB. 95 I; Ochreola Hp. 96). — Sv.: Sk. Bl. (WLLGN), Hall, OG. (Jun), Sthlm (BoHEm.); Danm. 166. Lurideola Zinck. Allg Lit? Ze 1817 N:r 217, p. 68. (Plumbeola H. S. U, p. 158; Complanula B.; Dup. I, 1, 4). — a. Sv.: Sk.—Gestr.; Norge: S.—Romsd. (ScHöy.); Danm. so Complana L. =: N % sige Hr, Bir. I 3, 3, F — Sv.: Sk. —OG., Vstm. (enl. Jun), His. (enl. W—m, möjl. föreg. art); Norge: S.M.; Finl.:, S.—O.bott. 168. Lutarella L. S. N. X, 535. (Zuteola Scuirr.; HB. 92). — a. Sv.: Sk.—Hils.; Norge: S.; Finl.: Nyl., Kar.; Danm.: Sjæll. N. Entomol. Tidskr. Arg. 6, H. 1 (1885). ’ 2 2 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885 v. Pallifrons Z. Stett. e. Z. 1847, p. 339. (Vitellina B.; Dup. II, 2, 5). Pannan gulaktig, framvingarne blekare, grägula. — Sv.: Gotl. (BOHEM.). v. Pygmaeola Dev. (H.) Zool. 1914 (1847). Mindre, framvingarne gräaktigt halmgula. — Exemplar, tagna af mig i Sm., Vstm. och Upl., kunna hänföras till denna varietet. 169. Sororcula Hurn. Berl. M. III, p. 398. (Aureola He. 98). — Sv.: Sk., Bl; Danm. 170. Cereola Hp. 99. — r. Sv.: Lapl.: Qvickj. (KEITEL) ; Finl.: Nyl. (MAKLIN). Gnophria STPH. 171. Quadra L. S. N. X, 511; He. 10o1—2, — eae Sk., Sm., VG.; Norge: Christ. (SIEBKE); Danm. har och der. 17 2.0, Rubricollis L. S._ N.. X,..5113«HB.,94.,.— Sy: Sk Up Norge: "S.; Danm. Wk. ARCTIDAFSTEH Emydia B. 173. Sttiata LS. N. X, p. 205. (Grammica L., Hesse RE ON Ok, woth, Ole sDanm, vise v. Melanoptera Braum. Ins. Kal. II, p. 435; HB. 241—2. — Bak- vingarne svarta. — Sv.: Gotl. 174.. Cribrum 1.:E.=S;.'302;, Hs. 120-1. — r. Sy os — Upsala; Norge: S.M.; Finl.: Abo (C. R. Suge). Deiopeia SırH. Pulchella L. S. N. X, 534. (Zulchra‘ ScHirr,, HB. 113): — Danm.: Hjörring. Euchelia B. 175... Jacobaeae L. SUN. X, 5115) He June I nz S. (WLLGN), Sdm. (LinpBoHM), Sthlm.; Norge: S.;. Danm.: Fyen, Jutl. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 35 Nemeophila Srrx. 176. Russula L. S. N. X, 510 ©; HB. 124—5. (Sannio L. Pe. 506 oy). ——, a, Sv.: Sk:—Jmt.; Norge: 'S.M.; Finl.: S.— Ö.bott.; Danm. 247. HPlantaginis. LS Nyt som, Oy. Fy So 301,4 He, 127—8. Sv.: Sk.—Lapl. (Ume: SpeG); Norge; Finl.; Danm. ab. Hospita ScHiFF. S. V., p. 310; HB. «26. Bakvingarne hvita, med svarta fläckar. — Sv.: N.: Jmt.: Äresk. (AURIV., FÖRF.); Norge: M., N.: Bejern: Grötö (Sp. SCHN.), Saltd., O.Finm. (SANDBG); Finl. ab. Matronalis Frr. 405. (//antag. HB. 238). Bakvingame helt och hället svarta, eller blott vid utkanten rödfläckiga. — Nägot typiskt ex. frän Skandinavien har jag ej sett, men enl. WLLGN skall den finnas, ehuru sällsynt, bade pa läglandet i S. Sverige och i Lapp- lands fjällbygd. Callimorpha Larr. 178. Dominula I. S. N. X, 509. (Domina HB. 117—18). — Enl. WLLGN skall den vara tagen vid Esperöd 1 Sk. (ZETT.) samt vid Sthlm af WeG; dock eger Riksm. intet med lokal för- sedt ex. fran Wscs samling, Danm.: Sjell., Loll., Falster. Arctia Scurk. Oo na N. SX) 500; ‚He. an aa sv. Norge; Finl.; Danm. recy MillieasL. Ss. N..X, sor: He. 136. — rar. Sm. Sk (HÜNEMÖDER enl. WLLGN); ? Danm. (MÜLLER). Purpurata L. S. N. X, 505. (Purpurea L. S.N. XII, 828; HB. 142). — Finl.: Kar. (MÄKLIN). 181. Alpina Acereı Iter Sv. II, p. 253, T. I, 4. (Zhulea Darm. An. Ent., p. 92). — ?Sv.: Lapl. Torn. Ett ex. a Riks- museum fr. Enontekis (enl. Bouem.); Finl.: Lapl. (FNGSrRM. Cat. 299, trol. samma ex.). 182. Festiva Bkn. III, p. 191. (1790). (Lapponica THNEG. Ins®suec. Il, pP. .40, f. Ja 17.9%); SMsputyp-s' Aux He. 230, 247). — rr, Sy.: Lapl. Torne (BoHEM.), Ume (Spec); Norge: Finm.; Finl.: Lapl. 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 183. Aulica L. S. N. X, 505; Hp. 139. — Sv.: Sk. — OG., ÖL, VG. (EDGREN, J. KOLTHOFF), Sthlm (Weg enl. WLLGN); Finl.: Nyl,, Kar. 184. Quenselii Payk. Act. Hist. Nat. Hafn. II. p. 99, T. II, 2 (1791); HB. —G. 353—5. (Gelida MöschL. St. e. Z. 1848, p. 173). Larv. se SanpsG Ent. Tidskr: 1883, p. 16. Bakvin- garne med färre eller nästan inga gula teckningar. — Sv.: Lapl.: Enontekis (QUENSEL); Norge: Finm.; Finl.: Lapl. v. Liturata MEN. Bull. Ac. 1859, p. 500; En. II, p. 149, T. 15, 4. (Quenselii v. Gelida SCHÖöY. Arch. f. Math. og Naturv. B. V, 175, 1880). Bakvingarne med flera och större blekgula teckningar, hos honan blekt ockragula, med svart bas och utkant, samt fläckar i när- heten af den sistnämda. — ?Sv.: Lapl.; Norge: Finm.: Finl.: Lapl. Anm. SCHÖYENS fig. af Gelida MOSCHL. liknar dock kanske ännu mera den pa Labrador förekommande Sfeciosa MÖScHL., hvilken möj- ligen äfven är endast en var. af Quenselii PK. Se Wien. Mt. 1864, P-IOS. ALS Wey. Spilosoma Srrx. (Phragmatobia Srrn). ı85. Fuliginosa L. S. N.: X, 509; Hs. 143. Bakyin- garne till större delen röda. — Torde förekomma endast uti sö- dra delarne af värt omräde, t. ex. Danm. och möjligen S. Sve- rige; Norge: Christ. (Schöy.); Danm. v. Borealis Sıck. Cat., p. 59. Vingarne mera tunnfjälliga, de bakre till större delen svarta. — Sv.: M. N., Ol (Förf) 1 VG.) Sms; Norge; Finl. (Spilosoma Srru). 186. Mendica Cu. Ic. 3, 5; Hs. 148-—0. — r. Sv.: Sk. —Upl.; Norge: S.; Fink: S.; SO Dan? Syelll,, Fyent 187. Lubricipeda Esp. 66, 1—5; HB: 155—-6. — Sv.: Sk.—OG., Bh. r.; Norge: Christ. (Cotterr); Finl.: Kar.; Danm. 188. Menthastri Esp. 66, 6—10; HB. 152—3. — a. Sk. —Hs., Dir.; Norge: S.M.; Finl.:.5.—O.bott.; Danm. ab. Walkeri Curr. B. E. T. 92. De svarta punkterna sammanflyta till streck. — r. Bland hufvudformen. 189..." Urticae Esp: 83,12; Hp 954. —.1Sv.:7 Sk! Bl. , (WLLGN), Sthlm (enl. W—m); Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 37 IV... HEPIALOIDABH.S. Hepialus F. 190. Humuli L. S. N. X, 508; Hp. 203—4. — Sv.: Sk. — Vstm., Upl., Jmt.: Klöfsjöfj. (W—wm), Are (Auriv., Forr.); Norge: S.M.; Finl.: Al, Kar.; Danm. 191. Fusco-nebulosa DE Greer Mem. VII. p. 598, T. 44, f. 16 (1778). (appa Don. N. Hist. X, 95, T. 360 (1801); Vel- leda HB. 212, 233—4). — r. Sv.: OG. (ZETT.), Hall., Jmt., VG. (EDGREN), Lapl.: Qvickj. (BoHEMm., FÖRF.); Norge; Finl.: Kar., Ö.bott.; Danm. r r. ab. Gallicus Lp. Z. b. V, 1852, p. 106. (Velleda ($ B. Ic. 69, 5). Framvingarne bruna, enfärgade. — Sv.: Lapl. 192. Lupulinus L. S. N. X, 508. (Flina HB. 210—11). — r. Sv.: Sk.; Norge: Christ. (SIEBKE); Danm.: Kjöb., Vendsyssel. 193. Ganna He. 215. (Arclicus BOHEM. Fors. 1848, p. 190). — r. Sv.: Norrb.: Pello, Matarengi (Wec); Finl.: Abo (enl. TNGSTRM). (Alphus WLLGN.). 194. Sylvinus L. F. S. 306. (Hamma Hp. 207, 252). — r. Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.M.; Danm. (Phymatopus WILGN.). 195. Hecta L. S. N. X, App. 822; Hp. 208—g, 258. — Sv.: 5k.—Jmt., har och der; Norge: S.M., N.: Salten, Vadsö, S.Varanger; Finl.: S.—O.bott.; Danm. Mal COSSIDARE. Cossus F. 196. Cossus L. S. N. X, 504; HB. 198. (Zigniperda F.). — a. Sv.: Sk.—Upl., Hls.; Norge: S.M., Nordl.: Saltd. (HAGE- MANN, ScHöv.); Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. Terebra FMMant. 116; HB. 197. — Finl.: Abo (KRETSCHMAR), 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Zeuzera Lark. 197. Pyrina L. F: S. 306. (Aescul L.; He. 262), — 2 Sv.: Sk. (WLLGN), Sthlm: Lidingön (Isacsson), Stäket à Wermdö (enl. SNDHL); Danm. VI COGCHLIOPODAR GE: Heterogenea Knochn. 198. Limacodes Hurn. Berl. Mag. III, p. 402, 425; THNBG. Mus. Nat., p. 73, sec. specim. typ. (Zestudo SCHIFF.; Zes/udinana Hs. Tortr. 164—5). — Sv.: Sk.—OG., VG. r.; Danm. 199. Asella Schirr. S. V., p. 65. (Asellana He. Tortr. 166— 7). — r. Sv.: Sk.; Danm.: Sjell. (MÜLLER), Falster (BENZON). VI FPSYCHIDAE Psyche Scark. 200. Unicolor Hurn. Berl. Mag. II, p. 148. (Graminella ScHirr.; He. Tin. 1). — r. Sv.: Sthlm, Upl. (Tus), Sk. (WLLGN); Finl.: S.; Danm.: Fyen, Lolland. 201. Villosella O. III, 180; H. S. TOO. —,r. Sv.: Sk (WLLGN enl. THs, Ent, Tidskr. "1881, p. 106), 2NG-. (Damas ©; Danm.: Jutl.: Skive (STRÖM). | 202. Viciella SCHIFF: S., MP: 1334288, I La, al a, 7. (Szciella He. Tin. 280). — r. Sv.: SK, Bl. (WLLEn). 203. Graslinella B. Ann, S. Fr. 1852, p. XXII (492 FRR. 218, 1, a—d., III, p. 38;, H. Sö 1018), — Sy: OG (hag) Ent. Tidskr. 1881, p. 106); ? Norge: Nes Værk. (Sp. SCHN.); Danm.: Jutl.: Skive (STRÖM). 204. Opacella H. S. 102. — r. Sv.: Sm.—Norrb.; Norge: Dv., Finm.: Bossekop (SrGr); Finl.: Abo, Kar. O.bott.; Danm.: Sjæll. (B. Haas). 205. Atra L. S. N. XII, 823. (Zieraci' THNBG. Ins. suec. IV, p. 53, sec. specim. typ.; Plumifera O. Ill, 176; H. S. 103). Typexemplaret, taget vid Upsala, finnes 1 THUNBERGS samling derstades. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 39 206. Hirsutella He. Tin. 3. (Zusca Hw.). — Norge: Dy. (Wocke); Finl.: Tavastl. (InBERG). 207. Standfussii H. S. VI, p. 175. — Sv.: His. (Ren); Norge: S.Varanger (SANDEG), Saltd. (ScHöy.). Fumea Hz. 208. Intermediella Brp. Mon. Ps, p. 95, f. 69, a—c. (Nitidella Hor.). — Sv.: Gotl, OI, OG., Sthlm; Norge: Roms- dals Amt (ScHoy.); Finl.: Nyl., Kar.; Danm. 209. Crassiorella BRED. Mon. Ps. p. 92, f. 68 a—d. — Norge: Christ. (Esmark), V. Aker, Asker (Sp. SCHN.). v. Norvegica (HryL.) ScHöy. Nyt Mag. f. Naturv. 1880, p. 303. — Norge: Christ. (ESMARK), Sepium Spr. Is. 1846, p. 31; H. S. n. Schm. Säcke 10; BREYER Ann. S. Belge 1861 p. 6, Pl. 3. — Danm.: Sjell. (B. Haas). VIE LIPARIDAE B. Orgyia O. 210. Gonostigma F. S. E. 585; HB. 78, 253. — r. Sv.: Sk., Bl. (WLLGN), Sm., Sthlm (BoHEM.); Danm. ej r. an Antınma 128. N. X, Gosse. 7, 035. la. Sve: Sk.—Hls., Lapl.; Norge: S.M.; Finl.: S., Ö.; Danm. Ericae Gern. En J, E, Fase Vill, D: 17, 185; He. 279 —80. — Danm.: Sjæll. Dasychira Srpu. Selenitica Esp. 82, 5, 88, 2. (Lathyri HB. 79-—80). — Finl.: Kar. 212. Fascelina L. S. N. X, 503. (Medicaginis Hs. 81). — Sy.: Sk.—Norrb.; r. Norge; Finl.: O.bott., Rysk. Kar; Danm. ej r. v. Obscura Zerr. Ins. Lapp. 927. Mindre, framvingarne svartgrä, nä- stan enfärgade och med ett svart tvärstreck. — Sv.: Hls., Jmt., Norrb., Lapl. (ZETT., WBG). 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 213. Abietis Scuirr. S. V., p. 55; HB. 82—3. — rr. Sv.: VG. (Darm.), Upl. (enl. BoHEM.), Stäket (SNDHL). 214. Pudibunda L. S. N. X, 503. (Juglandis HB. 84— 5). — Sv.: Sk.—OG:; Sdm. (Hrn), Upl. (SNDHL); Danm. ab. Concolor STGR. Cat. 1, p. 29; 2, p. 66. (Pudibunda v. H. S. 155). — Framvingarne gra, enfärgade. — Sällsynt (enl. WLLGN). Laria He. 215. L nigrum MürrL. Faun, Fr. p. 40. (V nigrum F.; Nivosa HB. 71). — r. Sv.: Sk.: Sölvesborg, V. Wram (WLLGN); Finl.: Nyl.; Danm. Leucoma STPE. 216. Salicis L. 5: N. X, 50237: 470, MST OR His. Norrb. (ScHMALTz), Lapl. (ZETT., PORTIN, enl. WLLGN); Norge: S.M.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. Porthesia Srpu. 217. Chrysorrhoea L. S. N. X, 502; HB. 67, 248—0. — r. Sv.: BL, Öl. (enl. Wien), Sk., Gotl. (Zerr.); Danm. 218. Similis Fuessz. Verz. p. 35, N:r 662 (1775). (Auri- flua F., HB: 68—9; Cygnea THNBG. Mus. Nat. p. 70, sec. spe- cim. typ.). =~. Ton Sv.:iıSk.,. Bl...(WzvGn), »OL, (Ripper) me Kalmar län (WiBErG), Vestervik (A. F. CARLSON); Danm. Psilura Srpu. 219. Monacha L. S. N. X, 501; HB. 74. — r. Sv.: Sk. — Vstm., Upl.; Norge: Christ. (SIEBKE); Fin: Nyl. (W. NYLANDER); Danm. ej a. ab. Eremita O. III, 194. Mycket mörkare, — Sv.: Bl. (THs); Danm. r. Ocneria H. S. 220. Dispar L. S. N. X, 501; Tunec. ins. suec. LR (1784), sec. specim. typ.; HB. 75—6, 263. — r. Sv.: Bl.: Karls- krona (v. Borck) 1840, FÖRF. 1873, THs 1874—5; Danm.: Flensborg, Bornholm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 4I IX. BOMBYCIDAE B. Bombyx B. 221. Crataegi L. Sa N. X, 502; Hz. 162.— 1. Sv.: S.M.; Norge: S.M.; Finl.: O.bott., Rysk. Kar.; Danm. ej a. v. Ariae HB. 288—0. (Arbusculae PFAFF. Stett. e. Z. 1860 p. 126). Större och mörkare; — Sv.: Sthlm, Jmt., Lapl.; Norge: Dv. (ScHöy.), S.Varanger (COLLETT, SP, SCHN.). — Larv. se SANDBG Ent. Tidskr. 18635, Dew bör 222. Populi L. S. N. X, 502; Hs. 163. — r. Sv.: Sk.— Hls.; Norge: S.M.; Finl.: Abo, O.bott.; Danm. 223. Castrensis L. S. N. X, 500; HB. 177—8. — Sv.: Sk.—Vstm., Upl.; Finl.: S., Ö.bott.; Danm. 224. Neustria L. S. N. X, 500; HB. 179— 80. — Sv.: S. a, Mur 2 Lapl.|Ume-(Zerr.); Norge;.S;; Einl.: Äbo, Kar.; Danm. 225. Lanestris L. S. N. X, 499; HB. 169—70. — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: Kar., O.bott.; Danm. vy. Aavasaksae TEIcH. Stett. e. Z. 1881 p. 187. (Aréusculae FRR. 590, 2?) — Sv.: Jmt. (AURIV., FÖRF.); Norge: Romsd. Amt (ScHöy.); Finl.: Ö.bott. N. Larvens färg afviker betydligt frän hufvudfor- mens. Han lefver pa dvergbjörk m. fl. och träffas pa myrar. 226. Catax L. S. N. X, Append. 822. (‘#veria KNOCH.; Hs. 166—7). — Sv.: Bl. (LINNÉ). I Gyllenhalska samlingen skall finnas en ©, tagen af BJERKANDER. (BOHEM. Fors. p. 137). Tillhör möjligen följ. art. 227. ?Rimicola He. Text. p. 142. (Catax Esp.; HB. 168). -— ?Sv.: Sm. (LJUNGH). 228. Trifolii Esp. ı5, ı of; He. 191. — r. Sv.: Sk.— Upl.; Norge: S.; Danm. 229. Quereus’B.’S.N. X, 498% HE. 172, 225.4 Sve Were ISM; inl St 5,07 Wann: ab. Callunae PALMER. Zool. 1847, p. 1656; GN. Ann. S. Fr. 1858, p- 442, Pl. 10, 3. Honan mörkare. — Sv.: OG. r. ab. Spartii Hp. 173, 224. Mörkare, de gula tvärbanden smala, — Sv. : OG., Norrb., Lapl. 42 ENTÖMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 230. Rubi LE SN. X, 408; HR. 174. — a. SV. SE Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S.—O.bott.; Danm. Crateronyx Dur. 231.) Damir ob. "FÜ WS.2 203. Dome ES N BT Ale 164) — br Sv "Sk Up? Fink. Abo, Savol, Dinm mon skilde (enl. WLLGN). Lasiocampa Larr. 232. Potatoria L, S. N° XI, 8135! Hp, 182 32 2 Sv.: S. (THUNBERG), Upl. (Wec., Sunpev.); Norge: S.; Finl.: Abo, Kar.; Danm. a. 233: Querciiolia" 1: SUN, Xj) "407, HE MOT EEE Sv.: S., Vstm. (Jan), Upsala (Aurıv.); Finl.: Kar.; Danm.: Fyen. Tremulifolia He. Text. p. 148. (Zlieifolia Esp.; HB. 19 1— 2). — r. Danm.: Sjell. (B. Haas), Jutl. 234. Ilicifolia L. F. S. 293. (Betulifolia Esp.; HB. 190). ST Sy: Ö?'Sk.-—Hls., Vet. (JAN); Norge: SMF Rome: (ScHöy.); Finl.: S.Ö., O.bott. 235. Lunigera Esp. 22, 6, 91, 2—6; Fır. 69. Gra eller gulgrä. — r. Sv.: Upsala (THUNBERG). v. Lobulina Esp. 82, 3—4. (Lunigera Esp. 22, 5; PAYK. Skr. af Nat. Hist. Selsk.. Kjcbenh. 1703, B. II, Hft. 2; p: 98, L. IL TEE BE 181. Framvingarne svartgrä. — Sv.: Vrm. (enl. MEv.), His. (Au- RIV-), VB. (PAYK.), Lapl. 236. Pini L. S. N. X, 498; HB. 184—5. — 1. Syme His. (WANGDAHL); Norge: S.; Finl.: S.; Danm.: Helsingör, Sorö, Bornholm, Jutl. > X. ENDROMIDAE EB. Endromis 0. 237. Versicolora L. S. N. X, 499; HB. ı— 2. — I. Sv.: Sk.—Norrb., Lapl. Lule; Norge: S.M.; Finl.: S.M.; ? Danm. (B. Haas). WALLENGRENS uppgift om dess förekomst i hela Danm. synes tarfva vidare bekräftelse. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 43 XI. SATURNIDAE B. Saturnia Scurk. 238. Pavonia L. F. 5. 291. (Carpin! Scuirr.; HB. 53—4, 255, 276). — Sv.; Norge; Finl.; Danm. Aglia 0. Do Tas I N AT 2 (Sve Skies Vstm., Sm.: Vestervik (A. F. CARLSON); Norge: S.; Finl.: S., O.; Danm. Xi.” DREPANULIDAE B. Drepana Scurk. (Platypteryx Lasp.). 240. Falcataria I. F. S. 323. (Zaleula Scuirr.; HB. 44). — Sv.: Sk.—Hls., VB.: Boden (Forr.); Norge: S.; Finl.: S., $.0.; Danm.: Sjæll. N., Jutl. 241. Curvatula Bxu. III, 460. (Harpagula HB. 42—3). — r. SM: Sk., Bl, VG.; Norge: N. Bergenhus Amt (HVOSLEF); Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 242. Harpagula Esp. 73, 1—2. (Sicula Hp. 41). — Sv.: Sk. S.Ö. (THOMSON). 243. Lacertinaria L. F. S. 323. (Zacertula Scuirr.; He. 49; Dentaria THNBG Ins. suec. I, p. 5). — Sv.: Sk.—Dir., Hls.; Norge: S. r., Romsd. (STRÖM), Saltd. (Schöy.); Danm. v. Scincula Hs. 50, (Dimidiata TNGSTRM Cat. p. 302). Större, grä- brun. — r. Sv.: Upl.: Vermdö (FÖRF.), Norrb., Lapl. (STGR); Norge: Sa Ein Bapl. 244. Cultraria F. S. E. 621; Tunse Ins. suec. I, p. 6, sec. specim. typ. (Unguicula HB. 48). — r. Sv.: Sk., Bl.; Danm. a. Cilix Leacu. 245. Glaucata Sc. Ent. Carn. p. 221. (Rufa L. S. N. XII, 1068; Spinula SCHIFF; Hp. 40). — r. Sv.: Öl. (LUNDELL, FÖRE.) Bl. (TASK Danm.: Sjæll., Fyen, Jutl. 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. XII. NOTODONTIDAE B. Harpyia 0. (Cerura SCHRK). 246. Bicuspis Bku. III p. 380; Hz. 36. — r. Sv.: Sm., ENS Norge:”9.,. Fınl.; Äbo, Nyl.; Danm. (WLLGN). B. Haas känner om dess förekomst blott att en enda larv päträffats vid Jeegersborg. 247. Furcula L. F. S. 298; Hp. 39. (Zorfieula Fiscu. d. W.). Hvitgrä. — Sv.: S.M.---Hls.; Norge: S.; Finl.: O.bott. S.; Danm. v. Borealis BoHEm. Fors. p. 161. (v. Ayatar SCHILDE, Stett. e, Z. 1874, p. 59; v. Saltensis SCHÖYEN, Ent. Tidskr. 1881, p. 120). Mycket mörkare, brunaktigt mörkgrå. — Sv.: Hls., Lapl. Lule: Randijaur, Storsand (BOHEM.); Norge: Nordl.; Finl.: N. 248. Bifida He. 37. — Sv.: Sm. (BoHEM.), Sthlm (HFGN), His. (Auriv.); Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.: Nyl. Kar.; Danm. 249. Vinula L. S. N. X, 499; HB. 34. S.M.; Finl.: S.M.; Danm. a. Sv.; Norge: v. Arctica ZeTr. Ins. Lapp. 922. Mörkare, med tydliga tvärstreck; mel- lanform. — Sv.: Lapl. v. Phantoma Darm. Anal. Ent. p. 92; H. S. 13—16. Vingarne nästan enfärgade, svartaktiga. — Sv.: Norrb., Lapl. Stauropus Gero. 25041 Fagi, LAS: N..:X, 3508: Hp.) 3.1. „#1. over gual, Upl.: Ingarön (HoLnGr.), Vstm. (JHN); Danm. r. Hybocampa Lp. Milhauseri F. S. E. 577. (Zerrifica Scuirr.; Hp. 32—3). — Danm.: Loll. (SCHLICK). Notodonta O. (Leiocampa "rn.). 251., Tremula CL. Ic.,T. IX} 13.2(Dretassn Esp.; He. 22). — Sv.: Sk.—Jmt.; Norge: Christ. (Esmark); Finl.: Abo, Nyl., O.bott. S.; Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 45 252. Dictaeoides Esr.V8419/H8%23—4. — Sv.: Sk.— Ike; Norge: S.M.; Finl.! Sy. RyskidanQ)Danm. r: Sjæll. N. v. Frigida ZETT. Ins. Lapp. 923. Mörkare. — Sv.: Lapl. Torn. (Notodonta Srru.). Bee eZiezae LS. N. x) 504; HB. 20.—.S3w, Norger ow; Finl.; Danm. 254. Tritophus F. Mant. 116 bis. (Zorva Hp. 27). — r. Sv.: Sk.—Upl; Norge: Christ. (SIEBKE); ?Danm. (WLLGN). Ej upptagen af B. Haas. 255. Trepida Esp. 57, 1—4. (Serraia THNBG. Ins. suec. MPa tr (872), sec: ‘specim:: typ. ;, Zremuta „He! 30). — Sy. sm, Up, VG ; Danm:: Sjell., "Even: Jutl. Torva. He “Lexti ip: 41108. (77#ophus Esp.,)HB:.,29). +> nl Rysk.- Kar. 256. Dromedarius L. S. N. XII, 827; He. 28. — Sv.: SIM - His.» this; | Norges, Romsd. ((SmRön),.Finmj;, Rorsanger (ScHoy.), S.Varanger (SanpgG); Finl.; Danm. a. (Drymonia H. S.). 257. Chaonia Hg. 10—11. (Ruficornis HUFN.?; WLLGN). — Sy.: Sthim (DE Vyzper,. Riksm.); Danm.: Sjtell., Fyen, Jutl. (STROM). ? Trimacula Esp. 46, 1—-2. (Dodonaea FRR.; H.S. 84). — Framvingarne vid basen gra, utät hvita. + v. Dodonaea HB. 8. Framvingarne gra, med hvita tvärband. — Danm.: Sjell., Fyen, Jutl. (Microdonta Dur.). : ane. Bicoloria Schinr. Sy Van 49; HE: 118. — ‘Tr: Se OG. (GYLLENHAL), Sk.: Trolle Ljungby (enl. WLLGN) och Far- Hult (C. A. WESTERLUND); Finl.: Rysk. Kar. + v. Albida B. Ic. 70, 6—7. Framvingarne nästan helt och hållet hvita. — Finl@ Rysk. Kar. 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Lophopteryx Srpu. (Odontosia Hr. Lp.). 259. Carmelita Esp. 91, 1. (Capucina HB. 21). — Sv. r r.: Dir. (Gördalen BoHEM.), Sthlm (A. KJELLBERG), Vrm. (enl. Mev.); Norge: Saltd. (HAGEMANN); Danm. (enl. WLLGN), men ej upptagen af B. Haas. (Lophopteryx Lp.). 260.. Camelina L. S..N. X, 507; Heino (Capucena L. I. c. Or), — Sv.; Norge: S., Romsd., Saltd. (ScHéy.); Finl.: SM: Danm a: Pterostoma Germ. 261. Palpina L. F. S. 305; HB. 16. (Persicariae STROM Dansk. -Vid. S. Skr. IH, p. 271, 1788, enl. WILGN). — r. Sr. Sk.—Lapl.; Norge: Romsd. (STRÖM); Finl.: S., S.Ö.; Danm. + v. Lapponica TEıcH Stett. e. Z. 1881, p. 188. — Framvingarne rök- gra, nästan utan teckningar, blott ett tvärstreck öfver midten; bak- vingarne hvita. — Finl.: Avasaxa (TEICH). Gluphisia B. 262. Crenata Esp. 47, 3—4. (Crenosa HB. 12). — Norge: Christ. (ESMARK); Finl.: Rysk. Kar. (GUNTHER). Ptilophora Srpx. 263. Plumigera Esp. 50, 6—7; HB. 13, 250. — Sv.: Vesteras (Jun); Norge: Christ. (SIEBKE), Homansby (COLLETT, SP. SCHN.), Nees Verk (AALL). Cnethocampa Sıen. 264. Pinivora Tr. X, 1, 194; H. S. 17—20. (Pitvocampa Tunsc. Ins. suec. IV, p. 54 (1792), sec. sp. typ.). — Sv. (enl. THNBG). Phalera Hp. (Pygaera O.). 265. Bucephala L. S. N. X, 508; He. 194—5. — a. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.; Finl.: S.M.; Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 47 Pygaera O. Timon Hs. 86. — Finl.: Rysk, Kar. 266. Anastomosis L. S. N. X, 506; He. 87. — I. Sv.: Ö.: Sk. Sthlm; Danm. (©. F. MÜLLER). 267. Curtula L. S. N. X, 503; He. 89. (Bombycina STRÖM, Danses Wid. 5. Skr. II, p. 80, f. 21, 1733). — Sv.; Norgens., Romsd. (STRöm); Finl.: S.M.; Danm.: Sjeell., Fyen, Jutl. 268. Anachoreta F. Mant. 120; Hp. 88. — Sv.: Upl.: Ingarön (HoLmGR. 1883); Norge: Christ. (ESMARK); Finl. 269. Pigra Hurn. Berl. M. II p. 426. (Reclusa F.; THNEG. Ins. suec. Il, (1791) p. 40, sec. specim. typ.; HB..g0). —.a. Sv.; Norge: S.M., Bodo (Auriv.); Finl.: S.M.; Danm.: N.: Sjeell., Jutl. XIV. CYMATOPHORIDAE H. S. Gonophora Bro. , 240. Derasa L. S. N. XII, 851; Hp. Noct. 66. — r. Sv.: Sk. (enl. C. G. THOMSON), Öl.: Borgholm (Mev.); Danm. ej a. Thyatira O. 271. Batis L. S. N. X, 509; He. Noct. 65.-— Svi: S.— Vstm., His. (Auriv.); Norge: S., Romsd. (ScHöy.); Finl.: S.; Danm. Cymatophora Tr. 272. Octogesima He. Btr. I, 1, 1 G; Noct. 209. (Ocu- losis, Gm), ov... OG.” ’Sthim, Up: Vermdo.‘(Forr);, His (Auriv., Remi); Finl.: Nyl., Rysk. Kar. ?(TNGSTRM upptager Ocu- laris L. och Octogesima He. såsom två särskilda arter, af hvilka den sistnämda ej skulle förekomma i det egentliga Finl.). 273. Ypsilon graecum Goze, Btr. III, 3, p. 253 (1781); DESGEER Il, p. 423, 1. 7, f.,23, sec.,specim. typ. (flavicornis Oh tes. ouf. 907 ©. Mant. 165, BB. Noct. 210). a. SV.: S.M.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S.M.; Danm. ana. Duplaris Wik .ab. Pepli HB. 614; Gn. I, 55. Mörkare, mera enfärgad. Entomol, Tidskr. Arg. 6, H. ı (1885). © 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 290. Abscondita Tr. X, 2, 5; H. S. 378. — Sv.: Lapl. (Stcr); Finl.: Nyl., Ö.bott., Rysk. Kar. 291. Euphorbiae F. Mant. 174; HB. 529. — Sv.: Sm.— Vstm., His. (Auriv.); Norge: S.M.; Danm. v. Obscura STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr. 1783, p. 79. (> Montivaga Gn. I, 57). Môrkare. — ?Sv.: N.; Norge: S.M. 292. Rumicis L. S. N. X, 516; He. 9. (Punctata STROM Dansk. Vid; selsk..Sktr. 1783, p. "79, 1123) a. Sv.: Sk. — Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. 293. Ligustri F. Mant. 172; THnscG Ins. suec. IV, p. 56 (1792); Hp. 21. — r. Sv.: VG.—Upl.; Norge: S.; Danm. ab. Sundevalli. Framvingarne sakna hvita fläckar. — Sv.: Sk. (SuN- DEV.). Bryophila Tr. 294. Raptricula Hp. 29. — Sv.: Sthlm., Vermdö (FöRr.); Finl.: Nyl. ab. Carbonis FRR. 544, 4. Mörkare. — ?Sv.: S. (enl. STGR). Fraudatricula He. 28. — Finl.: Nyl. (enl. NORDMANN). 295. Perla F. Mant. 173; Hs. 25. — Sv.? Sk. (Sunpews, OG. (Jun); Danm. Moma Hz. 296. Alpium Ospeck Götheb. Vet. o. Vitt. Samh. Handl., p. 52, TL, 1, f 2, a, (lary), b: (jänl) 1778. (Omer ES ES 4—7; Aprilina Hp. 22). — Sv.: Sk., Hall.; Finl.: Abo, Nyl: Danm.: Sjæll., Falster. Diphthera 0. 297. Ludifica L. S. N. X, 514; HB. 23, 5240002 — Sv.: S. (enl. Srer.); Finl.: O.bott, S. (SJÖBERG). Panthea He. 298. Coenobita Esp. III, 37, 7, 88, 2; He. Bomb. 72—3, Noct. 508. —- Sv.: S. (enl. STGR.), Upl.: Dalarö (Mrv.); Danm.: Sjæll. (FENCKER, Koch). 2 1 LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 51 Agrotis O. 299. Strigula Tunes. Mus. Nat. p. 72, f. 2 (1788); Ins. suec. IV, p. 55 (1792), sec. specim. typ. (Porphyrea HB. 93). — Sv.: Sk.—Hls. a.; Norge: S.; Finl.: S.M.; Danm. f v. Marmorea GrasL. Ann. Soc. Fr. 1863, p. 312, Pl. 8, 9. Mera gra, antennerna något skiljaktiga fran hufvudformens. — Danm.: Jutl. 300. Polygona F. Mant. 176; He. 128. — r. Sv.: Sk.— Vstm.; Finl.: Kar. (FNGSTRM.);, Danm.: Sjell., N. 301. Signum F. Mant. 154. (Sigma Hp. 122). — Sv.: Sk. (WLLGN.). ? Subrosea Srpu. Ill, p. 200, T. 19, 1. — Sv.: Sk. (WLLGN), var.?; Finl.: Kar. (SIMMING), var.? 302. v. Subcoerulea STGR. Cat., p. 80 (1871). (Subrosea H. S. 516, 622). Framv. blåaktigt grå. — Sv.: Sk.?, VG. (SCHONHERR), His. (AuRIV., RPHI), Lapl. (enl. HERRICH SCHAFFER). Janthina Esp. 104, 4—5; HB. 100. — Danm.: Fyen (STRÖM). 303. Linogrisea SCHIFF. S. V., p. 79, 313; HB. 101, 531. — Sv.: VG. (Darm.), Sthlm (Wse); Norge: Kragerö (ULLMANN), Risör (ScHöY.). 794 Eimbriaa MSN XI. 842, He. 102, 551 —2, — r. Sv.: Sk.—VG., Öl. (Mev.), Upl. (SnpHr); Norge: Mandal (WULFF); Danm. , 305. Sobrina (Gn.) Dup. IV, 69, 5 a.; H. S. 127, 9. Framvingarne rödbruna, vid basen och inre delen af kostalkanten gra. — Sv.: Sthlm (Hren, Mev.), His. (Rpui), Vstm. (FÖRF.); Finl.: Kar.; Danm.: Sjæll. (DoHLMANN). v. Gruneri Gn. I, 336. (Zapponica FRR. 455, 4; Sobrina H. S. 128). Större, framvingarne gra, blott vid utkanten rödbruna. — r, Sv.: Lapl.—Vstm. (FÖRF.); Norge: Trondhj., Skien (enl. ScHöy.). 306. Augur F. S. E. 604; He. 148. (Hepatica Goze Bir. III, 3, p. 252; De Geer II, p. 417, T. 6, f. 25, sec. specim. typ.) — Sv.: Sk.—Norrb. a.; Norge: S.M.; Finl.: S.—O.bott., N.; Danm. 307. Obscura Branm. Ins. Kal. I, p. 191, II, 412. (Ra- vida Hp. 126). — Sv.: Sk.—Jmt.; Norge: S.M. r.; Finl.: Nyl., Kar.; Danm.: Sjæll. (BuppE-Lunp). 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 308. ‚Pronuba L...S: NX M2 ;HB: 103. ar Sk. —Upl.; Norge: S.—Odalen (enl. Sp. Scan.);. Finl.: Al, Abo; Danm. v. Innuba TR. V, 1, 265; Esp. 102, 2—3. Framvingar och thorax af af samma färg. — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.; Danm. 309. Orbona Hurn. Berl. M. III, p. 304. (Sudsegua He. 106). — I. Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.: Bergen (SOLSBERG), Nees Verk (AaLL); Danm.: Fyen, Jutl. 310. Comes Hp. 521. —r. Sv.: Sk.—OG.; Norge: Romsd.: Söndmöre (STRÖM); Danm. ab. Prosequa Tr. V, I, 256. Mörkare, mera brokig. — Sv.: Sk.; Danm.: Falster. 311. Castanea Esp. 187, 8—11. (Cerasina Fır. 312). Rödbrun. — r. Sv.: Dalarö (Mev.); Danm.: Sjæll, Jutl. v. Neglecta Hs. 160. Gra. — Sv.? 312. Hyperborea Zerr. Ins. Lap. 938. (Aguilonaris ZETT. 940). — Sv.: Lapl.—Hls., Upl.: Dalarö (Mev.); Norge: M.— Finm.; Finl.: Lapl., Rysk. Kar. (GÜNTHER). v. Carnica HERING. Stett. e. Z. 1846, p. 236. (Glacialis H. S. 421— 4). Framvingarne med köttröd inblandning, ej bläaktiga. — Sv.: Lapl., Hrjd (enl. WILGN); Norge: Dy. (enl. WLIGN). 313. Gelida Sp. SCHN. Ent. Tidskr. 1883, p. 88. (Compa- rata MÖSCHL.; Sp. SCHN. 1. c., p. 77). Lik fôreg., men anten- nerna äro okammade. -— Norge: S.Varanger. 314. Triangulum Hurn. Berl. M. III, p. 306; HB. 497. — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.—Romsd.; Danm. 315: Baja F. Mant..u175;..He., 119. = AI SV NOIRE —Vstm.; Norge: S.—Saltd.; Finl.: Nyl., Rysk. Kar.; Danm. 316. Sincera H. S. II, p. 412. (Zeller! H. S. 512—13). Framv. gra, de bakre hvita. — Sv.: Sdm. (enl. WLLGN), Vrm. (G. STENSTRÖM), His. (Rrur); Finl.: Rysk. Kar. (GÜNTHER). 317. Speciosa HB. 491. — Sv.: His. (W—m, Rput). v. Arctica ZETT. Ins. Lap., p. 939. (Schoerherri GN. II, 79, Pl. 7, 7). Mindre, mörkare, bakvingarne enfärgade. — Larv. se SANDBG, Ent. Tidskr. 1883, p. 24. — Sv.: Dlr.—Lapl.; Norge: M. N.; Finl. : Ö.bott. , LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA, 53 318. Candelarum Srer. Cat. 82. (Candelisegua HB. 397). — r. Sv.: Upl. (Förr.), Öl: Boda (MEv.). eae Canigcam: 1. 15: NG )5 165) Meta gar! Sv.: Sk.—Lapl.; Norge: 5.—Romsd.; Finl.: S.—O.bott.; Danm. 320. Ditrapezium Bxu. IV, 515; He. 472. — r. Sv.: Sk. (ZETT.). 321. Stigmatica Hp. 470—ı. — r. Sv.: Sk.—OG.; Danm. 322. Xanthographa F. Mant. 170; He. 138. — r. Sv.: VG., OG., OL, Vstm. (Jan), Hls. (W—m); Danm. + ab. Cohesa H. S. 95—7. Ljusare, gråaktig. — Danm. 323. Umbrosa He. 456—7. — r r. Sv.: Sk. (WLLGN); Danm.:’Sjzl., Fyen, Jütl., St 324. Rubi View. Tab. Verz., p. 57, T. 3, 5. (Quadratum He. 477). — fr. sv.:'Sm.—Els., Danm. eo5.. Klorida SCHMIDT Stett. eZ. 1859, p.,46;,H. S.n. Schm. 74. — Norge: Trondhj., N. (ScHöv.); Danm.: Sjæll., Jutl. 326. Dahlii Hs. 465—6. — r. Sv.: Sm., OG., Sthlm, Vstm. (Förr.); Finl.: Abo, Kar.; Danm.: Jutl. (JENSEN), Sjæll., N. (MÖLLER). 327. Brunnea F. Mant. 168; HB. 121. (Carnea THNBG. Miles Nat Vi feats (1788); Ins. see. IV,;p- 55. /Saväl text och figur som typexemplar Öfverensstämma fullkomligt med Brun- nea F., men icke med 7eca HB.) — r. Sv.: Hall. (OsBECK). Sk.— Vstm.; Norge: S.—Romsd.; Finl.: Rysk. Kar. (GUNTHER); Danm. ab, Nigricans A. v. HOMEYER in lit. Svartaktig. — Sv.: Öl. (MEv.). 328. Festiva He. 467—9. — Sv.: Sk.—-Lapl.; Norge: S.; Danm. | 329. Conflua Tr. VI, 1, 405; H. S. 154. (Borealis ZETT. Ins. Lap. 941). Med mörkbruna pyramidalfläckar. — Sv.: Lapl. — Vstm.; Norge: M., N.; Finl.: Abo, Kar. ab. Diducta ZETT. 946. Framvingarne grägulaktiga, med otydliga teck- ningar, pyramidalfläcken knappast märkbar. Typex. à Riksm. — Tillsammans med föregäende. 330. Depiincta L: F. "Sy 3225: He. 120, 502. — r. Sv.: 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Öl. (Mev.), Sthlm (Bonem., STÅL); Finl.: Abo (MogerG); Danm.: Sjell. (B. Haas, MÖLLER), Ermelund. Glareosa Esp. 128, 3. (Hebraica HB. 642— 3). — Danm.: Jutl. S. (JENSEN). 331. Cuprea He. 62. — Sv.: Gotl., OG.—Hls. r.; Norge: S.M. 2 Pin]. S 05:0. 332.) Plecta Le EF: Si 321; He.!Ti 7a ZI ESE. HE Norge: S.M.; Finl.: S.M.; Danm. v. Anderssoni; framvingarne mörkt violettbruna, nästan violettsvarta, blott främre medianstammen vid basen samt de bäda fläckarnes kan- ter hvitgulaktiga. — Sv.: Dlr.: Säterdalen; flera ex. funna af ANDN. 333. Fennica Tausch. Mém. Mosc. I. T. 13,4; 4: 146—7. — r. Sv.: Sthlm, Upl., Lapl. S.; Finl.: Nyl. (MAKLIN). 334. Simulans Hurx. Berl. M. III, 396. (Pyrophila F.; He. 43). — 1. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: Christ. (GULDBERG); Fin: SMED anm. 335, Lucernea -E.'S. NI X)%5 10. (Cajalu Belege 5—6; H. S. 7—8, 574—5). — r. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: M, N.: Grötö (Fru Gyuche); Finl.: AL, Nyl. 336. Patris L. F..S).3152 (Lignosa, He. 245)" Irene Sk.—Upl.; Norge: Sarpsborg (GRIMSGAARD),;, Danm. 337. Grisescens Tr. V, 1, 193. (Candelisegua HB. 493). — r. Sv.: Sdm. (WLLEN), OG, Bh. (Krrr); Norge: S.M. >? Decora Hs. 45. (Vebulosa Hp. 402. — (?) Sv.: VG., OG, Sdm. (enl. WLLGN);, Norge: Dv. (WLLGN). 338. Cinerea Hs. 155—6. — r r. Sv.: Sk.: Farhult (WLLGN), Öl.: Horn 25 juni 1881 (Mev.); Danm.: Jutl. (STRÖM), Sjeell. (MÖLLER). 339. Exclamationis L. S. N. X, 515; HB. 149. (Murina Goze Bir. 3, p. 250; DE: GEER.IL, p.. 406, 0. 6, f./22).= Sys Norge: S.M.; Finl.: S.—O.bott.; Danm. > Ripae HB. 702— 3. — Förekommer trol. ej 1 Skandinavien. ? Danm.: Sjeell. 340. v. Weissenbornii Frr. 466, 3, V, p. 139; 697. — Sv.: Sk. (WLLGN); Danm. — Förekommer vid stränder. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 55 341. Cursoria Hurn. Berl. M. III, 416; He. 540. — I. Sv.: Sk. (sandfälten); Finl.: Kar., O.bott.; Danm.: Sjell., Jutl. ab. Obscura SrGr. Cat. 86. Framvingarne rödbruna, nästan enfärgade. — Sv.: Sk. (BoHEM.); Danm.: Sjæll. 342. Sagitta Hs. 596; H. S. 26. Möjligen blott en aber- ration till Cursoria. — Sy.: Skanes sandfält (Bonem.); Danm.: Sjæll. 343. Recussa Hs. 630. — r. Sv.: Gotl., Vstm.—Lapl.; Norge: Dv., ?Finm. (Zerr.); Finl.: G. Karleby (HELLSTRÖM), Vasa (WOLFF.). 344. Nigricans L. F. S. 322. (Carbonea HB. 700—1). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. v. Rubricans Esp. 130, 2. (Fumosa HB. 153). Ljusare, rödbrunaktig. — Sv.: Sthlm (Riksm.). Lidia Cr. P. ex. 396, D; HB. 690—1. — Danm.: Jutl. (B. Haas, STRÖM). 345. Norvegica Str. Stett. e. Z. 1861, p. 383. — Norge: Dy. (Wocke), Gudbrd. (SIEBKE). 346. Tritici L. F. S. 320; H. S. 520-350. Framvingarne rödbrunaktiga, med pilfläckar vid vaglinien; bakre medianstam- men hvitaktig, samt de vanliga teckningarne tydliga. — Sv.: Sk. —Hls.; Norge: S.M.; Finl.: Nyl., Kar., Ö.bott., S.; Danm. v. Eruta HB. 623; H. S. 527—8. Framvingarne gråbruna, för öfrigt lik föreg. — Sv.: Sthlm, Ol. v. Aquilina HB. 135, 535—6. — Större, ljusare brun eller gulbrunaktig, med mörk pyramidalfläck, kostalkanten nagot ljusare. — Sv.: Sk., VG., Sthlm; Finl.; Nyl., Rysk. Kar. 347. Vitta HB. 533—4. Framvingarne med starkt marke- rade teckningar, kostalkanten hvit eller hvitaktig, pyramidalfläcken svart; yttre tvärstrecket saknas vanligen. — Sv.: Sk., OG., Upl. (enl. WLLGN), Vermdö (FÖRF.). 348. Obelisca Hp. 123. Större an 77/4, framvingarne rödbrunaktiga, deras bakre medianstam ej hvitaktig, pilfläckar säl- lan tillstädes, pyramidal- och tappfläck svartaktiga, kostalkanten vanligen ljusare. — Sv.: Sk.—Sdm.; Norge: Christ. (MÜNSTER, GULDBERG); Danm.: Sjæll. (MÖLLER). 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. ab. Ruris Hs. 416. Gräaktigt brun, med otydlig pyramidal- och tapp- flick, nästan enfärgad. — Sv.: VG., Sk.: Farhult (WLLGN). Saucia He. 378. (Aegua HB.—G. 811—12). — Danm.: Sjæll. (DOHLMANN). 349. Ypsilon Rorr. Naturf. XI, p. 141. (Suffusa HB. 134). — Sv.: Sk.—Upl., Vstm.; Norge: Christ. (SIEBKE, SCHÔv.); Finl.: Nyl.; Danm. 350.. ‚Segetum‘Schirr. S. V., p. 81; T.. IL a5, The HB. 147. (Clavis Rotr.). -— Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.; Finl.: S.M.; Danm. 351. Corticea HB. 145. — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 352. Vestigialis Rorr. Naturf. VIII, 107. (Valligera HB. 150, 478). -- r. Sv.: Sk.—OG., VG.; Norge (Scaöy.); Fınl.: Nyl., Kar.; Danm. 353. Fatidica HB. 704—5. — Norge: Dy. (ScHöy.). 354. Praecox L. 5. N. X, 517. (Zraeceds" Scaumwer es 70). — 1. Sy.: Sk. (Wrucn.), Öl. (Mev.); Finl.: Nyl; Dans Sjeell. (DREWSEN). 355. Prasina F. Mant. 169. (Herbida Hs. 76). — r. Sv.: Sk.—Upl.; Norge: . Saltd. “(Scaöy.);. Finl.:S., S.Ö.; Danm.: Sjell., Jutl. 356. Occulta L. S. N. X, 514; He. 79. — Sw. sks Norrb., Lapl.; Norge: S.M., Saltd. (ScHéy.); Finl.: S:—O) bott. v. Implicata Ler. Ann, S. Fr. 1836, p. 394, Pl. 10, 4. — Sv.: Lapl. Charaeas Sırn. 357. Graminis L. S. N. X, 506; Hs. 480—1. Brun- aktigt gulgra. — Sv.; Norge; Finl.; Danm. v. Brunnea LrA, Ent. Tidskr. 1884, p. 161 (Graminis HB. 480—1). Rödbrun. — Tillsammans med hufvudformen. ab. Albineura B. Ic. 74, 4. — Liknar hufvudformen, men cellerna äro svarta uti framvingarnes basal- och mellanfält, samt nära utkanten. — Mindre allmän. ab. Tricuspis Esp. III, 68, 2—3; HB. 143. — Framvingarne utan andra teckningar än de tre vanliga fläckarne, samt den hvita, tandade, vid LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 57 njurfläckens bakkant. — Tillsammans med hufvudformen, allmännare i de nordliga landskapen. ab. Albipunctata LPA Ent. Tidskr. 1884, p. 161 . Framvingarne röd- bruna, med svartaktiga ribbor, samt en hvit punkt uti njurfläckens bakkant, Q. — V.bott. r. (A. E. HOLMGREN). Neuronia Hr. 358. Popularis F. S. E. 577. (Graminis HB. 59). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.: Nes (N. Ast), S.O.; Finl.: Nyl. (TNe- STRM.); Danm. 359. Cespitis F. Mant. 156; HB. 428. — r. Sv.: Sk. — Up; Norge 5,5; Danm::’ Jutl:,, Sjæll. Mamestra Tr. 360. Leucophaea View. T. V, Il, 23; Hs. 80; HB.—G. Supe Swilnsk. Bl /(Wizen)) Ol.) (Férr.); Finley Nyls; Danm.:' Sjzll., Jutl., S. 361. Advena F. Mant. 183; Hp. 81. — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. r.: Fyen (STRÖM), Sjæll. 362. Tincta Braun. Ins. Kal. II, 395. (Hepatica HB. 77). — Sv.: Sk:—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm.: Sjzll., Jutl. 363. Nebulosa Hurn. Berl. M. III, 418. (Plebeja HB. 78). — Panes Au VG, (OG. Sthim.; , Norge: pr Romsd. '(SCHOY.); Danm.: Sjell., Fyen, Jutl. 364. Contigua Viti. L. Ent. IV, 468; HB. 85, 609. — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. r.: Sjell., Jutl., Bornholm. 365. Thalassina Rorr. Naturf. IX, 119. (Gemina HB. 483). — Sv.: Sk. (WLLGN), Öl. (Förr.), Sthlm. (KyELLBERG), Hls. (RPHI); Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm.: Sjell., Jutl. 366. Dissimilis Knocu. Btr. I, p. 57, T. IV, 1—4. (Su- asa BKH.; Hp. 426). — a. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: Savi. (Wahnr.. ej. a. 367.0 Bist LINES NS X, 3175 Hel 229.0 — al Sve Sk.— Lapl. S.; Norge: S.M., Saltd. (ScHoy.); Finl.: S.—Ö.bott. N.; Danm. 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 368. Brassicae L. S. N. X., 516; He. 88. (Hyemalis STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr. II (1783), p. 75 enl. WLLGN). — a. Sv.: Sk.—Lapl. S.; Norge: S. r.; Finl.: S.—Ö.bott., N.; Danm. 369. Persicariae L. F. S. 319; Hp. 64. (? Zunula STROM Throndhj. Selsk. Skr., T. 4, p. 3 (1768) enl. WLLGN). — r. Sv.: Sk., Bl.; ? Norge: Hardanger (SCHNABEL), Romsd. (Strom); Danm. 370. Albicolon He. 542—3. — Ir. Sv.: Sk., Upl. (enl. Wırcn); Finl.: Nyl., Kar.; Danm.: Sjeell., Jutl. gx, -Oleracea’ Lu S..N.X, SIENNE wore a: (Sy, LISE —Lapl.; Norge: S.M.; Finl.: S.—O.bott. N.; Danm. 372. Genistae Bxu. IV, 355; HB. 611—12. — r. Sv.: Öl. (Förr.), Vstm. (JHN), Upl. (enl. WLLGN.); Danm.: Sjæll. 373. Glauca He. 410. (Lappo Zerr. och Quadriposita Zert. Ins. Lap. pag. 939. Typerna till båda finnas i Riksmusei sv. samling, och aro nagot blekta och nötta honexemplar af huf- vudformen). — r. Sv.: Sm. —Lapl.; Norge; Finl.: S.—O.bott.; Danm.: Kjob. v. Lappo Dur. VII, 116, 3. — Mindre, mera enfärgadt brungrå. — Sy. Baplo N. (enl. Ween): 374. Dentina Esp. 127, 3; He. 408. — a. Sv.: Sk.— Lapl.; Norge; Finl.; Danm. ab. Latenai PIERRET Ann. S. Fr. 1837, p. 177, Pl. 8, 3; HB.—G. 874. — Mycket mörkare, framvingarnes grundfärg mera askgra — Sv. ; Norge: Saltd. (SCHÜY.). ab. Hilaris ZETT. Ins. Lap. 938. Nägot mindre och ljusare, framvingar- nes grundfärg ställvis grablaaktigt hvit; den hvita, tandade fläcken sammanflyter med den runda. >? Marmorosa Bxu. IV, 425; H. S. 65. — Ej funnen 1 Skandinavien. ?v. Microdon GX. II, 96; Frr. 618, I. Mycket mörkare. — ? Lapl. (STGR. Cat. p. 92). Oss veterligt ännu ej funnen i Skandinavien. 375. Trifolii Rorr. Naturf. IX, 131. (Chenopodii F., Hs. Sv.: Sk.—Upl.; Norge: Odalen; Finl.: S., S.O.; Danm. 376. Reticulata Vill. L. Ent. II, p. 254. (Saponarıae BKH. ; Typica HB. 58). — r. Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.; Finl.: 5.— Ö.bott., S.; Danm. 86). “a LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 59 377. Chrysozona Bkn. IV, 264. (Dysodea HB. 47). — TI. Sv. > (Sk.,/ Upl..’(enl. WLLGN). 378. Serena F. Mant. 171; He. 54. (#icolorata Lv.). — hese STO ENS Up, Vstin. (FÖREN) Hiss? Fink NTI Kan ; Danm.: Sjell., Fyen. v. Obscura STGR. Cat. I, p. 40. Mörkare, mera enfärgad. — Sv.: Upl. (S. Hotmer.); Norge: S. Dianthoecia B. 379. Proxima Hp. 409. (Zabecula ZETT. Ins. Lap. 941). — r. Sv.: VG.—Hls.; Norge: Syn Romsd. (ScHöy); Finl.: Nyl., Kar. 2 Cana EN bull. M. 1841, 5 pe 29, Ts 3, 7-8, HS. 105-04 sec. Ev. Mindre och ljusare, framvingarne bläaktigt hvita, mellanfältet mörkare. — Sv.: Gotl. ab. Ochrostigma Ev. Bull. M. 1842, MI, 545; E.V. U, 230; HS. 82. Framvingarne mörkare, mera grä, med ockragulaktiga fläckar i mellanfältet. — Sv.: Sdm., Sthlm., Hels.; Finl.: Nyl., Kar., Ö.bott., Sr 380. Skraelingia H. S. 624, VI, p. 57. — r. Lapl. (Srer). 381. Dovrensis Ws. Stett. e. Z. 1864, p. 182. — r. Norge: Dv. (Wocke), Saltd. (ScH6y.). 382..Caesıia ‘Bem, LIV, i 270; HB. 60. — rr. Sv.: Bip (CARL Auriv.), Sthlm; Norge: Dv. > Filigrama Esp. IV, p. 396; H. S. 465. Mörkare brun. Ej anträffad 1 Skandinavien. 383. v. Xanthocyanea HB. 640—1 (ab.); H. S. 464. Mörkt gra, med gulaktig inblandning. — r. Sv.: Bl. (WILGN). 384. Nana Rorr. Naturf. IX, 132. (Conspersa Esp.; HB. 52). — 1.,Sv.: Ske—Jmt.; Norge: S.M.; Finl.: S.,.S.0.;, Danm. 385. Albimacula BKkH. IV, 149. (Concinna HB. 51). — Yr. Sv.: Sk.—Vstm.; r r. Norge: S.; Finl.: Äl,, Nyl. 386. Compta F. Mant. 169; HB. 53. — Sv.: Sk. (WLLGN); Finl.: S.M. T ab. Viscariae GN. II, 26. Grundfärgen mera blandad med gult, af det hvita tvärbandet äterstär blott en fläck. — Finl. (enl. STGR). 387. Capsincola He. Btr. I, 4, 3, P.; Hp. 57. — Sv.: Sk.—Hls. r.; Norge: S.; Finl.: Nyl., Kar.; Danm. 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 388. Cucubali Fuzss.. n. Mag. II, 2, p. 218 (1784); HB. 56. (Zriangularıs Tunes. Ins. ‘suec: I, p.13, (fi 13. (782 sec. spec. typ.; ? Rivosa STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr. IV, p. 77 (1783). — r. Sv.; Norge: S.M.; Finl.: S.M.; Danm. Anm. Jag anser det vara högst sannolikt, att STRÖM afsett denna art, men beskrifning och fig. äro kanske ej nog tydliga, för att hans namn skall kunna blifva gällande. 389. Carpophaga BK. IV, 422. (Perplexa He. 89). — r. Sv. Sk.,.Sdm,,WUpl.; “Norge? 8.5 'Einl.? Si, Ö.bott. Damm Sjell., Fyen, Jutl. 390. Colletti Sp. SCHN. Enumeratio Ins. Norv. 1876, p. 56. (Gen. Mamestra?). — r. Norge: Dv. (COLLETT). Aporophyla Gy. 30. „Lutulenta Bau. IV, 5765) He oso) 8 Se ole Borgholm (MEv.) 1882. 392. Nigra Hw. Lep. Br., p. 192. (Aethiops O.; Hp.—G. 861; Megricans HB. 538; HB.—G. 859—60). — Norge: Bergen (WESTERGAARD). Ammoconia Lo. 393. Caecimacula F. Mant. 158; Hp. 137. —r. Sv.: O.: Sk.—Upl.; Finl.: Kexholm (TNGSTRM); Danm.: Sjæll. (FENCKER). Polia Tr. 394. PolymitaL. F. S. 321. (Viridiobscura Goze Btr. III, 3, p. 250; DE Geer II, p. 412, T. 6, f. 24; Redens Hs. 20). — Sv.: Sk.—Hls., Lapl. (enl. WLLGN); Norge: S.; Danm.: Sjell., Fyen, Jutl. 395. Flavicincta F. Mant. 178; He. 46. — r. Sv.: Sk. (SunDeEv.), Bl.; Danm.: Sjell., Fyen, Jutl. 396. Chi L. S. N. X, 514; He. 49. (Variegata STROM Dansk.‘ Vid."Selsk. Skr. IV, ip: g36,"T7 XV 7976) 1768, = Sv.: Sk.—Hls.; Norge: Si, Romsd. (STROM); Finl.: S.—O.bott.; Danm.: Sjæll., N.O. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 61 Dryobota Lp. 397. Protea BKkH. IV, 386; HB. 406. — Ir. Sv.: Sk.— * Upl.; Norge: Christ. (SIEBKE), Danm.: Sjæll. Dichonia He. 398. Aprilina L. S. N. X, 514; He. 71, 721—2. (Robo- ris OSBECK Götheb. Vet. och Vitt. Samh. Handl., p. 51, T. 1, Mer, an latvieb. au (1778) 2. Sv.:#Sm., VG., Vstm., Up: Norge: S.: Nas (O. HALVORSEN) 1875; Danm. a. Chariptera Gv. > Viridana WarcH, Naturf. XIII, p. 28, T. IH, 5, a—b. (Culta F.; HB. 34). — Förmodligen ej funnen i Sverige, emedan de lokaler WALLENGREN uppgifver aro desamma som for Riks- musei ex. af Hadena Gemmea, hvilka hittills varit orätt bestämda såsom Culta F. Miselia Srpx. 399. Oxyacanthae L. S. N. X, 516; Hp. 31. — Sv.: Sk.—Vstm., Upl.; Norge: S.; Danm. Valeria Germ. 400. Oleagina F. Mant. 117; HB. 33. — Sv.: S. (enl. STGR.). Apamea Tr. 401. Testacea He. 139. — r. Sv.: Sk. (BoHEM.), Bh. (WBG.), Öl. (Mev.); Danm. a. Luperina B. 402. Haworthii Curr. B. E. 260; H. S. 467—8. — TI. Sv.: Hls., Norrb., Lapl.; Norge: Christ.; Finl.: O.bott. (F. WoLrr); Danm. 403. Matura Hurn. Berl. M. III, p. 414. (Zexia Esp.; Connexa He. 109, 548). — r. Sv.: Sk., Gotl., Bh., VG.—Upl., Vstm.; Danmy 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 404. INirens-LeS NA XD, Sansa Bsp. 122, 1.0 bre SK, Hall Got]. ;’ Fin] Kar. Damm Hadena Tr. Amica Tr. V, 1, 332; H.-S. 56. — Finl.: Kar. 405. Porphyrea Esp. 145, 5. (Satura HB. 75). — r. Sv.: Sk.—Upl., Lapl. (enl. WLLGN); Norge: Næs Verk (AALL), Christ. (Moe); Finl.: Rysk. Kar.; Danm.: Kjöb., Falster. 406. Adusta Esp. 149, 1—2. (Valida HB. 606—8). — Sv.: O., Sk.—Lapl.; Norge: M., N.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. r r.: Fredriksborg pa Sjæll. m. fl. st. + v. Baltica HERING. Stett e. Z. 1846, 237. (Vulturina H. S. 403). Mycket ljusare, framvingarne i yttre hälften violettgra. — Finl.: Kar. N. 407. Ochroleuca Esp. 126, 1—4; HB. 92. —r. Sv.: Sk., Gotl.; Danm.: Lycksborg (HEDEMANN). 408. Maillardi Hs.—G. 833. Troligen tillhörande följande art. — Norge: Dv.: Drivdalen (Wocke). 400 *Exalis ;Ler. Ann S: Fr2886,-302 PL zo, 222 H. S. 452—3. — r. Sv.: Lapl.; Norge: Dv. (SIEBKE). 410.: Gemmea Tr. V, 1, 393; H. S: 50, — ı. ws Vstm., Upl.—Lapl.; Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.: S.M.; Danm.: Sjæll. (DREWSEN). 411. Rubrirena Tr. V. 2, 159; H8.—G. 826. — Norge: Trondhj. N. (ScHoy.); Finl.: Rysk. Kar. (GUNTHER). 412. Furva Hp. 407. — r. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finks Ny, Rysk. Kar.; Danm. Jutl: 413. Abjecta He. 539. — r. Sv.: Sk.—Bh., Upl.; Finl.: Nyl. (INGBERG);, Danm.: N.: Sjell., Jutl. 414. Lateritia Hurx. Berl. M. III, 306. (Molochina Hp. 74). — a. Sv.: Sk.—VB.; Norge: S.—Nordl.: Grötö (Fru Gvr- CHE); Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 415. Monoglypha Hurn. Berl. M. III, 308. (Polyodon L. F. S. 322; Radicea HB. 32). — a. Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.M.; Finl.; S$. >, Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 63 416. Lithoxylea F. Mant. 182; Dur. VII, III, 5. — r. Sv.: Öl. 1874 (Forr., Mev.); Norge: Christ. (Esmark); Finl.: Nyl. (TNGSTRM.); Danm. ej a. 417. Sublustris Esp. 133, 1. (Lithoxylea HB. 240). — r. Sv.: Sk., VG., Vstm., Upl., Öl. (Förr), Hls. (Rex); Norge: Christ. (MoE); Danm.: Sjell., Jutl. 418. Sordida Br. IV, 578. (Anceps He. 484). — r. Sv.: Sk. (WLLGN); Danm.: Fyen, Sjell., Jutl. 419. Basilinea F. Mant. 183; Hp, 427. — Sv.: Sk.— Hls.; Norge: S.; Finl.: S.—O.bott.; Danm. 420. Rurea F. S. E. 618. (Puiris He. 241). —'SCWEISK. —His.; Norge: S.M.; Finl.: S.—O.bott.; Danm. v. Alopecurus Esp. IV, p. 473, I. 147, 3. (Aquila Donz.; H. S. 498). — r. Sv.: tillsammans med hufvudformen; Finl.: Nyl., O.bott., Rysk. Kar.; Danm. 421. Scolopacina Esp. 130, HB. 460. — Sv.: Sk. (WLLGN); Danm. ej a. 422. Hepatica He. Text. 182. (Characterea HB. 133, 638). — Sv.: Sk. (WLLGN). 