2 = - an : os zo ' — a.- 24 \ [77] De 1 _— = = 3 E ? 8: 2 = = > 7 = > i zZ 7 2 MEIBRARIES SMITHSONIAN _ INSTITUTION 2 + = [02] = 4 = za — - S: = z E 3 fe) = fe) zZ BE zZ _NOILNLILSNI NVINOSHLINS Z LE > i & z e = [01] \ - 5 2 N = = 2 5 z on Do 2 LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION Pr x 2 4 * z \ = zZ N = N 2 \ N ° 2 SA EINS 2 E NS = N > = nn NOILNLILSNI NYVINOSHLINS S314VW48911 7) u 72) Mr fr IM X — & < Eon NS Ei & =. INS cn o N gr z = _ | L!@RARIES SMITHSONIAN ze 1 N © R= = Dr E) = > Br » = = = m 3 m [@7) = [@)] \ NOILNLILSNI NYINOSHLINS S31aVvaalı ERBRARIES 2 pe S ri N 2 v4 5 =. ad : ö HL, Er > 2 94 re = >» 7a = >» = [79) Pr ] LIBRARIES SMITHSONIAN —— [d5} ae = gg : A = 4 ° ar / 6) 7 —J a NV NOILNLILSNI" NVINOSHLINS : BE E > Ne 5 = 2 0 5 5 re: zZ In IN zZ S318V4g11 LIBRARIES 1 _LIBRARIES SMITHSONIAN INIAN 4LINS & S, > STtry > 770 IJNIAN INSTITUTION NOILNLILSNI INSTITUTION NOILNLILSNI S313V4911 LIBRARIES « LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLINS_ S314W48I1 LIBRARIES_SMITHSONI s3luV43917 1L1NS INIAN VON 19) 3 o HLINS NVINOSHLI SMITHSONU NOILMLILSNI NVINOSHLINS S31 UV: ER N Se SMITHSONIAN” INSTITL INSTITUTION NOILNLILSNI SIINVYHIT LIBRARIES NOILNLILSNI NYINOSHLINS S31UV: SMITHSONIAN NVINOSHLIWS LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITU NOILNLILSNI NVYINOSHLINS S31UV INSTITUTION ES SMITHSONIAN INSTITI NYINOSHLINS S31UVYI 11 LIBRARIES * SMITHSONIAN SMITHSONIAN INSTIT! INSTITUTION NOILNLILSNI SI3INVY8IT LIBRARIES INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLINS S31UY [8] AD % = == „= = = = ze =! ri 4 z - E = = a - E E > er: = 3 m: > ne ee RARIES SMITHSONIAN _ INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLINS S31I4VYAU8g11. [7) i = / = wu R = Lu 2 N % Ü ei et = 4 = 2 DE 20% ; — [je LS X = < DI =, < 4\ < a == ZEN kei . S = - SZ Gr: = = B = = -) — 2 z INLILSNI NYINOSHLINS _S314VY4911 LIBRARIES A I > Z = 2 zZ 2 = ER - m: S m - Eu) N Ss 5 D, = „2 \ > a N > >, > as F ER Nr x E, Be De 2 h 2 - (02) wi w: = (02) - ‚RARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI _ NVINOSHLINS S314Y4917 = 2) r 2 2 \ R NS L: ne oO 7; er L: un > = AS 2,906 8 Pu = = BN > 5 = 3 2 = oa z ß INLILSNI_NVINOSHLINS S31IUVUAIT LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION ES NOILNLILSNI NOILNLILSNI NOILNLILSNI ;RARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLINS S31UY4817 f S3IYNVYI1I LIBRARI INSTITUTION INSTITUTION ILNLILSNI NVINOSHLINS S31IUYYAI1 LIBRARIES we SMITHSONIAN INSTITUTION Ba 208 a AM a a Han NVINOSHLINS S314VY4Y817 LIBRARIES £ PERF N IN INSTITUTION EN SMITHSONIAN NYINOSHLIWS SMITHSONIAN SMITHSONIAN # * 3RARIES SMITHSONIAN _ INSTITUTION NOILMNLILSNI NVINOSHLIWS SI3IyVy81T LIBRARIES NOILNLILSNI a = ILNLILSNI NVINOSHLINS _S31UWU917 LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI SI3IYNVNUBIT LIBRARIES S314V4YSI7_LIBRARIES = r N = ” NE 5 >) Nr: & NND 2 = = 0) 3RARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLIWNS s31yv4y811 x 2] 2: * [2] = [0 > ‚S & Q, N == LG 837 za z Na ER ’\ Z Na 3 BT. z m 2 GEM u Öfversigt af de inom Skandinavien Sverige och Norrige) anträffade Hvalartade Däggdjur (letacen), af W. Lilljeborg. ”Hvaldyrene (Cetaceerne) have altid hört og höre endnw til de mindst nöiag- tigt kjendte Dyr, hvad enten vi tage Hen- syn til Artsbestemmelsen og den geogra- phiske Udbredning eller til Anatomien og Physiologien.” (D. F. Eschricht: Undersögelser over Hval- dyrene, l:ste Afhandling, 1844, p. 1.) De här anförda yttrandet af en författare, som af alla lemnat de vigtigaste bidragen till Hvaldjurens kännedom, har, ätminstone da man inskränker ordet ”Dyr” till däggdjur, ännu sin tillämpning, oaktadt sa mänga är förflutit sedan detta yttrande fälldes. Detta synes böra tillskrifvas de svärigheter, hvarmed den vetenskapliga conserveringen och undersökningen af dessa ofta kolossala däggdjur äro förenade, jemte den omständigheten, att en stor del högst sällan och endast tillfälligtvis samt pa vidt skilda ställen räka i händerna pa nägon vetenskapsman. För att fä en riktig kännedom om djurformernas förhällande till hvarandra, är det merendels nödigt att kunna an- ställä directa jemförelser dem emellan, och för detta ändamäl maäste man hafva dem till hands pä ett och samma ställe. Men om det ocksä endast vore fragan om skeletterna, torde en nägorlunda full- ständig samling af dessa inom Hvaldjurens ordning möta de största svärigheter. Man har derföre nyligen i England, för vinnandet af ett sädant ändamäl, blifvit betänkt pa att inrätta ett större museum för Hvaldjur. De brister, som förefionas i kunskapen om Hvaldjuren i allmän- het, sträcka sig äfven till kunskapen om de Hvaldjur, som tillhöra \ 2 W. Lilljeborg, var skandinaviska fauna. Oaktadt de vigtiga bidrag, som Professor Nilsson uti sin skandinaviska däggdjursfauna lemnat till kännedomen om vara hvaldjur, synes dock ätskilligt ätersta att utreda säväl med afseende pa arternas antal, som deras beskrifning. Under en veten- skaplig resa förliden sommar till de zoologiska museerna i Lund, Köpenhamn, Christiania och Bergen hade jag derföre föresatt mig sasom en af de hufvudsakliga uppgifterna för denna resa, att under- söka de i dessa museer befintliga samlingar af till var skandinaviska fauna hörande Hvaldjur, företrädesvis deras skeletter, da dessa utan tvifvel lemna de bästa utvägarne till kännedomen om arterna. Det är pa grund af dessa undersökningar som jag nu är i tillfälle att kunna lemna en nägorlunda fullständig öfversigt af de till vär skan- dinaviska fauna hörande Hvaldjuren. Jag anser mig böra nämna, att museerna i Köpenhamn och Bergen hafva erbjudit det rikaste materialet, och särskildt är det min pligt att nämna, att Professor Eschricht i Köpenhamn och Doctor J. Koren i Bergen genom goda upplysningar i icke ringa män befrämjat dessa undersökningar. Ordo CETACEA, Blumenbach. HVALDJUR. Däggdjur med fisklik kroppsform och naken hud, med de Jrämre extremiteterna fenlika, och saknande de bakre, och haf- vande i stället för dem, säsom sitt fürnämsta rörelseorgan, en horisontell, klufven stjertfena, etc. etc. Anm. Äsigterna om beskaffenheten af det ämne, som hvalarne vid utandningen, dä de uppkomma till vattenytan, utbläsa genom näs- borrarne, hafva varit delade 1). Somlige, hvaribland äfven G. Cu- vier, hafva pästätt, att de icke endast utbläsa den luft och de vat- tenangor, som de utandas, utan att de äfven utspruta höga vatten- stralar, och somlige hafva deremot pästätt, att endast det förra eger rum. För denna sednare mening har Professor Eschricht förklarat sig, med stöd af anatomiska och physiologiska grunder. Denna äsigt synes ocksa genom nyare och säkrare iakttagelser hafva erhällit full- ständig bekräftelse. Uti engelska athenzum för detta äret har jag nyligen sett en uppgift af O. W. Brierly, som i detta afseende tyckes vara afgörande. Den förekommer i N:o 1767, pag. 320. Utanför kusten af Chili fick han en gäng se en mängd hvalar med ryggfena ') Se Förhandlingare vid de Skandinaviska Naturforskarnes 6:te möte i Stockholm är 1861, pag. 245. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 3 helt nära intill fartyget, och hade derföre tillfälle att med noggrann- het iakttaga det föregifna utsprutningsfenomenet, och att det icke var vatten, utan hvit dunst eller vattenänga, som de utbläste ur näsöppningarne. Dä det är af vigt att kunna bedöma. tillförlitlig- heten af Brierly's uppgifter, vill jag här ätergifva hans egna ord ä det anförda stället. Sedan han beskrifvit huru hvalarne simmade och närmade sig intill fartyget (en fregatt), tillägger han: "each sending up two high columns of white vapour, like great jets of steam, which spread out into a cloud at their highest points; a distinet whistling sound being heard in the blowing of those that rose nearest the ship.” Medieine Stud. ©. J. E. Haglund härstädes, som äfven berest en del af de sydligare hafven, har för mig uppgifvit, att en gäng en stor hval beledsagade fartyget en hel förmiddag, och stundom höll sig helt nära intill deisamma, och att den vid utandningen utbläste en hvitaktig pelare af vattenanga, som vid toppen utbredde sig i en liten sky, frän hvilken nägra fa droppar vatten nedfölle. Akad. Adjunkten O. Torell har äfvenledes för mig uppgifvit, att utanför kusten af Grönland en gäng en hval var helt nära intill fartyget, pa hvilket Torell befann sig, och da den utandades, bläste den vat- tenänga i förening med en ringa qvantitet vatten (möjligen uppkom- met genom vattenängans afkylning och condensering) upp pa fartygets däck. Angan och vattnet hade spridt en särdeles obehaglig lukt ifran sig. Dessa iakttagelser synas säledes ädagalägga, att den äl- dre uppgiften, att hvalarne genom näsborrarne utspruta en del af det vatten, som de intaga i munnen, icke öfverensstämmer med verk- liga förhällandet. 1:sta Familjen, DELPHINIDE, J. Gray. TANDHVALAR. Utan barder, men försedda med tänder atminstone i endera af käkarne. Näsborrarne öppna sig i en gemensam yttre öpp- ning eller springa, etc. with ONAN JUL 13 20 LIBRARIES Tabula synoptica generum Delphinidarum. plus vel minus attenuatum et acutum. ( adest. . Pinna-dorsualise ı . eu men brevis, longi- , dentata. abest. . tudine dimidia | Rostrum / maxille infe- [adest. ( conici.. - rioris brevior. Dentes dentata, Maxi : obtusum vel rotundatum. ; . WMaxilla infe- ; : compressi. ; Symphysis N.;or / Pinna: dorsualis . » . »ı 1 Be Iprost compressi. oe a Anferioris . [Dentes rostri a- conici.. » pice re- mota. 3 edentata ae ee ee ee ee ker Maxilla ! DELPHINIDE. | “Perior. longa, longitndini dimidie maxille infe- rioris aqualis, vel longior. minime ante nares fornicata.. . Apertura narium / Ossa maxillaria superiora. ......»- \ ante nares fornicata ». . » . -» dentibus, saltem conspicuis/; duos vel plures dentes in parte media gerens . . . -» carens. Maxilla inferior . . - rostri apici propinqua. dentes conspicuos solummodo ad( duo vel quattuor . . - apicem gerens. Hi dentes... octo ee Genera: . 1. Delphinus, Lin. Leucorhamphus. Grampus, Hunter; Desm. Phocaen«a, G. Cuvier. Neomeris, J. Gray. Delphinapterus , Lacep. r 2. 3. 4. Jan: 6. 7. Monodon, Lin. u . 8. Jnia, F. Cuvier. « . 9. Platanista, F. Cuvier. 10. Delphinorhynchus, Lacep. 11. Huyperodon, Lacep. 12. Berardius, Duvern. 13. Physeter, Linn®. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 5 Anmärkningar vid den här meddelade synoptiska tablaen öfver slägtena: Ehuru det bär endast är fraga om de till Skandi- naviens fauna hörande Cetaceerna, har jag dock ansett mig böra uti den meddelade tabläen äfven upptaga de för denna fauna främmande slägtena, för att derigenom antyda de inhemska slägtenas förhällande till dessa sednare, och till följd deraf deras plats i systemet. Slägtet Delphinus, sädant det här upptages, motsvarar släg- tena Logenorhynchus, Delphinus och Steno hos J. Gray 1), dä skiljaktigheterna mellan dessa af nämnde författare uppställda slägten äro sädane, att de sa smäningom genom de hos dithörande former framträdande modificationerna tyckas öfverga i hvarandra. Det 2:dra slägtet Leucorhamphus motsvarar J. Gray's 2) Del- phinapterus med arten D. Peronii. Dä hos Lacepede 3) Belugan eller Delphinus leucas, är typen für det af honom uppställda släg- tet Delphinapterus, synes detta namn böra tillhöra sin rätte egare, och icke med fog kunna öfverflyttas till en främmande art. Jag har derföre für Delphinapterus Peronii (Delphinus Peronit, Lacep.) mäst söka ett annat slägtnamn, och har dertill, i brist af nagot bättre, valt det af Peron ät den gifna artnamnet leucorhamphus. Slägtet Grampus motsvarar slägtena Grampus, Globiocepha- lus och Orca hos J. Gray ®). Slägtnamnet Neomeris, gifvet af J. Gray 5) ät Delphinus pho- cenoides, G. Cuvier, borde utbytas emot ett annat namn, emedan det längt förut, redan 1816 af Lamouroux blifvit gifvet ät ett slägte bland Polypi; men dä det hittills varit bekant sasom tillhörande ifragavarande art, har jag dock icke här velat göra detta utbyte. Det af J. Gray 6) uppställda slägtet Pontoporia synes med fog kunna öfverga i slägtet Inia. Slutligen far jag anmärka, att slägtena Leucorhamphus, Neo- meris, Inia, Platanista, Delphinorhynchus, Derardius och. Phy- seter äro främmande för Skandinaviens fauna. 4. Slägtet DELPHINUS, Linne. Nosen, eller främre delen af hufvudet, mer eller mindre utdra- gen och spetsig, ofvan merendels med en tydlig afsats. Näsborrarne ') Zoology of the Voyage of Erebus & Terror, Mammalia, part. V. p. 30. DyTaife: i ») Histoire naturelle des Cötacees, p. XLI. Dre )L.c. EI pP 46. 6 W. Lilljeborg. öppna sig uti en gemensam transversell springa, som är belägen pä öfre sidan af hufvudet langt bakom nosspetsen. Ryggen med fena, som stundom är belägen & kroppens midt, stundom nägot framom densamma, och stundom bakom den. Kroppsformen är i allmänhet reguliert spolformig och starkt tillspetsad mot bada ändarne. — Kä- karne äro beväpnade med ett stort antal (20 eller flera & hvardera sidan i hvarje käk) koniska och merendels spetsiga tänder. Ä craniet eller benhufvudet är den främre, genom en stark af- sats & öfverkäkbenens yttre sida baktill begränsade, delen (nosen”) af en mer eller mindre läangsträckt conisk och tillspetsad form, stundom kortare, men oftast längre än den bakre och större delen af hufvu- det. Bäda käkarne bära tänder. De bäda underkäkbenens symphy- sis är kortare än dessa bens halfva längd. — Hvad skelettet för öfrigt beträffar utmärka de sig genom ett större antal lumbosacral- vertebror, samt äfven ofta genom ett; större antal vertebror i all- mänhet. Arter af detta slägte förekomma i alla haf. De äro i allmänhet lifligare och snabbare i sina rörelser än de trubbnosiga formerna. Man har beskrifvit 30—40 arter af detta slägte, af hvilka endast 4 tillhöra Skandinaviens fauna. 1. D. DELPHIS, Linne. — Springare. A craniet ür pä öfverkäkens undre sida innanför hvardera tandraden en längsgäende grop eller ränna, som sträcker sig ungefär till %/, af tandradens längd. Delphinus delphis, G. Cuvier: Recherches sur les ossements fos- siles, 3 edit. T.. V, ‚Part, 1, pae.ı275 & 303, tab. XXI, fig. 9 & 10. — 1825. Mi a F. Cuvier: Histoire Nat des Cetaces, pag. 123, tab. 9, fig. 4 & 5. — 1836. x n J. Gray: Zoology of the Voyage of Erebus & Terror, Mammalia pag. 40. 1846. n > >. Nırsson: Skandinavisk Fauna, Däggdju- ren, 2:a uppl., pag. 591. — 1847. Längden 6°— 81). Kroppen spolformig, temligen undersätsig, tjockast ungefär & midten, och mest afsmalnande mot stjertfenan, framom hvilken den är starkt hoptryckt. Nosen begränsas baktill af en tydlig afsats och är framom den nägot plattad och mera utdra- !) Svenskt verkmätt. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 7 gen och spetsig än hos nägon af vära andra arter inom slägtet. Rygg- fenan belägen nagot bakom kroppens midt. Efter ett i universitetets i Christiania zoologiska museum för- varadt uppstoppadt exemplar fran Christiania-forden har jag upp- tecknat följande. Längd 6° 11/,”. Nosen frän afsatsen 41/,” lang. Ryggfenan 131/,” lang i främre kanten frän basen till spetsen. Bröst- fenoına 12” länga. Afständet mellan spetsarne af stjertfenan 14. Färgen: Nosen och hufvudet ofvan, ryggen, bröstfenorna, stjertfenan och den bakre kroppsändan framom den, ett band frän bröstfenorna till hakan, ett dito frän stjertfenan ett stycke fram pa kroppssidorna under bakre delen af ryggfenan, samt trakten omkring ögonen svarta. Kroppssidorna för öfrigt, underkäken och buksidan hvita. Under den svarta fläcken omkring ögonen gär ett hvitt band fram ofvan mun- vinkeln. Efter ett inhemskt eranium & samma museum har jag antecknat följande. Craniets längd 1’ 51/,”. Dess bredd öfver processus zygo- matici & ossa frontis 71/,”. Nosens längd frän afsatsen & öfverkäk- benen 103/,", och dess bredd vid basen 35/g‘. Det minsta afstän- det mellan sidokanterna af pars oceipitalis 51/,”. Underkäkens längd 143/,". Ossa intermaxillaria a midten starkt uppstäende, med nästan verticala sidor. Det högra sträcker sig längre tillbaka än det ven- stra, nägot bakom bakre kanten af plogbenet. Det framät tillspet- sade triangulära fältet & dessa ben framom näsborrarne concaveradt, med sidokanterna nagot uppstaende. De läangsgäende bada rännorna & undre sidan af öfverkäken sträcka sig ungefär 21/," nära nosspet- sen. Tänderna #242, 5 af dem i öfverkäkens midt upptaga 1/g - Tandraden i underkäken nagot mindre än 2/, af underkäkens längd. Jag har icke haft tillfälle att undersöka nägot skelett. Enligt G. Cuvier har den 67 vertebror, nemligen 7 halsvertebror, 13 rygg- vertebror 1), och 47 länd- och svansvertebror. Sternum bestär af 3 ben, och cost& ver® äro 6 par. Den erhälles sällan vid Skandinaviens kuster. I universitetets i Christiania zoologiska museum förvaras, säsom jag redan nämnt, ett uppstoppadt exemplar, samt ett cranium af ett annat individ fran hafvet vid södra Norige 2). I hafvet vid England och Frankrike är den deremot allmän. !) Enligt Duvernoy 14 ryggvertebror. 2) I tidningarne meddelades under sommaren 1860, att ett exemplar af denna arten blef fängadt vid Bohuslänska skärgärden, och köpt till skolans i Örebro museum. Enligt den underrättelse jag sedermera erhällit af Lector C. Hartman var det dock ingen annan än D. phoczna. 8 W. Lilljeborg. 2. D. ALBIROSTRIS, J. Gray. — Hiitnos. Det triangulära framät tillspetsade fültet & mellankäkbenen framom näsborrarne starkt upphöjdt och baktill med convex yta. Delphinus tursio, Tr. BricnrwerL: Annals a. Magaz. o. Nat. Hist. ET. X VIL- 1846, pag.' 21, tab. 2. D. albirostris, J. »GRAaz2Ul. 0. Pag 35, tab, 1 0RE IE D. Ibsenii, D. F.-Escrrichr: Undersögelser over Hval- dyrene, 5:e Afhandling, Kongl. Danske Wi- denskabernes Selskabs Naturvidenskabel. o. Ma- themat. Afhandlinger, 1846, pag. 297. S. Nırssox: 1. c. pag. 600. y; Den är af en näagot mera längsträckt form än föregäende, med temligen läng och spetsig nos, som baktill är begränsad af en tydlig afsats. Ryggfenan är belägen nagot bakom kroppens midt, samt är temligen hög och starkt bakat böjd. Enligt Brightwell var kroppens omkrets ä en hona af nägot mera än 8 engelska fots längd, pä tjockaste stället 4 fot och 10 tum s. m. Dess ryggfena var 10 tum hög och 111, d:o läng vid basen. Bröstfenorna voro 15 tum länga, och stjertfenans bredd 22 d:o. — Fürgen: Nosen, öfverläppen bak- öfver munvinkeln, underkäken och undre kroppssidan till ett stycke bortom ryggfenan af en gulhvit färg; och kroppen för öfrigt äfven- som fenorna svarta, med anstıykning af purpur. — Den blir öfver 9’ läng. A universitetets i Köpenhamn fysiologiska museum har jag haft tillfälle att undersöka skeletter af denna art. Längden af det ena skelettet var 9. Dess cranium eller benhufvud 1’ 71/y längt och 103/,' bredt öfver tinningbenen (ossa temporum). Nosens bredd vid basen innehölls ungefär 12/, gänger i densammas längd. Craniet var isynnerhet utmärkt genom det upphöjda, baktill nägot convexa, och framtill plana och tillspetsade fältet framom näsborrarne. Mellan- käkbenen ä nosens öfre sida (”nosribban”) föga upphöjda och ät si- dorna sä smäningom sammansmältande med öfverkäkbenen. Öfrer- käken saknar & undre sidan längsgäende gropar. Tändernas antal & hvardera sidan i öfre och undre käken 26 eller 27. — Rygg- vertebrorna 16, lumbosacralvertebrorna 23, och svansvertebrorna 44, hvaraf de 32 bära processus spinosi inferiores, säledes, med tillägg af 7 halsvertebror, inalles 90 vertebror 1). Cost vere 5 par, och ') Eschricht har uti den ofvan eiterade afhandlingen uppgifvit 94. Möj- ligen ha & skelettet nägra vertebror saknats. Uti samme författares föredrag Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 9 de 6:te och 7:de paren äro med sin sternaldel fästade i en brosk- artad förlängning af sternum. Detta ben bestär af 4 stycken, af hvilka det främsta framtill har en mer eller mindre djup bugt. Ä universitetets i Lund zoologiska museum förvaras en under- käk af ett individ, som hade fastnat pa en sandbank nära Skanör]). Dess längd är 153/,". Tandradens längd 73/,'. Tänderna äro 26 a ena sidan och 27 a den andra, och äro afnötta vid spetsen. I Bergens museum förvaras ett cranium af ett der i trakten fängadt exemplar. Ehuru temligen stort, har det dock endast 24 tänder ä hvardera sidan i öfre och undre käken. Vara skandinavi- ska museer innehälla säledes endast lemningar af 2:ne inom Skandi- navien (Sverige och Norrige) erhällna exemplar, ett fran_ Sverige och ett frän Norrige. Den tillhör Nordsjön, och har äfven anträffats vid Englands och Jutlands kuster. 3. D. ACUTUS, J. Gray. — Hvüskjäving 2). Det triangulära fältet framom näsborrarne endast baktill nägot litet upphöjdt och med plan yta, och framtill concavt. Tänderna & hwardera sidan i öfre och undre küken SO—A0. Delphinus acutus, J. Gray: Speecil. Zool. 1, 2. — (Enligt Gray i Zool. o. Erebus a. Terror). — 1829 —30. D. Eschrichtii, H. Scurzeger: Abhandlungen aus dem Gebiete der, Zoologie u. Vergleichende Anatomie, pag. 23, tab. I & TI, fie. A, tab.-IV, fig. 9. — 1841. D. leucopleurus, H. Rascn: Delphinus leucopleurus. Nova spe- cies descripta, cum tabulis I. — Christianie 1843. # = Ss Nrusson: 1..C. Par998. Anm. Schlegel har a anförda stället, troligen genom ett tryck- fel, uppgifvit 32 lumbosacralvertebror. Detta har han sedan i bref till Eschricht rättat till 23, hvarigenom svarigheterna för identifie- ringen upphört. (Eschricht muntligen.). Längden af hanarne, enligt Rasch, nägot mera än 41/, alnar, ech af honorna 4 d:o. Den är af en temligen langsträckt form, med starkt tillspetsad, ehuru kort, nos, som baktill begränsas af en tyd- vid Naturforskaremötet i Köpenhamn 1847 (Forhandl. pag. 611) uppgifvas dock 92 vertebror. ') Se Skand. Fauna, Däggdjuren, pag. 602. 2) Detta namn är en försvenskning af dess norska namn. 10 W. Lilljeborg. lig afsats. Kroppens största tjocklek belägen under ryggfenan. Rygg- fenan belägen nägot framom kroppens midt, temligen hög och bakät böjd, samt till formen nära liknande den hos den närmast föregäende. Rs ett individ af nära 9’ längd hade ryggfenan, enligt Rasch, främre kanten frän basen till spetsen 1’ 10” norskt mätt lang. Längden af bröstfenorna frän främre kanten af basen 1’ 3”; och afständet mel- lan spetsarne af stjertfenan 2° 3”. Nosens längd frän afsatsen na- got öfver 2”. — Fürgen: Nosen, alla öfre kroppsdelarne och fenorna bläsvarta. Underkäken och undre kroppssidan hvita. Den hvita fär- gen sträcker sig upp pa sidorna af hufvudet till öfre kanten af ögo- nen, och framıgär med en spets öfver munvinkeln. Pä bakre kropps- sidorna är en afläng hvit fläck, som ofvan och bakät fortsättes af en grabrun dito. Ä ett eranium af 16” längd är nosen 83/,” läng, samt jemnt dubbelt längre än dess bredd vid basen. Den minsta bredden af pars oceipitalis 71/5". Bredden öfver den främre utbredda delen af ossa zygomatica 8”. Bredden af fältet straxt framom näsborrarne inne- hälles 22/, gänger i nosens längd. Underkäken 133/," 1., och tand- raden upptager mera än hälften af dess längd. Mellankäkbenen bilda en föga uppstäende rygg & öfre delen af nosen. Dess undre sida saknar gropar. Näsbenen och pannbenen i förening bilda en ganska hög knöl. — Tänderna 23=22, — A ett skelett i museet i Chri- stiania har jag räknat ryggvertebror 15; lumbosacralvertebror 23; svansvertebror 37, och processus spinosi inferiores 26 1); säledes, med tillägg af 7 halsvertebror, vertebrorna inalles 82. Sternum bestär af 3:ne ben, af hvilka det främsta har en läng bakät böjd process & hvardera sidan framom midten. Cost& ver®e äro 4 par, och öi:te paret äro fästade vid en broskartad förlängning af sternum (craniet, costz och sternum beskrifna efter skelettet fran Färöarne). Den har anträffats säväl i Christiania-fjorden som vid vestra kusterna af Norige. Enligt Rasch togs en gäng i Juni mänad en hel flock af 22 stycken & förra stället. I hafvet utanför Bergen tages den en och annan gäng. Den nämnda fängsten i Christiania- fjorden bevisar, att den, liksom en stor del andra Delphiner, är säll- skaplig, och stryker omkring flocktals. ') Ä ett skelett frän Färöarne har jag räknat 35 svansvertebror och 25 processus spinosi inferiores. Antalet af svansvertebrorna synes säledes vara underkastadt nägon föränderlighet. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 11 4. D. TURSIO? O. Fabrieius. — Öresvin. Det triangulära fältet framom näsborrarne ad öfre sidan af öfverkäken liknande det hos den nürmast föregaende. Tän- derna i hvardera sidan af käkarne vexlande mellan 20 och 25, oftast 22—24. Delphinus tursio? O. Fasrıcıws: Fauna Groenlandica, pag. 49. — 1780. I). delphis, J. Hunter: Philosophical Transactions of the Royal Society of London, vol. 77, pag. 477, tab. XVII. — 1787. ei en P. Camper: ÖObservations anatomiques sur la structure interieure et le squelette de plusieurs especes de Cetaces, pag. 131, tab. 35 —40. — 1820. e tursio, G. Cuvier: Recherches sur les ossements fos- siles,-T. 'V,. 1: pag. 277, tab. XXI, fie, 3 & 4. — 1825. % ” F. Cuvmer: Histoire Naturelle des Cetaces, pag. 142. — 1836. as „2 Hs SCHLRGEL:.L e, pag, 28. tab. D, tor. & 2. s. Pr J. Grar: Zoology of Erebus a. Terror, Mam- malia, pag. 37. tab. 10 (djuret). % 3 S. Nırssor: 1. c. pag. 602. r i; W. B. CLArke: Annals a. Magaz. of Natural History, 2 ser. vol. IV, pag. 100. — 1849. Anm. 0. Fabricii beskrifning är sa kort och ofullständig, att man icke med nägon säkerhet kan identifiera den af honom beskrifna arten med denna, ehuru hvad han anför saväl om form som färg temligen noga passar in pa den, och det derföre icke synes osanno- likt, att han haft denna arten för sig. Uti förteckningen öfver Grön- lands däggdjur af Prof. J. Reinhardt, säsom tillägg till Rinks be- skrifning öfver nämnde land, har dock Fabricii D. tursio blifvit upptagen sasom synonym under Delphinus globiceps, Cuvier, troli- gen pa grund deraf, att Fabricius angifver det grönländska namnet Nesarnak, och det är D. globiceps som Grönländarne tilldela detta namn. Dock synes Fabricii beskrifning helt och hället tala emot denna äsigt, da han t. ex. uppgifver: ”Frons rotundata, declivis, s. sursum repanda, desinens rostro attenuatiore; sic fronti anatis mollis- sim non absimilis.” Detta kan dock lata sig förena dermed, att Grönländarne benämna D. globiceps med namnet Nesarnak, dä det 12 W. Lilljeborg. möjligen kan hafva härflutit af en tillfällig förvexling af dessa bada Delphiner. — De af Camper lemnade figurerna öfver craniet tyckas förträffligt passa in pa här ifrägavarande art, och da G. Cuvier eci- terar dessa figurer, har jag icke dragit i betänkande att anse den af honom beskrifna arten för samma, ehuru de figurer, öfver craniet, som han lemnat, äro afvikande derigenom att nosen är för lang. — Den af Schlegel lemnade figuren öfver djuret är sa afvikande att jag icke kunnat citera honom utan med ett ?, da dertill kommer, att hans beskrifning äfven företer nagon afvikelse. Sä har han t. ex. & atminstone 2:ne skeletter räknat 14 ryggvertebror, da jag deremot a det skelett, som jag haft tillfälle att undersöka, endast funnit 12 d:o. Den när till en temligen betydlig storlek, ätminstone 10'—12' längd.° Clarke meddelar & ofvan anförda stället följande mätt & det af honom beskrifna exemplaret, som var en hona. Längd 8 4” eng. m.; omkrets ä tjockaste delen 4'; nosens längd 4”; ryggfenans höjd 8", dess bas 1’ 4” läng; bröstfenornas längd i främre kanten 1’ 1"; stjertfenans bredd 1’ 8”. — Nosen, ehuru baktill begränsad af en tydlig afsats, och som det synes, nagot längre, synes dock vara trub- bigare än hos närmast föregaende. Ryggfenan är temligen hög, men icke särdeles starkt bakat böjd, och är belägen ungefär midt emellan nosspetsen och spetsen af stjertfenan. Bröstfenorna äro belägna midt emellan nosspetsen och början af ryggfenan, och analöppningen midt emellan början af ryggfenan och basen af stjertienan (Clarke). Samme författare uppgifver färgen vara svart pa öfre sidan, grä och gra med anstrykning af purpur pa sidorna, och hvit med mörkare skuggning & undre sidan. Prof. C. J. Sundevall har lemnat mig följande uppgift öfver färgen a ett ungt exemplar, som K. Vetenskaps-Akademiens i Stockholm zoologiska museum under förliden sommar erhällit fran Bo- huslänska Skärgarden. ”Svart; buksidan fran anus till underkäk- spetsen rent hvit, men sjelfva underkäkspetsen gra eller svartaktig. 2:ne bleka (hvitaktiga, men ej rent hvita) flammor, utan bestämda gränser pä sidorna: den ena sned närmare ryggen, ungefär fran sprut- halet till midt under ryggfenans början; den andra midt at sidan, börjar under ryggfenans slut och räcker nagot bakom anus. Dessutom är färgen nägot hvitaktig frän ögat till bröstfenan. Alla fenor pa bada sidor svarta.” I Lunds zoologiska museeum förvaras 2:ne cranier af denna art, {ran Bohuslänska Skärgärden, och skänkta af framlidne Prosten C. U. Ekström. Kfter det största af dessa har jag antecknat följande: Länga 22”; bredd öfver de utstäende kanterna af den främre delen af ossa zygomatica 10”; minsta bredden af nackbenets pars ocecipitalis Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 13 71/y', foramen magnum 115/,,' högt och bredt, och bildar upptill en spetsig vinkel; os zygomaticum 55/g längt; ossa pterygoidea 31/, länga och 15/g breda hvartdera, och deras bakre kanter bilda en jemn, temligen grundt ingäende linia; nosen 12” läng, och 515/,e" bred vid basen; underkäken 191/,", och dess ena tandrad 10” lang, och dess höjd öfver processus coronoideus 41/,”. Mellankäkbenen, som ofvan ätskiljas af en djup fära, bilda framät & öfre sidan af käken en märkbar rygg, som vid sidorna är sluttande och sa smä- ningom sammansmälter med öfverkäkbenens öfre kontur, utan nägon tydlig insänkning dem emellan. Det triangulära fältet ä desamma framom näsborrarne är framät grundt concavt. Öfverkäkbenen räcka med sin bakre kant nägot bakom näsbenen. Den knöl a pannbenen, hvari näsbenen sitter, är läg, äfvensom sutura lambdoidea. Midtat pars oceipitalis är en tydlig längsgäende köl. Plogbenet är blott syn- ligt ä& ett ställe ä& gomhvalfvet, och icke förr än nära 4” framem den vinkel, som gombenen bilda med hvarandra!). Tänderna et temligen spetsiga, och icke afnötta, spetsarne inatböjda. En af de bakre i underkäken 11/y” lang och 3/g tjock. Tänderna i det andra craniet voro af samma antal 2). — Ett cranium af ett yngre djur, jemte det ofullständiga skelettet förvaradt i Marklinska museum härstädes, utan uppgifven lokal, men troligtvis af framlidne Adjunk- ten Marklin hemfördt fran Bohuslän eller Norrige, företer följande förhällanden: Längd 143/,";, nosen 67/g” läng och 41/,” bred vid basen; hjernskälens bredd mellan de öfre kanterna af pars oceipitalis (den minsta bredden af detta ben) 63/,",; craniets bredd öfver tin- ningbenen 75/g'; dito öfver de främre utbredda delarne af ossa zy- gomatica 63/, ; det triangulära fältet & mellankäkbenen framom näs- borrarne 35/g bredt, dess bredd säledes nägot större än hälften af nosens längd, och detta fält föga upphöjdt, närmast näsborrarne plant, och der framom concavt. Mellankäkbenen beröra icke näsbenen; det högra, hvars bakre ända är afbruten, synes hafva varit nagot längre* än det venstra. Plogbenet är ä gommen blott synligt pa ett ställe, der dess främre spets skjuter in mellan de bakre spetsarne af de framom det synliga mellankäkbenen. Underkäken är 11%/g” lang, och dess tandrader hvardera 53/," d:o. Tänderna sitta helt tätt, och äro 24—25 i hvardera sidan af bada käkarne. Detta cranium ) G. Cuvier uppgifver, att det är synligt pä& 2:ne ställen. 2) Camper har ä sina figurer 24 tänder & hvardera sidan i öfverkäken. G. Cuvier uppgifver 21 a 23 tänder. Schlegel säger, att det normala an- talet synes vara 24. Gray uppger 34. Nilsson 22—24, och Clarke 35:22. Ä ett skelett i physiol. museum i Köpenhanın räknade jag en tänder. 14 W. Lilljeborg. är af en mindre langsträckt form, och med: mycket kortare.nos, än deb förra, en naturlig följd deraf att det är yngre. Nosen är kor- tare än den öfriga delen af craniet, och dess bredd vid basen inne- hälles icke 2:ne gänger i dess längd. — Ä det nämnda skelettet i physiologiska museum i Köpenhamn har jag räknat 12 ryggvertebror, 17 lumbosacralvertebror, och 28 svansvertebror, saledes, med tillägg af 7 halsvertebror, inalles 64 vertebror. Processus spinosi inferiores voro 22, hvaraf de 2 bakre rudimentära. Bröstbenet bestod af 3:ne skilda ben, och af refbenen voro 5 par cost& ver, och dessutom tycktes 2:ne par (6:e och 7:e) hafva varit fästade vid en broskartad föorlängning af bröstbenet. Säsom vid beskrifningen blifvit nämndt, fäs denna Delphin en och annan gäng vid vära vestra hafskuster, och oftare än D. del- phis. Vära museer lemna bevis pa, att den ätminstone fyra gänger erhällits vid nämnde kuster. Den har äfven en och annan gäng an- träffats vid kusterna af Danmark, England, Holland och Frankrike, der den stundom gär in i flodmynningarne. Anm. Delphinus euphrosyne & obscurus, Gray, som i Skan- dinavisk Fauna upptagas med ett ? sasom skandinaviska, tillfölje deraf att i Lunds zoologiska museum förvaras ceranier af dessa arter, utan angifven lokal, tillhöra säkerligen icke Skandinaviens fauna. Den sednare tillhör, enligt Gray (l. c.), Söderhafvet, och den förras lokal är, enligt samme författare, ännu icke känd, men sannolikt är den fran Söderhafvet, eller Atlantiska hafvet. 2. Slägtet GRAMPUS, Hunter; Desmarest. Nosen trubbig och mer eller mindre rundad, utan tydlig afsats ofvan. Näsborrarne likna dem hos föregaende slägte. Ryggen med en mer eller mindre hög fena, som stundom är belägen pa midten, och stundom nägot bakom midten af kroppen. Kroppsformen är i allmänhet mera undersätsig och tjock än inom förra slägtet, isynner- het vid den främre kroppsdelen. Bäda käkarne bära ett ringare an- tal (hos vara 12—14 och derunder, hos de utländska sällan flera) coniska och merendels trubbiga tänder a hvardera sidan, som stundom i mer eller mindre grad fällas vid en högre alder. Ä craniet är nosen bred och trubbig, ungefär af samma längd, som bakre delen af craniet, och dess bredd vid basen innehälles icke 2:ne gänger i dess längd. De bäada underkäkbenens symphysis är kortare än dessa bens halfva längd. — Hvad skelettet för öfrigt beträffar, är detta af en gröfre byggnad och har ett mindre antal vertebror i allmänhet, än hos föregaende slägte, Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 15 Arterna af detta slägte äro ej talrika (11—12), men äro dock utbredda i alla haf, och skiljaktigheterna dem emellan äro stundom sa obetydliga, att artskilnaden har ansetts tvifvelaktig. Vi hafva inom Skandinaviens fauna utan tvifvel 3:ne arter, om ej flera. 1. GR. GLADIATOR (Lacepede). — Störkval. Refbenens antal 12 par. En rundad hwit fläck p& nacken. Ruggfenan mycket hög. Hvartdera mellankäkbenet üä öfre si- dan af nosen ä eraniet icke bredare än den delen af öfverkäk- benet, som synes vid dess ytire sida. Stour-Wagnen, eller de Gamles Orca, J. E. Gunserus: Det Kongl. Norske Viden- skabers Selskabs Skrifter, 4:de Deel, pag. 99. — 1768. Delphinus gladiator, La CrrEpe: Histoire naturelle des Cötacdes, pag. 302. — 1804. (Till dels) N). Brampus?. . ... ...: J. Hunter: Observations on the Structure and Oeconomy of Whales. Philosophical Transac- tions of the Royal Society of London. Vol. LXXVM. 1787, pag. 371. tab. XVl. Delphinus orca, ... S. Nırsson: Föredrag vid Naturforsk. Mötet i Stockholm 1851, pag. 55. Anm. Att det är den här ifrägavarande större formen eller arten, som beskrifves af Gunnerus & ofvan anförda stället, synes vara säkert dels tillfölje af dess dimensioner, och dels tillfölje deraf, att den för fiskrarne p&a Norriges vestra kuster är väl bekant, under de af Gunnerus anförda benämningarne, Stour-Wagn, Stour-Henning och Stour-Hynning, samt skiljes af dem frän den mindre arten, hvilken de ocksa känna ganska väl, samt oftare lära fanga. Fiskrarne utmärka den företrädesvis genom den betydligare storleken och den högre och ur vattnet säsom en stör uppstäende ryzgfenan. Doctor: J. Koren i Bergen, som haft tillfälle att inhemta underrättelser derom, samt att taga nocgrann kännedom om den mindre arten, har först fästat min uppmärksamhet pa sannolikheten deraf, att Stour-Hynnin- gen är en fran den af H. Schlegel beskrifna Delphinus orca skilj- aktig art. Det synes emellertid vara tydligt, att arterna af denna afdelningen af slägtet Grampus, sadant det här upptages, eller af !) Jag har, ty värr, icke haft tillfälle att taga kännedom om Bonnatere’s Cetologie och hans Dauphin d’Anderson. 