ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. TJUGONDEFEMTE ÅRGÅNGEN. 1868. MED 6 TAFLOR. STOCKHOLM, 1868-1869. P. A. NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOKTRYCKART INNEHÄLL. Utförliga uppsatser äro beteeknade med en asterisk. Sid. AGARDH, om nya alger från Spetsbergen........ur..eoee0oo. 0. Seesenncenen . 70, 326. ANDERSSON, ref. ZEITERSTEDT, om en bıyologisk resa till Wand... 383. 7 ref. ArEscHous, om bladets inre bysgnad..................... er 389. Bee jef. DINDEBERG, om Ehieracia, Scandinavise.. een 388. = ref. HAMMARGREN, Om Pinus cembra i Wear yccccsss soon 417. Alarseuouc, om bladetskinEen bygSnad ys. se deel cn «esse 389. BERLIN, ref. KOLBE, om kolsyrans reduktion till: oxalsyra EEE. FARSAN 70. BERGMAN öfverl. C. A. PETTERSONS, i Lappland förda, astron. original- da DO Ce ESR em a ee ll: "BJÖRLING C. F. Ew., om rötterna till algebraiska egvationer................ .- 241. "BLOMSTRAND, om en eninerallen a RT AA Fr RSA Lag 192: BoHEMAN och S. LovÉN, utlåtanden om fisket i Östergöthlands insjöar och VA LET ÄTA Te Re ae 383. —— om jättemyran ...... NE a N LAR be RA sn 383. SE RR reseherättelse en ne ss SEELE 407. EOREVEN Svenska och NorskanDiatomaeeen ee. ee 213. *DAHLANDER, om geometrisk acceleration ...........uun.en zmoamsesereeareaneneseenen 13 Düsen VON, om föremål från pålbyggnadernas folk i Schweitz, m. m. ... 451. "EDLUND, om en elektromot. kraft i den galv. ljusbägen ..................... 310: —— _WREDE och SANTESSON, utlätande om införande af det ınetr. mätt- och vigtsystemet för medic. bruk i Riket.......................2..... 69. —— och LINDHAGEN, utlåtande om Statsanslag åt D:r RUBENSON ....... 195. —— komparation mellan Sv. Skälpundet och Fr. KMD 0000909 ln —— och WREDE, utlåtande om föreslagna förändringar i Nåd. Stadgan De TENN: (ONLY SH ee 929. * —— bevis för tillvaron af en elektrom. kraft i elektr. gnistan........... 327. — och WREDE, utlåtande om äskledarne & kruthusen i Carlskrona... 383. HN Om etthme tie ons tenstalljnmk Olene Ses on. een een 418. —— =:''WzEDE och LINDHAGEN, åtgärder för det metr. mått- och vigtsy- stemets införande för medic. bruk i Riket, jemte utlåtande...... 455. * —— om konstruktion af galvanometrar, m. m. ............. zuressenevaeeen 457. ARRSENEOCHESTUXBERE, oml Gotska Sandon rn SN a ASG 353. "EKMAN F. L., Kemisk undersökning af Nullabergarten.........:................. 123. Fries Tu., om 1868 ärs expedition till Ishafvet ........................ 2... 418. Go&s von, sändning af djurarter frän Vestindien...........unsenncasscnseneennenn 384. "HAMBERG, kemisk undersökning af Stockholms brunnsvatten ................... 1593: "HAMMARGREN, om förekomst af Pinus Cembra i Wermland ..................... 417. *HEER, om fossila vexter från Nordvestra Amerika ........4.................. 3, (GD HOLMGREN Hy., om integration af en differ. eqvation................ 2... 326, 384. "IGELSTRÖM, om Wermlands mineralier och bersanter ee BASAR 29. —— om kalits tillgodogörande ur fältspat ...accacecenanccenanneeeeeenenn 409. * —— om jättegryta i NE ES SEE ara ee 459. ”KINBERG, (Sn (SÄL ORD STIAN at en II een. esse eekerdeter 403. — om andıarhalskotansnuppko MS byns ee 429. *KoLBeE, om kolsyrans reduktion till oxalsyra ................22u2u0en2 een 70, 78. LINDEBERG, om Hieracia Scandinavise exsiccata ..............unccneccessensessenene 383. LINDHAGEN och SELANDER, utlåtande om statsanslag för utförande af en longit. bestämning mellan Lund och Berlin .....................