423. Gemina Hp. 482. Den mörka, enfärgade formen. — r. Sv.: Sk., Upl. (WLLGN); Norge: Odalen (Scuoy.); Finl.: Nyl., O.bott. (ScHILDE); Danm. . ab. Remissa Tr. V, 1, 346; H. S. 584. Med tydliga teckningar. — Sv.: Upl., Vermdö (FÖRF.), OG. (Riksm.); Finl.: Rysk. Kar.; Danm.: Sjæll. N. 424. Unanimis Tr. X, 2, 62; H. S. 581. — r. Sv.: Sthlm (Wec), Upsala (Krrr.), Upl.: Vermdö (Fôrr.); Norge: Christ. (Sp. SCHN.); Danm. 425. Illyrica Frr. 483, 2. (Scortea H. S. 582). — Sv.: Bl. (Tas.); Norge: Nes Verk. 426. Didyma Esp. 126, 7. (? Secalis BIERKANDER: Om Hvitax-Masken, i Act. Holm. 1778, p. 289; D. ROLANDER |. c. 1752, Jp 62;1Szcalina, HB. 420; Ocwlea,.Gn.;t-L’! Fy S. 322). Den brokiga formen. — a. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.; Finl.; Danm. 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. ab. Nictitans Esp. 126, 6; HB. 619. — Framv. enfärgade, rödaktigt bruna, vanligen med hvit njurfläck. Tillsammans med hufvudformen. ab. Leucostigma Esp. 159, 7. Framv. svartbruna, med hvit njurfläck. — r. Sv.: Vstm. (FÖRF.), trol. öfver allt der hufvudformen finnes; Finl.: Kexholm (TNGSTRM). 427. Pabulatricula BraHm. Ins. Kal. II, I, p. 395. (Con- nexa BKH.; Elota HB. 462). — r. Sv.: Öl.: Ottenby 1882 (Mev.); Sk. (THOMSON); Finl.: Karislojo (S#ec. J. in lit.). (Miana Srrx.). Ophiogramma Esp. 182, 2 S., Sjæll. ; He. '355.'= Dan par 428. Literosa Hw. Lep. Br., D. 2135 STPE Tl MD pees Pl: 25, 1.,(Swfuruncula TR.V. 2,. 97)..—,r. Sv.: Öl, Sthims; Danm.: Sjell. 429. Strigilis Cr. Ic. 9, 6. (Praeduncula HB. 95). Framy. svartaktiga, mot utkanten med ett bredt, hvitt tvarband. — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.; ? Finl. (Petersburg); Danm. ab. Latruncula LANG. Verz., p. 159; HB. 94. Ljusare, rödaktig, med otydligt, hvitt eller brunaktigt tvärband. — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: See Eınlı Ss Danm. ab. Aethiops Hw. Lep. Br., p. 215; HB.—G. 776. Framv. svarta. — Sv.: Göteborg (STENSTRÖM enl. MEV.); Danm. Fasciuncula Hw. Lep. Br., p. 215. (Rubeuncula Doxz.; H. S. 400-501). — Danm. r.: Sjell., Jutl. 430. Bicoloria VILL. L. E. II, p. 288. (Furuncula TR. V, 2, 92). Framv. i inre hälften bruna, i yttre hvitaktiga. — Tr. Sv.: Sk. (WLLGN); Danm. ?ab. Furuncula Hs». 545. Framv. utåt rödaktiga eller bruna. ab. Rufuncula Hw. Lep. Br., p. 216. Framv. rödgrä, nästan enfärgade. — Sv.: Öl. (Mev.). v. Insulicola Stor. Cat. 103. Framv. brungrå, med tydliga tecknin- gar. — Sv.: Sk. (Bomem.), Hall./ Öl.: Ottenby (MEV.); Danm. Dipterygia STPH. 431.) Scabriascula L. S. N."X, 516. (Zirasir: LIEF, 315; Hs. 246). — Sv.: Sk.—VG., Upl.; Norge: S.; Finl.: Äbo, Ö.bott., Rysk. Kar.; Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 65 É Hyppa Dur. 432. Rectilinea Esp. 127, 1; HB. 248. — Sv.: OG, Vstm.—Lapl.; Norge; Finl.; Danm.: Sjæll. (FENCKER, DOHLMANN). Chloantha B. 433. Hyperici F. Mant. 167; Hp. 250. — r. Sv.: Skep- parviken à Vermdô, aug. 1883 (FOrF.), ett ex. på utsipprande björksaft. 434. Polyodon Ct. Ic. II, 2. (Perspicillaris L. F. S. 317; He. 249). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S., Romsd. (ScHöy.); Finl.: S., S.Ö.; Danm.: Sjæll. Trachea He. Asse -Atrıplieis L. =. NX, sry; He, '83.,—i8v.: 5, Vstm.; Norge: S.; Danm.: Sjeell., Jutl. Euplexia Srrx. 436. Lucipara L. S. N. X, 518; HB. 55. -— Sv.: Sk.— Hls.; Norge: S.—61°; Finl.: S.; Danm. Brotolomia Lop. 437. Meticulosa L. S. N. X, 513; Hs. 67. — r. Sv.: Hall. (enl. Wrren), Öl. (Mev.), Bh. (Krrr.), Upl. (Förr.); Norge: Christ. (ScHôv.), Nees (HaLvorsen); Danm. Naenia Stern. 438. Typica L. S. N. X, 518. (Reticulata Goze III, 3, BD 3234, DENGEER I], pagar, T. 07, 8 29, sec: specim: typo; Venosa He. 61). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S. r.; Finl.: Nyl, Kar.; Danm. Jaspidea B. 400. eelsia wu. F. Sh 308, ER. 427 —.r.,Sw Se Dies Norge: 5, e Entomol. Tidskr. Arg. 6, H. 2 (1885). 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Helotropha Lp. 440. Leucostigma Hs. 375. Framvingarne enfärgade. — r. Sv.: Sk.—Vstm.; Finl.: Rysk. Kar. (GÜNTHER); Danm. ab. Fibrosa Hp. 385. Framvingarne något ljusare bruna, med ett gul- grått tvärband nära utkanten. — Sv.: Vstm. (FÖRF.); Danm. Hydroecia Gn. 441. Nictitans Bxu. IV, 463; L. S: N. XII, p. 847 (1767), sannolikt. [Oculea L. F. S, 1761,:p. 321, (Se OsBEck: Beskr. pa Värrägsmasken i. Act. Holm. 1769, :p; 314, T.. X, £ı- 3; Chrysographa HB. 221]. Mindre, njurfläcken hvit. — Sv.: Sk.— Hls.; Norge: S.M., Saltd. (Hagemann); Finl.: S.—O.bott.; Danm. ab. Erythrostigma Hw. Lep. Br., p. 240; Dur. VII, 104, 2. Njur- fläcken gulröd. — Sv.: tillsammans med hufvudformen; Finl.: Kar.; Danm. v. Lucens FRR. 468, 3—4. Större, njurfläcken röd eller hvit. — Sv.: Ol Sthlm, Vstm.; Norge: S.; Danm.: Sjeell. 442. Micacea Esp. 145—6. (Cypriaca HB. 224). — r. Sv.: Sk.—Vstm.; Norge: S.; Finl.: Kar.; Danm. Gortyna 0. 443. Ochracea He. Btr. I, 1, 2, M. (Zlavago Esp.; HB. 186—7). — Sv.: Sk.; Danm. a. Nonagria O. 444. Nexa Hz. 395. — Sv.: Sk. (WLLGN). 445. Cannae O. IV, 82. (Arundinis HB. 386—7). — Sv.: Sk. (WLLGN); Danm. 446. Sparganii Esp. 148, 2—3; HB. 549—50. — Sv.: Sk.: Farhult (WLLGN); Danm.: Jutl. S. (JENSEN). 447. Typhae THN8SG. Ins. Suec. I, p. 3 (1784), sec. specim. typ.; HB. 415. (Arundinis «Ei 1787). — Sv.: SE NC Uae (enl. THNBG och WLLGN), Sthlm. (BoHEm.); Danm. v. Fraterna Tr. X, 2, 99; H. S. 350 ©. Framvingarne enfärgade, svartbruna. — Sv.: Sthlm. (BOHEM.); Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 67 448. Geminipuncta HATCHETT Trns. E. S. Lond. 1812, p. 327, T. 9, 2. (Paludicola He. 637). — Sv.: Sk. (WLLGN). 449. Neurica He. 381. — Sv.: Sk. (WLLGN). Dissoluta Tr. V, 2, 319. (Neurca He. 659—61). Fj funnen i Skandinavien. T v. Arundineta SCHMIDT Stett. e. Z. 1858, 369. (NMeurica Dur.; H. S. 347—8). — Danm.: Kjôb. Coenobia Hw. Ruta, ws, bep: Br. p.s 260. (Despecia "TR... Vj. 2, ‘417: HB.—G. 751—2). — Danm.: Fyen (STRÖM), Jutl. S. (JENSEN). Senta Srpu. Maritima Tausch. Mém. Mosc. I, 1806, p. 211 (Ed. 2, p. 178) T. 13, f. 5. (U/vae Hp. 635—6). — Danm.: Kjöb. (B. Haas), Jutl. (JENSEN). f ab. Bipunctata Hw. Tms, E. S. Lond. 1812, p. 337; H. S. n. Schm. 71—2. Framvingarne med 2 svarta punkter. — Danm.: Kjöb. 7 ?ab. Nigricostata STGR. Cat. 107. Framv. kostalkant med ett bredt, svart streck. — Pommern. Tapinostola Lp. Maculosa Hs. 363. — Danm.: Jutl. r r. 450. Fulva Hs. 496. — r. Sv.: Sm. (BoHEM.), Danm.: Sjzell., Jutl. ab. Fluxa Tr. V, 2, 313. (Extrema H. S. 332—3).. — Sv.: sthlm (BoHEM.); Finl.: Nyl., Kar. 451. Hellmanni Ev. Bull. M. 1843, II, 548; H.S. 338. — r. Sv.: Upl. (J. Mev., Forr.); Finl.: Helsingfors (enl. Norp- MANN); Danm.: Sjæll. (MÖLLER). ab. Saturata SrGr. Cat., p. 107. (Hellmanni H. S. 42; Extrema H. S. 336). Mörkare. — Sv.: Upl. (J. MEv.). Agee Elymi Tir. V,!'2,\c945 SH. S. 346) > br. Swi Se Danm. 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Calamia Hz. 453. Lutosa He. 232. — r. Sv.: S. (Stcr.); Danm. Phragmitidis Hp. 230. — Danm.: Sjell. N., Jutl. S. Meliana Corr. Flammea Curt. B. E. 1829, Pp. 201. (Dudiosa Tr.; H. S. 356). -— r r. Danm.: Sjæll. (Bots). Leucania O. Impudens Hs. T. 47, 309. (Pudorina HB. 401 &I, 495 ©). — Danm.: Sjell., Odense. 454. Impura H8. 396. — r. Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.; Danm. 455. Pallens L. S. N. X, 511; HB. 234. — aeSy: se — Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S.—O.bott.; Danm. 456. Obsoleta Hs. 233. — Sv.: Sk., Sm., Sthlm., Upl. r.; Norge: Christ. (EsMark); Danm. 457. Straminea Tr. V, 2, 297, X, 2, 89; H. S. 321—3. — Sv.: Bl. juli 1875 (Tus.), Sk.: Farhult (WLLGN); Danm.: Kjöb., Horsens. 458. Comma L. F. S. 316. (Congener Hp. 618). — Sv.: Sk.—Hls. a.; Norge: S.M.; Finl.: S.—O.bott.; Danm. 459. Conigera F. Mant. 177; HB. 222. — Sv.: Sk.— Dir tr Norge SM; Einl.:»S,; S.O.; Danm. Littoralis "CURT. B.,E. 1827,. IV, 197; FRR 007 CEE Dao: juil: N. 460. Albipuncta F. Mant. 178; Hp. 223. — Sv. Sk. (WELGN), OG. (Wee). 461. Tathargyrea Esp, 124, 6; He. 229 2877007 Sk.—Dir., Vstm.; Norge: Næs Verk (Sp. SCHN., AA); Finl.: Nyl. (MAKLIN); Danm. 462:,.TurealiL. F..S.:822; 1046! 218 FER SuEroE (WLLGN), Vstm. (JHN.); Danm.: Sjell. N. (DREWSEN). LAMPA: SKAND.S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 69 Mithymna Gy. 4035 Imbecitlas FE. SUIT 2, 13; Hees555 Oo (Alpina Hs. 728—9 ©). — Sv.: VG.: Mösseberg (GYLLENHAL); Norge: S., Dv. (BoHem.); Finl.: Kar. Grammesia Srrx. 464. Trigrammica Hurn. Berl. M. III, 408. (Zrilinea Bxu. IV, 700; He. 216; Zordens THNBG Ins. suec. I, p. 2, f. 2 (1784), sec. specim. typ.). — r. Sv.: Sk.—Vstm.; Norge: Romsd. (STROM), Nees Værk (N. AaLL); Danm.: Sjæll, Loll., Jutl. ?ab. Bilinea HB. 217. Framvingarne med två tvärstreck. — England, Tyskland S. Anomogyna Srer. 465. Laetabilis Zerr. Ins. Lap., p. 940. (Obliterata ZETT. O41; Schoenherri, H. S. -598). — r. Sv.:, Lapl. N., Qyickjock (Forr.); Norge: M. N. Caradrina O. 466. Morpheus Hurn. Berl. M. III, 302. (Sep HB. 161). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.; Finl.: S.; Danm. 467. Quadripunctata F. S. E. 594 (1775). (Grisea Rorr. (1776); Leucoptera THNBG. Ins. suec. II, p. 41, Pl. 2, f. 13, (1791), sec. specim. typ.; Cubicularis BKH. (1792); HB. 417). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.; Danm. 468. Menetriesii KRETSCHMAR Berl. E. Z. 1863, 432, T. II. 7. [Cinerascens TNGSTRM Cat. 309, sec. ERSCHOFF; SCHÔY. Ent. Tidskr. 1881, 216; Quadripunctata v. Leucoptera* SPBG. Ent. Tidskr. 1880, p. 92, T. I, f. 2]. Mindre an föregäende, framvingarne gra, ej gulbrunaktiga, nära utkanten en något svängd linea af sma, svartaktiga pilflackar; bakvingarne hvita, vid utkan- ten obetydligt graaktiga. — Sv.: Upl., Vstm.; Norge: Gudbr. (Scuoy.); Finl.: S., Kexholm, Lapl. (J. SCHILDE). Anm. Då jag, i saknad af typexemplar, ej ansåg mig kunna säkert be- stämma den Caradrina-art, hvaraf flera individer tillvaratagits, såväl i Sverige som Norge och Finland, och hvilken lektor SPÅNGBERG 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. beskrifvit och låtit afrita i Ent. Tidskr. 1880 under namn af C. Quadripunctata v. Leucoptera THNBG; så ôfversändes fyra ex. till D:r STAUDINGER für jämfürelse. Med vanligt tillmötesgäende lem- nades mig inom kort genom herr BANG Haas den upplysningen, att de alla tillhörde C. AZezetriesii KRETSCHM. Att denna är en egen art och ej en varietet af Quadripunctata F., derom är lätt att Ofvertyga sig, i fall man vill göra sig besvär med att nogare undersöka hanarnes analklaffar. Hos Quadripunctata hafva dessa i spetsen ofvantill en kort och föga krökt tagg och bilda undertill en nästan rät vinkel; hos Aezetriesii äro de deremot utdragna till tvänne mot hvarandra krökta, klolika utspräng, af hvilka det öfre är längst; båda förenas genom en hvit hinna. Enligt THUNBERGS beskrifning och typexemplar tillhör hans ZLeucoptera den förut af FABRICIUS beskrifna Quadripunctata, hvarigenom dessa båda namn blifva synonyma. Att C. Aenetriesii KR. är den samma som Cinerascens ‘TNGSTRM har herr V. M. SCHÖYEN visat i Ent. Tidskr. 1881, p. 216. 469. Selini B. Gen., p. 137. (Aller: SCHULZ Stett. e. Z. 1862, 367, T. 1, 6—6 c.). — Sv.: Upl., Sthlm. Grisea Ev. Bull. M. 1848, III, 215; 1855, IV, 324. (Pe Zraea TNGSTRM. Cat., p. 309; ScHöy. L c.). — Finl.: Kar. 470. Alsines Branm. Ins. ‚Kal. II, p. 114; He. T. 125, f, 577. — Sv.: O., Sk.—Hls., VG.: KK. r.; Norge: Nees Verk (AALL, SP. SCHN.), Romsd. (ScHöy.), Christ.; Finl.: Nyl., “Kare; Danm. 471. "Taraxaci He: T. 125, 1.578. —Sy.. Sk. Vino Norge: Sv (Sp. SCHN:), Romsd. (SCHöy.); ‘ Finl.: Kar; Daume Sjæll. (BANG Haas). Anm. Konservator MEVES uppgift i Ent. Tidskr. 1884, p. 72 att C. Ambigua F, skulle förekomma vid Stockholm och pa Öland beror pa ett misstag af herr A. v. HoMEYER, som ansett nagra ex. af C. Taraxaci vara en mörk var. af förstnämda art. (Hydrilla B.). 472. Palustris He. 367. (Zransfuga Zeit. Ins. Lap. 946). — r. Sv.; Norge: Christ. (SIERKE), Finl.; Danm.: Sjell., Fyenr. 473. Arcuosa Hw. Lep. Br., p. 260. (Arrae Frr.; H.S. 178—9). — r. Sv.: Sk. (WLLGN), Sthlm. (Rp), Vstm. (FÖRF.); Norge: Dv. (SIEBKE); Finl.: Nyl, Kar.;. Danm..t.. a. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 71 Acosmetia STPH. 474. Caliginosa He. 474. — r. Sv.: Sk. (WLLGN). Rusina B. 475. Umbratica Goze III, 3, p. 67; De Geer II, p. 338, MEN" 9, Sec. “specim: typ." (7erebrosa‘ He:! 158, 1503). — a. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.—Romsd.; Finl.: S.; Danm. Amphipyra O. 476. . Tragopogonis L. F. S. 316; Hs. 40..— Sv.: Sk.— Lapl. S. r.; Norge: S.M.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 477 eyramidea i. S. N. X, 818;. /Tanec. Ins. suec: I, Sore, bonis fa h, “Sec.” Specim: typ.; "HB: 36. == T. Sve Ssk.— Upl.; Norge: Nordl.? (J. BERG), Danm.: Sjæll., Lol. A etAilad ata Mant. .r7o5> He. 935) + rors: SN ASK); Norge: Nes. Værk (AALL sen.); Danm. Taeniocampa Gv. 479. Gothica L. S. N. X, 515. (C nigrum Goze III, 3, Powe Gree 1,0338, FINEST “poy “sec. “speci typy; Wena He. 112). "SV." Sk "HIS: 2; Norge; Fink: >,S., S.Ö.; Danm. v. Gothicina H. S. 125—6. Framvingarne sakna svarta teckningar. — Sv.: Vstm.—Lapl.; Norge: Saltd. (ScH6y.); Finl.: Savol., Kar. 480. Miniosa F. Mant. 145; Hp. 174. — Sv.: Sk. (WLLGN), Bl. (Tus); Danm. 481. Pulverulenta Esp. III, 76, 5—6. (Ambigua HB. 173). — Sy.: Sk., Sthlm; Danm. 482. ‚Populi Strom Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 76, f. 24 (1783). (Populets Tr. V. 2, 221; H. S. 109). — Sv.: Sk. (WLLEN), Vstm. (FOrF.); Norge: Romsd. (STRÖM); Danm.: Sjæll. N., Fyen. 483. Stabilis View. Tab. Verz. II, p..14; HB. 171. — r. Norge: S.V%%# Danm. 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 484. Gracilis F. Mant. 148; Hs. 168. — r. Sv.: Sk., Upl. (WLLGN), Vstm. (JHN); Danm. 485. Incerta Hurn. Berl. M. III, 298, 424. (Instabilis Esp. ; HB. 165). — Sv. Sk. His. Norge: om Pinl : 5% 8.0.; Danas ab. Fuscata Hw. Lep. Br., p. 122. Framvingarne nästan enfärgade, mörkbruna. — Sv.: Sthlm (WBG, BOHEM.); Danm. ab. Pallida; framvingarne blekgrä, med tvänne tvärrader af svarta punk- ter, samt liksom vattrade af små och glesa tvärstrimmor. — Sv.: Sthlm (WBG, Bun). 486. Opima Hs. 424. — Sv.: Vstm. (Forr.), Sthlm, His. (Rrur), Norge: Christ. (Mor, Sp. ScHN.); Finl.: Nyl., Kar; Danm.: Sjeell., Jutl. >? Munda Esp. III, 52, 5—6. (Zofa HB. 166). — Ingermanland. Panolis He. 487. Griseovariegata Goze Btr. HI, 3, p. 250 (1781); DE GEER II, p. 410, T. 6, f. 23. (Piniperda Panz. Kob. (1786); Zeli- fera PayK. Act. Holm. (1786); Porphyrea THNBG Ins. suec. IV, p. 55 (1792), sec. specim. typ.; Zl/ammea HB. 476). — Sv.: Sk.— Jmt.; Norge: S.; Finl.: Ål, Nyl.; Danm.: Sjell., Jutl. r. Pachnobia Gn. Leucographa Hs. 411, 572. — r. Danm.: Sjell., Jutl. (JENSEN). 488. Rubricosa F. Mant. 176; HB. 430. — Sv.: Sk.— Elle," Norge: Se tas Finl.: Nyby Kar. - Danm: 489. Tecta He. 377. [Ampla HB. 425; Carnea Auct., sed Carnea THNBG. alia erat Noct. (certo)|. — rr. Sv.: Lapl.; Norge: Dy., Pinmes: Finl.: Lapl. Dicycla Gy. 490. Oo L. S. N. X, 507; HB.—G. 867. (Ferruginago HB. 195). — r. Sv.: Sk.—Upl.; Danm.: Sjæll. N., Fyen. ?ab. Renago Hw. Lep. Br., p. 238; Oo var. FRR. 149, 3. Framvingarne bruna, utkanten och en fläck vid kostalkanten blekgula. Förekommer trol. tillsammans med hufvudformen. r r. LAMPA. SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 16 Calymnia Hz. 49:. Pgralina View. Tab. Verz. 2, p. 87; Hs. 203. — r. Sy.: Sk., Gotl.—Upl.; Danm.: Sjæll. 192.0 Atunis: L. SiN. XII $48; Hes 201: =. Sy. Sk.; Danm.: Sjell. 493. Trapezina I, S. N. X, 510; Hp. 200. — Sv.: Sk. —Bh., Upl.; Norge: S.; Danm. Cosmia O. 494. Paleacea Esp. 122, 3—4. (Fulvago HB. 198—0). ar Se. bls. Norge:; Einl. S,:S 0. Dyschorista Lp. 495. Suspecta Hs. 633. Framv. gråaktigt bruna, mör- kare och mera enfärgade. — r. Sv.: Sm.—Hls.; Norge: Christ. (SIEBKE, Moe); Finl.: S.—O.bott.; Danm.: Sjell. N. v. Iners Tr. V, 2, 271. (Congener HB.—G. 862). Framv. gulgräaktiga, med mörka teckningar. — Sv.: Upl. (FÖRF.), Sm. 496. Fissipuncta Hw. Lep. Br., p. 197. (Fpsilon BKH.; Hp. 136). — r. Sv.: Sk., Öl, OG., Sthlm, Hls.; Norge: S.M.; Danm. Plastenis B. 497. Retusa L. F. S, 321; HB. 214. (Merianana Goze Btr. Pia p40, On GeEER N ip. 470,11 :..9,f 10,.sec. specim, fyp.). — r. Sv.: Sk., Vstm. (Jun), Sthlm; Norge: Christ. (ESMARK, SP. SCHN.); Finl.: Nyl. (NORDMANN); Danm. 498. Subtusa F. Mant. 152; Hp. 213. — r. Sv.: Sk. —Bh., Upl.; Norge: Christ.; Danm. Cleoceris B. 499. Viminalis F. Gen. 284. (Cinerea Goze III, 3, p. 68; Berri 754338): T.. 8, dm fSec. /specim, | typ... Aurcare STROM Dansk. Wid. Selsk. Skr., p. 77, f. 22 (1783), enl. WLLGN, 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. se Christ. Vid. Selsk. Forh. 1780, p. 12; Seripla Hp. 50). — r. Sv.; Norge; Finl.: Nyl., Kar., Ö.bott. S.; Danm. s Orthosia 0. 500. Lota CL. Ic. T. VII, 1. (Manda He. 167; Hippopha Goze: Til 3; P.-2525' DE (Grek IL FD} aie do eee ee specim. typ.). — Sv.: Sk.—Hls.; Finl.: Nyl., Kar.; Danm. Macilenta HB. 418. — Danm.: Sjæll. N., Fyen. 501. Circellaris Hurn. Berl. M. III, 404. (Macilenta He. 688—9). Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.; Finl.: Nyl.; Danm. 502. Helvola L. S. N. X, 507. (Zerruginea STRÖM Dansk. Wid: ‚Selsk. Skr. IL, (1783), p. 77, 1025. ARuüpına, > Bere — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: ?Romsd. (STRÖM), Nees Verk (Har- VORSEN); Finl.: Nyl., Kar., O.bott. S.; Danm. Pistacina. F. Mant. 175; Hs. 131. — I. Danm.: Eyen (STROM), Falster. 503. Nitida F.. Mant. 141;,Hs. 180. — 1. /Sv.: .Sm. (BoHEM.), Sdm. (A. VARENIUS);, Danm.: Sjæll., Jutl. 504. Litura L. F. S, 320; HB. 127. — Sv.: Sk.—Hls.; Norge:'S.; Finl.: Äbo, Nyl.; Danm. v. Borealis Sp. ScHN. Nedenæs Amts Lep., p. 69, (i Chr. Vid. Selsk. Forh. 1882). Framv. i inre hälften blagra. — Sv.: M.; Norge. sos. Iris Zetr.. Ins. Lapp fp 1941. (Crasıs “Seon Framvingarne gra, med tydliga tvärstreck, œ, ©. — r. Sv.: Lapl. Me ENS se (CAURTY.). v. Crasis H. S. 134. Framvingarne violettbruna med otydliga tvärstreck, of. — r. Lapl. (KEITEL). Xanthia Tr. 506. Citrago L. S. N. X, 508; Hp. 188. — r. Sv.: Sk. —Upl.;, Norge: S.; Finl.: Kar. (Suse., J.);\Danm.: Sjeell., Lycks- ) borg (HEDEMANN). ab. Subflava Ev. Bull. M. 1848, III, 219; 1855, IV, 371;. 1856, I, T. I, 3. Framvingarne vid basen och i utkanten bruna. — Sv.: Ol. ‘Mev.); Danm.: Flatö. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA, 715 507. Sulphurago F. Mant. 159; HB. 194. — r. Sv.: Sk., OG. (Jun). 508. Aurago F. Mant. 159; Tunec. Ins. suec. IV, p. 54 (1792), sec. specim. typ.; Hp. 197. (Rutilago Tunec. |. c.). — r. Sv.: Sk. (SUNDEV.); Finl.: Helsingfors (Bonsporrr),; Danm. T ab. Fucata Esp. 124, 3—4; HB. 196. Mera enfärgad, framv. med ett rödgult tvärband öfver midten. — Danm. 509. Lutea STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 78, f. 26 (1783). (Zlavago F. Mant. 160; THNBc. Ins. suec. IV, p. 54, sec. specim. typ.; 7ogata Esp.; Silago Hp. 191). — Sv.: Sk.— Norrb.; Norge: Romsd. (STRÖM), Christ. (SIEBKE), Odalen (ScHöY.); Finl.: S.—O.bott.; Danm. ; 510. Fulvago L. F. S, 312. (Cerago F.; HB. 190, 444; Citrago Ström Dansk. Vid. Selsk. Skr. III (1788), Pp. 270; Sw- phirago Tunes. Ins. suec. IV, p. 54 (1792), sec. specim. typ.). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.—61°, Romsd. (Ström); Finl.: S. — O.bott.; Danm. ab. Flavescens Esp. 122, 2. (Cerago HB. 445). — Sv.: Sk.—, Hls. (AurIv.); Norge: S.—61°; Finl.: S.M.; Danm.: Sjæll. 511. Gilvago: Esp. 176, 2; He. 443. — Sv.: Sk. (enl. WLLGN);, Riksm, ex. saknar lokal; Norge: Christ. (SIEBKE). Oporina B. pre. Croceago FE. Mant. 1595) He. 189. — 1. Sv.: SK, VER Een!" WELLEN). Orrhodia Hs. Erythrocephala F. Mant. 176, HB. 176. — r r. Danm.: Sjæll. (B. Haas). 513. Vau punctatum Esp. III, 76, 4 (1786). (Masorela Punec, Mus. Nat, p. 72, f. 3 (1788); Inssstec IV,’ p.156 (1792), sec. specim. typ.; Szene Hp. 175)..— r. Sv.: Bl. (Tus), Karlshamn (WLLGN), Vstm.: Vesteräs (JHN). 514: . Vaccinit Ly FS. 3205 Dur: VI, 79, 1. Enfargad, rôdbrun. — Sv.: Sk.—Dir. (ANDN); Norge: Christ. (Moe); Finl.: S., S.Ö. #Danm. 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. ab. Spadicea Hx. 179. Framvingarne med mer eller mindre tydliga svarta tvärstreck. ab. Mixta Srcr Cat. 118. (Vaccinii Esp.; HB. 177). Framvingarne vid utkanten och i midten med ljusare tvärband. — Sv.: Bh.; Danm. > Ligula Esp. 166, 3. — Framvingarne svartaktiga, med ett hvitaktigt tvärband nära utkanten. 515. ab. Subspadicea STGrR. Cat. 119. (Poliza Dur. VI, 81, 1). Röd eller brun, ofta med nätformiga, hvitaktiga streck. — ?Sv.: Upl: (enl. WLLGN). + ab. Polita HB. 178. Svartaktig, mer eller mindre marmorerad med hvitt. — Finl.: Kar., Rysk. Kar. 516. Rubiginea F. Mant. 142; Hs. 183. — r. Sv.: Sk., Sm. (BoHem.), VG. (enl. WLLGN); Norge: Nordl. (Zerr); Finl.: Nyl. Scopelosoma Curr. 517. Satellitia L. S. N. XII, 855; HB. 182. Framvin- garne gul- eller brunaktigt mörkgrä (den mellersta diskfläcken gul, enl. LINNE). — Sv.: VG., Sk. (Linpeovist); Norge: Gudbr.; Finl.: Nyl. (NORDMAN); Danm. ab. Brunnea, (Satellitia Esp. 169, 7; THNBG Ins. suec. IV, p. 55, sec. specim. typ; Dup. VI, 80, 4). Framv. grundfärg rödbrun. — Sv.: Sk.—Upl.; den allmännaste formen i Sverige. Scoliopteryx Germ. 518. Libatrix L. S. N. X, 507; HB. 436. — Sv.: Sk.— Dir., Hls.; Norge: S.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. Xylina O. 519. Socia Rorr. Naturf. IX, 142. (Pefrificata F.; Petri- ficosa. HB. .239). — r. Sv.: Sm., OG.j;cUpli; Norge: S.; Fin: Nyl.; Danm.: Sjæll. 520. Furcifera Hurn. Berl. M. II, 402 (1767). (Angulata Goze II, 3, P. 254. De! Greer WT} p: 436) T'S) Gg, sec spec typ.; Praecox STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr. (1783), p. 78, f. 27; Conformis F.; HB. 243). — r. Sv.: Sk.—Lapl.; Norge: Romsd. (STRÖM); Finl.: Nyl.; Danm.: Sjell. e LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA, 7 521. Ingrica H. S. 507. — r. Sv.: Vrm. (SCHONHERR), His. (Aurıv.), Lapl.; Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Daum. : Sjæll. 522. Lambda F. Mant. 174. Grundfärgen rödaktigt gra, teckningarne tämligen svaga; antennerna hos © med flockvis stälda har. — Sv.: Sm., His (Rpur), Lapl.; Norge: Odalen. v. Somniculosa HERING. Stett. e. Z. 1841, 165; H. S. 136. Mera enfärgad, gra, ej rödaktig, med svaga teckningar; bakv. fransar ro- senrödaktiga; antennerna hos Illustris F. Mant. 164; HB. 274. — Finl.: Igerml.: La- doga (EHNBERG). Sipaecheysitis. 1/5) iN). X 003: SH. ove, — Sv.ciSk —Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 550. Bractea F. Mant. mer, Hs. 279. — r. Sv.: Sk Finl.: S.Ö.; Danm.: Sjæll. 80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 551. Festucae L:S. N! X 513: Hp 27m 1— See SE —Hls., Lapl.; Norge: S.M.; Finl.: S.—Öbott.; Danm. 552,'\ JotacL. IS] NivX, 513) Bey, ge mer —Sthlm; Norge: S.; Finl.: $.—O.bott.; Danm. ab. Percontationis Tr. V, 3, 184. Silfverfläcken likt ett Ye — r. Sv.: Sthlm (MEV.); Norge; Danm.: Sjæll. N., Jutl. S. 553. Pulchrina Hw. Lep. Br. 256. (/ofa TENBG. Ins. stec. TV; pP... 55 (1792), sec. specim. typyaDuriv Vili meine V aureum Gn. II, 339). — Ir. Sv.: Sk.—, His. (RP); Norge (ScHöy.); Danm.: Sjell. 554. Macrogamma Ev. Bull. M. 1842, III, 554; H. S. 266. — r. Sv.: Lapl. S. (N. J. ANDERSSON), M. (Wse); Finl.: Kar., Ö.bott. 555... GammaylL. S. NX sr HB.283; S.M.; Finl.; Danm. PNi He. 284. — ?Sv.: Dir.: Hedemora, (Fôrr.), möjligen en sliten Pulchrina. a. Sv.; Norge: 556. Interrogationis L. S. N. X, 513; HB. 281. — Sv.: Sk.—Lapl.; Norge: S.M., S.Varanger (SANDBG); Finl.; Danm.: Sjæll. N. 557. Parilis HB. 422. — r. Sv.: Lapl. N.; Norge N.: Kautok. (SrGR, WOckE), Porsanger, S.Varanger (ScHöy.); Finl.: Lapl. 558. ‘ Diasema B: Ind., p. 93; H. S. 597. —-r. Sv.: Lapl. S. (BoHEM.), M. (N. J. ANDERSSON), N. (WBG.); Norge: N.: Ka- rasjok (enl. ScHöy.); Finl.: N. (SCHILDE). 559. Microgamma Hs. 698—g. — Sv.: His. (Reuı 1883); Finl.: Abo, Kar., O.bott., Nyl. (Suge, J.). 560. Hochenwarthi HocHenw. Btr. 1789, 335, T. 7, 2. {Divergens F.; THNBG. Ins. suec. II, p. 41 (1791), sec. specim. typ.; Hs. T. 59, f. 186 (286), 499. — Sv.: VG. (EDGREN), Dir.—Lapl.; Norge: N.; Finl.: Lapl. Anarta Tr. 561. Myrtilli L. F. S, 311; Hp. 98. — r. Sve: Sk.— His., Lapl. (RP); Norge: S.; Finl.; Danm. = LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 81 562. Bohemanni Srer. Stett. e. Z. 1861, 370; MILL. Ic. 39, 6. — ?Sv.: Lapl.; Norge: Finm.: Skaaddevarre, Bosekop; Finl.: Lapl.: Muonioniska (KEITEL). 563. Cordigera THNBG. Mus. Nat, p. 72, f. 4 (1788); Ins. suec. IV, p. 57, sec. specim. typ.; HB. 674—5. (Cincia PAYK. Beskr. 1793, p. 101; ZETT. Ins. Lap. 951; Aldirena HB. 99). — Sv.: Dir. —Lapl., Vstm. (Jun), Gotl. (LinpBoHM); Norge; Finl.: Nyl. (Suse, J.), Kar., Lapl.; Danm.: Sjæll. (SCHIÖDTE). 564. Melaleuca Tunsc. Diss. Ent. II, p. 42, f. 12 (1791), sec. specim. typ. (Zeliophila PayK. Beskr. 1793, p. 101; Moesta Hp. 357). — Sv.: Dlr, Hls.—Lapl.; Norge: Nordl.—Finm.; Finl.: Lapl. 565. Melanopa Tunec. Diss. Ent. II, p. 43, sec. specim. typ. (Vidua HB. 403). Framvingarne blåaktigt hvitgrä, med de vanliga teckningarne skarpa och fina, — Sv.: Dir.—Lapl.; Norge: Me Net. Einl. (Rysk. Lapl.). ab. Wiströmi; framvingarne mycket mörkare, stötande i gulaktigt brunt, de svarta teckningarne grofva och ställvis sammanflytande. Spetsfäl- tet, mellan njurflacken och vaglinien, hos ett ex., med svarta längd- streck och undersidan med bred, svart bård i utkanten, lika som pa bakvingarne. — Sv.: Jmt. (AURIV.). | 566. Funebris Hs. 433. (Æunesta Pavx. Beskr., p. 100, apes rs ZErr ns api 050; Amuse Ler. Ann. SÅ Fr. 1836, Di 20,37). WS»: Lapl' MY CNS Norge: M., Einm.;7%Einl,, Rysk. Lapl. (SH86, J.). 567. Richardsoni Curr. Descr. App. Narr., p. 72, Pl. A, Via (Age Der Ann, Si) Er. )17336,7395,;Bl..20,,5; H.;S..400). — Sv.: Lapl. N. (Qvickj.); Norge: Dv. ‚(Wocke), Finm. 568. Schoenherri Zerr. Ins. Lap. 950. (Leucocycla STGR. Bteit. €. Z. 1861, 373, Möschr. Wien. Mts. 1860, 367, I. 9, 6.) — Sv.: Lapl. N., (Qvickj.); Norge: M.: Telem. N. (Mün- STER). 569. Lapponica Tunsc. Ins. suec. II, p. 42, f. 10 (1791). (Amissa Ler. Ann. S. Fr. 1836, D. 42, Pl: ro, 6; HM. S. zıı 121). — Sv.: Jmt.: Kälahög (ZETT.), Lapl. (Qvickj.); Norge: Finm. (STGR, WocKE). — ? Larv. se SANDBG Ent. Tidskr. 1883, p. 25. 570. Zettarstedti STGR® Stett e. Z.°1857, p. 294; H. S. e Entomol, Tidskr. Arg. €, H. 2 (1885). 6 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. n. Schm. 166. — Sv.: Lapl.: Qvickj. (Keitel m. fl.);; Norge: Dv., Finm.: Porsanger (ScHöy.), S.Varanger (Sp. SCHN.). 571. Quieta Hp. 485. — Sv.: Lapl: (Riksm.); Norge: Finm.: Alten (STGR, WockE), Porsanger (SCHOy.). ab. Nigricans STGR. Stett. e. Z. 1861, p. 379. Mörkare, framvingarne svartbruna, med gräaktiga teckningar: — Sv.: Lapl. (BOHEM); Norge: Finm.: Alten (STGR). Heliaca H. S. 572. Tenebrata Sc. Ent. Carn., p. 230. (Arbuti THNBG Ins. suec. IV, p. 55 (1792), sec. specim. typ.; Fac Ben; Her 316). I. Sv.: Bl. (en). WLLGN); Norge: S.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm.: öarne. Heliothis Tr. 573. : Dipsaceus L. S. N. XII, $56; HB. 311. we Sk. (Wııcn), Öl. (Mev.); Finl.: Kar, O.bott.; Danm.: Sjæll. 574. Scutosus Scuirr. S. V, p. 89; HB. 309. — r. Sv.: Sk. (enl. WLLGN), Gotl. (BOHEM.). Armiger HB. 370. — Danm.: Sjæll. (DOHLMANN). . Chariclea Sten. 575. Delphinii L. S. N. X, 518; HB. 204. — Sv. (Bizz- BERG, Riksm.). 576. Umbra Hurn. Berl. M. III, 294. (Rutilago HB. 185). — Sv.: Sk. (WLLGN), Gotl., Öl. (FÖRE), r.; Finl.: Rysk. Kar. (GÜNTHER); Danm. Acontia 0. 577. Luctuosa Esp. 88, 4; HB. 305—6. (//alica THNBG Ins. suec. IV, p. 54 (1792), sec. specim. typ.). — Sv:: Gotl., Ol. r. Thalpochares Lp. 578. Paula Hp. 452. — Ir. Sv.: Sk. (WLLGN), Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA, 83 Erastria O. 70, Uneula Cr. Ic. Tel 9 (Uncong 1, F,S. 342; Unca ScuirF.; HB. 293). —- Sv.: Sk.—Vstm., Upl. r.; Norge: Dv. (Esmark); Finl.: 'S., S.Ö.; Danm. 580. Pusilla View. Tab. Verz. II, 84, T. I, 8. (Candı- dula Bku.; HB. 295). — Sv.: Sk.: Degeberga (THOMSON); Finl.: Nyl. Kar.; Danm.: Sjæll. N. (MOLLER). Fasciana L. F. S. 342. (Fuscula Bku.; HB. 279). — Danm.: Sjæll.: Korsör (MÖLLER). Photedes Lop. 581. Captiuncula Tr. V, 2, 96;.H. S. 173—4. — r. Sv.: VG. (Darm.), Gotl, Sthlm (BoHem.), Öl. (Forr.); Finl.: Abo (KRETSCHMAR) Prothymia Hs. 582. Viridaria Cr. Ic. T. IX, 12. (Aenea HB. 350). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S., Romsd. (ScHhöy.); Finl.: Kar; Danm.: Sik ING Jul. S. rf Agrophila B. 583. Trabealis Sc. Ent. Carn., p. 40. /Sulphurea SCHIFF. ; HB. 291). — Sv.: Sk., Öl., Gotl.; Danm. (SCHIÖDTE) r r. Euclidia O. Gone eter ic. 11x, on He..346.-—as Sv.: Sk.—Hisi: Norge: S.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. 565. Glyphicay L. S..N.. X, 5107 Hp. 347. — Sv.: Sk. —Hls., Jmt. (Förr.); Norge: S.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. Catocala Scark. Roo. , Fraxini L. S..N..X, 9r2;,He. 327: —ırn Sy,i:Sk —Vstm.; Norge: S.; Finl.: Abo, Nyl.; Danm.: Sjell. N., Fyen. 587. Elocata Esr.00./Nurus He. 655—6).—r. Sv.: Sk., OG. 84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Adultera Mix. Mot. Et. 1858, T. II, 3; En. II, p. 157, Pur, 72 Finks) Abo, Nyl 588. Nupta L. S. N. XII, 841; He. 330. — Sv.: Sk.— Vstm., Upl.; Norge: S.; Danm. 589. Sponsa L. S. N. XII, 841; Hs. 333. — r. Sv.: Sk, Hall., Ol. (Mev.); Danm.: Sjæll. (DOHLMANN), Lolland (FENCKER). 590. Promissa Esp. 96; HB. 334, 657—8. — Ir. Sv.: Sk. (WLLGN), Hall. (MANNERH., JHN); Danm. 592... Pacta L. Sy N. X, 512; HB. 332,7 © Sy 0 Finl.: Äbo, Ö.bott., Rysk. Kar. 592. Electa Bkx. IV, 26; HB. 331. — r. Sv.: Sk. (WLLGN). Toxocampa Gy. 593. Pastinum Tr. V. 3, 297; H. S. 242—3: = 8% Sk.—Upl.; Norge: Romsd. (ScHöy.); Danm.: Sjæll. N., Mö- ens klınt. 594. _Viciae Hs. 664—5!.671--3. — r, Sv. OÖ. Se Upl.; ? Norge: Christ. (Sp. Schn.). 595. Craccae F. Mant. 154; HB. 320. — r. Sv.: Sk.—Upl. Aventia Dur. 596. Flexula Schirr. S. V, p. 64. (Flexularia He. Geom. 19). — r. Sv.: Sk., OG., VG., Sthlm (Fôrr.); Norge: S.; Danm.: Hornbæks plantage (B. Haas). Boletobia B. 597. Fuliginaria L. F. S. 327. (Carbonaria Esp.; He. Geom... 151). .— r.Sv.: Sk:—Dh.; Norges Sp Bink: Se Danm.: Sjæll, Fyen. Zanclognatha Lp. 598. Tarsiplumalis Hs. Pyr. 125. — r. Sv.: Sk. (enl. WLLGN), OG. (Wec), Sdm. (LinpBoHM). 599. Grisealis He. Pyr. 4. (Nemoralis F.). — r. Sv.: Sk., Ol. (enl. WLLGN); Finl.: Nyl.; Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 85 600. Tarsipennalis Tr. X, 3, 5. (Tarsicrinalis HB. Pyr. 5). — fr. Sv.: Sk, Sm, Sthlm; Norge: S"(ScH0v.); Danm.: Sjell., Jutl., Fyen. 601. Emortualis Scuirr. S. V, p. 120; HB. Pyr. 1. — 7. Sv.: Sk. (WLLGN), Sthlms skärg.: Ingarön (Förr.); Danm. Herminia Larr. Tr. 602. Cribrumalis Hs. Vög. & Schm., p. 7, T. 15. (Cris bralis Hs. Pyr. 2). — r. Sv.: Vstm. juni 1874 (Forr.), Sk.: Far- hult (WLLGN); Danm.: Sjell., Fyen. 603. Tentacularia L. S. N. X, 522. (Zentaculalis He. PRO - 2.”5v.; Norge: S.M.; Fınl: S.—O.hott. v. Modestalis HEYD. Stett. e. Z. 1865, p. 375; ScHüv. Ent. Tidskr. 1884, p. 55. Utan tvärstreck. — Norge: Dv., Gudbr., Varangerfj. 604. Derivalis He. Pyr. 19. — Sv.: Sthlms skärg.: In- garön 1880 (FÖRF.); Finl.: Kar. Pechypogon Hz. 605. Barbalis Cr. le: Ris (Zecitahs‘ He. Pyr. 122). a.2Sv.: Sk:—Hls.; Norge: S.; Finl:: Kar; Danm. Bomolocha He. 606. Fontis Tunsc. Mus. Nat., p. 72, f. 5 (1788); Ins. suec. IV, p. 57 (1792), sec. specim. typ. (Crassalis F.; Achatalıs Hs. Pyr. 12, 172). — Sv.: Sk.—Vrm., Upl.; Norge: S.; Finl.: S.; Danm. ab. ©. Terricularis Hs. Pyr. 163. Framvingarne nästan helt och hållet svarta, med sma hvita streck vid utkanten. — Sv.: Upl. (FÖRF.). Hypena Tr. 607. Rostralis L. S. N. X, 533; Hs. Pyr. 10; 193—4. — r. Sv.: Sk.—Vstm.; Norge: Solör (ScHöy.); Finl.: Nyl:, Kar.; Danm. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Framvingarne svartaktiga, mot kostal- ? ab. Radiatalis HB. Pyr. 134. kanten gulaktiga. — Tillsammans med föregående? 86 608. Proboscidalis L. S. N. X, 533; HB. Pyr. 7. — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M., Saltd. (Schöy.); Finl.: S.—O.bott.; Danm. 609. Palpalis He. Pyr. 9. — Sv.: Sk. (WLLGN). 610. Obesalis Tr. VII, 27. (Crassalis He. Pyr. 8). — Sy.:! Gotl. (enl..STER). Hypenodes Gv. Costaestrigalis Srpu. Ill. IV, p. 21; WD. Ind. 772. (Acumi- nalis Wx.; H. S. 619. — Danm.: Fyen (STRÖM), Sjæll. (B. Haas). Albistrigatus Hw. Lep. Br., p. 368. (TZertianella Lin. 611. enl. WLLGN). — Sv.: Sm. (enl. WLLGN). Tholomiges Lp. 612. Turfosalis Wx. Breslauer entom. Zeitschr. 1850, T. 5, 17; H. S. 620. — Norge: Odalen 1883 (ScHöy.); Finl.: S.O.; Danm.: Jutl. Rivula Gy. Sericealis Scop. Ent. Carn., p. 242; Hs. Pyr. 56. DIES. Sk=Upl.; Finl.: S.O.; Danm. == USW: BRERHDESZELS Brephos 0. 614. Parthenias L. F. S. 308; He. 341—2: — Sy; Norge; Finl.: Abo, Nyl., Lapl.; Danm.: Sjæll. N 4 Nothum Hs. 343—4. — r. Sv.: OG. (enl. WLLGN), 615. Lapl. Lule (RPxi);, Norge: S.; Danm.: Fyen (STRÖM). D eee tree. Pseudoterpna H. S. ‘616. Pruinata Hurn. Berl. M. IV, 520, 625 (1767). (Zhy- miaria THNBG. Ins. suec. I, p. 4 (1784), sec. specim. typ.; Cy- Ihisiaria SCHIFF.; HB. 2). :— Sv.: Hall. (OSBECK enl. THNBG.); Danm.: Jutl. Geometra B. 617. Papilionaria L. S. N. X, 522; He. 6. (Viridata Strom, Dansk. Vid. Selsk. Skr, II, p.-83, f. 34, 1783). — Sv.: Sk.—VB.: Umea (S. CEDERBERG); Norge: S.M., Saltd. (SHLB6, J. m. fl.); Finl.: S.—Öbott.; Danm. Gre. Wernaria He: Pir. 1,4, 1, D, p. 6,.HB. 7. — Sv.: Sk: (Wrren), Dir. (Lin.), VG. (EpGREN enl. WLLGN); Finl. (enl. STGR). Phorodesma B. 619. Pustulata Hurn. Berl. M. IV, 520. (Bajular ta SCHIFF. ; He. 3). — Sv.: Sk., Ol.; Danm.: Sjæll. (HEDEMANN). 620. Smaragdaria F. Mant. 192; HB. I. — Norge: Christ. (Sp. Schn.); Finl.: Abo, Kar.; Danm.: Als (SRO). 621. Immaculata Tuwnec. Ins. suec. I, p. 8 (1784), sec specim. typ. Som typexemplaret är sa till vida defekt, att det saknar ben, så vågar jag ej afgöra till hvilket slagte det skall hora, men hänför arten tills vidare till Phorodesma, oaktadt rib- borna 3 och 4, liksom 6 och 7 pa bakvingarne vid basen äro hopväxta i korta stammar. Inom slägtet /odzs skulle den fa ett mera främmande utseende och afviker dessutom derifran genom annorlunda bildade kamtänder pa antennerna. For att under- lätta vidare efterforskning, torde det här vara pa sin plats att lemna en utförligare beskrifning pa typexemplaret. d. Antennerna med 2:ne rader medelmattigt långa kam- tänder, ofvan beklädda med snöhvita fjäll och pa undersidan gul- 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. brunaktiga; palperna sma, sista leden tämligen kort, smal och cylindrisk, tungan spiralrullad. Hufvud, rygg och abdomen, den sistnämda atminstone vid basen, af vingarnes färg; mellan anten- nerna eft tvärband af snöhvita, något upphöjda fjäll; frambröst och baklår hvita. Vingarne gröna (smaragdgröna), utan fläckar eller tvärband, de främres kostalkant gulaktig, nästan rät, utkan- ten obetydligt rundad; ribborna 3 och 4 från samma punkt, 5 utgår närmare 6 än 4, 6 och 7 från diskcellens yttre hörn; 8 och 9 på gemensamt skaft samt to från 7, 11 och 12 samman- växta pa ett kort stycke, strax utanför diskcellen. Bakvingarne ej breda, framhörnet rundadt, det bakre nästan rätvinkligt; ut- kanten bildar en trubbig vinkel på 4:de ribban. Fransarne gröna, utan fläckar. — Sv.: Upsala (enl. THNBG). Nemoria He. 622. Viridata L: F. S. 330;0(-erzo) HB. Dr: Glorarid te: 352). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: Osterd. (Sıeske); Finl.: Nyl., Kar.; Danm. Pulmentaria Gn. I, 349. (Cloraria Dup.; H. S. 362). — Finl.: Kar. 623. Strigata MüLr. Fn. Fr., p. 51. (Aestivaria HB. 9). — I. Sv.: Sk. (WLLGN), Öl. (Förr.); Danm.: Sjell., Fyen. Thalera He. 624. Fimbrialis Sc. Ent. Carn., p. 216. (Zhymiaria L.; Bupleuraria SCHIFF.,;, HB. 8). — r. Sv.: Sk.—OG., VG. (enl. WLLGN); Danm.: Sjell. N. Jodis He. 625. Putata L. S. N. X, 523. (Putataria L.; HB. 10), — a. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S. M.; Finl.: S.—O.bott.; Danm.: Sjæll. N., Jutl. 626. Lactearia L. S. N. X, 519. (Aeruginaria He. 46). — Sv.: Sk.—Vstm.; Norge: Romsd. (Strom); Finl.: Abo, Nyl., Kar.; Danm, LAMPA: SKAND:!S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 89 Acidalia Tr. 627. Similata Tunes. Ins. suec. II, p. 10, (1784), sec. specim. typ. (Perschraria F. KR. T. 49, a—g; Ochrearia Dur. Bl 276,3). — Sv.:’Sk.-—-Dir.; Norge: S.; Finl.: S.—O,pott.; Danm.: Sjæll. 628. Ochrata Sc. Ent. Carn., p. 227. (Pallidaria Dur. VII, 175, 1). — Sv.: Sk.—Sm., His. (enl. W—m), möjligen före- gaende art; Norge: S. 629. Moniliata F. Mant. 209; (-arıa) HB. 59. — Ir. Sv.: Sk.—Upl. (enl. WLLGN). 630. Muricata Hurn. Berl. M. IV, 606, 625. (Auroraria Bxu.; Hs. 63). — r. Sv.: Gotl. (BoHEM.), Sk., Dals: (enl, WLLGN), Vstm. (JHN). — Finl.: Kar.; Danm.: Fyen, Langeland, Jutl. 631. Dimidiata Hurn. Berl. M. IV, 602. (Scufulata BKH.; (-aria) HB. 72). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: Asker; Finl.: Kar.; Danm. 632. Virgularia HB. 104. (/ncanaria HB. 106). — Sy.: Sk., Gotl., Bl., Sm. (A. F. CARLSON), Ol. (Förr.); Norge: Moss (Scuoy.); Danm. a. 633. Straminata Tr. X, 2, 205; H. S. 82—3. — Sv.: Sk.: Farhult (WLLGN), Sthlm (Auriv.), Upl. (Förr.); Norge?; Finl.: Kar.; Danm.: Sjæll. N. (MOLLER), Sild (WERNEBURG). 634. Pallidata Bxu. V, 325; H. S. 110—13. — Sv.: Sk.—Hls., Jmt. (W—m); Norge: S.; Finl.: S., S.Ö.; Danm.: Jutl. 635. Herbariata F. Suppl. E. S. 457. (Pusillaria HB. 99). — ?Sv.: Sk.—OG. (enl. ZETT.). 636. Bisetata Hurn. Berl. M. IV, 618, 626; (-aria) H. BERT ÖS = SENS Bhat VG: ; Finke: Kar:-Danm 637. Humiliata Hurn. Berl. M. IV, 614. (Osseata F.; THNBG, Ins. suec. III, p. 48 (1792), sec. specim. typ.; (-arza) Hs. 102). — Sy.: Sk.—Hls.; Finl.: S.; Danm.: Sjæll. N. 638. Inornata Hw. Lep. Br., p. 349. (Suffusafa TR.; (-aria) H. S. 309). — Sv.: Sk.—Dir.; Norge: S.; Finl.: Nyl.; Danm.: Sjell. N. 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. v. Deversaria H. S. 305—8, 314. Vingarnes tvärstreck mycket tydli- gare, ofta bildande tvärband. — Sv.: Gotl., Vstm., Upl. 639. Aversata L. S. N. X, 526; (-arıa) HB. 56. Fram- vingarne med ett svartaktigt tvärband. — Sv.; Norge: S.; Finl.: S.—O.bott.; Danm. ab. Spoliata StGr. Hor. 1870, 150. (Aversata TR.; (-aria) HB. 389). Saknar mörkt tvärband pä framvingarne. — Tillsammans med huf- X o : . = 55 vudformen. — Sv.: Sk.—Ang.; Norge: Romsd. (SCHÖY-.). 640. Emarginata L. S. N. X, 524; (-arıa) HB. 107. — Sv.: Sk.—Upl.; Finl.: Nyl., Kar.; Danm. 641. Immorata L. S. N. X, 528; (-aria) HB. 133. — Sv.: Sk.—Hls., Jmt. (Förr.); Norge: S.; Finl.:'S., S.Ö.; Danm.: Sjeell., Jutl. 642. Rubiginata Hurn. Berl. M. III, 610 (1769). ( Vittata THNBG, Ins. suec. I, p. 8 (1784), sec. specim. typ.; Kubricarıa HB. rr): = Svar Sky: Gotl., Ol. -(BGrr.)s2 Finl. Tac ID 643. Incanata L. S. N. X, 528. (? Sirigilaria HB. 109; Mutata TR.; (-aria) H. S. 98— 100). — Sv.::Sk.—Vstm.; Norge: Christ.—Romsd.; Finl.: $.—O.bott. | 644. Fumata Srpu. Il. II, 312, T. 26, 730. (Commutaria H. S. 91—3). — Sv.; Norge; Finl.; Danm.: Sjeell., Jutl. ab. Simplaria Frr. 594, 1—2. Vingarne med tydliga tvärstreck (STGR). — Sv.: ett ex. 4 Riksm. 6fverensstimmer med FRRS fig. 2. 645. Schéyeni Sp. Scan. Ent. Tidskr. 1883, p. 80. — Norge: Finm. (SANDBG). 646. Remutaria Hp. 98. (Floslactata Hw! enl. WLLGN). — Sy.: Sk.—Hls.; Norge: S:M.; Finl: Nyl, Rysk’ Ban; Danm.: Jutl. 647. ‘Immutata I. S. N. X, 528. (Sylvestraria HB. 97). — Sv.: Sk.—DIr.; Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.: Kar.; Danm. Strigaria HB. 95; H. S. 114—5. — Finl.: Kar. 648. Ornata Sc. Ent. Carn., p. 219; THNBG, Ins. suec. III, p. 48 (1792), sec. specim. typ. (Ornatarza HB. 70; Paludata Li Ss NHX I, 89g) r' PSV BL OL HG 649. Violata Tunes. Ins. -suec. I, p. 14, fur (1709) LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 91 sec. specim. typ. (Decorafa BKH. V. 460 (1794); (-a7ia) HB. 71). — r. Sv.: Gotl.; Finl.: Kar. (Supe, J.). Zonosoma Lp. 650. Pendularia CL. Ic. VII, 5; HB. 66. — Sv.; Norge: S.; Finl. S.—O.bott.; Danm.: Sjæll. N. r. (MOLLER). 651. Orbicularia He. 60. — r. Sv.: Sm.—Upl.; Finl.: Kar. 652. Annulata ScHuLze Naturf. VI, p. 92, T. IV (1775). (Denticulata THNBG Mus. Nat., p. 75, 13 (1788), sec. specim. typ.; Omicronaria HB. 65). — r. Sv.: Ski: Farhult (WLLGN); Danm.: Sjæll.: Korsör, Falster. Porata F. S. E. 631. (Punctaria He. 67). — Danm.: Odense (STRÖM). 653. Punctaria L. S. N. X, 522; Hp.-—G. 574. — Sv.: Sk., Bl.—VG., OG.; Finl.: Abo (Reuter); Danm. 654. -Linearia Hs. 68. — Sv.: Sk., Bl; Danm. 7 v. Strabonaria Z. Breslauer ent. Zeitschr. 1851, p. 68. Mindre, lju- sare, framvingarne spetsigare, otydligare streckade. — Danm. Timandra Dur. B. 655. Amata L. S. N. X, 524. (Amataria L.; HB. 52). — Sv.: Sk., BL; Norge: Odalen 1883 (ScHoy.); Finl.: Abo, Kar., O.bott.; Danm.: -Sjell., Fyen. & Pellonia Dur. cote Vibicaria: CL MC CII 2* Heo, ab Dur. VIII, 179, 6—7. Vingarne med ett bredt, rödt tvärband. — r. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S. r.; Finl.: Abo. v. Strigata Stcr. Cat. 154. Vingarne hafva smala tvärstreck och sakna det breda tvärbandet. — r. Sv.: Gotl. (Förr.), Ol. (MEV.). Rhyparia He. 657... Melamaria T.. SN: X, 521; He. 86: = r. SV. Sk. — Hls.; Norge™S.; Finl:: S.,-S.Ö:; Danm.: Sjell. N. 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Abraxas LeacnH. 658. Grossulariata L. S. N. X, 525; Hp. 81—2. — Sv.: Sk.—Vstm.; Norge: S.: Nas Verk (HaLvorsen), Sogn (REUSCH); Fini. Si,25:0.% Danm: 659. Sylvata Sc. Ent. Carn., p. 220. (U/mata F.; He. 85, 391—2). — r. Sv.: Sk., Bl., Öl. (Mev.); Danm. 660. Adustata Scuirr. S. V., p. 114; He. 75. — r. Sv.: Sk. (WLLGN), Sm. (BoHEM.), Öl. (Förr.), Upl., Dir.: Falun (W—-m); Danm. Å 661. Marginata L. S. N. X, 527; (-aria) HB. 80. — a. Sv.; Norge; Finl.: S.—O.bott.; Danm. v. Nigrofasciata Schöy. Nye bidr. t. arkt. Norges Lep.fauna i Tromsö Mus. Aarsh. V, 1882; HB.—G. 544. Vingarnes svarta fläckar bilda tvärband. — Sv.: Jmt. (enl. MEv.), Norrb., Lapl.; Norge: N.; Finl.: N. (SCHILDE). ab. Pollutaria Hs. 77. Med färre och mindre svarta fläckar. — Säll- syntare. Bapta Srpu. 662. Bimaculata F. S. E. 635. (Zamznata He. Btr. I, 4, 4, Y; (-aria) HB. 90). — Sv.: Sk.: Klinta (enl. THoms.), Far- hult (WLLGN); Danm. r. 663. Temerata He. Btr. Nachtr., p. 109; (-arıa) He. gt, 376—7). — r. Sv.: Sk. (WLLGN), OG.: Norrköp. (LUNDBORG); Norge: S.7 Danm. Cabera Tr. 664... Pusaria. 15. S/N. X, 022; HR. 37. S.M.; Finl.: S.—O.bott.; Danm. 665. Exanthemata Sc. Ent. Carn., p. 218. (S/riaria HB. 88). — Sv.; Norge: S.M.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. a. Sv.; Norge: Numeria Dur. 666. Pulveraria L. S. N. X, 521; HB. 203. — r. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S.—O.bott.; Danm. ER LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 93 Ellopia Tr., Srpx. 667. Prosapiaria L. S. N. X, 522. (Fascıaria SCHIFF. ; Hs. 5). — r. Sv.: Sk.—Hls., VB. (S. CEDERBERG); Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm.: Sjæll. N. ab. Manitiaria H. S. 355. Nästan enfärgad, roströd, stötande i violett. — Sv.: Vstm. (FÖRF.). f v. Prasinaria Hp. Btr. I, 4, 3, S.; HB. 4. Grön. — Finl.: Äbo. Metrocampa Larr. 668. Margaritaria L. F. S. 328; HB. 13. (Papilionaria STROM, Dansk. Vid. Selsk. Skr. II, p. 82, 1783). — r. Sv.;-Sk. —Upl.; Norge: S.V.; Danm, Eugonia He. (Ennomos TR.). 669. Quercinaria Hurn. Berl. M. IV, 520, 624. (Angu- Jarıa BKH.; He. 22). — Sv.: Sk.; Danm. ab. Infuscata STGR. Cat. 156. (Argularia Esp. 10, 2). Framvingarne vid utkanten och basen brunpudrade. — Sv.: Sk. (WEG, SUNDEV.). 670. Autumnaria WERNB. Stett. e. Z. 1850, p. 361. (Al- niarıa Esp.; Hs. 26). — Sv.: Sm., Sthlm; Finl.: Nyl., Kar.; Sleswig (JASTRAU). 671. Alniaria L. S. N. X, 519. (Ziliaria Beu.; HB. 23). — r. Sv.: Sk, Sm., Sthlm (Hren); Norge: Christ: (SIEBKE); Danm. 672. Fuscantaria Hw. Prodr. Lep. Br. 22, 45 (1802); H. S. n..Schm. 160. — Norge: Christ. (Moz); Danm.: Kjôb. 673. Erosaria Bxu. V, 92; Hs. 25.— r..Sv.: Sk. —Upl,; Norge: Christ. (SIEBKE). ab. Tiliaria Hs. Btr. II, 4, 4, X. (Quercinaria BKH.; HB. 24). Lju- sare, halmgul. — Sv.: Sk., Sthlm; Danm. Selenia Hz. 674. Bilunaria Esp. 13, 1—10. (Zllunaria HB. 36—7). — Sv.: Sk. —Lapk; Norge: S.—Finm. (Sp. SCHN., SCHÔY.); Finl.; Danm, 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. v. Juliaria Hw. Lep. Br., p. 293. (/lunaria Dur. VII, 144, 3). Min- dre, blekare eller mera gräaktig och enfärgad. — ?Sv.: N., Lapl. 675,’ Lunaria ScHire. S..V, 94.183,..2976,..1. 1, ae I, b, 4; He. 33, 451. (Angulata. STRÖM, Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 83, f. 33, 1783). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: Christ. (SIEBRE, Sp. SCHN.), Romsd. (STRÖM); Finl.: Nyl., Rysk. Kar.; Danm. ab. Delunaria Hs. 34. Mindre, ljusare. — Sv.: Sk., Sm, 676. Tetralunaria Hurn. Berl. M. IV, p. 506. (Z//ustraria Hg. 35). — r. Sv.: Sk., Sthlm, Upl., Vstm. (Förr.), His. (W—mn); Norge: 5S. Romsd. r,; Einl.: Kar.;'Danm, Pericallia Srrx. 677... SyringariaE.4SB NOMS 207 EB. 297 Ir u Sk. (enl. THomson), Ol. 1881, 82 (Mev.), Sdm.: Skärholmen juli 1884 (WERMELIn), Finl.: Rysk. Kar. (GYNTHER): Danm. Odontopera SırH. 678. Bidentata Cr. Ic. VII, 2. (Dentaria HB. 12). — Sv.: SE.