UNIV. OF 
TORONTO 
LIBRARY 


DA 


AR 9 Så 
bögig RN 


RAT 


id. 
SANN 
| ] 
ö SR 
Sä oh 
200 FA ua 
; br 0ag 
Ar G 
NIER 


LIBRARY 


FACULTY OF FORESTRY 
UNIVERSITY OF TORONTO 


VETENSKAPLIGA OCH PRAKTISKA UNDERSÖKNINGAR I LAPPLAND 
ANORDNADE AF LUOSSAVAARA-—KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG. 


BEORAN OCH YEGETATIONEN 


est (0) 
I KIRUNA RT 
LK O 
VE 
AF 
HERMAN G. SIMMONS 
RR, STONES fr , 
Ne 
a Ne 
| r öd 
Vv 
v 


NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM 


I DISTRIBUTION 


LE - i 3 ba 
i NF 
v SN 
NR a + vek Nå Jr L & Å 
| 2 4 te : 
4 K I -— AN ? "4 4 SÅ fr 4 br 
KA CM ” q E f Kd ke 3 RAT ; 
| KE & på pe Ry 
CI Md | 
PE 18 på - ås 2 
a . a cd Å LS Sd 
ÅN SS 
3 . => = HM ÅA 
fs Fen (AG Pil | ” 
å = ft d Ca & 
- ; E: 
' Y äv , 
> $ 24 då ” NL 
dj 


” p LI Å 5 4 i; - 


| SLUNDISG 
«0 BERLINGSKA BOKTRYCKERIET 
1910 


Ta HM VER 


Ba 
AN SE 
SRS 


4 
ÖL 


v 
Yr 
CN 


- 
Lå 


- 
DE ; 
- 

Ag 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


a 
oo ooEN VÄXTGEOGRAFISK STUDIE MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL 


KULTURENS INFLYTANDE 


Digitized by the Internet Archive 
in 2010 with funding from 
University of Toronto 


http://www.archive.org/details/floranochvegetato0simm 


PES EE OS Vg I FN 


/ 
Innehåll. 
Sid. 
FOG mc re RD SR At Lan Bb SA AAA ES BEA ar MA EE ARSA ARA 5 
CS FIS ARP SERENA Än KR ERS SKENES NARE EET SAR Oy AE TE 9 
Undersökningens plan och 2 Se ES AGA AA KET SN 13 
Kra H Rn OtTEd et: tes klas 0 MTACCknc. ss 0 ocepess sense tners rele HAL apple sa KA SSR a en ru 25 


Floran och vegetationsförhållandena inom de särskilda undersökningsdistrikten 149 
Bulabetskitonteckminetotven Kirunaftlorans ATler........ssss-.spes ense ojn sl5n se vann rk res ne 322 


Områdets naturliga växtsamhällen och deras förändring genom kulturens in- 


REG NA IR LA RR sen gr adel bodd er rr dd Äl sara 329 

ta aTOtan ra Växtgeo gtalisk Synpunkt: .s....so...s sem es os ses sas eder åsersnnde ris Fans 357 
ErNttatrvA(SAmmantattning på engelska) ..........sss...ssdosokssesbosbadsrnsrsevsodens eds anar 3859 
FREE RER TNE ETTA Oe a de sa as see sp be AVE ER SäSb eds de endre sr a GA int bea 391 
BREES ENS TE LAR DJ SR DLC Fr Ern art NS LA oe sta Hain) ö ös oo bloAg bAss 6 Sas os DNR rs bid seja ssk Sör res 393 
REN OEI LÄTLOTITA osv so vo ee dennis ln bps Sn on solens AR TS oj nn ap nina VAA o INGRESSEN 401 


Län [d 
File LE ; 
- 
ps = 
i 
LT 
& - 
a 
I 
i 
» 
" & 
1 
4 
' 
i 
$ 
i F 
a 
a 
| a 
é 
- 
: 
' 
z 
sr 
F 
sx j g 
Lö ÖRE 
” - Ru 
7 2 
” 
' hr <= 
hi å i 


Förord. 


K lirunavaara och Luossavaara ligga i en ödemark. Då förarbeten för 
ordnande af grufdrift och byggande af järnväg började, fanns ingen 
fast boende befolkning närmare än i finnbyarna Kaalasluspa, Kurravaara 
och Jukkasjärvi belägna på 15 å 20 kilometers afstånd. Platsen besöktes 
af flyttande lappar ett par gånger om året, af några nybyggare, som bru- 
kade fiska i Luossajärvi, samt tillfälligtvis af geologer och grufingeniörer; 
dessa påverkade naturen mycket obetydligt, växtlifvet var sålunda öfverläm- 
nadt åt sig själft och några inflytelser utifrån förekommo knappast. 

Bergen äro belägna på en högplatå, ofvanför barrskogsgränsen, träd- 
vegetationen består hufvudsakligen af småväxta björkar och örterna tillhöra 
den tämligen torftiga fjällfloran. Därför var det med både glädje och in- 
tresse som de första innebyggare, hvilka togo trakten i besittning sedan 
järnvägsbyggnaden börjat, iakttogo att samtidigt med dem invandrade en 
ny flora, och att detta skedde med nästan fenomenal hastighet, i det att 
hvarje sommar kommo nya växter söder ifrån, hvilka snabbt letade sig fram 
igenom det nya samhället och förökades med stor kraft. 

Man visste, att här inom kort skulle samlas en stor befolkning, och 
det var af vikt att denna komme att lefva under någorlunda goda förhål- 
landen. Det hårda klimatet, det stora afståndet från landets centrala kul- 
turområden, isoleringen från umgänget med andra människor än dem, som 
på ett eller annat sätt syssla med malmens tillgodogörande, och den där- 
med följande enformigheten, den långa och dystra polarnatten allt detta 
var egnadt att göra platsen mindre attraktiv såsom boningsort för männi- 
skor med konventionella intressen och fordringar på lifvet, och man kunde 
befara, att det skulle blifva svårt för befolkningen att finna den trefnad, 
som hvar och en har rätt att fordra, och som är en nödvändig förutsättning 
för att ett godt arbete skall kunna presteras. 


6 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Därför var det också af vikt att noga studera möjligheterna för åstad- 
kommande af en någorlunda tillfredsställande omgifning åt de människor, 
som komma att välja Kiruna som boningsort. 

Om den ursprungliga trädfloran blefve förstörd genom kulturens på- 
verkan, utan att någon ersättning skaffades, och om man ej skänkte den 
omvårdnad åt örtfloran, som är nödvändig för att denna skall trifvas och 
utveckla sig, så komme traktens beboelighet att betydligt minskas. Det 
var sålunda af den största betydelse, att man redan från början hindrade 
trädens afverkning så mycket som möjligt, hvilket också visade sig vara 
lätt, emedan befolkningen började betrakta björkar af några meters höjd 
med stor vördnad så snart det blef bekant, att de ägde en ålder af 70 å 
80 år. Det var också viktigt att få utrönt om det vore möjligt att införa 
barrträd, hvilka fjällväxter som' kunde trifvas och utvecklas, och framför 
allt hvilka af de invandrade växterna som kunde acklimatiseras, hvilka 
grässlag som bäst lämpade sig till gräsmattor och till foderväxter, hvilka 
prydnadsväxter man borde lägga an på att odla. 

Bästa sättet att nå det åsyftade målet vore utan tvifvel att egna 
naturvetenskapligt studium åt växtverlden och att företaga en noggrann re- 
gistrering af både de inhemska och de invandrade växterna på ett sådant 
sätt, att undersökningen framdeles kunde fullföljas och resultaten utnyttjas. 

Utredningar af detta slag påbörjades också samtidigt med arbetena 
för grufdriftens ordnande, men kunde icke då fullföljas, och det var först 
sedan det lyckats att intressera Dr. SIMMONS för detta arbete, som en sSy- 
stematisk undersökning kom till stånd. Den planmässighet med hvilken han 
ordnat och fullföljt densamma skall med all säkerhet i framtiden bära 
god frukt. 

Undersökningar af detta slag äro af betydelse icke blott från prak- 
tisk utan lika mycket från vetenskaplig synpunkt. Kirunas isolerade läge 
i en vildmark, hvars förbindelse med kulturen kan äga rum endast från 
tvenne håll, med järnvägen från sydost och från nordvest, inbjuder till in- 
tressanta iakttagelser öfver kulturens inflytande på växtlifvet. Om man 
samtidigt utför meteorologiska undersökningar, mätningar af jordlagrens 
temperaturförändringar, öfver ljusmängden m. m., blir det möjligt att be- 
svara viktiga frågor rörande växternas härdighet och deras behof af värme 
och ljus, vegetationens utvecklingsförlopp m. m., och man erhåller tillfälle 
till komparativa studier öfver de invandrade och de inhemska växternas för- 
hållanden. Inflytandet på växtlifvet af den långa polarnatten och af de 


Er ES 


md JAA nn 


FÖRORD 1 


ljusa sommarnätterna, som bjuda på midnattssol under en hei månad, kan 
här göras till föremål för mera ingående behandling än annorstädes, där 
förhållandena i allmänhet icke medgifva att iakttagelserna fullföljas under 
en längre tid. 

En än större betydelse får ett dylikt vetenskapligt arbete om det ut- 
sträckes så, att det äfven kommer att omfatta djurlifvet och människorna. 
Det är kändt, att det långvariga vintermörkret utöfvar ett visst inflytande 
på blodets sammansättning och på människans vitalitet, men några mera 
ingående studier öfver dessa förhållanden hafva ej utförts. Här blifva 
emellertid sådana af stor praktisk betydelse. Människorna lefva och arbeta 
här under helt andra förhållanden och utsättas för andra inflytelser, än de 
som komma söderifrån äro vanda vid. Både växter och djur”och till en 
viss grad äfven människorna i Lappland hafva anpassat sitt lif efter na- 
turen på det sätt att de arbeta intensivt och med korta afbrott under som- 
maren och tillbringa vintern i ett slags dvala. Men industriarbetet och 
järnvägskommunikationerna kräfva en förändrad tidsindelning och ett under 
hela året någorlunda jämnt fördeladt arbete. För att kunna tillmötesgå 
dessa kraf är det nödvändigt att vi egna ett sorgfälligt studium åt natu- 
rens inverkan på vår egen organism, och det är sannolikt att vi sedan 
skola finna utvägar att inrätta vårt arbete på ett tillfredsställande sätt. 

Af ofvan nämnda anledningar har det ansetts lämpligt att i Kiruna 
anordna en serie praktiskt naturvetenskapliga undersökningar, och då det 
visar sig att resultatet af dessa arbeten äga ett allmänt intresse, så komma 
desamma att offentliggöras. 

Kiruna i augusti 1910. 

Hjalmar Lundbohin. 


AT KÖN Set Sön 
FÖRR 0 ne 
Net GR RAS ES vt sc 
FTF 2 sk "ERP 
törn RvR VÄN SRA Nea Ane birsa Ften > RNEARREINE 26N 
FAR used HANE RR FLN NA PUNG 


i , Å LA A Mn N. BAN - . 4 hå > 4 d 
je MINUS sj N LL Nartk F Nr LU AKER? j ? Hardy mV IA RA 


NEROS BITTE SUSIE FKA NE 


s bi a N i N 
UN NN Nå AA 1 LUTA 


Inledning. 


Å nnu för några få år sedan var den plats, där nu det stora grufsamhället 

Kiruna ligger, lik så många andra i Torne Lappmarks björkregion. 
Ofantliga förändringar ha emellertid inträdt, sedan grufdriften och bebyg- 
gandet togo sin början. Icke minst har växtligheten påverkats genom kul- 
turens framträngande till dessa trakter, och i det här föreliggande arbetet 
skall jag söka att lemna en redogörelse för omfånget och arten af de in- 
träffade förändringarne. Initiativet till den undersökning, hvars första resul- 
tat här framläggas, har utgått från Disponenten för grufvorna i Kiruna, Fil. 
Dr. HJALMAR LUNDBOHM, som allt från första början af den tid, då arbetena 
där sattes i gång, haft sin uppmärksamhet fästad på de iögonfallande olik- 
heter, som vegetationen inom det bebyggda området från år till år visade. 
Dr. LUNDBOHM Önskade då, att dessa förhållanden skulle bli föremål för en 
systematisk undersökning, och omständigheterna fogade sig så, att det föll 
på min lott att få det förmånliga anbudet att för Luossavaara-Kiirunavaara 
Aktiebolags räkning företaga en botanisk undersökning af området. 

Kiruna ligger i Torne Lappmark på 67” 50' n. br. och ungefär 20” 20' 
o. I. fr. Greenw. Sjön Luossajärvi ligger 500 m. öfver hafvets yta, och 
från dess strand höjer sig det bebyggda området upp mot bergen Kiiruna- 
vaara (747,3 m.), Luossavaara (727,3 m.) och Haukivaara (678,5 m.). Hela 
området får räknas till björkregionen, äfven om barrskogen från Torne elfs 
dalgång sträcker sig fram mot Kirunas östra utkant och t. o. m. sänder 
sina yttersta spridda utposter inom undersökningsområdets gräns. De hög- 
sta partierna af Kiirunavaara och Luossavaara sträcka sig upp i fjällregionen. 

Arten af den undersökning, som jag företagit i Kiruna, gör att det är 
af synnerlig vikt att sammanställa så mycket som möjligt af Kirunas äldre 
historia, för att kunna utröna, i hvad mån möjligen menskligt inflytande 


i 


10 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


redan i äldre tider gjort sig gällande här. Exakta data låta sig emellertid 
icke anskaffa för upptäckten af malmförekomsterna och de första försöken 
till brytning, som ju skulle kunna innebära tillkomsten af kulturfaktorer, 
som man på andra håll i lappmarkerna ej har att räkna med. Emellertid 
torde Kiirunavaara ha blifvit kändt mot slutet af 1600-talet, rätt till malm- 
brytning blef under 1700-talet upprepade gånger tillerkänd olika personer, 
och i början af 1800-talet egde grufdrift rum på Luossavaara. Åtskilliga 
transporter af malm egde under dessa olika brytningsperioder rum, antag- 
ligen nästan alltid med renar som dragare, möjligen dock också med hästar, 
hvilket senare ju skulle kunna innebära möjligheten af en växtimport redan 
i äldre tid, då man ju utan tvifvel måste medföra foder för hästarne, om 
vinterföret skulle utnyttjas för transporterna. Sannolikt ha dock renar, om 
icke uteslutande, så dock hufvudsakligen användts vid dessa malmtranspor- 
ter, ty inga tecken synas tyda på någon växtinvandring med särskilda hjelp- 
medel förr än på senare tid. Det är ju också möjligt, att då malmen frak- 
tats med hästar eller oxar som dragare, foder anskaffats från de närliggande 
finnbyarne. 

Förarbetena för den nuvarande grufdriften torde kunna sägas ha bör- 
jat 1875, då Sveriges Geologiska Undersökning hade omfattande undersök- 
ningsarbeten i gång, och flere geologer med sitt arbetsfolk bodde i kåtor 
på Kiirunavaaras östra sluttning. Äfven under 1880-talet pågingo olikartade 
undersökningar, och 1890 uppfördes det första huset i det nuvarande Ki- 
runa och användes som bostad af ledaren af dessa arbeten, Ingeniör WIBEL. 
Från senare delen af 1880-talet, då äfven förarbetena för jernvägsbygget 
tagit sin början, och talrika geologiska och andra expeditioner besökte 
Kirunatrakten, torde man ha att räkna med alltjämnt ökade möjligheter för 
kulturinflytande på vegetationen, och ännu mera blef detta fallet, då från 
och med 1896 Luossavaarabolaget började mera omfattande arbeten. Dock 
var då ännu antalet i Kiruna sysselsatta personer ganska litet, och man torde 
nog ha rätt att räkna med, att grunden till de nuvarande förhållandena först 
lades, då vintern 1898—99 för jernvägsbyggets räkning omfattande trans- 
porter af material egde rum efter häst från Gellivare. Sedan i oktober 
1899 jernvägen blifvit skenlagd fram till Kiruna, började en liflig trafik, och 
därmed ha vi nått fram till början af de nutida förhållandena. Numera är 
ju Kiruna ett modernt kultursamhälle med omkring 8,000 invånare, byggt efter 
en väl ordnad stadsplan, försedt med vatten- och kloakledningar, hvad bo- 
lagsområdet beträffar också med elektrisk belysning och spårväg. Ett så- 


INLEDNING Lj 


dant samhälle måste ju alltid stå i liflig trafik med andra platser, som, så- 
som vi kunna se vid hvarje jernvägsstation af någon betydelse, alltid med- 
för import af en mängd växter. Men här har införseln en helt annan om- 
fattning än på andra håll, då t. o. m. sådant som matvaror och foder måste 
fraktas långväga ifrån. 

Ännu en sak förtjänar dock att nämnas i detta sammanhang, nämligen 
att under det stora nödåret 1902—03 en betydlig transport af hö öfver Ki- 
runa egde rum till de angränsande byarne. Detta hö kom visserligen till 
stor del från sydligare delar af Sverige, men en del lär äfven ha kommit 
från utlandet. Att dessa stora transporter, då höet tippades utefter jernvä- 
gen, ha medfört tillförsel af åtskilliga främmande växtarter, kan gifvetvis icke 
betviflas, men då tyvärr ingen systematisk undersökning egde rum under 
den närmast följande tiden, så är det numera omöjligt att ens tillnärmelse- 
vis skatta graden af den inverkan, som nödårets hötransport utöfvat på kolo- 
nisationen i Kiruna. Några växter, som få antagas ha inkommit med ut- 
ländskt hö, finnas ej numera, men det är ju högst sannolikt att sådana ha 
funnits något år efter denna tillförsel. En art, om hvilken man skulle 
kunna antaga detta, är den 1905 iakttagna Arabis pendula, som ju emeller- 
tid ej är den enda för den svenska floran främmande eller åtminstone hos 
oss sällsynt inkommande art, som är funnen här, och sålunda också kan 
tänkas ha invandrat på annat sätt. 

Härmed kan jag lemna Kirunas historia, ur hvilken knappast mera 
står att hemta, som kan vara af värde för mitt ändamål. I stället skall jag 
öfvergå till en redogörelse för de botaniska undersökningar, som där före- 
tagits, och hvilka jag haft att taga hänsyn till och söka draga nytta af för 
mitt arbete. De botanister, som i äldre tider haft sitt verksamhetsfält i 
Torne Lappmark, synas aldrig ha lagt sin väg öfver Kiruna, åtminstone har 
jag ej i den äldre litteraturen kunnat finna en enda uppgift därifrån. De 
första botaniska iakttagelserna på platsen ligga ännu icke fullt 10 år tillbaka 
i tiden. I augusti 1900 besöktes nämligen Kiruna af GUNNAR ÅNDERSSON 
och SELIM BIRGER, hvilka gjorde en del anteckningar om vegetationen uppe 
på Kiirunavaara. Den förres lista, som icke publicerats, innehåller ett min- 
dre antal, hufvudsakligen allmänt spridda, inhemska arter, såsom jag haft 
tillfälle att öfvertyga mig om, då Professor ANDERSSON haft vänligheten låta 
mig begagna hans anteckningar. Dr. BIirGerRs lista är större, den omfattar 
78 arter, och är äfven uppgjord uppe på berget. Den erbjuder ett och an- 
nat af större intresse, bl. a. innehåller den några arter, som ej kunnat åter- 


2 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


finnas i senare tid, såsom jag i arbetets floristiska del omnämner. BIRGERS 
fynd äro till större delen publicerade i hans uppsats »Växtlokaler från Norr- 
land och Dalarne» 1909. I samma arbete ingå äfven uppgifter om några 
fynd, som 1902 gjorts af Lektor J. A. Z. BRUnDIn. Här ingå de första 
offentliggjorda fynden af anthropokora arter i Kiruna. 

Det viktigaste bidraget till kännedomen om floran i Kirunaområdet 
publicerades emellertid 1907, nämligen SONDÉNS »Anteckningar om floran 
inom Tornejavreområdet», som upptar ett betydligt antal arter, som Professor 
SONDÉN dels sjelf funnit under sina olika besök i Kiruna 1903—1906, dels 
erhållit meddelande om af andra botanister. Förutom detta Professor Son- 
DÉNS arbete har jag också haft tillgång till en handskrifven »Flora kirunen- 
sis», som han uppgjort 1905 och tillställt Dr. LUNDBOHM. Jag har emeller- 
tid ytterligare att tacka Professor SonDpÉn för en hel del upplysningar lem- 
nade dels muntligt, dels skriftligt, äfvensom för lån af växtexemplar till 
komplettering af mina egna samlingar. 

Uppgifter om förekomsten i Kiruna af en eller flere arter finnas vidare 
i DAHLSTEDTS »Hieracier från Torne Lappmark och angränsande områden> 
(1907), LINDBERGS »Die nordischen Alchemilla vulgaris-Formen und ihre 
Verbreitung» (1909) samt BirgGERs »Om förekomsten i Sverige af Elodea 
canadensis L. C. Rich. och Matricaria discoidea DC.> och »Kulturen och 
växternas vandringar» (1910). Härtill kan slutligen läggas en liten uppsats, 
som jag nyligen publicerat (Hemerofila växt.). Jag har nämligen där kommit 
att i förbigående beröra några förhållanden i Kiruna, och uppsatsen är i 
sin helhet i viss mån ett förarbete till skildringen af Kiruna-vegetationen, då 
jag i den framställt ett förslag till en systematisk gruppering af de växter, 
som följa kulturen eller på ett eller annat sätt gynnas af den. Där finnes 
en sammanställning af viktigare literatur på området i fråga, åtminstone för 
så vidt den berör Sverige, och jag har samlat de termer för olika slag af 
kulturälskande växter, som kunnat finnas i olika arbeten, samt i mån af behof 
bildat nya, hvilka i den följande framställningen skola användas. 

Under somrarne 1903 och 1904 uppehöll sig Dr. Emir HAGLUND i 
Kiruna och sysselsatte sig med studiet af områdets flora och vegetation. 
Han hade nämligen af Dr. LUNDBOHM fått samma uppdrag, som sedermera 
tillföll mig, att undersöka växtligheten där och dess förändring. Emellertid 
blef han af andra arbeten förhindrad att slutföra sina påbörjade studier i 
Kiruna, och han har, sedan jag upptagit arbetet, haft vänligheten ställa till 
min disposition de anteckningar han gjort på platsen. Jag har därur kun- 


INLEDNING 13 


nat hemta talrika värdefulla data, särskildt angående de olika arternas första 
uppträdande inom området eller åtminstone om den tid, då de för första 
gången observerats. Att jag i ett och annat fall varit tveksam om inne- 
börden i en eller annan uppgift i Dr. HAGLUNDS anteckningar och endast 
under reservation vågat begagna den, innebär intet nedsättande af värdet af 
hans undersökningar, utan måste bli en gifven följd af att anteckningar af- 
sedda för eget bruk skola begagnas af en annan. Hvad jag har att tacka 
Dr. HAGLUND för ifråga om bidrag till mitt arbete, framgår af dettas flo- 
ristiska del. 

Äfven några andra botanister ha genom att göra samlingar och iakt- 
tagelser i Kiruna bidragit till att främja kunskapen om områdets flora, och 
jag skall härmed lemna en uppgift öfver dem, för så vidt jag känner till 
deras besök på platsen och utbytet däraf. Dr. K. JoHANSSON har besökt 
Kiruna 1904, 1903 och 1906, särskildt för studium af släktet Hieracium; 
han har emellertid äfven egnat uppmärksamhet åt andra växter och god- 
hetsfullt lemnat mig några meddelanden om sina fynd. Vidare äro att 
nämna Trädgårdsdirektör E. ALMQuist, Jägmästare N. Kr. BERLIN, Dr. 
F. Brock, Fil. Kand. THoreE Fries, Telegrafingeniör G. LARSSON, numera 
aflidne Kontorschef G. PETtERs och Professor H. V. ROSENDAHL. 

Mina undersökningar i Kirunaområdet, hvilkas resultat här framläggas, 
ha pågått under somrarne 1908 och 1909; under det senare året biträddes 
jag af Fil. Stud. E. STERNER såsom assistent. Bearbetningen af materialet 
utförde jag från och med senaste hösten i Lund, och den första afdelningen, 
floran, förelåg i hufvudsak färdig i början af februari. Under loppet af 
vårterminen redigerades distriktsbeskrifningarne, och i juni —juli utarbetade 
jag den allmänna delen. Som jag vid den tid, då korrekturläsningen på- 
gick, redan åter kommit upp till Kiruna, skulle jag nog på en och annan 
punkt kunnat göra ändringar eller tillägg med stöd af nya iakttagelser, men 
jag har ansett lämpligast att låta anstå med detta, tills ett större supplement 
på en gång kan publiceras i samband med andra undersökningar. 


Då jag slutligen frambär mitt tack till alla dem, som på ett eller 
annat sätt lemnat bidrag till eller underlättat mitt arbete, får jag i främsta 
rummet rikta detta till LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA ÅKTIEBOLAG, SOM genom 
ett frikostigt understödjande af min undersökning ej blott möjliggjort för 


14 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


mig att utföra den, utan också att framlägga dessa resultat af den i en så- 
dan form och utstyrsel, som nu blifvit fallet, samt till Disponenten Dr. Hj. 
LUNDBOHM, som tagit initiativet till undersökningen och anförtrott den åt 
mig. Jag står i tacksamhetsskuld till Dr. LUNDBOHM ej blott för detta och 
för det aldrig svikande intresse, hvarmed han följt och understödt mitt ar- 
bete, utan också för all den personliga älskvärdhet, som jag under mina 
uppehåll i Kiruna varit föremål för från hans sida. 

Vidare får jag uttrycka min tacksamhet till Amanuensen Dr. HuGo 
DAHLSTEDT, som åtagit sig det vanskliga arbetet att bestämma de insamlade 
Hieracium- och Taraxacum-formerna, till Dr. HARALD LINDBERG, SOm gran- 
skat en del af mina Alchemillae, till Professor CARL LINDMAN, som haft vän- 
ligheten granska de kritiska formerna af släktet Poa, och till Amanuensen 
HERIBERT NILSSON, som bestämt det insamlade Salix-materialet. 

För upplysningar af olika slag eller för lån af växter har jag att tacka 
Professor GUNNAR ÅNDERSSON, Dr. SELIM BirGER, Fil. Kand. THORE FRIES, 
Fil. Dr. K. JoHANsSSOoN, Fil. Dr. C. H. ÖSTENFELD, Fröken GUNHILD SKANTZE 
och Professor M. SonpÉn. Ett särskilt tack får jag rikta till Dr. HAGLUND 
för att jag fått begagna mig af hans förarbeten, och till min assistent, Fil. 
Stud. E. STERNER, som ej blott under uppehållet i Kiruna nedlagt ett oför- 
trutet arbete på undersökningen och fortsatt den, då jag af tjenstgöring på 
sensommaren tvangs att resa därifrån, utan också varit mig till mycken 
hjelp med uppgörande af listor och kontrollering af manuskriptet. Slutligen 
får jag tacka Fotograf Bora MescH för det arbete, han nedlagt på de 
vegetationsbilder, som jag kunnat pryda arbetet med, och min vän Med. 
Kand. H. NystTRÖM, som haft vänligheten åtaga sig en stor del af den mödo- 
samma korrekturläsningen. 

Kiruna i augusti 1910. 

Herman G. Simmons. 


Undersökningens plan och arbetsmetod. 


DD jag i de första dagarne af juli 1908 kom upp till Kiruna för att 
börja mitt arbete, kände jag mitt biifvande verksamhetsfält blott från 
ett par korta vinterbesök på platsen och hade därför ännu föga föreställning 
om hur det såg ut på sommaren eller hvilket intresse arbetet kunde komma 
att erbjuda. Någon plan för utförandet af den tilltänkta undersökningen af 
dess flora och vegetation hade jag heller icke kunnat på förhand uppgöra, 
utan jag använde de första dagarne till rekognoseringsturer öfver det om- 
råde, som jag till en början tänkte mig att utsträcka undersökningen öfver. 
Redan från början stod det dock klart för mig, att det intressantaste pro- 
blemet, som jag framför allt skulle egna uppmärksamhet åt, måste blifva 
det inflytande, som kulturen i en eller annan form utöfvat på den ur- 
sprungliga floran och vegetationen på platsen. Det var ju också de från 
det ena året till det andra skönjbara förändringarne i växtlighetens sam- 
mansättning och karaktär, som från början hos Dr. LUNDBOHM väckt tan- 
ken på att få till stånd en botanisk undersökning af det nya kultursamhäl- 
lets område. 

Rekognoseringsturerna ut mot det bebyggda områdets utkanter och 
bortom dessa visade emellertid, att man för att få en någorlunda tillfreds- 
ställande bild af förändringarnes framåtskridande och omfång måste taga 
med en åtskilligt större areal, än jag från början tänkt mig. Mångenstädes 
lågo smärre, starkt kulturpåverkade partier långt utom gränsen för den sam- 
manhängande komplex af kulturmark af olika slag, som utgjordes af de be- 
byggda delarne af bolagets område, Kiruna stadsplan, jernvägen och gruf- 
området, och här och där sköto partier in, som om än mindre influerade, 
dock visade mer eller mindre tydliga spår af menskligt inflytande i en eller 
annan form och däraf framkallade förändringar i de ursprungliga vegeta- 
tionsbetingelserna. Därtill kom önskvärdheten af att genom så vidt möjligt 


16 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


raka och kontinuerliga gränslinier åt alla håll göra det område, som drogs 
in under undersökningen, lätt igenkänneligt för senare besökande. Detta var 
ju så mycket viktigare, som jag allt från början till fullo insåg, att hvad 
jag nu kunde göra, egentligen blott: skulle blifva den grundval, på hvilken 
en senare undersökning af området framdeles kan bygga vidare för upp- 
nående af det afsedda ändamålet, att få en mera exakt föreställning om men- 
niskans inflytande på vegetationens sammansättning, än man i allmänhet är 
i stånd att förskaffa sig. 

Utom de egentliga kulturdistrikten måste gifvetvis sjelfva grufområdet 
på Kiirunavaara med omgifningar tagas med inom undersökningens ram, 
och helst äfven Luossavaara. Vidare vinkade på andra sidan af Luossajärvi 
det stora myrområdet i Kiirunavuoma, som säkert skulle erbjuda mycket af 
intresse, och slutligen insåg jag önskvärdheten af att till jämförande under- 
sökning utvälja några lämpliga områden i grannskapet, som kunde antagas 
ge en bild af de förhållanden, som de nuvarande kulturpåverkade distrikten 
i Kiruna företett, innan omvandlingen började. För detta ändamål skulle 
dels en myrsträcka, dels ett björkskogsparti utses. 

Att hela detta program ej skulle kunna realiseras på en sommar, var 
Jätt att inse, men jag var nog sangvinisk att tro, att det under den följande, 
då jag tack vare Dr. LUNDBOHMS tillmötesgående kunde engagera en assi- 


stent i arbetet, skulle till alla delar kunna någorlunda fullständigt medhin- 


nas. Såsom af kartan och de i det följande lemnade redogörelserna för un- 
dersökningsdistrikten framgår, visade det sig emellertid nödvändigt att göra 
åtskilliga inskränkningar, då publikationen af de hittills utförda undersök- 
ningarne ej längre kunde anstå. Bland annat tvangs jag att lemna hela 
Luossavaara, Haukivaara och Haukijärvis omgifningar utom ramen för ar- 
betsfältet, liksom jag också måste afstå från att medtaga några jämförelse- 
områden och ifråga om den ursprungliga vegetationens sammansättning hålla 
mig till hvad som kunde slutas af förhållandena inom sjelfva undersöknings- 
området. Som jag emellertid hyser grundad förhoppning om att kunna 
fortsätta arbetet under en eller annan följande sommar, så torde dessa och 
andra luckor ännu kunna komma att fyllas. 

Det område, som nu medtagits till undersökning och för hvars flora 
och vegetationsförhållanden jag i det följande lemnar redogörelse, sträcker 
sig från norra ändan af Kirunas bangård, där gränsen utgöres af en linie 
dragen från Luossajärvis strand strax norr om lokomotivstallarne och de 
nordligaste bostadshusen fram till jernvägsinhägnaden. Söderut följes i vester 


UNDERSÖKNINGENS PLAN OCH ARBETSMETOD 1 


Luossajärvis strand. Den snart fullbordade jernvägsbanken öfver sjön jämte 
de öar, som den löper öfver, ingår också i området, som vidare sträcker sig 
rundt om sjöns södra ända något bortom jernvägsbankens utgångspunkt 
nedanför Kiirunavaara. Vestgränsen går vidare, såsom af kartan framgår, i 
någorlunda rak linie vester om Kiirunavaaras högsta kam ned till bergets 
södra ända. Södra gränsen går bortom »Professorn> vid de sydligaste borr- 
hålen, och östra gränsen nedanför berget mellan detta och jernvägslinien till 
Gellivare. Längre norrut utgöres den af vägen till »Professorn» fram till 
den punkt, där denna skär järnvägen. Här kommer därigenom en kil att 
skjuta in i det undersökta området, hvilken vi ej medhunno att taga känne- 
dom om. Den undersökta sträckan öster om jernvägen utgöres af bolagets 
eget område samt större delen af stadsplanen, dock ej det ännu helt obe- 
byggda ostligaste partiet. Härtill kommer ett mindre område vid Matojärvi 
utanför stadsplanens gräns. Från vinkeln mellan jernvägens och municipal- 
samhällets gräns vid bryggeriet utgör tills vidare jernvägsinhägnaden gräns 
i Öster. Det är dock min afsikt, att så snart ske kan flytta ut undersök- 
ningsområdets gräns så, att den kommer att omfatta äfven Haukivaara och 
åtminstone en del af Luossavaara. 

Emellertid sträcker sig det undersökta området öfver 6 kilometer i 
längd, och bredden går på det bredaste stället upp till öfver 2 !/> kilometer. 
Någon noggrann beräkning öfver ytinnehållet föreligger visserligen icke, 
men det kan säkert anslås till 10 kvadratkilometer. Att en detaljerad under- 
sökning af ett så pass vidsträckt område skall kräfva ett ganska afsevärdt 
arbete, är lätt att inse, och jag fann snart, att jag här måste använda en helt 
ny undersökningsmetod, om jag ville nå det afsedda ändamålet, att fullt be- 
lysa den rol, som kulturen spelat för dess vegetation: Skulle jag gått till 
väga så, som i vanliga fall brukas vid sammanställande af lokalfloror, d. 
v. s. blott gjort upp en lista öfver arterna med uppgift om deras relativa 
ymnighet i området öfver hufvud och med speciella lokaluppgifter blott för 
de mera sällsynta, så skulle ej mycket varit vunnet. Ej heller skulle det 
varit af något större värde, om jag beskrifvit de olika vegetationstyper, som 
inom området kunnat urskiljas, och så gifvit några allmänna uppgifter, om 
dessa vegetationstypers förekomst. På detta sätt skulle visserligen en bild i 
stora drag af den ursprungliga vegetationen och dess förändringar kunnat 
åstadkommas, men jag har icke nöjt mig därmed, utan velat försöka att 


komma frågan närmare in på lifvet och lemna uppgifter, som möjliggöra en 
2 


km 


[J 
18 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


mera ingående uppfattning af den betydelse, som kulturen eger för utbild- 
ningen af vegetationen, sådan vi se den framför oss. 

På de flesta ställen är det ju omöjligt eller så godt som omöjligt att 
få exakt begrepp om denna kulturens rol, dess inverkan har varat så länge, 
att vi svårligen kunna bilda oss någon mening om, hur den vegetation var 
beskaffad, som fanns innan denna faktor trädde i verksamhet. En betydlig 
kontingent af vårt lands nuvarande flora har ju menniskors verksamhet i en 
eller annan form att tacka för sin närvaro här, och i ganska många fall 
kunna vi med bestämdhet säga, att en viss art genom en eller annan kultur- 
faktor tillförts ett visst område, men de fall äro dock ännu mycket talrikare, 
där man är hänvisad till gissningar, eller där man kanske låter förleda sig 
af en viss växts förekomstsätt att utan vidare räkna den som en fullt hemma- 
hörande beståndsdel i växtligheten, där det likväl rör sig om en införd art. 
Här i Kiruna ställer sig saken emellertid helt annorlunda än i en gammal 
kulturbygd, ja, äfven annorlunda än i en trakt, som utan att vara någon 
egentlig kulturbygd, dock haft sådan kommunikation med sedan gammalt 
bebodda och odlade trakter, att införsel af växter när som helst kunnat ega 
rum. Här har man att räkna med, att ännu för föga mer än ett årtionde 
sedan knappt andra menniskor än lappar färdats, och att dessa ej i någon 
högre grad bidraga att införa nya medborgare åt floran i de områden, där 
de vistas, är en sak, som man lätt kan öfvertyga sig om genom att lägga 
märke till hur få t. o. m. af de mest utprägladt anthropokora växter, som 
kommit in äfven på sedan många år begagnade kåtaplatser, blott de ligga 
någorlunda långt ut i ödemarken. Jag har i det följande sökt angifva, 
hvilka arter, som möjligen kunde tänkas på detta sätt före den nuvarande 
kulturens tid ha införts till Kirunaområdet, och det synes icke kunna bli tal 
om mera än ett ytterst ringa fåtal, kanske t. o. m. icke mer än tre, Stel- 
laria media, Poa annua och Polygonum aviculare. 

Den tillförsel, som floran fått under de första 10 åren efter bebyggel- 
sens början, då ännu blott ett fåtal menniskor uppehöll sig i Kiruna, och 
då transporterna dit ännu hade en obetydlig omfattning, torde ej heller 
kunna anslås till synnerligen många arter. Jag tror mig kunna sluta därtill, 
af hvad jag sett på annat håll i lappmarken. Exempelvis hade 1906 vid 
Nilagrufvan i Kvickjock, där dock åtskilligt arbete under en del föregående 
är egt rum, och där menniskor ofta nog uppehållit sig i den där befintliga 
stugan, likväl blott de allra mest vid menniskor bundna arterna invandrat, 
och detsamma synes vara fallet på andra ställen i Kvickjocksfjällen, där 


Etta AR I Vä Rn 


> 


RORE PTA MALE rr ER 


EN ESA ENEANENRSNUARS ERE NEIAIIANSA EEE 


UNDERSÖKNINGENS PLAN OCH ARBETSMETOD 19 


malmletare uppehållit sig och uppfört kojor. Först när man kommer ned 
till Njuonjes, det öfversta nybygget, och till Kvickjocks by, börjar en mera 
artrik anthropokor flora visa sig. Jag tror därför, att man utan risk af nå- 
got nämnvärdt fel kan räkna med, att före jernvägstrafikens början 1899— 
1900 invandringen af anthropokorer till Kiruna knappt öfverstigit ett tiotal 
ärter. Allt, som nu finnes af växter främmande för områdets spontana flora, 
skulle sålunda ha genom de nya transportmedlen inkommit under loppet af 
ett årtionde. Denna tillförsel af nya florelement kommer här af flere skäl 
att få ett mera dominerande och iögonfallandd inflytande än på andra håll. 
Här är ju nämligen den ursprungliga floran artfattig nog, björkregionen 
kan väl utmärka sig genom stor frodighet, men omvexlande är den icke, 
hvartill ytterligare kommer, att den i vanliga fall saknar hela den mängd af 
hemerofila arter, som vi på andra håll äro vana att utan vidare betrakta som 
fullt hemmastadda medborgare i floran, äfven om vi veta, att de i sjelfva 
verket äro arkeofyter eller tillhöra en annan grupp af anthropokorer. Alla 
dessa, t. ex. de vanligaste åkerogräsen och ruderatväxterna kunna här mera 
direkt än annars ses vara inkomna genom menniskors åtgörande. Vidare 
har man att taga i betraktande, att såsom redan nämndt nästan allt, som 
förbrukas i Kiruna, måste fraktas dit. Det som af förbruksartiklar produce- 
ras på platsen är en försvinnande obetydlighet mot hvad som föres dit med 
jernvägen. Detta gäller t. ex. nästan alla matvaror, vidare industrialster af 
alla slag äfvensom det mesta foder, som behöfves till de, låt vara icke så 
synnerligen talrika kreatur, som hållas där. Med foderämnena, särskildt hö, 
införas gifvetvis talrika växter, och många andra komma in med emballage 
af olika slag. Ännu en annan, säkerligen också rätt stor kontingent har 
kommit in med frö, som utsåtts på gräsvallar och i trädgårdar. Jag skall 
emellertid icke här inlåta mig närmare på de olika transportmedlens relativa 
betydelse, utan i annat sammanhang återkomma till dem. 

I alla händelser är säkerligen den siffra för de införda arterna, som 
jag varit i stånd till att angifva, i sjelfva verket åtskilligt för låg. Det har 
ju visat sig, att ett ej ringa antal arter förhållit sig som rena efemerofyter 
och blott uppträdt under ett enstaka år. I all synnerhet har detta utan tvif- 
vel varit fallet med sådana, som blott inkommit i enstaka exemplar och ej 
hunnit till blomning eller fruktsättning. Från denna synpunkt är det i hög 
grad att beklaga, att icke allt från början någon botanist haft tillfälle att 
följa invandringens gång; därigenom skulle ju en lista öfver de invandrade 
arterna kunnat erhållas, som blifvit vida närmare fullständig än den, som 


20 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


jag nu kan lemna, och dessutom skulle man haft bättre ledning för be- 
dömandet af de olika arternas förmåga att sprida sig och anpassa sig till 
de nya lifsbetingelser, som här erbjudits dem. Otvifvelaktigt finnes stor 
skilnad på anpassningsförmågan, och denna går visst icke alltid i den rikt- 
ning, som man kanske skulle vara mest benägen att a priori antaga. Så 
skulle man väl exempelvis snarare vara böjd att tro, att en vanlig ruderat- 
växt som Atfriplex patulum skulle acklimatiseras, än att en sådan art som 
Myosurus minimus skulle kunna finna sig i att växa på en myr i Torne 
Lappmarks björkregion. Likväl har det visat sig, att den förra, ehuru 
säkerligen införd många gånger sedan 1903, då den först iakttogs af HaG- 
LUND, likväl icke kunnat fatta fast fot, under det ett enda exemplar af den 
senare, som jag påträffade 1908, hade förökat sig till ett helt bestånd 1909. 

Men om än sålunda vissa brister ovilkorligen måste komma att vidlåda 
undersökningen, så tror jag dock, att den med den arbetsmetod, som jag 
här bragt till användning, skall lemna ett material till bedömande af kul- 
turens inflytande på den spontana vegetationen, som man i intet annat fall 
haft tillfälle att insamla. Det rör sig ju om ett område uppe i björk- 
regionen norr om 67:de breddgraden, som ännu för ett fåtal år sedan låg 
som en fullständig ödemark, och där ha vi nu en vegetation, som i mångt 
och mycket närmar sig vida mer till den, som vi söderut finna på kultur- 
mark än till omgifningarnes spontana växtlighet. Emellertid är det ju icke 
nog att nu konstatera detta, arbetet måste fortsättas eller åtminstone återupp- 
tagas med några års mellanrum för att fullt gifva det åsyftade resultatet. 
Men för att detta skall bli möjligt, synnerligast om fortsättningen af under- 
sökningen skulle falla i andra händer än mina, har jag måst lägga planen 
för mitt arbete så, att det göres så lätt som- möjligt för de botanister, som 
framdeles besöka Kiruna, att i större eller mindre delar komplettera under- 
sökningen. Först när detta upprepade gånger egt rum, kan man komma 
att fullt uppskatta kulturinflytelsernas betydelse för sammansättningen af flo- 
ran och för vegetationens karaktär. 

Jag vill därför uppmana alla botanister, som vid besök i Kiruna få 
tillfälle att lemna något nytt bidrag till områdets undersökning, att antingen 
lemna mig meddelande därom, eller sjelfva publicera sina fynd. Med led- 
ning af min karta och mina artlistor bör det vara en lätt sak att konstatera 
förändringar, som inträdt inom större eller mindre delar af undersöknings- 
området. Min arbetsmetod, planlagd med tanke på blifvande komplette- 
rande undersökningar, har nämligen varit inriktad dels på att åstadkomma 


UNDERSÖKNINGENS PLAN OCH ARBETSMETOD Åt 


en så fullständig Kiruna-flora som möjligt, dels på att lemna fullständiga 
artlistor och vegetationsbeskrifningar öfver de smärre distrikt, i hvilka un- 
dersökningsfältet indelats. Då, såsom redan framhållits, en vanlig lokalflora 
åtföljd af generella beskrifningar af växtsamhällena ej skulle gifvit ett till- 
fredsställande resultat, beslöt jag mig nämligen snart nog att lägga arbetet 
så, att området uppdelades i ett antal smärre distrikt, som hvart för sig 
noggrannt genomgingos. Af praktiska skäl bestämde jag mig för att till 
gränser för dessa välja så vidt möjligt tydligt framträdande linier sådana 
som vägar, inhägnader, större diken, etc. På detta sätt ha distriktens grän- 
ser blifvit lätta att urskilja, och det bör ej kunna vålla någon svårighet att 
med kartans hjelp återfinna dem. I en del fall ha dock sådana skarpt de- 
finierade gränslinier ej stått till buds. Afgränsningen af distrikten har skett 
utan hänsyn till de olika vegetationstyper och växtsamhällen de omfatta, ett 
motsatt förfarande visade sig nämligen outförbart. 

Hvarje undersökningsdistrikt har så vidt möjligt flere gånger blifvit 
noggrant genomgånget, och alla där uppträdande arter ha antecknats, hvar- 
efter i den alfabetiska listan öfver dem införts beteckningar för den relativa 
ymnighet, med hvilken de uppträda på platsen ifråga. I dessa listor ha äf- 
ven införts arter, som vetas åter ha försvunnit, men jag har i sådana fall 
sökt angifva detta i floran. De årtal, som i en del fall införts i listorna, 
angifva delvis detsamma, de kunna dock också beteckna det år, då arten 
först iakttogs inom distriktet. Till ytterligare ledning har den tid, då 
distriktet undersöktes också angifvits. Anledningarne till att distriktens stor- 
lek blifvit ganska vexlande kan vara af olika art; dock ha de inom de mest 
kulturpåverkade partierna af undersökningsfältet med afsikt gjorts mindre än 
ut mot utkanterna af området. De äldre kulturdistrikten ha nämligen, för 
att intet skulle förbises, måst genomgås med den mest minutiösa noggrann- 
het, och så måste äfven ske vid kommande revisioner, ty där kan man hvar 
som helst vänta att träffa något enstaka individ af en nykomling. De mera 
enformiga och särskildt på anthropokorer fattiga distrikten på Kiirunavaara 
och i öfrigt ut mot utkanterna ha däremot ej kräft en så ingående under- 
sökning, och de ha därför utan olägenhet kunnat göras åtskilligt större. 
Graden och arten af de ingrepp i de naturliga förhållandena, som på hvarje 
distrikt egt rum, ha så vidt möjligt i detalj angifvits, och jag har också 
sökt få reda på, när dessa faktorer börjat verka, för att så mycket som möj- 
ligt få ledning vid bedömandet af det inflytande, de utöfvat. 


22 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Genom sammandrag från de olika distriktens artlistor ha de utbred- 
ningsuppgifter erhållits, som i floran lemnas för hvarje art, och som afse 
alt visa graden af dess ymnighet inom området i sin helhet. Tyvärr har 
jag varit nödsakad att inskränka min undersökning till fanerogamer och kärl- 
kryptogamer. Det skulle naturligtvis ha ökat värdet af undersökningen, om 
äfven de lägre kryptogamerna kunnat medtagas, särskildt mossor och lafvar, 
som mångenstädes spela en viktig roll i vegetationens sammansättning, men 
då jag icke kunnat ute i fältet bestämma mera än en ringa del af dem, 
skulle deras medtagande tvingat mig till att insamla exemplar i stor skala, 
något som tiden ej tillät, hvarför jag ansåg bäst att helt lemna dem ur räk- 
. ningen. Denna brist torde dock ännu i någon mån kunna afhjelpas; i pla- 
nen för det fortsatta arbetet ingår nämligen en noggrannare undersökning 
af de olika växtsamhällena och deras förändring under kulturens inflytande, 
vid hvilken jag tänker använda den nya, af RAUNKIAER utarbetade metoden, 
och inom de smärre partier af olika växtsamhällen, som på detta sätt komma 
att undersökas, skall äfven uppmärksamhet egnas åt kryptogamerna och exem- 
plar till bestämning insamlas. 

Ännu åtskilliga andra undersökningar äro planerade och skola utföras 
i den mån tid och tillfälle medgifver. Bland annat skall snarast möjligt 
den praktiskt viktiga frågan om de skogsbildande trädens biologiska förhål- 
landen tagas upp till undersökning. Hittills har tiden icke medgifvit att 
egna uppmärksamhet åt annat än sådant, som står i direkt samband med 
det växtgeografiska problem, som utgör hufvudföremålet för den undersök- 
ning, hvars resultat här framläggas, och hvars lösning ej kunde uppskjutas 
utan att ytterligare försvåras eller delvis omöjliggöras, men nu skola iakt- 
tagelser anställas öfver trädens ålder, tillväxthastighet och föryngring. Vidare 
har jag tänkt mig att göra fenologiska och andra biologiska iakttagelser så- 
väl öfver de inhemska som de invandrade arterna. Åtskilliga intressanta 
rön böra kunna göras öfver de dimensioner, som de invandrade arterna 
uppnå här i jämförelse med exemplar från sydligare trakter, den olika blom- 
storleken och färgstyrkan, m. m., vidare öfver den olika graden af härdig- 
het mot frost, olika värmebehof, förmåga att sätta frukt och utbilda frön, 
och slutligen öfver de olika former, som 'sannolikt i en del fall uppstå af 
inkomna arter. Äfven jämförande anatomiska undersökningar böra ha sitt 
intresse, och slutligen komma de mera praktiska frågorna, om hvilka kulturväx- 
ter, som gå till här, och hur man lämpligen skall behandla dem. Får jag 


E UNDERSÖKNINGENS PLAN OCH ARBETSMETOD 23 
tillfälle, är det min afsikt att sätta i gång kulturförsök, och jag har därvid 
särskildt tänkt på möjligheten att odla vissa alpina och arktiska arter som 
— foderväxter. Kunde sådana försök ge ett positivt resultat, skulle det vara 
synnerligen betydelsefullt, ty möjligheten af att anskaffa foder på platsen är 
en särdeles viktig fråga. 


4 


' KRA 


id 
2d J 
ke 10 0 Nn 
Sh 
é 
; aa + 
Lå (7 
SL 
SEN Fa M 
? 4 
r ' 
R 
| 
| 
| 
ye 
i 
sx 
; fr 
J 
» 
j 
t 
p Rå 
CC 
I - 
Fö 
I 
1 
k 
> 
j Y 
i 
gy 1 
rd 
< a 
Teg UK 
' 
2 
6 
w 
me re i 14 3 
-å É a & 
4 
Wire 
1. 


; ERNA då Dn kr AN 
hn St Sie fre sale Far BÄ NL er = 
NN fa Furios 1 | 
ie SPV elr BITA a Pr oso SR Kar ; 
SEEN RNE UWE ST 
RO jr såå ; CN | NR Ke Kas tr 


PENNA RR RER RET 
. je LAN Ls Akalla DR bang SPD 


| i 
+ i 
py 
= 
4 
Vv LI Lr 
' 
3 » Ä vå 
G i 
i w 
Fd Ö j Rö 
I 
i 4 FN 
| 0 SR AN 
| w - - I 
+ Sv IN TREE 
a FAR a ing Rd RS 0 
Körde 
RASA 
hes AT a ERA ET ör NR d RE 
+ M ” - / 
AAA TAR IEA Pott SR 'g 
Å 


(ÄRR 


- gr få YE 


är / Pil, ANI ANA Sää 


ERE VISAR 2 a SEN ER 
ÖNA Lv KRANG 


FET 
Be 


a 


KR RANE - od 
En 


Ah 
, 


ES FETARE 


Floran inom det undersökta området. 


det följande har jag sökt sammanställa en så fullständig Kiruna-flora, 

som det varit möjligt att åstadkomma med ledning af mina egna sam- 
lingar och anteckningar, samt hvad jag kunnat få reda på af iakttagelser, 
gjorda af andra botanister, som besökt platsen. Jag har i den upptagit äfven 
sådana arter, hvars förekomst synts mig tvifvelaktig, men det har då alltid 
angifvits, att uppgiften förefaller att bero på något misstag, och jag har 
också sökt finna, hvad som i sjelfva verket afsetts eller hvarpå misstaget 
berott. Blott i ett par fall har jag helt uteslutit växter upptagna i Dr. 
HAGLUNDS anteckningar, därför att det synts mig alldeles otvifvelaktigt, att 
endast ett skriffel förelegat. Hvad mina egna observationer beträffar, så 
har jag strängt följt den principen, att aldrig vare sig för området i sin 
helhet eller för något af de särskilda undersökningsdistrikten, upptaga någon 
art, som ej blifvit antecknad i fältet, d. v. s. jag har icke litat på mitt 
minne eller upptagit en art, därför att den på grund af lokalens beskaffen- 
het »borde» finnas där. 

Däremot har jag ansett riktigast att i de listor öfver utbredning, som 
uppgjorts för hvarje art, upptaga äfven de distrikt, där den nu icke mera 
finnes, eller åtminstone icke vid den senaste undersökningen påträffats. Det 
skulle blifva alltför omständligt, att i listorna angifva, om en art åter för- 
svunnit, men i texten har, särskildt i fråga om de införda arterna, alltid 
försökts att angifva, om arten fortfarande fanns kvar vid tiden för min första 
undersökning och vid eventuel revision, eller i fråga om de sällsynta och 
enstaka uppträdande invandrarne det eller de år, då de varit iakttagna. För 
de numera i Kirunaområdet vanliga införda arterna har jag så vidt möjligt 
sökt lemna uppgift om det år, då de först iakttagits. Detta har dock i 
ganska många fall varit omöjligt, emedan de första årens kulturinflytanden 
ej varit föremål för fortgående iakttagelser. Än mindre har det naturligtvis 


20 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


varit möjligt att konstantera hvilka arter ur den ursprungliga vegetationen, 
som redan hunnit helt undanträngas från de olika distrikten, då min under- 
sökning af dessa började. 

Äfven har jag sökt att för hvarje art angifva, på hvad slags växtlokaler 
den inom området påträffas, huru de inhemska arterna beröras af de genom 
kulturen ändrade ståndortsförhållandena, och hur de införda lyckats att 
acklimatisera sig. Däremot har det hittills icke varit möjligt att ingå i någon 
nämnvärd mån på de olika former, under hvilka samma art uppträder efter 
växtplatsens olika beskaffenhet eller de modifikationer, som de invandrade 
arterna undergå på grund af klimatiska eller andra inflytanden. Blott i 
enstaka fall ha sådana iakttagelser kunnat meddelas. Mera framträdande va- 
rieteter af de olika arterna, inhemska såväl som införda, har jag dock om- 
nämnt i texten, men i allmänhet ej ansett erforderligt att lemna särskilda 
utbredningsuppgifter om dem. 

Hvad nomenklaturen i flora-listan beträffar, så har jag i allmänhet 
begagnat mig af de literaturstudier, som gjordes för upprättande af Lunds 
Botaniska Förenings »Förteckning öfver Skandinaviens växter, 1. Kärlväxter» 
1907. Äfven motsvarande danska och engelska växtförteckningar ha anlitats 
och i en del fall äfven floror. Jag har emellertid ej kunnat inlåta mig på 
att i detalj kontrollera riktigheten af de namn, som kommit till användning, 
och vill därför uttryckligen framhålla, att det i en del fall ingalunda är 
uteslutet, att andra namn ha prioritet eller af annan grund äro att föredraga. 
Blott i enstaka fall, där jag kommit in på frågor angående art- eller form- 
begränsning, har på samma gång uppmärksamhet egnats åt nomenklaturen, 
såsom af texten framgår. I denna begränsning af nomenklaturkritiken är 
också anledningen att söka till att så få floror och andra systematiska ar- 
beten återfinnas i literaturförteckningen, där i allmänhet ej andra arbeten 
upptagits, än de som jag haft anledning att direkt citera. 


re. 


Polypodiaceae R. Br. 

1. Cystopteris fragilis (L.) Bernh. — Bunden vid klippskrefvor och 
följaktligen icke allmän. Sannolikt har den dock varit mera spridd, då ännu 
jordbetäckningen i större omfattning fanns kvar på Kiirunavaaras toppar. Nå- 
gon anmärkningsvärdare variation förekommer icke, så vidt jag iakttagit 


åtminstone. 
Wibredning: MI45- KL9; 1157 120-23; 
2. Cystopteris montana (Lam.) Bernh. — Liksom föregående en otvif- 


velaktigt spontan art, men vida sällsyntare än denna. Äfven i de delar af 
björkskogen, som skulle synas tillräckligt fuktiga och skuggiga, saknas den 
merendels och är funnen blott inom smärre delar af de bägge distrikt, från 
hvilka den nedan angifves. 

Utbredning: M 4; K 106. 

3. Dryopteris Filix mas (L.) Schott. — Denna art har jag förgäfves 
eftersökt, men den finnes upptagen i SELIM BirGeErR, Växtlokaler, s. 145, 
såsom iakttagen på Kiirunavaara 1900. Den kan ju ha förbisetts af mig 
och STERNER, ehuru detta är mindre sannolikt, då vi väntat finna den och 
därför särskildt sökt efter den. Mera sannolikt är kanske, att dess dåvarande 
lokal nu blifvit förstörd genom brytningen eller på annat sätt. Möjligen 
står den också att återfinna här eller på annat håll, t. ex. i Luossavaaraslutt- 
ningen. : 

4. Dryopteris spinulosa (Mäll.) O. Kuntze. — Ganska sällsynt före- 
kommande i fuktigare skogsdistrikt. Åtminstone de ganska fåtaliga exemplar, 
som jag hemfört, torde få hänföras till hufvudformen, då de äro tämligen 
småväxta och ej ha mer än dubbelt parbladiga blad. De äro emellertid 
rätt starkt glandelprickiga på rachis, hvilken karaktär skulle tillkomma var. 
(eller subsp.) dilatata (Hoffm.). SonpéÉn (Anteckn., s. 241) synes vara böjd 
att hänföra allt, som af arten förekommer i Torne Lappmark, till denna varietet. 

Wtbredning: B-35 M-4; K 15, 10: 


28 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


5. Dryopteris Phegopteris (L.) Christens. — Sällsynt i fuktig skog. 


Jag har blott sett den inom ett begränsadt område, men den angifves af 


SONDÉN (Anteckn., s. 241) äfven för Luossavaara. 

Utbredning: B 31, 33. 

6. Dryopteris Linnaeana Christens. — Ganska allmän, i synnerhet 
i något fuktig björkskog; äfven i mera torr och något risig skog förekom- 
mer den ofta, och ej sällan har den funnit sin väg upp i fjällregionen, där 
den brukar bli mera småväxt och ha bladflikarne starkt hopvikna. 

Utbredning: B 1, 3, 13,15, 19, 20;-30, 335 SKASETASIONKSORINIIE 
1:73; 5;K 4, 5, 6: 7, 8,9, 10, 11; -12;-13,” 14805 ONES NE 
22103--20, 215 

7. Athyrium Felix femina (L.) Roth. — Denna art synes vara sällsynt 
i Torne Lappmark, då den helt saknas i SoNnDpÉNns lista. Inom undersök- 
ningsområdet är den också blott funnen inom ett enda distrikt, där den 
sparsamt uppträdde i klippskrefvor i fuktig, skuggig skogsmark (ravinen vid 
Matojärvi). Exemplaren representera en skuggform med breda bladflikar 
och sparsamma sori. 

Utbredning: M 4. 

8. Athyrium alpestre (Hoppe) Rylands. — Äfven denna art är sällsynt 
inom området, där den endast är funnen på ett enstaka ställe, i en klipp- 
skrefva på Kiirunavaara. 

Utbredning: K 20. 

9. Polypodium vulgare L. — Som ju denna art är bunden vid före- 
komst i klippskrefvor, måste den gifvetvis vara ganska sällsynt i det under- 
sökta området öfverhufvud, den förekommer emellertid äfven i klippterräng 
endast på två platser, på bägge ställen dock rätt ymnigt. I ravinen vid 
Matojärvi, där den växer flerestädes i de branta väggarnes skrefvor, upp- 
träder den i en form, som torde få hänföras till hufvudformen commune 
Milde, äfven om en del individ genom tämligen breda, rundade, mer eller 
mindre fullständigt helbräddade segment närma sig var. rotundatum Milde. 
Uppe på toppen af Kiirunavaara finnes en liten, förkrympt form, som först 
upptäcktes där af SEtim BIrGEerR 1900. Den torde kunna kallas var. pumilum 
Hausm. ap. Luerss., då den rätt väl öfverensstämmer med den beskrifning, 
som LUERSSEN (Farnpfl., s. 58) lemnar. Bladen äro korta, vanligen ej öfver 
5 cm. långa, till sin omkrets merendels triangulära, och ha helt få segment, 
som påminna om dem hos var. rotundatum. Denna form har jag sett blott 
uppe på sjelfva toppen af Kiirunavaara, på malmen, där den 1908 var ganska 


Oe AEA a 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 29 


ymnig. Den kommer emellertid snart nog att utrotas på denna lokal, och 
redan sommaren 1909 hade den blifvit betydligt sparsammare, då afrym- 
ningen af den lösa jorden framskridit så långt, att mycket få skrefvor i 
malmen ännu erbjödo den möjlighet att hålla sig kvar. Som den ej synes 
förekomma på andra delar af berget, är den utan tvifvel dömd att inom en 
snar framtid helt försvinna. 

Utbredning: M 4; K 11. 


Equisetaceae L. C. Rich. 

10. Equisetum arvense L. — En ganska allmän art, som kan växa på 
mycket olikartade lokaler, våta såväl som torra, på grus- och lermark, i tät 
eller öppen vegetation. Som den dock trifves bäst på öppen jord, har den, 
ehuru tillhörande den ursprungliga floran, helt säkert dragit stor nytta af 
kulturen, som genom afröjningar och gräfningar skaffat den en mängd gyn- 
samma växtplatser med blottad jord. Naturligtvis varierar den ganska mycket, 
men jag har icke iakttagit några särskildt utmärkta fjällformer. Jag har blott 
funnit den steril, hvilket dock mycket väl kan bero på att mina undersök- 
ningar bägge somrarne togo sin början så pass sent, att sporangiebärande 
skott då möjligen ej mer funnos kvar. Likheten med E. pratense, som jag 
till en början icke uppmärksammat, kan möjligen hafva föranledt en eller 
annan felaktig uppgift i de i fältet uppgjorda listorna, så att denna eller 
följande art blifvit med orätt angifna för ett eller annat undersökningsdistrikt 
eller förbigångna i dess artlista. Detta är dock af ringa betydelse, då bägge 
äro så vanliga. 

BibBTeeninorNB AL, ror 0511, 127113, 71550 16,418; 20;-21, 23, 
FER OMR TN28: 120; 30,31, 32, 33, 34; 'S 1;-2,'3, 5,0; 8, 9, 12, 14, 
ES 20 130, 31, 32;M 1,2, 3, 4; J 2; 3; 4, 550 1L 1, 2,3, 
TS. KK o1,204,8,,9; 10; 11, 12, 13; 14, 15, "16,17, 18, 19, 
MIEr223, 124,25; 20,27: 

11. Equisetum pratense Ehrh. — Såsom ofvan nämndt förbisåg jag 
till en början denna art, och den nedanstående listan öfver dess utbredning 
torde därför ha åtskilliga luckor, äfven om vi sedan sökte vid revision af 
distrikten i detta afseende komplettera listorna. Antagligen äro denna och 
föregående art ungefär lika allmänna och spridda öfver undersökningsom- 
rådets flesta distrikt. Som sporbärande skott med kvarsittande sporofyllax 
hos denna art kunna anträffas längre fram på sommaren än af föregående, 
så iakttogos sådana några gånger, och jag insamlade den på Kiirunavaara 


30 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


ännu så sent som d. 7 aug. med sporer. Äfven E. pratense torde få räknas 
till de kulturgynnade arterna, om än icke i samma grad som E. arvense. 

Utbredning: Bi: "1, 2, 3, 4; 5, 6,/8/"10, 21; 23,1245 30551NS2N660 
S:3; 5, 20::307-325-1M:47 J] 2, 3,4, 55101052514, 155 107586 KISA 
13, 215 ELOR IE KLOR O ART 

12.  Equisetum silvaticum L. — En ytterst allmän art i all någor- 
lunda opåverkad skogsmark; går äfven upp i videregionen och t. o. m. 
i fjällregionens nedre del. I den torraste risiga björkskogen saknas den 
dock och försvinner från andra områden genom trampning eller annan kul- 
turpåverkan. Den är ganska variabel, men sannolikt äro de olika formerna, 
åtminstone till stor del, ståndortsvariationer framkallade af olikheter i be- 
lysning och andra lifsbetingelser. Sporofyllax stå efter midten af juli knap- 
nast att finna. 

Utbredning: "B. 1, 2, 3, 4, 5, 6; 8, 10; 11; 12; 150 ANISSIONNEE 
18; + 19, :20, 21, :23, 24, 25, 20, 27, 209, 30, 31; 32, 35MO45NSWEIpnSn 
4:,'5, 6, 8, 9,12, 13, 14, 15, 16, 17; 18, 20; 215-24; "208628 20H50USIE 
32, 33; M 1, 3,4; J] I; 3;:4, 5,06; E 1; 2573; 4,55; 078009 SR 
4,5, 6, 7, 8, 9,:10, 11, 12,: 13, 14, 15; 16, 17, 18,49; 2020-00 
251204 2 

13. Equisetum palustre L. — Såsom företrädesvis förekommande på 
våta ställen har denna art mångenstädes utan tvifvel blifvit undanträngd 
genom torrläggning, men å andra sidan kan den nog också betraktas såsom 
till en viss grad kulturgynnad, då den ju gerna uppträder på blottad jord, 
och sålunda i nyupptagna diken, m. fl. st. fått nya, lämpliga växtplatser. 

Utbredning: B- 10; 11; 12; 13; 187 23, 24725; 205024602 SMP omen 
32, .33, 34;:S' 27,-30,/31;' 32,33; M 45; J 165 LI15125 SNANONGIGSIeEN 
16:15 ELON 

14. Equisetum fluviatile L. — Som ju arten mest uppträder ute i 
öppna vattensamlingar, är den icke vidare vanlig inom undersökningsom- 
rådet. Den förekommer dock såväl i Yli Lombolo som i Matojärvi och 
äfven flerestädes i kärrmark och diken. Hufvudformen är icke anträffad, 
utan endast var. limosum (L.). En egendomlig form anträffades i gropar 
på torfjord vid Matojärvi (distr. M 1). Från rhizomet utgingo flere spens- 
liga, uppstigande skott med mycket smala öfre ledstycken och sparsamma, 
relativt grofva grenar. Den var steril, under det den normala formen strax 
intill i vattnet fanns med ax. 


mr RAN 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 31 


Utbredning: B23352::33; SN2719304 33; M I 200021 3,14 0 >1, 
BERKE22, 21. 

15. Equisetum hiemale L. — Sällsynt inom området; förekommer 
dels på ett ställe på berget i torrare björkskog, sålunda på en sådan lokal, 
som den vanligen träffas på i lappmarkerna, dels inom järnvägsområdet på 
en mera ovanlig växtplats, nämligen i vattnet i några smärre pölar i ett 
delvis utdikadt myrområde. På bägge ställen funnos sporofyllax ganska 


sparsamt. 
Utbredning: )'6; K'5: 
16. Equisetum variegatum Schleich. — Bland mossa i myrmark, ej 


allmän. Liksom de bägge föregående arterna uppträder den hufvudsakligen 
på sådana lokaler, att den blir tämligen oberoende af kulturen, där icke 
denna, såsom t. ex. vid torrläggning af myrarne, helt förändrar lokalens 
karaktär. 

Plrbredning: buSNEte2 202032 0S365 M- 17 2:13 L 5: K 1, 
NOT, 22. 


Lycopodiaceae L. C. Rich.; Mett. 

17. Lycopodium Selago L. — Ej allmän; uppträder dels här och där 
på myrar, dels något mera allmänt i fjällhed. På bägge lokalerna finnes 
den vanliga, större formen, i fjällheden äfven smärre former, som torde 
kunna hänföras till f. adpressum Desv., eller åtminstone komma denna nära. 

PrniedmngETb 205-205 S:20:335;" ) 3; 0; 115;K' 0, 10; 13; 147716; 
8,25 25,27. 

18. Lycopodium annotinum L. — Arten förekommer hufvudsakligen 
i torrare, risig björkskog, men går äfven upp i de delar af fjällregionen, 
där risen uppträda ymnigt. Liksom samtliga arter af släktet är den mycket 
ömtålig för trampning och försvinner därför hastigt från områden, som 
blifvit bebyggda. Ett godt exempel härpå erbjuder distr. B 22, där husen 
uppfördes under 1907—08, och där inflyttning egt rum 1908 och 1909. 
Här fanns den 1908 spridd ehuru redan sparsam och tynande, 1909 stod 
den knappast mer att upptäcka där. 

reses BR 15 13, 15, 197-20; 22, 287807 31732; 33: S I, 
020123 20, 30, 31, 32; M 3; 4, ] 3; 4, 5, 6; L 1; 3, 5, 6, 7, 
6: 8, 0, 10, 11, 12; 137-14; 15, 16, 17, 18, 19; 20, 21, 23 
RNRD, 20, 27. 

19. Lycopodium clavatum |. Egendomligt nog förekommer denna 


32 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


art endast mycket sällsynt i björkregionens nedre del, under det att den 
uppe på Kiirunavaara, upp emot och inom alpina regionen är ganska allmän 
i rismark. Hufvudformen är ej iakttagen, liksom väl fallet i allmänhet torde 
vara inom de norra lappmarkernas högre delar, utan endast f. lagopus Laest. 

Utbriedming:tS Bk: MI3; A;CK 19, 1350015 101, 201205 

20. Lycopodium complanatum L. — Liksom föregående ganska säll- 
synt i björkregionen, eller åtminstone i dess nedre delar, men mera allmän 
uppe på berget. Förekommer i rismark. I sterilt tillstånd kan den vara 
ganska svår att skilja från följande art, då former af båda finnas, som såväl 
i grenarnes form som i bladens storlek äro tämligen intermediära. Jag var 
också, särskildt första sommaren, ganska tveksam om bestämningen af en 
del sterila exemplar från exempelvis distrikten B 22, 23, m. fl. Det kunde 
äfven ifrågasättas, huruvida icke en del exemplar skulle kunna hänföras till 
var. Chamaecyparissus (A. Br.) Döll, men sedan jag under andra sommaren 
uppe på Kiirunavaara haft tillfälle att jämföra med mera typiskt materiel, tror 
jag mig dock knappt böra upptaga denna varietet för Kiruna. Möjligt är, 
att den nedanstående utbredningsuppgiften är ofullständig så till vida, att 
L. complanatum på ytterligare ett och annat område skulle uppförts jämte 
den vanligare L. alpinum. 

Utbredning: B-13;122; 23;15:29; 32;-K-95, 10:412)-1S5UKLEleNm 
IL LS LO N20) Lal LERA: ONE i 

21. Lycopodium alpinum L. — Ganska allmän i risig björkskog och 
äfven i fjällheden, där den ofta anträffades tillsammans med L. complanatum 
liksom i öfre björkregionen, där denna var mest spridd. Antagligen har 
den varit vida allmännare inom området i sin helhet, innan kulturen fram- 
skred så långt, som den nu hunnit, och dess område torde ganska raskt 
minskas ytterligare, då den liksom släktets öfriga arter är mycket ömtålig 
för trampning af marken. 

Utbredning: B:19,-22,; 23, 24, 20,20, 30, 31-33, 34; Steps 
23,27; 20,30; 31; 32; M 17:33 J3; 4;5,105 Lol; Ajrör ske Omn 
11512; 1398-14-15) 10; v18; 1020-2015 23:24 SN OmMekE 


Selaginellaceae Mett. 

22. Selaginella ciliata (Lam.) Opiz. — Förekommer nästan uteslutande 
i videsnår, såväl inom som ofvanför björkregionen. Dock förutsätter den 
för sitt uppträdande alltid en viss, ej alltför ringa, fuktighetsgrad hos marken 
äfvensom en gles markbetäckning, sådan som man vanligen finner under 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 30 


videbuskarne. På annan mark, t. ex. i fjällheden är den sällsynt, äfven om 
tillräcklig fuktighet finnes. Som den är ganska lätt att förbise, äro möjligen 
utbredningsuppgifterna ofullständiga. 

lWibredmineskb: 205-200052 SS -1SIS0-7Mi 15, 4:0J,1:4; 165 ILU3K ANBHS: 
SOTO, 13714, 15, 19,.20,523. i 


Pinaceae Lindl. 

23. Pinus silvestris L. — Tallen, som uppträder skogbildande i 
Torneelfs dalgång, utbreder sig därifrån öfver det lägre landet på bägge 
sidor och når också fram till Kiruna, där dock blott enstaka exemplar växa 
eller ha vuxit inom undersökningsområdet. Relativt talrikast voro dessa 
inom distr. B 22 och B 23, där ännu 1908 sammanlagdt kunde räknas 
omkring ett tiotal individ samt några stubbar. Ännu under sommaren 1909 
funnos en del af "dessa tallar kvar, och den fotografi, som reproducerats 
på tafl. 3, återger en af dem, men de ha icke kunnat tåla trampningen 
af marken, utan gått ut en efter den andra, sedan området blifvit bebyggdt. 
Äfven den för taflan fotograferade tallen var nästan helt död, då bilden togs, 
och den har sedan i likhet med de flesta andra fått skatta åt förgängelsen, 
så att STERNER på hösten blott kunde anträffa ett kvarstående, lefvande träd 
inom distr. B 23. Vid af honom företagen uppmätning visade detta följande 


dimensioner: 
0,5 m, öfver markens yta 82 cm. 1,; m. öfver markens yta 61,5 cm. 
1 » » » > 64,5 > 2 > > » Skr ENE 


allt i omkrets. En tämligen färsk tallstubbe befanns omkr. 25 cm. öfver 
marken hålla 1 m. 80 cm. i omkrets. I sydost, på andra sidan om en 
större myr, som här går fram i kanten af undersökningsområdet, och sålunda 
utanför detta, finnes emellertid ett lifskraftigt tallbestånd, liksom mången- 
städes bort mot Tuolluvaara. Huruvida någon återväxt där eger rum, har jag 
hittills icke haft tillfälle att undersöka; inom undersökningsområdet synes 
detta med all säkerhet icke vara fallet. Dock får det omnämnas, att på 
distr. B 5 fanns en tallkotte, hvars frön grott, så att en liten grupp af plantor 
kommit upp. 

Tallarne inom området tillhöra var. lapponica (Fr.) Hartm. Till denna 
torde väl också ett egendomligt individ få hänföras, om hvilket jag tyvärr 
ej kan lemna så utförliga upplysningar som önskligt varit. Detta påträffades 


af STERNER uppe på Kiirunavaara, i björkregionens öfversta del inom distr. 
3 


34 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA ; 


K 10, men kunde, trots ifrigt sökande vid upprepade tillfällen, sedermera ej 
återfinnas. Det skulle gifvetvis ha varit af stort intresse, att kunna lemna 
en ingående beskrifning och uppmätning af detta tallindivid, som lyckats 
växa upp så långt ofvanför artens normala höjdgräns, liksom det också varit 
min önskan att få en fotografi af det. Möjligen kunna dessa brister fram- 
deles afhjelpas, nu får jag inskränka mig till att enligt STERNERS uppgift 
meddela, att det var c:a ”/« m. högt, naturligtvis buskformigt, mycket starkt 
och tätt förgrenadt. Äfven GUNNAR ÅNDERSSON och BIRGER ha antecknat 
tall på berget. 

UtbredningstbBrRe2stom22235-SRPIS: VIESSEKApLO: 

24. Picea Abies (L.) Karst. — Äfven granen går blott på ett ställe, 
nämligen i bolagsområdets östra del, i någon nämnvärd mängd in i under- 
sökningsområdet. Inom distr. B 30 finnas några tiotal individ af olika 
storlek, däribland äfven en del ungträd, hvilket synes ange, att granen här 
är i stånd att föryngra sig. Sina längst framskjutna utposter åt Luossavaara- 
hållet har den på distr. S 19 och J 4, ett träd på hvardera stället. Dessa 
äro dock döda (på grund af menniskors åtgörande?), och någon återväxt 
har jag här icke kunnat konstatera. De bägge träden ha emellertid varit 
lika väl utvecklade som de på B 30, hvars växtplats bildar en fortsättning 
af den starkt granblandade björkskog, som sträcker sig utmed vägen till 
Tuolluvaara, äfven om deras dimensioner ej kunna täfla med en del af de 
där växandes. Där fanns nämligen en gran, som enligt STERNERS mätningar 
visade följande omkretsmått: 


0,; m. öfver markens yta I m. 74 cm. 
1 > » > SST UNS OT AS 
2 > > » Sr Tf aNrSA 5 
vidare en med följande mått: 
OLM. 0: myc äm OL SKem: 


1 » » > » 1 » 4 5 » 


och slutligen den största af alla med: 


(OF (06 LI Wo Zl AD Sjö 
1 HE RES SST Ae I ES 
ls Sr | NE 
RESPEKT RAR Sö SOT 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 35 


Några mätningar af trädens höjd föreligga lika litet som i fråga om tallen, 
och tiden har heller icke medgifvit några borrningar; bestämningar af de 
olika trädens ålder och tillväxthastighet få anstå till ett kommande år, då 
jag hoppas kunna anslå mera tid åt speciella undersökningar, än nu var 
möjligt. Att dessa mätningar då möjligen af brist på undersökningsma- 
terial inom det egentliga området måste förläggas något utanför dess grän- 
ser, kan väl knappt anses inverka på deras värde. 

Granen är ganska ömtålig för förändringar i markens beskaffenhet; 
redan 1908, då husen inom distr. B 21 nyligen tagits i bruk, började gra- 
narne, förmodligen på grund af markens utdikning, att visa ett tynande ut- 
seende, och 1909 hade trampningen börjat visa sitt resultat, i det en del 
träd voro helt utgångna — frånsedt att man fällt eller skadat åtskilliga. 5 

Med afseende på sin arkitektonik höra granarne vid Kiruna till den i 
öfre Norrland vanliga typen med nästan cylindrisk krona af korta tätt- 
sittande grenar. Kvistarne äro korta och grofva, förgreningen mycket ore- 
gelbunden, barren korta och tjocka. Af de insamlade kottarne mäter ingen 
mer än 5 cm. i längd, och kottefjällen äro breda, rundade, utan spets och 
nästan helbräddade, d. v. s. de visa karaktärer, som mycket närma sig dem 
hos var. obovata (Ledeb.) Rupr. och kunna nog med fog hänföras till var. 
medioxima Nyl. 

Wibredname:s Br20,-215, 30:15, 19; J 4: 

25. Juniperus communis LIL. — Enen är mycket allmän ehuru 
blott undantagsvis ymnig på alla slags mark utom den våtaste myrmarken, 
och den visar sig också ganska härdig mot trampning och annan förändring 
af marken. Uppe i fjällheden på Kiirunavaara antar den form af typisk var. 
nana Willd., i de lägre områdena, särskildt i tätare skog, går den dock 
mer eller mindre öfver i hufvudformen. 

Wibtedmnes bal t2:3, 4,45; Ox dy 9,9; 10; Tljl2; 135014; 157,16, 
MSN Os205:-21122, 23; 24,:25,.20, 27, 29, 30, 31, 32, 33, 34; Si 1, 
ESO 10;a11, 125, 13; 14,:15,,:16, 17; 18,19; 20, 21, 22, 23, 
KE EE OMP 287 20,130, 31, 32,33 M 1, 2, 3, 4; J by 2, 93, 4,15, 0; 
IAS OTO 7, 8: Ko 1; 2, 3, 455; 6, 7,,8;:9;. 10, 11;, 12; 13;-14, 
KO sER18T0, 20-21, 22, 23, 24, 25, 20, 21. 


Sparganiaceae Dum.; J. G. Ag. 
26. Sparganium affine Schnitzl. — På flere ställen, såväl i Luossa- 
järvi och Luossajoki som i mindre vattensamlingar, förekommo Sparganier, 


360 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


men de kommo först mycket sent i blomning, och jag fick därför ej till- 
fälle att noggrannare undersöka dem i lefvande tillstånd. Tyvärr försum- 
mades också att insamla material i större mängd och från olika lokaler. De 
föreliggande exemplaren representera S. affine var. microcephalum Neum., 
men äfven om det därigenom är konstateradt, att denna finnes inom distr. 
L 5, så är det ingalunda säkert att icke andra former af samma art eller 
andra arter också kunna vara representerade inom området. I Luossajärvi 
och på angränsande distrikt finnes nämligen en långbladig djupvattensform, 
som måste tillhöra en annan varietet, om den icke tillhör en af de andra 
arter, som bruka visa en sådan habitus, och den Sparganium, som jag först 
lade märke till på distr. B 26 och sedan på det angränsande B 27, var jag 
mest böjd att hänföra till S. hyperboreum Laest. Som jag emellertid blott 
såg den blommande och helt flyktigt undersökte den, så vågar jag ej med 
bestämdhet angifva denna art. Att bestämningen var riktig styrkes dock 
äfven däraf, att denna Sparganium fanns i blom långt före de andra och 
däraf, att S. Ahyperboreum af FRISTEDT angifves för Juckasjärvi och Katto- 
vuoma. Bägge angifvas för öfrigt af C. P. LaestaDpDius (Bidr. känn. fl. 
Torne Lappm., s. 25) såsom ganska allmänna i Torne Lappmark. Det är 
därför sannolikt, att de tre första uppgifterna i nedanstående utbrednings- 
lista äro att öfverföra till S. hyperboreum. Alla tre växtplatserna utgöra 
delar af Luossajokis gamla fåra, där den flöt fram före regleringen. 
Utbredning = B/+20,T72760 12535 5 SEEKOTONPo dT LS 2 


Potamogetonaceae Dum.; Engl. 

27. Potamogeton alpinus Balbis. — Förekommer i Luossajärvi utmed 
det stora myrområdet vid dess sydvestra sida samt i en del af Luossajokis 
gamla fåra. På det senare stället fanns såväl en submers form som en 
landform med endast breda, läderartade blad. Denna blommade redan tidigt 
i augusti och torde nog ha hunnit utveckla mogen frukt, men som lokalen 
senare Öfversvämmades, blef intet där insamladt. Den submersa formen 
blommade betydiigt senare och vida sparsammare och torde nog knappt ha 
hunnit få mogna frukter. 

Ufbredmns:rE3ot 

28. Potamogeton perfoliatus L. — Endast funnen i Luossajärvi, där 
den d. 29 aug. 1909 redan hade rätt väl utvecklade frukter. 

Utbredning: E-5: 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 37 


Juncaginaceae L. C. Rich.; Lindl. 

29.  Triglochin palustre L. — Ganska sällsynt i våtare myrmark, 
möjligen dock förbisedd, då SonpÉNn anger den från Luossavaara-hållet. Kan 
utan tvifvel betraktas såsom i viss mån kulturgynnad, då den gerna växer i 
diken och på afskalad myrmark. 

Wibredmng: Be25, 20, 285055. 


Gramineae Juss. 

30. Phalaris canariensis L. — Endast ett enstaka individ anträffades, 
som d. 23 aug. 1909 hade tre väl utvecklade, blommande axvippor. Emel- 
lertid torde det väl få anses uteslutet, att den skulle kunna utbilda mogna 
frön så långt norrut, hvarför den här i än högre grad än i landets sydli- 
gare delar måste bli en rent tillfällig gäst. 

Utbredning: B 6. 

31. Phalaris arundinacea L. — Anträffad på fyra olika ställen, dock 
blott med ett stort, kraftigt individ på hvarje plats. Den synes trifvas väl 
och bör ha förutsättningar för att bli ett lämpligt fodergräs för dessa trakter. 
Den afbetas nämligen med begärlighet, och detta är anledningen till att jag 
ej kunnat få några exemplar af den. 

lötbrediing:-S-8; J-3;:6;3-1L 2; 

32. Anthoxanthum odoratum LIL. — Allmänt utbredd öfverallt med 
undantag af den allra torraste rismarken och blötmyrarnes våtaste delar, i 
allmänhet storvuxen och frodig. Synes ej vara synnerligen härdig mot 
trampning, men vinner nog ändå terräng genom kulturen, då den kommer 
in på torrlagd mark eller sådan, som inhägnats efter att risen borttrampats. 

NSTEd mn O:teE BE LI ANBN0, 7, S,10; 11, 12713, 147-157 16; 
SAO 20028) 24,25, 20, 27,28, 29, 30, 31, 32, 33, 34; S Il, 2, 
MG, 10j:11,; 12513, 14;,:15,-16, 17, 18,19, 20; 21, 24, 25, 
RR S2030,11:31; 32, 33; Mi 1, 12,13 4; Ji Iy 2,03; 4, 5, 6; Li1, 
SA KOL 12,73, 4,15; 6, 7,58, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 
MARSTON 0, 121, 22,-23, 24, 25, 260, :27. 

33. Hierochloé odorata (L.) Wahlenb. — Tämligen sällsynt och spar- 
sam på skuggiga ställen i skogsmark och bland videbuskar. 

Wibredninga bBr37 S, 14: Jr3scE-1; 3 4,/5;s:K 13, 16, 20. 

34. Milium effusum L. — Såsom utpräglad lundväxt har den utan 
tvifvel genom förändringar i markens fuktighetsgrad och beskuggning, m. m. 
fått sitt område -ganska mycket inskränkt genom kulturen, men den är fort- 


38 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


farande rätt allmän i de mindre påverkade distrikten, där den kan uppträda 
ganska ymnigt och bli mycket frodig. Strån af mer än manshöjd äro ej 
sällsynta. 

Utbredning: BS, 5, 0, 13, 15, 19, 7207 257 3031 3S203SKBLAEISEr 
5,:6, , 28, 30, 31, 32, 33; M 1, 2, 43; £ 350KT57-050195 505506 MNARNEN 
OR 

309. Phleum pratense L. — Timotejen hör utan tvifvel till de arter, 
som bäst ha hunnit att fatta fast fot inom Kirunaområdet, sedan kulturen 
började omvandla vegetationsförhållandena där. BACKMAN och Honmn (Flora, 
s. 35) känna den alls icke från hvad de kalla >»fjällregionen», men numera 
torde den ha acklimatiserats på talrika platser inom detta bälte, och Kiruna 
erbjuder ett synnerligen godt exempel på, hur fort en växt kan få sken af 
att vara inhemsk. Den är först angifven af HAGLUND 1903, och såsom af den 
nedanstående utbredningslistan framgår, saknas den nu endast inom helt få 
undersökningsdistrikt, och man skulle, genom att blott taga hänsyn till hvad 
listan anger, lätt kunna förledas till att vilja gifva den samma hemortsrätt 
som den följande arten, hvilken visar ungefär samma frekvens. Vid en 
närmare granskning på platsen skall man emellertid lätt finna, att Phleum 
pratense inom de mindre kulturpåverkade distrikten uteslutande uppträder 
utefter vägar eller på andra ställen, där jämte den äfven andra invandrare 
slagit sig ned. 

Utbredning: Bi 1, 2, 354, 5,0, 7,8, 95 -TOFEII I2500SwCENsIE NRO 
17, 19, 120; 21, 22,:24; 27, 28,:29,130, 325 337 34; SPANN ONNA 
8, 9,,10, IT, T2, 135-14, 15) 16, 17, "18:19; 20) 21) 22125 NARE 
21, 28, -30, 31; 32; IM -2;5-J 1; 2, 354505; 031215 22003 ESO OST 
K 1; 2,3, 4, 5,0, 7, 8, 9, 10; 11,12, 155-16; 17; 18 LONPIERSRanper 
2A NE 

36. Phleum alpinum L. — Denna hör utan tvifvel till de arter i den 
alpina och subalpina regionens flora, som dragit mest nytta af menniskans 
ingripande där. I helt opåverkad vegetation torde den väl ytterst sällan 
uppträda i någon nämnvärd ymnighet, men så snart genom afröjning, 
torrläggning af myrmark, 0. s. v., en ängsvegetation uppkommit, kan man 
vara säker på att där träffa den i sådan mängd och yppighet, som den 
aldrig uppnår i den ursprungliga vegetationen. I Kiruna kan man också 
vänta att finna den rikligt företrädd i alla de företrädesvis kulturpåverkade 
distrikten, förutsatt att icke genom nyligen skedd jordkörning och insådd 
en helt främmande artgruppering uppstått. Äfven på dylik kulturmark kom- 


| 
i 
i 
b 
, 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 39 


mer den dock snart nog att uppträda som en väsentlig komponent i art- 
sammansättningen, och i mindre kulturpåverkad vegetation, t. ex. uppe på 
berget, kan man se den draga nytta af de fläckar af nyblottad jord, som 
uppkommit vid väganläggningar och andra arbeten. Borttagandet af skug- 
gande träd och buskar spelar tydligen också i ej ringa mån in härvid, och 
vill man jämföra de ungefär lika stora utbredningslistorna för denna och 
föregående art, skall man finna, att denna finnes på alla de minst kultur- 
förändrade distrikten, förutsatt de ej utgöras af ren myrmark, men saknas 
på en del utpräglade kulturdistrikt. På kulturfläckarne inom de mindre 
påverkade distrikten finner man ofta bägge arterna tillsammans, och jag har 
på sådana ställen stundom sett former, som torde representera den f. fallax 
Janka, som NEUMAN (Flora, s. 782) omnämner, och som möjligen kunna vara 
af hybridnatur. Jag har dock icke hittills haft tillfälle att insamla och när- 
mare undersöka några dylika exemplar. 

Wibfednuime:" BiIr2 sr Ore, SS, 9, 10; 11: 12); 13, 14; 15; 16, IT, 
HSNLOMEON P0 DAR SR SS0,32, 33, 34; Si1; 2, 3, 4,5; 6, 7,8; 9, 
NN T13 ANS NOT ES, 22, 23; 260, 28, 209; 30, 31; 32, 33; 
KA RSS ORRISA 2: 3, 4, 5, 8; Ki 1; 2,3; 4, 5,60; T, 8, 
ON NS lANSLO; 7; 18; 19; 20,21, 22, 23, 24; 27. 

37. Alopecurus pratensis L. — Denna art, som hos BACKMAN och 
Hoim (Flora, s. 36) blott angifves för ett par fyndorter söderut i kustlandet, 
har nu tack vare kulturen börjat bli en vanlig lappmarksväxt. Att den i 
Kiruna blifvit så ytterligt allmän och ymnig, beror emellertid icke blott på 
de nya invandringsmöjligheter, som tillkommit, utan till högst väsentlig del 
därpå att den är det vanligaste gräset för insåniug. På de nyanlagda gräs- 
vallarne inom bolagsområdet ser man ofta en nästan ren vegetation af denna 
art. En del exemplar visa genom något uppblåsta slidor och det öfversta 
bladets och axvippans korthet en viss tendens att närma sig f. alpestris 
Wahlenb. 

Wibisdmag:rbrl 234, 5; -0, 7, S, 9; 10,51; "12; 19; 14,715;7 10, 
WO 0 124725; 20, 27, 28,29, 31, 32; 33, 34; S 2, 3, 4, 5; 0, 
KSORITORATT 12; 13,14, 15, 16, 17, 18;-19; 21, 22, 23, 24, 25, 28, 
HÖNS OM 2035 JTI, 2,3, 4, 5, 6; LV2, 3, 4;,5,; 6,7; 8; K 1, 
ESO: 8,9, 10; 11, 14, 15; 16, 17, 18,19, 20; 21, 22, 23, 
24, 21. 

38. Alopecurus geniculatus L. — Äfven denna art, som först an- 
märkts af HaGLunp 1903, har hunnit bli mycket allmän i Kiruna, såsom 


40 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


framgår af utbredningslistan. Att den dock, liksom utan tvifvel på alla sina 
nuvarande lokaler i lappmarkerna, är en invandrare, som har kulturen att 
tacka för att den nått dit, har jag förut påpekat, och jag kan med stöd af 
dess uppträdande inom det nu undersökta området ytterligare bekräfta rik- 
tigheten af min dåvarande uppfattning, som varit utsatt för kritik af NEUMAN 
(jfr. SIMMons, Lappl. Phanerog., Bidr. Lule Lappm. fl. och Några ord, samt 
NEUMAN, Några ord m. anl.). Sedan den tiden har utbredningen af A. genicu- 
latus och A. aristulatus ytterligare behandlats af HEINTZE, Växtgeogr. unders. 
i Råne, s. 32—45, med samma resultat, som jag förut kommit till, nämligen 
att blott den senare är ursprungligen hemmahörande i Lappland, under det 
den förra helt har kulturen att tacka för att den på ett och annat ställe fått 
insteg. När HeEintzE emellertid förklarar, att »ingen klarhet i sak» vunnits 
genom det jag upplyst om de bägge arternas utbredningsförhållanden, så 
synes detta bero på, att han läst mina uppsatser mycket ytligt. Jag skall 
göra honom mera rättvisa och erkänna, att han dragit fram åtskilliga fakta, 
som bidraga att bekräfta min mening, men jag kan däremot icke finna, att 
hans hypoteser om sjelfva sättet för spridningen äro helt acceptabla. Att 
A. geniculatus sprides med foder och frö, torde visserligen ha sin riktighet, 
men då han börjar spekulera öfver epizoisk och endozoisk spridning, synes 
han mig liksom i flere andra fall, där han teoretiserar öfver växters vand- 
ring, inlåta sig på mer än lofligt lösa antaganden. Att djur kunna bära 
med sig småax fastklistrade på fötterna och sålunda så ut dem, är ju icke 
orimligt, men i alla fall rätt onödigt att räkna med, då det gäller växter 
afpassade att spridas genom vinden; att däremot ett Alopecurus-frö skulle 
vara i stånd att passera -en växtätares tarmkanal utan att förlora sin grobar- 
het, tyckes åtminstone mig vara ett så djerft antagande, att det icke utan 
stöd af direkta iakttagelser borde framkastas. Beträffande den tabell öfver 
de höjder öfver hafvet, som de bägge arterna nå till, hvilken HEINTZE med- 
delar, så ser den ju ganska upplysande ut med de åt söder tämligen jämnt 
tilltagande höjdsiffrorna, men denna regelbundenhet försvinner då motsva- 
:-rande siffror för Kiruna sättas i stället för de för Torne Lappmark i ta- 
bellen införda. På Kiirunavaara finnes nämligen A. aristulatus spontant 
växande i en tjärn uppe mellan Statsrådet och Landshöfdingen på 669 me- 
ters höjd, ofvan skogsgränsen, och A. geniculatus hade funnit väg ända upp 
mot bergets topp, på öfver 700 m. I detta fall äro alltså HEIinTtzEs siffror 
intet uttryck för den höjd, som de bägge arterna i verkligheten kunna nå, 
utan de angifva blott de högsta fyndorter, som han tillfälligtvis råkat få 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 41 


oreda på. Huruvida de öfriga siffrorna äro af större värde, kan jag icke 
uttala mig om. 

Emellertid följer A. geniculatus i Kiruna lika tydligt som föregående 
art i kulturens spår, och den finnes, där den öfverhufvud kommit in på 
mindre kulturpåverkade distrikt, alltid företrädesvis på vägar och andra af- 
röjda platser, merendeis blott i enstaka individ. Blott där den haft fast fot 
redan i några år, kan den stundom uppträda något talrikare. Därtill kom- 
mer ytterligare en ganska anmärkningsvärd egendomlighet i dess uppträ- 
dande här, nämligen att den mestadels växer på torra platser. Detta torde 
ha sin förklaring däri, att den lättare kunnat bli införd på kulturmark och 
först därifrån börjat sprida sig till myrmark och andra våta växtplatser. 
Endast i ett par enstaka fall har jag träffat den på sådana lokaler, som 
annars äro dess naturliga växtställen, och där man gifvetvis skulle väntat 
att finna den, om den sedan gammalt hörde hemma i området. 

örebrednino:.beuers 400: Il: 12; 135 145-15; 16; -175 18; 
EADS RA 2030, 32.133, 34; IS) 1-2; 3, 4,15; 0,7; 8, 9; 
re: 13 SN A18,19;-20, 21; 22,23, 24,,25,:20, 27, 
ESS A3SE MEET, 35], vr 2, 3, 45,55; 1635! La 3547 5716, 8; 
DS AES 0, ES, ON 10; 11; 12; 14,15, 16, '17, 18; 19; 20; -22, 
27 SEN i 

39. Alopecurus aristulatus Michaux. — Såsom var att vänta uppträdde 
denna art på sådant sätt, att dess hemortsrätt var otvifvelaktig, nämligen på 
våta ställen i mera opåverkade distrikt. Därjämte påträffades den dock ett 
par gånger under sådana omständigheter, att den måste ha kommit till plat- 
sen genom menniskors åtgörande. Detta gäller särskildt fynden på torra 
backar inom distr. B 16 och S 5. Otvifvelaktigt spontan var den däremot 
på distr. S 32 och på berget. I (den under försommaren 1909 uttorkade) 
tjärnen på K 13 stod den delvis på öfvergång till flytformen, och i en 
mindre, men ganska djup vattenpöl inom distr. S 32 fanns den typiska 
var. natans (Wahlenb.) Simm. Den på tafl. 21 återgifna fotografien visar 
den synnerligen vackert. 

Pibiedöner BB 10, 30,33: 5,5, 31, 32; J1:5;K 13; 20; 24: 

40. Agrostis vulgaris With. — En mycket allmän art, som blott 
saknas i listorna för några enstaka områden, där den dock möjligen kan 
vara förbisedd. Den uppträder. på rätt olikartade lokaler, dock företrädesvis 
på blottad jord. Detta i förening med att äldre författare (såsom WAHLEN- 
BERG, Fl. suec., och BACKMAN och Horm, Flora) ej känna den från så högt 


42 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


belägna lokaler, synes antyda, att den icke ursprungligen har hemortsrätt 
här. Dock angifves den af C. P. LAEstADIus såsom allmän i björkregionen, 
och jag tilltror mig icke på grund af hittills föreliggande iakttagelser att 
med bestämdhet yttra mig om den är att räkna såsom ursprunglig eller 
kulturinförd. Jämförande undersökningar af angränsande opåverkad mark 
äro därför erforderliga. i 

Utbredning: "B:-1, 72, 3; 4, 5; 6, 8,9, 105-115412slANHISSEIONNER 
19,20, 21, 22,23, 24, 25, 26, 27,28, 29; 30, 31,32, 1333 ESR 
3, 14,5, 0, 7,8, 9,10, 11, 13;-14;/:15;716, 17, 18) HONPONPENEPeRPeN 
24,25, 20, 127T,:28, 29, 30,731;-32,-33; M 152350) 0IP2esESEESeE 
LE 1, 2,3, 4;75, 06;07;-8;K YV;r2;03; 4, 15,16; 75-810 KO IE 
155016, NS NION 205212 SANS KOM 

41. Agrostis borealis Hartm. — Hör till de inhemska kulturgynnade 
arterna, då den inom det kulturpåverkade området otvifvelaktigt är vida all- 
männare och ymnigare än utanför detsamma. Den uppträder företrädesvis 
på blottad jord, men också i mera sluten gräsmark på medelfuktiga lokaler. 
Inom de egentliga kulturområdena är den sällsyntare. 

Utbredning: B 3, 4, 6, 8, 14, :16, 17;-20, 27; 28208SIN5S205A05 
3,,4, 5, 0, 7,,8, Ul; 137,14; 15; 167,18, 2207 21; 20 12520 MSN Om 
31, 32; M 2, 3; J 1; 4,76; 1 1;.2, 3,14; 5,0 0,'8;IK725 ORO NNE 
HOS IVO AV SJS 0 

42. Calamagrostis lapponica (Wahlenb.) Hartm. — Är inom områ- 
det släktets vanligaste art och kan möjligen betraktas såsom i någon mån 
gynnad af kulturen, då den gerna tar i besittning nyblottad jord och icke 
är synnerligen noga på fuktighetsgraden. På de tätast bebyggda distrikten 
torde den dock merendels saknas, äfven om dess frånvaro i så många af 
S-distriktens listor möjligen till en del kan bero på att dessa listor upp- 
gjorts för tidigt på sommaren för ett säkert urskiljande af Calamagrostis- 
arterna eller på förbiseende vid revisionen. 

Utbredning: B. 1,:2, 3, 4,5; 0,:8, 105 21,23, 124020 027EKSINSGE 
34; S 10725, 29; M 4; J.4, 6; LL 175,6; 7; K 33455 6085 HONHOmmINE 
125013; FASS OS 205 F215N285L 240625 K205k20G6 

43. Calamagrostis neglecta (Ehrh.) Pal. de Beauv. — Äfvenledes 
ganska vanlig inom undersökningsområdet och tydligare kulturgynnad än 
föregående art. Den växer både på någorlunda fuktig, nyblottad jord och 
utdikad myr och på torrare ställen, hvarför den ofta finnes inom de mest 
kulturpåverkade distrikten. I yngre stadier förete dock denna art och smärre 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 43 


former af den föregående så stor likhet med hvarandra, att C. lapponica 
stundom torde förbisetts, och att en del uppgifter i nedanstående utbred- 
ningslista möjligen rätteligen vore att hänföra till den eller till bägge. 

Utbredning: ,B> 33:07 "T;tS,ni05 IT, 1135 15, 16, 17, 18, 19, 21,,24, 
PEE28,-20 31,-355 34; SKOLRO rdr a OG 93 125, 13, 14; 167,18; 19; 
POE 283, 305 ME I Sju Fr 2004, Os LL 1 2,3; 45:53 0; T3 
INER2NS, 4, 7, 8, 9, 13; 10; I 185 1907-22; 

44. Calamagrostis purpurea Trin. — Denna art, som mera än de 
andra är bunden vid fuktiga växplatser, kan nog genom utdikning ha för- 
lorat en och annan lokal, men till gengäld har den utan tvifvel också vun- 
nit åtskillig terräng på nyblottad, fuktig jord. Då den icke så lätt kunnat 
förbises eller förblandas med någon annan, torde utbredningslistan för den 
bättre motsvara den faktiska frekvensen. 

lWibrednmine=”bibss, os KOR205r2324;125, 20, 27,.29;1:30, 
MS AES0, JANIS B2R2830; SI, 132,33; M Iy2, 34; J3, 456; 
STA ESORSEIKASN Arv 0) 12; 135115; -16;.17; 185 19; 
ROMA: 25, 20, 2T. 

45. Aira caespitosa L. — En mycket allmän art, visserligen inom 
mindre kulturpåverkade distrikt hufvudsakligen hemmahörande på de fuk- 
tigare partierna, men för öfrigt här som annorstädes i lappmarkerna mycket 
benägen att i mängd slå sig ned äfven på torrare blottad jord, hvarför den, 
äfven om den icke är insådd med fröblandningen, i allmänhet uppträder 
ymnigt inom kulturdistrikten. Enstaka tufvor med bleka, hvitgröna eller 
något gulaktiga vippor, sådana som bruka benämnas f. pallida Koch, före- 
komma mångenstädes bland "den normala formen. SyLvÉn (Ruderatfl. i 
Torne lappm., s. 127) anger denna form såsom »ruderat» vid Vassijaure. 
Någon anledning att betrakta den som införd torde väl ej föreligga, utan 
uttrycket här blott afse förekomstsättet. SoNDÉN (Anteckn., s. 240) omnäm- 
ner äfven f. vivipara S. F. Gray från Kiruna, och sannolikt är detta samma 
växt, som i BirGers lista från Kiirunavaara finnes upptagen såsom Aira al- 
pina. Jag har emellertid icke sjelf sett någon prolifererande Aira-form där, 
hvarför jag anser riktigast att lemna oafgjordt, hvad som afses, så mycket 
mera som jag icke för närvarande önskar yttra mig i frågan om hvad 4. 
alpina i sjelfva verket är, äfven om jag är mest böjd för att ansluta mig 
till den mening, som GELERT uttalat i OÖSTENFELDS FI. Arct., s. 113, näm- 
ligen att den är en i fjällen och i arktiska trakter uppträdande, prolifere- 


44 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


rande -form af ÅA. caespitosa, eller kanske närmast af dess var. brevifolia 
(M. v. Bieberst.) Hartm. 

Utbredning=sBr12;037 4, 5-0, TACSKOr 10115 20 NaLAS AN 
175: 18, 195-20-201-22,-24, 25, 20, 27, 2820430) 315 S2MSSNLAERSNE 
2:13; 14;15, 0; FT;-8, 00 107 11.412; 13, TANAS, 16) TT, 18 
22, 123,:24,,.25, 120, 21;1285 20, :30,-31, 327-385 IM-LNT2, 1550-50) ERS 
4, 5; 05 LINS AO 18 KK 1 255554 50 ASO RI 
12; Hl3; Ar 155210 1TAVI8I 10-207 -2:1,1:225 1230 242 BADEN 

46. Aira flexuosa L. — På alla någorlunda oförändrade, torrare lo- 
kaler är denna art helt säkert områdets i största individmängd uppträdande 


gräs, och äfven inom de mera fuktiga distrikten har den i allmänhet funnit 
en och annan växtplats. Därjämte är den emellertid kanske den bland alla 
den inhemska vegetationens arter, som mest dragit nytta af kulturen. I 
högre grad än någon annan, utom möjligen Festuca ovina, kan den näm- 
ligen tåla trampning, och när på ett torrare distrikt risen blifvit borttram- 
pade, så breder sig kruståteln genast ut öfver den lediga marken. Om så 
området icke jordköres och insås, utan endast inhägnas och lemnas åt sig 
sjelft, så får det snart nog en tät, sammanhängande matta af detta gräs med 
någon inblandning af fårsvingel och enstaka örtindivid, särskildt Solidago 
virgaurea. En synnerligen vackert utvecklad dylik vegetation fanns på en 
inhägnad tomt inom distr. S 23, hvilken är återgifven på tafl. 14. Jämte den 


"IR KVP BRY? NAR FRE RÅD / (REAR PERS ANr 


vanliga formen förekom mångenstädes, särskildt uppe på Kiirunavaara, den af 
mera sammandragen vippa och större (ej mindre, såsom NEUMAN, Flora, 
s. 760, skrifver), starkt rödanlupna småax utmärkta var. montana (L.) Parl., 
hvilken dock jämnt öfvergår i hufvudformén. Äfven af denna art finnes 
enstsp pallida tt exipat distrXbB- IB. 

Utbredning: !B-1,; 2,53, 4,-5, 0; 7,8, 95105. 12, 137 5V4 SISON 
18;-19, 205-21, 22;-23,5-24;:125;-:20, :20;3-301031; 1325-39, [SAF SKIEReNanE 
557 0,577,”8;5 295,10 11; 0127 13) 141576, IGN 185 102082 ERE 
25, 1:20, 1217, +28,-20,-180;,13i1, 32,7 335MS1FC2, S;0AsKJINGTe IS EORSNe 
IE 1542713,04)5005 75086 Ko 152537 4150, SOTO INSE 
556) FI7, USA LON 020 12 ONS ANS PO SR 

47. Aira atropurpurea Wahlenb. — Ganska sällsynt och sparsam på 


PN  RRSRTARE AA RR 


fuktiga ställen bland videbuskar. Säkerligen opåverkad af kulturen, så vidt 
icke denna helt omvandlar lokalens karaktär. 

Ultbredminsstbt24:0)055 ME RIAS FEKE20O 26! 

48. Trisetum spicatum (L.) Richt. — Förekommer endast på berget 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 45 


och vid Luossajärvi, där den nog dragit någon nytta af den nyblottade 
jord, som uppkommit vid schaktningar och andra arbeten och på sådana 
ställen ej sällan uppträder i väldiga, luxurierande individ, men har egen- 
domligt nog ej funnit sin väg in på de många, lämpliga växtplatser, som 
bolagsområdet och i viss mån äfven staden skulle synas kunna erbjuda den. 
Stundom har den afbrutna axvippor och kan då kallas f. interruptum Norm. 
Dylika exemplar kunna anträffas ej blott bland de luxurierande individen, som 
SONDÉN (Anteckn., s. 240) närmast synes åsyfta, utan också bland individ 
af normal storlek. 

Wibrednine::+)E31 5SroCFERIr2S45, 1, 8::K 97 10, 20,23. 

49. Avena sativa L. — Hafre brukar på bolagsområdet insås på ny- 
anlagda gräsvallar för att beskugga jorden under det gräset växer upp, och 
den förekommer äfven mycket ofta uppvuxen af spilld säd, särskildt på de 
ställen, där hästar hållas. Egendomligt nog verkade det, att uppe på en af 
bergets toppar, distr. K 20, finna ett helt litet hafrefält med inblandade ogräs 
i mängd, särskildt Agrostemma Githago. Här har hänsyn tagits endast till 
sådana ställen, där den icke tydligen var direkt insådd. Den torde knappast 
någonsin hinna till mognad. 

Piibrednurestbr2Ar3 ror0 5 9,10, 13;-20, 21; S:3; 7, 11, 13; 19; 
Pre 0sEMI2:J]-273, 5; LOT;CK 3,5, 7, 10, 12, 20. 

530. Avena pratensis L. — Först antecknad af HAGLUND 1903. En 
enstaka tufva påträffades 1908 och återfanns följande år, då den utvecklat 
omkring ett tiotal strån och syntes möjligen kunna hinna få mogna frukter. 

Utbredning: B.12. 

51. Avena pubescens Huds. — Uppe i stenbrottet på distr. B 14 
påträffades 1908 en enstaka, mindre tufva, som dock icke kunde återfinnas 
följande år, då på ett annat ställe, inom det redan 1904 insådda distriktet 
B 5, ett par kraftiga tufvor anträffades. 

Utbredning: B 5, 14. 

32. Molinia coerulea (L.) Moench. — En mycket sällsynt art, som 
jag icke lyckades finna, ehuru jag särskildt sökte efter den på myrmarker 
och andra fuktiga lokaler, då den är angifven för Torne Lappmark af LAE- 
stTADIUS och FRristEDT. Efter min afresa anträffade dock STERNER den på 
två distrikt i utkanten af området, hvilka jag ej medhunnit att undersöka. 

Utbredmng: B 33; K 22. 

53. Melica nutans L. — Såsom hemmahörande i ren lundvegetation, 
är denna art icke allmän inom undersökningsområdet. 


46 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Wtbredning: BEIFT3528; S:rSPISSEM5A > EES SIKA O EO 

54. Dactylis glomerata L. — Ehuru ännu ganska sparsamt förekom- 
mande, synes denna art ha rätt goda utsikter att fullt acklimatiseras i Kiruna, 
då de anträffade individen merendels voro stora och kraftiga och blom- 
made tillräckligt tidigt för att hinna sätta frukt. Den förekom hufvudsak- 
ligen på de rena. kulturdistrikten, delvis säkerligen insådd såsom beståndsdel 
i gräsfröblandningen, men också på ställen, där den icke kunde vara insådd. 

Utbredning; -B-5j 12-13; 14; -16, -28;/S7, 17, 2425 02 SIoReE 
KO30: 

55. Poa trivialis ÅL. — Ehuru BACKMAN och Horm (Flora, s. 29) an- 
gifva denna art såsom allmän i alla sina regioner, är den icke, hvarken af 
SYLVÉN eller SONDÉN, påträffad under sådana förhållanden, att den kunde 
antagas vara spontan, och mina iakttagelser inom Kiruna-området göra det 
också nödvändigt att betrakta den som inkommen genom kulturen. Den 
fanns nämligen aldrig i opåverkad vegetation, utan alltid där ett tydligt kul- 
turinflytande framträdde, framför allt på blottad jord, vägar och dylika ställen. 
Utbredningslistan visar också, att den förekommer just på de mera kultiverade 
distrikten. . Genom sin ljusa grönska sticker den skarpt af mot omgifningen, 
och torde därför sällan ha blifvit förbisedd. Ett enstaka individ är funnet 
vid bolagshotellet af HAGLUND redan 1903. 

Utbredning: 'B: 1; 2:35, 4;-5;-:0; 8; 9, V25 TAL 2082AAPR men 
2095 -30,.34;-S- 7, 9; 11;- 14; :19;:20; 22, 23,-27;-285M-250) ENG HERIEReN 
2 EE DRA (a ONA [OR FSK Aa SÄG ; 

56. Poa pratensis L. — Ytterst allmän och mycket formrik, spridd 
på så godt som hvarje slags lokal med undantag af den torraste rismarken 
och blötmyrspartierna. Tiden har icke tillåtit mig att studera den rika form- 
serien, som utan tvifvel delvis består af införda former, såsom också angifves 
för Abisko m. fl. st. af SyLvÉn. Att afgöra hvilka former, som äro spon- 
tana och hvilka införda, skulle emellertid ställa sig synnerligen vanskligt och 
fordra mera tid och ett vida större material, än jag förfogar öfver. En bland 
dessa former förtjenar dock ett särskildt omnämnande, nämligen en stor, 
bredbladig och högvuxen form, som jag under sommaren med ledning af 
då tillgängliga floror trodde mig böra hänföra till P. hybrida Gaud. Pro- 
fessor LINDMAN, som haft vänligheten granska mina Poa-exemplar, har dock 
konstaterat dess samhörighet med P. pratensis. Den förekommer i lund- 
vegetation flerestädes, t. ex. inom distr. B 1 och B 3, äfvensom i kultur- 
vegetation, dock sannolikt som relikt, på B 4, och genom sin höga växt 


+ 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 47 


och ljusa grönska blir den synnerligen i ögonfallande. De breda bladen 
äro i spetsen huflikt sammandragna, en karaktär, som i flororna brukar till- 
läggas blott P. hybrida och dess närmaste släktingar, men som säkerligen 
mycket ofta tillkommer former af P. pratensis. 

Wibredninss Bulle: 3: 4 NSRONNENS 0:03 11; 12513; 14; 153-16; 
rt SL 207 1215 225123, (241525, 20, 215-28, 209,.30, 31, 32, 33, 34; 
FRAS Av 530, FS) OLOARIN 12, 131477 15,16; 17, 18; 197; 20, 
FIS, EA 255 205 200,11 32, 33; (Mi 1;.25 3, 4; J 1, 2, 
FNS OF 24 34 LSE KO T2, 34,15; 60; 7,8; 9,10; 11; 
Nan SLÖSAT), ISKELOIs20-215--22:-23, 24125, 20,27. 

57. Poa nemoralis L. — Såsom lundväxt har denna art nog fått 
draga sig tillbaka från åtskilliga af sina forna växtplatser inom området, och 
då den dessutom möjligen kan vara förbisedd på en del, särskildt af de 
tidigare på sommaren undersökta distrikten, så förmodar jag, att den nedan- 
stående utbredningsuppgiften, äfven om den skulle ökas med ett eller annat 
distrikt, dock icke skulle angifva dess ursprungliga frekvens. Den blott på 
ett enstaka ställe, på en afschaktad bank (distr. S 14) funna var. glaucantha 
(Gaud.) Reichenb., som där var synnerligen vackert utvecklad ehuru sparsam, 
kan möjligen vara i senare tid inkommen. 

PiibreRdnn SEN BLS LL ANON 121034; 1S-7;18,; :9,: 10,11; -14, 32; J:4;:5, 
ERA ROT, 8:IK-2,13;: 5, 60, 9, 15, 18, 24. 

58. Poa palustris L. — Ehuru BACKMAN och Honm (Flora, s. 29) ej 
angifva denna art från sin »>fjällregion>, och SYyLvÉn (Ruderatfl. i Torne 
lappm., s. 127) anger den som »ruderat», måste jag likväl på grund af dess 
uppträdande i Kiruna-området betrakta den som ursprunglig. Den förekom 
nämligen så godt som uteslutande på de för densamma naturliga, fuktiga 
växtplatserna och framför allt i de relativt opåverkade distrikten. Utbred- 
ningsuppgiften tål dock möjligen någon komplettering. 


Wilesdanos Ba 28 241-25, 27:31 32,1383;:S, 1, 2;:3; 455,60; 27, 
OSS IM. 1; 3, 45] 4,6; L 1; 12,3, 4; 5, 6, 7, 8; K.3, 4, 5, 
Hanoi 18, 19,22, 24, 27. 

59. Poa alpina L. — Tillhör de arter, som i synnerligen hög grad 


dragit nytta af kulturen. Ehuru gifvetvis inhemsk i området, är den ingen- 
städes på oförändrad mark ens tillnärmelsevis så ymnig som inom kultur- 
distrikten, där den också uppnår en helt annan frodighet. Detta tyckes för 
öfr. gälla lappmarkerna i allmänhet (jfr. Simons, Bidr. Lule Lappm. fl., 
SIS Oo: 107). 


48 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Utbredning: BETjC2573,74, 15716, 75087 0, 110) Mi IT25S NE 
17; 18; -19,:22,v24, 525; 20; 27,-:28,,-20:30,-32,:138) 034531 SKLUNS20SELNEEN 
6, 7,:8; 9,10, II, 125 13:-147 15; 16, T75 18, 195207 205220 
27; 28,30, 31; 323133; MI2,r35 J 154255 3)045, 5,05 LÖS RNSmEDOR 
8; K 1,/2;,3; 14,5; 0, 7; 8,,9;. 10, 11, 12,14, 157 TOT TISRSKIONE OmEnIE 
22023 KAL 

60. Poa glauca M. Vahl. — Blott funnen af SONDÉN, sannolikt åt 
Luossavaarahållet, och egendomligt nog ej påträffad på Kiirunavaara trots allt 
sökande. 

61. Poa compressa L. — Är säkerligen en sen invandrare, då den 
bara fanns på en fläck, ungefär en kvm. i utsträckning. Den torde dock ha 
förutsättning för att sprida sig, åtminstone vegetativt. 

Utbredning: brat 

62. Poa annua L. — Är antagligen äldre i Kiruna än den nuvarande 
kulturen, då den redan på WAHLENBERGS tid hade hunnit bli införd i lappmar- 
kerna (jfr. Flora lapp., s. 39). Sjelf har jag på annat håll iakttagit den vid 
lappboplatser närmare ett tiotal mil från närmaste odling (jfr. SIMMOoNns, Bidr. 
Lule Lappm. fl., s. 85), och det synes mig därför icke osannolikt, att den 
kan ha funnits vid en och annan stig eller kåtaplats sedan gamla tider, hvilket 
naturligtvis icke hindrar, att den i nutiden kunnat införas gång på gång. 
Nu saknas den knappast i något distrikt, där spår af kultur finnas. Den är 
också ganska formrik, och det synes icke osannolikt, att en del former, i 
likhet med den af AHLFVENGREN (NEUMAN, Flora, s. 746) från Åreskutan an- 
gifna var. supina Schrad., äro två- eller fleråriga. Jag har också 1908 in- 
samlat en form, som kommer denna mycket nära. Den har starkt violett- 
brokiga småax och nedliggande strån, hvilket ju bör vara fallet, om namnet 
skall passa, ehuru det ej nämnes i NEUMANS beskrifning. Exemplaren äro 
synnerligen kraftiga, med c:a 0,;> cm. breda blad, stråna ända till 25 cm. 
långa och däröfver, småaxen delvis öfver 1 cm. långa. Den hade vid in- 
samlingen, d. 13 juli, dels gamla, förvissnade strån och vippor dels sådana, 
som då blommade eller redan buro mogen frukt, dels slutligen, särskildt på 
en del exemplar, en tredje generation af unga, outvecklade strån och vippor. 
Att den första strågenerationen var från föregående år synes högst antagligt, 
men härtill kom ytterligare en egendomlighet. Vid vippans nedersta fäst- 
punkt var nämligen det nedliggande strået tvärt uppåtböjdt, och vid knäet 
hade i en del fall utvecklats rötter. Jag fick icke tillfälle att konstatera, hur 
den vidare utvecklade sig, men det är ju ingalunda osannolikt, att senare 


| 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 49 


äfven nya skott utväxte vid vippknäet, och att de sålunda uppkomna plan- 
torna öÖfvervintrade, hvarigenom växten skulle bli flerårig. Såsom framgår 
af denna beskrifning, förenade denna form karaktärerna af alla de tre former, 
som NEUMAN funnit sig föranlåten att upptaga i sin flora. Det kunde kanske 
icke synas omotiveradt att namngifva den, men jag anser dock riktigare, att 
underlåta det, därför att den sannolikt är en rent biologisk form, framkallad 
af för tillfället på växtplatsen rådande omständigheter. Då jag nämligen 
sommaren 1909 sökte återfinna den på samma ställe (distr. B 12) fanns där 
visserligen godt om vanlig småväxt P. annua, men intet af den egendomliga 
formen från föregående år. 

Bilbreduinge!.Bid. SMA at 6N 18:01. 10, 11, 12.513; 14, 15)16, 
MASS 5207 22, 2405 MA R28 2030-315 32; 133, 343,52, 3; 4,5; 
FEAR SO 10 TITS TANT, 16, 017; 118;-197:20, 217-22, 23, 24, 
PENIRP OSK2-2,85 1 2045S0SIANS2: 395 IMI2, 35 Jil, 2,73,04, 5,6; Ev 12; 
FARAESE SKO Vv 250904 SsO LON A150127 14,15; 16, 17, 18, 19,20, 
BIO 24, 27. 

63. Festuca elatior L. — Dels genom insåning, dels på annat sätt 
inkommen så pass allmänt, att den nu finnes i gräsmark på de flesta distrikt, 
dock sällan i någon större ymnighet. 

Wibtednumesbr203445, 6, 10, 11, 12, 17, 19, 24, 26; 27,28, 29, 
FISEN SROA ST: ANS 0, fr, 9, IT, 12, 13, 14: 15,16, 17; 18, 19, 
PAA H205 305-31, 33; M 1, 2, 3; J 1, 2,13, 4, 5, 6; /L 1, 
FER SKEN ISA NATrNS 0, 05 14, 16, 17,,19;.20, 21, .22,:25. 

64. Festuca rubra L. — I BACKMAN och HoLms flora (s. 32) anges 
denna art såsom spridd i »nedre fjällregionen», och SyLvÉn (Ruderatfl. i 
Torne lappm., s. 127) omtalar den såsom »äfven vild». Jag tror mig dock 
med rätta kunna påstå, att den i Kiruna-området endast förekommer såsom 
invandrare. Hela dess visserligen allmänna, men alltid sporadiska, uppträ- 
dande tydde nämligen därpå. Förekom mest i torrare gräsmark. Först upp- 
märksammad af HAGLUND 1903. 

Fkrsdiing: Briljp2; 3;:4455,) 6,, 7,;18,:9, 10, -13)j 14, 15;016;>17; 18, 
ERNA ARSNEEO2: 23124, 1251 217, 1:28, 29, 30, 31, 32, 33, 34; 1S 2138, 4,5, 
OO, 11, 127 14,15, 16, 117; -18,:19, 20, 21,.22,-23;'25, 26, 
KRO S 0383: M-2;13; JU 1;r2, 3,4, 5506: L 12,3, 4,6, 7, 8; 
nan 50:70:88; 9,10, 11;-12;14; 15,16; 17, 18; 19; 20, 21, 
RANrSr24,025, 27. 


65. Festuca ovind L. — En af områdets vanligaste och mest spridda 
4 


50 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


arter på de flesta slags lokaler, och såsom redan nämndt under Aira flexuosa 
jämte denna en af dem, som bäst tåla förändring i markbeskaffenheten genom 
trampning. Den är därför en decideradt kulturgynnad art, och högst sanno- 
likt införes den ofta nog, ehuru det naturligtvis icke kan konstateras. Jämte 
den vanliga formen finner man här och där enstaka tufvor, som äro blekare 
gröna, med ljusgröna vippor och glesa småax. 

Utbredning: Bul;72, 3, 4,:5,16, 7;-:8; 195710; 4115 125015 SALES 
17; "18, 19; 20, 21,;/22,123, 24;-25,26;-28; 205130, 315255 SARS 
2,3; 4505, 0,57, 18,9; 710,11 15-13; 14715; 16; 17,18; LON2O0FPINP ompEmpen 
25, 20, 217, 28, 20, -30,131; 32; M 1; 2,:3,4; JUI25015, 405 HOCRERae 
3,4; 5; 10, 7, 18; Klil;j2, 3,47 5,50; 7; :8; 9; 10LSEL20S 
1KSLST IOF ÖKEN S AA BN OM IA 

66. Bromus inermis Leyss. — Enstaka individ påträffade på några få 
distrikt, inom jernvägsområdet dock en större, tätt bevuxen fläck. Synes 
trifvas väl och kan nog sprida sig ej blott på vegetativ väg. Stråna bli 
meterhöga och mer. 

UtbredminesebrI5:rSkl75 LO F2850k0: 

67. Bromus secalinus L. — Inkommen flerestädes på kulturområden 
med spilld säd, etc. Blir synnerligen frodig och storväxt och hinner också 
sätta frukt. ; 

Utbredning: B-:2, .3; 13; 215-23; -S:13; 167720; 25 PS FemBEale 
IENLOS 

68. Bromus arvensis L. — Införd på enstaka kulturområden. Nere 
i samhället trifdes den synbarligen väl och torde där nog stundom hinna 
till mognad, uppe på berget däremot, där den med hafre blifvit införd på 
toppen af »Landshöfdingen>», stod den ännu så sent som d. 14 september 
1909 kvar i ungdomsstadium med outvecklade vippor. 

Utbredmning:aBILoS SWLom28;0B;IER0: 

69. Bromus mollis L. — Endast enstaka individ anträffades på några 
få kulturdistrikt. Vid den gamla förbränningsplatsen på B 24 fanns dock 
1908 en fläck med talrika individ. Följande sommar var den dock åter 
försvunnen där. 

Utbrediungs Bl724M-250nS81 

70. Nardus strieta L. — Ehuru tillhörande den inhemska vegeta- 
tionen är detta gräs tydligen mycket sällsynt inom undersökningsområdet, 
där jag trots allt sökande blott anträffade det på ett enda ställe i kanten af 
en myr. Där fanns det dock i mängd. 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 51 


Utbredning: J 6. 

71. Lolium perenne L. — En enstaka mindre tufva påträffades 1908 
af Kand. TH. Fries vid vägen till stationen, men kunde 1909 ej återfinnas. 

Utbredning: B 34. 

72. Triticum caninum LI. — Lundväxt tillhörande den ursprungliga 
vegetationen, men sällsynt förekommande. 

Wibredimng: B-3, sla St 

73. Triticum repens L. — Ehuru BACKMAN och Honm (Flora, s. 37) 
omtala kvickroten såsom »i alla regioner allmän», kan det icke råda något 
tvifvel om, att detta blott gäller så till vida, att den öfverallt följer kulturen 
tätt i spåren. I Kiruna, där den förut iakttagits af HAGLUND och SONDÉN, är 
den tydligt begränsad till kulturmark och sprider sig synbarligen där raskt, 
åtminstone på vegetativ väg. 

PWibredqug:b 25 5 MOR 21N24: 07: ST; 8 Fl, 13; 14,15, 16, 17, 
027: j 2, 1316; BIL, 2; K 5: 

74. Triticum vulgare Vill. — Enligt meddelande af Fotograf Borc 
MescH funnos 1908 vid bryggeriet några frodiga, manshöga hvetestånd, och 
samma sommar fann jag några små individ på två ställen vid jernvägen. 
Dessa hade en stor rosett af bortvissnade blad vid basen, och jag fick det 
intrycket, att de sannolikt stått mera än ett år, innan de hunnit att utveckla 
de små, svaga ax, som de då buro. Under 1909 påträffades intet hvete. 

Kilbtednna:s 5. 20-28; J:3,-5: 

75. Secale cereale L. — Enstaka rågstånd eller smärre grupper af 
sådana förekomma på de allra flesta kulturpåverkade distrikt. I allmänhet 
äro de kraftiga och väl utvecklade, ofta med talrika strån. På en afskrädes- 
hög inom distr. J 6 såg jag t. ex. ett rågstånd med 28 strån, de flesta 
ungefär af manshöjd. Ej sällan fann man ganska väl utvecklade frukter och 
STERNER fann hösten 1909 fullt mogen råg. Otroligt är det därför visst 
icke, att årligen en del hinner mogna, och att rågen sålunda kan sjelfså sig, 
utan att ny införsel för hvarje år behöfves. Därför talar också, att enligt 
meddelande af Dr. OTTo SJÖGREN vid Abisko råg, som spillts under jern- 
vägsbyggets tid, höll sig kvar i flere år på platser, där ny tillförsel med 
säkerhet ej ägt rum. 

FER aoTE BS0 NSiv4u6, 6, 77810 Tip dR, ITS, 14; 16777, 18, 
ta DA 06, 37:028,20, 30,-31,"34; :'$/2) 4,5; 6, 7, 10, 11, 
EA 115,16, 17,18, 19, 20, .22,-23,24, 25, 26, 27; 28: M 2, 3; 
MAS 6; I 1, 3,4, 6; K 1, 2; 4, 5; 6; 7, 10, 15; 16, 19, 20. 


TZ oo oH. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


76. Hordeum vulgare L. — Enstaka individ kunna då och då på- 
träffas, dock vida sällsyntare än af råg. Fruktmognad synes kornet icke nå. 

Wtbredmnest? BESIFESPiG; NES: 

77. Hordeum distichum L. — Förekommer kanske något oftare än 
föregående, t. ex. funnos 1908 bägge tillsammans på distr. J 3, men 1909 
blott denna; förmåga att reproducera sig här saknar den dock gifvetvis. 

ÖtbredmnosEb EO ERS KoE NES: 


Cyperaceae Juss.; St. Hil. 

78. Eriophorum polystachyum L. — Allmän på alla myrområden och 
andra fuktiga ställen. Med påkörd myrjord har den flerestädes också kommit 
in på torrare mark, där den kan hålla sig kvar åtminstone till en till en tid, 
om än den för en tynande tillvaro. 

Utbredning: B 4; 6; 10, 11; 12; 13) 18; 195 207252 AMP SWGONe 
28, 20,30, 31, 32, 33, 34; S 3, 8; 18,27; 130733; MUSKOnA-N Rene 
5703 E 1; 2,3, 4,5; 6; 7,18; Kol, 2, 3,4, 135 14; VOSS 
DIN 245202. 

79. Eriophorum vaginatum LÅ. — Förekommer allmänt liksom före- 
gående. 

Utbredning: 'B-6, 10, 11,12; 13,-16, 18,:20, 21,23, 24025 00 
28,,:29,, 30,, 31, 32, 333; S 3, 15; 18)-20; -27,1305-325 335 MELER26n)Rleen 
45.5, 6; L' 1; 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; K Vjr2;5:3; 457749) TIPSEN 
LON ANR2 ONE 

80. Eriophorum russeolum Fr. — Då denna art är mera bunden vid 
djupare, lös myr än de bägge föregående, så har den rätt få lämpliga lokaler 
att tillgå inom undersökningsområdet, och den har nog redan genom utdik- 
ningen blifvit fördrifven från en del af sina gamla växtplatser eller håller på 
att bli det. Dock kan den växa äfven på blottad jord, som är något torrare 
än dess vanliga växtplatser ute i myrhålen. HAGLUND har antecknat den 
från en sådan lokal, distr. L 4, där den dock nu är försvunnen. 

Utbredning: B- 24; 20, :27,-:28, 2055 -27;::]15; 65 15INBINORNEERSt 

81. Eriophorum Scheuchzeri Hoppe. — Icke allmän, särskildt sparsam 
inom bolagsområdet och staden. Växer vanligen på något torrare jord än 
föregående och med förkärlek på blottad myr, där den kan bilda rena be- 
stånd af en eller annan kvm. utsträckning, hvilka falla i ögonen på långt 
håll gerom ullens rent snöhvita färg. 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 59 


Wibrednineg: 'B>T5 LOI 24 s275 201325:1347 SN1S5 JB 050152; 
HRERRSr0u, O3VIK: Lyra, 4, 3; 022220, 

82. Eriophorum alpinum L. — Förekommer såsom det synes helst 
på våt men ändå någorlunda fast myrmark, ganska sällsynt inom området, 
atminstone numera. 

Wibredning: B-10:-18, 2027-431; 32,33:-5 335 M 1,2: K17/19; 

83. Scirpus austriacus (Palla). — Icke sällsynt i myrmark, där den 
ej sällan i så godt som rent bestånd täcker stora fläckar. Har nog genom 
torrläggning undanträngts rätt mycket. 

lötbredamne:” B, LOMIS 225,20, 20: 31132;335; 55-30, 33; M 1, 
dn) 406; 140 5; Ko 1579, 14; 16; 17, :18; 19. 

84. Carex paralella (Laest.) Sommerf. — Då denna synes ha sitt eget 
utbredningsområde i den subalpina och alpina regionen, där den verkliga 
C. dioica väl knappast förekommer, och den är ganska väl skild från den, 
så föreligger ingen berättigad anledning att ändra tillbaka den uppflyttning 
af den, som företogs af SOoMMERFELT (Suppl. FI. Lapp., s. 39). Är inom 
området ganska vanlig i djupare myr. Den har antagligen fått sitt utbred- 
ningsområde något inskränkt genom utdikning och annan kulturinverkan. 

Wibcedumortb 29) 24 25:20, 30, 31; 32; 33;-S130; 33; M 1, 2; 4; 
UNGERNS ANI, I; KK 1; 4; 16, 18; 19; 24. 

Carex gynocrates (Wormskj.) Drej. — I HaGLUNnDs lista finnes denna 
art antecknad såsom »steril i sågkärret», d. v. s. inom distr. L 4. Det torde 
väl emellertid knappt låta sig göra att bestämma formerna i denna släkt- 
skapskrets i sterilt tillstånd, och jag har aldrig sett annat än C. paralella. 
C. gynocrates är, såsom också KÖUKENTHAL (Cyp.-Caric., s. 79) påpekar, en 
art med utbredning från Grönland öfver Amerika till Ostsibirien, hvilken 
helt saknas i Europa. Hvad som hos oss gått under detta namn är C. 
chordorrhiza Ehrh. var. sphagnicola Laest., hvilken dock redan af namn- 
gifvaren identifierades med WormsKJoLrps grönländska växt. Till var. Sphag- 
nicola återkommer jag nedan. 

85. Carex pauciflora Lightf. — Ehuru BACKMAN och Horm (Flora, 
S. 228) angifva denna art såsom >i alla regioner allmän», torde den i sjelfva 
verket vara sällsynt i hela Torne Lappmark, där SonpÉNn ej har någon lokal- 
uppgift för den. Inom Kiruna-området förekom den blott sällsynt på myrmark. 

lWtibredmne: 5 32;-S 27; I 6; L:8. 

86. Carex chordorrhiza Lightf. — Ganska spridd i myrmark, antag- 
ligen mera vanlig än nedanstående utbredningsuppgift anger. De exemplar, 


FA H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


jag förfogar öfver, äro tagna på uppkastad torfjord vid ett dike och äro syn- 
nerligen kraftiga, med breda blad och långa stoloner. Jämte hufvudformen 
finnes också var. sphagnicola Laest., och antagligen är väl HAGLUNDS ofvan 
omnämnda anteckning att hänföra hit. Att LaEstaDu varietet icke såsom 
NEUMAN (Flora, s. 715) föreställer sig, är någon hybrid, har HOLMBERG 
påpekat i sitt referat af KÖKENTHALS monografi (Botan. Not., 1909, s. 312), 
och KÖKENTHAL sjelf har icke ens nämnt den NEUMANSKA tolkningen. 
Utbredning: B, 24,120, 31;:32,-33;/S-30;051; 010505 5005 FKELOREN 
87. Carex Macloviana D'Urv. — Då KUKENTHAL utan tvekan hänför 
till den från det subantarktiska Sydamerika beskrifna arten, hvad vi brukat 
kalla för C. festiva Dew., så torde det väl vara riktigast, att betrakta dem 
som identiska och upptaga det förra, äldre namnet. Artens utbredning i 
norra Skandinavien (de norra svenska lappmarkerna, i Norge ned till Ranen 
och i finska lappmarken) i förening med att den hufvudsakligen håller sig 
i högre trakter (i Ranen går den dock enl. A. BLytt, Norges fl., s. 140, 
ända ned till 30 m. ö. h.), tyckes mig otvetydigt anvisa den en plats i den 
grupp af hufvudsakligen alpina arter, som invandrat från Nordryssland och 
inom Skandinavien spridt sig söderut. En jämförelse mellan dess utbredning 
och t. ex. förekomsten af Pedicularis hirsuta och P. flammea visar en så 
nära Öfverensstämmelse, att den knappast kan vara tillfällig. Äfven dess ut- 
bredning utom Skandinavien synes mig peka i samma riktning, och den 
lucka i dess område, som med vår nuvarande kännedom om Sibiriens och 
Nordrysslands flora förefinnes, torde kanske ännu fyllas genom kommande 
undersökningar. Att den, såsom A. HeEIntzE (Skibotten, s. 53) tror, »syn- 
barligen har lappar och finnar att tacka för sin spridning till — eller åt- 
minstone inom — Skandinavien», måste betecknas såsom ett skäligen löst 
antagande. Om så vore, borde det ju förvåna, att den icke vunnit insteg i 
något enda af de sydligare af lappar och finnar bebodda områdena. HEINTZES 
antagande motsäges också af dess sällsynthet i de finska lappmarkerna, där 
HjErts Conspectus blott upptar en enda lokal. Mig synes intet vägande skäl 
föreligga, att betrakta dess utbredning såsom beroende på införsel med men- 
niskans hjelp. En annan sak är, att den tydligen är en kulturälskande art, 
som vunnit nya växtplatser genom menniskors åtgörande. Dess förkärlek 
för öppna, gräsbevuxna lokaler gör nämligen, att den i opåverkad mark ej 
finner många ställen, där den kan trifvas, men att kulturen efter hand bereder 
den möjlighet att skaffa sig en mängd nya växtplatser i trakter, där den 
förut varit sällsynt. Inom Kiruna-området är den tydligen i stark spridning. 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 55 


UWtbredming sb: St AR50: 1,S,.9: 11055 12; 51550 LSE LOSE2A25030; 
KE See ÖMT AO: 30:15 25135 11; 2 KOEIS srA 
Wanel, :10; 22, 23: 

88. Carex Lachenalii Schkuhr. — KÖKENTHAL (Cyp.-Caric., s. 213), 
som använder namnet C. lagopina Wahlenb., anför utan tvekan det äldre 
namnet C. Lachenalii som synonym, och någon motivering af detta egen- 
domliga tillvägagående lemnas icke. Möjligen har anledningen varit, att 
SCHKUHR sjelf i andra delen af Riedgr. förkastat sitt namn, men detsamma 
är fallet med namnet Jlagopina, ty han har här (s. 17) ställt bägge som 
synonymer under C. leporina L., hvilken han haft en annan uppfattning af, 
än den vanliga. C. Lachenalii förekom sällsynt, hufvudsakligen ofvan skogs- 
gränsen, på fuktiga, gräsbevuxna ställen. HAGLUND har antecknat den för 
Kiirunavaara, sannolikt distr. K 11. 

Witbrednino=: Ko 1; 18; 20: 

89. Carex heleonastes Ehrh. — Förekommer sällsynt i kärrmark. Är 
af FRISTEDT angifven för Juckasjärvi. 

Utbredning: B 31; K 19. 

90. Carex tenella Schkuhr. — Det synes mig bäst, att för den ifråga- 
varande arten, i likhet med hvad som skett i KUKENTHAL, Cyp.-Caric., s. 223, 
bibehålla det äldsta namnet, oberoende af att SCHKUHR sjelf i sitt supplement 
till Riedgr. sammanblandat sin nya art med C. loliacea L. Företrädet för 
namnet C. disperma Dew. skulle ligga däri, att det är fullt invändningsfritt. 
Förekommer ganska sällsynt på tufvig kärrmark, gerna bland buskar. 

Wibredmngs b.20; Mi3; J 5, 6; LC 1; K 16, 19, 26. 

91. Carex loliacea L. — På liknande lokaler som föregående, något, 
mindre sällsynt än den. 

Wibredmwner bi 18,20, -217:28, 30; S-27, 28,33; M 4; L 1,3; 
OS 1. 

92. Carex tenuiflora Wahlenb. — På något öppnare, mera myrartad 
mark än de bägge föregående och ännu sällsyntare än C. tenella. Den 
tyckes förut från Torne Lappmark blott vara angifven af FRISTEDT utan när- 
mare lokaluppgift samt af C. P. LaEestaDpius (Bidr. känn. växtl. Torne Lappm. 
S. 27) såsom i björk- och barrskogsregionen allmän. Detta torde dock ej 
öfverensstämma med verkliga förhållandet. 

Wibtednings Bb 20, 21;5S,-18; J 3;3650LA3: 

93. Carex brunnescens (Pers.) Poir. — En ytterst allmän art, vanlig 
i opåverkad vegetation och på samma gång i hög grad kulturgynnad, bl. a. 


50 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


därför att den särdeles väl tål trampning. I de för öfrigt mindre kultur- 
påverkade distrikten ser man den ofta i täta bestånd följa hvarenda upp- 
trampad stig och hvarenda körväg, äfven om den utanför dylika platser är 
ganska sparsam inom distriktet. Ganska variabel. 

Utbredning :'B-1,j52, 03, 4; 6, 7,8, 95: 10, II; 2513) HANSON 
18,10, ::20, 215-:22,v23; 247125; 20,27; 285 29;1307 SLIS2BONB ANSRA 
3; 4,5, 6, 7,85 9- 10 115-12,713; 14 155167 ISO SNS 
27, 28,29, 30, 31, 32, 33; MI, 2,53, 4; 0] -bjs2; 35 42 5 TOR ER 
4;05;-:0, 7, 8; K:1;.2,, 3, 415, 0,58;49; 10,11; AT2 5 ASASARON 
18: MOFE20H2T RDR SA NR or OMRE 

94. Carex canescens L. — Växer på våtare lokaler än föregående art 
och är åtskilligt sällsyntare än den, men likväl rätt vanlig. Som den ofta 
uppträder i diken, som upptagits för torrläggning af myrmark eller för 
annat ändamål, blir den i någon mån kulturgynnad. Synes egendomligt nog 
blott af FrRisTtEDT, som dock ej angifvit någon särskild lokal för den, och af 
LAESTADIUS vara uppmärksammad i Torne Lappmark. 

Utbredning: B 1,6, 10; 24, 25, 26, 28,-20,7S15K SKP? SNSONESIE 
32; 33; :J 4, 5; 6; 2E 1, 25:34, 155707 7, 185 KEN NSIU2NONRSA 
FON2AN22 DARDO OT 

95. Carex gracilis Curt. — På våta ställen, särskildt inom distrikten 
vid Luossajärvi. På torrlagd mark, där den åtminstone till en tid håller 
sig kvar, blir den betydligt mera småväxt än på sina normala lokaler. 

Utbredning: B--11; MI; -J73; 5;06;7 E01925 37 470556 ENS eRAeR 
2020-23 24. 

96. Carex Goodenoughii Gay. — Blott med stor tvekan har jag slut- 
ligen stannat vid att till denna art hänföra några insamlade Carex-exemplar, 
som icke synas mig kunna tillhöra C. rigida, den inom Distigmaticae- 
gruppen, som man annars närmast skulle ha att tänka på. De tyckas ganska 
väl öfverensstämma med en var. subrigida Kiäkenth., som namngifvaren an- 
för bl. a. från högfjäll i Schweiz, men icke från Skandinavien. På de lo- 
kaler, där växten ifråga insamlats, särskildt på distr. J 6, kan den mycket 
väl tänkas vara införd. C. Goodenoughii är förut angifven för Kiruna i 
HAGLUNDS lista samt af SONDÉN, som för öfrigt (Anteckn., s. 239) anför åt- 
skilliga lokaler i Torne Lappmark, däribland sådana, på hvilka invandring 
genom kulturfaktorer synes utesluten. 

Ukbredmnge br4sTjioFrET6: 

97. Carex juncella (Fr.) Th. Fr. — Ehuru KÖKENTHAL (Cyp.-Caric., 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET Si 


S. 317) upptar denna som varietet af C. Goodenoughii, kan jag icke erkänna 
riktigheten af att uppfatta den så, utan är böjd för att tro, att denne nog- 
granne Carex-specialist skulle medgifva dess rätt att betraktas som art, om 
han finge tillfälle att studera den i lappmarkerna, där den är en karaktärs- 
växt för fastare myrmark och våta Salix-snår och äfven uppträder i björk- 
skogen på sådana ställen, där den får nog fuktighet. Där åtminstone finnas 
inga öfvergångsformer till den verkliga C. Goodenoughii, hvilket naturligtvis 
borde vara fallet, om den stode i ett så nära genetiskt samband med denna 
art. Den är skild från den föregående arten ej blott genom sin habitus 
och det tufvade växtsättet, utan också genom förekomsten af bladlösa, glän- 
sande bruna slidor vid stråbasen, en karaktär, som ju äfven KUKENTHAL 
tillerkänner tillräcklig vikt för att begagna den för gruppindelningen inom 
släktet. När växten ifråga uppfattas som art, måste namnet blifva det ofvan- 
stående, hvilket först användts som artnamn för den, då enligt Wiener- 
reglerna icke det äldsta varietetsnamnet, juncea Fr., kan upptagas. C. juncella 
bildar väldiga tufvor, ej sällan af I m. omkrets eller mera. Stå dessa vid 
bäckstränder eller på andra ställen, där den lösa myrjorden omkring dem 
kan spolas bort, kunna de bli fristående, '/, m. höga och få en viss likhet 
med en ormbunksstam. Dock har jag icke i Kiruna sett dem så stora som 
i barrskogsregionen i Lule Lappmark. 

intesduns:t bat TIOR2324,:20; 27, 28,,29,,,30, 31, 33; 34; 5-3; 
SERA: M öl r2, 4;:]:3, 4; 6; Lo1, 2, 3,4; .5, 6, 85 K 1,5, 
NaNRST6 NIT 187 195-20; 22, 25,:260, 27. 