-. 69. —— =: och EDLUND, utlåtande om statsanslag åt D:r RUBENSON ........ 19. —— =: redog. för 1867 års gradmätningsarbeten......... .-.......0.0..0. 195. —— =: WREDE och EDLUND, åtgärder för det metr. mätt- och vigtsy- stemets införande för medic, bruk i Riket, jemte utlåtande... 459. 61965 IV Sid *LINDSTRÖM, om två nya öfversill. koraller från Gotland............ssesssssssen 419. "JANNARSSON, bidrag till Westergöthlands geologi ..................-unnussoernaense: 53. _— monocotyl. vexter i den Cambr. formationen ..........uu2u0 seen. 417. LOovÉN $., ref. MALM, om Pleuronectoidernas utveckling och byggnad....... il; — ref. MALM, ”monographie illustrée du Baleinoptere ete.”.......... 1. SE om en i Nordsjön lefvande spongia-art ......eesescnsassennsneenenn 14405. —— om en ny form af echinodermer ...........uunsunesnene ns. } = och SUNDEVALL, utlåtande om fisket i Wettern.............,.«...sos 326. m och BOHEMAN, utlätande om fisket i Östergöthlands insjöar och " vattendrag... 2.2020... een Mer er ENA 383. _— om von Goiis’ sändning af djurarter fr. Westindien................ 384. — meddelar bref från Ishafs-expeditionens medlemmar................ 407. — ref. O. TORELL och LINNARSSON, om monocotyl. vexter under den Cambr.. formahionen ses ee osa as sla UNS ERE RASET —— ref. bref fr. CLEVE och. ANNERSTEDDE se 417. —— och SUNDEVALL, utlåtanden om fisket dels i Sölvesborgsviken samt dels i Oppmanna och Räbbelöfs sjöar ..mossssssereene 455. — och SUNDEVALL, utlåtande om skottpenningars behöflighet........ 456. "MATmM, om. ett. skelett at Balenoptera Musculus ss 95. *MEvEs, bidrag; till ‚Sveriges.ornitholosl. 2. ss SS SES 251. Moun, i hafvet utkastade flaskor Ser Fanna oms os 406. MÖLLER VON, om ett i Halland funnet fossilt hvalben m. m. ................. 69. "NORDENSKIÖLD, ref. ©. HETER, om fossila vexter från Nordvestra Amerika... 1, 63. — ref. RAUPACH, om sednaste jordbäfning på St. Thomas ..... 19. : —— om temperaturens inflytande på vattnets förmåga att upp- lösa salter in. a Me EAA 345. _— om förberedelser till den förestående Ishafs- -expeditionen.... 384. z —— om hydrofluoceritens sammansättning ..... ossissssesssesernsnea 399. —— om resultaten af 1868 års Ishafs-expedition .................=. 456. "OLSSON, Reseberättelsel nn So ee 471. PETTERSON C. A., astron. original-dagböcker förda TAP PLÅT 70. Posr von, om "trollnystan” oo osssssseresrsserentenerner send ene ene ennen ten RER: 451. "RAUPACH, JordbäfnineYpaySt. Thomas... ee 2». SANTESSON, WREDE och EDLUND, utlåtande om införande af det metr. mätt- och vigtsystemet för medie. bruk i Riket .................. ... 69. SELANDER och LINDHAGEN, utlåtande om statsanslag för utförande af en longit. bestämning mellan Lund och Berlin ........ ............. 69. "STENBERG, om lafvars användning till beredande af drufsocker och alkohol 17. ÄSTUXBERG och BIsEn? om% Gotskal Sandon er 398. "STAL, ‚Synopsis saldarum |Sueciee, rn USTA 397. *——. Synopsis. ‚hydrobatidum Tee ur. 2 N SNR 3. — reseberättelse A... Innen ahnen ee Dee SRA 407. SUNDEVALL och S. LovÉNn, utlåtande om fisket i Wettern ..... . un... 326. == och S. Lovkn, utlåtande om fisket dels i Sölvesborgsviken samt ‚dels i Oppmanna och Råbbelöfs sjöar ........... . sessrarsrenenen 455. —— och S. LovÉn, utlåtande om skottpenningars behöflighet......... 