INET ; 4 PEETS KL LI SLA 4 ' 1 LISTE SINN 1 3 1 EA d NIH TNE Slag IIILETEAT : istöl FHI Tf åt kö TPRd ÅA ÖIS TA STULtER MH toll SÄLG NR föda ke råg ad LÄTT STREET frtIteg i fftste PJ OT; oh LISTE på BIL LOL SAR HN nu IFLSKEE] ' ' Å få Lok: 100 Fn til:110 UT IL SE RE I Ir i Do död Led ll UT INIEEN fil) FRIIS ART säl Fal tig Zz é bj 63 S ÖFVERSIGT | FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS rr FÖRHANDLINGAR. XXXIV. Fa . SD | (a | 6 (= 1891—1892. et i 6 er | HELSINGFORS 1892. Pris 5 mark. å Car FR / 80 Ahafra Ret ARNDT e PA ABA RENEE 1 bad i + AJ I SÖFVERSIGT AF - j INSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS XXXV. ; 3 1800-1898 oo Sp > HELSINGFORS, LR J. SIMELI ARFVINGARS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, SO É ln PE 225 pålar ATT a z Sed) NR 1 Da OST de NI Öfversigt af förhandlingarne vid Yetenskaps-Societetens sammanträden: Wen Septembers LO 02 öar nere Rel 0Na te fee RN See St BEN R UTR » 21 Oktober SET SNES SNS: aNLA Aa er DERE Fr beg Ae KR SYRIEN RR LER NOM CTIDIYCTE I fggra Ielog fre Se sa er Er rers Väl tee Se sl SINE IG ECE TND CE V igt ia se ber sne, ss l5e FE Fek JSM ve FRA a nok NSI SEN) 5 SE BISSE feels DDR RE GRE NES a ERE I STAD SÅ DIES TEGA IE be Loke Fö RR ER Sr RE Sr FAR GS NG ARE MED Ste HO , 13 Februari EF AR ARN SI Fe AR SNES NS 1 NS ge AE », 13 Märs FA UPSRE are! per Vere) IS 8 AE sal Sj SNRA Ner fö ser Kole SE SLÖ SAPFil SRS TREA fr SES AS Kö råna ep RSA SNR TG FENA SräkgN TS BASTA rt eh GAS fe NORS ee LAS er eri SA » 23 Maj EE TES LE SE Vd RAN DAG USTA Arr Vetenskapliga meddelanden: Runinskriften å Tuukkala spännet, af A. O. Freudenthal... Franske kemister för sextio år sedan, tecknade af F. Wöh- lprrvbrefstill Berzelius; an Hdv. Hjelb om on ds Je oe Ueber die Wärmebewegung und den Wärmedruck der Me- UGN IEEE) SR AS slö SJ ÄLL RESER OO SSV O TNE NES ra Some new species af Australian Mosses, described by V. F. JT ENNONA DEAR dB SR Ar SAS ER SNS MAGE AA RSA Not till Lejeune Dirichlet's metod för qvadratiska formers TultpiIkation, al. Sj LevÄNEN a sco nere sn se ei eka ras Omlikheten.:x> Fy, — dgr; als. LOVANÉN = elore ed ar oe Undersökningar öfver anhydridbildningen hos syror tillhörande hernstenssyregruppen;-ar Md. Hjell ss eo era ere sa Blitophaga opaca Linné härjande våra kornåkrar, af O. M. ST GLANA PIE ER FN lo NES kh va ART SDR: rår GS NN RS FR Sur un: effet lumineux observé au-dessus des lampes å arc, surtont.a--Uleåborr, par G. Melander —s. sm. de cc Redogörelse: för fortsättningen af de astrofotografiska arbe- o tena å observatoriet i Helsingfors under tiden Maj 1892 == MaJjokOdS TAL ANAdEKSL DONNER ovje os ver see see Hare Dionysius från Halikarnassus och sambhällsklasserna i Rom. Bidrag till kännedom om den romersk-grekiska histo- Tlogrann, ac VavnocNOrdsinöM se sn. de se sie Rae 101. 113. Biden RE TA EI AR Sn Sammandrag af de kg anteckningarne i Finland X år 1892, af Ad. Moberg . SRA 4-6) Se fvpslar, Bota as — Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April Te I. Ordförandens helsningstal. « s. ss... >. cc Nere Sa Er OS ÅrDerölel ee VAT gear EF SOND Sd EN 25,001: 30. ; & Anslaget för bearbetning af Jändsartsotservätiane SU Behällning från är 1891 os. mta kr fena jaa fa IS UL Inkomster: REN Statsanslaget för Ar 1602 = «4 ste 3 00 RN ID HUtEN FTÄNtA 75 sen fdr akdrsen lean ee sd Tr SSA AN 20:78 13,429: 18. Summa Izyc 20,445: 18. Utgifter: | NER : FANSVO LER TÖ TLA SSIS HETTE MT Rss fs SE DA ARS 2,300: — a RSA EST BAT ARDEN ICT Aden SA TN PRAT 5,296: 95 i EryCkninsskösthader.— 43 siste fe ENATS AG 5,014:-— 12,610: AG IBeENanins bu an SlS SE er sr a pr lie Af 13,834: 83 é Sima my. 20,445: 18. Emedan vid denna granskning någon anledning till an- 3 märkning icke förekommit, tillstyrka vi full decharge för Es skattmästaren i afseende å de under Vetenskaps-Societetens förvaltning stående fonder, samt att redovisningen för Meteo- rologiska Centralanstaltens medel måtte af Societeten god=7 kännas. Helsingfors den 24 Februari 1893. Ad. Moberg. S. G. Elmgren. SST NET PRE INRE ERE RT e vi i Are Vv RE ? ' XII Pä grund af revisorernes tillstyrkan beviljade Societeten decharge åt skattmästaren och beslöt att godkänna redovis- ningen för Meteorologiska Centralanstaltens medel, hviken sist- nämda redovisning skulle till Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten insändas. Sedan hr Homén numera förklarat sig villig att vid Societetens förestående årshögtid hålla minnestal öfver Socie- tetens aflidne ledamot F. von Willebrand, uppdrogs åt hr ÅA. Donner att vid samma tillfälle hålla ett vetenskapligt före- drag. ä Förslag till inväljande af enny leda mot i naturalhisto- riska och två ledamöter i matematisk-fysiska sektionen upp- lästes och remitterades till vederbörande sektioners utlåtande. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått” från Finska Läkaresällskapet, Finska Litteratursällskapet, Industri- styrelsen, Statistiska Centralbyrån och Geografiska Föreningen härstädes, Geologiska Kommissionen, K. Ryska Geografiska Sällskapet och d:r H. Fritsche i S:t Petersburg, Geographische Gesellschaft, Zoologiseh-botanisehe Gesellschaft och K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien, Physikalisch-Oekonomische Gesellschaft i Königsberg, Vetenskaps-Akademien i Mänchen, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Aca- démie des Sciences i Krakau, Naturforsehende Gesellschaft i Zurich, Société Hollandaise des Sciences i Harlem, Société Matématique de France och Société de géographie i Paris, Société Linnéenne de Normandie i Caen, Royal Society, Ro- yal Astronomical Society och Meteorologieal Office i London, "RR. Accademia dei Lincei i Rom, Weather-Bureau och Naval Observatory i Washington, Yale Observatory i New Haven, Asiatie Society of Bengal i Calcutta samt Asiatice Society of Japan i Yokohama. Den 10 April. Med anledning af Societetens hedersledamot, Akademi- kern H. Winps den 22 nästkommande Maj inträffande 25-års jubileum såsom föreståndare för fysikaliska Centralobservato- rium i 8:t Petersburg beslöt Societeten att vid sagde tillfälle uppvakta honom med en lyckönskningsadress. Åt hr Lem- ström uppdrogs att jemte ordföranden och sekreteraren npp- sätta ifrågavarande adress. Universitetet i Dorpat tillkännagaf i ett nyligen hit- kommet cirkulär, att 100:de årsdagen af astronomen WILHELM XIV STRUVES födelse komme att den 15 innevarande April der- städes firas genom ett festtal. re Hr REUTER anmälde till införande i Acta: , Hemiptera Gymnocerata Europe—Hémipteéres Gymnocérates d'Europe du bassin de la Méditerranée et de YV'Asie Russe, décrites par O. M. Reuter, avec 8 planches'" samt för Öfversigten: ,,Bli- tophaga Opaca, Linné, härjande våra kornåkrar''. j En af docenten G. MELANDER författad uppsats: ,,Sur Feffet lumineux observé au-dessus des lampes å arc électriques'' anmäldes af hr Sundell och hänsköts till Matematisk-Fysiska sektionens granskning. SS På framställning af hr Moberg antog Societeten till in- förande 1 Bidragen en uppsats , om snö- och isförhållandena i Finland 1891:') af AxEL HEINRICHS. RAR Ar MoBErRG meddelade för egen del till intagning i Bi- dragen: Fenologiska iakttagelser i Finland åren 1750 —1845. Supplement till , Naturalhistoriska Daganteckningar gjorda i Finland åren 1770--1845<. Hr SUNDELL meddelade en af honom gjord sammanställ- ning af iakttagelserna rörande ,,åskvädren i Finland 1892", hvilken skulle ingå i Bidragen, hvarjemte exemplar deraf på svenska och finska språken skulle tillställas vederbörande ob- servatörer. Tillika beslöts att åskvädersobservationerna skulle fortsättas äfven innevarande år. ( ; 3 Ordföranden hr BE. HJELTt inlemnade för publikation i Öfversigten en uppsats med titel: ,,Undersökningar öfver an- hydridbildningen hos syror tillhörande bernstenssyregruppen''. Hr HÄLLSTEN anmälde till införande i Bidragen: ,, Mate- riaux pour servir å la connaissance des crånes des peuples finnois. Crånes trouvés å Tuukkala, gouvernement de S:t Michel''. ; Hr Neovius refererade en af fil. kandidaten ERNST LINDE- LÖF inlemnad afhandling med titel: ,, Sur les systémes com- plets et le calcul des invariants différentiels des groupes con- tinus finis'" samt förordade dess införande i Acta med rätt för författaren att sedermera jemväl använda densamma sår som akademiskt specimen. Efter någon diskussion, hvari undertecknad i anseende till jäf icke deltog, fann Societeten för godt härtill bifalla. : Hr Moberg anmälde att Meteorologiska Utskottet den 29 nästvikne Mars verkställt inventering af Meteorologiska Centralanstaltens kassa, instrumenter och öfriga egendom samt inlemnade dervid tillkommet protokoll jemte inventariiför- teckning. WT Re FR STR , €. Z & 34 Nas &, öm kör Mä SPN ÖR pt RT ök VA FR SR ARN AR Ve FER / RR / FR FEN XV Pä framställning af Meteorologiska Utskottet förordnade Bocieteten direktor Biese att inspektera meteorologiska sta- tionerna i Lapinlahti, Kuopio, Kajana och Idensalmi. Emedan limnigrafen i Hangö råkat i olag, hade Utskot- tet låtit genom sin ledamot hr Neovius undersöka förhållan- det och besörja apparatens iordningställande, hvilken åtgärd af Societeten godkändes. Ett af direktor Biese väckt förslag om brandförsäkring af meteorologiska centralanstaltens instrumentsamling remitte- rades till Meteorologiska Utskottet för inhemtande af dess ut- låtande. Till vidare åtgärd upptogos härefter de vid senaste sam- manträde framställda förslagen om inväljande af nya leda- möter i Societeten. Sedan vederbörande Sektioners yttranden - om berörda förslag blifvit upplästa, skreds till ballotering, hvilken utföll sålunda, att till ledamöter invaldes: inom fy- sisk-matematiska sektionen docenten i fysik d:r VIKTOR THEO- DOR HOMÉN och dovcenten i kemi d:r ADOLF ÖSSIAN ÅSCHAN samt inom naturhistoriska sektionen professorn i medicinsk klinik d:r JOHAN WILHELM RUNEBERG. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Industristyrelsen och Finska Läkaresällskapet i Helsingfors, K. Finska Hushållningssällskapet i Åbo, K. Ryska Geogra- fiska Sällskapet, Geologiska Komniissionen och Institut Impé- rial de médecine expérimentale i 8:t Petersburg, Société Imp. des naturalistes i Moskwa, Gelehrte estnische Gesell- sehaft i Dorpat Astronomische Gesellschaft och K. Säch- sisehe Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Anthropo- ”logisehe Gesellschaft i Wien, Vetenskaps- Akaderuien i Mön- chen, Naturwissenschaftlicher Verein fär Neu-Vorpommern und RiednA i Greifswald, Société Mathématique i Amsterdam, R. Accademia dei Lincei i Rom, Société mathématique de France och Société de géographie i Paris, Faculté des Sei- ences i Lille, Royal Society, Royal Astronomical Society och Meteorological Office i London, Department of Agriculture 1 Washington, Johns Hopkins University i Baltimore, Mu- seum of comparative Zoology i Cambridge, Instituto ge0- gråfico Argentino i Buenos Ayres, Asiatie Society of Japan i Yokohama samt College of Science i Tokyo. XVI Den 29 April. Med anledning af Societetens ständige sekreterares från- varo anmodades hr E. Hjelt att föra protokoll vid samman- . trädet. Till viceordförande för året utsågs hr J. R. ASPELIN. Den 23 Maj. Från Naturhistoriseher Verein i Bonn hade anländt ett cirkulär med tillkännagifvande att berörde samfund komme att fira sitt 50-års jubileum den 23 och 24 i denna månad. I ansende till: det sentida meddelandet kunde detsamma si föranleda någon åtgärd från Societetens sida. På tillstyrkan af matematisk-fysiska sektionen godkän- des den af docenten G. Melander vid ett föregående sam- manmträde till Societeten inlemnade uppsatsen: ,.Sur un effet lumineux observé au-dessus des lampes å are, surtout å Uleå- borg": till införande i Öfversigten. Hr Lemström önskade hafva 1 protokollet antecknadt att han icke deltagit i Sek- tionens behandling af ifrågavarande ärende.- — . Hr Schybergson anmälde en af fil. licentiaten WäÄInö NORDSTRÖM inlemnad uppsats med titel: ,, Dionysius från Ha- likarnassus och samhällsklasserna i Rom. Bidrag till känne- domen om der rvmersk-erekiska historivgrafin", samt föror- dade dess införande i Öfversigten, hvartill Societeten biföll. Hr Reuter meddelade att firman F. Tilgmann härstä- des åtagit sig att för en sammanlagd kostnad af 2,150 mark utföra plancherna till tom. V af Hemiptera gymnocerata Europe, hvaremot Debreuil i Paris för samma arbete betin- gat sig ett pris af 2.600 å 2,700 franes. Med hänsyn härtill beslöt Societeten att planchernas utförande skulle anförtros åt förstnämnda firma. ; Hr TH. HomÉn anmälde till införande i Bidragen ett arbete med titel: ,, Bodenphysikalisehe und meteorologische Untersuchungen mit besonderer Beräcksiehtigung des Nacht- frostphänvmens'" samt redogjorde tillika för de "väsentligaste resultaten af sina deri meddelade undersökningar. Hr KIHLMAN lemnade ett förelöpande meddelande om en serie af honom under våren 1893 utförda försök beträf- fande frostens inflytande på växter af olika vattenhalt. Försöken, för hvilka mest användes Solanum tubero- sum, Cucurbita pepo och Phaseovlus vulgaris, förbereddes så- XVII lunda, att af tvenne krukor, innehållande hvardera lika många och lika gamla plantor af samma ras och möjligast lika ut- seende, den ena rikligt begöts med vatten, ofta derjemte skyddades mot afdunstning under glaskupor, medan den an- dra fick mer eller mindre starkt uttorka, likväl ej derhän, att någon minskning i bladens turgor kunde förmärkas. Det visade sig, att de rikligare bevattnade exemplaren nästan alltid voro ömtåligare för frost, d. v. s. förfröso vid en temperatur, som för kontrollplantorna var antingen i min- dre grad eller als icke skadlig. Genom kort före frysningen aftagna profblad af samma ålder och deras torkning vid om- kring 10029 erhölls en exponent för absoluta vattenhalten, hvilken vanligen var var 1—3 ?9/, högre för de fuktiga exemplaren, än för de torra. Likväl tyckas ännu mindre dif- ferenser vara af betydelse för växtens härdighet; detta är i synnerhet påfallande för exemplar, uppvuxna i samma kruka och under likformig behandling; äfven dessa visa nämligen ofta en till några tiondedels procent uppgående olikhet i vattenhalten och en, såvidt af de få undersökta fallen fram- går, deremot svarande olikhet i härdigheten. En tillämpning af den genom försöken vunna ren heten låter en frosten föregående torr väderlek framstå så- som egnad att nedsätta växternas känslighet för förfrysning, medan ett föregående regn otvifvelaktigt ökar faran. Sam- ma erfarenhet är ej häller utan vigt för en fullständig för- klaring af kärrodlingars bekanta ömtålighet mot frost. Tvenne serier fotografier, visande försöksplantornas ut- seende före-och efter frysningsförsöken, förevisades. 'Hr A. DONNER förevisade en af firman Repsold i Ham- burg konstruerad apparat för utmätning af stjernfotografier samt anmälde tillika följande tvenne uppsatser, af hvilka den första skulle publiceras i Öfversigten och den andra i Acta, nemligen: 1) Redogörelse för fortsättningen af de astrofotografiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Augusti 1892— Maj 1893 samt 2) Détermination des constantes nécessaires pour la ré- duction des clichés pris å Helsingfors pour la construction du catalogue photographique des étoiles jusquw'å la onzieme grandeur. På framställning af meteorologiska utskottet beslöt So- cieteten att meteorologiska centralanstaltens instrumentsamling och öfriga inventarier, hvilkas sammanlagda värde enligt en af direktorn Biese bilagd förteckning uppskattats till 31,000 mk, XVII skulle brandförsäkras i bolaget Fennia för nämnda summa samt öfverlemnade åt direktorn Biese att härom draga för- Sorg. - I en till Societeten stäld skrift hade direktorn Biese framhållit önskvärdheten deraf, att meteorologiska stationerna i Nikolaistad, Sordavala och Wiborg blefve inspekterade under instundande sommar, och fann Bocieteten på grund häraf godt förordna assistenten A. Heinrichs att inspektera förstnämnda samt direktorn Biese att inspektera de båda se- nare stationerna. ”Tillika uppdrogs åt hr Biese att besöka Hvittis för att, om möjligt, der etablera en ny meteorologisk station. Tvenne af direktor Biese inlemnade reseräkningar å resp. Za; 361 och 98: 60 samt en reseräkning af assisten- ten Heinrichs å &Zny 248: 68 för verkstälda inspektioner skulle insändas till Finans-Expeditionen med anhållan om förordnande om beloppenge utbetalning. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Fin- ska Läkaresällskapet, Finska Fornminnesföreningen och BSta- tistiska Centralbyrån härstädes, Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Stockholm, Berlin, Wien, Mänchen, Paris och Tu- rin, K. Geografiska Sällskapet och K. Botaniska Trädgården i S:t Petersburg, Société des Naturalistes och Société Mathé- matique i Moskwa, Physiskalisehes Observatorium 1 Tiflis, Universitetet i Upsala, d:o i Lund, Museum i Tromsö, Astro- fysikaliska Observatorium i Potsdam, K. K. Naturhistorisches Hofmuseum och K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien, Re- daktionen för BSocietatum Litere 1 Berlin, Verein fär Naltur- kunde i Kassel, Mediciniseh-naturwissenscehaftliche Gesellschaft i Jena, Meteorologische Station i Bremen, Germanissches Na- tionalmuseum i Närnberg, Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen, Académie des Sciences i Krakau, Naturhistoriseher Verein i Bonn, Historiseher Verein fär Steiermark i Graz, Naturwissenschaftlicher Verein i Osnabräck, Naturforsehende Gesellschaft i Zäriech, Verein för Ärtzte in Steiermark i Graz, K. Säcksische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Hi- storischer Verein fär Schwaben und Neuburg i Augsburg, Musée Teyler i Harlem, Musée Guimet, Société de géogra- phie, Société mathématique de France, Association Francaise pour I'avancement des Beiences, Commission permanente du répertoire bibliographique samt hr Emile Lemoine i Paris, Société Linnéenne de Normandie i Caen, Société nationale des Sciences naturelles et mathématiques i Cherbourg, Aeca- démie, des Sciences et Lettres i Montpellier, Faculté des Sci- XIX ences i Marseille, Osservatorio Maritimo i Triest, Accademia Reale dei Lincei i Rom, Cireolo matematico i Palermo, Royal Society, Royal Astromical Society, Zoological Society och Meteorological Office i London, Literary and Philosophi- cal Society i Manchester, Weather Bureau i Washington, Johns Hopkins University i Baltimore, Museum of comparative Zoo- logy i Cambridge, Connecticut Academy of Arts and Bcien- ces i New Haven, Meteorologiska Observatorium i Batavia, - College of Science i Tokyo samt Royal Society of New South- Wales i Sydney. LZ. Lindelöf. an CAN y AE me Re at AR SE 3 >É ;3a 4 . Vetenskapliga Meddelanden. Runinskriften å Tuukkala-spännet. Af A. 0. Freudenthal. Vid jämnandet af 22:dra reservkompaniets exercisplan in- vid Tuukkala by i närheten af S:t Mickels stad stötte man (1876) på ett forntida graffält, där bland andra fynd, såsom knif- var och yxor af järn, kedjor af brons och smycken af olika slag, hittades ett silfverspänne af det utseende, som den i full storlek här invid utförda teckningen återgifver. Spän- net är af ett ovanligt intresse, ty på dess baksida finnas med knif eller annat spetsigt värktyg inristade nordiska ru- nor, hvilka, som bekant, höra till de största sällsyntheter i Finland, då icke runstafvarna tagas med i räkningen. Ja, såvidt jag känner, har hittills ingen enda runinskrift blifvit i Finland funnen !) och uttolkad. Såsom af teckningen synes, består inskriften af två rader: den öfre innehållande fem runor, den nedre åtminstone åtta, men möjligtvis ursprungligen en eller två till, hvilka dock så godt som helt och hållet för- störts af den stora ärgfläck, som béetäcker spännet strax invid runskriften. 1) De här ifrågavarande runorna upptäktes å spännet af t. f. intendenten d:r P. T. Schvindt, som benäget meddelade mig underrät- telse därom. t Öfre radens runor äro fullt tydliga, med undantag må- hända blott af den nästsista, som kunde gifva anledning till tvekan, huruvida den bör tagas såsom R eller såsom U. Det senare är emellertid betydligt sannolikare, fastän ristaren först dragit strecken för mycket tillsammans och sedan rät- tat felet, i följd hvaraf en likhet uppstått med det run- tecken, som motsvarar R. Jag tyder därför dessa runor så- som BOTVI, hvilket är ett i synnerhet å gotländska runste- nar brukligt kvinnonamn, jfr LILJEGREN Runurkunder n:ris 9, 1777, 1779, 1782, de tre sista äfven hos Säve Gutniska urkunder n:ris 151, 149, 155. Af runorna å nedre raden kunna de fyra sista med säkerhet läsas såsom AMIK, hvaraf A, som är 3 pers. sing. pres. ind. af verbet AIKA, isl. eiga, betyder äger och MIK är ack. sing. af första personens personliga pronomen, nysv. mig. Svårare är det att komma på det klara med de föregående runtecknen i denna rad, hvilka, såsom nämdt, äro åtminstone fyra. Det första från vänster synes mig ge- nom luppen hafva en ytterst svag antydning af ett snedt kors midt på!) den vertikala ,,stafven', som otydligt skönjes genom ärgen; detta tecken kan således måhända fattas så- som betydande H, det andra troligen såsom I, det tredje och fjärde med tämligen stor visshet såsom V och I, hvari- genom vi finge ett HIVI, kanske ett kvinnonamn, analogt med Botvi och de å runstenar äfven förekommande kvinno- namnen Arnvi, Fastvi, Halvi, Ketilvi, Ragnvi m. £., jfr LUNDGREN Spår af hednisk tro och kult i fornsvenska personnamn s. 54. Så skulle altså spännets ägarinna hetat, innan det öfvergick 1 Botvis ägo. Denna gissning kunde äfven finna ett stöd i den mängd fina, på snedden gående streek, med hvilka man tykts liksom vilja utplåna förra de- len af nedre runskriften eller just namnet på den suppone- rade förra ägarinnan. 1) Teckningen återgifver denna antydning för groft och dess- utom för lågt ned på strecket. LAN SV GES EV ORVOOF RUM ra RS i Re väger mig", Lärar Spira är EE ela tigt, men om innebörden af de öfriga, svagt framträ- dande runorna i nedre raden är den jag nästan blott giss- ; ÖRE velat AG dein, torde icke kunna afgöras. ' ÅK 2 Ve Franske kemister för sextio år sedan, tecknade af F. Woöhler i bref till J. J. Berzelius. Meddelande af Edv. Hjelt. De gulnade bref, hvilkas innehåll vi här taga oss fri- heten offentliggöra, föra oss sextio år tillbaka i tiden. Nå- gon ny belysning rörande tidens vetenskapliga arbete lemna de icke. De utgöra endast ett enkelt kåseri från den ve- tenskapliga verlden i Paris på 1830-talet. Icke dess mindre förtjena de uppmärksamhet. Såväl berättarens egen per- sonlighet som dens, till hvilken brefven voro riktade, äro egnade att väcka läsarens intresse. De karaktäristiker och omdömen öfver framstående personligheter, hvilka der ingå, hafva härflutit ur alldeles omedelbara intryck. Detta friska, personliga i skildringen gifver värde åt densamma. På 1830-talet hade visserligen den kemins glansperiod i Frankrike, som begynte med Lavoisier och fortfor in i detta århundrade, upphört, men den kastade ännu sitt skimmer öfver tiden. Några af de store mästarene lefde ännu, ehuru de dels till följd af ålder, dels upptagna af politiska värf icke mera verksamt deltogo i det vetenskapliga arbetet. En ge- neration af yngre kemister hade uppstått, bland hvilka några såsom Dumas och Pelouze, förvärfvade sig en framstående plats såsom forskare. Men kemin var icke mera en ,,science francaise" i samma grad som tillförene. Snart öfverflyglades också Frankrike på detta område af andra nationer. I Tysk- 5 land utgjorde Liebig och Wöhler härolder för den nya aera, som i detta land inbröt öfver den kemiska forskningen. Friedrich Wöhler?!) var då han skref de bref, hvilka nedan meddelas, trettiotre år gammal. Han innehade ännu vid denna tid en ganska anspråkslös ställning — han var nemligen professor vid en nyinrättad Gewerbeschule i Cas- sel — men såsom forskare hade han redan förvärfvat sig ett aktadt namn. Paris besökte han då för första gången. Wöhler hade icke i likhet med sin nästan jämnårige vän och medarbetare Liebig sökt sin utbildning hos de franske kemisterne. Han hade känt mera sympati för mästaren i norden. Det var hos Berzelius han utbildade sig för sitt kall. Med denna sin vördade lärare och vän stod han allt- sedan sin vistelse i Stockholm (1823—19824) i liflig brefvex- ling, hvilken afbröts först af dennes död år 1848. Det är ur denna omfattande korrespondens vi meddela efterföljande tvenne bref?). ; Cassel 13 Okt. 1833. Lieber Herr Professor! — — — nn os] Mo — — — = — — — Unsere Reise nach Paris wird mir als eine der intres- santesten in der Erinnerung bleiben. Es hätte mir allein schon die Reise gelohnt, das merkwöärdige Treiben und Le- ben der Pariser gesehen und drei Wochen mitgelebt zu ha- ben. In der That wer zum erstenmale nach Paris kommt, 1) Friedrich Wöhler föddes den 31 juli 1800 i byn Eschersheim invid Frankfurt am Main. Han studerade först i Marburg, sedan i Heidelberg, der han år 1823 blef medicine doktor. Under åren 1823— 1824 arbetade han-hos Berzelius i Stockholm, blef 1825 lärare i kemi i ,städtisceher Gewerbeschule" i Berlin, hvilken plats han år 1831 ut- bytte mot en professur vid en högre Gewerbeschule i Cassel. År 1836 kallades han till professor vid universitetet i Göttingen, hvarest han stannade intill sin död den 26 september 1882. 2) Wöhlers till Berzelius riktade bref, 230 till antalet, finnas förvarade i Kungliga Svenska Vetenskapsakademins bibliotek. Vid ett besök i Stockholm år 1883 blef jag i tillfälle att genomgå den högst 6 zum erstenmale diese ungeheure Stadt, diese ungeheure Ansammlung von Menschen, dieses geräuschvolle eigenthäm- liche Leben sieht und davon nicht lebhapt ergriffen und in ge- wissen Grade verwirrt wird, der muss eigenthämlich organisirt sein. Aber auch in jeder anderen Beziehung haben wir Uhr- sache mit unseren dortigen Aufenthalt im höchsten Grade zufrieden zu sein. Bei allen Gelehrten haben wir die ehren- vollste Aufname gefunden, die uns um so unerwarteter war, als wir bei dem bekannten Egoismus der Franzosen gar nicht darauf gerechnet hatten. Der Dank dafär sind wir eigent- lich Ihnen schuldig, denn wir denken, dass diese Aufnahme weniger den Herrn Magnus ?) und W öhler als vielmehr den Schilern von Berzelius galt. — Nicht minder erfreulich fär uns war die Bereitwilligkeit, mit der man uns den FEintritt in Fabriken verschaffte, von denen wir viele und sehr in- tressante gesehen haben. Gay-Lussac”) var der erste, den wir sahen, wir trafen ihn gleich am ersten Morgen in der Mänze. Ich brauche Ihnen nicht intressanta brefsamlingen. Några utdrag ur dessa bref finnas offentlig- gjorda i: Bruchstiucke aus den Briefen F. Wöhlers an J. J. Berzelius. Herausgegeben von D:r Edv. Hjelt. Berlin. Rob. Oppenheim 1884. Äfven Berzelii bref till Wöhler befinna sig i svenska Vetenskapsakademins ego, till hvilken de förärats af Wöhler. Enligt donators bestämning blifva dessa tillgängliga först år 1900. Några af dem har han dock sjelf låtit offentliggöra i Deutsche Revue (Bd. III). ?) Wöhler åtföljdes på resan till Paris af sin goda vän Gustav Magnus. Äfven denne var en at Berzelii lärjungar. Ehuru egentligen kemist, sysselsatte han sig dock mycket, särskildt under senare år, med fysikaliska forskningar. Han var år 1833 privatdocent vid universitetet i Berlin och blef sedermera professor i fysik och teknologi vid samma universitet. Åh 2?) Louis Joseph Gay-Lussac var född 1778 och dog 1850. Ar 1509 blef han professor i kemi vid Ecole polytechnique, var tillika profes- sor i fysik vid Sorbonne och intog senare lärostolen i allmän kemi vid Jardin des plantes. Sedan 1806 var han medlem af franska ve- tenskapsakademin. > Gay-Lussacs vetenskapliga verksamhet har varit högst omfat- tande. Genom sina gemensamt med Thenard utförda undersökningar öfver de volymförhållanden, i hvilka gaser förena sig med hvarandra, . har han lagt en fast grund för atomteorin och atomvigts bestämningen. i zu sagen wie intressant mir der Augenblick war, wo ich zum ersten Male diesen ausgezeichneten Mann sah. Solche Mo- mente haben immer etwas Traumartiges, man weiss nicht gleich, ob es Wirklichkeit oder ob es eine Täuschung der Phantasie ist. Wir bekamen sogleich von ihm eine Einladung auf sein Landgut nach Chatillon. Wir trafen daselbst auch Arago und Thenard, und nicht minder intressant als diese waren uns die liebenswärdige Madame Gay-Lussac und ihre schöne und geistreiche Tochter. Dieses Diner ist uns als eines der angenehmsten in Erinnerung geblieben. Leider haben wir Gay-Lussac nur noch einigemal in der Mänze und in Institut gesehen, denn bald daher reiste er mit der ganzen Familie nach Limoges. Nur der gute Jules G. L. blieb zurräck, der jetzt bei der Silbercontrolle eine kleine Stelle bekleidet. — Auch in Institut erzeigte uns Gay-Lussac eine Ehre (ent- schuldigen Sie meine Eitelkeit es zu erwähnen) — als er eintrat und uns unter den Zuhörern stehen”sah, nöthigte er uns die Sitze der savants etrangers distingués einzunehmen und stellte uns dem Presidenten vor. Nach der Sitzung machte er uns mit den FEinzelnen bekannt, mit denen wir noch nicht bekannt waren und denen wir bei unseren ersten Cour des visites nicht angetroffen hatten. Wir sahen Deu- long, Bronquiart, Ampére, Chevreul, Poisson, Savart, Robiquet etc. Wäre ich 10 Jahre jänger und noch in jenem Alter der Illusionen gewesen, ich wärde zu träumen geglaubt haben, hätte ich mich in der Versammlung dieser merkwärdigen Institut gewusst. Auch wie viele an- dere ausgezeichnete Männer waren da. Wie merkwärdig war es mir Larrey da sitzen zu sehen, diesen Gefäheten der Feldzäge Bonapartes und aller Schlachten des Kaisers Napoleon. Was muss der Mann gesehen haben.'' Bland hans öfriga arbeten må nämnas det öfver saltsyra och öfriga halogenföreningar, hvarigenom bl. a. klorens och jodens elementära natur blef faststäld, vidare hans undersökningar öfver alkalierna, och öfver svaflets föreningar, upptäckten af den fria boren, hans forsknin- gar öfver cyan samt alkohol och oljbildande gas. Bland Frankrikes kemister intager Gay-Lussac främsta rummet näst Lavoisier. W öhler redogör härefter för sitt sammanträffande med a Alex. och Ad. Brongniart?), ,,unseren lieben ungeduldigen Reisegefährten in Schweden und Norwegen''. Han fortsätter: | .Arago ").. Er war mir einer der intressantesten, ob- gleich wir nur wenige Mal, nur bei Gay-Lussac und bei | Thenard sowie in Institut ihn zu sehen Gelegenheit hatten = - ; Er ist in der That einer der schönsten Männer, die ich ge- = sehen habe und ist wohl von Allen der geistreichste. Aber immer noch ein wäthender Republikaner. Thenard 7), Baron und Pair de France. Es wurde mir klar, dass er seinen wissenschaftlichen Namen wohl haupsäch- 3 lich den Namen Gay-Lussac verdankt, mit dem er in jener glänzenden Periode gewöhnlich zusammengedruckt zu lesen war. Auch er war sehr freundlich gegen uns, wiewohl es mir schien als ob er es weniger gegen mich gewesen wäre, viel- pd leicht in Folge einer Erinnerung an der gewiss nicht zu billigen- 3 Mä LARGE FN SKRYT IFE POE AL 3) Alexander Brongmiart (f. 1770 + 1847), direktör för porslins- manufakturen i Sévres och professor i minerolagi vid Musée dhistoire naturelle och hans son Adolphe B-. (f. 1801 + 1876), professor i bota- nik vid College de France och Musée d? hist. nat., hade under Wöhlers vistelse i Stockholm besökt Berzelius. Wöhler åtföljde dem på deras resor i Sverige samt gjorde sin hemfärd till Tyskland i deras sällskap. Färden gick naturligtvis landvägen till Malmö. Wöhler lemmar i sitt första bref till Berzelius en utförlig skildring af denna resa och sitt EN lifliga ressällskap. S) Dominique Francois Jean Arago, den bekante astronomen, var född 1786 och dog 1853. Han var vid denna tid astronom vid Pariser observatoriet samt professor vid Ecole polytechnique. Ifrig politiker var han sedan år 1831 medlem af. kammaren samt inträdde år 1848 i den provisoriska regeringen. 7) Louis Jaques Thenard föddes 1777 och var således vid Wöh- lers besök i Paris redan en äldre man. Han innehade vid denna tid pro- fessuren i kemi vid Ecole polytechnique och College de France. Bland hans talrika undersökningar, utförda förnämligast under de tvenne första årtiondena af detta sekel, äro de förnämsta de , Resercher physicochi-. miques", hvilka han utförde tillsammans med Gay-Lussac. De gälde volymförhållandena vid gasers kemiska förening och hafva såsom of- van redan påpekats särskildt för atomteorin varit af fundamental be- | tydelse. Äfven vid andra af Gay-Lussacs mera omfattande arbeten cå medverkade Thenard. Han dog vid 80 års ålder (1557). | SN 2 den Ausfall von Liebig gegen ihn (in der Annalen der Pharm.)”), wovon er vielleicht wegen unseren gewöhnlich gemeinschaft- lichen Arbeiten einen Theil auf meine Rechnung äbertragen haben mag. Denn da Thenard mit Gay-Lussac nicht mehr auf den fräheren befreundeten Fusse steht und Lie- big Gay-Lussacs Schäler ist, so ist es nicht unwahr- scheinlich, dass sich Freunde gefunden haben, die The- nard jenen Ausfall Liebigs hinterbracht haben, vielleicht um zu verstehen zu geben, dass Gay-Lussac dabei die Hand im Spiele gehabt haben könne. — Bei Thenard ubrigens uns zu Ehren ein Diner in Gesellschaft von Du- mas, Chevreul, Ampére und Arago. Doch nun ist mein Papier und auch der Sonntagmor- gen zu Ende. Sie erlauben mir die Fortsetzung des Pariser- Reiseberichtes fär den nächsten Brief aufzusparen, denn ich habe noch einiges von den jetzt arbeitenden Pariser-Chemi- kern zu berichten, womit auch einige chemische Neuigkei- ten verbunden sind, die Sie vielleicht noch nicht wissen. Von ganzen Herzen Ihr Wöhler. 3) Wöhler syftar på en uppsats i nämnda tidskrift (Bd. 2, s. 19), hvari Liebig underkastar en afhandling af Thenard om vätepersulfid en sträng kritik. Liebig inslår här sin vana likmätigt, en hetsig ton och gör hänsynslösa utfall. Han yttrar, att politik och penningar, dessa vetenskapens dödgräfvare, mer och mer börja decimera de franska kemisternes leder. Med anledning af den nämnda afhandlingen yttrar han särskildt om Thenard: ,, Von diesem Gesichtspunkte muss man das Wiederauftreten Thenards betrachten; die Politik hat ihn verlassen, er bedarf einer Folie, um in der öftentlichen Meinung wieder einen Schein von sich zu werfen und als solche wird von ihm die seit 15 Jahren der Politik und anderen Interessen geopferte Wissenschaft be- trachtet." 10 Cassel den 27 Okt. 1833. Lieber Herr Professor! Ich fahre fort von Paris zu erzählen, beförchtend frei- lich, dass es fär Sie lauter Wiederholungen sind, da vor- auszusetzen ist, das bereits Magnus alles berichtet hat. Dulong ?). Das scheint mir ein wahrer alter Gelehrter von alten Schroot und Korn, der es blos aus reinem Inte- resse fär die Wissenschaft selbst ist. Seine stete Kränk- lichkeit scheint auf sein ganzes Leben grossen HFEinfluss auszuuben; er ist wenig gesprächig und um ihn bei einem kurzen Zusammensein intressant und merkwöärdig zu finden, muss. man wissen was er gethan hat. Er war sehr aufmerk- sam gegen uns; noch den letzten Tag unseres Aufenthaltes in Paris waren wir zu einem Diner bei ihm eingeladen, wo ich unter anderen auch Esslinger und Lassaigne !9) sah. Beide sind noch junge Leute. Von letzterem weiss ich gar nichts zu sagen, von ersterem nur, das ich mich etwas mit ihm unterhalten habe, dass er ein nervöser, uberreitzter, aber nicht phtisischer Mensch ist, der jetzt nach Italien gereist ist. Ampéere 11). Ein Original, wie es wohl wenige mehr giebt. Ein ziemlich grosser alter Mann, vom Alter etwas gebickt, mit dicker hängender Unterlippe, ziemlich zahnlos, 1) Pierre Lowis Dulong, professor i kemi vid särskilda institu- tioner i Paris, har förvärfvat sig ett bestående namn i kemins historia genom sina fysikaliskt-kemiska undersökningar och särskildt genom upptäckten af den lag om förhållandet mellan elementens atomvigt och specifika värme som bär hans och Petits namn. Han var född 1785 och dog redan år 1838. a 10) Jean Iowis Lassaigne, professor i teknisk kemi vid handels- skolan i Paris m. m., känd särskildt såsom analytiker. L. var född år 1800. ; 1) André Marie Ampére var vid denna tid professor i matematik vid Ecole polytechnique och i fysik vid College de France. Ehuru egent- ligen fysiker har han stora förtjenster om kemin. Hans och Avogadros idéer om gasernas minsta delar, hafva, ehuru lång tid obeaktade at kemisterna, väsendtligen bidragit att klarställa atom- och molekylbegrep- pen. Ampere var född 1775 och dog år 1836. [ RN ” Itt mit hervorstehenden, stierblickenden Augen, eine Pericke, die hier und da den Kahlkopf durchblicken lässt, gekleidet in schwarzen Frack, der sehr alt und abgeschabt ist, und die ,Wäsche stets braun von Schnupftabak, den er in zwei Dosen mit sich fährt. Dessen ungeachtet war mir dieser Mann einer der merkwirdigsten und respektablesten. Die Neckereien und Witzen, die er von den anderen alten, nah- mentlich von Arago und Thenard zu erdulden hat, entgeg- net er mit einer grossen Gutmäthigkeit und nicht selten mit komischen Witz. Nichts verdrisst ihn, und er bleibt stets in demselben guten Humor. Er ist ohne Zweifel einer der tiefsten speculativen Köpfe und scheint eine ungeheure allgemeine Gelehrsamkeit zu besitzen. Er ist selbst in den neuesten chemischen Entdeckungen ganz in Detail zu Haus. Chevreul 22). Gewiss ein vortrefflicher und sehr kennt- nissreicher Mann. Aber seine Unterhaltung ist wie sein Buch sur le corps gras so detaillirt, so methodisch, so lang- weilig, das er uns einmal als er uns die Gobelins zeigte fast zum Verzweiflung brachte. 12) Michel Eugéne Chevreul var vid tiden för Wöhlers besök i Paris i sitt 47:de år och tillhörde ännu ett halft sekel senare de lefvandes antal. Han dog först 1889 103 år gammal. Född under en tid, då kampen mellan det fogistiska åskådningssättet samt Lavoi- siers nya system ännu pågick, fick han under sin långa lefnad be- vittna hela den mäktiga utveckling, som fortgått inom kemin i detta århundrade. Chevreul's egna vetenskapliga undersökningar datera sig från år 1807. Hans förnämsta kemiska arbete har varit det öfver fetten, ,reserches chimiques sur les corps gras d'origine animal", hvilket ut- fördes åren 1813—1826. Genom dessa undersökningar blef klarstäldt, att fetten utgöra saltartåde föreningar mellan glycerin och fettsyror. Ett praktiskt resultat af dessa undersökningar utgjorde bland annat uppkomsten af stearinljusfabrikationen. Bland hans öfriga talrika publikationer må nämnas den år 1839 utgifna: ,,De la Ioi du contraste simultané des couleurs". Äfven på färgindustrins område har han för- värfvat sig icke obetydliga förtjenster: Han var specialist i afseende å gobeliner, hvilket förklarar en passus i Wöhlers korta uttalande om honom. Chevreul har innehaft särskilda lärostolar vid de vetenskap- liga och tekniska institutionerna i Paris 12 Robiquet !?). Ein sehr gescheidter und gebildeter Mann, der mir sehr wobhl gefallen hat. Er zeigte nus seine Fabrik - und gab sich die Mäöhe uns auch in die in der Nähe be- fintliehen Schwefelsäurefabrik und die Fabrik von känst- licechen hydraulischen Kalk eimzufähren. Bussy !?).. Wir sahen ihn in der Ecole de Pharmacie. Er scheint etwas bequemer Natur zu sein. Durch Destilla- tion von Fett mit caust. Kalk hat er eine von der Talg- und Margarinsäure verschiedene fette Säure erhalten. Wir sahen auch da einen Jungen Menschen Namens GC... . ein lächerlicher Muster von französiseher Arroganz und Wissenschafts-Windbeuteley. Er ist ein geborner Gasconier und seine Arbeiten werden auch ziemlich allgemein als (Gasconnaden Hetrachtets ===. 400 RNE ST yr Boussingault 1"). Ein grosser, starker junger Mann, mit der Anlage zum Dickwerden — bleibt jetzt in Paris. Hat mir recht wohl gefallen. Er bezeigte grosses Verlangen, eine Zeit lang, in Ihrem Laboratorium zubringen zu können, :' scheint aber jetzt in Paris zu bleiben. Dumas 25), Er war mir eine der intressantesten und dass er der fleissigste und geistvollste der jängeren franzö- sischen Chemikern ist, kann Niemand bestreiten. Er war 13) Pierre Jean Robiquet var professor vid Ecole Superieure de Pharmacie, samt egare af en kemisk fabrik i närheten af Paris. Hans kemiska undersökningar, hvilka icke äro få, hafva gått hufvudsakligen i teknisk rigtning. Han var född 1780 och dog 1840. 12) Antoine Alexander Brutus Bussy var likaledes professor vid Ecole de Pharmacie och har utfört särskilda mindre undersökningar såväl inom den oorganiska som organiska kemin. Han var född år 1794; 15) Jean Baptiste Joseph: Dieudonné Boussingault var ungefär jämnårig med Wöbler (han var född 1802). Han var nyligen inflyttad till Paris, efter att flere år hafva vistats i Columbien, der har hade an- ställning såsom bergsman. Hans omfattande vetenskapliga verksamhet rörde sig hufvudsakligen på mineralkemins och den oorganiska kemins område, men han har inlagt stora förtjenster äfven om agrikulturke- min. Jämte Dumas utgaf han arbetet: , Essai de statique chimique des &tres organisés", och tillsammans med Fremy , Traité de chimie generale". 18) Jean Baptiste Dumas var årsbarn med Wöhler (1800). Han innehade under sin långa lefnad särskilda lärostolar i Paris, var sedan = så 3 3 å i så ; ; N AV SUN Vy AJS Å Ae SAGE FERRY IN or P4 FELT SE EOTSESET TT Ne ) 13 mir so intressant wie mir Mitscherlich !7) sein wärde, wenn ich ihn zum ersten Male kennen lernen wurde. Er kam mir vor wie in einem Roman einer der intressanten, klugen Je- suiten-charactére, die durch ihren Geist und ihre Klugheit die guten und rechtlichen Charactére so sehr verdunkeln. Damit will ich aber keineswegs gesagt haben, dass ich ihn fur einen Jesuiten in schlechten Sinn des Wortes halte; um einen solchen ungewöhnlichen Kopf richtig zu erkennen und zu beurtheilen, dazu gehört einen viel längeren Umgang als wir bei Dumas Gelegenheit hatten und vorläufig möchte ich mich noch immer mehr zu der Meinung neigen, dass er mit seinen guten Kopf von Natur aus ein gutes Herz verbin- def — —— — — — Man muss das Treiben der Pariser- 1832 medlem af franska vetenskapsakademin och från 1868 dess stän- dige sekreterare. Under åren 1849—1851 var han minister för jordbru- ket och handeln samt senare under kejsaredömet senator. Dumas har särskildt på den organiska kemins utveckling utöf- vat ett mäktigt inflytande. År 1839 uppstälde han substitutionsteorin, hvarur sedan den äldre typteorin framgick, hvilka teorier icke läto förena sig med Berzelii dualistiska system och väsendtligen bidrogo till dess fall. Bland Frankrikes kemister, hvilka verkat efter 1840, står han onekligen främst. I besittning af goda studier äfven på andra vetandets områden och begåfvad med en ovanlig skriftställareförmåga har han utom sitt rent vetenskapliga arbete utöfvat en omfattande litterär verksamhet, Wöhler hyste mycket intresse för Dumas och mycken aktning för hans talang, men hade vid denna tid icke full tillit till exaktheten i hans vetenskapliga arbeten, hvilket äfven framlyser i föreliggande bref. Några år senare (1840) skref Wöhler en närmast för Berzelius afsedd sarkastisk parodi öfver Dumas substitutionsteori, hvilken ehuru något omändrad finnes intagen i Annalen der Pharmacie. (Originalet, som förekommer i ett bref af Wöhler till Berzelius finnes offentlig- gjordt i de af mig utgifna: Bruchstäcke etc.). Enligt hvad jag från väl underrättadt håll erfarit, blef Wöhlers uppfattning af Dumas under senare år en helt annan. Han hyste både personlig vänskap för honom och djup aktning för hans vetenskapliga verksamhet. Dumas öfverlefde Wöhler ett och ett halft år. Han dog den 11 mars 1884. : : ; 17) Uttalandet syftar på Filhard Mitscherlich (1794 —1863), W öh- lers goda vän och Berzelii lärjunge, en högt begåfvad forskare. 