16 W. Lilljeborg. J. Gray’s Orca komma hvarandra mycket nära. Den af Gunnerus efter en af Kapten Coldevin meddelad beskrifning lemnade uppgiften om ryggfenans form är till en del onaturlig och felaktig, da det heter, att den ”i Steden for Ryg-Finde har en Stage, som paa Norsk kal- des Stör eller Stour, og hvoraf Fisken har faat det Navn: Stour- Wagn eller Stour-Henning. Denne är af Been, 3 Alen höj, over- trukket med Skind, flad paa Siderne, bredere ved Roden, og bliver alt smalere og smalere, ligesom et Sverd, dog noget budt i Enden.” Det är emellertid häraf tydligt, att den har en särdeles hög rygg- fena, och att det är dennas form som ligger till grund för dess namn. — Jag har valt det af Lacepede gifna artnamnet, derföre att det torde vara det första, som med nägon säkerhet kan hänföras till denna arten, ehuru han ätergifver de gamla felaktigheterna och öfverdrifterna, och till dels äfven synes hafva förblandat den med den af honom närmast förut beskrifna Delph. orca. — Dä Hunter icke lemnat nagon vidare beskrifning, och icke, vid anförandet af färgen a öfre kroppssidan, nämner nägot om den hvita fläcken pa nacken, sa är det längtifran säkert, att han haft för sig denna arten, ehuru de betydlıga dimensionerna (24 engelska fots längd) göra det sanno- likt. — Alla sednare författare hafva förblandat bada formerna, och hafva derföre icke kunnat upptagas i synonymien. Det skelett, som jJag haft tillfälle att undersöka, är af det individ, som under vären 1551 fanns strandadt vid ett skär i grannskapet af Ronneby i Ble- kinge, och har jag derföre med full säkerhet kunnat vid synonymien anföra Prof. Nilssons föredrag om denna Delphin, da detta handlar just om samma individ. Den hane, som enligt Banks och Lacepede togs i Themsen i Juni 1793, var 31 engelska fot läng; och det exemplar, som fanns strandadt vid Ronneby var 24 svenska fot längt. Det af Gunnerus beskrifna var 24 norska fot längt. Samma längd hade äfven Hun- ters exemplar. I zoologiska museum i Christiania har jag sett ett par cranier af exemplar tagna i Fjorden der, som uppgifvits hafva varit omkring 25’ länga. Denna längd synes derföre vara den van- liga. Dess kroppsform har icke blifvit närmare beskrifven; men ske- lettet, som är af gröfre byggnad än hos följande art, gifver anled- ning att förmoda att den är ända mera undersätsig, än denna sed- nare, ehuru de, sasom 2:ne hvarandra sa nära stäende arter, icke kunna förete betydliga skiljaktigheter i detta afseende. De norska fiskrarne uppgifva, sasom jag redan nämnt, att dess ryggfena är betydligt högre än hos följande, 2—3 alnar. Af den korta beskrif- ning öfver dess färg, som Nilsson ä anförda stället lemnat, synes Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 17 det, att denna liknar färgen hos följande art, med undantag deraf, att den pä nacken har en rundad hvit fläck och saknar de violetta strecken pa ıyggen vid ıyggfenan. Dä denna fläck icke anföres af nagon annan författare, är det visserligen möjligt, att den kan vara en individuell afvikelse i färgen, men dä färgen hos Hvaldjuren i allmänhet brukar vara mycket constant, har jag dock ansett mig böra upptaga den i artdiagnosen. Skelettet: Skelettets längd omkring 21° 6”. Craniet eller ben- hufvudet 3° 6” längt. Dess bredd öfver den främre utbredda delen af ossa zygomatica et frontis 1° 9”. Nosen 1’ 9” läng och 1’ 11/5” bred vid basen. Tandraden i öfverkäken 1’ 21/," läng. Underkä- ken 2’ 81/,”, och dess tandrad 1’ 31/,” lang. Corpus af atlas är 81/," bred och 6” hög. Den 2:dra lumbosacralvertebrans corpus är 51/," bred, och dess processus transversi äro 6” länga. Den näst sista eller 10:de lumbosacralvertebrans corpus är 61/,” bred, Öle hög och 5” läng, och frän corpus till spetsen af processus spinosus är 81), . De längsta refbenen, coste, äro i rät linia 3’ 2”—3” länga. Längden af skulderbladet, scapula, fran cavitas glenoidalis till den öfre motstäende kanten 1’ 41/,", och dess bred 1’ 101/,". Acro- mion är subquadrangulär, och 41/,” läng och nägot mer än 4,bred. Proc. coracoideus är 31/,” läng. Os humeri är 10” längt, och 7" bredt vid nedre ändan. Dess tuberculum majus är mycket stort, och caput riktadt nästan rätt ät sidan. Radius är 11” lang och 81/," bred vid nedre ändan. Ulna är 9” läng och 5” bred öfver olecranon, och 61/,” dito öfver nedre ändan. Ossa pelvis äro 11” länga i rät linia, och nägot böjda. — Tänderna 12—13 & hvar- dera sidan i Öfre och undre käken, korta och tjocka, med afnött spets, de större 11, i transversell diameter. Näsbenen och pann- benen bilda en hög knöl bakom näsborrarne. Det triangulära fältet a mellankäkbenen framom näsborrarne är grundt concaveradt, och langsät midten afdeladt genom de der uppstäende inre kanterna af nämnde ben. De 3:ne främre halsvertebrorna äro sammanvuxna med sina corpora, och med undantag af den T7:de, äro de alla samman- vuxna med sina processus spinosi. Bakom de starka sidoutskotten a atlas äro ett par andra mindre, men dock temligen stora, sido- utskott, som synas tillhöra den med atlas sammanvuxna epistropheus. Den 3:dje halsvertebrans proc. transversi äro ringformiga. Ryggver- tebrorna 12, lumbosacralvertebrorna 11, och svansvertebrorna 241), ) Här, säsom alltid, räknas syansregionen frän och med början af pro- cessus spinosi inferiores, sä att den är den l:sta svansvertebran, som delta- ger ı articulationen eller fästet för den första processus spinosus inferior. 18 W. Lilljeborg. x saledes, med tillägg af 7 halsvertebror, inalles 54 vertebror. Alla lumbosacralvertebrorna äro kölade pa den undre sidan af corpus, men redan pa de främsta svansvertebrorna har denna köl antagit utseendet af en bredare, plattad ıygg. Pa de bakre ıyggvertebrorma förmärkes äfven en köl a undre sidan af corpus, men den är der trubbig. Processus spinosi inferiores 14. De 14 sista svansverte- brorna sakna process. transversi helt och hallet. Om sternum har. jag, ty värr, icke antecknat nagot. Af de 12 paren refben äro de 5 paren cost® ver®, och det Ö6:te paret äro fästade vid en brosk- artad förlängning af sternum.- I:sta till 7:de paren ha en lang hals, och deras capitula articulera med en tydlig articulationsyta pa cor- pora af de vertebror, som i ordningen äro närmast före dem, med hvilkas processus transversi deras tubercula artieulera.. Det 1:sta parets capitula articulera med den 7:de halsvetebrans corpus. Car- pus och metacarpus hafva hvardera 5 ben, och fingrarne äro äfven- ledes 5. Tummen har endast en phalang, hvilken bär brosk vid spetsen. Pekfingret, som är längst, har 6 phalanger, och har, ef- ter utseendet, sannolikt haft 7 d:o. Längfingret har 4 d:o, ring- fingret 3 d:o, och lillüingret 1 d:o, och har troligen haft 2 d:o. Af nästföljande mindre art har jag haft tillfälle att undersöka 5 skeletter; de 2:ne alldeles tullständiga och af gamla hanar, med suturerna a sternum försvunna, och med fasta och harda ben, för- varade i Bergens museum; och de 3:ne förvarade i physiologiska museum i Köpenhanın. Vid jemförelse med dessa, isynnerhet med dem i Bergen, som nogare blifvit undersökta, företer det nu beskrifna skelettet füljande egenheter. För det fürsta, är det mycket större. Det största af dessa 5 skeletter var det ena i Köpenhamn, som var 171/,' langt; dernäst voro de bäda i Bergen, som sinsemellan voro nästan lika stora, och füga afveko i storleken fran det nämnde ske- lettet i Köpenhamn; det ena 16’ 1/,", och det andra 15° 81/," langt. Det af Schlegel beskrifna exemplaret var 16° 3” Rhenl. m. langt, saledes nära Öfverensstämmande med dem fran Bergen. Denna längd synes derföre vara den normala för fullvuxna exemplar af fel- jJande arten. För det andra, utmärker det sig genom 12 ryggverte- bror och 12 par cost, da de andra, äfven det af’ Schlegel be-, skrima, endast hafva 11. För det tredje, är dess hufvud mera lang- sträckt. Dess bredd vid orbita innehälles ungefär 2:ne gänger i dess längd. Hos de andra, af hvilka de 3:ne större i anseende till huf- vudets form visade den närmaste Öfverensstämmelse med hvarandra, var bredden jemförelsevis betydligt större. Hufvudet var 36” längt och 21” bredt. För det fjerde, är den knöl, som pannbenen och ’ Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 19 näsbenen bilda, mycket högre än hös den mindre arten, der den ej är särdeles hög, samt mera bakät riktad. För det femte, äro, med undantag af den 7:de, alla halsvertebrorna sammanvuxna med sina processus spinosi, och de 3:ne första äfven med sina corpora, da hos den följande endast de 3 eller 4 första halsvertebrorma äro sam- manvuxna med sina process. spinosi, och blott de 2 första med sina corpora. Det af Schlegel beskrifna exemplaret företer i detta afse- ende samma förhällande, som de af mig undersökta. För det sjette, hafva alla tänderna spetsen trubbig och afnött, da deremot hos den följande endast de främre hafva trubbig spets. För det sjunde, äro carpalbenen 5, dä de hos den följande endast äro 2:ne, ätminstone a de bada skeletterna i Bergen. Jag har icke antecknat dem ä& ske- letterna i Köpenhamn, och Schlegel angifver dem icke. För det 8:de har 2:dra fingret en eller tvenne phalanger mera, och 3:dje och 4:de en d:o mera än hos den följande, enligt iakttagelse a de bäda skeletterna i Bergen. Dessa sednare ha äfven 1. vertebra min- dre i länd- och svansregionen, men denna skiljaktighet är af ingen betydelse, da jag a ett eller eller ett par af skeletterna i Köpen- hamn fann öfverensstämmelse uti dessa vertebrors antal. En del af de här anförda osteologiska skiljaktigheterna tyckas visserligen kunna förklaras genom olikhet i äldern, men det till ett enda ben sammanvuxna bröstbenet, de ganska starkt afnötta främre tänderna, och de starkt utbildade och utan suturer varande proces- serna synas adagalägga att de mindre skeletterna i Bergen äro af lika hög älder, som det i Lund. Vid vara vestra kuster synes denna arten icke vara sä särde- les sällsynt, ehuru den, enligt uppgift, skall mera sällan fäs, än följande. Den skall ocksa vara mindre sällskaplig, och mera träffas ensam. Enlist hvad Nilsson anför, l. c. page. 606, har det sanno- likt varit denna arten, som han sett utanför Helgelands kuster i Norrige. Uti zool. museum i Lund förvaras, sasom ofvan anförts, ett fullständigt skelett ar ett vid Ronneby i slutet af Mars 1851 strandadt exemplar, fran hvilket skelett ofvanstaende beskrifning är hemtad. Och sannolikt tillhör äfven det i Skand. Fauna pag. 604 beskrifna craniet derstädes denna arten. Pa universitetets i Christiania zool. museum förvaras, enligt ofvan, 2:ne cranier frän södra kusten af Norrige. 2. GR. ORCA (Schlegel). — Hovalhund }). Refbenens antal A4 par. Ingen hwit fläck pa nacken. Ruygg- ') Detta namn är öfversatt frän det norska namnet Wagnhund. Det är 20 W. Lilljeborg. fenans höjd üär ungefür lika med dess lüngd vid basen samt icke särdeles stor. Mellankäkbenen likna dem hos föregdende. Delphinus orca, Lacer&pe: Histoire naturelle des Cötacdes, pag. 298. A „ H. Schteeern: Abhandlungen aus dem Gebiete der Zoologie u. vergleichende Anatomie, II Heft, pag. 2, tab. 7 & 8. — 1843. Anm. Oaktadt Lacepede skiljt sin Dauphin Gladiateur fran sin Dauphin Orgque, har han dock uti beskrifningarne till en del sammanblandat dem. Isynnerhet synes detta vara förhällandet med den sednare, för hvilken han anfört dimensioner, som sannolikt en- dast tillkomma den förre. För öfrigt är hans beskrifning allt för ofullständig, och innehäller allt för litet utmärkande, för att med säkerhet kunna hänföras uteslutande till nagondera. — Af sednare författare är H. Schlegel den ende, som med den utförlighet be- skrifver ifrägavarande art, att beskrifningen med full säkerhet kan hänföras till den, och derföre har jag endast aberopat honom. Dess största storlek är ännu icke känd, men af de af Schlegel uppgifna mätten, och af längden a de af mig undersökta skeletterna synes följa, att den vanliga längden af ett fullvuxet individ är 16’ —18. Till sin kroppsform är den temligen undersätsig, ehuru icke mycket-tjockare än somliga arter af slägtet Delphönus. Dess stör- sta tjocklek är under ryggfenan, som är belägen ett godt stycke framom midten af kroppslängden, ehuru bakom den främre tredjede- len. Hufvudet är trubbigt tillspetsadt, och nosen trubbig, ehuru icke afrundad, samt ofvan och baktill icke begränsad af nagon tydlig af- sats. Den bakre kroppsdelen, bakom analöppningen, som har sitt läge ungefär vid början af den bakre tredjedelen af kroppslängden, är afsmalnande och temligen langt utdragen, och, da djuret betrak- tas frän ryggsidan, starkt afsmalnande och hoptryckt mot stjertienan, och, dä det betraktas fran sidan, nästan jemnbred frän anus till stjertfenan, ehuru naturligtvis mycket lägre än den främre kroppen. A det af Schlegel beskrifna exemplaret, som var en hona af 16’ 3” Rhenl. m. längd, var kroppens höjd vid början af ryggfenan 2 10" s. m.. ryggfenans höjd 1’ 11”, bröstfenornas längd fran det inre af den bakre bugten vid deras bas 2', och stjertfenans bredd 4 7, A ett af de exemplaren, hvars skeletter förvaras i Bergens museum, troligen denna arten, som vid Norriges nordligare kuster benämnes med detta namn. Af denna skola flera i sällskap bruka anfalla Hvalarne, samt hugga sig fast vid deras sidor, och det är deraf den fätt sitt namın. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 21 och hvars fenor till sin form i det aldra närmaste liknade dem af det af Schlegel beskrifna, var ryggfenan i främre kanten frän basen 2' 8” norskt m. hög, och dess bas 2’ 4” s. m. läng; bröstfenorna 2' 91/," länga (enligt uppgift af Doctor Koren). — Färgen är, en- ligt Schlegel, ofvan svart, skiftande i regnbagens färger, under pors- linshvit. Rygg-. och bröstfenorna äro svarta, äfvensom stjertienan ofvan. Denna är under hvit med svarta kanter. ÖOfvan och bakom ögonen är a hvardera sidan en temligen stor afläng hvit fiäck, och a undre sidan bakom basen af hvardera bröstfenan en mindre sadan fläck. Ä hvardera sidan af ryggen strax bakom ryggfenan och snedt framat och nedät vid hvardera sidan af ryggfenans bas är ett vio- lett band, som framät slutas med ett smalt streck ). Den hvita färgen A undre kroppssidan intager hela underkäken, sträcker sig upp pa sidorna af hufvudet nära under ögonen, samt bildar ett smalt streck pa kanterna af öfverkäken. Pa kroppssidorna bakom rygg- fenan och öfver genitalspringan bildar den äfven en större bakat böjd bugt. Den öfre sidans svarta färg sträcker sig under ryggfe- nan äfven till en del under bukens sider, betäcker den bakre krop- pen mellan anus och stjertfenan, samt har en framat utskjutande förlänening a hvardera sidan af genitalspringan. Om de bäda i Bergens museum förvarade och uppsatta skelet- terna har jag antecknat följande, efter att derom af Doctor Koren hafva inhemtat nödiga upplysningar. Bada äro af hanar, och bada synas, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, vara af gamla individer. Det ena är 16’ 11/,", och det andra 15’ 81/,” längt. A det sed- nare är hufvudet 3° langt och 1’ 9” bredt öfver den främre ut- bredda delen af ossa zygomatica & frontis. Nosen är 1’ 6” läng och 103/,” bred vid basen, och 91/,” d:o ä& midten. Tandraden ä hvardera sidan i bäda käkarne 1’ 21/,” läng. Underkäken 2’ 47/," läng. Scapula 1’ 3," läng och 1’ 63%/g” bred. _ Acromion 35/g" lang, af irregulier form. Os humeri frän spetsen af tuberculum ma- jus 7%/," längt och & midten 4'/,” bredt. Radius 71/," läng och 51/s" bred vid nedre ändan. Ulna 71//” läng och 35/g” bred vid redre ändan. Sternum 1’ 6° längt. — Tänderna 12 & hvardera sidan«i öfre och undre käken, alla med en svart fläck a yttre sidan i corticalsubstansen, hvarigenom ett syart band uppkemmer längs tandradens yttre sida. De främre tänderna med trubbig och afnött ') Möjligen är detta band uppkommet genom nägen skräma i ytterhuden. Det lär icke hafva blıfvit obseryeradt ä& de i grannskapet af Bergen tagna indiyiderna. 22 W. Lilljeborg. spets, de andra spetsiga. Den knöl, som näsbenen och pannbenen bilda bakom näsborrarne och plogbenet, är föga uppstäende, samt riktad bakät. Mellankäkbenen framom näsborrarne temligen starkt concaverade framät, & midten. af nosens öfre sida smalast, samt bredare framät och bakät, och till formen liknande dem af föregä- ende art. Öfverkäkbenen sträcka sig längre tillbaka än mellankäk- benen, men lemna dock en del af pannbenen blottad mellan dem och nackbenet (os oceipitis). Hufvudets form är likadan ä bäda skeletterna. A: det :mindre skelettet äro de 4 första halsvertebrorna sammanvuxna med sina processus spinosi, och & det större endast de 3 första. A. bada äro de 2:ne fürsta halsvertebrorna äfven sam- manvuxna med sina corpora. Sidoutskotten eller processus trans- versi ä de 5 bakre halsvertebrorna äro föga utbildade, och a den bakersta (7:de) är deras nedre gren (parapophysis) reducerad till en articulationsyta für capitulum & I:sta paret refben. A ingen af dessa vertebror är öppningen för arteria vertebralis i sidoutskotten sluten, eller dessa utskott ringformiga. Ryggvertebrorna 11; lumbo- sacralvertebrorna a det ena skelettet 9 och a det andra 11; och svansvertehbrorma a det förra 25, och ä det sednare 23, säledes, med tillägg af 7 halsvertebror, a bäda skeletterna inalles 52 ver- tebror. Det förra har 14, och det sednare 13 processus spinosi inferiores. De 14 sista svansvertebrorna a bäada sakna processus transversi. Sternum utgöres af ett enda ben). Af de 11 paren refben äro de 5 paren cost& ver&, och det 6:te paret äro fästade i en broskartad förlängning af sternum. 1:sta—-7:de paren refben förete vid sin öfre ända samma förhällande, som hos föregaende art, d. v. s. articulera med sina capitula med corpora af de vertebror, som i ordningen äro närmast före dem, med hvilkas processus trans- versi deras tubercula articulera, och det första parets capitula arti- eulera med den 7:de halsvertebrans corpus. Carpus har & bäda skeletterna endast 2:ne ben, men metacarpus har 5 d:o, och fing- rarne äro 5. Tummen har 1 phalang, pekfingret 5, längfingret 3, ringfingret 2, och lillingret 1 d:o. Alla phalangerna äro a bäda skeletterna fullständigt tillstädes, samt äro breda och temligen tunna. I allmänhet synas dessa skeletter, med undantag af hufvudet, vara af en nägot mindre grof byggnad, än skelettet af föregaende art. Af de 2:me mindre skeletterna i physiologiska museum i Kö- penhamn, hvilka voro nästan lika langa, nemligen ungefär 121/,, företedde det ena ätskilliga egenheter. Dess hufvud var jemförelse- ) Ä det af Schlegel beskrifna exemplaret var bröstbenet deladt i 3 stycken. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hyalartade Däggdjur. 23 ‚vis bredare, och byggnaden af skelettet i allmänhet nagot gröfre, ehuru det tycktes vara ungt. Dess hufvud var 2’ 91/," langt, och fa Ye bredt, da det hos det andra mindre skelettet, med samma ‘ längd, var 1’ 6” bredt. Dess sternum bestod af 4 stycken, da det hos de andra 2:ne bestod af 3 d:o. Dess scapula var nagot bre- dare, och dess refben längre och bredare, och de fhämre starkare böjda. Möjligen voro dessa skiljaktigheter en följd af könsskilnad och det gröfre skelettet af en hane. Alla 3 skeletterna hade 13 tänder & hvardera sidan i den öfre käken, och 12 d:o d:o i den undre. Endast det gröfre hade a ena sidan i underkäken 13 tänder. Den skall icke vara särdeles sällsynt vid Norriges vestra ku- ster. Under vintern 1860 togs en flock af 12 individer pa en gang i en fjord i grannskapet af Bergen i Norrige. De drefvos upp pa grundare vatten vid 'stranden tills de fastnade. och blefvo derefter dödade. De 2:ne skeletterna i Bergens museum äro af dessa. Det mindre eranium i Lunds zool. museum, som omnämnes i Skandina- visk Fauna, Däggdj. pag. 604, och som är 2° 11” längt, är tro- ligen af denna arten. Der uppgifves icke hvarifran det är, men sannolikt förekommer denna arten äfven en och annan gäng vid ve- stra kusterna af Sverige. Den är utan tvifvel lika ifrig förföljare af de större hvalarne, som föregaende art. 3. GR. MELAS (Trail). — Grindehval. Hufvudet framtill (nosen) kort, rundadt och ned en stark, halfspherisk convewitet, eller "panna.” A craniet äro mellan- käkbenen ad öfre sidan af nosen Iwartdera mycket bredare än den delen af öfverkäkbenet, som synes vid deras yttre sida. Delphinus melas, Tram: Nicholsons Joumal, vol. 22, pag. 21, tab. 3. — 1809, (enligt F. Cuvier och J. Gray). »„ globiceps, &. Cuvıer: Annales du Mus. XIX. pag. 14, tab. 1. — 1812, (enligt J. A. Wagner). R ” Idem: Recherches sur les ossements fossiles, T. V. l:re partie, pag. 285, tab. 21, fig. 1L— 13 (craniet). “ a FF. Covier:-L. .e page: 190, tab. 13, fe: 2, och tab. 14, fig. 1—3. e u H2 'SCHLEgeL: L. es, Heft. pag. 33. £ 3 J. A. Wacner: Schrebers Säugthiere,, T:er Theil, pag. 285, tab. 345, fig. 2 & 3. 24 W. Lilljeborg. Globiocephalus Svineval, J. Gray: L. c. pag. 32. Delphinus globiceps, S. Nırsson: L. c. pag. 608. Längden stiger till 20°. Kroppsformen temligen längsträckt, med största tjockleken framom kroppens midt, med främre kropps- delen kort och tjock, och den bakre temligen utdragen och smal. Nosen är mycket kort och rundad, och ofvan den är hufvudet upp- sväldt och rundadt som ett halfklot. Fenorna äro stora. Ryggfe- nan belägen ungefär a kroppens midt och starkt bakät böjd. Krop- pens största tjocklek är belägen vid ryggfenans början. — Enligt uppgifterna af Lemaout (äfven meddelade af F. Cuvier) var största omkretsen af ett exemplar af 19’ —20’ längd 10’ franskt m. Rygg- fenan var 3° lang vid basen, och 4’ hög (troligen efter främre kan tens böjning och icke i rät linia). Bröstfenorna, som äro länga- och smala, voro 5’ 2” länga, och 1’ breda. Stjertfenans bredd var 4’ 3”. — Färgen är svart, och undertill frän hakan till analöppnin- gen midtat hvit. Den hvita färgen är under hakan och strupen hjertformigt utbredd, och derifrän är det hvita fältet starkt afsmal- nande bakat. Alla fenor svarta. Craniet är utmärkt genom de breda mellankäkbenen och den ofvantill smala listen af öfverkäkbenen, som synes vid yttre sidan af de förra, derigenom att mellankäkbenen framom näsborrarne till större delen af sin längd äro concaverade 1), deriganom att den knöl, som pannbenen och näsbenen bilda bakom näsborrarne, är särdeles hög, samt derigenom att tandraden saväl i öfre som undre käken är mycket kort. A ett skelett af omkring 13’ längd var craniets längd 2’ 1”, och bredd öfver tinningbenen 1° 5”. Den minsta bredden öfver pars oceipitalis 111/,’, och bredden öfver orbite 1’ 31/,". Nosens längd 1,1”, och bredd vid basen 93/g . Mellankäkbenen tillsam- man ä midten af nosen 61/," Dbreda.- Underkäken 1’ 71/,”, och dess tandrad 5” läng. — Tänderna & detta cranium °2—®, och spär till att en 9:de a hvardera sidan af underkäken baktill utfallit 2). Ryggvertebrorna äro 11; lumbosacralvertebrorna 13, och svansver- tebrorna 26—29, säledes, med tillägg af 7 halsvertebror, 57 — 60 vertebror. Processus spinosi inferiores 17. Sternum bestär af 3 ben, af hvilka det första har & hvardera sidan vid sin främre ända ') Derigenom synes öfverkäken, sedd frän sidokanterna, mera plattad ech tunn, än hos föregäende art. °) Tändernas antal är föränderligt. 14 ä hvardera sidan ofvan, och 12 dito nedan lär vara maximum; och stundom lära de alla förloras hos äldre individer. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hyalartade Däggdjur. 25 en bakätriktad process. Coste ver@ äro 4 par, och S:te och 6ite paren synas hafva varit fästade i en broskartad förlängning af ster- num (processus ensiformis). Grindehvalen är mycket sällskaplig, och träffas alltid i större eller mindre fiockar. Han förekommer i Nordsjön och norra delen af Atlantiska ÖOceanen, stundom t. 0. m. ända upp vid Grönlands kuster. En och annan gang visar han sig vid vestra eller nordvestra kusterna af Norrige. Uti Skandinavisk Fauna meddelas iakttagelser deröfver, och sednast underrättade oss tidningarne für 2—3 ar se- dan, att en flock af 70—80 mindre hvalar, enligt beskrifningen utan tvifvel Grindehvalar, blef uppdrifven pa stranden och fangad vid kusten af Nordland i Norrige. I Kattegat lär den icke inga. 3. Slägtet, PHOCAENA, G. Cuvier. Nosen kort och trubbig, eller afrundad, samt ofvan och bak- till icke begränsad af nägon tydlig afsats. Den springa, i hvilken näsborrarne öppna sig pa öfre sidan af hufvudet, är böjd och trans- versell, samt belägen ungefär midt öfver ögonen och säledes langt bakom nosspetsen. Ryggen med fena, som är belägen ungefär vid kroppens midt. Kroppens form undersätsig, framtill tjockare och trubbig. — Bada käkarne beväpnade med temligen talrika (20 och deröfver), smä, trubbiga och vid spetsen hoptryckta tänder. A craniet är nosen temligen kort och trubbig (dock det sed- nare i mindre grad än hos föregaende slägte), samt kortare än den bakre delen af hufvudet. De bada underkäkbenens symphysis är kort, och kortare än dessa bens halfva längd. Hvad det öfriga skelettet beträffar, sa utmärker det sig genom ett nagot betydligare antal ver- tebror, än hos föregaende slägte. Af detta slägte lär blott en art vara känd, tillhörande Nord- sjön, norra delen af Atlantiska Oceanen samt äfven Ishatvet. 1. PH. COMMUNIS, Lesson. — Tumlare. A hvartdera mellankäkbenet är framom näsborrarne en tem- ligen hög knöl. Tänderna 20—28 a hvardera sidan af käkarne. Delphinus phocena, Liınx&: Fauna Suecica, pag. 17. rn fe Lacep£poe: L. c. ‚pag. 287. Phocena communis, Lxzsson: Manuel de Mammalogie, pag. 413. — 1827. R 2 FF} Covirı be pag.' 171, tab. 12, nel. Delphinus phocena, S. Nırsson: L. c. pag. 616. 4 26 W. Lilljeborg. Längd 4'—6, oftast 4 —5’. Kroppen med största tjockleken ungefär under början af ryggfenan, d. v. s. nagot litet framom krop- pens midt. Hufvudet är framtill ofvan nosen starkt convext. Krop- pen afsmalnar mycket mot stjertfenan, isynnerhet da den betraktas fran öfre sidan, emedan den närmare stjertfenan är starkt hoptryckt. Ryggen är bred och afrundad. KRyggfenan, som är belägen ungefär a kroppens midt, har höjden betyaligt mindre än längden vid basen. Bröstfenorna äro temligen sma och smala. A ett uppstoppadt exem- plar, af ungefär 4’ 2” längd, var ıyggfenan 4” hög ä& midten, samt 8" lang vid basen; bröstfenorna 71/," länga fran främre kanten af deras bas; och stjertfenan omkring 12” bred mellan spetsarne. — Färgen är ofvan svart, under hvit, utan skarp färggräns. Alla fe- norna äro svarta, och fran stjertfenan sträcker den svarta färgen sig ett litet stycke, fram under den derintill varande delen af kroppen eller stjerten. Underkäken framtill svart. Frän främre kanten af bröstfenorna gar ett svart band, som under ögonen förenar sig med den svarta färgen pa hufvudets sidor. Den undre hvita färgen sträc- ker sig ett stycke upp pa kroppssidorna, och är der fint spräcklig af svartgrätt. Huden är glänsande. Ett skelett af en gammal hona, skjuten under början af förli- den sommar i Stockholms skärgard, och skelettet förvaradt i anato- miska museum härstädes, företer följande förhällanden. Längd af skelettet 4° 91/,". D:o af craniet 111/,”. Craniets bredd öfver processus zygomatici af ossa frontis 5%/g‘. D:o öfver ossa frontis iramom orbitae 45/g‘. Nosen 47/g" lang och 25/g” bred vid basen, och betydligt kortare än den andra bakre delen af craniet. Tand- raden i öfverkäken 4” läng. Underkäken 81// lang, och dess tand- rad 33/5. — A hvartdera mellankäkbenet är framom näsborrarne en temligen hög, aflang och ojemn knöl. Pannbenen och hjessbenen bilda en temligen hög knöl bakom näsbenen. Plogbenet synes en- dast pa ett ställe a undre sidan af öfverkäken, mellan bakre spet- sarne af de der älven synliga mellankäkbenen. Tänderna 23=22, (a ett cranium i Lund räknade jag 24 tänder & hvardera sidan i ölre och undre käken) vid roten trinda och vid spetsen hoptryckta och rundade. Alla halsvertebrorna, med undantag af den 7:de äro sammanvuxna, men endast för de 3 första hafva suturerna dem e- mellan försvunnit. Ryggvertebrorna 13; lumbosacralvertebrorna 13 (a ett skelett i Lund räknade jag 15) 1); svansvertebrorna 32, sä- !) Detta sednare antal hade Eschricht ocksä funnit hos alla de af honom undersökta 13 exemplaren (Danske Widenskab. Selsk. Skrifter, d:e Rekke, Naturvidenskab. o. Mathem, Afd. 1 Bd., 1849, pag. 136). Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 27 ledes, med tillägg af 7 halsvertebror, inalles 65 vertebror. De 18 sista svansvertebrorna sakna processus transversi. Processus spinosi inferiores 18. Sternum utgöres af ett enda ben, och cost& vera äro 5 par. Tumlaren är i hafven vid väara kuster, ända till Finmarken, äfven- som i allmänhet vid Europas kuster den allmännaste inom familjen. Troligen är der nagon periodicitet i dess förekomst hos oss, ätminstone i Östersjön. Enligt uppgift af Professor J. Reinhardt, har man vid danska kusten af Öresund observerat, att den under vären vandrar frän Kattegat genom Öresund in i Östersjön, och under hösten van- drar tillbaka ). Den 11:te sistl. Juni sag jag flera exemplar i haf- vet utanför Christianopel i Blekinge. Den förekommer äfven vid vestra kusten af Grönland. Äfven den är sällskaplig, ehuru icke i lika hög grad, som den närmast föregäende. Merendels träffas na- gra individer tillsamman. 4. Slägtet DELPHINAPTERUS, Lacepede. Nosen kort och rundad, och hufvudet framtill mycket kullrigt. Den springa, hvari näsborrarne öppna sig, är belägen pa öfre sidan af hufvudet, och längst bakom nosspetsen, samt är till riktningen trans- versell.e. Ryggen saknar fena. Kroppen till sin form särdeles tjock och undersätsig, samt framat trubbig. Bakät är den, isynnerhet da den betraktas ofvanifrän, starkt afsmalnande, och framom stjertfenan mycket hoptryckt. Bäda käkarne beväpnade med ett ringa antal (10 eller färre) coniska, glesa, trubbiga och med ären mer eller mindre utfallande tänder. A craniet är nosen temligen bred och trubbig, samt nagot kor- tare än den bakre delen af hufvudet, och ansigtsregionen framom näsborrarne kullrig, och, dä den betraktas fran sidan, framät nagot nedat böjd. Tandraden i underkäken saäväl som underkäkbenens sym- physis -kortare än dessa bens halfva längd. I afseende pa det öf- riga skelettet utmärka de sig genom ett ringa antal vertebror. Af detta slägte äro 2:ne arter kända, den ena fran de nord- liga polartrakterna, och den andra fran hafvet vid Australien. Den förra af dessa lär nagon gang, enligt Ström, visa sig utanför vestra kusterna af Norrige, men sannolikt snarare utanför de nordligaste kusterna af detsamma. De zoologiska museerna i Norrige förvara emellertid inga bevis pä dess förekomst derstädes. ') Jemför hyad som i Skand. Fauna pag. 618, säges om dess vandrıng genom Lilla Belt. 28 W. Lilljeborg. 1. D. LEUCAS (Pallas). — Hrvitfisk 1). Nosen nägot, men icke betydligt kortare än den bakre de- len af craniet, och dess längd betydligt större än dess bredd vid basen. 2 Delphinus leucas, ... .. Parras: Reisen etc. III, pag. 92, tab. 74. — 1776. Balcena albicans, ... OÖ. F. Mürter: Zoologie Danic& Pro- dromus, pag. 7. — 1776. Delphinus albicans, .. OÖ. Faprıcıus: Fauna Groenlandica, pag. 50. — 1780. Deiphinapterus beluga, LAczrEpe: L. c. pag. 243. Delphinus leucas, ..... @. Cuvier: Recherches sur les ossements fossiles, T. V, l:e part. pag. 287, tab. XXI, 518.5 28.6: Phocena leucas,. „.» E. Cover: L..e. p. 199, Habs i, tab. 16, fie. 1—3. Beluga catodon, .... .-J. Grar: L. c. pag. 29. Delphinus leucas, . . .. S. Nırsson: L. c. pag. 614. Kroppslängden 12’—18 och mera. Den är undersätsig och tjock, nägot mera än Hvalhunden, med största tjockleken eller periferien, som är ungefär lika med ?2/, af längden, nagot framom kroppens midt. Den främre kroppsändan är mindre afsmalnande, och slutas trubbig, emedan hufvudet framtill stupar nästan rätt ned till den näagot framstaende noskanten eller öfverläppen. Ofvan denna, som af en liten bugt eller afsats bakat begränsas, är det framtill kullrigt och rundadt, samt, da det betraktas ofvanifrän, nägot af- smalnande framät. Betraktadt fran sidan är hufvudets öfre contur nagot litet inböja vid näsöppningen, och framom denna nästan rät, tills den hastigt böjer sig vid den främre kullrigheten. Den undre kanten af hakan är nägot uppstigande och bagböjd. Den transversella, halfmänformiga öppningen för näsborrarne är belägen nagot längre till- baka än ögonen. Bakat är kroppen mycket afsmalnande, isynnerhet da den betraktas ofvanifrän, och är fran stjertfenan ett temligen langt stycke framat mycket hoptryckt med den öfre och undre kanten tem- ligen skarp, och sträckande sig bakät mellan stjertfenans bada sido- flikar. Betraktad fran sidan är den bakre kroppen eller stjerten myc- ket högre än stjertfenans tjocklek, och dess undre kant är starkt uppstigande till stjertfenan, da deremot den öfre kanten är nästan !) Detta är dess norska namn, Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 29 rät. Säasom rudiment af ryggfena finnes A midten af ryggen, till ungefär 18” längd, en längsgäende nägot ojemn köl, bildad af huden, och & hvilken ytterhuden är mycket härdare än eljest. Bröstfenorna, som hafva vanlıgt läge, äro smä, korta och trubbiga, med en trub- big vinkel i midten- af bakre kanten. Stjertfenan af vanlig form, och med en djup inskärning i bakre kanten. De sma ögonen äro belägna rätt bakom och temligen nära intill munvinklarne N. Ä det i noten här nedan nämnda exemplaret, en hona af omkring 101), längd, voro bröstfenorna 14” länga och 83/," breda; stjertfenan 2’ 3” bred mellan spetsarne; stjerten 61/,” framom stjertfenan var 91/,” hög, och BE7 PR tjock eller bred. Hufvudet var, mätt 'öfver Ögonen, 133/4' högt, och 123/," bredt. — Färgen är, enligt Herr Quen- nerstedt 2), glänsande mjölkhvit, med en smal bläsvart kant pa bröst- och stjertfenorna. Enligt Pallas äro de gamla elfenbenshvita och ungarna i början gräbruna. Efter ett skelett frän Spitsbergen af omkring 12’ längd har jag antecknat följande. Craniet 221/," längt, och 121/," bredt öf- ver tinningbenen. Nosen ä detsamma 101/,” läng, och 71/y” bred vid basen. Underkäken 165/g” läng, och dess tandrad 61/,” dito. Näsbenen och pannbenen bilda en temligen starkt uppstäende knöl bakom näsborrarne. Crista lambdoidea läg och bakät riktad. Öfver- käkbenen na bakom näsbenen. Det högra mellankäkbenet när nägot längre tillbaka än det venstra, och intetdera af dem berör näsbenen. Ansigtsregionens öfre contur bagböjd. Det triangulära fältet a mel- lankäkbenen framom näsborrarne ojemnt, & midten nägot litet con- cavt, och framat convext, och vid hvardera sidan begränsadt af en djup fara. Dess bredd framom näsborrarne 41/,'. Tänderna 1=2, trubbiga och afnötta. — Halsvertebrorna skilda. Ryggvertebrorna 11; lumbosacralvertebrorna 10; svansvertebrorna 22, säledes, med tillägg af 7 halsvertebror, inalles 50 vertebror. Processus spinosi inferiores 1l. Sternum bestär af 3 ben, och af de 11 paren reiben äro 4 par coste ver@®). Carpus och metacarpus hafva hvardera 5 ben. Fingrarne äro 5, och tummen har 1, pekfingret 5, längfingret 4, ringfingret 3, och lillfingret 3 phalanger. ') Hufvudet, bakre kroppsändan och fenorna äro här beskrifna efter en i salt conserverad hud frän Grönland, ı hyilken hufvudet, den bakre delen af kroppen och de främre extremiteterna sutto qvar orubbade. Den är nu, med iakttagande af dessa delars naturliga form, uppstoppad, och förvaras i uni- versitetets härstädes zoologiska museum. 2) Anteckningar om Spitsbergen (manuser.). ®) Stundom lära refbenen vara 12 par. 30 W. Lilljeborg. Hvitfisken, eller Belugan, sasom den kallas pa ryska, är all- män i de nordligare trakterna af norra Ishafvet, t. ex. vid Grönland, Spitsbergen, Nowaja Semlia, norra och nordöstra kusterna af Sibirien, der den stundom gar upp ett stycke i de större floderna (Pallas), samt vid norra kusterna af Nordamerika, och är circumpolar. Den hörer säledes egentligen icke till var fauna. I Norska Finmarken har jag icke erhallit nagon uppgift om dess förekomst der. Den, sasom de andra Tandhvalarne, lefver väl hufvudsakligast af fisık, Cephalopoder, och andra hafsdjur. Fabricius och Pallas uppgifva fiskar sasom dess näring, Holböll, enligt Eschricht, derjemte Crustaceer och Cephalopo- der, och enligt Neill och Barchlay hade ett individ, som fangades vid kusten af England, vid Frith of Forth 1815, blifvit ditloekadt ai laxar, hvilka den ifriet förföljde. Emellertid har jag i Tromsö af en skeppare, som mycket berest hafvet vid Spitsbergen, och som tjenstzjorde sasom lots för den franska vetenskapliga expeditionen dit, samt hade fängat ätskilliga Hvitfiskar, erhällit den uppgiften, att han i dess mage endast hade funnit täng (”tarre”). 5. Slägtet MONODON, Linne. De hithörande hvaldjuren utmärka sig derigenom, att de endast hafva en eller ett par mer eller mindre utbildade tänder, som hafva sitt läge i främre ändan af öfverkäken 1). Eljest sakna de tänder. Den för näsborrarne gemensamma transversella öppningen är belägen pa Öfre sidan af hufvudet langt bakom nosspetsen. Ryggen saknar fena, liksom hos föregaende slägte, till hvilket detta i flera afseen- den tyckes mycket närma sig. Hufvudet företer framtill ungefär samma trubbiga och kullriga form, och kreppen är temligen tjock, med största tjockleken framom midten. Munnen är liten, och bröst- fenorna äro sma och korta. Craniet liknar till sin form mest det af den närmast föregäende, men det är mera snedt än dennes, atminstone hos de äldre hanarne, der den delen af öfverkäken, som bär den länga tanden blir nägot ') Hos honan stanna tänderna (2:ne) merendels i sin utveckling, sä att de icke blifva synliga utom alveoli, och den saknar dä helt och hället yttre synliga tänder. Hos hanen är det merendels blott den ena af dessa tänder, som utyecklas och antager en utomordentlig längd, under det att den andra tan- den abortierar eller stannar i sin utveckling; sällan utbildas bäda lika myc- ket. Enligt Fabrieius är det än den högra och än den venstra tanden som utbildas. Enligt Owen (Odontography, vol. 1, pag. 348) äro dessa tänders alveoli ursprungligen belägna i intermaxillarbenen, eller rättare vid dessas förening med maxillarbenen. Öfversigt af de inom Szandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 31 längre och bredare än den andra delen, och den .bakre sidoafsatsen ä det förra öfverkäkbenet star nägot längre fram än pa det sednare. Nosen är temligen kort och trubbig, ungefär eller nära af samma längd, som den bakre delen af hufvudet. De bada underkäkbenens symphysis är helt kort, mycket kortare än dessa bens halfva längd. Äfven i afseende pä skelettet für öfrigt synes den närma sig mycket till föregaende, och har endast ett par eller tre vertebror mera. Af detta slägte är blott en art känd, tillhörande norra polar- hafvet. 1. M. MONOCEROS, Lin. — Narhval. Monodon monoceros, Linse: Fauna Suecica, pag. 16. * er O. Fagrıcıus: Fauna Groenlandica, pag. 29. Des Narvals, ... G. Cuvier: Recherches sur les ossements fossiles, T. V, l:re partie, pag. 319, tab. XXI, DE.T. Monodon monoceros, F. Cuvier: L. ec. pag. 230, tab. 17, fie. ZU 0. Ki na J. A. Wacmer: L. c. pag. 267, tab. 330. » 5 Sr Nınsson: L. 