98. Carex rigida Good. — Uppe på Kiirunavaara finnes, ehuru ganska 
sparsamt på få områden, den typiska formen af denna art och därjämte på 
våtare ställen äfven den form, som KÖKENTHAL upptar under namn af var. 
concolor (R. Br.) Käkenth. Vill man följa Wienerreglerna, hvilket ju är en 
oeftergiflig nödvändighet, om någon likformighet i nomenklaturen skall kunna 
ernås, så måste emellertid detta namn förkastas, då det ursprungligen är 
gifvet såsom artnamn, och man har sedan att välja emellan varietetsnamnen 
inferalpina Laest. och Bigelovii. Det senare är först begagnadt af TORREY 
som artnamn 1824, och har sedan 1836 af honom sjelf gjorts till varietets- 
namn, men under C. saxatilis. Sin nuvarande plats har det fått af TUCKER- 
MAN 1843. Det torde” emellertid få anses ha prioritet framför LAESTADII 
namn från 1839, då det ju är några år äldre äfven som varietetsnamn, ehuru 
då användt under orätt art. Denna varietet har så så stor likhet med C-. 
aquatilis var. stans, att jag ej utan tvekan kunnat placera en del exemplar, 


58 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


och att anteckningarne i fältet här, liksom ifråga om arterna inom denna 
grupp öfverhufvud, torde lida af en del bristfälligheter, behöfver knappt 
särskildt framhållas. 

WibredmingcekKtoEIsA3 TES 20T2eNS 

99. Carex aquatilis Wahlenb. — Såsom af nedanstående utbrednings- 
lista framgår, är denna art antecknad för åtskilliga distrikt, men det torde 
nog i åtskilliga fall ej varit hufvudarten, utan den nedan omnämnda varie- 
teten, som blifvit iakttagen, och uteslutet är heller icke, att på en del ställen, 
där en stor Carex setts växa ute i vattnet vid stränder, denna art blifvit 
antecknad i stället för C. rostrata eller C. laevirostris. Hufvudformen har 
helt råkat att förbigås vid insamlingen. Var. stans (Drej.) Boott, som förut 
är angifven af SONDÉN (Anteckn., s. 238) insamlades af STERNER och mig 
på några distrikt på berget, i myrartad eller i alla händelser fuktig mark. 

Utbredning: B-18,-24, 120,127, 28,1205 31,032,03885 I SFertSSsievise 
25) 425 15HO; RS SIREASNON IISK205 

100. Carex vaginata Tausch. — En ytterst allmän art på såväl fuktig 
som torrare mark och ganska kulturhärdig. 

Utbredning: :B 1) 2,7: 3; 4, 5; 0, 8,79, :107 125515) NOEL SENORERN 
23,=-24,::25; 120, 271; 28:30, 31) 320830 34511S12, FIS NANRISIA OR 
28, 29, 30, 31, 32, 33; M-1, 2,4: JL, 2,03; Aj5:10; ELSE 
6; 7,18; K 1, 72,3, 4,5, 9, .10,=11; 127 13, 145 TOTAL ORO NA 
20: (0I0A 2B-A26; AM. ; 

101. Carex magellanica Lam. — Allmän på tämligen våt myr- 
mark, undantagsvis också växande på något torrare ställen. Säkerligen un- 
danträngd från en del af sina växtplatser genom torrläggning och annan 
kulturinverkan. 

Utbredning: B-3, 10; 11; 14, 187-237 24 125,120, 206 ESP OmsIs 
32;:33, 13431 1S3; "L8t2,1 307-335; Mi 1;6251645 4) 35 54155 HORNS EL 
ÖST 25 ALS ON SITAEELS Sa KON 2 OM IE 

102. Carex limosa L. — På liknande lokaler som föregående, men 
åtskilligt sällsyntare. 

Utbredning: B-25,/26; 27, 31, 32, 33; S30030; 325 ERSNONERSE 
KAOS MONROE 

103. Carex rariflora (Wahlenb.) Smith. —>På myrmark liksom de 
bägge föregående, men betydligt sällsyntare. KUÖKENTHAL (Cyp.-Caric., s. 
502 o. 507), som upptar C. rariflora under dess vanliga namn och anför 
flere former af den, har tydligen icke tänkt sig, att det kunde vara denna, 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 50 


som NEUMAN betraktar såsom C. limosa X magellanica, då han citerar hans 
flora för uppgiften om hybridens förekomst i Sverige. För den verkliga 
hybriden har KUKENTHAL blott en lokal, i Riesengebirge, och han lemnar 
särskild beskrifning på den såväl som på de bägge andra hybriderna, C. 
limosa X rariflora och C. magellanica X rariflora, hvilka han bägge sett 
från Sverige. 

Wiibredning: B-33:SK3050E55, 1,8; KIA, 024, 

104. Carex polygama Schkuhr. — I KÖKENTHALS monografi (s. 393) 
bibehålles för denna namnet C. Buxbaumii Wahlenb., men i synonymiken 
finner man det äldre, af SCHKUHR gifna namnet utan tvekan fördt till den. 
Detta synes ju vara i öppen strid med prioritetsprincipen, och vill man ha 
reda på anledningen till att den sålunda frångåtts, hänvisas man till Horm, 
Stud. Cyp. XVIII och ÅSCHERSON & GRAEBNER, Synopsis, II, s. 106. Horm 
påvisar endast, att det Ariioniska namnet C. fusca svårligen kan vara att 
hänföra till här ifrågavarande art. Detta är emellertid det äldsta (från 1785), 
och vi ha sedan två otvetydiga namn från 1801, C. polygama Schkuhr och 
C. subulata Schum., samt vidare WAHLENBERGS namn från 1803. Att icke det 
yngsta namnet kan få prioritet därför att de bägge äldre äro från samma 
är, synes ej behöfva särskildt framhållas, utan frågan blir bara, hvilket af 
de bägge samtidiga namnen som bör väljas. Mig synes då SCHKUHRS böra 
ha företräde, dels därför att det förekommer i en för sin tid synnerligen 
förtjenstfull monografi Öfver släktet, och dels därför att det åtföljes af ett 
par ganska goda afbildningar (tab. X & Gg). Att SCHKUHR i sin Nachtrag, 
s. 45, upptagit WAHLENBERGS namn och satt sitt eget som synonym, be- 
höfver man ju icke fästa afseende vid, så mycket mindre som denne för- 
fattare ej blott i detta fall varit nog anspråkslös att låta ett af honom sjelf 
gifvet namn vika för ett senare af annan auktor. Mera skäl har han däremot 
haft i ett annat fall, nämligen då han upptagit WAHLENBERGS namn C. 
ustulata i st. f. sitt tvetydiga C. atrofusca (jfr. SIMmons, FI. Ellesm., s. 139). 
I detta fall har emellertid KÖKENTHAL upptagit det tvifvelaktiga namnet C. 
atrofusca, under det han låtit det fullt användbara C. polygama falla för 
det senare C. Buxbaumii. 

C. polygama är ganska vanlig i myrmark och torde möjligen ha varit 
ännu mera spridd, innan utdikningar började företagas. 

ilbredimusstb 23, 24-20, 21, 28, 31, 33:55 3033y M 2; J3, 4, 6; 
PrSkt59; 13, 16; 17, 18, 19. 

105. Carex alpina Swartz. — Då namnet C. Halleri Gunn. är till 


60 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


sin betydelse tvifvelaktigt, bör det ofvanstående bibehållas. Ganska sällsynt 
på fuktiga gräsbevuxna ställen, mest på berget. Inom distr. M 5 fanns en 
skuggform med ända till 60 cm. höga strån. 

Utbredningerbro;/MI45;5CKö 4, "09 105513, 167235 

106. Carex atrata L. — Sällsynt på fuktiga, gräsbevuxna ställen på 
Kiirunavaara. 

Utbredning: K-9,10, 114; 15. 

107. Carex pedata Wahlenb. — Denna art synes af HAGLUND vara 
funnen på två ställen, dels på en blottad häll på Haukivaara, alltså utanför 
undersökningsområdet, dels på Kiirunavaara, såvidt af anteckningen framgår 
på samma ställe som Dryas, d. v. s. inom distr. K 9, där numera en stor 
gråbergstipp upptar platsen. Oaktadt jag icke lyckats finna den, är det 
därför icke uteslutet, att den kan anträffas. 

108. Carex capillaris LTL. — Här och där på fuktiga gräsbevuxna 
ställen. 

Utbredning:-.B+-=23; 24;-20,-27,-28, 205-315 S"30055S-EMEReNAE 
KY TOA TO ELSE 

109. Carex laevirostris (B1.) Bl. et Fr. — Då jag icke under uppe- 
hållet i Kiruna kommit under fund med att denna art fanns där, utan först 
vid undersökningen af de insamlade exemplaren upptäckte den, så kan jag 
icke lemna någon fullständig redogörelse för dess utbredning inom området, 
utan måste låta anstå därmed tills noggrannare iakttagelser gjorts på platsen. 
Dock tror jag, att den icke är uteslutande inskränkt till Matojärvi, där den 
växte ute i vattnet längs stränderna. Mina exemplar äro ganska unga, hvarför 
ännu icke utriklarne äro fullt utbildade, men de afvika dock så tydligt från 
C. rostrata, att något tvifvel om bestämningens riktighet ej kan råda. De 
tillhöra dock icke den mest bredbladiga och grofaxiga form, som af somliga 
författare anses vara den enda, som bör hänföras till C. laevirostris. Till 
den växt, som BLYTT ursprungligen upptäckte i Märradalen nära Kristiania 
och betraktade som en varietet af C. bullata Schkuhr, och som sedan af 
honom och Fries namngafs som sjelfständig art, har man utan tvekan ansett 
sig böra hänföra en del Carex-förekomster dels i det nordligaste Sverige, 
dels i Finland och Ryssland, under det man varit mer eller mindre tveksam 
om en något smalbladigare Carex-form med något mera långsträckta honax, 
som i Sverige förekommer mera utbredd, visserligen delvis i trakter, där 
den äfven otvifvelaktiga C. laevirostris uppträder, men därjämte också i 
sydligare områden. Mina exemplar från Kiruna tillhöra denna form, hvars 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 61 


ställning jag därför skall söka utreda. Såsom utgångspunkt anser jag mig 
därvid lämpligen kunna välja den nya stora monografin af KUÖKENTHAL. 

I den bestämningsnyckel, som lemnas öfver subsectio Vesicariae, karak- 
täriseras den grupp, till hvilken C. laevirostris och C. obscuriceps föras. 
sålunda: »Culmus magis triqueter. Folia latiora plana. Spiculae crassae.», 
till skillnad från C-. rostrata, som beskrifves på följande sätt: »Culmus ob- 
tusangulus. Folia 2—3 mm. lata canaliculata. Spiculae graciliores, rostrum 
mediocriter longum». För C. laevirostris angifves sedan en bladbredd af 
38—15 mm. Detta kan ju synas vara en ganska god samling af skiljemärken, 
men författaren tar dem delvis tillbaka i de följande beskrifningarne. Där 
uppställes nämligen under C. rostrata en var. utriculata, som skall ha ända 
WIT20 em. högt strå (mot 60 för hufvudformen), 4—9 mm. Breda, plana 
blad Foch. honaxen ända tilll /2= em. breda, d.: v: s. tjockare än hos: C. 
laevirostris. "Under denna anföres sedan åter en forma minor med alla di- 
mensioner reducerade. Å andra sidan finner man under C. laevirostris en 
f. gracilior Käkenthal, som karaktäriseras sålunda: »Folia spiculaeque an- 
gustiora>. I hela den samling af karaktärer, som man finner anförd under 
hvardera arten, finnes knappt någon enda, som ej är relativ, allt flyter mer 
eller mindre ihop. Det enda, som man skulle kunna vara böjd att taga 
fasta på, är att strået hos C. rostrata skall vara trubbkantigt och glatt samt 
bladen blågröna och styfva, hos C. laevirorostris däremot strået trekantigt 
och upptill sträft samt bladen rent gröna och mera slaka. Stråkaraktärerna 
upphäfvas emellertid igen under var. utriculata, som skall ha upptill stundom 
sträft strå, och hvad bladkaraktärerna beträffar, så är ju den bästa bland 
dessa, rännformen hos C. rostrata, äfven borteliminerad hos denna varietet. 
Därmed återstår egentligen blott bladens färg till att skilja de bägge arterna 
på. Det förefaller emellertid, som om KUÖKENTHAL ej helt uteslutit från C. 
laevirostris de former, som ha något tjockare och på undre sidan blågröna 
blad, ty under utbredningsuppgifterna för nämnda art finner man, att den 
skall förekomma i Sverige söderut »bis Jemtland und Vermland (A. E. 
LukRr!)». Hvad nu först uppgiften om förekomst i Jämtland beträffar, så 
tillhöra de därifrån härstammande exemplar, som jag sett i våra offentliga 
herbarier, mer eller mindre smalbladiga former. KUÖKENTHAL hänför också 
lokalen Mjällebäcken på Frösön, där de flesta Jämtlandsexemplar härstamma 
ifrån, till f. gracilior. Från Vermland är C. laevirostris annars icke bekant, 
intet exemplar föreligger i de svenska herbarierna. Däremot finnas i de 
olika herbarierna exemplar från tre platser i Vestmanland, insamlade af LuUHR. 


62 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Skulle icke uppgiften »Vermland> möjligen kunna bero på en felläsning? 
Ett af LuHkrs exemplar i Riksmuseets herbarium, af insamlaren betecknadt 
som »C. ampullacea (forma ad C. laevirostrem accedens)» är emellertid taget 
vid Kilsta i Vestmanland, och just denna lokal citeras af KÖUKENTHAL enligt 
exemplar af LUHR såsom den enda fyndorten i Sverige för C. rostrata var. 
utriculata. I samma herbarium finnes ett exemplar, som knappast synes 
mig skilja sig från det förra, men som af LuUHR betecknats som »C. ampul- 
lacea — foliis planis». Detta är från Greflinge i samma landskap, och i 
Lunds botan. institutions herbarium finnes ytterligare ett från Engsö, hvilket 
LuHRrR kallat C. laevirostris. Man kan ej undgå att misstänka, att det varit 
exemplar från någon af dessa lokaler, som föranledt KUKENTHAL att angifva 
C. laevirostris från Vermland. De hos oss brukliga förkortade provins- 
beteckningarne på etiketter förleda ju ej sällan till sådana misstag. Men å 
andra sidan synes man också ha rätt att sluta sig till, att KÖKENTHAL ej 
kunnat afgränsa arterna från hvarandra. 

Emellertid visa talrika exemplar i herbarierna, att det finnes former, 
som i någon mån sammanbinda de utpräglade typerna af C. laevirostris och 
C. rostrata, och det skulle ju synas sannolikt, att dessa äfven förr blifvit 
uppmärksammade och namngifna. Hvad nu först var. utriculata (Boott) 
Bailey beträffar, så kan jag efter undersökning af några i härvarande her- 
barium befintliga exemplar, däribland ett taget af DEwEy, ej instämma med 
KUKENTHAL, att den bör föras till C. rostrata. Särskildt det nämnda exem- 
plaret visar tydligt den karaktär, de mera vesicaria-lika utriklarne, som för- 
anledt den framstående Carex-kännaren BoorTtTt att urskilja C. utriculata som 
art — ett af de många exemplen på närstående men ej identiska arter i 
Europa och Nordamerika. Namnet utriculata får sålunda ej användas för 
någon europeisk Carex, men fråga kan bli, om den här ifrågavarande växten 
skall benämnas med något af de synonymer, som KUÖKENTHAL anför under 
var. utriculata. Härvid skulle då i första hand komma i fråga namnet 
maxima Anderss. Detta namn har, sedan det upptagits af NEUMAN (Flora, 
s. 692), börjat komma i bruk hos oss, åtminstone delvis just för denna växt. 

Går man emellertid till det arbete af ANDERSSON (Bidr. känn. Carex 
amp.), där det finnes användt, så kan man svårligen finna NEUMANS bruk 
däraf berättigadt. Uppsatsen sysselsätter sig nämligen med att uppvisa, huru- 
som parallela formserier af C. vesicaria och C.: ampullacea uppträda på 
samma slags växtplatser i Sveriges olika delar, särskildt i Norrland, och hur 
dessa löpa ut å ena sidan i C. pulla, å andra sidan i C. rotundata. Till 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 63 


en början beskrifvas jämnsides bägge arterna, sådana de uppträda i mellersta 
Sverige, och sedan fortsätter han: »Under bibehållande af dessa motsatta 
olikheter visa de sig genom hela Norrland och det nedre skogiga Lappland. 
Der upptagas, såsom bekant är, stora sträckor af vidlyftiga, dystra kärr — 
— — och af de ifrågavarande arterna uppstå här de resligaste former.» 
Härpå komma beskrifningarne på »C. vesic. elatior> och »C. ampull. maxima>. 
När så därefter följa beskrifningar af bägge arternas subalpina och alpina 
former, betecknade »C. vesicaria dichroa», resp. alpigena och >»C. ampull. 
brunnescens>, resp. borealis, så kunde man ju nog frestas att uppfatta detta 
så, att ÅNDERSSON härmed afsett att uppställa parallela varieteter af arterna. 
NEUMAN har tydligen också förstått honom så, men att det blott delvis varit 
hans mening, blir genast klart, om man jämför med ANDERSSONS samma 
år utkomna Skand. Cyperac., s. 21. Här finner man nämligen de bägge 
serierna uppställda sålunda: 


»C. vesicaria, a) altissima, f£) dichroa, 7) alpigena, +) pulla. 
C. ampullacea, a) altissima, f£) brunnescens, y) borealis, +) rotundata.»> 


De bägge med a betecknade formerna beskrifvas icke särskildt, d. v. s. de 
betraktas såsom utgörande hufvudformerna af resp. C. vesicaria och C. ro- 
strata, blott att här i bägge fallen namnet »altissima» inträder i st. f. resp. 
»elatior» och »maxima». Det är sålunda i strid med ANDERSSONS egen upp- 
fattning, som namnet >»var. maxima Ands.> insmugit sig. 

Att ANDERSSON icke kan ha afsett samma växt som NEUMAN, framgår 
än ytterligare däraf, att i beskrifningen af »>C. ampull. maxima», där de 
stora dimensionerna angifvas, uttryckligen framhålies: »Bladen blifva väl 
jemförelsevis smala, men mera blåaktiga än annars». Detta stämmer dåligt 
med NEUMANS: »blad platta, 5—10 mm. breda> eller med den motsvarande 
uppgiften hos KUKENTHAL. Hos den senare tillkommer för hans var. utri- 
culata ytterligare en karaktär: >culmus — — — apice interdum scabriuscu- 
lus», som. ej passar i ramen för C. rostrata. 

Det skall nu visserligen medgifvas, att de där ifrågavarande formerna 
erbjuda så pass stora likheter både med C. laevirostris och C. rostrata, att 
det icke är lätt att bilda sig någon bestämd mening om, hvart de rätteligen 
böra föras, eller att öfverhufvud draga en skarp gräns mellan dessa bägge 
arter. . Jag måste liksom NEUMAN (Flora, s. 692) erkänna, att jag sett en del 
exemplar, som jag icke vågar bestämdt uttala mig om. Äfven torde han 
ha rätt i, att hybriden C. rostrata X vesicaria, som antagligen är vida van- 


64 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


ligare än man hittills känner, bidragit att försvåra åtskiljandet af de här 
ifrågavarande arterna. Den får ju en bladform och färg, som närmar sig 
de smalbladigare laevirostris-formernas, och den har i allmänhet mycket 
stora uppblåsta fruktgömmen, som i formen påminna om den amerikanska 
C. utriculata. Af skäl, som förut angifvits, kan för den här afsedda växten 
icke namnet var. maxima användas, äfven om man skulle vilja föra dem 
till C. rostrata. 

Möjligen kunna skäl finnas, att för dessa mellan sistnämnda art och 
C. laevirostris intermediära typer uppställa en särskild art, men jag anser 
mig ej berättigad att göra det på det för närvarande disponibla materialet, 
utan hoppas, att detta påpekande af förhållandet skall leda till att botanister, 
som ha tillfälle att insamla och studera de ifrågavarande formerna, häraf 
skola intresseras för att skaffa material för en fullständigare utredning. Tills- 
vidare anser jag namnet f£. gracilior Kiäkenth. böra användas för dem, dock 
med den utvidgning, att C. rostrata var. maxima Neum., liksom en del af 
det 
kanska uppgifterna måste emellertid utbrytas och sannolikt också de asiatiska. 


, som ingår under var. utriculata Käkenth., bör föras dit. De ameri- 
Hvad med lokaluppgifterna från Tyskland afses, kan jag icke yttra mig om; de 
ryska torde vara att föra till C. laevirostris f. gracilior liksom de svenska. 
Af den följande framställningen af de bägge arternas karaktärer och utbred- 
ning i Skandinavien torde dock framgå, att äfven de omtvistade mera smal- 
bladiga formerna för närvarande bäst kunna anbringas under C. laevirostris. 
Den typiska C. laevirostris utmärkes af skarpt trekantigt, sträft strå och 
breda, platta, kölade blad, som äro rent gröna eller på pressade exemplar 
ofta något brunaktiga. Bladbredden ligger mellan 1 och 1,5; cm., och bladens 
konsistens synes vara ganska lös, så att de vid pressning bli helt platta. 
Tvärnerverna i bladskifvor och slidor äro starkt framträdande. Af denna före- 
ligga i de olika herbarierna talrika exemplar från Märradalen och möjligen 
enstaka från andra platser vid Kristiania samt från Karelen och Österbotten 
(Kemi). Svenska exemplar föreligga från följande lokaler i Norrbotten: 
Åminne, Säfvast, Afvan, Arnmark vid Piteå och Skellefteå. Vidare från Stor- 
backen i Lule lappmark. Former, som komma mycket nära finnas dessutom 
från Kengis bruk i Norrbotten; ett af dessa, som af LaEstaADius kallats »C. 
ampullacea latifolia», är i öfriga afseenden ganska typiskt och har intill 13 
mm. breda blad, men dessa äro något blåaktiga. Liknande exemplar finnas 
också från Vittangi i Torne Lappmark. 
Den typiska C. rostrata utmärker sig genom trubbigt trekantigt, glatt 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET [6]0] 


strå och rännformiga, blågröna blad utan köl. De äro tjockare och fastare 
i konsistensen, och medelnerv och tvärnerver framträda icke eller högst obe- 
tydligt. Denna förekommer allmänt i hela det skandinaviska florområdet. 

De karaktärer, som hemtats från axens, axfjällens och fruktgömmenas 
beskaffenhet, äro mindre användbara, särskildt då man icke har att göra med 
exemplar i alldeles lika utvecklingsstadium. Honaxen äro visserligen hos 
den mest bredbladiga laevirostris-formen merendels i äldre stadium mycket 
tjocka och fasta, men jag har också sett bredbladiga exemplar med ganska 
smala och mera glesa ax. Axfjällens form varierar starkt hos bägge arterna. 
Utriklarne bli hos den typiska C. laevirostris slutligen mycket stora, upp- 
blåsta, och täcka helt axfjällen, men detta är en karaktär, som kan återfinnas 
äfven hos typisk C. rostrata. Längden på fruktgömmets skaft är ingen an- 
vändbar karaktär, och utrikelns form vexlar hos den sistnämnda arten ganska 
: mycket, liksom också sprötets längd. Dess tandning kan hos bägge vara 
af ganska vexlande djup, och tänderna vara rakt uppåtriktade eller utåtböjda. 
Förekomsten af några honblommor i de nedre hanaxen, som af KUKENTHAL 
framhålles i beskrifningen af C. laevirostris (liksom af hanblommor i de 
öfre honaxens topp), är visserligen karaktäristisk för denna art, men det- 
samma återfinnes mycket ofta hos stora rostrata-former. 

C. laevirostris f. gracilior visar, i den omfattning, som jag ger den, 
följande hufvudsakliga Ööfverensstämmelser med artens hufvudtyp: strået är 
upptill skarpt trekantigt och tydligt sträft, bladen äro platta, breda, tydligt 
kölade och tvärnerviga nedtill, den förut nämnda inblandningen af hon- 
blommor i hanaxen och af hanblommor i honaxen är synnerligen vanlig. 
Olikheter mot typformen, som peka åt C. rostrata, äro: bladen äro smalare, 
fastare och något tjockare samt merendels, åtminstone på undersidan, mera 
blåaktiga. Deras bredd vexlar mellan 0,6 och 1 cm. Axen äro aldrig så 
tjocka och kompakta, som de kunna bli hos hufvudformens mest utpräglade 
exemplar. Mig synas dessa karaktärer fullt tillräckliga, för att placera växten 
ifråga under C. laevirostris hellre än under C. rostrata, synnerligast då 
man tar hänsyn till, att såväl bladfärg som axbyggnad kan vexla äfven hos 
exemplar från de »klassiska» lokalerna. Denna form, till hvilken äfven 
Kirunaexemplaren höra, har en vidsträcktare utbredning i Sverige än hufvud- 
formen. Bland de lokaler, från hvilka jag sett exemplar i herbarierna, kunna 
nämnas: Storbacken (delvis nära hufvudformen) och Valli (blad smala, men 
gröna och ganska tunna) i Lule Lappmark; Säfvast, Afvan, Niemis och He- 
denfors i Norr- och Vesterbotten; Resele i Ångermanland; Mörsil och Frösön 


2 


66 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


(åtminstone de flesta från Mjällebäcken, delvis ganska bredbladiga) i Jämtland; 
Funäsdalen i Härjedalen; Stigsundsskogen vid Gefle och Oslättsfors i Ge- 
strikland; Vengarn (bestämd af FLODERUS till C. laevirostris och ganska 
typisk) och Valö, Elgsjön (af FRÖMAN, hvars exemplar från andra lokaler jag 
anser rätt bestämda, kallad C. ampullacea var. acrogyna) samt Tibble i Upp- 
land; Engsö, Kilsta och Greflinge i Vestmanland (alla exemplaren tagna af 
LuUHR och kallade C. laevirostris, C. amp. f. ad laevirostrem accedens och 
C. amp. foliis planis); Lången, Hofsta i Nerike; Väckelsång, Snappahem, i 
Småland. Dessutom finnas exemplar från Trondhjem och Dovre; Kongs- 
vold, i Norge, vidare från Åbo och från Ladoga-Karelen. Ännu ett och 
annat exemplar i herbarierna kunde möjligen ha förts hit, gränsen mot C. 
rostrata är nämligen, såsom förut framhållits, svår att draga, då denna 
stundom synes kunna ha en ansats till sträfhet på strået och något mera 
framträdande medelnerv i bladen. 

Slutligen skall jag omnämna, att den af ANDERSSON (Skand. Cyperac., 
s. 18) omnämnda lokalen i Lycksele Lappmark antagligen ej hör till C. 
laevirostris utan till C. rostrata, att döma af ett, visserligen bristfälligt, 
exemplar i Riksmuseets herbarium med påskrift: »Umeå Lpm. mellan Gran- 
sele och Betsele — E. A. Hallström», samt att jag tror mig böra uppfatta 
en af COLLIN i Vanaja i Tavastland tagen Carex såsom hybriden laevirostris 
X rostrata. Den är bestämd såsom C. laevirostris, med hvars f. gracilior 
den visar mycket stor likhet, och angifves ha vuxit »una cum C. rostrata 
et C. teretiuscula>, samt har alldeles tomma utriklar. KUKENTHAL erkänner 
icke existensen af en sådan hybrid, sedan han gjort till en varietet af C. 
laevirostris, hvad han förut beskrifvit som hybrid mellan dessa arter. 

Utbrednimnme:tSP246 SSE 

110. Carex rostrata Stokes. — Förekommer ganska sällsynt på våta 
lokaler såsom kärrmark och stränder. Synes förut endast af C. P. LAESTADIUS 
och HÄGERSTRÖM vara angifven för Torne Lappmark utan närmare uppgift 


om fyndort. 
Ultbredninegrnb: 2050S0535L IOF ERoSE KOSTAR 
111. Carex rotundata Wahlenb. — Det är ju visserligen icke osanno- 


likt, att denna art härstammar från C. rostrata, men olikheterna dem emellan 
äro dock så stora, att WAHLENBERGS ursprungliga uppfattning af den såsom 
sjelfständig art obetingadt synes vara den riktigaste. Den stödjes ju också 
däraf, att C. rotundata har ett vidsträckt utbredningsområde i gamla, delvis 
också i nya verldens arktiska delar, där C. rostrata helt saknas. De former, 


alias 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 67 


som skulle sammanbinda den och C. rostrata, synas mig så obetingadt 
hänförliga till den senare och så väl skilda från C. rotundata, att de inga- 
lunda tala för ett dylikt sammanställande. MHybridisering emellan dem borde 
ju för öfrigt lätt kunna tänkas förekomma. I Kiruna-området, där C. ro- 
tundata är ganska vanlig i djupare myrmark, har jag dock icke sett några 
sådana, genom mörka fruktgömmen, m. m. om C. rotundata påminnande 
rostrata-former, ehuru de bägge arterna växte helt nära hvarandra. 

Wiliedning sviBis4. RON bl us, 24425620,120.-28, 20-31, 32,33; 
SRS 50; 1 1 2SRARS NOTES; K 40160 17; 19: 

112. Carex saxatilis L. — Förekommer på samma lokaler som före- 
gående, stundom tillsammans med den, men sällsyntare. Att förvexling af 
dem någon gång skett vid antecknandet i fältet, torde ej vara uteslutet, då 
de ju synnerligast i yngre stadier äro mycket lika hvarandra. I KUKENTHALS 
monografi är visserligen denna art förd som underart till C. vesicaria, men 
jag kan lika litet finna detta berättigadt som det motsvarande arrangementet 
af C. rotundata. C. saxatilis är lika väl skild från C. vesicaria som C. 
rotundata från C. rostrata, och man återfinner här också samma förhållande 
med ett stort arktiskt utbredningsområde, där den antagna hufvudarten ej 
förekommer. Mot det berättigade i KUKENTHALS anordning talar än mera, 
att han under C. saxatilis indrar äfven den arktisk-amerikanska C. mernm- 
branopacta Bail., hvilken inom nästan hela det amerikanska området norr 
om trädgränsen vikarierar för såväl C. saxatilis som C. rotundata och snarast 
skulle sammanställas med den senare på grund af de nästan klotrunda utri- 
larne med tvärt afsatt spröt. 

Wibredmnneg: B-24, 20, 31,32 M 2, C:8;-K 16. 

113. Carex vesicaria L. — Tyvärr försummades insamling af material 
af denna art, som, hvad hufvudformen beträffar, icke är angifven från Torne 
Lappmark af senare iakttagare än Fristept och C. P. LaEstaDpius. Jag är 
dock säker på att ha sett den, möjligen också var. alpigena Fr., men vågar 
icke påstå, att alla anteckningarne i utbredningslistan med säkerhet höra hit. 
För uppgifterna för en del områden, särskildt på berget, får STERNER, Som 
uppgjort artlistorna där, sjelf svara, och jag har för afsikt att till kommande 
sommar företaga en granskning af samtliga utbredningsuppgifter för alla ar- 
terna inom vesicaria-gruppen, hvilken sannolikt skall leda till att en del till- 
lägg, möjligen äfven uteslutningar, komma att göras i listorna. 

Mite dninssBi23, 24, 27:.31;138;;5 27,,305J.3:5, 6; L 1, 2j:8; 
Klös: 18; 19,22, 24. 


68 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


114. Carex lasiocarpa Ehrh. — Här och där i kärr och myrmark. 
Synes förut endast vara angifven af FRISTEDT från Torne Lappmark utan 
närmare lokalbeteckning och af C. P. LaEstaADius såsom spridd. 

Utbredningstbr251 20, 325513 S; INVERS NORS E 


Juncaceae Vent.; Dum. 

115. Juncus filiformis L. — Då jag under den första tiden af un- 
dersökningen blott påträffat enstaka tufvor af denna art på torra ställen, var 
jag böjd för att taga den för kulturinförd, men då jag sedan flerestädes 
fann den i mängd på våta ställen, kom jag till insikt om att den tillhör 
den ursprungliga floran, äfven om den är i någon mån kulturgynnad, i det 
att den dels fått nya växtplatser på våt blottad jord, i diken, etc., dels in- 
förts äfven på torrare ställen. SONDÉN upptager den blott för ett par vägar, 
alltså kulturlokaler. 

Utbredning: "B 4, 8, 23, 24; 28, 34;-S' 33 JNO;z0ETI20S II: TIS 
155 AO rELSN20 02 TRO 2 ANTON 

116. Juncus alpinus Vill. — Enligt meddelande af Dr. SELIM BIRGER 
är denna art funnen af honom uppe på Kiirunavaara 1900, så vidt han nu 
kan angifva vid: en mindre vattensamling något högre upp än den nuva- 
rande bergbanestationen, enligt anteckning c:a 590 m. ö. h. Där finnes, 
numera åtminstone, ingen vattensamling, men däremot något högre upp, 
inom distr. K 10. Visserligen har jag granskat dess kant med särskild 
tanke på att se efter Juncus, utan att finna den, men den kan ju ha för- 
svunnit därifrån eller ha varit steril och därför svår att upptäcka i den 
gräsvegetation, som kantade pölen, eller också kan dess dåvarande lokal nu 
vara helt förvandlad. 

117. Juncus biglumis L. — Förekommer ej sällsynt på sumpiga 
ställen, särskildt uppåt Kiirunavaara, på blottad jord stundom ymnigt i stora, 
kraftiga tufvor. 

Utbredning: 'B-3, 4,-6, 1077253;1S 305 Jr37257 1I3HO0OF 5 KESNoOmm 
125016, La OrR23Trn 

Juncus triglumis L. angifves af SonpÉn för Luossavaara, men tyckes ej 
förekomma inom mitt undersökningsområde, då jag förgäfves eftersökt den där. 

118. Juncus trifidus L. — Förekommer allmänt och ymnigt i hela 
fjällregionen på Kiirunavaara, särskildt på klippor. Därjämte uppträder den 
också här och där längre nere, särskildt på torrare myrmark, möjligen gyn- 


nad af utdikning. 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 69 


Wibredming:? BErLOf 20HESE31EEJP 3: ANSSI OM EN25NAS 
ENS 175087 TOM20215 2425 20-21. 

119. Luzula pilosa (L.j Willd. — En ytterst allmän art på all skog- 
bevuxen mark, undantagsvis också förekommande på mera öppna ställen. 
Den är icke vidare härdig mot trampning och undantränges därför efter 
hand af kulturen, men håller sig dock länge kvar i enstaka individ på mera 
skyddade platser. Är ofta synnerligen storväxt. 

Wibredning: Bb 1, 2) 30405, 0, 7, 8, 9, 10; Fi, 12; 13, 14, 15; 16; 
0 20: 21,,22 280124-25, 20,27; 28, 29,30, 31, 32, 33,34; 
5-6; 7. 8, 10:11 13. 14, 15, 16, 17, 18, 19-20, 21,22; 24; 
PEERER2 SR 0 SOS ISS SERMINEI2, 09, 45 Jul2, 3, 45, 05 L-1, 3, 
Se 08: Kol GANG 0, 0008, 0:10, 11; :12,13, 14,15; 16, HT, 
KSAAOCE205 21; 201-235 240255 20; 21. 

120. Luzula parviflora (Ehrh.) Desv. — Ganska allmän, dock icke 
som föregående. Föredrar något öppnare och gärna på samma gång något 
fuktigare mark än den. F. smelanocarpa L. C. Rich. synes vara ungefär lika 
vanlig som huvudformen. 

Wibredninsstk IS AEEL0,T 13; 15, 16) 177-19; 207-21, 23; 24, 25, 
PRE SO R30SLA33ANS 3, 7,8; 12,13; 14, 15, 16; 17; 18, 
SS OS Sö MIO 5504; 15. 3, 4,,5, 65 17037; 4,5, 6, 75 "K 
SRA NE 8500: 107 11) 12, 13; 14;-15; 16,17, 18; 19,20, 21; 
PANDB, 247 255-21. 

Luzula Wahlenbergii Rupr. är upptagen i HAGLUNDS lista, men då 
jag icke återfunnit den, föreligger möjligen en förvexling med föregå- 
ende art. 

121. Luzula arcuata (Wahlenb.) Swartz. — Ganska allmän på klippor 
och andra torra ställen i fjällregionen på Kiirunavaara; undantagsvis går den 
också ned i björkskogen. Torde liksom Juncus trifidus genom brytningen 
efter hand få sitt område betydligt inskränkt, men frodas till gengäld för- 
träffligt på jordtipparne. Den typiska formen förekommer knappast, utan 
alltid mer eller mindre utpräglad var. confusa (Lindeb.) Kjellm. 


Wilbsee nun KAL OWR10;= 11,12; "13, 155 65-18: 20j-21,-23; 24; 25; 
20 2: 
122. Luzula multiflora Hoffm. — En mycket allmän art, företrä- 


desvis på någorlunda öppen, medelfuktig, gräsbevuxen mark. Går upp i 
fjällregionen, dock knappast helt till topparne, där den ersättes af föregående. 
På afröjningsjorden inom områdena nedanför Statsrådet fanns den dock 


70 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


ytterst ymnigt. Merendels är kapseln så mörk, nästan eller helt svart, att 
den nog med rätta kan benämnas var. nigricans (Desv.) Koch, då hela huf- 
vudet därigenom får den svartbruna färg, som enligt KocH (Synopsis II, s. 
734) skall känneteckna denna varietet. 

Utbredning: BLI 2, 3, 4; 5;1:6;57, 8,19; 1O5IT; 125913 FO 
174-18; ”10/-2228, 245 25,20, 127,28, 205 305-31532, 19 SSA SKIEs 
3, 4; 5, 6, 10-115 14, 15; 16; 17, 18; 197 201215 :22 2825 NPHERAEE 
207-30, 31) 32, 33; M 1,12, 3; J 172; 3, 45 5510; E TT E2TSNEDRSrO NE 
S:T KI 1,02, 345,06, 7; 8; 9, 10;-11,112, TITANS TOS 
205 222, 2504 25; 20, 2 

123. Luzula pallescens (Wahlenb.) Bess. — Nära nog lika vanlig 
som föregående på samma slags lokaler och ofta tillsammans med den. 

Utbredning: B 2, 3, 4, 5, 8, 9; 105 115 125 1350-1250 0f2Rprrmma e 
27, 28, 20,30, 31, 32; 33, 347S1,; 2; 3,5, 05-75, 05 TO SMINIKIT IS NE 
15; 175 18;- 19; 20, 21; 22, :23;:25, 20, 275 335 JEIP2SESNERRSNRIORNE 
1, 2; 3, 4, 5,16; 73 8: Kol) 2, 3,145-5; 1758). 95 105 M25SNIO IRS 
KOD 0E2 IRS ARME 


124. Luzula spicata (L.) DC. — Förekommer hufvudsakligen på 
berget, där den är ganska vanlig i fjällheden och uppträder lokalt mycket 
ymnig på blottad jord och jordtippar, stundom i luxurierande former. 


Därjämte uppträder den stundom på gräsbevuxen eller blottad mark längre 
nere och beståndsbildande på några afskalade myrpartier inom distr. B 26. 

Utbredning: B-24, 20, 27,0295 Kl 95-105 TI50 125SNElomisSNp om 
FU2HL 20: | 


Liliaceae Adans. 

125.  Tofieldia palustris Huds. — Ganska vanlig på myrmark, för- 
svinner sannolikt efter hand genom utdikning från en del växtplatser. 

Utbredning: B- 18, 24; 207-27, 28 20031 092501555ESKP20:50MSEEUM 
13725 AE NJROENS FÖRSES OSKARS Spec 

126. Majanthemum bifolium (L.) F. W. Schm. — Finnes upptagen 
i HAGLUNDS anteckningar, dock utan någon uppgift om fyndorten. Själf 
har jag blott sett den i ett fåtal individ på ett enstaka ställe, där den ute- 
slutande växte omkring en inplanterad Betula verrucosa, hvaraf jag sluter 
att den följt med denna och sålunda är att betrakta som kulturinförd. Vis- 
serligen uppgifves den af BACKMAN och Horm (Flora, s. 45) såsom »>i alla 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET i öl 


regioner utom öfre fjällregionen allmän», men detta torde icke gälla för 


Torne Lappmark, då den saknas i SOoNnDéÉNSs lista. 

Utbredning: B 5. 

127. Paris quadrifolia LT. — Här och där, företrädesvis i fuktiga 
Salix-snår, mest uppe på Kiirunavaara, där den går ett godt stycke ofvan 
björkgränsen. 

lWibredning: Br205 MEArKa1S5 14,5 167 197123: 


Orchidaceae Juss.; Lindl. 

Orchis maculata L. är af SONDÉN (Anteckn., s. 237) uppgifven för 
»Kiruna-Luossavara», men då vi ingenstädes kunnat finna den, antar jag, att 
lokalen ligger uppe i Luossavaara-sluttningen utanför mitt undersöknings- 
område. 

128. Coeloglossum viride (L.) Hartm. — Ganska spridd, men mer- 
endels blott i enstaka exemplar, i björkskog och videsnår. 

lWTBICd mn SRS SATT 305 S. 17, 18; 20,27, 30,33; 
KR SA AR SOT ER2SES SEK 107 13,15; 16, 17; 18, ,19, 23, 
RA 20. 

129. Gymnadenia conopsea (L.) R. Br. — Ganska sällsynt på myr- 
artad, gräsbevuxen mark, omkring Matojärvi dock rätt ymnig. 

Wibredning: B-32; S 33; M 1, 2, 4; J] 6; K 19. 

Gymnadenia albida (L.) Rich. uppgifves af SonpÉn för Luossavaara, men 
är förgäfves eftersökt inom undersökningsområdet. 

130. Listera cordata (L.) R. Br. — Sällsynt men lokalt ymnig i 
fuktiga Salix-snår. 

Wibrednino: S-27; M 1; J 6; L I. 


Salicaceae Briss.-Mirb. 

131. Populus tremula L. — Aspen är ganska allmän i björkskogen, 
dock finner man merendels blott små buskar. Undantagsvis påträffas dock 
större träd såsom vid gränsen mellan distrikten B 14 och B 30, där jag 
1908 såg ett större och några få mindre träd, af hvilka dock det största 
följande år ej kunde återfinnas. På järnvägsområdet finnes Kirunas största 
aspbestånd, c:a ett tiotal träd, hvilka sedan gammalt varit observerade. 
Tafl. 5 återger denna grupp af aspar, af hvilka dock beklagligen den största 
blifvit dödad genom utslagen saltlake eller något annat skadligt ämne. 
Hängen har jag ej haft tillfälle att se på aspen, och föryngringen torde 
vara mycket sparsam. 


T2 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Utbredning: BI 1:03; 4, 5,13, 14, 15;:16; 17, 10520 0220PSma 
31, 32, 33,34; :S 150470, 514, 15716, 19,720-127, 030555 1AHS2FVIICEERIE 
4355 3 OTEKRO IS RO: CS; OAS AN ORON 

132. Salix caprea L. — Ehuru jag icke lyckats få tag i någon S. 
caprea inom undersökningsområdet, anser jag mig dock böra upptaga den 
såsom förekommande där, dels emedan SOonpÉN i sin lista anför den för 
»Kiruna-Luossavara» och BIRGER i sin för Kiirunavaara, dels emedan den 
nedan nämnda hybriden där anträffats. Att jag icke funnit den, torde väl 
bero på att tiden hittills icke räckt till att med tillräcklig noggrannhet ge- 
nomsöka de talrika videsnåren inom området. Till kommande sommar 
hoppas jag emellertid att kunna disponera mera tid för dylika specialobser- 
vationer och, sedan nu distriktens flora i det hela är känd, egna mera upp- 
märksamhet bl. a. också åt de säkerligen mycket talrika Salix-hybriderna. 
Bland det insamlade materialet befinna sig några Salix-former som Amanu- 
ensen NILSSON ej ansett sig kunna bestämma på de nu tillgängliga exem- 
plaren, och bland dessa synas ingå kombinationer med dvergvidena, hvilka 
saknas inom det bestämda materialet. 

Salix caprea <X nigricans. — I ravinen vid Matojärvi funnos träd af 
denna, som nådde 2—3 gånger manshöjd. Antagligen fanns den på flere 
områder än de, där den blifvit insamlad, och som tills vidare ensamma få 
upptagas i utbredningslistan. 

Utbredmne: ME45srEeT: 

133. Salix nigricans Sm. — En ytterst allmän art, som väl icke 
saknas i något enda Salix-snår på ej alltför våt mark, vare sig inom björk- 
eller fjällregionen. Buskarne nå merendels ungefär dubbel manshöjd. 

Utbredning: BI, 2,3, 4,6, 10, 1357 145-155 165 0759 
23, 24, -25, 20, 27, 28,29, 30, 31, 32,33, 847055; SEO RIRENIG RISE 
19;.-20, "27; 28,:303-315:32;> 33; MV; 2,63 45) 1554,05 VOR NIER 
57:60, 7,:83 Kils 203,04; 15, '0,,7;-9,0 10,01 135 T4TSNG SE 
205 215 22-23-24 HSN 02 

Salix nigricans X phylicifolia. — Troligen betydligt vanligare än som 
för närvarande framgår af anteckningar och insamling, då föräldrarne mycket 
allmänt växa tillsammans. 

Utbredning: Bi 4, 12050 ST285 

134. Salix phylicifolia LT. — Ungefär lika allmän som föregående, 
på samma slags mark. Bägge arterna ha utan tvifvel fått sitt område något 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 3 


kringskuret af kulturen, men de ha nog också till gengäld vunnit en del 
nya växtplatser genom torrläggning. 

Wibredning:>Biyl;3; 4054 8:5omhO;rI1s12;013;. 145: 15,16; 18-05 
FRUS FOA 25RL00 H2E es 204307 3132, 330 34: S-3; Oj ;20; 
MET, 18:10, 20322; 24125 1:27:128, 20, 30,31; 32, 33; Mil, 2; 
EAT 435 4, DOE RSA, 0; nd; Kil 2503 4; 57 0, 1; 
MO 11-12, 13; 14, 15, f6, 17; 18; 19:20, 21, 22,23, 24, 25, 26, 27. 

135. Salix arbuscula L. — Ej sällsynt på myrmark, dock vida 
mindre vanlig än de bägge föregående arterna. 

lWrbriedgins:/ B.-3, SKOR LS: s23 424131; 327 337:-5S- 30:32; M 17; 4; 
MECRGEKE ul T2: 2175-8625, 40,L0;513;1160;118; 19, 20,27. 

136. Salix hastata L. — Ganska allmän på fuktiga ställen på berget 
och på myrområdena nedanför detsamma, för öfrigt icke vanlig. 

WiBreenne s BA AEMEAT TAN 5 05 1 150354;15, 0, TT; 2503, 
NO: 0210; 13;014;116;:22: 

137. Salix myrtilloides L. — Ganska sparsamt på ett fåtal myr- 
markslokaler. SOoNnpÉNnN anger den blott efter FristEpt för Vittangi, men 
C. P. LaEstaDIus upptar den som allmän i björkregionen. 

Wibredunerk bi 205129,-327-5 203 5, 0; 145157 65 TT; 1513; 
I5D26: 

138. Salix lapponum L. — Ganska varierande och ytterst allmän 
och ymnig på myrmark, längs bäckar och på sjöstränder, äfvensom på 
något torrare mark. Har nog hållit sig ganska bra kvar trots den fram- 
skridande kulturen, naturligtvis frånsedt de mest förändrade, rena bebyggelse- 
områdena. 

Rane Bald, 3 456,8; 101; Pyrisjol4, 157118; 
KR ASN23 24025 20,27, 28,1 29,130,: 31, 32, 33; 34; S-3; 4; 13, 
KE HAr201624 720, 2751 28;-20:30,-31, 32,33; M: 152,3; J 153, 4,5; 
ES AS 5rrOR ITiS, Ko11L2013,14, 5; 7,/8, 9j 10; 11;-125; 137-14; 
NaneloRm: 18; 19; 20,21, 22, 23, 24, 25, 20, 27. 

139. Salix lanata L. — Bildar i Kiirunavaaras sluttningar en hufvud- 
beståndsdel i den gråvidevegetation, som brukar kanta alla bäckrännor, och 
är uppe i fjällregionen allmän på alla fuktiga ställen, längre ned är den där- 
emot sällsynt och uppträder endast i enstaka exemplar. Inplanteras liksom 
andra viden ofta såsom prydnadsbuske, men går ganska dåligt till. 

Utbredning: B 11, 18, 31; S 30; M 4; J 4, 6; L 3, 6, 7; K 3, 5, 
013, 14,116, 17, 118; 19; 20, 21,24;:25; 217. 


14 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


140. Salix glauca L. — Det allmännaste af gråvidena, saknas knap- 
past i någon Salix-vegetation och går bättre till på torrare mark än sina 
samsläktingar. Den kan nog betraktas såsom i viss mån kulturgynnad, då 
den vida oftare än de andra arterna kommer in på blottad jord, gamla 
körvägar, försvarsarbeten, etc. Går ända upp på Kiirunavaaras toppar. 

Utbredning :.B' 1, :2, 3,4; 5,-6; 7, 8,9, 10,5115 T25F1SKeCCISSIIS 
17;"18,-10, 20,7521;-23, 243125, 20, 27; 28, 201307 SINGERS SME 
2,13, 5, 26, 7, 18; 95-10; 11; 12, 13; 14715; TO, rISMOFPORZINNPPIRSS 
27, 28,20, 30, 31; 32, 33; M 1,.:2, 3,45] 15250 3504,4550050ERINRENNST 
4, 5,70, 7, 8; K 1,25 3, 4,:5, 677,8; 9, 10, 11-127 HSA RISNNIKANN 
18 FI] OTS20 Hoi NOD RS An DAR ÖRA MS 

Salix glauca X nigricans. — Antagligen mångenstädes tillsammans 
med föräldrarne. 

Utbredning: :B--2,05ENM-1 502007 KT15! 


Salix glauca X phylicifolia. — Såsom det synes tämligen sällsynt. 
Utbredning: J-05 KYl3: 
141. Salix myrsinites L. — Förekommer sällsynt och sparsamt i 


lösare myrmark och i fjällhed på Kiirunavaara. 

Utbredming: br335 MI; JTSSTE Has KRO po USE 

142. Salix reticulata LTL. — Ganska allmän på Kiirunavaara, särskildt 
i fjällhedens fuktigare partier. Undantagsvis uppträder den också på myr- 
mark längre ned. 

Utbredning: M 1,4; -K:9, 10, 12, 13; 145-16, 17518 0O020082125 

143. Salix herbacea L. — Fläckvis ytterst allmän i fjällheden, dock 
sällan på samma ställen som följande art; nedanför trädgränsen går den 
endast undantagsvis. 

Utbredmng:"K-057 135 T4A—-TISK OH 2021 523255 

Salix herbacea X polaris. — Tillsammans med föräldrarne eller ensam 
är den på en del ställen ymnig i fjällheden på Kiirunavaara. 

Utbredning: Kr:9,18,020 5210 08231 

144. Salix polaris Wahlenb. — Liksom föregående art och deras 
hybrid ymnig i vissa partier af fjällheden på Kiirunavaara. Dessutom fann 
jag ett enstaka exemplar i en grop (gammalt försvarsarbete) i närheten af för- 
bränningsplatsen vid Matojärvi. Liksom de andra dvergvidena håller den 
på att få sitt område på berget starkt inskränkt af brytningen och gråbergs- 
tipparne. 

Utbredning: M-.35 K-9,:10;-12; 14, 18;520,, 215 F23-bANDEE 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 15 


Utom här anförda Salices finnas i samlingen ytterligare ett par hy- 
brider, i hvilka åtminstone S. glauca med säkerhet ingår, samt ett par kom- 
binationer af dvergvidena med obekant andra komponent. En af dessa 
öfverensstämmer enligt Amanuens NILSSON med den af FLoDpErus urskiljda 
S. glauca Z herbacea Z polaris. 


Betulaceae Ag. 

145. Betula pubescens Ehrh. — Ehuru ju en ej obetydlig del af 
Kiirunavaara ligger ofvan skogsgränsen, så finnas dock enstaka, förkrympta 
björkar ända upp på topparne, ja, 1908 fanns ännu en buske uppe på 
sjelfva malmen på Statsrådet. Genom jordrymningen har emellertid den, 
liksom nästan hela vegetationen där, numera försvunnit. Som det vidare 
inom alla distrikt, t. o. m. de mest myrartade, finnes ett och annat torrare 
parti, och då man i allmänhet vid byggen, väganläggningar, o. s. v., sökt 
skona träden så mycket som möjligt (åtminstone på bolagets område), så 
finnes det alltid på hvarje distrikt en rest af björkskogen kvar, äfven om 
den stundom är reducerad till något enstaka träd. Björken är ganska olik- 
artad till växtsätt, bladform, etc., men tiden har hittills icke medgifvit att 
egna någon uppmärksamhet åt dessa förhållanden, lika litet som åt trädens 
dimensioner och tillväxthastighet, ålder, föryngring, o. s. v., allt frågor, 
som icke minst ur praktisk synpunkt ha ett synnerligen stort intresse. Jag 
hoppas emellertid få tillfälle, att framdeles taga upp dessa speciella frågor 
till behandling, då det rekognoseringsarbete nu är i hufvudsak afslutadt, 
som för att vinna insikt om kulturens inflytande på växtligheten i första 
hand måste göras undan. Beträffande föryngringen kan jag dock redan nu 
nämna, att unga björkplantor ej sällsynt påträffas. Huruvida emellertid 
dessa vuxit upp af frö, som kommit hit från barrskogsregionen, såsom 
somliga författare anse erforderligt, kan jag naturligtvis ej utan ingående 
iakttagelser inlåta mig på att yttra mig om. Här är ju för öfrigt ej långt 
till verklig barrskog, hvilken ju skulle tyda på sådana klimatiska förhål- 
landen, som tillåta björken att mogna sitt frö. Jag skulle dock vara mest 
böjd för att tro, att den ofta särdeles rikliga fruktsättning, som man kan 
iakttaga hos björkarne i Kiruna, tyder på att fröet, åtminstone tidtals, blir 
grobart. 

Wibred me LILL I, 24 3:4,-5, 0::7;-8, 9; 10; "11, 12;:13, 14, 15, 10, 
SO 021, 2223; 24, 25, 20,27; 28; 29,30, 31, 32, 33, 34; 
KS A05 60, 7:58: .07 10, 11,:12, 13; -:14;-15; 16; 17, 18, 19, 20, 


70 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


21; 22:23, 2451250120027;:28, 20::3505-31732:1355 Mal 2 055 
357,43 5) 106; Ein 205 5; 6) 1751850 KUrls2; 255 SAR DS ÖRRSTSA NL 
t2:0 13:40 145515; ON kS jr 10 302 0752 ARR 22 ANNES NE RE 

Betula verrucosa Ehrh. har jag endast sett enstaka planterade exemplar 
af; den synes på skyddade platser gå rätt väl till. 

146. Betula nana L. — Bildar hufvudbeståndsdelen i risvegetationen 
i de torraste björkbackarne och saknas för öfrigt ingenstädes utom i blöt- 
myrarnes allra lösaste partier, såvida icke kulturen fördrifvit den, såsom 
exempelvis inom en del af stadens äldsta och tätast bebyggda delar. 

Utbredning: B-1y' 2; 3,14, 15,6, 10, 115;-12, 13,14, 15, Hör 
19, :20,:21,=-22, 23, 24,::25,126; 27.228, 20,30, 31732; 331 0-LIS NE 
5; 14; 15, 16,17, 18), 19;:20,-21;: 22,23; 25, 21:28; 20MSOMSRISPeeeE 
M:1,:2,3; 430] 1;:2,-3,4, 5,:035 L:1,;:2, 3,4, 5; 0; 25055 MORUTE SN 
5:16, .7, 8, .9,.10; 11:12, 13, 14,-157 10; 175 01851 95-72 00P2UENPpA Se 
252 OM 

Betula nana X pubescens. — Är visserligen blott antecknad från ett 
fåtal distrikt, hufvudsakligen på berget, men torde nog vid närmare aktgif- 
vande visa sig vara ganska allmän. Såväl pernana- som perpubescens-for- 


mer finnas. 
Utbredning: B-20,73351S-30;5 KE8 153: AON 
147. Alnus incana (L.) Willd. — Sällsynt, i större mängd förekom 


den blott i Matojärvis ravin, möjligen samma ställe, från hvilket HAGLUND 

antecknat den, samt vid Ala Lombolo. Antagligen finnes den flerestädes åt 

Haukijärvi och Torne elf till, då den af FRIsTEDT är angifven för Juckas- 

järvi. Den tycktes blomma eller åtminstone sätta frukt sparsamt nog. 
Utbredming:4B3 3: MI2;sIKo20: 


Moraceae Lindl. 

148. Cannabis sativa L. — Enstaka plantor, som blott nådde ett par 
dm. höjd, anträffades flerestädes, antagligen uppkomna af utkastadt fågelfrö, 
på distr. S 10 dock en hel grupp. 

Utbredting:iBIo:sSToT ON TSt20ON 23 


Urticaceae Juss.; Dum. 

149. Urtica urens L. — Enstaka exemplar anträffades flerestädes i 
trädgårdar och annan kulturvegetation. Såsom annuell torde den, då den ej 
synes nå till frömognad, nog ha svårt för att hålla sig kvar utan ständig 


Ra 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET i 


tillförsel af frö. Omöjligt torde det dock icke vara, att den under gyn- 
samma omständigheter hinner få grobart frö. 

Wibredning:!S49,-101] 12,15 51L6M17T;207-255 Mi 3: j 2 

150. Urtica dioica L. — Denna är mångenstädes införd på de kultur- 
påverkade distrikten och brukar där vara lik de vanliga formerna på öppen 
mark söderut, starkt gråluden och rikligen försedd med brännborst. Jämte 
denna finnes dock också en inhemsk form, som inom undersökningsområdet 
är inskränkt till Matojärvis ravin. SoNDÉNn (Anteckn., s. 235) omnämner från 
Haukijärvi, d. v. s. nedanför ravinen, f. glabra Hartm., hvilken han beskrif- 
ver sålunda: »En liten egendomlig form, 10—15 centimeter hög. Har 
endast ett och annat brännborst>. Han säger vidare om den, att den 
»synes fullt hemma på växtplatsen», och att den »redan på afstånd var lätt 
att skilja från den h. o. d. såsom ruderat på sophögar etc. växande hufvud- 
formen». Hvad dess egenskap af fullt spontan art och den tydliga olikhe- 
ten mot den importerade U. dioica beträffar, kan jag till fullo instämma 
med SONDÉN, men jag anser däremot icke namnet f. glabra Hartm. kunna 
användas för den, dels därför att beskrifningen hos HARTMAN (Flora, 2:dra 
uppl., s. 260): >»stjelk och blad glatta» ej fullt stämmer, dels också därför, 
att andra väsentliga karaktärer hos den här ifrågavarande växten ej nämnas 
af HARTMAN. Jag har också haft tillfälle att se originalexemplar af HARrRT- 
MANS växt. Ett sådant finnes i Upsala botaniska institutions herbarium, och 
etiketten, som bär stämpeln »Herb. Hartman», lyder: »Urtica dioica glabra 
— Lapp. Lul. Quickjock — L. Laestadius». Ytterligare ett par exemplar 
från Lule Lappmark tagna af LaEstaDIus, har jag sett i Riksmuseets svenska 
herbarium. Alla tre stämma så till vida med beskrifningen, att de på stjel- 
ken ha blott enstaka, för blotta ögat osynliga hår på internodierna och ett 
svagt ludd vid nodi, samt på bladen enstaka små hår dels på öfre sidan, 
dels på undersidans nerver. Brännborst saknas helt och hållet. Denna form 
motsvarar sålunda ganska väl HARTMANS beskrifning, men denna slår där- 
emot ej in i fråga om Kirunaväxten, såsom af nedanstående beskrifning 
framgår. Skulle namnet »glabra>» bibehållas för den, måste man ge det en 
annan innebörd och ge varieteten en större omfattning än namngifvaren sjelf 
gjorde, hvilket synes mig mindre lämpligt, då hans egna exemplar motsvara 
den begränsning han gifvit den. De HARTMANska exemplaren äro visser- 
ligen mycket ofullständiga, i det de utgöras endast af toppar, så att man 
ej får någon reda på de nedre bladens utseende, lika litet som på beskaf- 
fenheten af det nedersta stjelkpartiet, men äfven de befintliga bladen afvika 


178 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


från den här ifrågavarande formens. Särskildt äro deras tänder finare och 
spetsigare. 

SONDÉN har samlat sina exemplar, som han välvilligt ställt till min 
disposition, nere på den öppna stranden af Haukijärvi. Detta förklarar de- 
ras småväxthet, som är den enda olikhet de ha att uppvisa mot mina, 
som vuxit längre uppe i den skuggiga och fuktiga ravinen. Där blir väx- 
ten tvärtom ganska storväxt och visar sig fullt öfverensstämma med den 
Urtica-form, som SONnDÉN, m. fl. tagit vid Torne träsk mellan Jebbrenjock 
och Snuorajock, och af hvilken jag tack vare dels Professor SonpéÉNns, dels 
Professor LINDMANS tillmötetesgående kunnat undersöka ett ganska rikhaltigt 
material. 

Jag har hemfört lefvande exemplar af Kirunanässlan, hvilka nu odlas 
i Lunds botaniska trädgård, och jag får därför framdeles tillfälle att pröfva 
konstansen af de karaktärer, genom hvilka den skiljer sig från den vanliga 
U. dioica. Det är ju ingalunda uteslutet, att den skall visa sig konstant 
skild från U. dioica och vara en nordostlig invandrare till våra norra lapp- 
marker, men för närvarande torde det dock vara riktigast att låta den kvar- 
stå under U. dioica. Jag har nämligen från andra fjälltrakter, särskildt från 
Jämtland, sett ett och annat exemplar, som i synnerhet hvad bladformen 
beträffar, skiljer sig högst obetydligt från den här ifrågavarande växten, men 
i hårigheten afviker mer eller mindre. Dessa kunna dock möjligen vara 
skuggformer af samma slag, som äfven söderut anträffas. Någon var. glabra 
från Jämtland har jag icke sett, och det kan ju vara möjligt, att HARTMAN 
här råkat få litet för mycket in under sin varietet. I senare upplagor af 
floran har också uppgiften om särskildt utbredningsområde försvunnit, och 
de exemplar, som man i herbarier finner betecknade som var. glabra, äro 
merendels blott vanliga skuggformer, något mindre håriga och beväpnade 
än den allmänna formen, men ingalunda sådana som beskrifningen fordrar. 

Då nu Kirunanässlan ej passar in under HARTMANS beskrifning af var. 
glabra, måste den hafva ett eget namn, och det synes mig då lämpligt att 
uppkalla den efter Professor SonpDÉn, som först omnämnt den i literaturen. 


Urtica dioica L. var. Sondenii nova var.: 

Rhizoma repens, longe stoloniferum. Caulis gracilis, simplex vel ra- 
mulos brevissimos, parvifolios, in axillis gerens, altitudinem metri attingens, 
stimulis paucis, sparsis, crassis, ad nodos densioribus, tenuioribus, munitus. 
Stipulae centimetrum fere longae, lineares. Folia laeteviridia, inferiora rotun- 


J 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 79 


data, palmatinervia, grosse paucidentata; media ovata, superiora angustata; 
omnia fere omnino glabra, ad nervos principales solum tenuissime pilosa, 
stimulis perpaucis munita. Stimuli haud urentes. 

Det egendomliga hos denna varietet synes mig mindre vara dess glatt- 
het, hvilken den mer eller mindre delar med många former från skuggiga 
lokaler äfven söderut, än bladformen. De blommande stjelkarnes nedersta blad 
liksom bladen på de små, sterila skott, som fram på sommaren skjuta upp 
från rotstocken, äro nämligen ungefär cirkelrunda till sin omkrets eller t. o. 
m. bredare än längden, handnerviga och utan tydlig ändflik. Tänderna, eller 
flikarne såsom man kanske hellre skulle säga, äro mycket stora i förhållande 
till bladets yta (jfr. SonpÉns beskrifning af nässlan från Snuorajock). Äfven 
de mellersta bladen äro försedda med mycket fåtaliga (vanligen 8) och syn- 
nerligen grofva tänder, som ofta på dem nedre (yttre) sidan bära en mindre 
tand af andra ordningen. Brännborsten på stjelkens internodier äro mycket 
grofva, men sakna brännande innehåll, hvarför man, då man vidrör den, 
nog kan känna den sticka liksom en tistel, men utan att efterlemna någon 
sveda eller klåda. 

Att denna växt, som i Matojärviravinen flerestädes bildar sammanhän- 
gande bestånd af flere kvm. utsträckning, tillhör den ursprungliga floran på 
platsen och intet har att göra med den senare införda, vanliga U. dioica 
inom kulturdistrikten, är otvifvelaktigt. Utom från de bägge lokalerna i 
Torne Lappmark har jag sett den i Riksmuseets herbarium i ett exemplar 
från »Lapponia Imandrae, Umpjavr, Kietk-naj, in nemorosis» tagen af KIHL- 
MAN 1892, samt i Upsalaherbariet representerad dels af ett synnerligen vac- 
kert och typiskt exemplar, tagit i Nordland, Saltdaien, Baadfjeld af SCHLE- 
GEL & ÅRNELL, samt af ett par tagna af TH. M. Fries vid Elvenäs och Aldjock 
i Sydvaranger. Dessa komma dock mycket nära var. glabra, hvilken torde 
få betraktas som den mest extrema formen af var. Sondenii, och få flyttas 
under den, om det vid odling visar sig berättigadt att upphöja den till art, 
något som jag är starkt böjd för att tro, att det skall visa sig vara. 

Wibrediume (åf hutvudformen): B 3,,5, 10, 13; 16, 22, 24, 29; S 3, 
RN TS 245125,128;::31,:33; M-2,,:3; J1,,35.5, 63 L 1, 25 K 1; 
(af var. Sondenii): M 4. 


Polygonaceae Juss.; Lindl. 
151. Rumex domesticus Hartm. — Förekommer på nästan alla kul- 
turpåverkade områden, ymnigt dock knappast utom på distr. B 12, där den 


80 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


är insådd (jfr. distriktsbeskrifningen s. 173). En del individ synas nå till 
fruktmognad, hvadan den får anses ganska väl acklimatiserad, äfven om en 
stor del blomma så sent, att frosten öfverraskar dem. I yngre stadier liknar 
den särskildt genom de oftast mycket starkt krusiga bladen så mycket R. 
crispus, att jag särskildt under början af första sommaren trodde mig säker 
på, att äfven den fanns. Möjligt torde också fortfarande vara, att äfven nå- 
gon annan af de stora arterna iom släktet kan ha inkommit, ehuru säker 
identifiering ännu icke var möjlig vid tiden för min afresa. Äfven i Hac- 
LUNDS anteckningar är R. crispus upptagen för området vid bolagshotellet. 

Utbredning: B--1,- 2,03, 4,5, 7,8, :9;10; 0115-125 098) NIEIENRIG: 
1775-18, ,19,:21;:22, 124; 25,20, 27,,28,'20;-30, 325055, 154 MS TINAS NEN 
5, 6,:7, 9510, 117; 12; 13, -14,-15; 16;-17; 187 1920-20 PRM2SmameEen 
20, 2/7, :28,,29,:30, 31; 32, 33; :M=25 3,45) II02, 13504 0500FREIIERIrSN 
4:15;0,18'; Kll;72; 3, 475; 6; 75 8,79, 10:13 155 ONE 

152. Rumex arifolius AV. — En ytterst vanlig art i all opåverkad 
fuktigare lundvegetation, går äfven upp i videsnåren ofvan skogsgränsen. 
Den syntes därjämte ha ganska stor motståndskraft mot kulturinflytanden, 
ty åtminstone i enstaka exemplar har den hållit sig kvar mångenstädes äfven 
på de äldsta bebyggelsedistrikten. Svårigheten i att skilja den från R. Ace- 
fosa innan mogna nötter finnas, kan möjligen ha vållat en eller annan för- 
vexling i listorna, ehuru STERNER sökt så mycket som möjligt revidera an- 
teckningarne under slutet af vegetationsperioden. 

Utbredning: "B:1, 72,3; 4;,5;70;7 105 11: 127 1SjolSjuleommms mee 
23: "DAsL 226, 227,28 ÖST NS2NSSEAS 3,75; 10; 14, LBFTON20NPTE 
28, :30, "31, 32; M 1,:2;-:43; J,;2; LE=2; 135-100 73; K735055 ONS SRONEIS SIE 
[OTIS SNOLOS ER ÖRE ARD AID ORM 

153. Rumex Acetosa L. — Ytterst allmän såväl inom kulturdistrikt 
som inom opåverkade områden. Dess förekomst lemnar knappast någon 
ledning för bedömandet af dess hemortsrätt inom undersökningsområdet, och 
de äldre uppgifterna för lappmarkerna lemna en här också i sticket, på grund 
af att den ej af de äldre författarne brukat skiljas från R. arifolius, hvarför 
jag nödgas lemna oafgjordt, huruvida den helt eller delvis har kulturen att 
tacka för att den nu finnes här. Dock kan någon ledning hemtas af WAHLEN- 
BERGS uppgifter (FI. Lapp., s. 92), då han ju urskiljt en var. alpinus, som 
just är R. arifolius. Under det han anger hufvudformen såsom förekom- 
mande »>in pratis et cultis Lapponiae inferioris>, heter det om varieteten »in 
locis fertilioribus subalpinis, inferalpinis et in salicetis alpium longe vulga- 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 81 


tior», hvaraf väl torde kunna slutas, att R. Acetosa är främmande för den 
ursprungliga vegetationen. 

BWibredninorn.bul; 12:40:37 CA OfTS,.0 LON LV, I124 13516 IIS. 
MERA, 1:24, 25,20, 276 4201-30;731, 32,1337 S/37, 5,60; T,r8; 0, ME 
We "55 Tl7e LS ON 0UON, 122:64245 25, 203-27, 30, 31132, 
AS JT 00, ANGENELT, 2, Om 4, 5, 0,17, SI KO 1, 2 3415 
MRS 11; 137 15; 116,17: 018:,-10;7-20,; 22; 23; 24. 

154. Rumex Acetosella L. — Äfven denna art är så allmänt spridd 
inom hela undersökningsområdet, att det är ganska vanskligt att bilda sig 
någon bestämd mening om dess hemortsrätt, dock synes dess frånvaro från 
ett och annat af de mest oförändrade distrikten tala för att anse den som 
kulturinförd, och denna uppfattning stödes äfven af WAHLENBERGS uppgifter 
(FI. lapp., s. 93) om dess förekomst. Först antecknad af HAGLUND 1903. 

Wine CN 0; SN NANO NO, AISA 0; 10 I 15712, 13, 14; 15:16, 
NASA 0ON 20; 2122 282425) 205-27, "28, 29,30, 31; 32,33; 34; 
SA SAO, ATS Or10 110125 13; 14, 15; 16,17, 18; 19, 20, 
KRIS IT2A KOR 0 dT, r282001307 $13 32, 33; M2, 3; J1, 2, 3; 4, 
EE SKANE I ÖNTIENSS UK 1; 2, 3, 4,,5,:60, 7, .8, 9, 110; 11, 12, 
KE LT ES, 1OR20521;:22, 23, 24, 25, 20, 27. 

155. Oxyria digyna (L.) Hill. — Förekommer ganska sparsamt på 
klippafsatser uppe på Kiirunavaara och har eget nog icke funnit sin väg ned 
i kulturområdena, ehuru den ju annars icke brukar hålla sig så strängt till 
fjällregionen och i vissa trakter, t. ex. i Grönland, med förkärlek växer på 
ruderatlokaler. 

Utbredning: K 9, 10, 23. 

156. Polygonum Bistorta L. — Enligt SonpÉn (Anteckn., s. 235) är 
denna art tagen af Direktör E. ALrmQuist vid Luossajärvi midt för jernvägs- 
stationen. Jag har icke kunnat återfinna den, hvarför den nog får antagas 
åter ha försvunnit, ty den kan ju icke gerna förbises. Området mellan jern- 
vägen och sjön har en tid varit delvis bebyggdt och är därför ganska rikt 
på införda arter. 

Utbredning: IL: 1. 

157. Polygonum viviparum LIL. — En mycket allmän art på någor- 
lunda fuktig mark, som utan tvifvel blifvit något tillbakaträngd af kulturen, 
ehuru den är ganska resistent. En del exemplar med korta och breda blad 
kunna, om man så vill, föras till f. alpinum Wahlenb., som dock är konti- 


nuerligt förbunden med hufvudformen. 
6 


32 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Utbredning: "Bilj=27:3, 4, 57:60, 7, :8, 97-10; 110125 130ERSEEkOSNEE 
19; -20, 21, 123) 024, 125, 20, 21, 28, 205-305-3151327 053 0S-ERSNE 
4.:5,:6,.7,,8, 105110 112114; 16; 177 18; 197-20; 217240 mem 
31, 32, 3335 Modlj.2,13, 4; J] 1,7:2,:3,74;75; 103-11, 020 13, VASS NOmKAREE 
Ki 1, :2;1,35-4; 25,00, 75 8; 9, 10, 11; 125-137 14, 155 TOAST 
215225 2 AN NOM 

Polygonum amphibium IL. angifves af SONDÉN (Anteckn., s. 235) för 
Haukijärvi, alltså strax utanför undersökningsområdet, men den synes eget 
nog saknas i Luossajärvi och öfriga vatten inom området. 

158. Polygonum tomentosum Schrank. — Först iakttagen af HAGLUND 
1903 och nu ganska spridd i enstaka exemplar på kulturdistrikt, men tyd- 
ligen föga acklimatiserad, då den mycket sent eller icke alls hann till blom- 
ning. Den synes sålunda helt och hållet vara beroende af fröinförsel söder- 
ifrån. Det kan vara möjligt, att ett eller annat växställe, som angifvits un- 
der denna art, rätteligen skulle höra till följande. 

Utbredning: B- 1, 2, 3, 4, 6; 9, 10; 11, 125019 208P22020-SEAEK 
6, 7, 8,-9;' 10, 12, 13:15; 16, 17; 18; 197720) 22,125K2A MR SMAD RERERES: 
315 MEESE: 25 350505 ERIKS: lig DO SEELE IDE ; 

159. Polygonum Persicaria L. — Ett enstaka exemplar, taget af STER- 
NER i slutet af september 1909 utan blommor, finnes i samlingarne. Då 
arten ej förut observerats, kan det ju lätt vara möjligt, att den i ett eller 
annat fall sammanblandats med den föregående, vanligare arten. 

Utbredning: 5125. 

160. Polygonum aviculare L. — Då denna är en af lappmarkernas 
vanligaste genom menniskan införda arter, om hvilken redan W AHLENBERG 
skrifver (Flora lapp., s. 100): »Hab. ad domos inque locis stercoratis per 
partem sylvaticam et subsylvaticam nec non inferalpinam saepius copiose>, 
så är det icke uteslutet, att den kan ha funnits inom Kirunaområdet, innan 
den nuvarande kulturen vann insteg där. Såsom äfven WAHLENBERG an- 
märker, uppträder den ej sällan i former, som i frodighet och storbladighet 
öfverträffa hvad man vanligen ser söderut. Äfven små och smalbladiga for- 
mer uppträda dock. Naturligtvis håller den sig mest inom kulturdistrikten, 
men utefter gångstigar, etc. sprider den sig också ut i mindre påverkade 
områden. 

Utbredning:”B 1;, 2,3;74; 6,7, :8; '9; 10; 11; 12130 T5KNUO:HINEREE 
19,-20,.-21;: 22,23; ,24, 25,20, 27, 28; 20,:30, 32,34; 5SMUER NNE 
6, 7, 8, 9, .10; 11; 12; 13; 14; 15,16; 177-18; 1095-2022 YT 


v——AEEn 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 83 


ES20: 305515 Mi2539 00, 2010851558 OVE 3 KARP24 SAT Dt 
H0716; 20, 24. , 

161. Polygonum Convolvulus L. — Merendels i enstaka exemplar, 
men ganska spridd och som det synes rätt väl acklimatiserad på kultur- 
distrikt, där blottad eller glest bevuxen jord finnes. Antecknad af HacG- 
LUND 1903. 

Biibredum2e:: Br 13c2: Sense OR L0-AEL; 125 137:20,--24:,-20:-32; 
HS 4 5, 0,7; 907. 10-123515) 115) 16; 17; 185119; 20,-22; 23, 25; 
MSata M 2;3:] 1203; 5,60; 1 of, 3, 7; Ki1; 2, 3, 8, 16, 20, 22. 


Chenopodiaceae Vent.; Less. 

162. Chenopodium album L. — Ganska allmän och fläckvis ymnig 
inom kulturdistrikt på blottad jord, nya gräsvallar, etc. Är först iakttagen 
af HAGLUND 1903 och synes vara fullt acklimatiserad. 

Möitkedning: Buena. 5040, 10, 11; 123-13; 15, 21, 22, 24, 
PERS St 21804 SO Van 0:10; IT, 212; 13, 15; 16, 17;:18, 19, 
FR 2 AA 25 20 ES SÖS; M-2, 375] 172; 3, 5; 635. L 1; 3, 
ker 7, 80:12; 107 19,:20;,22,124. 

163. Chenopodium bonus Henricus L. — Några få individ anträffa- 
des vid Tuolluvaaras linbanestation i september 1909. 

Utbredning: B 32. 

164. Atriplex patulum L. — Uppträder i enstaka individ på kultur- 
distrikt och synes ej hinna till fruktmognad, då den, ehuru redan iakttagen 
af HAGLUND 1903, dock ej hunnit bli mera allmän. 

Wibredmineos B' 12, 24;:S 7, 14; M 3. 

165. Spinacia oleracea L. — På andra sidan af vägen, snedt emot 
bolagskontoret fanns 1909 en hel grupp af individ, antagligen uppvuxna 
af frö, som råkat utkastas på den nypåkörda jorden. Den trifdes syn- 
barligen väl, och en del plantor hade vid insamlingen, d. 20 september, 
t. o. m. såsom det synes nära mogna frukter. Spenat odlas för öfrigt rätt 
allmänt. 

Utbredning: B 9, 10. 


Portulaccaceae Juss.; Reichenb. 

166. Montia lamprosperma Cham. — Uppträder här och där i mängd, 
särskildt på tidtals öfversvämmade ställen, och kan nog betraktas som kul- 
turgynnad, då den gerna infinner sig på blottad jord och i diken. SYLvÉN 


84 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


(Ruderatfl. i Torne lappm., s. 127) anför visserligen, om än som det synes 
med någon tvekan Montia som »ruderatväxt>, men dess uppträdande i Ki- 
runa synes mig alldeles icke berättiga ett sådant antagande, och arten har 
ju för öfrigt en vidsträckt nordlig äfvensom arktisk utbredning. 

Utbredning: BT) 95-107 137-26, 27; 28, 30034: ST5SEELIISERINEN 
SI EO BEG 


Caryophyllaceae Juss.; Reichenb. 

167. Stellaria nemorum L. — Förekommer ganska sparsamt inom 
jernvägsområdet ned mot Luossajärvi. 

Utbredning) r2 Sto: 

168. Stellaria media (L.) Cyrill. — Denna vidtspridda art är ytterst 
allmän vid Kiruna, om än hufvudsakligen på kulturpåverkade lokaler. Att 
den är mycket gammal på platsen, kan nog vara möjligt, då den redan af 


LINNÉ omnämnes sålunda (Flora lapp., s. 147): »Crescit ubique, praesertim” 


ad casas Lapponum>, men den har utan tvifvel i alla fall menniskan att 
tacka för sin närvaro här, och att dess nuvarande allmänna förekomst står 
i samband med de sista årens kulturinflytanden, är påtagligt. Den varierar 
starkt efter lokalen tlll storlek, bladform, kronans utveckling, etc. På distr. 
J 4 tog jag en jätteform med ända till 60 cm. långa stjelkar, intill 6 cm. 
långa och 3 cm. breda blad och stora, kronlösa blommor. 

Utbredning: B>1) 2; 3,4; 5,0, 7, 8, 95 LOST) s25ASTISG me 
18,119,: 20; 21, "22, 23,-24, 25, 20, 27;:28,,:20,130, 31 525 SNSTKSNE 
2, 3, 4, 5, -0, 7, 8, 9, 10; 11,12; -13, 147155 16) 175 ISTION2ONpNERea 
23, 24, 25; 20, 27, 28,:29; 30,31; 32, 335 M Ljr2 SARI 
5,65 0L£ "1; :2;-3; 4, 155.077; 85 K 1; 27-350 4;05 0; TE SARO NE LG 
LENO 0022 12AN Dt 

169. Stellaria palustris (Murr.) Retz. — Ett enda stort, frodigt stånd 
påträffades vid ett dike vid vägen genom jernvägsområdet. 

Utbredning: J 6. 

170.  Stellaria graminea L. — En ytterst allmän art på öppen och 
gräsbevuxen mark, tydligen i hög grad kulturgynnad. 

Utbredning: Bi 1, 27; 3, 4, 5; 6, 7, 8; 9, 105 11) 125008 fEtENS 
17; 18; 19; 20, 21, 24,:25,,260, 27,-28,-20,-30,; 31,7 32335 AES 
3, 47; 5; 6, 7,18,,10,: 115-12; 13; 145715, 1T6)-17;-18,: 19200 PR2MP SIREN 


25, 26,27, 28; 20, :30=31)/-32, 33; Mi2,0 35 J-1, 72, 3, 050506 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 385 


2 ATS EES ER AS fr dö JE Sr br fe rs AA 10 JANE 09 Sa LAN Le Ba ba [CEN lr 4. 
020, 21, 225 23, 241200 25 

171. Stellaria longifolia Mählenb. — Ett enda litet bestånd af denna 
art anträffades 1908 på en vägkant inom jernvägsområdet. Jag återsåg den 
icke där följande sommar och skulle obetingadt anse den som kulturinförd, 
om icke i SOoNnDÉNS lista funnes en uppgift, att den skall finnas på Luossa- 
vaara. Då den därjämte af C. P. Laestapius (Bidr. känn. växtl. Torne 
Lappm., s. 40) angifves för två lokaler i björkregionen i Karesuando, så är 
ju ej uteslutet, att den kan ha verklig hemortsrätt, och att jag möjligen kan 
ha förbisett den på andra ställen. 

Utbredning: J 6. 

172. Stellaria calycantha (Ledeb.) Bong. — En ytterst allmän art, i 
den ursprungliga vegetationen mest på fuktiga, skuggiga ställen, därjämte 
mycket ofta som kulturgynnad invandrare på fuktig, blottad jord. 

Wibsednino<HbBNUS 40, TS vI0TIT 12; 137 14, 15, 16, 17, 
EERO 21T 20 TSK 24 251-20, -2151-28,-29, 30,31, 32, 33, 34; ST, 
AES ÖN LAS LOV IL f2013, 147115; 16, 17,18, 19, 20,21, 22; 
RO OT 28 207 307317 32, 33; Mi 1712, 3; 4;:] 1; 25/3, 4, 
MS ASO, 7, 8; K o1, 2, 3, 4, 5, 6,7, 8, 9, 10, 11, 12, 
KESO EN 8:10, 20,521,:22, 23, 24, 260, 27. 

173. Cerastium trigynum Vill. — Hör egentligen hemma på fuktiga 
ställen i den alpina regionen, men anträffades 1908 på dyjord i ett dike 
nära bolagskontoret, där den dock följande år hade försvunnit genom dikets 
igenfyllande. 

Wipredmngsb -10'5 K-9;:10, 11; 13, 18, 20. 

174. Cerastium arvense L. — Håller tydligen på att sprida sig gan- 
ska raskt, ty under det jag 1908 blott fann den mycket sparsamt på två 
ställen, påträffades den 1909 flerestädes på kulturområden, delvis i rätt stor 
mängd. 

Hilkedmno: B::4; ;5, 17,20, 28; S. 14;:15,119, :27, 28; J 1,4; 
Kal. 

175. Cerastium alpinum L. — Förekommer flerestädes på Kiiruna- 
vaara i den alpina regionen i klippspringor och på liknande lokaler ganska 
ymnigt. Därjämte har den genom jordafrymningen fått nya växtplatser på 
tipparne, där den uppträder massvis och i synnerligen kraftiga individ. Den 
har också flerestädes funnit väg ned på gräsbevuxen mark inom samhället. 
Den vanligaste formen är hufvudformen legitimum Lindbl., men jämte den 


86 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


förekommer ofta nog också f. glabratum Retz., men knappast någon form 
nog hårig att kallas f. lanatum (Lam.) Hegetschw. 

Utbredning s:bb21995 115-22; 243KLONII NH LORR20 

176. Cerastium vulgare Hartm. — Att denna är en invandrare, som 
har kulturer att tacka för sin nuvarande spridning inom området, kan ej 
betviflas, ty utanför de af odlingen och bebyggelsen påverkade delarne af 
undersökningsområdet finner man den lika litet som på andra ställen i lapp- 
markerna i opåverkad vegetation. Att den är ganska vanlig, tror jag mig 
också utan tvekan kunna påstå, ehuru jag fruktar för att utbredningslistan 
kommit att upptaga ett och annat distrikt för mycket, där i stället den 
följande borde varit angifven, hvilken då exemplaren äro små, är förvillande 
lik den. 

Utbredning: B 1, 2; 3; 4,:5,; 6, 7; 8, 9; 10; 11; T270SPdNo me 
17, 18, 19, :20, 21;-22,; 23, 24, 25; 20,-:21y :28, 205 30 31EESZISSG-E 
S 1,-2, 3, 4, 5; 6, 7, 8, 9,10;-11; 12; 13, 14; 15; TOMASO 
21, 22, 24, 25, 20, 27, 28,29, 30;-317 325335 -MI25 530) EIENe RISE 
6; L 1, 2, 3; 4,'5, 6; 1, 85 Kl, 25:3,045055-03) 7; SIMO LO NR 
STOLT RS OO BIN ANNE 

177.  Cerastium longirostre Wichura. — Då jag ansett erforderligt 
att upptaga detta namn för den växt, som hos oss på senare tid van- 
ligen brukat gå under namnet C. vulgare subsp. alpestre (Lindbl.) Hartm., 
så är anledningen i främsta rummet den, att jag anser den vara så väl skild 
från C. vulgare, att det icke är riktigt att draga den in under denna art. 
Det af LINDBLOM gifna namnet användes emellertid först som varietetsnamn, 
och då artnamn för växten ifråga finnas, som äro äldre äfven än upphöjelsen 
till subspecies af den LInDBLomska varieteten, så måste enligt Wienerreglerna 
dessa först komma ifråga — för så vidt det är otvifvelaktigt, att något af 
dem verkligen är hänförligt dit. De äldsta synonym, som MuRrRBEcCK (Nord- 
eur. Cerast., s. 253) med ? anför, är C. fontanum Baumg. Det förefaller 
emellertid, som om han icke haft tillfälle att taga del af originalbeskrifningen 
hos BAUMGARTEN (Enum. stirp. Transsilv. I, s. 425), ty där anföres den 
nybeskrifna formen i en afdelning af släktet, som karaktäriseras genom >cap- 
sulis subrotundis> och så vidt jag förstår beteckningssättet, såsom en un- 
derart af C. aquaticum &L. (= Stellaria aquatica (L.) Scop.), och af be- 
skrifningen framgår tydligt, att en helt annan växt än den här ifrågava- 
rande afses. 

Det nästa synonym, som MURBECK anför, C. longirostre Wich., synes 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 817 


mig däremot otvifvelaktigt höra hit och därför böra komma till användning. 
WicHURA beskrifver sin växt sålunda (32:ster Jahres-Bericht d. Schles. Ges. 
f. vaterl. Kultur, 1854. Breslau 185502), s. 74): »pilis foliorum erectis; 
mollibus, numerosis, longioribus, pedicellis petalisque calyce subduplo lon- 
gioribus, capsula calyce subtriplo longiore — quasi in rostrum producta, 
— unde nomen — cyma 3—3 flora, caulibus sterilibus numerosis peren- 
nans». Sedan följer en jämförelse med C. alpinum, som ytterligare visar, 
att samma växt som den i vår subalpina region förekommande afses, fastän 
auktor förnekar samhörigheten »mit den alpinen Formen des C. ftriviale — 
var. alpinum Koch, var. alpestre Lindbl. — — da sich diese von der Haupt- 
form nicht wesentlich entfernen>. Detta har väl sin förklaring däri, att förf. 
ej sett exemplar af LINDBLOMS växt, utan blott tagit hänsyn till, att den andra 
arten inom det område, som han sysselsätter sig med, äfven går upp i alpina 
trakter. För C. longirostre angifvas blott ett par fyndorter i Sudeterna. Nu 
är det ju visserligen beklagligt, att den bästa karaktären för de bägge arternas 
åtskiljande — olikheten i frönas storlek och skulptur — ej af WICHURA Om- 
nämnes, men det synes mig i alla fall vara ställdt utom tvifvel, att namnet 
refererar sig till den växt, som här afses. 

Visserligen står den ju nära C. vulgare, men differenserna, särskildt i 
fråga om kronbladen, och framför allt fröna, äro dock fullt konstanta och 
så pass betydliga, att de säkerligen böra skiljas från hvarandra, i synnerhet 
då därtill kommer, att de ha skilda utbredningsområden, äfven om dessa 
gripa in i hvarandra. Det torde dock vara helt beroende på kulturinflytanden, 
att de numera förekomma sida vid sida. I opåverkade alpina och subal- 
pina områden finnes nog hos oss endast C. longirostre, under det den 
å andra sidan knappast torde annat än undantagsvis gå ned i utbrednings- 
områdena för C. vulgare. Mycket möjligt är ju också, att de hybridisera 
med hvarandra, ehuru jag hittills icke haft tillfälle att söka efter den even- 
tuella hybriden. C. longirostre är ganska vanlig i lundvegetation inom björk- 
regionen och går äfven upp i fjällregionen. Möjligen ha i ett och annat 
fall små former af den tagits för föregående art, hvarför kanske utbrednings- 
listan skulle ökas med ett eller annat distrikt. 

Wibredwng:' Bb: 1.3, 4,.5, 6, 7, 8; 13, 14; 15, 16, 24-26, 21, 
NINE 20035, 134; ISI7,=8,; 9, 10, 12; 14,19, 20; 21, SÄND CT, 
MENAS M 125 08,04; J1, 4,6; Lyl, 2; 3, 4, 6, 8; K.5, 6, 9, 10, 
NN 3, 14, 15; 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 27. 

178. Sagina Linnaei Presl. — Denna art är funnen i enstaka exemplar 


38 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


på vägar och liknande hårdtrampade lokaler nere i kulturområdena. Blott 
på ett ställe inom jernvägsområdet fanns den i någon större mängd. På 
ingen af dessa växtplatser kan den ju vara ursprunglig, och eget nog är den 
icke anträffad uppe på bergen. Den kan ju emellertid tänkas vara utrotad 
på Kiirunavaara eller möjligen förbisedd både där och på Luossavaara. I alla 
händelser kan den knappast föras annat än till den ursprungliga vegetationen, 
om än den på de särskilda växtplatserna är kulturgynnad. 

UtbrediimneockSpisalno ARE o kal: 

179. Sagina procumbens L. — Införd på ganska många kulturdistrikt, 
mest dock blott i enstaka exemplar. På en begränsad fläck inom distr. B 
16 fanns den visserligen 1908 i mängd, men där har den sedan blifvit utrotad 
genom jordkörning. 

Utbredning: B- 1; 3, 8; 11; 14; 16, 213; '$74, 5; ONSGRSTIORMD SINE 
145 21:73250)TL, 15 OSS NO ES 

180. Alsine biflora (L.) Wahlenb. — Förekommer sparsamt på fuk- 
tiga, gräsbevuxna ställen i alpina regionen på Kiirunavaara och löper nog fara 
att bli utrotad genom brytningen. 

Utbredning: K 9, 18. 

181. Arenaria serpyllifolia L. — Fanns 1908 i ett ganska individrikt 
bestånd i en (åtminstone delvis) insådd inhägnad inom distr. S 4, men jag 
kom ej att efterse, om den fanns kvar följande år. Professor SOonpÉn har 
godhetsfullt lemnat mig närmare uppgift om sitt fynd af denna art (Anteckn., 
s. 231), hvilket gjordes 1906 vid jernvägen. 

Utbrednime: SS. 43; 3; 

182. Spergula arvensis L. — Här och där i kullturdistrikt, vanligen 
ej ymnigt. Den här förekommande formen är var. sativa (Boenn.), den- 
samma som annorstädes i lappmarkerna brukar uppträda som ogräs. Den 
kan bli mycket storväxt och frodig och sätter rikligt frukt, hvarför den 
snart torde bli allmänt spridd. Den är af HAGLUND antecknad vid jern- 
vägen 1903. 

Utbredning: B:5,-7, 12, 13;:14; 10, 34;:S 5; 6,:14;5]20St5NOoOFrer 
Krl2s020! 

183. Spergula rubra (L.) Dietr. — På ett ställe inom bolagsområdet 
fanns den både 1908 och 1909 ymnigt, för öfrigt i enstaka exemplar. Är 
först funnen af Professor SONDÉN, såvidt han kan påminna sig i närheten 
af disponentbostaden. 

Utbredning: Br1063:- S-1:-4, 115 Er4: 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 89 


184. Scleranihus annuus L. — Ett individ fanns af HAGLUND vid 
bolagshotellet 1903, och jag har anträffat enstaka individ flerestädes. Att 
den kan hinna sätta frukt under gynsamma omständigheter synes icke uteslutet. 

Wibredning: Bi, 451 24;.5: 14728: ]13)0.60: 

185. Agrostemma Githago L. — Finnes upptagen i HAGLUNDS anteck- 
ningar för 1903 och är tagen af Fröken GUNHILD SKANTZE vid spåret till 
berget 1905. Sjelf har jag funnit enstaka individ flerestädes, särskildt där 
hästar hållas, eller säd af någon anledning spillts, och STERNER påträffade 
den i talrika exemplar uppe på »Landshöfdingen» tillsammans med hafre 
och flere ogräs. Den stod där i vacker blomning d. 14 september 1909. 

Wibredninos. S.304 Tj r28:0KF 20: 

186. Viscaria vulgaris Roehl. — Ett enstaka individ anträffades i en 
trädgård på bolagsområdet och hade i slutet af augusti 1909 frukter, som 
nog hunnit mogna, om ej gräset blifvit slaget. 

Utbredning: B 5. 

187. Viscaria alpina (L.) G. Don — Ganska allmän inom den alpina 
regionen på Kiirunavaara. Den har visserligen blifvit något tillbakaträngd genom 
brytningen, men å andra sidan har den fått nya, gynsamma växtplatser på 
jordtipparne, där den nu står synnerligen frodig. Jämte den normala formen 
fann jag både 1908 och 1909 en egendomlig, på långt håll iögonfallande: 

f. apetala: caule foliis sepalisque pallescentibus, floribus petalis destitutis. 
Den förekom blott i ett fåtal exemplar. 

jätbredamnest K718,9;-10, 11; 12;::13, 15, 20;:23: 

188. Silene venosa (Gilib.) Aschers. — Spridd på de flesta kultur- 
distrikt, ofta i jättelika exemplar, men sällan ymnig. Den torde först vara 
antecknad af HAGLUND 1903 och kan nu anses som helt acklimatiserad. 

Ern OR NBE 213 4,19, -Oyi 1,18, 9; 10,11, 12; 17,18; 22;524, 25; 
SS 1, 2, 3, 4, 6; 7,9, 10, 11, 12, 13, 14,15; 16, 17, 18; 
UTSES SÖ: M-2,. 35) 1,.2,3, 4,5, 6; L1;22,:3,/ 8; KK 1) 3, 4; 
mö 8,9, 15, 22: 

189. Lychnis flos cuculi L. — Enstaka exemplar anträffades både 
1908 och 1909 på insådda gräsvallar och annan kulturmark. 

BWibredmng: B:5; 5S:5, 9; J 6: K.22: 

190. Melandrium silvestre (Schkuhr) Roehl. subsp. lapponicum (Simm.). 
— Förekommer ej sällsynt såsom lundväxt och har äfven flerestädes vunnit 
insteg i kulturformationer, antagligen delvis beroende på att den ganska ofta 
inplanteras som prydnadsväxt. 


90 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Utbredning: «B2=3;j-4;.5, 6, 7, 11, 12513; 14; 16 V1I8S24NS2SeE 
7;;"9, 10, 11;2F2j 13; 145015; 1635 17518 0105 207520, 225025 HP IeREen 
M-i2j,3, 24540] 102503) RAR0) 03 lyra KOSTA ORSA 

191. Melandrium album (Mill.) Garcke. — Enstaka exemplar finnas 
mångenstädes i kulturdistrikten. Den är först anmärkt af SonDpÉn. Jämte 
den förekommo på distr. B 5 och B 13 äfven enstaka exemplar af f. rubel- 
lum Hartm. 

Utbredning: BUT, 21137; 4, 5; 0; 7,:9; 10; 12; 13) 10620 24509 
3;.12, 13; 14; 157210) 17;418) 25) 277 287 J 35 EKS OKI 

Melandrium album >< lapponicum. — Här och där tillsammans med 
föräldrarne förekommer denna hybrid, vanligen i enstaka individ. Gränsen 
mellan den och rubellum-formen är emellertid svår att draga, åtminstone i 
de trakter, där det är underarten, som ingår i hybridkombinationen. 

Utbredning: B-3, 5, do mM25 HS SKUR Ee0 25 

192. Dianthus deltoides L. — Fanns af STERNER på en enstaka kul- 
turlokal ganska ymnigt. 

Utbredning: K 4. 

193. Dianthus barbatus L. — Ett enstaka individ, antagligen en 
flykting från en trädgård, anträffades af STERNER uppe i staden. 

Utbredning: S 8. 


Ranunculaceae Juss. 

194. Caltha palustris ÅL. — Ytterst allmän på alla fuktiga ställen såväl 
inom björk- som fjällregionen, går dock knappast längre ut i blötare myr 
än de större videna göra. Håller sig kvar i kulturdistrikten, om ej uttork- 
ningen är alltför fullständig. 

Utbredning: Bi 1, 3, 5, 10; YVl1,;-13,; 15, 16; 18; 19/208PIEeSWeA 
25, 20,027, 28,129, 30, 31; 32, 33, 3455 2703; 5 KOM SNRERSKNAN 
27,28, 30,31, 33;M 1,:2, 45.) 1y 253; 4515, 05 1 DS02,55 TEEN 
85 IKEA NIA FASO EN SSL 052 0 A2A5 52 ONE 

195. Trollius europaeus L. — Allmän i lundvegetation och Salix-snår, 
går äfven ut på öppen, fuktig mark och upp i den alpina regionen. Stun- 
dom finner man den med ett foderblad, som bibehållit sin gula färg, men 
ryckt en eller annan centimeter ned på blomskaftet. Detta blad kan antingen ' 
bibehålla den vanliga, rundade formen eller bli mer eller mindre flikadt. 

Utbredfiing: BB: 1,-2; 3; 4, 5; 6; 7, :8,:9,.10; 11; d2/0SSORoN 
20, 23,:'24,-25, 20, 27, 28, 29, 30, 31, 32; 33,:3450 ST) SMS RO 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 91 


01; 185190 2021 5276128:C20,0308 3132 305 MI IST2, oo 
234; 5050 LU, 3,4 OR TSE KVAL 231300 4 508 1012 
nd 15:16:17; 18:10; 207215 221123, 124) 255-20, 27. 

196. Aquilegia vulgaris ÅL. — Förekom enstaka på ett distrikt i staden 
samt inom jernvägsområdet, där den på ett ställe uppträdde i mängd till- 
sammans med Urtica dioica. 

Utbredning: S 18; J55 

197. Aconitum Napellus L. — Ett enstaka stånd fanns af STERNER 
på jernvägsområdet, antagligen utkastadt från en trädgård, men fortväxande. 

Utbredning: J 3. 

198. Mvyosurus minimus L. — Ute på myren vid Yli Lombolo, ne- 
danför den gamla förbränningsplatsen, fann jag 1908 ett enda, medelstort 
individ af denna växt, som jag onekligen blef högst förvånad öfver att stöta 
på här. Det fick gifvetvis stå kvar orördt, och hade synbarligen trifts väl 
och fruktificerat rikligt, ty 1909-fanns på samma plats en koloni på åtskilliga 
tiotal individ, däribland många med mer än decimeterhöga blommor, på en 
del i antal, som gingo upp till åtminstone 30—40. 

Utbredning: B 24. 

199. Ranunculus reptans L. — Ganska sällsynt i vattensamlingar och 
på öfversvämmade ställen. Den fanns dock i mängd i den tidtals uttorkade 
tjärnen på distr. K 13, där den först är iakttagen af BIRGER. 

UWitbredning::S..32; K 13, 16, 24; 

200. Ranunculus hyperboreus Rottb. — Ej sällsynt vid bäckar, i öppna 
vattensamlingar på myrar, etc. Dessutom fläckvis i massor såsom kultur- 
gynnad växt i diken och på våt, blottad myrjord, där den kan uppnå en 
kolossal frodighet. Går icke upp i den alpina regionen. 

Wibtedmne:" BV; 13,24, 20, 27, 28; 20; S3; 6, 14, 27, 28, 29,30, 
Hg MI; J3aL 3,55 K 1 2; 

201. Ranunculus pygmaeus Wahlenb. — Förekommer endast på ett 
par ställen i den alpina regionen på Kiirunavaara, men där ganska rikligt och 
i storvuxna exemplar. 

Utbredning: K 9, 20, 23. 

202. Ranunculus auricomus L. — Förekommer i någon större mängd 
endast i den skuggiga ravinen vid Matojärvi, för öfrigt blott i enstaka individ, 
mest inom kulturdistrikt. Den här förekommande formen, som är ganska 
storväxt, med något slaka, uppstigande stjelkar, synes hvad frukternas spröt 
beträffar rätt väl öfverensstämma med den beskrifning, som LinpBErG (Medd. 


92 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Soc. Fauna et Flora fenn., 27, s. 66) efter KORSHINSKY lemnat af den form, 
som under namn af sibiricus (Glehn) Lindb. fil. upphöjes till underart, men 
som kanske hellre borde kvarstå som varietet. Öfverensstämmelsen är emel- 
lertid icke fullständig. 

Ultbrednine: bBa43 LOIS 105 MA455ER0? 

203. Ranunculus acris L. — En ytterst allmän art såväl i björkre- 
gionen som ända upp i fjällhedens fuktigare partier. Af dess många former 
äro sannolikt några införda, jag har emellertid emellertid ej hittills kunnat 
egna någon tid åt att se närmare på dem. 

Utbredming: BI, 2; 35 4, 5,6, 7, 8, 9, 10115 F129MSANeNNG: 
18; 19;220,; 122,1 23,'24;725, 20,27, 28, 205130, 131732 1SSNYS AES IEE2: 
3, "4555; 7 051077 859; 110, 11; 12713, 514;-15; 110716 TIS ELON 0 MANARReN 
23,24; 25, 20,27, 28,:29;1 30, 1315 :32,133; Mill 25 1S5v4 Iso KS 
6; E:15:25:3; 47:50:75 B5IKII 23 35v4; 158 0; 7185 OO 
14-51 ELKOs ITA RES ALOFE2 02221 23502 ADSL EO PAT 

204. Ranunculus repens L. — Ehuru denna art, såsom af nedanstående 
utbredningslista framgår, har en mycket vidsträckt spridning inom undersök- 
ningsområdet, visar dock dess frånvaro från ett och annat distrikt, och dessa 
äro just de af kulturen minst berörda, att den här är anthropokor. Detta 
stämmer också med WAHLENBERGS uppgifter »per partem sylvaticam et sub- 
sylvaticam Lapponiarum suecicarum passim» samt »nec non in cultis inferal- 
pinis frequenter». Emellertid finnes åtminstone en form, som kanske icke 
har menniskors inflytande att tacka för sin förekomst här. Denna har varit 
föremål för ett omnämnande i Svensk Botan. Tidskr. 1909, h. 4, s. (175) — 
(176), men författaren till notisen ifråga, H. ROSENDAHL, har då han be- 
skrifvit den icke ställt sig till efterrättelse bestämmelserna i Regl. internat. 
nomencel. botan., hvarför det af honom använda namnet är ogiltigt och ej 
bör användas, förr än det på fastställdt sätt publicerats. Den ifrågavarande 
ranunkeln växer vid utkanten af stadsområdet, distr. S 28, i ett videkärr, där 
Matojärvis utlopp flyter igenom och delvis öfversvämmar marken. Videbu- 
skarne, hufvudsakligen Salix nigricans, stå ganska glest, och mellan dem 
finnes en synnerligen rik och frodig örtvegetation af helofyter. Dominerande 
bland de där uppträdande arterna är just den ifrågavarande Ranunculus-formen, 
som förekommer i ett stort sammanhängande bestånd på den öfversvämmade 
marken och når en höjd af ända till 75 cm. Den är glatt och synnerligen 
grofvuxen, hvilket framgår också af en för öfrigt mycket otillfredsställande 
figur, som ROSENDAHL meddelar. Blommorna äro mycket stora, ungefär som 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 93 


hos R. Lingua. Hela växtens uppträdande i en kärrvegetation, som för 
öfrigt ej synes ha tagit något som helst intryck af kulturen, syntes mig från 
början tala för att anse den som ursprungligen hemmahörande, så mycket 
mera som vanlig, anthropokor R. repens finnes omedelbart intill på likartad 
mark, men jag blef sedan något tveksam, då andra former funnos på ett 
par ställen, hvilka åtminstone i någon mån sammanknyta den med artens 
vanliga typ. 

Min afsikt att insamla ett rikligt material af dessa olika former för en 
närmare undersökning gäckades, därigenom att växtplatserna blefvo afbetade, 
innan jag hann samla in ranunklerna, och jag förfogar nu öfver allt för litet 
af dem för att anse mig kunna för närvarande inlåta mig på en definitiv be- 
handling af dem. Min förväntan, att i äldre samlingar kunna finna något, 
som kunde hjelpa till att belysa frågan om denna växts förhållande till den 
normala R. repens, har också slagit fel, snarare hat. ex. LAEstADi samlingar 
från Karesuando bidragit att ytterligare komplicera saken, och jag nödgas 
därför tills vidare lemna oafgjordt, hur växten ifråga rätteligen bör betraktas. 
Så mycket torde dock kunna sägas, att om icke de kulturförsök, som jag 
påbörjat, visa att den låter föra sig tillbaka till vanlig R: repens, när lifs- 
betingelserna ändras, så kan den icke genom den nuvarande kulturen ha 
kommit till platsen, utan måste vara äldre och antagligen fullt spontan där. 
Men i så fall torde den också böra utbrytas från R. repens, och det skulle 
vara af stort intresse att få veta något mera om dess eventuella förekomst 
på andra ställen, 

Wibtedmwno:"Bol,2,'3, 4,75, '0,, 7, 8, 9,10; 11, 12, 13, 14, 15, 16, 
MUNRO T00 -204,125,120; 30, 31, 32, 33,'34; S! 1jr2;0 3,4; 5, 6, TG 
MALONE 0 1347 14, 0457-160; 17; 18; 197-20, 21/22, 23, 20, 21; 28, 
NING SS Mian jla 2,08, 4,75, 6; Lo1jö2, 3, 4,5, 6, 7; 83 
NES 145 6,7, 18, 09, 10, :11,; 12; "14,16, 17, 18,19, 20, 22, 24, 27. 

205. Ranunculus paucistamineus Tausch var. eradicatus (Laest.) A. Bl. 
— Endast i en rest af Luossajokis gamla fåra, mellan sjön och bron, i ett 
par små vegetationer. Torde nog snarare böra uppfattas som sjelfständig art. 

Utbredning: L. 3; 

206. Ranunculus peltatus Schrank. — Förekom på ett par ställen 
inom områdena vid Luossajärvi. Torde få hänföras till var. suecicus (Gelert). 

Utbredmine: TE -5y 7: 

207. Thalietrum alpinum LT. — Allmän på fuktiga ställen, särskildt 


94 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


glesare videsnår, både i björk- och fjällregionen. Har säkerligen genom 
kulturen redan förlorat ganska många växtplatser. 

Utbrediungs=Brd07-12) 18; 23; 245025 :0120, 275-20, 20 MS STIIGE 
S-185-20:-20-301-315182; 33; oM; 257456 J53, 140,05 0E IOANS INSE 
Kil0F SLS 207-21; 2200 245420 


Papaverace& Juss. 

208. Papaver nudicaule L. — Denna art är i Kiruna en synnerligen 
omtyckt prydnadsväxt, som trifves förträffligt i trädgårdarne och t. ex. vid 
jernvägsstationen (i trafikinspektörens trädgård) har spridt sig massvis i 
gräsplaner. Stundom vandrar den än längre ut, så fann jag t. ex. 1908 en 
hel koloni ute i myren vid Yli Lombolo vid den gamla förbränningsplatsen. 
Att icke mycket fanns kvar där 1909, torde vara att tillskrifva blomster- 
plockande barns förstörelselusta. 

UtbredäinssrBEd 24: SKISS RS 

209. Papaver Rhoeas L. — Ett par individ anträffades 1909 i ett träd- 
gårdsland på jernvägsområdet. 

Utbredmng: JOS 

210. Papaver somniferum L. — Ett par individ påträffades 1908 i 
en nyinsådd gräsplan vid bolagshotellet och några 1909 på ett liknande 
ställe i staden. Torde knappast hinna att sätta frö, ehuru möjligheten nog 
är större för denna än för den föregående. 

Utbredning: B' 4; S' 20. 


Crucifer& Juss. 

211. Lepidium ruderale L.(?) — Ett enda individ af denna eller en af 
de närstående arterna fanns 1908 vid Iggesundsvägen inom bolagsområdet, 
men försvann innan den hann utveckla sig så långt, att säker identifiering 


var möjlig. 
Utbredning: B 13. 
212. Lepidium sativum L. — Några individ i ett trädgårdsland inom 


bolagsområdet 1909. 

Utbredning: B 12. 

213. Thlaspi arvense L. — Allmänt förekommande och ofta ganska 
ymnig på de flesta kulturpåverkade distrikt, först anmärkt af HAGLUND 1903 
för distr. B 4. Blir på öppen jord ofta synnerligen kraftigt utvecklad och 
är tydligen fullt acklimatiserad. 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 95 


Utbredning BEATA RIO NIE TESLOvNSINONON 
O20,-205.. 32,34; 153,04, 25,0) 440; 12113; 1455157 167 1718 
FR ON22:023) 200228 305530; M-24350Julf 25235, 050-38; 
NS T0 7,,9,,.15, 16,22; 27: 

214. Thlaspi alpestre L. — Ett enstaka exemplar fanns 1909 i en 
nyinsådd gräsvall på boiagsområdet. Sannolikt hunno en del frön till mog- 
nad och utspridning, hvarför den torde hålla sig kvar. 

Utbredning: B 3. 

215. Sisymbrium Sophia L. — Funnen på två ställen på kulturmark 
1909. Torde hunnit till ftrömognad och bör kunna sprida sig. 

Wtbredning: S- 4 EE 

216. Sinapis arvensis L. — Allmänt spridd på de flesta kulturdistrikt 
och numera fullt acklimatiserad. Först iakttagen af BRUNDIN 1902. 

lWtbiedningt BRI? MAS, SKONHLON IT: 12513;715;:19;:20, 24; 
PES 1205 SAC KS2 ANS AND ROR RO LOF LIA 1250 137: 1557-16; 17,18, 
MANN 223 AB BOR 8430:13 1 ME25 135 J2503, 14; 5,60; CL 1, 3, 
Sena 2, 40 90 155 16, 20,21, 22; 24. 

217. Sinapis alba L. — Inkommen i enstaka exemplar på ett par 
kulturdistrikt 1908 och 1909, men har åtminstone hittills ej lyckats fatta 
fast fot. 

Utbredning: B 12, 13. 

218. Brassica Rapa L. — Uppträder här och där på kulturdistrikt, 
där roffrö råkat komma ut, vanligen enstaka, på en gödselhög inom distr. 
S 27 dock 1908 i mängd tillsammans med hafre, m. m. 

Utbredning: S 27; M 3. 

219. Brassica campestris L. — Ganska allmänt införd på kultur- 
områden och tydligen fullt acklimatiserad. Först iakttagen af HAGLUND 1903. 

Wiltednine: B-2;. 3; 4, 6,10, 11, 12, 137 15,19; 20, 24, 27, 28, 
SA 05, :0,,7,:9; 10, 11, 12, 13,14, 15, 16, 17;-18, 19, 20, 22, 
EN PO 228,30, 31; :33;--M 2/3; J 17 23, 50; 0L 1,7 3,59, 
ERNA 3 4,17, :8, 9;.,12, 16, 20,22, 24; 

220. Brassica nigra (L.) Koch. — Ett enstaka individ anträffades 1908 
inom det insådda partiet af distr. B 12. 

Wtbredmng: B-12; 

221. Raphanus Raphanistrum 1. — Enstaka individ anträffas ganska 
ofta på kulturdistrikt; jag har visserligen ej sett den med utvecklade frukter, 
men det synes icke osannolikt, att den stundom hinner till mognad. 


96 H. G. SIMMONS : FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Utbredning: IB7-2, 4, "5, 0,” 9; 0105. 12,7135 St55 105 2550E0S 


222. Raphanus sativus L. — Ett par rädisplantor anträffades i en 
insådd gräsvall i staden 1909. 

Utbredning: S 28 

223. Barbarea lyrata (Gilib.) Aschers. — Har redan hunnit bli så 
fullkomligt hemmastadd, att den är vida vanligare än den följande, ursprung- 
ligen inhemska arten. Den saknas blott på få. kulturdistrikt och uppträder 
mångenstädes i mängd. 

Utbredning: Bl, 2,3; 455,16, 7, 8; 97-105 12505 AEOmIRERIS: 
19; 20,22; 24; 25, 20,-28, 29, 32, 34; S-2, 3, 47157; 'Orsustomsl0 sm 
13;::14,; 115, 17,:18;19,; 20,-:22,123; 24; 26; 27; 285730 3SIENME2HBRES 
2, 3,4, 5, 0; LIL: 1,73; 4,16,8; K-1;' 2, '4,.:5; 0,18; OFTA S ON 

224. Barbarea stricta Andrz. — BACKMAN och Horm (Flora, s. 166) 
känna denna art blott från sin s. k. »porsregion>, men den var dock förut 
känd högre upp; så anger t. ex. C. P. LaeEstapius (Bidr. känn. växtl. Torne 
Lappm., s. 18) den såsom spridd i björkregionen. I sjelfva verket uppträder 
den här och där på något fuktiga ställen såsom elf- och bäckstränder, etc., 
såväl i barrskogs- som björkregionen ock torde kanske också undantagsvis 
nå upp i fjällregionen. I Kiruna uppträder den emellertid mestadels icke 
på primära lokaler, utan har kulturen att tacka för sina nuvarande växtplatser. 
Den får därför här obetingadt räknas till de kulturgynnade arterna. 

Utbredning: B: 4575, 7, 8, 10, 11,12, 22,24 20 1206025 0 ONSSE 
S EL 14; LOT] FITTA TIO S SFS AT KOL MA MES SVS LESOS 

225. Nasturtium palustre (Leyss.) DC. — Ehuru denna art i allmänhet 
i flororna ej uppges gå högre än till barrskogsgränsen, så torde den dock icke 
vara främmande för björkregionen, om än den är mindre vanlig där. Dess 
uppträdande i Kiruna-området är synnerligen egendomligt, i det att den 
mera sällan uppträder på fuktiga växtplatser, stränder o. dyl., såsom den 
vanligen anträffas på andra håll, utan här följer kulturen och har anpassat 
sig för vida torrare lokaler. Den är t. ex. mycket allmän på vägkanter, i 
trädgårdsland, på afskrädeshögar, etc., äfven på de torraste platser. Den 
här uppträdande formen är synnerligen kraftigt utvecklad, styft upprät, ofta 
öfver '/2 m. hög; bladen äro af ganska fast konsistens, med tämligen smala 
flikar; blomställningen är ganska fåblommig och sammanträngd, frukterna 
uppåt- eller på sin höjd utåtriktade. Den är med andra ord alldeles öfver- 
ensstämmande med var. erecta Brägger, så som den beskrifves af RIKLI 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 97 


(Anthropochoren, s. 8), som såsom dess vanliga växtplatser i Schweiz anger 
liknande lokaler som de, där jag funnit den i Kiruna. Häraf tror jag mig 
kunna draga den slutsatsen, att den äfven i Kiruna är införd genom kulturen, 
och icke är att betrakta som spontan hemerofil. 

Bilbredning::B:151:2w3305 Hojo, 8393 10-11, 12:13, 14 106;17; 
20522, 124257 20-240, 7285 200307 325 33; 34; S I, 2,03, 405 
MER SNO 11; 12):13; 14) "151010; 18; 19; -20;:22, 25, 27, 28, 30, 31;32, 
AE SJ 125 SI ANTSNOEE SNR RS 4, 501 -T, 8; Ko 1235, 
RS 011; 15, 16, 17, 18:0195-20; 21; 22,24, 2T. 

226. Cardamine pratensis L. — Förekommer på fuktiga ställen, vid 
bäckar och sjöstränder, etc., icke allmän men lokalt ganska ymnig. Den 
blommar mycket sparsamt och förökar sig mest genom affallande, rotslående 
småblad (f. propagulifera Norm.). 

Witbrecdnin os LIES T206 2 r2S20; 31] 350375; Ko13. 

227. Cardamine bellidifolia 1. — Förekommer på ett par ställen i 
alpina regionen på Kiirunavaara, ursprungligen mest i klippspringor, men nu 
också i massor på jordtipparne, där den når en enorm frodighet och ofta 
utvecklar flere tiotal stjelkar på samma individ. 

Utbredning: K 11, 14. 

228. Capsella bursa pastoris (L.) Medik. — Allmän på alla kulturom- 
råden och ofta synnerligen ymnig. Den är ganska mångformig hvad storlek, 
bladform, m. m. beträffar, men jag har icke ansett det lönt att egna någon 
uppmärksamhet åt dess formförändringar. Först angifven af HAGLUND 1903. 

fileinne: Bb 2,3, 4, 5,6, 7, 8, 9, 10, 11, 12; 13; 14, 15,16, 
WONR0,21, 122,23, 24, 25, 20, 27, 28, 20730, 31; 34; S-2, 3, 
KS NOsN0; 11; P2,137 14,7 15, 167; 17;"18; 19; 20, 22, 23, 24, 
SN Mi208;0] 115253, 47 56; LE: 1; 4,76; KK 1,2; 3; 4, 
ROrB:n0012;-16;: 19, 22,24, 27. 

229. Camelina sativa Fr. — På grund af det outredda skick, hvari 
detta släkte för närvarande befinner sig, har jag icke ansett det vara lönt att 
eftersträfva att finna det riktiga namnet för denna växt, utan nöjt mig med 
att använda ett, som passar på den, det må nu vid en blifvande kritik af 
artbegränsning och nomenklatur befinnas hållbart eller icke. Det finnes 
visserligen en nyare behandling af Camelina-arterna i ett arbete af ZINGER, 
men detta är publiceradt på ryska, och i det referat i Zeitschr. f. indukt. 
Abstam. u. Vererbungslehre, som jag känner det från, har den systematiska 
delen behandlats allt för knapphändigt för att ge någon säker ledning. Växten 


I 


98 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


ifråga förekom 1908 i några få exemplar vid Iggesundsvägen inom bolags- 
området och 1909 enstaka på nyuppgräfd jord inom det reserverade distriktet 
jämte ingeniörsbostäderna samt i ett mindre antal individ uppe på »Lands- 
höfdingen». I HAGLUNDS anteckningar från 1903 upptages från ej tydligt 
specificerad lokal C. silvestris; jag får emellertid lemna oafgjordt, hvad därmed 
afses, om än det ju har sitt intresse att veta, att redan då en Carnelina in- 
kommit. Då den ej hunnit bli allmännare, tyder detta ju på att den ej 
acklimatiserats. 

Utbredning: B13, 155 K 20! 

230... Neslia paniculata (L.) Desv. — Ett enstaka, stort och kraftigt 
individ, som efter midten af augusti bar halfutvecklade frukter, fanns 1909 
på blottad jord inom bolagsområdet tillsammans med talrika andra in- 
förda arter. 

Utbredning: B 3. 

231. Draba incana L. — Inga ursprungligen hemmahörande Draba- 
arter finnas inom Kiruna-området, och den enda, som hittills funnit sin väg 
dit med menniskans hjelp, uppträdde ganska sparsamt på kulturlokaler. Vid 
ingeniörsbostäderna iakttogs den emellertid både 1908 och 1909. Den 
blommade och fruktificerade normalt, hvarför den kan väntas hålla sig kvar. 

Utbredning: B 5; S 2. 

232. Turritis glabra L. — Några få men synnerligen kraftiga individ 
funnos 1909 vid ett jernvägsspår nedanför berget. Såsom förekommande 
ända upp i Lule Lappmark torde den ha utsikt att föröka sig, om den får 
utveckla sig i fred. 

Utbredning: K 4. 

233. Arabis alpina L. — Uppträder som beståndsdel i den ursprung- 
liga vegetationen ymnigt nog här och där på fuktiga skuggiga ställen, sär- 
skildt i ravinen vid Matojärvi, och har därjämte fått insteg som kulturgynnad 
art på blottad jord, etc. Den inplanteras stundom såsom prydnadsväxt. 

Utbredning: B:4;553 :S5 7; 27,,315 Mi 45; J25 rös KOSoNSmg: 

234. Arabis arenosa (L.) Scop. — Förekommer mycket allmänt på 
kulturpåverkad mark, ej sällan i massor af exemplar. När den först kom 
in, kan tyvärr icke fastställas, i alla händelser fanns den 1903, ty den är 
antecknad af HaGLunp. Den sprider sig emellertid så raskt, att jag fann 
den vida allmännare 1909 än 1908. Den är mycket variabel till bladform, 
stjelkens bladighet och blomfärg, och en del exemplar kunna uppletas, som 
visa den kombination af karaktärer, som FRiES (Sum. veg. scand., s. 148) 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 99 


anger för sin ÅA. suecica. Jag kan dock icke finna, att denna är så pass 
begränsad, att den kan upprätthållas ens som varietet. Att alla karaktärerna 
äro i hög grad flytande, kan man läsa mellan raderna i Fries egna upp- 
gifter om den, där han söker bemöta HARTMANS afvikande mening. Att de 
af CELAKOWSKI kunnat placeras t. o. m. i olika släkten, förefaller onekligen 
alldeles obegripligt. 

libredning:: BU, TAHoONNINEEL KA P2:N13) 0157 175019; 22-24; 125,128; 
FEN 2013 35-502: 1 3 ANONEU INSETT 8: 19:20, 23,267-28, 31; 
Sn Osv 55 Kil 2sA ra vöNe, 8015; r16, "19,22: 

233. Arabis pendula L. — SonDpÉNn (Anteckn., s. 229) anger en Arabis- 
art, »möjligen Arab. pendula L.?>, från jernvägsbanken vid Kiruna. Den 
var försvunnen vid mitt första besök på platsen, men jag har genom Pro- 
fessor SONDÉNS tillmötesgående fått se ett exemplar, taget d. 24 juli 1905. 
Det är mycket ungt, blomningen har just börjat, men så vidt jag genom 
jämförelse med herbarieexemplar kunnat finna, torde det otvifvelaktigt vara 
denna asiatisk-osteuropeiska art, som uppträdt som tillfällig gäst. Närmare 
lokaluppgift saknas. 

236. Erysimum cheiranthoides L. — Denna art är först iakttagen .af 
HAGLUND 1903 och nu mycket spridd på kulturmark. Under början af 
sommaren 1908 trodde jag, att den på kulturområdena allmänna Erysimum 
var E. hieraciifolium, och Kand. TH. Fries, som då vistades i Kiruna, var 
af samma mening. Senare på sommaren, då fruktexemplar blefvo tillgäng- 
liga, visade det sig emellertid, att denna art icke förekommer, utan blott 
E. cheiranthoides. Vi hade låtit vilseleda oss af en ovanlig habitus, och de 
tillgängliga florornas uppgifter om olikheter, som skulle kunna användas till 
att åtskilja blommade exemplar, men som i verkligheten icke existera. Växten 
är här säkerligen alltid tvåårig, eller kan kanske t. o. m. bli äldre innan den 
blommar. Man skulle kunna benämna den var. nodosum Fr., om man vill 
upprätthålla denna varietet, hvilket den emellertid knappast förtjenar. Det är 
ju anmärkningsvärdt, att varieteten aldrig synes vara återfunnen; i härvarande 
institutionsherbarium finnes ingen så bestämd växt, och i Upsalaherbariet 
blott originalexemplaret ur Fries herbarium. Fries har också haft klart för 
sig, att det var en tvåårig form: »est status biennis E. Cheiranth.; nam cum 
vulgare inter segetes annuos, hoc inter biennes legitur!» (Novitie, Ed. II, 
s. 209).  Beskrifningen på f£ nodosum lyder: »caule exaltato, basi obliquo 
nodoso, foliis lanceolatis subglabris dentatis, siliquis erectis adpressis». 

Exemplaret motsvarar emellertid föga beskrifningen. Det är mycket 


100 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


ungt, och de få skidor, som finnas, stå i den hos E. cheiranthoides vanliga 
ställningen. Någon knölformig ansvällning vid stjelkens bas kan man knap- 
past finna hos det, i detta fall svara många norrländska exemplar och en- 
staka från sydligare trakter vida bättre mot beskrifningen. Detta torde väl 
ha sin förklaring däri, att växten norrut oftare än i sydligare trakter blir 
tvåårig, eller kanske snarare vinterannuell. Möjligt, kanske t. o. m. mest 
sannolikt, är att detta är den ursprungliga formen, af hvilken den rent annu- 
ella uppkommit sedan växten anpassat sig som åkerogräs och då bland vår- 
säd endast som sådan kunnat hålla sig kvar. När den kommer ibland 
vintersäd eller på andra lokaler, där fröna utsås redan på hösten, blir den 
vinterannuell. Det skulle sålunda vara fråga om biologiska former, och om 
dessa äro ärftligt konstanta, kan endast på experimentel väg afgöras. ZINGER 
har, enligt det under Carmrelina citerade referatet af RITTER, sökt förklara 
uppkomsten af de som ogräs bland lin uppträdande Camelina-arterna på 
detta sätt, och det är ju möjligt, att vi här stå inför ett analogt fall, där 
genom olikheter i lifsbetingelser framkallade modifikationer skulle ärftligt 
fixerats. Om så är, har ju växten i fråga ett specielt intresse, annars är den 
blott en individuel modifikation, som man kan beteckna med varietets- 
elier formnamn, om man anser den tillräckligt utmärkt, eller låta ingå under 
hufvudformen, om man anser den för litet skild. För egen del föredrar 
jag tillsvidare det senare alternativet. Åtminstone så långt norrut som i 
Lule Lappmarks barrskogsregion finner man i åkrar den vanliga ettåriga E. 
cheiranthoides. I alla händelser torde Fries namn ej böra upprätthållas, då 
han beskrifver växten med två karaktärer, som i verkligheten icke finnas. 
Någon E. cheiranthoides med uppräta skidor har jag ej kunnat finna i det 
ganska vidlyftiga material, som jag genomgått. 

Det finnes emellertid också en annan Erysimum-form hos oss, som 
jag till en tid var böjd för att identifiera Kirunaväxten med. NEUMAN 
(Flora, s. 445) lemnar nämligen under E. hieraciifolium beskrifning på en »var. 
alpinum Fr.>. Hela beskrifningen synes snarare passa på en form af E. 
cheiranthoides än af hieraciifolium, och ser man efter i Fries, Sum. veg. 
scand., s. 148, så förefaller det heller icke osannolikt, att han med sin E. 
hieraciifolium subsp. alpinum afsett just en sådan växt. Exemplar utdelade 
under N:o 20 i Herb. Norm. VIII visa dock, att en verklig E. hieraciifo- 
lium afsetts, om än en form som ganska mycket afviker från den söderut 
och särskildt i kusttrakterna förekommande. Denna underart angifves heller 
icke, såsom af NEUMAN felaktigt refereras, blott för mellersta Sverige, utan 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 101 


finnes hos Fries i tabellerna öfver utbredningen (l. c., s. 29) tydligt angif- 
ven för hela »Suecia sensu str.> och vidare för »Lapponia>», »Finlandia>, 
och »Norvegia borealis». Det skulle ju också varit högst egendomligt, om 
FRIES, såsom af NEUMANS framställning skulle framgå, verkligen uppställt 
en ny, endast i mellersta Sverige förekommande varietet under namnet »al- 
pinum». Rätta förhållandet är, att Fries öfverflyttar Cheiranthus alpinus 
såsom underart till E. hieraciifolium. Däremot synes Fries vilja samman- 
slå E. strictum Fl. d. Wetterau med hufvudtypen af arten, hvilket nog kan 
vara fullt berättigadt, då den är ytterst obetydligt skild från hvad vi bruka 
betrakta som hufvudformen. 

Cheiranthus alpinus är först beskrifven af LInnÉ i Mantissa plant. 
1767, men den växt, som där afses är en annan art, och J. E. SmitH har 
blott af exemplar i Linnés herbarium låtit förleda sig att angifva Cheirarn- 
thus alpinus L. från Lappland (FI. Lapp., Ed. II, s. 224). WAHLENBERG, 
som i Fl. lapp. följt SmitH, har sedan i FI. suec. helt låtit detta namn för- 
svinna och upptar blott Erysimum hieraciifolium. Emellertid afviker den i 
fjällen uppträdande formen, som jag haft tillfälle att se i Kvickjock, till- 
räckligt mycket från hufvudformen af E. hieraciifolium för att förtjena att 
upptagas som en varietet, karaktäriserad af sina spensligare, utspärrade ski- 
dor och sin i det hela spensligare växt, och efter som den ej är identisk 
med LInnés egen Ch. alpinus, äfven om den råkar ligga under detta namn 
i hans herbarium, men däremot med SMITHS växt af samma namn, så bör 
den kallas var. alpinum (Smith). 

fölkäreckan sken 2,03, 445, 0;07,:8,; 9, 107712, 13, 14, 16, 177.187 
KONST 241 25, 27, 28, 20, 34; S 1; 2; 3, 4,5, 6, 7; 9, 10;-11; 
ENS 167-17; -18,, 19; :20, 21; 23, 24, 28, 31; M 2, 3; J] 1,2, 
MöEeE 23,45 5) 6; Koh; 2,3, 4, 5,6, 8, 9; 10; 13,,15;.22;.24: 

237. Berteroa incana (L.) DC. — Ett enda, stort och kraftigt individ 
anträffades 1909 i en nyinsådd gräsvall i staden. 

Utbredning: S 28. 

238. Bunias orientalis L. — Ett enstaka stort individ fanns 1909 vid 
en vägkant inom bolagsområdet. Det blef emellertid afplockadt eller upp- 
rifvet, innan det hann till blomning. 

Utbredning: B 13. 


Resedaceae DC. 
239. Reseda odorata L. — Ett par individ funnos 1908 i en nyin- 


102 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


sådd gräsplan vid bolagshotellet. De kommo dock så sent upp, att de 
knappast torde hunnit till blomning. 
Utbredning: B 4. 


Saxifragaceae (L.) DC. 

240. Saxifraga oppositifolia L. — Egendomligt nog synes denna 
art saknas på Kiirunavaara, åtminstone numera, och den är heller icke funnen 
på Luossavaara, där det dock möjligen torde löna sig att efterforska den, ty 
i HAGLUNDS anteckningar för 1904 finnes en uppgift, om att han iakttagit 
två tufvor af den på fuktig öppen mark vid Matojärvi. 

241. Saxifraga stellaris L. — Förekommer ganska sparsamt vid bäc- 
kar på Kiirunavaara. Åtminstone på den ena lokalen torde den snart komma 
att försvinna under en gråbergstipp. 

Utbredning: K 9, 23. 

242. Saxifraga Hirculus L. — Förekommer sparsamt på en begrän- 
sad lokal inom myrområdet mellan Luossajärvi och Kiirunavaara. 

Utbredning: L 7. 

243. Saxifraga granulata L. — Enligt meddelande af Professor 
SONDÉN fanns denna 1905 sparsamt norr om jernvägsstationen, och 1909 
fann kand. Th. Fries ett individ nära bolagets stall. Den synes icke kunna 
hålla sig kvar, då den försvunnit från den förstnämnda lokalen. 

Utbredning: B 24; J 2. 

244. Saxifraga groenlandica L. — Denna art är antecknad för Kii- 
runavaara af Dr. SELIM BIRGER, som haft vänligheten meddela mig, att af hans 
anteckningar synes framgå, att fyndplatsen varit uppe på Statsrådstoppen. 
Sjelf tror jag mig också 1908 ha sett den i klippspringor i sydostsluttningen 
af Statsrådet vid ett tillfälligt besök uppe på berget, då inga anteckningar 
fördes. Då sommaren 1909 denna del af området undersöktes, stod den 
visserligen icke att upptäcka, men detta behöfver likväl icke tyda på något 
förbiseende, ty just inom detta distrikt hade då nyligen en omfattande jord- 
rymning egt rum. Möjligen kan arten återfinnas på någon annan del af 
Kiirunavaara eller på Luossavaara, och i alla händelser torde det vara berätti- 
gadt att upptaga den för Statsrådet. 

Utbredning: K 11. 

245. Parnassia palustris L. — Allmän på fastare myrmark och andra 
fuktiga ställen, öfvergår mer eller mindre i var. tenuis Wahlenb. Dess ut- 
bredning torde efter hand något inskränkas genom utdikning. 


NP PNP RANN ER RN RR 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 103 


Utbredning::B-3)20:128) 24 25 k20H275528, 20:5S1I320033; 5120; 
mS0032) 33 MI b2) 434; SÖREAN2, 455) 16) TASK 12, 
On 137 15; 16, 17518, 19,0222; 

246. Ribes Grossularia L. — Enstaka krusbärsplantor anträffades på 
några kulturdistrikt, på förbränningsplatserna både 1908 och 1909 hela grup- 
per. Den synes här blifva till halfbuske, då skotten, åtminstone de första 
åren, ej hinna att mogna. 

Wibredning ::Bi 2,-5;5245M 31 

247. Ribes nigrum L. — Uppträder liksom föregående hufvudsakli- 
gen på afskrädesplatser, och torde nog också till en början bli halfbuske. 
På förbränningsplatsen vid Yli Lombolo såg jag dock, att exemplar, som jag 


redan föregående år där iakttagit, nu utvecklat nära ! 


/2 m. långa, kraftiga 
skott. Hur de höllo ut under vintern, återstår emellertid ännu att se. 

Utbredning: Br22; 24; Mi2: 

248. Ribes rubrum L. — Då jag icke haft'tillfälle att på platsen 
egna tillräcklig tid åt att urskilja de arter, som på senare tid uppställts inom 
formkretsen af den kollektiva linnéanska arten, och ej heller kunnat insamla 
något vidlyftigare material, så får jag inskränka mig till att blott angifva 
kollektivarten. Dock får jag redan nu framhålla, att i vildt tillstånd, såsom 
beståndsdelar i lundvegetation och i videsnår förekomma två olika former, 
antagligen R. glabellum (Trautv. et Mey.) Hedl. och R. scandicum Hedl. 
Därjämte torde förekomma en eller annan odlad form, ty på afskrädesplatser 
och andra kulturområden sågos också vinbärsplantor, som torde vara införda 
på samma sätt som R. nigrum och R. Grossularia. De vilda buskarne ha 
decimerats starkt, emedan man med förkärlek inplanterat dem i trädgårdar. 

Utbredning: B 22, 24, 31; S 20, 28, 30; M 3, 4; K 6, 19. 


Rosaceae Juss. 

249. Sorbus Aucuparia L. — Liksom Ribes rubrum är denna mycket 
eftersökt till inplantering i trädgårdar och börjar därför bli ganska sällsynt 
inom Kirunaområdet och dess närmaste omgifning. Många rönnar ha också 
blifvit afhuggna, och man träffar numera större träd endast mot utkanterna 
af undersökningsområdet, t. ex. i ravinen vid Matojärvi. Rönnen har här 
liksom vid Torne träsk mycket skarpt sågade, spetsiga småblad och dess 
blomställning kan icke med rätta kallas en kvast. Den är något mindre 
och fåblommigare än fallet vanligen är söderut och är därjämte mera ut- 
dragen, så att den närmast får utseende af en ungefär halfklotformig klase. 


104 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Ser man närmare efter, finner man dock, att det icke är en sammanhängande 
blomställning, utan att förutom den terminala klasen finnas 1—3 smärre 
klasar, som sitta i vecken af det inflorescensbärande skottets blad. Ett eller 
två sådana blomstödjeblad af samma byggnad och storlek som öfriga vege- 
tativa blad bruka finnas och jämte dem stundom ytterligare ett, som är sva- 
gare utveckladt eller t. o. m. reduceradt till blott uddbladet. Jag var till 
en början böjd att anse, att på grund af dessa karaktärer en särskild, nord- 
lig varietet af S. Aucuparia borde urskiljas, men jag har sedan funnit, att 
de kunna förekomma äfven hos exemplar från sydligare trakter. Med S. 
glabrata (Wimm. & Grab.) Hedl. visar den visserligen en del öfverensstäm- 
melser, t. ex. i bladens form, svag hårighet på olika delar, m. m., men den 
har ej så stora blommor, som HEDLUND (Mon. Sorbus) anger, och det sy- 
nes mig för öfrigt högst tvifvelaktigt, om verkligen en art, åtminstone hos 
oss, kan utbrytas ur S. Aucuparia på de karaktärer, som HEDLUND använder. 

Utbredning: B 1,-:3, 4; 5 6,78,-113, 14j015 16 Ive LONPONEIE 
22, 23, (24: 20; 30,31; :32,0133, 345; SI 245 BISON 
19,20, 21;-:23,-:26, 27, 28, 20,130, 317 32:33; MI S30S 50) KEPARENEN 
5, 635 L 1,2, 3; 5; 06;-K:354; 5) 6, 7, 8-9; 105 120151 
LSD: 122420 3 ANOS 

250. Rubus idaeus L. — Ehuru arten icke är främmande för Torne 
Lappmarks björkregion, t. ex. vid Torne träsk, finnes den icke spontan i 
Kirunaområdet, men den har inkommit flerestädes på kulturdistrikt, särskildt 
på förbränningsplatsen vid Yli Lombolo, där den växer kraftigt, men ännu 
åtminstone förhåller sig som halfbuske. 

UWitbredning: B2450Stuis24020;5062: 

251. Rubus saxatilis L. — Förekommer ganska allmänt, hufvudsak- 
ligen såsom lundväxt, men äfven på öppnare lokaler, t. ex. uppe på berget. 
I någon mån har dess område inskränkts af bebyggelsen. 

Utbredning: Biul, :3, 76,57, 12; 13; 157 :16;5197 205-220 50M51I5ES 
33,34; :S;2;74, 6, 10; :14;:18; 20,,-30/-31,-32, 33; MER IRS ISKELSIIINEREN 
3; 4, 15,50; E+,3; 85 K 6; 8719; "10712;-13; 14; 116) YCELIS INO 
FOMI DA TSE SAT 

252. Rubus arcticus L. — En ytterst allmän art och afgjordt en af 
de i allra högsta grad kulturgynnade. Möjligt kan t. o. m. vara, att den 
helt och hållet har den nutida odlingen att tacka för sin nuvarande sprid- 
ning inom området. Dock kan den mycket väl tänkas ha funnits där, innan - 
malmbrytningen och därmed de många för den gynsamma förändringarne 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 103 


i markens beskaffenhet på olika platser inom området togo sin början. Jag 
kan nämligen med stöd af mina egna erfarenheter och de iakttagelser, som 
meddelats mig af personer i Kiruna, fullt instämma i hvad GUNNAR ÅNDERS- 
SON (Sv. växtv. hist., s. 67) säger om den: »att dess spridning synes, utaf 
skilda uppgifter att döma, ofta stå i ett ganska nära, om ock indirekt, sam- 
band med menniskans uppträdande». R-. arcticus är en utprägladt hemero- 
fil växt, som synnerligen väl trifves på den öppna mark, som menniskan 
åstadkommit, det må vara i kustlandet och barrskogsregionen eller helt 
uppe i björk- och fjällregionen, och jorden må vara blottad eller m. 1. m. 
gräsbevuxen. Sitt hufvudsakliga utbredningsområde har den ju i kustlandet, 
där lämpliga lokaler äro allmännare, och där fruktsättningen är rikligare, 
men den visar sig också längre uppåt landet, blott lämpliga växtplatser stå 
till buds, och jag har hört personer i Kiruna yttra sin förvåning öfver att 
åkerbäret alltid infinner sig, där gräfningar företagits, t. ex. för skärpningar, 
försvarsarbeten, etc., och detta oaktadt växten ytterst sällan, somliga påstodo 
aldrig, sätter frukt här. Någon gång inträffar detta dock, så meddelade mig 
t. ex. Dr. LUNDBOHM, att mogna åkerbär tagits uppe på sjelfva Kiirunavaaras 
malmrygg d. 14 september 1908, och jag har sjelf 1909 här och där sett 
ganska stor kart i augusti. Möjlighet till fröutsäde finnes sålunda nu, sedan 
arten väl är inkommen i området, kanske ofta nog, men detta förklarar ej 
hur den ursprungligen funnit sin väg dit. Att detta möjligen skett redan 
då blott en och annan lappsk kåtaplats fanns vid Kiruna, kan mycket väl 
tänkas, och uteslutet är heller icke, att den redan förut kan ha funnits på 
ett eller annat ställe med öppen jord, men sin nuvarande allmänna sprid- 
ning har den fått först när kulturen vann insteg. 

Frågan blir emellertid: hur har den kommit hit? A. HEIinTtzEe (Ski- 
botten, s. 51—52) antar att lappar och finnar fört den med sig, och att de, 
i hufvudsak åtminstone, ha varit medlet till dess införande i skilda delar af 
Sverige och Norge. Särskildt synes han böjd att antaga, att den följt med 
hästfoder. Häremot kunna flera invändningar göras. För det första kom- 
mer en stor del af det hö, som transporteras ut till lappmarksbyarne, långt 
söderifrån, om än det får medges, att någon del torde komma från trakter, 
där åkerbär växa. Det hö, som skördas i sjelfva lappmarken är till en stor 
del starrhö från myrar, där R. arcticus icke växer. Men äfven om man 
medgifver, att spridningen i stort söderut i Sverige kan ha skett så som 
HeIintze vill förklara den, så återstår ännu att utreda hur den kommit till 
sina särskilda växtplatser, hur den kunnat fatta fast fot på så många små, 


106 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


isolerade fläckar ända upp i björkregion och fjällhed. Man kan ju ändå 
icke anta, t. ex. att de arbetare, låt vara finnar, som verkställt gräfningarne 
vid alla försöksbrytningar, försvarsarbeten, etc., alltid gått omkring lastade 
med stenar af R. arcticus, som de kunnat utså på hvarje lämplig plats. 
Det synes mig bra mycket enklare och rimligare att antaga, att växten efter 
hand införes på för den lämpliga växtplatser genom fruktätande fåglar, och 
att den sedan hufvudsakligen på vegetativ väg utbreder sig vidare, samt att 
menniskans roll här framför allt består i att genom afröjning af markens ur- 
sprungliga växttäcke göra den lämplig för åkerbäret. 

På skuggiga ställen, särskildt i videsnår, kunna former anträffas, som 
ha foderbladen stora, flikade, påminnande om Öörtbladen, eller flikade kron- 
blad (f. schizopetalus Neum.). Ofta är dock blott en del af blomman ab- 
normt utvecklad. Äfven former med bleka blommor ha iakttagits, dock 
knappast någon, som kunde uppfattas såsom var. leuciticus Laest. 

Utbredning: B 1; 2,0:35.4, 5, 60,7; 8, 95 10; 11, V20LSPOASON 
17; 18; 19; 20, 22;123,:24; 25, 20, 27,28, 1207130,, 31 082103 SNS HENSPE 
2; 3,14, 5, 10; 7; 8, 0,10, 117-12, 13) 1415) 10, IISANONR ON 
22; 24, 25, 20,:27,'28; 20,30, 31,-32,38; MIL 22105 54 MEL aSa 
5;'0$ LE 1; 2; 3; 4,5) 0, 74-85 Kul, b25:3)147 5, OSTRON 
14,1151416) 17.018: 10,420; 121 22-23 GR 

Rubus arcticus X saxatilis. — Då jag under början af undersökningen 
ej fått upp ögonen för hybriden, som jag t. o. m. förgäfves sökte efter, så 
är det nog möjligt, att den på ett eller annat distrikt blifvit förbisedd. Un- 
der senare delen af sommaren 1909 fann jag den nämligen på ganska många 
af de distrikt, som då undersöktes. Den närmar sig mera än den ena, än 
den andra af föräldrarne. 

Utbredning: .B7 31, 33; S-29, 30;3-M 3, 4; 1174; O5EKEbesS KomilD: 
15,2 AROS 

253. Rubus Chamaemorus L. — Ytterst vanlig på myrmark och 
andra m. I. m. våta lokaler. Ehuru den har ganska stor förmåga att hålla 
sig kvar, äfven om lokalen blir något torrare, har den utan tvifvel fått sitt 
utbredningsområde i Kiruna ganska mycket kringskuret genom utdikning och 
bebyggelse. 

Utbredning: : B. 1,2, 3; 4,6, 7; 8,9; 10; 11 25015 
18,7 19, ; 20; 21, 23, 24; 25,1 26, 27.428, 29, 30, 31,32, S3IMSAFISTEAN 
1,1 8,14; 183-20, 27; 28729, 1:30, 317 325-385 M- 17025 09 KARI 2; ai 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 107 


SöS 1527 345500 "685 KVlS25 34 5r0N 0 SAO 12, 135 
uleeöN 17, 18; 19; 20, 21, 221-23, 247 25, 20, 273 

254. Fragaria vesca L. — Förekommer ännu mest i enstaka exem- 
plar eller små grupper på kulturdistrikt, men håller synbarligen på att sprida 
sig ganska raskt. Den förökar sig gifvetvis mest vegetativt, men sätter också 
frukt ganska rikligt. Rikligast fanns den inom distr. B 24, omkring den 
gamla förbränningsplatsen, där den bl. a. täckte en fläck på ett par kvm. 
med en tät matta. Kand. Fries plockade här på sensommaren 1908 en hel 
del mogna smultron. 

Wibredning: Br-4, VON 22 02824:15 5; Mi35J:3, 6: 

255. Potentilla norvegica LC. Denna art finnes upptagen i HAGLUNDS 
lista för 1903, och har sålunda haft minst 6 år på sig till att nå sin nu- 
varande vidsträckta spridning på alla kulturområden och bli fullt acklimati- 
serad. Uppträder på afskrädesplatser i synnerligen luxurierande individ. 