— His.; Norge: SM; El: So S:0:, Danm. Himera Dur. 679. „Pennaria L: F.: S,..324; Hs. TAG ort I Svrtske Bh., Upl.; Norge: Christ. (SIEBKE), Nes (J. ALL); Danm. Crocallis Tr. 680. Elinguaria L. S. N. X, 520; HB. 20. — r. Sv.: Sk. —His.; Norge: S., Romsd. (Srröm); Finl.: Abo, O.bott.; Danm. Eurymene Dur. 681. Dolabraria L, S. N. XII, 861; Hp. 42. — Sv.: Sk. —Vstm. r.; Norge: Christ. (HaLvorsen), Odalen (ScHöy.), Nes; Finl.: Abo, Nyl.; Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 95 Angerona Dur. 682 A Prunaria:L. S..N. X,..520; (HByea2g.4 Sv.) Sk.— Upl., Dir.: Falun (W—m); Norge: S.Ô.; Finl.: S.,.$.0.; Danm.: Fyen, Sjæll. ab. Sordiata Fuss. Verz., p. 41, 1775. (Corylaria THNBG. Ins. suec, I, p. 4 (1784), sec. specim. typ.; /runaria HB. 122). Vingarne delvis gräbruna. — r. Sv.:? Sk.—Upl.; Finl.: Kar.; Danm.: Fyen. ab. Spängbergi; blekgul, utan mörka fläckar eller smästreck, D. — Sv.: Sthlm (Riksm.). Urapteryx Leacu. 683. Sambucaria L. S. N. X, 519; He. 28. — r. Sv.: Sk. (WLLGN); Danm.: Jutl., Fyen. Rumia Der. 634: , Euteelata .L.. SN. X, 625: (Ozalaesaia. Ly PSS. 336; (-aria) Hs. 32). — a. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: 5 O.bett., Danm. Epione Dur. 685. Apiciaria Scuirr. S. V, p. 104; HB. 47. — Ir. Sv.: Sk.—Norrb.; Norge: S.M. r.; Finl.: S.M.; Danm. 686. Vespertaria THNBG. Ins. suec. I, p: 5, f. 4, sec. specim. typ.; L. S. N. XII, 864? (Paralellaria Scuirr.; HB. 43 —4). ov. Sk His, Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.:'S.M.; Danm.- Sjell., Jutl. 687. Advenaria He. Bir. II, 3, 3, Q.; He. 45. — r. Sv.: Sk., BL, Gotl. (Förr.), Vstm. (Jan); Finl.: Kar.; Danm.: Sjell. N, Jutl. Hypoplectis He. 688. Adspersaria He. Btr. II, 3, 3, .R.; HB. 206. — r. Sv.: Lapl. (Wsc); Finl.: Abo, Kar. — Riksm. 2:ne ex. hafva högst otydliga tvärstreck. + v. Sylvanaria H. S. 431. Med tydliga tvärstreck. — Finl.: Kar. 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Venilia Dur. 689. Macularia L. S. N. X, 521; HB. 135; (-a/a) SCHIFF.; THnBG. Ins. suec. I, p. 9, f. 6 (1784), sec. specim. typ. — r. Sv.: Hall. (OSBECK enl. THNBG), Vrm. (BENGTSON enl. THOMS.); Norge: Telemarken: (WILLE), Odalen (ScuHoy.); Finl.: Kar.; Danm.: Fyen, Jutl. Macaria Curt. 690. Notata L. S. N. X, 523; (-aria) HB. 53, 310. — a. Sv.; Norge: S.O.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. + v. Luteolaria TNGsTRM. Cat., p. 317. Gulaktig, vingarne med små gra fläckar, tvärstrecken grägula, hjässa, nacke och rygg ljust saff- ransgula. — Finl.: Abo: Pargas (LUND). 691. Alternaria Hp. 315. — r. Sv.: Sk.—OG.; Norge: Christ. (SIEBKE, SCHOy.), Nas (Sp. Scun.); Finl.: Nyl., Rysk. Kar., O.bott.; Danm.: Sjeell., Jutl. 692. Signaria HB. 313. — r. Sv.: Sm., VG.—Upl., Vstm.; Norge ST Fini: Äbo, Kar», Dang. 693. Liturata CL. Ic. VI, 6; (-arza) HB. 54, 314. — Sv.; Norge; Finl.: S.M.; Danm.:”Sjell;,i Jutl. Ploseria B. 694. Pulverata THNEG. Ins. suec. I, p. 9, Logan sec. specim. typ. (Diversaria He. 202). — r. Sv.; Norge: S. (SIEBKE, SP. SCHN.), Saltd. (SANDBG), S.Varanger (ScHOy.); Finl.: NYKTRA ‚Lapl. Hibernia Larr. 695. Rupicapraria Hp. 222. — Sv.: Sk.: Alnarp (ULRIK- SEN, enl. THoms.); Danm. 696. Leucophaearia Scuirr. S. V, p. 101; HB. 195. — r. Sv.: Sk. (WLLGN), Jmt., Dir. (W—m); Danm. 697. Aurantiaria Esp. 42, 9; HB. 184. — r. Sv.: Sk., Upl., OL; Norge: Christ. (SIEBKE, Moe); Danm. 698. Marginaria BKkH. V, 215. (Progemmaria HB. 183). — r. Sv.: Sk., Bl.—Upl.; Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 97 699. Defoliaria Cr. Ic. VII, 4; HB. 182, 510. (Discolor Strom, Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 82, f. 30, 1783). — SV: Sk., Gotl.—Upl.; Norge: S.M.; Finl.: Nyl.; Danm. ab. Holmgreni; framvingarne utan tvärband, med otydliga fläckar nära utkanten. — Sv.: Upi. Anisopteryx Stpu. 700. Aescularia Scuirr. S. V. p. 102; HB. 189. — Sv.: Sk.—Gotl., OG., VG.; Danm. Phigalia Dur. yor. Pedaria F. Mant. 191. (Piosaria He. 176). — I. Sv.: Sk., VG., Sthlm, Upl.; Danm. Anm. Ett ex., fangadt vid Lund af Herr A. F. CARLSON, har egen- domligt bildade antenner. Kamtänderna äro nämligen vid basen uppsvälda till aflanga knölar; nära basen af framvingarne löper ett bredt, mot kostalkanten vinkelrätt, brungräaktigt tvärband. Detta är mähända blott ett abnormt ex. af ofvanstäende art. Biston LEAcH. (Nyssia Dup.). Hispidarius F. Mant. 191; He. 177. — Danm.: Sjell., Jutl. 7102. Pomonarius Hs. Btr. II, 3, 4, U; H. S. 11, 439. I: Vingfransarne svart- och hvitfläckiga; ©: blott spridda, röd- gula fjäll ofvanpa abdomen. — Sv.: Lapl. (STGR, CHRISTIERNSSON); Finl.: Rysk. Kar. 703. Lapponarius B. Gen., p. 195; H. S. 440. (Pomona- Ma ice An) Er. dde BD. 102, Pi 1, 6 9,708. di: Vingfransarne svartbruna, enfärgade; 9: de rödgula fjällen ho- pade till en rad fläckar längs bakkroppens ôfversida. — Sv.: Lapl. N.; Norge: S.Varanger (Sanpec); Finl.: Ö.bott., Lapl. 704. Zonarius SCHIFF. S. V, p. 100; HB. 179, 511. — Sv.: Sk. (ZETT.); Danm. 705. Hirtarius Cr. Ic. VII, 1. (Congeneraria HB. 174). — r. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.M., Saltd. (ScHöy.); Finl.: S., SÖK Danm.: Kjöb. Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. 2 (1885). 7 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 706.. Stratarius Hurn. Berl. M. IV, 514, 622 (1769). (Prodromaria SCHIFF.; HB. 172; Marmorarıa THNBG. Mus. Nat, p. 73 (1788), sec. specim. typ.). — r. Sv.: Sk. (A. F. CARLSON), OG., VG., Upl. (enl. WLLGN), Sthlm (Wec, BoHEMm.); Danm.: Fyen, Sjæll. Amphidasys Tr. 707. _Betularius -L...S..N;) X, 521; Hr 173, ac Sk. Els. Norge: SM Pin). 5. =0'bott Dam! Hemerophila Srrx. 708. Abruptaria THN8G. Ins. suec.-IV, p. 59, T. 4, f. 8 (1792), sec. specim. typ. (Zefrificata HB. 267). — Sv.; (GAED- NER enl. THNBG). Boarmia Tr. 709. Cinctaria Scuirr. S. V, p. 101; HB. 166. (2 Vittaria THNBG. Ins. suec. IV, p. 58). — Sv.; Norge: Christ. (SIEBKE), Nes (Aktr); Finl.: 'S., 'S.Ö.; Danm.; Sjell. N. Gemmaria Braum. Ins. Kal. II, 1, 255. (Rhomboidaria He. 154). — Danm.: Loll. (ScHLick); (Petersburg). 710. Abietaria HB. (? Ribeata CL. Ic. VI, 5; Ribearia L. F.- 5. 326). = r.. Sv.: Sk, VG., Upl.; Norge: Si: Nessie (SP. ScHn.); Danm. 711. Repandata IL. S. N. X, 524; He. 161. — Sv.: Sk. —Hls.; Norge: S.M.—61°; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. ab. Conversaria HB. 321, 393. Ett bredt, svart tvärband pa framvin- garne. — Sv.: Sthlm (WERMELIN). 712. Roboraria ScHirr. S. V., p. 101; He. 169. — r. Sv.: Öl. (Fôrr.), OG. (BoHEM.), Sdm. (VAREN., LINDBOHM), Sthlm (DE VYLDER), Upl. (enl. WLLCN); Finl.: Kar.; Danm. Consortaria F. Mant. 187; HB. 168. — Danm.: Loll. (SCHLICK). 713. Angularia THNBG. Ins. suec. IV, p. 59, f. 9 (1792), sec. specim. typ. (Viduaria BxH.; HB. 165, 364). — r. Sv.: BL, Sm., VG.; Norge: Christ. (SIEBKE); Danm. “4 j LAMPA : SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 99 714. Lichenaria Hurn. Berl. M. IV, 512; HB. 164; Dur. VII, 161, 5. (Pictaria THNBG. Ins. suec. I, p. 6, f. 5). — Sv.: Sk.— Hls.; Danm. | v. Cineraria BKH. V, 165; Esp. 26, 6, 7. Mycket ljusare, med obetydligt af den grågröna färgen. — Sv.: tillsammans med hufvud- formen. 715. Jubata Tunsec. Mus. Nat, p. 75, f. 7 (1788), sec. specim. typ. (Gladraria He. 162, 339!; Teneraria HB. 348). — fee Ol, Sm.——Sdmr, "VG... Einl.: Abo; Danm.: Jutl. 716. Crepuscularia Hs. 158. — ?Sv.: Sk.—Hls. (enl. WLLGN); Norge: Christ. (SIEBKE), Odalen (ScHöy.); Finl.: S., S.Ö.; Danm. 717. Luridata BK. V, 235. (Zxtersaria Hp. 159). — r. Sv.: Öl. (Halltorp 1874 Forr.), Sk., S.Ö. (enl. THoms.); Danm.: Sjell...N.,. Jutl. 718. Scopularia THNBG. Ins. Suec. I, 7 (1784), certo, see, specım. typ. (fuscwlarza He. Bir. 1, 2, 1, D: (1787); He. 317). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: Christ. (SıeBke); Finl.: S., S.Ö.; Danm. Anm. Af WLLGN hänförd till G/aëraria TR., antagligen emedan THNBG säger »pectinicornis ett.» Hanens antenner äro nämligen försedda med långa hår, hvilka THNBG. ansett vara kamtänder. Pachycnemia SıeH. Hippocastanaria Hp. 186. (Degenerata HB. 204). — Danm.: Jutl.: Silkeborg, Rye (STRÖM, JENSEN). ‘ Gnophos Tr. 719. Obscuraria Hs. 146. — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S. r.; Finl.: Abo; Danm.: Jutl., Sild. 7 v. Argillacearia STGr. Cat. 166. (Pullata Dur. VIII, 185, 6). Ljusare, benhvit. — Danska öarne. 720. Serotinaria Hp. 147. — ?Sv.: Dir. (enl. WLLGN), Hls., Jmt. (enl. Wıströn). 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 721. Sordaria THNBG. Ins. suec. IV, p. 60, f. 5 (1792), sec. specim. typ. — Sv.: OG.—Lapl.; Norge: M. N.; Finl.: Ö.bott., Lapl. 722. Dilucidaria Hp. 143. — ? Sv.: OG., Gl. (enl. WLLGN), Hls., Dir. (W—mo); Norge: S.M.; Finl.: Nyl. Kar. 723. Myrtillata Tunsc. Ins. suec. III, p. 50 (1792), sec. specim. typ. (Obfuscaria HB. 142). — Sv.: Gotl., Sm., OG., VG. —Hls., Jmt.; Norge: S.M.; Finl.: Nyl, Tavastl., Rysk. Kar., Danm.: Sjæll. N. (MOLLER). Psodos Tr. 724. Coracina Esp. IV, 197, 7, IV, 2, p. 74. (Chaonaria Frr. B. 36, 3; Zrepidata Dur. VIII, 208, 1). — Sv.: Hrj.— Lapl:;. Norge; MEN. ab. Wahlbergi; framvingarne gulaktigt grähvita, med starka tvärstreck och diskfläck. Vaglinien omgifven af orediga, svartaktiga fläckar; utkanten svart med tresidiga fläckar af grundfärgen; bakvingarne mör- kare, innanför det tandade och tydliga tvärstrecket svartbruna; väg- linien inät begränsad af ett svartbrunt tvärband. Undersidan med ett tydligt tvärstreck pa bada vingparen samt diskfläckar liksom pa öfver- sidan, ©. — Sv.: Lapl. N. (Wsc). + > Trepidaria HB. 343; Gn. I, 318. Vingarne liksom pu- drade genom glesa, gula fjäll. — ?Finl.: Lapl. Anm. Något svenskt ex. af den rätta 7Yefidaria HB., GN. har jag ej sett, och äldre uppgifter om dennas förekomst i nordligare Skan- dinavien torde afse Coracina Esp. Pygmaena B. (Colutogyna Lp.) 725. Fusca Tunse. Ins. Suee. LV, p. 53, fg. 2 (agoe), sec. specim. typ. (Venefaria Hp. 329). — Sv.: Upl., Dlr.— Lapl.; Norge; Finl.: Lapl. Fidonia Tr. 726. Carbonaria Ci. Ic. I, 11. (Prcearia HB.—G. 552—5; Amnicularia ZETT. Ins. 1. 957). — r. Sv.: Gotl., Upl.—Lapl.; Norge: M.N.; Finl. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. IOI ab. Roscidaria Hs. Ljusare, vingarne hvitare, med gulaktigt puder. — Lapl. (enl. STGR). 727. Limbaria F. S. E. 624. (Auroraria He. Bir. I, 2, 4, Y.; Conspicuata SCHIFF.; (-arıa) HB. 117— 18). — Sv.: Dals.: Åmål (Epcren), VG.: Billingen (SCHÖNHERR). Ematurga Lp. 728295 Atomaria.ıT.. LS Nr O65 285 RNT30, 5267.77 a. Sv.; Norge: S.—Nordl.; Finl.: S.—O.bott.; Danm. ab. Obsoletaria ZETT. Ins. Lap. 957. Vingarne mörkbruna, med otyd- liga hvit- eller gulgräaktiga, brunpudrade tvärband Y', D. — Sv.: Sthlm (BoHeM.), Lapl. (ZETT.). ab. Unicoloraria STGR Cat., p. 171. Vingarne sotbruna, fransarne otydligt gulfläckiga, g'. — Sv.: His. (RPHI). Bupalus Leacu. 729.‘ Piniarius L. S. N.X, 520; He. r19— 20, o', 469— 70, ©. Vingarne svarta och hvita, 9’. — a. Sv.; Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. ab. Flavescens B. WHITE. Vingarne svarta och gråaktigt gula, Niveata Sc. Ent. Carn. 217. (Illibaria HB. 207). — (In- germanland). Scoria Srru. ‘728, „Lineata. Sc. Ent. Carn. 218. (Dealbata EL, SENSE 870; HB. 528— 31; (-aria) HB. 214). — Sv.: Sk.—Upl., Vstm. a.; Norge: S.M.; Finl.: S.Ö., M.; Danska öarne. Aspilates Tr. Gilvaria F. Mant. 196; HB. 201, 534—5. — Finl.: Nyl. (SHBG, J.). LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 103 739. Strigillaria He. Btr. I, 2, 2, J. (Respersaria HB. 125). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S. (Sp. Scun.); Danm.: Jutl.? v. Grisearia STGR. Vingarne gra, nästan utan hvitt, tvärstrecken mörkare. — Sv.: Öl. (FOrF.); Danm:: Jutl. Sterrha He. 740. Sacraria L. S. N. XII, 863; He. 200. (Sacralis Tunec. Ins. suec. I, p. 14). — Sv.: (enl. THNBG). Lythria Hs. 741. Purpuraria L. S. N. X, 522; Hp. 198—g. — Sv.: S.—Lapl. S.; Norge: Odalen, Romsd. (ScHöy.); Finl.: $.—O.bott. ; Danm. v. Rotaria F. Supp. E. S. 453. (Sordidaria ZETT. Ins. Lap. 954; Purpuraria Esp. 31, 3, 6; H. S. 434). Mindre, med grönaktigt gra framvingar, de röda tvärbanden otydliga. — Sv.; Danm. r. ab. Mevesi; ockragul, framvingarnes tvärband grå; — Sy.: VG. ab. Cruentaria Hurn. Berl. Mag. IV, 516; Hs. 199; FRR. 60, I. Framvingarne grågröna, tvärbanden lifligt röda. — ? Sv. Ortholitha He. Coarctata F. E. S. 200; HB. 219. — ? Danm.: Jutl. S. 7 v. Infuscata Srcr. Cat. 177. Mycket mörkare, framvingarne bruna, med gra tvärstreck. — Danm. : Jutl. 742. Plumbaria F. S. E, 628 (1775). (Ouadrifasciaria THNBG. Ins. suec. I, p. 8 (1784), sec. specim. typ.; Palumbaria Bxu.; (-a/a) HB.. 221). — r. Sv.: Sk.—VG., Upl.; Danm.: Jutl., Sjeell. ' (Kjöb.). 743. Cervinata Scuirr. S. V., p. 111; He. 318. — r. oe OG. VG., VDE} "Visions Pinl. NY “Damm: 744. Limitata Sc. Ent. Carn. 228. (Chendpodiaria Esp. 44, 6—8; Mensurata HB. 193). — a. Sv.: Sk.—Hls., Jmt. (FÖRF.); Norge: S.M.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. Moeniata Sc. Ent. Carn. 226; HB. 298. — Danm.: Jutl. (STROM). 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Mesotype Hz. 745. Virgata (Hurn.) RoTT. Naturf. XI, 83, (1777). (Obli- quala THNBG. Ins. suec. I, Pp. 12, f. 9, sec. specim. typ.; Lines olata He. Btr. I, 2, 4, V; HB. 311). — r. Sv.: Sk. —Upl.; Danm. Odezia B. 746. Atrata L. S.N. X, 524. (Chaerophyllata L.; HB. 196). = Sy.: Ski—-Hls.;"Norge: S.M,; Finl:S., S.O., Danaus > Tibiale Esp. IV, 164, 2, p. 568. (Zrbialata HB. 210—11). — (Tyskland N.). 747. v. Eversmannaria H. S. 443, VI, p. 76. Ett bredt hvitt tvärband pä framvingarne och ett smalare pä de bakre. — Norge: Saltd. (ScHOy.); Finl.: Rysk. Kar. Lithostege Hr. 748. Griseata Tr. VI, 2, 253. (-arıa) HB. 216. — Sv.: Sk. (WLLGN). X i 749. Farinata Hurn. Berl. M. IV, 610. (Nrvearia SCHIFF. ; Hs. 217). — Sv.: Sk.; Danm.: Sjell., Slangerup (DOHLMANN). Anaitis Dur. Preformata Hp. 532—3. — Finl.: Rysk. Kar. (GÜNTHER). 750. Plagiata L. SI N:'X, 526; Hs. 220. —Sv.: Sk His: (Norgees. ; F inl.) Kars; Danm. 751. Paludata Tunes. Mus. Nat., p. 76, f. 12; Ins. suec. III, 49, sec. specim. typ. (? Jmbutata HB. 403; H. S. n. Schm. 52; FRk. 528, 1—2). Franıvingarne hvitgrä, med tre grabruna tvärband; vaglinien utgöres af 2:ne smala tvärstreck, som utlöpa i vingspetsen; i cellen 6 ett tydligt violettrödt längsstreck, ett otydli- gare pa ribban 3. — Sv.; Norge; Finl.; Danm.: Jutl. v; Sororiata’ TR. VI, 2,:p. 86; HB. 7355 abel; HaS.2n:7Schm.n335 Frr. 65, 91. (Pruinaria Ev. Bull. M. 1851, p. 639). Framvin- garne något mörkare gra, tvärbanden otydliga, de röda strecken föga märkbara, eller saknas. — Sv.: N.—Lapl.; Norge: N.: Salten, Finm.; Finl. N. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 105 v. Obscurata Schöy. Ent. Tidskr. 1881, p. 122, T.I,f. 5. Bläaktigt mörkgrä, med tydliga, svartaktiga tvärstreck och utan rödt vid ut- ! kanten. — ?Sv.: Lapl.; Norge: Finm. Ö. Chesias Tr. 752. Spartiata Furst. Arch. II, T. 11, 1—6; HB. 187. — Sv.: Sk.; Danm.: Fyen, Jutl. Lobophora Curr. 753. Polycommata Hs. 190; Dur. VIII, 206, f. 7. (Hye- mata Bxu.?) — Sv.: Upl. (enl. WLLGN), ? Finl.: Rysk. Kar. + ab. Albinea TncsTrRM. Cat., p. 319. Krithvit, framvingarne med högst fä bruna teckningar. — Finl.: Rysk. Kar. (GÜNTHER). Sertata HB. 489—90. — Danm.: Odense (STRÖM). 754. Carpinata BxH. V, 295. (Lodulata HB. 362). — Sv.: Sk.—Norrb.; Norge: S.M., Finm.: Saltd. (ScHöy., SHLEBG, J.); ial: S.- -Ö!bott.; Danm. 755. Halterata Hurn. Berl. M. IV, 608, 626. (Hexapte- rata SCHIFF.; HB. 232). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S., Romsd. (Scaöy.); Finl.: S., S.O.;.Danm. ab. Zonata THNBG. Ins, suec. IV, p. 60, f. 7 (1792), sec. specim. typ. Framvingarne i mellanfältet hvita eller gulaktiga. — Sv.: Sm., VG., Upl., His. ab. (a. v.?) Rudolphii; framvingarne mycket mörkare än hos hufvud- formen, mellanfältet föga ljusare än de öfriga. — Sv.: Sm., His. (RPHI). 456. Sexalisata Hs. Btr. I, 3, 2, L, p. 17. (Sezalata He. 228). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.: S.— O.bott.; Danm. | 757. Viretata Hs. 230. — r. Norge: Odalen (SCHÜvy.); Finl.: Tavastl., Rysk. Kar.; Danm.: Sjell., Jutl. Malacodea TNGSTRM. Regelaria TNcsrrm Cat., p. 319, 357. — Finl.: Lapl.: Kittilä 16—29)maj (NYLANDER, GADD). 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Cheimatobia Sırn. 758. Brumata 'L.“S: "NR, 5296 HBS 191, 415; 50000; — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S.M., N.: Balsfjord (Sp. SCHN.); Finl.: 'S.M.;: Danm: 759. Boreata He. 413—14. — Sv.: Sk., Upl. (enl. WLLGN); Norge: Christ. (SIEBKE), Odalen (ScH6y.); Danm. Triphosa Srpu. 766... DubitatarL. ‚S:, N. X 1624; Up.) 265. ms ok.—Upl.;, Norge: S.; Finl.: Nyl.; Danm. ab. Cinereata SrpH. Haust. III, 263. Mindre, ljusare, vingarne ej réd- aktiga. — Sv.: Gotl. (enl. STGR), Sthlm (WEG). Eucosmia Srrx. 761. Undulata L. S. N. X, 924; Hp. 262, 439. By SK His; Norget:@S%;' Fini: IS. Ober Dann. Scotosia Srpx. 762. Vetulata Hs. 263. — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.; Danm. 763. Transversata (Hurn) Rorr. Naturf. XI, 76 (1777). (Crenata THNBG. Ins. suec. I, 10 (1784), sec. specim. typ.; Rham- nära F.; Hp. 271, 400). — r. Sv.: Bl. (Tas), Öl. (Mev.); Danm. 764. Badiata Hs. 291. — r. Sv.: Sthlm (Hren); Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.: Rysk. Kar.; Danm. Lygris Hz. 765. Reticulata Tuwec. Ins. suec. I, p. 12, (1784), sec. specim. typ.; F. Mant. 204; HB. 308. (Dictyides WALLGN. Ind. 29). — Sv.: Hall. (Ospeck enl. THNBG); Norge: S.: Enebak (SIEBKE), Romsd. (ScHöy.); Danm.: Sjell., Jutl. 66. Prunata L. S. N. X, 526; HB. 304. — Sv.: Sk. — Hls., Lapl.: Qvickj. (Forr.); Norge: S.M., S.Varanger (SANDBG), Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 107 767. Testata L. F. S. 331. (Achatinata HB. 301, 408 ab.). — Sv.: Sk.—Bh., Hls.; Norge; Finl.; §.—O.bott.; Danm. 768. Populata L.S. N. X, 525; HB. 300. (Dofata Cl. Ic. V, 15). — Sv.; Norge; Finl.; Danm.: Sjæll, Jutl. ?ab. Musauraria (Musauria) FRR. 664, 3, VII, p. 112. (Populata v. FRR. 570, 3). Framvingarne bruna, med svartaktiga tvärband (och odelad spets); de bakre med otydligt tvärband, mera gräaktiga. — Norge: Grötö, Hammerö (Sp. SCHN.), Bodö (ScHöy.). 769. Associata Bxu. V, 372. (Marmorata HB. 279). — r. Sv.: Sk., Upl.: Vermdö (Förr.); Finl.:: S.,-S:Ö.; Danm. Cidaria Tr. 770. Dotata L. S. N. X, 526. (Populala Cl. Ic. V, 13— 14; Pyraliata F.; Hp. 302), — Sv.: S.—Lapl.; Norge: S.M., Bodö (ScHöv.), Trondenæs, Hammeré (Sp. Scun.); Finl.: Abo, Nyl.; Danm.: Sjel., Fyen, Jutl. ab. Johansoni; framvingarnes utkant gulaktigt gräbrun. — Sv.: Sk. (BOHEM.). 771. Fulvata Forst. p. 76 (1771); Hs. 29. (Cuspidata THn8G: Ins. suec. I; p. 11, f. 8, sec. specim. typ.). — Sv.: Sk. —Hls.; Norge: S ; Finl.:.S.—O.bott.; Danm.: Själ, Fyen, Jutl. 772. Ocellata L. S. N. X, 527; HB. 252. (Fasciatla STROM Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 84, 1783). — Sv.: Sk.—Dlr.; Norge: S.M., Saltd.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 773. Bicolorata Hurn. Berl. M. IV, 608. (Alba STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 8 (1783); Rudiginata F., THNBG. Ins. suec. III, p. 49 (1792); Hs. 250). — Sv.; Norge: S.M., Ofoten (Sp. Schn.), Saltd. (SARS, J.); Finl.: S.—O.bott.; Danm. 774.-ı Variata SCHIFF..S.. V,'p. . 110}; Hß». ‚293... Askgrä- aktig. — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.; Finl.: O.bott., Rysk. Kar.; Danm. v. Obeliscata Hs. Btr. I, 2, 1, C; HB. 296. Framvingarne graak- tiga, basen och ett tvärband öfver midten gulbruna. — r. Sv.: Ölß, Upl. (Förr.), OG., Hls.; Norge; Finl.: Kar., Ö.bott.; Danm. ? ab. Stragulata Hs. 337. (Variate HB. 380). Framvingarne grön- eller hvitgra, basen, en flick vid kostalkanten och ett tvärband nära ut- kanten syartaktiga. — (Tyskland). 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 775. Cognata THNBG. Ins. suec. IV, p. 60 (1792), sec. specim. typ. (Szmulala HB. 345; Genearia H. S. 396). — r. Sv.: Sk.—Vstm., Upl.; Norge: M. N., Hammerö (Sp. Scun.), Alten (STGR); Danm.: Jutl. (MÖLLER), Sjæll. (DOHLMANN). Arm. WLLGNS uppgift uti »Index etc.», p. 30, N:o 128, att Cupressata Hs. förekommer pa Gotl. torde vara ett misstag, troligen bero- ende derpä, att ett ex. af Cogzata THNBG fran nämda lokal star i Riksm. samling, hvilket ZELLER vidfästat en liten etikett bärande namnet Cupressata? 776. Juniperata L. S. N. X, 527; HB. 294. — Sv.: Sk. —Hls.; Norge: S.—Romsd.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 777. Siterata Hurn. Berl. M. IV, 522. (Psittacata SCHIFF. ; HB. 227). — r. Sv.: Sk.—Bh., Upl.; Norge: S.; Danm.: Sjell. N... Jul.” S. 778. Miata L.S: IN.) 526. (Coracıaia He. 278), Due! VIII, 199, 6; Viridulata ZETT. Ins. Lap. 962). — r. Sv.; Norge: S.M.; Finl.: S.—O.bott.; Danm.: Sjæll. N. 779. Taeniata Stren. Ill. III, 299, T. 32, 3! (Aretata 2: Is. 1846, 199; (-arıa) H. S. 416). — r. Sv.: Sthlm (BoHEM., Hren), Upl. (Tus), His. (RPxi); Norge: S.M., Saltd. (Sag, J.); Finl.: Rysk. Kar., Ö.bott. 780. Truncata Hurn. Berl. M. IV, 602, 625. (Rufescens STROM Dansk: "Vid’“Selsk: ! Skr. IL, P. ‚85, Fee 37, 7783 len WLLGN);, Variala THNBG. Ins. suec. I, p. 11, sec. specim. typ.; Russata BKH.; Hp. 305). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge; Finl.: S.— O.bott.; Danm. + v. Infuscata TNGsTRM. Cat., p. 320. Framvingarne i spetsen rundade, vid utkanten bläaktigt grä, bakvingarne mörka. — Finl.: Kar. ab. Perfuscata Hw. 325. (Russata HB. 445 (v.), Gn. Pl. 17, 2). Fram- vingarne svartbruna, med tvänne ljusare bruna tvärband. — Sv.: Sm. —Lapl. r.; Norge. 781. Immanata Hw. Lep. Br., p. 323. Framvingarne grä- eller gulbruna, basen och ett tvärband öfver midten mörkare eller svarta; det sistnämda bildande ett spetsigare utsprang an hos föregående. — r. Sv.: Sk.—Lapl.; Norge: S.M., Hammerö, Grötö (Sp. SCHN.); Finl.: Kar.; Danm.: Jutl. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 109 ab. Marmorata Hw., p. 324. (2 Citrata L. F. S. 332). Framvingarne marmorerade af grätt, svart, brunt, hvitt eller grägult, i midten med vâgiga tvärstreck. — Sv.: Sk., Bl., Upl. (enl. WLLGN); Norge: S. (enl. WLLGN), Hammerö (Sp. SCHN.). 782. Firmata Hs. 515; (-arıa) H. S. 237—9. — Sv.: Sthlm (Tus). Liknar Varzata v. Obeliscata, men 5’ har kammade antenner, det gulbruna tvärbandet a framvingarnes midt bildar 1 inkanten en spetsigare vinkel, och vingspetsen saknar mörkt streck. 783. Serraria 7..15.21846.)p..200;) He’ S!"gr7, a! Nb, ILE p. 72. (Zienigiaria Lo. Gm., p. 19). — Sv.: Sdm. (A. VARE- nius, Upl. (Tas), Läpl.; Norge: 'S.: ‘Odalen (ScHoy.), Christ. (Sp. SCHN.), m. fl. st.; Finl.: Äbo. 784. Munitata He. 346. (Archkaria GERM.; ZETT. Ins. Lap. 964). — Sv.: Upl., Vstm.—Lapl.; Norge: M. N.; Finl. Aptata HB. 349. ds antenner med härfransar. — Finl.: Rysk. Kar. 785. Olivata BkH. V, 361; HB. 307. o:s antenner kam- made. — Sv.: Gotl., Öl. (MEv.), OG. (NErEn), Upl. (THs, KTFF.), Vrm.; Norge: Christ. (Sp. SCHN.), Söndmöre (ScHöy.); Danm.: Möen (STRÖM). 786. Viridaria F. S. E. 626. (Pectinataria Knock Bir. AD Gi. thle 10; Mrorsa, BKM. V, 413; (are) HB: 12027 Deleataria THNBG. Ins. suec. I, p. 6). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: SENT. Final: 8.) 8.0.” Danm. Turbata Hs. 255. — Finl.: Nyl., Tavastl., Kar. 787: 2.49. Arctica, ScHöy. Ent. Tidskrs 18814)p. 22350001 46.46, ef. Mindre, tunnfjälligare, mera enfärgad och gräbrunaktig, framvingarne med otydligare teckningar, bakre tvärbandet gräaktigt. — Sv.: Lapl. Torn.; Norge: Finm.: Tanadalen (Sp. SCHN.), S.Varanger (SANDBG). 788. Salicata Hp. 273. — ?Sv.: Upl. (enl. Wien. 789. Frigidaria Gn. II, 269. — r. Sv.: Lapl. (BoHEm,, Wsc); Norge: Finm.: Alten (STGR.), Porsanger (ScHOy.) etc. 790. Didymata L. S. N. X, 528. (Scabrata HB. 229, I; Alpestrata 320, J'?). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge; Finl.: S.—O.bott. ; Danm. 791. Cambrica Curr. B. E. XVI, T. 759. (Zrutaria B.; 110 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885: H. S. 258—9). — r. Sv.: Dals. (Mev.), Upl. (Tas), Vstm. (Hy. BorG), Vrm., Jmt, (S. EKMAN); Norge: S.—Nordl.; Finl.: Kar. ab. Pygmaea TNGSTRM Cat., p. 321. Mindre, tvärstrecken närstående, sammanflytande, bakvingarne hvita, nästan utan teckningar, — Finl.: Rysk. Kar. 792. Vespertaria BkH. V, 54; (-a/a) HB. 226. — r. Sv.: Sk.—Hls:; Norge: S.M.; Finl.: Tavastl., Kar., Ö.bott.; Danm. 793. Incursata He. 351, /'; H. S. 256—7, ©. (Decrepitata ZETT. Ins. Lap. 962; (-aria) H. S. 255). — r. Sv.: Dir.-—Lapl.; Norge; Finl.: Rysk. Kar., Lapl. v. Monticolaria H. S. 526—7; VI, p. 79. Mindre, framvingarnes mörka tvärband afsmalnade vid kostalkanten. — Norge: Finm.: Ta- nadalen (SP. SCHN.). + v. Fuscolimbata TNcstrM, Not. p. Faun. et Fl. Fenn. 1875, p. 31. Mörkare, bakvingarne hvita, med svartaktig utkant. — Finl.: Rysk. Kar. (TNGSTRM), Paanajärvi (SHBG, J.). 704. Fluctuata L. :S. N. X, 5275 He. 240, Was Norge; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 795. Montanata Bkn. V, 397; HB. 248. — Sv.; Norge; Binl.; S.—O.bett.; Danm. v. Lapponica StGr. Cat. 186. Mindre, ljusare, framvingarnes tvär- band otydligt. — Sv.: Jmt.—Lapl.; Norge: Nordl.—Finm. 796. Quadrifasciaria CL. Ic. VI, 4. (Legustrata HB. 282). — Sv.; Norge: Christ., Gudbr. (SIEBKE), Romsd. (ScHöy.); Finl.: S.—O.bott.; Danm.: Falster (BENZON). v. Thedenii; framvingarnes mellanfalt nästan svart, utät begränsadt af ett smalt, hvitt tvärstreck; spetsfältet brunaktigt ockragult, utan teck- ningar, blott själfva spetsen med grä fläckar samt en kort väglinie. — Sv.: Upl. (Tus). 797. Ferrugata CL. Ic. VI, 14. (Spadicearia BKH. V, 389). Framvingarnes mellanfält rödaktigt, ofta icke mörkare än det öf- riga af vingen, genomdraget af tydliga väglinier. — Sv.: Sk.— Hls.; Norge; Finl.: S.—O.bott.; Danm. | ab. Corculata Hurn. Berl. M. IV, 616; RoTT. 87. (Zerrugata L. F. S. 338; Alchemillaria Esp. 40, 5—6). Framv. mellanfält svartak- tigt (Corculata HUFN. = Ferrugata HB. 285) eller violettbrunt, (Zer- rugata L.; HB. 460). — Sv.; Norge; Finl.; Danm. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. III 798. Unidentaria Hw. Lep. Br., p. 308; Srpu. Ill. II, 215. — r. Sy.: OG.: Åby, (Lunpeorg), Upl. (Mev., FÖRF.); Norge: S.: Christ. (SIEBKE), Næs (Sp. SCHN.); Finl.: Nyl. Kar., Rysk. Kar.; Danm. a. 799. Suffumata Hs. 306. — Sv.: Lapl. Torn. (CHRI- STIERNSSON), His. (RPHi), Upl.: Lidingön juni 1883 (A. VARE- NIUS); Norge: Christ. (SIEBKE), Dv. (Wocke), Saltd., Finm.; Finl.: Lapl.; Danm. 800. Pomoeraria Ev. F. V. U, p. 417; SNELL. Vlind., P-67.0: — VA VGER KK; (Gr. HOLM 1872); Norge). Dy. (Wocke); Finl.: Kar., Rysk. Kar. (? Quadrrfasciata HB. 284); Danm. 8o1. Designata RoTT. XI, 85. (Propugnata F.; Hs. 286). — r. Sv.: Sk.—Hls., Lapl.; Norge; Finl.: Kar., Rysk. Car; Danm.: Sjell. N., Jutl. 802. Abrasaria H. iS... n. Schm. VI, Pp. 137. (Sparsata ZETT. 965). — r. Sv.: Lapl. Ume (Zerr.),; Lule (KEITEL); Norge: Finm.; Finl.: Rysk. Kar., Lapl. 803. Vittata BkH. V, 63. (Zignala HB. 270). — r. Sv.: Sm.—Dir., Lapl. (Ster); Norge: M. r.r.; Finl.: Kar.; Danm. 804. Nebulata Tunsc. Ins. suec. I, p. 12 (1784), sec. specim. typ. (Drilutata Bxu.; HB. 188). Framvingarnes grund- färg blekt grabrunaktig,. bakvingarne hvita, vid utkanten gra. — Sv.: Sk.—Upl., Dir. fjälltr. (C. G. Anpn.); Norge; Finl.; Danm. ab. Obscurata Stcr, Cat. 187. (Dilutata Dur. VIII, 200, 5. (-aria) FRR. 426, 4). Framvingarne mörkare gräbruna, med tydliga tvär- band, bakvingarne brunaktiga. — Sy.: Sm.—Sthlm. v. Sandbergi; mindre, framvingarne hvitgrä, ej gul- eller brunaktiga, med mörkare tvärband. — Sv.: Dlr. bergstr. (ANDN); Norge: N.: Tromsö (Sp. SCHN.). ab. Schneideri; mycket mörk, framvingarne gräsvarta, med knappast märkbara teckningar. — Sv.: Dir. bergstr. (ANDN); Norge: Tromsö (SP. SCHN.) ? v. Autumnata Gn. II, 264, Pl. 18, 7; BKH. V, 293. — Framvingarne hvita, med färre tvärstreck samt utan tvärband. — ? Skand. 805. Filigrammaria H. S. 194—s, III, p. 160. Mindre, framvingarnes mellanfält och ett tvärband nara utkanten gråbruna; 112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. sannolikt blott en aberration af föregäende. — Sv.: Dlr. bergstr., Lapl. (STGR). 806. Polata Hs. Zutr. 805—6; Dur. VIII, 192, 4. Gul- brun-(grön)aktigt gra, med sidenartad glans, teckningarne svagare. — Sv.: Lapl.; Norge: Finm., Saltd. (Suze, J.), Alten (STGR). v. Cineraria ScHör. Arch. f. Math. og Naturvid. V B. (1880), p. 196, f. 4. Rent gra, ej brunaktig grundfärg, teckningarne starkare. — Sv.: Lapl. Lul. (RPHI); Norge: Nordl.: Salten, Finm.: S.Varanger (ScHöy., Sp. SCHN.), Porsanger (SCHOY.). 807. Caesiata LANG. Verz., p. 189; HB. 275. — Sv.: Sm., VG.—Lapl.; Norge; Finl. ab. Annosata ZETT. Ins. Lap., p. 962.. Framvingarnes tvärband enfär- gadt brunsvart. — Sv.: Dlr. fjälltr. (BOHEM.), Lapl. (ZETT.); Norge: Romsd., Alten. ? ab. Glaciata Germ. Fn. I. E. XV, f. 18; ZETT. Ins. Lap., p. 959. Mycket mörkare. 808. Flavicinctata Hs. 354. — Sv.: Sthlm (Hren); Norge: Molde (ScHöy.), Dv., Salten, Finm. (STGR & Wocke). 809. Nobiliaria H. S. 449, 453—4, VI, p. 79. — I. Norge: Dv. (Wocke), Drivdal. (ScHöy.). 810. Verberata Sc. Ent. Carn., p. 223. (Rupestrata BKH.; Hs. 192). — Sv.: Sk., Upl. (enl. WLLGN). 811. Picata Hp. 435. — r. Sv.: Sk. (WLLGN), Ol. (FÖRE); Danm. 812. Cucullata Hurn. Berl. M. IV, 602; Rorr. Naturf. XI, 79. (Sinuata HB. 288). — r. Sv.: Sk.—Upl.; Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.: S., S.Ö.; Danm.: Sjæll. N. 813. Galiata HB. 272. — r. Sv.; Norge: Christ. (SIEBKE); Danm.: Helsingör, Möens Klint (MÖLLER). 814. Rivata Hp. 409. — Sv.: Sk. (BoHEm.); Finl.: Ta- vastl., O.bott., Rysk. Kar.; Danm. 815. Sociata BkH. V, 432. (Alchemillata HB. 261! 3701; (-aria) FRR. 654, 2). — Sv.; Norge: S.—Nordl., O.Finm. (SANDEG); Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. ; v. Cingulata TNGSTRM. Not. pro Fn. & Fl. Fenn. 1875, p. 32. Bak- kroppen brun, med smala hvita ringar, — Finl.: Rysk. Kar. (GUNTHER). LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. TIS 816. Unangulata Hw. Lep. Br., p. 332; H. S. 338, III, p. 150. — Sv.: Sthlm (Mev.), His. (Rex); Norge: Romsd. (Scuoy.); Finl. (enl. STGR), ? Rysk. Kar. (enl. TNGSTRM: Unangu- data Hurn.); Danm.: Langeland (STRÖM). 817. Albicillata L. S. N. X, 527; He. 76. — Sv.: Sk. —VG., Upl.; Norge: S., Romsd. (Scuoy.); Finl.: Kar., O.bott.; Danm. 818. Lugubrata Stor. Cat. 189. (Zransversata THNBG. Bits Nat., pe 75,118; Ins. suec. UP ’p. 48, sec.!'specim."typ.; Luctuata HB. 253). — Sv.: Vrm., Vstm., Upl. Dy.—Finm.; Finl.: Kar., Tavastl. Lapl.; Norge: 819. Hastata L. S. N. X, 527; Hp..256. De hvita tvär- banden breda, bakvingarnes sakna vanl. svarta punkter; framv. langd omkr. 17 m.m. — Sv.: Sk.—Lapl. M.; Norge: S.M.; Finl.; Danm. v. Subhastata NoLck. z. b. V, 1870, p. 68. (Tristata STRÖM Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 83, f. 35 (1783), enl. WLLGN; Zastulata He. T. 69, f. 356). Mindre, vingarnes hvita tvärband med svarta punk- ter; framvingens längd omkr. 15 m.m. — Sv.: Dlr.—Lapl.; Norge: M. N.; Finl.: Tavastl., Ö.bott., Lapl. v. ? (et ab.) Moestata NoLck. — Sv.: ? Lapl.; Norge: N. (enl. STGR); ? Finl.: Lapi. 820. Tristata L. S. N. X, 526; Dur. VIII, 190, 5, p. 291, pro parte; Snell. Vlind., p. 666, ©. Ribborna vid fram- vingarnes ütkant gulbrunaktiga, bakkroppen med fyra rader af svarta smäfläckar; framv. 1. 12 m.m. — Sv.: Sk.—Jmt.; Norge: S.M., Saltd. (Scaöy.); Finl.: Nyl. Lapl.; Danm. + v. Limbosignata Norck. Lep. Fn. v. Estl., Liv. & Kurl., p. 270. Bakvingarnes hvita tvärband, upplöst i streck och fläckar, uppnär ej framkanten. — Finl.: ÅL, Kar., Rysk. Kar. (enl. TNGSTRM). 827.” Luctaata Hs, Bt) 3,04 Vals Zr (786): (Zar stulata Hs. Btr. Nachtr., p. 110; NoLck. z. b. V. 1870, p. 61; Tristata HB. 254). — r. Sv.: Vrm., Upl.—Lapl.; Norge: Dv.— Finm. (enl. WLLGN), Finl.: Tavastl., Kar., Rysk. Lapl. ab. Hofgreni; sotsvart, vingarnes yttre, hvita tvärband deladt genom en taggig linie; för öfrigt inga andra teckningar än en hvit flack vid utkanten i 4:e cellen, samt en liten äterstod af väglinien vid fram- vingarnes spets. — Sv.: Jmt. (AURIV.). Entomol, Tidskr. Arg. 6, H. 3 (1885). 8 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 822. Pupillata Tunec. Ins. suec. IV, p. 62, f. 13 (1792), sec. specim. typ. (? Zunerata HB. 260;? H. S. 542). — Sv.: Gestr. (Printz, enl. THNBG). Ett andra ex., utan lokal, finnes 4 Riksm. Da denna art hittills blifvit misstydd eller förbisedd af alla författare, sa torde ett förtydligande af THUNBERGS beskrifning, medan typexemplaret ännu är i behåll, vara af behofvet påkallad. Om arten är identisk med HÜBNERS och H. SCHÄFFERS Funerata, det vågar jag ej nu med bestämdhet afgöra, då jag af denna saknar exemplar för jämförelse, men anser dock detta såsom nästan säkert. Beskrifning: Kroppen grå, panna, skuldertäckare och tvänne rader fläckar ofvanpå bakkroppen svartbruna; palperna på under- sidan hvita, bakkroppen undertill och benen hvitgrå, blandadt med brunt, tarserna brunaktiga, med ljusare ringar. Framvingarne ej afrundade i spetsen, mörkbruna, med trenne smala, hvita tvär- band, af hvilka det inre är enkelt och bildar en vinkel utåt nära kostalkanten och en inåt på bakre medianstammen; mellersta tvärbandet tandadt och, liksom det bakre, deladt genom en smal, svartbrun och tandad linea; det yttre, något bredare, bildar en vågig båge inåt från bakkanten af vingen till ribban 4, brytes der uti en rät vinkel och formerar sedan en båge inåt på ribban 5, en utåt på ribban 7 samt böjer sig något inåt vid kostal- kanten. Våglinien smal, stundom afbruten, för öfrigt tämligen likformigt vågig på båda vingparen. Mellanfältet rostgulaktigt, genomdraget af bruna, vågiga linier, af hvilka de båda mellersta bilda ringar, som inuti äro hvita hos Riksmusei exemplar; punk- ten i diskcellen stor, omgifven af hvitt. Bakvingarnes inre hälft hvitgrå, eller något gulaktig (typex.), med gråbruna tvärstreck, hvilka försvinna mot framkanten; den yttre hälften mörkbrun, det hvita tvärbandet beläget något utanför vingens midt, med tvänne nästan rätvinkliga utsprång i cellerna 3 och 6. Undersidan lik- nar den öfre, men är mattare och mera gulaktig. Vingfransarne mörkbruna, med hvita fläckar mellan ribborna. Framvingens 1. II m.m. 823. Molluginata Hs. 371. — r. Sv.: Sk.—Hls. (enl. WLLGN); Norge: S. 824. Affinitata Sten. Ill. III, p. 297. — r. Sv.: Sk.— Lapl. M.; Norge: M. N.; Finl.: Lapl.; Danm. nn LAMPA: SKAND:S,OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. II5 v. Turbaria StpH. Ill, III, p. 298. (Zzciliata ZETT. Ins. Lap. 961; Aff- nitaria H. S. 319— 20). Större, framvingarne med bredt, hvitt tvär- band, bakvingarne till större delen nästan hvita. — Sv.: Dir. (BOHEM.), Jmt. (Aurıv., FÖRF.), Lapl.; Norge (STGR). 825. Flexuosaria Bonem. Act. Holm. 1852, p. 135. Lik- nar till teckning mycket Affinitaria © H. S., f. 319, men är mycket mindre (framv. 1. blott 10 m.m.) och blekare. Framvin- garnes mörka midtelband brungratt, ej gulaktigt, dess utspräng 1 cellen 2 längt, bredt lancettformigt och ej trubbigt i spetsen; vid vingens inkant bildar samma tvärband en spetsig tand inat i cellen tb. Vingfransarne synas sakna hvitaktiga fläckar. Bakvingarne nästan hvita, med tvänne otydliga, gråaktiga tvärband, J. — Sv.: Bl.: Ronneby, ett ex. bland hasselbuskar d. 26 juni 1851 (BOHEM.). 826. Alchemillata L. S. N. X, 526. (Rivulaia HB. 259; Nassata F. Mant. 212). — Sv.; Norge; Finl.; Danm. 827. Hydrata Tr. VII, 217; (-aria) H. S. 400. — Sv.: Sk. (THOMSON), Sthlm “7 83 (Hren); Norge: S. (ESMARK, SANDBG, enl: SEHöY.): 828. Unifasciata Hw. Lep. Br., p. 335. (Scitularia Rupr, Ann. S. Fr. 1833, 42, Pl. II, 8). — Sv.: Öl. (Förr.); Danm.: Sjæll. N. (MÖLLER). 829. Minorata Tr. VI, 2, 143; (-aria) H. S. 118. — r. Sv.: Jmt. (Aurıv., Forr.); Norge: Dv.—Finm. 830. Adaequata BKkH. V, 444. (Blandiaia HB. 258; Dila- cerata ZETT. Ins. Lap. 967). — r. Sv.: Bh., OG.—Lapl.; Norge; Finl.: Kar.; Danm. 831. Albulata Schirr. S. V., p. 109; HB. 257. — Sv.; Norge; Finl.; Danm. v.() Subfasciaria BOHEM. Act. Holm. 1852, p. 133. (? Griseata STGR. Cat., p. 190). Framvingarne gulgrä, mellanfältet nagot mörkare gratt, med nagra svartaktiga punkter eller smastreck pa ribborna; yttre tvärstrecket nägot ljusare, ej hvitt, och deladt genom en gra linea; vâglinien hvit, föga märkbar. Bakvingarne gra, med ett något lju- sare tvirband. Vingarnes undersida mera askgra. — Sv.: Sm. (BOHEM.). 332. WCandidatas Serre. SV, 2pyx10,.Hs.-ror. — SV: Sk.—Hls.; Norge: S.M.; ? Finl.; Danm. 833. Testaceata Don. Nat. Hist. XIV, 51, T. 487, 1. 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT, 1885. (Sylvata HB. 231). — r. Norge: Kongsvinger (SıEBKE); Finl.: Kar., O.bott.; Danm. 834. Blomeri Curr. B. E. IX, T. 416. (Pulchraria Ev.; Frr. 390, 1; H. SJ 117). — r. Norge: S. (SIEBKE, SP. SCHN.). 835. Flavofasciata THNBG. Ins. suec. IV, p. 62, f. 12 (1792), sec. specim. typ. (Decolorata HB. 243). — r. Sv.: Sk., Bl. (WLLGN), Sthlm, Upl. (Tus), Jmt.; Norge: S., ? N. (enl. Wırcn); Finl.: Kar.; Danm.: Sjæll, Fyen, Jutl. S. 836. Flavicata THNBG. Ins. suec. I, p. 10 (1784), sec. specim. typ. (Zuéeafa SCHIFF. n. Cat.; F.; (-arıa) HB. 103). — r. Sv. Sk.—Hls.; Norge: S.M.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 837. Obliterata Hurn. Berl. M. IV, 608, 626. (Sirigata Trngg. Mus. Nat, p. 75, f. ro; Ins. suec. III, p. 4er specim. typ.; Zeparata Hw.; (-aria) HB. 58). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.O., Romsd. (ScHöv.); Finl.: S., S.Ö.; Danm. 838. . Bilineata L..S.-N. X, 525? HB,,264. — a. Sy.: Sk.—Dir.; Norge: S.M.; Finl.: S., S.Ö.; Danm. 839. Sordidata F. E. S. 185. (Zlutata HB. 224, 382, 384 ab.). Framvingarne gröna, med svarta tvärband. — Sv.: Sk.—Upl., Gotl., His. (W—m.); Norge; Finl.: Kar., Ö.bott.; Danm. ab. Fuscoundata Don. Nat. Hist. XII, 73, T. 386, 3. (Zlutata HB. 381, 383, 385). Framvingarne gragula eller rödbrunaktiga, med svarta tvärband. — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: Salten (J. SCHILDE). ab. Infuscata STGR. Cat., p. 191. Framvingarne nästan enfärgade brun- eller gräaktiga, med otydliga tvärband. — Sv.: Sk. (BOHEM.), Upl. (Tus); Norge: Balsfjord. 840. Autumnalis Srrom Dansk. Vid. Selsk. Skr. II, p. 85 (1783). (Zrifasciata Tunsc. Ins. suec. I, p. 13 (1784), sec. specim. typ.; BKH. V, 308 (1794); /mpluviata HB. 223). — Sv.; Norge: S.M., Saltd. (SCHILDE); Finl,; Danm. 841. Literata Don. Nat. Hist. XIV, 80, T. 499, 2. (Ru- berata FRR. 36, 2; (-aria) H. S. 209—10). Större än föregående, framvingarne med rödbruna tvärband; kanske endast var. till denna. — ‘Sv.: Sk. —Lapl.; Norge: $.; Finl.:"Lapl. 842. Capitata H. S. Deutsch. I. Heft. 165, T. 3; (-arza) H. S. 460. — r. ? Sv.; Norge: Christ. (SrEBKE); Danm.: Sjæll. Fyen. OS LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 117 843. Silaceata Hp. Vög. & Schm. 100; Dup. VIII, 193, 3. — r. Sv.: VG. (Darm.), Sdm., (enl. W£LGN), OG. (Tus), Vstm., Lapl. Lul. (Förr.); Norge: Odalen, Saltd. (ScHoy.); Finl.: O.bott., Savolax, Rysk. Kar.; Danm. ?ab. Insulata Hw. Lep. Br., p. 330. (Silaceata HB. 477—8). Fram- vingarnes mörka tvärband deladt genom gula ribbor. — (England etc.). v. Deflavata STGR. Cat., p. 191. (Silaceata HB. 303). Framvingarne sakna den gula färgen. — Sv.: Lapl. (STGR.). 844. Corylata Tunes. Ins. suec. IV, p. 61, f. 11 (1792), sec. specim. typ. (Æwpfala FRR. 24, I ab.). Framvingarne utan eller med _obetydligt’ rostgult. — r. Sv.: Sk.—Hls.; Norge: Christ., Romsd. (ScHöv.); Finl.: $.—O.bott.; Danm. ab. Ruptata Hs. 295. Framvingarne med tvänne gulbruna tvärband. — Tillsammans med hufvudformen. » Berberata SCHIFF! SAVSipicti13; F. Mant. 303; He. 287. — (Liffland). 845. Nigrofasciaria Goze. Btr. III, 3, p. 438 (1781); DE Geer II, p. 457, T. 9, f. 5. (Separata Tan8c. Mus. Nat. DENS EN Oo (1757). Eos. suec. Il, p.47, sec. specim. typ.;, De rivaia .BKH.; HB. 289). =— r. Sv.: VG. (enl. WLLGN), Vstm. (SCHONHERR), Upl., Sthlm (DE VYLDER); Norge: S.; Finl.: Rysk. Kar.; Danm.: Jutl.: Horsens (JENSEN, B. Haas), Fyen (STROM). 846. Rubidata F. Mant. 202; HB. 290. — r. Sv.: Vstm.: Igelsta i Tillberga, juni 1875, 6 ex. (FörF.), Upl.: Lidingön (H. BOHEMAN), Sk. (THOMSON); Norge: Hægdehaugen (Sp. ScHn.); Finl.: Abo; Danm.: Sjæll., Fyen, Als. 847. Sagittata F. Mant. 210. (Comitata HB. 310). — Sv.: Upl. (Tus). 848. Comitata L. S. N. X, 526. (Chenopodiata L. F. S. 332; HB. 299). — Sv.: Sk.—Hls.; Norge: S.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. 849. Lapidata He. 324. — Sv.: Norrb. (Wec); Finl.: Tavastl., O.bott., Rysk. Kar. 850. Polygrammata BknH. V, 560; HB. 277. — Sv.: Sm.: Kalmar (enl. THomson); Danm.: Jutl.: Horsens (JENSEN). 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. v. Conjunctaria Lp. Gm., p. 21. Ljusare, framvingarne sakna mörkt tvärband öfver midten. — Sv.: Dlr. (enl. WLLGN). 851. Aquata He. 410. — Sv.: Sk. (enl. WLLGN). 852. Vitalbata Hs. 269. — Sv.: Gotl. (Bonem.), Öl. (FÖRF.). 853. Tersata Hs. 268!; Hw. 339. (? Testaceata HB. 338; Reticulata WLLGN Ind., p. 53, sep.). — Sv.: Sk.—Vstm., Upl.; Norge: S.; Finl.: Aland, Kar.; Danm.: Sjæll. (MÖLLER), Slangerup. Collix Gy. 854. Sparsata Tr. VI, 2, 133; HB. 398. — 'r. Sv.: Sk. (enl. WLLGN), Öl. (Förr.), Vstm. (Jun); Norge: S.: Nees Verk (Sp. ScHn.); Fink: Nyl.; Danm.: Sjell., Jutl.: Varde. — Larv.: pa Lysimachia Vulgaris. Eupithecia Curr. 855. Oblongata THNBG. Ins. suec. I, p. 14, f. 12, sec. specim. typ. (Centaureata F.; HB. 452). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge 25: Fin: Äbo, Nyl. Kar.; Danm.: Sjæll. N., Fyen. — Larv.: 1 blommor och frukter af Umbellater, Centaurea, Achillea, Solidago, Campanula, Galium, Gnaphalium, Ononts, Senecio (enl. STGR). 856. Irriguata HB. 397. — r. Sv.: Bl. (BoHEm.); Danm.: Sjæll., Jegersborg (B. Haas). — Larv.: pa bladen af Quercus. 857. Insigniata Hs. Btr. II, 4, 3, U, p. 97. (Consignata Bxu.; Hp. 245). — Sv.: Sk. (WLLGN). — Larv.: pa Pyrus Malus, Crataegus etc. 858. Venosata F. Mant. 209; HB. 244. — r. Sv.: Sk. (enl. WLLGN), Sthlm (W—m, A. F. CARLSON); Norge: S.M., Por- sanger (ScHOy.); Finl.: Tavastl. Kar.; Danm.: Sjell., Jutl. — Larv.: i blommor och fr. af Silene Inflata, Maritima, Lychnis Dioica. 859. Subnotata Hs. 458!; Snell. Tijd. v. Ent. 1866, 111, Pl. VI, 11. — Sv.: Sk.—Vstm., Upl.; Norge: Christ. (ESMARK); Finl.: Nyl; Danm.: Sjell., Fyen. — Larv.: 1 blom. och fr. af Chenopod., Atriplex. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 119 860. Pulchellata Srpu. Ill. III, p. 279; Gn. II, 305, Pl. 12, 6. — Norge: Romsd.: Valdalen (Schöy.). — Larv.: 1 blom. och fr. af Digitalis Purpurea etc. 861. Linariata F. Mant. 207; Hp. 242. — Sv.: Sk.: Far- hult (Wrıen); Norge: Romsd. (ScHöy.); Finl.: Kar.; Danm.: Sjæll. (MOLLER), Möen (STRÖM). — Larv.: i fr. af Zinaria Vulgaris. 862. Pusillata F. Mant. 212. (Subumbrata HB. 233). — Sv.: Sk.—Upl., Dir.; Norge: S.; Finl.: Kar., O.bott., Danm. — Larv.: pa Pinus Abies. 863. Abietaria Goze. Btr. III, 3, p- 439; DE Geer II, p. 462, T. 9, f. 12. (Strobelata BKH.; HB. 449). — Sv.: Sk.— Upl.; Norge: Christ. (Sp. Scun.), Saltd. (ScHOy.); Finl.: Nyl., Tavastl., Ö.bott., Lapl.; Danm.: Sjæll. N., Jutl. — Larv.: i omogna fron af Pinus Abies. 864. Togata He. 464. (Bilunata ZETT. Ins. Lap., p. 960). — r: Sv.: Gotl. (FÖRF.), Sthlm (Hren), Sdm. (Tus), Upl. (Forr.), Dir. (BoHem.), His. (RP); Norge: S.; Finl.:' Nyl., Tavastl., Kar.; Danm.: Kjöb. (B. Haas). — Larv.: i fr. af Pinus Sv vestris? 865. Debiliata Hs. 466. — Sv.: Sk., Bl. Sm., ÖL; Norge: Christ. (SIEBKE), Nees Verk (Sp. SCHN.); Finl.: Nyl. Kar.; Danm.: Sjæll. N., Jutl. — Larv.: pa bladen af Myrtillus Nigra. 866. Rectangulata L. S. N. X, 528; HB. 235. — Sv.: Se-—Upl.- Norge: S.; Kink: S., S.Ö.; Danm. — Larv.: i blom- mor af Pyrus Malus. ab. Subaerata HB. 463. Nästan helt och hållet grön. — Sv.: till- sammans med hufvudformen. ab. Cydoniata BKH. V, 354. (Colligata TNGSTRM. Cat. 323). Vingarne gråbruna, ett tvärband öfver midten mörkare. — Sv.: tillsammans med hufvudformen; Finl.: Rysk. Kar. ; Danm. ab. Nigrosericeata Hw. Lep. Br., p. 363. Vingarne svartaktiga, de främre med ett tandadt, grönt tvärstreck nära utkanten, — Sv.: Sthlm. 867. Scabiosata BKH. V, 336. (Piperata StPu. Il. II, 288). — Sv.: Sk., Öl. (Förr.); Norge: Nes (Sp. SCHN.); Finl.: Kar.; Danm.: Sjæll. N. — Larv.: i blom. af Scabrosa, Centaurea, Solidago, Gentiana, Globularia, Crepis. 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. ab. Obrutaria H. S. 145—6. Framvingarne mörkare vid basen. — ?Sv.: Vstm. (FÖRF.). 868. Succenturiata L. S. N. X, 528; Hp. 459. — Sv.: Sk.—Dir., Hls.; Norge: S.; Finl.: S.—Ö.bott.; Danm.: Sjell., Fyen. — Larv.: i blom. af Artemisia Campestris och Vulgaris. 869. Subfulvata Hw. Lep. Br., p. 357. (Disparata HB. 247, ab.). Framvingarne 1 midten gulbruna. — r. Sv.: Sk.— Bh., Vstm., Upl.; Norge: Nes Verk (AALL), Christ. (SIEBKE, MOE); Finl.: Nyl. Kar. ; Danm.: Sjell., Jutl. — Larv.: pa Achil. Millefolium. ab. Oxydata Tr. VI, 2, 114; Dur. VIII, 202, 6, ©. — r. Sv.: Sk. — Upl.; Norge: Romsd. (ScHOy.); Danm. 870. Nanata Hs. 387. — Sv.: Sk.: Helsingborg (enl. THOMSON), Farhult (WLLGN), Vstm.: Tillberga 1878 (FÖRF.); Finl.: Kar.; Danm.: Jutl., Sjell. N. = Larv.: 1 blom. af Ca/- luna Vulgarıs. 