'c. par. 619. Längd 12’—20', förutan tanden, som är 6—10' läng. Till kroppsformen synes den vara nagot mindre tjock än före- gaende. Ungefär pa kroppens midt har den pa ryggen, liksom den sednare, en längsgaende köl, som är ett rudiment af ryggiena. Vid främre delen af denna köl är kroppen tjockast. Bakat afsmalnar kroppen, och är närmare stjertfenan starkt hoptryckt, med en tem- Jigen skarp öfre och undre kant, ehuru den synes der vara nägot mindre hoptryckt än föregaende. Scoresby (enligt J. A. Wagner) uppzifver följande dimensioner a en hane. Kroppens längd, förutan tanden, 15’, engelskt mätt. Dess omkrets vid början af ryggkölen 8 5”. Afständet mellan nosen och anus 9’ 9”. Bröstfenorna 13” länga och 71/,” breda. Stjertienan 3° 11/," bred. Tanden utom käken 5’ 1ar. — Enligt Scoresby är färgen hos de fullvuxna hvit eller gulhvit med grä och svartbruna fläckar. Da ungarne äro helt smä skola de vara blagra eller svartgrä |); nagot större, äro de of- van svarta, och pa sidorna samt under fläckiga af gratt och hvitt. A 'eraniet innehälles nosens bredd vid basen omkring 11/, gan- ger i dess längd. Mellankäkbenen & öfre sidan af nosen äro ungefär !) Det synes vara denna färgteckningen som Fabricius beskrifyer, dä han säger: colore totus niger., 32 W. Lilljeborg. lika breda, som de vid yttre sidan af dem varande öfverkäkbenen. Dä den länga tanden, säsom vanligt, sitter i den venstra delen af öfverkäken, äro mellankäkbenen och näsborrarne bakät nägot riktade at venster. Det högra mellankäkbenet sträcker sig nägot längre till- baka än det venstra, och intetdera af dem berör näsbenen. Craniet a ett fullvuxet individ har ungefär 2’ längd och 16” bredd (S. Nils- son). Den i den venstra delen af öfverkäken sittande länga och spetsiga tanden är venstervriden, eller & ytan försedd med ät ven- ster löpande spiraiformiga ryggar och ojemnheter. Dä den sitter i den högra delen af öfverkäken, har den de spiralformiga ryggarne vridna at höger (se figuren hos Blasius: Naturgeschichte d. Säugeth. Deutschl. p. 525). Den är inuti ihälig till nära spetsen, och har uti denna ihälighet en persistent pulpa. Dess alveolus, som är om- kring 14” lang, sträcker sig nagot bakom sidvafsatsen af üfverkäk- benet, eller ungefär till orbita. Vid 9 eller 10 fots längd är dess basal- diameter omkring 4” (Owen). A ett skelett i Lunds zool. museum af 141/, längd var tanden frän basen nära 6’ läng. Detta skelett hade 12 ryggvertebror, 9 lumbosacralvertebror, och 25 svansvertebror, af hvilka 16 buro processus spinosi inferiores, säledes med tillägg af 7 halsvertebror, inalles 53 vertebror ,). Af de 12 paren refben voro 6 par coste ver®&, och T:de paret voro fästade i brosket intill än- dan af Ö:te parets sternaldel. Liksom Hvitfisken är Narhvalen egentligen ingen tillhörighet för den skandinaviska faunan. Den tillhör det nordligaste polarhafvet eller polarisens omrade, och visar sig endast under vintern vid Grön- lands kuster, men äfven da icke söder om 65:te graden n. br. (Rink. Grönl.). Enligt Martens skall den stundom visa sig vid Spitsbergen, men synes dock der ingalunda vara allmän, emedan Martens under sin resa icke sjelf fick se den der. Enligt Pallas skall den före- komma vid Nowaja Zemlia och i hafvet norr om Sibirien. Enligt S. Nilsson (l. c. pag. 621) har endast en gäng ett individ fän- gats vid nordvestra kusten af Norrige, i Bindalsfjorden vid Hel- geland. Sällan förirrar den sig sä langt ned frän sitt nordliga hem. 1736 erhöllos 2:ne individer vid nordvestra kusterna af Tyskland (J. A. Wagner), och tre eller fyra gänger har den blifvit iakttagen vid Englands kuster 2). Den förekommer i allmänhet icke utom po- ') Schlegel (l. c. pag. 35) har räknat 26 svansvertebror, och Giebel (Die Säugethiere, p. 113) endast 24 dito. Ä ett skelett i Bergens museum räk- nade jag 26 svansvertebror. °) Lord Ciermont: A Guide to the Quadrupeds a. Reptiles of Europe, pP: 197, Öfrersigt af de Inom Skandinavien anträfade Hvalartade Däggdjur. 33 larbäckenet, och finnes derföre icke i norra delen af Stilla Hafvet. Enligt Scoresby lefver den till hufvudsaklig del af Cephalopoder eller Bläckfiskar, men derjemte äfven af üskar, och deribland ai temligen stora Rockor. Scoresby förmodar att den dödar dessa med sin tand. För öfrigt känner han icke hvartill tanden begagnas. Hvad Fabricius anförer om dess andhal pa isen gör det sannolikt, att han begagnar sin tand för att halla dessa hal öppna. Han är sällskaplig, samt snabb och liflig ı sina rörelser. 6. Slägtet HYPEROODON, Lacepede !). (Chaenocetus, Eschricht). I afseende pa kroppsformen utmärka de sig derigenom att de hafva en smal cylindrisk, nägot tillspetsad, baktill skarpt begränsad nos eller näbb, bakum hvilken hufvudet mer eller mindre verticalt höjer sig med en afrundad convexitet, eller ”kullrig panna.” Under hakan och strupen äro 2:ne par längsgäende djupa färor, dels langsät bäda underkäkgrenarne, och dels nagot bakom och innanför dessa (Eschr.). Kroppsformen är temligen längsträckt, med största tjockleken iramom kroppens midt, och med den främre kroppsdelen föga afsmal- nande, samt, med undantag af näbbet, trubbig. Ögonen sitta längt bakom munvinklarne, och midt öfver ögonen är den halfınänformiga, framtill concava och baktill convexa (Eschr.), transversella öppningen för näsborrarne. Den bakre kroppsdelen afsmalnar deremot, säsom vanligt, starkt emot stjertfenan, och är närmare denna hoptryckt. Ryggen har en temligen liten, bakät riktad fena, som har sitt läge bakom kroppens midt. Bröstfenorna äro helt sma; och stjertfenan i midten af sin bakre kant föga inskuren. Anus är belägen under ryggfenan. Längst fram i underkäken sitta, mer eller mindre dolda i tandköttet, 2:ne par tänder, af hvilka det, bakersta och yttre paret äro betydligt mindre än de främre, samt affallande. Derjemte hafva de & hvar- dera sidan i öfre och undre käken, och liggande dolda och lösa i tandköttet, en rad af 12—13 helt sma och rudimentära tänder (Lacepede & Eschricht). Craniet är utmärkt genom flera egendomligheter. Öfverkäken har nosen framät utdragen till ett smalt och spetsigt näbb. Bakät och innanför sidoafsatsen höjer sig a hvardera öfverkäkbenet en myc- ket stor, hoptryckt och längsgaende knöl eller kam, som framät är sluttande, och vid yttre sidan, baktill och innantill har mer eller 1) Af vunsoge, gom, och ödovs eller ddeiv, tand, enligt Lacepede. 5 34 W. Lilljeborg. mindre perpendikulära sidor. Denna knöl är mera utbildad ä de äl- dre än de yngre. Den bakom dessa knölar varande fördjupningen begränsas baktill af en vertikalt uppstigande vägg, bildad, ätminstone till hufvudsaklig del, af öfverkäkbenen, mellankäkbenen, näsbenen, pannbenen och nackbenet, och slutande öfverst i en hög crista lamb- doidea, eller "'nackekam.” Ä craniets undre sida utmärka sig 0854 pterygoidea genom sin betydliga utsträckning pa längden. Eschricht har hos den funnit ett starkt utbildadt tärben, hvilket Tandhvalarne eljest lära sakna. Underkäkbenen äro, sedda fran sidan, nägot S- formigt böjda. Deras symphysis är temligen läng, dock kortare än deras halfva längd. I afseende pa skelettet för öfrigt, utmärker detta sig genom ett ringa antal vertebror, som i allmänhet hafva corpora längre än vanligt. Deras processus spinosi superiores äro särdeles höga, och & lumbosacralvertebrorna och de främre svansvertebrorna äro processus transversi jemförelsevis korta samt & alla dessa riktade framät. Alla halsvertebrorna äro sammanvuxna, och hafva en gemensam pro- cessus spinosus. Refbenen äro till antalet fä. Enligt den af Eschricht gjorda utredningen synes blott en el- ler ett par arter af detta slägte vara säkert kända. Dessa tillhöra norra delarne af Atlantiska hafvet, Nordsjün och Ishafvet. Endast en art har hitintills biifvit anträffad vid Skandinaviens kuster. H. ROSTRATUS (Pontoppidan). — Näbbhval. De bäda knölarne päü öfverkäkbenen med temligen stort mellanrum, sü att merendels dtminstone en tredje af summa stor- lek far plats dem emellan. Balena rostrata, oder Nebbe-Hwal, E. Pontorrıpan: Versuch einer naturlichen Historie von Norwegen, pag. 233. — 1754. Monodon spurius, Groenl. Anarnak, O. Farrıcıus: L. c. p. 31. The Bottle-nose Whale described by Dale, J. Hunter: L. c. pag. 373 & 447, tab. XIX. Delphinus diodon, Lacer&pe: L. c. pag. 309. Hyperoodon butskopf, Idem: L. c. pag. 319. L’Hyperoodon, G. Cuvier: L. c. p. 324, tab. XXIV, fig. 19— 21. Hiyperoodon Butzkopf, F. Cuvier: L. c. pag. 241, tab. IX, fig. 1—3, tab. XVIO, fig. 1. Delphinus edentulus, J. A. Wacner: L. c. pag. 360, tab. 346 —347 & 348, fig. 1. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 35 Hyperoodon Butzkopf $ rostratum, J. Grar: L. c. pag. 25 & 26, tab. 3, ig. 1—5. N borealis, S. Nırsson: Skandinavisk Fauna, Däg- j gande Djuren, 1:a uppl. pag. 404. — 1820. 5 „ Idem: Skand. Fauna, Däggdjuren, 2:a uppl. pag. 622. Chaenocetus rostratus, D. F. Escurıcaht: Zoologisch-anatomisch- physiologische Untersuchungen über die nor- dischen Wallthiere, pag. 21, tab. 1. — 1849. Hyperoodon rostratum, UC. G. GreBEL: Die Säugthiere, pag. 108. — 1855. Anm. Att den af Pontoppidan beskrifna Balena rostrata är den här ifragavarande Tandhvalen, synes tydligt af den af ho- nom meddelade beskrifningen och figuren, huru ofullständiga och brist- fälliga dessa än äro, och det har derföre af ingen blifvit betvifladt. Emellertid torde det dock vara af intresse att härpa kunna lemna en ytterligare bekräftelse. A Linnes fordna egendom Hammarby, der ännu ett par af hans boningsrum äro bibehällna i sitt gamla skick, förefinnes en liten tafla öfver dörren till det inre rummet med en teck- ning öfver en Hyperoodon rostratus, som, ehuru nägot felaktig, dock är mycket bättre än den af Pontoppidan uti hans historia med- delade.. Under den större teckningen är en mindre öfver ungen. A taflan läses följande interessanta inskription: "Denna Fisk är fängad uti Eskeviks Bugten vid Herr Öfverste Hans Kolbjörns gärd vid Fredrikshald i Norrige den 17 Novemb. 1749; och befans af lengd 13 alnar och i omkrets 7I/, aln. Dä den blef öpnad befants en unge. som var 31/, aln. läng.” Denna inskription ädagalägger, att teckningen är tagen efter samma individ, som det Pontoppidan be- skrifvit. Teckningen visar en nägot för tjock kroppsform, troligen uppkommen genom djurets uppsvällning tillfölje af gasutvecklingen vid dess öfvergäng til! förruttnelse. Rygefenan är nägot för lang, samt har fätt en felaktig riktning, och ögat är nägot för stort, men eljest är teckningen ganska god, och visar tydligen den här ifraga- varande arten. Frän spruthälet eller näsöppningen uppstiger en vat- tenstrale. Da inskriptionen är svensk, skulle man kunna tro, att teckningen blifvit till Linn& öfversänd af nagon svensk i Frearikshall, sävida den icke blifvit af Pontoppidan sjelf meddelad, och Linne ä densamma antecknat de erhälina uppgifterna. Det synes häraf, att Näbbhvalen icke för Linne kunnat vara obekant; och under sadana 36 W. Lilljeborg. förhällanden förefaller det besynnerligt, att den icke nagorstädes om- nämnes af honom 1). Enligt Hunter kan den uppna en längd af 30’—40. De fle- sta, som erhällits hafva varit 18’—20’— 26’ länga, och oftast ho- nor. Framät är den temligen tjock, och största omkretsen, som säväl enligt den ofvan meddelade uppgiften & teckningen som enligt de af Eschricht och Wesmael meddelade mätten är större än djurets halfva längd, är belägen strax bakom bröstfenorna. Derifrän af- smalnar den jemnt till stjertfenan. Hos de äldre, der de uppstäende knölarne eller kammarne ä öfverkäkbenen äro füllt utbildade, är huf- vudets afsats bakom näbbet, verticalt uppstigande, och mycket kull- rig. Hos de yngre, sädan den blifvit afbildad af Wesmael, är denna afsats sluttande, som det synes, tillfölje deraf att de nämnda benkammarne äro lägre. Ryggfenans bas börjar ungefär vid början af den bakre 1/, af kroppslängden. Näbbets längd är, enligt Esch- richt, Y/,g af kroppslängden. De aflängt ovala bröstfenornas längd är, enligt densamma, Y,, af dito. Eschricht 2) meddelar följande mätt & en hona, tagen vid Westmannö, till dels efter uppgift af Herr Haalland. Kroppslängden 18° 8”, danskt mätt. Afstandet mellan bakre kanten af stjertfenan och rygefenan 6° 4”. Munöpp- ningens längd 1’ 7”. Afständet mellan munvinkeln och ögat 1° 21/g”. Kroppens omkrets bakom bröstfenorna 10’. Ryggfenan 1’ och ett par linier hög, och 1’ 3i/,” lang vid basen. Bröstfenorna efter fiämre kanten 2° 1” länga. Stjertfenans bredd mellan spetsarne 5’ 10". Ryggfenan stär rätt upp och är convex i den främre kanten och concav i den bakre. — Färgen synes vara nagot föränderlig. Enligt Eschricht är den svart med blygrä anstrykning, nagot ljusare p& buksidan. A skelettet synes hufvudet stort, tillfölje af de stora knölarne pa öfverkäkbenen, och den högt uppstäende nackkammen. Craniet af den 261/, länga hona, som, enligt Nilsson, strandade vid Landskrona, och af hvars skelett större delen förvaras i zoologiska museum i Lund, är 5’ 91/,” langt, och öfver orbitee 2’ 91/,” bredt. Dess höjd öfver nackkammen 2° 21/,”. Höjden öfver öfverkäkbe- nens knölar till nedre kanten af dessa bens gomsida 2°. Höjden !) Den af J. Gray, l. ce. beskrifna H. latifrons frän Nordsjön, som har knölarne & öfverkäkbenen mycket högre än nackkammen, samt sä tjocka, att de nästan beröra hvarandra, synes vara en skild art. Eschricht anser den för en gammal hane af samma art. Nägot sädant cranium har jag icke sett i vära skandinaviska museer. ?) Undersögelser over Hvaldyrene, 4:de Afhandling, pag. 5 & 9. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 37 af knölarme ä deras inre sida 1’ 33/,”. Afständet dem emellan 8”. Underkäken 4 9” lang. A ett yngre skelett i zoot. museum i Christiania af 18° 7” längd var craniet 4 11” längt, och 2 21/,” bredt, och dess höjd öfver knölarne ä öfverkäkbenen 81/,”. Detta skelett hade 9 ryggvertebror; 10 lumbosaeralvertebror, och 16 svans- vertebror (1 eller 2, de bakersta, saknades). A de höga processus spinosi a lumbosacral- och främre svansvertebrorna sitta processus articulares af samma par nära intill hvarandra, samt äro särdeles smä. Sternum bestod af 3 ben, och af refbenen voro 5 par cost vere. A ett större skelett i physiol. museum i Köpenhamn räknade jag 9 ryggvertebror, 11 lumbosacralvertebror, och 17 svansvertebror, hvaraf de 8 buro processus spinosi inferiores. Fingrarnes antal var 5. Tummen hade 1 phalang, pekfingret 6, längfingret 5, ringfing- ret 2, och lillfingret 1 dito. Den har mycket sällan erhällits vid kusterna af Sverige och Norrige. Enligt Pontoppidan äfvensom enligt den ofvannämnda in- skriptionen & den pa Linnes Hammarby befintliga taflan, fangades en hona vid Fredrikshall d. 17 November 1749; enligt Nilsson i Skandinavisk Fauna, 1. c., strandade en hona af samma storlek, som den nämnda, i April manad 1823 vid Landskrona, och a ana- tomiska museum i Christiania är ett skelett af ett individ, som er- hallits i Christianiafjorden. Den har äfven erhallits vid kusterna af England och Frankrike, och nägon gäng, äfven nyligen, ha smärre ska- ror af den strandat vid kusterna af Lilla Belt i Danmark. Oitare visar den sig vid Färöarme, sällan vid Island och Grönland, men icke sa sällan vid nordöstra kusterna af Norra Amerika, och stundom t.o. m. längre ned vid östra kusterna af denna verldsdel. Martens har observerat den vid Spitsbergen. Den är pelagisk och närmar sig sällan kusterna. Enligt Eschricht är det sannolikt, att den till- bringar sommaren i den högre norden, i Ishafvet, och mot hösten och vintren vandrar ned till Nordsjön och norra delarne af Atlanti- ska Oceanen. Den är sällskaplig, och vanligtvis träffas ett par el- ler nagra fa tillsamman. Dess föda bestar hufvudsakligen af Cepha- lopoder, men den förtär äfven fiskar, Holothurier o. d. Tillägg till beskrifningen öfver GRAMPUS GLADIATOR. Da Professor F. Wahlgren i Lund täckts meddela mig en con- turteckning. copierad af den teckning öfver ifragavarande art, som Professor Nilsson i det ofvan citerede föredraget omnämner, och som af honom blifvit förärad till zoologiska museum i Lund, och der 38 W.Lilljeborg. Öfversigt af de inom Skand. antr. Hvalartade Däggdjur. förvaras, har jag blifvit i tillfälle att göra följande tillägg till be- skrifningen. Enligt nämnda teckning är kroppshöjden under rygg- fenan nägot mindre än den hos Grampus orca, enligt Schlegel. Denna höjd innehälles ungefär 41/, ganger i hela kruppslängden, men hos den sednare, enlizt saväl den af Schlegel lemnade teck- ningen som beskrifningen, mindre än 41/, gänger. Den bakre kropps- delen, frän anus räknad, är deremot mindre smärt och utdragen. Kroppens höjd öfver anus innehälles icke 7 gänger i totallängden, da denna höjd deremot hos den sednare innehälles nära 8 ganger i densamma. Hvad som dock är mera päfallande är, att rygg- och bröstfenorna äro märkbart större, och derjemte de sednare trubbi- gare och den förra nästan rät. Den förras verticala höjd är be- tydligt större (öfverstisande med omkring 1Y,) än dess längd vid ba- sen, da den deremot hos @r. orca, saväl enligt Schlegels teckning, som enlist en af Doctor Koren till mig lemnad conturteckning af samma fena ä de vid Bergen erhällna individerna, är nagot mindre än längden vid basen. Denna höjd innehälles ungefär 6 ganger i kropps- längden. Bröstfenornas längd fran bakre vinkeln vid deras fäste (”hin- tern Ausschnitt”, Schleg.) innehälles icke fullt 51/, gänger i kropps- längden, da den deremot hos den sednare innehalles mera än 8 gän- ger i densamma. — Till den ofvan anförda skiljaktigheten i färgen kan läggas den, att tätt framom den större hvita fläcken ofvan och bakom ögonen förefinnes en annan mindre sadan. Obs. Den 2:dra Familjen, eller Bardhvalarne, skall afhandlas ı nästa häfte. Öfversigt af de inom Skandinavien (Nverige och Norrige) anträllade Hvalartade Däggdjur (etacea). " af W. Lilljeborg, (Fortsättning och slut frän föregäende häfte). 2:dra Familjen, BAL/ENIDIE, J. Gray. BARDHVALAR. Sakna ätminstone yttre tänder, och hafva i deras ställe & hvar- dera sidan i öfverkäken transversella och i inre och undre kanten "träd- likt delade” hornartade skifvor, eller sü kallade barder, som fungera süäsom en sil, dä de intaga sin föda. Näsborrarne öppna sig uti skilda longitudinella öppningar eller springor päü öfre sidan af hufvudet, längt bakom nosspetsen. Blott I:sta paret refben äro fästade vid bröstbenet; etc. etc. Hvad jag redan yttrat om bristerna uti var kunskap om Hval- djuren i allmänhet har i högre grad sin tillämpning pa denna familj än pa den föregaende, dels derföre att Bardhvalarne mera sällan er- hällas, och dels derföre att de i allmänhet äro af mera kolossala dimen- sioner, och erbjuda följaktligen jemförelsevis större svarigheter för den vetenskapliga undersökningen och conserveringen. Ehuru den lönande hvalfängsten redan sedan flera sekler tillbaka, ja redan före 12:te seklet, ‚da Norrmän och Basker dermed började sysselsätta sig, ädragit dem upp- märksamhet; och ehuru äfven zoologerna redan länge, t. o. m. Aristo- teles, med dem sysselsatt sig, kan man dock säga, att detta studium först pa sista tiden tagit den riktning, att kännedomen om deras bygg- !) Skandinavien tages här i samma omfäng, som i Skandinayisk Fauna. 1 2 W. Lilljeborg. nad och naturalhistoria i allmänhet synes kunna komma till att hvila pä en säker bas. Förtjensten häraf tillkommer RUDOLPHI, G. CUVIER och företrädesvis D. F. ESCHRICHT. Den förstnämnde har uti Berliner- akademiens Handlingar med noggrannhet beskrifvit och afbildat ett par arters benbyggnad, samt fästat uppmärksamheten pa de derifran hem- tade utmärkande karaktererne Den andre har uti sina ”Recherches sur les ossements fossiles”lagt en detaljerad comparativ undersökning af Hvalarnes skelettbyggnad till grund för bestämningen af formerna eller arterna, och säaledes pa dem tillämpat samma förträffliga method, som pa de andra lefvande och utdöda däggdjuren och pa reptilierna. Den tredje har uti sina ”Undersögelser over Hvaldyrene” och uti sina ”Zoo- logisch-Anatomisch-Physiologische Untersuchungen über die Nordischen Wallthiere” utförligen beskrifvit ett par Bardhvalars (Dal@noptera ro- strata och Megaptera boops) saväl yttre form som inre byggnad och utveckling, och derigenom utstakat den väg som mäste följas vid bestämmandet af karakterernas vigt och vid bedömmandet af former- nas förhällande till hvarandra. Han har derjemte specielt utvisat nägra af de kännetecken, som äro af största vigt för distinetionen mellan ar- terna af Balenopterernas intrasslade och svara grupp. Om Cetologiens föregaende ständpunkt kunna vi göra oss ett be- grepp, da vi betänka, att man i mer än 200 ar hade anställt jagt pa Balena mysticetus i norra Ishafvet, samt af den fangat 100,000:de tal, utan att dock nagot europeiskt museum egt ett fullständigt skelett af denna Hval, tills för nagra fä ar sedan Eschricht anskaflade ett sadant till physiologiskt-anatomiska museum i Köpenhamn !). Annu hos La- cepede (1804) finna vi derföre oriktiga uppgifter bade öfver vertebror- nas och refbenens antal hos denna Hval. Tillfölje af dessa brister i de cetologiska samlingarne blef en af äldre författare anförd, utmärkt art, nemligen den sä kallade Nordkaparen eller Biscayahvalen, som i sekler utgjort det hufvudsakliga föremälet för Baskernes hvalfangst, af G. Cuvier misskänd och utstruken ur arternas antal, och har först helt nyligen af Eschricht blifvit aterbördad at vetenskapen. Detta torde vara tillräckligt för att antyda det cetologiska studiets äldre ständpunkt 2). ') Uti Encyclopedie d’histoire naturelle, Pachydermes, Ruminants, Edentes, Cetaces etc., par Chenue, 1856, pag. 308, nänınes, att Prof. Serres just dä lät uppsätta i Museum i Jardin des Plantes i Paris ett skelett af Balen«a mysticetus frän de nordliga hafven. 2) Det har för mig varit en kännbar afsaknad, att jag icke haft tillgäng till J. Gray’s List of Specimens of the Cetacea in British Museun. ) Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 3 BAL#ENIDA. (suleis crebris longitudina- ‚perfecti..... 1. Balenoptera, Lacep. Corpusinfraan- [libus aratum. [ BCE. Processus coracoideus et acromion scapul@ ..... . Yimperfeeti vel null ana r 2. Megaptera, J. Gray. suleis CHREDISUE NEED A: 3. Balena, Lin. 1. Slägtet BAL/ENOPTERA, Lacepede. (Pterobalena, Eschricht). Kroppsformen mer eller mindre smal och längsträckt 1), med stör- sta tjockleken ungefär a midten eller framom midten af kroppen, samt med den bakre delen af kroppen mycket smalare än den främre och närmare stjertfenan starkt hoptryckt. Hufvudet icke serdeles stort, samt framät tillspetsadt. Bröstfenorne oftast korta, med den främre kanten jemn. Ryggfenan är merendels temligen hög och tydlig, samt har sitt läge längt tillbaka, öfver anus. Stjertfenan i midten af bakre kanten mer eller mindre djupt inskuren. Ä den främre delen af den undre kroppssidan äro talrika langsgaende djupa faror, af hvilka de medlersta, som äro längst, sträcka sig bort emot kroppens midt. Barderne äro smäa och korta, samt mer eller mindre vridna. I afseende pa skelettet, är ansigtsdelen eller nosen & craniet temligen bred, och, betraktad fran sidan, föga bagböjd, och derföre afständet mel- lan den och underkäkbenen icke serdeles betydligt. Da craniet betraktas fran öfre sidan, äro mellankäkbenen betydligt smalare än öfverkäkbenen. Ä underkäkbenen är processus coronoideus vanligtvis temligen hög och distinkt. Halsvertebrorna äro skilda, stundom ett par sammanvuxna med sina processus spinosi. Corpus a lumbosacralvertebrorna och de främre caudal- eller svansvertebrorna ?) är längre än hos de följande slägtena, och ä de förstnämnda vertebrorna är den & sin undre sida i allmänhet kölad, ehuru denna köl stundom äa den eller de främsta är föga eller icke märkbar. Dessa vertebrors processus transversi äro kor- tare och processus obliqui A de främre svansvertebrorne mindre längt atskilda än hos Balena. Bröstbenet är af mycket omvexlande form. Refbenen, ehuru stundom temligen stora, äro dock i allmänhet mindre ') Hvad den yttre kroppsformen, fenorna m. m. d. beträffar, kunna de derpä grundade karaktererna naturligtvis endast hypotetiskt tillämpas pä den subfossila arten, som endast är känd genom en del af skelettet. 2) De kallas äfven stjertvertebror, tillfölje af den bakre kroppsdelens lik- het med densamma hos fiskarne. 4 W. Lilljeborg. än hos följande slägten, hvilket naturligtvis star i samband med den smärtare kroppsformen. Skulderbladet, som har processus coracoideus och acromion fullt utbildade och tydliga, är jemförelsevis mindre än hos Balena samt af en bredare form än hos detta slägte, sa att dess längd fran cavitas glenoidalis till den motstäende öfre kanten är be- tydligt mindre än dess bredd. Hos de lefvande kända arterna synes dess form i allmänhet vara mycket öfverensstämmmande. A öfverarm- benet är capüt mera terminalt samt mindre riktadt at sidan än hos Balena, och underarmbenen äro mera langsträckta. Carpalbenen äro 5, och fingrarne äro 4. Anm. I allmänhet synes antalet af refbenen och vertebrorne vara mycket constant, sä att, när man i detta afseende träffar märkbara afvi- kelser, man har allt skäl att antaga artskilnad; men detta hindrar dock icke, att skilda arter kunna hafva lika antal refben och vertebror. — Pä Balenop- tererna lära inga Balanid-artade Cirripedier förexomma. Detta slägte innesluter troligen ett temligen betydligt antal arter fran alla haf. Dock äro ännu endast fa (4 a 5 lefvande) säkert kända. Inom Skandinavien hafva 4 a 5 arter af detta slägte blifvit anträffade, af hvilka den ena nu synes vara utdöd. De äro snabbare i sina rörel- ser än Grönlandshvalen, rusa icke ned till bottnen, sasom denna, dä de blifva harpunerade, utan simma framat med den största snabbhet, samt draga strax ut hela harpunlinan, hvilken genast mäste kapas, om bat och folk skola kunna räddas, och de kunna derföre svärligen harpuneras. De förtära, jemte mindre hafsdjur, äfven i mer eller min- dre ymnighet fiskar och större evertebrater. Balanoptera. Ban: et (55 velultra. ae lol l. musculus, Companyo. Re distinetus. | Extremitas idausmal Numerus ? superior il sile inferig. |rertebra- Istaram l:mi nie rum. . „paris. .... ./fissa. Co-( 14 paria. 2. gigas, (Eschricht). HE dar: Y starum. . } | 1,3 paria. 3. laticeps, J. Gray. | 48. Costauum 11 paria...... 4. rostrata, (0. Fabricius). depressus et tuberculum parum distinctum Folmans lH SER 5. robusta, Lilljeborg. 1. B. MUSCULUS Companyo. Rörhval. Vertebrornas umtal 61—62, hvaraf 15 ryggvertebror. 2:dra—ä:te eller 6:te halsvertebrorna med ringformiga processus transversi 1). Pro- ') Denna karakter har först blifvit angifven af J. Müller, och derefter yidare utvecklad af D. F, Eschricht, Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 5 eessus coronordeus ü underkäken hög och tydlig. I:sta paret refben med öfre ändan enkel. Rorqual de la Mediterrande, G. CUVIER: Recherches sur les ossements fossiles, T. V, l:re partie, pag. 372, tab. 26, fie. 5. Bale@noptera musculus, L. COMPANYO: M&moire descriptif et osteogra- phie de la Baleine echouee sur les cötes de la mer, pres de Saint Cyprien, Departement des Pyrenees-Orientales, le 27 Novembre 1828. Per- pignan 1830. Rorqualus musculus, F. CUVIER: Histoire naturelle des Cötaces, pag. 334. Balenoptera arctica, H. SCHLEGEL: Abhandlungen aus dem Gebiete der Zoologie und vergleichenden Anatomie, 2 Heft, pag. 10, tab. IX. (Den bästa tecknirg öfver djuret). Balenoptera musculus, JOH. MÜLLER: Archiv für Anatomie, Physio- logie, etc. Jahrg. 1842, p. COXXXVI. Pterobalena museulus, D. F. ESCHRICHT: Undersögelser over Hvaldy- rene, 6:te Afhandling, Kongl. Danske Vidensk. Selskabs Skrifter, die Rakke, l:e Bd. pag. 87. — 1849. » communis, P. J. van BENEDEN: Bulletins de l’Academie Royale des Sciences etc. de Belgique, 2:me Se- rie, T. I. — 1857, pag. 403. Anm. Hvad den svenska benämningen Rörhval beträffar, sä har denna blifvit hemtad frän den hos Ström !) förekommande norska benämningen Rör-Qval för en hval, som, enligt hvad der anföres, sannolikt är den här ifrägavarande arten. Pä samma ställe nämnes om en annan denna liknande, men mindre hval, som brukar drifva värsillen in till kusterna, och derföre fätt namnet Sild-Qval, eller Sill-Hval, och som sannolikt är Balenoptera lati- ceps, eller Rudolphis Balcna rostrata, da den svärligen kan vara Wikhvalen eller Waage-hvalen, hvilken vid vestra kusterna af Norge är väl bekant un- der detta sednare namnet, och icke kallas Sild- Qval’?), Benämningen Rör- Qval har sedermera af G. & F. Cuvier blifvit upphöjd till generisk, men detta hin- drar dock icke, att den kan tilldelas den art, hvilken den ursprungligen tillkommer, och som kan betraktas säsom typ för slägtet. — Till en början föreföll det mig föga sannolikt, att den Rörhval, hvars skelett förvaras i Bergens museum, och hvars cranıum m. m. förvaras i Zootomiska museum i Christiania, tillhör samma art, som den af Companyo beskrifna frän Me- !) Söndmörs Beskrivelse pag. 298. ?) Samma äsigt yttras af Nilsson i Skand, Fauna, Däggdj. pag. 637. 6 W, Lilljeborg. delhafvet, tillfölje af denna sednares mycket betydligare kroppslängd, ehuru yngre individ, samt äfven tillfölje af nägon skiljaktighet i formen af cra- niet atlas och epistropheus. Den nedan meddelade jemförelsen mellan di- mensionerna af vissa delar af dessa Rörhvalars skeletter har dock, ätmin- stone till större delen, aflägsnat dessa tvifvel, dä det derigenom för mig blifvit mera än sannolikt, att det af Conmiıpanyo meddelade mättet ä& kropps- längden icke är tillförlitligt, äfvensom att den uppgifna kroppslängden & den vid Bergen erhällna Rörhvalen varit för knappt tilltagen. Companyo har uppgifvit kroppslängden & det af honom beskrifna exemplaret till 25,60 met. eller 86’ 8”, och skelettets längd till 22,6 met. eller 76° 61%’ 1). Den vid Bergen erhällna Rörhvalen skall, enligt uppgift af Doctor Koren, hafva varit 56’ norskt mätt, eller nägot mera än 58’ svensktm. läng. Dä, med undantag af eraniets längd ?), de serskilda delarne af skelettet af Com- panyos Rörhval, t. ex. underkäken, refbenen, skulderbladet, öfverarmbenet, och underarmbenen, förete en närmare öfverensstämmelse i sina dimensioner med den sednare, och icke antyda nägon synnerligt öfverlägsen storlek, sä& synes man hafva skäl att betvifla riktigheten af den af Companyo uppgifna kroppslängden. Dock fär det anmärkas, att de af Companyo uppgifna mät- ten & en ryggvertebra antyda en nägot större längd af dennas corpus än ä skelettet i Bergen. Att kroppslängden ä det vid Bergen erhällna exem- plaret blifvit för lagt beräknad, förmodar jag derutaf, att dess eranium och underkäke till sina dimensioner mycket nära öfverensstämma med craniet och underkäken i Christiania museum, och det exemplar, frän hvilket dessa sednare blifvit tagna, skulle, enligt uppgift af Lector Esmark, hafva varit 68’ norskt mätt, eller nära 71’ sv. m. längt, och denna sednare längden synes mera öfverensstämma med den vanliga hos äldre exemplar af denna art. I allmänhet torde de öfver kroppslängden hos dessa kolossala djur meddelade mätten icke förtjena synnerligen stort förtroende vid jemförelsen dem emellan, tillfölje af svärigheten att taga dessa mätt i rät linie, isyn- nerhet dä kroppen är starkt utspänd af gaser. Dessutom kunna vi af de af Eschricht & anförda stället, N:o 31 & 43, samt af van Beneden upp- gifna mätten finna, att de äldre, äfven om könet är lika, äro underkastade ganska betydliga variationer — af mera än 10° — uti kroppslängden. Detta om skiljaktigheterna i dimensionerne mellan Companyos Rörhval oeh de Rörhvalar, som erhällits vid kusterna af Norge. Jag nämnde, att dem emellan äfven förefinnas skiljaktigheter i anseende till vissa delars form. Den förres cranium synes vara af en nägot mera längsträckt och smal form, ehuru skilnaden i dettn afseende icke är synnerligen stor, dä man fränräk- nar hvad som sannolikt är för mycket uti den af Companyo uppgifna läng- den. Större skiljaktigheter förefinnas dem emellan i anseende till säväl for- men som längden af processus transversi & epistropheus. Dessa processer äro hos den förre betydligt kortare samt, enligt Companyos teckning öfver detta ben, mot spetsen riktade nedät, dä de deremot ä skelettet i Bergen I) Här, säsom öfverallt, svenskt verkmätt. ?2) Den nära öfverensstämmelsen uti underkäkens längd gör det sannolikt, att Companyos mätt ä craniets längd är för stort, och blifvit taget efter eraniets öfre bagböjda kontur. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 7 äro vid spetsen riktade uppät, d. v. s. mot ryggsidan. De äre ä detta sednare äfven spetsigare. Atlas företer äfven skiljaktigheter. Enligt Com- panyos teckning (som dock synes vara mindre väl utförd) har atlas hos den förre tubereulum atlantis posticum högre, sidoprocesserna nägot längre, och articulationsytorne mindre än hos atlas af det sednare. Derjemte saknar den helt och hället tuberceulum atlantis anticum och har i dess ställe i un- dre kanten af corpus en temligen djup inskärning eller bugt, dä deremot atlas af det sednare har ett baktill tydligt tubereulum atlantis anticum samt saknar nännde bugt. Sternum företer skiljaktigheter, men detta ben är sä föränderligt till sin form, enligt hvad Eschricht visat, och enligt hvad Jag sjelf erfarit, att dessa skiljaktigheter kunna betraktas säsom individuella. Ä skelettet i Bergen är det nästan fullkomligt öfverensstämmande med den figur öfver detta ben, som Eschricht lemnat för N:o 43 (l. c. pag. 131), med en nägot mindre bugt framtill, och säledes antydande en öfvergäng till dess form hos Companyos Rörhval. Ä sternum i museet i Christiania, ‘af samma exemplar, som det nämnda craniet derstädes, är denna bugt ännu mindre. Companyo, och efter honom Eschricht och Gervais, uppgifva 14 par refben. Vore detta enligt med verkliga förhällandet, skulle jag, dä denna skiljaktighet lägges till de andra, icke tveka att anse Companyos Rörhval för en annan art än vär. Ser man cmellertid pä formen af det refben, som Companyo afbildat sasom det l:sta, finner man lätt, att detta icke kan vara det l:sta, utan det 2:dra refbenet. Det är ungefär af samma längd, som det, hvilket han afbildat säsom det 2:dra refbenet; är, liksom det sednare, afsmalnande vid nedre ändan, hvilket eljest alls icke är för- hällandet med det 1:sta refbenet, samt har, liksom det föregifna 2:dra, ett capitulum med en kort hals. Dessa af honom föregifna 1:sta och 2:dra pa- ren refben öfverensstämma till sin form fullkomligt med 2:dra och 3:dje pa- ren refben ä skelettet i Bergen, sanıt äfven med dessa refben ä ett skelett af denna art i Physiologiskt-Anatomiska Museum i Köpenhamn. Det kan derföre icke betviflas, att ju de refben, som Companyo afbildat sasom 1:sta och 2:dra, äro 2:dra och 3:dje. Det äterstär säledes att finna l:sta ref- benet. Det är lätt att se, att det ben, som han afbildat under benämning af ”corne de l’os hyoide”, är l:sta refbenet '). Det har detta bens hufvud- sakliga form och storlek, dess starka böjning, oeh dess bredare öfre och nedre ända. Det är dock vid nedre ändan mindre utbredt än de ä skeletterna i Bergen och Köpenhamn, med hvilka tvenne refben af samma par i mu- seum i Christiania voro fullkomligt öfverensstämmande. Häraf följer säledes, att Companyos Rörhval haft 15 par refben och 15 ryggvertebror, liksom alla andra exemplar af denna art, hos hvilka refbenens antal blifvit full- ) Farines och Carcasonne hafva med rätta pästätt, att detta föregifna horn af tungbenet är ett refben, ehuru Companyo i sin sednare ofvan eite- rade afhandling förebrätt dem det säsom ett misstag. De hafva äfven rätt uti en annan af dem gjord anmärkning emot Companyos uppgifter, nem- ligen emot den, att de 3:ne första paren refben articulera bäde med pro- cessus transversi och med corpora & motsvarande vertebror, dä intet af dessa refben articulerar med corpus vertebr», 8 W. Lilljeborg. ständigt bekant. Den har, enligt Companyo och Gervais, 15 lumbosacral- vertebror, och öfverensstämmer säledes äfven häruti med var Rörhval. Säsom redan är anfördt, synes corpus ä& de bakre ryggvertebrorna hos Companyos Rörhval vara längre än ä& samma vertebror uti de skeletter af denna art, som föryaras i Bergen och Köpenhamn. Companyo uppgifver denna längd till 0,3 metres, eller 12/16’. Jag har, ty värr, icke antecknat längden af dessa vertebrors corpus ä& de nämnda skeletterna, men jag har anteck- nat densamma ä den I:sta ländvertebran, hvilken brukar vara lıka läng som eller nägot längre än de bakersta ryggvertebrorna. Ä skelettet i Kö- penhamn är denna vertebras corpus 9’, och ä det i Bergen 9°/,”’ läng. Man kan derefter beräkna de bakre ryggvertebrornes corpus & dessa skelet- ter till omkring 3’ kortare än & Companyos Rörhyal. Dä denna skiljak- tighet uti ryggvertebrornes längd, säsom vanlıgt, sannolikt äfven sträcker sig till längden af de andre vertebrorne, sa kunna vi visserligen härigenom till en del förklara skilnaden uti kroppslängden mellan denna Rörhval och de, som erhällits vid Norge, men denna skilnad är dock för stor, för att kunna helt och hället förklaras derigenom. Att den, oaktadt den haft rygg- vertebrorne betydligt längre, än de äro ä& skelettet i Bergen, dock icke haft dem bredare än de ä detta (bredden 0,34 met. eller ungefär 17984), synes vara en följd deraf att den varit yngre, dä deremot nämnda skelett är af ett gammalt individ. Detta blir tydligt, när man jemför l:sta ländverte- brans dimensioner, enligt nedanstäende tabell, & skelettet i Köpenhamn, som är af ett yngre individ, med dem af samma vertebra ä& skelettet i Bergen. Ehuru denna vertebra & det sednare skelettet blott är 5/’’ längre än ä det förra, sa är den dock nägot mera än 2’ bredare. Vi finna säledes icke nägon anmärkningsvärd skiljaktighet i anseende till vertebrornas form mellan Companyos och vär Rörhval, ehuru de hos den förre utmärka sig genom betydligare dimensioner. Af de här anförda skiljaktigheterna, till hvilka kan läggas den, att Companyos Rörhval, att dömma efter teckningarne och mätten, synes hafva haft nägot smalare ulna, äro utan tvifvel de, som grunda sig pä formen af atlas och epistropheus de vigtigaste, och kunna möjligen antyda artskilnad; men dä de af Companyo lemnade teckningarne icke tyckas vara utförde med nägon större noggrannhet, och dessa vertebror dessutom äro underkastade nägon föränderlighet säväl efter äldern, som in- dividuelt, har man dock häruti för närvarande icke tillräcklig grund att uppställa dem säsom skilda arter, dä de med hvarandra öfverensstämma i sa mycket annat. Dertill fordras noggrannare och säkrare jemförelser. Den skiljaktighet, som förefinnes uti förhällandet mellan de främre extremiteter- nas och kroppens dimensioner, synes icke förtjena nägot afseende, vid be- traktandet af de betydliga variationer, som häruti förekomma, enligt hvad Eschricht visat. — De äldre författarne, hyaribland Linne, hafva allt för ofull- ständigt beskrifvit sin Balena musculus, för att i synonymien kunna upp- tagas. Äfven Lacepede tillhör denna kategori. Det är väl möjligt, att bäde Balenoptera jubartes och B. rorqual hos Lacepede (Hist. nat. des Cet.) höra till denna arten, säsom Gervais förmodar, men beskrifningarne öfver dem äro dock sä litet utmärkande, att äfven andra Balenopterer mycket väl kunna inbegripas under dem. Gervais har äfven upptagit Lacepede’s Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 9 Balvenoptera acuto-rostrata säsom synonym !), ehuru bäde beskrifningen och figurerna öfver denna tydligen visa, att den hörer till en annan art, nem- ligen Fabrieii Balena rostrata. — Hvad G. Cuvier beträffar, sa har han icke nägon vidare beskrifning öfver denna Rörhval, men den figur han lemnat öfver craniet, öfverensstämmer sa noga med den, att det icke kan betviflas, att det är denna arten, som han kallat Rorqual de la Mediterranee. — Schlegel har uti sina "”Abhandlungen” etc. sammanfört alla Balenoptererna under en art, som han i l:sta häftet kallar Balena sulcata arctica, och i 2:dra häftet Balenoptera arctica. Det exemplar — en yngre hane af nägot mer än 40’ längd — som af honom under den sednare benämningen specielt beskrifves i 2:dra häftet, synes tillhöra den här ifrägavrarande arten, och upptages derföre här säsom synonym under den, dels pä grund af Eschrichts auctoritet, och dels pä grund deraf att Eschricht genom egen undersökning af dess skelett blifvit i tillfälle att tillägga en vertebra till de af Schlegel uppgifna, hvarigenom deras antal blifvit fullt öfverensstämmande med Rör- hvalens. Den synes emellertid hafva företett nägon afvikelse uti färgen, samt har endast haft 15 processus spinosi inferiores, da de af mig under- sökta skeletterna hafva haft 18 dylika processer. Det af van Beneden be- skrifna skelettet hade 17 sädana processer. Matt & nägra delar af skelettet af Balenoptera musculus 2). B 2 FEUER =] SEITERSIERTIIETE 3,590 = Sn o mn B Der) 2035 8 8.58 “ og u DEEIoRes Bu Su nos r KR 0'585 Ze BBo “© E BES 5& Smar B m ® BESERT® Be a ZI DEI EI EI TNER Längd af skelettet 53’ ee 160.647. Bro camera ei igal, 144 16° 54, rede do u a a gr | 60 BRETT Längd af underkäken . . .