Wibredoimo:| Brisko2sks RANK, 8,9: v10,11,;;12; 13; 14; 15, 16; 
RS NELON 220 042520: 20551 2,15, 40550, 1,8, 9; 10, 11,12; 13; 
ENSO ESKO 20 210201:2351245-20,; 27, 28, 30,31, 33; M-2; 
SRA SIA 5N 0FHL 1525 4; 570; Kool, 2,3; 4, 5; 6, 7; 8; 9; 10, 
WaplAvs6:r20: 21,22. 

256. Potentilla argentea L. — Enstaka exemplar äro 1908 och 1909 
funna på kulturdistrikt, men den synes knappast ha fått fast fot. 

Utbredning: B: 22, 24; K 20: 

257. Potentilla verna L. — Ganska allmän och tydligt kulturgynnad, 
då den med förkärlek vandrar in på öppen gräsmark, vid gångstigar, etc. 

WHEN INTO NBL 2.045, 107 1, 8; 9; 107-12; 16; 19, 1:22, 24; 28; 
Me SÖ SSA 15; 16; 17, 19; 25, 27, 31, 33; Jil; 3,6; L 
ESS 9, 110; 11; 12, 14, 15, 23. 

258. Potentilla anserina L. — Enstaka exemplar funna på kulturom- 
råden 1909. Den kunde möjligen vara planterad eller åtminstone skyddad 
på distr. B 9, där den fanns i något större mängd. Blommor funnos icke. 

Wibredmng:: B 9; 13; K-2. 

259. Comarum palustre L. — Ganska allmän i myrmark, i videkärr 
och på andra våta lokaler, antagligen utträngd från en del växtplatser at 
kulturen. 

Wibredmng: b 3, 5,9, 10; 11, 13, 18, 19; 20; 21, 23, 24, 25, 20, 
Nag 31, 32,33, 34;.S 3, 6, 17, 27, 28, 30, 31, 32, 33; M 1, 4; 


108 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


].2;78)r4, 5,6: IHAN 203545 OA BRAT 203A ASOS 
18; 197,22, 724, 2 OMPIE 

260. Sibbaldia procumbens L. — Allmän i fjällheden, på klippafsat- 
ser, etc., i Kiirunavaaras alpina region. Är tillsvidare tämligen oberörd af 
kulturinflytanden. 

Utbredmng:-KYoOmOoNth12)51371157 fSp2082AIN2SHe 3 

261. Geum rivale L. — Tämligen allmän på fuktiga ställen, framför 
allt ymnig i videkärr. Håller sig ganska väl kvar äfven vid utdikning. 

Utbredning: B-10,-13; 19,20, 24, 31;-S74; 57 12 0 PIRESEeN 
M' 15743; JEN HKES NILS: LO) LS NRO 

262. Geum urbanum L. — En ung planta, som antagligen tillhörde 
denna art, fanns 1908 på distr. S 4, men,då jag icke fick ötilltallerateirser 
hur den vidare utvecklade sig, får arten stå som tvifvelaktig. 

263. Dryas octopetala L. skall enligt meddelande af Dr. P. GEIJER 
förr ha funnits på norra ändan af Kiirunavaara, distr. K 9, men platsen är 
nu täckt af en stor gråbergstipp, hvarför denna möjligen kan sägas vara den 
enda art, som hittills genom kulturen helt försvunnit från området. Äfven 
i HAGLUNDS anteckningar finnes den angifven, och det synes af samman- 
hanget framgå, att samma lokal åsyftas. Trots ifrigt sökande har Dryas ej 
kunnat påträffas på något annat ställe inom området, där den ju nog borde 
kunna väntas förekomma. 

264. Filipendula Ulmaria (L.) Maxim. — En ytterst allmän art på 
våta lokaler såsom videkärr, bäck- och sjöstränder, etc. Hufvudformen är 
åtskilligt sällsyntare än f. denudata (Presl), men saknas dock icke helt, såsom 
SONDÉN förmodar. Den går ända upp i nedre delen af fjällregionen på 
Kiirunavaara. 

Utbredning: ”B 2, 3,5, 6, 7, 9,,11,.12, 13; 15, 10808 350 6-0 
21;::28;, 29; 305: 31;1:32,233; 34353; 0; 7,-105 182082 SREONS IN 
3135.-:32, 1335, M>- 1, 045] 15 22,13;-4;15, 105411; 3Sjr4 BERO SRE 
354, 5 10 3 TSK F2021 22 

265. Alchemilla alpina L. — Två smärre, begränsade fläckar med 
en tät vegetation af denna art, som annars synes vara ytterst sällsynt eller 
kanske så godt som helt saknas i Torne Lappmark, finnas på Kiirunavaara i 


sluttningen mot södra sidan af den svacka, som går öfver berget mellan - 
»Statsrådet> och »Landshöfdingen». Den är antagligen först iakttagen här 
af HAGLUND, då den är omnämnd i hans lista. Dess möjlighet att hålla sig - 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 109 


kvar torde, när brytningen rycker vidare mot denna del af berget, vara 
ganska ringa. 

Utbredning: K 20. 

266. Alchemilla minor Huds. subsp. filicaulis (Bus.) Lindb. fil. — 
 Sjelf har jag icke insamlat eller observerat denna art i Kiruna, men då den 
enligt LINDBERG, Nord. Alchem. vulg. Formen u. Verbr., s. 103, är tagen 
där af K. JOHANSSON, så måste den ju antingen vara mycket sällsynt där, 
eller helt blifvit förbisedd af mig. Närmare lokaluppgift kan icke lemnas 
för den, då Dr. JoHANSSON, som jag tillfrågat därom, nu ej kunde påminna 
sig annat än att den tagits vid utkanten af samhället, vid den öfre vägen 
mot Luossavaara. 

267. Alchemilla strigosula Bus. — De exemplar af Alchemillae at 
vulgaris-gruppen, som insamlades 1908, har Dr. H. LInpBErRG i Helsingfors 
haft vänligheten bestämma åt mig, och jag har sålunda under det andra 
arbetsåret haft fördelen att kunna revidera föregående års anteckningar och 
komplettera artlistorna för de olika distrikten med ledning af exemplar, som 
godkänts af denne, vår för närvarande förnämste specialist på nordeurope- 
iska Alchemillae. 

I ÅA. strigosula, som ej är sällsynt i öppnare lundvegetation och på 
gräsmark, inbegriper LINDBERG äfven ÅA. subglobosa Westerl. Liksom de 
tre följande arterna tillhör ÅA. strigosula utan tvifvel den ursprungliga ve- 
getationen, och den är i likhet med dessa i allmänhet att betrakta såsom i 
någon mån gynnad af kulturen, som åstadkommit nya öppna, gräsbevuxna 

fält. De bägge håriga arterna, som mest förekomma på öppen mark, äro 
| gifvetvis något mera kulturgynnade än de bägge mera glatta, som gerna 
växa äfven på starkt beskuggade platser. 

WibtSdnIn et bid, so, 4,08, 910; 11; 12) 13715; :16,719,:24;25, 30, 
SN 152077 31:5M-2;0J03,74,,5,,6; L-2,:3; 4, 6; K 1, 5,77. 

268. Alchemilla micans Bus. — Äfven denna art har undgått mig i 
Kiruna, där den enligt LINDBERG, Nord. Alchem. vulg. Formen u. Verbr., 
s. 68, är tagen på banvallen af N. Kr. BERLIN 1909. Den är såsom LIND- 
BERG anger tydligen en ny invandrare här. Enligt benäget meddelande af 
Jägmästare BERLIN växte den vester om jernvägsspåren, alltså inom nedan 
angifna distrikt, där den att döma af artens utbredning i öfrigt helt säkert 
är införd. 

Utbredning: J 3. 

269. Alchemilla acutidens Bus. — Jag anser bäst att i fråga om 


110 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


denna arts begränsning följa LINDBERG, hvilken icke upprätthåller de bägge 
skandinaviska arter, som BUuSER på senare tid utbrutit ur sin ursprungliga 
A. acutidens. I den omfattning, som BusER senast gifvit den (Neue skand. 
Alchim.) skulle den vara mellaneuropeisk och hos oss ersättas af A. oxyo- 
donta Bus. och A. Murbeckiana Bus. Båda dessa, som väl lämpligast kunna 
upptagas som varieteter af ÅA. acutidens, finnas i mitt material. Den är nog 
den allmännaste och ymnigast uppträdande af släktets arter inom Kiruna- 
området, synnerligast som den växer på många lokaler, som äro för skug- 
giga för de bägge föregående arterna. 

= Utbredning: B/1)125035 45-55, 05-75, 8, 9,10; 15 ETT SALON 
19,21, 24, 26, 29,30;-31, 32, ,34;,S: 1, 4,6, T, 78, 19 -ELONEIRANEFaNER 
15, 16, 17; 18, 19;120, 21, 22; 24::27,-:30; 315 355 MELISSETSMENPERs 
3; 475,1 16; EE 2,3, 457,8; :K- 17 2,3; 45548) 95 TONAS NONNEE 
NOEN 2 BA AD 

270. Alchemilla suberenata Bus. — Uppträder liksom den föregående, 
och möjligheten af en eller annan förvexling vid anteckning i fältet är icke 
utesluten. 

Utbredning: B: 3, 4;:5, 6, 8, 10, I1j722, 24; 285SASKUSSsEIRON 
10, 11, 12; 13,)14;15,-16, 17; 18,19, 20,5227-23, 25 CK RS NORRA 
JE25H3AT SÖS OA KON 55 OL 

Alchemilla alpestris Schm. finnes upptagen såväl i HAGLUNDS listor 
som i SONDÉNS Anteckn. (s. 232), men med stöd af egna iakttagelser både 
i Kiruna och på annat håll, samt än mera af LINDBERGS bestämningar af 
Alchemillae från öfre Norrland, tror jag mig berättigad, att utan vidare ute- 
sluta denna art, då ett misstag ligger så nära att antaga. A. glomerulans, 
som ej upptages i dessa listor, var ju när de uppgjordes knappt ännu känd 
hos oss, hvarför anteckningarne nog snarast referera sig till den. 

271. Alchemilla glomerulans Bus. — På liknande lokaler som före- 
gående och möjligen någon gång sammanblandad med den. De bägge 
sista arterna äro, såsom utbredningslistorna visa, allmännare uppåt berget 
än de mera håriga arterna och anträffas rätt ymnigt äfven i den alpina re- 
gionen. 

Utbredning: Bo1j:2,:3, 4; 5, 7,19,« 11512, 13; 157 1SNR0PINEEEN 
23; 1,24,::25; 120, 27;::287-20, 31, 132-335 834;:S12, 15304; SONEO NTE 
14,-17; .18,:-28, -30,.31,.32;.33; M 12, 4: JK 4, 5; LTS 
KA vB NOD. 3 150 SNOKSNNANDA 

272. Prunus Cerasus L. — Groddplantor och unga plantor af körs- 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 111 


bär förekomma ej sällan i mängd på afskrädesplatser; huruvida de kunna 
öfverlefva vintern, har jag icke haft tillfälle att konstatera, liksom jag ej 
heller med säkerhet kan säga, om också P. avium blifvit införd, något som 
ju skulle synas högst antagligt. De undersökta plantorna ha dock befunnits 
sakna de för den senare karaktäristiska glandlerna vid bladskifvans bas. 

Witbsedning:BuO-F0ö:l5St2400:ASn551-:0:1015; 18123, 24, 31: Mi2, 
BEN 05: Ki 19: 

273. Prunus Padus L. — Häggen förekommer ganska sparsamt i 
lundvegetation, blott i Matojärvi-ravinen såg jag den något ymnigare. Den 
uppträder dessutom mest som helt små buskar, möjligen är emellertid den 
ringa tillgången, särskildt på större exemplar, åtminstone till en del bero- 
ende på att den flitigt inplanterats i trädgårdarne. Den här förekommande 
formen är var. borealis Schöbl. 

Wibredmne:,Br3; S0;-StA 147165 185 20524;M 3, 4; J.3. 


Leguminosae Juss. 

274. Medicago lupulina LC. — Sparsamt inkommen på blottad jord; 
först iakttagen af HAGLUND 1903. Jag fann 1908 blott ett enda exem- 
plar, som dock hade nära mogna frukter, på den gamla förbränningsplatsen 
vid Yli Lombolo; 1909 funnos stora fruktificerande exemplar på flere ställen. 
Den torde nog snart bli ganska allmänt spridd på kulturlokaler. 

Wilbriednmmer bil, 2; 3911; 13; 24; Si 12, 19,25; 

275.  Melilotus albus Desr. — Enstaka Melilotus-plantor anträffas ofta 
nog på kulturområden, men de utveckla sig så långsamt, att jag intet af 
åren medhann att få se dem fullt blommande. Dock kunde Kand. Fries på 
sensommaren 1908 med bestämdhet fastslå, att en del af dem tillhörde M. 
albus, liksom äfven STERNER och jag hade tillfälle att konstatera 1909. Jag 
hänför därför här alla anteckningar om Melilotus-plantor till denna art, ehuru 
jag har anledning förmoda, att äfven åtminstone en gulblommig art före- 
kommer, då en del individ ej syntes tillhöra den vanliga typen. På grund 
af sin sena blomning torde den ej hinna att sätta frukt, eller åtminstone ej 
hittills ha hunnit att bli nog acklimatiserad, men det är ju icke uteslutet, 
att den kan komma att göra det, när exemplaren bli äldre — om de nämligen 
kunna hålla sig lefvande nog länge. Visserligen uppgifvas ju M.-albus och 
M. officinalis i våra floror såsom tvååriga, men de dö icke alltid efter den 
första blomningen, utan bli nog ganska ofta fleråriga och polykarpiska, och det 


112 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


är ju icke osannolikt, att de här, där en kraftig vegetativ utveckling men 
ingen frösättning i andra året medhinnes, ofta kunnat uppnå längre lifstid. 

Utbredning: Bri 1j-2;03, 4, 9; 10; 125013) 24;0S Aj55TANO NARE 
TÖS ONP2NPSFOS 27 RSS SOS 

276. Trifolium spadiceum L. — Denna växt, som tydligen håller att 
på att med kulturens hjelp betydligt vidga sitt utbredningsområde i Norr- 
land, finnes i Kiruna ganska allmänt på blottad jord, i insåningar, etc., och 
iakttogs först af HAGLUND 1903. Jag såg visserligen mera af den 1908 än 
1909, men detta torde dock varit rent tillfälligt, ty den blommar rikligt och 
tidigt och sätter utan tvifvel frukt hvarje år, åtminstone på mera gynnade 
växtplatser. 

Utbredning: B 2, 3,4, 5; 13; 17, 19,,:22;:24, 20 1340SK2 SINE moOr 
11, 12, 13, 17, 19, 20, 23, 24, 25, 30; M 2035) 55-050 05mGEplIESs 
2201043 

277. Trifolium agrarium LÅ. — Angifves i SonDpÉns lista, och han 
har i bref meddelat mig, att fyndet gjordes 1905 »inom stationsområdet», 
hvilket väl snarast torde beteckna nedan angifna distrikt. Ej sedan åter- 


funnen. 
Utbredning: J 2 (2). 
278. Trifolium repens L. — Denna art, som ännu af BACKMAN och 


Horm (Flora, s. 183) blott angifves för de nedre regionerna, har nu börjat 
fatta fast fot mångenstädes i björkregionen, och i Kiruna, där den t. o. m. funnit 
väg till fjällregionen, är den numera en sällan felande beståndsdel i vege- 
tationen på all gräsmark; blott inom ett par af de minst kulturpåverkade 
distrikten saknas den. 

Utbredning: B-1, 2; 3; 4,-5,:6; 7; 8,-9;-10,-41; T2IKISEANIAIIG) 
175. 18719; 22,23; 24,25, 20,27, 28, 29,-30, 31) 32055 SANS ÄenNS 
4:15) Oj; 7483-00, 10, TLA 20137 TA 1556 ITS ENO NGE ONE 
24.:125,:26, -27,-28,:297 30;731:32, 1355 Mw2535 Ju 2505 RER OR E 
2,13; 475, 0:17, 8; Kulji2,-3; 4) 55-05707, 18; 9, LON DEN NG 
157-1OM20M22 2A: 

279. Trifolium hybridum L. — Denna art, för hvilken BACKMAN och 
HoLrm blott angifva en enstaka lokal i kustlandet, börjar nu också sprida 
sig i lappmarkerna, och i Kiruna förekommer den ganska allmänt, ehuru 
icke, i samma grad som den föregående, på kulturpåverkad mark. Den är 
först funnen af HAGLUND 1903. 

Utbredning: B-2,-3, 4, 5, 6; 7, 8, 11; 12,722,024028020050msAr 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 113 


ENN, 18, 0,11 13:01 144120,123:0 251-28 M 2; 35 -J93: 451603 Kod, 
020,22. 

280. Trifolium arvense L. — Ett enstaka individ anträffades 1909 
tillsammans med andra invandrare på blottad jord inom bolagsområdet. 
Utbredning: B 1. 

281. Trifolium pratense L. — Äfven denna, som här liksom öfver- 
hufvud i Torne Lappmarks björkregion är en ny med kulturens hjälp in- 
kommen medborgare i floran, har redan hunnit att skaffa sig en ganska 
vidsträckt spridning, så att den fattas blott inom de mindre påverkade 
distrikten. Den uppträder i en mångfald af former, skilda till växtsätt, blad- 
form, hårighet, blomfärg, etc. 

Wibredning: Boo lsemdka rör ueRor LOSokr i 1271:13, 1603-10; 22,24, 
HESAR OMC 30:54 32 F33FES 1185 44 5,50,:9, 10; 115112, 13, 145,15, 16, 
MES 10 "20-21 622 023024, 125, 20,0 2l,: 28, 31; M 2, 3; J 1, 2, 3, 
EOrE from AISB NAS: IK R2 NS 5110; 1 T05-19,122. 

282. Lotus corniculatus L. — Ett enda, stort, frodigt stånd fanns 
1909 på grusmark inom jernvägsområdet. 

Utbredning: J 6. 

283. Astragalus alpinus L. — Förekommer här och där på gräs- 
bevuxen mark och vandrar också gerna in på blottad jord, men är ingen- 
" städes ymnig. 
take dnines bes sele r 16: 23, 32; Si 58;.17; 18, 21, 20,30, 
Hösse 45; KRK 6, 10, 15,16, -19,; 23: 

284. Astragalus frigidus (L.) Bunge. — Förekommer här och där, 
merendels i torrare lundmark, tämligen sparsamt. Något ymnigare upp- 
träder den på vissa delar af Kiirunavaaras vestra sluttning ofvan skogsgränsen. 

Wincdmuceb 40:13, 10, 18; 19,:23;,-30,134;:S55; 8; J 2,3; K 
051137 14; 723. 

285. Vicia hirsuta (L.) S. F. Gray. — Enstaka individ iakttogos på 

ett par kulturlokaler 1908, tämligen talrika 1909 på ett par ställen på blottad 
jord inom bolagsområdet. Torde nog kunna sätta frukt och acklimatiseras. 
lölbredmineg: B 1, 2, 3, 9, 10; S 28; M 2, 3. 
286. Vicia Craceca L. — Denna art, som ännu af BACKMAN och 
Horm (Flora, s. 181) angifves som sällsynt t. o. m. inom barrskogsområdet, 
har nu tack vare kulturen börjat vinna insteg äfven i björkregionen, där 
den lätt acklimatiseras. Inom undersökningsområdet är den redan allmän 
både på öppen jord och i gräsmark. 


114 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Utbredning:. B7 25 .4, :5, 6; .7, 10; 115-13, '16;1195 225 242800 
34;.S (2, 11-125 13,14, 15, 16757; 18; 197-21; 25275 300S1UEEN 
JOE 230355 OR ENS ISLNOS 7 AIK 1SE2105, KRO 

287. Vicia sepium L. — Ett enstaka exemplar anträffades 1909 inom 
det gamla kulturområdet vid ingeniörsbostäderna. Det bar frukter, som 
antagligen hunno mogna, om de icke blefvo bortplockade eller på annat 
sätt förstörda. 

Utbredning: B 5. 

288. Vicia sativa L. — Enstaka vickerplantor finnas mångenstädes 
på kulturdistrikt, t. ex. där hästgödsel lagts ut och bland hafre, som såtts 
ut som skyddssäde för insådt gräs. De tyckas dock i allmänhet ej hinna 
långt i utveckling, hvilket också HAGLUND antecknat. 

Utbredning: B 1, 3, 5, 8, 13; Sr6; 7, 9; 11-202SEEMRESalaoE 
KY dns 

289. Vicia angustifolia (L.) Reichard. — Förekommer på liknande 
lokaler som föregående, men vida allmännare, och når en bättre utveckling. 
Fram på sommaren 1909 sågs den flerestädes i stora, rikligt blommande 
individ, och det föreföll ej osannolikt, att den kunde hinna till mognad. 

Utbredning: »B- 1,72; 3, 5, 10, 12; 24: SAO los Omos 
215280 LI M22/08seJF33105 1173, sr KN SL6 2 0 Ne 

290. Lathyrus pratensis L. — Endast observerad på ett par mindre 
fläckar, där den syntes ha spridt sig uteslutande på vegetativ väg. Ute- 
slutet torde dock ej vara, att den stundom kan hinna sätta mogen frukt. 

Utbredning: BIolOostM =S: 

291. Pisum sativum L. — Enstaka ärtplantor anträffas ganska allmänt på 
afskrädesplatser, i trädgårdar, etc. De hinna emellertid merendels ej längre 
än till att utveckla ett par blad. En gång har jag dock sett blommande, 
c:a 15 cm. höga ärtplantor (inom distr. K 3 i augusti 1909), och dessa 
tillhörde P. sativum. Som vid antecknandet i allmänhet blott uppförts 
>Pisum sp.>, så kan jag icke specificera lokalerna för denna och följande 
art, utan anför dem under denna, som i alla händelser otvifvelaktigt är den 
vanligaste. 

Utbredning: : Bi "2, 3; 5, :9, 13; -14, 15; 20, 247732; SF2NSNEKEENIE 
7,8; 10; 115 13, :16, 175: 18,20, 22; 23, 28; M-2: J135 O;0E4OFtKEnen 
8; 197,24. : 

292. Pisum arvense L. — Såsom nämndt under föregående art, höra 
sannolikt en del där anförda lokaler rätteligen hit, blott i ett enda fall vet 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 115 


jag mig emellertid med säkerhet ha observerat de för denna karaktäristiska 
röda fläckarne vid stiplernas bas hos iakttagna ärtplantor, och den ifråga- 
varande lokalen upptages därför ensamt här. Äfven i HAGLUNDS anteck- 
ningar för 1903 upptages P. arvense. 

Utbredning: M 3. | 


Geraniaceae Benth. 

293. Geranium silvaticum L. — Lundvéegetationens kanske förnämsta 
karaktärsväxt och blott undantagsvis frånvarande från något område. Framåt 
eftersommaren, då dess blad antaga en praktfullt röd färgskiftning, blir dess 
allmänna och ymniga förekomst i synnerhet iögonfallande. Ganska ofta 
uppträder den med bleka eller hvita blommor, men jag har dock aldrig här så- 
som i Lule Lappmarks björkregion sett stora, rena bestånd af den hvit- 
blommiga formen. Den är allmän äfven i videsnåren och går upp i den 
alpina regionen. 

bi ednmNo BIE mor NO 4LSA9N0, 11; 12; 13, 14, 15, 16, 
LO 021025, 2425, 205 2, 29, 30, 31, 32, 33, 34; S 1, 2, 
SN RS n10T 1, 25113; -147 15; 16, 17, 18; 19, 20, 21, 23, 
FASO SÖS SS 33; M- 1,72, 3, 4; J] 1,12, 3, 4, 5, 6; L 
RESO ETES; KRK 1l203, 4; 5, 0, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13; 14, 
HasnoNAeTS 102021, 225123, 24, 25, 260, 27. 

294. Geranium pusillum L. — Ett enstaka exemplar anträffades på 
kulturmark i staden och öfverflyttades för vidare observation till distr. B 
19, men kom under loppet af sommaren ej längre än till utvecklandet af 
en bladrosett. 

Pibredning: SS 13. 

Geranium viscidulum Fr. är af HAGLUND 1903 antecknad för en plats 
inom jernvägsområdet. Han synes dock ha varit tveksam om bestämningen, 
då han först skrifvit G. bohemicum och sedan ändrat namnet. Hvad som 
i sjelfva verket afsetts, kan numera sedan växten åter försvunnit, ej afgöras, 
dock synes det mig mindre osannolikt, att G. bohemicum L. kunde ha funnit 
sin väg till Kiruna, än att den andra, öfver hufvud så sällsynta arten, skulle 
blifvit införd där. 


Linaceae Dum. 

295. Linum grandiflorum Desf. — Ett enstaka individ af denna an- 
träffades af STERNER på ett kulturområde i staden. Sannolikt hade den väl 
kommit ut från en trädgård. Dessutom fann jag på ett annat ställe en ung 


116 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


planta af en Linum, som möjligen tillhörde samma art, möjligen L. usita- 
tissimum L. 
Utbredning: S 17. 


Callitrichaceae Link; Lindl. 

296. Callitriche polymorpha Lönnr. — Förekom sällsynt i vatten- 
samlingar i kärrmark. Som insamling af den blef försummad på sensom- 
maren, fick jag ej tillfälle att konstatera, om den sätter frukt. 

Utbredmne: S:505-K 167 185 


Empetraceae Nutt.; Lindl. 

297. Empetrum nigrum L. — Bildar en af hufvudbeståndsdelarne i 
rismarken inom björkregionens torrare delar, framträder starkt i vegetationen 
på myrmarkens tufvor och i fjällheden och fattas för öfrigt nästan ingen- 
städes helt. Som den emellertid är synnerligen ömtålig för trampning, in- 
skränkes den inom de gamla kulturområdena till små skyddade fläckar vid 
trädens bas eller utrotas helt. 

Utbredning: B' 1, 2,3, 4;:5; 6; 7,,8,;9; 10 IE SMCEEISAGeNS: 
10, 207; 21, 22, 23, 24; 25, 20, 27, 28,29, 305 310325 5505 ABER 
3, 5, 7, 9, 10,.11, 12,13; 14; 157 16; 17; 8; MOTT2 0 SAENSE me 
25, 20, 27; :28, 20,30,.31; 32; 33; M 1; 2,13, 1450) UISV25ES0LSRSmaEe 
1, 2, 3;:4,.-5, 6; 7, 85 Kd; 2, 3,045:153105 15405 0 ELNO EEE 
155 167 175 CISK 195 20:-215122 F25SSE2AN25 2 OAR2IE 


Aceraceae St. Hil.; Lindl. 

298. Acer platanoides L. — En enstaka ung planta anträffades 1909 
af STERNER på ett kulturområde i staden. Huruvida den kan uthärda vin- 
tern och möjligen hålla sig kvar som halfbuske, får framtiden utvisa. 

Utbredning: S 17. 


Malvaceae Juss. 

299. Malva neglecta Wallr. — Ett enstaka ungt individ anträffades 
af mig i början af augusti 1909 på ett ställe i staden, där för öfrigt bägge 
åren en ganska artrik hemerofil vegetation uppträdde. Hur långt den hann 
utveckla sig, fick jag ej sedan tillfälle att konstatera. 

Utbredning: S 27. 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET ET 


Guttiferae Juss. 

300. Hypericum quadrangulum L. — Ett enstaka stånd anträffades 
1909 af STERNER på banvallen nedanför berget, där åtskilliga arter impor- 
terats, antagligen med hö. Växten torde ha stått där i flere år, men blom- 
made icke. 

Utbredning: K 1. 


Violaceae DC. 

301. Viola epipsila Ledeb. — En ganska allmän art, dock blott un- 
dantagsvis ymnig. Den förekommer mest på fastare myrmark, bland viden, 
men också i lundvegetation. Allt, hvad här finnes af den, torde väl få föras 
till var. suecica (Fr.) Neum. Wahlst. Murb., den är emellertid ganska va- 
rierande till bladens storlek och form, liksom till blommornas storlek och 
färg, hvilken kan vexla från tämligen mörkt blå till blekt violett eller hvit. 

Wibtedmngs- birot 40. 115-13; 20,:234-25;-20, 217,728; 29; 30, 31, 
ESA SKO ONS 0, "20028030; M 43J2504, 5750; L 1, 
KANE 05 0 12,0 0 40, 135515, 18; :19,7:20,:22. 

Viola palustris L. upptages i HAGLUNDS anteckningar jämte föregående 
art, men som jag, särskildt därför att den är funnen på annat håll i Torne 
Lappmark, sökte ganska mycket efter den utan att finna den, så antar jag, 
att ett misstag föreligger. 

302. Viola biflora LTL. — En ytterst allmän och ymnig art, särskildt 
i all fuktig skogsmark och i videsnår ända upp i fjällregionen, där den 
äfven finnes t. ex. längs bäckar, etc. Den har gifvetvis genom torrläggning 
förlorat en del växtplatser och genom jordkörning och insådd blifvit för- 
drifven från en del andra, men håller sig i det längsta kvar, åtminstone i 
enstaka individ. Möjligen kan den ha blifvit förbisedd på ett eller annat 
af de på sensommaren undersökta distrikten, då den i fruktstadium ej är 
lätt att få öga på, när den ej förekommer i mängd. 

Hillddang: Bb. fy 2, 3,4, 5,6, 7, 8, 12, 13,15, 16, 17, 19, 20, 
HTS 2030, 31,32, '33; 34; S-1,:2, 3, 5, 6, 7, 8, 10, 12, 14, 
RO ER2S, 120, 307181, 32:33; M-2; 3,45] 17 2; 3, 4, 5yLT 1, 
MINNGESAKR 51507 8, 9,10, 11, 12, 13; 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21; 
PeNDS, 24; 25, 27. 

303. Viola tricolor L. — Denna art är visserligen ganska allmänt 
representerad på kulturdistrikten, och redan funnen af HAGLUND 1903, men 
i mängd har jag ingenstädes sett den. De allra flesta exemplaren tillhöra 


118 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


den form, som WiTTROCK kallar subsp. genuina f. versicolor subf. septen- 
trionalis, hvilken i allmänhet synes vara den, under hvilken arten förekommer, 
där den blifvit införd på nordligare växtplatser. Undantagsvis förekomma 
dock också former, som komma närmare f. typica Wittr., och på det in- 
sådda partiet af distr. B 12 fann jag 1908 ett enstaka individ, som öfver- 
ensstämmer med hans beskrifning och afbildningar af f. albida. 

Utbredning: B 4; 5, 7, 9, 12; 13, 16, 20, 22; 24020 020-SKConme 
4, 5,:'9, 11; 13, 19; 21, 22; 23; 26, 28; M 2, 35 JDESNORUStERISESNEN 
BR NOJNIGEOR 

304. Viola arvensis Murr. — Enstaka individ äro funna här och där 
på kulturdistrikt, men den synes åtminstone hittills ej ha kunnat få fast fot 
inom området. 

Utbredmngs:Brd, 23: Sv4NN4S 


Onagraceae Juss.; Lindl. 

305. Epilobium palustre L. — Mycket allmän på våta ställen såsom 
längs bäckar, på blottad jord i myr, i diken, o. s. v. Den torde kunna 
anses något kulturgynnad. En del exemplar kunna kallas f. lapponicum 
Hauskn. — om man vill urskilja denna obetydliga form. 

Utbredning: B' 1, 2, 3,:4; 5; 10;-1T1, 12; 135045) TEE SSrLONEDsENE 
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34; SEI 255: OKSRIO NINENmeN 
10,7 11; 12; 13; 14, 15, 16; 17;>=185; 20; 27; 28.730, 31 32BSEEURIARSs 
47, ] 1, 2,3, 4,5,,06;/ EL 1; 2; 3574; :5; 6, T4S;TYKIULPINSNORSNEIEen 
10501 8: -10::20:-21EH20--24OBIN2 OST2 12 

306. Epilobium davuricum Fischer. — På liknande lokaler som före- : 
gående art, men vida sällsyntare. Angifves af HAGLUND för området vid 
bolagshotellet, där den dock nu är försvunnen. 

Utbredning: B 4, 10, 23, 25, 30;:S 3; 18; 20,52755085SMIERN 
451735 05-57 05 KrlLid0ELS; DORO, 

307. Epilobium anagallidifolium Lam. — Så vidt af anteckningarne 
framgår ej allmän. Förekommer vid bäckar och på andra våta ställen samt 
såsom kulturgynnad växt äfven på torrare, blottad jord. Är först angifven 
af SONDÉN och torde möjligen vara något vanligare än mina anteckningar 
gifva vid handen, då den särskildt i början af sommaren, lätt kan förbises 
eller förblandas med den allmänna E. Hornemanni. 

Utbredmug:BrsA S5:)r05 KuO;rISt20:620E 

308. Epilobium lactiflorum Hausskn. — Förekommer sporadiskt på 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 119 


våta ställen, men gärna i täta bestånd. Kan möjligen vara förbisedd på ett 
eller annat distrikt; jag har också iakttagit den strax utanför undersöknings- 
området på Haukivaara. 

Wibredning:-S' 275 KC 5155 

309. Epilobium alsinifolium Vill. — Ganska sällsynt vid bäckar och 
på andra fuktiga ställen, möjligen dock något allmännare än nedanstående 
utbredningsuppgift anger, då den kan ha förväxlats med den följande all- 
männa arten. : 

lWlbredning: B-3;. 10524263050S127;1K 18;19:; 

Epilobium  alsinifolium Z palustre. — Sparsamt funnen på ett ställe i 
staden. Att denna är den enda Epilobium-hybrid, som jag kunnat upptaga 
i artlistan, beror därpå, att jag icke haft någon tid att egna åt sökandet efter 
dem; att åtskilliga olika kombinationer skola framdeles kunna uppletas, 
tviflar jag icke på. 

Utbredning: 5: 3: 

310. Epilobium Hornemanni Reichenb. — Är bland fjällepilobierna 
obetingadt den inom området vanligaste; den är spridd på fuktiga ställen 
och uppträder såsom i någon mån hemerofil art ofta på blottad jord, äfven 
då denna är mera torr. 

Krtedaide: BB 113, 4,18, 11,013, 14, 15, 16, 17;:19,:20; 21, 23, 
MO TSS. 20: 30, 31, 32; 33; S:2, 4, 5,:9, 11, 14, 17, 18, 19, 
MaG070 98 80; 31, 32,33; M I, 2, 3, 4; J 1, 2, 3, 4, 5, 6; L 
EG: 7, 8; Kod, 23, 4,5, 6, 7, 8, 9, 13, 15, 16, 17, 18, 19, 
PON222420, 21. 

311. Chamaenerium angustifolium (L.) Scop. — En ytterst allmän 
art, som blott på få distrikt blifvit undanträngd af kulturen, och som å 
andra sidan säkerligen vunnit åtskilliga nya växtplatser, särskildt där den 
risiga björkskogen, i hvilken den icke trifves, blifvit ersatt af en mera 
öppen vegetation. Frånsedt dylik mark och de våtaste partierna af myrarne 
finnes den så godt som öfverallt, från skogen ända upp på toppen af Kii- 
runavaara. Jämte den vanliga formen förekommer i ravinen vid Matojärvi 
äfven den vackra var. spectabile Simm., dock blott på en begränsad fläck. 

Wibrednvins: B 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10,-11, 12; 13, 14, 15, 16, 
MET, 20, 21, 22; 23, 24, 25, 26, 27,128,.29, 30, 31, 32, 33, 34; 
NA 6, 7, 9,10, 12,13, 14, 15, 16, 17,18, 19,20, 21, 24, 25, 
RR, 20, 30, 31, 32, 33; M 1, 2, 3; 4;'J1, 2, 3, 4,,5, 6; L 1,2, 


120 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


311 4,056!6; Ty 8: KUINI3,A, 57 6.74 89710; 11712 018 
17:18 010, 500, 2 INSREDS 24) 250202 


Halorrhagidaceae R. Br.; Lindl. 

312. Hippuris vulgaris L. — Förekommer tämligen sällsynt, om än 
lokalt ganska ymnigt på våta stälien, särskildt vid stränder. 

Utbredning: IBr241260;527, 2835) 273137, 550 


Umbelliferae Juss. 

313. Chaerophyllum bulbosum L. — Ett fåtal individ hade, antag- 
ligen med gräsfrö, inkommit på distriktet vid ingeniörsbostäderna, där de 
upptäcktes 1909. De blommade sent och torde ej hunnit sätta mogen frukt. 

Utbredning: B 5. 

314. Anthriscus silvestris (L.) Hoffm. — Ehuru denna art i Kiruna 
hufvudsakligen uppträder inom de kulturpåverkade distrikten, är den antag- 
ligen inhemsk på platsen, ty den finnes på andra ställen i Torne Lapp- 
marks björkregion i fullt opåverkad vegetation, t. ex. vid Torne träsk. Den 
trifves emellertid synnerligen väl i den af bebyggelsen åstadkomna, öppna 
gräsmarken och blir stundom mycket storväxt och frodig. 

Utbredning: B 01, :31-5, 6, 10, 12, 13) 15, 16; 0890 /120822 405 -TyRen 
31, 32, 33, 34; S:4, 5,.7,. 10; 11 125 145. 167 LSAL9OT 2002 SSU 
Mx2 35 J250035 55 ER 25-35 SFK 15802503; Aj ORO MSLSNYLOs 

315. Carum carvi L. — Fullt acklimatiserad och så allmän, att den 
knappt saknas utom på ett och annat af de mindre kulturpåverkade distrikten, 
blott lämplig öppen, gräsbevuxen mark finnes. Först antecknad af HacG- 
LUND 1903. 

Utbredning: Birl,j 2; 3,:4,:5), 0, 7; 97010; 115012; 015) HESSE 
17,18, 19,120, 21,-22, 24; 25, 20; 28; 20,530, 51; 321359 450SIIEREN 
3,4: 5, 6, 17,:9,,10, 11-125, 13; 114;215,0 16; 175-185 195202 ANNE 
241 25,20, 27,-28,30,-31; 33;:0M 25355); 220 304505, O SER 
SB: FÖRSE KS A25137 04 BINO SST ONLONERLS ONE TANLO DA 

316. Petroselinum sativum L. — Ett par plantor anträffades i träd- 
gårdsland i staden 1909. 

Utbredning: B 15; S 19. 

317. Anethum graveolens L. — Enstaka individ anträffade här och 
där i trädgårdsland, på afskrädeshögar, etc. 

UtbredningalB. 1, 55:95 Sm167 MoO50R2; 3; Ka: 


- 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 121 


318. Angelica silvestris L. — Tillhör utan tvifvel den ursprungliga 
vegetationen, men är mycket sällsynt och sparsamt förekommande. På de 
"bägge fyndplatserna funnos tillsammans blott ett fåtal individ. Lokalen på 
jernvägsområdet var öppen myrmark, vid Matojärvi-ravinen växte den i 
skogskärr. 

Utbredning: M 4; J 6. 

319. Angelica Archangelica LTL. — Ganska allmän i lundvegetation, 
på de mera torra och kulturpåverkade distrikten vanligen steril. 

Wtbredning: BENStEIeNSNUS; lek 105120; 24257, 20730, 31; 
FSS, 12,18 KAS RT ST SO MOTa2:04;] 4;15,:67 Lil; 23 
NES 15 0, 95:10, 15 OS USD, 2324; 26. 

320. Pastinaca sativa L. — Enstaka individ, antagligen utkomna 
ur trädgårdar, funnos på ett par ställen i staden. 

Utbredning: S 13, 16. 

321. Heracleum sibiricum L. — Enstaka individ funnos här och där 
inom kulturpåverkade distrikt. Jag har blott en gång sett den blommande. 

Wibtedning:: Bi 5, 130225205: 0; 


Cornaceae DC.; Link. 

322. Cornus suecica L. — Förekommer här och där, företrädesvis i 
fuktigare lundvegetation, fläckvis ymnig. 

Piltedame: b.i3.. 15, 16, 20, 21, 30, 31, 33: S 17, 22; M 13 ]3; 
KRALT9 120: 


Pyrolaceae Dum. 

323. Pyrola rotundifolia LIL. — Tämligen allmän i lundvegetation, 
men aldrig ymnig. Den går också gerna ut i ganska fuktiga partier på 
myrmark bland grönviden, äfvensom upp i fjällregionen på Kiirunavaara. 

Utbredning: B 4, 19, 23, 26, 27, 29, 30; S 18, 20, 30, 32, 33; M 1, 
mttapeRsT4-60;1É 5; K.9, 10,13; 14, 19720, 22,23: 

324. Pyrola minor L. — Något vanligare än föregående art, på 
liknande. lokaler. 

Utbredning: B 3, 4, 5, 13, 19, 20, 23, 24, 25, 26, 27, 29, 30, 31, 
SENS SK 30, 31,32; M 1, 2,3, 4;5:].,3, 4057 6;juE4;:5,-0; 
MES 0 10: 10; fl, 13,15, 16, 17, 18, 19, .20, 21,22, 23; 24, 25, 
ROTA 

325. Pyrola secunda L. — Uppträder företrädesvis i något torrare 


PSA H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


skogsmark än de bägge föregående, dock ej i egentlig rismark, och går 
äfven upp i fjällregionen. Den är den sällsyntaste af släktets arter. 
Utbredning:bBE TOASK30; UM fr4F;OKEORNISN 14) Ior OmPpat 


Ericaceae Juss.; DC. 

326. Ledum palustre L. — Förekommer på myrmark inom områdena 
vid södra ändan af Luossajärvi, ymnigare ju närmare man kommer mot 
den stora dalgången Kiirunavuoma på vestra sidan af sjön. På öfriga my- 
rar inom området saknas den. Den här uppträdande formen är mycket 
småväxt och låg i jämförelse med den i barrskogsområdena förekommande 
och närmar sig trots sitt upprätta växtsätt den arktiska formen. Arten är först 
antecknad för Kiruna af HAGLUND, för öfrigt synes den vara sällsynt i denna 
del af Torne Lappmark, då SonpÉNn ej har några lokaler för den i sin lista. 

UWitbredmingss)E5,705 EEK ESS ESFPIKeA: 

327. Loiseleuria procumbens (L.) Desv. — Förekommer i fjällheden 
på Kiirunavaara, fläckvis ganska ymnigt, men hotas på en del växtplatser af 


brytningen. 
Utbredning stKrrOoNelSi02 025 0E2A 2 OmEE 
328. Bryanthus coeruleus (L.) Dippel. — Förekommer allmänt i fjäll- 


heden på Kiirunavaara, där dock dess växtlokaler äro utsatta för att delvis 
förstöras genom brytningen, samt dessutom sparsamt här och där på torrare 
myrmark. 

Utbredning: B: 26, 27, 297-33; J 65 L 55 KC9 105 TIS KEISNELNGRIlNE 
18 NCR Al RR RO AM 

329. Cassiope tetragona (L.) Don. — Förekommer på ett begränsadt 
område i fjällheden på Kiirunavaaras vestra sluttning. 

Utbredning: K 10. 

330. Cassiope hypnoides (L.) Don. — Endast iakttagen på ett par 
ställen i alpina regionen på Kiirunavaara, men där i mängd. 

Utbredning: K 9, 23. 

331. Andromeda polifolia LT. — Ganska allmän på myrarne, men 
icke funnen ofvan skogsgränsen på Kiirunavaara. Merendels uppträder den 
som en tämligen utpräglad f. acerosa Hartm.; stundom kan den dock vara 
kraftigare utvecklad. 

Utbredning: B: 10, 18523) 24, 257 20,0 2, 28, 20,3SIKES2ASSFESEN 
18,. 27; "30, -335-M7 1, 2,04:5], 3504, 5050 EE. 1,2, 37-45 5 ORSA 
AHO 22 NAN 20: 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 28 


332. Arctostaphylos alpina (L.) Spreng. — Förekommer massvis i 
fjällheden och anträffas ofta enstaka eller i smärre bestånd i rismark eller 
på tufvor i myr. T. o. m. på starkt kulturpåverkad mark kunna enstaka 
individ stundom påträffas. Som den i allmänhet blommar mycket tidigt, 
har jag blott en gång haft tillfälle att se den i blommande stadium, näm- 
ligen d. 12 juli 1909 på norra ändan af Kiirunavaara, där en större snöfläck 
först en eller annan dag förut smält bort. Strax intil!, där snötäcket för- 
svunnit tidigare, stod den då redan med tämligen stora frukter. 

Wiibreduing:t BE NMS AROM, 205A31: 32, 3351S-3; 18; 
PED ORO 7A 20 13 05NSTES SE ORNISKIN AT SEO 1, 14,0; 10; 11; 12; 
ENAS -O0 17; ISKOK20 LR 20) 24,25; 20; 21. 

333. Vaccinium vitis idaea LC. — En ytterst allmän art i all skogs- 
mark, som äfven går ut på tufvor i myrarne och upp i den alpina regio- 
nen. Genom trampning försvinner den liksom öfriga i rismark förekom- 
mande arter ganska snart. 

Wibredmng. sl. 2, sg. vd ÖN, ASKORET0, sL25 13; 14; 15.016; IT, 
HSN 205 IKEA 28,2 ANI 20, 2I6205:30, Fl, I2, IS, S45FS 1, 3; 
EO SKOLOR STAS 16; 17,18; 197 20; 21, 22, 23, 
EN SEED OSR22S20 SOS 325 33 Mi 15 3, 43 J 1,72, 3, 4; 5, 06; L 
MRS SARS ORT SI IK 203, 4,5, 0; 1,8; 9,510;5 FL 125; 13; 14, 
MELO AR TS SEO 01215 -22,023; 24,.25, 20, 21. 

334. Vaccinium microcarpum Turecz. — Allmän på tufvor af Sphag- 
num och andra mossor i myrmark, säkerligen flerestädes på väg att ut- 
trängas genom utdikning. 

Wibiedmig:-41Br23,124 125) 20, 21, 20,7-30-33;S:205-27;-). 655 LI; 
MCS NOS; K13, 17,19; 24,20. 

330. Vaccinium uliginosum L. — Ytterst allmän på tufvig myrmark 
och i fuktig skogsmark, äfven uppträdande i torrare skog. Uppe i fjällheden 
öfvergår den i mer eller mindre utpräglad var. microphyllum (Lange) Nath. 

Wibiednimnmo BB I2003047151 0, 5; L1OFEIIAN2 1301 4,015, 16; 18, 
EON 324.125, 205 21,:28,:20,:30, 31; 32,'33, 34; Si1, 2; 
SOS, 0, 10, 12,13, 14,15; 167 17; 187 19; 20,-21; 22, 23, 24, 
FSK 0E30, 3032, 33: M-]:E 250 3, 47 150257 3,4; 5,16; LC 1,2; 
RR TT SK 1, 2,3: 4; 5,6, 7,'8, 9, 10; 11, 12513, 14; 15, 16, 
INNELS, 10) 20, 21,22, 23,24, 25, 26; 27: 

3306. Vaccinium Myrtillus LT. — Förekommer ytterst allmänt, oftast 
tillsammans med föregående art, men gärna på något torrare ställen än den. 


124 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Liksom de bägge andra i skogsmark uppträdande arterna har den fått sitt 
område betydligt inskränkt genom kulturen, i det trampning af marken, 
jordkörning och insådd, o. s. v. fördrifvit dem från stora partier af de distrikt, 
som förr varit skog. Nästan alltid ha de dock, tack vare det skydd björ- 
karne fått åtnjuta, kunnat finna en och annan fristad på de små fläckar 
närmast inne vid trädstammarne, dit trampningen icke nått. 

Utbredning: BI17-2,537- 4, 53:06, 7;58,-9; 10511 125fEIS AS 
17; 18;:19,,20/121;:22,:23,-24,125) s20,727,120;7 3031 13228S4E NS 
201354, 155-10, 7,;.'8,;9;-10;, 11; 12; 133: 145-115; 165 CLTSELSAIARONRD IRENE 
22,23 24,25: 20,27, 28;:29,,30, :31,) 325-33; EM oIE2,NSIEAS SJINANRa se 
4-5, JO; Ly 1; 2, 3, 4; 57105 7,483; K15: 258545; 20 SONSON 
lr KSIN6; Hä bs TO 20 212222 AN25N2 DRRIE 


Diapensiaceae Lindl. 

337. Diapensia lapponica L. — Inskränkt till fjällheden på Kiiruna- 
vaara, men där mycket allmän och ymnig. 

Utbredning: ”K -9, -10, (II, 112, :13,/ 143115; 16 0 
24: 25-20. , 


Primulaceae Vent. 

338. Trientalis europaea L. — En af Kirunaområdets allra allmän- 
naste arter, visserligen framför allt tillhörande skogen, men äfven vanlig på 
torrare myrmark och i fjällhed. Den har gifvetvis mångenstädes fått vika 
för bebyggelsen, men saknas dock icke helt på något enda distrikt. Den 
vanliga hvitblommiga formen såg jag i början af sommaren 1908 knappt 
något till, under det i stället allmänt den vackra, i fjällen ofta uppträdande 
form med mer eller mindre starkt röd krona förekom, som NEUMAN (Flora, 
s. 197) kallat f. rosea. Jag fäste mig dock redan då vid, att den efter hand 
försvann och nästan fullständigt ersattes af den hvitblommiga formen, hvilken 
1909 så godt som ensam förekom. I Lule Lappmark har jag förr iakttagit, 
att blommorna hos Trientalis bli allt rödare, ju högre man kommer upp i 
fjällen; äro de än i barrskogen helt hvita, så kan man dock vänta, att man 
skall träffa svagt röda former, så snart man kommer upp i björkregionen 
och ännu mörkare färgade ofvan skogsgränsen. Samma iakttagelse med- 
delades mig också af Jägmästare BERLIN i Jockmock. Sammanställes nu detta 
med att början af juli 1908 i Kiruna var ganska kall, och att något längre 
fram i månaden en varmare period inträdde, under det 1909 en synnerligen 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 125 


varm period inföll före midten af samma månad, så synes det mig sannolikt, 
att den rödblommiga Trientalis är en biologisk form, hos hvilken en lägre 
temperatur framkallat en starkare anthocyanbildning. Därför blir den van- 
ligare ju högre upp man kommer, och på samma plats blir dess förekomst 
beroende af den under blomningstiden rådande temperaturen. Såsom SONDÉN 
(Anteckn., s. 227) anger, bli ofta äfven de vegetativa delarne färgade. 
Ulbredning sub YlF2ASASORKS TORK 135 14; 157016, 
ESF T0020-21, 122003 240855, 20, 215128, 29, 30, 31732, 33; 34; 
SKROTAS 07 SRAONMOT UI T2135 1415) 165517; 18;:19, 20, 
KINA ROS) DAR 25 F20 42 F2SmFAIR0N3I3233; MIT; 273,4; JT;2, 
ENS OSV 1 2 STANS Ob Ao nr KAL 235 45055 0; 7, 8, 9,10; 11; 
SLA USED TO ROE MSKELONr20552 180023; 24025; 20;-2T. 


Gentianaceae Vent.; Dum. 

339. Menyanthes trifoliata L. — Ganska vanlig vid stränder och i 
våtare myrmark, möjligen något tillbakaträngd genom torrläggning. 

Wibredning VB -11, 118: 523, 24,26, 28, 20731; 335ISh27; 30, 33; 
MH. a:r] 5057, 8; K 18,10; 24. 


Polemoniaceae Juss. 

340. Polemonium coeruleum IL. — Enligt hvad Professor SONDÉN 
haft vänligheten i bref meddela mig, växte denna 1906 söder om vägen 
till jernvägen från bolagskontoret (distr. B 10). Då han skulle närmare un- 
dersöka den, befanns den vara bortplockad, men han tror sig dock med 
tämligen stor säkerhet kunna säga, att det var hufvudarten, som fanns här. 
Han betraktade den på grund af platsens beskaffenhet såsom införd, och 
detta torde otvifvelaktigt ha varit fallet, då området ifråga är starkt påverkadt 
af kulturen, och P. coeruleum ju annorstädes ej sällan uppträder som heme- 
rofil art, hvilket, så vidt jag vet, ej är fallet med den i Torne Lappmark in- 
hemska underarten campanulatum Th. Fr. Visserligen har HEINTZE (Ski- 
botten, s. 47 —50) sökt göra troligt, att denna växt skulle genom menniskors 
åtgörande vara spridd till sina nordskandinaviska fyndorter, men då för 
honom skilnaden mellan kulturinförda och endast kulturgynnade arter långt- 
ifrån synes stå klar, så kan något vidare afseende ej fästas därvid. Det kan 
ju vara möjligt, att växten verkligen med foder eller hästgödsel blifvit införd 
till en och annan af de fyndplatser, särskildt i »arktiska» Norge, som han 
anför, men denna hypotes har tydligen ej räckt till för att förklara växtens 


126 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


uppträdande på ställen, där sannolikt aldrig någon häst varit, utan förf. har 
då fått gripa till >lapparne och deras renar» för att få det önskade transport- 
medlet. Visserligen uppges det, att växten mycket noga skulle följa vä- 
garne, i Skibottendalen t. o. m. så noga, att den aldrig aflägsnar sig mer 
än högst en meter från den, men mig synes den förmodan ligga nära till 
hands, att detta förhållande möjligen skulle bli mindre markeradt, om iakt- 
tagaren ej sjelf följt vägarne, utan i stället noggrannare undersökt ett mindre 
område. Ännu för få år sedan voro ju blott ett par växtplatser för denna 


växt kända i Torne Lappmark, under de sista åren, då området blifvit flitigare : 


berest, ha de blifvit allt flere, och all sannolikhet talar för att antaga, att 
ännu många efter hand komma att upptäckas, liksom fallet varit ifråga om 
flere andra af de norra lappmarkernas rariteter. Men därmed bortfaller 
också stödet för hypotesen om menniskans betydelse för spridningen i 
detta fall. 

P. coeruleum har ej hållit sig kvar, möjligen derför att den ej fått stå 
i fred utan bortplockats eller inflyttats i någon trädgård. 

Utbredning: B 10. 


Borraginaceae Lindl. 

341. Asperugo procumbens L. — Ehuru denna art lär ganska allmänt 
uppträda som ogräs i de närliggande finnbyarne, t. ex. Juckasjärvi, tyckes 
den först 1909 ha inkommit i Kiruna. Inom distr. B 10 fanns den emel- 
lertid då på nyligen påkörd jord i rätt talrika exemplar. Den torde säker- 
ligen, sedan den väl en gång fått insteg, snart nog bli allmänt spridd på 
öppen jord. 

Utbredning: BLOSESElICI)E2: 

342. Lycopsis arvensis L. — Ett enstaka individ anträffades 1909 på 
nyinsådd mark vid ingeniörsbostäderna. 

Utbredning: B 3. 

343. Mvyosolis scorpioides L.; Hill. — Ett par små individ anträffades 
1909 på det på införda arter rika området vid Luossajärvi midt för jern- 
vägsstationen. 

Utbredning: L 1. . 

344. Mvyosotis silvatica Hoffm. — Förekommer här och där i fuktig 
lundvegetation och har undantagsvis också hållit sig kvar eller kommit in 
på kulturpåverkad mark, där den synes trifvas väl. Uppe på berget tror jag 
mig ha sett -underarten alpestris (Schm.) Simm., men då jag icke kom att 


| 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 127 


närmare undersöka den, och då inga exemplar där tillvaratogos, vågar jag 
ej med bestämdhet angifva den. 

Utbredning: B:3,,,5, 244 200:30, 31555 14428:130: 315 M2;TK 106, 
NSTT0, 18: 197-20: 

345. Mvyosotis arvensis (L.) Hill. — Ytterst allmänt införd på kultur- 
påverkade distrikt, ofta t. o. m. där blott enstaka fläckar af öppen jord eller 
dylikt erbjödo den växtplats. Finnes redan i HAGLUNDS lista för 1903. 

Wibredning: BY BDYSKANS5NONG 0, bal25-13; 17,19; 20;:22, 24, 
REA28: 20-130] SINS2ISS ss IS 203,, 405079; II; 12; 13,14, 
NERNSk0n 20; 21122:024 0250 207293 30131,033; Mi12, RE a 
FIS A5: 0 SR KLAS, SN6, 1587 0) 12,15; 16;17,,18,;.19, 
20022, 24. 

346. Mvyosotis collina Hoffm. — Ett enstaka exemplar finnes i min 
samling från 1908. Det hade, utan att jag märkte det, kommit med vid in- 
samling af M. arvensis på kulturområdet vid ingeniörsbostäderna. Arten 
är också af Fröken G. SKANTzZE funnen 1909 i ett enstaka exemplar. Möjligt 
kan ju vara, att den är förbisedd äfven på andra ställen, ehuru jag tviflar 
på, att den kan ha någon större utbredning. 

Wibredame:t.BI5; 13. 

347. Mvyosotis micrantha Pall. — Äfven af denna har jag blott ett 
enstaka individ, insamladt tillsammans med exemplar af M. arvensis, då jag 
lade märke till dess afvikande utseende, som dock visar föga likhet med 
växtens vanliga typ, antagligen därför att den råkat komma in på en skuggig 
lokal på nyligen påkörd torfjord. Den hade därigenom blifvit mera storväxt 
än vanligt och hade glesare inflorescens, dock med de karaktäristiska korta, 
upprätta blomskaften. Fanns 1909 och kan möjligen återfinnas på ytter- 
ligare någon enstaka lokal. 

Utbredning: B 1. 

348. Lithospermum arvense L. — Först observerad af HAGLUND 1903; 
enstaka individ funna på kulturpåverkad mark 1908 och 1909. Den syntes 
kunna hinna till fruktmognad. 

Utbredning: B 4, 13. 


Labiatae Juss. 

349. Prunella vulgaris L. — Första gången iakttagen 1906 af Fröken 
G. SKAnTzE. Fanns 1908 och 1909 på ett par ställen på kulturmark. På 
det ena, den insådda delen af distr. B 12, var den andra året ganska ymnig 


128 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


och tydligen stadd i rask spridning, så vidt jag kunde afgöra så väl på 
vegetativ väg som genom frön. På den lokal där Fröken SKANTZE tagit 
den, ett af distrikten nedanför berget, syntes den dock icke till mera. 

Utbredning: B 5, 12. 

350. Galeopsis Tetrahit L. — Är angifven af SOoNnDpÉNn och antecknad 
1903 af HaGLUNnD. Det förefaller dock icke otroligt, att i bägge fallen 
ingen skillnad gjorts på denna och den följande vida vanligare arten. Jag 
har blott sett denna art sparsamt i kulturmark 1909, men som den i yngre 
stadium kan sammanblandas med följande, åtminstone innan man fått ögonen 
öppna för olikheten i habitus, så kan ett förbiseende i ett eller annat fall 
nog vara möjligt. 

UVibredmng: 57052 SK2850PS0: 

351. Galeopsis bifida Boenn. — Mycket allmänt spridd på kultur- 
områdena, merendels dock i fåtaliga individ. Som den otvifvelaktigt i lapp- 
markerna är vida vanligare än föregående och stundom uppträder på lokaler, 
där den förefaller att vara inhemsk, så skulle man möjligen kunna tänka 
sig den såsom tillhörande den ursprungliga vegetationen inom området, om 
den icke saknades i all opåverkad mark. 

Utbredning: B:1, 375, 6, 9, 10, 11, 12; 13; Ll6W22H2AR SW ONmEPE 
S$+2,37 4, 5,16, 7T;:'9; 10, 111712, 135514; 15716 NIENIS NON Oe 
23, :24,.:25; :20,.27, '28,:30, 31; M-2/:850]u1st2, SKSKOCPESKESKORE 
SAGA; AOL OH KISS NLOM2 02 

352. Galeopsis speciosa Mill. — I enstaka individ här och där på 
kulturpåverkad mark, inom jernvägsområdet dock både 1908 och 19009 i rätt 
stor mängd dels bland hafre, dels på afskrädeshögar. Unga individ kunna 
möjligen vara förbisedda, hvarför eventuelt ett eller annat distrikt kunde vara 
att tillägga i utbredningslistan. 

Utbredning; BI5E MISS JRs, 0: 

333. Lamium purpureum L. — Fanns 1909 i ett trädgårdsland inom 
jernvägsområdet i ett antal individ och hann möjligen sätta mogen frukt och 
sålunda hålla sig kvar. 

Utbredning: J 3. 

334. Lamium hybridam Vill. — Ett par individ funnos tillsammans 
med föregående art. 

Utbredning: J 3. 

339. Ballota nigra L. — Enstaka individ funnos 1909 på ett par 
ställen i staden i kulturmark. 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 129 


Utbredning: S 7, 28. 

306. Stachys lanata Jacq. — Enligt meddelande af Professor SONDÉN 
fann han i juli 1907 ett exemplar af denna växt, som syntes ha blifvit upp- 
ryckt och utkastadt från en trädgård, men fortfarande växte. Den är dock 
icke senare återfunnen och har väl icke kunnat tåla vintern. 

Utbredning: J 3. 


Solanaceae Juss.; Pers. 

357. Solanum nigrum L. — Enstaka individ anträffades på kultur- 
distrikt både 1908 och 1909, men någon möjlighet för att den skulle hinna 
sätta mogen frukt och acklimatiseras torde ej kunna finnas. 

Utbredning: B 9, 19, 24. 

358. Solanum tuberosum L. — Plantor uppvuxna af utkastad potatis 
ses ganska ofta på afskrädeshögar och annorstädes inom kulturdistrikten; jag 
har dock aldrig sett dem hinna till blomning. I de mera välskötta träd- 
gårdarne går potatisen väl till och har i senare hälften af augusti använd- 
bara knölar. 

Wildsredninockb 0452: S10:-23,-24172051)435; 0; E:1;:K 6,8; 19. 


Scrophulariaceae Juss.; Lindl. 


359. Linaria vulgaris Mill. — Förekommer på en begränsad fläck 
vid stationsvägen, där den emellertid synes ha fattat fast fot och hålla på 
att sprida sig på vegetativ väg. — Antagligen skulle den äfven sprida sig 


genom frö, om den blott finge vara i fred för blomsterplockande barn. 

Utbredning: B 34. 

360. Veronica longifolia L. — Förekommer här och där på öppna, 
gräsbevuxna ställen i fåtaliga exemplar och har utan tvifvel, åtminstone in- 
direkt, menniskor att tacka för sin närvaro här, då den är en hemerofil 
växt, som vinner nya växtplatser, där öppen gräsmark intar skogens plats. 
Hvad Kirunaområdet beträffar, så talar sättet för dess uppträdande här visser- 
ligen närmast för att den ej funnits före den nuvarande kulturens tid och 
att den införts, väl snarast med hö. Därmed vill jag emellertid ingalunda 
uttala någon förmodan om sättet för dess invandring i Torne Lappmark 
öfver hufvud. Visserligen har HEIntzeE (Skibotten, s. 51) förklarat att den 
öfverallt lätt kan visas vara införd af finska nybyggare, men något stöd för 
sitt antagande har han knappast lemnat, och sammanställer man hans för- 


modan med de uppgifter om artens utbredning, som WAHLENBERG lemnar 
9 


130 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


(Flora Lapp., S; 4), och. än mer med hvad C.: PP: LAESTADIUS. (Bidrikann: 
växtl. Torne Lappm., s. 38) säger om den, så kan man svårligen acceptera 
HEINnTzZES hypotes, utan måste anse den vara en ursprungligen inhemsk, om 
än kulturgynnad art. LaAEstADIUS säger nämligen: »Veronica longifolia är 
måhända den växt, som ger Torneå Lappmarks växtlighet sin mest egen- 
domliga prägel. Den finnes allmänt på ängar och i lundar under de mest 
växlande former.» Ingen antydan finnes hvarken här eller hos WAHLENBERG 
om, att den skulle vara bunden vid kulturen, något som dessa författare 
säkerligen ej underlåtit att framhålla, om det varit händelsen. En annan sak 
är, att dess naturliga lokaler numera oftast blifvit kulturpåverkade, och att den 
är en hemerofil, som dragit nytta af förändringen. Artens utbredning längre 
söderut står ej heller i någon vidare god samklang med ett dylikt an- 


tagande. 

UtbredningssbB 103 24125 SP14: 

361. Veronica alpina LIL. — Tämligen spridd i Kiirunavaaras alpina 
region. 

Utbredning kKro105-115T1370L8203 

362. Veronica serpyllifolia ÅL. — Denna art är redan så allmänt spridd, 


att dess egenskap af införd kanske snart nog ej längre skall vara påvisbar. 
Ännu kan man dock af dess frånvaro inom de minst kulturpåverkade di- 
strikten och af dess uppträdande på enstaka öppna fläckar, gångstigar, etc. 
inom andra ganska tydligt se, att den icke tillhör den ursprungliga vege- 
tationen. 

Utbredning: B-1,; 2, 3,4, 5, 6, 7, 8, 10; Wlj-12 513) FIEiSeIoNEE 
18, 19; 20, 21, 22, 24, 25, 26,-27, 28, 29,30; 31; 327: 55 SAFIISKAREN 
3, 4,155; 10,8, 9,10; 11; 12; 185: 14;:15,;. 16,17; 18, LON 20 TAP Se 
24,125,:20; 27, 285: 29,30, 31, 32,33; M-2553; JL 2158 0SmoFfune 
2,5 34 516, 7,85 SK 112,3; 45,00, 75-801 15 2 
KOM OME2ON ANN 

363. Veronica borealis (Laest.) Neum. — Jag har icke sjelf sett denna 
växt inom området och har därför ej varit i tillfälle att bilda mig någon 
bestämd mening huruvida den bör bibehållas som varietet af föregående art 
eller betraktas såsom sjelfständig art. Att jag följt NEUMAN i att upptaga 
den som skild art, beror hufvudsakligen på att den har eget utbrednings- 
område, där V. serpyllifolia nästan öfverallt helt saknats intill på senaste 
tiden. BACKMAN och Honm (Flora, s. 7), som blott upptaga den sistnämnda 
för sin pors- och barregion, angifva LAESTADH varietet såsom allmän i Torne 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 131 


och Lule Lappmark, och C. P. LaEstaADIus upptar blott denna (Bidr. känn. 
växtl. Torne Lappm., s. 16). STERNER iakttog på sensommaren på några 
ställen denna förut af oss bägge förgäfves efterspanade växt och uppgaf, att 
den hade rent mörkblå blommor. De insamlade exemplaren, som äro i 
frukt, ha en starkare, mera brunaktig hårighet i inflorescensregionen än 
exemplaren af V. serpyllifolia, och de äro ej blott rikligt glandelhåriga på 
kapslarne utan ha äfven strödda glandelhår på stjelken, brakteerna och fodret. 
Dess uppträdande inom området skulle väl snarast tyda på en ganska ny 
invandring på grund af kulturen, men detta behöfver ju ej nödvändigt an- 
gifva, att den inkommit genom bebyggelsen, utan kan också bero på att den 
är hemerofil och har vunnit lämpliga växtplatser genom odlingen, men ändå 
kommit från den ursprungliga vegetationen. Möjligheten att den, trots att 
vi haft vår uppmärksamhet fästad på att finna den, likväl kan vara mera 
spridd och sammanblandad med föregående art, kan ej förnekas, ehuru den 
nog i alla händelser torde vara sällsynt. 

lWitbredning BET 282057 ]555K 22. 

364. Veronica arvensis L. — Ett enstaka individ fanns 1909 på en 
föregående år insådd gräsplan inom bolagsområdet. 

Utbredning: B 20. 

365. Veronica Chamaedrys L. — Denna art, som jag 1908 iakttog 
ganska sparsamt på ett par ställen, håller tydligen på att bli fullt acklimati- 
serad och vinna spridning på gräsbevuxen mark, ty den hade följande år 
redan förökat sig rätt mycket på dessa äldre växtplatser och fanns dessutom 
på flere nya, öfverallt frodig och rikligt blommande. 

Wibredniuoctbrox 12, 10,7 28; 205,5 1, 28;-M-35; KI. 

366. Veronica officinalis LE. — Ett enstaka, kraftigt individ fanns 
1909 af STERNER inom jernvägsområdet. 

Utbredning: J 3. 

367. Melampyrum pratense L. — Allmän i nästan all skogsmark med 
undantag af den torraste rismarken och går äfven ut på tufvorna i Salix- 
kärr, men har säkerligen förlorat åtskilliga växtplatser genom kulturen. Den 
är ytterst variabel, särskildt hvad kronans färg beträffar, och antagligen kunna 
alla de färgvarianter uppletas, som upptagas af NEUMAN (Flora, s. 150). 
Den söderut allmännaste formen med kronan hvit och gul är här knappt 
vanligare än f. purpureum Hartm. med hvit och röd färg, mera brokiga 
former torde väl representera f. flagrans Behm och de mest bleka f. albidum 
Bl. Äfven den rent gula f. aureum Norm. tror jag mig ha sett, och på 


132 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


mera soliga ställen finner man ej sällan former med röd färg äfven å de 
vegetativa delarne. Hos sådana är kronan stundom nästan enfärgadt röd. 

Utbredning: B4,,8, 13, 14; 15,016; 19:1205-2151 224-23 20020 HSO0N 
31,4325 BSK SL IN. 3, 4,5; 18; TOFr2002055275 282053 055 IE95SRANSKN 
Milsp2, Svår Jols 2;3, 4, 57-65 115 50;075 Kör 2 ASS ROS ONE 
JARLS ture 18:10:22, 23 AM, KO 

368. Melampyrum silvaticum L. — Ungefär lika allmänt spridd som 
föregående och ofta tillsammans med den. Dock föredrar den något fuk- 
tigare lokaler och går helt upp i alpina regionen, där den föregående synes 
saknas. Varierar stundom med mörkare, nästan rödgula blommor. 

Utbredning. .B- 1, 3, 4; 55:60, 8, -13; 147-15; 167517, RIS KIIONRONENA 
24,,.25, :20,' 27; 20,30, 31;-32;-335 S=15 4,5; =O NISKA UIOFNE2 0 NeHe SpA e 
30,:31,:32;, Mi 1,: 2, 3, 4;3-]:4, 57; 165 102503, 401050 KH ES NOW S ONES 
KöRLOS SETS ILO 202520: 

369. Euphrasia tenuis (Brenn.) Wettst. — Förekommer här och där på 
fuktigare gräsbevuxna ställen, merendels endast på smärre fläckar, men där 
i mycket talrika individ. 

Utbredning: B. 3, 10; 19;:S 6,18; 72; 4,16 ;0EI25EKOURISSANEPEE 

370. Euphrasia latifolia Pursh. — Den här förekommande formen 
är mycket sparsamt glandelhårig, och sannolikt kunna helt glandelfria exem- 
plar också letas ut i materialet. Den är något vanligare än föregående art 
och förekommer på liknande, möjligen i allmänhet något torrare lokaler. 
Bägge arterna tillhöra visserligen otvifvelaktigt den inhemska vegetationen, 
men äro gynnade af kulturen, som åstadkommit mera öppen, gräsbevuxen 
mark än som förut fanns. | 

Utbredning:-B- 335 -4,-9, 1107; 14; 195:235 315 SE6 IRS 
M 2,4; J 2, 3, 4,5, 0; L 1,2, 3, 5, 04 KI, 45:55 8; 137 16418 NIOSP ONPSNESE 

371. Odontites rubra Gilib. — Den form, som inkommit på ett par 
kulturlokaler i Kiruna, fanns där af STERNER blommande först efter midten 
af september, men den skulle efter karaktärerna hänföras till O. verna (Bell.) 
Dum. Att emellertid saisondimorfismen ej kommer till synes hos en sydlig 
art, som råkat bli införd på en sådan växtplats, är ju icke annat än man a 
priori måste vänta sig (jämf. BRENNER, Finl. Odont.). Sannolikt kan den ej 
bli annat än en tillfällig gäst, då den kommer så sent i blomning. 

Utbredning Br20054=TAs: 

372. Bartsia alpina L. — Förekommer allmänt på fuktiga, gräs- 
bevuxna ställen, särskildt i videkärr. Den går ända upp i den alpina re- 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 133 


gionen på Kiirunavaara och torde kunna anses såsom hittills föga påverkad 
af kulturen. 

Wtbredning:: BL18:523 M2425M20,020,4285129, 30, 34525 SPISR20; 
PS USS 2533 ; RIMINI, 21 Atea BRORSON Os, LE 15 rag a, 4 BOLT 8 KO 
kUNl0FE13 014515, 16, 17 18ION20,-23, 245 20. nd 

373. Rhinanthus major Ehrh. — Flerestädes införd på kulturpåverkade 
distrikt, och först funnen af HAGLUND 1903. Jag observerade 1908 endast 
enstaka individ på ett par ställen, men 1909 anträffades den på åtskilliga 
platser, delvis i ganska talrika exemplar och tydligen fullt acklimatiserad. 

Wibrednings "Brock vå sOösLEN0208-2441285510,8,-9; LE I, 2; 4; 
23, 4, 5; 10, 17. 

374. Rhinanthus groenlandicus Chab. — Ej sällsynt på gräsbevuxen 
mark och tydligen kulturgynnad på samma sätt som Euphrasia-arterna. 

Wibredning:t byt Körs 0 ENA 25, 20, 28, 20, 34; 5-4, 
HSO 62 ÖV Sr 2 SRA OR LIN, 5, 0; K 1;:2,:3,.4, 3, 
HenSr0 15, 16; 19; 20,22: 


375. Pedicularis palustris L. — Förekommer här och där i våtare 
myrmark. 

Hibteduius: B-23, 24.120, 21, 20,31, 33; J 6; L 5, 7; K 19. 

376. Pedicularis lapponica L. — En af områdets allmännaste växter 


och vanligen förekommande i mängd inom alla ej alltför mycket kultur- 
påverkade distrikt. Genom jordkörning och insådd försvinner den visser- 
ligen, men det synes icke osannolikt, att den ånyo kan vandra in. Dess 
frånvaro i en och annan distriktslista, där man skulle vänta att finna den, 
kan möjligen bero på ett förbiseende, som lätt nog kan inträffa på sen- 
"sommaren. 

BDGenDnIn Oct bre 23,4 50,18, 10; 135 147 155-10; 17, 18;-19, 
KURS ANEDO0 AT, 28, 20, 30, 31, 32, 33; SI1,:3; 10, 11, 14, 
HSA 022024 1257 20721, '28, 29, 30, 31, 32, 33; M 1,2, 3, 4; 
RAS 0: WL 21037 415,10, 7;!8; Kl, 2,3; 4,5, 6; 7, 8; 9, 10, 
WRAS 60, 718; 19;:20, 21; 225:23; 24, 25, 260, 27. 


Lentibulariaceae Lindl. 

377. Pinguicula villosa L. — Förekommer ganska sällsynt och spar- 
samt i myrmark på mosstufvor. Den torde dock vara allmännare än ut- 
bredningslistan anger, då den på grund af sin litenhet är så ytterst lätt 
förbisedd. 


134 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Vtbredmng: B: 23,24, 2050 ME55) Lose 

378. Pinguicula vulgaris LT. — Förekommer här och där i myr och 
på andra fuktiga lokaler, merendels rätt sparsamt. 

Utbredmng: B 24, :20, 27,:29,/32; 33; SOX 33; M 62-00 
[ESR NO SHSEAK 014216; 10: 


Plantaginaceae (Juss.) Vent.; Lindl. 

379. Plantago major L. — Den är först funnen af HAGLUND 1903, 
och uppträder visserligen ännu mest i enstaka individ inom kulturdistrikt, 
men börjar dock få en sådan spridning, att man kan med god grund an- 
taga, att den inom kort kommer att bli allmän. Den förekommer än i lösare 
jord, än på vägar och andra hårdtrampade ställen, vanligen dock äfven där 
i små former med tunna, mer eller mindre upprätta blad. De former, som 
söderut låta sig urskilja, flyta här liksom i allmänhet på dess nordligare 
växtplatser alldeles utan gränser samman med hvarandra. 

Utbredning: B 1, 4,-5, 9; 13, 15, 187-200227 2402 056 SWE NYE 
5, 1, 10; 11; 12; 13, -14, 15; 16; 18, -205- 21, 225 2 TERROR 
[VItS22 SYS EOe]END ERS NEa SAOSENIS RIDE Id 

380. Plantago media L. — Äfven denna art synes vara på god väg 
att vinna allmän spridning inom de kulturpåverkade distrikten, där den dock 
hittills hufvudsakligen uppträder i enstaka individ. HAGLUND fann 1903 ett 
enda vid bolagshotellet. Den kan bli synnerligen storväxt och frodig. 

Utbredning: B 1, 4, 5, 6, 7, Ul, 14,16, 19,22 245252 OFRISKeN 
45.550; 10; ATT T2E1AF SALT LON 22 VR S0 fre TAG ESD RSA 

381. Plantago lanceolata LT. — Ett enstaka individ anträffades 1908 
i området vid disponentbostaden, men återfanns ej följande sommar. 

Utbredning: B 7. 


Rubiaceae Juss. 

3862. Galium Aparine L. — Enstaka individ anträffades af HAGLUND 
1903 samt af mig både 1908 och 1909 här och där på kulturpåverkad 
mark. Frukter ha ej iakttagits hos den, och det är tvifvelaktigt, om den blir 
mera än en rent tillfällig gäst. 

(Öfdojdsolviskes Ior OY SIS Aa OR KK 

3863. Galium uliginosum L. — Förekommer ej sällsynt och fläckvis 
ymnigt på fuktig, gräsbevuxen mark, särskildt i glesare videsnår. 

Utbredning: B.: 8, 23, 24; 25,20, 27,:31, 33; SSK 9SONEVIPIRIEE 
J7357 45-55, 1 132, ON Aga Mari VINEALO SO: 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 135 


384. Galium trifidum L. — Denna arts sparsamma förekomst gör, 
att man frestas att betrakta den som införd, men lokalerna äro med ett un- 
dantag (distr. B 20, där ett enstaka individ 1908 fanns på en vägkant) så- 
dana, att den svårligen kan tänkas ha kommit dit genom kulturen, tvärtom 
förefalla de att vara dess naturliga växtplatser. LaEstapius (Bidr. känn. 
växtl. Torne Lappm., s. 15) anger den för öfrigt såsom allmän i Torne 
Lappmarks björkregion. 

Ulbredninge-B--20-24FESb2, 205 

385. Galium boreale L. — Ett enstaka stånd anträffades 1909 på en 
af de äldre kulturlokalerna inom bolagsområdet. Det hade i midten af au- 
gusti nyss börjat blomma, men hade ett flertal skott. 

Utbredning: B 6. 


Caprifoliaceae Vent. 

386. Linnaea borealis L. — En af områdets karaktärsväxter, om än 
icke så dominerande som i lappmarkernas barrskogsregion. I den torraste 
rismarken kan den väl helt saknas, men annars ser man sällan förgäfves efter 
den i björkskogen, och den går ut på myrarnes torrare delar lika väl som 
upp i fjällregionen, där den förr funnits ända upp på topparne af Kiiruna- 
vaaras malmrygg. För trampning är den tämligen ömtålig, men den har 
dock merendels kunnat hålla sig kvar på en eller annan fläck af de flesta 
distrikt, där icke markbeskaffenheten allt för mycket ändrats genom jord- 
körning. 

PrbtedmanosnbBal 2503; 4555-110, 13-16), 19-207 211224 23:24 2T; 
FEST SA: Si ily 2; 3, 4, 5,10, "I, -8;-10, 11,0120113;114,; 15; 
NEAL SNaOEsr20:--21,-227.23,524, 25,20, 27, 28,-:203130, 31; 32, 33; 
AN 12:03, 14,2 5900; LI; 2, 3; 4N5r6rrTr85 Kol 2; 3,04; 
FIRERS ro 105-11; -12, 13; 14; 15; 16; 17,18; 197-20; -21,522,23,-24, 
220, 27. 


Valerianaceae DC.; Dum. 

387. Valeriana officinalis L. — Angifves af SONnDpÉn (Anteckn., s. 
225) såsom funnen bortåt Loussavaara, men är tydligen sällsynt. Blott på 
ett ställe såg jag den såsom beståndsdel i en någorlunda opåverkad vegeta- 
tion; på de bägge lokalerna inom bolagsområdet var den tydligen införd 
med inplanterade buskar. Dessa härstammade ju emellertid från den omgif- 


136 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


vande vilda växtligheten, hvarför något tvifvel om dess hemortsrätt ej kan 
råda. Den är ju för öfrigt ej sällsynt i björkregionen. 
Utbredmnggti ball, 12515-28: 


Dipsacaceae Juss.; Lindl. 

388. Knautia arvensis (L.) Coult. — Ett enstaka individ anträffades 
1909 af STERNER inom järnvägsområdet, där den blommade i början af au- 
gusti. Den är sannolikt inkommen med hö. 

Utbredning: J 1. 


Campanulaceae Juss. 

389. Campanula rotundifolia L. — Förekommer inom området huf- 
vudsakligen på gräsbevuxna, kulturpåverkade lokaler och torde delvis vara 
införd. Dock är den ju för öfrigt inom björkregionen så pass allmän, att 
den får antagas äfven ha funnits på platsen före den nuvarande odlingens 
tid. De undersökta exemplaren kunna knappast föras till någon af de nord- 
liga varieteterna, om de än närma sig mer eller mindre till var. Gieseckiana 
(Vest) Simm. eller var. lapponica (Witas.) Simm., eller utgöra mellanformer 
mellan dem. 

Utbredning: B- 1, 10, -24;-27; 'S 107-12; 15,05 24 0)NUReIsenEs 
BEPE2t4 50057 Kr s4S555 LO; 22: 

390. Campanula persicifolia L. — Ett exemplar af denna art insam- 
lades d. 8 aug. 1905 af Fröken GUNHILD SKANTZE vid järnvägsspåret upp 
mot berget. 

Utbredning: K 1. 

391. Campanula patula LT. — Förekom tillsammans med den före- 
gående arten och insamlades d. 1 aug. 19035 af Fröken SKANTZE. Ått den 
icke sedan dess lyckat vinna någon mera allmän spridning, torde nog huf- 
vudsakligen bero på att den på grund af sina iögonfallande blommor är 
utsatt för att bortplockas, så snart den slår ut. 

Utbredmne: Bi 45rSpiS: Ja; IS FERKONERoo 


Compositae Adans. 

392. Solidago virgaurea L. — En ytterligt allmän art i all skogs- 
mark, som åtminstone i enstaka individ kan anträffas t. o. m. i torr rismark. 
Därjämte går den ut på myrarnes torrare delar och är mycket spridd inom 
alpina regionen. Som den är ganska härdig mot trampning, håller den sig 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET ST 


vanligen kvar äfven inom distrikt, som äro i betydlig grad influerade af 
kulturen. Inom området finnas såväl hufvudformen som de bägge i nord- 
ligare och högre trakter förekommande varieteterna. Uppe på berget, vid 
och öfver videbältet, där ett sådant kan urskiljas, är var. sminuta (L.) Simm. 
förherskande, dock kan man äfven där finna var. alpestris (Waldst. et Kit.) 
DC., hvilken längre ned blir vanligare. I fråga om denna varietet vill jag 
begagna tillfället att omnämna, att i min beskrifning af den (Lappl. Phanerog., 
s. 30), där holkfjällen omtalas, ett »fast> blifvit uteglömdt, såsom också af 
den följande jämförelsen med var. minuta framgår. Holkfjällen äro nämli- 
gen icke alltid helt glatta. 

Wiskedumnmockbabt2 341-550: 1; :8, 9, 10-11 712; 13, -:14;:15; 16; 
SALO RA 01223 24725, 20, 21, 28, 20; 30, 31, 32, 33, 34; 
SAN, 8, 0,10; 011;.12;-13, 14, 15; 16, 17, 18, 19; 20, 
AS ASS 021,26, 203 305 31; 32, 33; M 1,2, 3; 4; J]1, 2, 
FN: r2055 4500, SFK 1; 2, 3; 4; 5,60; 7; 8, 9, 10; 11, 
561718: 197020, 2122; 23, 247 25; 20, 27: 

393. Bellis perennis L. — Ehuru denna såsom planterad prydnads- 
växt går väl till och synes trifvas förträffligt, så håller den sig icke kvar, 
när den kommit in med hö eller på annat sätt. På den plats, där den första 
gången iakttogs af SONDÉN, inom bolagsområdet utmed jernvägen på ett ställe, 
där hö legat, fanns den 1905 i talrika blommande exemplar, var följande 
sommar sparsammare och återfanns icke 1909, då distriktet undersöktes. 
Möjligen förskrifver sig dock dess förekomst på andra sidan af jernvägen, 
inom distr. K 1, från samma införsel. I området vid ingeniörsbostäderna, 
där den 1908 på en begränsad fläck var rätt ymnig, hade den minskats 
rätt mycket 1909. Det kan förtjena att omnämnas, att den här liksom sö- 
derut kan blomma äfven efter vinterns inträde, om en blidvädersperiod in- 
träffar. Från Kand. R. LoostRöm har jag nämligen fått ett blomhufvud af 
Bellis taget i en trädgårdsrabatt d. 18 okt. 1909 och fullt friskt, fastän mar- 
ken vid den tiden varit både frusen och snötäckt. 

Wibrtedmina:"B-5, 20:15:05; KI. 

394. Erigeron acris L. — Enstaka individ funnos 1909 inom några 
kulturpåverkade distrikt. 

Wibredmns:=:BI5-225. J;6. 

395. Erigeron politus Fr. — Äfven denna är anträffad i enstaka 
exemplar på kulturområden 1909. Den saknas däremot uppe på Kiiruna- 
vaara och är ej iakttagen på Luossavaara, hvarför den måste hänföras till de 


138 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


genom kulturen inkomna arterna. Sannolikt är väl, att den följt med hö 
eller s. k. »höfrö>», då den ju har en viss benägenhet för att inkomma i 
odlingar. 

Vibredging:s B:53: S, 13156 SR22: 

396. Antennaria dioica (L.) Gaertn. — En mycket allmän art på tor- 
rare, öppna växtplatser ända upp på toppen af Kiirunavaara. Exemplar af 
mer eller mindre utpräglad f. corymbosa Hartm. förekomma allmänt. 

Utbredning:+;B:- 2, 3, :5, "7, 105512, 13-16; 17;--18541ON208P2IERPE 
23:24 .£25-.20;-29,:-30, 31; 32; 33, 34;,S: 1,3, 455-50 FAR 
18, 190; 20, 21, 25, 27, 29, 30, 31, 32, 335 M 125 4) Re enEenen 
6: EF 2354; 5; B8;IK 1,-2;735 45 7; 07-11; 120131 MONIESNe 
205-21M4205-20311245 22511-20--21S 

397. Antennaria alpina (L.) Gaertn. — Allmän i fjällheden på Kiiru- 
navaara och äfven anträffad på torrare myrfläckar nedanför berget. På jord- 
tipparne vid grufvan växer den i stora, frodiga bestånd, och tar sålunda 
igen, hvad den genom brytningen förlorar i växtplatser på sjelfva ryggen 
af berget. 

Utbredning: B-20,; 27, 28; K 9; 10,51 15]0205P2 AIP So 

398. Gnaphalium supinum L. — Förekommer i fjällheden på Kiiruna- 
vaara och på flytjordsränder inom björkregionen. Den drar tydligen nytta 
af den blottade jord, som genom brytningen mångenstädes uppkommit på 
berget, ty på sådana fläckar uppträder den, i synnerhet om de äro något 
fuktiga, stundom i stor mängd och yppighet. På ett ställe vid en vägkant 
inom jernvägsområdet fanns ett enstaka stort och kraftigt stånd, som utveck- 
lat ett flertal ovanligt högväxta stjelkar med glest sittande korgar. Det på- 
minde om en liten spenslig G. silvaticum, för hvilket jag också till en början 
tog det. Dess ovanliga habitus torde berott på växtplatsens olikhet mot dess 
normala ståndorter i den alpina regionen. 

Utbredning ::Jr,050K-O0TIL 18) 5 SR0RP 

399. Gnaphalium silvaticum L. — Ett enstaka individ anträffades 
1908 inom det inhägnade området vid epidemisjukhuset. 

Utbredning: S 1. 

400. Gnaphalium norvegicum Gunn. — Allmän på fuktiga ställen i 
björkskogen, i glesare videsnår och i fjällregionens fuktigare partier. 

Utbredning:-B-:1,7:2,,3, 4,,.5,. 0; '7,':8; "135514; 155105 ONP AN 
28,20;-30, 32; 34;0S: 1, 3; 4, 5,:60, :95-10; 117312; 130 
18; 195,20; :26;=27;5 28; 20;:30;- 317732, 335 M-1j25r3x SSOJOESREs 


FA 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 139 


OS 15350 Ko Ijr2:a 3145 os OMP Sn OR LOSE IE 2 SSTLASELS: hl05 bd; 
NSn0s207 215-225 23,-24025, 20,12: 

401. Anthemis tinctoria L. — Förekommer här och där inom kultur- 
påverkade distrikt, särskildt insådda gräsplaner, stundom i mängd. Den 
blommar först rätt långt fram i augusti, och det är tvifvelaktigt, om den 
hinner få mogna frukter och sprida sig, eller om den är beroende af ny till- 
försel af frö. 

Utbredning: Br2/.534t 4243, 120512, 450 103:23, s2450) 5scK 3: 

402. Anthemis arvensis L. — Denna art är, enligt benäget meddelande 
af Dr. K. JoHANSSON, d. 1 aug. 1905 af honom tagen vid en banvaktsstuga 
inom stationsområdet. Den är emellertid förgäfves eftersökt af oss. 

Utbredning: J 1. 

403. Achillea Ptarmica L. — Mångenstädes införd på kulturpåverkad 
mark, företrädesvis på fuktiga ställen. Håller tydligen på att sprida sig. 

Bibrednimnorkb 250022 2555-60, 7, 85.9, 105115-12, 
ra, 28-M 3 Ja 0; EE 15,35 Kor 

404. Achillea Millefolium L. — Denna art är numera så allmän, att 
man kunde frestas att antaga den såsom inhemsk. Den angifves redan af 
W AHLENBERG (Flora lapp., s. 212) såsom vanlig i hela lappmarken med un- 
dantag af den alpina regionen, men han tillägger »scil. in pratis et grami- 
nosis praecipue ad domos casasque Lapponum». Dess uppträdande inom 
Kirunaområdet talar också, trots dess vanliga förekomst, för att den är en 
invandrare i kulturens spår, ty den saknas på områden med naturlig vegeta- 
tion utan främmande inblandningar, och där den kommit in på mindre på- 
verkade distrikt, kan man tydligt se, att den följt vägar, diken, etc. Detta 
gäller äfven kulturpåverkade platser i fjällregionen. Jag uppfattar den därför 
i öfverensstämmelse med SyLvÉn (Ruderatfl. i Torne lappm., s. 125) såsom 
införd, men redan fullständigt acklimatiserad. Den är ganska variabel till 
storlek, hårighet, hinnkantens beskaffenhet på holkfjällen och blomfärgen. 

Wifbiednine:skB ds 2353; 4yrdssÖnnt, 8,59, 10; 12113, 145; 155710, 
RSK 20: 222123, 243:1125,:20; 12754 28,1129;-30, 31,:32;133, 34; 
STA Ör 8,9; 10; 011 125:135:147 15,16; 17; 18;119, 20; 
FOS 2 2520: 2, 128, SL 33 Mr2n 350) 552,3, 455103 LA, 
METE GE SEEKATR 25 3,4, 5; 0; 1,89, 10, 11:15; 16, 17;:18, 
MIO 2122, 24; 21. 

405. Matricaria inodora L. — Äfven denna art har hunnit skaffa sig 
en så allmän spridning inom området, att man kunde frestas att tillerkänna 


140 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


den full hemortsrätt där, och redan 1903 har HAGLUND antecknat, att den 
nått betydlig utbredning, men en närmare granskning af dess uppträdande 
visar dock, att den icke tillhör den ursprungliga vegetationen. Synnerligen 
god ledning gifva i detta afseende de bägge distrikten M 4 och K 13, som 
äro bland de mest oberörda inom hela undersökningsområdet. Inom bägge 
saknas M. inodora, och den visar sig inom andra mindre starkt påverkade 
distrikt mer eller mindre tydligt följa spåren efter menniskors ingrepp i det 
naturliga vegetationstäcket. Äfven på andra håll i lappmarkerna är den ju 
med säkerhet införd genom odlingen, och den synes ännu på WAHLENBERGS 
tid ej ha nått till de norra svenska lappmarkerna. Att den kan nå en ovan- 
lig frodighet är bl. a. påpekadt af SyLvÉn (Ruderatfl. i Torne lappm., s. 
122) och äfven i Kiruna kan den uppnå dimensioner, som man sällan träf- 
far hos den söderut. Tafl. 16 visar en ny insåning med ungefär manshög M. 
inodora. Ej sällan påträffas individ utan eller nästan utan strålblommor i 
korgarne. 

Utbredning: B' 1, 2,3; 4,,5; 6; 75. 8; 95 MOST IT F25900S SAS 
17,18; 19,-20; 217122; 23; 245125, 20, 275026, 5205 S0 FDR FIS NEGEEESKE 
2, 3; 4, 5, 0, T, 8; 9, 107-11; 120137 14) 165 OO; INS 
23; 2457 25,20, 27,28, 30,31, "325-335 M-2,85 0) IREDST SKR Nan Sa 
152,73, 4; 5, 0; 7,8; Krl;:2,73; 455503 158; ORONS ON 
202 

406. Matricaria Chamomilla LT. — Finnes upptagen i HAGLUNDS lista 
från 1903 utan tydlig lokaluppgift, och påträffades 1909 vid ett spår uppe 
i berget i ett mindre antal exemplar. 

Utbredning: K 9. 

407. Matricaria discoidea DC. — Då jag trodde mig ha anledning 
förmoda, att denna art, som ju på några få årtionden hunnit få en så all- 
män spridning i hela Sverige, äfven skulle ha nått till Kiruna, så höll 
jag under bägge somrarne en noggrann utkik efter den på kulturlokalerna, 
men först under senare delen af sommaren 1909 anträffades den af STER- 
NER och mig. Särskildt fram i september visade den sig flerestädes, där 
den tidigare förgäfves efterspanats. Den torde antagligen snart vara fullt 
acklimatiserad, ty en del exemplar hade satt frukt redan i början af sep- 


tember. 
Utbredmner: Bi Ss- Sk2 63) LOKE KY 
408. Chrysanthemum Leucanthemum L. — Med anledning af iaktta- 


gelser på senare tid kan jag ej längre tveka (jfr. SIMmons, Bidr. Lule Lappm. 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 141 


fl., s. 104 och 109), att räkna denna art såsom införd genom kulturen ej 
blott i Kiruna, utan öfver hufvud i de norra lappmarkerna. Hur allmän 
den än är inom hela Kirunaområdet, så visar dock dess uppträdande tyd- 
ligt nog, att den ej är ursprungligen hemmahörande. En del starkare hå- 
riga exemplar kunna möjligen hänföras till f. hispida Boenn. 

BilbredningaiBol2 13.04. 5-0, :7,:8; 105 11,12; 13,14, 157 16, 17, 
HERRN ANOS 2050 24,28, 20, 327 33, 3435) I,s2,1 342560, (by Sj 
FRE 13, 14,15, 160, 17,."18;. 104:20;.21,<22,:23, 243:25, 26; 
RR SNS DIINO, 3 Se MIU2 350 dl, 215 34 Os kyl 23 Dy ÖNS 
EGT A4 C660. 1,8, 0; 10, 12, 14:15; 16; 17; 18, 19,.20,:-21; 22, 
24, 21. 

409. Chrysanthemum serotinum L. (2?) — Närmast gissningsvis på 
grund af likhet i bladform har jag upptagit detta namn för en enstaka ung 
planta, som 1909 fanns på en insådd gräsvall i ett inhägnadt område i staden. 

Utbredning: S 28. 

410. Artemisia Absinthium IL. — Enstaka exemplar eller smärre ve- 
getationer af malört iakttogos 1909 flerestädes, men jag såg den aldrig 
hinna att utveckla inflorescenser. Den tyckes sålunda, åtminstone tillsvidare, 
vara hänvisad till att sprida sig på vegetativ väg. 

WFSrSdnn or SFI, Cl, I La2SsMISEeN 152; 35,00; K 1,22: 

411. Artemisia vulgaris ÅL. — Denna art är först antecknad af HAGLUND 
1903, och enstaka individ eller små grupper funnos både 1908 och 1909 
flerestädes på kulturmark. Den utvecklade också inflorescenser, men hann 
ej till blomning. 

Wilbredmnsb 1210:24,0:27; 5-4, 16, 25; 20; MI3;-] 35; 60. 

412. Tussilago Farfara L. — Ehuru ju denna art ingalunda är säll- 
synt i björkregionnen och t. o. m. går upp i nedre fjällregionen, är den 
vid Kiruna sällsynt och endast funnen på ett par ställen, där den uppträder 
sparsamt tillsammans med Petasites frigidus. Ehuru den saknas i SONDÉNS 
tryckta lista, hvad Kiruna beträffar, har jag funnit den upptagen i en hand- 
skrifven »Flora kirunensis>, som han sändt Dr. LUNDBJHM. 

Utbredning: S 30; K 19. 

413. Petasites frigidus (L). Fr. — Förekommer tämligen allmänt i 
myr och videkärr ända upp i alpina regionen. 

Wibredning: 5 1,3; 15, :16, 19, 20, 21, 23; 24,25, 20,27), 28, 29, 
KA3 218353 FS 098 7:10; 14518 207-27: 128; 30; 31, 32, 33; 
WINNER ERT 55 OR Al, 2,3, 4078; K1;2590,113, 16, 17518; 19722, 24; 2T. 


142 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


414. Senecio vulgaris LT. — Under sommaren 1908 fann jag denna 
växt endast på ett ställe, nämligen på den gamla förbränningsplatsen vid 
Yli Lombolo, där ett tätt bestånd växte på en afskrädeshög. Sommaren 1909 
fanns den däremot mer eller mindre ymnigt på en hel del kulturdistrikt, 
fruktificerade rikligt och är tydligen stadd i rask spridning. 

Utbredning: B--4,.5; 205 -245S 0 7, 105120 15016 Res satonP Oman 
MESKO ES OF IKI2E St 

415. Saussurea alpina (L.) DC. — En mycket allmän art i lundve- 
getation, gräsmark, etc. Den är i ej obetydlig mån kulturgynnad, då den 
gerna infinner sig vid diken, vägar, o. s. v., där blottad jord eller ny gräs- 
mark uppstått. 

Utbredning: B- 1,72, 3,14, 5, 0, 7,78, 95 TO TIER TESS NaGT 
18; 10,57 20,-21,723)-24, 25; 20; 27:28, 205-305 31532, 13 SES LISE 
3, 4,5, 10,7, "8, 10511; 12; 147715; 165 L7 8 TON20 PO IANAANR TENS 
20, 30, 31,32, 33; M 1, 2, 3, 4; ] 1 2,35 4575 555050 5501 082 00 NIELS ENG 
TSK Tf, 23,45, 16; 758,9, 10; 115 125513 SL4SIS AO NS Melo 
202120 H23 24205 20,2 

416. Carduus crispus L. — Enstaka individ äro både 1908 och 1909 
iakttagna här och där på kulturdistrikt. Den blommar visserligen sent, men 
torde dock stundom kunna hinna att sätta frukt och sprida sig. 

Utbredning: B' 5; II; 1250-245; SES bo TS SRS SR 
JETS: 

417. Cirsium lanceolatum (L.) Scop. — Ett enstaka individ fanns 
1909 af STERNER på kulturpåverkad mark i staden. 

UtbredmngerSksn 

Cirsium palustre (L.) Scop. — Ehuru jag misstänker, att denna blott 
genom ett skriffel kommit att inflyta i HAGLUNDS anteckningar, anser jag 
mig dock böra omnämna, att den finnes angifven där, då det ju icke är 
uteslutet, att den kunde ha funnit väg till Kiruna. Den är ju icke främ- 
mande för barrskogsregionen, åtminstone i Lule Lappmark, och angifves af 
LaEstaADIus (Bidr. känn. växtl. Torne Lappm., s. 38) för en lokal i björk- 
regionen i Karesuando. 

418. Cirsium heterophyllum AL.) Al. — Allmän i all fuktig skogs- 
mark, stundom i stora, täta och synnerligen vackra bestånd. : 

Utbredning: -"B."Ty 2, 13; 415,05 2558; 105-115 01215 ITS NAO NE 
1'8; 2105 -20,,-23; 241125), 207-27; -1285 20,1130;,-3:1,C32 51133, ESA OKC 
5,6; "13,14, 15, 16, 18,-20;:27,, 28; 201130,131, 325 3S5-MTULCEPSEARuRN 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 143 


FARS 05: Lol-2: rn ABS Kola 2 rr EO SIR NN 3 14; 
ELOsT17- 185.19,020, 722 2324-200 21. 

419. Cirsium arvense (L.) Scop. — Har inkommit på ganska många 
ställen på kulturpåverkad mark, där den sprider sig på vegetativ väg. In- 
florescensknoppar ses då och då hos den, men utslagna blommor har jag 
ej haft tillfälle att iakttaga. 

Wibredning:7-B+ 0362 SENOR EA STAN ANS: KT 3205MI3, 
We: K? 22: 

420. Centaurea Cyanus L. — Enstaka individ förekomma här och 
där på insådd eller på annat sätt kulturpåverkad mark. 

Wibredning:"B/5,s1217205 S716, 200267 3EHJ 2310 1. 

421. Lampsana communis L. — Enstaka individ äro funna på några 
kulturdistrikt såväl 1908 som 1909, och den är äfven iakttagen af HAGLUND 1903. 

Wlbredmno=: bp2 405-50 280. 

422. Leontodon autumnalis LTL. — Förekommer rätt allmänt spridd, 
men knappast någonstädes i mängd. Hela dess uppträdande anger, att den 
antingen är införd eller tydligt kulturgynnad. Mest sannolikt förefaller, att 
den såväl tillhör den ursprungliga vegetationen som den invandrade. Den 
är ganska mångformig, bladformen vexlar från nästan helbräddad till djupt 
flikad, individens storlek och inflorescensaxlarnes förgrening äro mycket olika, 
och holken kan vara så godt som helt glatt eller starkt hårig, hvarvid hå- 
rens färg kan vexla från svart till grå eller gulaktig. Talrika mellanformer 
och olika kombinationer af karaktärer förekomma, och det är svårt att draga 
gränser mellan de olika varieteter, som af olika författare urskiljts. Dock 
torde väl de mest mörkludna exemplaren få anses representera var. asperior 
(Wahlenb.), på samma gång som man i denna ser artens kanske enda ur- 
sprungligen inom området hemmahörande form. Huruvida det är lämpligt, 
att med denna sammanslå den med likaledes riklig, men ljus hårighet för- 
sedda var. albolanatus Fr., är kanske tvifvelaktigt, då denna synes ha mera 
sydlig utbredning och sålunda tillhöra en annan formkrets, men i alla hän- 
delser är det felaktigt att uppställa dem så som NEUMAN (Flora, s. 65) gör, 
om man icke i auktorscitaten anger omflyttningen. WAHLENBERG upptar 
nämligen både i Flora lapp. (s. 196) och Flora suec. (s. 490) den här ifrå- 
gavarande arten placerad under släktet Apargia, och Fries (Sum. veg. scand., 
s. 8) har sina bägge varieteter direkt under L. autumnalis, utan att ens ci- 
tera det af WAHLENBERG använda namnet. Huruvida namnen förut begag- 
näts i samma kombination som hos NEUMAN, har jag icke lyckats få reda på. 


144 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Utbredning: -B 2, 4, 5, 6, 10, 12, 24,:25, 27, 32;.34;.$ 2,30C60Hi 
12;-14-5T8,30:2M-2, 3; J 3,55 6:01 15-3554; 01; IKUTSE25 STATS Or 
1 75ELS ON2022 24, 21: 

423. Taraxacum croceum Dahlst. — Jag har i mina i fältet gjorda 
anteckningar i en mängd fall användt detta namn och anser det lämpligt 
att här lemna en utbredningslista i enlighet med denna bestämning, ehuru 
jag hela tiden haft klart för mig, att flere urskiljbara former därunder sam- 
manslagits. Detta har också bekräftats, då Amanuensen Dr. H. DAHLSTEDT 
haft vänligheten granska det hittills insamlade materialet. Han har tillsvi- 
dare icke velat yttra sig om dessa former, utan får en närmare behandling 
af släktets arter anstå, tills jag blir i stånd att ställa till hans förfogande ett 
mera omlfattande material, hvilket jag hoppas kunna göra till hösten. T-. 
croceum s. I. är en mycket vanlig art på fuktiga gräsbevuxna ställen. 

Utbredning: B-1, 2, 3, 4,'15,46, Z, 8,9,:105 T1;TI2ISA0ERNLS 
17;:-18)-1051:20;-23; 24, 25,20, 27, 28,120:30,-31; 32505 SMSAEESKR un 
4:15, 160,-7,:8,,9,,10; 117-12; 13,'14, 15; 16; 17;-18;7-19, HOP 20PTeN 
28, , 205430; -31, 32; 335 M 1; :2, 3; 450) 15025035--4A50 BMI EINE 
5; 116, 8; Kulgv 2, 374; :57:60; 7, '8;;:9;-. 10; 11512; 113 ANNIE RIIONN NS 
[072 0:52 5223-205 24 1205-20-24 

424. Taraxacum melanostylum Th. Fr. fil. — Bland de till Dr. 
DAHLSTEDT sända exemplaren finnes ett, hvilket han fört till denna art. Det 
är insamladt inom distr. B 24, hvarför denna art med säkerhet kan angifvas 
för detta distrikt. Emellertid ha former af ceratophorum-gruppen anträffats 
på åtskilliga andra ställen, och om än jag är medveten om att dessa sanno- 
likt delvis tillhöra andra arter, så torde dessa uppgifter tillsvidare bäst kunna 
placeras i utbredningslistan för denna. 

Utbredning: B, 4J 7, 13,16, 24; 27;,:209; S:10;-12-1580 1550ISKpAe 
SIS JR2A3 E 

Jämte dessa Taraxacum-arter finnas ytterligare några, som Dr. DAHL- 
STEDT hittills antingen ej velat åsätta några namn eller benämnt med ännu 
icke publicerade namn. Då jag anser olämpligt att begagna namn, som 
ändå icke kunna få giltighet förr än beskrifningen föreligger, så lemnar jag 
uppgifterna om dessa tillsvidare helt ur räkningen, i väntan på att fram- 
deles kunna utförligare behandla Taraxacum-arternas utbredning inom un- 
dersökningsområdet. Det torde vid den slutliga behandlingen af dem också 
visa sig, att en del af de nu inom området förekommande formerna äro af 
sydligt ursprung och införda dit genom kulturen. 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 145 


425. Mulgedium alpinum (L.) Cass. — Förekommer sparsamt här och 
där på fuktiga ställen i björkskogen, i något större mängd i sluttningen af 
Kiirunavaara, men ingenstädes i sådana praktfulla bestånd, som man på andra 
håll kan träffa på i björkregionen. Egendomligt nog synes man ej ha för- 
sökt att införa den som prydnadsväxt i trädgårdar, hvilket väl borde kunna 
lyckas, där det icke är allt för torrt. 

Utbredning: B 3, 5, 7, 13; S 18; M 4; K 15, 18, 19, 206. 

426. Mulgedium sibiricum (L.) Cass. — Fanns omkring en inplante- 
rad hägg i trädgården vid disponentbostaden och har tydligen följt med, då 
denna togs upp. Hvarifrån häggen härstammar, är ju icke godt att få reda 
på, men sannolikt har den ej transporterats så synnerligen långt, utan är 
uppgräfd någonstädes i närheten af Kiruna, där sålunda M. sibiricum måste 
förekomma. 

Utbredning: B 7. 

427. Sonchus arvensis L. — Enstaka individ ha kommit in här och 
där på kulturpåverkad mark. 

Wtbrednine= B-2450345M-2,;:3;J. 6. 

428. Sonchus oleraceus L. — Äfven af denna anträffades både 1908 
och 1909 enstaka exemplar här och där på kulturområden. 

Wibrednine: bBr4, 2055-10-16, 19, 25. 

429. Sonchus asper (L.) Hill. — Liksom de bägge andra arterna inkom- 
mer denna i enstaka exemplar i nya insåningar, trädgårdar o. s. v. Ingen 
af dem synes emellertid hinna att utveckla mogen frukt, utan de äro åt- 
minstone: hittills blott tillfälliga gäster. 

Utbredning: B 12; S 23, 25, 26, 31; M 2. 

430. Lactuca sativa L. — Påträffad 1908 på förbränningsplatsen vid 
Matojärvi i talrika blommande individ och 1909 förvildad på kulturmark i 
staden. 

Wibredning: S 0; M 3: 

431. Crepis tectorum L. — Denna art är först angifven af SONDÉN 
för jernvägsbanken och visar sig nu mångenstädes inom kulturdistrikten. 
Särskildt 1909 såg jag den mångenstädes i enstaka individ, här och där 
också i större mängd, hvarför den nog kan antagas hålla på att sätta sig 
fast, något som ju också är antagligt, att den skall göra, då den blifvit ac- 
klimatiserad på så många andra platser i lappmarkerna. 

Wiibrednune:ss344;64 0 d25--20124;:15:3; 1475 110-:287183-:)]:2,3, 5; 6;.L 1; 
Kan 6, 15. 

10 


146 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


432. Hieracium Auricula Lam.; DC. — Fanns 1908 på ett ställe vid 
en väg och anträffades 1909 flerestädes. Den trifves synbarligen förträffligt, 
visar en stark vegetativ spridning och sätter antagligen också frukt, hvarför 
den kan väntas snart bli allmän. 

Ulfbrednime-rbio,: 19; STI5JTOFEN6t 

433. Hieracium alpinum L.; Backh. — Denna art är ytterst vanlig på 
gräsbevuxen mark och antecknad från de flesta distrikt. Emellertid kan det 
nog vara möjligt, att i ett eller annat fall ej denna utan i stället någon 
annan art af gruppen Alpina borde upptagits. Jag finner dock lämpligast, 
att tillsvidare anföra de föreliggande utbredningsuppgifterna sådana de äro. 

Utbredning: Bl, 2, 3, 4, 5,8, 107 125-135 VATSAHO SHORTS mnoN 
21,22, 23, 24,125, 20, 27, 20, 31,33; 345 STI 2555 06 03 O RO 
12, 13, 14, 15, 16; 17; 18, 19, 21, 22,:24, 25; 20, 2525 A008S0ONBRIBER 
M 2, 3; JT, 2,73, 4,75, 6; E 1, 2,3; 4715; 0, 75 86 KTISPONIO SEEN 
9,7, 105-115, 12,0 1357 14; 15; 16, 17, 18; 19; 207 215 2224 KRRONPITE 

434. Hieracium amaurostylum Dahlst. — Angifven af SonDpDÉN (Anteckn., 
s. 224) och äfven insamlad af mig. Dr. H. DAHLSTEDT, som förut bestämt 
SONDÉNS Hieracia från Kiruna, har haft vänligheten äfven åtaga sig besväret 
med den tyvärr alltför obetydliga kollektion, som jag hunnit få ihop. Det 
har emellertid vid granskning af den visat sig, att ännu åtskilligt nytt torde 
vara att förvänta, när en mera planmässig insamling, såsom jag hoppas till 
instundande sommar, kan åstadkommas därifrån. I min samling fann Dr. 
DAHLSTEDT nämligen flere arter, som ej ingingo i SONDÉNS kollektion, 
däribland former, som visserligen stodo nära en förut beskrifven art, men 
ej helt öfverensstämde med den, äfvensom en och annan hittills okänd art. 
Då blifvande, mera omfattande och planmässigt gjorda samlingar hunnit 
bearbetas af Dr. DAHLSTEDT, torde i en kommande del af detta arbete en 
noggrannare redogörelse för arterna af släktet Hieracium och deras utbred- 
ning kunna inflyta, nu får jag inskränka mig till att blott angifva de hittills 
beskrifna arter, som äro funna inom området, och lemna de utbrednings- 
uppgifter, som kunna gifvas med stöd af DAHLSTEDTS bestämningar af mitt 
material. Några införda arter tyckas, med undantag af H. Auricula, ej fin- 
nas i Kirunaområdet. 

Utbredning: B 10; J-4; 

435. Hieracium crispiforme Dahlst. — Angifven af SONDÉN. 

436. Hieracium extrorsifrons Elfstr. forma. — Angifven af SONDÉN. 


FLORAN INOM DET UNDERSÖKTA OMRÅDET 147 


437. Hieracium fuliginosum Laest. — Exemplar af denna finnas en- 
ligt DAHLSTEDTS bestämning i min kollektion. 

Wibredning: Bi27. 

438. Hieracium glabriligulatum Norrl. — Förut blott känd från Fin- 
land, men urskiljd i mitt Kiruna-material af DAHLSTEDT. 

Utbredning: B 3. 

439. Hieracium Lundbohmii Dahlst. — Angifven af SonpÉn och äfven 
tagen af mig. 

Utbredning: K 206. 

440. Hieracium mniarolepium Dahlst. — Denna art är angifven af 
SONDÉN, och i min samling finnas exemplar, som DAHLSTEDT betecknat så- 
som tillhörande antingen en varietet af den eller en närstående, ny art. 

Utbredning: M 4. 

441. Hieracium polysteleum Dahlst. — Insamlad i Kiruna af SONDÉNn 
enligt DaAHLstEDT, Hierac. fr. Torne Lappm., s. 305, det arbete, i hvilket 
beskrifningar af bl. a. de af SonpÉNn funna nya arterna lemnas. 


442. Hieracium Sondenii Dahlst. — Funnen sparsamt »inom köpin- 
gens område» af SONDÉN. 
443. Hieracium teligerum Norrl. — Denna förut blott från Finland 


kända art har DAHLSTEDT funnit i mina samlingar från ett par olika lokaler. 
Utbredning: B 30; J 4. 


444. Hieracium concinnum Dahlst. — Angifven af SonDpÉn för »Ki- 
runa — Luossavara». 
445. Hieracium geminatum Norrl. — Äfven denna är ny för Sverige, 


DAHLSTEDT har nämligen i en af mina kollektioner funnit ett exemplar af den. 

Utbredning: K 35. 

446. Hieracium kirunense Dahlst. — Uppställd på af SonDpÉn och 
G. PETERS insamladt material och nu äfven tagen af mig, om än i en något 
afvikande form. 

Utbredning: K 53. 

447. Hieracium lignyotum Norrl. — En något afvikande form af 
denna finska art finnes i mitt material. 

Utbredning: B 5. 


448. Hieracium melanocranum Dahlst. — Enligt DAHLSTEDT (Hierac. 
fr. Torne Lappm., s. 312) tagen i Kiruna af G. PETERS. 
449. Hieracium microcomum Dahlst. — Funnen i Kiruna af PETERS 


enligt DAHLSTEDT. 


148 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


450. Hieracium nautanense Dahlst. — Denna art är sannolikt vanlig 
i området, då den både är funnen af SonDpÉn och af mig tagen på flere 
lokaler. 

Utbredmnhetnb: 47,5; 105 131:5? 

451. Hieracium subcurvatum Elfstr. — En afvikande form af denna 


förut blott från Norge kända art är af DAHLSTEDT urskiljd i mitt material. 

Utbredning: J 6. 

452. Hieracium subnigrescens Fr. — Angifves af SonDpéÉN för Kiruna. 

453. Hieracium surculatum K. Joh. — Är af DaurstepTt urskiljd i 
mitt material. 

Utbredning: J 6. 

454. Hieracium obtextum Dahlst. — Angifven af SonDpÉn och äfven 
tillstädes i mitt material. 

Utbredning: J 4. 


455. Hieracium poliosteleum Dahlst. — Angifven af SONDÉN. 

456. Hieracium praetenerum Almqu. — Angifven af SonDpéÉNn för »Ki- 
runa — Luossavara», och äfven funnen af mig. 

Utbredning: K 26. 

457. Hieracium prasinochroum Dahlst. — Finnes i min samling från 


ett par lokaler. 

Utbredning: B 10, 27. 

458. Hieracium subumbelliferum Dahlst. — Ett enstaka exemplar är 
af DAHLSTEDT funnet i mitt material. 

Utbredning: B 1. 


Floran och vegetationsförhållanden inom de 
särskilda undersökningsdistrikten. 


åsom redan i redogörelsen för min arbetsplan angifvits, har jag ansett 
S det lämpligt att uppdela undersökningsområdet i ett antal mindre under- 
sökningsdistrikt, och för att dessa skola vara möjligast lätta att återfinna vid 
kommande efterundersökningar, har jag så vidt möjligt sökt att för deras 
begränsning välja sådana gränslinier, som äro så lätta som möjligt att ute i 
fältet igenkänna och följa. I främsta rummet ha alltid vägar utvalts till 
distriktsgränser, då dessa dels torde komma att äfven efter längre tids förlopp 
finnas oförändrade kvar, dels utgöra en skarpt markerad vegetationslös linie 
mellan distrikten. Där emellertid någon sådan gränslinie ej fanns att tillgå, 
har jag i första hand tillgripit inhägnader och större diken, hvilka också 
torde ha utsikt att förbli någorlunda oförändrade och lätt igenkänneliga i 
framtiden. I en del fall ha dock icke sådana markerade gränslinier stått till 
buds, utan jag har varit nödsakad, att för att ej få distrikten orimligt stora, 
på kartan lägga in godtyckliga gränser, hvartill då raka linier användts, där 
sådant varit möjligt. Distriktens gränser framgå af de bifogade kartorna, 
och till yttermera säkerhet lemnas i hvarje områdesbeskrifning en redogörelse 
för dess gränser. Det kan möjligen mot den valda distriktsindelningen an- 
märkas, att den icke är naturlig, och jag tänkte också i början på att söka 
få mera naturliga begränsningar, så att ett distrikt så vidt möjligt skulle 
komma att bestå af ett område med en viss vegetationstyp, men jag fann 
snart, att användningen af en sådan indelningsprincip var i hög grad oprak- 
tisk — för att icke säga outförbar. Verkligt skarpa gränser mellan olika 
vegetationstyper finnas ju mycket sällan i naturen, och skulle jag likväl sökt 
att uppdraga sådana, måste de blifvit å ena sidan godtyckliga, å andra sidan 
i hög grad slingrande och. svåra att återfinna, hvartill ytterligare kommit, att 
hvarje väg och gångstig likväl genom sin olika markbeskaffenhet mot angrän- 


150 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


sande partier och genom den kontingent af kulturälskande arter, som följt 
den, skulle förryckt den naturliga vegetationskaraktären hos distriktet. 

Framför allt med tanke på de efterundersökningar, som då och då under 
kommande årtionden böra företagas för att denna undersökning fullt skall 
kunna gifva det resultat, som med densamma afsetts, nämligen att lemna en 
möjlighet till att med någon noggrannhet uppskatta menniskans inflytande på 
den ursprungliga vegetationen, har jag därför ansett det mest önskligt att få 
så skarpt definierade gränslinier som möjligt, utan hänsyn till om de råkat 
bli mer eller mindre naturliga eller om de skurit igenom, hvad som nu är 
en likartad vegetation, men som möjligen om ett antal år genomgått helt 
olika omvandlingar. Det är också framför allt med tanke på kommande under- 
sökningar öfver det framskridande kulturinflytandet, som jag ansett önskligt, 
att i detta arbete upptaga alla de långa artlistor, som kanske i somligas tycke 
onödigt tynga det. Jag är fullt medveten om, att det säkerligen skulle ställt 
sig vanskligt nog att få tryckt dem, om icke Luossavaara — Kiirunavaara Aktie- 
bolag frikostigt bestridt arbetets utgifning, men jag anser det också för en 
synnerligen stor vinst för min skrift, att växtlistorna icke behöft uteslutas, ty 
nu blir det möjligt för hvarje botanist, som besöker Kiruna och hyser det 
intresse för frågan om odlingens inflytande på vegetation och växtvandringar, 
som erfordras för att underkasta sig besväret att revidera någon del af om- 
rådet, att genast se, hvilka förändringar som där inträffat. Han behöfver 
bara med den ifrågavarande distriktslistan i handen gå öfver distriktet, för 
att kunna konstatera hvilka nya arter, som inkommit och i hvilken mån den 
ursprungliga inhemska floran fått rymma fältet för inkräktarne. Den i distrikts- 
listorna införda frekvensbeteckningen för de olika arterna, som också till- 
kommit till stor del med tanke på framtida jämförande undersökningar, möj- 
liggör äfven kontroll af förändringarna i vegetationskaraktären, hvilka ej skulle 
kunnat i samma mån uppmärksammas, om ej listorna i sin helhet fått inflyta 
i boken. 

Beträffande den vexlande storleken af de olika distrikten vill jag fram- 
hålla, att denna delvis betingats af möjligheterna för att finna lämpliga 
gränslinier. De under den första tiden undersökta distrikten inom bolags- 
området och staden äro i allmänhet mindre än de senare bearbetade på 
berget och ut mot undersökningsområdets utkanter. Detta är emellertid ingen 
tillfällighet, ty inom de mest kulturpåverkade partierna af undersökningsfältet 
äro förändringarne i vegetationens sammansättning så betydande, att under- 
sökningen måste göras mycket ingående för att bli tillfredsställande. Jag 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 151 


kan också tryggt påstå, att jag där undersökt så godt som hvarje särskild 
kvadratmeter af marken, och det har också visat sig erforderligt att göra 
inspektionen så noggrann, ty här kunde man ju när Som helst vänta att 
träffa på något enstaka individ af en invandrad art, möjligen göra ett för 
hela området nytt fynd. Mer än en gång har det visat sig, att trots all 
noggrannhet likväl en eller annan växt undgått en vid den första undersök- 
ningen, möjligen därför att den då varit steril och svår att upptäcka, under 
det att den vid revision af distriktet fallit i ögonen. 

Å andra sidan skulle ett lika minutiöst arbetssätt inom de mindre kul- 
turpåverkade distrikten kräft en alltför lång tid i förhållande till det utbyte, 
den kunnat gifva. Man kunde där ofta ströfva öfver vida sträckor, utan att 
listan riktades med någon art utöfver dem, som antecknades strax i början 
af inspektionen. Det kan ju hända, att några af de yttre distrikten fram- 
deles skola bli bebyggda och då visa sig väl omfångsrika, men då finnes 
ju alltid möjligheten att dela upp dem i underafdelningar. Ett distrikt, som 
utan tvifvel från början ej borde tagits till så vidsträckt, som det råkat blifva, 
är J 6. Tiden tillät emellertid icke någon sådan genomgående revision, som 
en uppdelning skulle kräft. Äfven ett och annataf distrikten på Kiirunavaara 
kunde nog med tanke på framtiden gerna varit afdeladt i två eller flere, 
men de voro i allmänhet ännu så likformiga, att det varit af föga intresse, 
att för närvarande dela på dem, och det är ganska antagligt, att de gräns- 
linier, som nu kunnat väljas, i alla fall framdeles skulle kommit att visa sig 
mindre tillfredsställande, då brytning och bebyggelse förändrat förhållandena. 
Gränslinierna mellan distrikten på berget äro i alla fall delvis ganska svåra 
att följa, och de måste i många fall efter hand bli alldeles omöjliga att finna 
igen, då allt här steg för steg omvandlas af brytningen. Detta har dock 
icke så mycket att betyda, ty på sjelfva pallarne i grufvan växer så godt som 
ingenting. Inom liggväggens område komma pallarne i hufvudsak att förbli 
oförändrade, men på hängväggssidan komma utan tvifvel stora omgestalt- 
ningar att ega rum. 

Distriktsbeskrifningarne upptaga äfven några, låt vara merendels ganska 
kortfattade och ytliga, notiser om markbeskaffenheten inom dess olika partier, 
särskildt om graden af fuktighet och om de förändringar, som kulturen 
medfört. Så angifves t. ex. om torrläggning egt rum och om marken blif- 
vit förändrad genom uppbrytning af sten och påförande af jord eller på annat 
sätt. Synnerligen god nytta har jag för sammanställande af dessa, för bedö- 
mandet af betingelserna för vegetationens förändring särdeles viktiga upplys- 


152 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


ningar, haft af en karta, som Dr. LUNDBOHM låtit utarbeta åt mig. På denna 
är nämligen angifvet, hvilka områden, som på sådant sätt behandlats och 
när detta skett. Tack vare denna karta kan jag också angifva, under hvilka 
år bebyggelsen af hvarje särskildt distrikt egt rum, d. v. s. här finnes ett 
mått på den tid, under hvilket distriktet varit utsatt för mera djupgående 
kulturinflytanden. 

Rörande distriktens artlistor är att anmärka, att samtliga arter, som så 
vidt bekant vid något tillfälle där varit iakttagna, äro införda. Dock har 
jag för de mindre vanliga införda arterna sökt angifva äfven det eller de år, 
då de vetas ha uppträdt. Jag har härvid användt siffror inom (), 03, 04, etc., 
betecknande det år iakttagelsen gjorts. Hvem iakttagaren varit, framgår af 
uppgifterna i floran. Före 1900 föreligga inga iakttagelser. Försvinnandet 
af en eller annan inhemsk art under den tid jag haft tillfälle att följa för- 
ändringarne, har däremot omnämnts i texten. Utan tvifvel skulle sådana 
iakttagelser i något större omfattning kunnat göras t. o. m. under de två år, 
jag har egnat åt undersökningarne i Kiruna, om jag blott kunnat under 
andra året använda tillräcklig tid på revision af föregående år undersökta 
distrikt, men tiden räckte icke till detta, ty konstaterandet af en arts försvin- 
nande skulle ju lätt kommit att kosta vida mer arbete, än påvisandet af dess 
närvaro förut kostat. 

De beteckningar för arternas frekvens inom distrikten, som i det föl- 
jande användts, äro: 

++ mycket ymnigt förekommande, 

+ ymnigt förekommande, 

(+) ymnigt uppträdande inom något begränsadt parti, 

o0 uppträdande i mindre mängd på flere lokaler, 

Oo sparsamt uppträdande, 

< enstaka förekommande, 
ett enda individ iakttaget. 

Beteckningen af de olika distrikten framgår i hufvudsak af kartorna, 
hvarför det torde vara nog, att här nämna, att området till en början upp- 
delats i sex hufvudafdelningar. Dessa äro: Bolagsområdet (B), Staden (S), 
Matojärvis strandområde (M), Jernvägsområdet (J), Luossajärvis strandområde 
(L) och Kiirunavaara jämte området mellan berget och jernvägen (K). 

B omfattar 34 undersökningsdistrikt, S 33, M 4, J 6, L 8 och K 27, 
såsom framgår af kartan, hvilken också visar de olika distriktens läge liksom 
hufvuddragen af deras höjdförhållanden och bebyggelse. 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 153 


Distrikt B 1. 


Gränser: i norr stängsel i bolagsområdets gräns mot »stadsparken», i 
vester stängsel mot stationsvägen, i söder väg från jernvägen upp till spår- 
vägen samt inhägnad mot det bebyggda distrikt, inom hvilket bl. a. telegraf- 
stationen ligger, i öster når distriktet med ett hörn upp till Iggesundsvägen. 

Tid för undersökningen. Distriktet undersöktes första gången i 
början af juli 1908, har sedan upprepade gånger besökts, och reviderades af 
mig i augusti 1909. 


Artlista: 
Achillea Millefolium (+) Empetrum nigrum + Poa alpina xx 
Agrostis vulgaris + Epilobium Hornemanni (+) <:annua oo 
Aira cespitosa (+) palustre (+) palustris Oo 
flexuosa (+) Equisetum arvense (+) pratensis + 
Alchemilla acutidens 00 pratense (+) trivialis x 
glomerulans xx silvaticum (+) Polygonum aviculare xx 
strigosula xx Eriophorum Scheuchzeri xx Convolvulus xx 
Alopecurus geniculatus xx Erysimum cheiranthoidesx>x tomentosum xx 


pratensis Xx 
Anethum graveolens x (09) = rubra x> 
Angelica Archangelica xx -Galeopsis bifida xx 
Anthoxanthum odoratum + Geranium silvaticum (+) 


Festuca ovina + viviparum (+) 
Populus tremula xx 
Potentilla norvegica xx 


verna XX 


Anthriscus silvestris xx 

Arabis arenosa xx 

Arctostaphylos alpina xx 

Barbarea lyrata 00 

Betula nana (+) 
pubescens + 


Calamagrostis lapponica + 


purpurea (+) 
Caltha palustris (+) 


Gnaphalium norvegicum xx 


Hieracium alpinum xx 
subumbelliferum O 
Juniperus communis Oo 

Linnea borealis + 

Luzula multiflora Xx 
parviflora 00 
pilosa X> 


Lycopodium annotinum x > 


Ranunculus acris + 
hyperboreus (+) 
repens (+) 

Rhinanthus 
CUS XX 

Rubus arcticus + 
Chamz&emorus (+) 
saxatilis x > 

Rumex Acetosa xx 


groenlandi- 


Campanula rotundifolia xx 
Carex brunnescens + 
Ccanescens Xx 


Matricaria inodora 00 
Medicago lupulina xx (09) 
Melampyrum silvaticum xx 


Acetosella (+) 
arifolius x> 
domesticus 00 


vaginata (+) 
Carum carvi xx 
Cerastium longirostre (+) 
vulgare (+) 


Chamz&nerium angustifo- 


lium + 
Chenopodium album xx 


Chrysanthemum Leucanthe- 


mum xx 


Cirsium heterophyllum xx 


Coeloglossum viride xx 
Dryopteris Linnexana 00 


Melandrium album xx 
Melica nutans 00 
Melilotus albus (+) 
Montia lamprosperma (+) 
Myosotis arvensis x > 
micrantha x (09) 
Nasturtium palustre (+) 
Pedicularis lapponica + 
Petasites frigidus 00 
Phleum pratense x> 
Plantago major > 
media » 


Sagina procumbens (+) 
Salix glauca (+) 
lapponum (+) 
nigricans (+) 
phylicifolia (+) 
Saussurea alpina + 
Sinapis arvensis x> 
Solidago virgaurea 4 
Sorbus Aucuparia x> 
Stellaria calycantha 
graminea (+) 
media (+) 


154 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 
Taraxacum croceum (+) Trollius europeus (+) Vicia angustifolia (+) 
Thlaspi arvense xx Vaccinium Myrtillus - hirsuta (+) (09) 
Trientalis europea +- uliginosum OC sativa Xx 
Trifolium arvense x (09) vitis idea + Viola arvensis x (09) 
pratense xx Veronica serpyllifolia (+) biflora (+) 


repens OO 

Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet utgöres af ett björkskogsområde, obebyggdt med undantag af ett 
enda hus, byggdt 1907. Det torde till större delen ha varit en ganska örtrik, 
skuggig och tämligen fuktig björkbacke, och från nordöstra hörnet drager sig 
en sänkning åt öster, som genomflytes af en liten, delvis reglerad bäckränna. 
Inom en del af distriktet är denna omgifven af sumpig mark med frodig 
gräs- och örtvegetation samt små videsnår. Spår af trampning äro ännu 
tydligt framträdande, ehuru marken nu, tack vare fullständig inhägnad, börjat 
till större delen klädas af sammanhängande vegetation, hufvudsakligen af in- 
hemska, kulturgynnade arter. Dock finnas åtskilliga införda växter allmänt 
spridda inom distriktet och rikliga ogräs och andra hemerofiler uppträda 
omkring det förut nämnda huset samt på en ganska bred remsa af blottad 
jord, som uppstått, då kloak- och vattenledning 1906 nedlagts. Äfven på 
en utfyllning i hörnet vid telegrafstationen finnas rätt många införda arter. 


Distrikt B 2. 


Gränser: i öster spårvägen, i söder vägen från stationsvägen upp till 
spårvägen i Iggesundsgatan, i vester —nordvest inhägnader mot distr. B 1. 

Tid för undersökningen. Distriktet undersöktes först i början af 
juli 1908, hvarefter jag flera gånger ånyo besökte deiar af det under bägge 
somrarne och slutligen reviderade det i augusti 1909. 


Artlista: 
Achillea Millefolium 00 Arctostaphylos alpina (—) Cerastium alpinum xx 
Ptarmica x > Avena sativa > vulgare (+) 
Agrostis vulgaris + Barbarea lyrata x> Chame&enerium angustifo- 
Aira cespitosa oo Betula nana o lium ++ 
flexuosa (+) pubescens + Chenopodium album xx 
Alchemilla acutidens + Brassica campestris xx Chrysanthemum Leucanthe- 
glomerulans (+) Bromus secalinus x (09) mum x>» 
Alopecurus geniculatus xx Calamagrostis lapponica o Cirsium heterophyllum Oo 
pratensis (+) Capsella bursa pastoris xx Empetrum nigrum ++ 
Antennaria dioica (-) Carex brunnescens Oo Epilobium palustre (+) 
Anthemis tinctoria xx vaginata (+) Equisetum pratense Oo 


- Anthoxanthum odoratum + Carum carvi xx silvaticum —+ 


"ig 


| 
| 
| 
j 
| 


al RR er 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Erysimum cheiranthoidesxx Poa alpina 00 


Festuca elatior 090 
ovina +— 
rubra xx 
Filipendula Ulmaria Oo 
Geranium silvaticum ++ 


Gnaphalium norvegicum (+) 


Hieracium alpinum (+) 
sp. (+) 
Juniperus communis 00 
Leontodon autumnalis x 
Linnea borealis + 
Luzula multiflora xx 
pallescens xx 
pilosa ++ 
Matricaria inodora 90 
Medicago lupulina x (09) 
Melandrium album »> 
Melilotus albus xx 
Nasturtium palustre xx 
Pedicularis lapponica + 
Phleum alpinum x > 
pratense xx 
Pinus silvestris x 
Pisum sativum x 


annua (—) 
pratensis —— 
trivialis Xx 


Polygonom aviculare xx 


Convolvulus x > 
tomentosum <> 
viviparum —+ 
Potentilla norvegica xx 
verna Xx 
Ranunculus acris + 
repens (—) 


Raphanus Raphanistrum xx 


Ribes Grossularia x 
Rubus arcticus ++ 
Chamz&morus Oo 
Rumex Acetosa o 
Acetosella 00 
arifolius (+) 
domesticus Oo 
Salix glauca + 
lapponum xx 
nigricans Xx 
Saussurea alpina ++ 
Secale cereale xx 


Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea +—- 
Sorbus Aucuparia Oo 
Stellaria graminea x> 
media (+) 
Taraxacum croceum (+) 
SPEX 
Trientalis europea ++ 
Trifolium hybridum xx 
pratense xx 
repens (+) 
spadiceum xx 
Triticum repens (+) 
Trollius europ&us + 
Vaccinium Myrtillus += 
uliginosum + 
vitis idea ++ 
Veronica serpyllifolia x> 
Vicia angustifolia x 
Cracca Oo 
hirsuta x 
Viola biflora Oo 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


155 


Distriktet, som numera är i sin helhet glest bebyggdt med stora tomter 
omkring husen, har nog ursprungligen varit ganska likt det angränsande distr. 
B1, om än i det hela något torrare. Dock fortsättes den under föregående distrikt 
nämnda sänkan in i dess nordöstra hörn. Några delar af distriktet, särskildt 
mot vester, utgöras fortfarande af ganska torr, tämligen mycket trampad björk- 
backe, större delen är dock i högre grad påverkad af kulturinflytanden i form af 
stenbrytning, gångstigar, smärre trädgårdsanläggningar, etc. Husen inom 
distriktet äro byggda under 1900—1901, och under 1908—-1909 har hela 
den östra delen blifvit jordkörd och insådd. Till insåning har mest användts 
Alopecurus pratensis, som därför numera är ymnig där. På den nysådda 
jorden hade ännu knappt några hemerofiler hunnit inkomma, men däremot 


väl i trädgårdsland, vid vägar, 0. s. Vv. 


Distrikt B 3. 
Gränser: i öster spårvägen, därifrån i norr vägen ned mot jernvägen, 
i vester inhägnad mot stationsvägen, i söder inhägnad mot hotellområdet 
och ingeniörsbostäderna. 


156 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Tid för undersökningen. Distriktet undersöktes till en början i 
midten af juli 1908 och kom sedan på grund af sitt läge att mångfaldiga 
gånger genomströfvas under bägge somrarne, tills jag definitivt reviderade 
det i augusti 1909. 


Artlista: 

Achillea Millefolium x > Coeloglossum viride xx Mulgedium alpinum 00 

Agrostis borealis x> Comarum palustre o Myosotis arvensis xx 
vulgaris + Dryopteris Linn&ana xx silvatica xx 

Aira cespitosa (+) spinulosa xx Nasturtium palustre xx 
flexuosa + Empetrum nigrum + Neslia paniculata x (09) 

Alchemilla acutidens +—- Epilobium alsinifolium (+) Parnassia palustris xx 
glomerulans ++ anagallidifolium (+) Pedicularis lapponica ++ 
strigosula (+) Hornemanni (+) Petasites frigidus xx 
subcerenata + palustre (+) Phleum alpinum xx 

Alopecurus geniculatus xx Equisetum pratense (+) pratense xx 
pratensis x> silvaticum ++ Pisum sativum xx 

Angelica Archangelica 00 Erysimum cheiranthoides xx Poa alpina xx 

Antennaria dioica (+) Euphrasia latifolia (+) annua (+) 

Anthoxanthum odoratum—=—- tenuis (+) compressa xx (09) 

Anthriscus silvestris x> Festuca elatior xx nemoralis xx 

Astragalus alpinus xx ovina + pratensis ++ 

Avena sativa Xx rubra xx trivialis xx 

Barbarea lyrata xx Filipendula Ulmaria 00 Polygonom aviculare xx 

Betula nana oc Galeopsis bifida xx Convolvulus xx 
pubescens + Geranium silvaticum -+—- tomentosum xx 

Brassica campestris xx Gnaphalium norvegicum + viviparum + 

Bromus secalinus xx Hieracium alpinum (+) Populus tremula xx 

Calamagrostis lapponica + Sp. + Potentilla norvegica xx 
neglecta Oo Hierochloé odorata > verna Xx 
purpurea O Juncus biglumis (+) Prunus Padus xx 

Caltha palustris (+) Juniperus communis — Pyrola minor xx 

Camelina sativa x (09) Linn&a borealis + Ranunculus acris ++ 

Capsella bursa pastoris xx Luzula multiflora 00 repens (+) 

Carex brunnescens —+ pallescens xx Rhinanthus major x 
Macloviana (+) parviflora 00 Rubus arcticus + 
magellanica xx pilosa ++ Cham&morus 00 | 
vaginata + Matricaria discoidea xx (09) << saxatilis (+) 

Carum carvi x> inodora 00 Rumex Acetosa xx 

Cerastium longirostre (+) Medicago lupulina xx (09)  Acetosella + i 
vulgare (+) Melampyrum silvaticum (+) = arifolius (+) | 

Chame&nerium «<angusti- Melandrium album xx (08) << domesticus xx 
folium + album xlapponicum x (08) Sagina procumbens xx 

Chenopodium album x > silvestre ”lapponicum xx Salix arbuscula xx 

Chrysanthemum Leucanthe- Melica nutans x> glauca (+) 
mum XX Melilotus albus xx lapponum 00 


Cirsium heterophyllum (+) Milium effusum — nigricans (+) 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN SK 


Salix phylicifolia (+) Taraxacum croceum — Vaccinium uliginosum — 
Saussurea alpina ++ Sp. XX vitis idea ++ 
Secale cereale x> Trientalis europea ++ Veronica serpyllifolia x> 
Silene venosa xx Trifolium hybridum x > Vicia angustifolia x> 
Sinapis arvensis x> repens (+) hirsuta x> 
Solidago virgaurea ++ spadiceum x > sativa X> 
Sorbus Aucuparia x > Triticum caninum (+) Viola biflora + 
Stellaria calycantha (+) Trollius europ&us + epipsila x> 

graminea (+) Urtica dioica (+) 

media (+) Vaccinium Myrtillus +=- 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet, som liksom B 1 sluttar ned mot stationsvägen, har en myllrik, 
medelfuktig jordmån med en rik undervegetation i björkskogen, bestående af 
lundgräs och örter i synnerligen kraftig utveckling. Sydöstra delen är dock 
torrare och något trampad, så att fläckvis en vegetation af Aira flexuosa-facies 
utbredt sig. Distriktet har tills vidare undantagits från bebyggelse, så att det 
till större delen är tämligen oförändradt. Kulturinflytanden saknas dock icke, 
ett hus, byggdt 1902, finnes nämligen här, och omkring detta har vegeta- 
tionen gifvetvis något skiftat prägel genom invandring af sydligare arter och 
genom de för vissa inhemska, t. ex. Poa alpina, nu väsentligt förbättrade lifsvil- 
koren i den öppna gräsmark, som uppkommit dels närmast huset, dels på ett par 
ställen längre upp. Distriktet korsas vidare af flere gångstigar och af samma 
breda, 1907 upptagna graf, i hvilken kloak och vattenledning gå fram, som 
redan nämnts under distr. B 1. Till dess igenfyllande har delvis användts 
torfjord, och denna rand af lös, blottad jord har tagits i besittning af en 
ganska omvexlande hemerofil flora, delvis af sällsynt och tillfälligt uppträ- 
dande sydliga arter. 


Distrikt B 4. 

Gränser: dessa utgöras på alla sidor af inhägnader. 

Tid för undersökningen. Distriktet torde höra till de noggrannast un- 
dersökta, då jag ej blott bägge somrarne flere gånger inspicerade detsamma, 
utan dessutom dagligen gick igenom det. Härtill kommer ytterligare, att 
äfven HAGLUND därifrån gjort ganska många anteckningar, som tydligt an- 
gifvits ha afseende på detta distrikt, och som sålunda kunnat tillgodogöras 
vid uppgörandet af dess artlista, äfvensom för att vinna insikt om vegetatio- 
nens förändring inom detsamma. 

Artlista: 


Achillea Millefolium + Agrostis vulgaris + Aira flexuosa (+) 
Agrostis borealis x > Aira cespitosa + Alchemilla acutidens 


158 


Alchemilla glomerulans + 
strigosula + 
suberenata xx 
Alopecurus geniculatus x> 
pratensis + 
Anthoxanthum odoratum+++ 
Arabis alpina x 
arenosa xx 
Astragalus frigidus xx 
Barbarea lyrata xx 
SIIClA SK 
Betula nana xx 
pubescens + 
Brassica campestris xx 
Calamagrostis lapponica Oo 
Campanula patula x (09) 
Capsella bursa pastoris + 
Carex brunnescens + 
Goodenoughii xx 
Macloviana xx 
rotundata xx 
vaginata Oo 
Carum carvi 00 
Cerastium arvense xx 
longirostre + 
vulgare Oo 
Chame&nerium 
folium + 
Chenopodium album x > 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Cirsium heterophyllum x>x 
Crepis tectorum xx 
Empetrum nigrum ++ 
Epilobium davuricum xx (03) 
Hornemanni (+) 
palustre xx 
Equisetum arvense Oo 
pratense Oo 
silvaticum ++ 
Eriophorum polystachium (+) 
Erysimum cheiranthoides x x 
Euphrasia latifolia xx 
Festuca elatior xx 
ovina ++ 
rubra Xx 


angusti- 


Fragaria vesca x (09) 
Geranium silvaticum + 
Gnaphalium norvegicum + 
Hieracium alpinum xx 
nautanense O 
Juncus biglumis (+) 
filiformis xx 
Juniperus communis 00 
Leontodon autumnalis x 
Linnea borealis 00 
Lithospermum arvense x (09) 
Luzula multiflora + 
pallescens + 
parviflora xx 
pilosa ++ 
Matricaria inodora 00 
Melampyrum pratense (+) 
silvaticum 00 
Melandrium album xx 
silvestre ”lapponicum xx 
Melilotus albus xx 
Myosotis arvensis xx 
Nasturtium palustre xx 
Papaver nudicaule x (09) 
somniferum >x>x (08) 
Pedicularis lapponica + 
Phleum alpinum xx 
pratense xX> 
Plantago major > 
media x (03) 
Poa alpina + 
annua (—) 
nemoralis Xx 
pratensis ++ 
trivialis Xx 
Polygonum aviculare + 
Convolvulus x> 
tomentosum xx 
viviparum — 
Populus tremula xx 
Potentilla norvegica xx 
verna + 
Pyrola minor xx 
rotundifolia xx 
Ranunculus acris + 
auricomus xx 


< (03) 


H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Ranunculus repens (+) 
Raphanus Raphanistrum xx 
Reseda odorata xx 
Rhinanthus groenlandi- 
CUS XX 
major X<x (09) 
Rubus arcticus ++ 
Chamz&morus xx 
Rumex Acetosa xx 
Acetosella ++ 
arifolius xx 
domesticus xx 
Salix glauca + 
lapponum + 
nigricans + 
nigricansxphylicifolia x 
phylicifolia + 
Saussurea alpina ++ 
Sceleranthus annuus x (03) 
Secale cereale xx 
Senecio vulgaris x (09) 
Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea ++ 
Sonchus oleraceus x (09) 
Sorbus Aucuparia xx 
Stellaria calycantha + 
graminea + 
media (+) 
Taraxacum croceum + 
melanostylum xx j 
Thlaspi arvense xx 
Trientalis europea ++ 
Trifolium hybridum xx 
pratense Xx 
repens (+) 
spadiceum xx 
Trollius europ&us + 
Vaccinium Myrtillus ++ 
uliginosum + 
vitis idea ++ 
Veronica serpyllifolia + 
Vicia Cracca xx 
Viola biflora 00 
epipsila xx 
tricolor Xx N 


| 
l 
I 
| 
| 
| 
i 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 159 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet omkring Bolagshotellet synes ursprungligen ha varit en björk- 
backe af till större delen tämligen torr markbeskaffenhet och mindre frodig 
än det angränsande distr. B 3. Dock finnes äfven ett parti, som tydligen 
varit ganska sankt, då ännu sådana växter som Juncus biglumis, Eriophorum 
polystachium, m. fl. lyckats hålla sig kvar, om än de börja föra en tynande tillvaro. 
Distriktet hör till de sedan relativt lång tid starkt kulturpåverkade, hotellet bygg- 
des 1901, och HAGLUND har i sina anteckningar upptagit ett flertal sydliga arter 
därifrån, bland dem några, som numera åter försvunnit, antagligen på grund af 
tätare gräsväxt på den jord, som varit blottad. Större grafvar för vattenledning 
och kloak ha 1906 och 1907 dragits genom distriktet och det har 1908 blifvit 
jordkördt och insådt med undantag af den förutnämnda, ursprungligen sanka 
biten, som efter dräneringen af sig sjelf fått en tät och frodig gräsmatta med rik- 
lig insprängning af örter, dels inhemska såsom Alchemilla-arter, Ranunculus 
acris och auricomus, m. fl., dels nyinkomna såsom Trifolium hybridum och 
pratense m. fl. Ännu är gränsen tydligt markerad mellan den naturliga 
ängen och den insådda gräsvallen, men de komma utan tvifvel snart att flyta 
öfver i hvarandra. Bland det insådda gräset funnos 1908 talrika arter, som 
torde följt med fröet, dels vanliga ogräs såsom Matricaria inodora i mängd, 
Sinapis arvensis, Barbarea lyrata, dels sällsyntare gäster såsom Reseda odo- 
rata och Papaver somniferum. En del af dessa, särskildt Matricaria, voro 
ymniga äfven 1909, men andra hade redan åter försvunnit eller åtminstone 
börjat bli sparsamma. 


