sa Tr er a Setabetat stf DL LD fo fet Ka LTR TE SE FAR STP LR För Ä ; (AA k TJ ÖFVERSIGT LA ERE AA An AF HAMRA ERE ER DALAR AA KEN NANNA RAR LENO - Nee — FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS | = så =) =: - = =S = =T 4 js | FÖRHANDLINGAR, (887-—1888. Pris: 3 mark. 5 vv ÖFVERSIGT FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. XXX. 1887—1888. EE HELSINGFORS, J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERLIAKTIEBOLAG, 1888. ASSA Öfversigt af förhandlingarne vid Vetenskaps-Societetens sammanträden: Sid. Den 26 September 1887 - IE » 10 Oktober S 10 ,cr24 5 É IV. » 14 November , Via eekopbecember” 6; VIII. » 16 Januari 1888 X. AE Februari XII. SR : , XIII. 7 ENAS 7 XVII DENNE ” XVIII ELO April » XX. SR OO a (Tar OR hä AR PRE NETNSN HbäSÄRAR Sagt KON » 28 Maj SI OR SSET TASTE SV for UGN Oe EE NOEN Vetenskapliga meddelanden: Direkt retning af tvärstrimmig muskel förmedelst konstant ström (Fortsättning), af K. Hällstén SIG jla Till kännedomen om sensibla nerver och ryggmärgens reflexap- parater, af K. Hällsten. 12. Elektrotoniska irritabilitets förändringar i sensibla nerver SLE SITE SAG 26. Om sura estrar af ftalsyra, af Ossian chaa : sis od: Mindre meddelanden från universitetets kemiska borgen af Edv. Hjelt och Ossian Aschan. 4. Bidrag till kännedom af oxanilsyra. 5. Om (p)-tolylimid af brandvinsyra. 6. Notis om ftalsyreanhydridens kristallform. 7. Några nya derivat af metaxylol. 8. Salicyl-propyl-etersyra + - FE 50. Der Planet (183) Istria, von Anders Donner- 5 58. Om framställning af konstgjord pyrokroit Okristalliseradt man- ganohydrat), af Aug. af Schultén - SMET Om framställning ai silfverkaliumkarbonat, af sin af Schultén- 76. Absoluta magnetiska bestämningar vid Meteorologiska Central- anstalten i Helsingfors, 2, af Ernst Biese. +» so. ss + + 79. Bidrag till Enantylsyrans historia, af H. A. Waklfors » + « + « 82. Månadtliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster åren 1886 och 1887, jemförd med det årliga medeltalet, af N. KS NOrdenskiold, as era ss RR EN 96. Zur Kenntniss der Krämmungserscheinungen der Pflanzen, von Fredr. Elfving EE EEE SER SA FAS PS RN Lv 0 oh oo 98. Undersökningar öfver symmetrisk dietylbernstenssyra, af HFdv. Hjelt RR SE NR ARE NTE ER Sr Ar an Sn SÖ KOR DÅ NO ALÅ 0 co a 103. Sammandrag af de klimatologiska anteckningarne i Finland år 1887, an Adi MODengi a um keked ren or Hetta Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Centralanstalts verksamhet under år 1887, af N. K. Nor- AeNSKkiOlA- "6. ar er 13 ve) er real SN 8 elle. ör er Ke SERA SNES RSIEET RME 136. Finska YVetenskaps-Societetens femtioårs-fest den 29 April 1888: Ordförandens helsningstaäl=& «js ss st 147. Lyckönskningsadresser och telegram «+ «sec oc sc sc 150. Arsberättelse, afgifven af ständige sekretetaren +» + « = + +» + + 184. Suomen kielen lukusanoista. HEsittänyt Aug. Ahlqvist. (Esitelmä = Suomen Tiedeseuran vuosijuhlassa 29 p:nä huhtik. v. 1888) 198. Det mekaniska åskådningssättet för förklaring af förändringarna inom de lefvande varelserna, af K. Hällstén . = == += + + 2015 Tillkännagifvande angående hedersprisen, af afgående ordföranden <9222. Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska Vetenskaps- Societeten förärade från den 26 Maj 1837 till den 23 SÅ 1888; afrAdiuMöoberg uran: IAS0A sa 224. Öfversigt af förhandlingarne vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden. Den 26 September 1387. På Socitetens derom gjorda framställning hade Finans- Expeditionen, jemlikt skrifvelse af den 23 nästvikne Maj, fun- nit godt tillägga direktorn för Socitetens meteorologiska centralanstalt N. K. Nordenskiöld löneförhöjning för fem års tjenst med 750 mark om året, att utgå från den 1 Mars 1887. Antecknades att Kejserliga Senaten, jemlikt skrifvelsel från Ecklesiastik-Expeditionen af den 26 nästlidne Maj, bi- fallit till direktorn Nordenskiölds anhållan om tjenstledighet under Juni, Juli och Augusti månader samt i enlighet med So cietetens hemställan förordnat assistenten K. Emil Johans- son att under tiden handhafva de direktorn vid meteorolo- giska centralanstalten åliggande löpande göromål. THE BUREAU OF EDUCATION Vid Inrikes-Departementet i Washington hade till Societeten öfversändt en del af sina se- naste publikationer och derjemte, i bref af den 30 nästvikne Juli, uttalat önskan att inträda i skriftbyte med Societeten, hvartili denna å sin sida biföll. Professorn E. R. NEovrius hade till Societeten inlemnat en afhandling med titel: ,,Untersuchung einiger Singularitä- ten, welche im Innern und auf der Begrenzung von Mini- malflächenstäcken auftreten können, deren Begrenzung von geradlinigen Strecken gebildet wird'', hvilken på framställ- ning af sekreteraren godkändes till införande i Acta. Hr HäÄLLsTÉN anmälde till intagning i Öfversigten fort- sättning af sitt förut påbörjade arbete ,,om direkt retning af tvärstrimmig muskel förmedelst konstant ström". Hr NORDENSKIÖLD anmälde att limnigrafen i Hangö un- der senaste sommar blifvit försatt i verksamhet samt före- visade dermed gjor da observationer öfver hafsytans höjd II från den 20 Juli till den 21 September, hvilka företedde tyd- liga spår at ebb och flod. En notis härom skulle meddelas för Öfversigten. Hr Nordenskiöld framförde tillika en at Stationsinspek- torn Appelgren å Hangö kommuns vägnar gjord anhållan att det till limnigrafen hörande byggnadsarbetet måtte, såsnart ske kan, genom Societetens försorg afsynas. Med anledning häraf uppdrogs åt Meteorologiska Utskottet att inkomma med förslag till nödiga åtgärder i detta hänseende. Societetens hedersledamot Professorn H. A. SCHWARZ i Göttingen hade förärat Societeten ett exemplar af sitt ny- ligen utgifna arbete ,, Ueber specielle zweifach zusammen- hängende Flächenstäcke, welche kleineren Flächeninhalt be- sitzen, als alle benachbarten, von denselben Randlinien be- grenzten Flächenstäcke". Till biblioteket hade dessutom under sommarens lopp ingått sändningar af skrifter från Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Berlin, Mänchen, Paris, Turin och Stockholm, Juridiska Föreningen, Finska Historiska Samfundet, Svenska Literatur-Sällskapet och Industristyrelsen härstädes, K. Ry- ska geografiska Sällskapet och Comité géologique i S:t Pe- tersburg, Universitetet, Naturforscher-Gesellschaft och Ge- lehrte estnische Gesellschaft i Dorpat, Société Impériale des Naturalistes och Läkaresällskapet i Moskwa, Société Oura- lienne d'amateurs des sciences naturelles i Jekaterinenburg, Universitetet, Norska Nordhafsexpeditionen, Norska Grad- mätningsexpeditionen och Meteorologiska Institutet i Chri- stiania, K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Naturforschen- der Verein i Bränn, Medicinisch-naturwissenschaftliche ”Ge- sellschaft i Jena, Verein för Chemnitzer Geschichte i Chem- nitz, K. K. Naturhistorisches Hofmuseum i Wien, Naturwis- senschaftlicher Verein i Bremen, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Historischer Verein fär Schwa- ben und Neuburg i Augsburg, Historischer Verein fär Steier- mark i Graz, Naturforschende Gesellschaft i Halle, K. K. Zoologisch-botanische Gesellschaft, Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse, Anthropologische Gesell- III schaft och K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien, Verein der Aertzte in Steiermark i Graz, Société Archéologique i Agram, Oberhessische Gesellschaft der Natur- und Heilkunde i Giessen, Naturwissenschaftlicher Verein fär Neu- Vorpom- mern und Rägen i Greifswald, Astronomische Gesellchaft i Leipzig, Société Hollandaise des sciences i Harlem, Société entomologique de Belgique och Société malacologique de Belgique i Briässel, L'€cole polytechnique i Delft, Société de géographie och Société mathématique de France iParis, Académie de Metz, R. Scuola normale superiore i Pisa, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society, Royal Astrono- mical Society och Meteorological Office i London, Literary and philosophical Society i Liverpool, Royal Society i Dub- lin, Bureau of Education och U. S. geological Survey i Was- hington, Wagner Free Institute of Science och Academy of natural Sciences i Philadelphia, American Academy of Arts and Sciences i Boston, Johns Hopkins University i Baltimore, Yale University i New-Haven, Museum of comparative Zoo- logy i Cambridge, Academia näcional de ciencias i Cördoba, Asiatic Society of Bengal i Calcutta, Observatorium i Bata- via, Linnean Society af New South Wales i Sidney samt Kejs. Universitetet i Tokio. Den 10 Oktober 1887. Ordföranden tillkännagaf att detta extra-möte blifvit sammankalladt med anledning af en från Ecklesiastik-Expe- ditionen i Kejserliga Senaten anländ skrifvelse af den 30 nyssvikne September, hvilken upplästes och deri Societeten anmodades att, enär den tid af tre år, för hvilken de nu- varande ledamöterne i Arkeologiska Kommissionen blifvit tillsatte, den 23 Oktober-1887 utgår, oförtöfvadt utse två le- damöter i Kommissionen för nästföljande treårsperiod sam- underställa valet Kejserliga Senatens stadfästelse. Vid det val, som med anledning häraf nu anställdes, utsågos till ledamöter i Arkeologiska Kommissionen hrr Est- lander och Freudenthal; och skulle anmälan om detta val göras hos Kejserliga Senaten. I fråga om afsyning af limnigrafbyggnaden i Hangö IV upplästes ett utlåtande från Meteorologiska Utskottet, hvari föreslogs: 1:0 att i afsyningen, som borde med det snaraste företagas, å Societetens vägnar Utskottets ordförande skulle förordnas att deltaga, och 2:o att Societeten hos Kejserliga Senaten måtte hemställa om förordnande för någon arkitekt att å statens vägnar öfvervara synen, alldenstund ifrågava- rande byggnad blifvit med statsmedel uppförd och bör af sta- ten för framtiden underhållas. Detta förslag blet af Societeten godkändt, och skulle underdånig hemställan i antydt syfte göras. I sammanhang härmed beslöts att hos Guvernörsem- betet i Nylands län reqvirera innevarande års anslag för limnigrafens underhåll samt deraf tillhandahålla Drätselkam- maren i Hangö 75 mark såsom ersättning för byggnadens vård sedan Juli månad detta år, då den blifvit till begag- nande upplåten. På anhållan af hr Nordenskiöld bifölls att till Meteo- rologiska Centralanstaltens begagnande öfverlemna en polar- expeditionen tillhörig Hottingers barograf. Den 24 Oktober 1887. I skrifvelse af den 7 Oktober meddelade Ecklesiastik- Expeditionen i Kejserliga Senaten att Hans Kejserliga Ma- jestät, på derom gjord underdånig framställning, bemyndigat Senaten att för utdelande af pris för vetenskapliga afhand- ingar vid Vetenskaps-So cietetens instundande 50:de årsdag, på sätt en af Societeten uppgjord och i sådant hänseende in- sänd plan för prisutdelningen närmare innehåller, ur all- männa medel utbetala högst 6,000 mark, hvarjemte Socie- teten anbefalldes att, sedan vederbörande prisnämnder sig utlåtit samt antalet utfallande pris eller accessit blifvit be- stämda, med uppgifter härom i sinom tid till Kejserliga Se- naten inkomma. Med anledning häraf beslöts i landets officiela tidnin- gar låta införa ett tillkännagifvande härom jemte den för prisutdelningen antagna planen, hvilken var af följande lydelse. Finska Vetenskaps-Societeten utdelar på sin femtionde årsdag den 29 April 18838 ett pris af 2,000 finska mark inom hvarje af dess tre sektioner: den matematisk-fysiska, den Vv naturhistoriska och den historisk-filologiska, för det bästa inlemnade arbete, som befinnes i högre grad hafva riktat den vetenskapliga forskningen. De arbeten, som i detta af- seende tagas i betraktande, böra vara författade af finske män och skola antingen förut vara offentliggjorda i Socie- tetens publikationer eller i fullständigt manuskript inlemnas till Societeten senast den 1 Februari 1888. Skrifter tryckta före 1886 deltaga icke i täflingen'"'. Hvarje sektion utgör prisnämnd för de till dess om- råde hörande skrifter, men kan, i händelse af behof, förstär- kas med en eller flere af Societeten utsedda personer''. , Skulle skäl ej anses förekomma till utgifvande af of- van nämnda pris, kan inom hvarje sektion ett accessit af 750 finska mark tilldelas det bästa inlemnade arbete af ve- tenskaplig förtjenst''. Prisbelönt skrift, som icke förut med Societetens be- gifvande införts i dess publikationer, bör i desamma offent- liggöras"". Hr LEMSTRÖM anmälde, att han jemte hr SuUNDELL den 20 nästvikne Maj anställt inventering såväl af mekaniska in- stitutets finska staten tillhöriga instrumenter, som af den under Vetenskaps-Societetens vård stående för polarexpedi- tionen anskaffade instrumentsamlingen, samt inlemnade skrift- lig berättelse öfver dessa inventeringar. Lektorn dr L. NEovius förevisade en af honom kon- struerad synnerligen känslig elektrometer. Hr MoBerG tillkännagaf att kostnaderna för limnigra- fen i Hangö, för hvilken ursprungligen reserverats 1,050 mark, 1 verkligheten öfverskridit detta belopp med 432 mark. Societeten beslöt att denna brist skulle betäckas med Socie- tetens egna tillgångar. Ett af tre ledamöter undertecknadt förslag om inväl- jande af en hedersledamot 1 Vetenskaps-Societeten bordla- des jemlikt stadgarne till nästa sammanträde. Till Societetens bibliotek hade boksänd ningar ingåt från Finska Litteratursällskapet, Kejs. Finska Hushållnings- sällskapet i Åbo, Société Imp. des naturalistes i Moskwa, Naturvännernas Sällskap i Kiew, Universitetet i Upsala, Ve- vd tenskaps-Akademien i Munchen, Alterthumsverein i Zwickau, Naturwissenschaftlicher Verein i Elberfeld, Naturhistorischer Verein i Bonn, Med. Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena, Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Oberlausitzische Gesellschaft der Wisseschaften i Görlitz, Institut Royal Mé- téorologique des Pays-Bas i Utrecht, Royal Society, Zoolo- gical Society och Meteorological Office i London, Société de géographie i Paris, Johns Hopkins University i Baltimore samt Academia Nacional des Ciencias i Cördoba. Den i4 November 1887. Föredrogs en skrifvelse från Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten af den 21 Oktober med underrättelse att Öfverstyrelsen för allmänna byggnaderna genom Expeditio- nen anmodats förordna någon arkitekt att jemte statsrådet Moberg afsyna limnigrafbyggnaden vid Hangö. Enligt hvad Öfverstyrelsen för allmänna byggnaderna i skrifvelse af den 29 Oktober meddelade, hade berörda upp- drag å dess vägnar öfverlemnats åt Öfverdirektören Lind- qvist. Med anledning häraf upplyste hr Moberg att han jemte öfverdirektören Lindqvist allaredan den 5 i denna månad verkställt ifrågavarande afsyning, och skulle berättelse der- öfver snarligen till Societeten afgifvas. Hr Lacus förevisade en till minne af Calvin-festen i Geneve 1835 präglad silfvermedalj, hvilken utmärkte sig ge- nem sin storlek (108 mm.) och sin fina gravyr. Medaljen, hvaraf endast 10 exemplar präglats, var skänkt till uni- versitetets myntkabinet af en baron Simolin, hvars förfäder varit bosatte i Åbo. Hr AHLQVIST omnämnde att ett, visserligen defekt, exem- plar af Jakob Finnes numera ytterst sällsynta psalmbok, den äldsta på finska språket, tryckt år 1580, påträffats uti ett ärkiv i Upsala af kyrkoherden mag. CEDERBERG, hvilken låtit taga en noggrann afskrift deraf och vore sinnad att ytterligare komplettera densamma genom jemförelse med ett i härvarande universitets bibliotek befintligt manuskript, en- VII ligt uppgift originalkonseptet till berörda psalmbok; och hem- stälde hr Ahlqvist huruvida icke Societeten ville tillåta att detta arbete publicerades i Bidragen samt att kostnaden för dess komplettering, hvilken uppskattades till högst 200 mark, måtte ersättas af Societetens medel. Härtill bifölls. På framställning af hr Malmgren godkändes till infö- rande i Bidragen en af stabskaptenen d:r Osk. NORDQVIST inlemnad uppsats med titel: ,lakttagelser öfver hafsvattnets salthalt och temperatur inom Finlands sydvestra skärgård och Bottniska viken sommaren 1887". I sammanhang härmed meddelade hr E. HJerT en af honom på dr Nordqvists anhållan utförd ,, kemisk undersök- ning af hafsvattnet i Finlands sydvestra skärgård”, som till komplettering af föregående uppsats jemväl skulle ingå i Bidragen. Hr HÄLLSTÉN anmälde för Öfversigten fortsättning af artikelserien: ,, Till kännedom om sensibla nerver och rygg- märgens reflexapparater"”. Till hedersledamot af Vetenskaps-Societeten invaldes enhälligt professorn vid universitetet i Utrecht och direktorn för meteorologiska institutet derstädes CHRISTOPH HEINRICH DieEbDrRICH Buss BaALLot, och beslöts tillika att med anled- ning af hans den 16 November förestående 40-års profes- sorsjubileum till honom aåflåta ett lyckönskningstelegram. Hr Moberg tilkännagaf att Societetens bibliotek häref- ter komme att hållas öppet onsdagar kl. 11—2 på dagen. Till biträde vid biblioteket hade studeranden Åberg antagits mot ett arvode af 15 mark i månaden. Ett af Hr Malmgren väckt förslag om ökande afleda- möternes antal inom matematisk-fysiska och naturalhisto- riska sektionerna lemnades beroende till annat sammanträde. Härefter företogs till granskning det af en för ända- målet nedsatt komité utarbetade förslaget till nya stadgar för Societeten, och genomgingos nu $ 1—7 af sammå förslag. Till Societetens bibliotek hade föräringar ingått från Vetenskaps-akademierna i S:t Petersburg, Wien och Paris, Ju- VII ridiska Föreningen härstädes, Universitetet i Upsala, Kön. Sächsishe Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Nassaui- scher Verein fär Naturkunde i Wiesbaden, Verein fär Kunst und Alterthum i Stuttgart, Kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Société Archéologique i Agram, Ecole polytechnique i Delft, Ecole polytechnique, Société de géographie, Musée Gui- met och Société mathématique de France i Paris, Societå Adria- tica di Scienze naåturali i Triest, Académie de sciences et lettres i Montpellier, Société des Sciences i Nancy, Accade- mia dei Lincei i Rom, Royal Society, Royal Astronomical Society, Zoological Society och Meteorological Office i Lon- don, Smithsonian Institution, U. S. Geological Survey och the Chief Signal Officer i Washington, Johns Hopkins Uni- versity 1 Baltimore samt Museum of Comparative Zoology 1 Cambridge. Ben 19 December 1887. Professor Buys-BaLrLLor betygade 1 bref till sekretera- ren sin tacksamhet för inväljandet till hedersledamot i Ve- tenskaps-Societeten samt förärade åt Societeten ett exem- plar af den medalj, som präglats med anledning af hans 40-års professors-jubileum. En från Tromsö museum till Societeten rigtad anhål- lan om skriftbyte bifölls. Hr SUNDELL meddelade några preliminära uppgifter om de af honom insamlade åskväders observationerna samt hemställde huruvida dessa observationer borde fortsättas äfven under nästa år. Societeten ansåg detta önskvärdt samt förklarade sig villig att bekosta tryckningen af härtill nödiga kort och blanketter m. m. På framställning af hr Sundell godkändes till intagning i Öfversigten en af prof. A. Donner ingifven uppsats: der Planet (183) Istria". Hr E. Hjelt meddelade likaledes för Öfversigten föl- jande tvenne uppsatser: , Mindre meddelanden från univer- sitetets kemiska laboratorium (4—8)'' af Epbv. HJELT och Os- IX SIAN ÅSCHAN, samt ,,om sura estrar af ftalsyra' af OSSIAN ASCHAN. I en till Societeten stäld skrift framställde hr NORDEN- SKIÖLD ett förslag att på telegrafisk väg meddela den vid meteorologiska centralanstalten dagligen uppgjorda väder- lekskartan åt observatörer i landsorten för att sätta dem i stånd att hvar å sin ort offentliggöra en förutsägelse afvä- derleken under närmast följande dygn, samt anhöll att So- cieteten ville hos Jernvägsstyrelsen förorda, att Meteorologi- ska centralanstalten i sådant syfte försöksvis under ett år berättigades dagligen mellan kl. 2!/,—3 e. m. kostnadsfritt medels jernvägstelegrafen afsända ett väderlekstelegram till stationerna i Hangö, Wiborg, Tammerfors, Forsa, Nikolai- stad och Uleåborg. På meteorologiska utskottets tillstyrkan beslöt Societeten att hos Jernvägsstyrelsen förorda berörda förslag. j Till ledamöter i meteorologiska utskottet under år 1888 återvaldes hrr MoBERG, LEMSTRÖM Och SUNDELL samt till de- ras suppleanter hrr LINDELÖF och ELMGREN. Till revisorer för Societetens, meteorologiska central- anstaltens och polarexpeditionens räkenskaper utsågos hrr MoBErRG och ELMGREN. Hr Malmgrens förslag om ökande af ledamöternes an- tal i matematisk-fysiska och naturalhistoriska sektionerna hänsköts till dessa sektioners förberedande behandling. Härefter fortsattes och slutfördes granskningen af för- slaget till nya stadgar för Societeten. Den vidare åtgärd, hvartill förslaget kunde föranleda, lemnades beroende till nästa sammanträde, som utsattes till den 16 Januari. Till Societetens bibliotek hade bokförsändningar ingått från: Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Stockholm, Mänchen, Brässel och Paris, Statistiska Byrån härstädes, Kejs. Ryska Geografiska Sällskapet och Comité géologique i S:t Petersburg, Société mathématique i Moskwa, Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien samt Geolo- giska Byrån i Stockholm, Museum i Tromsö, Deutsche See- warte i Hamburg, K. Sächsische Gesellschaft der Wissen- Xx schaften i Leipzig, Verein fär Naturwissenschaft i Braun- schweig, K. K. Naturhistoriscehes Hofmuseum i Wien, Natur- forschende Gesellschaft i Bamberg, Forstakademien i Ebers- walde, Société Hollandaise des Sciences i Harlem, Ecole Po- lytechnique 1 Delft, Ministere de Fintérieur et de Pinstruction publique och Société Malacologique de Belgique i Brässel, Société de géographie i Paris, Accademia dei Lincei i Rom, Royal Astronomical Society i London, U. S. Geological Sur- 'vey i Washington, Academy of Natural Sciences i Phila- delphia, California Academy of Sciences i San Francisco, Morrison Observatory i Glasgow Missouri U. S., Observato- rio Astronomico Nacional i Mexico, Academia Nacional de Ciencias 1 Cördoba, Asiatic Society of Bengal i Calcutta samt College of Sciences, Imperial University of Japan, i Tokyo. Ben 16 Januari 1888. Ordföranden öppnade sammanträdet med erinran om den förlust, som nyligen träffat Societeten genom dess he- dersledamot Akademikern F. J. WIEDEMANNS den 30 näst- vikne December inträffade frånfälle. Bergens Museum hade till Societeten öfversändt sin ärsberättelse för 1886 med anhållan om utbyte af skrifter, hvartill Societeten å sin sida samtyckte. Sekreteraren anmälde, med kort redogörelse för inne- hållet, en af professoren E. R. NEovius ingifven afhandling med titel: ,,Ueber Minimalflächenstäcke, deren Begrenzung aus drei geradlinigen Theilen besteht, Erster Abschnitt', samt förordade dess intagning Acta, hvartill bifölls. På framställning af hr Sundell godkändes likaledes till införande i Acta följande afhandling af dr E. A. STENBERG: Zur Theorie der linearen und homogenen Differentialglei- chungen mit doppeltperiodischen Coefficienten, II". Såsom en dagens fråga, föranledd af de vexlande och hvarannan motsägande uppgifter, som i tidningspressen varit synliga angående beskaffenheten af den strupåkomma, hvar- af tyska kronprinsen besväras och hvilken på grund af mi- XI kroskopisk analys karakteriserats ena gången såsom en vårta, andra gången såsom en kräftknöl, yttrade sig hr O. HJELT om den ståndpunkt, på hvilken undersökningen af kräft- svulster för närvarande befinner sig, och framhöll dervid hurusum af de tvenne metoder, hvilka i sådant afseende äro att tillgå, den kliniska och den anatomiska, den senare vis- serligen kan anses ofelbar i de fall, då svulsten är åtkom- lig, så att den inre kärnan af densamma kan blifva föremål för mikroskopisk observation. I förevarande fall är detta likväl icke möjligt; de extraherade väfnaderna, som blifvit mikroskopiskt undersökta, härröra från svulstens yttre de- lar och dessa kunna ganska väl hafva karaktären af en vårta, om ock kräfta är förhanden, alldenstund de för kräf- tan egendomliga bildningarna i allmänhet ligga djupare. Detta förhållande förklarar den allt ännu rådande osäkerhe- ten om sjukdomens verkliga beskaffenhet. Till vidare åtgärd upptogs det af hr Malmgren väckta förslaget om ökande af ledamöternes antal i matematisk- fysiska och naturhistoriska sektionerna, som varit öfverlem- nadt till dessa sektioners utlåtande. Härvid tillkännagafs att hvardera sektionen tillstyrkt antalets bestämmande till 15, matematisk-fysiska sektionen likväl under den förutsätt- ning, att den härförinnan vidtagna interimsbestämningen, en-' ligt hvilken utrikes vistande ledamöter icke medräknas, skulle upphöra. Societeten uppsköt till nästa sammanträde att fatta beslut i saken, för att lemna historisk-filologiska sek- tionen tillfälle att, om den så önskade, derförinnan yttra sig om sistnämnda tillägg. Vid härefter företagen justering af förslaget till nya stadgar för Societeten föreslog hr Malmgren ett tillägg till $21:i det syfte, att fråga om förändring af stadgarna eller af bestämningen om ledamöternes antal borde lemnas en viss tid hvilande, innan beslut derom fattades. Med godkännande af det föreslagna tillägget i princip lemnades den närmare formuleringen deraf beroende till nästa sammanträde. Emedan den faststälda tiden för inlemnandet af skrit- ter, som kunna tagas i betraktande vid den å nästa årshög- XII tid förestående utdelningen af vetenskapliga pris, med denna månad utgår, beslöts att ett extra sammanträde skulle hål- las den 1 instundande Februari för mottagande af uppgift om de vetenskapliga arbeten, som till dess blifvit inlemnade, samt bestämmande af vidare åtgärder i saken. - Akademikern F. Prateau hade till Societeten förärat tvenne af honom nyligen utgifna arbeten. Boksändningar hade dessutom ingått från Sällskapet pro fauna et flora fen- nica, Kejserliga Ryska Geografiska Sällskapet i S:t Peters- burg, Société Imp. des naturalistes 1 Moskwa, Museum i Ber- gen, K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, Ve- rein fär Erdkunde i Leipzig, K. K. Zoologiseh-botanische Gesellschaft i Wien, Société de géographie i Paris, Royal Society 1 London, Johns Hopkins University i Baltimore, Museum of comparative Zoology i Cambridge, samt Straits Branch of the Royal Asiatic Society i Singapore. Den 1 Februari 1888. Föredrogs en skrifvefse från Finans-Expeditionen i Kej- serliga Senaten af den 16 Januari, hvari Expeditionen an- höll om Societetens utlåtande öfver en af Sjökaptenen D. J. Sjöstrand hos Hans Kejserliga Majestät gjord underdånig ansökan om ett statsunderstöd af 3,000 mark för en tilläm- nad undersökning af isförhållandena vid Finlands kuster. Sedan Meteorologiska Utskottet, till hvars beredning ärendet, i anseende till dess brådskande beskaffenhet, blifvit genom sekreterarens försorg omedelbart remitteradt, med skriftligt yttrände i saken inkommit, blef detta yttrande nu uppläst och at Societeten i allo godkändt, och skulle svarsskrifvelse i enlighet dermed till Finans-Expeditionen aflåtas. Drätselkammaren i Hangö anhöll i bref af den 28 Ja- nuari att utbekomma anslaget för limnigrafbyggnadens un- derhåll med 75 mark för senare hälften af år 1887 och 150 mark för detta år. Med bifall härtill bemyndigades sekrete- raren att tillhandahålla Drätselkammaren det äskande be- loppet. Då tiden för inlemnande af afhandlingar, hvilka finge XIII tagas 1 betraktande vid den förestående prisutdelningen, med denna dag utgick, meddelade sekreteraren en förteckning öfver de arbeten, som sedan början af 1886 blifvit dels tryckta i Societetens skrifter, dels anmälda till intagning i dem. Utom härförinnan anmälda arbeten hade efter senaste sammanträde ytterligare inlemnats följande: Kritisk öfversigt af Finlands Basidsvampar I—VI, af P. A. KARSTEN, att införas i Bidragen; Atmosferiska förhållandens inflytande på uppkomsten af Ros, Lunginflammationer och Katarrer'", af K. E. LInDÉN ; Die Calaniden Finnlands", af Osc. NORDQVIST; Uber die Electricitätsleitung der Gase, n', af Th. Ho- MÉN (hvartill manuskriptet dock ej var fullt afslutadt); samt .Kuollan Lapin kielen Sanakirja. — Wörterbuch des Kola-Lappischen", af Arvip GENETZ; de fyra sistnämnda. arbetena med författarnes tillkännagifna önskan att deltaga i pristäflingen. Jemte det Societeten på framställning af hr Ahlqvist omedelbart samtyckte dertill, att hr Genetz” arbete finge tryckas såsom ett särskildt häfte af Bidragen, remitterades de af hrr Lindén och Nordqvist inlemnade afhandlingarna till Naturhistoriska Sektionens granskning. I sammanhang härmed tillkännagaf hr LAGus, att tryck- ningen af hans i Bidragen intagna Historik öfver Finska Universitetets myntkabinet nyligen afslutats, samt hr REUTER att, ehuru hans i tom. XV af Acta ingående arbete ,,Revisio synonymica Heteropterorum palaearcticorum, quae descri- pserunt auctores vetustiores (Linnaeus 1758— Latreille 1806)" för Societeten anmälts redan den 23 Febr. 1885, trycknin- gen af dess pars II påbegynts 1886 och fortgått under åren 1886—1888 samt att manuskriptet dertill numera fullstän- digt lemnats till tryckeriet. Den 19 Februari 1888. Föredrogs en skrifvelse från Jernvägsstyrelsen af den 2 dennes med underrättelse att Kejserliga Senaten under den 19 nyssvikne Januari funnit godt berättiga Vetenskaps- C 2 XIV Societetens meteorologiska centralanstalt att försökvis under ett år dagligen mellan kl. 2!/; och 3 e. m. kostnadsfritt me- delst jernvägstelegrafen afsända ett väderlekstelegram till stationerna 1 Hangö, Wiborg, Tammerfors, Forssa, Nikolai- stad och Uleåborg. Sekreteraren anmälde en af professorn E. R. NEovrus ingifven afhandling ,, uber einige durch rationale Functionen vermittelte conforme Abbildungen'', hvilken godkändes till införande i Acta. Docenten TH. HomMéÉn, som numera fullständigat sitt förut anmälda arbete , Ueber die Electricitätsleitung der Gase II & HI", hade ånyo inlemnat detsamma till Societe- ten med anhållan om dess införande i Acta. Arbetet öf- verlemnades till matematisk-fysiska sektionens granskning. Hr Estlander meddelade att docenten TIKKANEN under sina studier i San Marco kyrkan i Venedig anträffat ska- pelsehistorien framstäld i mosaik i kyrkans förhall samt fun- nit densamma ganska nära öfverensstämmande med de mi- niatyrbilder öfver samma ämne, som förekomma uti den i British Museum förvarade från sjette århundradet härstam- mande Cottonbibeln. Till införande i Öfversigten meddelades genom hr Nor- denskiöld ,, Absoluta magnetiska bestämningar vid meteoro- logiska centralanstalten i Helsingfors, 2,'' af ERNST BIESE. Företogs till vidare åtgärd den vid senaste ordinarie sammanträde bordlagda frågan om ökande af ledamöternes antal i Societeten och beslöts att detta antal skulle faststäl- las till 15 inom hvarje sektion, i hvilket antal Societetens samtliga såväl inom som utom landet vistande ordinarie le- damöter vore inbegripna. Sedan Societeten vid granskningen af förslaget till nya stadgar beslutit att deri borde införas en bestämning om det förfarande, som vore att iakttaga i fråga om än- dring af stadgarne eller af antalet ledamotsplatser i Socie- teten, samt öfverlemnat åt sekreteraren att närmare formu- lera denna bestämning, föreslog sekreteraren nu ett så ly- dande tillägg till $ 21 i berörda förslag: XV Beslut om ändring af Societetens stadgar eller af be- stämningen om ledamöternes antal må fattas endast vid års- sammanträdet, efter det ärendet derförinnan senast inom nästföregående Mars månad blifvit fullständigt förberedt''; och blef detta tillägg af Societeten godkändt. Ordföranden upplyste att inom naturhistoriska sektio- nen fråga väckts om utverkande af en sådan förändring i den för prisutdelningen faststälda planen, att det för hvarje sektion bestämda priset 2,000 mark finge efter sektionens pröfning fördelas i smärre pris, förslagsvis ett om 1,000 och två å 500 mark. Efter någon diskussion i ämnet, hvarun- der olika förslag framställdes, beslöts att deröfver inhemta yttranden äfven af matematisk-fysiska och historisk-filologi- ska sektionerna samt i öfrigt lemna frågan beroende till ett extra sammanträde, som skulle hållas två veckor härefter. Hr MoBErRG anmälde att han jemte hr ELMGREN, såsom utsedde revisorer, verkställt granskning af:såväl Vetenskaps- Societetens, som Finska Polarexpeditionens och Meteorolo- giska Centralanstaltens räkenskaper för år 1887 samt upp- läste följande Revisionsberättelse. Vid anställd granskning af Finska Vetenskaps-Societe- tens räkenskaper för år 1887 hafva undertecknade revisorer funnit innehållet deraf sålunda: 1. Vetenskaps-Societetens Kassa. IBehaällmng från ar. 1886: + sf sme sa 8 KT mg -11,323: 48. Inkomster under 1887: Statsanslaget för Vetenskaps-Societeten .« + - 15,000: —- D:o för Mekaniska verkstaden. - -« 2,500: — Knutna Tanter CÖfls jetie sbolskissiecje el sd SR 285: 33. 17.785: 33. Återburna medel från anslaget för polarexpedition +» + -« — 2,400: — Summa =<31,508: 81. Utgifter under år 1887: Wörktryckningvat skrifter oc ds de ds 207,;850:150; För litografier och träsnitt + » » - +» » - = 2.099:740: Mekaniska verkstaden: +. » » = = so s +» +. + 2.546: 66- Transport 12,496: 56. 31,508: 81. XVI Transport 12,496: 56. 31,508: 81. Fyra förnlokalens reste eft: Oferte Freie 2,000: — AHÖDIngaN AL selleri enes trilia SSei er SIS fr] ÖN N Wattenhöjdsobservationer + + » so « « + + + 336: — Himnigrafen i Hangörss cs socks ss free 450: — Böckers inbindning (162 band): + + + - oi 301: 50. Frakter och diverse. » « «+: SIA OR 346: 89. Biträde vid bibliotheket « - «= = - + ++ 15: — = 16,945: 95, Benallninsktillfär 1888-1CE0 Ras SAe Frans e 14,562: 86. Summa 31,508: 81. 2. Anslaget för polarexpeditionerna. Behållning från är 8860-53 cre sor Suse 289: 39. Nytt anslag FÖL NOMSO Dr iQ ÖF OMS FAO MN SG ÖRA ROSOR AN 0N0E Summa 12,289: 35. Utgifter under år 1887: FÖRItEyGKknn OM: ere RUD RSS Lr as mna 5,122: — ög Fi bh EON BIND, Op, BI HONOR DIOR OL LD LONE 260: 50. Arvode åt räknebiträden. + - . = «= = + + + 2,160: 58. Materialier, försändningskostnader, diverse - 98::51. Redovisärens arvode. +» - - = = ss. so cv 100: — 8,641: 59. Bolag tullSS sc std BL KN a Ro dd Ra 316473 0 Summa 12,289: 35. 3. Meteorologiska Centralanstaltens Kassa. Behållning från 1886.+-:+ « = so mon ss sor oss ny LO:S Statsanslag för anstalten . . = = «os « = = = sr ss os 19200: IHörsen försaldftermometeri: cis vsk stor pe SdRE TESS Summa 19,386: 56. Utgifter under år 1887. Amanuensers och räknebiträdens aflöning.- - 9,142: 60. Uppköp och reparation af instrumenter.- - - 1,564: 49. Betjening och renhållning » + » » + « sr 654: 50. IVediochh ljust CAC si td SR Are tess 705: 40. Underhåll af byggnaderna - + » += + = + + + 238: 77. Blankettryck, böcker och expenser + +» + + - 1,417: 57. Observatörers vid landsortsstationer aflö- ning 2 förd se Folio el ped slöl el VEN ATeL Sense la Led de 2,299:-10. För utarbetande af de synoptiska kartorna - 3,199: 96. 19,222: 39. Behållning, tillfår l888515 00 Ar 164: 17. Summa ng 19,386: 56. XVII och emedan desamma blifvit utan anmärkning af oss god- kända, tillstyrka vi att decharge måtte resp. redovisare be- viljäs. Helsingfors den 17 Februari 1888. Ad. Moberg. S. G. Elmgren. I enlighet med revisorernes tillstyrkan beviljade Socie- teten ansvarsfrihet åt vederbörande redovisare. Hr Moberg afgaf vidare berättelse öfver den afsyning af limnigrafbyggnaden i Hangö, som han jemte Öfverdirek- tören Lindqvist verkställt den 5 November sistlidet år, samt meddelade tillika särskilda af stationsinspektorn Appelgren framstälda anmärkningar beträffande ifrågavarande anstalt. Societeten fann skäl häröfver infordra meteorologiska ut- skottets yttrande. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Vetenskaps-Akademierna 1 Paris, Mänchen och Turin, Fy- sikaliska Centralobservatorium 1 S:t Petersburg, Redaktio- nen för Antiqvarisk Tidskrift 1 Stockholm, Anthropologische Gesellschaft i Wien, K. Sächsische Gesellschaft der Wissen- schaften i Leipzig, Verein fär Natur- und Heilkunde i Pres- burg, Medicinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena, Société Archéologique i Agram, Deutsche Seewarte i Ham- burg, Société Mathématique och Société de géographie i Paris, Société Royale des Sciences i,Liege, R. Accademia dei Lineei i Rom, Royal Society, Royal Astronomical Society och Zoological Society i London, American Academy of Arts and Sciences i Boston, Academy of Sciences i New Orleans, Johns Hopkins University i Baltimore, Public Library i Mel- bourne samt Colonial Museum of New Zealand i Wellington. Den 7 Mars 1888. Ordföranden tillkännagaf, att, enligt från Stockholm ingången underrättelse, Societetens ordinarie ledamot pro- fessor emeritus N. A. GYLDÉN derstädes aflidit den 28 nyss- vikne Februari. XVIII Företogs till vidare åtgärd det af natural-historiska sektionen väckta förslaget om utverkande af sådan förän- dring i den för prisutdelningen fsststälda planen, att hvarje sektion finge i stället för ett pris om 2,000 mark utdela flere smärre pris, förslagsvis ett om 1,006 och två å 500 mark. Sedan ordförandene för matematisk-fysiska och histo- risk-filologiska sektionerna upplyst att hvardera af dessa sektioner vid hållen öfverläggning 1 ämnet för sin del af- styrkt ifrågavarande förslag, beslöt Societeten att vidblifva den faststälda planen för prisutdelningen. Sekreteraren meddelade att från hr P. Dumem i Lille, hvilken härförinnan publicerat ett arbete i Societetens ak- ter, ingått förfrågan, huruvida Societeten ville till införande i sina skrifter ytterligare mottaga en afhandling af honom med titel: , Sur les applications de la Thermodynamique aux actions qui s'exercent entre les courants et les aimants', för hvars innehåll närmare redogjordes i en af författaren meddelad resumé af arbetet. Med bifall härtill beslöts att arbetet skulle ingå i Acta. Hr SUNDELL redogjorde för en af honom gjord sam- manställning af de insända uppgifterna om åskväder i Fin- land 1887, och skulle densamma införas 1 Bidragen. Tillika beslöts att 500 exemplar öfvertryck på svenska och 250 på finska språket skulle tagas af ifrågavarande arbete för att utdelas bland observatörerne. På framställning af Hr Wiik godkändes följande tvenne uppsatser till införande i Öfversigten: 1) Om framställning af konstgjord pyrokroit (kristalliseradt manganohydrat) samt 2) Om framställning af silfverkaliumkarbonat, båda inlem- nade af docenten friherre AuG. AF SCHULTEÉN. Den 19 Mars 1888. Jemte skrifvelse af den 3 dennes meddelade Finans- Expeditionen i Kejserliga Senaten ett från Byggnadsöfversty- relsen insändt instrument öfver afsyningen aflimnigrafbygg- naden i Hangö, i afseende å den åtgärd Societeten möjli- XIX gen kunde finna nödigt vidtaga med anledning af deri gjorda anmärkningar. Ärendet hänsköts till Meteorologiska Utskot- tet, som egde inkomma med utlåtande och förslag i ämnet. Sekreteraren anmälde ett af professorn A. DONNER in- lemnadt arbete: ,,Beobachtungen von Cometen angestellt auf der Sternwarte zu Helsingfors im Winter und Frähjahre 1885—1886", som förf. önskade få infördt i Societetens Acta. Arbetet lemnades till Matematisk-Fysiska sektionens gransk- ning. Hr KARSTEN hade till offentliggörande i Acta insändt ,,Icones selectae Hymenomycétum Fenniae nondum delinea- torum"', fasc. III. Societeten ansåg dock, med afseende å be- 'skaffenheten af de åtföljande plancherna, önskligt att inhemta hr Lindbergs yttrande angående lämpligaste sättet för deras anordning och publikation. Hr E. HJeErT meddelade af honom gjorda ,,Undersök- ningar öfver symmetrisk dietylbernstenssyra", som skulle ingå i Öfversigten. Sedan Naturalhistoriska Sektionen, till hvars gransk- ning BSocieteten öfverlemnat D:r O. NorbQvists afhandling Die Calaniden Finnlands'', deröfver afgifvit ett godkännande utlåtande, beslöts att densamma skulle tryckas i Bidragen. Med afseende å det val af nya ledamöter, som vid nästa sammanträde komme att ega rum, hade fyra skilda förslag inlemnats, hvilka nu upplästes och remitterades till vederbörande sektioners utlåtande. Emedan den härförinnan utsedda festkomitén, enligt sekreterarens anmälan, hade behof af förstärkning, utsågos hrr FREUDENTHAL och E. HJeLrT till suppleanter i densamma. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Statistiska Byrån och Societas pro fauna et flora fennica härstädes, Kejserl. Ryska Geografiska Sällskapet i S:t Pe- tersburg, Kön. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Société de géographie och Société mathématique de France i Paris, Royal Society och Royal Astronomical Society i London, Vetenskaps-Akademin i Turin, Reale Ac- cademia dei Lincei i Rom, Johns Hopkins University i Bal- timore och Museum of Comparative Zoology i Cambridge. XX Den 16 April 1888. Föredrogs en skrifvelse från Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten af den 21 nästvikne Mars, innehållande meddelande derom, att på anhållan af Fysikaliska Central- observatorium 1 S:t Petersburg, som hade för afsigt att an- ställa undersökningar rörande åskvädersföreteelser i Öster- sjön, åt fyrmästarene vid Söderskärs, Hangö, Utö, Bogskärs, Märkets, Skälskärs, Säbbskärs, Skälgrunds, Ulkokalla och Mar- janiemi fyrbåkar uppdragits att göra regelbundna anteck- ningar 1 berördt syfte, hvarjemte Societeten anmodades att inkomma med utlåtande, huruvida de föreslagna platserna vore för ändamålet lämpliga samt om deras antal icke kunde utan men för ändamålet i någon mon inskränkas; och hade Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen anmodats att till Societeten lemna afskrift af anteckningarna öfver JE mälda observationer, i den mon de inkomma. Sedan Meicörolosiska Utskottet, som allaredan haft del af denna skrifvelse, afgifvit skriftligt yttrande i saken, blef detta yttrande nu uppläst och i hufvudsak godkändt, och skulle svarsskrifvelse i enlighet dermed till Finans Expedi- tionen aflåtas. I skrifvelse af den 27 nästvikne Mars hade Öfversty- relsen för väg- och vattenbyggnaderna anhållit att för upp- görande af törslag till arbeten för underlättande af sjöfarten i Finska och Bottniska vikarne få del af de vattenhöjdsob- servationer, som genom BSocietetens försorg gjorts eller fram- deles komme att anställas. Med anledning häraf beslöts att meddela bemälde Öfverstyrelse uppgift öfver de sammanställ- ningar af berörda observationer och andra dertill hörande uppsatser, som i Societetens skrifter offentliggjorts. Med anledning af en från Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen i skrifvelse af den 4 innevarande April gjord anhållan att få del af de hos Vetenskaps-Societeten tillgäng- liga uppgifter angående tiderna för islossningen utanför Svea- borg samt sjöfartens begynnande derstädes, beslöts att med- dels bemälde Öfverstyrelse en hänvisning till de delar af So- XXI cietetens skrifter, hvari hithörande uppgifter finnas samman- stälda. Föredrogs en skrifvelse från Finans-Expeditionen af den 21 nästvikne Mars, hvari Societeten anmodades att i samråd med lotsdirektören uppgöra och till Kejserliga Se- naten inkomma med program för undersökningar af isför- hållandena vid Finlands kuster, hvilka undersökningar skulle verkställas af fyr- och lotsbetjeningen, och beslöts att här- öfver inhemta utlåtande af Meteorologiska Utskottet. Hr LemstTRÖM hade från Paris, der han för närvarande vistas, insändt ett arbete om , Nervanders galvanometer'' hvilket han önskade få infördt 1 Acta. Docenten d:r FR. ELFviIngG meddelade en uppsats: ,,Zur Kenntniss der Krämmungserscheinungen der Pflanzen'"', hvil- ken skulle införas i Öfversigten. På tillstyrkan af matematisk-fysiska sektionen godkän- des de till dess granskning öfverlemnade, af docenten TH HomÉN och professorn A. DONNER ingifna afhandlingarna till införande i Acta. Hr 0. HELT anmälde till intagning 1 Bidragen en af honom författad uppsats med titel ,, Svenska statens inköp af hemliga läkemedel och särskildt kirurgen Guy's medel mot kräfta". Hr NORDENSKIÖLD meddelade en ,, sammanställning af månadtliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster aren 1886 och 1887, jemförd med det årliga medeltalet", hvilken skulle ingå i Öfversigten. Hr MoBserG tillkännagaf att Meteorologiska Utskottet den 31 nästvikne Mars verkställt inventering af Meteorolo- giska Centralanstaltens kassa och öfriga egendom samt upp- läste Utskottets deröfver afgifna berättelse. Till afskrifning föreslogos 2 Leclanche's och 3 Daniells element samt 1 gross löfsågar, hvarutom Utskottet förordade ett af Direktor Nor- denskiöld framstäldt yrkande, att en summa af Fmk 515: 62, som under åren 1883—1887 af Meteorologiska Centralan- stalten utbetalts för vattenhöjdsmätningar, skulle af Socie- tetens medel till anstaltens kassa återhäras, samt tillstyrkte XXI ett af direktor Nordenskiöld jemväl gjordt förslag att låta genom mekanikern Helin besigtiga limnigrafen i Hangö och afhjelpa några smärre bristfälligheter å densamma. Samt- liga dessa förslag blefvo af Societen godkända. Med anledning af de anmärkningar, som vid afsynin- gen af limnigrafbyggnaden 1 Hangö den 5 November 1887 af synemännen gjorts beträffande särskilda afvikelser från de ritningar, som vid arbetets utförande jemlikt det mellan Drätselkammaren 1 Hangö och Vetenskaps-Societeten afslu- tade kontraktet bort följas, särskildt deruti att brunnarnes djuplek var nära två fot mindre än ritningen angaf, förbe- behöll sig Societeten att framdeles. ifall några hinder eller olägenheter för limnigrafens begagnande genom dessa afvi- kelser uppstode, väcka anspråk om deras afhjelpande på Hangö kommuns bekostnad. Derjemte godkändes en af sta- tionsinspektorn GC. Appelgren å Societetens vägnar i skrif- velse till Drätselkammaren i Hangö den 5 dennes inlagd re- servation med anledning deraf, att ytterom vågbrytaren i hafsbottnet indrifvits stockar, mellan hvilka bildat sig så be- tydande ismassor, att dessa vid hafsvattets stigande möjli- gen kunde ur sitt läge rubba bryggan och derigenom skada det till limnigrafen ledande röret, i hvilket fall reparation deraf ej kunde vidkomma Societen. Om dessa beslut skulle Drätselkammaren 1 Hangö genom bref underrättas. På derom gjord framställning fann Societeten för godt förordna assistenten vid Meteorologiska Centralanstalten K. Emil Johansson att besöka meteorologiska stationerna i Wi- borg, Hangö, Tammerfors, Mustiala, Wasa och Uleåborg för att meddela vederbörande observatörer nödig upplysning och instruktion angående dechiffreringen och tillgodogörandet af telegrammen för öfverföring af de synoptiska väderlekskar- torna. I en till Societeten stäld skrift anhöll direktor Norden- skiöld, med stöd af bifogadt läkarebevis, om tjenstledighet under instundande Juni, Juli, Augusti och September måna- der för att derunder söka återställa sin svårt skadade hälsa samt föreslog att assistenten Johansson blefve förordnad att XXIII emellertid handhafva de på direktor ankommande löpande göromålen. BSocieteten beslöt att jemlikt $ 7 i nådiga in- struktionen för meteorologiska centralanstalten öfverlemna ansökningen till Kejserliga Senatens pröfning och tillika för- orda bifall till densamma. På grund af de förslag, som vid senaste sammanträde mlemnats, och sedan vederbörande sektioner om dem afgif- vit sina yttranden, skreds nu till val af nya ordinarie ledamö- ter i Societeten och invaldes dervid: professorn i matematik d:r Epvarp RuporF NEovius till ledamot i matematisk-fysiska sektionen; professorn i zoologi d:r friherre JOHAN AXEL PALMÉN till ledamot 1 naturalhistoriska sektionen, samt professorn i allmän historia d:r JOHAN RICHARD DANIEL- sSoN och lektorn i finska och svenska språken d:r ARVID OsKAR GustAF GENETZ till ledamöter i historisk-filologiska sektionen. Till Societetens bibliotek hade föräringar ingått från Finska Litteratur-Sällskapet, Société Impériale des natura- listes i Moskwa, Universitetet i Lund, Naturhistorischer Verein i Bonn, Verein tär Kunst und Alterthum i Stuttgart, Natur- historisches Hofmuseum i Wien, Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Wirzburg, Société Archéologique 1 Agram,- Verein fär Naturkunde i Offenbach, Ecole polytechnique, i Delft, M:r F. Plateau i Gent, Ecole polytechnique, Musée Guimet och Société de géographie i Paris, Société des sci- ences physiques et naturelles i Bordeaux, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society och Meteorological Office i Lon- don, Museum of comparative Zoology i Cambridge, Johns Hopkins University i Baltimore, Asiatic Society of Bengal i Calcutta, samt National Museum of Naturalhistory i Mel- bourne. Den 29 April 1888. Efter årsfestens afslutning sammanträdde Finska Ve- tenskaps-Societeten; och sedan hr FREUDENTHAL nu tillträdt ordförandeskapet, företogs val af viceordförande, hvilket ut- föll så, att hr SUNDELL dertill enhälligt utsågs. XXIV Med anledning af den nyss försiggångna utdelningen af vetenskapliga pris, hvarvid ett af dem tillerkänts Socie- tetens ständige sekreterare, anhöll denne, under frambärande af sin tacksägelse för den honom sålunda vederfarna ut- märkelsen, att få till Societeten öfverlemna beloppet af sagda pris 2000 mark till att utgöra en grundfond för belönande af matematiska afhandlingar, utbedjande sig att framdeles få inkomma med förslag till närmare bestämningar angående fondens användning. Härtill biföll Societeten och uttalade ordtöranden tillika Societetens tacksamhet för gåfvan. Den 23 Maj 1888. I skrifvelse af den 26 nästvikne April meddelade Ec- klesiastik-Expeditionen att Kejserliga Senaten medelst utfär- dad resolution funnit godt bevilja direktorn vid meteorolo- giska centralanstalten Nordenskiöld ansökt tjenstledighet för Juni, Juli, Augusti och September månader samt förordnat assistenten K. E. Johansson att under tiden handhafva de direktor vid sagde anstalt åliggande löpande göromålen. Med anledning häraf och då hr Johansson sålunda komme att vara upptagen af sina åligganden vid meteoro- logiska Centralanstalten, beslöts, på framställning afhr Nor- denskiöld, att det honom härförinnan meddelade uppdrag att under instundande sommar inspektera särskilda meteo- rologiska stationer i landet för att tillika instruera vederbö- rande observatörer beträffande den telegrafiska öfverföringen af väderlekskartor skulle anförtros åt filos. mågistern Uno Roos. l Sekreteraren uppläste en mängd försenade lyckönsk- ningsadresser, som ankommit till Vetenskaps-Societeten ef- ter årsfesten. ; Hr SUNDELL anmälde att hans arbete om åskvädren i Finland 1887 numera utkommit både på svenska och finska språken samt att instruktion och blanketter för anteckning af åskvädersobservationer jemväl tryckts på båda språken för att vederbörande observatörer tillhandahållas. XXV Föredrogs en skrifvelse från Finska Fornminnesföre- ningen, deri Föreningen, som hade för afsigt att utrusta en ny expedition till Jeniseitrakten för fullföljandet af de under förliden sommar på dess föranstaltande utförda arkeologiska undersökningarna och särskildt för uppsökandet af derstädes befintliga ännu icke återfunna inskrifter, anhöll om ett un- derstöd för ändamålet af Societetens medel till belopp af 5,000 mark. Då Societetens tillgångar emellertid för när- varande icke ansågos medgifva en så stor extra utgift och äfven lämpligheten att ställa dess anslag till förfogande för ett annat af staten subventioneradt samfund ifrågasattes, bifölls ifrågavarande anhållan endast såtillvida, att Societeten med 500 mark skulle bidraga till sagda företag. Societetens hedersledamot verkl. statsrådet Arppe refe- rerade en af docenten H. A. WAHLFORSS ingifven uppsats, innehållande ,, Bidrag till Enantylsyrans historia"', hvilket ämne stod i visst sammanhang med den af hr Arppe i VIII to- men af Acta publicerade undersökningen af fettarters oxida- tionsprodukter; och skulle denna uppsats ingå i Öfversigten. Hr Moberg anmälde att Meteorologiska Utskottet, som anmodats att i samråd med Lotsdirektören uppgöra förslag till undersökning af isförhållandena i Botniska och Finska vikarne, fått af denne emottaga ett skriftligt meddelande i saken, men att tillfälle till vidare öfvérläggning i ämnet icke förefanns under sommaren, hvarför ärendet måste lemnas beroende till hösten. På framställning af sekreteraren beviljades åt vaktmä- staren Zetter en gratifikation af 100 mark. Till Societetens bibliotek hade bokförsändelser ingått från Comité géologique och K. Ryska Geografiska Sällska- pet i S:t Petersburg, Naturforscher-Gesellschaft och Gelehrte estnische Gesellschaft i Dorpat, K. Svenska Vetenskaps-Aka- demien och Kongl. Bibliotheket i Stockholm, Meteorologiska Observatorium i Upsala, Kais. Leopoldinisch-Carolinische Akademie 1 Halle, L'Institut Météorologique de Roumanie i Bukarest, Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen, Anthro- polögische Gesellschaft, K. K. Geologische Reichsanstalt, K. XXVI K. Centralanstalt för Meteorologie und Erdmagnetismus och K. K. Geographische Gesellschaft i Wien, Société de physi- que et d'histoire naturelle i Geneve, Naturhistorischer Ve- rein i Passau, Osservatorio marittimo i Triest, Kön. Säch- sische Gesellschaft der Wissenschaften och Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Kön. Bayerische Akademie der Wis- senschaften i Munchen, Kön. Preussiscehe Akademie der Wissenschaften i Berlin, Germanisches Nationalmuseum i Närnberg, Naturforschender Verein 1 Bränn, K. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften i Görlitz, Société de géographie i Paris, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society och Royal Astronomical Society i London, Museum of comparative Zoo- logy i Cambridge, Johns Hopkins University i Baltimore samt Academia Nacional de Ciencias 1 Cördoba. L. Lindelöf. Vetenskapliga meddelanden. Direkt retning af tvärstrimmig muskel förmedelst konstant ström. (Fortsättning). Af E. Hällstén. (Med en plansch). 3. Irritabilitets förändringar vid elektrotonus. (Med figurerna 1 till 5 å planschen I.) Irritabilitets förändringar 1 tvärstrimmiga muskler vid inverkan af konstant ström, hafva, såsom nogsamt är be- kant, blifvit uppvisade af vv. Bezold?!?); v. Bezold fann dessa förändringar förhålla sig på samma sätt som i moto- riska nerver med den skilnad dock, att de i musklerna äro inskränkta endast till den intrapolära sträckan. Samma förhållande hafva äfven våra undersökningar till alla delar konstaterat; skilda orsaker göra dock att vi här ytterligare upptaga denna fråga: hit hör till en början den omständig- het att v. Bezold's undersökningar icke äro utförda med opolariserbara elektroder ?); vidare hänföra sig v. Bezold's undersökningar i afseende på irritabilitets förändringarna i den intrapolära muskelsträckan endast till den så kallade totala irritabiliteten 3); dertill egnades vid dessa under- sökningar ingen uppmärksamhet åt den bestående förkort- 2) ÅA. v. Bezold. Untersuch. öäber die elektrisch.zErreg. d. Nerv. v. Musk. Leipzig 1861. YET ce: pag 222. 3) L. c. pag. 212—224. 2 ningen. Vi hafva användt opolariserbara elektroder enligt den metod som 1 början af denna afhandling angafs; vidare hänföra sig de följande undersökningarna till partiella irri- tabiliteten i den intrapolära sträckan ; och tillika hafva vi egnat uppmärksamhet åt de längdförändringar den po- lariserade muskeln undergår vid retning. Undersökningarna äro för öfrigt liksom v. Bezold's utförda å muskler af ku- rariseradt djur, men hänföra sig uteslutande till muscul. gastrocnem, v. Bezold's deremot till muskler af mer regel- bunden form, nemligen muscul. semimembranos. "') Såsom irritament vid dessa undersökningar användes ursprungligen (våren 1886) induktionsströmmar; då dock senare befanns att preparaten visa betydligt större uthållighet vid retning med konstant ström, så hafva vi upptagit försöken ånyo denna vår (1887) med konstant ström såsom irrita- ment. De senare undersökningarna låta ock fenomenen fram- träda mer regelbundet; vi egna derföre dem här större upp- märksamhet. Vidare bifoga vi här och der en figur för bely- sande af reaktionerna; ryckningarna upptecknades nemligen på stillastående sotad skifva, hvaraf teckningarpa äro gjorda. I figurerna antyda vidare beteckningarna 1 D, 2 D, 3 D 0. S. Vv. det antal Daniell's element, hvarmed muskeln pola- riserades i den i fråga varande försöksserien. Det må an- märkas att försöken äro utförda utan skild belastning. 1:o0. Konstant ström såsom irritament. Trådarna hvarmed den polariserande strömmen leddes till muskeln voro bundna kring muskelns öfra och nedra ända; den irriterande strömmen fick verka i den intrapolära sträc- kan på muskelns öfra eller mellersta del, 1 uppstigande rikt- ning. I hvarje försöks serie fingo strömmarne inverka fem gånger, nemligen först det använda irritamentet ensam för sig genom att med hand sluta och strax derpå öppna den retande strömmen; omedelbart (någon sekund) derpå slöts den polariserande strömmen; deretter pröfvades förmedelst DNPENEeNpAS: IA 2 ny retning med det nyss använda irritamentet om irritali- liteten på det undersöskta stället förändrats tillfölje af den polariserande strömmens inverkan; sedan öppnades den po- lariserande strömmen och till sist pröfvades åter irritabilite- ten på samma ställe med det ursprungliga irritamentet. De fyra första operationerna utfördes inom några få sekunder; den sista retningen deremot, som blott är ett kontrollförsök för att utreda möjliga efterverkningar af den polariserande strömmen, skedde vanligen strax efter det polariserande strömmen öppnats, och då reaktionen ej öfverensstämde med den ursprungliga så upprepades retningen efter någon mi- nuts mellantid förrän nästa försöksserie vidtog. Åtminstone någon minut fick sålunda förflyta mellan de skilda försöks- serierna. För hvarje reaktion forskjöts taflan par milli- meter; sålunda erhöllos de teckningar figurerna 1 till 5 utvisa. Alla figurerna äro att läsas från venster till höger; det första wvertikalstrecket till venster antyder sålunda ver- kan af det använda irritamentet på den opolariserade mu- skeln, det tredje verkan af irritamentet på den polariserade muskeln, det andra slutningsryckningens storlek, det fjerde verkan af den polariserande strömmens öppning, och det femte antyder irritamentets verkan efter försöket. I öfver- ensstämmelse härmed sammanfatta vi resultaten af de skilda: försöksseriera i tabellform ; öfverskriften Dan. antyder det antal Daniell's element som 1 försöksserien användes: ko- lumnerna med öfverskriften Slutnr. och Öppnr. antyda ver- kan af den polariserande strömmens slutning och öppning; de tre kolumnerna med öfverskriften Irr. slutligen hänföra sig till verkan af irritamentet, nemligen de båda yttersta af dessa kolummer till irritamentets verkan på den opolarise- rade muskeln, och den mellersta till dess verkan på den po- lariserade. I tabellen hafva vi vidare här och der tillaggt: fk och fl =en siffra: härmed antydes muskelns förkortning fk eller förlängning fl vid den i fråga varande reaktionen. Alla längdmåtten äro uppmätta i millimeter förmedelst en stångceirkel. — De följande försöken utfördes i måj månad å 3—10—14 dagar tidigare fångade grodor. Här må vidare nämnas att vid dessa försök de intra- polära muskelsträckorna för den polariserande och retande strömmen voro i allmänhet omkring resp. 20 och 3 äå 4 mil- lemeter; det visade sig härvid omedelbart och dessa intrapo- lära sträckor utöfva väsendtligt inflytande på retningens: inträdanda, sålunda nemligen att för framkallande af en ryck- ning ett större antal element måste användas för den re- tande strömmen än för den polariserande. Denna omstän- dighet har gifvit anledning till undersökningarna i följande artikel. Försök 1, liksom försöken 2, 3, 4 och 5, hänför sig till katelektrotoniskt tillstånd i muskelns öfra ända; polariserande strömmen, med polerna å muskelns ändor, var sålunda uppstigande. Retande strömmen var jemväl uppstigande; denna riktning valdes emedan retningen vid strömmens slutning utgår från den negativa polen och emedan försöket afser irritabilitets förändringen helt nära intill den polariserande strömmens negativa pol. Intrapo- lära sträckorna voro resp. 20 och 3,5 millimeter och afståndet mellan båda strömmarnas negativa poler 3,5; försöken hän- föra sig sålunda till den del af den intrapolära sträckan som befann sig på 3,5 millimeters afstånd från polarise- rande strömmens negativa pol. Huru de skilda försöks- serierna utföllo antyder följande tabell: Dans Skr. Slutnr. Irr. Öppnr. Irr. 1. — min.!) — 1,7; fk = 0,4, — 2,2; — 0; min. 2. — min. Dog fk=1,8. — 1,2; ÅA = min. — 0; 1 = 1,3 — min. IE, PV 5.5; fk= 25 — min; fl = min. — 0; A =1,8 — 0. 4, — min. — 4,9; fk = 2,6 — min; A=0,4 — 0; ÅA =1,5 — 0. 5 — min. — 3,6; fk=2,8 — 0; fl =0,5 — 0; Hf =0,7 — min. 6. — 1;6 — 3,6; fk =: 2,8 — min; fl — 0,7 :— 0; 4 = 0j9 .—; 0i6 Till sist utfördes tvenne kontrollförsök med 3 Daniell polarisrande stöm med i det närmaste samma resultat som i tabellen är angifvet. 1) min. betecknar här och öfverallt minimal ryckning d.v. s. en ryckning af ungefär en tiondedels millimeter eller mindre. 3 I de två första försöksserierna med 1 och 2 Daniell polarisande ström var sålunda irritabiliteten på det under- sökta stället förökad; 1 tredje och fjerde försöksserierna med 3 och 4 Deniell polarirande ström, var irritabiliteten ej syn- nerligt förändrad; i femte och sjette försöksserierna, då den polariserande ytteligare förökades, var irritabiliteten förmin- skad. Förklaringen för dessa förhållanden måste sökas i indifferens punktens förskjutning, vid stigande styrka för den polariserande strömmen, allt närmare till den negativa polen, så att densamma vid en viss styrka öfverskrider det undersökta stället. Försöket visar vidare att den bestående förkortningen fk, som muskeln visade strax efter det slutningsryckningen försiggått, tillväxte med stömstyrkan intill en viss gräns. Vidare var så att säga hvarje retning af den polari- serade muskeln och likaså öppnandet af den polariserande strömmen åtföljda af förlängning i muskeln eller af en för- minskning i dess bestående förkortning Försök 2 med samma anordning som i föregående försök. Dan:.— + Irr. 4 Slutnrkar Rh her ÖPPDTAdKS ATL. 1... — min. — 0. — 0,5 — 0. — min. es MID: oas MUD: cg LA05a 0 — min. I den förra af dessa försöksserier framträdde sålunda irritabilitets förökning invid negativa polen, fastän den po- lariserande strömmen ej åstadkom någon slutningsryckning eller annan märkbar förändring 1 muskeln. Försök 3 äfven med samma anordning. Dan. Irr. Slutnr. Irr. Öppnr. rr. 3. — 09 — HEL — dä — 0, — min. G — 27 — min — 46 — 0, — 2,6 2: == 235 — 4,5 — "31 — 0, — 5 4, — 05 — dt — 1,0 — 0, — min 6. — min. — 2,6 -— 0, — 0, — min. Muskelns ländgförändringar hafva1 detta försök ej blif- vit antecknade. Försöket utvisar samma resultat som försöket 1 i af- seende på irritabilitets förändringen, först en förökning, sedan vid tillväxande polariserad ström en förminskning. Vi tillägga ännu två försök och dertill hörande figurer — figurerna 1 och 2 — för belysande af irritabilitets förök- ningen invid den negativa polen. Försök 4. Anordningen densamma; intrapolära mu- skesträckorna voro reps. 20 och 3 millimeter och afstån- det mellan strömmarnas negativa poler 2 å 3 millimeter. Figurerna 1 visa muskelns förhållande vid polarisation, med 1, 3 och 5 Daniell, samt svagt irritament. Dan. Irr. Slutar. Irr. Öppnr. JT: 1. — min. — 0,4; fk = min.— 3,2; Å — min, — 0; — min 3. — min. — 8,0: fk.=:;2,9 — 2,2; 8 —, 0,4 — 0; :: AM =,505 Or 5. — min. — 8,4; fk = 4,1 — 0,9; Ål — min. — 1,8; Å = 1,8 — 0. I den fösta af figurerna finnas endast fyra streck, eme- dan öppnandet af den polariserande strömmen ej gaf någon verkan ; figurerna utvisa vidare att det använda irritamentet var alldeles minimalt och irritabilitetsförökningen isynnerhet vid svagare polariserande ström tydligt framträdande. Försök 5. Likadant försök med starkare irritament intrapolära muskelsträckorna voro 22 och 2 å 3 millimeter och afståndet mellan båda strömmarnas negativa poler 2 milli- meter. Muskelns förhållande vid polarisation med 1, 3, 5 och 7 Daniell visa figurerna 2, och de reaktioner muskeln visade angifver den följande tabellen. Dan. CiYr. Slutnr. ET. Öppnr. Irr. 1. = 36 — 210TRSE0G gle ES RN: 2,3 IF— 22 = 19,8: fkl = 2,50 — 0,4; HM ="ming- ORO 2,7 5. — 2,5 — 10,5; fk. — 4,4 — 2,1; — 1,9; ÅA — 2,5 3,4 7. — 3,6 — 9,7; fk. = 5,4 — 0; ff = min. — 1,6; A= 3,4 — 3,7 Äfven här framträder irritabilitets förökningen invid negativa polen vid svagare polariserande ström; att sam- ma förhållande ej framträder i de båda senare försöks- serierna, då polariserande strömmen var starkare, kan på samma sätt som i försöket 1 förklaras genom indifferenspunk- 4 tens förkjutning; men detta förhållande kan äfven finna sin förklaring deri att då irritamentet, såsom här, är stort, den höggradiga bestående förkortningen icke tillåter den förö- kade irritabiliteten visa sig i en förstorad muskelryckning. De närmast följande försöken 6 till 8 hänföra sig till anelektrotoniskt tillstånd i muskelns öfra ända. I dessa försök var sålunda polariserande strömmen nedstigande, men af samma orsak som i förra fallet retande strömmen uppstigande. [ Försök 6. » — ej utfördt 5:0o 2 mm. från positiv: polen. 1 Dan. — min. Slutnr. - 1 >, — 0,6 5 1 ,, — 0,6 I 20uUlNeIet SN Å 2 » — 33 AS 7:0 2 mm. från positiv. polen. 1 Dan. — 1,1 Slutnr. ND 3 SÅ — 4,8 DE $32 2 i(,2 2 tan gal 4,8 4.8 2:0 midt. 1,0 1,2 1,4 4,2 4,2 5,0 5,0 4:0 2,9 2 2,6 D,0 300 6,2 6,2 6:0 nedra 6,2 H,5 Slutnr. ändan. Slutnr. ” ej utfördt 6,4 (fen Slutnr. ” 8:o midten. De 3,3 Slutnr. 29 ej utfördt 6,3 Slutnr. 6,3 ” led 9:0o nedra ändan. 10:02 mm. från positiv. polen. Dans Slutnr. os ss TT Slutör: il 0 MR 6,2 ” ESSER US ” 2 ” SR 7,0 ” Ve pr 2,9 Je) 2 LA SE 6,8 2” 3,2 ” Under hela försöket hade såsom nämndes positiva po- len samma läge vid muskelns öfra ända; negativa polen deremot färskjöts, så att den vid anordningarna 1:0, 3:0, 6:0 och 9:o var ställd vid muskelns nedra ända, vid anordnin- garna 2:0o, 4:o och 8:o vid muskelns midt, och stutligen vid 5:0, 7:0 och 10:0 vid muskelns öfra ända på 2 millimeters afstånd från positiva polen. Hela försöket fordrade unge- fär en timme. Jemföras nu utslagen vid de 3 olika anordningarna med hvarandra, så utvisa de att visserligen preparatet under försöket förändrats; men utan undantag visa de tillika att utslagen minskas med den intrapolära sträckan. Försök 2. - Alldeles samma anordning som i det före- gående försöket. Negativa polen vid 1:o nedra ända. 2:0o midten. DAR 2004 SJUtnr..35 os cos deres TS SUNE: i | 7 3,0 53 IIIL MLS N + AH TÖS 2 » — 4,3 53 SITE MA TOLO Saka 3,6 så 3 » — 4.3 NN MD a SSI 3,6 SE 3:0 2 mm. från positiv. polen. 4:o nedra ändan WäDan = 07 Slutnes ss. s0s oc 3 SKU2GANSutnr it » — (0) 35 I NE SS POKPSE 2,3 så SÅ » — 03 a EST SPE NSNARS RÖR SR SIN FA Ile 2 2 > — 0,3 & SOL ESRE BESNEOLA ÖROj ca lad Äfven här framträder samma förhållande som i det före- gående försöket. Försök 3. Strömmen uppstigande med positiva po- lerna vid muskelns nedra ända. Den öfra negativa polen gafs följande lägen vid 18 1:o öfra ändan. — 2:o midten. 5:02 mm. fr. positiv. pol. 1 Dan. — 1,8 Slutnr: — 1:0 Slutnr. 0. PETS UNGE Ag ÖN 3 0. ÖA HHÖL ög AI BG min. Slutnr. ÅSE RNE TA a AS les MINSTE Försök 4. Strömmen var uppstigande vid de följande försöks anordningarna 1:0 tillochmed 5:o samt 9:0 tilloch- med 11:0; vid de öfriga 6:0 till 8:o nedstigande. Till en början, då strömmen var uppstigande med positiva polen vid muskelns nedra ända, fick negativa polen verka vid 1:o öfra ändan. 2:0o midten. — 3:o 2 mm. fr. positiv. pol. 1 Dan. — 6,6 Slntnr. 6,4 Slutnr. 1,8 Slutnr. Ur 6,4 zS 1,6 5 FET SNR a USP 9,3 5 DS ak RET lossifEr NS ylar OR & 3,8 ie 2:o öfra ändan 5:02 mm. fr. positiv pol. IL 0 ND (ÖSTE SOS IIS SE 1,2 Slntnr. i » — (fal sJolteN: Mete ef Ne hllg.s 153 53 2 0 S 05 Bör RT SEE KOL AS TA - Dog EO c Ore SVAG fö Ar FED T,4 3: Här kom den nämnda regeln ej i dagen, vid anord- ningarna 1:o och 2:o, deremot vid alla öfriga anordningar. Strömmen vändes, så att den i de följande anordnin- garna 6:0,7:0 och 8:o var nedstigande; negativa (nedra) po- en fick bibehålla sitt läge vid muskelns nedra ända; den positiva fick verka vid 6:0 2 mm. fr. negativ. pol. 7:o midten. — 8:o öfra ändan. 1 Dan. — 4,2 Slutnr. 4.8 Slutnr. 7,0 Slutnr. FEM 5 ö DÖ (25 SN 2 KON : 6,9 $ ol Å FARA RISE Oj 6,9 53 AT a I retningsförsöken med 1 Daniell framsträder åter här det ofvan nämda förhållandet, med 2 Daniell deremot ej eller ej 19 tydligt, troligen derför att ryckningarna i alla fallen närma sig maximala värden. Slutligen gafs stömmen åter dess ursprungliga, d. v. s. uppstigande riktning och negativa polen fick verka på föl- jande ställen. I:o öfra ändan. 10:o midten. 11:o 2 mm. fr. potitiv. pol. Dans 61 Slutor. 4,9 Slutar. 1,4 Slutnr. Rea DE: ga ÖRA Ile K FAR 3-6 rg UR 2 Boa ed 2 MT ESKS DIN ATS Isynnerhet den sista försöksanordningen, jemförd med de båda förra, låter åter intrapolära sträckans inflytande framträda. Försök 5. För att omedelbart för ögat åskådliggöra detta förhållande, må ännu här ett försök refereras vid hvilket muskelkurvor upptogos på roterande cylinder. Fi- gurera 6 oeh 7, den förra vid nedstigande, der senare vid uppstigande ström belysa förhållandena närmare; figuren 6 a och 7 a, hänför sig till det fall då polerna voro på längsta afstånd från hvarandra, d. v. s. vid muskeln ändor; figu- rerna 6 b och 7 b åter till det fall, då ena polen var vid öfra ändan och den andra i midten, fingurerna 6 c och 7 c, då polerna voro på 2 millimiteters afstånd från hvarandra vid muskelns öfra ända; figurerna 6 d och 7 d, slutligen er- höllos, då polerna voro i muskelns öfra ända, men på 5 millimeter från hvarandra. Sjelva försöket utfördes på föl- jande sätt: retningarna skedde med 1 Daniell; i strömba- nan var. en strömvändare insatt, så att vid hvarje anord- ning för polerna muskeln retningarna kunde utföras i båda riktningarna. Till en början voro polerna ställda vid muskelns ändar; sedan flyttades den nedra polen till mid- ten och derefter på 2 millimeters afstånd från polen vid mu- skelns öfra ända, och till sist på 5 millimeters afstånd från nyss nämnda pol. Vid hvarje, af dessa anordningar för po- lerna och vid hvardera stömriktningen togos tvenne kurvor som i alla fall visade noggrann öfverensstämmelse. Figu- 20 rerna 6 och 7, som sålunda hänföra sig till de båda ström- riktningarna, den förra till nedstigande den senare till upp- stigande, utvisa omedelbart att utslaget minskas med intra- polära afståndet. Af försöken öfverhufvud synes oss den regel framgå hvarom på skilda ställen 1 det föregående varit fråga, att nemligen utslagen eller ryckningarna till och aftaga med det intrapolära afståndet; detta förhållande framträder tydligast vid minimal eller underminimal retning. Hvad orsken här- till beträffar, så nämndes redan i början af denna artikel att skilda omständigheter här samverka; enligt den ana- lys ursprunligen Dubois Reymond utfört vid undersökning af den intrapolära sträckans inflytande på de elektrotoniska faserna 1 motoriska nerver !), äro nemligen här att afses två omständigheter som motverka hvarandra; då intrapolära sträckan förlänges, så kommer strömmen att verka på flera delar af muskeln, men strömmens styrka resp. täthet min- kas tillfölje af det förökade motståndet; den förra omstän- sdigheten underlättar den sednare motarbetar retningens in- trädande. Sjelffallet är totaleffekten summan af båda dessa par- tiella verkniugar; den visar sig derföre i en med intrapolära afståndet förökad eller förminskad verkan allt efter som den förra eller senare verkningen är öfvervägande. I den feno- mengrupp här är fråga om, är sålunda den förra verknin- gen öfvervägande; af denna orsak har det vid de föregå- ende undersökningarna ej varit nödigt att vidtaga skilda åtgärder för att eliminera inflytandet tillfölje af förän- dringar i strömmens tithet. Förklaring för figurerna 6 och 7 å planschen äro gifna 1 figuren 5. 1) Dubois Reymond. Untersch. äber thierisch Electr. Berlin 1849. Bnd II, Abtheil 1. pag. 337 och följande. 7. Belastningens inflytande på ryckningens storlek vid minimal retning. År 1861 fann Hermann att minimala irritamentet för tvärstrimmig muskel, vid indirekt retning (eller vid retning af motoriska stammen), är oberoende af belastningen. , Die- ser Satz — framhåller Kries — findet sich wiederholt in der missverständlichen und nicht correcten Form ausge- sprochen, dass bei minimalen Reizen die Hubhöhen fir grosse und kleine Lasten gleich. ..wiirden !)'. Utan att här vidare följa Kries undersökningar i frågan må nämnas, att jag i en tidigare undersökning om minimal retning af motorisk nervstam förmedelst mekaniskt irritament har framhållit samma sak; resultatet af försöken är af mig samman- fattadt med följande ord: , Diese Versuche zeigen, dass auch bei mechnishen Reizung ein Reiz, der sich der Schwelle nahe befindet, innerhalb sehr weiter Grenzen der Belastung Musklzuckung hervor bringen kann; hie- raus geht weiter hervor, dass die minimalen Muskel- zuckungen. die so erzeugt werden, mit der Belastung abnehmen ?)'. För ej längesedan har det sist nämnda resultatet blifvit stäldt 1 tvifvel af Zuccaro, som äfven an- vändt mekanisk retning förmedelst en af honom för än- damålet konstruerad apparat; Zuccaro framhåller nemligen i motsatts härtill såsom resultat af sina undersökningar, att ,.förökningen i muskelns belastning icke medför en förmins- ning af kontraktionen 3). Blad annat af denna orsak har jag upptagit frågan om minimal retning vid olika belast- ning; de följande försöken i detta hänseende hänföra sig till direkt retning af kurarisirad muscul. gastrocnem. förmedelst konstant ström. Metoden för undersökningens utförande är 1) I. v. Kries. Untersuch. zur Mechanik des quergestreiften Muskels. Archiv f. Physiolog. Jahrg. 18585, pag. 68. ?) K. Hällsten. Zur Kenntniss der mechanischen Reizung der Nerven. Archiv f. Physiolog. Jahrg. 1880, pag. 184. :) G. Zuccaro. Nuovi studi sulla stimulazione meccanica dei nervi e dei muscoli. Bologna(Augusto) 1885, Fascicolo 1:0o, pag. 70. 22 antydd i det föregående, särskildt i artikeln 4 (Uthållig- heten vid upprepad retning); i öfverensstämmelse dermed skedde de skilda retningarna efter åtminstone en minuts mel- landtid, hvilket vid dessa försök äfven var nödvändigt af den orsak att i allmänhet åtminstone mellan retningsförsöken vigterna på vigtskålen måste ökas eller minskas. Vidare då möjligast minimala irritament användes, upptogos ut- slagen på sotad glasskifva, för att undersökniog af utslagen med mikroskop skulle kunna ske: är nämligen vid ringa belastning å muskeln irritamentet möjligast minimalt, så förminskas utslagets strolek vid större belasning i den mån att man ofta nog icke med blotta ögat kan afgöra om irri- tamentet alls framkallat någon ryckning, och försöken synas sålunda stå i strid med den Hermann'ska sat- sen, att minimala irritamentet är oberoende af belastningen. En mikroskopisk undersökning af det spår nålspetsen lemnat på glaset visar dock att ryckning försiggått: härvid ses nemligen till en början att strecket på glasskifvan har ojemna kanter, men att i dess midt, motsvarande de ställen som verkligen berörts af nålspetsen, framträder en kontinuerlig, skarpt begränsad linie, som är fri från sot och har alldeles jemna ränder; å denna linie ses vidare de små utslagen likaså skarpt begränsade. Sjelffallet härleda sig de oregelbundna konturer, som omgifva denna jemna linie deraf, att sotet vid taflans förskjutning lossnar ej blott från de ställen som verkligen beröras af nålspetsen, utan äfven från omgifningen. Försök 1. bElektroderna voro fästade å hvardera tred- jedelen af muskeln; strömmen från 4 Daniell, var ledd ge- nom en strömvändare och kunde modifieras till dess styrka förmedelst rheokord. Belastningen tillfölje af häfstången och dervid fästade delar var uppmätt förmedelat förlängningen i en spirålfjäder, som fick intaga muskelns plats, och be- fanns vara ungefär 18 gram. Vid denna belastning å mu- keln, den minsta som användes, uppsöktes minimala irrita- mentet; vid rheokordläget 20 och 23 erhölls ingen ryckning, men vid läget 25 just märkbart, men icke mätbart utslag ; 23 utslaget var mindre än en tiondedels millimeter. Vid upp- repning af retningsförsöket erhölls samma resultat; sedan vid tillsats af 50 gram på vigtskålen erhölls likaså märk- bart utslag, och vid upprepning samma resultat. Då sedan belastningen å vigtskålen ökades till 80 och derefter till 100 gram, erhölls äfven märkbara utslag vid retning med det ofvan nämnda irritamentet; men då belastningen ökades till 200 och 250 gram, sågs ej mer med blotta ögat något utslag å glasskifvan tillfölje af retningen ; mikroskopisk un- dersökningen af glasskifvan utvisade dock, att äfven nu ret- ningen var beledsagad af ett ringa utslag. Sedan derefter belastningen borttagits från vigtskålen, gaf samma irrita- ment ett utslag af 0,8 millimeter; rheokordbygeln förskjöts derföre till läget 20. då åter utslaget antog minimal storlek; efter " derpå skedd belastning med 200 och med 300 gram kunde utslagen tillfölje af irritamentet ännu observeras men vid 400 grams belastning kunde det ses blott vid mikro- skopisk undersökning. Försök 2. Aildeles likadant försök å preparat från andra extremiteten af samma djur som användes vid det förra försöket. Utan skild belastning befanns minimala irri- tamentet vid rheokordläget 40, d. v. s. härvid erhölls ett märkbart minimalt utslag; sedan ökades belastningen med 300 gram, hvarvid erhölls ännu ett för blotta ögat märkbart utslag. Vid ytterligare förökning till 400 gram erhölls äf- ver utslag. men förminskadt, och vid upprepning samma resultat. Slutligen då belastningen borttogs från vigtskålen gaf det använda irritamentet utslag ungefär af samma stor- lek som vid det första retnings försöket. Dessa båda försök utfördes höstetid: ett försök utfördt i mars månad (å vintergroda) må här tilläggas. Försök 53. Strömriktningen (i de föregående försöken icke antecknad) var nedstigande; vid rheokordläget 33 be- fanns irritament gifva en minimal ryckning; sedan retades med samma irritament efter belastning med resp. 100 och 200 gram, i hvardera fallet tre gånger; utslagen häraf kunde ej ses med blotta ögat, men vid mikroskopisk undersökning af 24 den sotade glasskitvan sågs 1 förra fallet, vid belastning med 100 gram, åtminstone ett utslag tydligt, i senare fallet vid belastning med 200 gram, sågs att alla tre retningarna varit åtföljda af utslag. Vi anse det härmed vara tillräckligt bevisadt att ut- slagen tillfölje af minimala irritament aftaga med belast- ningen. 8. Musklers längdförändring. De föregående undersökningarna hafva visat att musk- lers längd förändras af olika orsaker. Till en början åstad- kommer konstant ström, då strömmen slutes, den längdför- ändring, som fått namn af bestående förkortning, och som vi ofvan, 1 artikeln 2, ansett oss böra betrakta såsom en af de reaktioner de kontraktila delarna i muskelele- mentens inre visa vid direkt inverkan af konstant ström. Denna bestående förkortning förminskas kontinuerligt då strömmen hålles sluten; den förändras vidare plötsligt så snart muskeln retas, och denna förändring består i en förlängning, såsom talrika försök i artikeln 5 visat; någon gång kan dock denna förlängning vid retning uteblifva: och i några alldeles enskilda fall har denna längdförändring vi- sat sig i en ringa förkortning. Vidare kan denna plötsliga längdförändring i den bestående förkortningen framkallas äfven utan att retningen förorsakar någon ryckning, isynner- het om irritamentet är nära nog minimalt. I detta fall är längdförändringen eller noggrannare bestämdt förlängningen den enda märkbara reaktion, som muskeln visar för det underminimala irritamentet. Till dessa längdförändringar i muskeln, som hänföra sig till den bestående förkortningen, äro slutligen att tilläg- gas de längdförändringar, som äro oberoende af bestående forkortningen och framkallas genom retning. Dessa länd- förändringar visa sig deri, att muskeln efter retninger och den deraf framkallade ryckningen icke omedelbart återtager sin förra längd. I allmänhet torde denna längdförändring Pig.l. Ek) ; 5 D. Pig. 2. Ah 5 FD, Pig.3. AE EIN ENN uar RR Pig. NR Ra 3.D 7.D. Big. I. zZD 5.D. Fig.6- bs ar ANS & d BEG FT ER a SNR 3 d F. Liewendal's tryckeri, Helsingfors JA at visa sig såsom en förkortning; men icke sällan visar den sig äfven såsom en förlängning; figurerna 6 och 7 å plan- schen visar det senare fallet; der framträda endast för- längningar, nemligen 1 figurerna 6 a och 6 b samt i 7 a och 7 b. Till denna fråga om musklers längdförändring vid retning, som — såsom tidigare omnämnts — gifvit anledning till denna undersökning om direkt retning af muskler för- medelst konstant ström, är för öfrigt min afsigt att på an- nat ställe och i annat samband ännu återkomma. Till kännedomen om sensibla nerver och ryggmär- gens reflexapparater. Af K. Hällstén. 12. Elektrotoniska irritabilitets förändringar i sensiblia nerver. I en liten afhandling, publicerad i Dubois-Reymond's archiv för sju år sedan, har jag redogjort för resultaten af några undersökningar 1 afseende på irritabilitets förändrin- gar 1 sensibla nerver vid elektrotonus!). Då jag här åter- kommer till samma fråga, så sker detta af följande orsaker. I den nämnda afhandlingen angåfvos endast slutresultaten af undersökningarna, emedan de i fråga varande irritabili- tets förändringarna i sensibla nerver befunnos förhålla sig alldeles på samma sätt som i motoriska; i detta hänseende synes det vara skäl att komplettera de förra uppgifterna med data i afseende på de skilda detaljerna, så. mycket mer som såsom bekant är äldre undersökningar i afseende på dessa irritabilitets förändringar delvis gifvit andra resultat ”) Vidare utfördes de förra undersökningarna å preparat af fri- ska eller icke-strykniserade djur; dervid måste starkare och till och med betydligt starkare irritament användas än vid dylika undersökningar å motoriska nerver; för att undvika denna olägenhet synes det vara skäl att återupptaga under- sökningarna å preparat af strykniserade djur, då svagare !) Electrotonus in sensiblen Nerven. Dubois-Reymond's Archiv, Jahrg. 1880; pag. 112—114. ”) Jemf. Hanb. d. Physiol. Bnd II Abth. 1 pag. 47. 20 irritament kunna komma till användning och sålunda un- dersökningarna öfverhufvud antagligen blifva förenklade. De följande undersökningarna äro sålunda utförda å preparat af strykniserade djur; tillika bibehölls i preparaten hela ryggmärgen jemte förlängda märgen; centrala nerv- systemet var nemligen afskuret mellan trumhinnorna. Vi- dare voro båda musculi gastrocnemii bibehållna i prepara- ten för att, såsom redan i en föregående artikel blifvit nämndt, af den reaktion den direkt, från den motoriska stammen re- tade muskeln visar, bedöma den använda strömmens förhål- lande, och tillika för att här undvika ett tvärsnitt å sensibla stammen nära intill det undersökta stället. Såsom irrita- ment användes induktionsströmmar. Den polariserande strömmen slutligen fick verka på den periferiska delen af den sensibla stammen i närheten af muskeln, för att hindra möjlig elektrotonisk inverkan på ryggmärgen. Sjelffallet voro alla elektroderna opolariserande. Undersökningarna gingo till en början ut på att af- göra 1 hvilket förgiftnings stadium preparaten böra förfärdi- gas för att bäst motsvara ändamålet; sedan detta blef fun- net, så inskränktes undersökningen möjligast till preparat från detta stadium. En olägenhet vid dessa undersökningar öfverhufvud är att preparatet under utförandet af försöken förändras, så att samma preparat under samma yttre förhållanden vid upprepning af försöket endast några få gånger återgifver samma eller ungefär samma resultat. För undvikande af denna olägenhet har jag försökt 1 stället för induktions- strömmar använda konstant ström såsom retmedel men re- sultaten hafva utfallit kanske ännu mer ofördelaktiga; un- dersökningen är derföre genomförd med induktionsström- mar såsom retmedel. En annan svårighet, hvarom redan i par af de före- gående artiklarna varit fråga, framträder äfven vid dessa un- dersökningar, nemligen svårigheten att finna ett minimalt och ofta nog till och med ett under-maximalt irritament. Denna svårighet har dock här kunnat undvikas genom föl- 28 Jande förfarande: till en början uppsöktes det minsta irrita- ment som behöfdes för framkallande af reflexryckning ; detta minsta irritament eller till och med ett litet förökadt an- vändes sedan vid de följande försöken, ifall nemligen det retade stället af nerven skulle försättas i tillstånd af ane- lektrotonus; undersökningen gick nemligen i detta fall ut på att afgöra, om vid något visst värde för den polarise- rande strömmens styrka reflexryckningen till följe af det i fråga varande irritamentet kunde helt och hållet hindras att framträda. Afsåg åter undersökningen att uppvisa ett kate- lektrotoniskt tillstånd på det retade stället af nerven, så min- skades först det minimala irritamentet så mycket att det ej framkallade någon reflexryckning, då nerven var opolari- serad; sedan polariserades nerven och undorsökningen gick ut på att afgöra om vid någon viss styrka för den polari- serande strömmen samma irritament kunde framkalla reflex- ryckning. I redogörelsen för försöken äro följande beteckningar införda: P betecknar den polariserade nervsträckans längd, p afståndet mellan polerna för den irriterande strömmen, och d afståndet mellan dessa båda intrapolära sträckor; vidare beteckna r, r, och r, de utslag reflexryckningarna tillfölje af det använda irritamentet gåfvo, nemligen r förrän nerven polariserades, r, derefter samt r, under det nerven var polariserad. Efter dessa antydningar angående metoden och de an- vända beteckningarna öfvergå vi till beskrifning af försöken, och sammanfatta dem, på samma sätt som 1 den förra af- handlingen, under följande tre rubriker: 1:0. Irritamentet fick verka extrapolärt, mellan den polari- serade nervsträckan och ryggmärgen. Försök 1 å preparat från ett tidigare förgiftnings sta- dium; 1 sådana preparat kunna de i fråga varande irrita- bilitets förändringarna framkallas till och med upprepade gånger; ett exempel härpå är följande försök som hänför sig till katelektrotoniskt tillstånd; preparatet förfärdigades 209 2 minuter efter förgiftningen, då ännu intet förgiftningsfeno- men å djuret kunde iakttagas; (dosen vid dessa försök öf- verhufvud var så vald, att de första förgiftningsfenomenen framträdde 4—5—6 minuter efter förgiftningen). Såsom po- lariserande ström användes 1 och 4 Daniell, såsom redan antyddes med negativa polen närmare till det undersökta stället och till ryggmärgen. Följande tabell antyder resul- taten af de med några sekunders mellantid företagna ret- ningarna r 1 Tr RNA ent fa cert (0) Leer es Ör INLINE seen Tore LÖ il GH Er SRS 0 I SEE SAT (AR DANNE ND FF URREEEA SE SE (frra a rom (NGA dar Lee See SA) 7: BYE RER ET (ÖN ET re Mesa SÖ Gris pe a sjASher ÅSA ST ZE MR sie en (OR NT OCR NORR ror CS 0) Öslrgrns (0) ät RE ÖF IN 0) SIST Strata aren (Var Dee en (Oe 0. 2” Här antyder första kolumnen till venster antalet Daniell som i de skilda försöksserierna användes till att polarisera ner- ven; andra och sista kolumnerna med öfverskrifterna r och r, beteckna, såsom ofvan nämndes, utslagen som det an- vända retmedlet framkallade vid inverkan på den opolarise- : rade neryvstammen, nemligen den förra kolumnen (r) förrän nerven polariserades, den senare (r,) derefter; tredje ko- lumnen åter med öfverskriften r, angifver utslagen tillfölje af reflexryckningarna, då samma retmedel fick verka på den polariserade nerven. Vid alla dessa retningar användes sam- ma irritament; vidare hade här hela nervstammen en längd af 54 mm, P eller den polariserade nervsträckan 1 den pe- riferiska delen af nervstammen 21, p eller afståndet mellan polerna för retande strömmen var 3, och d eller afståndet mellan båda intrapolära sträckorna var likaså 3 mm. Försöket låter sålunda den katelektrotoniska irritabili- tets förökningen framträda redan med 1 Daniell polarise- rande ström; men de retande strömmarna måste vara starka 1 förhållande nemligen till minimala irritamentet för den 30 direkt retade muskeln; denna omständighet gör att reaktio- nerna icke i allmänhet framträda så regelbundet, som detta försök antyder. Af dessa orsaker hafva vi funnit skäl att utföra undersökningen öfverhufvud å preparat från ett se- nare förgiftnings stadium. Försök 2. Preparatet förfärdigades 5 minuter efter förgiftningen sedan de första förgiftnings fenomenen tydligt framträdt; nerystammen hade en längd af 34 mm, och här var P= 16, p=2 å& 3 samt d= 2 a do mm NIITSta fen tamentet för framkallande af reflexryckning befanns vid af- ståndet 332 mm. mellan spiralerna; för den direkt från mo- toriska stammen retade muskeln var detta afstånd ungefär 100 mm. större. Undersökningarna utfördes på följande sätt: det nyss nämnda irritamentet minskades så att det i två retningsförsök ej framkallade reflex; sedan slöts den polariserande strömmen från 1 Damiell i sådan riktning att dess negativa pol var närmare till det undersökta stället; vid nu företagen retning erhölls reflexryckning med utslaget 6.38 mm, och vid upprepning 6,5 mm; efter öppnandet a den polariserande strömmen gaf det använda irritamentet icke reflexryckning; på det undersökta stället framträdde sålunda katelektrotonisk irritabilitets förökning. Sedan för- ökades irritamentet så att det vid inverkan på den opolari- serade nerven gaf en reflexryckning med utslaget 7,4 och vid upprepning 7,0 mm; derefter slöts den polariserande strömmen i motsatt riktning, så att positiva polen var när- mare det undersökta stället; med det nyss nämnda irrita- mentet erhölls nu icke reflexryckning 1 två retnings försök; här framträdde sålunda irritabilitets förminskning. Några ögonblick derpå upprepades den förra försökserien; härvid erhölls till en början utslagen 0 och 0, då nerven icke var polariserad, samt utslagen 6,5 och 6,4, då nerven polarise- rades, och till sist utslagen 0 och 0, sedan den polarise- rande strömmen öppnats. Slutligen upprepades jemväl den andra försöksserien och erhöllos härvid till en början ut- slagen 7,0 och 6,4, då den konstanta strömmens verkan var utesluten, deremot intet utslag i två retningsförsök, då den Jil undersökta nervsträckan försattes i tillstånd af anelektroto- nus; och till sist då den polariserande strömmen öppnades, gaf samma irritament utslagen 6,7 och 6,4. Försöksresul- taten framträda kanske tydligare i följande tabell: Ir Yr, ro Mähan skuld nauOLIa0 area ORT 05 start 1 Jå SL CSN LLA (50 3 gle MR WS fee ner Öron Öre knös: Balkar va 0 il: 5 > SEE 1d405 OF RF Ö ÖNS LE (EE 0,4. Här visa första och tredje försöksserierna irritabilitets för- ökning tillfölje af katelektrotonus, samt andra och fjerde irritabilitets förminskning tillfölje anelektrotonus; som po- lariserande ström användes i alla försöken 1 Daniell. I detta försök framträdde sålunda de kat- och anelek- trotoniska irritabilitets förändringarna i den sensibla nerv- stammen alldeles på samma sätt som 1 motoriska stammar, och till och med några gånger vid upprepning af försöken; vi tillägga dock här ännu ett likartadt försök. Försök 3. Preparatet förfärdigades 5 minuter efter förgiftningen, då ett svagt krampanfall af kort tidsutdrägt föregått. HElektroderna voro anordnade i det närmaste på samma sätt som i det föregående försöket; också här an- vändes 1 Daniell såsom polariserande ström. Minsta irrita- mentet för framkallande af reflexryckning befanns vid af- ståndet 425 mm. mellan spiralena; för den direkt från den motoriska stammen retade muskeln var minimala irrita- mentet obetydligt svagare. Försöken utfördes alldeles på samma sätt och i samma ordning som i det föregående för- söket ; resultaten kunna derföre utan vidare sammanfattas i följande tabell: r Yr, Yo DAN. oc 20) 0 FEVROSSE sd sp Ra 07:02 00; 0 SUSSEN ON: IL ger SA rg RAT EE EST SI a SETS MES (1 an esse! Anden soc 0) NOA SURKORRLIE Polarisationen skedde också här med 1 Daniell; första och tredje försöksserien visa åter irritabilitets förökning vid kat-. 32 elektrotonus, den andra och fjerde deremot irritabilitets förminskning vid anelektrotonus. Tabellen utvisar vidare att i andra försöksserien det använda irritamentet icke fram- kallade ryckning efter öppnandet af den polariserande ström- men; den anelektrotoniska irritabilitets förminskningen fort- bestod sålunda ännu i det moment retningen skedde; obe- roende däraf fortsattes försöket med den tredje försöksserien och härvid användes samma irritament som 1 den andra försöksserien. Försöksresultaten äro sålunda här desamma som 1 det föregående försöket; men i båda försöken användes en hel Daniell för att polarisera nerven; vi tillägga derföre ännu några försök, som visa att de i fråga varande fenomenen framkallas äfven af betydligt svagare polariserande strömmar. Försök 4. Preparatet förfärdigades 5 minuter efter förgiftningen sedan tydlig reaktion framträdt; här var vidare P=11, p=5 och d=6 mm. Såsom polariserande ström användes 1 Daniell med rhekordbygeln vid afståndet 10 centimeter från nollpunkten; (härvid användes en nysilfver rheokord, konstruerad enligt Poggendorff's princip; nysilfver- trådarnas diameter var 0,6 mm). Härmed erhölls r röR 19 Dar: Ri = 10: cc 0:85 005 173110,550 0-8 NV RO IR se = 7,6: 0 0 105 -0- EORERGNDE Af dessa försök hänför sig det förra till katelektroteniska tillstånd, det senare till anelektrotoniskt. Försök 5. Preparatet förfärdigades under samma för- hållanden som 1 förra försöket; här var P = 11, p=4 och d=2 å 3 mm. Polariserande strömmen var åter 1 Daniell med rheokordbygeln vid läget 10 cm. Härmed erhölls r a 5 Dan, Ri = 10 0-0 38.05 830202 20 (05 ÖS TOS som visar uppkomst af anelektrotoniskt tillstånd. Försök 6. Äfven här var preparatet förfärdigadt under samma förhållanden som i de båda förra försöken; vidare .var P=9, p=5 och d=5 mm: såsom polariserande ström EyCR Ja användes 1 Daniell med bygeln i rheokorden vid läget 5 cm. Härvid erhölls r Lr, 5 Dan TARN= 0 far NRO Gl: SNNKORÖT ock 60773 d. v. s. anelektrotoniskt tillstånd i den sensibla stammen. Dessa tre sista försök afsågo egentligen ett helt annat än- damål och äro derföre ej upprepade eller fortsatta för det ändamål här afses. 2:0. Irritamentet fick verka mellan polerna. Försök 7. Preparatet förfärdigades 5 å 6 minuter efter förgiftningen under samma förhållanden som i försöken 4, Arochkt 65 har var I = L9 och p== 5, samt den senare ms trapolära sträckan på 3 millimeters afstånd från polarise- rande strömmens anod; hela nervstarnmen hade en längd af 49 mm. Polariserande strömmen hade i alla de skilda för- söksserierna negativa polen närmare ryggmärgen. Minsta irritamentet för framkallande af reflexryckning framträdde vid afståndet 448 mm. mellan spiralerna; för den direkt från motoriska stammen retade muskeln var minimala irri- tamentet i det närmaste detsamma; vid afståndet 452 der- emot erhölls ej reflexryckning; vid detta läge för sekundära spiralen utfördes alla de följande försöken hvarom följande tabell lemnar närmare upplysning: r 4 5 ban fRhis=A OAS Fo rarvöRlähbertörtt 58 md vvaa0; 0 HERRE 2 15 anvegk 0 Olrerr Dir ÖV DNE RÖR i 7 HOK arrO:R Öl fa RKA ROSA er ES FOR RÖRS ES 4 0 SS Aa ÖSK Ib = Senor g Uls oda RER RU Ber 10 å 2 251) RASA SREKE SL SD. Ört RES Af Hesa försök kd omedelbart det andra (1 aa Rh = 15) samt det nästsista (1 Dan) med i det närmaste samma resultat; likaså gaf upprepning af sista försöksserien (2 Dan) samma resultat. Försöket låter se den katelektrotoriska irritabilitets förökningen i den intropolära sträckan; det visar tillika att 23 2 34 vid tillväxande styrka för polariserande strömmen irritabili- teten i närheten af anoden mer och mer förminskas. Försök 8. Detta försök utfördes under samma förhål- landen som det föregående, men i detta fall minskades icke minimala irritamentet; här var P=>22 samt intrapolära strackan p för retande strömmen = 4; vidare var den senare intrapolära sträckan på 4,5 mm afstånd från den polarise- rande strömmens positiva pol; hela nervens längd var 51 mm. Sedan genom föregående försök å andra preparat blif- vit utredt att redan en svag polariserande ström är tillräcklig för att försätta det undersökta stället i tillstånd af anelek- trotonus, förfors såsom vidståen de tabell antyder: r r, ra Dan RNE "1 (Cm Ia Sr SSG OSS ONE i ÖRE NS SHE. INSE ror UT ORG USE (Si co CLES Sad gr ONES SERNER ANT oc GT ling 22 RE SER RN BT JR ORON 0 rr (SAL EOS (0 (0218) 0: I KRA a To bsr I 2 RASK EA Dh RT oja OSS ÖN 00 Ob lär FRA OSORE [RD (65 OE 0 SR ( JE RSAOE Sa = (Os t. Försöket låter se att det undersökta stället vid till- räckligt stark ström försattes i tillstånd af anelektrotonus; den härför nödiga strömstyrkan begränsades till en början af rheokordlängderna 1 och 5 cm, då 1 Daniell användes, och längre fram af rheokordlängderna 1 och 3 cm; försöket antyder att ungefär vid rheokordlängden 2 cm. indifferens- punkten förskjöts förbi det undersökta stället. 