14 Gelehrten kennen gelernt haben um seine Sucht Effect zu machen, einigermaassen zu entschuldigen, denn am Ende streben sie alle mehr oder weniger nach diesen Ziel, da so viel för ihre Stellung und Existens davon abhängt. Darum legen sie auch auf das öffentlich ausgesprochene Uhrtheil fremder Gelehrten ein so grosses Gewicht, wie ich ..... niemals erwartet hätte, und wie ich nicht zu bemerken brau- che, ist nahmentlich Ihr Uhrtheil, ihr Ausspruch von der grössten Wichtigkeit und von der grössten Einfluss. Dumas ist ein kleiner magerer Kerl. In seinem Blick und seiner ganzen Haltung zeigt er eine grosse Ruhe, auch so im Gespräche. Sie ist aber gewiss käönstlich angeeignet und er scheint sich sehr in Gewalt zu haben. Er war uber- aus artig und freundlich gegen uns — — —. Er gab sich sogar die Möähe uns seine Gas-Wägungs-Methode durch einen Versuch zu zeigen.'' Wöhler gör 1 sammanhang härmed några uttalanden om fransmännens sätt att göra qvantitativa bestämningar. Han saknar hos dem den exaktitude och skropulösa nog- grannhet, som han sjelf lärt sig hos Berzelius. De reflexio- ner han med anledning häraf gör anse vi lämpligt här ute- lämna. Vi äro öfvertygade, att Wöhler sjelf senare funnit dem vara förhastadt gjorda och obetänksamt uttalade. Han fortsätter: » Pelouge"!2). Ein sehr junger, ganz vortrefflicher Mensch, der, wenn er so fortfärt, gewiss in der chemischen Welt bald eine bedeutende Rolle spielen wird. Er besitzt dabei eine gehörige Portion von gutmäthiger Schlauheit, um auf 1) Theophile Jules "Pelouze var född 1807, således vid denna tiden en helt ung man. Han var då repetent vid Ecole polytechnique, blef se- dermera professor vid samma läroverk och vid College de France samt år 1848 president i myntkommissionen. År 1836 arbetade Pelouze hos Liebig i Giessen. Han dog år 1867. Han har utfört en mängd vig- tiga undersökningar särskildt inom den organiska kemins område, dels ensam, dels tillsammans med Dumas och med Liebig, så t. ex. öfver jäsningen samt öfver mjölksyra, äppelsyra, fumarsyra, maleinsyra, vin- syra och gallussyrorna. Den sistnämnda undersökningen, hvilken ledde: till upptäckten af pyrogallussyran, omnämnes Wiöhlers bref. i ; L 15 dem schwierigen Wege zum Institut eine gute Carriere zu machen. Unter allen sind wir am meisten mit ihm zusam- mengewesen und bekant geworden. Obgleich verheirathet und zwar mit einer recht höbschen jungen Frau, ist er noch sehr garconartig; und wöärden wir mit ihm bei Ihnen zu- sammengewesen sein, so wärden Sie ihn unter den vertrau- lichen Ausdruck , mina gossar" mitbegriffen haben. Er ist unermidlich von Arbeiten, äberhaupt ein Mensch von gros- ser Energie, nur etwas zu sanguinisch und zu ultra-republi- kanisch. Sein Laboratorium ist neben dem von Dumas; sie scheinen sich sehr gut zu vertragen. Pelouze ist jetzt mit einer Arbeit uber die Gallussäure beschäftigt, die das wichtige Resultat gegeben hat, dass sie aus dem Gerbstoff entsteht in der Art, dass der in Wasser aufgelöste Gerbstoff Sauerstoff aus der Luft absorbirt, dafär ein gleiches Volu- men Kohlensäure entwickelt und sich dadurch in Gallussäure verwandelt. In den Galläpfeln ist nicht Gallussäure sondern Gerbstoff enthalten, der sich besonders bei der Scheelischen Methode erst später in Gallussäure verwandelt. Die destil- lirte Gallussäure enthält ein Atom Koblensäure weniger als die gewöhnliche und diese Kohlensäure bildet sich bei der Destillation. Uber seine Arbeit uber Milchsäure fähre ich nichts an, da sie dieselbe ohne Zweifel schon kennen.” Ihr Wöhler. ORO Ueber die Wärmebewegung und den Wärmedruck der Metalle. Von ; K. F, Slotte. Die Bewegung der Molecäle und Atome, welche als die Ursache der fählbaren Wärme eines Körpers angenom- men wird, muss in allen Körpern einen nach aussen gerich- teten Druck hervorbringen, den man Wärmedruck genannt hat. In der kinetischen Gastheorie wird gezeigt, wie man diesen Druck bei den Gasen aus einfachen Voraussetzungen uber die Bewegungen der Molecäle bestimmen kann. Im folgenden wird ein Versuch gemacht auf Grund analoger Voraussetzungen den Wärmedruck der festen Körper und spe- ciell denjenigen der Metalle näherungsweise zu berechnen. Bei einem festen Körper muss die Wärmebewegung derartig sein, dass die Molecäle kleine Schwingungen um bestimmte Mittelpunkte ausfähren, welche feste Lagen zu einander beibehalten, so lange wie die Form und das Volu- men des Körpers unverändert bleiben. Wir wollen im fol- genden die ponderable Masse jedes Moleciäles als in einem Punkte concentrirt betrachten. Mit der Bewegung eines Mole- ciäles verstehen wir dann die Bewegung dieses Punktes, und den Raum, innerhalb welches die Schwingungen vorsichge- hen, nennen wir den Scmnwingungsraum des Moleciles. Dieser Raum däirfte im allgemeinen ellipsoidischer Form sein, bei isotropen Körpern jedoch als sphärisch angesehen werden können. Wir beschränken uns hier auf solche Fälle, in welchen man den Schwingungsraum als eine Sphäre oder als annähernd sphärisch betrachten kann. Den Mittelpunkt des ” ASO Ar L ve på ig 17 Schwingungsraumes eines Molecäles nennen wir den Schwin- gungsmittelpunkt des Moleciles. Die Geschwindigkeit, mit welcher die Moleciäle sich be- wegen, ist von der Temperatur abhängig. Doch kan auch bei unveränderter Temperatur die Geschwindigkeit eines Mo- lecäles innerhalb gewisser Grenzen veränderlich und die Ge- schwindigkeit verschiedener Moleciäle etwas verschieden sein. Wie in der kinetischen Gastheorie kann man aber auch hier die Annahme machen, dass sämmtliche Moleciäle eines ho- mogenen Körpers bei constanter und fär alle Theile des Körpers gleicher Temperatur auch eine und dieselbe con- stante Geschwindigkeit haben, welche dadurch bestimmt wird, dass die lebendige Kraft des ganzen Körpers, welche dieser Geschwindigkeit entspricht, dieselbe ist wie die leben- dige Kraft, die in Folge der wirklichen Bewegung der Mole- cäle im Körper vorhanden ist. Wird diese lebendige Kraft mit H, die mittlere Geschwindigkeit, von welcher hier die Rede ist, mit u und die Masse des Körpers mit M bezeich- net, so ist hiernach Mu? (a) 5 — Ht. Die Schwingungen der Moleciäle können mehr oder we- niger complicirt sein. Die einfachsten Fälle sind diejenigen, in welchen das Molecäl auf der Oberfläche des Schwin- gungsraumes oder längs eines Diameters desselben sich bewegt. Im ersten Falle ist die Wirkung der Bewegung auf die Oberfläche des Schwingungsraumes einfach gleich der Centrifugalkraft. Wird die Masse des Moleciles mit »» und der Radius des Schwingungsraumes mit r bezeichnet, hat man folglich als Ausdruck der auf die Oberfläche des Schwin- gungsraumes in Folge der Bewegung des Moleciles wirken- den Kraft | | mu” r 18 Im zweiten Falle erhält man för diese Kraft denselben Ausdruck. Wird nämlich die Zeit, welcher das Molecil braucht um den Durchmesser des Schwingungsraumes mit der Ge- / schwindigkeit « durchzulaufen, mit t bezeichnet, so hat man und wenn die Zeit, welche das Molecil in den Wendepunk- ten verweilt, gegen t verschwindend klein ist, wie hier an- genommen wird, sa ist die Schwingungszahl n = I =S 2007 (6 DIKE die Bewegungsmenge, welche die Oberfläche des Schwin- gungsraumes in der Zeiteinheit empfängt, oder die auf die Oberfläche in Folge der Schwingungen des Moleciles wir- kende Kraft somit Die zwei hier behandelten Fälle därfte man als die äussersten betrachten können, so dass jede andere Schwin- gungsform, welche vorkommen kann, hinsichtlich ihrer Grund- art wahrscheinlich zwischen diesen beiden liegt. Man därfte daher annehmen können, dass derselbe Ausdruck för die auf die Oberfläche des Schwingungsraumes in Folge der Mole- cularbewegung wirkende Kraft, welchen wir in den behan- delten Fällen erhalten haben, auch in anderen Fällen we- nigstens annähernd gältig bleibe. Was den zweiten Fall betrifft, so ist es nicht anzuneh- men, dass eine solche Molecularbewegung, d. h. geradlinige Schwingungen mit constanter Geschwindigkeit, bei den fe- sten Körpern in der Wirklichkeit jemals vorkommt, sondern es ist wahrscheinlich, dass die Molecöle, wenn sie sich ge- radlinig bewegen, harmonische Schwingungen ausfihren. Wird die Geschwiadigkeit, mit welcher das Moleciäl den FENA kän gär Ky MN JR NN FYN sot? X Ve 2 [TS Lr 19 Mittelpunkt des Schwingungsraumes durchgeht, mit U be- zeichnet, so ist dann die Schwingungszahl U FEL und die Kraft, welche in Folge der Schwingungen auf die Oberfläche des Schwingungsraumes wirkt, 2m UU Aro Durch Gleichsetzung dieses Ausdruckes mit dem oben erhal- tenen Ausdrucke derselben Kraft bekommt man 2 ; VR EA 7 ; 2 Die Kraft — betrachte ich als iäber die ganze Ober- fläche des Schwingungsraumes gleichförmig wirkend. Auf die Flächeneinheit dieser Oberfläche wirkt dann eine Kraft mu” (1) än Um den Druck zu bestimmen, welchen jedes Molecäl in Folge der Wärmeschwingungen in einer gegebener Richtung ausäbt, bezeichnen wir den Schwingungsmittelpunkt, mit O und eine von O nach irgend einer Richtung gezogene Gerade mit OX. Weiter denken wir uns durch O einen zu OX senkrechten Plan gelegt, bezeichnen mit M einen Punkt der- jenigen Hälfte der Oberfläche des Schwingungsraumes, die sich auf derselben Seite des Planes befindet wie die Gerade OX, und mit . ein in M befindliches Element der Ober- fläche. In Folge der Bewegung des Moleciäles wirkt dann auf dieses Element die Kraft F-m, und die Componente die- ser Kraft in der Richtung OX ist F-w-cos», wenn der Winkel MOX mit v bezeichnet wird. Die ganze in der Richtang OX wirkende Kraft ist somit 3 F-w-cosv= F.Xw-cosv = F-ar?. Ebenso gross ist unter den hier 20 gemachten Voraussetzungen die von den Schwingungen des Moleciles herrährende Kraft in jeder anderen Richtung. Wird die Dichte des Körpers mit d bezeichnet, so ist das Volumen des Raumes, welcher sich auf jedes Molecil bezieht, TT Denkt man sich diesen Raum als einen Wär- fel, dessen Seite 4 ist, so hat man (b) SEG 2 ist dann auch der Abstand des Schwingungsmittelpunktes eines Moleciles von den Schwingungsmittelpunkten der nächst- liegenden Molecile. — Auf jede der Seitenflächen des ge- nannten Raumes wirkt nun in Folge der Bewegung des in- nerhalb des Raumes befindlichen Moleciles die Kraft F-z 7? Wird der Druck auf die Flächeneimheit jeder Seitenfläche oder der Wärmedruck auf die Flächeneinheit im ganzen Körper mit P bezeichnet, so ist folglich TERO ===" ga und auf Grund der Gleichung (1) mu? (2) — Arv Wir bezeichnen nun mit 7 die absolute Temperatur des Körpers, mit t die von 09 C. gezählte Temperatur, mit 2, den Werth von 4 beim absoluten Nullpunkte und mit b den linearen Ausdehnungscoefficienten. Wenn der äussere Druck auf die Oberfläche des Körpers constant ist, hat man dann, indem man b als constant betrachtet, A0T 1 + bi Unter derselben Voraussetzung in Betreff des äusseren Druckes därfte man weiter als Annäherung annehmen können Ak — Ah = NNE ” EE ars feil os RR sa NR VAR öra ock 21 d. h. dass der Abstand des Schwingungsmittelpunktes eines Moleciles von den Schwingungsmittelpunkten der nächstlie- genden Molecile, wenn der Körper bei constantem äusseren Drucke erwärmt wird, gerade mit dem fär die Wärme- bewegung nöthigen Betrage zunimmt-?). Man bekommt dann (c) r— AT — 2(!-+bt) Wenn man in (2) den Werth von » aus der Gleichung (c) einfäöhrt, so wird mu? (1 + bi) ? rd 208 SORAN und auf Grund der Beziehung (b) erhält man somit du? (1 -+ bt) (3) SB SSE h Bezeichnet man mit u, den Werth von u bei 0? C., so därfte man, gemäss den Anschauungen der kinetischen Wärme- theorie, setzen können Ur Ut ed SO Dann wird | du? (1 + bt) 4 — I å (£) 2 546 -b Aus der kinetischen Gastheorie wissen wir, dass man die mittlere lebendige Kraft, welche ein Gasmolecäl in folge der translatoriscehen Wärmebewegung besitzt, bei derselben Temperatur för alle Gase als gleich gross betrachten kann. Wäre dieses Gesetz fär ave Körper göltig, so hätte man, 1) Diese Annahme macht auch R. Pictet, Comptes rendus, 1879, LXXX VIII, S. 855, und zeigt, dass der Werth von r, welcher sich hier- aus ergiebt, bei der dem gewöhnlichen Drucke entsprechenden Schmelztemperatur fär Metalle constant ist. 22 wenn m und m"' die Massen der Molecile zwei verschiede- vå ner Körper, u, und w', die entsprechenden durch Gleichung 7 23 (a) definirten mittleren Geschwindigkeiten bei 02 C. be- NG zeichnen, 5 TO UM m! 3 KR (d) Uj mm We 5 Bezeichnet w', die durch (a) definirte Geschwindigkeit fär RN Wasserstoff, so ist nach Clawusius 1) ut, ==1814 Meter im der 2 Secunde. Besteht das Wasserstoffmolecäl aus zwei Atomen 2 und setzt man die Masse eines Wasserstoffatomes = 1, so ist m' = 2, und m bezeichnet dann das chemische Molecu- largewicht des anderen Körpers. Hiernach erhält man aus der Gleichung (d), wenn ein Millimeter als Längeneinheit ; angenommen wird, E | Up? = SO 6 UP Aer m - ; 4 Als Einheit der Kraft wählen wir die Schwere eines Kilo- grammes. Bezeichnet man das specifisehe Gewicht mit s, so wird dann IOFS VN 2509 Wenn diese Werthe von uw,? und d in (4) eingesetzt werden, : so bekommt man ; Er — 1,27-8-(1 + bt) j 0) da nach welcher Formel der Druck P in Kilogrammen auf ein d Quadratmillimeter erhalten wird. In gegengesetzter Richtung gegen den Druck P wirkt ein von den Molecularkräften herrährender Druck, dessen ') Die mechanische Wärmetheorie, Braunschweig 1889; Bad. IIT, S. 30. PS NEN Re - . 23 Grösse auf die Flächeneinheit wir mit K bezeichnen. Wenn der äussere Druck auf die Einheit der Oberfläche: des Kör- pers mit p bezeichnet wird, so besteht im Gleichgewichts- zustande die Gleichung (6) PECK ER Wir wollen nun annehmen, dass ein Körper, auf wel- chen die obigen Gleichungen angewandt werden können und dessen Volumen wir mit v bezeichnen, eine unendlich kleine Temperaturerhöhung erleidet, während sein Volumen con- stant gehalten wird. Dann muss der Wärmedruck P und der äussere Druck p zunehmen, während der Druck K ” wahrscheinlich constant ist oder doch nur eine im Ver- gleiche mit den Zunahmen der erstgenannten Kräfte kleine Aenderung erfährt. Hiernach wäre 3 ÄRAN NS Cd) (a) l — LO wo der Index v die Art der Zustandsänderung angiebt, auf > welche sich der Differentialcoefficient bezieht, und « eine Zahl ist, deren absoluter Werth jedenfalls kleiner als 1 an- " genommen werden muss. — Wenn man die Gleichung (35) fir eine Zustandsänderung bei constantem Volumen diffe- rentiirt, so muss man auch b als veränderlich ansehen, weil diese Grösse als vom äusseren Drucke abhängig angenom- men werden muss. Betrachtet man alle in (5) vorkommen- den veränderlichen Grössen bei einer solchen Zustandsän- derung als Functionen von p, so bekommt man dann : VISAR 1 RUE [BRA MLA 1 (d6 > Hör Nun ist ; dt (2) (ån). zz 24 Nennt man den Compressionscoefficienten des Körpers & SS und den Elasticitätsmodul e, so hat man ; dv | f EN EEE Og EN dos wo pu eine Zahl ist, die nach Wertheim den Werth 1, nach anderen einen davon verschiedenen und yeränderlichan Werth hat!). Weiter ist bei constantem äusseren Drucke (8) WEE So: ; i wenn man das Volumen des Körpers bei 02 C. mit v, be- FN zeichnet. Daraus bekommt man r y (h) (a) Shu ; Die Gleichungen (e), (f), (g) und (h) geben (i) (är). = (ER 300 ; NE Aus der Gleichung (g) erhält man weiter (k) TG fan) (1 + 300) + 3 vet (ä): ; ; ; ; : Gemäss den Gleichungen (f) und (g) ist aber ,: 1) Nach der Theorie ist u = 3 (1 — 2a), wo a eine Constante ist, die von der Quercontraction und der Längenänderung bei einseiti- i ger elastischer Dehnung abhängt. Neuerdings hat Amagat (Annales d. Chim. et d. Phys., 1891, XXTII, S. 95) durch genaue Compressions- und ' ä Dehnungsversuche dargelegt, dass a — wie auch aus von auderen aus- q gefäbrten Versuchen folgt — fär verschiedene Körper verschiedene Werthe hat; er findet z. B. för Glas a = 0,245, för Kupfer a = 0,327 4 und fär Blei a = 0,428. Er spricht die Vermuthung aus, dass a auch von der Temperatur abhängig ist und damit zunimmt. Hiernach wäre ; dann auch u veränderlich und wärde abnehmen, wenn die Temperatur ; E wächst. ; dv (a) = 00) (1 == 3 bt) dv, rr Se . Vv a ( dp )= Bo 0 wenn man mit 8, den Werth von 8 bei 02 C. bezeichnet. Weil b fär denselben Körper als nur vom äusseren Drucke abhängig zu betrachten ist, so hat man auch (a): lav): Wenn man fär die in (k) vorkommenden Differentialcoeffi- cienten ihre Werthe aus den drei letzten Gleichungen ein- fuhrt, bekommt man und döN, 2 Bo riB (1) (a) ar Auf Grund der Gleichungen (i) und (1) ergiebt sich aus (8) I f(dEN en ba bt B — Bo NR fr AR Fär kleine Werthe von t$ därfte man (m) fö (= VU ct setzen können, wo c ein von der Temperatur unabhängiger Coefficient ist. Dann wird Ib AR OR de RN RR SAG c RR re a Sura c ) FÖ TRES TA KM EA I wenn man die Werthe von u und'e bei 0? C. mit uy und e, bezeichnet. ist P, der Werth von P bei 0? C., so bekommt man hieraus und auf Grund der Gleichung (7) Ho (4 i | 1-—- D Aus der letzten Gleichung ergiebt sich St 3 (! 2 ov) en i 13 föra NS SO 0) BSC EL ll ; | | Ho På | Wenn oc, = 0 angenommen werden könnte, so hätte man DIG | 132 (EN RENSAS EN Ae Aa | ( ) rv JE ) Weil die Werthe von c fär feste Körper nicht bekannt sind, so ist es gegenwärtig unmöglich die letzten Entwicke-. RA lungen auf empirisehem Wege zu verificiren. Jedenfalls wird man genöthigt einen engen Zusammenhang zwischen dem Wärmedruck und dem Elasticitätsmodul anzunehmen. 0 Das Vorhandensein eines solchen Zusammenhanges en SA stätigt auch die folgende Tabelle, in welcher die nach Cr berechneten Werthe von P, mit den Werthen von e, fär die gewöhnlichsten Metalle zusammengestellt sind. Als Werth von m ist das chemische Atomgewicht angenommen. Die- ser Annahme gemäss wärde somit jedes Molecil aus einem einzigen Atome bestehen. Die Werthe von P, und e, sind nur als Annäherungen d zu betrachten. | NV. 2 | | ö SQL S | m b | JE | eo EE. Blend 320074 10,0000290 2400 |-1700 10,71 aa PPS NYA RE (a (RI NG ae 229 | 3450 | 4000 | 1,16 fre Sa RR 64,9 | 29 RT OR STOOR FISEN Kupfer .| 8,8 652 171 | 10340 | 12000 | 1,16 I Silber. . | 10,5 | 107,7 1931 GAO A40O, LL Old sLO,2 JE HIG52 145 | 8620 | 8000-1-:0,93 Blatm St el sv LONA 890 LöTSOTETO00A15 08 Eisen ..; 1,8 | 55,9 120 | 14770 | 19000 | 1,29 Aus der Tabelle ergiebt sich, dass die Werthe von P, und e, äberhaupt nur wenig verschieden sind. Als Mittel- werth von bekommt man 1,16. Hiernach wäre der 0 Elasticitätsmodul als ein ungetähres Maass des '"Wärme- druckes zu betrachten. -— Wenn man in die Gleichung (132) för Kupfer und Blei die Werthe von wu, welche man auf Grund der Versuche von Amagat bekommt, und die Werthe von aus der vorstehenden Tabelle einsetzt, so erhält 0 man för Kupfer: ce = 2,35-b und fär Blei: c = 3,93 -b. Um eine Controle der oben abgeleiteten Gleichungen zu bekommen wollen wir jetzt versuchen auf einem anderen Wege den Zusammenhang der in ihnen vorkommenden Grössen zu bestimmen. Wenn ein Körper, fär welchen die hier gemachten Voraussetzungen gältig . sind, erwärmt wird, so muss der Schwingungsraum im allgemeinen grösser werden und so- , : mu? d ? mit auch r wachsen. Die Kraft SEN verrichtet dann eine Ar- 28 4 beit, zu welcher ein Theil der dem Körper mitgetheilten Wärme verbraucht wird. Wenn die Erwärmung unter con- stantem äusseren Drucke vorsichgeht, so ist fär eine unend- lich kleine Temperaturerhöhung dt die verrichtete Arbeit Ist dagegen das Volumen constant, so bekommt man fär 27.242 die von der Kraft = bei derselben Temperaturerhöhung verrichtete Arbeit den Ausdruck Bezeichnet man die specifisehe Wärme bei constantem Drucke in mechanischen Einheiten mit C,, die specifisehe Wärme bei constantem Volumen in denselben Einheiten mit C, und das Gewicht eines Moleciäles mit g, so sind die Wärmemen- gen, die jedes Molecäl bei den genannten Zustandsänderun- gen von aussen empfängt C,-q-dt und C,-q-dt. Die Differenz dieser Wärmemengen und die der oben erwähnten Arbeiten därfte man nun ohne grossen Fehler als gleich gross annehmen können. Unter dieser Vorausset- zung hat man [0-0 0 oder, auf Grund der Gleichung. (2) > srze[G) JE Aus der Gleichung (c) ergiebt sich ; CF NN eRL I ANG ERT (0) (a), FA SSöR, 29 ; Ab É é weil RR hier constant ist, und dr SKEN FR US SEN a VI (AL REN (CA IE a (GT) [7 + (G an) lm) ve at) Wenn man in diesen Ausdruck den Werth von a) aus E i | py (l) und den Werth von dp dt - (a) : > dp )v ; aus (1) einfährt, so folgt (P) = "7 OVR (LD) | Aus der mechanischen Wärmetheorie hat man die Gleichung a dv Y” LR (7), Auf Grund der Gleichungen (h), (f) und (g) ergiebt sich hieraus ND Bär —- 8(1-+350) Die Gleichungen (n), (0), (p) und (q) geben a 8 (1 + bt) — Bo IV-vy T-q IR SE ANGE — 5 ÄRE VE RNE Ove SEN) Wenn man in diese Gleichung den Werth von > aus (C) einsetzt, und iäberdiess beachtet, dass v, das Volumen einer Gewichtseinheit des Körpers bei 0? C. bezeichnet, somit 2 = vyg (1 + 3 bt) ist, so bekommt man GRE ORSA (9) CC; —C "Versuchen von Amagat sich ergebenden Werthen von no fö SKÅ j ig ; SE 2 ESA FART AA t T ER OR (ESR SR IF 3 bf)? oder 2 RN (rt ede ic 14309 SNS TS (1 PS NL - (1 dej RT = sö RAN und auf Grund der Gleichung (m)j = os | FASA RN (15) PAA ER ESO (1+5 +) Die Gleichung (9) fällt mit (14) und die Gleichung (10) mit (15) zusammen, wenn RER oc PR NNR AA MR AE SR NN CE (CT DA oder | ARS ge (17) ÖR EE Aus (15) bekommt man RS Ey | (lan s FSE | 19 NV | EO EE | 0 : fån Po: ) Nach der letzten Gleichung erhält man mit den aus Kupfer: RR b, för Blei: c = 6,4 -b. « 31 Die letzten Gleichungen scheinen die obigen zu bestä- tigen. Indessen därfte man nur durch experimentelle Be- stimmung des Compressionscoefficienten bei verschiedenen Temperaturen diese Ergebnisse sicher verificiren können. Auf Grund der gewonnenen Formeln ist es mög- lich, mit Hälfe gewisser Voraussetzungen die specifische Wärme bei constantem Drucke näherungsweise zu berech- nen, wodurch eine neue Controle der Gleichungen erhalten wird. 2 Als Ausdruck der Arbeit, welche die Kraft "== bei ei- ner unendlich kleinen Temperaturerhöhung unter constantem Drucke verrichtet, haben wir 2212 SN (ä) SAG. i p Auf Grund der Beziehung geht dieser Ausdruck iber in mu”? - dt. T 6 mu? 3 Nun ist - T als constant zu betrachten. Bezeichnet man dieses constante Verhältniss mit £, so ist demnach (r) MUN Ice und die besprochene Arbeit = k-dt. Die Zunahme der le- bendigen Kraft eines Moleciäles bei einer Erwärmung um dt? ist somit mu? k d- TR = 7 dt. 32 Die Summe dieser Zunahme und der Arbeit &£-dt därfte man als Aequivalent der Wärmemenge annehmen können, . welche jedem Molecile bei einer Temperaturerhöhung um dt” von aussen zugeföährt wird. Bezeichnet man die speci- fische Wärme bei constantem Drucke in gewöhnlichen Wär- meeinheiten mit c,, das Gewicht eines Moleciles, wie oben, mit g und das mechanische Aequivalent der Wärmeeinheit mit £, so wäre hiernach k.dt + > dt =B-cy-q dt oder (SE (5) MSE E-Cp'q. Nach (r) und (2) ist nun (BLIN (OMP = AL JE I Wenn der Werth von » aus (c) hier eingesetzt wird, 50 be- kommt man FORE IRS TAR ll TR St OR ET tre Ob wo v das Volumen der Gewichtseinheit des Körpers bezeich- net. Setzt man diesen Werth von k in (s) ein, so er- giebt sich 3 Pbv (20) ES E-cp. Wenn man in diese Gleichung den Werth von P aus (5) und die Werthe von v und £ in entsprechenden Einheiten oder 21005 RN und dre — TSE SN 1 ( FR 9 Ar NT 4 SC NE | - A AR | KE ä 5 tyd Å - ; 0 SNR N zS isetzt, so erhält man die Beziehung Flen RV ENA — Berechnet man cp, nach dieser Formel, so bekommt man — Werthe, welche sich zu den experimentell bestimmten Wer- > then wie 7:5 verhalten; denn nach dem Gesetze von Du- fklong sund: Petit ist im Mittel > 7 3 RR 4 Hi Cg =S Ne ARN + + / t Å 9 j . y I 4 4 : t 1. | KR St RS TT 4 ir BY PR k 2 je j , ) Fö vh KO z Y , ber | SK / SG 3 / t | - Å NN fa é "N ov &« yr id ; = LÅ « | , AX A A Va 4 Ne I é "£ ; Å / - ETEN Is N id t I SR 2 Ek Va | LÖRN a a + ae N ' I pA sx 5 k j) Vu N 4 | É ” ; | dj ( 1 | A . ' 3 / r 1 Sj v | j å x 3 ft I gt ty &, FM N Wwvy LA - i v | 4 + i q N i 3 ' x fe VDA 1 / t vJ ar, vi Some New Species of Australian Mosses described hy V. F. Brotherus. IDE After having published, about two years ago, the first part of my descriptions of some new species of Australian mosses, I have again had the opportunity of examining a. very rich material from that part of the world, and, con- sequently, I am now able to continue my contributions to: the knowledge of its bryological flora. Mr. F. M. BainreY has kindly continued to send me, for the purpose of determination, all the species collected by himself in Queensland, as well as those he has received. from that country through his friends. Mr. TH. WHITELEGGE sent. me a very rich and beautiful collection from New South Wales and Lord Howe Island. Mr. W. A. WEYMOUTH gave: me an opportunity of examining a most interesting mate- rial from different parts of Tasmania, besides which Mr. W-. MicHOoLiTz sent me some very interesting species from New Guinea. To all these kind correspondents of mine, I hereby beg to express my most grateful thanks. ; About a year ago, my old friend, Mr. A. GEHEEB, pro-— posed that I should join him in working out the rich collec- tions he had received during the course of several years, 3D from Baron F. von MuzELLerR, and which he, for want of time, had not been able to turn to account, for scientific purposes. According +to arrangements made between us, we shall both take the responsibility for the new species we, have proposed, but the descriptions have been Hg out by myself alone. With regard to the present paper, I am, as before, greatly indebted to my much esteemed friend, D:r C. MUELLER, who, always, with the greatest readiness to help, gave me the benefit of his rich experience. Some of the species, given in the following list, were proposed by him. Not being able, for want of time, to describe them himself, I have, with his permission, undertaken the task. I am much” pleased to state that D:r G. VEnTtURI, the great expert in the difficult family of Orthotrichacec, has had the kindness to determine these, and to work up the descriptions of the new species among them that are given in the following list. I elose these lines with expressing the hope that my bryological friends will oblige me in the future by kindly sending me, as before, the material for a continued study of the bryologial flora of Australia. 24. Archidium brisbanicum Broth. in Bail. Contrib. Queensl. FL, Bull. n. 7, p. 23 (nomen solum). Autoicum; gregarium, pusillum, viride ; caulis brevissi- mus, erectus, stolonibus destitutus; folia inferiora minuta, remota, reflexiuscula, comalia conferta, multo majora, erecto- patentia, e basi lanceolata subulata, nervo excedente bre- viter aristata, marginibus erectis, superne denticulatis, nervo basi c. 0,05 mm. lato, in aristam brevem denticulatam pro- ducto, cellulis laxe prosenchymaticis, rhomboideis, basilaribus rectangularibus, omnibus pellucidis, dilute chlorophyllosis; bracteae perichaetit: foliis similes, sed longiores, nervo multo 36 longius: excedente; theca minuta, globosa, mollis, leptoder- mis; spori 0,1—0,12 mm., fusci, papillosi. Perigonium in ramulo proprio, brevissimo basilari ter- minale, bracteis lanceolatis, parce denticulatis, enervibus, antheridiis nornullis, eparaphysatis. Patria. Queensland, Ipswich Road pr. Brisbane, ubi ad terram humidam m. Aug. 1890 parce legit H. TRYON. Species distinctissima, :caule stolonibus destituto primo visu dignoscenda. I 25. Dieranum bartramioides Broth. Dioicum ; caespitosum, caespitibus elatis, densis, lute- scentibus, nitidiusculis; cawlis ad 5 cm. usque altus, adscen- dens, tomento pallido plus minusve denso vestitus, e basi usque dense foliosus, superne divisus, ramis pluribus erectis, fastigiatis, circa 2 cm. longis, acutis; folia erecto-patentia, haud subsecunda, tubuloso-canaliculata, e basi lanceolata in subulam elongatam, setaceam, strictiusculam sensim pro- ducta, usque ad 8 mm. longa, marginibus subintegris, sum- mo apice tantum minute denticulatis, € basi usque supra medium foln limbata, limbo angusto, albido, e cellulis elon- gatis, angustissimis composito, nervo basi quintam partem folii occupante, lzevi, cellulis basilaribus elongate linearibus, intimis aureis, alaribus permultis, subquadratis, plerumque hyalinis, superioribus minutis, quadratis, omnibus laevissi- mis. Caetera ignota. Patria. Lord Howe Island, Mount Gower, ubi anno 1887 legit TH. WHITELEGGE (n. 13). A D. Menziesir Tayl. proximo et simili foliis haud subsecundis, subintegris, summo apice tantum minute den- ticulatis, nervo dorso laevi cellulisque basilaribus elongate linearibus optime differt. i 26. Leucoloma clavinerve C.-Mull. in litt. Dioicum ; cespitosum, cespitibus densis, glauco-viri- dibus, haud nitidis; cawlis procumbens, densissime ramosus, ramis erectis, strictis, brevibus, teretibus, acutis, densissime 31 foliosis, plerumque superne divisis, ramulis fastigiatis, bre- vissimis, erectis; folia sicca arcte imbricata, humida erecta, canaliculato-concava, e basi oblonga acuminata, nervo ex- cedente clavaeformi terminata, summo apice hyalina, margi- nibus erectis, apice incurvis, integerrimis, limbata, limbo hya- lino, angustissimo, e cellulis elongatis, angustissimis compo- sito, basi et apice obsoleto, nervo hyalino, basi circa 0,05 mm. lato, laevissimo, in appendicem clavaeformem, viridem, apice hyalinum, facile deciduum protracto, cellulis basilaribus levissimis, parce chlorophyllosis, elongate et anguste rectan- gularibus, infimis aureis, marginalibus quadratis, alaribus plu- riseriatis, quadratis, hyalinis, superioribus verrucosis, pellucidis, minutis, quadratis, inerassatis, chlorophyllosis. Ceetera ignota. Patria. Queensland, Brisbane, Petrie's Quarries, ubi ad rupes m. Aug. 1890 leg. H. TrRYON (n. 798). Species valde peculiaris, foliorum structura facillime dignoscenda. 27. Fissidens (Conomitrium) splachnoides Broth. in Bail. Contrib. Queensl. FL, Bull. n. 13, p. 21 (nomen solum). Dioicus; cespitosus, cespitibus densiusculis, humili- bus, mollibus, pallide viridibus, subvernicosis; caulis brevissi- mus, vix ultra 3 mm. altus, crassiusculus, inferne ruber, su- perne pallidus, infima basi radicul!osus, radiculis longis, fusco- rubris, superne laxe foliosus, simplex; folia 3—4 juga, alter- nantia, flaccidissima, pro plantula magna, homomalla, oblon- gata, breviter acuminata, apiculo obliquo terminata, 1,4—1,5 mm. longa at 0,,—0,5 mm. lata, integerrima, ubique limbata, limbo angustissimo, albido, lamina vera ad medium producta, lamina dorsali ad basin lamin&e vere enata, enervia, cel- lulis maximis, splachnoideis, laxissimis, ovali-hexagonis, 0,04 —0,05 mm. longis et 0,02—0,025 mra. latis, basilaribus am- plioribus, parce chlorophyllosis, levissimis; perichetium ter- minale, bracteis paucis minutis. Ceetera ignota. Planta mascula femine& similis et in eodem cespite proveniens; perigonium terminale, bracteis paucis, minoribus, late vaginantibus, acuminatis, antheridiis numerosis. 38 Patria. Queensland, Indooroopilly, ubi ad terram a ESMIbBAmEY (0--250p:p)- This most singular species differs from all the Ad lian species hitherto known, by its nerveless leaves, in which respect it agrees with FF. hyalinus Sull. from North Amer- ica and F. Metzegeria (C.-Mäll.) from Tropical Africa. 23. Barbula pachyloma Broth. Dioica ; gracilis, cespitosa, cespitibus mollibus, laxiu- sculis, lete viridibus, haud nitidis; .caulis ad 4 cm. usque altus, adscendens, flexuosus, fragilis, parce fusco-radiculosus, e basi usque laxe foliosus, parce ramosus, subsimplex; folia sicca crispatula, marginibus involutis, humida patula, carinato- concaviuscula, equalia, lineari-lanceolata, obtusa, nervo bre- viter excedente apiculata, c. 3 mm. longa et 0,40—0,57 mm. lata, marginibus ubique erectis, integerrimis, basi et sum- mo apice unistratosis, ceterum incrassatis, tristratosis, nervo crasso, basi usque ad 0,1 mm. lato, superne angustiore, bre- viter excedente, lutescenti-viridi, l&evi, cellulis basilaribus breviter rectangularibus, marginalibus quadratis, superioribus minutis, rotundatis, chlorophyllosis, 0,006—0,008 mm., levi- bus. Ceetera ignota. Patria. Nova Guinea, Skroe ad Mac Cluer Golf, ubi anno 1891 legit W. MicHoritz (n. 21). As to the systematical place of this curious species, I am not quite sure about it yet, but it seems to come nearest to the species of the section Hyophiladelphus C.- Möäll. The margines of its leaves exhibits a certain similar- ity with the species of Calymperes, wherefore I have sent it to some correspondents of mine under the name of C. dissitifoliwm Broth. On account of the character of its cellular tissue, il can, however, hardly be referred to this genus. Unfortunately, only some sterile specimens have been found up to this date. AE "FARL Sö AM "EKA 29. Tortula chlorotricha Broth. Geh. Dioica ; cespitosa, cespitibus laxis, facile dilabentibus, äinferne ferrugineis, superne pallide glauco-viridibus; cawlis ad 2,5 cm. usque altus, erectus, parce radiculosus, ubique dense foliosus, dichotomus; folia sicca adpressåa, apicalia in- distincte spiraliter torta, humida e basi brevi erectiore reflexo- patula, carinato-concava, e basi brevi, hyalina, amplexante .oblonga, obtusa, nervo longe excedente aristata, c. 2 mm. longa et 0,76—0,95 mm. lata, integerrima, haud lim- bata, marginibus ubique fortiter revolutis, nervo viridi, cras- :so, basi 0,13- 0,15 mm. lato, superne sensim tenuiore, in aristam viridem, 1,3 mm. usque longam, minutissime den- ticulatam producto, dorso lavissimo, cellulis basilaribus lutescentibus, reetangularibus, marginalibus multo minori- bus, quadratis, pellucidis, levissimis, superioribus opacis, rotundatis, minutissimis, 0,007—0,010 mm., valde verrucosis et chlorophyllosis. Ceetera ignota. Patria. New South Wales, Tilba (READER). A TI. pseudopilifera (Hamp. C.-Möäll.) Mitt. foliis den- sioribus, squarroso-reflexis, brevioribus, longe piliferis cellu- lisque superioribus minoribus, valde opacis certe differt. 30. Hyophila Micholitzii Broth. Dioica; robusta, cespitosa, cespitibus rigidis, latis, hu- milibus, inferne ferrugineis, superne lete viridibus, haud ni- tidis; cawlis vix ultra 1,5 cm. altus, erectus, strictus, e basi usque dense foliosus, simplex vel superne fastigiatim divisus; folia sicca involuta, incurvata, humida caviuscula, carinata, patula, 2Xqualia, e basi brevi, angustiore ovali-oblonga vel oblonga, obtusa, apiculata, 2—2,5 mm. longa et 0,75—0,85 mm. lata, marginibus ubique erectis, superne denticulatis, haud limbata, nervo rufescente, crasso, basi c. 0,075 mm: lato, superne multo angustiore, summo apice evanido, l2vis- simo, cellulis basilaribus rectangularibus, lutescentibus, ina- nibus, lzevissimis, ceteris minutis,! 0,005—0,008 mm., ro- tundatis, valde chlorophyllosis, minute papillosis. Ceetera ignota. 40 Patria. Nova Guinea, Skroe ad Mac Cluer Golf ubi anno 1891 legit W. MEG (0126) Ab H. ovalifolia Hamp., habitu simili, foliis spred superne denticulatis prima scrutatione distinguitur. 31. Syrrhopodon (Eusyrrhopodon) rotundatus Broth. Dioicus; cespitosus, cespitibus latis, compactis, leuco- bryoideo-albidis, nitidiusculis; caulis 1,2—4,5 cm. altus, erec- tus, flexuosus, fragilis, rubro-radiculosus, e basi usque dense: foliosus, fasciculatim ramosus, ramis fastigiatis, acutis; folia arcte appressa, perfecte erecta, omnia xqualia, lineari-lanceo— lata, rotundato-obtusa, c. 2 mm. longa et 0,19—0,24 mm. lata, pellucida, apice humiliter spinuloso-papillosa, marginibus superne revolutis, integerrimis, limbata, limbo diaphano, basi latiore, superne angustiore, usque ad apicem producto, ner- vo tenui, flavido, infra summum apicem evanido, inferne: levi, superne dorso scabrido, cellulis laxis, inanibus, brevi- ter rectangularibus vel subquadratis, 0,04—0,055 mm. longis. et 0,025 mm. latis, levissimis, summo apice utringue minu- tis, incrassatis, quadratis, dorso papillosis, flavidis. Ceetera ignota. Patria. Nova Guinea, Skroe ad Mac Cluer Golf (W- MicHOoLITzZ n. 16). ; | A S. Banksi C.-Möll, habitu simillimo, foliis rotundato- obtusis, nervo dorso superne scabrido et cellulis apicalibus dorso papillosis optime differt. Species pulcherrima. 32. Syrrhopodon (Calymperidium) atrovirens Broth. Dioicus; cespitosus, cespitibus densiusculis, humilibus, atro-viridibus, haud nitidis; caulis brevissimus, erectus, stric- tus infima basi radiculosus, dense comoso-foliosus, simplex; folia rigida, stricta, erecto-patentia, e basi tenera, pellucida, latiore, breviter vaginante, subito lineari-setacea, usque ad 3 mm. longa, opaca, marginibus ubique erectis, in parte superiore basis indistinete denticulatis, summo apice erosulo- denticulatis, haud limbata, nervo tereti, crasso, basi 0,1 mm. lato, viridi, paulo infra apicem evanido ibidemque plerum- 41 que filamentis confervoideis pauci-septatis, fasciculatis in- structo, dorso levi, cellulis basilaribus inanibus, laxis, bre- viter rectangularibus vel subquadratis, marginalibus plurise- riatis, multo minoribus, leptodermibus, inanibus, ceteris mi- nutis, rotundatis, valde incrassatis, chlorophyllosis, levissimis Planta mascula femine&e similis; perigoniis numerosis, bracteis vaginantibus, breviter acuminatis, marginibus erec- tis, superne crenulatis, nervo tenui, infra apicem evanido, antheridiis sat numerosis, turgidis, paraphyllibus numerosis, filiformibus. Patria. Nova Guinea, Skroe ad Mac Cluer Golf, ubi ad corticem arborum anno 1891 leg. W. MicHoritz (n. 25). A S. Miilleri (Dz. Molk.) colore foliisque haud limbatis facillime distinguitur. 33. Calymperes (Hyophilina) scaberrimum Broth. Dioicum ; cespitosum, cespitibus densis, viridibus, ri- gidis; caulis 1—2 cm. altus, adscendens, rigidus, basi fusco- radiculosus, dense foliosus, simplex; folia rigida, sicca cur- vata, involuta, humida stricta, canaliculato-concava, erecto- patentia, e basi erecta, vaginante, hyalina, superne haud di- latata anguste lanceolato-linearia, obtusa, usque ad 3,5 mm. longa, integerrima, marginibus haud undulatis, ob cellulas grosse mamillosas scaberrimis, limbata, limbo basilari in- tramarginali, flavido, angusto, laminali nullo, nervo crasso, basi 0,07—0,09 mm. lato, summo apice dilatato, ibidem evanido, subindeque filamentis confervoideis, fusiformibus multiseptatis fasciculatim obsesso,. in parte laminali scaber- rimo, scellulis basilaribus intralimbalibus laxis, inanibus, bre- viter rectangularibus vel quadratis, marginalibus minoribus, rotundis, 0,005—0,007 mm., valde chlorophyllosis, papillosis. Caetera ignota. | Patria. Nova Guinea; Skroe ad Mac Cluer Golf, ubi ad corticem arboris anno 1891 leg. W. MicHoLnitz (n. 23). Species memorabilis, foliis margine scaberrimis facile dignoscenda. 42 54. Ulota cochleata Vent. n. sp. Pulvilli densi, depressi, flavo-virentes, caule repente, ramis erectis 1 cm. metientibus. Folia sicecitate cirrhata, humiditate erecto-patentia, densissima, 2:10 mm. metientia, e basi rufå valde concavå, discoideo-ovatå, cito contracta, lineari-anguste-acuminata, acuta, margine vix inferne re- curva. Areolatio superne e cellulis 3—4 micromill. latis, rectangulis, cum parietibus crassis, levibus; inferne, basin versus, cellule marginales diaphan&e quadrate: guibus in medio sequuntur cellul&e angustissimee fuscoidexe cum parie- tibus crassissimis, rufidulis. Nervus tenuis ad apicem pro-, ductus. Folia pericheti majora, 3,> mm. metientia, e basi dilatata rufescente longe lineali-lanceolata, margine plano. Inflorescentia monoica, gemmulze mascule laterales rufescen- tes, antheridia complura 34 micromill. longa, brevipedicel- lata, linearia, Vaginula nuda, ovata, cum ochreå brevi. Pe- dicellus 3,5 mm. longus; capsula cum collo brevi, defluente ovalis, 1,5 mm. longa. Operculum conicum rostellatum. Peristomii dentes 8 rufescentes, siccitate reflexi, 30 micro- mill. longi, bigeminati, longe acuminati, singula crura filifor- mia, attenuata, ex articulis anastomosantibus fenestrata, mi- nutissime et dense papillosa. Cilia 8 filiformia, breviora, diaphana. Stomata emersa, in medio capsul&e disposita. Strie 8, ex 3—4 seriebus cellularum latiorum, flaventium conflat2e, in tota sporangii longitudine disposite; ceterzx cel- lule epicarpice dquadrangulares, parvule, cum parietibus haud incrassatis; annulus angustissimus persistens. Calyp- tra flava, campanulato-conica, apice brunnescens, dense pi- losa, strigosa, basi incisa. Spore minute papillosae, 30—35 microm. diametro metientes. Patria. Tasmania, Mt. Wellington, ubi ad arbores a. 1891 legit W. A. WeymouTtE (n. 898). 33. Ulota anceps Vent. n. sp. Pulvilli densi, virides. Folia siccitate vix curvata, erecto-patentia, 1,5 mm. longa, ex ovatå basi flavescenti et concavå sensim angustata, lineari-lanceolata, acuta mar- TA . 43 gine inferne recurvo, nervo tenui in apice evanido. Areo- latio superne 7 micromill. lata, rotundato-ovata, parietibus parum incrassatis, papillis brevibus, crassis, prominentibus; inferne cellule longiores, angustiores quadrangulares, series vero marginales breviores quadrate, omnes flavicantes, in- fimis exceptis rubescentibus. Folia pericheetii usque ad 2,25 mm. metientia, e basi longiore, rufa sensim lineari-acumi- nata. Inflorescentia monoica, gemmulzx mascule laterales, rufidule, antheridia 31 micromill. longa. Vaginula cum pi- lis flavis simplicibus, ovalis, ochreata. Pedicellus 3,5 mm. longus; capsula cum collo brevi usque ad 2,5 mm; metiens ovato-elongata, siccitate totå longitudine sulcata, stris 8, e bina serie cellularum ornatis. Stomata emersa, in parte inferiore sporangii disposita; annulus simplex, persistens. Dentes 8, siccitate arcte reflexi, bigeminati, 24 microm. longi, obtusi, apice non soluti, nec lacunosi parceque fene- strati; articuli densi, breves et minutissime papillosi; cilia 8, equilonga, filiformia, lxevia. Calyptra flava, strigosa, dense pilosa, pilis crassis, e 4—5 seriebus cellularum, scabridulis. Spore minute papillose, 30—35 micromill. diametro me- tientes. Patria. Tasmania, Mt. Wellington, ubi ad arbores a. 1891 legit W. A. Weymourtu (n. 900). | 36. VUlota viridis Vent. n. sp. Ceespites depressi, virides, caule repente, ramis vix 1 cm. elatis, erectis. Folia siccitate vix curvata, ex ovatå concavåa basi sensim lineali-acuminata, acuta, 1,5 mm. longa. Areolatio superne e cellulis,leniter prominulis, sine papillis, inferne ad mar- -gines cum 7—9 seriebus cellularum, qus diaphanse et quadratze limbum fingunt; pars media e cellulis angustis, fuscoideis, cum parietibus latissimis, rufidulis conflata. Folia pericheetii e basi longiore, rufå majores, 2 mm. longa. Vaginula parce pilosa, ova- ta; pedicellus 1,5—1,75 mm. longus. Capsula cum collo equi- longo, defluente pyriformis, 2 mm. longa. Strie breves, vix tertiam partem sporangii longe, e 2—3 seriebus cellularum conflate. Stomata emersa, in collo dispersa; siccitate cap- 44 sula ad medium et ultra sulcata. Dentes 8, siccitate reflexi, bigeminati, apice integro, obtuso minute papillosi, articulati. Cilia equilonga, 2, filiformia, levia. Spore minute papilloso- aculeate, 23—25 micromill. metientes. Calyptra conico- campanulata, vix dimidiam capsulam obtegens, basi incisa, pilosa, pilis flavis e duplici, raro triplici serie cellularum con- flatis. Inflorescentia monoica. Patria. Tasmania, Mt. Wellington, ubi ad arbores m. Oct. 1890 legit W. A> WeEYmoUTH (n. 901). Plantula hec U. Ludwigii proxima. 37. Orthotrichum lateciliatum Vent. n. sp. Caespituli tumescentes, caules erecti, 2 cm. alti. Folia siccitate curvata et laxe crispata, humiditate erecto-patentia ex ovata basi longe lanceolata, carinata, 3,33 mm. longa, apice plus minus acuminata, margine ad apicem usque re- curvo, nervo in apice soluto. Areolatio superne rotundato- hexagona, parietibus haud incrassatis, papillis prominentibus, simplicibus vel bifurcatis ornata; inferne cellul&e elongatee, anguste, cum parietibus haud incrassatis basin conficiunt. Folia perichetii intima minora, margine plana. Inflorescen- tia monoica, lateralis; gemmule mascule parvulze, antheri- dia pauca, ovato-oblonga, pedicellata, eparaphysata. Vagi- nula cylindracea, parce pilosa, ochrea distincta pedicello ad- herens. Pedicellus emergens, 3:20 mm. longus, siccitate torquescens. Capsula cum collo brevi, cito defluente ovato- cylindrica, 1,75 mm. longa. Strie ad medium sporangii producte, e 4—5 seriebus cellularum latiorum composite, siccitate prominentes et capsulam ad medium usque sulca- tam efficientes. Stomata emersa, in parte inferiore sporan- gil. Annulus bi-triseriatus, persistens. Peristomii dentes ex- terni 8, rufi, siccitate laxe recurvi, bigeminati, integri, ad apicem obtusum crura connata, articulata, articulis brevis- simis, densissime papillosis: Cilia 8, breviora, obtusa, papil- losa, dimidiam dentium et ultra attingentes ex 3—4 articulis conflata. Spore 24—26 micromill. diametro metientes. + Å Se VEN ME -. 45 Patria. Tasmania, ad arbores pr. New Town Rivulet (W. A. WEYMOUTH ND. 895) nec non in Mt. Wellington, St. Crispin's (n. 897). Species O. tasmanico Hook. f. Wils. affinis, sed statura multo majore, striis distinctis alisque notis satis superque distincta. 38. Macromitrium (Leiostoma) peraristatum Broth. Dioicum; robustum, inferne fuscescens viride, »tate fuscescens vel lutescenti-fuscescens; cauwlis longe repens, den- sissime ramosus, ramis erectis, strictis, acutiusculis, usque ad 1,5 cm. longis, simplicibus vel subsimplicibus, dense fo- liosis; folia sicca pulcherrime sinistrorsum contorta, haud crispula, humida patentia, stricta, carinata, lanceolata, bre- viter aristata, marginibus integerrimis, uno latere e basi vix ad medium folii revolutis, pellucida, nervo lutescente, in aristam brevem excurrente, laevissimo, cellulis elongatis, valde incrassatis, lumine flexuoso, superioribus rotundatis, omnibus pellucidis, parce papillosis; bractec perichetii lan- ceolato-ligulate, nervo lutescente in aristam longissimam, thecam superantem, rigidam, reflexiusculam producto, pellu- cide, marginibus integerrimis, uno latere e basi vix ad me- dium revolutis, cellulis ubique elongatis, valde incrassatis, lumine flexuoso; seta brevissima, 2 mm. alta, superne in- crassata; theca erecta, symmetrica, ovalis, 2 mm. longa et 1 mm. crassa, fuscescens, ore levi, rubro, leptodermis, ju- nior plicata, deoperculata levis; annulus 0; peristomium simplex, dentibus infra orificium oriundis, solitariis, lineari- lanceolatis, truncatis, albidis, valde papillosis; spori 0,03— 0,04 mm., ferruginei, papillosi; operculum e basi conica aciculare, rostro acuto, subrecto, c. I mm. alto; calyptra longa, anguste conica, ubique longissime et densissime luteo- pilosa. Patria. Lord Howe Island, Mount Gower, ubi ad ramulos arborum m. Sept. 1887 legit TH. WHIYELEGGE (Nn. 2). Species pulcherrima, bracteis perichetil longissime ari- statis primo visu distinguenda. 46 39. Macromitrium (Goniostoma) exsertum Broth. Geh. Dioicum; elatum, robustiusculum, inferne fuscescens, superne viride; caulis repens, dense ramosus, ramis ad 3 cm. usque altis, erectis, strictiusculis, obtusis, dense foliosis, plerumque superne divisis, ramulis fastigiatis, brevibus; folia sieca adpressa, apice plus minusve circinatim involuta, hu- mida e basi erecta patentia, apice paulum incurva, carinato- concava, e basi oblonga lanceolato-ligulata, apiculo brevi lerminata, 3—4 mm. longa et 0,28—0,38 mm. lata, margi- nibus revolutis, integerrimis, pellucida, nervo lutescente, in- fra summum apicem evanido, lzevissimo, cellulis elongatis, valde inerassatis, lumine angustissimo, grosse papillosis, su- perioribus rotundatis, levibus; bractec pericheoetii foliis longio- res, itaque excedentes, e basi oblonga sensim attenuate, acute plicatae, minus papillose, cellulis ubique elongatis, incrassatis; seta 1 cm. alta, stricta, sicca dextrorsum torta, gracilis, fu- scidula, levissima; theca erecta symmetrica, ovalis, 2 mm. longa et 1 mm. crassa, fuscescens, ore purpureo plicata; peristomium simplex, dentibus infra orificium oriundis, soli- tariis, lineari-lanceolatis, obtusis, sordide pallidis, valde pa- pillosis; calyptra plicata, basi laciniata, apice fusca, glabra Patria. - Nova 'Hollandia + austro-orientalis, Clyde Mountains, alt. 3000 p. s. m. (W. BÄUERLEN n. 120 b) et ad Sugar Loaf (W. BäuvERLEN n. 120 a). Species robusta, elata, pericheetiis exsertis primo visu discernenda. 