871. Hyperboreata Str. Stett. e. Z. 1861, 400. — Sv.: Lapl.; Norge: Dv.—Finm. (STGR. SanDsG); Finl.: Lapl. 872. Innotata Hurn. Berl. M. IV, 616 (1769); Hs. 441—2; THNBG. Mus. Nat., p. 74, sec. specim. typ. — Sv.: Sk. (WLLGN); Finl.: Kar.; Da Sjæll. N.Ö. — Larv.: i blommor af Artemisia-arter. 873. Pygmaeata He. 234 (ab. Obscura), H. S. 401—2. — Sv. Sko. OL; Norge: Alten (Stcr); Finl.: Kar, °O boite Danm.: Sjæll., Jutl — Larv.: pa Siellaria Nemorum ? 874. Tenuiata Hs. 394!; H. S. 168—9. (Znturbaria FRR.; eH. :S, TILL p.123, 137: ? He) 461). "— Sv... OG, (Bern) Sthlm 1884 (FÖRF.); Norge: Bodö (ScHILDE); Finl.: Nyl.; Danm. — Larv.: i blommor af Salix Caprea m. fl. 875. Plumbeolata Hw. Lep. Br., p. 360. (Begrandaria B.; H. S. 128—9; Singularia H. S. 141—2). — Sv.: Sk. (WLLEN), Upl., ? Jmt. (Förr.); Norge: Romsd., Saltd. (ScHöv.); Finl.: S.— ' Ö.bott.; Danm. — Larv.: i en af Melampyrum Pratense. Valerianata He. Larv. Lep. V, Geom. II, Aequiv. H, b, f. ra—c.; H. S. III, p. 122, 134. — Danm.: Odense (STRÖM). — Larv.: 1 blom. och fr. af Valeriana Officinals. 875 b. Immundata Z. Is. 1846, p. 194. (Argillacearia H. S. I LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. I2I 143—4). — Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.: Rysk. Kar. (GÜN- THER). — Larv.: 1 fr. af Actaea Spicata. 876. Satyrata Hs. 439. — Sv.: Sk.—Lapl.; Norge; Finl.; Danm. — Larv.: i blom. af Scadzosa, Cirsium, Peuceda- num, Centaurea, Chrysanthemum, Rhinanthus, Gentiana, Galeop- sem. fl. ab. Callunaria DsLv. (H.) Zool. 1850, App. CV. Hvitgrä (egen art?). — Sv.: Sm., Hls., Norrb.; Norge: Finm.: Bossekop (STGR), Saltd. (ScHöy.); Finl.: Rysk. Kar., Lapl. — Larv.: pa Zupatorium Can- nabinum. 877. Helveticaria B. Gen., p. 208; H. S. 130—3. (? /n- tricata ZETT.). — Sv. (enl. WLLGN), Norge: M. N.: Hedemar- ken, Bossekop (Stor, Wocke); Finl.: S., S.Ö.; Danm.: Jutl. — Larv.: pa /uniperus Communis. v. Arceuthata Frr. 372, IV, p. 145; H. S. 134—7. (? /atricata ZETT.). Gräröd, framvingarne mera streckade. — Sv.: Lapl. (STGR). — Larv.: pa Funiperus Communis. 878. Castigata Hs. 456. — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: S., Romsd. (ScHöv.); Finl.: S., S.Ö.; Danm. — Larv.: pa Zpilobium, Achillea, Ononis, Solidago, Galium, Hypericum, Scabiosa m. fi. 879. Trisignaria H. S. 175—6. — Sv.: Upl. (Förr.); Danm.: Fyen (Strom). — Larv.: i blom. och fr. af Angelica Silvestris, Pastinaca Sativa. 880. Vulgata Hw. Lep. Br. p. 359. (Aus/erata H. S. 138—40; ? Hs. 457). — Sv.: Sk.—Upl.; Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.: S.—Ö.bott.; Danm. — Larv.: på Polygonum, Sedum, Rubus, Alsine Media m. fl. 881. Albipunctata Hw. Lep. Br., p. 360. (Tripunctarıa H. S. 461, VI, p. 77, 137). — Sv.: Sk.: Farhult (WLLGN); Danm. — Larv.: i blom. och fr. af Angelica Silvestris, Cicuta Virosa, Eupatorium Cannabinum. Actaeata WALDERDORFF Corr. z. m. V, 1869, N:o VI, p. 82; Spr. Stett. e. Z. 1869, 395. — Danm.: Fyen (STRÖM). — Larv.: Actaea Spicata. 882. Assimilata Gn. II, 342, Pl. 2, 9 (larven); H. S. Corr. Ins., p. #29; SNELL. Tijd. v. E. 1866, 141, Pl. VI, 1. — 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Sv.: OG. (Wsc), Sthlm, Upl. (Förr.); Danm.: Sjæll. (B. Haas). — Larv.: pa blad af Ribes Rubrum, Humulus Lupulus. 883: | Minatata Gn: IL, 341: HIS. (Com; Tas, pire: SNELL. 1. c., Pi. V, 11. — Sv.: lokal okänd; Norge: lok.?; Finl.: Karunki (HELLSTRÖM). — Lary.: i blommor af Calluna Vulgaris, Eupatorium Cannabinum, Anthriscus. 884. Absinthiata Cr. Ic. VI, 9; HB. 453. — Sv.: Sk. —Upl.; Norge: Saltd. (ScHöy.), Bejern (Sp. Schn.); Finl.: S.— O.bott.; Danm.: Sjæll. N., Fyen. — Larv.: i blom. af Artemisia Campestris, Achillea, Senecio, Tanacetum, Eupatorium, Solidago. 885. Pimpinellata Hs. 443—4! Tr. VI, 2, 115. — Sv.: Sk., Upl. (enl. WLLGN);, Norge: Romsd. (ScHéy.); Danm.:? Fyen (STRÖM), (larver). — Larv.: i blom. af Pimpineila Saxifraga, Achillea, Senecio, Bupleurum. 7 v. Cinerascens TNGSTRM. Not. p. En. & Fl. Fen. 1875, p. 32. just askgrå. — Finl.: Rysk. Kar. (GÜNTHER). Constrictata Gn. II, 334. — Danm.: Jutl. — Larv.: pa Thymus Serpyllum. 886. Conterminata Z. Is. 1846, p. 197. (Manniaria H. S. 156, WL. py, 122, (036); Sr: OG, KK.) Sthim (ss): Norge: Nummedalen (enl. WLLGN); Finl.: Kar. — Larv.? 887. Indigata HB. 399. — Sv.: Sk. (WLLGN), Vstm. (FÖRF.), Norrb. (BOHEM.); Norge: Odalen, Saltd. (ScHéy.), Ham- meré (Sp. Schn.); Finl.: S., S.Ö.; Danm.: Sjæll. N. — Larv.: pa Pinus Silvestris. 888.. Altenaria Srer. ‘Stett. e. .Z., 1862, \401; NON H. S. Corr. Ins., p. 132. — Norge: N.: Alten (STGR, WOCKE). 889. Lariciata Frr. 336, IV, p. 135; H. S. 170, 73— 4 ab. — Sk.: Farhult (WLLGN), Sm., Sthlm; Norge: Mandal (ScHöy.); Danm.: Sjæll. N. — Larv.: pa Pinus Larix. 890. Abbreviata Srpu. Ill III, p. 283. (Guinardaria H. S. 273, Ill, p. 119, 126). — Norge: Odalen (Scxôy.); Danm.: Sjæll. — Larv.: pa späda blad af Quercus Robur. 891. Dodonaeata Gn. II, 344, Pl. 11, 7; SNELL. Tijd. v. Ef 1866, Pl. IV, 11. — Sv.: Sk. (WLLGN).. — Larv.: pa Quercus Robur. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 123 Quercifoliata B. Haas. Fortegn. o. Danm. Lep. 1875, p. 514; Tilleg., p. 188. — Danm. — Larv.: pa späda blad af Quercus Robur. 892. Exiguata Hs. 379. — Sv.: Sk. (enl. WIEN), Upl. (FÖRF.), Sthlm (WG, Hren); Norge: S., Romsd. (ScHoy.); Finl.: Rysk. Kar. (GUNTHER); Danm. — Larv.: pa Crataegus, Salix, Ribes, Berberis, Acer, Fraxinus m. fl. 893. Lanceata HB. Verz., p. 324. (Succenturiata He. 236; Hospitata TR.) — Sv.: Sm.—Dir, His. Norrb.; Norge: Christ. (SIEBKE); Finl.: Kar.; Danm.: Sjæll., Fyen. — Larv.: pa Pinus Abies. 894. Sobrinata HB. 465! Tr. VI, 2, 112; FRR. 90. — Sv.: Sm.—Vstm., Upl.; Norge: Bodö (Wocke); Finl.: Kar., O.bott.; Danm.: Sjæll. N., Jutl. — Larv.: pa Juniperus Communis. ‘(Gymnoscelis MAB.). 895. Pumilata Hp. 388. — Sv.: Sk.: Farhult (WLLGN); Norge: Molde (ScHöv.); Danm.: Sjæll.: Ermelund, Hornbæks plantage (MÖLLER). — Larv.: i blom. af Clematis, Anthriscus, Erica, Genista, Euphrasia, Mercurialis Annua m. fl. RL L'EAU Sedan förestående förteckning blifvit i det närmaste färdig- tryckt har en afhandling med följande titel: »Tilleg og Berigti- gelser til Norges Lepidopterfauna af V. M. SCHÔYEN», införd uti Christiania Vid. Selsk. Forhandlinger 1885, N:o 10, genom för- fattarens valvilja kommit mig tillhanda, och jag tager mig derför friheten att har anföra det vigtigaste af dess innehäll. Lithosia Cereola Hs. — Aurdal i Valders, aug. 1860, Oier i Gudbr. (SIEBKE). Bryophila Raptricula Hs. — Töienhaven (SIEBKE). Agrotis Castanea Esp. — Töien (SIEBKE). » Florida SCHM. — Sem i Snaasen (SCHÔY.). » Fennica Tausch. — I Esmarks samling, utan lokal- uppgift. 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Dryobota Protea BkH. — Ej ännu funnen i Norge; den förut omnämda lokalen afser Had. Unanimis TR. Hadena Illyrica Frr. — Odalen, juni 1848 (SIEBKE). — Sv.: Upl., icke Bl., som 4 pag. 33 uppgifves. Caradrina Arcuosa Hw. — Ej funnen i Norge; SIEBKES ex. ar Agr. Conflua TR. Taeniocampa Miniosa F. — Nes Verk (AaLL). Orthosia Iris Zerr. — Sydvaranger: Langfjorddalen, Aug. (SANDBG). Nemoria Viridata L. — Förekomsten osäker. Acidalia Ochrata Sc. — Likaledes. » Straminata Tr. — Christ., juli 1884 (Esmark). Eugonia Autumnaria WERNBG. — ‘Tien (SIEBKE, ESMARK). Enligt TNGSTRMS katalog är 2. Alniarıa S. V. (ej. L.!) d. v. Ss. WERNBGS Aufumnaria, se STGR Cat. N:o 2250, funnen i Nyl. och Kar. 1 Finland. > Erosaria BkH. — Finnes ej i SIEBKES samling. Pericallia Syringaria L. — Drammensveien, juni 1854 (ESMARK). Hibernia Marginaria BKH. — Nes Verk (AALL). Anisopteryx Aescularia SCHIFF. — Dersammastädes. Biston Stratarius HUFN. — Dersammastädes. Boarmia Angularia THNBG. — Troligen ej funnen i Norge. Cidaria Firmata He. (icke Cognata Tunes). — Töien (SIEBKE). Cid. Funerata Hs. Antagligen Pupillata THNBG. — Sta- beek 1 Berum, V. fran Christ. (EsMARK). Af förest. för- teckning synes att Pupillata ‘THNBG. blifvit funnen i Sve- rige för snart hundra år sedan. 872 b. Eupithecia Scriptaria H. S. — Saltd. (SCHÖY.). Aavasaksae TEICH 225. Abbreviata STPH. 890. Aberrans LPA 73. Abietaria GOzE 863; HB. [710. Abjecta HB, 413. Abietis SCHIFF. 213. Abrasaria H.S. 802. Abraxas pag. 92. Abrotani F. 542. Abruptaria THNBG 708. Abscondita TR. 290. Absinthiata CL. 884. Absinthü L. 543. Aceris L. 281. Achatalis HB. 606. Achatinata HB. 767. Acherontia pag. 26. Achine Sc. 91: Acidalia pag. 89. Acis F., HB. 39; SCHIFF. [41. Acontia pag. 82. Acosmetia pag. 71. Acronycta pag. 49. Actaeata WALD, pag. 121. Acuminalis WK. pag. 86. Adaequata BKH. 830. Adippe L. 75. Adonis HB. 36, Anm. Adrasta HB. 87. Adspersaria HB. 688. Adultera MEN. pag. 84. Adusta Esp. 406. Adustata SHIFF. 660. Advena F. 361. Advenaria HB. 687. Adyte HB. 79. Aegidion MEISSN. 28. Aegon SCHIFF. 27. Aemilia ACERB. 73. Aenea HB. 582. Aequa HB. pag. 56. Aeruginaria HB. 626. Aescularia SCHIFF. 700. Aesculi L. 197. REGISTER, Aestivaria HB, 623. Aethiops O. 392; Hw. Affinis L. 492. [429. Affinitata STPH. (-aria) H. Agestis HB. 33. [S. 824. Aglaja L. 73. Aglia pag. 43. Agrophila pag. 83. Agrotis pag. 51. Airae FRR., H.S. 473. Ajatar SCHILDE 247. Alba STRÖM 773. Albicillata L. 817. Albicolon HB. 370. Albida AURIV. 278; B. 258. Albimacula BKH. 385. Albinea TNGSTRM 753. Albineura B. 357. Albipuncta F. 460. Albipunctata LPA 357; Hw. 881. Albirena Hp, 563. Albistrigatus Hw, 611. Albovenosa GÖZE 278. Albulata SCHIFF. 831. Alchemillata L. 826; HB. 815; -aria Esp. 797; FRR. 815. Alcon F. 43. Alcyone ‘SCHIFF. 85. Alexis HB., H.S. 34. Algida LEF. 567. Allous HB. 33. Alni L, 283. Alniaria L. HR»4670, Alopecurus Esp. 420. Alpestrata HB. 790. Alphus pag. 37. Alpina ACERB. 181; HB. Alpium OsB. 296. [463. Alsines BRAHM. 470. Alsus F., Hs. 40. 671; ESP, Altenaria STGR. 888. Alternaria HB, 691. Alveolus HB. 102. Alveus Hr. pag. 24. Amanda SCHN. 36. Amata, (-aria) L. 655. Amathusia Esp. pag. 20. Ambigua F. 471, not; HB. 481. Americanus D’URB. 25. Amica TR. pag. 62. Amissa LEF. 566, 569. Ammoconia pag. 60. Amnicularia ZETT. 726. Amphidamas Esp. 26. Amphidasys pag. 98. Amphipyra pag. 71. Ampla Hp. 489. Anachoreta F. 268. Anaitis pag. 104. Anarta pag. 8o. Anastomosis L. 266. Anceps HB. 418. Andereggi H.S. 161. Anderssoni LPA 332. Andromedae WLLGN 100. Angerona pag. 95. Angularia THNBG 713; BKH., HB. 669. Angulata GÖZE STRÖM 675. Anisopteryx pag. 97- Annosata ZETT. 807. Annulata SCHULZE 652. Anomogyna pag. 69. Anthocharis pag. Io. Antiopa L. 51. Antiqua L. 211. Apamea pag. 61. Apatura pag. 15. Aphantopus pag. 23. Aphirape Hp. pag. 18. Apiciaria SCHIFF. 685. Apiforme Cr. 125. 520; 126 Apiformis HB. 138. Apollo IL. 2. Aporia pag. 9. Aporophyla pag. 60. Aprilina L. 398; HB. 296, Aptata HB. pag. 109. Aquata HB. 851. Aquila Donz. 420. Aquilina HB. 346. Aquilo B. 32. Aquilonaris ZETT. 312. Arbusculae PFAFF. 221; FRR. 225. Arbuti THNBG 572. Arcania L. 95. Arceuthata FRR. 877. Arctata Z., (-aria) H.S. Arctia pag. 35. [779. Arctica ZETT., Agr. 317; ZETT., Arg. 66; ZETT., Harp. 249; Sp. ScHn. 147; SCHÔY., Nola 1575 Cid. 737. Arcticaria GERM., ZETT. 784. Arcticus BOHEM., 193. Arcuosa Hw. 473. Areola Esp. 531. Arete MULL. 93. Argentea HUFN. 544; LPA 36. Argillacearia STGR. 719; H.5.0875b: Argiolus L. HB. 41. Argus L. 27; STGR. Cat. 28. Argyrognomon BERGSTR. Argynnis pag. 18. [28. Ariae Hp. 221. Arion I,, 44. Armiger Hp». pag. 82. Arsilache Esp. 65. Arsilonche pag. 48. Artemis HB. 56. Artemisiae HUFN. HB. 544. Artesiaria F. pag. 102. Arundineta SCHM. pag. 67. Arundinis HB. 445; F. 447. Asclepiadis SCHIFF, 546. Asella SCHIFF., 199; (-ana) HB. 199. Asiliformis ROTT. 131; SCHIFF., HB. 127. Asphalia pag. 48. 39; Esp., 542; Aspilates pag. 102. Assimilata GN. 882. Associata BKH. 769. Asteris SCHIFF. 535. Asteroscopus pag. 77. Astrarche BERGSTR. 33. Atalanta L. 52. Athalia RoTT. 59; HB, 60. Atomaria. L. 728. Atra Esp. 205; FRR. 203. Atrata L. 746. Atriplicis L. 435. Atropos L. 109. Atys HR. 31. Augur F. 306. Aulica L. 183. Aurago F. 508. Aurantiaria Esp, 697. Aurelia NICK. 60. Aureola HB. 169. Auricoma F. 289. Auriflua F., HB. 218. Aurinia ROTT. 56. Aurivillii LPA 132. Auroraria BKH., HB. 630; Hp. Rid.. 727. Austerata H.S. 880. Autumnalis STRÖM 840. Autumnaria WRNBG 670; -ata GN, 804. Aventia pag. 84. Aversata L. 639. Avia HB. 182. Badiata HB. 764. Baja F. 315. Bajularia SCHIFF,, HB, 619. Balderi HB. 82. Baltica HER. 406. Bapta pag. 92. Barbalis CL. 605. Basilinea F. 419. Batis, I, 27 Battus HB. 30. Begrandaria B., H.S. 875. Belemida HB.—G. 8, Bella S 127: Bellargus ROTT. 36, Anm. Bellidice O. 8. Bembecia pag. 29. Bembeciformis HB, p. 29. Berberata SCHIFF. p. 117. Betulae L. 22. Betularius L. 707. Betulifolia Esp. 234. Bicolora HB. = 258. Bicolorana FUESL. 152. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Bicolorata HUFN. 773; eB si: Bicoloria VILL. 430; SCHIFF. 258. Bicuspis BKH. 246. Bidentata CL. 678. Bifida Hp. 248. Bilinea Hp. 464. Bilineata L. 838. Bilunaria Esp. 674, Bilunata ZETT. 864. Bimaculata F. 662. Bipunctata Hw. pag. 67. Bisetata HUFN. 636. Biston pag. 97. Blandiata Hp. 830. Blomeri CURT. 834. Boarmia pag. 98. Bohemanni STGR. 562. Boletobia pag. 84. Bombycina STROM 267. Bombyliformis ©. 123; Esp. 124. Bombyx pag. 41. Bomolocha pag. 85. Boothii WLLGN 14. Bore SCHN, 84. Borealis BOHEM. 247; ZETT. 329; SP. SCHN. 504; STGR, Arg. 70; Spil. 185. Boreata HB. 759. Bractea F. 550. Bradyporina TR. 280. Brassicae L., Mam. 368; ESE 1er Brephos pag. 86. Brigitta LJUNGH 92. Brontes HB. 107. Brotolomia pag. 65. Brumata L. 758. Brunnea F. 327; LPA, Scop. 517; Agr. 357. Brunneata THNBG 734. Bryoniae O. 7. Bryophila pag. 50. Bucephala L. 265. Bupalus pag. 101, Bupleuraria SCHIFF. 624. Cabera pag. 92. C album dam, Caesimacula F. 393. Caesia BKH, 382. Caesiata LANG. 807. Caja L. 179. Calamia pag. 68. Caliginosa HB. 474. Calligenia pag. 32. Callimorpha pag. 35. Calliopis B. 28. Callunae PALM. 229. Callunaria DBLD. 876. Calocampa pag. 77- Calophasia pag. 78. Calymnia pag. 73. Cambrica CURT. 791. Camelina L. 260. Cana Ev. 379. Candelarum STGR. 318. Candelisequa Esp. 281; IB: 3185 337: Candidata SCHIFF. 832. Candidula BKH. 580. Cannae O. 445. Capitata, (-aria)H.S. 842. Capsincola HB. 387. Captiuncula TR. 581. Capucina L. 260; HB. Caradrina p. 69. [259. Carbonaria CL. 726; Esp., HB. 597. Carbonea HB. 344. Carbonis FRR. 294. Cardamines L. 9. Cardui L. 53. Carmelita Esp. 259. Carnea THNBG 327; AUCT. Carica HER. 312. [489. Carpinata BKH. 754. Carpini SCHIFF. 238. Carpophaga BKH. 389. Carterocephalus p. 25. Cassinea HB. 529. Castanea Esp. 311. Castigata HB. 878. Castrensis L. 223. Cataleuca B. 335. Catax L. 226; Esp. 227. Catena STGR. 106. Catocala pag. 83. C aureum KN. pag. 79. Celsia L. 439. Centaureae RBR. IOI. Centaureata F. 855. Centonalis HB. 156. Cerago F., HB. 510. Cerasina FRR, 3II. Cereola HB. 170. Cerura pag. 44. Cervinata SCHIFF. 743, Cespitis F. 359. Chaerophyllata L. 746. Chamomillae SCHIFF. 539. LAMPA: REGISTER. Chaonaria FRR. 724. Chaonia HB. 257. Characterea HB. 422. Charaeas pag. 56. Chariclea pag. SCHN. 66. Chariptera pag. 61. Cheimatobia pag. 106. Chenopodiata L. 848; -aria ESP. 744. Chenopodii F. 375. Chesias pag. 105. Chi L. 396. Chionobas pag. 22. Chiron ROTT. 35. Chloantha pag. 65. Chlorana L. 150. Christiernssoni LPA 12. Chryseis BKH. 24. Chrysitis L. 540. Chrysographa HB. 441. Chrysorrhoea L. 217. Chrysozona BKH. 377. Cidaria pag. 107. Cilix pag. 43. Cincta PAYK. 563. Cinctaria SCHIFF. 709. 82; Cineraria BKH. 714; SCHÖY. 806. Cinerascens TNGSTRM., Car. 468; Eup. 885. Cinerea HB. 338; GÖZE, Asph. 276; Cleo. 499. Cinereata STPH. 760. Cingulata TNGSTRM 815. Cinxia L. 57. Circe SCHIFF. pag. 12. Circellaris HUFN. 501. Citrago L. 506; STRÖM Citrata L. 781. [510. Clavis ROTT. 350. Clathrata L. 736. Cleobis THNBG 39. Cleoceris pag. 73. Cleodoxa O. 75. Cleogene pag. 102. Cloraria Hp. 622; Dur. pag. 88. Clytie SCHIFF. pag 15. Cnethocampa pag. 46. C nigrum L. 319; GÖZE 479- Coarctata F. pag. 103. Coenobia pag. 67. Coenobita Esp. 298. Coenonympha pag. 23. Coeruleocephala L. 277. 127 Cognata THNBG 775. Cohesa H.S. 322. Colias pag. 10. Colletti SP. SCHN. 390. Colligata TNGSTRM. 866. Collix pag. 118. Colutogyna pag. 100. Comes HB. 310. Comitata L. 848; HB. 847. Comma L., Hesp106;L., Leuc. 458. Commutaria H.S. 644. Comparata MÖSCHL. 313. Complana L. 167. Complanula B., Due. 166. Compta F. 386. Concha F., HB. pag. 79. Concinna HB. 385. Concolor STGR. 214. Conflua TR. 329. Confluens GERH. 24. Conformis F. 520. Confusalis H.S. 155. Congener Hibs yeu, 458; HB.—G., Dysch. 495: Congeneraria HB. 705. Conigera F. 459. Conjunctaria LD. 850. Connexa HB., 403; BKH., 427. Consignata BKH., HB. 857. Consortaria F. pag. 98. Conspersa ESP. 384. Conspicillaris L. 527. Conspicuata SCHIFF, (-a- Tid) EIENE 12071 Constrictata GN. pag. 122. Conterminata Z. 886. Contigua VILL. 364. Conversaria HB. 711. Convolvuli L. 110. Coraciata HB. 778. Coracina Esp. 724. Corculata HUFN. 797- Cordigera THNBG 563. Corticea HB. 351. Corylata THNBG -aria THNBG 682. Coryli L. 279. Corythalia HB. 58, 59. Cosmia pag. 73. Cossus F. p. 37; L. 196. Costaestrigalis STPH. pag. 86. Crabroniformis HB. 125. 844 ; SCHIFF., 128 Craccae F. 595. Crasis H.S. 505. Crassalis F. 606; HB. 610. Crassiorella BRD. 209. Crataegata L. 684. Crataegi L., Apor. Bomb. 221. Crateronyx pag. 42. Crenata Esp. 262; THNBG Crenosa HB. 262. [763. Crepuscularia Hp. 716. Cribralis HB. 602, Cribrum L. 174. Cribrumalis HB. 602. Cristulalis Dur. 155. Crocallis pag. 94. Croceago F. 512. Croceus FOURCR. 15. Cruentaria HUFN. 741. 4; Cubicularis BKH. 467. Cucubali FUESL. 388. Cucullata HUFN. 812. Cucullatella L. 153. Cucullia pag. 78. Culiciformis L. 135; Esp., ÉB'A183: Culta F. pag. 61. Cultraria F. 244. Cuprea HB. 331. Cupressata HB.—G. 777, Anm. Cursoria HUFN. 341. Curtula L. 267. Curvatula BKH. 241. Cuspidata THNBG 771. Cuspis HB. 287. Cydoniata BKH. 866. Cygnea THNBG 218. Cyllarus ROTT. 42. Cymatophora pag. 47- Cynthia Esp., Hb. 55. Cynipiformis Esp., HB. Cyparissus Hp. 29, [131. Cypriaca Hp. 442. Cythisiaria SCHIFF., HB. Cytisi HB. 147. (616. Dahlii HB. 326. Damoetas HB. 42. Daplidice L. 8. Dasychira pag. Dasypolia pag. Davus F, 97. Dealbata L., (-aria) HB. Debiliata Hp. 865. [738. Decolorata HB. 835. Decora HB. pag. 54. 39: 78. Decorata BKH., HB. 649. Decrepitata ZETT., (-aria) FS. 17958 Deflavata STGR. 843. Defoliaria L. 699. Degener HB. 278; Hp. pag. 99. Degenerana HB. 149. Deilephila pag. 26. Deiopeia pag. 34. Dejanira L. 91. Deleataria THNEG 786. Delia BKH. 57. Delphinii L. 575. Delunaria HB. 675. Demas pag. 48. Dentaria THNBG 243; HB. 678. Denticulata THNBG 652. Dentina Esp. 374. Deplana Esp. 165. Depressa Esp. 165. Depuncta L. 330. Derasa L. 270, Derivalis HB. 604. Derivata BKH., HB. 845. Designata ROTT. 801. Despecta Tr., HB.—G. pag. 67. Deversaria H.S. 638. Dianthoecia pag. 59. Diasema B. 558. Diastictis pag. 102. Dictaea Esp., HB. 251. Dictaeoides Esp. 252. Dichonia pag. 61. Dictyides WLLGN 765. Dictynna Esp, 58; HB. 71. Dicycla pag. 72. Diducta ZETT. 320. Didyma Esp. 426. Didymata L. 790. Dilacerata ZETT. 830. Diloba pag. 48. Dilucidaria HB. 722. Diluta F. pag. 48. Dilutana Hp. 149. Dilutata BKH. 804. Dimidiata Hurn. 631; TNGSTRM 243. Dioxippe HB. 80. Diphthera pag. 50. Dipsaceus L. 573. Dipterygia pag. 64. Disa THNBG 81. Discolor STROM 699. Dispar L. 220. -ata ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Disparata HB. 869. Dissimilis KN. 366. Dissoluta TR. pag, 67. Ditrapezium BKH. 320. Divergens F. 560. Diversaria HB. 694. Dodonaea HB., FRR. pag. 45; -ata GN. 891. Dolabraria L. 681. Dominula L., Domina HB. Donzelii B. 38. [178. Dorilis HUFN. pag. 12. Dorylas HB. 37. Dotata CL. 768; L. 770. Dovrensis WK. 381. Drepana pag. 43. Dromedarius L. 256. Drymonia pag. 45. Dryobota pag. 61. Dubia HERING 28. Dubiosa HB. pag. 68. Dubitata L. 760. Dumeti L.. Dumi L. 231. Duplaris L. 274. Dysodea HB. 377. Dyschorista Ld. p. 73. Earias pag, 31. Eborina HB. 163. Edusa F. 15. geria L. pag. 23. Egerides STGR. 90. Electa BKH. 592. Eleus F. 25. Elinguaria L. 680. Ellopia pag. 93. Elocata Esp. 587. Elota HB. 427. Elpenor L. 116. Elutata HB. 839. Elymi Tr. 452. Emarginata L. 640. Ematurga pag. 101. Embla THNBG 80. Emortualis SCHIFF. 601. Emydia pag. 34. Endromis pag. 42. Ennomos pag. 93. Epinephele pag. 23. Epione pag. 95. Erastria pag. 83. Erebia pag. 21. Eremita O. 219. Ericae GERM. pag. 39. Ericetaria VILL. 730. Eris MEIG. 74. Erosaria BKH. 673. LAMPA: Eruta HB. 346. Erutaria B. 791. Erythrocephala F. p. 75. Erythrostigma Hw. 441. Euchelia pag. 34. Euclidia pag. 83. Eucosmia pag. 100. Eudora Esp. pag. 23. Eugonia pag. 93. Eumedon Esp. 35. - Euphorbiae F. 291; WHNEG 260s 7... LI. Euphrosyne L. 64. Eupithecia pag. 118. Euplexia pag. 65. Europome Esp. II. Euryaloides TNGSTRM 79. Eurybia O. 24. Eurydice HB. 24. Eurymene pag. 94. Everia KN. 226. Eversmannaria H.S. 747. Evidens THNBG 464. Exanthemata Sc. 665. Exclamationis L. 339. Exiguata Hp. 892. Exoleta L. 525. Extersaria HB, 717. Extrema H.S. 450, 51. Extricata ZETT. = 356 var. Exulans HcHw. 143. Exulis LEF. 409. F album Esp. 47. Fagaria '[HNBG 737. Fagi L. 250. Falcataria L. 240; Falcula SCHIFF., HB. 240, Farinata Hurn. 749. Fascelina L. 212. Fasciana L. pag. 83. Fasciaria SCHIFF., 667; -ata LPA STRÖM 772. Fasciuncula Hw. p. 64. Fatidica HB. 353. Favillacearia H». 737. Fennica TAUSCH. 333. Ferrugata CL. 797. Ferruginago Hz. 490. Ferruginea STROM 502. Festiva BKH. 182; HB. Festucae L. 551. [328. Fibrosa HB. 440. Fidonia pag. 100. Filigrama Esp. pag. 59. Filigrammaria H.S..805. He. Hie SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. Filipendulae L. 147. Fimbria'L. 304. Fimbrialis Sc. 624. Fingal Hest. 64. \Finmarchica ScHOy. 276. Firmata HB., (-aria) H. 3.782, Fissipuncta Hw. 496. Flammea CURT. pag. 68; Hs. 487. Flavago F. 509; He. 443. Flavescens Esp. 510; B. WHITE 720. Flavicata THNBG 836. Flavicincta F. 395. Flavicinctata HB. 808. Ffavicornis 1, 2765, Cr. 273. Flayida AURIV, 278. Flavofasciata THNBG 835. Flexula SCHIFF., Flexula- ria HB. 596. Flexuosaria BOHEM. 825. Flina HB. 192. Florida SCHM. 325. Floslactata Hw. 646. Fluctuata L. 794. Fluctuosa HB. 275. Fluxa TR. 450. Fontis THNBG 606. Forficula F. D. W. Formiciformis Esp. 136. Fraterna TR. 447. Fraudatricula HB. p. 50. Fraxini L. 586. Freija THNBG 68. Freyeri NICK. 161. Frigga THNBG 69. Frigida ZETT. 252. Frigidaria GN. 789. Fritillum Hp. 98. Fucata Esp. 508. Fuciformis L. 124; Esp. Fuliginaria L. 597. [123. Fuliginosa L. 185. Fulla Ev. 83; QUENS. 57. Fulva Hp. 450. Fulvago L. 510; HB. 494. Fulvata FORST, 771. Fumata STPH. 644, Fumea pag. 39. Fumosa HB. 344. Funebris HB. 566. Funerata HB. 822. Funesta PAYK. 566. Furcata STRÜM 499. Esp., Entomol. Tidskr. Ärg. 6, H. 3 (1885). 129 Furcifera HUFN, Furcula L. 247. Furuncula He., Furva HB. 412. Fusca THNBG 725; Hw. 206. Fuscantaria Hw. 672. Fuscaria THNBG 733. Fuscata Hw. 485. Fuscolimbata ‘TNGSTRM 793: Fusco-nebulosa DEG. 191. Fuscoundata Don. 839. Fuscula BKH. pag. 83. Fylgia SPBG 35. 520. MR t4 30; Galiata HB. 813. Gall) Rorn 1123. Gallicus Lp. 191. Gamma L. 555. Ganna HB. 193. Gefion QUENS. 81. Gelida MöscH. 184; SP. SCHN. 313. Gemina HB., Had. 423; He. Mam. 365. Geminipuncta HATCH. 448. Gemmaria BRAHM. p. 98. Gemmea Tr. 410. Genearia H.S. 775. Genistae B. 372. Geometra pag. 87. Geryon Hp. 140. Gilvago Esp. 511. Gilvaria F. pag. 102. Glabraria HB. 715. Glacialis H.S. 312. Glaciata GERM. 807. Glareosa Esp. pag. 54. Glauca HB. 373. Glaucana LPA 149. Glaucata Sc, 245. Gluphisia pag. 46. Glyphica L. 585. Gnaphalii Hs. 541. Gnophos pag. 99. Gnophria pag. 34. Gonophora pag. 47. Gonostigma F. 210. Gortyna pag. 66. Gothica L. 479. Gothicina H.S. 479. Gracilis F. 484. Graminella SCHIFF., HB. 200. Graminis L. 357; HB.358. 9 130 Grammesia pag. 69. Grammica L. Graslinella B. 203. Griela F., HB. 81. Grisea Ev. p. 70; RoTT. 467. Grisealis HB. 599. Griseata SCHIFF., (-aria) HB. 748; -ata STGR, 831; -aria STGR. 730. Griseola HB. pag. 33. Griseovariegata GÖZE 487. Grisescens TR. 337. Grossulariata L. 658. Gruneri GN. 305. Guinardaria H.S. 890. Gymnoscelis Mas. pag. 123° Habrostola pag. Hadena pag. 62. Halia pag. 101. Halias pag. 31. Halterata HUFN. 755. Hamma HB. 194. Harpagula Esp 242; He. Harpyia pag. 44. [241. Hastata L. 819. Hastulata HB. 819, 821. Haworthii CURT. 402. Hebraica HB. pag. 54. Hecla LEF. 14. Hecta "105: Hela STGR. 63. Heliaca pag. 82; BKH. Heliophila PK. 564. [572. Heliothis pag. 82. Helle HB. 26. Hellmanni Ev., H.S. 451. Helotropha pag. 66. Helveticaria B. 877. Helvola L, 502; HB. 165. Hemerophila pag. 98. Heparata Hw., (-aria) Hp. 837. Hepatica Hs. 422; G6zE 306; HB. Mam. 362. Hepialus pag. 37. Herbariata F. 635. Herbida HB. 355. Herminia pag. 85. Hero L. 94. Herse HB. pag. 23. Hertha QUENS. 59. Hesperia pag. 25. Heterogenea pag. 38. Heteropterus pag. 25. 79. Hexapterata SCHIFF., HB. Hibernia pag. 96. [755. Hiera F. 88. Hieracii THNBG 205. Hilaris ZETT. 374. Hilda QuENs. 83. Himera pag. 94. Hippocastanaria HB. p. 99. Hippocrepidis HB. 148. Hippophaé G6zE 500. Hippothoé L. 24. Hirtarius CL. 705. Hirsutella HB. 206. Hispidarius F. pag. 97. Hochenwarthi HCHW. 560. Hofgreni LPA 821. Holmgreni LPA 699. Hospita SCHIFF. 177. Humiliata Hurn. 637. Humuli L. 190. Hyalenls 73; MESP'ATE: Hybocampa pag. 44. Hydrata TR., (-aria) H.S. Hydrilla pag. 70. [827. Hydroecia pag. 66. Hyemalis STRÖM 368. Hyemata BKH. 753. Hylaeiformis LAsp. 138. Hylas Esp. 37. Hylophila pag. 32. Hypena pag. 85. Hypenodes pag. 86. Hyperanthus L. 93. Hyperborea ZETT. 312. Hyperboreata STGR. 871. Hyperici F. 433. Hypoplectis pag. 95. Hyppa pag. 65. Jacobaeae L. 175. Janira L. 92. Janthina Esp. pag. Jaspidea pag. 65. Icarinus SCRIB. 34. Icarius Esp. 36. Icarus ROTT. 34. Ichneumoniformis F. 137. Iduna DALM. 54. Ilia SCHIFF. pag. 15. Ilicifolia L. 234; Esp.= Tremulif. Hp. pag. 42. Ilicis Esp. 18. Illibaria HB, pag. 102. Illunaria H»., Dur. 674. Illustraria HB. 676. Illustris F. pag. 79. Illyrica FRR. 425, p. 124. Sr. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Imbecilla F. 463. Imbutata HB. 751. Immaculata LrA 12; THNBG 621. Immanata Hw. 781. Immorata L. 641. Immundata Z. 875 b. Immutata L. 647. Implicata LEF. 356. Impluviata HB. 840. Impudens Hp. pag. 68. Impura HB. 454. Incanata L. 643; HB. 632. Incerta HUFN. 485. Inciliata ZETT. 824. Incursata HB. 795. Indigata Hp. 887. Inducta SANDEG. 65. Iners TR. 495. Infuscata STGR., Orth. pag. 103; Eug. 669; Cid. 839; TNGSTRM Ingrica H.S. 521. [780. Innotata HUFN. 872. Innuba TR. 308. Ino pag. 29. Ino ROTT. 71. Inornata Hw. 638. Insigniata Hp. 857. Instabilis Esp., HB, 485. Insulata Hw. 843. Insulicola STGR. 430. Intermedia SPBG 63. Intermediella BRD. 208. Interrogationis L. 556. Interrupta STGR. 141. Intricata ZETT. 877. Inturbaria FRR., H.S., HB. Io L. 50. [874- Jodis pag. 88. Johansoni LPA 770. Ioides O. 50. Jota L. 552; Dur. 553. Iphis SCHIFF. pag. 24. Iris L. p: 15 ; ZEIT. 508. Irriguata HB. 856. Irrorea SCHIFF,, HB. 161. Irrorella CL. 161. Isis HB., 65; THNBG 97. Italica THNBG 577. Juglandis Hp. 214. Jubata THNBG 715. Juliaria Hw. 674. Juniperata L. 776. Jurtina L. 92. -aria THNEG., LAMPA: SKAND.S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. Jutta HB. 82. Karelica TNGSTRM 157. Labecula ZETT. 379. Lacertinaria L. 243; La- certula SCHIFF. 243. Lactearia L. 626. Lactucae Esp. 537. Laetabilis ZETT. 465. Laidion BKH. 97. Lambda F. 522. Lanceata HB. 893. Lanestris L. 225. Laphriaeformis HB. 126. Lapidata Hp. 849. Lappo Dup., ZETT. 373. Lappona Esp. 78. Lapponarius B. 703. Lapponica STGR., Arg. 65; Cid. 795; Col. 11; THNBG An. 569; Axet. 182; !FRR.'305; TEICH 261. Laria pag. 40. Lariciata Frr. 889. Lasiocampa pag. 42. Latenai PIERR. 374. Lateritia HUFN. 414. Lathonia L. 72. Lathyri Hs. pag. Latruncula LANG. Leiocampa pag. Leporina L, 280. Leucania pag. 68. Leucocycla STGR, 568. Leucographa HB. p. 72. Leucoma pag. 40. Leucophaea VEIW. 360. Leucophaearia SCHIFF. 696. Leucophasia STPH. pag. 10. Leucoptera THNBG 467; SPBG 468. Leucostigma Esp. HB. 440. Levana L. pag. 16. Libatrix L. 518. Lichenaria HUFN. 714. Lidia Cr. pag. 55. Lienigiaria LD. 783. Ligea L. 79. Lignata HB. 803. Ligniperda F. 196. Lignosa HB. 336. Ligula Esp. pag. 76. 39- 429. 44. 426; Ligustrata HB. 796. Ligustri L., Acr. 293; L., Holly alte Limacodes HUFN. 198. Limbaria F. 727. Limbosignata NOLCK. 820. Limenitis pag. 16. Limitata Sc. 744. Linariae F., THNBG 532. Linariata F. 861. Linceus F. 18. Linea F. pag. 25. Linearia HB. 654. Lineata F. 115; Sc; 738. Lineola ©. 104; -ata He. 745. Linogrisea SCHIFF. 303. Literata Don. 841. Literosa Hw. 428. Lithargyrea HB. 461. Lithosia pag. 33. Lithostege pag. 104. Lithoxylea F. 416; HB. 417. Littoralis CuRT. pag. 68. Litura L. 504. Liturata CL., (-aria) HB. 693; MEN. 184. Livonica TEICH 79. Livornica Esp. 115. L nigrum MULL. 215. Lobophora pag. 105. Lobulata HB. 754. Lobulina Esp. 235. Lonicerae Esp. 146. Lophopteryx pag. 46. Loricaria Ev. 731. Kota Cr: 5005 EiBsp.72% Lubricipeda Esp. 187. Lucens FRR. 441. Lucernea L. 335. Lucifuga HB. 536, 538. Lucina L. 45. Lucipara L, 436. Luctuata Hp. 818, 821. Luctuosa Esp. 577. Ludifica L. 297. Lugubrata STGR. 818. Lunaria SCHIFF. 675. Lunigera Esp. 235. Lunula Hurn. 532; STRÖM Luperina p. 61. [369. Lupulinus L. 192. Luridata BKH. 717. Lurideola ZINCK. 166, Lutarella L. 168. Lutea STRÖM 509. 131 Luteata SCHIFF. (-aria) Hp. 836. Luteicornis Hw., WLLGN 276. Luteola SCHIFF., HB. 168. Luteolaria TNGSTRM 690. Luteolata L. 684. Lutosa HB. 453. Lutulenta BKH. 391. Lycaena pag. 13. Lycaon ROTT. pag. 23. Lycorias LJUNGH 63. Lygris pag. 106. Lythria pag. 103. Macaria pag. 96. Macilenta HB. pag. 74; Machaon L. 1. [501. Macrogamma Ev. 554. Macroglossa pag. 27. Macularia L., (-ata) SCHIFF., THNBG 689; MÜTZ. 119. Maculosa HB. pag. 67. Maera L. 87. Maillardi HB.—G. 408. Malacodea pag. 105. Malvae L. 102. Mamestra pag. 57. Manitiaria H.S. 667. Mannii H.S. 147. Manniaria H.S. 886. Manto F. 78. Mappa Don. 191. Margaritaria L. 668. Marginaria BKH. 698; -ata L. 661. Maritima TAUSCH. p. 67. Marmoraria THNBG 706; -ata HB. 769: Hw. 781. Marmorosa BKH. pag. 58. Marphisa HBsr. 63. Masoreta THNBG 513. Matronalis FRR. 177. Matura HUFN. 403. Maturna L. 55; HB. 54,59. Medicaginis H»., Zyg. pag. 30; Dasych. 212. Medon Esp, 33. Medusa F, pag. 21. Megacephala G6ZE 282. Megaera L. 89. Melaleuca THNBG 564. Melanaria L. 657. Melanocephalum Dam. 126. Melanomos NICK. 162. 132 Melanopa THNBG 565. Melanoptera BR. 173. Meliana pag. 68. Meliloti Esp, 144. Melitaea pag. 17. Mendica CL. 186. Menetriesii KRET, 468. Mensurata HB. 744. Menthastri Esp. 188. Menyanthidis VIEw. 288. Meone Esp., HB. p. 23. Merianana GÖZE 497. Mesomella L. 163. Mesotype pag. 104. Meticulosa L. 437. Metrocampa pag. 93. Mevesi LPA 741. Mi Cr. 584. Miana pag. 64. Miata L. 778; Hr., (-aria) BKH. 786. Micacea Esp. 442. Microdon Gn. pag. 58. Microdonta pag. 45. Microgamma HB. 559. Milhauseri F. pag. 44. Milleri SCHULZ 469. Miniata FORST. 160. Minima FUESL. 40; (-us) THNBG 40. Miniosa F. 480. Minorata TR. (-aria) H.S. 829. Minos FUESL., HB. 141. Minutata Gn. 883. Miselia pag. 61. Mithymna pag. 69. Mixta STGR 514. Mnemosyne L. 3. Modestalis HEvD. 603. Moeniata Sc. pag. 103. Moesta HB. 564; -ata NOLCK. 819. Molluginata HB. 823. Molochina Hp. 414. Moma pag. 50. Monacha L. 219. Moneta F. 548. Moniliata F. 629. Monoglypha HUFN. 415. Montanata BKH. 795. Monticolaria H.S. 793. Montivaga GN. 291. Morpheus Hurn. 466. Munda Esp. pag. 72; HB. Mundana L. 159. [500. Munitata Hp. 784. Muricata HUFN. 630. Murina AURIV. 278; Gö- ZE 339. Musauraria FRR. 768. Muscaeformis VIEW. p. 29. Muscerda HUFN. 164. Mutata TR. 643. Myopiformis BKH, 133. Myrtillata THNBG 723. Myrtilli L. 561. Naenia pag. 65. Nana Rott. 384. Nanata HB. 870. Napaea HB. 65. Napaeae Esp. 7. Napi L: 7. Nassata F. 826. Nastes WLLGN 12. Nebulata THNBG 804. Nebulosa HUEN., 363; HB, pag: 54: Neglecta Hp. 311. Nemeobius pag. 15. Nemeophila pag. 35. Nemoralis F. 599. Nemoria pag. 88. Nephele Hurn. 96. Nerii Ly 118. Neurica Hp. 449; HB., Dur. H.-S. pag. 67. Neuronia pag. 57. Neustria L. 224. Nexa HB. 444. Ni He. pag. 80. Nictitans BKH. 441; Esp. Nigra Hw. 392. [426. Nigricans L. 344; v. Hom. 327; HB. 392; STGR. 571. Nigricostata STGR. p. 67. Nigrosericeata Hw, 866. Nigrofasciaria GÖZE 845; -ata SCHÔY, 661. Niobe L. 74. Nisoniades pag. 25. Nitida F. 503. Nitidella Hor. 208. Niveata Sc. pag. 102; -aria SCHIFF., HB. 749. Nivosa HB. 215. Nobiliaria H.S. 809. Nola pag. 32. Nomadaeformis HB. 136. Nonagria pag. 66. Norna THNBG 83; QUENS, 84. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Norvegica STGR. SCHÜY. 209. Notata L., (-aria) HB. 690. Nothum Hp. 615. Notodonta pag. 44. Nubeculosus Esp. 528. Nuda HB. 159. Nudaria pag. 32. Numeria pag. 92. Nun atrum HB. 479. Nupta L. 588. Nurus HB. 587. Nyssia Dur. pag. 97. 345; Obelisca HB. 348. Obeliscata HB. 774. Obesalis TR. 610. Obfuscaria HB. 723. Obliquata THNBG 745. Obliterata HUFN. 837; ZETT. 465. Oblongata THNBG. 855. Obrutaria H.S. 867. Obscura BRAHM 307; Po- ly. 26; ISTGR:, Agr. 341; STROM 291; ZETT. 212; STGR., Mam. 378. Obscuraria HB. 719; -ata SCHOY. 751; STGR 804. Obsoleta HB. 456; -aria ZETT. 728. Occulta L. 356. Ocellata M i@idio7725 Smer. 120. Ochracea HB. 443. Ochrearia Dup. 627. Ochrata Sc. 628. Ochreola HB. 165. Ochroleuca Esp. 407. Ochrostigma Ev. 379. Ocneria pag. 40. Octogesima HB. 272. Ocularis GN. 272. Oculea GN., ?L., Had. 426;? L., Eiydraaaı. Odezia pag. 104. Odontopera pag. 94. Odontosia pag. 46. Oeneis pag. 22. Oleagina F. 400. Oleracea L. 371. Olivata BKH. 785. Omicronaria HB. 652. - Oo L., FRR. 490. Opacella H.S. 204. Operosa HB. 531. Ophiogramma Esp. p. 64. LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. Opima HB. 486. Oporina pag. 75. Optilete KN. 29. Orbs, slat) 273, Oranula FRR. 23. Orbicularia HB. 651. Orbona HUFN. 309. Orgyia pag. 39. Orion Esp. 296; PALL. 30. Ornata Sc., Ornataria HB. 648. Omithopus HUFN. 523. Orrhodia pag. 75. Ortholitha pag, 103. Orthosia pag. 74. Osseata F. 637. Ossianus HBST 62. Oxyacanthae L. 399. Oxydata TR. 869. Pabulatricula BRHM. 427. Pachnobia pag. 72. Pachycnemia pag. 99. Pacta L. 591. Palaemon PALL 107. Palaeno L. 11; Esp., HB. 13. Paleacea Esp. 494. Pales SCHIFF. pag. 19. Pallens L. 455. Pallida SANDBG. 53; LPA, 485. Pallidata BKH. 634; -aria Dur. 628. Pallifrons Z. 168. Palliolalis HB. 153. Palpalis HB, 609. Palpina DALM. 137; L. 261. Paludata THNBG 751; L. Paludicola HB. 448. [648. Palumbaria BKH. (-ata) HB. 742. Palustris HB. 472. Pamphilus L. 96. Paniscus F. 107. Panolis pag. 72. Panthea pag. 50. Paphia L. 76. Papilio L. pag. 9. Papilionaria L. STRÖM 668. Paralellaria SCHIFF. 686. Pararge pag. 22. Parilis HB. 557. Parnassius LATR, p. 9. Parthenias L. 614. 617; Parthenie BKH. 61; HEST. Pastinum TR. 593. (60. Pavonia L. 238. Paula HB. 578. Pechypogon pag. 85. Pectinataria KN. 786. Pectitalis HB. 605. Pedaria F. 701. Pellonia pag. 91. Pendularia CL. 650. Pennaria L. 679. Pepli HB. 289. Percontationis ‘TR. 552. Perflua F. 478. Perfuscata Hw. 78o. Pericallia pag. 94. Perla F. 295. Perochraria F. R. 627. Perplexa HB. 389. Persicariae L. 369; STRÖM 261. Perspicillaris L. 434. Petraea TNGSTRM p. 70. Petraria HB. 735. Petrificosa HB., Petrificata RME | 5195 EB: Herm. 708. Phalera pag. 46. Phantoma DALM. 249. Phasiane pag. 102. Pheretes Hp. 31. Phigalia pag. 97. Philanthiformis Lasp. p. Phlaeas L. 25. [29 Phorodesma pag. 82. Photedes pag. 83. Phragmatobia pag. 36. Phragmitidis Hs. p. 68. Phymatopus pag. 37. Picata HB. 811. Picearia Hp.—G. 726. Pictaria THNBG 714. Pieris SCHRK. pag. 9. Pigra HUFN. 269. Pilosaria HB. 701. Pilosellae Esp. 141. Pimpinellata Hs. 885. Pinastri L., Dipt. 431; ESS ph Pinetaria HB. 734. Pini L. 236. Piniarius L. 729. Piniperda Panz. 487. Pinivora TR. 264. Piperata STPH. 867. Pisi L. 367. Pistacina F, pag. 74. 133 Pityocampa THNEG 264. Plagiata L. 750. Plantaginis L., HB. Plastenis pag. 73. Platypteryx pag. 43. Plebeja H». 363. Plectal” #332. Plinthus LJUNGH 63. Ploseria pag. 96. Plumaria HB. 730. Plumbaria F. 742. Plumbeola H.S. 166. Plumbeolata Hw. 875. Plumifera ©. 205. Plumigera HB. 263. Plusia pag. 79. Podalirius pag. 9. Polaris B..67; SIGR., Er. HAN ame AGG iSest Polata Hp. 806. [134. Polia pag. 60. Polita Hs., Dup. 515. Pollutaria HB. 661. Pollux Esp. 78. Polychloros L. 48. Polycommata HB. 753. Polygalae Esp. 141. Polygona F. 300. Polygrammata BKH. 850. Polymeda HB. 93. Polymita L. 394. Polyodon CL. 434; 415. Polyommatus pag. 12. Pomoeraria Ev. 800. Pomonarius HB. 702; -aria LEF, 703. Popularis L. 358. Populata L. 768; CL. 770. Populeti TR. 482. Populi L., Bomb. 222; Lime. 4653/5 mer s520 3 STROM 482. Porata F. pag. 91. Porcellus L. 117. Porphyrea Esp. 405; HB. 299; THNBG 487. Porthesia pag. 40. Potatoria L. 232. Praecana EV. pag. 79. Praeceps SCHIFF.,HB.354. Praecox L. 354; STROM 520. Praeduncula HB. 429. Praeformata HB. p. 104. Prasina F. 355. Prasinana L, 151. 1774 L. 134 Prasinaria HB. 667. Proboscidalis L. 608. Prodromaria SCHIFF., HB. 706. Progemmaria HB. 698. Promissa Esp. 590. Pronuba L. 308. Propugnata F., HB. 801. Prorsa L. pag. 16. Prosapiaria L. 667. Prosequa TR. 310. Protea BKH. 397. Prothymia pag. 83. Proxima HB. 379. Pruinata HUFN, 616; -arıa EVANS ite Prunaria HB. LL. 766. Pruni L. 19; SCHIFF. p. 29; QUENS. 284. Pseudoterpna pag. 87. Psi L. 286. Psilura pag. 40. Psittacata SCHIFF., HB. Psodos pag. 100. [777. Psyche pag. 38. Pterostoma pag. 46. Ptilophora pag. 46. Pudibunda L., H.S. 214, Pudorina HB. pag. 68. Pulchella L. pag. 34. Pulchellata STPH. 860. Pulchra SCHIFF., HB.p. 34. Pulchraria Ev, 834. Pulchrina Hw. 553. Pullata Dup, 719. Pulmentaria Gn. pag. 88. Pulveraria L, 666. Pulverata THNBG, 694, Pulverulenta Esp, 481. Pumilata HB. 895. Punctana Hp, 149. Punctaria L. 653; HB. p. 91; -ata STROM 292. Punctularia Hp, 718, Pupillata THNBG 822. Purpuraria L., Esp. 741. Purpurata, Purpurea L. pag. 35. Pusaria L. 664. Pusilla VIEW. 580, Pusillaria HB. 635. Pusillata F. 862. Pustulata Hurn, 619. Putata, Putataria L. 625. Putris L. (336; EIB.0420! Pygaera pag. 46, 47. 682; -ata Pygmaea TNGSTRM 791. Pygmaeata Hp. 873. Pygmaeola DBLp, 168. Pygmaena pag. 100, Pyraliata F,, HB. 770. Pyralina VIEW. 491. Pyramidea L. 477. Pyrina L. 197. Pyronia HB. 59. | Pyrophila F, 334. Quadra L. 171. Quadratum HB. 324. Quadrifasciaria CL, 796; THNBG, 742; -ata HB. 800, Quadriposita ZETT, 373. Quadripunctata F, 467. Quenselii PAYK, 184. Quercana SCHIFF., 152. Quercifolia L. 233; -ata B. HAAS 123, Hp. Quercinaria HUFN. 669; BKH. 673. Quercus L., Bomb. 22 Kepler, Quieta HB, 571. Quinquaria HB. 734. Radiatalis HB. 607. Radicea Hp, 415. Ramosana HB, 149. Rapae L. 9. Raptricula HB. 294. Ravida HB, 307. Reclusa F. 269. Rectangulata L, 866. Rectilinea Esp, 432. Recussa HB. 343. Regelaria TNGSTRM pag. Remissa TR. 423. [105. Remutaria Hp. 646. Remutata L. = Acid, Aversata ab? 639. Renago Hw. 490, Repandata L. 711. Respersaria Hp, 739. Reticulata THNBG. 765; VILL, 376; GOZE 438; WLLGN 853. Retusa L, 497. Revayana TR, 149. Rhagades pag. 29. Rhamnata F., Hs». 763. Rhamni L. 16, Rhodocera pag. 11, ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Rhomboidaria Hs, p. 98. Rhyparia pag. 91. Ribearia L., (-ata) CL. 710, Richardsoni CURT. 567. Ridens F, p. 48; HB. 394. Rimicola HB. 227. Rinaldus HBsr, 63. Ripae HB. pag. 54. Rivata HB. 814. Rivosa STRÖM 3838, Rivula pag. 86. Rivulata HB. 826, Rizolitha Esp. 523. Roboraria SCHIFF, 712. Roboris Oss. 398. Roscida Esp. pag. -aria HB. 726, Rosea F, 160, Rossii GN.? 12. Rostralis L, 607. Rotaria’ F. 741. Rubeuncula Donz, p. 64. Ruberata FRR., (-aria) H. S. 841. Rubi L., "Bombr=230; Thec 203 VIEW. 324. Rubicunda SCHIFF,, HB. Rubidata F, 846. [160. Rubiginata HUEN, 642; F;, THNBG 773. Rubiginea F, 516. Rubricans Esp. 344. Rubricaria HB. 642. Rubricollis L. 172. Rubricosa F, 488. Rubrirena TR. 411. Rudolphii Lea 755. Rufa Hw. pag. 67. Rufescens STROM 780. Ruffa L. 245. Ruficornis HUFN., WLLGN 257, Rufina L. S. N. XII 830, 502. Rufuncula Hw. 430. Rumia pag. 95. Rumicis L, 292, Rupestrata BKH., HB. 810, Ruptata FRR., HB. 844. Rupicapraria Hp, 695. Rurea F. 420. Ruris HB. 348. Rusina pag. 71. Russata BKH., Hs. 780. Russula L, 176, Rutilago THNBG 508, HB, 576. 33; LAMPA: Sacralis THNBG 740. Sacraria L. 740. Sagitta Hp. 342. Sagittata F. 847. Salicata HB. 788. Salicis L. 216; HB, 120; CURT. 288. Saltensis SCHÔY. 247. : Sambucaria L. 683. Sandahli Lpa 14, Sandbergi LPA 804. Sannio L. 176. Saponariae BKH. 376. Sarrothripa pag. 31. Satellitia L., Esp. 517. Satura HB. 405. Saturata STGR, 451. Saturnia pag. 43. Satyrata HB. 876. Satyrus pag. 22. Saucia HB. pag. 56. Scabiosae SCHEV, 142. Scabiosata BKH, 867. Scabrata HB. 790. Scabriuscula L. 431. Schneideri LPA 804. Schoenherri ZETT, 568; GN. 317, HIS. 4652 Schöyeni Sp. SCHN, 645. Sciapteron pag. 28. Scincula HB. 243. Scitularia RMBR. 828, Scodiona pag. 102. Scoliiformis BKH. 128. Scoliopteryx pag. 76. Scolopacina Esp, 421, Scopelosoma pag. 76. Scopularia THNBG 718, Scoria pag. 102. Scortea H.S. 425. Scotosia pag. 106. Scripta HB. 499; HS. 1872) b: Scrophulariae CAP. 534. Scutosus SCHIFF. 574. Scutulata BKH. 631. Secalina HB. 426. Secalis BIERK. 426. Segetum SCHIFF. 350, Selene SCHIFF. 63, Selenia pag. 93. Selenilica Esp. pag. 39. Selidosema pag, 101. Selini B. 469. Semele L. 86. Semiargus ROTT. 41. Senex HB. 158. -aria SKAND:S OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. | Senta pag. 67. Separata THNBG 845. Sepii HB. 466. Sepium SPR. pag. 39. Serena F. 378. Sericealis Sc. 613. Serotinaria HB. 720. Serraria Z. 783. Serrata THNBG 255. Serratulae RMBR. 99. Sertata HB. pag. 105. Sesia pag. 28. Setina pag. 33. Sexalisata, Sezalata Hp. Siciella HB. 202. [756. Sicula Hs. 242. Sigma HB. 301. Signaria HB. 692. Signata THNBG. 528. Signum F. 301. Silaceata HB. 843. Silago HB. 509. Silene Hp. 513. Silvius KN. 108. Similata THNBG 627, Similis FUESL. 218. Simplaria FRR. 644. Simulans HUFN. 334. Simulata HB. 775. Sinapis L. 10. Sincera H.S. 316. Singularia H.S. 875. Sinon POD. pag. 9. Sinuata HB. 812. Siterata HUFN. 777. Skraelingia H.S. 380. Smaragdaria F. 620. Smerinthus pag. 27. Sobrina Gn., Dup., H.S. Sobrinata HB. 894. [305. Socia ROTT. 519. Sociata BKH. 815. Solidaginis HB. 526. Somniculosa HER. 522. Sonchi HEIN, 536. Sordaria THNBG 721. Sordiata FUESL. 682. Sordida BKH. 418. Sordidata F. 839; -aria ZEET I STAT Sororcula HUFN. 169. Sororiata TR. 751. Spadicea HB. 514; -aria BKH. 797. Sparganii Esp. 446. Sparsata TR. 854; ZETT. 802. £35 Spartiata FUESL. 752. Spartii HB. 229. Speciosa HB. 317. Spheciformis GERN. 129. Sphinx pag. 26; Hurn. 529; HB. 528. Spilosoma pag. 36. Spinula SCHIFF. 245. Spiraeae Esp. 111. Spoliata STGR. 639. Sponsa L., 589. Spangbergi LPA 682. Stabilis View. 483. Standfussii H.S. 207. Statices L. 139. Stauropus pag. 44. Stellatarum L. 122. Sterrha pag. 103. Stieberi GERH. 24. Stigmatica HB. 321. Strabonaria Z. 654. Stragulata He, 774. Straminea TR. 457. Straminata TR. 633. Stratarius HUFN. 706. Striaria HB, 665. Striata L. 173. | Strigata MULL. 623; THNBG 837; STGR. 656; -aria HB. p. 90. Strigilaria HB. 643. Strigilis CL. 429. Strigillaria HB. 739. Strigosa F. 284. Strigula SCHIFF. THNBG. 290, Strobilata BKH., HB. 863. Suasa BKH. 366. Subaerata H». 866. Subcoerulea STGR. 302. Subfasciaria BOHEM. 831. Subflava Ev. 506. Subfulvata Hw. 869. Subhastata NOLCK. 810. Sublustris Esp. 417. Subnotata HB. 859. Subrosea STPH. pag. 51; EIS, 302: Subsequa HB. 309. Subspadicea STGR. 515. Subtusa F. 498. Subumbrata HB. 862. SuccenturiataL. 868; HB. Suffumata HB. 799. [893. Suffuruncula TR. 428. Suffusa HB. 349. Suffusata TR. 638. 154; 136 Sulphurago F. 507; THNBG 510. Sulphuralis L. = 583. Sulphurea LPA 12; SCHIFF. Sundevalli Lea 293. [583. Suspecta HB. 495. Sylvanaria H.S. 688. Sylvanus L. 105. Sylvata Sc. 659; HB. 833. Sylvestraria HB. 647. Sylvinus L. 194. Syrichtus pag. 24. Syringaria L. 677. Tabaniforme Rorr. 127. Taeniata STPH, 779. "Taeniocampa pag. 71. Tages L. 103. Taminata HB. 662. Tanaceti SCHIFF. 540. Tapinostola pag. 67. Taras MEIG. 102. Taraxaci HB. 471. Tarsicrinalis HB., Tarsi- pennalis TR. 600. Tarsiplumalis HB. 598. Mau, 239. Taygete Hp. 84. 'Tecta HB. 489. Telifera PAYK. 487. Temerata HB. 663. Templi THNBG 530. Tenebrata Sc. 572. Tenebrosa HB. 475. Teneraria HB. 715. Tentacularia L., Tentacu- lalis HB. 603. Tenuiata HB. 874. Terebra F. pag. 37. Terricularis HB. 606. Terrifica SCHIFF,, HB, p. © Tersata HB, 853. [44. Tertianella L., WLLGN, Testacea HB, 401. [611. Testaceata Don. 833; Hp. Testata L. 767. [853. Testudo Esp, 48; SCHIFF, 198. Testudinana HB. 198. Tetralunaria HUFN. 676. Texta Esp, 403. Thalassina Rorr, 365. Thalera pag. 88. Thalpochares pag. 82. Thanaos pag. 25. Thaumas HUrn. pag. 25. Thecla pag. 11. Thedenii LPA 796. Tholomiges pag. 86. Thore Hp. pag. 20. Thulea Darm. 181. Thyatira pag. 47. Thymiaria L. 624; THNBG 616, Tibialata * Hg, Esp. pag. 104. Tiliae L. 110. Tiliaria HB. 673; BKH., IB. 6773 Timandra pag. 91. Timon Hp. pag. 47. Tincta BRAHM 362. Tiphon ROTT, 97. Tipuliformis CL, 130. Titania HB. pag. 20. Tithonus L. pag. 23. Togata Esp, 509; HB. 864. Torva HB. pag. 45; 254. Toxocampa pag. 84. Trabealis Sc. 583. Trachea pag. 65. Tragopogonis L. 476. Transalpina Esp, p. 30. Transfuga Zett. 472. Transversata THNEG 818; ROTT. 763. Trapezina L, 493. Tremula Cl. 251; HB. 255. Tremulae TR. pag. 27. Tremulifolia HB, p. 42. Trepida Esp, 255; -aria HB, pag. 100, Triangularis THNBG 388. Triangulum HuFN, 314. Tricuspis Esp, 357. Tridens SCHIFF. 