456. "TILLBERG, om nitroglycerin och nitroglycerin- svalvelsyras.. en... 75. TORELL Ö., om monocotyl. VExXter ı Cambr, formanonen AS 417. ULLGREN, om ämnen funna i Svensk kopparplät..............eueenecneeennenenen. i WALLMANS sterbhus, föräring af meteor. handskrifter.......................... 3%. WREDE, EDLUND och SANTESSON, utlåtande om det metr. mätt- och vigt- systemets införande för medie. bruk 1 Riket ........................ —— och EDLUND, utlåtande om föreslagna förändringar i Nåd. Stadgan om mått och VISE «erna N LE WELT — — och EDLUND, utlåtande om äskledarne & kruthusen i Carlskrona... 388. —— = EDLUND och LINDHAGEN, åtgärder för det metr. mätt- och vigtsy- stemets införande för medie. bruk i Riket, jemte utlätande...... 455. ZETTERSTEDT, berättelse om en bryologisk resa till Öland ...........+...---s-- 383. Sid. Kongl. Maj:ts nåd. bref om upplåtande af postängf. ”Sophia” för en expe- At UN RITTER RER NE 325. Originalprotokoller öfver justeringen af anskaffade kopior af metern och kilogrammen ............... ER RE N N N Ar. 451. Sekreteraren Srsherattelse marc. en NEE Se: le 307. Here Eunwansyaljes til Prassen.......u.e0o.ccneesee ehesten nennen 305. Elerri Bestergguedlarperpresidium;.. 2.202.202. 2.200 essen 305. Med döden afgängne ledamöter: FLoureEns, 1; GRAVATT, 69; BREWSTER, 195; van DER Hozven, 305; BroucHam, 325; ÅKRELL, 417; von Beskow, BOHEMAN, ULLGREN, 451. 4 Invalde ledamöter: THALÉN, 2; GRIESINGER, C. BERNARD, 196; MaAGNUs, 326; RANKINE, WEISBACH, LACORDAIRE, 385; CAREY, 452. Grefve MÖRNEE kallas till Kalender-redaktör ....................ccccceceeeceec... 2. _— afgkediefran. Netariehefatiningen 0 ee as Herr SJÖGRÉEN utsedd till Akademiens Notarie.............................. ., Afhandlingar inlemnade: Marc, 1; CLEVE, 69; AGARDH, 326; HOLMGREN, 384; EDLUND, 407; STÅL, 418. Letterstedtska resestipendiet: (TAS ÖN VE ER en LE AR ALE 456. BE an skars p ende ns NIIESS ON Er a ren 326. Mrehiersteiitska, anslaget- STENBERG. ...L.......un.csen erden anenenenee Bea eh Zäll, Belöningar: LETTERSTEDTSKA: J. och A. NOBEL, 71; LINDBOMSKA: PAY- KULL, 196; WALLMARKSKA: HOLMGREN och THEORELL, 452; Guldmedalj: VON ÖTTER, 456. Reseanslag: Krok, OLsson, PORATH, ALMAVIST .............naace een 196. Uppmuntran för Instrumentmakare: G. SÖRENSEN och CARLMAN ............ 196. Meteorologiska dagböcker: 70, 305, 417, 451. Skänker till Akademiens Bibliothek: 2, 16, 62, 71, 72, 104, 240, 305, 306, 323, 326, 380, 381, 382, 385, 386, 407, 408, 412, 413, 414, 415, 418, 449, 450, 452, 454, 470, 485. Skänker till Riksmuseum: 69, 323, 382, 386, 415, 416, 451, 485, 486. Utbyte af skrifter: med Société des sc. phys. et. nat. i Bordeaux, och Museo publico i Buenos Ayres, 384; med Skottska meteor. Sällskapet, 456. , re SS u d . Kr 5 2 “ SER SM [ ; 3 en Gh AN x ” På I | di | A Pr c x | { zu vy fil nu” 2 | ? : Ri 5 ; x r 2 I 0 1 x Ir , al Ja = = ’ = eh, ie NV ; £ 9 -. er Kata! \ ; y Kan) f EN - Ay) LITE Ir sit IE ger BERN aA. Nb 1& rg). Ya IT a a vr a RS ÖFVERSIGT SO FENG AF BRASS KONGL. VETENSKAPS-AKADEM FÖRHANDLINGAR. Årg. 2607 1868. 