40. Funaria (Enthostodon) aristata Broth. Autoica; gregaria, pallide fusca; caulis ad 6 mm. us- que altus, erectus, simplex, basi fusco-radiculosus; folia dif- ficile emollita, humida erecto-patentia, carinato-concava, in- feriora remota, comalia densius conferta, multo majora, ob- longa vel obovata, nervo longe excedente piliformi-aristata, usque ad 3 mm. longa et 1,5 mm. lata, integra, vel cellulis prominentibus valde indistinete denticulata, haud limbata, marginibus erectis, nervo fuscescente in aristam piliformem, flexuosam vel reflexiusculam, denticulatam, usque ad 0,6 mm: NE Te 47 longam producto, cellulis basilaribus rectangularibus, supe- rioribus subrotundo-hexagonis, 0,0+ mm. longis et 0,03—0,04 mm. latis, parce chlorophyllosis, marginalibus breviter rec- tangularibus vel quadratis; seta ad 8 mm. usque alta, ple- rumque serpentina, sicca sinistrorsum torta, basi 0,175 mm. crassa, basi pallide rubra, apice lutescens; theca erecta, pau- lum arcuata, cum collo theca longiore clavato-pyriformis, 4 mm. longa et 1,2 mm. crassa, deoperculata sub ore con- tracta, sicca levis, collo plicato, rufescenti-lutea, haud nitida; annulus 0; peristomium 0; spori 0,035—0,040 mm., ferru- ginel, verrucosi; operculwm parvum, 0,7 mm. diam., plano- convexum, siccitate planum, concolor, cellulis in seriebus rectis dispositis ; calyptra vesiculoso-cucullata, longirostris, straminea, nitida. Patria. New South Wales, Lilvvale, ad terram, ubi m. Sept. 1891 leg. TH. WHITELEGGE. A F. apophysata (Tayl.), habitu simillima, foliis nervo in aristam piliformem excedente, nec infra apicem evanido, primo visu distinguitur. 41. Orthodontium ovale C.-Mäll. in litt. > dutoicum; gregarium, humillimum, pallidum, nitidulum: cawlis brevissimus, erectus, infima basi radiculosus, dense comoso-foliosus, simplex; folia erecto-patentia, subceanalicu- lata, subulata, acuta, 2—3 mm. longa et 0,3—0,+4 mm. lata, marginibus integerrimis vel integriusculis, medic revolutis, nervo basi 0,05 —0,06 mm. lato, infra apicem evanido, cel- lulis elongatis, angustissimis, pallidis, basilaribus multo bre- vioribus et laxioribus, ventricosis, fuscis, omnibus levissi- mis; bractece perichoetii foliis similes, sed longiores; seta 2—7 mm. alta, e basi geniculata erecta, strietiuscula, te- nuissima, pallide rubra, levissima; theca erecta, late ovalis, collo sporangio breviore, sicca ore coarctata, pallida, zetate fuseidula, levis, nitidiuscula; annulus 0; peristomiwm du- plex; exvstomii” dentes infra orificium oriundi, sieci incurvi, humore conniventes, lanceolato-subulati, linea media exarati, remote trabeculati, aurei lxevissimi, corona basilaris hu- 48 milis, processus dentibus 2Xquilongi, filiformes, nodulosi, basi angustissime perforati, ciliis nullis; sport 0,027 mm., ferru- ginei, grosse verrucosi, pellucidi; operculum minutum, palli- dum, planum, rostro obliquo, obtuso; calyptra cucullata, pallida levissima; perigonium axillare, gemmiforme. ; Patria. New South Wales, Gosford, ubi ad ligna pu- trida m. Sept. 1891 legit TH. WHITELEGGE (n. 445). Ex affinitate O. linearis (Tayl), sed thec>e forma primo visu distinguitur. : 42. Mniobryum tasmanicum Broth. Dioicum ; ceespitosum, cespitibus elatis, laxiusculis, mollibus, pallide glauco-viridibus, haud nitidis; caulis ad 8 cm. usque ' altus, erectus, flexuosus, ruber, inferne fusco- radiculosus, innovando ramosus, innovationibus gracilibus, usque ad 3 cm. longis, laxe foliosis; folia patentia, innova- tionum patula, omnia subequalia, subplana, breviter decur- rentia, lineari-lanceolata, acuminata, acuta, c. 3 mm. longa et 0,47 — 0,53 mm. lata, marginibus ubique erectis, e medio ad apicem argute serrulatis, haud limbata, nervo tenui, basi c. 0,05 mm. lato, infra apicem evanido, cellulis elongatis, angustis, in medio folii 0,175—0,225 mm. longis et 0,015 mm. latis, omnibus subequalibus, leptodermibus, levissimis. Cetera ignota. 5 Patria. Tasmania, Mt. Wellington, in ripa humida (W. A. WeEYMoOUTH Dn. 1151, 1153, 1154). A Mn. albicanti (Wahlenb.) Limpr., proximo, foliis an- gustioribus, anguste acuminatis, e medio ad apicem argute serrulatis nec non cellulis multo longioribus et angustioribus, prosenchymaticis optime differt. 43. Bryum (Eubryum) Sullivani C.-Mill. in litt. Dioicum; cespitosum, cespitibus densis, mollibus, tur- gescentibus, sordide vwviridibus, vix nitidis; caulis ad 2 cm. usque altus, erectus, dense foliosus, basi parce radiculosus, innovationibus paucis, erectis, strictis, usque ad 8 mm. al- tis, dense foliosis, acutiusculis; folia omnia subequalia, sicca 49 imbricata, humida patentia, mollia, valde concava, haud de- currentia, oblonga, obtusiuscula, 1,5—1,7 mm. longa et 0,5—0,6 mm. lata, subintegerrima, haud limbata, margini- bus erectis, uno latere tantum basi revolutis, nervo crasso, basi circa 0,06 mm. lato, lutescente, basi rufo, infra apicem evanido, cellulis rhomboideo-hexagonis, medii folii 0,050— 0,060 mm. longis et 0,010—0,015 mm. latis, basilaribus rec- tangularibus, infimis inflatis, purpureis; bractee perichetit - ovate, acuminate, intima minores ej basi dilatata sensim acuminate; seta ad 13 mm. usque alta, basi geniculato- adscendens, summo apice cygnea, tenuis, purpurea, haud nitida, sicca non torta; theca pendula, oblonga, cum collo brevi, crasso, siccitate rugoso 2,25 mm. longa et I mm. crassa, symmetrica, sub ore haud constricta, purpurea, haud nitida. annulus latus, faciliter revolubilis; peristomium Br. alpini; spori 0,012—0,015 mm., ochracei levissimi; operculum con- vexo-conicum, acute apiculatum, pallidum. Planta mascula ignota. Patria. Victoria, Mount William, ubi m. Nov. 1887 leg. SULLIVAN (n. 22). Ex affinitate Br. alpini et Br. Muehlenbeckii. A pri- ore foliis multo laxius areolatis nervoque infra apicem eva- nido jam recedit, a posteriore theca purpurea, collo crasso predita primo-visu distinguitur. 44. Bryum (Eubryum) Tryoni Broth. Dioicum; cespitosum, cespitibus laxiusculis, humilibus, lete viridibus, nitidis; caulis ad 4 mm. usque altus, erectus, densissime radiculosus, superne dense foliosus, innovationi- bus paucis, erectis, strictis, brevissimis, foliis in comam con- gestis; folia comalia caulina ut etiam innovationum sicca adpressa, humida erecto-patentia, carinato-concava, haud decurrentia, oblongo-lanceolata, nervo excedente breviter cuspidata, marginibus revolutis, superne denticulatis, lim- bata, limbo angusto, indistincto, nervo viridi-rufescente, bre- viter excedente, denticulato, cellulis oblongo-hexagonis, me- dii folii 0,05— 0,075 mm. longis et 0,015 mm. latis, basi- 4 50 laribus subquadratis, purpureis; bractece- perichetii foliis mi- nores, lanceolat2&, archegonia numerosa et paraphyses breves includentes; seta ad 2 cm. usque alta, basi geniculato-adscen- dens, apice arcuata, tenuis, rubra, vix nitida, sicca haud torta; theca pendula, e cello brevi (c. 0,75 mm.) sicco ru- guloso subeylindrica, cum collo circa 3 mm. longa et 0,75 mm. crassa, sub ore haud constricta, demum purpurea, haud nitida; annulus latus, duplex, per partes secedens; peristo- mium duplex; exostomii dentes sicci et humidi conniventes, circa 0,475 mm. longi et 0,075 mm. lati, densissime et alte trabeculati, pallidi, hyaline limbati, apice hyalini, ubique minute papillosi; endostomium perfecte liberum, hyalinum, densissime papillosum, processus carinati, valde perforati, dentibus paullo breviores, cilia 2, longe appendiculata; spori 0,008—0,010 mm., ochracei, levissimi; operculum alte con- vexum, apiculo distinetissimo, obtuso. Planta mascula ignota. Patria. Queensland, South Brisbane, West End, ubi m. Aug. 1890 leg. H. TRYON (n. 806). A Br. erythrocarpoidi Hamp. C.-Mull. cespitibus pitone tibus, foliis superne distincte denticulatis, nervo tenuiore, longius excedente cellulisque leptodermibus differt. A Br. suberythrocarpo C.-Möäll., mihi descriptione tantum cognito, theca collo instructa recedit. A Br. murali Wils caspiti- bus laxioribus, foliis denticulatis et theca pallidiore, angustiore, cylindrica distinguitur. 45. Bryum (Eubryum) immarginatum Broth. in Bail. Contrib. Queensl. Fl. Bull. n. 13, p. 21 (nomen solum). Dioicum; cespitosum, cespitibus densis humillimis, mollibus, viridibus; caulis vix ultra 2—3 mm. altus, ruber, longe fusco-radiculosus, dense foliosus, innovationibus 3—935 mm. altis, erectis, rubris, basi laxius apice subecomoso-folio- is; folia sicca vix tortilia, subeontorta, humida erecto-pa- tentia, concava, haud decurrentia oblonga vel oblongo-ova- lia, nervo excedente breviter aristata, 1,3—1,5 mm. longa et 0,57 mm. lata, integerrima, haud limbata, marginibus SE EAA 51 plus minusve revolutis, apice erectis, nervo crasso, rufe- scente in aristam brevem, rigidam, reflexulam, acutissimam excedente, cellulis laxis, leptodermibus, ovali-hexagonis, medii folii 0,030—0,045 mm. longis et 0,017—0,020 mm. latis, basilaribus subrectangularibus, purpureis; bractece peri- cheti lanceolate, marginibus integerrimis, revolutis, nervo longius excedente; seta ad 15 mm. usque alta, flexuosula, tenuis, rubra, apice pallida; theca horizontalis, subeylindrica, leptodermis, cum collo brevi 4 mm. longa et 0,75 mm. crassa, symmetrica, macrostoma, pallida, haud nitida; annulus la- tus, per partes secedens; peristomium Br. capillaris; spori 0,010—0,012 mm., lutescenti-virides, laevissimi; operculum hemisphericum, alte apiculatum, pallidum. Planta mascula ignota. Patria. Queensland, Mount Perry, ubi ad terram are- nosam legit Jas. Keys (n. 239). Ex affinitate Br. capillaris et Br. obcomici. Ab hoc foliis omnino elimbatis, marginibus revolutis, ab illo eisdem notis ut etiam sporis minoribus differt. 46. ' Cyatophorum densirete Broth. Dioicum; gracile, viride vel lutescenti-viride, nitens; caulis repens, dense rufo-fusco-tomentosus stipitibus spar- sis, erectis, gracilibus, flexuosis, apice plus minusve atte- nuatis, simplicibus, nigris, dense foliosis; folia sicca vix mu- tata, humida patula, asymmetrica, basi latere superiore ven- tricosa, ovata, acuta, marginibus erectis, e medio ad apicem grosse argute serratis, nervo brevissimo, latiusculo, furcato, cellulis rhombeis, pachydermibus, superioribus 0,045—0,06 mm. longis et 0,015—0,020 mm. latis, marginalibus angustis, limbum -indistinetum formantibus; amphigastria multo mi- nora, symmetrica, rotundata, acumine recto, acutissimo, nervo obsoleto; bractec perichetu e basi vaginante subito angusta- te, acute, apice parce sed grosse serrate, enerves. Ceetera ut in C. pteridioidi. 32 Patria. Tasmania, Circular Head, South Road Forest, ubi ad truncos arborum m. Apr. 1892 legit W. A. WeEY- MOUTH (n. 862). A C. pteridioidi statura multo minore, areolatione multo densiore et nervo brevissimo differt. 47. Distichophyllum longicuspes Broth. Auwutoicum; complanatum, flaccidum, cespitosum, c2e- spitibus densis, humilibus, lete viridibus, nitidiusculis; caulis vix ultra 1 cm. altus, basi radiculosus, dense foliosus, cum foliis 3—4 mm. latus, ramosus, ramis brevissimis, patulis; folia tenera, sicca paullum crispato-undulata, subequalia, ob- longa vel oblongo-obovata, acumine robusto, piliformi termi- nata, marginibus erectis, integerrimis, ubique limbata, limbo cartilagineo, pallido, lato, e cellulis pluriseriatis, elongatis, an- gustissimis, incrassatis composito, nervo tenui, lutescente, ad vel paulum supra medium evanido, lzevissimo, cellulis superioribus subrotundis, 0,015—0,020 mm. longis et 0,010 —0,015 mm. latis, inferioribus sensim majoribus, basilaribus ovau-hexagonis omnibus levissimis; bractee pericheti ovate, anguste acuminate, marginibus erectis, integerrimis, indi- stincte limbatze, enerves, laxe areolate; seta 1 cm. alta, sicca flexuosula, gracilis, rubra, levissima; theca minuta, ho- rizontalis vel cernua, e collo theca breviore ovalis, l&evis, atropurpurea, haud nitida; annulus 0; peristomium D. cri- spuli, sed dentes exostomii breviores, apice haud papillosi; operculum subhsaemisphericum, rostratum, rostro thece lon- gitudinis. Calyptra ignota. | Patria. Lord Howe Island, Mount Ledgbird, ubi anno 1887 legit TH. WHITELEGGE (n. 7). A D crispulo (Hook. f. Wils.), proximo, inflorescentia, oliis acumine robusto, piliformi terminatis et dentibus exo- stomii brevioribus, apice levibus differt. 48. Hookeria (Euhookeria) Karsteniana Broth. Geh. Synoica; repens, flaccida, complanata, pallide viridis, dense ramosa, ramis decumbentibus, cum foliis cirea 2 mm. 53 latis, obtusis; folia tenera, hyalina, lateralia humida paten- tia, asymmetrica, late oblonga, obtusiuscula, apiculo bre- viusculo terminata, limbata, limbo tenuissimo, hyalino, ad summum apicem producto, marginibus erectis, superne mi- nute denticulatis, nervis binis, pallidis, tenuibus, e basi us- que divergentibus, infra apicem abruptis, levissimis, cellulis ubique laxis, hyalinis, superioribus breviter hexagonis, 0,05 —N,0o6 mm. longis et 0,04—0,045 mm. latis, basilaribus longioribus, omnibus lzevissimis; bractece perichoeti ovato- lanceolate, longe acuminat2e, acumine denticulato, enerves; seta ad 1,5 cm. usque alta, erecta, purpurea, tenuissima, levissima; theca minute ovalis, horizontalis, atropurpurea; peristomium normale; spori 0,010—0,012 mm., obscure viri- des, levissimi. Ceetera ignota. Patria. Queensland, Bellenden Ker Range (KARSTEN). Habitu H. Olfersiane Hornsch. sat similis. Ab AH. lepida Mitt. foliis superne denticulatis jam recedit. 49. Trachyloma recurvulum C.-Möll. in Bailey Syn. of the Queensl. Fl. Third Suppl. p- 98 (nomen solum). Dioicum? cespitosum, lete viride, nitidum; cawlis re- pens, ramis 7—13 cm. longis, flexuosis, plus minusve dense pinnatis, apice subsimplici plerumque recurvis, parce com- planatis, turgidis, obtusis, ramulis brevibus, 1—1,5 cm. lon- gis, patulis, strictiusculis, parce complanatis, turgidis, obtu- sis; folia dense conferta, eleganter rugosa, humida patula, cymbiformi-concava, e basi cordata auriculis circinatis, un- dulatis, caulem amplectentibus, ovato-ligulata, abrupte bre- viter acuminata, marginibus ubique erectis, minutissime serrulatis, nervo tenuissimo, viridi, vix ultra medium folii producto, interdum bifurcato, cellulis angustis, utringue acu- minatis, chlorophyllo repletis, alaribus vix distinctis, basila- ribus intimis laxioribus, omnibus levissimis. Cetera ignota. DELIN. Bailey 1 c. tab. 21 fig. 1. Patria. Queensland, Bellenden Ker Range, ubi anno 1889 legit F. M. BarreYy (n. 676). Habitu Calyptothecio prelongo Mitt. sat simile, ramis 54 et ramulis turgidis, parce complanatis foliisque cymbiformi- concavis raptim distinguendum. This pretty species resembles, in habitus and structure of leaves, the species within genus Calyptothecium much more than any of those hitherto known within genus Tra- chyloma, and should, I think, rather be referred to the for- mer than to the latter. As, however, fructiferous speci- mens are unknown, this matter must be left undecided for the present. 50. Thuidium nano-delicatulum (Hamp.) Jaeg. Sauerb. SYN. Cyrto-Hypnum nano-delicatulum Hamp. Linnea T. XL, DIS FI. Third Suppl. p. 99 (nomen solum). Planta feminea robusta, rigida, viridis, state fusca; caulis validus, elongatus, reptans, pluries divisus, interrupte radiculis terre adfixus et alternatim arcuatim assurgens, di- visionibus valde regulariter dense bipinnatis, pinnis 1,5 —2 cm. longis, arcuatis, pinnulis subzequalibus, 2—5 mm. lon- gis, supremis brevioribus, simplicibus vel rarissime indistincte ramulosis; folia caulina remota, squarrosa, plicata, e basi dilatata, subceordata subito attenuata, nervo excedente lon- gissime aristata, marginibus e basi ad medium plus minusve revolutis, minute crenulatis, apice serrulatis, nervo crasso, lutescente, in aristam validam, longissimam, serrulatam producto, cellulis incrassatis, papillosis, pellucidis, ovalibus, basilaribus longioribus, marginalibus subrotundis, ramulina minuta, sicca adpressa, humida erecta, concava, ovato-lan- ceolata, marginibus serrulatis, nervo pallido, infra apicem evanido, dorso remote spinuloso, cellulis valde papillosis, subrotundis, apicali truncata, papillis acutis coronata, para- phyllia numerosa, confervoidea, ramosa, papillosa; bractece pericheti fuscescenti-lutescentes, e basi dilatata sensim in apicem piliformem, longissimum, flexuosum exeuntes, margi- nibus erectis, longissime et pulcherrime fimbriatis cilis fili- formibus, simplicibus, apice denticulatis, nervo angustiore, cellulis longioribus, angustioribus, levissimis. Ceetera ignota. Thuidium pennula C.-Mäll. in Haller Syn. of the Queensl. (219) Patria. Queensland, North Pine River (C. T. Musson n. 419). Plantam masculam, ab Hampr 1 c. descriptam, in - Australia orientali subtropica legit EAvEs. Folia caulina plante mascule haud integerrima, ut I. c. dicit HAmPE, sed apice serrulata sunt. 51. Acanthocladium Crossii Broth. Geh. . Dioicum; tenellum, pallide virens, &etate pallide fusce- scenti-lutescens, nitidiusculus; caulis gracilis, arcuatus, adscen- . dens, 'divisus, ramis adscendentibus, sat dense pinnatim ra- mulosis, ramulis brevibus, vix ultra 7 mm. longis, arcuatis, acutis, distiche foliosis, simplicibus vel subsimplicibus; folia sicca laxe adpressa, humida erecto-patentia, concaviuscula; caulina ovato-lanceolata, sensim longe acuminata, margini- bus erectis vel uno latere basi recurvis, integerrimis vel su- perne minutissime denticulatis, nervis obsoletis, cellulis an- gustissime linearibus, confatis, basilaribus brevioribus et laxioribus, flavidis, alaribus superioribus paucis, minutis, in- ferioribus magnis, vesiculeformibus, hyalinis vel flavescenti- bus, omnibus sublzevissimis, ramulina minora et angustiora, brevius acuminata, distinctius denticulata. Ceatera ignota. Patria. Nova Hollandia, Manning River, ubi anno 1882 plantam masculam legit Cross (n. 169). Ab A extenuato (Brid.) Mitt. exiguitate omnium parti- um cellulisque sublaevissimis differt. This species comes near to ÅA. extenuatum, but is much smaller than the numerous specimens of the latter, which I have received from Victoria, Tasmania and New Zealand, besides which its cells are almost smooth. D:r GC. MUELLER considers it to be a very distinct species, which comes nearest to Hypnum polyurum C.-Mäll. in herb. 52. Echinodium arboreum Broth. Dioicum; cespitosum, cespitibus laxis, superne viridi- bus, rigidissimis; caulis 4—7 cm. altus, procumbens, e basi usque foliosus, superne fastigiatim divisus; folia rigidissima, sicca adpressa, humida erecto-patentia, haud subsecunda, 56 concaviuscula, e basi ovata, plus minusve distincte bipli- : cata subito in subulam brevem, rigidam, nervo crassissimo omnino occupatam attenuata, 1—1,5 'mm. longa et c. 0,57 mm. lata, cellulis ubique rotundis, incrassatis, firmis, scario- sis, chlorophyllosis, laevissimis; bractec perichoetir exteriores ovat2e, obtus&e, enerves, intima longe aristate. Cetera ignota. Patria. New South Wales, Cambewarra, ubi ad trun- cos arborum m. Dec. 1885 legit TH. WHITELEGGE (n. 354). Ab E. hispido (Hook. fil., Wils.) foliis multo brevius aristatis primo intuitu distinguitur. FREE ENE GRE I pe LA Not till Lejeune Diriechlet's metod för kvadra- tiska formers multiplikation. Af 9. Levänen, Legendre har (Théor. d. Nombr., II, $ IV) på ett enkelt sätt härledt de båda formerna, som produkten af två kvadratiska former af samma diskriminant antager. Dessa former, åtminstone den ena, följa som specialfall ur de enormt komplicerade formler, hvilka Gauss gifvit i sin all- männa teori för formers komposition (Disq. arithm., art. 254). Detta ämne behandlas i utdrag äfven i Vorlesun- gen iiber Zahlentheorie von Lejeune Dirichlet (Suppl. X). Men i detta arbete anföres endast den ena formen för kva- dratiska formers komposition (eller multiplikation) och man får bråka förgäfves, att därur framlocka jämväl den andra legenderska formen för två formers produkt. Vi skola i denna not utreda, hvarpå antydda omständighet beror, samt visa huru, med användande af de bägge slagen för for- mers ekvivalens, bägge formerna i fråga härflyta ur kom- positionsteorin. Sättes B2— aa'C = D, verificeras lätt följande iden- titeter fy (ax +(B+VD)y) (ax + (B+VD)Y) = av (ax -— Oyy') + (B+ VD) (axy' + ay + 2Byy') d Gar XF (BEEN DY, | (ax + (B—VD) y) (a'x + (B—-VD) y') =awv X+(B—-VD,) Y. 58 Genom hopmultiplikation af dessa identiteter och resul- tatets division med aa" erhålles (1) (ax? + 2Bxy+a' Cy?) (ax? + 2B x'y + aCy) = ad' X? + 2BXY + CY? däri B2— aa! C==D, (2) X=2x' — Cyy', Y = axy' T o'ryt2Byy ER + (ex + By)y. Likheterna (1) och (2) definiera nu produkten af två kvadratiska former eller den af dem komponerade (samman- satta) formen, likvisst endast under en speciell form för faktorerna eller komponenterna !). Enligt det förkortade be- teckningssättet för kvadratiska former betecknas ofvanstå- ende resultat sålunda (3) (a, B, a'C) (x, y)-(&', B,aCJ (x', y') = (au, B, O)(X, Y) eller helt enkelt (4) (a, B, a'C') (a', B,aC) = (aa', B, 0). Formen (a, B,a'C) kan betraktas som parallellform till formen (a, b, c), där b? —ac= B2— aa' C=DD, d. Vv. s. dessa former hafva gemensam första koefficient (a) och äro med hvarandra ekvivalenta ?). Betecknas med e& talet + 1 eller — 1, således £22—=1, transformeras formen (a, b, c) = a 5? + 20 5n + cy? genom den linjära substitutionen lö < !) Under denna form är produkten jämväl entydig eller har endast en form. Ty den andra teckenkombinationen för V D i den första och andra identiteten, hvarifrån vi utgått, skulle gifva (ax +(B-+V D)y)(a'x' + (BF D)y)= aw (xx' + Cyy') + B(axy' -Fäx'y) FY D (axy — oy), i hvilken identitet högra membrum är hvarken af den ena eller den andra faktorns i vänstra membrumform. Högra membrum innehåller näml. tre särskilda funktioner af x,y,x',y', näml. xx' + Cyy', axy' + a'x'y, axy' — a'c'y, hvilka således icke kunna förena sig till bildandet af en trinomisk kvadratisk form. ?) Med två ekvivalenta former af samma diskriminant förstås som bekant så beskaffade former, att hvarje tal, som framställes af den ena formen, framställes äfven af den andra och tvärtom. . 59 eler £=X + dy, 7» =—=0X + sy till den ekvivalenta formen ax? -+F 2 (eb + ad) xy + (c + (2cb + ad) d) y? = ax? + 2 Bry + a'Cy?. Betecknas ekvivalensen emellan två former med £&,, hafva vi (a8? + 2b&n + cy?) [5 = + dy, = ox + ey] LL ax? + 20 (eb + ad) cy + (c++ (2 eb + ED d)y? eller med för- kortad beteckning 1 (0) t (a, b, c) G ; LL. (a, B, a'O), Ga acE be där ==), 5=X + dy, (5) N = Y> C=55 — &0m, Yy = en, B=>eb + ad, a'C=c+ (2 eb + ad) d =ne—+ (eb + B) d. Likaledes kan (a', B, aC) anses som parallellform till formen a'g'? | 20'E, + crm? eller (a', &',c'), däri jämväl br a'c =D, och vi hafva för dessa former, sättande &' = + es, formler, som äro analoga med formlerna (5), näml. AE (a , b ,» C ) (å ä == (a', B, aC'), br we =B aa C=D, &g— (DJER oy, (6) nn =EY, v=8 NY, Vv EN, BE ESR aC =0'+ (20 + ad) =0 + (eb + B) I. Äro a,b, c; &', v , c' bekanta (bela) tal, blir det fråga om B och C kunna bestämmas (likaledes i hela tal) så, att de 3: särskilda likheter, uti hvilka dessa tal ingå i likhetssyste- men (5) och (6), kunna samtidigt satisfieras. Det inses ome- delbart, att, om B kan bestämmas på detta sätt, C af sig själft uppfyller de detsamma ålagda vilkoren. I och för 60 denna bestämning skola vi göra bruk af kongruenser, eme- dan de väsentligen förenkla operationerna. Vi hafva då b = D (mod. a), | br = D (mod. a), (7) . B = &b (mod. a), B =2b' (mod. a”), | B' = D (mod. aa”), !) ur hvilka B skall bestämmas. Multipliceras den 3:dje och 4:de af dessa kongruenser resp. med «a' och £'a, erhålles sa'B=>70'b (mod. aa”), s'aB = ab" (mod. aa”). Vidare är (B — eb) (B — £b') = B2 — (ch + &b') B + se bb' = 0 (mod. aa”), D=B? (mod. au”), hvarur härledes D+ seb! = (cb + £b') B (mod. aa”). B skall följaktligen bestämmas ur följande 3 kongruen- ser med gemensam modul: E zZaB=ab ] «a'B = 0a'b (mod. an”). (eb + Vv) B=D + sebb' | Multipliceras dessa i ordning med h, h', I” och resul- taten adderas, erhålles (he'a + hew + I (sd + &V)) B= had 4 Wab+h'> (D + se'bb') (mod. aa”). Äro nu a,a' och b+V relativa ") Denna kongruens är en följd af de föregående kongruenserna, ifall a och a' äro relativa primtal. ?) Detta vilkor kan alltid uppfyllas om så erfordras, genom en lätt preparation af endera formen. 61 primtal ?), kunna h, h', I” bestämmas (såsom hela tal) så, att koefficienten för B blir =1, hvarför vi kunna sätta 1=heg'a + hsa + Ah” (eb + 0), (8) 1 B=hab 4 had h” (D+ sbb) (mod. av”). Likheten (8) ger oändligt många värden på h, hvilka äro med hvarandra kongruenta enl. mod. a', likaså äro de oändligt många värden på h', hvilka samma likhet ger, sig emellan kongruenta enl. mod. a och slutligen värdena på h” kongruenta enl. mod. aa", hvaraf följer, att, när de fullstän- diga uttrycken på Ah, h', h” insättas i kongruensen för B, förändras därigenom värdet på B£ endast med någon multi- pel af aa'. B representerar således en hel talklass, nämi. klassen B, (mod. aa”), där B, betecknar ett af B:s värden, t. ex. det absolut minsta. Uppgiften att multiplicera två kva- dratiska former är således oändligt mångtydig, i ty att pro- duktformens mellersta och tredje koefficient bekomma oänd- ligt många värden, likvisst hvardera koefficienten hörande till sin bestämda talklass. De oändligt många formerna för produkten äro med hvarandra ekvivalenta, hvarför hvilken "som hälst bland dem, t. ex. en s. k. reducerad form kan accepteras som representant för produktformen. Vidare fram- går ur (8) att denna form, när. (aa', B, C) har två, men också endast två, med hvarandra inekvivalenta former. För att ådagalägga detta skola vi erinra läsaren om distinktio- nen emellan egentlig och oegentlig ekvivalens. Vi skola här inskränka oss till parallella former. Om formen (a, b, c) så 150ND genom substitutionen (0 i kallad egentlig subst., öfvergår till formen (a, b', c'), sägas dessa båda former vara egent- ligen ekvivalenta (tecknet härför är +) parallellformer. 1!) Allmännare kunde denna subst. skrifvas: &, ÖN. 0, € 62 Om däremot formen (a, b, c) transformeras medels subst. 1500» ( 0 ST till parallellformen (a, b', c'), sägas dessa vara oegent- ligen ekvivalenta (tecknet <= -). I våra ofvanstående form- ler framkommer således egentlig eller oegentlig ekvivalens, alt efter som &e& och £' hafva värdena +1 eller —1. Ar således «=£'/=—=1, äro de ursprungliga formerna (a, b, c) och (a', Y', c') egentligen ekvivalenta med resp. (a, B, a'C) och B, aC'), hvilkas produkt är (aa', B, C). Är däremot =; = —L1, blifva (a, b, c) och (a', b', c') oegentligen ekvi- valenta resp. med (a, — B, a'C) och (a', — B, aC') (likheten och RS (8) gifva näml. åt £ motsatt tecken, när <=; = —1) och produkten blir (aa', — B, C), kvilkont är oegentligen ekvivalent med: föregående produkt (aa', B, C). Alt detta kommer till uttryck uti följande formler: + 1=ha Fa + hb” (b-F-D'), B= had + Wa'b + hh” (D+ bb" (mod. aa”), (9) I (0, b, c) + (a, b, a'C) 3 F(a, — B, a'C), | a', b', 6") + (a', B, aC) LF (a', — B, aC), (a, b, c) (a', ', c') = (aa, B, C) 2) & — (av, — B, CO), däri af de dubbla tecknen de öfra höra tillsammans och likaså de nedra. Är däremot s' = — &, fås i stället för (8): 1=e(— ha + Ha + Rh” (b— b') eller (10) AA e=—ha+ ha +h” (b— b'), | B'= hab + Wab + h (D— bb) (mod. av”). 1) Allmännare s E, (5-0) ?) För denna forms koordinater har man uttrycken X—(&— den) (& — d'e'y) — Oce'nm', Y = (a (€ — den) + Ben) en + (a ($' — d'en') + Ben) en, hvilka, mutatis mutandis, gälla äfven för andra i denna uppsats före- kommande analoga former. 63 B' bör till en annan talklass än B, ty B' kan påtag- ligen icke i allmänhet vara kongruent med B enl. mod. aa”, hvaraf följer att formen (a, P', a'C') är inekvivalent med for- men (a, B, a'C). Men som & åter kan vara såväl =-F1 som — — 1, hvilket senare värde ger åt B' motsatt tecken, erhållas två former (a, B', a'C”), (a, — B', a'C”), hvilka äro oegentligen ekvivalenta. Detta resultat framställes af följande formler: +1 =— ha + ha + hn” (b— 0), P= al + hab + h” (D — bb") (mod. aa”), (11) (a, b, c) & + (a, B', äv C) LT (a, — B', 00), (a', b', c') LF (a', B', aC') LT (0', — B',aC'), (a, b, c) (a', d', c') = (aa', B', C") = — (aa, — B', C"), där de dubbla tecknen i ordning kombineras med hvarandra. Lejeune Dirichlet anför (a. a) endast formlerna (9), men icke formlerna (11), emedan dessa senare icke äro absolut nödvändiga för den teori (användning af formers komposition för demonstrerande af vissa egenskaper hos klasser och grupper af former), som han för tillfället be- handlar. Däremot är kännedomen af bägge formerna nöd- vändig, när man t. ex. vill lösa en diofantisk likhet af an- dra graden genom att upplösa den kvadr. form, som före- kommer i likheten, i en produkt af två former. Nu äro vi i stånd till att komma till de båda enkla formerna för två kvadratiska formers produkt, som Legen- dre uppstält, och hvilket utgör det egentliga målet för före- varande not. Vi anmärka först att Legendre förutsätter att a och a' äro relativa primtal. Skulle de icke vara det, kunna formerna (a, b, c,) och (a', b', c') transformeras till två andra med dem resp. ekvivalenta former (a,, b, ce) och (a,', b,', €,"), däri a, och a,' äro rel. primtal. Man kan där- för antaga att a och a' alltid uppfylla det antydda vilkoret. Men vi kunna då i alla våra formler sätta h” = 0 samt låta i ett och samma system af formler distinktionen emellan egentlig 'och oegentlig ekvivalens för tillfället falla, hvarför vi kunna i stället för (8) och (9) skrifva helt enkelt 64 SET | 1=ha + Na", B= hab" + ma'b (mod. aa”), 12 ( ) ((a. b, c) (a v', c') 210 (aa', B, C). Insättes värdet på Ma' ur den första likheten i kon- gruensen och bortlämnas, för enkelhetens skuld, mod. aa» erhålles B— b=hab' — hab = — an'. Genom en dylik eli- mination afha erhålles B — db'=2«0' (/b — hb) =— an. Vi få således an — a'n=>— vv, (13) B=b— an =0' — an, = SEE : ad - Med tillhjälp af formlerna (2), (5) och (6) finnes lätt (0=—7n,035'=>=— nn) emellan koordinaterna, X, Y för pro- dukten och faktorernas koordinater 5, n,' 5', »' relationerna. X = (S + n'q) (5 + my) — Cow, Y = (aö + bn) a + (05 + 04). Likaså skrifva vi 1 stället för (10) och (11), i det vi sätta <= — 1: | 1=ha— Na, (14) B' = hab' 4 ha'b (mod. aa”), (a, b, c) (a', b', c') = (ad', B', C") samt finna på analogt sätt: an Fan=b-vD', | B=-—b+an' = — an, (PLA Ean ad (15) och (0=72H',0' = — Nn): j X = (8 + NY) (E+ my) + Cam, L Y = (a + by) y' — (05 + b'') n. Sättes «=1, får B' ombytt tecken, hvarigenom er- hålles den med föregående form oegentligen ekvivalenta for- men (aa', — B', C"). 65 Formlerna (13) — (17) äro nu identiska, med undan- tag af namnet på en del bokstäfver (D= —d, B, B' = 9, 9; ROR Np, PEST ST UnWi 09; vyv; 2 A= Y'— 7V, V"), med de formler, som anföras i noten till sid. 5 i vår uppsats: En metod för upplösande af tal i faktorer ?), Finska Vet.-Soc. Öfversigt, tom. XXXIV, och hvilka åter sammanfalla med dem som Legrendre gifvit i sin Th. d. Nombr., II, p. 28. De af oss uppstälda formlerna (12) och (15) äro i prak- tiken lika bekväma som de legenderska formlerna (13) och (16), hvartill isynnerhet bidraga den i två förstnämda form- lerna förekommande första likhetens form (ena membrum = 1) samt kongruensformen för B, hvilket genom modulation med aa' omedelbart kan reduceras till minimalt tal. Produkt- formens koordinater erhållas ur formlerna i noten 2, sid. 6 Multipliceras en kvadratisk form med sig själf, kan detta ske under två förutsättningar: 1:0 faktorernas koor- dinater antagas vara olika och 2:o koordinaterna äro de- samma i hvardera faktorn. I förra fallet betecknas multi- plikationen med (a,b, ec) (a,b, c) och i det senare med po- tens-form (a, b, c). Men det är klart att koefficienterna för hvardera formen äro desamma, men koordinaterna där- emot olika. Vi skola nu undersöka huru de allmänna form- lerna (9) och (11) modifieras för dessa händelser. För a' = 4a och 6 =b6 ger (9), FE 1=(h + b'Yar 20 b= ah 200” (h satt i stället för h + h'), B=>abh + (D + b?) I” (mod, a?). Kvadreringen af en kvadratisk form innehålles därför 1 formlerna. + Öh 200 B= abh + (D+ b?) h” (mod. a”), (18) BB — a? OD? — arc, (a, b, c) (a, b, c) = (a, b, c)? = (a?, B,C) Lz (a?, — B, C). 1) Vi begagna oss af detta tillfälle, att anmärka några tryckfel i denna uppsats: sid. 1 står koordinator pro koordinater, sid. 5, noten: U =(u + mv) (w + nv) + wvvv” pro U = (u + n'v) (ww + nv') + wvvv'; AA =00' UTF29UV +Fwvv? pro AA =0a0 UPHF2Q UV EYW V?; sid, 19: divisioner pro divisorer; sid. 41: 761.151 pro 761. 751. ; 5 SJ NE 66 De tre första af dessa formler kunna äfven bringas under en annan form. Elimineras näml. Ah ur de två för- sta, .erhälles; (& = + 1): vB =0 (&€ = 200 ')-+- hk (DER0N = RIDE bl E=0- ack” Midare är. 0 2 fr 8 ="00"0 4 echo = (CA )E JF rech I samt sc ="a.0 er BORA Skrifva vi nu 1 stället för ch och ch” m och n, få vi form- lerna ec = am + 2bn, = cb — an, C= em + n?. För «= —1 få m, n och B ombytta tecken. Vi kunna då skrifva dessa formler så: am + 2bn = c, : B=b— an, (19) CEN lu. b, 6) (a, 0, c)= (a, .b; €)? = (a?, B, CYAS (a, — B,; 0). Koordinaterna för produkten (a, b, c) (a, b, c) befinnas vara 20 ff X= (ö + ny) (5 -F my) — Chu, MN | Y=2a (ör + öm) + 2070. Formlerna (19) cch (20) äro identiska med de legen- derska (Th. d. N. II, p. 32; ofvan citerade: En metod för upplösande af tal i faktorer, p. 6, noten). För formen (a, b, c)” blifva koordinaterna AN (E — Mn) 4 (21) J | Y= (n& m 4) lj Formlerna (10) äro i förevarande fall omöjliga, i ty att likheter -F 1=/(h' — h) a är orimlig, utom i händelsen a = 1, hvaraf skulle följa att en form, multiplicerad med sig själf, ger till produkt endast en form. Detta är också sant be- träffande produkten (a, b, c). Däremot har produkten (a, b, c) (a, b, c) jämväl en annan form, än den under (19) anförda, men den erhälles icke enligt den metod, som 1 det före- gående blifvit använd, näml. parallelltransformation. Använ- - Fa JAR RNA ERE ERE DE CA 0: é 67 des däremot allmän linjär transformation, d. v. s. formen ax? -- 2 bcy -F cy? substitueras x = &x' + ny', y = E'x' + w'y', öfvergår den till (a? - 20en -+ cr?) 2? + 2 (a88' + d (&r' + En) = CRM YEAR bSta en NY däri, såsom kekant, | (an + (bön + ö'n) SS CND (a 20 0) (a8” + 2659" + cy?) = (6? — ac) (ön — än). Sättes därför ; (22) | SS SO ta Fö) TF ens ] hafva vi (ag? + 2den + om?) (ag? + 2d8'y + of?) = X2— DY? eller (23) (CE GD UTGE III Denna form utgör nu den andra formen för produkten (a, b, c) (a', b', c') och skiljer sig väsentligen från formen (19). Formen i högra membrum af (23) kallas som bekant prin- ER för diskriminanten D. Är &—=&, == 0 NNE AN =— (5? 2087-- ey = (a, b, ce), Y=0'" samt formeln- (23) öfvergår till (a,b, cd) = X? = (aö -+F 2bön + cy”), d. v. s. för (a,b, c)? erhålles härigenom ingen ny form, hvaraf föl- jer, såsom redan antyddes, att (a,b, c) har en enda form näml. den som bestämmes af formlerna (19) och hvars koor- dinater angifvas af (21). Ofvanstående resultat öfverens- stämmer med de å sid. 6, noten, i anf. uppsatsen: En me- tod för upplösande af tal i faktorer, gifna formlerna. Härmed hafva vi fullständigt löst den fråga, som vi föresatt oss, näml. att ur de gaussiska eller lejeune-dirich- letska formlerna för kvadratiska formers sammansättning härleda de formler för dessa formers multiplikation, hvilka Legendre och delvis äfven Lagrange först på ett så enkelt sätt deducerat ur en annan och direktare princip, än den som här tjänat till utgångspunkt. 68 Till sist vilja vi föreslå till verifikation af läsaren föl- jande formler, hvilka påstås gifva produkten af tre former med samma diskriminant: (a,b,ce) — (a, B,a'a”C'), (&',b',e') 2 (a', B, aa”O), (a; b'', ce”) 2 (a”, B, aa" C), (CEO OM (BEAN DIETEN (CP EE 1=hao' + haga ha FRID ER bb Eb SEAN B=haa'b"” + Waa”b' + Raab + W> (0 + +") D+ bb'b”) (mod. ade”). Hvilka formler erhållas för multiplikation af i allmän- het » stycker former? Kan man ur dessa formler sluta till formen för n' potensen af en form? Slutligen gäller det att visa att potensformlerna bilda rekurrenta progressioner. 1) Vi ha icke velat komplicera dessa formler genom distinktionen af egentlig och oegentlig ekvivalens (därför tecknet £3 utan index), hvilken likväl bör af läsaren, om han vill ha fullständiga formler iakttagas. fit dm Om likheten & + y'= 2" z". Af S. Levänen. Man har bevisat att liheten x? + y? + 25 + 0 är omöj- lig att lösa med hela tal (med undantag af O och —+ 1). 2) För ett visst ändamål, hvarför längre fram redogöres, före- satte vi oss att undersöka när likheten Xx? + y” = 2" 25, däri m => 1, är omöjlig att lösa med hela tal och funno att detta är fallet för oändligt många positiva helttalsvärden på m, "hvilka bilda en egendomlig progression. Däremot hafva vi, oaktadt all ansträngning, icke lyckats bevisa att nämnda lik- het är omöjlig för alla helttalsvärden på m. Det är klart att i ofvanstående likhet x, y och z kunna förutsättas vara relativa primtal, enär, om h vore en ge- mensam faktor, likheten skulle genom förkortning ifrån for- men heat I höys am högrsv öfvergå till FF yr 2, hvilken är af samma form som den gifna likheten. Vidare inses att x, y och Zz kunna förutsättas vara samtligen udda tal, ty skulle det ena af x eller y vara jämt, måste äfven det andra, på prund däraf att högre mambrum är jämt tal, vara jämt tal. Vore åter Zz jämt tal, skulle den jämna faktorn däri kunna förenas med 2” till ett tal. Angående m kunna vi antaga att detsamma icke innehåller 5 som faktor, ty 25” 25 kan skrifvas (2” 2) =2'> och likheten blefve Xx + yl =>2', hvars omöjlighet, såsom sagdt, blifvit ådagalagd. Under dessa förutsättningar bör i likheten (1) x5 + y? = 9m 35 1) Legendre, Théor. des nombr., II, 8 IV. 70 2 vara delbart med 5 för alla värden på m, som höra till progressionen (2) SNR ET OAS Ab, Däremot är detta icke nödvändigt för de värden på m, hvilka höra till progressionen (3) Ivan BK LR ( ”) H varje helt tal är näml. i afseende på 5 som AO af nå- gon af formerna 5 n—+ 0, + 1, -+2 samt 5:te potensen af ett sådant tal af någon af formerna 25 N+0,+1-7. Följ- aktligen är £5 ty? af någon af formerna 25 N + 0, + 2, + 6+8,+-14. 225 måste således också ha någon af dessa former. Nu är det lätt att öfvertyga sig därom, att 2=2>, däri m är ett af talen i progr. (2), icke blir af någon af de senast anförda formerna, med mindre att 2 är divisibelt med 5:eller är formen: öm: , Sä ts ex. ar 2-0Y= ABA ERE 4(25 N+7)=25N'+3 och således icke af någon bland de i fråga varande formerna. Lika lätt öfvertygar man sig därom, att, om m hör till progressionen (3), kan 2"25 nog antaga någon af dessa former, utan att 2 är divisibelt med D.. INå Jaro to rex 2 20 14, 1227 =25 NERE eller af de äskade formerna. Undersökningen angående möjligheten eller omöjlighe- ten af likheten (1) spjälker sig derför i två delar: £ är del- bart med 5 och 2 är icke delbart med 5. n— 1) FH betecknar det största hela tal, som innehåll!es i SR Summan af de n första termerna i denna progression är = 2 (n + 1) ET NONE NT NR =E eg Sn CE förialjärnt, och mn (GR 15= nn 2 för n» udda tal. Ez Summan af de n första termerna i denna Pr är nl 5n—2 n—1 =n ty ES SE Or anat ock "Nn + Es n (5 n-——2)+1 4 för n udda tal. Zl För att utföra denna undersökning vilja vi för de lä- sares räkning, som icke äro inne i de kvadratiska former- nas teori, förutskicka några hjälpsatser, på hvilka de afsedda demonstrationerna skola stöda sig. I ALIS NSHSETE IP == Fr OO OT == I hafva oändligt. många lösningar. Utvecklas näml. V5 i ked- jebråk, erhålles 1 E 9 38 161 682 2889 m ) 19 TSE ESA AE 00 ARN (RA UR a RARE Re AN Dessa konvergenter hafva den egenskapen att m? — 357? = +1, alteftersom konvergentens ordningsnummer är jämn eller udda. Likheten m? — 5n? => 1 satisfieras således af m =09, 161; 2889---1!) (= RN (ARE RS JRR a samt likheten m? — 5n?=—1 af Mi==125 30, O82- sc == ELSA Ur m=2 och n=1 kunna alla de öfriga värden på m och 2 erhållas äfven ur likheten m + n V5 =(2+1-V5y:, ty man har (2-4 V5R=9-F4V500+V5) = 381745, (24 Väjt = 161 + 72 V5,'o. s. v. Vidare är (9 + 4V 5)? = 161-12) V5r(0-E4 VS) ==28892p1202-K500n sv hvaraf ses att man genom potentiering af expressionen 2 + V5 eller allmänna 2+V5 erhåller samtliga lösnin- garna till likheterna m? — 5n? == 1 samt enbart genom potentiering af 9 F4V5 till likheten m? —5n =>+1. Således äro 2 och 1 de minsta rötterna till likheten m? — 5 ni = — 1 samt 9 och 4 de minsta rötterna till m? — 5 n? — -F1. Man kan äfven återgifva samtliga rötterna till likhe- ten m? — 5n? — — 1 medels formlerna ? RR EG Z 1) Dessa tal, liksom ock de följande värdena på m och n, bilda rekurrenta serier med relationsskala (18, —L). T2 AN ss Je 20 samt till likheten w? — 5n? => 1 medels formlerna : mi BP FYR EC VB (0-4 VB 0 & SEGE FÖTT 2 BV B VD OCK VD PER | 2V5 2V5 2. Om likheten 22 — 5y? =A har en lösning, har den oändligt många lösningar, hvilka kunna härledas ur denna: ena. Ty, om £—5y =A=F2--56G2 och såle- des: = Ht och y=G, här, man kaledesi sr EbOrES (FP — 5 G?) (m? —n2:, om mi —5n=1 och således (f+yVD) (o—yVB) = (P+G VB (PG VB (m+n V 5): (m —n V 5), hvaraf, då i stället för m och n tagas 9 och —+ 4, erhålles z+FyVö=(PG V5j(9 + 4V5)5 PEYMBE(REGN NOTER hvilka formler gifva oändligt många värden på z och y. emedan k är ett godtyckligt tal !). Sätta vi (9 +4 V5j = mn V5 och således (I 4 V5 = mn VB, fås ur föregående likheter följande uttryck för x och y Jr=mE+InG, lW=mG+nF.2) I dessa formler äro m och n oändligt mångtydiga tal, men det är för följande undersökning lämpligare att öfverföra denna oändliga mångtydighet på talen F och G. För detta 1) Att k kan hafva äfven negativa värden, inses däraf att = (9 F4 V 5) STA 1 (94 VB) = O+FaV 5 i 2) Enklast erhållas dessa likheter genom hopmultiplicering af likheterna F2—5G?=1, m? — 5n?=1. Produkten blir näml. (m Ft ön G)—5(n FL m GG) =1, hvaraf ses att likh. x?— 5y? satisfieras afx=mFH+5nG, y=nF-tmG. Dessa uttryck äro jämväl rekur- renta med rel. skala (18, — 1). 7 | « 73 ändamål observeras att & alltid har någon af formerna 5 ?, Hi+tl, 5it?2 och att man därför kan skrifva Vg (FR - (9+4 VB? (9 +4 VRT! +? —(F+ OV 5) (9 + 4 VB? enär” (P + GV5) (9+4 V3)? för bran värde på i blir af formen F' + GV 5. Vidare är (9 +4 VB) T1E?=1, 9 +4V5, 161+72 V5, hvarigenom fås följande 5 former för x och y: z=1 PER 20 GAR 161 £” + 360 G”| (0) MEET ES Ela AE Nad NR = (5) MC nm CEN JM hvari nu F” och G' äro oändligt mångtydiga tal, bestämda ur likheten (c) F+GVä=(F+- GV) (9 F4£V 5) 3. Med afseende på det föliande är det nödvändigt att betrakta den händelsen att x?— 5y=A=7", där r är udda tal och icke delbart med 5. Då är r af samma kva- dratiska form som x? 5y?, och således r=7f? —5 g, ty man. har i allmänhet (x=—= ayyr=X? — ag Y? och således (ct y Va) (ee —yVaY =S YVI) (AX — Y Va), hvar- an följer X + Vä (ry a) samt X— Y Vas (x—y Va)", hvilka likheter gifva hela och rationella ut- tryck: för AN coebh/ Yu 2, gy och an Vi hatva, saledes; med iakttagande däraf att enligt det föregående en lösning till likheten r? —5y? = A är af formen EF? —5 GQ, Xx? — dy? = (PR - 5y) = FP —5 GQ? och således (F + GV 5) (F-G V 5) = (f+g Vy (f — g V5y, hvaraf följe F+GV5) = f+gV5 = + 10 fig + 125 fy + Ofg+50fPg 4 25g") V3 och foljaktligen : [F=f(5-+50 Pg + 12599, (0 |G. =>5g (ft +10 fig + 5g'). Eftersom F+ GV5= (f+gV5), kan man sätta £ + & Vä=(F+GV5)(9 +4V5Y' = [(f +g V5) (9+H4V5Y] äfven = (f' + g' V5Y, där f' och g' således blifva oändligt mångtydiga tal, bestämda ur likheten 74 (e) Pg Vf DYNOR AND hvarefter likheten F 4 G' V5—/(f Fy V5) ger fr ESR RON ET i 2ril LÅ (f) VG =O feg Den allmänna lösningen till likheten (2) AN innehålles således såväl i formlerna (a) och (d), då m och n bestämmas ur likheten m +n V5 =(9+ 475)", där k betecknar ett godtyckligt tal,?) som och uti formlerna (b), (c), (d) eller (b), (e), (f). Anmärkas kan, att de tre senare formlerna framgå ur de två förra, om i dessa i stället för m och n insättes successivt m=1, n=0, m=9, n= + 4, m= 161) nm (2 samt SIG, f,.gr ersättas al no Ge 4. Om formen x? — 5 y? framställer ett tal A, så fram- ställes detta tal jämväl af formen 52x'? — y'?, ty den förra formen öfvergår till den senare genom substitutionen x=52x'—2y', y=—22x'+y' och tvärtom den senare formen till den förra medels den omvända substitutionen x'==>2+?2y, YI DY. Efter dessa förberedelser skola vi bevisa att likheten (4) xx? + y? =- AM 95 är omöjlig under de i inledningen gjorda förutsättningarna, att x, y, Z äro udda och relativa prima tal samt att z är delbart med 5, hviket senare vilkor är nödvändigt om likheten antages vara lösbar, då m hör till progr. (2). Be- viset är indirekt och följer samma tankegång, som Legen- dre användt vid bevisandet af omöjligheten af likheten RY 20 (0fran rant arb). ') Således är äfven f?—5g?=f—5g?. ?) Med tal i denna uppsats menas alltid hela tal. 19 Om 2 är delbart med 5, kan det sättas =5 tr, då och 5t äro relativa primatal. Hvarken x eller y kan då vara delbart med 5. Nu är ty =(0+y) (0 — Dy vy cy ty) = ; Köa (2 DY TY (+ (5( AR 5 TT De båda faktorerna i denna produkt kunna icke halva till gemensam faktor något annat tal än 5 (och ätven endast EF US 2 första potensen af detta tal), enär "icke kan inne- hålla 5 som faktor, ty i motsatt fall skulle äfven 2 :zy och slutligen såväl x som y ha 5 till faktor. Häraf följer att likheten (4) nödvändigt sönderfaller i de två likheterna Xx + Y = 2m Ht . 2 222 2 2X2 a = fc SAR NN | då 2=5 tr. Insättes i den senare likheten 22” 53 f!0 i stäl- let för x? + 2 zy + y? samt divideras med 5, erhålles likheten 2 2 | (h) (C AT SR H(2m--T57 ÖF = fr =— (ff RA gy. 2 Denna likhet är af formen (g). Dess lösningar innehållas följaktligen i formlerna 2 2 CR — FP. 9 F+206", 161 F' + 360 &, Im Hi f0— Gl, 9 GA +4F, 161 6 +72 F, där F' och G” hafva de genom formterna (e) och (f) be- stämda värdena. I den senare likheten (rättare likheterna), måste högre membrum (membra) vara delbart med 5. Eme- dan G' enl. (f) är delbart med 5, kan icke F” vara delbart med 5, ty i motsatt fall skulle äfven x? +Fy?, xy och slut- ligen äfven x och y vara delbara med 5. Häraf följer 76 att af de fem olika formerna för 1 fråga varande lik- het endast den första formen är antaglig. Altså är 2m—1 5 pOo— GG = 5 g (EE —+— 10 Eg + bg") samt mL De REGN SENOR UED AE AT I denna likhet äro faktorerna i högra membrum rel. prim- tal, emedan f” och g' äro sådana. Den andra faktorn kan icke vara delbar med 5. Vidare måste g' vara jämt tal, ty vore g' udda och således f' jämt tal (bägge kunna icke vara udda eller jämna, emedan (f/?