Distrikt B-5. 

Gränser: i öster spårvägen, i söder en väg, i vester mot B 4 och i 
norr mot B 3 inhägnader. 

Tid för undersökningen. Redan HAGLUND har en del anteckningar 
härifrån, och jag har efter den första inspektionen i midten af juli 1908 
dels ofta besökt detta distrikt, dels under sista sommaren företagit ett par 
grundliga och synnerligen gifvande revisioner. 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Alchemilla suberenata + Anthriscus silvestris > 
Ptarmica xx Alopecurus geniculatus (+) Arabis alpina 
Agrostis vulgaris + pratensis + arenosa 
Aira cespitosa + Anethum graveolens xx (09) Avena pubescens 
flexuosa + Antennaria dioica sativa 
Alchemilla acutidens xx Anthemis tinctoria Barbarea lyrata + 


glomerulans + Anthoxanthum odoratum + stricta <> 


160 


Bellis perennis x> 
Betula nana 00 
pubescens + 
Bromus inermis xx 
Calamagrostis lapponica o 
Caltha palustris x 
Capsella bursa pastoris 00 
Carduus crispus xx 
Carex Macloviana xx 
vaginata Oo 
Carum carvi Oo 
Centaurea Cyanus x 
Cerastium alpinum (+) 
arvense Xx 
longirostre Oo 


vulgare — 
Ch&erophyllum bulbosum xx 
Cham&nerium angusti- 
folium O 


Chenopodium album xx 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum + 
Cirsium heterophyllum xx 
Coeloglossum viride x 
Comarum palustre xx 
Dactylis glomerata + 
Draba incana xx 
Empetrum nigrum xx 
Epilobium palustre o 
Equisetum arvense Oo 
pratense Oo 
silvaticum 00 
Erigeron acris x (09) 
politus x (09) 
Erysimum cheiranthoidesoo 
Festuca elatior xx 
ovina ++ 
rubra + 
Filipendula Ulmaria xx 
Galeopsis bifida xx 
speciosa xx 
Geranium silvaticum + 
Gnaphalium norvegicum + 
Heracleum sibiricum x 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


H. G. SIMMONS: 


FLORAN 


Hieracium alpinum 00 
Auricula xx 
glabriligulatum Oo 
lignyotum Oo 
nautanense Oo 

Juniperus communis Oo 

Leontodon autumnalis 00 

Linn&a borealis o 

Luzula multiflora xxx 
pallescens xx 
pilosa ++ 

Lychnis flos cuculi xx 

Lycopodium annotinum > 

Lycopsis arvensis x (09) 

Majanthemum bifolium x > 

Matricaria inodora + 

Melampyrum silvaticum Oo 

Melandrium album xx 
album >xlapponicum xx 
silvestre ”lapponicum + 

Milium effusum xx 

Mulgedium alpinum xx 

Myosotis arvensis xx 
collina x (08) 
silvatica xx 

Nasturtium palustre xx 

Pedicularis lapponica + 

Petasites frigidus x 

Phleum pratense xx 

Pinus silvestris > 

Pisum sativum x 

Plantago major (+) 
media xx 

Poa alpina + 
annua O 
pratensis ++ 
trivialis xx 

Polygonum Convolvulus xx 

Populus tremula xx 

Potentilla norvegica 00 
verna Xx 

Prunella vulgaris x 

Pyrola minor xx 

Ranunculus acris + 


OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Ranunculus repens (+) 
Raphanus Raphanistrum >x x 
Rhinanthus groenlandi- 
CUS XX 
Ribes Grossularia x 
Rubus arcticus + 
Rumex Acetosella ++ 
arifolius + 
domesticus 00 
Salix glauca + 
lapponum xx 
Saussurea alpina + 
Secale cereale Xx 
Senecio vulgaris xx 
Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia xx 
Spergula arvensis xx 
Stellaria graminea + 
media (+) 
Taraxacum croceum + 
SPI < 
Thlaspi alpestre x (09) 
Trientalis europ&ea ++ 
Trifolium hybridum 00 
pratense Xx 
repens (+) 
spadiceum xx 
Triticum repens xx 
Trollius europ2&us + 
Urtica dioica xx 
Vaccinium Myrtillus ++ 
uliginosum + 
vitis idea + 
Veronica Chamedrys xx 
serpyllifolia + 
Vicia angustifolia x (09) 
Cracca XX 
sativa Xx 
sepium xx (09) 
Viola biflora o 
tricolor 00 
Viscaria vulgaris x (09) 


Distriktet synes 


före kulturens inverkan i sin helhet ha varit en ganska torr björkbacke och de få 


mera fuktighetsälskande arter, som nu finnas där, ha odlingen att tacka för sin 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 161 


närvaro. Distriktet hör emellertid till de sedan relativt lång tid kulturpå- 
verkade, ty ett par af de äldre tjenstemannavillorna, uppförda 1900 och 1901, 
ligga där. Några delar, de mest oförändrade, visa ännu rester af en något 
gräs- och örtblandad rismark, som väl varit den ursprungliga bottenvegeta- 
tionen under björkarne, hvilka till större delen äro bibehållna, men denna 
rest af den gamla växtligheten bär tydliga spår af att ha varit utsatt för 
trampning, hvars följder den först nu, sedan området blifvit inhägnadt, så 
småningom håller på att hemta sig efter. Trampningen har dock här ej 
gått så långt, att någon Aira-facies utvecklats. Stora delar af distriktet ha 
emellertid redan 1904 blifvit jordkörda och insådda med gräs, så att de nu 
bära en vegetation af helt annan karaktär, ehuru dock dessa gräsplaner afvika 
rätt mycket från de nyinsådda. Här ha nämligen dels ursprungliga arter i 
större mängd trängt upp genom det påförda jordtäcket eller åter invandrat, 
dels ha säkerligen en del tillfälliga gäster, som funnits strax efter insåningen, 
försvunnit igen, under det i stället de invandrare, som funnit gynnsamma 
lifsbetingelser, nu hålla på att alltmera sprida sig ej blott inom de sådda 
gräsplanerna, utan också ut i de mera oförändrade partierna. Bland sådana 
invandrare, som äro stadda i spridning kunna nämnas: Chrysanthemum Leu- 
canthemum, Melandrium album, Silene venosa, Viola tricolor, Trifolium pra- 
tense. Andra, som tycktes trifvas mindre väl och snarast voro i tillbakagång, 
voro Bellis perennis och Draba incana, möjligen också Arabis arenosa, för 
hvilken nog gräset här började bli för tätt. Det gräsfrö, som här användts, 
synes ha varit ovanligt rikt på inblandningar, ty såsom man lätt kunde se 
förskrefvo sig åtskilliga arter, som förekommo i enstaka eller fåtaliga exem- 
plar, från en dylik import, t. ex. Chaerophyllum bulbosum, Heracleum Ssibi- 
ricum, Viscaria vulgaris, Vicia sepium, Avena pubescens, Erigeron acris och 
politus, Hieracium Auricula, Prunella vulgaris. 

Inom distriktet finnas också ett par köksträdgårdar med en del vanliga 
arter af kulturväxter jämte mer eller mindre rikliga ogräs, t. ex. Stellaria 
media, Polygonum aviculare och Convolvulus, Poa annua, m. fl. Vidare 
finnas rabatter med örtartade blomsterväxter sådana som Bellis, Tagetes, m. fl., 
och man har också inplanterat ganska många träd och buskar dels ur den 
vilda vegetationen såsom Ribes rubrum, Prunus Padus, Sorbus Aucuparia, 
etc., dels från annat håll såsom Caragana arborescens, Betula verrucosa, 
Abies-arter, o. s. v. Såsom en ny kulturinverkan får också nämnas, att kloak- 
och vattenledningar 1906 inlagts till husen och att en af dessa 1908 upp- 


gräfdes för omläggning, hvarefter ny insådd af den igenfyllda grafven skedde. 
11 


162 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


På dessa nyinsådda ränder uppträdde 1909 bl. a. Lycopsis arvensis och 
Thlaspi alpestre i enstaka exemplar. 


Distrikt B 6. 


Gränser: i vester stationsvägen, i söder väg mot området vid dispo- 
nentbostaden, i öster väg därifrån till bolagshotellet, i norr inhägnaden kring 
hotellområdet. 

Tid för undersökningen. 
uppgifter öfver i detta distrikt funna arter, och jag har först undersökt det 


I HAGLUNDS anteckningar finnas åtskilliga 


1908 och sedan reviderat det i augusti 1909, hvarförutom tillfälliga besök 


och insamlingar gjorts där. 


Achillea Millefolium oc 
Ptarmica xx 
Agrostis borealis Oo 
vulgaris + 
Aira cespitosa + 
flexuosa + 
Alchemilla acutidens xx 
suberenata xx 
Alopecurus geniculatus x> 
pratensis 00 
Anthoxanthum odoratum = 
Anthriscus silvestris x 
Astragaius frigidus <> 
Avena sativa x > 
Barbarea lyrata xx 
Betula nana x> 
pubescens + 
Brassica campestris x>» 
Calamagrostis lapponica + 
neglecta x> 
purpurea O 


Capsella bursa pastoris xx 


Carex alpina x 
brunnescens —+ 
canescens Xx» 
Macloviana xx 
vaginata (+) 

Carum carvi X> 
Cerastium longirostre (+) 
vulgare + 
Chamz&enerium 

folium Oo 


angusti- 


Artlista: 


Chenopodium album xx 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum Xx > 
Cirsium arvense xx 
heterophyllum (+) 
Crepis tectorum Oo 
Empetrum nigrum + 
Equisetum pratense o 
silvaticum + 
Eriophorum polystachium (+) 
vaginatum xx 
Erysimum cheiranthoides o 
Festuca elatior xx 
Oovina —+ 
rubra 00 
Filipendula Ulmaria xx 
Galeopsis bifida x> 
Tetrahit x (09) 
Galium boreale xx (09) 
Geranium silvaticum + 
Gnaphalium norvegicum (+) 
Hieracium sp. Oo 
Hordeum distichum >x (09) 
Juncus biglumis (+) 
Juniperus communis xx 
Leontodon autumnalis xx 
Luzula multiflora x> 
pilosa + 
Matricaria inodora x> 
Melampyrum silvaticum 00 
Melandrium album >> 
silvestre ”lapponicum x > 


Milium effusum (+) 
Myosotis arvensis xx 
Nasturtium palustre xx 
Pedicularis lapponica + 
Phalaris canariensis x (09) 
Phleum alpinum xx 
pratense xx 
Plantago media x 
Poa alpina o 
annua O 
nemoralis xx 
pratensis ++ 
trivialis xx 
Polygonum aviculare (+) 
tomentosum xx 
viviparum + 
Potentilla norvegica xx 
verna Xx 
Ranunculus acris -- 
repens + 
Raphanus Raphanistrum xx 


Rhinanthus groenlandi- 
cus (+) 
major xx 

Rubus arcticus + 
Cham2morus xx 
saxatilis xx 


Rumex Acetosa xx 
Acetosella + 
arifolius 00 
domesticus xx 

Salix glauca + 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 163 


Salix lapponum =- Stellaria calycantha xx Trollius europ&us + 
nigricans -+ graminea 00 Vaccinium Myrtillus + 
phylicifolia —+ media (+) uliginosum + 

Saussurea alpina — Taraxacum croceum + vitis idea + 

Secale cereale Xx Trientalis europa (+) Veronica serpyllifolia (+) 

Silene venosa xx Trifolium hybridum xx Miciar Craced >< 

Solidago virgaurea + pratense xx Viola biflora Oo 

Sorbus Aucuparia xx repens OO epipsila (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Den del af distriktet, som ligger närmast hotellområdet, är ganska fuktig 
och rätt tätt bevuxen med större viden, särskildt Salix nigricans, under det björ- 
karne äro mera sparsamma. En riklig undervegetation af gräs och örter, mest 
inhemska, finnes här. Längs stationsvägen och i söder, där marken äfven utan 
den utdikning, som egt rum, torde ha varit af torrare beskaffenhet, har växtlig- 
heten nu en ganska framträdande hemerofil prägel. Träd och buskar äro bort- 
tagna, och gräsmark har trädt i deras ställe. Nära vestra kanten går ett 1907 
upptaget, igenfylldt, men icke besådt kloakdike fram, och här ha en del växter 
börjat visa sig, mest sydliga arter, som föredraga öppen jord. Vidare har ett hus, 
byggdt 1898 och rifvet 1908—09, legat där. Omkring detta fanns 1908 
en vegetation af ogräs och andra hemerofiler och 1909 växte på tomten en 
ganska frodig ruderatvegetation. Här fanns då bl. a. ett stånd af Phalaris 
canariensis. Strax intill har en mindre areal blifvit planerad och inhägnad 
samt tydligen insådd. Detta försök till odling har dock åter uppgifvits, och 
man har nu här ett tillfälle att se en kulturpåverkad gräsmark i ett senare 
utvecklingsskede, då en del arter af dem, som från början vunnit inträde, 
åter försvunnit, så att nu blott mera härdiga införda arter, som trifvas i tät- 
nande gräsvall, ha hållit sig kvar. Hörnet närmast disponentbostaden korsas 
af en gammal körväg och dessutom finnas här märken efter att kåtor ha 
varit resta. HAGLUND talar också om, att här låg spillning efter häst och ren. 
Under sådana omständigheter är det ju på förhand att vänta, att åtskilliga 
införda arter skola finnas inom denna del af distriktet, och i sjelfva verket 
fanns i den numera nästan öfverallt slutna gräsmattan ganska mycket af en 
del främmande arter såsom Trifolium repens och pratense, Vicia Cracca, 
Phleum pratense, Potentilla norvegica, Rumex domesticus, etc., äfvensom in- 
hemska kulturgynnade arter såsom Poa alpina och Phleum alpinum. 


Distrikt B 7. 


Gränser: i söder väg från jernvägen förbi bolagskontoret, i öster väg 
imotrdistr. B 9, i norr och nordost väg mot B' 8 och B 6. 


164 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Tid för undersökningen. En del anteckningar äro här gjorda af HaG- 
LUND, och jag har dels 1908 upprättat artlista för distriktet, dels 1909 besökt 
det tillsammans med STERNER och slutligen reviderat det i augusti före min 


afresa. 
Artlista: 

Achillea Millefolium — Filipendula Ulmaria xx Rhinanthus major x (08) 
Aira cespitosa + Geranium silvaticum Oo Rubus arcticus xx 
Alchemilla acutidens + Gnaphalium norvegicum xx Chamz&morus xx 

glomerulans Oo Juniperus communis xx saxatilis xx 
Alopecurus pratensis c Luzula multiflora xx Rumex Acetosa xx 
Angelica Archangelica x> parviflora x Acetosella + 
Antennaria dioica x pilosa 00 domesticus + 
Anthemis tinctoria oc Matricaria inodora + Salix glauca xx 
Anthoxanthum odoratum - Melandrium album x Saussurea alpina xx 
Arabis arenosa x > album x lapponicum x Secale cereale xx 
Barbarea lyrata 00 silvestre ”lapponicum 00 Silene venosa xx 

stricta xx Mulgedium alpinum x Sinapis arvensis xx 
Betula pubescens xx sibiricum xx Solidago virgaurea + 
Calamagrostis neglecta o Myosotis arvensis 00 Spergula arvensis x 
Capsella bursa pastoris+ =: Nasturtium palustre xx Stellaria calycantha xx 
Carex brunnescens (+) Papaver nudicaule x graminea + 

Macloviana xx Phleum alpinum xx media (+) 
Carum carvi O pratense Oc Taraxacum croceum xx 
Cerastium longirostre + Plantago lanceolata x (08) melanostylum xx 

vulgare + media x Thlaspi arvense x 
Chamz&nerium angusti- Poa alpina + Trientalis europea + 

folium Oo annua + Trifolium hybridum —+ 
Chrysanthemum Leucanthe- = nemoralis xx pratense + 

mum 00 pratensis ++ repens + 
Cirsium heterophyllum xx Polygonum aviculare (+) Trollius europe&us xx 
Empetrum nigrum xx Convolvulus x Vaccinium Myrtillus xx 
Equisetum arvense (—) viviparum xx vitis idea xx 
Erysimum cheiranthoi- Potentilla norvegica xx Veronica serpyllifolia + 

des 00 verna Xx > Vicia Cracca xx 
Festuca ovina + Ranunculus acris + Viola biflora xx 

rubra 00 repens — tricolor Oo 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet hör till dem, som varit längst under kulturens inflytande, 
disponentbostaden är nämligen det andra huset i ordningen i Kiruna och 
byggdt redan 1897. Det har dock sedan blifvit tillbyggdt. Större delen 
af distriktet upptages af en trädgårdsanläggning, som daterar sig från 1904. 
Af den ursprungliga vegetationen finnes här icke mycket kvar; marken är 
jordkörd och insådd, så att den nu till större delen täckes af en matta af 


AA 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 165 


Alopecurus pratensis och Poa pratensis jämte andra gräs och med ganska 
riklig inblandning af örter, särskildt Trifolium repens, hybridum och pra- 
tense, äfvensom Vicia Cracca. Äfven björken är till allra största delen 
borttagen, och försök ha gjorts att inplantera andra träd, bl. a. Coniferer. 
Dessa försök synas dock ej ha utsikt att krönas af någon vidare framgång. 
Ganska många blomsterväxter odlas också i Dr. LUNDBOoHMS trädgård, och 
en del gå ganska väl till. Bland sådana kan särskildt nämnas Papaver 
nudicaule, som synes ha utsikt att efter hand acklimatisera sig och bli en 
vanlig art i Kiruna. De försök, som gjorts att odla fjällväxter, ha däremot 
ej slagit vidare väl ut, möjligen emedan platsen är väl torr. Enstaka exem- 
plar, t. ex. af Silene acaulis, Rhodiola rosea, m. fl. stå dock kvar. Med 
de inflyttade träden och buskarne ha som vanligt följt en del arter, bland 
dem Mulgedium sibiricum, som för öfrigt icke är funnen inom undersök- 
ningsområdet. 

Inom distriktet ligger äfven bolagets kontorsbyggnad, uppförd 1900, 
dess köksträdgård och drifbänksgård samt en mindre plantskola. Här be- 
står vegetationen, frånsedt de planterade växterna, hufvudsakligen af vanliga 
ogräsväxter. Den ostligaste delen af distriktet utgöres af en torr backe med 
mycket sparsam vegetation af dels rester af den ursprungliga floran, dels 
införda arter. Inom detta parti ligger bolagets växthus, där, tack vare elek- 
trisk belysning under den mörka tiden, en hel del krukväxter kunna fås 
att trifvas. 


Distrikt B 8. 
Gränser: i öster spårvägen, i norr väg från denna till bolagshotellet, 
i vester och söder vägar mot distr. B 6, 7 och 9. 
Tid för undersökningen. Denna försiggick i juli 1908 och kompliet- 
terades i augusti 1909. 


Artlista: 

Achillea Millefolium (+) Barbarea lyrata + Chame&nerium angusti- 
Agrostis borealis xx stricta x folium — 

vulgaris + Betula pubescens + Chrysanthemum Leucanthe- 
Aira cespitosa ++ Calamagrostis lapponica oc mum Xx > 

flexuosa ++ neglecta (+) Cirsium heterophyllum (+) 
Alchemilla acutidens xx Capsella bursa pastoris (+) Coeloglossum viride »> 

strigosula xx Carex brunnescens - Empetrum nigrum 4 

suberenata xx Macloviana x > Epilobium anagallidi- 
Alopecurus pratensis (+) vaginata (+) folium (+) 
Anthoxanthum odoratum + Cerastium longirostre (+) Hornemanni (+) 


Avena sativa xX> vulgare + Equisetum pratense 


- 


166 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Equisetum silvaticum (+) Poa alpina + Saussurea alpina + 
Erysimum cheiranthoi- annua + Secale cereale xx 
deskox pratensis ++ Silene venosa x 
Festuca ovina ++ trivialis xx Sinapis arvensis xx 
rubra Xx Polygonum aviculare (+) Solidago virgaurea ++ 
Galium uliginosum x > viviparum (+) Sorbus Aucuparia xx 
Geranium silvaticum (+) Potentilla norvegica xx Stellaria calycantha xx 
Gnaphalium norvegicum (+) verna Xx graminea + 
Hieracium alpinum 00 Ranunculus acris ++ media (+) 
sp. O repens + Taraxacum croceum (+) 
Juncus filiformis xx Rhinanthus groenlan- Trientalis europea ++ | 
Juniperus communis xx dicus xx Trifolium hybridum x 
Luzula multiflora xx Rubus arcticus ++ pratense 00 
pallescens xx Cham&morus xx repens (+) 
pilosa + Rumex Acetosa xx Trollius europ&us + 
Matricaria inodora 00 Acetosella ++ Vaccinium Myrtillus ++ 
Melampyrum pratense (+) domesticus 00 uliginosum 00 
silvaticum + Sagina procumbens xx vitis idea + 
Nasturtium palustre oo Salix arbuscula x Veronica serpyllifolia + 
Pedicularis lapponica + glauca xx Vicia sativa Xx 
Phleum alpinum xx lapponum xx Viola biflora (+) 
pratense Xx phylicifolia xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet, som är obebyggdt med undantag af det s. k. Bromshuset, 
hvilket sattes upp 1898, men mestadels stått obebodt, är till större delen 
bevuxet med björkskog. Med undantag af en mindre bit vid spårvägen är 
det ganska torrt och trampadt, så att risen nästan helt försvunnit, och på en 
del ställen Aira-vegetation intagit deras plats. Numera är dock distriktet in- 
hägnadt, och som följd däraf börjar växtligheten åter hemta sig något. Detta 
gäller dock icke den södra sidan, som användes till uthängande af tvätt, 
m. m., och som fortfarande är i hög grad trampad och sliten. Genom 
området gå ett par gamla vägar, som nu ej mera användas samt några gång- 
stigar och på en del bitar har jord blottats genom grustäkt, m. m., hvar- 
för en del lämpliga lokaler för hemerofiler finnas. Den invandrade floran 
är dock ganska artfattig. 


Distrikt B 9. 


Gränser: i söder väg från kontoret till Tuolluvaaravägen, i nordost 
spårvägen, i norr väg mot det obebyggda distr. B 8, i vester väg mot B 7. 

Tid för undersökningen. Distriktet besöktes först i midten af juli 
1908 och reviderades i augusti 1909. 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Achillea Millefolium + 
Agrostis vulgaris (+) 
Aira cespitosa + 
flexuosa + 
Alchemilla acutidens xx 
glomerulans xx 
strigosula xx 
Alopecurus geniculatus xx 
pratensis + 
Anethum graveolens 
Avena sativa xx 
Barbarea lyrata + 
Betula pubescens xx 
Cannabis sativa x (09) 
Capsella bursa pastoris + 
Carex brunnescens + 
Macloviana xx 
vaginata xx 
Carum carvi Xx 
Cerastium vulgare ++ 
Cham&nerium angusti- 
folium (+) 
Chenopodium album xx 
Comarum palustre xx 
Empetrum nigrum xx 
Equisetum arvense xx 
Erysimum cheiranthoi- 
des: xx 
Euphrasia latifolia (+) 
Festuca ovina + 
rubra xx 
Filipendula Ulmaria xx 


< Xx (09) 


Artlista: 
Galeopsis”bifida xx 
Galium Aparine xx (09) 
Geranium silvaticum xx 
Hieracium sp. Oo 
Juniperus communis xx 
Luzula multiflora xx 

pallescens xx 

pilosa xx 
Matricaria inodora + 
Medicago lupulina xx (09) 
Melandrium album x 
Melilotus albus x 
Montia lamprosperma (+) 
Myosotis arvensis xx 
Nasturtium palustre xx 
Phleum alpinum xx 

pratense Xx 
Pisum sativum xx 
Plantago major x 
Poa alpina + 

annua (+) 

pratensis ++ 

trivialis xx 
Polygonum aviculare xx 

Convolvulus xx 

tomentosum xx 

viviparum xx 
Potentilla anserina xx 

norvegica xx 

verna xx 


Prunus Cerasus xx (09) 


167 


Ranunculus acris + 
repens + 
Raphanus Raphanistrum 
<x (09) 
Rubus arcticus xx 
Cham&Xmorus xx 
Rumex Acetosa xx 
Acetosella ++ 
domesticus x> 
Salix glauca x> 
phylicifolia xx 
Saussurea alpina x> 
Silene venosa x 
Sinapis arvensis xx 
Solanum nigrum > 
tuberosum xx 
Solidago virgaurea + 
Spinacia oleracea x> (09) 
Stellaria calycantha x> 
graminea + 
media (+) 
Taraxacum croceum x>x 
TO 
Thlaspi arvense xx 
Trientalis europ&a + 
Trifolium repens x> 
Trollius europ&us xx 
Vaccinium Myrtillus x> 
vitis idea xx 
Vicia hirsuta xx (09) 
Viola tricolor xx 


(09) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Distriktet är i sin helhet bebyggdt, och det äldsta huset är uppfördt 
redan 1899, de öfriga 1900-1901. Underjordiska ledningar ha nedlagts 
1905, och under 1908 och 1909 har hela arealen blifvit jordkörd och in- 
sådd. 
ursprungliga vegetationen, som antagligen varit torr, risig björkskog. Många 


Under sådana förhållanden finnes gifvetvis icke mycket kvar af den 


af de vanligaste inhemska arterna äro helt försvunna, och i stället uppträda 
en hel del införda, däribland ovanligt många, som torde vara att hänföra 
till de rent tillfälliga gästerna. Då de insådda vallarne blifva något äldre 
och tätare, kommer vegetationssammansättningen säkerligen att få en från 


den nuvarande ganska skild prägel. 


168 HG 


Gränser: i vester stationsvägen, i norr vägen från bolagskontoret till 
stallet, i söder spårvägen. 


SIMMONS: 


Distrikt B 10. 


Sydvestra hörnet, den planerade och insådda än- 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


gen, har afskiljts som särskildt undersökningsdistrikt, B 11. 


Tid för undersökningen. 


Denna tog sin början i juli 1908 och 


fortsattes, hufvudsakligen af STERNER, under följande sommar. 


Achillea Millefolium + 
Ptarmica x > 
Agrostis vulgaris (+) 
Aira cespitosa ++ 
flexuosa — 
Alchemilla acutidens (+) 
strigosula (+) 
suberenata x > 
Alopecurus pratensis 00 
Andromeda polifolia x> 
Antennaria dioica (—+) 
Anthoxanthum odoratum — 
Anthriscus silvestris xx 
Asperugo procumbens 
(5) (09) 
Avena sativa x> 
Barbarea lyrata + 
stricta OO 
Betula nana xx 
pubescens xx 
Brassica campestris x> 
Calamagrostis lapponica o 
neglecta Oo 
Caltha palustris (+) 
Campanula rotundifolia xx 
Capsella bursa pastoris 00 
Carex brunnescens + 
canescens (—) 
Macloviana 00 
magellanica (+) 
rotundata (+) 
vaginata (+) 
Carum carvi 00 
Cerastium trigynum xx 
vulgare ++ 
Chame&nerium angusti- 
folium xx 
Chenopodium album xx 


Artlista: 


Chrysanthemum Leucanthe- Matricaria inodora + 


mum O 
Cirsium heterophyllum (+) 
Comarum palustre (+) 
Empetrum nigrum x > 
Epilobium alsinifolium (+) 
davuricum Oo 
palustre (+) 
Equisetum arvense + 
palustre (+) 
pratense Oo 
silvaticum (+) 
Eriophorum alpinum 900 
polystachium (+) 
Scheuchzeri x> 
vaginatum (+) 
Erysimum cheiranthoi- 
des 
Euphrasia latifolia (+) 
tenuis (+) 
Festuca elatior xx 
Ovina + 
rubra xx 
Galeopsis bifida x> 
Geranium silvaticum 00 
Geum rivale x> 
Hieracium alpinum 00 
amaurostylum Oo 
nautanense Oo 
prasinochroum Oo 
Juncus biglumis (+) 
Juniperus communis x > 
Leontodon autumnalis xx 
Linnea borealis 00 
Luzula multiflora xx 
pallescens (+) 
parviflora 00 
pilosa xx 


Melandrium album x 

Melilotus albus xx 

Montia lamprosperma (+) 

Nasturtium palustre <> 

Pedicularis lapponica xx 

Phleum alpinum Oo 
pratense (+) 

Poa alpina + 
annua (+) 
pratensis ++ 

Polemonium coeruleum x 
(05) 

Polygonum aviculare (+) 
Convolvulus xx 
tomentosum xx 
viviparum xx 

Potentilla norvegica x 
verna Xx 

Prunus Cerasus xx (09) 

Ranunculus acris ++ 
auricomus x 
repens ++ 

Raphanus Raphanistrum x 


Rhinanthus groenlandicusxx< 


major x 
Rubus arcticus + 
Cham&morus 00 
Rumex Acetosa (+) 
Acetosella + 
arifolius xx 
domesticus + 
Salix arbuscula xx 
glauca xx 
lapponum xx 
nigricans O 
phylicifolia xx 
Saussurea alpina o 


Ne 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 169 


Scirpus austriacus (+) Taraxacum croceum 00 Vaccinium Myrtillus x > 
Secale cereale xx Thalictrum alpinum (+) uliginosum xx 
Silene venosa x> Thlaspi arvense x> vitis idea <> 
Sinapis arvensis x> Trientalis europea — Veronica longifolia > 
Solidago virgaurea + Trifolium pratense — serpyllifolia — 
Spinacia oleracea xx (09) repens + Vicia angustifolia xx (09) 
Stellaria calycantha Oo Triticum repens 00 CfacclaA OC 

graminea — Trollius europ&us x> hirsuta <> (09) 

media (—+) Urtica dioica x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet omfattar dels torr björkbacke, dels utdikad myr. Delvis 
synes det förr ha varit användt som afstjelpningsplats, såsom framgår af 
anteckningar, som Professor SOoNnDpÉNn haft vänligheten meddela mig. Häri 
är gifvetvis anledningen att finna, till att exempelvis Triticum repens satt 
sig så väl fast där. Två hus byggda resp. 1898 och 1901 ha funnits här, 
men det ena har åter rifvits våren 1909. Omkring det ännu kvarstående huset 
fanns i början af sommaren 1908 en vegetation af talrika anthropokorer, 
men senare under samma sommar jordkördes detta parti och insåddes seder- 
mera. I den nyuppkomna kulturvegetationen funnos 1909 blott få främ- 
mande arter. Däremot fanns en både frodig och ganska artrik vegetation 
under sommaren 1909 på den tomt, där det andra huset stått och på an- 
gränsande uppfyllda partier. Åtskilliga annars inom området sällsynta ruderat- 
och ogräsväxter funnos då här. 

Distrikt B 11. 

Gränser: i söder spårvägen, i vester inhägnad mot stationsvägen, i 
norr och öster inhägnad mot distr. B 10. 

Tid för undersökningen. Distriktet undersöktes först i juli 1908 och 
blef 1909 revideradt af STERNER. 


Artlista: 

Achillea Millefolium + Barbarea stricta x> Carex juncella (+) 

Ptarmica xx Betula nana <> magellanica (—) 
Agrostis vulgaris (+) pubescens x > rotundata —+ 
Aira cespitosa + Brassica campestris x > Carum carvi « 
Alchemilla glomerulans (+) Calamagrostis neglecta + Cerastium alpinum > 

strigosula Oo purpurea + vulgare ++ 

suberenata xx Caltha palustris (+) Chamz&enerium angustifo- 
Alopecurus geniculatus xx -Capsella bursa pastoris (+) lium x> 

pratensis + Cardamine pratensis <> Chenopodium album 
Anthoxanthum odoratum + Carduus crispus <> Chrysanthemum Leucanthe- 
Arabis arenosa x> Carex brunnescens + mum + 


Barbarea lyrata + gracilis o Cirsium heterophyllum 


170 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 
Comarum palustre (+) Menyanthes trifoliata o Salix lanata xx 
Empetrum nigrum xx Myosotis arvensis 00 lapponum xx 
Epilobium Hornemanni xx Nasturtium palustre + Salix phylicifolia xx 
palustre (+) Phleum alpinum 00 Saussurea alpina + 
Equisetum arvense (+) pratense + Secale cereale xx 
palustre (+) 5 Plantago media x Silene venosa xx 
silvaticum + Poa alpina + Sinapis arvensis xx 
variegatum 00 annua (+) Solidago virgaurea xx 
Eriophorum polystachium(+) = pratensis ++ Stellaria calycantha xx 
Scheuchzeri xx Polygonum aviculare (+) graminea + 
vaginatum (+) Convolvulus xx media (+) 
Frysimum cheiranthoides + - tomentosum xx Taraxacum croceum xx 
Festuca elatior xx viviparum CO Thlaspi arvense xx 
ovina + Potentilla norvegica xx Trientalis europega xx 
Filipendula Ulmaria xx Ranunculus acris ++ Trifolium hybridum xx 
Galeopsis bifida xx repens ++ pratense + 
Geranium silvaticum 00 Rhinanthus groenlandicus + = repens + 
Juniperus communis xx Rubus arcticus (+) Trollius europ&us xx 
Luzula multiflora xx Chamz&emorus (+) Vaccinium Myrtillus xx 
pallescens xx Rumex Acetosa xx uliginosum x>x 
pilosa xx Acetosella + Valeriana officinalis xx 
Matricaria inodora + arifolius xx Veronica borealis xx 
Medicago lupulina xx (09)  domesticus + serpyllifolia + 
Melandrium silvestre "lappo- Sagina procumbens x Vicia Cracca + 
nicum Xx Salix glauca xx Viola epipsila xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet har ursprungligen varit myrmark, men har blifvit torrlagdt 
genom regleringen af Luossajoki 1899 och genom diken, som dragits genom 
det. Senare har det blifvit planeradt och insådt med gräs för att gifva en större 
afkastning af hö, än den naturliga myrmarken lemnar. Dock kan man knappast 
betrakta detta odlingsförsök såsom synnerligen uppmuntrande till fortsättning. 
Emellertid har distriktet fått en vegetation, där de insådda arterna, tills 
vidare åtminstone, äro förherskande, om än rätt många ursprungliga lyckats 
hålla sig kvar eller åter invandrat. Då vegetationen inom denna odling är 
så pass egenartad, har jag ansett lämpligast, att skilja den från distr. B 10, 
som ju har en helt annan markbeskaffenhet. Genom distriktet ha 1907 och 
1908 dragits att par större diken för kloak- och vattenledningar, hvilka sedan 
igenfyllts utan att insås, och som nu hålla på att. klädas af en vegetation af 
mestadels anthropokora arter, som så småningom täcker den blottade jorden. 
Dessutom finnes här en ganska stor plantskola med björk, rönn, hägg, 
m. m., som flyttats in från den vilda växtligheten. Med träden ha som 


vad 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN ig 


vanligt följt en hel mängd olika växter och dessutom trifvas åtskilliga he- 
merofila arter väl i den luckra jorden mellan ungträden. 


Distrikt B 12. 
Gränser: i sydvest Stallvägen, i söder och öster spårvägen, i norr väg 
mot distr. B 9. 
Tid för undersökningen. Första besöket gjordes här något efter midten 
af juli 1908, och sedan har jag besökt distriktet upprepade gånger under 
bägge somrarne, hvarjämte STERNER reviderat det mot slutet af sommaren 1909. 


Achillea Millefolium 00 
Ptarmica x 

Agrostis vulgaris xx 

Aira cespitosa 00 
flexuosa + 


Alchemilla glomerulans 00 


strigosula xx 


Alopecurus geniculatus x>x 


pratensis xx 
Angelica Archangelica x 
Antennaria dioica (+) 
Anthemis tinctoria (+) 


Anthoxanthum odoratum + 


Anthriscus silvestris xx 

Arabis arenosa (+) 

Artemisia vulgaris xx 

Atriplex patulum xx (08) 

Avena pratensis x (08, 09) 

Barbarea lyrata + 
stricta Xx 

Betula nana xx 
pubescens xx 

Brassica campestris Oo 
nigra x (08) 

Capsella bursa pastoris + 

Carduus crispus xx 

Carex brunnescens + 
Macloviana xx 
vaginata (+) 

Carum carvi 00 

Centaurea Cyanus x (08) 

Cerastium vulgare + 

Chame&enerium angustifo- 
lium 00 

Chenopodium album (+) 


Artlista: 


Chrysanthemum Leucanthe- Myosotis arvensis (+) 


mum (+) 
Cirsium arvense (+) 

heterophyllum 900 
Crepis tectorum xx 
Dactylis glomerata xx . 
Epilobium palustre (+) 
Equiesetum arvense (+) 

palustre (+) 

silvaticum xx 

variegatum xx 
Eriophorum = polystachi- 

um (+) 

vaginatum xx 


Erysimum cheiranthoides — 


Festuca elatior xx 

ovina —+ 
Filipendula Ulmaria xx 
Galeopsis bifida xx 
Geranium silvaticum 00 
Hieracium alpinum x> 
Juniperus communis xx 
Lampsana communis xx 


Leontodon autumnalis x>x 


Lepidium sativum >x (09) 
Luzula multiflora xx 
pallescens xx 
parviflora xx 
pilosa 00 
Matricaria inodora — 
Melandrium album »> 
album x lapponicum > 
(08) 
silvestre ”lapponicum 
Melilotus albus > 


Nasturtium palustre —+ 

Phleum alpinum xx 
pratense 00 

Poa alpina + 
annua ++ 
pratensis ++ 
trivialis x> 

Polygonum aviculare (+) 
Convolvulus o 
tomentosum O 
viviparum >> 

Potentilla norvegica xx 
verna Xx 

Prunella vulgaris o 

Ranunculus acris + 
repens + 

Raphanus Raphanistrum x> 

Rubus arcticus 00 
Chamz&morus (+) 
saxatilis x 

Rumex Acetosa + 
Acetosella + 
arifolius x > 
domesticus + 

Salix glauca x> 
lapponum x > 
phylicifolia x > 

Saussurea alpina « 

Secale cereale x > 

Silene venosa x> 

Sinapis alba xx (09) 
arvensis (+) 

Solidago virgaurea + 

Sonchus asper x (08) 


172 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Spergula arvensis x> Trientalis europea 00 Valeriana officinalis xx 
Stellaria calycantha xx Trifolium hybridum Oo Veronica Chameedrys xx 
graminea —+ pratense + serpyllifolia (+) 
media + repens + Vicia angustifolia xx (09) 
Taraxacum croceum (+) Trollius europ&Xus xx Viola arvensis x (08) 
Sp. XX Vaccinium Myrtillus x> biflora 00 
Thalictrum alpinum xx uliginosum 00 tricolor Oo 
Thlaspi arvense (+) vitis idea xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet har sannolikt ursprungligen till allra största delen varit torr 
björkskog, men af denna finnas blott enstaka träd kvar, och den dåvarande 
undervegetationen har knappt lemnat något spår efter sig, så betydligt har 
kulturinflytandet varit. Ett par små sanka partier i den östra delen ha dock 
en mindre omvandlad växtlighet. Distriktet är i sin helhet bebyggdt, men 
husen, som äro uppförda under 1900—1901, ligga här som öfverallt inom 
bolagsområdet ganska glest. Underjordiska ledningar äro nedlagda dels 1905 
dels 1909, och de ränder af öppen, lucker jord, som sålunda uppkommit, 
ha erbjudit lämpliga växtplatser för hemerofila arter. Mellanliggande partier 
ha varit starkt trampade, och ha först efter att distriktet blifvit inhägnadt, 
börjat i högre grad åter bli bevuxna, merendels med anthropokora arter. 
Hittills är blott sluttningen af spårvägsbanken insådd, men jord har körts 
upp och lagts i stora högar, färdig till planering af hela distriktet. Som 
denna jord härstammar från myr, har en och annan helofyt medföljt den 
och håller sig tillsvidare kvar på torfjordshögarne. 

Ett särskildt omnämnande förtjenar distriktets östra del. Här ligger 
bolagets iaboratorium, och platsen närmast omkring detta, som varit upp- 
gräfd för inläggande af ledningar, men ännu icke blifvit definitivt iordning- 
ställd, är synnerligen rik på anthropokorer. Ännu rikare på införda arter 
är det inhägnade området omkring Kamrer HEDLUNDS bostad. Den förre 
innehafvaren af detta hus införskref nämligen söderifrån afharpning från säd 
och besådde efter jordkörning af området detta med den blandning af ogräs- 
frön, som denna innehöll. På den nypåförda jorden erhölls på detta sätt 
första året en vegetation af oerhörd yppighet. Rågstånd af mer än manshöjd 
funnos, och andra växter utvecklade sig på liknande sätt. Hufvudmassan af 
fröet synes ha utgjorts af Matricaria inodora, som ju också annorstädes i 
lappmarkerna utvecklar sig så, som den sällan gör söderut. Den bildade 
denna sommar, 1907, en tät vegetation af nära manshöjd, såsom af de på tafl. 
N:o 16 reproducerade fotografierna framgår. Redan följande år var emellertid 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 173 


vegetationens utseende ett helt annat. Visserligen fanns ännu Matricaria i 
betydlig mängd, men den hade reducerats starkt i sina proportioner, gräsen 
hade hunnit bilda en tämligen sluten matta, som snart torde göra det omöj- 
ligt för Matricaria att hålla sig kvar, under det i stället den förut nästan 
icke synliga Rumex domesticus började bli starkt iögonfallande. Ännu mera 
markeradt blef detta förhållande 1909, då den fotografi togs, som återgifves 
på tafl. 17. I gräset funnos 1908 ännu rätt många arter, som föredraga öppen 
jord, t. ex. Viola tricolor och arvensis, Lampsana communis, Crepis tec- 
torum, Spergula arvensis, men dessa voro 1909 antingen helt försvunna 
eller åtminstone vida sparsammare. Andra, som bättre trifvas i tätt gräs- 
bevuxen mark t. ex. Veronica Chame&drys, Achillea Ptarmica och Chrysan- 
themum Leucanthemum, hade nu blifvit ymnigare. Äfven inhemska kultur- 
gynnade arter såsom Poa alpina och Phleum alpinum började mera falla i 
ögonen. Till denna utveckling af vegetationen från det ena året till det 
andra har nog också bidragit, att man här icke slagit gräset tidigt på som- 
maren, utan att det fått stå nog länge till att många arter hunnit sprida sina 
frön. Om man vill betrakta den frodiga vegetationen i detta trädgårdsom- 
råde som en exponent, af hvad som kan uppnås uppe i Torne Lappmark, 
får man emellertid komma i håg, att detta resultat ej kan nås utan kost- 
nader, som ej kunna komma i fråga, om det skulle gälla ett företag, som 
afsåge att lemna ekonomisk vinst. Jordkörningen ställer sig alltför dyr för 
att komma till användning på större arealer, och den verkar egentligen blott 
ett år, sedan måste en mycket stark gödning till för att åstadkomma en dylik 
frodighet. : 


Distrikt B 13. 


Gränser: i vester spårvägen i Iggesundsgatan, i norr gränsgatan mot 
staden (delvis icke utlagd), i öster en grusad gångväg mot distr. B 14, i 
söder vägen till bolagets skolor. 

Tid för undersökningen. Distriktet är först genomgånget i juli 1908, 
därpå vidare undersökt under följande sommar, och slutligen revideradt af 
STERNER före hans afresa. 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Alchemilla strigosula (+) Anthemis tinctoria 
Aira cespitosa + Alopecurus geniculatus xx Anthoxanthum odoratum + 
flexuosa + pratensis x> Anthriscus silvestris 
Alchemilla acutidens x > Angelica Archangelica xx - Arabis arenosa 


glomerulans xx Antennaria dioica (+) Astragalus alpinus (+) 


174 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 
Astragalus frigidus xx Heracleum sibiricum x Pyrola minor xx 
Avena sativa Xx Hieracium alpinum xx Ranunculus acris + 
Barbarea lyrata o sp. O hyperboreus (+) 
Betula nana (+) Juniperus communis xx repens + 
pubescens o Lampsana communis xx Raphanus Raphanistrum xx 
Brassica campestris xx Lepidium ruderale x (08) Rubus arcticus + 
Bromus secalinus xx Linnea borealis xx Chamz&morus (+) 
Bunias orientalis x (09) Lithospermum arvense xx — saxatilis o 
Calamagrostis neglecta o (08) . Rumex Acetosa xx 
Caltha palustris (+) Luzula multiflora xx Acetosella + 
Capsella bursa pastoris + pallescens xx arifolius (+) 
Cardamine pratensis x parviflora Oo domesticus 00 
Carex brunnescens + pilosa Oo Salix glauca xx 
vaginata xx Lycopodium annotinum x > lapponum xx 
Carum carvi Xx complanatum xx nigricans Xx 
Cerastium longirostre o0 :Matricaria inodora + phylicifolia xx 
vulgare Oo Medicago lupulina xx Saussurea alpina (+) 
Chame&nerium angustifo- Melampyrum pratense (+) <Secale cereale xx 
lium Oo silvaticum (+) Sinapis alba xx (08) 
Chenopodium album x > Melandrium album xx arvensis Xx 
Chrysanthemum Leucanthe- = album Xx lapponicum x Solidago virgaurea + 
mum xx (09) : Sorbus Aucuparia xx 
Cirsium heterophyllum (+) silvestre ”lapponicum Oo Spergula arvensis x 
Comarum palustre Oo Melilotus albus xx Stellaria calycantha + 
Cornus suecica (+) Milium effusum xx graminea O 
Dactylis glomerata xx Montia lamprosperma (+) media + 
Dryopteris Linn&eana x Mulgedium alpinum >x Taraxacum croceum (+) 
Empetrum nigrum + Myosotis arvensis xx melanostylum xx 
Epilobium Hornemanni (+) <:collina x (09) Thlaspi arvense Oo 
palustre (+) Nasturtium palustre o Trientalis europa (+) 
Equisetum arvense Oo Pedicularis lapponica o Trifolium pratense xx 
palustre o Phleum alpinum x > repens O 
silvaticum + pratense xx spadiceum Oo 
Eriophorum = polystachi- Pisum sativum xx Trollius europXus xx 
um (+) Plantago major > Urtica dioica x 
vaginatum (+) Poa alpina + Vaccinium Myrtillus o 
Erysimum cheiranthoides o = annua (+) uliginosum O 
Festuca ovina + pratensis ++ vitis idea Oo 
rubra Oo Polygonum aviculare (+) Veronica serpyllifolia (+) 
Filipendula Ulmaria xx Convolvulus xx Vicia Cracca Xx 
Galeopsis bifida x> viviparum (+) sativa X> 
Geranium silvaticum + Populus tremula x > Viola biflora o 
Geum rivale x Potentilla anserina xx (09) epipsila xx 
Gnaphalium norvegicum(+) <norvegica xx tricolor xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Till större delen har distriktet tydligen varit bevuxet med en torr 
björkskog med undervegetation af ris, det sluttar nämligen ganska starkt 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 5 


ned mot Iggesundsgatan och dess bevattningsförhållanden ha nog icke i 
någon större omfattning förändrats. Den norra delen är dock starkt på- 
verkad genom utdikning och ett mindre kärrområde, som funnits här, är 
numera torrlagdt och håller på att utfyllas. Dessutom sträcker sig en 
fortsättning af den örtrika lundvegetationen från distr. B 3 in här i en 
mindre svacka i terrängen, som går upp ungefär midt i distriktet. WVege- 
tationen är dock här i följd af trampning och annan åverkan långt mindre 
kraftig än på andra sidan gatan. 

Hvad anläggningar inom distriktet beträffar, så ligger utmed Igge- 
sundsgatan en rad af arbetarbostäder, byggda 1900 och 1901, bakom dem 
sjukstugan och ett annat hus och i söder ett par tjenstemannavillor, lika- 
ledes från 1901 och ett par från 1905. I nordöstra hörnet ligger läkare- 
bostället, uppfördt 1905. Under 1906 ha vatten- och kloakledningar in- 
lagts, och slutligen har området omkring tjenstemanna- och läkarebostäderna 
samt utefter gatan sedan 1906 efter hand jordkörts och insåtts. Här ha 
som vanligt en hel del anthropokora arter inkommit, hvilka fortfarande 
starkt påverka vegetationens karaktär. Annuellerna bland dessa, som 1908 
ännu intogo en ganska framträdande plats, hålla dock redan på att träda 
starkt tillbaka för de arter, som bättre trifvas i sluten gräsmark. Den in- 
hemska vegetationen är inskränkt till några kvarlefvor förnämligast i de 
centrala delarne af distriktet samt till vissa delar af det inhägnade området 
kring tjenstemannavillorna, där icke så mycket trampning förekommit. En 
del arter ur den inhemska vegetationen, t. ex. Mulgedium alpinum, före- 
komma här på sekundär växtplats, i det att de medföljt inplanterade buskar. 


Distrikt B 14. 


Gränser: i norr den tillämnade gränsgatan N:o 3 mot staden, i vester 
gångväg mot B 13, i söder vägen till skolorna samt dennas förlängning 
förbi slöjdskolan, i öster en rak linie genom skogen från hörnet af distr. 
B 15 till den förut nämnda gränsgatan. 

Tid för undersökningen. Jag genomgick först distriktet i juli 1908, 
och det reviderades sedan af STERNER följande sommar. 


Artlista: 
Achillea Millefolium Oo Aira flexuosa ++ Anthoxanthum odoratum 
Agrostis borealis -+ Alchemilla acutidens x> Avena pubescens x (08) 
vulgaris x > Alopecurus geniculatus xx Betula nana 


Aira cespitosa ++ =” pratensis x> pubescens 4 


176 


H. G. SIMMONS: 


Capsella bursa pastoris (+) Juniperus communis + 


Carex brunnescens (+) 
magellanica co 
Carum carvi x> 
Cerastium longirostre + 
vulgare xx 
Chame&enerium 
um + 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum Xx > 
Coeloglossum viride xx 
Dactylis glomerata xx 
Empetrum nigrum = 
Epilobium Hornemanni xx 
Equisetum silvaticum (+) 
Erysimum = cheiranthoi- 
des xx 
Euphrasia latifolia x> 
Festuca ovina —+ 
rubra X> 
Geranium silvaticum + 
Gnaphalium norvegicum (+) 
Hieracium alpinum — 
sp. O 


angustifoli- 


Linnea borealis + 
Luzula multiflora xx 
pallescens xx 
pilosa + 
Matricaria inodora + 
Melampyrum pratense (+) 
silvaticum (+) 
Melandrium silvestre ”lap- 
ponicum x > 
Nasturtium palustre + 
Pedicularis lapponica 00 
Phleum alpinum x > 
pratense xx 
Pisum sativum xx 
Plantago media x 
Poa alpina + 
annua (—) 
pratensis ++ 
trivialis (+) 
Populus tremula o 
Potentilla norvegica xx 
Ranunculus acris + 
repens + 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Rhinanthus groenlandicus x 
Rubus arcticus + 
Chamaemorus (+) 
Rumex Acetosella (+) 
domesticus 00 
Sagina procumbens xx 
Salix glauca oo 
lapponum xx 
nigricans xx 
phylicifolia xx 
Secale cereale xx 
Solidago virgaurea ++ 
Sorbus Aucuparia Oo 
Spergula arvensis xx 
Stellaria calycantha + 
graminea + 
Taraxacum croceum (+) 
Trientalis europea ++ 
Trifolium repens + 
Vaccinium Myrtillus ++ 
uliginosum ++ 
vitis idea ++ 
Veronica serpyllifolia (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktet utgör den högsta delen af bolagsområdet och upptages till 


största delen af björkskog, 
örtrik, särskildt i sluttningen mot söder. 
dock ett par hus, uppförda 
Vidare finnas här en klockstapel, uppförd 1907, vattenverkets 


1909. 
reservoir, likaledes från 


från 


dels torr och 


1901, och strax 


risig, dels fuktigare och mera 
I hörnet närmast skolorna ligga 
intill vid vestra kanten två 


1907, med ledningar, och byggnad af kyrka har 


påbörjats. Dessutom är uppe i backen ett stenbrott upptaget, där redan ganska 
mycket brutits, så att en ganska stor areal med helt förändrad markbeskaffenhet 
uppstått. Särskildt här hade rätt talrika arter invandrat. Några smärre fuktigare 
partier, t. o. m. med en och annan kärrväxt, finnas också. Äfven torde böra 
framhållas, att asp i trädform förekom mellan stenbrottet och skolorna — 


öfverallt inom bolagsområdet finnes aspen annars blott som små buskar. 


Distrikt B 15. 
Gränser: i norr vägen till skolorna och dess förlängning, i väster spår- 
vägen, i söder väg mot distr. B 16, i öster mot B 30 förlängningen af 
samma raka linie, som begränsar B 14. 


Tid för undersökningen: juli 1908, revisionen gjord af STERNER 1909. 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Achillea Millefolium —+ 

Agrostis vulgaris o 

Aira cespitosa + 
flexuosa — 

Alchemilla acutidens xx 
glomerulans xx 
strigosula xx 


Alopecurus geniculatus x> 


pratensis xx 
Angelica Archangelica xx 


Anthoxanthum odoratum + 


Anthriscus silvestris xx 
Arabis arenosa xx 
Astragalus alpinus (+) 
Betula pubescens + 
Brassica campestris xx 


Calamagrostis neglecta (+) 


pupurea xx 
Caitha palustris Oo 
Camelina sativa xx (08) 


Capsella bursa pastoris (+) 


Carex brunnescens (+) 
Macloviana xx 

Carum carvi Oo 

Cerastium longirostre + 
vulgare o 


Chamz&enerium angustifoli- 


um + 
Chenopodium album xx 


Chrysanthemum Leucanthe- 


mum OO 


Cirsium heterophyllum (+) 


Cornus suecica (+) 


Artlista: 


Dryopteris Linneana xx 
Empetrum nigrum = 
Epilobium 
palustre xx 
Equisetum arvense Oo 
silvaticum (+) 
Festuca ovina ++ 
rubra Xx 
Filipendula Ulmaria xx 
Geranium silvaticum + 


Gnaphalium norvegicum(+) 


Hieracium alpinum Oo 
Sp. O 

Juniperus communis O 

Luzula multiflora c 
parviflora 00 
pilosa + 


Lycopodium annotinum xx 


Matricaria inodora + 
Melampyrum pratense + 
silvaticum (+) 
Milium effusum O 
Pedicularis lapponica (+) 
Petroselinum 
(08) 
Phleum alpinum oc 
pratense Xx 
Pisum sativum xx 
Plantago major xx 
Poa alpina + 
annua ++ 
pratensis ++ 
Polygonum aviculare x > 


Hornemanni x x 


sativum xx 


Polygonum viviparum — 
Populus tremula xx 
Potentilla norvegica x > 
Prunus Cerasus xx (08) 
Ranunculus acris + 
repens + 
Rubus arcticus + 
saxatilis x> 
Rumex Acetosella +—- 
arifolius x > 
domesticus —+ 
Salix glauca x> 
lapponum xx 
nigricans x > 
phylicifolia xx 
Saussurea alpina + 
Sinapis arvensis 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia xx 
Stellaria calycantha + 
graminea Oc 
media (+) 
Taraxacum croceum (+) 
Thlaspi arvense xx 
Trientalis europa (+) 
Trifolium repens — 
Trollius europ&us c 
Vaccinium Myrtillus + 
uliginosum + 
vitis idea + 
Veronica serpyllifolia (—+) 
Viola biflora x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


1! 


Hela distriktet torde förr ha varit klädt af lundartad, örtrik björkskog, 
hvaraf ännu rester finnas ned mot spårvägsgatan och uppe i hörnet vid 
slöjdskolan. 
in i distriktet bolagets olika skolhus, det äldsta uppfördt 1901, de öfriga 
1906 — 1908. 
och vid det förstnämnda huset har jordkörning och insåning skett 1908. 


I nordvestra hörnet ligger ett hus, byggdt 1901, och längre 
Underjordiska ledningar äro inlagda 1906 och följande år, 


Omkring skolhusen finnes en stor afröjd plan, och på denna liksom för 
öfrigt här och där på blottad jord ha en del hemerofila arter vunnit insteg, 
men i det hela kan området betecknas såsom ganska fattigt på arter. 


12 


178 HG 


SIMMONS: 


Distrikt B 16. 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Gränser: i norr väg mot distr. B 15, i vester spårvägen, i söder väg 


mot B 17, i öster en rak linie mellan de vägar, som bilda norra och södra 


gränsen. 


Tid för undersökningen: juli 1908, revision utförd af STERNER 1909. 


Achillea Millefolium — 

Agrostis borealis x> 
vulgaris xx 

Aira cespitosa -——+ 
flexuosa +—- 

Alchemilla acutidens xx 
strigosula x > 

Alopecurus aristulatus xx 
geniculatus xx 
pratensis xx 

Angelica Archangelica c 

Antennaria dioica (+) 

Anthoxanthum odoratum + 

Anthriscus silvestris xx 

Artemisia vulgaris x 

Astragalus alpinus (+) 
frigidus (+) 

Barbarea lyrata xx 

Betula nana (+) 
pubescens + 

Calamagrostis neglecta oc 

Caltha palustris (+) 

Capsella bursa pastoris (+) 

Carex brunnescens (+) 
vaginata Oo 

Carum carvi c 

Cerastium longirostre + 
vulgare xx 

Chamezenerium 
um —+ 

Chrysanthemum Leucanthe- 
mum O 

Cirsium heterophyllum (+) 

Cornus suecica (+) 

Dactylis glomerata x > 

Empetrum nigrum + 

Epilobium Hornemanni (+) 


angustifoli- 


Artlista: 


Equisetum arvense Oo 
silvaticum C 

Eriophorum vaginatum (+) 

Erysimum cheiranthoi- 
des x» 

Festuca ovina + 
rubra 

Galeopsis bifida xx 

Geranium silvaticum + 


Gnaphalium norvegicum (+) 


Hieracium alpinum Oo 
sp. O 
Juniperus communis 00 
Linnea borealis 00 
Luzula multiflora xx 
parviflora Oo 
pilosa 00 
Matricaria inodora + 
, Melampyrum pratense (+) 
silvaticum (+) 
Melandrium album x > 


silvestre ”lapponicum xx 


Nasturtium palustre (+) 
Pedicularis lapponica (+) 
Petasites frigidus (+) 
Phleum alpinum + 
pratense xx 
Plantago media xx 
Poa alpina + 
annua ++ 
pratensis ++ 
Polygonum aviculare (+) 
viviparum — 
Populus tremula xx 
Potentilla norvegica xx 
verna x> 
Pyrola secunda xx 


Ranunculus acris +- 
repens ++ 
Rubus arcticus + 
Chamz&morus (+) 
saxatilis o 
Rumex Acetosa xx 
Acetosella ++ 
arifolius xx 
domesticus + 
Sagina procumbens (+) (08) 
Salix glauca 00 
nigricans xx 
phylicifolia xx 
Saussurea alpina 00 
SECAleETCereale see 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia xx 
Spergula rubra (+) (08, 09) 
Stellaria calycantha oo 
graminea OO 
media (+) 
Taraxacum croceum + 
melanostylum xx 
Thlaspi arvense xx 


' Trientalis europea ++ 


Trifolium pratense xx 
repens + 
Trollius europ&us o 
Urtica dioica xx 
Vaccinium Myrtillus + 
uliginosum + 
vitis idea + 
Veronica Chameedrys xx 
serpyllifolia + 
Vicia Cracca xx 
Viola biflora o 
tricolor xx 


-— 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 179 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet har säkerligen i sin helhet varit täckt af björkskog, mesta- 
dels af torr typ. Numera är dock denna starkt förändrad, ty ett antal hus, 
det äldsta byggdt 1900, ligga nu där, marken är starkt trampad, och åtskil- 
liga hemerofila arler ha vunnit insteg. Kloak- och vattenledning hade 1906 
inlagts i en del af distriktet, men den växtlighet, som invandrat på de igen- 
fyllda sträckorna, har redan fått ge vika, då jordkörning egt rum 1909. 


Distrikt B 17. 


Gränser: i norr väg mot B 16, i sydvest och söder spårvägen och 
Tuolluvaaravägen, i öster en ännu icke utlagd väg mot B 20. 
Tid för undersökningen: juli 1908, revision gjord af STERNER 1909. 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Equisetum silvaticum + Ranunculus repens (+) 
Agrostis borealis + Erysimum cheiranthoidesxx Rubus arcticus + 
vulgaris — Festuca elatior xx Chamz&morus xx 
Aira cespitosa + ovina + Rumex Acetosa xx 
flexuosa + rubra xx Acetosella + 
Alchemilla acutidens x> Geranium silvaticum c domesticus xx 
Alopecurus geniculatus xx Hieracium alpinum 00 Salix glauca xx 
pratensis xx Sp. O nigricans xx 


Antennaria dioica (+) 


Anthoxanthum odoratum + 


Arabis arenosa xx 
Barbarea lyrata xx 
Betula nana xx 
pubescens o 
Bromus mollis x (08) 


Calamagrostis neglecta (+) 
Capsella bursa pastoris (+) 


Carex brunnescens + 
Carum carvi xx 


Cerastium arvense x (08) 


vulgare + 


Chame&enerium angustifoli- 


um OO 


Chrysanthemum = Leucan- 


themum 00 


Cirsium heterophyllum (+) 


Epilobium palustre + 


Juniperus communis xx 


Luzula multiflora + 
parviflora 00 
pilosa xx 

Matricaria inodora —+ 


Melampyrum silvaticum (+) 


Myosotis arvensis xx 


Nasturtium palustre oc 
Pedicularis lapponica x> 


Phleum alpinum x > 
pratense x> 

Poa alpina + 
annua (—+) 
pratensis ++ 
trivialis 


Polygonum aviculare x > 


viviparum (+) 
Populus tremula x > 


Potentilla norvegica x >» 


Saussurea alpina + 
Secale cereale xx 
Silene venosa xx 
Solidago virgaurea + 


Sorbus Aucuparia xx 
Stellaria calycantha xx 


graminea xx 
media (+) 


Taraxacum croceum + 


Thlaspi arvense x» 

Trientalis europea + 

Trifolium repens (+) 
spadiceum x > 

Vaccinium Myrtillus 
vitis idea 


Veronica serpyllifolia (+) 


Viola biflora (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktet, som ligger långt ned i den sluttning, som börjar inom distr. 
B 14, synes en gång ha varit täckt af örtrik björkskog, men af den ursprung- 


180 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


liga växtligheten synas nu blott svaga spår. Af björkarne stå visserligen 
många kvar, men undervegetationen har nästan helt undanträngts genom 
trampning. Bebyggelsen har tagit sin början 1903, och de flesta husen äro 
uppförda under de bägge följande åren, ett först 1909. Några andra an- 
läggningar finnas icke inom distriktet, och marken är fortfarande sådan som 
den blifvit genom trampning och afröjning, d. v. s. den beklädes af vegeta- 
tion af Aira-Festuca-facies eller af en växtlighet af rent hemerofil samman- 
sättning, där icke den nya markytan är af sådan beskaffenhet, att den tills- 


vidare ej tillåtit någon vegetation att utveckla sig. 


Distrikt B 18. 


Gränser: i söder stallvägen, i nordvest spårvägen, i öster väg mot B 19. 
Tid för undersökningen: juli 1908, revideradt af STERNER 1909. 


Achillea Millefolium 00 
Aira cespitosa + 
flexuosa + 
Alchemilla glomerulans x > 
Alopecurus geniculatus x > 
Andromeda polifolia + 
Antennaria dioica + 
Anthoxanthum odoratum + 
Astragalus frigidus (+) 
Barbarea lyrata xx 
Bartsia alpina (+) 
Betula nana + 
pubescens x> 
Calamagrostis neglecta + 
Caltha palustris ++ 
Capsella bursa pastoris (+) 
Carex aquatilis xx 
brunnescens —+ 
loliacea (+) 
Macloviana-x> 
magellanica + 
rotundata + 
vaginata (+) 
Carum carvi Xx 
Cerastium vulgare + 
Chamgz&nerium angustifoli- 
um + 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum OO 


Artlista: 


Cirsium heterophyllum (+) 
Comarum palustre + 
Empetrum nigrum + 
Epilobium Hornemanni +— 
palustre ++ 
Equisetum arvense + 
palustre + 
silvaticum + 
Eriophorum alpinum (+) 
polystachium ++ 
vaginatum — 


Erysimum = cheiranthoi- 
des x> 

Festuca ovina + 
rubra Oo 


Geranium  silvaticum (+) 
Hieracium alpinum + 
Sp. O 
Juniperus communis c 
Luzula multiflora + 
pilosa + 
Matricaria inodora + 
Melampyrum silvaticum (+) 
Melandrium silvestre ”lap- 
ponicum xx 
Menyanthes trifoliata + 
Nasturtium palustre 00 
Pedicularis lapponica + 
Phleum ”alpinum + 


Plantago maior xx 
Poa alpina + 
annua (+) 
palustris o 
pratensis ++ 
Polygonum aviculare + 
Potentilla norvegica xx 
Ranunculus acris + 
repens + 
Rubus arcticus + 
Chamz&morus + 
Rumex Acetosa x > 
Acetosella (+) 
arifolius xx 
domesticus 00 
Salix arbuscula xx 
glauca + . 
lanata <> 
lapponum = 
nigricans + 
phylicifolia + 
Saussurea alpina + 
Scirpus austriacus (-- 
Secale cereale xx 
Silene "venosa Xx 
Solidago virgaurea — 
Stellaria calycantha — 
graminea 00 
media (+) 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 181 


Taraxacum croceum + 
SPI 

Thalictrum alpinum (+) 

Thlaspi arvense xx 


Tofieldia palustris xx 
Trientalis europ&a + 
Trifolium repens + 
Vaccinium Myrtillus + 


Vaccinium uliginosum + 
vitis idea + 
Veronica serpyllifolia (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet utgöres till hufvudsaklig del af en vik af det stora myrom- 
råde, som sträcker sig mellan Luossajärvi och Yli Lombolo; ett par torrare 
hörn med blottad jord finnas dock också. 
fortfarande ganska blöt, delvis t. o. m. så pass djup, att den knappt bär. 


Myren är visserligen dikad, men 


På sådana ställen finnes en gungflyartad vegetation af mossor, Carex- och 


Eriophorum-arter, m. m. 


och äfven videsnår. 


För öfrigt finnes en ganska artrik kärrväxtflora 


Den blottade jorden i de torrare partierna liksom den 


insådda spårvägsbanken bära en hemerofil växtlighet. 


Distrikt B 19. 


Gränser: i norr Tuolluvaaravägen, i väster väg mot B 18, i söder stall- 


vägen och blifvande väg mot B 24, i öster blifvande väg mot B 22. 


Tid för undersökningen. 


Artlistan för distriktet upprättades i slutet 


af juli 1908, men redan förut hade en del fynd gjorts där, då jag dagligen 


hade min väg igenom det, och som jag 
jag då ytterligare tillfälle att då och då 


revisionen gjordes af STERNER. 


Achillea Millefolium + 
Agrostis vulgaris c 
Aira cespitosa + 
flexuosa ++ 
Alchemilla acutidens x> 
strigosula xx 
Alopecurus geniculatus xx 
pratensis xx 
Angelica Archangelica xx 
Antennaria dioica + 
Anthoxanthum odoratum + 
Anthriscus silvestris xx 
Arabis arenosa xx 
Astragalus frigidus o 
Barbarea lyrata o 
Betula nana + 
pubescens + 
Brassica campestris x > 
Bromus arvensis x (08) 


Artlista: 


Calamagrostis neglecta xx 
purpurea xx 
Caltha palustris ++ 
Capsella bursa pastoris (+) 
Carex brunnescens ++ 
juncella (+) 
Macloviana xx 
vaginata + 
Carum carvi Xx 
Cerastium vulgare + 
Chamz&enerium angustifoli- 
um —+ 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum 
Cirsium arvense xx 
heterophyllum ++ 
Comarum palustre Oo 
Dryopteris Linneana x > 
Empetrum nigrum + 


komplettera listan. 


1909 bodde inom distriktet, fick 


Den slutliga 


Epilobium Hornemanni —++ 
palustre ++ 
Equisetum silvaticum + 
Eriophorum polystachium + 
Erysimum = cheiranthoi- 
des 00 
Euphrasia latifolia o 
tenuis (+) 
Festuca elatior > 
ovina ++ 
rubra + 
Filipendula Ulmaria + 
Fragaria vesca x> 
Geranium silvaticum 4 
Geum rivale + 
Gnaphalium norvegicum 
Hieracium alpinum 4 
Auricula 


Sp. C 


182 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Juncus trifidus x> Poa pratensis ++ Sinapis arvensis xx 
Juniperus communis — Polygonum aviculare xx Solanum nigrum x (09) 
Lathyrus pratensis (+) tomentosum > Solidago virgaurea + 
Linnea borealis o viviparum —+ Sorbus Aucuparia xx 
Luzula multiflora 00 Populus tremula xx Spergula arvensis xx 
pallescens c Potentilla norvegica x > Stellaria calycantha (+) 
parviflora <> verna Xx > graminea 00 
pilosa xX> Pyrola minor x> media 00 
Lycopodium alpinum x > rotundifolia > Taraxacum croceum + 
annotinum — Ranunculus acris + Thlaspi arvense xx 
Matricaria inodora 900 repens — Trientalis europ&a + 
Melampyrum pratense (+) <:Rubus arcticus + Trifolium pratense xx 
silvaticum (+) Cham&morus + repens (+) 
Milium effusum 00 saxatilis Oo spadiceum x > 
Myosotis arvensis x> Rumex Acetosa > Trollius europ&eus Oo 
Nasturtium palustre 30 Acetosella (+) Vaccinium Myrtillus + 
Pedicularis lapponica + domesticus x > uliginosum + 
Petasites frigidus + Salix glauca ++ vitis idea + 
Phleum alpinum x > lapponum + Veronica serpyllifolia (+) 
pratense xX> nigricans + Vicia Cracca + 
Plantago media xx phylicifolia + Viola biflora + 
Poa alpina xx Saussurea alpina + 
annua (+) Secale cereale x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet har varit upptaget af björkskog, delvis torr och risig, delvis 
mycket våt med rik undervegetation af viden samt af stora örter såsom Cal- 
tha palustris, Petasites frigidus, Cirsium heterophyllum, Geum rivale, m. 
fl. Ett dike har visserligen dragits igenom denna fuktiga del af distriktet, 
men ännu har det ej synnerligen förändrat vegetationskaraktären. De tor- 
rare delarne äro delvis trampade ända till Aira-stadiet, och utefter en del 
gångstigar och körspår har en tät vegetation af Carex brunnescens utveck- 
lat sig. Inom området ligger ett hus byggdt 1901 samt några från 1906 
— 1907 men ännu ha inga andra anläggningar tillkommit med undantag af 
några smärre trädgårdstäppor. På den blottade jorden omkring husen ha 
som vanligt en del hemerofila arter slagit sig ned, och mot Tuolluvaaravä- 
gen finnas ett par fläckar, där afstjelpning synes ha egt rum. Här finnas 
åtskilliga perenna anthropokorer i ganska kraftiga bestånd, t. ex. Vicia 
Cracca, Lathyrus pratensis, Trifolium repens, Cirsium arvense, etc. 


Distrikt B 20. 
Gränser: i söder Tuolluvaaravägen, i öster blifvande väg mot B 21, i 
norr en rak linie i fortsättningen af norra gränsen för distr. B 21, i vester 
blifvande väg mot B 17. 


7 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Tid för undersökningen. 


reviderade det i augusti 1909. 


Achillea Millefolium xx 
Agrostis vulgaris xx 
Aira cespitosa + 

flexuosa ++ 
Alchemilla glomerulans xx 
Alopecurus pratensis x > 
Angelica Archangelica —+ 
Antennaria dioica (+) 
Anthoxanthum odoratum - 
Anthriscus silvestris xx 
Avena sativa xx 
Barbarea lyrata xx 
Betula nana ++ 

pubescens + 
Brassica campestris xx 
Calamagrostis purpurea + 
Caltha palustris ++ 
Capsella bursa pastoris xx 
Carex brunnescens + 

loliacea (+) 

vaginata (+) 
Carum carvi Xx 
Centaurea Cyanus x (09) 


Cerastium arvense xx (08) 
vulgare o 

Cham&enerium angustifo- 
lium ++ 


Cirsium heterophyllum ++ 

Comarum palustre + 

Cornus suecica ++ 

Crepis tectorum xx (09) 

Dryopteris Linn&ana (+) 

Empetrum nigrum ++ 

Epilobium Hornemanni xx 
palustre + 

Equisetum arvense xx 
silvaticum + 


Artlista: 


Eriophorum 
um ——+ 
vaginatum + 


polystachi- 


Erysimum cheiranthoidesx x 


Festuca ovina o 
rubra x> 
Filipendula Ulmaria + 
Galium trifidum xx (08) 
Geranium silvaticum ++ 
Geum rivale + 
Hieracium sp. + 
Juniperus communis ++ 
Linnea borealis o 
Luzula parviflora xx 
pilosa + 


Lycopodium annotinum xx 


Matricaria inodora xx 
Melampyrum pratense ++ 

silvaticum ++ 
Melandrium album x (09) 
Milium effusum —+ 
Myosotis arvensis (+) 
Nasturtium palustre x (09) 
Parnassia palustris (+) 
Pedicularis lapponica ++ 
Petasites frigidus ++ 
Phleum pratense xx 
Picea ADiesix> 
Pisum sativum x > 
Plantago major x (09) 
Poa annua 90 

pratensis ++ 

trivialis xx (09) 
Polygonum aviculare x > 


Convolvulus xx (09) 
tomentosum xx (09) 
viviparum + 


183 


Jag besökte först distriktet i juli 1908 och 


Populus tremula xx 
Pyrola minor x > 
Ranunculus acris + 
repens x > 
Rhinanthus major > 
Rubus arcticus + 
Cham2&morus ++ 
saxatilis (+) 
Rumex Acetosa + 
Acetosella (+) 
Salix glauca ++ 
lapponum + 
nigricans ++ 
phylicifolia ++ 
Saussurea alpina +—- 
Secale cereale x> 
Senecio vulgaris xx (09) 
Sinapis arvensis xx (09) 
Solidago virgaurea ++ 
Sorbus Aucuparia xx 
Stellaria calycantha o 
graminea x 
media (+) 
Taraxacum croceum (+) 
Trientalis europ>a + 
Trollius europ&us + 
Vaccinium Myrtillus ++ 
uliginosum ++ 
vitis idea ++ 
Veronica arvensis > 
serpyllifolia (+) 
Viola biflora + 
epipsila (+) 
tricolor x > 


(09) 


(09) 


(09) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Till sin största del utgöres distriktet af videkärr med tämligen opåverkad 
vegetation, något torrare skogsmark finnes dock också vid gränsen mot B 
17 och B 30, och särskildt längs vägen ser man spår af kulturinverkan. I 
sydöstra hörnet finnes en tjenstemannavilla, uppförd 1901, och det inhäg- 


184 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


nade området omkring denna har 1908 blifvit jordkördt och insådt. Som- 
maren 1908 hade ännu blott ett fåtal införda arter börjat visa sig där, men 
1909 hade ganska många tillkommit, delvis i rätt talrika exemplar. 


Distrikt B 21. 


Gränser: i söder Tuolluvaaravägen, i öster bolagets gränsgata, i norr 
blifvande gata mot B 30, i vester blifvande gata mot B 20. 

Tid för undersökningen. Jag genomgick distriktet i slutet af juli 
1908 och reviderade det i augusti 1909. 


Artlista: 
Achillea Millefolium xx Epilobium Hornemanni (+) Polygonum aviculare x (09) 
Agrostis vulgaris xx palustre Oo viviparum (+) 
Aira cespitosa xx Equisetum arvense (+) Populus tremula xx 
flexuosa ++ pratense Oo Ranunculus acris 00 
Alchemilla acutidens xx silvaticum (+) repens xx (09) 
glomerulans xx Eriophorum vaginatum (+) Rubus Chamz&emorus (+) 
Alopecurus geniculatus xx Erysimum cheiranthoides xx Rumex Acetosella xx 
pratensis xx Festuca ovina xx arifolius xx 
Antennaria dioica (+) rubra xx domesticus xx (09) 
Avena sativa xx (09) Geranium silvaticum (+) Sagina procumbens xx (09) 
Betula nana (+) Hieracium alpinum xx Salix glauca (+) 
pubescens — SPLEGK lapponum O 
Bromus secalinus x (09) Hordeum distichum xx (09) — nigricans xx 
Calamagrostis lapponica + = Juniperus communis xx phylicifolia (+) 
neglecta xx Linnea borealis o Saussaurea alpina (+) 
Caltha palustris (+) Luzula pallescens xx Secale cCereale see 
Capsella bursa pastoris + parviflora xx Solidago virgaurea + 
Carex brunnescens xx pilosa co Sorbus Aucuparia xx 
loliacea xx Matricaria inodora xx Stellaria calycantha xx 
Carum carvi XX Melampyrum pratense (+) graminea xx 
Cerastium longirostre xx silvaticum (—+) media (+) 
vulgare xx Pedicularis lapponica 00 Trientalis europea + 
Chame&enerium angustifo- Petasites frigidus (+) Triticum repens xx (09) 
lium + Phleum alpinum xx Vaccinium Myrtillus 00 
Chenopodium album xx (09) <pratense xx (09) uliginosum (+) 
Comarum palustre (+) Picea Abies xx vitis idea + 
Cornus suecica (+) Poa pratensis Oo Veronica serpyllifolia xx 
Empetrum nigrum + trivialis xx (09) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Med undantag af kantpartierna mot distr. B 20 och B 30, där marken 
till större delen är kärrartad, synes den ursprungliga vegetationen här ha 
varit en tämligen torr björkskog, om än kanske undervegetationen ej varit 
någon ren rismark. Distriktet erbjuder emellertid ett synnerligen belysande 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 185 


exempel på den hastighet, hvarmed kulturen kan helt förändra vegetationens 
fysionomi, äfven om inga afsiktliga förändringar af markens beskaffenhet 
göras. Inom distriktet finnas 8 hus, samtliga byggda 1907 och bebodda 
sedan 1907—1908, men med undantag af någon utdikning af de våtaste 
partierna och anläggningen af en och annan liten trädgårdstäppa har man 
egentligen blott genom trampning påverkat vegetationen. Redan 1908 hade 
undervegetationens flesta arter blifvit undanträngda till små fläckar vid foten 
af träden, där t. ex. enstaka ris ännu höllo sig kvar, och här och där stod 
ännu en Solidago, en Trientalis, eller någon annan art af den gamla skogs- 
bottnen, men öfverallt var en ren ÅAira-facies stadd i utveckling. Ett mindre 
antal granar, utposter från den ganska starkt granblandade skogen vid Tuollu- 
vaaravägen utanför undersökningsområdet, stodo kvar,. men de började redan 
visa ett tynande utseende. Följande sommar kunde man ännu tydligare se 
bebyggelsens ödeläggande verkan på den ursprungliga vegetationen, Aira- 
facies var nu än mera herskande, och de flesta granarne hade gått ut. En- 
staka nya anthropokorer hade också fått insteg, men ännu var den hemterofila 
floran fattig. 


Distrikt B 22. 


Gränser: i norr Tuolluvaaravägen, i öster bolagets gränsgata, i söder 
'blifvande gata söder om -husen 152—157 mot distr. B 23, i vester blifvande 
gata mot B 24 och B 19. 

Tid för undersökningen. Jag gjorde denna i slutet af juli 1908 
och reviderade distriktet i augusti 1909. 


Artlista: 

Achillea Millefolium Oo Capsella bursa pastoris (+) Festuca rubra xx 

Ptarmica x Carex brunnescens (+) Fragaria vesca x > 
Agrostis vulgaris xx Carum carvi Xx Galeopsis bifida > 
Aira cespitosa o Cerastium alpinum x Heracleum sibiricum x (08) 

flexuosa ++ vulgare (+) Hieracium alpinum + 
Alchemilla glomerulans xx Chame&enerium <angusti- Sp. C 

suberenata xx folium + Juniperus communis + 
Alopecurus geniculatus xx .Chenopodium album xx Linnea borealis + 
Antennaria dioica (+) Chrysanthemum Leucanthe- Luzula multiflora c 
Anthriscus silvestris xx mum > pilosa c 
Arabis arenosa xx Cirsium arvense x (08) Lycopodium alpinum Oo (08) 
Barbarea lyrata xx Empetrum nigrum ++ annotinum + (08) 

stricta Xx Erigeron acris x (09) complanatum O (08) 
Betula nana ++ Erysimum cheiranthoidesxx Matricaria inodora 


pubescens + Festuca ovina (+) Melampyrum pratense (+) 


186 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Myosotis arvensis x> 
Nasturtium palustre 90 
Pedicularis lapponica + 
Phleum alpinum >x> 
pratense <> 
Pinus silvestris x> 
Plantago major x> 
media x > 
Poa alpina oc 
annua (—) 
pralensis — 
trivialis xx (09) 
Polygonum aviculare (+) 
tomentosum xx (09) 
Populus tremula x> 
Potentilla argentea x (08) 


Potentilla norvegica x> 


verna xx 

Ranunculus acris (+) 
repens (+) 

Ribes nigrum > 

Rubus arcticus xx 
saxatilis > 

Rumex Acetosa x > 
Acetosella (+) 
arifolius >> 
domesticus oc 

Secale cereale x > 

Silene venosa x> 

Solidago virgaurea ++ 

Sorbus Aucuparia > 

Stellaria calycantha (+) 


Stellaria media (+ 
Taraxacum sp. o 
Thlaspi arvense (+) 
Trientalis europea ++ 
Trifolium hybridum x>x 
pratense xx 
repens (+) 
spadiceum xx 
Urtica dioica xx 
Vaccinium Myrtillus ++ 
uliginosum — 
vitis idea ++ 
Veronica serpyllifolia (+) 
Vicia Cracca Xx 
Viola tricolor xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet har varit klädt med björkskog insprängd med enstaka tallar, som 
dock efter bebyggelsen ha vantrifts och gått ut samt huggits ned den ena efter den 
andra, så att STERNER vid slutet af sommaren 1909 blott fann en enda kvar. Äfven 
den, som återgifves på tafl. 3, och som, då fotografien togs, ännu hade barren 
kvarsittande om än bruna, hade då försvunnit. Undervegetationen utgjordes, 
då jag först gick öfver distriktet, hufvudsakligen af den vanliga Ericacéfacies 
med inblandning af Solidago, Trientalis, Linnaea, m. fl. Äfven fanns här 
en ovanligt ymnig inblandning af Lycopodier, men dessa för trampning ytterst 
ömtåliga växter hade följande sommar så godt som helt försvunnit. Distrik- 
tet har nämligen under 1907—1908 blifvit bebyggdt med en hel del hus, 
hvilka nu voro bebodda, och undervegetationen höll nu på att öfvergå i 
Aira-facies. Någon vidare invandring af hemerofila arter hade ännu icke 
hunnit ega rum, men de första ansatserna till utbildning af hemerofila for- 
mationer började bli synliga. Invandringen framträder särskildt vid Tuollu- 


vaaravägen och mot förbränningsplatsen. 


Distrikt B 23. 

Gränser: i vester förlängningen af den väg, som går från Tuolluvaara- 
vägen mellan distr. B 19 och B 22 mot stranden af Yli Lombolo, som 
gränsen böjer ned till och följer till sjöns midt, i söder en rak linie dragen 
från midten af Yli Lombolos strand till den stora myren österut, i öster 
bolagsområdets gräns öfver myren fram till gränsgatan och längs denna till 
den blifvande gatan mot B 22, som bildar nordgränsen. 

Tid för undersökningen: slutet af juli 1908, med revision i augusti 1909. 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Achillea Millefolium x 
Agrostis borealis xx 
vulgaris <> 
Aira flexuosa ++ 
Alchemilla glomerulans xx 
Andromeda polifolia (+) 
Antennaria dioica (+) 
Anthoxanthum odoratum — 
Arctostaphylos alpina (+) 
Astragalus alpinus o 
frigidus Oo 
Bartsia alpina o 
Betula nana ++ 
pubescens + 
Bromus secalinus x (09) 
Calamagrostis lapponica (+) 
purpurea (+) 
Caltha palustris (+) 
Capsella bursa pastoris xx 
Carex brunnescens (+) 
capillaris (+) 
juncella (+) 
lasiocarpa (+) 
magellanica (+) 
parallela o 
polygama Oo 
vaginata (+) 
vesicaria O 
Cerastium vulgare (+) 
Chamz&enerium angusti- 
folium (+) - 
Cirsium heterophyllum (+) 
Coeloglossum viride xx 
Comarum palustre (+) 
Empetrum nigrum ++ 


Artlista: 


Epilobium davuricum (+) 
Hornemanni xx 
palustre (+) 

Equisetum arvense Oo 
fluviatile (+) 
palustre (+) 
pratense (+) 
silvaticum + 

Eriophorum polystachium (+) 
vaginatum (+) 

Erysimum cheiranthoidesx x 

Euphrasia latifolia (+) 

Festuca ovina xx 
rubra xx 

Fragaria vesca xx 

Galium uliginosum oc 

Geranium silvaticum (+) 

Hieracium alpinum + 
Sp. X> 

Juncus filiformis xx 

Juniperus communis + 

Linnea borealis 00 

Luzula multiflora xx 
parviflora xx 
pilosa oc 

Lycopodium alpinum Oo 
annotinum O 
complanatum Oo 

Matricaria inodora xx 

Melampyrum pratense (—+) 

Melica nutans Oo 

Menyanthes trifoliata (+) 

Parnassia palustris (+) 

Pedicularis lapponica + 
palustris (+) 


187 


Petasites frigidus (+) 
Pinguicula villosa (+) 
Pinus silvestris xx (08) 
Poa pratensis + 
Polygonum aviculare xx 
viviparum (+) 
Populus tremula x > 
Pyrola minor x > 
rotundifolia x > 
Ranunculus acris (+) 
Rubus arcticus (+) 
Chamz&morus (+) 
Rumex Acetoseilla (+) 
arifolius (+) 
Salix arbuscula Oo 
glauca (+) 
lapponum + 
nigricans (+) 
phylicifolia (+) 
Saussurea alpina (+) 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia x > 
Stellaria calycantha + 
media <> 
Taraxacum croceum (+) 
Thalictrum alpinum (+) 
Trientalis europea + 
Trifolium repens x (09) 
Trollius europeus (+) 
Vaccinium microcarpum (+) 
Myrtillus ++ | 
uliginosum ++ 
vitis idea ++ 
Viola epipsila x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktet utgöres i sina centrala delar nästan uteslutande af björkskog af 


det torraste slaget, med undervegetation af ris, Solidago, Aira flexuosa, Lyco- 
podium samt mossor och lafvar, som här voro ovanligt framträdande i botten- 
betäckningen. Några litet fuktigare partier med Salices funnos dock också; 
floran var mycket artfattig. 
och myrkanten, där en hel del helofyter tillkommo. 


ganska obetydliga, längs norra gränsen finnas visserligen några hus, byggda 


Undantag utgjorde dock stranden af Yli Lombolo 
Kulturspåren äro ännu 


188 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


1909, men för öfrigt skönjer man menniskors inverkan nästan bara i form af 
några körspår med den vanliga åtföljande randen af Carex brunnescens samt 
af några platser, där kåtor ännu 1908 voro uppsatta. Här ha några vanliga 
anthropokorer kommit in, liksom man vid gränsen mot den gamla förbrän- 
ningsplatsen inom distr. B 24 ser en inblandning af hemerofyter. 


Distrikt B 24. 


Gränser: i norr blifvande väg mot B 19, i öster blifvande väg mot 
B 22 och dess förlängning utefter B 23 samt en linie till stranden af Yli 
Lombolo, som bildar gränsen i söder bort till Luossajokis gamla fåra, som 
följes tills en rät linie dragen i förlängningen af stängslet vid östra sidan 
af inhägnaden vid stallet möter, i vester den sistnämnda linien. 

Tid för undersökningen. Som jag 1908 hade min bostad omedelbart 
vid kanten af detta synnerligen artrika distrikt, brukade jag allt emellanåt gå 
öfver någon del af det, och äfven 1909 bodde jag så, att småturer ut på 
detta område bekvämligen kunde göras när som helst. Det hör säkerligen 
också till de allra noggrannast undersökta. 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Brassica campestris xx Cerastium alpinum xx 
Agrostis vulgaris xx Bromus mollis xx (08) longirostre + 
Aira atropurpurea Oo Calamagrostis lapponica c vulgare + 
cespitosa (+) neglecta (+) Cham&nerium <angusti- 
flexuosa + purpurea (+) folium + 
Alchemilla acutidens (+) Caltha palustris (+) Chenopodium album xx 
glomerulans (+) Campanula rotundifolia xx Chrysanthemum Leucanthe- 
strigosula (+) Capsella bursa pastoris (+) mum OO 
subcerenata (+) Cardamine pratensis (-) Cirsium arvense xx 
Alopecurus geniculatus + = Carduus crispus xx heterophyllum (+) 
pratensis 00 Carex aqualtilis (+) Comarum palustre (—+) 
Andromeda polifolia (+) brunnescens —+ Crepis tectorum x (09) 
Angelica Archangelica xx canescens (+) Empetrum nigrum + 
Antennaria dioica (—+) capillaris Oo Epilobium alsinifolium 00 
Anthoxanthum odoratum + = chordorrhiza (-) Hornemanni + 
Anthriscus silvestris xx juneella (+) palustre (+) 
Arabis arenosa xx Macloviana xx Equisetum arvense Oo 
Arctostaphylos alpina c magellanica (—) palustre (+) 
Artemisia vulgaris xx parallela o pratense (+) 
Atriplex patulum x (08) polygama Oo silvaticum —+ 
Barbarea lyrata oc rotundata (+) Eriophorum polystachium (+) 
stricta Xx saxatilis (+) russeolum (+) 
Bartsia alpina o vaginata (+) Scheuchzeri xx 
Betula nana + vesicaria (+) vaginatum (—-) 
pubescens —+ Carum carvi Oo Erysimum cheiranthoides oo 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Festuca elatior o 
ovina — 
rubra xx 
Filipendula Ulmaria (+) 
Fragaria vesca oc 
Galeopsis bifida o 
Galium trifidum (—) 
uliginosum (—) 
Geranium silvaticum (+) 
Geum rivale c 
Gnaphalium norvegicum>x x 
Hieracium alpinum (+) 
SPEC 
Hippuris vulgaris o 
Juncus filiformis (+) 
Juniperus communis c 
Leontodon autumnalis xx 
Linnea borealis o 
Luzula multiflora <> 
pallescens xx 
parviflora x > 
pilosa I 
spicata xx 
Lycopodium alpinum <> 
Matricaria inodora — 
Medicago lupulina x (08) 
Melampyrum silvaticum (+) 
Melandrium album xx 
silvestre ”lapponicum x>x 
Melilotus albus x>x' 
Menyanthes trifoliata Oo 
Myosotis arvensis x> 
silvatica xx 
Myosurus minimus x (08); 
(+) (09) 
Nasturtium palustre + 
Papaver nudicaule xx (08, 
09) 
Parnassia palustris c 
Pedicularis lapponica (+) 


Pedicularis palustris Oo 
Petasites frigidus (+) 
Phleum alpinum oc 
pratense x> 
Pinguicula villosa c 
vulgaris c 
Pisum sativum x>x 
Plantago major x > 
media x > 
Poa alpina c 
annua —— 
palustris c 
pratensis — 
trivialis x> 
Polygonum aviculare — 
Convolvulus xx 
viviparum (+) 
Potentilla argentea x (08) 
norvegica Oc 
verna xx 
Prunus Cerasus (—) 
Pyrola minor x > 
Ranunculus acris — 
hyperboreus (—+) 
repens — 
Rhinanthus major x>x 
Ribes Grossularia >> 
nigrum >> 
rubrum Xx > 
Rubus arcticus -— 
Chamz&morus (-) 
ideus oc 
Rumex Acetosa x > 
Acetosella — 
arifolius xx 
domesticus —- 
Salix arbuscula c 
glauca (—) 
hastata Oo 
lapponum (+) 


189 


Salix nigricans (+) 
phylicifolia (+) 

Saussurea alpina (—) 

Saxifraga granulata > 

Scirpus austriacus (—) 

Scleranthus annuus x (08) 

Secale cereale x> 

Senecio vulgaris (—) 

Silene venosa x> 

Sinapis arvensis x> 


(09) 


Solanum nigrum > (08) 
Solidago virgaurea — 
Sonchus arvensis x (08) 


Sorbus Aucuparia <> 
Stellaria calycantha (-—) 
graminea Oc 
media -— 
Taraxacum croceum c 
melanostylum > 
SEG 
Thalictrum alpinum (—) 
Thlaspi arvense + 
Tofieldia palustris oc 
Trientalis europea — 
Trifolium hybridum c 
pratense « 
repens — 
spadiceum (—) 
Triticum repens x 
Trollius europeus (-) 
Urtica dioica oc 
Vaccinium microcarpum 
Myrtillus — 
uliginosum — 
vitis idea + 
Veronica longifolia > 
serpyllifolia + 
Vicia angustifolia > 
Cracca (+) 
Viola tricolor x > 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktets nordöstra del har förr varit bevuxen med björkskog, af 


hvilken dock icke många träd numera stå kvar, och om den gamla botten- 
vegetationen har man också svårt att under nuvarande förhållanden bilda sig 
en mening. Det torde dock mest varit risen och deras följeväxter, som vuxit 


100 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


under björkarne. En stor grusgraf är upptagen inom den höglända delen 
af distriktet. Hela återstoden af detsamma utgöres af myr, dock af rätt vex- 
lande beskaffenhet. Den har nog blifvit något torrare än förr genom regle- 
ringen af Luossajoki, men ännu finnas myrhål med gungfly af mossor och 
Cyperaceer, där man knappt kan gå utan särskilda försiktighetsmått, om man 
icke vill riskera att sjunka djupt i. På andra ställen är myren fastare med 
stora höga tufvor, där Rubus Chamaemorus, Empetrum och Vaccinium mi- 
crocarpum m. fl. stå i en tät mossmatta, under det här och där genom de 
djupare partierna risränder draga fram, där Betula nana, smärre viden och 
Vaccinium uliginosum ge stadga åt marken. Äfven de större Salix-arterna 
gå ut på en del partier och bilda där små snår. Ute vid stranden af Yli Lom- 
bolo och mot distr. B 23 finnas partier med tämligen fast mark, där dels 
en buskvegetation af Salices och Ribes rubrum jämte enstaka björkar slagit 
sig ned, dels talrika Carices, bl. a. C. juncella i stora tufvor, förekomma. 
Ute i vattnet längs stranden växa också Carices, och öfver hufvud är di- 
striktet synnerligen rikt på kärr- och vattenväxter, såsom af artlistan framgår. 
Då därtill kommer, att de torrare fläckarne erbjuda växtplatser för en hel del 
andra arter, så är det lätt att inse, att detta distrikt äfven före kulturens in- 
verkan måste ha hyst en synnerligen artrik och omvexlande flora. 

Distriktet har emellertid därjämte fått ett tillskott till sin flora af tal- 
rika anihropokora arter, som nu förläna dess vegetation en synnerligen egen- 
domlig sammansättning, och hemerofilerna öfver hufvud ha där fått betingelse | 
för en sällspordt kraftig utveckling och allmän utbredning. Under några år 
intill 1906 har man nämligen här haft afstjelpningsplats för hvarjehanda af- 
skräden från bolagsområdet, och den torrare delen af distriktet har användts 
till att oskadliggöra dem på det i Kiruna vanliga sättet, nämligen genom 
uppbränning. Oförbränneliga rester och mindre brännbara ting ha samlats 
i högar ute på myren eller strötts ut öfver den, och ehuru man nu, sedan 
bebyggelsen ryckt fram åt detta håll, har flyttat förbränningsplatsen till an- 
dra sidan af Luossajoki, är marken fortfarande täckt med högar af hvarje- 
handa affall och beströdd med konservburkar, glasbitar, gamla skor, etc. 
Med alla dessa afskräden ha frön af en mängd olika växter följt, och om än 
en del af dem blifvit brända eller på annat sätt förstörda, så ha dock en 
del fått tillfälle att gro. Visserligen torde många på detta sätt införda växter 
redan åter vara försvunna, då de ej varit i stånd att reproducera sig, men 
ännu finnes en mycket rikhaltig hemerofytflora. På sjelfva förbränningsplat- 
sen kunde man se rätt stor förändring från 1908 till 1909, en del arter, 


r 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 191 


som första sommaren uppträdde sparsamt, voro nu omöjliga att återfinna, t. 
ex. Sonchus arvensis, Solanum nigrum, Medicago lupulina, Bromus mollis, 
Atriplex patulum. Andra hade däremot spridt sig, t. ex. Fragaria vesca 
och Rubus idaeus. Likadant var förhållandet med några af de invandrade 
mera vanliga arterna, t. ex. Polygonum aviculare, Triticum repens, Festuca 
elatior, m. fl., som nu fått en ej obetydlig utbredning. Alt sådana arter 
som Matricaria inodora och Trifolium spadiceum voro mindre ymniga 1909 
än 1908, torde väl få betraktas som en tillfällighet, då de ju äro vanliga 
inom undersökningsområdet i sin helhet. 

På afskrädeshögarna längre ute i myren voro förhållandena i det stora 
hela tämligen oförändrade från det ena året till det andra, dock kunde man 
tydligt nog se, att vissa arter här fortfarande voro i spridning — äfven af 
dem, som hålla sig till öppen jord. Senecio vulgaris, t. ex., som 1908 
blott iakttogs på ett ställe, där den redan då i alldeles rent bestånd täckte 
en mindre hög af aska, m. m., hade nu ej blott bibehållit denna växtplats, 
utan uppträdde flerestädes i enstaka individ eller små grupper. Tafl. 18 visar 
bl. a. kullen med det stora Senecio-beståndet. Myosurus minimus, af hvil- 
ken jag 1908 fann ett enda individ på blottad jord ute i myren, hade nu 
förökat sig så, att på samma ställe ett helt bestånd förefanns. Galeopsis bi- 
fida torde varit något ymnigare än första sommaren, och Urtica dioica 
hade tydligen utvidgat sitt område. Prunus Cerasus uppträdde bägge åren 
med talrika unga plantor på vissa afskrädeshögar, men jag kunde icke kon- 
statera, att några af dem öfvervintrat; alla de iakttagna voro grodda under 
aret. Papaver nudicaule fanns kvar, men den var nu sparsammare, antag- 
ligen dock emedan den ej fått stå i fred. Hela det växtsällskap — sam- 
hälle kan man icke gerna kalla det — som här blifvit sammanfördt, verkade 
högst egendomligt. Det torde icke ofta inträffa, att man får se t. ex. Ra- 
nunculus hyperboreus och Mvyosurus minimus eller Urtica dioica, Papaver 
nudicaule och Eriophorum polystachium växa sida vid sida. Jag har också 
därför ansett befogadt, att lemna en något utförligare beskrifning af de egen- 
domliga förhållandena på denna plats, än annars kunnat komma de särskilda 
distriktens vegetation till del — så mycket mera, som det antagligen, vare 
sig naturen ensam får ordna den vidare utvecklingen, eller menniskor på nytt 
ingripa, ej dröjer länge, innan det hela ter sig på annat sätt. 


192 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Distrikt B 25. 


Gränser: i norr Stallvägen, åt öfriga sidor inhägnaderna omkring och 
vid bolagets stallbyggnader. 
Tid för undersökningen: början af augusti 1908, revision utförd af 


STERNER 1909. 


Achillea Millefolium Oc 
Agrostis vulgaris x> 
Aira cespitosa ++ 
flexuosa ++ 
Alchemilla glomerulans x> 
strigosula Oo 
Alopecurus geniculatus 00 
pratensis oc 
Andromeda polifolia (+) 
Angelica Archangelica x> 
Antennaria dioica (+) 
Anthoxanthum odoratum — 
Anthriscus silvestris xx 
Arabis arenosa x> 
Arctostaphylos alpina (+) 
Barbarea lyrata oc 
Bartsia alpina (+) 
Betula nana (+) 
pubescens x > 
Calamagrostis purpurea 00 
Caltha palustris (+) 
Capsella bursa pastoris x> 
Carex brunnescens + 
canescens XX 
limosa Oo 
Macloviana oc 
magellanica (+) 
parallela o 
rotundata (+) 
vaginata (—+) 
Carum carvi OC 
Cerastium vulgare + 
Chamz&nerium angustifoli- 
um —+ 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum 00 
Cirsium heterophyllum (+) 
Comarum palustre (+) 
Empetrum nigrum (+) 
Epilobium davuricum Oo 


Artlista: 


Epilobium Hornemanni xx 
palustre (+) 
Equisetum arvense 00 
palustre —+ 
silvaticum (+) 
Eriophorum = polystachi- 
um (+) 
vaginatum (—) 
Erysimum cheiranthoides c 
Festuca ovina + 
rubra x > 
Filipendula Ulmaria (+) 
Galeopsis bifida + 
Galium uliginosum x> 
Geranium silvaticium >x 
Gnaphalium norvegicum (+) 
Hieracium alpinum x > 
SP: 
Juncus biglumis (+) 
Juniperus communis Oo 
Leontodon autumnalis x> 
Luzula multiflora x > 
parviflora x> 
pilosa + 
Matricaria inodora + 
Melampyrum silvaticum (+) 
Milium effusum (+) 
Myosotis arvensis c 
Nasturtium palustre oc 
Parnassia palustris (+) 
Petasites frigidus (+) 
Phleum alpinum + 
Plantago media > 
Poa alpina + 
annua (+) 
palustris 00 
pratensis + 
Polygonum aviculare x > 
viviparum — 
Potentilla norvegica xx 


Pyrola minor xx 
Ranunculus acris - 
repens (+) 
Rhinanthus 
cus 00 
Rubus arcticus (+) 
Chamz&morus (+) 
Rumex Acetosa 00 
Acetosella (—) 
arifolius xx 
domesticus + 
Salix glauca (+) 
lapponum Oo 
nigricans Xx 
phylicifolia (+) 
Saussurea alpina + 
Scirpus austriacus (—) 
Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea + 
Stellaria calycantha — 
graminea — 
media (+) 
Taraxacum croceum (+) 
Sp. XX 
Thalictrum alpinum (+) 
Thlaspi arvense xx 
Trientalis europea + 
Trifolium pratense xx 
repens + 
Triglochin palustre (+) 
Trollius europ2&us xx 
Vaccinium microcarpum (+) 
Myrtillus 00 
uliginosum xx 
vitis idea 00 
Veronica longifolia x> 
serpyllifolia + / 
Viola biflora 00 
epipsila xx 


groenlandi- 


: 


vi? 
S 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 193 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet ligger på en udde af något högre terräng, som skjuter ut i 
myren och torde till större delen ha varit tämligen sankt före utdikningen; en 
del är också fortfarande kärrartad. Inom detsamma ligga stallbyggnaderna, 
som äro uppförda 1900. Man skulle ju a priori vänta sig, att talrika arter 
här införts med hö, då ju detta merendels kommit långt söderifrån; såsom 
af artlistan framgår, kan detta emellertid knappt sägas vara fallet. Vegetationen 
är visserligen frodig, tack vare gödsel, m. m., som kommit den till del, 
men den är tämligen artfattig och räknar ingalunda särskildt många eller 
ovanliga hemerofiler. 


Distrikt B 26. 


Gränser: i söder Luossajoki, i vester väg från den nuvarande förbrän- 
ningsplatsen till Stallvägen, som distriktet når upp till med en smal remsa, 
norra gränsen bildas för öfrigt af inhägnaderna vid stallet och den östra af 
den under distr. B 24 nämnda, raka linien från stallinhägnaden ned till Luos- 
sajokis gamla fåra. 

Tid för undersökningen. Distriktet genomgicks först af STERNER och 
mig i midten af juli 1909 och besöktes sedan upprepade gånger under som- 


marens lopp. 


Artlista: 

Achillea Millefolium xx Calamagrostis lapponica (+) Carex tenuiflora (+) 
Agrostis borealis xx neglecta (+) vaginata + 

vulgaris (+) purpurea (+) vesicaria (+) 
Aira cespitosa (+) Caltha palustris ++ Carum carvi x> 

flexuosa (+) Capsella bursa pastoris (+) Cerastium longirostre x> 
Alchemilla acutidens xx Cardamine pratensis (+) vulgare x > 

glomerulans xx Carex aquatilis o Chamz&nerium angustifoli- 
Alopecurus pratensis Oo brunnescens +—-- um xx 
Andromeda polifolia + canescens OO Chrysanthemum Leucanthe- 
Angelica Archangelica xx capillaris x> mum Xx > 
Antennaria alpina xx chordorrhiza (+) Cirsium heterophyllum 

dioica xx juncella (+) Coeloglossum viride x > 
Anthoxanthum odoratum + lasiocarpa Oo Comarum palustre + 
Arcetostaphylos alpina 00 limosa (+) Empetrum nigrum ++ 
Barbarea lyrata xx magellanica (+) Epilobium Hornemanni (+) 

stricta x parallela + palustre + 
Bartsia alpina 00 polygama (+) Equisetum arvense 44 
Betula nana ++ rostrata (+) palustre ++ 

nana x pubescens xx rotundata (+) silvaticum + 

pubescens + saxatilis (+) variegatum x > 
Bryanthus coeruleus + tenella (+) Friophorum alpinum < 


13 


194 


Eriophorum polystachi- 
um —+-- 
russeolum (+) 
vaginatum —+- 
Festuca elatior <> 
ovina + 
Filipendula Ulmaria ++ 
Galium uliginosum (+) 
Geranium silvaticum + 
Hieracium alpinum (+) 
sp. (+) 
Hippuris vulgaris x> 
Juncus trifidus x> 
Juniperus communis Oc 
Luzula multiflora c 
pallescens c 
parviflora x> 
pilosa xx 
spicata (—) 
Lycopodium alpinum >> 
Matricaria inodora x> 
Melampyrum pratense (+) 
silvaticum (+) 
Menyanthes trifoliata (+) 
Montia lamprosperma (—) 
Myosotis silvatica (+) 
Nasturtium palustre x> 
Parnassia palustris x> 


H. G. SIMMONS: 


Pedicularis lapponica ++ 
palustris (+) 
Petasites frigidus (+) 
Pinguicula villosa c 
vulgaris (-) 
Poa alpina x> 
pratensis ++ 
Polygonum aviculare x> 
viviparum — 
Potentilla norvegica xx 
Pyrola minor xx 
rotundifolia x> 
Ranunculus acris + 
hyperboreus (+) 
repens +—- 
Rhinanthus 
cus (+) 
Rubus arcticus ++ 
Cham2&morus +—- 
Rumex Acetosa + 
Acetosella + 
arifolius Oo 
domesticus Oo 
Salix glauca ++ 
glauca x nigricans xx 
lapponum ++ 
myrtilloides oc 
nigricans O 


groenlandi- 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Salix nigricans x phylicifo- 

Na 

phylicifolia oc 
Saussurea alpina + 
Scirpus austriacus (+) 
Secale cereale xx 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia xx 
Sparganium affine (+) 
Stellaria calycantha 

graminea 00 

media (+) 
Taraxacum croceum 90 
Thalictrum alpinum (+) 
Thlaspi arvense xx 
Tofieldia palustris + 
Trientalis europa (+) 
Trifolium repens xx 
Trollius europ&us + 
Vaccinium microcarpum — 

Myrtillus + 

uliginosum — 

vitis idea + 
Veronica serpyllifolia (+) 
Viola biflora (+) 

epipsila 00 

tricolor xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Smärre delar af distriktet, särskildt närmast stallet, äro så pass torra, 


att en starkt med större grå- och grönviden uppblandad björkskog upp- 
vuxit på dem, och i denna finnes en rik och frodig undervegetation af 


Örter. Största 
af Luossajoki 
dammar med 
djupmyr med 
Eriophora och andra 


helofyter intar stora partier. 


delen af området intages dock af myr, som trots regleringen 
fortfarande mångenstädes är ganska djup och lös. 


Smärre 


mer eller mindre öppet vatten finnas på ett par ställen, och 
gungflybildning af Sphagna m. fl. 


mossor jämte Carices, 


På en del af myrens 


högre partier har man hemtat torf till jordkörning af de planerade områdena 
längre upp i samhället, och den forna markbetäckningen har sålunda af- 
skalats på tämligen stora arealer. Efter hand torde väl dessa blottade par- 
tier få igen en vegetation af samma slag som angränsande myrpartier af 
liknande fuktighetsgrad, men till en början blir deras nya vegetation rätt 


afvikande. Så uppträdde exempelvis den annars på så låg nivå ganska 


Li 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


sällsynta Luzula spicata massvis på dessa afskalade fläckar. 


195 


Anthropo- 


korerna äro inom distriktet ännu ganska sparsamma och hufvudsakligen 


inskränkta till vägkanten och hörnet vid stallet. 


DistriktiBi 27. 


Gränser: i norr den elektriska spårvägen och Stallvägen, i öster mot 
B 26 väg till förbränningsplatsen, i sydvest Luossajokis nya fåra, i vester 


inhägnad mot det odlade 


Tid för undersökningen: 
1909 och sedan revideradt af honom; sjelf har jag 


kring midten af juli 
blott tillfälligt besökt det. 


Achillea Millefolium (+) 
Agrostis borealis (+) 

vulgaris xx 
Aira cespitosa (+) 
Alchemilla glomerulans xx 
Alopecurus pratensis (+) 
Andromeda polifolia + 
Antennaria alpina xx 
Anthoxanthum odoratum + 
Arcetostaphylos alpina (+) 
Artemisia vulgaris xx 
Barbarea stricta xx 
Bartsia alpina (+) 
Betula nana ++ 

pubescens xx 
Brassica campestris xx 
Bryanthus coeruleus oc 
Calamagrostis lapponica (+) 

neglecta (+) 

purpurea (+) 
Caltha palustris oc 
Campanula rotundifolia xx 
Capsella bursa pastoris xx 
Cardamine pratensis (+) 
Carex aquatilis (+) 

brunnescens + 

capillaris 00 

juncella (+) 

limosa (+) 

magellanica + 

polygama o 

rotundata + 

tenuiflora x > 


distr. B- 28. 


Artlista: 


Carex vaginata — 
vesicaria (—) 

Cerastium longirostre (+) 
vulgare + 
Chameznerium 

lium — 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Cirsium heterophyllunm x > 
Comarum palustre (+) 
Empetrum nigrum ++ 
Epilobium Hornemanni (—) 
palustre — 
Equisetum arvense (+) 
palustre (+) 
silvaticum (+) 
Eriophorum alpinum 9090 
polystachium —+ 
russeolum (+) 
Scheuchzeri (+) 
vaginatum + 
Erysimum cheiranthoides xx 
Festuca elatior x > 
ovina ++ 
rubra oc 
Filipendula Ulmaria ++ 
Galium uliginosum (+) 
Geranium silvaticum (+) 
Hieracium alpinum (+) 
fuliginosum x > 
prasinochroum xx 
Hippuris vulgaris (+) 
Juniperus communis x > 


angustifo- 


Distriktet är genomgånget af STERNER Om- 


Leontodon autumnalis xx 
Linnea borealis (—+) 
Luzula multiflora <> 
pallescens x> 
parviflora — 
pilosa (+) 
spicata oc 
Lycopodium Selago x > 
Matricaria inodora x > 
Melampyrum silvaticum (+) 
Montia lamprosperma (+) 
Myosotis arvensis x > 
Nasturtium palustre x > 
Parnassia palustris x > 
Pedicularis lapponica (—) 
palustris oc 
Petasites frigidus (+) 
Phleum pratense x >» 
Pinguicula vulgaris (+) 
Poa alpina + 
annua — 
nemoralis 
palustris (-+) 
pratensis +- 
Polygonum aviculare > 
viviparum 
Pyrola minor x > 
rotundifolia > 
Ranunculus acris + 
hyberboreus 
Rubus arcticus + 
Cham2morus +— 
Rumex Acetosa (+) 


196 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Rumex Acetosella (+) Solidago virgaurea ++ Triglochin palustre (+) 
arifolius xx Sparganium affine (+) Trollius europ&us xx 
domesticus + Stellaria calycantha (+) Vaccinium microcarpum + 

Salix glauca (+) graminea (+) Myrtillus + 
lapponum (+) media (+) uliginosum ++ 
nigricans (+) Taraxacum croceum xx vitis idea + 
phylicifolia + melanostylum xx Veronica serpyllifolia (+) 

Saussurea alpina— Thalictrum alpinum 00 Viola biflora (+) 

SECalerCeredle <> Tofieldia palustris xx epipsila xx 

Selaginella ciliata (+) Trientalis europea 00 

Sinapis arvensis xx Trifolium repens (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet upptages till allra största delen af myrmark, delvis ganska 
djup och i allmänhet föga kulturpåverkad. Den förut nämnda moränåsen, 
som stallet ligger på, skjuter dock äfven in här, liksom utmed spårvägen 
något fastare mark finnes. På dessa partier och utmed vägarne ha en del 
anthropokorer och andra hemerofila arter kommit in, men i det hela får di- 
striktet sägas vara endast i mycket ringa mån kulturpåverkadt. 


Distrikt B 28. 


Gränser: i norr spårvägen, i Öster inhägnad mot B 27, i sydvest 
Luossajoki. 
Tid för undersökningen. Distriktet är undersökt af STERNER 1909. 


Artlista: 
Achillea Millefolium (+) Brassica campestris xx Cerastium vulgare + 
Ptarmica (+) Calamagrostis neglecta (+) Chamaenerium angustifo- 
Agrostis borealis ++ Caltha palustris (+) lium Xx 
vulgaris xx Capsella bursa pastoris xx Chrysanthemum Leucanthe- 
Aira cespitosa + Cardamine pratensis (+) mum (+) 
Alchemilla glomerulans xx Carex aquatilis (+) Cirsium heterophyllum (+) 
suberenata Oo brunnescens ++ Comarum palustre + 
Alopecurus geniculatus + canescens Xx Dactylis glomerata xx 
pratensis + capillaris (+) Empetrum nigrum xx 
Andromeda polifolia xx juncella (+) Epilobium Hornemanni + 
Antennaria alpina xx loliacea 00 palustre + 
Anthoxanthum odoratum+++ Macloviana 00 Equisetum arvense (+) 
Arabis arenosa x> magellanica (+) palustre (+) 
Barbarea lyrata xx polygama (+) Eriophorum polystachium + 
stricta Xx > rotundata 00 russeolum 00 
Bartsia alpina (+) vaginata (+) vaginatum + 
. Betula nana xx Carum carvi xx Erysimum cheiranthoidesoo 


pubescens xx Cerastium arvense Festuca elatior ++ 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Festuca ovina ++ 
rubra + 
Filipendula Ulmaria + 


Gnaphalium norvegicum (+) 


Hippuris vulgaris o 
Juncus filiformis (+) 
Luzula multiflora (+) 
pallescens (+) 
parviflora + 
pilosa + 
Matricaria inodora (+) 
Menyanthes trifoliata (+) 
Montia lamprosperma (+) 


Poa pratensis ++ 


Polygonum aviculare xx 


viviparum (+) 
Potentilla verna xx 
Ranunculus acris + 

hyperboreus o 


Raphanus Raphanistrum x 


Rhinanthus 
cus (+) 
major Xx 

Rubus arcticus (+) 
Chamz&emorus (+) 

Rumex Acetosella + 


groenlandi- 


Sinapis arvensis (+) 
Solidago virgaurea + 
Stellaria calycantha (+) 

graminea — 

media ++ 
Taraxacum croceum x > 
Thaliectrum alpinum x > 
Tofieldia palustris o 
Trientalis europea x>»> 
Trifolium hybridum xx 

pratense xx 

repens (+) 
Triglochin palustre c 


Trollius europ&us x>» 
Vaccinium uliginosum (+) 
Veronica borealis oc 


arifolius (+) 
domesticus (—) 
Salix glauca xx 


Myosotis arvensis x > 
Nasturtium palustre xx 
Parnassia palustris o 


Pedicularis lapponica xx lapponum x>x Chamezedrys x > 
Petasites frigidus x> nigricans Xx serpyllifolia (+) 
Phleum alpinum (+) phylicifolia x Vicia Cracca 00 


pratense + Saussurea alpina (+) Viola biflora (+) 
Poa alpina ++ Secale cereale xx epipsila x > 
annua ++ Silene venosa x 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet utgöres i sin helhet af odlad, planerad och insådd ängsmark, 
den ursprungliga vegetationens arter ha knappt behållit någon annan till- 
flyktsort än stranden af bäcken. I den insådda gräsvallen dominera heme- 
rofila arter. En och annan kärrväxt, som nu uppträder i ett växtsamhälle 
på torr och fast mark, som den annars är främmande för, representerar 
säkerligen en kvarlefva af den gamla myrvegetationen, t. ex. Hippuris vul- 


garis, Tofieldia palustris. 


Distrikt B 29. 


Gränser: i nordost Luossajoki, i vester jernvägslinien till det ställe, 
där en gammal väg korsat den, från denna punkt i söder en rak linie förbi 
planket vid förbränningsplatsen fram till Luossajoki. 

Tid för undersökningen. Distriktet är undersökt af STERNER 1909, 
jag har dock äfven sjelf flera gånger besökt vissa delar af det. 


198 H. G. 


Achillea Millefolium (+) 

Agrostis borealis + 
vulgaris + 

Aira cespitosa + 
flexuosa + 

Alchemilla acutidens (+) 
glomerulans (+) 

Alopecurus geniculatus (+) 
pratensis + 

Andromeda polifolia + 

Antennaria dioica (+) 


Anthemis tinctoria xx 
Anthoxanthum odora- 
tum ++ 


Arabis arenosa 00 
Aretostaphylos alpina (+) 
Barbarea lyrata xx 
stricta xx 
Bartsia alpina xx 
Bellis perennis (+) (05) x> 
(06) 
Betula nana ++ 
pubescens xx 
Brassica campestris > 
Bryanthus coeruleus x > 
Calamagrostis neglecta (+) 
purpurea OO 
Caltha palustris (+) 
Capsella bursa pastoris x> 
Cardamine pratensis (+) 
Carex aquatilis (+) 
brunnescens + 
canescens + 
capillaris + 
juncella + 
magellanica — 
rotundata + 
Carum carvi xX> 
Cerastium vulgare (+) 
Chame&nerium angustifo- 
lium xx 
Chenopodium album x > 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Cirsium heterophyllum (+) 
Comarum palustre (+) 


SIMMONS: 


Artlista: 


Empetrum nigrum ++ 
Epilobium Hornemanni (+) 
palustre 00 
Equisetum arvense (—+) 
palustre (+) 
silvaticum xx 
Eriophorum = polystachi- 
um (+) 
russeolum 00 
Scheuchzeri xx 
vaginatum (+) 
Erysimum = cheiranthoi- 
UHESpeS 
Festuca elatior oo 
ovina (+) 
rubra 00 
Filipendula Ulmaria + 
Galeopsis bifida xx 
Geranium silvaticum + 
Gnaphalium norvegicum (+) 
Hieracium alpinum xx 
sp. O 
Juniperus communis xx 
Linn&a borealis xx 
Luzula multiflora (+) 
pallescens (+) 
parviflora 00 
pilosa (+) 
spicata (+) 
Lycopodium alpinum x>x 
Selago xx 
Matricaria inodora (+) 
Melampyrum pratense 00 
silvaticum (+) 
Menyanthes trifoliata (+) 
Myosotis arvensis xx 
Nasturtium palustre 00 
Odontites rubra xx 
Paris quadrifolia x 
Parnassia palustris xx 
Pedicularis lapponica (+) 
palustris 00 
Petasites frigidus o 
Phleum pratense 990 
Pinguicula vulgaris (+) 
Plantago major xx 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Plantago media xx 
Poa alpina ++ 
annua ++ 
pratensis ++ 
trivialis xx 
Polygonum aviculare (+) 
Convolvulus xx 
tomentosum xx 
viviparum + 
Potentilla norvegica xx 
verna XX 
Prunus Cerasus xx 
Pyrola minor xx 
rotundifolia xx 
Ranunculus acris + 


hyperboreus (+) 
Rhinanthus groenlandi- 
CUSIKES 


Rubus arcticus + 
Cham2&morus ++ 
saxatilis xx 

Rumex Acetosa xx 
Acetosella + 
domesticus (+) 

Salix glauca xx 
lapponum xx 
myrtilloides xx 
nigricans (+) 
phylicifolia x> 

Saussurea alpina (+) 

Scirpus austriacus (+) 

Secale cereale xx 

Selaginella ciliata xx 

Silene venosa Xx 

Sinapis arvensis Xx 

Solidago virgaurea + 

Sonchus oleraceus xx 

Stellaria calycantha (+) 
graminea 00 
media (+) 

Taraxacum croceum xx 
melanostylum xx 

Thalictrum alpinum (+) 

Thlaspi arvense Xx 

Tofieldia palustris 00 

Trientalis europa (+) 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 199 


Trifolium hybridum x > Vaccinium microcarpum 00 Veronica serpyllifolia (+) 
pratense xx Myrtillus + Vicia Cracca Xx 
repens (+) uliginosum ++ Viola biflora (+) 
spadiceum xx vitis idea + epipsila xx 

Trollius europ&us + Veronica borealis CO tricolor x 

Urtica dioica o Chamezedrys xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet består till stor del af myr, i norra hörnet, längs jernvägen 
och vid södra sidan finnas dock några fastare partier. En del af Luossa- 
jokis gamla fåra slingrar sig igenom det. I sydöstra hörnet ligger bolagets 
nuvarande förbränningsplats, och en synnerligen frodig vegetation af heme- 
rofila arter har utvecklat sig på och omkring de afskrädeshögar, som här 
upplagts, men artrikedomen är mindre, än man skulle varit böjd att vänta 
på en dylik lokal. Husen vid förbränningsplatsen äro byggda 1906. I 
hörnet mellan Luossajoki och jernvägen har bolaget en af sina vedgårdar 
och här ligga också ett par kåkar, de sista kvarstående af hel samling, som 
stått här mellan åren 1899 och 1902. Vidare går från bron öfver bäcken 
en väg utmed jernvägen. Den går visserligen numera blott fram en liten 
bit, innan den skär jernvägen, men den har förr fortsatt genom hela distriktet, 
och då här äfven förr legat höupplag, så finnas talrika kulturinförda växter 
kvar i denna del af området. En del, t. ex. Bellis perennis, som SONDÉN 
fann här 1905 och 1906, ha dock åter försvunnit. 


Distrikt B 30. 


Gränser: i norr bolagsområdets skäl vid gränsgatan N:o 3, i öster 
bolagets gränsgata, i söder blifvande gata mot B 21 och dess fortsättning 
längs B 20, i vester linier mot B 14, 15, och 16, som finnas angifna i 
redogörelserna för dessa distrikts gränser. 

Tid för undersökningen. Denna utfördes i juli 1909 af mig, och 
revision företogs af STERNER i slutet af sommaren. 


Artlista: 
Achillea Millefolium xx Antennaria dioica (+) Carex brunnescens (+) 
Agrostis vulgaris xx Anthoxanthum odoratum + juncella (+) 
Aira cespitosa xx Astragalus frigidus x > loliacea (+) 
flexuosa ++ Bartsia alpina (+) Macloviana x > 
Alchemilla acutidens xx Betula nana + parallela (+) 
strigosula xx pubescens + vaginata (+) 
Alopecurus aristulatus x Calamagrostis purpurea (+) Carum carvi x> 
geniculatus xx Caltha palustris (+) Cerastium longirostre 


Angelica Archangelica (+) <:Capsella bursa pastoris (+) vulgare >» 


200 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Cham&nerium angustifo-  Lycopodium annotinum xx Rumex Acetosa xx 
lium + Matricaria inodora xx Acetosella (+) 
Cirsium heterophyllum (+) Melampyrum pratense (+) arifolius (+) 
Coeloglossum viride xx silvaticum (+) domesticus x > 
Cornus suecica + Milium effusum (+) Salix glauca + 
Dryopteris Linn&eana (+) Montia lamprosperma (+) lapponum Oc 
Empetrum nigrum > Myosotis arvensis xx nigricans — 
Epilobium alsinifolium Oc silvatica x> phylicifolia + 
davuricum (+) Nasturtium palustre x>x Saussurea alpina (+) 
Hornemanni (+) Pedicularis lapponica + Secale cereale xx 
palustre (+) Petasites frigidus (+) Solidago virgaurea + 
Equisetum pratense — Phleum äalpinum xx Sorbus Aucuparia — 
silvaticum ++ pratense xx Stellaria calycantha — 
Eriophorum polystachi- Picea Abies xx graminea 00 
um (+) Poa alpina oc Stellaria media (+) 
vaginatum 00 annua (—) Taraxacum croceum —+ 
Festuca ovina + pratensis — Trientalis europea +—— 
rubra x x trivialis xx Trifolium hybridum xx 
Filipendula Ulmaria + Polygonum aviculare (+) pratense xx 
Geranium silvaticum + viviparum (+) repens Xx 
Gnaphalium norvegicum (+) Populus tremula + Trollius europe&us — 
Hieracium teligerum + Prunus Padus x> Vaccinium microcarpum (+) 
Juniperus communis — Pyrola minor xx Myrtillus ++ 
Linnea borealis + rotundifolia x> uliginosum ++ 
Luzula multiflora x > Ranunculus acris (+) vitis idea ++ 
pallescens x> repens (+) Veronica serpyllifolia (+) 
parviflora (+) Rubus arcticus + Viola biflora + 
pilosa + Cham2&morus — epipsila xx 
Lycopodium alpinum x > saxatilis + 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Distriktet hör till de minst af kulturen influerade inom bolagsområdet. 
Det täckes af björkskog, som upp mot stadsgränsen och klockstapeln är nå- 
got torr och risig, men för öfrigt ganska fuktig, lundartad, med en synner- 
ligen rikt och vackert utvecklad undervegetation af gräs och örter. I den 
sydöstra delen finnes också gran, några tiotal träd. Några sumpiga partier 
finnas också, och ett par små bäckdrag stryka igenom distriktet. De vå- 
taste, myrartade partierna äro bevuxna med större viden och mellan dem 
finner man en ganska rik flora af kärrväxter: Carex-arter, Epilobia, Filipen- 
dula Ulmaria i frodiga bestånd, Bartsia alpina, etc., under det inom de 
fuktiga lundartade delarne Milium effusum, Trollius, Alchemilla-arter, Cirsium 
heterophyllum, m. fl. äro beståndsbildande. Den öfver hufvud inom un- 
dersökningsområdet så ymnigt uppträdande Geranium silvaticum bildar också 
stora sammanhängande vegetationer, som på sensommaren lysa praktfullt 


| 


- röda. 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 201 


Invandring med kulturens hjelp kan blott spåras vid kanterna af di- 
striktet utefter vägarne samt vid det spår, som varit utlagdt från stenbrottet, 
men nu är upprifvet. Hemerofilerna äro dock inskränkta till ett fåtal arter, 


som endast representeras af enstaka exemplar. 


Distrikt B 31. 

Gränser: i norr en rak linie utefter sydkanten af distr. B 23 från midten 
af Yli Lombolos östra strand till bolagsområdets skäl, i öster längs detta 
till nordöstra hörnet af Ala Lombolo, i söder stranden af Ala Lombolo och 
det stycke af Luossajoki, som ligger mellan denna sjö och Yli Lombolo, 
hvars strand bildar vestra gränsen. Ett par småholmar i Luossajoki räknas 
till detta distrikt. 

Tid för undersökningen. 
sommaren 1909, sjelf har jag blott tillfälligtvis besökt området. 


Denna gjordes af STERNER under sen- 


Artlista: 
Achillea Millefolium x > Carex heleonastes 00 Euphrasia latifolia oc 
Agrostis borealis + juncella ++ Festuca elatior 00 
vulgaris + limosa 90 ovina ++ 
Aira cespitosa + magellanica Oc rubra 90 
flexuosa ++ parallela (+) Filipendula Ulmaria — 


Alchemilla acutidens xx 


glomerulans 00 
Alopecurus pratensis <> 
Andromeda polifolia 00 


Angelica Archangelica x> 


Antennaria dioica (+) 

Anthoxanthum odora- 
tum ++ 

Anthriscus silvestris x<> 

Arabis arenosa x > 


Arctostaphylos alpina o Oo 


Bartsia alpina + 
Betula nana +—— 


polygama (—) 
rotundata co 
saxatilis (-+) 
vaginata + 
vesicaria — 

Carum carvi x > 
Cerastium longirostre (--) 
vulgare (+) 
Chamenerium 

lium + 


Cirsium heterophyllum (+) 


Comarum palustre (—) 
Cornus suecica (—+) 


angustifo- 


Galium uliginosum (-) 
Geranium silvaticum = 
Geum rivale xx 
Hieracium alpinum x > 
Sp. + 
Hordeum vulgare oc 
Juniperus communis —— 
Linnea borealis - 
Luzula multiflora - 
pallescens c 
parviflora co 
pilosa + 
Lycopodium alpinum c< 


annotinum (—-) 
Melampyrum pratense 
silvaticum x > 
Melica nutans (—+) 
Menyanthes trifoliata (+) 
Milium effusum >x > 
Myosotis arvensis 
silvatica 
Parnassia palustris (—-) 
Pedicularis lapponica + 
palustris 


pubescens + 
Calamagrostis lapponica (+) 
neglecta (—+) 
purpurea (+) 
Caltha palustris (+) 
Cardamine pratensis 00 
Carex aquatilis oc 
brunnescens -+——- 
canescens (+) 
capillaris (+) 
chordorrhiza (+) 


Dryopteris Phegopteris (+) 
Empetrum nigrum + — 
Epilobium Hornemanni (+-) 
palustre (+) 
Equisetum arvense — 
palustre <> 
pratense (—) 
silvaticum > > 
Eriophorum alpinum Oc 
polystachium (+) 
vaginatum OO 


202 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Petasites frigidus (+) Rumex Acetosella xx Stellaria media xx 
Poa annua (+) arifolius xx Taraxacum croceum xx 
palustris (+) Salix arbuscula (+) Thaliectrum alpinum ++ 
pratensis + glauca ++ Tofieldia palustris Xx 
Polygonum viviparum (+) lanata (+) Trientalis europea + 
Populus tremula (+) lapponum —— Trifolium repens xx 
Pyrola minor (--) nigricans + Triticum caninum (+) 
Ranunculus acris + phylicifolia + Trollius europ&us ++ 
repens (+) Saussurea alpina + Vaccinium Myrtillus ++ 
Ribes rubrum x > Scirpus austriacus (+) uliginosum ++ 
Rubus arcticus + Selaginella ciliata (+) vitis idea + 
arcticus x saxatilis (+) Solidago virgaurea ++ Veronica serpyllifolia (+) 
Cham&morus ++ Sorbus Aucuparia x> Viola biflora + 
saxatilis xx Stellaria calycantha xx epipsila Oo 
Rumex Acetosa (+) graminea x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktets centrala delar utgöras af torr björkskog, där Juniperus är 
mer än vanligt framträdande i den för öfrigt af de vanliga risen: Vacci- 
nium-arterna, Empetrum, Betula nana, jämte Lycopodium-arter, Linnaea, So- 
lidago, etc. sammansatta undervegatationen. En vik af den stora myren 
öster om distr. B 23 skjuter dock in här, och där såväl som längs sjöarne 
och bäcken finner man talrika kärrväxter, bl. a. är släktet Carex representeradt 
af en följd af arter. Äfven hysa de lägre, fuktigare delarne af björkskogen 
en vacker vegetation af lundväxter. Kulturinflytelserna äro minimala, de 
yttra sig blott i form af en uppkörd väg och några gångstigar med de 
vanliga följeväxterna. 


Distrikt B 32. 


Gränser: i nordvest den förutnämnda gränslinien för B 29, dragen 
från den gamla vägens skärningspunkt med jernvägen förbi planket vid för- 
bränningsplatsen, i nordost Luossajoki, i öster Yli Lombolo, i sydost ett 
större afloppsdike, i vester jernvägen. 

Tid för undersökningen. Denna är gjord af STERNER i slutet af 
sommaren 1909. 


Artlista: 

Achilllea Millefolium xx Alopecurus geniculatus xx Arabis arenosa xx 
Agrostis borealis 00 pratensis + Arctostaphylos alpina + 
vulgaris + Andromeda polifolia + Astragalus alpinus + 
Aira cespitosa ++ Angelica Archangelica xx Barbarea lyrata xx 
flexuosa +—- Antennaria dioica xx Bartsia alpina + 

Alchemilla acutidens 90 Anthoxanthum odoratum + Betula nana ++ 


glomerulans x > Anthriscus silvestris xx pubescens + 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Caltha palustris (+) 

Carex aquatilis + 
brunnescens (+) 
chordorrhiza + 
lasiocarpa + 
limosa + 
magellanica (+) 
parallela + 
pauciflora xx 
rotundata —+ 
saxatilis + 
vaginata + 
vesicaria + 

Carum carvi xx 


Cerastium longirostre xx 


vulgare xx 


Chame&enerium angustifo- 


lium + 
Chenopodium album x>x 
bonus Henricus xx 


Chrysanthemum Leucanthe- 


mum Xx 


Cirsium heterophyllum xx 


Comarum palustre 00 
Empetrum nigrum ++ 


Epilobium Hornemanni (+) 


'palustre (+) 
Equisetum arvense 00 
fluviatile (+) 
palustre oc 
pratense + 
silvaticum + 
variegatum (+) 
Eriophorum alpinum (+) 
polystachium ++ 
Scheuchzeri (+) 
vaginatum ++ 
Festuca elatior 00 
Ovina ++ 


Festuca rubra o o 

Filipendula Ulmaria + 

Galeopsis bifida xx 

Geranium silvaticum — 

Gnaphalium norvegi- 
cum Xx 


Gymnadenia conopsea x 


Hieracium sp. + 
Juniperus communis + 


Leontodon autumnalis xx 


Linn&a borealis + 

Luzula multiflora 00 
pallescens (+) 
pilosa xx 


Lycopodium annotinum (+) 


Matricaria inodora xx 


Melampyrum pratense xx 


silvaticum xx 


Melandrium silvestre ”lappo- 


nicum xx 
Milium effusum xx 
Myosotis arvensis xx 
Nasturtium palustre xx 
Parnassia palustris + 
Pedicularis lapponica + 
Petasites frigidus (+) 
Phleum alpinum xx 

pratense (+) 
Pinguicula vulgaris xx 
Pisum sativum xx 
Poa alpina o 

annua OO 

palustris (+) 

pratensis ++ 


Polygonum aviculare xx 


Convolvulus x 

viviparum (+) 
Populus tremula xx 
Pyrola minor xx 


Ranunculus acris xx 
repens xx 
Rubus arcticus + 
Cham2&morus ++ 
saxatilis xx 
Rumex Acetosa xx 
Acetosella (+) 
arifolius xx 
domesticus xx 
Salix arbuscula + 
glauca ++ 
lapponum + 
myrtilloides + 
nigricans + 
phylicifolia xx 
Saussurea alpina + 
Scirpus austriacus + 
Selaginella ciliata + 
Silene venosa xx 
Solanum tuberosum xx 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia + 
Stellaria calycantha 00 
graminea (+) 
media (+) 
Taraxacum croceum xx 
Thalictrum alpinum ++ 
Thlaspi arvense xx 
Tofieldia palustris xx 
Trientalis europa + 
Trifolium pratense xx 
repens XX 
Trollius europ&us + 
Vaccinium Myrtillus ++ 
uliginosum ++ 
vitis idea + 
Veronica serpyllifolia x> 
Viola biflora (+) 
epipsila x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Utom vid jernvägen, där marken är något mera högländt, och där en 
och annan hemerofil art inkommit, upptages hela distriktet af myrmark, del- 


vis ganska djup, som knappast ännu visar någon kulturpåverkan. 


203 


204 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Distrikt B 33. 


Gränser: i nordvest det under föregående distrikt nämnda afloppsdi- 
ket, i sydvest jernvägen, i sydost en rak linie, dragen från jernvägen strax 
söder om Tuolluvaara-linbanans ändstation och parallelt med linbanan ned 
till Ala Lombolos strand, i norr Luossajoki och Yli Lombolos strand. 

Tid för undersökningen. STERNER har i slutet af sommaren 1909 
uppgjort artlistan för distriktet, efter att jag förut aflagt ett flyktigt besök där. 


Artlista: 

Achillea Millefolium xx Cerastium vulgare xx Matricaria inodora xx 

Agrostis vulgaris + Chame&nerium angustifo-  Melampyrum pratense xx 

Aira cespitosa +—+ lium — silvaticum xx 
flexuosa ++ Chrysanthemum Leucanthe- Menyanthes trifoliata (+) 

Alchemilla glomerulans xx - mum xx Milium effusum (+) 

Alnus incana (+) Cirsium heterophyllum xx Molinia coerulea (+) 

Alopecurus aristulatus (+) Comarum palustre (+) Myosotis arvensis xx 
geniculatus x> Cornus suecica 00 Nasturtium palustre xx 
pratensis (+) Dryopteris Linn&ana 00 Parnassia palustris (—+) 

Andromeda polifolia + Phegopteris + Pedicularis lapponica — 

Angelica Archangelica xx Empetrum nigrum ++ palustris (+) 

Antennaria dioica xx Epilobium Hornemanni (+) Petasites frigidus (-+) 

Anthoxanthum odoratum + = palustre xx Phleum alpinum x > 

Anthriscus silvestris <> Equisetum arvense + pratense xx 

Arabis arenosa > fluviatile (+) Pinguicula vulgaris xx 

Arctostaphylos alpina + palustre xx Poa alpina xx 

Barbarea stricta xx pratense OO annua — 

Betula nana ++ silvaticum — palustris (+) 
nana x pubescens xx Eriophorum alpinum (+) pratensis ++ 
pubescens + polystachium +=- Polygonum viviparum —+ 

Bryanthus coeruleus xx vaginatum —+-- Populus tremula o c 

Calamagrostis lapponica + = Festuca elatior x> Pyrola minor (+) 
neglecta + Ovina —+ Ranunculus acris (+) 

Caltha palustris (+) rubra xx repens (+) 

Carex aquatilis (+) Filipendula Ulmaria —+ Rubus arcticus — 
brunnescens — Galium uliginosum (+) arcticus x saxatilis 00 
chordorrhiza Oo Oo Geranium silvaticum x > Cham&morus + —+ 
juncella + Hieracium alpinum = saxatilis xx 
limosa — Sp. + Rumex Acetosa (—) 
magellanica (—) Juniperus communis —+ Acetosella —- 
parallela o o Linnea borealis + arifolius x> 
polygama (—) Luzula multiflora xx domesticus xx 
rariflora — pallescens (+) Salix arbuscula — 
rotundata — parviflora x> glauca — 
vaginata —- pilosa —+ lapponum — 

Carum carvi xX> Lycopodium alpinum + myrsinites (—) 


Cerastium longirostre + annotinum (+) nigricans x> 


Ab 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 205 
Salix phylicifolia x> Stellaria graminea xx Trollius europ&us + 
Saussurea alpina — media (+) Vaccinium microcarpum — 
Scirpus austriacus ++ Taraxacum croceum x>x Myrtillus +—- 
Selaginella ciliata - Thalictrum alpinum + uliginosum ++ 
Silene venosa xx Tofieldia palustris xx vitis idea ++ 
Solidago virgaurea + Trientalis europga ++ Veronica serpyllifolia x> 
Sorbus Aucuparia o o Trifolium pratense x Viola biflora (+) 
Stellaria calycantha (+) repens Xx epipsila Oo c 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytander. 

Allra största delen af distriktet upptages af myr, linbanan är dock 
dragen öfver ett parti med fastare mark, och ett sådant finnes äfven vid 
jernvägen. Äfven andra smärre partier af mera högländ mark med lund- 
artad björkskog finnas. Vegetationen är inom dessa partier synnerligen rik 
och frodig, och vid Luossajoki växer bl. a. den annars inom hela under- 
sökningsfältet sällsynta Dryopteris Phegopteris i mängd. Ute i myren 
finnas flere små tjärnar, och omkring dessa liksom vid öfriga stränder finnes 
en yppig helofytvegetation. Kulturinflytandet spelar inom större delen af 
distriktet en mycket obetydlig rol, dock ha vid linbanestationen (anlagd 1904) 
och utmed jernvägen en del hemerofiler vunnit insteg. 


Distrikt B 34. 

Gränser: i vester jernvägsinhägnaden från Luossajoki till inkörseln 
vid godsmagasinet, i öster bolagsområdets staket från områdets nordvestra 
hörn till Luossajoki. Min afsikt var ursprungligen att taga alla vägar som 
särskilda distrikt, men jag fann snart, att detta skulle bli opraktiskt, och 
lät gränserna mellan distrikten följa midten af vägarne i stället för inhäg- 
naderna. För stationsvägen gjordes dock ett undantag, då denna på ömse 
sidor kantas af breda remsor utanför de angränsande distriktens plank, och 
då dessa partier ofta visa en helt annan grad af kulturpåverkan än det 
innanför liggande området. Fortsättningen af vägen, som ej är inhägnad 
mot stadssidan, inräknas däremot i resp. distrikt, som sålunda gå fram till 
jernvägsplanket. 

Tid för undersökningen. En del anteckningar gjordes här 1908, och 
1909 undersökte jag kanterna af stationsvägen noggrannare, hvarefter STER- 
NER mot slutet af sommaren reviderade distriktet. 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Aira cespitosa oo Alchemilla glomerulans 
Agrostis borealis 00 flexuosa 00 strigosula x> 


vulgaris + Alchemilla acutidens (+) suberenata 


206 ENG 


Alopecurus geniculatus (+) 
pratensis x > 
Antennaria dioica (+) 
Anthoxanthum odoratum + 
Anthriscus silvestris > 
Astragalus frigidus x> 
Barbarea lyrata x > 
Betula nana x> 
pubescens + 
Calamagrostis lapponica 00 
neglecta — 
Caltha palustris o 
Capsella bursa pastoris c 
Carex brunnescens (+) 
juncella x> 
Macloviana xx 
magellanica x > 
vaginata (+) 
Carum carvi x> 
Cerastium longirostre x > 
vulgare x> 
Chamz&nerium angustifoli- 
um x> 
Chenopodium album x > 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum Xx > 
Cirsium heterophyllum (+) 
Comarum palustre (+) 
Empetrum nigrum 00 
Epilobium palustre (+) 
Equisetum arvense (+) 
palustre (+) 
silvaticum (+) 
Eriophorum polystachium Oo 
Scheuchzeri (—+) 
Erysimum = cheiranthoi- 
desk 
Festuca elatior x> 


SIMMONS: 


Festuca ovina (+) 

rubra OC 
Filipendula Ulmaria o 
Geranium silvaticum 00 


Gnaphalium norvegicum x x 


Hieracium alpinum (+) 
Sp. O 

Juncus filiformis xx 

Juniperus communis x > 


Leontodon autumnalis xx 


Linaria vulgaris x> 
Linn&a borealis 00 
Lolium perenne x (08) 
Luzula multiflora xx 
pallescens xx 
parviflora c 
pilosa Oo 
Lycopodium alpinum x > 
Matricaria inodora x > 
Milium effusum (+) 
Montia lamprosperma (+) 
Myosotis arvensis x> 
Nasturtium palustre xx 
Odontites rubra xx (09) 
Petasites frigidus x> 
Phleum alpinum xx 
pratense x> 
Poa alpina xx 
annua (+) 
nemoralis 00 
pratensis — 
trivialis x> 
Polygonum aviculare (+) 
Convolvulus x > 
viviparum O 
Populus tremula x > 
Potentilla verna x> 
Ranunculus acris + 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Ranunculus repens + 
Rhinanthus groenlandi- 
CUS X > 
Rubus arcticus + 
Chamz&morus (+) 
saxatilis 00 
Rumex Acetosella (+) 
domesticus xx 
Salix glauca xx 
lapponum >> 
nigricans Xx 
phylicifolia xx 
Saussurea alpina (+) 
Secale cereale Xx 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea + 
Sonchus arvensis x (09) 
Sorbus Aucuparia x> 
Spergula arvensis (+) 
Stellaria calycantha o 
graminea OO 
media (+) 
Taraxacum croceum (+) 
SP: CK 
Thlaspi arvense 00 
Trientalis europea Oo 
Trifolium hybridum xx 
repens Xx 
spadiceum xx 
Trollius europ&us (+) 
Vaccinium Myrtillus + 
uliginosum 00 
vitis idea + 
Veronica serpyllifolia + 
Vicia Cracca xx 
Viola biflora 00 
epipsila 00 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Stationsvägens kanter ha gifvetvis ursprungligen haft en växtlighet af 


samma slag som de angränsande områdenas, och i en del fall är likheten 
utmed B 3, där den breda remsan täckes af björk och 
På andra ställen äro 


annu Stor, t. ex. 
åtskilliga lundväxter, bl. a. frodiga Alchemilla-bestånd. 
träden borta och marken bär antingen tydliga spår af trampning eller är 
På den lägre sidan mot 


tätt bevuxen med gräs, t. ex. Aira cespitosa. 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 207 


jernvägen är marken här och där nästan kärrartad, ehuru diken dragits 
fram utmed vägen. Talrika hemerofiler ha naturligtvis här inkommit, och 
en ständigt pågående rekrytering af floran torde få antagas. Bland sällsyntare 
här funna arter kunna nämnas Linaria vulgaris och den 1908 påträffade, men 
genom omläggning af en vägtrumma redan åter försvunna Lolium perenne. 


Distrikt S 1. 

Gränser: i söder gränsgatan mellan bolagsområdet och staden, för 
öfrigt staketet omkring epidemisjukhuset utom i vestra hörnet, där distriktet 
går ut till midten af den öppna platsen mot S 2 och sålunda slutar i en 
spets midt för bolagsområdets östra gränsgata. 

Tid för undersökningen. Jag besökte platsen första gången i början 
af augusti 1908, och STERNER reviderade här 1909. 


