A Ni : Vaken [ERE SEDAN M KSK Hart 1-2 006 1Å 4 bet PCR ER SAG D ) ; Ås 4 KRAM ESA NA KÖR SR öra Å TER
Mt 4 Ö
Sr IN
Så le AA pa
i SIKTA hh
AT IEEE
NR Mid 1 ANT k
lt a SLE Do
2 PR
2 Ye.
4 å
PAPEETE KR få
dre LJ v
ed) vr av ir
Ad vt
ri + LJ HITENESA HEIN | KC . d SIN an KG
LEK ' SVA Nb ON Kär HANG TI KR Hbl dig ded BINANE FILKVS
AMN
I eo)
sr AE |
2 SG Pr Sk,
d ÅA Zz T Ia
d
I
URSEGANEN: UI ND Translation of Introduction, to top of page 80, By. RES Båving.
For the study of the natural relationship between different forms of animals a complete knowledge of their development would no doubt &äbolish that lack of explicitness by which even the masters of science often seem to be embarrassed. Those forms, however, which under- go their me tamorphoses - as many of the Diptera do - in swampy and moist localities are thereby not easily traced through all stages. Hence when trying to limit the families and groups of these small creatures, We have to confine our investigations to the last stage of their development and study the organs as they appear manet stage. In this respect it is particular- ly important to pay attention to those external
"organs, which serve the essential life functions because the. structural similarities or dis- similarities exhibited in such organs correspond IoCLoser ör more remote. affinities of the insects 20-question.
It may, however, as a rule be advisable not to affirm any relationship according to the de- :velopnrent of a single organ or a single body part even if this should exhibit the most astonishing Similarities. or dissimilarities in its structural details.
As realized longsago in other spheres of creation so here we find that isomorphism ex- pressed in a single organ often is caused by bare analöogous development of that very organ in in- sects which really belong to entirely different groups. É
If - on the other hand - the systematic i position of a form is clearly by the 3 developnrent of the essenti
JUL 3 11961 PF irarvsAtPå
tinenotdt er fäwAn amd 10 vå balen 4 & fn ing Yo Kr = tduob ok bion HöragOlerab ta ÖN dokde We Bä foflöre to vad KORG JNA of Kr pr. alto Bott gr tg onto j STAB. skalan TRA” (ek oaen NS (AR SN ner ad Ta mA Bu ng ÖvKrTOonrist At 4 SNART vante oRoeT Te Väne ] Som Ak ere banar vf AR BUREN BOB OÄtIIST nå Ale SAR Ör tärnren OM AGM Brita te NR 20 Vv tot To oMöR FAR ma båt Er OLIN av få TASEYR vert et enegio att vblte tt T 8 lubilniea el tf tfosueyt såna NI SYS Jä R Feist xu Bott OK NOS Ar NR FN EkOtfömvt Stl fsilnenta arkt tavtn: Nr ae
/ söib 16 Bolfitälimie Seg LR EA allt a É I BROdam on air låte ni botidiire ar
EN BIBPRAS art To le oltäaffia AON TÅ Nn HO pr
1 | i 00 158
. SON ALAT hå HT BT ra En are
ÅA EL fd Ler ankD TORNA öidanolket Yi RE dö (1 NG I VDBT OINSa GS 20 mekgre elhteve te Fyn Ne j (UR RåNGTnn TEORI SCA & LAM
HÖR ENN Ng INNERST. en BI iv bee
Game, AS ar bord Aj va KON REAR ORG FAN NI a örn ; Sr vu BOR ung Bö DE Jap LD ts Er seg sad OB
läs fet NERO CK Sd RR drmmgöl avap. er (6. FOVLSELN yr TORG. oc NaOT sd YvITBen deg
” islands HT UMAR "torföb ooh NN apr ve VS Tekn ae ao 2 4 Fa die Brag
(
single structure of secondary systematic value deviates from what we consider normal in the group, ther we mst look upon this special de- velopment as a specific character by which the form can be placed inside the grouo to which it naturally belongs; not separated from it.
It never must be forgotten that actual affinities generally disclosed in similar biolog- ical habits and physiological processes always are manifested by the identical form of those organs which are the essential life organs.
The external manifestations of relationship are therefore to be sought in the shape of the organs of nutrition, reproduction and locomotion and the association of insects must be supported by & hömologous 'developmrent of all the essential organs combined and cannot be based on the shape of a single one of those organs however important this may appear. Finally, shall our systematic arrangements, which after all are bound to be im POrfiöct just tö some extent succeed in expressing natures's own thoughts, then a well trained mind and a natural systematic instincet is required to decide on which combination of charecters should be considered typical and instrumental for the de- termination of a family with its higher and lower Eroups . ä
Sweden has had a dipterologist with this in- stinet highly developed, nanely the prominent president of Kongelige Vetenskages Akademien, Professor C. F. Fallén. :
The descriptions on which he has based and : almost created the Swedish Dipterology evince his profound perception of nature; even the family arrangements established by him -testify about the same natural instinct. He did not have the opportunity to enter into any compara- tive morphological studies, a requirenrent still unaccomplished in our special branch, and has for that reason not or not always been able to express with sufficient clearness and in definite
ä&
rr
MEReR D40KO Mi DPooGtE INGIRI MÖR ög Sn
M - | ( | 4 NV
butan LHR ON BE fd FR NO 050 ab SAG FÖR NOG Bend. IEC 2 TO SATIN ON U TE En TM OM ONES of OKT SUS SOT BoLeneg oe SÖN vinOT FoR Jada YEN bök ee oc Sen
se nd Hg 18 Nå böeroloktl 3 MELR BO WS HÄR avawfis Base boonrg (Mead IÖFRVG her entre Osti 70 mint last bög bi Må vd «BAY WILE feldivoar hå OT
Gintgtrolde FS ee UM Ta! alle ti eden Fly >» ls Ye enad od vt Frtuos så Ve HGT Softer ONA MOT SörDS ta WITEERSIe ö € färd rder va mt sv Sto Sn TG nettet RR aidnpege och Ia To tn atoll sb EON IR Ledare dt tv Hogtd ad tönthas INA brer tea » Fäst ormÉ "sova BUT sko FO EN he SEN DE EVE 0 r Ferie TPORNIY 7 Og a ] NA a oc BENGT: a ra Täta dok 8 nå
KIRK. böst ant If5n Bed Le NRA I rd B/ SGT NPT RE SONIKA så rå - i La bios He Wreta Te öka fö mÖG SE SLS OR SRS En fa IRS manNo I br grad Ki 4 UN od iv FR Ke '
ee
nt BIS IN FET FORGE RN Fet on Hong. ot 7 föra o RA BE VAN
PI HÖRA & SYRAEN STR RETA AA : Jå sen Rep LERA Bra a FEIST nå FN A
bry. bes kd rent Su ok CC fe net tolad
ET Ad föra AG ala Han HI OR
ONE. HORNE LR NN a eLAg NA biigve
ENE PLN rare fee fn dnbgrb 0 hb a | ROR förnfant moen
VR RS ER odF. Re OM ROGGE SITE dn fr. Po 0 ORbukE Isokso Long
| Jen, | EMO RA taroege HU ONT Ler 08. UfGR sond AvANFE. den 10 För Noda män ob oh be åka ba Ad Furstot Tog fr
Nb FYRA
I
terms a sharp definition of each of his families, conceived as they are purely through natural in- tuition. The more amazing is it that all the
save he has been able , one may be tempted to
sav, by divine inspiration, to apprehend correctly the essential idea of most families and even with rare skill successfully arrange their species
into major groups. We ought to continue along
the road first paved by him. Then as a first step we should undertake a close investigation of the structural differences which particularly characterize the family and give & clear definition of the same.
For this purpose it will be necessary to initiate a general investigation and revision of all the species. Forsm will be disclosed which merely on account of analogous developments and similar habitus have been placed in a family to which they do not belong and from which they con- sequently must be removed, and forms, intermediate between large families, will be discovered which in the original more comprehensive arrangements have been placed close to central groups with which they only exhibit a rather remote relation- ship and from which they may be separated as families of lower rank.
Some successful attempts have been accomplished to improve the systematic arrangenent of the Diptera by a separation of the intermediate major groups. Many examples of this kind can be found in Professor J. W. Zetterstedt's works. But the species have seldom been arranged according to the sämns "rules as the families, and shall the system which science formulates come near to nature's own system, then it must be considered imperative to arrange not only the major groups (the genera) according to the development of the more important organs but also the groups of minor rank (the sections).
It is admitted that BöLLiGKe established on characters as the shape or color of certain often
ROLd ini XebB tsalpie evig br MELIN Sri. ONE el
1 UR VERS HIRA rd 49 Hora 2 okså ME FRAN Havok fon | rt. OP LR gi SM eb anna
oc PYUKNAN gr "van, Bro Yfå da en biadenss ok utotlter fee Hr tw qovo hu sottöänmt faon 10 Bl BETONA lörd Sj ER dl NRA iu'leR Uk tft fånod oå THING SÅ seas
Une tetrid se åt un vd bart fet rid "to moitesttesvnt avols se Nar obru bå vistvgttrag' Hytdvr & borsta TIb fa
LER ET GÅ. UREA ÅN tr BSTN >É stog ud, etdö RorNOlSLVSr Bye nottealdaova: fara a Roddw besolonit. od ITfin meo »gaionG Al DER ekar emgolyveb enroaolsoe 10 TDC
OM -rine os i bevgig necvd erad pu tfda MIG. Vent dofta perl bye äro fed fon oh EAT ROSS Masen baronet a fe td Hon Betorovetb:ed fli LuBiliAT KALA 6 LBOL St YEN 8 vie OR YLunng ersatt Ls KÖDS ervota fotnot erofe bast bi tok A. mlädra xodter Be Jididyoe vIno Te vå
Å U KO , a Nå ”
På
å v få ER bot örbgess a Anv ett dot mö | fa SAS NILE NG f 2000
(IDRE förra Naed moved STEN E Ee [Te BOOM BÅT bo du TTR åk ORM sj ra ol StNtbartatilr edt To noltssres Ne Branot so nee bl stores TR de dk VM BTR DTE SSSNIT. FO ME Bit oc MrkbTonaA I Str aev roblog i RA Mt Ifa brat motte ox 28 VENUNRI OR TAN NOD. &ATATNNLOT 00006 - RS i bbmelbienon så fen. tt IK sv DN Br oc) EUR je rt TNG fom. V KONER a Sto mo 'snemga förab myt oc ARA HURT ORON TR 20, ee: 107 ale ce IRL
1. st äg KAR Lidkars siigitone. dant, Hard ine a dk ende de for KOL GR TG order ont ee
LG ) ' 14 i
AA insignificant body parts may possess some- value
för the separation of the species; nevertheless,
it is a well-known fact which will be still further demonstrated that the arrangement of the species according to the development of the important body. parts, beside being a necessary part of our system, does present the best base for an equally adequate and clear specific determination. It is moreover unquestionable that the only way in which the general idea of major group can be conceived is through the minor groups in which the idea is differ- ently modified. Were the svecies mingled together in an arbitrary way then the student of a genus would in his own mind have to arrange them in groups before he could get any real conception of that genus. Such minor groups, however, must, like the major groups, be natural. The "classical rule för tie förmation of the ndjör groups "is valid
also for the minor groups and can, applied on these, be formulated as:
"Sectio dabit caracterem, nec caracter sectionem".
If the sections are established according to this rule then it would be possible - with a modification of the classification - to divide the genus of which they are parts into a corresponding number of subgenrera.
Ås new genera can only such well defined natural groups be recognized which either deviate funda- mentally from the genus in which they have had their place, or which constitute a hitherto unknown group of higher rank.
The following attempt to build a systematic arrangement of the Dipterous family Ephydrinae Zett. on the principles discussed, is considered as further development, due to new observations and discoveries, of the first paper on this family which 30 years ago was published in Kongl. Vetenskaps Akademiens Handlinger by the founder of the Swedish Dipterologist. Later Dipterologists have admittedly greatly contributed to enlarge the multiplicity of the members of the family Ephydrinae bur for science these additions have been almost worthless.
OR sed addan ianloddr sel 0 AVE | Wan faner okt son sd RER: Of pg kabin ant HEN NDOR SNS gr Tor FRAs FAN me SR Re AN iseaen en Ä goda Ch BEAN AT Ferne 0 VOR HEAT Jes bi rp: vå TEVOBTOM ET KT noden Inred or St ue BN Tea ar er RN REN VN (ken Bb rt TN TB bovkeonen et Aes YUO TN oj kar Hora öl MN | SATIR oc sobål od Motdw At figur cc fn Oc höet ögat bög vego a et 0” FuNSN NN INTE og EA KARA mer ke tyg mp OMNA ON ova berg on AA 10: noltyesmosg Iser we teg bouOtb a ls BÖNEN Fran teer. svs otiyn AE ) Rn Insdugnde vd LINE NG tif rann
BR rar he Ag eofS on hiv öar. Ge snoka KEN 6 äM h wtbrone badet CANE enat on 4 4 (ELSE a afdtsrga nd BUR [SE SberEbgk > roles ketala FEN MR föl nöt SER goo vm oki så NNa Be VaNK L NER «BTR SITEN fare odon FIN 2 NEN NAR WH ANAL steiveb act tö uid Vas tng in ber vat ver ak ue EI FN OT TORTTIN at utifunga itodrin
SINAN ran
LER TEA AE RE RT ÄRE UN NR
LDS BRtLET Le ve Spoken BEIT RI barvpbi ense, ei borkuvekb. age byn
brå anol feviskde We om BR ALOE Fa z
un dre FATT ROAEE TO 2200
Fo BoBo ov FOR, mn Data FU SR OK en Ben Hörhemn . ot Jol vpbuse BN Ne one lbosit ;& Ne Fed 3 Eofor GK. era ofog HAR er NG NE SATS ERA KO MNRnn oc Boredi et
sön Bing le dh ST akt Å SON NIER 2 ae 1 ee ORINAN (da Na pel irväpad Yr ;
äv TITS pl
The many genera which are ennunerated, rather than described in Macquart's papers are mostly irrecognizable because the diagnoses do not con- tain any characters referring to the more important structures, and the characters which have been used, and nearly all are taken from the coloration, and therefore only are applicable by
. comparison, are ambiguous, slight attention having
been paid to the considerable difference in the coloration of the two sexes of same species as it occurs at least in the most numerous groups of the family. Hence the descriptions can equally fit one, tvo or more distinct species and often are the two sexes of the same species treated as different species under two different names.
Ox fv Fy (RA ME
övar odotin ove Jar len svd
Nn 51 OM fule Så B. FÖR
nt one fal vika mvkart a
Ur BO oa EDET Br NE NES € GIS jön H BÄ ÄN AE RN EE Ky Bh Ta re hel,
FER hen ER anse 10 Ber VM
ie BONN KG. nå
SIR VITS. ND PA bruend arid
o SN BL N i Ye TN bn
RA
förkla
HE REAR FE YN
135 Å, L. KELANDER SN SNRA ar From the Library of VAS Ja M. ALDRICH
jr YE
5 M. ALDRICH ational Museym WASHINGTON, DEE
QL Förso t€il Gt kf, - och I EF S81 ER rg 12487 KONGL.
VET ENSIKA P.S AKADEMIENS
HANDLINGAR,
FÖR ÅR 1843.
STOCKHOLM, 1844.
P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare.
su
fis) HÅ RÖN
Lod
SN | 1 tom dok sr Rö TN SSR 3 TULTERV VL År
UCKKOT Le 4 as
Försök ull Gruppering och Revi- sion af de Svenska Ephydrinze;
af CHR. STENHAMMAR.
Vid forskningen efter de lagar för djur-arternas naturliga förvandtskap, hvilka vetenskapen måste bemöda sig att uppspana, skulle en fullständig kunskap om djurens utvecklingshistoria utan tvif- vel häfva den ovisshet, hvaruti äfven vetenskapens mästare stundom synas sväfva. Men de arter, fram- för allt af de Tvåvingade Insekternas ordning, som utvecklas och lefva på vattendränkta eller fuktiga lokaler, undandraga sig våra observationer under det de genomgå stadierna af sin metamor- fos. Då man således vid försöket att begränsa dessa små djurs familjer och grupper, endast kan rådfråga djurets yltre organer i dess sista utveck- ligs-stadium, blifver det så mycket nödvändigare att fästa uppmärksamheten på organerna för de väsendtligaste lifsfunktionerna, emedan dessa, så- som exponeuter af lifvets yttringar hos de sär- skilda djuren, genom öfverensstämmelse eller skilj- aktighet i bildning, måste förråda deras närmare eller aflägsnare frändskap.
Vid detta försök att följa naturen på spåren, måste dock såsom regel antagas, att frändskaps- förbållanderna icke få bedömmas efter ett enda organ eller något särskilt parti, ehuru öfverra-
76
skande öfverensstämmelsen eller skiljaktigheten i dess bildning må förekomma. Ty den öfverens- stämmande bildningen af ett enda organ, kan an- tyda, att djuren väl stå på en analog punkt, men likväl tillhöra särskilta grupper eller serier, såsom länge sedan är anmärkt inom andra natur-sferer. Om åter de väsendtligare partiernas form anvisar en art sin plats inom en viss grupp, men något särskilt mindre väsendtligt parti fått en utbild- ning, som märkbart afviker från den inom grup- pen normala, måste denna afvikande form betrak- tas såsom en denna art enskilt bestämmande ka- rakter, icke såsom en anvisning till dess afsön- dring från sina naturliga förvandters krets. Ty det må aldrig förgätas, att den verkliga affinite- ten, som röjer sig i lika lefnadsseder och lifsytt- ringar i allmänhet, måste vara afpreglad i de för lifs-verksamheten väsendtligaste organerna. De ttre tecknen till närmare frändskapsförhållanden måste derföre sökas i nutritions- och propagations- redskapen jemte de för den fria rörelse-förmågan nöd vändiga lemmarna. Men de få likväl icke en gång bedömmas efter ett enda af dessa organer, ehuru vigtigt det må synas för djurets lif. Alla de väsendtligare organerna måste betraktas i deras samband; och de typiska förhållanden af deras former, som bestämma en familj eller dess grup- er af högre och lägre ordning, måste uppfattas af ett öppet natursinne, om dessa systematikens likväl alltid ofullkomliga försök, skola förmå att närma sig till ett sant uttryck af nåturens egna tankar. Sverige har ägt en Dipterolog med detta rena natursinne i Kongl. Vetenskaps-Akademiens fram- lidne ledamot, Professor C. F. Fanrén. De be-
skrifningar, genom hvilka han grundlade och till
TI
största delen nyskapade den Svenska dipterologien, äro alltid framgångna utur en trogen natur-åskåd- ning. Men samma trogna natur-sanning utmärker äfven de af honom begränsade familjerna. Han hade icke hunnit anställa den comparativa gransk- ning af djurens organer, som ännu utgör ett oupp- fyldt behof för vetenskapen, och i följd deraf icke eller alltid nog klart i bestämda ord fixerat det begrepp om hvarje familj, som utur den rena na- tur-åskådningen bildat sig i hans tankar. Desto mera öfverraskande är det, att han likväl så träf- fande, man kunde nästan säga divinatoriskt, i stort uppfattat de flesta familjers hufvudbegrepp, och likaså, med sällsynta undantag, lyckligt tillämpat det vid arternas gruppering i större massor. Men på den väg han således banat, synes man böra fortgå. Då mäste det första steget blifva, att de formskillnader som väsendtligen karakterisera fa- miljen, noggrant iakttagas, och familjens begrepp bestämmes 1 klara uttryck af dem. För detta än- damål nödgas man företaga en genomgående gransk- ning och revision af alla familjens arter, under hvilka äfven de arter, som tilläfventyrs blott för någon habituel analogi erhållit plats inom den- samma, förråda sig såsom obehöriga främlingar i dess krets, hvilka derföre böra derifrån aflägsnas, Mellanlänkarne, som sammanbinda de större huf- vudfamiljerna, och vid dessas första begränsning i stort, sammansmält med någon af de centrala grupper, till hvilka de stå i sidoförvandtskap, kun- na endast vid en sådan granskning med säkerhet urskiljas och, betraktade såsom familjer af lägre ordning, från de förra utbrytas. Lyckliga försök till systemets utveckling genom de mellanliggande gruppernas urskiljande, äro äfven inom de Två- svingade Insekternas ordning gjorda; Professor J,
78
W. ZeTtTterstTEDTS arbeten förete många exempel deraf. Men till större delen återstår ännu til- lämpningen af samma lag inom familjerna för ar- ternas ordnande. Skall vetenskapens försök alt systematlisera, närma sig till naturens system , så böra väl icke allenast de större grupper inom fa- miljerna, som fått namn af Slägten (Genera), be- stämmas efter de väsendtligare organernas öfver- ensstämmande bildning, utan samma regel måste utsträckas äfven till de underordnade grupperna (Sectiones). Man må icke frånkänna de underaf- delningar inom familjernas hufvudgrupper, ull hvilka anledning hämtas af formen eller färgteck- ningen hos något enskilt ofta föga betydande parti, allt det värde de kunna äga, såsom biträde för arternas urskiljande. Men arternas gruppering ef- ter gemensamma öfverensstämmelser i de väsendt- ligare partiernas form, utgör dock ej allena en nödvändig länk i systemet, utan erfarenheten har visat och skall ännu ytterligare ådagalägga, alt ingen annan grundval gifves för en lika säker som klar bestämning af sjelfva arterna. Men det är en ännu mera behjertansvärd sanning, att den större gruppen (Genus) icke ens kan klart upp- fattas och öfverskådas annorlunda än i de under- ordnade grupperna, inom hvilka dess begrepp fram- träder på olika sätt modifieradt. Om arterna af flera bland de senare framställas 1 systemet blan- dade med hvarandra, så måste forskaren sjelf i sin föreställning företaga en fördelning + naturliga grupper, innan han förmår bilda sig ett totalbe- grepp af den förra. Men dessa lägre grupper må- ste, likasom de högre, af en ren blick upphämtas utur sjelfva naturen; och med tillämpning af den oförgängliga lagstiftningen för den högre gruppens begrepp, gäller äfven för dessa lägre den lika ovill-
Pe
korliga regeln: sectiv dabit caracterem, nec cara- cter sectionem. Men hafva de blifvit bildade efter denna regel, så skulle den högre gruppen, i hvil- ken de innefattas, efter en olika åsigt af systemet, kunna upplösas i lika många slägten af lägre ord- ning.” I sjelfva verket kunna åtminstone icke ny- bildade genera godkännas med annat villkor, än att de antingen representera en utur den större
oj utbruten väl begränsad naturlig grupp, eller en
tillförene okänd grupp af högre ordning.
Ett försök att genomföra en på här antydda grunder hvilande gruppering af Dipter-familjen Ephydrine ZeTttersT., kan tillika betraktas såsom en genom senare uppläckter och observationer på- kallad utveckling af den första afhandling om denna familj, som för 30 år sedan blef meddelad i Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar af Svenska dipterologiens grundläggare. Under nyare dipterologers hand har Ephrydrinernas familj väl vunnit en stor tillväxt i massa; men för veten- skapen är denna tillväxt nästan ofruktbar. De talrika arter, som i MacoQuvarts arbeten finnas sna- rare blott uppräknade än beskrifna, äro till stör- sta delen oigenkänliga, emedan diagnoserna ej in- nehålla några positiva kännetecken hämtade från formen af djurkroppens väsendtligaste partier, och en stor tvetydighet häftar vid de nästan blott af färgteckningen lånade och derföre ofta endast com- parativt upplysande karaktererna, då uppmärksam- het ej blifvit fästad på den betydliga skiljaktighet i färgteckning, som förekommer hos olika kön af samma art, ålminstone inom den artrikaste grupp af familjen. Beskrifningarne kunna derföre stun- dom lika väl lämpas till två eller flera distincta arter; stundom hafva de särskilta könen af sam-
ma art blifvit under olika namn uppförda såsom
80
skiljda arter. Men icke allenast arternas karakte- ristik lider af många brister då uppmärksamhet på organernas väsendtligare formskillnader åsido- sättes. Så framt icke kännetecken hämtas af de väsendtligare partiernas skiljaktiga bildning och form, kunna icke de högre och underordnade grup- perna urskiljas; och när åter dessa icke blifvit ur- skiljda, blifva afvikelser från naturens sanning oundvikliga i den systematiska uppställningen af arternas kedja. Då åtskilliga arter söndras från den krets, till hvilken de genom sin kroppsbild- ning höra, och ställas i samband med arterna af en aunan grupp eller till och med inblandas mel- lan dessa; fördunklas derigenom begreppet om båda dessa kretsar af naturföremål, och den bild af djuren, som diagnoserna skulle framställa, blifver sväfvande och osäker. Man kan häraf lätt förklara hvarföre t. ex. MNotiphila obscurella Fair. och !Vo- tiphila glabricula Faur. nästan allmänt blifvit misskända af de dipterologer, som saknat tillträde till original-exemplaren i Professor FALLÉNs sam- ling. Utan att anmärka den helt egna kropps- form och ansigtsbildning, som närma dem till slägtet Psilopa Farr., hade Prof. Farrén ställt dem midt ibland arterna af en annan grupp, Hy- drellia MacQu., der ingen entomolog kunde föran- ledas att söka dem, då deras skiljaktigheter från arterna af Hydrellia ganska starkt falla i ögonen. De representera äfven i sjelfva verket en egen grupp, helst inom slägtet Psilopa. Men arterna af denna grupp finnas hos både MericeEn och Mac- QUART utan någon ordnande regel inblandade mel- lan arterna af AHydrellia Macou.; och följden deraf har blifvit, dels att begreppet om den sistnämda, inom sig väl begränsade gruppen, icke kunnat fixe- ras
31
ras genom -karakterer af de väsendtliga skiljaktig- heter, som uteslutande bestämma den, dels att arterna ömsesidigt öfver hvarandra sprida ett dun- kel, som gör dem oigenkänliga och deras syno- nymi outredlig. Notiphila MacoQu. och Meic. (i Supplem. VII. Zweifl. Ins.) är en ganska naturlig grupp, redan antydd af Prof. FaAtrrén. Men dess begrepp sönderstyckas och upplöses, om man an- tager det äfven af Macouart godkända slägtet Dichoeta MeiG., som blifvit bildadt af Notiphila caudata Fair. ensam blott med afseende på de ovanliga bihang, med hvilka hannens bakkropp hos denna art är försedd. Ty honan af denna artär till alla partier så fullkomligt öfverensstämmande med gruppens öfriga arter, att icke ens någon tanke skulle kunna uppstå om dess afsöndring ifrån dem till en annan grupp. Bakkroppens bi- hang karakterisera således här endast arten. JVo- tiphila &nea Fair. synes vara okänd utom Skan- dinavien. Genom ansigte, mundelar och propa- gations-apparat, representerar den också typ för en egen grupp, af hvilken Sverige har flera, hit- tills obeskrifna arter. Om dessa väsendtliga par- tiers form varit angifven, så skulle denna art omöjligt kunnat, i MeiGeEns uppställning, få plats bland de Notiphile Fair., dem MeiGEn i hufvud- saken ganska naturenligt sammanställt i en egen grupp, men icke lika välgrundadt öfverfört till slägtet Ephydra (Zweifl. Ins. VI, 121 o. f. Ephy- dra, afd. C., ce.) Ty från dem är Notiph. zenea i alla partiers form alldeles skild, och äger med dem knappt något annat gemensamt, än den nä- stan nakna antenn-setan. Men antenn-setan, som in- om Ephydrin-familjen blifvit begagnad såsom grund för aldelningar under slägtena, äger för detta än- K. V. Akad. Handl. 1843. 6
82
damål föga värde, om den ensam dervWtill användes. Då söndras arterna ifrån deras verkliga aflinitets- förhållanden, och kedjan förlorar naturligt sam- manhbang Vi se det t. ex. inom hufvudgruppen af slägtet Ephydra. Den har setan dels på öfre sidan hårig, dels skenbart naken. Denna olikhet förekommer väl hos de större arterna ganska märk- lig. Men vid nogare granskning finner man, att den skenbart nakna setan äfven har hår, och des- sa ställda 1 samma läge på setans midt, som hos arterna med tydligt hårig seta, men så förkortade att de knappt kunna upptäckas med obeväpnadt öga. Skillnaden är derföre så litet väsendtlig, att den egentligen beror endast af djurens storlek och betraktarens mer eller mindre skarpa synförmågas Att den då, använd såsom indelningsgrund, kan komma att från hvarandra söndra och i särskilta sektioner aflägsna de mest närbeslägtade arter, så- som verkligen inträffat med Eph. albula Meic. och Eph. riparia Mreic., är icke oförmodadt, men bevisar tillräckligt att denna skiljaktighet icke får anses för väsendtlig. Till hvilka förvillelser en försummad uppmärksambet på djurkroppens vä- sendtligare organer kan leda, visar slägtet Trime- rina Macou. Ty detta slägte hvilar på ett full- komligt missförstånd om bakkroppens byggnad och parnings-apparaternas betäckningar hos Ephydrin- familjen. Enligt det nödvändiga sammanhang hbvaruti de sednare stå ull den förra, såsom 1 det följande skall ådagaläggas, är det omöjligt att en Ephydrin-arts abdomen skulle kunna bestå endast af tre bukringar, hvarmed likväl slägtet Trimerina skulle karakteriseras. Psilopa madizans Fawi., den enda Svenska art bland dem, hvilka af MAcQUART hänföras till detta slägte, har också sex bukringar likasom alla Ephydrine utan undantag. Om då
83
de tre öfriga arter, dem Macouvart uppräknar, verkligen ekke skulle genom en lika förhastad ob- SörNäGon hafva blifvit ull Primerina hänförda; så kan man åtminstone, utan fara för misstag, förneka deras rätt till plats inom Ephydrin- familjen. Al dessa exempel, som kunde ökas med många flera, torde tillräckligt ådagaläggas, att alla Hfviklägdr från naturens lag inom dött familjs uppställning och systematiska behandling, härleda sig från för- summad uppmärksamhet på de väsendtliga Orga- nernas bildning och form. Inflytelsen åf denta försummelse för sträckt sig så långt, att ehuru familjens begrepp af Prof. FALLÉN noggrant be- stämdes, och få Dipter-familjer torde finnas 'så skarpt begränsade genom tydligt framstående form- skilnader i organerna för både nutritions- och pro- pagations-funktionerna, hafva likväl dess slägten blifvit af senare dipterologer söndrade långt från hvarandra i systemet genom andra slägten af sär- skilta familjer, med fivilka de stå i ganska afläg- sen förvandtskap, såsom af MEiGEN; eller det Het karakteristiska af dem alla, sjelfva familjens cen- tral-erupp Ephydra, till en annan familj forflyt- tadt, såsom af Macuart. Få afdelningar af de tvåvingade insekterna lära derföre mera vara i behof af en revision än Ephydringe; och önskan att öfver deras systematiska och diagnostiska kän- nedom sprida något ljus, må rättfärdiga det för- sök jag förd sdit: utbeder mig få åtderstallt Kongl. Vetenskaps-Akademiens granskning.
Ephydrine uppställdes af Professor FALtÉS i en särskilt familj under benämningen Hydromy- zides. Ehuru familjens ide förblifver oförändrad, kan dock denna benämning icke bibehållas, döldaa dipterologerna allmänt äro ense derom, att Hy- dromyza livens Fars. ej tillhörer Ephydringe utan
d4 slägtet. Cordpylura af Scalomyzid-familjen, och slägtet Hydromyza derigenom försvunnit ej alle- na ulur familjen utan utur systemet. Den af Prof. ZETTERSTEDT antagna benämningen Ephydri- ne, är deremot så mycket lämpligare, som bland familjens hufvudgrupper, Ephydra äger den star- kaste utbildning af dess karakteristiska kännetec- ken och således utgör dess centrala afdelning. Jemte Hydromyza livens, måste äfven JNotiphila annulata Fair. från denna familj afskiljas; ty alla dess bufvnd-karakterer af ansigtets form, an- tenner, vingnervernas läge m. m. hänföra den till Drosoplula Fair. WNotiphila pultula Fair. är efter . Professor Farréns tid icke af någon entomolog återfunnen. I Prof. Farréss till Kongl. Veten- skaps-Akademien öfverlemnade duplett-samling, är JVot. pullula identisk med Not. picta Fan. Original-exemplaret i Prof. FALLÉNs egen samling, afviker ej eller i något väsendtligt från JINot. picta, enligt den upplysning Professor ZETTERRTEDT be- hagat meddela, och har till och med setan en- dast finhårig, likasom den sistnämda oaktadt den varit anförd bland arterna med seta atenna- rum distincte plumata (FarrÉs Hydromyzides p. 9). Högst sannolikt äro derföre JNVot. pullula och Not. picta fullkomligt identiska, och den förra bör, såsom en i färgteckningen ofullständig form af den sednare, utur de sjelfständiga arternas antal tills vidare uteslutas. I den nya revision af Svenska Hydromyzides, hvilken Prof. FALLÉN fö- retog i en akademisk afbandling, ökade han an- talet af dei Kongl. Vetenskaps-Akademiens Hand- lingar 1813 beskrifna arterna till 28, men beskref tillika eller antydde, såsom varieteter, 5 verkligen sjelfständiga arter. Då Hydrom. livens, Not. an- nulata och Not. pullula från detta antal afgå,
53
voro således 30 arter af Sveriges Ephydrine för Prof. FArrÉn bekanta. Professor ZetrersteEvoTt har riktadt familjen med 3 nya arter utur Lapplands Insektfauna. Men antalet af de Svenska arterna öfverstiger nu vida mer än dubbelt de hittills kändas och beskrifnas. En skarpare karakteristik af alla arterna har derigenom blifvit nödvändig, och en ny revision af hela familjen kunde då icke undvikas, på det att diagnostiken måtte brin- gas 1 harmoni genom hela serien af arterna. Den granskning af kroppsdelarnes form och propor- tioner, som då måste företagas med hvar och en art, för alt uppsöka dess positiva kännetecken, könskillnader och närmaste förvandtskap, ledde ej allenast till en omarbetning af diagnoserna, utan äfven till de allmännare åsigter, på hvilka familjens indelning i naturliga grupper stödjer sig. Gynsamma lokala omständigheter hafva salt mig i tillfälle, alt under flera år observera båda kö- nen af de flesta arterna i stort antal. Jag måste väl beklaga, att de 4 arter "), hvilka Professor ZETTERSTEDT ensam inom Fäderneslandet funnit, äro mig obekanta; men de upplysningar han med- delat om dessa arter, ej mindre än om flera bland Professor FALrrÉns original-arter, dem jag ansett för samvetspligt att troget bevara från all förvex- ling, förvissa mig så mycket mera att de erhållit sin rälta plats inom grupperna, som den grundar sig på Professor ZETTERSTEDTS inom Svenska dip- terologien gällande auktoritet. Deras diagnostik har jag deremot nödgats lemna ofulländad; men den skall också desto fullkomligare framträda i den efterlängtade fortsättningen af Professor ZETTER-
”) Not. enea Pp Faui., Not. nigripes Zerr., Not. vitri- pennis ZetT. och Psilopa marginella FaLL.
86
stEDTS arbete öfver Skandinaviens Insekt-fauna. Flera utmärkta nya arter äro mig meddelade af Professorerne P. F. WaAunzErG, OC. J. SUNDEVALL och C. H. Botemas, hvilka med vetenskaps-kär- lekens och vänskapens välvilja öppnat mig till- träde till sina rika samlingar, och hvilkas aldrig vägrade upplysningar, råd och uppmuntran det sklåste till så betydlig del tillegnas, om detta för- sök från en aflägsen landsort, kan' hugna sig af någon aning | |
I den systematiska uppställningen är Ephy- drinernas plats näst efter Anthomyzides redan be- stämd =). Vingnätet och hela deras kropps-sta- tur antyda denna slägtskap. Anmärkta äro äf- ven de flesta af familjens urskiljande kännetec- ken: alt vingarnes så kallade andra hjelpnerv (secundarius) saléndas eller snarare är samman växt med den egeulliga hjelpner ven (auxiliaris), från hvilken den stundom visar sig skiljd vid vingens bas; att antennerna äro korta och merendels ned- lutande; ansigtet utböjdt och vid sidorna af munöppningens brädd ej har bhorizontela borst (setee mystacinee); palperna mot spetsen utvidgade och vingfjället knappt märkbart, Men deremöt hafva dels ett hos Ephydrine ganska karakteri- stiskt organ bland munnens partier, dels bakkrop- pens (abdominis) egna byggnad icke fästat ento- mologernas uppmärksamhet. De böra derföre sär- skilt förklaras.
—
”) Antydd af Prof. Fartés och bestämdt uttryckt af
Prof. ZeTTERsTED'T I Diptera Scandinavie Tom. I pagg. 6, 59.
87 Prolabrum.
Om hufvudets urhålkning inom munöppnin- gen hos en Ephydrin undersiket! så upptäckes på främre delen af sugrörets (underläppens) stam (stipes), af hvilken urkolkningen bildas, en vid stammens hinnbetäckning fästad lodrätt, hornak- tig skifva, som sträcker sig rundt omkring ur- hålkningen till ganska ringa afstånd från hufvu- dets yttre pillat, SP ÖRVAKenS bradd mun- öppningen bildas. Denna skifva utgör en särskilt kant omkring den urhålkning, i hvilken sugröret infälles, då det är i hvila. Hos de större arterna med betydligt vidgad munöppning, t. ex. hos Eph. riparia Faux., Notiph. caudata Exir., Not. cinerea FAiL., kan denna skifva med lätthet ur- skiljas, då sugröret är nedfäldt; och hos den grupp af Ephydra, som representeras af FEph. aquila Fin. dfph. cCoarctata En. "ochi Eph. fuarcata ZeTtT. (3. Gruppen Parrdra i efterföljande grupp- fördelning), framskjuler den normalt nedom bräd- den af epistoma kring hela dess omkrets, ehuru betydelsen af denna under epistoma fr amskjutande kant, hvaraf djurens fysionomi erhåller ett helt eget iskender aldrig blifvit föremål för närmare undersökning. Figuren 3 föreställer sugröret (un- derläppen) (a) och nedve delen af dess stam (6), bos Ephydra aurata (E. viparia b. Fan). OUr- hålkningen (d) på stammens mot munöppningen vända sida, omgifves af den hornaktiga skifvan (c, c, c), inom hvilken sugröret hvilar, då det är infäldt. Figureu i visar denna hornaktiga skifvas tunglikt. framskjutande spets (c) uppöf- ver palperna hos Ochtera ), och Fig. m dess i
”) Såsom ett exempel af den trohet, hvarmed Prof. FaALLÉN tecknade naturföremålen, må anmärkas, att
88
midten af munöppningens brädd framskymtande, rundade främre del (c) hos WNotiph. cinerea FAu. — Detta organ, hvars motsvarighet mot den mundel, som hos Coleoptera fått namn af cly- peus , icke kan misskännas, upptäckes lätt hos alla de familjer af Tvåvingarne, hvilkas utvidgade munöppning medgifver en undersökning derom. Då det inom sig upptager och omfattar sugröret eller underläppen (Zabium), så länge den hvilar tillbakadragen, och är stäldt främst på stammen, vid hvars nedre ända det lilla parti, som fått benämning af öfverläpp (Zabrum) har sitt fäste, torde det kunna utmärkas med namn af prela- brum "").. Med Prelabrum förstås således: en på sugrörets stam befiutlig upphöjning, som omgif- ver den urhålkning, i hvilken underläppen in- fälles (protuberantia in stipite proboscidis , labium retractum cingens). Denna upphöjning har olika
han fästat uppmärksamhet på denna mundel hos Ochtera, och anat dess betydelse. I delineationen af Ochtera manicata (Hydromyz. pag. 3) yttrar han om palperna: ”compressi , (labio tecti?).” Hvad han der tvekande benämner labium, är den tunglika, utdragna spetsen af prelabrum. Men också är detta den en- da antydning, som finnes hos någon författare i dip- terologien, om nu anmärkta mundel. De som skrif- vit efter Prof. FaLnrÉn, hafva icke ens vid Ochtera nämt denna del, icke en gång Meicen, ehuru hans teckning af hufvudet (Zweifl. Ins. Tab. 58 fig. 20),
röjer, fastän ganska ofullkomligt, att han sett den.
”) Det nära förhållande, hvaruti denna del står till de mundelar, för hvilka benämningarne labium och labrum redan äro antagna, har bestämdt valet af be= nämningen prelabrum. Någon annan mera vällju- dande t, ex. bildad af Grekiska ord, syntes mindre lämplig än en sådan, som både till betydelse och de- rivation harmonierade med de öfriga mundelarnes.
59
form hos olika familjer. Än är den en låg köl- lik svulst, såsom hos Anthomyzides och i allmän- het de under Muscides Fatr. innefattade familjer, men då merendels af mörkare färg (svart, brun, gul o. s. v.) än hufvudets inre urhålkning, eller en låg, trubbig, på undre sidan med en mörkare linea färgad kant, såsom hos Scatomyzides; än åter bildar den en mera spetsig kant omkring stammens urhålkning, helt tunu och låg hos Or- talides, mera utvidgad och tjock hos Sciomyzides o. sS. v. Men hos Epbydringe är den förtunnad och förlängd till en platt skifva af samma horn- aktiga substans, som hufvudets yttre betäckning. Genom sin starka utbildning utgör detta organ ett bland hela familjens mest karakteristiska kän- nelecken.
Ephydrinernas prelabrum har icke allenast samma substans, utan äfven samma grundfärg och merendels samma beklädnad af färgadt ludd eller doft, som epistoma och hela ansigtet. Om detta ludd eller doft blifvit afnött, visar sig den svarta" bottenfärgen. Hos de arter af Hydrellia Macou. och fVotiphila 4:de. Gruppen (Philrgria i grupp-indelningen, nästan Ephydra C, c MeIG.), hvilkas ansigte bar någon ekiftning af gult eller hvitt; synes prelabrum icke antaga någon färgad beklädnad, utan behålla den svarta grundfärgen, föga skimrande af ett grålätt ludd.
Prelabrum har sitt fäste på den utvidgade stammen, hos Ephydrinerna så nära till hufvu- dets yttre betäckning, att det mellanrum som åt- skiljer dem är ganska trångt eller att de nästan vidröra hvarandra. Devaf följer, att prelabri form i det hufvudsakligaste bestämmes af hufvudets form och i synnerhet af framsidans eller ansigtets. Ju rymligare hufvudets urhålkning och munöpp-
I0
ningen äro, desto mera utvidgadt är äfven pre- labrum, och således mest utvidgadt hos Ephydrae med hvalflikt (fornicatum) eller koniskt (subeoni- cum) epistoma. De förra, som innefattas i 1:sta grup- en eller egentliga Ephydra i grupp-fördelningen, med Eph. riparia FArL såsom typ, hafva hög hvälfning på ansigtets öfversta del och derigenom slörre rymlighet alt i denna öfre del af hufvudet emollaga sugrörets stam. Den nedre delen af huf- vudet får derföre en större och djupare tom ur- hålkning, inom hvilken deras starkt utbildade prelabrum kan rymmas utan att framträngas ned- om ansigtet. De senare, som innefattas i 3:dje grup- pen eller Parydra i gruppfördelningen, med Eph. coarctata Far. såsom typ, hafva hufvudets öfre del antingen framtill platt eller hopklämdt från sidorna, hvarigenom de förlora någon del af den inre rymligheten öfverst i bufvudet. Främre de- len af sugrörets stam nedtryckes derföre mot mun- öppningen, och det tomma rummet eller urhålk- ningen i hufvudets nedre del blifver lägre. Pree- labrum, hvars utbildning ull följe af ansigtets ut- vidgade omfång nedtill, är lika stark hos denna flock, som hos den förstnämda, kan då icke rymmas inom denna urhålkning, utan framskju- ter nedom brädden af epistoma. Prelabri ställ- ning hos denna flock, ehuru besynnerlig och all- deles egen den vid första anblicken förekom agn är Alldk således en naturlig och nödvändig följd af hufvudets form. — Men en dylik motsvarig- het mellan hufvudets och prelabri form, upptäc- kes lätt hela familjen igenom. Hos JNotiphila Macou., Dichoeta Meic. och den af WNotiph. aenea representerade gruppen (Telmatobia + gruppför- delningen) är prelabrum framtill rundadt, på si- dorna temligen långt aflägsnadt från hufvudets
1
yttre betäckning och bakull hkasom afstympadt. Denna prelabri bildning bestämmes tydligt af ansigtets form och hobtutléts mindre djuplek mel- lan detta och bakhufvudet. Ty dessa flockars an- sigte är blott i midten föga buktigt, men mot silsnga nästan plant, och har betydlig bredd; hvarigenom hela hufvudets bredd på tvären blir betydligt slörre än dess djuplek. Prelabrum krö- ker sig i spetsen efter ansiglets rundade mellan- stycke, men böjes deremot icke utefter dess plana sidostycken, och får derigenom betydligare afstånd från hufvudets sidor än hos Ephydre med jemt rundad munöppning. Den mindre rymligheten mellan ansigtet och hufvudets baksida hindrar dess förlängning bakåt. Att dess främre krökta del framskymtar i midtlen af ansigtets brädd (Fig. u, c), härleder sig icke deraf, att prelabrum har någon större längd framtill, utan deraf att ansigtels brädd är bredt äreinädads ej rak såsom hos Ephydre. Då munöppningen är mer eller mindre hopdragen, antingen genom inböjning af sidokanterna, såsom hos Hy dpål Macou. eller af hela dess oriiktöts 139 såsom hos JfVotiphile af den fjerde gruppen (Philyrgria 1 gruppfördelningen), så blifver prelabrum andet djurets lefvande till- stånd helt och hållet doldt inom munöppningen, och framträder blott med spetsen nedom kanten af epistoma, efter djurets död då sugröret blifvit nedfäldt. Ochtera har en på sidorna samman- dragen, men bakåt förlängd munöppning, i främre bräddens midt djupt urskuren; dess prelabrum, som inåt är helt lågt, förlänges derföre framåt med en lunglik flik, som framskjuter i epistomats urskurna brädd (Fig. 1, ec) till betäckning för den blottade spetsen af palperna (p, p). Såsom dessa exempel, för hvilka bekräftelse kunde hämtas från
92
alla familjens grupper, tuillväckligt torde ådaga- lägga, står alltid prelabri ställning och före 1 ett nödvändigt förhållande till ansigtets form, hvaraf den så kallade munöppningen (apertura Otis) hufvudsakligast beror. Vid gruppernas bild- ning bör derföre afseende fästas på denna mun- del i samband med ansigtets och munöppningens form.
Redan är antydt att prelabrum nedsänkes och blir antingen helt och hållet eller till en del synligt nedom ansigtets brädd, då sugröret ned- fälles. Detta inträffar åtminstone med alla de ar- ter dem jag haft tillfälle att observera, och kan otvifvelaktigt anses gälla för hela familjen, då en- dast ganska få arter ej äro af mig sedda i lef- vande tillstånd. Den hinna, med hvilken sug- rörels stam sammanhänger vid hufvudets inre betäckning, är elastisk. Då sugröret drages bakåt, utsträckes hinnan genom denna rörelse, och stam- men drages tillika något tillbaka samt nedsänkes, hvarigenom äfven dess kant (prelabrum) kommer att sänkas. Man kan tydligt märka denna hin- nans utsträckning, om man betraktar de rörelser djuret gör med sugröret sedan det är fästadt på nålen, då det än nedsänker än mot stammens urhålkning infäller detta rör. När djuret är dödt, finnes sugröret ofta nedsänkt, och ju mera det blifvit tillbakadraget, desto mera framstånde fin- ner man då prelabrum i eller nedom munöpp- ningen.
Det tillhör en fortsatt forskning, alt utreda hvad värde må tillkomma den mundel, på hvil- ken uppmärksamheten här blifvit fästad, såsom distinctivt kännetecken hos andra Dipter-familjer. Ty bland dem gifvas äfven andra, hos hvilka den är temligen utbildad t. ex. Heteromyzides, +
93 olika grad bos olika genera. Kanske då torde visa sig, alt den starkare utbildningen står i för- hållande till djurens vistelse på en fuktigare lo- kal. Men mitt syftemål har endast varit, att framställa detta organs förhållande hos Ephydri- n&, hvilka dock framför alla öfriga familjer äga det tydligast utveckladt.
Abdomen och T' egumenta Genitalium.
Af Professor ZETTERSTEDT är redan anmärkt, att Ochtera icke har 3 bukringar (segmenta ab- dominis), enligt Meicess uppgift, utan 6 "). Men en noggrann undersökning af nästan alla de Sven- ska arterna och deras båda kön, har ledt till det resultat, att det för Ochtera anmärkta antalet af bukringarne gäller för hela familjen i allmänhet, och att detta antal, äfvensom de eftersta bukrin- garnes läge och form, står i ett bestämdt, nöd- vändigt förhållande till propagations-redskapens läge. Strukturen af bakkroppen (abdomen), utgör således något för hela familjen karakteristiskt; och vid närmare granskning besannas den förmo- dan, som vid jemförelse af arterna snart måste uppstå, att deras egendomliga karakter antydes af bestämda skiljaktigheter i bukringarnes bild- ning. Äfven för diagnostiken igenfinnas ej sällan ypperliga artkännemärken, ehuru egentligen ut- märkande ban-könet, i proportionerna mellan bukringarne, hvilka bero af kön-lemmarnes läge.
Om Ephydrinernas abdomen jemföres med Anthomyzidernas, så befinnes en betydlig skilj- aktighet icke blott i antalet af bukringarne, utan
wi äfven i proportionerna mellan ringarne inbördes.
") Insecta Lapponica pag. 715.