— 5g'?) = (f — 5 gr) => och 7 således vore emot antagandet jämt), blefve högra mem- brum udda, medan vänstra membrum är jämt tal. Sätta vi därför t= ur", då u och »' äro rel. primtal, måste likheten 1 fråga sönderfalla i dessa två Yg = am—1 56 UL Ne dann EE UWrd Insättes i den senare likheten 22m— 5? 0 för 2 g', erhålles (fl — 15) GE AES 5 (Pun 512 WEE = (FÖ = (li AE ÖR Men denna likbet är af samma form som likheten (h), hvar- ur på anlogt sätt härledes PR gr uu? EN Hg (fem: 2 10 fagre bg samt härur oj = 9? m—l1 5 EN 2 2,2 UNG 2N HA 20 (fö + 5 g” ) LANE (2 9” ) = y!! | där ur” =—=u. På detta sätt kunde man fortsätta till oänd- lighet och sålunda få efterhand 2=5 t=n>5 ur! =>5 w'r!'r" = Duw'rrytv: Nu kan intet af talen u, w/, w”'.-.- utfalla LL. Då hvart och ett af talen »', r'”, r”',... bestämmes ur en likhet af formen r!Oom—=/ft+ 10f'g-tF5gt, däri f och g oafbrutet växa, blir hvart och ett af dem > 1 och således, eme- TT dan de äro hela tal, > 2. Häraf följer att produkten Bury: växer utöfver hvarje ändligt tal, hvilket för- utsätter att 2 vore oändligt stort tal. Men detta strider emot det naturliga antagande att x, y, 2, i likheten (4) äro ändliga tal, hvaraf således följer att likheten L? + VE = om 29 ; är omöjlig under det antagande att 2 vore delbart med 5 eller att m vore en term i progressionen 2, 4, 7, 12-.- So log SEN Det andra fallet, då 2 icke är delbart med 5 och hvil- ket kan inträffa, när m är en term i progressionen (3), har däremot, såsom antydts, vid begagnandet af ofvan an- vända bevisningsmetod icke ledt till någon motsägelse. En annan väg måste därför inslås, för att få frågan afgjord. Skulle svaret på denna fråga utfalla nekande, d. Vv. s. att i fråga varande likhet är omöjlig äfven i den händelsen att 2 icke är divisibelt med 5, skulle därmed en intressesant sats rörande triangeltalen (/Y-talen): 1, 3, 6, NOS ee Z USER vara bevisad. Angående dessa tal känner man åtskilliga satser. Sådana äro: hvarje helt tal är antingen ett /Av-tal eller en summa af två eller högst tre /V-tal; ett /N-tal kan icke (med undantag af 1) vara en kub (kubiktal) eller en bikvadrat. I /A-talsserien förekomma således icke potenser, hvilkas exponenter äro delbara med 3 och 4, men väl kvadrater af icke-kvadrater och icke-kuber, t. ex. 36 =6?, 1225=35 Man kan nu ställa sig den frågan, om de nämda potenserna äro de enda,som ej förekomma i /Y-talsserien. Att på allmänt sätt besvara denna fråga, torde öfverstiga den nuvarande analysens krat- ter, ty vi skola se till hvilket problem frågan leder. Antag att ett /Y-tal vore en mite potens, då m> 2 och icke delbart med 3 eller 4. Man borde då kunna n(n+1 ER Ef - SB: lösa likheten = 2" hvilken, emedan n och n + 1 äro relativa primtal, måste sönderfalla i de två likheterna 18 == 207 meal =vriFeller ock EW WEE NER där uv=2. Dessa leda till likheteterna v” -— 1=2 w" och u+b1=20", hvilka båda äro af formen Xx” + 1 =>22m. hvilken åter utgör ett specialfall af likheten Zz” yr =2Pm Omöjligheten af denna likhet är bevisad för m=>3 och 4 af Legendre!). Däremot tyckes det möta oöfvervinnerliga svårigheter, att med ett slag bevisa möjligheten eller omöj- ligheten af denna likhet för hvarje m > 2. Man måste där- för inskränka sig till bevisandet för m = de succession prim- talen 5, 7, 11,..., hvarigenom naturligtvis icke ett generelt bevis kan åstadkommas. Vi hafva icke i litteraturen på- träffat någon behandling af likheteten xx ty =272> och således icke heller sett den satsen uttalad, att ett /-talicke kan vara en 5:te potens. Det var önskan att få denna fråga besvarad, som föranledde oss till undersökningen af sist- nämda likhet, satt under den allmännare formen x3 t-y?:—= 2 35 men hvilken fråga i det föregående blifvit endast till hälf . ten utredd. ') Théor. d. N., II, $ 1. — RON Undersökningar öfver anhydridbildningen hos syror tillhörande bernstenssyregruppen. tr Af HEdv. Hjelt. Ur mina tidigare undersökningar öfver laktonbildnings- hastigheten hos enbasiska och tvåbasiska y-oxysyror "!) fram - går å ena sidan, att inträde af alkyler i den kolförkedjning, som vid anhydrisering slutes, befordrar den intramolekylära reaktionen och i den andra, att graden af detta inflytande är väsendtligen beroende af kolväterestens sammansättning. I sammanhang med dessa undersökningar har jag äfven an- stält en” serie försök öfver substituerande radikalers infly- tande i afseende å anhydridbildningen hos de syror, hvilka innehålla atomförkedjningen: >(C— CO, H | >0-— COH och hvilka alla kunna återföras till bernstenssyran så- som typ. Att alkyler äfven här höja benägenheten för vatten- afspjälkning har på grund af kvalitativa försök af särskilda forskare påpekats. Redan år 1886 har jag i en monografi öfver den intramolykylära vattenafspjälkningen ”) uppmärk- samgjort på förhållandet. Auwers och V. Meyer?) hafva särskildt uppvisat den tilltagande benägenheten för anhydrid- ' !) Acta Soc. scient. Fenn. XVIII o. XIX. 2) SANS NE 2 Je BR ")-Berad. döchem; Ges) XX HIN 101. 30 bildning med antalet i bernstenssyra (och glutarsyra) inträ- dande metylgrupper. Bischoff'!), hvilken förfogat öfver ett rikt material af substituerade bernstenssyror, har uttalat den åsigt, att anhydridbildningen eger desto lättare rum ju större antal och ju större atomkomplexer inträda i stället för väte i bernstenssyra och anser förhållandet böra förkla- ras sålunda, att karboxylerna, i samma mån radikalernas antal och storlek tillväxa, tvingas att komma hvarandra när- mare i rummet. En kvantitativ undersökning af förhållandet syntes emel- lertid önskvärd. En sådan kunde lämpligast företagas så- lunda, att de olika syrorna upphettades under lika förhål- landen under samma tid vid samma temperatur och derefter den bildade mängden anhydrid, resp. oförändrad syra be- stämmas. Dessas relativa mängd måste anses kunna utgöra ett uttryck för den större eller mindre lätthet, hvarmed sy- ran anhydriseras. | Enligt uppgifter i litteraturen, särskildt af Anschätz?), äro hithörande tvåbasiska syror olösliga 1 kloroform, me- dan anhydriderna däri lösa sig med lätthet. Jag försökte derför använda kloroform för åtskiljande af anhydrid och oförändrad syra. Syran upphettades i portioner af 1 gr. i små vågig fraktioneringskolfvar med ett endast några centimeter långt ansatsrör i ett för ändamålet konstrueradt upptill med lock tillslutet oljbad. Försöken gjordes vid en temperatur af 2002. Efter en timmes upphettning och sedan den i kolf- ven återstående massan fått afsvalna, utskakades den med kloroform trenne gånger, lösningen filtrerades och det på . filtrum kvarblifna återbragtes i kolfven, som efter torkning vägdes. Minskningen i vikt motsvarar den mängd af syran som öfvergått i anhydrid. Denna minskning utgjorde för: Bernstenssyra: 1) 6,2 2/4 2) 6,2 ?/, 3)6,5 "/9 4) 7,3 2/60 DEG a 1) Ber. d. d. chem. Ges. XXIII, 620. 2) Annal. d. Ch. 226, 9. Medeltal: 6,7 9/0 FS ra Fv ” . = fn p 31 Kd dk TD) AN yr 2) SNR Ng: Medeltal: ADS Ftalsyra:1):96 2/7, 2) 95,3 2/73) 96,45 9/) 4) 96,4 AO Medeltal: 96,5 /,. Då försöken skulle utsträckas till andra syror (alkyl- bernstenssyror), visade det sig, att dessa i någon mån lösa sig 1 kloroform. Till och med brandvinsyra löses af detta agens om också i mycket ringa mängd, hvarför de ofvan angilna talen för denna syra äro för höga med några pro- cent. Ur särskilda löslighets bestämningsförsök framgick, att 100 del. torr kloroform lösa vid rumtemperatur: 0,35 del. brandvinsyra 1,06 del. etylbernstenssyra 2,83 del. n-propylbernstensyra. Lösligheten tilltager således med den substituerande radikalens storlek. Äfven kamfersyra, med hvilken några anhydriseringsförsök gjordes, visade sig vara något löslig i kloroform. Den till först använda bestämningsmetoden måste såle- des öfvergifvas och då jag icke lyckats finna något annat tillförlitligt sätt att bestämma anhydrid jämte syra eller åt- skilja dem från hvarandra, verkstäldes försöken så, att en- dast den af vattenbildningen betingade viktsförlusten genom vägning utröntes, hvarur den anhydriserade syrans mängd beräknades. För att emellertid förekomma, att syra eller anhydrid skulle jämte vatten förflyktigas och afgå genom ansatsröret, måste upphettningen företagas vid en möjligast låg temperatur och visade sig i detta afseende en tempe- — ratur af 160? lämplig. Efter det kolfvarna uttagits från ba- det, sögs torr luft igenom desamma för att aflägsna i dem befintlig vattenånga, hvarjämte ansatsrörens mynningar, hvilka befunnit sig utom upphettningsapparaten, aftorkades invändigt med filtrerpapper. Vid dessa försök kunde natur- ligtvis endast sådana syror användas, hvilka smälta under 1602. Då den af vattenbildningen förorsakade viktsförlusten är jämförelsevis obetydlig och mindre ojämheter vid försö- ; 6 82 ken icke kunna undvikas, är det naturligt, ätt bestämmnin- - garna icke kunnat utfalla fullt noggranna och de med samma syra gjorda försöken icke blifva synnerligen väl öfverens- stämmande. Af denna orsak har jag ansett nödigt att med hvarje syra anställa ett flertal försök. De anförda talen hänföra sig till 1 g. substans. 2) Brandvinsyra. Smp. 1122 1) viktsförlust 0,0204 motsvar. 15,2 proc. anhydriserad syra 55 0,0210 3 16,1 5) 3 0,0178 4 13,0 5 NS 0,0182 3 13,4 2 eg 0,0180 5 13,3 3 Etylbernstenssyra. Smp. 98? ; viktsförlust 0,0150 motsvar. 12,2 proc. anhydriserad syra hd 0,0213 3 IE Aa 0,0150 - 1252 ös 5 0,0202 3 16,4 - 59 0,0174 ä 14,1 É ” 0,0186 ” 15,1 ” : 0,0175 FÅ 14,2 os-Dimetylbernstenssyra. Smp. 137—138? viktsförlust 0,0460 motsvar. 37,8 proc. anhydriserad syra 55 0,0440 : 30,7 Nb 5 0,0445 5 237,0 3 5 0,0447 2 36,2 ss n-Propylbernstenssyra. Smp. 91? viktsförlust 0,0200 motsvar. 17,8 proc. anhydriserad syra as 0,0167 - 14,9 3 55 0,0160 5 14,2 k 5 0,0201 3 17,9 5 5 0,0205 S 18,3 4 Isopropylbernstenssyra. Smp. 103? viktsförlust 0,0350 motsvar. 31,1 proc. anhydriserad syra Xx 0,0322 29,0 a a 0,0340 - 30,2 55 5 0,0327 så Zu 3 SID äs AR ERT FREE ISA Et KN MT SEEN SA SEE SN ENN EN AR TEARS AV beg 3 VER SN Aa AA MED GÖTA för - j ste BREES RE ra : NS 383 Ur dessa bestämningar erhållas för de särskilda sy- rorna följande medeltal: Brandvinsyra: 14,1 ?/, anhydriserad syra (metylbernstenssyra) : Etylbernstenssyra: 14,5 : n-Propylbernstenssyra: 16,6 HERE Isopropylbernstenssyra: 29,9 å Dimetylbernstenssyra: 36,7 3 Differenserna mellan anhydridmängderna hos de tre förstnämda syrorna äro icke så stora, att dem kunna till- erkännas någon afgörande betydelse, men däremot framgår otvetydigt ur försöken, att isopropylbernstensyra och dimetyl- bernstensyra hafva en betydligt större benägenhet för an- hydrisering än metyl-, etyl- och n-propylbernstensyra. Äfven med fenylbernstensyra anstäldes försök såsom ofvan. Men emedan syran smälter först vid 167”, skedde upphettningen vid 1709, För jämförelses skull undersöktes brandvinsyra vid samma temperatur: Brandvinsyra: 1) viktsförlust 0,0270 motsvarande 19,1 ?/, anhydriserad syra 2) z 0,0256 ke 18,8 9 Medeltal: 18,95 5 — Fenylbernstenssyra: 1) viktsförlust 0,0126 motsvarande 13,6 ?/, anhydriserad syra 2) - 0,0132 > 14,2 Jå 3) - 0,0126 é 13,6 3 Medeltal: 13,9 Anordnar man de undersökta syrorna efter tilltagande benägenhet för anhydridbildning erhålles följande serie: bernstenssyra fenylbernstenssyra metyl a etyl 3 propyl =» isopropyl ,, dimen ftalsyra 34 Jämför man dessa resultat med de vid undersöknin- garna öfver laktonbildningshastigheten erhållna, kan man icke undgå att finna öfverensstämmelse. Äfven här visar den osubstituerade syran (bernstenssyra), i analogi med för- hållandet hos y-oxysmörsyra och itamalsyra, den minsta be- nägenheten för anhydrisering och inträdandet af radikaler i kolförkedjningen betordrar den inre vattenafspjälkningen. Dock verka de substituerande radikalerna här i detta afse- ende icke lika gynsamt. Men de tvåbasiska syrorna äro icke heller fullt komparabla med de tidigare undersökta oxy- syrorna. Hos dessa befinna sig den eller de substituerande radikalerna vid samma kolatom, som binder den ena (den alkoholiska) hydroxylen, hos de substituerade tvåbasiska sy- rorpa åter vid den närmast belägna kolatomen: CO, H | R-CH-CH-CH, R-CH-CH,-CO0O, H | | | OH CO, H CO-OH alkylitamalsyra alkylbernstenssyra Radikalens inflytande måste väl 1 förra fallet fram- träda mera intensivt än 1 det: senare. Hvad åter beträffar de särskilda radikalerna, utöfvar - fenyl, i likhet med förhållandet hos itamalsyra, den minsta inverkan och följer derefter i ordningen metyl. Etyl och n-propyl förhålla sig ungefär som metyl, då däremot isopro- pyl och dimetyl utöfva en stark höjning i benägenheten för anhydridbildning. Äfven hos itamalsyra äro dessa substi- tuenter de, hvilka verka starkast, ehuru i detta fall isopro- pyls inflytande är större än dimetyls, hos bernstenssyra åter omvändt. Lättast anhydriseras ftalsyra, i full öfver- ensstämmelse med den synnerliga lätthet, hvarmed ftalid- bildningen (ur oxymetylbenzoesyra) eger rum. Orsaken till den olika lätthet, hvarmed vattenafspjälk- ningen hos de särskilda syrorna försiggår, måste anses bero på, att afståndet emellan karboxylerna är olika. Detta olika afstånd kan betingas dels af en olika konfiguration hos mole- ' I « AV ; : ft SANNE ET ob len ar 35 kylen i riktning åt en fumaroid eller en malenoid anord- ning af atomerna, dels af ett närmande på grund af större eller mindre afvikelser från den regulära tetraéder-konfigura- tionen. Såsom den närmast bestämmande faktorn synes mig dock det förra förhållandet böra anses. Hos den i af- seende å anhydridbildning trögaste syran, bernstensyra, skulle konfigurationen då vara rent (eller i det närmaste rent) fu- maroid, hos ftalsyran åter maleniod (fixerad genom benzol- kärnan). Hos öfriga skulle karboxylerna befinna sig i ställ- ningar liggande emellan dessa lägen. Den malenoida konfigurationen i och för sig betingar dock icke omedelbar; vattenafspjälkning utan måste för att denna skall inträda, hvardera karboxylen intaga sådant läge, att hydroxylerna äro riktade mot hvarandra inåt molekylen. Då detta är fallet måste hydroxylerna anses komma hvar- andra så nära i rummet att reaktion inträder. Hos de sy- ror, der detta läge under normala förhållanden är fixeradt, skulle syran således alls icke existera såsom hydrat. Samma för anhydridbildningen erforderliga ställning inträder momen- tant vid högre temperatur tillföljd af atomernas rotation och svängningar äfven hos syror med annan konfiguration. Ju närmare det malenoida läget karboxylerna befinna sig, desto oftare måste, vid upphettning till en viss temperatur, den för anhydridbildning gynsammaste konfigurationen hos mole- kylerna inträda, hvaraf vattenutträde är en omedelbar följd. Alkylerna skulle således betinga en förändring af den fuma- roida komfigurationen i en den malenoida sig mer närmande. Orsaken härtill kunde väl till en del ligga i kolväteradikaler- nas kemiska inflytande, men sannolikt beror förhållandet främst på, att kolväteradikalerna rent mekaniskt tränga karboxylerna närmare hvarandra. Anmärkningsvärdt är isynnerhet den omständighet, att vid den förgrening af kolkärnan som inträder, då väte ersättes af två metyler eller isopropyl, benägenheten för anhydridbildning starkt ökas. Företeelsen är dock alltför komplicerad för att med den ringa kunskap om hithörande förhållanden vi ännu ega kunna förklaras. Bischoffs åsigt, att benägenheten för an- 36 hydridbildning skulle tilltaga med alkylernas storlek och an- tal, bekräftas, hvad den förras vidkommer, icke af erfaren- heten. Antalet alkyler synes deremot, äfven enligt några af mig gjorda försök, hvilka komma att vidare utsträckas, i detta afseende spela en betydande roll. Slutligen må påpekas, att Bethmanns !) antagande, att de substituerade bernstenssyrornas elektriska lednings- förmåga skulle gifva ett uttryck för deras geometriska kon- figuration med särskild hänsyn till karboxylernas afstånd från hvarandra, icke bekräftas af ofvananförda försök. An- hydridbildningsförmågan hos de undersökta syrorna öfver- enstämmer alls icke med de relationer de visa i afseende å ledningsförmåga. Äfven Walden 2?) anser Bethmanns slutsatser strida mot kemiska analogier och fakta. : De vid försöken använda substituerade bernstenssy- rorna hafva framställts enligt malonsyreestermetoden. Såväl vid syrornas framställning som vid anhydriseringsförsöken har jag verksamt biträdts af studerandene frih. A. Ceder- creutz och J. Lithonius. !) Zeitschrift phys. Chemie: V, 410. ?) z 5) SRS RV ER ARG STA Fyr. << Blitophaga opaca Linné härjande våra kornåkrar. Af 0. M. Reuter. Såsom kändt, lifnära sig insekterna i allmänhet blott af ett slags näringsämnen, antingen vegetabiliska eller ani- maliska, och en stor mängd växtätande insekter är med hänsyn till sin näring inskränkt uteslutande till en enda växt- familj, stundom till en enda växtart. Ytterst sällan inträffar att någon till en phytophag insektgrupp hörande art tillika lefver af animalisk föda. Emellertid finnas exempel på lar- ver af åtskilliga fjärilarter, hvilka uppäta andra larver, äf- vensom på fjärilarver, hvilka normalt lifnära sig af sköldlös- 'sen på vissa växter. Likaså förtära skalbaggar, som tillhöra familjer med carnivora lefnadsvanor, likväl understundom växter, och detta till ock med i den mängd, att de kunna uppträda såsom värkliga skadedjur. En sådan art ärt. ex. den till rofskalbaggarne hörande i Frankrike och Tyskland mån- gen gång så skadliga Zabrus gibbus Fabr. Emellertid har det varit först under senare hälften af detta sekel, som man uppdagat dessa egendomliga undantag från den all- männa regeln och beträffande den ofvan nämnda arten fö- refaller detta afvikande lefnadssätt en så erfaren kännare af insekternas lefnadsvanor, som Kaltenbach, ännu så otroligt, att han i sitt stora år 1874 utkomna värk ,,die Pflanzen- feinde aus der Classe der Insekten'" omtalar det med all re- servation. Likväl hafva alt flere liknande fall iakttagits och isynnerhet har det i Amerika flere gånger förekommit 88 att insekter likasom byta om näringsämnen och härigenom kunna blifva fruktansvärda skadedjur. Särskildt har detta varit händelsen med åtskilliga sådana, som dit på ett eller annat sätt importerats. Då jag senaste sommar på uppdrag af K. Finska Hus- hållningssällskapet besökte trakterna öster och söder om Nikolaistad, i och för undersökning af ängsmaskens ödeläg- gelser, meddelades mig från flere orter i början af juli att mask begynte visa sig äfven på kornåkrarna, hvilka till följd däraf fläckvis börjat gulna. Till en början antog jag det vara möjligt att ängsmasken, hvilkens totala härjningar af - några hafrefält jag varit i tillfälle att iakttaga, äfven gått på kornet. Vid min afresa från Kauhajoki den 9:de juli var jag emellertid i tillfälle att flerstädes observera större gula fläckar på åkrarna, ehuru ingen ängsmask förekom i dessa trakter. Då jag därjämte i tidningarna såg uppgifvas att det på kornåkrarna uppträdande skadedjuret, som an- togs vara ,,någon afart at ängsmasken' var platt och svart, fann jag snart att man här hade att göra med en skade- insekt af helt annan art. För att taga reda på saken be- gaf jag mig därför den 11:te från Östermyra till Storkyrö, där ,, masken" enligt uppgift på en del ställen skulle före- komma 1 större mängd. På kornländerna funnos här uppkrupna 12 å 13 mm. långa till skapnaden gråsuggslika, bakåt afsmalnande, på si- dorna utplattade, svarta, glänsande sexbenta larver, hvilka voro ytterst skygga och vid första buller genast släppte sig ned på marken, där de försvunno i jordspringorna. Med någon försiktighet lyckades det dock att erhålla exemplar och dessa bekräftade den förmodan, beskrifningen i tidningarna ingif- vit mig, eller att ofvan nämnda larver tillhörde den så kal- lade brunhåriga asbillen, en till det forna Linnéska skal- baggssläktet Silpha hörande art, hvars nuvarande veten- skapliga namn är OÖiceoptoma eller Blitophaga opaca Linn. Denna skalbagge tillhör en familj, som typiskt lefver af i förruttnelse öfvergångna animaliska ämnen, hvarom äfven benämningen ,,asbiller' vittnar. Under vanliga för- 39 hållanden äro dessa insekter, hvilkas värksamhet befriar jordytan från en mäng stinkande och förpestande kadaver, att räknas bland de nyttigaste smådjur, bland naturens ofta föga beaktade, men dock så betydelsefulla sundhetspolis. Också Blitophaga opaca Linn. anträffas både såsom larv och imago på döda smådjur. Men, likasom några andra samsläktingar !), blir äfven Blitophaga opaca understundom vegetarian, utan att det ännu lyckats utgrunda de för handen varande orsakerna därtill. Första gången man lärde känna denna insekt såsom växtätande var år 1844, då plötsligen sockerbetorna i Frank- rike oeh Irland angrepos af dess larver, hvilka därpå föl- jande år fortsatte härjningen så att hela afkastningen fler- städes totalt förintades och bladen helt och hållet uppåtos. En del författare antogo nu att det vore sockret i betplan- torna, som lockade larverna, hvilka i fånget tillstånd visat big synnerligen begärliga på socker. Men de flesta sökte orsaken till larvernas talrika uppträdande i beskaffenhet at den gödsel, som antagligtvis begagnats på de ställen, där de förekommo, i det man förmodade benmjöl m. m. värka tilldragande på skalbaggarna. Men snart erfor man att på flertalet ställen användts naturlig gödsel. I Holland uppträdde Blitophaga opaca år 1877 i när- heten af Amsterdam, där den åt flera stora rapsatländer alldeles bara. Orsaken till detta massuppträdande af as- billen ansåg man vara den omständighet att fältet, som tidigare öfversvämmats, först två år legat torrlagdt och då varit fylldt med kadaver af en stor mängd sjödjur, hvilka bildade en förruttnande organisk massa, som lockat skal- baggarna att däri lägga sina ägg. Följande år fans emel- -lertid, märkeligt nog, icke spår af insekten på dessa ställen. Man förmodade då att den osedvanliga födan haft ett skad- ligt inflytande på dess förtplantning. 1) Oiceoptoma reticulata Fabr., Silpha obscura Linn. och Phos- hpuga atrata Linn. 90 I England hade man ända till år 1888 ingen erfaren- het af Blitophaga opaca såsom skadeinsekt. Men detta år uppträdde den plötsligt och förstörde sockerbetorna på flere orter så väl i Irland som i England, stundom kalätande flera acres. é I Tyskland har skalbaggen likaså först på senaste tid uppträdt härjande. Kaltenbach nämner i sitt stora arbete ,.die Pflanzenfeinde'" (1874) icke ett ord om densamma; en- dast larver af Phosphuga atrata omtalas såsom icke sällan förödande hvitbetorna i Preussen. Senare har emellertid äfven Blitophaga opaca iakttagits t. ex. i Böhmen på hvit- betsåkrarna, men man har där funnit att den, likasom lar- verna till Oiceoptoma reticulata och Phosphuga atrata i än högre grad förstörde på åkrarna växande Chenopodi- um, således emellertid arter af ett släkte, hörande till samma familj som Beta, Chenopodiacece. Efter ett annat närstående släkte, Blitum, har arten erhållit sitt generiska namn. Också i Skandinavien uppträdde den brunhåriga as- billen såsom skadedjur redan år 1834, ehuru skadan icke var af någon större betydelse. Den gjorde då anfall på potatis- blasten i delarna vid Kvaenangenfjorden i Norska Finmar- ken. Emellertid var härmed en ny näringsplanta för detta djur upptäckt. Och år 1885 upptäcktes ännu en, i det man då fann att insekterna uppåto de unga löfkojplantorna vid Moen i Målselerdalen. År 1890 inberättar ytterligare amtsagronomen i Åsen- hus i Norge , att i Meldalen omkring den 20 maj en korn- åker varit i hög grad afäten af denna insekt strax efter brod- dens uppkomst. Ute vid kusten sågos likaledes på Örlan- det kornåkrar angripna på så sätt att vissa fläckar stodo fullkomligt kalätna, medan växten rundt omkring var gan- ska frodig. På hafreåkrar observerades arten icke. Men i Soknedalen iakttogs den i slutet af juni på T»ifolium, Ru- mex oeh Tussilago, ofta sex till åtta stycken på ett klöf- verstånd. År 1891 uppträdde larverna åter midsommartiden på en kornåker i Hardanger. SJ I Sverige omnämnes dess förekomst såsom skadedjur första gången år 1889 i juni, då ,Östersunds-posten" be- rättar att denna insekt i stor myckenhet slagit sig ned på de nysådda kornåkrarna i Klöfsjö och angripit den spirande brodden. Och senaste sommar (1892) befanns den mycket allmän i hela Norrbotten på vägar och åkrar, hvarest den förtärde kornbrodden i spetsen och kanterna, så att denna vissnade. ; Det var samtidigt, som den, såsom jag redan varit i tillfälle att anföra, väckte allmän uppmärksamhet genom sin talrika förekomst på kornåkrarna äfven i Österbotten, hufvudsakligen kring Nikolaistad. Men äfven på andra or- ter, t. ex. i Letala socken invid Nystad, har samma observa- tion blifvit gjord enligt mig tillhandakomna meddelanden. I trakten kring Östermyra har enligt uppgift larven af denna skalbagge angripit äfven potatisblasten och kålbladen. Men möjligt är att åtminstone de på kålbladen funna liknande larver tillhört den närstående Phosphuga atrata, hvilken på ett ställe i Jämtland år 1889 funnits frossande på kål- arter och andra trägårdsväxter. Ännu har denna insekt icke, hvarken i Skandinavien eller hos oss, förorsakat någon nämnvärd skada, i det röt- terna till den afbitna brodden icke angripits, utan skjutit nya skott, så att skörden blifvit åtminstone så godt som normal äfven på de angripna fälten. Emellertid kan ingen med visshet påstå att den icke en gång kan taga en lik- nande öfverhand på kornåkrarna, som ängsmasken på än- - garna. I England har man redan funnit att den så snart den förtärt alla bladen på hvitbetorna, begynt gnaga äfven rötterna och sålunda åstadkommit allvarliga skador. Min afsikt är emellertid icke att här ingå på en när- mare betraktelse af denna insekt såsom skadedjur och af möj- liga medel mot densamma. Jag har endast velat framhålla den såsom ett exempel på den förändring vissa insekter synas undergå med hänsyn till sina lefnadsvanor och hvil- ken icke saknar sitt biologiska intresse. De härtill medvär- kande orsakerna skola väl alltid blifva svåra att med säker- 592 het angifva. Åtmistone kunna icke de förmodanden angå- ende orsaken till artens massvisa uppträdande på socker- betsländerna, dem man hittills uttalat och för hvilka vi of- van redogjort, tillmätas någon betydelse. Icke häller kunna dessa insekter sägas af brist på sin urs rungliga eller ty- piska föda, kadaver, hafva blifvit nödgade att hålla till godo. med vegetabilier. Ty senaste sommar voro ängarna i Öster- botten rikt beströdda med lik af ängsmask. Dessutom har man i Böhmen observerat att de, då de sattes i tillfälle att välja, alltid valde Chenopodium framför döda djur. En del författare, såsom tysken Kessler, hafva till och med gått så långt att de påstått att Blitophaga vore af na- turen ett rent växtätande och icke ett köttätande djur. Han säger att vid alla hans utfordringsförsök både imagines och larver af denna art förkastat all dem erbjuden animalisk föda och ätit endast växtblad. Men häremot strider såväl mina egna som flere andra entomologers erfarenhet och se- nast har Sveriges landtbruksentomolog, herr S. Lampa funnit att larverna af Blitophaga med Beg g ätit döda ängsmaskar. Genom observationerna senaste sommar har äfven vårt land indragits i antalet af dem, hvarest denna typiskt nyttiga insekt antingen redan uppträdt med allvarligare ödeläggelser eller åtminstone i detta afseende synes nog så hotande. (Vid utarbetande af ofvanstående har följande literatur an- vändts: Kaltenbach, Die Pflanzenfeinde aus der Klasse der In- sekten (1874); Ormerod, A manual of injurious insects (1890); Henschel, Die Insectenschädlinge in Ackerland und Köächen- garten (1890); Montillot, Les insectes nuisibles (189i); Schöyen, Skadelig optreden på bygagrene af den mörke ådselbille (Silpha - opaca Lin.), i Norsk Landsmansblad 1890; Beretning om Skade- insekter og Plantesygdomme i 1891 (1892); Lampa, Berättelse angående resor och förrättningar under år 1892 af kongl. Landtbruks- styrelsens entomolog (1893).). te Sur un effet lumineux observé au-dessus des lampes å arc, surtout å Uleåborg. Par G. Melander. - L'effet lumineux vu pendant Fhiver de 1891--1892 au- dessus des lampes a arc, surtout å Uleåborg, mais souvent "aussi ä Tammerfors et å Helsingfors, a excité tant d”atten- tion, qu'une explication des causes physiques de ce phéno- méne a paru nécessaire. Cet effet n'est cependant pas si nouveau quw'on Pa cru. Jai observé deja pendant Phiver de 1885, au-dessus des lampes å arc de F'établissement Sine- bruckoff, a Helsingfors, un phénoméne de cette espece, quoi- que moins prononcé que :les effets observés a Uleåborg, et jail alors appelé Pattention de M. le professeur Sundell sur ce sujet. D'aprés les notices qui ont paru de temps en temps dans les journaux, en particulier Particle signé: —z—n (M. Fingénieur Hugo Lorenz Mäklin) du journal ,, Teknikern 1892 N:o 45 et les renseignements communiqués par M. le pro- fesseur E. Hjelt, qui a vu le phénoméne å un haut degré d'intensité, on peut caractériser P'effet de la maniere sui- vante: Au-dessus des lampes å arc se montre un cöne lu- mineux plus ou moins diffus, dont le sommet est tourné vers la lampe, l'espace le plus proche de PFécran restant ce- pendant obscur. La hauteur de ce cöne est estimée å 60 —90 métres. Mais quelque fois ces rayons s'étendent jus- qu'aux nuages. On a aussi plusieurs fois constaté une faible inclinaison des faisceaux lumineux dans diverses directions, surtout vers le pöle sud ou nord. La température variait 94 entre — 102 C. et — 15? C. au moment de Papparition du phénoméne et — ce quil y a de plus important — Pair était rempli de ces petits glacons qui, quoique trés rares, sont caractéristiques de certains jours d'hiver dans le nord. En outre, le phénoméne n'est pas apparu seulement au-dessus des lampes å arc. Plusieurs personnes on vu, au moins au moment ou le phénoméne se montrait trés-intense å Helsingfors, une faible lueur au-dessus des becs de gaz et méme au-dessus des lanternes ordinaires des vendeu- ses de la Place de la Caserne. Dans les derniers cas, il était nécessaire, pour le constater, de cacher la lumiéere directe a P'observateur, afin de rendre Veil autant que pos- sible sensible aux faibles faisceaux lumineux. Ce fait et les seules expériences que Pon ait faites jusquici semblent prouver que le phénoméne est de nature optique, quoique ces expériences ne soient pas encore suffisantes pour justi- fier cette conclusion. On a, par exemple, observé a Tam- merfors qu'une personne qui, pendant la durée du phéno- méne, était montée pour arranger la lampe, provoqua ainsi une éeclipse correspondante dans le faisceau lumineux. Le fait que le phénoméne cessa de paraitre quand on éteignit quelques lampes å Uleåborg, ne prouve rien quant åa I'ex- plication du phénoméne. M. Pingénieur Mäklin a, dans Particle cité, proposé que pendant la durée du phénoméne on éclipse une lampe en Pentourant d'un cylindre parfaitement opaque. Je mai ce- pendant pas eu Poccasion de faire ces expériences, qui se- raient d'un grand intérét. M. le professeur Sundell a eu Pidée d'étudier le spectre du faisceau lumineux, pour pouvoir décider la question de savoir si cette 'umieére est de la nature de Paurore boréale, comme on PI'a supposé, ou de méme espece que la lumiere des lampes. Les déterminations que M. Sundell et moi avons faites dans ce but ont paru constater que PFeffet étu- dié est tout å fait de méme nature que la lumiéere originale et par conséquent purement optique; toutefois le phenoméne mn'ayant pas eu, lors de I'observation, un degré remarquable I5 d'intensité, je ne voudrais pas fonder une explication défini- tive sur ces observations. Dans ce qui suit, )'examine le phenoméne exclusive- ment au point de vue de PFoptique. Aussi importe-t-il de noter, comme point de départ de mon argumentation, que dans tous les cas ou PFeffet lumineux a été observé, les lampes åa arc éetaient surmontées d'un écran réflecteur cir- culaire. Si Peffet en question est de nature exclusivement op- tique, on doit pouvoir le reproduire sans employer la lu- miére électrique. Les circonstances météorologiques dans lesquelles le phénoméne s'est produit étant trés-rares, au moins a Helsingfors, et les lumiéres ordinaires étant trés-faibles, il est difficile de reproduire précisément le méme effet åa Pair libre. Jai cependant fait une expérience trés simple qui fournit des arguments suffisants pour justifier quelques con- clusions. Pour remplacer les petits glacons réflecteurs qui remplissaient Pair, j'emploie un carton blanc ou simplement le plafond de la chambre pour rendre visibles les faiseaux lumineux. Au lieu de la lumiere électrique, je me suis servi d'une lampe ordinaire å bröåleur rond. En plagant la lampe sans globe sur le parquet et en disposant un écran circulaire opaque åa une distance conve- nable au-dessus de la flamme, on ne voit pas, sur le pla- fond ou sur un carton placé au-dessus de Pécran, Pfombre de celui-ei sous lapparence dun noyau sombre entouré d'une pénombre, comme on pourrait sy attendre, mais au contraire, un cercle éclairé entouré d'un anneau sombre au milieu de la peénombre. Quel que soit le diamétre de Fécran circulaire, on peut toujours reproduire cette expérience en réglant convenablement la distance du carton sur lequel rombre est portée. En élevant graduellement le carton å partir de Fécran, on: constate qu'il existe d'abord un cöne obscur dans lequel le eentre de Tombre est noir, mais passé le sommet de ce cÖne, on trouve le centre tonjours sensibiement plus éclairé I6 que les bords de Pombre. On peut méme bien distinguer un anneau noir entourant le centre éclairé. En employant une lampe avec globe, on peut, en éle- vant le carton å une hauteur suffisante, obtenir deux an- neaux noirs concentriques, le centre restant clair. Pour étudier Finfluence de la réflexion de la lumiére, jail encore varié la couleur du parquet en le couvrant tan- töt détoffe noire, tantöt d'étoffe blanche. «Les expériences faites de cette manieére ont montré que la forme de Fombre ne dépend pas du pouvoir réfléchissant des environs, quoi- que la lumiere réfléchie affaiblisse naturellement Tombre dans” son ensemble. . On doit par conséquent considérer Veffet lumineux au- dessus de la lampe comme provoqué surtout par la diff- raction de la lumiere qui dépasse les bords de Pécran. En effet, il existe plusieurs raisons pour cette expli- cation. | Grimaldi 1) (peut-étre déja avant lui Léonard de Vinci) observa le premier que Fombre géométrique d'un corps n'est pas parfaitement obscure. Young?) a plus tard expliqué les causes physiques des phénoménes dinterférence et vérifié sa théorie par plusieurs expériences. L'Académie des Sciences a Paris ayant proposé au concours, pour un prix de-physique, examen général des phénoménes de la diffraction de la lumiere, Fresnel envoya . un mémoire, qui fut couronné par PAcadémie en séance publique le lundi 15 mars 1819. Poisson ?), étant un des commissaires qui avaient été chargés d'examiner les mé- moires envoyés au concours, avait déduit des intégrales dé- finies qui représentent Fintensité de la lumiere, rapportées par Fresnel, ce résultat singulier que le centre de rombre 1) F. M. Grimaldi Physico-Mathesis de Lumine, Coloribus et Iride, aliisque adnexis. Opus posth. Bonniae 1665, lib. I prop. I Nr. 16. 2?) Th. Young, Experiments and Calculation relative to Physical Optics. Phil. Tr. 18094; Gilb. Ann. Bd 22. 3) Oeuvres completes d'Augustin Fresnel. Tom. I Paris 1866 p. 365. a di d'un écran circulaire opaque devait, lorsque les rayons y pénétraient sous des incidences peu obliques, tre aussi éclairé que si Pécran m'existait pas, et aprés que FAcadé- mie eut rendu son jugement, il attira I'attention de Fresnel sur ce sujet. Celui-ci fit alors un nouveau calcul, dont il a communiqué les résultats å PAcadémie dans une note sur son mémoire. Par les raisonnements qu'il fait dans cette note, il démontre d'une maniere bien simple les conclusions de Poisson. Fresnel dit méme dans sa note ?): ,,Ce théoreme est indépendant, comme on le voit, du diamétre de Fécran et de la distance å lagquelle on recoit son ombre, tant qu'il n'en résulte pas une trop grande obliquité pour les rayous infléchis; il est également indépendant de la longueur d'on- dulation c'est-å-dire que, pour toutes les espéces de rayons colorés, le centre de r'ombre recoit autant de lumieére que sil n'y avait pas d'éeran; par conséquent ce point doit étre toujours blanc, quand on emploie de la lumiéere blanche, et cela å toute distance de Pécran.' Arago ?) a vérifié ce théoreme sur Iombre d'un écran de 2 millimétres de diamétre. L'écran était collé par son centre, avec un peu de cire molle, sur une plaque de verre åa faces paralleéles. Fresnel a décrit les circonstances dans lesquelles Arago a fait les expériences de la maniére suivante: »Dås que le diamétre de léefsrest un peu grand, par exemple d'un centimétre, les moindres défauts de ses bords ou de la plaque de verre sur laquelle il est fixé alterent la régularité des anneaux obscurs et brillants qui entourent la tache blanche du centre de Tombre. I faut encore que le petit disque métallique soit tourné avec le plus grand soin en forme de cöne tronqué, de maniere que ses bords soient taillés en biseau. La plaque de verre doit étre parfaitement exempte de stries, et avoir ses faces bien planes. En se servant d'un point lumineux extrémement éloigné, tel qu'une étoile 1)1. c. p. 369. 2) Quand je communiquai mes expériences å M. le professeur K. Hällstén, il appela mon attention sur cette vérification d”Arago. 7 98 fixe, on pourrait employer des écrans beaucoup plus grands, si I'on s'en éloignait assez pour que le point brillant du centre de Pombre acquit un diamétre suffisant. Mais peut-étre qwalors il vaudrait mieux suspendre Pécran å deux fils tres- fins, que de le coller sur une plaque de verre."' Le phénoméne au-dessus d'une lampe ordinaire est sans doute parfaitement de la méme nature que dans Pex- périence d'Arago. Jai seulement fait usage d'un bec rond au lieu d'un point lumineux, et Féceran avait dans mes ex- périences un diamétre entre 7 et 30 centimétres. «Lécran était aussi sensiblement moins éloigné du bee, ce qui doit bien influer sur le phénoméne, parce que les rayons lumineux y sont infléchis sous des incidences trés obliques. Les on- des éléementaires devenant d'autant plus faibles que les rayons qui les apportent s'écartent davantage de la direction nor- male å Ponde incidente, on comprend que Fespace le plus proche de PFécran doit rester proportionellement obscur. Soit L un corps brillant, et FABD une surface de Fronde. On peut représenter les rayons G infléchis parvenus des divers points de la surface de onde incidente par les droites AC, BC, EC etc. et on trouve (voir fig. 1) que les rayons arrivés å l'espace cönique ABC dssnus proche : de Fécran, s'€cartent considérablement des direc- tions correspondantes des nor- males å Fonde incidente. Cet on espace reste pour cela obscur. Arago avait déja trouvé ei que le centre de lombre m'était pas une ligne éclairée, mais un cöne de faisceaux lumineux, ce qui dépend des dimen- sions du bec et de Péceran aussi bien que de la distance entre eu . Pour vérifier le théoreme de Poisson aussi å Fégard de Fombre d'un écran å plus grand diamétre, j'ai fait quel- 22) ques expériences au bureau électrique de Helsingfors, ou M. Fingenieur H. L. Mäklin a eu la bienveillance de mettre åa ma disposition une chambre noire et la lampe nécessaire, äå 500 bougies normales!). Qwil me soit permis de lui en exprimer mes vifs remerciments. Pour obtenir des rayons visibles dans Tombre, je me suis servi d'un éeran DD" voir (fig. 2) percé d'une ouverture Fig. 2. a peu prés circulaire. Le cöne de lumiéere que la lampe å arc L renfermée dans la caisse noire FF FF” jetait par cette ouverture, était coupé par un écran circulaire E d'un diamétre sensiblement pareil. Les bords de Pécran et de FPouverture métant pas parfaitement circulaires, il se forme entre ces bords un anneau ouvert d'une largeur un peu variable. Des parties plus larges on obtient naturellement des rayons infléchis plus forts que des parties étroites. En posant Pécran circulaire tout prés du trou, on peut rendre la différence diintensité des rayons parvenus des diverses parties de FPanneau lumineux si sensible que Pon peut les poursuivre en les recevant sur un éceran blanc C plus ou moins éloigné de Pécran. En placant une plaque photographique d'Edwards å la place de FPécran blanc, Jai obtenu les pl. I et Il. On peut dans pl. I, qui est moins exposée, voir la correspondance des rayons infléchis extérieurs et intérieurs. On voit en a rTombre du pied auquel Pécran était fixé. Les autres 2?) Le courant électrique å 10 Ampere alternait 14980 fois par minute. 