|13’—14°.|14’ 6”. |15”. 15a, Periferr af d:o a midten "5 | 2m War 63 many mn 207% Afständet mellan bakre kanten af condylus och processus co- ronoideus . . . ee I 2 EI eat Höjd af proc. eronötdens ..----— 711’ \- — — — ——— Afständet mellan spetsarne af processus transversi ä atlas . | — — — — — — 2 2327, | ——— Höjd af atlas . . . 22 >= — 1) - a Afständet mellan spetsarne af processus transversi & epistro- pheus 7 !. ... 0.6, | -- 3, gyr| 30: 4% Höjd af Eistropheik. 0... —— 7 227, | ——— Afständet mellan spetsarne af !) Zoologie et Pal&ontologie Francaises. ?2) Mätten & de 3 första har jag sjelf tagit, och de & det 4:de äro grun- dade pä Companyos uppgifter. 2 10 processus transversi ä 5:te hals- vertebran . . 5 Höjd af 5:te erben 5 Längd af de bakre ryggverte- brornas corpus D:o af den l:sta ee IRRE Bredd af d:o d:o ; Längd af proc. transversi & d:o D:o af den l5:de ländvertebrans corpus . ur Bredd af d:o d:o : Längd af l:sta svansvertebrans corpus . ne Bredd af d:o d:o f Längd af 3:dje svansvertebrans COSPUSETR EN, Bredd af d:o d:o 2 Längd af proc. transversi & d:o Bredd af d:o ä d:o Afständet mellan yttre Bern af processus obliqui & d.o Längd af processus spinosus su- perior & d:o ® . Längd af 5:te nee: Corpus u Be Bredd af dio d:o s Längd af sista svansvertebran . Längd af sternum Bredd af dio Se Längd af l:sta refbenet. D:o af ett af de längsta d:o Periferien vid hufvudet af d:o D:o & midten af d:o Längd af sista refbenet . Längd af skulderbladet frän ca- vitas glenoidalis till den öfre motstaende kanten . . . Bredd af d:o Längd af acromion $ af processus tokaräidenz D:o D:o af os humeri . Do af ulna D:o af radıus D:o af den ena främre extre- miteten ä skelettet frän caput ossıs Kümerı er W. Lilljeborg. RN till spetsen af olecranon ar AR, DU 3 gr [4 7 4”. ee El. EIER [23 Zee ll 4 En = 17 39 Bra a me | Te 16 ee Br, SEEN OT ee EN WEN 1% 3 2 ?ı] 2 | „ ————ll 4 | ——— x 2, Fk er 17 £ A E : —_ u | | we I} | | | BE —_————| u en — ln a ae wur N Be I EEE | _—— ne ne ne | | | | I 1) "Trrmrrrd a I | | | 1’ 431 1’ 17 1’ Tail 1101.) Date 4.17. Fair 7 Pa EN he Er a en en / + ; en | 8° 104.) 8° 114° A N 39 Mae; z RN ir zZ 1 ee 10! 1, 222 2], 147, Vr7227 | EP BD WERFEN DL 6 DU 6’. ee... = 4’ DIA 4! 149 177 ee er ae ee hl ar. = 1,9. 172 a a rsın Yrın VE NEL 1 (dr 5 1 ‘ 23 Il I: D:o d:o D:o d:o Jutan olecranon ar 81/7 DU 9.3 ar 3 Et rer 7 RW AA PR BL a 0 97 32". ee se 6’ 2 57, Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 11 Den vanliga längden af fullvuxna exemplar af denna art synes vara omkring 70‘, stundom nagra fot mer och stundom mindre. Eschricht uppeifver a anförda stället, att ett individ erhällits vid Kragerö i sö- dra Norge, som varit 68, danskt matt, längt. Det individ, af hvars skelett, sasom redan är anfördt, nagra delar nu förvaras i Universitets- museet i Christiania, och som, enligt uppgift af Lector Esmark, erhölls vid Öster-Risör vid södra kusten af Norge 1857, skall hafva varit af samma längd, eller 68° norskt m., eller omkring 71’ sv. m. Det indi- vid, (gammal hane), hvars skelett förvaras i Bergens museum, och som erhölls vid vest-kusten af Norge i trakten af Bergen under senhösten (October eiler November) 1858, skall, sasom redan är nämndt, hafva varit 56° norskt m. eller nägot mera än 58 sv. m. langt, men har san- nolikt varit lika stort, som det, hvilket erhölls vid Öster-Risör. Det individ (gammal hane), som a ofvan anförda ställe beskrifves af van Beneden, och erhallits i November 1851 vid kusten af Holland, och hvars skelett förvaras i Antwerpen, skall hafva varit 22 metres, eller 74 6 längt. Det individ (ocksa en äldre hane), som beskrifves af Eschricht uti hans ö5:te Afhandling !), och erhölls i September 1844 vid norra kusten af Seland i Danmark, och af hvilket nagra delar förvaras i Physiologiskt-Anatomiska museum i Köpenhamn, var, enligt Eschricht, 65° danskt m. eller ungefär 67 8° längt. Eschricht uppgif- ver dessutom bland andra 2:ne individer, som erhällits vid kusterna af England och Skottland, af hvilka det ena varit 75 och det andra 76 danska fot langt. Enligt den af Schlegel gifna beskrifningen och teckningen, som sy- nes vara serdeles god, är den af en smärt och längsträckt kroppsform, med största kroppshöjden, som är belägen langt framom kroppens midt och nagot bakom bröstfenorne, utgörande mellan 1/, och !/, af kropps- längden. Det af Schlegel beskrifna exemplaret, en yngre hane, var omkring 40 1/,' längt, och 6 3” rhenl. m. högt & tjockaste stället. En- ligt van Beneden hade det af honom beskrifna, 74 6” länga individet ä& tjockaste stället en periferie af 40° 7’, men det var utspändt af gaser och flytande pa hafvet, da det anträffades, och denna periferi är der- före sannolikt för stor. Betraktad säaväl fran sidan som ofvanifran, har den hufvudet framät temligen starkt tillspetsadt, ehuru spetsen är trub- big. Underkäken är bäde längre och bredare än den öfre, och har & hvardera sidan en temligen hög underläpp, som omsluter öfverkäkens sidokanter eller öfverläppen, da munnen är tillsluten. Nägot framom !) Kongl. Danske Videnskabernes Selskabs naturvidenskabelige og ma- thematiske Afhandlinger, 12: Deel, 1846, pag. 348 och följ. 12 W. Lilljeborg. munvinkeln är & öfre sidan af hufvudet en grund impression, uti hvil- ken näsöppningarne äro belägne. Naflen är belägen nagot litet framom kroppens midt, och bakom den afsmalnar kroppen starkt bakät, isyn- nerhet dä den betraktas fran öfre sidan. Bakom analöppningen, som är belägen nägot bakom början af bakre !/, af kroppslängden !), är bakkroppen eller stjerten, sedd fran sidan, nästan jemnhög till nära stjertfenans bas, höjden dock nägot litet större närmare stjertfenan, samt utgörande nagot mindre än hälften af kroppens största höjd. Be- traktad fran öfre sidan är den bakom anus starkt hoptryckt, sa att bredden utgör icke mera än hälften, och närmare stjertfenan mindre än hälften af höjden, och dess öfre och undre tunna kanter fortsättas ut pa stjertfenan mellan dennas sidoflikar till närmare inskärningen i midten af stjertfenans bakre kant. Säledes företer den bakre kropps- delen eller stjerten samma form, som hos Delphinerna. Hufvudet är nagot kortare än !/, af kroppslängden. Bröstfenorne, som äro belägne nagot framom slutet af främre 1/, af kroppslängden, äro sma, smala och korta — längden omkring !/, eller 1/,, af kroppslängden — lan- cettformiga och tillspetsade, med främre och bakre kanterna släta 2). Ryggfenan, som med början af sin bas är belägen nästan midtöfver anus, är liten och bakät riktad, och var ä Schlegels exemplar 1’ hög (säledes ungefär !/,, af kroppslängden), och hade a det af van Bene- den beskrifna exemplaret ungefär samma proportion till kroppslängden. Stjertfenan är af medelmättig storlek, dess bredd, enligt van Beneden, omkring !/, af kroppslängden (a det af honom beskrifna exemplaret 10° 1”), samt är i midten af bakre kanten djupt inskuren. De smä ögonen äro belägna strax ofvan munvinklarne. Näsöppningarne, som hafva formen af 2:ne längsgäende, och framät convergerande och nära intill hvarandra varande springor, äro belägna pa öfre sidan af hufvu- det, nägot framom ögonen, och uti en liten fördjupning, som pa si- dorna är omgifven af en rundad upphöjd hudlist 9). Öronöppningarne ') A det af Schlegel beskrifna exemplaret, som lägges till grund för den här meddelade beskrifningen af den yttre kroppsformen, var den belägen 12’ 3’ framom den bakre kanten af stjertfenan. 2) Enligt säväl Companyo som Eschricht synas de ofta vara skadade ä strandade exemplar. Ä skelettet i Bergen saknades de yttersta phalangerna, och de derintill varande voro skadade af caries. 9), Enligt Companyo äro de belägna pä en pyramidformad, köttig upp- höjning. En sädan upphöjning har äfven Martens afbildat ä& figuren öfver sin Winnefish. Här synes säledes vara nägon skiljaktighet frän Schlegels Rörhval, Öfrversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 13 äro belägne mellan ögonen och bröstfenorne, nägot närmare de förre, samt äro sa sma, att man knappt kan införa en gäspenna uti dem. De yttre könsdelarne äro hos hanen belägna midt emellan naflen och anus, och hos honan nära framom den sednare. Färorne, som ä de större exemplaren äro 11/," och mera djupa, intaga framtill fraän kan- terna af underläppen hela undre kroppssidan, och de medlersta som äro längst, sträcka sig ända bort emot naflen. De äro serdeles tal- rika, och sträcka sig äfven upp pa sidorne bakom munvinklarne, och till basen af bröstfenorne. Saväl vid öfre sidan af öfverkäkens spets, som & en bred hudlist a midten af hakan framtill befinna sig en del korta borstlika här, som stundom lära saknas. Barderna äro korta. Ä det vid Öster-Risör erhällna exemplaret voro de längsta i rät linia 3 länga. Ä det i Bergen förvarade skelettet räknades a hvardera si- dan omkring 360 transversella rader utom de aldra kortaste !). Enligt Eschricht är deras färg, da de äro friska, ljusbla med hvita streck. De i Christiania och Bergen hade ungefär sinsemellan liknande färg, men voro tillfölje af torkningen, nagot mörkare än den af Eschricht uppgifna färgen: svartgra, stundom med mer eller mindre tydliga längs- gaende grahvita flammor, samt nagot Ijusare inat, och med grä borst. De främre barderne voro grahvita. Denna färg Öfverensstämmer i det närmaste äfven med den af Schlegel uppgifna, och synes vara serdeles constant 2). — Färgen & det vid Bergen erhällna exemplaret var, en- ligt af Doctor Koren lemnad uppgift, pa Öfre kroppssidan samt ä bröst- fenorne och den öfre sidan af stjertfenan svartgra; pa buksidan och den undre sidan af stjertfenan hvit. Enligt Eschricht, är den pä bäde öfre och undre kroppssidan samt pa bada sidorne af bröstfenorne hvit- grä, eller grä sasom grätt papper. Möjligen var denna färgen en följd af den temligen langt framskridna förruttnelsen. Enligt van Beneden är färgen ofvan grabla och under hvit. Enligt Companyo är den ofvan " mörkt skiffergrä, och under hvit, hvilken färg äfven förefinnes pa bröst- fenornes sidodelar; och farorne a undre kroppssidan äro blaaktiga. Fär- gen a den af Schlegel afbildade var ofvan svart, och under hvit, och öfre sidan af bröstfenorne och yttre sidan af underläppen är & figuren äfvenledes svart. Sannolikt är denna uppgift mest tillförlitlig, da det af Schlegel beskrifna exemplaret synes hafva varit friskare än de andra. Skelettet. Dess alimänna form öfverensstämmer med den läng- sträckta kroppen. Refbenen äro i förhällande till skelettets längd smä och korta, och främre extremiteternas ben sma. Craniet, hvars längd !) Eschricht uppgifver nära 400. 2) Van Beneden uppgifver färgen ä de af honom observerade vara svart & yttre sidan och hvit inät. 14 W. Lilljeborg, utgör omkring 1/, af hela skelettets längd, liknar mycket eraniet af Wikhvalen, men har ansigtsdelen framom öfverkäkbenens sidoafsatser (nosen”) nagot smalare. Dennas bredd a midten innehalles ungefär 2 ganger eller nagot mera i craniets bredd !). Den bakre delen af cra- niet är äfven nagot smalare, sa att dess bredd innehalles mera än 2 gänger i craniets längd, hvadan craniet i sin helhet har en nagot smär- tare form än hos den nämnda hvalen, med undantag deraf, att under- käkbenen äro starkare bagböjda ?). Längden af den bakre bredare de- len af craniet fran afsatsen af öfverkäkbenen innehalles nära 2:ne gan- ger i nosens längd. Afstandet mellan midten af nosens sidokanter och underkäkbenen temligen stort, ehuru mycket mindre än hos Dalena. Un- derkäkbenen räcka framom spetsen af öfverkäken. — A skelettet i Ber- gen har jag antecknat följande 3): Vertebrornas antal 62, hvaraf 15 ryggvertebror, 15 lumbosacralvertebror, och 25 svans- eller stjertver- tebror. Halsvertebrorne 7, sasom vanligt, och alla fria. Atlas och epi- stropheus starkast utbildade. Den förre har en bred och rundad cor- pus. De bakre articulationsytorne, som nedtill äro förenade utan skiljegräns, räcka pa langt när icke upp till öfre kanterna af arcus, men räcka deremot ut till sidokanterna af corpus, sa att deras yttre jemnt bagböjda kanter sammanfalla med dennes. A midten af undre kanten bilda de vid sin förening en bugt, i hvilken tubereulum atlan- tis anticum är synlig. Sidoprocesserna, som äro enkla, äro temligen länga och trubbigt kägelformiga, dock är höjddimensionen nagot större än bredden. Deras längd innehälles nagot mera än 2:ne ganger i höj- den af atlas. Foramen spinale är upptill bredast, och dess nedre myc- ket smalare del är a hvardera sidan genom en utstaende afsats skild fran den öfre bredare och större *). Epistropheus är, tillfölje af de !) Enligt eraniet i Christiania. 2) Det ofvan meddelade, af mig tagna, längdmättet är taget efter dessa ' bens böjning & yttre sidan. 3) Jag fär här tacksamt erkänna, att Doctor J. Koren benäget beredt mig tillfälle till undersökning af detta skelett, samt dervid lemnat mig nö- diga upplysningar. Skelettet var rengjordt, men icke hopsatt. #) Här mä anmärkas, att den uti Skandinavisk Fauna, Däggd). pag. 644, säsom tillhörande Dalena prisca, under N:o 7 afbildade atlas, som seder- mera i Öfversigten af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1860, pag. 105, anföres säsom tillhörande Dalenoptera musculus, icke är af denna, utan af en Megaptera, sannolikt M. boops (Fabricius). Den öfverensstämmer till sin form i det närmaste med den, som G Cuvier uti Recherches sur les Ossements fossiles, T. V, 1, pl. XXVI, üg. 19, afbildat säsom tillhö- rande Rorqual du Cap, hvilken, enligt Eschricht, är samma art, som Me- gaptera boops vel longimana. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 15 starkt utbildade sidoprocesserna, större än atlas. Dess corpus är nägot längre än den ä atlas, 43/,' lang. Pä sin främre ledyta har den en lag upphöjning, motsvarande processus odontoideus, och & sin bakre ledyta har den en fran midten af öfre och undre kanten ingäende fära, som antyder dess delning i 2:ne sidodelar, men dock pa längt när icke sträcker sig till midten af ledytan. Hvardera sidoprocessen, som är längre än bredden af corpus, och icke serdeles mycket lägre än höjden af epistropheus, har nära intill corpus ett stort ovalt, snedt uppät rik- tadt hal. Deras spetsar äro uppäat riktade, och innanför dem är & öfre sidan en stark afsats. Sidoprocesserna äro nagot böjde bakät. Dess processus spinosus är tvadelad, och utgöres af tvenne läga och nägot olika knölar, som hafva sin största dimension pa längden. Denna ver- tebra är, genom den olika riktningen af spetsarne af processus trans- versi samt af halen uti desamma, mycket afvikande fran samma ver- tebra a Companyos Rörhval, enligt Companyos teckning. Möjligen kan dock denna skiljaktighet hafva sin grund uti den olika äldern, da Com- panyos Rörhval varit ung, och denna varit gammal. De förete äfven betydliga skiljaktigheter uti formen af atlas, sasom redan är anfördt. 3:dje—6:te halsvertebrornas processus transversi äro ringformiga, och äfven den yttre delen af denna ring är förbenad. Den 7:de halsver- tebrans sidoprocesser sakna den nedre grenen, eller parapophysen. Denna halsvertebras corpus är 33/, läng. Corpus ä Ryggvertebrorne är bakät jemnt tilltagande i längd, liksom äfven Processus spinosi. 2:dra rygg- vertebrans corpus är 51/," och 3:dje ryggvertebrans d:o 6” läng. Äfven den bakersta ryggvertebran har nästan ingen köl a den undre sidan af corpus. Corpus a lumbosacralvertebrorne är äfvenledes tilltagande i längd bakat, samt har a alla en längsgäende köl ä sin undre sida, ehuru denna köl a den I:sta är föga märkbar. Alla vertebralskifvorne äro fastsittande saväl pa dessa som de andra vertebrorne. Svansver- tebrorne sakna köl a undre sidan af corpus, och de, som bära proces- sus spinosi inferiores, äro der i stället langsat concaverade. Processus spinosi inferiores 18, de bakre helt sma. Bröstbenet (sternum) liknar till sin form mycket det af Rörhvalen fran norra kusten af Se- land, hvilket Eschricht afbildat i sin 5:te Afhandling 1), och hvilken teckning blifvit kopierad i Skandinavisk Fauna ?). Det afviker fran detta endast derigenom, att bugten i midten framtill är mindre, sido- utskotten bredare, och den bakre processen eller spetsen bredare och trubbigare. Dess bredd är mer än dubbelt sa stor som dess längd. )) L. e. pag. 364. 2) Däggdj. pag. 640, fig. 3. 16 W. Lilljeborg. Dess främre medlersta del (manubrium) är temligen starkt framstäende, och har i midten den nämnda bugten, hvilken är djup, samt nagot sned. Vid hvardera sidan af dess medlersta del, eller corpus, utskjuter ett stort vinglikt utskott, som är trubbigt tillspetsadt. Dess bakre trubbiga process eller tapp är kortare än de vinglika sidoutskotten, och nägot bredare än de vid sidorne af den främre bugten framstaende de- larne af manubrium, samt har a sin undre sida en föga märkbar langs- gäende rygg !). Refbenen (cost) a detta skelett äro temligen tjocka, och mycket gröfre än a skelettet i Köpenhamn, sannolikt en följd deraf att den varit äldre 2). Första refbenet, som är starkare böjdt än de andra, och af samma längd, som det sista, har ingen hals vid sin öfre nägot utbredda ända, och företer der intet spar till klyfning. Dess nedre, vid bröstbenet fästade ända, är äfvenledes enkel, temligen starkt utbredd, samt bredare än den öfre. Samma refben i Christiania och det a skelettet i Köpenhamn företedde samma form. 2:dra och 3:dje paren refben hafva en liten hals, men na dock icke med sitt capitu- lum till corpus a vertebrorna. 2:dra retbenets periferi vid öfre ändan I 4, och & midten 1’ !/,”. Skulderbladet (scapula) liknar till sin form mycket det af de andra Balenoptererna. Dess längd innehälles mera än 11!/, ganger i dess bredd. Processus coracoideus och acro- mion äro starkt utbildade, och till riktningen ungefär parallela. Caput ossis humeri är nagot men ej mycket snedt. Vid nedre ändan är detta ben 1’ bredt. Underarmbenen (Radius och ulna) äro föga skiljaktiga till sin längd, men den förre är märkbart bredare än den sednare; dock är skilnaden i detta afscende mindre än a Companyos teckning !) Sternum hos denna Rörhval synes vara underkastadt mycken föränderlig- het i sin form. Stundom är den främre medlersta delen (manubrium) föga eller icke framstäende, och den dervarande bugten föga märkbar, eller t. o. m. försvunnen. Stundom förefinnes der i dess ställe ett eller ett par smärre häl. Stundom äro de vinglika utskotten kortare och bredare, och stundom är den bakre processen kortare och stundom längre, etc. Det i Christiania förvarade bröstbenet hade den främre delen icke utskjutande, och den der- varande bugten var mycket mindre, de vinglika utskotten bredare och kor- tare, och den bakre processen längre. Bröstbenet ä& skelettet frän Grönland i Köpenhamn var mera snedt, saknade säväl bugt som häl framtill, men var der nägot framstaende. Bäde sidoprocesserna och den bakre processen voro bredare, och de förra kortare. Det af van Beneden beskrifna har en form, som mycket liknar detta sednare. Ä Companyos Rörhval har bröstbenet den främre delen (manubrium) större och mera framstäende, utan bugt, men med ett häl, och sidoutskotten äro smala. 2) De ä& tabellen meddelade längdmätten äro tagna efter böjningen ä& yttre sidan. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 17 öfver främre extremitetens ben. Den förre är 6”, och den sednare 41/," bred a midten. Carpalbenen (ossa carpi) äro 5, nemligen 3:ne i den öfre och 2:ne i den nedre raden !). Ossa metacarpi äro 4, liksom fingrarne. Phalangerna voro ofullständiga, da de yttre saknades a de flesta fingrarne ?). Bäckenbenen och tungbenet likna till formen i det närmaste de af Companyo meddelade teckningarne öfver dessa ben. De förra hafva 3:ne processer, af hvilka den ena är längre och smalare än de andra. Det sednare har i midten af sin framat utskjutande del 2:ne genom en djup och smal bugt atskilde processer, vid hvilka de främre hornen äro fästade med brosk. Bakom dessa utskjuter fran hvar- dera sidan af corpus en lang, rät och trubbig process. — Rörande det nämnda skeletteti Köpenhamn frän Grönland ma jag tillägga: Skelettet är af ett ungt djur, med lösa vertebralskifvor, och med den yttre delen af 3:dje—6:te halsvertebrornes ringformiga sidoprocesser ännu broskartad. Vertebrornes antal 61, hvaraf 24 svansvertebror ?). Saväl de bakre ryggvertebrorne som alla lumbosacralvertebrorne äro kölade längs undre sidan af corpus, ehuru denna köl är minst märkbar a de främre. Afven de bakre af de 13 främre svansvertebrorna aftaga icke starkt i längd bakat. Den bakersta ryggvertebrans processus transversi äro vid spet- sen trubbiga, och olika dem a l:sta ländvertebran, samt nagot litet riktade bakat. da deremot de sednare äro riktade framat. De 6 främre ryggvertebrornas processus transversi äro riktade framat, de a de främ- sta starkast, och de a den 6:te föga märkbart, men dock sa, att den linie, som drages fran midten af spetsen af den ena till samma ställe a den andra, kommer att ligga framom midten af corpus vertebr&. De 7 bakre ryggvertebrornas processus transversi äro riktade bakat, men af dessa den förstas och sistas mindre märkbart. T7:de och 8:de rygg- vertebrornas processus transversi äro riktade rätt ut at sidorne. Alla lumbosacralvertebrornas processus transversi, med undantag af den sistas, äro deremot riktade framat #). Processus spinosi inferiores 18. — Tunn- tarmens slemhinna bildar, enligt Eschriht, 6—8 langsgaende veck. I) Companyo har uppgifvit 6 ben uti carpus, men hans figur visar en- dast 5. 2) Ä skelettet i Köpenhamn frän Grönland räknade jag i de 2:ne med- lersta fingrarne, som voro ungefär lika länga, 6—7 phalanger. 1:sta fingret eller pekfingret, som var längre än lillfingret, hade 5, och det sednare 4 phalanger. 3) Vertebrornas antal ä& det af van Beneden beskrifna skelettet är 61 eller 62. #) Härigenom kan man lätt skilja de bakre ryggvertebrorna frän de främre ländvertebrorna, 3 18 W. Lilljeborg. Rörhvalen förekommer i norra delen af Atlantiska Oceanen, och i Nordsjön och Ishafvet, samt ingar äfvenledes i Medelhafvet. Möjligen förekommer den äfven längre i söder, samt i den norra delen af Stilla Hafvet. Utanför. kusterna af Norge tyckes den icke vara sa sällsynt, ehuru den sällan erhälles. Man känner att den atminstone tre gänger derstädes strandat: vid Kragerö 1837 |), vid Öster-Risör 1857, och vid Bergen 1858. Nägra säkra bevis pa dess förekomst vid nagon svensk kust känner jag icke. De söndriga delar af ett cranium och af en främre extremitet, som fürvaras i Lunds Universitets Zoologiska museum, och härstamma fran samma local och samma skelett, som den ofvannämında atlas, nemligen fran Heljarp i trakten af Landskrona, och äfven uppgifvits sasom tillhörande Dalenoptera musculus, äro af samma Hvalart, som den nämnda atlas, nemligen af en Megaptera. Uti mitt föredrag öfver det pa Gräsön funna subfossila hvalskelettet vid naturforskare-mötet 1 Köpenhamn 1860 2), har jag yttrat, att i Domkyrkan i Wisby förvaras en stor vertebra, som sannolikt är en af de främre caudalvertebrorne af en större Dalenoptera. Den synes till sin form fullkomligt likna motsvarande vertebror af Balenopt. musculus, men är icke nagon cau- dalvertebra, utan en lumbosacralvertebra, troligen en af de bakre, emedan caudalvertebrorna icke äro kölade a undre sidan af corpus, och den der har en stark köl. Man känner emellertid icke, hvarifran den är, men möjligen är den funnen i grannskapet af Östersjün 3). Denna hval synes sällan, om nagonsin, hafva visat sig vid nagon europeisk kust under sommaren; och detta gör det sannolikt, att han tillbringar sommaren i den högre norden, samt vandrar mot söder vid vintrens början i po- lartrakterne. 2. B. GIGAS (Eschricht) %). — Jättehval. Ryggfenan, som är belägen längt bakät, är ytterst liten samt sit- ') Skelettet af denna har, enligt Eschricht, förvarats i Christiania, och har der af honom blifvit sedt; men sedermera lär det derstädes under en elds- vada hafva blifvit förstördt, och finnes numera icke. Det hade blifvit con- serreradt af Lector Esmark (enligt uppgift af Esmark). 2) Förh. pag. 615. 3) Vi hafva ett exempel pä dess förekomst i Östersjön, dä den af Ro- senthal och Hornschuch beskrifna hval, som erhällits i April 1825 vid kusten af Rügen, och som haft 61 vertebror och 15 par refben, utan tvifvel varit af denna arten, och äfven af Eschricht blifvit ansedd säsom sädan. Jag har icke haft tillgäng till den afhandling af Rosenthal och Hornschuch, der den beskrifves. *) Eschricht har muntligen för mig uppgifvit, att han numera kallar denna Balenopter Pierobalena gigas. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 19 tande p& en tjock knöl. A underkäken är processus coronoideus hög och tydlıg. Vertebrornas antal 55, eller troligen nägot flera. Af hals- vertebrorna har endast epistropheus ringformiga processus transversi. Rejbenen äro 14 par, och I:sta paret hafva öfre ändan klufven eller "biceps”. Fingrarne utmärka sig genom serdeles länga och smala pha- langer. Balenoptera Gibbar? SCORESBY: An Account of the Arctic Regions, Vol. 1 pag. 478). Sine nomine. DUBAR: Östeographie de la Baleine, &choude A l’est du Port d’Ostende le 14 Novembre 1827, avec plan- ches. Brüssel 1828. « VAN BREDA, hos F. Cuvier: Hist. Nat. des Cetaces, P-r328. Tunnolik, D. F. ESCHRICHT: Undersögelser over Hvaldyrene, 5:te Af- handling, Kongl. Danske Videnskab. Selskabs na- turvidensk. o. mathem. Afhandlinger, 12:te Deel, pag. 375. Beskrifningen till dels af H. P. C. Möller. Pa grönländska Kepokarnak ?) och Tun- nolik. — 1846. Pterobalcena boops, IDEM: D:o d:o, 6:te Afhandling, Kongl. Danske Vidensk. Selsk. Skr. 5:ite Ra&kke, naturvid. o. mathem. Afd. 1 Bd. pag. 134. — 1849. Balenoptera gigas, J. REINHARDT: Appendix till ”Grönland geogra- phisk og statistisk beskrevet” af H. Rink, 1. Bd. 2. Deel, pag. 10. — 1857. Anm. Denna hval känner jag endast efter de af Eschricht, van Breda och Dubar ä ofvan anförda ställen meddelade beskrifningarne, och dessa äro, ty värr, ganska ofullständiga. Dubar har haft det bästa materialet, dä han haft hela skelettet att tillga&. Kschricht har endast haft tillgäng till en kort beskrifning samt näagra fa delar af djuret, hvilka bädadera blif- vit honom meddelade frän Grönland af framl. Inspecteur H. P. C. Möller. Det af Dubar beskrifna skelettet, som för betalning uppvistes i flera huf- vudstäder i Europa, blef, enligt van Beneden, 1848 öfverfördt till Förenta Staterna i N.-Amerika, och har sedan, sävidt man vet, icke varit föremäl för nägon vetenskaplig undersökning eller beskrifning. — Eschricht har uti sin Site Afhandling, der han framställt Tunnolikens eller Kepokarnakens beskrifning, pä grund af den afvikande formen af främre extremiteterna, antydt dess artskilnad frän Rudolphis Balena rostrata, eller den, som här upptages under namn af Balenoptera laticeps J. Gray, samt att den följaktligen ') Scoresby uppgifver dess längd till omkr. 100’, och dess omkrets till 30’ —35’. Hans beskrifning pä ryggfenan tyckes passa in pä denna hval. 2) Enligt Capt. Holböll. 20 W. Lilljeborg. skulle utgöra en egen art). Han har pä samma ställe äfven fästat upp- märksamheten pä den stora öfverensstämmelsen uti dessa extremiteters form mellan den och Ostende-Hvalen, äfvensom pä den mer än sannolika öfver- ensstämmelsen dem emellan uti den egendomliga beskafienheten af ryggienan, samt sluteligen yttrat: "I saa Fald alltsaa turde denne bekjendte Ostender- Finhval höre til en ganske anden Art end de öyrige ved de europeiske Kyster indstrandede”. De af Eschricht anförda skälen för denna förmodan äro sä släende, att de snarare synas böra grunda en visshet än en förmo- dan. Denna visshet vinner ytterligare styrka, dä man jemför Dubars teck- ningar öfver den kolossala Ostende-Hvalens benbyggnad med samma slags teckningar af Rudolphi öfver dennes lilla Balena rostrata, enär man dem emellan finner mycket betydliga skiljaktigheter uti formen af alla de delar af skelettet, som Dubar afbildat, äfven med fästadt nödigt afseende & den mindre goda beskaffenheten af Dubars teckningar. Dock har Eschricht uti sin 6:te Afhandling sammanfört bäda dessa Hvalar under namnet Balena (Pterobaleena) boops, ett namn, som hos alla äldre författare, med undan- tag af Fabricius, är af lika osäker tillämpning, som namnen Dalena phy- salus, B. musculus m. fl. Uti Bergens Museum förvaras ett, med undan- tag af bröst- och bäckenbenen, fullständigt skelett af en yngre Balenoptera laticeps frän norska Östfinmarken, hvilket till alla delar fullkomligt öfver- ensstämmer med de af Rudolphi lemnade teckningarne öfver denna Balenop- ter. Jag hade derföre tillfälle att vid undersökningen af detta skelett kunna constatera de betydliga skiljaktigheter, som förefinnas mellan dennas och Ostende-Hvalens benbyggnad, och skall nu i korthet framställa dem 2). Cra® niet af Balenoptera laticeps är mera smalt och längsträckt, med ansigts- delen, eller nosen, smalare och med mindre bägböjda sidokanter. Under- käkbenen äro mycket olika. Hos Ostende-Hvalen äro de kortare, och, som det tyckes, ända till spetsen jemnhöga, och vid spetsen nästan tvärt af- huggna. De äro äfven starkt böjda. Ä den andra äro de mot spetsen märk- bart afsmalnande, med afrundad spets, samt föga böjda. Enligt Dubar är ver- tebrornas antal ä& Ostende-Hvalen 55, nemligen, utom de 7 halsvertebrorna I, 14 rygg-, 16 lumbosacral- och 18 svansvertebror ?). Ä Balcnoptera lati- ceps är antalet af ryggvertebrorna 13, och af lumbosacralvertebrorna 14. Atlas hos den förre har länga, trubbigt kägelformiga sidoprocesser, och lik- nar mycket atlas af B. musculus, men har mindre articulationsytor och bre- dare corpus®). Hos B. laticeps har atlas helt korta och hoptryckta sido- DEIN. DE BTS NETTO 2) Herr Etatsrädet Eschricht hade godheten läna mig i Köpenhamn den nämnda afhandlingen af Dubar, hvars teckningar jag sälunda fick tillfälle att copiera, och det är dessa kopior, som legat till grund för jemförelsen. 3) Den T:de halsvertebran räknas af honom till ryggvertebrorne, och han har följaktligen 15 ryggvertebror och 6 halsvertebror. *%) Enligt teckningen saknas sannolikt en eller annan af de sista svans- vertebrorna, emedan de ä den varande sista synas vara för stora. 5) Ä det nämnda museet i Köpenhamn har jag sett en mycket stor — afständet mellan spetsarne af processus transversi 3’ '/a”’, och höjden af Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 21 processer, hvars höjd är större än deras längd. l:sta paret refben äro olıka, ehuru de hos bäda öfverensstämma deri, att de hafva öfre ändan klufven, eller biceps. Hos Ostende-Hvalen är det ena hufvudet (det främre) icke hälften sa stort som det andra, samt räcker pä längt när icke upp till det sednare, och ä den nedre ändan af refbenet är en temligen djup bugt )). Hos DB. laticeps äro de bäda hufyudena visserligen äfven olika stora, men skilnaden i storlek är dock icke betydlig, och det främre hufvudet är störst; och vid nedre ändan af refbenet finnes intet spär till bugt. Hos Ostende- Hvalen har 2:dra refbenet vid nedre ändan en slags bifurcation, hvartill intet spar finnes hos B. laticeps. Skulderbladet är hos denna sednare märk- bart bredare, samt har acromion längre skild irän processus coracoideus. Dess bredd är nära 2 gänger sä stor, som dess längd, dä den deremot hos Ostende-Hvalen icke är fullt 1°/; gänger sä stor, som denna sednare ?). Os humeri är hos B. laticeps mera längsträckt. Dess bredd ä midten inne- hälles omkring 2:ne gänger i dess längd. Hos Ostende-Hvalen innehälles denna bredd ej fullt 2:ne gänger i längden, enligt Eschrichts teckning. Skil- naden häruti är större enligt Dubars teckning. Pä det hela synes den dock vara obetydlig. Underarmbenen äro deremot mycket skiljaktiga till sin form. Deras smärta längsträckta form är för B. laticeps utmärkande, och den skiljer sig härigenom frän alla andra bekanta Balenopterer. Radius är föga bredare än ulna. Den förras bredd & midten innehälles omkring 9 gänger i dess längd °). Den sednares d:o innehälles omıkring 11 gänger i d:o. En- ligt Eschrichts nämnda teekning öfver främre extremiteten innehälles bred- den af radius & midten omkring 5 gänger i dess längd; och d:o af ulna omkring 6 gänger i d:o. Ä Dubars teckning synas radius och ulna vara bredare än ä& den af Eschricht. Hos Ostende-Hvalen äro fingrarne mycket längre än hos D. laticeps, och den har mycket längre phalanger, än denna, samt äfven till antalet nägot olika. Enligt Eschricht har 1:sta fingret 5, 2:dra d:o 5, 3:dje d:o 6, och 4:de d:o 3 phalanger. Enligt Dubar har l:sta fingret 4, 2:dra dio 7, 3:dje d:o 6 och 4:de d:o 5 phalanger ®). Ä skelet- tet i bergen af B. laticeps räknade jag & Il:sta fingret 3. & 2:dra dio 6, & 3:dje dio 5, och ä 4:de d:o 2 phalanger °). Alla dessa skiljaktigheter äda- atlas 1° 7’ — atlas. som i det närmaste liknar den af Ostende-Hvalen. Dess bakre articulationsytor äro mindre än hos B. musculus, samt nedtill skilda. !) Detta refben tyckes vara bildadt af 2:ne med hvarandra sammanyuxna refben. 2) Härvid bör dock fästas afseende derpä, att bäde det af Rudolphi be- skrifna skelettet af B. laticeps, ech det, som föryaras i Bergen äro af yngre individer. ») Längden tages här i rät linie mellan bäda articulationsytorne. *) Hans teckning visar dock endast 4 phalanger & 4:de fingret. 5) Längden af denna extremitet hos Jättehvalen, hvarpa Eschricht lägger vigt, synes icke vara utmärkande. Den är ungefär lika läng hos följande art. Det är endast längden af phalangerna, som är utmärkande. Att Eschricht funnit längden af denna extremitet serdeles olika mellan Ostende-Hvalen och 22 W. Lilljeborg. galägga tydligen deras artskilnad, och dertill kan läggas, att ryggfenan hos stora exemplar af Jättehvalen endast är Are, hög, dä den deremot hos smärre exemplar af den andra är 1’ 4” hög. — Den längsträckta formen af pha- langerna synes för denna hvalen vara serdeles utmärkande, och dä den af Eschricht anförda grönländska Tunnolik i detta afseende säväl som i de främre extremiteternas form i allmänhet tyckes noga öfverensstäimma med Ostende-Hvalen, har jag icke tvekat att anse dem vara af samma art, oak- tadt en del skiljaktigheter dem emellan uti beskrifningarne af van Breda och Möller öfver de yttre delarne. Den märkligaste skiljaktigheten i dessa beskrifningar är den uti bredden af bröstfenorne, men dä, enligt Eschricht, dessa a det grönländska exemplaret, bäde oskeletterade och skeletterade företedde den närmaste öfverensstämmelse med Dubars teckningar öfver dessa fenor, hos Östende-Hvalen, mäste denna skiljaktighet bero pä nägot fel i uppgiften ä nägondera sidan. Dylika fel kunna äfven finnas uti de andra uppgifterna, och de finnas, ty värr, allt för ofta uti de yttre beskrifningarne öfver hva- larne i allmänhet. De af van Breda och Dubar meddelade, sä mycket olika uppgifterna öfver kroppslängden vittna om ett sädant fel. — Vi hafva icke nägra säkra bevis pa denna hvals förekonist i hafven vid Skandinaviens kuster, men dä den förekommer i Nordsjön och ı Ishafvet — erhällits vid Östende och vid Grönland — är det sannolikt, att den äfven förekommer vid Norge. Af Prieparatorn & Zoologiska Museum i Bergen, som förut bott vid Haugesund i Norge, erhöll jag den uppgift, att & sistnämnda ställe en gäng strandade en Fenhval, som var 47 alnar, norskt mätt, eller 49 d:o, svenskt mätt, lang. Dä den här ifrägavarande arten tyckes, enligt uppgifterna öfver Ostende-exemplaret, ernä större dimensioner än de andra Balenoptererna, synes det icke osannolikt, att den nämnda vid Karmön nära Haugesund strandade Fenhvalen varit af samma art. Professor C., J. Sundevall har benäget meddelat mig en teckning öfver ett skulderblad, som af honom anträffats pa stranden vid Norska Finmarken. Denna teckning, & hvilken skulderbladets längd är uppgifven till 2° 8”, och dess bredd till 4’ 3”, öfverensstämmer fullkomligt med Dubars teckning öfver Ostende- Hvalens skulderblad. Detta afviker fran skulderbladet af B. museulus der- igenom att acremion är jemförelsevis nägot större, och till riktningen nägot divergerande frän processus coracoideus, sä att den vinkel, som den bildar med den öfre delen af skulderbladets främre kant, är mindre än samma vinkel hos nämnde Balenopter. Acromion är deremot mindre skild och mindre divergerande frän proc. coracoideus än hos B. laticeps, hvadan detta skulderblad, oansedt sin mindre bredd, sannolikt icke kan hafva tillhört denna sednare. det Grönländska exemplaret af Jättehvalen @ ena sidan och Sillhvalen & den andra, kommer sig deraf, att längden för den sednare blifvit beräknad efter det af Rudolphi uppgifna mättet — ”3 Fuss 6 '/; Zoll” —, som är taget ä den yttre fria bröstfenan innan hvalen blef skeletterad, dä deremot läng- den för de andra blifvit beräknad & den aflossade bröstfenan frän och med caput ossis humeri. Det nedan uppgifna mättet ä den skeletterade främre extremiteten af skelettet af Sillkvalen i Bergens Museum visar, att den har denna extremitet lika läng, som den hos Jättehvalen. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 23 Matt a B. gigas. | Eo : 3 Sl za =) Sana Bass| @55 | F85- =’ < & = S = 5 =E38 2 Djurets längd . . . BARON a Kroppens höjd bakom bröktfenonne, unge- ee han, ulan“ DIORNE NINE PROBE SER Afständet mellan ödspetsenN EN bröstfe- EN SR. un ah en, erlag ID fdonochungflens N tn: wi en 346 DiousNd:orroch, genitalia, .,“ . #7. .|55/, 27, RRERRRERN N, D:0 dio och ryggfenan ) . . . .|6r”. nn ao. Längdaflbröstfenome. . . » 2... 110° 6% -—— — | 710°.) Bredd af d:o ae re ea Br er] BROph all yostenan, IE Ian je el ne art. Bredd af stjertfenan . . Ma ep ade and je an u Längd af de största banderse [4 ale laser D:o af underkäkbenen AR a a aA ee Höjd af d:o a a LEN Bredd af craniet I BR ee, ER URN let Fa Ds "stk, les a La SEEN EI EN DEREN Ba een SE Er m Do afstemum . 2 222020020014 | 17 84 | Bängdoafi 2:dra refbenet . . . m at nam —| 8 44, BE ie yon et ty er er ei Hr Bro wmainsieulderbladet va nn. ale | 7, ERREGER Breid af d:o Ma 5 u Bangd afooschumer . 2.0... ee ——| 27 45 = — D:o af radius och ulna . . a ll alt Se D:o af den främre ehreittetent ske- | letterad, enligt Eschricht, . . . .». „+ - —- ]- — 1% 84. Enligt Möller är den af en smärt och längsträckt kroppsform ; den främre kroppsdelen sasom vanligt tjockast, den bakre utdragen och smal, samt mot stjerten hoptryckt. Underkäken är märkbart bade längre och bredare än den öfre, enligt Möller omkring 2 längre. Van Breda uppgifver att Östende-exemplaret hade en del borstlika har af omkring 1’ längd sittande pa nosspetsen, enligt honom lemnad uppgift. Han hade dock icke sjelf sett dem sittande pa nosen. Enligt Möller ) Hos Ostende-exemplaret är detta afständ beräknadt efter läget för anus Hos det Grönländska exemplaret är det beräknadt efter afständet mellan bugten af stjertfenan och ryggfenan. 2) Eschricht anser detta mätt vara för kort, 24 W. Lilljeborg. saknade det Grönländska exemplaret dylika har ätminstone pa under- käken. Bröstfenorna sitta, sasom mätten utvisa, a det Grönländska exemplaret nära framom slutet af den främre !/, af kroppslängden !), och a Östende-exemplaret märkbart längre fram, troligen en följd af det mindre säkra längdmattet a detta, emedan afstandet mellan dem och nosspetsen a bada exemplaren är nästan det samma. Ryggfenan, som sitter ungefär midt öfver anus, är belägen serdeles langt tillbaka, a det Grönländska ex. nära framom den bakre !/, af kroppslängden, och a Ostende-exemplaret nagot framom den bakre !/, af d:o, enligt van Breda. Den är, sasom mattet utvisar, ytterst liten, samt är starkt bakat böjd. — Fürgen uppgifves af Möller svart öfver allt, möjligtvis nagot ljusare under bakre delen af kroppen, samt hvit pa undre sidan af bröstfenorne. Enligt van Breda är den svart ofvan, och hvit pä& buksidan och omkring genitalia 2). Barderne svartbruna. Hvad skeletiet beträffar, har jag redan anfört det hufvudsakliga af dess kända karakterer. Alla halsvertebrorna äro skilda. Af dessa ver- tebror är det endast epistropheus soın har ringformiga processus trans- versi. Foramen spinale a atlas är nedtill atsmalnande, men den nedre delen är icke genom nagon afsats a sidorna afskild fran den öfre. Den 7:de halsvertebran saknar den undre grenen af sidoprocesserna. Sternum är, enligt Dubars teckning, ganska mycket liknande detsamma af det i Kö- penhamn förvarade skelettet al D. musculus fran Grönland. Dess bredd är större än dess längd. Framtill är dess medlevsta del, eller manubrium nagot framstaende Vid hvardera sidan af corpus är ett bredt vingligt utskott, och det bakre utskottet är ungefär lika langt och bredt, som dessa. Det är saledes korsformigt, sasom det benämnes af Eschricht. l:sta paret refben äro större och bredare än hos D. musculus. Nedom öfre ändan af 2:dra refbenet förefinnes i irämre kanten en nedskjutande tvaklufven process. Enligt Dubar har carpus 6 ben, men Eschricht har a figuren öfver benen i främre extremiteten af det Grönländska exemplaret endast upptagit 5 carpalben, sasom vanligt, nemligen 3 i den öfre, och 2 ı den nedre raden. Det ena af Dubar afbildade bäc- kenbenet liknar nästan fullkomlist samma af Companyo afbildade ben ') Hos det Grönländska exemplaret har jag beräknat bröstfenornes af- ständ frän nosspetsen eiter det uppgifna afständet mellan dem och stjert- fenans bakre bugt, dertill lagd bröstfenornes bredd vid basen. När denna sednare och det nämnda afständet drages fran kroppslängden, erhälles na- turligtvis det ifrägavarande afständet mellan nosen och bröstfenorne. Möller har uppgifvit kroppslängden i rät linie. ”) Enligt Eschricht har van Breda sedermera till honom muntligen upp- gifvit, att den var a? mörk färg älven p& buksidan. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 25 af D. museulus, och har endast den medlersta kortare processen kor- tare och trubbigare än den ä& detta sednare. Sasom jag redan nämnt, känner man icke med säkerhet, att den nagon gang erhällits vid kusterna af Skandinavien, ehuru det är att förmoda, att den här förekommer. Enligt Eschricht, har framl. Kapten Holböll 3: ne ganger observerat den utanför kusterna af Grönland, och enlist densamme, hade Inspektör Möller sett ett derstädes vid God- havn d. 27 Augusti 1843 strandadt exemplar, en hona. Vid kusterna af Europa har den, savidt det är mig bekant, endast en gang, nemli- gen d. 14 November 1827 i grannskapet af Östende, erhällits; äfven en hona. Dessa äro de enda gänger som den med säkerhet blifvit obser- verad. Den synes saledes vara ganska sällsynt. Möjligen är det ofvan omnämnda vid kusten af Norska Finmarken af Prof. C. J. Sundevall funna skulderbladet af denna arten. 3. B. LATICEPS, J. Gray. — Stllhval. Ryggfenan af vanlig storlek. A underkäken är processus coronoi- deus hög och tydlig. Vertebrornas antial 55. Af halsvertebrorna har endast epistropheus ringformiga processus transversi. Refbenen äro 13 par, af hvilka I:sta paret hafva öfre ändan klufven eller biceps. Un- derarmbenen äro serdeles smala, sa att deras bredd ü midten innehälles 9—11 günger i deras längd. Barderna svarta. Balena rostrata, K. A. RUDOLPHI: Einige anatomische Bemerkungen über Balana rostrata; Abhandlungen der Königl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin 1820— 1821 (tr. 1822), pag. 27, tab. IV. « « BRANDT und RATZEBURG: Medizinische Zoologie, i 1. Bd. pag. 119, tab. XV. fig. 3; tab. XV, fig. 1 & 2. — Ex parte. — 1827 —34. Balenoptera laticeps, J. GRAY: Zoology of the Voy. of Erebus & Terror, Parts IHi—V, pag. 20. Sillhvalen, (Balena physalus, Fabrie.) S. NıLsson: Skand. Fauna, Däggdj. p. 636. Ex parte. Pterobalena boops, D. F. ESCHRICHT: Undersögelser over Hvaldyrene, 6:te Afhandling, K. Danske Vidensk. Selsk. Skr. 5:e Rakke, 1. Bd. pag. 130 & 131. — Ex parte. Anm. Jag har redan ofvan anfört de grunder, som föranledt mig att gifva denna arten det i Norge brukliga namnet Sild-Qval, eller pä svenska 4 26 W. Lilljeborg. Sill-Hval. Ehuru. Ström & anförda stället uppgifvit, att man der tilldelar detta namn ät mindre hvalar, sa har jag dock sjelf erfarit, att man äfven gifver det ät större Fenhvalar, och i trakten af Bergen ı allmänhet ät alla Fenhvalar, som icke äro Wıkhvalar. — Rudolphi ansäg den för att vara sanıma art, som den följande, eller Fabrieii DB. rostrata, fran hvilken den dock genon de ofvan uppgifna karaktererna s& betydligt afviker, att man pä sed- nare tiden äfven velat skilja dem generisit. Han yttrade derjemte den för- modan, att äfven Linnes Balena boops vore af samma art, Dä det svär- ligen kan afgöras, hvilken art det är, som Linne under detta namn beskrif- vit, sä har jag följaktligen icke kunnat tilldela den detta namn, utan an- sett mig böra bibehälla det af J. Gray gifna namnet. — Brandt u. Ratze- burg hafva under deras Balena rostrata upptagit flera arter, ätminstone äfven den här ofvan beskrifna Balenoptera musculus, hvilket lätt synes af deras vidlyftiga synonymi för denna art, som dä knappt torde hafva haft nägon synonymi. De hatva emellertid riktat kunskapen om den med en originalfigur öfver djuret, nemligen öfver samma exemplar, som det, hvilket Rudolphi beskrifvit, och derjemte lemnat den uppgiften, att detta exemplar var en hona. — Under benämningen Sillhval (Balena physalus, Fabricius) har S. Nilsson & ofvan anförda stället sammanfört denna arten med ätmin- stone en annan, nemligen B. musculus, hvilket lätt synes säväl af beskrif- ningen — 54—61 vertebror, 13—15 par refben, och 65— 70 fots längd — som af den af honom anförda synonymien. Fabrieii benämning Balena physalus kan man icke tilldela den, dä det sannolikt alls icke är denna arten, som han dermed afser, och det för öfrigt torde vara omöjligt att säga, hvilken art den är, som han under detta namn har beskrifvit. J. Reinhardt ') har dock ansett Fabricii Dalena physalus vara samma art, som Balenop- tera gigas. — Eschricht har ä& ofvan anförda stället upptagit säväl denna som den föregäende arten under benämningen Pterobalena boops. Matt a Balenoptera laticeps. =r Fe) Sue | 23% 8 =, 4 ER» - © ae ei 28% ER ges arz SE - I EB Djurets Janed.. ou. 0 un 0 0.5 19272 Are Em BEE Kroppens periferi vid anus . Abit RN —_———— Afständet mellan spetsen af Underkäken och bröst- konsiede Dunluleın 3 Ten NE I) RER er D:o mellan spetsen af öfverkäken och rygg- LEE N ENOR CT BROT RE VE NFNRERERTERRURUERE N. HRREBBERT 0) — D:o mellan d: af underkäken och anus |21’ 104°, — — -— — Bangd af jbrüsflenorne, „.. sofaden en ae a! Ban Bredd af d:o (oe a. 2: 847. ——— ') Rink: Grönland etc. Naturhist. Tilleg, p. 10. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 27 Längd af ryggfenans bas 5 1; 647. ——| ers Ba en 1.17 449 | ——— SSOR DEE EN 3377 Pla u Se ER RR ae ae untte Band ateskeletteuen le ee A nr D:0 af eraniet rät line. al el Breddi af V d:oN Nöfveri tinningbenen.. ie Mn ne FT. Längd af underkäken efter böjningen & yttre sidan ————| 67 814, Det ena underkäkbenets periferi ä& midten. . . „ -———| 17 37 D:o d:o höjd öfver processus coronoideus . . ———— 10,47, Afständet mellan processus coronoideus och bakre kan- i ten af condylus . Re EN aa Längd af den bakersta (13:de) ryggvertebrans corpus |— ——— BT. Bredd af d:o d:o _———— 84”, Längd af processus transversi af d:o - gr. D:o af 3:dje ländvertebrans corpus . 2. 2... m Be Bredd af d:o de I — 8. Längd af processus transversi af d:o a Elfi D:o af sista (l4:de) ländvertebrans corpus . . . ———— Li Bredd af dio do... ——— u Längd af processus transversi af ara. A Ba D:o af l:sta paret refben efter böjningen ä yttre N ek. ds are 28 D:o af 6:te paret, som äro de längsta, efter do ————| 4’ Re Bredd af d:o a miden . . 2 2 00. 2 Dwednaisekuldenbladet? 2 au. ale... el ITEM Bredd af d:o A a a LT N a ar BMERT NEN INTER SIURRRIITOTER DER ie an ad Eee nr EM ga, Bredd af dio vidsinedrei ändan an ll — 65% Längd af radıus u N kN Bredd af do A mideen 200 u — 2% Längd af ulna utan oleranon . . 2. 2.2...) ———| 1? 6. Bredd af deo-,ä,midten 2... 2. 2 0 2.0. m | ln. Längd af främre extremiteten frän skulderbladt . 1 ———— an Längden af skelettet af denna hval i Bergen och den af Rudolphi uppgifna längden af djuret antyda, att dessa bada exemplar varit af ungefär samma kroppslängd. Ett tredje exemplar af denna art, N:o 17 hos Eschricht a anförda stället, hvars skelett förvaras ı Zool. museet i Leiden, var 33° 4” längt, och säledes äfven ungefär af samma längd. Alla dessa 3:ne exemplaren, som äro de enda af mig kända, som med sä- kerhet kunna hänföras till denna art, äro saledes smärre, och ungefär af samma storlek, som fullvuxna exemplar af Wikhvalen. De äro alla visserligen yngre, och det är derföre sannolikt, att den blir nägot större, men byggnaden af skelettet, isynnerhet af de sma och spensliga extre- miteterna och af refbenen tyckes utvisa, att den icke nar till nägra 28 W. Lilljeborg. betydliga dimensioner, och det förefaller mig derföre mycket troligt, att den och Wikhvalen äro de minsta af vära Balenopterer. Den ringa storleken tyckes hafva bidragit till att grunda Rudolphis äsigt om dess identitet med Fabrici D. rostrata. Bäde enligt den nämnda figuren hos Brandt u. Ratzeburg och en- ligt skelettets form kan man finna, att den är af en längsträckt och smärt kroppsform, samt smärtare än den följande. Bröstfenorne äro, enligt de uppgifna mätten, belägne nagot framom slutet af den främre I/, af kroppslängden !), och ryggfenan är belägen ungefär vid början af den bakre !/, af dio, säledes denna sednare icke sä längt tillbaka, som hos Jättehvalen. Ungefär midt under den är anus. Bröstfenorne äro tillspetsade, och a midten bredare än vid basen. Stjerten är framom stjertfenan hoptryckt. — Enligt figuren är färgen ofvan blasvart, under hvit, de langsgaende farorna under främre kroppsdelen röda. Bröstfe- norne äro A öfre eller yttre sidan svarta. Barderna a skelettet i Ber- gen äro Svarta. Detta skeleitt, som är af ett yngre individ med lösa vertebral- skifvor, och som under ledning af Doctorerne Koren och Danielsen blifvit hopsatt, är af en langsträckt och smärt form, och öfverens- stämmer fullkomligt med den af Rudolphi lemnade teckningen, & tab. I, med undantag deraf, att underkäkbenen & denna teckning blifvit oriktigt ställde ?). Craniet är af en nagot mindre langsträckt form än hos Balenopt. musculus, men dock mera langsträckt än hos B. rostrata?). Dess bredd innehalles ungefär 2:ne ganger i dess längd. Hvad formen för öfrigt beträffar, utmärker det sig fran craniet af bada dessa Balenopterer derigenom, att processus zygomatici af ossa maxil- laria superiora äro kortare och mindre utstäende at sidorna, samt att öfverkäken eller nosen framom dessa processer i förhallande till den bakre delen af craniet är bredare, sa att dess bredd derstädes blott innehalles omkring 1 !/, ganger i eraniets bredd. Nosen är ocksa mindre afsmalnande framat än hos dem. Underkäkbenen äro mycket mindre böjda *), och derföre är der knappt nagon öppning mellan dem och no- sen, da de ligga i sitt naturliga läge, och ceraniet betraktas fran öfre ) A figuren äro de belägne vid slutet af den främre '/, af kropps- längden. 2) Detta har redan blitvit anmärkt af Eschricht. 9) Craniets form ä Rudolphis teckningar, hvilka eljest äro förträffliga, tyckes vara nägot för mycket längsträckt. G. Cuvier har uti "Össements fossiles” anfört de för detta cranium utmärkande karaktererna. *) I afseende pä denna form af underkäkbenen kommer den närmast Ba- loenoptera robusta. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 29 sidan. Frän craniet af B. musculus serskildt afviker det derigenom, att de utbredda orbitaldelarne af pannbenen (ossa frontis) hafva de bakre kanterna nagot bakät riktade, da de deremot ä det nämnda cra- niet äro nagot framat böjda. Underkäkbenen äro temligen starkt hop- tryckta, och med skarpa kanter ofvan och nedan, isynnerhet de sed- nare. Vertebrornas antal är, sasom jag redan omnämnt, 55, hvaraf 7 hals-, 13 rygg-, 14 lumbosacral- och 21 svans- eller caudalvertebror 1). Alla halsvertebrorna äro skilda, Deras sidoprocesser äro i allmänhet icke starkt utbildade. De ä atlas äro starkt hoptryckta, och korta, samt med höjden större än längden. De a epistropheus äro större, ring- formiga, men dock korta. De följande halsvertebrorna hafva icke ring- formiga sidoprocesser, och den 7:de har icke den nedre grenen, eller parapophysen. Ä atlas märkes äfven ett tubereulum atlantis anticum. Ryggvertebrorna äro icke kölade a undre sidan af corpus. Sidoproces- serna & de 7 främsta af dessa äro riktade framat, de ä den 8:de och 9:de äro riktade rätt ut at sidorne, och de A de 4 sista äro riktade bakat, men & den sista obetydligt. Alla lumbosacralvertebrorna äro kölade a undre sidan af corpus. »>idoprocesserna A den l:sta af dessa äro riktade rätt ut at sidorne, och de a 2:dra—12:te äro riktade framät. Sidoprocesserna a de 2:ne sista lumbosacralvertebrorna och den första caudalvertebran äro riktade rätt ut. De ä de derpa närmast följande caudalvertebrorne äro riktade bakat. I allmänhet äro sidoprocesserna kortare än de a Wikhvalen. Den första caudalvertebran har en nä- stan omärklig köl a undre sidan af corpus. Alla de följande, som bära processus spinosi inferiores, hafva undre sidan af corpus längsat con- caverad. Af processus spinosi inferiores synas icke alla vara tillstädes. De äro 11?). Sternum saknas ?). Eschricht har ä anförda stället (p. 31) lemnat en konturteckning öfver sternum & det i Leiden förvarade !) Rudolphi har uppgifvit 54 vertebror, nemligen 5 halsvertebror, 14 ryggvertebror, 15 lumbosacralvertebror och 20 svansvertebror. Dessa upp- gifter hafva af Eschricht, som 1846 undersökt detta skelett, blifvit rättade till 55 vertebror, och 13 ryggvertebror, i öfverensstämmelse med de af Ru- dolphi uppgifna 13 paren refben. Den mäste naturligtvis, sasom andra hva- lar, hafva 7 halsvertebror. Detta skelett öfverensstämmer säledes i vertebror- nas antal med skelettet i Bergen. — Det anförda 3:dje skelettet, i Leiden, skulle enligt Schlegel hafva 57 vertebror, hvaraf 14 ryggvertebror, men Eschricht har uppgifvit, att detta skelett nu endast har 55 vertebror, hvaraf 13 ryggvertebror, säledes äfven detta häruti öfverensstämmande med skelet- tet i Bergen. Af detta synes, att de förhandenvarande uppgifterna, med undantag af Eschrichts, icke med fullt förtroende kunna begagnas. 2) Rudolphi har uppgifvit 14 sädana processer, de bakersta mycket smä. ?) Det saknas äfven & det af Rudolphi beskrifna skelettet, 30 W. Lilljeborg. skelettet. Det afviker till formen betydligt fran sternum af vära an- dra Balenopterer. Minst afviker det emellertid fran sternum af Jätte- hvalen. Det är ”korsformigt”, men mycket kort, sa att dess längd innehälles omkring 1?/, ganger i dess bredd. Den främre medlersta delen, eller manubrium, är framstaende och trubbig. Sidoprocesserna, äro temligen stora och vid spetsen afrundade, samt större än saväl manubrium som den bakre processen, hvilken är serdeles kort och trub- big. Refbenen, som äro 13 par, äro, med undantag af l:sta paret, serdeles spensliga. Utom Il:sta paret äro alla de främre refbenen vid nedre ändan temligen tjocka, sa att deras genomskärning derstädes är oval, och de likna häruti den subfossila Svedenborgska hvalen fran Wanga i Westergötland, ehuru de vid nedre ändan äro smalare än dennes. Il:sta paret refben, som äro betydligt bredare än de andre, hafva, som nämndt är, öfre ändan klufven eller biceps, och den nedre temligen utbredd och mycket bredare än den öfre, samt med ändkan- ten nagot convex. A öfre ändan är den främre grenen eller hufvudet bade längre och bredare än den bakre. Bada refbenen äro i detta af- seende fullkomligt lika. Enligt Rudolphi äro dessa refben med sin klufna ända fästade vid tvenne vertebrors sidoprocesser. Intet af ref- benen är med sin öfre ända fästadt vid nagon vertebers corpus, men 3:dje parets hafva ett tydligt capitulum med sitt collum. 6:te parets äro .de längsta. Skulderbladet är mycket bredt, sa att dess bredd är nära tva gänger sa stor, som dess längd. I förhällande till djurets storlek är det dock litet. Dess bakre kant är starkt concav. Acromion är langt skildt fran processus coracoideus, samt divergerar starkt fran denne, sa att den vinkel, som det bildar med öfre delen af skulderbladets främre kant, är mycket spetsig. Processus coracoideus är tydlıg, men dock icke hälften sa lang, som acromion. Os humeri är icke serdeles tjockt, dess bredd a midten är ungefär lika med !/, af dess längd. Bada underarmbenen äro serdeles smala och langa, och bada nagot böjda. Radius är föga större än ulna. Dess bredd a midten innehal- les ungefär 9 gänger i dess längd. Bredden a midten af ulna innehal- les omkring 11 ganger i dennas längd. Olecranon uln® slutas med ett aflangt, 2” langt och i spetsen grundt tvaklufvet brosk. Carpalbenen äro till antalet 5. I:sta fingret eller pekfingret (da tumınen saknas) har 3, 2:dra d:o 6, 3:dje d:o 5, och 4:de d:o 2 phalanger, som äro af medelmättig längd. Dessa extremiteter synas serdeles sma i förhallande till skelettet, ehuru icke mycket korta. Barderna äro mycket korta. Detta skelett är af Med. Doct. D. C. Danielssen anskaffadt till Ber- gens Museum fran Wadsö i Norska Östfinmarken, der den, enligt upp- gift af Danielssen, icke lärer vara sällsynt. Sannolikt förekommer den Öfrersigt af de inonı Skandinayien anträffade Hvalartade Däggdjur. 31 äfven icke sällan vid Norges vestra kuster !). Hittills hafva dock, sa- vidt kändt är, endast 3:ne skeletter af denna hval blifvit tillvaratagna. Det individ, hvars skelett blifvit beskrifvet af Rudolphi och förvaras i Berlin, strandade vid östra kusten af Holstein d. 21 Febr. 1819; och det, hvars skelett förvaras i Leiden, strandade vid kusten af Holland den 29 Augusti 1811. Det 3:dje är skelettet i Bergen. 4. B. ROSTRATA (Fabricius). — Wikhval A underkäüken är processus coronoideus hög och tydlig. Veriebror- nes antal 48, hvaraf 11 ryggvertebror. Barderna yulhvita. Balena rostrata, O. FABRICIUS: Fauna Groenlandica, pag. 40. — 1780. « « J. HUNTER: Observations on the Structure and Oe- conomy af Whales; Philosophical Transactions of the Royal Society of London. Vol. LXXVII, pag. 373. — 1787. Balenoptera acuto-rostrata, LACEPEDE: Histoire Nat. des Cetaces, pag. 134, tab. 8. Balenoptera rostrata, H. KRÖYER: Nogle Bemzrkninger med Hensyn til Bal®noptera rostrata; Naturhistorisk Tidskritt, 2 Bd. pag. 617. — Ar 1838—1839. Wik-hvalen (Balena rostrata, FABRıc.), S. NILSsoN: 1. c. pag. 632, pag. 640, fig. 1, pag. 641, fig. 4, pag. 644, fig. 8. Pterobalena minor, D. F. ESCHRICHT: Zoologisch-Anatomisch-Physio- logische Untersuchungen über die Nordischen Wallthiere, pag. 169. Pterobalena minor, varietas bergensis, IDEM: Undersögelser over Hval- dyrene, 6:te Afhandling, K. Danske Vidensk. Selsk. Skr. ö:ite R. 1 Bd. pag. 109 2). Rorqualus minor, Knox: Jardine’s Naturalists Library. Vol. XXVI, pag. 142, tab. 7. ) Hvilken art den är, som af framl. Prosten C. U. Ekström uti hans förteckning öfver Däggdjur, Foglar m. m., som funnits vid Tjörn (Götheb. Vetensk. och Vitterh. Samh:s Handl. 1850), upptages under benämningen ”Sillhvalen (Balena physalus Lin.)” känner jag icke. 2) Den vid Grönland förekommande varieteten kallas derstädes Tikagulik. Chamisso anför frän hafvet vid Kamtschatka (Nova Acta Acad. Cesar. Leop. T. XU, pars 1, pag. 259) en mindre hval, som der kallas T7'schikagluch, hvilken af Eschricht anses för att vara densamma, som Grönländarnes Tika- gulik. 32 W. Lilljeborg. Anm. Eschricht anför en del skiljaktigheter, hvarigenom den vid Norges kuster förekommande Wikhvalen skiljer sig frän den Grönländska, eller den rätta B. rostrata Fabrieius. Den sednare har sidoprocesserna pä d:te och 6:te halsvertebrorne ringformiga, hvilket icke är förhällandet med den an- dra; äfven har den ryggfenan sittande nägot litet längre tillbaka. Eschricht anser dock icke dessa skiljaktigheter säsom tillräckliga att grunda artskil- nad, utan upptager bäda formerna säsom varieteter af en art, Pterobalena minor, variet. groenlandica et bergensis. Dä jag icke haft tillfälle att an- ställa nägon jemförelse mellan dessa former, anser jag mig här böra följa Eschriehts auctoritet, ehuru de anförda skiljaktigheterna, om de äro con- stanta. synas kunna antyda artskilnad. — Ehuru det af Fabrieius gifna namnet grundar sig pä ett misstag, da Fabrieius ansäg den vara samma art, som Pontoppidans Balena rostrata, hvilken, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, är Huperoodon rostratus, har jag dock ansett mig böra bibehälla Fabricii artnamn, säsom det äldsta, hvilket med säkerhet kan tilldelas denna art. Den är den minsta af alla vara Balenopterer. Det fullvuxna dju- rets längd synes föga öfverstiga 32!’—33. Den äldre hanen blir möj- ligen nägot större. Da man jemför refbenens längd i förhallande till skelettets längd hos denna och föregaende art, enligt de här lemnade mätten, kan man deraf finna, att den här ifragavarande icke är af en sa smärt och langsträckt kroppsform som den !). En dylik jemförelse mellan ceraniet och skelettet visar äfven, att den har ett större hufvud än den. Enligt Lacepede, var ett ungt individ, som togs vid Cherbourg, och hvars längd var 15° 10", & tjockaste stället nära 10° 2” i omkrets. Enligt Eschricht, var ett omkring 3 längt foster & tjockaste stället 1’ 63/," i omkrets. Eschricht, uppgifver, att kroppsformen & detta foster icke kunde bestämmas med full säkerhet, pa grund af dess lösa consi- stens. Ehuru det äldre djuret sannolikt är tjockare än ett foster, som blott erhällit omkring \/, af den storlek, som det har, da det födes, är det dock troligt, att den af Lacepede uppgifna tjockleken är nagot för stor, och är uppkommen genom djurets uppsvällning af gaser. Enligt den af Eschricht lemnade teckningen öfver det nämnda fostret är krop- pen temligen undersätsig, med största tjockleken ungefär a midten af kroppen. Framat är den föga afsmalnande tills midt öfver Öögonen, hvarifrän den starkt tillspetsas, sa att hufvudet, saväl sedt fran sidan som ofvanifran, är framat tillspetsadt, med öfre och undre conturen convergerande nästan lika mycket. Fran sidan sedt, är hufvudet nagot spetsigare, än da det betraktas ofvanifran. Ä detta foster synes pan- nan ofvan ögonen nagot upphöjd och kullrig. Enligt den af Knox lem- ') Jag har, ty värr, icke haft tillgäng till nägon fullständig beskrifning öfver det fullvuxna djurets yttre form. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 33 nade teckningen saknar det äldre djuret denna kullrighet. Underkäken stär märkbart längre fram än den öfre, samt är betydligt bredare än denne. Bakät under ryggfenan afsmalnar kroppen starkt, och är nära stjertfenan starkt hoptryckt, med en temligen skarp öfre och undre kant, som sträcker sig ut mellan stjertfenans sidoflikar. De medlersta farorne & undre sidan af främre kroppsdelen ga bakät ungefär till midten af kroppen. A de äldre är hakan serdeles extensil, och bildar en slags säck |). Ögonen hafva sitt läge strax ofvan och nägot framom mun- vinklarne. Näsborrarne äro belägne nägot längre fram än ögonen, samt äro framat nägot convergerande. Öronöppningarne, som äro ytterst smä, voro hos fostret belägna 2 oss bakom ögonen. Bröstfenorne, hvars fria del till längden är ungefär lika med !/, af kroppslängden, sitta nägot närmare buk- än ryggkanten, samt vid slutet af den främre 1/, af kroppslängden. De äro lancettformiga och spetsiga, samt med jemna kanter. Den främre kanten är bagböjd, och den bakre har en trubbig vinkel närmare basen. Ryggfenan, som har sitt läge vid början af den bakre 1/, af kroppslängden, är hos de äldre af en annan form än hos fostret. Hos detta är den lägre och trubbigare. Hos de äldre är den temligen hög och trubbigt tillspetsad, samt näagot bakät böjd, med främre kanten convex och med den bakre concav. Hos en hona af 26’ längd var den 1’ 3” hög och 1’ 8!/,” läng vid basen, enligt Eschricht. Stjertfenan är baktill temligen djupt inskuren, och hos det nämnda fostret utgjorde dess bredd !/, af djurets längd. Hos de äldre är den föga bredare 2). Anus är belägen under bakre delen af ryggfenan. — Färgen är ofvan blasvart, under hvit. Bröstfenorne äro a öfre sidan till större delen af sin längd hvita, och vid basen, spetsen och bakre kanten äro de svarta. Mellan den svarta färgen vid basen och den hvita är skarp färggräns. Pä undre sidan äro de af samma färg, som ä den öfre. Stjertfenan har ofvan samma färg, som öfre kroppssidan; under är den hvit med svarta kanter. Barderne äro gulhvita. Skelettet. Ä ett skelett i härvarande Universitets Zoologiska Mu- seum har jag tagit füljande mätt. Skelettet är fran trakten af Ber- gen i Norge, samt af en yngre hona med lösa vertebralskifvor. Matt. Bra at skeleltebii rat,linie am u me.adunr a pn 2. D:o af craniet d:o NE 2 RE 1) Hos fostret förefinnas nägra här (5—T7) pä hvardera sidan af öfver- och underkäken i grannskapet af munkanterna. 2) Enligt Kröyer, hade en drägtig hona, hvars skelett, förvaradt i Bergens Museum, var 25’ längt, en stjertfena, som var 7’ 3/3’’ bred. f 34 W. Lilljeborg. Bredd ‘af craniet öfver tnningbenen vn... ver nu D:o."Haf'nosen 'vıd basen??.:" Un ne Lu. en RE D:o d:0, 44’ vıd smidten! TRAlSgeer eu Tansde afıd:0/N won 2.00, SEN LM AUEE. D:o af ena underkäkbenet efter De a yttre sidan Periferi af d:o Lt ee. Hojd 'af processus coronoideus/baktıll WI EEE Afstandet mellan processus coronoideus och bakre kanten af condylus: „uU MILE) aıacn). Nie, Dinalıet DEE MEHR © Tausd aftcorpus afratlası RU... „Sure en, Be sredd af atlas öfver processus transveri . . . 2... Dangd’ af'dess sidoprocesser®).) Mn We D:or "afıcörpus af epstropheus. 1 Wenn A Bredd af epistropheus öfver sidoprocessema . . 2... Tansd af dess 'sidoprocessert „WET LI Ur meer 1:0” "arrcorpus &3:djehalsvertebran® SUan re Deo att don (:de d:o a ET PLRRE 1:07 af 'd:o "arl:sta'ryopvertebran tut Sk Er Bredd af dio a d:o « FEIRUUSERS. iR: Längd af sidoprocesserna A d:o en D:0% af corpus. a IM.te ryggvertebran | won. wa MER Bredd af do & d:o frame a Längd af sidoprocesserna & d:o 2 TERN TRON WORT OORERRN D:o af taggutskottet (processus spinosus) A do). . . D:o af corpus a l1:sta lumbosacralvertebran . . 2. . Bredd af do & d:o framtill . Längd af sidoprocesserna & d:o METER 7 SERRBIE DER D:o af taggutskottet & d:o er ee D:o af corpus a 7:de lumbosacralvertebran . Bredd af do & d:o framtill . Längd af sidoprocesserna & d:o u ER D:o af taggutskottet & d:o N e .: D:o af corpus a 1:sta svansvertebran .. .. ne. Bredd af do & d:o framell „. 0000 esmen Längd af sidoprocesserna & d:o Er: D:o af taggutskottet & dio Be > Afstandet mellan yttre kanterna af processus obliqui & 1 Längd af corpus & 2:dra svansvertebran . $) . . . . . 1 .. . o 07° „ ) Längden af processus spinosus & denna och de följande beräknas frän processus obliqui. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 35 Bredd af corpus & 2:dra svansvertebran framtill . . ... 6”, Längd af sidoprocesserna & d:o ea a D:o af taggutskottet Ä dio 4: A BF. Afstandet mellan yttre kanterna af processus A a en 3. Tincd,af corpus, ä,6-te svansvertedran. eo are seruene 68. Bredd af do & d:o framtalla.n 00 03% Längd af dio & 1ö:de d:o NER NER: D:o af bröstbenet isjesayn) ER ee BE Hapdds af, dio... ua b S ln Längd af 1:sta refbenet MN ee a il an 0 Bredd af d:o yid. nedresändanı. .... „u cchamine gr AR Längd af 4:de refbenet efter böjningen & yttre sidan . . #. Bredd af d:o Däragnedre Andan, 2, zaaı ana urn Längd af 5:te refbenet efter böjningen ä yttre sidan. . . & 1”. D:o af 1i:te refbenet efter dio d:o oe D:o af skulderbladet . 132: Bredd af d:o ri 11 Be ieromion vesyhaszannsig able sangen der ern D:o af processus coracoideus 3.l2 Ess humert.:, ehren aeg Be N dar aa, Micten. naar. Sean ahnen BE con. 4 3, nedre, ändan sin &. 5 ua) u atnenmmegiginn end En radinsg is rät, Knie. e.gestaisenensine ie te Die Bredd af do ämiden. .. . BRENNER Längd af ulna i rät linie, och utan rs a et ee We TE BI N D:o at d:o öfver oleeranon . . a: Längd af den ena främre extremiteten in SE ae RE ir Bo sahdetsenasaf, ossa.pelviseuus; ed lee nenn: Da afıdeslängsta, barderna,, ui nen te raue Herne, 08m. Craniet af detta skelett företer ingen snedhet. Säväl öfverkäkbe- nen som mellankäkbenen gä lika längt tillbaka. Dess bredd öfver tin- ningbenen innehälles icke 2:ne gänger i dess längd. Bakre kanterna af orbitaldelarne af pannbenen äro concaverade, samt mot sidorne nagot bakät riktade. Processus zygomatici af öfverkäkbenen äro temligen längt utstaende ät sidorne, och de afsatser, som de bilda, äro derfüre större än hos füregäende. Bredden af nosen framom dessa afsatser innehälles 12/, gänger i craniets bredd, men icke fullt 2:ne gänger i nosens längd. Framät är den starkt afsmalnande och tillspetsad. Dess öfre contur är füga bägbüjd. Gombenen gä framom processus zygom. 36 W. Lilljeborg. ä öfverkäkbenen. Underkäkbenen äro mindre hoptryckta än hos före- gäende, starkt bagböjda, och räcka märkbart framom spetsen af mel- lankäkbenen. Processus coronoideus är hög. Afständet mellan midten af underkäkbenen och nosen är temligen stort, och barderne synas der- före vara läugre än hos föregaende art. Atlas saknar tuberculum an- ticum, och har en grund fara langs midten af undre sidan af corpus. Dess sidoprocesser äro temligen korta och hoptryckta, högre än langa, och med öfre kanten snedt framät och uppät riktad. Endast epistro- pheus har sidoprocesserna ringformiga. Dessa äro stora och starkt bakät böjda. De ä& 3:dje—Öd:te halsvertebrorna äro riktade bakät, och de a 6i:te och 7:de d:o äro riktade framät. Den undre grenen (para- pophysis) a 6:te halsvertebran är längre än densamme a de 3:ne när- mast föregaende halsvertebrorna, sa att den med sin spets är temligen nära intill spetsen af den öfre grenen af samma sidoprocess, A T:de halsvertebran är den undre grenen endast tillstädes sasom en kort, spet- sig process, som & den högra sidan är längre än a den venstra. Ett rudiment af denna parapophysis förefinnes äfven a hvardera sidan af l:sta och 2:dra ryggvertebrorna. Alla halsvertebrorna äro skilda. Rygg- vertebrorna äro 11, och lumbosacralvertebrorna 12. Sidoprocesserna & l:sta—6:te ryggvertebrorna äro riktade framät, de a T:de d:o äro rik- tade rätt ut ät sidorne, och de ä S:de—1l:te äro riktade nagot litet bakäat. Dessa processer äro & l:sta ryggvertebran hoptryckta. Spetsen a den Il:te eller sista ryggvertebrans sidoprocesser är tjock och olik densamme a sidoprocesserna af den l:sta ländvertebran, samt med tyd- ligt fäste för sista refbenet. l:sta ländvertebrans sidoprocesser äro rik- tade rätt ut. De a 2:dra—1I:te d:o äro riktade framat. De & 12:te d:o, samt & I:sta och 2:dra svansvertebrorna äro riktade rätt ut. De a de följande svansvertebrorna, som hafva sidoprocesser, nemligen 3:dje —6:te, äro riktade framat. Inga ryggvertebror äro kölade & undre sidan af corpus. Alla ländvertebrorna hafva der en längsgäende köl, men & de 4 första är den helt lag. I:sta svansvertebran är undertill kölad, men kölen är langsat farad. De följande svansvertebrorna äro längsät undre sidan af corpus urhalkade eller concaverade. De medlersta lum- bosacralvertebrorna hafva de längsta processus spinosi. Sidoprocesserna ä dessa vertebror äro deremot längst ä de främre, och aftaga i längd bakat. Den 8&:de svansvertebran är den sista som har processus spi- nosus. De 3:ne bakersta svansvertebrorna saknas ä detta skelett. EI- jest är antalet af svansvertebrorna 18. Eschricht har funnit detta an- tal, saväl som antalet af vertebrorna i allmänhet hos alla de af honom undersökta constant. Samma antal har äfven Kröyer funnit, och & ett skelett i Bergen räknade jag detsamma. Man kan derföre antaga, att, Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 37 dä ett ringare antal uppgifves, detta beror pä en brist eller ofullstän- dighet i skelettet !). Processus spinosi inferiores äro 9, af hvilka den 2:dra är störst, och den l:sta har spetsen starkt bakät böjd. Bröst- benet är nägot litet snedt, och har formen af ett aflängt kors, med den bakre processen eller grenen längst, och nied sidoprocesserna be- lägne närmare den främre ändan, der manubrium är langt framstäende. Refbenen äro spensliga, men temligen länga. 1:sta paret, som äro bre- dast, äro enkla, och deras nedre ända är temligen utbredd. 4:de och 5:te paren äro de längsta, och nära lika langa. Alla refbenen äro vid sin nedre ända temligen tunna och hoptryckta. Alla articulera endast med processus transversi, men 3:dje och 4:de paren hafva ett temligen tydligt capitulum och tuberceulum, ehuru deras collum baktill icke är tyd- ligen begränsadt?). Enligt Eschrichts iakttagelser fästa sig l:sta paret ref- ben vid bröstbenet bakom dettas sidoprocesser. "kulderbladet liknar i det närmaste det af föregäende art. Dess längd innehälles ej fullt 1 3/, gan- ger i dess bredd. Acromion är langt skildt fran processus coracoideus, samt bildar en mycket spetsig vinkel med den öfre delen af skulderbla- dets främre kant. Radius och ulna äro nagot böjda bakät, och den förre är märkbart bredare än den sednare. Carpalbenen äro 3:ne i den öfre och 2:ne i den undre raden, men & undre sidan af det yttersta (midt för ändan af radius) är a bada extremiteterna ännu ett 6:te, helt litet och med 2:ne jemna ytor, hvilket jag icke observerat & nägot an- nat skelett af denna eller andra hvalar. Af de 4 fingrarne har det 1:sta 4, det 2:dra 7, det 3:dje 6, och det 4:de 3 phalanger. A en ) Uti Skandinavisk Fauna beskrifves ett skelett, som genom framl. Akad. Adjunkten v. Düben erhällits frän Bergens Museum, och ä& hvilket skulle förefinnas 10 ryggvertebror, 13 ländvertebror och 17 svansvertebror, säledes, med tillägg af 7 halsvertebror, inalles 47 vertebror. Ryggvertebrorna räk- nas till 10, emedan endast 10 par refben förefunnos; men att äfven detta exemplar haft 11 par refben, och säledes 11 ryggvertebror, har jag in- hemtat af Doctor Koren i Bergen, som specielt kände, att de detsamma tillhörande refbenen af 11:te paret hade blifvit förstörda i Bergen. Säledes ha ländvertebrorne räknats till 13, derigenom, att sista ryggvertebran blif- vit räknad säsom ländvertebra. Att svansvertebrorne ("stjertens vertebror") endast uppgifvits vara 17, är säkerligen en följd deraf, att den sista, som är mycket liten, saknats. 2) Enligt Eschricht skulle refbenen hos Bardhvalarne i allmänhet sakna capitulum och collum, men att dessa dock finnas, om än capitulum icke articulerar med corpus vertebre, synes tydligen & vissa refben hos en del Bardhvalar, t. ex. Balenoptera robusta och Balena mysticetus, der tu- berculum är högt uppstäende samt genom ett längt collum skildt frän capi- tulum, hvilket är pä 'väg att articulera med corpus vertebre@. 