285. Trifasciata THNBG,, BKH, 840. Trifolii Esp, 145; F. 228; Rott. 375. Trigrammica Hurn,, Tri- linea HB. 464. Trimacula Esp, pag. 45. Tripartita Hurn, 547. Triphosa pag. 106, Triplasia L. 545. Tripunctaria H.S. 881, Trisignaria H.S. 879. Tristata L. 820; HB. 821; STRÖM 819. Pritici 16.346» Tritophus F, 254; Esp. Hp. = Torva HB, p. 45. Trochilium pag. 28, Tibiale ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Truncata HUFN. 780. Tullia Hz. 97. Turbata HB. pag. -aria STPH, 824. Turca L, 462. Turcicus GERH, 25. Turfosalis Wk, 612, Typhae THNBG 447. Typica L. 438; He. 376. 109; Ulmata F, 659, Ulvae Hp. pag. 67. Umbra Hurn. 576. Umbratica L. 536; G6zE Umbrosa HB. 323. [475- Unangulata Hw. 816. Unanimis TR, 424. Unca ScuiFF,, Hs., Un- cana ‘L.; “Uncula’ (Gr, Undosa HB. 274. [579- Undulana HB. 149, Undulata L. 761. Unguicula Hp, 244. Unicolor HUFN, 200; -aria STGR. 728. Unidentaria Hw. 798. _ Unifasciata Hw, 828, Uralensis Ey. 55. Urapteryx pag. 95. Urticae Esp, 189; 547; L. 49. Hp. Vaccinii L. 514. Valeria pag. 61. Valerianata HB. p. 120, Valesina Esp. 76, Valida Hp. 406. Valligera HB. 352. Vanadis DALM. 143. Vanessa pag. 15. Varia M.-DÜR 61. Variata SCHIFF, THNBG 780. Variegata STROM 396. Vau punctatum Esp. 513. V aureum GN. 553. Velleda HB. 191. Venetaria HB. 725. Venilia pag. 96. Venosa BKH. 278; HB. Venosata F, 858. [438. Verbasci L. 533. Verberata Sc. 810. Vernaria Hp, 618. Versicolora L. 237. Vespertaria ‘lHNBG 686; BKH., (-ata) HB. 792. 774; Fe LAMPA: SKAND:S OCH FINLANDS Viridata L. 622; STRÖM 617. Viridiobscura GÖZE 394. Viridulata ZETT. 778. Viscariae Gn. 386. Vitalbata HB, 852. Vitellina B. 168. Vitta HB. 347. Vittata BKH, 803; THNBG 642; -aria THNBG 709. V nigrum F. 215. Vulgata Hw. 880. Vulturina H.S. 406. Vespiformis L. 131; Esp. 137. Vestigialis ROTT. 352. Vetulata SCHIFF, 762. Vetusta HB. 524. Vibicaria CL. 656. Viciae HB. 594. Viciella SCHIFF. 202. Vidua HB. 565; -aria BKH., HE 713: Villica L. 180. Villosella O. 201, Viminalis F. 499. Vinula L. 249. Violata THNBG 649. Virens L. 404. Viretata Hp. 757. Virgata ROTT. 745. Virgaureae L. 23. Virgula HB. 104. Virgularia HB. 632. Viridana‘ WALCH p. 61. Viridaria CL. 582; F, 786. Wahlbergi LPA 724. W album Kn. 17. Walkeri CURT, 188, Wauaria L. 732. Weissenbornii FRR, 340. Werdandi ZETT. 12; H.S. Wiströmi LPA 565, [r1. Xanthia pag. 74. >> TILLAGG: Pag. 10; N:o 11. MACROLEPIDOPTERA. 137 Xanthoceros Hs, pag. 48. Xanthocyanea Hp. 383. Xanthographa F, 322, Xylina pag. 76. Xylocampa pag. 78. Xylomiges pag. 77. Ypsilon ROTT. 349; BKH, HB, 496. Ypsilon graecumGÖZE 273. Zanclognatha pag. 84. Zelleri HS. 316. Zephyrus pag. 12. Zetterstedti STGR 570. Zeuzera pag. 38. Ziezac 1.253. Zinckenii TR. 522. Zonarius SCHIFF, 704. Zonata THNBG 755. Zonosoma pag. 91. Zygaena pag. 29. T ab. Cretacea SCHILDE Entom. Nachr. 1884, p. 339. Grundfärgen hos båda könen krithvit, vingfransarne hvita. — Finl.: Lapl.: Kuusamo (SCHILDE). slo: SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1884. I Sverige och Norge tryckta arbeten. ANDERSSON, C. G., Iakttagelser öfver några insekters lefnadsförhällanden. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 185—188, 225—226. AURIVILLIUS, CHR., Svensk-Norsk Entomologisk literatur 1883. — Ent. Tid- skr. Ärg. 5, 1884, sid. 79—82. —, Den Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst den 1 oktober 1884. — Ent. Tidsk. Ärg. 5, 1884, sid. 189—190, 226— 227. , Insektlifvet i arktiska länder. — A. E. NORDENSKIÖLD, Studier och forskningar föranledda af mina resor i höga norden. Sthm. 1884, sid. 403—459; Tysk öfvers. Das Insektenleben in arktischen Ländern. Leipzig 1884, p. 387—439. BIKUPAN. Ar 1883. Falun, 1884, 8:0. Bi-TIDNING, Svensk, för ar 1884. Egnad uteslutande at biskötseln. Redaktör och utgifvare HJALMAR STALHAMMAR. Arg. 5. Göteborg 1884, 8:0, N:o 46—57. - =, Östergötlands. Afsedd för nybörjare i biskötsel, Utgifven af P. A. JONSSON, Arg. 4, Linköping, 1884, N:o I—12. HAGEMAN, A., »Ködring» af Natsommerfugle. — Naturen, Christiania, 1884, p. 172—173. , HOLMGREN, A. E., Ollonborrhärjningen pa Rickarims kronopark i Kristian- stads län 1883, redogörelse afgifven till kongl. domänstyrelsen. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 43—51, 89. , Parasitsteklar insamlade i Norrland och Lappland af JoH. RUDOLPHI. ‚ — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 63—66, 92. , Gräsmasken, nagra ord med anledning af denna skadeinsekts uppträ- dande i Norrland 1883. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 151—160, 222—225. i (Forts. se sid. 160.) BEMÆRKNINGER OM ENKELTE VARIATIONER AF VORE RHOPALOCERA AF W. M. SCHOYEN. Papilio machaon L. «. I Anledning af, at A. Fucus (Stett. ent. Zeitung, 1884, p. 243) omtaler en © af sin Samling, utklækket fra Larve af fra Rheingau, hos hvilken den röde Udfyldning af Oiepletten paa Bagvingerne indad breder sig ud over den sorte Indfatning saa- vel paa Over- som paa Undersiden, hvorhos tillige paa Under- siden viser sig orangerödt Anströg indenfor Baandet 1 flere af Cellerne, skal jeg her nævne, at der paa vort Universitets-Museum findes en öiensynlig ligeledes klækket © af Prof. Esmarx’s Sam- ling, antaglig fra Kristiania, hvor denne abnorme Udbredning af den röde Farve finder Sted i en endnu langt hôiere Grad end hos det af Fucus beskrevne Exemplar. Paa Undersiden viser alle Cellerne paa Bagvingen sig indenfor Baandet rödt anströgne, svagest 1 den anden Celle fra Vingens Fremkant, derimod stærkt og 1 stor Udstrekning hos alle de övrige. Paa Oversiden viser dette röde Anströg sig ligeledes, om end langt svagere, i de fle- ste af Cellerne, men her i den nestsidste ikke indenfor selve Baandet, men paa Indsiden af den gule Halvmaane i samme. I den anden Celle fra Indervinkelen, ved Siden af den aldeles rödt udfyldte Oieplet, viser baade paa Over- og Undersiden den smale Halvmaaneplet i Baandet rödt Anströg; Halvmaanen i den af- rundede Fremkantvinkel er saavel over som under nesten aldeles udfyldt af et stærkt rödt Anströg. 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Forövrigt er dette Exemplar ogsaa paafaldende ved den usædvanlige Smalhed af det sorte Randbaand paa begge Vinge- par. Paa Forvingerne er saaledes den indenfor de gule Halv- maaner liggende Del af samme, der normalt pleier at vere mindst dobbelt saa bred som den udvendige Del og dertil i Midten med tydelig gul Bestövning, fuldkommen ligesaa smal som denne og viser intet Spor af gul Bestövning paa Oversiden. Paa Bagvin- gerne er ligeledes den indvendige Del af Baandet med de blaa Bestövninger usædvanlig smalt og lidet udviklet. Fryndserne er paa Oversiden helt sorte, paa Undersiden gule. Med Hensyn til den abnorme Optreden af röd Bestövning hos denne Art, da finder man, som ogsaa Fucus anförer, af og til Exemplarer, der viser Antydning til en saadan gjennem en större eller mindre röd Udfyldning af den gule Halvmaaneplet i Fremkantvinkelen. HÜBNER'S Fig. 776 (ab. sphyrus) udviser jo dette Forhold i en stærkt fremtredende Grad, idet den röde Bestövning ogsaa optræder i flere af de övrige Celler baade in- denfor og udenfor det sorte, blaapudrede Baand paa Undersiden. Men en saadan Prædomineren af den röde Farve, som den her omhandlede, synes kun at skyldes de kunstige, abnorme Forhold, som Dyret har været udsat for under den kunstige Opfödning. Pieris napi L. gen. I. napææ Esp. ab. sulphurea. Blandt de af Prof. Esmark’s Samling i Universitetsmusæet indlemmede Exemplarer findes en &I af Hôstgenerationen af Pieris napı, desværre uden nogen nærmere angivet Lokalitet, men antagelig fra Kristiania Omegn, der udmerker sig ved sin svovl- gule Farve saavel paa Over- som Undersiden af begge Vingepar. Forôvrigt er saavel Farvetegningen som Störrelse, Vingesnit etc. normale. Under hvilke Forhold Exemplaret er fanget, har lige- saalidt kunnet oplyses, som Stedet hvorfra det skriver sig; kun- stigt- udklekket turde det imidlertid neppe vere. Dette Exemplar frembyder en höist interessant Analogi med den gule Varietet af Pieris rape L., der siden denne Arts Over- förelse til Nordamerika i 1856 eller 1857 har dannet sig der- steds og som af SCUDDER er tildelt Navnet v. novanglie. Ifdlge GIRARD optreder ogsaa 1 Frankrig hist og her enkelte Exem- SCHOYEN: ENKELTE VARIATIONER AF RHOPALOCERA. I41I plarer af P. rape med noget gulagtig Farve, hvilket man ogsaa i England har haft Exempel paa; men der udvikler sig ingen konstant Race af denne Farve, saaledes som Tilfeldet har veret i Nordamerika. (Sign. Ann. Soc. Ent. Fr. 1873, p. LVII). Det er mig ikke bekjendt, at man tidligere for P. napı's Vedkom- mende har iagttaget en lignende Tendens til at antage gul Farve hos Hannen; Hunnen af v. dryonze derimod viser sig jo, som bekjendt, ofte stærkt gulaktig, om end ikke, saaledes som for det her omhandlede Han-Explrs Vedkommende, ren svovlgul. Polyommatus phlæas L. v. americanus d'Urs. ab. Paa Inderden i nordre Trondhjems Amt fandt jeg 1:ste August 1884 af denne Art et Par 77 copula, hvoraf Hunnen med Hensyn til den venstre Forvinge aldeles stemmer med den af Fucus (l. c¢., p. 249—250) leverede Beskrivelse af en © fra Bornisk, idet næsten hele Vingefladen paa begge Sider viser sig afbleget og hvid, med de normale sorte Pletter. Kun langs For- randen fra Roden af optræder den normale röde Farve, der et Stykke over Midten af Fremkanten gaar umeerkeligt over i den afblegede hvide Farve. Den höire Forvinge viser derimod intet Tegn til nogen saadan Afblegning, men er fuldkommen normal. Fucus anser det af ham beskrevne Individ for en Overgangs- form til den sydlige Aberration schmidti, idet han desangaaende udtaler: »Aus der vorstehenden Beschreibung erhellt, dass dieses merkwürdige Stück seine Entwicklung zu der südlichen aberr. schmidti, zu der es offenbar Anlage hatte, nicht vollständig ab- solvirt hat. In Folge dessen präsentirt sich nur die kleinere Flügelhälfte im Gewande dieser Abänderung, die grössere als phleas.» Det turde dog, med det her af mig under 64° n. Br. fundne Exemplar for Öie, hos hvilket den hvide Farve ikke ind- skreenker sig til den »mindre Halvdel» af Vingen men endog indtager næsten hele Vingefladen, vere temmelig tvivlsomt, om Fucus’s Opfatning holder stik. I hvert Fald vil det neppe have nogen Rimelighed for sig, at et Exemplar fra en saa nordlig Lo- kalitet som 64° n. Br., hvor Arten optræder 1 den samme nord- lige, paa Undersiden blaagraa Form som i vore arktiske Regioner (v. americanus) skulde vise en aldeles lignende Tilnzrmelse til Få 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. den kun i Sydeuropa optrædende ab. schmidti, som af Fucus for- udsats for hans Exemplars Vedkommende. Jeg for min Del tror, at her kun foreligger et Exempel paa en ganske exceptionel Af- blegning af Vingens normale Farve, foraarsaget ved en tilfeldig ydre Indvirkning af Omgivelserne paa Puppen forinden Udklæk- ningen. Större eller mindre hvide, affarvede Pletter paa Vin- gerne hos forskjellige Arter sees saaledes at skyldes ydre Indfly- delser paa Puppen, f. Ex. Regndryp. Et Exempel herpaa om- tales bl. a. af G. KocH (Indo-australische Lepidopt. Fauna, 2. Aufl., p. 31), der af en Puppe af Argynnis paphia, som var op- hengt under et Violblad saaledes, at under Regnveir Dryppet fra Bladet faldt lige paa Vingeskederne af Puppen, fik udklækket en Sommerfugl med en ganske lys gul, næsten hvid Flek af en Erts Störrelse paa Oversiden af hver Vinge. Argynnis freya Tuec. ab. obscura. En ganske overordentlig pragtfuld, aldeles mörk sort bestö- vet 5’ af denne Art, svarende til de mörke Varieteter hela og jingal af A. selene og euphrosvne, men langt mörkere end jeg no- gensinde har seet nogen af disse, fangede jeg paa en Myr i Odalen 30:te Mai 1882 sammen med normalt farvede Individer. A. frigga Tusc. ab. (var.>) Et særdeles interessant Exemplar, der synes at danne en Overgang til den af BUTLER beskrevne A. zmproba fra Novaja Semlia, medbragtes af R. CoLLETT fra Store Tamsö i Porsanger- fjorden 6:te Juli 1878. Min Ven Prof. AURIVILLIUS, der har haft Exemplaret til Paasyn og sammenlignet det med den i LANG's »Butterflies of Europe» leverede Figur af Type-Exemplaret til BUTLER S Art, skriver mig desangaaende: > Frigga-varieteten afviker fran alla exemplar här i museet genom färgen 1 bakvingarnes yttre halfva undertill och genom den znre hvita basalfläckens ringa storlek. I förra afseendet är den ganska lik figuren till BUTLER’S zmproba, men denna saknar alldeles den inre hvita basalfläcken. För öfrigt ar zmproba min- dre med smalare vingar och svartpudrad ofvan. Den gor pa SCHOYEN: ENKELTE VARIATIONER AF RHOPALOCERA. 143 mig intrycket af en högnordisk förkrympt och illa utbildad form af /rigga. Ditt exemplar tenderar i samma riktning och bildar således en vacker öfvergäng till zmproba. Var. saga MÖSCHLER fran Labrador samt det exemplar TRYBOM tog vid Jenisei visa ej nägra sädana tendenser.» Da kun dette ene Explr. haves fra den nævnte Lokalitet, er det uvist, om det blot er en mere tilfældig Aberration eller om Arten maaske paa denne veirhaarde O i Porsangerfjorden mere gjennemgaaende tenderer 1 samme Retning. Det sidste turde maaske vere det sandsynligste, og AURIVILLIUS’s Opfatning af BUTLER’S zmproba fra Nowaja Semlia som en efter de klima- tiske Forholde omformet /rigga vilde i saa Fald vinde en sær- deles betydningsfuld Bekræftelse. Erebia medusa S. V. v. polaris Srer. Hvorledes H. Frey (Lepid. d. Schweiz, p. 38) kan anse denne arktiske Form for identisk med den alpine v. hrppomedusa O. i Schweiz, er mig aldeles ubegribeligt, da jo denne sidst- nævnte ligesom Hovedformen aldeles mangler ethvert Spor af det for v. polaris saa karakteristiske Tverbaand paa Undersiden af Bagvingerne. Da derimod dette ogsaa forefindes hos den noget större saakaldte v. wralensis STGR. i Ural og Sibirien og aldrig synes at mangle hos. nogen af disse to, turde det maaske nok vere nærmere Undersögelser værd, om ikke begge disse Former tilsammen udgjör en egen, fra medusa forskjellig Art. For mit Vedkommende besidder jeg dertil ikke Materiale, da jeg af ura- Zensis alene har kunnet faa fat paa et eneste defekt Explr. (med paalimet Hun-Bagkrop!). Det forekommer mig imidlertid höfst paafaldende, at medusa, der ellers overalt ikke viser Spor af Til- böielighed til at antage nogen mörkere Beskygning af Bagvin- gernes Underside, skulde uden nogen Slags Overgang optræde med stærkt udpræget Tverbaand hos alle Individer paa to saa forskjellige og langt fra hinanden fjernede Lokaliteter. E. lappona Esp. ab. pollux Esp. Da der ikke tidligere har været gjort opmarksom paa, at Aberrationen fol/ux (med Bagvingernes Underside ensfarvet graa, 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. uden Tverbaand) flyver almindelig sammen med Hovedformen (med tydeligt Tverbaand) baade i vore arktiske og alpine Trak- ter, turde det vere paa sin Plads her at nævne dette. Baade 1 Finmarken, Saltdalen, paa Dovrefjeld etc. findes begge Former sammen. E. ligea L. v. adyte Hr. Naar Prof. AURIvILLIUS (Entom. Tidskr. 1883, p. 35) næv- ner, at jeg har sendt ham Explrer af /gea fra Dovre bestemte som euryale, maa dette grunde sig paa en Misforstaaelse. Dr. WockE opförer vistnok (Stett. ent. Zeit. 1864, p. 174) sine Explrer fra Dovrefjeld som Z. euryale (v. adyte H».), men jeg for mit Vedkommende har altid anseet Dovre-Explrer for at hére under //gea, under hvilket Navn jeg ogsaa har opfört dem i min Reiseberetning fra Gudbrandsdalen og Dovrefjeld (Nyt Mag. f. Natury. XXIV 12877, p: 163. sep. p. 0p): Kristiania 22:de Marts 1885. oo MINDRE ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER FRA DET ARKTISKE NORGE AF J. SPARRE SCHNEIDER. I. Masseoptreeden af forskjellige insektarter i arene 1883 og 84. Den almindelige kjendsgjerning, at de fleste dyrearter 1 de forskjellige ar optræder höist ulige i henseende til talrighed og udvikling idetheletaget, gjör sig kanske i endnu hôiere grad gjæl- dende i de arktiske egne, hvor man iagttager större klimatiske anomalier, tror jeg, end under sydligere bredder. Nar jeg sale- des nævner, at vi i 1881 havde premie-skiléb 23de Juni her pa Tromsöen, og skoven ikke grönnedes för et stykke ud i Juli, medens jeg i 1883 3ote Mai havde min förste lepidopterologiske udflugt over i Tromsdalen, hvor birken stod med fuldt löv, me- dens thermometeret kl. 7.5 morgen viste 15.5? C. i skyggen; nar 1 1883 Botys decrepitalis allerede gde Juni flöi talrig men i 1881 ikke observeredes för 12te August, og denne art har en forholds- vis kort flyvetid, er dette vistnok tilstrækkeligt til at vise, hvor yderligt vekslende de klimatiske forholde ter sig i de nordlige egne. Kunde jeg have talt med om 1867, der endnu omtales som et skrekkens ar her nord, skulde mäske endnu mærkeligere anomalier have været paviste. Vi ma dog merke os, at der her kun bliver at tage hensyn til tidspunkter, da var eller som- mer ifölge naturens orden omtrentlig kan päregnes, ellers vil man jo se endnu mærkeligere klimatiske fænomener f. eks. pa vor Entomol. Tidskr. Arg. 6, H. 3 (1885). 10 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. sydvestkyst; en grönnende birk, säledes som jeg 7de April (!) 1884 sa den pa »Flöifjeldet» ved Bergen, overgär jo alt, hvad man her nord har kunnet observere. Et godt eller slet ar gjör ikke sin indflydelse gjældende over sa store landomrader, som man skulde tro; der er jo sa mange faktorer, som virker. 1876 har jeg fra Tyskland seet omtalt som et meget kleint ar for sommerfugle, medens vi i det sydlige Norge kan betragte det som kronar; vi fandt snart sagt alt hvad vi kunde önske os, og noget lignende er neppe senere observeret. For Norges vedkommende danner Dovre en merkelig skilleveg mellem onde og gode år; forgär man af regn og fug- tighed i de sydlige stifter, svides markerne af i det Trondhjem- ske og omvendt. I Tromsö stift ma vel sjelnes mellem stræk- ningen vestenfor og Gstenfor Nordkap; 1884 var meget ra og kold på Vardö men meget varm og god omkring Tromsö. Syd- Varanger kommer ikke under denne lov; det tilhörer, hvad klima angär, det store russisk-finske Lapmarken, hvor de fleste ar er varme og torre; i de indre distrikter her vil entomologen visselig altid kunne päregne rigeligt udbytte, nar han er ude i rette tid. Når de 2 ar 1883 og 84 i særlig henseende har udmærket sig som gode insektar, ma det rige udbytte for en del tilskrives den större erfaring og den mere systematiske omhu, hvormed mine undersögelser har været drevne, dels det gunstige veir med så mange fangstdage. Men ved siden heraf har enkelte insekt- arter optradt i en mængde, som ikke er vanlig og endog har vakt legfolkets opmærksomhed; det er denne masseoptræden, som i det fölgende skal vies nogle betragtninger. Det mä be- klages, at de mangeartede zoologiske gjöremäl, som hviler pa mine arme skuldre, ikke har levnet den forönskede tid og an- ledning til omhyggeligere studium af disse entomologiske fæno- mener, ligesä at der ikke foreligger samtidige observationer fra andre punkter inden mit vidtstrakte jagtterritorium; det fölgende er hentet af notiserne i dagbögerne, sparsomme nok, og resten er länt af en ret passabel hukommelse. Vi skal betragte de en- kelte insektgrupper hver for sig og kommer da först til: Coleoptera. När forbisees, at enkelte arter, som f. eks. Elaphrus lapponicus, Bembid. lapponicum, Pelophila borealis, Do- nacia geniculata, Gontoctena affinis m. fl. observeredes talrigere SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 147 end tidligere ar, de to sidste endog for förste gang i Tromsö amt, er det kun den gamle velbekjendte Phyllodecta vitellinæ, som har vist sig 1 nævneværdig mængde. Den er jo næsten alle ar rigeligt tilstede pa de forskjellige Salzes, navnlig gar det ud over S. nigricans, hvis myge blade ogsa af andre insekter foretrækkes, men i 1883 og navnlig i 84 formerede den sig i sadan mængde, at Sadix-buskene 1 Juli var aldeles sorte, og de visne skeletterede blade bedekkede med larver og fuldt udviklede ‘biller; nyt friskt löv, som fik sta næsten urört, lod imidlertid omtrent alle spor af denne herjing udslettede senere pa hösten, og hvad bryder man sig forövrigt her om nogle Salix-buske, hvor alle veie og gröfter er garnerede med de forskjellige arter 1 tætte krat, som også indtager store partier af den venlige Tromsö. Også fra Balsfjord har jeg erfaret en lignende optræden af dette insekt, men fra Malselvdalen findes ingen bemærkning i dagbogen, ei heller mindes jeg at have seet den usædvanlig talrig der, sa det vistnok hovedsagelig har været kysten, som er bleven hjemsögt. Hvorvidt der udvikledes mere end &n generation, hvis fuldt- dannede individer som bekjendt overvintrer, tör jeg ikke udtale nogen formening om. I forbindelse hermed ma omtales en ejendommelig vakker liden Phyllodecta, der forekommer pa »Flöifjeldet» ved Tromsö mellem 1400’—2000’ o. h., altså fuldstændig alpin. Tidligere havde jeg kun fundet etpar individer, men 28 August 1883 fore- kom den i store kolonier i sit vinterkvarter under löse stene noget over 2000’ o. h., straks ovenfor flüistangen, og ved denne leilighed konstateredes også næringsplanten, idet den talrigt her ‘ voksende Salix herbacea var aldeles skeletteret og brun, ligesom de övrige Sadices i lavlandet; og da Phyllodecta’en kun forekom, hvor denne plante voksede, og ingen anden Salix stod i nær- heden, måske reficulata og polaris enkeltvis, tager jeg vel neppe feil i min formodning. Samme art blev först funden i nogle eksplr. ved Hammerfest Juli 1878 og bestemtes for etpar år si- den af prof. JoHN SAHLBERG i Helsingfors som Ph. Zaficollis SUFFR., senere har han tilskrevet mig, at den er ham ubekjendt, og jeg er saledes fremdeles uvidende om dens plads 1 systemet; ‘fra Ph. vitelline er den meget forskjellig og dertil særdeles ka- rakteristisk i sin, forekomst. \ 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Hymenoptera: Parasithvepse har navnlig i 1884 vist sig i stor mængde, savel pa fjeldet som i lavlandet, uden tvivl i sam- menhæng med den nedenfor omtalte udvikling af enkelte som- merfugle. Hidtil har snyltehvepsenes tallöse skarer lidet været paagtede inden vor arktiske region; men i den forlöbne sommer har jeg med iver begyndt at indsamle disse interessante væsener, og haber med tiden at skulle kunne sammenbringe materiale til en fremstilling af /chneumonid-faunaen i Norges polartrakter. Den er ingenlunde fattig, hverken pa arter eller individer, ser det ud til; alene af Lepidoptera er der jo over 400 arter at holde i tomme og dertil en har af bladhvepse, som er större end man skulde ventet det under sa höi nordlig bredde. Smäting er imidlertid alt dette mod den hjemsögning af Vespa 1 etpar arter, som vi de 2 sidste ar har været udsat for, navnlig ude pa Gerne, og ved Tromsö kanske allerverst. Hvem kan tælle de tarer, som disse ondskabsfulde dyr har afpresset de stakkels born, eller de eder, som slattefolkene har udstödt, de halvt tillukkede dine og ophovnede hender og kinder, som har veret bärne tilskue i disse ars höstmäneder? Dette klinger måske som en overdrivelse, men kommer dog sandheden temmelig ner, og interessant skulde det vere at fa vide, om man sydpa har lagttaget noget lignende; jeg opfordrer herved mine erede kol- leger til at fremkomme med deres erfaringer. De byggede sine reder eller bol overalt, i jorden, i stengjærder, bag panelet pa husene, under havebænke, pa træerne; det vrimlede af hveps pa alle blomster og buske, vinduerne var fulde af dem, de kréb pa talerkenerne, nar man sad tilbords, nöd af syltetöifadene, kröb ind under klæderne og i häret og — skänede ingenlunde da- merne! Selv slap jeg med 2 anfald 1 1883 og ı i 1884, men det var kun ved at anvende den yderste forsigtighed pa mine udflugter. Nar man gik i skovene, hörtes der en dump surren, som endnu klinger i mine ören, hveps overalt, det var næsten til at fortvivle over; specielt mindes jeg et forsög pa at fange som- merfugle på en myr over i Tromsdalen i begyndelsen af August sidste sommer, som imidlertid fik en meget hurtig afslutning, 1 det jeg kun ved en skammelig flugt undgik de talrige fiender, som pludseligt vrimlede frem fra sine underjordiske boliger pa’ alle kanter. Tilslut vovede jeg næsten ikke at trænge igjennem SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE “MEDDELELSER. 149 de tættere skovsnar, efterat den store formastelighed: at banke pa træerne forat jage op Geomefrer, den rite August var bleven tilbôrlig straffet med et dygtigt stik bag det ene ore! Man kan bebreide mig, at jeg har forsömt at indsamle det fornödne material og anstille nærmere undersögelser angäende disse hvepse, jeg kan säledes ikke meddele det nögne navn en- gang pa vore plageänder. Det er imidlertid nu mit faste forsæt at gjöre feilen god igjen i 1885, som det aner mig vil danne afslutningen på de gode år, men selv neppe komme op imod de 2 foregäende. Sämeget kan dog siges, at de sandsynligvis til- hörer 2 arter, at dömme efter de 2 bestemte typer, som min lille beholdning af bol udviser; nogle er nemiig globulære og enten festede til en horisontal flade eller mellem grenene pa trær, således at kvistene er indflettede i papirmassen, andre er fæstede til en tykkere glat gren og har en lidt uregelmæssig om- vendt pæreform, noget vanskelig at anskueliggjöre uden vedlagt figur. De störste opnär et barnehoveds störrelse og har havt en meget talrig befolkning. Dette hvad hvepsene angär. Lepidoptera: Af dagsommerfugle gjorde især Arg. selene sig bemærket i 1884; den er vistnok i alle ar at kalde almindelig, men i sädan mængde som ifjor i Mälselven og navnlig da ved Moen pa fugtige enge, har jeg aldrig bemærket den for. ıste Juli om formiddagen kunde jeg tælle en 20—30 stykker siddende i græsset på nogle kvadratmeters flade, og langs veikanterne vrimlede der af dem hele dalen opover, idet dog Arg. euphrosyne leverede en ikke liden kontingent. Trods den store overflod lykkedes det mig kun at fange fa aberrationer, mest hunner med mörk, vakkert bläiriserende overside, medens jeg endnu aldrig her nord har fanget nogen mörk han; disse interessante mörke Argynnis-former er idetheletaget meget sjeldne hos os, kun 4. euphrosyne er tilbôielig til at antage en mörkere overside men kun i ‚de indre, varmere distrikter. Arg. pales v. lapponica flüi også i mzngde i de nederste partier af Mälselvdalen 10 Juli, og her lykkedes det mig at fange en pragtfuld helt sort aberration med en yderst ejendommeligt farvet underflade, som i sin tid skal blive afbildet og beskrevet. Colas paleno var ret talrig i 1883, men i 1884 tilstede i stort antal omkring Bjerkeng i Mäls- levdalen, så jeg" på nogle timer fik samlet c. 130 pragteksplr. af 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. begge kjön. Zrebia ligea havde i 1883 flyveär ved Bjerkeng överst i dalen men i 1884 i de nedre partier, ved Tromsö fly- ver den alle ar; efter i vinter at have fäet et ret stort og inter- essant materiale fra Schweiz skal jeg ved fremstillingen af Troms6 Lepidopter-fauna, antagelig i 1886, give denne interessante som- merfugl en grundig behandling. Arg. polaris, som i 1883 blev opdaget i Mälselvdalen i 2 eksplr., flöi i är i större mængde, ligesa Lycena orbitulus v. aguilo; men om disse sävelsom mange andre herlige arter skal der i sin tid leveres en nöie redegjörelse. Forovrigt er det vel nærmest Vanessa urficæ, som i de to sidste ar har spillet den mest fremragende rolle. Larven tog jeg i mængde 1 Balsfjord 26 Juni 1883, og ved Bjerkeng flüi de för- ste friske eksplr. talrig allerede gde Juli; i 1884 har jeg kun erfaring fra selve Tromsöen, men her var i sommer alle sam- linger af Urtica besatte med larver, tildels 1 sådan mængde, at vistnok mange hungrede ihjel. Af indsamlede larver klækkedes flere hundrede eksplr., hvoraf desværre kun få udprægede var. polaris, men 1 det fri iagttoges sommerfuglen forholdsvis meget sparsomt, sa denne art selv 1 gode är har vanskeligt forat friste tilværelsen i dette noget ra klima. Uagtet 1884 var et godt 4r, og navnlig fremb6d en usædvanligt tor og varm August maned, bemeerkedes förste friske eksplr. i det fri 11 August (overvintrede individer flöi til 27de Juli), dette til illustration af, hvilket meer- keligt år 1883 ma have været. I almindelige ar klækkes de fleste neppe for i September, og i slette ar gar næsten alle pup- per tilgrunde; mere end én generation udvikles aldrig her nord, selv 1 de allerbedste sommere. Nemeophila plantaginis optradte i 1884 1 mængder, hvortil jeg hidtil aldrig har oplevet eller hört omtale noget sidestykke. 26de Juni, da jeg foretog den förste udflugt efter hjemkomsten fra min reise, fangedes en hel del eksplr. over i Tromsdalen, fordetmeste allerede noget afflôine SFS; men dette var kun ba- gateller mod de hundreder, som observeredes opigjennem hele Mälselvdalen fra ıste—rode Juli sävel langs veiene, i skoven som pa myrerne, næsten udelukkende ab. hospita, medens ude ved kysten begge former er omtrent lige hyppige. Allerede i 1883 forekom den ret talrig ved Tromsö, men blev kun 1 3 hun-eksplr. observeret i Malselvdalen, sandsynligvis fordi flyve- SPARRE SCHNEIDER. ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. I51 tiden allerede da var forbi. I de 6 foregäende är havde jeg kun fundet et eneste individ i Mälselvdalen, nemlig en © ved Moen 18de Juli 1877, og tror engang at have observeret et eksplr. i Tromsdalen men intet fanget, så denne art i almindelige år ma ansees for en ret sjelden fremtoning. Flere af vore almindelige Geometer-arter, f. eks. Pygmana fusca, Lygris populata, Cidaria montanata, designata, albulata, di- lutata og især munitata, pleier de fleste år at flyve meget talrige, så de kan samles i hundredevis, ligeså endel 7ortrices, såsom Penthina nebulosana, sudetana, lacunana, schulziana m. f.; folgende fortjener dog mere specielt at omtales som særligt hyppige i de 2 sidste ar. Crdaria sordidata F. Larven, som lever i knop- skuddene og raklerne pa diverse Salix-arter, især nigricans, sam- lede jeg i antal i 1883 og fik deraf klækket mange vakre eksplr. 1 interessante varieteter, ligesom sommerfuglen flöi talrig om af tenen og natten fra 21de Juli. I 1884 aflövede larverne nævnte Salix pa mange steder sa fuldstændigt, at hundreder af buske og sma trer stod aldeles sorte i Juli, hvilket jeg iagttog sävel ved Tromsö som i Balsfjord og Malangen. Sommerfuglen flöi om natten omkring Sa/zx-buske i tætte sværme og viste sig förste gang i det fri ıste August. Ogsa i 1884 klekkede jeg et större antal eksplr., men erholdt dem ikke sa store og smukke som i 1883. I Tromsdalen grov jeg op talrige pupper under de store træagtige Sa/ices; de là under lov og mose i et löst spind eller i jordhuler i overfladen, ogsa under flade stene; et större antal indeholdt parasithvepse, derimod erholdt jeg, mærkeligt nok, in- gen sadanne af de indsamlede larver hverken i 1883 eller 84. Til sammenligning kan anföres, at jeg i 1881 fandt en puppe under en sten rite September (!), hvoraf der dagen efter frem- kom en liden og mörk men veludviklet ©. C. dilutata flyver vistnok alle är i stor mængde fra slutningen af August, men fore- kom mig dog i de to sidste år at vere betydeligt talrigere end sedvanligt, ligesom en mængde larver indsamledes og bragtes til forvandling. Birk er dens hovednæringsplante, og kun som und- tagelse nærer den sig af Salix, f. eks. Zanata. Alt hvad her er berettet om sommerfugles talrighed stilles dog ganske i skyggen af de uhyre sverme af Cid. hastulata HB., som i de tomsidste sommere har oversvömmet ialfald Tromsö 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. amt, idet jeg mangler opgave fra andre lokaliteter. Denne art er vistnok de fleste är hyppig i Vest- og Öst-Finmarken, säledes 1878 i Alten og Syd-Varanger, 1881 1 Kvanangen og 1882 atter i Syd-Varanger, men i de sydligere partier af Tromsö amt var den hidtil bemærket yderst sparsomt, idet jeg endnu ikke havde seet et eneste eksplr. i Mälselvdalen, men derimod fanget endel i Tromsdalen 2den Juli 1880; pa selve Tromsöen var fun- det et enkelt individ, nemlig 28de Juni 1880. Hvordan forhol- det har veret 1 1882, er mig ubekjendt, idet jeg varen og som- meren dette är opholdt mig i Ost-Finmarken; men sikkert er det, at fra zote Mai 1883 viste den sig i alt större og större antal sävel ved Tromsö som i Malselvdalen, sa den i talrighed overgik alt, hvad jeg hidtil af sommerfugles optræden havde været vidne til, sameget mere bemærkbar, som den udelukkende flyver om dagen, medens den om natten er treg som en Rho- palocer ı sin hviletid. Endnu större var svaermene 1 1884, navn- lig i Malselvdalen og helst oppe pa fjeldet, sa den tilslut blev mig en ren plage, idet den var til stor hinder for fangsten af mere værdifulde arter; at fange Azarfa blev der næsten ikke tale om, og selv store arter som Arg. polaris tabte jeg meget ofte af syne i de tætte svaerme, som joges op ved hvert skridt; haven matte stadigt renses for dem, ja undertiden blev jeg halvt fortvivlet over de ufrivillige plagerier fra disse uskyldige smä- væsener. Larven indsamledes i antal hösten 1883 pa forskjellige Salix- arter, enkeltvis også pa Betula, hvoraf i Januar og Februar föl- gende ar klækkedes en svite lidet varierende eksplr. Den egent- . lige næringsplante er dog vistnok Vac. uliginosum efter sidste ars. erfaring, ligesom Zeller i Stettiner ent. Zeit. for 1877, pag. 468 angiver V. myrtillus som næringsplante for C. hasfafa L., i hvil- ken de fleste entomologer kun ser hovedformen af hastulata. Pa en af mine sædvanlige smaekspeditioner tilsös holdt vi, som of- tere tilforn, vor middagsrast pa garden Krokelv 8 à 9 kilometer nordenfor ‘Troms6, og medens folkene kogte den uundværlige kaffe, slentrede jeg i det tunge sjöhyre opover en myrlændt skra- ning i hab om at finde nogle ber til vederkvægelse, drömmende om haver med ribs, stikkelsbær og andre herligheder, som siden hösten 1876 har været mig utilgjengelige. Heri blev jeg dog SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 153 ‘ skuffet; bläbærrene havde sandsynligvis börnene bortplukket, »krökebar» (Zmpetr. nigrum) er jo ganske bra for en ndisom gane, men ikke synderligt leskende, forgjeves sa jeg mig om efter »blokkebær» (V. uliginosum), som altid er mig velkomne. Grunden til den totale mangel pa sidste bærsort blev imidlertid ved nærmere eftersyn snart opklaret; over store strækninger säes kun brune, skeletterede blade af denne plante, som husede en masse larver af C. hastulata pa forskjelligt alderstrin, de kunde samles i tusindvis. Enkeltvis saes dog sma samlinger ligesom oaser af nogenlunde urört blokkebær-lyng, som ogsa bar modne beer, sa lidt erstatning fik jeg dog for mdien. Nogle dage efter begav jeg mig op pa Gen for at se efter, om ikke larven skulde kunne samles her pa samme made; jo ganske rigtigt; pa nogle fa tuer pa myren ved »Præstvandet» lod der sig indsamle det forönskede antal larver, og uden tvivl har V. w/iginosum været säledes hjemsögt over en större strekning af vor arktiske region. Jeg venter mig overflod af C. hastulata også 1 1885, men deres skjæbne er forresten allerede beseglet; i 1883 viste alle indsam- lede larver sig fri for parasiter, men af de i 1884 opfödte be- sidder jeg for dieblikket go tilsyneladende friske pupper og 33 kokonger af 1 eller 2 Zchneumonider foruden en 7achina-puppe, som hver har kostet en larve livet, i det hver kun indeholdt én parasitlarve. Og dertil föler jeg mig overbevist om, at ialfald nogle af de 90 pupper vil vise sig at indeholde snyltehvepse af andre familier, idet enkelte allerede forekommer mig mistænkeligt gjennemskinnende, saledes som de pleier, nar indholdet er for- tæret og parasitlarven udviklet. I 1886 er mäske allerede ligevæg- ten gjenoprettet, og C. hastulata atter en »rara avis» pa Tromsöen. Tilslut fortjener endnu Zupithecia satyrata at omtales med nogle ord. Ved Tromsö har den endnu aldrig vist sig mere end nogenlunde almindelig, men i de nedre .partier af Mälselv- dalen, specielt ved Guldhav og Moen, sa jeg den 3ote Juni og ste Juli 1884 i store sverme, om aftenen flyvende frivilligt, om dagen let at jage op fra græsset og især de umalede gjærder, som den helst hviler pa; de allerfleste eksplr. var ganske afflöine. Cid. alchemillata var ogsä ualmindelig talrig omkring husene sam- men med nævnte Zupifhecia,; noget lignende for C. alchemillata’s vedkommende iagttog jeg i Bejerdalen (67°) i 1880 og SCHOYEN 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 1 Saltdalen i 1881, idet vi af og til kunde se ligesom en hel sky af disse sma sommerfugle omsveerme lave birke, hvorhos det vrimlede af dem langs veiene og i agerkanterne. Il. Skadeinsekter pa kjökkenvzaekster og prydplanter. Sansen for hortikultur er ikke lidet udviklet under disse höie nordlige bredder, og den for forholdene fremmede, som förste gang betræder vor venlige grönne 6, vil vistnok forundre sig over de velstelte og vakkert blomstersmykkede haver, som her er at se omkring landstederne, navnlig i August og September. Og dog star denne sag snart sagt endnu i sin förste spæde begyn- delse, idet man savner kyndig veiledning sävel i valget af de for klimatet passende vækster, især hvad sirbuske angär, som i planternes pleie overhovedet, hvori dog mange af vore damer har betydelig erfaring, som udnyttes med skjönsomhed. Den forfær- delig lange, 8 mäneders vinter og det höist upälidelige veirligt overhovedet legger mange og store hindringer iveien for et re- gelmessigt havestel, men hvor kold og ra sommer vi end matte have, noget vil altid kunne fremdrives bade for Giet og ganen. Herved tanker jeg kun pa selve Troms6, som ingenlunde er heldigst situeret; i de indre fjordbunde og varme dalförer matte der i denne retning kunne udrettes noget virkelig betydeligt, hvad pastor LANDMARKS forsög i Malselydalen noksom har godtgjort, idet han gjentagne gange ved landbrugsudstillinger sydpä har höstet medaljer for sine samlinger af frö og vækster avlede pa »Storbakken», circa 15 kil. fra Mals-elvens munding. Agerbrugets sma men farlige fiender, som under sydligere bredder er sa talrige, gjör sig lidet bemerkede her nord, hvor man desuden til al lykke er fri for de aller værste, 1 det de for- skjellige Agriotes, Haltica, Melolontha etc. ikke forekommer i vor arktiske region. Ganske fri for disse sma plageänder er vi dog ikke, og i enkelte ar har de optradt saledes, at skade derved er forvoldt. De facta, som nedenfor meddeles, er væsentlig hentede fra egen erfaring, som jo ikke er stor hvad den praktiske side af entomologien angår; et större apparat med korrespondenser omkring til landdistrikterne og offentlig opfordring til at levere SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 155 bidrag skulde vistnok have bragt adskilligt af interesse for dagen, men til denne anledning har det ikke kunnet bringes i anvendelse. Græsmarken, Char@as graminis, anrettede for endel 4r si- den adskillig skade pa engene i Balsfjorden, hvorom jeg i sin tid har lest en notis i et eller andet blad, uden at mindes nar og hvor. I de 8 är, jeg har levet heroppe, har den imidlertid ikke vist sig i noget usædvanligt antal, tvertom har det ikke lykkes mig at samle mere end 12 gode eksplr. i alle disse år, hvoraf 9 er klekkede; dog var den vistnok i 1879 talrig 1 Tronde- næs og Ofoten, da jeg i August sa mange slidte eksplr. flyve og tillige syntes at bemærke en stærk udvikling af /chneumonider. Efter meddelelse af kand. SCHÔYEN 1 dette tidskrifts 5te bind pag. 82 hærjedes de nordlige partier af Osterdalen i 1882 af græsmarken, og 1 samme bind pag. 151 melder prof. A. E. HOLMGREN om en lignende hjemsögelse 1 Norrland 1 1883; tör hænde, at turen nu kommer til os! For nogle ar siden, det var vistnok i 1880, fortalte en her- boende skomager mig, at han ved et besög 1 Bodö samme som- mer havde seet, hvorleds et insekt gjorde skade pä potetag- rene flersteds omkring denne by. Meget omstændeligt berettede han, hvorleds det kneb af stilkene, sa graesset visnede, hvor seig- livet det var o. s. v., men beskrivelsen af selve dyret var noget ‚uklar, så jeg vanskeligt kunde gjöre mig nogen forestilling om ‚samme. Imidlertid forklarede han til min store glede, at han havde medbragt nogle eksplr., som skulde blive bragt mig samme dag; dog hvem kan male min forbauselse og hemmelige vantro .da blandt etpar Carabus og Arg. aglaja det egentlige corpus -delicti udpegedes: 2 à 3 eksplr. af Cefonza metallica! Nogen ‚egentlig grund til at drage mandens palidelighed i tvivl har jeg forövrigt ikke, men nok skulde jeg Gnske at vide, om man no- ‚gensinde andetsteds har seet Ce/. metallica spille en potetesbilles rolle. Silpha (Orceoptoma) opaca L. er jo forlængst bekjendt som phytophag, og jeg kan fra disse egne anföre et pälideligt eksem- pel pa dens skadelighed for kulturvækster, nemlig i sommeren 1883. Da jeg nævnte ars iste Juli om aftenen kom til Moen i Mälselvdalen, beklagede husets damer sig straks over nogle hes- lige sorte larver, som gjorde skade i haven og navnlig ödelagde 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1875. levköierne, medens pastor LANDMARK tidligere pa dagen havde afgivet en lignende klage. Straks næste morgen overraskede jeg også ganske rigtigt etpar forbrydere ved deres ulovlige händ- tering, og viste de sig at vere larver af nævnte S7/pha, sävidt jeg kan forsta, da /apponica her kun undtagelsesvis forekommer i lavlandet, og /horacica er en meget stor sjeldenhed, medens opaca er almindelig, ja enkelte ar tilstede 1 masse, som f. eks. i Mai 1880 i seminariets have her i selve byen. Disse Sz/pha- larvers specielle fremgangsmäde ved deres üdelæggelsesværk min- des jeg desverre ikke nu længere, kun de her meddelte nögne facta er bevarede 1 min hukommelse. I de sidste par ar har jeg til min store glæde kunnet dispo- nere over et atom af en have, der vesentligst har betydning som jagtmark for nogle Geometre og Micros, ja en livstræt Agrof. conflua har endog forvildet sig did, men som dog ved siden heraf yder salat, ræddiker og karse til min ungkarlehusholdning. Sa- laten angribes ikke af insekter, men yndes til gjengjæld altfor ‘meget af Zimax agrestis, som har optradt i store skarer og des- uden er meget generende for kal og andre kjökkenurter. Rad- dikernes veerdifulde parti bores flittigt af Zrpler-larver her som sydpa, og den overjordiske del besöges af Preris napı v. bryonie, som også i mit päsyn har lagt eg pa karsen. Denne sidste foretrækkes dog fornemmelig af Plutella cructferarum, som i gode ar har to kuld, mäske i mindre gode ogsa, og egentlig er det eneste i Tromsö haver virkelig skadelige insekt, de ovennævnte Dipter-larver fraregnede; det går nærmest ud over kälen, men også levköierne har måttet holde for. Pieris napi, som næsten alle ar er meget talrig, synes nemlig at foretrække vildtvoksende planter til föde for sit afkom, så jeg kun 2 gange har fået lar- ven; i August 1878 indsamledes talrige eksplr. på diverse kjök- kenvækster i haven pa Lyngseidet, hvoraf fra ı2te Februar til 23de Marts klekkedes 26 hanner og 33 hunner, og i 1884 fandt jeg 4 fuldvoksne larver på reddiker i min have, hvilke i disse dage lover at give imago. Endnu står tilbage at udfinde, hvilke: vildtvoksende planter ernærer larven til vor nordiske P. nape. I Tromsö museums ärsberetning for 1883 p. 24 har jeg kortelig berört en mærkelig optræden af Pieris brassicæ 1 Tromsö. I nevnte års September meldte en frue mig, at kalen i hendes. SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 157 mistbænk var besat med store larver, som gjorde megen skade; kommen til ästedet lykkedes det mig endnu at finde nogle fa af det gamle velbekjendte, ubedragelige udseende, hvoraf 3 pupper erholdtes. Af disse döde den ene, men de 2 andre gav imago, QQ, först 6te Juli 1880, uagtet de holdtes i opvarmet værelse. Hvordan disse larver er komne i hin have forekommer mig endnu lidt gädefuldt; nar undtages, at jeg 23de Juni 1883 sa et eksplr. flyve over i Tromsdalen, er den hverken för eller senere be- mærket i dette amt, og en sa stor og idinefaldende sommerfugl undgär ikke let opmerksomheden. Analoge tilfælder frembyder forévrigt flere andre store Rhopalocera ved sin sporadiske optræ- den i det polare Norge som f. eks. Papilio machaon, Vanessa antiopa og cardut. Tilslut turde tidskriftets læsere maske have lyst til at höre, hvilke fiender naturaliesamlinger har at bekjæmpe i det hôie nord. Anthrenus og Dermestes er ikke repræsenteret her, så Piinus fur vel er den eneste, som gjör skade i insektsamlingerne; ved tæt- sluttende rammer har den kun sjeldent formäet at trænge ind 1 skufferne, men sommerfuglene er vanskelige at holde fri for den, nar de sta pa spilebrætterne til törring, dog kun i den varmere arstid. Noget eneste tilfælde af skimmel eller mug har endnu ikke mödt mig, men törringen foregär langsomt i dette klima, nar ikke rummene er opvarmede; vinteren er derfor i sa hen- seende den bedste tid til at præparere sommerfugle. I muséet forekommer foruden Pfinus i enkelte år talrigt et möl, vistnok Tinea rufimitrella, som har skadet de ethnografiske samlinger ikke ubetydeligt trods rigeligt anvendte præservativer, i mit de- partement har jeg kun seet enkelte döde sommerfugle liggende men uden at bemærke nogen fortred af dem. I sommer blev dog en ung storkobbe (Phoca barbata) aldeles afklædt, men det var ogsä et gammelt stykke, som ikke var bleven behandlet med nogetslags konserveringsmiddel. III. Insektliv om vinteren. Uagtet insekterne i det hele og store taget frister sin til- værelse under härde vilkar 1 polartrakterne, hvilket særligt viser sig ved den langsomme udvikling, medens individantallet ofte er 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. forbausende stort, sker overvintringen vistnok ligesä let her nord som under sydligere bredder, kun at vintersövnen varer sa meget des lengere. Det mest forbausende er overhovedet dette, at så spæde og fine væsener som f. eks. en liden sommerfuglelarve kan overleve en temperatur af — 40—50° C kun skjult under et vissent blad eller 1 en barksprække, 1 7 a 8 mäneder, ja mere, udsat for en temperatur under frysepunktet; mig forekommer denne livsgnistens uudslukkelighed hos organismer af sa höi ud- vikling at vere noget af det vidunderligste, som naturen har frem- lagt for os til betænkning. Hensigten med de fölgende linier var forövrigt ikke at udbrede mig nærmere over dette interes- sante thema, som klarere tenkere og dygtigere eksperimentörer far tumle med; jeg önskede kun at meddele tidskriftets læsere, hvorledes en insektkoloni 1 sin vintersövn er organiseret her pa vor lille ö under 69° 40° n. br. Det er jo intet nyt, som her meddeles den erfarne Coleo- pterolog, at man sent om hösten og tildels om vinteren, især nar marken er bar, og mildt veir indtreder, kan gjöre en god fangst af tildels ganske sjeldne sager ved at samle mose og löv pä passende lokaliteter og så i ro og mag i den varme stue gjen- nemsöge materialet portionsvis pa et hvidt klæde eller en taller- ken. Leiligheden har veret der hver eneste höst i 8 ar, af og til ogsä efter vor Tromsö-vinters indtræden, som ofte falder i Ok- tober; men först 17de November 1884 fik jeg samlet tiltag til at prove denne methode, fornemmelig drevet dertil af professor SAHLBERGS gjentagne opfordring; min finske kollega vere her- ved takket for sit gode rad. Udrustet med et blikspand begav jeg mig nevnte dag, den förste sne var da allerede oplöst i etpar dygtige regnskyl, op pa öen og fik i en fart samlet spandet fuldt dels af lov ved foden af birketrær, dels af vad mose fra »Præstvandets» bredder. Hele affæren stod pa en times tid og var isandhed en betimelig for- anstaltning; thi pa nedturen begyndte et tet snefok, som indtil nu har holdt marken dekket, og för udgangen af April byder sig vel neppe nogen ny leilighed. Indholdet blev de to päföl- gende dage undersögt i det korte dagslys (solen forlader os 21 November), og udbyttet blev som fölger: Talrige larver af en eller anden Cidaria, som tilligemed SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 159 etpar ganske unge Agrofis conflua straks blev satte i koldt rum til fortsat vinterhvile. 