Artlista: 

Achillea Millefolium —+ Geranium silvaticum — Ranunculus repens + 
Agrostis borealis — Gnaphalium norvegicumxx Rubus arcticus — 

vulgaris xx silvaticum >x (08) Rumex Acetosella (—+) 
Aira cespitosa + Hieracium alpinum <c domesticus x > 

flexuosa + Auricula x (08) Salix glauca x> 
Alchemilla acutidens xx Juniperus communis — Saussurea alpina — 

suberenata xx Linn&a borealis -— Scleranthus annuus x (08) 
Alopecurus geniculatus+ = Luzula multiflora + Senecio vulgaris xx (09) 
Antennaria dioica —+ pallescens — Silene venosa x > 
Anthoxanthum odoratum++ = pilosa 00 Solidago virgaurea + 
Betula nana + Lycopodium annotinum + =: Sorbus Aucuparia x > 

pubescens —+ Matricaria inodora x > Spergula rubra xx (09) 
Carex Macloviana xx Melampyrum pratense xx = Stellaria calycantha > 
Carum carvi xx silvaticum (+) graminea + 
Cerastium vulgare + Nasturtium palustre <> media (—) 
Chame&enerium = angusti- Pedicularis lapponica + Taraxacum sp. 

folium (+) Phleum alpinum x > Trientalis europea + 
Chrysanthemum Leucanthe- Plantago major x> Trollius europ&us + 

mum xx Poa alpina + Vaccinium Myrtillus + 
Empetrum nigrum + palustris c uliginosum + 
Epilobium palustre + pratensis ++ vitis idea - 
Equisetum arvense xx Polygonum aviculare oc Veronica Chamedrys 

silvaticum xx viviparum (+) <x (08) 
Erysimum cheiranthoidesx x Populus tremula > serpyllifolia + 
Festuca ovina ++ Pyrola minor > Viola biflora + 

rubra xx Ranunculus acris + 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktet, som ligger utanför gränserna af de öfriga hittills bebyggda 
partierna af Kiruna stadsplan, har tagits med i undersökningen, därför att 


208 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


det är bebyggdt. Epidemisjukhuset med tillhörande byggnader är uppfördt 
1904, och då jag rekognoserade området däromkring, hade det nyss blifvit 
inhägnadt och delvis jordkördt och i öfrigt iordningställdt. Platsen hade 
förut varit en torr björkbacke, och af den ursprungliga växtligheten fanns 
utom björkarne fortfarande också ganska mycket annat kvar. Därjämte fun- 
nos emellertid antropokorer och andra hemerofyter i ganska afsevärdt antal. 


Distrikt S 2. 


Gränser: i sydvest gränsgatan N:o 3 och dess planlagda förlängning till 
den punkt, där den träffar den likaledes blott planerade fortsättningen af 
tvärgatan N:o 15, i nordvest denna gata och dess nyssnämnda förlängning, i 
norr esplanad N:o 2, i öster tvärgatan N:o 15 b till hörnet af distr. S 1. 

Tid för undersökningen: början af augusti 1908, revision (STERNER) 
1909. 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Epilobium Hornemanni o «Plantago major xx 
Agrostis vulgaris xx palustre 00 media xx 
Aira cespitosa + Equisetum arvense (+) Poa alpina 00 
flexuosa ++ silvaticum + annua (+) 
Alchemilla glomerulans xx Erysimum cheiranthoides>x > palustris (+) 
strigosula xx Festuca elatior oc pratensis + 
Alopecurus geniculatus xx ovina + Polygonum aviculare 00 
pratensis (+) rubra 00 Convolvulus 00 
Anthemis tinctoria xx (08) Galeopsis bifida xx Potentilla norvegica xx 
Anthoxanthum odoratum++ Geranium silvaticum = Ranunculus acris + 
Arabis arenosa xx Hieracium alpinum + repens XX 
Barbarea lyrata xx Sp. O Rubus arcticus + 
Betula pubescens + Juniperus communis 00 Chamz2&morus (+) 
Brassica campestris xx Leontodon autumnalis x> saxatilis xx 
Calamagrostis neglecta + = Linn&a borealis + Rumex Acetosella + 
purpurea xx Luzula multiflora + domesticus xx 
Caltha palustris x> pallescens xx Salix glauca xx 
Capsella bursa pastoris x> pilosa x> Saussurea alpina + 
Carex brunnescens (+) Lycopodium annotinum (+) Secale cereale xx 
vaginata + Matricaria discoidea x> (09) Silene venosa xx 
Carum carvi xX> inodora xx Sinapis arvensis xx 
Cerastium vulgare x> Melandrium album xx (08) Solidago virgaurea + 
Chenopodium album xx Myosotis arvensis x Stellaria calycantha (+) 
Chrysanthemum Leucanthe- Nasturtium palustre xx graminea xx 
mum Xx > Petasites frigidus 00 media + 
Cirsium heterophyllum 00 Phleum alpinum 00 Taraxacum croceum xx 
Draba incana x> pratense (+) Trientalis europa + 
Empetrum nigrum + Pisum sativum x > Trifolium pratense xx 


- | 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Trifolium repens xx 
spadiceum xx 
Vaccinium Myrtillus + 


Vaccinium uliginosum — 
Veronica serpyllifolia + 
Vicia Cracca (+) 


209 


Viola biflora + 
epipsila (+) 
tricolor xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Före kulturens framträngande hit har distriktet tydligen varit klädt med 
risig björkskog, där här och hvar större block och fasta hällar stuckit upp 
ur morängruset. Nu är marken, såsom i allmänhet i staden, där inhägnade 
områden ännu höra till undantagen, mycket starkt trampad och därför ytter- 
ligt steril. Detta gäller i viss mån t. o. m. distriktets sydvestra hörn, som 
dock är något sumpigt och ännu har kvar en och annan kärrväxt. Åtskilliga 
hus finnas inom distriktet, de flesta byggda 1901 —1903, några dock senare. 
Här och där finnas dock nu inhägnader kring husen, och man har bitvis 
påfört jord eller strött ut gödsel, hvarigenom marken åter blifvit tjenlig för 
växtlighet och har börjat få en vegetation dels af insådda gräs, dels af hvarje- 


handa hemerofila arter. 


Distrikt S 3. 


Gränser: i söder gränsgatan N:o 3 mot bolagsområdet, i sydost tvär- 
gatan N:o 15, i nordost esplanaden N:o 2, i nordvest långgatan N:o 6 a, i 
sydvest gata mot distr. S 6 fram till bolagsområdets gräns midt för gång- 
vägen förbi klockstapeln. 


Tid för undersökningen. 


Jag gick först öfver distriktet i början af 


augusti 1908, och det reviderades af STERNER 1909. 


Achillea Millefolium + 
Agrostemma Githago > x (08) 
Agrostis borealis + 
vulgaris + 
Aira cespitosa ++ 
flexuosa ++ 
Alchemilla glomerulans xx 
suberenata xx 
Alopecurus geniculatus x>x 
pratensis xx 
Andromeda polifolia (+) 
Antennaria dioica (+) 
Anthoxanthum odoratum++ 
Arabis arenosa + 
Arctostaphylos alpina (+) 


Artlista: 


Avena sativa xx 

Barbarea lyrata xx 

Betula nana + 
pubescens + 

Brassica campestris x> 


Calamagrostis neglecta 00 


purpurea (+) 
Caltha palustris x> 


Capsella bursa pastoris xx 


Carduus crispus x> 
Carex brunnescens + 
juncella o 
limosa (+) 
magellanica (+) 
vaginata + 


(08) 


Carum carvi xx 
Cerastium vulgare + 
Chamz&nerium = angusti- 
folium (+) 
Chenopodium album xx 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum Xx > 4 
Cirsium heterophyllum x > 
Comarum palustre (+) 
Crepis tectorum xx (08) 
Empetrum nigrum + 
Epilobium alsinifoliumxpa- 
lustre x > 
davuricum x > 
palustre x > 


2410 H.G 


Equisetum arvense (+) 
pratense oc 
silvaticum x> 
Eriophorum polystachium (+ 
vaginatum >x > 
Erysimum cheiranthoidesxx 
Festuca ovina + 
rubra x> 
Filipendula Ulmaria (+) 
Galeopsis bifida x> 
Galium Aparine xx (08) 
Geranium silvaticum =— 
Gnaphalium norvegicum xx 
Hieracium alpinum —- 
sp. O 
Juncus filiformis Oo 
Juniperus communis c 
Leontodon autumnalis xx 
Linnea borealis x> 
Luzula multiflora (+) 
pallescens (+) 
parviflora xx 
Matricaria inodora x > 
Melampyrum pratense x> 
Melandrium album x > 
Milium effusum cC 


SIMMONS: 


FLORAN 


Montia lamprosperma (+) 
Myosotis arvensis 00 
Nasturtium palustre xx 
Pedicularis lapponica + 
Petasites frigidus (—+) 
Phleum alpinum (+) 
pratense xx 
Pisum sativum xx 
Plantago major x> 
Poa alpina (+) 
annua (—) 
palustris (+) 
pratensis + 
Polygonum aviculare xx 
Convolvulus xx 
tomentosum xx 
viviparum (+) 
Potentilla norvegica xx 
Ranunculus acris —+ 
hyperboreus (+) 
repens (+) 
Rubus arcticus +- 
Cham2&morus +—- 
Rumex Acetosa x> 
Acetosella + 
arifolius xx 


OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Rumex domesticus xx 
Salix glauca + 

lapponum (+) 

phylicifolia + 
Saussurea alpina (+) 
Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea ++ 
Sorbus Aucuparia Oo 
Stellaria calycantha (+) 

graminea xx 

media + 
Taraxacum croceum + 
Thlaspi arvense xx 
Trientalis europea + 
Trifolium pratense xx 

repens Xx 
Trollius europe&us xx 
Urtica dioica (+) 
Vaccinium Myrtillus + 

uliginosum (+) 

vitis idea + 
Veronica serpyllifolia + 
Viola biflora + 

epipsila xx 

tricolor xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktets sydligaste del, som gränsar intill distr. B 14, utgör en fort- 


sättning af den torra björkskogen 


inom detta område, men visar, då ett 


par hus uppförts här 1902 och 1904, en ganska stark kulturpåverkan, så 
mycket mer som här äfven finnes häststall, och rätt många anthropokorer 
inkommit med foder och gödsel. Närmast detta parti kommer ett kärr- 
område, som ännu är mycket ofullständigt utdikadt och hyser ganska många 
Norrut Ööfvergår kärret i en ganska torr björkbacke, starkt tram- 
Ett par tomter 


helofyter. 
pad och därför numera med en torftig undervegetation. 
äro bebyggda med 1901 uppförda hus, och omkring dessa har äfvenledes 


en del hemerofiler vandrat in. 


Distrikt S 4. 


Gränser: i öster tvärgatan N:o 15 b, i sydvest esplanaden N:o 2, i norr 
tvärgatan N:o 13, i nordost långgatan N:o 2. 

Tid för undersökningen. Jag säg öfver distriktet i augusti 1908, 
och det reviderades af STERNER 19009. 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Achillea Millefolium + 

Agrostemma Githago xx 
(08) 

Agrostis borealis + 
vulgaris + 

Aira cespitosa + 
flexuosa ++ 

Alchemilla acutidens (+) 
glomerulans xx 
suberenata (+) 

Alopecurus geniculatus xx 
pratensis xx 

Antennaria dioica (+) 

Anthemis tinctoria xx 

Anthoxanthum =<:odora- 
tum ++ 

Anthriscus silvestris xx 

Arabis arenosa xx 

Arenaria serpyllifolia xx 
(08) 

Artemisia vulgaris xx 

Barbarea lyrata xx 

Betula pubescens + 

Brassica campestris xx 

Calamagrostis neglecta 00 

Capsella bursa pastoris xx 

Carex brunnescens + 

Carum carvi Xx 

Cerastium vulgare xx 

Chamz&nerium angustifoli- 
um (+) 

Chenopodium album xx 

Chrysauthemum Leucanthe- 
mum Xx 

Cirsium arvense xx 
heterophyllum 00 

Dryopteris Linn&eana + 

Epilobium Hornemanni xx 


Artlista: 
Epilobium palustre xx 
Equisetum silvaticum xx 


Erysimum = cheiranthoi- 
des Xx 

Festuca elatior xx 
ovina + 
rubra x<x 


Galeopsis bifida xx 
Geranium silvaticum + 
Geum rivale xx 
urbanum >x (08) 
Gnaphalium norvegicum xx 
Hieracium alpinum + 
sp. O 
Juniperus communis oc 
Leontodon autumnalis xx 
Linnea borealis + 
Luzula multiflora + 
pilosa Xx 
Matricaria inodora xx 
Melampyrum pratense xx 
silvaticum Xx 
Melilotus albus o 
Myosotis arvensis Xx 
Nasturtium palustre xx 
Phleum alpinum 99 
pratense 00 
Pisum sativum xx 
Plantago major xx 
media Xx 
Poa alpina 00 
annua (+) 
palustris xx 
pratensis ++ 
Polygonum aviculare xx 
Convolvulus xx 
tomentosum xx 
Populus tremula 00 


211 


Potentilla norvegica xx 
Prunus Padus x 
Ranunculus acris + 
repens (+) 
Rhinanthus 
EUS 
Rubus arcticus + 
saxatilis + 
Rumex Acetosella xx 
domesticus xx 
Sagina Linnei o 
procumbens xx 
Salix lapponum xx 
Saussurea alpina + 
Secale cereale xx 
Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia xx 
Spergula rubra 00 (09) 
Stellaria calycantha (+) 
graminea xx 
media + 


groenlandi- 


Taraxacum croceum xx 


Sp. O 
Thlaspi arvense xx 
Trientalis europa ++ 
Trifolium hybridum (+) 

pratense x> 

repens 00 

spadiceum xx 
Vaccinium Myrtillus ++ 

vitis idea ++ 
Veronica serpyllifolia (+) 
Vicia angustifolia x> 
Viola arvensis xx (08) 

tricolor x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktet utgöres af tre kvartér, hvilka alla ursprungligen varit torr 


björkskog, men genom trampning och annan åverkan blifvit mycket för- 


ändrade. 


försvunnit, och af undervegetationen finnas blott svaga spår. 


byggda 1901 


Som nästan alla tomter äro bebyggda, har björken till stor del 


Husen äro 


och följande år ända till 1907; en del af tomterna äro in- 


ZP H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


hägnade, och på sådana ställen har efter hand en ganska kraftig hemerofil 
vegetation uppstått, i synnerhet där man också påfört jord eller gödsel. 


På några ställen äro de inhägnade partierna äfven insådda med gräs. 


Gränser: 


Distrikt S 53. 


S 8 och S 11, i nordost esplanad N:o 2. 
Tid för undersökningen: början af augusti 1908, med revision i 
slutet af sommaren 1909 (STERNER). 


Achillea Millefolium = 
Agrostis borealis + 
vulgaris —+ 
Aira cespitosa + 
flexuosa ++ 
Alchemilla glomerulans x> 
strigosula 00 
Alopecurus aristulatus co 
geniculatus xx 
pratensis xx 
Angelica Archangelica xx 
Antennaria dioica (+) 
Anthoxanthum =<odora- 
tum ++ 
Anthriscus silvestris xx 
Astragalus alpinus - 
frigidus xx 
Barbarea lyrata x> 
Betula nana xx 
pubescens + 
Brassica campestris xx 
Calamagrostis neglecta (+) 
Caltha palustris (+) 
Capsella bursa pastoris xx 
Carex brunnescens —+ 
vaginata xx 
Carum carvi Xx 
Cerastium vulgare xx 
Chenopodium album xx 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Cirsium heterophyllum x > 
Empetrum nigrum -—- 
Epilobium Hornemanni x > 
palustre 00 


Artlista: 


Equisetum arvense 00 
pratense 00 
silvaticum Oo 
Erysimum = cheiranthoi- 
des x>» 
Festuca elatior xx 
ovina + 
rubra xx 
Fragaria vesca (—+) 
Galeopsis bifida xx 
Geranium silvaticum —+ 
Geum rivale 00 
Gnaphalium norvegicum xx 
Hieracium alpinum — 
6p. O 
Juniperus communis 00 
Lampsana communis xx 
(08) 
Leontodon autumnalis xx 
Linnea borealis + 
Luzula multiflora — 
pallescens xx 
pilosa xx 
Lychnis flos cuculi xx (08) 
Matricaria inodora xx 
Melampyrum pratense 00 
silvaticum 00 
Melandrium silvestre ”lap- 
ponicum xx > 
Melilotus albus 00 (09) 
Milium effusum xx 
Myosotis arvensis xx 
Nasturtium palustre xx 
Phleum alpinum = 
pratense 00 


i söder långgatan N:o 6 a, i nordvest — norr gata mot 


Pisum sativum xx 
Plantago major xx 
media (+) 
Poa alpina 00 
annua (—+) 
palustris ov 
pratensis ++ 
Polygonum aviculare 00 
Convolvulus xx 
viviparum (+) 
Potentilla norvegica xx 
Prunus Cerasus xx (08) 
Ranunculus acris + 
repens Xx 
Raphanus Raphanistrum xx 
(08) 
Rubus arcticus + 
Rumex Acetosa xx 
Acetosella + 
arifolius xx 
domesticus xx 
Sagina procumbens 00 
Salix glauca (+) 
nigricans Xx 
Saussurea alpina 00 
Secale cereale xx 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia xx 
Spergula arvensis xx (09) 
Stellaria calycantha (+) 
graminea Xx 
media (+) 
Taraxacum croceum xx 
Sp: XX 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 213 
Thlaspi arvense xx Trifolium spadiceum xx Vaccinium vitis idea — 
Trientalis europea ++ Trollius europ&us + Veronica serpyllifolia x> 
Trifolium pratense xx Vaccinium Myrtillus (+) Viola biflora 00 
repens Xx uliginosum + tricolor x<> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktets högsta del, den nordöstra, utgöres af torr björkskog, som 
fått stå kvar, medan dess ursprungliga undervegetation försvunnit och ersatts 
dels af Aira-facies, dels af hvarjehanda anthropokorer. De lägre delarne 
amedisttiktet, (mot SS. 3 och | .sydvestra hörnet, ha att döma af de spar- 
samma kvarstående resterna, haft en mera fuktighetsälskande vegetation. 
Nästan alla tomterna äro emellertid bebyggda redan 1901, och kulturpå- 
verkan i olika former har sålunda haft god tid på sig att högst väsentligt 
omgestalta växtligheten. Som vanligt i staden finnas en del inhägnade 
bitar och smärre områden, som gödslats eller jordkörts, och på sådana 
ställen utgöra vanliga ogräs ett starkt framträdande element i vegetationen. 


Distrikt S 6. 
Gränser: i söder gränsgatan mot bolagsområdet (mot sydöstra hörnet 
icke utlagd), i öster gata mot S 3, i norr långgatan N:o 6 a, i nordvest gata 


ned mot Iggesundsgatan. 
Tid för undersökningen: början af augusti 1908, revision (STER- 


NER) 1909. 


Artlista: 
Achillea Millefolium xx Cannabis sativa xx (08) Festuca elatior x > 
Ptarmica 00 Capsella bursa pastoris xx Ovina + 
Agrostis borealis + Carex brunnescens + rubra (+) 
vulgaris + Carum carvi x> Filipendula Ulmaria (+) 
Aira cespitosa + Cerastium vulgare xx Galeopsis bifida x> 
flexuosa ++ Chame&enerium angustifoli- Geranium silvaticum (+) 
Alchemilla acutidens xx um (+) Gnaphalium norvegicum > 
glomerulans xx Chenopodium album >x > Hieracium sp. c 
Alopecurus geniculatus (+) Chrysanthemum Leucanthe- Lactuca sativa xx (09) 
pratensis xx mum xx Lampsana communis x >» 
Anthoxanthum odoratum + Cirsium heterophyllum x > (08) 
Arabis arenosa xx Comarum palustre x< > Linnea borealis x > 
Barbarea lyrata x> Epilobium palustre (+) Luzula multiflora (+) 
Bellis perennis xx (09) Equisetum arvense oc pallescens 
Betula pubescens + silvaticum O pilosa > 
Brassica campestris x > Erysimum cheiranthoi- Matricaria inodora > 
Calamagrostis neglecta + des x>»> Melampyrum silvaticum > > 
purpurea 00 Euphrasia latifolia <> Milium effusum 


Caltha palustris xx tenuis O Myosotis arvensis 


214 


Nasturtium palustre xx 
Phleum alpinum 900 
pratense Xx 
Pisum sativum x> 
Poa alpina (+) 
annua (—+) 
palustris Xx 
pratensis ++ 
Polygonum aviculare oc 
Convolvulus 00 
tomentosum xx 
viviparum (+) 
Populus tremula Xx 
Potentilla norvegica xx 
Ranunculus acris (+) 
hyperboreus (+) 
repens Xx 
Rhinanthusgroenlandicusx> 


H. G. SIMMONS: 


FLORAN 


Rhinanthus major xx (09) 

Rubus arcticus -- 
saxatilis xx 

Rumex Acetosa xx 
Acetosella (+) 
domesticus xx 

Sagina procumbens 00 

Salix glauca x> 
phylicifolia xx 

Saussurea alpina + 

Secale cereale oc 

Silene venosa xx 

Sinapis arvensis xx 

Solanum tuberosum xx 

Solidago virgaurea + 

Spergula arvensis xx (08); 
(+) (09) 

Stellaria calycantha (+) 


OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Stellaria graminea xx 
media (+) 
Taraxacum croceum xx 
Thlaspi arvense xx 
Trientalis europea ++ 
Trifolium hybridum xx 
pratense Xx 
repens Xx 
Vaccinium Myrtillus + 
uliginosum xx 
vitis idea + 
Veronica serpyllifolia xx 
Vicia sativa (+) (08) 
Viola biflora xx 
epipsila (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Med undantag af den lilla triangeln vid bolagsgränsen, utanför läkare- 


bostället, som har kvar en rest af gammal lundvegetation med synnerligen 
rika Alchemilla-bestånd, är distriktet i sin helhet bebyggdt under 1901— 
1903 och i mycket hög grad kulturpåverkadt, dels endast genom borthugg- 


ning af de flesta björkarne och trampning af marken, dels också genom 


jordkörning och gödsling af inhägnade tomter. 


Gränser: 


Distrikt S 7. 


och sydost gator mot S 8 och S 6. 


Tid för undersökningen. 


i vester esplanad N:o 1, i norr långgatan N:o 6, i öster 


Jag undersökte först distriktet i juli 1909, 


och det reviderades af STERNER mot slutet af sommaren. 


Achillea Millefolium + 
Ptarmica x 

Agrostemma Githago x 

Agrostis borealis 00 
vulgaris 00 

Aira cespitosa (+) 
flexuosa 00 

Alchemilla acutidens xx 

Alopecurus geniculatus xx 
pratensis (+) 


Artlista: 


Anthoxanthum odoratum + 
Anthriscus silvestris xx 
Arabis alpina xx 

Artemisia Absinthium xx 
Atriplex patulum x 

Avena sativa Oo 

Ballota nigra x 

Barbarea lyrata oo 

Betula pubescens xx 
Brassica campestris 00 


Calamagrostis neglecta (+) 

Capsella bursa pastoris (+) 

Carex brunnescens (+) 
Macloviana xx 

Carum carvi 00 

Cerastium longirostre xx 
vulgare xx 

Chame&enerium angustifoli- 
um 00 

Chenopodium album (+) 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 2:15 


Chrysanthemum Leucanthe- Phleum alpinum xx Saussurea alpina (+) 
mum Xx pratense xx Secale cereale xx 
Dactylis glomerata x Pisum sativum xx Senecio vulgaris xx 
Empetrum nigrum 00 Plantago major x Silene venosa x> 
Epilobium palustre o media x Sinapis arvensis x> 
Erysimum cheiranthoi- Poa alpina 00 Solidago virgaurea 00 
Hescxx annua (+) Sorbus Aucuparia x 
Festuca elatior 00 nemoralis xx Stellaria calycantha oo 
ovina (+) pratensis + graminea 00 
rubra 00 trivialis Xx media (+) 
Filipendula Ulmaria xx Polygonum aviculare'+ Taraxacum croceum (+) 
Galeopsis bifida (+) Convolvulus xx Sp. X 
Geranium silvaticum Oo tomentosum xx Thlaspi arvense xx 
Hieracium sp. Xx viviparum OO Trientalis europea + 
Juniperus communis xx Potentilla norvegica (+) Trifolium repens Oo 
Linnea borealis xx Ranunculus acris + Triticum repens xx 
Luzula pallescens xx repens + Trollius europ&us xx 
parviflora x Rubus arcticus 00 Vaccinium Myrtillus oo 
pilosa Xx Cham&morus Oo uliginosum xx 
Matricaria inodora 00 Rumex Acetosa xx vitis idea oo 
Melandrium silvestre ”lap- = Acetosella + Vicia angustifolia x> 
ponicum xx domesticus xx sativa x 
Melilotus albus xx Sagina procumbens xx Viola biflora 00 
Nasturtium palustre xx Salix glauca xx 
Petasites frigidus o phylicifolia xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden, 

Distriktet torde ha varit en tämligen torr björkbacke, men ganska litet 
af den ursprungliga vegetationen är numera att se. Det är nämligen på 
nästan alla tomter bebyggdt redan 1901 och 1902, blott nordvestra hörnet 
har ännu större delen af sina björkar i behåll. Äfven här har dock tramp- 
ningen tagit hårdt, och af den forna undervegetationen finnas blott svaga 
rester kvar. Invandringen af hemerofiler är däremot ganska betydlig, så 
mycket mer som smärre trädgårdsanläggningar finnas flerestädes, eller åtmin- 
stone inhägnader uppförts omkring husen, och marken inom dem blifvit 
jordkörd eller gödslad och insådd. 


Distrikt S 8. 


Gränser: i vester gata mot S 9 och S 7, i sydost gata mot S 5, i 
norr långgatan N:o 5. 

Tid för undersökningen: efter midten af juli 1909, med revision 
senare på sommaren. 


216 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Achillea Millefolium Oo 
Ptarmica o | 

Agrostis borealis oc 
vulgaris + 

Aira cespitosa + 
flexuosa + 

Alchemilla acutidens xx 

Alopecurus geniculatus xx 
pratensis Oo 

Antennaria dioica o 

Anthoxanthum odoratum + 

Astragalus alpinus xx 
frigidus Oo 

Betula pubescens + 

Caltha palustris x> 

Capsella bursa pastoris Oo 

Carex brunnescens (+) 

Cerastium longirostre xx 
vulgare xx 

Chenopodium album x 

Chrysanthemum Leucanthe- 
mum Xx > 

Dianthus barbatus xx 

Epilobium palustre o 

Equisetum arvense o 
silvaticum 00 


Artlista: 


Eriophorum polystachi- 


um (+) 
Festuca ovina + 
rubra + 


Galium uliginosum x> 
Geranium silvaticum 00 


Hieracium sp. xx 

Linn&a borealis xx 

Luzula parviflora x> 
pilosa xx 


Matricaria inodora xx 
Nasturtium palustre > 
Phalaris arundinacea xx 


Phleum alpinum xx 
pratense Xx 

Pisum sativum x > 

Poa alpina x> 
annua (+) 
nemoralis xx 
pratensis + 


Polygonum aviculare 00 


tomentosum O 
viviparum 00 


Potentilla norvegica xx 


Ranunculus acris + 
repens (+) 


Rhinanthus groenlandi- 
CUS Xx 
major Xx 
Rubus arcticus + 
Chamz2&morus 00 
Rumex Acetosa xx 
Acetosella (+) 
Sagina procumbens xx 
Salix glauca (+) 
nigricans (+) 
Saussurea alpina + 
Solidago virgaurea + 
Stellaria calycantha 00 
graminea 00 
media (+) 
Taraxacum croceum 00 
sp. O 
Trientalis europea + 
Trifolium hybridum xx 
repens xx 
Triticum repens xx 
Vaccinium Myrtillus 00 
uliginosum xx 
vitis idea 00 
Veronica serpyllifolia 00 
Viola biflora xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktet utgör i sitt nuvarande skick en ytterst torr björkbacke, en- 


dast »bebyggd (1905) med ett skolhus. 
tEROSUmS Amon jlexuosambhattesvantlor attitalakden: 


Trampningen har gått så långt, att 


Vissa partier äro dock 


dels litet fuktigare, dels ha de genom afstjelpning fått en mestadels gles 
vegetation af hemerofiler, däribland en och annan sällsynt uppträdande. 


Distrikt S 9. 


Gränser: i norr långgatan N:o 5, i öster tvärgatan N:o 10, i söder 


långgatan N:o 6, i vester esplanaden N:o 1. 


Tid för undersökningen: efter midten af juli 1909, med revision i 


slutet af sommaren. 


Achillea Millefolium 00 
Ptarmica xx 

Agrostis vulgaris + 

Aira cespitosa oo 


Artlista: 


Aira flexuosa + 


Alchemilla acutidens x > 


glomerulans xx 
suberenata x> 


Alopecurus geniculatus xx 
pratensis Oo 

Barbarea lyrata xx 

Betula pubescens xx 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 2 

Brassica campestris xx Juniperus communis xx Sagina procumbens (+) 
Calamagrostis neglecta xx Luzula pallescens xx Salix glauca xx 
Capsella bursa pastoris+ = Lychnis flos cuculi x> nigricans x> 
Carex brunnescens xx Matricaria inodora (—+) Silene venosa xx 
Carum carvi Xx Melandrium silvestre ”lap- Sinapis arvensis x> 
Cerastium longirostre xx ponicum xx Solidago virgaurea —+ 

vulgare xx Melilotus albus x> Sorbus Aucuparia > 
Chame&enerium angustifo-  Myosotis arvensis <> Stellaria calycantha = 

filen Xx Nasturtium palustre xx media (+) 
Chenopodium album xx Phleum alpinum xx Taraxacum croceum VO 
Chrysanthemum Leucanthe- = pratense xx sp. (+) 

mum xx Poa alpina 00 Thlaspi arvense Xx > 
Empetrum nigrum x > annua (+) Trientalis europ&a + 
Epilobium Hornemanni xx nemoralis xx Trifolium hybridum xx 
Equisetum arvense xx pratensis + pratense x> 

silvaticum > trivialis xx repens 00 
Erysimum = cheiranthoi- Polygonum aviculare (+) spadiceum x> 

des xx Convolvulus xx Trollius europ&us x> 
Festuca elatior xx tomentosum xx Urtica urens x> 

ovina + Potentilla norvegica xx Vaccinium Myrtillus (+) 

rubra 00 Prunus Cerasus x uliginosum x > 
Galeopsis bifida xx Ranunculus acris 00 vitis idea x>» 
Galium uliginosum xx repens OO Veronica serpyllifolia <> 
Geranium silvaticum xx Rhinanthus major x Vicia angustifolia x > 
Gnaphalium norvegi- Rubus arcticus — sativa Xx 

cum Xx Rumex Acetosa x >» Viola tricolor x> 
Heracleum sibiricum x Acetosella (+) 
Hieracium alpinum xx domesticus xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet är i sin helhet bebyggdt, mestadels 1901— 1903, några tom- 
ter dock senare. En del björkar stå kvar, men resterna af ursprunglig un- 
dervegetation äro sparsamma nog. Däremot har på ett par afskrädes- och 
jordhögar, äfvensom på några inhägnade, jordkörda eller gödslade partier 
en ganska artrik hemerofil flora invandrat. 


Distrikt S 10. 


Gränser: i öster tvärgatan N:o 10, i norr långgatan N:o 4, i söder 
långgatan N:o 5, i vester esplanaden N:o 1. 

Tid för undersökningen: efter midten af juli 1909, revideradt af 
STERNER mot slutet af sommaren. 


Artlista: 


Achillea Millefolium Oo Oo Agrostis vulgaris 4 Aira flexuosa + 
Ptarmica x Aira cespitosa + Alchemilla acutidens > 


218 H. G. 


Alchemilla suberenata Xx 
Alopecurus geniculatus xx 
pratensis <> 
Antennaria dioica xx 
Anthoxanthum odoratum + 
Anthriscus silvestris Xx 
Barbarea lyrata xx 
Betula pubescens + 
Brassica campestris xx 
Calamagrostis lappo- 
nica OO 
Campanula rotundifolia x 
Cannabis sativa xx 
Capsella bursa pastoris (+) 
Carex brunnescens 00 
Macloviana xx 
Carum carvi (+) 
Cerastium longirostre xx 
vulgare xx 
Chame&nerium angustifo- 
lium 00 
Chenopodium album xx 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum Xx 
Empetrum nigrum 00 
Epilobium palustre xx 
Erysimum cheirantho- 
ides Xx 
Festuca ovina + 
rubra + 
Galeopsis bifida xx 
Geranium silvaticum Oo 


SIMMONS: 


Gnaphalium norvegicum xx 
Hieracium alpinum xx 
Sp. XX 
Juniperus communis xx 
Linnea borealis o 
Luzula multiflora xx 
pallescens xx 
pilosa Xx 
Matricaria inodora Oo 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Rubus arcticus (+) 
saxatilis o 

Rumex Acetosella + 
arifolius xx 
domesticus xx 

Sagina procumbens xx 

Salix glauca xx 
phylicifolia xx 

Saussurea alpina 00 


Melandrium silvestre ”lappo- Secale cereale xx 


nicum xx 
Pedicularis lapponica xx 
Petasites frigidus (+) 
Phleum alpinum xx 
pratense Xx x 
Pisum sativum xx 
Plantago major x 
media x 
Poa alpina 00 
annua (+) 
nemoralis xx 
pratensis +—+ 
Polygonum aviculare (+) 
Convolvulus xx 
tomentosum xx 
viviparum (+) 
Potentilla norvegica 00 
verna Xx 
Ranunculus acris (+) 
auricomus x 
repens + 
Raphanus Raphanistrum xx 


Senecio vulgaris xx 
Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea + 
Sonchus oleraceus xx 
Stellaria calycantha oo 
graminea 00 
media (+) 
Taraxacum croceum (+) 
melanostylum xx 
Trientalis europea + 
Trifolium pratense xx 
repens Oo 
Trollius europe&us xx 
Urtica urens Xx 
Vaccinium Myrtillus 00 
uliginosum xx 
vitis idea o 
Veronica serpyllifolia o 
Viola biflora o 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Med undantag af den östligaste delen är distriktet bebyggdt; husen 
äro till största delen uppförda 1901 —1903. 


torr björkbacke, 


växtligheten under de kvarstående björkarne. 


i än högre grad gäller detta om den bebyggda delen af distriktet, där af- 
skrädesplatser gödselhögar, etc. hysa den vanliga blandningen af inhemska 


och importerade hemerofiler. 


Den östra delen bildar nu en 
där trampningen till stor del förstört den ursprungliga 
Genom afstjelpning och på 
annat sätt ha dock fläckvis i stället en del främmande arter inkommit, och 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Distrikt S 11. 


219 


Gränser: i söder långgatan N:o 353, i nordost esplanaden N:o 2, i 


vester tvärgatan N:o 10. 


Tid för undersökningen: efter midten af juli 1909, med revision 


(STERNER) mot slutet af sommaren. 


Achillea Millefolium + 
Ptarmica x 
Agrostis borealis + 
vulgaris + 
Aira cespitosa + 
flexuosa ++ S 
Alchemilla glomerulans xx 
suberenata xx 
Alopecurus geniculatus 00 
pratensis 00 
Antennaria dioica o 
Anthoxanthum odoratum —+ 
Anthriscus silvestris xx 
Arabis arenosa xx 
Asperugo procumbens xx 
Avena sativa Xx 
Barbarea lyrata xx 
stricta Xx 
Betula pubescens + 
Brassica campestris xx 
Capsella bursa pastoris (+) 
Carduus crispus xx 
Carex brunnescens (+) 
Macloviana xx 
Carum carvi (+) 
Cerastium vulgare xx 
Chenopodium album (+) 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum O 
Empetrum nigrum xx 
Epilobium Hornemanni xx 
palustre xx 
Erysimum = cheiranthoi- 
des xx 


Artlista: 


Euphrasia latifolia o 
Festuca elatior Xx 
ovina + 
rubra + 
Galeopsis bifida (+) 
Geranium silvaticum xx 
Gnaphalium norvegicum Oo 
Hieracium alpinum (+) 
sp. O 
Juniperus communis xx 
Linnea borealis xx 
Luzula multiflora Xx 
pallescens xx 
pilosa Oo 
Matricaria inodora (+) 
Melandrium album x lappo- 
nicum x 
silvestre ”lapponicum xx 
Melilotus albus xx 
Myosotis arvensis (+) 
Nasturtium palustre 00 
Pedicularis lapponica xx 
Phleum alpinum xx 
pratense Xx 
Pisum sativum xx 
Plantago major xx 
media xx 
Poa alpina 00 
annua (+) 
nemoralis xx 
pratensis + 
trivialis Xx 
Polygonum aviculare (+) 
viviparum OO 


Potentilla norvegica (+) 
Ranunculus acris + 

repens + 
Rubus arcticus (+) 
Rumex Acetosa xx 

Acetosella xx 

domesticus xx 
Sagina procumbens x > 
Salix glauca xx 
Saussurea alpina (+) 
Secale cereale xx 
Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Sisymbrium Sophia x 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia xx 
Spergula rubra xx 
Stellaria calycantha 00 

graminea OO 

media (+) 
Taraxacum croceum (+) 
Trientalis europ&a —+ 
Trifolium hybridum xx 

pratense Xx 

repens 00 

spadiceum xx 
Triticum repens xx 
Vaccinium Myrtillus 00 

vitis idea 00 
Veronica serpyllifolia (+) 
Vicia angustifolia x> 

Cracca (+) 

sativa Xx 
Viola tricolor (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinfiytanden. 
De sex kvartér, som detta distrikt omfattar, äro bebyggda under åren 
1901—1907, med undantag af det sydvestligaste, på hvilket först under 


220 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


1908-1909 uppförts en större skolbyggnad. Detta kvartér visar med 
undantag af en del kvarstående björkar endast svaga spår af ursprunglig 
vegetation, och äfven invandringen är där ännu ganska obetydlig, men de 
öfriga ha, liksom fallet i allmänhet är i staden, dels trampad mark med 
starkt medtagen vegetation, dels områden, som tack vare inhägnader och 
gödsling börja få ett nytt vegetationstäcke af hemerofila arter. Som ingen 
fuktig mark finnes, är heller icke den möjlighet till utveckling af en fro- 
digare vegetation här förefintlig, som sådan alltid erbjuder, utan växtlig- 
heten är inom hela distriktet synnerligen torftig. 


Distrikt S 12. 


Gränser: i vester esplanaden N:o 1, i norr långgatan N:o 3, i öster 


tvärgatan N:o 10, i söder långgatan N:o 4. 
Tid för undersökningen. Distriktet är undersökt och revideradt af 


STERNER 1909, sjelf har jag blott tillfälligt besökt det. 


Artlista: 

Achillea Millefolium (+) Chrysanthemum Leucanthe- Myosotis arvensis xx 

Ptarmica (+) mum xx Nasturtium palustre xx 
Aira cespitosa xx Empetrum nigrum (+) Phleum alpinum (+) 

flexuosa + Epilobium palustre (+) pratense + 
Alchemilla acutidens 00 Equisetum arvense Oo Plantago major xx 

glomerulans xx silvaticum 00 media x 

suberenata (+) Erysimum = cheiranthoi- Poa alpina (+) 
Alopecurus geniculatus + des (+) annua ++ 

pratensis + Euphrasia latifolia Oo pratensis ++ 
Angelica Archangelica x Festuca elatior xx Polygonum aviculare (+) 
Anthoxanthum =: odora- rubra xx Convolvulus xx 

tum ++ Galeopsis bifida xx tomentosum xx 
Anthriscus silvestris xx Geranium silvaticum xx viviparum (+) 
Barbarea lyrata xx Geum rivale xx Potentilla norvegica (+) 
Betula pubescens xx Gnaphalium norvegicum (+) <<verna xx 
Brassica tampestris xx Hieracium alpinum xx Ranunculus acris (+) 
Calamagrostis neglecta (+) Sp. CX repens Xx 
Campanula rotundifolia x - Juniperus communis xx Rubus arcticus (+) 
Capsella bursa pastoris (+) Leontodon autumnalis xx <Rumex Acetosa + 
Carduus crispus x Linnea borealis (+) Acetosella ++ 
Carex brunnescens xx Luzula pallescens (+) domesticus xx 
Carum carvi Xx parviflora oc Salix glauca x 
Cerastium longirostre xx Matricaria inodora 00 Saussurea alpina (+) 

vulgare - Medicago lupulina x Secale cereale xx 
Chame&nerium angustifoli- Melandrium album xx Senecio vulgaris xx 

UME silvestre ”lapponicum xx Silene venosa xx 


Chenopodium album xx Melilotus albus xx Sinapis arvensis xx 


tal 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 221 
Solidago virgaurea ++ Thlaspi arvense 00 Vaccinium Myrtillus (+) 
Stellaria calycantha (+) Trientalis europ&ea + uliginosum (+) 
graminea ++ Trifolium pratense Xx vitis idea (+) 
media ++ repens ++ Veronica serpyllifolia (+) 
Taraxacum croceum xx spadiceum (+) Micia Craeca xx 
melanostylum 00 Urtica urens xx Viola biflora xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet omfattar 4 kvartér med tillsammans 20 tomter, hvilka alla 
blifvit bebyggda under åren 1901—1905. Ehuru i enlighet med den 
tillämpade byggnadsplanen husen blott upptaga en ringa del af tomterna, 
finnas, som nästan öfverallt i staden, endast tämligen obetydliga rester af 
den ursprungliga vegetationen kvar mellan husen. Björkarne ha visserligen 
i allmänhet fått stå någorlunda i fred, men torka och trampning ha nästan 
utplånat undervegetationen, och invandringen af hemerofila arter på ett och 
annat inhägnadt eller på annat sätt därför lämpadt parti har ännu icke 
åstadkommit någon vidare artrik nv växtlighet, såsom också af artlistan framgår. 


Distrikt S 13. 


Gränser: i norr esplanaden N:o 2, i vester esplanaden N:o 1, i söder 


långgatan N:o 3, i öster tvärgatan N:o 10. 
Tid för undersökningen. Såväl den första anteckningen af distriktets 
arter som den senare revisionen äro gjorda af STERNER 19009. 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Campanula patula xx Festuca ovina ++ 
Ptarmica 00 Capsella bursa pastoris (+) <:rubra xx 
Agrostis borealis + Carduus crispus x Galeopsis bifida xx 
vulgaris ++ Carex brunnescens 00 Geranium pusillum x 
Aira cespitosa ++ Carum carvi Xx silvaticum xx 
flexuosa ++ Cerastium vulgare ++ Gnaphalium norvegicum x > 
Alchemilla acutidens xx Chame&enerium angustifoli- Hieracium alpinum (+) 
suberenata (+) um xx Sp. + 
Alopecurus geniculatus (+) Chenopodium album xx Juniperus communis xx 
pratensis + Chrysanthemum Leucanthe- Linn&a borealis (+) 
Angelica Archangelica xx mum xx Luzula pallescens 
Anthoxanthum odoratum + Cirsium heterophyllum xx parviflora x> 
Arabis arenosa xx Empetrum nigrum (+) pilosa + 
Avena sativa xx Epilobium palustre (+) Matricaria inodora xx 
Barbarea lyrata xx Equisetum silvaticum xx Melandrium album x > 
Betula pubescens + EFrigeron politus x silvestre ”lapponicum x > 
Brassica campestris xx Erysimum = cheiranthoi- Myosotis arvensis (+) 
Bromus secalinus xx des (+) Nasturtium palustre x> 


Calamagrostis neglecta + = Festuca elatior xx Pastinaca sativa x>» 


222 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Phleum alpinum Oc Rumex Acetosa x Trientalis europa + 
pratense + Acetosella + Trifolium hybridum xx 
Pisum sativum x > domesticus — pratense Xx 
Plantago major xx Salix glauca (+) repens ++ 
Poa alpina 00 lapponum x | spadiceum xx 
annua +— Secale cereale xx Triticum repens Xx 
pratensis ++ Silene venosa (+) Vaccinium Myrtillus (+) 
Polygonum aviculare xx Sinapis arvensis xx uliginosum (+) 
Convolvulus xx Solidago virgaurea ++ vitis idea (+) 
tomentosum x> Stellaria calycantha (+) Veronica serpyllifolia +-+ 
Potentilla norvegica (+) graminea ++ Vicia Cracca xx 
verna Xx media ++ Viola tricolor xx 
Ranunculus acris + Taraxacum croceum x Xx 
repens — melanostylum xx 
Rubus arcticus (—-) Thlaspi arvense xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Bebyggelsen inom detta distrikt är mestadels af tämligen sen dato, ett 
hus är visserligen från 1901, men öfriga från senare år t. o. m. 1907. 
Samma förhållanden råda här som inom föregående distrikt och öfver huf- 
vud inom större delen af staden, d. v. s. af den ursprungliga vegetationen 
står icke mycket annat kvar än en del af björkarne, för öfrigt ligger den 
grusiga, blockrika moränen mer eller mindre blottad, och endast på in- 
hägnade eller gödslade områden börjar så småningom en ny vegetation, 
till stor del sammansatt af inkomna anthropokorer jämte en del inhemska 
hemerofiler, att utveckla sig. 


Distrikt S 14. 


Gränser: i söder inhägnad längs bolagsområdets skäl, i öster esplanad 
N:o 1, i norr långgatan N:o 4, i vester förlängning af tvärgatan N:o 7 till jern- 
vägsstationen samt planket vid stationsvägens förlängning in på stadsområdet. 

Tid för undersökningen. Jag uppgjorde artlistan efter midten af juli 
1909, men har därjämte besökt distriktet upprepade gånger under bägge 
somrarne, och dessutom reviderades det af STERNER före hans afresa. 


Artlista: 
Achillea Millefolium — Alchemilla strigosula xx Anthriscus silvestris xx 
Ptarmica (—+) suberenata xx Artemisia Absinthium xx 
Agrostis borealis + Alopecurus geniculatus xx  Atriplex patulum xx 
vulgaris —+ pratensis 00 Barbarea lyrata xx 
Aira cespitosa + Angelica Archangelica (+) stricta Xx 
flexuosa ++ Antennaria dioica (+) Betula nana + 
Alchemilla acutidens xx Anthoxanthum =: odora- pubescens + 


glomerulans x> tum ++ Brassica campestris xx 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Calamagrostis neglecta (+) 
purpurea Xx 
Caltha palustris (+) 
Capsella bursa pastoris (+) 
Carex brunnescens + 
Macloviana o 
vaginata O 
Carum carvi Oo 
Cerastium arvense Xx 
longirostre (+) 
vulgare (+) 
Chamz&nerium angustifoli- 
um + 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum O 
Cirsium arvense (+) 
heterophyllum (+) 
Crepis tectorum xx 
Dryopteris Linn&ana (+) 
Empetrum nigrum + 
Epilobium Hornemanni (+) 
palustre (+) 
Equisetum arvense (+) 
silvaticum (+) 


Erysimum = cheiranthoi- 
des xx 

Festuca elalior xx 
ovina + 
rubra + 


Galeopsis bifida xx 
Geranium silvaticum + 
Geum rivale xx 
Gnaphalium norvegicum (+) 
Hieracium alpinum + 

sp. O 
Hierochloé odorata xx 
Juniperus communis + 


Leontodon autumnalis xx 
Linnea borealis + 
Luzula multiflora Oo 
pallescens o 
parviflora Oo 
pilosa + 
Matricaria inodora 00 
Melandrium album xx 
silvestre ”lapponicum xx 
Montia lamprosperma (+) 
Myosotis arvensis Xx 
silvatica Xx 
Nasturtium palustre xx 
Pedicularis lapponica Oo 
Petasites frigidus (+) 
Phleum alpinum xx 
pratense Oo 
Plantago major xx 
media xx 
Poa alpina + 
annua (+) 
nemoralis (+) 
pratensis ++ 
trivialis o 
Polygonum aviculare (+) 
viviparum (+) 
Populus tremula + 
Potentilla norvegica 00 
verna Xx 
Prunus Padus xx 
Ranunculus acris + 
hyperboreus (+) 
repens ++ 
Rubus arcticus ++ 
Chamzemorus (+) 
saxatilis o 
Rumex Acetosa xx 


223 


Rumex Acetosella + 
arifolius Oo 
domesticus xx 

Sagina procumbens xx 

Salix glauca + 
lapponum Oo 
nigricans (+) 
phylicifolia (+) 

Saussurea alpina + 

Secalercerealerk x 

Silene venosa xx 

Solidago virgaurea + 

Sorbus Aucuparia xx 

Spergula arvensis xx 

Stellaria calycantha — 
graminea —+ 
media (+) 

Taraxacum croceum (+) 
Sp. O 

Thlaspi arvense xx 

Trientalis europa ++ 

Trifolium hybridum x > 
pratense Xx 
repens + 

Triticum caninum xx 
repens Xx 

Trollius europ&us (+) 

Vaccinium Myrtillus + 
uliginosum + 
vitis idea + 

Veronica longifolia c 
serpyllifolia (+) 

Vicia Cracca 00 

Viola arvensis x> 
biflora + 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Större delen af distriktet utgöres af ett från bebyggelse reserveradt om- 
råde, blott längst i norr finnas ett par hus, polisstationen uppförd 1905, 
och på en annan tomt ett par byggnader från 1902. Äfven i söder ungefär 
midt för det ensamma huset på distr. B 1, ha hus provisoriskt varit upp- 
förda, och ehuru platsen redan hunnit bli ganska tätt gräsbevuxen, kan 


man här spåra, att en verklig ruderatvegetation funnits. 


I distriktets norra 


del, där en del afschaktningar och planeringsarbeten gjorts, finnas åtskilliga 


224 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


hemerofiler, och en rätt stor kontingent af sådana anträffas äfven utefter de 
talrika vägar, som löpa igenom »stadsparken» samt på andra kulturpåverkade 
partier af den. Att distriktets artlista blifvit så pass stor, beror emellertid 
ej blott härpå, utan har också sin anledning däri, att terrängen är ganska 
kuperad och till sin beskaffenhet omvexlande. Bort mot norra ändan går 
en egendomlig djup ravin nästan tvärs igenom distriktet, och där torde nog 
vegetationen ha varit ganska egenartad, men den har varit utsatt för så mycken 
åverkan i form af stenbrytning och nedkastning af afskräden, sten, jord, m. m., 
att den nu ter sig ganska torftig. Vidare finnas flerestädes något sanka par- 
tier och åtminstone under regniga perioder äfven smärre vattensamlingar, 
som medgifva utveckling af andra vegetationsformer än de i allmänhet inom 
distriktet herskande. Någon opåverkad vegetation finnes numera knappt nå- 
gonstädes inom distriktet, på vissa partier är t. o. m. björken helt eller del- 
vis borta, och där har en gräsmark med talrika anthropokora arter utvecklat 
sig, inom andra partier stå visserligen träden kvar, men genom trampning 
och annan åverkan har den primära undervegetationen undanträngts eller 
åtminstone decimerats till sparsamma rester och ersatts med en ny af mer 


eller mindre utprägladt hemerofil typ. 


Distrikt S 15. 


Gränser: i vester jernvägens inhägnad från inkörseln till stationen till 
den väg, som fortsätter under jernvägen ned till sjöstranden, i norr denna 
väg, i nordost långgatan N:o 4, i öster väg från denna till jernvägstationen 
(mot S 14). 

Tid för undersökningen: denna gjordes af STERNER i juli 1909, 
med revision i slutet af sommaren. 


Artlista: 


Achillea Millefolium (+) 
Ptarmica xx 

Agrostis borealis (+) 
vulgaris + 

Aira cespitosa ++ 
flexuosa ++ 

Alchemilla acutidens x> 
strigosula xx 
suberenata xx 

Alopecurus geniculatus + 
pratensis + 

Anthoxanthum odoratum—++ 


Arabis arenosa xx 

Artemisia Absinthium x 

Barbarea lyrata xx 

Betula nana o 
pubescens + 

Brassica campestris 00 


Campanula rotundifolia xx 


Capsella bursa pastoris + 
Carduus crispus xx 
Carex brunnescens + 
Carum carvi Xx 
Cerastium arvense (+) 


Cerastium vulgare (+) 
Chame&nerium angusti- 
folium xx 
Chenopodium album (+) 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Cirsium arvense x 
heterophyllum (+) 
Empetrum nigrum XX 
Epilobium palustre (+) 
Equisetum silvaticum xx 
Erigeron politus x 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 225 


Eriophorum vaginatum xx Pinus silvestris x Secale cereale xx 
Erysimum cheiranthoides(+) Plantago major xx Senecio vulgaris xx 
Festuca elatior 00 media xx Silene venosa xx 

Oovina ++ Poa alpina + Sinapis arvensis + 

rubra + annua +— -Solidago virgaurea +—— 
Galeopsis bifida xx pratensis ++ Stellaria calycantha + 
Geranium silvaticum xx Polygonum aviculare xx graminea +— 
Gnaphalium norvegicum (+) < Convolvulus xx media ++ 
Hieracium alpinum (+) tomentosum xx Taraxacum croceum xx 


sp. O 


Juniperus communis xx 


Linnea borealis (+) 

Luzula multiflora (+) 
pallescens xx 
parviflora xx 
pilosa (+) 

Matricaria inodora + 


Melandrium album xx 
silvestre lapponicum (+) 

Nasturtium palustre xx 

Papaver nudicaule xx 


Phleum alpinum (+) 


Populus tremula xx 


Potentilla norvegica (+) 


verna (+) 

Prunus Cerasus xx 

Ranunculus acris + 
repens (+) 

Rubus arcticus (+) 

Rumex Acetosa (+) 
Acetosella + 
domesticus 00 

Salix glauca x 
lapponum xx 
phylicifolia xx 


melanostylum xx 
Thlaspi arvense x> 
Trientalis europ>&a + 


Trifolium pratense xx 


repens ++ 
Triticum repens x> 
Urtica dioica (+) 
urens Xx 


Vaccinium Myrtillus (+) 


uliginosum xx 
vitis idea xx 


Veronica serpyllifolia x> 


Vicia Cracca x» 


pratense + Saussurea alpina + 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet, som sluttar ganska brant ned mot jernvägen, torde ursprung- 
ligen ha varit en ganska torr björkbacke, hvars växtlighet dock till större 
delen utrotats. Af träden stå dock, särskildt i södra delen, en hel del björkar 
kvar, och äfven en enstaka, ännu lefvande tall finnes. Genom trampning 
och på annat sätt har äfven på de icke bebyggda partierna undervegetationen 
undergått en ganska genomgripande förvandling. Större delen af distriktets 
tomter är emellertid bebyggd, fyra redan 1901, andra senare, och omkring 
husen tillkommer ytterligare kulturinverkan i form af smärre trädgårdsan- 
läggningar, planering, etc., och här ha en hel del vanliga hemerofila arter 
slagit sig ned. 


Distrikt S 16. 


Gränser: i vester tvärgatan N:o 5, i nordost långgatan N:o 3, i öster 
esplanad N:o 1, i sydvest långgatan N:o 4. 
Tid för undersökningen: juli 1909, med revision i slutet af som- 
maren (STERNER). 
Artlista: 


Agrostis vulgaris + 
Aira cespitosa ++ 


Achillea Millefolium — 
Agrostis borealis + 


Aira flexuosa - 
Alchemilla acutidens 
15 


220 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Alchemilla subcerenata xx = Festuca rubra 00 Ranunculus acris + 
Alopecurus geniculatus + = Filipendula Ulmaria (+) repens + 
pratensis + Galeopsis bifida xx Rubus arcticus + 
Anethum graveolens xx Geranium silvaticum + Rumex Acetosa (+) 
Antennaria dioica oc Gnaphalium norvegicum xx Acetosella ++ 
Anthemis tinctoria xx Hieracium alpinum + domesticus xx 
Anthoxanthum odoratum + Juniperus communis xx Salix glauca xx 
Anthriscus si vestris + Linn&a borealis xx nigricans xx 
Artemisia vulgaris xx Luzula multiflora (+) Saussurea alpina + 
Betula nana xx parviflora (+) Secale cereale xx 
pubescens + pilosa (+) Senecio vulgaris xx 
Brassica campestris xx Matricaria inodora 00 Silene venosa xx 
Bromus secalinus xx Melandrium album xx Sinapis arvensis xx 
Calamagrostis neglecta + silvestre ”lapponicum (+) Solidago virgaurea + 
Capsella bursa pastoris + - Melilotus albus xx Sonchus oleraceus xx 
Carex brunnescens (+) Nasturtium palustre xx Sorbus Aucuparia xx 
Carum carvi + Pastinaca sativa xx Stellaria calycantha (+) 
Centaurea Cyanus xx Pedicularis lapponica + graminea + 
Cerastium vulgare ++ Phleum alpinum (+) media ++ 
Chame&nerium angusti- pratense xx Taraxacum croceum xx 
folium (+) Pisum sativum xx Thlaspi arvense (+) 
Chenopodium album xx Plantago major xx Trientalis europea ++ 
Chrysanthemum Leucanthe- Poa alpina (+) Trifolium pratenseo ” 
mum xxx annua ++ repens + 
Cirsium heterophyllum (+) pratensis ++ Triticum repens (+) 
Dryopteris Linn&ana xx Polygonum aviculare (+) Trollius europeus (+) 
Empetrum nigrum — Convolvulus xx Urtica dioica (+) 
Epilobium palustre (+) tomentosum xx urens Xx 
Equisetum silvaticum xx viviparum + Vaccinium Myrtillus (+) 
Erigeron politus x Populus tremula xx uliginosum xx 
Erysimum cheiranthoides + Potentilla norvegica xx vitis idea xx 
Festuca elatior 00 verna (+) Veronica serpyllifolia (+) 
Ovina ++ Prunus Padus xx Vicia Cracca xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet utgöres af en torr moränsluttning, som utan tvifvel helt varit 
täckt af björkskog, mestadels med rismark som undervegetation utom i en 
och annan mera fuktig svacka, där ännu rester af en mera öÖrtrik botten- 
växtlighet lyckats hålla sig kvar. Äfven björken har till stor del undanträngts 
genom bebyggelsen, som tagit sin början 1901 och nu framskridit så, att 
hus finnas på nästan alla tomter. Små trädgårdsanläggningar finnas vid 
åtskilliga hus, och i dessa ha som vanligt en del anthropokorer inkommit, 
liksom en del sådana äfven för öfrigt uppträda inom distriktet mellan de 
små partier af Aira flexuosa-facies, som lyckats hålla sig kvar, där marken 
icke blifvit alldeles barsliten. Ännu är emellertid den nya vegetationen så 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 2 


gles och torftig, att distriktet, liksom de flesta inom stadsplanen, gör ett 
ganska ödsligt intryck. 


Distrikt S 17. 


Gränser: i öster esplanad N:o 1, i sydvest långgatan N:o 3 i nord- 
vest tvärgatan N:o 3 (mot S 18), i nordost esplanad N:o 2. 
Tid för undersökningen: juli 1909, med revision mot slutet af som- 


maren (STERNER). 


Artlista: 

Acer plantanoides x Epilobium palustre (+) Potentilla norvegica + 
Achillea Millefolium + Equisetum silvaticum xx verna (+) 
Agrostis vulgaris + Erysimum cheiranthoides + Ranunculus acris + 
Aira cespitosa ++ Festuca elatior xx repens Xx 

flexuosa ++ ovina ++ Rubus arcticus + 
Alchemilla acutidens + rubra + Rumex Acetosa (+) 

glomerulans xx Galeopsis bifida xx Acetosella ++ 

suberenata (+) Geranium silvaticum xx domesticus + 
Alopecurus geniculatus + Gnaphalium norvegicum xx Salix lapponum (+) 

pratensis ++ Hieracium alpinum (+) phylicifolia xx 
Anthoxanthum odoratum++ = sp. + Saussurea alpina + 
Arabis arenosa xx Hordeum vulgare x Secale cereale xx 
Astragalus alpinus x Juniperus communis Xx Silene venosa xx 
Barbarea lyrata (+) Linnea borealis 00 Sinapis arvensis + 
Betula nana xx Linum grandiflorum x Solidago virgaurea ++ 

pubescens + Luzula multiflora + Stellaria calycantha (+) 
Brassica campestris + pallescens (+) graminea + 
Bromus inermis xx parviflora xx media ++ 
Campanula rotundifolia x pilosa + Taraxacum croceum (+) 
Capsella bursa pastoris+ =: Lycopodium alpinum xx Thlaspi arvense (+) 
Carex brunnescens ++ Matricaria inodora + Trientalis europea ++ 
Carum carvi xx Melandrium album xx Trifolium pratense x> 
Cerastium vulgare + silvestre ”lapponicum (+) <:repens ++ 
Chamz&enerium angusti- - Myosotis arvensis (+) spadiceum x > 

folium + Phleum alpinum xx Triticum repens oc 
Chenopodium album + pratense + Trollius europeus xx 
Chrysanthemum Leucanthe- Pisum sativum x>x Urtica dioica (+) 

mum xx Plantago media xx urens x> 
Cirsium arvense xx Poa alpina + Vaccinium Myrtillus (4) 
Coeloglossum viride x annua ++ uliginosum (+) 
Comarum palustre xx pratensis ++ vitis idea x> 
Cornus suecica xx Polygonum aviculare (+) Veronica serpyllifolia (+) 
Dactylis glomerata xx Convolvulus (+) Vicia Cracca > 
Empetrum nigrum (+) tomentosum xx Viola epipsila x> 


Epilobium Hornemanni (+) = viviparum x > 


228 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet, som till sin natur mycket nära öfverensstämmer med det 
föregående, är på alla tomter utom två bebyggdt sedan 1902. Några hus 
datera sig från de allra sista åren, och kulturinflytandet har hittills hufvud- 
sakligen gifvit sig tillkänna i en ganska fullständig förstöring af den primära 
vegetationen, under det nyinvandringen ännu är ganska sparsam. Inhägnade 
tomter och trädgårdsanläggningar torde dock snart nog komma att erbjuda 
en något större rikedom på arter. 


Distrikt S 18. 


Gränser: i söder (sydvest) tvärgatan N:o 3 och långgatan N:o 3, i 
sydost tvärgatan N:o 5, i nordost esplanad N:o 2, i nordvest tvärgatan N:o 2, 
i vester på en helt kort sträcka jernvägsplanket. 

Tid för undersökningen: senare delen af juli 1909, med revision 
på sensommaren (STERNER). 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Cannabis sativa xx Euphrasia tenuis xx 
Agrostis borealis + Capsella bursa pastoris+ = Festuca elatior xx 
vulgaris + Carex brunnescens (+) ovina ++ 
Aira cespitosa ++ magellanica (+) rubra 00 
flexuosa + tenuiflora (+) Filipendula Ulmaria (+) 
Alchemilla acutidens xx vaginata (+) Galeopsis bifida xx 
glomerulans xx Carum carvi (+) Geranium silvaticum + 
suberenata xx Cerastium vulgare — Gnaphalium norvegicum (+) 
Alopecurus geniculatus + Chamz&nerium angusti- Hieracium alpinum + 
pratensis + folium 00 SPSGh 
Andromeda polifolia xx Chenopodium album xx Juniperus communis + 
Angelica Archangelica xx <:Chrysanthemum Leucanthe- Leontodon autumnalis xx 
Antennaria dioica (+) mum Xx > Linnea borealis (+) 
Anthoxanthum odoratum++ Cirsium heterophyllum xx Luzula multiflora — 
Anthriscus silvestris xx Coeloglossum viride xx pallescens (+) 
Aquilegia vulgaris xx Empetrum nigrum —+ parviflora xx 
Arabis arenosa x> Epilobium davuricum (+) pilosa Xx 
Arctostaphylos alpina (+) Hornemanni (+) Matricaria inodora + 
Astragalus alpinus xx palustre (+) Melampyrum pratense (+) 
Barbarea lyrata xx Equisetum silvaticum (+) silvaticum (+) 
Bartsia alpina (+) Frigeron politus x Melandrium album x>x 
Betula nana (+) Eriophorum = polysta- silvestre ”lapponicum xx 
pubescens + chium (+) Melica nutans xx 
Brassica campestris x> Scheuchzeri (—) Montia lamprosperma (+) 
Calamagrostis neglecta (—) vaginatum (+) Mulgedium alpinum (+) 
purpurea OC Erysimum cheiranthoides + Myosotis arvensis xx 
Caltha palustris (+) Euphrasia latifolia x> Nasturtium palustre xx 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 229 


Pedicularis lapponica (+) Ranunculus repens xx Stellaria calycantha 00 
Petasites frigidus (+) Rubus arcticus + graminea 00 
Phleum alpinum (+) Chamz&morus (+) media ++ 
pratense + ide&eus xx Taraxacum croceum x>x 
Pisum sativum xx saxatilis xx melanostylum xx 
Plantago major xx Rumex Acetosa (+) Thalictrum alpinum xx 
Poa alpina + Acetosella ++ Thlaspi arvense (+) 
annua +—- arifolius xx Trientalis europea ++ 
pratensis ++ domesticus + Trifolium pratense (—+) 
Polygonum aviculare + Salix glauca (+) repens ++ 
Convolvulus xx nigricans Xx Trollius europ&us Xx 
tomentosum xx phylicifolia xx Urtica dioica (+) 
viviparum (+) Saussurea alpina + Vaccinium Myrtillus (+) 
Potentilla norvegica 00 Secale cereale xx uliginosum (+) 
Prunus Cerasus xx Senecio vulgaris xx vitis idea xx 
Padus xx Silene venosa xx Veronica serpyllifolia + 
Pyrola minor Oo Sinapis arvensis (+) Vicia Cracca Xx 
rotundifolia xx Solidago virgaurea ++ Viola biflora xx 
Ranunculus acris + Sorbus Aucuparia Oo epipsila xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Detta distrikt är något mindre torrt än de förut behandlade granndi- 
strikten, i dess nordöstra del finnes t. o. m. en mindre myr, från hvilken 
vatten sipprar ned öfver dess lägre delar och möjliggör utvecklingen af en 
något rikare växtlighet än på de vanliga hårdtrampade stadsdistrikten. Myren 
är en visserligen grund och ganska fast, men trots dikning fortfarande ganska 
våt rismyr, och på de våtaste ställena finnas ganska yppiga vegetationer af 
Petasites frigidus, Caltha, Eriophora och Carices. Tomterna inom de tor- 
rare delarne af distriktet äro till större delen bebyggda, mestadels under 
1902 — 1904, några dock på allra sista tiden. Här har som vanligt den in- 
hemska vegetationen med undantag af en del björkar, som skonats, haft svårt 
för att hålla sig kvar, under det i stället de inhägnade och insådda partierna 
börja klädas af en flora af anthropokorer och apofyter. 


Distrikt S 19. 


Gränser: i vester jernvägsplanket, i norr och nordost tvärgatan N:o 
3 och långgatan N:o 3, i öster tvärgatan N:o 5, i söder den väg, som fort- 
sätter under jernvägen till sjöstranden. 

Tid för undersökningen. Jag rekognoserade distriktet i slutet af 
juli 1909, och STERNER reviderade det mot slutet af sommaren. 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Aira cespitosa + Alchemilla acutidens 
Agrostis vulgaris ++ flexuosa ++ suberenata 


230 H. G. 


Alopecurus geniculatus CO 
pratensis + 
Anethum graveolens xx 
Antennaria dioica (+) 
Anthoxanthum odoratum + 
Anthriscus silvestris (+) 
Arabis arenosa xx 
Avena sativa xx 
Barbarea lyrata xx 
stricta x > 
Betula nana (+) 
pubescens xx 
Brassica campestris xx 
Bromus arvensis x 
inermis xx 
Calamagrostis neglecta x> 
Capsella bursa pastoris (+) 
Carum carvi (+) 
Cerastium arvense (+) 
longirostre (+) 
vulgare (+) 
Chame&nerium angustifoli- 
um 00 
Chenopodium album x > 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum O 
Crepis tectorum xx 
Empetrum nigrum (+) 
Epilobium Hornemanni (+) 
Equisetum arvense Oo 
Erysimum cheiranthoi- 
des xx 
Festuca elatior xx 
Ovina + 
rubra + 
Galeopsis bifida x> 
Geranium silvaticum (+) 


SIMMONS: 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Gnaphalium norvegicum (+) Rumex Acetosa xx 


Hieracium alpinum + 
Sp. + 
Juniperus communis + 
Linn&a borealis (+) 
Luzula multiflora xx 
pallescens xx 
pilosa Oo 
Matricaria inodora (+) 
Medicago lupulina xx 
Melampyrum pratense (+) 
silvaticum (+) 
Melandrium silvestre "lap- 
ponicum xx 
Melilotus albus xx 
Myosotis arvensis xx 
Nasturtium palustre xx 
Petroselinum sativum xx 
Phleum pratense xx 
Picea Abies xx 
Plantago media xx 
Poa alpina o 
annua (+) 
pratensis + 
trivialis xx 
Polygonum aviculare (+) 
Convolvulus xx 
tomentosum xx 
viviparum (+) 
Populus tremula + 
Potentilla norvegica o 
verna Xx 
Ranunculus acris + 
repens —+ 
Rhinanthus groenlandi- 
CUSPOS 
Rubus arcticus + 


Acetosella (+) 
arifolius xx 
domesticus xx 
Salix glauca xx 
nigricans Xx 
phylicifolia xx 
Saussurea alpina (+) 
Secale cereale xx 
Senecio vulgaris xx 
Silene venosa (+) 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea + 
Sonchus oleraceus xx 
Sorbus Aucuparia xx 
Stellaria calycantha + 
graminea + 
media + 
Taraxacum croceum (+) 
SpA 
Thlaspi arvense xx 
Trientalis europea + 
Trifolium pratense xx 
repens O 
spadiceum xx 
Triticum repens xx 
Trollius europ&us xx 
Vaccinium Myrtillus (+) 
uliginosum (+) 
vitis idea (+) 
Veronica serpyllifolia + 
Vicia angustifolia xx 
Cracca (+) 
Viola biflora xx 
tricolor Xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Södra delen af distriktet omfattar uteslutande bebyggda tomter med 


hus uppförda 1901 


liga blandningen af rester af ursprunglig flora med anthropokorer. 


och 1902 (ett dock 1907), och här ser man den van- 


På den 


norra delen finnes blott ett hus från 1903 med inhägnad tomt, som nyli- 


gen blifvit jordkörd och gödslad. 


Här har en om icke artrik, så dock syn- 


nerligen frodig vegetation af olika hemerofiler utvecklat sig. Strax utanför 
inhägnaden vidtar en torr björkbacke, som delvis ännu har sin rismark i 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 231 


behåll, delvis fått den omvandlad i Aira-facies. Längs vägkanten vid jern- 
vägsplanket, där också en stark invandring egt rum, finnas rester af gammal 
lundvegetation och tvänne döda granar, detta träds förposter åt detta håll. 


Distrikt S 20. 


Gränser: i vester jernvägsplanket, i norr gränsgatan N:o 1, i nord- 
ost långgatan N:o 2 a, i sydost tvärgatan N:o 2. 

Tid för undersökningen. Denna utfördes af mig i juli 1909, och 
STERNER reviderade distriktet mot slutet af sommaren. 


Artlista: 
Achillea Millefolium Oo Coeloglossum viride xx Pedicularis lapponica + 
Agrostis borealis xx Empetrum nigrum + Petasites frigidus (+) 
vulgaris + Epilobium davuricum (+) =: Phleum pratense x> 
Aira cespitosa ++ Hornemanni (+) Pisum sativum x> 
flexuosa ++ palustre (+) Plantago major x> 
Alchemilla acutidens xx Equisetum arvense (+) Poa alpina o 

strigosula xx silvaticum (+) annua xx 

suberenata xx Eriophorum vaginatum Oo pratensis (+) 
Alopecurus geniculatus o = Erysimum cheiranthoi- trivialis xx 
Antennaria dioica (+) des xx Polygonum aviculare 
Anthoxanthum odora- Festuca elatior xx Convolvulus x > 

tum ++ ovina + tomentosum x > 
Arabis arenosa xx rubra + viviparum + 
Barbarea lyrata xx Filipendula Ulmaria (+) Populus tremula 00 
Bartsia alpina (+) Galeopsis bifida o Potentilla norvegica 00 
Betula nana ++ Geranium silvaticum + Prunus Padus x> 

pubescens + Gnaphalium norvegicum + - Pyrola rotundifolia x> 
Brassica campestris (+) Hieracium sp. + Ranunculus acris + 
Bromus secalinus xx Juniperus communis + repens + 
Calamagrostis neglecta (+) Linnea borealis + Rhinanthus groenlandi- 
Caltha palustris (+) Luzula multiflora xx cus (+) 

Cannabis sativa xx pallescens xx Ribes rubrum >> 
Capsella bursa pastoris (+) pilosa o Rubus arcticus + 
Carex brunnescens (+) Lycopodium annotinum x> Cham&morus (+) 
vaginata (+) Matricaria inodora xx Rumex Acetosa x > 
Carum carvi 00 Melampyrum pratense (+) Acetosella (+) 
Centaurea Cyanus xx silvaticum (+) arifolius (+) 
Cerastium longirostre (+) Melandrium album x lappo- = domesticus 

vulgare (+) nicum Xx Xx Salix glauca (+) 
Chame&enerium angustifoli- silvestre ”lapponicum x > lapponum (+) 

Uf -F Melilotus albus x< > myrtilloides (+) 
Chenopodium album Oo Myosotis arvensis x> nigricans (+) 
Chrysanthemum Leucanthe- Nasturtium palustre x> phylicifolia (+) 

mum O Papaver somnitferum > > Saussurea alpina (+) 


Cirsium heterophyllum (+) Parnassia palustris (+) Secale cereale > 


232 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 

Senecio vulgaris xx Thlaspi arvense Oo Urtica urens xx 

Silene venosa Xx> Tofieldia palustris (+) Vaccinium microcarpum (+) 

Sinapis arvensis x> Trientalis europe&a ++ Myrtillus ++ 

Solidago virgaurea + Trifolium hybridum x > uliginosum + 

Sorbus Aucuparia xx pratense Xx vitis idea ++ 

Stellaria calycantha + Tepels ox Veronica serpyllifolia (+) 
graminea + spadiceum xx Vicia angustifolia Xx 
media (+) Triticum repens xx sativa xx 

Taraxacum croceum (+) vulgare xx (08) Viola biflora Oo 

Thalictrum alpinum (+) Trollius europ&us (+) epipsila (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet utgöres till allra största delen af en torr björkbacke med 
undervegetation af Aira-facies, mot jernvägen och mot myren inom S 30 
är det dock något fuktigare och har en något rikare växtlighet. Större de- 
len af tomterna är ännu obebyggd, upp mot hörnet af stadsplanen ligger 
dock bryggeriet jämte några andra hus, byggda under åren 1902—1905, 
och här har särskildt till följd af jordkörning och gödsling en ganska om- 
vexlande hemerofil flora utvecklats. Att en del arter här inkommit, som 
redan åter försvunnit, är otvifvelaktigt, exempelvis kan nämnas, att enligt 
meddelanden af Fotograf Bora MescH kraftiga hvetestånd funnos där 1908, 
och att ehuru Melandrium album saknades 1909, dock hybriden med M. 
silvestre subsp. lapponicum anträffades. 


Distrikt S 21. 


Gränser: i norr långgatan N:o 2 a, i sydost tvärgatan N:o 5, i syd- 
vest esplanaden N:o 2. 
Tid för undersökningen: högsommaren och hösten 1909 (STERNER). 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Cerastium longirostre Oo Geranium silvaticum xx 
Agrostis borealis 00 vulgare (+) Hieracium alpinum + 
vulgaris + Chame&nerium augustifoli- Sp. + 
Aira cespitosa ++ um XX Juniperus communis + 
flexuosa ++ Chrysanthemum Leucanthe- Linnea borealis ++ 
Alchemilla acutidens x> mum Xx Luzula multiflora xx 
Alopecurus geniculatus xx Empetrum nigrum ++ pallescens + 
pratensis + Equisetum silvaticum + pilosa + 
Antennaria dioica (+) Frysimum cheiranthoi- Lycopodium alpinum Oo 
Anthoxanthum odoratum — deskox annotinum (+) 
Astragalus alpinus oc Festuca elatior xx Matricaria inodora xx 
Betula nana + ovina ++ Melandrium silvestre ”lap- 
pubescens + rubra xx ponicum xx 
Carum carvi + Galeopsis bifida xx Myosotis arvensis xx 


nd 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 233 


Pedicularis lapponica + Rumex Acetosa (+) Trifolium pratense xx 
Phleum pratense (+) Acetosella + repens (+) 
Plantago major xx domesticus xx Trollius europe&us xx 
Poa alpina (+) Sagina procumbens x Vaccinium Myrtillus ++ 
annua (+) Salix glauca xx uliginosum + 
pratensis ++ Saussurea alpina + vitis idea ++ 
Polygonum viviparum xx = Solidago virgaurea ++ Veronica serpyllifolia xx 
Potentilla norvegica xx Sorbus Aucuparia xx Micias Cracca<>x 
Ranunculus acris + Stellaria calycantha xx Viola tricolor x 
repens Xx media (+) 
Rubus arcticus + Trientalis europega ++ 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet, som i sin helhet ännu är obebyggdt, visar med undantag af 
en liten enstaka odling knappt andra spår af kulturinflytande, än att tramp- 
ningen mer eller mindre omvandlat rismarken till Aira-facies. Björkarne 
stå kvar öfver största delen af distriktet, och de blifvande gatorna, delvis 
äfven de, som bilda gränserna, äro ännu blott antydda af upphuggna linier 
och gångstigar. Blott ett fåtal hemerofila arter ha hittills hunnit komma in på 
dylika ställen, och floran är, såsom af artlistan framgår, synnerligen fattig 
och enformig. 


Distrikt S 22. 


Gränser: i sydvest esplanad N:o 2, i nordvest tvärgatan N:o 5, i 
nordost långgatan N:o 2 a, i sydost tvärgatan N:o 8 a. 

Tid för undersökningen. Jag besökte distriktet i början af augusti 
1909, och STERNER reviderade det i slutet af sommaren. 


Artlista: 
Achillea Millefolium O Carex Macloviana xx Hieracium sp. o 
Agrostis borealis + Carum carvi xx Juniperus communis + 
vulgaris + Cerastium longirostre (+) Linnea borealis Oo 
Aira cespitosa + vulgare (+) Linum sp. > 
flexuosa ++ Chenopodium album Oo Luzula multiflora xx 
Alchemilla acutidens xx Chrysanthemum Leucanthe- = pallescens x> 
suberenata xx E mum O pilosa xx 
Alopecurus geniculatus xx Cornus suecica x Lycopodium alpinum xx 
pratensis (+) Empetrum nigrum + annotinum >x > 
Barbarea lyrata xx Epilobium Hornemanni (+) Matricaria inodora x> 
Betula nana + Erigeron politus x Melandrium silvestre ”lap- 
pubescens + Festuca elatior xx ponicum xx 
Brassica campestris (+) ovina + Melilotus albus x> 
Calamagrostis neglecta (+) rubra 00 Myosotis arvensis x>» 
Capsella bursa pastoris o Galeopsis bifida (+) Nasturtium palustre x > 


Carex brunnescens (+) Hieracium alpinum + Pedicularis lapponica 


234 H. G. SIMMONS: 


Phleum alpinum x> 
pratense x> 

Pisum sativum x 

Plantago major xx 
media x 

Poa alpina x> 
annua (+) 
pratensis + 
trivialis xx 

Polygonum aviculare Oo 
Convolvulus xx 
tomentosum xx 


Potentilla norvegica xx 


Ranunculus acris xx 
repens O 
Rubus arcticus + 
Rumex Acetosa xx 
Acetosella (++) 
domesticus xx 
Salix glauca xx 
phylicifolia xx 
Secale cereale xx 
Sinapis arvensis x> 
Solidago virgaurea + 
Stellaria calycantha 00 
graminea 00 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Stellaria media (+) 
Taraxacum croceum (+) 
Sp. XX 
Thlaspi arvense xx 
Trientalis europ&ea ++ 
Trifolium pratense xx 
repens O 
Vaccinium Myrtillus ++ 
uliginosum + 
vitis idea + 
Veronica serpyllifolia (+) 
Vicia angustifolia xx 
Viola tricolor x 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Distriktet, som sakta sluttar åt sydvest, torde ha varit bevuxet af en 


sammanhängande björkskog af tämligen torr typ med mer eller mindre risig 


undervegetation. 


ning starkt förändradt. 


Numera är det emellertid till större delen af sin utsträck- 
Det vestligaste kvartéret upptages dels af några ännu 


obebodda tomter med björkskog, dels af tomter med hus från 1903 — 1907. 
Det närmast följande kvartéret åt öster är upplåtet till idrottsplats och till 
allra största delen planeradt och grusadt. Därpå följer en trampad back- 
sluttning med björk och längst vesterut kommer åter en 1902 bebyggd 
tomt. På de skogsbevuxna partierna är undervegetationen ganska sparsam, 
och äfven omkring husen och utmed vägar och stigar söker man i allmän- 
het förgäfves efter någon artrik växtlighet, äfven om en del hemerofiler 


invandrat och fläckvis börjat bli ganska ymniga. 


Distrikt S 23. 


Gränser: i nordvest tvärgatan N:o 5, i nordost långgatan N:o 2, i 
sydost tvärgatan N:o 8 a, i sydvest långgatan N:o 2 a. 


Tid för undersökningen. 


Distriktet genomgicks af mig i början 


af augusti 1909, och blef senare revideradt af STERNER. 


Achillea Millefolium xx 


Agrostis vulgaris + 
Aira cespitosa + 
flexuosa ++ 


Alchemilla suberenata xx 
Alopecurus geniculatus xx 


pratensis x<> 
Anthemis tinctoria xx 
Arabis arenosa xx 


Artlista: 


Barbarea lyrata xx 

Betula nana (+) 
pubescens + 

Brassica campestris Oo 

Bromus secalinus x 

Cannabis sativa xx 

Capsella bursa pastoris Oo 

Carduus crispus x 

Carex brunnescens Oo 


Carum carvi Xx 
Cerastium longirostre (+) 
Chenopodium album (+) 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum XX 
Cirsium arvense x 
Empetrum nigrum + 
Erysimum cheiranthoi- 
des xx 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 255 


Festuca ovina + Plantago major xx Solanum tuberosum xx 
rubra + Poa alpina xx Solidago virgaurea + 
Galeopsis bifida (+) - annua (+) Sonchus asper »> 
Geranium silvaticum xx pratensis + Sorbus Aucuparia x > 
Hieracium sp. o trivialis xx Stellaria calycantha oc 
Juniperus communis + Polygonum aviculare o graminea 00 
Linn&a borealis + Convolvulus xx media 00 
Luzula multiflora xx tomentosum >x > Thlaspi arvense x > 
pallescens xx Potentilla norvegica x> Trientalis europa + 
Lycopodium alpinum xx Prunus Cerasus xx Trifolium hybridum x > 
annotinum xx Ranunculus acris xx pratense xx 
Matricaria inodora o repens Oo repens Xx 
Melandrium silvestre ”lap- Rumex Acetosella o spadiceum (+) 
ponicum xx domesticus xx Vaccinium Myrtillus ++ 
Melilotus albus xx Salix glauca xx | uliginosum + 
Phleum alpinum xx Scleranthus annuus x vitis idea + 
pratense xx Secale cereale xx Veronica serpyllifolia o 
Pisum sativum xx Sinapis arvensis xx Viola tricolor x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet har varit bevuxet med risig björkskog, af hvilken ännu rätt 
mycket finnes kvar om än i genom trampning så pass förändradt skick, att 
risen hålla på att undanträngas och Aira-facies snart torde intaga deras plats. 
En stor del af här befintliga tomter ha också efter hand, några så tidigt 
som 1902—1903, blifvit bebyggda, och här har som vanligt en hemerofil 
flora börjat få fotfäste, gifvetvis i synnerhet där man inhägnat och bearbe- 
tat tomterna. Ett synnerligen vackert exempel på hur en nästan ren Åira 
flexuosa-vegetation kan utveckla sig, när marken efter trampning lemnas helt 
åt sig sjelf, erbjuder tomten N:o 6 i detta distrikts nordvestliga kvartér. 
Det hus, som finnes där, är uppfördt 1905, och ganska snart efter bygget 
har man inhägnat tomten, så att den fått vara i fred för vidare trampning 
och afbetning, men ingen jordpåfyllning eller gödsling har egt rum, utan 
naturen har fått utan intrång af dylika åtgärder sjelf sörja för en ny mark- 
betäckning i stället för de borttrampade risen. Denna, som finnes återgif- 
ven på tafl. 14, presenterar sig nu som en nästan ren matta af Aira flexuosa, 
om än med någon tillsats af Festuca ovina och enstaka Solidago-plantor. 
Blott vid träden ser man en och annan ringa kvarlefva af risen. Intressant 
skulle det vara, att om några år få iakttaga, hur denna vegetation vidare 
utvecklar sig, om den icke utsättes för ytterligare kulturinflytanden. 


230 H. G. 


Distrikt S 24. 


SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Gränser: i nordost långgatan N:o 2, i sydost tvärgatan N:o 10, i syd- 
vest esplanaden N:o 2, i nordvest tvärgatan N:o 8 a. 

Tid för undersökningen: STERNER genomgick distriktet i början af 
augusti 1909 och reviderade det senare på sommaren. 


Achillea Millefolium + 
Agrostis vulgaris + 
Aira cespitosa + 
flexuosa ++ 
Alchemilla acutidens x> 
Alopecurus geniculatus xx 
pratensis (+) 
Anthemis tinctoria x> 
Anthoxanthum odoratum + 
Arcetostaphylos alpina —+ 
Barbarea lyrata <> 
Betula pubescens + 
Brassica campestris (+) 
Campanula rotundifolia x> 
Capsella bursa pastoris xx 
Carum carvi Xx 
Cerastium vulgare 00 
Cham&enerium angustifo- 
lium 00 
Chenopodium album 900 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Dactylis glomerata x> 
Empetrum nigrum +— 
Equisetum silvaticum 00 
Festuca elatior x> 


Artlista: 


Festuca ovina + 
Galeopsis bifida x> 
Geranium silvaticum x>x 
Hieracium alpinum + 
Sp. + 
Juniperus communis (+) 
Linnea borealis + 
Luzula pilosa xx 
Matricaria inodora xx 
Melandrium silvestre 
ponicum Xx > 
Myosotis arvensis xx 
Pedicularis lapponica + 
Phleum pratense (+) 
Plantago major x> 
Poa alpina (+) 
annua (—+) 
pratensis ++ 
Polygonum tomentosum xx 
viviparum Xx > 
Potentilla norvegica xx 
Prunus Cerasus x > 
Padus x > 
Ranunculus acris + 
Rubus arcticus (+) 
ideus x> 


”lap- 


Rumex Acetosa xx 
Acetosella + 
domesticus xx 

Salix lapponum xx 
phylicifolia xx 

Saussurea alpina xx 

Secale cereale XXX 

Sinapis arvensis xx 

Solanum tuberosum x 

Solidago virgaurea ++ 

Stellaria calycantha o 
graminea (+) 
media (+) 

Taraxacum croceum xx 
melanostylum x>x 


Trientalis europea + 


Trifolium pratense xx 
repens + 
spadiceum Oo 
Urtica dioica xx 
Vaccinium Myrtillus + 
uliginosum (+) 
vitis idea + 
Veronica serpyllifolia (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktet, hvars gator till stor del ännu blott finnas på papperet, ut- 


göres af torr björkskog, delvis med risvegetationen någorlunda i behåll, 
delvis starkt trampad. Hus byggda redan 1902 finnas på ett par tomter, 
några ha blifvit bebyggda under de allra senaste åren, och man håller på 
att utföra rätt omfattande planeringsarbeten, men dessa kulturinflytanden äro 
ännu så nya, att de icke i någon högre grad hunnit att rikta distriktet med 
invandrare, utan floran är, såsom af artlistan framgår, synnerligen torftig. 


hp 


(äl 


Mo 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISRTIKTEN 231 


Distrikt S 23. 


Gränser: i söder tvärgatan N:o 13, i sydvest esplanaden N:o 2, i 
nordvest tvärgatan N:o 10, i nordost långgatan N:o 2. 

Tid för undersökningen. Distriktet undersöktes af STERNER i början 
af augusti 1909 och reviderades senare af honom. 


Artlista: 

Achillea Millefolium + Festuca elatior <> Raphanus Raphanistrum x > 
Agrostis borealis 00 ovina ++ Rubus arcticus — 

vulgaris + rubra + Rumex Acetosa xx 
Aira cespitosa ++ Galeopsis bifida xx Acetosella — 

flexuosa ++ Hieracium alpinum + domesticus (-) 
Alchemilla suberenata <> Sp. + Salix phylicifolia <> 
Alopecurus geniculatus 00 Juniperus communis xx Secale cereale xx 

pratensis (+) Linnea borealis (+) Sinapis arvensis <> 
Antennaria dioica (+) Luzula multiflora 90 Solidago virgaurea ++ 
Anthoxanthum odoratum + = pallescens (+) Sonchus asper xx 
Artemisia Absinthium xx =: Matricaria inodora + oleraceus xx 

vulgaris xx Medicago lupulina xx Stellaria calycantha (+) 
Betula nana (+) Melandrium album x > graminea + 

pubescens + Melilotus albus (+) media — 
Brassica campestris xx Myosotis arvensis xx Taraxacum croceum x > 
Calamagrostis lapponica Oo Nasturtium palustre x<> Thlaspi arvense (+) 
Capsella bursa pastoris xx Pedicularis lapponica xx Trientalis europa +—+ 
Carum carvi (+) Phleum pratense xx Trifolium hybridum (+) 
Cerastium longirostre (+) Poa alpina (+) pratense Xx» 

vulgare + annua + repens + 
Chämg&enerium angustifo- pratensis ++ spadiceum x > 

lium Xx Polygonum aviculare (+) Urtica dioica (+) 
Chenopodium album xx Convolvulus x > urens Xx > 
Chrysanthemum Leucanthe- = Persicaria > Vaccinium Myrtillus + 

mum Xx tomentosum (—) vitis idea + 
Dactylis glomerata x > Potentilla verna xX> Veronica serpyllifolia + 
Empetrum nigrum ++ Ranunculus acris x > Vicia Cracca x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet har varit torr skogsbacke, men genom kulturinverkan har dess 
karaktär väsentligen förändrats. Tio af tomterna äro bebyggda, mest 1901 
— 1902, och på öfriga delar har, om än björken finnes kvar, dock den 
öfriga vegetationen till stor del utrotats genom trampning och annan åverkan. 
Genom planering och sprängning ha vissa partier blifvit så godt som helt 
vegetationslösa, men efter hand komma gifvetvis dessa liksom de jordkörda 
och gödslade styckena omkring husen att få en ny flora af hemerofila växter. 


238 H. Gc 


SIMMONS: 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


För närvarande äro dessa ännu icke synnerligen talrika, hvad arter beträffar, 


om än individrikedomen fläckvis kan vara ganska betydlig. 


Distrikt S 26. 


Gränser: i Öster tvärgatan N:o 15 b, i nordost långgatan N:o 1, i 


nordvest tvärgatan N:o 12, i sydvest långgatan N:o 2. 
Tid för undersökningen: augusti 1909, revision i september (STERNER). 


Achillea Millefolium + 
Agrostis borealis (+) 
vulgaris + 
Aira cespitosa + 
flexuosa ++ 
Alopecurus geniculatus (+) 
Anthoxanthum odoratum + 
Arabis arenosa xx 
Arctostaphylos alpina (+) 
Artemisia vulgaris xx 
Barbarea lyrata xx 
Betula pubescens + 
Brassica campestris xx 
Capsella bursa pastoris (-) 
Carex brunnescens + 
Carum carvi xx 
Centaurea Cyanus x 
Cerastium vulgare + 
Chame&nerium angustifo- 
lium xx 
Chenopodium album xx 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Cirsium arvense xx 


Artlista: 


Empetrum nigrum + 
Epilobium Hornemanni (+) 
Festuca ovina + 
rubra xx 
Galeopsis bifida (+) 
Geranium silvaticum xx 
Gnaphalium norvegicum xx 
Hieracium alpinum + 
Sp. + 
Juniperus communis xx 
Linnea borealis ++ 
Luzula pallescens xx 
pilosa + 
Matricaria inodora + 
Melampyrum pratense (+) 
Pedicularis lapponica + 
Phleum alpinum (+) 
pratense (—+) 
Poa annua-— 
pratensis + 
Polygonum aviculare (+) 
tomentosum xx 
Potentilla norvegica xx 
Ranunculus acris + 


Ranunculus repens (+) 
Rubus arcticus (+) 
ide2eus xx 
Rumex Acetosa xx 
Acetosella + 
domesticus xx 
Salix lapponum xx 
Secale cereale xx 
Senecio vulgaris xx 
Solanum tuberosum x 
Solidago virgaurea ++ 
Sonchus asper xx 
Sorbus Aucuparia xx 
Stellaria calycantha (+) 
graminea + 
media ++ 
Trientalis europea ++ 
Trifolium pratense xx 
repens + 
Vaccinium Myrtillus + 
uliginosum (+) 
vitis idea + 
Veronica serpyllifolia + 
Viola tricolor xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Äfven detta distrikt har till större delen varit torr skogsbacke, midt i 


det finnes dock en sänka i terrängen, som är något fuktigare och ännu visar 
rester af en mera Örtrik undervegetation. Minst förändrad är den östra delen, 
där inga hus hittills uppförts, för öfrigt äro de flesta tomterna bebyggda, 
en t. o. m. redan 1901, och här ha naturligtvis hemerofila arter börjat bli 
dominerande. För öfrigt är trampningen det mest framträdande kulturspåret, 


gatorna äro ännu blott delvis utlagda. 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Distrikt S 27. 


239 


Gränser: i vester tvärgatan N:o 7, i norr upphuggen gata mot distr. 


S 33 fram till Matojärvis strand samt en linie öfver sjön i gatans förläng- 


ning till rågången på andra sidan sjön, i nordost stadsplanegränsen från 


Matojärvi till den punkt, där den skäres af förlängningen af tvärgatan N:o 8 a, 


som jämte gatan bildar sydostgränsen, i sydvest långgatan N:o 2. 


Tid för undersökningen. 


Ett flyktigt besök gjordes här i början 


af augusti 1908, och vid samma tid 1909 gick jag noggrannare igenom 


distriktet, delvis tillsammans med STERNER, som senare reviderade det. 


Achillea Millefolium Oo 
Agrostis vulgaris 00 
Aira cespitosa o 
flexuosa ++ 
Alchemilla acutidens xx 
suberenata xx 
Alopecurus geniculatus xx 
Andromeda polifolia (+) 
Angelica Archangelica xx 
Antennaria dioica xx 
Anthoxanthum odoratumoo 
Anthriscus silvestris x 
Arabis alpina xx 
Arctostaphylos alpina (+) 
Avena sativa (+) (08) 
Barbarea lyrata xx 
Bartsia alpina (+) 
Betula nana (+) 
pubescens (+) 
Brassica campestris (+) 
Rapa (+) (08) 
Calamagrostis neglecta 00 
purpurea (+) 
Caltha palustris ++ 
Capsella bursa pastoris o 
Carex aquatilis (+) 
brunnescens (+) 
canescens (+) 
juncella (+) 
levirostris (+) 
loliacea (+) 
magellanica (+) 
pauciflora Oo 


Artlista: 


Carex vaginata (+) 
vesicaria (+) 
Carum carvi Xx 
Cerastium arvense (+) 
longirostre (+) 
vulgare xx 
Chame&enerium angustifo- 
lium xx 
Chenopodium album (+) 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Cirsium heterophyllum (+) 
Coeloglossum viride xx 
Comarum palustre (+) 
Empetrum nigrum + 
Epilobium alsinifolium 00 
davuricum (+) 
Hornemanni (+) 
lactiflorum xx 
palustre (+) 
Equisetum arvense Oo 
fluviatile Oo 
palustre o 
silvaticum Oo 
Eriophorum = polystachi- 
um (+) 
russeolum (+) 
vaginatum (+) 
Erysimum cheiranthoidesx » 
Festuca ovina Oo 
rubra Oo 
Filipendula Ulmaria (+) 
Galeopsis bifida (+) 


Galium Aparine x 
trifidum (+) 
Geranium silvaticum — 
Geum rivale (+) 
Gnaphalium norvegicum (+) 
Hieracium alpinum xx 
SP 
Hippuris vulgaris (+) 
Hordeum distichum (+) (08) 
Juniperus communis + 
Linnea borealis + 
Listera cordata (+) 
Luzula multiflora xx 
pallescens xx 
parviflora (+) 
pilosa xx 
Lycopodium alpinum xx 
Selago xx 
Malva neglecta x (09) 
Matricaria inodora xx 
Melampyrum pratense c 
silvaticum Oo 
Melandrium album xx 
silvestre ”lapponicum x >» 
Melilotus albus x> 
Menyanthes trifoliata (+) 
Myosotis arvensis x > 
Nasturtium palustre x > 
Parnassia palustris (+) 
Pedicularis lapponica 
Petasites frigidus c 
Phleum pratense x > 
Plantago major x 


240 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Poa alpina xx Rubus Cham2&morus (+) Stellaria media (+) 
annua C Rumex Acetosa xx Thlaspi arvense xx 
palustris Oo Acetosella (+) Trientalis europea + 
pratensis + arifolius (+) Trifolium pratense xx 
trivialis 00 domesticus <> repens xx 

Polygonum aviculare c Salix glauca (+) Triticum repens xx 
Convolvulus (+) lapponum (+) Trollius europ2&Xus + 
tomentosum xx nigricans (+) Vaccinium microcarpum (+) 
viviparum (+) phylicifolia (+) Myrtillus ++ 

Populus tremula xx Saussurea alpina (+) uliginosum Oo 

Potentilla norvegica 00 Secale cereale xx vitis idea o 
verna Xx Silene venosa Xx Veronica serpyllifolia o 

Pyrola minor xx Sinapis arvensis (+) Vicia angustifolia (+) 

Ranunculus acris 00 Solidago virgaurea + Cracca xx 
hyperboreus (+) Sorbus Aucuparia Xx Viola biflora (+) 
repens O Stellaria calycantha oo epipsila o 

Rubus arcticus (+) graminea OO 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

I sydvest, där distriktet är bebyggdt, torde det ha varit en tämligen 
torr skogsmark, närmare Matojärvi blir det efter hand fuktigare och öfvergår 
i videkärr och myrmark. Dessa partier äro rika på kärrväxter, och äfven 
om genom dikning, upptagning af torfjord etc., markbeskaffenheten något 
förändrats, så torde dock floran här i hufvudsak vara att betrakta som ur- 
sprunglig. Den del af Matojärvis strand, som faller inom distriktet, kantas 
dels i vester af myrmark, dels i öster af viden med frodig, om än föga 
artrik undervegetation. Ute i vattnet längs stranden af Matojärvi finnes ett 
bälte af Carices, Menyanthes, m. fl. Husen på den bebodda delen af di- 
striktet äro dels från 1902, dels från de senaste åren. Omkring dem har 
som vanligt en vegetation af hemerofila arter börjat utveckla sig, om än 
den på de flesta ställen ej är synnerligen rik. Vid det nordligaste huset 
fanns emellertid 1908 en större kompost, som var täckt af en frodig växt- 
lighet, bl. a. af hafre, tvåradigt korn och rofvor. Följande sommar var 
visserligen denna vegetation försvunnen, men äfven då funnos här talrika 
anthropokorer, bl. a. ett individ af Malva neglecta. 


Distrikt S 28. 


Gränser: i öster tvärgatan N:o 7, i sydvest långgatan N:o 2, i norr 
en blifvande gata mot distr. S 30, hvilken ännu icke är utlagd, utan när- 
mast ter sig som en grund bäck. 

Tid för undersökningen. Jag genomgick distriktet i början af 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 241 


augusti 1909 och besökte det äfven senare, hvarefter det på sensommaren 


reviderades af STERNÉR. 


Artlista: 


Achillea Millefolium 00 Chrysanthemum serotinumx Phleum alpinum x > 


Ptarmica x Cirsium heterophyllum (+) pratense xx 
Agrostemma Githago x Comarum palustre (—+) Pisum sativum xx 
Agrostis borealis xx Crepis tectorum x Poa alpina xx 

vulgaris + Dactylis glomerata xx annua O 
Aira cespitosa o Empetrum nigrum + pratensis + 

flexuosa ++ Epilobium Hornemanni(+) = trivialis xx 


Alchemilla glomerulans (+) 
suberenata (+) 


palustre (+) 
Equisetum arvense (+) 


Polygonum aviculare o 
Convolvulus (+) 


Alopecurus geniculatus xx silvaticum + tomentosum xx 
pratensis xx Erysimum = cheiranthoi- viviparum (+) 
Angelica Archangelica xx des xx Potentilla norvegica o 


Anthoxanthum odoratum + Festuca ovina + 
Anthriscus silvestris xx rubra 00 

Arabis arenosa xx Filipendula Ulmaria (+) 
Avena sativa Xx Galeopsis bifida (+) 
Ballota nigra xx Tetrahit xx 

Barbarea lyrata xx Galium trifidum (+) 


Ranunculus acris o 
hyperboreus (+) 
repens (+) 

Raphanus sativus xx 

Ribes rubrum xx 

Rubus arcticus (+) 


Berteroa incana x Geranium silvaticum + Cham2&morus —+ 
Betula nana 00 Geum rivale + Rumex Acetosella (+) 
pubescens + Gnaphalium norvegicum(+) <=: arifolius + 
Brassica campestris (+) Hieracium alpinum + domesticus xx 
Bromus arvensis xx Sp. + Salix glauca + 
inermis Xx Juniperus communis —+ lapponum + 
secalinus xx Lampsana communis xx nigricans + 
Calamagrostis neglecta 00 Linnea borealis + nigricans x phylicifolia x > 
purpurea xx Luzula multiflora xx phylicifolia + 


Caltha palustris + 
Capsella bursa pastoris o 
Carex brunnescens (+) 
canescens (+) 
loliacea (+) 


parviflora xx 
pilosa xx 
Matricaria inodora xx 
Melampyrum pratense (+) 
silvaticum (+) 


Saussurea alpina + 
Secale cereale xx 
Silene venosa x> 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea+ 


vaginata (+) 
Carum carvi 00 
Cerastium arvense (+) 


Melandrium album xx 


album x lapponicum x 
silvestre ”lapponicum Oo 


Sorbus Aucuparia xx 
Stellaria calycantha + 
graminea O 


longirostre + Melilotus albus x> media (+) 


vulgare o Milium effusum (+) Taraxacum croceum + 
Chamznerium angustifo- - Myosotis arvensis Oo Sp. 
lium 00 silvatica + Thlaspi arvense x > 


Chenopodium album + Nasturtium palustre xx 
Chrysanthemum Leucanthe- Pedicularis lapponica + 
mum xx Petasites frigidus (+) 


Trientalis europa + 
Trifolium hybridum > 
pratense xx 


16 


242 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Trifolium repens xX> Vaccinium vitis idea + Vicia sativa xx 
Triticum vulgare > Valeriana officinalis x Viola biflora + 
Trollius europ&us x> Veronica Chamzdrys xx epipsila + 
Urtica dioica x> serpyllifolia 00 tricolor xx 
Vaccinium Myrtillus ++ Vicia angustifolia xx 

uliginosum + hirsuta x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet är till större delen bevuxet med björk och är tämligen fuk- 
tigt, så att det torde haft en lundartad karaktär. Numera är det dock starkt 
omvandladt genom bebyggelse och trampning. Fyra tomter ha bebyggts 
under åren 1903—1907, den ena af dessa, med hus från 1904, är af ett 
särskildt intresse på grund af den behandling marken här undergått. Efter 
att platsen inhägnats, har man nämligen, utan att bryta upp sten i större 


omfattning eller på annat sätt med afsikt undantränga den ursprungliga 


växtligheten, påfört något jord och gödslat rikligt samt därefter insått »höfrö>». 
Hvarifrån detta förskrifvit sig, har jag icke kunnat få reda på, men det synes 
ha haft en ovanligt brokig sammansättning, ty här fanns ett synnerligen stort 
urval af hemerofila arter, delvis i riklig mängd, och äfven växter, som ej 


på något annat ställe anträffats eller åtminstone äro mycket sällsynta i Kiruna. 


Bland dessa vill jag särskildt nämna Berteroa incana, Ballota nigra och 
Chrysanthemum  serotinum, den sistnämnda dock osäker, då bestämningen 
blott refererar sig till ett enstaka ungt individ. 

Utefter den ofvannämnda rännilen vid norra gränsen finner man en hel 
del kärr och vattenväxter i ett Salix-snår, som täcker detta parti. Bland de 
där uppträdande arterna märkes äfven den egendomliga form af Ranunculus 
repens, hvilken jag förut omnämnt, och som äfven behandlats af H. V. Ro- 
SENDAHL. Den bildar på den öfversvämmade marken utefter bäcken en tät 
och frodig vegetation af mer än '/2 m. höga individ. Tillsammans med 
den växa bl. a. Caltha palustris, Epilobium-arter, Geum rivale, Angelica 
Archangelica och den sällsynta Valeriana officinalis. Hela vegetationen bär 
en så otvetydigt ursprunglig prägel, att jag ej kan antaga annat än att denna 
Ranunculus-form är inhemsk på platsen, det må sedan förhålla sig med den 
typiska R. repens hur som helst. 


Distrikt S 29. 


Gränser: i norr långgatan N:o 2, i sydvest långgatan N:o 2 a, i 
sydost tvärgatan N:o 5. 
Tid för undersökningen: slutet af sommaren 1909 (STERNER). 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 243 


Agrostis borealis + 
vulgaris + 

Aira cespitosa +—+ 
flexuosa ++ 

Antennaria dioica 00 


Artlista: 


Filipendula Ulmaria <> 
Geranium silvaticum —+ 


Gnaphalium norvegicum xx 


Hieracium alpinum xx 
Sp. XX 


Anthoxanthum odoratum + Juniperus communis + 


Arcetostaphylos alpina 00 
Astragalus alpinus xx 
Betula nana ++ 
pubescens + 
Calamagrostis lapponica o 
Carex brunnescens ++ 
Macloviana xx 
vaginata (+) 
Cerastium vulgare (+) 
Chamz&nerium angustifo- 
lium xx 
Cirsium heterophyllum x 
Empetrum nigrum ++ 
Equisetum arvense (+) 
pratense Oo 
silvaticum —+ 
Festuca elatior xx 
ovina + 
rubra Xx 


Linn&a borealis + 

Luzula multiflora + 
pilosa + 

Lycopodium alpinum — 
annotinum (+) 
complanatum 090 


Melampyrum pratense <> 


silvaticum xx 
Pedicularis lapponica + 
Phleum alpinum x 
Poa annua (+) 

pratensis + 


Polygonum aviculare xx 


viviparum xx 
Populus tremula 900 
Ranunculus acris + 

hyperboreus (+) 

repens Xx 
Rubus arcticus x> 


Rubus arcticus x saxatilis x > 
Cham&morus Xx > 
saxatilis (+) 

Rumex Acetosella + 
domesticus x > 

Salix glauca x> 
lapponum x > 
phylicifolia x> 

Saussurea alpina xx 

Solidago virgaurea —+ 

Sorbus Aucuparia x> 

Stellaria calycantha oc 
graminea (—) 
media (+) 

Taraxacum croceum x > 

Thalictrum alpinum Oc 

Trientalis europ&a ++ 

Trifolium repens x 

Trollius europ&us x > 

Vaccinium Myrtillus ++ 
uliginosum —+ 
vitis idea + 

Veronica serpyllifolia x> 

Viola biflora x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktet är i sin helhet bevuxet med björkskog, som tydligen alltid 


har varit torr och haft enformig undervegetation. 


Fläckvis är rismarken 


ännu i behåll, på andra ställen har Aira flexuosa-facies genom trampning 
blifvit herskande. Af andra kulturinflytelser är hittills mycket litet att an- 
teckna, de nyinkomna arterna äro få och sparsamt representerade, men änd- 
rade förhållanden äro snart att förvänta, då det första huset på området 
blifvit byggdt under sommaren 1909. 


Distrikt S 30. 


Gränser: i nordnordvest stadsplanens rågång (blifvande gränsgata 
N:o 1), i nordost stadsplanegränsen mot distr. M 2, i öster tvärgatan N:o 7, : 
i söder blifvande gata mot S 28 samt långgatorna N:o 2 och N:o 2 a, som 
dock här ännu icke äro utlagda. 


Tid för undersökningen: slutet af sommaren 1909 (STERNER). 


244 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Agrostis borealis + 
vulgaris + 

Aira cespitosa ++ 
flexuosa ++ 

Alchemilla acutidens xx 
glomerulans xx 
suberenata xx 


Alopecurus geniculatus xx 


pratensis (+) 
Andromeda polifolia + 


Angelica Archangelica xx 


Antennaria dioica xx 


Anthoxanthum odoratum —+ 


Anthriscus silvestris xx 
Arctostaphylos alpina + 
Astragalus alpinus (+) 
Avena sativa (+) 
Barbarea lyrata xx 
Bartsia alpina ++ 
Betula nana ++ 
nana x pubescens + 
pubescens + 
Brassica campestris xx 


Calamagrostis neglecta 00 


purpurea 00 


Callitriche polymorpha 00 


Caltha palustris ++ 

Carex brunnescens ++ 
Ccanescens + 
capillaris + 
chordorrhiza + 
juncella + 
limosa —+ 
magellanica (+) 
parallela + 
polygama —+ 
rariflora 00 
rotundata (+) 
vaginata + 
vesicaria (+) 

Carum carvi xx 

Cerastium vulgare 00 


Chame&nerium angustifo- 


lium OC 
Chenopodium album x > 


Artlista: 


Chrysanthemum Leucanthe- Parnassia palustris + 


mum XX 


Cirsium heterophyllum xx 


Coeloglossum viride 00 
Comarum palustre ++ 
Dryopteris Linneana (+) 
Empetrum nigrum ++ 
Epilobium davuricum + 
Hornemanni + 
palustre + 
Equisetum arvense + 
fluviatile (+) 
palustre 00 
pratense + 
silvaticum ++ 


Eriophorum polystachium + 


vaginatum — 
Euphrasia latifolia 00 
Festuca elatior xx 

ovina + 

rubra (+) 
Filipendula Ulmaria ++ 
Galeopsis bifida xx 
Galium uliginosum (+) 
Geranium silvaticum —+ 


Gnaphalium norvegicum (+) 


Hieracium alpinum xx 
sp. 00 

Juncus biglumis + 

Juniperus communis —+ 


Leontodon autumnalis xx 


Linn&a borealis + 
Luzula multiflora + 
parviflora xx 
pilosa 00 
Lycopodium alpinum + 
annotinum (+) 
Matricaria inodora xx 
Melampyrum pratense + 
silvaticum — 
Menyanthes trifoliata 00 
Milium effusum xx 
Myosotis arvensis xx 
silvatica xx 
Nasturtium palustre xx 


Pedicularis lapponica + 
Petasites frigidus ++ 
Phleum alpinum xx 
pratense Xx 
Pinguicula vulgaris xx 
Plantago major xx 
Poa alpina 00 
annua (+) 
palustris + 
pratensis ++ 
Polygonum aviculare xx 
viviparum + 
Populus tremula xx 
Potentilla norvegica xx 
Pyrola minor (+) 
rotundifolia xx 
secunda 00 
Ranunculus acris + 
hyperboreus ++ 
repens ++ 
Ribes rubrum 920 
Rubus arcticus ++ 
arcticus x saxatilis 00 
Chamz2&morus ++ 
saxatilis + 
Rumex Acetosa 00 
Acetosella (+) 
arifolius xx 
domesticus xx 
Salix arbuscula + 
glauca ++ 
lanata xx 
lapponum ++ 
nigricans + 
phylicifolia + 
Saussurea alpina + 
Scirpus austriacus + 
Selaginella ciliata + 
Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia + 
Stellaria calycantha ++ 
graminea Xx 


DE SÄRSKILDA UNGERSÖKNINGSDISTRIKTEN 245 
Stellaria media (+) - Trifolium repens xx Vaccinium vitis idea + 
Taraxacum croceum x>x spadiceum xx Veronica serpyllifolia ++ 
Thalietrum alpinum + Trollius europ&us — Vicia Cracca x> 
Thlaspi arvense xx Tussilago Farfara 00 Viola biflora + 
Tofieldia palustris 00 Vaccinium Myrtillus +—- epipsila + 
Trientalis europ&a —+ uliginosum —-=-- 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

En stor del af distriktet, särskildt åt söder och vester, upptages af myr, 
som delvis är ganska djup och lös. Floran har:' därför också att upp- 
visa en stor kontigent af helofyter. Åt nordost och öster blir distriktet efter 
hand något högre och torrare, och vegetationen antar i samband därmed en 
allt mera Jlundartad karaktär. Kulturinflytelserna äro ännu icke vidare om- 
fattande, visserligen har man börjat torrlägga myren eller för andra ändamål 
företagit gräfningar, och på de uppkastade jordvallarne ha en del hemerofila 
arter infunnit sig, liksom den blottade jorden i grafvarnes botten allt efter 
sin olika beskaffenhet täckts antingen med Epilobium-vegetationer eller med 
Stereocaulon och andra lafvar, men större delen af distriktet är fortfarande 
tämligen opåverkad. I vester, närmast bryggeriet, finnes dock ett litet göds- 
ladt parti med en del anthropokorer, och åtskilliga sådana ha också vandrat 
in utmed tvärgatan N:o 7, där äfven ett par små grustag finnas. 


Distrikt S 31. 


Gränser: i sydvest långgatan N:o 1, i öster tvärgatan N:o 15 b, i 
nordost gränsgatan N:o 4 (rågången), i nordvest tvärgatan N:o 12. 
Tid för undersökningen: slutet af sommaren 1909 (STERNER). 


Artlista: 

Achillea Millefolium xx Arabis alpina xx Carex vaginata (+) 
Agrostis borealis + arenosa Xx Carum carvi x> 

vulgaris + Barbarea lyrata x> Centaurea Cyanus 00 
Aira cespitosa + Betula nana ++ Cerastium longirostre x > 

flexuosa ++ pubescens + vulgare (+) 
Alchemilla acutidens xx Brassica campestris x> Chame&enerium angustifo- 

glomerulans xx Calamagrostis purpurea (+) = lium x> 

strigosula xx Caltha palustris 00 Chenopodium album > 
Alopecurus aristulatus (+) <:Capsella bursa pastoris (+) Chrysanthemum Leucanthe- 

geniculatus (+) Carduus crispus > mum Xx > 

pratensis xx Carex brunnescens ++ Cirsium heterophyllum 
Antennaria dioica xx canescens (+) lanceolatum 
Anthoxanthum odoratum + chordorrhiza (—) Comarum palustre 


Anthriscus silvestris x > juncella Oc Empetrum nigrum ++ 


240 H. G. SIMMONS: 


Epilobium Hornemanni (+) Pedicularis lapponica + 


palustre (+) 
Equisetum arvense (+) 

palustre xx 

silvaticum (+) 


Erysimum cheiranthoidesx>x 


Festuca elatior xx 
ovina + 
rubra (+) 
Filipendula Ulmaria xx 
Galeopsis bifida 00 
Geranium silvaticum + 


Gnaphalium norvegicum xx 


Hieracium sp. + 
Juncus trifidus (+) 
Juniperus communis —+ 
Linn&a borealis (+) 
Luzula multiflora (+) 
parviflora xx 
pilosa xx 
Lycopodium alpinum + 
annotinum (+) 
clavatum (+) 
Matricaria inodora xx 


Melampyrum pratense x> 


silvaticum xx 
Milium effusum x >» 
Myosotis arvensis xx 

silvatica xx 
Nasturtium palustre <> 


Petasites frigidus 00 

Phleum alpinum xx 
pratense Xx 

Poa alpina xx 
annua ++ 
palustris (+) 
pratensis + 


Polygonum aviculare xx 


Convolvulus 00 

tomentosum (+) 

viviparum xx 
Populus tremula xx 


Potentilla norvegica xx 


verna XX 
Prunus Cerasus xx 
Pyrola minor xx 
Ranunculus acris xx 
hyperboreus 00 
repens (+) 
Rhinanthus 
CUS X >» 
Rubus arcticus ++ 
Chamz2&morus (+) 
saxatilis x> 
Rumex Acetosa xx 
Acetosella 00 
arifolius xx 
domesticus 00 
Salix glauca (+) 


groenlandi- 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Salix lapponum xx 
nigricans Xx 
phylicifolia xx 

Saussurea alpina xx 

Secale cereale 00 

Sinapis arvensis xx 

Solidago virgaurea + 

Sonchus asper (+) 

Sorbus Aucuparia xx 

Stellaria calycantha (+) 
graminea Xx 
media + 

Taraxacum croceum xx 
melanostylum xx 

Thalictrum alpinum xx 

Thlaspi arvense (+) 

Trientalis europe&a ++ 

” Trifolium pratense xx 
repens Xx 

Trollius europ&Xus xx 

Urtica dioica 00 

Vaccinium Myrtillus ++ 
uliginosum + 
vitis idea + 

Veronica serpyllifolia xx 

Vicia angustifolia (+) 
Cracca Xx 

Viola biflora 00 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktet, som ligger högt upp i sluttningen af Haukivaara, är täckt 


med björkskog, till stor del af den torra, risiga typen. 


Några sänkor i 


terrängen ha dock mera lundartad vegetation med frodiga örtbestånd. Som 
man här en tid haft afstjelpningsplats för hvarjehanda skräp, ba talrika 
anthropokorer fått tillfälle att invandra och trifvas nu förträffligt på de 
gamla afskrädeshögarne, där de bilda täta och frodiga bestånd, så att man 
kan med god grund tala om en kulturformation med clika faciesutbildning 
allt efter den herskande arten, t. ex. Poa annua, Stellaria media, Cerastium 
vulgare, Alopecurus geniculatus. Äfven en och annan af de i allmänhet 
mera sällsynt och sporadiskt förekommande införda arterna uppträder här 


fläckvis i ovanligt talrika och frodiga exemplar, t. ex. Centaurea Cyanus. 


NN 


ye Så 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN AM 


Distrikt S 32. 


Gränser: i nordost stadsplanens rågång, i nordvest tvärgatan N: 8 a 
och dess förlängning (mot S 27), i vester långgatan N:o 2, i sydost tvär- 


gatan N:o 12. 
Tid för undersökningen: slutet af sommaren 1909 (STERNER). 
Artlista: 
Agrostis borealis + Equisetum pratense 00 Ranunculus acris x> 
vulgaris + silvaticum + hyperboreus (+) 
Aira cespitosa + Eriophorum vaginatum xx repens X > 
flexuosa ++ Festuca ovina + reptans (+) 
Alchemilla glomerulans xx Filipendula Ulmaria xx Rubus arcticus + 
Alopecurus aristulatus (+) Geranium silvaticum + Cham2&emorus + 
geniculatus xx Gnaphalium norvegicum XX = saxatilis + 
pratensis Xx Hieracium alpinum + Rumex Acetosa xx 
Antennaria dioica xx Sp. + Acetosella x > 
Anthoxanthum =: odora- Juniperus communis + arifolius xx 
tum ++ Linn&a borealis + domesticus x 
Astragalus alpinus (+) Luzula multiflora + Sagina procumbens x > 
Bartsia alpina xx pilosa xx Salix arbuscula 00 
Betula nana ++ Lycopodium alpinum + glauca xx 
pubescens + annotinum (+) lapponum x > 
Calamagrostis purpurea 00 - complanatum 00 nigricans Xx > 
Carex brunnescens ++ Matricaria inodora xx phylicifolia xx 
canescens (+) Melampyrum pratense xx =: Saussurea alpina + 
juncella (+) silvaticum xx Solidago virgaurea + 
limosa 00 Milium effusum xx Sorbus Aucuparia x> 
Macloviana x Nasturtium palustre xx Stellaria calycantha (+) 
vaginata + Parnassia palustris xx graminea Xx 
Cerastium longirostre xx - Pedicularis lapponica + media (+) 
vulgare + Petasites frigidus (+) Taraxacum croceum xx 
Chame&enerium angustifoli- Phleum alpinum xx Thalictrum alpinum x> 
UN XX pratense x Trientalis europea ++ 
Chrysanthemum Leucanthe- Poa alpina xx Trifolium repens x> 
mum Xx annua (+) . Trollius europeus x> 
Cirsium heterophyllum xx nemoralis 00 Vaccinium Myrtillus ++ 
Comarum palustre (+) palustris xx uliginosum + 
Empetrum nigrum ++ pratensis ++ vitis idea + 
Epilobium Hornemanni xx Polygonum viviparum xx Veronica serpyllifolia x> 
palustre xx Populus tremula xx Viola biflora x> 
Equisetum arvense xx Pyrola minor xx 
palustre xx rotundifolia x > 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktet omfattar några af de högsta partierna inom stadsplanens 
område upp mot Haukivaara, och de enda två byggnader, som finnas här, 


248 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


ligga på de två högsta kullarne, barnhemmet, byggdt 1908, strax vid rå- 
gången, vattenreservoiren, uppförd 1909, längre söderut.” Kulturinflytelserna 
äro emellertid ännu ganska sparsamma och yttra sig hufvudsakligen i in- 
vandringen af ett fåtal hemerofila arter vid vägar och vid gränserna mot 
de bebyggda stadsområdena. I öfrigt är området till sin största del att 
karaktärisera såsom en torr björkbacke, delvis med risvegetationen i behåll, 
delvis med Aira-facies ersättande den. Smärre dalgångar med en mera 
lundartad undervegetation finnas dock också, liksom äfven små vattensam- 
lingar. Ned mot Matojärvi finner man ett ganska stort videkärr med frodig 
Caltha, Epilobium-arter, etc. En bland de 


vattenpölar, som finnas här och kantas af videbuskar och Carex juncella, 


undervegetation af Petasites, 


hyser äfven en kraftigt utvecklad växtlighet af flytande vattenmossor och 
Alopecurus aristulatus var. natans, som på sensommaren helt täckte vattenytan. 


Distrikt S 33. 


Gränser: i vester tvärgatan N:o 7, i söder upphuggen gata från 
denna till Matojärvis strand, i öster sjön, i nordost stadsplanens rågång 
mot distr. M 2. 


Tid för undersökningen. Denna utfördes af STERNER och mig 


gemensamt i början af augusti 1909, hvarefter han senare reviderade 
distriktet. 
Artlista: 
Achillea Millefolium + Carex canescens (+) Crepis tectorum x 
Agrostis vulgaris (+) capillaris xx Empetrum nigrum ++ 


Aira cespitosa + juncella 00 Epilobium davuricum (+) 


flexuosa ++ levirostris (+) Hornemanni (+) 
Alchemilla acutidens + lasiocarpa (+) palustre (+) 

glomerulans xx loliacea (+) Equisetum fluviatile (+) 
Alopecurus geniculatus xx magellanica + palustre xx 
Andromeda polifolia xx parallela (+) silvaticum —+ 


Antennaria dioica x> 

Anthoxanthum =<:odora- 
tum ++ 

Astragalus alpinus xx 

Bartsia alpina (+) 

Betula nana (+) 


polygama (+) 

rostrata Oo 

vaginata (+) 
Carum carvi + 
Cerastium vulgare xx 
Chame&enerium angustifoli- 


variegatum xx 
Friophorum alpinum Oo 
polystachium (+) 
vaginatum (+) 
Festuca elatior xx 
ovina + 


pubescens + 
Brassica campestris xx 
Calamagrostis purpurea (+) 
Caltha palustris (+) 
Carex aquatilis (+) 
brunnescens + 


um Xx 

Chrysanthemum Leucanthe- 
mum x> 

Cirsium heterophyllum (+) 

Coeloglossum viride (+) 

Comarum palustre (+) 


Filipendula Ulmaria + 
Geranium silvaticum + 
Geum rivale xx 
Gnaphalium norvegicum (+) 
Gymnadenia conopsea xx 
Hieracium alpinum + 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 249 

Hieracium sp. + Poa annua (+) Scirpus austriacus (+) 
Juniperus communis + palustris (+) . Solidago virgaurea ++ 
Linnea borealis -+ pratensis +—— Sorbus Aucuparia x>x 
Luzula multiflora — Polygonum viviparum + Stellaria calycantha + 

pallescens (+) Potentilla norvegica (—) graminea ++ 

parviflora xx verna XX media (—) 

pilosa + Pyrola rotundifolia >> Taraxacum croceum x > 
Lycopodium Selago xx Ranunculus acris + Thalictrum alpinum (—+) 
Matricaria inodora + hyperboreus (—) Tofieldia palustris x > 
Melampyrum pratense (+) repens (+) Trientalis europea +—- 
Menyanthes trifoliata (+) Rubus arcticus -- Trifolium repens oc 
Milium effusum (+) Chamz2&morus ++ Trollius europe&us + 
Myosotis arvensis x> saxatilis (+) Urtica dioica oc 
Nasturtium palustre xx Rumex Acetosa (+) Vaccinium microcarpum x > 
Parnassia palustris xx Acetosella + Myrtillus + 
Pedicularis lapponica + domesticus (+) uliginosum ++ 
Petasites frigidus (+) Salix glauca + vitis idea + 
Phleum alpinum 00 lapponum — Veronica serpyllifolia —+ 
Pinguicula vulgaris xx nigricans + Viola biflora (+) 
Plantago major 09 phylicifolia + 
Poa alpina 00 Saussurea alpina (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. ; 

Distriktet utgöres till större delen af myrmark, som i närheten af 
gatan delvis varit använd för upptagning af torfjord och därför nu visar 
en del gropar, som hålla på att växa igen med särskildt fuktighetsälskande 
växter sådana som Eriophora, Carex canescens; Epilobium palustre, m. fl. 
Äfven Poa palustris uppträder här ovanligt rikligt. Andra delar utgöras af 
ren Sphagnum-myr med Rubus Chamaemorus och Vaccininum microcar- 
pum, och mot norr, där marken är torrare och fastare finner man en lund- 
artad björkskog med frodig gräs- och örtvegetation af bl. a. Geranium 
Ssilvaticum, Milium effusum, Calamagrostis purpurea. Mot vägen och mot 
odlingen på dist. M 3 ha hemerofiler inkommit, som fläckvis äro starkt 
framträdande, t. ex. Potentilla norvegica. Ned mot Matojärvi blir marken 
mycket sank och är dels bevuxen med videsnår dels med öppen starräng 
med olika Carex-arter i stor ymnighet, exempelvis C. lasiocarpa, parallela, 
capillaris, etc. såsom synes af artlistan. Ute i vattnet utefter sjöstranden 
kommer slutligen ett bälte af Carex laevirostris, Equisetum fluviatile och 
Menyanthes trifoliata. 


Distrikt M 1. 


Gränser: Öster från stadsplanegränsen 557 m:s kurvan utefter Mato- 
järvi, så att distriktet här blir några tio-tal m. bredt från sjöstranden räk- 


250 H. G. SIMMONS: 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


nadt; en liknande utsträckning har det fått vid nordvestra sidan af sjön, 
genom att där låta gränsen följa 553 m:s kurvan från gränsen af odlingen 
norrut; norra gränsen utgöres af en rak linie dragen mellan dessa bägge 


kurvor c:a 50 m. från norra ändan af Matojärvi. 
Tid för undersökningen. 


Denna utfördes af STERNER och mig ge- 


mensamt i början af augusti 1909, och han reviderade här längre fram på 


hösten. 


Agrostis vulgaris x> 
Aira cespitosa o 
flexuosa ++ 
Alchemilla acutidens + 
Alopecurus geniculatus x> 
Andromeda polifolia (+) 
Angelica Archangelica + 
Antennaria dioica + 
Anthoxanthum =<:odora- 
tum ++ 
Bartsia alpina ++ 
Betula nana + 
pubescens + 
Calamagrostis neglecta (+) 
purpurea (+) 
Caltha palustris + 
Carex aquatilis (+) 
brunnescens + 
capillaris (+) 
gracilis CC 
juncella + 
levirostris (+) 
magellanica + 
parallela (+) 
vaginata + 
Cerastium longirostre + 
Chamz&enerium angustifoli- 
um 00 
Cirsium heterophyllum + 
Coeloglossum viride + 
Comarum palustre + 
Cornus suecica (+) 
Empetrum nigrum ++ 
Epilobium davuricum (+) 


Epilobium Hornemanni + 


Equisetum arvense (+) 
fluviatile (+) 
silvaticum — 
variegatum (—) 

Eriophorum alpinum Oo 
polystachium (+) 
vaginatum (+) 

Festuca elatior xx 


Filipendula Ulmaria + 
Geranium silvaticum + 
Geum rivale (+) 
Gnaphalium norvegicum + 
Gymnadenia conopsea (+) 
Hieracium sp. + 

Juniperus communis + 
Linnea borealis + 

Listera cordata (+) 

Luzula multiflora + 


Lycopodium alpinum xx 
Melampyrum pratense + 
silvaticum —+ 
Menyanthes trifoliata ++ 
Milium effusum xx 
Parnassia palustris + 
Pedicularis lapponica + 
Petasites frigidus + 
Pinguicula villosa (+) 


Poa palustris (+) 


Poa pratensis + | 
Polygonum viviparum + 
Pyrola minor + 
rotundifolia o 
secunda Oo 
Ranunculus acris + 
hyperboreus (+) 
Rubus arcticus + 
Cham&morus + 
saxatilis o 
Rumex arifolius + 
Salix arbuscula 00 
glauca + 
glauca x nigricans Xx 
lapponum — 
myrsinites xx 
nigricans + 
phylicifolia + 
reticulata (+) 
Saussurea alpina + 
Scirpus austriacus (+) 
Selaginella ciliata (+) 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia Oo 
Stellaria calycantha + 
media (+) 
Taraxacum croceum (+) 
Tofieldia palustris (+) | 
Trientalis europea ++ ; 
Trollius europ&us + 
Vaccinium Myrtillus ++ 
uliginosum ++ 
vitis idea ++ 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 231 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet är ju mycket litet, men jag har ansett det lämpligt, att 
gifva det denna begränsning, därför att Matojärvis strandkant företer speci- 
ella förhållanden, som ganska mycket skilja dess vegetation från de an- 
gränsande distriktens. Den del, som faller inom stadens rågång, är redan 
mer eller mindre influerad af kulturen, och i än högre grad gäller detta 
gifvetvis odlingen, distr. M 2; den del som faller inom detta distrikt har 
ännu sin ursprungliga flora och vegetation kvar i så godt som oförändradt 
skick. Den utgöres till hufvudsaklig del af en Salix-formation med riklig 
bottenvegetation af gräs och örter, men är naturligtvis icke skarpt afgränsad 
från björkskogen på Haukivaaras sluttning, som dock längre upp blir mera 
torr, med en ren rismark som undervegetation i stället för den starkt ört- 
blandade närmast sjön. I dalgången åt nordost, där Matojärvis forna ut- 
flöde gått fram, vidgar sig detta videsnår ganska mycket och blir fuktigare 
än utefter sjöstranden, och vid nordvestra sidan af sjön öfvergår det i myr- 
artad mark med Sphagnum. Blott vid kanten af odlingen samt mot norr, 
där närheten till förbränningsplatsen på M 3 liksom också förekomsten af 
några gamla skärpningar spelar in, ha några enstaka anthropokorer innästlat 
sig, i öfrigt hör detta distrikt till de få någorlunda ursprungliga inom 
undersökningsområdet. Ute i vattnet i Matojärvi återfinnes samma vege- 
tation af Menyanthes, Carex laevirostris och andra stora Carex-arter samt 
Equisetum fluviatile, som redan omtalats under distr. S 27 och S 33, och 
som återgifves på tafl. 22. 


Distrikt M 2. 


Gränser: i sydvest stadsplanegränsen, i sydost Matojärvi, i nordost 
odlingens gräns liksom också i nordvest. 

Tid för undersökningen. Jag rekognoserade detta distrikt flyktigt 
i början af augusti 1908 och undersökte det i detalj vid samma tid 1909, 
hvarefter det ytterligare på sensommaren reviderades af STERNER. 


Artlista: 

Achillea Millefolium Oo Alopecurus geniculatus xx Barbarea lyrata (+) 
Agrostis borealis 00 pratensis « Bartsia alpina (+) 

vulgaris o Andromeda polifolia (+) Betula nana 
Aira cespitosa o Angelica Archangelica 00 pubescens 

flexuosa + Antennaria dioica 00 Brassica campestris 
Alchemilla glomerulans o = Anthoxanthum odoratum 4 Bromus mollis xx (08) 

strigosula xx Anthriscus silvestris <> Calamagrostis purpurea (+) 


suberenata Oo Avena sativa xx (08) Caltha palustris 


252 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Capsella bursa pastoris oo Gymnadenia conopsea (+) 


Carduus crispus xx 
Carex aquatilis xx 
brunnescens O 
capillaris xx 
juncella Oo 
levirostris (+) 
lasiocarpa Oo 
magellanica Oo 
parallela (+) 
polygama xx 
saxatilis (+) 
vaginata 00 
Carum carvi 00 
Cerastium longirostre + 
vulgare Oo 
Chamz&enerium 
folium CO 
Chenopodium album + 


angusti- 


Chrysanthemum Leucanthe- 


mum O 


Cirsium heterophyllum (+) 


Coeloglossum viride xx 
Empetrum nigrum 00 


Epilobium davuricum xx 


Hornemanni Oo 
Equisetum arvense (+) 
fluviatile (+) 
variegatum c 
Eriophorum alpinum xx 
polystachium Oo 
vaginatum Oo 


Erysimum cheiranthoidesx x 


Fuphrasia latifolia (+) 
Festuca elatior > 

ovina — 

rubra + 
Galeopsis bifida + 
Galium uliginosum (+) 
Geranium silvaticum — 


Hieracium alpinum xx 
Sp. + 

Juniperus communis O 

Leontodon autumnalis x 

Linn&a borealis xx 

Luzula multiflora (+) 
pilosa o 

Matricaria inodora + 

Melampyrum pratense Oo 
silvaticum 00 


Melandrium  silvestre ”lap- 
— Sinapis arvensis xx 


ponicum O 
Menyanthes trifoliata (+) 
Milium effusum x>x 
Myosotis arvensis + 
Nasturtium palustre Oo 
Parnassia palustris xx 
Pedicularis lapponica o 
Phleum alpinum o 

pratense xx 
Pinguicula vulgaris o 
Pisum sativum xx 
Plantago major x 
Poa alpina o 

annua + 

pratensis + 

trivialis 00 
Polygonum aviculare + 

Convolvulus + 

viviparum —+ 
Potentilla norvegica xx 
Prunus Cerasus xx (08) 
Pyrola minor x> 

rotundifolia xx 
Ranunculus acris 00 

repens + 
Ribes nigrum xx (08) 
Rubus arcticus (+) 

-.Chamz2&morus (+) 


Rumex Acetosa xx 
Acetosella + 
arifolius (+) 
domesticus 00 

Salix glauca xx 
lapponum xx 
nigricans Xx 
phylicifolia xx 

Saussurea alpina + 

Scirpus austriacus (+) 

Secale cereale xx 

Silene venosa xx 


Solidago virgaurea + 
Sonchus arvensis x (08) 
asper XX 
Stellaria calycantha + 
graminea + 
media + 
Taraxacum croceum (+) 
SP 
Thalictrum alpinum Oo 
Thlaspi arvense xx 
Tofieldia palustris xx 
Trientalis europea + 
Trifolium hybridum xx 
pratense Xx 
repens O 
spadiceum Oo 
Trollius europ&us + 
Urtica dioica xx 
Vaccinium Myrtillus (+) 
uliginosum (+) 
Veronica serpyllifolia (+) 


Vicia angustifolia xx (08) 


hirsuta x (08) 


sativa Xx 
Viola biflora 00 
tricolor xx 


Gnaphalium norvegicum + saxatilis xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Ned mot Matojärvi utgöres distriktet af myrmark, längre upp träder 
moränen i dagen och blir mera blockrik, ju mer man aflägsnar sig från sjö- 
stranden. Distriktet bildar en lång, smal remsa, parallel med stadsgränsen, 


och har afröjts 1903 samt gödslats synnerligen rikligt under vintern 1907 — 08. 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 253 


Under sommaren 1909 höll man på med uppbrytning af sten och stubbar. 
Ett hus, uppfördt 1905, finnes inom odlingen. Några få björkar stå kvar 
omkring huset, där äfven andra rester af den ursprungliga vegetationen kun- 
nat hålla sig kvar, för öfrigt är floran till stor del ny. På den 1908 ut- 
spridda gödseln, dels hästspillning, dels latringödsel, växte 1908 en ytterst 
frodig vegetation af anthropokorer, mest vanliga ogräsväxter, men yppighe- 
ten motsvarades ingalunda af någon större artrikedom, och 1909 var antalet 
arter snarast mindre, då åtskilliga redan hunnit undanträngas af de mest 
härdiga invandrarne och af de relikter från den ursprungliga markbetäck- 
ningen, som här och där höllo på att tränga fram genom gödselmassorna 
eller ur den uppgräfda jorden. Äfven uppbrytningen af marken torde väl 
ha medverkat att åter aflägsna en och annan invandrare. Längst ned mot 
sjöstranden funnos ännu några rester af myrvegetationen, och ute i vattnet 
samma vegetationsbräm som inom de angränsande distrikten. 


Distrikt M 3. 


Gränser: i sydvest kanten af det odlade distr. M 2, i nordnordvest 
förlängningen af stadsplanegränsen några hundra meter bort förbi förbrän- 
ningsplatsen, i nordost en rak linie bortom denna plats ned till väggen af 
ravinen strax nedom dennas början, därifrån utefter ravinens kant och från 
dess öfversta ända rakt fram mot sluttningen af kullen öster om Matojärvi, 
där sedan 3557-meters-kurvan utgör gräns fram till den linie, som skiljer 
detta distrikt från M 1, och för hvilken under detta redogjorts. 

Tid för undersökningen. Såväl 1908 som 1909 gjorde jag flere 
gånger flyktiga besök här och antecknade en del arter, den detaljerade un- 
dersökningen har emellertid varit anförtrodd åt STERNER, som först i början 
af augusti 1909 och sedan upprepade gånger gått öfver distriktet. 


Artlista: 

Achillea Millefolium (+) Artemisia vulgaris (+) Carum carvi x >» 

Ptarmica (+) Atriplex patulum>x>x (08) Cerastium longirostre c 
Agrostis borealis xx Barbarea lyrata xx vulgare ++ 

vulgaris 4 Betula nana + Chamezenerium angusti- 
Aira cespitosa + pubescens + folium x > 

flexuosa ++ Brassica campestris 00 Chenopodium album 
Alchemilla acutidens xx Rapa xx (08) Chrysanthemum Leucanthe- 
Alopecurus geniculatus xx Calamagrostis neglecta xx mum x > 

pratensis + purpurea (+) Cirsium arvense x > 
Anthoxanthum odoratum (+) Capsella bursa pastoris 00 Coeloglossum viride 
Anthriscus silvestris xx Carex brunnescens Empetrum nigrum 4 


Artemisia Absinthium 00 tenella (+) Epilobium Hornemanni 


254 HG; 


Epilobium palustre 00 
Equisetum arvense C 
silvaticum C 
Erysimum cheiranthoides + 
Festuca elatior (+) 
ovina (+) 
rubra (+) 
Fragaria vesca xx 
Galeopsis bifida + 
speciosa xx 
Geranium silvaticum + 
Gnaphalium norvegicum + 
Hieracium alpinum + 
Sp. + 
Juniperus communis + 
Lactuca sativa xx (08) 
Lathyrus pratensis c 
Leontodon autumnalis xx 
Linnea borealis + 
Luzula multiflora + 
parviflora x> 
pilosa + 
Lycopodium alpinum (+) 
annotinum (+) 
clavatum x > 
Matricaria inodora + 
Melampyrum pratense (+) 
silvaticum x > 
Melandrium silvestre ”lap- 
ponicum x>x 
Melilotus albus o 
Myosotis arvensis 00 
Nasturtium palustre o 


SIMMONS: 


FLORAN 


Pedicularis lapponica (+) 

Phleum alpinum x 

Pinus silvestris xx 

Pisum arvense xx (08) 

Plantago major xx 
media xx 

Poa alpina xx 
annua — 
palustris (+) 
pratensis ++ 

Polygonum aviculare xx 
Convolvulus (+) 
tomentosum xx 
viviparum xx 

Potentilla norvegica xx 

Prunus Cerasus xx 
Padus xx 

Pyrola minor 00 

Ranunculus acris + 
repens (+) 

Ribes Grossularia (+) (08, 
09) 
rubrum Oo 

Rubus arcticus + 
arcticusxsaxatilis (+) 
Chamz&morus (+) 
saxatilis (+) 

Rumex Acetosa (+) 
Acetosella + 
domesticus xx 

Salix glauca + 
lapponum + 
nigrficans + 


OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Salix phylicifolia + 
polaris x 
Saussurea alpina (+) 
Secale cereale xx 
Senecio vulgaris xx 
Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea + 
Sonchus arvensis xx 
Sorbus Aucuparia xx 
Stellaria calycantha + 
graminea xx 
media + 
Taraxacum croceum xx 
Thlaspi arvense + 
Trientalis europea + 
Trifolium hybridum xx 
pratense xx 
repens + 
spadiceum xx 
Trollius europ&us xx 
Urtica dioica o 
urens O 
Vaccinium Myrtillus + 
uliginosum + 
vitis idea + 
Veronica Chamedrys xx 
serpyllifolia o 
Vicia angustifolia xx 
Cracca 00 
hirsuta xx (08) 
Viola biflora xx 
tricolor xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Distriktet har ursprungligen varit björkskog af lundkaraktär, såsom 


synes af de ännu bibehållna resterna och af förhållandena inom angränsande 


områden. 


Som emellertid sedan 1903 en förbränningsplats för sopor och 


hvarjehanda affall från staden varit förlagd hit, så ha mycket förändrade 
förhållanden inträdt; björkarne ha genom nedhuggning eller genom brän- 
ning försvunnit från de centrala delarne, och äfven bottenvegetationen har 
på sjelfva förbränningsplatsen helt fått vika. På den blottade och starkt 
gödda jorden ha emeilertid med afskrädena införts frön af en hel del anthro- 
pokorer, som nu bilda synnerligen frodiga, om än just icke artrika vegeta- 
tioner på de partier, som någon tid fått ligga orörda. Mest utgjordes växt- 


- 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 295 


täcket af rena eller blandade bestånd af vanliga ogräs sådana som Cheno- 
podium album, Thlaspi arvense, Sinapis arvensis, Brassica campestris, 
Galeopsis bifida, m. fl., men äfven mera ovanliga invandrare förekommo 
lokalt ganska ymnigt, t. ex. Artemisia Absinthium, Atriplex patulum, och 
särskildt 1908 äfven åtskilliga kulturflyktingar såsom Lactuca sativa, Pisum 
arvense, Brassica Rapa, Ribes Grossularia. 

Om den kvarstående ursprungliga vegetationen i distriktets utkanter är 
icke mycket att säga, dock kan det förtjena framhållas, att här finnas ett par 
små tallar, som väl äro förposter från tallbestånden åt Haukijärvi — Torne 
elfs-hållet. I en grop i skogen (försvarsarbete) fanns jämte de större viden, 
som i allmänhet bruka vandra in på dylika ställen, äfven ett exemplar af 
Salix polaris, som ju annars knappt brukar gå nedom skogsgränsen. Några 
smärre vattensamlingar inom området ha i hufvudsak bibehållit sin inhem- 
ska flora, för så vidt icke vattnet blifvit allt för starkt bemängdt med rutt- 
nande ämnen. 


Distrikt M 4. 


Gränser: i sydvest öfre ändan af ravinen intill M 3, i sydost och nordvest 
ravinens kanter, så vidt de ha kunnat följas, i norr en linie mellan tvänne myr- 
områden c:a !/2 km. från förbränningsplatsen, där några gräfningar företagits. 

Tid för undersökningen. Efter ett par flyktigare besök på platsen 
1908 och tidigare på sommaren 1909, genomgick jag distriktet noggrannt i 
augusti det senare året, och STERNER reviderade det på hösten. 


Artlista: 
Aira cespitosa o Caltha palustris + Dryopteris Linne&eana - 
flexuosa + Carex alpina o spinulosa 
Alchemilla acutidens Oo brunnescens Oo Empetrum nigrum — 
glomerulans + capillaris (+) Epilobium davuricum (+) 
Alnus incana (+) juncella + Hornemanni + 
Andromeda polifolia (+) loliacea (+) palustre c 
Angelica. Archangelica c magellanica Oo Equisetum arvense 
silvestris x parallela (+) palustre (—) 
Antennaria dioica x > vaginata O pratense + 
Anthoxanthum odoratum + Cerastium longirostre + silvaticum + 
Arabis alpina ++ Chamzenerium angusti- Eriophorum = polysta- 
Athyrium Filix femina Oo folium + chium (+) 
Bartsia alpina + Cirsium heterophyllum O Euphrasia latifolia (+) 
Betula nana + Coeloglossum viride x > Festuca ovina + 
pubescens + Comarum palustre + Filipendula Ulmaria 
Calamagrostis lapponica o Cystopteris fragilis + Galium uliginosum (+) 


purpurea Oo montana OO Geranium silvaticum + 


250 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Geum rivale + Poa palustris (+) Salix Ianata xx 
Gnaphalium norvegicum —+ pratensis Oo nigricans + 
Gymnadenia conopsea o Polygonum ' viviparum 00 phylicifolia o 
Hieracium mniarolepium o Polypodium vulgare (+) reticulata (+) 
Juniperus communis — Populus tremula xx Saussurea alpina + 
Linnea borealis + Prunus Padus + Scirpus austriacus (+) 
Luzula parviflora + Pyrola minor o Selaginella ciliata o 
pilosa Oo rotundifolia o Solidago virgaurea + 
Lycopodium annotinum Oo secunda —+ Sorbus Aucuparia + 
clavatum xx Ranunculus acris Oo Stellaria calycantha + 
Melampyrum pratense 00 auricomus OO media (+) 
silvaticum — Ribes rubrum + Taraxacum croceum 00 
Melandrium silvestre ”lap-  Rubus arcticus + Thalictrum alpinum (+) 
ponicum — arcticusxsaxatilis o Tofieldia palustris (+) 
Melica nutans (+) Cham2&morus Oo Trientalis europa + 
Milium effusum — saxatilis + Trollius europ&us + 
Mulgedium alpinum 00 Rumex arifolius + Urtica dioica ++ 
Myosotis silvatica + domesticus xx Vaccinium Myrtillus ++ 
Paris quadrifolia + Salix arbuscula Oo uliginosum + 
Parnassia palustris + capreaxnigricans (+) vitis idea ++ 
Pedicularis lapponica —+ glauca + Viola biflora ++ 
Pinguicula vulgaris (+) hastata (—) epipsila + 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Distriktet utgöres af den smala af branta väggar begränsade ravin, som 
norrut från förbränningsplatsen fortsätter samma dalsänka, i hvilken Mato- 
järvi ligger. Det är påtagligt, att den bäck, som nu sipprar fram i ravinens 
botten, ej varit i stånd att utgräfva en så pass betydlig ränna ned i fasta 
berget, utan den måste härstamma från en tid, då en större elf tog denna 
väg från den nuvarande Matojärvi ned mot Haukijärvi och vidare åt Torne 
elis dalgång. Det nuvarande afloppet åt vester, som ju också är högst obe- 
tydligt, måste då ha varit stängdt af is. Vattnet från den isdämda sjön har 
då måst söka sig väg ned åt Haukijärvi och bildat ett fall, som skurit sig 
ned i berget, och den nuvarande djupa ravinens öfre ända är sålunda ett 
»dödt fall«. Väggarne, som löpa samman vid utkanten af förbrännings- 
platsen, äro här alldeles tvärbranta, längre norrut bli de efter hand mera 
långsluttande och afbrutna af breda afsatser. Gränserna för distriktet, som 
lagts vid öfre kanten af ravinens sidor, bli därför mindre och mindre mar- 
kerade ju längre norrut man kommer inom distriktet. Det öfvergår sålunda 
utan skarp begränsning i de hittills icke undersökta områdena uppåt å ena 
sidan Haukivaaras, å andra sidan Luossavaaras sluttningar. Så vidt jag kan 
döma af ett och annat flyktigt besök är vegetationen på Haukivaara ganska 


FS VASA nan 


VR SV 
TEE. 