3:0. Irritamentet fick verka extrapolärt, mellan den polari- serade nervsträckan och muskeln. Försök 9. Förgiftningen skedde med samma qvantitet som i de närmast föregående försöken, men de första för- giftnings fenomen framträdde i detta fall ej förrän 10 mi- nuter derefter; i detta moment förfärdigades preparatet. Här var P'= 11, p=2 å 3 och d=2 å 3 mm; nervstam- men hade en längd af 55 mm och den polariserade sträckan 30 var på 28 mm afstånd från ryggraden. I de skilda försöken vara polariserande strömmen af samma styrka, 1 Daniell med rheokordbygeln vid läget 10 cm. Minsta irritament befanns vid läget 490 för sekundära spiralen vara detsamma för både den från sensibla och motoriska stammen retade muskeln. Nedanstående tabell antyder försöksresultaten: ZE TA 5 ban ek (0-0; OM 2100; 9:90; 34-103 03 FA SE TE ARS CA Barak 0195 24 Ar BR (0205 (0 Dr Sea 0 Bava fl 2” NO TES dj 8; 9, 0 9, åa 0; (ESAs 10, 0: SÄG rad 3 FÖ OMM ASO NO NE SNÖ NOA I första, Seden och fjerde försöken hade polariserande strömmen sådan riktning att det undersökta stället var när- mare negativa polen eller försattes i katelektrotoniskt till- stånd; i tredje försöket var tvärtom det undersökta stället närmare polariserande strömmens positiva pol och sålunda i tillstånd af anelektrotonus. Försöket låter se att de elektrotoniska irritabilitets förändringarna, nemligen dess förökning invid katoden och förminskning invid anoden, i sensibla nerver framträda äf- ven, då irritamentet verkar fena den polariserade sträckan och muskeln. Härmed äro de i fråga vararande irritabilitets förän- dringarna i sensibla nerver uppvisade. Förmedelst det här använda förfarandet gestalta sig sålunda undersökningarna i afseende på de elektrotoniska irritabilitets förändringarna i sensibla nerver på ett relativt enkelt sätt; om preparatet förfärdigas sedan tydliga förgift- ningsfenomen framträdt, så får irritamentet hafva ungefär samma styrka som fordras för att från motoriska stammen framkalla en minimal ryckning; och med denna metod kan äfven den katelektrotoniska irritabilitets förökningen i den extrapolära, från ryggmärgen aflägsnare sträckan uppvisas hvilket med den förra metoden icke lyckades >). SLrepag. LI4; 26 Annu en hithörande omständighet egna vi här upp- märksamhet. I de ofvan refererade försök, som hänföra sig till de extrapolära delarna af nerven, var det ställe, hvars irritabilitet undersöktes, beläget helt nära intill den polari- serade nervsträckan, nemligen på blott 2—3—5 millimeters afstånd derifrån. Dessa försök tillåta derför ej bedöma nå- got om den utsträckning som de elektrotoniska irritabilitets förändringarna hafva utanför polerna. För detta ändamål fordras skild undersökning; vi intaga derföre här några för- sök, som hänföra sig till den mellan den polariserade sträc- kan och ryggmärgen belägna delen. Försök 10 i afseende på det anelektrotoniska tillstån- dets utbredning. Preparatet förfärdigades 5 minuter efter förgiftningen, sedan tydlig reaktion inträdt; här var P =9, p=4 och d=56 mm; minsta irritamentet befanns vid lä- get 490 mm. för sekundära spiralen; såsom polariserande ström användes 1 Daniell med rheokordbygeln vid 6 cm: härvid erhölls r LA 3 I Dan; Rh=1604sven kn LO 335109 0 Orr ROSOR således anelektrotoniskt tillstånd på det, nära intill den po- lariserade sträckan undersökta stället. Sedan förskjötos elektroderna för retande strömmen, så att d =21 och p åter = 4 mm; och försöket fortsattes på följande sätt: r I 15 I Dan; RA= 650 =- 1003 SC: ra Öje SN ABS 2080 ÖNA ÖS Sa er ÖST DA ESTSSNERA På ett afstånd af 21 mm från den polariserade sträc- kan gaf sålunda 1 Dan. Rh = 6 cm. ingen verkan, men med 4 Dan. polariserande ström framträdde här anelektrotoniskt tillstånd, Försök 11; förfarandet detsamma som 1 det förra för- söket, men här ställdes omedelbart elektroderna på långt afstånd från den polariserade sträckan, så att d=20, P= 10 och p=3 å 4 mm; med 1 Dan., Rh = 50 erhölls ingen verkan, men med 2 Dan. erhölls Vv 1 r 4 To 2, IBA AT SNR 0 ORRNET r AN A 0 S AoA ÖLET d. v. s. åter anelektrotoniskt tillstånd på 20 millimeters af- stånd från den polariserade sträckan. Försök 12 i afseende på det katelektrotoniska tillstån- dets utbredning. Anordningarna voro desamma som i det närmast föregående försöket, men polariserande strömmen hade annan riktning, så att det undersökta stället försattes 1 tillstånd af katelektrotonus. Vid försöken förfors såsom ofvan, d. v. s. först söktes minsta irritamentet för framkallande af reflexryckning; sedan minskades detta litet tills det ej mer framkallade reflex; med det sålunda bestämda irritamentet uktordesfoöorsöken. i Här var P=12; p=>4 och d== 21 ,mm; med 1 Daniell med rheokordbygeln vid 5 och 50, samt med I Dan. och 4 Dan. erhölls i detta fall ingen verkan. Se- dan förskjötos retande elektroderna närmare intill den po- lariserade sträckan, så att d= 11 och p=4 mm; 4 Daniell polariserande ström gaf nu i två försöksserier r PA lo ID AN irrar sne Ör ÖR linen eh 385 ig RÖRN0 oc IAS TEE FORNE EN O EN ÖST EGO EO 285 3,0 av faORD: d. v. s. katelektrotoniskt tillstånd på 11 millimeters afstånd från den polariserade sträckan. Försök 13, likadant som det närmast föregående; här Marsdet P==10p= 21 och d== 221 mm; genom samma för- farande som i förra fallet erhölls ej nu katelektrotoniskt tillstånd med 1, 2, 4 eller 6 Daniell. Elektroderna för re- tande strömmen förskjötos derföre så att d= 15, och p= 2 äå 3 mm; nu erhölls med 6 Daniell 7 TS a GEDDA anat ams Das rotar kelÖSNS;0RTT: KROK VS således katelektrotoniskt tillstånd med 6 Daniell på 15 mil- limeters afstånd från den polariserade sträckan. Härmed anse vi det vara bevisadt, att de elektrotoni- ska irritabilitets förändringarna kunna sträcka sig åtmin- stone 15 till och med 20 mm från den polariserade nerv- sträckan. En längre utbredning, 20—25—30 millimeter, 38 har den här inslagna metoden ej tillåtit uppvisa; men det är att antaga, att under gynsammare förhållanden, nemligen längre polariserad nervsträcka och starkare polariserande ström, de i fråga varande tillstånden kunna uppvisas på ännu längre afstånd från den polariserade sträckan. Innehåll: Sid. Innervationer från medulla oblongata till extremiteternas TILVES Ke] OT tel ISAR SSP RRSNS) SENS SÖS sl fel rer Ve NODE SIS ST NS FR tot AE NES ju 7. Muskelreflexer förmedelst kemisk retning af nerv. ischiad. tå 8. Muskelreflexer förmedelst retning af huden + = > «= + «= «= 24. Id... sSkala: för arritamenten = 11 tro siat delse fl 28. 10. Sekundär retning af sensibla nerver. - += = = os sö: + so 37. 11. Dubbla muskelreflexer och reflexbanorna inom ryggmärgen 39. = KE — Om sura estrar af ftalsyra. Af Ossian Aschan. Tillfälligtvis gjorde jag engång den observation, att ka- liumcyanid löser sig i en alkoholisk lösning af ftalsyrean- hydrid under utveckling af en gas, som med ledning af sin prägnanta lukt med lätthet igenkändes såsom cyanväte. Resultatet af den undersökning, jag företog för utrönande al hvilken omsättning härunder försiggick, vill jag framlägga i det följande. Om man uppvärmer en lösning af 20 gr. (1 mol.) ftal- syreanhydrid i 100 gr. alkohol (96 ?/,) med 9 gr. (1 mol.) fint pulveriserad kaliumeyanid på vattenbad, så inträder snart en häftig gasutveckling, som småningom aftager i styrka. För att häfva hvarje tvilvel om gasens identidet med cyanväte, inleddes den i silfvernitratlösning, och den fällning, som här- vid uppkom, affiltrerades och digererades med ferro-ferrisul- fat, hvilket blifvit försatt med natronlut; vätskan gaf efter tillsats af klorvätesyra berlinerblått. Efter 3—4 timmar har gasutvecklingen upphört, ehuru alkoholn hålles kokande, men äfven efter en längre kokning blir ständigt en del, inemot hälften af den använda mängden kaliumeyanid, oangripen. Filtreras reaktionsprodukten, sedan reaktionen synes hafva upphört, så stelnar hela filtratet, som utgör en tung oljartad vätska, sedan det afsvalnat till en hvit massa af slemmig konsistens, hvilken under mikroskopet visar sig bestå af yt- terst fina, flere centimeter långa nålar af en fast kropp, omgifna af den alkoholiska moderluten. Denna, som fort- 40 farande är något tjockflytande, innehåller ännu en del af den fasta reaktionsprodukten, men dessutom ett annat ämne, som vid vanlig temperatur är flytande. Det är omöjligt att genom filtrering skilja det kristallise- rade ämnet från moderluten, äfven om man använder sugpump, emedan de trådfina kristallnålarna hårdnackadt kvarhålla den- samma. Fördenskull upplöses den filtrerade kristallmassan i vatten, som med lätthet upptager densamma; den flytande reaktionsprodukten blir då olöst och samlar sig på vätskans yta. Genom att omskaka det hela med eter, erhåller man i det nedre lagret en ren vattenlösning af det kristalliserande äm- net. Vattenlösningen afdunstas vid så låg temperatur som möjligt, och får återstoden svalna, så stelnar den inom kort till en fast hvit kristallkaka, som lämpligast befrias från vat- ten medelst porösa lerplattor, hvarpå den torkas öfver svafvel- syra tills viktskonsistens inträffar. I detta tillstånd utgör ämnet en lätt hvit massa, som mycket liknar blekt pappersmassa ; vid prässning antager det fettglans på prässytorna. Det löses med lätthet af alkohol och vatten. Upphettadt på platina- bläck sönderdelas ämnet och kvarlämnar en hvit alkalisk återstod. Detta förhållande dokumenterar detsamma såsom ett kaliumsalt. För att isolera den oljformiga reaktionsprodukten, af- dunstades den första alkoholiska moderluten på vattenbad, aterstoden behandlades med vatten, hvarvid en större mängd olja förblir olöst, och det hela omskakades med eter lika- som i föregående fall. Ur vattenskiktet erhölls vid afdunst- ning en ny portion af kaliumsaltet, ehuru något gulfärgad. Eterlösningen torkades med klorkaleium, hvarpå etern af- dunstades på vattenbad. Härvid kvarblir en färglös vätska, som vid vanlig temperatur är trögflytande. Den är något löslig i vatten: i följd af sin löslighet i alkalier, sin sura smak och sin reaktion på lackmus-papper är den en syra. För att erhålla den i rent tillstånd, underkastades den de- stillation. Det visade sig emellertid att syran härunder sönder- faller, äfven om den destilleras i vakuum. I förlaget öfver- 41 går en lättflyktig vätska, medan en kristallinisk, hvit sub- stans kvarblir i förlaget. Destillatet visade sig på grund al sin lukt och sin löslighet i vatten vara etylalkohol; för att häfva hvarje tvifvel härom, behandlade jag en del af destil- latet med jod och kaliumhydrat i öfverskott. Vätskan upp- värmdes häraf och antog en gul färg; då den svalnade af- satte sig jodoform i gula kristallblad, kännspak genom sin lukt och smältpunkten 119". Den fasta återstoden i kolfven tvättades med kall alkohol och omkristalliserades ur samma lösningsmedel. Den erhölls härvid i form af långa sexkan- tiga prismer af smältpunkten 1289: vid kokning med vatten öfvergår den i ftalsyra och upphettad med anilin ger den ftalanil af sm. p. 2059. Dess identitet med ftalsyreanhydrid står därför utom allt tvifvel. Som den oljartade syran vid destillation sönderfaller i etylalkohol och ftalsyreanhydrid (andra sönderdelnings pro- dukter uppträda icke), så måste den vara en additionspro- dukt af dessa tvänne ämnen. Dess enklaste formel skulle därför vara C,, Hj, 04, och dess sönderdelning genom värme skulle i såfall försiggå enligt formeln: GORE O ER ONES NE ÖR etylalkohol ftalsyreanhydrid. Antagandet af denna formel blir tillfullo bestyrkt ge- nom analysen och den närmare undersökningen af det ka- liumsalt, som äfven bildats under reaktionen. Löses detta nämligen i vatten och behandlas med saltsyra, utfaller den fria syran i flytande form. Upptages den med eter och de- stilleras sedan etern fått afdunsta, så ger destillationen samma resultat, som ofvan anfördes. Det öfvergår etylalkohol i förlaget och ftalsyreanhydrid kvarblir i retorten. Den kri- stalliniska reaktionsprodukten är därför kaliumsaltet af den fria syra, som samtidigt uppkommit under reaktionen. Detta besannas äfven af de analyser, som blifvit utförda på ka- liumsaltet : 0.2051 gr. substans gaf 0.0766 gr. K, 504; 0,2110 2” 2 2” 0.0777 2” 29 Beräknadt för C,, Hy 04. K: Funnet: K 16.819/, 1) 16.74 — 2) 16.539). 42 Någon analys af den fria syran har icke blifvit utförd, emedan det sätt, hvarpå den blifvit isolerad, samt dess vid vanlig temperatur flytande konsistens icke lämna tillräckliga garantier för präparatets renhet. Hvad dess struktur be- träffar, så lämnar dess empiriska sammansättning och dess sönderdelning genom hetta knapt något tvifvel därom. SV- ran måste vara etylftalsyra, ftalsyrans sura etylester; följande formel !) tydliggör dess struktur och visar dess sönderdel- ning vid upphettning: | O :H POS GER Etylftalsyra ?) är en vid vanlig temperatur trögflytande olja med svagt sur smak, som är något löslig i kallt vatten, lättare i kokande. I alkohol och eter är den i alla förhål- landen löslig. I en köldblandning stelnar den inom kort: detsamma sker om den öfvergjutes med litet eter, hvilken sedan vid en temperatur, som understiger 09, afdunstas ge- nom en kraftig luftström. Vid påföljande långsam uppvärm- uing smälter den åter vid + 2". Kokande vatten sönder- delar den icke, äfven utspädda alkalier synas endast lång- samt invärka därpå vid kokning. Koncentrerade syror för- vandla den inom kort till ftalsyra. Ett försök att genom koncentrerad ammoniak vid vanlig temperatur erhålla ftala- 1) Ftalsyrans derivater har jag tillagt den struktur, som numera synes vara den antagligaste och härleder sig från följande formel för (I OE C (OH ftalsyra C; Hj,” OO; se härom Edv. Hjelt, Finska Vetensk. Soc. förh. CO XX VIII. 2) Detta ämne har under den tid, som förflutit emellan utföran- det af ofvanstående undersökning och denna publikation, blifvit fram- stäldt af Zelinsky, Berichte der d. ch. Gesellsch. 20.1010, som likväl icke närmare undersökt detsamma. 43 nimsyra strandade alldeles, ty äfven efter en längre tids förlopp hade ingen invärkan skett. Kokande koncentrerad ammoniaklösning öfverför den inom kort i motsvarande salt af ftalaminsyra; huruvida härunder i första hand bildats ftalaminsyra, är med kännedom af denna förenings ringa beständighet vid högre temperatur omöjligt att afgöra. Af etylftalsyrans salter har jag utom ofvanbeskrifna kaliumsalt närmare undersökt följande: Silfversaltet erhålles genom att lösa kaliumsaltet i al- kohol och försätta lösningen med något mer än den beräk- nade mängden silfvernitrat i femprocents-lösning. Det af- skiljer sig mom kort i långa silfverglänsande nålar hvilka uppfylla hela vätskan. Saltet affiltreras och tvättas med 702/, alkohol på filtrum; det har egenheten att vara lättare lös- ligt i vatten och i absolut alkohol än i 709/, alkohol. Ana- lysen gaf följande resultat: 0.2069 gr. subst. gaf 0.075 gr. Ag.; (ÖSTEN SBS rn fr Ö10i7 69 Sr VJANS Beräknadt för C,, H) Os, Ag. Funnet: Ag. 30.880/40 lY5302 52 SNB Bariumsaltet framställdes genom att lösa etylftalsyra i barytvatten; ur lösningen utfäldes öfverskottet af barium- hydrat medelst koldioxid och den filtrerade lösningen afdun- stades på vattenbad till en ringa återstod. Härunder lider saltet en partiel sönderdelning, det afskiljer sig en i vatten olös- lig substans, som under mikroskopet visar sig bestå af breda sammanvuxna prismer. Denna affiltrerades från lösningen, som stäld öfver svafvelsyra småningom afsätter sig i långa glasglänsande prismer, hvilka äro lättlösliga i vatten och alkohol. Upphettade till 100? undergå de sönderdelning. Analysen ger vid handen att saltet är vattenfritt. 0.2214 gr. substans gaf 0.0828 gr. Ba CO0s: Beraknadt för (C;, H, 0:), Ba: Funnet: Ba 20 25000 Den i vatten olösliga förening, som afskiljer sig under afdunstningen af bariumsaltets vattenlösning, består san- 44 nolikt af surt ftalsvradt barium, som uppkommit ur etylftal- svradt barium genom afspjälkning af alkohol: (Ci. HH OD Bå or 2 HO (EERO NBA 205 läls (OR Den ringa kvantitet, som erhölls, räckte emellertid ej till en analys. Att ett salt af ftalsyra förelåg, framgick däraf, alt detsamma med koncentrerad saltsyra gaf ftalsyra (sm. p. 2049). Kalciwmsaltet erhölls på samma sätt som bariumsaltet genom att lösa etylftalsyra i kalkvatten. Dess vattenlösning undergår vid aldunstning på vattenbad sönderdelning och alskiljer ett kalciumsalt af ftalsyra, som är olösligt i vatten. Etylftalsyradt kalcium är lättlösligt i vatten och alkohol samt kristalliserar i blad. 0.2350 gr. substans gaf 0.1009 gr. Ca COz3; Beraknadt tor (Cio-=Hr ON CA Funnet: Ca WERE Lä 3 Ammoniumsaltet, som erhålles genom afdunstning vid vanlig temperatur al etylftalsyrans upplösning i ammoniak, består af en glasartad, amorf massa, hvilken icke kristalli- serar, hvarför detta salt icke blifvit analyseradt. Kaliumsaltets alkoholiska lösning ger med en lösning af kopparacetat ett kopparsalt, som utfaller i vackra gul- gröna blad. Med blyacetat erhålles på samma sätt en hvit fällning, med mercuriklorid ett 1 stora, skarpt tillspetsade prismer kristalliserande salt; dessa salter ha icke blifvit ana- lyserade. Vidare har jag framstält etylsvafvelsyrans etylester, hvilken under de förutsättningar om syrans sammansättning, som ingått i det föregående, borde vara identisk med die- tylestern af ftalsyra. Syntesen af denna ester var äfven därför af intresse, att den förmodan uttalats, det ftalsyrans estrar möjligen existerade i tvänne former, af hvilka den ena (I) härledde sig från dess salter, den andra (II) från dess klorid. Följande formler angifva denna hypotetiska olikhet: 45 4 GÖJICA HE NAV I ; D (6 Hi II) 0 HA / Grebe, som 2) uttalat denna förmodan, har tillika un- derkastat den en experimentell pröfning. Af ftalsyran erhöll han likväl, antingen han utgick från silfversaltet eller från kloriden, etyvl- och metyl-estrar af samma kokpukt, ehuru specifika vikten var något afvikande, isynnerhet de på olika sätt framstälda metylestrarnas. Han synes likväl tveka att på grund af denna ringa olikhet bestämdt uttala sig om existensen af isomera estrar af ftalsyra. Däremot erhöll han af tetraklorftalsyra, resp. dess silfversalt och klorid, etylestrar af olika smältpunkt och kristallform. — Genom esterifikation af etylftalsyra, hvilken härledde sig från ftalsyreanhydrid, kunde nu möjligen erhållas en ftalsyreester, som vore iso- mer med den förut bekanta. Etyvlftalsyra lästes i absolut alkohol, och i lösningen inleddes klorvätegas, först 1 köld, sedan vid alkoholns kok- nings-temperatur. Efter 12 timmars förlopp utfäldes estern med vatten och isolerades på vanligt sätt. Vid destillatio- nen gick hela kvantiteten öfver vid 285.5—286" (korr). Som denna kokpunt något afviker från den af Graebe angifna, framstälde jag samma dictylester direkt ur ftalsyreanhydrid; denna visade sig äga samma kokpunkt (285—286). Etyl- ftalsyra ger således den vanliga etylestern af ftalsyra. C 20: Ca Hz (EEE Etylftalsyrans metylester Ci; at yOG ART CO etylmetylester, framstäldes på samma vis, genom invärkan af klorväte på syrans lösning i absolut metylalkohol. Den utgör en färglös, ljusbrytande vätska, som kokar vid 281 —2829 (korr). Följande analys visar, att dess sammansätt- ning öfverenstämmer med ofvanstående formel. !) Berichte d. d. chem. Gesellsch. 16.860. 46 0.2451 gr. subst. gaf! 05692 gr..C0; och 01362: ot. Hj0F Beraknadt för. Cyj- Hj.r Og: Funnet: C — 63.46 ?/) ÖRING HH ÖT Den invärkan, som äger rum emellan etylalkohol och ftalsyreanhydrid i närvara af cyankalium, försiggår äfven om man i stället för etylalkohol använder metylalkohol. In- värkan begynner sedan vid vanlig temperatur; vid alkoholns kokpunkt inträder en häftig utveckling af cyanväte, som efter någon tid upphör. Filtreras vätskan het, afskilja sig under svalnandet långa nålar af ett kaliumsalt, som fullkomligt liknar etylftalsyradt kalium. Kaliumsaltet renades liksom det sist- nämda; ur moderluten erhölls liksom i förra fallet en tjock- flytande olja af sur reaktion. I motsats till etylftalsyra stel- nar denna i rent tillstånd redan vid vanlig temperatur till en fast, hvit kristallkaka. Denna förening, som utgöres af metylftalsyra, kan med fördel omkristalliseras ur vatten eller benzol. Efter en kristallisation är den ren, såsom följande analys utvisar: 0.2376 gr. substans gaf 0.5200 CO, och 0.0948 H3:0; Beraknadt för Co ms Of: Funnet: C — 60.00 ?/, C — 59.659/0. H — 4. 44 vs, H — 4.43 ,, (Ola CO. CH — (0 (Clilg Metylftalsyra Cs H// SÅ kristalliserar ur sin vat- 1(COXO tenlösning, genom frivillig afdunstning, 1 stora vattenklara romboéädriska kristaller, ur benzol i prismer. Den äger sur smak och sönderfaller i analogi med sin homolog, etylftal- syra, vid upphettning i metylalkohol och ftalsyreanhydrid. Dess salter likna fullkomligt etylftalsyrans och kunna framställas på ett liknande sätt. Smältpunkt 849. Kalimsaltet C, H,; O, K, erhållet direkt genom invär- 47 kan af kaliumeyanid på Ualsytnanhydrid; Beräknadt K = Ison dunnet K,.=,17.80 9/4. Silfversaltet C, H; O, Ag. Beräknadt: Ag. = 37.63 unnett Ag. = 37.06; 31.420/,: Bariumsaltet, (C, H; O;)a Ba; lättlösliga prismer. Be- Täknadn Ba — 21.68 ”/,; funnet Ba = 21.171 2/0. Kalciumsaltet (C, H; Ox,» Ca; lättlösliga bladformiga kristaller. Beräknadt Ca = 10.05 2/,; funnet Ca = 9.849/,. Etylestern af metylftalsyra C, H, O,. CH; erhölls på vanligt sätt ur metylftalsyra och absolut alkohol. Den ko- kar vid 281—2829 (korr.) och är identisk med etylftalsyrans metylester, hvaraf man med hög grad af sannolikhet kan sluta, att ftalsyrans hyroxyler äro likavärda. Metylftalsyrans metylester, framstäld ur metylftalsyra och metylalkohol, äger kokpunkten 271—2720 (okorr.) För att öfvertyga mig om dess identitet med dimetylester af ftalsyra, framstälde jag den sistnämda ur ftalsyreanhydrid, och befans den då koka vid samma temperatur, 271—2729 (okorr:) Grebe anger kokpunkten till 28029, Äfven vanlig amylalkohol reagerar med ftalsyreanhyd- rid i närvara af cyankalium; dock ha de produkter, som härvid uppkomma, icke blifvit undersökta, då detta efter all sannolikhet skulle blifva ett upprepande af det ofvan anförda. Beträffande förloppet af den reaktion, enligt hvilken metyl- och etylftalsyra uppkomma ur ftalsyreanhydrid i när- vara af cyankalium, så antog jag till en början, att det först uppkom kaliumsaltet af en cyanftalsyra, hvilken likväl vore så obeständig, att den redan vid kokning med alkohol sön- derdelades: .C timme) full- ständigt i etylftalsyra. För att öfvertyga mig om, att ka- liumceyaniden värkligen åstadkom ftalsyreanhydridens före- ning med etvlalkohol, kokade jag en lösning af anhydriden i absolut alkohol, utan tillsats af cyanid: det visade sig att etylftalsyra värkligen bildas, men icke så lätt som i förra fallet; först efter 4—6 timmar är reaktionen fullständig. Använder man alkohol af 96 "/,, så lyckas man icke, oak- tadt kokningen fortsattes i 12 timmars tid, förvandla hela kvantiteten anhydrid i etylftalsyra. Framhållas må äfven att reaktionen försiggår 1 närvara af cymikalium redan vid vanlig temperatur, ehuru långsamt. Metylalkohol förhåller sig på samma sätt. Detta bevisar att kaliumceyaniden värk- ligen deltager vid etyl- resp. metylftalsyrans bildning, bvar- vid den öfvergår i kaliumsaltet af syran, och endast i följd denna ombildning tillkommer kaliumeyaniden förmågan att öfverföra ftalsyreanhydrid i sura estrar af ftalsyra. Detta framgår af följande försök. Jag upphettade en lösning af 25 gr. anhydrid i etylalkohol (96 9/,) med 1 gr. etylftalsyradt kalium och fann att reaktionen äfven i detta fall försiggår inom en kort tid (!/; timme). 49 Af det nyssnämda framgår att en ringa mängd af etyl- ftalsyrans kaliumsalt förmår förvandla stora kvantiteter ftal- syreanhydrid i den sura estern. Sådana reaktioner, i hvilka små kvantiteter af ett ämne åstadkommer en reaktion emel- lan större mängder al andra ämnen, utan att själf synbart deltaga i reaktionen eller förändras, känner man flere. Jag behöfver blott påminna om huru man funnit, att en till- sats af en ringa mängd ättiketer väsentligen påskyndar reak- tionen emellan alkyljodider och metaller vid framställning af metallorganiska föreningar, andra liknande exempel på en sådan »kontaktvärkan» att förtiga. Huru etylftalsyrans kaliumsalt först uppkommer urcyan- kalium, kan icke med säkerhet afgöras. Möjligt är att reak- tionen emellan ftalsyreanhydrid, alkohol och cyankalium i dess allra första begynnelse försiggår under intermediär bildning af en obeständig cvanftalsyra, resp. dess kalium- salt, i enlighet med nyssnämda formler, men endast sålänge, tills det bildats en viss mängd etylftalsyradt kalium, tillräck- ligt stor att förmedla reaktionen emellan återstoden af ftal- syreanhydrid och alkohol. — OSA OO Mindre meddelanden från universitetets kemiska laboratorium ”). Af Edv. Hjelt och Ossian Aschan. 4. Bidrag till kännedom af oxanilsyra. Vid framställning af oxanilsyrans (0)- och (p)- mono- nitroderivater, hvilkas förhållande till reduktionsmedel i sur lösning jag tidigare undersökt, har jag mer än engång erfa- rit, att det vanligen använda framställningssättet af detta ämne ger ett mindre godt utbyte. Enligt detta förfar man i korthet sålunda, att man smälter anilin med ett öfverskott af oxalsyra 83—10 minuters tid under stark uppvärmning, utlakar den afsvalnade smältan med kokande vatten, som upp- tager hufvudprodukten, oxanilsyrans sura anilinsalt, filtrerar samt kokar filtratet med ett öfverskott af kalciumhydroxid. Därpå filtreras den kokheta lösningen, som numera innehåller kalciumsaltet af oxanilsyra, filtratet försättes med svafvelsyra samt omskakas med eter, hvilken upptager oxanilsyra. Detta beredningssätt härstammar hufvudsakligen från Laurent och Gerhardt!), oxanilsyrans upptäckare. Det är i hufvudsak tvänne omständigheter, som förringa +=) Under denna rubrik redogöres för mindre undersökningar utförda vid laboratoriet och särskildt för de af praktikanter derstädes verkstälda öfningsarbeten, vid hvilka framstälts nya föreningar eller gjorts nya iakttagelser, som kunna förtjena att offentliggöras. (Se Finska Vet. Soc. förh. XXVIII. 89.) 1) Annalen der Chemie 68, 15. nd al utbytet då man arbeter efter denna metod. Å ena sidan måste man vid oxalsyrans smältning med anilin arbeta vid en alltför hög temperatur, som vid slutet af operationen utgör 160—170", för att reaktionen skall kunna slutföras under en så kort tid, som den ofvan angifna. Följden är att man erhåller en betydlig i vatten olöslig återstod, som består af oxanilid, ty vid nyssnämda temperatur öfvergår det sura ani- linsaltet af oxanilsyra med lätthet i oxanilid. Å andra sidan utmärker sig oxanilsyrans kaleiumsalt, om det engång utkri- stalliserat, genom sin svårlöslighet 1 vatten. Då man be- handlar lösningen af oxanilsyrans anilinsalt med kalcium- hydroxid, så afskiljer sig, såvida man icke arbetar med myc- ket stora kvantiteter vatten, största delen af kalciumsaltet och blir kvar på filtrum, medan fitratet endast innehåller en jämförelsevis ringa mängd däraf. Dessa olägenheter har jag försökt kringgå genom följande något förändrade framställ- ningssätt af oxanilsyra. 20 gr. anilin och 25 gr. vattenfri oxalsyra upphettas i en kolf uti oljbad. Reaktionen begynner under afspjälkning af vatten vid c:a 1209 och försiggår ganska lifligt vid 130— 1409. Håller man temperaturen emellan dessa gränser, så är reaktionen slutförd inom en timme, ty efter denna tid har utvecklingen af vattenånga upphört, och man erhåller en slutprodukt, som är fullständigt löslig i vatten. Den upp- löses i den erforderliga mängden kokande vatten, som för ofvanstående kvantiteter utgör 300—400 cc, den heta lös- ningen filtreras, om så erfordras, och får afsvalna. Härvid afsätter sig oxanilsyrans svårlösliga sura anilinsalt, som bil- dats under reaktionen, i stora, något gulfärgade blad. Kris- tallerna affiltreras och innehålla, sedan de blifvit tvättade på filtrum, endast spår af oxalsyra; efter torkning vägde de 24 gr. För att ur anilinsaltet framställa fri oxanilsyra förfar man på följande sätt. Man uppvärmer en blandning af svaf- velsyra (20 cc af sp. v. 1,2 erhållen af 1 vol. konc. svaf- velsyra och 4 vol. vatten) och vatten (80 cc) nästan till kokning och inför anilinsaltet (10 gr.) efterhand 1 den heta 52 lösningen, i hvilken det efter omskakning löser sig. Här- efter afkyles lösningen med kalt vatten för att undvika svat- velsyrans sönderdelande inflytande på oxanilsyran samt om- skakas med eter. j app. z 5 3 : m S 1 " S " / =F0-54: 49)! — 10: 425.:4 6 + 2 .52/—6".8/ Febr. 8|11' 7"39 Pola | I | RASA Öm 2205 49570, |9.1087 =E 12 SBK Brin 0:66 n 315 64) TG RN 6 | SSE TA > 913543 1565 + = 1—0=50:98 | 0 545.903 8: = | 9.21 481.856 |P261 |-Li2X50-30-5| 0:681--2 4536 9 » 11227 51 Berlin |-+0 26. 69 | —0 43 4 | 155| 9 20 8.62 8748 |+18 20 5216 0:749-F52 .56/—6 .8 REON 9115 H9SPolar |130545 59 EL AI6N oe FOSSIL 9.320, | 15 32 56 0 0.654+2 .63— 6 .3 3 KiIkd0-M0r rr 0-2 05. FET 496.239 105 595:40 | S29K |-E 167 25 3vd| 01628 -|-2, (65-16. 8 März 9 [18-23-21 Berlin |—2 13. 75 | -F0 47.2) 15.5:| 9 21411 |9:487 |-4E19 4715 .210:746)--2 65/—4 .9 SSR IA ÖAR 5 — 01-22! 10 I. — 4 447:301 6:35) 8 - 59F26-:01 82791 55207 55122 8 0.668!-F 2 .55/— 3 .5 RO ELI38L30 3 FLN DR 0 20050 d vu NG bo | = em 9.481 |+21 28 38 .5|0.:710+2 .52/— 60 Mittlere Oerter der Vergleichsterne fir 1878.0 Stern | & 1878.0 | dj 1878.0 EN I YR 20 ve TRE | o ' " | a |9 21 53 134-12 43 48.1) 2 Mer. Beob. Pola. b |j9 26 2.39—-+12 16 22 .3| 2 Mer. Beob. Pola. c 19 22 37.25-+12 49 42-.5 2 Mer. Beob. Pola. d 19 19 34.37-H13 21 42.8 Durch Anschluss am W, 9h.496 | bestimmt. e |9 IL 46..89/+-15 31 20 .7| 2 Mer. Beob. Pola. f |9 11 24.70+16 3 53.3 1 Mer. Beob. Pola. g I9 4 25.21/-419 3 32.9 Durch Anschluss am W, 9b,118 | bestimmt. h 18 59 45.56|H-21 0 10.6) Astr. Nachr. Bd 84; N:o 2008. i 19 0 56.76/--21 24 11 61 W, 851475. Diese in Pola angestellten Bestimmungen der Vergleich- sterne sind von D:r J. Palisa in den Astr. Nachr. N:o 2200 publicirt worden. Die in Berlin benutzten Vergleichstern- positionen wurden mir durch Vermittelung des Herrn Pro- fessor A. Krueger in September 1878 von Doctor V. Knorre zugestellt. Dieselben sind jedenfalls auch in den Planeten- oertern angewendet, welche D:r Knorre in den Astr. Nahr. N:o 2250 publicirt hat; wenngleich in dem nachfolgenden Sternverzeichniss im N:o 2251 dieser Ort nur fär den Stern h angegeben wird, fär die anderen aber die auf Kremsmin- ster Meridian-Beobachtungen beruhenden Oerter fär 1878.0: I dj, [197 192 35128 Je sl IANA TN Ar 2 ans Hy RS 29, 0 STL Rel SSE In den Circularen z. Berl. Astr. Jahrb. N:o 86 und 87 finden sich die folgenden von Herrn Le Grand Roy berech- neten Elementensysteme, von denen das erste auf den Beob- achtungen Febr. 8, 11 und 22, das zweite auf denjenigen von Febr. 8, 22 und März 9 beruhen, nebst darauf gegrän- dete Ephemeriden. 61 Epoche 1878 Febr. 22,5 mittl. Zt. Berlin. Circul. 86. Circul. NE= 6" 196337.0 = HOLJ0A NS fr OEI SÅ mittl. Aequin. [= TSAR EMS blg4g dr 1878.0 = "142044 "143,5 EN ne [SA 40 15.8 gj PrarA50 =S0 MSN u= 871.164 =O 82 log a = 0.404419 — 0.449508 Herr Professor A. Krueger, zu dieser Zeit Director der Sternwarte in Gotha, veranlasste im Jahre 1878 mich, sei- : nen damaligen Assistenten, die diesen Planeten betreffenden Berechnungen för das Berliner Astronomische Jahrbuch zu iäbernehmen und vermittelte auch die Zustimmung der Redaction des Jahrbuches hierzu. Seit dieser Zeit sind mir dieselben anvertraut gewesen, Das erste Elementensystem, was ich berechnete, fusste auf den oben angegebenen Beobachtungen Pola Febr. 8, Pola Febr. 22 und Berlin März 26. Bei Vergleichung der Beobachtung Berlin März 22 mit dem aus diesen Elemen- ten abgeleiteten Orte zeigte sich indess eine Abweichung in der Declination von nahezu 1”. Eine Revision der Rech-. nungen liess keinen Fehler in denselben erkennen. Auf ei- nem von Professor Krueger ausgesprochenen Wunsch hatte Doctor Knorre die Freundlichkeit genauere Angaben iber seine Beobachtungen zu ibersenden. Das beigebene Ver- zeichniss der Positionen der Vergleichsterne, welches nicht publicirt worden war, veranlasste eine neue Reduction der betreffenden Sterne aus Bessels Königsberger Zonen. Dabei zeigte es sich, dass in der That der Fehler in dem Kata- log von Weisse lag. Reducirt man nämlich aus der Zone 278 den Stern W, 8".1475, erhält man fär-1825.0: = 8" 57”54".22 S=2-1035 Aa Wogegen Weisse 36" 41”.3 angiebt. Der letzte Ort muss also heissen: 62 März 26 11"38” 30" mittl. f «app. =—=38" 59" 27".80 Zt. Berlin | Öd app. = 212 22" 38.5 Mittlerer Ort des Vergleichsterns 1878.o i) 0=90" 56".80 = 212 23116 WTS Die später publicirte letzte Kremsmiänster-Beobachtung be- stätigt auch diese Verbesserung. Da der uncorrigirte Ort der Bahnbestimmung zu Grunde lag, waren diese Elemente zu verwerfen. Sie konnten dennoch bei der Bildung von zwei Normaloertern dienen. Die folgenden Elemente sind desshalb berechnet: aus einem Normalorte gebildet aus den Beobachtungen Febr. 8, 9, 11, einem zweiten Normalorte beruhend auf den Beobachtun- gen Febr. 20 und 22 und schliesslich aus der Beobachtung März 22. Ich erhielt fär die Epoche 1878 Febr. 10.0 mittl. Zt. Berlin. MR==54 00 by 0 TIN wi=202 RJ | 2 = 142 46 2.7 I = 44 59 36.2 | = 20 SUAMÖ gp 200407. NH OKNÖN log a = 0.447526 Diese Elemente nebst darauf gegrändete Ephemeriden sind in den Jahrgängen des Berliner Astronomischen Jahr- buchs 1881—1889 publicirt worden. För die Jahre 1879— 1881 sind auch Oppositionsephemeriden, später nur Jahres- ephemeriden angegeben worden. Wie D:r P. Lehmann mich im September 1883 benachrichtigt hat, hat Dr. H. Oppen- heim ihn darauf aufmerksam gemacht, dass die Werthe von u und log a nicht ganz öäbereinstimmen. Bei Revision der Rechnung, fand ich dass u = 756" .3417 heissen soll; der Unterschied ist zu geringfägig, dass er sich in den Controll- rechnungen hätte bemerkbar machen können. Der berich- Mittl. Aequin. 1878.0 63 tigte Werth ist in den Jahrgängen 18826—1889 angewendet worden. Der Einfluss dieses Fehlers auf den Oertern des Planeten ist versehwindend im Verhältniss zu demjenigen der Unsicherheit in den Beobachtungen. Fär die verhält- nissmässig göänstige Opposition im Sommer 1881 wurde die Ephemeride bis auf zwei Monate vor der Opposition aus- gedehnt; der nicht im Jahrbuch fär 1883 befindliche Theil derselben wurde im Circular N:o 162 veröffentlicht. Die Grösse des Planeten in der Opposition war nur 110 bei einer Declination von — 232. Nach einer Mittheilung in der dem Circular N:o 164 begleitenden Correspondenz iber Planeten-Beobachtungen N:o 128 hat D:r J. Palisa in Wien nach (183) Istria zwischen —6= und — 6” vergeblich gesucht'. Dies scheint um den 20 Juli herum geschehen zu sein, zu welcher Zeit der Planet = 11=".7 bei 0 = — 82 war. Die durchmusterte Zone ist wohl doch zu kurz und vor Allem bei der grossen Neigung zu eng gewesen. Bis Ende 1881 habe ich auch die speciellen Jupiter- störungen des Planeten berechnet. Eine Fortfährung der- selben iäber diesen Zeitpunkt schien mir nicht der Mihe zu entsprechen ; nur habe ich mich äberzeugt, dass eine grös- sere Annäherung des Planeten an Jupiter in der Zwischen- zeit nicht stattgefunden hat. ; Es verdient vielleicht noch ein Elementensystem ange- fuhrt zu werden, das ich bei einer späteren Gelegenheit aus den Beobachtungen 1878 Febr. 8, Febr. 22 und die berichtigte Beobachtung März 26 abgeleitet habe. Diese Bahnbestimmung, bei welcher die Verhältnisse der Dreiecks- flächen zu den Sectoren unter Anwendung zweier verschie- denen Methoden berechnet -wurden, deren Resultate voll- ständig äbereinstimmten, ergab fär die Epoche 1878 Febr. 10.0 mittl. Zeit Berlin. Nöje 0420 004 5 =1099024 10 0 =B02-14 = 9==142" "467"E8 = ADIN0LDD:G G==20 29 Hl » Mittl. Aeqvin. 1878.0 64 9 =20 33 24.6 u= 191" 4983 log a = 0.447083 Da indessen die fräöheren Elemente auf zwei Normal- oertern beruhten, schien mir nicht hinreichende Veranlas- sung vorhanden zu sein, die Angaben fär das Berliner Jahrbuch zu verändern; und betrachte ich die Ergebnisse dieser Bahn- bestimmung nur als Controlle der ersten. Die Elemente habe ich der Redaction des Berliner Jahrbuchs schon fräöher mit- getheilt. Da för den Winter 18836—1887 eine verhältnissmässig gänstige Opposition des Planeten wieder herannahte, kam ich während einer Reise im Sommer 1886 mit den Herren Doctor V. Knorre in Berlin und Doctor J. Palisa in Wien uberein, dass sie einige Mihe auf das Aufsuchen des Planeten anwenden wollten, wenn ich die Berechnung der wahrschein- lichsten Werthe der Elemente ibernähme. Aus den , Nachweisungen fär die (kleinen) Planeten” im Berliner Jahrbuch fand ich ausser den schon angegebe- nen Beobachtungen der Vergleichsterne nur noch die fol- gende, in den Astr. Nachr. N:o 2651 von Doctor Knorre publicirte, för den Stern f, welche fär 1878.0 ergiebt: fp a = 9"11”24.63 S =D An derselben Stelle findet sich noch die Bemerkung, dass der Stern Ah eime grössere Eigenbewegung besitzt und identiseh ist mit, Lal, 17937, B. 4. 245-278, Y-(S828 PANIN: 2008. Aus diesen leitete ich die jährliche Eigenbewegung = — 0".0026 in « und = — 0"'.205 in d ab, nebst dem Orte fur 1878.0 h) a = 859”45".59 = 212 0' 10.7 Fär die mittleren Zeiten Berlin==Beobachtungszeit — Aberrationszeit wurden nun nach meinen ersten FEle- menten die geocentrischen Coordinaten des Planeten ab- geleitet. Die Zahlen wurden durch Vergleichung mit frä- her berechneten Ephemeriden controlirt. Die Praecession, 62 Nutation und die Parallaxe wurden hiezu angebracht, bei welcher letzteren die aus der Rechnung hervorgegangenen Werthe des Logarithmus des Erdabstandes benutzt wurden: Hebrams 108: o00==0:185 Bebri 220108 0or-—K0205 fa 9 lg 0.186 März 9 X 0.247 a 11 5 0.139 SNRA 75 0.287 20 ss 0.204 26 0.300 3å ” ” Durch den genannten Neubestimmungen der Vergleich- sterne waren die beobachteten Oerter theilweise verändert worden. Mit den berechneten Oertern waren also zu ver- gleichen: fär Febr. 8, 9 und 20 die auf Seite 2 angegebenen Oerter, fur Febr. 11, März 9 und März 26 die in Folge der Kremsminster-Beobachtungen respective um —+ 0".91 und + 27.5, + 060 und -F 57.3, + 043 und — 1 + 27.3 veränderten, fär Febr. 22, da fär den Vergleichstern das Mittel aus der Polaer und der Berliner Bestimmung angenommen wurde, der um — 05.03 und — 0”4 corrigirten und fär März 22 den in Folge des Ortes Seite 9 um + 0".03 und + 01 verbesserten. Ich erhielt so die Unterschiede in der uchtung von Beobachtung-Rechnung: in « in Ö in & in d RSrEenn. Stgte2udl va 31.8) jo Hebr y22 Nr 2 rn gp SS Mars 9 8 Ons oe LHR ES rr les OKI RES SEN NAR 2 ee SL se a AL ME 0 + Blanda = 264 2 FS Hieraus wurden die folgenden Normaloerter gebildet: Mittleres Aequinoctuum 1878.0. | VCE 1878 | a | öd | Gewicht. | [0] LÅ " O LÅ ”"” Febr. 10.00000 | 140 21 5.0 + 12 57 26 .5| 3 ; > 21.50000 | 137 55 23.1 |+15 48 50 1 2 März 9.54771 (185 33 20.3 | +19 4 24 2 i |, 1Nt24:500 001] 134 :50-84:5:] 21-10 11518 | oN 12 [ua | Die wahrschemlichsten Elemente wurden nun mit Hälfe der Methode in v. Oppolzer's ,, Lehrbuch zur Bahnbestim- mung der Kometen und Planeten" II P. 428 ff. ermittelt. Ich setze hier nur das Endresultat an: Epoche 1878 März 2.5 mittl. Zt. Berlin. M, = 582 44" 43.3 = UA 51.2 AQ =142 46 44; Mittl. Aequin. 1878.0. = H20 200278 gpE20SOKDI W==mMO.33O4 I log a = 0.446954 Diese Elemente ergaben z. B. fär 1886 Nov. 24.5 SORAN Sit HO AE während die 8 Jahre älteren Elemente fär dieselbe Zeit an- zeigten: a =4"59".5 BENET Eine auf diesen Elementen gegrändete, sich von 1886 Oct. 23 bis Nov. 24 erstreckende Ephemeride wurde am 23 Oct. den Herren Knorre und Palisa täbersendet. Zugleich liess ich zwei andere sich äöber dieselbe Zeit erstreckenden Ephemeriden mitfolgen, welche den immerhin sehr kleinen Variationen Oy =E 000203 060 = 0.005 angehoren, denenuw == (ormrand a ==" (5 SSFeNISprLes chen. Diese gehören nämlich zu n = 4); nebst N = 45? UNdENE== 2205: Dieselben ergeben fär Nov. 24.5 h -c Då N (9 cor ar) o=4'52"46 VE UDD ol 2=D D2 DS =E TG Eine ungönstigere Annahme, die an sich vollkommen motivirt gewesen wäre, hätte die Zone zum Durchmustern in einer fär die Beobachter miöhsamen Weise vergrössert. 67 Kurz nachher erhielt ich von den Herren Palisa und Knorre Antwort. D:r Palisa hat, leider erfolglos, die ganze Zone zwischen den Ephemeriden durchgesucht. Jedoch spricht D:r Palisa seine Absicht aus, im Decem- ber, wo die Declinationen nördlicher geworden sind, weiter zu suchen. In beiden Briefen ist die Hoffnung ausgespro- chen, dass die Kremsminster-Beobachtungen nicht zur An- wendung gekommen seien. In der That blieb mir kaum ein anderer Ausweg ibrig, als die Rechnungen auf den- selben zu stätzen, da anderweitige neuere Beobachtungen dieser Vergleichsterne mir nicht bekannt waren. D:r Knorre citirt in semem Briefe die Beobachtungen von D:r Palisa aus den -Astr. Nachr. N:o 2337. Dieselben waren mir da- durch entgangen, dass der Beobachter in den wenigen die- sem Sternverzeichniss beigegebenen Worten die Sterne als zu den gleichzeitig publicirten Refractorbeobachtungen, von de- nen keine (183) betrifft, und zu zwei Cometen gehörende Ver- gleichsterne bezeichnet. Wahrscheinlich ist dieses auch der Grund, wesshalb in den , Nachweisungen fär die (kleinen) Planeten" in den Jahrgängen des Berliner Jahrbuchs nichts diesen Gegenstand Betreffendes zu finden war. Die Positio- nen ergeben fär Stern) a röCd.0 J 1875.0 3 | ER ae a UEUSR | 4 t fra TH gr0raTt.0e 2 BST a FR (ÖR LAS ER OS SS dh IRI TADS nl 211408 Ausserdem sgiebt D:r Knorre noch zwei Berliner Beobachtungen an: 1885 April 15 « 1885.0 9 4” 49.00 I 1885.0 19” 1'55”.6 > RE 48.97 HH 7 welche ergeben: g) 1818.0 a« = 94" 26.09 | I = 19" 3 36".9 Hierzu kommt noch die Beobachtung von D:r Knopf in den Astr. Nachr. 2745, nach welcher 68 JF). 1878.0 0,5 SO d5ROLUEgrE SENDAI FEigene Bewegung + 0.02 | + 17 Und endlich finde ich bei Herrn Romberg (Publ. d. Astron. Gesellsch. XVIII P. 20) ein Citat aus den Astr. Nachr. N:o 2680, einer Bestimmung des Sterns b aus Cap betreffend, welche auf zwei Beobachtungen beruhend, ergiebt: DE STS.016 ==01 205-20 DES NR Ich entschloss mich gleich zu einer Neuberechnung der wahrscheinlichsten Elemente, bei welcher jedoch sämtliche Rechnungen, die nur von den angenommenen Ausgangs- elementen Seite 3 abhängen, vor Allem die Coefficienten in den Bedingungsgleichungen beibehalten wurden. Dabei wur- den folgende Positionen der Vergleichsterne angenommen : Corr. zu den Stern. | « 1878.0 J 1878.0 |nächst vorherg. Autorität. | Annahmen. h M=AS Oe 7 s " SS a |g 21 53.13 +12-43 48 .1+0.00—+0 .0/ 2 Mer. Beob. Pola. b 19 26 2.35-—+12 16 22 .5— 0.04 + 0.2) 3 [Cap + Pola.] c |9 22 37.25--12 49 42 .5+ 0.00 + 0212 Mer. Beob. Pola. d 0— 0.47 — 2.31| & [2 Pola + Krems- I TNE | | | miänster.] e |9 11 46 89/4 15 31 20 .7/+0 .00 + 0.0 | 2 Mer. Beob. Pola, faen ONE 2AT 67 SO rSrS2 .9— 0.00 — 0.0 | 3 [Pola + Berlin.] 19 4 25.77/419 3 37 .4/— 0.04 — 0.8 | 3 [2 Pola + 2 Ber- | | lin -F Kremsrm.! h 18 59 45.60+21 0 10 .9/-+-0.01 + 0.2 | + [3 Resultat S. 7 | + Knopf.| i 19 0 57.094 21 23 12 .3—0.10 — 1.6 | + [2 Pola Krems.] Es ist also nur bei einem Orte eine beträchtlichere Än- derung der Position eingetreten. Vielleicht wäre es vorzuziehen gewesen, die Krems- minster Beobachtungen ganz auszuschliessen. Jedoch spielen sie auch jetzt eine ziemlich kleine Rolle. ) | ) mit diesen Vergleichstern-Positionen fol- sende scheinbaren Oerter des Planeten, wobei die parallak- tischen Correctionen nicht angebracht sind. Ich erhielt a SRS Mittl. Zt. | a app. d app. £ / h n 5 Höper 18 EL 12 30 Pola 2540-08 SEI bd SR RS OR ARG OK 48588 SSE BN 80.5 I SIT 1227 3 Berlin (59 20 4:06 Sd 20-528 15 19 Pola 1912 35.11) --15 32 560 |+5 4 Reef LISSA Sr KEN LONE OTST osteld eg UN Esa |-13523 21 Berlin |9 2 14 67 19 4 19.7 ET LR = 158 59 :20.05 SH-B0EN 23Å ET 6 BIISSEI0E 7 EB 50 28-00) 1205 22 sö rg ” - nd 70 Hieraus wurden die folgenden Normaloerter abgeleitet: : ] | 1878 = NT ere8n I 18780 NIGER Febr. 10.00000 140” 21 2.6 |12”57 25 2 000011 IT KOB 230-ELSR48T50 Mära > 954711] 135-389 L0.12 19 ot 3 UR 24 500004--1345-50733:0- 21 TONTATGN Das Endresultat der Rechnung, deren Einzelnheite ich um nicht zu weitläufig zu sein hier nicht anfähre, ergahb för die Werthe der wahrscheinlichsten Elemente: Epoche 1878 März 2.5 mittl. Zt. Berlin. MI=E=Psr SBS = 202 9221 QENMATTASI Di Mittl. Aequin. 1878.0. == 40 0 362] fi 203200 == (HOI log a= 044720 Die Correctionen waren, wie bemerkt, nur bei einem einzigen Vergleichstern von grösserem Betrage und betraten gar nicht die Differenzialbeobachtungen Planet—Stern; äber die Unsicherkeit dieser giebt der Unterschied von 0".92 und 137 zwischen den: zwei Vergleichungen Febr. 3, welcher wohl ungewöhnlich gross ist, doch ein gewisses Maas ab. Da dennoch zwischen den beiden Elementensystemen eime Differenz in u von 0.845 besteht, veranlasste dieser Um- stand in Verbindung mit dem vergeblichen Suchen des Doctor Palisa mich die Grenzen der Aufsuchungs-ephe- meride mnahe doppelt so weit wie fräher zu verlegen. Damit sollte doch gar nicht gesagt sein, dass auch das sorgfältige Durchsuchen dieser Zone die Auffindung des Pla- neten sichern könnte. Dazu mässten die Grenzen derselben noch weiter genommen werden. Da das Suchen in den tröbsten Wintermonaten und in tiefen Declinationen Vvorge- nommen werden musste, so dass dazu nicht jede klare BH 0 = NN OM Nn tå Nacht verwendbar war, erschien es geboten, die Zone nicht allzu stark auszudehnen. Die Angaben, welche ich den Herren Palisa und Knorre ibersendete, umfassen fänf Ephemeriden, deren mit- telste den wahrscheinlichsten Elementen entspricht, die äbri- gen den folgenden Variationen: fan online forsen hyr 1886- Nors Om | Ox Oc N | ; 3 | | (64 0) [> i - = 3 - h EN ( , ENS sel 1 0:002957 |.--0:0024184]1- 1:02 |. 4 13.17 .-nal 1348 SE932 | --.0.002267 | +0.000827.| 709, 4 41 10 | —29 184 -F 1.828 | — 0.002267 | — 0.000827 | 250" 5 37 45 — 24 52.8 | 251608. | —10.002957 | -—01002418) | 1800 rel 2133 oe bei nn = 1. Die wahrscheinlichsten Elemente ergeben Nar tandd Lik —; 200-940 214 Ksekstirtsomit(V Cisk S.9) ein Unterschied von 13” in « und 12 in d zwischen den Oertern, welche aus den auf Grund so wenig verschiedener Grunddaten berechneten wahrscheinlichsten Elemente abgelei- tetet sind. Dies zeigt dass die Zonen in der That sehr gross hätten genommen werden mässen, wenn man der Wider- auffindung hätte gewiss sein wollen. Dass es dennoch bes- ser war, dies nicht zu thun, beweist die Nachsuchung selbst. Bei so sädlichen Declinationen konnte in Berlin an ein erfolgvolles Nachsuchen kaum gedacht werden, D:r Pa- lisa in Wien hat im December nur einen brauchbaren Abend gehabt und diesen dazu verwendet die Gegend zwischen der ersten und zweiten Hypothese zu mappiren. Die Re- vision dieser Gegend, welche in Bezug auf den Erfolg den Ausschlag gegeben hätte, wurde D:r Palisa verhindert vorzunehmen theils durch ungiänstige Witterungsverhäll- nisse theils und später durch die Aufmerksamkeit, welche er den theilweise von ihm selbst entdeckten neuen Plane- ten (261) bis (264) zuzuwenden hatte. Wie er mich neu- lich brieflich mitgetheilt, hat er die Absicht, dieselbe bald auszufuhren. Die vorhergehenden Untersuchungen iäber die wahrschein- T2 lichste Bahn des Planeten geben zu erkennen, dass, wenn ein Erfolg erwartet werden soll, den Zonen bei der Aul- suchung eine mehr wie gewöhnliche Ausdehnung sowohl in der Längs- wie in der Breitesrichtung gegeben werden muss. Die Beobachtungen umfassen zwar anderthalb Monate, sind aber gering an der Zahl. Es bleibt desshalb bei der Ab- leitung der Elemente immer eme bedeutende Unsicherheit. Hierzu kommt die grosse Neigung der Bahn, welche unter den, Planeten nur von Pallas ibertroffen wird, während nur die der (31), (132), (164) und (247) der (183) nahe kom- men. Unter diesen ist (132) auch nur in einer Opposition beobachtet worden. Ferner wirkt die bedeutende Excentricität, welche nur von (132) äbertroffen, und nur bei (164) und (175) dieser gleichkommt. MHinderlich fär die Wiederauffin- dung ist noch die Lichtschwäche des Planeten; derselbe ist im Mittel 127.6 und variirt in den Oppositionen zwi- schen 10”.4 und 14”.3. In den zwei Oppositionen, in wel- chen nach der Entdeckung öberhaupt an einer Nachsuc- hung hat gedacht werden können, ist der Planet 11” — 12" sewesen. Dabei ist die Declination immer stark södlich gewesen: und hat dieser Umstand bedeutend mitgewirkt, dass der Planet nur von einem einzigen Beobachter, Doc- tor Palisa, und nicht so viel wie er gewiänscht hätte, ge- sucht worden ist. Om framställning af konstgjord pyrokroit (kristallise- radt manganohydrat). Af Aug. af Schultén. För att efterbilda detta mineral på konstgjord väg be- gagnar jag mig af samma metod, som jag användt för framställning af kristalliseradt magnesiumhydrat (artificiel brucit) och kristalliseradt kadmiumhydrat 1). Det enda för- sigtighetsmåtl man måste iakttaga vid beredning af kristal- liseradt manganohydrat är att under operationen med om- sorg undvika allt lufttillträde. Jag går härvid tillväga på följande sätt. I en flaska af böhmiskt glas upplöser jag 300 gram med alkohol re- nadt kaliumhydrat i 50 kub. cent. vatten, tillsluter flaskan med en kork, låter en vätgas- eller lysgasström genom- gå flaskan och upphettar kaliumhydratlösningen till kokning någon tid för att utdrifva luften derifrån. Jag låter häref- ter lösningen något svalna, och med tillhjelp af en separa- tionstratt blandar jag dertill droppvis och utan att luft med- följer en nyss utkokad lösning af 15 — 17 gram kristallise- rad manganoklorid MnClhl, + 4 aq. 1 15 kub. cent. vatten. Härpå upphettar jag lösningen ånyo, till dess det utfälda manganohydratet fullständigt löst sig, hvilket inträffar vid omkring 1602. Lösningen, som är fullkomligt klar och svagt brunfär- gad, afsätter vid afsvalning kristaller af manganohydrat och stelnar till en fast massa. För att isolera dessa kristaller utan att de oxideras behandlar man den fasta massan, se- 1), Comptes rendus, t. CI, p. 72. 