I4
Första buk-segmentet hos Ephydrine är kort, nä- stan skållikt; ”fogningen mellan första och andra segmentet ligger på sålok ganska nära framonr bu- Ha ns bas innan den blankare san största utvidgning, och är derföre nästan bortskymd af det andra segmentet. Det första buk-segmentet hos Antho- myzides och Muscides Fact. i-allmänhet, är mera förlängdt, närmande sig till klocklikt; fogningen mellan första och audra segmentet ligger hs dem framom basen, och faller derföre lält i ögat. De följande tre bukringarne hos Anthomvyzides äro till längd föga ohka det första och äfven inbör- des temligen lika; sällan är det fjerde märkbart längre än de tre föregående; och i de flockar af Muscides FALLEN, hvilkas hannar, utom dessa fyra, hafva ett femte segment, som betäcker köns- lemmarne, är detta kort och kullrigt eller half- klotformigt. Hos Ephydrinernas hand står åter fjerde Hela förnämligast femte buk-segmenternas lingd 1 ett bettet förhållande till kngdén af det sjette, under bukens bakdel inåtvikta seg- mentet; och detta förhållande har äfven inflytelse på proportionen mellan de bakre buksegmenterna hos det andra könet.
Det sjette buk-segmentets form och läge dör han-könet förtjenar derför särdeles uppmärksam- het. Det ligger ända från basen tvert vikit inåt bakkroppens undre sida, tätt fogadt intill den- samma, och inpassadt med sina kanter antingen helt och hållet under och inom femte segmentets kant, eller med spetsen utsträckt öfver det femte intill det fjerde segmentets. Det förra framställes 1 Fig. 13, som visar undre buksidan af Notiph. cinerea Fair. och dess invikta sjette segment s. Det sednare ses 1 Fig. 6, som afbildar bk af hannens abdomen hos Eph. aurata och dess
95
sjelte segment s. Hos honorna är deremot sjette segmentet ringformigt, men betydligt kortare än dä föregående” segmenterna , oftast ganska kort och indraget till större delen under det femte, ehuru det fos oskadade individuer kan tydligt gnakbiljag äfven sedan de äro döda. När man då betänker det sjette segmentets korthet hos honan och dess undangömda läge hos hannen, så kan man icke förundra sig att de undfallit uppmärksamheten, och att dessa merendels små djur blifvit af en- tomologerna karakteriserade såsom försedde med blott fem abdominal-ringar. — Att det inböjda sjette abdominal-segmentet hos hannen ostridigt bör betraktas såsom en buk-ring, ehuru ställd "i omvändt läge emot den näst föregående, är tyd- ligt deraf, att öppningen för exkrementernas af- gång (apertura. ani) befinnes på detta segment framför femte segmentets kant, som utgör bak- kroppens spets. Anal-öppningen utmärkes ge- nom en liten aflång knöl med remna eller för- djupning i midten (Fig. 6, m och 13, m). När sjette segmentet är ganska kort, kan det vid flygtigt betraktande förekomma såsom anal-öpp- ningen utgjorde den yttersta spetsen af abdomen och vore belägen på kanten af femte segmentet. Men detta är "blott en synvilla, förlarlödkd deraf, att anal-öppningen, som dock ligger på sjette Seg- mentets bas, är närmad ända favör kaoten det femte. Deremot är analöppningen ej sällan till- bakadragen till ett märkbart afstånd från femte segmentets kant hos de arter, hvilkas sjette seg- ment har längre utsträckning inåt buken, och någon gång långt in på det sjette segmentlets fält (Fig. 13 m). fHenond silt läge är eh sjette seg- mentet bestämdt till betäckning för hannens par- ningslemmar (tegumentum genitalium), hvilka der-
96
under ligga gömda likasom inom de egentliga Dolichopernas caudal-slida. Men hos Ephydri- nerna är sjette segmentet, såsom verkligt abdo- minal segment, af samma substans och färg som de öfriga bukringarne, och icke fritt såsom Dolichopernas caudal-slida, utan sammanbundet med femte segmentet af maghinnan, genom h vil- kens utsträckning det kan med spetsen nedsänkas då par nings-redskapen framträda.
Sjette abdominal-segmentets form hos hannen är ganska olika hos särskilta arter. En viss typ för dess form råder inom hvar och en, genom hufvudets bildning och andra väsendtliga kniven tecken begränsad, naturlig srupp; så alt organerna för nutritions- och propagatlions- -funktionerna ge- menrsamt och tillsamman betraktade, blifva de vigligaste kännetecken för grupperna. Hos hvar och en art inom gruppen är dock den typiska formen så modifierad, att afvikelsen från den- samma, vid jemförelse med detta partis skapnad. hos nära beslägtade arter, bekväftar en viss arts sjelfständighet. Hos några flockar är sjette seg- mentet betydligt utdraget inåt buken, och kan uppnå ända till nära hälften af dess längd. Det har då en mot spetsen afsmalnande, nästan tri- angelformig (Fig. 6, s) eller oval skapnad (Fig. 13, s), med något trubbig urnupen eller ursku- ren spets, skurldurn af annan färg, likasom anty- dande att hvad som hos andra flockar förekom- mer såsom ett särskilt, olika färgadt bihang, här är med sjelfva segmentet sammanväxt. Ty hos flera flockar är sjelte segmentet kort, men försedt med ett fjäll-likt bihang (appendix). Detta bihang döljes helt och hållet eller till en del under kanten af femte och fjerde segmenterna, så
att
97
att det ej kan observeras, så framt icke det sjette segmentet blifvit i parningen nedsänkt eller ge- nom en lindrig klämning af abdomen, tvingas att nedsänka sig. Bihanget har ofta en annan färg än segmentet, vid hvilket det är fästadt, och visar betydlig olikhet i skapnad hos särskilta grupper, samt inom hvarje grupp ofta en mång- fald af olika former hos särskilta arter. Det be- står antingen af Lvå mindre fjäll, rundade (hos Ephydra 3 Gr. Parydra) eller triangelformiga (Notiphila MacQv:); eller också utgör det ett sam- manhängande fjäll af nästan lika bredd med sjetle segmentet och sammanfogadt med basen vid dess främre brädd, så att det utgör en fortsättning deraf men skiljes derifrån af en intryckt fåra. Då är det till formen hos olika arter ganska olika, jemnbredt eller aflångt, med spetsen uddhvass och klufven, eller urskuren eller delad i två run- dadenfirkar: o.ssiv. Pig 19; 21; 237 25727 Visa formen af sjette segmentet och dess bihang hos hannarne af fem arter Hydrellia Macou. Sjelfva segmentet är s, s med analöppningen m; bihan- get är b, b.
Denna skiljaktighet i sjette segmentets och bihangets form måste inverka på formen af femte buksegmentet, och när det sjette är utdraget framom det femtes kant, äfven på formen af det fjerde. Ty ju bredare och längre utdraget det sjette segmentet är, desto mera utvidgad och för- längd urrundning fordrar det på undre sidan af femte segmentet, för att deruti kunna inrymmas. Femte segmentet måste således nödvändigt för- längas, då sjette segmentet är mera förlängdt; och det förras förlängning måste äfven blifva märkbar på öfre sidan eller ryggen af bakkrop-
K.'V. Akad. Handl. 1843. gj
98 pen vid jemförelse med dennes främre segmenter. Detta upplyses någorlunda genom fig. 5, 6, som föreställa ryggsidan (5) och buksidan (6) af Ephy- dra aurata, äfvensom af fig. 12 och 13, som fö- reställa ryggsidan (12) och buksidan 13 af No- tiph. cinerea Fair. Derföre att sjette segmentet s kräfver utrymme, är det femte på buksidan långt utskuret och på ryggsidan förlängdt (f3 f) Det femte segmentets förlängning är dock hos andra arter vida betydligare och mera i ögonen fallande än hos de här framställda. Derföre att Ephydre aurate sjette segment icke är inneslutet inom det femtes kant, utan sträcker sig derutöf- ver intull kanten af det fjerde, har det femte blifvit endast något förlängdt, emedan öfre delen af det sjette vinner utrymme framför dess undre kant. Eph. aurate närmaste anförvandt, Eph. riparia, har femte segmentet vida mer förlängdt, nästan till det fjerdes dubbla längd, emedan det sjette segmentet helt och hållet inneslutes inom det förras brädd. I den händelsen, hvaraf Eph. aurata företer exempel, då det sjette segmentet- eller dess bihang är utdraget till fjerde segmen- tets kant, måste stundom äfven fjerde segmentet något förlängas, för att bidraga till den förläng- ning af abdomen, som är nödig för att bereda sjelle segmentet ullräckligt utrymme på dess un- dre sida. Genom fortsatta observationer har jag funnit, att den här anmärkta motsvarigheten mellan buk-segmenterna är gällande inom hela famiijen, och den blick in i naturens lagbundna ordning, som häruti öppnas äfven inom denna lilla natur-sfer, saknar icke sitt stora interesse för forskaren. En och annan skenbar afvikelse derifrån, som i det följande skall anföras, kan fullständigt förklaras. Man kan anse såsom en
29
regel, att: fjerde och femte abdominal-segmenter- nas längd, och det femte segmentets urskurna form på buksidan , stå i förhållande till formen af det sjette segmentet och dess bihang. Då det sjette segmentet är bildadt till betäckning för hannens parnings-redskap, som deruuder äro dolda och för iakttagelse nästan undangömda, så bestäm- mes utan tvifvel dess form af de senares olika form hos särskilta grupper och arter. Det är väl således egentligen parningsredskapen, som inverka på det femte och stundom äfven det sjette seg- mentets förlängning, ehuru denna inflytelse ej kan observeras, utan antydes indirekt af deras be- täckningar. En afvikelse från nyss anförda re- gel, hvarigenom delta bestyrkes, skall 1 det föl- jande anföras. Propurtionen mellan de främre och bakre abdominal-segmenterna antyder således den väsendtliga skiljaktighet, som äger rum mellan propagations-lemmarne hos olika arter; och der- för blifver denna proportion en märkbar expo- nent af arternas egendomliga karakter bland när- beslägtade arter, som i diagnostiken bör iakitagas.
De proportioner mellan abdominal-segmen- terna, som föranledas af propagations-redskapens och sjette segmentets form och läge hos hankö- net, framträda också egentligen tydligt endast hos detta kön, men gälla dock äfven för honkö- net, ehuru I en så föga framstående grad, at proportionen sällan blir användbar såsom karak- ter för den praktiske natur-beskrifningen. Då hannens sjette segment är långt utdraget inåt bu- ken, finnes honans sjette ringformiga segment, under hvilket dess parningslem gömmes, vara be- tydligt utvidgad och på baksidan långt urskuren, så att dess midt får betydligt afstånd från spet- sen af abdomen. Hos de större arterna, som
100
hafva hannens segment mycket förlängdt, t. ex. Eph. riparia, Eph. aurata, Not. oenea m. ge denna utvidgning uppåt bukens undre sida på ho- nans sjette segment, ganska märklig. Segmentets främre kant under buken är icke tryekt intill densamma, utan vidt utstående; och dess meller- sta del, som sammantryckes till ett utskjutande veck, har nästan samma afstånd från spetsen af abdomen, som spetsen af hannens sjette segment från yttersta kanten af dess abdomen. Det femte segmentet hos honan måste nödvändigt så vida rätta sig efter det sjette, att det förra äfven får en ganska stark urrundning framåt buken på den undre sidan. Häraf bhifver det en lika nödvän- dig följd att det femte segmentet på ryggsidan något måste förlängas, 1 samma mån mera, som det sjette på buksidan är mera utvidgadt; hvil- ket inträffar hos de arter, som hafva hannens sjette, och i följe deraf äfven femte segment mera förlängdt. Likasom förut är anmärkt om hannen, måste äfven fjerde segmentet hos honan förlängas då dess sjette segment har ganska stark utvidgning. Men femte och fjerde segmenterna förlängas dock hos honan i vida mindre proportion, hennes femte abdominal-segment är alltid kortare än hannens. Är hannens femte segment ganska betydligt för- längdt, så kan derföre proportionen mellan de främre och bakre abdominal-segmenterna blifva karakteriserande för hela arten; men är förläng- ningen mindre betydlig hos hannen, kan denna proportion endast blifva karakteriserande för detta kön. Utom de sex egentliga abdominal- ringarne, finnas hos honan två trängre ringar, den ena omfattad af den andra, gömda under det sjette abdominal-segmentets öfre brädd, De
101
utgöra äggläggningsrörets betäcknuing och omgifva dör. när Hat ulsträckes.
Den märkligaste afvikelse från den uppgifna regeln för motsvarighet i längd mellan hannens femte och sjette abdominal-segmenter, har hittills blifvit observerad blott hos en art, Hydrellia concolor. Dess sjette segment (Fig. 23, s, s) är ganska kort, och bihanget (6 6) blott halfannan gång längre än sjelfva segmentet, Hela betäck- nings- apparaten är en bldad de kortaste inom gruppen, ehuru sjelfva arten är en bland de största. Men icke desto mindre har femte seg- mentet betydligt större längd än de föregående buk-segmenterna. Men denna afvikelse tjenar sna- rare till en fullständig förklaring af regelns rätta betydelse, än tull vederläggning ätlersk Hannens parningslem är nemligen abbelt så lång som sjette segmentet och bihanget tillsamman, och be- täckes al dem knappt till kullen: Men till er- sättning är parningslemmen omgifven af en svart hinnaktig slida, som med basen ligger under sjette segmenlet, men sträcker sig långt framom det- samma till mer än dess dubbla längd. Hos nå- gon annan art af denna grupp, har något spår till en sådan slida icke kunnat upptäckas. - Den ligger hos Hydr. concoltor infälld mellan femte seg- mentets undre kanter och sträcker sig ända upp om fogningen af det fjerde sestnunbets. Den kan ej eller observeras förr än NA derunder gömda parningslemmen framträder. Såsom betäckning för denna lem, ersätter den således sjelte seg- mentets otillräckliga längd. Denna afvikelse från regeln är således ganska lärorik, emedan den ådagalägger, alt femte segmentets förlängning lämpas eftior parningslemmens längd. Detta sy- nes då bevisa, att olika förlängning af de bakre
102
abdominal-segmenterna, antyder olika form af pro- pagations-redskapen, och således otvifvelaktigt äf- ven en väsendtligt bestämmande arl- käräleter.
En annan afvikelse, som förekommer hos hela gruppen JVotiphila Macou. och hos några Hydrellie (Hydr. fusca och Hydr. geniculata), är åter endast skenbar. Femle segmentet synes kortare, än det sjette segmentets betydliga längd tyckes fordra. Men förlängningen är verkligen gan- ska ansenlig äfven hos uite segmentet, eluida icke genom en al utsträckning. Detta segment har en stark konvex böjning inåt undre sidan af abdo- men, hvilkens ända derigenom blifver nästan halfklotformig; och det är tillika ganska långt ur- skuret på undre sidan (Fig. 13). Särdeles an- märkningsvärdt förekommer det, att hos bannarne af Notiphila Macu., bvilkas abdomen i synner- het bar denna Hall Slotfunmica bakdel, är anal- öppningen belägen långt inåt buken mot spelsen af sjelte segmentet. Derigenom antydes, alt de inre delarnes läge måste vara på ett ovanligt sätt ordnadt, och det femte segmentets konvexitet för- anledt af deras omkrökning mot anal-öppningen. Bakkroppen hos de nämda arternas hannar af grupperna JNotiphila och Hydrellia har tillika i del hela en afvikande form. Den är icke såsom hos sam-arterna af INVotiphila Fair. oval eller el- hiptisk utan jemnbred , eylindrisk, ehuru mindre märkbart hos /Votiphile Macu., hvilkas kropp är kort relativt till bredden, men ganska märkbart hos Hyrdr. fusca och Hrdr. geniculata. Dessa få derigenom ett från hannarne af deras grupp gan- ska RDR utseende.
Ibland de karvakterer, hvilka blifvit använda för att bestämma Ephydrin-familjens begrepp, äro ostridigt de allraväsendtligast, som blifvit
103
hämtade af hufvudels form, emedan denna form beror af nutritions-redskapens bildning. För en fullständig uppfattning af detta begrepp, torde derföre vara af vigt, alt fästa närmare uppmärk- samhet på de hufvudets yttre delar, som egent- ligen bestämma hufvudets form i det hela, nem- ligen Facies (ansigtet) och Vertex (hjessan).
Facies.
Det typiska förhållandet i ansigtets bildning kan lättast iakttagas hos de större arterna, eme- dan det hos dem är redigast och starkast ut- tryckt. För att tydligt uppfatta det, bör man derföre betrakta de större Ephydre, t. ex. Eph. riparia Faut., Eph. coarctata Faur., arterna af Notiphila MacQu., Notiph. enea , Ochtera o. 8. v.
Ansiglet ulgöres af två bufvud-delar: a) Orbite oculorum (ögoninfattningarne) och b) Epi- stoma (egentliga ansigtet). Orbite oculorum äro smala band af ansigtet (Fig. 1 och un, o, o) be- lägna vid ögonens främre kant, på hvardera si- dan om epistoma, sagta utvidgade nedåt och öf- vergående i kinderna (gene) under ögonen. Nor- malt hafva orbite oculorum samma färg som epi- stoma. Gränsen mellan orbite och epistoma bildas antingen af epistomats uppsvällda kant, som likt en p/ica (fåll) ligger upphöjd öfver or- bite, eller vanligast af en flinea impressa (för- djupad linea), som sträcker sig från nedre kanten af vertlex, mellan densamma och pannan ofvan antennerna, på ömse sidor afepistoma oftast ända ned tll mun-öppningen. Denna intryckta linea, ehuru bårfin, är dock ganska tydlig hos de större arterna , och då den hos de små ej kan tydligt urskiljas, ligger kanten af epistoma likasom fast-
104
limmad uppöfver den smala orbita oculi. Ännu mer i ögonen fallande är gränslinien då den bil- das af en upphöjd fåll, såsom hos Ochtera, — Epistoma eller det solen ga ansigtet, är hela det, inom denna linea eller fåll jänblattalel inre fäl- tel af ansigtet ned till mun-öppningen. Såsom dess delar urskiljas: Frons (pannan) och Partes epislomatis longitudinales (epistomats längd-afdel- ningar). Frons är ansigtets öfversta del, på hvil- ken antennerna hafva sitt fäste, skiljd från hjes- san af den insänkta lineen, ofta i öfversta bräd- den mot verlex urnupen. Den har merendels samma färg, som hela det öfriga epistoma. Men hos några arter är dess öfversta del ofvan anten- nerna, blekare — merendels hvit — och bildar en macula frontalis (pann-fläck), som dock icke är begränsad nedåt, utan sammanflyter med epi- stomats färg. Det större fältet af epistoma, ne- danför antennerna är genom (två sulei longitudi- nales (längd-fåror) afdeladt i tre partes longitudi- nales. Sido-partUierna, Partes laterales , mellan epi- stomats längdfåror och den begränsande intryckta lineen eller fållen (Fig. 1 och HH, I, I) ligga i in- vid orbita oceulorum och äro nästan plana, lägre än epistomats mellersta afdelning. Af denna af- delnings form bestämmes äfven deras; ju mera konvext utvidgad den är, inom desto trångare utrymme inskränkas de. Pars intermedia, episto- mats mellanstycke, utgör dess mellersta konvexa del mellan längd-fårorna (e, e); och då det är omgärdadt af de båda sido-afdelningarne, torde det till åtskillnad från dem, kunna benämnas area epistomatis intermedia.
Sådan är ansigtets typiska bildning. I sjelfva verket saknas också aldrig hos Ephydrine hvar- ken sulci longitudinales eller linea impressa epi-
105
stoma cingens. Men hos de mindre kräken äro de så obetydligt fördjupade och ligga till så ringa afstånd från ögats kant, att de endast vid stark förstoring kunna upptäckas. Orbita kan då helt och hållet uteslutas eller blifva omärklig, hvilket hos en och annan grupp inträffar; och sidostyc- kena blifva i samma mån smalare, som längd- fårorna ligga närmare till ögat. Det utvidgade konvexa mellanpartiet tyckes då uttränga dem. Men äfven hos de mindre, t. ex. Hydrellie, fin- nes dock vid mellanstyckets brädd på ömse sidor en plan kant, eburu ylterst smal, som tydligen motsvarar sidostyckena på de större arternas epi- stoma. Hos de flesta Ephydrine kan äfven or- bita oculi urskiljas, ehuru icke med obeväpnadt öga. — I strängaste mening kunde man alltså säga, alt alla Ephydriners epistoma är försedt med sulci longitudinales; och den af Professor ZetTERSTEDT för JIVotiphila anförda karakter: epi- stoma bisulcatum "), skulle kunna typiskt tilleg- nas familjen, med lika mycket skäl som den tills egnas en stor mängd arter af Iotiphila Faui. Men hos en stor del af dessa små djur, och hos sjelfva de artrikaste flockarne, äro fårorna omärk- liga, och ansigtets längd-afdelningar sammanflyta. "I jemförelse med epistoma hos andra flockar, som hafva tydliga sulei longitudinales, betraktas och beskrifves då dessas epistoma såsom esulcatum (utan longitudinela fåror) ”5),
") Diptera Sceandinavie 1, p. 60.
"") Hos några arter, t. ex. Hydrellie, finnas intryckta linier på nedre delen af det konvexa mellanstyckets inre fält. Dessa kunna väl äfven kallas sulci, men få icke förblandas med ansigtets längdfåror, som be- gränsa epistomats mellanstycke. Ty längdfårorna ligga hos dessa arter närmare till ögat än dessa in- tryckta lineer, men äro otydliga. De sednare tillhöra
106
Der den typiska ansigtsbildningen bestämdt framträder, äro epistomats sidostycken merendels jemnbreda och sammanstlöla nederst med gene. Ju mindre konvext utvidgadt mellanstycket är, desto betydligare och nedtill mera utvidgade blifva de, såsom hos de större Notiphilce. Desert fin- ner man dem helt smala och tillbakaträngda mot orbitan, då mellanstycket jemt utvidgas och till- växer i bredd mot mun- öppningen, såsom hos Ephydre 3. Grupp (Parydra). Ar mellanstycket af betydlig bredd ofvanull, så blifva sidostyckena undanskjutna till nedre sidohörnen af epistoma, såsom hos Notiphila 2. Grupp (Telmatobia). Der- emot när mellanstycket är hvalflikt krökt (for- nicatum) upptager det nästan hela epistomats om- fång och undantränger sidostyckena på sidorna, dns endast ett knappt märkbart spår af dessa kan röjas vid orbitans brädd, men lemnar dem ett vidgadt utrymme ofvantill vid epistomats fram- springande del. Der få de nästan form af en kil med spetsen vänd nedåt, och blifva desto tydligare, ju mera framspringande epistomat är under pannan t. ex. Eph. riparia FaArr. Om åter det hvalflika epistoma öfverst är föga framsprin- gande eller nästan jemnhvälfdt ofvan ifrån nedåt, märkas sidostyckena endast såsom små insänknin- gar under antennerna t. ex. hos Eph. palustris FAur.
Det synes som de beskrifvande dipterolo- gerna icke alltid fästat tillräcklig uppmärksamhet på ansigtets särskilta delar. Facies och epistoma an vändas ofta (af MzeicEn och MacQuart) såsom fullkomligt likbetydande ord. När orbite oculo- rum äro Pålesluras eller knappt märkbara, såsom hos Hydrellie, och epistoma således upptager hela ansigtet, kan det väl för artkännedomen
ej familjens , icke ens gruppens, blott vissa arters karakter.
107
vara Jikgiltigt om den senare benämningen tillägges detsamma. Men om orbile oculorum äro märkbara och till och med gifva ansigtet en ökad bredd, så att de hafva inflytelse på an- siglets hela form, så lärer det väl icke vara lämpligt alt begagna benämningarne facies och epistoma såsom synonymer. Vill man på säkra grunder gruppera arterna eller uppställa dem i en kedja efter deras naturliga förvandtskap, så är det ofelbart af vigt alt urskilja ansigtets särskilta delar, emedan deras förhållanden bestämma for- men af huafvudets framsida, som utgör ett bland de väsendtligaste kännetecken af närmare eller af- lägsnare slägtskap. Alldeles likgiltigt kan det icke eller anses, all I gruppers eller: arters beskrifning formen af epistomats mellanstycke ensamt angif- ves såsom Aela epistomats form, så framt icke sidostyckena äro inskränkta ull ett så trångt ut- rymme, att de icke utöfva någon inflytelse på fysionomien. Då man ser huru betydligt en nog- grannare uppmärksamhet på ansigtets delar hi drager till de naturliga gruppernas urskiljande inom Ephydrin-familjen, väckes den förmodan, alt tillämpningen af samma grunder för gruppe- ringen inom flera familjer, hvilkas ansigtsbildniug fullkomligt analog, ej skulle blifva fruktlös, t. ex. inom Anthomyszides, när kanske en gång tan- ken riktas på deras fördelning i tlockar efter mera väsendtliga kännetecken. eld ansigtet betäckes hos Ephydrinerna af elt ylterst fint ludd eller doft, som utgör dess färgläggning och är merendels lika spridt öfver ålar Fr die Deremot är epistomats hårbe- klädnad karakteristiskt skiljd bos olika flockar. Hos den första, centiala gruppen al Evhydra, har mellanstycket Hoblädi id af styfva hår, mereudels
108
starkare och borstlika kring dess öfre kant och nedre brädd vid munöppningen; men sidostyc- kena äro då bara. Hos de flesta Ephydrin-grup- perna är åler mellanstycket nästan bart, men si- dostyckena finludna och derjemte försedda med. några större borstlika hår, ställda i rad på sido- styckets nedre del. Då sidostyckena äro knappt märkbara, antydas de likväl af dessa borstlika bår; ty på sidostyckena, huru smala de må vara, stå alltid ansigts-borsten. På samma sätt och på
den del af epistoma, som är analog med sidostyc-
ket hos Ephydrine stå de så kallade vibrisse hos en del af Muscides Far. (de flesta Tachinarie ZETTERST.). Såsom MPibrisse måste ock derföre dessa borstlika hår på Ephydrinernas epistoma betraktas "). Genom ställning, antal och propor-
”) Dessa borstlika hår synas hos olika flockar af Ephy- dring intaga en ganska olika plats, relativt till hela ansigtets form; längd och inbördes ställning äro äfven mycket olika. De stå under ögonen hos Eph. coarc- tata Fair. och dess förvandter, långt åtskilda, partals motsatta hos Psilope, i en rad vid epistomats brädd och helt korta .hos Hydrellie. Deras motsvarighet inom de olika grupperna, kande derföre lätt förbises. Icke förr än man gjort sig reda för ansigtets struk- tur vinner man fullkomlig visshet, att dessa borst hos alla flockar stå på samma ansigtsdel, och att deras olika ställning relativt till ansigtets hela form, blott är en följd af sidostyckenas olika läge hos sär- skilta grupper. Men sedan jag hade iakttagit detta, och således äfven de borstlika hårens betydelse vid gruppernas bestämmande, saknade jag dock det rätta ordet för deras beteckning; det undföll mig att de måste betraktas såsom analoga med Tachinariernas vibrisse. Att detta ord blifvit mig meddeladt af Professor C. J. SunNpDEvALL, anser jag mig desto mer pigtig att tacksamt erkänna, som derigenom en ana- logi röjes mellan Ephydring och en af de familjer, med hvilka Anthomyzides stå i närmaste affinilet.
109
tion mellan deras längd, utmärka de karakteri- stiskt vissa grupper, såsom de båda senare grup- perna af Ephydra (Parydra och Epipelai grupp- fördelningen), Hydrellia , Psilope båda grupper och Discomyza.
Vertex.
Då hjessans form hufvudsakligt bidrager att bestämma hufvudets, har den ock en särdeles be- tydelse vid de paturliga gruppernas urskiljande. Man måste derföre fästa afseende icke allenast på dess längd och bredd, utan i synnerhet på dess lutning emot ansigtet, emedan rymligheten af hufl- vudets öfre del och hela formen af dess framsida deraf beror. Hos de fleste Ephydrine är vertex nästan plan (planiusculus), hos en och annan grupp böjd bakifrån framåt ansigtet i en sakta krökning (antice convexus), eller brant, så att vertex bildar en ganska trubbig vinkel mot an- sigtet (apice declivis). Den olika graden af lut- ning är i synnerhet anmärkningsvärd i grup- pernas och arternas karakteristik. Psilope ut- märka sig derigenom; och allramest Discomyza, hvars vertex är så brådstupande, att dess läge föga afviker från sjelfva ansigtets plan.
I hela familjen har vertex på midten en stor fläck (macula verticis), som upptager största de- len af dess yta, baktill nästan af hela bjessans bredd, men framåt mot pannan småningom af- smalnande, så alt den bildar en triangel med afstympad spets. Endast hos några af dem, som hafva nedstupande vertex, är den triangelformiga fläcken kortare, och dess spets icke afstympad. På sidorna om denna fläck invid ögonen ligga smala band eller lineev (Miner verticis laterales )
110
af olika färgskiftning mot fläckens, ålminstone i djurens lefvande tillstånd. Om vertex är metal- lisk glänsande, hafva dock sidobanden oftast sam- ma färg; men den mellanliggande triangelformiga
tolv] fläcken skiljer sig då tydligt från dem genom en
begränsande intryckt linea. Sidobanden (linece laterales ) äro, till följe af fläckens form, bredast framtill; och deras figur nästan vigglik med spet- sen vänd bakåt. Hos Hydrellia, som ofta har sidobanden af mycket mörkare färg än den mel- lanliggande fläcken, hvarigenom de ej sällan blifva för arterna karakteriserande, förenas de stundom genom en smal linea af deras egen mörka färg, som går utefter främre brädden af vertex, ofvan- for dessa arters med hvitt eller gult färgade ma- cula frontalis.
Hjessan är försedd med borstlika hår. De hafva sin plats på sidobanden nära ögonen och på bakkanten af bjessan, dels nära ögat, dels på den upphöjning vid bakkantens midt, som omgifver de tre ocellar-punkterna. De stå sym- metriskt ordnade, partals motsvariga på båda si- dorna af hjessan, hvardera paret i en bestämd lutning mot hvarandra inbördes, eller utåt öfver ögonen eller inåt öfver pannan. Men hos de fle- sta grupperna öfverensstämma de både i antal och ställning; och erbjuda då intet karakteristikt. Deremot är det anmärkningsvärdt, att den ned- stupande delen af vertex saknar alla borstlika hår, hvilka då tätare samlas mot hjessans öfver- sta kant; och detta blifver, i jemförelse med bor- stens normala ställning hos de öfriga grupperna, karakteristiskt för Psilopa och Discomyza , 1 sam- ma mån mera, som verlex är mera brant ned- stupande.
111
Borstlika hår, af samma art, som pannans, stå äfven hos de flesta Ephydrine, på ryggen och sidorna af thorax, äfven som de vanliga bor- sten på kanten af scutellum icke saknas. En- dast i förbigående må anmärkas, att borsten på thorax äro fatdllda 1 vissa keäläninda rader och symmetriska par. Ty ehuru någon olikhet i borstparens antal och lutning förekommer hos olika arter, är den dock alltför obetydlig att be- gagnas såsom urskiljande kännetecken. Endast då borst-beklädnaden saknas på någon kroppsdel, som hos de flesta grupperna normalt är försedd med borst, såsom på ryggen af thorax hos Psi- Zopa, på hufvudet och ryggen af thorax hos Ochtera , kan äfven denna negativa karakter blifva upplysande vid arternas gruppering.
ÅAntenne.
Bland extremiteterna förtjena antennerna en särskilt uppmärksamhet vid grupperingen; ty det är omisskänligt, att vissa gemensamma skiljaktig- heter från antennernas form hos andra flockar, tillhöra de arter, som öfverensstämma i de vä- sendtliga organernas bildning. En antydning af djurens affinitet röjes således äfven i antenn- formen. Man bör då icke förbise skiljaktigheten i antennernas vidfästning på pannan, när de äro insänkta med basen i små fördjupningar under kanten af vertex, såsom hos Psilope; i den an- dra ledens beklädnad med hårtaggar på ryggen eller i spetsen; i tredje ledens mer eller mindre utdragna form, samt i setans bildning. Men för flockens karakter må icke eller en skiljaktighet i någotdera af dessa afseenden betraktas såsom be- stämmande. Ty antennernas olika vidfästning be-
112
ror egentligen af hjessans mer eller mindre kon- vext nedstupande form och ansigtets bildning. — Hårtaggar på andra antennledens rygg saknas icke hos någon Ephydrin, ehuru mer eller mindre märkbara (Fig. 4, 15). Äfven de mindre, t. ex. Hydrellic , äro försedda med en hårtagg på an- dra antennledens rygg och en mindre vid sam- ma leds öfversta spets. Hos Psilope är den sist- nämda till och med ganska utmärkt. Men ehurn de, relativt till djurens storlek, icke äro mindre tydliga än hos större arter af andra grupper, blifva de dock i den praktiska naturbeskrifningen föga användbara, så framt de icke genom sitt längdförhållande till leden, på hvilken de äro fästade, särdeles utmärka sig. Denna spinula api- calis articuli secundi har blifvit begagnad såsom generisk karakter för JNVotiphila Macu., emedan den faller lättare i ögonen hos arterna af denna grupp, som hafva betydligare kroppsstorlek (Fig. 15). Men den är verkligen icke mera utmärkande hos denna grupp, än hos åtskilliga andra, ehuru den för djurens ringa storlek med mera svårig- het iakttages hos dessa; och gruppen Notiphila Macou. äger så väsendiliga kännetecken af ansig- tets bildning, kroppens form 0. s. v., att denna spinula apicalis , + jemförelse med dem förlorar all betydelse såsom urskiljande karakter. — TIaf- seende på antennernas form, förekommer väl nå- gon skiljaktighet i tredje antenn-ledens. Denna led är normalt aflång eller nästan jemnbred och framtill rundad, men hos några arter kortare och antingen subquadratus eller suborbicularis , allt efter som den framtill är mera trubbigt afskuren eller mera båglikt rundad. = Skiljaktigheten kan dock ej betraktas såsom väsendtlig; och åtmin- stone
113
stone erbjuder den ingen giltig anledning till dessa arters afsöndring i särskilta afdelningar. Ty de stå för öfrigt så nära andra arter, till hvilka äfven öfvergångar i antennformen förmär- kas, att det naturliga systemet skulle våldföras genom en sådan afsöndring. Man nödgas derföre misstänka att slägtet Discocerina Macu., som skulle skilja sig från Hydrellia genom articulus antennarum tertius orbicularis , icke bildar någon verkligen naturlig grupp; och den enda Svenska art, som till Discocerina skulle hänföras, Hy- drellia argyrostoma, kan åtminstone icke sön- dras från de öfriga Hydrellie. Några andra Sven- ska Hydrellie (Notiph. flavicornis Fawi., Not. discolor och ännu mera Nol. grisea WaAurnB.) ut- märka sig genom afvikande kort tredje antenn- led, och den sistnämda derjemte genom sin långt elliptiska abdomen. Men de äro alltför nära be- slägtade med andra arter af denna grupp, och kunna ej representera en egen. — En af de ka- rakterer, som vanligen anföras bland Ephydrin- familjens urskiljande kännetecken: antennw decli- nate, beror af andra antennuledens form. Denna led har öfre spetsen längre utdragen; och öfre delen af tredje ledens bas klämmes derigenom nedåt. På detta sätt riktas hela den tredje le- den i en trubbig vinkel emot de inre lederna. Det är också egentligen den tredje leden, som har nuedlutande ställning. Men då andra leden är relativt kort, och den tredje genom lutningen närmas lill episloma, synas antennerna vara nä- stan tryckta intill ansigtet (incumbentes ), såsom hos Ochtera och Discomyza. Graden af anten- nernas lutning är således olika hos särskilta grup- per. Men några JVotiphile afvika helt och hållet
K. V. Akad. Handl. 1843. 8
114
från den karakter af antennernas lutning, hvil- ken man tillskrifvit hela familjen; de utmärka sig genom antenne porrecte. ie arterna af den Mcigenska gruppen Ephrdra C, c (Philygria A efter följande gruppfördelning) röja ett härmardd till denna riktning af tredje leden, ehuru den egentligen tillhör blott en och annan af dem; och äfvikelsen föranledes af andra antennledens mindre utdragna form. Men genom det nu an- förda ådagalägges, hvarföre vi ej antaga antenne declinate såsom en bestämmande karakter för Ephydrin- -familjen. — Seta antennarum ordina- ria bar hos alla Ephydrin-arter kortare eller län- gre hår i rad på setans rygg, antingen på dess nit eller från basen utefter större diken af hela dess längd. Men hos ett större antal af dem äro håren så korta, att de endast vid stark försto- ring märkas; och seta kan då kallas subnuda. Bar seta i denna bemärkelse hafva de flesta Ephy- dre och grupperna Telmatobia och Philygria af Notiphila Fn Då håren äro tydliga, hafva de antingen alla nästan lika längd, dock så att de Hiöllädsta äro något längre, eds seta kan 1 detta fall benämnas pectinata eller radiata radiis sube- gualibus; eller ock hafva strålhåren betydligt större längd vid setans bas och aftaga mot spet- sen, då set benämnes egentligen RT radiis basalibus longioribus (Fig. 15). Den senare for- men är karakteristisk för åtskilliga Ephydrin- flockar, NVotiphila MacQu., Hydrellia Macu., Psi- Iopa och Discomyza. Deremot förekommer seta både radiata radiis subegualibus och subnuda inom vissa grupper t. ex. centrala gruppen af Ephydra, emedan ingen verklig gräns mellan dem gifves i naturen. Seta bos ”Eph. aurata (fig. 4) kan betraktas såsom en mellanform mellan
i15
dem båda. Den är nemligen endast på midten kort strålhårig och kan kållas medio pubescens. Typiskt late äfven de sistnämda grupperna seta radiata, men strålhåren äro hos en del ar- ter ylterst korta. En så helt och hållet rela- tiv skiljaktighet kan icke en gång erbjuda någon grund för arternas ordnande inom gruppen ehuru dn för hvarje arts diagnostik kan blifva upp- lysande. Ännu mindre kal afseendet på en mera tydligt radierad seta rättfärdiga en arts afsön- dring från dem, med hvilka den för öfrigt öf- verensstämmer i alla väsendtliga kännetecken. Det för Eph. palustris Favrés bildade slägtet Coenia Macou. måste väl derföre försvinna. Ar- lernas aflinitet får icke bedömmas efter något enskilt, allraminst efter en så föga väsendtlig olikhet i bildningen af ett enskilt parti, utan efter de förnämsta organernas form. Likväl är verkligen seta radiata radiis basalibus longioribus karakteristisk för vissa grupper, och seta radiis subegualibus Ikaså typiskt karakteristisk för an- dra, ehuru denna senare öfvergår tull pubescens och subnudea.
Åle.
Rörelser och flygt 1 fria naturen kan man endast observera hos de Ephydrinee, som lefva 3 större flockar på brädden af vattensamlingar, så- som de flesta arter al. Ephydra, eller på valten- växters flytande blad, såsom några få arter ultur grupperna Ephydra, Notiphila Macouv. och Hy- drellia Macu. Deras rörelse är trög; de krypa hellre än flyga; så länge de ej oroas, lyfta de vingarne endast för att flytta sig till närmaste lärd eller fläck af den fuktiga oyttjan, och flyg-
1i6
ten är då ovig, låg — snarare ett språng öfver valtnet med bitcäde af de lyftade vingarne. Ej eller kan någon lifligare rörelse män. när könen närma sig hvarandra till parning. Jagade, flytta sig äfven dessa arter till ett ganska kort afstånd på närmaste tjenliga plats, och när de häftigare förföljas, höja de sig endast några tumm öfver jordytan, men nedsänka sig hastigt och tvert li- kasom fallande. — Ett vida större antal Ephy- drin-arter, de flesta INotiphile Far. och Psilope Fair., lefva djupt ned i gräset nära tll den fuk- tiga marken; och man fn icke observera att de begagna vingarne till egentlig flygt. Äfven der de sädom åtskilliga Hydrellic, på hafsstränder och i fuktiga oräsvallar till huudradetal uppfångas med säkelkae lived ser man dem icke vara 1 rörelse för alt fly undan, då deremot en mängd andra dipter-artler svärma kring samlaren, uppjagade af hans rörelser. Derföre lärer kuappt någon af dessa i gräset lefvande arter, hafva blifvit fångad un- der flygt eller i parning. Instängda i glaskärl el- ler på ett fönster, röra de sig långsamt och lyfta aldrig vingarne så framt de icke jagas, men äfven då dant dör alt skyndsammare springa undan. Denna Ephydrinernas oviga och låga flygt beror sannolikt till ej obetydlig del af vingfjällets frånvaro eller ofullkomliga utbildning. Men det synes, som den skiljaktiga förmågan att flyga hos särskilta grupper, derjemte hekoude af en annan olikhet i vingarnes bildning. Hos en större del af Ephydrinr är vingens inre brädd wvid basen, från vingens fäste till nära framom fjerde och femte längdnervernas gemensamma rot, försedd med en flik, till substansen öfverensstämmande med den öfriga vinghinnan, men genom en in- skärning alssudrad frågar den främre hinnkanten
117
(margo interior). Denna flik må benämnas /lobu- lus ale, och de vingar, hos hvilka den är tydligt delse ale lobulate. Den hörer till vingens normala byggnad, och finnes derföre hos de flesta tvåvingade insekter temligen stor och utmärkt, men framför allt hos dem, hvilkas flygt är hög och snabb. Då vingen hvilar, ligger /obulus upp- fälld mot sidan af scutellum, hörlket läge den icke skulle kunna intaga, så framt den ej genom in- skärningen vore skild från vingens inre kant. Hos de Ephydring, som ega lobulus bestämdt ut- bildad, är den antingen nästan paralellogram-for- mig, likväl med mer och mindre afrundade hörn (fig. 2, 9, 10, 14, 16, 7) eller halfelliptisk (fig. 7 2). Men hos Vo otiphilce med vigglikt bbnide adl på midten knölformigt uppsväldt åk ed till in- böjdt ansigte (Evhydra C, c, Meic., Philygria å grupp-fördelningen) är lobulus ale ganska liten (fig. 28, 29, 30, 31, 32, 7), och ännu mindre, föga ärar; nästan blott antydd genom elt i diiten hårigt rudiment, hos Hydrellic Macou. (fig. 18, 20, 22, 24, 26) äfvensom hos Psilope (fig. ack 34, 35, 36, 37) och Discomyza. Det förtjenar uppmärksamhet, att obu/us alltså nästan saknas just hos de flockar, som allraminst begagna vin- garne till egentlig flygt. Men detta parti af vin- gen har blifgdt så föga iakttaget, att det knappt antydes, och ännu SE dd okka form fram- ställes i vingens afbildningar hos MEIiGEN.
De skiljaktigheter, som förekomma i ving- nätet erbjuda lättfattliga och bestämda karakterer. Costal-nervens längd och ännu mera tvärnerver- nas relativa läge samt andra longitudinal-nervens längd förete sådana skiljaktigheter af verklig vigt för arternas gruppering och diagnostik.
118
Luftröret 1 vingens yttre kant, den så kallade costal-nerven, sträcker sig hos de flesta Ephydrin- arter: omkring vingens spets fram ull fjerde längd- nervens utgångspunkt, på vingens inre brädd. En enda väl begränsad grupp, IVotiphila Macu., till hvilken afvdh Dichoeta MeiG. lik väl måste hänföras, har costal-nerven upphörande framom vingens spets i tredje längdnervens ändpunkt (fig. 14,16). Grup- pen uppställdes derföre redan af Professor FALTÉN såsom en särskilt afdelning; men de senare för- fattare, som upphöjt densamma till värdighet af eget slägte, hafva dock ej fästat afseende på denna ganska klara karakter. Den skiljaktighet i costal- nervens längd, som således inom familjen företer sig, innebär hkväl icke en så positiv motsats utan alla mellanlänkar, som man vid första anblicken skulle tro. Hos en mängd af familjens arter, är det stycket af costalnerven, som ligger mellan tredje och fjerde längdnerverna, synbart svagare än den främre delen af nerven från vingens bas till tredje längdnervens slutpunkt. Invölir Psilopa finnas arter der detta stycke är så svagt, att det nästan helt och hållet försvinner öcko i en viss vingens ställning knappt kan urskiljas från kanten af vingens inre brädd.
Då Tvärnervernas relativa läge afviker från det inom familjen egentligen lokala) kunde det ej undfalla en så skarpsynt, och på det för dia- gnostiken praktiskt användbara, så uppmärksam dare. som Prof. FaArrÉsn. Vid enskilta arter sumtädlkte han också denna afvikelse. Men då ar- terna grupperas efter väsendtliga öfverensstämmel- ser i organernas bildning, röjer sig äfven en öfver- ensstämmelse i tvärnervernas inbördes afstånd hos alla arter af samma grupp. I de flesta händelser kan det antagna beteckningssättet, att bestämma
119
främre tvärnervens läge genom jemförelse med hjelpnervens slutpunkt 1 costan och den eftersta tvärnervens genom jemförelse med vingens midt eller med dess inre brädd, medföra tillräcklig noggrannhet. Men de båda nervernas relativa läge blifver icke härigenom uttryckt på ett åskådligt sätt. Detta relativa läge har ett bestämdt mått i fjerde längdnervens mellersta segment mellan båda tvärnervernas ändpunkter. Den främre tvärner- ven bibehåller samma läge mot hjelpnervens slut- punkt åtminstone inom hvarje grupp, och detta läge är icke eller hos särskilta grupper betydligt olika. Om den eftersta tvärnerven närmas till den främre mera hos den ena arten än hos den andra, så blir derföre detta närmande bestämbart genom det minskade afståndet mellan båda tvärnervernas ändpunkter på fjerde longitudinal-nerven. Men ju kortare detta mellersta stycke på fjerde längdner- ven blifver, desto mera förlänges nödvändigt fjerde längdnervens tredje eller eftersta stycke. Propor- tionen mellan dessa stycken af fjerde längdnerven utmärker således tvärnervernas relativa läge. Vi må benämna det mellan tvärnerverna belägna stycket segmentum nervi quarti secundum eller intermedium , och det yttersta stycket, som ligger mellan eftersta tvärnervens öfre ändpunkt och vin- gens kant, segmentum tertium (fig. 2. gh är segmen- tum secundum , hk är segm. tertium ). "Genom seg- mentum nervi longitudinalis quarti tertium equans l. subegquans segmentum secundum tillkännagifves att eftersta tvärnerven ligger nära eller föga bakom vingens midt, då främre tvärnerven ligger midt för hjelpnervens ändpunkt i costa (fig. 20, 22,24). Segmentum tertium sesqui, duplo triplo 0. S. V. longius secundo antyder åter all tvärnerverna äro i samma förhållande mera närmade till hvarandra
120
framför vingens midt, som det tredje segmentet utgör en högre multipel af det andra (jemför fig. 28, 29, 30, 31, 32). Inom vissa grupper af Ephy- drine bidrager detta beteckningssätt tll arternas bestämdare karakteristik; men det torde kunna be- gagnas med ännu större fördel inom åtskilliga an- dra familjer.
Vill man åskådligt utmärka andra longitudi- nal-nervens längd, måste man likaledes jemföra de stycken af costal-nerven, som ligga på sidorna om den förstnämda nervens ändpunkt i costan (fig. 2. c). För att inse huru förhållandet mellan dessa stycken af costal-nerven antyder andra longitudi- nal-nervens olika längd, bör man taga 1 betrak- tande att tredje longitudinal nerven ve alla Ephy- drin&e utlöper i vingens kant helt nära dess yt- tersta spets, och att) hjelpnervens längd, relativt till den främre costans hela längd, är föga förän- derlig. Deraf följer, att det stycke af ons -ner- ven, som ligger mellan hjelpnervens och tredje longitudinal-nervens slutpunkter i costan (bd), Har en i det närmaste oföränderlig proportion till vingens och hela den främre costal-nervens längd. Läget af andra longitudinal-nervens ändpunkt (c) bestämmer således förhållandet mellan de båda delarna af detta stycke, på hvardera sidan om denna punkt. Ju närmare till tredje longitudinal-ner- vens ändpunkt (d) den andras faller, desto mindre blir costal-stycket mellan dem (c d ) och desto län- gre deremot costalstycket mellan hjelpnervens och andra longitudinal-nervens ändpunkter (bc). - Men läget af andra longitudinal-nervens ändpunkt beror helt och hållet af denna nervs längd. Proportio- nen mellan de båda costal- styckena (bc, cd) anty- der alltså andra longitudinal-nervens olika längd hos särskilta arter. Då costal-nerven icke är hos
alla tvåvingade insekter på ett fullkomligen analogt
121
sätt fördelad; torde det vara lämpligast, att välja en sådan Beteckning af costal-styckena, som låter sig användas hos alla, med de förändringar för- delningens olikhet anvisar. Mig förekommer det då enklast, att blott räkna costal-styckena i ord- ning från vingens bas. Om man då benämner
stycket från basen till hjelpnervens ändpunkt (ab) -- Segmentum primum
— --— hjelpnervens till andra long. nervens ändpunkt (bc) — — secundum
— -— andra long. nervens till den tredjes ändpunkt (cd) — — tertium
— -— tredje long. nervens till den fjerdes ändpunkt (dk) — — quartum
så är proportionen mellan segmentum secundum och segmentum tertium nervi costalis en index af andra longitudinalnervens längd. - Segmentum secundum tertio brevius antyder, att andra longi- tudinal-nerven är ganska kort, så att dess änd- punkt faller nästan på midten af vingens fram- kant (fig. 26). Segmentum secundum wquans Il. subeguans tertium utmärker alt andra longitudi- nal-nerven utgår 1 costan ungefär dubbelt så långt från vingens bas, som från dess spets (fig. 10, 22), och genom segmentum secundum :longitudinem tertii, duplam , triplam , gqguadruplam cequans, be- tecknas en allt större längd hos andra longiludi- nal-nerven relativt till vingens längd (jemför fig. 16 och 14, 31 och 32,.35 och 34, o. s. v.) Då andra longitudinal-nervens längd är betydligt olika hos nära beslägtade arter, har denna skiljaktighet ej undfallit de uppmärksammare dipterologerna; Prof. FArrés har anmärkt den vid flera Ephbydrin- arter. Men i saknad af någon positiv bestämning,
hvarigenom olikheten kunnat åskådligt framställas
122
1 arternas diagnoser, hafva dipterologerna måst åtnöja sig alt komparalivt antyda den. Man fin- ner således stundom i beskrifningarne vid vissa arter anmärkt, att nervus longitudinalis secundus är longior eller tvertom longius ante apicem ver- sus costam incurvatus. Derigenom kunna väl två arter urskiljas då de båda äro kända, men ingendera karakteriseras positivt. Detta ändamål torde åter vinnas genom det här föreslagna be- teckningssättet. Proportionen mellan andra och tredje costal-segmenterna kan i diaguostiken an- vändas såsom en arten bestämmande karakter, af ganska stort värde inom Ephydrin-familjen vid nära beslägtade arters urskiljande. Den skall ock inom andra familjer finnas ganska gagnelig för samma ändamål.