- v 
Et 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 2 


artfattig och enformig — björkskog med risvegetation. Luossavaaras slutt- 
ning är däremot till större delen mera fuktig och klädd med mera lundartad 
växtlighet, såsom jag kunnat konstatera vid tillfälliga besök där, och såsom 
också framgår af SoNnNDÉNs, m. fl. uppgifter. Vegetation liknande den inom 
här ifrågavarande distrikt torde också vara att anträffa flerestädes i Luossa- 
vaarasluttningen, men det är dock tvifvelaktigt, om den annorstädes når samma 
"vackra och frodiga utveckling som här. 

Åtskilliga omständigheter samverka nämligen till att här gifva upphof 
åt en lundvegetation, som man har svårt att på andra ställen vid Kiruna 
finna make till i yppighet. Dels ligger platsen synnerligen väl skyddad, 
vinden kan aldrig taga hårdt i den djupa dalgången, dels är den öfverallt 
rik på nedsipprande vatten, som gör den synnerligen väl lämpad för fuktig- 
hetsälskande växter, dels slutligen torde den ega en ovanligt god jordmån, 
då denna till en del är bildad af förvittringsprodukter af de kalkrika berg- 
arter, som anstå i Haukivaara. Trädvegetationen utgöres naturligtvis till 
största delen af björk, men rönn förekommer här också i ovanlig mängd 
och i kraftigare träd än man vanligen finner, vidare förekomma enstaka aspar, 
och gråalen bildar stora bestånd. Den är dock ej trädformig, utan uppträder 
som buske. Af andra buskar kunna nämnas hägg, som är både ymnig och 
ganska storväxt, röda vinbär, som förekomma synnerligen rikligt, åtskilliga 
viden, som bilda täta, storväxta busksnår utefter bäcken. Salix nigricans 
blir dock delvis trädformig, och i ännu högre grad gäller detta om S. ca- 
prea X nigricans, som särskildt på ett ställe uppträder i en grupp af träd af 
flere gånger manshöjd. Eget nog har jag icke kunnat finna ren S. caprea, 
som dock af SonDpÉNn är tagen uppåt Luossavaara. 

Under och mellan buskar och träd finner man täta bestånd af stundom 
nära manshöga örter. Särskildt iögonfallande bland dessa är den egendom- 
liga inhemska nässla, som jag i floran närmare behandlat. Den är utbredd 
utefter hela ravinens botten, och flerestädes bildar den rena bestånd, stundom 
af flere kvadratmeters utsträckning såsom tafl. 12 visar. Andra i stor mängd 
och yppighet uppträdande örter äro: Arabis alpina, Melandrium Ssilvestre 
subsp. lapponicum, Filipendula Ulmaria, Geum rivale, Caltha palustris, Epi- 
lobium palustre. Milium effusum bildar flerestädes frodiga vegetationer, och 
på torrare mark i den vestra sluttningen träffar man den för öfrigt inom 
området ganska sällsynta Melica nutans i rätt stor mängd, liksom där äfven 
den annars icke ymniga Rubus saxatilis blir starkt framträdande. Uppåt 


distriktets bägge sidor, där marken är torrare än nere i ravinens botten, bli 
17 


258 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


risen mera talrika i markbetäckningen, men de åtföljas af Pyrola minor och 
P. secunda samt af den utom uppe på Kiirunavaara sällsynta Lycopodium 


clavatunm. 
Distrikt J 1. 


Gränser: i söder viadukten öfver spårvägen till berget, i öster jern- 
vägsplanket, i norr en rät linie dragen tvärs öfver jernvägsområdet, där stick- 
spåren sluta söder om godsmagasinet, i vester jernvägsplanket. 

Tid för undersökningen. Jag antecknade en del arter här 1908, 
för öfrigt är undersökningen gjord af STERNER under upprepade besök 1909. 


Artlista. 


Achillea Millefolium ++ Chrysanthemum Leucanthe- Petasites frigidus (+) 


Agrostis borealis + 
vulgaris + 

Aira cespitosa + 
flexuosa + 

Alchemilla acutidens (+) 
glomerulans oc 

Alopecurus geniculatus (+) 
pratensis + 

Antennaria dioica (+) 

Anthemis arvensis xx (05) 

Anthoxanthum odora- 
tum ++ 

Artemisia Absinthium (+) 

Barbarea lyrata xx 

Betula nana (+) 
pubescens xx 

Brassica campestris xx 

Calamagrostis neglecta (+) 

Caltha palustris (+) 

Campanula patula xx 
rotundifolia xx 

Capsella bursa pastoris + 

Carex brunnescens + 
Macloviana (+) 
vaginata (+) 

Carum carvi + 

Cerastium arvense 00 
longirostre xx 
vulgare ++ 

Chamz&nerium angustifo- 
lium ++ 

Chenopodium album xx 


mum xx 
Cirsium arvense xx 

heterophyllum (+) 
Empetrum nigrum (+) 


Epilobium Hornemanni 00 


palustre (+) 
Equisetum silvaticum + 


Eriophorum vaginatum xx 


Erysimum cheirantho- 
ides xx 

Festuca elatior xx 
Oovina ++ 
rubra + 

Filipendula Ulmaria xx 

Galeopsis bifida (+) 


Geranium silvaticum xx 


Gnaphalium norvegi- 
cum 00 

Hieracium alpinum + 
Sp. 00 

Juniperus communis 00 

Knautia arvensis x 

Linnea borealis (+) 

Luzula multiflora (+) 
pallescens (+) 
parviflora xx 
pilosa + 

Matricaria inodora + 


Melampyrum pratense (+) 
Melandrium silvestre ”lap- 


ponicum xx 
Nasturtium palustre xx 


Phleum alpinum (+) 
pratense + 
Plantago major xx 
Poa alpina ++ 
annua + 
pratensis ++ 
Polygonum aviculare xx 
Convolvulus xx 
viviparum (+) 
Potentilla norvegica (+) 
verna xx 
Ranunculus acris + 
repens (+) 
Rhinanthus groenlandi- 
CUS CX 
Rubus arcticus + 
Cham&morus (+) 
saxatilis xx 
Rumex Acetosa (+) 
Acetosella ++ 
arifolius xx 
domesticus (+) 
Sagina procumbens xx 
Salix glauca (+) 
lapponum xx 
nigricans (+) 
phylicifolia (+) 
Saussurea alpina (+) 
Silene venosa xx 
Solidago virgaurea ++ 
Sorbus Aucuparia xx 
Stellaria calycantha (+) 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 259 
Stellaria graminea 00 Trifolium repens ++ Veronica serpyllifolia (+) 
media (+) Trollius europeus xx Vicia Cracca xx 
Taraxacum croceum xx Urtica dioica 00 Viola biflora oc 
Thlaspi arvense (+) Vaccinium Myrtillus (+) tricolor Xx 
Trientalis europa (+) uliginosum (+) 
Trifolium pratense xx vitis idea (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktets sydligaste del har ursprungligen varit myr, en del af det 
stora myrområde, som före Luossajokis reglering sträckt sig mellan Luossa- 
järvis södra ända och Yli Lombolo. Här fylles dock området numera så 
godt som till sin hela bredd af jernvägsbanken. Längre norrut är det sankt 
blott på vissa partier mot sjön, för öfrigt mera högländt och delvis ännu 
bevuxet med björk. Kulturens inflytande har gifvetvis i synnerligen hög 
grad förändrat vegetationens karaktär, påfyllningen af material för bankbygg- 
naden har skapat en helt ny mark, och dessutom ha hus funnits här rela- 
tivt länge. Huset N:o 1, det äldsta i Kiruna, ligger i gränsen mot distr. 
L 3. Det är uppfördt 1890. Vidare finnas här flere jernvägen tillhöriga 
hus, uppförda 1900—1905, och i östra kanten har en kåk legat mellan 
1898 och 1902. Vid flere af husen finnas smärre odlade partier, trädgår- 
dar och små planerade, gödslade och insådda slåtterland, och till den del- 
vis afsiktliga införsel af främmande arter, som man finner här tillkommer 
naturligtvis som alltid inom stationsområden en riklig anthropokorflora af 
annat ursprung. En särskildt riklig artimport har också betingats däraf, att 
här under några år aflastats större kvantiteter hö, delvis från sydligare delar 
af Sverige, delvis t. o. m. från utlandet. Särskildt var detta fallet under 
det stora nödåret 1902—03. En del af de då inkomna arterna ha dock 
blott varit rent tillfälliga gäster, som snart åter försvunnit, så exempelvis 
Arabis pendula, hvars växtplats antagligen legat inom detta distrikt, och 
Anthemis arvensis, som Dr. JoHANSSON fann här 1905. Knautia arvensis 
har sannolikt kommit in på samma sätt. 


Distrikt J 2. 


Gränser: i söder linie tvärs öfver jernvägen mot J 1, i öster jern- 
vägsplanket, i norr den väg, som går under jernvägen ned till sjön, i vester 
det vestligaste spåret. 

Tid för undersökningen. Jag gjorde en del anteckningar och in- 
samlingar här 1908, och under 1909 besöktes distriktet upprepade gånger 


260 H. 


dels af mig, dels af STERNER, som utförde detaljundersökningen och revi- 


sionen. 


Achillea Millefolium + 
Ptarmica Xx 
Agrostis vulgaris + 
Aira cespitosa ++ 
flexuosa ++ 
Alchemilla acutidens xx 
suberenata xx 
Alopecurus geniculatus 00 
pratensis + 
Anethum graveolens xx 
Antennaria dioica 00 
Anthoxanthum odoratum + 
Anthriscus silvestris xx 
Arabis alpina (+) 
arenosa Xx 
Artemisia Absinthium x>x 
Asperugo procumbens x 
Astragalus alpinus Oo 
frigidus (+) 
Avena sativa xx 
Barbarea lyrata 00 
Betula nana (—+) 
pubescens —+ 
Brassica campestris xx 
Bromus secalinus (+) 
Calamagrostis neglecta + 
Caltha palustris (+) 
Campanula rotundifolia xx 
Capsella bursa pastoris 00 
Carduus crispus xx 
Carex brunnescens (+) 
Macloviana xx 
vaginata O 
Carum carvi + 
Centaurea Cyanus x 
Cerastium vulgare +- 
Chame&nerium angustifo- 
lium ++ 
Chenopodium album 90 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Cirsium arvense xx 
heterophyllum (+) 
Comarum palustre x > 


G. SIMMONS: FLORAN 


Artlista: 
Crepis tectorum xx 
Empetrum nigrum +-- 
Epilobium Hornemanni xx 
palustre 00 
Equisetum arvense (+) 
pratense 00 
Eriophorum polystachi- 
UM 
Scheuchzeri xx 
Erysimum cheirantho- 
ides (+) 
Euphrasia latifolia (+) 
tenuis (+) 
Festuca elatior 00 
ovina + 
rubra 00 
Filipendula Ulmaria (+) 
Galeopsis bifida (+) 
speciosa (—) 
Geranium silvaticum —+ 
Geum rivale xx 
Gnaphalium norvegi- 
cum —+—- 
Hieracium alpinum + 
Sp. + 
Juniperus communis — 
Linn&a borealis + 
Luzula multiflora + 
pallescens 00 
pilosa + 
Matricaria inodora ++ 
Melampyrum pratense (+) 
Melandrium silvestre ”lap- 
ponicum xx 
Montia lamprosperma (+) 
Myosotis arvensis 00 
Nasturtium palustre oo 
Papaver nudicaule (+) 
Phleum alpinum (+) 
pratense — 
Plantago major xx 
media xx 
Poa alpina oc 
annua + 


OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Poa pratensis ++ 
Polygonum aviculare (+) 
Convolvulus xx 
tomentosum 09 
viviparum (+) 
Populus tremula (+) 
Potentilla norvegica xx 
Prunus Cerasus xx 
Pyrola rotundifolia xx 
Ranunculus acris (+) 
repens + 
Rhinanthus groenlandi- 
cus OO 
Rubus arcticus ++ 
Chamz&emorus (+) 
ideus xx 
saxatilis xx 
Rumex Acetosa xx é 
Acetosella += ; 
arifolius (+) 
domesticus xx 
Salix glauca + 
phylicifolia + ' 
Saussurea alpina ++ sk 
Saxifraga granulata xx (05) 
Secale cereale xx 
Senecio vulgaris xx 
Silene venosa Xx 
Sinapis arvensis 00 
Solidago virgaurea ++ 
Sorbus Aucuparia xx 
Spergula arvensis (+) 
Stellaria calycantha (+) 
graminea ++ 
media ++ 
nemorum xx 
Taraxacum croceum (+) 
melanostylum (+) 
Thlaspi arvense 00 
Trientalis europea ++ 
Trifolium agrarium xx (05) 
pratense (+) 
repens +-- 
Triticum repens (+) 


Jä 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 201 
Trollius europe&us xx Vaccinium uliginosum + Vicia Cracca xx 
Urtica urens xx vitis idea + Viola biflora (+) 
Vaccinium Myrtillus + Veronica serpyllifolia + epipsila (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet har, såsom ännu synes, till större delen upptagits af tämligen 
torr björkskog, mindre partier ha dock varit fuktigare och mera lundartade. 
Inom distriktet ligga godsmagasin, stationshus och ett flertal bostadsbygg- 
nader, alla uppförda 1902, samt jernvägshotellet, byggdt 1904. Kring dessa 
byggnader ligga trädgårdsanläggningar, som varit föremål för synnerlig om- 
sorg, och särskildt vid sjelfva jernvägsstationen ha acklimatiseringsförsök 
gjorts med en mångfald olika arter, bl. a. åtskilliga prydnadsbuskar och 
barrträd. I en del fall ha de införda prydnadsväxterna visat sig trifvas 
ganska bra, men många af dem, särskildt barrträden, synas blott kunna 
hålla ut ett fåtal år. Annuella prydnadsväxter gå nog i allmänhet väl till. 
Jag kan emellertid icke här inlåta mig närmare på dessa förhållanden. 

Inom distriktet finnes det på tafl. 3 återgifna aspbeståndet, och af 
björkarne stå många kvar, där man ej för anläggningarne nödgats borttaga 
dem. Införseln af hemerofila arter har gifvetvis varit och är fortfarande 
ganska omfattande, men i trädgårdsanläggningarne ser man likväl ej så syn- 
nerligen rik anthropokor flora, då de i allmänhet äro för väl hållna. En 
af trädgårdsanläggningarne utgjorde dock så till vida undantag, som där 
dels den inplanterade Arabis alpina, dels den insådda Papaver nudicaule 
fått ohejdadt sprida sig till prydnad för gräsplanerna. Vid godsmagasinet 
funnos visserligen en hel del anthropokorer, men eget nog, åtminstone för 
tillfället, ingen enda af något större intresse. Att döma af vissa uppgifter 
hos SOoNnDÉN och i HAGLUNDS anteckningar, synes dock den anthropokora 
floran här förr ha varit mera omvexlande. 


Distrikt J 3. 


Gränser: i söder den förutnämnda linien mot J 1, i öster det vest- 
ligaste jernvägsspåret, i norr vägen ned till Luossajärvi, i vester jernvägs- 
planket. 

Tid för undersökningen. Delvis tillsammans med Kand. FRIES 
gjorde jag 1908 en del anteckningar och samlingar här, och under 1909 
undersöktes distriktet vid upprepade besök af STERNER och mig. 


I 


202 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Carex Macloviana oc Hordeum distichum xx (08) 
Ptarmica > magellanica (—) vulgare x (08) 
Aconitum Napellus x (09) polygama (—) Juncus biglumis xx 
Agrostis vulgaris + rotundata (+) trifidus 00 
Aira cespitosa + + tenuiflora x > Juniperus communis + 
flexuosa ++ vaginata (+) Lamium hybridum xx (09) 
Alchemilla acutidens (+) vesicaria (+) purpureum x>x (09) 
micans x > Carum carvi + Leontodon autumnalis + 
strigosula x> Cerastium vulgare + Linnea borealis + 
suberenata > > Chamz&nerium angustifo-  Luzula multiflora + 
Alopecurus geniculatus oc lium ++ pallescens xx 
pratensis + Chenopodium album >x>x parviflora xx 
Andromeda polifolia (+) Chrysanthemum Leucanthe- = pilosa + 
Anethum graveolens x > mum Xx Lycopodium alpinum xx 
Antennaria dioica oc Cirsium heterophyllum 00 annotinum (+) 
Anthoxanthum odora- Comarum palustre 00 Selago (+) 
tum ++ Cornus suecica xx Matricaria discoidea (+) (09) 
Anthriscus silvestris x> Crepis tectorum >x > inodora ++ 
Arabis arenosa x > Empetrum nigrum —+—-- Melampyrum pratense (+) 
Arctostaphylos alpina (+) Epilobium davuricum (+) <:Melandrium album xx 
Arenaria serpyllifolia x x (053) -Hornemanni (+) silvestre ”lapponicum x Xx 
Artemisia Absinthium xx palustre (+) Montia lamprosperma (+) 
vulgaris x (08) Equisetum arvense xx Myosotis arvensis xx 
Astragalus frigidus oo pratense (+) Nasturtium palustre (+) 
Avena sativa 00 silvaticum x > Papaver nudicaule (+) 
Barbarea lyrata x> variegatum xx Parnassia palustris xx 
stricta xx Eriophorum polystachi- Pedicularis lapponica xx 
Bartsia alpina xx um XX Phalaris arundinacea x 
Betula nana — vaginatum (+) ” Phleum alpinum 900 
pubescens + Erysimum cheiranthoides + = pratense + 
Brassica campestris x > Euphrasia latifolia (+) Pisum sativum xx 
Bromus arvensis xx (08) Festuca elatior Oo Plantago major xx 
mollis Oo ovina — Poa alpina (+) 
secalinus xx (08, 09) rubra + annua —+ 
Calamagrostis neglecta xx Filipendula Ulmaria (+) pratensis ++ 
purpurea (—) Fragaria vesca x (09) Polygonum aviculare 900 
Caltha palustris (+) Galeopsis bifida 00 Convolvulus 00 
Campanula rotundifolia xx = Tetrahit xx (09) tomentosum xx 
Capsella bursa pastoris (—) speciosa (+) (08, 09) viviparum (+) 
Cardamine pratensis xx Galium uliginosum (+) Potentilla norvegica xx 
Carduus crispus x Geranium silvaticum xx verna OO 
Carex aquatilis (+) Gnaphalium norvegi- Prunus Padus x 
brunnescens + cum OO Pyrola minor (+) 
gracilis (+) Hieracium alpinum = rotundifolia >> 
juncella (+) Sp. + Ranunculus acris ++ 
lasiocarpa (+) Hierochloé odorata xx hyperboreus (+) 


lå 
. 
t 
|| 
) 
S 
Vv 
F 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 263 


Ranunculus repens (+) Sinapis arvensis xx Trifolium pratense xx 

Rhinanthus groenlandi- Solanum tuberosum xx repens ++ 
cus (+) Solidago virgaurea ++ Trisetum spicatum x > 

Rubus arcticus +—- Sorbus Aucuparia xx Triticum repens (+) 
Chamz&morus (+) Spergula arvensis (+) vulgare xx (08) 
saxatilis xx Stachys lanata x< (07) Trollius europ&us x > 

Rumex Acetosa (+) Stellaria calycantha (—) Urtica dioica c 
Acetosella ++ graminea + Vaccinium Myrtillus (+) 
domesticus <> media ++ uliginosum (+) 

Salix glauca 00 nemorum xx vitis idea oc 
lapponum (+) Taraxacum croceum xx Veronica officinalis x (09) 
phylicifolia xx melanostylum xx serpyllifolia (+) 

Saussurea alpina ++ Thalictrum alpinum (+) Vicia angustifolia x> 

Scirpus austriacus xx Thlaspi arvense (+) Cracca x > 

Scleranthus annuus xx Tofieldia palustris xx Viola biflora (+) 

Secale cereale 00 Trientalis europe&a ++ tricolor x 


Silene venosa xx Trifolium hybridum (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Distriktet ligger ganska lågt vid sjöstranden och är trots partiel utdik- 
ning till stor del fortfarande ganska sankt, vissa partier äro rent myrartade; 
diken och gropar upptagas bl. a. af bestånd af Calamagrostis purpurea. 
Videsnår finnas också, och de torraste partierna upptagas af björkskog. 
Hus finnas icke inom detta distrikt, men väl en mindre trädgårdsanlägg- 
ning, där en del planterade arter fått tillfälle att förvildas, t. ex. Papaver 
nudicaule, Anethum graveolens, dels också en del ogräs inkommit, som annars 
icke eller blott sällsynt anträffats inom undersökningsområdet, såsom Lamium 
purpureum och hybridum. Hvad som särskildt bidragit till att göra detta 
distrikt relativt rikt på anthropokora arter, är dock att flerestädes utmed 
jernvägsbanken, hvars fyllningsjord redan i och för sig utgör en gynnsam 
växtplats för hvarjehanda hemerofyter, finnas afskrädeshögar, där dels em- 
ballage och sopor, dels trädgårdsaffall utkastas. De arter, som på detta 
sätt inkomma, bli nog oftast efemerofyter, såsom exempelvis Aconitum Na- 
pellus, Stachys lanata, m. fl., delvis torde de dock uppträda som kolonister 
och möjligen härifrån sprida sig vidare. Bland de lokalt synnerligen ym- 
niga anthropokorerna kunna nämnas Galeopsis-arterna, Erysimum cheirantho- 


ides, Chenopodium album, etc. 


Distrikt J 4. 


Gränser: i söder vägen under jernvägen, i öster jernvägsplanket, i 
norr en linie, dragen vinkelrätt från detta till spåren vid södra ändan af 


204 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


malmbangården, omedelbart söder om platsen för ett par 1909 rifna kåkar, 
i vester det yttersta jernvägsspåret mot Luossajärvi. 

Tid för undersökningen. Ett flyktigt besök gjordes här 1908, och 
detaljundersökningen utfördes af mig 1909, då STERNER senare besökte di- 
striktet för revision. 


Artlista: 
Achillea Millefolium Oo Chrysanthemum Leucanthe- Melampyrum silvaticum + 
Agrostis borealis 00 mum Oo Melandrium silvestre ”lap- 
vulgaris 00 Cirsium heterophyllum + ponicum xx 
Aira cespitosa + Coeloglossum viride x>x Montia lamprosperma (+) 
flexuosa ++ Comarum palustre (+) Myosotis arvensis xx 
Alchemilla acutidens o Empetrum nigrum ++ Nasturtium palustre 00 
glomerulans Oo Epilobium Hornemanni (+) Parnassia palustris + 
strigosula O palustre (+) Pedicularis lapponica + 
suberenata c Equisetum arvense Oo Petasites frigidus (+) 
Alopecurus geniculatus x> pratense + Phleum alpinum xx 
pratensis xx silvaticum (+) pratense xx 
Andromeda polifolia o Eriophorum polystachi- Picea Abies xx 
Angelica Archangelica x> um (+) Poa alpina o 
Antennaria dioica + vaginatum xx annua (+) 
Anthoxanthum odoratum + FErysimum cheirantho- nemoralis xx 
Arabis arenosa xx des Xx palustris (+) 
Astragalus alpinus x > Euphrasia latifolia 00 pratensis —+ 
Barbarea lyrata xx tenuis Oo trivialis xx 
stricta Xx Festuca elatior xx Polygonum viviparum + 
Bartsia alpina 00 ovina O Populus tremula + 
Betula nana — rubra Oo Potentilla norvegica xx 
pubescens + Filipendula Ulmaria + Pyrola minor xx 
Calamagrostis lapponica oo Galium uliginosum 00 rotundifolia Oo 
neglecta (+) Geranium silvaticum + Ranunculus acris 00 
purpurea (+) Gnaphalium norvegicum + == repens 00 
Caltha palustris (+) Hieracium alpinum + Rhinanthus groenlandi- 
Capsella bursa pastoris (+) amaurostylum Oo cus 00 
Carex brunnescens obtextum Oo Rubus arcticus + 
canescens OO teligerum Oo arcticus x saxatilis (+) 
juncella (+) Juniperus communis — Cham&morus (+) 
magellanica (+) Linn&a borealis ++ saxatilis 00 
polygama 00 Luzula multiflora + Rumex Acetosa xx 
vaginata + pallescens xx Acetosella (+) 
Carum carvi 00 parviflora Oo domesticus xx 
Cerastium arvense x> pilosa + Salix arbuscula 00 
longirostre 00 Lycopodium alpinum o glauca + 
vulgare c annotinum O hastata (+) 
Chamz&enerium angustifo- - Matricaria inodora o lanata xx 


lium + Melampyrum pratense o lapponum 00 


| 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 205 

Salix nigricans 00 Sorbus Aucuparia + Trifolium repens Oo 

phylicifolia + Stellaria calycantha + Triticum repens xx 
Saussurea alpina ++ graminea + Trollius europ&us + 
Scirpus austriacus xx media 00 Vaccinium Myrtillus ++ 
Secale cereale xx Taraxacum croceum (+) uliginosum —+ 
Selaginella ciliata xx Thaliectrum alpinum Oo vitis idea ++ 
Silene venosa xx Trientalis europea ++ Veronica serpyllifolia 00 
Sinapis arvensis xx Trifolium hybridum xx Viola biflora + 
Solidago virgaurea ++ pratense Xx epipsila 00 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet utgöres nästan helt af björkskog, i den norra delen nästan 
öfverallt torr och risig, söderut fuktigare och mera lundartad. Ett par di- 
ken och bäckdrag genomkorsa det, och särskildt mot stadsplanegränsen vid 
bryggeriet finnas sanka partier. Floran är också ganska rik och omvexlande. 
Ehuru inga hus funnits här förr än 1909, då jernvägen här börjat uppföra 
några bostadsbyggnader, är likväl en ganska markerad kulturinverkan att se, 
särskildt utmed en väg, som följer jernvägsspåren genom distriktet. Några 
mera anmärkningsvärda arter räknar dock denna anthropokora flora icke, 
och detsamma kan sägas om den ursprungliga vegetationen, hvilken emel- 
lertid på de fuktigare partierna är synnerligen frodig. 


Distrikt J 5. 


Gränser: i söder vägen under jernvägen, i vester Luossajärvis strand, 
i norr ett större dike strax norr om lokomotivstallen, i öster det yttersta 
spåret mot sjön. 

Tid för undersökningen. Jag gjorde 1908 ett flyktigt besök i den 
södra delen, för öfrigt är distriktet undersökt af STERNER 1909. 


Artlista: 

Achillea Millefolium xx Antennaria dioica oc Brassica campestris Oc 
Agrostis vulgaris + Anthemis tinctoria xx Calamagrostis neglecta (+) 
Aira atropurpurea xx Anthoxanthum odora- Caltha palustris oc 

cespitosa ++ tum ++ Capsella bursa pastoris 4 

flexuosa ++ Anthriscus silvestris (+) Carex brunnescens + 
Alchemilla acutidens xx Aquilegia vulgaris (+) canescens (+) 

glomerulans xx Arcetostaphylos alpina (+) gracilis (+) 

strigosula (+) Artemisia Absinthium >> magellanica (+) 

suberenata (+) Astragalus alpinus 00 rotundata + 
Alopecurus aristulatus xx Avena sativa xx tenella (+) 

geniculatus 00 Barbarea lyrata x> vaginata ++ 

pratensis xx Bartsia alpina (+) vesicaria (+) 
Andromeda polifolia + Betula nana ++ Carum carvi > 


Angelica Archangelica xx pubescens + Cerastium vulgare + 


2060 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Chame&nerium angustifo-  Luzula pallescens 00 Sagina procumbens xx 
lium ++ parviflora (+) Salix glauca (+) 
Chenopodium album xx pilosa + hastata (+) 
Chrysanthemum Leucanthe- Lycopodium alpinum xx lapponum (+) 
mum + annotinum (+) myrsinites x> 
Cirsium heterophyllum + Matricaria discoidea xx myrtilloides (+) 
Coeloglossum viride xx inodora ++ nigricans xx 
Comarum palustre (+) Melampyrum pratense (+) phylicifolia (+) 
Crepis tectorum xx silvaticum (+) Saussurea alpina ++ 
Empetrum nigrum + Melandrium silvestre £lap- Secale cereale xx 
Epilobium- Hornemanni xx ponicum xx Senecio vulgaris (+) 
palustre (+) Menyanthes trifoliata (+) Silene venosa xx 
Equisetum arvense (+) Myosotis arvensis (+) Sinapis arvensis xx 
pratense (+) Nasturtium palustre xx Solidago virgaurea ++ 
silvaticum xx Parnassia palustris xx Sorbus Aucuparia xx 
Eriophorum polystachi- Pedicularis lapponica xx Spergula arvensis xx 
um (+) Petasites frigidus (+) Stellaria calycantha (+) 
russeolum (+) Phleum alpinum + graminea (+) 
Scheuchzeri OC pratense xx media ++ 
vaginatum (+) Pinguicula vulgaris (+) nemorum xx 
Erysimum cheirantho- Plantago major xx Taraxacum croceum xx 
ides Xx Poa alpina + Thalictrum alpinum (+) 
Euphrasia latifolia xx annua —+ Thlaspi arvense 00 
Festuca elatior xx nemoralis xx Tofieldia palustris 00 
ovina ++ pratensis ++ Trientalis europea + 
rubra + Polygonum aviculare (+) Trifolium pratense xx 
Filipendula Ulmaria (+) Convolvulus xx repens — 
Galeopsis bifida xx tomentosum x > spadiceum xx 
Galium uliginosum (+) viviparum (+) Trisetum spicatum (+) 
Geranium silvaticum —-- Potentilla norvegica (+) Triticum vulgare x (08) 
Gnaphalium norvegicum + = Pyrola minor xx Trollius europ&us (+) 
Hieracium alpinum — Ranunculus acris +-- Urtica dioica (+) 
Sp. + repens (—) Vaccinium Myrtillus + 
Juncus biglumis (+) Rhinanthus groenlandi- uliginosum + 
trifidus 00 cus OO vitis idea + 
Juniperus communis (+) Rubus arcticus ++ Veronica borealis (+) 
Ledum palustre 00 Cham2&morus +- serpyllifolia (+) 
Leontodon autumnalis xx saxatilis xx Vicia Cracca xx 
Linnea borealis (+) Rumex Acetosella —+ Viola biflora xx 
Luzula multiflora -+ domesticus (+) epipsila (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Distriktet utgöres af en ganska smal strandremsa utefter Luossajärvi 
och är till stor del af myrartad natur med kärrväxter och videsnår, blott 
några smärre, torrare partier bära ansatser till björkskog. De här belägna 
lokomotivstallen äro uppförda 1902, liksom äfven några andra byggnader 


” 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 207 


Därjämte finnas några byggnader från senare år. Utmed 
jernvägsspåren är gifvetvis kulturpåverkan tydligt skönjbar i form af ett gan- 
Särskildt att nämna är en större ve- 


vid södra ändan. 


ska stort hemerofilt element i floran. 
getation af nästan enbart Urtica dioica och Aquilegia vulgaris på ett om- 


råde vid jernvägens kolupplag. 


Distrikt J 6. 


Gränser: i söder rak linie mot J 4, i öster jernvägsplanket, i norr en 
linie från detta strax norr om de yttersta bostadshusen inom jernvägens om- 
råde och förlängningen af nordgränsen för J 5, i vester det yttersta spåret 


mot sjön. 


Tid för undersökningen. 
Kand. Fries 1908 undersökte jag 


rades af STERNER på sensommaren. 


Achillea Millefolium 00 
Ptarmica xx 

Agrostis borealis + 
vulgaris + 

Aira cespitosa + 
flexuosa + 

Alchemilla acutidens xx 
strigosula xx 
suberenata xx 

Alopecurus geniculatus (+) 
pratensis O 

Andromeda polifolia + 

Angelica Archangelica xx 
silvestris Xx 

Antennaria dioica (+) 

Anthoxanthum odoratum + 

Arabis arenosa x 

Arctostaphylos alpina 00 

Artemisia Absinthium (+) 
vulgaris xx 

Barbarea lyrata xx 
stricta 00 

Bartsia alpina + 

Betula nana ++ 
pubescens + 

Brassica campestris xx 


Artlista: 
Calamagrostis neglecta + 
purpurea + 
Caltha palustris (+) 
Campanula rotundifolia Oo 
Capselia bursa pastoris (+) 
Carduus crispus xx 
Carex brunnescens + 
canescens (+) 
chordorrhiza (+) 
Goodenoughii x > 
gracilis + 
juncella (+) 
lasiocarpa (+) 
magellanica + 
parallela + 
pauciflora (+) 
polygama — 
rostrata (+) 
rotundata (+) 
tenella (+) 
tenuiflora Oo 
vaginata + 
vesicaria (+) 
Carum carvi Oo 
Cerastium longirostre 00 
vulgare Oo 


Bromus inermis (+) (08, 09) Chamz&enerium angustifoli- 


Bryanthus coeruleus (+) 
Calamagrostis lapponica (+) 


um + 
Chenopodium album (+) 


Efter ett hastigt besök tillsammans med 
distriktet i augusti 1909, och det revide- 


Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Cirsium heterophyllum (+) 
Coeloglossum viride —+ 
Comarum palustre (+) 
Crepis tectorum 00 
Dactylis glomerata > 
Empetrum nigrum ++ 
Epilobium anagallidifoli- 
um (+) 
davuricum x > 
Hornemanni (—) 
palustre (+) 
Equisetum arvense (+) 
hiemale (-) 
palustre (+) 
silvaticum ++ 
Frigeron acris » 
Eriophorum polystachium + 
russeolum 
Scheuchzeri « 
vaginatum + 
Erysimum cheirantho- 
ides 
Euphrasia latifolia (+) 
tenuis (+) 
Festuca elatior 
ovina (+) 
rubra (+) 


208 HIEG: 
Filipendula Ulmaria + 
Fragaria vesca xX> 
Galeopsis bifida 00 
Tetrahit > 
speciosa Xx > 
Galium Aparine x 
Geranium silvaticum + 
Gnaphalium norvegicum + 
supinum > 
Gymnadenia conopsea (+) 
Hieracium alpinum + 
Auricula xx 
subcurvatum Oo 
surculatum Oo 
Juncus filiformis + 
Juniperus communis ++ 
Lampsana communis > 
Ledum palustre x 
Leontodon autumnalis 00 
Linnea borealis — 
Listera cordata o 
Lotus corniculatus > 
Luzula multiflora ++ 
pallescens + 
parviflora 00 
pilosa + 
Lychnis flos cuculi x> 
Lycopodium alpinum + 
annotinum — 
Selago x > 
Matricaria inodora + 
Melampyrum pratense + 
silvaticum + 
Melandrium silvestre ”lap- 
ponicum 00 
Melilotus albus xx 
Montia lamprosperma (+) 
Myosotis arvensis xx 
Nardus stricta (+) 
Nasturtium palustre oo 
Papaver Rhoeas xx 
Parnassia palustris + 
Pedicularis lapponica + 
palustris o 


Petasites frigidus (+) 
Phalaris arundinacea x 
Phleum alpinum xx 
pratense 00 
Pinguicula villosa o 
vulgaris (+) 
Pisum sativum x > 
Plantago major 00 
media xx 
Poa alpina 00 
annua (+) 
nemoralis xx 
palustris xx 
pratensis —+ 
trivialis 00 
Polygonum aviculare 00 
Convolvulus 00 
tomentosum xx 
viviparum + 
Potentilla norvegica 00 
verna x> 
Prunus Cerasus xx 
Pyrola minor xx 
rotundifolia xx 
Ranunculus acris 00 
repens + 
Rhinanthus 
cus 00 
Rubus arcticus + 
arcticus x saxatilis xx 
Cham&morus + 
saxatilis Oo 
Rumex Acetosa o 
Acetosella (+) 
domesticus 00 
Sagina Linnei(+) 
procumbens 00 
Salix arbuscula 00 


groenlandi- 


glauca + 

glauca x phylicifolia xx 
hastata x> 

lanata xx 


lapponum + 
myrtilloides 00 


SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Salix nigricans Oo 

phylicifolia + 
Saussurea alpina + 
Scirpus austriacus (+) 
Scleranthus annuus xx 
Secale cereale 00 
Selaginella ciliata + 
Senecio vulgaris x 
Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Solanum tuberosum xx 
Solidago virgaurea + 
Sonchus arvensis x 
Sorbus Aucuparia + 
Spergula arvensis (+) 
Stellaria calycantha + 

graminea + 

longifolia xx (08) 

media (+) 

palustris x (09) 
Taraxacum croceum (+) 

SP KK 
Thaliectrum alpinum + 
Thlaspi arvense xx 
Tofieldia palustris + 
Trientalis europea + 
Trifolium hybridum xx 

pratense xx 

repens OO 

spadiceum xx 
Trisetum spicatum x 
Triticum repens 00 
Trollius europ&us + 
Urtica dioica 00 
Vaccinium microcarpum + 

Myrtillus ++ 

uliginosum ++ 

vitis idea ++ 
Veronica serpyllifolia 00 
Vicia angustifolia x>x 

Cracca Oo 

sativa xx 
Viola epipsila + 

tricolor xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktet är ett bland de största af alla och borde kanske helst varit 


uppdeladt i två. 


Emellertid var det svårt att finna någon lämplig gräns. 


-” 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 209 


Dess norra och södra delar upptages till stor del af torr, mer eller mindre 
risig björkskog, och i midten finnes ett större myrområde, delvis numera 
torrlagdt genom utdikning. Vissa partier äro dock fortfarande ganska våta, 
och dessa myrmarkspartier äro ovanligt rika på arter. Släktet Carex repre- 
senteras af ej mindre än 17 af de 30, som finnas inom undersökningsom- 
rådet i sin helhet. En spontan art finnes blott här representerad, nämligen 
Nardus stricta, och två andra rariteter uppträdde här relativt talrikt, näm- 
ligen Angelica silvestris och Equisetum hiemale. Äfven om ingen kultur- 
inverkan gjort sig gällande och tillfört distriktet nya arter, skulle det haft 
en ovanligt stor artlista att uppvisa, nu tillkommer emellertid ett inom åt- 
skilliga partier synnerligen markeradt tillskott af anthropokorer, som bringar 
artlistan upp till en slutsiffra af 211, den största, som något distrikt når till. 

Kulturinflytelserna äro relativt gamla och af ganska olika art. För det 
första går ju jernvägen utefter distriktets vestra kant, och dess bank, liksom 
området mellan malmbangårdens olika spår, erbjuder åtskilliga lämpliga växt- 
platser för hemerofila arter, hvarjämte naturligtvis här en ständig import af 
anthropokora element eger rum. Vidare går en väg från J 4 fram genom 
hela detta distrikt, och där finnas åtskilliga hus. Invid sydgränsen finnes 
en tomt, där ett par kåkar stått mellan 1901 och 1909. Strax norr därom 
kommer malmbangårdens expeditionshus och en samling bostadsbyggnader, 
uppförda 1902. Längst norrut vid lokomotivbangården har under åren 1902 
—1905 en annan större grupp af bostäder uppförts, och ett enstaka hus 
från 1906 ligger något söder om dessa. Omkring dessa olika byggnader 
ha ganska stora planeringsarbeten företagits och skapat nya, för hemerofyter 
lämpliga växtplatser, vidare ha åtskilliga större gräsplaner anlagts, liksom 
också smärre köksträdgårdar. Äfven finnas åtskilliga afskrädeshögar och 
platser, där gödsel utlagts, och dessa visa en synnerligen frodig, om än 
åtminstone vid tiden för undersökningen ej särskildt artrik och intressant 
växtlighet. Med frö och på annat sätt ha på alla dessa ställen talrika anthro- 
pokorer invandrat, och bland dessa finnnas flere endast här anträffade eller 
åtminstone i öfrigt mycket sällsynta, såsom Bromus inermis, Phalaris arun- 
dinacea, Stellaria palustris, Sagina Linnaei, Scleranthus annuus, Lotus cor- 
niculatus, Galeopsis Tetrahit, Sonchus arvensis, Erigeron acris. Om Stel- 
laria longifolia äfven är att räkna till denna kategori, är tvifvelaktigt. I alla 
händelser är J 6 ett distrikt, som vid kommande efterundersökningar torde 
visa sig särskildt förtjent af uppmärksamhet. 


270 HorGsS 


SIMMONS: 


Distrikt L 1. 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Gränser: i öster jernvägsplanket till den punkt, där detta norrut slutar 
vid stranden af Luossajärvi, som utgör gräns åt vester ned till sydändan vid 


den vik, som går in midt för godsmagasinet. 


Tid för undersökningen. 


senare reviderade STERNER. 


Achillea Millefolium (+) 
Ptarmica x> 
Agrostis borealis + 
vulgaris (+) 
Aira atropurpurea O 
cespitosa + 
flexuosa (+) 
Alchemilla glomerulans xx 
suberenata xx 
Alopecurus pratensis xx 
Andromeda polifolia ++ 
Angelica Archangelica xx 
Anthoxanthum odoratum = 
Anthriscus silvestris xx 
Arctostaphylos alpina (+) 
Avena sativa xx 
Barbarea lyrata xx 
Bartsia alpina + 
Betula nana + 
pubescens Oo 
Brassica campestris xx 
Calamagrostis lapponica (+) 
neglecta (+) 
purpurea (+) 
Caltha palustris (+) 
Campanula rotundifolia xx 
Capsella bursa pastoris (+) 
Carex aquatilis (+) 
brunnescens —+ 
canescens (+) 
gracilis + 
juncella (+) 
lasiocarpa (+) 
loliacea (+) 
Macloviana (+) 
magellanica (+) 
rotundata (+) 


Artlista: 


Carex tenella (+) 
vaginata + 
vesicaria + 
Carum carvi xx 
Centaurea Cyanus x 
Cerastium longirostre (+) 
vulgare o 
Chame&nerium angustifo- 
lium + 
Chenopodium album (+) 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum 00 
Cirsium heterophyllum (+) 
Comarum palustre + 
Crepis tectorum xx 
Empetrum nigrum ++ 
Epilobium Hornemanni o 
palustre oa 
Equisetum arvense + 
palustre (+) 
silvaticum + 
Eriophorum polystachium + 
vaginatum + 
Erysimum cheiranthoidesx x 
Euphrasia latifolia (+) 
Festuca elatior xx 
ovina (+) 
rubra xx 
Filipendula Ulmaria + 
Galeopsis bifida xx 
Galium uliginosum + 
Geranium silvaticum 00 
Gnaphalium norvegicum 00 
Hieracium alpinum (+) 
sp. (+) 
Hierochloé odorata (+) 
Juncus filiformis (+) 


Jag utförde denna i augusti 1909, och 


Juniperus communis + 
Ledum palustre x 
Leontodon autumnalis o 
Linnea borealis + 
Listera cordata xx 
Luzula multiflora (+) 

pallescens 00 

parviflora (+) 

pilosa + 
Lycopodium alpinum Oo 

annotinum O 
Matricaria inodora o 
Melandrium album xx 

silvestre ”lapponicum Oo 
Myosotis arvensis xx 

scorpioides xx 
Nasturtium palustre xx 
Odontites rubra xx 
Parnassia palustris ++ 
Pedicularis lapponica + 
Petasites frigidus (+) 
Phleum alpinum xx 

pratense xx 
Pinguicula villosa xx 
Plantago major xx 
Poa alpina xx 

annua (+) . 

nemoralis Oo 

palustris (+) 

pratensis + 

trivialis o 
Polygonum aviculare (+) 

Bistorta xx 

Convolvulus xx 

tomentosum xx 

viviparum — 
Potentilla norvegica o 


; 
i 
| 
F 
| 
Uj 
A 
d 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN FÄRG 


Ranunculus acris Oo 
repens (+) 
Rhinanthus groenlandi- 
cus (+) 
major Xx 
Rubus arcticus ++ 
Cham2&morus ++ 
Rumex Acetosa 00 
Acetosella + 
domesticus (+) 
Sagina Linnei x 
Salix arbuscula Oo 
caprea x nigricans Xx 
glauca + 
hastata Oo 
lapponum + 
nigricans O 


Salix phylicifolia + 
Saussurea alpina ++ 
Scirpus austriacus (+) 
Secale cereale o 
Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Sisymbrium Sophia xx 
Solanum tuberosum xx 
Solidago virgaurea ++ 
Sorbus Aucuparia 00 
Stellaria calycantha + 

graminea + 

media (—) 


Taraxacum croceum (+) 


Thalietrum alpinum (+) 
Thlaspi arvense Xx 
Tofieldia palustris o 


Trientalis europea + 
Trifolium pratense xx 
repens (+) 
spadiceum x > 
Trisetum spicatum (+) 
Triticum repens (+) 
Trollius europe&us o 
Urtica dioica (+) 
Vaccinium microcarpum ++ 
Myrtillus ++ 
uliginosum —+—+ 
vitis idea ++ 
Veronica serpyllifolia + 
Vicia Cracca + 
Viola biflora + 
epipsila (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Vissa delar af distriktet äro någorlunda torrra och bära björkskog, men 


större delen utgöres af ängsmark, som torde få betraktas såsom i hufvudsak 
rent naturlig. Den utgöres af hvarjehanda gräs och halfgräs, bl. a. stora 
bestånd af Carex gracilis. Ett fåtal byggnader, uppförda 1900, 1901 och 
1906 finnas här och därjämte vägar, gångstigar och affallshögar, som bidragit 
till invandring af en del antropokorer. En bland dessa är åter försvunnen, 
nämligen Polygonum Bistorta, däremot kan den likaledes blott här anträffade 


Mvyosotis scorpioides möjligen hålla sig kvar. 


Distrikt L 2. 


Gränser: i öster jernvägsplanket, i norr viken vid godsmagasinet, i 
söder nästa vik, som går in till planket vid nordågränsen för distr. J 1, i 
vester sjöstranden. 

Tid för undersökningen: augusti 1909, med revision genom STERNER 
på hösten. 


Artlista: 


Achillea Millefolium Oo 

Agrostis borealis + 
vulgaris Oo 

Aira cespitosa (+) 
flexuosa (+) 

Alchemilla acutidens o 
glomerulans Oo 
strigosula Oo 


Alopecurus pratensis xx 


Andromeda polifolia + 


Angelica Archangelica o 


Antennaria dioica Oo 


Betula nana + 
pubescens 
Calamagrostis neglecta (+) 
purpurea (+) 


Anthoxanthum odoratum(+4) Caltha palustris (+) 


Anthriscus silvestris (+) 
Barbarea stricta x > 
Bartsia alpina + 


Campanula rotundifolia 
Carex aquatilis (+) 
brunnescens (—+) 


APA H.G. 


Carex canescens (+) 
gracilis + 
juncella (+) 
Macioviana (+) 
rotundata (+) 
vaginata (+) 
vesicaria (+) 

Carum carvi Xx 
Cerastium longirostre (+) 
vulgare Oo 
Chame&nerium 
lium (+) 
Chrysanthemum Leucanthe- 

mum xx 
Cirsium heterophyllum (+) 
Coeloglossum viride xx 
Comarum palustre (+) 
Empetrum nigrum (+) 
Epilobium Hornemanni o 
palustre Oo 
Equisetum arvense + 
fluviatile (+) 
palustre (+) 
pratense (+) 
silvaticum (+) 
Eriophorum = polystachi- 
um (+) 
Scheuchzeri (+) 
vaginatum (+) 
Erysimum cheiranthoidesx x 
Euphrasia latifolia (+) 
tenuis 00 
Festuca ovina (+) 
rubra Oo 
Galium uliginosum + 


angustifo- 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Detta lilla och ganska sanka distrikt kallas för »Pitholmen» och har 
under åren 1899 till 1902 varit bebyggdt med ett antal kåkar. 
att den ursprungliga ängs- och kärrvegetationen fått ett ganska markeradt 
tillskott af anthropokora arter. 
de egendomliga, höga tufvor af Carex juncella särskildt att nämnas, som 
här och där uppträda i strandkanten och i vikarne. 
stora bestånd af Carex gracilis, synnerligen vackra af Eriophorum Scheuch- 
zeri (tafl. 19) samt af en mycket storväxt form af Ranunculus repens, dock 
ej identisk med den inom distr. S 28 uppträdande. 


SIMMONS: 


FLORAN 


Geranium silvaticum (+) 
Geum rivale o 
Hieracium alpinum o 
sp. (+) 
Juncus filiformis (+) 
Juniperus communis + 
Linnea borealis (+) 
Luzula multiflora (+) 
pallescens Oo 
Matricaria inodora o 
Melampyrum silvaticum Oo 
Montia lamprosperma (+) 
Nasturtium palustre xx 
Parnassia palustris + 
Pedicularis lapponica (+) 
Petasites frigidus (+) 
Phalaris arundinacea x 
Phleum alpinum xx 
pratense Xx 
Plantago media x 
Poa alpina o 
annua O 
nemoralis Oo 
palustris o 
pratensis + 
trivialis xx 
Polygonum viviparum + 
Potentilla norvegica (+) 
verna Xx 
Ranunculus acris Oo 
auricomus Xx 
repens (+) 
Rhinanthus 
cus (+) 
major O 


groenlandi- 


OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Inom den ursprungliga vegetationen förtjena 


Rubus arcticus + | 
Cham2&2morus ++ | 


Rumex Acetosa o i 
Acetosella (+) H 
arifolius Oo | 


domesticus xx 
Salix arbuscula Oo 
glauca + 
lapponum xx 
nigricans Xx 
phylicifolia + : 
Saussurea alpina + 
Silene venosa xx 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia xx 
Stellaria calycantha + 
graminea + 
media (+) 
Taraxacum croceum (+) 
SpLO 
Thalietrum alpinum (+) 
Trientalis europea + 
Trifolium pratense xx 
repens 00 
Trisetum spicatum (+) 
Triticum repens (+) 
Urtica dioica (+) 
Vaccinium Myrtillus ++ 
uliginosum ++ 
vitis idea ++ 
Veronica serpyllifolia (+) 
Vicia Cracca (+) 
Viola epipsila o 


Detta gör, 


Vidare äro att anföra 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 23 


Distrikt L 3. 


Gränser: i öster jernvägsplanket, i sydvest och vester Luossajokis reg- 


lerade fåra och sjöstranden, i norr viken vid föregående distrikts sydgräns. 
Tid för undersökningen: augusti 1909, med revision af STERNER i 


slutet af sommaren. 


Achillea Millefolium o 
Ptarmica x 
Agrostis borealis (+) 
vulgaris + 
Aira atropurpurea Oo 
c&spitosa + 
flexuosa + 
Alchemilla acutidens c 
glomerulans -- 
strigosula + 
suberenata —-+ 
Alopecurus geniculatus xx 
pratensis xx 
Andromeda polifolia (+) 
Antennaria dioica + 
Anthoxanthum odoratum + 
Anthriscus silvestris xx 
Barbarea lyrata xx 
stricta xx 
Bartsia alpina + 
Betula nana + 
pubescens + 
Brassica campestris xx 
Calamagrostis neglecta (+) 
purpurea (+) 
Caltha palustris + 
Cardamine pratensis (+) 
Carex brunnescens (+) 
canescens (+) 
gracilis o 
juncella (+) 
loliaceaa (+) 
Macloviana x > 
magellanica x > 
parallela (+) 
polygama Oo 
rotundata x > 
tenuiflora (+) 
vaginata + 


Artlista: 
Carum carvi Xx Leontodon autumnalis > 
Cerastium longirostre +— Linnea borealis + 
vulgare (+) Luzula multiflora (—+) 
Chamz&nerium angustifo- pallescens (+) 
lium Oo parviflora (+) 
Chenopodium album xx pilosa (+) 
Chrysanthemum Leucante- Lycopodium annotinum (+) 
mum xx Matricaria inodora oc 
Cirsium heterophyllum (+) Melampyrum silvaticum 
Coeloglossum viride xx Melica nutans c 
Comarum palustre (+) Milium effusum (+) 
Dryopteris Linneana (+) Montia lamprosperma (—+) 
Empetrum nigrum (+) Myosotis arvensis 
Epilobium Hornemanni (+) Nasturtium palustre x > 
palustre (+) Odontites rubra x > 
Equisetum arvense + Pedicularis lapponica 
fluviatile (+) Petasites frigidus x> 
palustre (+) Phleum alpinum —+ 
silvaticum + pratense x> 
Eriophorum = polystachi- Pinguicula vulgaris > 
um (+) Poa alpina c 
Scheuchzeri (+) nemoralis x > 
vaginatum (+) palustris 
Erysimum cheiranthoidesxx = pratensis + 
Euphrasia latifolia 00 trivialis o 
Festuca ovina + Polygonum aviculare - 
rubra 00 Convolvulus » 
Filipendula Ulmaria + viviparum (+) 
Galeopsis bifida x> Populus tremula 
Galium uliginosum + Potamogeton alpinus (+) 
Geranium silvaticum + Ranunculus acris + 
Gnaphalium norvegicum (+) <:hyperboreus (+) 
Hieracium alpinum + paucistamineus (+) 
Sp. O repens + 
Hierochloé odorata (+) Raphanus Raphanistrum 
Hippuris vulgaris (+) Rhinanthus groenlandicus 
Juncus biglumis (+) Rubus arcticus + 
filiformis Cham&emorus 
Juniperus communis 4 saxatilis (+) 


274 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Rumex Acetosa xx Silene venosa xx Trientalis europ&a + 
Acetosella + Sinapis arvensis xx Trifolium hybridum xx 
arifolius (—+) Solidago virgaurea + repens xx 
domesticus oc Sorbus Aucuparia xx Trisetum spicatum + 

Sagina procumbens (+) Sparganium affine (+) Trollius europ&eus (+) 

Salix glauca + Spergula arvensis (+) Vaccinum microcarpum O 
hastata (+) Stellaria calycantha ++ Myrtillus ++ 
lanata xx graminea O uliginosum (+) 
lapponum + : media (+) vitis idea + 
nigricans 90 Taraxacum croceum (+) Veronica serpyllifolia (+) 
phylicifolia + SpiO Vicia angustifolia (+) 

Saussurea alpina + Thaliectrum alpinum (+) (BERN 

Secaler cCereale << Thlaspi arvense xx Viola biflora (+) 

Selaginella ciliata o Tofieldia palustris (+) epipsila Oo 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Luossajärvis strand är inom detta distrikt till större delen ganska 
brant och torr, och har utan tvifvel varit tämligen fullständigt bevuxen med 
något lundartad björkskog. Blott vid den sydligaste viken af sjön, där 
Luossajoki flyter ut, har det varit sankt, men här har markens beskaffenhet 
genom reglering af utloppet och genom fyllning väsentligen förändrats. 
Äfven i öfrigt är distriktet starkt kulturpåverkadt. Det äldsta huset i Kiruna 
ligger i gränsen mot jernvägsområdet vid: en större vedgård, och vidare fin- 
nas här några andra byggnader från åren 1899—1903. Trampning, väg- 
anläggningar, gräfningar och jordpåfyllning, m. m. ha starkt bidragit 
att göra det hemerofila elementet i distriktets flora dominerande. Vide- 
snåren vid sjökanten ha dock delvis bibehållit sin ursprungliga prägel, och 
på den sanka marken vid Luossajokis gamla fåra finner man en ganska rik 
vegetation af kärrväxter såsom Carex- och Eriophorum-arter, m. fl. Ute i 
de kvarvarande icke igenfyllda delarne af den gamla elffåran växa vatten- 
växter, som blott förekomma här eller åtminstone äro mycket sällsynta, 
såsom Ranunculus paucistamineus var. eradicatus, Potamogeton alpinus och 
Sparganium. 


Distrikt L 4. 


Gränser: i söder körvägen från jernvägen till kraftstationen, i nordost 
Luossajokis reglerade fåra, i norr sjöstranden, i vester och sydvest sågverket 
och de spårvägsspår, som leda dit. 

Tid för undersökningen. Jag besökte distriktet upprepade gånger 
under sommaren 1909 och slutligen reviderades det af STERNER. 


DE 


Achillea Millefolium x > 

Agrostis borealis + 
vulgaris Oo 

Aira cespitosa + 
flexuosa + 

Alchemilla acutidens xx 
glomerulans xx 
strigosula. xx 
suberenata xx 

Alopecurus geniculatus xx 
pratensis xx 

Andromeda polifolia + 

Antennaria dioica xx 

Arctostaphylos alpina (+) 

Barbarea lyrata xx 
stricta (+) 

Bartsia alpina (+) 

Betula nana + 
pubescens (+) 

Calamagrostis neglecta (+) 
purpurea + 

Caltha palustris o 


Campanula rotundifolia xx 


Capsella bursa pastoris xx 
Carex brunnescens ++ 
canescens + 
gracilis o 
juncella + 
loliacea xx 
magellanica (+) 
parallela o 
rotundata (+) 
vaginata Oo 
Carum carvi xx 
Cerastium longirostre (+) 
vulgare (+) 
Chamz&nerium angustifoli- 
um (+) 
Cirsium heterophyllum (+) 
Coeloglossum viride xx 
Comarum palustre (+) 
Empetrum nigrum (+) 
Epilobium palustre ++ 
Equisetum arvense + 
fluviatile (+) 
palustre + 


SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Artlista: 


Equisetum pratense (+) 
silvaticum (+) 
Eriophorum = polystachi- 
um (+) 
russeolum xx 
Scheuchzeri (+) 
vaginatum (+) 


Erysimum = cheiranthoi- 
des xx 

Festuca elatior xx 
ovina + 
rubra (+) 


Filipendula Ulmaria (+) 
Galium uliginosum (+) 
Geranium silvaticum Oo 
Hieracium alpinum (+) 
SPIK 
Hierochloé odorata (+) 
Juncus trifidus (+) 
Juniperus communis O 
Leontodon autumnalis xx 
Linnea borealis o 
Luzula multiflora (+) 
pallescens (+) 
parviflora (+) 
pilosa Oo 
Lycopodium alpinum xx 
Matricaria inodora Oo 
Melampyrum silvaticum (+) 
Melandrium silvestre ”lap- 
ponicum x>x 
Myosotis arvensis xx 
Nasturtium palustre xx 
Parnassia palustris + 
Pedicularis lapponica (+) 
Petasites frigidus (+) 
Phleum alpinum Oo 
pratense xx 
Poa alpina Oo 
annua (+) 
nemoralis 
palustris 
pratensis + 
trivialis 
Polygonum viviparum + 
Potentilla norvegica x> 


205 


Potentilla verna xx 
Pyrola minor (+) 
Ranunculus acris o 
repens c 
Rhinanthus 
cus (+) 
major xx 
Rubus arcticus + 
Cham2&morus —+ 
Rumex Acetosa xx 
Acetosella + 
domesticus x >» 
Salix arbuscula xx 
glauca + 
hastata + 
lapponum + 
myrtilloides c 
nigricans O 
phylicifolia -- 
Saussurea alpina + 
Scirpus austriacus (+) 
Secale cereale xx 
Selaginella ciliata Oo 
Solidago virgaurea + 
Spergula rubra xx 
Stellaria calycantha (+) 
graminea 
media (+) 
Taraxacum croceum Oo 
SPIRE 
Thaliectrum alpinum Oo 
Tofieldia palustris x> 
Trientalis europea + 
Trifolium pratense xx 
repens Xx 
Trisetum spicatum (+) 
Trollius europ&us 
Vaccinium microcarpum + 
Myrtillus 
uliginosum + 
vitis idea Oo 
Veronica serpyllifolia 
Viola biflora 
epipsila 


groenlandi- 


270 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Till sin allra största del har distriktet ursprungligen varit myrartadt, 
något torrare partier, bevuxna med snår af större viden, delvis med an- 
satser till björkskog, finnas dock närmast utefter vägen. Dessa partier äro 
de af kulturinflytanden minst omvandlade, dock har utdikningen äfven här 
spelat in. Öfriga delar af distriktet ha genom torrläggning, afskalning af 
myrmarken, fyllning med hvarjehanda affall, anläggning af vägar och stigar, 
o. s. v. undergått mycket betydande förändringar och dels mistat mycket 
af sin ursprungliga flora, dels fått omfattande tillskott af apofyter och 
anthropokorer. Bebyggelsen inom distriktet är emellertid ganska obetydlig; 
där ligger biott ett skjul, samt vid vestra kanten bolagets ångsåg, upp- 
förd 1900. I hufvudsak utgöres distriktets vegetation nu af en blandning 
af de myrväxter, som förmått hålla sig kvar, med inkomna apofyter och 
anthropokorer. 


Distrikt L 5. 


Gränser: östra hörnet begränsas af ångsågen, därifrån går nord- 
gränsen utefter Luossajärvi till jernvägsbanken äfver sjön, hvilken bildar 
vestra och sydvestra gränsen till en rak linie, dragen i förlängningen af 
det från sågen utgående spåret, som sedan följes. 

Tid för undersökningen: augusti 1909, med revision genom STERNER 
på hösten. 


Artlista: 
Achillea Millefolium (+) Calamagrostis neglecta ++ Carum carvi xx 
Agrostis borealis (+) purpurea (—+) Cerastium vulgare (—+) 
vulgaris (+) Caltha palustris (+) Chamz&enerium angustifoli- 
Aira cespitosa ++ Campanula patula x> Wm tt 
flexuosa + rotundifolia xx Chrysanthemum Leucanthe- 
Alchemilla glomerulans (+) Cardamine pratensis 00 mum xx 
Alopecurus geniculatus xx Carex aquatilis (+) Cirsium heterophyllum 00 
pratensis (+) brunnescens +——+ Comarum palustre (+) 
Andromeda polifolia 00 canescens +— Dryopteris Linn&ana xx 
Antennaria dioica x > chordorrhiza JO Empetrum nigrum -+—+ 
Arabis arenosa 00 gracilis (+) Epilobium davuricum (+) 
Arctostaphylos alpina (+) juncella (+) Hornemanni (+) 
Bartsia alpina oc limosa +— palustre ++ 
Betula nana ++ magellanica +—+ Equisetum arvense (+) 
pubescens + rariflora Oc palustre — 
Brassica campestris (-+) rostrata (—) pratense xx 
Bryanthus coeruleus (+) rotundata + silvaticum 00 


Calamagrostislapponica oc vaginata + variegatum 00 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Eriophorum = polystachi- 
um ++ 
russeolum (+) 
Scheuchzeri 00 
vaginatum —- 
Erysimum = cheiranthoi- 
des xx 
Euphrasia latifolia 00 
Festuca elatior xx 
ovina (+) 
Filipendula Ulmaria (+) 
Galium uliginosum (—+) 
Geranium silvaticum 00 
Hieracium alpinum (+) 
nautanense Oo 
Hierochloé odorata 900 
Hippuris vulgaris (—+) 
Juncus trifidus (+) 
Juniperus communis 00 
Ledum palustre (—+) 
Linnea borealis (+) 
Luzula multiflora + 
pailescens + 
parviflora 00 
pilosa + 
Lycopodium alpinum (+) 
annotinum (+) 
Selago (+) 
Matricaria inodora xx 
Melampyrum pratense (+) 
Menyanthes trifoliata (+) 
Myosotis arvensis xx 


Nasturtium palustre xx 


Parnassia palustris + 


palustris xx 
Phleum alpinum (—) 
pratense (—) 


Pinguicula vulgaris xx 


Plantago major xx 
Poa annua (—) 
palustris + 
pratensis +——- 
Polygonum viviparum 
Populus tremula (+) 


4 
SA 


Pedicularis lapponica x 


XKK 


Potamogeton alpinus (+) 


perfoliatus (+) 


Potentilla norvegica 90 


Pyrola minor xx 
rotundifolia 00 
Ranunculus acris +—- 
hyperboreus (+) 
peltatus 00 
repens Xx 
Rhinanthus 
cus OO 
Rubus arcticus (+) 
Cham&morus ++ 
Rumex Acetosa (+) 
Acetosella (—+) 
domesticus xx 
Salix glauca + 
hastata + 
lapponum —- 


groenlandi- 


Salix myrsinites xx 
myrtilloides (+) 
nigricans — 
phylicifolia —+ 

Saussurea alpina +— 

Scirpus austriacus (+) 

Selaginella ciliata (+) 

Sinapis arvensis xx 

Solidago virgaurea ++ 

Sorbus Aucuparia (+) 

Sparganium affine (+) 

Stellaria calycantha 00 
graminea — 
media (—) 

Taraxacum croceum xx 

Thalietrum alpinum 90 

Trientalis europea + 

Trifolium pratense xx 
repens + 
spadiceum xx 

Triglochin palustre (+) 

Trisetum spicatum (+) 

Trollius europe&us (+) 

Vaccinium microcarpum OC 
Myrtillus + 
uliginosum ++ 
vitis idea ++ 

Veronica serpyllifolia (+) 

Vicia Cracca oc 

Viola epipsila 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktet utgöres nästan helt af myrmark, endast smärre partier äro 


torra nog att bära björkskog. 


Myren är dock delvis utdikad. 


Till stor del 


klädes marken emellertid fortfarande af den ursprungliga vegetationen, och 
åtskilliga vattensamlingar finnas, som hysa rena vattenväxter, liksom sådana 
också finnas utefter stranden i Luossajärvi. Här uppträda bl. a. Ranun- 
culus peltatus, Potamogeton alpinus och perfoliatus, Sparganium affine. 
Kulturinverkan och hemerofytinvandring kan nästan endast spåras utmed 
jernvägsbanken. 

Distrikt L 6. 


Gränser: i söder vägen från jernvägsviadukten vid Luossajoki fram 
till den elektriska kraftstationen, vidare på norra sidan af denna och utmed 


2718 Hi, 165 


SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


den väg, som går fram till det yttersta spåret nedanför berget; detta spår 


följes sedan i 


nordvest till den 


raka linie, som bildar gräns mot distr. 


L 5; mot den östra delen af detta område och mot L 4 utgör spårvägen 


till sågen gräns. 


Tid för undersökningen. 


och STERNER reviderade på hösten. 


Achillea Millefolium xx 
Agrostis borealis + 
vulgaris + 
Aira cespitosa + 
flexuosa + 
Alchemilla strigosula xx 
Alopecurus geniculatus (+) 
pratensis x> 
Andromeda polifolia + 
Anthoxanthum odoratum Oo 
Arabis alpina > 
Barbarea lyrata x> 
Bartsia alpina (+) 
Betula nana + 
pubescens (+) 
Calamagrostis lapponica + 
neglecta + 
purpurea (+) 
Caltha palustris + 
Campanula rotundifolia xx 
Capsella bursa pastoris xx 
Carex aquatilis xx 
brunnescens (+) 
canescens OC 
Goodenoughii x > 
gracilis Oo 
juncella (+) 
limosa O 
loliacea (+) 
magellanica (+) 
parallela (+) 
rotundata (+) 
vaginata O 
Carum carvi x > 
Cerastium longirostre (+) 
vulgare (—+) 
Chame&enerium angustifoli- 
um + 


Artlista: 


Lä 


Denna gjordes af mig i augusti 1909, 


Chrysanthemum Leucanthe- Lycopodium annotinum xx 


mum xx 
Cirsium heterophyllum Oo 
Comarum palustre + 
Empetrum nigrum + 
Epilobium davuricum x > 
Hornemanni (+) 
palustre (+) 
Equisetum arvense (+) 
fluviatile (+) 
palustre (—) 
pratense C 
silvaticum (+) 
Eriophorum = polystachi- 
um OO 
russeolum x > 
Scheuchzeri (—) 
vaginatum 00 
Erysimum = cheiranthoi- 
des xx 
Euphrasia latifolia (—+) 
Festuca ovina (+) 
rubra Oo 
Filipendula Ulmaria —+ 
Galeopsis bifida > 
Geranium silvaticum Oc 
Geum rivale (+) 
Hieracium alpinum (+) 
Auricula > 
SPIRE 
Juncus biglumis (+) 
filiformis (+) 
Juniperus communis c 
Linnea borealis c 
Luzula multiflora c 
pallescens c 
parviflora (+) 
pilosa Oo 


Matricaria inodora xx 
Melampyrum pratense Oo 
silvaticum (+) 
Myosotis arvensis xx 
Nasturtium palustre (+) 
Parnassia palustris + 
Pedicularis lapponica - 
Petasites frigidus (+) 
Phleum pratense x > 
Pinguicula vulgaris o 
Pisum sativum x > 
Poa alpina 00 
annua Oo 
nemoralis xx 
palustris + 
pratensis + 
trivialis xx 
Polygonum viviparum 00 
Potentilla norvegica xx 
Pyrola minor o 
Ranunculus acris Oo 
repens O 
Rhinanthus 
cus OO 
Rubus arcticus + 
Chamz2&morus + 
Rumex Acetosa x> 
Acetosella + 
arifolius (+) 
domesticus x<> 
Salix glauca + 
glauca x nigricans > 
hastata (+) 
lanata xx 
lapponum + 
myrtilloides 00 
nigricans + 


groenlandi- 


- 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 279 

Salix phylicifolia + Stellaria media xx Vaccinium microcarpum Oo 
Saussurea alpina + Taraxacum croceum x>x Myrtillus - 
Scirpus austriacus (+) Sp: Re uliginosum + 
Secale cereale xx Tofieldia palustris (+) vitis idea + 
Solidago virgaurea -+ Trientalis europea + Veronica serpyllifolia oc 
Sorbus Aucuparia x > Trifolium repens x > Viola biflora oc 
Stellaria calycantha + spadiceum xx epipsila (—+) 

graminea O Trollius europ&Xus — | 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet erbjuder stor likhet med det angränsande L 5 och utgöres 
nästan i sin helhet af numera delvis torrlagd myrmark. Några mera hög- 
lända partier bära dock björkskog. Åtskilliga större och mindre grafvar 
finnas, där man tagit upp myrjord till påkörning af de odlade områdena. 
Delvis äro dessa gropar vattenfyllda, delvis ha de vuxit igen med hvarje- 
handa kärrväxter. Stora bestånd af Calamacgrostis purpurea finnas bl. a. 
För öfrigt är kulturinflytandet icke synnerligen markeradt, och såsom art-. 
listan visar, äro de anthropokora elementen hvarken många eller synnerligen 
dominerande. 


Distrikt L 7. 


Gränser: i söder (mot K 4) en linie dragen från den punkt, där 
spåret från tunneln under berget träffar jernvägen till banken öfver sjön, 
till ändpunkten af ett par 1900 utlagda jernvägsspår, som leda till en tipp, 
sedan vidare öfver denna till ett smalspår, som ligger utefter 210-m:s kurvan; 
denna utgör sedan gräns tills man når ryggen af Kiirunavaaras nordligaste 
del, där denna närmar sig sjön; vestgränsen bildas af en linie, dragen ned 
till innersta delen af en större vik, som här skär in; sedan utgör stranden 
nordgräns bort till banken i sjön, hvars fortsättning upp mot berget af- 
gränsar distriktet i öster. 

Tid för undersökningen: frånsedt ett eller annat flyktigt besök, 
som jag förut gjort där, har denna utförts af STERNER i augusti— sep- 
tember 1909. 


Artlista: 
Achillea Millefolium (+) Anthoxanthum = odora- Calamagrostis neglecta (+) 
Agrostis vulgaris + tum xX> purpurea (+) 
Aira cespitosa +—+ Arctostaphylos alpina + Caltha palustris 
flexuosa ++ Bartsia alpina x> Carex aquatilis (+) 
Alchemilla acutidens x »> Betula nana ++ brunnescens 
Alopecurus pratensis x > pubescens + canescens 


Andromeda polifolia ++ Calamagrostis lapponica (+) = chordorrhiza (+) 


280 Hee 


Carex gracilis oc 
lasiocarpa + 
limosa ++ 
magellanica ++ 
parallela (+) 
rariflora xx 
rotundata ++ 
vaginata xx 
Cerastium vulgare (+) 
Chame&enerium angustifoli- 
um ++ 
Chenopodium album 900 
Comarum palustre ++ 
Empetrum nigrum ++ 


Epilobium Hornemanni (+) 


palustre ++ 
Equisetum arvense 00 
fluviatile (+) 
silvaticum +— 
Eriophorum = polystachi- 
um ++ 
russeolum (+) 
Scheuchzeri 00 
vaginatum ++ 
Festuca ovina ++ 
rubra (+) 
Filipendula Ulmaria + 
Galium uliginosum (+) 
Geranium silvaticum xx 
Hieracium alpinum + 
Sp. + 
Juncus biglumis ++ 


SIMMONS: 


FLORAN 


Juniperus communis 00 
Ledum palustre ++ 
Leontodon autumnalis Oo 
Linnea borealis (+) 
Luzula multiflora + 

pallescens o 

parviflora (+) 

pilosa + 
Lycopodium alpinum Oo 

annotinum OO 
Matricaria inodora xx 
Melampyrum pratense xx 
Melilotus albus xx 
Menyanthes trifoliata (+) 
Myosotis arvensis 00 
Nasturtium palustre xx 
Parnassia palustris xx 
Pedicularis lapponica 00 

palustris Oo 
Phleum pratense (+) 
Poa alpina + 

annua (—+) 

nemoralis Oo 

palustris (+) 

pratensis +—- 


Polygonum Convolvulus xx 


viviparum 00 
Pyrola minor xx 
Ranunculus acris (+) 

peltatus (+) 

repens (+) 

Rubus arcticus + 


OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Rubus Chamz&morus ++ 
Rumex Acetosa xx 
Acetosella xx 
arifolius xx 
Salix arbuscula xx 
glauca + 
hastata (—) 
lanata (+) 
lapponum — 
myrtilloides (+) 
nigricans + 
phylicifolia + 
Saussurea alpina — 
Saxifraga Hirculus xx 
Scirpus austriacus ++ 
Solidago virgaurea ++ 
Stellaria calycantha (—+) 
graminea xx 
media xx 
Trientalis europea ++ 
Trifolium repens o 
Trisetum spicatum + 
Trollius europ&eus xx 
Vaccinium microcarpum —+ 
Myrtillus + 
uliginosum —+ 
vitis idea + 
Veronica serpyllifolia o 
Vicia angustifolia xx 
Craced xx 
Viola tricolor xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Några mera höglända ryggar inom distriktet äro klädda med björk- 
skog, på andra fastare partier finnes rismark med Betula nana, etc., men 
större delen utgöres af ren, delvis djup och blöt myrmark. Inom vegeta- 
tionen spela också Eriophora och talrika Carex-arter en synnerligen fram- 
trädande rol. Äfven den annars sällsynta Ledum palustre finnes här ganska 
ymnigt, och såsom endast anträffad här kan nämnas Saxifraga Hirculus. 
Ingen bebyggelse, knappt ens några gångstigar finnas, och kulturinverkan 
kan därför blott i någon ringa mån spåras vid de utlagda spåren och tipparne, 


som anlagts under åren närmast efter 1900. 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Distrikt L 8. 


281 


Gränser: dessa utgöras på alla sidor af sjön, då distriktet utgöres af 
jernvägsbanken öfver Luossajärvi och de öar, som den är dragen öfver. 
Tid för undersökningen: slutet af sommaren 1909 (STERNER). 


Achillea Millefolium xx 
Agrostis borealis + 
vulgaris + 
Aira cespitosa ++ 
flexuosa ++ 
Alchemilla acutidens xx 
glomerulans xx 
Alopecurus geniculatus 00 
pratensis + 
Andromeda polifolia ++ 
Antennaria dioica xx 
Anthoxanthutn odoratum++ 
Anthriscus silvestris xx 
Arctostaphylos alpina + 
Barbarea lyrata xx 
Bartsia alpina + 
Betula nana + 
pubescens —+ 
Brassica campestris xx 
Calamagrostis purpurea + 
Caltha palustris oc 
Carex aquatilis + 
brunnescens + 
canescens + 
gracilis + 
juncella + 
limosa + 
magellanica + 
pauciflora (+) 
rariflora 00 
rotundata + 
saxatilis + 
vaginata + 
vesicaria + 
Carum carvi xx 
Cerastium longirostre x > 
vulgare (+) 
Chamz&nerium angusti- 
folium (+) 


Artlista: 


Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Cirsium heterophyllum xx 
Comarum palustre 90 
Empetrum nigrum ++ 
Epilobium Hornemanni xx 
palustre 00 
Equisetum arvense + 
fluviatile + 
palustre xx 
pratense + 
silvaticum + 


Friophorum polystachium + 


russeolum 00 
Scheuchzeri (+) 
vaginatum —+ 
Festuca elatior xx 
ovina + 
rubra (—) 
Filipendula Ulmaria (+) 
Galium uliginosum —- 
Geranium silvaticum xx 
Hieracium alpinum xx 
Sp: XX 
Juncus trifidus 00 
Juniperus communis —+ 
Ledum palustre + 
Linnea borealis (+) 
Luzula multiflora +— 
pallescens + 
pilosa + 
Lycopodium annotinum c 
Matricaria inodora x > 
Melandrium album »> 
Menyanthes trifoliata oc 
Myosotis arvensis x> 
Nasturtium palustre 
Parnassia palustris + 
Pedicularis lapponica + 


Petasites frigidus (+) 
Phleum alpinum (+) 
pratense (+) 
Pinguicula vulgaris 00 
Poa alpina + 
annua — 
nemoralis 00 
palustris ++ 
pratensis ++ 
Polygonum viviparum + 
Ranunculus acris xx 
repens xx 
Rubus arcticus + 
Cham&morus ++ 
saxatilis + 
Rumex Acetosa xx 
Acetosella 00 
domesticus xx 
Sagina procumbens x > 
Salix arbuscula c 
glauca — 
lapponum + 
nigricans + 
phylicifolia xx 
Saussurea alpina + 
Selaginella ciliata + 
Silene venosa x>» 
Sinapis arvensis x > 
Solidago virgaurea + 
Sparganium affine (+) 
Stellaria calycantha x> 
graminea x > 
media (+) 
Taraxacum croceum >» 
Thalictrum alpinum ++ 
Thlaspi arvense 
Trientalis europea + 
Trifolium pratense 
repens 


282 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


[| 


Trisetum spicatum + 
Trollius europ&us 90 
Vaccinium microcarpum + 


Vaccinium Myrtillus ++ 
uliginosum -- 
vitis idea + 


Veronica serpyllifolia 00 
Viola biflora 00 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Som Ööarne äro helt låga, ha de till sin allra största del varit myrartade, 
och kärrväxterna äro på de mindre påverkade partierna fortfarande det do- 
minerande elementet. Några partier äro dock nog höglända, att kunna bära 
rismark eller t. o. m. björkskog. Genom jernvägsbankens utläggande ha 
dock stora omvandlingar kommit att ega rum. Den påförda jorden har 
gifvit plats för ett ganska betydligt antal hemerofila arter och åtskilliga sådana 


torde väl också direkt ha medföljt fyllningsjorden. 


Distrikt K 1. 


Gränser: i sydost och öster jernvägsspåret till berget, i norr vägen 
från viadukten till kraftstationen till en väg, som strax bortom spårvägen till 
ångsågen tar af söderut; denna väg, som leder ned till ett hus, utgör en del 
af vestra gränslinien, som vidare löper i dess förlängning rakt ned till huf- 


vudspåret. 


Tid för undersökningen. 


augusti 


senare reviderades det af STERNER före hans afresa. 


Achillea Millefolium —+- 
Ptarmica x > 
Agrostis vulgaris ++ 
Aira cespitosa +—— 
flexuosa ++ 
Alchemilla acutidens (+) 
strigosula c 
suberenata (—) 
Alopecurus geniculatus (+) 
pratensis (—+) 
Andromeda polifolia —-+ 
Angelica Archangelica x > 
Antennaria dioica x> 
Anthoxanthum odoratum = 
Anthriscus silvestris xx 
Arabis arenosa x> 
Arctostaphylos alpina (+) 
Artemisia Absinthium x > 
Barbarea lyrata x> 


Artlista: 


Barbarea stricta xx 
Bellis perennis > 
Betula nana +—+ 
pubescens — 
Brassica campestris + 
Calamagrostis neglecta ++ 
Caltha palustris (+) 
Campanula patula xx (05) 
persicifolia x (03) 
rotundifolia x > 
Capsella bursa pastoris (—+) 
Carex brunnescens ++ 
Ccanescens ++ 
gracilis + 
juncella (+) 
Lachenalii (+) 
loliacea (+) 
Macloviana x> 
magellanica (+) 


Denna gjordes af STERNER i början af 
1909, efter att jag under bägge somrarne flyktigt besökt distriktet; 


Carex parallela (+) 
rostrata (—) 
rotundata (+) 
vaginata xx 

Carum carvi xx 

Cerastium arvense xx 
vulgare (+) 

Cham&nerium 
folium +=-- 

Chrysanthemum Leucanthe- 
munm Xx 

Cirsium heterophyllum + 

Comarum palustre + 

Crepis tectorum x>x 

Empetrum nigrum ++ 

Epilobium davuricum (+) 
Hornemanni (+) 
palustre (+) 

Equisetum arvense (+) 


angusti- 


” 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 283 
Equisetum silvaticum (+) Myosotis arvensis x> Salix lapponum + 
variegatum (+) silvatica oc myrtilloides c 
Eriophorum = polysta- Nasturtium palustre x> nigricans — 
chium (+) Parnassia palustris 90 phylicifolia + 
Scheuchzeri oc Pedicularis lapponica (—+) Saussurea alpina + 
vaginatum (+) Petasites frigidus (+) Scirpus austriacus c 
Erysimum cheiranthoidesxx Phleum alpinum (-) Secale cereale > 
Euphrasia latifolia (+) pratense (—) Silene venosa x > 
tenuis 00 Poa alpina (+) Sinapis arvensis x > 
Festuca elatior x> annua — Solidago virgaurea ++ 
ovina + pratensis — Stellaria calycantha (+) 
rubra (+) Polygonum aviculare (+) graminea (—) 
Filipendula Ulmaria (+) Convolvulus x > media x > 
Geranium silvaticum (+) viviparum xx Taraxacum croceum x > 
Gnaphalium norvegicum (+) Potentilla norvegica x> Tofieldia palustris x> 
Hieracium alpinum + Ranunculus acris — Trientalis europea + 
Sp. + hyperboreus (+) Trifolium hybridum (—) 
Hypericum quadrangu- repens + pratense x> 
lum xx Rhinanthus groenlandi- repens +- 
Juniperus communis — cus (+) Trollius europ&us (+) 
Leontodon autumnalis (+) <:Rubus arcticus + Urtica dioica oc 
Linnea borealis (+) arcticusxsaxatilis (—+) Vaccinium Myrtillus + 
Luzula multiflora 00 Cham2&morus -—— uliginosum —— 
pallescens 00 Rumex Acetosa (—) vitis idea + 
parviflora (—) Acetosella ++ Veronica Chamedrys > > 
pilosa xx domesticus x > serpyllifolia (—) 
Matricaria inodora ++ Sagina Linnei x> Vicia Cracca 00 
Melampyrum pratense xx procumbens x > sativa (—+) 
Melandrium album xx Salix glauca + Viola epipsila oc 
silvestre ”lapponicum xx hastata (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Distriktet har nästan i sin helhet varit mer eller mindre myrartadt och 
är det trots utdikning delvis ännu. Artlistan visar ju också en ej ringa kon- 
tingent af kärrväxter. Kulturinflytelserna äro emellertid synnerligen markerade. 
Visserligen finnes här nu blott ett enda hus, uppfördt 1906, men strax vid 
grufspårets utgång från jernvägslinien har legat en kåk, uppbyggd 1899 och 
rifven 1902. Dessutom finnas vägar, gångstigar, insådda bankar, diken, 
torfgrafvar m. m. En ännu viktigare faktor för tillförseln af främmande 
arter har dock den omständigheten varit, att man från banvallen här liksom 
på andra sidan af jernvägen, inom distr. B 29, tippat hö, åtminstone nödårs- 
vintern 1902—03 i stor mängd. Helt säkert ha talrika sydliga arter däri- 
genom inkommit. En kvarlefva sedan den tiden är utan tvifvel Hypericum 
quadrangulum, som blott är funnen här, liksom också de något mindre säll- 


284 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


synta Bellis perennis och Veronica Chamaedrys. Åter försvunna äro Cam- 
panula persicifolia och patula, som Fröken SKANTZE tagit här 1905, och 
sannolikt flere andra efemera anthropokorer. 


Distrikt K 2. 


Gränser: i norr vägen till kraftstationen, i sydvest det jernvägsspår, 
som från mekaniska verkstaden går fram till kraftstationen, och dess förläng- 
ning fram till samma punkt vid hufvudspåret, där den förut nämnda ost- 
gränsen mot distr. K 1 stöter till. 

Tid för undersökningen. Åtskilliga besök och strödda anteckningar 
ha här gjorts under mina ströftåg upp till berget under bägge somrarne, 
men den detaljerade undersökningen har utförts af STERNER i augusti 1909, 
med påföljande revision i september. 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Chenopodium album x x Matricaria discoidea (+) 
Agrostis borealis + Chrysanthemum Leucanthe- =:inodora ++ 
vulgaris + mum Xx Melampyrum pratense (+) 
Aira cespitosa ++ Cirsium heterophyllum (+) Melandrium album xx 
flexuosa + Comarum palustre (+) silvestre ”lapponicum x>x 
Alchemilla acutidens (+) Empetrum nigrum (+) Nasturtium palustre x<> 
glomerulans xx Fpilobium Hornemanni (+) Parnassia palustris 00 
Alnus incana x palustre (++) Pedicularis lapponica + 
Alopecurus geniculatus + = Equisetum arvense (+) Petasites frigidus (+) 
pratensis + silvaticum + Phleum alpinum (+) 
Anethum graveolens xx Eriophorum polystachium + pratense (+) 
Antennaria dioica xx vaginatum (+) Pisum sativum xx 
Anthoxanthum odoratum + Erysimum cheiranthoidesxx Poa alpina (+) 
Anthriscus silvestris xx Festuca elatior + annua ++ 
Arabis arenosa (+) ovina —+ nemoralis (+) 
Barbarea lyrata (+) rubra + pratensis ++ 
Betula nana — Filipendula Ulmaria +-- Polygonum aviculare xx 
pubescens + Galeopsis bifida xx Convolvulus xx 
Brassica campestris xx Galium Aparine x viviparum 00 
Calamagrostis neglecta + Geranium silvaticum xx Potentilla anserina x 
Caltha palustris (+) Gnaphalium norvegicum xx norvegica xx 
Capsella bursa pastoris (+) Hieracium alpinum + Ranunculus acris + 
Carex brunnescens ++ SP3G hyperboreus xx 
Macloviana xx Juniperus communis (+) repens (+) 
magellanica (+) Leontodon autumnalis 00 - Raphanus Raphanistrum x>x 
vaginata xx Linnea borealis 00 Rhinanthus groenlandi- 
Carum carvi xx Luzula multiflora + cus (+) 
Cerastium vulgare (+) pallescens + major x> 
Cham&nerium angusti- parviflora + Rubus arcticus ++ 
folium ++ pilosa + Cham&morus ++ 


FA Se 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 285 
Rumex Acetosa (+) Secale cereale x > Trifolium pratense x> 
Acetosella ++ Senecio vulgaris x> repens +—— 
domesticus > > Sinapis arvensis — Trollius europ&us (+) 
Salix arbuscula (—) Solidago virgaurea ++ Vaccinium Myrtillus —+ 
glauca + Stellaria calycantha (—) uliginosum — 
hastata (—) graminea — vitis idea —+ 
lapponum + media — Veronica serpyllifolia (—+) 
nigricans + Taraxacum croceum x > Vicia angustifolia x > 
phylicifolia (+) Thlaspi arvense x > Cracca > 
Saussurea alpina ++ Trientalis europ&a + Viola epipsila 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

En och annan del af distriktet utgöres af myrmark, men till stor del 
är det torrare och fastare, och har nog i rätt stor utsträckning varit skog- 
bevuxet. Af skogen finnes dock numera ej mycket kvar, ty området är i hög 
grad kulturpåverkadt. Kraftstationen, som ligger i ena hörnet, är delvis 
uppförd redan 1901, vidare finnas här åtskilliga bostads- och förrådshus 
från åren 1900—04, talrika vägar och öppna, planerade platser samt träd- 
gårdsanläggningar och andra jordkörda, inhägnade och insådda partier. Det 
ena med det andra gör, att den nuvarande växtligheten inom nästan hela 
distriktet har en utprägladt hemerofil karaktär. 


Distrikt K 3. 


Gränser: i söder och sydvest hufvudspåret till berget, i nordvest en 
gammal väg från kraftstationen till vaktstugan nedanför berget, i nordost 
spåret vid mekaniska verkstaden mot K 2. 

Tid för undersökningen. Strödda iakttagelser äro här gjorda under 
bägge åren, hvarefter STERNER i augusti—september 1909 haft hand om den 
detaljerade undersökningen och revisionen. 


Artlista: 

Achillea Millefolium + Arabis arenosa x > Carex canescens (+) 
Agrostis vulgaris + Avena sativa xx vaginata (+) 
Aira cespitosa ++ Barbarea lyrata 00 Carum carvi 

flexuosa + Betula nana ++ Cerastium vulgare - 
Alchemilla acutidens x > pubescens + Chamenerium angusti- 
Alopecurus geniculatus + = Brassica campestris x > folium ++ 

pratensis (+) Calamagrostis lapponica (+) Chenopodium album 
Angelica Archangelica x> neglecta (+) Chrysanthemum Leucanthe- 
Antennaria dioica x > purpurea (+) mum 
Anthemis tinctoria x > Caltha palustris x > Cirsium heterophyllum (+) 
Anthoxanthum odoratum -+ Capsella bursa pastoris 3 Comarum palustre (+) 


Anthriscus silvestris x > Carex brunnescens + Crepis tectorum 


280 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Dactylis' glomerata xx Melampyrum pratense xx = Salix arbuscula (+) 
Empetrum nigrum ++ Myosotis arvensis xx glauca + 
Epilobium Hornemanni xx Nasturtium palustre (+) hastata (—) 
palustre (—) Parnassia palustris (+) lanata 00 
Equisetum palustre (+) Pedicularis lapponica x> lapponum + 
pratense (-) Phleum alpinum 090 nigricans (+) 
silvaticum (+) pratense (—) phylicifolia + 
Eriophorum = polysta- Pisum sativum xx Saussurea alpina + 
chium xx Poa alpina (—) Selaginella ciliata (+) 
Scheuchzeri (+) annua (—) Senecio vulgaris xx 
vaginatum (+) nemoralis (—) Silene venosa xx 
Frysimum cheiranthoidesx x palustris (—--) Sinapis arvensis xx | 
Euphrasia tenuis 00 pratensis 00 Solidago virgaurea ++ Aid 
Festuca elatior oc Polygonum aviculare 00 Sorbus Aucuparia xx | 
ovina —+ Convolvulus xx Stellaria calycantha (+) 
rubra (—+) tomentosum > graminea (+) 
Filipendula Ulmaria (+) viviparum (—) media (—) 
Galeopsis bifida xx Potentilla norvegica (+) Taraxacum croceum xx : 
Geranium silvaticum (+) Pyrola minor o Thlaspi arvense 00 
Geum srivale (+) Ranunculus acris + Trientalis europea + Äg 
Gnaphalium norvegicum (+) = repens + Trifolium hybridum xx 1 
Hieracium alpinum + Raphanus Raphanistrufn xx pratense xx ) 
Sp. + Rhinanthus groenlandi- repens + 
Juncus biglumis xx cus (—) Trollius europeus 00 
Juniperus communis 00 major 00 Vaccinium Myrtillus + - 
Leontodon autumnalis 00 -Rubus arcticus ++ uliginosum + 
Linnea borealis 00 arcticusx<saxatilis (+) vitis idea + | 
Luzula multiflora > Cham2&morus ++ Veronica serpyllifolia (+) 
pallescens + Rumex Acetosa (+) Vicia Cracca (+) 
parviflora (+) Acetosella — sativa xx 
pilosa + arifolius xx Viola epipsila xx 
Matricaria inodora + domesticus xx tricolor 00 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet är ganska starkt kuperadt och till större delen tämligen torrt. 
Smärre sumpiga partier finnas visserligen, men det mesta har dock varit lund- 
artad björkskog. Numera är det dock i så hög grad kulturomvandladt, att 
man har svårt för att af resterna sluta sig till den ursprungliga vegetationens 
karaktär. Jernvägen till berget, som bildar den sydliga gränsen, är anlagd 
redan 1900, och dess insådda bank är rik på anthropokora arter, liksom den 
utan tvifvel också varit ett spridningscentrum för dem, som nu finnas inom 
öfriga delar af distriktet. Andra järnvägsspår äro utlagda 1902 och följande 
år, och den elektriska spårvägen med vagnsskjul 1906. Af byggnader finnas: 
mekanisk verkstad, byggd 1902, några bostadshus från 1900—05. Dess- 
utom har det 1908 brunna ångköket legat här. Jordkörning och an- 


-” 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 28717 


läggning af trädgårdar har som vanligt egt rum omkring husen, och resul- 
tatet har gifvetvis ej kunnat bli annat än att den nuvarande växtligheten 
till stor del består af hemerofila element. Detta framgår ju också af ofvan- 
stående artlista, ur hvilken jag särskildt vill framhålla Pisum sativum, som 
jag här fann blommande, Rhinanthus major (ymnig), Raphanus Raphani- 
strum och Anthemis tinctoria. 


Distrikt K 4. 


Gränser: i nordost det nedersta jernvägsspåret, som leder ut till ban- 
ken öfver sjön, i norr en rak linie från dettas sammanträffande med spåret 
från tunneln, till smalspåret vid den nordligaste och nedersta tippen (mot 
distr. L 7), i sydvest utefter det öfversta jernvägsspåret nedanför berget från 
en kaj, där detta slutade vid sin anläggning 1900, till midt för den 1901 
uppförda vaktstugan inom distr. K 3, därifrån i sydost utefter vägen till 
kraftstationen till nedersta spåret. 

Tid för undersökningen. Jag har upprepade gånger besökt distrik- 
tet och gjort anteckningar, men den systematiska inspektionen har utförts 
af STERNER i augusti 1909, med revision på hösten. 


Artlista. 
Achillea Millefolium + Campanula rotundifolia xx Epilobium Hornemanni x» 
Agrostis vulgaris + . Capsella bursa pastoris (+) palustre (+) 
Aira cespitosa + Carex alpina xx Fquisetum arvense (+) 
flexuosa ++ aquatilis (+) pratense + 
Alchemilla acutidens xx brunnescens —+ silvaticum (+) 
glomerulans xx Macloviana 00 Eriophorum polystachi- 
Alopecurus geniculatus oo magellanica (—+) um Xx > 
pratensis + parallela (+) Sckeuchzeri co 
Andromeda polifolia (+) rariflora (+) vaginatum (+) 
Antennaria dioica xx rostrata (+) Erysimum cheiranthoi- 
Anthoxanthum odoratum + rotundata (—) des x» 
Anthriscus silvestris xx vaginata (+) Euphrasia latifolia x> 
Arabis arenosa (+) Carum carvi Xx tenuis (+) 
Arctostaphylos alpina (+) <Cerastium vulgare + Festuca elatior x > 
Barbarea lyrata + Chame&enerium angustifoli- ovina —+ 
stricta (+) um ++ rubra 
Betula nana + Chrysanthemum Leucanthe- Filipendula Ulmaria (+) 
pubescens + mum Xx > Galeopsis bifida 
Brassica campestris xx Cirsium heterophyllum (+) Geranium silvaticum 3 
Calamagrostis lapponica (+) Comarum palustre (+) Gnaphalium norvegicum (+) 
neglecta (+) Dianthus deltoides xx Hieracium alpinum 4 
purpurea ++ Dryopteris Linneana Sp. 


Caltha palustris 00 Empetrum nigrum (+) 


288 H. G. SIMMONS: 


Juniperus communis xx 
Ledum palustre oc 


Leontodon autumnalis xx 


Linnea borealis oc 
Luzula multiflora + 


Poa palustris (+) 
pratensis ++ 


Polygonum aviculare xx 


viviparum (+) 


Potentilla norvegica xx 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Salix phylicifolia (+) 
Saussurea alpina ++ 
Secale cereale x> 
Silene venosa 00 
Sinapis arvensis x> 


pallescens —+ Pyrola minor (+) Solidago virgaurea ++ | 
parviflera (+) Ranunculus acris + Sorbus Aucuparia ++ | 
pilosa + repens OC Stellaria calycantha (+) 
Lycopodium annotinum (+) Rhinanthus groenlandi- graminea (+) 
Matricaria inodora ++ cus (+) media (+) 
Melampyrum pratense 00 major x > Taraxacum croceum xx 
silvaticum > Rubus arcticus ++ Trientalis europea ++ 
Melandrium silvestre ”lap- - Cham2&morus ++ Trifolium repens ++ 
ponicum x> Rumex Acetosa (+) Trollius europ&us xx 
Nasturtium palustre xx Acetosella (+) Turritis glabra xx 
Parnassia palustris (+) domesticus x > Vaccinium Myrtillus + 
Pedicularis lapponica + Salix arbuscula (+) uliginosum + 
Phleum alpinum (+) glauca + vitis idea + 
pratense (+) hastata (+) Veronica serpyllifolia (+) 
Poa alpina (+) lapponum + Viola epipsila 00 
annua + nigricans + tricolor xx 
Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Vissa delar af distriktet äro sanka och ha kvar en tämligen oföränd- 
rad myrvegetation; någorlunda ursprungliga äro också en del torrare, med 
rismark eller björkskog täckta partier, särskildt mot nordvest. Öfriga delar 
visa däremot en stark kulturpåverkan, då de talrika jernvägsspår, som dra- 
gits fram här under 1900 och följande år, erbjudit tillfälle för ett talrikt 
hemerofilt element att fatta fast fot. Bland anthropokorerna äro särskildt 
att framhålla Dianthus deltoides och Turritis glabra, som här ha sin enda 
lokal inom området. Arabis alpina uppträder utefter en jernvägsbank ym- 
nigt som apofyt. 

Distrikt K 35. 


Gränser: i nordost hufvudspåret, i nordvest den täckta rutsechbanan 
upp till 160-m:s kurvan, i vester ungefär längs denna kurva till nedre ändan 
af slyngan på bergbanan, i sydost bergbanans högra spår (uppifrån räknadt) 
samt spårvägen ned till korsningen med hufvudspåret till berget. 

Tid för undersökningen. Efter flere tillfälliga besök på platsen 
utförde jag detaljundersökningen i augusti 1909, och STERNER reviderade 
på hösten. 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Aira ce&spitosa + Alchemilla acutidens (+) 
Agrostis vulgaris + flexuosa ++ glomerulans 900 


LJ 
| 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


- Alchemilla strigosula o 
suberenata xx 
Alopecurus geniculatus xx 
pratensis xx 
Angelica Archangelica xx 
Anthoxanthum odoratum —+ 
Arabis alpina (+) 
arenosa (—) 
Avena sativa xx 
Barbarea lyrata xx 
stricta Xx 
Betula nana + 
pubescens + 
Calamagrostis lapponica 00 
purpurea (—) 
Campanula rotundifolia xx 
Capsella bursa pastoris 00 
Carex brunnescens xx 
juncella xx 
vaginata xx 
Carum carvi Xx 
Cerastium arvense xx 
longirostre (+) 
vulgare (+) 
Chame&enerium angustifoli- 
um ++ 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum 00 
Cirsium heterophyllum (+) 
Comarum palustre xx = 
Dryopteris Linneana + 
Empetrum nigrum +—- 
Epilobium Hornemanni (+) 
lactiflorum xx 


palustre (+) 
Equisetum hiemale xx 
pratense + 


silvaticum ++ 
Eriophorum Scheuchzeri x x 


Erysimum cheiranthoi- 
des (+) 
Euphrasia latifolia (+) 
Festuca elatior Xx 
ovina 00 
rubra 00 
Filipendula Ulmaria xx 
Geranium silvaticum + 
Gnaphalium norvegicum —+ 
Hieracium alpinum xx 
geminatum Oo 
kirunense O 
Juniperus communis + 
Linnea borealis + 
Luzula multiflora + 
pallescens xx 
parviflora + 
pilosa + 
Lycopodium alpinum xx 
annotinum — 
Matricaria inodora (+) 
Melampyrum pratense oo 
silvaticum + 
Melandrium silvestre ”lap- 
ponicum xx 
Milium effusum (+) 
Myosotis arvensis xx 
Nasturtium palustre 00 
Pedicularis lapponica + 
Phleum alpinum xx 
pratense xx 
Poa alpina 00 
nemoralis xx 
palustris xx 
pratensis + 
trivialis xx 
Polygonum viviparum + 
Populus tremula xx 
Potentilla norvegica xx 


Potentilla verna xx 
Ranunculus acris xx 
repens Xx 
Rhinanthus groenlandi- 
Cus (-) 
major x 
Rubus arcticus + 
Rumex Acetosa x > 
Acetosella (+) 
arifolius xx 
domesticus xx 
Salix glauca + 
hastata (+) 
lanata Xx 
lapponum + 
nigricans O 
phylicifolia o 
Saussurea alpina + 
Secale: cereale xx 
Silene venosa xx 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia Oo 
Stellaria calycantha + 
graminea + 
media 00 
Taraxacum croceum Oo 
Sp. X 
Trientalis europa + 
Trifolium pratense xx 
repens xx 
Triticum repens x> 
Trollius europ&us 
Vaccinium Myrtillus 
uliginosum + 
vitis idea ++ 
Veronica serpyllifolia 
Viola biflora + 
tricolor x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


289 


Distriktet har i sin helhet varit björkskog, som i de öfre partierna va- 


rit ganska torr och risig, och där ännu har bibehållit sig tämligen oför- 


ändrad, dels längre ned varit mera fuktig och örtrik. Denna del är dock 


numera i hög grad omvandlad, då den korsas af jernvägsspåren allra ne- 


derst och i öfrigt af en mängd vägar och gångstigar, förutom att jordröj- 
19 


KL 


290 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


ningar, grustag och gropar af hvarjehanda slag finnas i mängd. Dessa ar- 


beten äro säkerligen utförda på mycket olika tider. Jernvägsspåren och 
datera sig från 1900—01, bergbanan från 1906. 


arter, såväl apofyter, bland hvilka kan nämnas Alchemilla acutidens på jord- 


rutschbanan Hemerofila 


tippar, som anthropokorer uppträda här i mängd. Bland de senare vill jag 
framhålla Arabis arenosa, som i närheten af bergbanestationen växte i större 
mängd än på någon annan plats inom hela området. 


Distrikt K 6. 


Gränser: i sydost den täckta rutschbanan från öfvergången öfver den- 
samma nedåt och vidare dess fortsättning till hufvudspåret, som bildar nord- 
ostgräns till vaktstugan, därifrån går nordvestgränsen upp utefter en annan 
rutschbana till 150-m:s kurvan, hvarifrån gränsen går längs pallen till öf- 
vergången öfver den täckta banan. 


Tid för undersökningen: augusti 1909, revision utförd af STERNER 


på hösten. 


Achillea Millefolium (+) 

Agrostis borealis + 
vulgaris + 

Aira cespitosa + 
flexuosa + 


Alchemilla glomerulans (+) 


Alopecurus geniculatus x > 
pratensis x> 
Angelica Archangelica (+) 


Anthoxanthum odoratum — 


Arabis alpina Oo 

arenosa x 
Astragalus alpinus x 
Barbarea lyrata x 
Bartsia alpina xx 
Betula nana + 

pubescens + 
Calamagrostis lapponica + 


Capsella bursa pastoris (+) 


Carex brunnescens xx 
juncella xx 

Carum carvi Xx 

Cerastium longirostre + 
vulgare —+ 


Chame&nerium angustifoli- 


um + 


Artlista: 


Chrysanthemum Leucanthe- 


mum O 


Cirsium heterophyllum (+) 


Comarum palustre xx 
Crepis tectorum > 
Dryopteris Linn&eana ++ 
Empetrum nigrum —+ 
Epilobium anagallidifo- 
lium xx 
Hornemanni (+) 
palustre xx 
Equisetum pratense + 
silvaticum + 


Erysimum cheiranthoides Oo 


Festuca ovina + 
rubra + 
Geranium silvaticum —+ 


Gnaphalium norvegicum x x 


Hieracium sp. + 


"Juniperus communis + 


Linnea borealis + 
Luzula multiflora + 
parviflora + 
pilosa + 
Lycopodium annotinum Oo 
Matricaria inodora (+) 


Melampyrum pratense x> 
silvaticum Oo 

Milium effusum + 

Myosotis arvensis xx 
silvatica xx 

Nasturtium palustre + 

Pedicularis lapponica xx 

Phleum alpinum xx 
pratense xx 

Poa alpina o 
nemoralis xx 
pratensis 00 
trivialis xx 

Potentilla norvegica xx 

Ranunculus acris xx 
repens Xx 

Ribes rubrum x 

Rubus arcticus Oo 
Cham&morus xx 
saxatilis Oo 

Rumex Acetosa o 
Acetosella + 
arifolius (+) 
domesticus Oo 

Salix arbuscula xx 
glauca + 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Salix hastata (+) 

lanata Xx 

nigricans x> 

phylicifolia xx 
Saussurea alpina + 
Secale cereale xx 
Silene venosa » 
Sinapis arvensis x 
Solanum tuberosum x 


Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia + 
Stellaria calycantha — 
graminea —+ 
media xx 
Taraxacum croceum (+) 
Thlaspi arvense x> 
Trientalis europa — 
Trifolium pratense > 


291 


Trifolium repens xx 
Trollius europeus c 
Vaccinium Myrtillus + 
uliginosum Oo 
vitis idea — 
Veronica serpyllifolia x> 
Viola biflora -+ 
tricolor 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktet har i sin helhet varit björkskog, men blott små rester af 


denna och enstaka relikter af dess undervegetation finnas nu kvar. 


Däremot 


ser man på den blottade jorden en redan ganska artrik hemerofytflora in- 


vandra, såsom också framgår af artlistan. 


Distrikt K 7. 


Gränser: nedtill öfversta jernvägsspåret, upptill pall på 150 m., på 
sydostsidan rutschbana mot K 6, på vestsidan den nordligaste rutschbanan 


Tid för undersökningen. 


och STERNER reviderade senare distriktet. 


Achillea Millefolium + 

Agrostis vulgaris + 

Aira cespitosa ++ 
flexuosa + : 

Alchemilla strigosula xx 

Alopecurus geniculatus (+) 
pratensis + 

Antennaria dioica (+) 

Anthoxanthum odoratum + 

Arabis arenosa + 

Avena sativa x x 

Barbarea stricta xx 

Betula nana (+) 
pubescens (+) 

Brassica campestris xx 

Calamagrostis neglectia + 
purpurea xx 

Carex Macloviana 00 
polygama xx 

Carum carvi xx 

Cerastium vulgare + 


Artlista: 


Chamgz&nerium 
lium ++ 
Chenopodium album xx 
Chysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Dryopteris Linn&ana ++ 
Empetrum nigrum (—) 
Epilobium Hornemanni (+) 
Equisetum silvaticum (+) 
Eriophorum vaginatum x 
Euphrasia tenuis xx 
Festuca elatior (—+) 
ovina + 
rubra + 
Galeopsis bifida c 
Geranium silvaticum Oo 
Gnaphalium norvegicum 00 
Hieracium sp. + 
Juniperus communis x»x 
Linnea borealis (+) 
Luzula multiflora 4 


angustifo- 


Denna gjordes af mig i augusti 1909, 


Luzula pallescens x> 
parviflora c 
pilosa + 
Matricaria inodora ++ 
Myosotis arvensis (—) 
Nasturtium palustre x> 
Pedicularis lapponica x > 
Phleum alpinum 
pratense (+) 
Plantago major x> 
Poa alpina + 
annua - 
pratensis + 
Polygonum aviculare x > 
tomentosum > 
viviparum (+) 
Potentilla norvegica »> 
Ranunculus acris 
repens 
Rhinanthus 
cus 


groenlandi- 


292 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Rubus Chamz&morus (+) Silene venosa xx Trifolium repens xx 

Rumex Acetosa O Solidago virgaurea ++ Vaccinium Myrtillus + 
Acetosella ++ Sorbus Aucuparia xx uliginosum — 
domesticus xx Stellaria calycantha + vitis idea + 

Salix glauca (+) graminea + Veronica serpyllifolia + 
lapponum xx media + Vicia..Craeca ox 
nigricans Xx Taraxacum croceum xx Viola epipsila xx 
phylicifolia x> Thlaspi arvense Oo tricolor x 

Saussurea alpina xx Trientalis europXa + ; 

Secale cereale xx Trifolium pratense xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Som den nedersta delen af grufvan faller inom detta distrikt, utgöres 
det till sin allra största del af pallar utan någon nämnvärd ansats till vege- 
tation, blott på sidorna finnas partier, där dels smärre relikter af den ur- 
sprungliga växtligheten ha lyckats hålla sig kvar, dels på blottad jord efter 
hand en ny vegetation af hemerofila element håller på att utveckla sig. 


Distrikt K 8. 


Gränser: nedtill (mot de tre föregående distrikten) en linie dragen 
från slyngan på bergbanan till öfvergången öfver den täckta banan samt 
därifrån till öfre ändan af den nordligaste rutschbanan, d. v. s. ungefär ut- 
efter nuvaranda 150 m:s kurva, i nordvest — vester utgör liggväggen gräns 
upp till 30 m:s kurvan midt för den öfversta tippen på bergets vestra sida, 
syd- och sydostgräns bildar en linie dragen rakt ned till bergbanans öfre 
station samt banan ned till slyngan. 4 

Tid för undersökningen. Denna utfördes af mig i augusti 1909, 
och STERNER reviderade här efter min afresa. 


Artlista: 

Achillea Millefolium + Betula pubescens (+) Cirsium heterophyllum xx 
Agrostis vulgaris + Brassica campestris (+) Dryopteris Linn&eana (+) 
Aira c&spitosa ++ Calamagrostis lapponica (+) Empetrum nigrum (+) 

flexuosa + neglecta 00 Epilobium Hornemanni (+) 
Alchemilla acutidens xx Capsella bursa pastoris (+) Equisetum arvense (+) 
Alopecurus geniculatus 00 Carex brunnescens + silvaticum (+) 

pratensis + Carum carvi xx Erysimum cheiranthoides + 
Anthoxanthum odoratum + Cerastium vulgare + Euphrasia latifolia xx 
Arabis arenosa 00 Chame&nerium angustifo-  Festuca ovina + 
Barbarea lyrata 00 lium + rubra + 

stricta xx Chenopodium album xx Galeopsis bifida xx 
Betula nana (+) Chrysanthemum Leucanthe- Geranium silvaticum (+) 


nana x pubescens 00 mum xx Gnaphalium norvegicum (+) 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 293 


Hieracium alpinum (+) 
Sp. O 
Juniperus communis xx 
Leontodon autumnalis xx 
Linnea borealis (—+) 
Luzula multiflora — 
pallescens xx 
parviflora xx 
pilosa (+) 
Lycopodium alpinum (+) 
annotinum (+--) 
Matricaria inodora — 
Melampyrum pratense (+) 
silvaticum xx 
Myosotis arvensis xx 
Nasturtium palustre xx 
Pedicularis lapponica xx 
Phleum alpinum — 
pratense + 
Pisum sativum xx 
Plantago media xx 


Poa alpina 00 
annua (—+) 
pratensis ++ 


Polygonum Convolvulus x x 


viviparum (—-) 
Potentilla norvegica xx 


verna (+) 

Ranunculus acris + 
repens xx 

Rhinanthus groenlandi- 
OUSI KA 


Rubus arcticus (+) 
Chamz&emorus (+) 
saxatilis Xx 

Rumex Acetosa (—) 
Acetosella + 
arifolius xx 
domesticus xx 

Salix glauca xx 
lapponum xx 
phylicifolia xx 


Saussurea alpina (+) 
Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Solanum tuberosum xx 
Solidago virgaurea +— 
Sorbus Aucuparia x> 
Stellaria calycantha (—+) 
graminea — 
media ++ 
Taraxacum croceum xx 
Trientalis europa + 
Trifolium repens (+) 
spadiceum x > 
Trollius europ&eus xx 
Vaccinium Myrtillus — 
uliginosum —- 
vitis idea - 
Veronica serpyllifolia (—) 
Viola biflora xx 
Viscaria alpina x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Äfven detta distrikt utgöres numera till sin största del af nakna pallar, 


närmast bergbanan finnas dock relativt opåverkade björkskogspartier kvar 
mellan de stora gråbergstippar, som här lagts upp; upptill finnes äfven ett 
parti genom trampning starkt förändrad och vegetationsfattig fjällhed. På 
blottad jord ha ganska många hemerofyter hunnit inkomma, och redan börja 
dessa bli mera framträdande än resterna af den ursprungliga vegetationen. 


Distrikt K 9. 


Gränser: i öster liggväggen från 80-m:s kurvan till öfre ändan af 
den nordligaste rutschbanan, därifrån längs denna ned till det öfversta 
jernvägsspåret, som följes till ändan af den nedersta tippen på 210 m., 
härifrån i vester en rät linie till spetsen af den stora tippen på 85 m., som 
sedan bildar gräns i söder. 

Tid för undersökningen. 


under sommaren 1909, hvarefter den detaljerade undersökningen utfördes af 


Distriktet har upprepade gånger besökts 


STERNER och en ytterligare revision af mig i slutet af augusti. 


Artlista: 
Achillea Millefolium + Aira cespitosa ++ Alchemilla acutidens (+) 
Agrostis vulgaris + flexuosa + glomerulans x< > 


294 Fe 


Alopecurus geniculatus xx 
pratensis (+) 
Alsine biflora (+) 
Angelica Archangelica xx 
Antennaria alpina (+) 
dioica > 
Anthoxanthum odoratum + 
Anthriscus silvestris xx 
Arabis arenosa xx 
Arctostaphylos alpina + 
Barbarea lyrata 00 
stricta Xx > 
Bartsia alpina (+) 
Betula nana ++ 
pubescens —+ 
Brassica campestris (+) 
Bryanthus coeruleus + 
Calamagrostis lapponica + 
neglecta xx 
Capsella bursa pastoris (+) 
Carex alpina (+) 
aquatilis (+) 
atrata (+) 
brunnescens ++ 
pedata xx (03) 
polygama (+) 
rigida (-) 
rotundata <> 
vaginata (—) 
Carum carvi xx 
Cassiope hypnoides (+) 
Cerastium longirostre 00 
trigynum (+) 
vulgare (+) 
Chame&nerium 
lium ++ 
Chenopodium album x > 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Cirsium heterophyllum xx 
Cystopteris fragilis x 
Dactylis glomerata x > 
Diapensia lapponica 00 
Dryas octopetala (+) 
Dryopteris Linn&ana 
Empetrum nigrum ++ 
Epilobium Hornemanni (+) 
palustre (+) 


angustifo- 


SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Equisetum arvense (+) 
silvaticum + 
Eriophorum Scheuchzeri x x 
vaginatum x > 
Erysimum cheiranthoides(+) 
Festuca elatior xx 
ovina + 
rubra (-) 
Galeopsis bifida xx 
Geranium silvaticum (+) 
Gnaphalium norvegicum(+) 
supinum (+) 
Hieracium alpinum + 
Sp. + 
Juncus biglumus (+) 
trifidus + 
Juniperus communis xx 
Leontodon autumnalis xx 
Linn&a borealis xx 
Loiseleuria procumbens 00 
Luzula arcuata oo 
multiflora (+) 
pallescens (+) 
parviflora (+) 
pilosa xx 
spicata xx 
Lycopodium alpinum + 
annotinum (+) 
clavatum (+) 
complanatum + 
Selago + 
Matricaria Chamomilla x > 
inodora (+) 
Melampyrum pratense xx 
silvaticum xx 
Melandrium album x 
silvestre ”lapponicum x > 
Myosolis arvensis xx 
Nasturtium palustre (+) 
Oxyria digyna (+) 
Parnassia palustris xx 
Pedicularis lapponica x> 
Petasites frigidus x > 
Phleum alpinum (+) 
pratense (+) 
Poa alpina + 
annua (+) 
nemoralis (+) 


Poa palustris xx 
pratensis + 

Polygonum aviculare xx 
tomentosum xx 
viviparum (+) 

Potentilla norvegica (+) 
verna (+) 

Pyrola minor xx 
rotundifolia xx 
secunda xx 

Ranunculus acris ++ 
pygm2Aus (+) 
repens (+) 

Rhinanthus groenlandi- 
CUS XX 

Rubus arcticus + 
arcticus x saxatilis xx 
saxatilis + 

Rumex Acetosa (+) 
Acetosella (+) 
arifolius xx 
domesticus xx 

Sagina procumbens xx 

Salix glauca + 
hastata xx 
herbacea (+) 
herbacea x polaris 00 
lanata (+) 
lapponum + 
myrsinites (+) 
nigricans + 
phylicifolia + 
polaris (+) 
reticulata (+) 

Saussurea alpina ++ 

Saxifraga stellaris (+) 

Scirpus austriacus (+) 

Selaginella ciliata (+) 

Sibbaldia procumbens (+) 

Silene venosa xx 

Sinapis arvensis xx 

Solidago virgaurea ++ 

Sorbus Aucuparia xx 

Stellaria calycantha (+) 
graminea (+) 
media (+) 

Taraxacum croceum xx 

Thlaspi arvense xx 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 295 
Trientalis europea + Vaccinium uliginosum + Viola epipsila (+) 
Trifolium repens (+) vitis idea + tricolor x> 
Trisetum spicatum (+) Veronica alpina (+) Viscaria alpina x> 
Trollius europ&us (+) serpyllifolia x> 
Vaccinium Myrtillus ++ Viola biflora 00 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Större delen af distriktet är tämligen opåverkad. Nedåt upptages det 
af björkskog, som kläder sluttningen, här och där afbruten af bäckrännor 
med videsnår, m. m., samt flytjordsränder med en gles ris- och örtvegeta- 
tion, mest af sådana arter, som hufvudsakligen tillhöra fjällheden, t. ex. 
Bryanthus coeruleus, Antennaria alpina, Gnaphalium supinum, Lycopodium 
clavatum. Öfre delen af distriktet ligger ofvan skogsgränsen, och här fin- 
nas i den i det hela ganska torra och enformiga fjällheden några små dalar 
med synnerligen rik flora af alpina arter. Äfven bergbranter, om i ganska 
liter. skala, förekomma här och erbjuda växtplatser för bl. a. sådana arter 
som ÖOxyria digyna och Ranunculus pygmaeus. Floran inom detta distrikt 
torde dock till stor del rätt snart gå sin undergång till mötes, ty stora par- 
tier af det upptagas af väldiga varphögar, som alltjämt växa till genom 
ytterligare afstjelpning och efter hand begrafva stycke efter stycke af fjäll- 
hed och björkskog. Såsom förut nämndt, har Dr. P. GEIJER här för några 
år sedan sett Dryas octopetala, som nu ej kunnat återfinnas, utan sannolikt 
ligger begrafven under någon af de öfre tipparne, liksom möjligen också 
Carex pedata, som enligt HAGLUNDS anteckningar synes vara funnen här. 
Då här och där äfven något jord kommit ut på tipparne, så har därmed 
betingelsen gifvits för att en hemerofil vegetation efter hand skall uppkomma. 
Som emellertid större delen af tipparne blott består af stenblock, så torde 
det dröja många decennier innan de öde grå stenterrasserna, som nu van- 
ställt Kiirunavaaras förr så vackra linier, komma att få ett vegetationstäcke. 
På de ställen, där hästar användas till transporten af stenen, ha dock redan 
rätt många anthropokorer hunnit invandra, och på de äldre och mera sta- 
bila pallarne utefter liggvägen, där tippvagnsspåren gå fram, börjar också 
en hemerofil flora att sätta sig fast. På en af dessa pallar hade Matricaria 
Chamomilla sin enda växtplats. 


Distikt K 10. 


Gränser: i norr den stora tippen på 85 m., i vester en linie från 
spetsen af tippen till 80-m:s kurvan och vidare utefter denna till en linie 
dragen rakt upp till en hög tipp på 40 m. midt emot bergbanans station; 


290 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


denna linie utgör sydgräns, och östra gränsen bildas af liggväggens kant 
utefter grufvan fram till den förstnämnda tippens början. 

Tid för undersökningen. Denna är gjord af STERNER i augusti 
1909, och jag har reviderat distriktet. 


Artlista: 

Achillea Millefolium xx Diapensia lapponica oc Poa pratensis ++ 
Agrostis borealis - Dryopteris Linn&ana + trivialis xx 

vulgaris o Empetrum nigrum + Polygonum aviculare xx 
Aira cespitosa ++ Equisetum arvense xx tomentosum >> 

flexuosa ++ pratense 00 viviparum xx 
Alchemilla acutidens xx silvaticum (+) Potentilla norvegica o 
Alopecurus geniculatus xx Erysimum cheiranthoi- verna OO 

pratensis xx des xx Pyrola minor xx 
Angelica Archangelica c Festuca ovina + rotundifolia >> 
Antennaria alpina (+) rubra (+) Ranunculus acris xx 
Anthoxanthum odora- Filipendula Ulmaria xx repens Xx 

tum (+) Galeopsis bifida xx Raphanus Raphanistrum x > 
Arctostaphylos alpina (+) Geranium silvaticum Oo Rhinanthus major x<>x 
Astragalus alpinus xx Gnaphalium norvegicum xx Rubus areticus xx 

frigidus (+) Hieracium alpinum — arcticus x saxatilis xx 
Avena sativa Xx Sp. + Cham&morus xx 
Bartsia alpina xx Juncus alpinus xx (00) saxatilis 00 
Betula nana +—- biglumis (+) Rumex Acetosella (+) 

pubescens xx Juniperus communis —+ domesticus xx 
Bryanthus coeruleus (+) Linnea borealis + Salix arbuscula xx 
Calamagrostis lapponica+-+ Luzula arcuata (—) glauca (+) 

purpurea xx multiflora O hastata 00 
Carex alpina (+) pallescens xx lanata (+) 

atrata Xx parviflora xx lapponum (+) 

brunnescens (—) pilosa c nigricans (+) 

capillaris xx spicata —+ phylicifolia (+) 

chordorrhiza x > Lycopodium alpinum + polaris (+) 

vaginata (—+) annotinum (+) reticulata (+) 
Carum carvi xx complanatum — Saussurea alpina xx 
Cassiope tetragona (+) Selago oc Secale CCerealebere 
Cerastium alpinum (+) Matricaria inodora xx Selaginella ciliata (+) 

longirostre (+) Melandrium silvestre ”lap- Sibbaldia procumbens 00 

trigynum 00 ponicum xx Sinapis arvensis xx 

vulgare (+) Oxyria digyna oc Solidago virgaurea ++ 
Cham&nerium angustifoli- Pedicularis lapponica + Sorbus Aucuparia + 

um ++ Phleum alpinum c Stellaria calycantha o 
Chrysanthemum Leucanthe- = pratense (+) graminea (+) 

mum xx Pinus silvestris > Taraxacum croceum xx 
Cirsium heterophyllum xx Poa alpina (+) Thalietrum alpinum x>x 


Coeloglossum viride xx annua (+) Trientalis europea + 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 297 
Trifolium pratense xx Vaccinium Myrtillus - Veronica alpina xx 
repens (+) uliginosum — Viola biflora c 
Trisetum spicatum xx vitis idea — Viscaria alpina oc 


Trollius europe&us xx 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet utgöres nästan uteslutande af fjällhed, som genom tramp- 
ning blifvit än mera torr och steril, än den från början varit. Nedåt börjar 
dock björken, och vid skogsgränsen finnas äfven några fuktiga sänkor med 
en något rikare vegetation. Kulturinverkan gör sig gällande i ganska stor 
omfattning, då talrika jordtippar, afröjningar, gångstigar, spår, m. m. finnas, 
där anthropokorer inkommit. Vidare finnas några skjul, uppförda 1902— 
06. En mindre vattensamling finnes ungefär vid midten af distriktet uppe 
på liggväggen. Jag sökte förgäfves i den vegetation, som kantade den efter 
något af intresse, men jag tror mig kunna antaga, att det varit här, som 
BiIraER 1900 funnit Juncus alpinus. Ett annat fynd af synnerligt intresse 
var det individ af Pinus silvestris, som STERNER här såg, men icke sedan 
var i stånd att återfinna, såsom jag omnämnt i floran. 


Distrikt K 11. 


Gränser: i öster den öfvertäckta banan från bergbanans öfre station 
till tunneln mellan Statsrådet och Bergmästarn, i söder en rät linie dragen 
öfver till 30-m:s kurvan på bergets vestra sida, där denna kurva utgör gräns 
fram till den gränslinie mot K 8, som går rakt öfver till bergbanan. 

Tid för undersökningen. Då jag visste, att Statsrådstoppen inom 
en rätt nära framtid skulle komma att sprängas bort, så uppgjorde jag re- 
dan 1908, då jag annars icke arbetade på Kiirunavaara, en fullständig för- 
teckning öfver de arter, som uppträdde uppe på sjelfva malmen. Detta visade 
sig också välbetänkt, ty sommaren 1909, då STERNER gjorde anteckningar 
öfver öfriga delar af distriktet, hade nästan all växtlighet genom jordröjning 
försvunnit från den högsta toppen. 


Artlista: 

Achillea Millefolium x > Anthoxanthum odora- Cardamine bellidifolia (+) 
Agrostis vulgaris (+) tum (++) Carex brunnescens 
Aira cespitosa ++ Arcetostaphylos alpina (+) rigida > 

flexuosa ++ Barbarea lyrata x > vaginata x>» 
Alopecurus geniculatus xx Betula nana ++ Cerastium alpinum (+) 

pratensis xx nana x pubescens longirostre (+) 
Antennaria alpina (+) pubescens x > trigynum (+) 


dioica x> Calamagrostis lapponica (+) vulgare (+) 


298 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Chamz&nerium angustifoli- Luzula pilosa (+) Rumex Acetosella -+ 
um ++ spicata 00 Salix glauca (+) 
Cystopteris fragilis xx (08) Lycopodium alpinum (+) lapponum xx 
Diapensia lapponica 00 annotinum (+) nigricans Xx 
Dryopteris Linne&ana (+) Matricaria inodora xx phylicifolia xx 
Empetrum nigrum —+— Nasturtium palustre xx Saussurea alpina xx 
Equisetum arvense xx Pedicularis lapponica Oo Saxifraga groenlandica xx 
silvaticum (+) Phleum alpinum Oo Sibbaldia procumbens (+) 
Eriophorum vaginatum x> pratense (+) Solidago virgaurea ++ 
Festuca ovina + Poa alpina xx Stellaria calycantha (+) 
rubra (+) annua Xx graminea xx 
Geranium silvaticum x> pratensis +— Taraxacum croceum xx 
Gnaphalium norvegicum xx Polygonum viviparum xx = Trientalis europea ++ 
supinum (+) Polypodium vulgare (+) Trifolium repens xx 
Hieracium alpinum + Potentilla norvegica xx Vaccinium Myrtillus + 
Sp. + verna OC uliginosum + 
Juncus trifidus — Pyrola minor Oo vitis idea + 
Juniperus communis xx Ranunculus acris — Veronica alpina xx 
Linn&a borealis + repens Xx serpyllifolia xx 
Luzula arcuata (+) Rubus arcticus xx Viola biflora (+) 
multiflora + Chamz&morus (-) Viscaria alpina (+) 
parviflora (—) Rumex Acetosa (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet utgöres uteslutande af sjelfva malmryggen med pallar samt 
af fjällhed. Af den senare finnes ett större parti åt öster ned till den öfver- 
täckta banan och ett mindre åt vester. Bägge äro mycket starkt påverkade 
genom trampning, afröjning, jordtippning, m. m. En hel del arter ha sä- 
kerligen redan hunnit helt fördrifvas genom jordröjningen och brytningen, 
och andra hålla på att dela deras öde. En, som är helt försvunnen sedan 
1908, är Cystopteris fragilis, och antagligen förhåller det sig på samma 
sätt med Saxifraga groenlandica, som jag med ganska stor säkerhet påmin- 
ner mig att ha sett i Statsrådets östra sluttning 1908, men som ej återfanns 
af STERNER följande sommar. Uppe på sjelfva malmen i toppen fanns 1908 
rätt mycket växtlighet i alla jordfyllda springor och skrefvor, och jag an- 
tecknade då följande arter, som det kan ha sitt intresse att angifva, då vege- 
tationen nu är utrotad där, och platsen snart kommer att bli helt förvandlad: 


Antennaria alpina Cardamine bellidifolia 
Arctostaphylos alpina Carex brunnescens 
Betula nana Cerastium alpinum 

nana <X pubescens | Chamaenerium angustifolium 


pubescens Cystopteris fragilis 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 299 


Empetrum nigrum Rubus arcticus 
Eriophorum vaginatum Chamaemorus 
Festuca ovina Solidago virgaurea 
Hieracium alpinum Vaccinium Myrtillus 
Juncus trifidus uliginosum 
Juniperus communis vitis idea 
Luzula arcuata Viscaria alpina 


Polypodium vulgare 


Jag insamlade vid samma tillfälle också en del mossor och lafvar, som 
dock hittills icke blifvit bestämda. 

En del af de från sjelfva toppens skrefvor fördrifna arterna ha emel- 
lertid på jordtipparne funnit nya växtplatser, där de trifvas förträffligt och 
nu uppträda i stora vegetationer, ofta i luxurierande exemplar. Så är sär- 
skildt fallet med Cardamine bellidifolia, Viscaria alpina, Cerastium alpinum, 
Luzula arcuata och spicata. 1 längden torde de dock icke kunna hålla sig 
kvar som kenapofyter, utan deras växtplatser undergå den vanliga förvand- 
lingen och intagas af leimonapofyter, särskildt Festuca ovina och Poa pra- 
tensis, af hvilka i synnerhet den förra redan börjat taga öfverhand på en 
del äldre jordhögar. Anthropokora arter äro ännu ganska sällsynta inom 
detta distrikt, men hålla dock tydligen på att finna sin väg dit. 


Distrikt K 12. 

Gränser: i norr en rät linie från tunneln vid Bergmästaren ölver till 
80-m:s kurvan på andra sidan berget, där denna kurva bildar vestgräns till 
midt för sydkanten af en mycket stor, flat tipp, sydgränsen går upp till 
denna och längs dess kant till den punkt, där tippvagnsspåret böjer om 
längs Östra sluttningen; därifrån går gränsen rätt ned till den öfverbyggda 
banan, som utgör ostgräns. 

Tid för undersökningen. Jag har visserligen upprepade gånger 
besökt distriktet, men detaljundersökningen är gjord af STERNER i augusti — 
september 1909. 


Artlista: 
Agrostis borealis (+) Arctostaphylos alpina (+) = <Calamagrostis purpurea (+) 
vulgaris + Avena sativa (+) Capsella bursa pastoris 
Aira cespitosa + Barbarea lyrata x> Carex brunnescens 
flexuosa ++ Betula nana ++ canescens (+) 
Alopecurus geniculatus > pubescens x> vaginata + 
Antennaria dioica xx Brassica campestris x> Cerastium alpinum 


Anthoxanthum odoratum + Calamagrostis lapponica + longirostre 


300 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 
Cerastium vulgare x> Luzula arcuata oo Rumex Acetosella (+) 
Chamzenerium angustifoli- multiflora —- Salix glauca — 

um ++ pallescens xx lapponum — 
Chenopodium album xx parviflora x > myrsinites xx 
Chrysanthemum Leucanthe- = pilosa x> phylicifolia (+) 

mum Xx > spicata 00 polaris (+) 
Cystopteris fragilis xx Lycopodium alpinum = reticulata (—) 
Diapensia lapponica 00 annotinum (—) Saussurea alpina (—+) 
Dryopteris Linn&ana (—) complanatum (—) Sibbaldia procumbens (+) 
Empetrum nigrum —+—- Melampyrum pratense xx = Solidago virgaurea +—- 
Equisetum arvense (—+) Myosotis arvensis x> Sorbus Aucuparia xx 

silvaticum (+) Pedicularis lapponica (+) Spergula arvensis xx 
Eriophorum Scheuchzeri x Phleum alpinum c Stellaria calycantha (—) 

vaginatum xx pratense x> graminea C 
Festuca ovina — Poa alpina x> media xx 

rubra (—+) annua x > Taraxacum croceum x>x 
Galeopsis bifida x > pratensis (—+) Trientalis europ&a ——+ 
Geranium silvaticum x > Polygonum viviparum xx = Trifolium repens xx 
Gnaphalium norvegicum xx Potentilla norvegica xx Trollius europ&us (—) 
Hieracium alpinum — .verna (+) Vaccinium Myrtillus + 

Sp. + Ranunculus acris — uliginosum —- 
Juncus biglumis (—) repens (+) vitis idea — 

trifidus — Rubus arcticus — Veronica serpyllifolia x> 
Juniperus communis x > Cham&emorus + Viola biflora o 
Linn&a borealis +- saxatilis (—-) Viscaria alpina — 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Uppe på Bergmästartoppen ligger malmen helt blottad och nästan ren 
för vegetation, för öfrigt utgöres distriktet af fjällhed, som till stor del är 
tilltrampad och ödslig. Ännu hålla sig dock dess örter och ris någorlunda 
kvar, särskildt ned mot den öfvertäckta banan, där det är litet fuktigare. 
En del anthropokorer ha börjat inkomma, såsom det synes särskildt med 
hästfoder, men ännu äro de hemerofila elementen sparsamma. 


Distrikt K 13. 


Gränser: i norr den ofvan angifna sydgränsen för distr. K 12, i öster 
den öfvertäckta banan förbi ett hus strax norr om tunneln till Landshöf- 
dingen; södra gränsen bildas först af en linie dragen snedt upp till den 
punkt, där ett tippspår på 60-m:s kurvan kommer närmast den öfverbyggda 
banan, följer därpå detta spår tills det börjar draga sig åt norr midt för 
tjärnen, svänger upp mot 50-m:s kurvan och följer den ett stycke in på vest- 
sidan af berget, där den går ned till 80-m:s kurvan, som bildar vestra gränsen. 

Tid för undersökningen. Denna utfördes af mig i augusti 1909. 


6 
SUNDE 


| 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 301 


Agrostis borealis oc 
vulgaris x 
Aira cespitosa <> 
flexuosa ++ 
Alchemilla acutidens (+) 
glomerulans (—) 
Alopecurus aristulatus (+) 
Antennnaria alpina (+) 
dioica — 
Anthoxanthum odora- 
tum ++ 
Arabis alpina (+) 
Arctostaphylos alpina + 
Astragalus frigidus (+) 
Bartsia alpina (+) 
Betula nana ++ 
nana x pubescens (—+) 
pubescens Oo 
Bryanthus coeruleus + 
Calamagrostis lapponica + 
neglecta (+) 
purpurea (+) 
Caltha palustris (+) 
Cardamine pratensis xx 
Carex alpina o 
aquatilis (+) 
brunnescens -- 
juncella (+) 
magellanica Oo 
polygama (+) 
rigida (+) 
vaginata + 
Cerastium longirostre (+) 
trigynum xx 
Chamz&enerium angustifoli- 
um + 
Cirsium heterophyllum (+) 
Coeloglossum viride xx 
Comarum palustre (+) 
Diapensia lapponica (+) 
Dryopteris Linn&ana (+) 
Empetrum nigrum ++ 


Artlista: 


Epilobium Hognemanni (+) 
Equisetum ”arvense (+) 
pratense (+) 
silvaticum + 
Eriophorum polystachium Oo 
Erysimum cheiranthoi- 
des xx 
Euphrasia latifolia (+) 
Festuca ovina + 
Filipendulå Ulmaria (+) 
Geranium silvaticum (+) 
Gnaphalium norvegicum (+) 
supinum (+) 
Hieracium alpinum 9090 
Sp. + 
Hierochloé odorataoo 
Juncus filiformis + 
trifidus + 
Juniperus communis + 
Linnea borealis + 
Loiseleuria procumbens o 
Luzula arcuata o 
multiflora (+) 
parviflora (+) 
pilosa c 
spicata — 
Lycopodium alpinum + 
annotinum —+ 
clavatum + 
complanatum O 
Selago 00 
Melampyrum silvaticum (+) 
Milium effusum (+) 
Myosotis silvatica (+) 
Paris quadrifolia (+) 
Parnassia palustris (+) 
Pedicularis lapponica + 
Petasites frigidus (+) 
Phleum alpinum (+) 
Poa pratensis c 
trivialis x> 
Polygonum viviparum 00 


Pyrola minor oc 
rotundifolia o 
secunda c 

Ranunculus acris c 
reptans (—) 

Rubus arcticus (+) 
Cham2&morus —+ 
saxatilis (—) 

Rumex Acetosa 
arifolius (—+) 
domesticus x >» 

Salix arbuscula 90 
glauca — 
glauca x phylicifolia 
hastata + 
herbacea (—+) 
lanata + 
lapponum —+ 
myrtilloides co 
nigricans O 
phylicifolia Oo 
reticulata oc 

Saussurea alpina + 

Selaginella ciliata c 

Sibbaldia procumbens + 

Solidago virgaurea + 

Sorbus Aucuparia x > 

Stellaria calycantha o 

Taraxacum croceum c 

Thalictrum alpinum (+) 

Trientalis europea + 

Trollius europ2&us (+) 

Vaccinium microcarpum (+) 
Myrtillus ++ 
uliginosum 
vitis idea 

Veronica alpina 

Viola biflora 
epipsila (+) 

Viscaria alpina 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Större delen af distriktet utgöres af torr och skäligen steril fjällhed. 


Dock finnas sänkor i terrängen, som ega en rikare vegetation; särskildt gäller 


302 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


detta den vestra sidan, där smärre fuktiga dalgångar med rik Salix-vegeta- 
tion skära sig ned. T. o. m. en och annan björk finnes i dessa. Äfven i 
den södra sluttningen finnas några små dalsänkor med en ganska rik samling 
af alpina arter. Rikast är dock vegetationen i öster, där distriktet når ned 
till 90-m:s kurvan. Här finnes ett dalföre med björk, rönn, Salices och 
synnerligen frodig örtvegetation. De bägge kullarne, Direktören och Pojken, 
som höja sig i det inre af distriktet, klädas af en torftig fjällhed, särskildt 
rik på Juncus trifidus. Uppe på platån finnas dels partier, som varit kärr, 
men nu äro utdikade, dels en ganska stor, grund och tidtals uttorkad göl 
med Ranunculus- reptans och Alopecurus aristulatus. m. fl. vattenväxter. 
Några andra smärre vattensamlingar finnas också. Kulturen har här ännu 
blott i helt ringa mån fått tillfälle att omgestalta växtligheten; de bägge 
byggnader, som finnas äro från 1909 och hvarken vid dem eller vid de 
gropar, som på åtskilliga ställen upptagits, har hittills någon vidare anthro- 


pokor invandring hunnit ega rum, men däremot väl en apofytisk vegetation, 


härledd ur den omgifvande naturliga växtligheten, utbildat sig. De få an- 
thropokora arterna finner man hufvudsakligen vid den öfvertäckta banan och 
vid tippspåren. Distriktet är ett bland de minst kulturomvandlade i hela 
undersökningsområdet. 


Distrikt K 14. 


Gränser: i öster 30-m:s kurvan på vestsidan af Statsrådet, i söder 
fortsättningen af den raka linie öfver berget, dragen från tunneln vid Berg- 
mästarn, som begränsar distr. K 11, i vester 80-m:s kurvan, i norr mot 
distr. K 10 en rak linie i fortsättning af tippen på 40 m. 

Tid för undersökningen. Denna utfördes af STERNER i augusti 1909. 


Artlista: 

Agrostis vulgaris + Card amine bellidifolia (+) Diapensia lapponica + 
Aira cespitosa + Carex alpina 00 Dryopteris Linn&ana (+) 
flexuosa ++ atrata x> Empetrum nigrum ++ 

Alopecurus geniculatus x > brunnescens + : Equisetum arvense + 
pratensis x > capillaris 00 silvaticum (+) 

Antennaria dioica x > vaginata ++ Eriophorum = polystachi- 

Anthoxanthum odoratum + Cerastium longirostre x > um XX 

Arctostaphylos alpina + vulgare (+) Festuca ovina (+) 

Astragalus frigidus Chamz&enerium angustifo- rubra (+) 

Bartsia alpina oc lium + Geranium silvaticum (+) 

Betula nana ++ Chrysanthemum Leucanthe- Gnaphalium norvegicum (+) 
pubescens x > mum x >» Hieracium alpinum Oo 

Calamagrostis lapponica (+) Cirsium heterophyllum xx Juncus trifidus + 


RRENO RR 


Tr —— tt 
— BA 


— 
- 


lin 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 303 

Juniperus communis (—) Potentilla norvegica x> Salix reticulata (—) 
Linn&a borealis — verna x> Saussurea alpina + 
Luzula multiflora -—— Pyrola rotundifolia x > Scirpus austriacus (+) 

parviflora x> secunda x > Selaginella ciliata (—) 

pilosa xx Ranunculus acris + Solidago virgaurea —— 
Lycopodium alpinum + repens (—) Sorbus Aucuparia > 

annotinum (—) Rubus arcticus —- Stellaria calycantha (—) 

complanatum —- Chamz&morus (-) graminea 

Selago (—) saxatilis — Taraxacum croceum 
Melampyrum pratense xx -.Rumex Acetosella x> Trientalis europa —— 
Paris quadrifolia (—) Salix glauca (—) Trifolium repens 
Pedicularis lapponica — hastata (—) Trollius europ2&us (—+) 
Phleum alpinum (—) herbacea (—+) Vaccinium Myrtillus + 
Pinguicula vulgaris 00 lanata (—) uliginosum =— 
Poa alpina x > lapponum (—) vitis idea + 

annua xx nigricans (--) Viola biflora x> 

pratensis (—) phylicifolia (+) 
Polygonum viviparum x > polaris (—) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Till sin allra största del utgöres distriktet af torr, trampad och steril 
fjällhed, längst ned finnas dock fuktigare och mera skyddade partier med en 
något rikare växtlighet. Ganska mycken kulturpåverkan har egt rum, om än 
den hittills hufvudsakligen inskränkt sig till utrotning af spontana arter, tramp- 
ning, afröjning, etc. En del anthropokorer visa sig dock. 


Distrikt K 13. 


Gränser: i nordvest bergbanan, i vester den öfverbyggda banan, i 
sydost den nya, sydligaste rutschbanan, i nordost det öfversta jernvägsspåret. 

Tid för undersökningen. Jag genomgick distriktet vid upprepade 
besök i augusti 1909, och STERNER reviderade det på hösten. 


Artlista: 

Achillea Millefolium >> Arctostaphylos alpina (+) Carex juncella 
Agrostis vulgaris xx Astragalus alpinus x > Macloviana 
Aira cespitosa o Barbarea lyrata x > Carum carvi x> 

flexuosa +-+ Bartsia alpina + Cerastium longirostre (+) 
Alchemilla acutidens (+) Betula nana +- vulgare > 

glomerulans (+) pubescens ++ Cham&nerium angustifo- 
Alopecurus geniculatus xx Bryanthus coeruleus (+) lium + 

pratensis xx Calamagrostis lapponica + Chrysanthemum Leucanther 
Angelica Archangelica c purpurea (+) mum > 
Anthoxanthum odoratum+- Carex atrata > Cirsium heterophyllum 
Arabis arenosa x > brunnescens + Coeloglossum viride 


304 H. G. 


Crepis tectorum x 
Diapensia lapponica (+) 
Dryopteris Linn&eana + 
spinulosa xx 
Empetrum nigrum ++ 


Epilobium Hornemanni (—+) 


lactiflorum XX 
Equisetum arvense (+) 

pratense + 

silvaticum ++ 


Erysimum cheiranthoidesx> 


Festuca ovina + 

rubra x> 
Filipendula Ulmaria + 
Galeopsis bifida xx 
Geranium silvaticum + 
Geum rivale + 


Gnaphalium norvegicum — 


supinum >x > 
Hieracium alpinum 9 
Sp. + 
Juncus filiformis (—) 
trifidus (+) 
Juniperus communis + 
Linn&a borealis ++ 
Luzula arcuata Oo 
multiflora 00 
pallescens x> 
parviflora 00 
pilosa Oo 
Lycopodium alpinum c 
annotinum — 


SIMMONS: 


Lycopodium clavatum 00 
complanatum > >x 

Matricaria inodora xx 

Melampyrum pratense (—) 
silvaticum (+) 

Milium effusum —+ 

Mulgedium alpinum (+) 

Myosotis arvensis xx 
silvatica xx 

Nasturtium palustre xx 

Parnassia palustris o 

Pedicularis lapponica + 

Phleum alpinum (+) 
pratense Xx 

Poa alpina xx 
annua (—) 
nemoralis xx 
pratensis + 
trivialis Xx 

Polygonum viviparum 00 

Populus tremula xx 

Potentilla verna xx 

Pyrola minor x> 

Ranunculus acris + 

Rhinanthus groenlandi- 
cus (+) 

Rubus arcticus + 
arcticus x saxatilis xx 
Cham&morus —+ 

Rumex Acetosa x > 
Acetosella (+) 
arifolius + 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Rumex domesticus xx 
Salix glauca + 
glauca x nigricans xx 
lapponum — 
myrtilloides o 
nigricans — 
phylicifolia + 
Saussurea alpina ++ 
Secale: cereale Xx 
Selaginella ciliata o 
Sibbaldia procumbens (+) 
Silene venosa xx 
Sinapis arvensis xx 
Solidago virgaurea ++ 
Sorbus Aucuparia Oo 
Stellaria calycantha + 
graminea xx 
Taraxacum croceum (+) 
SPINKaG 
Thlaspi arvense xx 
Trientalis europea ++ 
Trifolium repens xx 
Trollius europ&us + 
Vaccinium Myrtillus -+- 
uliginosum ++ 
vitis idea ++ 
Veronica serpyllifolia o 
Viola biflora + 
epipsila o 
Viscaria alpina o 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Till sin större del täckes distriktet af björkskog 


som dels är tämligen 


HH) 


torr och risig, dels af mera lundartad beskaffenhet med rik undervegetation 
af Mulgedium alpinum, Milium effusum, Cirsium heterophyllum, m. fl. 
Uppåt öfvergår skogen i fjällhed. Kulturpåverkan finnes mångenstädes i 
form af gängstigar, gräfningar, m. m. I den öfre delen finnas äfven några 
tippar och utmed bergbanan några hus (däribland äfven häststall) uppförda 
1907 och 1909. På uppgräfd jord finnes flerestädes vackra apofytvegetatio- 
ner, däribland praktfulla bestånd af Chamaenerium angustifolium (tafl. 8). 
Anthropokorer uppträda i synnerhet utefter bergbanans öfre del och vid den 


öfverbyggda banan. 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 3035 


Distrikt K 16. 