74 dan den fullständigt afsvalnat, med nyss utkokadt vatten. Kristallerna böra genom tvättning omsorgsfullt befrias från hvarje spår af vidhängande kaliumhydrat. Denna tvättning utföres sålunda, att man genom separationstratten inför luft- fritt vatten, som sedan åter afdekanteras medels en häfvert allt under det vätgasströmmen fortfarande genomgår flaskan. Kristallerna tvättas slutligen med alkohol och eter samt tor- kas 1 lindrig värme. De förvaras i tillsmälta glasrör fylda med vätgas. Om man vid nyss beskrifna operation använder na- triumhydrat 1 stället för kaltumhydrat, så löser sig mangano- hydratet icke. En klar lösning erhålles icke ens, om man upphettar en lösning af 100 gram natriumhydrat i 25 kub. cent. vatten med endast 1 gram MnCl,-+4 aq. till kok- ning d. v. s. till ungefär 200". Men vid mikroskopisk under- sökning af den fällning af manganohydrat, som bildas vid denna operation, fann jag att den utgjordes af ytterst små kristaller, liknande dem, som blilvit framstälda förmedels kaliumhydrat. Enligt mina tidigare verkstälda undersöknin- gar förhåller sig natriumhydrat på liknande sätt gentemot magnesiumhydrat. Kristalliseradt manganohydrat löser sig lätt i klorväte- syra och i en lösning af amoniumklorid. Då man upphettar kristallerna till rödglödning vid lufttillträde öfvergå de i brun mangano-manganioxid med bibehållande af sin yttre form. Vid upphettning i vätgasström förlora de sitt konsti- tutionsvatten och gifva manganooxid, hvilken är grön såsom varm och blir grå vid afsvalning. Vattenförlusten uppgår till 19.719/,; beräknad enligt formeln Mn(OH). borde den utgöra 20.22"/,. Kristallernas sammansättning motsvarar formeln Mn(OH),, såsom det framgår alt följande analys- resultat : Funnet. Beräknadt. MIRO or USE TORTS EO 20109 20:22 II.74 100.00 (0 I denna analys har vattnet blifvit bestämdt genom äm- nets upphettning vid lufttillträde. Konstgjord pyrokroit bildar mycket tillplattade hexa- gonala prismer af omkring 0.2 millimeter i diameter. Kri- stallerna äro fullkomligt genomskinliga och hafva, sedda i större mängd, en svag skiftning i ljusrödt. I rent tillstånd syrsällas de i luften endast helt långsamt, men i närvaro af spår af alkalier oxideras de mycket hastigare i beröring med luften och antaga först en bronsliknande färg, hvilken sedan genom allt mörkare bruna färgtoner öfvergår i svart. Kristallernas specifika vigt är 3.258 vid 152. Då man observerar en kristall vertikalt mot ändytan under mikroskopet i parallelt polariseradt ljus mellan kor- sade nikoler, ser man att den i alla ställningar förblir mörk, I konvergent polariseradt ljus kan man tydligt iakttaga det kors, som karakteriserar kristaller med en optisk axel. Denna axel är negativ, likasom fallet är hos de naturliga kristallerna 1), Kadmiumhydrat är äfven negativt, medan magnesiumhydrat är positivt, vare sig det blifvit framstäldt på konstgjord väg eller bildadt i naturen. !)7G. Flink, Bihang till Svenska Vetenskaps-Academiens Hand- lingar, Band XII, Afd. IT (1887). Om framställning af silfverkaliumkarbonat. Af Aug. af Schulteén. Flere kemister hatva iakttagit att silfverkarbonat, som blifvit framstäldt genom inverkan af alkalikarbonat på silf- vernitrat, stundom är gult, stundom hvitt och att den hvita fällningen 1 de flesta fall blir gul, då den tvättas med vat- ten 5). Dessa fakta hafva föranledt mig att göra några för- sök i ändamål att utröna, om icke den hvita färgen hos fällningen tillkom en förening mellan sifverkarbonat och alkalikarbonatet, hvilken förening vid tvättningen sönderde- lades i gult silfverkarbonat och alkalikarbonat, som upptogs af vattnet. Resultatet af dessa försök bekräfta mitt antagande. Om man häller en mindre mängd af en silfvernitrat- lösning till en koncentrerad lösning af kaliumkarbonat, hvar- till man blandat något kaliumbikarbonat, så bildas i sjelfva verket en amorf, gulhvit fällning, som efter någon tid för- vandlas till hvita, mikroskopiska kristaller af silfverkalium- karbonat och dessa kristaller sönderdelas samt blifva gula, då man utspäder den lösning, hvari de uppstått, med vatten. För att framställa denna nva förening 1 så rena kri- staller som möjligt bör man gå tillväga på följande sätt. Man löser 150 gram rent, afvattnadt kaliumkarbonat i 150 kub. cent. vatten och blandar till lösningen, sedan den sval- nat, omkring 15 gram pulveriseradt kaliumkarbonat. Då lösningen blifvit mättad med bikarbonatet vid vanlig tem- peratur filtrerar man den, tillsätter en lösning af 1 gram silfvernitrat i 25 kub. cent. vatten och omrör vätskan, till +) Se Gmelin, Handbuch der anorganischen Chemie, t. III p. 916. dess att den gulaktiga fällning, som först bildats, fullstän- digt förvandlats till hvita kristaller, hvilket icke erfordrar ländre tid än några minuter. För att erhålla större kri- staller upphettar man vätskan innehållande den kristallini- ska fällningen ända till dess den fullständigt löst sig. Lös- ningen afsätter vid långsam alsvalning silfverkaliumkarbo- natet i vackra kristaller, som kunna uppnå en längd af 2 centimeter. Medan man upphettar vätskan bör man stän- digt omröra den samma och sorgfälligt skydda den mot stoft, ty annars sönderdelas en del af fällningen. För att befria kristallerna från moderluten utbreder man dem i ett tunnt lager på en platta af oglaseradt por- slin. Man lyckas likväl icke fullständigt aflägsna det kri- stallerna vidhängande kaliumkarbonatet, såsom det framgår af nedanstånnde tal, funna genom analys af ämne, som blifvit renadt med mycken omsorg: Funnet. Beräknadt. INGE DAG 25,97 [NS (OVESSON PEO Nan DONTA CORE 21,29 29,40 1C0,00 Detta analysresultat leder till den enkla formeln Ag KCO;s. Kristallerna äro silverglänsande och fullkomligt genom- skinliga. De svärtas icke af dagsljuset förutom i närvaro af organiskt stoft. De sönderdelas ögonblickligen i beröring med vatten, som beröfvar dem allt kaliumkarbonat. Ater- stoden utgöres af gult, ogenomskinligt silfverkarbonat, som bibehåller de ursprungliga kristallernas form. Om man lindrigt upphettar kristallerna, förlora de koldioxid och öfvergå i en blandning af silfveroxid och ka- liumkarbonat; vid något starkare upphettning afgifva de dessutom syre och hela vigtsförlusten uppgår till 14,76 ?/, (beräknad enligt formeln Ag KCO; borde den utgöra 14,51 ?/9)- Kristallernas egentliga vigt är 3,769. TS Sedda under mikroskopet visa de sig ega formen af rnktangulära lameller, hvilka stundom sluta med en till- spetsning, som bildar en vinkel af i det allra närmaste 902. I parallelt polariseradt ljus är utsläckningsriktningen paral- lel med längdriktningen. Kristallerna äro tillplattade i samma plan hvari de optiska axlarne ligga; de äro positiva. Då man, vid de operationer jag ofvan beskrifvit, er- sätter kaliumkarbonatet med natriumkarbonat, så bildas ett kristalliseradt silfvernatriumkarbonat, hvilket jag likväl icke lyckats isolera. Absoluta magnetiska bestämningar vid Meteorolooiska Centralanstalten i Helsingfors. 2. Af Ernst Biese. De absoluta magnetiska bestämningarna hafva fortgått enligt samma plan som förut. Jag hänvisar därföre här blott till redogörelsen för den första serien bestämningar, som finnes publicerad i B. XXIX af denna Öfversigt af Fin- ska Vetensk.-Societetens Förhandlingar. Endast en omstän- dighet behöfver påpekas, att nämligen i stället för box-kro- nometern Dent 1807 användts Dent 1919. 3eräkningen al observationerna gifver följande resultat: Deklination. = De kliinatiom: Fa cd = = ostlig. västlig. h m m Oo Ad Oo ' 1887 April 22 4 17—26p-. I SS6 LON SAND ATEN ST 9.7 50.3 SN Sr OK E NER 42.8 SS VA RE aa SE a förr LAN 17.3 497 29 5 21—30=; | NA 45.3 so ÄT SA ANNE Il 14.9 45 ss JO 2 IE | 18.4 41.6 Sn DN br II 18.3 41.7 NOM. et 0R8SE-485 I 18.1 41.9 FU es HÖNSEN Long 17.3 42.7 KasetHebra AA | I 42.5 I 13-—23,, II I 2 Horisontal-intensitet. 20 16 28 m h m | h 1887 April 14 1058 a.—0 16 p. rm h Lt | 5 1l3p:—2 DOP. m m h h Orr T0SSR. | | Jak Sva | HE 0 24p.—1 49 p. I h m h m | O29ApI-LEDSD m h Mm | h | DOO TAR I I II I SS I 2198 2199 | 2191 2185 | 2951 2153 2155 2251 2105 I 2079 I w do) - Inklination. h m Him: | | 1887 April21 10 55a—11 27 p.| 3| Ra h om hm | Sun. 0 Il 15a- 1143 al TÖS | h m h m | > 30 5 28p— 6 2p1 3 ENOTAES -1 S on 2 =) RS m HAT 70 ..59.6 dn » Aug. 16 5 44p.— 6 15p. 3 ; 70 36.4 ÖB: Hm hb m MÖSSA : » Nov. 7 5 10p.— 543p.'3/| i KOL RB66 70 54.9 Re hb m 3 70 RS 4 TösStkan on vl0SOa = 12 JE a TÖS | (05-5618 ; — (K><0 — Bidrag till Enantylsyrans historia. Af FEI AA. Wo abhklförss. Enligt Laurents uppgift hade redan Chevreul iaktagit, att vid oleinsyras, stearinsyras och den s. k. margarinsyrans kokning med koncentrerad salpetersyra två syror bildas: en oljeartad, olöslig i vatten och en fast, löslig i sin tjugu- faldiga vigt deraf"). En dylik oljeartad återstod undersöktes närmare af Laurent. Den hade qvarblifvit efter olivoljas behandling med salpetersyra, simmande på syrans yta och utgjorde ungefär femte delen af den använda oljan. Vid försök att destillera en del deraf, öfvergick en tredjedel utan sönder- delning, derefter svartnade massan och började pösa. Mot slutet erhölls ett svårsmält, hvitt sublimat. Resten esterifie- rades med alkohol och svafvelsyra. Af den bildade estern öfverdestillerade endast en femtedel utan sönderdelning. Estern var oljeartad. Ded förtvålades med alkoholisk kalilut. Svran, som var olöslig 1 vatten och likaledes hade olje- konsistens, afskiljdes med saltsyra. Den benämndes azolein- syra. Ehuru Laurent uttryckligen betonade syrans icke rena tillstånd, analyserade han densamma. Resultatet var empi- riska formeln Ci; H3, Oj, uttryckt med nuvarande atomtal. Formeln C,3; Hy; O, är tydligen lika med C, Hi, 03 + C, H,, O. eller en blandning af lika molekyler enantylsyra och kapronsyra. 1) Annales de Chimie et de Physique T. 66 p. 157 (1837). om ES 83 Azoleinsyra löses af koncentrerad salpetersyra, utfälles ur lösningen genom vatten, men omvandlas vid längre kok- ning med denna syra till i vatten lösliga substanser 2). Bromeis upprepade på Liebigs uppmaning Laurents försök både med stearinsyra och oleinsyra. Han gjorde dervid den iakttagelsen, att den använda salpetersyra, hvil- ken vid dessa försök öfverdestillerat, hade en genomträn- gande lukt. Denna lukt försvann ej vid neutralisering med alkali. Den luktande substansen kunde ej utfällas genom saltlösningar, men isoleras genom salpetersyrelösningens neutralisering med natriumkarbonat och destillation. Den erhölls dervid såsom en på vattnet simmande olja, hvilken var ofärgad, tunnflytande och flyktig. Dess mängd var all- deles otillräcklig för närmare undersökning ?). Dessa no- granna, med ytterst små qvantiteter utförda iakttagelser hafva sedan lemnats obeaktade. Azoleinsyran sjelf framstäldes ej af Bromeis, deremot dess etylester ur stearinsyra, margarinsyra, oleinsyra och linolja. De med salpetersyra behandlade fettsyrorna fingo stå någon tid med alkohol under tillsats af en ringa mängd svafvelsyra. Alkoholen afdestillerades. Detta upprepades. Ur de alkoholiska destillaten utfälldes estern med vatten och torkades. Den var färglös, tunnflytande och temmeligen flyktig. Den från olika material framställda estern visade vid analys likartad sammansättning >). Ur densamma beräknade Bromeis syrans sammansätt- ning till C, H,, Os. Syran sjelf kunde Bromeis ej isolera af brist på material ?). Derefter företog Tilley, äfven på uppmaning af Liebig, oxidation af ricinolja med dess dubbla vigt salpetersyra, hvilken förut blifvit utspädd med sin lika vigt vatten. Yep l3: 2?) Ann. Chem. Pharm. (Annalen der Chemie und Pharmacie) B. d. 35 S. 94 (1840). 3) Ibid. Bd. 35 8. 110. 4) Ibid. Bd. 37 S. 200 (1841). 34 Han erhöll härvid i förlaget en oljeartad vätska, hvars mängd ansenligt kunde ökas genom den i retorten qvarblif- vande oljans destillation med vatten. Den flyktiga oljan blef tvättad med vatten, åter öfver- destillerad dermed, separerad och torkad med smält fosfor- syra. Den var en fullkomligt färglös, genomskinlig vätska af egendomlig, aromatisk lukt och retande smak. Den bör- jade koka vid 148”, men sönderdelade sig under svärtning vid längre upphettning till denna temperatur. Den benämn- des af Tilley Enantylsyra. ; Dess analys gaf tal, hvilka någorlunda stämde med formeln C, H,, O>; kolhalten var något för hög. Tilley framställde etylestern: en färglös vätska, lättare än vatten, af angenäm lukt och brännande smak. Den blef i köldblandning fast och kristallinisk. Dess sammansättning Varstor He ÖR Vidare framställdes siltversaltet genom utfällning af syrans ammoniaklösning med silfvernitrat. Enantylsyradt barium erhölls genom kokning af syrans alkohollösning med bariumkarbonat. Det kristalliserade i glänsande fjäll. Dess analys tydde på en syra med högre kolhalt : Enantylsyrad koppar kristalliserade i gröna sidenglän- sande nålar. Det precipiterade blysaltet var citrongult, olösligt i vatten, men lösligt i alkohol, ur hvilken lösning det kunde erhållas kristalliseradt. Tilley förmodade att hans enantylsyra var identisk med Laurents Azoleinsyra, ehuru denna sistnämnda ej varit ren; Bromeis etylester förklarades af honom för enantylsyrad etyl 1). Denna med vatten flyktiga, men deri svårlösliga oxida- tionsprodukt, karakteriserad genom sin starka lukt, hvilken Laurent erhållit ur oleinsyra och Tilley ur ricinolja, var sålunda införd i kemiska literaturen såsom Enantylsyra. !) Ann. Chem. Pharm. Båd. 39 S. 161 (1841). 89 Ett stort intresse, ehuru ej stående i omedelbart sam- band härmed, erbjuder Redtenbachers undersökning öfver alla de flyktiga fettsyror, hvilka bildas vid oleinsyras oxi- dation med stark salpetersyra. Denna undersökning om- fattar sålunda äfven de i vatten lösliga. Den visar att bland de senare finnas ättiksyra, propionsyra och smörsyra. De svårlösliga, hvilka afskilja sig såsom olja, börja med vale- riansyra och sluta med kaprinsyra, omfattande samtliga mellanliggande normala fettsyror deribland äfven en dittills obekant, med nio kolatomer: pelargonsyran 1). Arzbächer oxiderade ricinolja och vallmoolja med ka- liumdikromat och svafvelsyra och erhöll dervid såsom hut- vudprodukt enantylsyra och derjemte en neutral starkt luk- tande, flyktig substans, enligt förmodan en aldehyd, möjligen valeral ?). Enantylsyra framställdes sedermera af Brazier och Gossleth, ur ricinolja med salpetersyra, efter Tilley's ur- sprungliga metod, hvilken de funno fördelaktigare än andra”). Tolf år sednare framstäldes Enantylsyra på samma sätt af Landolt. Två skålpund ricinolja gåfvo 80 kb. cm. råprodukt. Syran öfverdestillerades två gånger med vatten, torkades öfver glasig fosforsyra och fraktionerades. Den började koka vid 2089; temperaturen steg raskt till 21875, derefter långsamt till 2209. Den mellan dessa temperaturer öfvergående delen utgjorde hälften af vätskemängden. Ana- lyserna stämma väl ”?). Under loppet af tio år finnas inga skriftliga uppgifter om enantylsyra, oaktadt otvifvelaktigt många kemister haft den om händer. Syntetiskt framstälde Schorlemmer af primär heptyl- alkohol, erhållen från normalheptan ur Pennsylvanskt petro- leum, en syra med sju kolatomer. Den jemfördes med enantyl- 1!) Ann. Chem. Pharm. Ba. 59. S. 41 (1846). SJUbidEBLV3 Tr SIR9(18350): 3) Ann. Chem. Pharm. Bd. 75: S. 269 (1850). +) Poggendorffs Annaler Bd. 72. S. 379 (1862). 36 syra ur ricinolja. Bägge substanserna befunnos ega samma kokpunkt och lika kristalliserande, vattenfria bariumsalt 2). Franchimont erhöll en normal heptylsyra från hexyl- alkohol ur Herakleumolja genom nitrilreaktionen. Den tor- kades öfver fosforpentoxid och destillerades. Den var en färglös olja af svag fetttukt. Dess kokpunkt var 2239— 224”, när hela qvicksilfverpelaren var insänkt i ämnets ånga. Dess smältpunkt var — 82 eller möjligen två grader lägre. Dess etylester stelnade ej i köldblandning. Dess blysalt var hvitt. Om dess salter längre fram. I allmänhet äro heptyl- syran och några derivater af densamma sorgfälligt under- sökta och deras karakterer noggrant angifna ?). — Detsamma gäller äfven om Schorlemmers enantylsyra, framställd genom enantols oxidation med kaliumdikromat och svafvelsyra. Syran torkades öfver fosforpentoxid och fraktionerades så länge tills dess kokpunkt blef konstant och den öfverdestillerade utan sönderdelning. Denna rena enantylsyra är en vätska af svag talglukt, konstant kokande vid 2239—2242, när hela qvicksilfver- pelaren är omgifven af ånga. Dess stelningspunkt är — 11”; dess smältpunkt — 1029. Äfven dess blysalt är hvitt och dess ester stelnar ej i köldblandning. Små olikheter mellan enantylsyrans och Franchimonts heptylsyras derivat skola längre fram anföras >). Af Mehlis framställdes äfven heptylsyra ur enantol med salpetersyra såsom oxidationsmedel. Ur oxidationsprodukten, som hade en svag fettsyrelukt och kokade fr. 1452 till 2007, framställdes bariumsaltet genom fraktionerad kristallisation Detta sönderdelades derefter med svafvelsyra. Syran stelnade i en köldblandning af — 122; smälte vid — 52 till — 6?. Den kokade vid 2192. Dess sp. vigt, vid 21”, var 0.916 2). Slutligen framställdes normal heptylsyra af Lieben och !) Ann. Chem. Pharm. Bd. 161. S. 280 (1872). 2?) Ann. Chem. Pharm. Bd. 161. S. 280 (1872). 3) Ibid. Bd. 170. S. 141 (1873). HLIPid BINNSNESKINS 37 Janecek ur normal kapronsyra genom dess öfverförande i alkohol, och alkoholens omvandling i enantylsyra medelst nitrilen. Syran är en tjockflytande vätska af fettartad lukt. Dess smältpunkt och dess stelningspunkt ligga ungefär vid — 102, Oaktadt små ofvan antydda olikheter, förklaras Franchi- monts normala heptylsyra, Schorlemmers enantylsyra ur enantol samt deras egen heptylsyra af dem för identiska >). Af denna historik framgår: Att enantylsyra och normal heptylsyra äro tillräckligt karakteriserade af Franchimont, Schorlemmer och Lieben, men att Tilleys syra visar väsentliga, från dessa syror af- vikande egenskaper; Att någon af dem dock förekommer i Tilleys olja och deraf utgår inemot hälften, framgår, med mycket stor sanno- likhet, ur Landolts korta, men exakta notis. Att orsakerna till Tilleys syrekomplexs olikheter ej äro fullständigt bekanta, men att man kan sluta till dem af Bromeis och Arzbächers undersökningar. Att studiet af utspädd salpetersyras inverkan på ricin- olja ännu ingalunda är fullständigt afslutadt. Att derföre åter upptaga Tilleys reaktion syntes mig ingalunda sakna intresse, äfven om jag dervid skulle komma att blott konstatera redan bekanta eller nästan fullständigt kända data. Jag hade sedan någon tid, vid framställning af azelain- syra och korksyra efter Arppes exakta metod, kommit i be- sittning af en qvantitet Tilleysolja och, vid ett par försök med densamma, gjort några iakttagelser, hvilka stå i an- märkningsvärd öfverensstämmelse med några redan gjorda och ofvan anförda dylika. Den med vatten aftvättade oljan sönderdelades vid ett destillationsförsök hastigt vid cirka 1702. 1) Ann. Chem. Pharm. Bd. 187, S. 139 (1877). Oo [0 6) Vid en annan destillation, företagen först efter längre fortsatt tvättning med vatten och sedan oljan förut gjorts vattenfri genom svag uppvärmning i en långsam torr luft- ström, började kokningen vid 1202, temperaturen steg ända till 235? likväl så, att öfver hälften hade öfvergått mellan 21092—2152. Den ringa återstoden i fraktioneringskolfven var mörk och tjockflytande. Vid några gånger upprepad fraktionering öfvergick ännu alltid en betydande mängd mel- lan 2109—215? och jag trodde mig till en början hafva funnit en kokpunkt vid 2131). Vid dessa fraktioneringar, öfver 233? kokande, mörkfärgade rester samlades och förena- des. De stelnade efter någon tid till en kristallisk massa. Vid andra destillationsförsök började kokningen, sedan vattnet på ofvannämndt sätt blifvit bortskaffat, vid 200? och vid 223? fanns endast en ytterst ringa återstod. Vid oljans neutralisering med natronlut qvarblef alltid en ringa mängd deraf olöst. Denna egde i hög grad den starka lukt, som utmärker den råa syreblandningen. Nat- rium saltet var, afdunstadt till torrhet, svagt gulfärgadt och gaf med blyacetat en citrongul fällning. Emedan Tilleys olja sålunda visat sig, från olika bered- ningar, besitta varierande egenskaper, måste jag först deraf förskaffa mig en tillräcklig mängd med någorlunda likartad sammansättning. Min afsigt var, att derefter: isolera den deri i största mängd förekommande syran och konstatera dess sannolika identitet antingen med Schorlemmers enantylsyra eller Franchimonts heptylsyra. Jag ville vidare isolera andra i oljan ännu förekommande flyktiga fettsyror; sedan närmare bestämma de substanser, hvilka meddela densamma dess starka aromatiska lukt, och om möjligt äfven de syror, hvilka ega gulfärgade salter, samt slutligen fastställa hvilka lätt- lösliga syror bildas vid reaktionen. 1) De tidigaste uppgifterna om enantylsyrans kokpunkt finnas ej i någon särskild, publicerad undersökning, utan i Streckers lärobok, der den anges till 2129. Den rättas af Stådeler (Journ. prakt. Chem. Bd. 72. S. 241) till 1182, hvilket enligt Kolbe bör vara 2182. Den astställdes af Landolt till 2:82, 5—221? (se ofvan). Bg NNE SER 39 Ehuru tills nu endast det första syftet blifvit uppnådt, tar jag mig dock friheten att meddela detsamma för intag- ning i öfversigt af Vetenskapssocietetens förhandlingar. Materialet framställdes efter samma metod, som ut- förligt beskrifvits af Tilley o. a. och i synnerhet af Arppe i hans fulländade undersökning af de härvid bildade fasta syrorna. Till 1000 grm. salpetersyra af 1,25 spec. vigt, hvilken svagt uppvärmdes i en rymlig tubulerad retort, infördes i små satser 250 grm. ricinolja. Sedan första inverkan var öfver, uppvärmdes syran starkare och hölls i mycket svag kokning i två dagar. Derefter tillsattes ytterligare 500 grm. syra och kokningen fortsattes ännu fyra dagar. Den olja, som hvarje dag jemte svag salpetersyra öfverdestillerade, separerades och syran infördes åter i retorten. Genom på detta sätt upprepadt förfarande erhöll jag på sex dagar, emedan två satser alltid samtidigt bearbetades, af 5300 grm. ricinolja högst 100, minst 85 grm. Tilleys olja. Dessa gqvanti- teter hafva ständigt erhållits vid hittills utförda tjugu försök !). För att framställa blott hufvudprodukten hade det otvifvelaktigt varit fördelaktigast att, såsom Landolt, två eller tre gånger öfverdestillera den råa oljan med vatten, hvarvid mera lösliga syror hade öfvergått i vatten lösning, derefter neutralisera densamma med natriumhydroxid lösning, afdunsta till torrhet, för att aflägsna den luktande substansen, afskilja de svårlösliga syrorna med svafvelsyra samt torka och fraktionera dem. Men, emedan jag samtidigt ej blott ville vinna den luktande substansen, hvilken, enligt tidigare af mig gjorda iakttagelser, öfvergick med de första fraktionerna, utan äfven utreda huruvida-vid 213? någon kokpunkt kunde observeras, förfor jag på följande sätt. Ungefär 600 kb. cm. olja tvättades upprepade gånger med små qvantiteter vatten, ända tills tvättvattnet, som ur- sprungligen varit gulfärgadt, blef färglöst. Derefter uppvärm- 1) Af svårlösliga fasta syror hafva samtidigt erhållits, efter tvätt- ning och torkning, 150—175 grm. från samma 5300 grm. ricinolja. 920 des oljan i en fraktioneringskolfi oljebad till cirka 130”, under det en ström af torr luft leddes öfver dess yta. Sedan vattnet afgått, upphettades starkare och temperaturen steg raskt till 2002 derefter något långsammare till 2109. Från 2102 till 216”, Ööfverdestillerade ungefär en tredjedel; 2162—223> hälften. En ringa mängd mörk återstod qvarlef i destilla- tionsapparaten. Hvar och en af dessa fraktioner hade den lukt, som ansetts känneteckna Tilleys enantylsyra. De neu- traliserades, hvar för sig, med natriumhydroxidlösning. Af den första blefvo ungefär 8 kb. cm. olösta. Af den andra en kb. cm. Den tredje löste sig nästan fullständigt. Natriumsaltlösningarna afdunstades till torrhet. De tor- kade saltmassorna voro förglösa. De ur dem afskiljda syre- blandningarna underkastades fraktionerad destillation. Sedan denna en längre tid fortsatts, hade jag erhållit två fraktioner hvilka kokade mellan 21992—2202, 2209-—221?. Termometern var härvid ej fullständigt insänkt i substansens ånga. De utsattes för afkylning i luften, hvilken hade en temperatur af — 252? och bildade bägge fullkomlikt likartade fasta massor, utgörande efter stelningens olika hastighet an- tingen små perlemorglänsande fjäll eller stora kristallblad, liknande isättika. En termometer instäld i kristallmassorna visade för bägge under smältningen en temperatur af — 11”. Termometern steg vid smältningens slut till — 102. Engång erhölls smälttemperaturen — 10”, en annan — 12”, en tredje — 13”, allt för substanser af skilda beredningar. Dessa differenser vill jag tillskrifva små föroreningar, hvilka, som bekant, sänka smälttemperaturen. Specifika vigten vid —+ 17”, jemförd med vatten af samma temperatur, var 0,9212. Landolt hade funnit 0,9179 vid 182. Franchimont »----- 09212 AE Schorlemmer «+++ -- 0:02 LON 5 Lieben och Janecek 0,9198 >» 202. Substansen hade en oljeartad konsistens och var vid vanlig temperatur nästan luktlös. SJ En organisk elementaranalys gaf följande resultat: 0,4187 grm. substans gaf, förbrännd med kopparoxid, 0,4131 vatten och 0,9901 koldioxid. Beräknadt. Funnet. se - ÖNS SS 84. 64,61. 64,46. Ela: Cesc FATT ÖRT 10,96. ÖSBE SON 32. 24062. 130: FLOD: Etylestern framstäldes derigenom att syran blandades med lika vigt absolut alkokol och småningom försattes med sin halfva volym engelsk svafvelsyra. Redan härvid afskiljde sig största delen af estern på blandningens yta. Denna öfver- lemnades åt sig sjelf i tolf timmar och uppvärmdes derefter omkring åtta på vattenbad. Efter tillsatts af vatten sepa- rerades den på detsamma simmande, färglösa vätskan, tvät- tades med natrium-karbonatlösning och derefter med vatten och torkades med klorkalcium. Redan vid första destilla- tionen ur oljebad kokade den till allra största delen mellan 186?—187”, när qvicksilfverpelarn ej var till hela sin längd i esterns ånga. Den stelnade ej vid — 212. Schorlemmer anger 187?—1802(?), för etylenantylat: Franchimont 18792—188”. För begge var hela termo- metern omgifven af ånga. Lieben och Janecek ange den korrigerade kokpunkten för etylheptylat ur kapronsyra till 1892,3. Esterns lukt var likasom de föregåendes angenämt fruktartad. Dess egentliga vigt, jemförd med vatten af samma temperatur, var vid 17? 0,8730. Schorlemmer hade funnit 0,8735 vid 16. Franchimont:«+->->:--+>>> ÖSTE VIAYIn24e Lieben vid 202 0.8716. 0,2584 grm. substans gaf vid förbränning med kopparoxid 0,6449 koldioxid och 0,2655 vatten. d2 Beräknadt. Funnet. lyrérd kredit 108. 68,35. 68,07. Tree ste 18230 11:42 ÖREN 220.205 ag 100. Natriumsaltet. Syran neutraliserades sorgfälligt med utspädd natronlut. Lösningen afdunstades på vattenbad tills fast substans började visa sig vid vätskans rand. Denna var, efter mycket långsam afsvalning, fullkomligt genom- skinlig, ganska tjockflytande och innehöll en stor mängd ytterst fina, genomskinliga kristallnålar samt hade efter några dagar, 1 öppen skål och rumvärme, intorkat till en sidenglänsande, af tums långa, koncentriska nålar bestående massa. Kalciumsaltet framställdes ur natriumsaltets lösning genom utfällning med kalciumklorid. Precipitatet bestod af tydliga kristaller. Det aftvättades med något kallt vatten och löstes åter. Vattenlösningen gaf vid frivillig afdunstning långa tunna prismatiska kristaller, ofta med hvarandra sol- fjäderformigt förenade. Upptagna på filtrum sammantorkade de öfver svafvelsyra till en sammanhängande massa af stark sidenglans. Äfven moderluten gaf vid afdunstning pris- matiska kristaller, likaledes koncentriskt grupperade. 0,1692 grm. kalciumsalt, tre dagar torkadt öfver sva- velsyra, förlorade vid 150? 0,0102 vatten och gaf vid stark glödgning öfver bläster 0,0305 Ca 0. Härur beräknas kalcium-saltets sammansättning till (Car lia OD CER RO Beräknade. - Funna. (SAT eb 12005 12,88. Hör Oss neR NMS 6,03. Detta salt öfverenstämmer 1 afssende å yttre form, sam- mansättning och kristallvattenhalt med Franchimonts och Schorlemmers samt Liebens kalciumsalt. Zimksaltet erhölls från natriumsaltlösningen med zink- sulfat. Fällningen, hvilken var kristalliniskt kornig, aftvät- 93 tades med kallt vatten. Den torkades vid rumvärme i svaf- velsyreexsickator. En del af det torkade, precipiterade saltet löste sig med mycken lätthet och fullkomligt klart i varm alkohol af 98 ?/,. Det utkristalliserade vid lösningens afsvalnande i korta prismer, hvilka vid intorkning öfver svafvelsyra visade stark perlemorglans. Dess smältpunkt var vid 13292—1332. 0,1142 grm., utfälldt och öfver svafvelsyra torkadt, salt förlorade vid 108? endast 0,0008 grm. 0,1134 gaf vid glödg- ning 0,0276 zinkoxid. 0,1173 grm. ur alkohol omkristalliseradt, fyra dagar lufttorkadt salt förlorade vid 1109 0,0018 grm. 0,1155 gaf vid glödgning 0,0287 zinkoxid. 0,1010 en vecka öfver svafvelsyra torkadt, ur alkohol omkristalliseradt zinksalt förlorade vid 107? endast 0,0002 grm. och gaf vid glödgning 0,0254 zinkoxid. Dess samman- sättning är sålunda (C,; H;z 03)2 Zn. Beräknad. Funnen. FO SIS 20,17. 19,6 — 19,94, — 20,17. Franchimonts precipiterade zinksalt innehöll en half molekyl kristallvatten, och det ur alkohol omkristalliserade saltet två molekyler kristallalkohol. Schorlemmers utfällda salt, likasom nu beskrifvna, var vattenfritt, hans ur alkohol omkristalliserade var likaså fritt från alkohol. Kopparsaltet. Natriumsalt lösning försattes med kop- parsulfat. Fällningen var mörkgrön, kornig och klumpig. Den ljusnade småningom under vätskan. Efter upptagning på filtrum tvättades den med vatten och torkades. Saltet löste sig efter torkning lätt i absolut alkohol. Lösningen gaf vid frivillig afdunstning dels koncentriskt anordnade kris- tallgrupper, dels isolerade korta prismer. 0,2534 grm. kristalliseradt, lufttorkadt salt förlorade vid 1102 0,0004 och gaf vid glödgning 0,0633 kopparoxid. I4 (CE Fr 3 09 Cu. Beräknad. Funnen. OUT. agg FOR. Jon 19.90. Franchimonts kopparsalt afskilde sig ur alkohol lös- ningen i droppform; Schorlemmers 1 fasta kristaller likasom det nu anförda. Blysaltet. Natriumsaltet fälldes med blyacetat. Fäll- ningen var hvit, kornig. Ehuru svårlöslig omkristalliserades den ur kokande vatten och smälte under detsamma, men gaf ej härvid någon genomskinlig massa. Vid afsvalning utkristalliserade blysaltet i tunna färgskiftande blad, hvilka torkade i exsickator, visande liflig perlemorglans. Det om- kristalliserade saltet veknar först, men var fullkomligt smält VIKS: 0,1805 grm. kristalliseradt blysalt, torkadt vid 110?, gaf glödgadt 0,0871 blyoxid. Beräknadt. Funnet. Syran med dess ofvan beskrifna derivat visar fullkomlig öfverensstämmelse med Schorlemmers enantylsyra. Med denna är sålunda den del af Tilleys olja, hvilken löses af natonlut och visar en okorrigerad kokpunkt af 2199—221? identisk. Vid behandling af Tilleys olja med natronlut har alltid, såsom ofvan anförts, en ringa mängd blifvit olöst. Den är en färglös, vattenklar, tunn-flytande vätska, lättare än vatten och eger, i hög grad, den starka lukt, som utmärker enantyl- syra enligt Tilley. Emedan jag af densamma tills nu erhållit blott ungefär 20 kb. cm. har jag uppskjutit dess undersök- ning till dess en större mängd hunnit framställas. Ett med 95 densamma företaget destillationsförsök har visat, att här ej föreligger någon enhetlig substans. Dess kokpunkt stiger vid destillationen från 1602 — till 1809. Dess mängd har derföre synts mig otillräcklig för fraktionerad destillation. :nogqundfou BvÅu up [4 2peavanpar JAg BAJET YBBI ÄV Uvo STEN TABNIGIH MeNUef d03 BUTIUOLVATISYO asedufp wmngpevnrap wp 988 few I uop SIPrJIÄYANF NBGIÄJ Q9M PIA UDFUIUPRWUDJIGA OJ UFPFUNAHON . p | a SE Pe 88:01 89'01-t LOT] 9e8' [It] 2801 + | £9 OT LT'OT+ | L£6 (OM EKO 676 + 63/0 — l65'g —ISö'P hage = Beer | sne eL'e — | 18'€ c6'e — | OP — 86'0 — |ee'T —|68'G —106-] —| 79] — | 687 — | gut — | r9T — | 88 = | T9T — TR rg EA sr a SKR Oi äl 09:8 — | 6eR + BLT FI'9 ie 609 +!96'9 +l94'G +| 89 + | 899 + | 199 709 + | 1.9 + | 67 06-09 Ge tr SSE tek rer Se Se te SS SR Oskar Kos org — ISuG —I61'8 —s06 — KL — | IT — FL — | 18'g — | 09'T — . — FOP — |LO'G —l|ze'p —ITö'f —| 90't — | 6E'F — ot'p 08 666 — | LO'P — 96'p — |Z9'P —IS6'G —90'G — — $0'6 — | Lo'g —' I 89'g — 1 800 — | 86 — ES 48'01— 8L'0T—[8e TI— = ole OG | SER EM LOL org — 814 —1I09'4 — — ö8't Lo'g — OT — 798 — 288 — 9e'g 3 988 +l19'8 Hess Hl — Bet då GA 116 SR and GAGN SE Fold re0G 96 TV ATT 1TS8:08 z6'9z — (10766 07'T8 09:88 IFS [ed ' Fe | (en KL rå = el cn Blek NA Se El = - El SN oo 3 :3 2 — . EN . — 3 5 SJ 5 Å 5 CR NG 2 | AS vg > TES [a 3 Xx re 3 Dir STISTSN Sör AA ; EIA 3 2 2 = BUS SST BS Se - NRA EN 0 Fe E E S dera : > SES SA SA lae2daA = = = e 00 = da ASA = re 3 - ES = 2 . 3 2 ; =) - 2 KH RT =) Ä la) G 'pou reses :19QW202 :T9QUWIAON 124040 ses IOQWDIÄ0g ISNSNy OLEG LED FANG SAP IIENIQ9T ::IABNUBf 104 2948 BJIY JO JAJEIUIPAMN | "-(J9J9wIuII G696'Zz = wWnNnj-"J3p 1) wny ewnap eysulj I 1221euapaw ekhijue jap paw projwaf gggL Je Jajsny Spuejuid PIA ueJÄSJeY je uapfoyjapaw ekPeueW i 'prorysua PION ' MN to ls vå 08'9 25 ES SET OST p oc + I56'g 59'0 +l66' 6L'9 EE ERE c 90" GEST TIS ET0 I BOÄLSE |G 2 sr] eEK0 ST i 15'C 920'0 I OG a [4 Der LÖN ig eF$ LEO $ + AE LO'O US Al IR JG +P lä Sd 96'€ i MYE SA e — |L9'g — I +l89' | 8Le'p + 0 Re z0' cT 96'9 Em Va 8 —ge La 69' 06'0 op + ÖRE c 5R - ILL'p — ERE LG io TFT + VG är + 69' OF 000 ISAR Ghjv F +S' MA å 659! o8'p 590 + p + ; ri 19 q wa Pr ÄR s'p — 09! 06'TI — GT är e6' (AN felpsr SS ; HE 9L'T — V +6' (ÖR z9' PPI 67 + OE c : T9qm P9: T — NS [4 fö — UR (EES + 96! L9' 0950 AL Va BRN SE SV SE JAON te +6'0 T —lo6f MN g9! 65" ST + Fp + 5 : I9 5 Se z6'e 89 Ad. AT — EERO BONES 2401M eg Z Tr er FRE OG 0 OG UN Si + 2 1 Så var SR födasdeR R bo = (0 CR ; SO a få —— JIA ERT SR 19'69 TER ble a Taj ES 10'p — Cr AE ER ysosny Se |vE'T SLE e Fp L6'T — NG V SO ät iz | - [EE c eng 00'y — RE Sön up ep Ip gt sa co Å ÄRE Fr I FL'EeG 7 AG ET Pö'g — SRK ESR TOS or tunf et L8'80 2 = cz'c TE'T at 09'Z fn [ee [14 5 97:96 Gi SN 2 PR dy 3 3 Bo va in LE'pe T G 0 z al RNE LET age ER 2 KCR = : SS - E L9'98 8'g — SE SR (6 > a —- = A — SÖS . Tp 2 FER IIENI9 6 28 | se g = S S 3 B5 SR urstekG ENGAG Se DA 28 | 5 dh = = Zz 47 VIA 10 fo I0A fos :O SS — 2 vv PR [HA oc 3 2J 2912] ap: = 3 LER ie 23) 3 = 2 - Pom Ra MSE So fr 3 2 3 FS 4 8 - — 20 = MÅ S - :S = AE SR 8 É 2 | 33 23 13 TA om - Få TE = 5 oe = = SS CNE SEE SR = - [9.0] Je HUIpawu . ebijte (1339wrua pupjwaf Häl res 1) di ajsny spuejuid de SjSulj ; BJÄSJeY je z apfoyjapaw efiypeu 7; eWw Zur Kentniss der Krämmungserscheinungen der Pflanzen. Von FEnrISElr LEVELS Uber die Vorgänge, die sich im Inneren der pflanz- lichen Organe abspielen, während dieselbe unter den Einfluss äusserer Reize (Licht, Schwerkraft, Feuchtigkeit u. s. w.) sich in charachteristiseher Weise krämmen, sind die Ansichten der Pflanzenphysiologen lange nicht geklärt. Es sind zwar hier- uber Hypothesen aufgestellt, der jetzige Stand der Wissen- schaft därfte aber durch die Äusserung von Sachs (Vorle- sungen iäber Pflanzenphysiologie, Erste Aufl. s. 753) ,,dass dariber so gut wie nichts bekannt ist" am besten angege- ben sein. Neulich hat Wortmann (Botanische Zeitung 1887 N. 48 u. f.) auf Grund einiger theils älterer, theils neuer Beo- bachtungen den Versuch gemacht, die Vorgänge bei den Reiz- krämmungen pflanzlicher sowohl ein- als mehrzelligen Or- gane zu analysiren. Bei der Krämmung eines einzelligen Organs unterscheidet Wortmann folgende Momente: 1:o. Das vorher gleichförmig vertheilte Protoplasma bewegt sich in eine durch den Reiz und die Reizbarkeit des Organs bedingte Richtung; es entsteht in Folge dessen eine Ansammlung von Protoplasma an einer bestimmten Stelle der Membran, und zwar gerade an derjenigen Stelle, welche bei der folgenden Krämmung concav wird. — Dies wird gegrön- det auf von Wortmann bestätigten Beobachtungen von Kohl. Dieser Autor fand in den geo-, helio- und hydrotropisch ge- 99 krämmten Stellen der Sporangienträger von Phycomyces ni- tens eine eigenthämliche Vertheilung des Plasmas derart, dass der concaven Seite der Zelle ein stärkerer Plasmabeleg als der convexen zukommt. 2:0. An den Stellen, an welchen die Protoplasma-An- sammlung eintrat, wächst die Zellmembran mehr in die Dicke als an denjenigen Orten, von denen das Protoplasma fort- gewandert ist. — Als Beweis hierfär fährt Wortmann an, dass in scharf gekrämmten Sporangienträgern von Phycomy- ces die Membran an der concaven Seite dicker, in besonders prägnanten Fällen um mehr als das Doppelte so dick als an der gegeniberliegenden Seite ist. 3:o. Mit physikalischer Nothwendigkeit wird in Folge dieser differenten Ausbildung der Membran eine Krämmung durch den Turgor der Zelle hervorgerufen, eine Krämmung, die naturgemäss nach demjenigen Ort, nach welchem das Protoplasma sich zu bewegen versuchte, gerichtet ist und welche aufhört, so bald die Zelle in Richtung des sie treffen- den Reizes steht, weil dann einer weiteren geradlinigen Be- wegung des Plasmas kein Hinderniss mehr im Wege steht. Ähnlich verhalten sich nach Wortmann vielzellige Or- gane. Im Folge einseitiger Einwirkung eines Reizes bewegt sich das Protoplasma innerhalb des ganzen Organs von Zelle zu Zelle nach einer Seite hin, wobei die in neuester Zeit aufgefundenen Kanäle in den Wänden die Bewegung mög- lich machen. In den Zellen an derjenigen Seite des Organs, wo die Protoplasma-Ansammlung stattgefunden hat, tritt eine stärkere Verdickung der Membran als in den gegeniberlie- genden ein. Diese verdickten Membrane setzen dem Turgor einen grösseren Widerstand als die anderen entgegen; sie werden weniger gedehnt als jene, und davon resultirt eine Krämmung des ganzen Organs, wobei diejenige Seite, auf welcher das Protoplasma sich sammelte, concav wird. —- Die direkte Untersuchung geo- oder heliotropisch gekrämm- ter vielzelliger Organe ergab wenig zu Stätze fär diese An- sicht. Das Hauptargument dafär liefern die anatomischen Veränderungen, welche Wortmann in dem Epicotyl von Pha- 100 seolus multiflorus känstlich hervorrief. Wenn man ein Epi- cotyl horizontal legt, so erfolgt bald eine Aufwärtskrämmung, und in der so gekrämmten Stelle lässt sich, wie angedeutet, wenig auffallendes beobachten. Wenn man aber um die Plumula einen Faden schlingt, denselben iber eine leicht bewegliche Rolle fährt und sein freies Ende mit einem Ge- wicht versieht, so dass die geotropische Aufwärtskrämmung verhindert wird, so treten bedeutende anatomische Verän- derungen ein. Das Protoplasma hat gewissermassen Zeit gehabt seine Reizbewegung voll und ganz auszufuhren und hat sich in den Zellen der Oberseite gesammelt und da eine weitgehende Verdickung der Membran bewirkt, während die gegeniberliegenden Zellen protoplasmaarm und dännwandig werden. — Ähnliches bei Verhinderung der heliotropischen Kräimmung desselben Pflanzentheils. Ich werde im Folgenden einige Thatsachen miitheilen, die zur richtigen Beurtheilung dieser von Wortmann mit vie- lem Talent vorgeliegten Ansicht beitragen mögen. Wenn man den aufrecht wachsenden Sporangienträ- gern von Phycomyces ein Hinderniss entgegenstellt, zum Beispiel eine Glasplatte so placirt dass sie dagegen stos- sen missen, so erfahren sie in kurzer Zeit, da Gas Spo- rangium nicht weiter kommen kann, der Träger aber immer wächst, allerlei unregelmässige Krämmungen. Diese Kriäm- mungen sind natärlich keine Reizerscheinung, sondern eine rein mechanische, analog derjenigen Krämmung, welche ein biegsamer Stab erfährt, wenn man ihn senkrecht gegen die Wand stösst. Diese Krämmungen werden bei dem nach- träglichen Wachsthum fixirt. Untersucht man die gekrämm- ten Stellen mikroskopisch, so findet man in ihnen durchaus dieselbe Vertheilung des Protoplasmas wie in den geo-, helio- oder hydrotropisch gekrämmten Zellen (Kohl, Botanische Hef- te, herausgegeben von A. Wigand. H. I. Tafel IV. Fig. II a, b, c). Das Protoplasma (Wanderplasma!) liegt vorwiegend, oft in dicker Schicht, an der concaven Seite der gekrämmten Zone angesammelt. Sehr instructiv sind S-förmige Kruämmungen, die man hin und wieder bekommt: an jeder Concavität hat sich 101 das Protoplasma angehäuft. Untersucht man besonders scharf gekrämmte Stellen, so findet man bald solche, welche eine entsprechende Verdickung der Membran zeigen; in ei- nigen Fällen habe ich die Membran an der concaven Seite doppelt so dick als an der gegeniäberliegenden gefunden. Wenn also die Ansammlung des Protoplasmas an der concaven Seite und die entsprechende Wandverdickung in diesem Falle nachweislich als Folge der rein mechanischen Biegung eintritt, so därfte es bis auf Weiteres angemessen sein, dieselbe Erscheinungen, wenn sie bei Reizkrämmungen vor- kommen, nicht als ursächliche Momente, sondern als Folgen der Krimmung zu betrachten, um so mehr als die Wande- rung des Plasmas nach der concav werdenden Seite nicht direkt beobachtet, sondern aus Betrachtung fertig gekrämm- ter Zuständen abgeleitet ist. Auf die Frage, warum die convexe Seite relativ arm an Protoplasma wird, gehe ich nicht ein; hier wollte ich nur hervorheben, dass was in dem einem Falle als Folge nachgewiesen, in dem anderen nicht ohne Beweis als Ur- sache betrachtet werden dart. Was dann die vielzelligen Organe betrifft, so ist bei dem Grundversuch mit Phaseolus multiflorus im Auge zu behalten, dass dabei äussere Gewalt an der Pflanze ange- wendet wird. Das angehängte Gewicht verhindert die Kräm- mung, d.h. es dehnt diejenige Seite, welche unter normalen Verhältnissen concav werden wärde, aus und zwar mehr als die andere. Bringt man nun eine ähnliche, einseitige Deh- nung des wachsenden Epicotyls der betreffenden Pflanze zu Stande, indem man es vorsichtig umbiegt und in dieser Lage mit emem Faden befestigt, und lässt man die so behandelte Pflanze am Klinostaten rotiren, wobei jede einseitige Einwir- kung der Schwerkraft ausgeschlossen ist, so findet man nach einigen Tagen oder schon fräher, wenn die Krämmung sich fixirt hat, genau dieselben zum Theil schon mit blossem Auge wahrnehmbaren anatomischen Veränderungen, welche Wort- mann fär seine Phaseolus-Pflanzen beschreibt. Gerade so wie dort sind die Zellen der gedehnten (in diesem Falle der 102 convexen) Seite mit Protoplasma dicht gefällt und stark col- lenchymatisch verdickt, während die Zellen der anderen Seite dännwandig, wasserreich und grosslumig sind. — Bei den Versuchen ist zu beachten dass häufig Torsionen eintreten, durch welche die urspränglich am meisten gedehnte Gewebe- partie seitlich verschoben wird. Die differente Ausbildung der Gewebe ist in diesem Falle von der Schwerkraft unabhängig; sie ist eine Folge der mechanischen Dehnung, und diese genägt auch um die Ergebnisse Wortmanns zu erklären, ohne dass man genöthigt wäre, die Schwerkraft oder andere Reize heranzuziehen. Dass Biegung eines Stengels die Ausbildung des Col- lenchyms auf der convexen Seite befördert, auf der concaven Seite vermindert resp. unterdröckt, därfte ein allgemeines Verhalten sein. Wenigstens konnte ich es bei gelegentlich angestellten Versuchen mit verschiedenen Pflanzen (Bläthen- stiele von Cyclamen, Blattstiele von Melianthus, junge Sprosse von Bridgesia spicata und von einer Myosotis-Art) constatiren. März, 1888. OB Undersökningar öfver symmetrisk dietylbernstenssyra af SEICLNY a ser) Slti Hos de symmetriska dialkylbernstenssyrorna, hvilka äro sammansatta enligt typen C abe C abe, låter teorin förutsätta geometrisk isomeri. Den enda hit- hörande förening, som varit föremål för en mera ingående undersökning är s-dimetylbernstenssyra, hvilken också upp- träder i isomera former, som visa intressanta inbördes relationer.!) Redan för längre tid sedan framstälde Hell?) ur a«-jod- smörsyreester och silfverstoft dietylbernstenssyreester, men isolerade icke den motsvarande syran. Senare behand- lade Hell och Mählhäuser?) bromsmörsyreester med silf- verstoft och erhöllo ur den dervid bildade estern tvänne syror, hvilka de benämnde isokorksyror och at hvilka den ena smälte vid 1849—185?, den andra vid 1279. Ge- nom reduktion af xeronsyra har Otto”) erhållit en syra, hvilken måste anses vara s-dietylbernstenssyra och som sy- nes vara i identisk med den högre smältande isokorksyran. En närmare undersökning af s-dietylbernstenssyra syntes mig på grund af ofvan anförda omständigheter erbjuda in- tresse. För syrans framställning använde jag malonsyre- ester-metoden. Bromsmörsyreester framstäldes enligt Zelinskis me- tod. Genom dess inverkan på natriummalonsyreester er- hölls etylbutenyltrikarbonsyreester. 1) Se särskildt Otto och Rössing Ber.d. d. ch. Ges, XX, 2736 AKBerRfär d.”chk GES NI 30: SK Ber sdY dc Ges. CI, 475; 479: 2 Ann. Chem. Pharm. 239, 279. 104 CO, C. Hz COSEST: | | C. H;-C Na + CHBr-C, H; — C. H5-C-CH-C, Hz; | TS I CORE CORE El: | COST CORE + Na Br. Då den med vatten afskilda estern underkastades de- stillation, uppsamlades det mellan 2750—2859 öfvergående för vidare förarbetning. Största delen öfverdestillerade vid 2800—2829. Estern förseddes med ett stort öfverskott (tre gånger den beräknade mängden) koncenterad kalihydrat, jämte en ringa mängd alkohol samt uppvärmdes på vatten- bad. En fullständig förtvålning ernåddes först efter längre tids uppvärmning. Reaktionsmassan försattes med saltsyra och utskakades några gånger med eter. Vid dennas af- dunstning qvarblef en fast återstod, hvilken omkristallisera- des ur varmt vatten. Den sålunda erhållna syran smäl- ter vid 1509 under gasutveckling. I vatten är den lättlöslig. Den utgör etylbutenyltrikarbonsyra; dock är den för- orenad af en ringa mängd tvåbasisk syra, från hvilken den icke lätt kan befrias. Vid dess analys utföllo på denna grund talen för kol och väte litet för höga. 0,2114 g gaf 0,3886 g CO, och 0,1346 g H.O Funnet: Beräknadt för CT Hri0 Cos Venerea DON 49,55 pet Hi ubocltiae 507 Ö,40N För den tvåbasiska syrans framställning uppvärmes den råa etylbutenyltrikarbonsyran i svafvelsyrebad till 15029 —160", så länge koldioxid afgår. Härvid eger äfven vatten- afspjelkning rum. Den återstående massan, en blandning af anhydrid och syra, omkristalliseras ur hett vatten. Den flytande anhydriden löser sig vid en stunds kokning. I den mån lösningen afsvlanat utkristallisera små kristallnålar, hvilka slutligen nästan uppfylla hela vätskan. De smälta ungefär vid 170", men genom upprepad omtkristallisering kan smältpunkten höjas till 1892—1909. Då moderluten afdunstar, erhålles en syra, hvilken smälter vid 1279. Båda 1035 dessa syror ega dietylbernstenssyrans Czg H,, 0,, samman- sättning. 