100 discontinuités du cercle lumieux sont causées par les discon- tinuités de PFanneau. La pl II présente la moitié du meme anneau; Pautre moitié étant cachée pour ne pas troubler les rayons de PFautre partie. Le temps d'exposition ayant été pour cette plaque plus long, on peut y poursuivre les rayons jusqwau centre ou on voit comment ils se rencon- trent et forment une tache blanche au centre de Pécran. Sur cette planche on trouve aussi lombre curieuse d'un corps cylindrique (marqué AB pl. Il et fig. 2) posé en- tre la lampe et Pécran percé. Les rayons infléchis par ce corps sont bien remarquables. Les bords mwétant pas cir- culaires, on voit quelques rayons se rencontrer déja avant qu'ils soient arrivés au centre. Pour éviter la lumiére refléchie, j'ai noirei avec soin les bords des écerans et les autres parties de Tappareil. Les lampes å arc électrique d'Uleåborg etc. satisfaisant parfaitement aux mémes conditions que la lampe' ordinaire å pétrole sous le rapport optique, je erois que PFeffet lumi- neux observé au-dessus des premiégres a des causes physi- ques tout a fait identiques å celles des derniéres. En tout cas il existe au-dessus des lampes un cöne lumineux, dont on na pås impression si l'espace n'est rempli de corps ré- fléchissants. Ces corps étaient, dans l'un des cas, les petits glagcons (peut-étre aussi quelque espece de brouillard ho- mogéne et assez transparent), dans Pautre cas, le carton ou le plafond. L'intensité de ce cöne mest pas trop faible, ce que Pon peut déja conclure des résultats théoriques de Pois- son et Fresnel, qui ont trouvé que le centre de Iombre doit étre aussi bien éclairé que sil n'y avait pas d'éeran L'inten- sité de ce cöne doit encore s'aceroitre un peu en haut, parce que les rayons infléchis qui se rencontrent dans un point plus haut s'€cartent moins de la direction, normale å londe incidente, que les rayons qui se rencontrent dans un point plus bas de Pombre. t — HA ÖS 3 - Redogörelse för fortsättningen af de astro- fotografiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Maj 1892—Maj 1893. Af Anders Donner. (Meddeladt den 23 Maj 1893). Senaste vår hade jag äran inför Finska Vetenskapsso- cieteten redogöra för gången af de intill dess å observatoriet utförda astrofotografiska arbetena och utber jag mig nu att i anslutning dertill få framlägga en öfversigt öfver dessa ar- betens fortskridande under det derefter förflutna året. De under detta år utförda arbetena utgöras dels at fotografiska dels af mätnings- och reduktionsarbeten. Det fotografiska årbetet begynte den 18 Augusti 1892 och afslutades den 8 Maj 1893. Hufvuddelen af arbetstiden har derunder användts på upptagningar för stjärnkatalogen. Detta arbete skred ganska snabbt framåt under senare hälf- ten af Augusti och under September månad 1892, hvilka voro utmärkta genom ett stort antal klara nätter medi re- geln förträfflig luft; under årets tre sista månader förekommo deremot, såsom vanligt, blott enstaka klara qvällar. Utbytet under hösten var 81 katalogfotografier, upptagna under 19 aftnar. Den under Januari och Februari månader 1893 her- skande ovanligt starka och ihållande kölden förhindrade re- gelbundna observationer. Deremot voro Mars och April syn- nerligen gynsamma för fotografering; de 20 qvällar, under hvilka katalogfotografier upptogos, gåfvo en skörd af 125 st. sådana. Resultatet af det gångna året har således varit en 102 ökning af fotografierna för stjärnkatalogen med 206 plåtar, i medeltal 5,3 för hvarje af de 39 dertill använda observa- tionsnätterna. Hvarje fotografi är i arbetsjournalen utmärkt genom da- tum och nummer. Dessa antecknades genast vid observa- tionen äfven i de häften, som innehålla ledstjärnornas orter. Sedan plåten försetts med nät och utvecklats, undersöktes med tillhjälp af en 1 millimeter delad glasskala, huvuvida orienterin- gen af plåten varit den riktiga. I detta fall och om icke särskild anledning funnits att kassera plåten, antecknades denna region i förteckningen öfver ledstjärnorna såsom ab- solverad; 1 motsatt händelse anmärktes der, att regionen borde ånyo fotograferas. Härförutom har ännu en öfver- skådligare statistik öfver de färdiga delarna af arbetet bil-- dats, genom att dessa utmärkts genom färg å de kopior af kartor från Bonner Darchmusterung, hvilka vid de fotogra- fiska upptagningarna begagnats för ledstjärnornas uppsökande å himlen. ; Programmet för katalogupptagningarna har varit vä- sendtligen detsamma som tidigare begagnats och som finnes omnämdt i Societetens öfversigt bd. XXXIV pag. 217. Mellan den första och andra expositionen, samt likaså emellan den andra och tredje har instrumentet alltid förskjutits 42=24" åt norr. Vid valet af de regioner, som fotograferats, har vidare aktgifvits derpå, att dessa skulle bilda större samman- hängande områden. Afsigten härmed har varit, att materia- let å dessa områden skulle erhållas i möjligaste grad likfor- migt. I detta intresse hafva ock en del tidigare upptagna sporadiskt liggande regioner detta år ånyo fotograferats. En ytterligare åtgärd har ock vidtagits för att vinna håll- punkter för jämförelser emellan resultaten från olika tider, särskildt med afseende på utrönandet deraf, huru svaga stjärnor öfverhufvud kommit ut på plåtarna och hvilken stor- lek hos bilden under olika nätter motsvarar en och samma stjärna. I detta syfte hafva nämligen vissa kontrollregioner utvalts, belägna i olika delar af zonen, och hafva dessa tid efter , annan ånyo fotograferats, samt städse, så snart man 103 haft anledning förmoda någon förändring af luftens genom- skinlighet. Genom att härför företrädesvis valts sådana re- - gioner, som redan senaste år fotograferats, kommer denna kontroll att sträcka sig äfven till de tidigare tagna plåtarna. Kontrollregionerna afse ock att förmedla bestämningen af storleksklasserna. Till detta ändamål hafva särskilda fotogra- fier af dessa kontrollregioner tagits på samma plåt, i samma zenitdistans och samma natt som någon af Professor Prit- chards normalregioner. Den för dessa sistnämda gällande skalan i afs. å stjärnornas storleksklasser kan derigenom öfverföras till kontrollregionerna i fråga och derifrån till det ängränsande området af zonen. Till stor fördel för det fotografiska arbetet har utbytan- det af den tidigare begagnade mikrometern mot en ny mik- rometer varit, hvilken levererats af firman A. Repsold & Söhne och som definitivt installerades å instrumentet i slutet af April 1892. Mikrometern har ett cirkulärt synfält af 19 ge- nomskärning och det med okularet rörliga trådkorset kan förskjutas öfver hela detta fält med tillhjälp af två mot hvar- andra vinkelräta mikrometerskrufvar. Oaktadt gänghöjden för skrufvarna är öfver 3””, 12 motsvarar 2'.9, kan inställ- ningen dock ske med en säkerhet på mindre än 0".5 hvad som tör orientering af fotografiernas centra är fullt tillräkligt. Införandet af denna mikrometer med stort syn- fält var oundgängligen nödvändigt, för att, då centrum af plåten och dermed äfven af mikrometern bör motsvara en gifven punkt af himmeln, en passande ledstjärna i hvart fall må rymmas inom synfältet. Till mikrometern hör inrättning för elektrisk belysning af trådarna och mikrometertrummorna; under detta år hafva vi dock mycket väl redt oss med den fältbelysning, som från början varit införd vid instrumentet. De första arbeten, som med den nya mikrometern ut- fördes, voro fotografiska upptagningar till bestämning af stjärnparallaxer enligt prof. Kapteyn's program. Enligt detta program ske sådana upptagningar af en och samma himmelstrakt på samma plåt vid tre på hvarandra följande maxima af parallax, hvarvid för hvarje af dessa tillfällen 104 plåten vid orubbadt läge i declination något förskjutes i rect- ascension. Vid ombyte åf mikrometer blef det derför en särskild uppgift att noggrannt orientera den nya mikrome- tern i förhållande till den äldre, hvad som utfördes med tillhjälp af en serie fotografier tagna på samma plåt med hvardera dessa mikrometrar. Under Maj 1892 gjordes upp- tagningar för parallax å 19 plåtar; under hösten och vin- tern å 38. Härmed äro arbetena af detta slag för närva- rande afslutade. Jupiterssystemet har för Maden 0. Backlunds räkning fotograferats under 31 qvällar med 5 omedelbart på hvarandra följande poser, enhvar vanligen af 105. Strax före eller efter en sådan upptagning har under detta år re- gelbundet å samma plåt tagits en fotografi af Plejaderna med 8: expositionstid, i afsigt att sålunda försäkra plåtens orientering efter deklinationscirkelns" riktning med tillhjälp af lätt identifierade och väl bestämda stjärnor. Åt upptagningar för den fotografiska himmelskartan har tills vidare jämförelsevis liten tid egnats, då uppmärk- samheten hittils mest koncentrerats på dem för stjärnkata- logen. Under senaste höst hafva deck 10 kartfotografier här samlats. Expositionstiden har vid hvarje vårit 40 mi- nuter. För olika slags ändamål hafva vid särskilda tillfällen ännu 30 plåtar under året tagits. Hela utbytet af fotografiska plåtar utom inställnings- och andra prof hade under tiden Augusti 1892 till Maj 1893 utgjort 318, fördelade på 58 observationsnätter, af hvilka 33 på hösten, 25 under våren. Fotograferingsarbetet har till största delen verkstälts af observatorn mag. Dreijer och mig, till en mindre del af mag. G. Geitlin, som under året såsom assistent medverkat vid arbetena å observatoriet. Bland förberedande reduktionsarbeten, som under året utförts, må först nämnas sammanställandet af den definitiva 105 katalogen öfver ledstjärnorna, hvilken slutfördes under som- maren 1892 i allt, utom hvad som rör området emellan 22" och 24'i rectascension samt 419—46? i declination, för hvil- ket område positionerna för ledstjärnorna ännu icke anländt från Bonn. Den i slutet af April 1892 hit öfversända, af Herr Seyboth i Pulkova till 1900.0 uppreducerade katalogen öfver ledstjärnor fotar, hvad stjärnornas orter beträffar, en- dast på zonobservationerna 1 Bonn och Lund. Undantag göra endast ett mindre antal stjärnor, hvilka antingen höra till klassen af Astron omische Gesellschafts fundamentalstjär- nor eller för hvilka, i saknad af observationer från nyss- nämda zoner, andra bestämningar hafva måst anlitas. Af anledning och på sätt som i redogörelsen från senaste år (pag. 222—223) framlagts, hade emellertid dels genom dr. Renz i Pulkova dels genom vårt arbete tidigare uppstått en annan katalog öfver ledstjärnor, hvilken omfattade betydande delar af zonen, men grundade sig till största delen på andra stjärnpositioner än de nyssnämda. Jag ansåg det nu vara till fördel, att den definitiva katalogen sammansattes ur båda dessa förteckningar. Då nämligen för en noggrann oriente- ring af plåtarnas centra hufvudvigten ligger derpå, att hvarje enstaka ledstjärnas position är möjligast exakt, så komma de systematiska skilnaderna emellan olika stjärnkataloger härvid mindre i fråga, i jämförelse med ökandet af de obser- vationer, hvilka ligga till grund för ledstjärnans ort. Under sommaren kompletterades derför den redan be- stående förteckningen genom att samtliga nyare stjärnkata- loger genomgingos, för så vidt detta icke redan skett, och positionerna uppreducerades till 1900.0. Denna förteckning hoparbetades dervid med den af Hr. Seyboth öfversända ka- talogen, hvarigenom den definitiva katalogen öfver ledstjär- norna framgick. Vid formerandet af stjärnpositionerna häri har en vigt lika med antalet observationer tilldelats såväl positionerna från Bonns och Lunds zoner som dem från Pariser-, Pulko- vaer-, Yarnall- och Brysselkatalogen, Romberg's katalog och BBVE. Åt dem från den äldre Radeliffekatalogen har en nå- 106 got mindre vigt gifvits. För stjärnor från A. G.z fundamen- talkatalog hafva dennas positioner ensamma användts. På detta sätt har det resultat uppnåtts, att inemot hälf- ten af hela antalet ledstjärnor grundar sig på minst två stjärnkataloger. För att vidare ernå all för oss tillgänglig kontroll, hafva samtliga ledstjärnor, hvilka återfinnas i de af observatoriet i Lund publicerade zonobservationerna uppsökts och uppreducerats; och, der andra kontrollerande bestäm- ningar saknats, hafva positioner ur Argelander — Oeltzens, Rämkers, Weisses eller slutligen Lalandes katalog begagnats för att ernå säkerhet mot åtminstone gröfre reduktionsfel. För bildandet af själfva positionerna för ledstjärnorna hafva dessa kataloger dock icke anlitats. En stor del af vårt arbete under året har tagits i an- språk af undersökningar öfver konstanterna för mätnings- apparaten, bestämning af delningsfelen hos nätet och af distorsionen genom objektivet. En närmare redogörelse för detaljerna och resultaten af detta arbete kommer under närmaste tid att publiceras i Societetens Acta; jag kan der- för härom fatta mig kort. Mätningsapparaten är väsendtligen af den konstruktion, som beskrifvits af prof. H. G. van de Sande Bakhuyegen i 3:dje häftet af ,, Bulletin du Comiteé Permanent pour I'exécu- tion photographique de la carte du ciel" pag. 169—172. Plåtarna för stjärnkatalogen komma att utmätas med utgående från det nät, som på fotografisk väg å dem af- tryckts (Öfvers. af F. Vet. Soc. förh. Bd. XXXIV p. 217), hvarigenom verkan af gelatinhinnans möjliga deformationer elimineras. För mätningar af detta slag äger mätningsappa- raten ett mikroskop med dubbelmikrometer, i hvilken tråd- paren röras framåt med tillhjälp af två mot hvarandra vin- kelräta mikrometerskrufvar; mikroskopet har af oss användts med 8 ggrs förstoring, hvarvid 15 = 0.300. Då det emel- lertid är i flera afseenden fördelaktigt, att plåten genommön- stras två gånger och att derför hvardera af de två rätvink- 107 liga koordinaterna mätes för sig, har blott den ena, den öfre, mikrometerskrufven kommit till användning. Denna bar blifvit undersökt såväl 1 afseende på det fortskridande felet, hvilket befunnits vara noll, som ock i afseende å de 4 första koefficienterna af det periodiska felet, hvilka genom två längre serier, som till resultatet väl öfverensstämma sins emellan, visat sig gå upp till 3 å 4 enheter af 4:de decimalen af en revolution. Då aftryckningen af nätet sker med tillbjälp af sins emellan parallela ljusstrålar, hvilka infalla vinkelrätt mot den försilfrade spegelskifva, på hvilken originalnätet är inristadt, och plåten dervid är pressad mot denna skifva, hvarifrån den skiljes endast genom tunna metallameller af sins emellan lika tjocklek, så bör aftrycket kunna anses såsom en trogen kopia af originalnätet. Då vidare efteråt inträdda deformationer genom mätningssättet elimineras, äro originalnätets delnings- fel utan vidare användbara för korrigerande af stjärnornas från plåten uttagna rätvinkliga koordinater. Några mätnin- gar hafva ock här verkstälts för att kontrollera detta förhållande. i Den närmaste uppgiften blef nu bestämmandet af del- ningsfelen för nätet. Dessa måste erhållas genom jämförelse med hufvudskalan å mätningsapparaten, hvarför delningsfelen för de dervid i fråga kommande strecken af nämda skala först måste bestämmas. Härför borttogs dubbelmikrometern och ersattes med det starkare, omkring 35 ggr förstorande mikroskopet, der 1£— 0»”100. Till följd af sättet för be- stämningarnas anordnande utöfva de periodiska felen hos mikrometerskrufven föga inverkan, hvarför mindre möda be- höfde nerläggas på deras bestämmande. De två första koef- ficienterna befunnos uppgå till 6 och 8 enheter af 4:de de- cimalen af 12. Då nätets streck ligga på 5” afstånd från hvarandra, behöfde delningsfelen blott för strecken 0, 5, 10,15, ..... 1295 130 af den i millimeter delade skalan bestämmas. Härför fixerades skalan i omvänd ställning på sin plats öch den för afläsning af den andra koordinaten afsedda skalan, som 103 är på lika sätt indelad, placerades invid hufvudskalan, så att bådas streck kommo att stå emot hvarandra. Med tillhjälp af ett par träpinnar kunde hbjälpskalan sedermera förskjutas längs hufvudskalan och en intervall af den förra successivt jäm- föras med de intervaller af den senare, hvilka skulle bestämmas. Lösningen af uppgiften att bestämma delningsfelen för de 27 streck af hufvudskalan, hvilka undersökningen gälde, utfördes sålunda, att först de två yttersta 57” -intervallerna afspjelktes, hvarigenom den återstående delen af skalan kom - att omfatta 24 sådana elementära intervaller. Denna dela- des nu midt i tu och hvardera hälfterna jämfördes med en viss intervall af hjälpskalan. Antagande delningsfelen för - strecken 5 och 125 båda = 0, fanns så delningsfelet för midtelstrecket (strecket 65). Hvardera hälften halfverades nu åter öd samtliga dessa fyra 30 - intervaller jämfördes med en och samma intervall af hjälpskalan. "På samma gång. härigenom del- ningsfelen för strecken 35 och 95 funnos, erhölls ock en ny bestämning af midtelstreckets delningsfel, ehuru af blott half vigt mot den förra. På samma sätt fortskreds med ytterligare en tudelning af dessa intervaller, hvarvid samtliga de 8 st. 15” - interval- lerna åter jämfördes med en och samma intervall af hjälp- skalan. Ny bestämning af de förut bestämda strecken erhölls härvid och dessutom ock af strecken 20, 50, 80 och 110. Slutligen jämfördes samtliga de elementära intervallerna — inklusive 0—5 och 125—130 — med en enda hjälpinter- vall, hvarigenom samtliga tidigare bestämningar kontrollera- des och de återstående strecken bestämdes. De så gjorda bestämningarna hafva behandlats enligt två af hvarandra oberoende räknemetoder till härledande af delnings-korrektionerna. Vigtfördelningen är tillfredsställande. Det största förekommande delningsfelet hos hufvudskalan uppgår till 2w.5. i För att kontrollera bestämningarna och härledningen af delningskorrektionerna hafva efteråt några särskilda jäm- förelser anställts emellan de intervaller, på hvilka delnings- NA RT FER -! É 2 AS yt - 109 felen utöfva största verkan; resultaten hafva dervid inom mätningsfelens gränser till fullo bekräftats. Till evaluerande af delningsfelen för nätet, placerades --originalnätet ,,Gauthier N:o 9' under mätningsapparaten på den eljest för den fotografiska plåten afsedda platsen och injusterades, hvarefter hvarje streck jämfördes med det ofvan- för liggande strecket af hufvudskalan. Detta skedde under »uppkippning'" med tillhjälp af en häfstång, som ger åt mik- - roskophållaren en rotatorisk rörelse kring en med skalan parallel axel, hvarigenom mikroskopet från att hafva varit riktadt mot plåten riktas emot hufvudskalan. Sådana jämförelser verkstäldes såväl vid hvardera än- dan som i midten af hvarje af nätets streck, i ändamål att undersöka huruvida strecken äro parallela med midtelstrec- ket och om delningsfelet längs hela strecket kan betrak- tas såsom varande lika. Härmed sammanhänger ock en undersökning af de två midtelstreckens rakhet, hvilken derur framgår på samma gång som rakheten af den vals, som reg- Jlerar förflyttningen af plåten i den mot skalan vinkelräta riktningen. Nätet vreds vidare 18029 för att dess streck skulle komma till jämförelse med andra streck af hufvudskalan och derigenom möjliga oriktigheter i bestämningen af skalans delningsfel blifva eliminerade. Vid jämförelsen af resultaten af hvardera bestämningarna visade sig emellertid afvikelser, som öfverstego icke allenast den möjliga osäkerheten i be- stämningen af delningsfelen hos skala och nät, men också dessa fel själfva och som derför måste hafva någon annan grund. Detta ledde till upptäckt af ett för denna mätnings- apparat egendomligt slag af fel, som vi benämt ,,kippfel" och som bero på bugtighet hos de två linjaler, hvilka reglera mikroskophållarens rörelse parallelt hufvudskalan, i samver- kan med den kippningsrörelse af mikroskopet, genom hvilken detta från inriktning mot plåten blir riktadt mot hufvudskalan. - En krokighet af linjalerna i horizontal led verkar föränderlig azimut, en sådan i vertikal led föränderlig lutning af axeln för mikroskopet, kippningen åter förändring af nadirdistansen för 110 objektet; och ,,kippfelen” utgöras af skilnaden emellan de två felens verkan i den med skalan parallela riktningen vid syft- ning i de två förekommande nadirdistanserna. För kippfelens bestämmande begagnades åter hjälp- skalan. Två operationer voro derför nödiga. Vid den första fixerades hjälpskalan på hufvudskalans plats och hufvudska- lan placerades invid densamma så, att skalornas streck voro vända åt hvarandra. Mikroskopet höjdes. I dess synfält syn- tes nu de båda skalornas streck omedelbart öfver hvarandra. Hvart femte millimeterstreck af skalorna jämfördes. Härpå följde den andra operationen, under hvilken hufvudskalan var fixerad på sin vanliga plats, medan hjälpskalan på lämp- ligt sätt understödd befann sig på den plats, som eljest in- tages af den fotografiska plåten och der nätet nyss befunnit sig. Sedan de två skalornas parallelism först försäkrats, jämfördes nu strecken af hjälpskalan under uppkippning med de streck af hufvudskalan, med hvilka de förut jämförts, då skalorna lågo invid hvarandra. Skilnaden emellan de två bestämningarna af delningskorrektionerna för hjälpskalan med och utan uppkippning ger kippkorrektionerna. Efter anbringande af kippkorrektionerna till bestäm- ningarna af delningskorrektionerna för nätet stämde resul- taten ur de två om 180? skilda lägena af detta senare vida bättre öfverens. Emellertid hafva vi för afsigt att ännu före det definitiva fastslåendet af delningsfelens belopp öka ma- terialet med en del kompletterande bestämningar och kom- mer härför ock det motiv till, att de tidigare bestämningarna gjordes under den mörka årstiden och derför måste företa- gas vid konstgjordt och reflekteradt ljus >). Ett mindre antal fotografiska plåtar hafva under året blifvit utmätta. Af dem må främst nämnas tvenne upptag- ningar af Plejaderna utförda i nära öfverensstämmelse med J !) Innan detta tryckes, hafva nämda kompletterande bestämningar redan slutförts. De beträffa jämförelser emellan midten af hvarje nät- streck och-hufvudskalan utförda under användande af ljus som genom- EL det för katalogfotografierna gällande programmet och hvil- kas utmätning afser å ena sidan att gifva positionsbestäm- ning af ett större antal stjärnor i denna vigtiga stjärngrupp, å den andra att vara ett programarbete, der det ovanligt stora antalet af komparationsstjärnor tillåter pröfning af me- toder och formler samt bedömande af den uppnådda nog- granheten. Den ena af Plejadfotografierna, som har omkring 250 stjärnor, uppmättes senaste sommar af statsrådet O. Backlhwnd och mig; den andra omfattar omkring 650 stjär- aor och har blifvit uppmätt af Herrar Dreijer och Geitlin samt mig i början af senaste höst. Reduktionerna äro till något mer än hälften genomförda. Bestämningarna af fotometrisk natur återstå dock ännu. Plejadfotografierna äro ock afsedda för bestämning af distorsionen af fältet. För samma ändamål togos Septem- ber 1892 3 stycken fotografier af enhvar af de två regioner, omfattande komparationsstjärnor för planeten Victoria, hvilka af föreståndaren för observatoriet å Goda Hopps udden D. Gill föreslagits att användas till distorsionsbestämning. Fotograferingen skedde med 2 poser i ena och en i det andra läget af instrumentet, hvarigenom lutningen af plåten mot kollimationslinjen kan finnas eller elimineras. Å dessa 6 plåtar hafva de af Gill angifna stjärnorna utmätts och resultaten hafva fullständigt behandlats för evalue- rande af plåtens och instrumentets konstanter. Detta ma- terial har på samma gång genom sin öfverskådlighet varit synnerligen lämpligt för studerande af reduktionsmetoderna; derigenom vidare att samma region finnes å 3 plåtar och - genom att regionerna för plåtarna af de två serierna till hälften täcka hvarandra har med någorlunda visshet kunnat går nätets glasmassa och verkstälda i de två om 180? skilda ställnin- garna af nätet, samt vidare nybestämning af kippfelen. Efter anbrin- gandet at kippfelen och hufvudskalans delningsfel öfverensstämma re- sultaten vid de två lägena af nätet fullt inom gränserna för de sanno- lika felen. Tillika berättigar samstämmigheten emellan de nu bestämda och de tidigare funna värdena för kippfelen till att antaga kippfelen kon- stanta, något som å priori var långt ifrån gifvet. > UAE ANA VA RAR a SN + Tr SLR SO då 112 afgöras, hvilken del af de återstående felen för stjärnornas koordinater är tillfällig, till hvilken del de åter kunna för- anleda förbättring af de antagna stjärnpositionerna. Distorsionen framgår ur de 6 plåtarna med ytterst små värden, vexlande omkring noll till storlek och tecken. Lutningen är ock ytterst liten och kan negligeras. Ett ele- ment, som bättre än på annat för mätningsapparaten till- gängligt sätt erhålles ur dessa plåtar, är vinkeln emellan de två midtelstrecken. Denna erhålles genom antagande af olika orienteringsfel för x- och för y- koordinaten.” Äfven denna vinkels skilnad mot 90? visar sig vara negligeabel. Dionysius från Halikarnassus och samhälls- klasserna i Rom. Bidrag till kännedomen om den romersk-grekiska historiografin af Väinö Nordström. Livius säger, att genom den brand Gallerne läto öf- vergå Rom alla monument och literära minnesmärken, som tidigare funnits i staden, förstördes. Detta yttrande är vis- serligen öfverdrifvet, men vittnar om, att man redan i forn- tiden ansåg blott föga kunna konstateras angående Roms äldre historia. Huru förhåller sig traditionen gentemot denna historia? Granskar man den berättelse om romerska republikens äldre skede, som från antiken blifvit bevarad till vår tid, finner man snart, att i den samma ingå tvänne olika be- ståndsdelar. Till sin stil ålderdomliga och knapphändigt af- fattade notiser samt utförliga berättelser äro utan vidare förmedling stälda bredvid hvarandra. Om de äldre författare, som skildrat Roms historia, veta vi, att de haft blott korta meddelanden att göra. En klagan häröfver höra vi hos Dionysius från Halikarnassus:!) ,,Häfdatecknaren Hieronymus från Kardia var, så vidt jag vet, den förste, som i sin afhandling öfver epigonerne hbe- rörde Roms äldre historia; men detta gjorde han i största korthet. Senare berättade Timäus från Sicilien i sin all- männa historia de älsta tilldragelserna (i största korthet), men egnade åt Pyrrhi från Epirus krig en hel afhandling. Samma händelser behandlade Antigonus, Polybius, Silenus m. fl., ehuru på olika sätt. Hvar och en af dessa har skrif- 1) 1, 6, 13 f. Dionysi H. antiquit. Roman. quae supers. ed. C. Jacoby. Lipsiae 1885. 8 114 vit blott få sidor härom, hvarvid de icke användt tillbör- lig kritik, utan lagt tro till ogrundade rykten. Alldeles dy- lika framställningar lämnade de romare, som skrefvo på grekiska öfver stadens forntid. De älsta äro Quintus Fa- bius och Lucius Cincius, hvilka lefde vid tiden för de pu- niska krigen. Dessa båda män beskrefvo alt, hvartill de varit ögonvittnen, ytterst noggrant, men affärdade helt kort de älsta tilldragelser, som följde på stadens grundläggning.'' Till de här nämde kunna vi tillägga bl. a. Acilius, som äfven behandlade den äldre tiden till och med de puniska krigen. Äfven hans framställning var ytterst knapphändig. Från Gracchernes tid finna vi framställningen af de tidigare perioderna i Roms historia svälla till betydligt. Denna omständighet har väckt misstro mot traditionen, hvarför det blifvit den historisk-genetiska forskningens uppgift att klar- göra hvarifrån de olika tillägg i berättelsen härstamma, hvilka tyda på en senare ålder; hos hvilka auktorer äldre och till- förlitliga uppgifter finnas; samt i hvilka partier af sina ar- beten respektive författare bevarat dem, och hvilka minnen från republikens älsta tider kunnat bevaras till den histo- riska tiden. Flere undersökningar i denna riktning ha blifvit gjorda. Vår kunskap om ifrågavarande period af Roms histo- ria få vi till största delen grunda på Livii och Dionysii fram- ställningar. Af Nitzsch och andres undersökningar framgår, att Dio- nysius i sin Archäologia Romaika har många själfgjorda tillägg !). I hufvudsak gåfvo dock redan Licinius Macer och Vale- rius Antias åt framställningen om Roms älsta historia den retoriska karaktär, hvilken vi finna hos Dionysius. Från dem 1) Dionysius var själf grek och skref för en grekisk läsarekrets. Det låg i hans natur att förfara tämmeligen godtyckligt. Man får så- lunda anta, att många af de tal, som ingå i hans historie, äro värk af hans egen hand. Märkligt synes mig särskildt det tal vara D. 7, 55 sätter i munnen på Manius Valerius. År 491 f. Kr. utvecklar denne en statsfilosofi, som starkt påminner om — Aristoteles! il härstammar också den uppfattning, som ligger till grund för skildringen af den politiska striden mellan patricier och ple- bejer. Den politiska motsatsen mellan dessa stånd är — enligt nyssnämde auktorer — i hufvudsak lik partidelningen mellan optimater och demokrater på Sullas tid. Man vet att Licinius i Roms äldre historia velat finna bevis för rätt- mätigheten af folkvännernes sträfvanden under republikens sista århundrade. Valerius Antias åter skref till en förmed- lande politiks och förnämligast till sin släkts förhärligande. Nedanför skall jag från Dionysii ståndpunkt lämna en skildring af de olika samhällsståndens sociala läge under de sjuttio första åren af den romerska republikens tillvara. En kritik af traditionen skall omedelbart följa därpå. Redan under republikens tidigaste år rådde — så me- nar vår sagesman — ett stort socialt missförhållande i Rom, en klyfta mellan rike och fattige. Bland de mål, kring hvilka partistriden mellan patricier och plebejer rörde sig, nämnas oftast följande trenne af ekonomisk natur. 1. Fullständig afskrifning eller partiell nedsättning art skulderna. 2. Anskaffande af spanmål åt de fattige, gratis eller mot lågt nedsatt pris. 3. Fördelning af statsjord åt de fattige. Ur de yttranden, som vid lösningen af dessa sociala spörjsmål fällas af förnäme och fattige, äfvensom ur Dio- nysii — eller hans källförfattares -- egna tillägg uttager jag således först en karaktäristik af patricierne. Patricier. Appius Claudius 2), en talare, som uppträder hos Dio- nysius, tillstår att patricier gåfvo penninglån åt de fattige och Dionysius intygar det själf på flere ställen. Den sistnämdes yttranden tyckas gå ut på, alt det uteslutande var patri- DBR TO GR Ce 116 cier !), som idkade denna lånerörelse. Också omtalas bland långifvare endast sådana. Märkligt är, att särskildt sena- torer ?) förebrås för att ha bedrifvit ocker. Härmed känna vi en af de förvärfskällor patricierne — enligt Dionysii föreställning om de älsta förhållandena i Rom — anlitat. Denna penninghandel bedrefs så, att långifvaren 3) öf- verlämnade åt den behöfvande") en penningsumma ?) mot faststäld ränta €). Härmed var ett fördrag ingånget. Enligt Valerii uttalande voro de, som bedrefvo ett form- ligt procenteri, några öfvermodiga och vinningslystna per- soner 7). Sådan som deras karaktär utvecklade sig ur detta förvärf, återspeglar den sig i de drastiska skildringar Dio- nysius ger af den behandling, för hvilken gäldenärerne voro utsatta från sina fordringsägares sida. Dessa nöjde sig icke med att skoningslöst infordra kapital och ränta ?), utan från- togo — vid bristande tillgångar — den skuldsatte hans gård ?), samt misshandlade 9) och slog i bojor?!) gäldenären själf, hans hustru och barn. 1) oc TÅ xoéa tTois ovuParodDorL Övaröoar ov dvviuevor TOM opå- doa Övtes ... od Epovkovto zowmwveiv OVdevös EOpov TOS HATOLALOLS, el wi wnpioawto avtots xocöv ägpesorv 5, 63, 15. 2) Exempelvis Appius Claudius, hvarom utförligare nedan. 3) öaveroTtns 6, 22, 10. 2) xoewperNéTNns 6, 22, 12 kallas gäldenären. 5) tå xoruata 5, 65, 11; TO xoéos 6, 26, 18; jfr tå ovupdXaia bd, 69, 21; tå ovvalkapuata 6, 22, 18. 6) oc toöxor 6, 22, 18. 7) bporotäs dÉ Tuwas Aal xAcOVÉKTAS HEVL XONUATLOMÖV ÄÖLKOV dewbs gomovdandtas, ov TO0s AOMV Övågpopov nal éxl wepdAhors daveroderv TOXOLS HOAML HATAÖOVOVAMOAÄUEVOL HOALTÖV GWUATA,. Ö, 58, 2 f. 2) 2 DN ID 2 I 10086 201051 16:10) JES 167 SSI SR 11) 5, 53; 6, 26, 27; 59; 79. Omedelbart efter betalningsterminens” slut är den gäldenär, som icke kan betala lån och räntor Tö daveroTn åpopuuos To0S TU yxoéa 5, 64; 69; 6, 37 utan laga dom 5, 69; 6, 23; 26; 29; 59; 16, 9. Mot den rom. rättstermen nexus svarar hos D. xatexö- uevos tods Tä xoéa 5, 69. Jfr. vidare uttrycken Öoökos, dovAever, ÖovAovodar 6. 26; 55; 59; 16, 9. Ul I -detta afseende kan man finna en hel samling utta- landen om långifvare. Dionysius !) finner det vara hårdt, att fordringsägarene icke ens under den värsta penningkris vilja efterskänka - räntesatserna. M. Valerius Publicola säger ogillande, att de icke vilja med sina pengar göra pebejerna någon uppoffring ?). Appius Claudius ?) menar, att patricierne äro i besitt- ning af , det, som deras fäder lämnat i arf och de själfve genom arbetsamhet och måttligt lefnadssätt förvärfvat”, ej häller finner han däri något anstötligt, att de låna ut pen- gar, då ju ändamålet icke är att förtrycka och plåga de fattige, utan att befordra handel och jordbruk ”).- Samma- ledes lyder hans omdöme i ett annat sammanhang. Hvad honom själf beträffar ?), nekar han till att hafva genom an- vändande af våld sökt förkofra sin förmögenhet, hvilket han nu stämplar såsom icke anstående en fri medborgare ), och säger sig ha låtit andra njuta af hans ägodelar 7). Dionysius ?) intygar om honom, att han var ädelmodig i sitt privata lif. Likaså framhållas andra patricier, bland dem Menenius Agrippa ?), särskildt, emedan de visat sig måttliga i fråga om penningförtjänst. Där långifvarene klaga öfver att de , lidit förluster ge- nom fienderna'' 19), ha de uttryckligen nämt sköflade eller förlorade jordegendomar, som de — enligt den tradition IEA ET 3) 5, 66, 1, där många berömmande epitet tilldelas patricierne. 2)5, 66, 24. DITT AINA 6) énuTNÖEVUA OVTE KOTIKOV OUT EUAOERNÉS, ÖS AND KUVTÖS XON- uatiSeoda ooNONUA TOOXOV 6, 59, 12; i lån mot laglig ränta finner han dock intet anstötligt ovd el twes vöuM Gvyxywoobuevöv TL EdOUOUvV dörgetv avtTOVS Olouar 59; 3 f. DET IRAT 26 DOS ID TNG 220 118 Dionysius följt — besuttit utanför staden. Vi kunna altså anta, det Dionysius förmenat, att samma personer, som be- drefvo penningrörelse, varit i besittning af jordlägenheter. Vår sagesman tyckes äfven anta, att patriciernes andra hufvudnäring bestått i jordbruk ?). , Det fans nämligen stora sträckor statsjord, som lågo i händerna på de förmögnaste bland patricierne.''?) Det var tvist underkastadt, buru många af de dåvarande innehafvarene tillegnat sig delar af stats- jorden , genom list och våld." Denna statsegendom hade eröfrats i krig, icke sedan herniker och latiner trädt i vän- skapligt förhållande till romarne, utan redan tidigare med uppoffringar från vår — d. ä. romarnes — sida, och utan något understöd af andra har den undanryckts fienden.” >?) Occupanterne betecknas såsom ,, skamlöse och våldsamme Personersee) Det är tydligt att Dionysius haft för ögonen stora län- derier och betesmarker, dem han tror patricier hafva inne- haft redan under republikens första århundrade. Söker man bland de element, hvarmed samme författare befolkar sam- 2) Ba Sh ID, SM 2) hv pdåo Tis XMoa ÖNUOVLA TOM) TuONUEANUÉVN TE KAL ÖRO TÖV £eUxopwtTÄTOV XaTEXOUÉVN SB, 69, 30; el Tuva €& avtNs ANÉxTOVTES I Pla- Söuevor Tives lÖördtaL AaTAVÉNOVOLV 1) ETEOpddovTUL 8, 13, 14; xepl ÖR TOV Praoauévovs Tuvås N Aadövrtas oOpeTeVLOUTdAL TU ÖNUdOLA I, 52, 22 f. Öva Praoduevol Tues N Akoxh Akapovres Oxodowjoarto, A0U. .. TO HNuw xapadrdovar 10, 32, 8. Tovs dE xoNuAaoL al Pikors Övvatovs Eomertep,.. Ti xowå xal AapxoVuUÉvOVS Éx TOD ProTtitOV .. 10, 36, 16 jfr. 10, 37, 6. NT gå I ") of de prarötator tÖv ev TÅ AÖAEL Kal åvardéorator u. T. A. 10, 37, 6 f. jfr. 8, 70, 11; 73, 30. De beskyllas för girighet xAcove&ia 10, 37, 15. De fattige klaga däremot öfver att de väl delat faror för att afvinna de för patr. och pleb. gemensamma fienderna jord, men icke fått njuta af segerns fördelar å$vodvtov te W) UOvov TOV5 AWÖVVOVS elvar TO ÖNUP TOUS ÖAto TÖV AowÖv åpadöv AoLVOVS, ÄMM KAL TS ÅN adtöv HÖovdås Te sal ApeAelas 10, 36, 18 f. jfr. äfven 6 ovpxataxtn- Gånevos TN HATOLÖL HOAMIV Aall äpadinyv pv, ToOOTO Uiv Åv ... OVDE TV Ékaylotnv Eyw uoioav É avtAs Aapur, ov8 Öudöv, » ÖNubtar, TÖvVv Ti Öö Mora Taarwonsodivtov odds. oc: DE pravotator töv év TÅ AOAML Kal åvardsoTAaTOL ANaTÉOVOWV KX. T. ÅA. 10, 37, 32 f. IE) hället på sagda tid, arbetsfolk, så finner man lätt många för dessa plantagers bebrukande användbara. Bland med- borgare nämner Dionysius ofta landbönder?!) och dagakar- lar 2). I hvad mån åter ofrie voro anstälda i patriciernes tjänst, har författaren på sätt och vis själf angifvit, på de ställen, där han talar mera i allmänhet om herrarne. Vid de stora åkrarna och trädplanteringarna sysslade väl enligt hans tanke de skaror af slafvar och klienter han omtalar, boskapsdrifterna åter stodo väl under slafvars uppsikt ?. Själfva bodde herrarne i staden ?), där de ofta visade sig omgifna af en skara slafvar liksom af en lifvakt ". Detta tyder på förhandenvaran af en familia urbana under re- publikens älsta tid. Likaså funnos enligt Dionysii skildringar en tillräcklig mängd ofrie, hvilka genomsammansvärjningar >) bragte sta- dens borgerskap att darra. ,,De grepos dels i gårdarna, dels på fälten, slogos med piskor och skorpioner samt kors- fästes." 6) Med de förre tyckes författaren ha åsyftat en fa- milia urbana 7), med de senare en familia rustica. Af hvart- dera slaget fans det en stor mängd. Ehuru många blefvo dödade, räkte dock de, som undkommo blodbadet, till för att det följande året organisera en ny sammansvärjning >). Den förherskande uppfattningen hos Dionysius tyckes altså vara den, att storindustrisystemet med slafvar var ge- 2?) ö0mv Öd: pewopriuds Ö pios Nv év åMotolors Tudor 8, 37, 31. 2) Expl. 9ftes 6, 51, 14. Dionysius låter äfven gäldenärer uttala den farhågan, att de engång skola tvingas till att arbeta på fordrings- ägarens fält och vakta hans boskap 6, 79. SNETT Bro DS (0 a6R 22:00: (SE 22 OROR AS RGR, SR LAGA 6) oci ö ex tÖv åppöv åvaydévtes, 000vs ånEparvov oi unvutal ueTaoxElWv TAS OvvWUOSlas, Udoti$L zal Paodvors alurtodéevtes Aveoxolo- AiodNnoav änxavres 5, 51, 9. 7) jfr. bl. a. 9, 25, 3 där bland stadsbefolkningens olika element omnämnes TAS olxetuvufs deoaxelas och 10, 14, 22 där slafvarne i sta- den åsyftas. HD Där 120 nomfördt redan under republikens första århundrade. Denna åsikt vidhåller han mestadels, då han talar om patricierne: in genere. Dock framhåller han särskildt familjerna Postumia, Sem- pronia, Cloelia, och säger, att de framför andra utmärkte sig genom rikdom ?!). Särskildt på tal om statsländerierna yttrar han, att sagda familiers medlemmar voro hufvudsak- ligen vållande till att lagförslaget om statsjordens fördelning icke kom till utförande. Ungefär hälften af senatorerne lefde i samma vilkor som M. Valerius; enligt serviansk måttstock — förmögenhet räknades de till Teese I Betrakta vi slutligen några enskilda patricier, så ut- faller Dionysii framställning om deras jordlotter och dessas bebrukande annorlunda, än då han talar om patricier en masse. Allom bekant är Cincinnatus ?), ,,som själf gick efter de oxar, med hvilka han upp-plöjde sin trädesåker.'' Hans Jord var så liten, att han ensam kunde bruka den. Ty när han påklädt sig den purpurbrämade togan och antagit dikta- turens öfriga tecken samt anträdde resan till staden, sade han under tårar: ,,obesådd blir altså detta år min åker, och vi skola löpa fara att lida brist på brödföda." Om ifråga varande Cincinnati öde tillägger Dionysius: ,jag har låtit förmå mig att förtälja detta, blott för att alla måtte veta, hvad för slags folk då för tiden stod i spetsen för romerska staten, huru de arbetade med egna händer och huru måttligt de lefde.) Cincinnati armod antog Diony- sius likväl ha berott på en särskild själfförnekelse >). Hela sin uppfattning om de ekonomiska förhållandena under den skildrade tiden tyckes Dionysius ha ändrat på det ställe, där han beklagar den sakfälde f. d. konsuln Mene- 1) 10, 41, 20. 2) 5, 63, 26 f. o. 64 börj. 3) 10, 17 o. 24. 2 os avtovopol zal owWwppoves xal Aeviav Övuarav ov Paovvöuevor 10EL Sa 3 0,2 ov 0, 3 AR 121 nius. ,,Denne dömdes till penningböter, hvilka visserligen, att döma efter nu rådande förmögenhetsförhållanden, skulle tyckas löjligt små, men då för tiden, när man lefde af sina egna händers arbete och inskränkte sig till det nödvän- digaste +), och särskildt för denne man, som af sin fader icke ärft något annat än fattigdom, voro stora och tryk- kande. Bötesbeloppet var tvåtusen ass”). Asset var ett kop- parmynt om ett skålpunds vikt. Hela penningstraffet upp- gick således till sexton talent koppar i vikt. Ett så högt bötesbelopp väckte synnerlig förbittring." Riddare. 6, 34 berättar Dionysius om ett gatuupplopp, där de fattige i sitt raseri slogo omkring sig, skonande hvarken riddare eller patricier 3). Genom den disjunktiva konjunk- tionalförbindelse han här använder, antyder han, att ridda- rene utgjorde ett skildt stånd. Härmed har han åtskilt de ifråga varande riddarene ofrån medlemmarna i de 18 riddarecenturierna. Dessa se- nare har Dionysius karaktäriserat, där han redogör för den servianska författningen: ,,Rytteriet ville Tullius bilda af dem, som hade det högsta skattöret, och af de till börden för- nämste." +) Med detta ställe vill jag sammanställa ett annat, där det heter om Coriolanus, att han ,, hade i sitt följe en 1) Tols Ö£ TOTE UVSPMAOLS AVTOVPFOTS OVCL AXAl APÖS VTA TU ÄvAay- zata SöoL I, 27, 32 f. jfr Titus Latinius, hvilken äfven lefde på landet 7, 68, 1 avtovopos Öt xat tOv Alm yodovov TOD pPiov Söv Év åpor. 2) 76 åoodorov benämnes al D. detta kopparmynt. Om ett be- stämt belopp penningböter talar D, äfven 10, 49, 12 iv ö: tö Tiunua TAS Ölans åppvorudv, åvoodora muvola o. 13,5 dömes Camillus till 100 tusen ass. 3) ovte innéov oVTE AUTOLK(MV, ÖGOV AUPOÖVTES TÅ PLyvÖ LEVA AMÄV- ew fElovv, åxelgovto ur ov xaiew 6, 34 3 jfr Oveldrotar d: uor.. dT pÅv AOAMYv äv. åå. OV Tols AaTOLALOLS ÖVOE TOS iaNEDOLV ÉxUOLODCUND, AMA Tols äånxdoOLs ÖUÖvV ÖrEverusd 6, 44, 1, f. jär. 10, 10, 22; 13, 5. 2) T0 ÖR tÖv inniov ANOS ÉnEÉNeFev Én TÖV ÉXOVTMV TÖ UÉPLOTOV TiuNnua sal zatdi pivos Eipavöv 4, 18, 5. 122 talrik skara af förnäma ynglingar, som tillhörde den högsta förmögenhetsklassen, och många klienter, som för att få del i det förestående krigsbytet anslutit sig till honom'' 2). Plebs rustica. Om bönderne yttrar Dionysius, att de bodde ,,på låg- landet, där de hade sina penningar, boskapshjordar och slafvar'' >). Här är närmast att tänka på den boskapsskötsel småbönderne bedrefvo. Men om man samlar de olika noti- ser Dionysius lämnar om detta stånd, så blir det svårt att bestämma hvilkendera författaren anser ha utgjort i fråga- varande bebyggares hufvudnäring, boskapsskötsel eller åker- bruk. Man gör måhända rättast 1 att tillerkänna hvardera samma betydelse. Landtborna hade altså landtgårdar ?) och däromkring åkerfält och träplanteringar ?). Dels ägde de dem själfva, dels hade de arrenderat dem af andra ”). Dels brukade husbönderna själfva £) sin jord, dels gjorde de det med tillhjälp af slafvar ”). Afkastningen utgjordes af olika sädesslag och frukter ?). För att insamla dessa och bebruka jorden anskaffa- des allehanda redskap, äfvensom dragdjur och lastdjur 2). På betesmarkerna gingo bondens kreaturshjordar 9). 1) dv ÖRE egt avtTOV ÉTtALOla UepdAN viwv eVpevÖöv, ols Nv TÅ UÉ- pyrota TiwuaTta Piov 7, 21, 26. 215, 22 DD SEGRAR SNRA 20 0, (ONOLKONAS 2) oc Ö (gudarne) öxaxovoartes Tv TE PNv AAPEOXEVAOUV ÄVELKOL AJovolovs Aapoxovs, ov udvov Tv OAÖOLUOV, AMA Kal TV ÖeVÖPOPÖVOV OG LOKE ITS AN: 5) év åMMotolors aTudOL 8, 31, 32 jfr ofv. 6) avtovopol TE OvTtes T, 38, 23. i). 5, 22, 2 OA SFSTNIG 22 EGNA 9) tå xapaoxevaouéiva AO0s Tv Éopaolav SevyN te Boixi sal BooxN- uata xo OxoSvpra äydFopioa nal oxeiN Aavrtota, ois ph T Eopyddfetu xal zaoxol ovpxouiSovrar 8, 87, I f. Jfr. éal tals älwmow ETL Keluevov 8, 16, 23 och åudtas te xal åmNvas Kal TOTs Nos ÖxoGFvylors 5, 36, 15, 10) Se föreg. noter; särsk. 8, 16, 20 f. 123 Hvad boskapsskötseln beträffar, handhades den af samma personer som åkerbruket. Någonstädes heter det: , Landt- folket hade kommit ned från bollvärken, för att beta sin boskap och plöja sina åkerfält.' +!) Det förra säges på ett annat ställe också om slafvarne ?). Nedanföre skall det visas, att Dionysius förestält sig, att småböndernes lif stod i beroende af jordens afkastning. Af de fall, i hvilka hungersnöd berättas hafva inträdt, kan man sluta sig till hvilket omfång författaren ansett de flesta besittningar ha haft. Enligt hans uppfattning gick det mesta af landtbrukets produkter åt till bondens eget uppehälle; hvad som icke er- fordrades därtill, fördes hvar åttonde dag till staden för att säljas på torget ?). Likaså infunno sig på torgdagarna i staden de, som drefvo handel"). Dionysius har nämligen en gång tänkt sig dessa ha sin egentliga bostad på landet. På mellantiderna uppehöllo sig?) de fattige på landet, där de arbetade med egna händer." Plebs urbana. Dionysius nämner, att vid tiden för den stora secessio- nen patricierna kvarblefvo i staden. En mängd fattige uttå- gade i ordnad häruppställning till det heliga bärget. Senare strömmade dit yttermera plebejer från staden och bollvärken. Dessa skildrar han på följande sätt: ”) .,.Ut strömmade icke RJ CITE 2)FS) LG N20 ENN 22 20 a. DETTE NORS JIRSLÖT ING 2) oc dE xoMMoL Euxopevdåuevotl Te Aa pemwopoövtes 10, 1, S. 5) év tots åpoots ÖrétorPov 7, 58,24. Måhända bör hit äfven hän- föras Titus Latinius, om hv. ofv. och M. Flavolejus åvio Önuotvzos uev sal avtovopdås I, 10 o. 13. 6) .. aAa sal töv ällov, öv0ors Ö Ppios Nv äppöos N OdIvuoSs H TALS éxrdvulas xoonpeiv ody txavdos 1 rovnNoÖv ÉxUTNÖEVUATOV SNÄMTNS NR pJovegds Tais EÉTtÉowv eUtvylas 4 Ör AMINv Två OVupPooÄv I AiTlav AMotolos Öraxeluevos TN Aadcotwon xoteia 6, 46. 1 f. jfr. 10, 14, 23 f. 83, 73, 26 6 påsvos tÖv AevItmov Ö AOOS TOVS AAOvVOlovs Mm. É. 124 blott de, som ville undslippa sina skulder, sin dom eller ett hotande fängelse, utan äfven alla andra, som förde ett ovärk- samt och lättsinnigt lif eller icke ägde pengar nog att till- fredsställa sina begär eller voro begifna på fula sysselsätt- ningar eller afundades andras lycka eller för någon annan orsaks skull voro fientligt sinnade mot den bestående stals- ordningen."' På ett annat ställe talar vår sagesman om de ,, fattige och smutsige, som voro färdiga till hvarje vågstycke.' !) I dessa och dylika uttalanden ?) har väl Dionysius tänkt på en tygellös, öfvermodig, sysslolös och njutningslysten pö- bel i Rom, hvilken fann sin förströelse i åskådandet af de lekar och spel statsmännen anordnade >). Det är väl tillvaran af detta befolkningselement, som hos en viss Aemilius framkallat djupsinniga reflexioner öf- ver den redan till lifs väkta sociala frågan: Han röstade nämligen för att statsjord måtte utdelas åt de fattiga"), , för att de icke måtte vanka sysslolösa omkring 1 staden, såsom nu, och afundas andra deras förmögenhet, för att staten till fromma i gårdarna och på fälten, hvilka ju gå i arf från far till son, en ungdom måtte uppväxa, hvilken kunde känna sig stolt öfver att ha fått en god uppfostran, ty de, som själfva icke besitta någon jordegendom och knapt lifnära sig med att mot dagspenning bruka andras fält, visa ingen !) TO uEv änxopov xal Övaapdr al xävtTa ToOXUäv AOOXELOOvV SB, T1> 5 jfr. I, 44, 30 töv övxapwtatov Oykov. ?) Ett rikt urval af förklenande attribut förekommer t.[ex. 5, 66. 3) 6 0: FAavdios ... naocikue tTOÖV gOOvOV, .. TOTE Ö åyMoL at Das ävalaupavov TO AANDOs tis eVxadelas 10, 17, 18 f. 2 va white pf XÉ0o005 NH, Kul Ö TV AÖMV OlxovoÖv NÉVNS ÖXAOS ur åopös, Woxnxeo vöv TOls UAOTOLOLS äpadotis qDovör, ÉALTOEGNTAL ÖE TÅ AOAEL veTNS Ev ÉpeOTÅOLS AUL AANOOLS HUATOMOLS, EXOVOÅ TL HAL ETL TO Zz0l0s TeETOdQIA UuÉpa pooveiv' éxel tTols pe ånMjoos sal Ex TtÖVv ÄNNO- TOlLMV ATNUATOV, Ä ULODOD ÉOpdSovTAL PALO XOMS ÖvATOEPOUEVOLS, 1) ÅOXNDEV ur Efupvescda Eowrta peveds TEVOV, ND €upVvTA KOVNOÖV EAPÉPELV AUO- Öv Aall od eVtvyN, Én TaxervÖv Te OVUXOQLODEVTU Old Elx0S påuMv, Aat Ev AATENTMWYEVUEVALS TOUPÉVTA TVYAULS I, 51, 16 f. Jfr. I, 43, 6 töv åppydv gal xivNTA ÖNUOV. lust att föda barn, och om sådana födas, är det en dålig atlkomma och olycklig, såsom härstammande från föräldrar af låg börd och i fattiga omständigheter.'' Att de , smutsige" drefvo omkring i staden ”!), ha väl många af de i Dionysii berättelse uppträdande statsmän an- tagit, som tala om medborgare, de där , sakna eget hem och härd' ?), andra ha tänkt på skuldsatte arbetare från landsbygden. Bland det lägre folket funnos dock äfven några med ädel karaktär ?). Hvad antalet vidkom, voro ,,de fattigaste medborga- rene icke färre än alla de andra tillsamman." 2) Denna be- räkning har Dionysius gjort; därmed öfverensstämma sär- skilda talares i senaten utsago. På stadsplebs tänker väl särskildt en som säger, ,,att största delen af den lägre be- folkningen, som icke var fienden vuxen, bestod af pöbel d. ä. af dagakarlar, klienter och handtvärkare.' >) Till stadsborna tyckas eljes klienterna hafva räknats, 1) 6 ati xOAv ÖOygAos 6, 27, 1 i motsats till éx töv o$veppvus åpoöv TO ÖNUOTLKOV TÄNDOS. 2) oc IfTteS ual åvéiotror S, 6, 25; I, 44, 31; 47, 16. Jfr. 10, 4,15 Twas TÖV AAVV ÄAÖPMV AA åNEOOLUUÉVMV, Vis OVDEVÖS TÖV AOLVÖV HAOÅL tå tdva sÉo0nm Peovtis Nv. MNärskildt vill jag framhålla en folkvänlig talares Lucii Junii ord ovte påo fuöv Twi EvIdde ÖxoOkelxeTar AMIPOS pris ovte taTOMOV ÉptoTLOv OVTE lepå KOLV OVTE åSloua Ms Év natoiör, Öv xe0lexduevoL PLÅoywpoiuev äv al Tao pvtunv [uÉverv], GAR OVÖ H [uetå tÖöv ÖnxAOV) TOls OMUAdOL UeTU AOMÖV AÖVOV EkevVIepla' ExXe TU utv ol OAOL AOAEUOL ÖvEPDeELOAV, TU Ö NH TÖV KAP NUÉOAV åvapAALOV onxdvis ÉSavNAMoE, Tä Ö ÖUAxd TÖVv ÖxEONPåvov ÖAaveLoTÖV TOVTMV ÄPNOE- INuev: os TekevtÖvTES NvapxaSdueda tToVvs Éavröv AMjoovs oc delkaor yewopeiv, OxANTOVTES QPOTEDOVTES ÅNPOÖVTES KOluViA VEUOVTES ÖUOÖOVOVÄOL Tots €avtÖöv ÖopraTHTOLS UvÖpanxddors Ovtes, ok utv AVEL Öcdevrtes, ot ÖE nÉdars, ol Ö WoxEQ TU gAkexWrtTaTa TÖV INOLMV AÄOLOTS KAL UVÖPOLS SM 07 LONE 3) Tovs utv EÉnrerueoTÉOOVS TÖV ÖNUOTÖV (OPP. TOVS ÖE åtELDELS KAL Taoaymwöders 10, 4, 11. Jfr. I, 3, 25 o. oci yaoréoteoor 7, 1, 5; 10, 35, 10, NE STA 3) TO mAetov EoTL ÖNUOTLAGV, ÖMNTES AOL NENATOL HAL KELOWVAATES (65 DE LG 126 så ofta de följde sina herrar till komitier och andra för- samlingar !). Ofta följde de äfven sina herrar i krig. Så t. ex. ,,lof- vade tvänne Fabier åt senaten", ,,att föra krig på egen be- kostnad och med krigsfolk, bestående af deras egna klienter och vänner." ?) Ungefär 4,000 man följde Marcus Fabius. Största delen af dessa voro just , klienter och vänner.'' 