6 1. Onsdagen den 8 Januari. Preses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot, f. d. Sekreteraren vid Franska Vetenskaps-Akademien M. J. P. FLOURENS med döden afgått. Hr S. LovEn redogjorde för den af Intendenten vid Göte- borgs Museum A. W. MALM inlemnade och till införande i Aka- demiens Handlingar antagna afhandlingen: ”Om Pleuronectoider- nas utveckling och byggnad”*; förevisade det utaf Intendenten MALM nyligen med bidrag af statsmedel utgifna arbetet: ”Mono- graphie illustree du Baleinoptere, trouvé le 19 Oct. 1865 sur la cöte occidentale de la Suede”; föredrog en af Dr J. G. O. Lin- NARSSON afgifven berättelse om den resa, som han med under- stöd af Akademien under nästlidne sommar utfört i Westergöt- land für palzontologiskt ändamål"; samt lemnade några medde- landen om en märklig g, i Nordsjön lefvande art af slägtet Spongia*. Hr ULLGREN redogjorde för ätskilliga af honom uti svensk kopparplåt funna ämnen. Hr NORDENSKIÖLD meddelade ett utdrag af ett bref från Prof. OswALD HEER i Zürich rörande den rika samling af fos- sila växter, som Bergmästaren FURUHJELM hemfört från Cooks Inlet i Norra Amerika”, samt redogjorde för en af Bergskonduk- tören L. J. IGELSTRÖM insänd berättelse om den resa, som han förliden sommar med understöd af statsmedel utfört i Wermland för mineralogiskt ändamål”. DD Professoren vid Kongl. Carolinska Medico-chirurgiska Insti- | tutet Hr S. STENBERG lemnade i ett utförligt föredrag medde- lande om en af honom verkställd undersökning öfver vissa laf- ' arters användbarhet till beredande af dextrin, drufsocker och sprit*. Sekreteraren meddelade en afhandling af Hr EDLUND: ”Om den nya elektromotoriska kraften i den galvaniska ljusbagen” *. Till inländsk ledamot af Akademiens 4:e klass kallades genom val Adjunkten i Fysik och Mekanik vid Universitet i Upsala Dr TOBIAS RORERT THALÉN. Till Redaktör af Statskälendern utsågs Akademiens Notarie, Sekreteraren i Statistiska Central-Byrån, Filosofie Doktorn Grefve CARL ROBERT STELLAN MÖRNER. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Académie R. des Sciences i Bruxelles. Mémoires, T. 36. Bulletins. 22:e Serie, T. 22, 23. » Tables, T. 1—20. Annuaire de F'Académie, 31. Annales de l’Observatoire, T. 17. Annuaire » » 34. Biographie nationale, T. I: 2. Från Zoological Society i London. Transactions, Vol. ®: 4. Proceedings, 1867: 1, 2. Från Chemical Society i London. Journal, 1867: 4—12. Frän Societe Entomologique de France i Paris. Annales. 4:e Serie, T. 6. Från Societe des Sciences Physiques & Naturelles i Bordeauz. Memoites, T. 4:1. 5: 1. (Forts. å sid. 16). 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1868. N:o 1. Om den nya elektromotoriska kraften i den galvaniska ljusbägen. (AS EEEDELUND: [Meddeladt den 8 Januari 1S68.] 1. Om man med ett starkt galvaniskt batteri bildar en ljusbåge mellan kolspetsar och derefter på ett ställe vid sidan af ljusbågen afbryter ledningen, så att strömmen upphör, men derpå efter ett kort tidsmoment återställer ledningen i dess förra skick, så finner man, att ljusbågen icke slocknar, utan fortfar att äga rum, oaktadt strömbanan under en kort tid varit afbruten. Den tid, hvarunder strömmen på detta sätt kan vara afbruten, utan att - ljusbågen slocknar, beror på strömmens styrka. År denna stor, så kan afbrottstiden göras längre; men är den svagare, så måste afbrottet vara kortare, om ljusbågen skall fortvara. Göres samma försök, då