0,196 g (Sp. 1899) gaf 0,1489 H;O och 0,3933 g CO, 0,1868 g (Sp. 1279) gaf 0,1428 g H;O och 0,3768 0 Funnet: Beräknadt för C, Hjs 0, C D4,7 95,0 55,1 pet H 8,4 8,5 SM De båda syrorna äro synbarligen identiska med de ofvan nämnda af Hell och Mählhäuser framstälda tvänne isokorksyrorna. Den högre smältande öfverensstäm- mer 1 sina egenskaper med den af Otto genom reduktion af xeronsyra erhållna syran. De båda syrorna kristallisera alldeles olika. Prof. F. Wiik har haft godheten krystallografiskt undersöka dem och meddelar derom följande: Den högre smältande syran: Sneda monoklina, lång- sträckta, rhomboidiskt tafvelformiga kristaller med 699—70? 106 vinkel mellan kantriktningarna; utsläckningsriktning nära normal, resp. paralell med med den ena (vanligen kortare), tydligt spjelkbara kantriktningen; tvillingskristaller med den andra längre kantriktningen såsom tvillingsaxel. Lägre smältande syran: mikrokristallinisk massa utan tydliga kristallindivider.' Ibland afskiljde sig ur moderluten en ringa mängd kri- staller, (blandningskristaller?) hvilka smälta något högre än 1279, och hvilka voro pelarformiga och sannolikt rhombiska. De båda syrorna visa en alldeles olika löslighet och derpå grundar sig, såsom ofvannämnts, deras åtskiljande. Då den högre smältande syran utkristalliserar, måste man afdunsta moderluten till stark koncentration, innan den lägre smältande börjar afskilja sig. Enligt gjord bestämning lösa 100 delar vatten vid rumtemperatur (239) 0,61 delar och vid 959 6,7 delar af den förra syran. Af den andra syran löser 100 delar vatten vid vanlig temperatur 2,4 delar. Gentemot andra lösningsmedel visa de icke någon an- märkningsvärd olikhet. I alkohol och eter äro de lätt lösliga i kloroform äro de svårlösliga. Af salten har jag undersökt natrium-, kalcium-, kop- par- och silfversalten. Syra med smältpunkt 18992—1909 («): Natriumsaltet, Cs H,, O, Na, framstäldt genom sy- rans neutralisation med natriumhydrat, är lätt lösligt i vat- ten och qvarblifver vid lösningens afdunstande såsom en skumlik massa. 0,155 gaf det, först i exsiccator, sedan vid 110? torkade saltet gaf 0,104 g Na, S0,. , Funnet: Beräknadt för Na EO SoL Ze Kalcium saltet Cs H,, O, Ca + .H.O, är likaledes lätt lösligt och afskiljer sig icke vid lösningens uppvärmning. Det erhölls i form af bladiga kristaller vid syrans neu- 107 tralisation med kalciumkarbonat, och lösningens afdunstning på vattenbad I ock för analys omkristalliserades saltet ur vatten och torkades i exsiccator. 0,2145 g förlorade i vigt vid 1109 0,0315 g. 0,1 509 g förlorade i vigt vid samma temperatur 0,0216 g och gåfvo 0,0798 g CaS5O,. Funnet: Beräknadt för Fö OG NELOR H30 14,7 14,3 14,5 pet Ca — 15,55 6 Kopparsaltet, Cz; H,, O, Cu + H3O, utfaller såsom en tjock mörkblå massa, då en lösning af syrans natriumsalt försättes med kopparsulfat. 0,1702 g af det i exsiccator torkade saltet förlorade i vigt vid 110? 0,138 g och gaf 0,0524 g CuO. Funnet: Beräknadt för C3 Hj, 0, Cu-FH50: H,0O 7,9 (2NDet Cu 24.6 HANN: og Silfversaltet, C3; H,, O, Ags, är svårlösligt och pulver- formigt. 0,148 g gaf 0,082 g Ag. Funnet: Beräknadt för Cs Hj, O, Agz: Ag 55,9 Du DA Syra med smältpunkt 1272 (8): Natriumsaltet är lätt lösligt och erhålles vid lösnin- gens afdunstande såsom en kornig massa. Saltet är vattentritt. 0,1617 g gaf 0,1093 g Na, SO, Funnet: Beräknadt för Na 2 2 MPG Kalciumsaltet, C;H,,0, Ca-++ H.O, afskiljer sig vidlös- ningens uppvärmning såsom ett pulver, hvilket vid afsval- 108 ning åter löser sig, såvida icke lösningen var mycket kon- centrerad. Saltet framställes lämpligast sålunda, att syrans lösning i köld neutraliseras med kaliumkarbonat och upp- värmes till kokning. Det afskilda saltet affiltreras snabbt. 0,1836 g af det exsiccatortorra saltet förlorade i vigt vid 1109 0,0146 g och gaf 0,1092 g Ca SO,. Funnet: Beräknadt för Ce Hag Ös Cat HO: H30O 1,95 3 Ne Ca IR 17,3 Kopparsaltet, Cs; H,,0,Cu + H;O, erhållet genom fäll- ning med kopparsulfat, bildar ett ljusgrönt pulver. 024 g förlorade i vigt vid 11090, 0168 stocktsat 0,0744 g CaO. Funnet: Beräknadt för ösa ORCTES TRO: H30O 7,0 (2met Ca 24 24 Silfversaltet är svårlösligt och erhålles såsom en floc- kig fällning vid inverkan af silfvernitrat på syrans neutrala saltlösningar. Jernklorid och merkuriklorid åstadkomma ingen fäll- ning, merkuronitrat deremot framkallar en hvit, i ötverskott af fällningsmedlet löslig fällning uti hvardera syrornas salt- lösningar. Upphettade med resorcin gifva hvardera syrorna fluo- resceinfärger. I följande tabell sammanställas de olikheter, hvilka de båda syrorna visa 109 a-Syran. 8-Ssyran. Smältpunkt 1890-—1909. = 1279, Form Långsträckta taf-Kristallinisk massa, Löslighet (239) velformiga, sanno- likt - monokliniska kristaller 100 del. vatten lö- utan tydliga kristall- individer 100 del. vatten lö- sa 0,61 del. Isa 2,4 del. Natriumsalt skumlikt kornigt Kalciumsalt krist. med 2 mol.| krist. med en mol. vatten, utfaller ickelvatten, utfaller vid vid kokning kokning Kopparsalt mörkblå massa = Iljusgrönt pulver | Sitversait | pulverformigt kornigt De båda syrorna motsvara tydligen de tvenne s-dime- iylbernstenssyrorna och måste betraktas såsom geometriskt ' isomera. Det syntes derföre sannolikt, att den ena syran kunde öfverföras i den andra. Den högre smältande syran förlorar vid sin smältning något vatten; rikligare är vattenaf- spjelkningen vid högre temperatur och vid ungefär 2309 öf- verdestillerar den bildade anhydriden. Destillatet innehåller något fri syra (ung. 10 '"/,). Anhydriden förblifver flytande äfven vid stark afkylning. Då denna anhydrid genom kok- ning med vatten återföres i fri syra, erhålles såsom hufvud- produkt syran med smältpunkten 1279. Den högre smäl- tande syran öfvergår således i den lägre smältande. Den sistnämnda syran förlorar icke vatten vid sin smältpunkt, utan först vid högre temperatur. Äfven härvid öfverdestil- lerar anhydriden vid ung. 230? samt innehåller upplöst nå- got fri syra. Vid kokning med vatten återbildas den ur- 110 sprungliga syran. Vid ett försök kunde en ringa mängd af den högre smältande syran uppvisas. Möjligen bildas alltså ur anhydriden de båda syrorna jämte hvarandra Huruvida de båda syrornas anhydrider äro identiska är genom ofvan- nämnda försök icke strängt bevisadt, men synes dock högst sannolikt. — Äfven vid uppvärmning med acetylklorid gifva syrorna flytande anhydrid. Under det jag var sysselsatt med mina undersöknin- gar öfver dietylbernstenssyra, offentliggjorde C. A. Bischoff i Berichte der deutschen chem. Gesellschaft ett kort med- delande, hvarur framgår, att han hade en undersökning af samma förening under händer. Enligt med honom träf- fad öfverenskommelse fortsatte jag icke mitt arbete längre än till konstaterandet af ofvannämnda olikheter i de båda syrornas egenskaper. En undersökning af deras för förkla- randet af den geometriska konstitutionen så vigtiga optiska förhållande har Bischoff öfvertagit. SS 2 —=$->00= SAMMANDRAG klimatologiska anteckningarne = Sy Ba a fa le MRS 112 = = Herner Nope | TG AGS ATS ROTA AD = ör ARE AA O08-ÅT 685 ATIGGrATGE ANGE AT SS OR ATEA 76 ÅA lör GEA 6 ÅA Ae ATS: - ATG-SATGT ATT ATT ATS ATIS IH — "6 ILLA IP Ae ÅA Fö ATST BATGT ATG" ALT -ATOS Ile I EI GEA PA 9CFAT SG AT reell AS = ES SAN AD SN STA 66 AS EO ANG AA AI — IPA 8 A JOT A |48 AIP All — I8T AIES AIG AIG AT8G II: Fe ÅA 9 A IT AA A 98 AI8G AT —=/08 AI9 AIG ATG AT9G mm NR STIRIEA 185 0 Sas SL ESRLOL ATICE ATS je ASS — 8 AF AE A | — 185 Ale: TOT AT9 ATK ATT INjec I: — IST A | — IB AA 98 AIl93 AIJOS III8 ALAT AITT ATA AT|LG II: SE R IE FARA 9 ARE SSE LT: ASS 0 OG I TT (SEIN ONE SSA fl FE EO Dass 2 vh på. sr SS SS 5 da vo dh Iles öl SA 3) 228 /P 38322 2A5 SIS fa SSR AA ARE Se ar e PAR ISWOYUB SIB[IOJIIÄLT I . :« Aqreseq VU FRE NITIS TNE RT DAN : eqoeqdueq BIIog : ÅqsuojreN oq49qtg « SIOJOLIeJT ÅAsnyp « + B[OWWOP OJSTH « »e05uomM ofort » SIOJSUISTOH « PINS LEVI, "pueréN « 199994 BewurgÄJ « BIÄRH OPunmT « pre3drsoad out "puerund e9uosg - UTBYTEN "puery 113 Cr Ä Peer 66 AT 96 AT || AR AI SG AT0G 4 NGT RSA ER GAN ls A | — Jet AI Fo VÄN ES 98 AIS8T AIG AI6 ATIE IILST ALT ATI 7 = Ups, ATS Sk SAL RES 5 106 "AT ST SAITO TRATT =S ST FAN STEN BEAN 35 TCA 96 AM ER OA — HS ATGT- AINO. ATE ANG NN OSKI SVAN AT SAT NE RR EN = cl AD ATOL Ale yr r(2 ATOS TTT 96 ANTTI TITS ATOor ATG Ae 18 96 AM 98 AMS I ALMOST 65 ATIST Alike AMI AT: — 19 Ale AT fr ANG ALRG Ale ATL: AL NOR JAN = 108 AEG Aloe Allert ADS AT Al 60 AIG Alike AM96 ANT AMNE AT AT KG AL LG sne ALS rk OR TI Ra AOR 98 AIST AIL'PG AIP ATIOT AIl6G IIIfF AI — Hed LOB ATOL ART AD AE Fe = FAT JAN SE NHSKA e[eBATLJ, TATBÖLIVEN | ++ + + BJÄNSBAAR | punjuspIoN PUISÄS | oo paes1soad srdurerp se BOSSE : pressad eNNLH - Te MM St [É «= BSSIOT : B[e19SONT COUET, "PUeIISLALI IWIUOJI9T OUBYIVJ PACT RER LEFT Ug TAB 0, ös VJESESULH "eJunHejeg :SUATOL, V gudrsuT FIO4OUOIY "rn BIETISONT SLS RRT BSNKUIOM TATBleTÄJ "Uu9TITEH '0 SKETOALT CIPOS » O1SIOMT BULK » STUUTNN BJESJULIT 114 RS a RR a EN EN sg ag RS TT — J9E AA SEA Fe AA jur Arenor BE ATIIG AO ANP —R = OE AN > Pars AE OT AEG ET AN AO ALE Ae SAME AM TR NR OA IF 08 Al At lor åa AR AE Alt TOR SATISE AND SseaDETRISE , = Jar A for (AF A Fe AT: Aglarnval8t ATS Aloe AT0S II" TI Oslos IensvasrN — SI A 97 A 61 A 88 ATS A Pe AIST AIF AIIT ATOG AII9 AT: + (PersreloqtN) esemM Far OL Ange & GT Ape ye vilar Te Anklage van vale oa AE So ERA ONE "u2220qT3250 BIPOS 6T A LT A BL AG A 88 AIG AIG AISG AIGT AI6G IIT9T AIOS I: : > Aqosrky syeduvr 08 A IST A 108 A OT A 48 AI68 AI6 ATG AIG AIeG IM — 9 Al: > : efegnuL eAexmg STEANOT ANT UC Ae AA 196 AST Alga AST Al — IT ATG ATT > SSE BOTAS | "U9OTL3T '0 SJEIOALE '[PON — | — 9 A BLA ITA ITA sö Alte ATS IH — | — 8 AT: > £qoqfy sepndnyra = 97 ASL Aer A 9 Ao AA 98 Ale Alec ATS AT — er AT- > ”eguueleen > = ÖST ANS ATT AE ANS AES ATIGG ATG ATA ATS ILL ATS > Bj0ATOm TATE INGES =S NES TS su AE ae la SS 3 (ÅRE SN NE LE ES ESS SE SEE 26332 öd sd [525 80AR NE isl Eek tel EE El el le el ET ll Fl ELER: AC RAP ARSA SS SSA 128 SA AR RISE ARR SN 4 [99] TN 5 a KJS LTUN OSTATIEG EE STTAG Lo LOTTA ANT a A |83 A |O8 IA 03 A JST A let A AF |6B=AE GG AS |G Ar INGÅS VE SÅ | AT IKG: AN er Ar er GE AN SEE AT AME EE JE 86 AIRES AIR NE SR OCT NikE ll OR ASG SATIR 4 GEANOLA SEA = HG AT ANDE =E AT AN OC An 66 ANGE AT ASO GEA ae al nl A= (ELA 08 ATSF AA fr & sena AA 06 AG AE Ao larv REA 168 ATP Ab 98 AT Nr 0 AR IEA Jac 7 lr vr OR A ST A ler A 85 AI98 AllSG AI ANS ATS AI Au lER 1 Sje-AyIeTi ALI6G: AT/Gör AT lol AT AT AT NT JAN AT AT At AT ANI AT AT AT AT AT AE FS GORA ee Hj OCK AR öra FR VIRA Hö ANGE ANT = OGCKATEE FÖ AU! CAT OSKAR TESTO EEAST A NT = JE AU (SOA i I TEREAAST SSEREA (EN SP OCAR ESERIII ERE ECAT se AGT Ale Gr AT FAST SEEN RA a Fa ARR AA ÖCKAT ER AT EE SRA STEN ER == NER AL ÖGAT OT ANV CAD SKEAT :omnqp, 9IeuH el9uuQ BINITA "puerdderr . . . . eINY[V BIUIOJIAJO : Send BOUTOJIOPAN | = > AqOHIÄJ IOF + + F10QBN eueleH 'u994049350 BITON . . . . . . . = AqOFIÄF SIUION | «200 > SIBAOrT OIdonY | BIGLALUTOH | » AQOFIÄJ BIGBASÅÄ[OJYLIT « NSIP M IATBlevurdo, ej ÄFrATBf STOIOP | "oc Aq0HIÄYF TATBÖNTOA | 'U9T9IE3 '0 SFEIOALE äxON | so +» + SBIB kqouoxst BJLASTUL(T eTesSun I 116 — ög & | 0 EF Gr A SE AlDG ANDE ARTE ART AR OT Ale Al: > Kg Po A SG A Fe AA 66 A 61 JA SI NARE AR SENTARN ORTEN FT GE AE 1060 AS I SETRISOKSV SYM = RANE (CNS EN äm AG ÖL AR GTA GAS STRASSE AN :exoeqdurg 3104 TE TA TAG GRASS IGEN GORAN OT IN ÖGA TGS OLAS UT SANSE A 9 Aror £A8uorreN oqarts DE Fr IIGRNNSG AT BET ER TAG 2 ASK OT OTEAS TSE OAS fär SLOJOLIEIT Äqsnuk sc Net ING AN 66 AV Co ACE IN ne AR OG AOL AR UREA STEN GT AE SEE rT ON ASAIS RN sek fe Alde ÅA fr; 88 4100 MAT rer ATT ANAR up IL Af ans STSINAROE e TATE A 96 A 96 A IFO Ar920 IEIEG AR 9 Ak AS STAN SIA GL Adorno > SIOJSUISTOH ta AN El för v ac Ayec A ST AX BE AE ET AOL A 16 AS leenu trål PeNSSTASI SN "pueréN TON EV GG AIR IG ANA AM SA nee A lot AR Al Als > Honom Beweukd GE AN SELST OA TE AR ÖRA GT AS GTA OISEAN Ae se tree Our SE bea Be ler v LEA ORANGE Alb ANIER ASLAN Ae » pressad opwursp 'pueruniI eäyuosg FP ABER 1 [0 Te 08-198 AT BITAR SEAN BETA : UTTeTOrIeNN der | "puety I Så CA U + å | = sÅ ö = kl stR a le Sa RA Sa SSA El vs SI SEE TE sg ds" s| 2 lada S SR 23 SRS a Se INTE S2207 Se Ha FÖRS FIRST ec SITE = = nr SE 2 SE SER SR =E Ä .sutugotiIdsperad IOoTII2 FOI SIOIJZEA Afa Al DD NN NN 2PeP 117 gl ÅA OD 00 AMA NAN Pepe» AN AN R2Pee>PP | | | Pe> 00 HH NN N Or AN AN 25 Le P2 P2 I PeeP pe Pe 2227 PeReP P> NA 2> Sc AA I6G A Ec A 66 A 03 ÅA €3 A IE NNE AN 66 ÅA 106 A OTSEAS TEA sr A STA IG A 10 Pe TORN 08 A LA 00 + Pepe 6 AA Oc A SITA STEP N peer AN AN 2P> TG. 08 Z£T 8I 9T SI FI AT 6T 6T 8T AT 9T 08 08 LIT 8 8I ST Pepe pepperpe> Peppe pb>er> PePPe e2e>> Pee> KR PeReP 2P> 2P> SST O AON < « + BIBLATIO], TATElIGLg Of DORA el ÄYseA ÅL : + PUNTUSpION BusSÅg «oc + > EO ec «oc + pIe3d1so1d emyeH «= + > PETA FIS fr ROS ERE G «+ > B[LSONT LI9VUTLT, "PUeIISeACT +: + IWOIU0ONJ9T OULFILJ SE PIREN BTH . or sf SRA TE [1900 NG os ARG e[eSeTULIH "eJuUNFeJes + 2 SSNALTO, z Nn rsuT FIOGOUOIF REISE I LLA ADA FL AE : BSUIOM TATeletÅJ ”U9TIAES '0 SJLIOALT CAIPOF 2 FORREETOTSTO TASSPUCEP re «oc + SIUWAN BjeSueN 118 == = lök Pr IE 1 182 AA l6T A 186 AnNBT Ag AE EESBIge NOroTS | = i re ARE I EF" 188 AA lag ÅA 08 ÅA IOG-A Ir Are oo Terese ejesung EAA AT SN [SN OA SRS SER ONS ENG AE a 1 AEA OGAANOR FANOR IASIOT Sv RN Pr gr :pres1soxd FARS = SS = 1 08 A NN ra JO der AS Er 2 PE S ÖTSTAJ 5 198 24 (86 Ae CA Fe Allee ot läror BE 0 AT ärr Er 0 ET OTERRSTR SERIER TIGA 106 ”A Ae AA Fe A GG A Ce A Me A AT AA Ip AA IST ITA Br CA (PedsreToxIN) eseM SI I0E Ak yt fe AA Te Alle AA l0G-A SE ASLAN SON 'u8I04T3950 BTPOF — 198 A 'Pö A |AG A €6 A 183 A |83 A |03 A 161 A IST A Jag A IFE AI: > > £qoxrky sspendup UT EG AA le SG ÅA IG Ar 06 AON AT ARG ASAT NOTE :e[e1N] BALYNG TOG AL IGG Albee An Ge ASG AC 6 Ae ANS Adler I om AN ores : PIN 2:S "u9TaTeEs '0 SFEIOALT 'TPOM SE | EERO NA RR — IST A ITA STA | — I9T ATI: > £qoqueky sepnduyrg Le vi eeTAT BE TSE AN EG AN fe AN Ge AN fe AN Ber F ATI: oc > eltuueN tAxeftreeg DPM [4 p) DR = i SA (nd å S Ess MM | uy SE sd få [Add FP 33 Sö: RA gg SÖ SN AES AEl SATTE ST FÖRSES AN ä IS Zz TT SE Se | 'SUTUJFITIÄSPEIA III? FJOL SI9ITXVA T9 Peep GCFA TG Gr AEIGG HO IN HK (SAN [EA GORATIGG ÖGTANGG = (E GORAN IG GÖRAN GE Gc AA TG 02 A TG ÖGEAN IG GG NEG 03 A 08 Oc AFITG >> Pepe > Pepper :- SMYL CUF eu), BIN "puerdderr ejuYTy BIUIOJIDAJO ' Send BOUIOJIOPON | AqoqAF nus : :S104 RN AqopuAY eos de Sö IK eueles 'u9F204T8250 BATON AqoHIÄF SOWMN sSteA9T odon BILBALULH z :AqOFIÄF BIGBASÅJOJYUH -eISIILM TATBleVYOT, ej ÄFATE f SOLO f Aqoxrkg raelgrod "U9TaxE3 '0 SKEIOALT BALON 120 TUWOTA SIOIXBA III iF G AR fo AR GGR ARIGGE AT SGRAR GE I GG OA EAS HG SE OG AKS ANI EA | — löc ÅA RE 08 Å ITA JOE -A 48 ATG AGG Al08 ALIS—7 Ef je A Re ET Ae A OT A HS A IIS A 196 APS BR AT — I = = Ire A 66 N 66 A let A IV BT ATT ATe- Mills Or ATI AT Nee ÅA 968 0 ICe-A ITA JORA (5-7 186 ATjOS TOR AT — JE T SIANG AA (Ge N 9GA STA IST A Ile AT9e ATTG ATG ATELATES ÅT FaliCEA Gö ÅA 0: A0OGA OT ANSETT 66 ATDE ÄTIT ATSS AA SE (GGR GG AT 66 IEIGG-AF STEN GEN ORSA 96 ATSS 7198 Ale OM AT SOA (pe I SEG AS STA 6 ATIBG ATSE ATG AlE Sn EA SLA BG Ar lee Alko A ar A SLA 196 ATG ÅA 26 ATA HIS ATG AT GG AN GEA [OIL AL 9 AL 6 SE 08 Allo 7 86 Alör Vv er SETAN OCEAN SOTASIET Ar SETAR BG AEG ATOL AV Be = JG Hl Gl AS ee FR RGANIOG SA GAN ess (GEA ker ka Ar IRG BG ST NG AE Ren FEENS (GGRAT (ker ÅL ORGAN NIE AT [6EE AR SSG Ae Gl AE Se ; 6 = ER 5 si ONS SN. | IA ONS > a [24 ID É a 'Su EOS ONE : SIVUTUNN BIeSJUeIT : > ÅQIeseT BU FER STATE TES TTO NAN :eqoeqdureqg B3rog "> AqSUu9eN 0495 : SIOJOIIEeNT ÅqSsDy, ETOD O ASH O STEN : -ej0o5uoW ofort +o0 + + SIOJSUISI9H eMYSAIT BLUS, "puetéN . 119999 BeWeYÅÄJ + > BIE OPuUuuT = Paesdsoad OJTWIH "puerung eätusgg OS 8c 3C CC Fö AG IC IC Le AA Peer SE el LAG SC CC HI OC AT KO 08 SI Si TC 91 3C OC 08 66 (Aå GC ppebrbeperbeH PeRe> 227 = AN (dot one ri AN FU ri Pe peRRPP | eP2e>e> Pe > OETAN A (66 AIT.GT ATG TRA FIAT IS AT AR 26 AT oc AT8T ATC 96 ATOS AT HORA GGN To AA . AqoxqrAF sepndnyqrg -e[tuueN 5 : €[0AT0T, : BIeBATIOT, TATEfrIGLg ev RAGE el ÄYseAÅf :PUnN[USPION BUUISÅG (2: (7: : pressad ejneH : PIRATE MM FIRSANUeG + +BSSIOJ : elesSnOI eve "PUelIseACT IUtarUoJ]9T OUBHILJ NäR a ee tAXelr90, Colin e[eSeSUeH "eJUN Tees :SNATOT, INJrsSuT FIOGOUOIY er Ia Se estuLDM tAxeleqlq | "US[9IE3 '0 SÄELOALE CIPOF | 122 ASA 08 A FR ANTRE — 7198 A1e8 De IN Te A 108 A Frk or KE = — 108 A 163 A 98 A IAEA IA OS ANT TAISSTA IM ANNR ATEA LGSA FR SRS STAL SS tr dl fier = 66 ANS TAGG A as DE ItEN 0 dine er = NG LANE= TOGTA OSTI SA ATA 9 IAS A | TAPE A (CR Norge) en ngt Fe A PG A 96 A |8G A CAT ina CANE = N0EANS IAS Ä 84 AHO AR = 8 IA93 A Fö A 68 A IT AST A 96 AISG AI FP IA98 A 98 A |98 A 08 Als öv Oe AR & IA9G A 81 A js A 97 A 81 A 98 AT. —' 108 A 66 AT HE SZ 2 SUS är de SEE RR FER CSR ES SR RA SAS EE RE ERS ; på DD 'sutrumold SIOIXEA "III . tinosa. Alnus glu- | Alnus incana. «+ BIÄYFLATES SOLOf oc £qo3HIÅY TATRLTOA 'U9TITLI '0 SJELOALY CILON soc > SBIRJ ÅÄqouors « BJeSueT LIRSUNH « 1d103HFeISON « »pagsdsord taelery NP ejT [14 : WTOYSIOY TIGLSLISONT : (PeIsTeTON IN) eseM ORO OAPTY 'u9220418150 TPI «+ AqosrA sqendur «+ BV], BALANS | NEC ma Ord 1949 1:g | "u9l9de3 '0 SKELOALH [POM 123 Pepe > GEEEA IC A 60 A GTA 96 A ILE A TG A et IA Ip IA SERA ORN 0cC A 86 A IC A et IN] ENE IOAN 03 IA 08 IAS IA :oMUQJ, LUF ePuuN eNTA "puerdder eIUATY BIUIOJIDAJO : SeNJ BIUIOJIIPIN AqoqrÅJ UF 'SI0422]NM qostaå ejoA LL : eueleH "u9g0d493s0 BITON AqoHIÄJ SIULION SIBA Spra | BIGLABUIOH :AqOHFIAÄF BIGBASÅ[OJTIH -eISR M tArelevrgog, 124 — SEA IANIS IAS "EAOS AE EEE TOrSromee bur: NE NNE SE ANDAS Kl ar BANA IN fir ST IIA PGILA 08 IA 9 IIAISZ IAITG IA) — |9 IAPR IATE AT IABG Al: > > SturmmN ejesuen [SGT ES STA STÖTS ES TA EE ANG EA = OA SE EA ETERN: RNA Ge BR HE aac ÖGA EES FIS IAS G OAS TASSAR RA fr I 0 TS I SAN a IE GG IANIOT INST TAIS TALE TAIS TAR TAGE TATE AR II sToe ddore i Soo 8 IIIA €GIIA STITA| — 1|0€ IAIFG IAI96 IAIST IAleT IA9 IAS IAS IA > > 4qsuoen oggrg SM = JR vo INS NO DNS NO TAN VN a Bg NS + + SIOJOMPIT Äqsny, EGIIA LITA OTIIA TG IA6T IAGT IAIGT IAGT IAA IAT IAOT IAS IA > oc sefovvaoj OXSrY SGTIA JE IV SILITA 86 TNFe TAI SS | = J91-TA6 IAF. TAD TAS TA: = "FIRBIOSRONGOle (OSA SGIPA STIAN NET (GG IAS 7 (GETA STETA OTSTA BG EA GAN SE STA EE BO SO EE VO BAR TAR EAS TALE STA IGEN Ib se | ROSIS S TEE [CUON "pueIlZN SES 2 HUN SS 6 ING IN IN IE INSE ING UNG IVAN AN 2 2 I TEROST Bg Fe a GIANG TANT Fö 0G TA NET TA ST STA SE TA SE TA EA SO FÖRAS GETTA GG TNG G TAN EA TA STA GAR GE TA ERE ESO Ore "puerung e3yuogg [26] S v [26] 8 di a 238 SAT SKARS = EE SE FREE ol = WAI so wWMWAäAd KK AAA RESA, Esa WAKTS OS Do Sö seal SERIER RER RER EEE ARE äl STO SE al CER RARS TE ( To = S 4 "SU TUTW OT SIOXBA IT Ne) AN fann I sö TEA I9GITA LG ITA | | ILGITA OG ITA 8 IITA ST ITA SITA 6 ITTA | 6 IITA SIEELA OSTIA So IlA TOTTA FITTA ILSIIA (OREETA ITITLA | STITA LTITAISTITA IT ITA 9TIIA] a OJTETTEA OT TIAIATITA STITA 88 ITA RR LORTA LT TIIAITG IA SELEASKETA FI IIAI6G IN LTITA ve IA ST IIAI66 IA ZE LEANSIDEA 4 IIAS ITA 06 IA 66 IA I IIAIG ITA FITTA SCETEA Fe INFO IA 46 IAS IIA LG IAIST IA SO EN Fe IANOG IAS ST IAIOG IAL TIA FE ING IA ve IATE IA STR SORIDA 0C IAIBST IA (GFIDDA I TIGA 8 2) L sI 6T TA IA IA IA IA 36 FH 0ONM0O HH = lama an Fan an an FÅ nn ana enn Fl on | AES EE SS 10 OD £- 00-120 00 HH DO Pe Ce AM IA IA IA IA IA IA IA IA I —J AM 0 I 12 AN PD HO — > «> AqoxquAY sepudyuyg +» + > BIIUTeMN ee Aus os > BIOALOT, ee « + BJBBATA], TATBÅLIGES Cr NEO SÖ BJÄYSLA ÅL « + pUun[u9pION BWSÅg «os + pressad sidurTt RR (2 1 BR «os + presdisord ene «os + PIPA, ARA «+ + BSSIOT «+ + e[PYSONT Lue, "PUeIISLACI : + IWIUOSI9T OUBSIVJ . [Pysen BEIT GED 20 SOA Tel ON, ösa VJLSESULY | "eJunHeresg + + + SNATO, « «= + 9JUIT9SUT FIOGOUOIH ss + BIENSOY SIYSVEF BSHUIO M TATBlegÅg "Uu9TaIEST '0 SJEJOALS PIPOT 126 lör = Ene Arv TT LST vd ANN 0 Bär ANOS FAR SE TA Bo LAN SRS PIIA|TSIIA |STIIA OTIIA 08 IAIT IIA9T IA/ST TA/ST IAL IASB IA — TA = NEN SE RE OST TAN EE PT - FANER PA Te TRA Sn STIAN — (GPA TE TASTE TATE TIN) ST fee ARE TIA ÖGA —— |STITANOTIA 867 IATA TANRTI TASTE TA(CEFTA VISE GE = ILIA = OTr7 OLILANSG IA OS TAS" ING INO IA TABA FA Fn ÄTA RSA = 851 TAGIT FANG vs TA Te TTR LS fl RAG GERA OT TAS TA ST TA OSKAR 6 TASE IA 9eIIA| — |OTIIA/PG IA 96 IA|8G IAF IA6 IAG IALS ALS As IA ÖCILAN G I STAS SITA (66 TA SEITA et TADE TAS ESTA OFTA SE FETA Svt EL ILAGA STIAN For LAS IA OROTA 6: TAKE TAG EN OM TA O€TIA| — |8 IIA 98 IALG IAILG IA/ST IA/ST IAIST IA6 IAL IAL IA: 235 55 HÄ3 38: ä8 223 3. Sa 5 ben: 2 SRLA SL PAA AA SARS NAR AA JöF "ÄRA As AA SAS NAS RS STARS SSA SE = 5 A SAR Jutuwolqd SI9IXBA III BJÅÄYTATE f STOIOf + ot 4qoxrÅY tAxellod "ULL '0 SJLIOALY PALON soc + + SPIRE ÅQOUOIY «+ BJeYsvueT LjeSunIT «+ Id103He)SOTN - «+ spresdsord tarelery 2 LR OJAN : »WJOYSIOH IIBESLISON son (PEISTefOXIN) eSeM . . . . . . . . OAPTY 'u992010950 CIPOS «oc + AQONIÄF Sejrdwr «os sele) BALYNS "Uu9T9te3 '0 SJLELOALY '[POM | mu—"—— —.n=— >” 2 = Zu — I AE FI 127 | "LOTTA: TE TIA SI IIA SOMA (OTTIA — (PEIIA|STIIA GSE IA| SR EN Fr JE TEA IT ITA OC IM| VELA |G IEA GO IFA = = IR OREA TE TR OGEA STENS OTIEANIG SITA 66 TA IST IN] 08 TA FFSTA OT IA: IE] ITIAN ST IMN| IA 'OT IA 8 TIA STEEKASIEEIEA (1 ANS Få 2 EARL ES IAN ISTRTA RS AS MALO) MD "puerdderr eNATY BIUTOJIOAJO : Se BIUIOJISPIN FaR [OST eueles 'U9JI04L0450 BATON AqoxFIÄYJ SOWION å STBA9T ordonH FN osjuäg BILBASATOJYIY : BIS MM TATelewqog, 128 (OCPEA CT TITA ELSIE Pa DA 9645 (06 VAR GOA EE fe IEEE TOS EIA STA ere rean a = VOTE NBE AN =S "ec pre ir IAN BEGE ATIIA 'SuvnN BILSJUeIT 8 IIA OTIILA 98 IIA/9T TAL A|AT A|OG Alle IIAP IA) — 6 CITATEN ere Äqreseq BUIOJ '6 ITA TTIIIA 88 ITA 9T IA 98 A| — Le AIG HA — Fel A| TITAN > ot SHUBT SYUOrM £ IIA8 IAS IIAFL IA 98 ALT A|96 AI8 TITAIS IMA — If IIASG IA exoeqdweq erg IT IIA GI IIIA 96 IIA 9T IA 86 ALI Ale AlTG IIA9T IIA STIIA 8 IIAT IA > £qsuonen oqqts ITA) — |68 ITA 9T;IA SOA OT AjOGrAN: > ch rör 1709 IIA OS IA" ”SI0Jorren Lqsnym 6 IIAATIIIA I IIIAPI IAG63 AG ASG AIG IMATS IIA SGIIA Sr IIAG IA > PIowwto OMSr EA = 160 FEAT RA de 9 8 ere a AS | TY GEA ejo3uoW oforT — = == — de Tr NE INTA 66 ITA — bo 06rILA SITA ieNeLeSIORraSI0E SETT STITTA FEDEEA STAT SSA 9 AS er Ae 0 RO AA ET SIENA Ene | | | "pueréN | | ETIIA 96IIIA 8 IIIATG IA TG A9T A 98 AILT IIA8G HA — 6 IAS IA H9N9M veurgÅg 8 ITA STIIIA € IIIA6T IA 66 A 08 AIG A |3G IIA — fer IIAS IA > > BIÄR opunrp 9 ITA S8IILAT IIIASI IA 63 A| — |98 ATEG IIASG HA — | — 108 IA ' pre5asosd oyvurs | | "euerutg eätuogg U = SEA Fe Se NR | il SJ SS 22 jan FåN (a Fl Eke 0 2 '2189190 I1r3g Fry SEE ER Sa ER 5 'A I NE RNA NIE 'I9IJXBA ISPEIPO I I I 129 STIIA| STITA STA GT TIA 8 TIA SICETA 1E152 0 CAN OT TIA 4 IIA ATEA IT TIA TTITA ST ITA TT ITA F$ OA | 108 ILA |G I II. VST II Al ETERANS ETEN FEAR S EO ITIIIA 8 IIIA GI IITA P6 IIA ATTILA ITA GT IILAT ITA GT IITA < IITA SG OT IIIA I KTLAGG TITTA IITA OGTITA OTTITA & IITA OTTIIAIT IA GRAN GT SEA ITIITA F IA 8TIIIA 9TIIA 0 08 08 8I TE AST Äl — |ATIITA|GSITIA 60 & IAI0G A|6 AA OTTILIA STILTA OSTIA 9 7 IA ST AOL A [TTIITA|GTIIA 6SIIA ST & IA OL A9 AjOTIILA OEIIA|9T 16 A Fö A 6 A|S8 IIAST IIA 9 SSA UNG ITA fSTITA ce trA fe 18 A )9T AS ATT IIIA8 IILA TI IITA Or TÖTAOGEA GA ja IITA FP IITA LGILIA 8T I IA OG A|98 AI6G IAS IOMA — 18 0€ A 06 A 86 ALPG IIA TS ILA|6TILIA[GT 7 IAS AST A|6 IIA|STILTASTIIA 9T I IAS A|6 A1|68 ITAS IITA|S IIIA GT 7 TAN OG AE ANSLTT7 SLIT OCIIN 9 GON EE OAL 2 6 IA OG A 83 AIG IIIASTIIAL — 8 FIRATS ANBSOATG = OEIIA 6 86 A 96 A 98 AI (4 6 IAI2 IAl63 AT| — TV | ITA (08 A ITA 'OT ITA ITA 'OT ITA ITA 8 ITA ITA IR ITA ITA 8 ITA IIAIT ITA ITA 8 ITA TEA (GEIA ITA 86 TA ITA ST ITA ITA OTTTA ITA (G IIA ITA 828 TA IIA Ir ITA IOC Zz JOD ITA 86 IA . AQ OFF Fred etuueN ee :BIOATOL, [14 e[BeAILT, TATBlIBLg pun[uspIoN BUISÅG pressad srdurer :€[OAPJ LMNLH :eJEIM BJEFHFeuef| BSS10 HJ [10 eP[ETISON ej2 vavateT, "PUeTISeALT IUT9TU0]2T OUBIVJ PARAS ere « + TATelroT, ES L[ESETULH SNAII NSU "eJunFereg [14 BIO OUOIY e[eNsSOH SLYSBEf esNuIo M IATeleqAhq "usToxes U90 SKE[OALS BIPIK 9 130 IE TEA OT TEA ENG GEA OTEL AN 9 = EE TSTA RE Rus TOO ITTILA| — |€ IIIA 98 IAI8 IAFG Ale A |etimAje IA STILAIST IA TTILA|: £qoqakq täxelgjog | "u9TdxeF | U90 SJLIOALS CITON GGIIA AT IIIA 6TIIIA T> ep>>e>>> — IS8IITA = ÖUGGITA | je NA IITA ONE 6 AN | » CE OCK IE 6T ATS ITA FEL ANE 86 ATG IITA TIA EE GF EE 86 AIF IITA GT TITA 9: TITTA SISTA TITA 6 IITA & IITTA IG ITTA GO ITA Ce TIA G IB&ITA TSE ET OT IIIA| Se TIA TOTTA STTIA 8 IIIA| BT IIIA 66 ITA 96 ITA So ITA £G TIA 6G ITA I9T IIA 9TIIA| GL IAN TIA CORE SEAN E AqOoY:J BIGLASAÄTOJTIH 2) IM EAN SKA IAN 9 ITAI6 ITA omnyg, 9IeuH «+ PPUUQ BINITY "puertdderr eNALY BOUTOJIAJO : Send BOUIOHIOPNI| SED Re tuo SL0Q22]N0 : kaos e[OABLI « eweleH 'u8g2049950 BITON «= AQOFIÄTJF SITUION : + SAST ordonH IBBARUIH es BIISLIE MM TArelemqor, 132 (OF Da = Bll-IDG = SC DCS är eT IIX (ec GT IIX G GT IIX '€T III (& "ST IX (cg = Ng (5 Sea ALI = I || | I GOAT VGA GG SKON 93 AI = 63 '83 AI = EAT 9 (e "Gö AT (| ST AT G MN NG Og AT (2 '9 AI G = A= | An (Er0G = 08 IX 8 X (elr = ML AV Ge GRANGE G, OLIN — | 81 ATI =— GB (Ge BLIND = IFTAIG 9TAIG = "1B80fg "IBAJ[I TeV | "1808 'IBAJ[O 'TeY 'SULUSSV[S] | 'SUITUSSOTST : "YSRI) 904550g (7 "TATBÖLJIRS (7 :B5IOG | sr re + 2 + TYSONOIION :Sqsnyr, Or DÅ a SÅ die ör SBN :OSTY a ERE far ale Mö N Je ANSE ofs ofort SES TEST ine Re DOS (. 'uouweq virou ($ 'uDprels ax (ec LJ 'uosaddert (z '€ PpueM (+ :s10J3urspH "puerÅN RET TROSA OTRS er ISAOUTO M (ge IS9ATOUULI (z "UIATIA 'UPJOF (7 :BEWLUÄJ «+ + eloussaxepg (z ”tofexny (+ :opunt oss ss so + MSBIJ ÅÄQJOTT, I OMVUITH "puerung eäruegg : u9utueg BIJSLA (z "BIISO (7 : UTBYTEN "puery 133 saa SIG STING GL ST IN LING Ela FOT TNA su IA (3 IP NE IDE (FET DEG GT Ia STR SIDE fn IDE GIN (8881 cc DD er I G II 6 IX OT GENI IX (z FI—TI mn 96 TIX GAGN 63 AI Se Ge Al MA NI 83 AI '"g AG 8c AI 8 Al FANG GE öh NN 7 Al G STAT (6 ög IDE NI Gc Alz 6T III 4 €G AI Nankge Nl Ne GG NI 8T AI (FIG ATG : ouuefieq (z TAxelses£p (1 :BJÄYSBALp oc os + + » TATBÅSTOWLIONN :BUISÅG soc so + « TAXeltqort :emyeH tAT8Bl-Ue[eLUIOF '0 -ULTEIIM :ejeFeuef . . . ES I TA [et AG e [Sure "puerasesekL tAefouestreg (7 'Tdwueion M (+ :ouesteg ste es TATelRUÄG fejesE : +» +» tATeltuep (+ 'Ex[ISULATIOS (6 ende (z tAtelmsog, (4 :rtAxelog, : 9utroY (z TATElisoM (7 :efeseSueH "edunHeres VN BTK a PSOE USTA 'e snAxoT, (7 TofrmH (+ :FIOqouorH : : (U9SJONM 0) uopieljsureqH :sBSeefp > > tAefetkd (z "esopet (+ :tateletAq 'U9TOTe3s YOO SHETOALS PIPAN SRS a Es ee rer SST BST re OLE 2 KS ER SE FEIST TAS AG Se Se ll ae aIO SSE 2 STATE fe UT SLOTT 134 GI EX 196 X GL DG NL OR gg ITNE ÖT IE Dee GS GD GO i(IDE Sp IDE GK Jä] IDE Og ar DEG Tr EG Bl IDE er "Te0fg LTT ig DE SE INN 'IBAJ[I 'TEYV IX] = GG GGE ANNE GON = FENG Alle Gör AIG = Fo—GOAILe = '96—8GAIG Bo AEG IG ANG AN (Sh UNI = Fil AN Er GRAN TND SPA GA GEN — TITTA OT AG = FL A (G OA AG '180fg "IBAJ[9 "IBV SUIUSSP [5] 'SUTUSSO]ST] v Äqouoxsp o : +: oc + U9PpIBSIEYS OtUr :BJESÄNIN SE fe (fe dela (« Tagfunp (7 taxefery GG taaglery . st fö Melt ot fl ARV? Bö Ser UoTeuv2A -SPeas Fira (z 2 £qom (1 :meesessam JI9 OIÄF (ce 9 'uouver (+ :eseM FOT BES sö c = + 2 +0f8S OALTY 'u2j20019950 CIPOS ÖS : + BSOPLT Je MFA :SYepduvr : u9uery 'e iduejuklsN :Baeymg uouwreg :[PTXN 1:g "U9Taxe3T UID FHETOALY BISTOLPSN . . o . . . . rAeftaTy (g TAdefruveg (> :sepudnyYrg rareletAq (z Tarefireeg (+ :1Axelumeeg 'SI940N 'PY 10 [ae] GLES XR GENEG M=EPT Aloe va RR 5 ATRTORRUnDNG 'raxelsnyseM (2 "Djolfsetuees (; :oxBUuFH SE ID 5 GT AE os RR BORSInO: Je "puerdder KS OG TT X e eT—8 Al co cor ov ot JFI9B9UIOJ, :BIUTOJIAJO alt 2 IX '05—€T Xx ör Öl ANEEE (EN JI9L9UIOT, :VIUTOJISPIN Tv GTIX L6—26X ITNE SRS Eg ORISSA — PL IX -— SET Al EE RE Sr IONO TE 5 -BS — BL 1 SPEX = GG-AM: ES ar TE 0 TEE BIORSSISS ejoAged "u810019450 PITON FR ING TSG Så BAG MAG = : > tAxefstorg (7 'ueurerner (+ :SoutMN OTIX'TBX(z'STIX'BeXL Få OTAG'OTAG) — Jiduretemon (z 'tdureruosresort (7 :ordonsp GT IX GG "Ce 9tA C(e'sTAG XG ex NE SE EG ORAL AC SPELAT GE Eg 0 EE oo AStR UH TINA (e 'tAxelesmp (4 VON (CR TATe | -€291H (z 'TJOlowrsorM (1 :BIBBASÅTOJTINST = IE & A—68 Al: sococococ > myofaesng :taxefemyor SK 6 JE EA = see fe EE SR STA re [STIL OATEN STORO el 'öIE EE ElSeT SR BE OR na ds ES 5 LOIS SAR [St TO "U9TOTES UdO SJETOALY PITON Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Central- anstalts verksamhet under år 1887. Enär tiden för åtnjutande af det å Meteorologiska Centralanstaltens stat, för fem år från första januari 1882, upptagna anslag till observationers utförande, byggnaders underhåll, betjening, ved, ljus och öfriga behof, stort 16,000 mark, med år 1886 tilländaginge, så vände sig Finska Ve- tenskaps-Societeten uti skrifvelse af den 21 april 1886 i un- derdånighet till Hans Kejserliga Majestät med hemställan om fortfarande anslag för anstalten, i hvilket afseende till skrifvelsen bilades ett förslag till ny stat, innefattande bland annat aflöningar för tre nya tjenster, deraf ordinarie löner å stat för tvenne assistenter. Den föreslagna nya staten slutade sig å sammanlagdt 35,164 mark, under det den under 1886 gällande staten upptog ett slutbelopp af 25,700 mark. Genom bref af den 20 januari 1887 från Ecklesia- stik-Expeditionen i Kejserliga Senaten underrättades Veten- skaps-Societeten, att Hans Kejserliga Majestät på derom gjord framställning i nåder funnit godt tillåta, att ofvan- nämnda anslag 16,000 mark fortfarande finge, för samma ändamål och på sätt härintills nådigt bestämts, under två år, räknadt från den första januari 1887, ur allmänna me- del utbetalas, samt att Kejserliga Senaten vid skedd före- dragning af ärendet velat hafva Vetenskaps-Societeten an- modad att taga i öfvervägande, huru Meteorologiska Central- anstalten kunde i antydd måtto lämpligen omorganiseras samt med förslag derom till Kejserliga Senaten inkomma, beräknadt på en kostnad icke öfverstigande 30,000 mark om året. 137 Meteorologiska Centralanstalten har rönt tillfredsstäl- lelsen att från flere håll emottaga uttalanden af intresse för de utaf anstalten utarbetade dagliga väderleks-kartor, -öfversigter och -förutsägelser, hvilka delgifvas allmänheten dels genom »Finlands Allmänna Tidning» och »Suomalainen Wirallinen Lehti>, dels genom för hand gjorda kopior, som. utställas till allmänhetens betraktande på tre skilda ställen inom hufvudstaden. Sjelffallet framträder önskningsmålet, att dessa dagliga publikationer måtte med tillhjelp af tele- grafen eller telefonen kunna delgifvas åtskilliga landsorts- stationer. Af ekonomiska skäl har det ej kunnat komma I fråga att för ändamålet begagna någon af dessa komplice- rade telegrafapparater, medelst hvilka handskrifter kunna med till och med autografisk noggrannhet telegraferas från en ort till en annan, och hvilka apparater naturligtvis också skulle möjliggöra att med all upptänklig noggrannhet öfver- föra en väderlekskarta från centralstationen till hvarje lands- ortsstation, der en dylik telegrafapparat vore uppstäld och från centralstationen tillgänglig. Då någonting sådant så- som nämndt hos oss ej kan komma i fråga, så har man ifrån de för landsorten afsedda väderlekskartorna helt och hållet bortlemnat de tecken, hvilka utmärka temperaturen, vindens riktning och styrka, himlahvalfvets molnbeklädnad och hydrometeorerna, men i stället egnar man väderleks- öfversigten uteslutande åt dessa förhållanden, hvilka man söker att med några få ord skildra i möjligaste mon tyd- ligt och öfversigtligt. Isobarernas mångskiftande former, lägen och förlopp låter sig i allmänhet ej i korthet skriftligen med erforderlig noggrannhet skildras. Det har derföre varit af nöden att uttänka ett särskildt chiffersystem för deras telegrafiska för- sändande till landsorten. Å en glasskifva är en rektangel af väderlekskartans storlek inetsad, och denna rektangel är genom ett system af uti glaset likaledes inetsade coordinater indelad uti små qvadrater af ungefär 2!/, millimeter i fyr- kant. Abskissorna äro utmärkta med siffrorna 01, 02, 03.... . 51, 52, 53 och 54 och ordinaterna med bokstäfverna OS SOK ISAR SR v, Xx, y och z. Emedan ordinaternas antal är dubbelt så stort som antalet bokstäfver uti vårt alfabet, så har alfabetet blifvit vid betecknandet af ordinaterna tvenne gånger upprepadt, ena gången för ordinaterna mom öfre, andra gången för ordinaterna inom nedre hälften af glas- .skifvan, och för att urskilja om det är fråga om förra eller senare slaget af ordinater, så skrifves i förra fallet bokstafven, som utmärker ordinaten, efter abskissiffran, men i senare fallet tvärtom. Utväljer man två, tre eller vid behof flere punkter af en gifven isobar, genom hvilka dess läge å vä- derlekskartan med tillräcklig noggrannhet är bestämdt och inriktas glasskifvan öfver väderlekskartan, så kan man upp- teckna dessa punkters coordinater uti telegrammet tätt efter siffran, som angifver isobarens lufttryck. På enahanda sätt förfares med öfriga isobarer, som Meteorologiska Central- anstalten tecknat å sin väderlekskarta, äfvensom med coor- dinaterna till de punkter, emellan hvilka orden »lufttrycket faller» eller »lufttrycket stiger» eller annat dylikt böra ut- skrifvas. Efter emottagandet af telegrammet åtgår det för landsortsobservatören endast några minuter till att upprita dagens isobarkarta. För detta ändamål erfordras en mes- singsskifva af noggrant samma form och ytinnehåll, som glasskifvan å Meteorologiska Centralanstalten, och genom- borrad af synålsfina hål å alla de ställen, som motsvara korsningspunkterna emellan coordinaterna på glasskifvan. Metallskifvans marginaler äro försedda med enahanda bok- stäfver och siffror som glasskifvans. Uti en till Vetenskaps-Societeten stäld skrifvelse fram- höll undertecknad närmare önskvärdheten af att till lands- ortsstationer telegrafera isobarkartor och väderleksöfversig- ter och föreslog, att Vetenskaps-Societeten måtte å veder- börlig ort utverka tillstånd för Meteorologiska Centralanstal- ten att försöksvis under ett års tid få, dagligen emellan kl. 21/, och 3 e. m., kostnadsfritt medelst jernvägstelegrafen afsända ett sådant telegram till stationerna i Hangö, Wiborg, Tammerfors, Nikolaistad, Uleåborg och eventuelt Forssa, från hvilken sistnämnda ort detsamma torde komma att telefone- 139 ras till Mustiala Landtbruksinstitut. Genom Jernvägsstyrel- sens benägna medverkan erhölls också Kejserliga Senatens tillstånd härtill. I det Meteorologiska Centralanstalten allt mer och mer framskridit i utarbetandet af dagliga synoptiska undersök- ningar af våra väderleksförhållanden, har den allt lifligare erfarit väsendtliga olägenheter af att ej erhålla några väder- lekstelegram ifrån Danmark och ej heller från tyska Nordsjö- och Östersjökusterna. Fysiska Centralobservatoriet i S:t Petersburg emottager dagligen sådana telegram ifrån Fanö, Kjobenhavn, Borkum, Hamburg, Swinemände och Neufahr- wasser. Med anledning häraf vände sig Meteorologiska Cen- tralanstalten uti bref af den 29 december 1887 till Chefen för Finländska Telegrafarrondissementet, Herr Statsrådet m. m. Walfrid Spåre med törbindlig anhållan, att Herr Statsrådet benäget ville utverka, att väderlekstelegram från dessa sex orter finge kostnadsfritt meddelas äfven till Finska Veten- skaps-Societetens Meteorologiska Centralanstalt. Om vi i behörig tid erhölle del af dessa telegram, så skulle vi åt- minstone tjugufyra timmar tidigare än hvad nu är fallet erhålla kännedom om alla de, särdeles sommartiden ofta före- kommande oväderscentra, hvilka draga fram öfver Danmark längs Östersjön till Finska eller Bottniska viken, och hvilka alltid utöfva ett väsentligt inflytande uppå vår väderlek. Sedan entreprenören af arbetena för limnigrafen i Hangö slutligen lyckades göra inre limnigrafbrunnen tät, blef instrumentet den 20 juli 1887 försatt i verksamhet. Limnigrafen arbetade derpå utan afbrott till den 24 septem- ber om morgonen, då uret genom ovarsam uppdragning rubbades ur sitt rätta läge och stannade. Lyckligtvis tog detsamma dervid ej någon skada, utan försattes af Instru- mentmakar Helin ånyo i gång den 29 oktober, hvarefter detsamma fortfarande varit i gång, under återstoden af 1887 utan annat afbrott än för juldagarne, då instrumentet genom missförstånd var i saknad af papper. Då Vetenskaps-Societeten tillstyrkte uppförandet af en limnigraf vid Hangö, framhöll Societeten i främsta rummet 140 det vetenskapliga intresse, som fäster sig vid frågan om ebb och flod visar sig i Finska viken. Redan det första ark, som limnigrafen i Hangö uppritade, besvarade frågan jakande. Å dessa ark uppträda nemligen städse en mängd maxima och minima, hvilka följa på hvarandra med unge- fär sex timmars intervaller. Om man å ett limnigrafark utsätter de tider, då månen passerar Hangös meridian, vare sig att detta sker ofvan eller nedan om horisonten, så fin- ner man, att de nämnda å limnigrafarken uppträdande ma- xima och minima noggrant följa månen åt, sålunda att tids- skilnaden emellan wuppträdandet af ett maximum och det derpåföljande minimet egentligen icke är sex timmar, utan noggrant hälften af tiden emellan två på hvarandra föl- jande månpassager. En närmare skildring af ebb- och flod- fenomenet vid Hangö har emellertid icke lämpligen sin plats här, utan är förtjent af att blifva föremål för en särskild uppsats. Ett annat fenomen, som limnigrafen i Hangö genast framvisade och som torde vara förtjent af en framtida nog- grann och utförlig undersökning, är en egendomlig undula- tion hos blyertspennslinien på limnigrafarket, desto lifligare ju mera upprördt hafvet var då linien tillkom, hvarföre dessa undulationer lemna ett godt mått uppå intensiteten af våg- svallet på det utanför liggande hafvet. Då dessa undulatio- ners svängningstid alltid är mycket längre än svängnings- tiden hos enskilda vattenvågor, så torde man måsta betrakta dem såsom interferensfenomen framkallade af flera vågsy- stemers inverkan uppå hvarandra. Bland nya instrumenter, som blifvit anskaffade under 1887, äro: en stationsbarometer, n:o 1, enligt Professor A. F. Sundells konstruktion; en silfver chronograf, angifvande !/; dels sekunder; och ett nephoscope från Joh. Leon Rose i Upsala. Meteorologiska Centralanstaltens kassabehållning, som vid årets början utgjorde 175 mark 31 penni, nedgick vid dess slut till 164 mark 17 penni. Det har derföre af eko- nomiska skäl icke varit möjligt att återupptaga tryckningen af anstaltens årsbok, ehuru tredje och fjerde delens första 141 häften icke allenast äro beräknade, utan äfven för tryckning utskrifna i manuskript. En af vårt lands ifrigaste meteorologiska observatörer Kommunalrådet N. Edv. Arppe afled vårvintern 1887 å sin egendom Niirala 1 Tohmajärvi socken. Hans dotter Ida Arppe fortsatte med sin faders observationer intill den 1 derpåföljande september. Herr Lektor K. J. Högman, som under flere år an- stält meteorologiska observationer och afsändt väderlekstele- gram från Jyväskylä, öfverlemnade stationen från den 1 juni 1887 åt Apotekaren Herr Hjalmar Drake. Magister Ernst Biese har under år 1887 en gång hvarje månad utfört absoluta bestämningar af jordmagnetismens elementer, och en af honom uppsatt redogörelse för dessa bestämningar ingår uti Vetenskaps-Societetens Öfversigter. Af anstaltens observatörer och räknebiträden i Helsingfors önskade Fröken G. Brunou afgå under februari månad och Fröken M. Sundström under oktober månad. I stället för den sistnämnda erhöll Fröken E. de Pont anställning och öfvertog jemte Fröken A. Sundström nattobservationerna från 2—5 om morgonen. Under juni, juli & augusti månader hade Kejserliga Se- naten beviljat åt undertecknad tjenstledighet för sjuklighet, som blifvit styrkt genom läkareattest, och hade Assisten- ten Herr K. Emil Johansson af Senaten förordnats att här- under vara tjenstförrättande direktor. Meteorologiska observationer hafva under år 1887 blifvit anstälda utaf: Fyrmästarene D. J. Sjöstrand, Th. V. Montell och K. J. K. Lindström vid Bogskärs fyrbåk. Fyrmästaren K. F. Alcenius vid Hangö fyrbåk. Fyrmästaren F. T. Bengelsdorff vid Utö fyrbåk. Stationsinspektorn K. Appelgren i Hangö stad. Fru Rektorskan K. M. Kandolin i Mariehamn. Fyrmästaren C. F. Liljefors vid Söderskärs fyrbåk. Fyrmästarene J. V. Eriksson och P. F. Söderström vid Mär- kets fyrbåk. Fyrmästaren F. W. Grönlund vid Sälskärs fyrbåk. Professorn J. F. Elfving och Apotekaren B. W. Strömberg i Åbo. Trädgårdsmästaren L. F. Eriksson i Wiborg, Myllysaari. Apotekaren A. M. Hallman i Willmanstrand. Eleverne vid Mustiala landtbruksinstitut. Löjtnanten N. Etholén i Lampis, Kivesmäki. Fyrmästaren (C. F. Ståblbom vid Säbbskärs fyrbåk. Fröken Thekla Molin i Tammerfors. Herr G. W. Serlachius, föreståndare för Otava jordbruksskola. Possessionaten C. Ph. Lindforss i Sulkava. Lektorn K. J. Högman och Apotekaren Hj. Drake i Jyväskylä. Kommunalrådet N. E. Arppe och fröken Ida Arppe i Tohma- järvi, från 1 januari till 31 augusti 1887. Fröken Lonny Lojander i Wärtsilä. Kyrkoherden Jonatan Johansson i Alajärvi. Fyrmästaren Solon Strömborg vid Sälgrund fyrbåk. Herrarne 0. Tapenius och C. J. Hallberg i Illomants, Möhkö bruk. Magistern Bruno Granit i Kuopio. Magistern O. Alcenius i Wasa. Kyrkoherden Wilb. Lindstedt i Lapinlahti. Lektorn J. Lindskog å Damskata invid Nykarleby. Herr Alfr. Hedman i Pihtipudas. Forstmästaren H. J. Aminoff i Idensalmi. Pastorn J. Simelius i Pyhäjärvi. Fröken Maria Renfors i Kajana. Fyrmästaren E. E. Björklöf vid Ulkokalla fyrbåk. Kollegiiassessorn E. Westerlund i Uleåborg. Fyrmästaren L. Lalin vid Marjaniemi fyrbåk. Apotekaren F. G. Borg i Torneå. Forstuppsyningsmannen M. W. Weenerberg å Thule hemman i Enare. Kronolänsmannen X. Nordling å Toivonniemi gård i Enare. 143 Fenologiska anteckningar hafva för 1887 inkommit från nedanförtecknade orter: I Observationsort. ; E Observatorns namn. Län. Kommun. Nylands Helsingfors Selan, Th., professor. | » Tenala TANDE, 1, Mu. | > Borgå Holmberg, Julia, häradshöf-| dingska. | > Pernå Rosberg, Johan, hofråd. | | > Askola Wirén, Johannes, folkskol- | lärare. | » Mäntsälä Nordenskiöld, N. G. G. > Sibbo Åström, H. B., possessionat. D Wichtis Sjöstedt, G. H., statsråd. D Lojo af Tengström, J. M., provin-| | cialläkare. | ie Elimä Kellman, Gabriel. Abo och Mariehamn Öhberg, Abr.,kollegiiassessor. Björneborgs Kimito Hedberg, Maria, fröken. | / Kisko Rosell, Sofi. » Brunkkala Kahilainen, Matti. » Pyhämaa Hollmén, J. G., t. f. kapellan.| | > Parkano Brander, Casimir, forstmä- | (tnstare! | | > > Brander, Karl. | Tavastehus Tammela Procopé, A. F., provincial- | | läkare. d > | Karsten, Onni. Tottijärvi Aronen, J. Oskar, skogsupp- | syningsman. | Janakkala Hanström, Joh. Hattula | Lilius, F. J., kyrkoherde. 144 Tavastehus » » S:t Michels Wiborgs 2 Kuopio Hattula Kangasala Birkkala Lampis S:t Michels stad Sysmå Sulkava JOrois Pyhäjärvi Jääskis Kronoborg Kiihtelysvaara » Tohmajärvi Pelkjärvi Nurmis impilaks Jyväskylä stad Alavo Saarljärvi » > Alajärvi >» Mustasaari » > Wasa stad | Sahlstein, J. V., bruksägare. | Wahlbeck, Anna, fru. Wegelius, Uno. Harjunen, A. | Malin, Henr., kontraktsprost. Nordström, A. W., kollega. Wilskman, Karl, godsförval-; tare. | Lindforss,C.Ph., possessionat. Grotenfelt, Nils H., kommu-, nalråd. | Breitenstein, W., förvaltare. Fabritius, Alarik, provincial- läkare. Löfman, 0. V., Veterinär. Söderman, H. L. Koljonen, Olli. Koljonen, Helena. Karsten, Nina, pastorska. Karsten, Inez, fröken. Saastamoinen, Heikki, hem- mansegare och Collan, Joh., provincialläkare. = Backman, Herman, provin- cialläkare. | I I I Imoni, A. Hj., provincial- läkare. | Krank, F. O., forstmästare. Lilius, Al AA, kontorist: Boisman, Almar. | Thome, J. H., forstmästare. Johansson, Jonatan, prost. I Cannelin, Einar. | IBochm, Karl Uno, lyceist. | Uleåborgs > Wasa stad > Wörå Pihtipudas Munsala Kronoby Kajana stad Paavola Uleåborgs stad Kemi Nedertorneå Ofvertorneå Kittilä Enare | : g Lundén, Ossian, lyceist. Hjelt, Hjalmar, lektor. Heikel, J. A., vicepastor. | Wegelius, Birger, lyceist. | Fredman, Alfr., folksk.lärare. Lindskog, Josef, lektor. | Storbjörk, J. Renfors, Maria, fröken. Gummerus, Jonath., kyrko- herde. Westerlund, Emil, kollegii-| assessor. Böök, Arthur, forstmästare.| Castrén, K. Em. | Sandberg, Hugo Rich., forst-! mästare. Sandberg, William, forstupp-! syningsman. Wenerberg, M. W., forstupp- syningsman. Variationerna uti hafsytans höjd hafva under 1887 blifvit observerade af Fyrmästarene (GC. F. Liljefors och K. F. Alcenius vid Söderskärs och Hangö fyrbåkar samt af Lots- åldermännen A. W. Salomonsson vid Jungfrusund, Joh. Öhman vid Utö, H. J. Söderholm vid Rönnskär, A. Lind vid Lypörtö och af Lotsarne vid Kobbaklintarne, hvarjemte så- dana observationer erhållits från hamnen vid Wasa genom Magister F. R. Westlin. Helsingfors, den 25 april 1888. N. E. Nordenskiöld. 