Vingkanternas hårbeklädnad har nästan in- tet anmärkningsvärdt. Bland första costal-styc- kets starkare hårtaggar står på midten af seg- mentet stundom ett längre borstlikt hår, som dock ej förtjenar särskilt uppmärksamhet. I vissa grupper förekomma en eller två raka hår- taggar vid hjelpnervens utgång 1 costal-nerven (fig. 14, 16; 33—37), då äfven costal-nerven är afbruten genom en inskärning framför hjelpner- vens ändpunkt, såsom hos JVotiphila Macou. I gruppens karakteristik må de anmärkas; men de äro hvarken särdeles betydande i detta afseende eller i diagnostiken praktiskt användbara.
Pedes.
Fötterna och deras beklädnad af hår eller laggar erbjuda knappt några märkliga skiljaktig- heter inom hela familjen. Ochtera gör det enda,
välkända undantaget. Olikheten i lårens form
123
och canaliculation på bakre eller undre sidan, är allt för litet i ögonen fallande att kunna prak- tiskt användas såsom karakter. Baksidan af be- nen (tibie) och undre sidan af fot-lederna (tarsi) har ofta ett silkeslikt ludd, merändels ganska lätt och långt på fot-lederna, sannolikt bidra- gande att bindra fötternas nedsjunkande och af- hålla fuktigheten då dessa kräk röra sig på dyn eller öfver vattnet. — Särskilt karakteristisk hos bannarne af de flesta arterna inom gruppen JVo- tiphila MacoQu., är bårbeklädnaden på undre si- dan af mellersta fotparets lår. Utom de längre glesa hår vid främre kanten, som äro gemensam- ma för alla låren hos båda könen, hafva dessa hannars mellanlår, från midten till spetsen, en dubbel rad af täta, kortare hår, en på hvardera sidan om den fördjupade ränna, som löper ut- efter främre bälften af alla lårens undre kant.
Colores.
De diagnostiska kännetecken, som äro häm- tade af färgteckningen ensam, och stundom synas alltför uteslutande användas af dipterologerna, kunna lätt ingifva något misstroende. Men se- dan man efter positiva skiljaktigheter i organer- nas form bestämt grupper och arter, måste en genomgående granskning af färgteckningen leda till den öfvertygelsen, att icke allenast en bestämd färgskiftning karakteriserar särskilta serier inom grupperna, utan att färgerna och deras bestämda fördelning på vissa delar af kroppen äfven ka- rakterisera arterna med en förvånande säkerhet. Den oförklarliga naturlag, som ordnar och orubb- ligt bibehåller likformigheten i färgteckningen äf-
De] ven på de minsta delar hos hvarje individ af
124
samma art, måste af den praktiska naturbeskrif- ningen erkännas. - Underlåter man, att pröfva de af färgteckningen hämtade karaktererna genom jem- förelse mellan de förnämsta organernas form, eller fästes icke uppmärksamheten på färgskift- ningens olikhet hos särskilta kön af samma art,
kunna dessa karakterer leda till enskilta miss- tag. Men kroppsdelarnes färger äro verkligen så oföränderliga hos hvar och en art, att de kunna betraktas såsom en af de säkrare art-karakte- rerna. Äfven de minsta kräken af Ephydra , Hydrellia, Psilopa o. s. v. förete bland hundra- detal individer af samma art, knappt någon enda märkbar färgafvikelse.
Inom Ephydrin- familjen är den mest rå- dande färgen för kroppens hufvuddelar Grå, i särskilta skiftningar af askgrå (cinereus), gulgrå (griseus); gråbrun (cinereo- fuscus ). Sotbrunt C color fuscus '), grönt (viridis) 1 synnerhet me- talliskt grönt, svart (niger) och mera sällan gult (flavus ) förekomma derjemte i åtskilliga skift- ningar, såsom kroppens hufvudfärg. ”Mén en skiftning är hvarje art oföränderligt tillhörig; föränderligheten inskränker sig” åtminstone inom ganska trånga gränsor, och är helt tillfällig: Ty det måste anses såsom tillfälligt, när den mnor- malt metalliskt-gröna färgen skilnad åt blått eller guld, den gulgråa åt klarare gult eller gulgrönt, eller då en färg, som normalt likasom gjuter sig öfver kroppens egentliga grundfärg på vissa dess delar — t. ex. öfver vertex, thorax och scutel- lum hos gruppen JIVotiphila Macou., eller öfver främre kroppen på de puderbeströdda Ephydrae 3 gruppen ( Parydra) -— på den ena individen är maltare, på en annan mera intensiv och vid- sträcktare utbredd. Någon betydligare färgför-
125
ändring än dessa förekommer också verkligen icke på kroppens hufvuddelar. Likaså oföränderlig är dessa delars teckning med fläckar eller lineer af annan färg. Fläckarne och lineerna kunna till- fälligt saknas eller vara otydliga; men då de merändels finnas utbildade, bibehålla de alltid samma form, samma läge och proportion emot hvarandra, samma färgskiftning. De arter, som tyckas stå hvarandra ganska nära, t. ex. arterna af MNotiphila MacQu., kunna med säkerhet urskil- jas genom bukfläckarnes färg, skapnad och in- bördes läge. Notiph. guttiventris förekommer nå- gon gång helt ofläckad, och stundom saknas ett eller flera par af dess små aflånga bukfläckar; men dessa behålla alltid sitt inbördes läge på buksegmenterna, och ryggfläckarne äro alltid större än sidofläckarne. - Not. picta Fair. kan sakna de hvita lineerna på thorax och vertex; sannolikt är Not. pultula Fair. blott en sådan felslagen färg-förändring af den förra; men 1 ar- tens normala skick behålla lineerna alltid samma läge och glänsande hvita färg. Sådant är för- hållandet med de partiela färgteckningarne hos alla arter genom hela familjen.
Endast ansigtets färg är hos några arter för- änderlig till den grad, att det kan blifva för- villande vid arternas bestämmande. — Någon förvillelse kan icke uppstå genom den uwllfälliga färgförändring från hvitt, ”gulgrått och brunak- tigt, till gult, som epistoma antager hos några arter af Ephydra inom den första, centrala grup- pen, t. ex. Eph. aurata, Eph. stagnalis m. 4. äfven som af JINotiphila Macu. Aut den är ull- fällig röjer sig nemligen derigenom, att hos de förra förekomma individer, hvilkas epistoma blott på sidorna eller nedtill är gulfärgadt men i nud-
126
ten har bibehållit den normala färgen, och att hos de sednare öfre delarne af kroppen hafva en mer än vanligt intensiv gul färg, som också der- före mera gjutit sig öfver vertex nedåt ansiglet. Ännu mindre väsendtligt är, att den gula färgen förekommer helt matt och blek hos en och an- nan art Hydrellia , ehuru den normalt är ganska” hög och klar. — Men deremot är det af verklig vigt för arternas kännedom, att /vit och gul färg sy nas vara nästan lika normala för epistömia hos några arter af gruppen Hydrellia. Indivi- derna med hvitt epistoma och de med gult lefva blandade med hvarandra, förekomma af båda kö- nen i allt öfverensstämmande, med undantag blott af epistomats färg, och äro äfven träffade i parning, så väl med makar af samma, som af olika ansigtsfärg. Bland de arter, vid hvilka denna epistomats färgföränderlighet hittills blif- vit observerad, lefver Notiph. Jaticeps 1 största mängd vid hafsstranden eburu äfven vid vatten- samlingar i det inre landet, men de fyra öfriga: Not. concolor, Not. geniculata, Not. cesia och Not. grisea Waur>z. endast på flytande blad af vattenväxter i sjöar och åar. Den ena färgen förekommer hos ett större antal individer, gul hos N. concolor, N. cceesia och N. laticeps , hvit hos N. geniculata och N. grisea. Hos de tre förstnämda är mäng- den af individer med gult epistoma vida öfver- vägande; men skiftar det gula epistoma oflani kvitt när dagsljuset faller ”derpå 1 en viss rikt: ning, eller har ett hvitt fält under antennerna eller på midten. Epistoma kan derföre betrak- tas såsom normalt gult hos de förra och hvitt hos de sednare, men den andra färgen såsom varietet anmärkas. Man får dock hen en var- ning, alt ej tillerkänna epistomalts färg en afgö-
127
rande betydelse hvarken såsom karakter för en- skilta arter, eller för olika kön al samma art inom gruppen Hydrellia > Arternas sjelfständig- het måste bestämmas af väsendtliga kännetecken; och om två former endast skilja sig genom epi- stomats färg, hindrar icke denna skiljaktighet, alt de måste anses tillhöra samma art. Båda könens epistoma har äfven inom denna grupp, liksom inom hela Ephydrin-familjen, samma färg. Om man finner individer i parning, som skilja sig genom epistomats olika färg, såsom vid de anförda fyra arterna kan inträffa, så bör förmo- das att båda könen på detta sätt variera. Upp- giften att epistoma hos olika kön af Not. (Hydr.) griseola har olika hufvudfärg, redan af MEiGEn be- tviflad, har icke eller besannats vid noggrann un- dersökning i naturen. Not. griseola Fan. och en annan art, Not. incana , med hvarandra sam- manblandade, hafva föranledt denna uppgift. Båda arterna stå hvarandra så nära, att deras skiljak- tighet kunde misstänkas, hellst sedan man genom nu anförda observation, vunnit den öfvertygelsen att epistomats färg kan variera hos samma art. Men oföränderliga form-skiljaktigheter bestämma deras sjelfständighet, såsom vid arternas karakteristik skall visas.
Föränderligheten i färgteckningen på Anten- ner och Fötter inskränker sig endast till en star- kare eller svagare anstrykning af mörkare färg på de gula eller gulröda partierna. Rödgula an- tenner variera med eller utan svartbrun eller gråbrun skiftning i spetsen. Rödgula sben (tibize) variera med mer eller mindre bred ring af sam- ma färg som låren t. ex. hos Eph. riparia FA. eller om de normalt äro enfärgade, med mer el- ler mindre tydliga gråbruna ringar (annuli fusci
128
]. fuscescentes). Denna föränderlighet bör obser- veras inom de grupper, der andra nära besläg- tade arter verkligen karakteriseras af sådana mör- kare ringar på benen t. ex. inom gruppen MNoti- phila Macov. Merändels är lårens färg oförän- derlig. Rödgula lår få dock stundom gråbruna strimmor; och om de främsta låren äro gulfär- gade, variera de helt och hållet eller till främre delen mörka när benet är mörkt, t. ex. Psilopa nitidula ; Psil. madizans. De rödgula delarne af fotlederna (tarsi) äro samma föränderlighet un- derkastade; den gråbruna färgen sträcker sig från spetsen eller de nedre lederna, der den är nor- mal, längre upp än vanligt, öfver flera leder, eller den öfversta leden (metatarsus) får de ne- dre tarsledernas mörkare färg, då den normalt är gul. På detta sätt kunna de vanligen helt rödgula tarserna hos Notiph. /Zaticeps antaga en gråbrun färg, alla metatarserna hos Notiph. gri- seola blifva mörka o. s. v. Men normalt grå- bruna tarser variera äfven sällsyntare gula t. ex. hos Notiph. geniculata; och hos samma art kunna blott det eftersta fotparets, eller båda de bakres, och någon gång äfven det främsta fotparets me- talarser vara gulfärgadet. ex. hos Notiph. griseola.
Färgteckningen hos olika kön af samma art är fullkomligt lika inom hela familjen, endast med undantag af de arter, hvilkas abdomen har fläckar af annan färg än kroppens grundfärg, samt framför allt de arter inom gruppen Hydrellia, hvilkas antenner och fötter äro helt och hållet eller till en del gula. Olikheten i färgteckning hos könen af arter med fläckig abdomen, är dock mindre betydlig; den inskränker sig dertill, att hannarne få till antalet färre och mindre eller
otyd-
129
otydligare fläckar. Så är händelsen inom gruppen Notiphila Macu. Likaså synas hos Ochtera de hvita fläckarne på bukens sidor hos hannen fram- träda mindre tydligt än hos honan, som äfven har hvitlätta fläckar på framkroppens sidor och på ansigtet. — Men deremot är skiljaktigheten i färgteckning hos olika kön af arter med mer och mindre gula extremiteter, inom gruppen Hydrel- Zia ganska märklig. Inom denna grupp kan det anses såsom regel, gällande åtminstone för alla Svenska arter, att då antenner, ben och fotleder till större eller mindre del äro färgade med gult hos hannen, är den gula färgen på samma par- tier hos honan inskränkt till en mindre del af dem, och således honans färgteckning mindre ly- sande, i någon mån mörkare än hannens. Om bannen har helt och hållet gula "antenner, äro honans alltid mer och mindre gråbruna eller svart- bruna i spetsen; hafva hannens antenner endast vid tredje ledens bas en gul fläck, så är denna fläck på honans mindre eller oftådr knappt märk- bar. "Aro hannens tibie gula, så hafva honans — åtminstone det eftersta fotparets —- en anstryk- ning af gråbrunt; äro blott tarserna gula hos han- nen, så har honan färre tarsleder gulfärgade OS, v. Vid arternas karakteristik blir nödvändigt att alltid fästa afseende härpå. Om man tager i be- traktande så väl den nu anförda olikheten af en del arters särskilta kön, som epistomatls i det fö- regående nämda färg-föränderlighet hos en del arter af gruppen Hrydrellia, så lärer man icke utan stor tvekan kunna betrakta många af de nya arter inom denna grupp, dem MAcQuArTtT blott ge- nom olika färgteckning velat karakterisera. — Här är arten icke bestämd förr än dess båda kön äro K. V. Akad. Handl. 1843. 9
kända. Det har föga svårighet att beskrifva de olika färgskiftningarne hos individer, som falla samlarens händer. Men här fordras ett större tå- lamod för att verkligen utreda arterna.
Då man ser huru bestämdt arternas sjelfstän- dighet t antydes af deras oföränderliga färgteckning, framställer sig ovillkorligt den frågan: finnås eka lagar för färgernas adeln! vid hvilka natu- ren är räder inom de särskilda grupperna af samma familj, och för hvarje grupp särskilt? Vi finne, all vissa familjer, slägten och deras grupper förråda en viss gemensam typ för arlter- nas grundfärg, äfvenså väl som för deras kropps- form; och vi finne Iikaledes, att de teckningar af andra färger, med hvilka kroppen prydes, äro inom en sådan naturlig flock, formade efter elt gemensamt hufvudmönster, modifieradt hos hvarje art. Ej mindre än för kroppens form, gifves det en temligen trångt begränsad norm för grundfär- gen hos Tabanus , Hilara , Eristalis o. s. v., för för men af färgteckningarne hos Scaeva, Tephritis, Drosophila o. s. V. ”Äfven de lägre grupperna mom sådana större, hafva i färgteckningen en egen, för deras arter gemensam karakter. Men skall ve- tenskapen någonsin förmå uppfatta de fenomener, i hvilka dessa lagar uttryckas, framställa dem åskådligt och på detta sält göra sjelfva den oför- klarade naturlagen känd; så kan det åtminstone icke ske förr, än familjernas begrepp och arter- nas gruppering inom dem äro genom positiva och af de väsendtliga organerna hämtade kännetecken fixerade. — Inom, Ephydrin-familjen synes den centrala gruppen af dess eentrala slägte. Ephydra, också bafva tillegnat sig alla de bufvudfärger, som förekomma inom hela familjen; den a an=
af grå, grön, gul, svartbrun grundfärg. De
131
öfriga gruppernas kroppsfärg är Imskränkt inom trångare gränser. För några är nästan en enda grundfärg karakteristisk, såsom för Ephrydra 3 gruppen Purydra) color olivaceo-niger, för INo- tiphila 2 gruppen ( Pelmatobia) color" eheo-Higen; för några blott två hufvudfärger bestämda såsom för INotiphila Macou. nigro-fuscus och griseus , för Notiphila 4 oruppen ( Plulygria ) niger öl cinereus ötvergående till griseus, för Psilopa 2 gruppen eneo-viridis och niger ; men deremot flera för andra, nemligen inom Hyrdrellia både caesius, griseus » fuscus ch niger , imom Psilopa 1 gruppen (Clasiopa ) cinereus, griseus och niger, med uteslu- tande af gult och orönt, åtminstone inom Hydr- ellia. Inom grupperna antyder äfven arternas närmare likhet i färg oftast en verklig affinitet, så att de ordna sig i naturliga serier efter huf- vudfärgerna. — Fläckteckningarne hos arterna af den enda grupp, inom hvilken sådana verkligen karakteristiska förekomma, /Votiphila MAcQu., håva hos alla arterna samma färg, olika nuancerad, brun med dragning mera åt grått eller mera åt svarl. Hvita fläckar och lineer förekomma hos några få arter, och äro då äfven utmärkande för arten. — Då antenner och fötter hafva från krop- pens mörkare grundfärg afvikande färgteckning, är denna rödgul eller guli åtskilliga skiftningar =).
") De beteckningar, som 1 art-beskrifningarne använ- das för att utmärka olika skiftningar af den gula färgen, äro: flavus rent ljusgnl, citrinus citrongnl, något starkare än flavus, fluteus ännu mörkgulare, testaceus smutsigt rödgul, fulvus brandgul, eldfär- gad. I det föregående är redan antydt, alt de af entomologerna stundom i stridig betydelse använda färg-termerna cinereus och griscus, i detta försök
132
Inom alla grupper finnas arter, hos hvilka åtmin- stone någon del af tarserna är gulfärgad, och gula tarser tillhöra det största antalet af arterna inom familjen. - Någon motsvarighet mellan den gula färgskiftningen på antenner och fötter kan likväl ej märkas. Då hela antennerna eller nå- gon del af dem bafva gul färg, finnas väl större eller mindre partier af fötterna merendels färgade med någon gul skiftning. Men dock förekomma flera undantag, t. ex. Notiph. concolor, Notiph. nigripes ZeTTERST., med gula antenner men föt- terna helt och hållet af kroppens mörkare färg. Gula partier af fötterna förekomma ofta hos ar-
ter med mörka antenner. — En annan wmotsva- righet mellan färgteckningen å vissa partier är
dock anmärkningsvärd, och bör såsom anledning till vidare observationer icke förbigås. Då han- nens sjette under bakkroppen invikta segment har ett bihang, såsom hos Hydrellia , är detta bihang alltid gulfärgadt hos de arter, hvilkas fötter, åt- minstone fotlederna, ega gul färgskiftning. Bihan- et är då genom sin särkilta färg desto lättare urskiljbart. Denna motsvarighet mellan färgen af bihanget och fotternas nedre delar synes vara full- komligt allmän. Afven hos de Ephydrine, hvil- kas sjette hann-segment icke har särskilt bihang, men är betydligt förlängdt, får dess främre del samma färgskiftning som fötternas gulfärgade par- tier, t. ex. hos Eph. riparia Fair. Men då föt- terna äro mörkfärgade, har äfven bihanget eller sjelte segmentets förlängning samma mörka färg.
begagnas i den bemärkelse, att med cinereus förstås grå lärg med dragning åt hvitt, askgrå, men med griseus grå med dragning åt gult, gulgrå.
133 Character Familie Ephydrinarum.
Genom föregående öfversigt af de särskilta kroppsdelarnes form och beklädnad samt de vid färgernas fördelning å dem förekommande feno- mener, torde man lättare sältas i stånd att ur- skilja hvilka bland dessa partier väsendtligt be- stämma sjelfva familjens allmänna begrepp och dess grupper af högre och lägre ordning. Den praktiska natur-beskrifningen, som blott jemför de öfverensstärmmelser eller skiljaktigheter i de yttre formerna, hvilka erbjuda sig för åskådnin- gen, utan att öfverväga i hvilket nödvändigt för- hållande dessa former stå till organerna för dju- rets vigtigaste lifs-funktioner, finner dock vid denna jemförelse, att de väsendtligaste karakterer för aflinitets-forhållanderna måste hämtas af hufvu- dets delar. Grunden dertill måste sökas i de utan tvifvel efter djurens lefnadssätt och närings- ämnen lämpade nulritions-redskapen, för hvilka hufvudets yttre delar tjena till skydd och betäck- ning, och efter hvilka väl således deras former måste vara afpassade. Så framt icke oöfvervin- nerliga svårigheter mötte försöket att observera och redigt uppfatta skiljaktigheterna i sjelfva nu- tritions-redskapens stundom inom hufvudets nedre, trångt hopdragna brädd nästan dolda, och alltid till en del ganska små partier; skulle sannolikt sugrörets och stammens form och förhållande till hvarandra, den derigenom bildade urholkningens vidd och figur, den egentliga mun-öppningens läge på stammens nedre del och de små densamma omgifvande partierna m. m. lemna de egentliga- ste och närmaste kännetecken af djurens förvandt- skap. Men den praktiska naturbeskrifningen nöd- gas alstå från detta försök, och hufvudsakligen
134
inskränka sig till de ytve, för iakttagelse > till- gängliga delarne äv bulvudet, hvilkas form utan ilsel bestämmes al nubritions-redskapens, jumte de i hufvudet inrymda sinnes-verktygens, läge och proportioner. Derföre måste man betrakta den konvexa formen af AN mellersta del (area epistomatis intermedia ) såsom det tydligaste och mest karakteristiska kännetecken för Ephydrin- familjen, likväl i förening med de partier af vu- trilions-redskapen, som äro för observation till- gängliga och genom en ovanligare utbildning ut- alk RR och pre!/abrum. Dessa kala kteber bestämma familjens begrepp, såsom en inom sig sluten grupp af högre ordning. Men ull detta begrepp hörer icke mindre bildningen af propa- gations-verktygen, såsom organer Kör en annan väsendtlig hfsfonktion, och således strukturen af den efter deras läge formade abdomen. I strän- gaste mening kunde familjen också anses genom dessa väsendtliga kännetecken fullkomligt begrän- sad. Men till ytterligare förklaring af dess begrepp kan det äfven vara gagneligt att anmärka de kän- netecken af skiljaktigheter i rörelse-verktygens bild- ning och ansigtets beklädnad, hvarmed familjen afviker från dem, till hvilka den står 1 närmare affinitets-förhållanden; ehuru dessa, såsom egent- ligen blott negativa, äro af ringare värde. De karakterer, som hos dipterologerna anföras af setwe mystacine, squama alarum och nervus secunda- rius, må derföre anföras. Men deremot torde an- tennernas längd, såsom blow relativt betecknande en skiljaktvighet från Muscarie Fai., och deras lutning, såsom icke inom familjen allmänt gäl- lande, böra uteslutas. Familjens karakter blifver på dessa grunder följande:
135
Fpistoma convexum. Palpi compressi, apice dilatati. - Prelabrum corneum, lamellare I. pro- trusum LI proboscide reclhinata prominulum. Se- tee mystacince nulle. Abdomen sex-annulatum, segmentis inequalibus, sexto maris inflexo ventri arcele applicato genitalia obtegente, femina annu- lavi brevi. ervus alarum secundarius cum auxiliari coalilus. Squama infraaltaris wulla 1. aborliens.
Härvid må dock aumärkas, att i egentlig me- ning hela epistoma icke är konvext hos någon Ephydrin, ehuru så synes då dess sido-stycken äro ganska smala. Mellersta stycket ensamt är könvexta bvilketl så mycket mera bör observeras, som den analoga delen af epistoma hos Muscariae Fair. är konkav eller intryckt, under det sido- styckena äfven hos de senare äro nästan plana. I familjens karakter, bör derföre den expression: epistoma convexum, som här blifvit använd efter alla auktorer 1 dipterologien, såsom vi förmode, utby las emol: Area epistomatis intermedia con- vexa.
Att hufvudets form antyder grupperna af den högsta ordningen (Genera ) mom Ephydrin- familjen, insåg Prdf. FALLEN ganska väl I älla de af honom bildade genci viskö karaklererna röjer sig, all denna norm föresvälvade hans tankar, så- svin den hufvudsakligast bestämmande för genus, ehuru han i dessa karakterer inrymde äfven nå- gra mera negativa rd af kroppens stalur, antennernas form och vingarnes käingd, såsom bjelpmedel för att Hoten "skilja de genera, som synas vara mindre skarpt begränsade från hvar-
136
andra inbördes. Jemföres hela serien af de arter som tilihöra hvart och ett af Prof. FALLÉNS ge- nera, så röjer sig ännu tydligare, alt likhet i huf- vndets bildning utgör det enhets-band, hvarmed hvardera af dessa större grupper inom sig sam- manhålles; och man öfvertygas dervid tillika, att den första graden af inbördes förvandtskap der- uti väsendtligast är uttryckt, hvaremot de nyss- nämda mera negativa kännetecknen dels sakna allmän giltighet inom den grupp, der de blifvit använda, dels endast inom en trångare krets (en grupp af lägre orgning) utmärka verklig affinitet. Af nutrilions-organernas partier begagnade Prof. FALLÉN endast i generiska karvakteren för Ephydra det utmärkt uppsvällda sugröret; och då sugrö- rets form icke hos de öfriga genera eger något lika åskådligt utmärkande, lärer det icke eller kunna ingå 1 deras karakter. Deremot bör pre- labrum , hvars form står 1 förbindelse med buf- vudets, just af detta skäl räknas bland karakte- rerna för den högre gruppen, som af hufvudets form bestämmes. Det blifver likväl de yttre, ull hufvudets betäckning hörande partierna, såsom lättast tillgängliga för iakttagelse och tydligast ut- tryckande hela hufvudets skapnad, hvilka egent- ligen kunna användas till kännetecken för genus; således visserligen i första rummet epistoma, så vida den olika graden af dess konvexitet bestäm- mer bufvudets utseende framtill, men tillika ver- tex och hufvudets baksida, emedan den förras ut- sträckning och lutning och den senares större el- ler mindre bugtighet måste hafva inflytelse på hufvudets rymlighet och gestalt i det hela. Men genom dessa partiers form uppkommer den olika formen af den så kallade apertura oris LER
") Denna benämning är visserligen alltför oegentlig, då
137 hufvudets öppning nedtill, som omgifves al den yltre betäekningeus kant. Ehuru denna öppnings figur visserligen är en följd af ansigtets betydli- gare eller ringare konvexitet, hjessans längre eller kortare horizontela utsträckning, hvaraf kindernas bredd beror, samt af bakhufvudets skapnad, hvar- före också den karakter bufvudöppningens form erbjuder, i sjelfva verket endast på ett mera för- doldt sätt innefattar alla de af dessa partier hem- tade karaktererna; så blifver den dock, för sig sjelf betraktad, en temligen klar index af bhufvu- dets form till dess nedre del, och bör derföre bland de generiska karaktererna icke uraktlåtas. Men af de nu anförda hufvudets delar böra de kännetecken hämtas, genom hvilka den generiska karakteren ultryckes. Om genus utgöres af en enda grupp med fullkomligt lika ansigts-bildning, lika struktur af bak-kroppen och propagations- lemmarnes betäckningar, lika antenu-form 0. S. Vv. bör detta uuder den generiska karakteren särskilt anmärkas.
Ty ansigtets bildning med afseende på för- bål!landet mellan dess särskilta delar (orbita, area intermedia och partes laterales), framför allt mel- lanstyckets form; bakkroppens struktur och för- hbållandet mellan dess segmenter, samt bildningen af sjette segmentet hos haun-könet; och derjemte tvärnervernas relativa läge på vingarne samt an-
den verkliga mun-öppningen befinner sig nederst på sugrörets stam ofvanför knäet hvarmed det förra är fästadt vid den senare. Men författaren af detta för- sök har icke bordt anse sig behörig att förändra be- nämningar, som redan äro antagna och af entomo- logiska författare allmänt begagnade. Denna är icke eller det enda bland gällande betecknings-ord inom dipterologien, som lider af en sådan oegeutlighet.
138
tenn-formen, i synnerhet setans bildning, karak- terisera hufvudsakligast grupperna af lägre ord- ning. Då ansigts- -bildningen redan har inflytelse å hufvudets form och således äfven Will någon del är afsedd i begreppet om den högre gruppen, synes öfverensstämmelse i parnings-redskapens form, som antydes af deras betäckningar, och hvaraf bakkroppens struktur egentligast beror, vara det mest karakteristiska för dessa lägre grup- per. Man finner också verkligen, alt parnings- redskapens betäckningar hos hannen hafva ganska afvikande bildning hos olika grupper af samma genus, men att inom hvarje grupp äro de bildade efter samma typ. Deremot har visserligen ansigts- bildningen erhåliit samma modifikation 1 delarnes inbördes läge och förhållande inom hvar och en grupp, så all en olikhet i parnings-redskapens betäckningar motsvaras af en olikhet i ansigts- bildningen; men för den senare bibehålles dock samma typ genom alla grupperna 1 hvart och elt genus. För LL inse sanningen af denna uppgift, jemföre man grupp- karalkeoridns i efterföljande uppställning. Det är anmärkningsvärdt, att alltså likhet i parnings-redskapen icke framträder såsom bestämmande moment förr än inom en grupp af lägre ordning, hvilket i sjelfva verket betyder, att äfven här ett intimare aflinitets-förbållande uttrycker sig i den hfsfunktion, af hvilken ar- tens bibehållande beror.
Här må vara tillåtet alt erinra om ett I det föregående fäldt yttrande, alt grupperna af lägre orduing skulle kunna, vid en annan åsigt af sy- SEEN betraktas såsom Genera; ty vid denna punkt af framställningen kan meningen deraf blifva klar. Något godtycke får dervid visst ieke med- gilvas. Men då organerna för de väsendtligaste
139
lifsyttringarne eller åtminstone de partier, hvil- kas form af dessa bero, anlagas såsom bestäm- mande för grupperna, så uteslutes allt godtycke. Då de grupper, i hvilka den närmare affiniteten uttryckes, framställas såsom sjelfständiga genera i systemet, är det endast den ena at lifs-funktio-
nerna — propagationen — som framträder mera bestämmande. För denna åsigt, om a slyres af fasta grundsatser, kan mycket tala. — Praktiskt
synes dön med föra förslelakt ; ty den högre grup- pens begrepp måste ödväbdist blifva mera ab- strakt, den lägres mera konkret och plausibelt. Icke eller kan med skäl invändas, att det gene- riska begreppet på detta sätt bestämmes af det ena könet ensamt, emedan skiljaktighelerna i pro- pagalivons-redskapen egeutligen hus hann-könet kan observeras. Ty det lärer väl besanna sig, att dessa skiljaktigheter molsvaras af olika ansigts- bildning, så vida man gör sig reda för ansiglels konstruktion. Men Krilkendera åstglen må göra sig gällande, så måste den symmetriskt genom- föras genom hela systemet. Huru mycket häruti fallas inom dipterologien , kan icke undfalla. Om man kastar en blick på den nyare behandlingen al Syrphici, FArnt., Muscarie Fair. m, f., och dermed jemför Ephydrinae jemte flera andra fa- miljer, så förråder sig alltför tydhot, att någon ledande grundsats icke genomgår den systematiska uppställningen. Det är åtminstone visst, all grup- perna af lägre orduing inom Ephydringe snarare förtjena alt betraktas såsom sjelfständiga genera än många bland grupperna af de förra familjerna, hvilka dock redan under denna gestalt uppträdt 1 systemet.
På de nu antydda grunderna har följande gruppering al Ephydrinae blifvit byggd. Karakte-
140
rerna på hvardera affinitets-graden (Genus och Sectio ) äro hämtade af samma partier, och såle- des tillika komparativa inom hvardera graden. Men grupperna hafva icke i förväg blifvit upp- fattade utur en theoretisk föreställning och arterna sedan ordnade under dem. ”Tvertom äro grup- perna framgångna utur en rent praktisk natur- åskådning, under de särskilta arternas jemförelse. Karaktererna äro endast försök att i ord uttrycka de affinitets-förhållanden, som framträda inom den af naturen sjelf bildade gruppen. Många bland de form-skiljaktigheter eller öfverensstämmelser, som begränsa gruppen, voro icke ens anade då sjelfva grupperna från hvarandra urskiljdes.
Conspectus Generum et Sectionum na- turalium.
Tribus I. Nervo alarum quarto post trans- versum ordinarium versus costam in- CurDvato.:
I. Ochtera LATRELLE.
Caput postice convexum, versus aperturam conice altenuatum. Pertex horizontalis margine antico convexo-declinato, depressus, nudus. HEpi- stoma tWwiangulari-dilatatum, supra medium sub- tuberculatum, biplicatum, imberbe, apice sinuato- incisum. ÅApertura oris ovalis, postice late emar- ginata, margine laterali subsinuato. - Prelabrum apice lingulato .supra palpos exsertos prominens. (Fig).
Corpus oblongum tenuissime pubescens, setulis ver- ticis in margine postico utrimque tantum unica, meta- thoracis paucis, sentelli quatuor. Palpi apice valde di- latati. Vertex brevis, postice fere duplo latior longi-
141
tudine. Antenne incumbentes, epistomate triplo bre- viores. Seta antennarum radiata, radiis 3—4. Orbite oculorum anguste, lineares. Epistoma plica circeum- seriptum, inferne sensim dilatatnm, area intermedia plicis longitudinalibus terminata, partibus lateralibus angustiore. Vibrisse nulle. Segmenta abdominis equa- lia, sextum maris basi convexum, ovatum, apice bifi- dam, apertura ani foveolato-impressa medio carinato- tubereulata. Ale lobulate. Nervus alarum transver- sus anterior apici auxiliaris oppositus; ordinarius pone medium ale retractus, oblique positus; longitudinalis secundus summo apice incurvatus; quartus post trans- versum ordinarium versus tertium leniter incurvatus, mox pone apicem ale excurrens. — Pedum anticorum femora cum coxis elongatis incrassata.
Ochtera corporis statura palpisque valde exsertis, si- mulque quodammodo faciei ipsius forma, Lispam refert. Igi- tur ut hanc, agmen Anthomyzidum claudentem, in serie generum proxima sequatur, in limine familie Ephydrina- rum proponitur.
Tribus II. Nervo alarum quarto post or- dinarium transversum tertioque pa- rallelis.
ee Ephydra Facrés.
Caput postice convexum, antice ampliatum. Vertex planiusculus, subhorizontalis, setosus. Fpi- stoma buccato-inflatum, apice inlegrum. Åpertura oris rotundala, margine perpendiculari 2aquali. Prelabrum 2equilatum, curvatura marginem epi- stomalis arcle contingens.
Palpi inclusi. Vertex vix declinatus, longitudine parum latior, postice et linea laterali setiger. Anten- ne declinate. Epistoma linea impressa circumsecriptum, soleis longitudinalibus obsoletis, area intermedia gib- bosa ampliata, partibus lateralibus orbitisque oculo- rum angustis. Proboscis postice elavato-turgida. Pre- labrum totum epistomatis marginem cireumceirea con-
112
tingens, vix ab codem distans, curvatura par. - Ale lohbulatz.
Sectio I. Fphusdra”") (sensu proprio).
Typ: Eph. riparia FA. , Eph, palustris Fann, Eph. stagnalis Farr., Eph. guadrata FA.
Epistoma fornicalum 55), setulosum,. Preela- brum recondilum. - Segmentum abdominis quin- tum anterioribus longins, sextum maris ovale, tertlia abdominis parle non brevius. Nervus ala- rum (transversus anlerior apici nervi auxiliaris oppostilus.
Area epistomatis intermedia fornicata setulosa, se- talis in margine areXe superiort positis validioribus. Partes laterales inferne obsolete, superne sub fronte dilatate fere cuneate, nude. Orbite oculorum di- stincete, anguste. Prelabrum proboscide demissa pro- minulum. Seta breviter I. brevissime pectinata. Cor- pus obiongum, abdominis dorso parum convexo.
a) epistomate superne tuberculato-prominiulo.
TATE NKoterakd, 2. EE. fipariav Esra 3. E. fumosa WauiserG. 4. E. palustris FAu.. 3. EB. flavipennis. 6. E. flavescens. 7. E. argyrostoma. 3. E. stagnalis Fa. 9. EE. albidipennis. b. minor.
|
”) Super aquam sammam currunt, ideoque proprie Ephydre.
Vocabulo ab auctoribus recepto: fornicatum dicitur epistoma maxime gibbosum, duplicis curvature, ni- mirum et transversim et secundum longitudinem con- vexum. — Epistoma fornicatnm vel superne tuber- ceulo prominet, vel inde a fronte, absque tuberculo, equaliter arenatuar versus aperturam. Ob tubercu- lum in speciebus quibusdam horizontaliter porrectum, inferior episltomatis pars parum convexa I. antice fere perpendicularis apparet.
143 b) epistomate etuberculato superne convexo-dectivi.
10. £ nubilipennis. 11. E fenestrata WaAun. 12. E. quadrata Fars. & p, (BE. contaminata in Obs.)
Sectio generis centralis, area epistomatis intermedia eximie inflato-convexa et apertura oris inde valde ampliata generis notionem maximopere exprimens. — Vibrisse in speciebus hujus sectionis re vera nulie. Nam setulr epi- stomatis distinctiores in margine are& intermedix posite sunt nec in partibus lateralibus, et preterea non differunt a setulis marginem apicalem epistomatis in plurimis specie- bus munientibus. Loco vibrissarum in hac sectione area intermedia setulis obsita est, plerumque in disco tenuiori- bus, sed omnibus ejusdem indolis. Species serie naturali simplici disponere frustra conaremur. Respectu coloris E. fumosa, E. palustris , E. stagnalis et E. albidipennis fere privam constituunt seriem. E. flavipennis et E. argyrosto- ma sistunt velut diminutam E. auratam 1. E. ripariam, quzevis seriem inchoans diversi coloris, sed has cum reli- quis speciebus minutis connectunt.
Sectio 2. PEnpinpela ”") Typus: Eph. notata un. sp.
Epistoma fornicaltum, superne carinato-tuber- eulatum, apice subinflexum, disco imberbe, polli- nosum. Vibrisse distinete. Prelabrum inclu- sum. - Segmentum abdominis quintum anteriora longitudine parum exceedens, sextum maris hine- ari-ovatum. Nervus transversus auterior ante api- cem nervi auxiliaris positus.
Area epistomatis intermedia fornicata tuberenlo frontali caringeformi, nuda apice subinflexa. Partcs laterales inferne obsolete, superne sub fronte dilatatae
fere cuneate, vibrissis paucis validis. Orbite oculo- rum distinete, lineares, anguste. Prelabrum margine
") ITj2og est coenum, lutum. Eph. notata in lutosis precipue lacuum stagnantium ripis paludibusque turfosis degens. Fine Epipela sectionis denominatio.
144
epistomatis subinflexo tectnm, proboseide reclinata vix prominulum. Seta antennarum radiata. Corpus ova- tum, abdominis dorso convexo.
13. E. pnotata.
Sectio epistomate superne depresso-planiusculo carinato- tuberculato ad Psilopam deflectens, cujus alteram sectionem, Clasiopam , epistomate quodammodo refert. Pars vero faciei antica buccato-inflata, apertura oris ampla, corporis sta- tura minime Psilope sed omnino Ephydre sunt. Scilicet epistomate fornicato et nervorum longitudinalium, praser- tim secundi recti elongati directione cum sectione prima, epistomate nudiusculo pollinoso, vibrissis et corporis forma latiore cum sectione sequente tertia convenit. TIgitur inter utramque, Ephydram proprie dictam et Parydram, sectio intermedia.
Sectio 3. Purgtra ').
Typi: Eph. coarctata Fai., Eph. aquila Fau.
Epistoma versus aperturam subconice ampli-
atlum ==), disco imberbe, pollinosum. -Vibrissae distincetae
”) Iläovdpog est ad aquas natus 1. degens. Neque bujus sectionis species proprie supra aquam vivunt, sed ad scaturigines et fossas aquarum inque grami- nosis paludum ac litoralium. Hinc potius Parydras nominamnus.
") Si vocabula artis nova fingere mihi liceret, episto-
ma ejusmodi forme subconicum dicere vellem, ut a
fornicato distinguatur. Beatus FALLEN, perbene ob-
servans quanlopere a fornicato prime sectionis diffe- rat harum epistoma, clypeum describit Eph. coar- ctatze porrectum magis coarctatum guam in conspecie- bus , ita ut latitudinem capitis non excedat. Revera etiam est porrectum i. e. antice a fronte versus aper- turam convexo-dilatatum, linea media longitudinali rectiuscula, versus aperturam oblique posita. Hoc ipso, quod simpliei curvatura, nempe transversa, nec longitudivali, a fronte versus aperturam sensim
145
distinete, paucr, longitudine dispares. Przla- brum margine prominens. Segmenta abdominis depressiusculi quinque subequalia, sextum maris breve, squama utrimque parva triangulari nigra appendiculatum. Nervus transversus anterior pone apicem nervi auxiliaris positus.
Olivaceo-nigre, nitide, antice pollinose. — Area epistomatis intermedia parum porrecta, versus aper- turam sensim ampliata, transversim nec longitudina- liter. convexa, nuda. Partes laterales distincte, line- ares angustissime, sulcis tenuissimis ab area inter- media disjuncte. Orbite oculorum distincte, linea- res anguste. Prelabrum sub marginem epistomatis late prominens. Seta antennarum subnuda, basi tenu- issime pubescens. Corpus ovatum, abdomine dilatato depressiusculo.
14. E. aquila FALL. 15. E. litoralis MEIiG. 16. E. furtcata, ZertERST. "17. E! coarctåta FAT. 18. E. affinis. 19: E: nåasuta:.
Sectio epistomate vel a lateribus 1. superne complanato, nudo, vibrissis ornato, ad Notiphilam fere deflectens. Cor- poris colore et habitu setaque antennarum subnuda pre- sertim gregem Not. aenex (Telmatobiam) in memoriam re- vocat. Sed characteribus Ephydre genericis eminet et a Telmatobiis non tantum epistomate versus apicem sensim ampliato 1. modice porrecto, sed etiam segmento maris sexto inflexo brevissimo perlonge distat. Singularis et priva, non solum in hoc genere sed in tota familia, hujus sectio- nis nota est prelabrum sub epistoma circumcirca margine late prominens. Ob corporis colorem omnibus speciebus
et &equaliter dilatetur, formam fere coni dimidiati adsciscit Parydrarum epistoma. Idem omnino si- gnificatum voluit beat. FaALLÉn, notans et porrectum esse et latitudinem capitis non excedere. Nam in epistomate transverse convexo, utrumque simul sum- tum formam necessario efficit conicam, vel si voca- bula accuratissime expendantur, semiconicam.
K. V. Akad. Handl. 1843. 10
146
communem et forman planiusculo-dilatatam, epistoma coni dimidiati formam plus minus referens, vibrissas in singula specie definita proportione dispares, nervorum in alis situm et directionem, prelabrum circumeirca margine eminens, segmenta abdominis xXqualia, sextum brevius quam in ulla alia familie tribu, quo genitalium omnino peculiaris indi- catur conformatio, species hujus sectionis gregem constituunt arctis limitibus eircumscriptam, qgquam quidem a reliquis Ephydris genere divellere si cuidam placuerit, ex hodier- nis principiis minime mirandum. Quemadmodum autem in ejusmodi grege naturali acute definita fieri solet, species valde affines sunt, epistomatis presertim forma paullo discrepante et nervi longitudinalis secundi vario in costam exitu, eo accuratius discernende quo magis colore fere om- nes consentiunt.
SS. Notiphila Faicés.
Caput transversum, postice planiusculum, versus aperturam coarctlalum, truncatlum, anlice perpendiculare. Vertex planiusculus, declinatus, setiger. Epistoma medio modice convexum, apice retusum , vibrissis serie dispositis ornatum. Aper- tura oris coarctata ovalis, postice truncata. Pre- labrum 2equilatum, subpreminulum, a margine
epistomatis distans.
Vertex parum pronus, in faciem proclinatus ad angulum obtusum, postice et in lineis lateralibus seti- ger. Epistoma linea impressa circumscriptum, area in- termedia econvexa. Proboscis postice vix incrassata. Prelabrum inclusum, lateribus a margine epistomatis distans, apice prominulum.
Ab Ephydra differt Notiphila precipue: epistomate medio parum convexo nec ampliato, capite transverso an- tice perpendiculari nee buccato, apertura oris ob capitis latera inflexa coarctatå, margine epistomatis antico mani- feste retuso ”), nec integro.
' Ut percipiatur Notiphilarum epistoma revera esse retusum, non consideranda est tota oris aperlura, sed margo epistomatis anticus. Nam si, capite sub-
147
ÅA. Alarum nervus costalis in tertii lon- gitudinalis apice desinens.
Sectio 1. Notiphila (seusu proprio)
Notiphila = a FALLÉN Hydromyzides, — Dichoeta MeEiG. et Notiphila Macou. et Mkic. Zweifl. TIns. VII. Suppl.
Typi: Not. caudata Fair. Not. cinerea FAu.
Facies latiuscula latitudine longitudinem sub- equante, orbitis oculorum distinctis. - Epistoma suleatum sulceis utrimque subrectis ad antennas continuatis, partibus lateralibus sublinearibus in- tegris orbita latioribus, apice late retusum. Pree- labrum apice arcuato intra aperturam manifeste prominulum. Abdomen convexum apice rectum, segmentis subequalibus, quarto vix longiore, quinto maris vel subeonice protenso vel convexo-incur- vato, sexto ovali.
Orbite oculorum lineares, manifeste. Epistoma linea impressa circumscriplum, area intermedia cu- neato-dilatata convexa subnuda, apice late arcuato- retusa , partibus lateralibus sublinearibus planiusculis,
verso, oris apertura spectelur, margo quidem ipsius integer apparet. Sed eo ipso antice rotundata fit oris apertura, quod epistomatis margo retusus est; nam alias foret fere truncata ob epistoma parum convexum. SNeque apex prelabri intra marginem epistomatis in Notiphilis exstaret, nisi propter hunc retusum , pararetur spatium, in quo emineat. Si marginem capitis a latere visum contemplemur, patet hunce in Notiphilis versus apicem epistomatis sursum curvari, nec ut in Ephydris inde a genis equalem linea recta produci. Ista vero marginis in- curvatio apparens inde oritur, quod apex epistoma- tis terminatur margine late sed breviter orbiculato- reluso.
148
secundum totam epistomatis longitudinem porrectis, pilosiusculis. Vibrisse in sceriem longitudinalem dispo- site, pance. Seta antennarum radiata radiis basahbus longioribus. Corpus ovatum abdomine convexo. Seg- mentlum quintum maris in altera serie, nigrofuscarum, subceonice protensum , sextum brevius apertura ani fere basali; in altera serie, grisescentium, quintum convexo- inflexum , sextum elongatum , prope apicem utrimque squamula triangulari acuta intra marginem quinti re- condita appendiculatum, apertura ani prope apicem sexti sub ventre sita. Al& lobulate. Nervus alarum longitudinalis secundus apice rectus; transversi remo- tiores, anterior apici nervi auxiliaris oppositus, poste- rjor ordinarius prope marginem ale internum retra- clus. — Spinulz in costa alarum bing ad exitum nervi auxiliaris, itidemque spinula distinetior in apice su- premo articuli antennarum secundi.
Subdiv. 1. Nigro-fuscce » apice abdominis in mare appendiculato. — Dichoeta MeiG. 1. N. caudata FAu.
Subdiv. 2. Grisescentes, ano maris simpliei. — Notiphila Macu.
a) latitudine faciei longitudinem equante.
2. N. major Boueman. 3. N. stagnicora MacQu. 4. N. dorsata. J. N. ecinerea FALL.
b) longitudine faciei latitudinem excedente.
6. N. maculata. NN: nigricornis NWAuns. 8. N. annulipes. 9: N riparia MeEIG.
10. N. guttiventris. 11. N. tarsata WaAuLrsB.
Sectio a natura acute limitata. Alterius seriei, Nigro- fuscarum, unica tantum species innotuit, Not. caudata FALL., quam quidem pro typo generis Dichoetce proponunt recen- tiores, sed ut nobis videtur immerito, quum ipsa natura iisdem characteribus essentialibus utramque seriem conso- ciavit, et omnis differentia inter Dichoetam MkriGEn atque Notiphilam Macou. ab altero tantum sexu, maris nimirum appendicibus, pendet. His enim exceptis, vix nisi area epistomatis intermedia paullo latiore vibrissisque validiori-
149
bus N. caudata a Grisescentibus discedit. Verum si Gor- poris appendices tanti estimarentur in generibus constitu- endis, numne Eph. auratam, ob setulam in articulo an- tennarum tertio valde notabilem et per omnem Dipterorum ordinem insolitam, proprii generis typum statuamus? At si maris precipue appendices caudales, ut in Dichoeta est factum , genus definire fingamus, in quot genera non pos- set aliquando divelli maxime naturalis Hydrellige sectio ob formam appendicis segmenti sexti in diversis speciebus di- versam! Segmentum quintum conice productum et sextum minus, apertura ani basali nec sub ventrem retracta, habi- tum quidem maris N. caudate singularem reddunt. Sed que in Notiphila Macou. per inflexionem fit segmenti quinti prolongatio, eadem fit in N. caudata per extentionem in conum, et hinc apertura ani in hujus mare normalem ser- vat situm procul dubio ob directionem partium internarum non mutatam. — Ålterius seriei, Grisescentium, species sunt plurime, et ob arctissime definitos, quibus sectio ipsa circumscribitur terminos, valde affines et summa cautela investigandg. — Facies expansa, lineola epistoma termi- nante sulcisque duobus manifestis signata, normalem adeo servat rationem, ut si modo antice ampliata esset, revera foret Ephydre. Faciei igitur forma, nec minus segmento maris sexto sub ventrem producto, haec sectio Notiphile Ephydram refert, et quidem colore', corporis forma seta antennarum, sectionem Ephydre primam centralem. — In speciebus plurimis grisescentibus, mnec tamen omni- bus, femora intermedia marium subtus a medio ad api- cem duplici ordine pilorum ecrebrorum, canaliculam im- pressam obvallantium, armantur. FEjusmodi femorum ar- matura peculiari mares in nulla alia Ephydrinarum sectione instructos observavimus.