3) En annan gång omtalas hela 5,000 vapenföra män, som i egenskap af klienter åtföljde Titus Claudius”), då han flyttade öfver till Rom. Dylika stannade ?) under generatio- ner i det hus de tillhörde och sammansköto bl. a. straff- pengar för sin herre '). Å andra sidan omtalas skänker, som patricier gåfvo åt sina underlydande klienter ”). Såsom andra förvärf, hvilka den fattigare befolkningen i Rom anlitade, nämnes handtvärk och handel. Där var — så falla orden — mera än 110,000 med- borgare 1 mannaåldern, och antalet af kvinnor, barn och slafvar, samt af köpmän och metoiker, som idkade simpelt handtvärk, var åtminstone trefalt större än medborgarenes antal. Det var nämligen icke tllstadt för någon romare att drifva krämare- eller handtvärkare-yrke.'' 2) En undantagsställning tyckes Dionysius ha anvisat åt de handtvärkare, som inregistrerades i de servianska cen- turieklasserna ?). Dionysius omtalar sålunda timmermän, smeder och NSF LON SKO RAS NNE ?) tekdtas te tToVvs Éavtöv ÉExaupduevor sal mitovs I, 15, 20. NE Ar (0 ata JO TS DU ") edpevns nal xoNuaor Övvatös 5, 40, 14 f. Jfr. äfven 10,27, 27. ?) reldtar Ö elot TAS oixtas hHudv €x xoopévwv 11, 36, 23. HELST: ”) (Marcius var) Ömonuatixos sal els Enavbodwow Av ExdotY dÉoL TÖv pikov ÖROTE pvolN OOXELOOTUTOS 8, GV, 5, jfr. 6, 59, 23 f. 7 TS OlxeTvANS Ievanxelas Euxbowv te Aal tÖvVv ÉopaFouévmr Tis Bavavoovs TExvas uetolxwv ... OVTE AAANÄOV OVTE keLOOTÉXVNV lov exem rd 25; d2rf MUD 2 andra arbetare som förfärdigade krigsredskap. Dylika handt- värkare påträffade fienden i det romerska lägret). I krig anlitades väl äfven de trumpetare och hornister som omtalas ?). Dessa hade dock äfven tillfälle att utöfva sin konst vid de storartade spel, som uppfördes i staden. En fördomsfriare uppfattning om arbetets värde tyckes förefinras hos Appius Claudius, än hos hans samtida. Han talar om fattige, som med de rikes pengar drifva handel >): ,,Handelsmännen befara hafvet och tillbyta sig utländska varor." Detta kallar han ett redligt förvärf. Afven omnäm- nes handlande, som följde med krigshären, för att drifva marketenteri 3 lägret”). | Grosshandel, så vidt Dionysius omlalar en sådan, be- drefs blott af staten. Då hungersnöd inträffade utskickade nämligen staten personer för att utomlands uppköpa lifs- förnödenheter. Af hithörande berättelser ser man huru långt dessa legater foro. Enligt Dionysii uppgifter skulle Rom på denna tid stått i handelsförbindelse både med inlandet och med städerna vid kusten till höger och vänster om Tiberns myn- ning ?). Särskildt nämnas Etrurien "), de pontinska fälten 7) och Cumä i Campanien 3). En gång importerades t. o. m. från Sicilien 50 tusen siciliska medimner hvete ?). Hirs och spelt 1”) voro de andra sädesslag som importerades. Likviden skedde i pengar !!). alba) OA NA 2) 7, 59. 3) ovte TV IdAattav AJEOvTOV Aall ÖrauerPouEvov TäS dvaxovTiovs åpooås tÖöv fuxdpowv, oUTE UMANV É0ypaolav ovdeulav drixalav TorovuEvmor tÖv nevIjtoV. els äxavTu påg TAaÖTA TOTs ÖeonÉvors äåpoouNs OVdÉva TÖV £öxdgwv TU Éavtoö yxoNuaTa AVONScEOdu 5, 66, 21 f. SROREP22S ÖN da 20 Mi äs ONE 2 DEN SYRE 9 7, 20, 17 avoöv névte uvolades uediuvov ZEvsekaOr. 10) 7, 12, 22 nEpxoovs TE nat GES. 1) ueti xokÖv xoNudTtTOV I, 25, 20. 128 Med stora kofferdiskepp ') befor man hafvet, mindre skutor ?) användes på Tibern. Appius Claudius antyder, att de fattige fingo pengar i förskott af de förmögne, dels för att de såsom jordägare måtte kunna utveckla sitt jordbruk, dels för att de såsom köpmän måtte kunna befara hafvet och tillbyta sig utländ- ska varor. I samma tal, där han utlagt detta, åtskiljer han två slag af skuldsatta medborgare. Somliga ?) ha lefvat i frosseri och skändliga utsväfningar och därför förslösat sin förmögenhet, andra ha förlorat densamma genom olyckor, som träffat dem. Får man sammanställa dessa uttalanden, så ansåg väl Appius, att i följd af de upproriske medborgarenes njut- ningslystnad och olyckor landtbruk och handel lågo nere. På ett flitigt sysslande med dessa berodde altså plebs väl-> stånd. De fattige själfva klaga öfver krigen och se i dem or- saken till sia fattigdom och skuldsättning. De ödesdigra värkningar krigen medförde voro enligt de fattiges klago- rop följande +). Medan bonden är frånvarande och tjänar i fält, blir hans åker obrukad. Samtidigt ödelägger fienden hans åkrar och bortför hans boskap. Begagnande tillfället, löpa slaf- varne öfver till fienden, eller företa själfva ströftåg. Häri- genom minskas deras antal betydligt. Härtill komma di- rekta tributafgifter, för hvilkas hopbringande de måste göra !) töv oOvutNpÖv ÖNAdÖMvV T. ånO EvneMas 7, 20, 22 0. 17. 2) tats AotauNpoOTs OxAPas AaTEXÖULOAV El TV AÖOMV 7, 12, 23; 17 o. 22. Jfr. 5, 26, 22 Mauitos oxeÖlars Te xal oxdåpars ÖrapiBaoavrtes Tås Éavtöv Övvåners El Fäteou uÉoON TOV AOTAUOD. 3) ExevP o058 utv äv ÖoBoL TA paoTOL Aall TAals Aloylotars ESNAOTAS NÖovats xal Öva TAVT EuAeXTOAKOTAS AA TÖV Plov, .. oÖs Ö äv al- odivovtrar Öra xovNOÄv TVXNV ÄRAOAMÄEXOTAS TOVS Plovs 5, 68, 16 f. De hade dock fått jordlotter i arf af sina fäder I. c. 12. HEDSPIAG 2220 129 sig af med den förmögenhet, de möjligtvis ha kvar i sta- den. Slutligen steg i följd af kriget lifsförnödenheternas pris i staden. Ungefär dylika voro de missförhållanden, hvilka tidt och ofta bragte hungersnöd öfver staden !). Brist på lifs- medel inträdde, då samfärdseln med landsorten afbröts och icke kunde uppehållas ens på floden, då romarnes fält och åkrar förhärjades af fienden eller blefvo obesådda eller möj- ligen icke buro frukt, då priset på säd stegrades i staden och icke häller landsborna hade något större förråd af lifs- medel eller då de förlorat slafvar och kreatur. Kritik af traditionen. Den bild af lifvet i Rom under republikens första år- hundrade Dionysius lämnar, gör till öfvervägande del in- tryck af att vara tagen efter en världsstad. Blott här och där framskymtar en uppfattning om enklare förhållanden. Vi ha tydligen för oss drag ur tvänne traditioner om sta- dens forntid, en anakroniserad och en för tiden lämpad. Rom var nämligen ännu på första puniska krigets tid en liten fattig landsortsstad. På Pyrrhi tid voro husen ännu täkta med takspån. Lifvet rörde sig äfven länge i enkla former. Man besinne, att folket saknade prägladt mynt ända till omkring år 425, då det ohandterliga libralasset antogs ?). Silfver myntades efter slutadt krig mot Pyrrhus år 269 f. Kr. I huru nödvändigt sammanhang utvecklingen af be- kväma bytesmedel och sociala förhållanden på en ort stå till hvarandra belyses bäst af det faktum, att en sådan för- mögenhet och omsättning, som Dionysius tänkt sig för den börjande republiken, på en senare tid, då de värkligen före- 1) Expl. 5, 26; 6, 17; 7, 1; 8, 50; 9, 25; 10, 54. 2) M. Voigt Die XII Tafeln, Leipzig 1883 8 22. 130 ” funnos, framkallade behofvet af guldmynt. År 217 präg- lades första gången guldmynt i Rom. Ännu år 275 tyckes däremot i ytterst ringa kvantität ädel metall förefunnils. Sagda år utströks nämligen från senatorslistan konsuln Rufini namn, på den grund att dess bärare förvarade 1 sitt hem silfverkärl, som i vikt uppgingo ända till 10 skålpund !). Hvarifrån ha då de, som under republikens första år- hundrade förmenats drifva utlåningsrörelse, tagit pengar? Om adeln i Rom redan under republikens början drif- vit penningförvärf, kan man icke förstå huru den sociala fördom gentemot dylikt uppstått, som uttalade sig i lagför- slag från tiden för kriget mot Hannibal ?). Det är ju klart, att åsikten att landtbruket vore den enda för en romare anständiga sysselsättningen rotat sig i en vana att uteslu- tande vårda sig om detta. Men som redan antydts, tyckes patricierna brutit mot den vid tiden för 2:dra puniska kriget. Den räntebetalning ?) Dionysius uppenbarligen tänkt på, är helt visst äfven den af långt senare datum. Åt enskilde, af hvilka man möjligen arrenderat jord, betalades arrende- afgifterna troligen ännu in natura. Att förhållandet under republikens tidigaste period varit sådant, därpå tyder tan- tiem-förpaktningens långvariga fortbestånd i Rom. Den öf- verlefde romerska riket. Om statsjord säger Appianus”?) ut- tryckligen: ,,Den del af eröfradt land, som romarene icke bortgifvit åt kolonister, erbjödo de tillsvidare åt hugade arrendatorer, hvilka hade att i skatt erlägga en del af den årliga afkastningen." Troligt är, att all skatt ännu utgjor- des af naturprodukter. I 1) Jfr. Marquardt Das Privatleben der Römer II p. 650 o. not 5. 2) (C. Flaminius) invisus etiam patribus ob novam legem, quam Q. Claudius tribunus plebis adversus senatum atque uno patrum adiu- vante C. Flaminio tulerat, ne quis senåtor cuive senator pater fuisset maritimam navem quae plus quam trecentårum amphorarum esset, ha- beret, id satis habitum ad fructus ex agris vectandos; quaestus om- nis patribus indecorus visus. Liv. 21, 63. 3) Likaså uppfattningen om ocker. Jfr. Voigt o. a. a. $ 141. Habeas (ESR R SORT OR AG kå cf s FL YE YR Ta tt FN IBIS 131 Om man åter vill tillerkänna den servianska författ- ningen någon som hälst betydelse, så låg ju i dess prin- cip, att de mera ägande skulle betala mera till staten än de fattige. Haec omnia in dites a pauperibus inclinata onera! :) Uppdiktade tyckas oss derför de klagorop vara, hvilka Dionysius låter de fattige upphäfva. De klaga sär- skildt öfver de utbetalningar dem pålades för krigsbehof. Men krigstributen i Rom tyckes vara årsbarn med solden, som första gången kom i fråga år 406 f. Kr.?) Ej häller passa de andra orsaker till fattigdom, som anföras af plebejernes interpreter hos Dionysius, in på den skildrade tiden. Då förda krig varade blott några veckor och patricier ledo under dem säkert lika mycken skada som plebejer ?). Med fog kunde däremot dylika besvär an- föras af småbönderne på tiden för det andra puniska kri- get +). , Efter ett dubbelt nederlag vid Trebia och sjön Trasi- menus hade dessa under Fabii diktatur sett sina och sina bundsförvandters åkrar, de assignerade gårdarna vid Liris och Vulturnus ödeläggas, utan ätt kunna hindra det, sett sina ägodelar uppbrännas, medan senatorerne hade sin egen- 1) Livius I, 43. 2) Jfr. Schiller Röm, Staatsalt. (i Mällers Handbuch d. klass. Al- tertumswissenschaft p. 674). 3) Märkligt är, att Dionysius själf låter patricier framhålla detta tr rex. 6; 22, 10; 2) K. W. Nitzsch, Die Gracchen u. ihre nächsten Vorgänger. Ber- lin 1847 p. 27 o. 28, hv. stöder sig på Livius. Man jfre dennes fram- ställning om de fattiges klagorop och beteende på tiden för kriget mot Hannibal med ofvan refererade ställen hos D:s: Secundum Siculos Campanosque plebem Romanam perdendam lacerandamque sibi consules sumpsisse. per tot annos tributo exhaustos nihil reliqui praeter terram nudam ac vastam habere. nunc ad militiam parvo aere emendo, nunc remiges imperando. si quid cui argenti aerisve fuerit, stipendio remi- gum et tributis annuis ablatum. se, ut dent quod non habeant, nulla vi, pullo imperio cogi posse. bona sua venderent, in corpora, quae reli- qua essent, saevirent. ne unde redimantur quidem quicquam superesse. haec non in occulto, sed propalam in foro atque oculis ipsorum consu- lum ingens turba circumfusi fremebant, nec eos sedare consules nunc castigando nunc consolando poterant Liv. 26, 35, 4—38. Priusquam pro- 132 dom i städerna och Fabius med sina legioner skyddade” betesmarkerna 1 Samnium." Folket betungades med täta krigsuppbåd, måste för en ringa spottstyfver öfverlämna sina slafvar till statens förfogande, äfvensom sammanskjuta stipendium för flottan och tributum för hären.” Också om- talas från denna tid, att slafvar under sina herrars borta- varo i kriget öfvergåfvo den gård de tillhörde. Det var nu också efter detta puniska krig, som små- böndernas förfall blef allmänt och plantage-ekonomin i Ita- lien visade sina inneboende faror. Det sätt, på hvilket de rike nu utvidgade sina ägor, beskrifves af Appianus: ,,De rike togo 1 besittning största delen af den ouppodlade jor- den och dels köpte, dels tillägnade sig med våld angrän- sande lägenheter och ägodelar, som tillhörde det lägre fol- ket." !) Man jämföre härmed förut citerade uttalanden af Dionysius. ficiscerentur consules ad bellum, moniti a senatu sunt, ut in agros redu- cendae plebis curam habereut; deum benignitate summotum bellum ab urbe Romana et Latio esse, posse sine metu et agris habitari, minime convenire Wiciliae quam Italiae colendae maiorenr curäm esse. sed res - haud quaquam erat populo facilis, liberis cultoribus bello absumptis, et inopia servitiorum, et pecore direpto villisque dirutis aut incensis e. qu. s. Liv. 28, 11, 8 f. Jfr C. Neumann, Geschichte Roms während des Verfalles der Republik. Breslau 1881 pag. 83. : 1) bell. civ. I, 7. Jfr. Plutarchi Tib. Gracch. c. 9. Det-sistnämda förfarandet framkallade possessoriska interdikt till skydd för dem, som innehade statsjord nec vi nec clam. Jfr. lex agraria a. 643 lin. 18: Sei quis eorum, quorum ager supra scriptus est, ex possessione vi eiectus est, quod eius is quei eiectus est possederit, quod neque vi ne- que clam neque precario possederit ab eo, quei eum ea possessione vi eiecerit: quem ex bh. 1. de ea re ious deicere oportebit, sei is quei ita eiectus est, ad eum de ea re in ious adierit ante eidus Martias, quae post h. 1. rog. primae erunt, facito, utei is, quei ita eiectus est, in eam possessionem unde vi eiectus est, restituatur. Bruns, Fontes iuris ro- mani antiqui, ed. qu. Freiburg 1887, pag. 75. Man ser således, att till grund för Dionysi uttryck Biacauévovs tuvas I raddvras legat en rättsterm från senare tid. Jfr. M. Voigt, Uber die staatsrechtl. pos- sessio u. d. ager compascuus d. röm. Republ. Abh. d. philol. histor. Classe d. königl. Sächs. Gesellsceh. d. Wiss. Leipzig 1888, pag. 236 o. not. p. 241 o. not. ANT 133 Icke häller fans under republikens första decennier tillfälle till occupation af statsjord. Rom gjorde nämligen sina första stora landvinningar genom eröfringen af Veji och genom samniternas kufvande. Från tiden efter andra och särskildt efter tredje samniter-kriget kan man tala om en i större skala bedrifven boskapsskötsel. Ty för denna be- höfdes under sommaren bete i bergstrakter. Till sådana fingo romarne först nu tillgång !). Senare ökade man åter sina hjordar af orsak att åkerbruket mindre väl bar sig, då spanmål infördes från provinserna. Då konkurrensen nedtryckte priset på spannmål, slog man sig också alt mera på träplantering, hvilken odlings- gren således först senare kom till användning. Blott där Dionysius tänker på mindre olivgårdar öfverensstämmer där- för hans beskrifning med hvad kan antas ha varit förhål- landet på den af honom skildrade tiden. Liksom man måste tro, att jordegendomen ännu var tämligen jämt fördelad mellan medborgarene ”), tyckes herre och bonde äfven i lika grad hafva deltagit i åkerns bru- kande. Tänkbart 3) är, att Dionysi hit hörande berättelser äro grundade på någon länge i folkets minne fortplantad historisk sång ?) eller på någon sannfärdig familjekrönika >). 1) Nitzsch o. a. a. pag. 16 och Voigt o. a. a. p. 254 f. 2) Därpå tyder den skala, i hvilken jordlotterna kategoriserades enligt den servianska författningen 20, 15, 10, 5, 2. 3) Voigt, Leges regiae p. 191 n. 416 a anser berättelsen om Cin- cinnatus 10, 17; 24; 25 vara inflickad i traditionen af någon annalist, som velat skymfa optimaterne på sin egen tid. ,,In der Geschichte der Republik wird noch ein neues Mittel verwendet; es wird das Bild der Frugalität und Arbeitsamkeit des damaligen Adels gezeichnet.' 2) Cato och Varro berätta uttryckligen, att de äldre romarne plägade prisa förfädrens krigiska dåd i sånger, som reciterades vid bordet. På grund af de många poetiska drag, som anträffas hos Li- vius och Dionysius i deras skildringar öfver Coriolani, Cincinnati och Fabiernes lefnadsöden kunna vi anta, att historiska sånger, i hvilka sagda personer beprisats, en gång existerat, och att dessa sånger bilda grunden till den tradition vi finna hos L. o. D. 5) Gens Furia, Quinctia och Claudia tyckas åter förvarat i sitt hus släktkrönikor. I den äldre traditionen anträffas tydliga spår af 134 Vår författares föreställning om slafvarnas antal och betydelse under- republikens tidigaste dagar är däremot ett fantasifoster, alstrad under intrycket af det 2:dra och 1:sta förkristliga århundradets historie. I andra århundradet började också slafvarna röra på sig och lyssna till de frihetsrop, som höjdes af upprorsma- kare och fiender !). Också florerade slathandeln först, sedan Delos blifvit dess centralpunkt. Under det femte hade ro- marne ännu icke haft tillfälle att tvinga något nämnvärdt antal krigsfångar i slaftjänst. Det första tillfälle härtill fingo de vid ödeläggandet af den folkrika staden Veji 2). En indelning af sina slafskaror i stads- och lands- familjer kunde godsherrarne icke tänka på, innan de valt staden till varaktig domicil. Detta tyckes ha inträffat först i stadens sjätte århundrade?) och ingalunda som Dionysius tror i dess tredje. Lusten att pråla med ett stort följe af betjänter och lakejer var äfven af sent ursprung. Sinnet för slaflyx kan blott förklaras bero på den förändring ro- marlynnet undergick genom beröring med kartager, greker och orientaler. Genom de fortlöpande utländska och ännu mera ge- nom de medborgerliga krigen under republikens två sista århundraden inorganisarades äfven i romarnes karaktär den hänsynslöshet och brutalität, som "bland annat tog sitt ut- tryck i bestraffande af slafvar och gäldenärer. dem. Jfr. särskildt för de histor. sång. Nitzsch, K. W., Die Römische Annalistik von ihren ersten Anfängen bis auf Valerius Antias. Berlin 1873 pag. 245 följ. ; 1) Annalisternes schablonmässiga förfarande belyses bäst genom Jfr. af följ. ställen Dionys. 5, 26 o. 53 samt Appian b. c. I, 67 o. 69 74 äfvensom Dionys. 10, 14 f. samt App. 58—60 och berättels. om Catilinas planer. 2) Strabo antar att slafekonomin fick sin stora utsträckning efter det 3:dje pun. kriget: xAovoior pevöuevor Pouator uetaå Tv KaoyxN- ödvos xatl Koolvdov zataoxapiv oixevtelavs Éxoövto xoMais 14 p. 668. 3) M. Voigt, Röm. Privataltertämer u. Kulturgeschichte i Möllers Handbuch der kl. Alt. p. 810 o. 840. nt TAS ÅA UGN) SN " SK 135 Till grund för den romerska obligationsrätten låg länge den uppfattningen, att en protesterande låntagare borde lik- ställas med en brottsling. Ända till tredje århundradet blef den sakfällde tilldömd långifvaren och af denne tagen i fängs- ligt förvar 1. En sentida förebild torde altså legat till grund för Dionysii föreställning om de bojor, som under republi- kens början skulle rasslat på de fattiges händer och fötter. Men mot slafvarne öfvades i de enkla fornromerska hemmen helt visst icke någon sträng behandling. Den ide- liga samvaron mellan herre och träl utesluter en sådan. Några skäl till uppstudsighet från slafvarnes sida funnos därför icke under den patriarkaliska tiden för hemlifvet i Rom. Som parallel till Dionysi uppfattning om massafrätt- ning af slafvar erinre man sig, att efter de upproriske slaf- varnes kufvande på Sicilien år 132 f. Kr. 20 tusen af dem korsfästes. En annan sedlig förvillelse som blott kunnat slå rot och finna näring 1 förhållanden, sådana som de, hvilka ge- staltade sig i Rom efter kriget mot Hannibal och i Östern, var slöseriet. Vi återkomma nedanföre till detta. Den materialism, som med rikdomen inträngde i Rom, yttrade sig å andra sidan i öfverskattande af dess värde. Detta ledde till girighet. Upplysande i detta afseende äro närmast de författare som skildra Gracchernes och Sullas tid. Af Sallustius ?) och Plutarchus?) erfara vi att på nyss 1) Livius (i sin berättelse om 2:dra pun. kriget) talar om dem, qui pecuniae iudicati in vinculis essent, och Catilinas anhängare säger: Nec cuiquam nostrum licuit amisso patrimonio liberum corpus habere, tanta saevitia foeneratorum atque praetoris fuit. Möjligt är dock, att an- vändning af operae serviles och bojor förbjöds redan genom lex Poe- telia af år 326 f. Kr. Jfr. Madvig, den Romerske Stats Forfatning og Forvaltning. Kjebenhavn 1882, II, p. 159. 2) bell. Catilin. 10, 3; 11, 3; 12, 2. Dionysii skildring på pen- ningkrisen i Rom stämmer äfven i enskildheter öfverens med senare författares berättelser om gäldenärers och långifvares ömsesidiga för- hållande på tiden efter bundsförvandtskriget (år 89 f. Kr.) App. b. c. 1, 54. Jfr. Neumann o. a. a. pag. 504 f. Troligt är att de fattige då och under tiden för medborgaroroligheterna på Sullas tid högt klagade 136 sagde tid just dessa fel tillvitas förnäme penningfurstar och occupatorer af statsjord. Dionysius och hans oratorer göra likartade beskyllningar mot de fingerade kapital- och jord- ägarene från republikens första decennier. Här föreligger åter en tydlig anakronism. Det omtalade ogräset — girig- heten !) — liksom dess rot — rikedomen — saknades, då republiken ännu var ung. ; Vår auktor anger yttermera enskilda personers och familjers ekonomiska ställning och förhållande till tidens sociala frågor. Sannolikt är, att berättelsen om släkterna Postumias, Sempronias och Cloelias rikdom på jord är hop- spunnen af någon annalist, som haft ondt öga till några samtida medlemmar af dessa familjer. Valerii Antias finger skönjes synbarligen 1 teckningen af de många valeriske folkvänner, som under femte århun- dradet före Kristus skulle yrkat på skuldafskrifning. Vale- rius Antias lefde på BSullas tid och kände väl sin frände Lucius, genom hvars försorg tre fjärdedelar af alla skulder - strökos den stora hopen till behag ?). Sat sapienti! öfver samma orsaker till skuldsättning och armod; som — enligt Livii framställning — under 2:dra puniska kriget och — enligt D:s förme- nande — redan före utvandringen till det heliga bärget. Jag förbiser icke den omständigheten, att under penningbristen år 89 och senare många nobiles voro bland de protesterande gäldenärerne, men tror icke förty, att upphofsmannen till den berättelse vi läsa hos D:s hemtat motiveringen af skuldsättningen. från sin egen tid. Jfr. hvad i det följ. säges om Luc. Valerij lex de aere alieno af år 56 f. Kr. Berättelserna åter om de många fallen af hungersnöd under republikens första tid kunde ha sin kärna i någon notis i pontifikalfasterna, men författaren har helt visst själf gissat sig till hungersnödens orsaker. Han har tagit samma faktorer med i beräkningen som t. ex. Appianus, då han talar om hungersnöden i Rom under tiden för fristatens undergång. bell. civ. I, 69; 5, 67 o. 18. SVEND (Cheadle 1) Pa samma mark som girigheten frodades öfvermodet: Igitur ex divitiis iuventutem luxuria atque avaritia cum superbia invasere. Sall. bell. Cat. 12. : 2) Vell. Pat. 2, 23 o. Sallust. Cat. 33. Jfr. Nitzsch, Die röm. An- nal. p. 172, Utom lex Valeria de aere alieno af år 86 förtjänar Sullas "er VR , fa RE NR 137 En sammanställning af hvad vi ofvan sagt om libral- assets införande i Rom och hvad som berättas om det maximalstraff konsulerne voro berättigade att pålägga med- borgare (nämligen att det ännu år 454 f. Kr. utgjorde 2 får och 30 kor!) ger vid handen, att icke häller berättel- sen om Menenius passar in på år 476, dit Dionysius för- lagt den. Appius Claudius har slutligen af annalisterna blifvit ut- rustad med samma karaktärsdrag som utmärkte Appius Clau- dius Caecus och hans ättelägg i flere led — frisinthet och håg för samhällets merkantila intressen ?). — Hans stamfader "Titus Claudius skulle ha fört med sig till Rom klienter och släktingar till ett antal af 5,000. Detta låter sagolikt, äfven om man för Roms älsta tider antar zadrugabosättning eller egendomsgemenskap. Utan tvifvel har — trots det öfver- drifna siffertalet — här liksom på flere ställen, där klienter omnämnas hos Dionysius, en riktig föreställning om den tidigare institutionen med detta namn legat till grund. Men då det hos Dionysius är fråga om lifvet i staden, och han där låter ledande statsmän omsvärmas af en skara vänner och klienter 3), är det sannolikt att han vid nedskritvandet häraf haft för ögonen statsmännens från Gracchernes och Sullas tid politiska meningsfränder +) och måhända sin egen lex unciaria omnämnande i detta sammanhang. Man ser af dem, att skuldafskrifning och räntefotens nedsättning voro dagens frågor under Marii och Sullas tid liksom under republikens första decennier — en- ligt traditionen. M. Voigt, Leges regiae p. 184 och Privatalt. u. Kul- - turg. p. 766 n. 4 anser, att den genom lex sacrata af år 260 e. St gr. medgifna skuldafskrifningen vore en tendensiös dikt, införd i traditio- nen af Licinius Macer. Beaktas bör dock att, enligt traditionen hos D., Valerier rösta för skuldafskrifningar. 1) Jfr. Schwegler, Römische Geschichte. Täbingen 1856. 2 Bd. 'pag. 608 följ. 2) Mommsen, Römische Forschungen. Berlin 1865, I, pag. 287 f. och Ihne, Römische Geschichte. Leipzig 1868. Bd. I, pag. 364—368 £. 378. 3) Någon sträng skilnad mellan étaioor eller qikor och xeAdtu gör D. icke. | SiJfr.t. ex: 8, 11, 3; 9, 48, 3; 10,5; 19;-34,729; 40, 13; 114387 25. 138 tids parasitväsende. Då vi veta att detta var importeradt från Grekland, är anakronismen uppenbar. Öfverflödigt är här att tillägga, att äfven det af Dionysius antydda sportula- systemet blott är förenligt med det senare klientelet, som tog fart under kejsartiden. ; Förutom de inre som vid skildringar af krigiska tilldragelser omtalas af Dionysius, har han såsom ofvan antydts, tänkt sig tvänne slag af riddare, hvilka båda ha motsvarighet i förhållandena på en senare tid, än den han åsyftat. ; Under stadens sjätte århundrade upphörde romarne att göra ryttaretjänst vid legionerna, och de förnäme ynglingar, af hvilka riddarecenturierna nu mestadels fyldes, bildade en stab kring anföraren i krig. Dem kallar Livius equites jillu- stres !). Man jämföre nyss anförda citat ur Dionysius och hans — eller annalisternes — anakronisationslusta är åter bestyrkt. Tidigare hade den tunga bördan att göra krigstjänst till häst öfvergått till förmögne män, hvilka icke tillhörde adelsståndet men kunde bestå sig egen häst. Dessa bildade senare, till åtskilnad från ordo senatorius och ignobiles, det så kallade riddare-ståndet, ordo equester. Genom inskju- tande af notiserna om ett riddare-stånd i sin berättelse har Dionysius ådagalagt en stor ovarsamhet. Han har icke hål- lit nog fast vid den politiska motsatsen mellan patricier och plebejer, hvilken dock under republikens yngsta år bil- dade grunden för partigrupperingen i Rom. Denna grund för ståndsintresset försvann dock först med andra puniska kriget ?). 1) På tal om krigshändelserna i Gallien år 203 säger Livius: tertiae decimae quoque legionis, quae postremo proelio adfuerat, C. Hel- vius tribunus militum in restituenda pugna cecidit, et duo et viginti ferme equites illustres obtriti ab elephantis cum centurionibus perter runt. 30, 18 15. Jfr. Ihne, Röm. Gesch. V, p. 10. 2) Så Voigt med Fans till Sall. hist. I, 9 Dietsch. Privatalt. u. Kulturg. pag. 809. RE 139 Däremot tyckes den skildring af den romerska bonden vi ofvan gifvit i anslutning till traditionen hos Dionysius ha en ursprunglig- och sanningsenlig prägel. Så lefde väl den fattige medborgaren ända till det andra puniska krigets tid. Om det då inträffade, att fria bönder förlorade sin jord och råkade på förfall, hjälptes de åter till fötters ge- nom den bekante århundraden igenom vidhållna assigna- tionspolitiken 1). Genom denna uppehölls det bondestånd, som bildade de romerska truppernas kärna i krig. Det var också blott bland ett så arbetsamt och karaktärsdugligt ?) folk den disciplin kunde upprätthållas, som länge utmärkte den romerska hären. Otroligt är, att legioner, med hvilkas tillhjälp Rom sträkte ut sitt välde öfver Italien och slog sin hotande rival om världsväldet, skulle bildats af män, som nyss gått i bojor eller bullrat på torget. — Någon gång har Dionysius äfven talat om ett modestare uppförande från de fattiges sida. Då en sådan notis står i sammanhang ?) med den beryktade secessionen till det heliga bärget, torde man godt kunna anta, att den länge bevarats i folkets minne, tills den nedskrefs af de tidigaste annalisterne i Rom. Staden Rom kan däremot på femte århundradet före Kristus icke hafva inrymt så mycket löst folk som Diony- sius ?) påstår. Nyss ha vi påpekat, att det romerska bonde- ståndet sjönk i fattigdom efter andra puniska kriget. Först då började den allmänna strömning från landet till staden, hvilken antika författare omtala. Också i öfrigt ökades pö- belskaran i staden i följd af märkligare politiska vinningar 1) Nitzsch, Die Gracchen p. 24 och B. Niese, Das sogenannte lici- nisch-sextische Ackergesetz p. 418 (Hermes 23). 2) Passionen för spel och teater daterar sig däremot från tiden : för 2 pun. kriget. Se Voigt, Pr. u. K. pag. 325 och not. 3. 3Yr06AGF ORT +) Sannolikt är att uppgifterna på Sfädsttvånsenes antal här” stamma från Valerius Antias. Jfr. för konungatiden Voigt, Leges re- giae p. 229 och för republ. Bächsenschätz, Bemerkungen äber die römi- sche Volkswirtschaft der Königszeit p. 31. 140 än de, som gjordes under republikens första tid. Först se- dan Rom blifvit Italiens politiska centrum, kunde det locka till sig folk från alla landets vinklar, senare från hela den civiliserade världen. Dock var peregrinernes antal i Rom före år 242 icke så stort, att en skild prätor för iuris dic-- tio peregrina skulle varit behöflig. Dionysius har således begått ett stort Nere då han gör sin beräkning af metoikerna. Libertinernas mängd åter skulle enligt Dionysius re- dan på Servii Tullii tid ha framkallat en förändrad grund- Jagsbestämning !), enligt hvilken dem beviljat scivitas i Rom. Otroligt är dock att, medan slafvarnes antal var ringa, en manumissio i större skala skulle förekommit. Jag antar därför, att sagda lag är uppdiktad och har sin förebild i något åtgörande af Sulla, hvilken ju äfven träffade bestäm- melser om de frigifne i Rom. Dionysius ?) tyckes ha antagit att minut-handeln och handtvärket under republikens älsta tid låg i händerna på främlingar och frigifne. Fastän, såsom vi försökt visa, yt- terst få sådana funnos i staden och säkert många romer- ska medborgare tidigt bedrefvo nämda yrken, voro deras idkare troligen redan tidigt föremål för ringaktning. På en senare tid uttalar Cicero sitt förakt för sådana ?). Något annat slag af handtvärkare än de, som beak- tades i den s. k. servianska författningen har Dionysius icke omnämt. 5 För handeln tyckes värkligen flodbåtar, caudicariae na- !) 4, 22. Jfr. M. Voigt, Leges regiae p. 176, 186, 225 o. not. 2?) Om motsägelserna i Dionysius hithörande berättelser öfver ko- nungatiden se M. Voigt, Leges regiae $ 23 IC och 24 IA 1 c. På det senare stället behandlas äfven de uttalanden om handeln, som anträf- sas i Dionysii berättelser om konungatiden. >?) Mercatura autem, si tenuis est, sordida putanda est: sin magna et copiosa, multa undigue apportars multisque sine vanitate imper- tiens, non est admodum vituperanda; atque etiam si satiata quaestu vel contenta potius, ut saepe ex alto in portum, ex ipso portu in agros se possessionesque contulit, videtur iure optimo posse laudari. ME RT Jy > rf 2 ; 141 ves!), tidigt varit använda. Hvad en vågsammare skepps- fart beträffar, vilja vi påminna om att romarne först under första puniska kriget lärde sig en sådan af kartagerne ?). Förutsättningarna för plebs urbanas uppkomst i Rom och dess demoralisation ha redan blifvit berörda. Ytter- mera kan man citera yttranden både af statsmän från Grac- chernes och Sullas tid och af författare, som skildra denna period för romerska republikens förfall, yttranden som i de- talj karakterisera stadspöbelns moral lika som Dionysii, och hos Dionysius, Appii, Aemilii med fleres ord göra det. Hos Sallustius 3) hetar det om Catilinas förvägna skara: I en stat afundas de, som intet äga, alltid de redlige och prisa de dålige; de hata den gamla ordningen och längta efter en ny; af missnöje med sin egen ställning sträfva de att förändra allt. Till Rom hade såsom till en pöl sam- manströmmat de, som på alla andra ställen isynnerhet ut- märkte sig framför andra genom skändligket och fräckket, samt äfven andra, som på ett skamligt sätt förstört sitt arf, korteligen, alla dem vanära eller brott fördrifvit från deras hem 0. s. v."' Ett tal af Tib. Gracchus tyckes legat till grund för föl- 2) Varr. o. Sall. hos Non. 535, 10. 2) Athen. Deipn. 6, 106. Sen. de brev. vit. 13, 4. Om handtvärk och handeln i Rom under äldre tider, se Bächsenschätz o. a. a. p. 21 f. 3) Neque solum illis aliena mens erat, qui conscii coniurationis fuerant; sed omnino cuncta plebes, novarum rerum studio, Catilinae incepta probabat. id adeo more suo videbatur facere; nam in civi- tate, quis opes nullae sunt, bonis invident, malos extollunt; vetera odere, nova exoptant; odio suarum rerum mutari omnia student, turba atque seditionibus sine cura aluntur, quoniam egestas facile habetur sine damno. sed urbana plebes, ea voro praeceps erat multis de causis. primum omnium, qui ubique probro atque petulantia maxime praestabant; item alii per dedecora patrimoniis amissis; postremo omnes, quos flagitium aut facinus domo expulerat, ii Romam, sicuti in sentinam confluxerant. — — — praeterea iuventus, quae in agris manuum mercede inopiam toleraverat, privatis atque publicis largitionibus excita, urbanum otium ingrato labori praetulerant. eos atque alios omnes malum publicum alebat. quo minus mirandum, homines egentes, malis moribus, maxuma spe, reipublicae iuxta ac sibi consuluisse. Sallust. bell. Cat. c. 37. 142 jande sats, som läses hos Plutarchus: De fattige visade ingen lust till krigstjänst och bekymrade sig icke vidare om att uppfostra barn åt stalen, så att inom kort i hela Italien förspordes brist på fria invånare." t!) Ett tal i recta-form anför samme auktor: ,,De vilda djuren", sade Gracchus, ,,hvilka ströfva omkring i vårt land, hafva alla sina skogar och hålor att draga sig undan uti; men dessa tappra romare, hvilka såsom Italiens försvarare gått döden till mötes, de få endast njuta af ljuset och luf- ten, hvilka man då ändtligen icke kan beröfva dem, och -äga icke någonting annat här i världen. Utan hem, utan tillflykt ?) irra de omkring på fälten med sina hustrur och barn. Deras anförare bedraga dem, när de uppmana dem att strida för sina grafvar och husgudar; ty bland alla dessa romare finnes det ingen, som äger ett husaltare 3) eller en familjegraf, de strida och dö för att underhålla andras yp- pighet och öka deras rikdomar. Man kallar dem världens herrar, och i själfva värket äga de icke en fotsbredd af det land, som tillhör dem.'' ) Motsatsen till dessa fattige ?) medborgare, hvilkas förhål- lande Tiberius Gracchus skildrat i så kraftiga ordalag, kal- las på en senare tid ro då: zauowratov TASoc. På tal om partigrupperingen under Sullas tid använder Appianus '") detta uttryck. De motsvarande attribut, som ofvan citerats ur 1) Plutarchi Tib. Gracch. c. 8 jfr. Appiani b. c. I, 11 och Neu- mann Geschichte Roms I, 169: ,,sein (d. h. Gracchus') Streben war, . . nicht sowohl auf Gäterfälle als auf Männerfölle gerichtet."' 2) äovxor val åvldgvtoi. Tib. Gracch. ce. 9 3) ovdevi påo éoTtuv ov Bwuds AATOMOS. 2) ulav ör Bökov lölav ovx EXOVTES. 5) Plut. Tib. Gracch. c. 14 kallas de oi $oaovtator zal äxogWTATOL tÖöv ÖNUOTOV. 6) b. c. 1, 64. Samma attribut användes af D. på tal om de för- näme al Nv otipos Éxatiowm AapeybvtTOV KOMU' TÖ UEV änxopov zal övrapdv xal xåvra ToAMUÄäVv AOÉXero0v ÖRO TÖ Kasolw TetaynEvov, TÖ Sedpeviotatov te A0l Aadapwrtatov txd TA Ovepyiviw [tudéwevov] 8. TIS NRO NÅN NO BARE FVT 143 Dionysius, beteckna ett parti bland plebejerne, som gjorde gemensam sak med de rike. Ståndens lefnadsvilkor, sedliga karaktär och åskåd- ningssätt äro således af Dionysius mestadels tecknade i öf- verensstämmelse med förhållandena på Gracchernes och Sul- las tid. Jag har ofta påpekat, att Dionysius icke själf in- fört i den äldre historien alla de anakronismer, som läsas hos honom. Men då han lånat sig till språkrör för de otill- förlitlige annalisterne, hvilkas arbeten han anlitat, har han förrådt sin bristfälliga uppfattning om de historiska före- teelsernas utveckling och inbördes sammanhang. Hvilka mo- ment han vid karaktäristiken af de olika samhällsklasserna i Rom under republikens älsta tid icke beaktat, torde framgå af ofvanstående kritik. Att de våldsamma excesser, till hvilka hvartdera par- tiet (patricier och plebejer) under stridshettan gjorde sig skyldigt, äro af Dionysius — och hans källförfattare — be- skrifna med anslutning till de värklighetsbilder, som sågos i Rom vid tiden för nyssnämda stalsmäns framträdande, vill jag vid ett annat tillfälle uppvisa. Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Centralanstalts värksamhet under året 1892. Sedan Vetenskaps-Societeten den 18. Januari till extra assistent vid anstalten antagit filosofiekandidaten E. L. Linde- löf, kunde den bearbetning af äldre observationsmaterial, för hvilken styrelsen välvilligt anslagit nödiga medel, omedelbart begynna. Anstalten såg härmed ett af sina vigtigaste önsk- ningsmål förvärkligadt. Till en början måste mycket arbete nedläggas på att såvidt möjligt utreda de särskilda stationer- nas instrument-korrektioner och först i den mån som denna utredning fortskred kunde nödiga räknebiträden anställas. I Augusti kunde tryckningen af första årgången (1881) begynna och "redan vid denna tid hade redaktionsarbetet fortskridit så långt att intet afbrott i tryckningen mera var att befara. De dryga tryckningskostnaderna i Helsingfors föranledde mig att om arbetets utförande träffa aftal med tryckerifirman 0. W. Backman i Kuopio. Att döma af arbetets gång un- der den första tiden torde det blifva slutfördt under betyd- ligt kortare tid än de fyra år, som för detsamma anslagits. Äfven tryckningen af anstaltens egna äldre observatio- ner har fortgått raskt. Sålunda hafva årgångarna 1884, 1885 och 1886, omfattande volymerna 3, 4 och 5 af årsbo- ken och sammanfattade i ett band om 36 tryckark, blifvit färdiga. - Vidare utkom under hösten årsbokens 10. volym, innehållande anstaltens timobservationer under året 1891. Förutom de obligatoriska meteorologiska elementen inne- håller denna volym liksom den föregående äfven timobser- vationer af luftelektriciteten, men dessutom för första gången en fullständig förteckning af observerade olika molnformer - 145 och dessas rörelseriktningar i olika lager. I volymen fin- nes vidare intagen en af assistenten Heinrichs gjord sam- manställning af cirrus-molnens gång i Helsingfors under aret 1891. Det myckna tryckningsarbetet under året har naturligtvis genom den detsamma åtföljande korrekturläsningen tagit en god del af observatörernas tid i anspråk. Likväl har bear- betningen af det löpande årets timobservationer vid central- anstalten månad för månad slutförts och detsamma gäller observationerna från de landsortsstationer, hvilkas instrument- korrektioner äro med tillräcklig noggrannhet kända. Däre- mot har af äldre material endast en högst ringa del hun- nit behandlas. Vid landsortsstationerna har arbetet fortgått utan några väsentliga störingar. Endast vid Otava jordbruksskola har herr August Mölsä upphört att observera från Juni månad och vid Möhkö bruk har herr P. Hakulinen ej kunnat fort- sätta observerandet, då anstalten saknade anslag för aflö- nande af önskadt biträde. Observationerna i Rovaniemi hvilka voro i det närmaste värdelösa, hafva likaledes upp- hört. — I Sodankylä har anstalten lyckats etablera en väl- behöflig station, på hvilken sedan April månad observatio- ner anställas 3 gånger om dagen af luftens temperatur, luft- trycket, vindens riktning och styrka samt nederbörden. Detta har blifvit möjligt genom magister B. Annebergs benägna förmedling, i det han åtog sig att jämte skrifven instruk- tion framföra stationsbarometern ,R. Fuess 1098." Ob- servationerna värkställas af gårdsdottern Ada Anneberg. — I Nyslott mätes nederbörden sedan Maj månad af lektor Auk. Snellman, som af anstalten blifvid försedd med nödig in- . strumentel. .— I Jyväskylä måste herr provisor Hj. Drake på grund af bortflyttning från orten från November månad lämna observationerna i annan hand. Anstalten förlorade i herr Drake en sällsynt nitisk och pålitlig observator, hvilken för- lust dock blifvit mindre kännbar därigenom att herr Drake grundligt inöfvat sin efterträdare herr provisor E. Mansnerus. Likasom under det föregående året har ett stort antal 10 146 medborgare insändt observationer af snö- och isförhållan- dena, hvilka bearbetats af assistenten Heinrichs och inom kort äro tryckfärdiga. Nästan alla landsortsstationer, från hvilka dagliga vä- derlekstelegram afgå, hafva fått en icke ringa tillökning i sitt arbete. På anhållan af direktor H. Wid i S:t Peters- burg utfärdades nämligen den 11. April en instruktion för vissa nya observationer och tillägg i de dagliga telegrammen. Sålunda ökades telegramgruppernas antal för Kajana, Kuo- pio, Sordavala, Jyväskylä och Tammerfors med 3, innehål- lande observationerna 2" p föregående dag äfvensom tem- peraturens nattminimum i luften och på jordytan samt snö- täckets höjd om morgonen. För Hangö och Uleåborg ut- vidgades morgontelegrammet med en grupp, omfattande tem- peraturens nattminima och hafvets tillstånd, och detsamma skedde med telegrammen från Nikolaistad, blott med den skilnad att snötäckets höjd infördes i stället för hafvets till- stånd. Det utmärkta tillmötesgående, hvilket resp. observa- törer visat genom att utan vidare ersättning åtago sig ett sålunda ökadt arbete, förtjänar alt erkännande. På uppdrag af Vetenskaps-Societeten hafva under året några stationer blifvit inspekterade. För detta ändamål be- sökte undertecknad Uleåborg den 25. och 26. Januari, Hangö den 22. och 23. Juni samt Mustala den 29. och 30. Septem- ber. I Hangö hade jag mig ålagdt att jämte den vanliga inspektionen undersöka orsaken därtill att limnigrafen upp- - hört att arbeta och att om- möjligt afhjälpa bristerna. Det är mig en kär pligt att här omnämna den kraftiga hjälp, som i nyssnämnt afseende lämnades mig af professor E. R. Neovius. Den under bron utkommande rörmynningen. visade sig vara helt och hållet inbäddad i tång och, grus, som våg- svallet medfört. Sedan beläggningen bortskaffats, rörmyn-: ningen väl rengjorts och själfva den inre brunnen blifvit behö-- rigen ,spolad", arbetade limnigrafen liksom förut. — Eme- dan observatorn 1 Mariehamn skulle flytta till annan bos- tad, måste stationen själffallet följa med. För att värkställa. flyttningen besökte assistenten Heinrichs orten den 4—S8. 147 Juni. För samma ändamål besökte herr Heinricks den 31. Okt.—5. Nov. Sordavala, hvarest observationerna af herr apothekaren”K. F. Haggrén, som icke vidare fann tid att ut- föra dem, öfverlämnades åt herr Otto Lojander. Den 19 Juli besökte herr H. Söderskärs fyrbåk. För anstaltens räkning hafva under året följande in- strument blifvit inköpta: 20 minimithermometrar, 1 zinkkärl med dubbla väggar och ventilator-agitator för thermometer-komparationer, 1 zinkkärl för bestämning af them:s nollpunkt, 1 induktionsrulle till mikrofon, 2 flodthermometrar enl. Langs konstruktion, 1 afvägningslatta, 100 måttglas till nederbördsmätare- Såsom observatörer och räknebiträden ha följande per- soner varit anstälda: herrar Jalmari Biese G. Ferd. af Hällström. É 0. W. Mellin från September månad samt fröknarna Lonny Boxberg, Hulda Hagert, Nanny Helin, Emilia Lindeman, Ida Nyberg, Anni Uschakoff Hanna Wecksell till den 15. Februari, Therese Westerholm. Arbetsfördelningen mellan personalen har ej undergått några nämnvärda förändringar; endast nattimmarna hafva blifvit så ordnade att de ej måtte vara altför betungande. Vid bearbetningen af landsortsobservationerna för åren 1881—1890 hafva under längre eller kortare tid varit an- stälda: herrar Axel Juselius, 148 0. V. Mellin, J. FE. Sjögren, samt fröknarna Mary Biese, Iri Nordenskiöld, Olga Sederholm. Behållningen i anstaltens kassa, hvilken den 1. Jörn 1892 utgjorde 2,374 mk 47 pii, var den 1. Januari 1893 4,670 mk 30 pi. Behållningen af det extra anslaget var resp. 13,016 mk och 13,334 mk 83 pi. Meteorologiska observationer hafva under år 1892 blifvit anstälda af: Fröknarna Signe och Tilda Johansson . Herr Forstuppsyningsman M. W. Wae- IICEDERO 6 ber sag Viet er SE RESAN äg AG » Stationsinspektor C. Appelgren . Herrar Provisorer Hj. Drake och E. Mans- TIGKUS Soc as 0 okt belgare Herr Kontoristen J. V. Sahlstein .. Erökens Matias enförSt 6. eo ar LVILLID Ole (ör OL RS RR Nl ÄN SET Her Löjtnant Nic:s EITOle nee 3 SE TtOSten Wallis mdstedfet Ser Fru Rektorskan K. M. Kandolin ..... Herr Doktor A. Rindell, genom landt- bruksinstitutets elever . . ... Ferne ss AT SUIS C: VIO IS EN mate BSS Nr åa Slik Sör NING Gia EG SCENE ey pe ST ad SR sö ERRStOR- Jeg SIST angr NN Gårdsdottern Ada Anneberg ... » Apothekarn K. F. Haggren och herr (10 Oe alO STERN ng re AA EET SE Possessionaten C. Th. Lindforss . Fröken Tlhiekta sMG HraGe er Ass sr Herr Agronomen K. Em. Castrén ... oll 1 Alajärvi. i Enare, Thule. i Hangö. i Jvväskylä 2” i Kajana. i Kuopio. i Lampis. 1 Lapinlahti. i Mariehamn. 1 Mustiala i Otava, S:t Michel. i Pihtipudas. i Pyhäjärvi. . i Sodankylä, 1 Socdavdla . 1 Sulkava. i Tammerfors. s.1-LOrNed : 2 SA ! SA a a RS REN 149 Herr Apothekaren fil. mag. R. E. Wes- ETTOR ASEAS a NE EN FANS i Uleåborg. SEMa sister Os AlCceniuS "3. cc. ER i Wasa - », Trädgårdsmästaren E. F. Adrian . . i Wiborg. » Apothekaren A: M. Hallman .. ... i Willmanstrand. » Brukspredikanten Julius Karsten . i Wärtsilä. IG kt Or ANEN SP OMR: oto sn esset i Åbo. it vid följande fyrbåkar: Fyrmästaren K. Lindström och V. Montell Bogskär. 3 KR ATG SMIISS SG fue ner Hangö. 5 | DR Ta Ulla NG ENE RAT DEAR Er FS Se .. . Marjaniemi. J. V. Eriksson och P. T. Sö- derström .... SO Märket. Fyrmästaren C. F. Staklbory. RS PERAE Säbbskär. 5 Solon; Strömborg ===. 3 =. Sälgrund. 5 F. W. och F. F. A. Grönlund > samt M. R. Widlund. . . . Sälskär. FlyrmästarenCerhsr Lijeforska vd -n.ö. Söderskär. 