Gränser: i öster vägen till Professorn, i nordost en rak linie i de 
öfversta jernvägsspårens fortsättning, i nordvest den nya rutschbanan, i 
vester den öfverbyggda banan, i söder en rak linie dragen från denna vid 
en mindre göl, som ligger strax intill banan, ned till den förstnämnda vägen. 

Tid för undersökningen. STERNER undersökte distriktet i augusti 
— september 1909. 


Artlista: 
Achillea Millefolium 00 Carex parallela (+) Festuca ovina + 
Agrostis borealis (+) polygama (—) rubra (+) 
vulgaris (+) rostrata (—) Filipendula Ulmaria (+) 
Aira cespitosa ++ rotundata xx Galeopsis bifida x > 
flexuosa +— saxatilis (+) Galium uliginosum 00 
Alchemilla acutidens xx tenella (—) Geranium silvaticum — 
glomerulans 00 vaginata +—+ Geum rivale xx 
suberenata (+) vesicaria (+) Gnaphalium norvegicum - 
Alopecurus geniculatus (+) Carum carvi xx Hieracium alpinum + 
pratensis (+) Cerastium longirostre x> Sp. + 
Angelica Archangelica xx vulgare (+) Hierochloé odorata xx 
Antennaria dioica xx Chame&enerium angustifo- - Juncus biglumis + 
Anthoxanthum odoratum + = lium +—- filiformis (+) 
Anthriscus silvestris xx Chenopodium album x>x trifidus + 
Arabis alpina (+) Chrysanthemum Leucanthe- Juniperus communis + 
arencsa OO mum Xx Leontodon autumnalis (+) 
| Arctostaphylos alpina (+) Cirsium heterophyllum 00 Linnea borealis + 
; Astragalus alpinus 00 Coeloglossum viride xx Luzula arcuata (+) 
å Barbarea lyrata xx Comarum palustre (+) multiflora ++ 
X Bartsia alpina + Cystopteris montana (+) pallescens 00 
; Betula nana ++ Diapensia lapponica (—+) parviflora x > 
Å pubescens + Dryopteris Linn&ana + pilosa + 
i Brassica campestris xx spinulosa 00 spicata x> 
Bryanthus coeruleus (+) Empetrum nigrum ++ Lycopodium alpinum (+) 
Calamagrostis lapponica + Epilobium davuricum (+) annotinum (+) 
neglecta (+) Hornemanni (+) clavatum (+) 
purpurea + palustre (+) complanatum + 
Callitriche polymorpha (+) Equisetum arvense (+) Selago (+) 
Caltha palustris 00 palustre 00 Matricaria inodora x > 
Capsella bursa pastoris 00 pratense Oo Melampyrum pratense + 
Carex alpina (+) silvaticum + silvaticum + 
brunnescens ++ variegatum — Melica nutans > 
canescens + Eriophorum = polystachi- Milium effusum (+) 
capillaris (+) um ++ Myosotis arvensis (+) 
juncella + vaginatum — silvatica (+) 
limosa ++ Euphrasia latifolia (+) Nasturtium palustre 
magellanica (+) Festuca elatior >> Paris quadrifolia c 


20 


306 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Parnassia palustris (+) Rubus arcticus + Sinapis arvensis xx 
Pedicularis lapponica + Cham&morus ++ Solidago virgaurea ++ 
Petasites frigidus (+) saxatilis + Sorbus Aucuparia xx 
Phleum alpinum 090 Rumex Acetosa (+) Sparganium affine (+) 
pratense (+) Acetosella (+) Stellaria calycantha (+) 
Pinguicula vulgaris xx arifolius 00 graminea + 
Poa alpina (+) domesticus xx media (+) 
annua (—) Salix arbuscula (+) Taraxacum croceum xx 
palustris (+) glauca ++ Thalietrum alpinum + 
pratensis +-- hastata + Thlaspi arvense xx 
Polygonum aviculare xx lanata + Tofieldia palustris xx 
Convolvulus xx lapponum + Trientalis europea ++ 
tomentosum xx myrsinites (+) "> Trifolium repens (+) 
viviparum —+ myrtilloides (+) Trollius europ&us + 
Populus tremula xx nigricans + Vaccinium Myrtillus ++ 
Potentilla norvegica xx phylicifolia + uliginosum ++ 
Pyrola minor 00 reticulata (+) vitis idea ++ 
Ranunculus acris + Saussurea alpina ++ Veronica serpyllifolia ++ 
repens + Scirpus austriacus (+) Vicia angustifolia xx 
reptans 00 SecCalel Cereale Xxo< Viola biflora + 
Rhinanthus groenlandi- 
cus (+) 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Detta distrikt är synnerligen stort och tämligen enformigt. Till sin 
allra största del upptages det af björkskog, som i den östra, nedre delen är 
fuktig och vackert lundartad. Här finnas också några vattendrag, en rätt 
stor tjärn och en del kärrmarker. Längre upp blir skogen torrare med ris- 
mark som undervegetation, och slutligen öfvergår den uppåt i fjällhed. 
Kulturen har ännu icke satt många spår här, dock ha gifvetvis en del för- 
ändringar egt rum genom gräfningsarbeten, upptrampning af gångstigar, 
m. m. Ett par byggnader, uppförda 1904 och 1908 finnas, och vid tippar, 
vägar, etc. ha en del anthropokora arter fått insteg. 


Distrikt K 17. 


Gränser: i norr mot distr. K 16 den linie, som ofvan omnämnts, i 
vester den öfverbyggda banan, i söder en linie från denna till ett pumphus 
vid en liten sjö samt vidare dennas strand och en bäck, som flyter ifrån den 
ned mot vägen till Professorn, i sydost denna väg. 


Tid för undersökningen. Denna utfördes af STERNER i augusti— 
september 1909. 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 307 


Artlista: 
Achillea Millefolium (+) Epilobium Hornemanni (+) Poa palustris (+) 
Agrostis borealis + palustre (+) pratensis ++ 
vulgaris + Equisetum arvense 90 Polygonum viviparum ++ 
Aira cespitosa ++ pratense (+) Populus tremula + 
flexuosa ++ silvaticum + Pyrola minor (+) 
Alchemilla acutidens 00 variegatum (+) Ranunculus acris + 
glomerulans 00 Eriophorum alpinum (+) repens + 
Alopecurus geniculatus 00 polystachium + Rhinanthus major > 
pratensis (+) vaginatum —+ Rubus arcticus (+) 
Angelica Archangelica (+) <Festuca elatior x> Chamz2&morus (+) 
Antennaria dioica (+) Ovina —+ saxatilis xx 
Anthoxanthum odoratum + rubra (+) Rumex Acetosa (+) 
Arctostaphylos alpina (+) Filipendula Ulmaria ++ Acetosella (+) 
Bartsia alpina + Geranium silvaticum ++ arifolius + 
Betula nana ++ Gnaphalium norvegicum + domesticus x > 
nana Xx pubescens xx Hieracium alpinum + Salix glauca + 
pubescens ++ Spar lanata ++ 
Bromus secalinus xx Hippuris vulgaris (+) lapponum + 
Bryanthus coeruleus 00 Juncus biglumis + myrsinites 00 
Calamagrostis neglecta (+) trifidus + nigricans + 
purpurea ++ Juniperus communis + phylicifolia + 
Caltha palustris (+) Leontodon autumnalis xx reticulata <> 
Carex brunnescens + Linnea borealis ++ Saussurea alpina ++ 
canescens + Luzula multiflora ++ Scirpus austriacus + 
juncella (+) pallescens x > Solidago virgaurea ++ 
Macloviana (+) parviflora (+) Sorbus Aucuparia + 
magellanica (+) pilosa + Sparganium affine (+) 
polygama (+) Lycopodium alpinum + Stellaria calycantha (+) 
rotundata (+) annotinum + graminea + 
vaginata + clavatum (+) media (+) 
vesicaria + complanatum + Taraxacum croceum x > 
Carum carvi Xx Melampyrum pratense (+) Thalictrum alpinum + 
Cerastium longirostre (+) silvaticum (+) Tofieldia palustris 
vulgare (+) Melica nutans (—+) Trientalis eutopxa ++ 
Chamz&enerium angustifo- - Milium effusum >x > Trifolium repens 
lium ++ Myosotis arvensis x > Trollius europ&us ++ 
Chrysanthemum Leucanthe- Nasturtium palustre x > Vaccinium microcarpum (+) 
mum xx Parnassia palustris + Myrtillus ++ 
Cirsium heterophyllum xx -Pedicularis lapponica + uliginosum 44 
Coeloglossum viride xx Petasites frigidus 00 vitis idea ++ 
Comarum palustre 00 Phleum alpinum (+) Veronica serpyllifolia + 
Diapensia lapponiea (+) pratense >» Viola biflora 4 
Dryopteris Linneana + Poa alpina > 


Empetrum nigrum ++ annua (+) 


308 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Inom distriktets öfre, vestra del, som utgöres af fjällhed, ligga tre 
små sjöar, som dock icke visa någon vegetation af större intresse. Längre 
ned upptages distriktet hufvudsakligen af lundartad björkskog, genomkorsad 
af flere bäckar, som kantas af frodiga videsnår, där bl. a. den annars säll- 
synta Salix lanata är ymnig. Kulturspår finnes ganska litet af; ehuru gif- 


vetvis en del hemerofila arter uppträda utefter banan och vid vägar och 


gångstigar. 


Distrikt K 18. 


Gränser: i norr föregående distrikts ofvan beskrifna sydgräns, i vester 


den öfverbyggda banan, i söder och öster vägen till Professorn. 


Tid för undersökningen. 


Jag besökte platsen både 1908 och 1909, 


men detaljundersökningen är gjord af STERNER i slutet af den senare som- 


maren. 


Achillea Millefolium xx 
Agrostis vulgaris + 
Aira cespitosa ++ 
flexuosa ++ 
Alchemilla glomerulans xx 
Alopecurus geniculatus 00 
pratensis (+) 
Alsine biflora 00 
Angelica Archangelica xx 
Antennaria dioica + 
Anthoxanthum odoratum + 
Anthriscus silvestris xx 
Arctostaphylos alpina + 
Bartsia alpina + 
Betula nana ++ 
pubescens + 
Bryanthus coeruleus (+) 
Calamagrostis neglecta (+) 
purpurea (+) 
Callitriche polymorpha 00 
Caltha palustris 00 
Carex brunnescens ++ 
canescens + 
capillaris (+) 
juncella (+) 
Lachenalii (+) 
limosa (+) 
magellanica (+) 


Artlista: 
Carex parallela 00 
polygama (+) 
rigida (+) 
vaginata ++ 
vesicaria OO 
Cerastium longirostre + 
trigynum OO 
vulgare (+) 
Chamz&enerium angustifoli- 
um ++ 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Cirsium heterophyllum + 
Coeloglossum viride xx 
Comarum palustre (+) 
Dryopteris Linn&eana + 
Empetrum nigrum ++ 
Epilobium alsinifolium (+) 
anagallidifolium (+) 
davuricum 00 
Hornemanni + 
palustre + 
Equisetum arvense + 
palustre (+) 
silvaticum + 
Eriophorum polystachi- 
um (+) 


vaginatum (+) 


Euphrasia latifolia (+) 

Festuca ovina + 
rubra (+) 

Filipendula Ulmaria + 

Geranium silvaticum + 

Geum rivale xx 

Gnaphalium norvegicum + 
supinum 00 

Hieracium alpinum + 
Sp. + 

Juncus filiformis + 
trifidus + 

Juniperus communis + 

Leontodon autumnalis Xx 

Linn&a borealis + 

Luzula arcuata 00 
multiflora ++ 
pallescens + 
parviflora + 
pilosa + 
spicata (+) 

Lycopodium alpinum + 
annotinum (+) 
complanatum + 
Selago (+) 

Melampyrum pratense 00 
silvaticum 00 

Menyanthes trifoliata (+) 


5 SE 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 309 


Milium effusum (+) Ranunculus repens + Scirpus austriacus + 
Mulgedium alpinum 00 Rubus arcticus + Sibbaldia procumbens (—+) 
Myosotis arvensis 00 Chamz2&morus ++ Solidago virgaurea ++ 
silvatica 00 saxatilis + Sorbus Aucuparia + 
Nasturtium palustre xx Rumex Acetosa (+) Sparganium affine (+) 
Parnassia palustris + Acetosella (+) Stellaria calycantha (+) 
Pedicularis lapponica ++ arifolius + graminea x > 
Petasites frigidus (+) Sagina procumbens xx media (+) 
Phleum alpinum 00 Salix arbuscula + Taraxacum croceum x > 
pratense 00 glauca + Thalictrum alpinum + 
Poa alpina (+) herbacea 00 Trientalis europea ++ 
annua (+) herbacea x polaris (+) Trollius europeus dc 
nemoralis + lanata + Vaccinium Myrtillus + 
palustris (+) lapponum + uliginosum ++ 
pratensis ++ nigricans + vitis idea ++ 
Polygonum viviparum 00 phylicifolia + Veronica alpina (+) 
Populus tremula + polaris (+) serpyllifolia + 
Pyrola minor (+) reticulata 00 Viola biflora + 
Ranunculus acris + Saussurea alpina ++ epipsila 00 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Öfversta delen af distriktet utgöres af fjällhed, som är ganska lik den 
i angränsande områden. Kulturinverkan gör sig i någon mån gällande, då 
dels åtskilliga stigar löpa genom distriktet, dels sedan några år tippar finnas 
utefter banan. Den nedre delen, som är ganska fuktig och genomkorsas af 
flere småbäckar, visar emellertid en subalpin vegetation af ovanlig yppighet. 
I det hela är denna ganska litet påverkad af kulturinflytanden, men ett parti 
finnes dock, där sådana börjat göra sig gällande. Vid vägen ha nämligen 
under åren 1905—08 byggts några arbetarebostäder, och omkring dessa, 
särskildt där marken blifvit planerad och insådd, har en hemerofil vegeta- 
tion börjat utveckla sig. 


Distrikt K 19. 


Gränser: i öster 160-m:s kurvan utefter kanten af en större myr samt 
en bäck, som flyter ut i myren, i söder en linie från bäckens skärnings- 
punkt med 120-m:s kurvan upp till den punkt, där vägen till Professorn 
böjer upp mot berget, i vester och norr den nämnda vägen. 

Tid för undersökningen: augusti —september 1909 (STERNER). 


Artlista: 
Achillea Millefolium xx Aira cespitosa ++ Alchemilla glomerulans 
Agrostis borealis (+) flexuosa ++ suberenata 00 


vulgaris + Alchemilla acutidens Oo Alopecurus geniculatus 


310 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Alopecurus pratensis (+) 
Andromeda polifolia (+) 


Angelica Archangelica (+) 


Antennaria dioica xx 


Anthoxanthum odoratum — 


Anthriscus silvestris xx 

Arabis arenosa xx 

Arctostaphylos alpina 00 

Astragalus alpinus oo 

Bartsia alpina + 

Betula nana ++ 
pubescens +—- 

Bromus secalinus xx 

Bryanthus coeruleus oo 

Calamagrostis neglecta + 
purpurea ++ 

Caltha palustris (+) 


Campanula rotundifolia 00 
Capsella bursa pastoris xx 


Carex brunnescens -+—-+ 
canescens + 
chordorrhiza (—+) 
heleonastes (+) 
juncella ++ 
limosa 00 
Macloviana xx 
magellanica (+) 
parallela (+) 
polygama (+) 
rigida + 
rotundata (+) 
tenella (+) 
vaginata + 
vesicaria (+) 

Carum carvi Xx 

Cerastium alpinum (+) 
longirostre + 
vulgare xx 


Chame&enerium angustifoli- 


um ++ 
Chenopodium album xx 


Chrysanthemum Leucanthe- 


mum xx 


Cirsium heterophyllum Oc 


Coeloglossum viride xx 
Comarum palustre (+) 
Cornus suecica (—) 
Dryopteris Linn&ana + 


Empetrum nigrum ++ 

Epilobium alsinifolium (+) 
davuricum (+) 
Hornemanni (+) 


Equisetum arvense + 


Eriophorum alpinum 00 
polystachium (+) 
vaginatum (+) 

Euphrasia latifolia 09 

Festuca elatior xx 


Filipendula Ulmaria ++ 
Galium uliginosum 00 
Geranium silvaticum + 
Geum rivale + 
Gnaphalium norvegicum + 
Gymnadenia conopsea xx 
Hieracium alpinum —- 


Juncus biglumis + 


Juniperus communis —+ 
Leontodon autumnalis xx 
Linnea borealis +- 
Luzula multiflora -—- 
pallescens 00 


Lycopodium alpinum + 
annotinum (+) 
complanatum — 

Melampyrum pratense (+) 
silvaticum (+) 

Melica nutans (+) 

Menyanthes trifoliata (+) 

Milium effusum xx 

Mulgedium alpinum xx 

Myosotis arvensis 


Nasturtium palustre 00 
Paris quadrifolia xx 
Parnassia palustris + 
Pedicularis lapponica ++ 


Pedicularis palustris xx 
Petasites frigidus + 
Phleum alpinum (+) 
pratense (+) 
Pinguicula vulgaris 00 
Pisum sativum xx 
Poa alpina 00 
annua (+) 
palustris ++ 
pratensis ++ 
Polygonum viviparum + 
Populus tremula (+) 
Prunus Cerasus x 
Pyrola minor (+) 
rotundifolia xx 
secunda Oo 
Ranunculus acris + 
repens + 
Rhinanthus groenlandi- 
cus (+) 
Ribes rubrum (+) 
Rubus arcticus + 
Cham2&morus + + 
saxatilis + 
Rumex Acetosa (+) 
Acetosella (+) 
arifolius + 
domesticus xx 
Salix arbuscula (+) 
glauca + 
herbacea (+) 
lanata + 
lapponum + 
nigricans + 
phylicifolia + 
reticulata 00 
Saussurea alpina ++ 
Scirpus austriacus + 
Secale cereale 00 
Selaginella ciliata + 
Solanum tuberosum xx 
Solidago virgaurea ++ 
Sorbus Aucuparia xx 
Stellaria calycantha + 
graminea (+) 
media (+) 
Taraxacum croceum xx 
Thalictrum alpinum + 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN Si 


Trientalis europea ++ 

Trifolium pratense xx 
repens Xx 

Trollius europ&us ++ 


Tussilago Farfara oc Vaccinium vitis idea ++ 

Vaccinium microcarpum (+) Veronica serpyllifolia (—+) 
Myrtillus ++ Viola biflora —+ 
uliginosum + epipsila xx 

Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Vegetationen inom detta distrikt utgöres till största delen af en lik- 
nande frodig, fuktig björkskog, som på den angränsande delen af K 18. 
Ned mot myren tillkomma dock vidsträckta videsnår och kärrmark med 
bl. a. en synnerligen artrik Carex-flora. Af kulturinverkan finnes icke myc- 
ket, dock ligga två hus, byggda 1905, uppe vid vägen, och vid myrkanten 


ligga några afskrädeshögar med ruderatflora. 


Distrikt K 20. 


Gränser: i norr det spår och de linier, som bilda sydgräns för distr. 
K 13, i vester en linie dragen från hörnet af nämnda distrikt på ungefär 
45 m. till spetsen af den stora tippen vid Professorn, i söder nordkanten 
af tippen och dess fortsättning till den rutschbana, som går ned till den 
öfverbyggda banan och utgör gräns fram till denna, som sedan utgör gräns 


i Öster. 


Tid för undersökningen: augusti —september 1909 (STERNER). 


Achillea Millefolium 00 
Agrostemma Githago (+) 
Agrostis borealis + 
vulgaris + 
Aira atropurpurea (+) 
cespitosa + 
flexuosa ++ 
Alchemilla acutidens xx 
alpina (+) 
glomerulans xx 
Alopecurus aristulatus (+) 
geniculatus xx 
pratensis xx 
Antennaria alpina + 
dioica 00 
Anthoxanthum odora- 
tum ++ 
Arctostaphylos alpina + 
Athyrium alpestre xx 
Avena sativa (+) 
Bartsia alpina (+) 


Artlista: 


Betula nana ++ 
pubescens xx 
Brassica campestris xx 
Bromus arvensis xx 
Bryanthus coeruleus 00 
Calamagrostis lapponica ++ 
purpurea (+) 
Caltha palustris 00 
Camelina sativa xx 
Carex aquatilis (+) 
brunnescens ++ 
eanescens (-) 
gracilis (+) 
juncella + 
Lachenalii (+) 
rigida ++ 
vaginata ++ 
Cerastium alpinum + 
longirostre + 
trigynum 00 
vulgare (+) 


Chamz&nerium angustifoli- 
um —+ 
Chenopodium album xx 
Chrysanthemum Leucanthe- 
mum xx 
Cirsium heterophyllum x > 
Diapensia lapponica + 
Dryopteris Linn&eana + 
Empetrum nigrum ++ 
Epilobium davuricum c 
Hornemanni (+) 
palustre 00 
Equisetum arvense (+) 
pratense + 
silvaticum + 
Eriophorum polystachi- 
um Xx > 
Euphrasia latifolia (+) 
Festuca elatior x> 
ovina +— 
rubra (+) 


SU Hi G: 


Filipendula Ulmaria + 
Galeopsis bifida x> 
silvaticum >x > 
Gnaphalium norvegicum 00 
supinum + 
Hieracium alpinum — 
SPIOGK 
Hierochlo€é odorata 00 
Juncus filiformis + 
trifidus ++ 
Juniperus communis + 
Leontodon autumnalis 00 
Linnea borealis (+) 
Loiseleuria procumbens 00 
Luzula arcuata + 
multiflora ++ 
pallescens + 
parviflora + 
pilosa + 
spicata +. 
Lycopodium alpinum + 
annotinum (+) 
clavatum 00 
complanatum + 
Matricaria inodora x > 
Myosotis arvensis x> 
silvatica (+) 
Nasturtium palustre xx 
Pedicularis lapponica + 
Phleum alpinum x > 


SIMMONS: 


Phleum pratense xx 
Poa alpina xx 
annua xx 
pratensis ++ 
Polygonum aviculare xx 
Convolvulus x > 
tomentosum >x > 
viviparum 00 
Potentilla argentea xx 
norvegica x> 
Pyrola minor 00 
rotundifolia x > 
secunda Oo 
Ranunculus acris + 
pygm&eus 00 
repens Xx 
Rhinanthus groenlandi- 
GUSPÖS 
Rubus arcticus + 
Cham&2morus ++ 
saxatilis -+ 
Rumex Acetosa xx 
Acetosella (+) 
arifolius xx 


- Salix glauca + 


herbacea + 
herbacea x polaris Oo 
lanata + 

lapponum + 
nigricans Xx 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Salix phylicifolia xx 
polaris + 
reticulata + 
Saussurea alpina + 
Secale cereale x 
Selaginella ciliata -+ 
Sibbaldia procumbens ++ 
arvensis Xx 
Solidago virgaurea ++ 
Spergula arvensis x 
Stellaria calycantha + 
graminea + 
media xx 
Taraxacum croceum xx 
Thalictrum alpinum 00 
Trientalis europ&ea + 
Trifolium hybridum xx 
repens XX 
Trisetum spicatum 00 
Trollius europXus + 
Vaccinium Myrtillus ++ 
uliginosum + 
vitis idea ++ 
Veronica alpina + 
serpyllifolia xx 
Vicia angustifolia xx 
Viola biflora + 
epipsila xx 
Viscaria alpina 00 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Inom distriktet ligga topparne »Kapten» och »Landshöfdingen», och 


mellan dem stryker en dalgång med synnerligen rik alpin flora fram. 


Vestra 


delen af distriktet täckes af en ganska torr och fattig fjällhed, inom hvilken 
dock finnas några fördjupningar med frodigare vegetation, äfvensom några 
smärre vattensamlingar. Malmen är särskildt på Landshöfdingen blottad och 
afröjd, så att knappt någon del af den ursprungliga alpina floran kunnat 
hålla sig kvar. Däremot ha vid tippar, spår och andra anläggningar en hel 
del anthropokorer invandrat, och upp mot toppen af Landshöfdingen, på 
öfver 730 m. ö. nh., hade af spilldt foder vuxit upp ett helt litet hafrefält 
med åtskilliga ogräs särskildt Agrostemma Githago och Camelina.. Ett par 


af undersökningsområdets sällsyntaste inhemska arter ha här sin enda lokal, 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN SUS 


nämligen Alchemilla alpina och Athyrium alpestre, som nog bägge löpa fara 
att bli utrotade genom den framskridande brytningen. 


Distrikt K 21. 


Gränser: i öster och söder den öfverbyggda banans fortsättning och 
vidare ett spår, som löper rundt bergets södra ända till en 1909 uppbyggd 
malmficka och därifrån fram till nedre ändan af en stor tipp vid toppen 
Jägmästaren, i vester en rak linie från denna tipp till ändan af den stora 
tippen vid Professorn, i norr sydgränsen af distr. K 20, som ofvan redo- 
gjorts för. 

Tid för undersökningen: augusti—september 1909 (STERNER). 


Artlista: 
Achillea Millefolium xx Festuca rubra xx Pyrola minor oc 
Agrostis borealis + Filipendula Ulmaria xx Ranunculus acris x> 
vulgaris + Geranium silvaticum 00 Rubus arcticus x > 
Aira cespitosa + Gnaphalium norvegicum + Cham2&morus (+) 
flexuosa ++ supinum + saxatilis x> 
Alopecurus pratensis xx Hieracium alpinum + Rumex Acetosella 00 
Antennaria alpina xx Sp. + Salix glauca + 
dioica xx Juncus filiformis 00 herbacea 00 
Anthoxanthum odoratum++ = trifidus ++ herbaceaxpolaris 00 
Arctostaphylos alpina + Juniperus communis + lanata 00 
Betula nana ++ Linnea borealis (+) lapponum x> 
pubescens xx Luzula arcuata 00 nigricans Xx 
Bryanthus coeruleus 00 multiflora + phylicifolia xx 
Calamagrostis lapponica ++ = pallescens xx polaris oc 
Carex brunnescens ++ parviflora xx reticulata.oo 
canescens Xx pilosa xx Saussurea alpina (+) 
vaginata + spicata 00 Sibbaldia procumbens + 
Cerastium longirostre xx - Lycopodium alpinum + Sinapis arvensis » 
vulgare xx annotinum 00 Solidago virgaurea ++ 
Chamz&nerium angusti- complanatum -+ Stellaria calycantha x> 
folium + Matricaria inodora x graminea x> 
Chrysanthemum Leucanthe- Nasturtium palustre x Taraxacum croceum 
mum x Pedicularis lapponica + Thalictrum alpinum 
Diapensia lapponica + Phleum alpinum xx Trientalis europa + 
Empetrum nigrum + pratense Xx Trollius europ2&us 
Epilobium palustre xx Poa alpina xx Vaccinium Myrtillus + 
Equisetum arvense 00 annua Xx uliginosum + 
pratense 00 pratensis + vitis idea + 
silvaticum (+) Polygonum viviparum xx Viola biflora > 
Festuca elatior xx Populus tremula xx 


Ovina + Potentilla norvegica xx 


314 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

De lägre delarne af distriktet hysa delvis ännu en skäligen mager fjäll- 
hed, de högre äro på grund af stora brytnings- och terrasseringsarbeten nästan 
helt vegetationslösa. På jordtippar och terrasser har efter hand utbildat sig 
en mer eller mindre frodig hemerofil flora, dels af kenapofyter, dels i se- 
nare stadier af leimonapofyter såsom Aira flexuosa, Trisetum spicatum, m. fl., 
men det anthropokora elementet är åtminstone hittills ganska sparsamt re- 


presenteradt. 


Distrikt K 22. 


Gränser: i Öster järnvägen söderut, i norr hufvudspåret till berget, i 
nordvest den elektriska spårvägen, i sydvest förlängningen af spåret till last- 
kajen vid den nya rutschbanan ned till vägen till Professorn, som utgör 
sydostgräns fram till jernvägen. 

Tid för undersökningen: Denna är i hufvudsak gjord af STERNER i 
augusti — september 1909, men jag har äfven sjelf bidragit till den. 


Achillea Millefolium + 
Agrostis borealis + 
vulgaris + 
Aira cespitosa ++ 
flexuosa ++ 
Alchemilla acutidens x> 
glomerulans x > 
Alopecurus geniculatus xx 
pratensis (+) 
Andromeda polifolia + 
Antennaria dioica xx 
Anthoxanthum odoratum — 
Arabis arenosa x >» 
Artemisia Absinthium xx 
Barbarea lyrata x > 
Betula nana + 
pubescens + 
Brassica campestris x >» 
Calamagrostis neglecta 
purpurea (+) 
Campanula patula > 
rotundifolia > 
Capsella bursa pastoris x > 
Carex brunnescens + 
canescens — 
gracilis + 


Artlista: 


Carex juncella + 
limosa (+) 
Macloviana xx 
vaginata + 
vesicaria + 
Carum carvi xx 
Cerastium longirostre xx 
vulgare (+) 
Chame&nerium angusti- 
folium + 
Chenopodium album xx 


Chrysanthemum Leucanthe- 


mum xx 
Cirsium arvense xx 
heterophyllum xx - 
Comarum palustre (+) 
Dryopteris Linne&ana (—) 
Empetrum nigrum + 
Epilobium davuricum (+) 
Hornemanni (+) 
palustre (+) 
Equisetum arvense (+) 
fluviatile oo 
palustre x> 
pratense Oc 
silvaticum Oc 


Equisetum variegatum (+) 
Eriophorum = polysta- 
chium (+) 
Scheuchzeri 00 
vaginatum (+) 
Erysimum cheiranthoidesx>x 
Euphrasia latifolia 00 
tenuis xx 
Festuca elatior xx 
ovina + 
rubra xx 
Filipendula Ulmaria 00 
Galeopsis bifida xx 
Geranium silvaticum (+) 
Gnaphalium norvegicum>x x 
Hieracium alpinum + 
Sp. + 
Juncus filiformis (+) 
Juniperus communis + 
Leontodon autumnalis xx 
Linnea borealis + 
Luzula multiflora + 
pallescens xx 
parviflora xx 
pilosa + 
Lychnis flos cuculi xx 


| 
| 
| 
| 
. 
i 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN FS 


Matricaria inodora xx 
Melampyrum pratense xx 

silvaticum >> 
Melandrium album x 
Molinia coerulea (—+) 
Myosotis arvensis xx 
Nasturtium palustre xx 
Parnassia palustris + 
Pedicularis lapponica + 
Petasites frigidus 00 
Phleum alpinum (+) 

pratense xx 
Poa alpina xx 

annua (+) 
SIDAlUStriSEeX 

pratensis ++ 
Polygonum Convolvulus xx 

viviparum 00 
Populus tremula 00 
Potentilla norvegica xx 
Pyrola minor xx 

rotundifolia xx 


Ranunculus acris xx 
repens (+) 

Rhinanthus groenlandi- 
cus (+) 

Rubus arcticus ++ 
Cham2&morus ++ 
saxatilis + 

Rumex Acetosa xx 
Acetosella (+) 
arifolius xx 
domesticus xx 

Salix glauca ++ 
hastata xx 
lapponum — 
nigricans + 
phylicifolia + 

Saussurea alpina + 

Silene venosa xx 

Sinapis arvensis xx 

Solidago virgaurea + 

Sorbus Aucuparia + 

Stellaria calycantha + 


graminea xx 
media (+) 
Taraxacum croceum xx 
Thaliectrum alpinum (+) 
Thlaspi arvense x > 
Trientalis europea + 
Trifolium hybridum x > 
pratense xx 
repens Xx 
spadiceum x x 
Trollius europe&us 00 
Vaccinium Myrtillus + 
uliginosum + 
vitis idea + 
Veronica borealis (+) 
serpyllifolia xx 
Vicia angustifolia xx 
Cracca 
Viola biflora (+) 
epipsila + 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 
Distriktets mera höglända delar upptagas af björkskog, men till allra 


största delen utgöres det af myr, som ursprungligen varit ganska djup och 
blöt, men genom utdikning blifvit i någon mån torrlagd, så att dess växt- 
lighet nu håller på att genomgå de däraf följande förändringarne. Andra 
kulturinflytanden ha hittills endast i rätt ringa mån gjort sig gällande utmed 
gränserna, där dessa utgöras af vägar eller jernvägsbankar. 


Distrikt K 23. 


Gränser: i sydost mot distr. K 9 en rät linie mellan spetsarne af 
de yttersta, stora tipparne på detta distrikt, i sydvest och vester en linie 
dragen från spetsen af den sydligaste stora tippen vid Vaktmästaren utefter 
ryggen af Kiirunavaara, där den löper ned mot sjön till gränsen af distr. 
L 7, mot hvilket 210-m:s kurvan med utefter denna liggande spår och tipp 
utgör gräns i nordost. E 

Tid för undersökningen: augusti— september 1909 (STERNER). 


Artlista: 


Agrostis vulgaris + 
Aira cespitosa + 
flexuosa ++ 


Alchemilla acutidens xx 
Alopecurus pratensis x> 
Angelica Archangelica xx 


Antennaria alpina (+) 
dioica x> 
Anthoxanthum odoratum + 


310 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Arctostaphylos alpina (+) <:Hieracium sp. + Rubus Chamz&morus (+) 
Astragalus alpinus 00 Juncus biglumis (+) saxatilis xx 

frigidus (+) Juniperus communis + Rumex Acetosa (+) 
Bartsia alpina (+) Linnea borealis - Acetosella + 
Betula nana ++ Loiseleuria procumbens 090 Salix glauca + 

pubescens — Luzula arcuata xx glauca x phylicifolia xx 
Bryanthus coeruleus (+) multiflora + herbacea (+) 
Calamagrostis lapponica 00 — parviflora 00 herbacea x poläris (+) 
Carex alpina (+) pilosa + lapponum + 

brunnescens — Lycopodium alpinum (+) nigricans + 

gracilis xx annotinum (+) phylicifolia + 

Macloviana x> complanatum (+) polaris (+) 

rigida (+) Selago oc Saussurea alpina + 

vaginata + Melampyrum pratense oo = Saxifraga stellaris (+) 
Cassiope hypnoides x> silvaticum 00 Selaginella ciliata (+) 
Cerastium longirostre o0 = Oxyria digyna (+) Sibbaldia procumbens 00 
Chamz&enerium angustifoli- Paris quadrifolia x> Solidago virgaurea ++ 

um ++ Pedicularis lapponica + Sorbus Aucuparia Oo 
Cirsium heterophyllum xx Phleum alpinum (-) Stellaria calycantha (+) 
Coeloglossum viride xx pratense (—+) graminea XX 
Cystopteris fragilis (+) Poa alpina (+) Taraxacum croceum xx 
Diapensia lapponica (+) pratensis + Trientalis europea + 
Dryopteris Linn&ana (+) Polygonum viviparum (+) = Trisetum spicatum (+) 
Empetrum nigrum ++ Potentilla verna <> Trollius europ&us + 
Equisetum arvense (+) Pyrola minor x> Vaccinium Myrtillus + 
Euphrasia latifolia >> rotundifolia x> uliginosum — 
Festuca ovina —+ secunda x > vitis idea + 

rubra x> Ranunculus acris + Veronica alpina (+) 
Geranium silvaticum =— pygmeeus (—) Viola biflora xx 
Gnaphalium norvegicum + -Rubus arcticus + Viscaria alpina 00 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 


Liksom det angränsande distr. K 9 upptages detta i sina lägre delar 
af björkskog, under det de högre utgöras af fjällhed, i hvilken här och där 
små klippartier sticka upp. Någon kulturinverkan kan här nästan icke 
urskiljas. 


Distrikt K 24. 


Gränser: i vester spåret i den öfverbyggda banans förlängning, i 
söder en rak linie dragen från denna midt för Jägmästaren förbi borrhålet 
Ernst ned till östra gränsen, som löper i förlängningen af motsvarande 
gräns för .distr. K 19, i norr mot K 18 och K 19 de sydgränser, som 
där angifvits. 

Tid för undersökningen: augusti — september 1909 (STERNER). 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Achillea Millefolium (+) 

Agrostis vulgaris + 

Aira cespitosa + 
flexuosa ++ 


Alchemilla glomerulans xx 


Alopecurus aristulatus (—+) 


Artlista: 


Epilobium palustre (+) 
Equisetum arvense (+) 
silvaticum (+) 
Eriophorum = polystachi- 
um (+) 
vaginatum (+) 


Poa annua (—-) 
nemoralis (—) 
palustris (+) 
pratensis +— 
Polygonum aviculare x> 
viviparum Xx > 


Sd 


geniculatus 00 Erysimum = cheiranthoi- Populus tremula 

pratensis (+) des xx Pyrola minor x> 
Andromeda polifolia (+) Festuca ovina ++ Ranunculus acris —+ 
Angelica Archangelica xx rubra xx repens + 
Antennaria dioica 00 Filipendula Ulmaria (+) reptans (+) 
Anthoxanthum odoratum + Galeopsis bifida xx Rubus arcticus + 
Arctostaphylos alpina oo =: Geranium silvaticum 00 arcticus x saxatilis (+) 
Bartsia alpina xx Gnaphalium norvegicum oo - Cham&morus ++ 


Betula nana + 
nana x pubescens (+) 
pubescens + 


saxatilis (+) 
Rumex Acetosa (+) 
Acetosella (+) 


Hieracium alpinum Oo 


Sp. XX 
Juncus biglumis 00 


Brassica campestris xx filiformis (+) arifolius + 
Bryanthus coeruleus (+) trifidus + Salix glauca + 
Calamagrostislapponica ++ Juniperus communis —+ lanata + 


purpurea (+) 
Caltha palustris (+) 
Capsella bursa pastoris xx 
Carex brunnescens ++ 

canescens (+) 

gracilis 00 

limosa + 

magellanica 00 

parallela + 

rariflora xx 

rostrata 00 

vaginata + 

vesicaria + 
Cerastium longirostre (+) 

vulgare (+) 
Chamznerium angustifoli- 

Har 
Chenopodium album x x 
Chrysanthemum Leucanthe- 

mum xx 
Cirsium heterophyllum x >x 
Coeloglossum viride xx 
Comarum palustre (+) 
Diapensia lapponica oo pratense (+) 
Empetrum nigrum ++ Pisum sativum x 
Epilobium Hornemanni (+) Poa alpina xx 


Leontodon autumnalis xx 
Linnea borealis + 
Loiseleuria procumbens (+) 
Luzula arcuata (+) 

multiflora + 

pallescens 90 

parviflora 00 

pilosa + 

spicata + 
Lycopodium alpinum += 

annotinum (+) 

complanatum (+) 
Matricaria inodora xx 
Melampyrum pratense (+) 
Melandrium silvestre ”lap- 

ponicum (+) 
Menyanthes trifoliata (+) 
Milium effusum (+) 
Myosotis arvensis xx 
Nasturtium palustre xx 
Pedicularis lapponica (+) 
Petasites frigidus (+) 
Phleum alpinum (+) 


lapponum (+) 
nigricans (+) 
phylicifolia (+) 
polaris (+) 
Saussurea alpina ++ 
Sinapis arvensis xXx- 
Solidago virgaurea + 
Sorbus Aucuparia x> 
Sparganium affine (+) 
Stellaria calycantha + 
graminea x > 
media (+) 
Taraxacum croceum x > 
Thalictrum alpinum x> 
Tofieldia palustris xx 
Trientalis europea ++ 
Trifolium repens xx 
spadiceum > 
Trollius europ2us 
Vaccinium microcarpum (+) 
Myrtillus + 
uliginosum + 
vitis idea ++ 
Veronica serpyllifolia (+) 
Viola biflora (+) 


318 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Distriktet utgöres af en synnerligen artfattig och enformig fjällhed, 
inom hvilken dock finnas några små sjöar med bl. a. Ranunculus reptans. 
Ett par byggnader ha uppförts här 1905 och vid dessa liksom vid spåret 
och gångstigarne börjar så småningom en hemerofil vegetation att vinna insteg. 


Distrikt K 25. 


Gränser: i söder en linie från tippen vid Jägmästaren ned till 100-m:s 
kurvan, i öster de förut angifna vestgränserna för K 20 och K 21, i nordost 
en linie mellan 45-m:s och 80-m:s kurvan mot K 13, i vester en linie dra- 
gen från sistnämnda områdes gräns vid 80 m. till 100-m:s kurvan nedanför 
Jägmästaren. 

Tid för undersökningen: augusti—september 1909 (STERNER). 


Artlista: 
Agrostis borealis 00 Festuca elatior xx Ranunculus acris xx 
vulgaris + ovina ++ Rubus arcticus + 
Aira cespitosa + TUbra Re Chamz&emorus (+) 
flexuosa ++ Filipendula Ulmaria xx saxatilis xx 
Antennaria alpina xx Geranium silvaticum 00 Rumex Acetosella xx 
dioica xx ; Gnaphalium norvegicum + Salix glauca (+) 
Anthoxanthum =: odora- supinum (+) herbacea (+) 
[iSEr Hieracium alpinum + lanata + 
Arctostaphylos alpina 00 Sp. + lapponum (+) 
Betula nana ++ Juncus trifidus ++ nigricans Xx 
pubescens xx Juniperus communis + phylicifolia x 
Calamagrostis lapponica + Linnea borealis 00 polaris (+) 
purpurea Xx Luzula arcuata xx reticulata 00 
Carex brunnescens ++ multiflora + Saussurea alpina xx 
juncella (+) parviflora xx Sibbaldia procumbens 00 
rigida + pilosa xx Solidago virgaurea + 
vaginata + spicata x> Taraxacum croceum xx 
Chame&nerium angustifoli- Lycopodium alpinum + Trientalis europea + 
um 00 annotinum (+) Trollius europ&us xx 
Diapensia lapponica oc Selago x >» Vaccinium Myrtillus + 
Empetrum nigrum + Pedicularis lapponica + uliginosum 00 
Epilobium palustre xx Poa pratensis + vitis idea ++ 
Equisetum arvense xx Polygonum viviparum xx = Viola biflora xx 
silvaticum xx Pyrola minor oc 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Hela distriktet utgöres af fjällhed, till större delen ytterst torr, steril 
och enformig. Några fuktigare sänkor finnas dock, som äro något litet 
frodigare. Kulturen har ännu knappast hunnit få något inflytande här. 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN 


Distrikt K 26. 


319 


Gränser: i öster en rak linie upp öfver malmen från det yttersta 
borrhålet (Abdon) till gränsen för K 21 vid 70 m., där förlängningen af 
den Ööfverbyggda banan svänger om sydändan af berget, norra gränsen 


följer spåret och går sedan från den stora tippen vid Jägmästaren utefter 


Kör25med till 


genom öfversta björkregionen fram till borrhålet. 
Tid för undersökningen. 


slutet af augusti 1909. 


Agrostis borealis xx 
vulgaris (+) 
Aira atropurpurea (+) 
cespitosa xx 
flexuosa ++ 
Alchemilla acutidens (+) 
Andromeda polifolia (+) 
Angelica Archangelica xx 
Antennaria dioica + 


Anthoxanthum odoratum + 


Arcetostaphylos alpina ++ 
Bartsia alpina (+) 
Betula nana ++ 
nana Xx pubescens xx 
pubescens + 
Bryanthus coeruleus o 
Calamagrostis lapponica + 
purpurea (+) 
Caltha palustris (+) 
Carex brunnescens (+) 
canescens (+) 
juncella (+) 
magellanica (+) 
tenella o 
vaginata (+) 


Chamz&enerium angustifoli- 


um + 
Cirsium heterophyllum (+) 
Coeloglossum viride xx 
Comarum palustre (+) 
Cornus suecica + 


Artlista: 


Diapensia lapponica »x 
Dryopteris Linn&eana + 
Empetrum nigrum (+) 
Epilobium anagallidifoli- 
um (+) 
Hornemanni (+) 
palustre (+) 
Equisetum arvense (+) 
silvaticum (+) 
Eriophorum polystachi- 
um (+) 
Scheuchzeri (+) 
vaginatum (+) 
Festuca ovina ++ 
Geranium silvaticum (+) 


Gnaphalium norvegicum (+) 


Hieracium alpinum + 
Lundbohmii Oo 
pretenerum O 

Juncus filiformis (+) 
trifidus ++ 

Juniperus communis + 

Linnea borealis ++ 


Loiseleuria procumbens xx 


Luzula arcuata x> 
multiflora (+) 
pilosa 00 
spicata Oo 
Lycopodium alpinum + 
annotinum + 
clavatum 00 


100 m., vest- och sydvestgränsen går härifrån i en båge 


Jag utförde inspektionen af distriktet i 


Lycopodium complanatum o 
Melampyrum pratense Oo 


silvaticum (+) 


Mulgedium alpinum x > 
Pedicularis lapponica x > 


Poa pratensis (+) 
trivialis x> 
Populus tremula +- 
Pyrola minor x > 
Ranunculus acris Oo 
Rubus arcticus (-) 
Chamz2&morus (+) 
Rumex Acetosella (+) 
arifolius x > 
Salix arbuscula c 
glauca + 
lapponum Oo 
nNigricans x > 
phylicifolia c 
Saussurea alpina + 
Solidago virgaurea ++ 
Sorbus Aucuparia 
Stellaria calycantha 
graminea > 
Taraxacum croceum » 
Trientalis europea ++ 
Trollius europ2&us (+) 


Vaccinium microcarpum (+) 


Myrtillus += 
uliginosum ++ 
vitis idea ++ 


20 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

Öfre delen af distriktet utgöres af den vanliga torra, enformiga fjäll- 
heden, som här genom trampning blifvit ännu magrare, och äfven björksko- 
gen är i det hela ganska torr, risig och artfattig. Blott längst ned i söder 
finnas några smärre myrartade partier med en något rikare flora, bl. a. Aira 
atropurpurea och Juncus filiformis i mängd. Inom distriktet ligger en redan 
1900 uppförd barack och för öfrigt finnes kulturpåverkan i form af rätt 
mycket blottad jord vid borrhål och andra grafvar, några nya jordtippar, 
gångstigar och afskrädeshögar vid baracken samt några gamla kåtaplatser. 
Hemerofytfloran är dock fattig nog. 


Distrikt K 27. 


Gränser: i vester den förut nämnda linien mot distr. K 26, i nord- 
vest den öfverbyggda banans fortsättning, i norr den förut beskrifna syd- 
gränsen af distr. K 24, i öster och söder en bågformig linie öfver borrhålen 
N:o 99 och Elisabeth till borrhålet Abdon. 

Tid för undersökningen: augusti —september 1909 (STERNER). 


Artlista: k 
Achillea Millefolium xx Cerastium longirostre + Geranium silvaticum + 
Agrostis borealis + Cerastium vulgare x> Gnaphalium norvegicum>x x 
vulgaris + Chame&enerium angusti- Hieracium alpinum + 
Aira cespitosa + folium ++ Sp. XX 
flexuosa ++ Chrysanthemum Leucanthe- Juncus biglumis (+) 
Alopecurus geniculatus (+) mum Xx Xx filiformis (+) 
pratensis Xx Cirsium heterophyllum xx trifidus + 
Antennaria dioica xx Comarum palustre 00 Juniperus communis + 
Anthoxanthum odoratum + Dryopteris Linneana (+) Leontodon autumnalis xx 
Arctostaphylos alpina oo = Empetrum nigrum ++ Linnea borealis + 
Betula nana ++ Epilobium anagallidi- Loiseleuria procumbens 00 
nanaxpubescens + folium (+) Luzula arcuata xx 
pubescens + Hornemanni 00 multiflora + 
Bryanthus coeruleus 00 palustre (+) pallescens 00 
Calamagrostis lapponica (+) Equisetum arvense (+) parviflora (+) 
purpurea (+) fluviatile (+) pilosa + 
Caltha palustris (+) pratense 00 Lycopodium alpinum + 
Capsella bursa pastoris x> silvaticum (+) annotinum (+) 
Carex brunnescens ++ Eriophorum = polysta- complanatum + 
Canescens + chium (+) Selago xx 
juncella 00 vaginatum (+) Matricaria inodora (+) 
limosa (+) Festuca ovina + Milium effusum xx 
magellanica (+) rubra > Nasturtium palustre xx 


vaginata ++ Filipendula Ulmaria (+) Pedicularis lapponica + 


DE SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGSDISTRIKTEN SO 


Petasites frigidus (+) Rubus Cham&morus ++ Stellaria calycantha (—) 
Phleum alpinum 090 saxatilis xx graminea xx 
pratense xx Rumex Acetosella xx media. x > 
Poa annua xx arifolius x > Taraxacum croceum xx 
palustris xx Salix arbuscula c Thaliectrum alpinum Oo 
pratensis ++ glauca + Thlaspi arvense xx 
Polygonum viviparum xx lanata 00 Trientalis europea ++ 
Populus tremula xx lapponum x>x Trollius europ2&us (+) 
Pyrola minor (+) nigricans xx Vaccinium Myrtillus ++ 
Ranunculus acris + phylicifolia <> uliginosum ++ 
repens xx Saussurea alpina + vitis idea ++ 
Rubus arcticus + Solidago virgaurea + Veronica serpyllifolia x> 
arcticusxsaxatilis (+) Sorbus Aucuparia xx Viola biflora x> 


Vegetationsförhållanden och kulturinflytanden. 

En stor del af distriktet utgöres af torr fjällhed, dock går det liksom 
K 26 med sin sydligaste del ned i björkskog, som är ganska fuktig och 
genomdragen af smärre bäckfåror och myrmarkspartier. Kulturspår finnas i 
form af gångstigar och gropar, där på den blottade jorden en apofytisk ve- 
getation insprängd med enstaka anthropokorer håller på att utveckla sig. 


Alfabetisk förteckning öfver Kiruna-florans arter. 


den nedanstående listan har jag upptagit alla de fanerogamer och kärl- 

kryptogamer, som jag anser mig med säkerhet antaga såsom funna i 
Kiruna. Äfven arter, som åter försvunnit, ha medtagits — det framgår ju 
i hvarje särskildt fall af uppgifterna i floran och distriktsbeskrifningarne, om 
en art ej på sista tiden återfunnits. Äfven där tvifvel om bestämningens 
riktighet råder, ha namnen här anförts utan angifvande af deras eventuella 
felaktighet dock icke i de fall, där jag tror mig med bestämdhet kunna an- 
taga en förvexling af en art, hvars förekomst är känd. För hvarje art an- 
gifves, om den är att hänföra till den ursprungliga floran (s) eller är på 
senare tid inkommen med menniskors hjelp (a). Vid några arter finnes be- 
teckningen >»s(h)», som angifver att arten visserligen har full hemortsrätt, 
men är utprägladt kulturälskande. De få arter, som jag ej ansett mig med 
säkerhet kunna inrangera i någondera gruppen, ha betecknats med »d>». De 
siffror, som anföras vid hvarje art, angifva antalet af de undersöknings- 
distrikt, inom hvilka arten ifråga är iakttagen. I åtskilliga fall har jag dock 
icke vågat anse detta antal motsvara artens verkliga frekvens, utan satt »?> 
vid siffran, exempelvis vid de flesta arterna af släktet Hieracium, där siff- 
rorna blott ha afseende på af Dr. DAHLSTEDT bestämda exemplar, ej på an- 
teckningar i fältet. Att siffrorna för en och annan art ej äro så exakta, som 
önskligt varit, framgår af uppgifterna i arbetets floristiska del. 


Acer platanoides — a — 1 Aira atropurpurea — s — 6 

Achillea Millefolium — a — 101 cespitosa — s — 111 
Ptarmica — a — 26 flexuosa — s — 109 

Aconitum Napellus — a — 1 Alchemilla acutidens — s — 79 

Agrostemma Githago — a — 5 alpina — s — 1 

Agrostis borealis — s(h) — 62 glomerulans — s — 67 
vulgaris — d — 107 micans — a — 1 


br ARR I pas ÅR 


ALFABETISK FÖRTECKNING ÖFVER KIRUNA-FLORANS ARTER 


Alchemilla minor” filicaulis — s — 1? 


strigosula — s — 34 
suberenata — s — 45 
Alnus incana — s — 3 
Alopecurus aristulatus — s — 10 
geniculatus — a — 94 
pratensis — a — 96 
Alsine biflora — s — 2 
Andromeda polifolia — s — 38 
Anethum graveolens — a — 8 
Angelica Archangelica — s — 46 
silvestris — s — 2 
Antennaria alpina — s — 11 
dioica — s — 80 
Anthemis tinctoria — a — 13 
arvensis — a — 1 
Anthoxanthum odoratum — s — 104 
Anthriscus silvestris — s(h) — 49 
Aquilegia vulgaris — a — 2 
Arabis alpina — s — 12 
arenosa — a — 51 
pendula — a — 1 
Arctostaphylos alpina — s — 46 
Arenaria serpyllifolia — a — 2 
Artemisia Absinthium — a — 12 
vulgaris — a — 11 
Asperugo procumbens — a — 3 
Astragalus alpinus — s — 24 
frigidus — s — 17 
Athyrium alpestre — s — 1 
Filix femina — s — 1 
Atriplex patulum — a — 5 
Avena pratensis — a — 1 
pubescens — a — 2 
sativa — a — 29 
Ballota nigra — a — 2 
Barbarea lyrata — a — 76 
stricta — s(h) — 29 
Bartsia alpina — s — 46 
Bellis perennis — a — 4 


F23 


Berteroa incana — a — 1 
Betula nana — s — 97 
nana X pubescens — s — 10 
pubescens — s — 112 
Brassica campestris — a — 66 
nigra — a — 1 
Rapa — a — 2 
Bromus arvensis — a — 5 
inermis — a — 35 
mollis — a — 4 
secalinus — a — 14 
Bryanthus coeruleus — s — 20 
Bunias orientalis — a — 1 
Calamagrostis lapponica — s — 46 
neglecta — s — 67 
purpurea — s — 59 
Callitriche polymorpha — s — 3 
Caltha palustris — s — 67 
Camelina sativa — a — 3 
Campanula patula — a — 6 
persicifolia — a — 1 
rotundifolia — s — 23 
Cannabis sativa — a — 6 
Capsella bursa pastoris — a — 83 
Cardamine bellidifolia — s — 2 
pratensis — s — 12 
Carduus crispus — a — 15 
Carex alpina — s — 9 
aquatilis — s.— 24 
atrata — s — 4 
brunnescens — s(h) — 105 
canescens — s — 39 
capillaris — s — 16 
chordorrhiza — s — 12 
Goodenoughii — d — 3 
gracilis — s — 18 
heleonastes — s — 2 
juncella — s — 45 
Lachenalii — s — 3 
levirostris — s — 4 


Se H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Carex lasiocarpa — s — 9 Crepis tectorum — a — 19 
limosa — s — 19 Cystopteris fragilis — s — 5 
loliacea — s — 14 montana — s — 2 
Macloviana — s(h) — 39 Dactylis glomerata — a — 14 
magellanica — s — 46 Dianthus barbatus — a — 1 
parallela — s — 24 deltoides — a — I 
PaUCIHOTA an Ske Diapensia lapponica — s — 15 
pedata — s — 1? Draba incana — a — 2 
polygama — s — 21 Dryas octopetala — s — 1 
rariflora — S — 7 Dryopteris Filix mas — ss I? 
rigida — $ — 7 Linneana — s — 36 
rostrata — S — 8 Phegopteris — s — 2 
rotundata — s — 31 spinulosa — s — 4 
saxatilis — S — 7 Empetrum nigrum — s — 107 
tenella — s — 8 Epilobium alsinifolium — s — 7 
tenuiflora — s — 6 alsinifolium X palustre — s — 1 
vaginata — s(h) — 79 anagallidifolium — s — 7 
vesicaria — s — 19 davuricum — s — 24 

Carum carvi — a — 91 Hornemanni — s — 79 

Cassiope hypnoides — s — 2 lactiflorum — s — 3 
tetragona — s — I palustre — s — 86 

Centaurea Cyanus — a — 9 Equisetum arvense — s(h) — 83 

Cerastium alpinum — s — 10 fluviatile — s — 16 
arvense — a — 14 hiemale — s — 2 
longirostre — s — 68 palustre — s — 35 
tasygamn. — SI pratense — s — 43 
vulgare — a — 105 silvaticum— s — 97 

Ch&erophyllum bulbosum — a — 1 variegatum — s — 13 

Chame&nerium angustifolium — s — 106 FErigeron acris — a — 3 

Chenopodium album — a — 66 politus — a — 6 
bonus Henricus — a — 1 Eriophorum alpinum — s — 12 

Chrysanthemum Leucanthemum — a — polystachium — s — 58 
96 russeolum — s — 13 
serotinum — a — I Scheuchzeri — s — 27 

Cirsium arvense — a — 15 vaginatum — s — 59 
heterophyllum — s — 86 Erysimum cheiranthoides — a — 78 
lanceolatum — a — 1 Euphrasia latifolia — s — 36 

Coeloglossum viride — s — 34 tenuis — s — 14 

Comarum palustre — s — 60 Festuca elatior — a — 71 


Cornus suecica — s — 14 OVIlla — S-Ö 


ALFABETISK FÖRTECKNING ÖFVER KIRUNA-FLORANS ARTER SVS) 


Festuca rubra — a — 100 
Filipendula Ulmaria — s — 69 
ffagariar vesced — a — 9 
Galeopsis bifida — a — 66 
Tetrahit — a — 4 
speciosa — a — 5 
Galium Aparine — a — 5 
boreale — a — 1 
trifidum — s — 4 
uliginosum — s — 25 
Geranium pusillum — a — 1 
silvaticum — s — 108 
Geum' rivale — s— 23 
urbanum — a — 1 
Gnaphalium norvegicum — s — 84 
silvaticum — a — 1 
supinum — s — 9 
Gymnadenia conopsea — s — 7 
Heracleum sibiricum — a — 4 
Hieracium alpinum — s — 93 
amaurostylum — s — 2? 
Auricula — a — 5 
concinnum — s —? 
crispiforme — s —? 
extrorsifrons — s —? 
fuliginosum — s — 1? 
geminatum — s — 1? 
glabriligulatum — s — 1? 
kirunense — s — 1? 
lignyotum — s — 1? 
Lundbohmii — s — 1? 
melanocranum — s —? 
microcomum — s —? 
mniarolepium — s — 1? 
nautanense — s — 4? 
obtextum — s — 12? 
poliosteleum — s —? 
polysteleum — s — ? 
pretenerum — s — 12?. 
prasinochroum — s — 2? 


Hieracium Sondenii — s —? 
subcurvatum — s — 1? 
subnigrescens — s —? 
subumbelliferum — s — 1? 
surculatum — s$s — 1? 
teligerum — s — 2? 

Hierochloé odorata — s — 10 

Hippuris vulgaris — s — 8 

Hordeum distichum — a — 4 
vulgare — a — 3 

Hypericum quadrangulum — a — 1 

Juncus alpinus — si — 12 
biglumis — s — 21 
filiformis — s — 22 
trifidus — s — 24 

Juniperus communis — s — 109 

Knautia arvensis — a — I 

Lactuca sativa — a — 2 

Lamium hybridum — a — 1 
purpureum — a — 1 

Lampsana communis — a — 6 

Lathyrus pratensis — a — 2 

Ledum palustre — s — 7 

Leontodon autumnalis — s — 42 

Lepidium ruderale — a — 1 
sativum — a — I 

Linaria vulgaris — a — 1 

Linnea borealis — s — 98 

Linum grandiflorum — a — 1 

Listera cordata — s — 4 

Lithospermum arvense — a — 2 

Loiseleuria procumbens — s — 7 

Lolium perenne — a — I 

Lotus corniculatus — a — I 

Luzula arcuata — s — 15 
multiflora — s — 104 
pallescens — s — 81 
parviflora — s — 78 
pilosa — s — 106 
spicata — s — 16 


320 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Lychnis flos cuculi — a — 5 
Lycopodium alpinum — s — 49 
annotinum — s — 50 
clavatum — s — 10 
complanatum — s — 21 
Selago — s — 16 
Lycopsis arvensis — a — 1 
Majanthemum bifolium — a — 1 
Malva neglecta — a — 1 
Matricaria Chamomilla — a — 1 
discoidea — a — 5 
inodora — a — 99 
Medicago lupulina — a — 10 
Melampyrum pratense — s — 64 
silvaticum — s — 62 
Melandrium album — a — 33 
album X lapponicum — s — 8 
silvestre ”lapponicum — s — 51 
Melica nutans — s — 10 
Melilotus albus — a — 26 
Menyanthes trifoliata — s — 21 
Milium effusum — s — 35 
Molinia coerulea — s — 2 
Montia lamprosperma — s — 18 
Mulgedium alpinum — s — 10 
sibiricum — a — 1 
Myosotis arvensis — a — 77 
collina — a — 2 
micrantha — a — 1 
scorpioides — a — 1 
silvatica — s — 19 
Myosurus minimus — a — 1 
Nardus stricta — s — 1 
Nasturtium palustre — a — 92 
Neslia paniculata — a — 1 
Odontites rubra — a — 4 
Oxyria digyna — s — 3 
Papaver nudicaule — a — 6 
Rhoeas — a — 12 
somniferum — a — 2 


Paris quadrifolia — s — 7 
Parnassia palustris — s — 43 
Pastinaca sativa — a — 2 
Pedicularis lapponica — s — 91 
palustris — Si tl 
Petasites frigidus — s — 54 
Petroselinum sativum — a — 2 
Phalaris arundinacea — a — 4 
canariensis — a — 1 
Phleum alpinum — s(h) — 92 
pratense — a — 96 
Picea Abies — s — 5 
Pinguicula villosa — s — 6 
vulgaris — s — 20 
Pinus silvestris — s — 7 
Pisum arvense — a — I 
sativum — a — 30 
Plantago lanceolata — a — 1 
major — a — 43 
media — a — 30 
Poa alpina — s(h) — 99 
annua — a — 98 
compressa — a — I 
glauca — s — 1? 
nemoralis — s — 30 
palustris — s — 43 
pratensis — s — 112 
trivialis — a — 42 
Polemonium coeruleum — a — I 
Polygonum aviculare — a — 78 
Bistorta — a — 1 
Convolvulus — a — 55 
Persicaria — a — 1? 
tomentosum — a — 48 
viviparum — s — 100 
Polypodium vulgare — s — 2 
Populus tremula — s — 46 
Potamogeton alpinus — s — 2 
perfoliatus — s — 1 
Potentilla anserina — a — 3 


ALFABETISK FÖRTECKNING ÖFVER KIRUNA-FLORANS ARTER 


Potentilla argentea — a — 3 
norvegica — a — 83 
verna — s — 44 

Prunella vulgaris — a — 3 

Prunus Cerasus — a — 17 
Padus — s — 11 

Pyrola minor — s — 53 
rotundifolia — s — 28 
secunda — s — 10 

Ranunculus acris — s — 110 
auricomus — s — 5 
lyperborensi— st 259 
paucistamineus — s — 1 
peltatus — s — 2 
pygm&eus — s — 3 
repens — a (s?) — 97 
reptans — s — 4 

Raphanus Raphanistrum — a — 4 
sativus — a — I 

Reseda odorata — a — I 

Rhinanthus groenlandicus — s — 44 
major — a — 20 

Ribes Grossularia — a — 4 
nigrum — a — 3 
rubrum — s — 10 

Rubus arcticus — s(h) — 109 
arcticus X saxatilis — s — 15 
Chamz&emorus — s — 88 
idgus — a — 5 
saxatilis — s — 57 

Rumex Acetosa — a — 87 
Acetosella — a — 109 
arifolius — s — 61 
domesticus — a — 94 

Sagina Linne — d — 4 
procumbens — a — 206 

Salix arbuscula — s — 31 
caprea — s —? 
caprea X nigricans SE 
glauca — s — 106 


Salix glauca X nigricans — s — 4 


glauca X phylicifolia — s — 2 
hastata — s — 23 

herbacea — s — 9 

herbacea X polaris — s — 5 
Jjanatar st 26 

lapponum — s — 87 
myrsinites — s — 8 
myrtilloides — s — 14 
nigricans — s — 82 


SP 


nigricans X phylicifolia — s — 3 


phylicifolia — s — 94 

polaris — s — 11 

reticulata — s — 14 
Saussurea alpina — s(h) — 104 
Saxifraga granulata — a — 2 

groenlandica — s — 1 

Hirculus — s — 1 

oppositifolia — s — 1? 

stellaris — s — 2 
Scirpus austriacus — s — 29 
Scleranthus annuus — a — 6 
Secale cereale — a — 72 
Selaginella ciliata — s — 22 
Senecio vulgaris — a — 20 
Sibbaldia procumbens — s — 11 
Silene venosa — a — 63 
Sinapis alba — a — 2 

arvensis — a — 71 
Sisymbrium Sophia — a — 2 
Solanum nigrum — a — 3 

tuberosum — a — 12 
Solidago virgaurea — s — 112 
Sonchus arvensis — a — 5 

asper — a — 6 

oleraceus — a — 6 
Sorbus Aucuparia — s — 80 
Sparganium affine — s — 9 
Spergula arvensis — a — 17 

rubra — a — 5 


328 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Spinacia oleracea — a = 2 
Stachys lanata — a — 1 
Stellaria calycantha — s — 109 
graminea — s — 104 
longifolia — d — 1 
media — a — 102 
nemorum — s — 3 
palustris — a — 1 


. Taraxacum croceum — s — 104 


melanostylum — s — 16 
Thalietrum alpinum — s — 43 
Thlaspi alpestre — a — 1 

arvense — a — 61 
Tofieldia palustris — s — 26 
Trientalis europega — s — 112 
Trifolium agrarium — a — 1 

arvense — a — I 

hybridum — a — 36 

pratense — a — 69 

repens — a — 100 

spadiceum — a — 35 
Triglochin palustre — s — 4 
Trisetum spicatum — s”— 14 
Triticum caninum — s — 3 

repens — a — 24 

vulgare — a — 4 
Trollius europe&us — s — 91 


Turritis glabra — a — 1 

Tussilago Farfara — s — 2 

Urtica dioica — s, a — — 1, 27 
urens — a — 10 


Vaccinium microcarpum — s — 23 


Myrtillus — s — 111 
uliginosum — s — 106 
vitis idea — s — 108 
Valeriana officinalis — s — 3 
Veronica alpina — s — 7 
arvensis — a — 1 
borealis — s — 5 
Chame&edrys — a — 9 
longifolia — a — 4 
officinalis — a — 1 
serpyllifolia — a — 100 
Vicia angustifolia — a — 27 
Cracca — a — 46 
hirsuta — a — 8 
sativa — a — 15 
sepium — a — I 
Viola arvensis — a — 4 
biflora — s — 79 
epipsila — s — 49 
tricolor — a — 37 
Viscaria alpina — s — 9 
vulgaris — a — 1. 


räd ne a An AE a a 


Områdets naturliga växtsamhällen och deras 
förändring under kulturens inflytande. 


åsom förut nämndt tillhör allra största delen af området björkregionen 
S och höjer sig småningom från Luossajärvi, hvars yta ligger 500 m. ö. h., 
upp mot bergens sluttningar. Inom den hittills undersökta sträckan höjer 
sig blott Kiirunavaaras högsta rygg upp i den alpina regionen. Något sär- 
skildt videbälte, sådant som man annars ofta kan urskilja, kan det här knappt 
bli tal om, men däremot upptagas rätt betydliga partier af kärr och myr- 
mark. I synnerhet gäller detta sträckan mellan Yli Lombolo och Luossa- 
järvi samt omkring den sistnämnda sjöns södra och vestra delar. Äfven 
högre upp i sluttningarne finnas dock mångenstädes kärrartade partier och 
smärre myrar. 

Hvad berggrunden beträffar, så utgöres denna i Kiirunavaaras lång- 
sträckta bergrygg samt i Luossavaaras topp af jernmalm, i bergens sluttnin- 
gar hufvudsakligen af syenitporfyrer och kvartsporfyrer, de förra i malmens 
liggande, de senare i hängandet. I Haukivaara och nederst i Luossavaaras 
östra sluttning anstå gråvackor och skiffrar med bäddar af kalkhaltiga erup- 
tivbergarter. Blott på ytterst få ställen med undantag af de högre delarne 
af Kiirunavaara går dock fasta berget i dagen, öfverallt annars täckes det af 
mer eller mindre mäktiga moränmassor eller andra lösa aflagringar. Detta 
gör, att klippformationer nästan saknas i vegetationen, och de olika partier- 
nas växtlighet kommer att i hufvudsak få sin prägel af jordens större eller 
mindre vattenhalt. Att äfven olikheter i moränens sammansättning kunna 
spela in, skall icke förnekas, och det är nog möjligt, att den rika vegeta- 
tionen inom distr. M 4, ravinen vid Matojärvi, delvis har en kalkrikare jord 
än på andra ställen att tacka för sin frodiga utveckling. Att moränens sam- 
mansättning måste vara rätt olikartad, framgår däraf, att den i allmänhet 
blott transporterats helt korta stycken. Enligt SJÖGREN, Kirunaomr. glacial- 


330 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


geol., till hvilken hänvisas för närmare uppgifter, har hufvudmassan af mo- 
ränmaterialet i allmänhet blott förts några tiotal m. från sin ursprungsort. 
I samband härmed står, att moränen merendels är mycket rik på block af 
olika storlek, men fattig på finare beståndsdelar. När härtill ytterligare 
kommer, att den inom större delen af undersökningsområdet har en så 
ringa mäktighet som !/s—1 m., så blir det lätt begripligt, att den måste 
lemna en föga gynnsam jordmån, om den icke täckes af andra aflagringar. 
Nästan alla högre partier inom området visa också en torr och mager jord, 
täckt af en torftig vegetation. De skiktade lagren, som utgöras dels af 
sand, dels af mo, härstamma enligt SJÖGREN från ett par isdämda sjöar, och 
utbreda sig i talrika fläckar af ganska ringa mäktighet öfver en stor del af 
det lägre området mellan Kiirunavaara och Haukivaara intill 60 m. öfver 
den nuvarande Luossajärvi. Härtill komma myrarnes aflagringar och andra 
yngre bildningar. 

Något omnämnande af de meteorologiska förhållandena i Kiruna kan 
jag icke nu inlåta mig på, dels därför att jag för närvarande saknar tillgång 
till erforderliga data, dels också därför att dessa faktorer lämpligen kunna 
behandlas i samband med en senare, mera ingående redogörelse för växt- 
samhällena, deras sammansättning och lefnadsförhållanden. Jag skall därför 
nu gå direkt öfver till en kortfattad skildring af de olika formationerna och 


deras typer. 


Naturliga formationer. 


Skogen inom undersökningsområdet är uteslutande björkskog, om än 
både tall i helt enstaka exemplar och gran i något större mängd uppträda 
i den inom vissa distrikt. Björken visar fjällbjörkens vanliga utseende, med 
genom snötrycket krökt stam och krokiga, knotiga grenar. Inom denna 
hufvudtyp kunna dock mångfaldiga variationer urskiljas, och tafl. 6, som 
återger en efter min afresa af Fotograf Bora MEscH tagen bild, ger åtmin- 
stone någon föreställning om de betydliga olikheter i växtsätt och förgre- 
ning, som finnas mellan olika björkar, t. o. m. i samma bestånd. Ytterst 
vanligt, om icke en allmängiltig regel är, att björkarnes stam ej från bör- 
jan växer rakt uppåt, utan att dess nedersta parti mer eller mindre följer 
marken, för att först senare böja sig upp från den. Från och omkring 
detta basalstycke ser man merendels ett, ofta ganska stort, antal grenar växa 
upp. Ofta nog händer det, att: en och annan af dessa blir till en sekundär 
stam, och dör då den ursprungliga stammen bort, så får man på detta sätt 


VÄXTSAMHÄLLEN 331 


ett slags föryngring af trädet, som då, åtminstone till en början, innan nå- 
gon af grenarne fått öfverhand, blir mer eller mindre buskformigt. Senare 
kan det nog åter antaga vanlig trädform, och det synes ingalunda uteslutet, 
att denna föryngringsmodus kan upprepas mera än en gång, och att sålunda 
träden i sjelfva verket kunna besitta en vida högre ålder, än årsringarnes 
antal i stammen anger. Rörande björkens lefnadsförhållanden är för öfrigt här 
icke mycket att säga, de mera ingående undersökningar, som äro önskvärda, 
återstå ännu att utföra. Dock kan det redan nu sägas, att den här säker- 
ligen växer mycket långsamt, så att de tjockare stammarne i sjelfva verket 
ega en mycket högre ålder, än man i första hand skulle tänka sig att till- 
erkänna dem. Ytterst vanligt är också, att de äro angripna af röta, redan 
då stammarne äro ganska tunna. Någon större höjd nå björkarne icke ens 
på mera skyddade ställen. 

Med undantag af de bägge barrträden kan man knappt tala om några 
träd, som jämte björken bidraga att bilda skogen. Aspen uppträder visser- 
serligen mycket allmänt, men den tillhör nästan öfverallt buskskiktet. På 
ett och annat ställe finnas dock trädformiga aspar inblandade i björkskogen, 
och möjligen har detta i något högre grad varit händelsen förr. Det största 
ännu kvarstående trädet, som dock är dödt, jämte några andra af ett litet 
aspbestånd inom jernvägsområdet visas af tafl. 5. Rönnen ingår visserligen 
också i vegetationen på en stor mängd distrikt, men äfven den uppträder 
numera sparsamt och nästan blott som buske. Detta torde dock ha sin för- 
klaring däri, att detta träd är mycket eftersökt till inplantering i trädgårds- 
anläggningar och därför ej har fått stå i fred inom de inre delarne af un- 
dersökningsområdet. Större, trädformig rönn har jag blott sett i Matojärvi- 
ravinen, smärre träd dock äfven på berget. Såsom buske är rönnen inga- 
lunda sällsynt i björkskogen. Gråalen är så pass sällsynt inom hela områ- 
det, att den ingen egentlig rol spelar, och den når icke ens i den skyddade 
Matojärviravinen annat än buskdimensioner. Detsamma är förhållandet med 
häggen. 

Det buskskikt, som på en del ställen kan urskiljas i björkskogen, sam- 
mansättes dels af buskartade björkar, aspar och rönnar, dels af en dverg- 
björk, dels mera sällsynt äfven at gråal och röda vinbär, samt slutligen af 
grå- och grönviden såsom Salix glauca, lapponum, nigricans, phylicifolia, 
m. fl. Ett egentligt buskskikt kan dock urskiljas blott på de fuktigare ställena 
i björkskogen, där en mera lundartad vegetation kunnat uppstå. De tor- 
raste björkskogspartierna ha såsom undervegetation en ren rismark, bildad 


32 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


af Vaccinium vitis idaea, Myrtillus och sparsammare V. uliginosum, vidare 
Betula nana, här liten och låg, Empetrum nigrum, Juniperus i små exemplar, 
samt slutligen enstaka Linnaea borealis ooh Lycopodium-arterna, särskildt 
L. alpinum och annotinum, som ju ansluta sig till risen. Af örter finnes 
här mycket litet; enstaka individ af Solidago virgaurea saknas dock sällan 
på större sträckor, och man kan också anträffa ett och annat Hieracium- 
individ samt af gräs och gräsliknande växter Aira flexuosa, Festuca ovina 
och Luzula pilosa. Ett bottenskikt af mossor och fåtaliga jordlafvar före- 
kommer nog också, åtminstone fläckvis, men det är alltid svagt utveckladt. 
Denna faciesutbildning af björkskogen förekommer allmänt utbredd på alla 
torra moränåsar. Den motsvarar väl i Hurts indelning (Växtformationer) 
närmast »Betuleta muscosa», men afviker dock genom den svaga utbildnin- 
gen af kryptogamskiktet i bottnen. Finner man detta rikare utveckladt, så 
följer därmed alltid en något rikligare inblandning af örter och gräs, exem- 
pelvis Trientalis europaea, Pedicularis lapponica, m. fl., och ett individ- 
rikare uppträdande af de förut nämnda arterna. Men detta anger också med 
bestämdhet, att marken är något mindre torr. Dessa risiga björkskogspartier 
äro knappt uppblandade med några andra träd eller större buskar. I den 
indelning af växtsamhällena, som uppställts af ALB. NILSSON (Sv. växtsamh.) 
och tillämpats af SYLvÉNn (Stud. veg. Torne Lappm. björkreg.) ingår denna 
form af björkskog i hedserien. Dock synes det mig icke så mycket vara 
brist på näring i marken som snarare en ringa vattentillgång under vegeta- 
tionsperioden, som ger upphof till denna vegetationstyp. 

Så snart markens fuktighetshalt blir något litet större, t. ex. redan i 
nedre delen af en sluttning, som upptill utgöres af den mest typiska rismark, 
börjar dock undervegetationen antaga en annan prägel. Till en början till- 
kommer ett visserligen mycket afbrutet, men dock tydligt buskskikt af större 
Betula nana och Juniperus jämte buskformig Populus tremula, och äfven 
enstaka exemplar af de större videna börja visa sig. Äfven de fåtaliga före- 
komsterna af trädformig asp och af tall ingå i denna typ af björkskog. 
Risskiktet blir på samma gång rikligare insprängdt med örter och gräs, bl. a. 
Antennaria dioica, Chamaenerium angustifolium, Melampyrum  pratense, 
Dryopteris Linnaeana, Equisetum pratense, Luzula multiflora, Anthoxanthum 
odoratum och Poa pratensis. Samtidigt blir bottenskiktet af Polytrichum- 
och Hylocomium-arter, m. fi. mossor samt lafvar kraftigare utbildadt. Till 
denna typ, som bäst motsvarar den ofvannämnda hos Hunt, delvis också 
hans Betuleta equisetosa, hör större delen af den ursprungliga björkskogen 


VÄXTSAMHÄLLEN 330 


inom Kirunaområdet. Efter hand som marken blir ännu mera fuktig och 
på samma gång myllrikare, går den genom åtskilliga mellanformer, som jag 
icke skall inlåta mig på att beskrifva, öfver i den rikaste och vackraste for- 
men af björkskog, som jag nu skall gå öfver till. 

Lundartad björkskog är inom undersökningsområdet mindre utbredd 
än de torrare typerna. I denna facies ingå de andra inom området före- 
kommande träden mera allmänt än i de torra björkskogsformerna i bildningen 
af skogsskiktet. Här finner man sålunda rönnen och stundom aspen samt 
Österut granen. Som undervegetationen emellertid är en helt annan, mot- 
svarar den icke Hurts »Abiegno-betuleta», som utgöra en torrare bland- 
skogstyp, hvilken ej är representerad i Kiruna. På öfvergång mellan högsta 
skiktet och buskskiktet stå Prunus Padus oeh vissa af de större videna såsom 
Salix nigricans och caprea X nigricans och väl äfven den af mig icke iakt- 
tagna S. caprea, under det den sällsynt förekommande Alnus incana närmast 
är hänförlig till buskskiktet. Detta är här synnerligen kraftigt utbildadt, 
men täcker dock icke helt, utan lemnar partier emellan sig, där gräs- och 
örtskiktet kommer direkt under skogsskiktet. Buskskiktets arter äro hufvud- 
sakligen följande: hägg, rönn, en, mera sällsynt (åtminstone numera) Ribes 
rubrum, viden såsom Salix nigricans, phylicifolia, glauca, lapponum, slut- 
ligen större exemplar af Betula nana. Fläckvis kan ett risskikt med krafti- 
gare utbildade dvergbjörkar, blåbär, odon och lingon finnas, men detta är 
icke karaktäristiskt för lundvegetationen. Utmärkande för den är tvärt om 
just, att detta här ersättes af ett synnerligen frodigt skikt af stora örter och 
gräs. Dock har jag ingenstädes i Kirunaområdet sett björklundar af sådan 
frodighet som vid Torne träsk eller i Kvickjock i Lule Lappmark. Hos 
SYLVÉN (Stud. veg. Torne Lappm. björkreg., s. 12—15) finner man en ut- 
förlig beskrifning af denna vegetationstyp inom förstnämnda område. Han 
anför den under den NiLrssonska ängsserien. I Kirunaområdet finnas emel- 
lertid få partier, som rätteligen kunna kallas björkängar, och dessa äro nog 
alltid mer eller mindre kulturprodukter; de vackrast utbildade, örtrika biörk- 
skogspartierna äro lunddälder. Bägge formerna ingå under Hurts Betuleta 
geraniosa, och Geranium silvaticum är ofta starkt framträdande i örtskiktet. 

De örter och gräs, som sammansätta vegetationen under björkarne i 
lundarnes glesa trädbestånd, äro så godt som utan undantag perenner med 
tufvadt växtsätt eller åtminstone utan krypande rhizom. Bland de allmännast 
förekommande kunna nämnas: Alchemilla acutidens och suberenata, Angelica 
Archangelica, Anthriscus silvestris, Cerastium longirostre, Chamaenerium 


334 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


angustifolium, Cirsium heterophyllum, Equiselum silvaticum och pratense, 
Filipendula Ulmaria, Geranium silvaticum, Melandrium silvestre "lapponicum, 
Melica nutans, Mulgedium alpinum, Poa nemoralis och pratensis; Ranunculus 
acris, Rubus saxatilis, Rumex arifolius, Taraxacum croceum, Triticum cani- 
num, Trollius europaeus och Viola biflora. Mera sällsynt och lokalt förekomma: 
Ranunculus auricomus, Cornus suecica, Geum rivale, Hierochloé odorata och 
på ett enstaka ställe Urtica dioica var. Sondenii i mängd. Såsom mera till- 
fälliga beståndsdelar torde kunna räknas Athyrium Filix femina, Dryopteris spinu- 
losa och Linnaeana samt åtskilliga af de för öfvergångstyperna mellan ris- 
mark och lundvegetation karaktäristiska arterna. 

Blott undantagsvis är, åtminstone numera, lundvegetationens trädbestånd 
helt slutet, såsom exempelvis i Matojärvi-ravinen, i de flesta fall äro björk- 
lundarne parkartade, afbrutna af öppna partier bevuxna med buskgrupper 
eller upptagna af ett endast af gräs och örter sammansatt växttäcke. Om 
än dessa öppna partier nu blifvit mera utbredda i de af kulturinflytanden 
berörda lundområdena, så torde de dock ej helt ha saknats före dessa ingrepp, 
såsom man torde kunna sluta däraf, att en del otvifvelaktigt spontana arter 
företrädesvis uppträda just på sådana ställen. Bland dessa äro att nämna: 
Alchemilla glomerulans och strigosula, Carex vaginata, Luzula multiflora 
och pallescens, Potentilla verna, Stellaria calycantha och graminea samt de 
halfparasitiska annuellerna Euphrasia latifolia, Melampyrum pratense och 
M. silvaticum. På sådana platser finner man emellertid numera så godt 
som alltid en mer eller mindre talrik kontingent af anthropokora arter 
invandrad. Något bottenskikt af kryptogamer kan man i allmänhet icke 
urskilja i den typiska lundvegetationen, därtill är örternas och gräsens skikt 
alltför tätt. Enstaka mossor förekomma dock, men knappast en enda laf. 

Flere af taflorna visa prof på den lundartade björkskogens underve- 
getation. Tafl. 9, en fotografi från den lunddäld, som sträcker sig öfver 
bolagsområdet genom distr. B 3, visar t. ex. en vegetation af storväxt Alche- 
milla, Angelica Archangelica, Cirsium heterophyllum, wm. fl. samt Milium 
effusum af mera än manshöjd. Tämligen liknande är den på tafl. 10 åter- 
gifna vegetationen utefter bäckdraget inom distr. B 1. Här är dock något 
mera öppen mark, antagligen på grund af borthuggning af en del björkar; 
smärre videbuskar ingå i större ymnighet i dess sammansättning, och den 
är i det hela något mera enformig. I förgrunden ses Poa pratensis och 
Stellaria graminea i mängd. Tafl. 8, en fotografi tagen inom distr. K 15 
i Kiirunavaaras östra sluttning, återger en lundörtsfacies af delvis artificielt 


VÄXTSAMHÄLLEN 305 


ursprung, där Chamaenerium angustifolium på uppgräfd jord fått lämpliga 
betingelser för att bilda ett sammanhängande bestånd, som var synnerligen 
praktfullt, då det stod i full blomning, och då kunde urskiljas t. o. m. 
nerifrån Kiruna, på ett par kilometers afstånd. Förgrundens växttäcke med 
Mulgedium alpinum, Calamagrostis purpurea, m. fl., torde dock kunna räk- 
nas såsom en ren naturprodukt. Tail. 12 visar prof på Urtica-facies i bott- 
nen af Matojärvi-ravinen, tafl. 11 af buskvegetationen på samma plats, sam- 
mansatt af gråal och röda vinbärsbuskar. Björkskog med rismark såsom 
undervegetation finnes återgifven på tafl. 7, en fotografi från distr. J 6. 

En särskild plats inom lundarnes växtsamhällen intaga de mera sanka 
partierna, i synnerhet utefter bäckarne. Dessa visa visserligen en anslutning 
till videkärrens vegetation, men skilnaden är dock så pass markerad, att de 
förtjena omnämnas för sig. Af andra våtare partier än bäckstränderna finnes 
mycket litet i björkskogen öfverhufvud, blott inom ett och annat undersök- 
ningsdistrikt, t. ex. B 30 och M 4, finnas partier, som kunna kallas för 
skogskärr. De ingå dock som led i björkskogen, ty de äro ej nog våta 
och lösa att hindra björken att få fast fot, och några vattensamlingar fin- 
nas icke. Inom några af distrikten nedanför Kiirunavaaras östra sluttning 
finnas dock kärrmarker af större utsträckning och annan beskaffenhet, men 
som STERNER haft hand om dessa sträckors undersökning, och jag ej fått 
tillfälle att taga kännedom om dem, kan jag icke lemna närmare uppgifter 
om deras egendomligheter. Skogskärret i nordvestra delen af distr. M 4 
utgjordes dels af björkskogsbevuxen mark, som dock var så våt, att utom 
en buskvegetation af viden äfven ett samhälle af stora Carex juncella-tufvor 
kunnat utveckla sig, dels också af öppnare partier med mera myrartad karak- 
tär, där ej så få vanliga myrväxter infunnit sig. Vill man följa NILSSONS 
indelning, skulle ju denna vegetation ingå under kärrserien, men såsom han 
också sjelf framhåller (Sv. växtsamh., s. 134), är det ej önskvärdt att alltför 
strängt fasthålla vid indelningsprincipen, och i detta fall ansluter sig kärr- 
vegetationen naturligast till den mesofila skogen, som den gifvetvis också 
står i utvecklingssamband med. 

Utmed bäcken i ravinens botten fanns en mera egendomlig vegetation, 
som dock direkt anslöt sig till lunddäldens i öfrigt. Förutom de tämligen 
glesa björkarne och en och annan rönn fanns här en kraftig buskvegetation. 
Af de Salices, som bildade den, antogo dock en del trädform, särskildt S. 
caprea X nigricans, som nådde minst tredubbel manshöjd, och äfven öfriga 
viden, åtminstone S. nigricans och glauca, voro synnerligen kraftiga, liksom 


330 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


också Prunus Padus, Alnus incana, Ribes rubrum, m. fl. Örtskiktets frodig- 
het visas af den ofvan nämnda tafl. 12, och ett annat vackert prof synes på 
tafl. 13. Här återgifves nämligen ett stycke af den lilla bäck, som flyter 
genom ravinen. Upptill visar bilden ett Salix-snår med Ribes rubrum, ned- 
till ett synnerligen storväxt och kraftigt bestånd af Equisetum pratense samt 
Caltha palustris och Epilobium palustre jämte frodiga mosstufvor vid bäcken. 
Bland andra växter, som mer eller mindre ymnigt ingingo i vegetationen på 
de fuktigaste partierna af ravinens botten, kunna nämnas: Myosotis silvatica, 
Arabis alpina, Cystopteris montana, Comarum palustre, Epilobium Horne- 
manni, Bartsia alpina, Galium uliginosum. 1 viss mån likartade förhållan- 
den framträdde utmed ett litet bäckdrag genom distr. B 20 och ut mot en 
liten skogsmyr inom samma distrikt. Dock var artrikedomen här vida 
mindre. Bland de arter, som här voro särskildt framträdande i björkskogens 
fuktigaste partier, förtjena i synnerhet att nämnas Trollius europaeus, Cirsium 
heterophyllum och Calamagrostis purpurea. Rätt rikligt företrädda voro här 
också Pyrola rotundifolia och Coeloglossum viride. Utmed bäcken uppträdde 
Montia lamprosperma massvis tillsammans med mossor, bl. a. Marchantia 
polymorpha, och hela stora vegetationer af Epilobium palustre utbredde sig 
också på den tidtals öfversvämmade marken. Här framträdde dock också 
tydliga spår af kulturinflytande. 


Videsnår. Dessa uppträda i hufvudsak på två olika slag af mark, 
nämligen dels här och där inom för öfrigt af björkskog klädda områden, 
där de då i allmänhet intaga de lägre och fuktigare partierna, dels på my- 
rarnes fastare och mera torra partier samt på sjöstränder med liknande 
beskaffenhet. De förstnämnda lokalerna hysa i synnerhet de stora grönvidena 
Salix nigricans och phylicifolia jämte mer eller mindre riklig inblandning 
af S. glauca och lapponum, möjligen också enstaka individ af S. arbuscula 
samt hybrider emellan dem. På de fuktigare ställena träda de stora grön- 
videna tillbaka för gråvidena, S. arbuscula blir allmännare, och vidare till- 
komma S. myrtilloides och hastata. Mera sällsynt är S. lanata, som dock 
i videsnåren utmed bäckar och kärrmark uppåt Kiirunavaaras sluttning blir 
mera allmän. 

Den första gruppen af Saliceta tillhör ju de rent mesofila växtsam- 
hällena, och dess undervegetation ansluter sig på det närmaste till den om- 
gifvande björkskogens; den sammansättes i hufvudsak af samma arter, som 
bilda ört- och grässkiktet i de medelfuktiga och våtare Betuleta. Att en del 


RR SA dd TE GE 


| 
f 
| 
f 


VÄXTSAMHÄLLEN SSM 


af dessa i björkskogen insprängda videsnår äro konstprodukter, uppkomna 
genom borthuggning af skogen, torde vara ganska sannolikt, några torde 
dock vara fullt ursprungliga. Af större intresse äro emellertid de videvege- 
tationer, som kanta en del af sjöstränderna och intaga de fastare partierna af 
myrarne. Själfva buskskiktets sammansättning är redan omnämnd; dock 
kunna tilläggas Ribes rubrum och Betula nana. Hvad undervegetationen 
beträffar, så omfattar den en blandning af den fuktigare björkskogens arter 
med en hel del rena kärr- och myrväxter. Inne under sjelfva buskarne fin- 
ner man dock oftast knappt annat än några mossor och enstaka kärlväxter 
såsom Selaginella ciliata, som företrädesvis uppträder just här, Listera cor- 
data, Pedicularis lapponica och Viola biflora. Vida rikare är den vegeta- 
tion, som fyller mellanrummen mellan videbuskarne. Den brukar merendels 
utgöras af en tät gräsvall med talrika inströdda örter. De oftast förekom- 
mande gräsen äro: Aira caespitosa, Calamagrostis purpurea, Poa palustris 
och pratensis; stundom uppträda också Aira atropurpurea, Calamagrostis lap- 
ponica och Hierochloé odorata. Af halfgräs, som äro mer eller mindre 
allmänna i denna formation, kunna nämnas: Carex juncella, gracilis, loliacea, 
pauciflora, polygama, tenella, tenuiflora, vaginata, Eriophorum polystachium 
och vaginatum. Örter, som mer eller mindre allmänt tillhöra detta växt- 
samhälle äro: Angelica Archangelica, Bartsia alpina, Caltha palustris, Cir- 
sium heterophyllum, Comarum palustre, Epilobium Hornemanni, davuricum 
och palustre, Filipenduta Ulmaria, Galium uliginosum, Geranium silvaticum, 
Melampyrum silvaticum och pratense, Parnassia palustris, Petasites frigidus, 
Polygonum viviparum, Ranunculus acris, Rubus arcticus och Chamaemorus, 
Rumex arifolius, Saussurea alpina, Stellaria calycantha, Taraxacum croceum, 
Thalictrum alpinum, Trollius europaeus och dessutom de arter, som ofvan 
nämnts såsom växande inne under buskarne. Dessutom förekomma gifvetvis 
äfven risen mer eller mindre allmänt inströdda. 

Något alpint videbälte, sådant som på många andra håll i lappmarkerna 
kan urskiljas ofvan björkskogens gräns, finnes, såsom redan nämndt, icke på 
Kiirunavaara. Anledningen härtill är helt säkert att söka däri, att det är för 
torrt på berget. En utpräglad och sammanhängande videregion utbildas 
blott, där marken är rikligt bevattnad, och detta förutsätter antingen en vida 
större nederbörd under vegetationsperioden än Kirunaområdet har, eller 
också, att vatten sipprar ned från ofvanliggande höjder. Detta blir gifvetvis 
i synnerhet fallet, där snö kvarligger uppe i fjället fram på sommaren, eller 
där åtminstone betydliga höjder resa sig inom den öfre alpina regionen. 


00 


338 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Här är ju emellertid intetdera fallet, och därför äro också de alpina vide- 
buskagen på Kiirunavaara inskränkta till en och annan liten dalsänka, som 
är fuktigare än den omgifvande fjällheden. Ört- och gräs-associationen i 
dessa alpina videvegetationer öfverensstämmer mycket nära med samma for- 
mations inom björkregionen, dock saknas ett antal arter, som ej gå så högt, 
och i stället tillkommer en och annan alpin art, t. ex. Veronica alpina, Salix 
reticulata och S. herbacea. 


Fjällhed. Ehuru såsom förut nämndt Kiirunavaara ej höjer sig till 
fullt 750 m. ö. h., upptar dock fjällheden de högsta partierna. I allmänhet 
kan skogsgränsen sägas gå omkring 100 m. nedanför bergets högsta topp, 
dock finnas åtskilliga afvikelser, beroende på olika platsers mer eller mindre 
skyddade eller utsatta läge. Björken saknas heller icke helt inom området 
ofvanför den sammanhängande skogsgränsen, utan enstaka buskformiga indi- 
vid såväl af Betula pubescens som af B. nana xX pubescens anträffas ända upp 
på malmen, och inom särskildt skyddade sänkor, såsom inom distriktet K 13, 
finnas t. o. m. små träd. Gränsen för trädformens utveckling synes sålunda 
bestämmas icke af vegetationsperiodens korthet, utan af bristande vattentill- 
gång och af vinden. Då t. o. m. nära toppen af Statsrådet spalierformig 
björk kunnat anträffas, så skulle ju med en sträng tillämpning af den re- 
gionsbegränsning, som SERNANDER och SyLvÉN använda, hela Kiirunavaara 
falla inom den empiriska gränsen. Att fastställa den rationella gränsen är 
ganska svårt och fordrar flere års iakttagelser öfver frösättningen. Jag anser 
därför riktigast att såsom björkregionens öfre och fjällregionens nedre gräns 
sätta den någorlunda lätt urskiljbara linie, där den egentliga sammanhän- 
gande björkskogen upphör. Den på kartan inlagda skogsgränsen är tagen 
från KJELLSTRÖMS karta öfver Kiirunavaara och Luossavaara malmberg, och 
refererar sig sålunda till förhållandena 1900—01, men torde dock, utom 
hvad själfva grufområdet beträffar, fortfarande i hufvudsak vara riktig. 

Inom större delen af det alpina området är marken ganska torr, den 
utgöres af moränmaterial, som på de flesta ställen täcker berggrunden med 
ett någorlunda tjockt lager. Det vegetationstäcke, som kläder denna mark, 
är nästan öfverallt sammanhängande och oafbrutet. Det består till en vä- 
sentlig del af ris, bland hvilka kunna nämnas: Arctostaphylos alpina, Be- 
tula nana, Bryanthus coeruleus, Cassiope hypnoides och tetragona, Empe- 
trum nigrum, Juniperus communis, Loiseleuria procumbens, Salix glauca, 
lapponum, arbuscula, reticulata, herbacea och polaris samt hybriden S. her- 


SL 2, HIT 


VÄXTSAMHÄLLEN 339 


bacea X polaris, Vaccinium Myrtillus, uliginosum och vitis idaea. Dessa 
olika ris ingå dock i högst olika mängd och delvis blott på enstaka ställen 
i sammansättningen af fjällhedens vegetation, som jämte dem räknar en mängd 
andra växter. Jag kan bland dessa anföra: Aira flexuosa, Alchemilla alpina 
och acutidens, m. fl. arter, Alsine biflora, Antennaria alpina och dioica, 
Astragalus alpinus och frigidus, Athyrium alpestre, Bartsia alpina, Calama- 
grostis lapponica, Carex atrata, Lachenalii och rigida, Cerastium alpinum, 
longirostre och trigynum, Diapensia lapponica, Chamaenerium angustifolium, 
Dryopteris Linnaeana, Equisetum arvense, pratense och silvaticum, Festuca 
ovina, Hieracium alpinum, m. fl. arter, Juncus trifidus, Linnaea borealis, 
Luzula arcuata, multiflora, parviflora, pilosa och spicata, Lycopodium alpi- 
num, annotinum, clavatum, complanatum och Selago, Oxyria digyna, Pedi- 
cularis lapponica, Phleum alpinum, Poa alpina och pratensis, Polygonum 
viviparum, Potentilla verna, Pyrola minor, rotundifolia och secunda, Ranun- 
culus acris, Rubus arcticus och Chamaemorus, Saxifraga groenlandica, Sib- 
baldia procumbens, Solidago virgaurea, Trientalis europaea, Trisetum spica- 
tum, Veronica alpina, Viola biflora och Viscaria alpina. Äfven dessa spela 


emellertid en högst olika rol i sammansättningen af fjällhedens vegetation. 
Några af dem, liksom några här icke anförda, uppträda hufvudsakligen där 
jordbetäckningen är så obetydlig, att man har en öfvergång till mer eller mindre 
Å utprägladt xerofil klippvegetation, andra åter uppträda blott i sällskap med 
rena helofyter inom fjällregionens fuktigare partier. 
De arter, som inom undersökningsområdet blott äro funna inom Kii- 
runavaaras alpina region eller möjligen därjämte på något enstaka ställe i 
björkskogen i bergets sluttning, äro följande: 


Alchemilla alpina Loiseleuria procumbens 
Alsine biflora Luzula arcuata 
Al Athyrium alpestre Oxypria digyna 
| Cardamine bellidifolia Ranunculus pygmaeus 
Carex pedata Salix herbacea 
rigida Saxifraga groenlandica 
Cassiope hypnoides stellaris 
tetragona Sibbaldia procumbens 
Diapensia lapponica Veronica alpina 


Dryas octopetala Viscaria alpina 


340 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Ytterligare kunna nämnas såsom hufvudsakligen tillhörande den alpina 


regionen, om än de på enstaka punkter funnit sin väg längre ned: 


Carex atrata Juncus trifidus 
Lachenalii Luzula spicata 

Cerastium trigynum Lycopodium clavatum 

Gnaphalium supinum Salix polaris 


Till dessa skulle äfven kunna läggas Saxifraga oppositifolia, som jag 
icke sjelf sett, men funnit angifven i HaGLUuUNnDs anteckningar, samt slutligen 
hybriden Salix herbacea X polaris. Att den af BirGeRr iakttagna Juncus alpi- 
nus anträffats just inom den alpina regionen, torde väl få anses närmast vara 
en tillfällighet. 

I allmänhet är fjällheden på Kiirunavaara fullt sluten, där icke kultur- 
inflytanden spelat in och medfört förändringar. Dock kan den här och där 
på de torraste ställena bli mera gles och afbruten, så att bara grusfläckar 
synas mellan växterna. Mossor och lafvar spela gifvetvis också en viktig 
rol i sammansättningen af fjällhedens vegetation, men åt dem har, såsom 
förut nämndt, hittills ingen uppmärksamhet kunnat egnas. Några perenne- 
rande snöanhopningar finnas icke på Kiirunavaara, och det är icke ens van- 
ligt, att snö någonstädes ligger kvar långt fram på sommaren. Detta gör, 
att inom fjällheden ej förekomma några sådana faciesutbildningar af vegeta- 
tionen, som bruka karaktärisera dylika lokaler. Undantagsvis låg dock 1909 
en rätt stor drifva kvar ännu i början af juli i skuggan af en stor gråbergs- 
tipp på bergets norra ända. Här hade vegetationen då betydligt försenats i 
sin utveckling, och det är ju möjligt, att en särskild association här kommer 
att utbilda sig, om tippen ytterligare förstoras och sålunda ger upphof till 
ett parti, där snösmältningan alltid fördröjes. 


Litofytformationer. Såsom förut nämndt går berggrunden blott på 
få ställen inom undersökningsområdet i dagen. Hufvudsakligen gäller detta 
de högsta delarne af Kiirunavaara, där dock efter hand de naturliga fram- 
stickande klippartierna, som hufvudsakligen utgjorts af sjelfva malmen, komma 
att försvinna genom brytningen eller också redan undergått sådana föränd- 
ringar, att deras vegetation ej mera bär en naturlig prägel. I beskrifningen 
öfver distr. K 11 har jag temnat en förteckning öfver de arter, som ännu 
1908 funnos uppe på toppen af Statsrådet, den högsta spetsen af berget. 
Denna artlista omfattar dock äfven en del växter, som ej voro litofyter, utan 


SA ÄR Nr den ar 


TT 


VÄXTSAMHÄLLEN 341 


uppträdde i de större jordfyllda fördjupningarne i malmryggen. De egent- 
liga litofyterna återfinnas med ett undantag, Polypodium vulgare, på andra 
delar af Kiirunavaara. De arter, som bilda vegetationen i skrefvor och 
springor i klipporna äro hufvudsakligen följande: Antennaria alpina, Car- 
damine bellidifolia, Cerastium alpinum, Cystopteris fragilis, Juncus trifidus, 
Luzula arcuata, Viscaria alpina. På afsatserna af några smärre uppstickande 
klippartier inom distr. K 9 funnos utom en del af dessa äfven Oxyria di- 
gyna, Ranunculus pygmaeus och Lycopodium Selago. 

Klippafsatser med en delvis ganska frodig vegetation finnas också inom 
distr. M 4, där tack vare fuktighet och skugga en rikare växtlighet kunnat 
utveckla sig i ravinens väggar, än dylika växtplatser annars förmå att ge 
upphof åt. De allmännaste och mest framträdande arterna voro här Poly- 
podium vulgare och Cystopteris fragilis, men jämte dem voro, så snart afsat- 
sen eller skrefvan var litet större och något mera jord hopat sig, äfven åt- 
skilliga gräs, ris, Lycopodium- och Pyrola-arter, m. fl. representerade. 

På åtskilliga ställen på de högsta partierna af Kiirunavaara, där blott 
ett tunnt grustäcke höljer berggrunden, finnas andra litofytassociationer. 
Särskildt på de bägge kullarne Direktören och Pojken, inom distr. K 13, 
finner man en mångenstädes alldeles oblandad vegetation af Juncus trifidus 
på dylika platser, under det på andra punkter med något tjockare jordbe- 
täckning Diapensia lapponica, Loiseleuria procumbens, m. fl. bilda en gles 
vegetation. En och annan jordlaf ingår också i dessa associationer, och 
stenarne äro mer eller mindre täckta af krustalafvar. På ställen, där jord- 
lagret är tjockare och mera myllrikt, finnas också åtskilliga mossor och 
busklafvar. 

För öfrigt finnes inom undersökningsområdet knappt mer än ett ställe 
till, där berget går i dagen, nämligen inom distr. S 14, där dock kultur- 
inflytanden till den grad gjort sig gällande, att något naturligt litofyt- 
samhälle ej längre står att urskilja. De bara väggarnes skrefvor och af- 
satser hysa här en nära nog rent hemerofil flora, och det samma gäller de 
artificiella klippartier, som uppkommit inom stenbrottet på distr. B 14. 
De nya klippväggar och afsatser, som efter hand bildas vid brytningen inom 
sjelfva grufvan på Kiirunavaara, äro också hittills af föga intresse, hvarför det 
kan vara nog, att här i förbigående omnämna dem. De stora nakna klip- 
partier, som efter hand som brytningen framskrider uppkomma på ligg- 
väggen, torde dock längre fram blifva intressanta att undersöka, ty här in- 
träda snart nog stabila förhållanden, och de afsatser och skrefvor, som finnas 


342 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


på den i det hela ganska släta liggväggen, torde nog ganska snart komma 
att koloniseras af en blandning af alpina arter, som där söka sig nya växt- 
platser i stället för dem de förlora, och anthropokora arter, som där finna 
lämpliga existensbetingelser. 


Myrar. Rätt betydliga delar af undersökningsområdet upptagas af 
myr, men blott smärre delar af dessa myrsträckor äro numera någorlunda 
kvar i sitt ursprungliga skick, nästan öfverallt har man genom utdikning 
förändrat dem i mer eller mindre hög grad. Några delar af det stora 
myrområde, som sträcker sig omkring södra ändan af Luossajärvi och där- 
ifrån bort åt de bägga Lombolo-sjöarne, visa dock ännu förhållanden, som 
ej torde i någon högre grad afvika från de ursprungliga, och detsamma 
gäller delvis myrmarkerna längre norrut inom jernvägens område och en 
del af de smärre myrar, som ligga spridda här och där i skogen. Såsom 
helt opåverkad af kulturfaktorer torde man nog kunna räkna den stora 
myr, som ligger utefter bolagsområdets östra gräns söder om vägen till 
Tuolluvaara. 

Mellan de mera våta af de videsnår, som ofvan behandlats, och de 
torrare myrarne finnas alla öfvergångar, öfverallt på fastare myrmark vandra 
Salix-arterna ut. Denna vegetationstyp behöfver ej här ånyo behandlas, 
utan jag skall öfvergå till de mera utpräglade myrformationerna, hvilka 
hufvudsakligen äro tvänne, den tufviga myren — hjortronmyren — och 
djupmyren. 

Den tufviga myrmarken utgöres dels af tufvorna, som till väsentlig 
del bildas af Sphagna och andra mossor, dels af mellanliggande lägre och 
lösare partier. Tufvornas storlek, såväl höjden som omfånget, vexlar högst 
betydligt. Tufvor af !/> m. höjd äro icke ovanliga, och stundom nå de 
ända till 1 m. Ju högre och torrare tufvorna bli, ju flera arter kan man 
vänta finna på dem, äfven af sådana, som egentligen höra hemma i skog 
eller på andra mesofytlokaler. De för tufvorna egentligen karaktäristiska 
högre växterna äro emellertid följande: Andromeda polifolia, Betula nana, 
Vaccinium microcarpum och uliginosum, Bryanthus coeruleus, Ledum pa- 
lustre, Empetrum nigrum, Salix arbuscula, gloeuca, hastata, lanata, myrtil- 
loides och stundom reticulata, Anthoxanthum odoratum, Bartsia alpina, 
Carex  capillaris, Eriophorum vaginatum, Linnaea borealis, Lycopodium 
Selago, Pedicularis lapponica, Pinguicula villosa, som just här har sin 
nästan enda växtplats, Polygonum viviparum, Pyrola rotundifolia, Rubus 


VÄXTSAMHÄLLEN 343 


Chamaemorus och stundom R. arcticus, Saussurea alpina, Thalictrum al- 
pinum, Trollius europaeus och Viola epipsila. Mellan tufvorna kan grund- 
vattnet vara synligt, eller också finner man här ett löst mosstäcke, möjligen 
till en del äfven bildadt af Sphagna, men oftast till sin hufvudsakliga del 
af andra mossor. Af kärlväxter, som bruka växa här kunna nämnas: Caltha 
palustris, Carex canescens, limosa, magellanica, parallela, polygama, rotun- 
data, Comarum palustre, Epilobium davuricum, Hornemanni och palustre, 
Equisetum  fluviatile, palustre och variegatum, Eriophorum polystachium, 
Juncus filiformis, Menynanthes trifoliata, Parnassia palustris, Pedicularis 
palustris, Petasites frigidus, Pinguicula vulgaris, Scirpus austriacus, Tofi- 
eldia palustris, Triglochin palustre. 

Djupmyrarne uppträda dels som smärre partier insprängda i de fastare, 
tufviga myrarne, dels som större sammanhängande sträckor. De ha i all- 
mänhet ett gungflyartadt täcke af mossor med en mer eller mindre riklig 
tillsats af fanerogamer, merendels arter med långledade, krypande rhizom. 
Mossorna äro dels Sphagna, dels Hypnum- och Amblystegium-arter, m. fl., 
och här och där kan man finna prydliga grupper af Splachnum luteum. 
Fanerogamerna äro till stor del de samma som i de tufviga myrarnes lösare 
partier. Såsom särskildt karaktäristiska för blötmyren tillkomma dock Carex 
chordorrhiza, lasiocarpa, parallela, polygama, rotundata och saxatilis, 
Eriophorum russeolum och alpinum, m. fl. Äfven vedartade växter kunna 
stundom gå ganska långt ut i blötmyrarne, t. ex. Salix myrsinites, och 
här och där sträcka sig risränder ut öfver dem såsom en begynnelse till 
bildningen af fastare mark ute i myrområdet. 'Dessa risränder, samman- 
satta hufvudsakligen af Betula nana samt åtskilliga Salices, Ericaceae och 
Empetrum, m. fl., äro synnerligen vackert utbildade och skarpt framträdande 
i de stora myrsträckorna vester om Luossajärvi, där jag hoppas framdeles 
få tillfälle att undersöka anledningen till deras uppkomst. 


Kärr- och vattenvegetationer. Af kärrartad mark, som icke kan 
räknas till myrarne, finnes icke mycket inom undersökningsområdet. Hit 
skulle man visserligen kunna räkna de våtaste videsnåren, men dessa äro 
genom Ööfvergångstyper så nära förbundna med dem på torrare mark, att 
jag ansett lämpligare att sammanställa dem med dessa. De små skogskärr, 
som här och där förekomma, äro, för så vidt som jag haft tillfälle taga 
kännedom om dem, förut behandlade i samband med björkskogen. Ett 
par kärrsträckor kunna dock förtjäna ett särskildt omnämnande. En af 


344 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


dessa finnes inom distrikten S 28 och 33, hvarifrån den går vidare ned 
mot myren inom distr. S 30. Här finnas ett träd- och buskskikt af en- 
staka smärre björkar samt stora buskar af Salix nigricans m. fl. större viden, 
som dock stå ganska glest. Mellan dessa finnes på öfversvämmad mark 
utefter en liten bäck en synnerligen frodig örtvegetation, hvars hufvud- 
beståndsdel är den i floran (s. 92) omnämnda egendomliga formen af 
Ranunculus repens, som synes vara en autokton komponent i vegetationen, 
som äfven i öfrigt ej bär några spår af ingående kulturpåverkan. Bland 
andra arter i denna kärrvegetation äro att nämna: Caltha palustris, Angelica 
Archangelica, Petasites frigidus, Ranunculus hyperboreus, Valeriana offi- 
cinalis, Galium trifidum, Carex canescens, Calamagrostis purpurea, Geum 
rivale, Viola epipsila. 

Smärre partier klädda af helofytsamhällen finnes flerestädes utefter 
bäckar och vid små vattensamlingar. Sammansättningen af dessa samhällen 
vexlar rätt mycket, men bland i allmänhet på dylika lokaler uppträdande 
arter kunna nämnas: Calamagrostis purpurea, Carex aquatilis, rostrata och 
vesicaria, Poa palustris, Equisetum fluviatile och palustre, Menyanthes tri- 
foliata, Cirsium heterophyllum, Petasites frigidus, Caltha palustris, Epilo- 
bium palustre och Hornemanni, m. fl. Ett ganska liknande växtsamhälle 
återfinner man utefter en stor del af Matojärvis strand, särskildt vid syd- 
östra sidan, och äfven här och där vid andra sjöstränder. Ute i vattnet 
utefter stränderna af Matojärvi växer särskildt Carex laevirostris i mängd 
tillsammans med Equisetum fluviatile. Fläckvis uppträda äfven andra stora 
Carex-arter och Eriophorum polystachium på samma sätt. Som dessa ute 
i vattnet växande Carices dels ofta äro sterila, dels svåra att få exemplar 
af, så ha de ej blifvit med tillbörlig noggrannhet undersökta, men jag tror 
mig dock kunna säga, att utefter Luossajärvi och Yli Lombolo Carex rost- 
rata och aquatilis uppträda på samma sätt. Äfven inom myrdistrikten 
finnas öppna vattensamlingar med liknande vegetation, liksom också inom 
den del af distr. K 13, som förr varit kärrartad och ännu trots utdikning 
tidtals står under vatten. 

Af egentliga hydrofytsamhällen finnas mycket litet inom undersök- 
ningsområdet. Dock uppträda vegetationer af Sparganium affine, Pota- 
mogeton alpinus och perfoliatus samt Ranunculus peltatus på vissa ställen 
i Luossajärvi och i vattensamlingar i de angränsande myrområdena. Calli- 
triche polymorpha är funnen i vattensamlingar på ett par ställen nedanför 
Kiirunavaaras Östra sluttning, och i resterna af Luossajokis gamla fåra 


VÄXTSAMHÄLLEN 345 


finnas Potamogeton alpinus, Ranunculus paucistamineus var. eradicatus och 
den Sparganium, som jag är böjd för att taga för S. hyperboreum. 1 en 
liten vattenpöl inom distr. S 32 fanns, såsom tafl.. 21 visar, Alopecurus 
aristulatus var. natans i mängd tillsammans med en stor flytande Hypnum. 

Ehuru den vegetation af blågröna alger, som nu på långa sträckor 
täcker botten i Luossajoki, utan tvifvel har afloppet från afstjelpningsplatsen 
att tacka för sin kraftiga utveckling, kan den likväl omnämnas här. 


Öfvergångsformationer. 


Efter att ha lemnat de ofvanstående kortfattade redogörelserna för de 
viktigaste naturliga formationer, som förekomma inom undersökningsom- 
rådet, skall jag nu söka följa de olika af kulturen introducerade faktorerna 


i deras verkningar på dessa naturliga formationer och angifva de föränd- 


ringar, som de framkalla. Jag gör därvid början med den form af men- 
niskors ingripande, som mest allmänt förekommer. 


Trampad mark. Så snart som ett stycke förut opåverkad mark 
kommer att ofta besökas af menniskor, inträda förändringar i jordens fy- 
siska beskaffenhet, som visa sig förderfliga för vissa af de växter, som 
förut trifts där, men som möjligen på samma gång kunna för andra arter 
bli hjelpmedel i kampen om marken. Detta framträder i all synnerhet 
tydligt i den torra, risiga björkskogen. Björkarne sjelfva äro visserligen 
relativt oemottagliga för denna påverkan, de hålla sig merendels ganska väl 
äfven där markens beskaffenhet i mycket hög grad förändrats. Helt annor- 
lunda ställer det sig emellertid med risen och deras följeväxter på ett och 
annat undantag när. De tre allmänna Vaccinium-arterna, som bilda hufvud- 
beståndsdelar i risvegetationen, liksom också de kanske något motstånds- 
kraftigare risen Betula nana och Juniperus äfvensom Empetrum och Linnaea, 
samt i synnerligen hög grad Lycopodium alpinum, complanatum och anno- 
tinum visa sig så känsliga för trampningen af marken, att de i de bebyggda 
distrikten mycket snart försvinna, utom möjligen från någon enstaka mindre 
fläck, som ej nåtts af trampningen. Denna påverkan behöfver emellertid 
ej alltid uteslutande tillskrifvas menniskor direkt, de beteskreatur, som ända 
till på sista tiden opåtaldt fått ströfva omkring på alla icke inhägnade om- 
råden, ha' nog också sin dryga andel i de genom trampning framkallade 
förändringarne. De örter, som bruka finnas insprängda i rismarken äro i 
rätt olika grad känsliga. Trientalis europaea, Hieracierna, Pyrola-arterna 


346 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


och Pedicularis lapponica äro ganska ömtåliga och försvinna i det stora 
hela med risen, Solidago virgaurea är däremot mera härdig och håller sig 
oftare kvar. 

De bägge gräs, som allmännast ingå i rismarkens sammansättning, 
Festuca ovina och Aira flexuosa, visa sig däremot draga nytta af tramp- 
ningen, som ger dem tillfälle att breda ut sig på risens bekostnad. Så 
länge marken ständigt är utsatt för trampning och afnötning, synnerligast 
om den därjämte afbetas, ha de visserligen svårt för att i någon större om- 
fattning vinna terräng, men blir ett jordstycke, hvars risvegetation bort- 
trampats, inhägnadt och sedan lemnadt åt sig sjelf, så utvecklar sig snart 
nog en gräsmatta, som till hufvudsaklig del sammansättes af Aira flexuosa, 
om än alltid med en mer eller mindre riklig inblandning af Festuca ovina. 
Att man blott sällan har tillfälle att se en dylik vegetation af Aira-facies 
typiskt utbildad, har sin förklaring däri, att nästan alltid andra kulturin- 
flytanden verka samtidigt med trampningen eller senare fått tillfälle att göra 
mindre tydligt, hvad som är att direkt tillskrifva den. Inom ett och annat 
distrikt gan man dock få tillfälle att se en sådan vegetation utbildad utan 
afsiktliga eller oafsiktliga ingrepp från menniskors sida efter trampningens 
upphörande. Tafl. 14 visar ett synnerligen typiskt prof på en på detta sätt 
uppkommen gräsmatta. 

Den fuktigare björkskogen reagerar mindre påtagligt för trampningen. 
Detta beror på flere samverkande förhållanden; dels äro risen, som äro bland 
de mest ömtåliga växterna, här mindre framträdande i undervegetationen, 
dels äro de större buskar, som här ofta bilda ett särskildt vegetationsskikt, 
både mindre utsatta för nedtrampning och mindre ömtåliga än risen, dels 
äro örterna här också mera motståndskraftiga, och slutligen förändras den 
myllrika fuktiga jorden ej så mycket och uttorkas mindre lätt. Man ser 
därför alltid vid gränsen mellan ett gammalt rismarksområde och ett fukti- 
gare björkskogsparti, hur det senare äfven under stark kulturpåverkan håller 
sig relativt oförändradt, så länge nämligen ej träden huggas bort, så att en 
svagare beskuggning kommer att gynna uppkomsten af gräsvall på den ur- 
sprungliga undervegetationens bekostnad. Där gran ingår i skogsskiktet, 
blir dock förhållandet så till vida ett annat, att detta träd visar tendens att 
försvinna. Detta kan dock möjligen snarare bero på förändring i jordens 
vattenhalt, framkallad genom utdikning, än direkt på trampningen; jag har 
icke haft tillfälle att med bestämdhet konstatera, hur härmed förhåller sig, 


nn rnnn RÖR nn innnan na Rane änn Ad nn 


VÄXTSAMHÄLLEN 347 


då granblandad skog blott på ett ställe inom området förekommer, och där 
bägge inflytelserna spelat in. 

De sankare björkskogspartierna liksom också videsnåren äro af lätt in- 
sedda skäl aldrig utsatta för trampning, utan att samtidigt äfven torrlägg- 
ning skett. De kunna därför här lemnas ur räkningen, och detsamma gäl- 
ler myr- och kärrmarker. 

Däremot är fjällheden på Kiirunavaara inom grufområdet i stor om- 
fattning utsatt för trampning utan samband med andra kulturinflytanden, 
och det första resultatet, utrotningen af risen och en del af deras följeväxter, 
blir här alldeles likartadt med motsvarande utvecklingsstadium i rismarkens 
omvandling. Dock synes effekten här bli ännu mera genomgripande, så 
godt som hela växtligheten bortnötes på torra, trampade ställen i den al- 
pina regionen, under det de fuktigare partierna äfven här stå sig bättre. 
Om något växtsamhälle motsvarande Aira-mattan här kommer till utveck- 
ling vid upphörande af trampningen, har jag icke varit i tillfälle att kon- 
statera, ty på berget finnas inga dylika trampade partier, som nu ej längre 
äro utsatta för samma omilda behandling och utan ingrepp af andra slag 
fått börja att utbilda en ny vegetation. Emellertid torde det väl kunna för- 
utsättas, att ett fjällhedsparti, som på detta sätt mistat sin ursprungliga växt- 
lighet, skall ha ganska svårt för att ersätta den med en ny. Om litofytsam- 
hällena gäller detsamma som om myrar och liknande mark, de kunna ej 
gerna utsättas för trampning enbart, utan här komma alltid samtidigt andra 
än mera ingripande faktorer att medverka, när öfverhufvud kulturen gör sig 
gällande inom en dylik formation. 


Blottad jord. På flere sätt och af olika anledningar kan den ur- 
sprungliga växtligheten helt aflägsnas och en ny markyta lemnas öppen för 
kolonisation, utan att man gör något direkt för att införa främmande element 
i den nya vegetationen. Dess karaktär kam emellertid bli ganska olika på 
olika ställen, beroende på den omgifvande vegetationens beskaffenhet och 
de olika möjligheter för invandring af anthropokora arter, som i hvarje sär- 
skildt fall förefinnas. Den blottade jorden kan i hufvudsak vara af två slag, 
antingen morän, som då kan vara mer eller mindre lerig eller grusig, eller 
också myrjord. På det förra slaget af bar jord ser man gerna följande ke- 
napofyter infinna sig: Agrostis borealis, Chamaenerium angustifolium, Equi- 
setum arvense, Poa alpina, Rubus arcticus, Stellaria calycantha och gra- 
minea, stundom också Astragalus alpinus, om platsen är någorlunda torr. 


348 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


På fuktigare blottad mark, bl. a. i diken och grafvar af olika slag, inkomma 
ofta apofytiskt: Epilobium-arter såsom E. Hornemanni, anagallidifolium och 
palustre, Equisetum-arterna, Calamagrostis lapponica och neglecta, Montia 
lamprosperma och Ranunculus hyperboreus. Där man tagit myrjord till på- 
fyllning af de odlade områdena, ser man vanligen efter hand arterna ur 
omgifvande myrvegetation åter rycka in, men stundom kan till en tid en 
egendomlig facies utbildas, t. ex. ett rent bestånd af Luzula spicata. Äro 
de grafvar i myren, där man tagit upp jord tillräckligt djupa för att bli 
vattenfyllda, så inkomma dels Sphagna och andra vattenmossor, dels en hel 
del kärrväxter såsom Carex-arter, Poa palustris, Epilobium-arter, m. fl. På 
andra ställen ser man Calamagrostis purpurea så godt som ensam sätta sig 
i besittning af den nya växtplatsen. I de grafvar, som för försöks- eller 
försvarsarbeten mångenstädes upptagits, ser man gerna till en början en del 
af de ofvan omnämnda växterna, eller om det är i den alpina regionen, 
möjligen någon af dess specifika arter, t. ex. Luzula arcuata eller Gna- 
phalium supinum. Längre. fram, då groparne äro några år gamla, bruka 
gerna olika Salix-arter infinna sig, och efter hand kommer väl också björ- 
ken, om platsen lämpar sig för den. 

Blott undantagsvis och på platser, där införsel af främmande arter 
svårligen kan ega rum, blir emellertid den nya vegetationen en ren apofyt- 
association, i de flesta fall kommma vissa anthropokorer att ingå som starkt 
framträdande element i det nya växtsamhället. Sådana äro särskildt: Agro- 
stis vulgaris, Poa annua och ftrivialis, Alopecurus geniculatus, Polygonum 
aviculare, Cerastium vulgare, Capsella bursa pastoris, Arabis arenosa, Ru- 
mex Acetosella, Stellaria media, Sagina procumbens, Veronica serpyllifolia 
och Potentilla norvegica. Äfven mossor kunna spela en mer eller mindre 
framträdande rol i den nya vegetationen på blottad jord. Flere Polytrichum- 
och Tortula-arter m. fl. ses ofta; särskildt vanlig som kenapofyt är emeller- 
tid Marchantia polymorpha. På torrare ställen kunna nog de glesa ken- 
apofytassociationerna hålla sig ett antal år, är marken något fuktigare torde 
den dock alltid ganska snart öfvergå till gräsvall eller bli buskbevuxen. 


Gräsmark. Jag afser här med denna benämning den formation, som 
oafsiktligt bringas att utveckla sig genom borthuggande af träd i björksko- 
gen, så att marken får en svagare beskuggning, än den i sitt naturliga till- 
stånd haft. Af dylik mark finnes ganska mycket inom vissa delar af bo- 
lagsområdet och äfven i staden. Bland de spontana arter, som tydligt gyn- 


VÄXTSAMHÄLLEN 349 


nas af en dylik förändring eller apofytiskt inkomma, kunna nämnas: Alche- 
milla-arterna, särskildt de mera håriga, Carex brunnescens och vaginata, 
möjligen några Hieracium-arter, Luzula multiflora och pallescens, Phleum 
alpinum, Poa pratensis, Potentilla verna, Ranunculus acris, Saussurea al- 
pina och Taraxacum croceum. De vanligaste med dessa associerade anthro- 
pokorerna äro: Achillea Millefolium, Alopecurus pratensis, Barbarea lyrata, 
Carum carvi, Festuca elatior och rubra, Phleum pratense, Plantago media, 
Ranunculus repens, Rumex Acetosa och domesticus, Trifolium pratense, 
repens och hybridum samt Vicia Cracca. Åtskilliga af de ofvan såsom 
kenapofyter och med dem associerade anthropokorer omnämnda arter åter- 
finnas därjämte också på gräsmarken. Denna vegetationsform är en om- 
vandlingsprodukt af den lundartade björkskogen på samma sätt som Aira- 
mattan af rismarken i björkskogens torraste delar, blott med den skillnaden, 
att där trädbeståndet ej behöfver att bli glesare för att förändringarne i un- 
dervegetationen skola inträda. 


Gångstigar, körspår, ete. I alla i öfrigt någorlunda opåverkade 
områden ser man alltid genast, hur vegetationen förändrat karaktär, där 
gångstigar eller körvägar gå fram, liksom också där kåtor stått eller på 
annat sätt menskligt inflytande, låt vara endast tillfälligt och öfvergående, 
haft tillfälle att göra sig gällande. Bland den inhemska vegetationens arter 
finnes särskildt en, som visar en afgjord förkärlek för dylika platser, näm- 
ligen Carex brunnescens, och vissa anthropokorer saknas sällan här, äfven 
om den omgifvande vegetationen är fri från kulturspår. Sådana äro fram- 
för allt Polygonum aviculare och Poa annua. Har kulturinflytandet varit 
något mera ingripande och långvarigt, såsom exempelvis på gamla kåtaplat- 
ser, så tillkomma dock gerna ytterligare åtskilliga anthropokorer. 


Afstjelpningsplatser. Affall och afskräden af hvarjehande slag bruka 
i Kiruna antingen helt enkelt köras ut på en eller annan plats på lämpligt 
afstånd från de bebyggda områdena och där läggas i högar, eller också 
bränner man upp dem på särskildt därtill afsedda platser. Bolaget har in- 
till 1906 haft sin förbränningsplats vid Yli Lombolo inom distr. B 24, 
numera är den förlagd på andra sidan af Luossajoki inom distr. B 29. 
Staden har sin vid Matojärvi, distr. M 3. Emellertid finner man smärre 
anhopningar af afskräden äfven på andra ställen, t. ex. inom distrikt B 19 
och flerestädes vid stadens utkanter äfvensom inom jernvägsområdet, där 


350 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


på ett par ställen inom distr. J 6 äfven gödsel på detta sätt lagts ut. Större 
delen af affallet från jernvägens område föres dock ned till en liten dalgång 
ett par km. söder om Kiruna, där stora skräphögar nu hopat sig. Denna 
plats har jag dock hittills icke haft tillfälle att undersöka. Vid förbrännin- 
gen förstöras naturligtvis massor af de frön, som följt med affall af olika 
slag, och sjelfva förbränningsplatsen beröfvas all växtlighet, så att den, som 
kommer fram, om platsen ej längre begagnas för ändamålet, måste bli en 
rent ny af utprägladt hemerofil karaktär, men utmed utkanterna, där den 
ursprungliga vegetationen ej utrotats, och där efter hand hvarje oförbränne- 
liga och halfbrända ämnen hopats, finner man en växtlighet, som utgör en 
ofta högst egendomlig blandning af resterna af den inhemska vegetationens 
formationer med anthropokora växter af skilda slag, framför allt dock ru- 
derat- och ogräsväxter. Omgifningarne af den gamla förbränningsplatsen 
på distr. B 24 äro särskildt egendomliga, därför att den gränsat till en myr, 
där massor af olika afskräden kastas ut. Jag har redan i distriktsbeskrifnin- 
gen (sid. 189—191) lemnat en ganska ingående redogörelse för detta områdes 
säregna växtlighet, hvarför ett upprepande däraf är onödigt. Ej heller skall 
jag inlåta mig på att uppräkna de här funna arterna, då detta blefve det- 
samma som att gifva en förteckning öfver alla Kirunaområdets vanligare 
hemerofyter jämte en del mindre vanliga. Ännu äro en del arter här stadda 
i spridning, men man kan likväl redan nu se, att den inhemska floran hål- 
ler på att i någon mån återtaga sina till en tid förlorade växtplatser. De 
utprägladt hemerofila invandrarne, som blott trifvas så länge lokalen bibe- 
håller de genom kulturen skapade förhållandena någorlunda oförändrade, 
hålla redan nu på att undanträngas af återinvandrande spontana växter, men 
de mera fullständigt acklimatiserade anthropokorerna hålla fortfarande på att 
utbreda sig, och under alla omständigheter komma dessa att för all framtid 
utgöra väsentliga element i platsens vegetation. Tafl. 18 ger åtminstone 
någon föreställning om växtligheten på myren nedanför den forna förbrän- 
ningsplatsen. 

De bägge andra förbränningsplatserna, som ännu äro i bruk, visa i 
sina utkanter ganska liknande förhållanden. Emellertid har på bägge stäl- 
len den gamla vegetationen varit mindre rik och omvexlande, och äfven 
tillförseln af nya arter synes ha varit mindre. De kunna därför ej upp- 
visa så stora och heterogena artlistor. Vegetationen utmärker sig där mera 
genom frodighet än genom artrikedom. Liknande förhållanden råda också 
på öfriga afstjelpningsplatser. Till dessa ansluta sig i viss mån de gamla 


VÄXTSAMHÄLLEN SH 


hustomter, som förekomma på några ställen, t. ex. på den s. k. Pitholmen. 
Det skäligen blandade artsällskap med talrika anthropokora växter insprängda 
i en för öfrigt naturlig, ängsartad vegetation, som man där ser, är möjligen 
att uppfatta som en öfvergångsformation, där den naturliga växtligheten rik- 
tats genom invandring med menniskors hjelp. Dock är det äfven möjligt, 
att förhållandet är alldeles motsatt, i det att här funnits rena kulturforma- 
tioner eller åtminstone något ditåt, som nu genom återinvandring af spon- 
tana arter hålla på att undanträngas. Det af talrika anthropokorer utmärkta 
parti af >»stadsparken», där kåkar förr funnits, kan möjligen också ha hyst 
en ren kulturformation, som nu håller på att omvandlas, möjligen är det 
dock riktigare att uppfatta det som en öfvergångsformation, utvecklad af ett 
naturligt växtsamhälle. Såsom analoga öfvergångsformationer kan man också 
räkna de blandade vegetationer, som uppkommit här och där uppe på 
Kiirunavara, där hästar hållits, och där hvarjehanda anthropokorer spridts 
med gödsel och på annat sätt, och nu förekomma blandade med hemma- 
hörande arter. 


Utdikad myr. De förändringar, som inträffa i ett myrområde, då 
dess grundvattensnivå sänkes, äro af mångahanda slag. De djupaste och 
lösaste partierna kunna möjligen förbli tämligen opåverkade, förutsatt näm- 
ligen att ej torrläggningen är synnerligen fullständig och sträcker sig till 
större djup. I så fall bli just myrhålen i första hand omvandlade, i det 
deras utmärkande arter tvingas att draga sig undan och ersättas af mindre 
fuktighetsälskande. En torrläggning af så djupgående art, att alla blötmyrs- 
partier försvunnit förekommer inom undersökningsområdet knappast, om icke 
möjligen inom vissa delar af sträckan mellan jernvägen och Kiirunavaara. 
I allmänhet finnas några djupare myrhål kvar här och där, och föränd- 
ringarne framträda i allmänhet mest mot myrområdenas kanter och på tuf- 
vorna. De under 1899 och närmast följande år genom Luossajokis reglering 
och upptagande af diken torrlagda myrsträckorna mellan Yli Lombolo och 
Luossajärvi afvika numera ganska mycket från de längre vesterut belägna, 
som äro mindre påverkade. De ha i det stora hela blifvit fasta nog för att 
gynna utvecklingen af de större videna. De högre tufvornas toppar äro så 
torra, att de för tufvorna i naturlig myr karaktäristiska arterna ej längre 
trifvas, utan antingen stå kvar i tynande exemplar eller helt försvunnit och 
börjat ersättas af andra. Att hjortronet icke trifves på utdikad myr, är en 
allmän erfarenhet. Plantorna bli små och svaga, och om än blomningen 


SIA H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


kan vara rik nog, så blir i alla händelser fruktsättningen klen, hvilket möj- 
ligen åtminstone till en del beror på, att Rubus Chamaemorus synes ha en 
tendens, att på torra ställen utveckla öfvervägande hanblommor. I samma 
mån som R. Chamaemorus undantränges, vinner däremot R. arcticus terräng. 
Carex-arterna få ge vika för invandrande gräs, särskildt Calamagrostis neg- 
lecta och lapponica samt örter, och snart nog ser man äfven en del anthro- 
pokorer göra sitt intåg. Detta framträder visserligen särskildt markeradt 
inom distr. B 24 på grund af de speciella inflytelser, som där gjort sig 
gällande, men äfven på de angränsande myrdistrikten ser man åtskilliga främ- 
mande arter, hvars existens där först genom torrläggningen möjliggjorts. 


Kulturformationer. 

Insådd äng och gräsvall. På bägge sidor af Luossajoki öster om 
jernvägen finnas, såsom nämndt under distr. B 11 och B 28, konstgjord 
äng. Man har planerat den torrlagda myren och påfört grus, som blandats 
med myrjorden, och sedan har en gräsfröblandning insåtts. Såsom förut 
framhållits, har emellertid resultatet knappast motsvarat det arbete, som ned- 
lagts på iordningställandet af denna odling; jorden är för mager, delvis nog 
också för torr för att utan ständig och stark gödning ge någon rikligare 
grässkörd. Emellertid har det ju sitt intresse, att se hur denna vegetation 
är sammansatt, efter att den fått utveckla sig i bortåt ett tiotal år efter in- 
såningen. En del af de insådda arterna äro fortfarande ymniga såsom Alo- 
pecurus pratensis, Phleum pratense, Trifolium pratense och repens samt 
Vicia Cracca. Aira caespitosa kan, som vanlig beståndsdel i norrländskt 
»höfrö», möjligen också vara att delvis betrakta som sådd, men den har i 
så fall säkerligen både spridt sig mera än de andra insådda gräsen och sjelf- 
mant invandrat. Det samma gäller om Poa pratensis. Festuca elatior, som 
väl torde vara insådd, är ganska sparsam. Däremot finnas Calamagrostis- 
arterna ymnigt liksom Poa alpina och några Carex-arter, som ju måste ha 
kommit in efter odlingen af området. Äfven en hel del inhemska örter 
finnas nu i mängd. Bland allmänna anthropokora arter äro vidare att nämna: 
Ranunculus repens, Rumex Acetosella och domesticus, Matricaria inodora 
och Chrysanthemum Leucanthemum. 

Inom bolagets område och äfven här och där i staden har man om- 
kring husen anlagt gräsplaner, ofta i rätt stor skala. Inom bolagsområdet 
har man vanligen härvid gått till väga så, att först torrläggning skett, där 
så erfordrats, och sedan har på moränjord stenbrytning egt rum, så att man 


VÄXTSAMHÄLLEN 353 


fått ytan stenfri. Därpå har myrjord påförts i riklig mängd, och slutligen 
har marken planerats. Det gräs, som i främsta rummet användts till insåning 
af gräsplanerna omkring husen, är ÅAlopecurus pratensis. På ett och annat 
ställe har dock Dactylis glomerata i mängd ingått i fröblandningen, och 
äfven åtskilliga andra gräs ha utsåtts med afsikt såsom Phleum pratense, 
Festuca elatior, Poa pratensis, eller i enstaka fall råkat komma med såsom 
Alopecurus geniculatus, Avena pubescens, Poa trivialis, m. fl. Emellertid 
brukar". man först så in hafre jämte gräsfröblandningen för att beskugga 
jorden under det gräset kommer upp. Då nu gifvetvis såväl med hafren 
som med gräsfröet följa en mängd tillfälliga inblandningar och ogräs, så 
kunna de nyanlagda gräsvallarne förete ett ganska omvexlande sällskap af 
arter. Otvifvelaktigt har väl också Kirunaområdet på detta sätt fått sin flora 
riktad med en eller annan art, dock påträffas så godt som alla i gräsplaner 
funna arter äfven på andra växtplatser och ofta under sådana omständigheter, 
att man med rätt stor bestämdhet kan antaga, att de här inkommit genom 
andra agentier. 

Bland växter, som mer eller mindre ofta anträffas i de insådda gräs- 
vallarne, kunna nämnas: Achillea Millefolium, Anthemis tinctoria, Anthriscus 
silvestris, Arabis arenosa, Artemisia vulgaris, Barbarea lyrata, Brassica 
campestris och nigra, Capsella bursa pastoris, Carum carvi, Chenopodium 
album, Chrysanthemum Leucanthemum, Cirsium arvense, Erysimum cheiran- 
thoides, Galeopsis bifida, Hordeum distichum, Lychnis flos cuculi, Matricaria 
inodora, Melandrium album, Myosotis arvensis, Nasturtium palustre, Pisum 
sativum, Plantago major och media, Prunella vulgaris, Ranunculus repens, 
Raphanus Raphanistrum, Rumex Acetosa, Acetosella och domesticus, Se- 
cale cereale, Silene venosa, Sinapis alba och arvensis, Spergula arvensis, 
Thlaspi arvense, Trifolium hybridum, pratense och repens, Triticum repens, 
Veronica serpyllifolia, Vicia angustifolia, Cracca och sativa samt Viola tri- 
color. Endast funna i enstaka fall äro: Ballota nigra, Berteroa incana, 
Chaerophyllum bulbosum, Erigeron politus, Lithospermum arvense, Lycopsis 
arvensis, Papaver somniferum, Raphanus sativus, Reseda odorata, Thlaspi 
alpestre, Viola arvensis och Viscaria vulgaris. 

Första sommaren, då insåningen skett, brukar vallen hufvudsakligen 
klädas af hafren med mer eller mindre riklig inblandning af ett större eller 
mindre antal af de ofvan uppräknade växterna, andra året har i allmänhet 
ängskaflen fått öfverhand, men sällan står den så tätt, att icke en betydlig 


inblandning af vanliga åkerogräs också kan iakttagas. Efter hand tätnar 
23 


354 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


emellertid gräsväxten och marken blir hårdare, så att den ej längre erbjuder 
lämpliga lifsbetingelser för större delen af de arter, som till en början kunnat 
trifvas där. En och annan håller sig nog fortfarande kvar, men nu börjar 
ett annat element tydligare framträda, som till en början, under första och 
andra året, blott varit representeradt af enstaka individ, nämligen apofyterna 
ur den inhemska floran. Sådana arter som Poa alpina och Phleum alpinum 
saknas nog aldrig helt, och snart nog börja talrika andra af traktens spon- 
tana arter komma in. Finnas inom en på ofvan beskrifvet sätt anlagd gräs- 
plan eller i dess omedelbara närhet rester af den ursprungliga vegetationen 
kvar, så börja dess arter snart sprida sig i kulturformationen. Detta låter 
sig redan iakttaga inom de äldsta insådda gräsvallspartierna, distr. B 5 och 
B 7, som jordkörts och insåtts redan 1904. Emellertid äro iakttagelserna 
öfver denna omvandling af de insådda gräsvallarne ännu alltför ofullständiga 
för att lemna några ingående uppgifter om de resultat de leda till, och först 
vid kommande undersökningar kan man vänta att få kännedom om hur dessa 
kultursamhällen komma att te sig, när mera stabila förhållanden inträdt. 

Inom stadens område går man i allmänhet till väga på ett mera lätt- 
vindigt sätt vid anläggningen af gräsplaner. Merendels besvärar man sig 
icke med att taga bort mer än de största och särskildt högt uppstickande 
stenarne, och den gamla vegetationen får därför också i större omfattning 
bli kvar, när man sår in gräs. Stundom påföres något jord, ofta nöjer man 
sig emellertid med att lägga ut ett lager af gödsel och så i detta. På detta 
sätt anlagda gräsvallar bli mera omvexlande än de ofvan beskrifna, med 
gödseln, särskildt hästgödsel, följa nämligen alltid talrika frön af olika växter, 
och en del arter äro också i väsentlig mån bundna just vid dylika lokaler, 
t. ex. Bromus arvensis, inermis och secalinus, Agrostemma Githago, Cen- 
taurea Cyanus, Galium Aparine, Polygonum Convolvulus. 

De insådda delarne af jernvägsbanken Ööfverensstämma så nära med 
andra gräsinsåningar, att de ej förtjena något särskildt omnämnande. 


Trädgårdar. Smärre trädgårdsanläggningar, hufvudsakligen täppor, 
där potatis, rofvor, spenat, rädisor, m. fl. grönsaker eller några blommor 
odlas, finnas allmänt vid husen, och bolaget har en större köksträdgård. 
Där liksom i mindre skala på andra håll finnas också drifbänkar anlagda. 
Den gödslade trädgårdsjorden visar ofta en frodig ogräsflora, hvars arter 
dock till större delen återfinnas antingen i de förut beskrifna insådda gräs- 
vallarne eller på ruderatlokaler af olika slag. Jämte ogräsen förekomma 


JE 


iv oe 


VÄXTSAMHÄLLEN 355 


äfven enstaka trädgårdsväxter mer eller mindre ofta förvildade i eller i när- 
heten af trädgårdslanden. Bland dessa i trädgårdarne uppträdande arter 
kunna nämnas: Anethum graveolens, Cannabis sativa, Dianthus barbatus, 
Lamium hybridum och purpureum, Laämpsana communis, Lepidium sativum, 
Papaver Rhoeas, Petroselinum sativum, Pisum sativum, Potentilla anserina, 
Senecio vulgaris, Solanum nigrum, Urtica urens. 


Ruderatlokaler. Begreppet »>ruderatlokaler» tar jag här i den om- 
fattning, som angifves i Hemerofila växt., s. 147, och de olika slag af dem, 
som i Kiruna förekomma, bli då hufvudsakligen vägar, gårds- och upplags- 
platser, bangården samt diverse gödselhögar och andra afskrädeshögar. De 
centrala delarne af förbränningsplatserna få också räknas hit, under det de 
yttre, mindre påverkade partierna, där en betydlig kontingent af vegetationen 
fortfarande tillhör den inhemska floran, med större rätt föras till öfvergångs- 
formationerna, där jag också ofvan behandlat dem. Vägkanterna intaga också 
genom sammansättningen af sin växtlighet, där än inhemska arter, än an- 
thropokorer dominera, en sådan mellanställning, att det är svårt att definitivt 
placera dem i endera gruppen. Dock torde det i allmänhet vara obetingadt 
riktigast att hänföra dem tili ruderatlokalerna, och jag gör det därför äfven för 
Kiruna-området, utan hänsyn till att en del vägkanter här äro relativt litet 
kulturpåverkade. 

En fullständig förteckning öfver ruderatlokalernas arter skulle komma 
att innefatta så godt som alla områdets hemerofila arter, både apofyter och 
anthropokorer; jag skall därför ej inlåta mig på att lemna någon sådan utan 
inskränka mig till att angifva de anthropokorer, som vanligast förekomma på 
detta slags lokaler eller endast där äro anträffade. Dessa äro: Aconitum 
Napellus, Alchemilla micans, Alopecurus geniculatus, Aquilegia vulgaris, 
Arabis arenosa och pendula, Arenaria serpyllifolia, Artemisia Absinthium 
och vulgaris, Asperugo procumbens, Avena pratensis och sativa, Barbarea 
lyrata, Brassica campestris och Rapa, Bromus inermis och mollis, Cam- 
panula persicifolia, Capsella bursa pastoris, Carduus crispus, Carum carvi, 
Cerastium arvense och vulgare, Crepis tectorum, Dianthus deltoides, Erigeron 
acris, Erysimum cheiranthoides, Galeopsis speciosa och Tetrahit, Hieracium 
Auricula, Hordeum distichum och vulgare, Knautia arvensis, Lactuca sativa, 
Lepidium ruderale, Linaria vulgaris, Lolium perenne, Lotus corniculatus, 
Malva neglecta, Matricaria Chamomilla, discoidea och inodora, Medicago 
lupulina, Melandrium album, Melilotus albus, Myosotis arvensis, Nasturtium 


350 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


palustre, Neslia paniculata, Phalaris canariensis, Plantago major och media, 
Poa annua, compressa och trivialis, Polygonum aviculare, Convolvulus och 
tomentosum, Potentilla argentea och norvegica, Ranunculus repens, Rumex 
Acetosella, Sagina procumbens, Scleranthus annuus, Secale cereale, Silene 
venosa, Sinapis arvensis, Sisymbrium Sophia, Solanum tuberosum, Sonchus 
arvensis, oleraceus och asper, Spergula rubra, Spinacia oleracea, Stachys 
lanata, Stellaria palustris, Thlaspi arvense, samtliga Trifolium-arter, Triticum 
vulgare, Turritis glabra, Urtica dioica, Veronica officinalis, Vicia angusti- 
folia, hirsuta och sativa, Viola tricolor. 