10 Finska Vetenskaps-Societetens femtioårs fest den 29 April 1888. Ofvan nämnde dag begick Finska Vetenskaps-Socie- teten sin femtionde årsdag genom en festlig sammankomst i Universitetets solennitetssal, till hvilken vetenskapens gyn- nare och vänner genom tillkännagifvande i tidningarne och utdelade inträdeskort samt inhemska litterära och veten- skapliga samfund dessutom genom särskilda skrifvelser blit- vit inbjudna. Underrättelse om festen hade derförinnan äf- ven meddelats Societetens hedersledamöter och de samfund i utlandet, med hvilka Societeten står i skriftbyte, genom ett cirkulär af följande lydelse: La Société des sciences de Finlande, instituée en 1838, a Phonneur de faire connaitre quwelle célébrera le 50ieme anni- versaire de sa fondation par une séance solennelle, qui aura lieu le 29 Avril prochain, å 6 heures du soir, dans la salle des fétes de Yuniversité. Eloignée des grands foyers Vactivité scientifique, la Société des Sciences de Finlande, tout en s'inspirant des progrés qui v ont été réalisés, a voulu étre un organe pour la propagation et le maintien des intéréts littéraires et scientifiques dans Pextréme- nord du monde civilisé. Tattention bienveillante dont ses efforts ont été PFobjet et qui s'est manifestée par le nombre toujiours croissant des institutions savantes qui I'ont honorée de V'échange de leurs publications, lui fait espérer quw'elle pourra aussi å Pave- nir compter sur la sympathie et le concours précieux des pro- moteurs et des amis de la science. Helsingfors le 7 Mars 1888. Au nom de la Société des Sciences de Finlande: K. Hällstén, LDL. Tindelöf, Président actnuel. Secrétaire perp. ER 147 Festen, som behedrades genom närvaro af represen- tanter för landets regering och ständer samt för särskilda inhemska litterära och vetenskapliga institutioner äfvensom en större samling af hufvudstadens öfriga bildade allmänhet, öppnades af ordföranden hr HÄLLsTÉN med följande ord: Högtärade församling! Bland de många uppgifter, de moderna samhällena ställt för sig, intager sträfvandet att föröka den skatt af kunskaper föregående slägten lemnat i arf, ett framstående rum. Detta sträfvande har väl alltid, mer eller mindre med- vetet, förefunnits; såsom en af stat och kyrka uppmuntrad uppgift framträdde det med Universitetens uppkomst för sex, sju århundraden sedan, och det här väsendtligen befordrats genom inrättandet af lärda samfund, vetenskapsakademier och societeter. Det är Italien, Frankrike och England äran tillkommer att först hafva åstadkommit sådana lärda sam- fund, för ungefär tvåhundra år sedan; under den närmast följande tiden följde Europas öfriga stater detta föredöme, och numera kunna sådana vetenskapliga föreningar sägas finnas 1 hvarje land, som gör anspråk på att räknas til de civiliserade. I vårt från de vetenskapliga härdarna aflägsna land framträdde ett sådant sträfvande ej förr än på 1820-talet; då grundlades nemligen vårt äldsta vetenskapliga samfund, fauna- och flora-sällskapet, och likaså det medicinska säll- skap, från hvilket längre fram det nuvarande finska läkare- sällskapet framgått; år 1831 grundlades finska litteratur- sällskapet; och några år derpå bestöto några af landets dåvarande vetenskapsmän, att försöka inrätta en förening för befordrande af sjelfständig vetenskaplig forskning öfver- hufvud. Detta sträfvande möttes med gynnsamt tillmötes- gående af landets dåvarande Styrelse; föreningen fick namn af »Finska Vetenskaps-Societeten», och bifall till dess stif- telse meddelades för femtio år sedan, år 1838. Med djupaste tacksamhet bevarar finska vetenskaps- societeten — och vi våga tro fosterlandet — minnet af de 148 män, som togo initiativet till denna institution; och med vördnad ihågkommer societeten det nådiga hägn den ny- bildade societeten, från dess första början skänktes af den ädle furste, hvars minne vårt folk, för så många välgärnin- gar, lärt sig att välsigna, af Alexander den andre, Univer- sitetets dåvarande kansler. Societetens uppgift har varit, att utgöra ett förenings- band mellan landets vetenskapsmän inbördes och tillika mellan dem och utlandet, samt att befordra sjelfständig ve- tenskaplig forskning öfverhufvud. I hvilken mån societeten nppfyllt dessa uppgifter, tillhör en framtid att bedöma; vid bedömandet, hoppas vi, skola äfven de förhållanden tagas i betraktande, under hvilka societeten verkat. Societeten har haft, isynnerhet under dess tidigare verksamhets period, endast ringa ekonomiska hjelpmedel; vidare — såsom mån- gen gång vid societetens årsfester blifvit framhållet — är societeten icke att likställas med en akademi; dess med- lemmar äro nemligen lärare och tjenstemän i staten, och kunna derför endast vid sidan af sina egentliga uppgifter egna sig åt de ideala mål, finska vetenskaps-societeten sö- ker satt realisera. Med få ord, vid bedömandet af societe- tens verksamhet, bör äfven afses medlemmarnes ställning och societetens ekonomiska hjelpmedel. Under sin femtioåriga tillvaro har societeten fått träda i samband med allt flera lärda samfund i utlandet, numera något öfver etthundra femtio; dess bibliotek är det enda i sitt slag i vårt land; dess ekonomiska hjelpmedel hafva för- ökats genom större anslag, som Ständer och Styrelse ställt till. dess disposition; och äfven dess speciella verksamhets fält har blifvit utvidgadt, sedan den meteorologiska central- anstalten ställdes under societetens tillsyn, hvarigenom åt- minstone en special forskare helt och hållet kan egna sig åt societetens vetenskapliga uppgifter. Institutioner af den beskaffenhet som societeten grund- läggas icke för tillfället, utan för en obegränsad framtid; det är derför sjelffallet att finska vetenskaps-societeten från dess första början, icke behöft vara fullfärdig efter mönster 149 från utlandet; hufvudvigten har legat derpå, att den mot- svarat den närvarande tidens behof inom eget land, för att längre fram fulländas, då förhållandena sådant fordra. So- cietetens utveckling är med få ord kontinuerlig; småningom har den utvecklats till den ståndpunkt den nu innehar: och från densamma skall, så hoppas vi, i sinom tid framgå en allt fullständigare institution till fosterlandets heder och gagn. På samma gång jag har äran, i finska vetenskaps- societetens namn, här hälsa välkomna de högtärade damer och herrar, som genom sin närvaro vid denna fest velat visa sitt intresse för de uppgifter, finska vetenskaps-societe- ten ställt för sig, — på samma gång får jag nämna, att vid detta tillfälle främst mottagas de adresser och lyckönsk- ningar, hvarmed lärda samfund och institutioner velat ihåg- komma societeten. — Dernäst afgifver societetens ständige sekreterare, hr Lindelöf, i sedvanlig ordning redogörelse för societetens verksamhet under det förflutna året. — Sedan hållas föredrag af hr Ahlqvist på finska språket om följande ämne: huru långt täljde de finska folkens äldste förfäder med genuina primitiva kardinalord? samt af afgående ord- föranden på svenska språket om det mekaniska åskådnings- sättet för förklaring af förändringarna inom de lefvande varelserna. Till sist tillkännagifves åt hvilka auktorer societeten bestämt de tre hederspris, societeten genom styrelsens för- sorg vid denna sin half-sekular fest är i tillfälle att utdela. Sedan det föregående blifvit uppläst jemväl på finska, tillade ordföranden följande likaledes på båda språken: Några af landets öfriga lärda samfund och institutio- ner hafva tillkännagifvit sin afsigt, att vid detta tillfälle till societeten framlemna lyckönskningsadresser; för denna vän- liga uppmärksamhet får jag uttrycka societetens uppriktiga tacksägelse; och jag får tillika tillkännagifva att jag har äran, i societetens namn, mottaga dessa adresser. I följd häraf framträdde nu deputerade för nedan nämnda samfund och institutioner och framförde deras lyck- önskningsadresser, hvilka voro af följande lydelse: 150 Från KEJSERLIGA ÅLEXANDERS UNIVERSITETET, genom Universitetets rektor, professor K. G. TH. REN: Till Finska Vetenskaps-Societeten. Vid ett tillfälle som detta, då Finska Vetenskaps-Societeten högtidligen begår minnet af sin stiftelse för ett halft sekel till- baka, kan bland dem, hvilka af sådan anledning hembära henne sin lyckönskan, allra minst saknas den institution, ur hvars mo- derliga sköte Societeten uppvuxit och som städse med henne stått i den allra närmaste förbindelse, nemligen Finlands Universitet. Bland Societetens stiftare voro de allra fleste, hennes första frej- dade ordförande deribland inbegripen, tillika lärare vid högsko- lan, och ända till senaste tid hafva de i vetenskapens tjenst ar- betande krafterna inom båda samfunden till en stor del varit desamma. Ett synligt uttryck har denna nära förbindelse haft deri, att Universitetet under långa tider inom sina murar upp- låtit en fristad för Societeten och hennes samlingar. Och Socie- teten har å sin sida erkänt denna förbindelse, bland annat derige- nom att hon hembar sin tidigaste publikation, det första häftet af sina , Acta", såsom en högtidsgåfva åt Universitetet vid ett för det sistnämnda betydelsefullt tillfälle, nemligen den jubelfest, hvarmed högskolan år 1840 firade sin 200 åriga tillvaro. In- gen kan derföre varmare än Universitetet taga del i de känslor, med hvilka Societeten begår dagens högtid. Och så mycket lif- ligare måste denna medkänsla vara, som ju de båda institutio- nerna genom arten af sin verksamhet ömsesidigt stödja och kom- plettera hvarandra. Särskildt måste Societetens arbete komma äfven Universitetet tillgodo. Det senare har visserligen äfven vetenskapens utveckling till syfte, men får dock ej egna sig en- samt häråt. Betraktadt såsom den högsta bildnings- och under- visningsanstalt inom vårt fädernesland har Universitetet uppgif- ten att prägla vetandets ädla metall till gångbart mynt och sätta det i cirkulation ; men detta förutsätter att en annan uppgift re- dan är löst, den mnemligen att ur dunkla schakter framdraga denna metall i ljuset och rena den från slagg och grus, som skymma dess glans. Och det är uteslutande denna senare upp- gift Societeten gjort till sin. Man kan väl säga att då hon så- lunda egnar sig blott åt den rena forskningen, hennes arbete har en mera kosmopolitisk syftning än Universitetets. Att upp- daga nya sanningar, att öka den menskliga kunskapens skatt är ett arbete ej blott för eget folk utan för menskligheten. Men Societetens verksamhet har derjemte utan gensägelse haft äfven en stor fosterländsk betydelse. Den har haft en sådan icke blott i den mening, att hennes vetenskapliga frambringelser, hvilka ju 151 ofta tillvunnit sig erkännande äfven af utlandets lärde, i förening med de talrika förbindelser hon knutit med vetenskap idkande samfund öfver hela jordklotet, bidragit att göra vår tillvaro så- som kulturfolk känd och erkänd af andra nationer. Åfven i det hänseende har Societeten förstått att förena forskningens in- tressen med patriotismens, att hon med särskild omsorg egnat sig åt utredningen af förhållanden beträffande vårt eget land, dess natur och dess folk. Tillika har Societeten verkat för ut- bredandet af den vetenskapliga forskningshågen inom landet, i det hon förstått intressera talrika medborgare af olika samhälls- klasser och bosatta på skilda orter för att medverka till vinnan- det af societetens syften genom insamlandet af observationsma- terial. Med berättigad stolthet kan Societeten blicka tillbaka på ett 50 årigt arbete, hvilket, om man tager billig hänsyn till hen- nes begränsade tillgångar och fåtaligheten af dem, hvilka hos oss kunna egna sig åt vetenskapen, måste erkännas vara i hög grad hedrande. Hon kan hänvisa på den vackra rad af publika- tioner, som under namn af ,Acta" , Öfversigter", , Bidrag" bär vittne om ett intellektuelt arbete, så mycket mera erkännans- värdt som det för det mesta haft sin enda belöning i den till- fredsställelse, den vetenskapliga forskningen som sådan skänker sina idkare, På samma gång Universitetet till Societeten fram- bär sin lyckönskan och sin tack för hvad hon till vetenskaper- nas förkofran uträttat, hyser Universitetet det hopp och den till- försigt, att Societeten äfven framgent, huru än tiderna vexla, skall med ökade hjelpmedel och växande antal arbetare fortfara att verka med samma hängifvenhet och samma oegennytta som hittills för sanningens seger hos menskligheten och derigenom äfven för ett älskadt fosterlands väl! Å Kejserliga Alexanders Universitetets vägnar: Th. Rein, H. RBåbergh, Rektor. Prorektor. Från SOocCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, genom professorn A. TH. SzLAN: Till Finska Vetenskaps-Societeten. Societas pro fauna et flora fennica anhåller att till Finska Vetenskaps-Societeten på Dess femtionde årsdag få frambära sina uppriktiga vålgångsönskningar. 152 Det är med berättigad glädje hvarje fosterlandsvän blic- kar tillbaka på Finska Vetenskaps-Societetens verksamhet under det förflutna halfseklet. Sammanslutande de mest bepröfvade vetenskapsidkarene i vårt land har Societeten lifvat och under- stödt forskningen på vidt skilda områden i en grad, som ingen hos oss för femtio år sedan vågade hoppas, och på ett sätt, som allt fastare knutit våra forskare vid det vetenskapliga arbetet i de stora kulturländerna. Särskildt gläder sig Societas pro fauna et flora fennica vid tanken på den lika verksamma som sakkun- niga uppmärksamhet Finska Vetenskaps-Societeten städse egnat den inhemska naturalhistorien. Med tacksamhet erinrar sig Säll- skapet, att dess första publikationer genom Societetens försorg offentliggjordes, och äfven senare har Sällskapet haft lyckan röna Societetens bevågenhet. Ett på en gång vetenskapligt och fosterländskt samarbete ger åt Sällskapets lyckönskningar en djupare betydelse än blott stundens, och likasom Sällskapet hoppas att Finska Vetenskaps- Societeten städse och i växande utsträckning skall opartiskt främja all fri forskning i vårt land, så är Sällskapet öfvertygadt om att framgent inom området för sitt arbete få hos Finska Vetenskaps-Societeten möta samma insigt och samma intresse som hittills. Societas pro fauna et flora fennica ber att förblifva i Fin- ska Vetenskaps-Societetens välvilja inneslutet. Th. Selan, vice ordförande. Fredr. Elfving. Från FINsKA LITTERATURSÄLLSKAPET, genom e. 0. pro- fessoren J. L. F: Kron: Suomen Tiedeseuralle. Kun Suomen Tiedeseura tänä päivänä viettää viisikymmen- vuotisen olemisensa muistoa, pyytää Suomalaisen Kirjallisuu- den Seura saada Teille lausua vilpitöintä iloansa ja totista kun- nioitustansa siitä yhtä väsymättömästä kuin suuren-arvoisesta työstä, jolla olette tieteen eri aloja, korkeimpiakin, menestyksellä viljelleet ja kotimaatamme oppineen mailman kilpatanterella kun- nialla edustaneet. Ylevään päämäärään pyrkiessänne olette meillä johdattaneet huomiota ja vireillä pitäneet halua puhtaaseen, ih- 153 miskuntaa yleensä tarkoittavaan tieteelliseen toimintaan — jalo an- sio näillä kylmillä, mieltä ummistuttavilla Pohjan perillä. Eri- näisellä kiitollisuudella Suomalaisen Kirjallisuuden Seura muis- taa sitä nerollista ja tehokasta työtä, jota olette tehneet Suomen- maan luonnon ja kansan, sen kielen ja historian tutkimisessa, aloilla semmoisilla, joilla Kirjallisuuden Seura on voinut asetove- rina Tiedeseuraan liittyä. Varmana siitä, että sama isänmaalli- nen suunta ja kansallinen henki aina on Suomen Tiedeseurassa vallitseva, toivottaa Suomalaisen Kirjallisuuden Seura Teille har- taalla ystävyydellä tuleviakin aikoja varten runsaassa määrässä onnea ja menestystä. Helsingissä 29 Huktikuuta 1888. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran puolesta: Yrjö-Koskinen. Th. Rein. F. W. Rothsten. Från FINSKA LÄKARESÄLLSKAPET, genom professoren E. E. SUNDVIK: Till Finska Vetenskaps-Soctieteten. Finska Läkaresällskapet anhåller att få bringa Finska Ve- tenskaps-Societeten en varm och vördnadsfull helsning på denna för Societeten och för den finska Vetenskapen betydelsefulla min- nesdag. För femtio år sedan, då Finska Vetenskaps-Societeten stif- tades, kunde det inhemska vetenskapliga lifvet sägas ännu ligga i sin linda; arbetarne på vetenskapens fält voro fåtaliga och de vetenskapliga sträfvandena i mycket beroende af det forna moderlandet, hvilket sedan århundraden här infört och sedermera allt fortfarande uppehållit vetenskap och kultur. Då Societeten nu kastar en återblick på de förflutna femtio åren af sin till- vara och de derunder vunna resultaten, har den förvisso skäl att med tillförsigt och förtröstan blicka mot framtiden. Den har tillfredsställelsen och glädjen att finna sitt arbete, desto aktnings- värdare som det begynts med ringa hjelpmedel, krönt med den framgång ett ädelt företag med högt mål alltid har rätt att på- räkna. Inhemsk täflan i vetandets alla grenar befinner sig nu i blomstring. Ett ungt folk som vårt har icke kunnat nå långt, men det söker dock i sin mon sträfva för det stora, alla folk gemensamma, kulturarbetet. Att den rätta rigtningen inslagits, 154 att det som varit vetenskapen värdt blifvit tillvarataget; att upp- muntran kommit de vetenskapliga sträfvandena till del; att slut- ligen vårt vetenskapliga lif vunnit erkännande; — detta är i väsendtlig grad Societetens förtjenst. Då Finska Läkaresällskapet, hvilket redan från den för vårt land betydelsefulla tid, som gifvit upphof åt Finska Veten- skaps-Societeten, egnat sina krafter, om ock på ett begränsadt område, åt den fosterländska vetenskapens förkofran, härmed hembär Vetenskaps-Societeten sin hyllning på dess femtioårs högtid, sker detta med den upprigtiga önskan, att Societeten fortfarande måtte med samma framgång som hittills verka för sitt höga mål, i medvetande af att vara vetenskapens i vårt land förnämsta värn och stöd. Å: Finska Läkaresällskapets vägnar: Ernst Edv. Swndvik. Richard Sievers. Från Finska FORNMINNESFÖRENINGEN, genom e. 0. prO- fessoren J. R. ASPELIN: Suomen Tiedeseuralle. Suomen Muinaismuisto-Yhdistys liittyy juhlaan, jolla Suo- men Tiedeseura viettää viisikymmenvuotisen tieteellisen vaikutuk- sensa muistoa, harttaimmilla onnentoivotuksillansa. Suomen Tiedeseura, joka on tehnyt kaiken tieteen harras- tuksensa esineeksi, ei ole kieltänyt muinaistutkimukseltakaan te- hokasta kannatustansa ja olkoon sekin Tiedeseuran kunniaksi mainittuna, että tuo kannatus ei ole supistunut ainoastaan oman maan ahtaihin rajoihin, vaan jo kerran tavoitellut Ninivehnkin raunioita. VWVertailevain luonnontieteiden koulussa on eloton mui- naistutkimus tieteeksi muuttunut ja taimena muinaistiede pian Suomessa kuihtuisi, kuten nekin, vapaan vertailevan tieteen eh- doitta. Vakuutettuna että Suomen Tiedeseura edelleenkin on suova Suomen vertailevalle muinaistieteelle tukevan kannatuksensa, sul- keutuu Suomen Muinaismuisto-Yhdistys Tiedeseuran pysyväiseen suosioon. Suomen Muinaismuisto-Yhdistyksen puolesta: J. RB. Aspelin. A. O. Heikel. 155 Från Finska HISTORISKA SAMFUNDET, genom professoren friherre E. G. PALMEN: Suomen Tiedeseuralle. Siinä juhlallisessa tilaisuudessa, jolloin Suomen Tiedeseura viettää puolen vuosisadan hedelmällisen toimensa muistoa, pyy- tää Suomen Historiallinen Seura saadaksensa yhtyä niihin hart- taihin onnentoivotuksiin, jotka Tiedeseura on saava läheltä ja kaukaa. Suomen Historiallinen Seura, jonka varsinaisena tehtävänä on valon levittäminen maamme muinaisuuteen, ei voi muuta kuin erityisellä kiitollisuudella muistella sitä huolta, jota 'Tiede- seura jo puolen vuosisadan aikaa on isänmaamme vaiheitten tutkimiselle omistanut. Suomen historian valaiseminen on työ, joka kyllä useitten tointa ja wuutteraa yhdysvaikutusta vaatii. Monellaiset ovat Suomen Tiedeseuran tehtävät, laaja sen työala, mutta Historiallinen Seura toivoo vastakin saavansa valitsemal- laan alalla luottaa Tiedeseuran myötävaikutukseen. Tulkoon tänään alkava Tiedeseuran elämän jakso yhtä tuottavaksi ja monipuoliseksi kuin päättynyt puolivuosisata, pysy- köön Tiedeseura meillä erilaisten tieteellisten harrastusten varsi- naisena yhdyspaikkana, ja kantakoon yhdistetyin voimin tehty työ runsaita hedelmiä rakkaalle isänmaalle. Helsingissä 29 päivänä Huhtikuuta 1888. Suomen Historiallisen Seuran puolesta: S. G. Elmgren. E. G. Palmén. Från FInskK-UGRISKA SÄLLSKAPET, genom e. 0. profes- soren O. DONNER: Suomen Tiedeseuralle. Kaikista heimolaisistansa, Unkarilaisia lukuun ottamatta, on Suomen kansa yksin kohonnut tieteen valon osallisuuteen. Sillä siis on ennen kaikkea velvollisuutena luoda valoa noiden osat- tomien veljiensä vaiheihin. Suomalais-Ugrilainen BSeura, jolle ikäänkuin eilispäivältä yllämainittu tehtävä on uskottu, tahtoo tässä tilaisuudessa julkisesti tunnustaa, että Suomen Tiedeseura on viisikymmenvuotisen vaikutuksensa kestäessä tätäkin tieteel- 156 listä velvollisuutta jo aikaisin silmällä pitänyt, ja se toivoo, että Suomen Tiedeseura yhä edeskinpäin on suosioonsa sulkeva niitä tieteen aloja, jotka muulta maailmalta milt'eivät kokonansa vil- jelemättä jää, ell eivät Suomalaiset niihin täyttä työvoimaansa pane. Yhä laajemmalle ulotuttakoon Suomen Tiedeseura toimin- tansa piiriä ja yhä syvemmälle tunkekoon tutkimuksensa juuria! Helsingissä 29 p. Huhtik. 1888. Suomalais-Ugrilaisen Seuran puolesta: H. Molander. Från SVENSKA LÅITERATURSÄLLSKAPET 1 Finland, genom e. 0. professoren M. G. SCHYBERGSON: Till Finska Vetenskaps-Societeten. Svenska Literatursällskapet i Finland, det yngsta af lan- dets literära samfund, sänder härmed Finska Vetenskaps-Socie- teten sin vördnadsfulla lyckönskan till uppnådd femtioårig akt- ningsbjudande värksamhet. Svenska Literatursällskavpet, hvars uppgift är egnad åt främ- jandet af en andlig kultur, som under sekler stält vårt land i förbindelse med öfriga bildade nationer och utgjort den brygga, på hvilken Västerlandets bildning kommit oss till del, känner isynnerhet lifligt behofvet af stöd och samvärkan. Det är där- för med uppriktig tacksamhet Sällskapet bringar Finska Veten- skaps-Societeten på femtionde årsdagen af dess stiftelse sin gärd af hyllning för hängifvet och framgångsrikt arbete i den veten- skapliga forskningens tjänst. Måtte det förunnas Societeten att i detta det ädlaste och mest upphöjda kulturarbete alt framgent samla rika skördar till heder och gagn för mänskligheten och vårt land. Helsingfors den 19 April 1888. På Svenska Literatursällskapets vägnar: Reinh. Hausen. MM. G. Schybergson. 157 Från ÅARKEOLOGISKA KOMMISSIONEN, genom E€. 0. pro- fessoren 5. G. ELMGREN: Till Finska Vetenskaps-Societeten. Med många andra den vetenskapliga forskningens befräm- jare och vänner förenar sig Arkeologiska Kommissionen om en innerlig lyckönskan till Finska Vetenskaps-Societeten, att med utmärkt heder och framgång hafva tillryggalagt det första half- seklet af sin tillvaro, såsom den enda åt allmänt vetenskaplig forskning sig egnande fria förening i Finland. Minnet af många hädangångna berömda vetenskapsmän, hvilka tillhört Societeten, äfvensom det betydliga antal skrifter, som genom dess försorg sett dagen, försäkra Societeten om ett framstående rum i bild- ningens häfder och utgöra en borgen för att densamma äfven framdeles under nästa halfsekels lopp skall med ära och ökad framgång föra den sanning sökande vetenskapens talan i vårt fädernesland. A Arkeologiska Kommissionens vägnar: S. G. Elmgren. J. RB. Aspelin. Från POLYTEKNISKA INSTITUTET I FINLAND, genom direk- tor E. Qvist: Till Finska Vetenskaps-Societeten på femtionde årsdagen af dess tillvaro. Högädle och vidtberömde Herrar Ordförande och Leda- möter! Genomträngdt af den lifligaste medkänsla för Finska Ve- tenskaps-Societetens ärofulla verksamhet, såsom en förening af det högsta vetenskapliga vetandets banérförare i vårt land, an- håller Polytekniska Institutet att få på denna Societetens jubel- dag, då hågkomsten af ett halfsekellångt forskningsarbete firas, till Societeten frambära uttrycken af sin djupa vördnad för dess betydelsefulla verksamhet i den allmänna och fosterländska bild- ningens tjenst. För Polytekniska Institutet i Finland Dess direktor: E. Qvist. 158 Efter mottagandet af dessa adresser yttrade ordfö- randen: Å Finska Vetenskaps-Societetens vägnar har jag redan haft tillfälle framföra dess uppriktiga tacksägelse för den vänliga uppmärksamhet, societeten nu fått röna. Dessa adresser visa tillräckligt att de vetenskapliga sträfvandena i vårt land företrädas ej blott af Finska Vetenskaps-Societe- ten, utan äfven af många andra institutioner. Till några af dessa institutioner har societeten under hela sin tillvaro stått i närmare förbindelse, och särskildt till Universitetet, då ju societetens flesta ledamöter varit och äro Universitetets lä- rare; och med landets alla lärda samfund och institutioner har societeten samma mål i den exakta forskningens tjenst; många af de speciella uppgifter de ställt för sig, kunna äf- ven sägas vara societetens; måhända skall ock derföre en framtid få se några af de i landet nu befintliga lärda sam- funden kunna sammangå med societeten såsom en enda institution. I alla händelser — derom kan ej vara tvifvel — skola societeten och landets öfriga lärda samfund och institutioner äfven framdeles, der så behöfs, understödja hvarandra i det gemensamma arbetet för den vetenskapliga forskningens framgång i vårt land. Societeten har vidare till denna fest fått mottaga en mängd lyckönskningsadresser från vetenskapliga samfund i utlandet; jag har äran uppmana Societetens ständige sekre- terare, hr Lindelöf, att uppläsa dessa adresser. : Sekreteraren uppläste nu nedannämnda lyckönsknings- skrifvelser: Från KEJSERLIGA MVETENSKAPS-ÅKADEMIEN 1 S:t Peters- burg: S:t Pétersbourg le 9 Avril 1888. A Monsieur L. Lindelöf, Membre Correspondant de UV Aca- démie Imperiale des Sciences å S:t Pétersbourg et Secrétaire Per- petuel de la Société des Sciences de Finlande. Monsieur, T/Académie Impériale des Sciences a été heureuse de sai- sir Voccasion que lui offrait la célébration par la Société des 159 Sciences de Finlande du 50itme anniversaire de sa fondation, pour exprimer la haute estime dont elle est pénétrée pour les signalés services, rendus par la Société aux progrés des sciences, et m'a chargé, Monsieur, de vous prier de vouloir bien é&tre le représentant de F'Académie å la féte du 29 Avril et de présen- ter å cette occasion å la Société Padresse congratulative ci-jointe. Agréez, Monsieur, Passurance de mon profond respect. C. Vesselofskai. Secrétuire Perpétuel de I'Académie. Den i skrifvelsen omnämnda adressen var af följande lydelse: ITllustri Societati Scientiarum Fennicae S. Ut quam arctissimis vinculis conjungerentur viri eruditi qui in Fennia bonarum artium studiis operam navarent, insti- tuta est quinquaginta abhinc annos docta Societas Scientiarum, quae per decem haec lustra plurimum contulit ad fines humanae scientiae diversissimis in disciplinis dilatandos et de promovendis literarum studiis egregie merita est. Viis hucusque initis im- mensus futuris quaestionibus paratus est campus, in quo hac Societate duce et auspice sine dubio exorientur qui Haellstroemii, Loenrothii, Nordenskioeldii, Nervander, aliorum merita immortaå- lia splendidissimo cum successu aemulentur. Itaque Imperialis Academia Scientiarum Petropolitana studiorum communione vo- biseum conjunctissima vobis HSocietatis Scientiarum Fennicae sacra semisaecularia sollemniter celebrantibus venerabunda con- gratulatur, enixe optans ut illustris Societas Scientiarum Fen- nica porro floreat et gloriam virtute partam strenue tueatur. Valete, Viri clarissimi, nobisque favete. Petropoli die XXIX (XVII) mensis Aprilis anno MDCCCLXYXX VIII. Imperialis Academiae Scientiarum Petropolitanae Praeses: Comes Demetrius Tolstoy. Praesidis vices gerens: V. Bouniakowsky. Secretarius Perpetuus: C. Vesselofskai. 160 Från NATURFORSCHER-GESELLSCHAFT BEI DER KAISERLI- CHEN UNIVERSITÄT DORPAT: Dorpat den 10 April 1888, An die Finlaendische Gesellschaft der Wissenschaften zu Helsingfors. Bei der seltenen Feier semisaecularen Bestehens, die am 29/., April d. J. die Finländische Gesellschaft der Wissenschaften zu begehen sich anschickt, kann auch die Dorpater Naturforscher- Gesellschaft es sich nicht versagen der Jubilarin den Ausdruck ihrer aufrichtigen Theilnahme darzubringen. Es muss bei diesem Anlass die Dorpater Gesellschaft mehr noch als sonst sich dessen erinnern, dass sie, obgleich nicht das Gesammtgebiet des Wissens umfassend, sondern ihre Thätigkeit auf enger begrenzte, hauptsächlich baltiscehe Interessen beschrän- kend, doch unter ähnlichen Verhältnissen wie ihre ältere Schwe- ster in Helsingfors zu wirken berufen ist, und ihve Aufgabe darin erblicken muss, westeuropäischer Cultur im fernen Nord- osten die Wege zu bahnen und zu ebnen. Sie muss ferner der mehrfachen Belehrung und Anregung eingedenk sein, die sie dem Schriftenaustausch mit der Finländischen Gesellschaft zu danken hat, und kann endlich auch nieht vergessen, dass trotz des trennenden finnischen Meeres es an wohlthuenden persön- lichen Beziehungen zwischen ihr und ihrer nordischen Genossin nicht gefehlt hat. Unter solehen Umständen glaubt die Dorpater Naturfor- scher-Gesellschaft sich der Hoffnung hingeben zu diärfen, dass die herzlichen Wimnsche zu fernerem Gedeihen, die sie der Fin- ländischen Societät der Wissenschaften zu ihrem Ehrentage hier- mit ibersendet, bei letzterer eine freundliche Stätte finden wer- den, und dass dieselbe die Widmung der beifolgenden Schrift: Neue Untersuchungen tber die Besselsche Formel und deren Verwendung in der Meteorologie" von Prof. D:r Weihrauch als geringen Ausdruck ihrer hochachtungsvollen Gesinnung nach- sichtigst wird entgegennehmen wollen. Im Namen der Naturforscher-Gesellschaft bei der Universität Dorpat: Praesident D:r F. Bidder. Secretaire D:r G. Dragendorff. 161 Från: KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS AKADEMIEN Ii Stockholm : Till Finska Vetenskaps-Societeten. Kongl. Svenska Vetenskaps Akademien, som haft nöjet mottaga underrättelsen derom, att Finska Vetenskaps Societeten ämnar den 29:de i denna månad högtidligen begå minnet af sin stiftelse för femtio år sedan, anhåller att härmed få till So- cietetens Herrar Ledamöter frambära sin uppriktiga tacksägelse för denna henne visade uppmärksamhet äfvensom sin varma lyck- önskan till den betydelsefulla högtiden med dess ärofulla min- nen och helt visst äfven rika framtidslöften. Akademien, hvars stiftelse ligger ett sekel längre tillbaka i tiden, har, lik en äldre syster, städse med det lifligaste deltagande följt sin på andra si- dan om Bottenhafvet uppspirande och med ungdomligt mod upp- åtsträfvande yngre systers utveckling till en fullt mognad verk- samhet i den menskliga odlingens tjenst. Med glad tillförsigt hoppas Akademien att framgent få gå hand i hand med Socie- teten för förverkligande af den gemensamma höga uppgift, som de båda för sig uppställt, att här uppe i den höga norden un- derhålla och främja den vetenskapliga forskningen till fromma och ära för våra fordom förenade men genom skickelsernas makt numera skilda folk. Och med uttalande af denna förhoppning anhåller Akademien att fortfarande få vara i Societetens vän- liga hugkomst innesluten. Stockholm den 19 April 1888. På Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens vägnar: Axel Key D. G. Cindhagen HYMN: RLSSeS Ständig Sekreterare. Från SVENSKA ÅKADEMIEN i Stockholm: Till Finska Vetenskaps-Societeten. Då Finska Vetenskaps-Societeten nu står i begrepp att med anledning af sin femtioåriga tillvaro fira en högtidlig min- nesfest, får Svenska Akademien härmed sända Vetenskaps-Socie- teten sin varma och uppriktiga helsning. Det gemensamma sträfvandet för den andliga odlingens tillväxt och utbredande ut- gör redan i och för sig ett föreningsband mellan alla samfund, 11 162 som verka för denna betydelsefulla uppgift, men Svenska Aka- demien förnimmer i detta ögonblick röster af en närmare fränd- skap. Oslitliga äro de band af gemensamma minnen, som för- binda Sveriges och Finlands folk, varaktig den fredliga förening, som samfäldt arbete i bildningens tjenst på grundvalen af ge- mensam odling stiftat och upprätthåller mellan Runebergs och Tegnérs fosterländer. Sveuska Akademien, som lifligt erinrar sig, att flere i Finland födde och fostrade män- sedermera blifvit prydnader för den svenska vetenskapen och dikten, och som, för att välja ett lysande exempel, i sina egna häfder med stolthet bevarar hågkomsten af Selmas sångare, hvars vagga stod i Fin- land, hvars mognare ålder framlefdes i Sverige och hvars för- fattareskap är begge folkens egendom, känner sig vid tanken på alla dessa förbindelser särskildt manad att till det samfund, som i Finland under femtio år har burit vetenskapens fackla, fram- bära sin gärd af hjertliga välönskningar. Stockholm den 19 April 1888. é ÅA. Anderson. Svenska Akademiens n. v. Kansler. C. D. af Wirsén. Från Societetens hedersledamot professoren Er. EDLUND (till sekreteraren): Stockholm den 7 Apr. 1888. Herr Statsråd, Då Finska Vetenskaps-Societeten snart kommer att fira sin femtio-åriga betydelsefulla verksamhet i vetenskapens tjenst, an- håller jag att till Societen få genom Eder, hennes ständige se- kreterare, framföra min vördnadsfulla lyckönskan. Det skulle hafva varit för mig, som fått den äran att räknas bland societe- tens ledamöter, ett kärt nöje att närvara vid den stundande fe- sten, men tyvärr är jag af helsoskäl och af andra orsaker deri- från förhindrad. Måtte Finska Vetenskaps Societeten, i nära förbindelse med sina syster-anstalter i det öfriga Skandinavien, hädanefter som hittills, kraftigt bidraga till att låta vetenskapens ljus stråla ut öfver Nordanlanden! Vördnadsfullt Er. Edlund. FT TV TTT SEE PRE 163 Från KONGLIGA UNIVERSITETET 1 Lund: Till Finska Vetenskaps-Soctieteten. Lunds Akademiska Konsistorium, som erfarit att Finska Vetenskaps-Societeten den 29 dennes högtidlighåller sin femtio- åriga tillvaro, får med anledning häraf sända sin hjertliga lyck- önskan. Det arbete, som BSocieteten under det förflutna halfseklet kunnat utföra i vetenskapens tjenst, har varit fruktbringande och af stor betydelse. För Lunds universitet, som under en lång följd af år stått med Societeten i den lifligaste literära gemenskap, är det derföre en synnerlig glädje att med anledning af den förestående hög- iidligheten få uttala den innerliga önskan, att det må vara So- cieteteu förunnadt att äfven hädanefter med alltjemt vexande framgång kraftigt bidraga till underhållande och förökande af det vetenskapliga lifvet i Norden! Lund den 13 April 1888. På det Akademiska Komnsistoriets vägnar: Theodor Wisén. Från KONGL. VETENSKAPS- OCH MVITTERHETS-SAMHÄLLET i Göteborg: Till Finska Vetenskaps-Societeten. Då den Finska Vetenskaps-Societeten nu går att fira sin femtioårs jubelfest, känner Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälle sig lifligt manadt att till Vetenskaps-Societe- ten frambära uppriktiga lyckönskningar till allt, hvad hon under sin femtioåriga tillvaro gjort och verkat för sitt lands kunskap och bildning och till den värdefulla insatts hon dervid inlagt i den vetenskapliga odlingens stora arbete. At den känsla, hvarmed det Kongl. Samhället uttalar denna sin lyckönskan, gifva förflutna dagars minnen en ännu varmare innebörd. Då Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Sam- hälle för mer än 100 år sedan stiftades, var det icke minst från Finland som den unga institutionen erhöll ett broderligt stöd, och många äro i det Kongl. Samhällets häfder de utmärkta Fin- ska mäns namn, som då lifligt deltogo i dess första bildnings- arbete såväl inom vetenskapens som vitterhetens områden. 164 Förändrade yttre förhållanden förmå ej lösa de band, som anden engång sammanknutit; och det är derföre med en äldre systers känslor det Kongl. Samhället, med tacksam hugkomst af hvad som varit, uttalar de bästa välönskningar för den Finska Vetenskaps-Societetens framtid och dess fortfarande framgång i sin ädla verksamhet. Göteborg den 24 April 1888. På Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälles vägnar: Henr. Westin, Jakob Biörklund, n. v. Ordförande. K. Samh. Sekreterare. Från KEJSERLIGA VETENSKAPS-ÅKADEMIEN 1 Wien: An die geehrte finländische Gesellschaft der Wissenschaften in Helsingfors. Die Kaiserliche Akademie der Wissenschaften in Wien sen- det der finländischen Gesellschaft der Wissenschaften i Helsing- fors zur Feier ihres fänfzigjährigen Bestandes Gruss und Glick- wunsch. Möge es der geehrten Gesellschaft, mit der uns gegenseiti- ger Schriftentausch näher verbindet, gegönnt sein, noch in fern- ster Zukunft an der Entwicklung der Wissenschaft erfolgreichen Antheil zu nehmen. Wien am 21 April 1888. Arneth. Stegel. Präsident. General-Secretiär. Från K. K. GEOGRAPHISCHE GESELLSCHAFT i Wien: An den geehrten Vorstand der ,, Société: des Sciences de Finlande'', Helsingfors! Die k. k. geographische Gesellschaft in Wien, beehrt sich, der Société des Sciences de Finlande die herzlichsten Grisse und besten Winsche zur Feier ihres fänfzigjährigen Bestehens zu ubermitteln. Die Soeiété des Sciences de Finlande vermag auf eine ruhm- reiche wissenschaftliche Thätigkeit am heutigen Tage mitt Stolz 165 zuriickzublicken und wird daher der von k. k. geographischen Ge- gellschaft in Wien aus Anlass dieser seltenen Festfeier auf's wärm- ste begläckwinscht, Wien am 19 April 1888. Der Praesident: Wilczek. Der General-Secretär: D:r v. Le Monnier. Från K, K. zZOOLOGISCH-BOTANISCHE GESELLSCHAFT i Wien. Wien am 2? 1888. IV An die löbl. Société des Sciences in Helsingfors. Im Namen der k. k. zoologisch-botanischen Gesellschaft in Wien beehrt sich der ergebenst gefertigte eine löbliche Gesell- schaft zur Feier ihres 50 jährigen Bestandes auf das wärmste zu begläckwiinschen und ihr zuzurufen vivat, floreat, crescat! Mit dem Wunsche, dass die freundschaftlichen Beziehun- gen der beiden Gesellschaften fortdauern mögen ergebenst fur die Gesellschaft D:r BR. v. Wettstein, Secretär. Från ÅNTHROPOLOGISCHE GESELLSCHAFT i Wien. An den hochgeehrten Herrn Präsidenten. der Société des Sciences de Finlande. Im Namen der Anthropologiscehen Gesellschaft in Wien beehrt sich der ergebenst Gefertigte die aufrichtigsten Glickwän- sche zum 50 Jahrestage der Griändung der geehrten , Société des Sciences de Finlande"' auszudricken. Schon seit langer Zeit im gegenseitigen Schriftentausch ste- hend, hat die Anthropologische Gesellschaft unaufhörlich Gele- genheit den hohen Rang zu schätzen, den die Arbeiten der geehr- ten Gesellschaft in der wissenschaftlichen Welt einnehmen, und wir hoffen, dass es uns auch fär die Folge beschieden sein wird dass collegiale Einvernehmen weiter in so gedeihlicher Art und Weise zu pflegen, wie bisher. 166 Genehmigen den Ausdruck der vorziglichsten Hochachtung, mit der die Ehre hat zu zeichnen ergebener Wien, am 19 April 1888. Heger, Secretär. Från KÖNnIGLICH BÖHMISCHE GESELLSCHAFT DER WiISSEN- SCHAFTEN (till ordföranden): Prägue le 22 Avril 1888. Monsieur le Président! La Société royale des sciences de la Bohéme a recu com- munication de PFinvitation que vous avez bien voulu lui adresser pour la fete du 50:ieme anniversaire de la fondation de la So- ciété des sciences de Finlande. La Société Bohéme m'a chargé dexprimer å cette occasion å la Société de Finlande ses télici- tations les plus chaleureuses et la prie d'accepter ses voeux les plus sincéres pour son succés et sa prospérité å Pavenir. Agréez Monsieur le Président P'assuraace de ma plus haute considération. Le Secrétaire général D:r K. Koristki. Från PHYSIKALISCH-ÖKONOMISCHE ÅESELLSCHAFT 1 Kö- nigsberg: Königsberg den 21 April 1888. Der Finnischen Gesellschaft der Wissenschaften ubersendet die Physikalisch-ökonomische Gesellschaft zu Königsberg die herz- lichsten Gläckwtinsche zu der Feier ihres 50 jährigen Bestehens, in der festen Ueberzeugung, dass die Finnische Gesellschaft der Wissenschaften auch in allen spätern Zeiten in der Lage sein wird, in derselben ruhmvollen und erfolgreichen Weise wie in dem verflossenen halben Jahrhundert fär die Verbreitung der Wissenschaften und fär die Erforschung Finnlands zu wirken. Mit herzlichem und freundschaftlichem Grusse. Im Namen der Physikalisch-ökonomischen Gesellschaft Otto Tischler. Auswärtiger Secretiär. Från VEREIN FÖR NATURKUNDE i Cassel: Cassel, 16 April 1888. Ån die Fimländische Gesellschaft der Wissenschaften, Helsingfors. Den zahlreichen Vereinen, welche der hochgeehrten Fin- ländischen Gesellschaft der Wiessenschaften zu Helsingfors zu de- ren 50 jährigen Jubelfeste ihre Anerkennung und ihre Glick- wiinsche aussprechen, schliesst sich auch der Verein fär Natur- kunde zu Cassel an. Wir bedauern es lebhaft, dass die weite Entfernung es nicht gestattet Ihrer freundlichen Einladung Folge zu leisten und persörlich Ihrer Jubelfeier beizuwohnen, um in lebendigerer Weise unseren Gläckwinschen Ausdruck zu geben, als es diese Zeilen vermögen. Doch entbieten wir deshalb Ihnen nicht minder herzlich Gruss und Handschlag zu Ihrem Ehren- tage; möge es Ihrer Gesellschaft beschieden sein noch viele sol- cher Freudenfeste zu begehen, möge sie blihen und gedeihen bis in die fernsten Zeiten. Der Vorstand des Vereins fir Naturkunde Dr. Ackermann. Från ÖBERHESSISCHE GESELLSCHAFT FÖR NATUR- UND HEILKUNDE 1 Giessen: An die Finländische Gesellschaft der Wissenschaften zu Helsingfors. Der Tag, an welchem Ihre Gesellschaft auf eine segen- reiche Thätigkeit von. fönfzig Jahren zuräckblicken kann, naht heran. Wenn auch im Leben des einzelnen Menschen eine so lange Frist die längste und beste Zeit des Lebens ist, so ist dies nicht der Fall bei einer gelehrten Körperschaft, die nun erst nach lange gesammelter Erfahrung in ihre volle Thätigkeit eintritt; mit voller Manneskraft kann sie nun arbeiten an der weiteren Entwickelung der Wissenschaft, an der Erforschung der Er- scheinungen in der Natur und der Gesetze derselben. Möchte es Ihnen vergönnt sein, in diesem Sinne noch ungemessene Zeit Ihre wissenschaftliche Thätigkeit zu entfalten und wie seither 168 weiter zu bauen an dem grossen Werke, zu dem sich die Ge-” lehrten der ganzen Welt verbridert haben. Mit vorzäglicher Hochachtung verharrt, Giessen, den 7 April 1888, Oberhessische Gesellschaft fir Natur- und Heilkunde. Prof., Dr. : Thaer, Prof. Dr. O. Buchner, Vorsitzender. Zz. corresp. Secretiär. Från VEREIN FÖR NATURWISSENSCHAFT i Braunschweig: Braunschweig den 24 April 1888. An den Präsidenten der Finländischen Wissenschaftlichen Gesell- schaft Herrn K. Hällstén, Helsingfors. Hochverehrter Herr! Mit aufrichtigster Freude haben wir die Mittheilung von dem 30 jährigen Bestehen der Finländischen Wissenschaftlichen Gesellschaft zu Helsingfors entgegengenommen. | Möchte das wissenschaftliche Interesse Ihres Vereins, das bisher so schöne Frichte gezeitigt hat, fort und fort wachsen und gedeihen zum Segen der ganzen civilisirten Welt! Das ist unser aufrichtigster Glickwunsch den wir Ihnen Namens des hiesigen Vereins fär Naturwissenschaft aus der Ferne zurufen, Wir blicken mit Stolz auf unsere Mitarbeiter im Streben aut Erweiterung der Wissenschaft, die im höchsten Norden der Civilisation unermidlich im Strome der Zeit durch ein halbes Jahrhundert den erhabensten Zielen nachgeeifert haben. Auch wir wirden es uns zu hoher Ehre anrechnen, weun wir in Zukunft auf die Fortsetzung unseres wissenschaftlichen Verkehrs wie bisher hoffen dirften. Der Präsident Der Secretär Prof. Dr. Wilh. Blasius. Brancalio. Från NATURWISSENSCHAFTLICHER VEREIN 1 Bremen: Bremen, 25 April 1888. Die Gesellschaft der Wissenschaften fir Finnland beehren wir uns zu der 50 Wiederkehr ihres Stiftungstages be- stens zu begläckwinschen. Dass die Ungunst der den Verkehr 169 ersechwerenden Lage fär die Gesellschaft kein Hinderniss gewor- den ist, eine rege und erfolgreiche Thätigkeit zu entfalten, ist ein riähmlicher Beweis fär den der Wissenschaft zugewandten Eifer ihrer Mitglieder, und wir gestatten uns Ihnen zu dem be- vorstehenden Festtage mit dem Danke fär die bisherige Zusen- dung Ihrer Schriften den Wunsch auszusprechen, dass Ihnen auch fernerhin eine gleich fruchtbare Arbeit vergönnt sein möge. Der Naturwissenschaftliche Verein I. A. W. Miiller-Erzbach. Från GERMANISCHES NATIONALMUSEUM i Närnberg: Närnberg den 19 April 1888. An die hochverehrliche Finländische Gesellschaft der Wissenschaf- ten in Helsingfors. Fiär die freundliche Einladung vom 7 d. M. verbindlichst dankend, bedauern wir lebhaft, dass es uns der weiten Entfer- nung wegen nicht möglich ist, der schönen Feier anwohnen und unsere Glickwinsehe persönlich darbringen zu können. Wir beehren uns daher, der hochverehrlichen Finländischen Gesellschaft der Wissenschaften auf diesem Wege unsere ebenso aufrichtigen als herzlichen Gläckwöänsche zu Ihrer fäönfzigjähri- gen Jubelfeier darzubringen, zugleich den Wunsch damit ver- knäpfend, dass auch die fernere Thätigkeit der hochverehrlichen Gesellschaft von gleich segensreichen Erfolgen gekrönt und die Beziehungen zwischen Ihr und unserer Anstalt fär alle Zeiten ebenso gute sein mögen wie bisher. Mit vorzäglichster Hochachtung Das Direktorium des germanischen Nationalmuseums : A. Essenmwein, I. Direktor. Från VEREIN FÖR KUNST UND ÅLTERTHUM IN ULM UND ÖBERSCHWABEN. An die Gesellschaft der Wissenschaften Finnlands in Helsingfors. Indem wir der hochgeschätzten Gesellschaft der Wissen- schaften Finnlands zur Feier ihres 50 jährigen von glänzenden 170 Erfolgen begleiteten Wirkens unserere herzlichen Gliickwänsche darbringen, fägen wir die Versicherung bei, dass wir zur Hand- reichung fär die grossen Ziele der Wissenschaft in dem Masse unserer bescheidenen Kräfte stets bereit sein werden. Ulm den 13 April 1888. Hochachtungsvoll, fär den Verein, der Ausschuss.: Bergius. Beyer. Veesenmeyer. Knapp. G. F. Miller. Från UNIVERSITETET 1 Strassburg: Strassburg, den 20 April 1888. An die Société des Sciences de Finlande, z. H. des Vorsitzenden p. t. K. Hällstén, hochwolgeboren, Helsingfors. Ew. Hochwolgeboren haben die Gäte gehabt, die Universität Strassburg von dem be- vorstehenden 50 jährigen Jubiläum der ,, Société des Sciences de Finlande'" in Kenntniss zu setzen. Ich habe nicht verfehlt, Ihr geehrtes Schreiben zur Kenntniss des akademischen Senates un- serer Hochschule zu bringen. Im Namen und Auftrage dessel- ben habe ich Ew. Hochwolgeboren unseren verbindlichsten Dank fär die freundliche Mittheilung auszusprechen, und gleichzeitig den herzlichsten Glickwinschen Ausdruck zu geben, welche die Kaiser- Wilhelms-Universität der gelehrten finnländischen Gesell- schaft zu der Feier ihres 50 jährigen Bestehens entgegenbringt. Wenn Ew. Hochwolgeboren in Ihrer geschätzten Zuschrift der Hoffnung Ausdruck verleihen, dass die gelehrte finnländische Ge- sellschaft in ihrem erfolgreichen Bestreben, an der Vertretung und. Verbreitung der litterariscehen und wissenschaftliehen Inte- ressen im äussersten Norden der zivilisirten Welt zu arbeiten, jederzeit auf die vollste Sympathie aller Freunde der Wissenschaft werde rechnen können, so darf ich die Versicherung aussprechen, dass diese Erwartung bezäglich unserer Hochschule jederzeit in hervorragendem Masse Erfällung finden wird. Der Rektor der Universität: Goltz. Der Senatssekretär: Dr. Hausmann. 171 Från Societetens hedersledamot, professorn H. A. SCHWARZ 1 Göttingen: Göttingen den 24 April 1888. An den beständigen Secretair der Finnländischen Gesellschaft der Wissenschaften Herrn Staatsrath Lindelöf, Helsingfors. Hochverehrter Herr Staatsrath! Sie haben die Gäite gehabt, mir die Mittheilung zu machen, dass die Finnländische Gesellschaft der Wissenschaften am 29:ten dieses Monats die fänfzigste Wiederkehr des Tages ihrer Grin- dung festlich begehen wird. Da es mir nicht möglich ist, dieser schönen Festfeier in Person beizuwohnen, werde ich im Geiste am Tage des Festes mich in den Kreis der Mitglieder versetzen und in geistiger Ge- meinschaft und Zugehörigkeit das Fest mitfeiern. Den Mitgliedern der Finnländischen Gesellschaft der Wis- senschaften, den Gelehrten Finnlands, welche sich um dieselbe schaaren, welche auf der weit gegen Norden vorgeschobenen Ar- beitsstätte des menschlichen Geistes die Fahne echter Wissen- schaftlichkeit hochhalten und mit den gelehrten anderer Natio- nen wetteifernd sagaciter scrutando die Erkenntniss der Wahr- heit erstreben, bitte ich Sie, hochverehrter Herr Staatsrath, mei- nen ehrerbietigen Gruss, meine Glick- und Segenswinsche zu diesem Feste zu ibermitteln. Mit ausgezeichneter Hochachtung, verehrungsvoll H. A. Schwarz. Från ACADÉMIE ROYALE DES SCIENCES, DES LETTRES ET DEs BEAUX ÅRTS DE BELGIQUE 1 Bruxelles (till sekreteraren): Bruxelles, le 12 Avril 1888. Monsieur te Secretaire perpétuel, LT” Académie de Belgique a pris connaissance de votre circulaire annoncant que la Société des Sciences de Finlande célébrera bientöt le 50:e anniversaire de sa fondation. L Académie m'a ehargé de vous adresser ses félicitations les plus chaleureuses, et de vous témoigner toute sa sympathie au sujet de ce mémora- ble événement. Elle fait les voeux les plus sincéres pour que votre sa- ige vante Compagnie continue son oeuvre de propagande scientifique dans Fextréme Nord de VPEurope. Veuillez agréer, Monsieur le Secrétaire perpétuel, I' expres- sion de mes sentiments les plus distingués, Le Secrétaire perpétuel de FPacadémie J. Liagre. Från SociÉTÉ GEOLOGIQUE DE BELGIQUE 1 Liége: Liége, le 20 Avril 1888. A Messieurs les président et membres de la Société des Sciences de Finlande. La Société géologique de Belgique a recu communication, dans sa séance du 15 c:t, de la circulaire annoncant que votre société célébrerait dans quelques jours le cinquantieme anniver- saire de sa fondation et elle m'a chargé de vous adresser ses meilleurs souhaits. Les services éminents que votre savante compagnie a rendus, pendant un demi-siecle, au progrés et å la diffusion des lettres et des sciences, lui ont assuré un rang des plus distingués parmi les sociétés savantes. Puisse la Providence lui accorder une longue suite de pareils succés et protéger les travaux de tant d"hommes éminents, dignes continuateurs de ceux qui ne sont plus. Je suis heureux, Messieurs, de Poccasion qui mest offerte de joindre mes humbles hommages å ceux de notre société et je vous prie dagréer avec eux Fassurance de ma plus haute considération. Le secrétaire général G. Dewalque. Från SociÉTE ENTOMOLOGIQUE DE BELGIQUE (till sekre- teraren): Bruxelles, le 8 Avril 1888 Monsieur le Secrétaire, Jai bien recu la communication par laquelle vous annoncez célébration du cinquantenaire de la fondation de la Société des Sciences de Finlande, et viens, au nom de la Société Entomolo- gique de Belgique, vous adresser mes feélicitations au sujet de cet heureux événement, qui est une preuve de vitalité dont la Science a lieu de se glorifier. Veuillez donc, Monsieur le Secrétaire, présenter å la Société des Sciences de Finlande YFexpression la plus sincére de notre sympathie et lui exprimer la part que nous prenons å votre jubilé. Veuillez agréer, Monsieur le Secrétaire, Vassurance de mes sentiments dévoués. Ch. Kerremans. Från SOCIÉTÉ NATIONALE DES SCIENCES NATURELLES ET MATHÉMATIQUES DE CHERBOURG (till sekreteraren): Cherbourg, le 14 Avril 1888. Monsieur le Secrétaire-perpétuel. La Société nationale des sciences naturelles et mathémati- ques de Cherbourg -a appris avec grand intérét, par votre cir- culaire, que la Société des Sciences de Finlande célébrera, le 29 de ce mois, le 50:e anniversaire de sa fondation, et m'a chargé de vous transmettre ses plus chaleureuses félicitations å Tocca- sion de cette féte jubilaire. Lactivité scientifique de la Société finlandaise des Sciences, le nombre et Fimportance de ses publications, Pont prompte- ment placée au rang des Académies les plus illustres, et notre Société est heureuse d'étre admise au nombre des sociéteés qui ont I'honneur de correspondre avec Elle pour Féchange des pu- blications. A PFoccasion de votre féte, et pour resserrer les liens qui Funissent å la Société finlandaise des Sciences, notre Société, dans sa séance d' hier, vous a nommé Membre Correspondant, et je suis heureux de vous en donner avis. Veuillez, Monsieur le Secrétaire-perpétuel, agréer TVassu- rance de ma considération la plus distinguée. Le fondateur et directeur de la Société Aug. Le Jolis. 