BOR Alaraunm Nevis. Costalrs in quarti longitudinalis apice desinens.
Seetio 2. Telmalobia ”)
Typus: Notiph. aenea Far. Facies latiuscula latitudine longitudinem sub- cequante, orbitis oculorum distinctis. Epistoma
I Teluo est locus paludosus, uliginosus. Species
150
suleatum, sulcis superne abbreviatis, ad orbitam incurvatis, exilibus, partibus lateralibus subluna- tis ad inferiores epistomatis angulos retractis, apice late retusum. = Prelabrum apice arcuato intra aperturam manifeste prominulum. Abdomen pa- rum Con vexum, apice subincurv um, segmentis sub- equalibus, quarli vix longioris margine apicali arcuato, quinto maris planiusculo subtriangulari apice obltuso, sexto e lineari oblongo convexo- carinato, apertura ani ad basin segmenti sexti posita.
Orbite oculorum lineares manifeste. Epistoma linea impressa cirecumseriptum, area intermedia subge- quilata, ob sulcos abbreviatos superne orbitis contigua, subnuda, parum convexa, apice late retusa. Partes laterales parum conspicuzx, ad inferiora epistomatis la- tera sub orbita versus genas detrusze), vibrissis paucis setuliformibus ornate., Seta antennarum subnuda, me- dio exiliter pilosiuscula. Corpus ovali-obloengum ab- dominis dorso parum convexo, antice fere plano, apice parum incurvo, segmento maris quinlo snbtrian- gulari, sexto ultra tertiam abdominis partem sub ven- trem producto. Apertura ani prope basin segmenti sexti sita. Alze lobulate. Nervus alarum longitudina- lis secundus apice leniter incurvatus; transversi subap- proximati, anterior mox pone apicem nervi auxiliaris, posterior ordinarius a margine interiore remotior, Mmox pone medium ale positus. — Spinule ad exitum nervi auxiliaris in costam nulle, itidemque spinula apicalis articuli antennarum secundi nulla.
hujus sectionis graminosa fossarum riparumque pa- ludosarum amant. Hinc Telmatobias appellamus.
”) Sulei epistomatis abbreviati et partes laterales in Felmatohbiis aciem oculorum facile fugiunt. Sed re- vera adsunt. Ut animadvertantur, tantum est opus observare setulas I. vibrissas inferne ad latera epi- stomalis positas; nam he partes laterales occupant. Tum quoque oculis percipinntur sulei incurvati, ad partem inferiorem arex intermedie satis manifestae i sed mox supra medium epistomatis desinentes.
151
12. N. aenea FaAu. 13. N. aenescens. 14. N. guttipennis Bouem. (N. aenea p Faur. in obs.)
Iterum haec sectio valde definita est, facie latius ex- pansa abbreviata medio parum convexa, orbitis distinctis, suleis dimidiatis incurvis superne deficientibus, Ccorporis colore ex neo nigro et habitu abdominis parum convexi in mare versus apicem triangulari-elongati, segmento maris sexto sub ventrem longe porrecto, nervorum transversorum in alis situ subapproximato, seta antennarum subnuda, valde peculiaris. — Ob faciem dilatatam et segmentum maris sextum porrectum, ad sectionem antecedentem (No- tiphilam sensu proprio) pre sequentibus sectionibus appro- pinquat. Sed facies multo minus normalis propter par- tes epistomatis laterales dimidiatas, parum <:conspicuas, transitum prebet ad epistoma cohortum generis hujus se- quentium, in quo partes laterales obsolescunt. Preterea abdominis, presertim in mare, longe alia forma ac in No- tiphilis propriis et hinc situs quoque apertur& ani diver- sus. Åccedunt ad has differentias essentiales seta subnuda, spinularum absentia in costa et apice articuli antennarum secundi, nervorum transversorum situs approximatus ac se- cundi longitudinalis exitus incurvatus. Has ob rationes cum Notiphila sensu strictiori non potest conjungi, sed sectio peculiaris est habenda, angustis limitibus inclusa. Seriem nimirum unicam coloris unius &neo-nigri, plus minus &nescentis et nitidi, facie et tarsis tantum dilutio- ribus, species constituunt. Hoc colore Xneo-nigro et pre- terea epistomate obtusius convexo, seta subnuda, abdomi- nis dorso parum convexo, velut e longinquo imaginem red- dunt sectionis ultime generis Ephydre (Parydre). Sed segmentum sextum maris e contrario est fere Ephydrae sensu proprio.
Sectio 3. Mywydrellia Macou. (emend.)
Typi: Notiph. plumosa Fawun., Not. griseola FAur., Not. flavicornis FA.
Facies angustata longitudine duplo fere an- gustior, orbitis oculorum obsoletissimis. Epistoma esuleatum, area intermedia amplissima parum
152
convexa, partibus lateralibus linearibus angustis- simis planiusculis limbata, versus apicem leniter sen- sim convexo-incurvatlum, apice late retusum. Pre- labrum inclusum, proboscide retracta apice parum Lå prominulum. Abdomen convexum rectum, seg- mentis posterioribus, quarto parum, quinto pre- sertim maris distincte longioribus convexis, sexto maris inflexo brevi appendiculato, appendice seg- mentum continuante, apice bifida, tarsis concolore, apertura ani discum segmenti sexti occupante. Orbite oculorum nullge. Epistoma lineå impresså abbreviatå a genis disjunctum, superne oculis conti- guum. Sulci valde obsoleti, vix discernendi, ad mar- ginem epistomatis prope admoti. Area intermedia hinc amplissima, totam fere faciem ocenpans, partes vero laterales angustissime, limbum depressum planiuscu- lum epistomatis utrimque constituentes, vibrissis serie positis ornate, Seta antennarum radiata radiis basa- libus longioribus. Corpus oblongum, abdomine ovali recto, dorso convexo. Segmenta posteriora, quartum perparum, quintum manifeste sed precipue in mare, longiora, convexa, Appendix segmenti maris sexti apici segmenti ipsius adnexa et equalis fero latitudinis, linea impressa a segmento disjuncta, ventri arecte adplicata margine segmenti quinti comprehensa. Apertura ani basin inter et marginem apicalem in disco segmenti sexti sita. Alarum lobulus imminutus. Nervus alarum secundus apice rectiusculns, transversi remotiores, an- terior apici nervi auxiliaris oppositus, posterior ordi- narius a margine interiore remotior, in medio fere ale situs. — Corpus aut nigrescens aut fuscescens aut gri- sescens, segmentis abdominis omnibus concoloribus. Pedes 1. corpori concolores I. ex parte flavo colorati. Epistoma lextius coloratum, albedine 1. flavedine tin- ctum.
a) segmento costali secundo tertium longitudine excedente.
15. N. cesia. 16. N. concolor. TGN: nigripes ZEeTTERST. 18. N. plumosa FåAur.
153
19. N. pilitarsis. 20. N. griseola Fat. 6 b. fuscitarsis. 21. N. incana STIAN albifrons FALL.
b. obscurata. ANG geniculata WAHLB.
b. flavitarsis. b) segmento costali secundo tertium subequante 24. N. fusca. 25. N. grisea Wauwuz. (N. Nymphee in obs.) 26. N. laticeps. 27. N. discolor. 28. N. fulviceps. 29. N. flavicornis FA. 30. N. nigricans. 31. N. flavilabris.
32. N. argyrostoma ZEeTtTt. (N. Lapponica in obs.)
Ab omnibus ac singulis sui generis sectionibus Hy- drellia distat epistomate totam faciem occupante, exclusis nimirum oculorum orbitis, partibus lateralibus angustissi- mis depresso-planiusculis utrimque limbato, atque seg- mento sexto maris in appendicem, linea canaliculata ab ipso segmento secretam, sXpius discolorem, prolongato. A precedentibus, Notiphila proprio sensu et Telmatobia, pre- terea discedit facie angustata, a sequente epistomate xequa- liter et leniter convexo-incurvato, abdomine recto nec apice retuso, dorso abdominis convexo nec basi planiusculo, seg- mento quarto anterioribus vix longiore. His si addideris corporis formam, respectu magnitudinis, magis elongatam quam in ceteris Notiphile cohortibus situmque nervorum transversorum in alis paullo diversum, Hydrelliam peculia- rem constituere sectionem, a natura definitam, facile vi- debis. Itaque rite quidem distinxit nobil. Macquart, sed neque characteribus solidis munivit neque justis circum- scripsit limitibus. Denominatione igitur, quamquam deri- vatione et significatu animalculorum vivendi rationi minus congrua, recepta, Hydrellige notionem emendatam proponi- mus. Scilicet excludimus species epistomate medio transverse gibboso-protuberante, vertice convexo-declivi, corpore postice subanbustato, quas ad Psilopam referimus, sed e contrario Discocerinam Macou., cujus saltem una innotuit Suecana species, Nol. argyrostoma ZetTtERsT., cum Hydrellia conjun- gimus ob characteres essentiales omnino eosdem. — Species hujus sectionis ex altera parte Psilopas e cohorte priore
154
(Clasiopas) facie angustata et corpore elongato referunt, unde etiam factum est ut ha in eadem specierum serie apud auctores Hydrelliis intermixte recenseantur. Sed sane non nisi habitu quodammodo cum Hydrelliis compa- rari possunt et a Notiphile notione longe discedunt vertice declivi, epistomate superne foveolato-sulcato, medio transverse gibboso-protuberante, capitis lateribus inferne planiusculo- compressis et apertura hinc subquadrata nec coarctata, cor- pore presertim maris angustato, pluribus. Ex altera parte Hy- drellia notionem Notiphilae genericam plene exprimit, at Notiphilam repraesentat in formam minutam et contractio- rem redactam. Igitur corpore magis elongato et facie an- gustata Psilopis proludunt quidem Hydrellig intra Noti- philxe genus, sed non nisi e longinquo. Non tantum colo- res antecedentium generis sectionum (Notiphile sensu pro- prio et Telmatobiz) privi, nec fere alil, intra Hydrelliam rede- unt, cujus tres animadvertuntur coloris series, fuscescens, grisescens et xneo-nigricans; sed redeunt etiam forme cor- poris diverse istarum sectionum. Nam plurime quidem Hydrellige corporis statura ad Telmatobiam propius accedunt, sed adsunt etiam species Notiphilam proprie dictam, quam- quam angustatam, praecipue corpore maris subcylindraceo et apice subgloboso nec non facie magis expansa reprasen- tantes, nimirum e Suecicis N. fusca et N. geniculata. — Sectio speciebus dives, ob minutiem difficilius definiendis. Preter notas a colore desumtas, characteres specierum , iique precipui ac essentiales, a forma epistomatis, mnervo longitudinali secundo magis 1. minus prolongato, segmen- torum abdominalium proportione petantur. Diversi etiam sexus specierum colore antennarum pedumque flavicante pi- ctarum, diversitate picture recedunt, et hinc seorsim de- scribendi. Neque nos speciem ullam, nisi jam dudum ab auctoribus recensitam, tanquam exploratam et omnibus nu- meris definitam recepimus, antequam utroque sexu exa- minato atque precipue forma et appendice segmenti maris sexti accuratius comparatis, a proxime affinibus differre nosmet certiores fecimus.
Sectio 4. Philygria ”). Ephydra Sect. C, c Meic. Zweifl, Ins. VI, 121. Typi:. Not. guttata Faur., Not. flavipes FaAtr., Not. punctato-nervosa FALL.
") Non loca aquosa, sed uda (öyocå) graminosa et sub- [ , y0oc) 3
155
Facies subangustata, versus apertluram in- curvato-dilatata, orbitis oculorum distinetis, angu- stis. Epistoma esulcatum, area intermedia am- plissima partibus lateralibus obsoletissimis, superne carinatum infra medium tuberculato-gibbosum, apice coaretatum sinuato-retusum. Prelabrum inclusum, proboscide retracta apice parum prominulum. Ab- domen basi planiusculo-depressum, postice con-
vexo-declive, 1incurvatum , segmento quarto anteri-
oribus manifeste longiore, quintoque subretuso mar- gine incurvo convexis, sexlo maris ovato, aper- lura ani a basi introrsum elongata.
Orbite oculorum lineares manifeste. Epistoma lineola impressa circumscriptam, superne perpendicu- lare, magis I. minus angustatum, carinalum, medio tuberculato-gibbum, inferne versus latera valde dila- tatum, incurvatum et coarctatum. Partes laterales vix discernende, vibrissis paucis exilibus munite. Secta antennarum subnuda. Corpus ovali-oblongum, abdo- minis dorso basi planiusculo-depresso postice convexo incurvato, segmento primo brevissimo, secundo etter- tio subequalibus, quarto longiore at apud diversas species proportione diversa, quinto convexo subretuso margine incurvo, sexto maris intra marginem incurva- tum quinti comprehenso. Alarum lobulus abortiens. Nervus alarum secundus longitudinalis apice leviter curvatus; transversi approximatli, anterior pone api- cem nervi anxiliaris, posterior ordinarius versus medi- um ale a margine interiore retractus. Nervus quintus ad apicem transversi ordinarii leniter curvatus, pone eundem elongatus, ante marginem ale desinens,
33. N. abdominalis. 34. N. guttata Fan.
b. brevicornis. IDR punctulata Waunur. 306. N. trinervis.
inde arenosa sibi eligunt hujus sectionis species, prope terram humentem in ipslus superficie com- morantes. Hine plurime diffculter et rarius col- bguntur.
156
37. Ni picta, F Au. 38. N. flavipes Faur. 39. N. femorata. 40. N. interstincta FAL. 41. N. punctato-ner vosa 42. N. nigricauda.
FALL. 43. N. vittipennis ZETTERST.
Sectio epistomate in medio gibboso, apice inflexo ac coarctato, nec non abdominis antice planiusculi, apice in- curvati forma a praecedentibus deflectens. Observandum tamen est, non proprio sensu tuberculatum esse epistoma, sed ob partem inferiorem eximie incurvatum in medio l. in- fra medium epistomatis, ubi incipit inflexio, gibbum ap- parere. In omnibus hujus sectionis speciebus pars episto- matis inferior incurvata versus latera eximie dilatatur et infra genas descendit, sed superior pars in diversis speciebus magis 1. minus angustatur. Hoc respectu bine series di- stingvi possunt, altera epistomate superne minus angustato, obsolete carinato, inferne minus incurvato et hinc etiam pa- rum gibbo insignis, que species priori loco recensitas, N. abdominalem , N. guttatam , N. punctulatam et N. tri- nervem complectitur, colore nigro consentientes. Altera series reliquas septem species, antice fuscas 1. griseo-cine- rascentes continet, epistomate superne arcte angustato con- vexo-carinato, inferne valde incurvato et hinc gibberoso, for- ma abdominis magis angustata, minus autem incurvata, diserepantes. — Structura abdominis a reliquarum Noti- philarum divergens precipue est observanda. Segmenta an- teriora dorso plus minus explanata 1. depressa sunt sutu- ris profunde excavatis, quartum manifeste, quamquam in singulis speciebus diversa ratione longius, quartum et quin- tum convexa margine quinti semper incurvato et sextum maris planiusculum in paginam abdominis inferiorem re- trusum comprehendente. Postica igitur abdominis pars, ob habitum segmenti quinti et quarti, magis minusve convexo- declivis evadit vel saltem incurvatur, nec ut in Hydrellia recta porrigitur. In plurimis speciebus etiam segmentum quintum longius est anterioribus et interdum quartum Il. equat 1. excedit. Sed in serie nigricantium adsunt spe- cies segmento quinto brevi instructe, et in feminis om- nium quintum quarto brevius animadvertitur. Igitur for- ma et longitudo quinti, a situ ac forma genitalium procul dubio pendentes, magis specierum quam sectionis chara- cterem indicat. — Ad similitudinem Psiloparum quodam-
157
modo accedunt hujus sectionis species, epistomate nimirum in medio apparenter protuberante ad primam Psilope se- ctionem (Clasiopam), segmentorum abdominalium, quarti saltem, ut plurimum etiam quinti amplitudine ad Psilopas sensu strictiore. Sed a Psilopis admodum distant ob epi- stomatis partem inferiorem eximie dilatatam, ad latera com- presso-coarctatam, apice sinuato-retusam ”) et hinc aper- turam oris antice ex ovato-triangularem, verticem planiu- sculum , vibrissas serie dispositas, reliqua. Igitur velut in transitu a Notiphila ad Psilopam posite sunt et per seriem specierum fuscescentium ac cinerascentium Notiphilam Psi- lopis sectionis prime serie naturali adnectunt. — Forma capitis adeo magnopere discedit ab epistomate buccato-con- vexo versus apicem dilatato, apertura oris ampliata, mar- gine epistomatis integro Ephydrarum, ut non possimus non mirari recentiorum auctorum consilium in hac Notiphilxe sectione ad Ephydram transponenda. Nam abdominis apice incurvi structura diversa et proboscis postice simplex tenuis, habitum quoque ab Ephydris alienum produnt. Neque hec Philygriarum ad Ephydras translatio fieri potuit, nisi an- tea amplis vagisque adeo characteribus Ephydr2e notione di- latata, ut plurimas sane familie species recipere posset. Si autem in genera arctioris significationis Notiphilam FALL. dissolvere placuerit, certe idem dignitatis jus tribuendum est Philygrig ac Notiphile Macou. et Hydrellie Macouv. — In utraque coloris serie id omnibus speciebus est commune quod segmenta abdominis anteriora sive cinerascentem sive saltem sordidius nigricantem ac opacum induunt colorem , posteriora nigronitidum. Tantum unius speciei xXneo-vire- scentis segmenta omnia abdominalia fere concoloria sunt.
&) Ut Notiphilarum omnium, ita etiam Philygriarum epistoma certissime apice est retusum. Manifeste bre- vior est linea longitudinalis media et apex rotundato- retusus. Hoc difficilius animadvertitur in speciebns minoribus, presertim si tantum margo totius capitis inferior I. apertura nec epistoma ipsum consideretur. Sed in majoribus ex. gr. N. abdominali manifestum est. In minoribus, seriei precipue fuscescentis et ci- nerascentis, ob epistomatis latera compressa, apice aeutiuscule sinuatum apparet epistoma, et hinc de forma marginis antici eo facilius fallimur, aperturam universam considerantes.
158
4. Psilopa Fair. (emend.)
Caput transversum, postice conca vum, Versus aperturam coarctatum , antice convexum. Vertex CON veX us apice declivis postice Ssetosus. Epistoma angustatum longitudine duplo fere angustius, sub- gequilatum, superne perpendiculare, inferne con- vexo-incurvatum, utrimdque sulcatum, vibrissis pau- cis distantibus oppositis muricatum , apice retusum. Apertura oris elliptica, postice truncata, margine fere perpendiculari. Prelabrum inclusum, apice vix prominulum. ;
Sete verticis omnes postice in series transversas
disposite. Vibrisse utrimque unica, bing, tres I. qua- tuor, remote, ex adverso per paria posita. Superior epistomatis pars a fronte ad supremum vibrissarum par fere perpendicularis, area intermedia magis I. minus con vexa jE con vexo-carlnata. Prelabrum subrectangu- lare, apice parum rotundatum, postice coarctatum. Alarum lobulus obsoletus. Setula distincta in apice superiore articuli antennarum secundi, itemque in co- sta alarum ad exitum nervi auxiliaris unica. Auvtenna basi sub vertice immerse.
Beato FaArLén typus generis Psilope fuit Discomyza incurva MriG. Quas in Actis Holm. 1813 descriptas, ad Notiphilam retulerat, Psilopam nitidulam et Ps. madizan- tem , cum illa, tum sibi ignota, postea consociavit. Utique he capitis partibus Notiphile propriores quidem quam Ps. incury&g& Fann., ab utraque tamen divergunt, adeoque ex principus ipsius statoris Dipterologie Suecan& proprii ge- neris sunt cum neutra conjungende. Igitur Psilope nomen Discomyz&e incurve, typo generis originario, foret servan- dum. Sed invaluit jam inter entomologos Meigeniana de- nominatio; quare ne perturbetur synonymia, hanc recipi- mus, Fallenianam Ps. nitidule et Ps. madizantis retinemus. Ad idem tamen Psilope genus preterea referimus Not. ob- scuwrellam Far. et Not. glabriculam FanL., corporis quidem habitu a Ps. nitidula et adhuc magis a Ps. madizante di- scedentes, capitis vero partibus ad has accedentes. Quan- tumvis enim dissimilis appareat epistomatis conformatio in Ps. nitidula vel Ps. madizante et Not. obscurella FALL., in
159
utraque tamen eundem typum exprimi, facile intelligitur. Cogites modo protuberantiam mediam transversam, in epi- stomate Not. obscurellx conspicuam et supremo vibrissarum pari munitlam, in Epistomate Ps. nitidule et Ps. madizan- tis obsoletam vel prorsus deletam esse. Tum nihil differre percipies, sed in illis tantum superiorem epistomatis par- tem, a fronte ad lineam illam transversam, in qua positae sunt vibrisse supreme, infra medium prolongari, partem igitur inferiorem, que sub setarum istarum pari subest, in brevius contrahi et minus incurvari. bSulci autem partis superioris in Not. obscurella foveolato-impressi, in Ps. ma- dizante et Ps. nitidula revera etiam adsunt, licet tenuissimi, unde carina, que inter sulcos interjacet, apud illam acu- tiuscula, in his dilatatur et explanatur. Neque ejusmodi apud has omnes parem epistomatis conformationem cogita- tione sola fingimus, sed ipsa natura confirmat. Nam Ps. nigrina Mric. et Ps. longula WaurB. ad hanc seriem per- tinentes, et adeo in confinio posite, ut habitum et colo- rem respiciens, vix diversas crederes, epistomate nihilomi- nus differunt, in Ps. nigrina Ps. obscurelle, in Ps. longula e contrario Ps. nitidule conformi. Igitur PsilopXe generi, quale supra definivimus, bina subsunt sectiones, quarum altera Not. obscurellam Far. typum agnoscit, altera Ps. nitidulam et Ps. madizantem Fair. Harum nexum Ps. lon- gula indicat. Per Ps. madizantem tota series ad Discomy- zam appropinquat.
Sectio I. Clasiopa”). Typus: Notiph. obscurella FA.
Orbite oculorum distincte. Epistoma in me- dio protuberans, protuberantia transversa convexI- uscula, superne utrimque foveolato sulcatum cari- natum, inferne vibrissis pluribus rigidis per paria oppositis muricalum. Abdominis segmenta inter-
") Kloog est fractura. Harum epistoma in medio ve- lut ex precipiti fractum est. Inde ut indicetur dis- crimen a sequente sectione Psiloparum, que episto- mate equali fere perpendiculari dignoscuntur, nomi- namus Clasiopas.
160
media subaqualia, quinto maris parum longiore, sexto inflexo subtriangulari aculo quintum 2equante. — Åntennarum article secundus seta breviore apiculatus, tertius apice rotundatus, suborbicula- ris. Seta radiata, radiis basalibus longioribus.
1. J. JE
6.
Epistoma linea tenui impressa ab orbitis disjun- ctum. Carina media in parte epistomatis superiore te- nuis acutiuscula, apice cum protuberantia transversa confluens. Supremum par vibrissarum in protuberantia silum. Pars epistomatis inferior luculenter convexo- incurvata. Abdomen oblongo-ellipticum I. ovatum, apice rectum. Ale elliptice, abdomine longiores. Nervi ala- rum transversi subappropinquati, anterior apici nervi auxiliaris oppositus, posterior ordinarius a margine in- teriore remotior, in medio fere ale situs.
a) abdomine oblongo.
Ps. cinerella Bouen. 2. Ps. glaucella Sunpev. Ps. obscurella FALL. 4, Ps. fuscella. Ps. glabricula Fair. (Ps. pallidula in obs.)
b) abdomine owvato. Ps. nigrina MeicG. 7. Ps. longula WaAunz.
Species hujus sectionis, quotquot sibi cognitas habuit beat. Fallén, inter Notiphilas et quidem cum Hydrelliis proxime consociatas recensuit. Ita etiam celeb. Meigen omnes hujus cohortis cives, Psilopis insuper propriis ad- mixtis, sub Notiphila, deinde vero (in supplem. Zweifl. Ins. VII) post Macquartum, sub Hydrellia comprehendit. Sed sane Clasiope non parum ab Hydrellis divergunt ab- dominis forma 1. elongata angustiore 1. ovata subdepressa, precipue autem epistomate superne foveolato-sulcato in medio transversim protuberante, antennis brevioribus, ver- tice convexo, setis verticis in series transversas postice positis, vibrissis rigidis remotis, thoracis antico pubescente nec setigero, segmento maris sexto haud appendiculato. E contrario epistomate ad typum Psiloparum propriarum for- mato, vertice convexo, antennarum articulis basalibus bre-
vibus, primo fronti fere immerso, secundo setula apiculato, ad
161
ad has accedunt et per Ps. longulam manifeste transeunt. Itaque Ps-”longulam, ob intimam Ps. nigrine affinitatem, in hac sectione recensuimus, licet epistomate sequenti pro- pior, media inter utramque haberi posset et tanquam ty- pus proprie sectionis proponi. — Ut corporis forma, ita etiam colore duplex animadvertitur specierum series. Nam species angustate vel cinerascunt vel e griseo fuscescunt; oblong&e vero nigricant.
Sectio 2. Psilopa (sensu proprio).
Typi: Ps. nitidula Fair. et Ps. madizans FALL.
Orbite oculorum nulle. Epistoma superne ultra medium perpendiculare, utrimque tenuiter suleatum, area intermedia convexiuscula, inferne leniter incurvatum, vibrissa utrimque unica recta
munitam. bdominis segmenta intermedia sub- equalia majora, quartum maximum, quintum brevius, sextum maris breve ovatum. — Antenna-
rum arliculus secundus setula articulum tertium subequante apiculatus. Seta radiata radiis basa- libus longioribus.
Epistoma ab oculis linea tenui impressa disjun- ctum, orbitis prorsus exclusis. Area epistomatis inter- media ecarinata explanata, parum convexa. WVibrissa- rum unicum par infra medium epistomatis positum. Preter vibrissam hujus paris elongatam utrimque, pro- plus ad apicem , in margine laterali epistomatis, adest quidem setula brevior, sed valde tenuis et vix discer- nenda. Epistoma totum a fronte infra medium per- pendicnlare et xequale, lenissime versus apicem incurva- tum. Abdomen declinatum, vel ovale apice aculiu- sceulum vel late ovatum apice obtusum. Segmenta in- termedia, secundum, tertium et quartum longiora, quartum maximum, quintum brevius. Ale ovales ab- domine vix longiores. Nervi alarum transversi subap- proximati; anterior apici nervi auxiliaris suboppositus,
K. V. Akad. Handl. 1843. 11
162
posterior ordinarius a margine interiore retractus, in medio fere ale situs.
a) abdomine owvato apice ucutiusculo.
8. Ps. nitidula Fair. b. pedibus anticis flavis. 9. Ps. nigritella. 10. Ps. leucostoma MezEiG.
b) abdomine oblongo-elliptico obtuso.
11. Ps. madizans Fair. b. pedibus anticis obscu- rioribus.
Corporis forma et colore species utriusque seriei uti- que admodum differre videntur, sed conveniunt omnes for- ma faciei, structura antennarum, abdomine ad eandem nor- mam in segmenta inequalia dissecto. In omnibus segmenta intermedia majora sunt, quartum anteriora magnitudine ex- cedit, quintum quarto brevius. Haec abdominis fabrica minus manifesta est in serie prima, sed patet tamen segmentum quartum in speciebus hujus quoque seriei et antecedentia et quintum longitudine excedere. Apud Ps. madizantem ista segmentorum diversa ratio luculentius ex- stat ob abdomen majus magisque dilatatum et hinc oriun- dam segmentorum intermediorum, secundi, tertii et quarti amplitudinem. Neque in Ps. madizante hec tria segmenta prorsus Xqualia sunt, ut perhibitum fuit, sed quartum ali- quanto longius. Abdomen in serie priore parum declinatum est, sed apice incurvatum. In Ps. madizante e contrario ab- domen a basi inde declinatum, nec apice incurvatum, et seg- mentum quintum brevissimum facile pretervisum. Inde vero quod segmentum hoc quintum atque simul sextum, eque breve, sub apice abdominis reconditum, oculis 'ob- servatorum se subduxerunt, originem ducere Trimerinam Macou., jam notavimus. Non minus abdominis conforma- tione quam vertice valde declivi, alis brevibus et situ nervi transversi ordinarii, Ps. madizans ad Discomyzam accedit et hanc inter Psilopas premonstrat. Quamobrem in limine generis Psilope et velut in transitu ad Disco- myzam rite collocamus.
163
5. Discomyza Meic.
Typus: Psilopa incurva FAn.
Caput brevissimum, postice excavatum, an- tlice convexiusculum, sensim versus aperturam angustatum, subtriangulare. Vertex maxime de- clivis, inferne fere perpendicularis, scabriusculus, postice seliger margine acuto arcuato. Fpistoma parum convexum, inferne vix dilatatum, rugoso- scabrosum, apice relusum margine reflexo, vibris- sis crebris, serie dispositis, inelinatis ornatum. Apertura oris rotundata, in postica capitis parte dilatata. Prcelabrum inelusum. Abdomen subor- biculari-ovatum deflexum, segmenlis quatuor in- termediis magnis, quinto anteriora excedente , sexlo maris ovalo.
Caput totum, una cum oculis maximis latera occu- pantibus, antice convexiusculum, scultiforme. Vertex in directione epistomatis continuatus. Epistoma linea te- nui impressa ab orbitis linearibus angustissimis disjun- ctum, disco tenuiter bisulcatum, area intermedia subequi- lata partibus lateralibus angustiore. Vibrisse versus dis- cum epistomatis inflexe, Apertura oris, ob caput ar- cte constrictum, qua maximam partem in averso capi- tis latere oblique posita, rotundato-dilatata. Prela- brum intra apicem epistomatis occultatum. Antenn deflexe, seta radiata. Abdomen valde dilatatum, pla- niusculum, apice obtusum. Segmentum abdominis quin- tum paullo longius fere semiorbiculare. Antennarum articulus secundus seta longiore apiculatus. Alz abdo- mine breviores, lobulat&. Nervi alarum transversi sub- remoti, anterior apici nervi auxiliaris oppositus, po- sterior ordinarius pone medium ale situs.
1. D. incurva FALL. JM DS marginella ZETT.
Structura capitis pendet a situ verticis prerupto et po- stica parte concavo-excavata. Nam his conjunctis efficitur ut postica pars ad anticam maxime admoveatur et adeo caput valde constringatur. At ob hanc capitis structuram
164
valde peculiarem Discomyzce sub Psilopax genere vix mili- tare possunt, quamquam fatendum est sat intimo affinita- tis vinculo ad Psilopas proprias accedere. Sed preter for- mam corporis latam alasque breves, que minoris momenti existimentur, Discomyza differt a Psilopa vertice antice fere perpendiculari , facie rugosa, vibrissis in serie crebre po- sitis, piliformibus, sulcis epistomatis a margine remotis et partibus lateralibus hinc latioribus, area autem intermedia angustata, denique segmentis abdominis quatuor magnis subaequalibus. Hac omnia suadent, ut potissimum tanquam sectionem altioris dignitatis Discomyzam seorsim propona- mus. Verum si libet notionem Psilope adeo late interpre- tari, ut Discomyzam, quamquam in limite extremo positam simul comprehendat, hac sectionem saltim singularem con- stituat necesse est.
Quid hac expositione adsequi velimus neminem fu- gere speramus, neque putamus opus esse ut laudatis= simos viros, qui synopticg Dipterorum dispositioni va- cant, moneamus quam longe a nostro consilio absit, ut definitionpes generum ac sectionum, quales supra tra. didimus, integras et adeo prolixas, cooptent. Sane aliud nobis fuit propositam, nimirum ut cerneretur quo pacto in varliis organorum formis familia notio sese evolvat iisque affinitatis indiciis, que ex hac organo- rum primariorum varietate elici possunt, investigatis, exemplum qualecumque dispositionis, nature vestigiis insistentis ederetur. Propterea in generibus ac sectio- nibus definiendis, omnia animalculorum organa, que ad vitam eorum momentum habent, atque in eodem affinitatis gradu ubique eadem respeximus, ut chara- cteres e forma horum diversa erutos comparando, pa- teat quatenus et conveniant et differant diverse sectio- nes. Nam unum vel alterum organorum considerando, ceteris spretis, in dispositionem maxime artificialem fa- cile indueimur. Si autem notas precipnas in diversis seetionibus a diversis corporis partibus petamus, prin- cipii seriem totam animalculorum continentis defectu, omnia naturalis nexus capiendi indicia et incitamenta animo subducuntur. His rationibus dueti singulas de-
165
finitiones in singulis affinitatis gradibus ad eandem nor- mam construximus et additis observationibus munire tentavimus. Utique putamus isto naturalis dispositio- nis suhsidio synopticam carere non posse, venturumqne aliquando diem, quo illa, tamquam fundamento fir- missimo, letetur. Quo longius a centro familie distant sectiones, eo magis afhinitates earum intricantur et diffi- cillime species dignoscuntur. Diverse enim, sed in se- etionibus diversis omnino analoge, tum facile inter se confunduntur , nisi ad notas singule sectioni proprias accuratius animadvertamus. Cujus rei documenta prze- bent in familia Ephydrinarum varie species Hydrellize, Philygrie et Clasiope, Sed perbene intelligimus neque necessarium esse, neque idopeum, ut in dispositione synoptica, ad genera vel sectiones definienda omnes ad- hibeantur note, quibus conjunctis nexus singulorum naturalis elucet, Investigatio legum, ad qnas affinita- tem et nexum specierum nalura exegit, hactenus in studio entomologie forte nimis neglecta, tanquam sci- entie prodromus, omnino necessaria nobis videtur. Sed in usum practicum he leges non nisi occulte consu- lantur, unusque vel alter eligatur character, at in sin- gulo affinitatis gradu ex iisdem organis petitus, quo internosci possunt sectiones. Neque contendimus in hunc finem nullos alios eligendos esse characteres, nisi qui ex organis primariis eruuntur. FH enim sepius ob minutiem vel situm absconditum organorum bon satis in propatulo sunt. Quare in enumeratione specierum synoptica, legibus affinitatis clam temperata, notas ab organis minus essentialibus, sed mutationi non obnoxias et manifestas, minime respuendas censemus.
Ephydrinarum Suecicarum dispositio synoptica.
Tribus I. Nervo alarum quarto post transver- sum ordinarium versus costam incurvwvato.
1. Ochtera Lar. Caput versus aperturam conice allenuatum triangulare, nudum. Fertex
166
depressus. Epistoma triangulari-dilatatum, subtu- berculatum, biplicatum, apice sinuato-incisum. ÅApertura oris ovalis. Prcelabrum apice lingulato prominens.
1. O. Mantis LaATr. &eneo- -nigricans, epistomate cinerascente e lutescenti resplendente, oculis distantibus, thoracis abdominisque lateribus albo- maculatis, pedibus nigricantibus, anticorum fe- morum margine subtus integro subserrato spi- nuloso, alis cinerascentibus. & 9. (Long. 3 lin.)
= Figg. FARS
Mas: apice abdominis obtusiusculo, seg- mento sexto inflexo ovalo convexo apice bifido, aperlura ani basali foveolato-impressa medio carinato-tuberculata; femina: apice abdominis acutiusculo, segmento sexto annulato post quin- tum prominente.
Ocht. Mantis ILATREILLE, MEiGEn, Mäac- QUART, ÅETTERSTEDT. — Ö. manicata FALLEN
Hydromyzid. 2.
Hab. in paludosis graminosis ad margines fossarum et litora, tum ”Keuufk tum maris, per Sueciam omnem a Lapponia ad Scaniam, passim.
Corpus oblongum nudiusculum, thoracis abdomi- nisque pubescentia tenui. Epistoma certo situ e lu- tescente refulgens, supra medium subtuberculatum, margine laterali plicato, plicisque disci duabus. Oculi dimidium capitis latus occupantes, ovales, supra ver- ticem eminentes. Vertex planiusculus, apice convexo- declinatus, latitudine postica manifeste brevior, xeneo- fuscescens, parum nitidus. 'Thoracis dorsum in mare obsoletius, in femina distincte nigro-trilineatum et scutellum subquadratum, planiusculum, subopaca. Lu- cide alba sunt occiput, coxe antice intus, maculzxe in lateribus thoracis abdominisque, in mare distinctio-
167
res, margo scutelli subtus; dilute albescens femo- rum anticorum basis extus, posteriorum anguste. Fe- mora antica ab apice basin versus valde incrassata, extus convexa, margine inferiore arcuato tenuissime serrato, spinoso, posteriora simplicia tibieque extus ferrugineo-lutescentia. — Tarsi nigricantes, intus fla- vo-sericei, anticorum articulis abbreviatis, apice emar- ginatis obeordatis, metatarso postremorum modice in- crassato. — Ab Ocht. empidiformi Sayv differt oculis distantibus nec ad basin antennarum approximatis, femoribus anticis subtus basi integris, nec pro apice tibiarum excipiendo exsectis, pedibus posterioribus ni- gricantibus nec albis.
Tribus II. Nervo alarum gquarto tertioque post ordinarium transversum parallelis.
2. Ephydra Fair. Caput versus aperturam ampliatum. Vertex subhorizontalis seviger. Epi- stoma buccato-inflatum apice integro. Apertura oris rotundata margine perpendiculari. Prceela- brum 2equilatum.
Sectio 1. Ephydra (sensu proprio), epi- stomate fornicato area intermedia setulosa, pre- labro recondito, nervo alarum transverso ante- riore apici nervi auxiliaris opposito, segmentis abdominis posterioribus anteriora longitudine subaequantibus 1. excedentibus. — Oblongeze.
Mas: segmento sexto inflexo quintum an- terioribus longius subequante, apertura ani prope basin segmenti sexti tuberculata, apice abdominis truncato; femina: segmentis abdominis quinque subequalibus, sexto annulato brevi,
apice abdominis acutiusculo.
ÅA) epistomate sub fronte tuberculato-prominulo
1. E. aurata aeneo-viridis nitida, setula articuli an- tennarum tertil solitaria nuda selaque dorsali pu-
168
bescente, epistomate argenteo-albicante pube- scente, protuberantia frontali planiuscula ahbdo- minisque planiusculi lateribus aurato-nitentibus, pedibus griseo-fuscis, alis cinerascentibus, nervo longitudinali secundo apice summo ad costam incurvato. FI 2 (Longit. 2—2: lin.) — Figg. 3 VA RANG NED
Mas: segmento quinto paullo longiore, sexto inflexo marginem segmenti quarti apice attingente, tertiam abdominis partem longitu- dine excedente.
Eoh. riparia b. FAtrÉs Hydromyz. 4. (Ex- leris ignota).
Hab. in foliis plantarum aquaticarum na- tantibus, presertim Nymphegr, super aquam currens, in lacubus et amnibus subinde etiam fossis Uplandie ad Holmiam, Ostrogothize pas- sim, Scanize, a Julio mense ad Septembr. Visa in intimis sinuum marinorum recessibus, sed aquas salsas fugit, forte Nymphee ubivis in Suecia comes.
Singularem et privam hujus notam prebet setula simplex ad basin articuli antennarum tertii in latere exteriore, articulum longitudine superans. — Sequenti, E. riparie proxima est epistomate superne protruso ampliato-convexo, antice fere perpendiculari, disco pubescente, margine summo are& intermedix setuloso, corporis forma, abdominisque dorso parum convexo, vi- ridi. Sed differt, preter setulam articuli antennarum tertii, margine epistomatis apicali pilis tantum bre- vibus, nec setis munito, seta ordinaria brevius pube- scente, uervo secundo longitudinali apice distincte in- curvato, nitore eximio partium viridium, segmento abdominis quinto in mare concolore, quartum parum superante, sexto elongato ad marginem quarti porre- cto, nec intra marginem quinti comprehenso. Aeneo- viridia sunt protuberantia frontalis et subinde foveola utrinque in parte epistomatis laterali, verticis discus
169
fere totus et lineola ad marginem oculorum, thoracis dorsum, sculellum, abdominis, dorsum et, latera, tibixe postice cum metatarso extus. Thorax antice obsolete bilineatus et ferrugineo-lutescente magis minusve ir- roratus. Corpus subtus et trochanteres obscure cine- rea. Femora grisescentia. Tibix intus grisescentes, extus olivaceo-nigricantes geniculis plerumque luteis. Tarsi nigro-fusci. Alarum nervus secundus longitu- dinalis apice summo incurvatus, paullo brevior quam in Eph. riparia et E. fumosa. Inde segmentum co- ste tertium longius, tertiam fere partem segmenti se- cundi equans. — Variat color epistomatis interdum ad latera infuscatus, rarius vel totius vel ex parte lute- scens, subinde sed rarius fulvescens, verticis cerule- scens, geniculorum tibiis concolor, laterum thoracis lutescens,
2. E. riparia Fauu. thorace olivaceo-&eneo, abdo- mine planiusculo virescente subnitido, antén- narum seta ultra medium distincte pubescente, epistomate albicante dilatato-convexo pubescente, protuberantia frontali planiuscula verticeque eneo- viridibus, apertura oris setis rectis nigris muricata, tibiarum tarsorumque basi testacea, alis cinerascentibus, nervo longitudinali secundo apice rectiusculo. 7 9 (Long. 3 lin.)
Mas: segmento abdominis quinto e griseo lutescente duplam quarti longitudinem = fere excedente, sexto inflexo ex ovato lineari apice teslaceo, intra marginem quinti com prehen- so, tertiam abdominis partem longitudine sub- xequante.
b. tibiis tarsisque olivaceo-nigricantibus, geniculis summis testaceis.
Eph. ripariaåvar. a Fauvés Hydromyz. 4, ZeTTERSTEDT Ins.iLapp. 715 (a et b). — Eph. albula Meic. Zweifl. Ins, VI, 115?)
") Varietates Eph. riparie a, b et c FaAnuÉn ex speci-
170
Hab. in litore marino (nec in regionibus continentalibus) tum occidentali tum Balthico, Lappon. Norveg. (ZetTErRSTEDT), Bahusie (WaAHL- BERG), Östrogothise passim, Öelandizxe, Scani2e (a et b promiscue) copiose.
Corporis statura et epistomatis forma BE. aurate proxima, certissime distincta. Setula articuli anten- narum tertii nulla. Sete aperturam oris cingentessa- tis insignes, recte, haud ad perpendiculum exactze sed a lateribus versus medium epistomatis marginem modice inclinate. Thorax obscurel. ex olivaceo xneus antice bilineatus, vix ferrugineo fusco irroratus, rarius postice virescens. Scutellum olivaceo-eneum. Abdo- men lzete viride, parum nitidum, margine plus minus cinereo - maculatum. Segmentum quintum in mare
DS vreden
minibus archetypis nobis sunt manifeste. Sed obser- vandum est varietatis c abdomen ex neo fuscum post mortem in nigrum mutari apicesque segmento- rum abdominalium e viridi cinereos ex fuscedine su- perinfusa, in mortuis etiam letius virescere. Ejus- modi specimina in museo adservata describens, bea- tus Farrés abdomen wvirescens ac nigrolineatum dixit. Inde factum ut, sola descriptione ductus, MEIicEn varietatem c FaALLEnsit ad suam £. albulam conje- ctura traxerit. Neque dubium est quin E. albula Meic. et E. riparia Meric. cum varietatibus a et c E. ripariege Fann. conveniant; utra vero harum huic ]. illi respondeat ex descriptione Meigeniana sat in- completa colligere non licet. Plurime tamen notxe E. albule quas recenset MeEiGEn, sete epistomatis api- cales, dorsum thoracis et vertex obscure viridia, alx parum infuscate, E. ripariam nec E. famosam in- dicanpt. Cum varietatem c. Fann. ob abdomen, ex deseriptione Falleniana non sat exacta, virescens ad suam E. albulam retulit, huic competere abdomen virescens conceludere fas est, quod iterum E. ripari- am, minime vero E. fumosam ivnuit. E. riparia MEiG. ob colorem obscure viridi-fuscum et alas ob- scuriores potius E. fumosam refert. Sed utique fa- tendum haud sufficere notas a MzicEn allatas ad rem plene declarandam.
171
discolor, sextum totum margine inferiore comprehen- dens et-hinc in duplam fere quarti longitudinem pro- duetum. Corpus subtus cinerascens. Trochanteres testacei. Femora grisescentia summo apice testaceo. Tibiarum apex e griseo fuscescens, tarsorum nigricans. Alarum nervus secundus apice rectiusculus. Segmen- tum costxk secundum longitudinem tertii fere qua- druplam &equans. — Color partium haud parum va- riat. Vertex rarius thoraci concolor, eneus. Thorax rarissime dilute olivaceus, opacus (forte in specimini- bus nuper exclusis). Segmenta abdominis intermedia in mare interdum basi griseo-lutescentia, quinto con- coloria. Presertim annulus. tibiarum metatarsorum- que apicalis magis minusve dilatatus, rarius fere deest, sepe maximam tibixe metatarsique partem occupat et tandem colorem testaceum, in geniculis tantum sum- mis residuum, excludit, unde oritur forma b, omnino obventitia, nec constans varietas.
3. E. fumosa WaAurszerc, gneo-fusca abdominis teretiusculi fasciis e cinereo virescentibus, seta antennarum breviter pectinala, epistomate cine- reo superne fusco-tuberculato antice 2equaliter convexo setuloso, apertura oris setis raris mu- ricata, pedibus olivaceo-nigricantibus, alis infu- matis, nervo alarum longitudinali secundo apice
rectiusculo. F 2 (Long. 2 lin.)
Mas: segmento abdominis quinto quartum longitudine parum excedente, sexto inflexo ovali, intra marginem quinti comprehenso, fusco-ni- gro, apertura ani prope basin sexti.
Eph. riparia var ce. FArrtÉs Hydromyz. 4. — Eph. fumosa WaurizerG in litt. — (Eph. riparia MeiG. Zw. Ins. VI, 117?)
Hab. in litore marino Ostrogothie paroec. JONSsBERG alibique, precedente infrequentior, Ba- husie ad Marstrand copiosissime (WAHLBERG); rarius ad lacus uliginosos et fossas in vicinia
172
maris ex. gr. prope Holmiam ad Carlbergs sjö et ad Häradshammar ÖOstrogothice.
E. aurate et E. riparie magnitudine et habitu similis. Sed abdomen in vivis supra magis convexum et apice obtusiusculum, vix truncatnm; epistoma sub fronte convcxo-tuberculatum, minus protrusum, an- tice equaliter convexum, nec medio fere perpendica- lare; seta antennarum pilis erectiusculis distinctius pe- ctinata; ale infumate; nervus longitudinalis secundus ita elongalus, ut segmentum coste secundum longitu- dinem tertii quincuplicem fere excedat. Preterea co- lor corporis fuscus, vwverticis tantum disco e viridi eneo et tibis posticis cum metatarso extus anguste Xneo-viridibus. — Epistoma e glaucescenti 1. grise- scenti cinereum, setis in margine partis intermedizx su- premo validioribus. Sete aperturam oris munientes deorsum ad perpendiculum exacte, remote, breviores quam in E. riparia. Thorax antice griseo-fuscus opacus, bilineatus, macula humerali grisescente, po- stice 2eneo-fuscus nitidus. Abdomen dilute xneo-fus- cum LI cupreo-brunneum, nitidum, segmentorum apice utringque macula e cinereo virescente notato, maculis sepissime in fasciam transversam medio con- fluentibus. Corpus subtus obscure cinereum. -Tro- chanteres fusci. Femora subtus grisescentia, supra et tibie obscure olivacea. Tarsi nigricantes. Ale infu- mato-nigricantes, nervo transverso ordinario obsolete infuscato. — Epistoma variat rarius colore luteo 1. flavicante.
4, E. palustris Far. geneo-nigricans pedibus con- coloribus, abdomine nitidissimo, vertice aXneo- cupreo, epistomate superne parum protuberante antice equaliter convexo lutescente ") setuloso, seta anlennarum radiata, alis fuscescentibus.
& 2 (Long. 1 lin.)
+) Apud auctores epistoma corpori concolor describitur. In omnibus quot vidi, nec sane paucis, speciminibus vivis ac illesis utriusque sexus, epistoma magis minusve lutescens inveni. Fortuito I. vetustate obfuscatur.
173
Mus: segmentis abdominalibus quarto quin- toque tertium longitudine superantibus &2qua- libus, sexto inflexo ovato-lanceolato, acutiusculo, dorso acule carinato, marginem segmenti tertii apice atlingente.
Eph. palustris FALLÉN, ZETTERSTEDT, MEIGEN, MAcQUART.
Hab. in uliginosis et paludibus coenosis con- tinentalibus per plurimas Suecie provincias, Lapponiam, Bottniam, Dalekarliam, Uplandi- am, Ostrogothiam, Westrogotbiam, Scaniam.
Epistoma lutescens superne tuberculo minuto con- vexiusculo, modice ampliatum. Setex pauce versus la- tera utrinque in disco epistomatis, marginem supre- mum areg intermedix indicantes. Apertura oris se- tis rectis munita. Oculorum orbite angustissime. Oculi tota fere capitis latera occupantes, genis valde abbreviatis oculorum orbitam latitudine 2quantibus. Seta distincte radiata, radiis plerumque 9. Vertex Xneus, saeplus e violaceo-cupreo rarius cerulescente refulgens. Thorax et presertim abdomen magis mi- nusve cupreo-xnea. Segmentum aldominis sextum in mare convexo-carinatum, carina acutiuscula, dimidi- am abdominis longitudinem &equans. Al Jeviter fu- scescentes, nervo transverso ordinario plerumque at obsoletius infuscato. Nervus longitudinalis secundus apice rectiusculus. Segmentum costx secundum lon- gitudinem circiter quincuplicem tertii Xquat. — Va- riat colore thoracis antice vel totius dilutiore, e flavi- cante fusco ac seta antennarum breviter radiata, vix nisi pubescente. Ejusmodi specimina plura, epistomate eliam letius lutescente insignia, seta pubescente, in Bottnia Septentrionali collecta, nuper communicavit celeb. Prof. C. H. Boneman. Quze supra observavi- mus de seta radiata in hac Ephydre sectione centrali haud normali, his speciminibus egregie probatur.