38 W. Lilljeborg. fullständig hand af ett annat exemplar fran Bergen har I:sta fingret 3, 2:dra d:o 7, 3:dje d:o 6, och 4:de d:o 3 phalanger. Dessa äro temligen korta och breda. Bäckenbenen äro, sasom det uppgifna mättet utvisar, helt sma. Säavidt man kan dömma af den af Rudolphi lemnade teck- ningen öfver det ena af dessa ben med omslutande benhud, likna de temligen mycket dem af föregaende art. Deras medlersta process är helt obetydlig och trubbig. De bada andra, af hvilka den ena är un- gefär dubbelt sa lang som den andra, äro nästan jemnbreda och trub- biga. Enligt Eschricht, är den längre processen riktad framät. Enligt Eschricht, har tunntarmens slemhinna 5—6 slappa langs- gaende upphöjda veck, samt otydliga tvärgaende sadana. Wikhvalen, som är den minsta af alla vara Bardhvalar, är ocksa den, som oftast erhälles vid Norges kuster, isynnerhet de vestra. Ehuru den nagon gäng ingar i Kattegat, och har, enligt Eschricht, en gang erhällits i Christiania-Fjorden vid Dröbak, och en gang vid östra kusten af Jutland i grannskapet af Horsens, är det ännu icke kändt, att den nagon gäng strandat eller blifvit fangad vid kusterna af Sverige. Häraf vill det synas, som det hörde till undantagen, att den ingär i Katte- gat. Den har sitt hem i de norra delarne af Atlantiska Oceanen, och äfven i Ishafvet. Det är blott under sommaren som den träffas i de nordligare trakterne. Den, sasom de andre, vandrar mot vintern ät söder. Den erhälles icke sällan vid de vestra och nordliga kusterna af Norge, vid Island och Grönland, och har äfven blifvit observerad vid Spitsbergen. Vid Tromsö i Norge har jag sett barder af ett individ af denna hval, som strandat der, uppdrifvet pa grund af de förföljande glupska Hvalhundarne (”Wagnhundar”) ). Ehuru den är en nordlig hvalart, synes den dock icke vara sa nordlig, som vara andra Balenop- terer, och förekommer oftast under sommaren vid de vestra kusterna af Norge, och kallas derföre derstädes stundom Sommarhval, i motsätt- ning mot Sillhvalarne, som komma under vintren och vären 2). I trak- ten af Bergen, der den är allmänt känd under namn af Waagehval, fangas den uti vissa mindre vikar med smalt inlopp, hvilket tillstänges med ett slags groft nät af basttäg, eller ocksa stundom med stängsel af träd. Sedan den blifvit instängd, bevakas inloppet noga, och den dödas derefter med harpuner, eller stundom med pilar, som afskjutas med bagar. Den dör sluteligen af sina sar, men lefver stundom 8— 14 dagar efter det den blifvit instängd. Man har uppgifvit flera ställen, der den pä detta sätt fängas, säsom Florvag, Stegesund, Telleväg, !) Sannolikt Grampus orca. 4) Vid Grönlands kuster försvinner den under vintren. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 39 Skogsväag, Qvalvag m. fl. Förr skall den oftare hafva erhällits & dessa ställen än nu, men der fas dock merendels nägon hvarje är. Stundom synas 2:ne, sällan 3:ne individer tillsamman; oftast lär den förekomma ensam. Den erhälles äfven en och annan gäng vid kusterna af Eng- land och Frankrike, men den lär icke hafva anträffats i Medelhafvet. Afven har den erhällits vid östra kusterna af Nordamerika. Hanen fas mycket mera sällan än honan. Af 11 af Eschricht uppräknade exem- plar, som erhällits, har endast en varit hane. Den lefver företrädesv s af smärre fiskar. I Davissundet skall den lefva af Osmerus arcticus. Eschricht förmodar, att den ynglar midt under vintren. Den föder meren- dels blott en unge. Nägon gäng har man dock hos den funnit 2:ne foster. 5. B. ROBUSTA, Lilljeborg. — Gräsöhval. Ä underkäken är processus coronoideus läg och föga märkbar. Ref- benen äro ätminstone 15 par, och vertebrornas antal är omkring 60. Ingen af de efter epistropheus följande halsvertebrorna har ringformiga sidoprocesser 1). Balenoptera robusta, LILLJEBORG: Föredrag vid Naturforsk.-Mötet i Köpenhamn 1860; Förh. pag. 602. Anm. Jag har icke sett nägon beskrifning, som med fog kan tilläm- pas pä denna art, hvilken i ätskilliga afseenden märkbart skiljer sig frän alla andra kända arter af sl. Balenoptera, och visar en tendens till sl. Balena , huru mycket den än i andra afseenden afviker frän detta sednare slägte. Ge- nom den högst ringa böjningen af underkäkbenen, de starkt utbildade och rör- liga halsvertebrorna, de längre corpora och kortare sidoprocesserna ä& lum- bosacralvertebrorna, det med en läng, trindad process baktill, och stora vinglika sidoprocesser framtill försedda bröstbenet, visar den sig skild frän sl. Balena. Genom den ringa utbildningen af processus coronoideus, och de starkt utvecklade tuberculum, collum och capitulum & nägra af refbenen, samt genom de mera ät sidorne utstäende processus obliqui ä de främre svansvertebrorna visar den ett närmande till sl. Balena. Frän sl. Megap- tera aflägsnar den sig genom de starkt utbildade acromion och processus coracoideus & skulderbladet. Genom sina talrika vertebror och sin läng- sträckta kroppsform 'sluter den sig till den afdelning af sl. Balenoptera , som Eschricht kallar ”Kenmpehvaler, och till hvilken grupp de 3:ne här först beskrifna Balenoptererna höra. — Dä jag icke erhällit kännedom om hela dess skelett, utan endast om en del af detsamma — dock en stor del — som blifvit uppgräfd uti en äker pä Gräsön i Roslagen i Upland, sä kan jag endast approximativt bestämma antalet af de vertebror och refben, som saknas, samt formen af de ben, som icke funnits, efter formen af de angränsande eller beslägtade ben, som funnits. 1) Ätminstone 3:dje, 4:de, och 6:te halsvertebrorna. 40 W. Lilljeborg. De uti den nämnda äkern funna benen äro: bada underkäkbenen; l:sta, 3:dje, 4:de och 6:te halsvertebrorne; 7 ryggvertebror, hvaraf l:sta, 3:dje, Ö:te, 6:te, 7:de, och af de andra 2:ne är den ena troligen den 13:de, och den andra en af de 9:de—ll:te; 8 lumbosacralvertebror !), hvaraf troligen l:sta, 2:dra, 3:dje, Ö:te, 6:te, 9:de, 10:de och ll:te; 14 svansvertebror, hvaraf troligen l:sta, 2:dra, 4:de, 6:te, 9:de, ll:te — 17:de, 19:de och 20:de; 4 processus spinosi inferiores, och 1 proves- sus transversus, som troligen tillhört den 4:de lumbosacralvertebran; ett par bitar af processus transversi af en halsvertebra; det högra skul- derbladet; det venstra öfverarmbenet; de högra underarmbenen; 6 car- palben; 4 metacarpalben; 4 fingerben; ett af tungbenets cornua ante- riora; bröstbenet; samt 22 refben, af hvilka nagra fa äro ofullständiga, 12 tillhöra den högra, och 10 den venstra sidan, 16 tillhöra 8 par, samt & venstra sidan saknas det ll:te—14:de, och & den högra d:o saknas det 3:dje och lö:de. Med ledning af de ben, som blifvit funna, samt af jemförelsen ıned andra närbeslägtade Balenopterer, kunna de ben, som icke blifvit funna, approximativt bestämmas till följande: hufvudet, med undantag af underkäken ; tungbenen, med undantag af det ena cornu anterius; 2:dra, 5:te och 7:de halsvertebrorna; 2:dra, 4:de, 8:de, 2:ne af de 9:de—1l:te, 12:te, l4:de och 1l5:de ryggvertebrorna; 4:de, 7:de, 8:de och 12:te— 14:de lumbosacralvertebrorna; Ö5:te, 7:de, 8:de, 1l0:de, 1S:de, 21:sta— 23:dje svansvertebrorna; 13 processus spinosi inferiores; det venstra skulderbladet; det högra öfverarmbenet; de venstra underarmbenen; de venstra carpal- och metacarpalbenen; de venstra fingerbenen, med un- dantag af 1, de högra d:o, utom 3:ne, samt bäckenbenen 2), Af dessa bestämningar af’ de ben, som funnits, och af dem, som icke funnits, följer säledes, att denna hval laft atminstone 15 ryggvertebror, omkring 14 lumbosacralvertebror, och omkring 23 svansvertebror, sale- des med tillägg af 7 halsvertebror, 59, eller omkring 60 vertebror. ) I det citerade föredraget vid Naturforskare-mötet har jag lemnat en frän denna nägot skiljaktig uppgift, rörande lumbosacral- och svansverte- brorne, hvilken uppgift nu, efter förnyad jemförelse, rättas. Skiljaktighe- ten bestär deruti, att 9:de lumbosacralvertebran varit upptagen säsom den T:de, 10:de d:o säsom den 8:de, och ll:te d:o säsom den 9:de; att 1:sta och 2:dra svansvertebrorna varit upptagna säsom 13:de och 14:de lumbosacral- vertebrorna, 4:de svansvertebran säsom den $:dje, 6:te d:o säsom den Site, och 9:de d:o säsom den 8:de; att 10:de d:o blifrit upptagen säsom funnen, och att 17:de blifvit utesluten. 2) Denna här meddelade uppgiften öfver de icke funna benen företer äf- venledes ätskilliga afvikelser frän den i nämnde föredrag lemnade. Dessa äro en följd af de gjorda rättelserna i bestämningen af de ben, som funnits. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 41 Matt: Approximativ Jingd af skelettet . ! © 222.2. .45—50.%) Pa underkiklenen RR. Höjd af d:o VERS WERTEN Dr D:o af d:o öfver processus coronoideus . . 11”. Do af d.o BR ItE? Re EN NOS". Bredd af atlas öfver processus transveri . . . . . . Y5f. Längd af corpus af d:o De 3. PORBIL DrOCESSsus Lransverst af 1:0 . . . x oo en 3° Höjd af d:o ER Kia de Längd af corpus af 3:dje halsvertebran . . . 2... 21. Bredd af d:o d:o R m 8}. Afständet mellan spetsarne af de nedre grenarne af ih dr near corpus af I:sta ryppveriebran, - ... . . u. Serie Bredd af d:o d:o ; RE g”. Afständet mellan spetsarne af proc. Einsteier af a: re Längd af corpus af den troligen 13:de ryggvertebran . . Kr Bredd af d:o d:o Se gr”. Höjd baktill af d:o d:o Ad 7: Längd af proc. transversi af d:o lin. D:o af proc. spinosus af d:o era Längd af corpus af den troligen 5:te ee 8”. Bredd at dio d:o 9%: Höjd af dio d:o, baktıll gr. Längd af proc. transversi af dose or EL 2. D:o af processus spinosus af re D:o af corpus af den troligen 1O:de do . .... gr". Bredd af d:o d:o Daktıllem ee zur. Höjd af dio d:o d:o gt an Längd af processus transversi af d:o ha ea Pros Sr} nroe Spmosus afsd:O, a3. -emmennerite. enäcene ala Zu: D:o af corpus af den l:sta svansvertebran . . . . . 9,- Bredd af d:o d:o baktıll 4 amp Li: Höjd af dio d:o d:o ve gr”. Längd af proc. transversi af d:o De EEE SHELL, ') Uti det citerade föredraget har jag uppgifvit denna approximat. längd till 44’—45’. Vid jemförelsen med det öfver 30’ länga skelettet af Balenopt. laticeps i Bergen, och skelettet af den yngre B. musculus i Köpenhamn, sy- nes denna längd icke kunna beräknas till mindre än 45’—50’, ehuru den haft ett jemförelsevis kortare hufrud. 6 42 W. Lilljeborg. Afständet mellan yttre kanterna af proc. obliqui & 6:te svansvertebran. die) be a Ei rn Se: 4“. D:o d:o & 9:de d:o 3," Längd. af,;bröstbanetih br einen a er a ee ae Bredd af d:o mellan ändarne af utskotten . . . If. Längd efter böjningen & ie sidan af det troligen 2:dra paret refben . . Ich ee Bredd af d:o vid den öfre bannen Paper ; 4". Längd efter böjningen & yttre sidan af det Be 6ite paret refben ...) ... Sb kan ‚eier: A Bredd af d:o vid den öfre Hörkinigen ur ee 43". Bängd afsskulderbladeta.\gal.eis-) mon neiike al aer EM Bredd af d:o Ya ne Free ee Längst af, öfyerarmbenet. nei snt. uarmne Aalen ve Bredd af d:o vadınedre;ändan | url... au Längdsaf wadius i. rät linieos) k-seneher ra Breddiwaf dio, s.anmidten % Zeile : sr Te Längd at ulna i rät linie mellan Tan ade > er ee Bredd af d:o & midten.. ... Mei 4". Skelettet har icke tillhört Bart erde a individ, men dock icke nägot ungt. Frän och med 3:dje ryggvertebran till 2:dra ländvertebran äro vertebralskifvorna lösa. Med undantag af 6:te länd- vertebrans, äro de fastsittande pa de följande vertebrorna, äfvensom pa halsvertebrorna och den l:sta ryggvertebran. Dä man jemför dessa mätt med de föregaende, kan man finna, att denna Balenopter har en stark benbyggnad. Dess skulderblad och ref- ben äro stora i förhällande till skelettets storlek. Men hvad som isyn- nerhet för detta skelett är utmärkande, äro de korta, grofva, föga böjda underkäkbenen, & hvilka processus coronoideus är rudimentär. Af de meddelade mätten 4 de andra hvalarne kunna vi finna, att under- käkens längd efter böjningen icke är mindre än craniets d:o i rät linie, utan tvärtom nagot större. Vi kunna derefter beräkna, att denna hval haft ett cranium, som varit ungefär 8 längt. Dä skelettet i sin hel- het utan tvifvel skulle varit minst 45’ längt, utvisar det uppgifna mät- tet a craniets längd i förhallande till längden af skelettet, att denna hval har ett hufvud, som är märkbart mindre, än hos nagon af de föregaende arterna, hos hvilka skelettets längd med säkerhet varit känd. Hvad craniets form beträffar, sa är denna naturligtvis okänd; men den ringa böjningen af underkäkbenen, i hvilket hänseende D. laticeps kom- mer den närmast, gifver anledning att förmoda, att den, liksom denna, haft ett cranium af en längsträckt konisk forn, och med en bas, som Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 43 icke varit betydligt bredare än ansigtsdelen eller nosen, och saledes med en stor och bred nos, och mycket korta barder. Underkäkbenen äro temligen starkt hoptryckta, liksom hos den nämnda Fenhvalen. Betrak- tade fran sidan, äro de föga afsmalnande vid den främre ändan, och deras bakre ända vid condylus och angulus är serdeles hög och betyd- ligt högre än benets höjd öfver processus coronoideus, och med angu- lardelen utskjutande bakom condylus. Halsvertebrorna äro skilda, och & ingen af de 4, som funnits, äro processus transversi ringformiga, men, med undantag af atlas, hafva de temligen langa sidoprocesser, och de af dessa A samma sida hafva spetsarne icke serdeles längt (omkr. 2”) ätskilda. Atlas är stor och tjock, samt har korta sidoprocesser, hvars höjd är större än deras längd. Den har bäde tuberculum atlantis posticum och anticum, och dess fo- ramen spinale är nedät tillspetsadt. Ledytorne för condyli oceipitales sträcka sig uppat ungefär i jemnbredd med proc. transversi, och äro nedtill skilda. De bakre ledytorne äro lägre, samt äro nedtill förenade. Den har fullkomligt karakteren af atlas af en Balenoptera eller Me- gaptera, och tyckes i anseende till sidoprocessernas form mest närma sig till den af D. laticeps, ehuru dessa processer äro mindre hoptryckta än hos denna sednare. Ä den 3:dje halsvertebran äro de undre grenarne (parapophyserna) af sidoprocesserna större än pa de andra af de 3:ne bakre halsver- tebror, som funnits, och nära 3” höga, samt mycket större än de öfre grenarne. Dessa hafva vid spetsen en kort process, som är rik- tad nedät emot spetsen af den uppät böjda undre grenen. Säväl pa denna som pä den 4:de halsvertebran äro sidoprocesserna nägot bakät riktade. Ä den troligen 6:te halsvertebran äro sidoprocesserna nagot framat riktade, och under basen af den undre grenen är en transver- sell bakät riktad lag process eller utstäende kant. Dylika processer finnas äfven hos andra Balenopterer f. ex. B. rostrata. I öfverensstämmelse med de funna, mer eller mindre fullständiga refbenen af 14 par, utom det l:sta paret, som icke funnits, mäste denna hval hafva haft ätminstone 15 par refben. Dä de 14 paren tyckas vara i följd efter hvarandra, och det 14:de parets utseende visar, att det är det sista, är det sannolikt, att den icke haft flera än 15 par, och följaktligen icke flera än 15 ryggvertebror. l:sta ryggvertebran är, säsom vanligt, karakteriserad genom sin mindre storlek, och genom de starkt framät böjda och vid spetsen hop- tryckta sidoprocesserna. Ä de följande ryggvertebrorna tilltager corpus i längd bakät, och sidoprocesserna äro breda och ä undre sidan vid spetsen concaverade, der refbenen hafva sitt fäste, Ä den troligen 44 W. Lilljeborg. 3:dje äro de riktade framät, men ä den troligen 5:te och följande rygg- vertebror äro de riktade bakät 1). Den l:sta lumbosacralvertebran utmärker sig derigenom, att dess sidoprocesser äro vid spetsen trubbigare än de af de andra lumbosa- cralvertebrorna, samt starkare bakät böjda, dock ej fullt sa mycket, som de bakre ryggvertebrornas sidoprocesser. Dess corpus har vid främre ändan bäde den öfre och undre kanten convexa eller bildande en jemn bage, och & undre sidan är den convex, utan längsgaende köl. Äfven 2:dra och 3:dje lumbosacralvertebrorna sakna köl a undre sidan af corpus, ehuru den sistnämnda der har en stark convexitet. 5:te och följande äro kölade. Sidoprocesserna A dessa vertebror aftaga icke hastigt i längd bakät, och detta antyder ett större antal dylika vertebror, hvadan det beräknade antalet, 14, vid iakttagandet af formskilnaden mellan den troligen 11:te lumbosacralvertebran och den troligeri 1:sta svansverte- bran, icke är för mycket tilltaget. Möjligen kan den hafva haft en eller annan lumbosacralvertebra mera. Pa 9:de—l1l:te af dessa vertebror äro sidoprocesserna riktade nästan rätt ut ät sidorna. Pä de föregäende äro de riktade bakät. De svansvertebror, som hafva sidoprocesser, hafva dessa riktade framat, och utmärka sig dessutom genom sina mindre processer i all- mänhet, mindre foramen spinale, och högre corpus, med olika utseende af dess undre sida. Sidoprocesserna äro längre skilda fran arcus ver- tebr&e, samt starkt riktade nedät. Den l:sta svansvertebran har & un- dre sidan af corpus en trubbig köl, och är baktill, der denna slutas, con- caverad, och vid sidorne af denna concava yta försedd med föga märk- bara articulationsytor för den l:sta processus spinosus inferior. 2:dra svansvertebran liknar till sin form i det närmaste den l:sta, men har a sin undre sida framtill en plattad rygg, som baktill öfvergar i en nagot längre concav yta, hvilken pa bada sidor är omgifven af en longi- tudinell process, af hvilka den ena är serdeles hög och tunn ?). De bakre svansvertebrorna aftaga starkt i storlek bakät. Ännu pa den troligen li:te svansvertebran äro processus transversi tydliga, men pa den 12:te och 13:de, isynnerhet pa den sednare, äro de endast svagt antydda. Pä alla dessa trenne är proc. spinosus mycket läg, och pa den 13:de rudimentär, men dock ofvantill omslutande foramen spinale. Pä de följande svansvertebrorna äro dessa processer försvunna. Pä den trol. ) 3:ne af dessa vertebror funnos liggande intill hyarandra med ändarne af corpora i sitt naturliga läge. 2) Denna vertebra är uti det nämnda föredraget beskrifven säsom den sista lumbosacralvertebran, Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 45 16:de svansvertebran synas de sista spären till fäste för processus spi- nosi inferiores. Bröstbenet synes vara karakteristiskt. Det är framtill concavt, har vid hvardera sidan der ett stort vinglikt utskott, och slutas bakät med en lang trind process eller tapp. Bakom de vinglika utskotten är a hvardera sidan en ojemn knöl, som troligen tjenat till fäste för det brosk, hvarmed l:sta paret refben äro fästade vid bröstbenet. Detta bröstben har nagon likhet med vissa former af bröstbenet hos B. musculus. Refbenen äro tjocka och stora, nästan sasom hos Balena mysti- cetus. Mot nedre ändan äro de i allmänhet tunna och hoptryckta. Sa- som redan blifvit nänmındt, äro de atminstone 15 par, och sannolikt icke flera. l:sta paret äro okända. Alla de funna äro vid nedre ändan afsmalnande, dä deremot l:sta paret hos alla Fenhvalar äfvensom hos B. mysticetus vid nedre ändan äro bredare. De af trol. 2:dra paret likna mycket samma par & skelettet af Balenoptera museulus i Ber- gen. De ha en antydning till hals, som är starkast utbildad & det venstra, samt äro i förhällande till sin längd nägot bredare än de fül- jande, och starkare böjda. 4:de—6:te paren hafva en starkt utbildad knöl (tubereulum), som pä de bäda första paren är 2” hög !). 4:de och 5:te paren hafva längre hals, som pä det förstnämnda är 7” läng, och & bada paren vid spetsen har ett tydligt capitulum, hvilket dock icke nar till corpus af motsvarande vertebror, da tuberculum fästes vid den undre concaverade delen af spetsen af processus transversus. Ä 6:te paret är capitulum nästan intet. De af detta par äro de längsta af alla. De bakersta paren hafva öfre ändan plattad. 10:de—15:de paren aftaga jemnt i längd och tjocklek, och de af det sistnämnda pa- ret äro blott 4 21/,” länga, ganska smala, med skarpa kanter mot nedre spetsen, och med ojemn böjning samt med öfre ändan nagot knappformig. Liksom underkäkbenen, är skulderbladet äfvenledes ett för denna hval serdeles karakteristiskt ben. Till sin form synes det sta midt emellan det af Balenoptera och Balena. Det är smalare än det hos de andra arterna af förra slägtet, men bredare än det hos de af det sed- nare. Dess bredd vid öfre delen öfverstiger längden med mellan !/, och 1/3. Jemfördt med skulderbladet af Dalena är det märkbart bredare. Acromion är stort (9” längt), men processus coracoideus är temligen kort (51/," läng). Dessa processer äro icke längt skilda, och acromion är nägot litet uppät riktadt, men den vinkel, som det bildar med den öfre delen af skulderbladets främre kant, är föga spetsig. ') Ett s& starkt utbildadt tuberculum har jag endast observerat hos Ba- loena mysticetus, 46 W. Lilljeborg. Os humeri liknar detta ben hos de andra Balenoptererna genom sitt subterminala och föga inatböjda caput. Radius och ulna synas, liksom skulderbladet, i anseende till sin form, sta midt emellan dessa ben af Balenoptera och Balena. De äro mindre langsträckta än de hos de andra arterna af det förra slägtet, men deremot mera längsträckta än hos de af det sednare. Bäda äro nagot bakat böjda, men radius föga. Denne är betydligt bredare än ulna. Olecranon slutas upptill uti en temligen lang konisk spets. Af de 6 funna carpalbenen synas endast de 5 vara egentliga car- palben, och äro försedda med 2:ne jemna ytor, en öfre och en undre. Det 6:te är mindre och har blott en jemn yta. — Metacarpalbenen äro korta och breda, till antalet 4, och läago intill hvarandra. — De funna phalangerna äro äfvenledes af föga längd, och ungefär af samma form som hos D. rostrata. Det har redan ofvan blifvit anfördt, att dessa hvalben blifvit upp- gräfda i en äaker pa Gräsön i Roslagen. Akern är belägen vid Norre- boda by pa norra delen af Gräsön. Första anledningen till gräfningen gafs af en svansvertebra, som vid dikning uti äkern för 15--20 ar se- dan blifvit funnen, samt ät presten pa Gräsön blifvit öfverlemnad, att förvaras i kyrkan derstädes, sasom ett ”jätteben”. Denna vertebra hade blifvit sedd af Magister J. O. von Friesen, som, efter att derom hafva lemnat mig underrättelse, derigenom föranläts att under somma- ren 1859 besöka stället, der vertebran funnits, samt att anställa un- dersökning och gräfning efter skelettet, hvilket möjligtvis kunde ligga qvar i akern. Sedan han erhällit underrättelse om stället i äkern, der vertebran blifvit funnen i diket, gräfde han ä& saımma ställe uti detta, och Iyckades finna ett par vertebror och ett stycke af ett refben. Dä äkern bar säd, som ännu stod pa rot, blef han derigenom hindrad fran att utsträcka gräfningen in iakern, och kunde derföre icke finna flera än de nämnda benen. Sedan han hemfört dessa, och förärat dem till Uni- versitetets härstädes Zoologiska museum, samt berättat under hvilka förhallanden de funnits, blef det för mig mera än sannolikt, att de äterstaende delarne af skelettet lago qvar 4 samma ställe; och dä säden nu var skördad — i slutet af Augusti — begaf jag mig ofördröjligen dit, beledsagad och biträdd af Magister v. Friesens broder, Mediein® Studeranden F. M. v. Friesen och Conservator Hedström, för att fort- sätta den gräfning, som Magister v. Friesen hade päbörjat. Under denna gräfning funno vi de ofvan anförda benen, med undantag af den ena vertebra, som förvarades i kyrkan pa Gräsön, och af de ben, som af Magister v. Friesen blifvit skänkte.e Den nämnda vertebran blef genom v. Pastor Haselhuhn förärad till Universitetets Zool. museum, som salunda kom i besittning af alla de ben af detta skelett, som blif- Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 47 vit funna. För att, om möjligt, taga reda pa de äterstäende delarne af skelettet, isynnerhet som sa vigtiga ben, som craniet, saknades, be- sökte jag stället äanyo under hösten 1860, och anställde derstädes för- nyad och vidsträckt gräfning, men utan att finna ett enda ben. Det är derföre föga sannolikt, att de äterstaende delarne af skelettet finnas qvar i äkern, sa mycket mindre som de da äfvenledes borde a nägot an- nat ställe i akern hafva päträffats vid gräfningen af de talrika och djupa diken, hvaraf akern är genomskuren i nästan alla riktningar. Förmo- deligen hafva de af isgängen eller sjögangen blifvit bortförde. Att de salunda blifvit bortförde, förefaller sannolikt deraf, att man för 20— 30 sedan skall hafva funnit en dylik vertebra pa ett annat ställe i grannskapet, omkring 400—500 alnar fran den nämnda äkern. Det stället är mycket fuktigt, och kunde vid mitt sednare besök icke un- dersökas, tillfölje deraf att marken derstädes var sa vattendränkt, att gräfningen derigenom hindrades. Allt sedan har marken der icke varit tjenlig för gräfning, och derföre har ingen sädan kunnat göras, ehuru jag anmodat en dertill tjenlig man att läata verkställa den vid första lägliga tillfälle. Hoppet om att finna de äterstäende delarne af skelettet är emellertid mycket svagt. Äkern, der benen läago, har länge varit odlad, samt utgöres af en liten däld, som pa alla sidor är omgifven af smärre höjningar, sa att der icke är nägot tjenligt aflopp för vattnet. Benen lago pä lägsta stället, i 3:ne hopar, och i allmänhet utan ordning, med undantag af 3:ne ryggvertebror, ett par ländvertebror, samt öfverarmbenen och hand- benen, som lago i sitt naturliga läge intill hvarandra. De lägo 2A 4 fot djupt i jorden, likväl stundom med spetsarne högre uppe. Afstan- det mellan detta ställe och hafsstranden var 840 fot, och äkerns höjd öfver hafvet ungefär 12 a 15 fot. Jordlagren ä detta ställe voro: öfverst ett lager af mylla af ungefär 9” tjocklek, dernäst ett tjockare lager af grof sand och rullstenar med afrundade kanter, under detta ett tunnt lager af finare sand (dock icke skrifsand), och derunder fin blälera, som stundom var lösare och stundom fastare, och stundom var sa lös och djup, att man med största lätthet kunde nedsticka ett jernspett af un- gefär 5 fots längd, utan att träffa nagot annat fastare lager. Pa som- liga ställen hvilade denna lera pa grus och rullstenar, och pa andra ställen pa fasta berghällar; och pa somliga ställen lag den djupare än pa andra, stundom icke 2° och stundom omkring 4 djupt. De flesta benen lägo pä leran, der denna hade ett djupare läge. En del lägo till större delen nere i leran, och voro da bättre bibehällna än de an- dre; och en del lättare ben, sasom skulderbladet, halskotorne, under- armbenen och handbenen läago pä ringa djup i den gröfre sanden. Uti 48 W. Lilljeborg, sanden omkring benen funnos en mängd för det mesta söndriga skal af Tellina balthica Linne, och Mytilus edulis Lin., och stundom syn- tes i sanden blaa strimmor af sönderkrossade skal af den sednare. Dessa snäckskal liknade dem af samma arter, som nu lefva i Östersjön, hvadan hafvet synes hafva varit af samma beskaffenhet, som det nu är, da denna hval här strandade. Skalen af Mytilus edulis voro sma och tunna. Dessa här omkring hvalbenen anträffade snäckskalen tyckas säledes äda- galägga, att hafvet sträckt sig hit upp, dä hvalbenen blefvo inbäddade. Dä der pa stället icke förefanns nägon tradition om denna hval, och man derföre trodde, att den ena anträffade vertebran tillhört en jätte, och dä der & benen icke förefunnos nägra spar, som kunde gifva anledning till den förmodan, att hvalen af menniskor blifvit sönder- styckad, sa är det sannolikt, att Gräsön, ätminstone till större delen, statt under vatten, samt varit obebodd da hvalen här strandade eller blef uppkastad pa stranden. Da döda hvalar vid deras öfvergäng till förruttnelse, tillfölje af den dermed förenade gasutvecklingen, alltid blifva fiytande, och dä de vanligen drifva omkring pä hafven tills de uppka- stas pa nägon strand, ätminstone när det sker uti ett mindre haf, sa kunna vi förmoda, att denna hval strandat eller blifvit uppkastad pa stranden, och icke, att benen efter kroppens upplösning sjunkit till bottnen pa ett större djup. I detta sednare fall skulle det ställe, der benen blifvit inbäddade, hafva varit hafsbotten, da det skedde. Mot detta sednare antagandet strider äfven den omständigheten, att de nämnda snäckorne funnos omkring och under benen, emedan de dem tillhörande blötdjuren lefva pa ringa djup i grannskapet af stranden. Vid betraktande af hvalens betydliga storlek kunna vi finna, att den svarligen kan hafva flutit i mindre än 6—8 fots vatten. Dä stället, der benen funnos, ligger omkring 12—15 fot öfver hafvets vanliga yta, bör saledes hafvet, da denna hval strandade, här hafva stätt omkring 20 fot högre än nu, eller, i öfverensstämmelse med andra dylika ob- servationer, bör landet sedan dess hafva höjt sig omkring 20 fot. En sänkning af landet af 20 fot föranleder icke nagot direkt samband mel- lan Hvita Hafvet och Östersjön, hvarigenom dylika vattendjur, som hvalar, kunde komma fran det förra till det sednare. Möjligen kan dock nagon felaktighet uti beräkningen af landets höjning pa grund af benens läge förefinnas. Da hittills icke nagon sadan hval, som denne, sävidt kändt är, anträffats vid Europas vestra eller nordvestra kuster, har jag yttrat den förmodan, att den inkommit fran Ishafvet eller Hvita Hafvet. I sa fall bör denna art, om den ännu är lefvande, sökas i Is- hafvet norr om Ryssland och Sibirien. Men vi behöfva dock icke en sadan förklaringsgrund för att förklara fyndet pa Gräsön af en okänd Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 49 hvalart. Ehuru vi bättre känna till de hvalar, som förekomma i norra delen af Atlantiska Oceanen, än de, som finnas i andra haf, är dock var kännedom äfven om dem sa bristfällig, att der rätt väl kunna före- finnas flera arter, som för oss äro fullkomligt obekanta. En del af be- nen voro starkt anfrätta, och det är sannolikt, att tiden för deras in- bäddning derstädes gar langt tillbaka, men dä deras läge icke var ser- deles betydligt upphöjdt öfver hafvets yta, är det visst icke omöjligt, att denna inbäddning skett sedan Östersjön erhallit sitt södra samband med Nordsjön, och att hvalen denna vägen inkommit i Östersjön, lik- som det ännu en och annan gang händer. Att Gräsön under den historiska tiden varit stadd i en märkbar höjning, bevisas deraf, att bland folket derstädes förefinnes en icke serdeles gammal tradition, att öen under deras förfäders tid genom smala, nu försvunna sund varit delad uti flera öar. II. Slägtet MEGAPTERA, J. Gray. (Kyphobalena, Eschricht). Kroppsformen är tjock och undersätsig i jemförelse med füregaende, med största tjockleken ungefär vid midten af kroppen. Hufvudet, som är större än hos föregaende, är trubbigt tillspetsadt, saväl betraktadt ofvanifran som fran sidan, och den bakre kroppsdelen är, sasom van- ligt, smalare och längre utdragen, och framom stjertfenan starkt hop- tryckt. Ä främre delen af undre kroppssidan äro langsgaende djupa faror, men dessa äro icke sa talrika, som hos föregaende. Bröstfenorne äro serdeles langa, och med den främre samt till dels äfven den bakre kanten vagformig. Ryggfenan är mycket lag, och sitter nagot mindre langt tillbaka än hos föregaende, och längre fram än anus. Stjert- fenan är i midten af bakre kanten djupt inskuren, samt är serdeles stor. Barderna äro sma och korta, liksom hos föregaende. Hvad skelettet beträffar, utmärker det sig företrädesvis derigenom, att skulderbladet saknar acromion och processus coracoideus, eller har dem endast rudimentära, da de förefinnas. För öfrigt har skulderbla- det samma breda form, som hos föregaende slägte är den vanliga. Cra- niet är i förhällande till skelettet större än hos föregaende slägte, samt af nagot gröfre byggnad, men är eljest ungefär af samma form. Dess ansigtsregion, eller nosen är temligen stor och bred, och dess öfre con- tur är nästan rät, da craniet betraktas fran sidan. Mellankäkbenen äro betydligt smalare än öfverkäkbenen, da craniet betraktas ofvanifran. Vertebrorna afvika fran dem af föregaende derigenom att corpora äro 7 50 W. Lilljeborg. kortare och bredare, ungefär sasom hos följande slägte, samt derigenom att processus spinosi & transversi äro kortare. Halsvertebrorna äro van- ligen skilda; nagon gang äro ett par förenade med sina taggutskott. Deras sidoprocesser äro kortare än hos föregaende. Refbenen äro ser- deles stora och breda, och jemförelsevis bredare än inom nägot af de andra slägtena. Bröstbenet företer intet utmärkande. Os humeri öfver- ensstämmer i anseende till hufvudets mindre sneda läge med det af före- gaende. Olecranon uln® är kägelformigt, riktadt rätt ut, samt med en broskartad förlängning af samma form. Den broskartade delen af car- pus har vid ulnarranden ett bilformigt bihang; och handen är föröfrigt utmärkt genom de serdeles talrika phalangerna & de tvenne medlersta fingrarna. Dessa äro, sasom vanligt hos Bardhvalarne, 4. — Tunntar- mens slemhinna [öreter, enligt Eschricht, cellformiga, ett par tum djupa rum eller fack, som pa tarmens insida visa sig sasom stora fyrkantiga öppningar, begränsade af slemhinnans tvärgaende veck och, mellan hvarje par af dessa öppningar, af dess langsgaende smärre veck. — Pa vissa ställen a kroppen träffas Ciripedier fästade. Representanter för detta slägte förekomma säväl i den norra som i den södra hemispherens haf, samt saväl i Atlantiska som i Stilla Öceanen. J. Gray har a anförda stället upptagit 4 arter af detta slägte: en l:sta, Megaptera Poeskop Desmoulin, fran hafvet vid Goda Hopps- Udden, en 2:dra, Megaptera longimana Rudolphi, fran Nordsjön, en 3:dje, Megaptera americana, fran hafvet vid Bermudasöarne, och en 4:de, Megaptera antaretica Temminck, fran hafvet vid Japan och fran de Antarctiska hafven. Eschricht anser dem alla tillhöra en art. — Till lefnadssättet tyckas de öfverensstäimma med Balenoptererna. Lik- som de, företaga de reguliera vandringar, vid de olika arstiderna, och liksom de, lefva de bade af smärre fiskar och andra hafsdjur. 1. M. BOOPS (Fabricius). — Puckelhval. Alla halsvertebrorna skilda. AÄcromion saknas helt och hället. Balena boops, FABRICIUS: Fauna Groenlandica, p. 36. « longimana, RUDOLPHI: Über Balsna longimana; Abhandlun- gen d. K. Akademie d. Wissenschaften z. Berlin für 1829 (tr. 1832), pag. 133, tab. 1. « « BRANDT u. RATZEBURG: Medicinische Zoologie, 1 Bd. pag.: 122, tab. XV, fig. 2; tab. XV 58& 6. ‚Wegapier a J. GRAY: Zoology of the Voyage of Erebus & Terror, Parts III—V, pag. 17. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 51 Rörhvalen, (Balena boops Fabric.), S. NILsson: Skandinavisk Fauna, Däggdjuren, pag. 639. Keporkak (Kyphobalena), D. F. ESCHRICHT: Zoologisch-Anatomisch- Physiolegische Untersuchungen über die Nombr schen Wallthiere, pag. 146. Tue-Qval? STRÖM: Söndmörs Beskr. p. 298. — PONTOPPIDAN: Ver- such einer Naturl. Historie von Norwegen, 2 Theil, p- 232. Kugl-Qval? A. CHRISTIE: Eschricht, 1. c. pag. 157. Anm. Den anförda diagnosen har blifvit tillsatt, för att dermed di- stinguera var nordiska form, som derigenom skiljer sig fran den sydliga formen (Rorgual du Cap, Cuvier) frän hafvet vid Goda Hopps-Udden. Denna sednare har ett ganska tydligt rudiment af acromion, hvilket deremot helt och hället saknas hos var, och derjemte äro hos den förre epistropheus och den 3:dje halsvertebran sammanvuxna med hvarandra vid den öfre delen af arcus vertebre, som motsvarar processus spinosus, ehuru det af G. Cuvier beskrifna !) skelett, som företer dessa egenheter, är af ett yngre individ. Dä jag icke haft tillfälle att undersöka nämnde skelett, lemnar jag för öf- rigt derhän, huruvida dessa bäda former böra kunna betraktas säsom skilda arter, eller icke. Eschricht ?) uppgifver, att nämnde skelett för öfrigt ”stem- mede i Eet og Alt med Keporkakskelettets Former”, och han uppgifver tillika, att acromion & detsamma är större pa den högra sidan än pä den venstra.. — Ström omnämner & anförda stället, säsom förekommande ı haf- vet vid Söndmör, en hval, som är större än de andre, och som benämnes Tue-Qval, derföre att den har en ”Tue eller stor Pukkel paa Hovedet”, och hvilken han tror vara Balena muysticetus. Att den icke är denna sed- nare, kan man taga för gifvet, dä denna icke gär sä längt ned ät söder, sävida den icke förirrat sig. Pontoppidan (l. c.) omnämner äfven denna Tue- @val, och tillägger namnet Plockfisch, men säger, att den hörer till de mindre arterne, och att den har puckeln pa ryggen. Vid betraktande deraf att Puckelhvalen uppgär till dimensioner, som äro föga underlägsna dem af Balcena mysticetus — 60 fots längd — , och att Pontoppidan förlägger puc- keln till sitt rätta ställe, förefaller det icke osannolikt, att benämningen Tue-Qval hos dessa författare afser Puckelhvalen. Denna benämning synes emellertid icke vara vida känd vid Norges kuster, emedan Eschricht anför en skriftlig uppgift af framl. Stiftsamtman Christie om en vester om Karmön i Stavangers Amt, i början af April 1846 strandad Puckelhval, som uti denna uppgift kallas Sildehval. Enligt Holböll och Eschricht uppnär den en längd af 55°—60". Jag har icke sett nägon zifferuppgift öfver dess kropps tjocklek, men & ') Recherches sur les ossements fossiles, T. V, 1, pag. 381 & 383, tab. xXXVI, fig. 9 & 20. 2) Undersögelser over Hvaldyrene, 6:te Afhandling, K. Danske Vidensk, Selsk. Skr, Ö;te Rekke, 1 Bd. pag. 99, 52 W. Lilljeborg. den af Rudolphi lemnade teckningen, som, enligt Brandt och Ratze- burg, är utförd efter noggranna matt, innehälles den största kropps- höjden, som är belägen nagot framom kroppens midt, blott 3'/, gan- ger i kroppslängden, hvilket dock tyckes vara nagot für mycket. Be- traktadt ofvanifran, är hufvudet bredare än hos Wikhvalen. Vid ögo- nen är det starkt utstaende at sidorne, och derifran mot nosen starkt afsmalnande, med trubbig nosspets. Betraktadt fran sidan, är det spet- sigare, men dess undre contur — vid hakan — är starkt convex och uppstigande. Den öfre conturen bildar deremot en nästan rät, nagot nedstigande linie. Framat convergera saledes bada conturerna, men den undre mera än den öfre. Underkäken är betydligt bredare än den öfre, samt äfven längre, sa att den omsluter den sednare, och under- läppen gar, sasom vanligt, med en uppstaende kant utom den öfre. Hufvudet utgör nagot mindre än !/, af kroppslängden. Naflen är be- lägen nagot litet bakom kroppens midt, och anus, enligt de af Eschricht gifna matt a ett 361/,” langt ofödt foster, ungefär vid början af den bakre !/, af kroppslängden, och enligt Rudolphis teckning, nagot litet längre framat. Mellan naflen och anus, nagot närmare den sednare, äro de yttre könsdelarne belägne. Kroppen bakom anus, eller stjerten, är mycket afsmalnande samt mot stjertfenan starkt hoptryckt, och ut- gar mellan stjertfenans sidoflikar ofvan och under med en temligen skarp kant. De undre farorme sträcka sig till naflen, och äro, enligt Eschricht, omkring 24 till antalet, da de hos Wikhvalen äro öfver 60. De bada, springor liknande, näsöppningarne convergera framat. Ögonen äro belägna strax ofvan munvinklarne. Bröstfenorne, som hafva sitt läge ungefär vid slutet af den främre 1/, af kroppslängden, äro för denna hval serdeles karakteristiska. De äro mycket langa, och sabelformigt böjda bakät, samt i bade främre och bakre kanten, men isynnerhet den förre, ojemna genom en del der mer eller mindre utstaende knölar, som ungefär motsvara ledgangarne mellan dessa extremiteters ben. Deras längd var & fostret, enligt Eschricht, nära !