5 Trapezonotus agrestis FALL., 4 eksplr., tidligere kun én gang funden på Tromsöen. Notiophilus aqvaticus L. 2 stykker; en almindelig art. Anchomenus gracılis GYLL. ı eksplr., ny for den arktiske fauna; hvad jeg i 1877 tog for denne art har nemlig senere vist sig at vere /uliginosus PANZ. — Stenus pusillus ER., 8 stykker; ikke almindelig. St. bifoveolatus GyLL. 1 eksplr. Forekommer sparsomt. St. fasciculatus J. SAHLBERG, 2 stykker; meget hyppig ved »Præstvand». Rhaphirus attenuaius vel boops, 2 stykker; begge arter er meget almindelige. Myllena dubia Grav. 8 eksplr. Almindelig. Myliena sp? 6 eksplr. af en liden mig helt ubekjendt Aleo- charin, fölgelig en akkvisition for faunaen. 63 eksplr. af diverse Acrolona, Athela m. fl., som jeg endnu ikke har indladt mig med at bestemme. Anchicera analis Er., 16 stykker; det ene tor tilhöre en nerbeslegtet art. Almindelig. Corticaria fuscula GYLL. 13 eksplr.; hidtil kun fundet i et enkelt individ. Salpingus ater F. 2 stykker; hidtil kun fundet 1 Ofoten af ZETTERSTEDT, Orchestes saliceti F., 8 eksplr.; ikke synderlig hyppig. Phyllodecta vitelline L. Kun et eksplr. blev opbevaret. Efter Tromsö forholde ma jo dette siges at vere et noksä respektabelt resultat; fundet af 2 for den arktiske region nye arter 1 etpar handfulde löv og mose spar godt for fremtiden, så fremt denne slags undersögelser kan blive drevne med den for- nödne omhu og stadighed, hvilket desvaerre for mit vedkommende- har sine mange og store vanskeligheder. Forhäbentlig vil en ikke altfor fjern fremtid kunne se en coleopterolog af faget ar- beidende pä dette lönnende felt. Tromsö ı6de Februar 1885. Eee Ayes SL SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1884. (Forts. frän sid. 138.) LAMPA, SVEN, Dradycellus rufithorax SAHLB., en för Sverige ny skalbagge. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 61—62, 92. , Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera. — Ent. Tidskr. 5, 1884, sid. 145—150, 222. , Gräsflyet Chareas graminis. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 160—161. Meves, W., Mindre bekanta eller för Sverige nya nattfjärilar. — Ent. Tidskr. Ärg. 5, 1884, sid. 71—72, 94. v. Post, H., Bidrag till Dödskallefjärilens (Acherontia Atropos) fee ria. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 193—194, 228. , Nagra iakttagelser öfver tvänne härjningar 4 sädesslagen under som- maren 1883. (Sep. Sthlm. 1884, 11 sid.). — Landtbruksakademiens Handlingar och Tidskrift, 1884. SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm ärssamman- komst den 14 dec. 1883, den 29 febr., 10 maj och 14 dec. 1884. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 52—54, 69—70, 89—91, 93, 95— 97, 201—204, 205—206, 229—231. , Nekrolog öfver OLOF IMMANUEL FRHRÆUS. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. III—II4, 209—210. , Zeuzera pyrina L. (Z. Aesculi L.). — Ent. Tidskr. Ärg. 5, 1884, sid. 162, 225. , Nekrolog öfver ANDERS FREDRIK REGNELL. — Ent. Tidskr. Ärg. 5, 1884, sid. 191—192, 228. SANDBERG, G., Fortsatte iagttagelser over arktiske Sommerfugles Metamorpho- ser. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 139—144, 222. SCHNEIDER, J. SPARRE, To Meddelelser. 1: Om den saakaldte Trompeter i Humlerederne. 2: Honningmyren. — Naturen, Christiania, 1884, sid. 59—63. , Oversigt af Lepidoptera iagttagne paa Tromsö og i nærmeste omegn. — Tromsö Museums Aarsberetning f. 1883, 1884, sid. 14—28. (Forts, se sid, 176.) Sn INSEKTER OCH ANDRA LÄGRE DJUR, FUNNA VID FLOTTADT TIMMER OCH BLAND AFFALL FRAN SADANT AF FILIP TRYBOM. I planen för de undersökningar öfver timmerflottningens in- verkan pa elffiskena, som sista sommaren utfördes af statens fiskeritjänstemän med biträde af trenne fiskeritillsyningsmän frän Värmland, ingick bland annat att söka samla bidrag till utred- ningen af det lägre djurlifvet i vattnet pa och intill det flottade timret samt i och ibland bark, stickor och dylikt affall fran detta timmer. Det hufvudsakligaste af de.i detta afseende gjorda ob- servationerna meddelas harmedelst. Iakttagelser gjordes vidare öfver den betydelse, dessa djur ega såsom fiskföda. Väl voro icke alla insekter; men insekterna och framför allt sådana, som ej hade nått sin fulla utveckling, voro dock till antalet så öfvervägande, att denna uppsats lämp- ligast torde hafva sin plats i Entomologisk Tidskrift, oaktadt äf- ven en del andra djur än insekter 1 densamma beröras. Djur, som lefde inuti och synbarligen utaf bark, voro af få Djur, som kunde arter och icke häller synnerligen talrika till individantalet. De PA à träffades uteslutande 1 den inre (saf-)barken, aldrig i den yttre (korkartade), liksom ej häller i veden, hvarken ı stockarne eller i lösa stickor. I Luieelfven sags i det stora hela på flera ställen innerbark, som saknade, än som hyste 1 och af densamma lef- vande djur; i t. ex. Ängermanelfven tvärtom. I den förra flottas ocksa timret obarkadt, i den senare barkadt, och dä blifva de vid barkningen pa stockarne qvarlemnade, fran korkbarken blot- Entomol. Tidskr. Arg. 6, H. 3 (1885). II 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. tade remsorna af innerbark mera direkt utsatta för vattnets in- verkan. De svälla fortare ut och blifva mera tillgängliga och begärliga för t. ex. insektslarver; detta vare sig de komma att sitta qvar pa stockarne eller lossna fran dem. Allra talrikast bland dessa inuti, och med stor sannolikhet utaf mer eller mindre utsväld innerbark lefvande djur voro stora, ej så sällan en 14 m.m. långa, blekt grahvita larver, tillhörande myggslägtet Chironomys. De träffades sålunda i slutet af juli och början af augusti i på botten liggande bark vid Karlsviks timmerbom samt i sådan, som afflåddes från stockarne vid Sä- vastbommen i Lule elf. På sistnämda ställe sutto också en del Chironomyspuppor i på tallstockarne qvarvarande, till liksom ett gele sväld innerbark. Anförda Chironomyslarver förekommo vi- dare i på grundt vatten liggande bark i Bodträsket nära samma elf. I Ångermanelfven hittades vanligen ett par, ja ända till 7, 8 eller flera larver i hvar tredje eller hvar fjärde större inner- barksremsa. Dessa större Chironomyslarver tycktes föredraga tall-, men träffades dock äfven i granbark. Af herr WÄHLEN togos de bland barken på stockarne i Byske elf, och antagligen lefva de under samma förhållanden i Norrlands alla elfvar. Röda Chironomyslarver, af mindre storlek, voro sällsyntare men funnos dock, äfven de, inuti sväld innerbark af tall på flera ställen i Angermanelfven. * Larver af slägtet Simulia träffades också under sådana för- hällanden, att de med nägon större sannolikhet kunde antagas lefva af den bark, hvari de uppehöllo sig. Dessa Simulialarver voro rätt talrika ifrån 21: till 4 meters djup vid Hedens pata i Lule elf upptagen, sväld innerbark af tall. Herr WÅHLÉN » plockade» Simulialarver »på stockarne» i Byske elf. På en i Ångermanelfven liggande barkad stock sutto stora massor af pupp- skal och pupphylsor, tillhörande detta dipterslägte, hvars larver, om dock ej allmänt, antagligen förekomma i bark af nämda slag i många andra norrländska elfvar.” 1 Tämligen stora Chironomyslarver förekommo inuti storväxt Spongilla, hemförd af herr WÄHLEN från Tefsjön i Helsingland samt af jägmästare NOR- BÄCK från ett sel i nedre Ljungan. 2 På en af herr WAHLEN i Skellefte elf vid Medle tagen storväxt Hzp- furis sutto både puppor och larver af en Simulia. De allra flesta af såväl TRYBOM: INS. O. ANDRA LÄGRE DJUR VID FLOTTADT TIMMER. 163 "Utom de nu nämda larverna tog herr WÄHLEN pa en stock i Byske elf en annan, 17 m.m. lang dipterlarv, som ocksä möjligen hade lefvat af barken. Pa ätskilliga ställen i Lule elf, i Bodträsket, i Angermanelfven o. s. v. lefde maskar (af gruppen Oligochet@ limicole) i innerbarken af gran och tall, hvaraf de an- tagligen ocksä hemtade näring. En del andra insektlarver funnos visserligen också undan- tagsvis inkrupna i innerbark, men bade derför att de endast mera sällan och i enstaka individer så förekommo, och på grund af hvad man i öfrigt känner om deras lefnadssätt, samt pa grund af deras mundelars beskaffenhet, kunde de ej anses lefva af den bark, hvari de sutto. Sä iakttogos en och annan ephemerid- samt en perlidlarv mellan veden och den pä tallstockarne qvar- sittande barken vid Sävastbommen, delvis inkrupna i den svälda innerbarken. Larver af sistnämda grupp uppehöllo sig inuti in- nerbark af gran vid Forse (Faxe elf) och vid Sollefteå. Phry- ganidlarver utan hus, de festa tillhörande slägtet Mydropsyche, fann jag pa nägra ställen inuti pa botten liggande innerbark; sa inuti tallbark på grundt vatten i Bodträsket och i Ängermanelf- ven samt i granbark pa 3 à 5 meters djup i Faxe elf, der den dock mest lefde bland sandblandad lera intill mindre stenar. Ej sällan forekommo dessa Hydropsychelarver utanpå barken i tun- väggiga, af bark och andra växtpartiklar gjorda gangar. Herr WAHLEN tog Hydropsyche-, perlid- och ephemeridlarver »pä timmerstockar» och »under barken på timmer» i Byske och Skellefte elfvar, men af ofvan angifna skäl tager jag för visst, att lika litet dessa som »frän af stockar 1 Ljusnan tagen bark utplockade» phryganidlarver, Ase/lus aguaticus och hydrach- nider lefde af barken. Mellan och intill pa botten, nästan utan undantag bland, Djurlifvet bland ; : à ._ pä botten lig- under eller pa slam liggande inner- eller ytterbark, stickor, pin- PX "omen fe gande, mer eller nar och dylikt affall fans det mestadels ett rätt rikt djurlif; i all- mindre slamblan- x | À 4 dadt virkesaffall mänhet rikare pa grundare! vatten, och der barken öfvervägande ” "°°" dessa som af de pä timret sittande pupporna, äfvensom af de puppskal, hvilka, såsom här längre fram nämnes, pa åtskilliga ställen funnos flytande i vattnet hade, hvad B. F. FRIES i sina Observationes Entomologice (pars I, sid. 10) kallar »setæ>» eller »tabuli setiformes thoracis», sex-, icke fyrgreniga, såsom de enligt honom skola hafva hos puppan af Simulia reptans. ! I Görgeån tex. — inflytande i Lule elf — kunde dock inga djur 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. utgjordes af innerbark. Der virkesaffall och slam lägo blandade, syntes det visserligen pa ett och annat ställe pa helt grundt vat- ten, som om nejonögonyngel (Peiromyzon fluviatilis), fran 12 m.m. länga och större skulle förekommit i betydligare mängd än bland sandslam utan dylikt affall, men af de evertebrerade djur, hvilka har komma att anföras såsom lefvande bland bark och stickor, var det icke ett enda, som förekom der i större mängd, än de i allmänhet bruka anträffas i fran flottning och virkesaffall fria strömmar eller sjöar, blott bottens beskaffenhet o. s. v. är lämp- lig. De anträffades också pa har i fråga varande ställen mest i slammet, fast ofta just intill bark och stickor. Manga sutto inkrupna i sprickiga stickor eller i flisig bark. Följande ma har sasom de mest anmarkningsvarda uppräknas: Chironomyslarver, hvilka i alla vara sjöar och floder äro sa allmänna och spela en vigtig rol såsom fiskföda, funnos äfven i barkaflagringarne mer eller mindre talrika. T. o. m. på djupare ställen, der botten bestod af inner-tallbark med något slam, och hvarest djur voro sällsynta, fann man dock ofta några mindre Chironomyslarver af den vanliga, blodröda färgen. Phryganidlarver, de flesta med krumböjda, bakåt afsmalnande hus af sand eller barkflarn. En del saknade hus liksom de förut nämda Hydropsychelarverna. Ephemeridlarver, en stor del tillhörande slägtet Baéris, ingen Ephemera vulgata. Dessa larver voro t. o. m. långt fätaligare än phryganidlarverna. Perlidlarver — endast på några få platser och i mindre antal. En för mig obekant mygg/arv träffades sällsynt intill barken. Herr WÄHLEN tog larven af Svalzs lutaria pa ett ställe i Väx- | sjön (Ljusnan), »der det fans mycket bark på botten», och själf iakttog jag t. ex. i Bodträsket små /de//ulidlarver, fast fa, på dy- lika platser. Mera rörliga, som de sistnämda larverna äro, kunde de emellertid också blott tillfälligtvis hafva uppehållit sig der. alls med blotta ögat upptäckas i-öfverslammade lager af bark och stickor på helt grundt vatten. I Bodträsket, .der djurlifvet eljest var jämförelsevis så rikt bland bark och slam på grundare vatten, stod icke heller några djur att finna bland den slam- blandade bark (mest ytter- men dock äfven innerbark), som med bottenskra- pan togs upp från 14 meters djup. TRYBOM: INS. O. ANDRA LÄGRE DJUR VID FLOTTADT TIMMER. 165 Asellus aquaticus förekom på manga ställen inkrupen i spric- kiga stickor eller innerbarkstycken. Gammarus pulex (merendels mindre och outvuxna exemplar) Var Ex, 1 Ängermanelfven icke sällsynt bland virkesaffall. @. cancelloides träffades deremot blott undantagsvis, säsom t. ex. vid Sävastbommen. ÆEntomostraceer förekommo endast helt sparsamt. I Bodträ- sket träffades t. ex. en os/racod och en /vnceid bland slammet vid insidan af inner-tallbark. Ur barklagren frän Ängermanelf- ven kunde oaktadt mänga försök endast nägra fä individer af en Cyclopsart uppletas. Hydrachnider träffades h. o. d. i fåtaliga exemplar vid sjun- ken bark i Ängermanelfven. Limnea ovata (sma, outvuxna exemplar) sags ı tämligen stort antal fastsittande pa ytterbark af tall, liggande i grundare vatten vid Edi Angermanelfven och förekom h. o. d. bland bark 1 Lule. elf och dess biaar pa anda, till 12 à 13, meters djup. Cy- clas cornea och åtminstone en Pisidiumart funnos också, fast sparsamt. Maskar af gruppen Oligochete timicole iakttogos nästan i lika stort antal och med samma utbredning som Chironomyslar- verna. Nagra fa tillhörde familjen Varde, de allra flesta Zubi- ficidæ och andra familjer. En igel af slägtet Cl/epsine träffades tämligen talrik vid Karlsviks timmerbom samt 1 Tefsjön (Ljus- nan). Pa ett ställe i Ängermanelfven lefde en plattmask bland barken, och pa ett annat hittades den vanliga jordmasken (Lum- bricus terrestris) 1 ett öfver vattnet naende barklager. Der större mängder af sväld innerbark förekommo, hade ofta rätt mycket slemartadt, tradigt slam fast sig pa vattenväxter och andra, fran botten uppskjutande foremal. Bland sädant slam kunde 1 allmänhet inga djur upptäckas, men i det, som t. ex. togs pa Æquiselum i det pa barkaflagringar rika Ofvansjöselet i Ljungan, träffades (början af juli) en och annan helt liten Chi- ronomyslarv. Vid mikroskopisk undersökning visade sig detta slam till öfvervägande del besta af betydligt svälda och mas- sererade delar af innerbark (äfven veddelar) af tall eller gran jämte diatomaceer. Artropoder uppe i och mot vatten- tan vid, timmer- t bommar 0. S. V. 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Mellan stockarne i timmerbommarne flöto ej sällan anda o. m. ett par tum tjocka lager af bark (allra mest ytterbark), stickor, pinnar, barr jämte äldre eller farskare, mindre stycken af gräs och diverse vattenväxter. Häribland funnos sällan några för blotta ögat synbara djur, oaktadt det stundom såg ut, som om de i fråga varande lagren skulle legat orubbade tämligen länge, Undantagsvis kunde t. ex. en Scolopendra eller en Lum- bricus 1 dem uppletas. I vattnet omedelbart under sådana lager samt under och intill stockarne erhöllos också blott sällan djur; man fick i den fina håfven blott såsom undantag några få exemplar af t. ex. entomostraceslägtet Cyclops. I det stora hela kunde ingen skilnad märkas med afseende på det lägre djurlifvet uppe i vattnet vid timmerbommar och timmerflottor samt der timmer ej förekom, för såvida dessa plat- ser i öfrigt voro af likartad beskaffenhet. Såsom bekant, och såsom jag äfven vid dessa undersökningar iakttog, är det näm- ligen i allmänhet helt fattigt såväl på entomostraceer som på vat- teninsekter och andra lägre djur uppe i vattnet i våra, vare sig större eller mindre, strömmar. Om der icke finnes en något så när rik växtlighet, gäller detta oftast också för sel, bugter och i allmänhet ställen med lugnare vatten. I Lule elf t. ex. var det vanligast, att man med ythåfven icke erhöll en enda entomostrace eller ett enda djur. Ett undantag må exempelvis anföras, visande dock, äfven detta, blott ett fattigare entomostracelif. Öfver ett djup af omkring 16 meter strax nedanför Stor- backen, der strömningen knappast var märkbar på ytan, syntes de öfre vattenlagren fläckvis något grumliga. Der uppfångades små flarn jämte mer eller mindre upplösta rester af barrträds- bark och ved, lemningar af blad och andra delar af faneroga- mer och af mossor samt trådalger; vidare skal, skaldelar och an- dra rester af Chironomyspuppor, Simulialarver, ephemerid-, per- lid- och phryganidlarver, Längst upp mot ytan erhöllos några individer af entomostraceslägtena Cyclops, Bosmina och Pleu- roxus. På densamma flöto några sma dipterer samt icke sa litet sand. I grundare och lugnt vatten bland gräs och andra vatten- växter kan man dock äfven uppe i vattnet, i en pä evertebrerade TRYBOM: INS. O. ANDRA LÄGRE DJUR VID FLOTIADT TIMMER. 167 djur jämförelsevis sa fattig elf som Lule elf h. o. d. träffa ett riktigt hvimmel af entomostraceer och insektlarver. Intill stockarna i timmerbommar och timmerflottor, som lägo Mot timmerflot- torna och timmer- eller sakta drefvo fram ute pa sjöarne och selen, förekommo, ee. synnerligast i slutet juni och i förra hälften af juli, ofta mot drifna insekter, larv- Och pupp- stockarne hopdrifna mycket stora massor af pupp- eller larvskal ER till slindor och myggor jämte pa vattnet nedfallna, utvecklade insekter, mest af de nämda grupperna.. Allra talrikast häribland voro skalen af de utvuxna larverna till Ephemera vulgata. Sjalf sag jag dem jämte döda, utvecklade individer i största mängd i den af Ljungan genomflutna Holmsjôn i slutet af juni. Man kal- lade denna dagslända har för »vingmär». En qväll syntes hon i enorma svärmar dansa Ofver vattnet i den nedre, grundare delen af sjön och nederst i densamma, nere vid forsnacken, var da en i parning stadd Phryganea knappast mindre talrik. Hon betäckte nästan i ett oafbrutet lager träd, buskar, stenar och andra före- mål invid vattnet. Vid nämda tid torde såväl Zphemera vulgata som andra, mindre ephemerider såsom utvecklade uppträda i lika enorma massor öfver en stor del af våra nordliga sjöar och ström- mar.‘ Såsom det syntes af nyss lemnade skal af utvuxna larver till E. vulgata funnos de dock i riklig mängd på ett och annat ställe åtminstone in i augusti. Tillhopa med de nämda larvskalen lågo på anförda tid i Holmsjön pupp- och larvskal af Chironomys, puppskal af phryganider, larvskal af perlider och mindre ephe- merider samt pupp- och larvskal af Culex och Simulia, talrika i den ordning de här anförts. Bland dessa hopdrifna skal lågo förutom Ephemera vulgata af utvecklade, döda insekter företrä- desvis mindre dipterer. Men — såsom helt naturligt — är det ingalunda blott mot stockflottorna, som dessa larv- och puppskal eller dessa insekter drifva tillsammans; de stanna ock mot stränderna, mot större stenar o. s. v., hvarhälst det så lämpar sig. Exempelvis kan an- föras, hurusom vid ofvan anförda tid mot lovartsidan af en holme i den nämda: Holmsjön också stannat fullt lika stora massor af larvskal till Ephemera vulgata, af döda utvecklade individer af denna art jämte larv- och puppskal till myggslägtena Chzronomys ! Jämför förf:s uppsats »Iakttagelser om fisket i Ume lappmarker» i Nor- disk Aarsskrift for Fiskeri, sid. 293 (Kjöbenhavn 1884). 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. och Culex som mot timmerflottorna eller i timmerbommar. Der hade vidare och likaledes i största antal drifvits ihop hannar af Formica herculanea* (honor och hanar af # rufa voro min- dre talrika), den ofvan såsom synnerligen talrika anförda Phry- ganea samt en Lophyrus (Tentredinid) samt åtskilliga mindre myg- gor och flugor. Mindre talrika bland dessa pa sjön nedfallna och mot holmen hopdrifna insekter voro en Zlater, en Cienophora och en Mystacides-art jämte Mecydalis minor och en liten s/aphr- linid. Bland vattenväxterna, der de lägo, lefde talrika Chirono- mys-larver och puppor, Culex-puppor, phryganidlarver med hus, bestående hufvudsakligast af grässtrå, Sigara minutissima och i mindre antal sma ephemeridlarver. ! Ett exempel pa dessa »flygmyrors» förekomst öfver vara nordliga sjöar lemnas ocksa i nyss citerade uppsats, sid. 301. Af insekter, som i mer än vanligt stora massor uppträdde vid och öfver elfvarna samt nedfallna pä deras yta, iakttog Intendenten LUNDBERG sistlidne sommar under förra delen af juli en i parning stadd Simzwlia-art (stående när- mast de af B. F. FRIES beskrifna arterna Azrtifes och pallipes) samt ett par arter mätarefjärilar, alla vid nedre delen af Indalselfven. « BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM GRASFLYET OCH DESS PARASITER AF C. H: NEREN. I början af sistlidne juli mänad erhöll jag frän Chefen för Kgl. Vesterbottens Fältjägarekär, Öfverstelöjtnanten von Boıs- MAN, en låda, innehållande larver och puppor af Chareas Gra- minis L., samlade i trakten af Umeå. Vid midsommartiden hade jag af en händelse läst en tidningsuppgift, att »gräsmasken» pa försommaren inom nedre Luleä socken af Luleä Fögderi angripit den späda värsäden, hvilken uppgift syntes mig ganska märk- värdig och föranledde mig att fran min ofvannämde värderade och för naturforskning lifligt intresserade vin begära upplysning om huru med denna sak förhöll sig. I det svar (af den 30 juni), jag fran honom emottog, meddelade han mig, att »masken» äfven detta år varit talrik i dessa nejder i likhet med hvad som egde rum år 1883; »den ganska rika och väl odlade Umans floddal ända till dess förening med Vindeln är grymt härjad» säger han, men anmärker derjämte, att han iakttagit det flere jordbrukare, hvilka skött sin jord förståndigt, ej hade en enda »larv på sina lindor, under det böndernas sex till tio år gamla gräs- vallar stodo rundt omkring de förras egor lika hvita ramar». Da | det är kändt, att masken »endast angriper gamla vallar», är det endast i brist på dylika och »under kampen för tillvaron, som den försöker sig på den späda vårsädesgrödan». Att den äfven i Umeås omnejd angripit vårsädesfälten nämnes i en not till samma bref, der det heter: »ännu har den ej förstört mycken värsädd, men jag fruktar, att så blir händelsen» samt i en se- 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. nare skrifvelse (af d. °/,): »min öfvertygelse är, att endast hunger tvingar gräsmasken att angripa värsäden, och han skadar pa den- samma mindre roten och straet, än bladen». Nagra andra upp- lysningar i sistnämda fräga finnas ej i dessa skrifvelser, hvar- emot v. B. i sitt första bref lofvar sinda mig puppor säväl som larver i massor, »sa snart masken börjat forpuppa sig». | Den utlofvade remissen afgick med ängbät frän Umeä efter-, middagen d. 8 juli och anlände till mig 1 Skeninge efter 3:ne dygn eller d. 11 juli i godt och val behället skick, da 200 st. till ut- seendet friska och _lifliga puppor genast af mig inlades pa bom- ull 1 en större, med tyll öfverbunden, glasburk. Af de medsända larverna, som funnos i en särskild afdelning af lädan, befunnos endast 7 friska och lifliga; fem hade forpuppats under vägen och flere funnos döda eller döende; de lago i en lämpligt apterad konservburk pa en grästorfva, som i midten bar några späda kornstand, hvilka voro friska och ej syntes hafva varit utsatta for nägra angrepp af larverna, som dock lemnat talrika grönhvita bollar af exkrementer efter sig pa lädans botten. Följande mor- gon d. **/_, flyttades de 7 friska larverna i en vanlig kläcknings- bur på en frisk grästorfva, bevuxen med späda exemplar af Poa annua och pratensis m. fl. gräsarter. Ett par larver började ge- nast angripa gräset och ett par dagar tycktes alla flitigt äta gräs, men redan den **/, iakttog jag, att 2:ne larver sutto overksamma kring burens lufthäl; samtidigt undersöktes deras friska exkre- menter, hvilka bestodo af ännu gröna bitar af gräsens blad 1 smä, snedt afskurna och i kanten ojämna stycken af ı till 2 m.m. längd, hoprullade i nägot kantiga bollar af ett dugtigt knapp- nälshufvuds storlek och sammanhållna af ett segt slem. Efter 4 å 5 dagars förlopp hade alla upphört att äta och lågo orör- liga, tydligen sjuka, dels i gräset och dels på bottnen af buren, och inom kort voro de allesammans döda. Huruvida ombytet af föda eller den långa resan (dels till sjös och dels till lands) för- anledt larvernas aftynande och död, känner jag ej, men antager, att de äro ganska ömtåliga i fångenskap samt för beröring, hvilket jag äfven tror mig hafva sett uppgifvet af någon för- fattare. Af pupporna hade en del klämda eller .illa medfarna exem- plar blifvit förstörda, men de ofvan nämda 200 st. till utseen- NEREN: GRÄSFLYET OCH DESS PARASITER. 171 det friska och lifliga pupporna observerades nu dagligen på be- stämda tider. Redan efter fyra dagars förlopp framkommo de första fjärilarne. Min afsigt var hufvudsakligen att studera de parasitsteklar, hvaraf pupporna eller larverna möjligen voro an- stuckna, hvartill jag hade ett mera speciellt skal, som jag har vill i korthet nämna. I slutet af juni mänad sistl. ar hade jag fran samme man bland annat bekommit en hop larver af gräs- flyet pa sprit samt omkring 20 st. lefvande puppor, samlade i trakten af Gumboda hed, omkring 7 mil fran Umea. Ur dessa senare kläcktes under första veckan af juli manad en del fjärilar till antalet 10 à 12 st. af bägge könen; de qvarliggande pup- porna, som efter hand blifvit stälda 4 sido, undersöktes ej förr än i början af september, dä 2:ne parasitsteklar utkläckts, men öfriga puppor voro döda och delvis angripna af mögel. Vid ett besök hos Prof. O. SANDAHL à Ö. Stäket den 14 sept. erhöll jag ett par dylika stekel-hanar, kläckta hos honom äfvenledes ur Chareas-puppor fran Norrland, och fick derjämte veta, att stekeln var beskrifven af Lektor HOLMGREN under namn af /chneumon ingvilinus 1 hans Ichneumonologia Suecica pag. 35 N:o 18. De exemplar, som hos mig utkläckts, befunnos äfven vara af manligt kön, men Lektor HOLMGREN har nyligen benäget meddelat mig, att det lyckats honom, äfven under fjoläret, att fa honor ut- kläckta af samma art, hvarvid det visat sig, att honan är /ch- neumon impressor ZEIT. (= nigricorn’s WESM.), beskrifven i samma arbete, pag. 30 N:o 14, dit den under N:o 18 beskrifna arten således äfven hörer, hvadan namnet zngvilinus HOLMGREN bör utgå; en sammanslagning, som synes väl berättigad särskildt ge- nom de för bägge könen gemensamma djupt utmejslade gastro- celerna (= >»gastroceli profunde exsculpti> 1. c. pag. 35), hvilka äro så karakteristiska äfven för honan, att ZETTERSTEDT just med stöd deraf namngifvit arten. Som jag hyste hopp att i år ur en större mängd puppor dels erhålla flere nya stekelarter och dels den nu omtalade sällsynta arten i bägge könen, fördes en journal öfver kläckningarne i sin helhet; observationen gjordes 2:ne gån- ger om dagen på bestämda tider. Då nämda journal möjligen kan erbjuda Tidskriftens läsare något af intresse, går jag att meddela densamma jämte nödiga anmärkningar: 172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Af Charzeas Graminis kläcktes: | Till kl. 8 f. m. || Till kl. 8 e. m. Summa | ; 5 | u A ER | Se a id BIS F | ips) D 5 gd A ES Nhe M balan 2 | — — = 2 — | | » TON > aie — | I I I 2 » 17 PT EE Oe ee ba — | 3 I Tee 4 | 2.18 00 m rn dee (OZ 3 I 9 3 STONE Ns TR EN ES l'a 3 6 D 13 5 » 20 ee PPS TO 2 I II 2 FER ADIL PEER EU DRAC IRERRRE UNE 12 8 5 13 1304) DOUZE ces sees 5 5 Te 2 5 ran Fuer: et ee 2 7 — 3 il D wor: NE mo I 4 ne 2 4 | > 25 DE au aA 2 7 — — D 7 » 26 » en 3 | 7 — — 3 7 » 27 Zn Bat ee PE) tee er, M Ps à 2 _— a SS 2 =e Summa | 52 49 || 15 13 67 62 Samt af olika slags parasitsteklar: Summa wur Anmärkningar OP | | D. 25 juli Ik Pimpla arctica ZETT., en stor o. vacker &', kl. till kl. $f. m. 125826: 2 al DR d:o, en mindre g', kläckt till kl. 8 f. m. | |» 27 » | 2|—| D:o d:o, 2 st. I, kläckta mellan kl. 8 och 10 f. m.! DTD Hie 0 d:o, en vacker &, kläckt till kl. 8 f. m. |» 29 > —| Il D:o d:o, en mindre ©, framtogs kl. 9 f. m. ii hsafia 1}—| D:o d:o, en vacker » » . \2 I af Zchneumon molitorius Lin. | f. m. Summa | 8| 6 NEREN: GRASFLYET OCH DESS PARASITER. #73 Under kläckningstiden hade de tomma puppskalen äfvensom synbart döda puppor efter hand utgallrats; vid en sädan gallring af ännu ej kläckta puppor, som gjordes d. 29 juli kl. 8 f. m., hvarvid 47 puppor funnos i behäll, räkade spetsen af en puppa att brytas, hvarvid en stekels abdomen, försedd med tva omkr. 5 m.m. langa valvler kring ett äggläggningsrör af samma längd framstucko; valvlerna voro färglösa och 1 kanterna länghäriga, men antogo smaningom i beröring med luften en mörkare färg. Da den lefvande stekeln ej pa nära en timma förmått arbeta sig fram ur skalet, förlöstes hon af mig medelst en pincett. Fostret hade à venstra framvingen en ogenomskinlig flack och var vid framkomsten föga lifligt, men efter ett par timmar kröp stekeln ledigt uppför det öfver densamma hvälfda glasets sidor och började småningom bruka vingarne, som nu syntes felfria, hvarjämte valvlerna mörknat och småningom antagit abdomens svarta färg. Nu först kunde jag närmare bestämma djuret, som tydligen igenkändes som en Pimpla, tillhörande samma art, som de förut framkomna 5 hanarne nämligen: P. arctica ZETT. Före denna mera grundliga undersökning hade vid olika tillfällen 27 st. puppor utgallrats. Då ingen imago af gräsflyet på mer än en vecka visat sig, undersöktes den 5 aug. de återstående 30 pupporna, af hvilka 10 stycken befunnos innehålla mumifierade rester af Char&as Graminis, hvarvid dock i de flesta fall den outvecklade zmago’s kön kunde på antennerna urskiljas; sålunda igenkändes 5 hanar och 5 honor. En del puppor innehöllo en mörk stinkande vätska, andra åter en seg eller torr och pulver- formig återstod. En fotlös och liflig större Ichneumonidlarv, om- gifven af sin genomskinliga hylsa, anträffades äfven, men omkom, oaktadt densamma, med vederbörlig försigtighet behandlad, be- täcktes af ett större tomt puppskal såsom lock. Jag har glömt nämna, att de fem larver, som under resan mellan Umea och Skeninge förpuppats, genast vid framkomsten lades skilda från de öfrige och att af dessa den första © fram- kom d. '°/, och första © den *'/,, hvilket ådagalägger, att kläck- ningen kan försiggå på mindre än 14 dagar. DAHLBOM uppgifver 1 sitt arbete om »Skandinaviska Insekters. Allmänna Skada och Nytta», pag. 188, denna tid till 3 å 4 veckor. De flesta öfriga imagines af gräsflpet hafva enligt journalen jämväl framkommit 174 i ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. den 19, 20 och 21 juli, hvilka dagar sålunda kunna räknas så- som början af fjärilens svärmningstid. Under fjolåret inföll svärmningen 14 dagar tidigare (eller enligt mina iakttagelser af då inträffade kläckningar af puppor från samma trakter mellan den 5 och 7 juli) — en omständighet, som antagligen föran- ledts af den rådande kyliga väderleken under försommaren 1884- Enligt Lektor HOLMGRENS observationer i trakten af Piteå och Skellefteå 1883 försiggår den egentliga svärmningen på morg- narne mellan kl. 3—8 f. m. (se Ent. Tidskr. 5:te arg., pag. 155). Ofvanstäende journal visar äfven, att de flesta zmagines fram- kommit under nätterna (eller frän kl. 8 e. m. till kl. 8 f. m.). Da 101 af 129 eller mer än 78 % af samtliga hos mig 1 år kläckta gräsflyn framkommit under denna tid af dygnet, synes pätagligt, att sa vanligen eger rum i naturen. För parasitstek- larne synes samma förhällande äfven vara en regel, fran hvilken knapt nagot undantag iakttagits 1 14 nu observerade fall; det anmärktes blott, att 2:ne hanar af Prmpla arctica, som fördröjt sig öfver den vanliga besigtningstiden, funnos framkomna, lifligt spelande med sina antenner, kl. 10 f. m. d. *’/,. Ett faktum, som lange varit kandt men kanske ej nog upp- märksammadt, dr, att inom hela insektverlden hanarne i allmän- het framkomma före honorna. Vid nu ifrågavarande kläckning framkommo hanarne företrädesvis under första hälften af kläck- ningstiden och honorna under den senare. Sålunda framkommo under de 7 första dygnen af kläckningstiden: 50 I, 30 Plaf Charæas Gra- > de 6 sista drole an d:o 17 GaSe fe) mints. » de 5 första dio af d:o Le Le € “taf Pimpla arctica. » de 5 sista d:o af d:o List A oj” Mr Äfven hos dagfjärilarne har jag under en följd af är (frän och med 1878) gjort en dylik iakttagelse rörande Zephyrus Betule L. Denna vackra fjäril besöker ärligen nägra a en rabatt 1 min träd- gard blommande buskar af So/idago Canadensis, vanligen i början af augusti; hanarne komma här alltid först och vanligen en vecka före honorna på sina besök; detta med hänsyn till tiden för de olika könens framkomst. Hvad angår proportionen i an- tal mellan de bägge könen, så skola enligt ZINKENS (genannt SOMMER S) observationer, hanarne förhålla sig till honorna som 3: 1 (DAHLBOM I. c. p. 187) hos gräsflyet, under det att de här NEREN! GRÄSFLYET OCH DESS PARASITER. 175 förhällit sig ungefär som 10:9, hvaraf slutsatsen väl närmast skulle vara den, att detta förhållande är underkastadt stora va- riationer; dock torde hanarnes större antal än honornas inom. hela insektverlden böra få anses såsom regel. Slutligen har jag att å egna vägnar anmärka en missräk- ning, som gäller de här i fråga varande parasitsteklarne. Då de af mig i år iakttagna kläckningar ur puppor af Gräsflyet om- fattade ett 10 gånger större material än i fjol och då pupporna kommit mig till handa från ungefär samma område, hade jag nä- stan gjort mig säker om att erhålla exemplar af /chnewmon im- pressor ZETT., hvaraf i fjol, åtminstone hanarne, förekommo i re- lativt stor mängd bland de såväl af Prof. SANDAHL, Lektor HOLM- GREN som mig iakttagna kläckningar. Det vore utan tvifvel att anse såsom en särdeles märkvärdighet, om denna stekel, hvaraf endast ett mindre antal honor i fjol lära hafva blifvit tillvara- tagna, ej i år skulle hafva visat sig inom det vidsträckta, härjade: området. Skeninge den '°/,, 1884. caf SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1884. (Forts. fran sid. 160). SCHÔYEN, W. M., Om forekomsten af insekter i Menneskets Legeme. — Na- turen. Christiania, 1884, sid. 74—77, 85—87. , Micropteryx-larvernes optræden i vore Birkeskove, — Ent. Tidskr. Arg, 5, 1884, sid. 3741, 38—809. , Tilvext til Norges Lepidopterfauna fra de senere Aar. — Ent. Tid- skr. Arg. 5, 1884, sid. 55—60, 91—92. , Nogle Exempler paa Insekters Masseoptræden i det sidste Par Aar.. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 83—87, 94. SPÄNGBERG, J., Nekrolog öfver PETER VON MÖLLER. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 67—68, 92. , Nekrolog öfver Oscar ELIS LEONARD DAHM. — Ent. Tidskr. Ärg. 5, 1884, sid. 73—79, 94. ; , Orchestes populi L. i Gefletrakten. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 200, 229. THEDENIUS, K. FR., Zeucania Straminea TREITSCHKE, en för Skandinavien ny Noctuid. — Ent. Tidskr. Ärg. 5, 1884, sid. 100, 207. THOMSON, C. G., Försök till gruppering och beskrifning af Crypti. Forts. — Opusc Ent. Fasc, 10. Lund, 1884, N:o XXXIII, sid. 939— 1028. , Bidrag till Sveriges insektfauna. a. Coleoptera (26 sp.) b. Lepidop- tera. (36 sp.) c. Hymenoptera (3 sp.). — Opusc Ent. Fasc, 10. Lund, 1884, N:o XXXIV, sid. 1029—1040. TIDSKRIFT, Entomologisk. Pa föranstaltande af Entomologiska föreningen i Stockholm utgifven af JACOB SPÄNGBERG. Årg. 5, Stockholm, 1884, 8:0, 8 + 232 sid., I tafl. ; WALLENGREN, H. D. J., Fürteckning ä de Limnophilide, Apataniide och Sericostomatidæ, som hittills blifvit funna pa Skandinaviska halfon. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 115—138, 210—222. (Forts. se sid. 184.) NEKROLOG T H. F. R. H. Gadamer Jägmästaren HERRMANN FRIEDRICH RUDOLF HEINRICH GADA- MER afled den 24 sistlidne april & Räslätt nära Jönköping. Han var född den 2 maj 1818 i Schlesien af en ursprungligen polsk slägt och ingick efter aflagda examina vid Preussiska Gardes- jagarekaren. Omkring 1843 ôfvergick han till Sverige på kal- lelse af numera framlidne” Excellensen H. G. TROLLE WAcHT- MEISTER. Efter ordnandet af hushallningen vid nämde egen- domsherres skogar vid Trolle Ljungby tjänstgjorde han en lang följd af ar derstädes säsom jägmästare. Derefter vann han lika anställning vid Tidaholms gods och bosatte sig slutligen & Rä- slätt, der han inrättade skogsskola. Med lust och nit hängifven ät jagten och skogen har han för dessa verkat mycket godt inom de kretsar, der han varit anstäld, men äfven vidsträcktare genom de elever, som utgätt frän hans skola och vunnit anställning i olika trakter af riket. Med grundliga kunskaper i allt hvad till jagt och skogshushällning hörer förenade han en öppen blick äfven för djurlifvet sädant det rörer sig 1 skog och mark. Med hängifvenhet studerade han ock detta. Härom vittna de talrika intressanta och grundliga artıklar, som tid efter annan utgingo fran hans hand och inflöto dels i Svenska Jägareförbundets Tid- skrift, dels uti tyska jagttidskrifter, dels ock i ornithologiska tid- skriften »Naumannia», sa länge denna utgafs. Företrädesvis till- drogo sig foglarne och insekterna hans uppmärksamhet och af dessa sammanbringade han en ganska betydande samling. Isyn- Entomol. Tidskr. Arg. 6, H. 3 (1885). : 12 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. nerhet hängaf han sig likväl med förkärlek ät studiet af Coleop- tera, deraf hans samling är ansenlig, omfattande bäde in- och utländska former. Skada blott, att han aldrig kunde förmäs att i tryck framlägga sina talrika rön, särdeles hvad dessa djurs bio- logi beträffar. Deremot meddelade han med största beredvillighet sina iakttagelser pa enskild väg at andra. — Den som skrifver detta och som ända fran hans första tid i Sverige statt i ständig beröring med honom och de första aren äfven i nästan dagligt personligt umgänge, kan icke förgäta de angenäma och lärorika stunder, han tillbringat med honom under naturhistoriska excur- sioner så inom som utom Sverige. Sedan med tiden ett större afstind skilde oss at, har han likväl meddelat sin gamle van mängen värdefull upplysning bade i entomologi och ornithologi. -— Öppen och vänfast samt af naturen glad och bland vänner äfven skimtsam var han derjimte blygsam och tillbakadragen. De senaste åren led han af en svårare sjukdom, som också nu biddade honom ned i grafven. Utom af efterlefvande hustru och barn saknas den älskelige mannen af talrika vänner sa inom som utom Sverige. Frid öfver hans stoft! H. D. J. Wallengren. NÄGRA ORD OM KORNFLUGANS HÄRJNINGAR PÅ GOTLAND ÅREN 1883 OCH 1884 AF MAGNUS LARSSON. Beträffande ar 1883 torde numera vara bekant, att »korn- flugan» då uppträdde i så stor mängd pa Gotland, att dess lar- ver kunde beräknas till mellan 3 och 4 millioner pa hvarje tunn- land. Verkan häraf var ock den, att det blef nyss nämda ar nästan missväxt pa kornet och en allman bestörtning var radande öfver hela ön. Man kan säga, att nästan hvarje kornsträ var an- gripet, ty det lilla utbyte vi fingo, var af de skadade hufvud- plantornas sidoskott. Ingen kan minnas en sädan härjning härstädes forut. Val talas om, att för längre tid sedan »mask» hade angripit kornet, men dock dä i mindre omfang. En särdeles olycklig omständighet är det med denna insekt dels att dess larv angriper strået, hvarigenom hela växten 1 hog grad lider, om den icke rent af dör bort och dels det förhållan- det, att den äggläggande honan lägger blott eft ägg i hvarje planta, hvarigenom en enda hona kan förstöra en stor mängd kornplantor. Sålunda hade vi hösten 1883 på- hvarje tunnland af korn- fälten puppor till kornflugan i milliontal, hvilka utbildades till fullt utbildade flugor på omkring två veckor. Det synes således, som om alla de larver, som färdigbildas på sommaren, utkläckas till flugor, och att blott ägget af dem öfvervintrar. Vid tiden före och vid äggläggningen på våren är lätt att med en vanlig häf fånga huru många kornflugor som helst. Det förefaller derför "besynnerligt, att man icke på hösten, när dessa 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. millioner larver blifva utvecklade till flugor, kan finna spär af desamma. I är har jag gjort mänga försök i denna riktning, men alltid med samma fruktlösa resultat. Är 1883 inlades den 25 juli nägra af larver angripna ax under glaskupa och efter 2 à 3 veckor framkommo fullt utbil- dade flugor. I ar, 1884, inlades under glaskupa nägra angripna ax den 13 augusti och redan den 19 1 samma mänad voro tre flugor synliga och efter hand framkommo flera. Häraf synes tydligen framga, att en ny äggläggning försig- gar under senare delen af augusti eller början af september, men hvarest dessa läggas torde vara en fräga, som ännu icke är fullt utredd. Den 14 juni d. a. observerades nagra flugor, som hade stor likhet med 1883 ars kornfluga. Jag antog ock, att det var densamma, och som den seder- mera dag för dag ökades till antal, kunde en hel hop sådana med haf infangas. De anträffades blott på kornäkrarne och icke annorstädes. Deras antal ökades mer och mer till den 21 juni, da ett starkt regn föll. Efter denna dag minskades antalet oupp- hörligt till den 26, hvarefter inga kornflugor voro att erhälla. Den 16 juni gjorde jag genom Hushällningssällskapets För- valtningsutskott anmälan om förhällandet hos Landtbruksakade- mien, till följd hvaraf dess entomolog lektor HOLMGREN anlände hit den 4 juli för att undersöka saken. Af Kornflugan fanns nu intet spär och blott de infängade kunde förevisas och befunnos dessa till aldra största delen zcke vara den egentliga kornflugan utan en annan närstäende art. Fräga kunde väl uppstä, hvad den egentligen hade pa just kornakrarne att göra, om icke för att der fortplanta sitt slägte. Emellertid nöjde vi oss med den förklaringen, att »korn- flugan» var i det närmaste försvunnen och anade icke, att vi i hennes anförvandt ocksa hade en fiende, som icke just var att leka med. ; Den 14 juli blefvo ock dess verkningar skönjbara, ithy att korn- äkrarne visade sig sjukliga och en mängd larver anträffades, som angrepo växten pä samma sätt som kornflugans larv gjorde 1883. Den 13 augusti började jag närmare analysera nägra korn- LARSSON: KORNFLUGANS HARJNINGAR PA GOTLAND, 181 åkrar. For detta ändamål uppryckte jag alla kornstrån på un- gefär en qvadratfots yta och erhöll då följande resultat: | 34 friska strän, 10 totalt dödade. | 53 nägorlunda friska, "| 12 totalt dödade. N | 38 nägorlunda friska, “| 31 totalt dödade. | 34 någorlunda friska, “| 22 totalt dödade. | 25 friska, t. Vid Burge i Lummelunda sin... a. = angripna, b en Pee wba ise A MAREDOSR El. N i | 16 härdt angripna. | 16 någorlunda friska, ~~ | 16 totalt dödade. | 53 friska, 4... Skäggs;i Westkinde, sin,,_.. -.. ...,a,,},17,, Skadade, | 15 absolut döda. Se Mitttebo, Prestpard) _ . ...:.1...2.. 