5 (CET 100 S( Side KR ST PT OR Re Tankar. SS IDA ET 159 Ota SEE RSS Ulkokalla. hå F. F. Bengelsdorff och I. H. KOTSStjÖlE = esta fee Sekr EA a Utö. Vattenhöjdsobservationer hafva under år 1892 blifvit anstälda af: Förutom af ofvannämnda herrar fyrmästare vid Hangö, Sälgrunds, Söderskärs och Utö fyrbåkar äfven af Lotsåldermannen A. W. Salo- TOTS SOM önsskgs leds ergo vid Jungfrusunds lotsplats. NEGTSETN Oss TN rss Mas SRA , Kobbaklintarnas ,, Yngre lotsen J. W. Sjögren . . . » Lypörtö 5 Lotsåldermansenkan M. LE. Ahlstén ,, Lökö 33 Lotsåldermannen H. J. Söderholm ,, Rönnskärs ES 5 Alfred Brunström ,, Utö - Magister F. R. Westlin . ..... i Wasa 150 Fenologiska anteckningar hafva för 1892 inkommit från nedanförtecknade orter: Observationsort. Län. Kommun. Nylands Pojo. Lojo. Wichtis. Nurmijärvi. Helsingfors. ” Sibbo. Borgå socken. ” ” Borgå stad. 2 1 Pernå. Mariehamn. Åbo. Nakkila. Ulvila. Parkano. Kimito. Salo. Kisko. Karkku. Korpilahti. Eräjärvi. Ruovesi. Kangasala. Observatorns namn. Borg, E. Gustaf, rättare. Luther, Alex., herr. Sjöstedt, G. H., statsråd. Nygren, Eugen, herr. Rudolph, R, herr. Saelan, Th., professor. Åström, H. B., possessionat. Holmberg, Julia, häradshöfdingska. Hollmerus, M., possessionat. Schulman, Thure, lyceist. Bärlund, William, lyceist. Karlsson, Aug. Wilh., lyceist. Strömborg, J. E., lektor. Rosberg, Joh., hofråd. Öhberg, Abr., kollegiiassessor. von Rehausen, Claös, herr. Rancken, Gerhard, förvaltare. Hollmén, Janne, kapellan. Brander, Casimir, forstmästare. Hedberg, Mari, fröken. Zetterman, Arthur, provinciallä- kare. Rosell, Sofi, fröken. Hjelt, Hjalmar, doktor. Rydman, Gust. Ad., rohed Salminen, V., kajlellan Lindeqvist, jä häradsskrifvare. Harjunan, Ad., herr. | | dr ARAANARRARARTR AR AA ITavastehus Tammela. Hattula. Janakkala. Asikkala. Lampis. St Michel. Sysmä. Sulkava. Nyslott. Helsingfors. I Rantasalmi. Puumala. Lappvesi. Jääski. Wiborg Sordavala. Impilaks. Kronoborg. Pelkjärvi. Tohmajärvi. Kiihtelysvaara Kuopio sokn. Nurmes. Lappfjärd. | Wasa. Pörtom. Mustasaari. Wasa. Jalasjärvi. Alavo. ” Saarijärvi. | ” Alajärvi. 151 Westerlund, Adolf, lyceist. | Wegelius, Uno, herr. Hanström, Joh., skogsvaktare. von Heideman, Hugo, herr. Nordström A. W. magister. Wilskman, Karl, godsförvaltare. Lindfors, C. Ph., possessionat. Snellman, Auk., lektor. Rudolph, R. herr. Witikka, Bertha, fröken. Heikel, C. M., järnvägsbokhållare. Fabritius, Alarik, provincialläkare. Adrian, E. F., trädgårdsmästare. Kellman, Gabriel, landtbrukare. Backman, Herman, provinciallä- kare. Söderman, herr. Karsten, Inez, fröken. Karsten, Nina, pastorska. Koljonen Olli, bonde. Granfelt, Hj. A., herr. Hammarström, Axel, telegrafsta- tionschef. Hannelius, I., herr. Sjöberg, S., herr. Wahlbeck, Anna, fru. Petterson, Emil, herr. | Sahlberg, J. C., prostinna. Berger, Arnold, pastor. Taipale, Werner, landthushållare. Lilius, A. A., kontorist. | Johansson, Jonatan, prost. Mk ” 2” Uleåborgs ” Tavastehus Uleåborgs Alajärvi. Nykarleby. Jakobstad. Kronoby. Pihtipudas. Kaskö. Wasa. , Brahestad. Wasa. » & Alavo Wasa. » & Brahestad. ” & »” » Vörö & Ja- lasjärvi. » & Parkano. » & Gamla Karleby. Wasa. Lohteå. Haapavesi. Piippola. Kajana. Paltamo. Kuhmoniemi. Uleåborg. Pälkäne. ; Uleåborg. ” Suomussalmi. Nedertorneå. Ofvertorneå. Kittilä. Rovaniemi. Thomé, J. H., forstmästare. Illberg, FE. V., lektor. Lindskog, Josef, lektor. Storbjörk, Johan, herr. Fredman, Alfr., folkskolelärare. Björkqvist, V. F., herr. Tegengren, Jakob, lyceist. Lagerlöf, Kaarlo I., lyceist. Tegengren, Elis, lyceist. Ahlström. G., lyceist. Carp., C. G., lyceist. Svanljung, Ernst, lyceist. Svanljung, Allon, lyceist. Barck, A. L., lyceist. Brander, Rafael, lyceist. Knåpe, Ernst, lyceist. Hjelt, Hjalmar, doktor. Sandelin, S. S., lyceist. Elfving, H. E., possessionat. Modeen, Hanna, fru. Renfors, Maria, fröken. Laukkanen, H., folkskolelärare. Waenerberg, Otto G., forstmästare. | Zidbäck, H. S., magister. Hasselblatt, E., lyceist. | Borg, Hj. lyceist.. Nordgren, Henr. Herm., lyceist. Calamnius, Ilmari, student. Castrén, K. Em., possessionat. Sandberg, Hugo Rich., forstmä- stare. Branders, A. A., doktor. Hoikka, Isak, landthushållare. ; a ; 5 7 Uleåborgs | Kuolajärvi. Möller, B. F. Ossian, AR 5 ke Sr ATG SARS man. 4 4 Kuusamo. |Ponkala, E. W., folkskolelärare. | ; | Enare. |Waenerberg, M. W., forstmästare. | = Enare. >. |Hinkula, M.-kyrkoherde. | SRV VRENA POSYLSA = 6 SINE. ak ELNA Ar PES hägg ve Helsingfors, 1893, April 5. w 2 få å AT E Ernst Biese. NS = Fo + = ” RN M 35 7 - Å N = Ta Au w Tr ed — f - 3 - - 5 av ev Så Då - CE 7 SA t AR Y Mar Ä I Fan NE 5 sg y + a + tv + LÅ SE 4 é fr P3 - ÖT pt i så S - NLA C) TREE. oc va da SER TAG KC LERA ST är AME or | EERO bad Ar SR DI oj Bes lake ee I RER RS a 5 Så = ; R | E ; ; KiAGR - fr 4 ; V ; ; l 3 : : | | ; = a . = FAO = [9] å C fat | je (0) i AA EE Ad [IR | å : RARE "=" ger a ARA AR ES aa | j SN Vd ; sd = VV å A i = | | SR = Se < Dj ; 3 ; = 4 == <= ; E z 4 NÅ ; vg &D) 2 | år ; | Fo 4 js = REG He ve TT fall ) UNGAR 6 SAN a GT AE EG ATIFO AT SES ESIG AT SES rr OSA ET SRA rtesnrenr SF | GTA ES NN Re Sö ATP O TATT OG ATI FOA Fa 0 II AMS SEE RTF AG TESEN REO | — 9 Al — 16 AIFTA IF A 198 ATIST AIIFT AT — 18 ATBBI: soc oto SYLT SYYTM i; VE SN ENA FOS ES TIA dre ANT OTTAR PID SEAT GT AA Te SO CITE (TR Na ; FNB 19 AST ALTO AGE AT GG ATOS TING, -ATBE TIC eS0 Sr pep ares — let A|9 ATOTA SA |66-ATISG ALST ATIeC AITG ATP AT8 ATT river si os pers, esaog st (ÖRA REA TA AT EA EI FSA STAD SA EA fe ATS FA EES | Sr OSA na a Sr Se SAT BT ARS =S GALT TS GALIE E ro BLOM OSTEN SEA ÄR SAS KORA ES Nå REAR | EE 5 RR SR = GR AT EEE TSAR NA Se STU ITC OD SE OUITGA SLA ersA. [Le AT OSA TITT ATA AT 9 ATIe — | Sod re Pr Sj StUBO ; Fl (OT ATEA BILA BO ATILLATIA ATT AT. ATSS TITS TI: 9 por olod é "puereN | SO SEASNGS GRAN ETEN OCEAN GTA a 0 ET Sei GA oe en ON SA GTA TEA. 66 AT ÖGAT BAT ATI TAS =E le I ed AR td oe FE SS OT ANOR SEA EE 9 ANI AT SS 8 Te EE Ape ASO KOST "puerund eeniuogg | SÖN fr ES | || ÖGA Tis CNN Er En Sr AT OST SÖS SEEN SE UU B JÖRN "puery SR So 8 Sr DIS Zz es te så : 2 mv [ BEER Ed a S (] 2 [a — 'ISUOYUB SIG[FTOJIILÄIA I = — IPTA|TEA|AT ASTA 9GA 168 Alla ATIES AITG All — IL AT: sov > os ef00esT sepudnuyrg > AGERA OGE ASTON SET ARTAS BITA TIS G AG GAO AR Sr SEAT RE re 5 ÅR SEOILGAN GG.A TOG AT — |87ANOTZA BENTE SG AN SR BE ANS Star STB UTA TARRINTeaS AG NG JEAN (OM AN SS BAN SPRE E ON N ae TT — IT Alcro > paesasosd mYedios ES SÅ SAG PA ee DATA HO BRA Ber EE SAT OT EN SEAT SNES SOK OT rg TABS ORSA ER OERAN OSAS ONE SEA re na Er ER ANI a (SEN EIN SS RET Or rele ELEN == OLA] PTA OT] FITA OG -ATIEG AMTe NE SG AE 9 ATEA EE ST EIOS ERE — 16 AIP Al6 AIP A|0OG AIOG AII6T ATT AT|9T AIlSL Allé AI: sc oc BIetMA eleyxeuef a 0 CAS EES TOMS RR fr SES LE en ET 1 ONS ON TS fre SO TAS SOee ; "PULTISCACT = STATE AA VET ANSI ANST AIG AL EG ANTAR TATL OCARIG STA (Bäver ac nr EIOTAe Ti STSO AON — lOS ASTA IST AE Al9 A | — IST AIlPe ALF ALE AA I6 Al: soc os mustuogpq oueyred AST SE ÖT EE NES EG AT BG AT OT EANNG S N Re RAN I er EE ENDE SRS rtO RA (rar = META = IG TASK FAN 6 AIP AOI AST Ar INN Er AI TEST) 96 I än a a NOT OC NSETISIELE NT FRAS SERA Vd HA ef AN öar | Spare feg ji 6 Ab HEN U| REA I I SÄRBN HKC BU ESA Rn br RINNA be UA FE SS dei NO AG I rn = 00 GG IG ATT, SA Po SA a eran a AG OS TAGER [ESSO ES "e9un Tees = 19EATOFANEE NIBCA |) F te AT Te Alec AT ec AT ec fe lv renade g STAND ILO Aor BT NES ANG AL == 106 AD EN ere trea LOK OROTST . OG AI6 AIFTAI8 AG A 08 AT| — |6T AIIOG A1|S3 IIIOT ATIST AT: > oc ooo" BIensoM, SrysBef Re SA OT AN ES OLA BG AD ÄR NOGA SEN OR 2 Era LOIS trender Vr GGATBE ör tat ONS ÖT AN OG RAD de AT OSA ET NI sn ra nte pik dee FYR SAO 6 ar 3 | / "Uu9Taxe3 BIPON 4 byen (AR a La O0C-00M Pepe e> Asa Ad Sylvia philomela. Hirundo rustica. Hussvala Hirundo urbica. Näktergal Ladusvala GIFEAR KISA STA ATEN OcA OMTEN SNETN 6T A (MN FE A GIAN Gök Cuculus canorus. 6 SERA NI 6 JG IT GM UTAN 60 AT cc AT 16 AT ÖA OT AT PeRReeP Rödstjert Sylvia phenicurus. Stensqvätta Saxicola enanthe. Gräsand Sädesärla Trana Grus cinerea. Vildsvan Cygnus musicus. ONS 9 ATTE AT: Anas boschas. Motacilla alba. 158 ISWOJUB SIVI30I11 ÄTA Stare Sturnus vulgaris. Sånglåarka Alauda arvensis. "oto 081491 A ÅÄGOuoIH HSN NN EE fn alfa ILE söror os es + AQ9MMeNAN = os oc Id20eS0N se +: + pI8381so1d taxelery ++ > WIOYSIOY IILLSLISON mono or (PPISTeloNIN) eseM EE ODES £0 I ( soc os + PIBS1s0Id OALTY ERE ER EAS BON ONA SF OR (Ova "UPTJI04T2F50 epos : > Aqoqrlg syepdvr :oc oc > BloI9WOS BJLALIIOG TER DE FOR SR RÖ 0 ONA ÅN SR Et Ben, eAeATNS soc oc + AQOFIÄF efevunnq . . . . . . [9279 1'S "USTSAEST '0 SKLJOALS "TPOR [19 TS HÄ 0 CIA 6 AT. IA] de LÖJIS-Ar] S8 AT >= Bar Ad = SARS 2 — le IA | STIA| — = — EN Bö 2 SS RE I Dig: Sad Omen RR EE AAGE Ae NIST AS GAN a i RS EE GEA EE SES "puerdder — lö A |€ IA | PG A | PG A|SE A 83 AIG AIG A Isam — 16 Ads ot elek tAxelelonst — l9G A|98 ABs Al — | — I9 A 198 Allgz ATlPö AT — JAS AT > oc > eIomnyT roueraesog — IG A| —' IF IA 66 A | ST A På AISG Allga ATI — | — IS8 ATT 1 tor ot BIOSTy B9uxojroAJO GETA ES LAR försa a Bien a SIR Er SO GRAN GEA EE RE AqoxIÅF ovtesnng — 1664 | — = 18. AI6TA 96 ATG Alleg ATeT A | — ISA oo vor isend BouiojtopoN — | IG A|8G ASG ATA IS AF A-ISG Allee ATee AT — IFG ATS os So SBI0gESjN — 91 A|TBAMBA| — | — I — 8 Aly Iles AT — BLA: > > Ppigsgsord frfesenwong — I8T AI0O8SA IGT AI8TA IF AT A |SG Alga AT9 AT — IF Al) > mujestdaosp roaoruovyns — 1 — I&A BLA — 15 I IS8-AT0c ATS ATI — 96 ANV ros = sio0orueared ovterlad i SE SN OKSANEN | fö (SAN EE EE SE SO OO I a atlas - 1 — 108 A l0GA l66AII6 AI 196 Age ATeLAT) SS 166 Atle sr enn Brodda — IFE AIG ASSA |STA IR Al — |98 Alleg ATleö AT — |96 AT oi: ostAxefedeek tsosedeek "u22204189450 CITON SS OB LAS I BTGA IS TAAN OT AO Al ör | Se AH BR AT ee AT AR RS LOS "BO IN FELT STAL GT SA eta OT, OLA | GE AT ECONT BT AT a Sa GBA ST SRS BLRAST I OLIOR ST — ISTA| — JOTA 6 A|E A|6T AI96 Allcg ATlOG AT — |96 AT ' BIeeARuroH BIBBASÄTONINH i; OG ALT ATOTAIZ AJS AlL A PE AIIG6T AT9t All98IN — OT AT: > > > eISHEM tArelewqor, ; GGA ST AJOT ATL AS AL AIG AISG AIl9r ATTe II: — OT AT: ör > > Aqosrkq raxelypa kid "U9TITLEIH '0 SFLETOALS BITON Fe ES | — |2 IAl|E IA |P IAS IA |FP IA |9 IA | 3 IA |Pö Ale A|BT AJB Alf ro rr rosor ot SIOQTM 3 "Uu9T9TEH IPA — | — |& IA] — |63 A|8S AT TAI) — |A4G AISA |63 A|O8 ANT: > > > o8ursZH tAxefrotmnN 8 TALS JA] I IA [<= ATTAJ GIA |E TAN —tö| 00 G6-ALTG GA | SÖ Ae ske AGTBSRT BOT 9 IA! 8 IA | F IA |8 IA | T€ A 06 A | LG A|8G A |G A|9G A|9T AIOGA Ir sor sor os "SET SYTT — | — |€ IA I6G AI IA!G IA |O€-AT63 A | 83 A|SGA | EG AI6TAT: sc so eyoegdmeq OTTA| 6 IA | 9 IA |; IA |G IA 83 A|T IA | 43 A|SG ASG A|STAIGG Af sor sot sor > pejs e310g 8 IAS IA | € IA |; IA |08 A | 66 A | LG A | 96 AF Ale A|OGAIST AT rosor os os OTEL 09918 | 6 TAIS TA OLA SE TA [G- FA 6 TA IG cALESTAG BG AG AN SG ANF Ae ed BATOL OSS 6 ITAIF IA | 9 IA — IIHIAA IA| — |61 ASA | TIG A|6TAI6T A fröer os ös 3 os os Steuurg oforp — | — |9 IA 8 IA |9 IA| SG A |IS AG IA | €G AIG A|OG AIGA söoroso rotor > STI0J8UrsJoH GI IA OTIA FIA | -— |9 IA TE A PF IA IT IA | AG A|SG ASG A JOG AT: so so so soc > diospoxq ofog GENRER a = Er = — — = — | 6 2 + + PUNSYIBUS SLUOAH "PueTLN FETA KÖTT (O TETA GETA: ISETA GETA 18 GAR LO GAR Ga GEA OTEAS EGT EES ERSSON PF IA G IA 6 IA G IA 86 A|LG A|90 A|7G A|SG Al|Po Al6T ABL A sr sr os > > sudo oreg OTIA P IAI9 IA] — |86 AGT A | P3 A|9G A|STA|SGATATAISTAP soc soc >pag8gssoad oyvurs "puetung eärIuosg = & då i > 20: Z DA 2 ns > 32 3 FR = &å Pe 23 = 30 = 35 = 38 Bh CSA FA VE) KSV = 3 K s AR — = : fia Ad dov 30 d3 SS se an 5 SBN Sea AN SE aa FET ad ARSLESS FER NA 23 HS 225 SE NA SITA > 0 ST SKEN EE SJ Fe Oo or fon AA DD (dj (| [2 (5) AMsSsk SA H3 5 3 SE 3 | FR SEE = Fell 3 3 = S 4 3 3 >= = : (=) E MA & [ (>) : I) — | 'SJUIUJFITIAÄSPE[A III? FJOL SIOIXGA II I : | EEE RT ATS FIT TEE ASPEN ARA IAEA ITE AES TF TATA EET STA TURE ET SEELE IEEE / 161 GIS Ear OIVNEE TAN EE IGN] SS TAN IAS TIA IAI 9 IA TAI STIA IAI 8 TA IA 6 IA Am OML- 00 Hb GOA ICA SoA « pressad vjemunnjT [242W 35 "U9T9LE3 '0 SETOALS [VOM « e[02ueH sepudryrg LIeIH ? oredte], taxelIeerg paessoad i9gelrdros eloxxAO BuSsÄ raelesN Brespey «> BOAT LINILH pagsdsoad stduret LILI MA BIEHHYLTEf « BSSIO,T BIOUUULT, "pUe[IseACL « Ode, IS9A0nY -1WOTIUONOT OMEJIGT « paesjsoad taxelexm "BION STEPTeEN elkreque Mm Aasa - Aqoqrk4F BJVSLTULH "eJUNHLJLS sSnATAT, + + BIOGOUOIH || && + > BeNso SLYSKLf | öl AR. - FOR NE SE | EA EE ASSA VISTA FAS Kara SE AS Sn 0 SV EAA elr AN FA TGIA) — |8TIA OTIA!9 IA FE REG STEN AN rater RANE SLA SANT I9TIA STIAN 9 IA F IA 8 TA CGIA 6TTA OGTIA | 9TTA STIAN FITA 8 IA 3 Kl ET [Er Sr 2 GARANT FR TA a REL DAN OSA DAN RETA FE oe AA OLA FOG AR EE rn KOMETEN KIT KO ERTEAN FRNUNEE a STA FOTEN (OFTA [9 CEA SR ASEA STIAN LIA 9ENATTE AN ICA me Ke HAN Sr GEAS ETS EITAS IEEE STUNT STAS Sö FORA a TN TR fe 2 KOTEAS SE FIG TAS FU GRAN 2 2 Rå 3 SE 3 5 3 dh ä 8 SR : 333 SK 2: SE OR: ög fås 2 = SE å 2 Björk Betula odor. et verrucosa. Röda vinbär Ribes rubrum. 162 'SUTUJITIAÄSPBIG I9I[2 JOI SI9IXLA «+ -pae3soad Bao "co + AQ9Iexejuer "= 098IQ2192A ÅÄQOUoOIH DESOTO ORG AqolreHFÅN : + Id10HeISON re : + presd1sord taxelery : WJOYSIOY IIBLSLISOMN "> (PRISIeIOXIN) eseM + ndigop taxefsereg presdsosd eskom + oc > PI83)s01d oALIY : + > BWIOY[Y WojIog sco mg preljdder "Uu2IJ0dT8250 BTPOK "> Aqoskg sedvr : > eloxomog BIBALJIOG RER LT RodOrS HG D : 910]SÅN EEE FANNS 163 SoIA Co IA FOIA FOTA OETA SoIA OCTA GILTEN ITTA COTIA STTA GoIA OCTA Jr IDA ITTA GT TA OTTA STIA ITITA 9 IA 8 IA 7 IA se A PIA ITTA OGCTA ITTA ESA STIA STIA SJUA SITA ATTA OTTA 6 ITA OTTA OFTA GTTA 6C A OA 8c A LEA LEA TIA STTIA LITA STIA GOTTA STTA STIAN SKIEN 6 TA SNEIDAN EID SITTA JEN 4 IA OTTA OA 6c A OS A ICA Lo A OCTA AAA (OL FN 9 IA ATEA ik sIIA TA SLA SEN IG1A GO ITA!" FSA JAA OCIN |: STTANE S TA: OTTA |: ATEN FRAS STIN|: 66 Ar JÖRAN GS IA (KFN EAS Gc IAN So AVN SEEN NY eu : PIOYN "puerdderg : e[eI19H tATBleTONH «e[O1NNIT IUOIUBA OG : EIUATY BIUIOJIGAJO : AqoxfrAg owmesnnH Send BANIOJIOPON : SIO4BAN D : peIsoterG presdisosd turessnwong : TW[eStIÅIOF IVLITOVUYNH :10L9TULITeT OWLILT sir : eueleY emma ejoddra -1tAreledeeH IsosedecH "u9FI040950 CATON sudo sovInN : SteA9r] OtdonsF :"BIGLARUIOFT BIGBASATOIYIH " eISHEM TAxeleviqor, AqosprÅx TArBlypPd "UTAS '0 SJEJOALS CITON x 3 | , 4 « I TIBIA ES EIA [HORA apa bene få ITA an BG SN Sp | ren RES ELR ER SSE OLLON : / "UTSTE3F CAPos SÖKER EGT ATA GO TAS EOTATS LAS GA Sa ST Sa SR UA ET STA TEROUNIN Äg OT TAIS TA TAG LA (GG ÅA 6. ANA OT AR OSAR TEA RA dEE SN SUG : GT IA] TEA OSA |G IA |6G A |OTA | €T ATIOG ATST AT8G AISTAI8 AI: soc oso SYYeT SYM ET IA] 2 IA |O8 A |& IA |96 A |96 A | 66 A ITT Ä | — : 68 AT|/6G AT88 AT: os os or expeqdweq —- fä fn — | — | (SGAO AN Uf Fe EE SER AN DI AS OLA STAN IGETA IG AR ke AE GG rAR (SE ALTAN EAS SGU äs AT EA ND RI SEO OG — |G IA |E ITA |€ ITA | IA JOG A 8 A 9 A IT AA 06 ATAG ATS AT: sor os os > OWIekL oqqts OTETA (ÖS TAN OETAS TAG (GG NE IG AN ATEA ORSA OT ATT GEA STAT ar en re [TO ROTE GREAT (CET LG AS GE GEN OT BEE OA GTA OAS er Tan 2 AS RP I TIeeN oforr & IAI OTIA | 46 A | I IA |8TA IATA | STA |08 ATIOT AIIT A |938 AIlGG ATT oe co soc oc ot SIOJSUISIoH AG A |9 IA |TIIA |T IA |3 IA | STA |0€ AIR A ITT AIOT ATI8& AIGG AT: oc os > dxosporg ofog "pueTLN OTSEA ISETAS DRA GG AT [OSTAR GS EGR SAG (ING [GIGANT OSAR RR fo RO HO ON ) ITA JIA GG A 66 A EG A |0GA 8 AT A I96 ATOT ATG ATOT AT: vores or ssudos ores KOTA TAS (SCEN IIG. TÄT LEG Ar ke ARBE AR GADIL EST br SOLA Be EE Ar DB S SAO FO "pueTunT e3truog z S 2 d 23 S 5 SRS E H [ [de] = 'SUTUMOIA SIOIZEA III SERENA PN SN rr NR AAA AR SE ———— — SR EN NT 80 Al SS BE Al ET NS AE BIOS Sn SAN TIER ENT AE CR LISAS 2 "u9TOTes '0 SHETOALS [POM | 0 TA re] SE | FT TAN STA rr lr Sa SR se a a AA 1 SISIUE SIE FÖDDE SEÖLSTIAN EITA | SITTA 62 TA TAS OG AA nl SöS se a BRA SONGAG Ps See FE TOG ANS GG TA fegt RR EE SNR OA — sv ofreden tAxeftrees Fa (ÄTA Bern AR EG AISA RAR SASeRd YedioY SG ANG ETAS IS STAS FOLTATS EET IEA OSA FE Ra Nar LERA ES Rang LEADER RIO) BUSÄS frn KÖJEITEAS FO RETEAS UV STAS GEA RIGA äl = 6 Aer fe 0 AR ES SEARR [GE TESTEN NAN BG TAS FOGAS SRA EE GREAT SS or ocov presjsord srrdurerr AO TALA IA (GA fe TA BETA NGT AN GTA VETA fe AT DE AT TE EA SE ET OSS GI Are OT TAMSGTA OSTAR SA TAC OSTEN iGGGAR KET AR SAN OT EA BEAN ANG rn) SE NSI SR ARS Tate SEE IG AG fer AG FETA FOTA Fe GAR EEE INB JR GI SAS AG BAI Ra IG GRANT EE SR TAR BE OA One NA "pPUueTIseACT A FETA ge TAR EDA LUTA EB AG a TA ST RAR fer ET 9 SE EA SA TR AGG KAN ST: TA Gr Tre: TAR SO LAG HÖGAR SEC NOG SING OA | | GD ra OAS RE ENL S TRUT CIAR UA e kara | EST TA OT TAJ. =S le TARO fe 6 AES ER NG SAD pde Orrar fr ; BETA OLAS TAS SO TTAG 186-2Å08 SPE AL EA Ör Sad | a a rr SSA er RE AR AE LEN FI TAS: TA 6 - TA BEAR (ITA, | SOGAS r e af ea GA rr STR AN AA RI =O TA (ETTA ES RNE DATO Ag lSA Fe OS NT AA Et HOS IEA NS Eg) i 4 "eJunHeTeS KE TA GS TEAG SP TAG ÖT TN HÖ SSA ÄLG SÅN lära SE yn or SAN Er (GRAN On SSA EG 3 ÖGA IG STAN KÖER AN CS ITA SVS ENG TG NS TA re la AA GAR 7 GSI er rr SAN TS ne FIOQOUOTI GALA BIN AS KORA fa TEESE AL OREAG IG A EERAT OMAR SO STAD RE SR STYSPeEf ; ET flest AGERA ETS 2 AS AE IOBRA ni ned BI OTIS ND ÅA GAR TT Prunus Cerasus. Körsbär 166 6T IAI GT IN GT IA ITA TITAN 03 IA | 93 IA FI IA | OT IA 9T IA|9 IA 9T IA|6 IA 08 IA | 8T IA 9T IA 08 IA 9T IA|9T IA 08 IAIT IA ST IA ÖREN ST IA SÄTTA OT TA ST TA 06 TA SEEN CTR BI IAN GT INF IA OBS TAN FOREST GL INA OT TA TAN Ser FST SIA ERA SEE Smultron Hägg Prunus padus. Fragaria Vvesca. Sc A ICA OT IA ST TA OA 66 A 6 IA LEN GEA T TIA SLINE AN VALA GUSTEN (OT GILA F IN CN LOSA SI IAS IDA CEN GT IA LEA = 5 SA & IN 255 SEM Dre 308 4 OD a BA PÅ = 7 &R FE bg al EG | EST | BIS LR |A RN er ENN AR 80 FST OSRER HA =D 2 AR SOT eo = BRA STEL | SE DA SENSE ge re Sar Ge 3 STEEN a ESA] EA ETS ES EE EE Lam! 'SUTUMOTAd SIIZBA . Ppersgqoxe rf sno os AQ9TEHÅN id10eISOPT « paesdsord taxelery : WIOYSIO IIBLSLISOMN : (Peasre[oxtN) eseM undrigog taxefsereg = + 0:p BSÅOL « + pre3gsoad osery : +» eWlOUlYy MojIOJ OR SG BOR IE fi : mpg prelddeg "uFFOALTII50 CTPIF Ago sYendvar :efozavaog BJLALJIOG E SNR :920TSÅN ESETEN AS ASS : +» pags1sord epevanng FESTEN SNITTET FTIR ATEIST FAIT HAE TINA INRESA TITTAT FIA SLET TEE TA FEAT PALATSET TP ATL ERA AAA TEESE TSE VASER IE IFE AS 154 VE RAN 167 Lo TA IFITA Ge ITA STITA Le IA 46 TA ve IA VO IA Fo IA T ITA LG TA 8c IA Ve IA VS TA 7 IA 6T TA Gi LA SI IA [EE ST IA Fe IA Ve TA VI TIA ST ITA ST ITA CC IA OC TA TG IA 98 IA 6T IA TG IA 66 IA ST TA VIETAS GER TEN SIDA fiZz 200 08 TA IEC IA RN SIKA 9T IA ST TA 7 ITA |OT TA 06 TA IST TA OT TA 9 IA BEA I IN GEA IEA ST IA I6T TA SGVA fr OGKA för FI IA mA OT IA8 IA T IANI96A F IANSGA GRAN 9T IANLT IA ST IAIG TA SOA IG IA 9 IANB8GA INNE AN se GESLANIGSAN TAS AGANElS TEN ITA TEA 6C A IOT AA — TEA STEGAR GE Fl TEA 3 BEAN FEIA 6 IA | amy « PIBSs0rd SIGUF : SO P[EKTST "puejdderr «+ + «BBK TATBLEJONH BONN IVI9TUBA OY :eINATY BOUTOJLIAFO SenJ BIUTOJIOPON : S109891NM str persoqeIg « presdisoad rvuupessnutong tvufestd1os IvaSTUOVITYNST 1vaorueITedT OWejed SK Ke ö eueleg emma edda rAxeledeet 1594edreH "u2FF0ALTE750 CATON Surdoxr sSovumN stresorT odon -BIeLABUOH BIGBASAÄTOFTIH : ense M IAxefewgor : £qosukg tarelod "u9l9xe3 '0 SJETOALY BILON paes1so1d Beror 0784 9IIA ÄYOUOTH / v ER ER a SS IS VT NEG GS TAN TITTA |G TÄTA TE EA eko ]t Ni AS ER OG HAR ; ; "U9T9TEH CIPOS S > = TA SO MEEAL SAln ea aa F SAR LANG IRA EERO S UMAORT TAR (TOtNLN RR SKITA SS — | 96 IA |G ITA |8T TA |OG IA I8G IA | — J|AT IAS IA > > sAqreseq eurg SEEN När NJAE 5 GG TANT ITA TAN GISTANG TA i 1 ETTA EIS Statens iauanrAN NG G MIA) — |ITIIA) 9TTIIA OS IA 66 IA (ST IA |€& IA 6T IA |9 IAF IAGITIA): : exoeqdweq « SNR = OCT SS SEA ATTAN GAN OG OEM TA EA De SO | FOA OTIITA | OGIIA| == |06 IA 08 IA |£6 IA |SG IA |SG IA |9T IA I9T IAIST IA: > > > OWIer oqgrg” V 9 IA) — |SeIIAI6 IIA 4 IIA & IIA ST IA 08 IA fö IA 9T IA | — |eT IA: > > > -eltom, oysry| | ER =— | IGIIA] — IS IIA 86 IA |£4 IA I9T IAS IA 9 IAIT IAB IA > > sreuurt oforp 20 OGIITA IGSTITTA | FOTA | — FS a ee ÖGETAN ät SETS BORA FT SHOT IS JOE | OTTIEA SE FSA 0 SA SAR I SA OST EE SEAN EA EE 0 paj so lör VAN GTA RS SON (OSTEN SE AN EE AT AN SS HOS) Saeed "PUueILN — [STIITA BSIIA|9 IIA|Z IIA |F IIA |A46 IA Fö IA |€6 IA AT IA (ST IAIST fA AR AEN T SKS PN I TITA OTTITA | OGITA| 9TITIA| 86 IA 06 TA ST TA |6T IA [TG IA 8 IA |OTIAG IA "oc > Burdox oreg Fö TIA = | SOTIA GGIIA) ATITA (GI IIAIST IA 88 IA Ge IA | — — IFE IA: > >presisord” oyrtursr "pueturng e3rruoög Sc EN ds ä ENG då SAG $ - od SS & . 3.2 . Le TS RM CAR S ARS SE SR i ER d3 (öl NA 38 | Ed FE 225 | B2e-) Ät | SÅR 1 A09 |ASk | bet | dé | 55 | H:A | a0k | få = ala 5 = RR fi RS NE 2 FA sp a () =S revs lir rar od ER NAR x 3 SÅ - OT AA HH alk] Oo Do 250 slde HAS FA == e3 =S) Sas RN | H3e Ka SLE IE rr T fe BIS AR (SNEISS EN= SNS KENSKA Fare För 3.098 | SET S HOP = DA = FSA | SANDNSNASNSTES ARI | PP = JAN ICONSIRN= f OP 3 HOd | At H2 | MES [SE 2 PETTSHS ESA I ER ö SR Å 168 "'SUTUMO][A SIIZXGA III 169 TTITTA STITTA 06 ITA I TITA TTIITA —— $ [ITA 67 ITA OTIITTA GTTITA SEA OTTITA SC ITA TTTIIA 7 ITA 6GIIA SITA OSTIA 06 ITA Ce TIA 66 ITA 06 ITA Fe ITA 26 ITA GO ITA ATITA LOTTA OTITA Go ITA 6T ITA SO TIA Se ITA Sö IIA OTITITA CTS ETEN 08 ITA | OTTIA 98 ITA | STITA ST ITA Gc60 ITA 8 ITA OT TIA FT ITA OT IIA GT ITA oe ITA TT ITA OT TIA GS IIAISTIIA C 4 TIA Fv ILAR ITA 6 66 IA FT ITA 9 ITA|OTTIA OS ITA IGTITA STIIAIG IIA OT ITA ATITA TT ITA 06 TA 9 ITANIOE TA 96 TA RIDA 2 (GA 6 IIA OC IA OG TA OC TA SG IA ZOREN 66 TA FO IA TO IA GC IA IGT 96 IA So IA Se ITA SO IA Co TA & ITA 86 IA Gc TA 06 IA IFE TA OS TA 96 TA ST ITA 9 ITA Gö TA T ITA Gö IA Lö IA LG ITA 6C ITA c6 IA LG ITA 60 IA OS TA AT IA Sö IA Ge ITA 8 TIA G8 IA SG IA TG IA IEA Fö ITA GLEN ol IA 06 TA ST IA GT TA ot TA JIE DAN GINEA ST TA 06 TA Po IA GETA 6T IA I6T TA IG IA IG IA OT TA AT TA FI IA IST TA VE TIA 08 TA 306 IA Se IA 8I TA So IA c6 IA GT TA LO TA 12 IA |" ATTAN GT IA 8T IA SERENA AT IA IE TAN 08 IA FO TIA «os: BIENUT, PACFUG « + presdssord epevunng 'U9T9E3 "0 SHETOALS 'TPOM « ef09ueH sSepudyyrg - €[eI9H - oredteg, tAelieeg » pies1sord tytqendros »oc or BIOXAIO BUSÅS. » 1AdeferN BIexASV » pressord stduwet eo LOL = PPI M ejexgever : eSs10.T eOvuUIeT, "PULTISLALT . . sor 2 + Ode], IS9AONY : +1t09ru0ogl2g OLIV : pressad tareleiH NIA ALE "oc el Äreque M Äqsa « AQOFIÄJ BJESETULIH "eyunFedeg SNATOT, 5 SIOQOUOLH SE SPIPE SORT SPIS PR 170 = — 166 ITA|ST ILA|GT ITA |ITIIA|63 IA |9 ITA |4 ITA |9TIA | — | — di: > > pag8ssoad goryorr 255 = AT ÅT BAN Se TIRANA TEN STAN EE (OBS STRULA re Far ARE TA STIAN (OSTAR EA SAG Se GG TA TA EE RT ep pa Se Oe SE = = Fr ED ASIA DAN Pe (SKA ANG ER BN rn a ae | SÄ SR RR SSR GTIITA FOA) — = ET a FE GIAN | STEN fre ESA AG STR STAN = S- = SS TEA GAN TSSTEAN OCEAN GAR paesdsard tAxelery = — PG IIAS IIAIFT IA) — |88 IA |08 IA |0€ IA IST IA IFO TA] — |: WIOYSIoY IIeesesOm — ISeIlA) — ASTA ja IIA| — |6T1 IA |S3 IA |93 TA |OT TA |8T IA|GG IA] > (PEISreTotN) eseM GETA = JÖRN I tg 1 Brg EAS (Ög a UR OR Nee & INA = äm TEA GAA STAN SEAN SIE SO 200 es AO AT TA 5 a SIE TEA GEA OA SEA AS RA pre34sord oAeIYy = — IGT IIA ST ILA|0G IIAT ITA 86 IA |AG IA Fö IA ATIA | = IF IA: > > euouly wood GEN = a ETEN AE IA (GG ASS GETA EAS (GTETEAS (GIG GETA ST RK OST SC = = SEEN OSTEN a = [OTEL SG TLA |SGH PA AT TAS SRrAN GORA ES DNe ere; "u2FI04T3250 PTPOR 6 IIIA| — 196 ITA TG IIA TT IIA PIILA LG IA P6 IA |S IIA |8T IA |ST TA 08 IAI: ' Aqoxqrky syepduvr = = SR = EE GG AA GTA GTA TG EA GEN EI EO ro nro Se [ee NIO SET FR NE RR NE Så 'SuruMmold SI9IZLA III ISO Sr ES UAE DI NT VIS Ja SE VS NA ESSEN AST RE SAO AE — (14 SE elr GALA FOTA STR Re Re TATA OA ERE a ae 0 SA rg SSRK — — == — IGGINA) — -- -- — at HA! — | — | > 2 Ppaesisoad- oxe Ers Er NOG: IDAG rt räv] OG able = ET O TTIEA 5 75 a SAN ne ad rg AA EN ve NRA AKTE "puerdderr | ÖGA G= 9 TIA O2ILA 16 IAS 9ITLA SSI ST GA a a ef STELT TAN B TOS = = re = — i == NOSA — JE ITA] — |: 'BIOImuW mmaordeAog ; -- — = — — TT — 91MA — le HA! =) so > £qoqrlg owesnus EE Dl SEA SE In POLA = | GATE ETTA OTIETA GER OCT Et CE ORT BO TO go NEN s GILELA 57 1 96-IIA(GTALEA 8 IA STATA € TIA SÖTA faser RR ; FER SS 9 9 TIA ST TTA SET 9 TA 9 EA Oe EA IE eTUIA) — TE IIA|68 ITA|TG ITA SGILA|6 IIAFIIIA — 08 IA [I ITA) — |: prestsordtörjessnurong OT TLA | fe RN OT EA NE TEA STA TT kr rn TGS ELO SATT HERO TER FU Är SS ät Sr eng St (LB BAS LEN Pga Tr TD SSR na SLA: BANONIEGT 03 IIA| .— |6TIIIA 08 ITA 6T-IIA PSIIA|/OTIIA|6 ITA 9TIIA|S IIA |F ITA B ITA soc oc soc eneles 18 ITA — |68 IIAFö IIA| — |OBILA OTIIA 83 IA [83ILAF ITA SHIA — | > empamd erpddna 08 IIA| — |63 IIA|08 IIA Fö ITA FSILA|SIIIAS IIA|O8 IA | -— |STIIA| — | tarfedeek 1894edeeH ; "u9FF04TI4E0 BAZON TÄTA a RB RITA (PI SLA RITA GAN STA a Sr OG TAS BEAN aan EE SO STB ra OGILLA 7 LLA ST TIA Se IRA = OB TLA BeLDAS a ST TAN BILA dere | n > SSTRASrS OTdOmST ig | FIA. — fBalA = | — 8TIA96 TA fedA ll — |. 188 TAL — | "ARUIOH eresAs Alers ZE 8 HIA] — |96 ITA|4G ILA|AT IIA|STIIA|T ILA 98 IA |T ITA|9T IA |83 IA/LG IA]: PISHeM tefewqog, 00 8 IILA|0€ IIA|63 IIA Fö ILA PI IIA|STIIA|T IIA 86 IA |S IIA|ET TIA |83 IAFe IA|: ' £qox1ÅH tarelod SA 'U9TITE3 '0 SJLETOALT CITON | — "Sår ES a PETE STETTIN Fr Ya PES LT LR a JR NIE VG a SURTT VI TRA Ala r en ATG . q 4 NA AN a N Ve 1 EN er HN VT LÄ ; Ed a gtr ar - REA STA 5 då a PA AL? Lp & tyg $ SN - SA + ; |A 4 4 RA Xx TN KSS Pom a AG V är Se i . N vd EK FAR sn 3 . i ' J d : . Kane . ÄTA ed i Z , vr é N A I N 4 pr é Ro x dv. 7 Pat ba Hg SÅS ; fö TITAN STEEN GETT ORT SIA SAN SE EEE a (OCEAN OTTAR IE SIA E ETS Pi ; ät — PI ITA — 186 IAI€ IA€ IA |TT IITA ST IIIA8 IA |G IITA 9TIHAR oo co > "SI0QM KS "U9T9Te3 CIPOS IT ITA TT IIIA 97 IIIA/S IIA [TT IA|S3 A|OT A|S3TIIAA ITA) — |ISIIAPIIIAN > o: '4qreseq Burg SD 81 ITA|OT IIIA|8T IITA 08 IA 9 IA| — lat Al — RE re Ene Rs Pe SRA 1 BS DIOR Ör GT ITA TG ITA ST IA ITA 8 IA6T ATT AST IIIA 9T ITA — |SGIIA OSIIA: + exoeqdweq ; ; ässet Sr RITA ör RAS SV NT sla MAS EE I KRA 0 rr Le RR RS a = — 81 IIIA|93 IA |S IAF ANTA — |STIIA|66 IIAGTILAFTIIA" > oc > Pess e810og 97 TIA 91 IITA ST IIIAT ITA |6 IA LG AS A|S3IASTIMA — G66eIAOGIIA > > > Owe 09918 — az IMA — SIA IG IALGA| — OG ITA ST IIAA ITA TSIIASTIHA: soc oc oc eftor oxSsrY == = NSI = = ET EA EES re ute eo lr — — — | — I = I — | — |8T HIAIST IHIA) — |96ITA 6TIIA: = > o > > SI0SUSPH 9T IIA|OT IITA ST IA T IIA 8 IAS AOSAIN — IGT IIIAF IILA|SSIIA OGIIAF + > > dao09poxe ofog "puerlnN GTALEA, OTTITA OTTUEN TTG ee AN et 0 TEA SIE 9 OA SA ER 0 81 IIA|ST IITA TT IITA 83 FA |A TAPET AR AMTIIAG IA LG ITA OGIIAFIILA: > oc > -Sutdoq ofeg | STEN Bä GTA TAR EA AA OT -— I66IIA) > >paesdsord oturY "puerurg e3tjusgg oh AIN Sr js så då 2 2 E É = ST ER fa AR EA Sa AA a SER Al 7 3 "TU I[LITD2 IILIDS "SLU = öp z & 3 & 3 = TITIIZBA oOpPerTrpPoO JAN PeEuUFOMIVBV FAN Ge ITA ST ITA 6T ITA 40 ITA 66 ITA SIT ITA 02 ITA 6T IIA 12 ITA 6T IIA OS ITA Fe ITA 66 ITA ST ITA 61 ITA DIEN 66 ITA TG ITA 66 IITA Fe TIA JG HTA 8 IIA IEND SI ITA GX 66 IITA ST ITA AT TITA GT TITA OT IITA FETT — AT TITA ST HIA AT TITTA TOTTA IT IITA GG ITA SO ITA Se IIIA 00 ITA SO IITA 08 IITA 96 TITTA 06 ITITA ST ITA 66 IITA OG TITA OT ITITA & XI LGIIMA CC TITA 48 IITA FIITA Go ITA GITTAN 12161 BAN NRA OTITA OTTTA 6 ITA FITA v ITA 8 IA ETEN Z HA KENTA TESTA (a INTERN RLEA S IA IT ITA STITA OGTA OCTA OBIA EGIA ATTA ATTA GITTAN SMAD CIA SITTA SITTA SITTA STIA ATEN 9 IA TITTA FISEN TGITA BITA OTTA Se A SC A IT A Oe IA OC A sc A TOA LG ÅA 86 A 08 A JITEAN GIN OC A Le A LO A (OKET AN GON STA So AT SEEDA I TA OC A OC A FETA Sö A (OETAN IEA GREN LT A SN Ve A 86 A FT A GENI TEA AT TITA 06 TIA GT ITA GERE OS ITITA Vv XI 36 IA 06 TITA CR LES 06 IITA 6T IITA GT TITA ST IITA 66 IITA SC ITA AT TITA 6T [ITA OMTSTTEA 06 IITA Ar TTEN JC ITA S60 IITA 86 ITA GR XT FT TILA FT IITA ST IITA c6 ITA 606 IITA (66 ITA 08 TITA IST TITA 6 ÅL 3 EC (& T ITA OTTITA ITIITA £6 ITA 66 ITA Oc ITA OTTIA OSTIA OSTIA Se ITA T TITA I9TITA Se ITA FITA IT ITA SoIIA TSTIA IITA TITA JT 08 ITA 83 ITA ITTA |66 TIA TITA |OG ITA TS (SIA GO ITA FSlIA OETTIA OCTIA S IIA OSTIA OENIA GO ITA GT ITA TITTA 9T ITA GO ITA Fo Ed DEAN GG IIA GC ITA STIIA LOITA Ge ITA IT ITA Gc IIA ST ITA TOTTA 9GIIA BjePNUJ, BALYMS «+ pressad erevunng "U9T9TE3 '0 SJLIOALS '[PON « +» efo9ueH sepudyuyrg - €Ie19H g oredre], TATeltIeeg » presjsoad tygepdros e[OAAO BUSÄK raaelerN BIeFISy pagsisoad sider elof LNNeH eIeII AM BIEJYLuULf : BSSIOTF B9WWeT, "PULIISEACLT ,. . . . . . . . . . . . . ,. : +» OIdeg, 184004 « sTU9IUO2T OULFIGT : + pressord raxelesg ex LJUSATEf UHTFISI FENA SPE AÄqOFIÄH BJLSLTTCA "eJunHeJes SNAJOT, [19 FOG OUOLH elksreque M Aas | 174 06 ITA SG TITTAT XI GT IIA 03 ITA 98 ITA 98 ITA ST IIA Se TIA SEE OS TIA GG IIIAS XI 66 [ITA OG ITA 66 ITTA OGCIIEN EE XT OG TITA [96 TITA TG TITA [OG TITA 6T IITA GG [ITA LT TITA SG IITA ST IITA SG ITA GTA ST TITA 96 ITA AT TITA [96 TITTA SI ITA ELENA TO GE IAN 6T ITA 96 TA OT ITA ISG TA OT ITA FETA SG TIA OC TA 6 IIA[Ce TA FI ITA 96 TA & IIAN LT TA OTSTEN 06 TIA 9T TA IT TIA GG TA ST TIA FT TA OT ITA IST TA IF > FE TITA FX TE TITA |6GIITA OC TITA 9TITTA (SALE TORA SES OS TITA 6 XI OG TG [ITA |SGHTA AGITTA Pe TITTA CetTA GT TITA |STITTA fa DORIA SKORIDANSR ST fn ATEN TE ITA 98 IIA IG ITA |0G ITA CC TIA T TITA G IITA OS ITA TI ATTA 2 IITA IS ITA SG ITA 6 IITA SG ITA 36 ITA 96 ITA = SG ITA SCA OSTITA FIKA STITIA |: STITA': So ITA |" F ITA TITTA STITA STITA STITA GO ITA STITIA |: Röda vinbär Ängslåtterns början. Sådd. Skörd. [ Blomning Axbildning "AT IVITYA VJLIVS "BRY Korn Hordeum vul- Hafre Avena sativa. Sådd. Ribes rubrum. Hallon Rubus idHus. Hjortron Rubus cham&2morus. Blåbär Myrtillus nigra Smultron Fragaria Vvesca ATEA TE TAR OPP AeTI POR SA PBEUTOWMIGT "AI . . . . . : pIB31saud BorvorJ 02891) A ÅÄGOUOIFT ÖRAT TN RR PpessgqoFer soc > AQOeHFÅN ida03esnI tt paesdsoad taxelety W[OYSsIOH TILBSLISON (PesstTejoxIN) eseM ndigof tarefsereg SKOR OE SAO : Pressad OALIY : BWJOYTY WoOIOd Aeneas EOS « gg prelsddeg "u9gJ0AT22380 EIPOS AqosjrÅY squpdvar eflosarmuog LILALJIOS Ore! joe ör RESAS 2201SÅN 175 GTITTA 8 IIIA 20 ITA 24 TIA Z£6 ITA Se IIA AT ITA GINSTEN Ge ITA ce IIA Se ITA S2 IIA 08 ITA 08 ITA 08 IIA SETT EE TALEN SES [ULAEN er HIOGA TITTA F$ IITA ST IITA ot XT ot XI -— STTECT TE TITA (ell 06 ITITA 60 ITA TG TITA 98 IITA 66 ITA TE IITA STITIA 46 ITA 66 ITA 66 ITA 8T ITA AT ITA GC ITA 08 ITA 8T ITA 6T ITA IG ITA 06 ITA IT TIA 08 TIA GISTNTEN FI ITA OGITA 9 ITA IDEN OS TA — G ITA LG IA 86 IA EC IA 96 IA FO ITA FOTA IG TA 66 IA ITIA OC A Sc A GC A Sc A 6 ITA ICA IE A sc A TAR IAN Z ITA LG A 86 A 86 ÅA FIA F TA £C A FOA ST IITA OT TITA LG ITA ot XI Se IITA OIRERE 66 ITA SSL 86 ITA FETITA 6 XI OEIITA LGIITA Sd SeITTA TSITITA OCITTA OGITITA 06 TIA STINA TE TIA 06 TIA 9 IITA GTIITA 3 IITA LSTTEN 66 ITA F IA OTTITA 0€E ITA 7 IITA 06 ITA 06 ITA Ad La a NK oTnuUT, (1 — — + + pIe3s0rd oxeug fd ör! 15 Möre eV ULST, Klara LINK "puerdderr OZIIMA| — " eleIoH TATelefon RER — |" 'B[0InNnIg mwa9ruesog = = : ÅqosrÅJ ovesnu Fin SON sen BIUTOJIIPIN OTTIEA SOA ro RS 2 TITAITeIIA = SoS pessoqeag GTINA! — |:P1834s91d1wtessnwong OTTITA| — |rvurestd103) rwtruovuyn LR — I > I09IULITET OVLITLJ FITTAN STANS RN PARSE ST £ö TIA) = Tema: efoddnd LTITTA [F ITA | taxefedeeH isosedveH "u8220449450 BTTON 9 IITA|TGIAN > > Sudox sovuumN SG ITA SBIIA > oc SAO. odon T IITA |LGIIA | ”AeuroH eIeeAsÅjogyrrY LG ITA |ATITA |" ”e0SHeM TArelvwuygog, 08 ITA PEIIA > 4qoxÅF taxelyod "U9TITES "0 SHEIOALY CITON TN 176 ve IX TSL EGG TANT GLÖGG GINGER NGT KOL & [IX 98 IKa GGN 06: NN gt OT TIX '96 IX + SMALL MG 1 Ng Gc [IN GG INT Gö IX TE IIXz 6 NIX i "YSRAJ "TVOLS 96 X | 98 Ge IX SUNE SEGE GG NNG GE "ICA? "JIEY GC AI JFR JAN GIN OA (SE AES ol Ac EI Ag GISA ÖT GEA GAR PAS ON» OL Az FAT GILANS SpA GETA 6G Fö AIz '0€ Ali "MSB "IVALS OCC (0 ANT ÖSK O CEN! 96 ATT "ILAJI? "IL NU: KNUTLCG oe TASET f6 UÄT USES O TESS J- > +: Uu9wreg [LT IrejUuj :FSIOGTAM ”"usT9xesr CIpog so ere > MIA, ÅQABSEH :BUIOT raxelgung :SYyaM + oc TATgbgaeg oc B ILO « tAxel sansa z uolsquAF, :OASIH SR RRENO SKOLO rg: FSE BIJSOA $ "UDUVIET BIPOG LI . . . . CY ob ALE NS (RAÄ VAAN TA . ÖF DR OLAV -12e TÅ e 'BIION Zz '8 BPUPM I :SIOJSUISTOH + > NSRn ofsrerg "MA ofog; :ofod "puereN : SEE BfO fem Od nr gräsen c Vi :(erxs0) oceg : SBI ÅGJOIT, : OT "PueTuULT BEtIIuaER uouwrey BISON z BIISO I "puety : UWE DIEN TEESE EEE EE EO SEE ESSER NN ESS FE ENE SSE ENSE Er ING BON GE ISTSSTVGISES SIDE GANDE GErIDG LO BG GPRS GINGRL köp IGN LE GNSIDE NG RENA GENE TO IX» SÄGA GOING GOSIG OG ETNEE: GEN Ge IIX 66 IX: (€6) 8 Iz OT 1IXz GISSNING OTIIXZ9T-GTIIX: 80 'G6 IIX I JAN EGG STAG GE Ar ICANN GT (Od ALE AN ÖGA AA GT Az 8 Ar FI As €l Ar Te II ij! A-CG AT IA: GA-SGATi 96 AT T Sc A RE AEA RR RR ER OL SÅ MN SO Ola Sr ÖRA tAdel -eUkqdz "of tAxeltreeg - :TATBÅIBEg ouugfredz 'owwelred se MAI :nqendaos . ouugelfieq z 'TAeåstowetoONN ; :BwuusÅg EOS ERON sa : tAxelerif) :BIeJFFISY ERE ENTRE RE eg fEJA MJ er INSER Org io EDET, NARE :TATBlur| -eIIM z TATeluefeeuios ; :LIeYFeuef ; tAxeleq Ag » "axel -1YNEY g TUWBT z 8 BSSIO HF 7 :B[IFVVULT, "pUe[ISeALT . . . . . . o:p WO T9P0S Zz feueY nyneH Wo IION rp :ISJAONIT ofs ouexILJ z 'IÄVLILLONA + :OUBJIGT : :- ofs taxelesH 27” OTO a IS OP SITA ARI N | > HIOfeeM a RONDEN SR « + TAJIB(ISOM I B[eSESULH "eJunTFedes . . . . . . . . . : UIPILDLLAT & fr g ? SNAJO, I :FLOGOUOIH ES) KRA DRAG : U9ISYOOM 1 paelj sngeqH, 'u9PsJonM I :SIYySeep RE Se SA ONS 1894ddertT . . . .| e . . . . 1 178 GG NG PENN HGT a 08 "PG IX '96 X Fö 6 IX :96 X TGR-FARNE GGN IG FISNGE RE GIINEG € IIX ex FINNS Bg SÅ € IX z 96-68 IX LG Ni Gö IX er '08 Xzr "YSBIJ "IROlG ÖGEEEENEENEG IEEE ENS ENA "IBAJTO IRV Po Ar SMGENGE POR AT ST A ESA 8T A IG Az 8 A 61 Az Il Ar SKAF SCA: STB AA Se A:s '9T Az 81-01 Ai IG NGT GEN '€ö Aci "MSBIJ 'TLOLG GOAT: GT AI FEAT GAO GRANT t MMM nn rr "ILAJDD ILEV | SAT usS3ejSsS] JE FRU ETINSKSEOLKSAT | . . .| [1 ( . . [J . taxeledder ; TAxelung g TAxelfety + :tarelery e Ago, :ireesersam > > -U9UuTeH :(PLISTe[OYIN) eseM tTAIeliouuo fr :esÅor 3 ols" OAeIYy :oAeIy : U9JILYPION Zz 'B WMOJIOJ ; :TLOJIOT "U220419980 BAPIAS MIA Syedur;, 'elfoxesek + :syenduwur Sr RE ES NE Re GO pen [rs Be ABIAOS FREI ES TAGAS fö) ÄRA -UTJ e 'IS9ABdeLH 7 'U9OUWILH I :1101SÅN » . . . : SONEN 'g 1dwereiSHLN, :BALYNS EA SLAVAR Vete AG :29pung : ee vann SFL Sen her RN SE SNR de AN TIJVUIEN e 'dutefoxrTz 'uouweH ; :19420N +S "U9T9TE3T YIO SJLEIOALS ISO PON TAxelsemniN « "Owrfo > TATelaATye 'TArelemer z "ofstaeeg ; :sepndrytig ÅRA ———— "3 = LE => 8. IA= 66 Å Ae [OM SO UBS NS - = SK IN0G Xx = | FOA Alto otot ot ot JI989UIO, :BOUTOJISPON 3 ge IX 16 Xe 96 Aer SER RO ROR DE SSA 2100 EU BAN INET Gö IX] 'BG-AT Az ATIOT Ar) uopagl oxuT z "UDAJTT :ST0oqR9N RN rd 9GC A — a fr MR. a a LEARN BAL 8 TRO) 20 ES Sn : PES LIT FENINE ÖGA — GETA (GG AN == so0 2 + + TATeloguerY :IWUTessSNUUTTONS 4 fr | —— . . . . . . . . . . .| JEFLA q20 5 Fe IX '06 Xz IPIA 2 66 TG At ARA a 'TAzelsevwrerT ; :ImuoruovtqnuY fö ES | SIA ÖGAT a ss oto > TATefnTng :owesed ; dö DE 06 | 62 Al == we rs » Of BN :eueleg ; SS Br X| = | BA rss > jenueT :ejoddnag ; | "Uu9FIOYTIFSY BATON VOTE Ge AR 85-908 Ae) ör METE 0 00 SER Pn od UNO NEG (OVAT DEVA SS RESA ESA AE FMSRTR ID EAT An BA TA Nr : SOVTAN N - | —- | SS MEGA et GGN AE -— "IdurerenoN z '1dwefsre sor], :odonsH vu ; va CC Ae ER ss os + + + srATeluSTIA & 'Idurep' (ORDS OANE SE AN -09SeY z TAelesupg i IBIBBASÄTOITIIY | SG CV ING LON AS | 6T — STÅ Se SURA SA fare ne, OB TATE DSG | "Uu9TOIE3T YO SKETOALY BITON 2) = 9T Az 9 Art oto ”UopIesIrygg "Uv i :ÅAOuOIN HAr = 06 A+ + oc + >» U9pelsddagg, 'UPPIRSIEYS ; 96 IX CGT Ne '8 Ar GS Az FE At) 210Tg 8 Sena Zz 8 OWN rp: PLISqoxefr Ör INGE ; | BN ASTA SASDAR 0 NAN : prel 06 IX 06 X ol FGIN Ve NiISGA 6 06:65 Al GO APO FATT O8I0T Le nougat. SAJT, : AQ9TTeHÅN 180 TN SG TE FÖ TSENG 9 rs NEG HÖ SMET ret FINT Go Ae SEMA SSI PA GS I GLAS SG LAST SIENA ON SN AE ÖGA GOA OT NE Fe 81 X |06:'6IX'8IKt TE OG NAR SATeST ÖGA TZ SR ROGERS "MSBAIJ "TrOlg "IRA? "IEY "MSK TBOlS "IRAJI9 "IE 'S UC UC SSR 1 SKI SU TT ÖL ISESKOLTESE SET 'p wu rArelung sg taelsuppugt , tarxel (4 , (4 t (Å -Sns8e My 'ofs dIvUF. HYLUeEL» Oo -uso pe '"tHoloryg 'jofsevueeH, :JeuH :puetdderr Fre IE Sr Tr SR Ne ONE (NA tATefureTleg Ge 'njofeton z 'tyofterreg : :tAreferons Sr) EET RI Be de TE GETT SÄD TATBlSOTE M y20 -Bwsej > FINT rp :INUNABAOY | ss or os > JI9LIUIOT :BIULOJIDAJO | m-— öI8B ä i.u .mg6znnn05+ ./zÉ.:/ -m mw[:i: >tzjHDDHHmEGI qLI[w ll w—ljwm>mmmHp HO FaR ol Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1893. E: Ordföranden hr E. Hjelt inledde sammankomsten med följande ord: : Högtärade församling! Finska Vet. Soc., till hvars årshögtid jag har äran helsa de närvarande välkomna, afslutar i dag sitt 55 verksam- hetsår. I den enskilda menniskans lif utgöra 55 år en lång tid. Vid denna ålder kunna väl hennes krafter och arbets- förmåga ännu vara stora nog, men hon har dock sin bästa tid bakom sig. Men för en association med den vetenskap- iga forskningens främjande till mål är denna ålder icke hög. Ett sådant samfund, der en ung generation alltid finnes till hands för att fylla luckorna i de gamlas led, har en obe- gränsad framtid och der behöfva ålderdomens symptom i form af ett tillbakagående i arbetskraft och arbetsresultat icke med naturnödvändighet framträda. Tvärtom kan man under normala förhållanden vänta en fortskridande utveck- "ling. Visar sig emellertid icke en sådan, inträder stillastå- ende eller tillbakagående, måste den bero på antingen att associations-organismen lider af något fel eller att yttre för- hållanden ogynsamt influera på dess verksamhet. Det kunde ega intresse att undersöka, huruvida Finska Vet. Soc. visat sådan lifskraft och utveckling man hos denna institution kunde vänta, men frågan är alltför omfattande för att vid ett tillfälle som detta kunna upptagas till annan än helt ytlig pröfning. Den är icke heller lätt att samvets- grant besvara. Man har svårt att finna måttstocken för ett rätt bedömande af ett lärdt samfunds verksamhet och resul- 182 tat under olika tiderymder. Mängden af vetenskapliga af- handlingar, hvilkas publicerande samfundet förmedlat, kan väl dock tillerkännas i någon mån indicerande betydelse i nämda afseende. I detta syfte må här anföras en samman- ställning af antalet afhandlingar och uppsatser, hvilka på skilda tider inlemnats till societeten och i dess publikationer eller genom dess försorg offentliggjorts. Från sammanställ- ningen hafva uteslutits de isynnerhet i början af societetens tillvara ganska talrika vid dess sammanträden gjorda med- delanden och hållna föredrag, hvilka icke sedermera utkom- mit i tryck, och likaså de, hvilka endast utgöra referat af andras arbeten och forskningar, äfvensom meteorologiska anstaltens regelbundna publikationer. Under det första decenniet af societetens tillvara ut- gjorde antalet offentliggjorde afhandlingar inalles 93 och under åren 1848—1858 71. Från det följande decenniet har anteck- nats 114 och från tioårsperioden 1868—1878 136. Senaste fullständiga decenniet eller mellan åren 1878—1888 offentlig- gjordes genom societetens försorg 174 afhandlingar och upp- satser, och under de sedan dess förflutna fem åren hafva 120 sådana inlemnats till offentliggörande i societetens skrifter. En jämn ökning i den af societeten förmedlade veten- skapliga produktionen har således egt rum, om man frånser en mindre tillbakagång i detta afseende under det andra år- tiondet af soc. tillvara, hvilken till icke ringa del berodde på att ett par af societetens förste mest produktive med- lemmar då med döden afgått. Fördelar man afhandlingarna efter de ämnen de be- handla på de tre olika sektioner societeten omfattar, finner man, att under det första decenniet publikationerna till öfver- vägande del föllo inom den fysisk-matematiska sektionens om- råde. Men under den följande tioårsperioden gestaltade sig förhållandena redan annorlunda och mellan åren 1858 —1868 var antalet offentliggjorda afhandlingar och uppsatser inom de tre olika sektionerna temmeligen lika. Men detta jämn- vikts tillstånd höll sig icke länge. Den jämna stegring i pro- duktionen, som sedan dess egt rum, faller nämligen nästan 183 uteslutande på vetenskaperna inom den fysisk-matematiska sektionen. Antalet till dessa hörande afhandlingar utgjorde mellan åren 1878—1888 53 proc. utaf samtliga genom socie- teten förmedlade publikationer och under de sistförflutna fem åren gestaltar sig relationen ännu oförmånligare för de naturhistoriska och hist. filologiska relationerna, i det af de in- lemnade afhandlingarna icke mindre än 62 proc. falla inom området för den fys. mat. sektionen. Att så förhåller sig är .emellertid temmeligen naturligt. Det hos oss allt mer vak- nade och stegrade intresset för de forskningsområden, hvilka kunna betraktas såsom nationela, hvilka afse fosterlandets natur, folk, språk och historia, har gjort behofvet af sam- manslutning till i afseende å forskningsuppgiften trängre kret- sar gällande och framkallat specialföreningar, af hvilka vi ju redan hafva. ett icke ringa antal. Utom de sedan äldre tider existerande: Sällskapet pro fauna et flora fennica, Finska läkaresällskapet och Finska litteratursällskapet hafva tillkom- mit: Fornminnesföreningen, Historiska samfundet, Finsk- ugriska sällskapet, Svenska litteratursällskapet, Sällskapet för Åbo stads historia samt Sällskapet för Finlands geografi, hvarjämte den systematiska undersökningen af landets geo- logiska förhållanden uppdragits åt Geologiska kommissionen och undersökningen och vården af landets fornminnen åt ar- keologiska kommissionen. Inom alla dessa föreningar och institutioner, hvilka så att säga slagit under sig större delen af de fosterländska forskningsområdena, råder en liflig verk- samhet och de festa af dem hafva att uppvisa en i förhål- lande till deras ressurser betydande vetenskaplig produktion. Vetenskaps-societeten har naturligtvis icke kunnat undgå att röna inflytande häraf. Anordnar man de afhandlingar, hvilka på olika tider offentliggjorts i soc. skrifter, oberoende af de sektioner, till hvilkas områden de kunna räknas, 1 tvänne grupper, den ena omfattande sådana som behandla foster- ländska ämnen, den andra dem, hvilka kunna hänföras till den kosmopolitiskt-vetenskapliga forskningen, finner man i sjelfva verket, att sedan slutet af 1870 och början af 1860 talen den sistnämda vunnit allt mer och mer terräng 184 inom societeten. Detta förhållande beror sjelffallet på en inom de mera nationela vetenskaperna konkurrerande verk- samhet från de nämnda specialsällskapens sida och konkur- rensen gör sig naturligtvis känbar, särskildt inom de natur- historiska och historisk-fiolologiska sektionerna. Bland de fysisk-matematiska vetenskaperna är det jämförelsevis få, inom hvilka forskningen kan i allmännare mån röra sig på specifikt fosterländskt gebit och ett af dessa forskningsom- råden meteorologin, är ju genom den under societeten ly- dande meteorologiska centralanstalten, intimt förknippad vid vårt samfund. Om också således den af societeten förmedlade veten- skapliga produktionen tilltagrt, likasom den öfverhufvud gjort det i mycket hög grad i vårt land under de senaste decen- nierna, så har dock den utveckling de vetenskapliga förhål- landena hos oss tagit utöfvat ett ogynsamt inflytande på vissa. områden af societetens verksamhet och kanske äfven i någon mån hämmat lifaktigheten inom densamma. Uppgifterna och resultaten på den fosterländska forskningens gebit äro natur- ligtvis mera egnade att inom ett lärdt samfund med den ka- raktär som societeten med lifligare intresse af dess ledamöter omfattas än specialforskningar inom t. ex. matematiken och de exakta naturvelenskaperna kunna räkna på. Men utan tvifvel har dock den inhemska vetenskapliga forskningen öfverhufvud vunnit på den arbetsfördelning som genom in- rättandet af nya vetenskapliga föreningar med specielare uppgifter ernåtts. Särskildt hafva dessa på grund af sin or- ganisation kunnat indraga och för vetenskapliga sträfvanden impulsivt intressera krafter, hvilka, om dessa föreningar icke funnits, säkerligen icke åtminstone i samma mån hade kom- mit societetens verksamhet till godo. Emellertid hafva de vetenskapliga krafterna i vårt land härigenom splittrats och måhända i högre grad än med hänsyn till våra 1 detta af- seende små ressurser varit önskvärdt. En större centralisa- tion eller rättare ett samarbete mellan de skilda sällskapen med bevarande af arbetsfördelningens sunda princip, vore säkerligen eftersträfvandsvärdt, icke blott från societetens 185 egen, utan äfven från de vetenskapliga förhållandernas i vårt land synpunkt. Huru och i hvilken mån ett sådant kunde ernås, derom medgifver tillfället icke att nu orda. Men mot detta mål synes societeten böra sträfva och frågan sammanhänger åtminstone till en viss grad med den för några år sedan väckta om en gemensam byggnad för de vetenskapliga föreningarna i vår hufvudstad. I afvaktan på möjligheten för genomförande af en sådan närmare sam- manslutning af de olika associationer i vårt land, hvilka ytterst afse samma mål, den vetenskapliga forskningens främ- jande, synes societeten böra i möjligaste mån förstärka sina egna krafter genom att i större utsträckning än öfverhufvud varit fallet till sin krets inkalla yngre begåfvade forskare, hvilka genom egna forskningar dokumenterat sitt intresse och sin håg för vetenskapligt arbete. Det vore visserligen icke Öfverensstämmande med societetens idé och dess ka- raktär af halfofficiel institution eller ens gagneligt för dess syften att i likhet med de flesta af våra vetenskapliga spe- cialföreningen med hänsyn till medlemmar ställa sig på bre- dare bas. Societeten måste uppställa högre vetenskapliga kvalifikationer på dem den inkalla till ledamöter och ett in- val till detta samfund bör alltid få gälla som en utmärkelse, men det hindrar ingalunda, att societeten ökar antalet af sina ledamöter i den mån lämpliga krafter stå till buds. I sedvanlig ordning skulle nu följa uppläsandet af den årsberättelse societetens ständige sekreterare eger till årshögtiden afgifva. Herr Lindelöf är emellertid af ett offent- ligt uppdrag förhindrad att fullgöra detta värf, hvarför jag såsom afgående ordförande utber mig att få lemna en kort redogörelse för societetens verksamhet under det förflutna året. — Härefter kommer ett föredrag ,,Om fotografins an- vändbarhet för astronomiska undersökningar" att hållas af hr A. Donner och tvänne minnestal att uppläsas, det ena af herr Neovius öfver general Axel Gadolin, det andra af herr A. Homén öfver verkl. statsrådet frih. Knut Felix von Viliebrand. II. Årsberättelse. Det arbetsår Finska Vet. Societeten i dag afslutar har icke att uppvisa några för samfundet betydelsefullare tilldragel- ser. Hvarken större framgångar eller motgångar hafva utöf- vat ett lifvande eller ett hämmande inflytande på dess verk- samhet. Utan märkbar invärkan af de politiska och ekono- miska bekymmer, hvilka gjort året för vårt folk till ett nödår 1 dubbel mening, har societetens arbete fortgått lugnt och stilla, ett öfverhufvud obemärkt och för den stora allmän- heten ganska okändt arbete, hvilket dock säkerligen icke skall vara utan frukt för vetenskapen och den fosterländska kulturen. Vid en återblick på tilldragelserna inom societeten un- der året riktas vår uppmärksamhet främst vid de förändrin- gar, hvilka egt rum i kretsen af dess ledamöter. Societeten har att beklaga den smärtsamma förlusten af tvenne leda- möter. Dess hedersledamot generalen af artilleriet, Axel Gadolin afled den 27 dec. 1892 och dess ordinarie ledamot, verklige statsrådet friherre Knut Feliz von Villebrand slu- tade sitt långa lif den 18 jan. innevarande år. Den förra hade tillhört Societen sedan år 1864, den senare sedan 1857. Å hvarderas graf nedlades å Societetens vägnar en krans såsom etti uttryck för dess tacksamhet och aktning, Å andra sidan har Societeten under året vidgat sin krets genom inval af nya ledamöter. Den 21 nov. utsågs professorn i kemi vid universitetet i Leipzig geheime-hofrå- det Johannes Vistlicenus till hedersledamot, samt docenten i botanik fil. d:r. Alfred Osvald Kihlman till ordinarie leda- mot af societeten inom dess naturalhistoriska sektion, och AE 187 den 10 i denna månad invaldes trenne nya ledamöter, näm- ligen docenterne, fi. "doktorerne Viktor Theodor Homén och Össian Aschan inom fysisk. matematiska och pro- fessorn, med. doktorn Johan Vilhelm Runeberg inom natur- historiska sektionen. Antalet ordinarie ledamöter uppgår för närvarande till 42. Trenne lediga platser finnas, en inom hvarje af societetens tre sektioner. Af societetens skrifter hafva under året utkommit: Bi- drag till kännedom af Finlands natur och folk, häft. 51, in- nehållande afhandlingar af herr A. F. Sundell, L. Lindelöf. P. A. Karsten, Axel Heinrichs, K. Hällstén pch P. Thuneberg, samt Öfversikt af Finska Vetenskaps-societetens förhandlin- gar, XXXIV, 1891—1892. Äfven må omnämnas att, sedan ett särskildt anslag beviljats i 4 års tid för bearbetning och tryckning af meteo- -rologiska observationer anstälda under åren 1881-1890 å skilda stationer i landet, den första volymen af dessa obser- vationer, omfattande åren 1881—1882, utkommit, hvars ut- gifvande ombesörjts af herr £E. Biese och E. Lindelöf. Ar- betet har i öfrigt fortskridit så, att hela observationsseriens afslutning och publikation torde kunna motses inom år 1894. . Till införande i Vetenskaps societetens skrifter hafva följande arbeten blifvit anmälda och emottagna: Er ISA CO: Utkast till ett kristallokemiskt mineralsystem, I, Silika- terna; Alku.G dk. Wie : Undersökningar öfver reaktionshastigheten vid lakton- bildningsprocessen II, af Edv. Hjelt. Undersökningar af frostfenomenet och medlen till dess” förekommande, af S. Lemström. Om framställning af ett arsenikfosfat, af A. B. af Schultén. Beskrifning öfver en säkerhetsapparat för gaslampor, af densamma. Tafeln zum Gebrauéh bei stereometrischen Wägungen, von Arv. Neovuus. 