/, af kroppslängden, och a det stora exemplaret, enligt Rudolphi, större än !/,, och närmare I/, af dio. Ryggfenan, som är belägen framom anus, och har den främre kanten af sin bas nägot framom början af den bakre !/, af kroppslängden, har en temligen lang bas, men är helt lag, och har hos äldre individer utseende af en knöl eller puckel, och har derigenom gif- vit anledning till hvalens namn. Dess trubbiga spets är bakat riktad, och dess bakre kant stupar rätt ned, eller är stundom nagot inböjd. Ä det nämnda fostret var den 5/g hög, och 11/,” lang vid basen och a ett äldre individ omkring 7 /," hög. Stjertfenan, som baktill i midten är djupt inskuren, har den bakre kanten ojemn. Hos det af Rudolphi Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 53 beskrifna, 45° länga exemplaret, utgjorde dess bredd ungefär 1, at kroppslängden. Hos det nämnda fostret var den mindre, 81/,” bred, saledes bredden mindre än !/, af kroppslängden. Bade pä öfre och un- dre käken finnas temligen manga smärre hudknölar, som bära ett eller ett par länga borstlika har. Pa öfverkäken är omkring 26 nagot större och 30 mindre sadana. Af de förra, äro de fleste ställde i oregelmässiga rader nära öfverläppen; och de sednare äro belägne pa nosspetsen. Pä hvardera sidan af underkäken äro 13—19 dylika. — Färgen är ofvan svart, och under hvit med svarta fläckar. Bröstfenorna äro hvita bade ofvan och under. Stjertfenan är svart ofvan, och hvit under med svarta kanter. Barderna äro svarta med bruna borst. Deras antal är, enligt Eschricht, a hvardera sidan omkring 400. Skelettet. Nagra matt a ett skelett af ett yngre individ fran Grön- land, förvaradt i Universitetets i Lund Zoologiska Museum: ERBE par ak Bleneee 1 REIFE ri BE aflieraniet, INN % A I INTERESSEN. D:o af underkäkbenen efter böfinken ä te Sl ea (14 r. Höjd af d:o öfver processus coronoidus . . 2 2... 17% D;oNaf'd:o öfverimidten . . >. TUT 103". Afständet mellan proc. coronoideus och karidytns NENNE TEN Längd af corpus af den sista (11:te) lumbosacralvertebran 8F". Bredd af dio d:o 108". Längd af processus transversi & lumbosacralvertebran , som har dem längst . . . . | e 94”. Afstandet mellan processus oben a 3 lußebhsheflser teBramı N. INIRENUNE EL NIRRL NN. 23". Längd af seuNernTadet (ed Be) a Bredd af d:o 5) ade 1 ee en N Längd af os humeri LU te BET eine Bat Re EN A ah uno eva hafruderi rn. 1, ee rer, Längd af radius i rät linie er hr a ee r D:o af ulna d:o ns 227. Af dessa mätt visar det sig, att. craniets "längd ENTE ordant nagot mera än 3, och icke 4 gänger i skelettets längd, och, da det der- jemte har en betydlig bredd, som ej innehälles fullt 12/, gänger i dess längd, blir det häraf tydiigt, att denna hval har ett större hufvud än Balenoptererna. Nosen är ungefär 1°/, eller nära 2 gänger längre än den bakre bredare delen af craniet; och dess bredd vid basen innehäl- ') Det torde böra upplysas, att en fot svenskt verkmätt är 297 millim., och en tum dio 25 millim, 54 W. Lilljeborg. les ungefär 13/, gänger i dess längd (enligt Rudolphis teckningar). Den är säledes ganska bred, men processus zygomatici a öfverkäkbenen, och orbitaldelarne af pannbenen äro dock längt utstäaende utom basen af nosen, tillfölje af den betydliga bredden af den bakre delen af cra- niet. Detta liknar för öfrigt mycket ceraniet af Wikhvalen, men orbi- taldelarne af pannbenen äro utäat mera afsmalnande, och deras främre kanter nagot mera bakät riktade, under det att deras bakre kanter nästan äro riktade rätt ut at sidorne I). Underkäkbenen äro starkt böjde, och afständet mellan deras midt och öfverkäken är derföre temligen stort. Framät äro de, sedda fran sidan, nagot men icke betydligt af- smalnande. Processus coronoideus är lag, men dock tydlig. Atlas är utmärkt genom sina korta, nagot hoptryckta och snedt uppät riktade sidoprocesser, hvars höjd är betydligt större än deras längd. De sakna hal. Corpus har intet tubereulum anticum. Foramen spinale synes vara nagot föränderligt till sin form. A skelettet i Lund är det nedät afsmalnande och med otydliga sidoafsatser. Ä den vid Heljarp funna, ofvan omnännda atlas är det nedtill bredare samt med tydliga afsatser mellan dess nedre och öfre del. De främre articulationsytorne, som äf- ven nedtill äro skilda, äro stora, och sträcka sig längre upp än öfre kanten af sidoprocesserna. Epistropheus har sidoprocesserna kortare än hos Balenoptererna, möjligen med undantag af D. robusta, der de icke äro kända. De äro icke ringformiga. Dock besta de af 2:ne grenar — en öfre och en nedre — som vid spetsarne äro förenade genom brosk. Afven pa de följande halsvertebrorne äro sidoprocesserna icke ringformiga. ) Prof. Nilsson har godhetsfullt meddelat mig teckningar öfver de vid Heljarp nära Landskrona (enligt Öfversigten af K. Wetensk. Akademiens Förh. 1860, p. 105) funna subfossila hvalbenen. Dessutom har jag i Lund jemfört dessa ben med det dervarande, genom Prof. Nilssons försorg anskaf- fade skelettet af den här ifrägavarande Megaptera boops. Af craniet förefin- nes endast den bakre delen, Säväl denna som atlas öfverensstämma sä myc- ket till sin form med samma delar af M. boops, att det icke kan betviflas, att ju de tillhöra denna art, eller ätminstone detta slägte. Craniets sido- delar äro lika starkt utstäende, som hos denna, och antyda en större bredd af hufvudet än hos Balenoptera musculus; och sidodelarne af occipitalbenet sträcka sig icke längre tillbaka än condyli oceipitales, hvilket de deremot göra hos denna sednare; och atlas företer väsendtliga afvikelser fran den af denna derigenom, att den har kortare och högre sidoprocesser, samt sak- nar tuberculum anticum. Märkligt är dock, att den i anseende till formen af foramen spinale och den mindre storleken af de främre artieulationsytorne synes mera Ööfverensstämma med G. Cuviers teckning öfver detta ben af den Capska Puckelhyalen, än med atlas & skelettet ı Lund. Men benen frän Heljarp antyda ett mindre och ännu yngre individ, än skelettet i Lund, och samma förhällande är det med skelettet af den Capska Puckelhvalen. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 55 Den sista halsvertebran saknar helt och hället den nedre grenen af sidoprocesserna, och den nästsista (6:te) har denna gren endast svagt antydd. Ryggvertebrorna äro 14, lumbosacralvertebrorna 11, och svans- vertebrorna 21, säledes, med tillägg af 7 halsvertebror, inalles 53 ver- tebror 1). Ä hvardera sidan af 2:dra ryggvertebrans corpus är närmare bakre kanten, en med brosk betäckt knöl eller articulationsyta, som tyckes hafva tjenat till fäste för capitulum & 3:dje paret refben, ehuru collum ä& dessa refben är sa kort, att capitulum icke när ända fram till den nämnda articulationsytan. Den l:sta lumbosacralvertebran sak- nar köl & undre sidan af corpus, men de följande af dessa vertebror äro der kölade, ehuru kölen ä den sista är delad genom en längsgäende ränna. Nägra af de nästsista ryggvertebrorna ha en läg dylik köl & undre sidan af corpus. Ä de 8 främre ryggvertebrorne äro processus transversi riktade framät, ehuru ä den 8:de nästan omärkligt. Ä den 9:de d:o äro de riktade rätt ut ät sidorne, och ä ‚de följande 10—14:de d:o bakät, ehuru föga & den 10:de och 14:de. Ä den l:sta lumbosa- cralvertebran äro de riktade rätt ut ät sidorne, a 2:dra—7:de d:o framät, & 8:de och 9:de d:o rätt ut, och A 10:de och 11l:te d:o bakät. A I:sta svansvertebran äro sidoprocesserna riktade rätt ut, och & de följande d:o framat. Processus spinosi inferiores äro 10. Bröstbenet är kors- formadt, men saväl korsets axel som dess sidogrenar äro korta och trubbiga, och ofta har det ett hal i corpus och stundom en langsgäende rygg & undre sidan. Dess bredd är merendels större än dess längd, men nagon gang mindre. Den främre delen, eller manubrium, är kort och bred, och sidogrenarne eller de vinglika utskotten stundom längre och snedt afskurna vid spetsarne. Refbenen äro serdeles grofva och breda, isynnerhet de främre, samt äfven langa. l:sta paret äro nagot utbredda vid nedre ändan, som är fästad bakom bröstbenets sidopro- cesser (Eschricht); de andre äro der afsmalnande. 3:dje paret ha ett tydligt tubereulum, collum och capitulum, men intet par synes articu- lera med corpus a vertebrorna. Utom de vanliga 2:ne ossa pelvis före- finnes ett mindre rundadt ben, fästadt med en sena vid hvartdera af dessa, säledes 2:ne par ossa pelvis (Eschricht) 2). De större bäcken- !) Rudolphi uppgifver 54 vertebror, och deraf 22 svansvertebror, säledes en svansvertebra mera än det antal, som här upptages, efter Eschricht. Denna sednare författare har emellertid upplyst, att de 2:ne sista svansver- tebrorna & det af Rudolphi beskrifna skelettet äro af träd, och att den der- igenom sannolikt kommit att fä en svansvertebra för mycket. Ä skelettet i Lund räknade jag endast 20 svansvertebror, och inalles 52 vertebror, men sannolikt har den sista svansvertebran saknats. 2) Eschricht anser de mindre bäckenbenen förete mesta 'analogien med 56 W. Lilljeborg. benen äro temligen länga och smala, samt likna rätt mycket dem af Wikhvalen. De ha dock den bakre processen nagot längre. Vid ena sidan af deras midtelstycke eller corpus är en trubbig vinkel, och de- ras främre och bakre processer böja sig at motsatta sidan, sa att denna derigenom blir concav. Den främre processen är nägot längre och sma- lare än den bakre. A det af Rudolphi beskrifna skelettet, som var nära 42° längt, voro de i rät linie, utan brosket vid ändarne, 91/5" langa. Skulderbladet är temligen betydligt bredare än langt, med den öfre kanten starkt bagböjd, och med dess främre och bakre hörn der- städes trubbiga. Acromion saknas helt och hallet, men ett rudiment af processus coracoideus förefinnes stundom 1). Os humeri har caput nästan terminalt och föga snedt sittande. Af underarmbenen är ulna märkbart bade smalare och kortare än radius. Dess olecranon har for- men af en rätt ut staende kort och afstympad kägla, som har en kä- gelformig förlängning af brosk. Bäde radius och ulna äro nagot böjda bakät, den sednare dock mera 2). Carpalbenen äro till antalet 5. De 2:ne medlersta fingrarne, som hafva en serdeles ovanlig längd, hafva, enligt Eschricht, 9 phalanger hvartdera, och I:sta och 4:de fingret hvartdera 3:ne d:o. Denna hval har högst sällan, savidt kändt är, erhällits vid Skan- dinaviens kuster, och i allmänhet mycket sällan vid Europas. Oftare Pungdjurens pungben; men rättast torde det yara att betrakta dem säsom rudimenter af de bakre extremiteterna. ') Uti ö:te Afhandling, p. 534, yttrar Eschricht, att "Spina Scapulie og Akromion ere kun meget svagt antydede (i mange Individer mangler den sidste endog ganske); Processus coracoideus findes ikke”. Den af honom i samma Afhandling, p. 316, lemnade teckningen öfver ett skulderblad af denna hval visar dock intet spär till acromion, men ett tydligt rudiment af processus ceoracoideus. Och, om man jemför detta med hvad som af samma författare yttras uti 6:te Afhandling, p. 99, der det heter: "og at paa Skul- derbladet ikke alene findes det siedvanlige lille Spor af processus coracoi- deus”, etc., sa kan man deraf tydligen finna, att ä förstnämnda stället en förvexling egt rum. 2) Underarmbenen af de ofran omnämnda, vid Heljarp funna benen äro genom sin smalare och mera längsträckta form nägot afvikande frän samma ben ä& skelettet af M. boops i Lund; men dä de, enligt Nilsson, tillhört samma skelett, som det nämnda fragmentet af ceraniet, och den nämnda. at- las, miäste de dock tillhöra denna art, eller ätminstone en honom nära stä- ende. Dä de äro söndrige, och med förvittrade kanter, ha de förlorat en del af sin form. Olecranon tyckes dock hafva varit likt detsamma af Me- gaptera. Enligt ©. Cuviers teckningar synas underarmbenen ä skelettet af den Capska Puck:ihvalen nägot smärtare än de ä skelettet i Lund, och vi finna säledes äfven bäruti mera öfverensstämmelse med benen frän Heljarp. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 57 fas den vid kusterna af Grönland. Enligt en af Eschricht anförd 1), redan omnämnd skrifvelse af framl. Stiftsamtman Christie strandade i början af April 1846 vid en ö öster om Fäön och Karmön i Stavan- ger Amt i Norge en drägtig hona af omkring 47 (45 norska) fots längd. Den hade börjat framföda fostret, som var 14 Da langt, och hade, tro- ligen tillfölje af de dermed förenade svarigheterne, aflidit och sedermera drifvit i land, enligt de af Christie meddelade föregaende iakttagelserna. Den hade varit beledsagad af 2:ne andra hvalar, förmodligen en äldre unge, och hanen. Utom detta exemplar känner jag blott ett till, som strandat vid en Skandinavisk kust, nemligen det, af hvilket de i sanden vid ut- loppet af Heljarps a i Skäne 2), sasom redan är anfördt, funna benen äro, savida de, säsom troligt är, tillhöra denna arten, och icke den Capska, ifall denna är skild art. Eschricht uppräknar, utom det första, 2:ne andra exemplar, som erhallits vid Europas kuster, nemligen det af Rudolphi beskrifna, som strandade i November 1824 vid Vogelsand vid mynningen af Elben, och ett som strandade vid Berwick i England 1829. Är 1851 anträffades ett dödt exemplar af denna hval flytande i hafvet utanför Reval. Enligt Eschricht är Puckelhvalen, som pä& Grönländska kallas Kepokak, i Davissundet den allmännaste af alla Bardhvalarne. Han inställer sig här och utanför Grönlands kuster i slutet af April, och vandrar vanligen bort i November. Under vintren vandrar han ät söder. Da han är i grannskapet af kusterna, lefver han företrädesvis af Osmerus arcticus, Gadus agilis, Ammodytes tobianus och Limaeina aretica samt smärre Crustaceer (Copepoder). Han skall blasa ut luften med mindre styrka än Balenoptererne och Grönlands- hvalen. Om han simmar utan att söka föda, dyker han ofta under, men kommer snart upp igen. Dyker han ned, för att söka sin föda, är han deremot längre under vattnet. I lugnt väder ligger han emel- lanät alldeles stilla i vattenytan för att hvila sig. Stundom ligger han pa ena sidan och slär sig med bröstfenorne, liksom om han ville sla bort nägot, som besvärade honom. Vid andra tillfällen springer han nägon gang upp ur vattnet med hela kroppen, och vänder sig om i luften, sa att han faller ned pa ryggen, och klappar sig dervid med bröstfenorne. Stundom visar han sig helt orädd och simmar rundt onm- kring och nära intill bätarne, liksom om de voro hans kamrater. Un- gen följer modren tills hon far en annan unge, hvilket icke lär inträffa hvarje är, emedan man ofta ser temligen stora ungar i sällskap med mö- !) Zool. Anat. Physiologische Untersuchungen über die nordischen Wall- thiere, p. 157. 2) Dessa ben omnämnas först af A. J. Retzius uti hans Fauna Syecica pag. 50. 8 58 W. Lilljeborg. drarne. Dessa beskydda sina ungar med den största omsorg, och äro der- vid dristigare och farligare än eljest. För att fürma ungen att dyka under, da en bät nalkas, slar modren starkt med stjerten i vattnet, och slar dervid lätt bäten omkull, ifall han kommit sa nära. Ofta Iyckas det modren att taga ungen med sig ned, äfven om han är starkt sarad, och hon fattar da om honom med sina bröstfenor. En gäng blef vid Godt- haab (Grönland) en unge fangad, hvilken ännu ätföljde modren, ehuru han var betydligt större än Balenoptera rostrata nagonsin blir. Föl- jande dagarna sag man modren simma omkring i samma fjärd med den största oro, ofta ingaende i den smalare bugt, hvarest man hade afta- git späcket af ungen. Hennes häftiga spräng, och ett eget sätt, hvarpa hon utblaste luften, sa att der hördes ett bölande ljud, tillkännagafvo nogsamt hennes smärta. Den jagas af Grönländarne pa det sätt, att de smyga sig intill den under det att den ligger stilla, och sticka den med lansar, sanıt söka dervid att träffa hjertat. Om detta lyckas, hän- der det att han ögonblickligen dör. Eljest dyker den strax under, men kommer snart upp igen, hvarvid man förföljer honom samt söker gifva honom nya lansstyng, tills han dör. Dessa anfall göras uti fjärdarne. Da han söker att undkomma, bemödar man sig om. att hindra honom fran att aterga ut till hafs 1). När han blifvit dödad, bogseras han af flera batar till land. Det händer stundom att han, da han dör, strax sjunker till bottnen. I sa fall kan kroppen efter nagra dagar äter flyta upp, savida han ej blir uppäten af de stora och glupska hajarne (Seym- nus microcephalus Bl.). (Enligt Fabricius och Holböll hos Eschricht). — Den är besvärad af yttre parasiter af Cirripediernas ordning, hvilka saknas hos Balenoptererna. Dessa äro Diadema balwenaris, och pä denna sitter Otion auritum. Derjemte har den en egen art af Cyamus (Lütken). Dessa Cirripedier sitta uti farorne under strupen, vid naflen och pa stjerten. Grönländarne pästa t. o. m. att den füdes med dylika parasiter (Eschricht). il. Slägtet BAL/ENA, Linne. (Leiobalena, Eschricht). Undre kroppssidan saknar längsgäende faror, och & ryggen finnes intet spar till fena. Liksom de af det närmast föregaende slägtet, äro hithörande hvalar af en tjock och grof kroppsform. Hufvudet är stort ') Detta tyckes antyda, att han är mindre snabb än Balenoptererna, hvilket dessutom äfven antydes af hans tjockare och klumpigare kroppsform. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 59 och trubbigt, och munspringan är starkt böjd, med uppät stigande bäge. Bakät är kroppen starkt afsmalnande. Stjertfenan är serdeles stor, och i midten af bakre kanten djupt inskuren. Craniet skiljer sig märkbart fran det af föregäende slägten. Nosen är längre än hos dem, samt mycket smalare, och starkt bägböjd. Dä den betraktas ofvanifrän, äro mellankäkbenen bredare än öfverkäkbenen, samt betäcka dessa till en del. Processus zygomatici af öfverkäkbenen och orbitaldelarne af pannbenen äro jemförelsevis längre och smalare. Öfverkäkbenen, som pa gomsidan äro breda, hafva der uti sin bakre kant, utanför gombenen, en djup och smal inskärning som saknas hos föregäende. Underkäkbenen äro mer eller mindre starkt böjda, och hafva ingen tydlig processus coronoideus, ehuru deras öfre kant derstä- des stundom är temligen upphöjd !). Dä nosen är smalare än ä Ba- lenoptererna, följer deraf, att afständet mellan midten af underkäkbe- nen och öfverkäken är större, än hos dessa, och da detta afständ till stor del upptages af barderna, blir der bättre plats för dessa; hvadan de hos arterna af sl. Balena i allmänhet äro längre än hos föregäende slägten, och hos vissa arter, sasom Grönlandshvalen, der nosen är myc- ket lang, och underkäkbenen äro serdeles starkt bagböjda, äro de myc- ket, ja flera gänger längre än barderne hos de föregaende. De trädar, som de bära vid sin fria spets, äro finare, än hos de sednare, och sjelfva skifvorne äro icke vridna, sasom hos dem. Liksom hos sl. Me- gaptera, äro vertebrorna i allmänhet kortare och bredare än hos Ba- lenoptererna, men deras processer, isynnerhet sidoprocesserna ä lumbo- sacralvertebrorna, äro starkare utbildade. Processus obliqui & de bakre lumbosacralvertebrorna och a svansvertebrorna äro längre ätskilda, än hos de föregaende slägtena. Halsvertebrorna äro mindre utbildade och, ätminstone till större delen, orörligt sammanvuxna. Bröstbenet är af nagot omvexlande, men enkel form, och synes vara underkastadt varia- tioner hos samma art. Refbenen äro i allmänhet stora och grofva, och en del hafva tubereulum, collum och capitulum tydliga, och tyckas äf- ven vara fästade vid corpora vertebrarum. Skulderbladet är stort, men icke sa bredt, som hos föregaende slägten; bredden icke betydligt större än längden. Acromion finnes alltid, men oftast saknas processus co- racoideus. Os humeri är kort, och med ett stort caput, som är starkt riktadt inät, nästan ät sidan af benets öfre ända, och säledes icke är terminalt. Underarmbenen äro serdeles stora och breda, samt jem- förelsevis kortare än hos föregäende. Fingrarne äro 4, och handen bred. !) Se t. ex. @. Cuvier's teckning öfver benhufvudet af den förmodade un- gen af Balana australis. 60 W. Lilljeborg. Arter af detta slägte förekomma i alla haf. J. Gray (Zool. of the Erebus & Terror) upptager ö arter, och dessutom en osäker, nemligen: Balena mysticetus Linne, fran norra Ishafvet, Dal. australis Desmou- lin, fran hafvet vid Goda Hopps-Udden och “öderhafvet, Dal. Japo- nica Gray, fran hafvet vid Japan, och Bal. antaretica & marginata frän hafvet vid Australien, och Bal. gibbosa Brisson, som är osäker !). Der upptages äfven en varietet med större hufvud , ”or probably diffe- rent species” af Dalena mysticetus, enligt uppgifter af Guerin, som va- rit läkare & ett hvalfangst-fartyg. Till dessa arter kan läggas de gam- les Nordcapare, (Balena borealis Klein, eller Balena vislandica Bris- son, och Balena nordcaper Lacepede), hvilken genom Prof. Eschrichts - forskningar ?), sasom redan ofvan är anfördt, har visat sig vara en säker och frän de andra skild art, ännu sparsamt förekommande i At- lantiska Oceanen, Ber den förr varit längre utbredd mot norden. Inom Skandinavien hafva 2:ne arter af detta slägte fordom förekommit, en- ligt de lemningar af deras skeletter, som här mer eller mindre längt fran hafvet blifvit uppgräfda ur jorden. Den ena af dessa arter är ännu lefvande i norra Ishafvet, och denna har sannolikt förekommit här under den sa kallade isperioden; och den andra är möjligtvis ännu lefvande i sydligare haf, och har sannolikt besökt Skandinavien under en blidare period. Ätminstone den ena af dem har ännu under den historiska tiden förirrat sig in uti Östersjön, samt strandat vid kusterna af Sverige. 1. DEN SVEDENBORGSTA HVALEN. Uti Emanuel Svedbergs — sedermera adlad med namnet Sveden- borg — afhandling "Om Wattnens Högd och Förra Werldens Starcka Ebb och Flod, Bevis utur Sverje”, med dedication till Hennes Maj:t Drottning Ulrica Eleonora af den 17 Mars 1719, har 4:de beviset föl- jJande rubrik: ”Af stora Fiskben och skepsemnen fundna longt inuti landet”. Derunder anföres bland annat: "Och blef för nagra ähr se- dan i Westergöthland och Wanga Sochn twa mil ifran Skara och tijo mil ifran Westerhafvet, funnit ett benragel af leggor, knotar med mera: ') Han har här för första gängen fästat uppmärksamheten pä den olika formen af barderna hos de olika arterna, samt utförligen beskrifvit dessa olika former af barder. Arten B. marginata är endast uppställd pä grund af formen af barderna. 2) Oversigt over det Kongelige Danske Videnskabernes Selskabs Forhand- linger, 1858, p. 223. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 61 om hufvudskälen hade legat bredevid, sa har man trodt thet varit en Swensk Polyphemus eller Cyclops som har smidt Vulcani wapn här för Guden Mars, eller nägon annan af de Göthiska hiettar eller bra- tare. DBlef jemwel fördt til Upsala och alt som henga kunde tilhopa sammansatt: men när benen med fogningarna säges noga efter, sa war thet en hwal eller en annar stor fisk, som har lupit longt in uti landet medan wattnet har städt högdt, och när wattnet har fallit ut, most stadna qwar; emedan flychten för slika djur har blifvit betagen. Emed- lertid finnes thet ännu uti Upsala Nosocomio och Professorns Doct. Ro- bergs förwahr, och tienar til ett monument för then allmenna floden och then stora Oceans öfwerflödande öfwer Europen”. Detta är tryckt i Upsala. Uti en annan upplaga af denna märkliga afhandling, tryckt i Stockholm 1719, förekommer nägon liten olikhet med den andra der- uti, att detta bevis upptages sasom det XIl:te, och att der star ”tolf mil fran Westerhafvet”, i stället för "tijo”. V. Bibliothekarien, Magister C. G. Styffe har haft godheten med- dela mig utdrag af ett par bref fran början af förra seklet, som för- varas i manuscriptsamlingen i Linköpings Gymnasii Bibliothek, och som handla om de här ifragavarande hvalbenen, och af hvilka isynnerhet det ena är af största intresse, sasom innehallande de utförligaste upp- gifter, vi hittills ega, om fyndet af dessa ben. Detta är dateradt Brunsbo (Biskopsbostället vid Skara) den 21:ste November 1705, och är skrif- vet af Mediec. Doctor Johan Moreus !) till davarande Bibliothekarien i Upsala, sedermera Ärkebiskopen Erik Benzelius d. y., samt är af följande Iydelse: — — — ”ta jag strax fick lägenheet at följa med till Wänga, at ther taga i noga Ögonsicht ossa gigantis som ej ännu voro alla upgrafne uthan allenast 8 heller 9 ryggknotor, begge skulder- bladen, ett sidoben och ett sönderbrutit skenben. Ryggknotorne voro hvardera bredare än ett gott qvarter, och tjocka 3 goda tum, sidobenet tjockt som en barnarm om 3 heller 4 är, och skenbenet ehuru väl thet var afbrutit räckte thet mig likwäl nästan till naflen. Sä snart hela sceleton blir upgrafvit lärer thet föras hijt till Scara domkyrkio, ta jag fär tillfälle thet nogare beskäda, och en utförligare berättelse therom göra 2); men at thet varit en faselig krop kan man af vertebris sluta, som eljest äro knapt 2 tum breda, jemväl ock af skenbenet”. ) Han var dä Provincial-Medicus i Skaraborgs län, och blef sedermera Stadsphysieus och Assessor i Fahlun, samt Svärfader till Archiatern v. Linne. 2) Jag känner icke, om Morxus nägonsin afgifvit en sädan utförligare berättelse. Förteckningen öfver E. Benzelii brefsamling uppgifver icke nägot annat bref frän Morzus till honom, än det här anförda. 62 W. Lilljeborg. Det andra utdraget är af ett bref fran Fimanuel Svedberg till samme Erik Benzelius, dateradt Brunsbo den 6:te Mars 1710, och är af denna Iydelse: — — — ”För 4 a 5 veckor sedan skickades hjettebenen hä- dan. the lära förmodl. vara framkomne”. Af bäda brefven, säväl som af den citerade afhandlingen synes det, att man i början ansäg benen för att vara af en jätte. Först sedan de blifvit närmare undersökta, fann man, att de voro-af en ”hval eller annar stor fisk”, sasom det heter i afhandlingen !). Der nämnes icke hvem som gjorde denna bestämning, men sannolikt var det Prof. Ro- berg eller E. Svedenborg. Den förra skrifvelsen upplyser oss närmare om tiden för fyndet, och lemnar serdeles vigtiga uppgifter om benens antal, m. m., samt att de skulle föras till domkyrkan i Skara, der de säkerligen varit förvarade tills de, enligt den sista skrifvelsen, 1710 blefvo förflyttade till Upsala, säledes i 5 är. Ehuru benens uppgräf- ning icke var afslutad, da Morzxus afsände sin skrifvelse till Benzelius, har han dock deri uppgifvit ett ben, som numera icke finnes bland dem, som här förvaras.. Han nämner bada skulderbladen; och här finnes blott det ena. Häraf vill det synas, som antingen en del af benen icke blifvit förda till Upsala, — kanske icke alla ens blifvit förda till dom- kyrkan i Skara — eller ocksa som en del under tidens lopp här skulle hafva blifvit förstörda. Det förra förefaller mig mera sannolikt. En- ligt K. Vetensk. Akademiens Handlingar för 1823, pag. 373, har Ma- jor L. Gyllenhal nämnde ar skänkt till Vetensk. Akademien en ver- tebra af en hval, ”funnen vid en djupare inskärning i en bäck vid Wänga by i Westergöthland”, sannolikt vid en der af Gyllenhal före- tagen utgräfning af en källa. Framl. Adjunkten Marklin har för Styffe uppgifvit, att han af Gyllenhal erhallit den underrättelse, att det af Sve- denborg omnämnda hvalskelettet funnits vid en utskärning af en bäck nära ett ställe, som heter (rlättestorp. Enligt uppgiften uti Sveden- borgs afhandling blefvo de öfversände till Medie. Professorn Roberg härstädes, och förvarades pa Nosocomium 1719, da afhandlingen skretfs. Professor F. Sundevall har täckts meddela mig, att de hafva varit qvar pa Nosocomium tills de vid en större reparation af denna byggnad i början af 1840-talet blefvo förflyttade derifran till Anatomiska Museum. Sedan Prof. Sundevall blifvit Prafeet för denna institution, öfverlem- nade han dem 1848 ät Prof. Wahlenberg att förvaras i Naturalie-Ka- binettet i Botaniska Trädgarden. Derifrän hafva de sedermera blifvit förfiyttade till Zoologiska museum i Gustavianska byggnaden, der de nu förvaras. ') Det bör här anmärkas, att hvalarne allmänt räknades till fiikarne ända tills Linne skiljde dem derifrän, och förde dem till däggdjuren, Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 63 Alla de serskildta benstyckena äro till antalet 5l. Häraf äro 11 vertebror, som alla tyckas tillhöra svansens region, och vara i följd efter hvarandra; 16 vertebralskifvor eller epiphyser, som varit fästade vid vertebrornas ändar, af hvilka skifvor 2:ne icke tillhöra svansregio- nen, utan tyckas hafva varit fästade vid lumbosacralvertebror; bröst- benet; ett skulderblad; och 22 bitar af refben. Intet enda refben är helt, och af bitarne hafva endast 3:ne refben kunnat hopsättas, af hvilka det ena är nagot skadadt vid den nedre ändan. Dessutom ut- göra 2:ne bitar tillsamman ett stycke af ett refben. Alla de andra bitarne hafva icke kunnat sammansättas. De lösa vertebralskifvorne, de mycket porösa nedre ändarne af refbenen, den tjocka och serdeles porösa öfre kanten af skulderbladet, de trubbiga och porösa spetsarne pa vertebrornes processer, och benens jemförelsevis ringa storlek, allt detta visar tydligen, att dessa ben äro af ett mycket ungt individ. Dock är arcus a vertebrorne fullständigt utbildad och fastsittande, äf- vensom processerna. Benen äro icke stenvandlade, men dock härda och temligen tunga, samt tyngre än de, serdeles sasom unga och myc- ket spongiösa, skulle hafva varit, om de icke legat sa länge i fuktig jord. Matt: Längd af de 11 vertebrorne tillsamman, sedan vertebralskif- vorne blifvit ställda dem emellan, och med iakttagande af behörigt rum för de vertebralskifvor, som saknas . . . . #2". Längd af corpus af l:sta vertebran, utan vertebralskifvor . . 35. D:o do, aß 2: diand:n d:o EN D:o d:o af 3:dje d:o d:o a D:o d:o af 4:de d:o d:o ee D:o dio af ö:te d:o d:o 0 D:o dio af 6ite d:o d:o NE D:o d:o af 7:de d:o d:o 6 D:o d:o af &:de d:o d:o N D:o d:o af 9:de d:o d:o sehr: D:o d:o af 10:de dio d:o sr As D:o d:o af ll:te d:o d:o re Bredd af corpus af l:sta vertebran framtill . . » 2... ....74. D:o d:o af 2:dra dio Äiye er i” 1Ze D:o do af 3:dje dio dar tee D:o d:o af&de dio dor Alert. Kirn ia he D:o dio... af, 11:te...' dio N Er WORERNE EUR TENREFRRERDER TERRY. Höjd (af tcorpus,afi l:sta, vertebran framtill , “U. tn el: 64 W. Lilljeborg. Höjd af corpus af 2:dra vertebran framtill . .» » 2.2... D:o d:o' af3idje m"a:o di RE D:o dio af8&de dio \ EEE DEEP 57 0 Zr D:o dio WafIlite "dio ee Längd af processus spinosus ä I:sta verteban . 2.2... 8 D:o d:o are oe. ee D:o d:o ad: 2 a D:o af processus transversi & I:sta vertebran . . . ... 3®. D:o d:o a 2:dra d:o er, A D:o d:o & 3:dje dio Ba a Afständet mellan ytterkanterna af proc. obliqui & I:sta vertebran 3%. D:o d:o a 2:dra dio 3 D:o d:o & 3:dje dio 45". D:o d:o äd:ıde dio 5 D:o d:o ade d.o H. D:o d:o ä6b:te dio 45". D:o d:o &7:de dio 4”. D:o d:o ä8:de dio 3, Längd af.hröstbenet ., «= 0 „rn. URBAN ul Bredd af dio „u Ahle ahlgadendl. a Zul eh, TE Tjocklek af d:o A nidkeni. le ah u 14% Längd af ett af de sammanfogade vefeneh ehren det 3:die eller 4:de) efter böjningen a yttre sidan a 2 D:o d:o af trol. det 4:de eller 5:te d:o d:o D:o af den längsta biten af ett refben Bredd af den nedre ändan af det förstnämnda d:o Längd af skulderbladet . Bredd af d:o EI RR RR D:oW af d:o ofvan basen af acromion . D:o af collum af d:o Längd af acromion Tjockleken af öfre kanten af skiulderbiäßet Af dessa mätt finna vi, att vertebrorna, äfven a derd längd ökas med vertebralskifvornas tjocklek, hafva en betydligare bredd än hos de föregaende slägtena. Vi finna äfven, att afständet mellan yttre kanterna af, eller bredden öfver processus obliqui är betydligare än hos dem. Da vi jemföra dessa sednare matt med dem af Balenoptera ro- busta, som dock har denna bredd större än den är hos de andra Ba- lenoptererna, och som varit af mera än dubbelt större dimensioner, än den här ifrägavarande hvalen, se vi, att bredden öfver proc. obliqui & svansvertebrorna hos den förre till dels är absolut mindre än hos den 4 u, u nem * . DB. 109) Ba NZ Bi Om cn > oPles orss ars | Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 65 sednare. Dessa proportioner karakterisera tydligen dessa svansvertebror sasom tillhörande en Balena. Hvilka af svansvertebrorna i orduingen de äro, kan icke sägas, utan efter jemförelse med ett fullständigt ske- lett af samma art. Mellan den 2:dra och 3:dje tyckes vara väl stor olik- het i anseende till bredden öfver processus obliqui, men i anseende till de andra processerna och corpus öfverensstämma de dock sa mycket, att de synas böra vara grannar, Endast de 2:ne sista (10:de och 1l:te) sakna processus spinosus. Denne är & alla bakät riktad, samt ä de främre vid spetsen(sedd frän sidan) bred och rundad. Ä den $:de är den helt och hället rudimentär. Processus transversi äro ä alla riktade nägot framät och nedat, och äro ä de främre breda, med snedt afrun- dad spets, och med främre kanten vid basen concaverad. Ä 6ite— 8:de vertebrorne är ett hal uppifran nedat genom basen af dessa pro- cesser. De 3:ne sista sakna processus transversi, och & de närmast före dem varande äro de helt smä. A de bäda främsta äro föga ut- bildade articulationsytor för processus spinosi inferiores, och deras cor- pus är ä& undre sidan transversellt concav. Der synas äfven spär till en längsgäende concavering, men de kanter, som begränsa denna pä sidorne äro föga märkbara. Bröstbenet, som har en betydlig tjocklek, och A undre sidan är convext och & den öfre concavt, är af mycket enkel form, och lıknar mest det af Balena mysticeius, nemligen en af de former af detta, som jag sett i det nämnda museet i Köpenhamn. Det är, sasom mät- ten utvisa, nägot längre än bredt, af en oval form, och har den främre delen, eller ınanubrium, rundad och med en liten grund bugt i högra kanten nära spetsen. Bakre ändan är trubbigt tillspetsad och sido- kanterna af corpus Äro convexa, samt hafva ungefär vid midten en ojemn, nägot utstäende, tunnare convexitet. Benet är numera af en betydlig härdhet och fasthet, ehuru de tjocka och porösa kanterna an- tyda, att det rundt omkring varit omgifvet af brosk. Äfven detta ben visar, att den är en Dalena. Refbenen utmärka sig genom en form, som jag icke sett hos nä- gon annan hval. Den som i det afseendet synes komma den närmast, är Bal@nopt. laticeps, men de äro mycket bredare och större än hos denna. De fränıre äro mycket starkt böjda, och antyda derigenom en bred och tjock kroppsform. Det ena af dessa, som är kortast, och är 3° 1/," längt efter böjningen & yttre sidan, men har den nedre än- dan ofullständig, företer vid sin öfre ända mycken likhet med 2:dra paret refben af ett skelet af en ung Bal. mysticetus i Köpenhamn. Denna ända är starkt böjd, hoptryckt och nästan tvärt afhuggen vid spetsen. De andra främre ha öfre ändan, som är starkast böjd, starkt hoptryckt och 9 66 W. Lilljeborg. temligen tunn. Denna ända är ojemnt och snedt afskuren, och ä det längre af de 2:ne, hvaraf mätt ofvan meddelats, med antydning till collum. Ä midten äro de betydligt tjockare. Mot nedre ändan blifva de bre- dare, isynnerhet de kortare, som sannolikt äro af 2:dra och 3:dje pa- ren, men bibehälla äfven der en betydlig tjocklek, sa att deras genom- skärning här är aflängt oval. Ä dem, som äro nägot mindre breda vid nedre ändan, är dennas genomskärning oval. Vid yttersta nedre än- dan äro de icke afsmalnande, samt nästan tvärt afhuggna, med ett nagot convext och poröst fält i midten af ändan. A ytan synas i när- heten af denna temligen tydliga längsgäende grunda färor, isynnerhet ä inre sidan. De bitar, hvaraf de 3:ne refbenen äro sammanfogade, äro för hvartdera 3:ne. Denna form är mycket afvikande fran den hos Balena mysticetus, der de vid nedre ändan äro jemförelsevis tunna och plattade, samt, med undantag af de 2:ne första paren, äro nägot af- smalnande. Dessa hafva icke heller längsgäende faror. I förhällande till storleken af de andra delarne af skelettet synas refbenen vara stora. De bakre refbenen synas hafva varit ofvan midten temligen trindade. En öfre ända af ett af de bakre refbenen är mindre starkt inatböjd, samt nägot plattad. Det längsta, enligt ofvan, 3° länga stycket har tillhört ett refben, som varit vida längre än det längsta af de 2:ne hopsatta; och sannolikt är det detta stycke, som af Morsus anföres sasom ett afbrutet stycke af skenbenet, hvilket nästan räckte honom till naflen. Svedenborg kallar äfven dessa ben för ”leggor”, eller sken- ben, men han gör det pa ett raillant sätt, som tyckes antyda, att han drifver gäck med den första bestämningen. Skulderbladet är ett ben, som är af högsta vigt för bestämningen af denna hval. Man finner strax af mätten, att det icke har den breda formen af skulderbladet hos de föregaende slägtena. Dess bredd och längd äro nästan lika stora.. Bäde den främre och bakre kanten äro concava. Det är af en ovanlig tjocklek, och afviker härigenom fran det af B. mysticetus. Afven afviker det frän dennas derigenom, att det saknar processus coracoideus. Dess acromion är tjockt, nägot nedät riktadt, samt har burit brosk vid spetsen. Frän acromion sträcker sig ett litet stycke uppät en tydlig spina scapule. Der proc. coracoi- deus skulle haft sin plats, bildar hufvudet en spetsig, nägot inat riktad vinkel, vid hvilken hufvudet tydligen har burit brosk. Det skulle sa- ledes möjligen kunna hafva haft en broskartad rudimentär eller out- bildad proc. coracoideus. Genom franvaron af denna process sluter denna hval sig till samma grupp, som den af G. Cuvier 1) beskrifna ') Recherches sur les ossements fossiles T. V. 1. pag. 374. ete. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 67 Baleine du Cap, eller Balena australis Desmoulin. Enligt Eschricht 1) hörer Nordcaparen eller Discaya-Flvalen till samma grupp, och det är saledes med dessa 2:ne den skall jemföras. Da Biscaya-Hovalen till- hör, savidt man hittills känner, endast den norra hemispheren 2), och Balena australis blott den södra, synes det redan häraf, att den san- nolikt bör komma Biscaya-Hlvalen närmast, om den icke dermed är identisk. Detta har föranledt hvad jag redan ofvan yttrat, att den ena af de i Skandinavien anträffade arterna af sl. Dalena möjligtvis ännu är lefvande i sydligare haf, och sannolikt har besökt Skandina- vien under en blidare period än den, da Dalena mysticetus höll sig vid ismassorne i Skandinaviens haf. Da vi, enligt hvad Eschricht & anförda stället yttrat, med det snaraste hafva att förvänta af honom och Prof. Reinhardt en utlörlig beskrifning öfver Grönlandshvalen och Nordcaparen eller Biscaya-Hvalen, kunna vi hoppas, att snart fa denna sak utredd. Man har beräknat, att det stället, der de Svedenborgska hvalbe- nen funnits, ligger 330 fot öfver hafvet 3). Uti det ofvan citerade föredraget vid Naturforskaremötet i Köpen- hamn 1860 har jag omnämnt, att jag haft tillfälle att undersöka en vertebra, som förvaras i Edbo kyrka i Roslagen, och som har tillhört skelettet af den hval, som enligt Radloffs beskrifning öfver norra delen af Stockholms län, och en derstädes anförd vers ur Rimkrönikan, stran- dade i en vid Edbo belägen hafsvik ar 1489, och blef af bönderna sön- derstyckad. Denna vertebra är, sävidt kändt är, det enda som äterstär af detta skelett. Jag har dock a samma ställe yttrat, att & Universi- tetets härstädes Zoologiska museum sedan längre tid tillbaka förvaras nagra hvalben, utan angifven local, bland hvilka är ett stort skulder- !) Oversigt over det K. Danske Widensk. Selskaps Forhandlinger 1858, pag. 225. 2) Det eranium frän Goda Hopps-Udden, som G. Cuvier ä anförda stäl- let, Pl. XXV fig. 1—4 afbildat säsom tillhörande ett ungt individ af Ba- leena australis, företer sä betydliga afvikelser frän det ä& samma pl. fig. 5 —8 afbildade större craniet af samma hyal, att man lätt kan finna, att de icke äro af en och samma art. Jag behöfver blott päpeka den betydliga olikheten uti riktningen af processus zygomatici af öfverkäkbenen och orbi- taldelarne af pannbenen. Dä Biscaya-Hvalen synes komma den närmast i sin geographiska utbredning, ligger den förmodan nära tillhands, att nämnde cranium skulle kunna vara af denna. 3) Se Nilssons föredrag vid Naturforskare-Mötet i Stockholm 1851, Förh, pag. 60, 68 W. Lilljeborg. blad, hvjlket jag, tillfölje af benmassans likhet, i anseende till conser- veringen, med densamma uti Edbo-vertebran, ansag för att kunna hafva tillhört samma skelett, som denna. Jag fürmodade da, att detta skul- derblad icke var af Balena mysticetus, utan af en annan nära denna stäende art. Sedermera har jag emellertid förvissat mig om, att det till alla delar öfverensstämmer med skulderbladet af nämnde art. Att den nämnda vertebran är en af de främre lumbosacralvertebrorne af en Balena, utvisa tydligen dess form och dimensioner, men da alla pro- cesserna saknas, torde det icke blifva möjligt att bestämma, hvilken art inom detta slägte den tillhört. Vertebrans längd är 10?/,", bredd 15 !/,”, och höjd 9%/,"; och den mäste säledes hafva tillhört en hval af ovanligt stora dimensioner. Hörer den samman med nämnda skul- derblad, sä har den tillhört en Balena mysticetus, som förirrat sig in uti Östersjön. Eljest skulle den möjligen kunna hafva tillhört en Nord- capare !). Samma förhällande är det med den vertebra, som Prof. ©. J. Sunde- vall, enligt Öfversigten af Kongl. Wetensk. Akad:s Förhandlingar för 1861, pag. 157, förevisade i nämnde Akademi den 17:de April s. a. Den är en af de med processer försedda svansvertebrorne af en temli- gen stor Balena. Den hade vid gräfning blifvit funnen i jorden a Ladu- gärdsland i Stockholm, och förvaras a K. Vetensk. Akademiens Zool. Museum, hvarest jag haft tillfälle att se densamma. Man vet dock icke, om den kan vara förd till det ställe, der den fanns, eller icke. Prof. S. Loven har uti sitt föredrag om nägra i Wettern och Wenern fünna Crustaceer ?) omnämnt ett refben, som förvaras i Ör- berga kyrka i Östergöthland, nära Wettern, och som skall vara af en hval, som, enligt en der förekommande sägen, skall hafva strandat i närheten. Om detta refben har jag genom Candidaten H. Widegren fätt tillfälle att taga kännedom. Det är blott ett stycke af ett refben af nära 3 längd. Dess omkrets vid nedre ändan är 6!/,". Det ärafen grahvit färg samt temligen väl bibehallet, sä att dess yta & den inre sidan, och till dels äfven den yttre nedät är glänsande och slät. Pa den yttre sidan uppät är det nägot förvittradt. Dess utseende tyc- kes säledes utvisa, att det icke nägon längre tid legat i jorden, men väl att det länge kunnat legat i vattnet. Dä den öfre och nedre ändan saknas, är det svart att säga, hvad för en hval det tillhört. Dess ringa bredd och mera trindlagda form, samt icke betydligt skilj- ) D& Nordeaparen af äldre författare, t. ex. Martens, beskrifves säsom mindre än Grönlaudshvalen, tyckes det icke vara sannolikt, att den tillhört en sädan. 2) Öfversigt af K, Vetensk. Akad:s Förh. 1861, p. 305, Öfrersigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 69 aktiga bredd vid den öfre och nedre delen tyckas utvisa, att det icke är nägot af de främre refbenen, utan, da det derjemte är temligen starkt böjdt, ett af de medlersta. Genom sin trindlagda form tyckes det komma närmast den Svedenborgska Llvalens vefben. Dess öfre ända antyder pa, att refbenet der varit mera hoptryckt och böjdt än hos Balenoptererna. Sannolikt har det tillhört en Dalena, och möjligen samma art, som den Svedenborgska Hovalen. Linne omnämner i sin Westgöta-Resa p. 19, att der uti Fors- hems kyrka "funnits benpipor af 6 qvarters längd”; nen de funnos icke mer, da Linn& var der. Sannolikt ha dessa benpipor varit stycken af refben af nägen hval. Enligt Prof. A. Retzius |) hade ett os petrosum af en "stor Hval- art” blifvit funnet i jorden nära Kinnekulle i Westergöthland 1853. Hvad det var för en hvalart, som enligt E. Alrots beskrifning öf- ver Gestrikland strandade vid kusten af Nätra Socken i Angermanland ar 1658, är icke kändt. En del ben af den förvarades ännu 1722, da denna beskrifning utgafs, pa slottet i Gefle, men lära hafva blifvit för- störda vid dess brand 1728. 2. B. MYSTICETUS, Linne. — Grönlandshval. Refbenen 13 par, och I:sta paret enkla?), och säväl dessa som de närmast derpä följande vid nedre ändan plattade. Vertebrornas antal 54. Alla halsvertebrorna, utom den sista, sammanvuana. Skulderbla- det har ‚bäde acromion och processus coracoideus. Processus zygomatiei & Öfverkäkbenen, och orbitaldelarne af pannbenen äro mycket smala och starkt bakät riktade, och temporalbenen sävälsom sidodelarne af oceipitalbenet räcka längre tıllbaka än condyli oceipitales. Hufvudet är mycket stort, utgörande omkr. !/, (ibland nägot mindre och ibland nä- got mera) af totallängden >). ') Öfvers. af K. Vetensk. Akad:s Förh. 1854, pag. 111. 2) Enligt Schlegel har hans Balena mysticetus antarctica, fr. Japan, hvil- ken han anser för samma art, som Balena australis, 15 par refben, och l:sta paret äro klufna säväl vid den öfre som den nedre ändan. 2) De osteologiska karaktererna äro till dels hemtade frän iakttagelser ä det ofvan nämnda skelettet i Köpenhamn, hvilket under ledning af Prof. Eschricht hade blifvit uppställdt Äfven har jag haft tillfälle att der un- dersöka ett yngre skelett. Under afyaktan pä den ofvan omnämnda afhand- lingen af Eschricht och Reinhardt, hvilken kommer att sprida ett nytt ljus öfver denna delen af Cetologien, har jag endast antecknat föga rörande dessa skeletter. Det förstnämnda skelettet är numera ı Brüssel, och ett an- nat lika stort var under uppsättning vid mitt sista besök i Köpenhamn för- liden sommar. Detta sednare var frän Grönland, liksom de andra. 70 W. Lilljeborg. Balena mysticetus, LINNE: Fauna Svecica, pag. 16. « « OÖ. FaBrıcıus: Fauna Groenlandica, pag. 32. « « LACEPEDE: Histoire Naturelle des Cetacees, pag. 1. « « W. SCORESBY: An Account of the Arctic Regions, Vol. 1, pag. 449. — 1820. Baleine de Groönland, G. CUVIER: Recherches sur les Ossements Fos- siles„« TV; 1, pag. 375, pl. XXV, fg, 93-11; pl: XXVL, fig.,8. Balena mysticetus arctica, H. SCHLEGEL: Abhandlungen aus dem Ge- biete der Zoologie und Vergleichenden Anatomie, 1 H. pag. 36. « mysticetus, J. GRAY: Zoology of the Voyage of Erebus & Ter- ror P. III—V, pag. 47. Tab. I, fig. 4. « « S. Nırsson: Skandinavisk Fauna, Däggdjuren, pag. 642. Man har stundom öfverdrifvit 'storleken och isynnerhet kroppsläng- den af denna hval. Enligt Scoresby, torde denna knappt uppgäa till 70‘, eng. m. Den största säkra kroppslängd, som han hört uppgifvas, är 67. Af de 322 exemplar, som han sjelf varit med om att fäanga, var ingen som öfversteg 60° i längd. Scoresby antager äfven, att de icke varit större under äldre tider. Dess största omkrets är större än hälf- ten af dess längd, men varierande; & ett 65° längt individ ungef. 35. Ä ett 50’ eng. m. langt individ uppgifver han bland andra följande di- mensioner: Engelskt mätt. Bansd af hufyndetsz s% a.,0. auge emer 2, Bunt an ea A Bredi,al, /4..d;0 m. undertill'.. zu. =. 2 art aa Afstandet mellan nosspetsen och Ba ES Dei stürstayiomkretsen, .. zuumey auch ic ia ante aa Fe Omkretsen, nära |sjertfenan «-_.»..- usa. rien a Eängduaf: hröstfenane, ea... ee Ba ee Biedd’afı deames Aw nalen Yucca D:o af stjertfenan . . . a re ee Längd af den längsta bardskitrah IM . 1.0.50 gs Af dessa mätt kunna vi finna, att En är St en tjockare kropps- form än Balenoptererna. Dess största tjocklek är belägen nagot litet bakom bröstfenorne, eller ungefär a kroppens midt. Den främre kropps- delen är föga afsmalnande, och hufvudet är framtill trubbigt. Bakät af- smalnar den deremot starkt, och är der af en konisk form till nagot framom stjertfenan, hvarifrän den sedermera till denna nästan är fyr- kantig, tillfölje deraf att den der har fyra langsgäende ryggar: en öfre och en undre, och en & hvardera sidan. Af dessa är den öfre den Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 71 största 1), och gär bakät nästan längsöfver stjertfenans midt. Hufvu- dets öfre contur, sedd fran sidan, företer ett stycke framom munvink- larne en temligen stor, trubbig upphöjning, & hvilken näsöppningarne hafva sitt läge. Frän denna framät är den starkt bagböjd nedat. Mun- springan är äfvenledes starkt bagböjd ungefär i samma riktning, som hnfvudets öfre contur, med den starkaste böjningen framtill. Undre sidan af hufvudet är plattad och föga convex. Underkäken är betyd- ligt bredare än den öfre, samt äfven längre, och har ä sidorne 5 —6' höga läppar, som pä sidorna omfatta öfverkäken och barderna, da munnen är tillsluten. Mot spetsen af underkäken sänka sig dessa läppar nagot snedt nedät, och äro vid sin förening vid spetsen helt laga. Vid munvinklarne äro de äfvenledes läga, och & den öfriga delen äro de nästan jemnhöga. Nägra sına och glesa hvita har finnas vid spetsen af bäda käkarne. Ögonen, som äro mycket smä, sitta strax ofvan och nagot litet bakom munvinklarne. Näsöppningarne utgöras af 2:ne lon- gitudinella springor, 6”—8" länga. Öronöppningarne äro sä smä, att Scoresby icke funnit dem förr än skinnet blifvit borttaget. Fabricius säger, att de äro af samma vidd, som ett pennrör. Betraktadt frän undre sidan, synes hufvudet bredare och trubbigare, än da det ses fran sidorne, och underkäken har framtill en liten grund bugt. Enligt Sco- resby’s teckning är naflen belägen nagot bakom midten af kroppen,, och anus längre tillbaka, nagot bakom början af den bakre !/, af kropps- längden. Bröstfenorne, hvars längd utgör ungefär !/, af kroppslängden, och som hafva sitt läge strax bakom den första !/, af denna, synas tem- ligen korta, samt äro breda och trubbiga. Deras bakre kant är mera con- vex än den främre, samt rundad. Bakom deras korta, nästan trubbiga spets är der & denna kant en föga märkbar bugt. Stjertfenan är mycket stor, och dess bredd utgör stundom betydligt mera än 1/, af kroppsläng- den. Dess bakre kant är a midten convex, och midt i denna convexitet är, säsom vanligt, en djup inskärning. Den skall stundom uppga till en bredd af 26. De länga och temligen tjocka barderna, som & mid- ten af öfverkäken stundom uppgä till en längd af 15’, äro föga breda vid basen, samt aftaga endast smäningom i bredd emot spetsen, och äro ungefär lika tjocka fran den förre till den sednare. Deras sidor äro jemna, och deras yttre kant företer en svag bäge eller convexitet under det att den inre är concav. Tradarna pa deras inre kant äro serdeles fina och af svart färg. Det trädiga lagret i deras inre, hvaraf dessa tradarne utgöra en fortsättning, upptager blott en ringa del af ) Den synes derföre här, enligt Scoresby’s teckning, nägot hoptryckt, emedan höjden är större är bredden. 72 W. Lilljeborg. deras (bardernas) massa, samt företer en fin, enformig väfnad. Det härdare och tätare lagret, hvilket betäcker det trädiga, och utgör den största delen af deras massa, är vanligen svartaktigt, och är ytterst betäckt med ett tunnt graaktigt eller svartgrönt lager. Möt bakre och främre delen af öfverkäken aftaga de i längd, och de främsta och ba- kersta äro helt korta. De äro vid basen mindre breda än Balenopte- rernas, och största bredden der 10°—12”, en naturlig följd deraf att öfverkäkbenen äro smalare än hos desse !); men de äro tjockare. Sco- resby har räknat nagot öfver 300 transversella rader af barder ä hvar- dera sidan. — Zärgen är ofvan, och pä underkäken till större delen, äfvensom pä bröstfenorne och paä stjertfenan svart. Främre delen af underkäken, och stundom äfven nägon liten del at spetsen af öfver- käken, och en del af buken äro hvita. Ögonlocken, stjerten framom stjertfenan, och armhalorne äro grä. De äldre hafva stundom hvita fläckar. Skelettet utmärker sig företrädesvis genom hufvudets och refbenens längd, genom de läanga sidoutskotten & lumbosacralvertebrorna, de i allmänhet korta vertebrorna, genom skulderbladets och öfverarmbenets storlek, och de stora, men korta och breda underarmbenen. Hufvudet är af en jemförelsevis spenslig byggnad, ehuru hvarje ben, sedt för sig, synes stort och groft, tillfölje af dess kolossala dimensioner. Craniet utmär- ker sig genom den längsträckta, smala och starkt bägböjda nosen, som är omkring 3 gänger längre än den bakre delen af craniet. Denna bakre del är dessutom föga bred, tillfölje deraf, att de smala processus zygo- matici af öfverkäkbenen och orbitaldelarne af pannbenen äro starkt bakät riktade. Nackbenets bakre contur företer en temligen djupt ingäende bugt, sa att säväl sidodelarne af nackbenet som tinningbenen sträcka sig längre tillbaka än nackbenets ledknappar. Tinningbenen äro vid sin yttre ända utbredda saväl bakät vid processus articulares som framät vid processus zygomatici, och äro der nästan irreguliärt fyrkantiga. Hvart- dera pannbenet bildar en framät utskjutande spets öfver näsbenen. Mel- lankäkbenen synas ofvan icke betydligt bredare än öfverkäkbenen. A undre sidan af craniet finna vi gombenen korta, och icke räckande fram till nosens bas. Inskärningen i bakre kanten af öfverkäkbenen är ser- deles smal och djup 2). Underkäkbenen äro stora, men ha en sä be- tydlig längd, att de i förhällande till Balenopterernas icke synas vara grofva. De äro starkt bägböjda, och hafva uti en läg, uppstäende kant endast en svag antydning till processus coronoideus. Deras undre con- I) Grönlandshyalens barder anses för att vara de bästa, derföre att de äro mera jemna, och fina i structuren, sauıt längre. 2) Dessa karakterer ä craniet äro hemtade frän G, Cuvier. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 73 tur är nägot convex, isynnerhet framom angulus. Deras största höjd är öfver condylus. Ä det förstnämnda skelettet i Köpenhamn, hvilket tycktes vara omkring 50° längt, voro underkäkbenen efter böjningen ä& yttre sidan omıkring 22° langa, och öfver condylus 2’ 4’ höga. Af ett par underkäkben, som sedan längre tid tillbaka förvaras a K. Veten- skaps Societetens härstädes local, är det ena efter böjningen 18 1/, längt; öfver det ställe, der proc. coronoideus är antydd, 21”, och & midten 11” högt. — A det nämnda skelettet i Köpenhamn räknade jJag 54 vertebror, hvaraf 13 ryggvertebror, 12 lumbosacralvertebror, och 22 svansvertebror. De 6 främre halsvertebrorne voro sammanvuxne, och mellan atlas och epistropheus förefanns ingen sutur. Det synes, som atlas hade en öfre och en undre gren i sidoprocesserna; och enligt G. Cuvier’s beskrifning öfver halsvertebrorne hos Daleine du Cap, tyc- kes han hafva uppfattat denna gren sasom bildad genom en förening af samma gren hos atlas och epistropheus. Men da atlas hos de förega- ende slägtena, der den är skild fran epistropheus, icke har nagon sa- dan nedre gren, men epistropheus deremot har den starkt utbildad, tyc- kes det vara rättast, att tyda denna nedre gren hos Dalena, atmin- stone hos B. mysticetus, sasom endast tillhörande den med atlas sam- mansmälta epistropheus, hvilken eljest här tyckes skola blifva i saknad af en sadan gren. 3:dje—b:te halsvertebrorna äro helt sma och tunna. De främre lumbosacralvertebrorna sakna köl A undre sidan af corpus. Den främsta af dessa hade corpus 11” bred. A en af dessa vertebror voro processus transversi 21'/, länga. Processus spinosi inferiores voro 9, men troligen saknades de bakersta. A en i Zool. museum här- städes förvarad, med korta processer försedd svansvertebra, som tyckes vara af denna hvalen, är corpus 7 \/," läng, 1’ 11/," bred, och I’ 21/," hög. Proc. spinosus är 5’ läng. — Bröstbenet tyckes till sin form vara föränderligt. I allmänhet är det af en enkel form, och saknar vinglika sidoutskott, och är icke korsformadt. Ä 3:ne bröstben, som jag sag i Köpenhamn, var formen olika hos alla, ehuru i allmänhet mer eller mindre sned. Det ena var hjertformigt, med den trubbiga spetsen rik- tad bakät, och den bredare ändan framät, samt med en liten bugt ungefär & midten af sidorne, till fäste för första paret refben. Ett an- nat liknade nägot detta, men saknade bugten i den främre ändan, och hade den bakre ändan föga smalare än den främre, samt snedt afsku- ren och med en liten bugt. Det 3:dje och minsta var framtill rundadt, och baktill trubbigt tillspetsadt, samt hade sidorne a midten nägot ut- stäende och ojemna, utgörande en antydning till korsform. I allmänhet var längden större än bredden. Det största (& skelettet) var 2' 2" längt. — Refbenen äro grofva och stora, samt langa och starkt böjda, 10 74 W. Lilljeborg. och de främre äro af en betydlig bredd, samt plattade vid den nedre ändan. Den öfre ändan af de främre refbenen är starkt hoptryckt samt inat böjd. A I:sta och 2:dra paren, men isynnerhet det füörsta, är den nedre ändan bredare än den öfriga delen af refbenet. Dock är sjelfva spetsen äfven & det förstnämnda paret icke utbredd. 7:de—10:de paren hafva en längre och tydligare hals än de andra refbenen, och A S:de och 9:de paren är denna hals sa lang, att deras capitulum nästan räcker till corpus vertebr@, samt tyckes dervid vara fästadt med liga- menter !). — Skulderbladet synes vara nagot litet varierande, dels till sin form, da det stundom visar sig nagot smalare ?), och dels i anse- ende till processerna, da det stundom har processus coracoideus längre och stundom kortare, och stundom har acromion rätt utstaende, och stundom uppät böjdt. Dess bakre och främre kanter äro concava, stun- dom endast vid collum. Spina scapul® är endast svagt antydd nära intill acromion. Det största skulderblad, jag sett, höll nära 4° i längd och 4 7” i bredd. Os humeri är kort, samt mycket bredt vid sin öfre ända, och der med ett starkt utstaende tuberculum majus, hvars öfre kant nästan är i jemnhöjd med öfre kanten af caput. Detta är subla- teralt, eller beläget innanför tuberculum majus, och är riktadt snedt inat. Det är serdeles stort, och halfklotformigt. Ä nämnda skelett var detta ben 2° längt och 1’ 4” bredt öfver caput. Radius och ulna äro breda. Olecranon är bredt och snedt uppstigande, samt snedt af- hugget vid spetsen. Radius var 2° 4” läng, och ulna till spetsen af olecranon 2° 5” d:o. Bredden af den förre ä midten innehölls blott om- kring 31/, gänger i dess längd, och densamma & den sednare omkring 61/, ganger i d:o. Ulna är säledes betydligt smalare än radius. Han- den är bred, och fingrarne äro 4. Enligt Scoresby skall den vara fri fran Cirripedier. Grönlandshvalen tillhör, liksom Narhvalen, de nordligare delarne af Polarhafvet, och visar sig vid Grönlands kuster endast under vintren, och da i allmänhet icke söder om 6d:te graden nordlig bredd. Enligt Martens, höll den sig pa hans tid (1671) under varen i den vestliga delen af Ishafvet, mot Jan Mayen och Grönland, men derefter (under sommaren) öster om Spitsbergen. Den haller sig i grannskapet af po- larisen, och visar sig i reglen icke utom polarbäckenet, sävida icke na- got enstaka individ förirrar sig längre at söder. Den tillhör saledes nu- mera icke egentligen Skandinaviens fauna; men under en äldre period, da denna fauna varit en nordpolsfauna, har den sannolikt normalt före- ') Enligt iakttagelse A nämnda skelett. *) Fig. 8 ä pl. XXVI hos G. Cuvier, i Recherches etc. T. V, 1. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 75 kommit härstädes, hvilket tyckes bevisas af de lemningar af dess skelett, som nu nägon gäng hos oss uppgräfvas ur jorden. Enligt Nilsson !) har ctt skulderblad af ett yngre individ vid gräfning af en qvarndam blifvit funnet i jorden vid Gammelstorp i Farstorps socken och Vestra Göinge härad i Skäne, saledes omkring 5 mil fran hafvet. Enligt A. J. Retzius 2), strandade i början af förra seklet en hval i grannskapet af Ystad, och en del af dess ben förvarades i Lunds museum redan under Retzii tid. Uti Skandinavisk Fauna ?) har Nilsson närmare redogjort för dessa ben (under benämningen Dalena prisca), samt upp- gifvit, att de blifvit uppgräfda i sanden nära Ystad 1722. Der lemnas en conturteckning af skulderbladet. Detta har alla de karakterer, som tillkomma skulderbladet af Balena mysticetus. Det är 3° 4” längt, och 3 9° bredt, och processus coracoideus är tydlig, ehuru temligen kort. Sedermera *) har samme författare tillkännagifvit, att saväl detta skul- derblad, som äfven ätskilliga refben af samma skelett, förvarade i Lunds museum, äro af en Dalena mysticetus. Vi hafva säledes här ett bevis pa att denna hval under en sednare tid förirrat sig in uti Östersjön, och strandat vid en Svensk kust. Detta tyckes tala för sannolikheten deraf, att den vid Edbo i Roslagen 1489 strandade hvalen ocksa varit af denna art, isynnerhet, som den omnämnda vertebrans dimensioner tyckas gifva anledning att förmoda detta. Uti det anförda föredraget vid Naturforskaremötet i Köpenhamn 1860 har jag omnämnt ett i Wisby Domkyrka, jemte andra hvalben, förvaradt dylikt ben >), hvaraf Adjunkten P. A. Säve täckts meddela mig teckningar. Detta ben är sannolikt ett sidoutskott af en lumbosacralvertebra af en Dalena mysticetus. Oaktadt det är nägot stympadt vid spetsen, är det dock 1’ 7’ längt, och det är derföre för stort för att kunna hafva tillhört nägon art af de föregäaende slägtena. Man känner dock icke, hvarest det är funnet, men sannolikt är det fran nägot ställe i närheten af Östersjön. Sannolikt förefinnas flera, ännu icke upptecknade ben af denna hval, som blifvit funna i Svensk jord. — Den förirrar sig äf- ven nägon gäng till hafvet vid England. Enligt J. Gray (l. ce.) stran- ) Fauna, Däggdj. p. 645. Detta ben anföres här under arten Dalena prisca. Enligt Nilsson, är det af samma art som ett annat ı Lunds mu- seum förvaradt skulderblad, som är af Balena mysticetus, nemligen det som blifvit funnet vid Ystad, ehuru det förra är nagot mindre, samt ofullständigt. 2) Fauna Svecica, pag. 50. ®), Anf. st, #) Öfversigten af K. Vetensk. Akad:s Förh. 1860, pag. 105. 5) Dessa ben omtalas af Linn uti hans Öländska och Gotländska resa pag. 165. 76 W. Lilljeborg. dade ett 41’ langt exemplar i Caernarvon Bay, den 4:de Maj 1846, och blef bogseradt in till Liverpool. — Det är, som bekant, företrädesvis denna hval, som utgjort föremälet för den under sekler med stor vinst bedrifna hvalfangsten. Baskerna och sannolikt äfven de Fransmän, som bo i grannskapet af Biscaya Bugten, hade redan före det 12:te seklet 1) sysselsatt sig med hvalfangst, och utsträckte denna slutligen ända till Grönland. Ehuru de hufvudsakligen egnat sig ät fangsten af Nordca- paren i norra delen af Atlantiska Oceanen, är det dock säkert att de, da de utsträckte sina expeditioner ända till Grönland, derstädes äfven fangat Grönlandshvalen. Frän slutet af 16:de och början af 17:de sek- let började Holländare och Engelsmän egna sig ät hvalfängsten, sedan de dertill blifvit undervisade af Baskerne; och följden deraf blef den, att dessa sednare derifran blefvo utträngde. Sedan Holländarne i slu- tet af 16:de, och Hudson i början af 17:de seklet, hade upptäckt Spits- bergen, och erfarit den rikliga tillgängen pa hvalar i hafvet derstädes, vände man sig snart med förenade krafter at hvalfangsten der, hvilken i 17:de och 18:de seklerna och stundom ännu i början af 19:de ?) seklet var gifvande. Ätven andra nationers fartyg: Ryska, Franska, Danska och Norska, Svenska, Hamburgska och Bremenska deltogo deri. Följ- den deraf blef den, att hvalarne nästan blefvo utrotade i hafvet vid Spitsbergen, och redan i förra delen af 18:de seklet började hvalfän- garne draga sig fran detta haf, samt begifva sig at Grönland och Da- vis-Sundet. Sedan hvalfangsten a sednare stället allt mer och mer afta- git, bedrifves den numera endast af ett ringare antal, vanligen engelska och amerikanska fartyg, samt är föga lönande, savida man icke Iyckas in- tränga uti förut obesökta trakter. Enligt Rink 3) har hvalfängsten vid de Danska Kolonierna pa Grönland sedan 1827 märkbart aftagit. Under 1849—1851 erhöllos 6 hvalar, i de derpa följande 3:ne ären ingen, och 1855—56 3:ne hvalar. — Den fangas för erhällandet af dess späck och barder. Det förra bildar ett lager af 8°—20 tjocklek (olika pä olika ställen af kroppen), som under huden omsluter kroppen. Det uppgäar, enligt Melchior, hos en större hval till 140 a 170 tunnor. Enligt Sco- resby uppgär vigten af barderna af en sädan hval stundom till 11/, tons. — Grönlandshvalen är i allmänhet skygg och rädd, och brukar ') Lacepede: Hist. Nat. des Cetacees, pag. 75 & 76. — Scoresby: An Account of the Arctic Regions, ete. Innehäller en utförlig Historik. — F. Cuvier: Hist. Nat. des Cetaces pag. XLIM. ?) Scoresby fängade i början af innevarande sekel mänga hvalar i grann- skapet af Spitsbergen. Under 8 är deltog han i fängandet af 123 sädana derstädes, °) Grönland, geographisk og statistisk beskrevet, 1 Bd. pag. 207. Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 77 icke sätta sig till motvärn, da den angripes. När den blifvit träffad af en harpun, rusar den vanligen mot bottnen, och häller sig under vatt- net sa länge den kan — vanligen onıkring 30 minuter, stundom 1 Io timma, enligt Scoresby — och da den derefter äterkommer till vatten- ytan, för att andas, är den mycket utmattad, destomera ju längre den hällit sig under vattnet. Den erhäller da strax en eller flera harpuner, och rusar änyo ned, men äterkonımer upp efter nagra fä minuter. Der- efter stickes den med lansar, hvarvid man söker träfla hjertat. Dä dö- den nalkas, blaser den vanligen ut blod ur näsborrarne, och hafvet färgas vida omkring af dess blod. Sa snart hvalen blir död, vänder han strax buken i vädret, och man bogserar honom derefter oförtöfvadt till det i grannskapet liggande fartyget, vid hvilket han göres fast; och se- dan man der aftagit späcklagret och barderna, later man den öfriga delen af kroppen ga till bottnen. De stora svärigheterna för att vid sadana tillfällen taga vara pa skelettet, sävida man icke varit i tillfälle att bogsera hvalen till nagon strand, ha :äkerligen varit orsaken, att man under dylik hvalfangst aldrig tillvaratagit nägot helt skelett af denna hval. — Enligt Scoresby har man ofta iakttagit dess parning under slutet af sommaren, och den skall ske i upprätt ställning, med hufvu- det uppe öfver vattnet !). Den föder blott en unge, enligt Scoresby’s förmodan i Februari eller Mars, efter 9 eller 10 mänaders drägtighet. Modren visar stor omsorg om ungen, och vägar lifvet för hans rädd- ning, pa samma sätt, som förhällandet är med Puckelhvalen. Ungen skall da han födes vara 10’—14 läng. Den följer sin moder sannolikt sa länge tills dess barder blifva sä utbildade, att den sjelf kan för- skaffa sig sin näring. Scoresby antager, att den vid 12 ärs älder har barder, som äro 6 länga, och att den vid 20 eller 25 ärs älder är full- vuxen. Den lefver uteslutande af sadana smärre hafsdjur, hvaraf norra polarhafvet hvimlar, sasom Pteropoder af slägtena Limaeina och Clio, och smärre Crustaceer, företrädesvis Copepoder af slägtet Calanus, Sto- matopoder sasom Thysanopoda, möjligen äfven smärre Coelenterater, m. fl., men icke af fiskar. Vanligen stanna de vid vattenytan endast ett par minuter för att andas, under hvilken tid de blasa 8 eller 9 gänger, och hälla sig derefter under vattnet 5 & 10 minuter, men stundom, dä de hämta in sin föda, 15 a 20 minuter (Scoresby). Dä de harpuneras, är det det langa uppehället i inhemtandet af luft, som gör dem sä utmat- !) Den hona af Phocena communis, hvars skelett ofvan blifvit beskrifvet, sköts under parningen, och denna skulle, enligt uppgift af den, som sköt henne, hafva skett pä samma sätt, som Grönlandshvalens. Nilsson, (Skandina- visk Fauna, Däggdj. 1 uppl. pag. 409) meddelar en dermed öfverensstämmande iakttagelse ä ett par ”stora hvalars parning” i hafvet utanför Nordland i Norge, 78 W. Lilljeborg. tade, dä de uppkomma till vattenytan; och da de simma och anstränga sig mycket, blir deras blod stundom sä förskämdt, att hela deras kropp fär en vidrig lukt (Martens). Den luft, som de utandas, luktar illa. De- ras hörsel och syn skall ofvan vattnet vara mindre god än under det- sarıma. Deras värsta fiender, näst menniskan, äro Grampus gladiator & orca, eller möjligen endast den förre af dessa. De vandra icke i flock, ehuru man stundom har sett manga i närheten af hvarandıa, när de hafva haft en gynnsam plats, t. ex. uti bugter, belagda med tunn is, som de kunna upplyfta och bryta sönder, da de skola andas; oftast träffas de ensamma, och stundom ett par eller tre tillsamman. Anm. Nordcaparen eller Biseaya-Hvalen, som äfven hörer till sl. Ba- loena, har fordom närmat sig Skandinaviens kuster, men lärer numera hafva dragit sig längre ät söder, och visar sig icke här. Säsom ofvan är nämndt, väntas dess beskrifning af Professorerne Eschricht och Reinhardt. RÄTTELSER' oa TILLAGE Vid den i förra afhandlingen, pag. 4 meddelade tabellen: Sedan jag fatt tillfälle att radfraga "Zoologie et Pal&ontologie Fran- gaises” af P. Gervais, finner Jag deraf, att slägtet Ziphius G. Cuvier hörer till de lefvande, samt är väl skiljdt fran sl. Delphinorhmehus. Det bör hafva sin plats mellan slägtena Platunista och Delphinorhyn- chus, samt säledes vara det 10:de i ordningen. Det skiljer sig fran de föregaende slägtena derigenom, att det i underkäken har endast 2:ne tänder, som sitta längst fram i densamma; samt fran de följande släg- tena derigenom, att det längst fram ı öfverkäken har ett par i alveoler sittande tänder. — Slägtet Delphinorhynchus motsvarar sl. .Dioplodon & Mesoplodon P. Gervais. — Vid det numera 12:te slägtet Alyperodon läs Ayperoodon. — Für slägtet Derardius har Jag, efter Giebel !), sasom karakter uppgifvit ätta tänder vid spetsen af underkäken. Dä Duver- noy ?) endast uppger 4 sädana tänder, förfaller denna karakter, och detta slägte närmar sig derigenom sa mycket mera till sl. Z/yperoodon, fran hvilket det, hvad craniet beträffar, nästan endast skiljer sig deri- !) Die Säugethiere, 1 Aufl. pag. 110. 2) Annales des Sciences Naturelles, 3:e Serie, Zoologie, T, XV, 1851, pag. 52. en Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 79 genom, att nackkammen är lägre, samt derigenom att mellankäkbenen och näsbenen äro symmetriska, och de sednare äro förenade med hvar- andra, utan nagon djup fara dem emellan. Sidan 5 i sanıma afhandling, 9:de raden uppifran star Logeno- rhynchus; läs Lagenorhmehus. Sidan © d:o, T:de raden uppifran stär D. albirostris; läs Lage- norhmehus albirostris. Sidan 15 d:o, 2:dra raden nedifran star Bonnatere’s; läs Bonna- terre’s. Till noten 1, pag. 36 d:o bör tilläggas, att P. Gervais (anf. st. pag. 287) har upplyst, att Z/yperoodon latifrons J. Gray blott är ett gammalt individ af //. rostratus; hvadan den här yttrade förmodan förfaller, och Eschrichts pastaende vinner bekräftelse. Till uppgifterna om Hvitfiskens vistelseort, sidan 30 d:o, kan tilläg- gas, att v. Baer uppgifvit !), att den förekommer i Hvita Hafvet, och fangas af Samojeder vid Golaja Koschka, vid östra stranden af nämnde haf, icke langt fran Dwinas mynning. Magister A. J. Malmgren fran Finland bar meddelat, att han sett den i Juli manad 1856 i stor mängd i Hvita Hafvet, mellan Kem och Solowetzkoi ?). Den bör da sanno- likt äfven förekomma i hafvet vid Östfinmarkens kuster. Med afseende pa den ofvan uppgifna längden af det individ af Ba- lenoptera musculus, som erhallits i trakten af Bergen i Norge, och hvars skelett förvaras i Bergens Museum, far jag tillägga, att Doctor Koren, sedan beskrifningen öfver denna Fenhval var tryckt, uti bref under- rättat mig, att nämnde skelett nu är uppsatt, och att dess längd är 56 norskt mätt, eller ungef. 58° sv. m. Djuret har säledes utan tvif- vel varit öfver 60° langt. Till den ofvan meddelade beskrifningen öfver det härstädes för- varade skelettet af Dalenoptera rostrata far jag tillägga, att dess tungben företer den för denna art vanliga formen. Dess corpus och bakre horn (cornua posteriora eller majora) hafva den öfre sidan con- cav och den undre convex, och ha den transversella dimensionen myc- ket större än den longitudinella. Corpus är 6° lang, och afständet mel- lan spetsarne af de bakre hornen, eller tungbenets bredd är 1’ 5”. Cor- pus är fiamtill utstäende och har der en smal inskärning, som är 11/," djup, och baktill företer den ett par trubbiga och bakat föga utstäende ') A. Th v. Middendorfis Bericht über die ornithologischen Ergebnisse der naturhist. Reise in Lappland 1840, pag. 76. (Beiträge z. Kenntn. des Russ. Reichs, Bd. VI, 1). 2) ”Sjön der var bokstafligen tjock af Limacina arctica, Clio borealis, Oydippe, Bero&, Medea m. fl. Ütenophora samt Meduser” (Malmgren i bref), 80 W. Lilljeborg. knölar. Vid sidorne är den utan gräns eller sutur sammanvuxen med de bakre hornen. Dessa äro temligen langa och mot spetsen afsmal- nande, och riktade nästan rätt ut fran sidorne af corpus, sa att deras bakre kanter nästan ligga i samma räta linie, ehuru de äro nagot bug- tiga. Deras främre kanter äro nagot sluttande bakät. De främre hor- nen, som äro stora och i rät linie 10 1/,” länga, äro ojemnt böjda, med deras främre kanter concava och de bakre convexa. Vid den inre än- dan, som är nägot större, äro de hvartdera genom ett langt brosk fä- stade vid den framstaende delen af corpus, vid sidorne af den derva- rande inskärningen. Vid yttre ändan af säväl de främre som de bakre hornen förefinnas broskartade bihang. Enligt Eschricht, äro de främre hornen med dessa bihang hos fostret fästade mellan nackbenets sido- delar och klippbenet (pars petrosa), och hos äldre individer sannolikt endast vid det förra benet. Sednare afhandlingen pag. 50, 17:de raden uppifran star Ciripedier, läs Cirripedier. r AP? / rm NN x 7 Er SS Y [aa om Os INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLINS S31UVU! 5 eo T NOILN 3 e Ic Nolın NoIıN 4 LIBRARIES SMITHSONIAN JINVY817 LIBR, INSTITUTION INSTITUTION INSTITUTION S ‚NOILALILSNI NVINOSHLINS s314uVvyalN SMITHSONIAN LIBRARIES E LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLIWNS S31UWY NVINOSHLINS S31UVYYA11 NR NE SMITHSONIAN NVINOSHLIWNS SMITHSONIAN GC ZA HE SMITHSONIAN Eu zZ “u ae. 2 ws .o = z N = & =» — x = N s N x <: mi < Fa; N < x [04 m = ) En. N = = JE: oO = oO BE : = = _J = Ft NOILNLILSNI. NVINOSHLINS S31UVY48g17 LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUT 2 on = 2 3 x ) = = - w — [es] — W ww - Hm - 2 - e) n Zi AE - ie > ee 5 m 2 n om E 7) e= 1%) z 0) LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLINS S31YY Z NOILNLIILSNI _NVINOSHLINS S31IUVUYAI1 LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUT NVINOSHLINS SMITHSONIAN Pe Bu DH, NVINOSHLIWS SMITHSONIAN NVINOSHLIWS NOILNILILSNI LIBRARIES NOILNLILSNI „I DIN\MIN LI NOILNLILSNI \% R LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLINS S31IYUYVU INSTITUTION S314VY811 INSTITUTION INSTITUTION »31ıcvuarı NOILNLILSNI S31UY49I1_ LIBRARIES a LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLIWS S31IUVAU NVINOSHLINS S31UVY4411 LIBRAR ES NVINVDonMnLlLIYNDd SMITHSONIAN NVINOSHLIWS RN N SMITHSONIAN GB, DZ HA SMITHSONIAN LIILILONI INLILSNI INLILSNI d% # 3RARIES 3ZRARIES |RARIES mo IP a Nam 9 es = a ° Nas - j RIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLINS S3IUVYEII_LI z ie = a Ne En E ® E = = 5 = a = u = Di: Bi > = > = ai as = = ai E& N un 72) zu 2) je z | on z n Ne o LILSNI NWINOSHLIWS S31IUVUAIT LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION. NC Ze 2] z sel 2) = M on < 2 Mn: Ser S < \ S “as = ZN 3 z = 7, (®) I. oO IE RR I [®) SE 2 8; N 2 8: H 5: 2 Een E 2.) 5 = 5 N 5 5 SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLIWS 21 eh 2 A Br “ = Al en e 7 N bu o X. em (2 Z N, X X I ” — — IN 4 |: <<; m = EN‘ N < e\ ei = e Mu = 2, FF: [®) _ [®) — [®) an z ee = | zZ ‚ILSNI_NVINOSHLIWS 53 Iuvug 7 U BRARI E33 TMSDU EN INSTUETOSIDN NC ” z = ° = ö = ) je] _ wo uf TG, ao — E 3 z ..% 4 = 2 = = L? “>? Be = ” 2 E, Ur > m # z n z n z RIES SMITHSONIAN N TER .ILSNI_NVINOSHLINS S31I4UVYgI1 LIBRARIES INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLIWS S31IyvygiT LI NVINOSHLIWNS SMITHSONIAN NVYINOSHLIWS SMITHSONIAN NVYINOSHLINS INSTITUTION N( NOILNLILSNI NOILNLILSNI NOILMILILSNI \RIES_ SMITHSONIAN _ INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLIWNS S31UVYYgII_L! S31IUYY817” LIBRARIES S3INVYU8IT LIBRARIES INSTITUTION INSTITUTION INSTITUTION LILSNI NVINOSHLINS S31I4UVYAII_LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION N NVINOSHLIWNS S31UWU&I7T_LIBRARIES SMITHSONIAN r= u z zZ & 2 E - +/ LG = = NS = 3 ZH: NE Vi: = a: > Ei | = > = = a 77) 2-3 02) : 77) 2 \RIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI RN m Z m z m Z ar y Me % + a e- “ Er se IN N 29 3 = s c = UINDK Zu ° ir = a 5 ü zZ 2 2 ee Mr ein wur a were Ann ee urn LEE ae ee Pr en en IE EEE TER LEERE ÄLTEREN LTE ET TEE REDE TEE Te RT e a Een reinen NT v- * on en ee Su er ET a NE TEN vr e Pe ee a Ei a eh, A de ET u ag er a DET IL ETTRET R ef ee NE DET" er BEE GELB DET BEREITS ee ET ng Sun wirt ee RETTET N nF a nn ne Sn EN a ee Dee Me