68 nägorlunda friska, skadade, | ıı absolut döda. 36 friska, 8 skadade, | ı6 absolut döda. | 48 nägorlunda friska, "| 28 härdt skadade. | 14 friska, | 6 skadade. | 46 friska, “ | ro skadade. | 35 friska, | 17 skadade. T I 5. Mickelgärd i Vestkinde sin i On, ton Bro Sin oo... „aber 7. Vestkinds i Vestkinde sin _. 3: Visbyusiadsiord, out abril dscnfr 39 friska, 9. Mickelgärds i Vestkinde ............. | 8 skadade; | 117 absolut döda. 44 friska, 10, » » a my: 3 skadade, | 16 absolut döda. 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. . 4 f 2 k 3 11. Heriksdal i Barlingbo sin a. | 97 Iriska | 7 skadade. (meddeladt). i b 60 friska, e 4 skadade. | 54 friska, | 3 skadade. { 90 friska, | 8 skadade. { 100 friska, | 16 skadade. | 34 friska, 10,3 Stenkyrkalsin zeit ner. a (meddeladt). | | | 19 skadade, 15 absolut döda. 41 friska, 20 skadade, 12 absolut döda. Häraf synes att skadan är rätt betydlig. Härjningen synes dock icke i ar vara utsträckt öfver Ael/a Gotland såsom i fjor. Detta synes framgå deraf, att de underrättelser, jag erhållit från sydligare delen af ön, varit goda. Det klagas dock nu på skörde- resultatet och troligen har härjning äfven der egt rum, fastän det förbigått uppmärksamheten. Vid undersökning af skadedjuren kunde man lätt upptäcka, att de voro af flera slag. Två olika slags larver angrepo strået. Dessutom hade en annan insekt skadat #/aden, och ofta kunde på den dödade plantan intet annat fel upptäckas än att bladen vid snärpet voro genomborrade. Emellertid för att få reda på hvilken art det ena eller an- dra af dessa skadedjur tillhörde, inlade jag, såsom ofvan är sagdt, den 13 augusti bortåt 50 skadade kornstrån ı en glaskupa och redan den 19 i samma månad började flugor framkomma. Vid närmare undersökning, som verkstäldes af lektor JACOB SPÅNGBERG i Gefle, visade det sig då, att kornstånden angrepos både af Chlorops teniopus och Oscinis frit. Parasiter hafva i år ganska talrikt uppträdt och angripit nyssnämda flugors larver, hvilka hemsöktes af Coelinius niger N. v. E. af Braconidernas grupp, hvilkas larver i sin ordning åter- LARSSON: KORNFLUGANS HÄRJNINGAR PA GOTLAND. 183 igen decimeras af en liten stekel nämligen af en ren Pteromalid, Pieromalus muscarum WALKER. Om insektshärjningen således i år icke pa långt när varit så förödande som förlidet år, så är dock den skada jordbruket på Gotland deraf lidit af så allvarsam natur, att saken är värd all möjlig uppmärksamhet, ty förr än man är fullkomligt på det klara med skadeinsektens lefnadssätt och natur, kan man natur- ligtvis icke utgrunda nägot medel att befria sig frän densamma. Vi skola dock hoppas, att kornflugan nu denna gang pa Gotland, sedan parasiter börjat uppträda, spelat ut sin rôle, efter att af den lilla ön hafva tagit en tribut af-mer än 2,000,000 kronor och om åter den farliga fienden vill gästa var bygd, vi da skola vara battre rustade till strid mot honom. Skaggs den 25 september 1884. $f SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1884. (Forts. frän sid. 176.) I utlandet tryckta uppsatser: AURIVILLIUS, CHR., Lepidoptera im zoologischen Jahresbericht für 1883 heraus- gegeben von der zoologischen Station zu Neapel. Zweite Abtheilung. Arthropoda, sid. 472—540. Leipzig, 1884, 8:0. THOMSON, C, G., Note sur deux especes du genre Harpalus. — Annales Soc. Ent. Fr.:(6) T. 3, 1884; Bull. p. 020121, s(t espa). ——., Note sur le Aydrobius fuscipes (+ I n. sp.). — Annales Soc, Ent. Bro) 2,1889, Bulle wos tate , Note sur le genre Vofiophilus (1 n. sp.). — Annales Soc. Ent. Fr. (6) T. 3, 1884, Bull. p. 112— 113. , Note sur l’ÆZarpalus ovalis REICHE. — Annales Soc. Ent. Fr. (6) T. 4, 1884, Bull. p. 33—34. Bihang. Uppsatser tryckta i Sverige och Norge eller af utländingar om Sverige och Norge. EVERTS, Fp., Coleoptera door Dr. H. ten Kate jr. in Noordelijk Lapland aan- getroffen. — Tijdschr. v. Entomologie D. 27 1884, p. 249—250. (13 sp.). HANSEN, H. J., Nekrolog over JORGEN CHRISTIAN SCHIÖDTE. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 101—110, 207—208. HasseLt, A. W. M. v., Spinnen door Dr. H. ten Kate jr. in Noordelijk Lap- land verzameld. — Tijdschr. v. Entomologie D. 27, 1884, p. 351— 352 (5 sp. + I n.sp. Aranea, I Opilionid). REUTER, O. M., Entomologiska meddelanden fran Societas’ pro fauna et Flora Fennica sammanträden fren 1882 ech 1883, — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 163—17I, 225. — — , Finlands och den Skandinaviska Halföns Hemiptera Heteroptera, — Ent. Tidskr, Arg. 5, 1884, sid. 173—185, 225. ——, Species Capsidarum, quas legit expeditio danica Galatee. — Ent, Tidskr, Arg. 5, 1884, sid. 195—200, 229. BERGROTH: FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1883—-84. 185 SORENSEN, W., Trek af nogle Sydamerikanske Insekters Biologi. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 1—25, 88, t. 1 f. 1—16. ‚ Om et par Punkter af Phalangidernes Anatomi. — Ent. Tidskr. Arg, 5, 1884, sid. 26--35, 88, t. I f. 17—18. Chr. Aurivillius. code D FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1883—84. I Finland tryckta afhandlingar: PALMEN, J. A., Über paarige Ausführungsgänge der Geschlechtsorgane bei In- secten. Eine morphologische Untersuchung, 108 s. med 5 taflor. Hel- singfors 1884. REUTER, O. M., Entomologiska exkursioner under januari 1882 i södra Fin- land. — Meddel. Soc. pro Faun. et Fl. fenn. IX, 1833, s. 72—77. — — Nagra ord om de europeiska arterna af slägtet Awfhocoris FALL., Fres. — Medd. Soc. Faun. Fl. fenn. IX, 1883, s. 78—81. — — , Hemiptera Gymnocerata Europae. Hémiptères Gymnocérates d’Europe, du bassin de la Méditerranée et de l’Asie russe, Tom. III, Avec 5 planches. — Act. soc. scient. fenn. XIII, 1884, s. 313—568. , Monomorium Pharaonis-LINNÉ, en ny fiende till var husro. — Ofv. Finska Vet. Soc. forh. XXVI, 1884, s. I—21. ———, Sibiriska Hemiptera, — Ofv. Finska Vet. Soc. förh. XXVI, 1884, 3.722 — 55. ———, De nyaste upptäckterna inom insekternas utvecklingshistoria. Föredrag. — Öfv. Finska Vet. Soc. förh. XXVI, 1884, s. 223- 250. SAHLBERG, JOHN, Hapalus bimaculatus L. och Clytus pantherinus SAV. äter- funna i Finland. — Medd. Soc. Faun. Fl. fenn. IX, 1883, s. 82—88, ———, Om larverna af slägtet Zomechusa. (Med en tafla). — Medd. Soc. Faun. Fl. fenn. IX, 1883, 89—93. , En ny finsk art af Capsidslägtet Atractotomus. — Medd. Soc. Faun. Fl. fenn. IX, 1883, s. 94—95. ———, Neuraphes coronatus, en ny finsk Scydmanid. — Medd, Soc. Faun. Fl. fenn. IX, 1883, s. 96—-97. | ——, Negastrius algidus, en ny hôgnordisk Elaterid. — Medd. Soc. Faun. Fl. fenn. IX, 1883, s. 98—99. I utlandet t¥yekta afhandlingar: REUTER, O. M., The British species of Dicyphus. — Ent. Monthl. Mag. XX, 1883, S. 49—53. ———, Trois nouvelles espèces de Capsides de France. — Revue d’Entom. II, 1883, Sn 251—254. | 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. REUTER, O. M., Description d'une espèce nouvelle du genre Zurydema et quelques mots sur la synonymie de trois autres espèces, — Rev. d’Ent. III, 1884, s. 67—69. ———, Phloeothrips albosignata n. sp. ex. Algeria. — Rev. d’Ent, III, 1884, Ss. 290— 291. — — , Genera nova Hemipterorum, III, IV. — Wien. ent, Zeit. III, 1884, s. I—3 och 218—219, ———, Ad cognitionem Aradidarum palaearcticarum, — Wien. ent. Zeit, III, 1884, s. 129—137. — — | Synonymisches über Hemipteren, — Rev. mens. d’Ent, I, 1884, s. 131—135. E. Bergroth. _ SUPPLEMENT TIL SYDVARANGERS PEPIDOPTERFAUNA AF G. SANDBERG. I det jeg forelægger Zntom. Tidskrifts Læsere nærværende »Supplement til Sydvarangers Lepidopterfauna», indfrir jeg der- med en Gjæld til mine entomologiske Venner, som lenge har lagt mig paa, men som jeg af tvingende Grunde ikke för har kunnet afgjôre. Dermed er. det mig tillige en Tilfredsstillelse efter — rimeligvis for bestandig — at have sagt Sydvaranger mit Farvel at kunne beskikke mit Hus med et Opgjör, der baade beriger Faunaen med en ret anseelig Tilvækst og tillige lover en god Höst for fortsatte Forskninger i hine for Entomologen saa interessante Egne af vort Land. Som det vil erindres, naaede Tallet af de fra Sydvaranger kjende Lepidoptera gjennem ScHövEns Fortegnelse i Zromsö Mu- seums Aarshefter for 1881 op til 132 Arter. Hertil kom senere SCHNEIDERS Bidrag, (Se Zntom. Tidskr. for 1882, p. 65 fig.) der videre forögede Faunaen med 19 Arter, saa at det samlede An- tal dermed udgjorde 151 Endelig tilkommer gjennem nærvæ- rende Supplement som den forelöbige Slutsten paa Undersögelses- arbeidet yderligere 33 Arter, mens paa den anden Side ı ud- gaar af den ældre Fortegnelse, nemlig Charæas Graminis, som ved en Feiltagelse var indkommet i samme. Antallet af de hid- indtil i Distriktet forefundne Lepidoptera opgaar saaledes nu til 183 Arter hvorved Sydvaranger kommer til at indtage en Plads ved Siden af det bekjendte Altendistrikt, der hidtil har været Entomol. Tidskr. Ärg. 6, H. 4 (1885). 13 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. anseet for den i lepidopterologisk Henseende bedst undersögte Del af det arktiske Norden. I Alten er nemlig fundet af Rhopatocera. <2). is, RE RES Atte. Ophea Se RE RER I POMOPERSE. SEIEN EI era aye ys NOTES 22 RIRES J ee ee ae ae SER KTEOMEIFLE PN. =E SES Mar SER ae EI en DICO DIE Pleva LAND MT ATI eer toe Sum 196 Arter og 1 Sydvaranger af Rrhöpalocerasn ns. LEE ee eee SDS, DAS USINE Eee NOSE ee eee 4 Bombyies 21 Le HAGAN AR AI LEI EN DARF VON SE TREE OS I A BR Re (FEOMIELK = oes ETS en LR SEE Nieren Microleprdopiéra "N. SOAS ARNO Sum 183 Arter. Dog kan Undersôgelserne formentlig endda ikke i noget af disse tvende Distrikter antages at have været saa udtömmende, at der jo i Fremtiden vil vere adskilligt at hente frem af forborgne Skatte til fortsat Indtægt for de respektive Faunaer. Hvad sær- ligt Sydvaranger angaar maa man legge Marke til, at Præste- gjældet er af ganske betydelig Störrelse, strækker sig gjennem en hel Breddegrad og i Fladindhold indbefatter et Areal af ca. 5,000 [ ]|Km. Flere af de bedste Lokaliteter inden Distriktet maa ogsaa siges endda kuns at vere ganske overfladiskt under- sögte, saasom Trakterne omkring Dugöfjord, Neiden, Galgo-oaive med Omgivelser, ligesaa den russiske Side af Grændsevandet Tschoalme-javre med de der bosatte finske Kolonisters Skogryd- ninger og Engslaatter samt mod Nordost det maleriske Ze/sama- duodders vaekstrige Skraaninger og frodige Fjelddale. Med Hensyn til Alten saa er det en bekjendt Sag, at Ve- getationen der er rigere og Sommervarmen mere vedholdende end paa noget Sted i Östfinmarken, saaledes at man i Alten- dalen endog er istand til at drive aarvis Kornavl, hvilket man ei faar gjöre Regning paa i Sydvaranger. Dette i Forbindelse med særdeles afvekslende og forskjelligartede Lokaliteter for Fang- SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 189 sten gjör Forholdene i dette »Finmarkens Italien» særligt gun- stige for Insektlivets Trivsel og Udvikling, hvorfor det vist ikke kan slaa feil, at her endda vil vere meget at tilf‘ie Faunaen, især for Macrolepidopternes Vedkommende, som synes at vere det svagere Punkt i de hidtil foretagne Undersögelser i dette Di- strikt. Mens saaledes Sydvaranger Macrolepidopterfauna presen- terer sig med det anseelige Tal af 103 Arter, kommer Alten i saa Maade ikke hôiere op end til 84, eller omkring et Snes Arter mindre. Navnlig er Fattigdommen paa Bombycider (ikkuns 3 Arter) paafaldende, i Forhold til hvad der af denne Afdeling er bragt for Dagen andetsteds fra inden Norges arktiske Region (ialt 26 Arter) hvorfor her med Tiden kan blive meget at tilfdie, og hvad Rhopalocererne angaar saa er der ingen Tvivl om, at Arter som Papilio Machaon, Colias Nastes, Lycena Orbitulus, Va- nessa Antiopa, Van. Cardui, Melitea Parthenie, Argynnis Polaris, Syrichtus Andromeda & Centauree senere vil vise sig ogsaa at tilhöre Altens Fauna. Mere udtömmende Resultater frembyder Undersögelserne med Hensyn til Stedets Microlepidoptera der har en ganske betydelig Overveegt over Macrolepidoptererne. At de smaa Arter er vel saa talrige, er forresten det normale Forhold paa ethvert Sted med nogenlunde kontinentalt Klima og Planteveekst, hvilket viser sig af Forholdstallene mellem de to store Hovedafdelinger af Sommerfuglene saavel for det europæi- ske Fangstfeldt i det store taget som for de enkelte Dele af samme, hvor disse har vaeret nogenlunde grundigt undersögte. Dette er da vistnok den almindelige Regel ogsaa for vort Land og gjælder ligefuldt i Nord som i Syd, ude i Fjorddistrikterne som inde i Landet, hôiere til fjelds som nede i Lavlandet. En anden Sag er det altid, at de enkelte Underafdelinger saasom Rhopalocererne, Bombyciderne, Sphingiderne etc. efter Beskaf- enheden af de vekstlige og klimatiske Forholde (Luftens Törhed eller Fugtighed, Varme eller Kulde) paa de forskjellige Steder kan vise sig at vere stærkere eller svagere repræsenterede, Naar derfor Microlepidopterne ved de stedfundne Undersögelser hos os næsten allesteds har udgjort Mindretallet af de forefundne Arter, da svarer dette ikke til det virkelige Forhold, men vidner alene om Undersögelsernes Mangelfuldhed paa det antydede Punkt. Der er saaledes hidtil fundet 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. I det östenfjeldske Norge ......... 425 Micros og 546 Macros » se Westenfjeliiske:, 20.420. 2.2 162 » »1#273 » auROMSTAISV Ami TES EE IE 138 » Sveg CUS > Söndre Bergenhus Amt ...... 61 » » 185 > 7 Nedenesw Amt crn) AaB Ot gig » » 318 » hvilke Talstörrelser naturligvis for intet af Stederne angir det korrekte Forhold mellem de tvende Hovedafdelinger. I det hele taget har vore Entomologers Opmerksomhed hidindtil for det meste været henvendt paa Macrolepidopterne, hvorfor der især blandt Microlepidopterne endda er overmaade meget nyt at hente frem fra vore vidtstrakte Felter. Som et lidet Vidnesbyrd herom kan anföres, at jeg 1 Löbet af de to sidste Sommere, uden endda at have drevet Undersögelserne synderlig effektivt, alene paa mit Hjemsted i S. Aurdal har fundet ikke mindre end omkring 20 for Norges Fauna nye Micros. Efter det anförte er det at vente, at Sydvarangers Lepidop- terfauna 1 Fremtiden vil erholde sin væsentligste Tilvækst fra Microlepidopternes Verden, (Antal hidtil fundne Arter 80) lige- som Altendistriktet nærmest fra Macrolepidopterne. Det er i Sydvaranger, navnlig paa Grund af de primitive sociale For- holde, forbundet med langt större Vanskelighed at færdes om- kring paa de forskjellige Lokaliteter og udholde Torturen af »Myggen» og »Knotten» end i det civiliserede Alten, hvor der næsten allesteds er Adgang til en tarvelig Forpleinnig og ial- fald om Natten Lise at erholde under et gjæstmildt Tag mod de blodtörstige Myriaders Efterstræbelser. Der hörer isærdeleshed haerdede Naturer til at kunne opholde sig saalænge som önske- ligt var med disse minutiöse Væsener inde i Vildnisset i de endelöse, öde Myrlandskaber, hvor de Myggers og Knotters egentlige Hovedstad synes at vere, og hvor ogsaa Mængden af Microlepidopterne er at sdge. Hvad jeg og mine Forgjængere ikke magtede, vil forhaabentlig fremtidige Kreefter udrette. Idet jeg hermed gaar over til Enkelthederne bemerkes, at jeg har betegnet de Faunaen tilkommende nye Arter med Tal til Forskjel fra de eldre, fra för af kjendte Species, hvorom No- tiser angaaende nye Findesteder samt andet af Interesse er meddelt. Tvivlsomme Arter er bestemte af SCHOYEN, hvis store Beredvillighed til at yde Hjælp i saa Henseende aldrig har svigtet. SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. IOI I. Macrolepidoptera. Papilio Machaon Lin. Sommeren 1883 blev et Par fan- get i de indre Distrikter af Præstegjældet, Hannen ved Tscho- alme-javre den zode Juni, Hunnen ved Langfjordeidet den 23de Juli. Begge var ilde medfarne, men saa ud til at have hört til en blegere Race. Det er ingen Tvivl underkastet, at Arten klækkes i Finmar- ken, hvor Larvens Foder, forskjellige Slags Skjærmplanter, fore- findes i rigelig Mængde, og hvor den jo ogsaa er iagttaget helt op til Porsanger, et Sted hvor baade Fjeld og Hav stenger for Besög af fremmede Gjæster sydfra. Dog er Sommerfuglen sjel- den i Höinorden og bemerkes kuns i varme, for Klekningen gunstige Sommere saa som anförte Aars, der ı saa Henseende var et Særsyn i Finmarkens Analer. En fra Finland for flere Aar siden til Pasviktrakten indflyttet Nybygger med et for en Almuesmand sjelden opladt Oie for Naturens Forteelser fortalte mig, at han her i Landet aldrig för nævnte Sommer havde seet en saadan »Äurki-pörhönen», (Tranesommerfugl) som han dog saa vel kjendte fra sit Hjemland. Bemærkningsværdigt er det foröyrigt, at denne kongelige Personage, hvor den viser sig i vore Fjeldegne, sjeldnere sees i de lavere Regioner, men gjerne udser sig de nögne Fjeldtoppe oppe i Höiderne til sin luftige Throne. Saaledes iagttog jeg Sommer- fuglen allerede i min Barndom i usædvanligt stort Antal paa Top- pen af Fjeldet Solaas ved Arendal samt forrige Sommer paa den nögne Tinde af Fjeldet Rösödeknatten paa Grændsen mellem Valders og Hallingdal og i en Höide over Havet af ca. 1,000 M. Ligesaa har SCHNEIDER meddelt mig, at han en af de für- ste Dage af Juli Maaned f. A. i Maalselven indenfor Tromso be- mærkede 3 Stkr. svævende omkring Varden paa Skjæggefjeldets nögne Top, og hvoraf det lykkedes ham at fange de 2. Det förste i Sydvaranger tagne Eksemplar, en Hun, som nu befinder sig paa Musæet i Tromsö, toges ogsaa paa lignende Lokaliteter ret op for Kobbervik, hvor kuns krybende Brisk og Kjærringris (Juniperus og Betula nana) vokser. Pieris Brassice Lin. er ikke iagttaget i Sydvaranger siden i 1881, da et»Ekspl. blev taget ved Karhula, der nest efter 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Porsanger er Artens nordligste kjendte Flyvested paa det euro- peeiske Kontinent. P. Rapz Lin. har heller ikke veret at finde, siden den i 1881 i 2 Ekspl. blev taget ved Kobbervik. Som man kunde vente, er ogsaa denne en »rara avis» i de arktiske Regioner. P. Napi Lin. Et Ekspl. (5) taget paa Engen ved Sevvi- suolo 1 Vaggattem-javre Juli 1883. Udbredt, men temmelig spar- somt, over hele Præstegjældet. Colias Palæno Lin. Fundet Sommeren 1881 og 1882 i flere Ekspl. i Jakobselv lige ved Ishavets Kyster; i det sydlige Norge kuns bemærket inde i Landet. Thecla Rubi Linx. Sjelden i Sydvaranger, idet den i de 9 Sommere, jeg havde Anledning til at drive Undersögelserne der, kuns er fundet 1 et eneste Ekspl. nl. Sommeren 1881 paa Præstegaarden. Polyommatus Phlæas Lin. var. Americanus D'URBAN. Lige- ledes ganske sparsomt udbredt'i Distriktet, idet den, siden et Ekspl. 1 1880 fangedes paa Præstegaarden, kuns én Gang til er taget, nl. 2den Juli 1883 paa £s. Aalliainens Nybygge ved Langfjordvandet. 1. P. Helle W. V. Jakobselv 30te Juni 1883. Ny for Norges Fauna; af SCHOYEN senere fundet i det Throndjemske Amt. (Se Ent. Tidskr. 1883, p. 131) Henhörer efter det tagne Ekspl. at dömme til de Arter, der blegner i det arktiske Luftströg. 2. Lycæna Argyrognomon Bercstr. (Argus auct.) & var. Ægidion Meisn. havde, mærkeligt nok, ikke vist sig noget- steds 1 Distriktet för. Sommeren 1883, da den pludselig op- traadte temmelig almindelig i hele Juli Maaned fra Præstegjæl- dets inderste Grændser ved Muotke-varra lige ud til Bögfjorden og Kirkenes. De under Loupen stærkt idinefaldende, talrige Haarskjæl paa Forvingernes Overside betegner samtlige Ekspl. som tilhörende Formen Argyrognomon; derimod synes Under- sidens mörkere graa Skjær, den jævnt normale Störrelse samt den friske, blaa Farve, ialfald hos Eksemplarerne fra Vaggattem, at antyde en större Lighed med Hovedformen end med Varie- teten /Ægidion, hvortil dog etpar Stykker fra Trakten omkring Kirkenæs vil kunne henfüres. Vanessa Urtice Lin. Larven i Mengde paa Næsler i Skoltebyen ved Bodse-javre Juli 1883. Varieteten Polaris STDGR. SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 193 fldi i nyklækkede Ekspl. midt i September 1882 ved Eide i Langfjorddalen. V. Antiopa Lin. blev under det sidste Aar af mit Ophold 1 Sydvaranger taget af Sorenskriver HvosLer den 24de Juni i et overvintret og afflüiet Hunindivid, siddende paa Veien gjen- nem Birkeskogen ved Boris-Glebs Kapel. Det havde, som rime- ligt for disse nordlige Höider, Vingebremmen hvid ligesom det af mig 1 1876 ved Præstegaarden observerede, men skildte sig forövrigt 1 ingen Henseende fra sydligere Egnes Ekspl. V. Cardui Lin. var. Pallida SANDBERG. gForuden ved Præstegaarden, Kobbervik og ‘Tschoalme-javre ogsaa observeret i Neiden i samme afblegede Varietet som den i Zromsö Mus. Aarsh. 1882, p. 7 beskrevne, hvoraf et Ekspl. er afgivet til Musæet. Melitza Parthenie BKH. Galgo-oaine samt Fjeldene inde i Landet Juni og Juli 1883. Argynnis Selene S. V. fandtes i 1883 lige ned til Kir- kenæs, men var fornemmelig almindelig længere inde i Landet paa fugtige Græsmarker. I det sydlige Norge har jeg fundet denne Art enkeltvis ogsaa i-Fjeldurer og paa tor, stenet Jord- bund. A. Pales S. V. var. vel ab. Inducta SANDBERG. (Se herom Ent. Tidskr. 1883, p. 129). Denne udmærket vakkre Form, den af Prof. SAHEBERG er taget lige ned til Ingermanland, (Se Lea Znt. Tidskr. 1885, p. 19) er ikke senere fundet i Sydva- ranger eller noget andetsteds i Finmarken; derimod har SCHNEI- DER ifölge en Notits i Ant. Tidskr. for dette Aar (p. 149) i Maalselven den rode Juli f. A. fundet en lignende Aberration af Formen Zapponica. A. Polaris B. blev i 1881 og 1882 paany fundet ved Bugö- nes samt paa Fjeldene omkring Jakobselv, begge Steder paa det torre, veirhaarde Fjeldplateau, flyvende om: mellem Stenene. Polaris er ved Siden af Chariclea af alle nordlige -Argynnisarter den mest haardföre og berer saaledes sit Navn med Rette. Larven eller Puppen lykkedes det mig ei at finde, skjönt jeg fornemmelig Vaaren 1883 offrede megen Tid paa at söge efter dem paa Fjeldene omkring Bugénes, hvor Sommerfuglen stundom optræder i Mengde. Formodentligt forstaar Larven at 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. forstikke sig vel om Hôsten for den ublide, arktiske Vind og forlader siden ikke sit Kvarter förend som vinget Væsen. A. Frigga Tusc. forekom almindelig ved Tschoalme-javre og længere inde Sommeren 1883, især paa #r. Heiskaris Ny- bygge ved Indsjöens sydlige Ende. Et prægtigt Hunekspl. fra Myren ved Bosjavre maaler mellem Vingspidserne hele 54 Mm. eller henved det samme som den store Perlemorsommerfugl (Aglaja). Nogle Vaaghalse, der i indeværende Sommer havde forvil- det sig ned i,Schdéyens Neerhed, undgik da heller ikke sin Skjæbne, men blev af denne »oculatıssimus indagalor» attraperede paa en Myr helt nede i Vordmarken, en Mils Vei fra Kristiania. 3. A. Aglaja Lin. fandtes den 3die August 1882 i et en- kelt Ekspl. paa Porttin Ollis Nybygge ved Tschoalme-javre og blev Aaret efter sammesteds af mig taget 1 Mængde den 22de Juli. Stedet (henved 69° n. Br.) er det nordligste Punkt i Eu- ropa hvor denne store og smukke Art er bemerket, af SCHNEIDER er den för taget saa langt mod Nord som ved Zrondenes i Tromsö Amt (henved 69° n. Br.). Eksemplarerne skiller sig for övrigt hverken i Störrelse eller Farvetegning fra sydligere Egnes. Erebia Lappona Esp. flöi Sommeren 1883 i Mengde paa Kjelmöen ved Bögfjordens Munding lige ud mod Havkysten alle- rede ı förste Halvdel af Juni. E. Embla Tuec. Endda ikke iagttaget saa langt ned som til Tschoalme-javre, kuns 1 Trakten om Vaggattem og Bos-javre. Oeneis Norna Tuec & ab. Lampana. Almindelig i Juli Maaned 1883 paa Engslaatter oppe i Jakobselvdalen. Samtlige Ekspl. smaa (Kuns ca. 43 Mm. mellem Vingespidserne) og me- get mörkt farvede i Forholdet m. Hens. til Ocellernes Antal og Tilstedeværelse paa begge Vingepar hoist forskjelligt. Overhove- det maa jeg efter mit Kjendskab til Arten fra det nordlige Norge erklære mig ganske enig med SCHOYEN i, at der er liden Grund til at opstille egne Varieteter for de Individers Vedkommende, hvor Ocellernes Antal er svundet mest ind, saasom dette Forhold hos denne Art veksler i det mangfoldige. Derimod finder jeg blandt mine smaa, mörktfarvede Jakobselveksempl. en typisk Aberration, som jeg för har fra Myrerne ved Eide ı Langfjord- dalen, og som har det brede, lyse Baand paa Vingernes Over- SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. EOS, > side rödlıgt gult. Efter den svenske Entomolog Sven LAMPA har jeg benævnt denne Form Zampana. 4. ?Acherontia Atropos Lin. Sommeren 1881 blev en kjæmpestor Sphinx, der efter Beskrivelsen ingen anden kan have veret end A/ropos, iagttaget af en Lappefamilie i Ropelv ved Bögfjorden, siddende paa en Tömmerstok tet ved Gammen. De indfödte tog skrækslagne af Fænomenet Flugten, hvorved Udyret desværre beholdt sin Frihed. Derimod blev et Ekspl. i 1882 fanget 1 Tanen, ligesom et lignende ifélge SCHNEIDER er taget i Maalselven, og skal ingen af disse i Udseende have frem- budt nogetsomhelst afvigende fra sydligere Individer. Omendskjént denne overalt hos os kuns enkeltvis optræd- ende Omstreifer paa Grund af sin overordentlige Flyvekraft na- turligvis er istand til 1 ganske betydelige Afstande at fjerne sig fra sit oprindelige Hjemsted og saaledes vel kunde vere kom- met til Östfinmarken sydfra gjennem de svenske eller finske Lapmarker, tör det dog ikke vere umuligt, at Arten i varme Sommere klekkes 1 Finmarken, navnlig i de indre Landdistrik- ter, hvor Larven ikke savner Nering, da dens fornemste Foder, Potetesplanten, næsten overalt dyrkes og trives vel. Man vilde ellers vanskelig kunne forklare sig dens Forekomst paa et Sted som Maalselven, hvortil der ikke er Adgang sydfra uden over megtige Snefjelde og det vilde Hav. Nola Karelica Tcstr. maa vere sjelden paa hine Höider, da den ikke er iagttaget nogetsteds i Sydvaranger siden Fundet af det af SCHÔYEN i hans »Oversigt» fra 1879 under Navn af N. Arctica omhandlede Par. Arctia Festiva BkH. Se SCHNEIDERS Reiseberetning i Laul. Tidskr. 1882, p. 76. Senere (i 1884) fundet af SCHNEIDER og- saa 1 Maalselven. Larven se Lut. Tidskr. for 1884, p. 140. Ef- ter Beskrivelsen har det muligens været samme Spinders Larver, der ifôlge Prof. AURIVILLIUS i Juni og Juli 1879 paa NORDEN- SKIÖLDS sidste arktiske Ekspedition blev fundne i Bugten ved Koljutschin og ved Nunamo (Se Vegaeksp. cos Jaktlagelser Bd. IV, Stockh. 1885). A. Quenselii Pay. blev.af Dr. C. AURIVILLIUS Sommeren 1884 taget paa Fjeldene ved Kvænangen (Se “Lut. Tidskr. 1884, p. 203). Sommerfuglen har altsaa i Vestfinmarken været klæk- 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. = ket paa et af de for dens Forekomst i Sydvaranger mellemlig- gende Aar. (Se Zunft. Tidskr. 1884, p. 140). 5. Spilosoma Fuliginosa Lin. Et Ekspl. af denne aldrig för i Finmarken observerede Art fandtes den 22de Mai 1883 paa Gaarden Karhula ved Tschoalme-javre siddende i Græsset udenfor Stuebygningen. Det er Varieteten Borealis STGR. ud- præget. 6. Hepiolus Velleda Hs. Jakobselvdalen indenfor Björne- haugen om Aftenen den 22de Juli 1882 1 et Ekspl. svaermende mellem de kjæmpemæssige Bregner ved Elvebredden; mangler ligesom flere af mig i sin Tid ude i Vesteraalen fangede Stkr. ganske de hvide Flekker paa Forvingernes Overside, hvilke der- imod staerkt markerede var tilstede paa endel Ekspl. fra Sevvi- suolo, der den 18de og ıode Juli toges paa Myren ved Oens Nordende. Da der paa Oen ikke vokser Pleris Agudlina, nærer Larven sig her formodentlig af andre Bregnerödder, saasom /o- /vpodium vulgare, hvorpaa Tilgang fandtes. Ny for Finmarken. 7. Leucoma Salicis Stern. Et Ekspl. af denne indenfor vor arktiske Region hverken för eller siden iagttagne Art fandtes ved Gaarden Bakken i Jarfjord en Kveld i Juli 1882 af min utrættelige Assistent 1 Sommerfugljagten, Pigen BEATA RENSLÖKKEN fra Kobbervik. Den sveevede om mellem Vidjebuskene ved Bæk- ken nedenfor Husene. 8. Eriogaster Sp. Germ. En Larve og Puppe fra 1880, som ei gav Imago, men som formodentlig tilhörte en Repræsen- tant af Uldgumpslegten, er beskrevet 1 Æn/. Tidskr. for 1883, De 20; Saturnia Pavonia Lin. I 1883 medtog jeg paa min Reise fra Svdvaranger til Valders en Puppe henhörende til denne Art. Puppen levede lige til 1 Sommer uden endda at have givet Imago. Asphalia Flavicornis Lix. Et fulkomment afgnidset og ukjendeligt Individ fra Bugôünæs i Mai 1883 og et lignende fra de vilde Fjeldhöider ud mod Havet mellem Jarfjord og den russi- ske Grændse i Juni s. A. er af SCHÔYEN bestemt som tilhörende denne, för kuns fra det undre Land kjendte Art. [Charæas Graminis Lix.] er ved en Misforstaaelse indkom- met 1 Fortegnelsen over Sydvarangers Lepidoptere og maa stry- ges af Listen. Mærkeligt nok er Arten endda ikke fundet i SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 197 Trakten söndenfor Varangerfjorden, uagtet den af SCHÔYEN er taget helt oppe ved Kistrand. 9. ? Hadena Maillardi Hs. Et Ekspl. af denne sjeldne Art har lenge befundet sig i min arktiske Samling. Det er fan- get et Sted i Finmarken; men for Öieblikket erindrer jeg ikke med Sikkerhed hvor, sandsynligvis 1 Sydvaranger Sommeren 1875. Sommerfuglen er af SCHNEIDER fundet ved Tromsö. 10. Orthosia Iris Zerr. Langfjorddalen i Sydvaranger. (Se SCHÖYEN: Tilleg og Berigt. til Norges Lepid. fauna; Kristia- nia 1885). 11. Plusia Diasema B. 2 Ekspl. fra Karhula ved Tscho- almejavre medio Juli 1883. P. Hochenwarthi Hocu. Ogsaa i 1883 ved Pr&stegaarden i flere Ekspl. SCHÔYEN har i Sommer taget Arten helt ned i Vikersund paa Modum. Anarta Cordigera TuHBG. Flere Stkr ved Sydvaranger Præstegaard 1 1882 og 1883. A. Melanopa TuBG. Almindelig hele Jakobselvdalen ned indtil ud mod Havkysten. A. Lapponica Tuec. -Foruden det af SCHNEIDER i hans Reiseberetning 1 Lat. Tidskr. 1883, p. 79 omhandlede Æsgtepar fra Galgo-oaine ogsaa en Han i enslig Stand taget paa Fjeldet ved Præstegaarden samme Sommer (af SCHNEIDER). Efter S. Lampas »Förteckning öfver Skandinaviens och Fin- lands Macrolepidoptera» skal Anarta Zetterstedti ogsaa (ifölge SCHNEIDER) tilhöre Sydvarangers Lepidopterfauna. Opgaven maa imidlertid bero paa en Misforstaaelse, da denne Art endda ikke, saavidt mig bekjendt, er fundet 1 Sydvaranger. * Brephos Parthenias Lin. Vaaren 1883 ved Kirkenæs og Björnesund; senere ud paa Sommeren et afflöiet Individ ved Elvenæs. j Acidalia Fumata Srrx I Mengde paa Sevvi-suolo Juli 1883 paa Myrer, i Skogen og paa Engen, mest paa fugtige Ste- der. Sammesteds flöi ogsaa en Aberration eller Varietet af Ar- ten, antagelig /revers Simplaria. Paa lysere Bund har denne Tværstregene over Vingerne mörkere og grovere, hvorved disse Streger blir betydelig mere iöinefaldende end hos Hovedformen. U Se pag. 203. 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885, Samme Form fandt jeg ogsaa i Heda/en ı Valders Som- meren 1884. A. Schöyenii? Sp. SCHNEIDER. I 1883 i Mengde paa _ Sevvi-suolo i Vaggattem og længere inde sammen med fore- gaaende Art; men mens denne viser sig almindelig overalt lige ud til Havkysten, kommer Schéyenz? ikke Ishavet nærmere end i ca. 30 Km.s Afstand fra Fjordbundene. Mærkeligt nok er denne Indlandsform endda ikke iagttaget 1 de svenske Lapmarker; der- imod skal den have en vid Udbredelse mod Ost og Syd, efter hvad SCHNEIDER har meddelt mig. Paa sin Reise i Finland ifjor Smmer har han nemlig 1 Helsingfors samt hos Dr. ar TENG- STRÖM i Lojo seet Eksemplarer lige fra Egnen omkring Ladoga. Disse skulde have været bestemte som S/rigarza HB., som dog nok er hel forskjellig. Schöventi har saaledes ikke af de finske Entomologer kunnet erkjendes som nogen ny Art en Opfatning, som ogsaa SCHOYEN synes at dele, da han ifjor skrev mig til, at han altid havde betragtet denne alene som en melanotisk og formindsket Udgave af Fumata. Da jeg ikke er i Besiddelse af noget Ekspl. af S/rigaria til Sammenligning, tôr jeg intet udtale angaaende Schüyenii Forhold til denne; men ligeovenfor /uma/a maa jeg for min Part indtil videre holde paa Schéyenz? Artsberet- tigelse. Forskjellen mellem begge disse forekommer mig nemlig altfor stor haade m. Hens. til Udseende, Udbredelse og Tilhold- sted, til at de vel kan slaaes sammen. ‘Til den for Schöentii ka- rakteristiske mindre Störrelse samt over Vingefladerne jævnt ud- bredte mörkegraa Bestövning, der viser sig baade hos Hunnen og hos Hannen, kommer det særligt mörke Belæg (idetmindste hos Hannerne) af Partiet udenfor den ytterste Dobbeltstreg paa Vingerne, hvilket som en mörk Brem elegant fremhæver Vinge- snidt og Farvefordeling og hos ubeskadigede Individer fordelag- tigen udmærker Arten fremfor dens tarveligere Slægting Zumata. Men foruden dette maatte det dog forekomme besynderligt, at Schüyenii, betragtet alene som klimatisk Varietet af Fumara, endnu ikke har været at opdage vestenfor, enten i Nord eller Syd paa de mange ganske vel undersögte Lokaliteter 1 de indre Dele af vor Halvö, hvor Hovedformen dog er hel almindelig. Desuden er begges Optræden paa hver enkelt Lokalitet temmelig for- skjellig, hvilket jeg först blev opmaerksom pa sidste Sommer, jeg SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 199 besögte Flyvestederne inde ved Vaggattem. Mens nemlig Fumata, som för bemærket, særlig yndede fugtige Steder, fandt jeg Schöy- entt 1 Regelen bare paa tört Terrain, og naar den viste sig paa Myrer, var det kuns i Udkanterne. Flere befrugtede Hunner fandt jeg höit oppe i Bakken, siddende paa Blomsterne af Gye- derams (Epilobium angustifolium). Dette er da min Betragtning af Sagen. Onskeligt vilde det imidlertid vere, om det interes- .sante Dobbeltspörgsmaal angaaende Schéyenz? Forhold saavel til Sirigarıa som til Zumala, maatte finde en kyndigere Udredning. Ploseria Pulverata THBG. viste sig i 1883 i Begyndelsen af Mai lige ned til Præstegaarden, hvor jeg iagttog nogle Indi- vider flyvende om Kvelden mellem Snebygerne i -etpar Kulde- grader. Biston Lapponarius B. har kuns været seet ved Kobbervik, sidste Gang tidligt om Vaaren 1882. Ifülge STAUDINGER over- vintrer Arten som Puppe og klekkes ved de förste varme Sol- straaler om Vaaren. Anaitis Paludata THBG. cum var. Obscurata SCHOYEN & Sororiata TR. var för kuns fundet enkeltvis paa Myrerne ved Pr&stegaarden samt i Jarfjord; men i Juli. 1883 viste den sig i Mengde i de indre, sumpige Egne; især var Formen Obscurata almindelig. Arten optræder neppe paa noget Sted i Sydvaranger i sin rene, lysegraa Dragt, men altid mere eller mindre formör- ket. Mange Ekspl. fra Vaggattem maa nærmest henföres til Varieteten Sororiata, der danner en Overgang mellem Hovedfor- men og Obscurata. Lygris Prunata Lin. Enkeltvis i de indre Distrikter (1881) Eksemplarerne noget mindre og mattere tegnede end sydligere Individer; de mörke Bölgelinier paa Bagvingerne forsvindende. L. Populata Lin. Allerede midt i Juli Maaned 1883 fandt jeg den paa Myren op imod den norsk-finsk-russiske Graendse ved Muotke-varra i samme mörktfarvede, sydfra vel kjendte Ud- gaver, der ud mod Havkysten synes at blive mere sjeldne. Cidaria Truncata Hurn. var. Schneider’ der i 1882 af SCHNEIDER toges i ét Ekspl. ved Mennika-jok, optraade i 1883 almindelig fra Langfjordvandets övre Ende, tiltagende i Antal indover mod Vaggattem, hvor den forefandtes i Mengde, dels paa Engene omkring »Hovedstaden» paa Oen, dels inde i Sko- 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. gene og paa Myrerne. Samtlige Ekspl. viste sig at tilhöre samme, ensartet blaagraa farvede Form som det af SCHNEIDER fangede, hvor Forvingerne er uden Spor af Rustfarve, med Undtagelse af en svag Antydning udenfor Midten af Vingen, og Bagvingerne mörkt bestövede, næsten af samme Farve som de forreste. Da jeg antar, at en saa konstant udpræget Form af denne forövrigt saa variable Art fortjener et eget Navn, har jeg opfört den her med Varietetsnavnet ‚Schneider! efter Finderen, min Ven, Kon-. servatoren i Höinorden. Et Individ af samme Sort tog jeg ifjor Höst paa en Myr oppe i Hedalen, ca. 600 M. o. H. men har aldrig truffet den i mere lavtliggende Regioner her 1 Valders, hvor den viser sig 1 2 Hoveddragter, én med sortbrunt og en anden med hvidgraat Midtstykke paa Forvingerne. C. Montanata S. V. var. Lapponica STGR. Juni 1883 al- mindelig opover hele Jakobselvdalen og iser i Mengde bag Bjornehaugen; holder sig til Fjeldene og er ikke observeret i Lavlandstrakterne i det indre Landskab. C. Dilutata S. V. (Mebulata THBG.) optræder i etpar Farve- nuancer, én hvidgraa og én sortgraa, (?var. Sandberg’ & Schnei- dert EPA Ent. Tidskr. 1885, p. 111) og har intet Aar udpaa Höstkanten undladt at indfinde sig i massevis saavel i det indre Land som ud imod Havkysten. Eupithecia Hyperboreata Srcr. Denne af STAUDINGER 1 Alten 1860 opdagede Art, der i de senere Aar har optraadt al- mindelig i Valders og vist sig i Sverige enkeltvis endog helt ned til Gotland, (Se MEvES “nt. Tidskr. 1884, p. 72) har saaledes gjort sig sit Navn ufortjent. I Höinorden gaar den saa langt ud mod Havet, som Larvens Foderplante, /uniperus, vokser. II. Microlepidoptera. Scoparia Centuriella Scuirr. var i Juli 1883 yderst al- mindelig mellem Bladene af Zpzlobium angustifol. paa de torre, stenede Omgivelser af Statens Hus ved Rämä-guösk inde ved Pasvikelven. Arten varierer meget saavel med Hens. til Störrel- sen som Grundfarvens lysere og mörkere Karakter. 12. S. Sudetica ZELL. Forlengst fundet i et Ekspl. ved Elveneeskanten, men blev ikke medtaget i den ældre Fortegnelse. SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 2017 13. Crambus Furcatellus Zerr. Jakobselv. Forvandlin- gen se Ent. Tidskr, 1883, p. 27. Tortrix Viburnana S. V. I 1881 og 1882 fundet i Ja- kobselv; viste sig 1 1883 almindelig paa Myrerne inde i Landet opimod Moutke-varra. At den, som SCHNEIDER antager, i det nordlige Norge blot skulde forekomme paa ganske nögne Fjelde, (Se Ent. Tidskr. 1883, p. 85) er altsaa ikke Tilfældet. 14. T. Lapponana Tncstr. Se SCHNEIDERS Reiseberetning 1882, p. 85 samt SCHÔYEN Zromsö Mus. Aarsh. s. A., p. 62. I 1883 ogsaa fundet i nogle Ekspl. inde paa Myrerne ved Bos- javre og Sevvisuolo; enkeltvis og sparsomt udbredt. Penthina Sauciana Hz. Formodentlig allerede i 1878 ta- get af ScHOvEN ved Elvenæs. (Se hans »Oversigt», p. 210 samt Tromsö Mus. Aarsh. 188, p. 27). I Midten af Juli 1883 fan- gede jeg etpar Ekspl. ved Vaggattem og længere inde ved Rigs- grændsen ved Muotke-varra. 15. P. Dimidiana Soporr. Ligeledes taget i de indre Di- strikter Juli 1883. Forekomsten ikke uventet, da den ifölge SCHÔYEN gaar helt op til Porsanger. P. Lediana Lin. I 1883 fundet saavel inde i Landet som paa Fjeldene omkring Kirkenæs. P. Turfosana H. S. 2 Ekspl. allerede i 1880 paa tört Terrain ved Havkanten ud mod Jakobselv. P. Nebulosana Zerr. forefundet i en Mengde Ekspl. i for- skjellige Udgaver, mörkere og lysere, fra mine sidste Vandringer Sommeren 1883 saavel omkring paa Fjeldene ved Havskysten som i det indre Land. 16. P. Rivulana Scop, Endel Ekspl. fra Myren ved Svan- vik samt ved Melkefossen den ıode Juli 1883. Arten, som af SIEBKE 08 WOCKE er fundet paa Dovrefjeld, vides ei för iagtta- get 1 det arktiske Norge. 17. P. Bifasciana Hw. (?) Et Ekspl. fra Vaggattem den ı8de Juli 1883 og muligens et til fra Myren paa Oen samme- steds har SCHOYEN antaget for ovenstaaende Art, der af WocKE i hans Katalog bare er noteret fra Tydskland og England, men tillige skal vere fundet i Sverige op til Upland. Arten skulde saaledes vere ny for den arktiske Lepidopterfauna, saavel som for Norges overhovedet. 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. ı8. Grapholitha Tr. Sp? Et noget afflöiet Ekspl., der efter Udseendet sandsynligvis tilhörte Donovans Subocellana, toges den ı8de Juli 1883 i Fjelduren paa Oen Sevvisuolo. SCHNEIDER opförer Arten med ? fra Grötö og Tromsö; ikke för observeret i Finmarken. 19. Steganoptycha Gyllenhaliana THBG. Myren ved Rämäguösk den 22de Juli 1883. 20. S. Ericetana H. S. flöi i flere Ekspl. paa Præste- gaardsmyren 1 Midten af Juni 1883. Paa tört Terrain toges se- nere ud paa Sommeren et Individ ved Jakobselv og et andet ved Vaggattem. Ny for Finmarkens Fauna. Phoxopteryx Myrtillana Tr. flöi ogsaa paa Præstegaards- myren samtidig med foregaaende. 21. Scardia Tessulatella Z. Den ı3de Juli 1883 paa et Bakkeheld i Furuskogen paa Sevvi-suolo fangedes et smukt Individ af denne saavel for vor arktiske Region som for Norges Fauna nye Art. 22. Tinea? En liten Zzned, sortblaa af Farve, saaes den 2ode Juli 1883 i Lyngen ved den nordlige Pynt af Sevvi-suolo, men blev ei fanget. 23. Incurvaria Capitella Cr. Et Ekspl. fra ældre Tid i min Samling fundet i Trakten om Kirkenæs. Ny for Finmarken. I. Rupella Schirr. & var. Aurata Z. Flere Ekspl. saavel af Hovedformen som af Varieteten Awra/a paa Bakkeheldet mod Ost ved Præstegaarden medio Juni 1883. 24. Nemophora Panzerella Hr. Et Ekspl. ved Praste- gaarden den 14de Juni 1883. 25. Swammerdamia Griseocapitella Srv. ab. Obscurior. To mörktfarvede Individer af denne Art fundne paa Myren ved Vaggattem-javre den 12te Juli 1883. Et lignende, större fra Muotke-varra den 2ode neestefter. 26. Argyresthia Goedartella Lin. Et Ekspl. 1 Vidje- krattet ved Tschoalme-javre den 22de Juli 1883; ligesaa et ved Langfjordvandet den 23de. Ny for Finmarkens Fauna. 27. Depressaria Ciniflonella Z. Den 4de April 1883 tog jeg paa Loftsvinduet i Præstegaarden et enkelt overvintret Ekspl. af denne, aldrig för i det arktiske Norge observerede Art. Saavidt SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 203 mig bekjendt er den hos os ikke fnndet nordenfor Bagn i S. Aurdal, hvor den forekommer almindelig. 28. Gelechia Diffinis Hw. Et Ekspl. ved Kirkenes Juli 1883. Oecophora Stipella Lin. & Similella Hs. Begge almin- delige paa Præstegaarden, 1 alle de Aar jeg var der. Stcpella træffes mest inde i Husene paa Vægge og Vinduesruder, mens Similella holder til 1 Bjerkekrattet, hvor den svaermer om, især ved Kveldstid. 29. Coleophora Laripennella ZETT. Etpar Stykker ved Jakobsely 29de Juni 1883 samt ved Tschoalme-javre den 27de Juli 1883. 30. Elachista Str. Sp? En ukjendt, maaske ny Art af denne Slægt toges 1 flere Eksempl. paa Præstegaardsmyren sidst i Juni Maaned 1883. Ifülge SCHÔYEN har den störst Lighed med A/rzcomella STT., men er nok heller ikke denne Art. 31. Lithocolletis Rayella Lin. Fundet i Lövskogen ved Elven nedenfor Vaggattem-javre den trode Juli 1883. 32. Nepticula Z. Sp? I Bjerkekrattet under Fjeldet ved Jakobselv tog jeg sidst i Juni Maaned 1883 en liden Nepficula, som ei har kunnet bestemmes. Den var af Farve paa Fremvin- gerne blaagraa med lyst Baand. 33. Micropteryx Hs. Sp? Sammesteds paa samme Lokali- teter en Art Microßteryx, som heller ikke har kunnet bestemmes; muligens Awreatella Scop. S. Aurdal i Valders September 1885. «ds Uppgiften i Sven Lampa’s »förteckning» om Anarta Zetter- stedi’s förekomst i Sydvaranger grundar sig pa ett exemplar, som jag sommaren 1878 fangade pa den gräsbeväxta sandstranden vid Bugones. Att uppgiften blifvit hänförd till SPARRE SCHNEIDER, torde bero pa ett misstag. Stockholm i november 1885. Chr. Aurivillius. nc Entomol, Tidskr. Ärg. 6, H. 4 (1885) I4 GÄFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK UNDER ÅREN 1883—1885. Frän vederbörande sällskap i utbyte mot Entomologisk Tidskrift. Angers, Societé d'Etudes scientifiques, Bulletin Tom. 9, 1882—3. Batavia, Koninklijke Natuurkundige Vereeniging. Natuurkundig Tijdschrift. Deel. 42, 1883; 43, 1884; 44, 1885. Berlin, R. FRIEDLANDER & SOHN. Entomologische Nachrichten. Jahrg. 10, 1884; 11, 1885. — — , Deutsche Entomologische Zeitschrift. Band. 29, 1884; 29: 1, 1885. Bonn, Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande und Westfalens. Band. 40: 2, 1883; 41, 1884; 42: 1, 1885. Bordeaux, Societé des Sciences physiques et naturelles. Memoires. Tom. 5: 2, 3 + appendix. Boston, Society of Natural History. Proceedings. Vol. 21: 4, 1882—3; 22: 1—3, 1883—4. , American Academy of Arts and Sciences. Proceedings. Vol. 12, 1885. Bremen, Naturwissenschaftlicher Verein, Abhandlungen. Band. 8: 2; 9: I, 2. Breslau, Verein fiir schlesische Insektenkunde. Zeitschrift fiir Entomologie. Heft. 9, 1884; 10, 1885. Brooklyn, Entomological Society. Entomologica Americana. Vol. 1: 1, 1885. Brünn, Naturforschender Verein. Verhandlungen. Band. 20—22, 1881—4. Bruxelles, Societé Entomologique de Belgique. Annales. Tom. 25; 26; 28; 29: I, 1882—1885. — —, Academie royale des Sciences. Bulletin. (3) Tom. 6—8, 1884—5. Annuaire. Tom. 50—51, 1884—5. Budapest, Rovartani Lapok. Band. 1, 1884; 2: 1—9, 1885. Caen, Societé française d’Entomologie. Revue d’Entomologie. Tom. 2; 3; 1883—4. Cambridge, Entomological Club. Psyche. Vol. 4: n:o 120—131. Cassel, Verein fiir Naturkunde. Bericht. 