E. flavipennis griseo-flavicans opaca, ahbdomine oblongo, epistomate superne protruso-tlubercu- lato antice fere perpendiculari setuloso flavi-
174
cante, antennis fuscescentibus seta nudiuscula, pedibus griseis tarsorum basi pallide lutescente, alis infuscato-fla vicantibus quinque-guttatis, gutla antica quadrata majori alba, segmento costa
secundo longitudinem terbiui sextuplam 2equante
&A 2 (Long. 1 lin.)
Mas: segmento abdominis quinto quartum
longitudine saltem dimidio excedente, sexto in- flexo ovato-lanceolato, tertiam abdominis par- tem 2equante.
Hab. in litore marino Ostrogothize paroec. Jonsberg et Bahusize ad Marstrand (P. FF. WAHI1- BERG) rarius, Scanix (C. J. SUNDEVALL).
Tota opaca exceptis femoribns posterioribus intus aeneo-nigris nitidissimis. Longitudine Eph. stagnali fere equalis, sed angustior quam ulla affininm, abdomine presertim elongato, dorso convexo. Flavicantia sunt interstitium antennarum, pars epistomatis intermedia tota, pleurg et abdominis latera. Grisescunt partes epistomatis laterales subcuneatze, orbite oculorum, ge- ne, occiput et metathorax. Vertex et scutellum e flavicante grisea. Oculi suborbiculares. Gene saltis elongate, dimidium fere linex oculorum transversae equantes, Caput et epistoma hinc longius producta quam in sequente, E. flavescente. Epistoma superne protrusum et hinc antice parum secundum longitudi- npem convexum sed transversim ampliatum. <Setulze aperturam oris munientes breves. Antenne tote fu- scescentes, articulo tertio ovali. In thorace linea me- dia longitudinalis ferrugineo-flava postice obsolescens. Apices segmentorum abdominalium late e glauco ci- nereXx. Femora et tibie grisea. ”Tarsi, precipue an- teriores, basi pallide lutescentes; intermedii fere toti pallidi. Alx abdomine longiores, eximie flavicantes, infuscate, apice et margine interiore subinde subhya- ling. Macula magna quadrata alba subpellucida in- tra nervos longitudinales 1 et 3, pone medium ale, et quatuor gutte obsoletae, interdum vix discernende in disco ale. — Corporis angustati, precipue abdominis forma magis elongata, alex, segmentum quintum ma-
LI
1:7€
ww
ris longius porrectum, preter coloris diversitatem in- signem, "speciem a proxima E. flavescente distinetam produnt.
E. flavescens , capite thoraceque flavescentibus, abdomine ovato plumbeo-grisescente nitidiusculo, epistomale superne protruso-tuberculato flave- scente setuloso, antennis medio subtus et geni- culis summis flavo-testaceis, seta pubescente, pe- dibus fuscescentibus, alis cinerascenti-hyalinis basi flavicantibus obsolete quinque-guttatis, seg- mento costa secundo quadruplam tertii longi- tudinem vix excedente. & 2 (Long. 1—3: lin.)
Mas: segmento abdominis dquinto quartum longitudine superante, sexto inflexo ovato, apice acutiusculo, quintum 2equante.
Hab, in litore maris Balthici haud infre- quens, in litoralibus paroeciae Jonsberg Ostro- gothia a me obser vata.
Nisi caute consideretur ad precedentem FE. /la- nipennem forte referri posset; sed certissime distincta. Non tantum color est diversus, sed forma corporis, presertim abdominis brevioris, magis dilatati et pla- niusculi, antennarum articulus tertius apice magis ob- tuse rotundatus, basi subtus flavus, ale ima tantum basi flavescentes, cinerascentes nec infuscate, guttae alarum subequales, nervus secundus longitudinalis in costam paullo longius ab apice ale exiens, segmen- tum maris quintum distincte brevius et magis dilata- tum, sextum inflexum brevius et magis ovatum, spe- ciem diversam indicant. — Ab E. stagnali differt, preter colorem omnium partium diversum, episto- mate superne multo magis protruso et transversim magis ampliato, setis in margine epistomatis apicali brevioribus, antennarum articulo tertio obtusiore, bre- viore, alis cinerascentibus basi flavescentibus mnec in- fumatis, guttis alarum obsoletis, magnitudine minore. — Area intermedia epistomatis tota, vertex et thora- cis dorsum sordide flavescunt. Abdominis dorsum e plumbeo cinereum, subnitidum, latera grisescentia.
176
Epistoma superne protrusum, hinc antice secundum longitudinem parum convexum, fere perpendiculare, transversim sat convexo-dilatatum. Oculi orbiculares.
Gene breves, quartam partem oculi transversi vix
equantes. Setule aperturam oris munientes breves. Antenne nigro-fusce, articulo tertio extus obtuse ro- tundato, basi subtus distincte flavo-testaceo. Pedes e griseo fuscescentes geniculis omnibus testaceis. Tibia- rum basis, presertim intermediarum, interdum flavus. Tarsi fuscescentes, aliquando basi, presertim interme- diorum, pallide flavescentes. Ale leviter cinerascentes basi flavicantes. Gutte quinque albid&x obsoletiores, prima quadrata, paullo major, in interstitio nervorum 2 et 3, ab apice et basi ale fere xqualiter distans; dug inter nervos 3 et 4, altera ad transversum anteriorem propior, altera "versus apicem, al&g& sita; quarta denique ante et quinta pone nervum transver- sum ordinarium. Gutter postice interdum obsolescunt. Nervus longitudinalis brevior quam in E. flavipenni, fere ut in E. stagnali. Segmentum coste tertium quar- tam partem segmenti secundi fere excedit.
E. argyrostoma incana pedibus concoloribus vertice dorsoque thoracis eneo-fuscis, abdomine planiusculo grisescente e viridi subanescente, epistomate tuberculato-protruso argenteo-albo pubescente, alis cinerascentibus albido-guttatis, gutlis quinque subapproximatis obsoletis, tar- sis pallide fuscescentibus intus flavescenli-seri-
ceis. A PL (Long. vix 1 lin.)
Mas: segmento abdominis quinto duplam fere quarli longitudinem Xyquante, sexto inflexo ovalo-triangulari, quintam 2quante,
Hab. ad latera fovearum el lacunarum prope domos, locis precipne animalium domesticorum urina humectatis, in Ostrogothia passim copi- ose, Scania (ZETTERSTEDT in litt). (Procul du- bio in pluribus Snueciz provinciis occurrit; sed
cum
177
cum E. stagnali confusa fuit, quare loca nata- lia non peculiariter notata sunt).
Ab Eph. stagnali”) differt non solum colore omnium partium diverso, sed forma epistomatis longe magis ampliato-convexi, oculis minoribus genisque magis productis, epistomatis pubescentia exili, adeo ut vix comparari possint nisi magnitudine subzequali. — Epistoma eximie tuberculato-protrusum et hinc antice parum convexum sed transversim insigniter con- vexo-ampliatum, disco pubescens, margine tantum summo arex ibtengede: setuloso, apicali aperturam oris cingente sublevi, exiliter pubescente. Antenne fusce, cinereo-pubescentes, Oculi suborbiculares, parvi. Gene dimidiam saltem et ultra oculorum longitudi- nem &quantes. Frons &neo-fuscus, sxpius e violaceo resplendens. Thorax antice plus minus flavicans ex maxima parte cum scutello 2xneo-fuscus. Abdomi- nis dorsum gvrisescens sed viridi colore tenuissimo ad- mixto, nitidulum. Gene, occiput, pectus, latera tho- racis et abdominis, coxe, femora et tibie, incana sunt. Color incanus in vivis magis minusve a lateri- bus abdominis in apicem segmentorum diffunditur, Summus femorum apex testaceo- -punctatus. Tarsi pal- lide fuscescentes. Ale abdomine longiores, basi flave- scentes. Guttze quinque omnino ul in prsecedente si- te, sed magis approximate, majores ac ambitu inde-
") Apud anctores entomologicos E. argyrostoma latet sub E. stagnali, cujus feminam putarunt. At magna nobis adest copia utriusque sexus omnino concoloris, tam E. aärgyrostome quam E. stagnalis. Altera et- iam harum extra societatem alterius vivit; in palu- dosis, ubi copiosissima est E. stagnalis utriusque se- XuUS, [KONER desideratur E. argyrostoma. Sed spe- ciminum hujus preserlim femineorum multa, genu- ino corporis colore mutato, nigricantem penitus post mortem induisse observamus, adeo ut nihil albedinis, ne in epistomate quidem restet. Hinc procul dubio accidit, ut specimina E. argyrostomwe, vetustate cor- rupta vel mox post mortem decolorata, pro femineis E, stagnalis habita sint.
K. V. Akad Handl. 1843. 12
178
terminate, velut in ale colorem sensim diffluentes, sepe obsolete, presertim postice transverso ordinario proxime. Segmentum coste tertium quartam partem secundi vix 2&quans.
8. E. stagnalis Fair. eneo-fusca, abdomine fusco- nigricante ovato nitido, pedibus concoloribus, epistomate superne parum protuberante anlice equaliter convexo setuloso, seta antennarum pubescente, alis infumatis quinque-gultatis, gut- tis albis distantibus, segmento coste secundo
uadruplam tertii longitudinem vix excedente.
&A 2 (Long. vix 1 lin.)
Mas: segmento quinto duplam quarti lon- gitudinem excedente, sexto inflexo ovato-lanceo- lato, longitudine segmenti quinti.
b. minor, thorace ex olivaceo fuscescente, alis cinereis obsoletius guttatis. (Long. vix lin.)
E. stagnalis (3) FALLÉN, ZETTERSTEDT, MEiGEn, MacQuarTt (tanquam hujus 9 apud au- clores describitur E. argyrostoma ).
Hab. in paludosis graminosis tam continen- talibns quam litoralibus marinis per omnem : Sueciam a Lapponia ad Scaniam, vulgatissima.
Tota xneo-fusca, abdomine obscure fusco Il. nigri- cante nitido, thoracis dorso letius, interdum e lute- scente fusco, antice subopaco. Pedes nigro-fusci. Epi- stoma lutescens, € fusco admixto sepius sordide lute- scens I. fuscescens, raro flavescens, setis in margine laterali arex& intermedie incurvis, apicisque apertluram oris munientibus rectis sat validis. Ab omnibus pre- cedentibus differt epistomate superne parum prolruso et hinc antice secundum longitudinem magis convexo, arcte fornicato et hinc transversim minus ampliato. Oculi subovales, majores quam in precedentibus. Ge- ne valde breves, linex oculorum transverse ne quar- tam quidem partem xquantes. Alx magis minusve in- fumate. Gutte albe, subrectangulares, ut in E: fla-
179
vescente et E. argyrostoma site, sed magis distantes, minores el magis determinate. Interdum una l. altera guttarum postremarum deest. — Forma 6. minulta, thorace dilutiori alisque cinereis, nec infumatis, ab E. stagnali primo adspectu aliena videtur; sed epistoma et abdomen non minus quam ratio segmentorum co- stalium hujus sunt. Ne igitur commutetur cum E. flavescente , notavimus. Occurrit in paludosis coeno- sis frigidioribus ex. gr. ad Holmiam et in paroec. Hä- radshammar Ostrogothiz.
9. E. albidipennis nigricans nitida pedibus conco- loribus, epistomate superne protruso-tuberculato fuscescente setuloso, antennis obtusis fuscis apice subtus tarsorumque basi pallide lutescentibus, seta suberecta pectinata, alis brevibus subopacis al- bidis, nervo transverso ordinario infuscato. & 2
(Long. + lin.)
Mas: segmento abdominis quinto parum at distinete longiore.
Hab. in litoralibus maritimis Ostrogothiz, in paroec. Jonsberg a me observata.
In hac sectione facile minima, et E. guadrata et E. fenestrata minor, sed distinctissima licet ob mi- nutiem pretervisa. Differt ab omnibus seta anlenna- rum per totam longitudinem distincte pectinata radiis circiter 6 distantibus equalibns, suberecta, parum pro- tinus inclinata, alis brevibus, abdomen subequantibus, apice dilatato-rotundatis, ex albido cinerascentibus, opa- cis, nervo transverso ordinario obsoletius sed late in- fuscalo. — Epistoma valde protrusum, versus apicem ampliatum, sed angustius quam antecedentium, vix amplius dilatalum quam in E. fenestrata sed multo magis convexo-fornicatum, nigricanti-fuscum, valde se- tulosum setulis verticalibus aperturam munientibus sat validis. Antenne breves, articulo tertio basales longi- tudine vix excedente, apice rotundato, in vivis subtus pellucido-flavescente. Oculi suborbiculares, tota capi- tis latera occupantes, genis brevissimis. Vertex xXneo- niger nitidus. Thoracis dorsum et sculellum e viola- ceo 2&Xneo-nigra. Abdomen nigrum, nitidum. Pedes
180
nigricantes tarsis fuscis, gennbus anticorum tarsorum- que annulo angusto basali flavis. — Subinde episto- ma, pectus, pedes et latera corporis cinereo-irrorata.
B) Epistomate etuberculato, sub fronte convexo-declivi.
10. E. nubilipennis griseo-fuscescens abdomine zneo- virescente nitido, pedibus fusco-nigricantibus, epistomate vix protuberante parum ampliato griseo-flavicante setuloso, seta antennarum sub- nuda, alis cinerascentibus immaculatis, segmento coste secundo sextuplam tertii longitudinem ex-
cedenle & 2 (Long. vix 1 lin.)
Mas: segmento abdominis quinto parum longiore, sexto inflexo ovato-lanceolato apice marginem quarti attingente.
Eph. stagnalis var. b. alis hyalinis immaculatis ZETTERST. Ins. Lapp. pag. 716?
Hab. in uliginosis graminosis et fluviorum ripis in Lapponia, Dalekarlia, Uplandia ad Hol- miam, Ostrogothia ad Sudercopiam alibique, Westrogothia ad Gothoburgum. Rarius in lito- ralibus marinis.
Species distinctissima, non solum ob coloris diver- sitatem , sed propler characteres certissimos a forma partium petendos. Precipui sunt: epistoma haud pro- trusum nec proprie superne tuberculatum, magis equa- bile et minus convexum quam in omnibus anteceden- tibus, ratio segmentorum costalium, secundi scilicet saltem sextupla tertii, segmentum quintum maris quarto parum nec duplo longius et hinc sextum us-
que ad marginem quarti productum nec intra quinti : comprehensum. His omnibus longe discedit ab E. sta- gnali; neque considerata forma epistomalis mullo ma- gis depressi, longitudine nervi longitudinalis secundi, qua cum E. flavipenni sola, ceterum diversissima,
181
comparari posset, alis semper immaculatis, de diffe- rentia ab omnibus precedentibus dubitare licet. Fere persvasum nobis est, hanc speciem a celeb. ZETTER- STEDT innui loco supra citato, et in Lapponia prove- nire, ex speciminibus optimis, a celeb. C. H. BoHEMAN 1843 collectis ac benevole communicalis, plene con- stat. — Epistoma grisescens, magis minusve in flavum vergens, margine apicali setulis rectiusculis munitum. Antenn&e breves. Scta antennarum vix tenuissime pu- bescens. Verticis macula media grisescens (nec nigri- cans) opaca, lineis lateralibus subcuneatis, certo situ spectatis fuscis. Thorax e virescente griseus, sed fu- scedine inquinalus, opacus. Abdomen &neus, obscure viridis, nitens. Pedes toti nigro-fusci, femoribus an- lice parum grisescente-dilutioribus. Ale longissime, abdomine fere duplo longiores, nec hyaline, sed ma- gis minusve nubilxe, cinerascentes, interdum fere in- fumale, absque guttis, nervo longitudinali secundo apice omnino recto et hinc pr&eter solitum elongato. Inde etiam segmentum coste tertium manifeste brevius quarto, quod huic quoque speciei peculiare est, — Occurrit aliquando obscurior, fere fusca, abdomine vix viridi, subopaco alisque obscure cinereis. E maritimis ipse, e Lapponia BomEman talia reportavimus speci- mina, quze primo adspectu E. stagnalem memoria re- vocant. Sed locum legitimum indicant epistoma multo minus protrusum, alque ratio tum costalium tum ab- dominalium segmentorum.
11:5E; fenestrata Waurz. grisescens abdomine ob- longo lateribus cinereo-maculato, thorace albo- Iineolato, epistomate vix protuberante parum ampliato albicante setuloso, alis cinerascentibus hyalino-guttatis, guttis inzequalibus, segmento coste secundo quincuplicem tertii longitudinem fere excedente & 2 (Long. +—+ lin.)
Mas: segmento abdominis quarto tertii du- plam fere longitudinem 2quante quintoque con- vexo-inflexo equali, sexto lineari-oblongo quin- ium &Xquante.
Eph. stagnalis b.Q an hujus? Faur. Hy- drom. 3. — E. fenestrata Wauus. in litt.
182
Hab. locis precipue urina humectatis pro- pe domos, in Ostrogothia passim ex. gr. ad Häradshammar et Jonsberg, ad W. Eneby ex- tra Norrcopiam alibique, in Uplandia ad Hol-
miam (WaHrnBEre), Smolandia ad Anneberg
(BoOHEMAN).
Eph. stagnali semper minor et angustior, et cha- racteribus in diagnosi allatis ab omnibus distinctissima. Segmentis abdominalibus quarto et quinto in mare longioribus, equalibus cum E. stagnali convenit, sed forma horum segmentorum et totius corporis, segmento sexto breviore, longe recedit. Epistoma arcte for- nicatum, e cinereo magis minusve albicans, parum setu- losum, setulis in medio marginis apicalis rectiusculis, Antenne breves, articulo tertio apice rotundato. Seta subnuda. Orbite oculorum distincte, gene et occiput albida. Vertex grisescens. Thorax e fuscescente gri- seus, macula humerali, lineolis binis anticis abbrevia- tis liturisque versus basin ale obsoletioribus albis no- tatus. Pectus et corpus subtus cinerea. Segmenta abdominis ad latera cinereo-maculata, maculis in mar- gine segmentorum apicali continuatis. Pedes e fusco cinerascentes, guttis albido-hyalinis circiter novem, scilicet quinque in medio ale, quarum quarta ante nervum transversum parva, quinta pone eundem ner- vum lunata, duabus versus apicem ale utrimque ad nervum longitudinalem tertium confluentibus, una in nervo quinto prope transversum, denique nona ad mar- ginem alx interiorem sub nervo quarto. Harum sxpe quaedam in ambitu ale posite obsolescunt. Nervus longitludinalis secundus magis elongatus quam in E. stagnali, sed brevior quam in E. nubilipenni, apice re- ctus. Segmenlum coste tertium vix quintuplo brevius secundo. Maris abdomen e lineari-oblongum , seg= mento quarto tertium fere duplo excedente quintoque equali convexo-inflexo.
12. E. quadrata Faur. nigro-fusca abdomine gla- bro nitido, thorace albo-lineolato, epistomate superne eequali subcearinato inferne parum am- pliato grisescente, alis cinereo alboque variega- tis, maculis ad costam quadratis, segmento co-
183
ste secundo quadruplam tertii longitudinem excedente. & 2 (Long. vix 1 lin.)
Mas: segmento abdominis quarto longitu- dinem tertii parum excedente, quinto duplam equante, sexto inflexo ovali intra margimem quinti comprehenso; femina: segmentis quarto quintoque anteriora excedentibus, subequalibus.
a antennis metatarsisque flavis , alis ad ner- vum tertium longitudinalem nigro bipuncta- tis, major.
Eph. quadrata Faii. Hydromyz. 5, ZETTERST. Ins. Lappon. 716. — MeEiGEn Zw. Ins. VI, 119? MacQuarTt? ”)
Pp antennis metatarsisque nigricantibus, alis ad nervum tertium longitudinalem nigro tri- punctalis, minor.
Hab. ad ripas fluminum fossarumque et in litore marino passim in Lapponia, Uplandia, Ostrogothia, Westrogothia, Smolandia, Scania; Rp in Lapponia, Ostrogothia.
Epistoma superne, minime protrusum nec tubercu- latum, sed tenuissime carinatum, inferne parum con- vexo-ampliatum, setulosum, quibus omnibus distin- gvitur ab E. notata, alis albo-nigroque variegatis ali- quatenus simili. Ab omnibus sug sectionis speciebus alarum pictura abdominisque glabri, nigri, nitlidissimi segmerto quarto in utroque sexu longiore dignoscitur.
— Epistoma grisescens, plus minus in flavum vergens. Antenne nigro-fusce in « sepe e fuscescente pellucido-
”) Celeb. Mricen E. quadratam in omnibus, preter alas cum E. noctula sua, adeoque etiam epistomate valde fornicato, convenire asseverat. De lineolis thoracis et colore metatarsorum omnino silet. Colorem tho- racis cinereum, qualem E. quadrate tribuit, et vittas binas fuscas neque in specie Falléniana animadverti- mus. Itaque dubia manet E. quadrata MeEiGEn, quam- vis alarum descripltio etiam ad nostram est accommo- data.
184
flave, metatarsis concolores. Seta antennarum sub- nuda. Oculi ovales, oblique posite. Gene bevissime, Seteze marginem epistomatis apicalem munientes incur- ve, sat valide. Vertex griseo-fuscus opacus, in &«& si- gnaturis dilutioribus obsoletis. Thorax nigro-fuscus, parum nitidus lineolis albis quinque, media antice ab- breviata, duabus anticis postice abbreviatis, laterali utrimque postica, punctisque humeralibus utrimque binis notatns. Abdominis segmenta basalia minus ni- tida, posteriora nitidissima, subpubescentia. Pedes ni- gri, metatarsis ac subinde uno alterove articulo tar- sorum in & ferrugineo-flavis. Ale basi cinerascentes, immaculate, intus a nervo longitudinali tertio ad marginem ale interiorem maculis magnis cinerascenti- bus lineisque albido-hyalinis incurvis variegate, extus a longitudinali tertio ad costam fusco-maculate. Ad nervum tertium punceta duo, distantia, nigrofusca et punetum fuscum in nervo transverso anteriore. Inter- stitium nervorum secundi et tertii versus apicem alxe album , maculis duabus cinereo-fuscis. In interstitio nervorum secundi et costalis macule quadrate qua- tuor vel quinque nigrofusce, tres vel quatuor albe et triangularis alba apicis. Nervus transversus ordinarius obsolete infuscatus.
Var. B. constanter minor. Antenne et pedes toti nigri, In vertice punctum album ad basin antenna- rum et lineola incurva postica alba. Alxz a nervo longitudinali tertio ad marginem inleriorem: cinereze, maculis sparsis, parvis, albis notate. Ad nervum ter- tinm punceta subquadrata tria, nigrofusca, approximata, albedine disjuncta. In interstitio nervorum secundi et tertii macule quatuor albe et tres majores fusce. In interstilio secundi et costalis maculze quinque quadratze, albe, minute, quatuor quadrate et apicis triangularis nigro-fusce.
Obs. Restat species quxedam minutissima, huic polissi- mum sectioni subjungenda, certe distincta, quam ta- men ulterius observandam in transcursu tantum notare satius duco. Nam ex unico specimine masculo, quod in litoralibus marinis prehendere mihi contigit, defi-
185
nitionem animalculi perpusilli, omnibus numeris fidam, ernvere vix licet. His autem characteribus interea di- gnosci potest:
E. contaminata nigra pedibus concoloribus, abdo- mine glabro nitido, epistomate parum promi- nulo angustato albido setuloso, alis cinerascen- tibus intus obsolete hyalino-guttatis, segmento coste secundo quadruplam tertii lönigitudinem fere excedente, nervo transverso Hiiteriare på- ullo pone apicem auxiliaris sito. A (long. + lin.)
Mas: segmento abdominis quinto quarti vix longioris duplam longitudinem equante, sex- to ÖVA intra marginem quinli comprehenso.
Ab antecedentibus discedit vertice magis declivi, epistomate angustiore et area intermedia superne ma- gis convexa quamquam non protuberante, nervo trans- verso anteriore paullo longius a basi alarum retracto. Setule in area epistomatis intermedia paucissim&e, fere qninque, quarum tres superiores breves, bing versus apicem posite longiores, approximale. Hec omnia analogiam cum Psilopis indicare videntur. Sed pro- boscis postice tumida, epistoma inferne, licet modice, convexo-amplialum, in margine apicali setis sat con- spicuis munitum, segmenlorum abdominallum confor- malio in mare, nervorum longitudinalium guttarum- que situs in alis, Ephydram esse docent. — Vertex grisescens. Thorax subopacus, e pubescentia tenuissi- ma certo situ cinerascens, abdomen valde mnitidum, seg mentis anterioribus dorso subopacis, et pedes nigra. Alarum gutt obsoletiores, prima minima in inlersti- tio nervorum secundi et tertii, dux in interstitio lertil et quarti, quarta in nervo quinto ante et quinta lu- nulata pone transversum ordinarium. Preterea gut- tulee observantur minime obsolete, altera inter nervum tertium et quartum ad apicem ale, altera sub quinto versus angulum interiorem.
Sectio 2. Epipela. Epistomate fornicato
superue carinato-tuberculato nudo vibrissato, prelabro incluso, nervo alarum transverso an-
186
leriore ante apicem nervi auxiliaris posito, seg- mento abdominis quinto parum longiore. — Unica tantum species nota, ovata, seta anten- narum radiata.
Mas: segmento abdominis sexto inflexo, quintum anterioribus parum longiorem exce- dente, apertura ani a basi segmenti sexti sub- retracta impressa medio tuberculata, apice ab- dominis obtuso; femina: segmentis quinque ab- dominis subzequalibus, sexto brevi annulato, apice abdominis acutiusculo.
13. E. notata nigro-fusca nitida, epistomate su- perne tuberculato-protruso lutescente-pollinoso apice subinflexo, protuberantia frontali obtuse carinata, seta radiata, geniculis summo tibiarum apice tarsorumque basi testaceo-fla vis, alis albidis nigricante-maculatis, maculis ad costam quatuor nigris punctiformibus, nervo transverso ordinario
infuscato. FI 2 (Long. 1 lin.) — Fig. 8. ala.
Hab. in paludosis coenosis continentalibus Lapponie, Bottnie utriusque, Dalekarlie, Smo- landixe, Scanie, C. H. Boneman. — In Ostro- gothia ipse copiosius legi.
Prefestinanter considerata pro E. guadrata haberi posset. Quantum vero differat, characteres sectionis consulentem neminem fugit. Pictura alarum nec mi- nus dissimilis. Pro maculis ad costam quadratis in E. gquadrata, in hace rotundate, punctiformes, nigre. Diversa sunt abdominis color, in E. notata multo mi- nus nitens, ratio segmentorum abdominalium, seta an- tennarum in hac distincte radiata, in E. quadrata sub- nuda. — Protuberantia frontalis precipue singularis est, carinam obtusam referens et puncto apicis minu- tissimo nigro nitido terminata. Wibrisse tres longiores, subequales, ante oculos posite. Oculi ovales. Genz distinete, quartam fere partem longitudinis oculi equantes. Vertex e luteo fuscescens. Antenne nigro-
187
fascge. Seta circiter sex-radiata. Thorax nigro-fuscus linea dorsali lutescente lineolisque anticis abbreviatis obsoletis. Abdomen nigricans, parum nitidum. Tro- chanteres flavi. .Coxe et pedes nigri. Basis tarsorum magis minusve late flavo-testacea. Ale maculis variis e cinereo nigricantibnus notate. Inter nervum tertium et qvartum maculx quatuor, prima ante nervum trans- versum anteriorem obsoletior, secunda linearis, tertia subtriangularis, quarta linearis. Inter tertium et se- cundum, preter lineolam supra nervum transversum anteriorem sitam, tres maculxe, prima oblonga trans- versa, secunda lunulata, tertia rotundata. In inter- stitio ad costam, preter maculam parvam ad exitum nervi auxiliaris, quatuor minute, punctiformes, sa- turatius colorate. Macula insuper in nervo quinto et punetum sub quarto pone transversum ordinarium.
Sectio 3. Parydra, epistomate inferne subconice ampliato nudo pollinoso vibrissato, pralabro prominente, mnervo transverso anteriore pone apicem nervi auxiliaris posito, segmentis abdo- minis posterioribus anteriora subequantibus. — Olivaceo-nigrae, abdomine ovato depresso-plani- usculo, seta subnuda, alis fuscanis, nervis trans- versis nigredine cinclis, tibiis basi apiceque al- bido-pubescentibus.
Mas: segmento abdominis sexto inflexo brevi quintum antecedentia vix excedentem 2equante, squama ulrimque parva triangulari sub margine inferiore quinti recondita appen- diculato, apertura ani protuberante acute cari- nata, apice abdominis obtuso; femina: segmento abdominis sexto brevi annulari, apice acutiu- sculo.
14. E. aquila Fair. epistomate superne depresso- planiusculo inferne convexo-subconico in medio cerulescenti-zeneo nitido lateribus apiceque lu- tescente-pollinoso , nervo longitudinali secundo
188
ad costam apice incur vato, segmento cosle se- cundo:f duplam tertii longitudinem excedente.
3 9 (Long. 1:--2 lin.)
FarrÉn Hydromyz. 4. Zettersteot Ins. Lapp: 716. — (MriGEn et MacQuarTt? ")
Hab. in uliginosis ad scaturigines et fossas rarius, (in Lapponia, ZETTERST., Weerdalen Nor- d ANSE å weg. BOHEMAN), ad Holmiam (WAHLBERG), in Ostrogothia passim, Vestrogothia, Scania.
Tibiarum apex et basis extus argenteo-pubescentes. Tarsi lutescentes, apice fusci. Ale infumato-cinerex absque guttis albidis distinctis. — Frons inter anten- nas subtuberculata. Linea impressa transversa in su- periore epistomalis parte. Pars inferior subconiee am- pliata, apice parum convexo-incurvato. Vibrisse qua- iuor, suprema epistomatis dimidia latitudine brevior, in- feriores brevissimas multoties excedens. Verticis macula et dorsum thoracis antice bilineati eneo-nigra, subex- rulescentia. Occiput, corpus subtus et femora lute- scenti-pollinosa. Abdomen parum e viridi subnitens. Nervus longitudinalis secundus curvatura brevi in co- stam incurvatus. Segmentum costale secundum duplam tertii longitudinem manifeste excedit. Nervi transversi dilutius infuscati.
15. E. Zitoralis MEiG. epistomate superne subde- presso inferne subeonice parum ampliato apice subretuso lutescente-pollinoso in medio eneo subnitido, nervo secundo longitudinali ad co-
") Sug E. aquile celeb. MeicEn epistoma eximie forni- catum, tibias albas 1. antice et postice albo-micantes, colorem verticis thoracisque e viridi nitentem vindi- cat. Quarum notarum neutra in E. aquilam Faur. cadit, nisi forte putemus tibis albis 1, albo-micantibus in- nui apicem et basin albo-pubescentes, que tamen pu- bescentia albicans ad omnes fere hujus sectionis spe- cies pertinet. De alis nihil dicam, quando quidem manifestum est ad diversam mnervorum directionem non satis animadvertisse celeb. MEIiGEN.
189
stam angulatim flexo apice furcato, segmento coste tertio secundum subequante, vitta ad co- stam maculaque in apice -nervi secundi infu- mato-fuscis. I 2 (Long. 1: lin.)
MeitcEn Zweill. Ins. VI, 116; Fig. Tab. 60 f. 8 (certissime, ob characterem gravissimum, in definitione Meigeniana omissum, ex nervo longitudinali secundo petendum, felici casu in figura exstantem).
Hab. in Smolandia ad Anneberg, C. H.
BoHEMAN, qui specimen benigne communicavit.
Tibiarum omnium apex et basis anguste, postica- rum late ex argenteo incano-pubescentes. Tarsi testa- ceo-flavi, apice fuscescentes. = Alex infumato-cineree, nervis transversis nigredine cinctis, guttis albidis obso- letis terminata, nervulo furcam longitudinalis secundi for- mante infuscato vittaque longitudinali inter nervum co- stalem et tertium fusca. — Et magnitudine et forma epi- stomatis superne aliquantulum depressi E. aquile pro- xima, sed longitudine nervi secundi longitudinalis mi- nore et hinc oriunda segmentorum costalium diversa ratione facile dignoscenda. Ab omnibus sequentibus differt epistomate superne magis depresso, parum con- vexo et transversim subimpresso. Seta antennarum in medio manifestius pubescens quam in plerisque hujns seetionis speciebus, quare villosam I. brevissime radia- tam dixit Meices. Sed pili perpauci, brevissimi egre observantur notamque parum memorabilem exhibent. — Frons inter antennas parum subtuberculata. Margo epistomatis apicalis brevissime retusus. VWVibrisse qua- tuor, suprema dimidiam epistomatis latitudinem su- perans, tres inferiores brevissime. Vertex antice im- pressus macula media &neo-nigra. Dorsum thoracis et abdomen olivaceo-nigra, nitida. Caput postice et corpus subtus lutescente-pollinosa. Nervus secundus longitudinalis nervulo, ex angulo curvature exeunte, furcatus. Secundum coste segmentum vix LI perpa- rum tertium longitudine excedit.
16. E. coarctata Fair. epistomate semiconico lu- tescente-pollinoso, nervo secundo longitudinali
190
ad costam angulatim flexo, segmento coste se- cundo tertium longitudine ultra dimidium ex- cedente, apice nervi longitudinalis secundi im- maculato. ” 2 (Long. 1:—:+ lin.)
Farréns Hydrom. 4, MEiGEn, MACQUART.
Hab. ad fossas et canaliculas aquarum in Suecia meridionali et media usque ad Uplan- diam, passim copiose.
Tibiarum omnium apex anguste, posticarum ba- sis late extus incano-pubescentes. ”Tarsi flavescentes, apice fuscescentes. Alzx infumato-hyalinge. Nervi trans- versi fuscedine cincti, guttis albidis obsoletis termi- nata, vitta longiludinali inter nervum costalem et se- cundum maculaque in apice secundi nullis. — Epi- stoma 2xquale nec superne planiusculum, ad latera vix impressum, a fronte sensim subceonice ampliatum, mar- gine apicali integro, illesum semper tolum lutescente- pollinosum. - Hac epistomatis transversim convexi et equaliter ampliati forma semiconica, magis regulari, ab omnibus sug sectionis speciebus dignoscitur. Vibrissa suprema dimidiam epistomatis latitudinem superans, tres inferioris duplo et ultra longitudine excedens. Macula verticis eneo-nigra nitida, polline superinfuso inlerdum obfuscata. Thorax antice lutescente-pollino- sus, obsolete bilineatus. Ahbdomen obscure olivaceum, parum nitidum, subinde czerulescens. Femora et ti- bie antice cinerascentia. Tibix intermedie, preter api- cem anguste cinerascentem , nigre, nitide. Nervus se- cundus longitudinalis sepissime angulatim in costam flexus, neque raro nervulo ex apice anguli exeunte furcalus, cujus nervuli saltim rudimentum plerumque adest. Sed interdum nervus secundus ad costam cur- vatim flectitur; et singula occurrunt specimina, qua- rum in altera ala angulata, in altera incurva animad- vertitur flexura.
17. E. furcata ZeTTERST. epistomate parum sub- conice ampliato abbreviato apice subretuso ex eneo-nigro translucente lutescente-pollinoso, nervo longitudinali secundo ad costam angula- tim flexo apice furcato, segmento costa se-
191
cundo tertium longitudine ultra dimidium 'ex- cedente, vilta ad costam maculaque in apice nervi secundi infumato-fuscis. & 2 (Long. 11 lin). — Fig. 9 ala.
ZeTtTERSTEDT Ins. Lapponica, 716.
Hab. in graminosis humidis ad scaturi- gines et fossas aquarum in Lapponia (ZETTER- stEDT), Dalekarlia (BoHEman), Östrogothia pas- sim E. coarctata rarior, Bahusia (BoHEMAN), Scania.
b. tarsis nigris, alis immaculatis, nervo longitudinali secundo ad costam curvatim in-
flexo. I Q
Hab. in utraque Bottnia, H. C. BoHEMAN (1843).
Ad E. coarctatam prope accedit, sed specie dif- fere videtur. Color partium, etiam tarsorum in a, et vibrisse fere ut in E. coarctata. Sed sane est dis- similitudo quedam in forma capitis et epistomatis. In E. furcata gene breviores sunt, vix oculum dimidi- um longitudine equantes, nec ut in E. coarctata ma- nifeste excedentes. Epistoma hinc etiam brevius et simul minus convexum. Margo epistlomatis apicalis leviter sed aperte retusus et praelabrum minus pro- minens. Pedes minus cinereo-irrorati, nigro-subnitidi. Macule nigrofusce, mnervis transversis circumfuse, colore saturatiore insignes ac determinatex, altera in nervo anteriore orbicularis, altera in ordinario rectan- gularis, utraque guttis albidis sat conspicuis, nec ut in E. coarctata valde obsoletis terminata. Inter ner- vum costalem et secundum semper adest vitta longi- tudinalis infuscata et in apice nervi secundi furcato macula infuscata subrotunda. Szepius in apicibus ter- tili et quarti maculx ejusdem coloris minute oblonge conspiciuntur, at interdum obsolete. — Alarum pi- clura et seta antennarum pubescente ad E. Ilitoralem accedit, nervo longitudinali secundo breviore facile dignoscendam.
b. Inter E. furcatam et E. coarctatam velut in- termedia, hanc alis, preter fuscedinem in nervis trans-
192
versis obsoletiorem, immaculatis referens, epistomate autem abbreviato et magnitudine minore ad E. furca- tem accedens. — Discedit nervi longitudinalis secundi curvatura apicali lente procedente tarsorumqne colore manifeste nigro. Ex paucis speciminibus in Bottnia Septentrionali et Occidentali collectis, tutum judicium de hac forma ferre non licuit. Forte specie differt, sed hactenus E. furcate subjungere satius duxi.
18. E. affinis epistomate parum subeonice ampli- ato utrimque depresso-planiusculo 2&neo- nigro subpollinoso, nervo secundo longitudinali ad costam arcuatim incurvato, segmento costali se- cundo tertium longitudine vix excedeute. & Q
(Long. 1 lin.) — Fig. 10 ala.
Hab. ad fossas aquarum et in litoralibus marinis, baud copiose, in Uplandia ad Hol- miam, in Ostrogolthia passim.
E. coarctata tertia saltim parte minor, nigricans, abdomine nigro-nitido. Tarsi soli, precipue postici late, basi testaceo-lutescentes. Tibix postice basi extus late cinereo-pubescentes. Ale cinereo-hyalina vix infumatze, nervis transversis fuscedine cinctis, gut- tis albidis obsoletis terminata. — Segmento costex se- cundo tertium perparum longitudine excedente 1. fere equante mox ab E. coarctata et E. furcata dignosci- tur, a sequente vero epistomate haud oblique trun- cato nec reclinato, vibrissa unica suprema longiore, tarsis dilute coloratis, magnitudine majore. — Epi- stoma medio elevatum et versus latera utrimque pla- niusculo-declive, unde fere longitudinaliter' obtuse ca- rinatum apparet, e pyramidato semiconicum, nigro- nitidum, tennissime pollinosum. VWVibrissa suprema di- midia epistomatis latitudine longior, inferiores breves longitudine pluries excedens.
19. E. nasuta epistomate parum subconice ampli- ato utrimque depresso-planiusculo apice obli- que truncato subreclinato albicante, tarsis nigricantibus, nervo secundo longitudinali ad
cosiam
193
costam arcualim flexo, segmento coste secun- do tertium longitudine vix excedente. & 9 (Long. + lin.)
Hab. in caricetis humidis in Ostrogothia ad Häradshammar et prope Sudercopiam; in Bahu- sia ad Marstand raro (WAHLBERG).
b. epistomate nigro-nitido lutescente-subpol- linoso, alis obscurioribus.
Hab. in Lapponia et Bottnia tum Septen- trionali tum Occidentali (C. H. BoHEMANn).
Pedes nigricantes, tarsis concoloribus. Ale cine- reo-hyaling nervis transversis fuscedine cinctis, guttis albidis obsoletis terminata. — Utique eximie distincta, quamquam minuta. Ad E. affinem proxima, sed preter magnitudinem fere dimidio minorem, differt epistomate manifeste oblique truncato, margine api- eali reclinato, tarsis nigricantibus, vibrissis duabus su- premis longioribus. Ratio segmentorum costalium fere cadem; segmentum nimirum tertium secundo perpa- rum brevius est. Capitis forma prorsus singularis. Nam margo aperture non horizontaliter porrigitur, sed ab apice epistomatis oblique descendit ad posti- cam capitis partem. Hinc margo epistomatis anticus velut sursum repercussus apparet, et proboscis retra- cta a situ horizontali deflectens apice sursum tendit. Id etiam huic speciei peculiare, quod duzxg vibrisse suprem& inferioribus manifeste sunt longiores, nec ut in reliquis omnibus tantum ' unica. Corpus nigrum dorso thoracis olivaceo-nigricante, antice parum pol- linoso. In omnibus speciminibus Ostrogothicis, nec sane paucis, epistoma albicans colore nigro certo situ translucente et vibrisse bing superiores subzequales , dimidia epistomatis latitudine duplo longiores. — Equidem 6, SueciX septentrionalis incola, convenit ca- pitis forma, tarsis nigricantibns, vibrissis duabus su- perioribus inferiores superantibus, ideoque non potest non ad E, nasutam referri. Sed paullo recedit epi- stomate nigro-nitido lutescente-subpollinoso, vibrissa secunda supremam non omnino &Xxquanvte, alis magis infuscalis, magnvitudine fere majori.
K. V. Akad. Handl. 1843. 13
194
3. Notiphila Faui. Caput transversum, versus äperturam coarctatum, antice perpendiculare. Vertex declinatus, setiger. Epistoma in medio modice convexum apice retusum, vibrissis serie dispositis. Apertura ovalis, margine coarctato. Prelabrum &equilatum, apice subprominulum.
ÅA. Alarum nervo costali in apice terti longitu- dinalis desinente.
Sectio 1. Notiphila (sensu proprio). Facie latitu- dine fere longitudinis, orbitis oculorum distin- ctis, epistomate longitudinaliter bisulcato area intermedia cuneato-dilatata convexa, apice pre- labri intra marginem epistomatis late retusi pro- minulo, seta antennarum radiata, abdominis recti segmentlis subequalibus, alis lobulatis ner- vo transverso ordinario prope marginem ale sito, spinula articuli antennarum secundi apicali.
a) Nigrofusce, apice abdominis in mare appen- diculato. — Dichoeta MEIiGENn.
Mus: segmento abdominis quinto basi per- pendiculari, postice in conum producto setis bi- nis recurvis apicalibus, sexto ovali apertura ani prope basin posita; femina: segmento quinto simplici, sexto annulari brevi.
1. N. caudata Fair. nigrofusca opaca abdomine nitido, epistomate sordide e fusco lutescente, vibrissis utrimque tribus validis, setis margina- libus segmenti quarti elongatis, tarsis flavis. & 2 (Long. 1:—2 lin.)
Mas: thorace obsoletius lineato, segmento- rum abdominalium apice utrimque obsoletius
195
cinerasceuti maculatis, setis segmenli quarti marginalibus cerebris declinatis abdomen supe- rantibus; femina: lineis thoracis maculisque pleurarum segmentorumque abdominalium mar- ginalibus cinerascentibus distinctioribus, setis segmenti quarti marginalibus raris abdomen vix superantibus.
FatrréÉs Hydrom. 8. ZertrtErst. Ins. Lapp. — Dichoeta caudata MriG. Macou.
Hab. in paludosis et litoralibus aquarum stagnantium, Lapponie rarissime (ZETTERSTEDT) ad Jeckmock 1843 (WAHLBERG et BoHEMAN), Bott- nie occidentalis, Uplandix, Ostrogothie, We- strogothia, Scanie passim.
Vertex sat brevis. Sulci epistomatis inferne obso- letiores. Vibrisse valide. His tantum, preter colo- rem et appendices abdominis in mare, a grisescenti- bus differt. — Ob verticem minus productum, caput brevius. Orbite oculorum anguste sed distincte. Area intermedia convexa lata, partes laterales angu- ste. Facies fere corpori concolor, sed magis minusve, inprimis certo situ, lutescens. Antenn&e nigrofusce, declinate. Radii sete eirciter octo. Oculi ovales. Gene breves, tertiam vix partem oculi longitudine equantes. Pedes nigri nitidi, puncto femorum api- cali tarsisque flavis. Tarsi antici plerumque magis fuscescentes, translucente tamen colore flavo. Alzin- fumate, nervo transverso ordinario obsolete infuscato. Sete marginales segmenti abdominis quarti in mare circiter sedecim, serie crebre collocate, declinate, ap- pendicem segmenti quinti superantes. In margine seg- menti quarti feming setulge rariores, quintum 2equan- tes vel perparum superantes et preterea setule quze- dam longiores in margine segmenti quinti. — Costa segmentum secundum duplo et ultra longius tertio.
b) Grisescentes , apice abdominis in mare simplici.
Notiphila MacQuarTt, MeiGEN in supplem. VIL
196
Mas: segmentlo abdominis quinto con vexOo- inflexo, sexto elongato ovato intra marginem quinti comprehenso, apertura anl prope apicem
sexti retracta; femina: segmento sexto annu-
lari brevi, apice abdominis acutiusculo.
aa) faciei longitudine latitudinem eguante.
N. major BoHEMAN, grisea vertice dorsoque thoracis et <scutelli flavescentibus, abdomi- ne immaculato, pedibus nigricantibus tarsis anticis concoloribus, antennarum medio genicu- lisque testaceis, tarsis posterioribus flavescenti- bus, alis flavicante-hyalinis nervis flavo-pallidis.
2 (Long. fere 2 lin.) Hab. in Dalekarlia ad Särna C. H. BoHEMAN.
In hac tribu maxima, Not. ripariam magnitudine manifeste excedens, certissime distincta; neque cum ulla "reliquarum comparari potest, nisi forte quoad pedum picturam cum N. tarsata WauiB. Ab hac tamen differt non tantum colore ompium corporis partium abdomineque immaculato, sed facie multo magis dilatata, orbitis oculorum duplo latioribus =).
(d
”) Species hujus tribus valde affines, ideoque hactenus nimis promiscue tractate. Plereque diversa pictura corporis constanter differunt, quare ad hanc coloris diversitatem in animalculis definiendis respiciendum putamus, que quidem oculis facile capitur. Sed ha- rum specierum examinatorem enixe rogatum volu- mus, ut ad faciei singularum non tantum colorem, verum etiam formam attendat. Ratio que longitu- dinem et latitudinem intercedil, atque latitudo or- bitarum eerte notas prxbet haud spernendas. Ocu- lorum forma et genarum in capite, magis 1. minus versus aperturam porrecto, diversa longitudo etiam est observanda. Denique diversa segmentorum co- stalium secundi et tertii ratio in alis apud nonnullas species animadvertitur, licet minus exstans quam in
197
— Epistoma laetius flavicans; vertex, thoracis dor- sum et scutellum flavescentia. Macula verticis media, ut in omnibus fere hujus sectionis speciebus, trian- gularis, anguslata, apice acuta, dilutior. Dorsum tho- racis postice magis sordide flaveseens, fere infuscatum apparet. Ahdomen griseum, flavedine parum tinctum. Et thorax et abdomen prorsus immaculata. — Epi- stoma duplam antennarum longitudinem = excedens. Orbite dimidiam partis lateralis latitudinem xequantes. Area intermedia modice dilatata, inferne vix duplo latior parte laterali. Vibrisse tres validiores, e pun- ctis elevatis nigris prodeuntes. Antenn&e nigre, arti- culo secundo vix apiculato, margine setuloso, tertio basi angustius testaceo. Seta antennarum 12-radiata. Oculi late elliptici, vix ultra dimidium capitis latus occupantes. Gene praeter solitum producte, oculo parum breviores. Trochanteres, geniculi pedum om- nium et apex tibiarum intermediarum testacei. Fe- mora et tibie nigro-grisescentia. Tarsi antici nigri- cantes, intermedii flavescentes apice infuscato, postici subannulati articulis basi obsolete flavescentibns apice infnscatis. Ale hyalinge nervis flavescentibus et fla- vedine cinctis, unde tote facile flavescentes apparent. Segmentum coste secundum tertii triplam longitudinem equans. — Ex unico specimine descripsi, sed caput elongatum, gene longiores, orbite latiores , corpus im- maculatum, majus, speciem a singula sequentium di- versam luculenter indicant.
3. N. stagnicola Macou. flavescenti-grisea vertice dorsoque thoracis et scutelli grisescente-fulvo, facie argentea, antennis nigris medio anguste te- staceis, macula segmentorum abdominalium utrimque unica triangulari sinuata fusca opaca, enubus summo tibiarum apice tarsisque testa- ceis. & Y. (Long. 1+ lin.) Mus: femoribus intlermediis subtus a medio ad apicem barbatis.
aliis sectionibus. Verum hos characteres forte nimis delicatos nec satis manifestos multi judicarent. Isitur in diagnosi omisi, sed in delineatione annotavi.
198
Not. stagnicora Macou, Ins. Dipt. Su. å Buff. IH, 5297 (facie argentea, nec aliis notis Helin: unde non nisi conjectura, sed satis probabili, ad nostram referenda).
Hab. in Ostrogothia in lacubus uliginosis, folia Nympheze natantia visitans, prope ”Sörby- holm paroec. Häradshammar satis copiose.