Kirunafloran från växtgeografisk synpunkt. 


de föregående afdelningarne af det föreliggande arbetet har jag sökt 
| göra mitt iakttagelsematerial så brukbart och lätt tillgängligt som möjligt 
för det, som för mig från början stått som hufvudändamålet med under- 
sökningens nu afslutade del, nämligen de växtgeografiska resultat, som 
ur detsamma kunna dragas. Framför allt skulle det inflytande belysas, 
som närvaron af menniskor och särskildt uppkomsten af ett kultursamhälle 
med moderna kommunikationer och lifliga handelsförbindelser utöfvar på 
en vegetation, som förut fått utveckla sig utan ingrepp af andra faktorer än 
de, som öfverallt i naturen kunna framkalla förändringar i flora och växt- 
samhällen. Den korta tid, som förflutit, sedan de nya faktorerna trädde i 
verksamhet, medgifver ju att här bättre än annars är fallet skaffa sig en 
uppskattning af graden och arten af det inflytande de utöfva. Det tillfälle, 
som här erbjudit sig att komma dessa frågor in på lifvet, torde ej lätt åter- 
komma, och jag har därför också sökt utnyttja det så mycket som möjligt. 
Några föregående arbeten i samma riktning, som kunde användts som mönster 
eller åtminstone gifvit uppslag till arbetsmetoder, ha icke stått till buds, utan 
jag har alltigenom fått planlägga undersökningen endast med ledning af 
hvad jag ansåg bäst skola föra till mitt mål — att sammanbringa ett så vidt 
möjligt i siffror uttryckbart material till bedömande af detta inflytandes 
betydelse ej blott för förändring af florans sammansättning, utan också för 
omskapande af vegetationens hela karaktär. 

Att det undersökta området ligger på en så pass hög breddgrad och 
så högt öfver hafvet, att det faller helt inom björk- och fjällregionen, kan 
ju i viss mån synas beklagligt, då därigenom en mängd växter uteslutas från 
att kunna gå till där, hvilka utan tvifvel under gynsammare klimatiska för- 
hållanden kunnat trifvas. Att många arter införas, som öfver hufvud icke 
kunna växa, eller åtminstone gå under i ungt stadium, är otvifvelaktigt. 
Men å andra sidan erbjuder platsens läge också ett tillfälle att konstatera, 
att många arter i sjelfva verket ha en vida större anpassningsförmåga, än 


359 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


man i allmänhet torde vara benägen att tillerkänna dem, liksom också, att 
man får vara ganska försiktig med att draga klimatiska gränser för arternas 
utbredning. I många fall torde, hvad vi bruka räkna med såsom klimatiska 
gränser, i sjelfva verket vara hvad man skulle kunna kalla spridningsgränser, 
hvilka äro betingade af helt andra faktorer. Detta framgår redan af åtskil- 
liga uppgifter, som jag i det föregående lemnat, och jag skall ytterligare 
återkomma därtill. 

Till en början skall jag emellertid i en mera öfverskådlig form sam- 
manställa de uppgifter om förändringarne i florans sammansättning, som 
finnas samlade i den alfabetiska listan öfver Kirunaflorans samtliga arter, 
som ingår på sid. 322—328. Tabell I, där dessa undersökningsresultat kon- 
denserats, är så uppställd, att i de två första kolumnerna antalet spontana 
släkten och arter för hvarje familj angifvits; i tredje kolumnen ha upptagits 
de släkten, som blott finnas representerade i den nyinkomna floran, således 
ej sådana, som redan finnas upptagna i första kolumnen; slutligen upptar 
den fjerde kolumnen de anthropokora arterna. 

Familjernas antal är 58, däraf 45 representerade i den spontana floran. 
De återstående 13 familjerna äro tillkomna genom kulturimporten, och ytter- 
ligare 18 familjer ha fått mer eller mindre betydliga tillskott, så att blott 
27 nu endast omfatta spontana arter. Florans artrikaste familj är Compositae, 
som enligt hittills föreliggande undersökningar räknar 39 inhemska arter, 
fördelade på 11 släkten. Emellertid är artsiffran här säkert mycket för låg; 
en ytterligare granskning af Hieracierna skall utan tvifvel bringa upp detta 
släktes artantal ganska betydligt. Äfven släktet Taraxacum har tillsvidare 
fått upptagas med en artsiffra, som betydligt understiger den verkliga. Helt 
säkert kommer det också att visa sig, att en del af de rätt talrika Taraxacum- 
formerna äro sydliga invandrare, och i öfrigt har familjen fått ett tillskott 
af ej mindre än 14 anthropokora släkten och 28 arter. Den autoktona ”) 
florans näst största familj, Cyperaceae, räknar däremot endast inhemska arter, 
37 till antalet. Därnäst kommer i den autoktona floran familjen Gramineae 
med 24 arter, fördelade på 12 släkten; här ha emellertid tillkommit 7 anthro- 
pokora släkten och 24 nya arter. Familjer, som äro synnerligen rikligt repre- 
senterade inom det anthropokora elementet, äro Cruciferae, som till sina 4 
spontana arter fått 24 nya och därvid riktats med 15 släkten, Leguminosae 
och Caryophyllaceae, som hvardera riktats med 17 arter och 7, resp. 8 


") Uttrycket »autokton> användes här i samma bemärkelse som »spontan» och 
>inhemsk>» i motsats till »>anthropokor» eller »införd>. 


2 Ed 


br AR 


gren, ÅN 


4 


KITIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT 359 
Tabell I. 

Spontana Atbröpokl Spontana Anthropok. 
stöllkatta asle karts skölja sik art 
Polypodiace2 .......... ZAO IAN ACE doc ossessesresen ons —| —| 1 1 
BYUISetaCer .......... os (CN a NERE IG allitrichaces. ce 1l 1l—=]— 
PYyröpOdiacer s:s..ss TUINEBIS I EMP etfaCeR bo sserdepese 1 1|]— |] — 
Selaginellace2,......... JElE dee a U| VATGErA CER rusar soo dera ans == 1 
I 2TIFIEEER SRS PRE FS ESA RS VIA VAG Ed er ons on obe sc a = NEN 1 
SParganiacee ........... JESSIE IE EE EA VETT E ae orsa osm nera i AR 1 
Potamogetonacee ..... (ERT a TA ATG) ETAC Sr RA 11.02], — 2 
MÖnRCALINACET: ssmopecs EL SL a er ÖTAO FACES Söner rened 2 NNE 
(GTANMNINEE >. ..ccccceocees EL RR PN HERON | | Halorrhagidace&e....... 1 UNS 
[EYPELACER oc sssocer ec senen [SE KSK a ET Cmbellere pi nn 20 RS AL 6 
WJHIICACET voisosbioesn se sve 24 Or EES NG ÖrNACER sv .elorsdsorras 1 1|— = 
TLTETelE AASE 22 RE EPO Ia ce ers UI SNEENE 

(ÖTEhidace2 sc.scsss ess SMER [ams öra ERCACER ses reser Ssd ID — 
[[SAlCACET oisessssnsracss | 2114 | — | — | Diapensiacee ........... IUI AA Sp 
NBCSKHACET oocrssete sosse es [ROR EES IS = SIVPriniulaces? sis specs 1 1 —]) — 

[UNNOTA CE: odds ra ee neo sa I—)]—) 1 1 | Gentianacezx dEreesr 1 1) — 
JÖTDCACET sosessngsn senta 15 I EEE Polen omnia cedel.........c —1 —I| 1 1 
POlygOlACER «.s ses sot:as | SHS N FEESNESN Borra pudaCer. mn... 1 3 id 
Chenopodiacee ........ | EES EN LANE le |A Dra SST: —| —| 5) 8 
Pörtulaccace? ......:... od | URI IT SOlartacese its oc. scn —! —| 1 2 
Caryophyllace&......... | SR ROÖNETSKA | Serophulariacez SER 6 1012 8 
Ranunculacex .......... ES RA TS SA Lentibulariace2& ........ ig AE 
RapaVela Ce s.....c-orcs = ll ET 3iPlantaginacer .......... —) —| 1 3 
(CIS 1 RAN 113 | AT BISKE2ANIRUDIACETL. oo. oodadiedesa la Ta 2 
ReEsSedaCesLe issn ae aa r [öm a RIK (Ca piiioliacee ones Il -- 

Saxifragacer ............ ESRI OR ESS SE VGlenanaceR ss.c..seoce 1 1 

KNESACCE NN rescedessdose se JON EN NE INS BI DIP SACACE TE". . sc socesss cos — | - | 1 
Peduminose............. (a DA Mr äl a | Campanulacez FEAR 1 2 
(GeralMaceR .u.ss..seresrn IGT Skr IN Eomposibers ads 14: | 80: k14:]/28 
Summa 114 | 267 | 86 |192 


släkten, samt slutligen Labiatae, som ej haft någon representant i den autok- 
tona floran, men nu räknar 5 släkten med 8 arter. De största släktena äro 
Carex med 31 arter, Hieracium med 26 och Salix med 13, allt inhemska 
växter; af dessa har blott Hieracium riktats med en invandrad art. 

Redan af detta framgår ju tydligt nog, att florans karaktär i högst 
betydlig grad ändrats, sedan kulturfaktorerna trädde i verksamhet. Ännu 
mera framträder dock detta i tabellens slutsiffror: af 200 släkten, som äro 
representerade i den nuvarande Kirunafloran (eller åtminstone till en tid 
varit det — tillfälliga gäster äro ju medräknade), äro 114 (57 2) inhemska 


360 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


och 86 (43 ») införda, och går man till artsiffrorna får man ett ganska lik- 
nande resultat: 267 arter (58 2) äro inhemska, 192 (42 2) anthropokorer. 
I dessa siffror är Urtica dioica inräknad två gånger, då den otvifvelaktigt tillhör 
såväl den autoktona som den anthropokora floran, och skilnaden på de bägge 
formerna är så pass betydlig, att någon sammanblandning ej kan ifrågakomma, 
utan sannolikheten snarare talar för, att man här har att göra med skilda arter. 
Härigenom har emellertid en olikhet i slutsiffran i tabellen mot nummer- 
antalet i floran uppkommit, där en sådan åtskilnad ej genomförts. Ytter- 
ligare några arter skulle nog med rätta kunnat upptagas i bägge katego- 
rierna, t. ex. Poa pratensis och Ranunculus repens, men då det i fråga om 
dessa ej varit möjligt att i utbredningslistorna skilja på spontana och anthro- 
pokora förekomster, så har jag ansett riktigast, att blott upptaga den förra 
som autoktont florelement, liksom jag öfverhufvud ej velat räkna som anthro- 
pokorer andra arter än sådana, som alldeles otvetydigt äro det. Jag har 
därigenom möjligen fått något för låga siffror för invandringens omfång, 
men detta torde få anses vara att föredraga framför att riskera att tillägga kul- 
turinflytandet större betydelse, än det i verkligheten har. I några få fall har 
jag, såsom af floran och nedan lemnade uppgifter framgår, varit tveksam om 
placeringen af en art. Jag har då fått inskränka mig till att angifva sanno- 
likhetsskäl för dess inrangerande i endera gruppen. 

Att en ganska betydlig förändring inträdt i vegetationens hela karaktär, 
skulle möjligen kunna slutas af siffrorna i tabell I. Dock äro de olika upp- 
gifterna däri långt ifrån jämnvärdiga; en art, som blott är funnen en enstaka 
gång och kanske blott i ett enstaka exemplar, kommer ju där att få samma 
inflytande på procentsiffrorna som en annan anthropokor växt, som hunnit 
bli allmänt spridd. Hvad särskildt det förhållandet beträffar, att 13 familjer, 
eller nära en fjerdedel af samtliga nu representerade, inkommit i floran genom 
kulturfaktorerna, så får det icke utan vidare tagas som ett fullgodt uttryck 
för förändringens omfång, då flere af dessa familjer, såsom af tabellen framgår, 
blott räkna en enda art, som möjligen dessutom är en stor sällsynthet. Så 
är exempelvis fallet med Resedaceae, Linaceae, Aceraceae, Guttiferae, Pole- 
moniaceae och Dipsacaceae. Bland de fyra arterna af familjen Chenopodiaceae 
är blott en, Chenopodium album, någorlunda allmän, och inom Labiatae, 
som upptages med 35 släkten och 8 arter, finnes likaledes blott en verkligt 
allmän art, som kan sägas vara i någon mån karaktäristisk för kulturloka- 
lerna, nämligen Galeopsis bifida. De arter, som särskildt bidragit att påtrycka 
det kulturinfluerade områdets växtlighet en från den spontanas skild prägel, 


KIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT 361 


återfinnas hufvudsakligen inom de af ett flertal arter representerade familjerna, 
såsom Gramineae, Polygonaceae, Caryophyllaceae, Cruciferae och Compo- 
sitae, som alla förut haft representanter i områdets autoktona flora. 

Tabell II, som följer här nedan, afser att gifva en föreställning om de 
relativa ymnighetsgrader, i hvilka olika grupper af spontana och anthropokora 
arter kunna indelas. Tabellen anger vissa artgruppers relativt mer eller 
mindre allmänna förekomst inom undersökningsområdets 112 distrikt, i det 
först angifvits, hur många arter som blott äro funna i ett enda exemplar, 
vidare de som blott anträffats i ett distrikt eller i ett visst antal, fördelade 


Tabell II. 
Spontana arter Anthropokorer 

| Ett enda individ funnet ........................ 0 UEr a lSr35 8 
' Mycket sällsynta arter (funna i ett distrikt) 18 4 | 24 5! 
| Sällsynta arter (funna i 2—5 distrikt) ....... 30 STUMNNS 12 
Tämligen sällsynta arter (funna i 6—15 di- 
FS na a nn a mm ara ara 52 12 25 SEA 
Spridda arter (funna i 16—25 distrikt) ...... 30 7 ij 1 2/4 
"Tämligen allmänna arter (funna i 26—40 

SST) goods RES ESA NATS STA SEEN 18 4 11 22/9 
Allmänna arter (funna i 41—80 distrikt)... 43 10 19 41/3, 
| Mycket allmänna arter (funna i 81—111 
| distrikt) $/sleleleelelsiplolm= tele /ere] ds 1slp]s ala få Lol s MI Eo;8] le) aeleLB!ojuLs] ere niojeis 40 SE 20 41/3 
Överallt (inom alla 112 distrikten) funna 

ITS 250050 SONERA ATA Sr SER RS ER SE Fd 1 0 0 
| Summa 241 55 1/3 192 44 !/a 


i sju grupper utom de bägge förstnämnda. Artantalen äro därjämte om- 
räknade i procent af floran i sin helhet. Äfven här är Urtica dioica räknad 
både som spontan och anthropokor. Procentsiffrorna komma ganska nära 
de ofvan meddelade, dock är att märka, att här samtliga Hieracia med 
undantag af H. alpinum och den anthropokora H. Auricula, hvilkas före- 
komst är bättre känd, ha uteslutits ur jämförelsen, då för litet material hit- 
tills föreligger för att bedöma deras verkliga spridning. Likaledes har jag 
uteslutit den af mig icke återfunna Salix caprea, men däremot upptagit 
sådana af mig icke sedda arter, som jag antar verkligen vara enstaka upp- 
trädande. Härigenom har ju procentsiffran för anthropokorerna något vuxit 
i förhållande till det autoktona elementets, men denna felaktighet låter sig 


302 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


för närvarande icke undvika. När noggrannare siffror öfver antalet Hieracia 
och deras utbredning kunna sammanställas, kan detta fel ju afhjelpas, liksom 
jag hoppas fallet skall bli med ett annat, som delvis torde gå i motsatt 
riktning, nämligen den alltför ringa artsiffran för släktet Taraxacum. 
Tabellen är emellertid i vissa afseenden ganska upplysande. Ser man 
nämligen hur arterna gruppera sig inom serien af distriktsgrupper, så fram- 
träda ganska bestämda olikheter mellan de spontana och anthropokora flor- 
elementen. Hvad den första gruppen beträffar, de arter hvaraf blott ett 
individ funnits, så saknas sådana inom den autoktona floran (om man ej 
vill räkna dit Athyrium alpestre, af hvilken blott en tufva påträffats). Detta 
är ju, hvad man nog a priori kunde vänta, liksom också, att de grupper, 
som omfatta de högsta sällsynthetsgraderna, ej äro så synnerligen artrika. 
Att ett maximum faller inom gruppen »tämligen sällsynta arter», kan möjligen 
synas egendomligt, men har åtminstone delvis sin förklaring däri, att om- 
kring ett tiotal af Kiirunavaaras till den alpina regionen inskränkta arter 
ingå i denna grupp. Sedan finner man de högsta siffrorna i de bägge 
grupper, som omfatta de allmänna arterna, medan slutligen 4 arter äro funna 
inom hvart enda af de 112 undersökningsdistrikten. Dessa fyra arter äro 
Betula pubescens, Poa pratensis, Solidago virgaurea och Trientalis europaea. 
Ser man däremot på de anthropokora arternas fördelning, finner man, 
att denna ställer sig väsentligt annorlunda. Blott funna i enstaka exemplar 
äro här ej mindre än 35 arter, och slår man samman dessa med de 24 
arter, som blott äro funna inom ett distrikt, får man en högre siffra än för 
någon annan grupp, nämligen 59 eller öfver 30 2 af hela anthropokor- 
floran. Äfven gruppen »sällsynta arter» är synnerligen stor, 51 arter. Till- 
sammans med de bägge föregående gruppernas arter utgör detta öfver 57 24 
af de införda växterna i sin helhet. Detta torde emellertid vara lätt förklar- 
ligt, ty här ingå ju alla de tillfälliga gästerna, som komma in i enstaka 
exemplar och icke förmå att hålla sig kvar under de nya förhållanden, de 
få att lefva i. Men dessa grupper omfatta å andra sidan också alla de nya 
kolonister, som ännu icke haft tid att sprida sig öfver kulturområdena, men 
som kanske redan om ett eller annat år skola vara fullt acklimatiserade och 
allmänt utbredda. De mera artfattiga mellangrupperna torde väl närmast 
omfatta de arter, som nått något längre i sin kolonisation af området, och 
möjligen en och annan, som är mera nogräknad i fråga om växtplats. Ingen 
anthropokor har, ännu åtminstone, lyckats sprida sig öfver alla undersöknings- 
distrikten, men i de bägge grupper, som omfatta de allmänna och mycket 


KIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT 303 


allmänna arterna finner man åter stigande antal, så att de tillsammans inne- 
hålla 39 arter, eller c:a 20 &Z af hela anthropokorfloran. Dessa växter äro 
att räkna såsom fullt acklimatiserade och såsom normala beståndsdelar i alla 
kulturpåverkade områdens vegetation; delvis hålla de också på att vandra 
ut på platser, som föga omvandlats genom kulturen, och det förefaller ganska 
sannolikt, att de om ett antal år skola kunna anträffas som neofyter utanför 
det kulturpåverkade områdets råmärken. 

I några fall har jag, såsom förut påpekadt, varit tveksam om den plats, 
som tillkom en eller annan art. Sådana tvifvelaktiga fall finnas diskuterade 
i floran. Särskildt svårt har det emellertid varit att inrangera följande: 
Agrostis vulgaris, Carex Goodenoughii, Stellaria longifolia, Ranunculus 
repens och Sagina Linnaei. Jag har dock ansett mig göra riktigast i, att i 
tabell II föra de tre förstnämnda till de spontana arterna och de två sista 
till anthropokorerna. 

Visserligen lemnar ju den alfabetiska förteckningen öfver områdets samt- 
liga arter upplysning om deras utbredning, men då där ej kunnat tagas 
hänsyn till deras relativa frekvens, så har jag ansett lämpligt att utarbeta 
den nedanstående tabellen III, där rörande de anthropokora arterna mera in- 
gående uppgifter sammandragits. I första kolumnen angifves det antal di- 
strikt, inom hvilka hvarje art uppträder ymnigt, i andra kolumnen inom hur 
många den förekommer sparsamt. Härvid ha de i distriktens artlistor använda 
frekvensbeteckningarne fått minskas till antal, och jag har då ansett lämpligast, 
att under rubriken »ymnig» sammanslå, hvad som förut betecknats med 
»mycket ymnigt förekommande» t. o. m. »uppträdande i mindre mängd på 
flere lokaler», under det de tre sista frekvensgraderna »sparsamt uppträdande» 
t. o. m. »ett enda individ iakttaget» fått ingå under »sparsam». Den sista 
kolumnen anger förekomst inom antalet distrikt uttryckt i procent af samt- 
liga 112 inom undersökningsområdet. 

Jag skall icke gå närmare in på de konklusioner, som en granskning 
af tabellen leder till, utan låta den tala för sig sjelf. Dock kan det förtjena 
att framhållas, att ej mindre än 9 arter af det anthropokora elementet hunnit 
utbreda sig så, att de nu finnas ymnigt inom halfva antalet undersöknings- 
distrikt eller därutöfver. Bland dessa befinna sig, såsom man ju kunde 
vänta, de vanliga lappmarksogräsen Poa annua, Stellaria media och Rumex 
Acetosella. Ytterligare 6 arter visa ymnig förekomst inom mer än '/s af 
samtliga distrikt. 


304 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 
Tabell III. 

Så TS Distrikt j "KDS 
Elsa: = I8RIDE 
> er > er 

ACE platanöIdess ass: des. ss 1 Ta I (Garuim Carvan I t i e | 21 | 70 | 81 
Achillea Millefolium ......... 69132 1:90 || Centaurea CyanusS...:...-.-:.- TA BNAS 
PCarigiCA dear sees esse 61 2011"23 )|Cerastiutn arvensesseee Ia DE EAQNES 
Aconitum Napellus ...........| — 1! 1 VILLQILC ooö s scsctae oian er RES 73 | 32 | 94 
Agrostemma Githago ........ 1 | 4! 4 || Cherophyllum bulbosum ...| — | 1 | 1 
Alchemilla micansS...........- il TT |: Chenopodium album: Nee 16 | 50 | 59 
Alopecurus geniculatus...... 38-146, 1750] bonus) FlenricenspiN see Val. 
PLALEMSISNES SS serr skeden esse 50 46 | 86 | Chrysanthemum Leucanthe- | | 
| Anethum graveolens .........| — | 81 7 ITU ös ode ce sc0s sa nns se ANNA ESAARSE 
|/Amthemis tunetoma .....s..««..] S- 10:| 12]. —SeErOtinund eo... ses =E 
|ÄRLATVENSISE. sockens Res sre — | 15) 1 | CIrsitn arvense osecscee 21-13ANS 
| Aquilegia vulgaris ............ Id Ao - Tamceolatumnsl oss es AN se I dl 
| ATabis arellOSA .-sssssssnersacsc TI] AON] 467 |" ETEpis teCtonmm ss... ss ee 1185 RN 
INS en CUlaS ks opis = 1) UND Aetylisfolöomeratat ter oeses 10) -138vS 
Arenaria serpyllifolia......... =: 2 |, 2.) Dianthus barbatus:sstioitt — | 
Artemisia Absinthium ....... 34100 | LI] rd eltoidesti = JT 
VIII OAS sed ss ösa se slogs enes 17 | 107] TOC] Tab Arn Galna ee — | 2/1 2 
Asperugo procumbens........ 1) 201 3” Efigerod aCKHSV-Espess seen — 1 31-3 
| AStti Pp lex pa tale soc sas 215) Ip OlaS er RN — ONA 
|AVEn ap rAlenSISisese.scserkses — 1 1 |Erysimum cheiranthoides...| 20 | 58 | 69 
PIUDESCENSkscss sbdsreses sosse 1 2 2 |Festuea elationk........ = 14 | 57 | 63 
SAULVATS EEE ole esse oe ös oe sele 5-1 24 152071" TUDEA css esse dose nr Syr |KASINSS 
Ballotfakpi phase: ss dansades =U20] 020) Eråg8aria Vesta. sdnne 201 INS 
Barbareatlyndta,ssssss dess 185) 58-108: aleopsisk bilda. ..s ss 151517 159 
Bellis? perenhiS.:.s....csoccesaoe = SA rk l es OTA TINGS sc sj AA ARA I —])] 41 4 
Berterod unCana. se. bssio.ses SES INST I (Sp eCiOSAR. sc nss se SSA ME back el 
Brassica campestris ........... 140 E5B201-505]Galitm' AParine ccs. sno — | 51 41 
IT (OT sosse Ene RNA =) 1) TAB Oreale Rear —jJ Id 
BRÄDA ses des sa snö ea aa 1 | 1/| 2 |Geranium pusillum ........... = 
BrORIUS ANVENSIS bocossesa se ses —" | Bil EST TD ATI seas —=1 1 
TITLE TIIIIS Vs SSE Nafets so sel ee 1! 4 4 || Gnaphalium silvaticum...... — | 1 1 
TIL OLIS 4 Sr RS NS MUSE = 4 4 | Heracleum sibiricum ......... = 2: 
SECALMUS res sndsetonee snAs 1 | 13) 11 |Blieracium Auriewa: SSE oee SST I 
Bunias ORentallSk.ssc..scs...s — | 1/| 1 | Hordeum distichum ..........| RS 
(CALA SAMVA vr eserecesssss = SES VILL ALC oc ao sees see Er RASK 1 NES 
Campanula patula ............ — | 61 5 | Hypericum quadrangulum | — | 11 1 | 
DELSICIOlAY: se. a dress =] Ai) 01] KraTtiaanvensistre se see [EG Ul KET 
CANNADISKSAUVA sve sa ssösenes = 1=67) SUNE tuCa Salvalsr seas seen RAD 
Capsella bursa pastoris...... 53 | 3071 74 | Eanmmmiunm Bybridtinss ss — |D 
(GATA UUSTENSPUS sobrore cocker — | 15 | 13 PUFPUTEUNN S3Sse doc SSE — | 11] 1] 


KIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT 


| Distrikt Distrikt 
| = ES = Fal 
= FI = 
Sri EE SE 
- - kan - - 
- SEITE = SE 
Li NS - = 
a 32153 wa ER 
= Oc | Ia = = 
= (70) 55 - np 
> EE > 


Lampsana communis......... == (|| IS IDDE Ore lor 87 |11 
IFaTHyYruS! Pratensis.........s.> ANNES COMIPLESSA sit eebrires eo sbö skr — 1 
lufepidfunm: ruderales......: ss... — | 1 IN] Bilrivialis 260 lens 4138 
SA BV: 0: csn vgcte est — | 1) 1 |Polemonium coeruleum ..... — | 1 
INäana VUlgALS oocsoce omen AL IP OlygD äta vICUlare: ss. ses AV Si 
| Linum grandiflorum ......... — | 1 19] NIBIStOrlaR Poecrtrs uti ti sele — 
' TCithospermum arvense ...... at NR2NA 20 EORVOLVHIIS bs scs roses arsa 10 | 45 
IGN peErelne: ocsssslsc seen Se IN La SP ETSICANAN ockenrseropkarskrtt — | 1 
WEOtuSTCOrniculatus.-....n..s.-- — | 1 1 LOMEIOSUIHUSsktresossrnern rs 31145 
IEychnis: flos. cuculis.......s..- — | 51| 4 |Potentilla anserina............ — | 3 
[HEYEOPSIS: ATVENSIS <sss.s-es >se — | 1 1 | AKOCIHe AN dad tri — | 3 
| Majanthemum bifolium......| — | 11 1 HÖLVEDIEA becker. de drsser 20 1 63 
[iMalva ne glecta,.......s....s=.- mr AL Piren 2 Väl AS sosse renen — | 2 
| Matricaria Chamomilla...... = INALA IEI WPTIRUSKCETASUST ideer server — | 17 
IECISCOIAeAs.örede.ss sand böndee 2017 Sö) 4 |Ranunenlas repelSs....«-ss.s TON 
[NIRO GOKA «. .spensvasnse dns ige 53 | 46 | 87 | Raphanus Raphanistrum ....| — | 15 
Medicago lupulina............ HIN SLOTIIE 5OR ITIS AIVIIST mos os ob NDS ANS =1 1 
Melandrium album ............ =" "13311 205 I'Reseda' odorata mi..........s.. = All 
INNeEllottS: albUS os .c.ss. sar fri 230] 225 )RIiHAnthuskmajör:. I secs, es HIVLO 
Mulgedium sibiricum ........ | EINETE | PÖL INRibes  Grtossulatia ... sc... IIFeS 
, Myosotis arvensis.............. EIKOOSNIG ONT OTINN oö oc osses ccs ca ers e rr — | 3 
FT SEN JE 2A [KE2A IRL DAS USES a enarsdsesesinona NA 
UR EhA TCA vt oo rie ns sco 000 or nr [FESTENS] RUTER, NGETOSA:: se soc sroseres cs | 33 | 54 
SBOFPIOTAES 43.5. 2 = 1 4es sees on [= SE AIECTOSEllAree sotbe sd stöd ere sa Y9 | 10 
Myosurus minimus............ Isla = OT ESTICHS Po see es sake ska 30 | 64 
Nasturtium palustre .......... 240ROSTIES25 SASHA INNE soc cs sec krrs vil 
Neska paniculata .....:.....--- NÅ [Re lä hg PLOCUMDENS cor ccesevssarnssss diNkIG 
Odontites: rubra .....::......:s =" 4 | 4 |'Saxifraga granulata ..........- = 
Rapaver nudicaule::....:ss..s.s 20107 4515-5; IISeEleranthus anmuls!:s..occ».-- — | 6 
KRO SEE md se ssss ess sas Ira EL ISecalel cerealeits.ssssssessasas 51-67 
SEINE NI. oro om 0.06 era HUND IIS SHECIO" VUIPALIS ve cssorerdoarra 2 LO 
PAStihaca SallVa ...ise.......-. = FN T201STIETE RVEN OSA. ISIN 3 | 60 
Petroselinum sativum ........ EK FN IISinApIS alba sorts sars renr NE, 
Phalaris arundinacea......... =] 4) 4] arvensiss...sssse sms 7 | 64 
FAMATEHSIS! «ccs sec cs rid nao cor — | 11 1 |Sisymbrium Sophia ........... 2 
Piilettm Ppratense.............s.. 38 | 58 | 86 | Solanum nigrum ............... e 
FISUTINALVEISE He ees reco dede nr rr NT LA | TOD STO SUN se 4 sen bien vs — | 12 
ELUD öderSSER BARS AASE ER == 1. 304) 32: |SOnehus arvensis cc. secs 5 
Plantago lanceolata .......... = | 4) 1 KJ DN rs SON Pr SPARK ENN 6 
KEN ar RT ar Te sar elsweikelt 3 | 40 | 38 OLELACBUS besastäviroes syRsser a 6 
NILE CAN od idea odd rar seen söR 1 IN20012751'Spergula arvendSiStostbiscssts 5112 


o af samtliga; 


utbredd inom 


— 


306 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Distrikt | FT Distrikt 
SBS | = NÄE 
(BOT) rela | 2 le: 3a 
EN 3 BTR 
> 3 | | 3 Be 
Spereulartubrat- se. sremet NL 4 llUrtica! dioica =KETNSTEe 16 TIE VDA 
| SPinaciaroleraceassN ss EN 2-2 Uf CIS Cor svrere ss otrelstejs SKISTAR an 107229 
StaChySPlAldtA rss gccr cases EST Veronica arvensisieenpes = | TV 
StTeEllama smeder rosor eran IS Ke EJ Cham2RALYS Neo ses os oss — 1 91/1 8 
|. Ipalustasko I —] 1 1 JON STIOlA = ess ocln scenen — | 41 4 | 
| FRlaspi AlpeStre ......-.sccres TESSAN OfLGIMALISI core gos RAS | AN 
| MNÄRVENSE dr BESS dr dennge 167-45:1154 1) -SerpyllifOlld oss. sses ses | 74 | 26 | 89 
IFrifölmm Ag TArium .........c- NL | Väcralangustfolia Essteees 4 | 23 | 24 
| I MANV CIS CLS o dee NAS =>) od 1 (FA CCA acne dete re Ae ers AE 16 | 30 | 41 
| Il y DTC UTE seat een 6:| 3051-32 1)" INITSTUtA öns de> see neseeeler NEN TTR 
DLATE MSE NTE res senelsblbjuees KONG SÄtIVA oe oe co gelen see ol 20 LSS 
TED ETISK: soker keossbbrsosresn res 1150; 154401KSOE] —SEPIUNI oe op srecesr = ELAN 
Space ts EIN 3:32: ST Viola arvenrsiskons ss ee — | 41 4 
[NICLAS] EIS föra essens seeda &. AI ALT KSTNO ssssbvossssgars rr 3.344 35 
WUIREIRE SSadessodso I RNENIINNSS — "| 4: 4 | Visearia vulgaris... 
INN LNS fö El oj relgssendangu sonen see SSR SN 


Då i tabellen äfven de arter upptagits, som med säkerhet vetas redan 
åter vara försvunna, så kan det vara lämpligt att erinra om, att dessa i 
sjelfva verket ej äro mera än nedanstående 10: 


Anthemis arvensis Lolium perenne Polygonum Bistorta 
Arabis "pendula Phalaris canariensis Reseda odorata 
Campanula persicifolia Polemonium coeruleum Trifolium agrarium 


Lepidium ruderale 


Dessa ha alltså visat sig vara rent tillfälliga gäster, som ej mäktat skaffa sig 
fast fot inom området. Hade lika ingående iakttagelser anställts under de 
föregående åren, som jag nu företagit, så skulle utan tvifvel deras antal ökats 
med en och annan art, som uppträdt i enstaka exemplar utan att observeras, 
och helt säkert skola åtskilliga af de under de bägge sista somrarne spar- 
samt iakttagna arterna äfven åter försvinna. I första hand har män härvid 
att tänka på ett ej obetydligt antal annueller, som ej synas hinna till frö- 
mognad. Äfven en och annan bienn eller perenn art torde af samma orsak 
också bli en ren efemerofyt. Ville man draga dessa ifrån det antal anthro- 
pokorer, som observerats under 1908 —09, eller 186, och endast räkna med 
de arter, som visat sig ega förmåga att sprida sig efter sin invandring, skulle 
man ju få ett i viss mån riktigare uttryck för florans och särskildt växtsam- 
hällenas förändring. Jag skulle också gerna velat försöka att åstadkomma 


Fr i, SE IE 


ot RN 


KIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT 307 


en på sådana grunder utförd beräkning af hemerofytprocenten i floran, men 
den skulle för närvarande alltför mycket komma att byggas på lösa giss- 
ningar och antaganden för att få något egentligt värde. Först när upprepade 
undersökningar framdeles egt rum, kan man få ett för dylikt ändamål fullt 
användbart material. 

Däremot kan det hafva sitt intresse att se till, hvilka anthropokora 
arter, som nu äro mest spridda. Jag skall blott taga upp till betraktande 
dem, som finnas på mera än 75 2 af samtliga undersökningsdistrikt. Bland 
dessa äro 5, som säkerligen till stor del ha nått sin allmänna förekomst, 
därför att de bruka insås i gräsfröblandningar, nämligen: 

Alopecurus geniculatus Festuca rubra Trifolium repens 

pratensis Phleum pratense 
Alla de öfriga äro arter, som dels ofta bruka uppträda som ogräs, och som 
därför lätt inkomma både med frö och foder, dels också i allmänhet visa 
en deciderad benägenhet att acklimatiseras på nordliga växtplatser, redan 
kommit in i lappmarkerna i gamla tider och följa kulturen till hvarje ny 
landvinning, som den där gör. De äro följande: 


Achillea Millefolium Matricaria inodora Rumex Acetosella 

Carum carvi Nasturtium palustre domesticus 

Cerastium vulgare Poa annua Stellaria media 

Chrysanthemum Leucanthe- Ranunculus repens Veronica serpyllifolia 
mum Rumex Acetosa 


Mest spridd bland dem är Rumex Acetosella, som förekommer på 97 > 
af samtliga distrikt och dessutom visar den högsta siffran för ymnig före- 
komst, nämligen på 99 distrikt. 

Emellertid äro ju de anthropokora elementen mycket ojämnt spridda 
inom det undersökta området: vissa distrikt och större partier ha ännu en 
tämligen oförändrad flora, under det andra efter hand ha fått en vegetation, 
där anthropokorerna spela hufvudrolen. Detta framgår ju visserligen af den i 
hvarje distriktsbeskrifning meddelade artlistan, men för ett lättare öfverskå- 
dande af dessa förhållanden erbjuder den följande tabellen IV dock en 
betydlig lättnad. Den upptar dels antalet arter inom hvarje distrikt (äfven 
angifvet i 2 af hela floran), vidare hvarje distrikts ymniga resp. sparsamma 
spontana och anthropokora arter angifna dels i antal, dels i = af distriktets 
hela artantal, dels slutligen det procenttal af hela florans anthropokora 
element, som där förekommer. 


Af denna tabell framgår ju tydligt nog den olika grad af kulturpåverkan, 


368 


H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Tabell IV. 
Distrikt || Arter i allt Spontana arter Anthropokorer 

Ymniga Sparsamma Ymniga Sparsamma 2 af 

2 aff a hela det 

antal hela anthrop. 

floran | antal antal antal 4 antal VA elemen- 

| | tet 
BES SLA 26 50 | 41 26 Fö 16 13 29 24 23 
255107 | 23 STIL SÅ 20 19 12 11 38 35 26 
3UASPI 32 HOMIESAN 27 18 8 5 44 30 2 
AN TAO, 3 51 | 36 35 25 12 9 42 30 28 
51 1AOR]. 33 SHE TDA 40 27 23 15 51 34 39 
EA Or a TR ES EN re EN 8 | 37 |ESANRA 
Zäll SOK EO il all GE 34 38 21 24 20 22 21 
SIT 1031-20 4017 543 23 235 15 16 15 16 16 
ORO 204 1E-14EIS 30 33 10 11 37 41 24 
TOMS SIL 2046 34 40 30 21 15 28 2 25 
TSIKOST EA Sid 35 32 22 20 20 19 22 
I RSA 28023 34 28 27 22 35 MH 32 
130 |A SYLT AG 48 34 10 Zi 47 33 29 
145 OR 341543 18 23 10 12 ilgé 22 14 
122 RA RR RS 30 Spa SG 10 19 20 15 
165) 108 AI As AD 26 DATA 13 23 21 19 
al ENS IN267 | 34 18 230 16 21 27 17 
18 | 94 | 20 50 | 59 13 14 14 15 ni 12 13 
1071-121 | 26 51 | 42 28 23 15 13 2 20 09 
2006 L 23 AA 16 15 6 6 30 28 19 
2 RSA ESC 305-137 28 34 2 2 22 27 OAS 
22:17 790 | 2071 231 26-11 21.) 2371) 227] 13 SEE 
2SNLOST | 2201-162). 60 29 28 2 2 10 10 6 
24 || 190 AE rr 38 48 25 30 16 40 21 36 
25 || 116 | 25 58 | 50 Did 23 18 16 13 11 16 
20511 1381-30 80.7. 62 30 22 Zi 5 15 11 11 
HSA Sko 28 rö 26 20 Jil 9 13 10 13 
2SilnNGNL 25 52 | 45 28 24 19 16 17 15 19 
208 TAS TT32 70 | LT 29 20 18 12 31 21 26 
204) TN RA GORIK62 19 I 7 6 16 15 11 
SUNE TIS NINE28 OC 72 20 16 8 6 8 6 8 
320 10:1847] 320 T0R), ST 26 19 76 5 25 19 17 
33 | 131 | 29 84 | 64 24 18 6 5 17 13 12 
347 STLST 26 A2IN36 39 33 11 9 26 22 19 
ST large 16 35 | AT 16 2 8 fel 15 20 12 
29251). 20 355-88 14 15 12 13 31 34 22 
Su FIIOF)-26 52.| 44 23 19 10 8 34 29 23 
4 10611E 128 33110 Bi 20 19 9 8 44 42 28 


KIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT 309 


SR rg 


så vd sl "on 


MRS rg PEFSESSOEENNESS 


[0 I |] NN - 
Distrikt || Arter i allt | Spontana arter | Anthropokorer 
I | E. 
I Ymniga Sparsamma Ymniga Sparsamma 20 af 
26 af || = | IS PR 0: hela det 
antal | hela | anthrop. 
| | floran || antal | 24 antal 2 I antal 26 antal og I elemen- 
| | I tet 
[ | | 
S 111 24 43 39 22 20 10 9 36 32 24 


99 | 22 EN REG ST LER 320 I o33n 25 
ER EG FRÖN) SRA Ran Ne OM AR22S INE200 15 
OIIE00: |5 20 LER INALOr Fresk Rs i SN STAR 25 
LONE OST EE 22 SNES IESSK FAONRr100: 14301 32 och 21 
rg lost aa 2 AE RN NOT NE200 | 3274-1133. | 27 
DA |E0ST ERE 2720 0324 24 Utas 21 220123 
SA OR ER SUNEESTE ETAN NSIS SSE NEO 12534 INras | 27 
ago est latSS ralaose | 22 EN 155 | -S1 240 25 
(020 |ERoD 220 Hog ks3n oa SN firogt CRS I 2 | 27 
ONI03 224 IRS es3er 1516 ON 20 VR NRA 
7 || TÖS er BEN a a EO Ara a 22 VA IR 
anled Sa ar I Sr es 23 ati 241 18 | 24 
19 | 110 | 24 349307 |) F225. 2031 159 SIS | 28 


5 

6 | 103 P0 3 30 24 23 12 12 36 35 25 
7 

8 


—-— 
an 


20:UFI28- 5 28 606 [47a age SO SKA 2 
260. 1 15 STU et al) RA RSA 13 18: ) 26 14 
201185 | 19 AN NESS HESLONT 22 Om IST SIN NESSOM 4 22 
23NNTS ATT 184 SN ATS ATG | DA RS 


JAFIKTT3 |. 16 25 0NESAN | L34 "le 18 | 11 SIDAN UNS 1548 
250) ÖR TE SPA SA | 

26002 1528 FAO 7 LON IE ELAN 0 30 18 
Pr AGN EE 301 HEL O4T FANS 25 ue EO Bar 22 | 24 
FS GOAT. 5 428. | 13-12) 19) 49) 36 | 31 
DORA) 16 ST NINESIS us2ar | 331) 4 6 ( 10 6 
BONKASK 39 IL 96.15 165. |" 20 13 Ti 9899, 15 

BIN 281) 246. F36: 1385) 30 


Hak00 22) 46) 4671-38 | 38 | 3 SRS 8 
33 | 118 | 26 75-63 1 [STUART 8 ÖR 
M Herul 6.85: yc80 | sd0 vd [as 1 2 2 2 


1 

2-1 142 31 | 44 31 47 33 ML 12 34 2 

Sä 130 28 42 32 20 20 25 19 37 29 32 
4 || 112 24 78 69 32 207, CI 1 1 1 | 


Ninos | 2401 50.) 46.) 15 | 14 || 23 | 21 | 20 | 19: 1 22 
sa 0 osv rast ras). 13 11-32 1240 27 | 20 1-31 
FRA SSOn hr d206 40 [35 AS dag s17 43 | 24 | 33 
BAtar 30. 1. 723534) 32-230) 8 Bot lar 8 dh 17 
HilteR S40) 84 154 | 23 | IS 21 |: 14] 27 | 17.) 25 
Fiket 46. | 1037 | 406) 32 | 151 338167] 43 | 20 | 40 

24 


370 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Distrikt | Arter i allt || Spontana arter Anthropokorer 


Ymniga Sparsamma Ymniga Sparsamma | 26 af | 

| 26 afl| Nie ' = hela det 

I| antal | hela | 'anthrop. | 

| floran | antal 26 antal 96 antal 96 antal 2 elemen- 

I Btesi 

I 

5. 1ölIssTINSA 80 | 51 26 16 16 10 11586 01 TS 
RS 65 | 53 30 | 24 9 7 19 ISO RS 
31-156 | 34 |- 89 | 57 | 20 |.18 | 12 |. 8 26 
AVRESAN FR2OrN GLK 47. | rå2 öh] 132 5 4.1 023 TEEN 
SA HAST RS NI 01 uPT1 | 13 9 | 14 [105 | C45 ED 
Gall ITE 72 | 55 800693 5 4 | 24 HÖRS NES 
Tal KLISE 225 721464 20 18 8 Hd 13 TT 
SUS ET Ha ROS 18 15 10 8 18.EC15 IS 
Ka] 140 | 31 1.76 154 | -47 | 12 | 2071-2150) SAR 
251005) 525 a SAN 9 | 20 "| -17 | ERAN NE 
3ö| M2ST 28 66 532 16:51) 112 Fl0257 PORN 16 | 24 
Al| FST 27 75.160: 1.216: 1113 |, 187 | TAS AE 

Bel Bl | 25 52 45 32 27 [2 10 21 18 = lv. 

6 | 101 | 22 AN MAO, 1628 SG 7 Ti 25-01 
Öl ASSK Sc 34 | 39 0) 14 16. | 221 JAN 19 
SÅ KRO ED 40 | 41 23-124]: 18, 107 | GRS 
OM ESS SÅ FÄNN = 33 21 18 11 207113 20 
10: || :124 | 27-11-62 .|-50 136 | 20-11 6 -|F 5 | 2001 
TENTES6 AO ATEN .£55 23 2 5 6 11:12 ES 
jade DA SEN) EA SO 03 4 4 16 Esa RED 
13: 10 | 26 BIR NTE 23] 40 BETE ARSA 2 

14] 88 | 19 SST COOOL 123 3 3 7 8” INB 

T5N22A AR O4NT2E 103201 426 2 2 |. 24 UR205 
16 ' 169 37 116 69 9 11 16 9 18 117 IRS 
TAL 28 öra 8 11 9 10 84 Ja 

18: MS75 INL30 NE113 11-82 8 6 12 9 4 3 SM 
19 | 162 | 35 | 118 |, 73 SEALS RR 8 |.H5 9: IIS 
20] 146 | 32 94 | 64 17 12 6 4 1.120 |ER200S 
IV FTSSKI- LO A0INSOLE 326: sj. 520 1 1 12 14 7 
Ja ERT Ken T2 1.252. 194 18 HH 5 35 DANNE 
2301 OG | Fö 7 74 20 21 3 3 2 2 3 
24 || 130 | 28 SV NOT ET 13 11 8 15 EE et 
25 EGO 44 | 64 22 32 28 = 3 4 2 
200)ISOR SO B15)K69:4 1126-11 1420 1 1 1 1 1 
27 ALOB LINS ÖT ARGA 22 21 2) 2 14 13 8 


som områdets olika delar varit utsatta för. Störst har den varit i de äldre 
delarne af staden, där det anthropokora elementet i den nuvarande vegeta- 
tionen i allmänhet uppgår till c:a 50 2; högst når det i distr. S 23, näm- 


KIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT SKA 
1 


ligen till 59 2 af den växtlighet, som nu finnes där. Inom bolagets och 
järnvägens områden når det ingenstädes samma relativa siffror, äfven om de 
absoluta antalen af anthropokorer här merendels äro större, åtminstone när 
man undantar de mindre påverkade kantdistrikten. Detta finner sin förkla- 
ring däri, att såsom förut nämndt inom staden den ursprungliga vegetationen 
fått utstå en vida hårdare behandling än inom bolagsområdet, där man i 
allmänhet sökt skona den så mycket som möjligt. Totalsiffrorna för floran 
- inom de på anthropokorer relativt rika distrikten i staden äro mycket låga — 
för det ofvannämnda S 23 t. ex. blott 78 — och detta måste naturligtvis 
bero på en långt gången utrotning af platsens ursprungliga vegetation. Det 
största antalet anthropokorer finnes inom det stora distriktet J 6, nämligen 
76 arter eller 40 2 af hela den nyinvandrade floran, men här är äfven den 
autoktona floran så rik, att den likväl decideradt har öfvertaget med 135 
arter af 211 eller 64 2 af hela listan. Det nästhögsta antalet anthropokorer, 
eller 14 arter, visar det gamla kulturdistriktet B 5, där de relativa siffrorna 
för ursprungliga och införda arter komma hvarandra mycket nära med resp. 
51 och 49 «. 

Vill man se till, hur det förhåller sig med fördelningen af de 59 
enstaka uppträdande arterna, så finner man, att de äro fördelade på ej mindre 
än 31 olika distrikt. Främst bland dessa kommer B 5 med 6 sådana nyin- 
vandrare, och J 3 har likaledes 6 på sin lista, men af dessa en åter för- 
svunnen. Därnäst komma B 12, S 28 och J 6 med hvardera 3 samt san- 
nolikt J 1 med samma antal och vidare 10 distrikt med 2 hvar, under det 
de återstående 17 äro fördelade på lika många spridda distrikt. Att jern- 
vägsområdet öfver hufvud skulle visa sig rikt på dylika arter, var ju på för- 
hand att vänta. 


En fråga, som också har sitt intresse, är den om de olika faktorer, 
som betingat de olika anthropokora arternas invandring. I ett stort antal 
fall blir det så godt som omöjligt att finna något svar på den, särskildt när 
det gäller arter, som redan länge varit acklimatiserade och uppträda på olik- 
artade växtplatser. Jag skall dock söka att så långt mina iakttagelser göra 
det möjligt angifva invandringsmedlet för en del af de införda arterna. Till 
en början skall jag uppräkna dem, som med bestämdhet kunna sägas vara 
inkomna med frö, delvis äfven afsiktligt sådda. De äro till antalet 49, 
nämligen: 


312 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Achillea Millefolium Chrysanthemum Leucanthe- Raphanus sativus 
Ptarmica mum Reseda odorata 
Alopecurus geniculatus serotinum Rhinanthus major 

pratensis Dactylis glomerata Silene venosa 
Anthemis tinctoria EFrigeron acris Sinapis alba 
Atriplex patulum politus Thlaspi alpestre 
Avena pratensis Festuca elatior arvense 

pubescens rubra Trifolium hybridum 
Ballota nigra Lychnis flos cuculi pratense 
Barbarea lyrata Lycopsis arvensis ITepens 
Bellis perennis Melandrium album Veronica arvensis 
Berteroa incana Papaver somniferum Vicia Cracca 
Brassica campestris Phleum pratense sepium 

nigra Plantago lanceolata Viola arvensis 
Bromus inermis major tricolor 
Carduus crispus media Viscaria vulgaris 
Cherophyllum bulbosum Prunella vulgaris 


En och annan af de ofvan uppräknade arterna är utan tvifvel inkom- 
men äfven på annat sätt, t. ex. Achillea Millefolium, Barbarea lyrata, Brassica 
campestris, Plantago major, Sinapis arvensis, Thlaspi arvense, Viola tricolor, 
m. fl. Dessa kunna också ha kommit in med hö eller andra foderämnen, 
såtts ut med hafre eller på annat sätt införts. En stor del af dem hör numera 
till de normala beståndsdelarne i kulturdistriktens vegetation och breder 
ständigt ut sig öfver nya delar om området. 

Med fodersäd torde särskildt arterna i den följande listan, 27 till antalet, 
ha inkommit: 


Agrostemma Githago Galeopsis Tetrahit Polygonum Convolvulus 
Avena sativa speciosa Persicaria 
Bromus arvensis Galium Aparine tomentosum 

secalinus boreale Raphanus Raphanistrum 
Camelina sativa Hordeum distichum Rumex domesticus 
Centaurea Cyanus vulgare Secale cereale 
Chenopodium album Lampsana communis Triticum repens 
Crepis tectorum Lithospermum arvense vulgare 
Galeopsis bifida Myosotis arvensis Vicia sativa 


En stor del af dem anträffas nämligen företrädesvis där hästgödsel 
blifvit utlagd. Naturligtvis är det därför icke uteslutet, att de införts äfven 
på annat sätt, något som ju gäller alla de allmänt uppträdande ogräsväx- 
terna, som få antagas ha blifvit importerade gång på gång under årens lopp. 
Äfven bland dessa finnas en del fullt acklimatiserade arter, men större delen 
skulle nog försvinna, så snart tillförseln af frö upphörde. 


KIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT Se 


Med hötransporter torde mer eller mindre direkt följande 15 arter och 
kanske ännu en del ha inkommit: 


Anthemis arvensis Lolium perenne Saxifraga granulata 
" Arabis pendula Lotus corniculatus Trifolium agrarium 

Hypericum quadrangulum <Medicago lupulina arvense 

Knautia arvensis Phalaris arundinacea spadiceum 

Lathyrus pratensis Rumex Acetosa Turritis glabra 


Somliga af dem, som företrädesvis äro funna vid jernvägen, kunna också 
tänkas ha följt med emballage af ett eller annat slag. 

Af trädgårdsväxter, som odlas i Kiruna, ha följande 14 funnits under 
sådana omständigheter, att man får betrakta dem som flyktingar från någon 


trädgård: 

Aconitum Napellus Lactuca sativa Pastinaca sativa 
Anethum graveolens Lepidium sativum Petroselinum sativum 
Aquilegia vulgaris Linum grandiflorum Spinacia oleracea 
Brassica Rapa Papaver nudicaule Stachys lanata 
Dianthus barbatus Rhoeas 


Två arter äro införda med inplanterade vedväxter, nämligen Majanthe- 
mum bifolium och Mulgedium sibiricum. 
Hufvudsakligen utspridda med köksafskräden äro följande 8 arter: 


Fragaria vesca Prunus Cerasus Rubus id2us 
Pisum arvense Ribes Grossularia Solanum tuberosum 
sativum nigrum 


Tillsammans omfatta de ofvanstående grupperna emellertid ej mer än 
115 af anthropokorerna, och ännu återstå sålunda 77 arter, hvars invand- 
ringsmedel äro svårare att få någon föreställning om. För en del af dem 
skulle visserligen import med hö eller annat foder ligga närmast att antaga, 
men deras förekomstsätt synes ofta motsäga detta. Sådana äro exempelvis: 
Artemisia vulgaris, Bunias orientalis, Campanula patula och persicifolia, 
Carum carvi, Cerastium arvense, Cirsium arvense, Dianthus deltoides, Ery- 
Simum cheiranthoides, Heracleum sibiricum, Odontites rubra, Senecio vulgaris, 
Sinapis arvensis, Spergula arvensis, Vicia angustifolia och hirsuta. Inom 
denna samling af arter, hvars invandringssätt svårligen låter sig bestämmas, 
måste äfven de vanliga lappmarksogräsen Capsella bursa pastoris, Cerastium 
vulgare, Matricaria inodora, Nasturtium palustre, Poa annua och trivialis, 
Polygonum aviculare, Ranunculus repens, Stellaria media och Veronica ser- 
pyllifolia anbringas, liksom också några öfverallt för ruderatlokaler karaktäris- 
tiska arter såsom Artemisia Absinthium, Asperugo procumbens, Bromus mollis, 


374 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Chenopodium bonus Henricus, Geum urbanum, Lepidium ruderale, Malva 
neglecta, Matricaria Chamomilla, Melilotus albus, Sagina procumbens, Scle- 
ranthus annuus, Sisymbrium Sophia, Solanum nigrum, Urtica dioica och 


urens samt slutligen den utpräglade »jernvägsväxten» Matricaria discoidea. 


Visserligen kunna ju många af dessa snarast tänkas ha inkommit med embal- 
lage, men andra transportsätt äro också lätt tänkbara. 

Min afsikt hade äfven varit att söka utreda hvilka arter, som genom 
sitt uppträdande i Kiruna fått sin nordgräns i någon betydligare mån flyttad, 
men tiden har icke medgifvit de herbariestudier, som därför skulle erfor- 
drats, utan jag vill inskränka mig till att framhålla det egendomliga fallet 
med Myosurus minimus, och i öfrigt får härmed anstå till längre fram. 

Redan förut har ju någon uppmärksamhet egnats åt de inhemska arter, 
som ha en mera afgjord benägenhet att uppträda som apofyter. Det torde 
dock vara på sin plats, att lemna en öfversikt af alla dem, som mer eller 
mindre ofta vandra in på genom kulturen omvandlad mark. De äro följande: 


Agrostis borealis — k (l) Epilobium anagallidifolium Poa palustris —I 
vulgaris — k, I, ch —k pratensis — 1 

Aira c&spitosa — I Hornemanni — k Potentilla verna — 1 
flexuosa — I lactiflorum — k Ranunculus acris — 1 

Alchemilla strigosula — Il palustre — k auricomus — I 
suberenata — I Equisetum arvense — k hyperboreus — k 

Alopecurus aristulatus — k palustre — k Rhinanthus groenlandi- 

Anthoxanthum odoratum —1 Eriophorum Scheuchzeri—-k = cus —I 

Anthriscus silvestris — I Euphrasia latifolia — I Rubus arcticus — k, I 

Arabis alpina — k tenuis — I Salix arbuscula — k 

Astragalus alpinus — k Festuca ovina — k, I glauca — k 

Barbarea stricta — k, I Gnaphalium norvegicum —Il hastata — k 

Calamagrostis lapponica — Juncus biglumis — k lapponum — k 
kal filiformis — k, I nigricans — k 
neglecta — k trifidus — k phylicifolia — k 
purpurea — k Leontodon autumnalis — I polaris — k 

Caltha palustris — k Luzula arcuata — k Saussurea alpina — k, I 

Campanula rotundifolia —1 - multiflora — I Solidago virgaurea — I 

Cardamine bellidifolia — k pallescens — I Stellaria calycantha— k,l, ch 

Carex brunnescens — k, I parviflora — k, I graminea — k, 1, ch 
canescens — k spicata — k (1) Taraxacum croceum — I 
Macloviana — I Melandrium silvestre ”lap- -melanostylum — I 
vaginata — I ponicum — I Trisetum spicatum — k 

Cerastium alpinum — k, I - Montia lamprosperma — k Veronica borealis — k 
longirostre — k, ch Myosotis silvatica — k (1) Viola biflora — k, I 
trigynum — k Petasites frigidus — k Viscaria alpina — k 


Chame&enerium = angustifoli- Phleum alpinum — k, 1, ch 
um — k Poa alpina k, 1, ch 


8. TE FESTA SIEEAROAIE BIS 


KIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT SUS 


Bokstafsbeteckningarne efter namnen angifva de olika apofytgrupper, 
som jag urskiljt i min uppsats Hemerofila växt., nämligen k — kenapofyter, 
| — leimonapofyter, ch — chomapofyter. Om ergasiapofyter kan det här 
knappast bli tal. 


Hvilket intresse än de i det föregående meddelade floristiskt-statistiska upp- 
gifterna och siffrorna kunna ha, så har jag dock icke funnit mig tillfredsställd af 
dem allena, utan jag har velat söka ge ett uttryck äfven åt de förändringar, som 
inträdt i vegetationen, sedd från biologisk synpunkt. Härvid erbjöd sig osökt 
det nya biologiskt-geografiska system till användning, som RAUNKIAER utar- 
betat och redogjort för i sina skrifter Types biol., Planterig. Livsformer 
och Livsform. Statistik. Såsom RAUNKIAER framhåller (Planterig. Livsform., 
s. 5—18), äro värme och nederbörd de begge faktorer, som framför allt 
bestämma den biologiska karaktären hos ett områdes växtlighet, och då det 
synts mig vara af intresse att lemna någon uppgift om, hur dessa förhållan- 
den ställa sig i Kirunaområdet, har jag sökt sammanställa en »hydrotermfi- 
gur», sådan som RAUNKIAER begagnar, med ledning af hvad jag kunnat få 
reda på af de meteorologiska iakttagelser, som sedan 1901 pågått i Kiruna. 
Den nedanstående figuren visar dels medeltemperaturen för de olika måna- 
derna under den tid, som observationerna omfatta, dels medelnederbörden i 
mm. under motsvarande tid. Önskligt hade visserligen varit, att kunna komplet- 
tera den med några ytterligare uppgifter, särskildt om den tid marken i all- 
mänhet är snötäckt och om snötäckets mäktighet, samt om jordtemperaturen, 
men sådana siffror ha ej stått till buds. 

Som ju de meteorologiska observationerna ha afseende på björkregionen, 
och då dessutom denna är hufvudföremålet för undersökningen, så har jag 
i det följande uteslutit ur räkningen de arter, som blott tillhöra den alpina 
delen af Kiirunavaara — 20 till antalet, såsom framgår af förteckningen på 
sid. 339. Antalet arter, som här äro att räkna med, blir sålunda 439, då 
Urtica dioica fortfarande räknas dubbelt. 

RAUNKIAER använder i sina »biologiska spektra» 10 typer. Två af dessa 
utgå till en början helt för det här ifrågavarande området, nämligen stam- 
suckulenterna och epifyterna. Hvad sedan uppdelningen af fanerofyterna i 
tre grupper beträffar, så har det sig icke lätt att tillämpa den på Kirunaflo- 
ran, om man lägger gränserna så, som han gör, synnerligast som åtskilliga 
af lignoserna än skulle falla inom den ena, än inom den andra kategorien. När 
man sätter den nedre gränsen för mesofanerofyterna vid 8 m., komma en stor 


3760 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


del af träden i björkskogen att föras till nanofanerofyterna, hvilket synes mig min- 
dre lyckligt. Jag kan visserligen icke nu, i brist på mätningar af trädens höjd, 
säga, hvar jag skulle vilja sätta gränsen, men jag skulle vara böjd för att tro, att 


a = « <= 
S = EE -— = me [3 = 3 > Ö 
ö / (= 2 = = 3 > S 

HS = > < = - = << [76] S E A 


ER äl 
FT TTT TT ls 
ff TT FET TTT STON Se rs 
ERNRENNARENENERBERENC oo 
ERE IYHEDELLIESEERD oo 
ERE DAR MPEAEIENENEREEDT ooo 
FENANNASEERERIEDEBODL so 
2 a a a a a 
2 OR a CE VA BES CE SE ONE ee 
a SÅ SA 
a 
EDANEEFENNENREEEDSLS 
a! NAT TT TP 
BRO 6 OR mA KR KE RA IR RR NA EE 


—  O lem 


= ENGderkord 


5 m. skulle vara lämpligt. Man får då såsom mesofanerofyter Betula pube- 
scens, Populus tremula, Picea Abies och Pinus silvestris. Visserligen är 
det sannt, att särskildt aspen sällan når en sådan höjd eller öfver hufvud 


KIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT STA 


uppträder i trädform, men den torde likväl lämpligen kunna räknas hit under 
det rönnen, som väl aldrig når 5 m. i höjd, får gå till mikrofanerofyterna. 
Den nedre gränsen för dessa skulle jag också vara böjd för att flytta ned 
till I m. Till mikrofanerofyter skulle då, hvad undersökningsområdet beträf- 
far kunna räknas: 


Alnus incana Salix caprea Salix nigricans 
Prunus Padus glauca phylicifolia 
Ribes rubrum lapponum Sorbus Aucuparia 


Till nanofanerofyterna bli då att föra: 


Juniperus communis Salix lanata Betula nana 
Salix arbuscula myrtilloides Ledum palustre 
hastata myrsinites 


Möjligen skulle dock de tre sistnämnda med större rätt kunna föras till 
chamaefyterna. Emellertid äro de ju icke halfbuskar, och det nedliggande 
växtsättet är icke genomgående karaktäristiskt för dem ens inom här berörda 
område. Det samlade antalet fanerofyter blir 21. 

Chamaefyterna äro såsom af nedanstående lista framgår i den autoktona 
floran 22 till antalet: 


Andromeda polifolia Linnea borealis Saxifraga oppositifolia 
Arabis alpina (h) Lycopodium alpinum Selaginella ciliata 
Arctostaphylos alpina annotinum Vaccinium microcarpum 
Bryanthus coeruleus clavatum Myrtillus 
Cerastium alpinum (h) complanatum , uliginosum 
longirostre (h) Selago vitis idea 
trigynum Salix polaris 
Empetrum nigrum reticulata 


Två af de här upptagna arterna, Andromeda polifolia och Bryanthus 
coeruleus, stå på gränsen till nanofanerofyterna, till hvilka den förstnämnda 
på andra platser decideradt hör. Öfver hufvud har det ej alltid varit lätt 
att afgöra, till hvilken grupp i RAUNKIAERS System en art borde föras. Jag 
har visserligen sökt draga all den nytta jag kunnat af beteckningarne i hans 
Dansk Eksk. Flora och hans andra arbeten, men likväl stått tveksam i ett 
och annat fall, och jag beklagar, att jag icke haft tillfälle att konferera med 
honom personligen om en och annan fråga. Samma växt kan ju för öfrigt 
också i olika trakter, beroende på klimatiska och andra förhållanden, komma 
att ansluta sig än till en, än till en annan biologisk typ. Jag har just med 
anledning häraf ansett rättast, att ej blott lemna summariska sifferuppgifter 
för de olika grupperna, utan specificera, hvad jag fört till hvar och en. 


378 H. G. SIMMONS: 


FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Hemikryptofyterna utgöra i den autoktona floran den ojämförligt stör- 


sta kontingenten med nedanstående 141 arter: 


Agrostis borealis (h) 
vulgaris (h) 

Aira atropurpurea 
cespitosa (h) 
flexuosa (h) 

Alchemilla acutidens (h) 
glomerulans (h) 
minor ”filicaulis 
strigosula (h) 
suberenata (h) 

Angelica Archangelica 
silvestrizs 

Antennaria alpina 
dioica 

Anthoxanthum odoratum 

Anthriscus silvestris (h) 

Astragalus alpinus 
frigidus 

Athyrium Filix femina 

Barbarea stricta 

Bartsia alpina 

Caltha palustris 

Campanula rotundifolia (h) 

Cardamine pratensis 

Carex alpina 
atrata 
brunnescens (h) 
canescens 
capillaris 
heleonastes 
juncella 
Lachenalii 
loliacea 
Macloviana (h) 
magellanica 
polygama 
rariflora 
tenella 
tenuiflora 

Cirsium heterophyllum 

Cornus suecica 

Cystopteris fragilis 

Dryopteris Filix mas 
spinulosa 

Epilobium alsinifolium 


Epilobium anagallidifoli- 


um (h) 
davuricum 
Hornemanni (h) 
lactiflorum 
palustre (h) 
Equisetum hiemale 
variegatum 


Eriophorum vaginatum 


Festuca ovina (h) 
Filipendula Ulmaria 
Galium trifidum 

uliginosum 
Geranium silvaticum 
Geum rivale 


Gnaphalium norvegicum 


supinum 
Hieracium alpinum 
amaurostylum 
concinnum 
crispiforme 
extrorsifrons 
fuliginosum 
geminatum 
glabriligulatum 
kirunense 
lignyotum 
Lundbohmii 
melanocranum 
microcomum 
mniarolepium 
nautanense 
obtextum 
poliosteleum 
polysteleum 
pretenerum 
prasinochroum 
Sondenii 
subcurvatum 
subnigrescens 
subumbelliferum 
surculatum 
teligerum 
Hierochloé odorata 
Juncus trifidus 


Leontodon autumnalis (h) 
Luzula multiflora (h) 
pallescens (h) 
parviflora 
pilosa 
spicata 
Melandrium silvestre ”lappo- 
nicum 
Milium effusum 
Molinia coerulea 
Myosotis silvatica (h) 
Nardus stricta 
Parnassia palustris 
Pedicularis lapponica 
palustris 
Phleum alpinum (h) 
Pinguicula villosa 
vulgaris 
Poa alpina (h) 
glauca 
nemoralis 
palustris 
pratensis (h) 
Potentilla verna (h) 
Pyrola minor 
rotundifolia 
secunda 
Ranunculus acris 
auricomus 
reptans 
Rubus arcticus 
Chamz&morus 
saxatilis 
Rumex arifolius 
Saussurea alpina 
Saxifraga Hirculus 
Scirpus austriacus 
Solidago virgaurea 
Stellaria calycantha (h) 
graminea (h) 
longifolia 
nemorum 
Taraxacum croceum 
melanostylum 
Thalictrum alpinum 


KIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT 379 


Trientalis europ&a Trollius europ&us Viola biflora 
Trisetum spicatum (h) Valeriania officinalis epipsila 
Triticum caninum Veronica borealis (h) 


Äfven här ha införts några arter, om hvilka jag varit tveksam. När 
man icke på förhand haft uppmärksamheten inriktad på om en viss art i 
det område, som det för tillfället gäller, är ett-, två- eller flerårig, blir detta 
ofta svårt att efteråt afgöra, och jag har alltför ofta funnit florornas upp- 
gifter i detta afseende mindre tillförlitliga, för att våga för mycket bygga 
på dem. En del Carex-arter kunde möjligen med större rätt varit ställda 
bland helofyter-hydrofyter, och dit skulle sannolikt äfven Ranunculus reptans 
varit förd, som dels ofta växer ute i vattnet, dels under den ogynsamma års- 
tiden säkerligen i de allra flesta fall står under vatten. 

Bland kryptofyternas grupper märkas till en början geofyterna med 22 
arter enligt den begränsning, som jag bragt till användning, nämligen: 


Calamagrostis lapponica (h) Cystopteris montana Melica nutans 
neglecta (h) Dryopteris Linn&eana Mulgedium alpinum 
Carex Goodenoughii Phegopteris Paris quadrifolia 
gracilis Equisetum arvense (h) Polygonum viviparum 
vaginata (h) pratense Polypodium vulgare 
Chame&enerium angusti- silvaticum Tussilago Farfara 
folium (h) Gymnadenia conopsea Urtica dioica 
Coeloglossum viride Listera cordata 


Af här anförda arter kunde Calamagrostis neglecta och Carex graci- 
lis äfven försvara sin plats bland helofyterna, liksom bland där uppräknade 
arter Calamagrostis purpurea, Equisetum palustre och Petasites frigidus 
lika ofta uppträda på lokaler, där de ej kunnas räknas som helofyter. 

Helo- och hydrofyternas lista (35 arter) kommer att få följande ut- 


seende: 
Alopecurus aristulatus (h) Carex saxatilis Juncus filiformis (h) 
« Calamagrostis purpurea (h) <vesicaria Menyanthes trifoliata 

Callitriche polymorpha Comarum palustre Petasites frigidus 

Carex aquatilis Equisetum fluviatile Potamogeton alpinus 
chordorrhiza palustre (h) perfoliatus 
levirostris Eriophorum alpinum Ranunculus hyperboreus 
lasiocarpa polystachium paucistamineus 
limosa russeolum peltatus 
parallela Scheuchzeri Sparganium affine 
pauciflora Hippuris vulgaris Tofieldia palustris 
rostrata Juncus alpinus Triglochin palustre 


rotundata biglumis 


380 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


De egentliga vattenväxterna äro inom området mycket få, nämligen af ofvan 
uppräknade blott Callitriche polymorpha, Sparganium affine, Potamogeton-ar- 
terna och de tre Ranunculus-arterna, bland hvilka dock R. hyperboreus ej är 
absolut bunden vid att växa i vatten. Alopecurus aristulatus förekommer 
såsom nämndt i floran (sid. 41) dels såsom var. natans, då den är en ren 
hydrofyt, dels såsom hufvudform eller i öfvergång till varieteten på lokaler, 
där den otvetydigt är spontan, dels slutligen såsom apofyt eller möjligen anthro- 
pokor inom starkt kulturpåverkade distrikt. Juncus filiformis visar också en viss 
benägenhet att vandra in på kulturlokaler af vida torrare beskaffenhet än dess 
naturliga ståndorter. 

Therofyterna äro i den autoktona floran mycket sparsamt representerade, 
nämligen af följande sex: 


Euphrasia latifolia (h) Melampyrum pratense Montia lamprosperma (h) 
tenuis (h) silvaticum Rhinanthus groenlandicus (h) 


Fem af dessa äro ju halfparasiter, och Montia skulle kunna öfverföras 
till den föregående gruppen, så mycket mera som den i Kiruna nästan alltid 
växer i vatten. 

Härmed äro samtliga arter i den ursprungliga Kirunafloran inordnade i 
sina resp. biologiska typgrupper, och jag vill blott tillägga, att beteckningen 
»(h)» efter en del namn anger, att: dessa växter äro hemerofila; huruvida de 
på kulturlokalerna uppträda som apofyter ur den spontana vegetationen, eller 
om de äro anthropokorer, som inkommit jämte andra dylika och ej härstamma 
från den autoktona floran, låter sig i allmänhet svårligen afgöra. 

Inom den anthropokora delen af den nuvarande Kirunafloran saknas 
ytterligare af de 10 typerna alla de tre fanerofytgrupperna. Chamaefyterna 
representeras af 10 arter, nämligen: 


Acer platanoides Ribes Grossularia Veronica Chame&drys 
Cerastium arvense nigrum officinalis 

vulgare Sagina Linnei 
Dianthus barbatus procumbens 


Tre af dessa äro ju fanerofyter i trakter, där de äro hemmahörande 
eller fullt acklimatiserade, men här förhålla sig de bägge Ribes-arterna, såvidt 
mina iakttagelser gå, såsom halfbuskar, hvars skott frysa ned för hvarje vinter. 
Att Acer förhåller sig på samma sätt, har jag visserligen ej haft tillfälle att 
konstatera, då först 1909 en ung planta upptäcktes, men jag anser mest 
sannolikt, att den kommer att bli halfbuske och tar den därför med här. 


. 


KIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT 


381 


Hemikryptofyterna utgöra äfven i det anthropokora elementet en synner- 
ligen viktig beståndsdel, om än de ej äro så dominerande här som i den au- 


toktona floran. 


Achillea Millefolium 
Ptarmica 

Aconitum Napellus 

Alchemilla micans 

Alopecurus geniculatus 
pratensis 

Anthemis tinctoria 

Aquilegia vulgaris 

Arabis pendula 

Artemisia Absinthium 
vulgaris 

Avena pratensis 
pubescens 

Ballota nigra 

Barbarea lyrata 

Bellis perennis 

Berteroa incana 

Bromus inermis 

Bunias orientalis 

Campanula patula 
persicifolia 

Carduus crispus 

Carum carvi 

Chenopodium bonus Hen- 
ricus 

Chrysanthemum Leucanthe- 
mum 
serotinum 

Cirsium lanceolatum 

Dactylis glomerata 


Äfven denna lista måste kommenteras i några punkter. 


Dianthus deltoides 
Draba incana 
Erigeron acris 

politus 
Erysimum cheiranthoides 
Festuca elatior 

rubra 
Fragaria vesca 
Galium boreale 
Geum urbanum 
Gnaphalium silvaticum 
Heracleum sibiricum 
Hieracium Auricula 
Hypericum quadrangulum 
Knautia arvensis 
Lathyrus pratensis 
Lolium perenne 
Lotus corniculatus 
Lychnis flos cuculi 
Matricaria inodora 
Medicago lupulina 
Melandrium album 
Melilotus albus 
Myosotis scorpioides 
Nasturtium palustre 
Papaver nudicaule 
Phleum pratense 
Plantago lanceolata 

major 

media 


Jag har räknat dit följande 86 arter: 


Poa compressa 
trivialis 
Polemonium coeruleum 
Polygonum Bistorta 
Potentilla anserina 
argentea 
norvegica 
Prunella vulgaris 
Ranunculus repens 
Rubus ideus 
Rumex Acetosa 
Acetosella 
domesticus 
Saxifraga granulata 
Silene venosa 
Stachys lanata 
Stellaria palustris 
Thlaspi alpestre 
Trifolium hybridum 
pratense 
repens 
spadiceum 
Turritis glabra 
Veronica longifolia 
serpyllifolia 
Vicia Cracca 
sepium 
Viscaria vulgaris 


Den upptar en 


och annan art, som man vanligen brukar finna angifven såsom ettårig, t. ex. 
Alopecurus geniculatus och Erysimum cheiranthoides; dessa äro emellertid 
här åtminstone tvååriga, och all sannolikhet synes mig tala för, att den senare 
behöfver mera än ett år för att genomlöpa det förstärkningsstadium, som er- 
fordras före blomningen. Äfven en och annan art, som vanligen är vinter- 
annuell, har upptagits här, därför att den i Kiruna blir bienn eller först blom- 
mar ett senare år efter groningen. Rumex Acetosella kunde också ha förts till 
geofyterna. Rubus idaeus intar ju äfven söderut en särställning. Liksom en stor 
del arter inom släktet har den förvedade ofvanjordsskott, som emellertid 


+ 


382 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


bruka dö bort, efter att de i sitt andra år burit blommor. Stundom dö 
de visserligen icke efter en blomning utan kunna tredje året utveckla en 
andra generation af blommande sidogrenar, möjligen t. o. m. lefva än längre, 
men detta är ej af någon betydelse hvarken för individets bestånd eller för 
förökningen. I Kiruna kommer emellertid, så vidt jag kunnat iakttaga, hal- 
lonet aldrig till blomning, utan förhåller sig som ett slags halfbuske, hvars 
skott ej hinna förvedas, utan frysa ned för hvarje vinter. 

Geofyterna representeras i det anthropokora elementet blott af 9 arter, 
nämligen: 
Sonchus arvensis 


Triticum repens 
Urtica dioica 


Majanthemum bifolium 
Mulgedium sibiricum 
Phalaris arundinacea 


Ch&e&rophyllum bulbosum 
Cirsium arvense 
Linaria vulgaris 


Phalaris arundinacea, som jag upptagit här, förekommer både på torrare lo- 
kaler och i vatten, hvarför den också kunde uppföras såsom helofyt. 

Therofytgruppen är inom den anthropokora floran ungefär lika stor 
som hemikryptofyternas, 87 arter, och bidrar sålunda i hög grad till att för- 
ändra vegetationskaraktären. Jag har fört dit följande arter: 


Agrostemma Githago 
Anethum graveolens 
Anthemis arvensis 
Arabis arenosa 
Arenaria serpyllifolia 
Asperugo procumbens 
Atriplex patulum 
Avena sativa 
Brassica campestris 
nigra 
Rapa 
Bromus arvensis 
mollis 
secalinus 
Camelina sativa 
Cannabis sativa 
Capsella bursa pastoris 
Centaurea Cyanus 
Chenopodium album 
Crepis tectorum 
Galeopsis bifida 
Tetrahit 
speciosa 
Galium Aparine 
Geranium pusillum 


Hordeum distichum 
vulgare 
Lactuca sativa 
Lamium hybridum 
purpureum 
Lampsana communis 
Lepidium ruderale 
sativum 
Linum grandiflorum 
Lithospermum arvense 
Lycopsis arvensis 
Malva neglecta 
Matricaria Chamomilla 
discoidea 
Myosotis arvensis 
collina 
micrantha 
Myosurus minimus 
Neslia paniculata 
Odontites rubra 
Papaver Rhoeas 
somniferum 
Pastinaca sativa 
Petroselinum sativum 
Phalaris canariensis 


Pisum arvense 
sativum 
Poa annua 
Polygonum aviculare 
Convolvulus 
Persicaria 
tomentosum 
Prunus Cerasus 
Raphanus Raphanistrum 
sativus 
Reseda odorata 
Rhinanthus major 
Scleranthus annuus 
Secale cereale 
Senecio vulgaris 
Sinapis alba 
arvensis 
Sisymbrium Sophia 
Solanum nigrum 
tuberosum 
Sonchus asper 
oleraceus 
Spergula arvensis 
rubra 
Spinacia oleracea 


KIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT 383 


Stellaria media Triticum vulgare Vicia hirsuta 

Thlaspi arvense Urtica urens sativa 

Trifolium agrarium Veronica arvensis Viola arvensis 
arvense Vicia angustifolia tricolor 


Att Prunus Cerasus upptagits här, kan möjligen synas egendomligt, men jag 
har ansett det riktigast, därför att jag aldrig sett annat än årsplantor af den. 
Spergula rubra förhåller sig möjligen som hemikryptofyt eller t. o. m. som 
chamaefyt, och en del arter, som 'jag upptagit här äro möjligen icke vinter- 
annuella, såsom jag då räknat med, utan snarare bienna, då de ju borde in- 
gått under hemikryptofyterna, exempelvis Arabis arenosa, Pastinaca sativa, 
Secale cereale, Sisymbrium Sophia och Triticum vulgare. Poa annua synes 
såsom nämndt i floran (sid. 49) ej alltid vara annuell.' 

För Ööfversiktlighetens skull kunna antalssiffrorna för det spontana och 
anthropokora elementet samt för floran i sin helhet sammanställas så, som 
skett i nedanstående tabell V. 


Tabell V- 
| OMM | Mil ee NE LGH, |ör Hy, |G ARE | Th 
fn TARA SAR ARR RA NASN ASS 
KSR ORtaNA arte. .:siescessössdeceder Er nte SKIN 220-14 2015 ÖNA 
Ati OpOkOrel sis: 30 ssd ses sans | | | TÖS lkrSökl nog | =N ST) 192 


| Summae 40 ror NESKE 300 DorE3ILNESST | 03:11F480 
Emellertid böra ju dessa siffror för att kunna jämföras med andra och 
på samma gång ännu bättre uttrycka graden af den förändring, som flora 
och vegetation undergått, också omräknas i procent. Jag använder därvid 
det af RAUNKIAER uppställda schemat i sin helhet, och förkortningarne äro 
här liksom i ofvanstående tabell de samma som i hans jämförelsetabeller 
nämligen: 


S — stamsuckulenter Ch chamaefyter 
EXErepityter H hemikryptofyter 
MM mega- & mesofanerofyter G  geofyter 

M — mikrofanerofyter HH helo- & hydrofyter 
N — nanofanerofyter Th therofyter. 


Jämte de tre olika spektra för Kiruna-vegetationen upptar jag också det 
af RAUNKIAER sammanställda normalspektrum, men tiden har icke tillåtit mig 
att uträkna några andra biologiska spektra till jämförelse. Annars skulle det 
nog varit af intresse, att med ledning af SONDÉNsS och SyLvÉns uppgifter 


384 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


söka sammanbringa motsvarande siffror för Abisko och Vassijaure, liksom 
väl också några siffror för det nordliga Norge och Finland skulle kunna 
åvägabringas, om man hade den erforderliga tiden till att leta samman dem. 


el WAR 
AG Arternas procentiska fördelning på biologiska typer 
ANANAS YES MMA OM. | ON Chelk ee HH | Th 
Kirunas spontana flora .....- DAT] — = 214) 31 GT AROR 
» anthropokora flora | 192 | — 5045 | JES 
hela nuvar. . > 430 == 1) 21) 2 TB 
THÖEMTALSP EKUNLITIE se sockor as slese 400 11-31: 60:17 :1, 205] 95 -2z70 Sö RR NS 


Den mest markerade förändring i vegetationens sammansättning, som 
framgår af de ofvanstående procentsiffrorna, är ju utan jämförelse ökningen i 
therofytelementet. Att kulturen öfver hufvud har en sådan inverkan på sam- 
mansättningen af ett områdes vegetation, att therofytprocenten bringas upp 
långt öfver det normala förhållandet, är redan framhållet af RAUNKIAER. Han 
påpekar också, att man vid uppställandet af ett visst områdes biologiska 
spektrum måste söka så mycket som möjligt utgallra de anthropokora inbland- 
ningarne i floran. Också får man gifva honom rätt i att en stor del, kan- 
ske alla de införda therofyterna skulle inom loppet af en ganska kort tid 
åter försvinna ur floran, om naturen lemnades att utan vidare ingrepp sjelf 
ordna förhållandena. Men det är dock icke att förbise, att de klimatiska 
förhållandena i och för sig ej lägga något absolut hinder i vägen för ett 
ganska stort antal therofyter att lefva i björkregionen. Så länge de få lämpliga 
växtplatser genom kulturens hjelp, kunna många arter hålla sig kvar, men de 
ligga under i täflan med andra organisationstyper, när de ej längre få denna hjelp. 

Helt annorlunda ställer det sig utan tvifvel med vissa andra bestäånds- 
delar i den invandrande floran. Af de införda hemikryptofyterna synas ej 
få redan ha gjort sig så hemmastadda, att en återgång till de före kulturin- 
ogreppens början rådande förhållandena ganska säkert icke skulle vara i stånd 
att helt fördrifva dem, äfven om de sannolikt skulle komma att mista rätt 
många växtplatser. Man torde väl kunna säga, att hemikryptofyterna i stort 
sedt äro vida mindre hemerofila än therofyterna, och vi ha ju här också 
att göra med ett område, som har hvad RAUNKIAER kallar hemikryptofytkli- 
mat, chamaefytprocenten går nämligen icke upp till 10 ens i den autoktona 


KIRUNAFLORAN FRÅN VÄXTGEOGRAFISK SYNPUNKT 385 


floran. Visserligen framgår det ju af den ofvan (sid. 366) lemnade förteckningen 
öfver de arter, som varit funna, men med säkerhet redan åter försvunnit, att 
antalet hemikryptofyter bland dessa är lika stort som therofyternas, men detta 
säger icke mycket. 1 åtminstone tre fall rör det sig om enstaka individ, som 
bevisligen blifvit förstörda af menniskor. En blick på första kolumnen i 
tabell III visar emeilertid genast, att nästan alla de nu allmänt spridda och 
ymnigt förekommande anthropokorerna äro hemikryptofyter. 

Härmed afslutar jag tillsvidare denna undersökning, som, om än den 
såsom förut framhållet i flere afseenden behöfver kompletteras, dock torde 
visa, att kulturens inflytande på vegetationen spelar en större rol, än man 
nog i allmänhet är böjd för att tillägga den, och att detta äfven gäller plat- 
ser, där odling i vanlig bemärkelse knappt förekommer, utan där förändrin- 
garne till väsentlig del äro framkallade utan direkt afsikt. 


ND 
un 


Summary. 


he object of this treatise has been to give a detailed account of the 
I flora of Kiruna and especially to try to find out in which measure 
the colonisation, connected with the starting of extensive mining work in 
the mountain Kiirunavaara, has influenced the original flora and vegetation 
of the stretch of land now occupied by the arising town of Kiruna and by 
the different establishments of the Luossavaara— Kiirunavaara Company. 

In the first place I had to make up a complete flora of the territory 
in question. The work carried out in the summers of 1908 and 1909 by 
myself, with the help in the latter year of an assistant, Mr. STERNER, in 
connection with what I could collect from the papers of some other bota- 
nists who have visited the place, or what some of these gentlemen kindly 
have communicated to me, has led to the ascertaining of 459 species of 
flowering plants and ferns as inhabitants of the area. About each species 
I have made some notes concerning its appearance on different kinds of 
soil, in the subalpine or alpine region, etc.; in some cases the systematic 
value and position of the plantforms has also been discussed. For each 
species I hafve stated its distribution within the explored territory, by enu- 
merating the numbers of the special districts of investigation where it is 
found. 

The second part of the book has reference to these districts and their 
flora and conditions of plantlife. Before I enter upon a summary account 
of this part, however, I think best to select a few statements about the 
Kiruna territory, its history, and its present state, from the introduction. 

Practically we may begin with 1890 when the first house was built 
in the present Kiruna. Indeed, long before that time the great mountain 
of iron ore had become known, and at different points of time one had 
tried, in a small scale, to turn its riches to profit. But from what I have 
been able to learn about these older mining experiments, I think that the 
have hardly left any traces in the vegetation, and even the first ten years 
after Kiruna became the permanent residence of a few people, seem hardly 


SUMMARY 387 


to have led to the introduction of more than a very few new plants, even 
if perhaps the original vegetation was exterminated or at least greatly altered 
in some small area or other. 

In 1899, however, the railway reached Kiruna, and now it has become 
quite a modern town of about 8000 inhabitants. Consequently we have 
hardly to reckon with more than 10 years of human influence upon the 
vegetation. Very great changes, however, have taken place during that time, 
and Dr. LUNDBOHM, the leader of the Kiruna works, who had from the begin- 
ning followed the gradual changing of the flora and the character of the vegeta- 
tion with great interest, wished to have it scientifically examined by a botanist 
of profession. In 1908 I was trusted with this research and I soon found 
not only that it was more interesting than I had thought a priori, but also 
that I must carry it out after quite a new plan, the more so, as I could 
not doubt that I must look upon my investigations only as a first step 
which has to be followed by a series of revisions in years to come if it 
shall lead to the aim I have had in view, viz., to make it possible to ascertain 
in a satisfactory manner the extent of the influence exercised by culture on 
the vegetation. Ten years ago there was practically nothing here but a vir- 
gin birchforest of the subalpine region, and we are here free from all the 
difficulties necessarily to be met with wherever human influence on vege- 
tation is to be calculated when it has already lasted for a long time and 
proceeded gradually. 

Now I have laid out the plan for my work thus: I have divided the 
field of exploration, which amounts to about 10 km”, in a number of 
districts which are indicated on the accompanying map, and each district 
has been carefully examined so as to make it possible to make up a com- 
plete list of its plants. The limits of each district have been fixed, as far 
as possible, so that they may to be easily found again by future examiners. 
The frequency of each species within the district has been estimated and 
indicated in the list by the following signs: 

++ very abundant, 

+ - abundant, 

(+) abundant in some limited part, 

30 appearing in small numbers in several places, 
Ö scarce, 
<x solitary individuals found, 

one single individual found. 


388 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Consequently changes in the composition and character of the vegeta- 
tion may easily be stated in future. 

The alphabetical list of the flora in p. 322—328 gives accounts about 
the number of districts in which each species appears and of its belonging 
to the spontaneous flora (s) or to the anthropochorous element (a). A few 
species are left as dubious (d), and for some of the spontaneous plants I 
have added an (h) to signal them as decidedly hemerophilous species, i. e. 
such as are apt to come in from the wild vegetation on cultivated land as 
apophytes. 

The next chapter p. 329—356, treats the plantcommunities of the 
territory, very summarily however, as I have not yet had the time necessary 
for a closer examination of them which I hope to get an opportunity of 
accomplishing later. 

In the last chapter the phytogeographical results of the investigation 
are condensed. In table I. a summary is given of the families represented 
within the area of exploration, stating for each the numbers of genera and 
species in the original, resp. anthropochorous, flora. Ås is to be seen, the 
total number of genera is 200, and of them 86 (43 pet.) are newly intro- 
duced. The total of species amounts, as already mentioned, to 459 (Urtica 
dioica counted twice as belonging to the autochtonous flora in a form easily 
distinguished from the introduced common nettle). 192 species (42 pcet.) 
are anthropochorous. 

Table II. divides the species after the numbers of districts in which 
they appear, i. e. in groups of different frequency. Some species of the 
spontaneous flora, especially of the genus Hieracium, are here excluded, as 
I don't have sufficient knowledge about their actual distribution to give 
them their place in the groups they should belong to. To especially be noticed 
here is the large number of rare plants in the anthropochorous element, 
i. e. the new immigrants and casual guests (59 in the two first groups, 51 
in the next, resp. 13 '/2 and 12, or together 25 !/> pet. of the whole flora, 
and 57 pet. of the anthropochorous plants). However, also the last groups 
of the anthropochorous element, the fully acclimatized immigrants (epoiko- 
phytes), show a considerable number. 

Table" III. goes more in detail with the distribution of the anthropo- 
chores. In the first column the number of districts is stated in which each 
species is frequent (the four first degrees of frequency taken together); in 
the second those where it is scarce (the three last degrees); in the third si 


SUMMARY 389 


to be found the percentage of districts to which it has spread. The list of 
10 species on p. 366 contains such as have again disappeared. 

More vill doubtless disappear, especially among annual plants which 
do not reach to mature their seeds. 

Table IV. gives specified accounts about the composition of the flora 
of each district of exploration. The first column contains the absoiute 
number of species, the second the percentage of the total of the flora. The 
next four columns include the absolute numbers and percentages in relation 
to the district flora of the spontaneous species. Thereafter come the cor- 
responding figures for the anthropochores, and the last column accounts 
for the percentage of the whole anthropochorous element present in the 
district in question. 

In the following pages I have tried to account for the part the diffe- 
rent modes of conveyance have played in introducing new plantspecies. 
The first list of 49 species contains plants principally imported with grass- 
seed, the following 27 have come in with foddergrain, the next 8 with hay. 
Then come 14 fugitives from gardens and 8 plants mostly growing on 
wasteheaps of kitchenrefuse. Many plants, however, have certainly been 
introduced by more than one single agency, and no less than 77 species I 
have not been able to place in any group. Among them are the most 
common weeds of cultivated places in Lapland, which are doubtless intro- 
duced again and again and in many different ways. However, I have tried 
conjectures about some of these also. 

The list in p. 374 contains the species in the spontaneous flora which 
are to be found more or less often as apophytes on different kinds of ground 
altered through human influence. The letters after the names stand to spe- 
cify: k — kenapophytes, I — leimonapophytes, ch — chomapophytes. 

The last pages are devoted to a treatment of the original and intro- 
duced flora of Kiruna after the biogeographical method of RAUNKIAER. The 
20 species (enumerated in p. 339), which only belong to the alpine region 
of Kiirunavaara, are here excluded as the principal part of the territory and 
especially the area of extensive human influence lies in the birchregion. 
Lists are given of the species referred to each of the biological types, and 
in table V. these lists are summarized. Table VI. gives the biological 
spectrum of the Kiruna flora after the method of RAUNKIAER, and I have 
there put in the different spectra of the original and introduced flora as 
well as of the present compound one compared with the »normal spectrum > 


390 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


compiled by RAUNKIAER. Å prominent feature in the altered figures resul- 
ting from the influence of man is the considerable increase of the thero- 
phytes, but from a comparison with table III. it will appear that in fact the 
imported hemikryptoptophytes are rather more important in altering the 
character of the vegetation, even if it still corresponds to the »climate of 
hemikryptophytes» under which the vegetation lives here. 

Ås the final result of the whole research I think, however, it may be 
stated that the influence of man on the vegetation, even where it has lasted 
only for a very short time and where hardly any land is subjected to cul- 
tivation, the changes being generally effected without any direct aim, is far 
greater than commonly realized. 


Literaturförteckning. 


ANDERSSON, GUNNAR, Svenska växtvärldens historia. Stockholm 1896. 
(Sv. växtv. hist.) 
ANDERSSON, N. J., Skandinaviens Cyperaceer. Stockholm 1849. (Skand. 
Cyperac.) 

-— — - Bidrag till kännedomen af Carex ampullacea Good. 

och C. vesicaria L., med hänsyn till deras formförändringar. 


Botan. Not. 1849. (Bidr. känn. Carex amp.) 
ASCHERSON, P., & GRAEBNER, P., Synopsis der mitteleuropäischen Flora. 
Leipzig 1896 —. (Synopsis) 


BACKMAN, C. J., & Horm, V. F., Elementarflora öfver Vesterbottens 
och Lapplands fanerogamer och bräkenartade växter. Upsala 
1878. (Flora, 
BAUMGARTEN, J. C. G., Enumeratio stirpium Magno Transsilvanie prin- 
cipatui, etc. Wien 18106. (Enum. stirp. Transsilv.) 
BIRGER, S., Växtlokaler från Norrland och Dalarne. Sv. Bot. Tidskr. 
1909. (Växtlokaler) 
— Om förekomsten i Sverige af Elodea canadensis L. C. Rich. 
och Matricaria discoidea DC. K. Sv. Vet. Akad. Arkiv f. Bot. 
Bd. 05 N:o: 7, 19/10. (Elodea o. Matricaria) 
— Kulturen och växternas vandringar. Ymer 1910. (Kult. o. växt. vandr.) 
BLyTtT, A., Haandbog i Norges Flora. Udgivet ved Ove DauL. Kristi- 


ania 1902—06. (Norges fl) 
BRENNER, M., Finlands Odontites-former. Medd. Soc. Fauna et Flora 
fennica, 25, Helsingfors 1900. (Finl. Odont.) 


BusEr, R., Eine neue skandinavische Alchimillenart. Botan. Not. 1906. 
(Neue skand. Alchim.) 


DauLsteDT, H., Hieracier från Torne Lappmark och närgränsande 


områden. Sv. Bot. Tidskr. 1907. (Hierac. fr. Torne Lappm.) 
Fries, E., Summa vegetabilium Scandinavie. Upsala 1845. (Sum. veg. 
scand.) 


- Novitie Flore Suecice, Mantissa I, II, III. Lund & Upsala 
1828—42. (Mantissa) 


392 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


HaARrTtmAN, C. J., & C., Handbok i Skandinaviens Flora. Ed. I1—XI. 


Stockholm 1820—1889. (Flora) 
HEDLUND, T., Monographie der Gattung Sorbus. K. Sv. Vet. Akad. 
Flandl: Bd:355 LOOS (Mon. Sorbus) 


HEINTZE, Å., Växtgeografiska anteckningar från ett par färder genom 
Skibottendalen i Tromsö amt. K. Sv. Vet. Akad. Arkiv f. Bot. 


BdMEL908: (Skibotten) 
— Växtgeografiska undersökningar i Råne socken af Norrbottens 
län. Sammastädes, Bd. 9, 1909. (Växtgeogr. unders. i Råne) 
Horm, Tu., Studies in the Cyperace&, XVIII. Amer. Journ. of Science, 
vol: 150003; (StadHCYpP) 
HurTt, R., Försök till analytisk behandling af växtformationerna. Hel- 
singfors 1881. (Växtformationer) 
KocH, G. D. J., Synopsis Flore germanice et helvetice. Frankfurt 
a/M 1837. (Synopsis) 
KÖKENTHAL, G., Cyperace&-Caricoidex. ENGLER, Das Pflanzenreich, 
IVSS20 (EES 38)5keipzior Lo00: (Cyp.-Caric.) 
LestADIUS, C. P., Bidrag till kännedomen om växtligheten i Torneå 
Lappmark. Akad. afh. Upsala 1860. (Bidr. känn. växtl. 


Torne Lappm.) 
LestaDIUSs, LÅ. L., Botaniska anmärkningar gjorda i Lappmarken 
och tillgränsande landsorter. K. Sv. Vet. Akad. Handl. 1822. 
Stockholm 1823. (Bot. anm.) 
LINDBERG, H., Die nordischen Alchemilla vulgaris-Formen und ihre 
Verbreitung. Acta Soc. Scient. Fennic&e, T. 37, 1909. 
(Nord. Alchem. vulg. Formen u. Verbr.) 
LInnÉ, C. v., Mantissa plantarum Generum editionis VI et Specierum 


II. Stockholm 1767. (Mantissa plant.) 
= Flora lapponica: | Amsterdam 1737. Ed. II, studio: et"eurav)aet 
SMITH. London 1792. (FI. Lapp.) 


LUERSSEN, C.. Die Farnpflanzen oder Gefässbiändelkryptogamen. RABEN- 
HORsSTS Kryptogamenflora von Deutschland, Österreich und der 
Schweiz, 2:te Aufl. Leipzig 1889. (Farnpfl.) 

MuURBECK, S., Studier öfver kritiska kärlväxtformer. III. De nordeuro- 
peiska formerna af slägtet Cerastium. Botan. Not. 1898. 

(Nordeur. Cerast.) 

NEUMAN, L. M., Några ord med anledning af H. G. Simmons” senaste 
uppsatser. Botan. Not. 1908. (Några ord m. anl.) 

— & ÅHLFVENGREN, F., Sveriges Flora. Lund 1901. (Flora) 

NILSSON, ÅLB., Svenska växtsamhällen. Tidskr. f. Skogshush. 1902. 


(Sv. växtsamh.) 
OsTtENFELD, C. H., Flora Arctica. Köbenhavn 1902. (El: saret) 


LITERATURFÖRTECKNING 393 


RAUNKLER, C., Types biologiques pour la géographie botanique. Övers. 
ov. det Kgl. Danske Vidensk. Selsk. Forh. Köbenhavn 1903. 
(Types biol.) 
— Dansk Ekskursionsflora. Köbenhavn 1906. 
(Dansk Eksk. Flora) 


—  Planterigets Livsformer og deres Betydning for Geografien. Kö- 


benhavn 1907. (Planterig. Livsformer) 

— Livsformernes Statistik som Grundlag for biologisk Plantegeo- 
grafi. Botan. Tidskr. Bd. 29, Köbenhavn 1908. (Livsform) 
Statistik. 

—  Formationsundersögelse og Formationsstatistik. Sammastädes, Bd. 
30, 1909. (Formationsunders. og Statistik) 


Réegles internationales de la nomencelature botanique adoptées par le 
congrés international de botanique de Vienne 1905 et publiées 
au nom de la commission de rédaction du congres par JoHNn 
BRIQUET, rapporteur général. Jena 1906. 
(Réegl. internat. nomenecel. botan.) 
RiKLi, M., Die Anthropochoren und der Formenkreis des Nasturtium 
palustre DET bBericht VI do Zzareb> Botan. Gesellseh: Zurich 
1903. (Anthropochoren) 
SCHKUHR, C., Beschreibung und Abbildung der theils bekannten, theils 
noch nicht beschriebenen Arten von Riedgräsern. Wittenberg 
1801. Nachtrag oder zweyte Hälfte der Riedgräser. Wittenberg 
1806. (Riedgr.) 
SIMMONS, H. G., The vascular plants in the flora of Ellesmereland. 
Rep. sec. Norw. arct. exp. 1898— 1902, N. 2. Kristiania 1906. 
(FI. Ellesm.) 
— Ueber einige lappländische Phanerogamen. K. Sv. Vet. Akad. 
Arkiv I Bot. Bd. 6, 1907. (Lappl. Phanerog.) 
— Några Bidrag till Lule Lappmarks flora. Botan. Not. 1907. 
(Bidr. Lule Lappm. fl.) 
— Några ord med anledning af L. M. Neumans angrepp. Samma- 
städes 1908. (Några ord) 
— Om hemerofila växter. Sammastädes 1910. (Hemerofila växt.) 
SJÖGREN, O., Bidrag till Kirunaområdets glacialgeologi. VWVetensk. och 
praktiska undersökn. i Lappland anordnade af Luossavaara-Kiiru- 
navaara Aktiebolag. Stockholm 1910. (Kirunaomr. glacialgeol.) 
SMITH, J. E., se LInnÉ, Flora Lapponica. 
SOMMERFELT, C., Supplementum Flore Lapponice quam edidit Dr. 
GEoRGIUS WAHLENBERG. Kristiania 1826. (Suppl. FI. Lapp.) 
SONDÉN, M., Anteckningar om floran inom Tornejavreområdet. Sv. Bot. 
JTidskr. 1907. (Anteckn.) 


394 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


SyrLvÉn, N., Ruderatfloran i Torne Lappmark. Botan. Not. 1904. 

(Ruderatfl. i Torne Lappm.) 

— Studier öfver vegetationen i Torne Lappmarks björkregion. K. 

Sv. Vet. Akad. Arkiv fx Bot. Bd>3; 1904: 

(Veg. Torne Lappm. björkreg.) 
WAHLENBERG, G., Flora Lapponica. Berlin 1812. (FL. lapp.) 
— Flora Suecica. Upsala 1826. (EL, Suec)) 
WARMING, E., Oecology of plants. Oxford 1909. (Oecology) 


Register 


Sid. 
IiEeRE Plata o1C es” IP vad shots sd ör Re 116 
Wnekulea: Millefolitum Ia. 3. 35:ssndsvsnssns: 139 
[AIF ee I) BA SPE SARA DE a fa SA TAB 139 
confirm. Napellusi I: 55. «secs: 91 
Narostemma. Gitlhago' La sssss:s.bdessss 39 
Neresns: borealis Flartni. ..sssss:.:ts.:. 42 
MESArS Vit ooerosseredsls sås ct bod SR 41 
Aira atropurpurea Wahlenb. ............ 44 
BESPUOSAT El voceserss tas NE NEN se 43 
HEKALO SAME IfA vas esnenesko sk sa SSA 44 
Alcekemilla: acutidens. Bus. :::.:s-s:s.... 109 
IRESHAS, SCHH: siocckör sc ssnier eken 110 
FI [ANT Ro Ego AA EE RARE SENR SUS ASOS TE 108 
SIGMErIARS: BUS: >. osstödes seneste none v dike 110 
HANENS PUSS bu tr ose esset ska både sr 109 
minor Huds. ”filicaulis (PH) Lindb. 
Lira Corey RASER RE EE STEN Sr TR NS 109 
ERP OSUISRBUS: socctsssrnds ör sens hed så ke 109 
SHOCKERata BLUS: ...3 cs sydde fönkesed br 110 
ns meana (L.) Willd. occocisssöö5e0 53 76 
Alopecurus aristulatus Michaux ........ 41 
FINRA TES UME) Sett i ok otdnsal oden 39 
EES ES Ae ra SPELEN VS VE AEA 39 
Alsme biflora (L.) Wahlenb......s..::s-.z 88 
Andromeda polifoölia IL: :.:s..:.:.=--s«sssts 122 
ltethum: graveolens I: :s.:..tsi..ssssune 120 
Angeliea Archangelica LÅ. :........:...s:s 121 
BREES MUST ög a Gas RB FRdr obe ne INNAN Ne 121 
Antennaria alpina (L.) Gertn;.......... 138 
IDEAS (IA) Geta dare des slivekd eg 138 
Atens tinctoria I; icssc.:c..st:2:bös0t 139 
210 BEE TEST ENE SYST GR EGT TEE 139 
Anthoxanthum odoratum ÅL. ............. Sj 
Anthriscus silvestris (L.) Hoffm. ....... 120 
IAguilesia, vulgaris ÅL. socmccssansfstdöde 91 


till floran. 


VÄrabISKal pA: SINSS bo skldedes Sör sade ble 
ANENOSAN (IL)IS COP = acer scr säs so ks bragt 
PER dulAG ae ara ass redd bre 

Arctostaphylos alpina (L.) Spreng. .... 

ATeEnlarlar Serpyllkola gosse 

Artemisia Absinthium L. 
VHIOATIS IS SEparid: SR ELR s DAN hdd 

ASperugo: Procumbens,...s.s. soc ss 

ASTA OAS ALP IIIST ÅS Ne>spösr.sson esse ks AS 
frigidus (L.) Bunge 

Athyrium alpestre (Hoppe) Ryl. 
Filix femina (L.) Roth 

ATI DIexe sp a trljtaTe PA öron sense 

AVenarbialenSiS vägnar bo LsK babR ES 
PUbESCen Strind sSARS SNS ae rr 
SALIV AVRESA STEEN STAS 2] a ejoh bla sä beb 

Ballöfarmiora RE SR CIRA ssd 

Barbarea lyrata (Gilib.) Aschers........ 
STELCFA ANTEC IR sma aj da en einen a 

BFA STAN LPA Md Urs erat er sbopersk RE 

BEliSKpELeRMISt Is es stbedes sn so kek EN arna 

Bertetoarmeana (E) DER Sass: 

Betula nana L. 
Hald PID ESCENSE Slo bebes is db sbaea dra 
PHDESCENSHELNS. 2620 senskire Re os åå 
verrucosa Ehrh. 

Brassica campestris L. ........ 
nigra (L.) Koch 
IR] Ber le ert ARS SEEK OR TIN 

Bromus arvensis L. 
TÄCKAS NIEGVSST do oso Sred nano near ade oder lder 
EON IS SG RER SEE SVERETT SAN VENT 
JTI Ike ITF AES RT RET 

Bryanthus coeruleus (L.) Dippel .. 

BIUNTAS OA OILAS IE eden eden co ovh DR Skene 


soc0 oc RR Rss 


45 
128 
96 
96 
132 
Ri 
101 
70 
70 
15 
70 


FLORAN 


396 H. G. SIMMONS: 


Sid. 


Calamagrostis lapponica (Wahlenb.) 


| ig Elg 11 SRA ANS NE SÄ ssk AE SSR 42 
neglecta (Ehrh.) P. de Beauv. ....... 42 
PUtp Urea IN ss Ssoe ds este skiss Less 43 
Callitriche polymorpha Lönnr. ......... 116 
Callha lp aluSstristla bs soseosstssr beses 90 
Gam Ela FSA VA Ink oc ert scn essens 97 
Campanula patulavERESEtsEsprssee 136 
PErSLEIO AL lioss 626 re er sel öSrel NORE 136 
EOTID CIO [ANNES öres scpptls dere esse bok n 136 
(FANHADISKSA [IVA SSV oa oso ss ace senses era lAS 70 
Capsella bursa pastoris (L.) Medik.... 97 
Gärdamimnerbelliditolia 5: 5 EInSes 97 
DEALEISIS UL SNe ooestrejens sasse sd rss kr rrsse 67 
(Far diUSSCHSPUSILI TN sevsud desde see sl Hejda 142 
(Garexsalp IH TS WALLE: oo oretlescbesn starr 59 
A0UALNIS ANV ARLenD ooo sesseser esse eter 58 
AU TATA OL 25 go se sn KE ROSS SN 60 
brumnescens (Pers:) POM: o:to..ss.sscs- 55 
BAN ESCCISYLI sector eps re oddsen dess ss rer 560 
CAPIATIS Vas sana o ee seen ss rer becka sons Nr 60 
CHordorrliza LIOItE öce:s-sesssasbrer ser 53 
(FO0den OM CRAY secs ocvesbossks se ever 56 
OTACIHSWEHIL: 223 sot bop R ss S Sr vb bes 56 
gynocrates (Wormskj.) Drej. ......... 53 
HeleonastesSLElth: s.cecseb-snssisseswedeper 55 
Tuncellat(Er) alk SET Si ASeSeIsse 56 
LÄChe nal SCHRUNIT börsscsensdeskne deres 55 
[2VIFOStriS: (BIBI ELER sotecsssre dens 60 
JAS1OGALPA TE MIG Ne See doo Sd ense 68 
Li RIO SARAS oo sade oe HE SERE o 58 
Ola CE AGES SE ren rbaed dns TEN Te 55 
MacloviatambULVI cec. se bocbe se sne ske 54 
HAD EN ANLEAN IAI 6-0 peer ss sön 58 
parallela "(I5est )i SOME: ss. -k-csses 53 
PaUERLOGA TOT or oc Se SNs verse serb 53 
PedatarWialleHb:is.ce.sredökerades sei dsree 60 
POlygama Schkull oss: ess secs. var 59 
Faritlorar(MWalllenb)) SmitHolsss..toccs 58 
I C2ra a al (0) OT8 (Sr RA IA - r LR EA SNES Si 
TOStatarSLOKESPesskUes ssd sdedde rer ör 66 
TOtundala WABLenD: ost. sets ved sd eb Joke 66 
SAKAUMIS tilorvkssd dos Ssd er Brek dosen pe een 67 
ter ell ars CHRURIEtose so vissko eb sed kre 55 
tenuifloöra: Walmlegb:use.s.soss pad Cr 55 
Vapildtd FANSEN doscsdd scenes desert 58 
VESTGALI Ads sö AE o de ODES ES SS öv tU medd 67 


OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Sid. 

Canum CAI Ål mosse: spe sor 120 
Cassiope hypnoides (L.) Don............ 122 
tefragona (L.) DO Gsssosces ss se oss EERNE 122 
Centaurea Cyanus, IL; Eee 143 
Cerastrum "alpinum 1375 85 
arvVense Ål o.ssssessssoveoosp ss 85 
longirostre Wichura s:s.oseee see 86 
trigynunm. Ville oso ssecsec sees 85 
vulgare Flartm, -.coosoossss-5- SS 86 
Cherophyllum bulbosum L. ...........- 120 
Chame&nerium angustifolium (L.) Scop. 119 
Chenopodium album LEKEN 83 
bonus. Henricus: :5o5 See 83 
Chrysanthemum Leucanthemum L. ... 140 
$erotinum : Ls .osssssss5 des seb SKAR 141 
Cirsium arvense (LL) ScOopsaree som 143 
heterophyllum: (EE) ANSPEIEOSUNEIN 142 
lanceolatum . (C)). Scoop EERYNNEII 142 
palustre (L.). SCOop:=--=H5 Sr 142 
Coeloglossum viride (L.) Hartm. ...... 71 
Comarwn .palustre 150555 Eee 107 
Cornus SUeCiCa -Ålr ss ses os ssre a 121 
Crepis.tectoruni JIEYENArEoEse 145 
Cystopteris fragilis (L.) Bernh........... 217 
montana (Lam), Berohiocttsosme ZXL 
Dactylis: glomerata 1:55 ErEe 46 
Dianthus barbattus Ios: ses 90 
deltoides 1:40: o:lese eco ds sr NS 90 
Diapensia lapponica EG: sees 124 
Draba .incana ÅL. +:s-sss-s:sscsobbeles SSA DAS 98 
Dryas. octopetala I: ....c..o-555-SSNSSENeNE 108 
Dryopteris Filix mas (L.) Schott........ 21 
Linneana Christens: s50EeEsNenees 28 
Phegopteris. (L-) -Christens: een 28 
spinulosa (Muäll.) O. Kuntze........... 2 
Empetrum nigrum; LE: 7:.5- ESA 116 
Epilobium alsinifolium Vill. ............ 119 
alsinifolium-x-palustre::"ss:pIsiae 119 
anagallidifolium Ear :ssetesten 118 
davuricum. -FisChers..,-.. so-sosssss0e bsr 118 
Hornemanni Reichenboes:sop nee 119 
lactiflorum Flausskn re itorsree 118 
Palustre: Li oosscd. sees «so 118 
Equisetum .arvense I; :s:....se. ss Sjo 29 
fluviatile . Li ...-. sc. Aotervd AJS 30 
hiemale; ID :bbeostees see sees 31 
Palustre Ls :o.c.s.sssse. os 30 


REGISTER TILL FLORAN 


Sid. | 

Fquisetum pratense Ehh. ssstoscscs-s- 29 
SIÄVA HIGH lg scoes nekas RANN 30 
Marieoatum. SCHIeiCIK, sosscsstosssserstda 31 
FBRESeLOD  ACIS,) Lä jssssöopen scen sders sann 137 
BRIS) REN 2 önsnsde eden AR Eb es sleek ork ISA 
Eftoplorug alpifnum—Loss.s-sess.sssc2ses 53 
POLVSta Chu 13 :ssseo tre spenen sne snsr ie 52 
HUSSE OlUM: FT. ss, sen dd eds seden ser 52 
Sehentchzert. FlOPPe -5.-scssesbossde ->o csn 52 
NATAL I 55 scr erene bre Jes R Sas Sö 52 
Erysimum cheiranthoides L....s.;....-.- 99 
Etäplirasia latifolia Pursh oss. ssccs-s 132 
femus (Breno.) Wettstb bloss. 132 
RES CAVEIA I OT saasseser ssnte essens 49 
255 IE YO) SEE ESS KSR ER SS RR 49 
HELDTAR IL: sen o berg are fore nAreR Ses ds 49 
Filipendula Ulmaria (L.) Maxim. ...... 108 
öd Sara VESCA a srecc ope saansn blek sr sea 107 
fraleopsis.bilida BOennj:.::-sk.i.ssspes 128 
LIVET T ac 1gA 1 BETS ROR EE EAA RR RARE 128 
SPERIOSA VII spor scrkedesnplsor ess Asea 128 
META DATINC- a pocsers ser oossns essens 134 
YTTERST ÖST SSR RES RAR RE 135 
CET EE RAS SSANAAE SERA ETSI NES 135 
NET IOKSTET LEN BSR ERE R LESS PER AVR SKAR 134 
fäeramugi Dohemicym LÅ. ss. sces.s.s:sss2 115 
SA ÄTTEN Po cjöna be sälar sne jo SRS 115 
STAL USE Ior SSE RE RNA SARA 115 
SKOLE TITT Ål 2 res RER BE KRA ARA SER SSE 115 
ETTAN KS SEEDA ESA FOA 108 
PETER) CARE SSV SRS SE 108 
Gnaphalium norvegicum Gunn. ....... 138 
AEA n reas Svisde oc åin er a sida dels bene 138 
HITTILS Fl CAS SE OAS R AA ER STEP RASA 138 
Gvmnadenia albida (L.) Rich. sco... 71 
PRRBDSE AG (I), Rosa socsec ond sdks ska bena 71 
HMeraclenum sibiricum, L.. o.csso.csecs sovese 121 
Mieracium alpinum. L.; Backh.;.....:-.- 146 
Santo Stylum. Dablst..:.s..3.s.ss. sewe 146 
KG Enlar Lames DC od sshres ta 146 
EORCIUI, DANS .ocso sc cscd seten arsa 147 
ERSPUOLIE. LD ahISts, ss slev der acrrsres 146 
PILERSITOULSVE TSH. spor Ane 146 
KUST OSTI AES Sky ecexanpr os ön dessa Rs Sc 147 
BEKLGA [LIN Ob tees servas sås doses ds 147 
atabrilsulatupnm: NO oo.5csd. steks cos 147 
KiränensenDahlSt; ss... s.scoocbotsorede st 147 


Hieracium lignyotum Norrl. ...ssssosse> 
Eundbobhmas DablsErestt a tee 
inelanocrammn DARIstB!30n ds 
IMUCTOCOmMII DARIStN oodereccersor ss sene 
uNtlarolepium: Dahlstbol:d s.k] 
HanNtanense Dals de locsbe secs 
Obfexi: DAMISt a cc sidis oscovrdssr ras 
POOSteletm IN AMSköss:ssrsasesisenndes 
polysteletm=Dablsts...s....-sdscbosans 
DISIEneT AINA Heeres sonasdar osa ans rr 
prasmockrotnm; Dahlstö.sssssss.sss 
SORAEHINU IJISLA vores ss osa loss öpienn ne kaER 
SUD ERUVA TLS ETTSIN on ese oss ssre rr or soda 
SHDHIOTeSECAS Wi [ryd sker i ss a srugs ers sena 
subumbelliferum Dahlst. ............... 
Stnenla Rn ES NOR earl ssders 
Fel en NORR Sre Sad seeckese-ebirs nn 

Hierochloé odorata (L.) Wahlenb. .... 

Flipp Urs (VOSS nere eeeses-sasso soc 

Ford emm: distiehusrs ls) sis... ssss rss 
VIlGALE FÅ SI oEeberber ber ssra sesigsse sla rsa FAS 

Hypericum quadrangulum L. ...o.......- 

Järenskalpinas VASS ae 
DIOR SPIS ES Ar oeea dee sre 
SIÄTFO VISS TEST Foreso obe rlec su spisaee skrek sr 
LEA TAS SE Ae RS Ar a od sade ss sr 
LD) Fo bb EN SJ a fbe BOSSE EEE 

Juniperus communis IL: nc........==e--- += 

Knautia arvensis (L.) Coult. ...........- 

PACE Salva oo st ocob oda sde ser sera 

Famn, Hybtdan Vill os... 06sss se ov 
DUSPIECHRTRL ostar E eka sen> dere reser 

Lampsana communis L. .....ssss ses +++ +0- 

Fathyrus: pratensis/ IL oo:...sss.ssse.osdesr0 

PEGI NpALUSIKO Uls fare nes esse os in pAIAKAS 

Leontodon autumnalis L. ..........ss+=+-+ 

Lepidium ruderale L. s..s:sssssesss0s00 000 
SA TIVIIOT Ssd ace ss ar onn er ene ök ka ne sn 

Iinaria. vulgaris Mill, os. ..s.ss.cc sco ss 25- 

Finna DOLCANS IL: a cccssa soo sosse nn rr ra 

Linum grandiflorum Desf. ............+-- 

Listera cordata (L.) R. Br. ...........ssse 

Lithospermum arvense L. ........sess>+-> 

Loiseleuria procumbens (L.) Desv. ... 

EDLUEINPERENIe Lets bed css se steps rna 

Fötuscomiiealafus L:s. .sss.ssscs sn sa 

Luzula arcuata (Wahlenb.) Swartz .... 


397 


Sid. 
147 
147 
147 
147 
147 
148 
148 
148 
147 
148 
148 
147 
148 
148 
148 
148 
147 
37 
120 
52 
52 
17 
68 
68 
68 
68 
68 
35 
136 
145 
128 
128 
143 
114 
122 
143 
94 
94 
129 
135 
148 
71 
127 
122 
51 
113 
69 


398 H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 
Sid. | Sid. 
Jöi1zula SmyultiflöratiETöfimatt 49 e.o JAS 69:|Papaver soOmnifertm L:s...ssss.sss 94 
pallescens (Wahlenb.) Bess. .......... 70 Paris, quadmufölia I. ...c-sss.. RA 71 
parviflora (Ebrbö) Pp esvireEtenenae 69: | Parnassia/ palustris Ios te SAN 102 
pilosa. (LL) NWalld:0355EELE a are k00) Pastilla ca Sativa. Lo v. .scseep ads ESA 121 
SpICata (END GT SNES AS 10: Bedienlaris lapponica ES: es 133 
Wallenberg pRIUpE. sosse. saa O01-- PalUStiS Loos ccs dos RA RENA 133 
Fychmisttlos) eu EIN ES SA SON 80 Petasites frigidus (13). EEE 141 
ÉEycopodium alpinunm! I eocen FS2) Pettoselinum sativumn ESSEN 120 
E3400K0) 06 BNEI TN TELL om SARAS AS ASSA SN ÖR SSSOSE Si | Phalaris arundinacea ESEEoIEeEe Vf 
CIaVa tunn ol öser ec essens DN, KECATATLENSIS” Iljans ss SRS ERA SARA 37 
GOTIPLANA TIS TENNESSEE ses fee SO 32 Phleum alpinum Jisses 38 
SCA SO Vers prss fa sak SAKNAS 31 IPratense a): sssst ss eb ds 38 
[Sy COPSISTANVENSISKL-e; ccs seds tass 126) Picea. Abies. (.), Kärst.o oso 34 
Majanthemum bifolium (L.) Sehm. <= 70 Pmeguicula villosa ESSER eeeee 133 
Malvarne gle Ccta NWidllEs ss. sen SSA IS NA Fe I BOSSE AE ss asans en 134 
INNatri Caran G hat omar 140) Pinus Siv estrisdo ss... AES 33 
(IIS COLA CAD Eero ejäjelen bee oe AREAN 140) Pistuum arvensenIbs oas 5 ssd SNES ERS 114 
Ur OCLOT ALS rst segt dö SR NISSE SSSK 118 00 Sa tiva les AE PR AE As ås 114 
Medicago, Iupulina Lo mnossse stt FPlantagor lanceolata rese. sees ee 134 
Melampyrtum pratense Ey :sies se 131 12014 [6) vä FENA SR SER RR As as ban 134 
STIVA LEWI. Joes esp es ek se ss SSE 132.) <omedia Iis.:sösteesos spe ba ASA 134 
Melandriwm, album (Mill) Garekett 90 Poa” alpina: fps ses ss US 47 
AUD UNIK Lapp OMC oss. d see ALS 90 FN 70 01.81 I SNS A  R a d sane 48 
silvestre (Schkuhr) Roehl. ”lapponi- |; 5 COTMPFESSA -Åafa ser sek olje el ERNST AE 48 
GUI (SINN) esss soc con sen ås stR AE 80! glauca M. Vahliftiiseottoete 48 
NISITC REST TATIS ST oro os so sej re SEDAN 45): tanemoralis I:s ståsdte.s Sa SA Ne 47 
Mielilottstalbust DES soo T11:|-> palustris Ls esssssssemsn 47 
Möenyanimesrimfoliata IT SESSeeee see 125)” PrEatenSiskLl 35 ess ssdrs ss 46 
NATT T TTT ETT STATES SAS 37) tEIVialISA Ton sör ss kess a tejere snel ER SANN 46 
Molinia coerulea (L.) Moench .......... 45 | Polemonium coeruleum ble Stsseese 125 
Montia lamprosperma Cham. ..:........ 83 | Polygonum amphibium I-or 82 
Mulgedium alpinum (L.) Cass. i........ 145: —"aviculare "IE: ::..s2si dd SNI 382 
STDTNETIN AS (123) (CASSTIK TESS EN NR 145 | BiStortä a dos da dess nee orsa S1 
NyOsOtSkarvensis. (É) CERIfSREEsN 12713 COnNVOIVUlUS "Ia ae arne nej 83 
Callina: Hloffn,.... css. ble AR 127.| Persicaria I de.sto SA ss 82 
MIT CKATT UAE ALI se feels SE Sr ANAR 127 | tomentosum Schrank ..............sss 82 
SCONPIOTG CSKA 5 rss ee 1207) VivViparumny oas ee ss N ANS 81 
SILVA CA ELO MIN oaser borr SRA 126 | Polypodium vulgare EX oeEeEeee 28 
IVMYOSUIUS KITS TS oo SSA 91) Populus tremula E5CteEEosee Fl 
NATO USKStöLGlan LE oro ue seende stör RA 50 | Potamogeton alpinus Balbis ............ 36 
Nasturtium palustre (Leyss.) DC. ...... 06 | -=Pperfoöliatus IL. ss.:.--skossseses ser eRDe se 36 
Neslia paniculata: (L.): Desv. ....:....... 98:| Potentilla anserina L:s 107 
Odöntitesirubran Gb. scshisn ons 132:| "Vargentea Ls .....sss..ssin NN 107 
OTEhIS TACA AES ost ensose de seen RR 71 NOrVegiCa, Åseda. s «se sven bes ESKS 107 
OxyHa dona (I SN 81 Vera Åsas oe sno ge sec sun vå EJ SASEE 107 
Papavert nudicaule Mb: an Nasse .kiskis 94 | Prunella vulgaris Iöoetoostyrt 12 
RIO CASH SEE SEO RR Sa oden och 9471 Prunus. Cerasus” La dt. scserss bes ERENEE 110 


REGISTER TILL FLORAN 


Sid. 
BEEUTTS" Pa GUS på s0ss ens no S ee RER 111 
RAVE La TI OR Jr. even de = ascris sjelgs sens sele 121 
BO UNdIO IA: I cs ktop aktre ges a VN 121 
SECO da or sd:s ssk eds sars likes lose Ar 15 
Ramn eulusacis: IL) :58scdsvscscs esse 92 | 
ALEC OMUSKE: ss töegse sne ss eta sss sar bra 91 
föyperboreus ROttbas.sscc sesecnocor sen 0as 91 
PaNCiStaminens: TalUSCH löösssss- «ss: >= 93 
Pela lust SChranmk- -s..scessvass seten 93 
Pygmeus Wahlenb: sssc..sscc:ssct oss see 91 
HEJD OTIS Läste s vs Vete öde AND 92 
FRSJONE MS Cnedsansrs ssd on gEdg CNG EYE 91 
Raphanus Raphanistrum L. ............--- 93 
ELNA TSEN CREEPER EE PETE EEE RIE R SERA Sp ter 96 
RESCHANOU OFAlA Itos: 53, ssioesönsss ords rst 101 
Rhinanthus groenlandicus Chab. ....... 133 
fila OTEREN ocss ovscrsedd öre sr ve 133 
NibeSKGTOSStlaria; LE vassesseces been oder nes 103 
KUOTDTTAIN (13sl cs sv ös esolsörd es eger SNR dere rr 103 
TKU Assos dessa SN rdde sv rd 103 | 
NRO TSNATCICUSKILS css sedernas NS 104 
AHENENS DX SANANIS): re ssnserssgrn petra rn 106 | 
MOLINA OLUST Le o5scessa sön orsa sees 1006 | 
BITTE TE SER Eder a SÅ selsda «dels sjön rer 104 
KA [ISEN aa ales ses ålders err 104 
KÖR ESSVAICB LO SA Usepssere stistgd de selsek fen 80 
FIRE OS ENA doo a mean ock dse den rskder ser 81 
ans NER FREGE . 80 
HOMESticts Flartfl. ccs. css rn 79 | 
SARA EIN GSL PICS sv. dösesasost inges na 37 
EID CISE Ia resesseöress es sens rare rr 88 
BELAGD LSEIHLA Ino see sees or oe soc see är 73 
ANDER ILE SAS eDSEERRASA SAST SAN ARS AA 12 
BEIRTEA OC INOTICATNS! rod een ss ere rörs rre 2 
REA ab ads dens dör bd sned skrek 74 
PCO IIOTICANS mosse. «ös se ena ne pe nr 74 
Blanca x PhyllCifölla .....s....ses.e-:c:>e 74 
[i FEET Snr ARNES SAS SAEE  R 13 
FY VEEATY STRESSAS RE SNR STIPE FL 74 
HETDArRSAX POLACIS 2 .-sdererer srerns ser ra 74 
EA TNA deg fot SSE GSR AA SG 13 
[26] 209000 DR Lö RR Sj SVR ER RA ERT KR 173 
JARVLSUDICES IN Re ers dear dat rart iska dör so 74 
TÄV HEI KONGL ESV a avseenden sken saras SA 73 
TÄDEAT MENAS VNSITTS, avs osisre s pk ene mener ber Ke T2 
NISTICANS XPIYliCHOlA ser. seser reses TZ 
FRV GI OM AE. Sia sär Tess STENAR Aes AE PAL 


Sal: Pp OLAS WahblellD:. acssr ee sebessee se 

FETCUAtA > levas benens sh bs dds ss RE 
Salussurtea alpina (EDER NEAR 
|. Saxiraga oranulata. 15) ss SENS. Nie 
TO EM LAMAICAN ESS Socks Seve deja n es 
fi 00 oe INSER) BYTAS AA SSA BA SEM OA SN pe ART 
[IHOP posttutoliar IASss2sra. ssd srd rd 
| NIEStellanistlösgte rd grenen i or deras FM NR 
I Scirpus atStracuS! (Palla)! Ido ss 
| SELETAmtaS Ta THUUSPIL ss ser ser scr ses ken 
ISecalereereale: Is /:::ss:ses.ssck ssd oe dör Ar 
Selaginella ciliata (Lam.) Opiz ......... 
[[SEMe CIO VIlSarIS KA rss senses ice rr da rer 
| Sibbaldia procumbens L. ............:.s.- 
' Silene venosa (Gilib.) Aschers.......... 
I STIApPISTALDA ISS ios sed ssso dansas dike ere des 
|| FATVenSisSi Ån o ease s seder srecere nee rsc sorna a rea 
Sisymbrium: Sophia ck, base res 
SOTAN fun TI OTUR asset ense seed 

TUDELOSUMPL st ssscbbdde- safe see snrer ra 
|[Solidago Virgalred; Ilos kesser scen ass 
SOHCRIUSKALV EN SISKIS MSee ee SR rea 

asper (L.) Hill 

OleFACETS lr sons Socsk rs sep ukes seb cee senere 
|SOTDUST AT CUP ala EN sera s rese oses code oc da 
Sparganium affine Schnitzl. ............- 

RyYypErB Ore Hi IEA Sk-Se SoS TSsen 
SPEronlaFArVensISpiesstso ears sasse 

TIDTAR (13) ND TELE: sek dy sensor svans es dfn 
SPIN ACIAFOLErA CEA FLN ocsssrsnasss eaten el så 
StaChysmanatar)acgs. sosse 
| Stellaria calycantha (Ledeb.) Bong. ... 
INR OT ATI GATE tes star se de bdo an ssp n a 

lönguolia, Muhlenba sdss sisters sonder ven 

TE AE EVE re mee re mek sr 

TITO HUANG ck rs bler be faser ere senses 

PASS T (IVIUET:) REtZo cocsecsna ons ora a r> 
iFaraxacuny croceum Dahlst; -.:s:sss.. 

IMNelanostylm sla För: I scvvedeoe0s 
Ilan betan bon EN forte f öden bl KSSS SEA RAA 
ENAS PIFalpESLePI skassseeoresnsses or inse see 

ALVEIIS OL dösle kan stank dcbork er Kv skk Ae ENS 
Tonleldia: palustris. Fluds. .c.cccssss.sseove 
TETTGN BAN STEUO DASA La cent Sås nns öns ser sot nnr 
IETALOLMRNN ARTALI UI Las aras eo ove sec snören ar 

ATV BISSE NN tee stEne even söjsde Keb rna ke snN 

ITV DTS CLIUAIA ÅSE STA SSA ns episka spe ve knas bende 


I 


399 


Sid. 
74 
74 

142 

102 

102 

102 

102 

102 
53 
89 
51 
32 

142 

108 
89 
95 
95 
95 

129 

129 

136 

145 

145 

145 

103 
35 
36 
88 
88 
83 

129 
85 
84 
85 
34 
34 
84 

144 

144 
93 
95 
94 
70 

124 

112 

113 

112 


400 H. G. SIMMONS: FLORAN 
Sid. 
TI fO MUM PLAtenSe bä SEE RE Re 10115) 
[Ef EIS GL: breletfiellas sg Na Ean elsaNN 112 | 
SPAdiCe IIS ebes AS beses 12 
Friglochinmalustreskarssetsa 37 | 
Trisetum spicatum (IL) Riehti bss. 44 
Ru ebirtb (C31g NEIL JE påponp AvoporRNsLSosEAEA Si 
TEP ens sl sure rorsoktopisprier sökes SR SÅ 
Väla E VIE ässet sasse DEN 51 
Trolliuseuropexsprsti san 90 
TuEritis-Olabral2s a ss sor. dress kicss öra OS 
"Tussilägo kantara: li besoossicsterere sker ee 141 
UftiCarAO1CA Minne beer er oosenhlis de sek ser Här 
TIECINST IS 5en Is dass ejer sjö arne EI are 70 
Vaccinium microcarpum Turcz. ....... 123 
NUY GLO S/N stef ee ofestds eb ål el TEEN a 123 | 
UULTOTNOSTUMNAES Ser ess lejenefön kon ei ss Sa AE 123 
VitiSTIA RAT sössus oss rsses nns 123 
Nallerdan a roremalistbESe EES 135 


IVIEKONI CAR ap IMAN esceog slicke tre Esser ns 130 | 


OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Sid. 

Meronica. arvensis IL. «sterio 131 
borealis (L2st;) Neu oe sccsteee 130 
Cham2drysll., .ocssscseser stack SIKA 131 
JOS 1TOLIA: Laos rss cs NN 129 
OffiCinalis: IL... :ssss spor sees RES 131 
serpyllifölia. Ls: ::::stsass=ssscsckes se REREE 130 
Vicia angustifolia (L.) Reichard ........ 114 
Cracca: ÅL. —-..s:sssssposer ker RESA 113 
hirsuta (L.) S. E-7OfayG 113 
SatiVva Ås oo.ccse rös ones ERA 114 
SCpillmy Ås. jeös.sssgeresressreusn se SS 114 
Viola ärvensis Miu oose:sess css REA 118 
biflora ÅL. .ss.: see st torpet ee EREEASEAA 117 
epipsila Ledeböpunittoa es Ae 117 
palustris IL: os..ss4s,en0 sees ER ble 
tricolor I: sseisssptesa. sot RREEE EES IG 
Visearia alpina (EE) GCD SmEEEEEeteeee 89 
vulgaris ROemEEEEES See se 89 


Tafl. 


Tatl. 


Tafl. 


Tafl. 


iafl: 


Tal. 
iTafl. 


Tafl. 


Tafl. 


Tafl; 


10. 


Förklaring tili taflorna. 


Fig. 1. Exemplar af Urtica dioica L. var. Sondenii Simm. från 
ravinen vid Matojärvi (distr. M 4). 

Fig. 2—3. Exemplar af samma växt från stranden af Haukijärvi. 
Fig. 1. Urtica dioica var. Sondenii. 

Fig. 2. Anthropokor U. dioica från distr. B 24. 

Exemplar af Pinus silvestris från distr. B 22, nästan utdödt. 
Bottenvegetationen har utgjorts af rismark, som dock är så godt 
som helt borttrampad. 

Gran i björkskogen inom distr. B 30. Fuktig lundartad mark 
med buskskikt af gråviden och rik gräs- och örtvegetation. 
Grupp af aspar inom distr. J 2. Ytterligare några träd finnas i 
närheten, men det största af alla, som synes på taflan är utgån- 
get till följd af att något skadligt ämne hällts ut invid det. 
Björktyper från distr. J 4, med rismark som undervegetation. 
Rismark i torr björkskog på distr. J 6. I förgrunden Betula nana, 
för öfrigt mest Vaccinium Myrtillus och vitis idaea samt Lycopo- 
dium och enstaka örtindivid. 

Örtvegetation i lundartad björkskog inom distr. K 15. Det täta 
beståndet af Chamaenerium angustifolium är delvis apofytiskt på 
blottad jord. För öfrigt sammansättes vegetationen af Mulgedium 
alpinum, Trollius europaeus, Geranium silvaticum, Calamagrostis 
purpurea, Poa pratensis, m. fl. 

Örtskikt i björklund (distr. B 3) med Cirsium heterophyllum, 
Angelica Archangelica, Alchemilla acutidens, Poa pratensis och 
mer än manshög Milium effusum. 

Snår af grå- och grönviden med Cirsium heterophyllum inom 


distr. B 1; i förgrunden Stellaria graminea. 
20 


402 


Tatl: 


San 


TAS 


Tatl: 


Tafl. 


fat: 


Fat 


Halle 


Ia 


14. 


LSE 


16. 


1 


H. G. SIMMONS: FLORAN OCH VEGETATIONEN I KIRUNA 


Buskskikt i lunddäld, distr. M 4, till hufvudsaklig del bildadt af 
Alnus incana och Ribes rubrum. 

Lunddäld med buskskikt af stora grönviden och högt örtskikt, 
hufvudsakligen af Urtica dioica var. Sondenii jämte Filipendula 
Ulmaria, Melandrium silvestre subsp. lapponicum, m. fl. i ravinen 
vid Matojärvi (distr. M 4). 

Videsnår med Ribes rubrum i ravinen vid Matojärvi, distr. M 4. 
Under Salix nigricans-busken till höger synes ett tätt bestånd af 
Equisetum pratense och vid bäcken, som sipprar fram under bus- 
karne, Caltha palustris, Epilobium palustre, mossor, m. m. 

Aira flexuosa-vegetation på trampad mark, distr. S 23. Platsen 
har efter bebyggandet blifvit inhägnad, men hvarken jordkörd, 
gödslad eller insådd, utan har helt lemnats åt sig sjelf. Utom Aira 
flexuosa finnes Festuca ovina samt enstaka Solidago virgaurea, Tri- 
entalis europaea, m. fl. 

Insådd gräsplan af Alopecurus pratensis med talrika ogräs, särskildt 
Matricaria inodora, inom distr. B 4. I förgrunden en rest af ur- 
sprunglig ängsvegetation, dock med invandrade anthropokorer, sär- 
skildt Trifolium-arier. 

Insådd mark i Kamrer HEDLUNDS trädgård, distr. B 12. Fotogra- 
fierna äro tagna på sommaren 1907 af Dr. O. SJÖGREN, efter att 
platsen på våren insåtts med afharpning från råg. Matricaria ino- 
dora och Secale dominera i vegetationen, som på den nyligen 
jordkörda och gödslade marken nått en ovanlig yppighet. 
Samma trädgård som på föregående tafla, fotograferad 1909. En 
sluten gräsmatta har börjat bildas, i hvilken dock Matricaria ino- 
dora fortfarande är ymnig; starkt framträdande är också Rumex 
domesticus. 

Vegetation nedanför den gamla förbränningsplatsen inom distr. B 
24, vid myrkanten. Bland låga buskar af Salix glauca och lap- 
ponum växa af den ursprungliga vegetationen bl. a. Rubus arcti- 
cus och Stellaria graminea. För öfrigt finnas talrika anthropo- 
korer, som följt med afskrädena, bl. a. täcker Senecio vulgaris i 
rent bestånd en hög af aska till höger på bilden. 
Kulturpåverkad ängsvegetation på fuktig mark inom distr. L 2, 
Eriophorum Scheuchzeri och Carex gracilis särskildt ymniga. 


iatl.: 20. 
War; 21: 
all. 22: 


FÖRKLARING TILL TAFLORNA 403 


Myr inom distr. J 6, något utdikad. I bakgrunden björkbuskar, 
i förgrunden smärre gråviden, för öfrigt mest Carices med inbland- 
ning af Eriophorum polystachium och Angelica silvestris. 

Pöl inom distr. S 32. Ute i vattnet synes Alopecurus aristulotus 
var. natans och flytande vattenmossor, vid kanten tufvor af Carex 
juncella och i bakgrunden videsnår. 

Norra ändan af Matojärvi, distr. M 1. Ute i vattnet ett helo- 
fytsamhälle af Carex laevirostris och Equisetum fluviatile. 


De fotografier, som användts för taflorna äro tagna af Fotograf BORG MESCH, 
Kiruna, med undantag af tafl. 16, som är tagen af Dr. O. SJÖGREN, och tafl. I och 
2, som äro tagna af Preparator O. MATTSSON, Lund. Autotypierna äro utförda af 
CEDERQUISTS GRAFISKA ÅKTIEBOLAG, Stockholm. Kartan är, på grundvalen af den 1900 
—01 af C. O. J. KJELLSTRÖM uppgjorda kartan öfver Kiirunavaara och Luossavaara 
malmberg, utförd af Ingeniörerna A. HEMMING och A. LENANDER och tryckt hos 
GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALT. 


| 
EN 
Co 
vil 


FST VE ” 54 id 


in Kr RR SÖ FR A uf Mod C SY 


e vå 
AD Pn Me 
Fd . TRE ; 
v her ; år 

act - A 4 NTE | 

CA ie . 3 U EN MERSSN NAT 
; KOKS, JEN AFI ? 

ble by - 
v JR AG 


AD STÅR igår SN fe NET 
EE OR REL [Te En PNP EES er 
SE SO | SVIN RO 
2 nb MC Na RA - 
1 Gärna SN ägna UNS 


Få . w RN 
FILA Då MV VOR C På ån 


FRANS AS TEK FANA a RR b | 
: 
- Å 
. ESR ENDA 
IV t 
11 
M i ICA TER 1 vä 
; 
« Å + i 
lå OA TENE 530 i 
Tä på 
5 j a Rd 
Ö d vo FR 
Rv SR 
2SV ARA 
« 
é 
W 
” 
ye 
| Å 
l te RR 
it 
4 
| 
” 
; 
- 
€ 
Å a 
FA HE 
FOA 


Lä 
j 


(AR Je 2) avg 
/ Ä fa ja 7 | ; 


Foto. O. Mattsson, 
Urtica dioica vat. Sondenii. 


Ber PN 
i | i rag RESA 


- sr — 
I en 


(Zz) ejSSpujRISpNI SUPA 420 
uossHEW 'O "0104 


KOL 


wWjwWS 'f-Vv- Jel0D sjstnbiapaD 


” 
z É 
; = 
- 
så - | ; 
Ane 
| 
a 
5 å 
N 
S 
JNA 
,; i K 
rela 
sx 00 :E t 


jön 
NS 


Foto. Borg Mesch 


Tall från undersökningsområdet. 


4. 


Gran från undersökningsområdet. 


—] 


Kn fr RR 


Lt 


5. 


Sthlm. 


Cederquists Graf; A.B. 


Borg Mesch 


Foto 


Grupp af aspar. 


i > 


SAALE före KA mb ARON ptrdnd Då Hinrtt BM bödel 4 bä Kon OA DA Un hän RR 03 VA ÄRR ÅN RAR 


[ 
a ha 
[PNG ne nn a ERE RE VPS den stR RA ft RR AR RA - 
I AN 


19dAPpuofg 


u2SIW BIO "0104 


"wpys "gy Jeg sismbiapaag 


ar 2] 


'SII JR UOMPJISJAJISpUN Part SoysSWuofq IIOJ 


NS "E-v Jen ssmbiapag "HISIW Slog "0304 


VER 


KR A " 
é 
= $ 
ra VIE TÄRCAN ole . 
a ; | vå Rn nn eg EE Rn CE 


RR 


Cederquists Oraf 


Sthlm 


A.B, 


Undervegetation i lundartad björkskog. 


TR 


1 


"UOINBJABJA PEILPUNT 


"tultS "gy vr) sjsmbiapdg YISIW BIO "010: 


LR 


i 
i 
| 
je 
id 
| 
| MN 
Sh K 
a 
n 


Iselll0r 


A.-B., Sthlm 


Cederquists Graf. 


Borg Mesch. 


Foto, 


Lundartad vegetation. 


| ; z i br 
v I 
I + 


> 
” 


'uONBJISJAPUNT 


"wpusS Tv JeD ssmbapan "Yu2SaWN Blog "0104 


Foto. Borg Mesch. Cederquists Graf. A.-B., Sthlm, 


Lundvegetation. 


frä BJ 


ch, 


Foto. Borg Mes 


Lundvegetation. 


'"UONBIJIBIA-VLIY PW HIP PPdwWrIk 


"WS "4-y Jes sjsmbiapaD YISIW Blog "010. 


Ru MR RR vn SAR 6 SR OR RA RR RO RR RR AE 


Hr 


j 
| 
[| 
i 
| 
j 
; I 
; i RM 
js "GNARP 
je | 
| 
| 
I 


I 
4 
é ' 
Wet é 
v | 
1 ; 4 | ; 
i 1 i 9 ) k ; 
' j ; ) 
) £ i v 1 | 
| I 
b (ä j 6 | 
| 
[ 
I 7; NO / 
i d wi 
i ARA RE KN i 
Ä j | 
/ i 
Å / ; 
Å J v | 
i ; 
1 
NV LJ ; 
| | 
| | 
| 
: 
sö 
j Ä I 
s 
' 
| 
D 


1j 


"HBASBIS PPRSUTAN 


"wltnS "Fv ten sjsinbiapan 


HIS JOG 0104 


Sa 


TG 


Foto. O. Sjögren 


Nyinsådd mark med Matricaria inodora. 


Sthlm. 


A.B, 


Cederquists Graf 


sräsvall. 


Insådd 


apnI paw stjejdsBuudfehstie IPIV 


"JIRMIPIA I JOJXBAJLI 


4Y2SaW BIO 0104 


"ups "4-v Je) sjsinbiapanN as 


Vv 
Ci : (M 
LÄG av V 
f 


(SR 


PE RER VASA 
ÅS 
) 


SSE SOA RAA oder GS REAR NAKNA. 


| 

4 ' rt 4 

lj 
I : d q 

G . 
| 
é NV 4 i & 
; j / 
ö 
I 
5 å | 
' 
( 
. FREE ERE ER ie 
| EA AR 
' KA , - N - 
4 ke « dd 
, < 
a : 
hb 
$ 


PC 


"JL2ZYINIYIG UWNLOYdOIT MIO SYIV45 XVI PI Suv 


YaSIW JOG 0104 


"wWS ”g-v JeuD ssmbiapag 


uwltys av 


"Je10) SjSImblIapaD 


wu wo WwnsoYydoug 'uaprArRIg pau JAW 


(08 


AINO 


BN 


Ern 


TATE 


:'snyomysiuv sninvadoy purjÄl Ppaw Ad 


"wyS "Av Je) sjsmbiapag YISIW q 0) 


| 
| 


sel 


ALEC TTeIA ES 
Br tygNNE 
fs ben? 


A - 
BE 


ederquists Graf. A.-B., Sthlm; 


( 


järvi. 


I Mato 


trandvegetation vic 


S 


NSL TS Ur 


F 
w 
f 
t 


Simmons, Herman Georg 


1 i . 
Oo Floran och vegetationen 
5 


10 hn 
un 
Br 
On 
J 
kJ 
R 
= 
sd 
M 


: (ONS | Georg QK ge 
SIMMONS, Herman Seorg dre 
AUTHOR gr SSR vr 5556 
h vegetationen” —- 
Floran och 


TITLE 


| FIRE 


I 210 Il 8 bO 01 6€ 
I WL SOd 317HS AVE 3NVU d 


MZIASNMOG LV TLA