29—31, 1883—4. Cordoba, Academia nacional de Ciencias. Boletin. Tom. 5: 4, 1883; 6—7; 1884; 8: 1, 1885. Actas. Tom. 5: 1, 1884. Dorpat, Naturforscher Gesellschaft. Sitzungsberichte. Band. 6:13; 1884, SE, 1885. GAFVOR TILL ENT. FOREN. BIBLIOTEK. 205 Dresden, Naturwissenschaftliche Gesellschaft Isis. Sitzungsberichte und Abhand- lungen fiir 1883. Lief. 2, 1884 und Festschrift, 1885. Elberfeld, Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresberichte. Heft. 6, 1884. Firenze, Societa Entomologica Italiana. Bulletino. Tom. 15: 4, 1883; 16, 1884; 17, 1885. Frankfurt am Main, Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft. Bericht für 1882—3; 1883 —84. Genéve, Societé de Physique et d’Histoire nat. Mémoires, Tom. 28: 9, 1884. Genova, Museo Civico di Storia Naturale. Annali (1) Vol. 20, 1884; (2) Vol. 1, 1884. Gravenhage, De Nederlandsche Entomologische Vereeniging. ‘Tijdschrift voor Entomologie, Deel 27, 1884; 28: 1, 2, 1885. Graz, Naturwissenschaftlicher Verein. Mittheilungen. Heft. 19—20, 1882—3 und Repertorium zu den Jahrg. 1—20. Greifswald, Naturwissenschaftlicher Verein von Neu-Pommern und Rügen. Mittheilungen. Jahrg. 15—16, 1884—5. Halle, Naturwissenschaftlicher Verein für Sachsen und Thüringen. Zeitschrift für Naturwissenschaften. (4) Band. 1—2, 1882—3; 3: 2—6, 1884. , Deutsche Akademie der Naturforscher Nov. Acta, Band. 41: 2, n:o 2—4, 1879—80; 42: 2, 1881; 44: 2, 1882; 46: 2, 1883. Helsingfors, Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica. Meddelanden. Häftet 9 —11, 1883—1885. Innsbruck, Naturwissenschaftlich-medizinischer Verein. Berichte, Jahrg. 13— 14, 1883—4. Karlsruhe, Naturwissenschaftlicher Verein. Verhandlungen. Heft. 9, 1883. Königsberg, Physikalische Oekonomische Gesellschaft. Schriften. Jahrg. 24— 25, 1883—5. Lausanne, Societé Vaudoise des Sciences naturelles. Bulletin. N:o 88—g2, 1882—5. Leipzig, Kon, Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften. Berichte über die Verhandlungen. 1884; 1885: 1, 2. Liege, Societé Royale des Sciences Memoires (2) Tom. 12, 1885. London, Cistula Entomologica. Pars 28, 1884. St. Louis, Academy of Science. Transactions. Vol: 4: 3, 1884. Luxembourg, Institut Royal Grand-Ducal. Publications. Tom. 19, 1883. Lyon, Societé Linnéenne. Annales. Tom. 29, 1882. Madrid, Sociedad Española de Historia natural. Anales. Tom. 13— 14: 1, 1884—5. Modena, Societa dei Naturalisti. Atti. (3) Vol. 1—3, 1883—4. Moscou, Societé Imperiale des Naturalistes. Bulletin. Tom. 58: 2—4, 1883; 59: I—3, 1884. Neuchatel, Societé des Sciences naturelles. Bulletin. Tom. 13—14, 1883—4. New Haven, Connecticut Academy of Arts and Sciences. ‘Transactions. Vol. 6, 1884—5. Odessa, Societé des Naturalistes de la Nouvelle Russie. Sapiski. Tom. 8—10: 1, 1883—-1885. 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Paris, Societé entomologique de France. Bulletin. 1885 p. 57—64, 113—120, 145— 152. Perth, Scottish Naturalist. (2) N:o 4—10, 1884—85. Petersburg, Societas Entomologica Rossica. Horse. Tom 18, 1884. , Wlad. Dokhtouroff. Revue mensuelle d’Entomologie. Vol. 1: 2—7. Philadelphia, Papilio. Vol. 4: 4--6, 9, 10. 1884. , Academy of Natural Sciences. Proceedings. f. 1883: 2, 3; 1884: 1—3; 1885: 1—2. Riga, Naturforscher Verein. Korrespondensblatt. Heft. 26—27, 1883—4. Roma, R. Accademia dei Lincei. Transunti. (3) Vol. 7: 15—16; 8. (4) Vol. I: 1—23. Salem, Essex Institute. Bulletin. Vol. 14—16. 1882—84. , Peabody Academy of Science, Annual Reports. 1874—84. 1 Vol. Schaffhausen, Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Mittheilungen. Vol. 6: 10; 7: I—4. 1884—5. San Fransisco, California Academy of Sciences. Bulletin N:o 1—3. 1884— 1885. Stettin, Entomologischer Verein. Band. 43: I—9; 45, 1884. Sydney, Linnéan Society of N. South Wales. Proceedings. Vol. 8: 4; 9: 1, 3, 4; Io: I, 2. 1884—5. Toulouse, Societé d'Histoire Naturelle. Bulletin. Année. 16—17, 1881—3; 18: 1—3. 1884. Tromsö, Tromsö Museum. Aarshefter. 6: 1883; 7: 1884. Aarsberetning for 1883 og 1884. Wien, Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlichen Kentnisse. Schriften. B. 24. 1884. , Zoologisch-Botanische Gesellschaft. Verhandlungen. B, 33: 1883 + Beiheft; 34: 1884; 35: 1, 1885. Af enskilde gifvare.' BERG, C., Addenda et emendanda ad Hemiptera Argentina. Hamburgo. 1884. 8:0. 213 pag. ———, Notas sinonimicas acerca de algunos Coléopteros y Lepidöpteros. Buenos Ayres. 1883. BOLIVAR, JGN., Monografia de los Pirgomorfinos. Madrid. 1884. 8:0. 154 pag. 4 tab. “ BRAUER, FRIEDR., Offenes Schreiben als Antwort auf Herrn Baron OSTEN- SACKEN’S »Critical Review» meiner Arbeit über die Notacanten. Wien 1883. HOMEYER, ALEX., Mein Fang im Ober-Engadin 1876 und 1878. Wies- baden, 1880. : — — , Drei neue westafrikanische Charaxes. Berlin. 1882. tab. col. — — , Vorkommen und Verbreitung einiger Macrolepidopteren in Vorpom- mern und Rügen. Stettin. 1884. 1 Der ingen särskild gifvare ar namd, ar arbetet skänkt af författaren. GAFVOR TILL ENT. FOREN. BIBLIOTEK. 207 HORVATH, GEZA VON, Monographia Lygæidarum Hungarie, Budapest 1875. 4:0. tab. col. i — — , Hemiptera nova vel minus cognita. Part 2. Budapest. 1881. — — | Heteroptera anatolica in regione Brussæ collecta. Budapest. 1883. — —, Rapport sur la situation phylloxerique en Hongrie pendant l'année. 1883. Budapest. 1884. —— ——, Le Phylloxera et le froid d’hiver. Budapest. 1883. ———, Sur les Migrations des pucerons. Caen. 1883. , Eine neue Wanzengattung aus dem Himalaya. Wien. 1883. — — Revision du genre, Eremocoris Fieb. Caen. 1883. ———, Rapport sur les Insectes nuisibles observés en Hongire durant l’année 1883. (Pa ungerska). Budapest 1884. — — Diagnoses Hemipterorum. Budapest. 1884. — — A Rovarok Dimorphismusärél. Budapest. 1884. Horn, G. H. & Leconte, J. L., Classification of the Coleoptera of North America. Washington. 1883. 8:0. 38 + 567 pg. LoEw, FRANZ, Beschreibung der Larve von Nebria picicornis Fabr. nebst einer Charakteristik der Nebria-Larven, Wien. 1856. — — | Ueber einige in Südfrüchten gefundene Käfer und das Erscheinen eines Schneeflohes in Kärnthen. Wien 1858. — — , Beiträge zur Kenntniss der Orthopteren. Wien 1861. ———, Ueber die Bewohner der Schwalbennesten und die Metamorphose der Tinea spretella S. V. Wien 1861. ———, Beiträge zur Kenntniss der Rhynchoten, Wien. 1862. — — , Zoologische Notizen. Serie 1—4. Wien. 1866—1873. — — , Ueber Diaspis visci Schrank, eine auf der Mistel lebende Schildlaus. Wien. 1872. ————, Neue Beiträge zur Kenntniss der Cecidomyiden. Wien. 1874. ———, Tylenchus millefolii n. sp. Wien. 1874. — — Beiträge zur Kenntniss der Gallmücken. Wien. 1874. ————, Ueber neue und einige ungenügend gekannte Cecidomyiden der Wie- ner Gegend. Wien. 1875. ———, Nachträge zu meinen Arbeiten über Milbengallen. Wien. 1875. — — , Ueber Milbengallen (Acarocecidien) der Wiener Gegend. Wien. 187 - , On the identity of Zrioza abieticola Forst. with Chermes rhamni SCHRANK. London. 1877. , Ueber Gallmiicken. Wien. 1877. , Ueber den Gebrauch der Autorennamen. Wien. 1878. , Beiträge zur Kenntniss der Milbengallen (Phytoptocecidien). Wien. 1878. — — Mittheilungen über Gallmücken. Wien. 1878. , Zur Systematik der Psylloden. Wien. 1879. , Ueber neue Gallmücken und neue Miickengallen, Wien. 1880. , Turkestanische Psylloden. Wien, 1880. , Beschreibung von neuen Milbengallen nebst Mittheilungen über einige schon bekannte. Wien. 1880. 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. Lorw, FRANZ, Zur näheren Kenntniss der Begattungsfähigen sexuirten Indivi- duen der Pemphigiden. Wien. 1880. — — Mittheilungen über Psylloden. Wien. 1880. , Mittheilungen über Phytoptocecidien. Wien. 1881. — — Beiträge zur Biologie der Psylloden. Wien. 1881. , Beschreibung von zehn neuen Psylloden-Arten. Wien. 1881. , Zur Charakteristik der Psylloden-Genera Apkalara und Rhinocola, Wien. 1882. — — Bemerkungen zur Dr. KIRCHMANNS Aufsatz »Ocstriden-larven bei Men- schen». Wien. 1882. , Katalog der Psylliden des palæarktischen Faunengebietes. Wien. 1882. , Eine neue Psylla-Art. Wien. 1882. , Zur Naturgeschichte der Acanthococcus aceris SIGN. Wien 1882. , Zur Kenntniss der Nadelholz-Cocciden. Wien. 1882. , Ueber eine noch unbeschriebene Eschenblattlaus. Wien. 1882. , Revision der palæarktischen Psylloden in Hinsicht auf Systematik und Synonymie. Wien 1882, , Eine neue Cocciden-Art. (Xylococcus filiferus). Wien 1882. ———, Der Schild der Diaspiden. Wien. 1883. , Ein Beitrag zur Kenntniss der Milbengallen. (Phytoptocecidien). Wien. 1883. ———, Ueber Myiasis und ihre Erzeuger. Wien 1883. , Eine neue Fichten-Schildlaus. Wien. 1883. , Fälschlich für Gallenerzeuger gehaltene Dipteren. Wien. 1883. ——, Eine neue Coccide. Wien. 1883. , Eine neue Trioza-Art. Wien. 1883. , Ueber eine neue Nadelholz-Coccide und den Dimorphismus der Coc- ciden-Mannchen. Wien. 1883. , Beiträge zur Kenntniss der Jugendstadien der Psylliden. Wien. 1884. , Ein Beitrag zur Kenntniss der Orthezia urtice L. Wien. 1884. , Bemerkungen über die Fichtengallenläuse. Wien. 1885. , Bemerkungen über Cynipiden. Wien. 1885. , Beitrag zur Kenntniss der Coniopterygiden. Wien. 1885. Mc LacHLAN, R., First additional Supplement to a monographic Revision and Synopsis of the European Fauna of ‘Trichoptera. London. 1884. 8:0. 4 + 76 pg. 7 tab. Mayr, GUSTAV, Feigeninsecten. Wien, 1885. 8:0. 110 pg. 3 tab. MORTONSON, A. S., Entomologiska Bidrag till Kinnekulles Fauna. Göte- borg. 1873. PALMBERG, J. G. W., Bidrag till kännedom om Sveriges Myriapoder. Ordnin- gen, Chilopoda, Stockholm. 1866. Af Adjunkten C, O. v. PORATH. PALMEN, J. A., Ueber paarige Ausführungsgänge der Geschlechtsorgane bei Insecten. Eine morphologishe Untersuchung. Helsingfors. 1884. 8:0. 108 pg. 5 tab. GAFVOR TILL ENT. FOREN. BIBLIOTEK. | 209 PORATH, C. O. v., Bidrag till kännedomen om Sveriges Myriapoder. Ordnin- gen Diplopoda, Stockholm. 1866. , Redogörelse för en under sommaren 1868 utförd zoologisk resa till Skåne och Blekinge. 1. Myriopoder, 2. Oniscider. 3. Poduror, Stock- holm. 1869. , Om några Myriopoder från Azorerne. Stockholm. 1870.° — — , Myriopoda Africæ australis, in museo regio Holmiensi. Pars. 1. Chi- lopoda. Pars. 2. Diplopoda. Stockholm. 1871—1872. , Om några exotiska Myriopoder. Stockholm. 1876. REUTER, O. M., Hemiptera Gymnocerata Europe. Tom. 3. 1883. 4:0. pg. 317—568. t. I—5. ——, Monographia Anthocoridarum orbis terrestris. Helsingforsiæ. 1884 4:0. 204 pg: , , Monomorium Pharaonis L., en ny fiende till var husro. Helsing- fors. 1884. SAUNDERS, Epw., On the terminal ventral segments of the abdomen in Pro- sopis and other Anthophila. London. 1882. ; Synopsis of British Hymenoptera. Part 2. Anthophila. 2. Apidæ. London. 1884. 6 tab. , Further notes on the terminal segments of aculeate Hymenoptera. London, 1884. SCHNEIDER, J. SPARRE, Nogle zoologiske iagttagelser fra Vardö i Öst-Finn- marken. Tromsö 1883. , Oversigt af Lepidoptera iagttagne paa Tromsö og i nærmeste omegn. Tromsö. 1884. —, Nordfuglô en zoologisk skizze. Tromsö. 1885. , Undersögelser af dyrelivet i de arktiske fjorde. II. Crüstacea och Pycnogonida indsamlede i Kvænangsfjorden 1881. Tromsö. 1884. SCHÖYEN, W. M., Nye Bidrag til Kundskaben om det arktiske Norges Lepi- dopterfauna. 1. Sydvarangers Lepidopterfauna. 2. Saltdalens Lepidop- terfauna. Tromsö. 1881 —2. , Tillæg och Berigtigelser til Norges Lepidopterfauna. Christiania, 1885. SERIZIAT, Catalogue des Lepidoptéres des environs de Collo. Bone. 1884. Af G. NORDENSTRÖM genom C. H. NEREN. SPÄNGBERG, JACOB, Lepidopterologiska Anteckningar. I. Argynnis. Brenthis. Upsala. 1876. STAUDINGER, OTTO, De Sesiis agri Berolinensis. Berolini, 1854. 4:0. 66 pg. 2 tab. — — , Bemerkungen über einige zweifelhafte oder verkannte Lepidoptera, be- sonders nach den Sammlungen von Ochsenheimer und Treitschke be- stimmt. Stettin. 1868. , Drei neue österreichische Lepidopteren. Wien. 1873. — — , Neue Lepidopteren des südamerikanischen Faunengebiets. Wien. 1875. — — , Neue Lepidopteren des europäischen Faunengebiets aus meiner Samm- lung. Stettin. 1877. 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. STAUDINGER, OTTO, Einige neue Lepidopteren des europäischen Faunenge- biets. Stettin. -, Lepidopteren-Fauna Kleinasiens, Band. 1—2 und Nachträge. St. Petersburg. 1879--81. 307, 277 und 71 pg. , Beitrag zur Lepidopteren-Fauna Central-Asiens. Stettin. 1881—2. ——, On three new and interesting species of Rhopalocera. London. 1882. — & Haas, A. BANG, Ueber einige neue Parnassius- und andere Tag- falter-Arten Central-Asiens. Berlin. 1882. 2 tab. col. ————, Ueber Lepidopteren des südöstlichen europäischen Russlands, Stettin. — &-KALCHBERG, A. VON, Beiträge zur Lepidopteren-Fauna Siciliens, Stettin, | —=—, Antherea:Gueinzi, eine neue Saturnide von Port Natal. Stettin. — — , Einige neue Lepidopteren Europa’s, Stettin. 1883. WITTROCK, V. Br., Theser med högvördiga Domkapitlets i Westeräs tillstånd till offentlig granskning framstälda. (N:o 2 och 3 entomologiska). Upsala: 1867. Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Band. 1—40. 1739— 1779. Nya handlingar. Band. 1—32. 1780—1801, tillsammans 72 Band. Af Lektor K. Fr. THEDENIUS. Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar för aren 1819, 1829— 1831, 1834 och 1843. Af Konservator SVEN LAMPA. Stettiner Entomologische Zeitung. B. 35—36, 1874—5; 38, 1877. Af Konservator SVEN LAMPA. eb RESUMES. (BP. 1 du texte.) Sven Lampa: Macrolöpidopteres Scandinaves et Finlandais. Monsieur SVEN LAMPA communique une »Liste des Macro- lepidopteres de la Scandinavie et de la Finlande» (Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera), donnant non seulement les noms des espèces, des variétés et des aberrations qui ont été observées jusqu’ici dans cette vaste région de la faune lépidoptère, ainsi que leurs synonymes les plus importants. ou peu connus, mais encore de courtes notices sur l’extension de ces espèces pour autant qu’eile est actuellement connue. L'ar- rangement adopté par M. LAMPA est à peu pres le même que celui du »Catalogue des Lépidoptères de la Faune européenne», de STAUDINGER. L'auteur ayant été à même d'étudier les types de THUNBERG, DE GEER, etc., et de les comparer avec les des- criptions, il’ a cru devoir employer pour quelques espèces les noms anciens, qui ont été ou négligés ott mal compris. Enfin, des noms nouveaux pour la science sont aussi proposés à l'égard de diverses formes. LL Il résulte de la liste en question, que, dans la région men- tionnée, il a été, du su de l’auteur, observé jusqu'ici 897 espèces. de Macrolépidoptères, dont cependant toutes ne sont pas repré- sentés par la forme typique ou principale, mais quelques-unes seulement par des variétés de cette forme. L'auteur indique en outre 134 variétés et 142 aberrations. La Suède possède envi- ron 63 espèces dont la présence paraît encore être inconnue dans les autres pays, ou du moins na pas été signalée par la voie de l'impression, ainsi que 37 variétés et 62 aberrations; la Norvège 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. semblerait avoir en propre 18 especes, 8 variétés et 3 aberrations; la Finlande, 27 espéces, 14 variétés et 5 aberrations; enfin, le Danemark 48 especes, 8 variétés et 3 aberrations. Depuis 1877, année où l’auteur publia son »Calalogus Lepidopterorum Scandi- naviae», 11 à été signalé en Suede comme nouvelles pour la faune, de ce pays ou du moins comme retrouvées ou réintégrées de nouveau dans la nomenclature, non moins de 64 espéces, 39 variétés et 74 aberrations, en dépit de ce que l’on ait été force, par suite d'erreurs commises précédemment ou du manque de sûreté de données antérieures, d’exclure jusqu'à nouvel ordre 34 espèce, 6 variétés et 4 aberrations. Des noms nouveaux dans la science ont été proposés pour les formes suivantes: Colias Werdandi Zeit. ab. Sulphurea, ab. /mmaculata, ab. Christiernssont,; Hecla Ler. ab. Sandahli, Polyommatus Amphidamas Esp. ab. Obscura (STGR), Lycaena Amanda SCHN. ab. Argentea, Argynnis Aglaia L. ab. Aberrans, Sphinx Pinastri L. ab. Fasciata, Sarrothripa Undulana He. ab. Glaucana, Acronycta Ligustri F. ab. Sundevalli, Agrotis Brunnea F. ab. Nigricans, Plecta L. V. Anderssont, Jaeniocampa JIncerta Hurn. ab. Pallida, Scopelosoma Salellitia L. ab. Brunnea, Anarta Melanopa THNBG ab. Wiströmi, Angerona Prunaria L. ab. Spängbergi, Hibernia Defoliaria CL. ab. Holmgreni, Psodos Coracina Esp. ab. Wahlbergi, Lythria Purpu- raria IL. ab. Mevesi, Lobophora Halterata Hurn. ab. Rudolphir, Cidaria Dotata L. ab. /ohansoni, Quadrifasciaria CL. v. Thedentt, Nebulata 'THNBG v. Sandbergi, ab. Schneider! et Luctuata HB ab. Hofgreni. | L'» Entomologisk Tidskrift» a signalé, å diverses occasions antérieures, comme nouvelles les espèces suivantes, qui ont été enregistrées dans la liste de M. LAMPA: Argynnis Pales SCHIFF, ab. /nducla SANDBG 1883, p. 129; Sesia Aurwillii LPA 1883, p. 127, c. fig.; Asphalia Flavicornis L. v. Finmarchtica SCHÔY. 1881, p. 121, T. I, f. 3—4; Arszlonche albovenosa GÖZE v. Murina AURIV. 1880, p. 37, T. I, f. 2, v. Albida Aurıv. 1. c. p. 38; Charaeas Graminis L. v. Brunnea et ab. Albipunctata LPA 1884, p. 161; Acıdalia Schüvent SP. SCHN. 1883, p. 80; Anaztis Paludata THNBG v. Obscurata SCHÔY. 1881, RESUMES. 213 p. 222, 2.1, f. 5;- Cidarıg_Turbala He. v. Archka Scuöy. |. c., perce... £.-.6. Les types suivants ont été l’objet d’une description nouvelle et plus detaillee: Caradrina Menetriesiti KRETSCHM., Phorodesma Immaculata THNBG Ins. suec. I, p. 8 (1784), sec. specim. typ.; Cidaria Pu- pillata TunsG Ins. IV, p. 62, f. 13 (1792), sec. specim. typ.; C. Flexuosaria BOHEM. Act. Holm. 1852, p. 135, sec. specim. typ. samt C. (2) Albulata v. Subfasciaria BOHEM. 1. c. p. 133, sec. specim. typ. Pour les especes suivantes, les noms du Catalogue de Stau- dinger ont été remplacés par les noms anciens, savoir: Lycaena Aegon AUCT. par Argus L., Argus par Argyrogno- mon BERGSTR., Sesta Asiliformis ROTT. par Vespiformis L., Arctia Thulea Daum. par Alpina ACERBI (1802), Hepialus Vellida HB. par Æusco-nebulosa DE GEER (1778), Psyche Plumifera O. par Atra L., Cymatophora Or F. par Fpsilon graecum GÖZE (1781), Moma Orion Esp. par Alpium ÖSBEcK (1778), Rusina Tenebrosa Hs. par Umbratica GÖzE (1781), Zaeniocampa Populeli TR. par Populi STROM (1783), Panolis Piniperda PANZ. par Griseo-variegala GÔZE (1781), Pachnobia Carnea AUCT. par Tecta H8., Xanthia Fla- vago F. (Togata Esp.) par Lutea STROM (1783), Acidalia Decorata BKH. par Vrolata THNBG (1784), Zpione Paralellaria SCHIFF. par Vespertaria THNBG. (1784), Boarmia Glabraria HB. par Jubata TungG (1788), Punctularia He. par Scopularia THNBG (1784), Gnophos Obfuscaria HB. par Myrtillata THNBG (1792), Liodes Fus- carta par Halia Fuscaria THNBG, Scodiona Belgaria v. Favillacearia He. par Fagarıa THNBG (1784), Cidaria Simulata HB. par Cognata THNBG (1792), Spadicearia BKH. par Zerrugata CL. Ferrugata L. par ab. Corculata HUEN., Funerata H8.(?) par Pupillata THNBG (1792), Dilutata BKkH. par Nebulata THNBG (1784), Albulata v. Griseata STGR par? Subfasciaria BOHEM. (1852), Decolorata Hp. par flavofasciata THNBG (1792), Zufeala SCHIFF. par Flavicata THNBG (1784), Trifasciata THNBG, BKH. par Autumnalis STRÖM (1783). 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. (P. 139 du texte.) W.-M. SCHÔYEN: Remarques sur cerlaines variations de nos Rhopaloceres. A l'occasion de la mention faite par A. Fuchs (Stett. ent. Zeit., 1884, p. 243) relativement 4 un exemplaire femelle de Papilio Machaon, du Rheingau, l'auteur signale que le musée de l'Université de Kristiania possède une femelle de ce même Lépi- doptère, chez laquelle l'extension anomale de la couleur rouge est encore plus grande que chez l'individu précité. Suivant M. SCHÖVEN,; cette anomalie est due sans nul doute à l’éclosion artificielle, L'auteur norvégien mentionne, de la génération d'automne de Pieris napı, un mâle entièrement jaune soufre, offrant une in- téressante analogie avec la variété novangliae de P. rapae. De Polyommatus Phlacas, Vauteur a découvert, sous le 64° LN., une femelle qui, par rapport à l'aîle gauche antérieure, concorde avec le mâle décrit par Fuchs (l. c., p. 249—250), comme provenant de Bornick, en ce que la presque totalité de la surface de l’aîle se montre déteinte et blanche, avec les taches normales noires. M. SCHÔYEN considère que cette anomalie est due à des influences extérieures accidentelles sur la chrysalide avant l’éclosion, et qu’elle ne constitue pas, comme le suppose Fuchs, un rapprochement avec l’aberration méridionale Schmidti. L'auteur signale ensuite une aberration totalement foncée d’Argynnis freya et un exemplaire intéressant d Argynmis frigga, qui parait former la transition à Argynnis improba décrite par BUTLER, de la Nouvelle-Zemble. Erebia medusa v. polaris n’est pas, comme le pense de M. Frey (Lepidopt. der Schweiz, p. 38), identique avec la variété alpine hippomedusa, de laquelle elle se sépare à titre constant par la bande transversale du côté de dessous des ailes postérieures. L'auteur considère par contre qu'il y aurait lieu d'examiner si les prétendues variétés wralensis et polaris ne constitueraient pas une espèce propre, distincte de medusa. Erebia lappona ab. pollux se tient généralement avec l'espèce typique dans les régions tant alpines qu’arctiques de la Norvége. RESUMES. 215 Enfin, M. SCHÔYEN appelle l'attention sur la circonstance qu'il ne considère pas, ainsi que M. le professeur AURIVILLIUS l’a énoncé dans cette revue-ci, les exemplaires d’Zrebia ligea des Alpes centrales de la Norvège (Dovrefjeld), comme appartenant à euryale. C'est le Dr. WockE, et non l'auteur, qui les a rap: portés à cette dernière espèce. (P. 145 du texte.) J. SPARRE SCHNEIDER: Petites communications entomologiques de la Norvège arctique. L'auteur communique d’abord quelques observations sur l’ap- parition en masses de divers insectes pendant les années 1883 et 1884, due sans nul doute à la température si favorable de ces deux années. Parmi les Co/éoplères, ce fut surtout Phyllo- dicta vitellinae qui se signala en dépouillant par places totalement les saules de leurs feuilles, principalement Salix nigricans. On trouvait aussi en troupes considérables, sur le »Flöjfjeldet», pres de Tromsö, à une hauteur d'environ 2000 pieds au-dessus de la mer, une petite espèce alpine, que l’auteur suppose appartenir à Ph. laticollis SUFFR. Elle avait exercé ses déprédations sur Salix herbacea. Dans l'ordre des Hyménopteres, les Ichneumonides ap- parurent en plus grand nombre que d'habitude, fait sans nul doute connexe avec le développement considérable des Lépido- pieres dont il sera parlé plus bas. Ils étaient toutefois représentés à titre principal par les individus d’une ou de deux espèces de guépes, qui se firent remarquer, pendant les deux années ci-dessus par leurs multitudes incroyables, de façon à devenir une véritable plaie. Parmi les Lépidoptères, il y a lieu de signaler spécialement Cidaria hastulata Y11., jusqu'alors assez rare aux environs de Tromsö, mais qui, dans les deux années en question, volait en masses telles, que l'auteur n'avait jamais vu jusqu'alors des pa- pillons se présenter en légions aussi fabuleuses. — Vanessa urticae L., Cidaris sordidata F. et Eupithecia satyrata HB. atteignirent egalement un chiffre extraordinaire d'individus. M. SPARRE SCHNEIDER mentionne ensuite divers insectes qui se sont montrés nuisibles aux cultures de la région arc- tique; il signale principalement Sz/pha opaca L. et Lutella cru- 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. ciferarum. 1] communique aussi un cas remarquable où Ce/onia melallıca F. a exercé des ravages sur les feuilles de pommes-de- terre au voisinage de Bodö. Une trouvaille non moins curieuse est celle de larves de Zeris brassicae dans un jardin de la ville même de Tromsö, où il n’avait pas vu, pendant 9 étés, un seul représentant de ce papillon. L’auteur termine son article par le récit d'une excursion à la recherche de Coléoptères vers les derniers jours de novembre, longtemps après l'installation définitive de l'hiver, et dans laquelle il rencontra 2 espèces nouvelles pour la faune arctique. (BET6T dustexte,) PH. TRYBOM: /nsectes ef autres animaux inférieurs trouvés au voisinage du bois flotté et parmi ses débris. L'été de 1884, un employé du service des pêcheries de l'État se livra à des recherches concernant l’effet du flottage du bois sur la pêche dans les cours d’eau du Nordland. II fit à la méme fois des observations sur la vie animale inférieure dans l'eau et près du bois flotte, ainsi que parmi des écorces, des copeaux, brindilles et autres déchets pareils provenant du bois de commerce. La plupart des animaux que l’on y trouva étaient des insectes. | On ne rencontra vivant à titre exclusif dans l'écorce inté- rieure, et y demendant évidemment kur subsistanc, que quelques rares espèces et même en petit nombre. L’écorce dont les insectes paraissaient se nourrir de préférence, était l'écorce intérieure res- tee fixée au bois après l'écorçage, et qui, privée de la protection de l'écorce spongieuse extérieure, avait eu plus de facilité à se gonfler sous l’action de l'eau; cela, soit que cette écorce se trouvât encore sur le bois ou qu’elle fût descendue au fond. Leurs habitants les plus nombreux étaient de grandes larves clai- res de Chironomys, des vers du groupe Oligochetae limnicolae et des larves de Simulia. On découvrit, il est vrai, diverses autres larves d'insectes, ainsi qu Ase//us aguaticus et de petites Hydrachnides cachés dans l'écorce intérieure ou bottis contre elle, mais bien des raisons ne permettaient pas d'admettre qu'ils en tirassent leur nourriture. RESUMES. 217 L’écorce extérieure et intérieure, aussi bien que les débris de bois, les brindilles, etc., gisant au fond et plus ou moins. recouverts de vase, hébergeaient dans la regle une vie animale relativement riche. Aucun des invertébrés qui seront énumérés plus bas comme vivant dans ces conditions et ce milieu, ne paraissait cependant sy présenter en plus grand nombre que dans les lacs et les cours d'eau libres de debris et de flottage de bois. On les rencontrait de même ici surtout dans la vase, quoique fréquemment au voisinage de l'écorce et des débris. Les individus les plus nombreux étaient les larves de Chironomys (tant les grandes, claires, que les petites, rouge de sang). Ve- naient ensuite les larves de Phryganides, d'Ephémères (sauf Æphe- mera vulgata) et de Perlides, Asellus aquaticus et Gammarus pulex, des Hydrachnides, de petites Limnées non développées, Cyelas cornea et une espèce de ?#sidium; des Anélides du groupe Oligochetae limnicolae (très nombreux), une Clepsine(?) et un »ver plats. Il était rare de rencontrer une vie animale parmi ou sous les couches d'écorce et de debris forestiers de tout genre qui flottaient fréquemment; soit entre les bois, soit au-dessus ou au- dessous; les Æn/omostracés, les larves d’insectes, etc., y étaient aussi peu fréquents qu'en general dans Peau de celles nos ri- vières où la végétation ne se fait pas remarquer par sa richesse, et où le courant n'est pas trop insignifiant. Au voisinage immédiat des bois arrêtés aux barres et des. radeaux de bois, tant dans les lacs que dans les rivières entre les rapides, on rencontra fréquemment, surtout dans la dernière partie de juin et la première moitié de juillet, des amas de four- reaux de larves d’Zphemera vulgata, ainsi que d'individus morts, non développés, de cette Libellule; des fourreaux de chrysalides. et de larves de Chironomus, des fourreaux de chrysalides de Phryganides, des fourreaux de larves d’'Æphémères (autres que de celle déjà mentionnée) et de Perlides; des fourreaux de chrysa- lides et de larves de Culex et de Simulia; et enfin de petits Dipières morts, tous nombreux dans l’ordre où ils sont énumérés ici. Tous ces insectes et débris d'insectes, avaient été, natu- rellement, poussés en masses tout aussi grandes vers les rivages, les grosses pierres, etc. 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. On rencontra en outre à la même époque, au-dessus de la surface d’un grand lac ou flottant sur l’eare, Formica herculanea et une Phryganée (sur l’Indalselfven, rivière de l’Indal), une Si- mulia, et deux espèces de Géomètres en masses considérables. (P. 169 du texte.) C.-H. NEREN: Contributions à la connaissance de la Noctuelle de Pherbe (Charaeas graminis) et de ses parasites. L'auteur signale les résultats des éclosions qu'il a été à même d'observer pendant les années 1883 et 1884. Les maté- riaux de ses observations ont été fournis par un nombre consi- dérable de chrysalides de Charaeas graminis Lin., qu'il a obte- nues, grâce à l’obligeance de M. le lieutenant-colonel de Boisman, des environs d’Umed, ville de la Suede septentrionale, située sous le 64° de lat. N, où l’insecte mentionné a causé des ravages très étendus dans les vieilles prairies pendant ces deux dernières années. La marche de l’eclosion est montrée par un journal commençant le 15 juillet 1884, où les premiers papillons appa- rurent et se terminant au 3 août, où furent éclos les derniers Ichneumonides. Ces observations sont accompagnées de consi- dérations diverses sur la longueur différente de la période d’éclo- sion, sur l'époque d’essaimage ou d'apparition de l’insecte aîlé (laquelle s’est présentée, en 1884, quinze jours plus tard que l’an- née précédente), sur la différence des sexes au point de vue du nombre des individus, sur les différences dans l’époque respec- tive de leur apparition, etc. Pour ce qui concerne les Hyménoptères parasites de ces hôtes involontaires, il se développa, en 1883, chez un petit nombre de chrysalides, quelques mâles de l'espèce si rare Jch- neumon impressor ZETT. (= nigricornis WESM.), et en 1884, de 200 chrysalides: Pimpla arctica ZETT. (5 I, 5Q), Zchneumon gra- darius WESM. (1 ©), Zchneumon molitorius Lin. (2 I) ainsi qu'une grosse larve d’Ichneumon, qui ne parvint pas à l’Eclo- sion, soit en tout 15 grands Ichneumonides parasites, constitu- ant 7,5 % de la totalité du contingent examiné. RESUMES, 219 (P. 177 du texte.) NECROLOGIE H.-F.-R.-H. Gadamer. Le 24 avril dernier, mourait à Räslätt, près de Jönköping (Smäland), l’ingenieur forestier HERRMANN FRIEDRICH RUDOLF HEIN- RICH GADAMER. Né en Silésie, le 2 mai 1818, d’une famille d’origine polonaise, il entra, après les examens de rigueur, au corps des fusiliers de la garde, à Berlin. Vers 1843, il se rendit en Suède à l'appel de S. E. le défunt comte H.-G. DE TROLLE- WACHTMEISTER, réorganisa l'économie forestière du domaine de Trolle-Ljungby, appartenant à ce dernier, et y resta de nom- breuses années comme intendant des forêts. Il passa de là, dans la même qualité, au domaine de Tidaholm, et s’établit ensuite à Räslätt, où il fonda une école forestière. Se livrant avec un zèle infatigable à tout ce qui concernait la chasse et la sylviculture, il a exercé dans ces deux branches principales de son activité une influence des plus heureuses au milieu des cercles où il avait ses occupations, mais plus encoré par les élèves sortis de son école et établis dans des régions différentes de la Suède. A sa connaissance profonde de la cynégétique et de l’économie fores- tière, il joignait un intérêt des plus vifs pour la vie animale, telle qu'elle se présente dans les champs et dans les forêts. Il suffira de citer pour preuves à cet égard les savants articles qu’il a pu- bliés dans la Revue de la Société des chasseurs suédois (Svenska Jägareförbundets Tidskrift), dans des journaux cynégétiques alle- mands, et enfin dans la Revue d’ornithologie »Naumannia», aussi longtemps que vécut cette publication. Il s’occupait principale- ment des oiseaux et des insectes, dont il réunit une collection considérable. Son étude de prédilection était cependant celle des Coléoptères, dont sa collection est très grandes en espèces tant indigènes qu'étrangères. Il est à regretter qu'il n’ait jamais pu être amené à communiquer par la voie de l'impression ses nombreuses expériences, principalement au point de vue de la biologie de ces animaux. Entomol. Tidskr. Arg. 6, H. 4 (1885). 15 tN bo [9] ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1885. D'un caractère solide, ouvert, entraînant, même gai dans le cercle de ses amis, il était à la même fois plutôt timide envers les étrangers et n’aimait pas à faire parler de lu. Il souffrit, durant les dernières années de sa vie, d’une maladie pénible, qui finit par le conduire au tombeau. Cet homme si digne d'être aimé, a emporté avec lui les regrets non-seulement de sa femme et de ses enfants, mais aussi de ses nombreux amis tant en Suède qu'en dehors de nos frontières. Paix sur sa cendre! H.-D.-J. Wallengren. (22170) du“ texte:)) MAGNUS Larsson: Quelques mots sur les ravages de la » Mou- che de l'orge» dans Vile de Gotland pendant les années 1883 et 1884. En 1883, la »mouche de l'orge» ' apparut à Gotland en multitudes si considérables, que l’on pouvait évaluer le nombre de ses larves à 3 ou 4 millions par tunnland (49,36 ares, soit environ '/; hectare). Aussi n’y a-t-il pas à s'étonner que la ré- colte de l'orge ait totalement manqué cette année-là dans l'île précitée. L'auteur, qui s'est livré à des recherches sur 12 points dif férents de l'île, est parvenu au résultat que les ravages de 1884 ne se sont pas étendus sur Ze enfière comme ceux de 1883, et que p. ex. la partie méridionale de Gotland a été relativement épargnée. Les tiges d'orge ont été attaquées tant par Chlorops laeniopus que par Oscinis frit (voir la note). En 1884, les parasites se sont présentés en nombre, et les larves des deux insectes précités ont été attaquées par Coelinius niger N. v, E., du groupe des Braconides, dont les larves ont été décimées à leur tour par un petit Hyménoptère, une P/romalide vraie, Pleromalus muscarum WALKER. ! Les agronomes suédois donnent le nom de »mouche de l'orge» à deux insectes différents, le Chlorops à pieds articulés, Chlorops taeniopus, allem. Grinauge, la »mouche de l'orge» proprement dite, et l'Oscine ravageuse, Oscinis frit, allem, Aveinfliege. RESUMES. ZT "Si, par conséquent, les ravages exercés par les insectes en question’ n'ont pas été aussi grands en 1884 qu'en 1883, les pertes que ces ravages ont causées à Vile de Gotland sont néan- moins d'une nature si sérieuse, qu'ils méritent une attention toute particulière. Avant que l’on connaisse à fond le genre de vie et la nature de l’insecte, il va de soi qu'il ne sera guère possible de trouver le moyen de sen débarrasser. (P. 187 du texte.) G. SANDBERG: Supplement à la Faune lépidoplère du Sud- varanger. L'auteur a longtemps eu l'intention de donner un supplé- ment de la faune Lépidoptère du Sudvaranger (Finmark norvé- gien, côtes de la Mer glaciale), mais ce projet n'a pu se réaliser que maintenant, où il a quitté, depuis environ 2 ans, sa demeure dans les hautes régions du Nord. M. SCHÔYEN, qui a publié dans les »Annuaires du Musée de Tromsö» (Tromsö Museums Aarshe/ten) les trouvailles antérieures faites dans le Sudvaranger, portait, en 1881, la totalité des espèces lépidoptères de cette ré- gion a 132, dont il y a cependant lieu de defalquer une espece, Charæas graminis, inscrite par erreur sur la liste. A une date plus récente (1882), M. le conservateur SCHNEIDER a publié dans cette Revue-ci une liste additionnelle, augmentant la faune de 19 espèces, ce qui a élevé à 150 le total des espèces antérieu- rement recueillies dans ce lointain district. Le supplément actuel fournit un contingent ultérieur de 33 espèces, portant à 183 le chiffre précité, et la faune du Sudvaranger a par conséquent pris place à côté de celle du district d’A//en, qui compte 196 espèces connues, | et qui a été considérée jusqu'ici comme étant, au point de vue lépi- dop térologique, la partie la mieux explorée du Nord arctique. Cependant l'exploration ne peut pas encore être considérée comme épuisée dans aucun de ces deux districts, et il reste, suivant toute probabilité, bien des trésors cachés à découvrir dans leurs faunes respectives. A l'égard des Microlépidoptères, il y a lieu de regretter que ces petites espèces n'aient pas été chez nous l'objet d'une plus grande attention de la part des explorateurs. 222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. La science entomologique se trouve encore dans son enfance en Norvège, et le temps n'a pas suffi jusqu'à cette heure à lexplo- ration des petites espèces. Comme preuve de l'immense ouvrage qui reste à faire, l’auteur cite que, dans le seul courant des deux derniers étés, une exploration superficielle lui a fait découvrir, autour de son domicile au sud du Dovrefjeld, environ 40 espèces de microlépidoptéres nouvelles pour la Norvège. Les explorations dans le district d’Alten ne sont cependant pas aussi décidément en arrière au point de vue des petites espèces qu'à celui des grandes. En effet, tandis qu'il y a été recueilli 112 espèces des premières, on ny en connaît jusqu'ici que 84 des secondes. C'est surtout la pauvreté en Bombycides (seulement 3 espèces) qui frappe le plus en comparaison de ce que l'on a rencontré jusqu'ici de ce groupe dans d'autres régions de la Nor- vège arctique (26 espèces en tout), et relativement aux ARhopalo- cères, celle en espèces telles que Pap. Machaon, Colias Nastes, Lyc. Orbitulus, Van. Antiopa, V. Cardui, Melit. Parthenie, Arg. Polaris, Syr. Andromedæ et Syr. Centaureae, que l'on reconnaitra sans nul doute plus tard appartenir aussi à la faune d’Alten. Dans le Sudvaranger, au contraire, à côté de 103 espèces de Macrolépidoptéres, on ne rencontre que 84 représentants des petites espèces, d'où il y a lieu de s'attendre à ce qu'à l'avenir la faune recevra son principal contingent de ces dernières. La paroisse de Sudvaranger comprend de vastes étendues de pays (environ sooo km. carrés), et s'étend du Nord au Sud à travers tout un degré de latitude. Mais, vu l’état social primitif qui règne encore dans cette région, il est infiniment plus difficile de s'y livrer à des excursions scientifiques, que dans la région ci- vilisée d’Alten. Il faut surtout des natures endurcies aux intem- péries et aux fatigues, pour se livrer à la recherche des Micro- lépidoptères dans les immenses marécages hantés par les moustiques et les cousins, et qu’habitent la majeure partie des Mzerolöpidop- féres. Parmi les lieux de trouvaille qui promettent encore beau coup a cet égard, et qui n'ont été qu'imparfaitement explorés, l'auteur cite les suivants: Bugöfjord, Neiden, (ralgo-oaive avec ses environs, 7ischoalme-javre, et le groupe alpin de Pe/sama- duodder, sur la partie russe de la frontière. L'auteur passe ensuite aux détails, dans lesquels les espèces RESUMES. | 223 nouvelles sont traitées à côté de celles déja connues, avec in- dication des localités de la trouvaille et d’autres circonstances de nature à intéresser la science. Il signale 12 espèces nouvelles pour le Finmark, parmi lesquelles des notabilités telles que Arg. Aglaja, Polyom. Helle, Acher. Atropos, Spilos. Fuliginosa et Leur. Salicis. Cette dernière espèce n'a pas été observée jusqu'ici en Norvège au nord du Dovrefjeld, et Aglaia possède, dans le Sudvaranger son point le plus septentrional connu sur le conti- nent européen. A/ropos devrait peut-être être considérée comme une visiteuse plus accidentelle de ce district arctique, où, grâce à sa puis- sance remarquable de vol, elle fait, des régions plus méridionales, de temps à autre des excursions à travers les Laponies finnoise et russe. L'auteur ne regarde cependant pas comme impossible l'éclosion au Æinmark, dans les étés chauds, d'espèces y trouvant presque partout la plante qui leur sert de nourriture, savoir la pomme-de-terre, et où l'on rencontre aussi des papillons dans des localités de la partie occidentale, dont l'accès est fermé du côté du sud par les tempêtes de la mer ou par les neiges éter- nelles des Alpes scandinaves. Quatre (4) espèces sont nouvelles pour la faune de la Norvège, savoir Polyom. Helle, Orthosia Iris, Penth. Bifasciana et Scardia Tessulatella. De ces espèces, la pre- mière a été trouvée, plus récemment, par SCHÔYEN dans la région de Trondhjem. L'auteur décrit 3 aberrations et variétés nou- velles, savoir Oeneis Norna ab., Lampana (plus petite et plus fon- cée, les larges bandes des ailes jaune rouge), Crdaria Truncata var. Schneider’ (la couleur de dessus presque uniformément gris bleu), et Swammerdamia Griseocapitella ab. Obscurior (foncée). Une espèce d’Zlachista n'a pas encore pu recevoir de détermina- tion plus spéciale. Elle présente une certaine ressemblance avec Atricomella, mais paraît être nouvelle pour la science. Pap. Machaon, Polyom. Helle et Lygr. Prunata sembleraient appartenir aux especes qui pälissent dans les climats arctiques. La premiere éclôt sans nul doute dans le Finmark. A l'opposé de ce qui a été admis (SCHNEIDER), l'auteur a trouvé des espèces telles que Colias Palaeno sur les rives de la Mer Glaciale, et Tortrix Viburniana dans les marécages de l'intérieur du pays. Un grand nombre de beaux exemplaires d’Arg. Frigga ont été pris dans les régions de l'intérieur: l’un d’eux avait une longueur 224 ENYOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. de 54 mm: entre le sommet des ailes. — Il a été découvert des larves (décrites dans cette Revue) d Arctica Festiva dans Vin- térieur du Sudvaranger. L'auteur émet la supposition que c'est la meme espèce que les larves trouvées par l'expédition arctique de NORDENSKIÖLD dans la baie de Aodju/schin et à Nunamo. De la rare Plusia Diasema, qui jusqu'ici n'avait été rencontrée dans la Norvège septentrionale qu'à Karasjoki, il a été recueilli, en 1883, 2 exemplaires à ‘lschvalene-javre. — (id. Montanata, que ‘lon trouve en nombre dans les régions alpestres du Jakobself, n'apparaît pas dans les marécages de l'intérieur. — Aeidalia Schüvenri, découverte, l'été de 1882, lors du voyage de l'auteur avec M. SCHNEIDER, dans les districts intérieurs y a été ren- contrée plus tard en nombre. L'auteur revendique pour ce type le droit d’être considéré comme une espèce vis-à-vis de Fumata, avec laquelle il paraît offrir la principal ressemblance. Sui- vant SCHNEIDER, il aurait été trouvé auparavant en Finlande sur les rives du Zadoga, où on l'aurait déterminé par erreur comme Strigaria. Tortrix Lapponana ne se présente que tres rarement, çà et là, et par individus isolés. Scoparia Centurrella apparaît en masses sur le Pasvikelf entre les feuilles d'Æpr/obrum angustifolium. Elle est particulièrement variable au point de vue de la taille et de la couleur. D’Oerophora Stipella et Similella, on rencontre la première principalement dans l'intérieur des mai- sons, la seconde dans les taillis de bouleau, où elle vole vers le soir. och Nay, 17 "x ow T ‘ à 7 oa’ un A AAN: Pe AR 3 meet 127: Rn EN fe pA FÜRANSTALTANDE AF VY NTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I & JACOB SPÅNGBERG | \ STOCKHOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET er Verla ts UHR ER 1 STOCKHO N. N 1884 OCKHOLM ENTRAL-TRYCKERIET TOMOLOGISKA FÖRENINGE UTGIFVI T S TRYCKT I C PA FORANSTALTANDE AF. _ oO IDG ul © Z << Oo N M © O < on Ex pA FÖRANSTALTANDE)AF EL TEN ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM s \ N, BEINEN © UL UTGIRVEN ES BOE KOR EYE RE OW}RYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET | x Ri, - 1884 Bae A AT x UNG JE _ TIDSKRI Ÿ # PÅ FÜRANSTALTANDE AF Jå NE . CC ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLI val | ORT UTGIFVEN it JACOB SPÅNGBERG r STOCKHOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET ; 1885 . mi 3 iy \ SE I STOCKHOLM - ur KA FÖRENINGEN PA FORANSTALTANDE AF TOMOLOGIS "EN N Di a UTGIFV AF JACOB SPÅNGBERG OCKHOLM RIET E TRYCK ENTRAL- 1885 x 1 TC S "TRYCK N En insektsamling är till salu, hvilken inryınmes i tvänne skäp med tillsammans 75 lädor, hvaraf 61 innehälla skalbaggar (till större delen skandinaviska, men äfven en ej obetydlig del exotiska) samt 14 la- dor fjärilar. Dessutom höra till samlingen 8 större lådor fjärilar, 23 dubbellådor och 8 enkla lådor skal- baggar samt 3 dubbellådor flugor. Om köp kan aftal ske med enkefru Emelie Gadamer under adress Råslätt, Jönköping. owe eet ane we » 3» Er >>. Nafte 172.25 » DE Das RER ADMET UN I 50 4 » » » » 3 SES LA 50 oe B. VARENIUS- Entomolog © x Ad: rs : Malmö, 5 Nygatan 565 ee - Hödaktioken | SH Fa, BER "INNEHÄLL, Le NEREN, ACS A. ‘Contributions A i connaissance de la Noctuelle de sr l'herbe ae graminis) et de ses parasites ....-...........- © WALLENGREN, H.-D.-J.; Nécrologie H.-F. -R.-H. GADAMER an "SANDBERG, Gs SPRECHE a la Faune du Sudvaranger . a sk à adress: Sin Ge. (oe i ih OY a "1 4 By an Aare y ‘ge ™% * MAY 1961 ll UT