Magnitudine, capitis forma et ecorporis statura N. cinere& similis, non tantom pictura sed segmento coste secundo paullo longiore differt. "Fota facies ex argenteo resplendens, epistomate rarissime et fortuito fiavedine, e€ vertice superfusa, inquinato. Gene et la- tera capitis, pectus ac pleur& albido-cinerex-. Ver- tex, dorsiim thoracis et scutellum e fulvescente inten- sius letiusque colorata quam in reliquis hujus se- etionis speciebus. Abdomen e flavescente griseum et thoracis latera magis vel minus grisescentia ex colore dorsi cinereum temperante. Orbita oculorum dimi- diam partis lateralis latitudinem vix xequatur. An- tenne nigre articulo tertio basi anguste testaceo, in mortuis sepe toto fusco-nigricante. Seta 8-10-radi- ata. Epistoma vix duplam antennarum longitudinem 2equans. Ocnuli suborbiculares. Gene dimidiam fere oculi longitudinem 2xquantes. In thorace linea dor- salis brunnescens valde obsoleta, antica; in pleuris ma- eule nalle. Macule segmentorum abdominalinim ma- gneX, intus ad lineam mediam dorsi segmenti longitu- dinem fere equantes, versus latera abdominis sensim angustate, fere triangulares, margine inferiore modice sinuate, nigrofuscxe, subopacge. Femora et tibie extus cinerascentes. Tarsi toti testacei, antici parum fusce- scentes vel potius ex pilis crebrioribus nigris, adpres- sis apparenter obscuriores. Ale fere hyaling nervis fuscescentibus, certo situ parum flavescentibus. Seg- mentum coste secundum tertio vix duplo longius.
4. N. dorsata gvriseo-cinerascens vertice dorsoque thoracis et scutelli dilutius grisescente-fulvo, facie lutescente, thoracis linea dorsali ferrugi- nea, macula segmentorum abdominalium utrim- que unica profunde sinuata fusca subnitida, an-
199
tennis nigris medio subtus late testaceis, tibiis tarsisque anlicis fuscescenti-cinereis, posteriori- bus testaceis, annulo tibiarum posticarum fusco.
> 2 (Long. 1; lin.)
Mas: femoribus intermediis a medio ad apicem barbatis.
Hab. in foliis plantarum aquaticarum na- tantibus, ad Holmiam atque in Östrogothia ad Häradshammar et Gusum observata.
Quamvis: colore faciei fere cum sequente N. cine- rea convenit, tamen precedenti O. stagnicole proxi- ma dorso thoracis, licet dilutius, fulvescente, distin- ctius uni-lineato et forma macularum abdomina- lium, atque in hujus societate folia Nymphex inter- dam visitat. A N. cinerea e contrario differt anten- narum articulo tertio latiore, epistomate dilutius co- lorato, macula segmentorum abdominalum utrimque tantum unica, majori, intense fusca, pedibus anticis cinereo-fuscescenutibus, articulo tarsorum ultimo extus leviter infuscato nec nigro, segmento costex secundo panlloe longiore. A N. stagnicola certe distincta episto- mate langvide lutescente, antennarum articulo tertio basi latius oblique testaceo, macula parva in pleuris brunnescente, tibiis posterioribus luteis, posticis tan- tum anguste nigro-annulatis, maculis abdominalibus margine inferiore exciso-sinuatis. Itaque procul du- bio specie diversa. — Corporis partes fere ejusdem coloris ac in N. stagnicola, latera capitis posteriora, peclus et femora cinerascentia, abdomen e flavescente griseum, dorsum thoracis lete fuscesceens. Maculze in segmento abdominis secundo obsoletiores, in tertio et quarto utrimque unica, sed adeo profunde sinnuata, ut bipartita fere videantur, quamvis basi revera coaliti sint lobi, quorum alter interior longitudine segmento parum brevior, alter versus latus abdominis brevis. In segmento quinto, ut solenne est, lobus lateralis deest. Hinc lobi interiores utrimque lineam subcon- tinuam dorsalem constituere videntur. Apex femorum omnium, tibiarumque anticarum basis et apex flavo- teslacea. Seta antennarum 8-10-radiata. Oculi, ge- ne, orbite oculorum ut in N. stagnicola. Segmen-
200
tum coste secundum mapnifeste duplam segmenti tertir longitudinem excedit.
N. cinerea FAu. griseo-cimerascens vertice dor- soque thoracis et scutelli fusco-lutescentibus, facie lutescente, antennis nigris medio late te- staceis, maculis segmentorum abdominalium utrimque binis ellipticis dilute fuscis obsoletio- ribus basi subconfluentibus, tibis tarsisque te- staceis. & 2. (Long. 1: lin.)
Mas: femoribus intermediis subtus a me- dio ad apicem barbatis.
FaAtréÉn Hydromyz. 8 (potissimum ex de- scriptione, quamvis alias formas simul com- prehendens), ZeTtTtERsTEDT Ins. Lapp. 717, a (nam 6 forte ab hac aliena), MeiceEn Zweifl. Ins. VI, 64? (non omnino indubia ob colorem macularum abdominalium nigrum, alis specie- bus, cum hac nostra sepe commixtis, ex. gr. N. maculate et N. annulipedi potius, minime vero N. cinere&e genuinum). — Figg. 11-15 (caput, abdomen, ala et antenna).
Hab. in uliginosis et fluminum ripis gra- minosis litoralibusque udis etiam marinis, per omnem Sueciam a Lapponia ad Scaniam vul- garis.
Grisescens, lateribus corporis et abdomine sepius fere cinerascentibus. Vertex, dorsum thoracis et seutel- lum e fusco grisescentia, parum et sordide lutesecentia. Facies lzete lutescens, subnitida. Capitis latera grise- scentia. Linea plerumque thoracis media et macula in pleuris fuscobrunnescentes valde obsoletze, spe vix discernende. Epistoma duplam antennarum longitu- dinem subequans. Oculi suborbiculares, diametro lon- gitudinali transversum vix distinete excedente, Orbita parte epistomatis laterali dimidio tantum angustior. Gene dimidiam oculi longitudinem 2yquantes. Basis articuli antennarum tertius ultra medium oblique te-
201
stacea, apice et margine superiore nigris. Seta 8-9- radiata. -Segmentorum abdominalium maculzx in se- cundo obsoletiores, in tertio et quarto utrimque binze, elliptice, in vivis dilute fusce, ambitu dilutiores et fu- scedine dilutiori basi subconfluentes. Femora grise- scentia. Tibie et tarsi toti lutceo-testacei, articulo tarsorum ultimo extus nigro. T:bize postice interdum extus fusco-nigro leviter maculatzx. .: Alx subhyalinge nervis fuscescentibus. Segmentum coste secundum du- plam tertii longitudinem vix vel perparum excedens. — A N. riparia , N. annulipede et N. maculata , pre- ter diversitatem colorum differt oculis magis orbicu- latis, facie et orbita oculorum latioribus, genis lon- gioribus; a N. maculata corporis statura proxima, preterea thorace obsoletissime maculato, segmento coste tertio breviore, dimidiam segmenti secundi par- tem subxquante.
bb) longitudine faciei latitudinem manifeste ex- cedente.
5. N. maculata griseo-cinerascens vertice dorsoque thoracis et scutelli sordide griseo-lutescentibus, thorace brunneo-lineato maculatoque, facie lu- tescente, antennis nigris medio late testaceis, macula segmentorum abdominalium utrimque unica sinuata nigro-brunnea nitida, tibiis te- slaceis nigro-annulalis, tarsis anticis fuscescen- tibus, posterioribus testaceis. & 9. (Long. 1—1: lin.) — Fig. 16 (ala).
Hab. in uliginosis continentalibus passim, Uplandixe ad Holmiam, Ostrogothix, Scanie.
Not. cinerea minor, differt facie langvidius lIute- scente, verlice et oculorum orbitis angustioribus, ge- nis brevioribus, thorace lineato, maculis abdominis sinuatis, nigro-brunneis, nitidissimis, annulis tibiarum, segmento coste secundo breviore. — ”Thoracis latera et prescrtim abdomen ut plurimum cinerascentia. Ver- tex, thoracis dorsum et scutellum , translucente griseo, sordide lutescentia. Facies langvide lutescens, duplam
202
antennarum longitudinem subequans, subrectangularis, longitudine latitudinem saltim quarta parte excedente. Orbita anteocularis angusta, superne fere obsoleta. Antennarum articulus tertius basi ultra medium obli- que testaceus, apice et margine superiore nigris. Seta 10-11-radiata, radiis basalibus crebris, Linex thora- cis quinque dorsales, medix tres anguste, laterales interrupte, lineola ante alas et macula in pleuris elongata, brunnescentes, opacx, in mare plerumque distinctiores. Abdomen ovatum e glaucescente cine- reum. Macula segmentorum abdominalium in secun- do subintegra, in reliquis margine inferiore sinuata, transversa, nigricans, parum brunnescens, valde nitida. Femora nigricantia, subgrisescentia, summo apice testa- ceo. Tibige antice et postice late, intermedixe angu- ste nigricanti-annulate. Tarsi antici fuscescentes, sub- annvulati, basi articulorum obsolete luteo. Alzx pure hyaling, nervo tantum transverso ordinario flavedine anguste cincto. Segmentum coste secundum manife- ste dupla tertii longitudine brevius, tertio fere dimi- dio longius.
N. nigricornis WAHLBERG, grisescens vertice dorsoque thoracis et scutelli fusco-grisescentibus, facie dilute griseo-lutescente, antennis nigris, segmentorum abdominalium macula utrimque unica transversa sinuata fusca, pedibus anticis grisescente-nigricantibus, tibus tarsisque posteri- oribus pallide testaceis, tibiarum posticarum annulo nigricante. & 2 (Long. 1—11 lin.)
Mas: femoribus intermediis subtus a medio ad apicem barbatis.
Not. nigricornis P. F. WaAurBerG in lit- teris.
Hab. in graminosis uliginosis minus fre- quens, in Uplandia ad Holmiam inque Ostro- gothia ad Sudercopiam et Häradshammar. 7
Plerumque minor ceteris hujns sectionis speciebus, etiam N. maculata fere brevior et angustior, et pre-
203
terea magis grisea quam precedentes, obscurior, sub- inde e Vvirescente grisescens. Vertex, dorsum tho- racis et scutellum sordide lutescentia, Thoracis linea media antica, subinde tres anticg maculaque in pleu- ris brunnescentes obsolete, interdum vix conspieug. Epistoma e lutescente griseum , multo langvidius quam in N. cinerea, latitudine parwm longius. Orbita oculi fere dimidiam latitudinem partis epistomatis lateralis equans. Oculi suborbiculares. Gene manifeste di- midia oculorum longitudine breviores. Antennarum articulus tertius angustior quam in reliquis, totus ni- ger, subinde in vivis ad basin angustissime testacens. Seta 8-9-radiata. Macule segmentorum abdominali- um profunde sinuate, fere bipartite, transversim di- latate, opace. Trochanteres testacei, subtus cinera- scentes. - Femora nigricantia, apice testacea. Tibixe anticg femoribus concolores, basi testacex. Interme- die tote pallide testacex, postice testacex late nigro- annulate. Tarsi anvtici toti nigro-fusci, posteriores pallide testacei, apice fuscescentes. Alx subhyaling, nervis fuscescentibus. Segmentlum coste secundum, omnino ut in N. maculata , dimidio tantum longior tertio. Hac nota a N. cinerea ceterisque affinibus egre- gie dignoscitur.
8. N. annulipes grisescens vertice dorsoque tho- racis et scutelli griseo-lutescentibus, facie lute- scente, articulo antennarum tertio testaceo apice nigro-fusco, segmentorum abdominalium macu- lis utrimque binis subequalibus ellipticis nigro- brunneis nitidis, tibis nigrofusco annulatis tar- sisque posterioribus luteo-testaceis, anticis fu- scescentibus. & 9. (Long. 1; lin.)
Mas: femoribus intermediis subtus a medio ad apicem barbatis.
Hab. supra aquam in arundinetis litorali- bus marinis et inter Equiseta paludum, in pa- roecia Jonsberg et ad Gusum Ostrogothix ob- servata.
204
Grisea, occipite et corpore sublus cinerascente. Vertex, dorsum thoracis et scutellum sordide e gri- seo lutescentia. Facies subrectangularis, longitudine saltem quarta parte longitudinem excedente, lzetius lutescens, subopaca. Orbita oculi parte epistomalis laterali fere triplo angustior. Antennarum articuli basales griseo-nigricantes. Seta 9-10-radiata. Macula parva brunnescens distincta mediis in pleuris. Abdo- minis griseo-cinerascentis maculex in segmento secun- do obsolete, in tertio, quarto et quinto utrimque binge, in tertio basi subconfluentes, laterales parum minores, in segmento quinto obsoletx. Trochanteres testacei. - Femora griseo-nigricantia apice testaceo. Tibie pallide testacex, annulis nigrofuscis, anticarum et posticarum latissimis, intermediarum infra medium angustis. Tarsi antici infuscati, subannulati articulo- rum basi pallide testacea, posteriores pallide testacei articulo ultimo extus nigro. Ale hyaling nervis fu- scescentibus flavedine cincetis. Segmentum cost se- cundum duplam saltim tertii longitudinem &Xquatur. — Articulus antennarum tertius in mortuis, preser- tim feminis apice et superiori margine latius nigro- fuscus, in vivis et presertim maribus testaceus, apice tantum leviter fuscescens.
N. cineream fere vrefert colore epistomatis vivide lutescente basique articuli antennarum tertii late te- stacea, sed manifeste differre mihi videtur capite et facie angustiore, orbita oculorum valde angustata, oculis late ellipticis nec fere orbicularibus genisque inde brevioribus, vix ultra quartam partem longitu- dinis oculi porrectis, articulo antennarum tertio su- perne tantum apice leviter fuscescente, macnlis seg- mentorum abdominalium brunneo-nigris, tibiarnum tarsorumque anticorum annulis, segmento costex se- cundo longiore. Revera magis accedit ad N. ripariam capitis, faciei et oculorum forma elongata. Sed hiec antennarum articulo secundo testaceo, abdominis for- ma magis elongata, elliptica, partiumque corporis va- riarum diverso colore facile dignoscitur.
N. riparia MeicG. grisescens vertice dorsoque thoracis et scutelli e lutescente griseis, facie gri- sea subopaca, antennis tibius tarsisque lestaceis,
205
segmentorum abdominalium maculis utrimque binis inequalibus punclisque apicalibus nigro-
brunneis nitidis. & 2. (Long 1:—2 lin.)
Mas: femoribus intermediis subtus a medio ad apicem barbatis.
MziGEn Zweifl. Ins. VI, 65 (procul dubio, quamquam ad colorem testaceum articuli an- tennarum secundi non animadvertit auctor).
Hab. in ripis aquarum graminosis et arun- dinetis marinis in Uplandia ad Holmiam, Ostro- gothia inprimis litorali. Westrogothia ad Go- thoburgum, Scania.
In hac sectione maxima, ut plurimum N. cinerea manifeste aliquanto major. Sed occurrit etiam duplo minor, ut in tota fere sectione solenne est. Ab omnibus mox dignoscitur articulo antennarum secundo toto testaceo, facie grisea. Caput, epistoma et oculi magis elongata, orbite angustissime, gene breves, abdomen ellipticum apice acutiusculum, speciem pre- terea definiunt. — Obscure grisescens, velut e viridi admixto subolivaceo-grisea, abdomine cinerascente vel e cinerascente griseo, occipite ac corpore subtus cine- rascentibus. Vertex, dorsum thoracis et scutellum ob- scure ac sordide griseo-lutescentia. Epistoma ultra duplam antennarum longitudinem elongatum, longi- tudine saltim tertia parte latitudinem excedente, gri- seum, perparum in lutescentem vergens, vertice lang- vidius, omnino opacum. Orbita oculi angustissima, parte epistomatis laterali fere quadruplo angustior. Oculi late elliptici, linea longitudinali transversum tertia fere parte excedente. Gene valde abbreviate, certe sextuplo breviores oculi longitudine. Antenna- rum articulus primus brevissimus, &xgre conspicuus, griseo-nigricans, secundus et tertius testacei, margine superiore tertii summo obsoletius fuscescente. Setula articuli antennarum secundi satis conspicua, tertiam artienli partem saltim excedens = Seta ordinaria 13- 15-radiata. Macula in pleuris parva, brunnescens, ob- soleta. Abdomen: ex ovato ellipticum, acuminatum. Segmenta duo anteriora immaculata. Maculge seg-
206
mentorum abdominalium, & eupreo nitide, interiores lineg dorsali medie adjacentes ovate, laterales trans- verse, majores. Puncta versus apicem segmentorum tertii et quarti nigro-brunnea, singula setam proufe- rentia elongatam, segmentum subequantem. Sete in apice segmenti quarti segmentum quintum longitu- dine superant, etin apice segmenti quiuti setule que- dam longiores”). Trochanteres testacei. Femora gri- seo-nigricantia apice testacea. Tibig et tarsi testacei, sepe omnino immaculati, tibiis subinde I: tantum po- sticis, |. anticis et posticis raro intermediis, indeter- minate fusco-annulatis I. extus fusco mnotatis. Ale flavescentes nervis longitudinalibus pallido-flavescen- tibus, transverso ordinario nigricante obsolete ac an- guste infuscato. Segmentum coste secundum dupla tertii longitudine vix brevius.
10. N. guttiventis cinerascenti-grisea vertice dor- soque thoracis subconcoloribus parum flavescen- tibus, facie e lutescente grisea, antennarum ar- ticulo tertio apiceque secundi testaceis, maculis segmentorum abdominalium = utrimque binis, dorsalibus lineari-oblongis, lateralibus rotunda- tis minoribus nigro-fuscis, tibiis tarsisque luteo- Lleslaceis. & 2. (Long. 11 lin.)
Mas: femoribus intermedius subtus a me- dio ad apicem barbatis, maculis abdominalibus lateralibus obsoletis.
b abdomine immaculato, unicolor.
Hab. in scirpibus et arundinetis marinis prope litora copiosissima, in OÖstrogothia ad Jonsberg mense Julio observata.
”) Juvat observare setas apicales segmentorum abdomi- nalium in Notiph, riparia analogas esse setis in Not. caudata laudatis, neque minus in illa esse conspi- cuas, quam in hujus femina. Itaque quantumvis insolita ratione armari videtur apex abdominis in mare Not. caudate, intra sectionem hujus tamen non deesse exemplum similitudinis, in Not. riparia ani- madvertimus.
207
Grisea magis I; minus cinerascens, vertice, dorso thoracis et scutello fere concoloribus, plerumque per- parum flavescentibus. Facies corpori subeconcolor, sepe grisea, interdum pallide lutescens, ultra duplam antennarum longitudinem elongata, subrectangularis longitudine latitudinem saltim quarta parte excedente. Orbita oculi parte epistomatis laterali triplo et ultra angustior. Antennarum articulus secundus nigricans apiculo testaceo, tertius testaceus margine tantum su- periore apiceque in vivis leviter fuscescentibus, in mortluis et presertim feminis distinctius infuscatis. Seta 10-12-radiata. Macula brunnescens in pleuris plerumque nulla, rarius vix conspicua. Abdomen ex ovato elliptiecum magis I. minus e flävescente cinera- scens. Macule in segmentis abdominalibus primo et secundo nulle, in tertio quartoque quatuor, dor- sales lineari-elongate, laterales minute punctiformes, interdum et in mare plerumque obsolete, in quinto bine dorsales lineari-oblonge. Coxe cinerascentes. Trochanteres påallide testacei. Tibig et tärsi e luteo testacei, tibiis anticis posticisque subinde extus nigro- fusco notatis, nec annulatis. Tibie et tarsi anticiin- terdum minus I. magis fuscescentes, in quibusdam speciminibus fere nigro-fusci, femoribus, preter api- cem testaceum nigricantibus extus cinerascentibus, subeoncolores. Ale flavescenti-hyaline, nervis longi- tudinalibus pallide flavescentibus, transverso ordinario nigricante obsolete et anguste infuscato. Segmentum coste secundum tertio triplo fere longius. — 6. corpore immaculato, primo quidem adspectu satis speciosa, sed in nulla re differt nisi defectu macularum abdomina- lium. Forma igitur obventitia nec varietas, quam singulatim notavimus ne cum Not. majore diversissi- ma forte commutetur. — Species Not. riparie proxi- ma, pre ceteris omnibus antecedentibus cinerascens, certe distincta et vivendi ratione, extra litora super aquam inter scirpos et arundines, notabilis.
11. N. tarsata WaurB. grisescens vertice dorso- que thoracis et scutelli e griseo sordide lute- scentibus, facie lutescente, antennis nigris, ma- cula segmentorum abdominalium utrimque unica triangulari-dilatata subsinuata fuscescente, pe-
208
dibus griseo - nigricantibus tarsis posterioribus
testaceis. A 2 (Long. 1: lin) Not. tarsata Waurg. in lilteris.
Hab. precipue ad litora maris copiosissi- ma, rarius in paludosis et ad fossas in terra continente, in Östrogothia, Bahusia, Gottlandia, Scania.
Plerumque e flavicante cinerascens, interdum fere cinerca, thoracis dorso, vertice et scutello plus minus e fuscescente sordide lutescentibus. Line& verticis late- rales cuneate, distincte in vivis obscure fusex. Epi- stoma duplam antennarum longitudinem subequans, una cum orbitis, parte laterali cireiter dimidio angu- stioribus, langvide lutescens. Longitudo faciei latitu- dinem parum sed manifeste superat. Oculi late ellip- tici.. Gene breviores, vix quartam partem longitudi- nis oculi equantes. Antenne tote nigre, articulo ter- tio cinereo-pubescente ovali. Thorax et pleure im- maculate. Pectus et coxe cinerascentes. Maculre in segmento abdominis secundo obsolete, in posterioribus distinete, magne, versus latera abdominis dilatate, subtrigone, transverse, dilute fusce, opace. Tarsi antici tibiis Par SN posteriores testacei apice fu- scescentes. Al&e distincte flavicantes, nervis e pallido flavis. Segmentum coste secundum duplam tertii lon- gitudinem IR equatur.
B. Alarum nervo costali in guarti longitudinalis apice desinente.
Sectio 2. Telmatobia facie latitudine longi- tudinis, orbitis distinctis, epistomate inferne obso- lete bisulcato, area intermedia subequilata pa- rum convexa, apice preelabri intra marginem epi- stomatis late retusum prominulo, seta änptennarand subuuda, segmentis abdominis subincurvi subequa- libus, alis (obuat nervo transverso ordinario a
margine
209
margine interiore retraclo, apice articuli antenna- rum secundi mutico. — Aeneo-nigre
Mas: segmento abdominis sexto inflexo e li- neari-vblongo convexo-carinato, apertura ani ad basin segmenti sexti sita.
12. N. aenea Fair. &eneo-virescens, thorace antice
cupreo-aureo bilineato, facie e lutescente grisea, abdomine depresso ovato subreticulato-rugoso, tarsis basi pallide luteis, alis hyalinis & 9 (Long. ultra 1 lin.)
Mas: segmento abdominis quinto quartum longitudine excedente, Wriangulari, parum con- vexo, sexto ultra dimidiam abdominis longitu- dinem = elongato; femina: quinto anterioribus fere breviore, sextv brevi subprominulo.
FALLÉN Hydromyz. 11. certissime (secun- dum specimina in ipsius et Acad. Scient. Holm. Museo, ab ipso communicata). — Fig. 17 (ala).
Habitat ad ripas lacunarum paludumque coenosarum graminosas inque canaliculis et sca- turiginosis per Sueciam mediam et meridio- nalem, in Uplandia ad Holmiam, Ostrogothia , Vestrogothia, Scania.
Corpus breviter pubescens, e viridi geneum, tho- racis antico e cupreo aurato, lateribusque abdominis e violaceo aureis. Vertex Xxneo viridis. Facies magis minusve e lutescente refulgens. Linea orbitas lineares distinctas ab epistomate disjungens, satis profunde im- pressa et manifesta. Sulci epistomatis inferne incurvi, superne abbreviati, in medio fere faciei ad lineam im- pressam deficientes. Area intermedia a fronte ad api- cem transversim xequaliter convexa, parum dilatata. Antenne nigrofusce, subporrecte, seta adscendente, basi subpubescente. Oculi prominuli, suborbiculares. Gene ultra tertiam partem longitudinis oculi elongate. Dor-
K. V. Akad. Handl. 1843. 14
210
sum thoracis antice e cupreo aureum, distincte ex oli- vaceo dilute bilineatum. Color autem cupreo-Xneus his lineis in tres dispescitur vittas, quas iunuunt qui thoracem lineis tribus notatum deseribunt. Abdomen late ovatum, planiusculum, dorso tenuissime, crebre undulato-rugoso. Segmentum secundum ad basin ob- solete livea una alterave impressum. Segmentum quintum versus apicem glabrum. Pedes xXnescentes, tarsis, posterioribus presertim, basi luteis apice fu- scescentibnus. Ale fere hyalive, aliquando subeinera- scentes, certo situ (ut in reliquis quoque hujus sectio- nis speciebus) ex coloribus Iridis eleganter variegalte, nervo transverso anteriore mox pone apicem nervi auxiliaris sito I. fere nervo auxiliari opposito. Seg- mentum abdominis sextum maris inflexum, dimidio abdomine fere longius, segmento quinto hune in fi- nem elongato, subtus exceptum, eximie convexo-cari- natum. — Przeter coloris diversitatem, a proxime se- quentibus differt forma abdominis multlo magis dila- tati, genis longioribus, alis fere hyalinis, nervi trans- versi anterioris situ ad basin ale propiore, maris seg- mento sexto duplo et ultra longiore.
Obs. Delineatio Not. enex, a beato Farrén Hydrom. ]. ce. data, apud legentes dubia de sententia auctoris non potest non movere. Tarsi et thorax lineis tribus subferrugineis notatus jam descriptam speciem indi- cant, clypeus albicans potiuns sequentem, Not. icene- scentem. Sed nervus auvxiliaris ad medium fere ale extensus in nullam hujus sectionis speciem, nobis co- gnitam, incidit. Quo pacto bec dubia tollantur, hac- tenus latet. At docuit me celeberr. Professor ZET- TERSTEDT ipsissimam illam speciem, quam supra de- scripsi, nec aliam, sub nomine Not. aenewe in- colle- ctione beati FALcLEs adesse. Specimina ab ipso Hol- miam missa, cum meis omnino congrua esse, ipse vidi.
13. N. aenescens nigra aeneo-nitens, thorace an- tice obsolete bilineato, facie albicante, abdomine oblongo acuminato, basi impresso-rugoso postice levi, tarsis nigro-fuscis, alis cinereis. > 2 (Long. 1 Lin. et ultra).
Mas: segmento abdominis quinto anterio- ribus breviore, sexto inflexo brevi, quintam fere
211
partem abdominis squante; femina: segmento sexto brévissimo annulato, vix prominulo.
Hab. in locis uliginosis Lapponie Lulensis
ad Quickjock et Tjomotis, atque in Bottnia sep- tentrionali ad Råbäck et Harads (C. H. BOHEMAN) haud parce; in Ostrogothia ad Häradshammar in loco udo, raro; in Smolandia ad Anneberg (C. H. BoHemaAn) rarissime.
6 tarsis basi pallide luteis. JVot. aenea ZETTERST. åns. Lapp. 718?
Hab. in Lapponia Lulensi ad Tjomotis, C. H. BonEMAN.
Species, ut videtur, magis septentrionalis, nec nisi rarius in Suecia media lecta. Pauca enim hujus specimina per plures annos loco unico in Ostrogothia contigit mihi prehendere, unicum in Smolandia cele- berrimo C. H. Bouneman. Idem vero e€x itinere 1843 instituto haud pauca, in Lapponia et Bottnia collecta reportavit et benignissime communicavit — /Eneo- nigra, abdomine presertim &Xxnescente, thorace verti- ceque nigris nitentibus. Abdomen oblongum, longitu- dine dupla latitudinis et ultra, quare statura corpo- ris eximie differt a Not. e&nea, preterea colore multo magis &Xneo-virescente insigni. Caput magis abbrevia- tum, genis brevioribus, quartam partem longitudinis oculi vix equantibus. Orbite distincte, lineares, li- nea impressa ab epistomate disjuncte. Tota facies albicans, certo. situ &neo-nigro resplendens. Sulci epi- stomatis inferne incurvi, superne abbreviati. Area intermedia 2xqualiter convexa. Abdomen convexum, dorso segmentorum anteriorum planiusculo, impresso- rugoso, quarti quintique levibus pilosiusculis. Pedes Xneo-nitentes, tarsis nigricantibus opacis. Ale cine- rex, nervo transverso anteriori manifeste remotius a basi ale, pone apicem nervi auxiliaris posito, Seg- mentum sextum maris, intra marginem quinti excep- tum, hujus longitudinem subequans, dimidio et ultra brevius quam in Not. enea. — In b tarsorum basis pallide lutescens, nec alia re differt. Non dubito quin
212
hanc formam ante oculos habuerit celeb. ZETTERSTEDT I. c, qui etiam differentiam a N. e&neda FaALuEs fere premonstrat.
14. N. guttipennis BonEmMAnN, nigra subnitida, tho- racis antico ferrugineo Hilinpatoe. facie nigri- cante, epislomate superne acute carinato, alle mine oblongo acuminato subtilissime punclu- lato, tarsis fuscesceniiins. alis fusco-flavescenti- bus albido-triguttatis, nervo transverso ordina-
rio infuscato. & (Long. vix 1 lin.)
Hab. in Lapponia Lulensi ad Quickjock, 1843 a celeb. C. H. BoneEman detecta.
Egregie distineta species, corporis stalura angu- stata Not. enescentem referens, sed hac et brevior et angustior. Corpus nigrum, parum nitidum. VWertex opacus, fuscus, macula media grisescente. Antica pars thoracis supra ferruginea, opaca, dilute cinereo-bili- neata. Segmenta abdominis omnia subopaca, subtilis- sime punctulata, sutura apicali intumescente nitida. — Facies nigricans, e pubescentia tenuissima certo situ subeinerascens. Orbite distincte, anguste. Episto- ma superne a fronte ad medium acute carinatum, utrinque impressum, inpferne planiusculum apice re- clinato. Genz Hreves, circiter quartam partem lon- gitudinis oculi equantes. Antenne fusecx. Pedes ni- gri, tarsis nigrofuscis opacis. Ale flavescentes sed si- mul infumate, unde fusce apparent. Nervi alarum nigri. In transverso ordinario macula nigro-fusca, or- bicularis, obsoletior. Gutta albida ante et altera pone transversum ordinarium, tertia pone transversum an- teriorem, in nervo longitudinali tertio. . Segmentum abdominis quintum in mare longitudine juårtum equans; sextum inflexum, quarta abdominis parte longius.
Obs. 1. N. enea 8. Farrén Hydromyz. 11, teste celeb. ZETTERSTEDT, distincta species, addböda est. Sed hujus speeiei dilucidatio a laudatissimo viro est exspectanda, qui binos mares in Ostrogothia ad Lärketorp a se inventos esse litteris indicavit,
213
simul observans dignposci linea supra antennas ful- va et tarsis totis pallide flavis.
Obs 2. Denique notanduwm censeo, quod in col- lectione adsit mas ex Ostrogothia, speciei forte di- stincte, sed N. enee Faun. proxime. Corporis for- ma, colore et indumento fere cum hac convenit. Attamen abdomen magis dilatatum ac brevius, tho- racis dorsum vix cuprev-aurenm, subenescens, Ve- rum manifeste differre videtur epistomate et ratione segmentorum abdominis posteriorum. Scilicet epi- stoma album, apice late arcuato-impressum; seg- mentum abdominis quartum tertio vix longius, quintum longitudine quartum parum excedens, sex- tum inflexum, lineari-oblongum, carinatum, intra marginem quinti comprehensum, nec ad marginem quarti porrectum, vix dimidiam abdominis partem longitudine equans. Basis, non tantum metatarso- rum, sed etiam tibiarum, summa testacea. Nervus longitudinalis alarum secundus paullo longior quam in N. enea Fan. et apice subrectus.
Sectio 3. Hydrellia Macu. facie angustata, latitudine dimidia fere longitudinis, orbitis oculo- rum obsoletissimis, epistomate inferne leniter con- vexo-incurvato esulcato, area intermedia partes la- terales angustissimas subexcludente, preelabro in- cluso, apice vix prominulo, abdomine convexo re- cto, segmentis posterioribus longioribus, seta an- tennarum radiata, lobulo alarum abbreviato, ner- vo transverso posteriore a margine interiore re- traclto.
Aas: segmento abdominis quinto longiore, sexto inflexo appendiculato, appendice squamee- formi, apici segmenti adnexa, bifida, ventri arcte applicata, intra marginem segmenti quinti excepta, tarsis concolore, apertura ani discum segmenti
sexli occupante.
214
a) segmento cost&e secundo tertium longitudine excedente.
15. N. caesia cinerascente-cesia thoracis bilineati -scutellique dorso fuscescente, macula dorsali segmentorum abdominalium quatuor anteriorum brunnescente-fusca, antennis tarsisque nigris, epistomate aureo-lutescente 1. subargenteo pro- truso-ampliato obluse carinato incurvato-descen- dente, margine antico rectangulatim-retuso, prae- labro apice prominulo palpisque subexsertis, seg- mentis abdominis posterioribus subzequalibus, coste secundo tertium longitudine parum exce-
dente. & 2 (Long. 11-lin.)
Mas: segmento abdominis quinto quartum 2equante apice anguste truncato, sexti inflexi brevis appendice ovata apice bifida quintum vix equante, tibiis intermediis compresso- dilatatis; femina: segmento quarto quintum acuminatum manifeste excedente, tibiis intermediis vix dilatatis. >
Hab. in foliis natantibus Nymphee a li- tore remotioribus. Hactenus non nisi ad Holmi- am, in lacu coenoso Clara sjö, ad finem mensis Julii (1844) primum, at ibi satis copiose, ob- ser vata.
Inter species indigenas maxima, eximie distincta et memorabilis ob structuram inprimis faciei magis normalem, quam in ulla alia Hydrelliarum nostratium; et ad faciem sectionum Notiphile antecedentium pro- pius accedentem. Habitus tamen totius corporis, con- formatio abdominis , appendix segmenti sexti in mare squameformis, nervorum in alis, presertim transver- sorum situs, Hydrelliam veram produnt. — Caput po- stice, latera thoracis pedesque extus (tarsis exceptlis) e cesio magis minusve cinerascentes. Abdomen ple- rumque lete cestum, in ambitu macularum abdomi-
215
nalium cyanescens. Segmenta abdominis primum et sc- cundum dorso Jate fusco=-brunnescentia, in tertio macula magna margine apicali arcuato, in quarto macula basalis minor triangularis. Hinc macula segmentorum anterio- rum trium communis, magna oritur; sed macula segmen- ti quarti plerumque distineta, nec basi cum macula tertii confluens. Segmentum abdominis quintum immacula- tum. Macula verticis media cinerascens, apice indetermi- nate fusconigra, truncata. Liner laterales cuneatzx, nigri- cantes, certo situ subvelutine. Antenn nigra intus fu- scescentes, facie triplo breviores, articulo tertio ovato. Seta ordinaria radiata, radiis quinque, basalibus, brevi- bus, apice fere a medio nuda. Orbite oculorum su- perne angustissime, subobsolete, inferne distinctiores. Oculi ovales. Gene sat elongate, tertiam circiter par- tem oculi longitudinis equantes. Epistoma convexo- ampliatum, medio protrusum, obsolete bisulcatum, partibus lateralibus distinctis, superne abbreviatis, vi- brissis 6—7 ornatis. Area epistomatis intermedia su- perne orbitis contigua, latiuseula, sensim modice di- latata, medio longitudinaliter obtuse carinata, utrin- que ad carinam impressa, apice incurvata, rectangu- latim-retusa, margine apicis superiore fere truncato, subrecto, laterali longe descendente. Apex prelabri cinerascens, supra palpos subexsertos, sub margine an- tico epistomatis, prominulus. - Proboscis nigrofusca, apice pilosa. Color epistomatis varians, interdum ex aureo fulvescens vel lutescens, rarius snabargenteus , sepe medio argenteo-albicans, ad latera lutescens. Thoracis dorsum dilute fuscescens, lineis dorsalibus dua- bus approximatis, postice abbreviatis, dilute olivaceis, certo situ e violaceo resplendentibus, ad latera obso- lete fusco-violaceo variegatum. Tibixe intermedige in- tus complanate, extus in mare distiucte, in femina perparum convexo-dilatate, postice incurve. Tarsi toti nigri metatarsis posticis intus luteo-pilosis. Ale cinerascentes, apice obtusiuscule. Segmentum costa secundum longitudine tertium parum, vix quidem quarta parte, excedit. -— Ahbdominis segmentum quar- tom, in utroque sexu, quinto aliquantum longius; quintum?: maris convexum, apice truneatum, longitu- dine quarto vix brevius, feminae quartum acuminatum
216
vix equans, margine, presertim post mortem incurvato, sextum annulatum obtegente.
16. N. concolor cinereo-fusca pedibus concoloribus, epistomate obtuse gibberoso-carimato vix de- scendente fulvescente, alis cinereis, segmento ab- dominis quinto quartum subrequante, costeque secundo tertium longitudine parum excedente,
& 2 (Long. 1 lin.)
Mas: antennarum articulo tertio fla vo, apice superne nigro-punctato, segmento abdominis quinto quartum evidenter excedente, appendice segmenti sexli quinlum vix equante, apice emar- sinata Iobis obtusis rotondatis; femina: anten- nis nigris, segmento abdominis quinto quartum longitudine parum excedente.
( Hydr. cinerascens Macu.. Su. å Buff. II, 526 forte ad hujus feminam referenda foret, sed descriplio nimis incompleta). — Figg. 22, 23 (ala et segmentum sextum maris).
Hab. in foliis natantibus plantarum aqua- tilium , presertim Nympheexe copiosissime, in Uplandia ad: Holmiam, inque Östrogothia ad Gusum et ad Sörbyholm paroecie Häradsham- mar observata.
b epistomate argenteo. & Q
Hab. cum oa infrequentior in foliis Nym- phaea et Polygoni amphibii.
Inter maximas hujus sectionis, preter preceden- tem, N. cesiam, vix ulli magnitudine cedens, tota cum pedibus obscura, corpore rufo-fusco, lateribus tho- racis et corpore subtus griseo-cinerascentibus, abdo- mine maculaque verticis parum &nescentibus. Epi- stoma satis elongatum, triplam fere antennarum lon- gitudinem xquans, inferne modice dilatatum, perpa- ” rom leniterque incurvatum, nec propie carinatum, sed
217
a lateribns versus lineam mediam longitudinalem con- vexo-gibberosum, unde obtuse carinatum apparet. Vibrisse circiter 6, distincte, sat valide, elongate. Macula frouvtalis epistomati concolor, in b alba, in a aliquando obsoletius albicans, plerumque fulvescens. Line& verticis laterales cuneate atre. Articulianten- narum basales nigri. Articulus tertius in 2 concolor, vix basi angustissime dilutior, in mare tantum extns superne infuscatus, basales subequans, apice rotunda- lus. Seta 6-radiata, radiis distantibus. Oculi oblon- gi, latitudine eireiter dimidia longitudinis. Ahbdomen ovalum, maris paullo angustins, acuminatum. Ale distincte cinere& nervis nigris. Segmentum costx se- cundum longitudine quidem tertinm excedit, von ta- men dimidio longius. — 46 nullatenus differt nisi co- lore epistomatis. — Coloris similitudine ad N. fuscam (n. 24) accedere videtur. Sed differt corpore latiore, abdomine maris ovato, apice acuminato, nec convexo- subgloboso, segmento quinto longitudine quartum parum excedente nec fere duplam quarti longitudi- nem 2xquante, antennarum articulo tertio in mare semper flavo nec nigro, nervo longitudinali alarum secundo paullo longiore. Utique femine variet. pb egre a feminis N. fusce dignoscuntur, nisi animad- veriatur ad formam abdominis in illis- latiorem, magis ovalam, segmenlum costale secundum tertio longius et epistoma latius ac medio longitudinaliter parum protrusum.
17. N. nigripes ZetTERST., ”cinerea, pedibus con- coloribus immaculatis, epistomate antennisque flavescentibus, puncto supra antennas albo, alis
RR sor P PR ja hyalinis. 3 ZeTtTERST. Ins. Lapp. 717 (Long. vix i lin.)
Hab. in Lapponia Umensi rarissime, ZET- TERSTEDT.
Indagatori celeberrimo soli cognita. Sed mihi quzerenti benevole rescripsit, a Not. concolore, ceterum proxima et longitudine nervi alarum longitudinalis
secundi, indeque segmeutorum costalinm ratione simili, differre epistomate minus convexo, dilute flavescente,
218
articulo antennarum tertio toto flavo, tarsis piceis, alis byalinis, denique minutie.
18. N. plumosa FaAir., oeneo-fusca, epistomate pla-” niusculo ecarinato subzequilato griseo, macula frontali argentea, antennis nigris, tarsis flavo- testaceis, alis subhyalinis, segmento costa se- cundo tertium longitudine fere dimidio exce-
dente. & 2 (Long. vix 1 lin.)
Mas: antennis apice subtus flavis, tarsis apice summo infuscatis, segmento abdominis quinto quartum longitudine parum excedente, appendice sexti fusco-testacea quintum subee- quante, ovata, apice bifida lobis acutiusculis, margine apicis albo-pubescente; femina: an- lennarum articulo tertio nigro, tarsorum arti- culis inferioribus fuscescentibus, segmento abdo- minis quinto quartum vix longitudine excedente. — In copula pluries visa.
FarrÉs Hydromyz. 9 (Meicen VI, 67, ex opusculo Falleniano tantum exscripta). — Figg. 20, 21 (Ala et segmentum maris sextum).
Hab. locis udis ac uliginosis graminosis, in Uplandia ad Holmiam, Ostrogothia passim, YVe- strogothia, Smolandia, Scania.
Fusca abdomine zxnescente, lateribus thoracis cor- poreque sublus cinerascentibus. Epistoma transver- sim parum et 2xqualiter convexum, latitudine duplo et ultra longius, versus apicem parum dilatatum, gri- seum, aliquando magis e cinereo lutescens. = Articu- lus antennarum tertins subtus flavus, in femina to- tus niger, basales subequans, apice rotundatus. Seta 8-10-radiata, radiis basalibus densis. Oculi late ellip- tici. Vibrisse 5 validiusculge. Macula media verti- cis eneofuscea parum nitida, lineis lateralibus atris velulinis. Abdomen ovatum , acutiusculum. Segmen- tum coste secundum longitudine tertium excedit, sed vix dimidio longius. — Ab omnibus mox dignoscitur
219
epistomate angustiore, equaliler convexo, ecarinato el magis minusve lutescente griseo.
19. N. pilitarsis fusco-grisescens, epistomate pla- niusculo obsolete carinato, inferne modice dila- tato, sordide fulvescente, antennis fuscis, pedi- bus fusco-nigricantibus, coxis anticorum flavo- testaceis, metatarso posticorum intus fulvescente- sericeo, alis cinerascentibus, segmento coste se- cundo tertium longitudine parum excedente. & 2 (Long. 3 lin.)
Mas: segmento abdominis quinto quartum longitudine duplo excedente, truncato, appen- dice segmenti sexti ipsum segmentum z2equante, ovata, bifida, cinerascente, coxis anticis flavo-te- staceis basi cinereis; Femina: segmento quinto quartum longitudine parum excedente, sexto annulato brevi prominulo, coxis anticis extus cinereis.
Hab. in graminosis udis, in Uplandia ad Holmiam, Ostrogothia passim, minus frequens.
E fuscescente grisescens corpore subtus et late- ribus thoracis griseo-cinerascentibus, abdominis dorso Xeneo-fusco. Epistoma parum convexum, carinula media longitudinali acutiuscula, versus apicem obsole- scente, a latere visa distinetius conspicua, notatum, a medio inferne sensim dilatatum, ex aureo fulvescens, subinde dilutius, flavum. Wibrisse 5. Macula fron- talis epistomalti concolor I. paullo langvidior, e cine- rascenti flavicans. Oculi ovales. Vertex grisescens, lineis lateralibus fuscescentibus. Antenne in utroque sexu fuscx, articulo tertio basales, magis nigricantes, subequante. Seta 5-6-radiata. Abdomen oblongum apice obtusum, maris truncatum. Coxe pedum po- steriorum cinerascentes, anticorum in mare flave, basi cinerex, in femina extus cinerascentes, intus pallide testacex. Pedes e grisescente-nigricantes, tarsis nigris posticorum metatarso intus dense sericeo-fulvescente-
220
piloso. Ale non pure hyalinge sed cinerascentes ner- vis nigricantibus, Segmentum coste secundum tertio paullo longius. — Plerumque N. plumosa minor, fere N. SVE, equalis, a qua certissime distineta, corpo- ris colore omni ratione obscuriore, nervo secundo lon- gitudinali alarum breviore, epistomatis carinula acu- tiuscula, coxis anticorum semper flavo coloratis, me- tatarsis pedum omnium concoloribus.
20. N. griseola Fan. griseo-subvirescens subtus plursibeo-incana; epistomate parum con vexo, ob- tuse subcarinato, vix descendente, antennis nigris, metatarsis posterioribus flaro-tesktasnist alis lol gatis hyalinis, segmento coste secundo tertium longitudine dimidio et ultra excedente. & CQ
(Long. 3 lin.)
Mas: epistomate sordide fulvescente, seg- mento abdominis quinto duplam fere quarti longitudinem 2equante, truncato, sexti inflexi ap- pendice ovato-rotundata, apice cordato-emargi- nata, flavo-testacea; femina: epistomate sordide lutescente, segmento quinto quartum parum ex- - cedente, sexto annulato brevi.
FaArrEn Hydromyz. 9 (exclusa femina epi- stomate argenteo); ZETTERSTEDT Ins. To 717 (5 P rite distincte, sed neque in Lapponicis speciminibus pluribus, a me visis, macula fron- talis est alba); MeEiGEn Zw. Ins. VI, 66? (vix, ob epistoma pallidum, basin articuli antennarum tertii pallide flavescentem, maculamque frontalem albissimam, que omnia potius Not. plumosam Farr. indicant). — Figg. 18, 19 (Ala et Seg-
mentum sextum).
Hab. in graminosis udis, precipnue carice- tis, ad ripas amnium et rivulorum sat frequens per omnem, ut videtur, Sueciam: in Lapponia,
221
Bottnia septemtrionali, Uplandia, Ostrogothia, Smolandia, Scania.
b. fuscitarsis, tarsis tolis fusco-nigrican- tibus.
. Hab. in paludosis graminosis frigidis pas- sim cum a.
Colore corporis dilutiore, subtus plumbeo l. glau- cescente-incano, dorsi thoracis griseo-fuscescente, ab- dominis griseo-virescente, parum &Xnescente, femorum ac libiarum extus incano-grisescente, precipue autem epistomate in medio longitudinaliter eximie protruso- carinato, nervoqve longitudinali alarum secundo magis elongato atlque segmento costx secundo inde longiore, non quidem duplam tertii longitudivem plene equante sed sesquiplicem excedente, ab omnibus dilfert. Sola N. incana propius ad hanc accedit colore corporis subtus incano-cinerascente, sed dignoscitur epistomate albicante, dorso thoracis et abdominis obscurioribus, alis cinerascentibus, nervo longitudinali secundo ali- quantulum breviore. — Epistoma a medio versus api- cem modice dilatatum, vix descendens, utrimque a lateribus versus lineam mediam longitudinalem con- vexo-protrusum, et inde apparenter late ac obluse ca- rinatum, in mare sordidius fulvescens, aliquando mi- nialum, raro epistomati feminge fere coucolor; in fe- mina dilutius, lutescens I. e griseo lutescens. Wibris- se manifeste 4, quarta infima brevissima. Anvtenna- rum articulus tertius fusco-nigricans. Macula fron- talis in utroque sexu epistomali concolor I. parum di- lutior, interdum in ambitu sordide albicans, numqnam revera alba. Oculi ovales. Seta antennarnum 5-radi- ata. Metatarsi raro tanlum postici, plerumque po- steriores, interdum omnes toti 1. basi flavo-lestlacei. Apex tarsorum fuscescens. Ale fere pure hyalinge, longiores quam in aliis specicbus, duplam abdominis longitudinem fere &quantes, nervis tenuibus pallido- fuscescentibus, certo situ pellucidis.
b differt tantum pedibus totis obscuris, metatarsis ut in 4, intas dilute flavo-pilosis. Transitus etiam manifesti observantur. Tgitur obventitia forma, revera
222
parum memorabilis, quam tamen notavimus ne forte cumiN. pilitarsi diversissima confundatur.
21. N. incana griseo-fuscescens abdomine zenescen- te, subtus einerascente-incana, epistomate pla- niusculo subearinato albicante subopaco, geni- culis summis metatarsisque posterioribus flavo- testaceis, alis cinerascentibus, segmento costee secundo sesquiplicem tertii longitudinem vix
equante. & 2 (Long. fere 1 lin.)
Mas: segmento abdominis quinto quartum longitudine fere duplo excedente, truncato, sexti appendice lineari-ovata convexa fusco-cinera- scente, apice bifido lobis acutiusculis flavo-te- stacels; femina: segmento quinto quarti [ere sesquiplicem longitudinem 2equante, sexto annu- lato brevi prominulo.
Not. griseola FALrÉn Hydromyz. 9. fe- mina?
Hab. ad margines fossarum et canalicula- rum graminosos, ut videtur, minus vulgaris et extra societatem N. griseolce in Östrogothia ad Häradshammar et passim copiose, Smolandia
(C. H. BoHEMAN) Scania (J. W. ZETTERSTEDT). b. obscurata tarsis totis fuscescentibus.