174 Från REALE ÅCCADEMIA DELLE SCIENZE i Turin (till se- kreteraren): Torino, li 10 Aprile 1888. Chiarissimo Signore, Questa R:e Accademia delle Scienze ha ricevuto la lettera circolare con cui cotesta illustre Societå delle Scienze di Finlan- dia le annunzia che verso la fine del mese corrente celebrerå con un” adunanza solenne il cinquantesimo anniversario della sua isti- tuzione, ed ha affidato a me il grato incarico, non solo di rin- gaziare del cortese annunzio cotesta spettabile Societå, ma di pre- sentarle per questa occasione, a nome dell” Accademia Torinese, le piu sincere felicitazione ed i piu vivi auguri di prosperita e di gloria avvenire. Per quel vincolo di fratellanza che stringe intieme tra loro le scienze et lettere, et rende tra loro amici gli studiosi di qualsiasi nazione, L”Accademia torinese sarå presente in ispirito alla festa solenne della scienza che si farå in Helsing- fors la sera del 29 Aprile corrente. TI! Presidente A. Genocchi. Från METEOROLOGICAL ÖFFICE i London (till sekreteraren): London, March 27 1888. My dear Sir. I regret sincerely that it is quite impossible for me to ac- cept the kind invitation conveyed in your circular of the 7:th, and to take part in your jubilee. I can only offer my most heats congratulations to the So- ciety on the occasion, It is only a few Societies which can show so much solid work in half a century. Y:rs very faithfully Robert H. Scott. I sammanhang härmed intagas här ännu följande lyck- önskningsskrifvelser, hvilka i följd af afståndet eller annan anledning försenats och till Societeten anländt efter festen. IbZ Från KÖN. BÄYERISCHE ÅKADEMIE DER WISSENSCHAFTEN I Mänchen: Mänchen den 26 April 1888. An die Finländische Gesellschaft der Wissenschaften in Helsingfors. Im hohen Auftrag des Herrn Präsidenten und der Klas- sensekreträre unserer Akademie beehre ich mich der sehr ge- schätzten Gesellschaft zur bevorstehenden Feier ihres 50 jährigen Bestehens die ergebensten Glickwinsche unserer Akademie zu iibersenden und damit die Versicherung zu verbinden, dass die- selbe die Fortdauer des beiderseitigen Schriftentausches auch in Zukunft als ein willkommenes Mittel zur Förderung der gemein- samen Est- nisch-Deutsches Wörterbuch>, som anses vara af grund- läggande betydelse för den estniska språkvetenskapen. Ännu i sin sena ålderdom utgaf han 1884 en grammatik öfver syrjänska språket. — Af sina landsmän esterna var Wiede- mann högt uppburen och deltog af själ och hjerta i allt som rörde dem. Under den jungestniska rörelsens högflods- tid underlät han icke heller, på sätt hans tyska biograf om 186 honom särskildt framhåller, att upprepadt höja sin stämma förmanande och rådande. Hans personliga egenskaper gjorde honom aktad och ärad af enhvar som kom i beröring med honom. Till hedersledamot af Finska Vetenskaps-Societe- ten hade Wiedemann blifvit invald den 6 April 1868. GYLDÉN var årsbarn med Wiedemann; han var född den 16 Maj 1805 i S:t Michels socken, der hans fader då för- valtade domareembetet, blef student 1821, filosofiekandidat 1827 samt promoverades samma år till filosofie doktor. År 1829 utnämndes han till docent i grekiska litteraturen. Fem år senare, då adjunkturen i grekiska och romerska lit- teraturen vid universitetet efter Sjöström blef ledig, ansök- tes denna tjenst samtidigt af Gyldén och dåvarande magi- ster docens i vältalighet J. L. Runeberg. Då behandlingen al detta befordringsärende och dess utgång på sin-tid väckte stor uppmärksamhet och erhållit en kulturhistorisk betydelse, torde en kort framställning deraf icke sakna intresse, helst derigenom tillika lemnas en karakteristik af Gyldéns veten- skapliga ståndpunkt. Såsom specimina för tjensten hade sökandene utgifvit och försvarat hvar sin afhandling på latinska språket, Gyldén om genitivus och ablativus abso- lutus i grekiskan och latinet, Runeberg om kören i den gre- kiska tragedin. Såsom ex officio opponent fungerade pro- fessorn i vältalighet J. G. Linsén. Dennes utlåtande om Gyl- déns afhandling innehöll bl. a., att den »på ett fördelaktigt sätt vittnåde om ej mindre genom läsning än sjelfbegrun- dande vunnen förtrolig bekantskap med den upphöjda åsigt af språkens studium, hvarigenom detsamma från att vara ett blott aggregat af död kunskap öfvergår till ett lefvande organiskt helt och intager en vigtig plats i vetenskapernas stora syskonring». Dock anmärktes att »afhandlingen blif- vit för tidigt afbruten och således de ifrågavarande konstruk- tionssättens härledning ur de grunder, förf. uppställt, föga eller intet utvecklad». Om Runebergs afhandling åter ytt- rade opponenten, att han ansåg den för en »>fri och i många hänseenden själfständig utveckling af det valda ämnet, vid hvilken afhandlingens obestridliga förtjenst förhöjes af det 187 egna intresse, läsaren känner, då han vet att dessa den högre aesthetikens grundsatser här blifvit uttalade af en för- fattare, som sjelf vid konstens utöfning lyckligt följt de- samma. Den röjer derjemte ett flitigt studium af de greki- ska tragederna, isynnerhet af den herrlige Sophocles>. Då ärendet sedån förekom till behandling i konsistorium acade- micum, förspordes olika meningar om företrädet mellan sö- kandene, hvarför omröstning derom egde rum. Till förmon för Runeberg uppträdde isynnerhet Linsén med stor värme och vältalighet. »Wuxen sin medsökande i classisk lärdom, i aesthetiskt hänseende öfverlägsen, eller rättare oförlikne- lig>, var enligt hans öfvertygelse, »Elgskyttarnes sångare al naturen kallad till en lycklig tolk af tankens och snillets fordna heroer och derigenom till en ledare af den akade- miska ungdomen, som också med förtroende hyllade sig till honom. Hans latinitet är skön och det fulländade svenska föredraget lära ej engång obilliga domare våga bestrida». Med Linséen förenade sig bland andra äfven Sjöström. Plu- raliteten af konsistorium ansåg sig dock böra gifva före- träde åt Gyldén på grund af hans anciennitet och lingvisti- ska förtjenster. Tydligast formulerades dess åsigt af pro- fessorn i lärdomshistoria Pipping i följande ord: >Magister docens Gyldén har under hela sin studiitid och särdeles så- som lärare vid universitetet företrädesvis egnat sin flit åt de gamle grekers och romares tungomål, samt sålunda med den lyckligaste framgång vunnit förtrolig bekantskap med deras litteratur i all sin vidd. Deremot har magister do- cens Runeberg, ledd af sin medfödda samt genom flitig öt- ning och studier tyckligt utbildade skaldegåfva, uppfattat förnämligast den poetiska sidan af litteraturen, och synes derför icke heller hafva på grekernas och romarenas språk användt grundligare forskning, än som erfordrats, för att al bekantskapen med deras classiska författare vinna den för bonom, såsom skald, mest behageliga näring». Resultatet blef att Gyldén med 10 röster mot 4 uppfördes i första för- slagsrummet samt den 26 Mars 1834 utnämndes till tjensten. Kort derpå företog han genom Sverige och Danmark en 1388 resa till Tyskland, der han uppehöll sig i ett års tid för fi- lologiska och arkeologiska studier. År 1847 befordrades han efter Sjöströms död till professionen i grekiska littera- turen, hvilken han innehade till år 1866, då han erhöll af- sked såsom emeritus. Gyldén var icke blott en allvarlig och grundlig klas- sisk filolog, utan dertill en varm vän af den bildande kon- sten och en af dem, som tidigast 1 vårt land sökte väcka intresset för densamma. Under sin redan nämnda resa i Tyskland sysselsatte han sig specielt äfven med studium af den antika konsten. Vid de besök han i sådant afseende gjorde i Mänchens och Berlins museer väcktes hos honom tanken att åt det finska universitetet söka förskaffa en sam- ling af de utmärkaste antiker i gipsafgjutningar. I denna sak vände han sig till grefve Rehbinder 1838 och efter dennes död till grefve Armfelt 1841 och erhöll löfte om deras med- verkan för saken. Frågan förföll likväl, sedan konsistorium den 12 November 1842 deröfver afgifvit det utlåtande, att en slik samling »väl vore för universitetet behöflig och nyt- tig, men att universitetet saknade utvägar att densamma anskaffa och sedan underhålla». — I stiftandet af Finska Konstföreningen tog Gyldén en verksam del och han torde varit den, hos hvilken tanken på en sådan förening först uppstod. Enligt hvad han 1 sin 1868 utgifna broskyr, »Fin- ska konstföreningens stiftelse, historiskt framställd», härom upplyser, hade han sedan 1840 först genom samtal med enskilda konstvänner och sedan genom tidningsuppsatser och sammanträden arbetat för saken, hvilken genom honom bragtes derhän, att en af 33 personer undertecknad ansök- ning om tillstånd att bilda en dylik förening, jemte förslag till stadgar för densamma, den 24 Februari 1843 inlemna- des till Kejserliga Senaten. Då föreningen efter erhållet till- stånd konstituerade sig och val af direktion första gången egde rum den 10 Mars 1846, blef Gyldén emellertid icke deri invald såsom ledamot utan endast såsom suppleant. Han såg häri, med eller utan skäl, en tillställning af mötets ordförande, som sjelf ville gälla såsom föreningens upphofs- 189 man och derföre icke önskade i direktionen se den man, som kunde göra honom äran stridig. Tre år senare, då ny ledamot i direktionen efter Nervanders frånfälle skulle ut- ses, träffade valet Fr. Cygnaeus och Gyldén fann sig för andra gången förbigången. Men hans intresse för konstens främjande 1 landet öfverlefde äfven denna motgång. Som- maren 1849 företog han i sällskap med sin intelligenta och konstälskande maka, född Wrede, en resa till Italien. De intryck han i dervarande många och rika museer mottog och den erfarenhet han derunder inhemtade, väckte hos ho- nom tanken på bildandet af ett finskt konstmuseum, för hvil- ket han ansåg kejserliga slottet härstädes kunna erbjuda lämplig lokal. Denna plan, för hvilken han redan lyckats intressera såväl dåvarande finanschefen von Haartman som andra inflytelserika personer, förföll likväl, emedan den icke erhöll nödigt understöd från konstföreningens sida, hvars be- slut då dikterades af Cygnaeus. I förtrytelsen öfver denna uraktlåtenhet, som enligt Gyldéns mening »tillfogade vår unga konst och dess framtid en känbar skada», afhöll han sig sedermera att taga del i föreningens sammankomster. En fråga, för hvilken Gyldén äfven lifligt intresserade sig, var den på 1860-talet förberedda reorganisationen af vårt skolväsende; men äfven här råkade han i strid med de för tiden rådande opinionerna. Han kunde icke godkänna de principer 1865 års skolkomité lade till grund för sitt betän- kande, och i sina 1869 publicerade »Betraktelser öfver det senaste skolförslaget, framstälda i form af bref till professor emeritus G. F. Aminoff» underkastade han dem en sträng kritik. - Professionen i pedagogik ansåg han fullkomligt onyttig och anförde såsom stöd för denna sin åsigt, att exempelvis Preussen, ehuru det hade 7 universiteter och deribland det i Berlin med öfver 170 lärare, dock ej vid något af dem inrättat en lärostol i pedagogiken. Äfven idén att genom normallyceer vilja befrämja den praktiska lärarebildningen ansåg han förfelad. Vår lärda skolas un- derlägsenhet i jemförelse med den tyska skolan berodde icke derpå, att våra lärare saknade insigt i teoretisk peda- 190 gogik eller praktisk öfning, utan på otillräckligheten af de- ras vetenskapliga bildning. Erfarenheten har intygat att en god undervisningsmetod är helt och hållet beroende af lä- rarens vetenskapliga ståndpnnkt; till stöd härför anfördes den berömde pedågogen L. Wieses ord, »att ett grundligt id- kande af vetenskapliga studier tillika har en metodiskt bildande kraft, att systematiskt förvärfvad vetenskap tillika gör skicklig till användande af densamma, medan metod utan djupare upp- fattning af ämnet lätt blir en tom och ytlig rutin». I enlighet dermed yrkade Gyldén på inrättandet af vetenskapliga semi- narier vid universitetet efter mönster af dem, som allmänt förekomma vid de tyska universiteten och som hafva till ända- mål att genom muntliga och skriftliga öfningar imföra de stu- derande i en djupare och grundligare uppfattning af veten- skapen. Detta vore det verksammaste medlet att höja lä- rarebildningen och derigenom också den lärda skolan... Hans förslag om inrättandet af dylika seminarier och främst ett filologiskt afböjdes dock af consistorium academicum, som förmodligen icke fann frågan tillräckligt förberedd. Efter sin afgång från universitetet vistades Gyldén hos sin son astronomen Hugo Gyldén först i Pulkova och der- efter i Stockholm, der han äfven slutade sina dagar. Gyldéns efterlemnade vetenskapliga arbeten bestå huf- vudsakligen i akademiska disputationer och programmer. I Finska Vetenskaps-Societetens skrifter har han publicerat ett minnestal öfver Linsén (1849) samt några filologiska un- dersökningar (1866). Till ledamot af Vetenskaps-Societeten blef Gyldén invald den -24 April 1846 och fungerade såsom dess ordförande från den 29 April 1852 till samma dag 1853. För att möjliggöra en önskvärd förstärkning af sina krafter har Societeten den 19 nästvikne Februari beslutit, att antalet ordinarie ledamotsplatser, som dittills utgjort 15 i den historisk-filologiska, men endast 10 i hvardera af de två öfriga sektionerna, skulle ökas till 15 inom hvarje sek- tion, hvarvid likväl den härförinnan vidtagna provisoriska bestämningen, enligt hvilken utom landet bosatte ledamö- LOL ter icke medräknats 1 det faststälda maximi antalet, komme att upphöra. Med begagnande af den härigenom öppnade utvägen invalde Societeten den 16 i denna månad till ordi- narie ledamöter: professorn i matematik EpvArRD RUDOLF NEovius i matematisk-fysiska sektionen, professorn i zoologi friherre JOHAN AXEL PALMÉN i naturalhistoriska samt profes- sorn i allmän historia JoHAN RICHARD DANIELSON och lektorn i finska och svenska språken d:r ARvm ÖSKAR GUSTAF GE- NETZ i historisk filologiska sektionen. Dessförinnan hade So- cieteten den 14 November 1887 till hedersledamot invalt professorn vid universitetet i Utrecht, direktorn för meteoro- logiska institutet derstädes CristoPH HEInricH DiIEDRICH BUS - Barrot. Obesatta äro för närvarande 7 ledamotsplatser, nämligen 3 i den matematisk-fysiska, 3 i den naturalhisto- riska och 1 i den historisk-filologiska sektionen. Af Societetens skrifter har under årets lopp härförin- nan utkommit Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, 45:te häftet samt Öfversigt af Finska Vetenskaps-So- cietetens förhandlingar, XXIX, 1886—1887. Societeten är nu i tillfälle att ytterligare utdela följande arbeten, hvilka till denna årsdag afslutats och sålunda kunna på visst sätt betraktas såsom festpublikationer, nämligen: XV och XVI tomerna at Acta Societatis Scientiarum Fenmnicae, tvenne volymer in 4:0, omfattande den förra 812 sid. jemte 16 plan- cher, den senare XV + 601 sidor jemte 17 plancher, äfven- som 46:te och 47:de häftena af Bidrag. I de nämnda två tomerna af Acta ingå afhandlingar: i den XV af hrr Hj. Mel- lin, E. Goursat (i Toulouse), O. Nordqvist, A. T. Sundell, P. A. Karsten, L. Lindelöf, O. M. Reuter, H. A. Schwarz (i Göttingen), E. R. Neovius och W. Söderhjelm; i den XVI af I. A. Heikel, Edv. Hjelt, Th. Homén, E. Aspelin, E. A. : Stenberg, P. Duhem (i Lille), O. Aschan, L. Lindelöf, A. F. Sundell, P. A. Karsten samt E. R. Neovius. Ifrågavarande häften af Bidragen åter innehålla afhandlingar: det 46:te af hrr F. J. Wiik, Hj. Gylling, O. Nordqvist, A. F. Sundell och Edv. Hjelt; det 47:de af hrr W. Lagus, O. Hjelt och 0. Nordqvist. 192 Till alla dem, hvilka genom sin närvaro vid denna fest behedrat Societeten, har hon dessutom velat till minne af denna för henne betydelsefulla dag vördsamt öfverlemna en för detta tillfälle på svenska och finska språken särskildt utgifven skrift, bärande titeln »F. V. Societeten 1838—1888. Dess orgamisation och verksamhet», hvilken skrift, såsom ofvan redan antyddes, på Societetens anhållan benäget ut- arbetats af dess vordne sekreterare och numera hedersleda- mot verklige statsrådet A. E. ARPPE. Vetenskaps-Societeten har under nu tilländagångna redogörelseår hållit inalles 9 ordinarie och 3 extra sam- manträden för behandling af dels vetenskapliga, dels eko- nomiska angelägenheter. Till de förra höra hufvudsakligen anmälningar af arbeten, som inlemnats till införande i So- cietetens skrifter och för hvilka här närmast skall redogöras. Till införande i Acta äro anmälda: Barometer-V ergleichungen ausgefährt in den Jahren 1886 —1887 an verschiedenen meteorologischen Centralanstal- ten (mit 1 Tafel), af A. F. SUNDELL; Untersuchung einiger Singularitäten, welche im Innern und auf der Begrenzung von Minimalflächenstäcken auftreten können, deren Begrenzung von geradlinigen Strecken ge- bildet wird, af E. R. NEovius; Ueber Minimalflächenstäcke, deren Begrenzung von drei ge- radlinigen Strecken besteht, Erster Abschnitt, af den- samme; Zur Theorie der linearen und homogenen Differentialglei- chungen mit doppeltperiodischen Coefficienten, II, af E. A. STENBERG; Ueber die Elecktricitätsleitung der Gase, II, II, af TH. Ho- MÉN ; ar Ueber einige durch rationale Functionen vermittelte confor- me Abbildungen, af E. R. NEOoVIUS; Sur les applications de la thermodynamique aux actions qui s'exercent entre les courants et les aimants, af P. DUREM: 193 Beobachtungen von Cometen, angestellt auf der Sternwarte zu Helsingfors im Winter und Frähjahre 1885—86, af A. DONNER; Icones selectae Hymenomycetum Fenniae nondum delinea- torum, fasc. III, af P. A. KARSTEN; Nervanders galvanometer, af 5. LEMSTRÖM. Följande arbeten skola ingå i Bidragen: Bidrag till kännedom af vestra Finlands glaciala och post- glaciala bildningar, af Hj. GYLLING; Jaakko Suomalaisen virsikirja, kopioitu Upsalan yliopistossa sällytetystä ainoasta jälellä olevasta kappaleesta v. 1887, af J. A. CEDERBERG; Iakttagelser öfver hafsvattnets salthalt och temperatur inom Finlands sydvestra skärgård och Bottniska viken somma- ren 1887, af Osc. NORDQVIST; Kemisk undersökning af hafsvattnet i Finlands sydvestra skärgård, af E. HJELT; Kritisk öfversigt af Finlands Basidsvampar, I—VI, af P. A. KARSTEN; Die Cälaniden Finnlands, af Osc. NORDQVIST; Kuollan Lapin kielen Sanakirja. — Wörterbuch des Kola- Lappischen, af ArRvip GENETZ; Åskvädren i Finland 1887, af A. F. SunDeLu; Svenska statens inköp af hemliga läkemedel och särskildt kirurgen Guy's medel mot kräfta, af O. HJELT. Afsedda att införas i Öfversigten äro nedanstående uppsatser: Synopsis of the genus Neuroctenus Fieb., af E. BERGROTH; Om grundformerna hos kristalliserade mineralier och deras genetiska samband, af F. J. Wukr; Direkt retning af tvärstrimmig muskel (forts.), af K. HäLrr- STEN; Till kännedomen om sensibla nerver och ryggmärgens re- flex-apparater (forts.), af densamme; Der planet (183) Istria, af A. DONNER; 13 194 Mindre meddelanden från universitetets kemiska laborato- rium (4—08), af E, HJeELT och O. ASCHAN; Om sura estrar af phtalsyra, af O. ÅSsCHAN; Absoluta magnetiska bestämningar vid meteorologiska cen- tralanstalten i Helsingfors, 2, af ERNST BIEsE; Om framställning af konstgjord pyrokroit (kristalliseradt manganohydrat), af frih. AUG. AF SCHULTÉN; Om framställning af silfverkaliumkarbonat, af densamme; Undersökningar öfver symmetrisk dietylbernstenssyra, af E. FbECT: ( Zur Kenntniss der Krämmungserscheinungen der Pflanzen, af FR. ELFVING; Månatliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster åren 1886 och 1887, jemförd med det årliga medeltalet, af N. K. NORDENSKIÖLD. Utom nu uppräknade arbeten föreligger till publikation jemväl 3:dje tomen af finska polarexpeditionens observatio- ner, som bära den allmänna titeln: »Exploration internatio- nale des régions polaires. Expédition polaire finlandaise»>. Bland öfriga ärender, som varit föremål för Societe- tens öfverläggningar, torde följande förtjena att särskildt framhållas. Genom skrifvelse från Ecklesiastik-Expeditionen i Kej- serliga Senaten af den 7 Oktober 1887 underrättades Veten- skaps-Societeten, att H. K. M., på derom gjord underdånig anhållan, bemyndigat Senaten att för utdelande af pris för vetenskapliga afhandlingar vid Societetens 50:de årsdag, på sätt en af Societeten uppgjord och i sådant afseende insänd plan för prisutdelningen närmare innehöll, ur allmänna me- del utbetala högst 6,000 mark, hvarjemte Societeten anbe- falldes att, sedan vederbörande prisnämnder sig utlåtit samt antalet utfallande pris eller accessit blifvit bestämda, med uppgift härom 1 sinom tid till Kejserliga Senaten inkomma. Då denna för Societeten hugnesamma underrättelse emellertid nog sentida kom henne tillhanda, väcktes inom Societeten fråga, huruvida icke tiden för inlemnandet af 195 prisskrifter, som utgick den 1 påföijande Februari, äfven- som sjelfva prisutdelningen borde på någon tid uppskjutas, eller åtminstone en sådan förändring i planen för densamma utverkas, att en delning af prisen i flere mindre, om skäl dertill förekomme, finge ega rum. Societeten ansåg likväl den faststälda planen böra vidhållas, och komma förty de beslut, hvari de skilda sektionerna stannat med afseende å de till deras förfogande stälda prisen, att vid slutet af detta sammanträde tillkännagifvas. Emedan den tid af tre år, för hvilken ledamöterne i arkeologiska Kommissionen varit tillsatte, utgick den 23 Ok- tober 1887, har Societeten för sin del till ledamöter i Kom- missionen för nästföljande treårsperiod utsett hrr Estlander och Freudenthal samt underställt valet Kejserliga Senatens stadfästelse. Sedan en för ändamålet tillsått komité utarbetat för- slag till nya stadgar för Socieieten, har granskningen af detta förslag, som utgjort föremål för öfverläggningar vid flere skilda sammanträden, blifvit den 19 nästvikne Februari slut- förd. Någon åtgärd till utverkande af stadfästelse af de nya stadgarne har dock ännn ej vidtagits, utan har frågan derom lemnats tillsvidare beroende. Den af Societeten under senaste vår anordnade insam- lingen af åskväders observationer från skilda delar af lan- det har fortgått under medverkan af ett stort antal för sa- ken intresserade personer. Genom tillmötesgående från post- direktörens sida har dervid den anordning vidtagits, att de för sagde observationers antecknande utsända bretkorten, för större beqvämlighet och till undvikande af tidsutdrägt, befordras såsom fribref utan att derför behöfva al posttjen- stemännen bokföras. En af hr Sundell gjord sammanställ- ning af dessa observationer ingår i Bidragen, och skola de- samma på hans förslag fortsättas äfven under detta år en- ligt samma plan som hittills. Öfver meteorologiska centralanstaltens verksamhet un- der senaste år har anstaltens direktor hr N. K. Nordenskiöld afgifvit sedvanlig berättelse, som skall ingå i Öfversigten af 196 Societetens förhandlingar. Ur denna berättelse intaga vwi här följande summariska uppgifter. Meteorologiska observationer hafva under år 1887 blif- vit på föranstaltande dels af Meteorologiska centralanstalten, dels af Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen anstälda på inalles 37 stationer i skilda delar landet. Fenologiska anteckningar hafva inkommit från 53 kommuner och i de- ras uppsamlande hafva deltagit 65 personer. Variationerna uti hafsytans höjd hafva regelbundet observerats vid 6 lotsplat- ser och 2 fyrbåkar samt 1 hamnen vid Nikolaistad. Sedan limnigrätbyggnaden 1 Hangö, om hvars uppfö- rande aftal träffats med Drätselkammaren på orten, under senaste sommar fullbordats, har afsyningen af densamma egt rum i November sistlidet år och de dervid gjorda an- märkningarna Ööfverlemnats till meteorologiska utskottet i afseende å granskning och utlåtande. Emellertid har sjelfva limnigrafen varit i verksamhet sedan den 20 nästvikne Juli, och ehuru en noggrannare bearbetning af de dermed gjorda observationerna öfver hafsytans höjd ännu ej medhunnits, synas dessa dock redan otvetydigt gifva vid handen tillva- ron af en om ock obetydlig ebb och flod i Finska viken. Den häraf beroende periodiska variationen i vattenståndet uppgår till omkring 1 decimeter. Det vore utan tvifvel önskligt att dylika observationer kunde anordnas äfven på några andra punkter af Finska och Bottniska vikarne. Antalet af Societetens utländska förbindelser har under året ökats med tre nya, i det öfverenskommelse om skrift- byte träffats med Bureau of Education vid inrikesdeparte- mentet i Washington, Tromsö museum och Bergens mu- seum. Hela antalet af dessa förbindelser uppgår nu till 157, deraf 16 i Ryssland, 15 i Sverige och Norge, 2 i Danmark, 38 i Tyskland, 19 i Österrike och Ungern, 3 i Schweiz, 11:i Holland och Belgien, 13 i Frankrike, 3 i Italien, 12 i Stor- britannien och Irland, 16 i Nordamerika, 1 i Sydamerika, 3 1 Ostindien, 2 i Japan och 3 i Australien. Genom utbyte af skrifter med dessa och inhemska kor- responderande samfund äfvensom genom enskilda förärin- EN gar har Societetens bibliotek under året ökats med omkring 750 volymer. Meteorologiska Utskottet har under 1887 utgjorts af hrr MOBERG, LEMSTRÖM Och SUNDELL såsom ledamöter, samt undertecknad och hr ELMGREN såsom suppleanter, och hafva samma funktionärer återvalts äfven för innevarande år. Så- som revisorer af räkenskaperna hafva fortfarande fungerat hrr MoBErRG och ELMGREN. Ordförandeskapet i Societeten har under året handhafts af hr HäLLsTtÉN och öfvergår nu till den vordne viceordfö- randen hr FREUDENTHAL, hvarefter val af viceordförande i den sistnämndes ställe kommer att ega rum. L. Lindelöf. Suomen kielen lukusanoista. Esittänyt Aug. Ahlqvist. (Esitelmä Suomen Tiedeseuran vuosijuhlassa 29 p:nä huuhtik. v. 1888.) Minulla on aikomuksena tällä kertaa Teidän arvostel- laksenne esittää muutamia mietteitä meidän kielemme ja muidenkin suomalais-ugrilaisten kielten lukusanoista. Kaikkein esinnä tahdon kuitenkin ilmoittaa, että minä tahallani käytän sanaa lukusana, enkä laskusana, joka nyt lienee tavallisempi nuorisoa opetettaessa. Tämä jälkimmäl- nen sana on ijältänsä aivan nuori, ja sen synty muuan niitä milt'ei lukemattomia ruotsin kielen matkimisia, joissa suo- men kielen »kehkeyttäjät> ovat poikenneet oman kielensä luonteesta sekä muistoista ja »>»luoneet» uutta, joka ei ole ollut tarpeen. Jo tuhansia vuosia ennen kuin Suomalaiset oppivat lukemaan kirjaa osasivat he näet lukemalla mää- rätä kappaleiden määrän, jolle antoivatkin nimen luku. Jos mikään, on sis lukusana sopivin ja alkuperäisin nimi nille sanoille, joilla luvut nimitetään eli sanotaan. Näin on useim- missa muissakin kielissä puheenalaisten sanojen nimi joh- dettu siitä verbistä, millä mikin kieli nimittää kappaleiden lukemisen toimen. FEikä sana lukusana näytä mitenkään voivan saattaa aikaan väärinkäsitystä, sillä sitä ei käytetä missään muussa merkityksessä kuin tuossa sen alkuperäi- sessä, joka on yksi kuin saksan sanalla Zahlwort. Perättö- mästä väärinkäsityksen pelosta on kuitenkin nimi laskusana sepitetty. Mutta tässä on jouduttu ojasta allikkoon, koska INS näet sanalla lasku on niin monta eri käytäntöä ja merki- tystä, esim. sanoissa: laskwikkuna, laskulolu, laskumies, las- kuoja, laskuporras, laskutorvi, laskutuoli, laskuviäylä, ja toi- sin päin sanoissa: måäenlasku, vaatteenlasku, luwvunlasku, karjanlasku, koskenlasku, puhumattakaan sitä, että sana lasku myöskin on suomalainen muodostus ruotsalaista flaska; tämä muodostus tavataan muun muassa Savolaisen piimä- leilin nimessä maitolasku, joka sis on yhtä kuin ruots. mjölkflaska, mutta meidän uusimmassa kielessämme voipi myöskin merkitä mjölkräkning! Tämän kaiken li- säksi vielä sana laskusanat on loihtujenkin nimityksissä ta- vattavana, esim. karjanlaskusanat, koskenlaskusanat. Siis: ei laskusanat, korkeintaan ehkä luvunlaskusanat, mutta mieluimmin lukusanat! Lukusanat, tullaksemme nyt itse aineesen, eivät ole- tettavasti ole kielen kaikkein vanhimpia keksimiä. Me voimme näet ajatella ihmisen kerran olleen niinkin alhaisella kan- nalla, että hän ei ymmärtänyt lausua esineiden lukuja eri nimillä, vaan kertoi esineen nimen niin monta kertaa kuin kappaleita puheenalaista esinettä oli, eikä siis sanonut esim. kolme miestä, vaan äänsi esineensä nimen kolme kertaa, sanoen: mies, mies, mies. Mahdollista tällainen menettely kyllä olisi ollut, ja jo sekin olisi ollut omansa eroittamaan ihmisen luontokappaleesta, koska hän jo tätenkin olisi osoit- tanul käsittävänsä esineiden luvullisuuden, jota eläin- ten, järkevintenkään, emme tiedä voivan tehdä. Hankala ja raskas, se täyvtyy myöntää, olisi täänkaltainen lukumäärien ilmituominen kumminkin ollut, jopa mahdotoinkin vähäistä suuremman luvun toimittamiselle. Tästä syystä keksi ihmi- nen lukusanat, näillä lausuakseen esineiden lukumäärän suk- kelasti ja suoraan, ilman esineen nimeä useammin kerto- matta. Tätä nykyvä elävien kansojen joukossa tiettävästi ei olekaan yhtään semmoista, jolla ei tavattaisi eri nimiä eri lukumäärille. Mutta yhtä vähän kuin ihminen voi lukumäärien ilmoit- tamisen suhteen tulla sillä toimeen, että vaan niin monesti 200 kertoi kulloinkin puheina olevan esineen nimen kuin yksi- tyisiä kappaleita sitä esinettä oli mainittavana, yhtä vähän oli hänen mahdollista kaikille luvuille loppumattomihin kek- siä itsenäisiä eri nimiä. Tämä ei ollutkaan tarpeen, ja itse lukujen luonnekin tuli hänelle tässä avuksi. FErityisiä, yksin- kertaisia nimiä ei hän tarvinnut keksiä kuin muutamia vaan, tehdä pysähdyksen eli käänteen jonkun luvun kohdalla, ja siitä lähtien sepittää wuusia luvunnimiä siten, että joko yh- teenlaskun tahi vähennyksen taikkapa kerron tavoin yhdisti noita yksinkertaisia luvunnimiä uusiksi littoperäisiksi luvun- nimiksi. Tärkeintä tässä menettelyssä oli vaan tuon pysäh- dys- eli käännekohdan keksiminen eli, toisin sanoen, keksi- minen se ensimmäisten lukujen måäärä, jonka sisällä hän tahtoi saada kullenkin eri luvulle yksinkertaisen nimen ja joka lukumäärä oli oleva ensimmäinen ryhmä, ikäänkuin perus- ryhmä, esineiden luvussa. Mistä sai hän tuon måäärän”? Omasta olennostaan. »Ihminen on luotujen kappalten mitta ja määrä», on joku tietäjä sanonut, sillä tarkoittaen kuitenkin påäasialli- sesti henkisiä suhteita. Mutta aineellisestikin on ihminen omasta itsestään s. o. ruumiistansa saanut kappaleille mit- toja ja måääriä. Lyhempien pituutten mittoina otti hän käyt- tääksensä ruumiinsa osien pituuksia; tämän todistavat täl- laisten pituutten nimetkin, niinkuin sylt, kyynärä, jalka, vaaksa, tuuma, joilla sanoilla kaikissa kielissä on saman- peräiset vastansa. Samasta lähteestä sai hän esineiden lukemiselleenkin johtoa ja perustusta. Hänellä oli kädessänsä viisi sor- mea. Tuossahan oli hyvä osviitta. Luku vist tuli hänelle esineiden lukemisessa pysähdys- eli käännekohdaksi, ja sitä . myöten ulottuva luvusto hänen luvunlaskunsa perusryhmäksi. Itsenäisiä nimiä ei hän tarvinnut keksiä luvuille muille kuin vaan noille viidelle ensimmäiselle, esim. ykst, kaksi, kolme, neljä, visi. Tätä etemmäksi ulottuville luvuille sai hän ni- met siten, että yhteenlaskun tavoin yhdisti näitä alkuperäi- siä nimiä liittosanoiksi ja sanoi esim. viisi-yksi = 6, visti- kalksi — 7, viisi-kolme = 8, viisi-neljä = 9. Kymmenelle 201 voi hän sukkelimmasti kerron tavoin saada esim. nimen kaksti-virttä. — Niitä kielä on paljo, joissa yksinkertaisia lukusanoja on vaan wvittä myöten ja jotka enempiä lukuja nimittäessään ovat menetelleet tähän nyt sanottuun tapaan. Toisissa kielissä tavataan yksinkertaisia lukusanoja aina kymmentä myöten. Tähänkin lukumäärään sai ihminen ruu- miistansa osviitan, siten näet, että luki molempain kättensä sormet yhteen. Muutamissa kielissä taas huomaitaan yksin- kertaisten lukusanojen ulottuvan aina kahta-kymmentä myö- ten, johon lukuun helposti saavuttiin lukemalla sormien li- säksi varpaatkin. Nämät kolme lukemis-tapaa, nim. vilsin, kymmenin ja kaksin-kymmenin, ovat yleisimmät ja käsittävät suurimman osan maanpallon asujanten kielistä. Mutta kansoja sanotaan olevan semmoisiakin, joiden kielissä yksinkertaisia luvunni- miä ei ole kuin kolmea myöten ja jotka siis, toisin sanoen, alussa eivät lukeneet kuin kolmea myöten. Suomensukuiset kansat kuuluvat tätä nykyvä kymme- nin-lukijain joukkoon. Sanoin: tätä nykvä, osoittaakseni tällä sen, ett'en luule heidän alusta alkaen kuuluneen tähän ryhmään. Jos vähänkään tarkemmin otamme suomensu- kuisten kielten lukusanat silmälle, niin huomaamme näissä, lukusanoissa, seikkoja, jotka karkoittavat meistä sen luulon, että kymmenin-luku olisi näissä kielissä ollut alkuperäinen lukemistapa. Niinpä näemme, että samalla kuin yhtäläisyys näiden kielten enimmissä lukusanoissa on nin selvä, ett'ei niiden yhteisestä alkuperästä voi syntyä vähintäkään epäilystä, sa- malla ilmaseksen niiden nimissä kymmen-luvulle merkillinen eroavaisuus. Suomen kielen kymmen-sanaa emme ulkopuo- lella Itämerenmaita tapaa muualla kuin Mordvalaisilla muo- dossa kemen. Jo noilla likeisillä Lappalaisilla on tälle lu- vulle peräti toinen nimi, nim. loge eli lokke, joka lieneekin yhtä kuin suomalainen sana luku ja joka tavallansa ilmoit- taa, että Lappalainen, myöhemmin ruvettuansa kymmenin- lukijaksi, tahbtoi tämmöisellä kymmenen nimityksellä osoittaa 202 tämän luvun lukemisen käänteeksi eli pääksi, ikäänkuin lu- vuksi zer e&oy/v. Yhtä tämän lapin sanan kanssa on tscher. lu ja vog. lou. Kolmas kymmenen nimi puheenalaisissa kie- lissä on Oostj. jan, jota ei tavata missään muissa murteissa meidän kielikuntaamme., Neljäs ja merkillisin on permiläis- ten kielten kymmenluvun nimi das, joka unkarin kielessä saapi muodon tiz. Nämät toisistansa eriävät kymmenen nimet suomalais- ugrilaisissa kielissä osoittavat selvästi, että näiden kielten äidissä eli emäkielessä ei tälle luvulle ollut itsenäistä nimeä, joka taas todistanee, etter tuon alkukielen puhujat olleet kymmenin-lukijoita. Edelleen näemme kielikuntamme lukusanoista, ett'eivät he, nuo tuon alkukielen puhujat, lukemisensa perusryhmän määräämisessä päässeet likellenkään kymmentä. Meidän heimomme kielissä ei näet yhdeksälläkään eikä kahdeksalla ole yhteistä, koko kielikunnan läpi käypää nimeä, ninkuin luvuston kuuden ensimmälsen luvun nimet ovat yhteiset. Ja sanotun lisäksi näemme vielä, että yhdeksän ja kahdek- san nimet eivät ole yksinkertaiset, vaan liittämällä tehdyt. Nämät kaksi lukusanaa ovat siis syntyneet myöhemmin kuin nuo ensimmäisten lukujen nimet, ja syntyneetkin kunkin kie- len tahi murreryhmän omalla alalla, ei saapuneet perintönä yhteisestä emäkielestä. Katsokaammepa likemmälti näiden kahden luvun nimiä. Meillä on suomen kielessä niinä: yhdeksän ja kahdek- san. Nämät sanat ilmautuvat lapinkin kielessä, vaikka vä- hän kuluneempina, muodoissa: oftse 1. oktse ja gawtse 1. kak- tse, sekä mordvan kielessä muodoissa: wvehksä 1. veikse ja kafksa 1. kavkso. ”Tscheremissin kielen indäks ja kandaks, vaikka kyllä likellä ikään mainittuja, lienevät kumminkin oletettavat syntyneiksi omalla alallansa. Mitä näkyy nyt noissa sanoissa yhdelksän ja kahdek- san? Ensinkin näemme niissä yksi- ja kaksi-luvun nimet typistyneinä eli kaikkein alkuperäismmässä asussaan, jom- moisina ne tavataan vielä sanoissa yk-könen, kak-konen 203 (tscher. ik, kok). Sitten keksimme niiden lopussa taivutus- päätteen n (jota tavallisesti pidetään genitivin päätteenä) ja tämän päätteen edellä käyvän sidevokaalin. Ja niiden sisim- pänä osana löydämme olevan tavuun deks, joka muodossa dak$ (däks) on vastamainitsemissani tscheremissinkin sa- noissa. Noissa meidän sanoissamme on siis kolme osaa yk-deks-an, kak-deks-an, kielen nykyisten äännelakien mu- kaan: yh-deks-än, kah-deks-an. Mutta mitä tietää tuo yksi- ja kaksi-luvun nimien il- mauminen näissä meidän lukusanoissamme? Epäilemättö- mäst! sitä, että meillä nälssä sanoissa, joissa tuo tuntema- toin deks välttämättömästi merkitsee kymmentä, on vähen- nyksen tavoin tehty lukusananmuoto, ja että yhdeksän sis merkitykseltään on: yhtä vailla kymmenen ja kahdek- san samoin: kahta vailla kymmenen. ”Tällaisia vähen- nyksen tavoin sepitettyjä lukusanoja tavataan monessa kie- lessä; minä viittaan vaan noihin tunnettuihin latinan kielen sanoihin undeviginti ja duodeviginti, joissa ilmautuu vielä tuokin vähennystä osoittava prepositioni de. — Tällä samai- sella vähennys-tavalla ovat permiläis-suomalaisetkin kielet sepittäneet itsellensä yhdeksän ja kahdeksan nimet; litos on niissäkin yhtä selvä ja epällemätöin kuin meidän suo- men kielessä. Sama asianlaita näiden kahden lukusanan suhteen ilmautuu vihdoin serkuksissa voguulin ja unkarin kielissäkin, vaikka litos ja sen osat näissä eivät ole niin selvät kuin edellä-mainituissa. Valitettavasti pakoittaa kuitenkin ajan vähyys ja esi- telmäni laatu mun nyt jättämään puheenalainen seikka kah- dessa viimeksi mainitussa kieliryhmässä esitettäväksi jossa- kin muussa tilaisuudessa. Sen vaan lisään vielä, että ulko- puolella suomalais-ugrilaista kieliheimoa tavataan uraali-al- tailaisella alalla tämmöinen yhdeksän ja kahdeksan nimien synty eräässä samojedin murteessa, ja selviä jälkiä sitä sanoo mainio turkin kielten tuntija H. Vånbéry kirjeessä minulle löytyvän parissa itäturkinkin murteessa. Mutta, arvellee joku kunnioitettavista kuulijoistani, te sanoitte, hyvä herra, että sanoissa yhdeksän ja kahdeksan 204 kuin myöskin tscher. indäks ja kandaks tuo tuntematoin aines deks (daks) olisi kymmen-luvun nimi; millä todistatte te tämän olettamuksen? Vastaus: tämä deks on juuri sama sana kuin kymmenen nimi das syrjäänin ja votjakin kielissä, ja tiZz unkarin kielessä. Kuin suomensukuiset kansat alussa eivät käyttäneet kymmenin-lukua, mutta arjalaisten kanso- jen naapuruuteen jouduttuansa huomasivat tämän lukemis- tavan mukavammaksi heidän entistä tapaansa, lainasivat he noilta naapureiltansa käsitteen kanssa nimenkin. Arjalais- ten kielten nimi tälle luvulle ilmautuu muodoissa sanskr. dacan, kr. deza, lat. decem, slav. decamv 1. n. e. Missä ja milloin tämä laimaus tapahtui, sitä ei saatane koskaan var- maa tietoa. Noihin permiläisiin kieliimme samoin kuin un- karinkin kieleen jäl tämä laimasana pysyvälsesti olemaan. Meidän muissa kielissämme menetti se itsenäisen asemansa ja sen sijaan sirtyi vähitellen joku oma sana kussakin kie- lessä, niinkuin lapin kielessä lokhke. Näm on suomen kym- men-sanan oleminen tuon deks-sanan rinnalla varsin helposti ymmärrettävä. Mitä kymmen itsessänsä ja alkujansa mer- kitsee, sitä voipi vaan panna arvaamalla. Kuin näet ottaa tämän sanan mordvalaisen muodon kemen huomioon, nin iskee mieleen suomen sana kämmen (= käsi, = 5) ja mieli viehtyy ajattelemaan, että kymmen voisi olla jonkunmoinen dualis tahi kaksikertaisuuden muoto sanaa kämmen, samalla tavoin kuin ostjakin njil = 8 on saman kielen sanaa njel = 4. Kymmen merkitseisi tämän mukaan kaksi kämmentä s. 0. molempain kätten sormiluvun. Puheina-ollut kymmen-luvun nimi das (deks) on arja- laisista kielistä saapunut meidän kielimme todennäköisesti kultuuri-sanana. sama on luultava myöskin sata-luvun ja tuhannen nimistä. Sana sata käyvpi läpi koko meidän kieli- heimomme muodoissa, jotka varsin vähän eriävät toisistansa. Tämä seikka osoittanee sitä, että meidän kielet jo hyvin ai- kaiseen omistivat sen itsellensä. Tämän sanan alkuperå kuuluu arjalaisella alalla sanskr. fata, pers. sad, slav. cTto (alkup. coto, koska mon. gen. coTtt). — Sitä vastaan oli niin suuren luvun kuin tuhannen sekä käyttäminen että nimikin 203 milt'ei kokonaan tarpeetoin niin yksinkertaisissa oloissa kuin ne, joissa muinais-Suomalaiset elivät ja joissa rahaa ei käyv- tetty ensinkään tavaran arvon määränä. Että tuhannen nimi on meidän kielimme tullut paljoa myöhemmin kuin sadan, näkyy siitäkin, että se nissä ilmautuu kolmessa tahi nel- jässä eri muodossa, jotka kumminkin kaikki näyttävät ole- van arjalaista alknoperää. Niin on unk. eger nähtävästi yhtä kuin pers. hesar, obi-ugr. sores, säter voivat olla samaa kuin sanskr. sahasra; tscher. tizem ja mordv. togän, samoin kuin suom. tuhant ovat likellä sekä slav. TBEIcaua että var- sinkin germ. tusand. — Korkeampien lukusanojen lainaa- misesta sanoo Bopp (Vergl. Grammatik, zweite Aufl., II B. s. 91): »Gewiss ist, dass bei den höheren Zahlen, welche gleiehsam Culturwörter anzusehen sind, Entlehnungen am wenigsten befremdend erscheimen. 50 ist das lat. mille in mehrere neuere keltische Dialekte eingedrungen und lautet im Irländischen mäile, im Wallisiscehen mil.» Minä mainitsin jo edellä, että noissa sanoissa yhdek- sän ja kahdeksan ilmautuu loppu, joka on taivutuspääte. Tässä asussaan käytetään näitä sanoja subjektinakin s. 0. nominativin veroisina. Nominativi-m uotoisina esiytyvät ne ainoastaan littosyntyisten sanojen määräyssanana, tuom- moisten kuin esim. yhdeks-kuinen, kahdeks-vuotinen, joiden määräyssanat ovat lyhennykset muotoja yhdeksi, kahdelsi:; nämät taas ovat tunnetun äännelain mukaan muodostuneet muodoista yhdeksiä, kahdeksa, jotka näiden lukusanojen tai- vutuksessa ilmautuvatkin vartaloina. Mutta itsenäisesti ei nältä oletettuja nominativeja käyvtetä koskaan. Verrattuina niihin selvin ja yksinkertaisiin sanoihin, joilla meidän kieli nimittää 6 ensimmälstä lukua ja joiden taivutus ei poikkea muiden nominien taivutuksesta, saattavat nämät kaksi pu- heenalaista lukusanaa epäsäännöllisyydellänsäkin meidän huo- mioomme myöhemmän syntynsä ja mutkikkaamman alku- peränsä. Yhdeksän ja kahdeksan muotoinen on kymmenen-sana- kin päätteensä suhteen. Mutta tästä sanasta on meillä kum- 206 minkin, ainakin murteittaim, vielä nominativi-muoto kymmen käytännössä, ei ainoastaan littosyntyisissä sanoissa, esim. kymmenvuotinen, kymmenkuinen, vaan myöskin itsenäisenä sanana, niinkuin esim. lauseissa: »toinen kymmen on alulla»>, »tästa alkaa kolmas kymmen». Tämä muoto mahtoi tällä sanalla olla alussa sen puhtaasti kardinalisessakin käyttämi- sessä. Mutta aikaa voittaen saattoi attraktioni taikka jon- kunlainen myötähakoisuuden tarve kielen antamaan tällenkin myöhempi-syntyiselle lukusanalle tuon samaisen påäätteen, joka oli jo käytännössä yhdeksän ja kahdeksam-sanoissa. Mitä seitsemän-sanaan tulee, niin ilmoittaa sekin tuolla n-päätteellä, joka on olematoin seitsemän edellä kulkevien lukujen nimissä, muttä olemassa sen jälkeisten lukujen ni- missä, ei kuuluvansa suomen alkuperäisiin lukusanoihin. Sen nominativi-muotoa näet ei käytetä muuten kuin tuona lyhennettynä seitsen liittosanoissa, niinkuin esim. settsenkui- nen, seitsenpäinen. Tämä lukusana tavataan tosin kaikissa meidän suo- mensukuisissa kielissämme, vaikka kyllä vahvastikin toisis- tansa poikkeavissa ilmaumissa. Mutta todenriäköisesti on se kuitenkin lainattu näihin arjalaiselta alalta ja näyttää sieltä tulleen meidän kieliin useamman kuin yhden kerran s. 0. useammassa kuin yhdessä paikassa. Tähän luuloon viehät- tävät minua eräät tämän sanan muodot meidän kielikun- nassa, jotka hyvin likenevät seitsemän nimen muotoja eräissä arjalaisissa kielissä. Nimhän meidän kielen sana, jos sen otamme alkuperäisessä asussansa seittem, on kummastelta- van yhdenlainen kuin sekä lat. septem että slav. sedem (ven. CeIMb, CeM>); Ostjakilainen seitsemän nimi tlabet, joka eräässä murteessa kuuluu melkein kuin sabet, on ääneltänsä jokseen- kin yhtä kuin sanskr. saptan; ja unk. hét on epäilemättö- mästi yhtä kuin pers. heft (kreik. åra). Minun luullakseni on tämä arjalainen lukusana saanut nuo kolme meidän kie- likunnassa tavattavaa eri muotoansa seittem, sabet ja hét kolmessa eri paikassa s. o. aikana semmoisena, jolloin ne kolme kieltä, joihin nuo sanat kuuluvat, jo olivat kaukana 207 toisistansa. Mutta tuota lainauksen tapahtumis-aikaa en luule kenenkään uskaltavan ruveta likemmin måääräämään. Sitä vastaan tuntuu minusta helpommalta osoittaa tä- män lainan syy tahi syyt. lItäisissä maissa oli näet sekä semiläisillä että arjalaisilla kansoilla seitsen-luku pyhä luku, se oli täydellisyyden määrä ja symboli. Tämän luvun suuri arvo ja kunnioitus yleni myöskin sekä todellisten seikkain kautta että kuvausaistin vaikutuksen avulla. Vanhaan a- kaan tunnettujen planeetain luku oli 7; Kreikan viisaita oli ollut 7; maailman ihmerakennuksia luettun 7; ja 7 kertoi myöbkemmin kristillinen legenda n. k. unikekojakin olleen. Nämät ja monta muuta tämänlaatuista seikkaa, joista maine saattoi sivistyksen aloilta selvemmin tahi tummemmin kai- justaa pimeään Turaaniinkin, voivat kartuttaa seitsen-luvulle erityisen huomion suomensukuistenkin kansojen kesken. Mutta merkillisin seitsen-luvun käyvttäminen oli kamminkin epäile- mättä se, joka tavattin kertomuksessa maailman luomisesta. Luojan käyttämä seitsenlukuinen päivämäärä tuli kaldealais- ten astronomien ajanjaossa luonnollisen kuukauden neljän- neksi osaksi. Ja juuri tämän osan eli nykyisen vitkon nimenä tahi nimessä näyvttää seitsen-luvun nimi arjalaisista kielistä saapuneen tänne meidän kieliheimomme alalle. Viik- kokausi sai näet melkein kaikkialla nimeksensä joko paljaal- taan vaan seitsen-luvun nimen, ninkuin on hebr. 3Seba, tahi jonkun tästä sanasta johdetun johdannaisen, ninkuin kreik. iB80oucc, lat. septimana (joista nykyiset ital. settimana, span. semana, ransk. semaine). Täten joutui myöskin pers. heft, hefta, hafta viikon nimenä turkin kieliim, jotka kuin niillä oli omatekoinen seit- semän nimi, eivät tarvinneet käyttää sitä tänä lukusanana. Täältä kautta lienee unkarin kieli saanut tuon arjalaisen sanan muodossa hét, jota se käyttää sekä seitsemän että viikon nimenä. Samoin on seitsemällä ja viikolla yhteinen nimi ostjakin ja voguulin kielissä. Todenmukaista on että suomalais-ugrilaisella alalla vii- kon nimenä alussa oli liitännäinen, jonka edellisenä osana oli seitsemän nimi ja jälkimmäisenä kunkin kielen sana kä- 208 sitteelle päivä, sis niinkuin suomeksi olisi »seitsenpälvä», mutta että jälkiosa tästä ninkuin monesta muustakin liitän- nälsestä mukavuuden vuoksi vähitellen jätettiin pois. Näin tapaamme vielä eräässä syrjäänin kielen murteessa viikon nimenä Sim-lun ja jurak-samojedin murteessa siu-jälea, jotka kumpikin merkitsevät juuri »seitsenpälvä». Näillä paikoin lienee minun sovelijain ottaa hnomiooni eräs vastavälte, joka melkein itsestänsä tarjoutuu tehtäväksi puheenalaista olettamusta vastaan, Jos sana seitsemän eli sen alkumuoto seittem, voidaan nim. sanoa, on tuolla tavoin arjalaisista kielistä tullut suomen kieleen, niin miksi se ei siinä enää merkitse sekä seitsen-lukua että viikkokautta, niinkuin vastaavaiset unk. hét, ostj. tlabet ja vog. sat, mutta ainoastaan seitsen-lukua yksinänsä? Tähän en voi vastata muuten kuin olettamalla, että suomenkin seitsen-luvun nimi varmaan on kerran ollut myöskin viikon nimenä, pakanalli- sella ajalla näet. Mutta kristinuskon tultua tåpahtui muutos. Tämä uskonto antoi viikkokaudelle uuden ja tärkeämmän merkityksen sillä, että sen tunnustajat eivät viettäneet viikon pääpäivää ainoastaan ja paljaaltaan lepopäivänä, niinkuin pakanat, vaan myöskin sinä pätvänä, jolloin ihminen enem- män kuin muina pälvinä ja yhteisesti muiden kanssa lähes- tyy Jumalata. Heidän vikkonsakin, joka vastasi raamatussa kerrotun luomisen ajanmäärää, sar täten uskonnollisen mer- kityksen. Uutten tämän uskon tunnustajain tuli luopua kai- kesta pakanuutta muistuttavasta, yksin tuon seitsenkauden ja sen eri pälvien, varsinkin sen lepopäivän, vanhoista ni- mistäkin. Voguulien ja Ostjakien suhteen ei tuonlaista pak- koa ole ollut olemassa, heidän käännytyksensä kuin on vasta alullansa; heillä on siis entinen viikonnimikin pysynyt pai- koillansa. Unkarilaisten käännyttäjät taas eivät liene, paka- nuuden laitoksia hävittäessänsä, tässä kohdin olleet niin ankarat kuin muissa; taikka oli kansanhenki heillä sitkeämpi puolustaessaan vanhoja oloja; heilläkin jäi seitsenpäivän nimi olemaan ennellänsä. Mutta meidän Suomalaiset saivat täksi nimeksi sanan vikko, ja muutamat idempänä olevia kanso- 209 jamme sanan nedélja, uuden nimen kummassakin kohdassa siltä kansalta, joka kristin uskoa kummassakin kohdin suo- malais-kansoille saarnautti. Sanaa wviikko emme voi pitää kovin vanhana lainana germanilaisista kielistä. Vanhimmat lainansa on meidän kieli saanut nälltä jo silloin kuin Suomalaiset keski-Venä- jällä olivat rajaksuttain siellä majailevien Germanein kanssa. Tämmöisiä lamasanoja on meidän kielessä koko joukko, ja eräs niiden tunnusmerkki on sekin, että ne löyvytyvät kaikissa baltilaisissa suomen kielissä. Mutta puheenalaista sanaa el ole edes vironkaan kielessä; lapin kieleen on se nähtävästi laimattu .suomesta. Jotensakin selvää on sis, että sana viikko, jolla onkin aivan ruotsalais-skandinavilainen asu, vasta ruotsalaisten kristinuskon saarnaajien kautta tuli suo- men kieleen. Samoin on sana nedélja itäsuomalaisten kan- sojen kieliin levinnyt heidän ristijäinsä Venäläisten kielestä. Tämä sana (aineksista He = ei, ja s51artr = tehdä, tehdä tvötä) merkitsee joutopäivää ja oli sunnuntain eli lepopäi- vän vanhempi nimi slavilaisissa kielissä, mutta muuttui myö- hemmin viikon nimeksi, ja sunnuntaille annettiin nykyinen nimensä BockKpeceHie vapahtajan kuolluista-nousemisen muis- toksi. Viikon nimenä on ”nedélja nyt meidän likintenkin kieliveljestemme Virolaisten, Vatjalaisten ja Venäjän-Karja- laisten murteissa. II man minun sanomattanikin ovat kunnioiettavat kuu- lijani esitelmäni juoksusta voineet huomaita sen tarkoituksen. Tarkoittanut olen sillä näet saada vastausta kysymykselle: kuinka pitkälle lukivat suomensukuisten kansojen vanhim- mat esi-isät alkuperäisillä yksinkertaisilla lukusanoilla? Ja vastaukseksi on tullut se jokseenkin todennäköinen arvelu että tuo lukeminen on tapahtunut vaan kuutta myöten, Ainoastaan kuuden ensimmäisen luvun niminä on meidän kielessä yksinkertaisia kaksitavuisia sanoja:; ainoastaan nä- mät lukusanat, kymmenestä ensimmäisestä, ilmautuvat no- minativeina ja ovat sils säännöllisten nominien veroiset: ja ainoastaan nämät kuusi lukusanaa kävvät hämmentymättö- 14 210 minä läpi koko kieliheimon. Seitsemästä alkaen muuntavat lukasanamme yhtäkkiä muotonsa, esiytyen subjektinakin päätteen kanssa, joka kuuluu genitiville, ja saavat täten epä- säännöllisen ja epälogillisen asun, jonkalaista meidän kie- lessämme muualla ei tavata. Tämän lisäksi on seitsenluvun nimi selvästi lainattu, ja kymmenen nimi enimmäkseen joko lainattu taikka jälkisyntyinen. Kahdeksan ja yhdeksän lu- vuille taas ovat nimet tehdyt silminnähtävästi vähennyksen tavoin ja vieraskielisen kymmenen nimen avulla; nekin siis jälkisyntyiset. Suomalaiset eivät siis alkuperäisesti olleet sorminluki- joita, ei viisin, eikä kymmenin, eikä kaksin-kymmenin. He lukivat kuutta myöten. Aiheen tähän olivat he varmaan saaneet schamanilaisesta uskomuksestansa. Samoin kuin arjalais-semiläisellä alalla seitsemän oli pyhä luku, samoin oli ja on kolme turanilaiselle hengelle sekä pyhyyden että täy- dellisyyden luku. Kalevalassa ja Loitsurunoissamme on sata- määrin esimerkkejä kolmen tämmöisenä pitämisestä. Kui- tenkin lienee kolme tuntunut suomalais-kielten alkupuhujista kovin pieneltä lukujen perusryhmäksi. 