188 Hemiptera gymnocerata Europae — Hemipteres gym- nocérates d'Europe du bassin de la Mediterranée et de P'Asie russe, decrites par O. M. Reuter. Sur les systémes compléts et les invariants differentiels par Ernst Lindelöf. 2. I Bidragen: Matériaus pour servir å la connaissance des crånes des peuples germaniques, trouvés en Finlande. Crånes trouvés dans la paraisse de Storkyro, gouvernement de Vasa, par K. Hällstén et P. Thuneberg. Pedersö- och Purmomålet, Ljud- och Formlära samt språkprof, af H. Vendell. Skolstaten i närvarande Åbo stift och dettas förra an- del af Kuopio stift intill den 1 Juli 1870, af K. G. Leinberg. Nytt bidrag till belysande af ställningen i folkskollära- renes 1 Finland enke- och pupillkassa, af L. Lindelöf. Snö- och isförhållanden i Finland 1891, af Axel Hein- richs. Fenologiska iakttagelser i Finland åren 1750—1845, Supplement till naturalhistoriska dagboks-anteckningar gjorda i Finland åren 1770—-1845, af A. Moberg. Åskvädren i Finland 1892, af A. F. Sundell. . Materiaux pour servir å la connaissance des crånes des peuples finnois. Crånes trouvés å Tuukkala, gouverne- ment St. Michel, par K. Hällstén. : 3. I Öfversigten: - Om molekylära attraktionen hos mättade ångor, af K. F-. Slotte. Bidrag till Enantylsyrans historia, IV, af O. af Forsel- less och H. A. Wanhlforss. Några derivat af kapronitril, af Claes Nordstedt och H. . A. Wahlforss. Till festskriften , Fänf Suljekinschriften", af K. A. R. Tötterman. - Ein Breitag zur Kenntniss der Autokatalyse, af Uno Collan. 189 Med anledning af en uppsats: , Ftalidbildningen ur 0-o0xymetylbenzoesyra vid olika temperaturer af Edv. Hjelt”, af Uno Collan. Med anledning af en kritik af Uno Collan, af FEdv. Hjelt. Verkningar af magnesiumsulfat på motoriska lednings- banor i periferiska nervstammar vid ryggmärgen, af K. Håillstén. Om tals sönderdelning i faktorer, af S. Levänen. Runinskriften i Tuukkala spännet, af A. O. Freudenthal. Franske kemister för sextio år sedan, tecknade af F. Wönhler i bref till J. J. Berzelius, af EHdv. Hjelt. Uber die Wärmebewegung und den Wärmedruck der Metalle, von K. F. Slotte. Some new species af Australian Mosses af V. F. Bro- therus. Not till Lejeune-Dirichlets metod för qvadratiska for- mers multiplikation, af S. Levänen. Om likheten x>-Fy: =2m 25. af S. Levänen. Blathophaga opaca, Linné, härjande våra kornåkrar, a 0. M. Bewter. Sur Peffet lumineux observée audessus des lampes å arc electriques surtout åa Uleåborg, par G. Melander. Undersökningar öfver anhydridbildningen hos syror till- hörande bernstenssyregruppen, af Edv. Hjelt. Öfver meteorologiska centralanstaltens verksamhet un- der år 1892 har direktor Biese afgifvit en berättelse, hvil- ken kommer alt offentliggöras i nästkommande häfte af öf- versigten. Ur densamma må här meddelas endast följande Meteorologiska observationer hafva blifvit anstälda å 24 sta- tioner utom Helsingfors samt vid 11 fyrbåkar. Vattenhöjds- observationer hafva verkstälts vid 6 lotsplatser och 4 fyr- båkar samt vid hamnen i Vasa. Fenologiska anteckningar hafva insändts från 90 observatörer i olika delar af landet. De af herr Sundell sedan år 1887 anordnade och af honom bearbetade åskväders observationerna hafva under året fortsatts. 190 Bland de lärda samfund och institutioner, med hvilka societeten står i skiftutbyte, hafva under året tillkommit: Texas Academy of Science i Austin samt Institut impérial de médecine experimentale i S:t Petersburg. Dels genom skriftutbyte dels genom föräringar har societetens bibliothek under året ökats med 471 volymer. Meteorologiska utskottet har under år 1892 utgjorts af hrr Moberg, Lemström och Neovius såsom ledamöter, hrr Lindelöf och A. Donner såsom suppleanter. Såsom revi- sorer af societetens och meteorologiska centralanstaltens räkenskaper hafva fortfarande fungerat hrr Moberg och Elmgren. Ordförandeskapet, hvilket under året ödbsnde af undertecknad, öfvergår nu i tur till viceordföranden, herr E. A. Homén. ITT. Fotografins användbarhet för astronomisk undersökning. (Föredrag vid Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1893.) Föga mer än 10 år hafva förflutit, sedan, genom infö- randet af fullt ändamålsenliga bromsilfvergelatinplåtar, foto- grafins konst från att hafva varit reserverad för jämförelse- vis få i dess mysterier invigde, trädde ut i världen med möj- lighet att blifva allas gemensamma egendom. Få af tekni- kens framsteg hafva ock inom så kort tid tillvunnit sig en liknande popularitet. Lättheten att utan några särskilda tek- niska förstudiér och med relativt liten öfning ernå vackra - resultat och intresset att äga och själf åstadkomma afbild- ningar af bekanta trakter och personer har tillfört klassen af fotografins utöfvare en alltjämt växande kontingent, be- stående af personer af de mest olika åldrar och sysselsätt- ningar. Med den fotografiska konstens spridning till vidare kretsar, har ock följt dess nyttiggörande för de mest olik- artade ändamål. Äfven på de vetenskapliga undersökningar- nas olika gebit vinner fotografin år för år mera terräng. Äldst är fotografins användning inom astronomin. Såsom bekant dateras fotografins praktiska användbarhet från Da- guerres och Fox Talbots 1839 offentliggjorda upptäckt af den latenta bilden, som först genom en efteråt skeende procedur framkallas. Redan följande år erhöll prof. Draper en ganska lyckad fotografi af månen. Senare fotograferade man solen, solspektrum, de ljusstarkaste stjärnorna. Genom Warren de la Rue blef solen sedan 1859 föremål för daglig fotografisk observation, afseende hufvudsakligen studium af solfläckar 192 och solfacklor. Och sedan dess hafva flere tusental sådana fotografier samlats å särskilda orter. Vid expeditioner till observerande af Venuspassagerna och solförmörkelser gjorde ock fotografin största nytta. I början måste man inskränka sig till fotograferandet af endast de ljusstarkaste föremålen på himmelen. Men allt- efter som man lärde sig framställa plåtar af ökad känslighet, utvidgades kretsen af de för fotografin tillgängliga celesta objekten. Så erhöll Rutherfurd redan 1868 på fotografiska plåtar bilder af stjärnor af 9:de storleksklassen d. ä. sådana som jämt och nätt synas i en tub af 5 cm objektivöppning. Och efteråt kunde gränsen ännu åtskilligt framflyttas. . Man finner således, att astronomerna ända sedan foto- grafins upptäckt haft sin uppmärksamhet riktad på dess an- vändning till insamlande af astronomiskt material och oaf- låtligt sträfvat att för detta ändamål tillgodogöra sig foto- grafins framsteg. Till en början hufvudsakligen riktad på åter- gifvandet af de celesta föremålens utseende och derigenom på studiet af deras fysiska beskaffenhet, blef användningen af fotografin för astronomiska ändamål, allt eftersom bilderna vunno i precision, alltmera riktad på erhållandet af underlag för noggrann mätning. Det mest betydande allmänt fotografiska framsteg, som på senaste tider gjorts, är det redan nämda genom infö- randet af de torra bromsilfvergelatinplåtarna, hvilkas fram- ställningssätt blef utbildadt till år 1881. Likasom för foto- grafin i det allmänna lifvet, betecknade denna upptäckt äf- ven för den astronomiska fotografin en epok af vidsträktare användning och mera tillfredsställande resultat. Dessa torrplåtar hafva ock framför de tidigare använda kollodiumplåtarna flera egenskaper, som i astronomiskt af- seende äro af högsta betydelse. Utom sin större känslighet och bekvämlighet hafva torrplåtarna den fördel, att man praktiskt taget kan öka denna känslighet, därigenom nämli- gen alt plåtarna kunna exponeras lång tid, utan att de för- faras. Derigenom hinner energin af de på hvarandra föl- jande ljusintrycken addera sig, verkan hopsummera sig och 193 åstadkomma en synlig bild äfven af svaga objekt. Torrplå- tarna hafva vidare den för astronomin vigtiga egenskapen, att alla plåtar af samma preparation hafva samma känslig- het och att denna endast långsamt förändras. Har denna känslighet engång blifvit bestämd, så kan man, under för öf- rigt gifna förhållanden, göra sig räkning på att vid fotogra- feringen erhålla ett bestämdt resultat. Sålunda kan man ock mota verkan af den olägenhet, som vidlåder all fotografering, nämligen att man icke vid expositionen kan öfvervaka bil- dens uppkomst på plåten; och detta är här så mycket viktigare, som stjärnornas bilder vanligen äro så svaga, att de icke kunna varseblifvas 1 dunkelkammarens otillräckliga ljus, samt därför ock undandraga sig den kontroll, man eljes vid bil- dens framkallande äger. Införandet af torrplåtarna förde snart till viktiga astro- fotografiska resultat. Hit höra Pickering's kartografiska och fotografiskt-fotometriska arbeten, Gill's fotografiska genom- mönstring af den södra himmelen, Commons afbildningar af celesta föremål. Mesta uppmärksamhet ådrog sig dock brö- derna Henry's stjärnfotografiska kartupptagningar, hvilka ut- märkte sig för en dittills okänd skönhet och precision och som föranledde föreståndaren för observatoriet i Paris, ami- ral Mouchez, att framlägga planen till en fotografisk himmels- karta omfattande alla stjärnor t. o. m. 14:de storleksklassen. Då denna plan var alltför omfattande för att kunna genom- föras af ett enda observatorium, upptogs den såsom föremål för ett internationelt samarbete, att utföras med instrument, som till sina fotografiska delar borde vara af identisk beskaffen- het. Särskilda kongresser sammanträdde för att diskutera och besluta om sättet för planens realiserande, principerna för ar- betet och de metoder, som dervid borde följas. Den första af dessa kongresser, samlad i Paris 1887, tillade till planen om en himmelskarta den om en stjärnkatalog, omfattande noggranna positioner af alla stjärnor t. o. m. 11:te storleks- klassen. Kongressen 1891 tilldelade definitivt hvart och ett af de 18 i arbetet deltagande observatorierna ett särskildt område af himlen. Helsingfors observatorium erhöll dervid zo- 13 194 nen emellan paralleleirklarna för -+- 39” och + 47 2, anslu- tande sig i norr till Catania's, i söder till Potsdamer observa- toriets zon och med ett smalt bälte ingripande på dessa. Äfven med denna fördelning af arbetet, kommer det- | samma att för decennier taga de medverkande observatorier- nas tid i anspråk. För att gifva någon föreställning om ar- betets omfattning, behöfver blott nämnas, att katalogen kom- mer att omfatta noggranna positioner för omkring 2 miljo- ner stjärnor; läget af hvarje stjärna bör dervid mätas på grund af minst två plåtar. Kartan kommer att återgifva läget af 30 åa 50 miljoner stjärnor. För katalog och karta erfordras inalles öfver 44,000 felfria plåtar, hvar och en omfattande något mer än 4 kvadratgrader af himmelen. Huru mycket arbete och uthållighet denna plan emel- lertid äfven nu kommer att taga i anspråk, förrän den lyck- ligen blifvit genomförd, så har den öfverhufvud blifvit tänk- bar först genom intörandet af fotografin. Hvilka fördelar fotografins användning vid astronomiska undersökningar har framför den direkta observationen, finner man bäst genom en jämförelse emellan resultaten af båda- Vi skola i detta afseende låta en rad af astronomins hufvud- uppgifter passera revy. En af astronomins första uppgifter gent emot ett celest. objekt är att beskrifva detsamma. Till beskrifningen hör vid objekt af mera komplicerad byggnad nödvändigtvis en afbild- ning. Skall denna åstadkommas genom teckning för hand, gäller det att noggrannt uppskatta olikheten i ljus hos de särskilda partierna af föremålet i fråga samt att, under stän- digt jämförande med bilden i tuben, återgifva samma grada- tionen naturtroget på papper eller duk. En stor del af dessa nyanser ligga så godt som alltid på gränsen af det för ögat förnimbara. Det är då påtagligt, att den subjektiva upp- fattningen härvid måste spela en högst betydande roll. Härifrån är fotografin fri. Den ger en objektiv bild af föremålet, den af- bildar detsamma med fotografisk trogenhet. Det menskliga 195 ögat kan tro sig se sådant, som i själfva verket icke finnes till och som sålunda insmyger sig i teckningen; den fotogra- fiska upptagningen kan icke införa något, som icke faktiskt existerar. Den fotografiska noggrannheten uppfattas emellertid ofta i betydelsen af absolut naturtrogenhet. Detta är icke rik- tigt. Den ger just fotografisk trogenhet och ingenting annat. För att förtydliga detta, vill jag påminna derom, att, om den fotografiska plåten exponeras en tid, för kort för ett föremål af en viss ljusstyrka, blir, allt efter graden af under- exposition, föremålets bild alls icke synlig på plåten, eller för svag eller visar den för få detaljer. Ökas expositions- tiden tilltager bilden i svärta och uppnår slutligen häri ett maximum, som icke. vidare öfverskrides, icke heller, om fö- remålets ljusstyrka ökas. Vid ännu betydligt ökad expositions- tid eller ljusstyrka aftager svärtningen och denna s. k. so- larisation kan slutligen visa sin verkan på sådant sätt, att den negativa bilden på plåten, hvilken eljes är genomskinlig på de ställen som motsvara skuggorna på föremålet, och svärtad, der föremålet har större ljusstyrka, vänder om sig och blir en positiv bild med skuggor och dagrar lika före- målets. Härförinnan inträder ett stadium, då hela plåten mörknar, får slöja. Vid astronomiska fotografier tillkommer ännu värkan af den omständighet, alt vid ökande af exposi- tionstiden bilden breder ut sig bl. a. derigenom att punkten, där stjärnans bild faller, kommer att spela rollen af själflysande punkt, spridande sina strålar åt alla håll och således ock långs- med gelatinhinnan. Denna bild kan därvid ock komma att täcka närliggande detaljer. Af det sagda följer, att, om ett gifvet föremål har den ljusstyrka, att vid en viss expositionstid dess bild erhåller maximum af svärta, äfven alla ljusstarkare föremål motsva- ras af lika svarta bilder; såframt icke deras ljusintensitet är så stor i förhållande till expositionstiden, att försvagning ge- nom solarisation begynner göra sig känbar. Plåten ger så- ledes åt föremålen öfver en viss ljusintensitet samma svärta, gör ingen skilnad emellan deras ljusstyrka. Å andra sidan 196 åtgår alltid en viss tid, innan plåten fattar ljusintrycket, en tid, kortare för ljusstarka föremål, allt längre för de mindre lysande. För hvarje expositionstid och känslighet hos plåten finnes det sålunda en begränsad skala, inom hvilken ensam plåten har förmågan att särskilja emellan olika grader af ljusintensitet. Då vidare svärtningen kort före maximum jämförelse- vis långsamt framskrider med expositionstidens eller ljusstyr- kans ökande, följer ock, att vid ljusstarka föremål plåtens förmåga att göra åtskilnad emellan ljus af olika intensitet är svagare än vid mindre glänsande föremål. Detta besannar ock den praktiska erfarenheten. — Med attagande ljusstyrka hos föremålet tilltager sedan plåtens förmåga att särskilja emellan olika grader af ljusintensitet, plåten återger grada- tioner allt tydligare; möjligen sträcker sig detta dock icke till de allra svagaste ljusnyanserna. Dessa egenskaper i deras hufvuddrag har den fotogra- fiska plåten gemensam med det menskliga ögat. -Också ögat uppfattar mindre väl likastora modifikationer af ett starkt ljus än af ett svagt. Sålunda är det betydligt lättare att vid astronomiska observationer uppskatta skilnaden i.storleks- klass hos de svagaste med ett instrument väl observerbara stjärnorna, än hos ljusstarkare. Brinna i ett rum 1 ljus, 2 ljus, 3 ljus, märker man genast skilnaden i rummets belys- ning, föga deremot om af 20 tända ljus 1 släckes. — Också ögat, likasom plåten, bländas af ett för starkt ljus. Men den skala, efter hvilken plåten uppfattar olika in- tensiteter af ljus, börjar på en annan punkt och slutar på en annan punkt än den, som gäller för det menskliga ögat, och den har därjämte en annan gradering. Och för de ljus- intensiteter, där plåten bäst uppfattar, äger denna gradering större intervaller än ögats. Fotograferar man i ett rum en person, blir skilnaden emellan den från fönstret belysta och den i skuggan liggande delen af ansigtet på fotografin högst betydlig, medan den för ögat icke förefaller ens när- melsevis så stor. 197 Hvad här framhållits om fotografin på plåtar, gäller ock i hufvudsak om den på papper öfverförda fotografin och t. 0. m. i än högre grad, emedan värkningarna här för andra gången upprepa sig. Dessa afdrag hafva dock för astrono- misk undersökning endast sekundär betydelse, hvarför jag lämnar dem utan vidare beaktande. Af hvad som framhållits bör framgå, att ögat och plå- ten på olika sätt uppfatta bilden af samma föremål. Ytterligare anledningar härtill äro ögats förmåga att genom pupillens snabba sammandragning och utvidgning moderera intensite- ten af det ljus ögat mottager från ett föremål, vidare kon- trastvärkan, som är ögat till stor hjälp för uppskattande af ljusets modifikationer. Vid fotografering motsvaras denna af förändringar af objektivöppningens storlek t. ex. genom blän- dare samt af expositionstidens afpassande: men dessa verka icke på samma sätt som de förra. Härtill kommer, att ögat är känsligt för de optiska strålarna i spektrum, den fotogra- fiska hinnan för de kemiska strålarna, alltså de mera bryt- bara, mot violett liggande delarne af spektrum. Färgade ob- jekt uppfattas derför äfven i afseende å ljusstyrkan olika af plåt och af öga. Den fotografiska bilden förblifver således något för sig, skild från den af ögat uppfattade, med hvilken den har lik- het, men med hvilken den icke får förvexlas. Den fotogra- fiska plåtens finare uppfattning för de svagare ljusintrycken gör jämte möjligheten af förlängning af expositionstiden, att vid fotografering af astronomiska objekt detaljer kunna fås fram, hvilka aldrig blifvit sedda af det menskliga ögat, och att dessa framträda med anmärkningsvärd bestämdhet och tydlighet. Jämför man därför fotografier af svagare objekt t. ex. nebulosor med för hand utförda teckningar, tyckas dessa se- nare ytterligt råa. Vid ljusstarka föremål åter förmår ögat bättre urskilja nyanser af ljus; fotografiska afbildningar af planeterna t. ex. kunna icke täfla med handtecknade. Möj- ligen skulle ett annat resultat kunna vinnas genom fullt lämp- lig förstoring kombinerad med fullt lämplig expositionstid; ty fotografiska solafbildningar stå vida framom afteckningar. 198 Äro ljusskilnaderna hos ett objekt stora, så äro å plå- tarna ofta de ljusstarkaste partierna otydliga genom öfverexpo- sition och bildens utbredning. Det kan derför inträffa, att man är tvungen att af ett föremål taga flere bilder, några med kortare, andra med längre expositionstid för att sålunda få fram de olika ljusstarka detaljerna. Är vid fotografiskt afbildande al föremålens utseende objektiviteten det utmärkande draget, så framträder åter vid stjärnkartografiska upptagningar främst det snabbare arbets- sättet såsom den största fördelen af fotografins användning. Här ett par exempel till jämförelse med den direkta observationen. Samtliga stjärnor, som ingå i den af Arge- lander tillsammans med Schönfeld och Krueger utförda ge- nommönstringen af himmelens norra hemisfär, framträda på plåten vid exposition af 40—50 sekunder. För noterande af stjärnorna på ett område af 4 kvadratgrader, bvilket nu ge- nom fotografering erhålles på just nämda tid 40—50 s. an- vändes vid detta arbetes utförande 10—20 minuter. Och då återstod ännu att på grund af observationer sammansätta kartan. Kartan erhålles nu på samma gång och därjämte har man ock en fotografi, som placerad under ett mikroskop tillåter bestämmandet af noggranna positioner för stjärnorna. Astronomen Wolf vid Pariser observatoriet använde två år af flitigt observationsarbete för att förteckna en mängd stjärnor i Plejaderna. På en med 8 minuters expositionstid här tagen plåt ingå nu samtliga dessa stjärnor och vid 4 m. expositionstid synes redan spår af dem. Naturligtvis tarfvas sedan mycket både mätnings- och beräkningsarbete för att från plåten erhålla de fullständiga data beträffande stjärnornas noggranna positioner på himmelen och deras ljusstyrka, men åstadkommandet af orginalkartan har i alla fall skett på of- vannämnda korta tid. Det astronomiska arbetet på den planlagda fotografiska himmelskartan består nu till större delen i direkt fotogra- ferande af regionerna från den zon, som tilldelats hvarje p 199 deri deltagande observatorium. En af fotografins fördelar är dervid, att arbetet går lika snabbt i stjärnrika trakter af him- melen som i dem, som äro fattigare på stjärnor. Expone- rar man så länge, att en stjärna af en bestämd ljusintensi- tet framträder på plåten, så kan man ock vara öfvertygad om, att alla stjärnor af denna intensitet vid plåtens fram- kallning där blifva synliga, huru få eller många dessa än må vara. Svårigheten består egentligen deri, att åstadkomma att plåtarna äro fullt likformiga sålunda, att lika ljusstarka stjär- nor städse motsvaras af lika stora bilder och att de svagaste på plåten upptagna stjärnorna alltid äro af närmelsevis samma ljusstyrka. Sedan - kartfotografin är tagen, återstår dess reproduk- tion. Denna, som naturligtvis icke lämpar sig för utförande å observatorierna, utan bör anförtros åt reproduktionsanstal- ter, måste själffallet ske på fotografisk väg. Derigenom und- gås den penibla korrekturläsningen, som vid kartor är yt- terligt tröttande för både öga och sinne, och ernås en fullt trogen afbildning. En betydande svårighet återstår härvid att öfvervinna, som vidlåder alla hittills kända reproduktions- metoder, den nämligen att vid kopieringen de svagaste stjär- norna icke framträda. Kopian motsvarar då icke det arbete, som nedlagts på fotograferandet af originalkartan. Det kan invändas, att man dock kunde för kopian vinna samma mål, afbildandet af stjärnorna till en viss t. ex. 14:de storleksklas- sen, genom att i stället exponera originalplåten desto längre. Men i sådan händelse borde expositionen törlängas till ett par timmar och en sådan ökning af arbetet skulle lätt äf- ventyra hela företagets slutförande, då å hvarje observato- rium mer än tusen kartfotografier böra tagas. Fotografins användning vid himmelsfotografiska arbeten har ock den fördel, att man tämligen lätt kan skydda sig mot misstag. Utom den säkerhet, själfva fotograteringen i detta afseende erbjuder framför det direkta upptecknandet, kan denna ännu förtullständigas genom dubbla fotografier. Enligt den internationella himmelskartans program uppnås detta genom att himmelen dubbelt betäckes med plåtar, ord- 200 nade så, att den ena seriens midtpunkter befinna sig i när- heten af den andras hörn. Fotografierna för katalogen ord- nas ock på samma sätt och dessutom exponeras hvarje plåt två gånger med en deremellan försiggången liten förskjut-: ning af plåten i förhållande till himlen, så att hvarje stjärna representeras på plåten genom två invid hvarandra liggande: bilder. För en närmare undersökning af företeelserna på stjärn— himlen är dock en karta icke tillräcklig; dertill tarfvas en helt annan grundval. Endast genom exakta positionsbestäm- ningar kan fastställas, huruvida stjärnornas lägen förändrats och på hvad sätt. Utförandet af sådana bestämningar hafva astronomerna därför betraktat såsom framför annat makt- påliggande. Den astronomiskt vigtigaste af fotografiernas egenskaper är därför ock den, att stjärnornas bilder å plå- tarna numera utmärka sig för sådan grad af precision, att de tillåta skarp pointering under ett 10—30 ggr förstorande mikroskop och sålunda kunna blifva föremål för exakt mät- ning, samt att bestämningen af stjärnornas lägen dervid blir noggrannare än med något af de hjälpmedel man hittils för- fogat öfver. | | De förändringar i stjärnornas lägen som astronomin har att undersöka, äro i allmänhet små. För att konsta- tera desamma och finna lagen för dem tarfvas derför van- ligen ett omfattande observationsmaterial, hvars såväl an- skaffande som bearbetande tager betydlig tid i anspråk. Kan observationernas noggrannhet ökas till det dubbla, så erford- ras endast fjärdedelen så vidlyftigt material tör att med samma säkerhet kunna uppställa lagarna för rörelsen. Lagarna för ett fenomen kunna sålunda snabbare och med större precision nås och den frigjorda arbetstiden kan användas till angripandet af desto flera uppgifter. Vid sådana rörelsefenomen, hvilkas verkan under tidernas lopp accumulerar sig, tillkommer äf- ven i så måtto en tidvinst, att vid ökad noggrannhet hos observationerna en kortare tid behöfver förflyta, förrän ar- ten och storleken af rörelsen kan konstateras. Och sådana 201 företeelser äro i astronomin just de öfvervägande vanligaste. Till denna klass af fenomen höra stjärnornas fortskridande i rymden och på himmelssfären genom deras egenrörelse och i dubbelstjärnorna de två himlakropparnas kretsande kring hvarandra. Känner man massor af sådan egenrörel- ser, kan man studera deras lagbundenhet, undersöka huru- vida en del stjärnor i samma trakt hafva likartad rörelse och derigenom böra anses höra till ett och samma stjärn- - system samt separera dessa från sådana stjärnor, som blott befinna sig åt samma håll från jorden sedt och derför pro- jiciera sig mot samma del af himmelen. Känner man där- jämte dessa stjärnors afstånd från vårt solsystem, så kan den del af deras skenbara rörelse afspjelkas, hvilken utgör en afspegling af solsystemets fortskridande rörelse i rymden, och sålunda deras värkliga rörelser fås fram. För ett omfattande studium af dessa företeelser tarfvas nu, att vid tvänne genom en längre tidsintervall åtskilda epo- ker noggranna bestämningar af sjärnornas lägen göras. Ett af hufvudmotiven för den sjärnkatalog, hvilken nu med fotografiska hjälpmedel är under arbete, är just alt vinna sådana bestämningar vid en dylik epok. Derigenom att ka- talogen omfattar alla stjärnor t. o. m. dem af 11:te storleks- klassen vinnes ock det mål att erhålla öfver hela himlen till- räckligt tätt liggande hållpunkter till hänförande af sådana objekts läge, hvilka såsom planeter och kometer snabbt för- ändra sin plats. Tillika ernås material för en till denna gräns, 11:te storleken, sig sträckande stjärnstatistik. Då slut- ligen äfven undersökningen af samma stjärnors ljusstyrka in- går i programmet, tillåter jämförelsen med senare mätningar i detta afseende konstaterandet af förändringar i stjärnornas fysiska beskaffenhet. Detta företag afser sålunda att lägga en fast grundval för framtida astronomiska forskningar på en mängd vigtiga gebit och lämna en trogen framställning af stjärnhimmelens utseende 1i slutet af 19:de seklet. Samma mål afser ock den fotografiska himmelskartan att genom bild uppnå. Genom att den drifver gränsen för de svagaste stjärnorna ännu ett par, tre storleksklasser framåt, 202 utvidgar den området för forskningen, om den också icke i reproduktionen ger samma noggrannhet som katalogen. Den fördel af fotografin visar sig emellertid härvid, att, om ef- teråt något objekt skulle visa sig hafva förändrat läge eller ljusstyrka man genom senare skeende mätningar på origi- nalplåten alltid kan vinna en noggrann bestämning. I sammanhang härmed förtjänar påpekas den fördel, fotografering har framför direkt observation, att nämligen i fall, der tvifvel uppstå, kontroll kan vinnas genom att för- nya mätningen på plåten. | Tidens knapphet förbjuder mig att annat än antydnings- vis beröra de vigtiga resultat, som äfven på andra astrono- mins områden vunnits med fotografins tillhjälp. Sålunda sy- nas vi stå framför en ny aera i afseende på bestämningen af stjärnornas afstånd från solsystemet. Man kan på samma plåt hopställa fotografier af samma himmelstrakt vid olika tider af året, och sålunda direkt med hvarandra jämföra de skenbara lägeförändringar, som närmare stjärnor undergå ge- nom jordens rörelse kring solen och hvilka gifva ett mått på stjärnornas afstånd. En stjärnas rörelse i riktning mot eller från jorden för- anleder en förskjutning at linjerna i dess spektrum. Genom att fotografera detta spektrum tillsammans med ett annat oförskjutet spektrum kan rörelsens storlek bestämmas. På. observatoriet 1 Potsdam har man sålunda kunnat konstatera, att flere af de s. k. föränderliga stjärnorna bestå af två kring hvarandra kretsande kroppar och äfven huruvida båda äro lysande eller den ena jämförelsevis mörk. Placerar man framför objektivet till den fotografiska refraktorn ett prisma, erhåller man en fotografisk bild af spektra för samtliga stjärnor till en viss ljusstyrka, hvilka ligga inom det upptagna området. Den sålunda funna sam- mansättningen af stjärnornas ljus ger hållpunkter för bedöm- mandet af deras fysiska beskaffenhet. På alla håll öppna sig sålunda för astronomin vidsträkta utsigter till ett mångsidigt och fruktbringande arbete. Foto- räl ed som nu är er bär derför ock et rätta be- AR såsom bildande en ny epok i den astronomiska ob- FÅ NON SERA Förfeckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska Vetenskaps-Societeten förärade ifrån den 24 Maj 1892 till den 23 Maj 1893. Kejserliga Senaten för Finland. Storfurstendömet Finlands Författnings-Samling 1892 n:o 1—46, 1893 n:o 1—11. Suomen Suuriruhtinanmaan Asetus-Kokoelma 1892 n:o 1—46, 1893 n:o 1—11. | CO6opPpHAEB mMoOcTAHOBIeHiä BelmkKaro HKESRKecCcTBA PAHIAHN- cKaro 1891 N 33, 34, 43, 45, 1892 N 6, 7, 10, 16, 26, 32, 33, 30—038, 43—46. Finska Läkaresällskapet. Handlingar B, XXXIV (1892) 5—9, 11, 12, XXXV (1893) 1—9D5. Suomalais- Ugrilainen Seura. Insceriptions de TOrkhon recueillies par P'expedition Finnoise 1890. Finska Fornminnesföreningen. Tidskrift (Aikakauskirja) H. XII, XII. Inseriptions de PF'Ténissei. Suomen -Historiallinen Seura. Historiallinen Arkisto V. XII 1, 2. Svenska Literatursällskapet i Finland. Skrifter. IX. Åbo Akademis Studentmatrikel å nyo upp- rättad af W. Lagus. H. 4. — XXI Katalog öfver 205 den svenska literaturen i Finland och derstädes ut- komna arbeten på främmande språk 1886—1890. — XXIIL. Finska prästerskapets Besvär och Kongl. M:ts resolutioner 1620—1721, af K. G. Leinberg. — XXI. Åbo Univ:ts Lärdomshistoria. 4. Teologin 1. Societas pro Fauna et Flora Fennica. Meddelanden H. 17, 18. Sällskapet för Finlands Geografie. Fennia H. 5—17. j Geografiska F öreningen i Finland. Tidskrift red. af R. Hult. Årg. IV (1892) 4—6. Juridiska Föremngen + Finland. Tidskrift 1891 3, 4. Statistiska Byrån 1 Finland. Bidrag till Finlands officiela Statistik. I. Handel och sjö- fart. 11... På Ryssland och utrikes orter 1891. — VI Befolkningsstatistik. 19. Öfversigt af folkmängds- förändringarne i Finland år 1890. 20. Folkräkningen i Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Wiborg, Uleåborg och Björneborg 1 Dec. 1890 h. 1. — VII. Sparbanks- statistik 3. . Öfversigt af Finlands Sparbanker år 1889. — XVII. Industristatistik. 7. År 1890. 1. Industristyrelsen i Finland. Meddelanden H. 18. Tiedonantoja Vihko 18. Industristatistik 1890 1. Finlands geologiska undersökning. Kartbladen 21—24 med beskr. af B. Frosterus, J. J. Sederholm öch H. Berghell. Kejserl. Finska Hushållningssällskapet. Handlingar för år 1891. | 206 Ängsmasken, dess härjningar i Finland och medlen till dess bekämpande, af O. M. Reuter. II. — Niittymato, sen tuhotyöt Suomessa ja keinot niiden ehkäisemiseksi, kirj. O. M. Reuter. II. Kejs. Finska Hushållningssällskapets uttalande i margarin- frågan 1892. Åbo stads historiska Museum. Bidrag till Åbo stads historia. Il:dra Serien. Åbo stads historia under 17:de seklet af C. v. Bonsdorff. 2. Ly LDL Académie imp. des sciences de S:t Petersbourg. Mémoires. ViI:me Série. T. XXXVII 4—10, XXXIX 1. Bulletin. Nouv. Série. T. II 3, 4, III 1. Janacka T. LXIV 1—LXVII 1. Mélanges gréco-romains T. VI 1. Mélanges mathematiques et astronomiques T. VII 1. JIoExIanb a IIperoBope COocTOABIN. BS MpaBuT. ÖeHATÉE BS naperTBoB. Ilertpa Bexzkaro — moxe pez. H. B. Ka- r1a4oBa. 'T. IV 2. Hartaxort asari VMMa. ARkagemin Hayres. IL. M3garia Ha UHOCTPAHHBHIXB A3HKAXb. Ornithographia Rossica von Th. Pleske. B. II 5. Hayunse pesylibtarn mnytemectBiäi H. M. IIpxeBarbcKaro mO THeETPaIbHOKX A3sin. Org. 300x0ormueckiä T. IIT 2(3). Das Kudatku Bilik des Jusuf Chass-Hadschib aus Bälasagun, von W. Radloff, Th. I. Fiänf Ossetische Erzählungen in Digorischem Dialekt, herausg. von W. Miller u. R. v. Stackelberg. Analecta Byzantino-Russica, ed. W. Regel. Marepiaxn Za m3ygeHia EBp9peäcko-TaTckaro A3Ka, B. Mnunzzep'b. Reisen und Forschungen in Amur-Lande 1854—56 von L. VV. SEhEeSNEkKk BAI Merteopozoraaecrkii COopanre T. II 1, 2. 207 Das physikalische Central-Observatorium Russlands. Annalen, herausgegeben von H. Wild. Jahrg. 1891 1, 2. Repertorium fär Meteorolgie, redig. von H. Wild. B. XV. Pycckoe Acmponomuueckoe Oowuwecmeo. N3seBbcria Bum. I. IHun. Hacmumyms Öxcnepumeumanrdonoit Medouuuno. ApxuBb Biozorntueckexb HayEb. 'T. 1—35. Teonoewuweckiitt Komumems C. IHemepoypes. Ver SE OCR 2 OPEL: VN3BEcria T. XI (1892) 1—6. Pycckaa reoxoruueckaa Bu0riorerxa 1891. Ilun. C. IlemepOypeckoe Muneparoeuuweckoe Ob0wuiecmeo. Janucen. II-aa Cepia T. XXVIII. MarepiazH za Teoxorin Poccia T. XV. Hmn. Pycckoe Teoepaduwuweckoe O0wecmeo. NseBEcria. T. XXVII (1892) 1—6, XXTX (1893) 1, 2. JSamuckKu. Org. I mo o0meä reorpadiga 'T. XXIII 1, XIV ATPRENINIAR OrtuetTb 3a r. 1891. E:zerotHUuKb AMD. Pycckaro Teorpad. OömectBa. II. Hun. Apxeonoeuweckaa Rommuccin. Marepiaxer mo Apxeoxoria Poccia N 8, 9. C. HemepOypeckiti Bomanuwuwecriit Cads. Acta Horti Petropolitani T. XI 1, 2. Die kaiserl. Unmversität 2u Dorpat. Verzeichniss der Vorlesungen 1891 2. — O6osp'bHie Iexmiä 1892 1. Personal der kais. Universität 1891 2. — JInunnä cCocTaBb ISAR Akademiska Dissertationer 1891 34 st., 1892 41 st. 208 Die gelehrte estnische Gesellschaft 2u Dorpat. Verhandlungen B. XVI 2. Sitzungsberichte 1892. La Société imp. des Naturalistes de Moscou. Bulletin 1891 4, 1892 14. Mamemamusweckoe Oowecmeo e6& Mocken. MartemartnuecKiäi COoprnrn. T. XVI 1—4. Oöuecmeo eoekHorxe epaweit e& Mocken. Tpyar T. VI (1890—91) 2. Fieeckoe O0wecmeo Eecmeecmeoucnoumamenci. JAMNGRA Ko FNUL SRS Tletpb ATercbeBD. Das physikalische Observatorium in Tiflis. Meteorologische Beobachtungen im J. 1891. Beobachtungen der Temperatur des Erdbodens 1886, 1887. Kongl. Svenska Vetenskaps- Akademien. Handlingar. Ny följd. B. XXIII (1888—89) 1, 2, XXIV (1890—91) 1, 2. Öfversigt af Vet. Akad:s förhandlingar. Årg. 71—49 (1890—92). Astronomiska iakttagelser och undersökningar, af H. Gyl- KS IE MUN Meteorologiska lIakttagelser i Sverige — under inseende af Meteorologiska Centralanstalten. B. XXVII (1886), XXIX (1887). | Bihang till Vetenskapsakademiens handlingar. B. XVI, XVII Lefnadsteckningar öfver efter 1854 aflidne ledamöter. B. III 1. Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien. Månadsblad. Årg. XIX (1890). Kongl. Bibliotheket i Stockholm. : Sveriges offentliga Bibliothek. Accessionskatalog 6 (1891). 209 Kongl. Universitetet och Vetenskaps-Societeten i Upsala. Upsala Universitets Årsskrift 1891. Bulletin mensuel de rObservatoire météorologique de rUni- 'versité d'Upsal. Vol. XXIV (1892). Skrifter utgifna af Humanistiska Samfundet i Upsala. B. I. Kongl. Carolinska Universitetet i Lund. Lunds Universitets Årsskrift. T. XXVII (1890—91) 1, 2, XXVII 2. Det Norske Meteorologiske Institut. Jahrbuch fär 1889, 1890. Bergens Museum. Aarsberetning for 1891. Tromso Museum. Aarshefter XV (1892). Aarsberetning for 1890, 1891. Stavanger Museum. Aarsberetning for 1891. Det kongel. Danske Videnskabernes Selskab i Kiobenhavn. Skrifter. VIte Roaekke. Naturvidenskabl. o. mathem. Afd. B. VII 3—5. Oversigt over Selskabets Forhandlinger 1891, 2, 3, 1892 1. Regesta diplomatica historie Danice. Ser. II. T. IL Fortegnelse over de af det k. Danske Videnskabernes Sel- skab i tidsrummet 1742—1891 udgivne videnskabelige Arbeider. Carlsberg Laboratoriet i Kiobenhavn. Meddelelser. B. III 2. Das germanische Nationalmuseum. Anzeiger 1892. Mitteilungen 1892. | 14 210 Katalog der im germ. Nationalmuseum befindlichen Holz- stöcke vom XV-—XVII Jahrhundert. Th. I. XV, XVI Jahrh. Die deutsche Seewarte zu Hamburg. Aus dem Archiv d. d. Seewarte. Jahrg. XIV (1891). Die königl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin. Abhandlungen 1891. Sitzungsberichte Jahrg. 1892 I—LV. Das astrophysikalische Observatorium 2u Potsdam. Publicationen B. VII 1, VIII . Die kömigl. Forstakademiö zu Neustadt-Eberswalde. Jahresbericht Jahrg. XVII (1891). Die kön. physik. ökonom. Gesellschaft zu Königsberg. Schriften. Jahrg. XXKXII (1891). Fährer durch die geologischen Sammlungen des Provinzial- - museums. Die Oberlausitgische Gesellschaft der Wissenschaften. Neues Lausitzisches Magazin B. LXVIII 1. ; Der naturwiss. Verein von Neu-Vorpommern u. Biigen. Abhandlungen Jahrg. XXIV (1892). Die naturforschende Gesellschaft 2u Halle. Abhandlungen. B. XVII 3, 4, XVIII 1. Bericht uber die Sitzungen 1888—1891. Die kön. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen. Abhandlungen B. XXXVII (1891). Nachrichten 13891 1—11. Der naturwissenechaftliche Verein gu Osnabriick. Jahresbericht 9. (1891—92). ROTA 211 Der naturhist. Verein der preuss. Bheinlandes u. Westphalens. Verhandlungen. Jahrg. XLIX 1, 2. Die Gesellschaft 2. Beförderung d. Naturwissenschaften zu Marburg. Sitzungsberichte Jahrg. 1891. Der Verein fiir Naturkunde 2u Cassel. Bericht XXXVIII (1891—92). Der Nassawische Verein fir Naturkunde. Jahrbächer. Jahrg. 45. Die Universität zu Kiel. Chronik der Universität för 1890-92. Verzeiehniss der Vorlesungen 1891 2, 1892 1. Diei. natalis Guilielmi II solemnia habenda 1892 (Ivo Bruns De Dione Chrysostomo et Aristotele critica et exeg. 1892). Das Kaiserthum, Rede von A. Hänel 1892. Portraits von 22 Professoren der Kieler Universität am Ende des vorigen Jabrhunderts. Dissertationen 1891 22, 1892 46. Die kön. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften zu Leip2ig. Abhandlungen. Math.-physische Classe B. XVII 5—38. — Philol.-historische Classe B. XIII 5, 6. Berichte. Math.-phys. Classe 1892 1—6. Philol.-hist. Classe 1892 1—53. Die astronomische Gesellschaft 2u Leipgig. Vierteljahrsschrift Jahrg. XXVII (1892) 2—4. Publicationen. XX. Tafeln zur Bestimmung der jährl. Auf u. Untergang der Gestirne, von W. F. Wislicenus. Catalog. Abth. I. Catalog der Sterne zwischen 80? n. u. 2008: Deell förl då eqvin.. 1875: St > er YA NEN 212 Der Verein fär Erdkunde zu Leipgig. Mitteilungen 1891. Die medicin-naturwissenschaftliche Gesellschaft zu Jena. Jenaische Zeitschrift Jahrg. XXVII 1—4. Der Offenbacher Verein fir Naturkunde. Bericht XXIX—XXXII (1887—1891). ; Die kön. Bayerische Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen. Math.-physische Classe B. XVII 3. — Philos.- philol. Classe B. XIX 3. — Hist. Classe B. XX 1: Sitzungsberichte. Math.-phys. Classe 1892 1—3, 1893 1. — Philos,-philol.- u. hist. Classe 1891 5, 1892 1—4. 1893 1. Ueber die Stoffe und die Wirkung der griechischen Tragödie, Festrede von N. Wecklein 1891. — Kurförst Maxi- milian I von Bayern als Gemäldesammler, Festrede von F. v. Reber 1892. — Ueber allgemeine Probleme der Mechanik des Himmels, Rede von H. Seeliger 1892. — Gedächtnissrede auf Konr. Hoffmann von W.' Herz 1892. Die physikal.-medicinische Gesellschaft zu Wiirzburg. Sitzungsberichte för J. 1891 1—09. Die physikalisch-medicinische Societät zu Erlangen. Sltzungsberichte Jahrg. XXIV (1892). Der naturwissenschaftliche Verein zu Regensburg. Berichte H. III (1890—91). Pollichia, ein naturwiss. Verein der RBheimnpfalz. VR s Festschrift zur 50 jährigen Stiftungsfeier d. Pollichia 1892. Die Wirttembergische Kommission fiir Landesgeschichte. Vierteljahrshefte för Landesgeschichte. Neue Folge. Jahrg. I (1892) 3, 4. 213 Der historische Verein fir Schwaben und Neuburg. Zeitschrift Jahrg. XIX (1892). Der Verein fir Kunst u. Altertum in Ulm u. Oberschwaben. Mitteilungen H. 3. Der Naturwissenschaftliche Verein zu Bremen. Abhandlungen B. XII 2, 3. Die Meteorologische Station 1 Ordnung zu Bremen. Ergebnisse der meteorol. Beobachtungen 1803—1890. Jahrg 2. Der Meteorologische Landesdienst in Elsass-Lothringen. Ergebnisse der meteorologischen Beobachtungen im J. 1890. Die kaiserl. Akademie der Wissenschaften in Wien. Denkschriften. Philos.-historische Classe B. XL, XLI. — Math.-naturwissenschaftliche Classe B. LVII. Sitzungsberichte. Philos.-historische Classe B. OXXIV, CXXV (1891), CXXVI (1392). — Math.-naturwiss. Classe Abth. I B. C (1891) 1—10, CI (1892) 1—6; Abth. II a) B. C (18957 14-10, CE-(1898)t1--5;5b)Bi 670891), 1=50; CI (1892) 1 5; Abth. II. B. C' (1891) 1—10,; CI (1892) 1-5. Almanach Jahrg. XLI (1891), XLII (1892). Register zu d. Sitzungsberichten d. philos.-hist. Classe B. CXRI—CXX. Das k. k. naturhistorische Hofmuseum in Wien. Annalen B. VII 1—4. Die k. k. geografische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen B. XXV (1892). Die anthropologische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen. Neue Folge. B. XII 1—6, XII 1. 214 Die k. k. geologische Reichsanstalt in Wien. Abhandlungen B. XVII 1, 2. Verhandlungen Jahrg. 1892 6—16, 1893 2—5. Jahrbuch Jahrg. XLI (1891) 2, 3, XLII (1892) 1 -4. Die k. k. 2oologisch-botanische Gesellschaft in Wien. Verhandlungen B. XLII (1892) 1—4. Der k. k. Gradmessungs-Bureau in Wien. Astronomische Arbeiten. B. III. Längenbestimmungen. Der naturforschende Verein in Brinn. Verhandlungen B. XXIX (1890). Bericht der meteorologisehen Commission IX (1889). DL Académie des sciences de Cracovtie. Bulletin. Comptes rendus des séances 1892 5—10, 1893 1—4. Der Mstorische Verein fir Steiermark. Mittheilungen H. XL. Er Beiträge zur Kunde steierm. Geschichtsquellen Jahrg. XXIV. Der Verein der Aerzete in Steiermark. Mittheilungen fär Vereinsjahr XXVIII (1891), XXIX (1892). La Societå Adriaticu di scienze natwrali in Trieste. Bolletino Vol. XII 1, 2. DT Osservatorio marittimo di Trieste. Rapporto annuale per I'anno 1890. A Magyar Tudomånyos Akadémia Budapesten. Almanach 1892. Nyelvtudomånyi Közlemények Köt. XKXII 3, 4. A Magyar hatårozok, irta Simonyi Zs. Köt. II 1. Ertekezések a tårsadalmi tudomånyok köreböl. Köt. XI 5, 6. Ertekezések a történeti tudomånyok köréböl. Köt. XV 2—6. > 215 Archeologiai Értesitö. Uj foly. Köt. XI 4, 5, XII 1, 2. Ertekezések a matematikai tudomånyok köréböl. Köt. XIV | SET AVE : Ertekezések a természettudomånyok köréböl. Köt. XXI (1891) 4, XXII (1892) 1—3. Mathematikai és természettudomånyi Közlemények. X Art Å TER så | 4 - SEN AE '' , era Ny ANN D ' Na LR AAA RN ES PKT LOKESRASSONHALS SARA NN > . TENN SE FÅR dt IS Sp a (a | f G ASA ; ” i / n 3 SE : £ v i tr « 4 TT LSI KEN 1 I 7 i Ne é ; RR RAS i d i FIDAR GAN da ' LT fv | ON äv OL CE HAN iu LEskega T Flisa farle ITA HH FIT TECE Hå u Hr Ab Sö nn 4 re 17 ”- vå Mn fill HH Fre I FRILLA ICA fASEAG srt