Vertex, thoracis dorsum et scutellum intense fu- scescentia, opaca. Abdomen dorso fuscescens, lateri- bus grisescentibus, viridi-enescens. Corpus subtus cum femoribus tibiisque extus ineanum, nec glauce- scens, lateribus thoracis magis minusve cinerascenti- bus. Colore igitur obscuriore a N. griseola discedit. Epistoma inferne modice dilatatum, parum convexum et inde medio longitudinaliter perparum protrusum vixque apparenter obtuse carinatum, Vibrisse 5. An- tennarum articulus tertius fusco-nigricaus. Seta 6-7- radiata. Alzxz manifeste cinerascentes nervis fuscescen- tibus, breviores quam in N. griseola. Ab hac distin-
223
ctam ct sui juris speciem esse, preter coloris diversi- talem, docent epistoma minus protrusum, nervus ala- rum longitudinalis paullo breviorv, denique appendicis in mare diversa forma et pictura.
b. tantum melatarsis obscuris differt, fuscitarsi precedentis analoga, cum a rarius obvia.
Obs. Inter magnam speciminum copiam nobis ad- sunt duo feminea epistomate Zutescente a reliquis di- vergentia sed de cetero omnibus characteribus, forma epistomatis minus protrusa ut et macula frontali alba, ita congruentibus, ut non possint non ad N. incanam referri. Non ex varietate coloris in epistomate diju- dicandam esse speciei dignitatem jam notavimus, sed ex notis essentialibus a forma partium maxime peten- dis. Nec desunt ejusmodi varietatis exempla in aliis speciebus.
22. N. albifrons Fair., griseo-fusca subtus albi- do-incana, abdomine 2neo-nigro, epistomate plano tenuiter carinato, inferne utrinque im- presso, sericeo-candido, macula frontali conco- lore, tarsis omnibus pallide testaceis, alis cine- rascenlibus segmento coste secundo sesquiplicem tertii longitudinem sequante. (Long. + lin.)
Far. Hydromyz. 10. — Vivam non vidi, sed specimen in Muszo Reg. Acad. Scieutt. a beato FALLrÉn determinatum deseripsi.
Hab. in Scania FALLEN el ZETTERSTEDT.
Color verticis dorsique thoracis obscurus quidem nec tamen niger, sed fere fuscus. Abdomen nigrum nitidam. Epistoma fere omnino planum , neque trans- versim convexum, neque medio protuberans, sed li- nea longiludinali elevata tenui carinatum, sericeo Il. argenteo candidum, inferne utrimque linea tennissi- ma impressa. Vibrisse breves, pauce (quantum vi- deo tantum 3). Seta 7-radiata. Pedes nigricantes, tibiarum apice tarsisque pallide testaccis, summo tar- soruwm apice nigricante. Ale cinerascentes. Segmen- tum coste secundum dimidio longius tertio. — Inter
224
minimas censenda. Differt a N. griseola, non tantum corporis colore longe obscuriore, sed alis nervoqne longitudinali secundo longioribus; a N. incana colore presertim abdominis nigro, nitido et epistomatis argen- teo-resplendente, ab utraque epistomate plano, tenui- ter carinato. Colore corporis ad N. nigricantem (infra 30) accedere facile existimetur; sed longe diversa nervo longitudinali secundo longiore, epistomate distinctius carinato, et vibrissis brevioribus. Ab omnibus re- cedit tarsis tolis dilute coloratis.
23. N. geniculata Wauus. grisco-fuscescens subtus cinerascens, epistomate convexo-incurvato ecari- nato, inferne valde dilatato descendente, argenteo vel aureo-flavescente, palpis apice compresso-di- latatis exsertis, antennarum apice subtus, geni-
culis, tibiarum apice metatarsisque posticis NE flavo-testaceis, alis cinerascentibus, segmento coste secundo longitudinem tertii sesquipliceem
vix equante. & 2 (Long. 1—11 lin.)
Mas: articulo antennarum tertio flavo-te- staceo, apice superne vix infuecato, abdomine angustalo subeylindraceo, segmento abdominis quinto duplam quarti longitudinem equante, sexto basi prominulo convexo, appendice fusce- scente, brevi, apice emarginata; femina: anten- nis superne fusco-nigricantibus, abdominis el- liptici segmento quinto quartum longitudine pa- rum excedente, sexto prominulo. — In copula capta.
Hab. in foliis presertim Nymphae natan- tibus, in Uplandia ad Holmiam, in Ostrogothia ad Gusurn (a P. F. WAHrnBErRG primum obser- vata) et in lacu Sörbyholmensi paroec. Härads- hammar, satis infrequens,
b) flavitarsis tarsis omnibus flavo-testaceis, apice tantum sumino fuscescentibus. P
Hab.
225
Hab., cum a in foliis Polygoni natantis ad Sörbyholm , Häradshammar.
Species valde insignis ob epistoma pre&eter solitum inferne dilatatum, descendens, late retusum, palpos apice spathulato exsertos, formam abdominis in mare prorsus singularem, cylindraceo-angustatam et seg- menlum hujus sextum non totum inflexum, sed basi convexa pone quintum eminens. H&ec abdominis in ma- sculis fabrica apud proxime sequentem Not. fuscam vedit, sed longe minus exstans, propter segmenti sexti basin convexam multo breviorem. — Vertex grisescens li- neis lateralibus cuneatis nigro-fuscis. Thoracis dorsum griseum parum fuscescens, lateribus et corpore sub- tus cinerascentibus. Abdomen fuscum lateribus gri- sescens, vix &nescens. Thorax feminze colore fusco intensiore tinctus. Epistoma infra medium sensim versus apicem in duplam et ultra partis superioris la- titudinem dilatatum, margine late cordato-retusum, longitudinaliter leniter convexo-incurvatum, transver- sim vix couvexum, in utroque sexu sxpius argenteo- resplendens, sepe aureo flavescens. Vibrisse elongatxe subequales, in omnibus, quot vidi, maribus 7, in feminis 5 1. 6. Antenne breves, quarta epistomatis parte fere breviores, articulo tertio in mare pallide flavo-testaceo superne fusco-punctato, in femina su- perne late fuscescente. Seta 6-radiata. Oculi ovales. Pedes griseo-fuscescentes, apice coxarum antlicarum, genubus, tibiarum apice metatarsorumque basi flavo- testaceis, geniculis pedum posteriorum in femina sepe tantum flavo-punctatis basique metatarsorum angu- stius testacea. Segmentum coste secundum manifeste tertio, nec tamen dimidio, longius.
b. differt modo tarsis pedum omnium flavo-testa- ceis, apice summo fuscescente. Primo adspectu ab a satis aliena videtur, sed omnibus notis principalibus convenit. Feminas tantum prehendere mihi contigit, sed epistomate tum argenteo tum aureo-flavescente.
b) segmento costali secundo tertium subegquante.
24. N. fusca fusco-nigricans pedibus concoloribus, subtus obscure cinerea, epistomate convexo-sub-
K. V. Akad. Handl. 1843. 15
226
carinato descendente subargenteo, antennis nigris, alis cinereis, segmento coste secundo tertium vix excedente. &A 9. (Long. 1 lin.)
Mas: abdomine angustato subeylindraceo, segmento quinto duplam fere quarti longitudi- nem equante, sexto basi convexa prominulo, appendice brevi ferruginea bifida; femina: seg- mento abdominis quinto quartum 2equante, sexto annulato manifeste prominente. & 9.
(Long. 1 lin.)
Hab. in foliis natantibus Nympheze et Po- lygoni amphibi in lacu Sörbyholmensi paroec. Ostrogothig Häradshammar, sat copiose.
Abdominis forma in masculis angustata proxime affinis precedenti. Corpore obscuro, fere unicolore pre omnibus insignis. Vertex nigricans subnitidus, lineis lateralibus cuneatis Jlatis, atris. Dorsum thoracis fusco-nigricans, certo situ e griseo fuscum, subopa- cum. Latera thoracis et corpus subtus obscure eine- rea, obscurius colorata quam in ulla alia specie. Ab- domen nigricans, subnitens nec &nescens. Pedes nigri- cantes, perparum grisescentes, tarsis nigris. — Epi- stoma transversim convexum , medio longitudinaliter protrusum et hinc apparenter obtuse carinatum, ver- sus apicem modice dilatatum, descendens. Wibrissae 3 sat conspicux. Antenne nigre articulo tertio sub- quadiato, apice parum rotundato, basi intus cinera- scente. Seta 7-radiata. Ale obscurate, obscuriores quam antecedentis, nervis nigris.
Obs. In consortio N. fusce, jam descripte, raris- sime Hydrelliam huic omnino, ut videbatur, similem, sed tarsis et articulo antennarum tertio in mare fla- vo-testaceis discedentem, inveni. <Deinde in lacu coenoso Holmiensi, Clara-sjö appellato, ubi N. /fusca tarsis et antennis in utroque sexu nigris distincta vix adest, cum celeb. Prof. P. Fr. WaunBerc utrumque illius sexum, folia Nymph. lutee visitantem, neque rarum observavi. Jure igitur quzeritur, an ab Hydr. fJusca specie diversa habenda sit. Ut observatoribus
FER |
ulteriori examini ansa detur, interea sequentibus notis designetur:
N. JNYyrmphee fusco-nigricans subtus cine- rea, epistomate conyvexo-subcearinato descen- dente subargenteo, tarsis flavo-testaceis, alis cinerascentibus, segmento coste secun- do tertium vix excedente. I 2 (Long. vix 1 lin.)
Mas: abdomine angustato subceylindraceo, segmento quinto duplam fere quarti longitu- dinem 2quante, sexto basi convexa promi- nulo, antennarum articulo tertio flavo-te- staceo; femina: segmento abdominis quinto quartum 2Xquante, antennis nigris.
Corporis forma et colore ad N. fuscam proxime accedit. Paullo tamen minor. Ale etiam minus ci- nerascunt, et nervus longitudinalis secundus fere ali- quantum longior. Tarsi saltem posteriores fere toti pallide testacei, antici interdum, basi excepta, fusce- scentes. In mare antenvarum articulus tertius totns flavo-testaceus et margo segmenti abdoninis quinti margini quarti fere parallelus, nec ut in N. fusca oblique adscendens. Forma igitur segmenti quinti magis normaliter annularis diversitatem a N. fusca prodere videtur.
25. N. grisea WaAaurz. grisea subopaca, vitta ab- dominis dorsali fusca, epistomate planiusculo superne obtuse convexo-subcearinato descendente albo vel flavo, antennis nigris medio pallidis, segmentis abdominis posterioribus z2equalibus, trochanteribus tibiisque opaco-testaceis, his gri- seo-annulatis, alis subhyalinis, segmento costa secundo tertium longitudine vix excedente. & Q (Long. 1—11 lin.)
Mas: abdominis angustati lineari-oblongi seg- mento sexto inflexo minimo triangulari convexo apice acutiusculo, dimidiam partem segmenti
228
quinti xequante, antennarum articulo tertio pal- lide testaceo, apice superne fuscescente; femina: abdomine ovato acuminato, antennarum articulo tertio basi angustius pallido.
Not. grisea P. FR. WaAHLrBErRG in litteris.
Hab. in foliis plantarum aquaticarum, Nym- phe&e, Polygoni, Potamogeti passim frequens, primum a celeb. P. F. WaHrsErG observata ad Gusum, deinde alibi in Östrogothia.
Statura corporis, preter solitum angustata, pre- sertim maris, colore abdominis et thoracis in lateri- bus griseo, segmentis posterioribus in utroque sexu subequalibus, sexto maris minuto, valde insignis et ab omnibus divergens. — Vertex fuscescens, lineis la- teralibus cuneatis obsoletioribus. - Dorsum thoracis griseo-fuscescens, interdum fere fuscum. Corpus sub- tus magis minusve e griseo cinerascens. Media abdo- minis plaga a basi ad segmentum quintum fusca. Epi- stoma breviusculum, dupla antennarum longitudine parum longius, superne convexum et hinc apparen- ter obtuse carinatum, inferne planiusculum, modice dilatatum, in utroque sexu sive album sive flavum. Macula frontalis epistomati concolor vel flavo parum dilutior, albescens. Vibrisse 4 satis conspicuze, quinta infima brevissima. Palpi vix nisi proboscide reelinata exserti. Antennarum articulus tertius apice rotunda- tus, suborbicularis. Seta 6-rarissime 7-radiata. Tro- chanteres omnes testacei. Femora grisescentia, intus, ut solenne est, nigra nitlida. Tibixe opace, sordide teé- stacex, intermedix plerumque, interdum etiam postice immaculate, antice tamen et postice ut plurimum grisescente-annulate, basi apiceque summis tantum testaceis. Verum tibie intermedige etiam haud raro qua maximam partem grisescunt. ”Tarsi fuscescentes, interdum basi et sepe intus magis minusve sordide testacei. Alae snbeinerascentes. — A Not. griseola et N. incana, ad quas colore quodammodo accedere vi- deatur, differt nervo alarum secundo multo breviore, abdomine magis angustato, antennis brevioribus me- dio pallidis, epistomate minus convexo, colore tibia-
229
rum ac metatarsorum, segmento abdominis sexto mi- nulissimo, convexo, triangulari.
26. N. laticeps nigrofusca subtus cinerea abdomi- ne 2enescente, epistomate planiusculo superne subcearinato, inferne modice inflexo-dilatato de- scendente, opaco vel pallide-testaceo vel albi- cante, macula frontali albicante, segmento ab- dominis quinto duplam et ultra quarti longitu- dinem 2equante, articulo antennarum tertio sub- tus, trochanteribus, coxis anlicis tibiis larso- rumque posteriorum basi pallide testaceis, alis subhyalinis, segmento costa secundo tertium lon- gitudine parum excedente. & 9 (Long. vix 1—: lin). — Fig. 24, 25 (ala et segmentum sextum).
Mas: antennarum articulo tertio pallide te- staceo superne extus fuscescente, segmento ab- dominis quinto tria antecedentia longitudine equante truncato, sexti inflexi appendice ovata acutiuscula testacea ultra tertiam abdominis partem elongata; femina: antennarum articulo tertio fusco basi subtus testaceo, segmento abdo- minis quinto bina antecedentia subeequante, sexto subprominulo.
Hab. in locis paludosis continentalibus pas- sim sed copiosissima in litoralibus marinis, in Uplandia ad Holmiam, Ostrogothia saltem li- torali ubique, Bahusia ad Marstrand.
Colore partium sat insignis; sed ratio segmento- rum abdominalium posteriorum principalem speciei constitluit characterem, quo ab omnibus' ceteris di- sting vitur. Nam segmentum quintum in mare triplam, in femina duplam 2xquatur quarti longitudinem, quod speciei omnino peculiare est et ab appendice maris elongata pendet. — Epistoma latius quam in ulla alia specie, respectu scilicet habito magnitudinis, unde etiam nomen desumtum est, tantum superne convexo-
230
subearinatum, carina inferne obsolescente, plerumque in utroque sexu testaceum, interdum sordide albicans Vibrisse 5, in mare sepius 4. Macula frontalis ple- rumque albicans, epistomate etiam testaceo saltem di- lutior. Seta 5-6-radiata. Thorax fuscus, lateribus cinereis. Ahdomen 2Xneo-nigricans, vix virescens sed sat nitens. Femora grisescente-nigricantia, apice prae- sertim anticorum flavo-testaceo. Coxzé antice testacex basi anguste cinerege. Trochanteres omnes testacei. Tibie postice basi plerumque extus fuscescentes. Me- tatarsus posticus totus, plerumque etiam intermedius, aliquando basis metatarsi antici testacei, apice tarso- rum et plerumque tarsis anlicis totis fuscis. Alzx subeinerascentes. Segmentum coste secundum longi- tudine aliquantulum excedit tertium. — Mas minutus, plerumque tertia parte minor femina.
27. N. discolor 2eneo-nigricans subtus cinerea tho- racis scutellique dorso grisescente, epistomate planiusculo, superne convexo-subcarinato, in- ferne parum dilatato, utrimque obsolete im- presso, candido subopaco, macula verticis con- colore, antennarum articulo tertio subquadrato cum tibiis tarsisque flavo-testaceo, alis cinera- scentibus, segmento cost&e secundo tertlium vix
equante A 2 (Long. + lin.)
Mas: antennarum articulo tertio flavo-te- stacco immaculato, segmento abdominis quinto quartum longitudine parum excedente, sexti inflexi appendice brevissima ovato-lanceolata bifida flavo-testacea; femina: antennarum arti- culo tertio superne infuscato, segmento quinto quarlum &equante.
Hab. in Uplandia ad Holmiam, Ostrogo-
thia passim frequenter, etiam in maritlimis.
Minuta, a precedente distincta non solum episto- matis et tarsorum colore, sed ratione segmentorum posticorum ahbdominalium prorsus dissimili. — Epi- stoma superne &equilatum, parum inferne dilatatum,
231
modice descendens, carina media versus apicem obso- lescente" et lineolis in parte inferiore impressis, obsole- tis duabus notatum, intense album, certo situ e lu- teo subresplendens. Vibrisse 5 sat elongatae, inferio- res sensim longitudine decrescentes. Antennarum articulus tertius säbquadratts, apice subtus rotunda- tus, maris totus flavus, feming magis minusve su- perne et apice fuscus, interdum non nisi levissime infuscatus, fere immaculatus. Seta 5-6-radiata. Tho- rax e grisescente nigricans, opacus, postice subniti- dus. BLatera thoracis obscurius cinerea. Abdomen xneo-nigrum. Femora grisescente-nigricantia. Tibie tarsique fla vo-testacei, ungvibnus tantum summis fu- scescentibus. In mare basis tibiarum posticarum ple- rumque, in femina posticarum late, intermediarum interdum anguste infuscata. Ale e glaucescente cine- rascentes. Segmentum coste secundum fere brevius
terlio.
20: fulviceps olivaceo-fusca subnitida subtus obscure cinerea, epistomate superne angustato sensim triangulari-dilatato, obtuse Span apice utrimque impresso vix descendente, fulvescente, antennis alris, segmentis abdominis posteriori- bus zqualibus, coxis anticis, trochanteribus pe- dumque posteriorum metatarsis flavo-testaceis , alis cinereis, segmento costa secundo tertium subequante. & Q (Long. vix 1 lin). — Fig. 27
(Segmentu m sexlum maris).
Mus: segmento sexto inflexo brevissimo, appendice brevi cordato-emarginata, ultra me- dium bifida, tlava; femina: segmento sexto an- nulari prominulo.
Hab. in graminosis udis, in Uplandia ad
Holmiam, Ostrogothia ad Häradshammar ali-
bique sat frequens sed in litoralibus marinis non observata, in Westrogothia (C. H. BoHEMAN).
Egregie distincta species. Characteres precipuos constutuunt: segmentum abdominis quintum in utro-
RP
que sexu subequale, segmentum quartum vix longi- tudine excedens, forma epistomatis angustati, margi- nibus lateralibus rectilineis terminati, vix descendentis, versus apicem in duplam superioris partis latitudi- nem vix dilatati, distincte carinati, denique segmen- tum sextum maris brevissimum appendice brevi in lobos rotundatos fissa. Ratio autem segmentorum ab- dominalium posteriorum a minutie segmenti ,sexli at- que appendicis derivatur, ideoque diversam genitali- um in diversa specie conformationem indicat. — Epi- stoma utriusque sexus aureo-fulvescens, interdum di- lutius, rarius ex albicante flavum. Lineola in apice epistomatis ad utrumque carine latus plerumque sat manifesta. WVibrisse tres superiores sat elongate, 2 aut 3 inferiores breviores. Antenn&ge atre, intensius nigro tincte quam in aliis aftnium. Seta 6-raro 7- radiata. Dorsum thoracis fuscum parum nitidum, pectus et latera thoracis obscurius cinerea. Abdomen fusco-olivaceum vel fere mnigricans, sat nitidum, in utroque sexu apice acutiusculum. Coxe antice apice, preserlim intus, trochanteres omnes, pedumque po- steriorum metatarsi, saltim posticorum toti, cum apice tibiarum summo testacei. Pedes antici toti ni- grofusci. Ale fusco-cinerex, valde obscure. Segmen- tum coste secundum vix tlertio longius.
29. N. flavicornis olivaceo-nigra subnitida subtus obscure cinerea, epistomate planiusculo lute- scente, macula frontali albida, articulo anten- narum tertio subquadrato metatarsoque pedum posticorum = flavo-testlaceis, segmento abdomi- nis quarto tertium longitudine excedente quin- tum subequante, alis cinerascentibus, segmento coste secundo tertium 2quante. & 2 (Longit. + lin.)
Mas: antennarum articulo tertio flavo-te- staceo, segmento abdominis quinto quartum lon- gitudine parum excedente truncato, sexto in- flexo brevj, appendice lineari carinato-convexa obtusiuscula nigricantle incano-tomentosa, quar-
2303
tam abdominis partem 2equante; femina: seg-
mento 'abdominis acutiusculi quinto quartum equante, sexto subprominulo.
Not. flavicorhis FAurÉs Hydromyz. 10? (secundum deseriptionem vix diversa. Sed lit- teris testatus est 'celeb. Prof. J. W-. ZETTER- stepT Not. flavicornem Fart., ceterum pictura omnino congruam, a nostra discedere nervo se-
cundo alarum longitudinali longiore segmento-
que coste secundo inde tertium dimidio exce-
dente, magnitludine fere dupla. Heec certe di- Elg : UR rr
versa, mihi ignota, in Scania rarissime inventa).
Hab. in graminosis udis, etiam litoralibus marinis, passim minus frequens, in Ostrogothia tantum observata; sed specimina Lapponica, ex itinere 1843 reportata, benigne communicavit C. H. BoneMmAn, omnibnas numeris cum MmMeis conyvenientia.
Priocipalem speciei characterem constituit ratio inter segmenta abdominis posteriora et anteriora in- tercedens. Scilicet quartum et quintom subequalia, simul sumta anteriora longitudine excedunt. Seg- mentum quartum, preter solitum productum, hanc parit” singularem abdominis conformåtionem, a lon- gitudine segmenti sexti maris, appendice altenuata aucti, pendentem. — Epistoma planinseulum, in- fernve latitudine parum increscens, vix descendens, obsolete subearinatum, carina vix conspicua et versus apicem obsolescente, utrimque apice obsolete impressum, interdum e sulfureo flavescens, sericeo-resplendens. Vi- brisse 3 superiores lopgiores, 2 inferiores breves. An- tennarum articulus tertius latitudine vix. longior, apice obtuse rotundatus, in femina etiam subinde im- maculatus I. perparum superne fuscescens, flavo-te- staceus. Seta 6-7-radiata. Thorax nigricans, parum nitidus. Abdomen olivaceo-nigrum 1 fere mnigricans sat nitidum. Latera thoracis et cox& ohscure cinerea. Pedes cinerascente nigricantes, puncto geniculorum
234
metatarsoque postico testaceis. Alxzx parum cinera- scentes. Segmentum coste secundum el tertium fere definite xequalia, unde nervus longitudinalis secundus in medium vel mox pone medium ale in costam exit.
30. N. nigricans &eneo-nigra nitida subtus obscure cinerea, epistomatle planiusculo candido, anten- nis nigris articulo tertio suborbiculari basi an- guste rufescente, segmento abdominis quarto tertium longitudine excedente quintum sub- aequante, metatarso postico testaceo, alis cine- rascentibus, segmento coste secundo tertium
equante. 3 2 (Long. i lin.)
Mas: abdominis attenuati segmento quinto quartum longitudine parum excedente , appen- dice segmenti sexti brevissimi lineari-ovata ni- gra; femina: segmento quarto quintoque Xequa- libus, sexto annulalo.
( Hydrellia maura MeicEs Zw. Ins. VII 374 conjectura ad hanc forte trahi posset. Sed descriptio nimis incompleta).
Hab. in uliginosis paludosis precipue in litore marino, in Uplandia ad Holmiam , Ostro- gothia, Bahusia ad Marstrand, Scania.
Proxime accedit ad precedentem etiam confor- matione segmentorum abdominalium, at differre vi- detur colore nigro magis nitido, epistomate candido, antennis obscurioribus, appendice maris forte minus attenuato et magnitudine. — Epistoma versus apicem parum dilatatum, superne tenuiter carinatum, carina inferne obsolescente, apice utrimque obsolete impres- sum, candidum, certo situ subargenteo resplendens. Vibrisse 5 elongatz. Articulus an tånnäta tertius propter basin anguste rufescentem in mortius nigro- fuscus apparet. 'Seta 6-8 radiata. Macula frontalis epistomati concolor. Thorax nigricans, totus subniti- dus, Latera thoracis et coxe ohbscure e nigricante ci- nerea. Abdomen xneo-nigrum nitidum. Pedes nigri-
235
cantes tarsis fuscescentibus, metatarso posticorum pun- ctoque geniculorum testaceis. Segmentum coste se- cundum et nervus longitudinalis secundus fere ut in precedente.
31. N. flavilabris nvigro-fusca subtus cinerea, epi- stomate planiusculo, superne vix carinato, mo- dice versus apicem dilatato, lutescente 1. albi- cante, segmento abdominis quinto quartum lon- gitudine excedente, antennarum articulo tertio, coxis tibisque anticis, tibiarum posteriorum apice tarsorumque basi testaceis, alis subhya- linis, segmento coste secundo tertium sub- aequante. & 2 (Long. + lin.)
Mas: segmento quinto quartum longitu- dine dimidio et ultra excedente, sexti inflexi brevissimi appendice breviuscula transversim elliptica convexa apice truncata; femina: seg- mento abdominis quinto quartum parum exce- dente, sexto annulato.
Habitat locis turfosis in Ostroguthia ad Gusum.
Certe quidem ad Not. laticipem (n:o 26) accedere videtur; sed non potest non distingvi ob segmenta ab- dominis posteriora breviora et appendicem maris dis- similem. — Epistoma superne subangustatum, sensim versus apicem dilatatum, parum descendens, carinula obsoleta inferne deficiente notatum, plerumque lute- scens, aliquando dilutius albicans. Vibrisse 4 1. 5. Articulus antennarum tertius in mare pallide testaceus, extus ad basin nigricans, intus puncto apicis fusco su- perne sepe notatus, in femina superne magis infusca- tus, tantum basi subtus testaceus. Seta 5-radiata. Dorsum thoracis e griseo fuscum. Corpus subtus et latera thoracis e griseo cinerascentia. Abdomen nigro- nitidum, parum &Xnescens. Segmentum abdominis quintum in mare vix duplam quarti longitudinem equatur tertiamque abdominis partem longitudine sal- tim non excedit, in femina quarto cireiter dimidio
236
longius. Femora et basis tibiarum posteriorum ni- gricantia, extus parum grisescentia. Apex coxarum anticarum late, trochanteres, tibie antice tote, tibi- arum posteriorum apex et basis tarsorum posticorum testacea. Tarsi nigro-fusci. Ale cinerascentes, nervo longitudinali secundo brevi. Segmentum coste secun- dum manifeste tertium non excedit sed potius tertio brevius. — Mimuta, Not. discolorem magnitudine equans, N. laticipe minor. Ad hanc partium pictura satis quidem accedit. Sed appendix segmenti sexti in N. flavilabri brevius est, unde etiam segmentum quin- tum, quod appendicem sub se exeipit, brevius et segmenta anteriora paullo magis elongata. = Igitur a N. laticipe revera differre videtur N. flavilabris epi- stomate superne mullo magis coarctato et intensius colorato, segmentis abdominis intermedis longioribus, appendice sexti in mare, qnartam abdominis partem vix equante, quintoque hinc etiam in utroque sexu brevioribus. Ob minutiem a N. laticipe caute est di- stingvenda, et femine utriusque primo adspectu sat similes.
32. N. argyrostoma ZETTERSTEDT, nigra nitida epti- stomate 2quilato planiusculo ecarinato descen- dente argenteo, macula frontali concolore, ver- tice velutino aterrimo, antennarum articulo ter- tio suborbiculari, tarsis fuscescentibus, alis sub- hyalinis, segmento coste tertio suborbiculari, tarsis fuscescentibus, alis subhyalinis, segmen'o coste tertio secundum longitudine excedente. > 2 (Long. +—1 lin) — Fig 26 (ala).
Mas: articulo antennarum tertio subtus fu- sco-testaceo, segmento abdominis sexto inflexo minuto brevi nigro; femina: antennis nigris, apice abdominis obtuso.
JIVot. albilabris MeEiGEs Zw. Ins. VI, 71 (Discocerina MacQuaArt)? Non differre videtur nisi halteribus aZbis (in nostra sulphureis) et alis pure hyalinis seu vitreis, que forte mino- ris momenti existimentur et a diverso descrip-
237
Loris judicio 1. vetustate speciminis descripli pendent:”
Hab. in graminosis uliginosis et scaturigi-
nibus passim, in Uplandia ad Holmiam inque Ostrogothia haud infrequens.
Ob colorem totius corporis nigrum nitidum, epi- stoma angustatum, inferne vix dilatatum, descendens, candidissimum — argenteo-resplendens, verticis lineas laterales magnas antice confluentes aterrimas, macu- lam frontalem inde magis conspicuam, segmentum coste secundum tertio brevius, facillime dignoscitur. Vibrisse 2 sat evidentes. Preterea setula elongata in genis ut intra totam sectionem solenne est, cum vi- brissis non confundenda. Proboscis pilosa. Antenn nigre, in mare apice subtus fusco-pellucide. Seta 5- farfåra. Macula verticis media subobsoleta puncti- formis, ob lineas laterales dilatatas vix observanda. Segmenta abdominis posteriora in utroque sexu fere ejusdem longitudinis, anterioribus perparum longiora. Pedes opaci. Femora nigricantia. Tibie et tarsi fu- scescentes magis minusve, apices saltim tibiarum et basis metatarsorum posteriorum, e luteo transluscen- tes, apice tarsorum nigricante.
Obs. In Museo Reg. Academie Scientt. Holmi- ensis duo servantur specimina feminea Hydrellig cujus-
dam, utraque Lapponicea, ob formam epistomatis uti-
que distinete speciel. Dum penitiori hujus examini in loco natali detur occasio, sequentem in modum interea designetur:
N. Lapponica griseo-fusca abdomine 2cneo- viridi, epistomate superne coarctato obtuse ca- rinato, infra medium eximie dilatato descen- dente, albicante opaco, macula frontali conco- lore, antennis nigris articulo tertio suborbicu- lato basi subtus, coxis anticis, tibiis omnibus metatarsoque pedum posteriorum flavo-testaceis, alis subhyalinis, nervo coste secundo tertium subequante 29.
Hab. in Lapponia Åselensi.
238
Pedum pictura Not. laticipi similis, at abdomine X2neo-viridi metallice nitente, lineis lateralibus verti- cis eximie nigris, certo situ sericeo-atris, sed pr&eci- pue epistomate superne arctissime angustato, protruso- convexo, inferne valde inflexo-dilatato, luculenter ab omnibus differt. — Vibrisse 5. Seta antennarum 5- radiata. Corpus subtus, latera thoracis et coxe pe- dum posteriorum plumbeo-cinerea. Maris ignoti ar- ticulns antennarum tertius ex analogia specierum an- tecedentium forte totus flavo-testaceus.
Sectio 4. Philygria facie subangustata versus aperturam capitis incurvato-dilatata, orbitis oculorum distinctis angustis, epistomate superne carinato, infra medium tuberculato-gibberoso, apice inflexo-coarcetato sinuato-retuso, esulcato, area in- termedia ampliata partes laterales subexcludente, prelabro incluso, seta subnuda, abdomine basi planiusculo-depresso postice incurvato, segmento quarto anterioribus longiore, lobulo alarum abor- tiente, nervo transverso anteriore pone apicem auxiliaris et ordinario a margine ale retracto sub- approximatis, quinto longitudinali ad transversum ordinarium incurvato.
Mas: segmento sexto inflexo ovato, intra marginem segmenti quinti incurvatum coarctlatum. comprehenso, apertura ani basali introrsum elon-
gata notato.
a) Nigre nitide, epistomate superne vix angu- stato carina tenui, obsolete gibberoso.
33. N. abdominalis nigra nitida subtilissime pun- ctulata, epistomate sordide lutescente, articulo antennarum tertio suborbiculari, dorso abdo- minis basi late impresso, segmento quarto quin- toque magnis convexo-declivibus, tarsis pallide testaceis, segmento cost secundo tertium Xxquantle.
> & (Long. fere 1 lin.)
239
Mas: sexto abdominis segmento plano ovato apertura åni basali tuberculato, intra marginem segmenti quinti valde incurvatum et coarcta- tum comprehenso; femina: segmentis ultimis annulatis, sub apice abdominis conspicuis.
Hab. in graminosis turfosis udis in Ostro- gotlhia ad Häradshammar, et in Uplandia ad Holmiam (C. H. BoHEMAN) rarissime.
Sat speciosa propter corporis formam late ova- tam, dorsum abdominis antice quadrato-impressum postice convexo-declive, apicem abdominis incrassatum truncatum. — Epistoma superne impressum carinula media distincta snbobtusa, medio gibberosum. An- tenn&e declinate nigro-fusce articulo tertio ex ovali suborbiculari. Dorsum abdominis basi planum fovea quadrata communi segmentorum secundi et tertii im- pressa. Segmenta posteriora, quartum et quintum, convexa, transversim ampliata, singulum tertio duplo longius , subeqnalia, quintum postice subverticale. Hinc apex abdominis, in mare presertim incrassatus et truncalus. Margo segmenti quinti in mare insig- niter incurvatus et coarctatus, sextum arcte compre- hendens. Pedes nitidi summa tibiarum basi testacea, tarsis saltem posticis pallide testaceis apice infuscatis. Ale cinerascentes immaculate. Segmentum coste se- cundum vix tertio-brevius, nervi quarti tertium inter- medio duplo longius. — Totum corpus cum vertice subtilissime punctulatum. In segmento abdominis quinto puncta majora, vix tamen nisi oculo armato observanda.
34. N. guttata FALLÉs, nigra nitida levis subtus cinerascens, epistomate albicante, antennis por- rectis articulo tertio obovato oblique subtrun- cato subtus testaceo, dorso abdominis basi li- neis transversis impresso, segmento qnarto quin- toque convexiusculis longioribus, pedibus testa- ceis, alis albido-biguttatis, segmento coste tertio
boj secundum longitudine vix excedente. > 2 (Long.
+—+ lin). — Fig. 28 (ala).
AN
240 ån
Mas: segmento abdominis quinto subtrian- gulari apice acutiusculo, margine incurvato sex- tum ovato-lanceolatum comprehendente; femina: segmento quinto quartum Vvix equante, sexto annulari sub apice abdominis obtusiusculi con- spicuo.
FatrÉn Hydromyz. 11. ZeTtTErRstEDT Inse-
cta Lapp. 713 (Ephydra guttata Meic. VI, 123 ex descriptione FALLEN transscripta).
Hab. in graminosis uliginosis in Lapponia Lulensi, Bottnia Septentrionali, Uplandia ad Holmiam, Ostrogotbia frequenter, Scania.
b. brevicornis epistomate sordide lutescente, antennarum articulo tertio subquadrato. I 9 —
Fig. 29 (ala). Hab.- cum a passim in Ostrogothia.
N. abdominali "dimidio minor, apice abdominis parum inflexo nec incrassato. Epistoma parum trans- versim gibberosum, superne planum carinula satis di- stineta, subobtusa. Antenne nigre articulo tertic ba- salibus longiore, apice truncato, subtus testaceo. Dor- sum abdominis basi subopacum lineis impressis nota- tum. Segmenta posteriora convexa nitidissima, quar- tum et quintum majora, quintum maris subtriangu- lare margine incurvato. Coxze antice basi cinerex, apice late, trechanteres et: pedes toti testacei, femoribus superne magis minusve tarsorumque articulis ul- timis, subinde etiam tibiarum basi, fuscescentibus. Ale — cinerascenti-hyaling, minus obscurate quam precedentis. — Segmentum coste secundum parum tertio brevius. - Segmentum nervi quarti tertium intermedio triplo et ultra seu fere quadruplo longius. Guttula alba utrimque ad nervum transversum ordi- narium, sed sepissime obsoleta.
b. differt epistomate sordide lutescente, antenna- rum articulo tertio abbreviato, subqvadrato, basales subequante: Epistoma superne utrimque fere magis
im-
241
impressum. - Plerumqne basis femorum et annulas ti- biarum nigro-fusca. - Nervus transversus ordinarius versus basin ale paullo magis retractus, fere ante me- dium ale, et hine segmentum quarti tertium inter- medio quadruplo longius. — In nonnullis igitur ab a recedit, sed procul dubio tantum forma varians. Nam color epistomatis interdum inter lutescentem et cine- reum ambigit; pedum pictura nigrofusca neque omni- no constars, et ratio segmentoruim ner vi quarti non acute definita.
35. punctulata NW AHLBERG, nigra nitida, abdomine depresso obovato-dilatato 2neo-cerulescente cre- bre punctulato, epistomate subequilato nigro albicante-puberulo, apice cariue obtluse nude nitide subgibberoso, antennarum articulo tertio suborbiculari, segmento abdominis quarto ma- ximo quintum brevem subobtegente, tarsis te- staceis, segmento coslt:e secundo tertium = vix
zequante. & 2 (Long. +—1 lin).
Mas: segmenti quinti margine inflexo co- arctato sextum ovalo-lanceolatum arcle compre- hendente, apertura ani in basi sexti prominula; femina: margine segmenti quinti inflexo minus coarctato, sexto annulari intra marginem quinti sub apice abdominis conspicuo.
Notiph. punctulata P. Fr. WaAHrsBErRG in litteris.
Habitat in paludosis coenosis in Uplandia ad Holmiam, Ostrogothia passim etiam in litore marino, Scania (J. W. ZETTERSTEDT).
Abdominis fabrica singulari valde insignis. In utroque enim sexu segmentum quartum dilatatum, modice convexo-declive, tria anteriora simul sumta longitudine equatur et margine apicali arcuato quin- tum brevem, inflexum fere obtegit. Epistoma parum inferne dilatatum, in medio apice carin&e nigro nitido K. V. 4kad Handl. 1843. 16
242
subtuberculatum. Antenne nigre. Vertex eneo-niger. Thorax et scutellum subtilissime reticulatum parum enescentia. Abdomen aureo-cerulescens, crebre et di- stinete punctatum. Totum corpus cum femoribus ni- tidum, antennis tibiisque opacis. Segmentum coste secundum tertium fere &Xquans. Nervi quarti seg- mentum tertlinm intermedio fere triplo longius.
36. N. trinervis nigra subnitida abdomine ovali- oblongo apice nitido, epistomate subaquilato al- bo vix gibberoso, lineis lateralibus verticis pun- cloque epistomalis infra oculos utrimque atris, antennis porreclis nigricantibus articulo tertio ovato, segmento abdominis quarto duplam tertii longiludinem 2quante, nervo longitudinali se- cundo brevissimo et auxiliari parallelis, segmento coste secundo obsoleto. 2 (Long. vix. + lin).
Hab. in lItoralibus maritimis. Unicum modo specimen in Ostrogothiz paroecia Jons- berg prehendere mihi coutigit.
Certissime distincta et ob nervi secundi longitu- dinalis brevitatem prorsus insolitam maxime memora- bilis, quare non pretermitlendam censui, quamvis ex unico specimine non satis tuto dijudicari potest. — Primo gquidem adspectu tres modo in disco alx adesse nervos longitudinales, secundum autem prorsus defi- cere videtur. Hic tamen revera adest, sed brevissimus, proxime ad anuxiliarem ductus et mox pone hujus apicem in costam excurrens, quare ab auxiliari diffi- cilius oculis distingvitur. — Przecedentibus longe ma- gis angustata, lineari-oblonga, nigra subnitida, anten- nis pedibusque concoloribus opacis, segmentis abdo- minis posterioribus nitidis, epistomate, genis verticis- que medio late, albis. Epistoma angustatum a carina longitudinali tenuissima, inferne incurvatum, vix gibbe- rosum. Linea juxta oculos utrimque in vertice, et ma- cula minutissima infra oculos versus genas, intense atra. Ale e flavo fuscescentes. Ob nervum secundum ad au- xiliarem quam proxime procedentem, segmentum co- ste secundum fere evanescit vel oculis vix animadver- titur, tertium vero longisssimum evadit.
243
b) Antice fusce I. griseo-cinerascentes , episto- mate superne arcte angustato carinato-Ccor- vexo, infra medium gibberoso, valde in- curvato.
37. N. picta FAutÉn, nigro-fusca abdomine po- stice nigro nitidissimo, scutello velutino atro, vertice thoraceque albo-lineatis, antennis porre- clis, articulo tertio ovato subtus pedibusque te- staceis, segmento abdominis quarto duplam ter- ti; longitudinem 2equante, segmenlo cosle se- cundo tertium vix excedente. & 2 (Long. + lin).
Mas: segmento quinto abdominis aliquan- tulum longiore, sexto inflexo intra marginem in- curvalum quinti comprehenso; femina: apice ab- dominis obtusiusculo, sexti annulati margine sub quinto conspicuo.
Fairén Hydromyz. 11. (Eph. picta MeEicEn VI, 125, ex descriptione FArrési transscripta). — JVot. pullula Farr. Hydrom. 11? (forte hec lineis tantum verticis thoracisque obsoletis).
Hab. in Ostrogotlhia, ad Häradshammar luries lecta in graminosis udis, in Smolandia
ad Anneberg (C. H. Boteman), Scania.
Fere in Notiphile genere minutissima. Vertex et dorsum thoracis brunneo-nigricantia. Gene, pectus et corpus subtus albieantia. Abdomen basi opaco-ni- gricans, segmentis duobus ultimis nigris nitidissimis. Scutellum aterrimum, opacum, macula utrimque sub margine aårgentea. Lineola tenuis in vertice juxta oculos itemque lineola in thorace utrimque illam con- tinuante, sed sepe obsoleta, candide. Lineole verti- cis etiam interdum deficiunt. Epistoma convexo-gibbe- rosum, versus aperturam capitis eximie incurvato-dila- tatum. Segmentum abdominis quartum magnum, ul- tra duplam tertii longitudinem elongatum, quintum quarto dimidio brevius, versus apicem attenuatum. Coxe antice, trochanteres et pedes sordide testacei,
244
coxis posterioribus nigris, tarsis apice fuscescentibus. Interdum pedes plus minus infuscati. Alx cinerascen- tes. Segmentum coste secundum tertio perparum lon- gius. Nervus transversus ordinarius ante medium ale ad anteriorem approximatus. Igitur segmentum ter- tium nervi quarti saltim quintuplam intermedii lon- gitudinem 2xXquatur.
38. N. flavipes FALtÉn, grisea opaca thorace fu- scolineato, abdomine postice nigro nitidissimo, epistomate testaceo albido-puberulo, antenna- rum articulo tertio superne infuscato pedibus- que flavo-testaceis, segmento ahbdominis quarto duplam saltem tertii longitudinem equante, coste secundo tertium vix duplo longitudine excedente, nervis transversis alarum infuscatis. > Q (Long. + lin).
Mas: antennarum articulo tertio pallide testaceo vix infuscalo, segmento abdominis quarto duplam cum dimidio tertii longitudinem equante, sexto inflexo nigro; femina: antennarum arti- culo tertio fuscescente basi subtus testaceo, seg- mento quinto breviore, sexto annulato prominulo.
FArLÉn Hydromyz. Kr MEItiGEn Zw. Ins. VI, 123 (Ephydra). — Fig. 30 (ala).
Hab. in paludosis graminosis pratisque udis in Dalekarlia, Uplandia ad Holmiam, Ostrogo- thia ad Häradshammar et Gusum , Smolandia , Oelandia, Scania.
Vertex et thoracis dorsum grisea. In thorace li- neole qgquinque tenuissime fuscx, parum evidentes. Gene et corpus subtus cinerascentia, Scutellum tho- raci concolor. Abdomen nigrum, segmentis tribus basalibus griseo-cineraseentibus subopacis, quarto quin- toque ac femine sexto xneo-nigris valde nitidis. Epi- stoma superne coaretatum convexo-carinatum, infra medium convexo-gibberosum versus aperturam incurva- to-dilatatum, proprie sordide testacenm sed indumento albido tenuissimo tectum. <Pedes toti testaceo-flavi,
245
coxis posterioribus et articulis tarsorum duobus ulti- mis extus nigris. Ale flavescente-subhyaling, puncto in apice nervi auxiliaris pervisque transversis nigris. Segmentum coste secundum tertio fere duplo longius. d Pp S Nervus transversus ordinarius in medio fere I. mox pone medium ale situs. Inde nervi transversi ita invicem remoti, ut segmentum tertium quarti lon- gitudinalis triplam et ultra intermedii fongitudinem eqnetur.
39. N femorata g orisea opaca thorace fusco-line- alto, abdomine postice nigro nitido, epistomate testaceo albido- puberdlog antennarum = articulo tertio superne infuscato tibius tarsisque pallide testaceis, plaga alarum discoidali albida, nervis Wansversis infuscatis, scegmento coste secundo ÖRA tertii longitudinem vix equante. (Long. + lin.)
Not. flavipes 8 Farten Hydromyz. 12. Fig. 31 (ala).
Hab. in graminosis udis, ut videtur, rara, in Ostrogothia ad Häradshammar, Smolandia ad Anueberg (C. H. Botremas) Scania (? GC. F. FALLEN).
Mas: segmento quarto tertii duplam lon- gitudinem 2equante, quintum longitudine exce- denie, sexto parvo inflexo; femina: segmento quarto quintoque subeaqualibus, tertii sesquipli- cem longitudinem 2&2quantibus.
Specie a Not. flavipede Fatirés differre, quemad- modam ipse vir beatus I. c. fere indieat, nullum est dubium. - Corporis quidem statura et colores fere eadem. Sed differt ratione tam segmentorum abdo- minalium tertit et quarti, precipue in mare exstante, quam segmentorum costalium, situ nervorum trans- versorum et femorum alarumque colore diversis. — Epistoma fere ut in N. fiavipede, forte inferne minus compresso-incurvatum, vibrissis evidentioribus. Thorax tenuissime tri-lineatus. Abdominis tria segmenta ba-
246
salia cinerea opaca, posteriora omnia, etiam ultima feming vaginam ambientia, nigra nitida, sed minus polita quam in N. flavipede. Al cinerascentes, inter- stitiis inter nervum longitudinalem tertium et quin- tum a basi ale ultra medium albidis, breviores quam in affioibus N. flavipede et GC. nigricauda. Nervus secundus longitudinalis brevior. Segmentum coste se- cundum non quidem sesqui sed saltim quarta parte longius tertio. Nervus transversus ordinarius pone medivin ale remotior a nervo anteriore, ita ut scg- mentum tertium nervi quarti vix duplam intermedii longitudinem 2&quetur. Coxe antice posterioribus con- colores, apice summo vix testacexe. Femora fusco- nigricantia basi apiceqne summis testaceis. Tibixe po- steriores fusco-nigro annulate. Tarsorum articulus ultimus extlus niger.
40. N. interstincta FALLÉN, fuscescente-cinerea opaca abdomine nigro nitido, epistomate albi- cante, antennis apice superne infuscatis pedi- busque pallide stestaceis, alis albicantibus macu- lis ioterstitiorum punctiformibus fuscis obsoletis, segmento costle tertio secundum longitudine ex- cedente. (Long. fere 1 lin.)
FaAcrÉn Hydromyz. 12. — MeiGen Zw. Ins. VI, 122 (Ephydra) ex Austria.
Hab. in Scania et in Gottlandia (J. W.
ZETTERSTEDT) rarissima.
Vivam non vidi, nec nisi specimina diu in mu- seo asservata examini subjicere fuit licitum, quare nec de colore segmentorum abdominis basalium nec de ratione segmentorum tertii et quarti, quod tamen in hac grege ad speeiem definiendam magni est momenti, tutum judicium ferre valeo. Sed principalem cara- eterem, quo ab omnibus in sua serie, quot novimus, dignosci potest, prebet nervus secundus alarum lon- gitudinalis brevis. Ts enim mox pone medium ale in costam exit, unde segmentum costex secundum mani- feste brevius est tertio. Nervus transversus ordinarius pone medium ale situs; quare segmentum tertium nervi quarti intermedio tantltum sesqui longius: His a Not.
247
punctato-nervosa accurate distingvitur. — Thoracis dorsum in diu mortuis obscurum |. fere nigrum ap- paret, quemadmodum describitur Faun. Hydromyz.
de. Sed sane e fusco cinerascit. Ad hanc cinera- scentium seriem perlinere preterea testatur epistoma superne coarclato-carinatum, infra medium valde gib- berosum , epistomati praecedentium omnino simile. An- tenne tote pallide, apice superne acutiusculo fusce- scente. Femora flavo-testacea. Tibie et tarsi pallide testacei. Ale breves, abdomen parum superantes, albide. Macule punctiformes fusco-nigricantes obso- lete, due inter nervum 2 et 3, in medio interstitii approximate; dugg inter nervum 3 et 4, altera in nervo transverso anteriore, altera versus apicem ale; dux ad marginem ale interiorem, altera pone transversum ordinarium, altera inter neryum quintum et margi- nem. Preterea basis transversi ordinarii obsolete in- fuseatus et puneclum minutum nigricans in apice nervi auxiliaris.
41. N. punctato-nervosa Fair. grisea opaca abdo- mine postice nigro milidissimo, epistomate te- staceo albido-pulverulento, antennis apice infu- scatis pedibusque pallide testaceis, segmento ab- dominis quarto duplam et ultra tertii longitu- dinem 2equante, alis elongatis albicantibus ad nervos longitudinales nigro-punctatis, segmento coste secundo tertii sesquiplicem longitudinem fere excedente. & 2 (Long. 3 lin.)
Mas: segmento abdominis quinto convexo- incurvato acutiusculo, sexto inflexo3 femina: segmento quarto parum breviore, quinto obtu- so, sexto annulari subprominulo.
FarrÉn Hydromyz. 12. MeicEn Zw. Ins. VI, 123 e Scania.
Hab. potissimum in aridis (secundum J. W. ZeTTERSEDT) Scanie, neque in alia Suecia provincia hactenus visa.