'Täksi ottivat he tä- män pyhän lukunsa kaksinkertaisen määrän. Ja nämn syn- tyi heillä kuusin-lukeminen. Myöhemmin, sitten kuin seit- sen-luvun pyhänä-pitäminen tuli tunnetuksi ja mieluisaksi ja sen nimikin saapui kieliin, lienee suomen sukujen alalla seitsemän ollut hyvän aikaa lukemisen perusryhmänä. Vih- doin jouduttiin, vaivaloisesti kyllä, nykyiseen järjestelmään, Jossa kymmenen on lukemisen perusryhmän påäättiö. Det mekaniska åskådningssättet för förklaring af förändringarna inom de lefvande varelserna, ar KK, Hällstén. Allmänt erkännes det stora inflytande framstegen inom naturforskningen utöfvat på förhållandena inom de moderna samhällena. Påtagliga bevis härför lemnar den förökade användning naturkrafterna och hvarjehanda naturprodukter funnit 1 industrins och samfärdselns tjenst, ja i de mekaniska yrkena och till och med i det dagliga lifvet. [+)Denna an- vändning af naturforskningens resultat har numera erhål- lit sådan utbredning, att snart sagdt hvarje person, till och med bland samhällets lägsta lager, har någon kunskap där- om.| Kanske icke mindre är det inflytande, framstegen inom naturforskningen utöfvat på det allmänna åskådningssättet, ehuru bevisen härför ej kunna sägas vara lika påtagliga. Noggrannare kunskap om naturlagarna har bland annat bidragit till undanrödjande af fördomar och öfvertro; — t. ex., mån- och solförmörkelser äro ej mer föremål för vidskeplig fruktan, sedan man lärt känna, hvarpå de bero; epidemiska sjukdomar betraktar man ej mer såsom oundvikliga plogo- ris, sedan man lärt känna att äfven de bero af naturliga orsaker, som därtill kunna undanrödjas. Dock, det infly- tande naturvetenskaperna utöfvat, visar sig ingalunda blott i den direkta användning framstegen inom naturforsknin- gen finna i det dagliga lifvet eller för förklaring af feno- menen i naturen; framför annat framträder det i den allt allmännare utbredda insigten, att fenomenen öfverhufvud bero af naturliga orsaker, som verka efter bestämda regler, ') De med parenteser omgifna ställena upplästes ej. 212 efter naturlagar, kortligen att det finnes en verldsordning, i hvilken hvarken under eller godtycke gör sig gällande. Med denna insigt har äfven en större allmänhet blifvit mer tillgänglig för de allmänna läror, naturforskarene uppe- hålla; och till och med sådana läror, som för tillfället äro mer eller mindre osäkra, hafva trängt långt utom den krets af naturforskare, der de uppstått. Till sådana läror hör, bland andra, det mekaniska åskådningssätt, som naturfor- skarene och särskildt fysiologerna ansett sig böra uppehålla för förklaring af de förändringar, som försiggå inom de lef- vande varelserna. Detta mekaniska åskådningssätt kan kan- ske med "några få ord definieras sålunda, att i de lefvande varelserna ej finnes någonting annat än samma krafter och materia som i den döda naturen, — eller närmare bestämdt sålunda, att allt hvad som försiggår inom de lefvande va- relserna skall finna sin förklaring 1 samma mekaniska för- hållanden, som göra sig gällande i den döda naturen. I detta mekaniska åskådningssätt har man äfven sökt stöd för den uppfattning, att jemväl våra andliga egenskaper borde finna sin förklaring i dylika mekaniska förhållanden. Hvil- ket stöd, lemnar den nutida biologiska forskningen för denna mekaniska, eller såsom den äfven kallas materialistiska lära? Det är för denna fråga jag här har äran utbedja mig några ögonblicks, några minuters uppmärksamhet. Frågan om orsakerna till förändringarna, till proces- serna inom de lefvande organismerna är icke från gårdagen; den framträder nämligen, under en eller annan form, så långt tillbaks i tiden, som en biologisk forskning funnits. För de ändamål här afses, behöfver jag dock fästa upp- märksamheten blott vid det svar, på denna fråga gafs vid början af detta sekel. Vid denna tid — början af detta sekel — tänkte man sig, att förändringarna 1 de lefvande varelserna bero af en eller flere egendomliga krafter, som äro väsendtligen skilda från krafterna i den döda naturen. Denna kraft eller dessa krafter kallades lifsprincip, lifskraft, lifskrafter, och lokalisera- 213 des i de skilda slagen af enkla väfnader, som sammansätta organismerna. Det låg i sakens natur, att man sökte när- mare definiera dessa krafter med afseende på deras verk- ningar; man gjorde det genom att afse deras förhållande till de krafter, som verka i den döda naturen; dessa olika slag af krafter ansågos nemligen motverka hvarandra; kraf- terna i den döda naturen, antog man, sträfva ständigt att förstöra de lefvande varelserna, att upphäfva lifvet i dem, kortligen att döda dem; detta åter hindrades af lifskrafterna. Det är, så tänkte man sig, en kontinuerlig strid på lif och död mellan lifskraften inom organismen på ena sidan och krafterna i den omgifvande döda naturen på den andra, — en strid, hvars slutliga utgång dock icke kunde vara tvifvel- aktig, då ju, såsom erfarenheten visar, allt lefvande slutligen måste dö. [Ett yttrande i detta hänseende, som någorlunda karakteriserar hela detta åskådningssätt, har vunnit berömd- het; det är af fransmannen Bichat, som egentligen gaf upp- hof till denna lära eller väsendtligen definierade densamma, och det är följande: lifvet är summan af de funktioner inom de lefvande organismerna, som hindra dödens inträdande [la vie est Temsemble des fonctions, qui résistent å la mort. I öfverensstämmelse härmed tänkte man sig hos unga individ lifskraften hafva öfvervigten öfver de yttre krafterna; såsom yttryck af lifskraftens öfvervigt ansåg man den unga indi- videns tillväxt och utveckling. Hos unga fullväxta individ åter tänkte man sig lifskraften på ena sidan och de yttre krafterna på den andra vara i jemvigt, och tillfölje häraf tillväxten upphöra. Men under lifvets förlopp antogs lifskraf- ten aftaga mer och mer; den förmådde derför ej mer uppe- hålla jemvigten med de yttre krafterna; och härmed inträdde organismens ålderdom, dess långsamma aftynande intill det moment, då krafterna i den yttre naturen helt och hållet fingo öfverhanden; då måste lifsprincipen vika; döden in- trädde, och organismen gick sin upplösning till mötes]. Denna uppfattning var visserligen obestämd; och de egenskaper, som tillades lifskraften, voro — såsom man ut- tryckte sig — hypermekaniska, i den betydelse, att denna 214 kraft ej tillkom samma qvaliteter, som de kemiska och fy- sikaliska krafterna; men detta oaktadt omfattades och god- kändes denna lära ej blott i Frankrike der den uppstod, utan öfverallt; den godkändes, om ock under något förän- drad form, ännu för ej många decennier sedan; och den är känd under namn af den vitalistiska läran, emedan den till- skrifver lifvet — la vie eller vita — alldeles egendomliga egenskaper, som icke återfinnas hos den döda materien. [Denna lära af Bichat står för öfrigt i nära samband med den uppfattning, som före hans tid gjordes gällande inom biologin, särskildt inom medicinen, samt på andra sidan med framstegen inom fysiken och kemin. De äldre läkarenes uppfattning om tillvaron af andliga väsenden, så kallade lifs- andar, spiritus animales, hade långt förut blifvit ersatt af idéen om tillvaron af en kraft, lifskraft kallad. Det var framför an- nat Newton's upptäckt af gravitationen såsom orsak till en mängd kosmiska och terrestriska fenomen, som gjorde att denna uppfattning om en lifskraft såsom orsak till lifsproces- serna vann biologernas godkännande. Åter lokalisationen af lifskrafterna 1 de skilda enkla väfnaderna står i samband med den betydelse de kemiska elementen kort före denna läras framträdande fått för uppfattningen om de kemiska proces- serna. I likhet härmed sökte Bichat efter de enkla delar inom organismen som förmedla lifsprocesserna. Hans sträf- vanden i detta hänseende, framför annat hans anatomiska undersökningar ledde till upptäckten af de enkla väfnaderna, och dermed till de elementära delar, 1 hvilka lifskraften eller lifskrafterna voro att lokaliseras. Hvarje sådan enkel väfnad — nervväf, muskelväf, o. s. v. — tillade Bichat olika, dock ej närmare definierade vitala egenskaper och vitala krafter. — För de biologiska vetenskapernas utveckling blef denna Bichat's uppfattning af framstående betydelse; härtill anslöt sig nämligen längre fram Schleiden-Schwann's lära samt Virchow's cellularteori, med de förändringar som upp- täckterna med mikroskopet lärt känna 1 afseende på de en- kla väfnadernas byggnad af histologiska element, och som vidare under mellantiden läran om lifskraften undergått.] 215 Emellertid framhölls redan tidigt, kort efter det denna lära framträdde, dess ohållbarhet [bl. a. af Vieq dAzyr samt] isynnerhet och systematiskt af en af de förste fysio- loger, af Magendie. Magendie gjorde fysiologin till experimentel vetenskap, på samma sätt som kemin och fysiken redan voro det; i ett af sina första arbeten — af år 1809 — underkastade han teorin om lifskraften närmare kritisk granskning; han framhöll här till en början att de antagna lifskrafterna borde reduceras till antal, och vidare att de till och med helt och hållet kunde undvaras och förklaringen för lifspro- cesserna sökas blott i kemiska och fysikaliska förhållanden. Hela hans vetenskapliga verksamhet, som omfattade flera decennier, kan sägas hafva gått ut på denna uppgift. [Han sökte på experimentel väg uppvisa att, i motsats mot den vitalistiska läran, kemiska och fysikaliska processer försiggå inom de lefvande varelserna på samma sätt som utom dem, och att lifsprocesserna blott bero af kemiska och fysikaliska krafter.| [En sådan uppfattning, om ock under något annan form, var för öfrigt långt förut omfattad af de så kallade iatro- mekanikerna och iatro-kemikerna; och ej långt förut hade Lavoisier och Laplace i ett gemensamt arbete angående re- spirationen äfven uppehållit der.samma.] Äfven denna uppfattning vann innan kort medhåll och är känd under namn af den mekaniska läran, emedan den icke tillerkänner de lefvande organismerna eller de histolo- giska element, hvaraf de sammansättas, några egendomliga krafter. Understundom kallas denna lära äfven materiali- stisk tillfölje af de ofvan påpekade konseqvenserna, hvartill den ledt i afseende på den psykiska verksamheten. Dessa båda läror — den vitalistiska och den meka- niska — upphöllos sålunda samtidigt för ej alldeles många decennier sedan; häftiga strider fördes mellan deras bekän- nare, hvilket i det hela ej är att undra öfver, då man be- tänker att dessa läror särskildt i sina följder representera motsatta verldsåskådningar, nämligen den ena en uteslu- 216 tande mekanisk eller materialistisk, den andra en mer idéal. Sedan några få decennier kan emellertid striden sägas hafva upphört; det mekaniska åskådningssättet vann nemligen all- mänt eller så att säga allmänt erkännande mom vetenska- pen; och det vitalistiska betraktelsesättet har fått vika, om ock spår däraf då och då framträdt, isynnerhet hos biologi- ska forskare i Frankrike. Orsakerna härtill äro att sökas i skilda omständigheter, men framför annat i de framstående upptäckter, som sedan några få decennier blifvit gjorda inom de experimentella ve- tenskaperna, [särskildt i fysiologin och i några därtill när- stående diskipliner]. Af stor betydelse i detta hänseende voro till en början upptäckterna inom organiska kemin; de sammansatta kemiska föreningar som frambringas af väx- ter och djur, såsom fetter, sockerarter, ägghviteämnen o. sS. V., kunde man till en början icke framställa genom konst af enklare föreningar; — 1 öfverenstämmelse med den vitali- stiska läran stannade man derföre vid det resultat, att dessa ämnen kunna frambringas endast af de lefvande, organis- merna under lifskraftens inflytande. Småningom förändra- des dock denna uppfattning, sedan nemligen kemisterna lärdt känna metoder för sammansättning af allt flera organi- ska ämnen af enklare föreningar och tillochmed af oorga- niska ämnen. Början i detta hänseende gjordes redan år 1828, då det lyckades den berömde kemisten Wöhler att genom konst framställa ett ganska kompliceradt, qväfvehal- tigt ämne [urinämnel| som produceras af djurorganismen; sedan dess hafva allt flera organiska ämnen blifvt fram- bragta genom konst; och numera kan det ej vara tvifvel underkastadt, att i en framtid till och med sådana ämnen som sockerarterna, måhånda äfven ägghviteämnena skola blifva det. — Upptäckter af denna beskaffenhet ledde mer och mer till den åsigt, att man ej behöfde antaga tillvaron af en egendomlig lifskraft för att förklara uppkomsten af de i fråga varande organiska ämnena inom de lefvande or- ganismerna; tvärtom ansog man sig i Ööfverenstämmelse med det mekaniska åskådningssättet kunna söka förklarin- 217 gen i samma kemiskt-fysikaliska krafter, som äfven verka i den döda naturen. [Alldeles dylikt resultat framgick äfven af undersöknin- garna i afseende på de kemiska förändringar, som nutri- tionsmaterialet undergår i digestionskanalen, förrän det öfver- föres till blodkärlen (resp. kylusvätskan och blodet); under digestionsvätskornas inflytande undergår nemligen nutritions- materialet utom organismen samma förändringar som inom densamma. Äfven i detta fall fann man sålunda antagandet af en lifskraft vara onödigt; fenomenen kunde äfven utan ett sådant antagande förklaras]. Till samma resultat ledde äfven fysiologiska undersök- ningar; t. ex. blodets rörelse i de periferiska blodkärlen be- fanns försiggå enligt alldeles samma fysikaliska lagar som gälla för vätskors rörelse i elastiska rör öfverhufvud. Också här var sålunda antagandet af en egendomlig lifskraft onödigt. Likaså lärde man sig belysa respirationsprocessen för- medelst fysikaliska och kemiskt-fysikaliska synpunkter. — [Mekaniska lagar funno vidare tillämpning jemväl för förkla- ring af extremiteternas rörelser vid lokomotion — vid gåen- det och springandet t. ex.] — Ögats förmåga att se före- mål tydligt på olika aäfstånd — en fråga som redan århun- draden sysselsatt. forskarene — fann sin förklaring i qvan- titativt bestämbara förändringar inne i ögat, nämligen i form- och läge-förändringar i linsen. — Tonförnimmelsernas upp- komst belystes genom samma mekaniska förhållande, näm- ligen resonans, som tillkommer hvarje musikaliskt instru- ment. — För att ännu anföra! något exempel; — i lef- vande nerver och muskler — [de väfnader, som äro att räk- nas till de gåtfullaste med afseende på deras uppgifter inom djurorganismen| — uppvisades elektriska fenomen vid deras tillstånd af hvila och verksamhet; härmed blef — för att använda ett uttryck af en af samtidens förnämste fysiologer — härmed blef lifskraften fördrifven från en af dess star- kaste förskansningar. — Äfven den allmänna naturlag, som utsäger att materien och kraftyttringarna i naturen blott 218 kunna förvandlas, men icke till deras qvantitet ökas eller minskas, — äfven denna naturlag befanns gälla de lefvande organismenrna. Med få ord, öfverallt i de biologiska fenomenen syntes antagandet af egendomliga krafter vara onödigt för fenome- nens förklaring; man fann tillfredsställande förklaring i sam- ma förhållanden, som göra sig gällande i den döda naturen. Med sådana resultat, af den experimentella forskningen, är det väl ej att undra öfver, att den vitalistiska läran fick vika för den mekaniska, och att man vidare äfven för de andliga egenskaperna, för den psykiska verksamheten trodde sig kunna vänta förklaringen i likadana mekaniska förhållanden. Att dock denna uppfattning bland biologiska forskare ej varit alldeles enhällig, har redan blifvit antydt; särskildt inlade den kände transke fysiologen Bernard upprepade gånger varningar mot detta mekaniska åskådningssätt. Det är visserligen sannt, framhöll Bernard, att bekännarene af den vitalistiska läran misstagit sig; men, sade han, de som hylla den mekaniska läran misstaga sig icke mindre, ehuru i alldeles motsatt riktning; de yttersta orsakerna till förän- dringarna inom de lefvande organismerna kunna ej förklaras blott förmedelst kemiskt-fysikaliska förhållanden. Det är icke ett tillfälligt sammanträffande af kemiskt-fysikaliska krafter som gör att hvarje lefvande varelse är byggd efter en bestämd plan, — en plan, som upprepas från individ till individ, från slägte till slägte; denna ordning, denna orga- niska plan som genomgår den lefvande naturen öfverhufvud, måste vi härleda af egendomliga vitala krafter. — Men ytt- randen i denna riktning af Bernard och andra voro hållna i altför allmän och obestämd form, för att röna annan upp- märksamhet än den, att de någon gång förklarades tillhöra en redan föråldrad och öfvervunnen vitalistisk ståndpunkt. Förhållandena äro väl fortfarande desamma; men i alla fall kan sägas, att genom de noggrannaste detaljforsk- ningar från senaste tid hvärjehanda fenomen blifvit kända, som ej mer kunnat återföras till kemiska eller fysikaliska förhållanden, och om hvilka det till och med blifvit ställdt i 219 tvifvel, om de någonsin kunna blifva det. De i fråga va- siggå i väfnadselementen vid deras tillstånd af verksamhet; de stå därföre i det närmaste samband, med den biologi- ska lära, som sedan några få decennier vunnit allt allmän- nare erkännande, att nemligen de yttersta delar i hvilka lifsprocesserna försiggå, äro de väfnadselement, [celler, fi- brer, 0. s. v.l, som sammansätta de [ofvan omnämnda af Bichat upptäckta] enkla väfnaderna. Här är sålunda fråga om tenomen af helt annat ordning än de nyssnämda, som gilfvit stöd för det mekaniska åskådningssättet; de nu i fråga varande fenomenen hänföra sig till de yttersta orsakerna, som framkalla prosesserna inom de lefvande varelserna; de förra deremot hänföra sig till processerna i organen i deras helhet, då man abstraherar från de yttersta orsaker hvarpå dessa processer bero. Det är föga möjligt att göra sig reda för dessa förhållauden, utan att ingå i detaljer; något hithörande exempel må det därföre tillåtas att här anföra. Sedan långa tider känner man noggrannt det ställe i digestionskanalen, der fettämnen från nutritionsmaterialet öfverföras till blodet [resp. till kylusvätskan]; detta ställe an- tydes bland annat deraf, att här de celler, som bekläda di- gestionskanalen — några timmar efter en måltid — äro fyllda med små fettkorn i sitt inre [och likaså kyluskärlen samt det fina kanalsystem hvarmed dessa taga sin början]. Till denna upptäckt anslöt sig omedelbart frågan om orsa- ken till fettkornens inträngande i de nämnda cellerna. I detta hänseende hafva många åsigter, — i öfverensstämmelse med den mekaniska läran, — blifvit uppehållna, ja troligen så många åsigter och hypoteser, att de föga kunna ökas; redan deras antal utvisar, att man icke varit tillfredsställd med de uppställda förklaringarna; slutligen har man ock sett sig för- anlåten att öfvergifva dem alla, och att förklara fenomenet på annat sätt, nämligen förmedelst en aktiv verkan som utgår från de lefvande elementen sjelfva, och som visar sig deri att de upptaga fettkornen från omgifningen i sitt inre 220 [samt befordra dem midt igegom sin substans till de när- liggande kyluskärlen]. Vid denna aktiva verksamhet förhål- ler sig hvart och ett af de i fråga varande elementen på samma sätt som en-celliga varelser, deder från det omgif- vande mediet upptaga i sitt inre vissa beståndsdelar, men undvika andra. Dylika förhållanden har man äfven uppvisat i de secer- nerande körtlarna, eller närmare bestämdt i de element, der sekretionen försiggår; härvid visa nämligen dessa element förändringar till form, storlek och inre byggnad; och dessa förändringar hafva icke kunnat återföras till kemiskt-fysika- liska förhållanden; man anser äfven dem bero på en sjelf- ständig verksamhet, som tillkommer dessa element vid se- kretionsprocessen. Sådana förhållanden har man äfven lärt känna för de väfnadselement, som förmedla de högre djurens och äfven menniskans rörelse, — nämligen muskelelementen:; förme- delst mikroskopet har man nämligen kunnat uppvisa vissa regelbundet förlöpande förändringar inne i dessa element, i det moment då de kontrahera sig. Icke heller dessa för- ändringar hafva funnit sin förklaring i kemiskt-fysikaliska förhållanden, |om ock sådana förklaringar blifvit försöktal; ej ens analogier för möjliga förklaringar förmedelst det me- kaniska åskådningssättet hafva blifvit funna; man härleder dem helt enkelt af en aktiv verksamaet i de lefvande mu- skelelementen. [På samma sätt förhåller det sig med vissa egendom- lernas inre, då de dela sig och gifva upphof till nya celler; här möta åter förändringar 1 elementens inre, som förlöpa i en bestämd ordning eller visa en bestämd lagbundenhet, men icke kunnat återföras till kemiskt-fysikaliska processer, sådana de försiggå i den döda naturen; också dessa förän- dringar härledas af en aktiv verksamhet i elementen sjelfva]. Dessa exempel låta redan förstå den uppfattning, som uppehålles i afseende på förändringarna inom de lefvande väfnadselementen. Hvarje slag af element har sin särskilda” 221 uppgift inom organismen; muskelelementen hafva sålunda till uppgift, att åstadkomma rörelser i de delar, vid hvilka de äro fästade; körteleellerna åter producera sekret, t. ex. i spottkörtlarna spott, i lefvern galla; de ofvan nämnda cel- lerna i digestionskanalen hafva till uppgift, att uppsamla fettkornen från nutritionsmaterialet, för att öfverföra dem till blodet eller närmast till kyluskärlen. Med få ord, hvarje slag af element har sin bestämda uppgift i organismens tjenst; med afseende härpå, har man jemfört organismen [växt, djur, menniska] med ett väl organiseradt samhälle, der väf- nadselementen representera de skilda individerna eller per- sonerna ; i detta samhälle hafva de skilda slagen af väfnads- element olika rang, olika sambhällsställning och dermed äf- ven olika uppgifter i det allmännas, i organismens tjenst; och dessa uppgifter utföra de vid sin verksamhet med stör- sta precision, vi kunna säga med mekanisk nödvändighet. Men dermed att processerna i väfnadselementen be- traktas såsom yttringar af elementens egen eller sjelfstän- diga verksamhet, äro dessa processer ej ännu förklarade. Hvarpå beror då denna sjelfständiga verksamhet? eller när- mare bestämdt, hvarpå bero dessa egendomliga fenomen i väfnadselementens inre, hvarigenom denna sjelfständiga verk- samhet visar sig? — det är denna fråga, som ännu förelig- ger till besvarande. I detta hänseende hafva några forskare uttalat den förhoppning, att i en framtid äfven dessa feno- men skola finna sin förklaring 1 kemiskt-fysikaliska förhål- landen: — andra vänta med säkerhet, att så skall ske; slut- ligen finnas äfven forskare, som anse det vara omöjligt att dessa fenomen någonsin skola finna sin förklaring i öfver- ensstämmelse med den nyss omnämnda mekaniska läran. Hvilken af dessa åsigter i en framtid kan befinnas vara den riktiga, är för tidigt att söka afgöra; denna fråga kan icke för närvarande exakt besvaras, — så mycket mindre som äfven de närmaste orsakerna till de kemiskt-fysikaliska fe- nomenen i den döda naturen tillsvidare äro ganska ofull- ständigt kända. — Men, äfven under denna form äro de i fråga varande resultaten af betydelse för det här behandlade 222 ämnet; de visa nämligen, att det mekaniska åskådningssät- tet ej får uppehållas såsom allmängiltigt i samma utsträck- uing som tillförene, emedan en vigtig grupp af fenomen tills- vidare icke deri funnit sin förklaring. Dessa resultat visa vidare, att det icke är omöjligt, att den biologiska forsk- ningen ännu skall se sig föranlåten i viss mån återupptaga det förra vitalistiska åskådningssättet för förklaringen näm- ligen af just de biologiska fenomen, som mer än andra äro karakteristiska för den lefvande materien, de nämligen som försiggå i väfnadselementen vid deras tillstånd af verksam- het. — Genom dessa resultat förändras visserligen icke den forskningsmetod, som hittills blifvit följd inom de biologiska vetenskaperna; men uppfattningen om de biologiska feno- menen blifver en annan; den måste tillsvidare blifva mer reserverad, till dess säkrare kännedom erhålles om de aktiva processerna i väfnadselementen. Det är sjelffallet, att här- med äfven de slutledningar man gjort, under förutsättning att det mekaniska åskådningssättet är allena berättigadt för Fes lorat i betydelse och allmängiltighet. För tolkningen af förändringarna inom de lefvande va- relserna inrymmes sålunda fortfarande det mekaniska åskåd- ningssättet ett framstående rum; men möjligheten att vid dessa processer äfven alldeles egendomliga krafter äro verk- samma, har åter vunnit större uppmärksamhet bland biolo- giska forskare. Tillkännagifvande angående hedersprisen, af afgående ordföranden. Å Societetens vägnar har jag ännu äran tillkänna- gifva, att de tre hedersprisen, — hvarje om 2,000 Fn —, hafva tilldelats följande auktorer: 293 af fysikalisk-matematiska sektionen åt Verklige Stats- rådet, Öfverdirektören för skolväsendet, D:r LORENZ LEONARD LINDELÖF för hans afhandling Trajectoire dun corps asswjet- tie ä& se mouvoir sur la surface de la terre sous Winfluence de la rotation terrestre; af naturhistoriska sektionen åt: Lektorn vid Mustiala Landtbruks-institutet, D:r PETTER ADOLF KARSTÉN, för hans arbeten: Kritisk öfversigt af Finlands Basidsvampar och Icones selectae lwymenomycetwm Fenniae. IV. samt af historisk-filologiska sektionen åt: Lektorn vid finska Normallyceum i Helsingfors, D:r ARvip ÖSKAR GENETZ för hans arbete: Kuollan Lapin Sanakirja — Wörterbuch des Kola-Lappischen. Alla dessa afhannlingar hafva inom den föreskrifna tiden blifvit inlemnade till Societeten, och äro eller komma att blifva offentliggjorda 1 Societetens publikationer. Societeten skattar sig lycklig deröfver att dessa pen- ningemedel blifvit ställda till dess disposition, och deröfver att så förtjenstfulla afhandlingar blifvit inlemnade till Socie- teten, att alla dessa hederspris kunnat utdelas. Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska Vetenskaps-Societeten förärade från den 26 Maj 1887 till den 23 Maj 1888. NESS SSE Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Toimituksia: XLVII Kalevala 3 painos. — LX Shakespea- rin Dramoja VII. Suomi Tomen Jakso, Vihko XX. Societas pro Fauna et Flora Fennica. Acta Vol. IV. Meddelanden. H. 14. Suomen Häistoriallinen Seura: Consistorii Academici vid Åbo Universitet äldre protokoller BY Svenska Literatursällskapet i Finland. Skrifter: H. VI. Förhandlingar och uppsatser. 2. — VIL. Ordbok öfver estländsk-svenska dialekterna af A. O. Freudenthal och H. A. Wendell. Juridiska Föreningen i Finland. Tidskrift år 1887 14. Statistiska Byrån i Finland. Bidrag till Finlands officiela Statistik. I. Handel och Sjö- fart. 7. Öfversigt af Finlands utrikes sjöfart och han- del 1883 och 1884. — VI. Befolkningsstatistik. 14. Ofversigt af folkmängdsförändringarna i Finland 1885. O 2 5H — VII. Sparbanksstatistik. 2. Öfversigt af Finlands sparbanker 1883—1885. — XVIII. Industristatistik år 1884. 1. Bergshandteringen, geologiska undersöknin- gar m. m. 2. Fabriker och handtverkerier. — D:o 1885. 2. Fabriker och handtverkerier. Suomenmaan virallinen Tilasto. XVHI. Teollisuustilasto v. USS IS SBR -— Industristyrelsen i Finland. Meddelanden. H. 4, 6—9. Iedonantöjas V. Pyrd,: dj ll. Finlands geologiska undersökning. Kartbladen 10, 11 med beskrifningar af K. A. Moberg. Suomalais- Ugrilainen Seura. Aikakauskirja. V. I, II Kejs. Finska Hushållnings-Sällskapet. Handlingar för år 1886. 17 Académie imp. des sciences de S:t Petersbourg. Bulletm: of NNNI 4 XXI 1. Mémoires VII:me Serie. T. XNXIV 4—13, XXXV 1, 2. SanncKny. T. LI 2—LV 1. Meélanges asiatiques. T. IX 2. Mélanges physiques et chimiques. ”T. XII 4, 5. Mélanges biologiques. ”T. XII 2, 5. Mélanges mathematiques et astronomiques. T. VI 4. Mélanges russes. T. V. 1. O6pasuer MaposHoli IHTEPaTYPH CEBCPHHIXB TIOPKCKUXB IMe- MeHT coOpaHH B.-ParzioBReMt uu. VI. — Proben der Volksliteratur der nördlicehen Tärkisehen Stämme ge- sammelt u. ibersetzt von W. Ra dloff. T. VI JIoKJaabr IM NpPAroBOPHL CoCTOABI. BH mpaByT. CeHaTK BS maperte. Iertpa Besnkaro, vat. I. pexarn. H. B. Karza- TORA fi DE 2: Beiträge zur Kenntniss des russischen Reiches. 2:te Folge B. IX. 3:te Folge B. I, II. 226 Das physikalische Centralobservatorium in Russland. Annalen, herausgegeben von H. Wild. Jahrg. 1886 1, 2. Repertorium fir Meteorologie redig. von H. Wild. B. X. Hmn. Pycckoe Feopadiuueckoe Obuwecmeo. MISB5 eri NORS ANG: 3amucKu. Org. I mo oOmei reorpawiu. T. XI, XV 3—58, XVI 2, XVII 1, 2, 4, 5. — I ot. ItHorpacin. TT. X 2 NT EVE Teoaowueckit Romumemö ec C. Hemepoyprö. py RITAS IS IV NAS vn ee: VsBeena. . VE 6-—12, VILT 2. Pycckaa Teosoruueckaa Bunöaortera I (1886). Die Kaiserl. Universität zu Dorpat. Verzeichniss der Vorlesungen 1886 2, 1887 1. Personal der kais. Universität 1886 2, 1887 1. Ad solemnia Cees. Universit. Dorp. 1885 (G. Loeschkii Die östl. Giebelgruppe am Zeustempel zu Olympia); 1886 (G. Loeschkii Boreas und Oreithyia am Ky- pseloskasten). Festrede d. 12 Dec. 1885 von R. Thomae nebst Jahres- bericht. — Festrede d. 12 Dec. 1886 Ueber That- sachenreihen in der Geschichte, von A. Bräckner, nebst Jahresbericht. Festrede am Tage der Enthällung des in Dorpat errichteten Denkmals fär K. E. von Baer gehalten von Rosen- berg. Akademiska dissertationer 1886 (28 st.), 1887 (9 st.). Die Naturforscher-Gesellschaft b. d. Universität Dorpat. Sitzungsberichte. B. VIII 1, 2. Archiv fär die Naturkunde. Ser. I. B. IX 4, Die gelehrte estnische Gesellschaft. Sitzungsberichte 1886, 1887. Verhandlungen. B. XIM (Festschrift der Gesellschaft zur Feier ihres 50:jährigen Bestehens). DD DO -—- La Société imp. des Naturalistes de Moscou. Bulletin 1887 2—4, 1888 1. | Meteorologische Beobachtungen von B. E. Bachmetieff 188 Ar2 Mockoeckoe mamenmamuueckoe Obwecmeo. Marematnueckii COopHure. T. XHI 3. Hieeckoe O0wecmeo Ecmecmeoucnvormameaei. Ilpotokoat ouepeaH. coOpaHia 25 Amp., 16 Maa, 5 Cerrt., 20 Hoaöp., 18 IIer. 1887, 16 fur., 30 Har. 1888. O0wecmeo eoenHowxs Bpaueit 65 Mockero. Tpyaer 1887 1—4, 1888 1. La Société Ouralienne d amateurs des sciences natwrelles. 3anucku (Bulletin). T. X 2. Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien. Öfversigt al Vetenskapsakademiens förhandlingar. Årg. 42, 43 (1885, 1886). Bihang till Vetenskapsakademiens handlingar. B. X 1, 2, XI 1, 2, XU Afd. 1—4. Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien. Handlingar. D. 30. Antiqvarisk Tidskrift för Sverige. D. X 3, 4. Månadsblad år 1886. Kongl. Bibliotheket i Stockholm. Sveriges offentliga Bibliothek: Stockholm, Upsala, Lund. Ac- cessionskatalog 2 (1887). Kongl. Universitetet och Vetenskaps-Societeten 1 Upsala. Nova Acta reg. Societatis scient. Ups. Ser. III. Vol. XII 2. Upsala Universitets Arsskrift. Arg. 1886. Bulletin météorologique mensuel. Vol. XIX (1887). Kongl. Carolinska Universitetet i Lund. Lunds Universitets Årsskrift. B. XXIII (1886—87). 228 Byråm för Sveriges geologiska undersökning. Sveriges geologiska undersökning. Ser. A. Kartblad a) N:ris 92, 94, 97—99, 101, 102 med beskr. b) N:ris 11, 12 med beskr. — Ser. B. b) N:o 5. — Ser. C. N:ris 65, 18—91. Kongel. Norske Frederiks Universitet och Videnskabs- Selskabet i Kristiania. Den Norske Nordhavs-Expedition 1876—1878. XVII. Zoo- logi: Alceyonida ved D. C. Danielsen. — XVIII A, B. Nordhavets Dybder, Temperatur og Stromninger, ved H. Mohn. Viridarium norvegicum. Norges Vieextrige al F. C. Schä- Hele Den Norske Gradmaalingskommission. Vandstandsobservationer. H. 4. Geodätische Arbeiten. H. 5. Bergens Musewm. Aarsberetning for 1886. Tromsö Museum. Aarshefter 10. Aarsberetning for 1886. Det kongel. Danske Videnskabernes Selskab i Kiobenhavn. Skrifter. Sjette Reekke. Naturvidensk. og mathem. Afd. B. IV 3—5. Oversigt over Selskabets Forhandlinger. Aar 1886 3, 1887 IC Regesta diplomatica historie Dance. Ser. II. OT. I 5. Die kais. Leopoldino-Carolinische deutsche Akademie der Naturforscher. Verhandlungen. T.: XLIN—LI. Leopoldina. H. 22 (1886). Katalog der Bibliothek der kais. Leopoldino-Carol. Akade- mes Das germanische Nationalmuseum. Anzeiger. B. IH 1. (1887). — Beilagen: Mitteilungen. B. II 1. — Katalog der in germ. Museum befindl. vorge- schiechtlicehen Denkmäler. Die deutsche Seewauarte zu Hamburg. Vierleljahrs-W etter-Rundschau. Jahrg. I 1. Die königl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin. Abhandlungen 1886. Sitzungsberichte 1887 1—LIV. Die königl. Forstakademie zu Neustadt-Eberswalde. Jahresbericht. Jahrg. XII (1886). Die könmigl. Gesellsshaft der Wissenschaften zu Göttingen. Abhandlungen. B. XNXXIII (1886), XXXIV (18587). Nachrichten 1886, 1887. Der naturwissensch. Verein von Neu-Vorpommern u. Biigen. Mittheilungen. Jahrg. NVHI (1886). Der naturhist. Verein d. preuss. RBheinlandes u. Westphalens. Verhandlungen. XLIV 1, 2. Der nassawische Verein fiir Naturkunde. Jahrbächer. Jahrg. 40. Die naturforschende Gesellschaft zu Halle. Abhandlungen. ”T. XVI 4. Berichte iäber die Sitzungen 1885, 1886. Der naturwissenschaftliche Verein zu Elberfeld. Jahresberichte. H. VII (1884—57). Die oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften. Neues Lausitzisehes Magazin. B. LXII 1, 2. 250 Der Verein fir Naturwissenschaft zu Braunschweig. Jahresbericht fär 1881—1887. Der naturwissenschaftliche Verein zu Bremen. Abhandlungen. B. IN 4, X 1, 2. Flora der ostfriesischen Inseln von F. Buchenau. Die königl. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften eu Leipzig. Abhandlungen. Math.-phys. Classe. B. XIII 8, 9, XIV 1—6. — Philolog.-histor. Classe. B. X 3—06, 8. Berichte. Math.-phys. Classe 1887 1, 2. — Philolog.-histor. Classe 1886 2, 1887 1—5. Die astronomische Gesellschaft zu Leipzig. Vierteljahrsschrift Jahrg. XXI 2—4. Der Verein fir Erdkunde zu Leipzig. Mitteilungen 1886 1—3. Der Verein fiir Chemmnitzer Geschichte. Mitteilungen V (1884—86). Die medicin-naturwissenschaftl. Gesellschaft zu Jena. Jenaische Zeitschrift. Jahrg. XX 1—4, NXT 1—4. Der Altertumsverein fiir Zwickau und Umgegend. Mitteilungen. H. 1. Die oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde. Bericht XXV. Der Offenbacher Verein fiir Naturkunde. Bericht XXVI—XXVII (18584—987). Die königl. Bayerische Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen. Math.-phys. Classe. B. XV 3, XVI 1. Sitzungsberichte. Math.-phys. Classe. 1877 1—3. — Phi- 231 los.-philolog. u. histor. Classe. 1886 4, 1887 I 1—3, II 1—3. Gedächtnissrede auf C. Th. v. Siebold von RB. Hertwig 1886. Gedächtnissrede auf J. v. Fraunhofer von C. M. v. Bauern- feind 1887. Gedächtnissrede auf L. v. Ranke von W. v. Giesebrecht 1887. Die physikalisch-medicinische Gesellschaft zu Wiireburg. Sitzungsberichte 1887. Der naturhistorische Verein zu Passau. Vierzehnter Bericht fär J. 1886—87. Der lustorische Kreisverein fiir Schwaben u. Neuburg. Zeitschrift. Jahrg. XII. Die naturforschende Gesellschaft zu Bamberg. Bericht XIV. Der kön. Wiirttembergische statist.-topographische Bureau. Vierteljahrshefte fir Landesgeschichte. Jahrg. VII-—X (1885 RT). L Académie de Metz. Observations météorologiques faites å Metz par M. Schu- Sterl3883. Die kaiserl. Akademie der Wissenschaften in Wien. Denkschriften. Mathem.-naturwissensch. Classe. B. LI, LI. Sitzungsberichte. Philos.-histor. Classe. B. CXII 1, 2, CXII 1, 2, CXIV 1. — Math.-naturwissensch. Classe. Abih. RB SEXIA KONG TE 95 Abir CB XC 35 CCI TER OKOME TES AN ons Lia oe GIS: XCIV 1—53. Jahrbächer der k. k. Centralanstalt fir Meteorologie und Erdmagnetismus. Neue Folge. B. XXIII (1886). ND (SE) Register zu den Denkschriften der philos.-histor. Classe. B. XNV—EXNXNV. Register zu der Sitzungsberichte philos.-histor, Classe. B- CI—CX. Das k. k. naturlistorische Hofmuseum in Wien. Annalen. B. II 2—4, III 1. Die k. k. RE Gesellschaft in Wien. Verhandlungen. B. XXXVII 1, 2 (1887). IDEN le. RV AR in Wien. Mittheilungen. Neue Folge. Jahrg. XX (1887). « Die anthropologische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen. Neue Folge. B. VI 1—4, VIII 1. Die k. k. geologische Reichsanstalt in Wien. Abhandlungen. B. XI 2 Verhandlungen. Jahrg. 1887 2—10, 12—18, 1888 1—6. Jahrbuch. Jahrg. XXNXNVII (1887) 1, 2. Der Verein zur Verbreitung naturwiss. Kenntnisse im Wien. Schriften. B. NXVII. Der naturforschende Verein in Brinn. Verhandlungen. B. XXIV (1885) 1, 2, XXV (1886). Bericht der meteorologischen Commission 1884, 1883. Der istorische Verein fiir Steiermark. Mittheilungen. H. XXV. Beiträge zur Kunde steierm. Geschichtsquellen. Jahrg. XXI. Der Verein der Aerete in Steiermark. Mittheilungen fär Vereinsjahr XXIII (1886). La Societå Adriatica di scienze naturali in Triest. Bolletino. Vol. X Osservatorio marittimo di Trieste. Rapporto annuale per Panno 1885. Vol II red. da F. Osnazghi. 233 Hrvatsko Arkeologicko Druitvo. Viestnik. Godino IX 2—4, X 1, 2 lzvjesce za god. 1886. Institutul meteorologic al Romamniei. Analele. T. I, II (1885, 1886). Serviciult eteoröldsien in Europa, de S. C. Hepites. La Société de Physique et d Histoire natwrelle de Genéve. Mémoires. 'T. XXIX 2 Atti. La reale Accademia dei Lincei, Roma. Serie lI:da Memorie Vol. IV. — Serie Ill:za Memorie della classe di scienze morali, storiche e filologiche Vol. XI. — Serie IV:ta Memorie della elasse di scienze mor., stor. e filol. Vol I, II 2. — Memorie della classe di scienze fisiche, mathem. e natur. Vol. I. — Rendi- conti Vol I I Sem, 713, 2 Sem. 1—13, IV 1 Sem. OL. c2 Annuario della r. Accademia dei Lincei 1888. Atti. TE Accademia reale delle scienze di Torino. Vol NKI 10—15, NXIM 1—5. Bolletino meteorologico anno XXI (1886). La reale Scuola normale superiore di Pisa. Annali Vol. VIII (Scienze fisiche e mathem. 4). LE Académie des sciences de Paris. Comptes-rendus hebdomadares. T. CIV 1—26, CV 1—26 Le Ministre de Vinstruction publique de France. Oeuvres compleétes de Aug. Cauehy. Ser. IL. FT; VI I Ecole polytechnique de Paris. Journal. Cah. 56, 57 La Société mathematique de France. Bulletin. T. XV 3—7, XVI 1. 234 La Société de géographie å Paris. Bulletin 1887 1—4. Compte-rendu des séances 1887 9—16, 1888 1—53, 5—8. Le Musée Guwimet de Lyon. Annales. T. X. Revue! de Phistome: desireligions. "TT; XIV 273, VER KN 3: LL Académie des sciences et lettres de Montpellier. Mémoires. Section des sciences. T. XI 1 (1885—86). — Section des lettres. T. VIII 1 (1886—987). La Société des sciences physiques et naturelles de Bordeaux. Mémoires. Serie III. T. II 2, II 1. Commission météorologique de la Gironde: Observations faites Juin 1885—Mai 1886. La Société des sciences de Nancy. Bullean? Serietk:esr un Vilkfase: 201586): LT Académie royale des sciences, des lettres et des beaux arts de Belgique. Bulletin. Il:e Série. T. IN—XI. Annuaire 1886, 1887. Mémoires. T. XLVI. Mémoires couronnés et mémoires des savants étrangers. T. NXLVI, XLVII. Mémoires couronnés et autres mémoires in 8:0. T. XXXVI —XXXIX. Notices biographices et bibliographices 1886. Bulletin de Ministere de Vinterieur et de Finstruetion publi- que 1886 4, 1887 1. La Société Malacologique de Belgique. Annales. T. XXI (4:me Sér. I) 1886. Procés-verbaux des seances. T. XV (1886 Aout—Dec.), XVI (1887 Jan —Juin). 230 La Société Entomologique de Belgique. Annales. T. XXX. i La Société geologique de Belgique. Procés-verbal de Passemblée générale de 21 Nov. 1886. La Société royale des sciences de Liege. Mémoires. Série I. T. XIV. Kon. Nederlandsch meteorologisch Institwwt. Nederlandsch meteorologisch Jaarboek voor 1886. La Société Hollandaise de sciences å Harlem. Archives Neerlandaises des sciences. T. XXI 5, XXI 1—3. Nieuwe Naamlijst van Nederlandsche schildvleugelige Insec- ten, door E. Everts. L Ecole polytechnique de Delft. Annales. T. III 1—4 (1887). The royal Society of London. Philosophical Transactions for the years 1885 1, 2, 1886 1, 2. Proceedings. Vol. XLI 2553—257, XLIII 258—264. The royal Society 1885, 1886. The meteorological Council of London. Quarterly Weather report of the meteorological office 1878 2 ISS Hourly Readings 1884 4, 18835 1. Mounthly Weather report of the meteorol. office 1886 Dec., 1887 Jan., Febr. Weekly Weather report of the meteorol. office. Vol. IV 12—52;: App. 1—4; V 1—-7. The zoological Society of London. Proceedings 1886 4, 1887 1—3. The royal astrononmvical Society of London. Monthly notices. Vol. XLVII 6—9, XLVIII 1—6. 236 The literary and philosophical Society of Liverpool. Proceedings N:o XXNXIX, XL. The royal Dublin Society. Transactions. New Series. Vol. III 11—213. Proceedings. New Series. Vol. V. 3—6. The Asiatic Society of Bengal. Journal > Vol LIV pp; I 4 CV på 5) LYL port 1-—53. Proceedings 1885 10, 1887 2—10, 1888 1. The Straits bramche of the royal Asiatic Society, Singapore. Journal N:o XVIII (1887). The Batavia Observatory. hegenwaarnemingen in Nederlandsch-Indié. Jaarg. VII (1885). The College of science ump. Umiversity Japan. Journal. Vol. I 2—4. The royal Society of New-Sowth- Wales. Journal and Proceedings. Vol. XX (1886). The Linnean Society of New-South- Wales. Proceedings II:d Series. Vol. I 1—4. The National Museum of natural history and geology of Melbourne. Prodromus of the zoology of Victoria. Decade. I—XV. By F. MeCoy. The New-Zealand Institut. Transactions and Proceedings. Vol. XIX (1886). The Smithsonian Institution Washington. Annual report 1885 1. Miscellaneous Collections. Vol. XXVHIHI—NNKX. Smithson. Institut. Bwreau of Ethnology. Annual report by J. W. Powell IV (1882—83). IN SÅR ww -1 The United States Bureau of Education. Report of the Commissioner of education for the vear 1884—585. Circulars of information and Bulletins for 1885. The United States War Department. Annual report of the Chief Signal-Officer for v. 1885 1, 2. The United States geological Survey. Sixth annual report for vy. 1884—85 by J. W. Powell. Bulletin N:ris 34—39. Monographs Vol. N,XI. Mineral resources of the United States 1885. The Academy of natural sciences of Philadelphia. Proceedings 1886 3, 1887 1. The Wagner free Institute of science of Philadelphia. Transactions. Vol I. The American Academy of arts and sciences, Boston and Cambridge. Eröceedingse vol Xm25 IV ora The Museum of comparative zoology in Cambridge. Annual report of the Curator 1886—5387. Bulletin. Vol. XII 4—8, XVI 1. Memoirs. XVI 1, 2. The California Academy of natural science. Bulletin. Vol I-6) t. The New-Orleans Academy of sciences. Papers read befor the Academy 1886—387. John Hopkins University, Baltimore. American: Journal of Mathematics. Vol. IX 2, 4, X 1, 2. Circulars. Vol. VI 56, 58, 60, 61, 63—65. 238 The astronomical Observatory of Yale University. Transactions. Vol. I 1. Morrison Observatory, Glasgow (Missouri). Publications N:o 1. The Canadian Institute, Toronto. Proceedings 1885 Juli. Observatorio astronomico nacional de Tacubaya. Anuario Ano VIII (1888). Academia nacional de cienciad en Cordoba. IANGtask ls Or Boletin. Tom. IX 1—4, X 1. De internationala expeditionerna för polarobservationer. Beobachtungen der Russischen Polarstation an der Lena- miändung. IIk:r Th. Meteorologiscehe Beobachtungen bearbeitet von A. Eigner. Lief. 2. Beobachtungen 1883—34. Beobachtungen der Russischen Polarstation auf Nowaja- Semlja. IIr Th. Meteorologische-Beobachtungen bear- beitet von K. Andrejeff. Die internationale Polarforschung 1882—1283. Beobach- tungsergebnisse der norwegischen Polarstation Bosse- kop in Alten, herausg. von A. S. Steen. Ir Th. Hi- stor. Einleitung; Astronomie; Meteorologie. Mission scientifique du Cap Horn 1882—1883. T. IV, VI Enskilda. Theorie de PFinduction unipolaire par E. Edlund. — Con- siderations sur certaines théories relatives åa Pélectri- cité atmosphérique, par E. Edlund. — Af författaren. Les formes principales des lignes du 3:me degré, par W. Jochnick. — Af författaren. Die Drehung der Erdkruste in geologischen Zeiträumen, von Loffelholz v. Colberg. — Af författaren. 239 Contributions to Meteorology, by E. Loomis. Chapt. 2. — Af författaren. Bidrag till kännedomen om Sibiriska ishafskustens Fogel- fauna enligt Vegaexpeditionens iakttagelser och sam- lingar, bearbetade af J. A. Palmén. — Af författaren. Recherches experimentales sur la vision chez les Arthropo- des par F. Plateau. — Experiences sur le role des palpes chez les Arthropodes maxillés, 3:me partie, par F. Plateau. — Af författaren. Tlo1y:ecTKOKPBIInIa, o0padotasr Jk:pp Peiätepre. — Af för- fattaren. Kparriä o020p5 pacmpoctpanemia u use fiyxapa m Terte- peBa. A. YmrEoB>. — Af författaren. Etude sur les Alges parasites des paresseux, par Madame A. Weber van Bosse. — Åf författarinnan. Ad. Moberg. —He—t | OM rt. pu SYNT, ” Rv RESA Ova så | far. KR UNNA Ver fe Kon 4 ön JR Au0T eusesdelnde folsinidie am n9muobaturs ET samar dat ARA SIT FN NaN Hytnoklö FINS NSYYVON RI Surlut AA AR ohemdtmad MUTA CBS NAT HÖ BIR va lssligartrö Ne 0 'j sf alur:ol 4 RANN US NM ENS ar NPR a ba ARE LEA per sobokomltt Bal Sells 204 | JA N sr RING RR fe 12 KON TION AR is a (pd hallon väx sentsöngdG ALE LEGO Ar L ; KY 4 na Vd frosyafå Innu fån sngN bod ts tg FOG få SULOR TEL RO MUR NER Sann Ab Gas obe vn (dir eg] RU IÖMONEOTFINGT VI SH MIKA NRA ÄN SOT 4 ri AO shå [ ( - vt OL NN d | é [ i 1 É vi i HÄN i t Lu 3 f fap BOTATON. he ja Pe) HD: FOU vi KIT y (dl | i NG fer å ” Hun Buch ; ER | | i FE PLA LT. (YR ; HIS (RA IR AA bång BN | - VA EA | ! HAVE Tarski 7 hy i - vs | SVT Md AN 3 vie GR je J in Sör” Fn real AEA KURS TRIT Wy fil TU TICK Hr? " UND LÄNK ev ANDRA Pg || - F 14 rn CA Eg ; . - E SS - SS» Y (YET DIN INTET STO TEE Liege kd Fa FINGER JMS 133 OR a IDO an ATÖRIRAIOATNERST ID IMTPROA ob Lö | | J b N j - ky NIAN IRENE mu LN JA cf sk på HE ed j Ö R J Gerd NR | Ra RN EYE PO 2 GEST OKI ÅN GAA NO q K "FID hl / — Ä f FF TNSLRNE 3 SÅ BIS Nä Viv eedkr dett ryter Mat pöl bt j 3 LIN q frö He ; HOI Library - Serials 5 WHSE 03035 Forjnfr oro väjer alba ng og va Sr dv steps gat NA rst br AT DA PFA ag a vr sa vev bAnpRaP RAA oc op 420) -fotr tr ABN RSRARSAYA Rear e BR SRA FEN vd ne