248
Vertex, dorsum thoraceis et scutellum e lulescente grisea. Segwenta abdominis basalia, primum et se- cundum tota, tertium medio dorsi ga quartum et quiotum, cum lateribus tertii et postremis feming, nigra valde nilida. Segmentum quartum ma- ximum, tria fere anteriora &quans, quintum circiter dimidio brevius quarto, in mare paullo longius quam im femina. Epistoma superne sub antennis levissime suleatum, apice inflexum vix compressiusculum, vi- brissis sat evidentibus. Antenne pallide testacexe, ar- ticulo tertio ovali, magis elongato quam in affinibus, apice tantnm superne leviter infuscato. Pedes pallide testacei, coxis posterioribus cinerascentibus. Alze abdo- mine fere duplo longiores, albicantes. Nervi trans- versi nigro-punctati. In interstitio nervorum secundi et terlii paria 3 I 4 punctorum nigrorum sub- quadratorum, intus confluentium. Ad nervum qnar- tum punvcta circiter 3 in interstitio tertii et quarti, et in interstitio quarti et qwinti upicum. Segmentum co- ste secundum tertio dimidio saltem longius. - Nervns transversns ordinarius fere ante medium ale ad ante- riorem approximatus. Iade segmentum nervi quarti tertium triplam intermedii longitudinem equatur. Igi- tur nervo longitudinali secundo magis elongato nervis- que transversis magis approximatis hec species accu- rate distingvitur a Not. interstincta.
4 — 3 å 5
42. N. nigrieauda griseo-cinerascens opaca abdo- mine postice nigro, epistomate flavescente albido- puberulo, antennarum articulo tertio tibis tar- sisque pvallide testaceis, segmento abdominis elongati quarto tertium dimidio excedente, alis cinerascentibus interstitio nervi quarti quinti- que obsolete albido-hyalino, segmento coste se- cundo triplam tertii longitudinem 2equante. & L (Long. i lin.)
Mas: abdomine angustato, segmento quinto quartum subequante, sexto inflexo minuto; fe- mina: abdomine ovato apice subobtuso, seg-
mento quinto parum breviore, sexto annulari subprominulo.
aj
249
Hab. in graminosis uliginosis rara, in Ostrogothia ad Sudercopiam, Gusum et Härads- hammar, Scania (C. J. SUNDEVALL).
Aflfinis, ut videtur, et Eph. posticate MeicEn et Not. vittipenni ZeETTERSTEDT. Ab bac differre videtur, nervo longitudinali alarum secando breviore, inter- stitio rervorum secundi et tertii vix griseo, sed fere concolore, interstitio autem quarti quintique ex albido byalino, pedibus dilutioribus, nervo transverso ordi- nario forte paullo remotiore a basi ale. In descrip- tione Eph. posticate Meic. desiderantur note princi- pales a proportione segmentorum abdominalium ac mensura et situ nervorum in ala. Sed antenne fusce |. brunnee, epistoma lete flavum, femora et tibie nigra, quibus suam speciem designat MeicEn, neuti- qnam nostre Not. nigricaude competunt. Itaque di- versam habere hactenus cogor. — Epistoma superne angustatum, obtuse carinatum, utrimque sulcatum, in- ferne compresso-coarctatum, albicans, at pube tenuis- sima albida detrita flavescens. Orbita oculorum, ut in tota fere hac serie, albicans, epistomati integro con- color. Antennarum articulus tertius pallidus, apice parum fuscescens. Vertex, dorsum thoracis et scu- tellum grisescentia. Latera thoracis et tria anteriora ahdominis segmenta cinerea. Segmentum quartum et quinlum nigra, quartom parum nitens subeinerascens, quintum magis politum. Segmentum qnartum non duplam sed fere sesquiplicem tertii longitudinem zxequa- tar, quintam in mare versus apicem atlenuatlum, quarto vix, in femina paullo brevius. Coxe antice apice, tibie et tarsi pallide testacea. Femora fusco-nigri- cantia. Tarsorum articuli duo ultiuwi nigricantes. Ale non pure hyaling, sed fere cinerco-flavicantes mnervis longitudinalibus fuscescentibus, Irvansversis fusceis mnec infuscatis. Interstitium nervi quarti et quinti, pre- sertim certo situ visum, dilutius et ex albido fere hy- alinum. Interstitium secundi et tertii versus apicem ale interdum fuscedine lenuiter inquinatur. Nervus longitudinalis secundus magis elongatus quam in om- nibus antecedentibus, forte brevior quam in N. witti- penni ZetTT. Nervus transversus ordinarins pone me- dium ale situs. Segmentum nervi quarti tertium du- plam intermedii longitudinem vix excedit.
250
43. N. wvittipennis ZÅETreRstebT, ”cinereo-grisea, thorace subvittato abdomine postice nigro, an- tennis subtus tarsisque flavis, alis cinereo-hya- linis nervis transversis vittaque longitudinali intra costam fuscis,” (segmento coste secundo fere quadruplicem tertii longitudinem 2equante). & 2 (Long. i lin.)
ZeTTERSTEDT Ins, Lapponica, 718.
Hab. in Lapponie Tornensis et Umensis graminosis rarlus (J. W. ZeTTERSTEDT Å. c.)
Mihi ignota. Speciem hujus seriei esse pro certo colligitur tam ex colore thoracis quam segmentorum abdominalium posteriorum. Ratio segmentorum ab- dominalium tertii et quarti latet. Attltamen ex proportio- oe et situ nervorum in alis potissimum colligitur speciem esse ab omnibus ceteris distinctam. Nam litteris be- nigne datis asseveral celebb. ZETTERSTEDT segmentum cosle secundum qnadruplam fere tertii longitudinem assequi, quo indicatur nervi secundi longitudinalis lon- gitudo major quam in ulla affininim specie. Eodem ocu- latissimo teste nervus transversus ordinarius in medio ale situs est et segmentum nervi quarti tertium du- plam intermedii longitudinem aliquantulum excedit, Interstitium nervi secundi et tertii colore flavicante- cinereo I, griseo a colore ale cinerascente discedit, unde vilte longitudinalis infuscate species oritur. Tria segmenta abdominis posteriora nigra nitida. Pedes nigricantes, larsis flavis articulo ultimo nigro. — Jam observavit Ins. Lappon. auctor N. vittipennem suam Eph. posticate MeicEn affinem esse. Utique hec in variis differt. Descriptio autem Meigeniana, ut ple- rumque accidit, notas in hac serie principales silentio preterit. Certe antecedenti N. nigrieaude proxima et forte ab hac specie von differt, quoniam nec in N. nigricauda omnino deest infuscatio, licet certo tantum situ conspicua, versus apicem interstitii nervi secundi et tertii. Sed utramque seorsim proponere satius duxi, dum liceat rationem segmentorum et co- stalium et abdominalium comparare.
251
4. Psilopa. Caput transversum, versus aperturam coarctatum , antice convexum. Vertex convexus, apice declivis, postice setiger. FEpistoma superne perpencdiculare, inferne convexo-incurvatum vibrissis distantibus utrimque per paria oppositis, apice retusum. Åpertura oris elliptica, postice truncata, margine subperpendiculari. Prelabrum inclusum.
Sectio 1. Clasiopa, orbitis distinctis, epi- stomate in medio transversim convexo-protube- ränte, superne carinato utrimque foveolato-sulcato, iuferne vibrissis pluribus per paria oppositis mu- ricato, segmentis abdominis intermediis subequa- libus, antennis subsessilibus articulo secundo se- tula tertio breviore apiculato, seta ordinaria radi- ata, nervo transverso ordinario a margine remo- tiori, in medio fere ale sito.
Mas: segmento abdominis sexto inflexo quin- tum 2equante, subtriangulari, apice acuto, intra mar- ginem quinti comprehenso.
a) abdomine oblongo.
1. Ps. cinerella BoHEMAN, grisescente-cinerea abdo- mine nigricante apice nitlido, epistomate superne obtuse carinato, vix gibberoso, dilute griseo, vi- brissis utrimque duabus elongatis, antennarum articulo tertio sordide tarsisque e flavo testaceis, segmento coste secundo terlium longitudine di- midio et ulira excedente. & (Long. 1 lin).
Hab. in uliginosis Lapponie Lulensis, ad Quickjock 1843 a celeb. C. H. Boneman detecta et benigne communicata.
Species valde memorabilis. Ob colorem corporis abdominisque presertim apice nigri nitidi, primo ad-
252
spectu Philygrias e serie griseo-cinerascentium, im- primis Not. nigricaudam e et procul dubio etiam Not. vittipennem ÅETTERST. in memoriam revocat, et cum his forte confundi posset, nisi animadver tallar ad di- versam epistomatis formam atque rationem segmen- torum abdominalium. Itaque in serie specierum na- turali in exordio hujus sectionis collocanda. Sed 1lo- cum legitimum in sectione Clasioparum probant ver- tex eximie declivis, epistoma superne haud coarctatum, vibrisse distantes bine setiformes, setula apicalis ar- ticuli antennarum secundi distincta, segmentum abdo- minis quartum et tertium subzxequalia, quintum lon- gius "). — Vertex grisescens lineis lateralibus distin- ctis fuscescentibus. Pars postica verticis horizontalis brevis, duplici setarum ordine transverso ornata, an- ticea valde declivis triplo longior, nuda. Epistoma lete |. lutescente-griseum, latiusculum, latitudine saltem non ultra dimidium longius, inferne modice dilatatum, superne utrimque impressum, obsoletius obtuse carina- tum, in medio vix gibberosum, ipferne parum infle- xum, ideoque multo magis 2quale quam epistoma Psil. obscurelle et reliquarum hujus sectionis specie- rum, ad epistoma propriarum Psiloparum satis acce- dens. Vibrisse infra medium epistomalis utrimque dux, satis elongalx, et preterea infima minutissima. Antennarum articulus tertius testaceo-fuscescens, ex ovali saborbicularis. Ocnuli late ovales. Genex breves longitudine vix quintlam oculi partem xequantes. Tho- rax € cinerascentle griseus, opacus, dorso pubescens, po- stice et lateribus setosus. Abdominis oblongo-elliptici quatuor segmenta anteriora cinereo-nigricantia, parum nilida, quartum tertio vix longius, quintum quarto
”) Hoc exemplo ostenditnr quam necessarium sit diver- sarum sectionum discrimen. Nam omissis characte- ribus principalibus ex epistomate et abdominis fabrica petendis, note que vulgo adhiberi solent, ex anten- narum pedumque colore, minime sufficiunt ad spe- cies analogas distinguendas. Utique Psil. cinerella, si ejusmodi tantum respiceremus notas certe inferio- ris .momenti, neque ab Eph. posticata Meic. neque a Not. nigricauda neque a Not. wvittipenni LETTERST. tuto distingui posset,
230
vix duplo longius, nigrum magis nitidum, sextum ma- ris anguastatum apertura ani basali tuberculata nigra. Coxe antice apice extus sordide testacex. Pedes ni- gricantes geniculis tarsisque flavo-testaceis, articulis tarsorum ultimis extus fuscis. Ale cinerex, segmento coste secundo tertium dimidio et ultra longitudine ex- cedente.
Ps. glaucella SunpeVvALL, glaucescente-cinerea vertlice dorsoque thoracis et scutelli flavescenti- bus, epistomate 2quilato cinerascente, superne acute carinato, medio utrimque nigro-tuberculato gibberoso, vibrissis quatuor, antennis nigris, tlarsis testaceis, segmento coste secundo duplam
tertii longitudinem sequante. 3 2 (Long. ultra 1 lin).
Mas: abdomine subeylindraceo postice an- gustato, segmento quinto duplam quarti longi- tudinem 2quante, sexto inflexo; femina: abdo- mine ovato apice obtusiusculo, segmento quinto paullo breviore, sexto annulato.
Hab. in Scanie campis arenosis, C.J. Sun- DEVAÅLL.
In bac sectione maxima, Psil. obscurella dimidio et ultra major. Vertex cinereo-grisescens, dorsum thoracis et scutelli griseo-flavescens; de cetero tota e glauco cinerascens, abdomine proprie nigresceute, sed ex colore corporis superinfuso fere concolore, Caput versus aperturam productum, antennis quadruplo lon- gius. Verticis pars postica subhorizontalis brevis, duplici ordine setosa; antica duplo longior declivis, nuda. Epistoma corpori fere concolor I. paullo mi- nus glaucescens, versus apicem perparum dilatatum, modice descendens, longitudine dupla latitudinis. Ca- rina partis superioris distincta acutiuscula, apice tu- berculo minuto nigrofusco leviter protuberans. U- trimque ad latera hujus tuberculi aliud nigrum piti- dum paullo majus. Pars inferior epistomatis incurvata, medio impressa, unde margo apicalis fere reflexus ap- paret. Vibrisse quatuor manifeste, suprema ad tu-
254
berculum nigrum, tres inferiores, et preterea quinta infima brevissima, vix discernenda. Gene preter so- litum elongate, dimidiam oculorum longitudinem haud parum excedentes. Oculi subrotundi. Antenne nigre, articulo tertio e fusco eimerascente. Thorax et abdo- men dense pilosa, pilis brevibus adpressis. In postico thoracis sete pauce, ordine transverso posite, GCoxe et pedes corpori concolores. Geniculi et bases tarso- rum testacei. Ultimi tarsorum articuli fuscescentes. Ale hyaline parum flavescentes, abdomen vix supe- rantes. Segmentum costze secundum tertio duplo lon- gius. -- Valde insignis magnitudine, colore, episto- mate tuberculato, carina superiore et incurvatione partis inferioris epistomati Psil. obscurelle omninn conformi, genarum longiludine, segmento abdominis quinto lon- go, segmento cost& secundo tertii longitudinem duplam 2x&quante.
Ps. obscurella Fat. griseo-cinerascens abdo- mine nigro subnitido, epistomate nigricante albido-cinerascente, superne acute carinato, in medio transversim gibberoso, vibrissis utrimque quatuor, verlicis apice et antennis sordide tar- sisque e flavo testaceis, segmento costa secundo duplam tertii longitudinem vix sequante. & L (Long. 3- + lin).
Mas: abdomine subeylindraceo postice at- tenuato, segmento sextlo intlexo apertura basali uitida tuberculata; femina: abdomine ellipti- co, segmeuto sextlo aunulari pone quintum pro- minulo.
Notiphila obscurella Faii. Hydrom. 10. (MeicEn VI, 63 e descriptione FALrÉnt trans- seripla. — Hrydrellia fulvipes Macu. Su. å Duff. 325, 13 vix hujus loci).
Hab. in Suecie medie graminosis uligino- sis ad margines paludum et fovearum aquati- hum cvenosarum ex gr. in Uplandia ad Hol- miam inque Östrogothia passim, in Suecia me-
2059
ridionali, ut videtur, minus frequens, teste FALLGÉN kh c,
Ex speeiminibus in collectione beati FaALtÉn et testimonio celebb. ZeTTERSTEDT Not. obscurella Far. nobis est manifesta. Sed neque cum Not. griseola comparari potest, neque clypeus fere totus breviter se- tosus est. Descriptio igitur I. c. emendanda. — Ob- longa; inas femina magis angustatus subeylindraceus. Verticis pars postiea horizontalis brevis, duplici serie transversa selosus et thoracis antice adpresso-pube- scenlis dorsum e cinerascente grisea opaca. Antica verticis pars maxime declivis, fere apice verticalis, in- terdum fere tota, antenne, lineola utrimque in me- dio margine epistomatis, genicula, tibiarum basis et tarsi testacea, tarsis letius coloratis apice fuscis. Ab- domen e fusco nigrum nitidum, segmentis tribus po- sterioribus, tertio, quarto quintoque equalibus. Femora et tibie mnigricantia. Epistoma longitudine circiter dupla latitudinis, versus apicem modice dilatatum, su- perne utrvimque impressum, longitudinaliter acute ca- rinatum, medio transversim gibberosum puncto ut- rimque minutissimo elevato testaceo, inferne convexo- inflexum, vibrissis tribus manifestis quartaque infima breviore. Segmentum quintum maris convexo-infle- xum, margine sextum inflexum arecte comprehendens. Ale cinerascentes. Nervus transversus ordinarius mox pone medium ale situs, Segmentum coste secundum duplam tertii longitudinem non quidem exacte xqua- tur, sed ultra dimidium tertio longius est. Preter coloris diversitatem, nervo longitudinali alarum secundo magis elongato, a sequenutibus Ps. fuscella et Ps. gla- bricula accurate distingvitur.
Ps. fuscella mnigro-fusca abdomine nigro sub- nitido, epistomate superne obtuse carinato, in medio trausversim gibberoso, mnigricanti-cinera- scente, vibrissis utrimque duabus, antennis ni- gris, alis subinfuscatis, tarsis fuscescentibus po- sticis intus flavo-sericeis , segmento cost2e secundo tertium longitudine paullo excedente. & 9 (Long. 2—+ lin).
256
Mas: abdomine subeylindraceo angustato, margine segmenti quinli incurvalo sexlum in- flexum comprehendente; femina: abdomine ovato, segmento sexto annulato prominulo.
Habitat in uliginosis Suecie borealis et me- die in Lapponia Lulensi ad GQuickjock (C. H. BonEMmaAn) Bottnia Septentrionali ad Bredåker et Storsand (idem), in Uplandia ad Holmiam, Ostrogothia passim, minus frequens.
Magnitudine et forma corporis Psil. obscurelle emula, non tantum colore obscuriore, sed nervo ala- rum longitudinali secundo diversa. — Vertex macula media postica triangulari brevi grisescente, lineis la- teralis cuneatis latis fuscis convexo-declivis , fere minus preceps quam in Not. obscurella , postice duplici or- dine setosus. Epistoma nigricans subnitidum, indu- mento tenui cinerascente, superne utrimque sat distin- le inpressum, carina media obtusiuscula, in medio transversim gibberoso, inferne convexo-incurvalo, omni- no ad normam epistomatis Not. obscurelle effictum, sed impressioribus superne profundioribus, carina conve- xiori et magis dilatata, protuberantia media paullo evidentiore, parteque inferiore breviore magis coarctata. Vibrisse dugg manifeste et tertia infima brevissima. Anlenne tote nmigre, articulo tertio certo situ fusco. Thorax nigrofuscus, certo situ quam tenuissime griseo afflatus, dorso antice pubescens. Abdomen nigrum parum nitidum, segmentis posterioribus 3, 4, 5, equa- libus. Pedes nigri, trochanteribus et tibiarum bhasi summa fusco-testaceis, tarsis fuscis, posticis intus dense flavo-pilosis. — Tarsorum posiicorum basis interdum pallide fusco-testacea. Ale magis minusque infusca- te. Nervus secundus longitudinalis manifeste brevior quam in Not. obscurella. Segmentum coste secun- dum tertiumn longitudine quidem evidenter sed parum excedit.
9: Ps. glabricula FAL. nigricans abdomine sub- S S nitido, epistomate nigricante-cinerascente, su- perne
257
perne acute carinato, in medio gibberoso, in- ferne planiusculo abbreviato, Arja A utrimque duabus, antennis nigris, alis cinerascentibus , tarsis pallide testaceis, segmento coste secundo tertioque zequalibus. A 2 (Long. + lin).
Mas: abdomine angustiore, segmenti quinti margine incurvato; femina: aljdenune ovato ob- luso, segmento sexto subprominulo.
FALLÉN Hydromyz. 10 (MeicEs Zw. Ins. VI, 73 ex descri iptione Falleniana transscripta).
Hab. ad margines paludum et fovearum coenosarum in Östrogothia et Scania, nec fre- quens.
Minutissima, colore partium N. /fuscelle similis, precipue differt nervo longitudinali alarum secundo paullo breviore, tarsis pallide testaceis, apice extus nigricantibus, alis minus obscuris. Epistoma ejusdem coloris ac in N. fuscella, nigricans, parum e cinera- scenle subpuberulum, sed carina partis superioris ma- gis acuta et pars inferior perparum convexa, medio fere depresso-planiuscula, brevior. Vertex fuscus, opacus. Thorax nigro-fuscus, vix nitidus. Abdomen nigrum, paullo magis nitidom. Segmentum coste sc- cundum manifeste tertium non excedit.
Obs. Non fas est prorsus preterire speciem, unico tantum. specimine ante plures annos mini obviam, indeque nec satis tute definiendam, sed certissime distinetam et hujus loci. His autem notis dignosci poterit:
Ps. pallidula cinerascente-incana, abdominis dorso fuscescente, antennis, apice scutelli, ventre pe- dibusque pallide flavo-testaceis, epistomate ci- nerascente superne acule carinato, in medio pa- rum transversim gibberoso, inferne incurvato disco planiusculo, vibrissis tribus, alis flave-
K. KAMkadUMBandl. 1848. IVA
2058 scente-hyalinis, segmento coste secundo terti longitudinem triplam et ultra equante. 2 (Long. 4 lin)
Hab. in uliginosis graminosis, in Ostrogo-
[0] ithia ad Häradshammar observata.
Ps. obscurella fere major, eximie distincta anten- nis flavo-testaceis articulo tertio brevi suborbiculari, summo scutelli apice, ventre pedibusque totis cum coxis omnibus pallide flavicantibus, dorso abdominis fuscescente, et presertim nervo alarum longitudinali secundo longiore quam in ulla alia affinium. — Epi- stoma sat latum, longitudine vix ultra dimidium Ja- titudinem excedente, proprie lutescens, cinerascente- puberulum, parte superiore planiuscula, vix impressa, carinula media tenuissima acuta, partis inferioris incur- vati disco planiusculo. Vibrisse tres, ad latera partis in- ferioris posite, equales. Thorax e cinerascente inca- nus. Scutellum thoraci concolor, puncto apicis pallide flavicante. Abdomen totum subpellucidum dorso in- fuscalo, apice fusco-nigricante, ventre pallide flavo. Pedes etiam pallide flavi. Alzx elongate, hyaline sed manifeste flavescentes. Nervus alarum longitudinalis elongatus, segmento secundo saltim triplam tertii lon- gitudinem 2quante 1. fere excedente, qua nota, pre- ter coloris diversitatlem, ab omnibus antecedentibus hujus gregis speciebus acute distingvitur.
b) abdomine ovato.
6. Ps. nigrina MeiGEs, oblonge elliptica nigro-fusca subnitida, epistomate nigricante-cinerascente su- perne acule carinato, vibrissis utrimque dua- bus, antennarum articulo tertio sordide fusco- teslaceo, geniculis tarsisque flavo-testaceis, seg- mento costae secundo duplam tertii longitudinem
subaquante. &F 2 (Long. 1 lin).
Mas: segmento quiuto margine incurvalo, sextum sub ventrem inflexum comprehendente; femina: seymento sexto annulato pone quintum manilfeste prominente.
259
Notiph. nigrina MeicGEn VI, 69 procul dubio.
Hab. in vicinia aquee, truncis arborum insi- dens, precipue Populi pyramidalis, in Uplandia ad Holmiam , Ostrogothia ad Gusum et acidulas Ragnildenses Sudercopiarum, sat abundanter.
Vertex fuscus, opacus, convexo-declivis. Episto- ma nigricans, certo situ e nigro translucente albido- puberulum, longitudine dupla et ultra latitudinis, su- perne utrimque foveolato-impressum carina media lata acuta, in medio parum transversim gibberosum puncto utrimque minulissimo nigro tuberculato nitido, inferne parum convexo-incurvatum, versus apicem parum di- latatum. Vibrissa una utrimque in medio ad tuber- culum nigrum, altera inferior distans et preterea tertia infima, brevissima. Antenne basi nigre, arti- culo tertio brevi, suborbiculari, sordide testaceo fu- scescente, post mortem sexpe fusco. Thorax nitidus, lateribus e fusco cinerascens, antice pubescens. Ab- domen apice et lateribus nitidum nigrum, segmentis posterioribus, tertio, quarto quintoque subequalibus,
narlo tamen maris paullo longiore. Trochanteres pallide testacei. Femora et tibie nigra subnitida. Genicula, tibiarum apices summi et tarsi kete flavo- testacea, articulis duobus ultimis tarsorum nigrican- tibus. Ale parum cinerascentes. Segmentum costa secundum dupla tertii longitudine parum brevius. — In hac sectione nitore etiam dorsi thoracis pre cete- ris insignis, Ps. obscurella saltim dimidio major, et corporis stalura, mnulto minus angustata, ovali-oblonga a precedentibus valde discedens. Longitudine nervi secundi et ratione segmentorum costalium ad Ps. ob- EE ceterum maxime dissimilem, proxime acce- dit. A sequente Ps. longula, valde affini, differt epi- stomate superne eximie impresso, carinato et hinc in medio transversim gibberoso, thorace magis nigricante nitido, nervo secundo longitudinali saltem qnarta parte breviore.
7. Ps. longula WaurseErGe, anguste oblonga, fusca
abdomine nigro sub-nitido, epistomate cinera-
260
scenle, superne utrimque vix impresso, planiu- sculo subperpendiculari, vibrissis utrimque dua- bus, articulo antennarum tertio fusco-testaceo, tarsis flavo-testaceis, segmento coste triplam tertii longitudinem equante. > 9 (Long. 1:—11 lin).
Mas: abdomine versus apicem angustato, segmento quinto tertium et quartum zequalia longitudine parum excedente, margine incur- vato sextum inflexum comprehendente; femina: abdomine apice obtuso, segmento quinto quar- tum 2&Xquante, sexto annulato pone quintlum prominulo.
Hab. in Ostrogothia ad Gusum juxta aquam in sepimentis sedens, a celeb. Prof. P. Fr. WAHLBERG primum observata et benigne com- municata.
Ps. nigrine&e antennis, abdomine, pedibus et fere corporis statura similis, semper vero major, magis elongata et manifeste diversa colore thoracis fusco, nervo longitudinali alarum secundo haud parum lon- gore, epistomate fere x&quali, sub antennis parum impresso, nec carinato nec medio gibberoso, apice perparum incurvato. Hac epistomatis forma ab omni- bus hujus sectionis speciebus discedens, cum Ps. ci- nerella sola, de cetero et colore et abdomine elliptico angustato valde diversa, fere convenit. — Vertex opa- ens et thorax modice nitidus, pubescens, postice se- tosus, fusci. Epistoma proprie nigrum, epistomate Ps. nigring intensius cinerascente-puberulum, certo situ e nigro translucente cinereo-nigricans. Genicula et trochanteres nigra. Ale cinerex. Segmentum costa secundum tertlio saltem triplo longius.
Sect. a. Psilopa (sensu proprio), orbitis ocu- lorum nullis, epistomate utrimque tenuiter sul- sato, superne ultra medium perpendiculari pa- rum convexo, inferne leniter incurvato, vibrissa
261
utrimque unica, elongata recta, segmentis abdov- minalibus intermediis subequalibus longioribus, quarto maximo, sexto maris brevi ovato, setula articuli antennarum secundi apicali tertium sub- zequante, seta ordinaria radiata, nervo alarum transverso ordinuario retracto, in medio fere ale sito.
a) abdomine ovato, apice acutiusculo.
Ps. nitidula FaAir., &eneo-viridis abdomine ni- tidissimo, epistomate planiusculo, superne te- nuissime sulcato, 2Xenescenle cinerascente-pube- rulo, antennis, tibis tarsisque posterioribus fla- vo-testaceis, alis flavescente-hyalinis nervis pal- lidis, segmento coste secundo tertium vix equante. I 2 (Long. +—: lin.)
Mas: abdomine versus apicem angustato, sexto inflexo intra marginem quinti incurvalum comprehenso; femina: abdomine obtusiusculo, segmento sexto annulari sub apice abdominis conspicuo, vix prominulo.
a) tibiis tarsisque anticis nigris. FALLÉN Hydromyz. 7; ZeTtTErRstEDT Ins.
Lappon. 719. — (MeiceEn VII, 75 ex descrip-
tione Falleniana transseripta).
Pp) tibiis tarsisque pedum omnium flavo-testaceis.
Notiph. compta Meices VI, 68 (procul du- bio. Omnia conveniunt. Situs nervi transversi ordinari a Meigenio annotatus, Psilopam nec Notiphilam veram indiceat. Ipse Meigen in se- rie specierum Not. comptam proximam Not. leucostome collocans, hoc ipso utriusque affini- tatem praemonstrat).
Hab. in graminosis udis, etiam litoralibus maritimis, per totam Sueciam a Lapponia (ZeT- TERSTEDT |. c.) ad Scaniam, a et 8 promiscue,
262
Vertex corpori concolor,' eneo-vividis, declivis,
planiusculns, postice setosus. Epistoma fere perpen- diculare, planinsculum, apice parum incurvatum, su- perne prope marginem liveola tenuissima utrimque sul- catum, obscure, subinde e purpureo, xenescens, corpore multo minus nitens. Vibrisse utrimque unica, recta, elongata, et altera inferior brevissima, vix discernenda. Antenne pallide, flavo-testacee, articulo tertio oblongo, apice superpe acutiusculo, infuseato. Oculi suborbicu- lares, magni, .Genge breves. Abdomen convexum, valde politum, ex aureo-vel purpureo-cerulescente re- fulgens. -Segmentum -abdominis tertium secundo pa- rum, quartum tertio manifeste longius, quintum et tertio et quarto brevius. Femora &eneo-viridia, apice flavo-testaceo. Tibie et tarsi pedum anticarum vigri, posteriorum flavo-testacei. Ale e flavescente hyaling, costa fusca, nervis pallidis, abdomen superantes. Seg- mentum coste secundum fere brevius tertio. — &nul- latenus differt, nisi tibiis tarsisque etiam anticis flavo- testaceis. Ps. nigritella nigra nmitida, epistomate planius- culo, superne utrimque sulcato, cinerascente-pu- berulo, antennis fuseis obtusis, tarsis pallidis, alis albido-hyalinis nervis pallide fuscescentibus, segmento cost&e secundo tertium vix excedente. 3 2 (Long. 3 lin)
Hab. in litoralibus maritimis Ostrogothiee, in paroecia Jonsberg a me obser vata.
Nigra nitida, corporis statura et epistomate sub- perpendienlari, planiaseulo omnivo Ps. nitidule simi- lis, sed minuta, certissime diversa. Epistoma e ni- gricante cinerascens. - Sulci in superiore epistomalis parte evidentiores et interstitium magis convexum. Vi- brissa in medio fere epistomatis utrimque una, recta, elongata, sed infra hanc altera, brevis, parum conspi- ena, tertiam circiter partem superioris equans. An- tenne fusce articulo tertio subrotundo-elliptico, basi anguste testaceo. Abdomen convexum, versus apicem angustalum, segmento quarto terlium dimidio fere ex- cedente , quinto breviore. Femora nigra nitida. Tibix nigrofuaser, opacxe. Summa genicnla pedum antiecrum,
263
apices tibiarum summi tarsique pallide flavi. Articu- lus tarsorum ultimus nigricans. Alarum costa nigri- cans, segmento quinto pallido. — Mas et femina dif- ferunt ut in Ps. nitidula.
10. Ps. /eucostoma MEIiGEn, eneo-nigrescens nitida, epistomate planiusculo cinereo-albicante, super- ne utrimqnue subsuleato, antennis apice levilter infuscatis obtusis pedibusque pallide flavo-testa- ceis, alis flavescente-hyalinis nervis! pallidis, transverso ordinario infuscato , segmento costa secundo tertium vix excedente. & 2 (Long. +—1 lin).
MEiGEn Zweill. Ins. VI, 68.
Hab. in graminosis uliginosis Uplandie ad Holmiam , Ostrogothie ad Häradshammar, Sca- nie (J. W. ZETTERSTEDT) rarius.
Magnitudine Ps. nitidule fere xequalis, differt co- lore obscure xneo nigrescente ac minus nitido, anten- narum articulo tertio obtusiore, epistomate ex albido cinereo, coxis anticis tolis, posterioribus apice femo- ribusque pallidis, nervo alarum transverso ordinario distincte infuscato. — Vertex obscure 2&Xneo-viridis, apice anguste albido-maculatus. Abdomen conyvexum, apice angustatum, segmento quarto tertium longitu- dine fere dimidio excedente, quinto breviore. Preter vibrissam elongatam, infra medium epistomatis posi- tam, altera inferior brevis. Alarum nervi pallidi,
costa fusca.
b) abdomine oblongo-elliptico , obtuso.
11. Ps. madizans FArLÉN, nigra subopaca, abdo- minis plani segmentis tribus magnis subtilissime rugoso - punctatis, epistomate 2equilato, apice parum dilatato, bisuleato subargeuteo, anten- Niss subporrectis apice infuscatis pedibusque te- staceis, alis abdomen subequantibus cinera- scentibus, nervo transverso ordinario infuscalo,
264
seomento coslae secundo tertium longitudine vix excedente. & 2 (Long. 3 lin.)
Mas: segmento "abdominis sexto inflexo, aperlura ant basal; femina: segmento sexto vix prominulo, sub apice AbUOr intra mar- ginem quinli conspicuo.
FArnÉN Hydromyz. 7 (MEiGEN VI, 4 ex de- scriplione Falleniana transscripta). — Trimerina MacoQuart. — Notiph. nigella Meices VI, 2 VIT, 373 ps DnneR certissime, (ad specimen mortuum deseripta, in quo antenn obscurate; nam cetera ex asse conveniunt).
b. pedibus anticis nigris, coxis basique fe- morum late testaceis.
Hab. in paludosis graminosis passim ra- rius, in Östrogothia, Westrogotbia, Scania.
Vertex sat declivis, planiusculus, macula media cinereo-nigrescente, certo sitn cinerea, lineis laterali- bns latis, nigris, nitidis. Epistoma angustatum, lon- gitudine dupla et ultra latitndinis, superne ultra me- dium 2equilatum, inferne modice dilatatum. Sulci lon- giudinales integri, a fronte ad marginem apicis con- tinuati. Area intermedia planiuscula. Vibrissa elon- gata utrimqne infra medium epistomatis posita, et preterea prope marginem apicalem setula brevis, vix observanda. Antenn&e basi testacer, articulo tertio ob- longo, acutiasculo, suaperne infuscato, interdum fere toto fusco. Thorax ex olivaceo nigricans, subopacus. Abdomen oblongo-ellipticum, depressum,' dorso fere plano. Segmenta tria intermedia, secundum, tertium et quartum subtilissime pnnetato-rugosiuscula, sub- opaca, magna, tertium secundo dimidio, quartum duplo longius. Segmentum quartum breve, nitidum. Trochanteres et pedes fulvo-testacei, coxis posteriori- bus nigris, tibiis tarsisque anticis magis minusve fu- scescentibus I. nigricantibus. Ale breves, ahbdomine vix lorgiores. Nervus transversus ordinarins pone me- dium ale situs distipete, anoterior obsolete ivfuscatus.
265 Segmentum coste secundum tertio vix longius, — b non differt nisi pedum anticorum femoribus apice, ti- biis tarsisque nigris. — Mas et femina, ob segmenta postrema brevia et apicem abdominis hinc in utroque sexu obtusum, &Xgre discernuntur, nisi animadvertatur ad formam segmenti sexti diversam, sub apice abdo- minis conspicuam. Attamen margo segmenti sexti in
femina pone quintum revera prominet, licet adeo bre- viter ut difficillime animadvertatur.
3. Discomyza. Caput brevissimum, sen- sim versus aperturam angustatum, subtriangulare, anlice convexiusculum. Fertex subperpendicula- ris, scabriusculus, margine postico arcuato, acu- to, setoso' Epistoma rugoso-scabrosum, apice re- tusum margine reflexo, vibrissis serie dispositis. Prelabrum imelusum. - AZbdomen suborbiculari- ovatum, deflexum , segmentis quatuor magnis, quinto anteriora excedente. — Seta radiata.
1. D. incurva Faur., nigra nitida punctulata, epistomate concolore glabro nitido, abdominis plani segmento quinto tribus antecedentibus aequalibus parum longiore, antennis tarsisque -posterioribus flavo-testaceis, alis deflexis fusce- scentibus, vitta costali et macula in nervo trans- verso ordinario fuscis. & 9 (Long. 11 lin.)
Mas: segmento abdominis quinto apice truncato, sexto inflexo late ovato quintum equante, apertura ani a basi versus apicem segmenti retracta; femina : segmento sexto an- nulari prominulo.
FarrÉs Hydromyz. 6. (Psilopa) MeEiGEn Zw. Ins. VI, 76, MaAcuarTt Su. å Buff. II, 529.
Hab. in graminosis uliginosis Suecie me- die et meridionalis raro, in Uplandia (HarrFrf- NER) ad Holmiam (Bomeman), Westrogothia
266
(GYLLENHAL), Östrogothia ad htora lacus Waet- teri (ZETTERSTEDT) Bahusia ad Trollhättan (C. IH. BonemwAn), Scania (FALLÉN).
Statura singularis ob caput brevissimum , postice valde excavatum, antice parum convexum, abdomen late 1. ex orbiculari ovatum, depressum, deflexum, alasque breves, abdomen vix xXequantes, apice obtusas, — Tota nigra nitida, punctulata, crebre pubescens. Vertex maxime declivis, subperpendicularis, levius- culus, macula media triangulari presertim nitida li- neisque lateralibus concoloribus latis, marginis postici setis paucis, brevibus. Epistoma rugoso-scabrosum, descendens, margine apicali subcoarctato, anguste re- flexo. Partes epistomatis laterales sulco tenui ab area intermedia distincte, late, vibrissis 5 1. 6 inflexis me- diocribus ornate. : Oculi magni, exserti, oblongiusculi. Antenne incumbentes, breves, fusco-testacex, basi ful- vescente, seta tenui, ”duplam articuli tertii longitudi- rem 2&Xquante, 6-radiata. Sete in dorso thdraelst nullze, in pleuris ante alas pauce, in scutello magno, plano, quadrato ordinarie quatuor. Segmentum abdominis primum, ut solet , breve; secundum, tertium et quar- tum xqualia; quintum paullo longius. Pedes antici toti nigri femoribus incrassatis, posteriorum tarsis flavo-testaceis , articulo ultimo nigro-fusco. Alzx late ovatz, postice obtuse rotundatx, lobulate, lobulo apice acuto, basi alarum vittaque costali fuscis. Seg- mentum coste secundum et tertium 2&qualia. Nervus transversus ordinarius pone medium ale versus mar- ginem interiorem oblique positus, punceto majori fu- sco notatus. ;
2. D. marginella Fair. ”nigra, antennis tarsisque luteis; alis margine puncto apicis, nervoque trans- verso nigris.” Fair. Hydromyz. 7 (Psilopa).
”In palude ad Abusa Scanie, J. W. Zet- TERSsTEDT” FALL 1. cC.
Soli oculatissimo indagatori cognita, qui litteris testatur D. marginellam , quoad capitis formam, adeo similem esse D. incurve, ut eandem, sed in Binujien redactam, fere putares. Quzxdam amen restant ex- plicanda, ad speciet notionem rite constituendam ne-
207
cessaria, presertim abdominis fabrica et ratio segmen- torum abdominalium. Nam asseverat beatus FALLEN I. c. segmenta abdominis tria tantum, nee ut in i incurva quatuor, magis esse conspicua. An igitur segmentum secundum 1. quiotum brevius sit reliquis, ulterius est querendum, et character sive generis sive speciei inde ernendandus. H&ec autem dubia ipse so- luturus est Dipterorum Scandinavix editor celeberri- mus. Interea descriptionem beati FaLrrén I. ce. repe- tere idoneum censemus: ”statura omnino precedentis, at minor. Clypeus nigricans, ad lumen solis albicans. Oculi maximi. Antenne lutex, seta distincte plu- mata. QCorpus xneo-nigricans, abdomine convexo seg- menlis tribus. Pedes nigri, tarsis inprimis posticis, lutescentibus. Ale abdomine non longiores, costa ni- gra puncto apicis in nervo tertio longitudinvali termi- nata. Nervus transversus ordinarius, in medio fere disei situs, nigredine late cingitur.”
Addenda et Corrigenda.
Ad pag. 107. Segmentum abdominis sextum apud masculos Ephydrinarum, sub ventrem inflexum, vicem tegumenti genitalium supplet atque intra marginem vel segmenti quinti solius, vel utriusque et quarti et quinti, excipitur. Hinc conformatio ac longitudo segmentorum abdominalium quarti quintique, in diversis speciebus di- verse, ad formam segmenti sexti accommodatze sunt. Quze quidem singula in introductione opellxe (pag. 93 sequ) explicare studuimus, sed simul notavimus rationem, inter segmenta abdominis ultima intercedentem in Hydr. con- colore (pag. 216, n:o 16) ab ista regula deflectere. Po- stea vero contigit observare idem valere de quibusdam aliis Hydrelliis, vimirum H. geniculata (pas: 224, n:o 23) et H. fusca (pag. 225, n:o 24). In his, eque ac in illa, sub segmento sexto appendiculato adest vagina mem- branacea infuscata, appendicem longius superans, que sub margine segmenti quarti occultatur et genitalia, pre- ter solitum elongata obtegit, nec conspicitur nisi dum
268
genitalia vel in coitu vel fortuitu exseruntur. Ex hac vero genitalium et tegumentornm indole fabricam abdo- minis, paullo magis elongati, subeylindracei, his specie- bus peculiarem pendere, satis probabile est. Nam apex abdominis ovali in mare Hydr. concoloris etiam angu- statur, et basis insuper segmenti sexti, ad similitudinem Hydr. geniculate et AHydr. fusce convexa prominet, li- cet longe minus manifeste quam in his. Non contigit nobis observare indolem genitalium ac tegumentorum in Hydr. Nymphee (pag. 227). Sed procul dubio parum a conformatione membrorum genitalium in H. fusca dif- ferunt.
Ad pag. 117. Observandum est, alas Discomyze lo- bulo sat manifesto ac regulari instructas esse, nec lan- tum rudimento lobuli, adeoque heic immerikg recenseri inter Ephydrinas lobulo alx obsoleto distinctas.
Ad pag. 122. Dum hec scribebantur de pedibus in familia Ephydrinarum fere semper simplicibus, nondum innotuerat Hydr. caesia (pag. 214 n:o 15). Hujus tibix intermedie, ut in delineatione indicavimus, eximie intus complanate extus tument. Deinde autem animadvertimus tibias intermedias compresso-dilatatas competere etiam maribus Hydr. concoloris , H. geniculate, H. fusce ac H. Nymphee. Sed in his ista dilatatio adeo parum exstat, ut oculum facile fugiat. His omnibus speciebus commu- nis est vivendi ratio in foliis natantibus plantarum aqua- ticarum, itemque plerisque, ut supra diximus, confor- matio membrorum genitalium.
Ad pag. 152. Dispositionem Hydrelliarum secundum longitudinem nervi longitudinalis secundi satis artificia- lem esse fatemur. Certe dispositionis norma, nature ma- gis consentanea, foret petenda a diversa forma abdominis et ratione segmentorum abdominalium. Hec vero in al- tero tantum sexu manifesta est; neque dubitamus quin ad seriem' specierum naturalem explicandam, requiratur totins sectionis, speciebus extraneis locupletissime revisio, quam alis relinquere cogimur.
Ad pag. 182. Culpa hypothetze in delineatione Eph. fenestratwe vocabula quedam omissa sunt. Lin. 22 exstat: ”Pedes e fusco cinerascentes,” pro quibus legas: ”Pe-
des incano- grisescentes tarsis vix dilute fuscescentibus. Ale e fusco cinerascentes — —”
269
Preterea in hac Eph. fenestrate delineatione, ut differentia a speciebus infra describendis, nuperius obhser- vatis, clarius eluceat, sequentia addenda sunt: Epistoma arcte quidem fornicatum, sed a fronte medio 2&e2qualiter convexum, superne ad oculos parum utrimque impres- sum. Oculi parvi, orbiculares. Gene ultra dimidium oculi elongate. Gutte alarum semper obsoletiores, di- lute albide. — Eph. cribrata et Eph. caviceps proxime sunt. Sed ab his differt non minus corporis totins co- lore dilutiore, griseo-cinerascente et forma magis elongata oblonga, quam epistomate vere fornicato et transversim et longitudinaliter, quamvis modice, convexo, semper al- bicante.
Accedunt suo loco inserende, propter similitudinem picture et alarum et thoracis cum Eph. /fenestrata ha- ctenus confusze:
11-12 E. cribrata mnigro-fusca abdomine ovato lateribus albo-maculato, thorace albo-lineo- lato, epistomate subaequilato cinereo-albican- te, superne depressiusculo vix protuberante, inferne modice ampliato fusco-punctato setu- loso, alis nigricantibus albo-guttatis guttis in- equalibus, segmento costae secundo quadru- plam tertii longitudinem vix excedente.
3 2 (Long. +--+ lin.)
Mas: segmento abdominis quarto tertium vix, quinto quartum dimidio et ultra lon- gitudine excedente, sexto inflexo oblongo- triangulari quintum 2quante.
Hab. locis urinosis et supra terram nu- dam humectatam in viis hortisque, in Up- landia ad Holmiam et in Ostrogothia ad Häradshammar observata.
Primo quidem adspectu, ob alarum guttas fere eadem ratione dispositas et picturam thora- cis similem cum E. fenestrata facile confundi posset. Sed revera species diversa. Distinguitur corporis et precipue abdominis forma ovata nec
270
oblonga subangustata, colore nigrofusco, episto- mate superne latiore magis depresso, inferne ma- gis ampliato, oculis majoribus genisque breviori- bus, alis 'obscurioribus, nigricantibus, 'lineolis thoracis, maculis abdominis alarumque letius al- bis, segmentis abdominalibus posterioribus in mare brevioribus. — Vertex fuscescens. Anten- ne nigre, obscuriores quam in Eph. fenestrata, seta ut in hac subnuda. Epistoma superne sub antennis planiusculum, utrimque ad latera: late depressum, medio parum convexum, inferne sat ampliatum, setis paucis infra medium muricatum, ex albido cinerascens, inferne versus latera fusco inquinatum, Oculi orbiculares, sat.magni. Ge- ne vix quinta parte longitudinis oculi longiores. Thorax et abdomen concoloria mnigrofusca, sub- opaca. In thoracis dorso alba lineole due anti- ce breves, media plerumque obsoletior et postica utrimque lateralis abbreviate, punctum hume- rale, lineola ante alas et Macau parve in plev- ris atque. supra coxas. Abdomen utrimque ad latera in vivis lete albo-maculatum 'maculis in singulo segmento duabus, superiore subtriangulari, inferiore minore interdum obsoleta. Segmenta abdominis secundum, tertinm et quartum sub- Xequalia, quartum vix longius, quintum in mare vix duplam quarti longitudinem 2xXquans, in fe- mina quartum parum excedens. : Pedes nigrofu- sci unicolores. Alarum . macule fere ut in E. fenestrata posite, sed vivide albe ac mnlto ma- gis conspicux, anteriores magis rectangulares, et preter novem in E. fenestrata numerandas, de- cima plerumque parva versus marginem iuteri- orem pone lunatam, in E. fenestrata vix dis- cernenda. Nervus longitudinalis paullo brevior et segmentum coste tertium paullo longius quam in E. fenestrata.
11--12 E. caviceps mnigro-fusca abdomine ovato lateribus albido-maculato apice nitido, tho- race albo-lineolato, epistomate grisco-fusce- scente, superne depresso-planiusculo medio foveolato-impresso, apice subporrecto setu-
271
loso, alis fuscis albo-guttatis, segmento co- ste secundo quadruplam tertii longitudi- nem vix aquante. I 2 (Long. + lin.)
Mas: segmento abdominis quarto tertii
brevis duplam fere longitudinem 2&Xquante,
quinto nitido quartum fere excedente, sexto
inflexo oblongo-triangulari quintum 2quante, S S I
Hab. in terra nuda humectata prope do- mos et in viis, in Uplandia ad Holmiam et in Ostrogothia observata.
Similis precedenti corporis colore fere eodem, thoracis alarumque maculis eadem ratione dispo- sitis; sed differt alis dilutius coloratis, obscure fuscis, macula segmentorum abdominalium utrim- que apicali elovgata cinerascente-albida, impri- mis autem epistomate superne medio foveolato- impresso, segmentisque abdominis posterioribus longioribus. — Epistomatis conformatio valde memorabilis et in hac familia peculiaris. Pars epistomatis maxima superior haud convexa, sed subperpendicularis medio late foveolata, unde ipsa foveola, intus marginibus obumbrata, maculx obscure, margines vero ejus carinarum duarum lateralium speciem prebent. Pars inferior epi- stomatis brevior, planiuscula, apice parum ampli- ato, subporrecto, setis munito. Proboscis, pro- pter epistoma antice non fornicatum et hinc mi- noris capacitatis, fere tota sub capitis apice pro- minet. Oculi orbiculares et gene, ut in priore. Vertex fuscescens. Lineolx in thoracis dorso fere utin E. cribrata, in lateribus et supra coxas quo- que plures macule minute, albe. In singulo seg- mento abdominis utrimque maculia apicalis elon- gata, cinerascens. Segmentum abdominis tertium parvum, secundo fere brevius, quartum duplam fere tertii longitudinem equans, quintum in mare gquartum fere excedens, in femina subrequans, Saltem segmentum quintum, interdum plura, ni- tida. Pedes nigro-fusei, Aibiis tarsisque extus
272
parum cinerascentibus. Alarum gutte sat lete albo-hyaling, ut in precedente disposite. Ner- vus longitud'nalis secundus paullo brevior. — Ad E. fenestratam accedit alis non prorsus nigri- eantibus, apice segmentorum abdominalium ci- nereo-maculato et precipue segmentorum poste- riorum ralione. Sed ab hac discedit corporis co= lore obscuriore, epistomatis forma singulari, ab- dominis ovata, nec angustata.
äte A anlag RER ANAR Rn na
a”
" NT CN Ng
FANN jr | | MINER Vil
IL
Y
' a
så i ab? RR
5 <a M | ol REINE N.N -
SS Y ES ER | N
3 a O = ME << | I i iv In
Lil i NI I | Y ÅN &£ | 4 4 | ST Fr MN gå NI |
N
2
2 -
j "
uu | $ ; - a / 3 Ka [kl AM NG L Ir RR . Hl SS + t g E ej (6) 5 lå
'
o MN a
Vs ” SNUUNGTOR | all 1
- äl
>
É se
; L
| I un Arn äl it - M då
= SKEN TEVA OR CNN oror
T NET
” INGTORE (LA. CJ
MÅR HSO
ITV
EN SÖKA Å Se ÅN Sör ET a 3 Se a Så
(KE Cu
ERNER LAL FO N
( C i sg - L
S - 4, ERNA
| fr
qi
MCA SR 2
SMITHSONIAN INSTITUTION LIBRARI
- ES - TRAMA I €. rn 00595: 2023