ljusbågen bildas mellan polspetsar af silfver, så slocknar ljusbagen i det ögonblick, som afbrottet sker, utan att efter ledningens återställande kunna -ånyo af sig sjelf upp- träda. Detta förhållande med ljusbågen mellan kolspetsar hän- tyder utan tvifvel derpå, att ledningen i ljusbågen fortvarar ett kort ögonblick efter strömmens upphörande, hvarigenom det blir möjligt, att strömmen, då den afbrutna ledningen vid sidan om ljusbågen blif- vit återställd, förmår att åter bringa ljusbågen i verksamhet. Vore ”edningen mellan kolspetsarne afbruten under den korta afbrotts- tiden, så skulle strömmen efter ledningens återställande på afbrotts- stället icke förmå att genombryta luftlagret mellan kolspetsarne och bringa ljusbågen till nytt lif. Men ledningen i ljusbågen betingas hufvudsakligen af de lösryckta kolpartiklar, som af strömmen öfver- föras från den ena polen till den andra. Man måste således till- följe häraf antaga, att under första tidsmomentet efter lednings- 4 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. banans afbrytande, kolpartiklar fortfarande lösryckas och öfver- föras från den ena polen till den andra. I en föregående af- handling har jag bevisat, att genom det mekaniska arbete, som strömmen förbrukar för att sönderslita polspetsarne, uppstår en elektromotorisk kraft, som sänder en ström i motsatt riktning mot hufvudströmmen'). Om nu detta sönderslitande fortvarar un- der det första korta tidsmomentet efter hufvudströmmens upp- hörande, sa borde det vara möjligt att skilja strömmen af denna elektromotoriska kraft fran hufvudströmmen och kunna uppmäta densamme, skiljd från all inblandning af den sednare. Det är i detta syfte, som jag tillsammans med Hr Magister LEMSTRÖM från Helsingfors anställt efterföljande försök. fe För att afbryta ledningen på sidan om ıjusbagen, begagnades en kommutator af föl- n och l, I fyra qvicksilfverkoppar, nedbor- 20 1 rade 1 det horizontalt liggande mahognybräde. hvari kommutatorns olika delar voro fästade. Na jande beskaffenhet: I figuren 1 föreställa n, pP N Ör Midt ewellan n n och I! var en horizontal | i : axel, och i denna var fästad en häfstang. af =, —/ messing, hvars båda ändar voro gaffelfor- ; miga, och dessa gaffelskänglar voro böjda nedåt, vinkelrätt mot häfstängens längdriktning. Om häfstängens ena hälft var nedtryckt, så voro kopparne » och n i ledande förbindelse med hvarandra, emedan gaffelskänglarne i ändan på den nedtryckta häfstangsarmen neddoppades i dessa koppar. Ned- trycktes deremot häfstångens andra hälft under det horizontala läget, så förenades kopparne / och ! med hvarandra, hvaremot förbindelsen mellan n och »n' upphörde. Kopparne n och I! stodo i ledande förbindelse med hvarandra medelst en koppartråd p. Stapelns negativa pol förbands med koppen n, och från / utgick en ledningstrad till det ställe b, hvarest ljusbågen bilda- des. Tråden bg r Jedde till stapelns positiva pol. Från y NE en tråd till magnetometern g, och den andra ändan af Y EN ') Ofversigt af K. Vet.-Akad. Förh. för 1867, April. Pogg. Ann. B. 181, s. 586. EDLUND, OM DEN NYA ELEKTR. KRAFT. I DEN GALYV. LJUSBÄGEN. 5 magnetometerträden var förenad med koppen !. Om nu n och n genom den gaffelformiga häfstängen voro förbundna med hvar- andra, så bildades en ljusbåge vid db. Då häfstången kastades om, afbröts förbindelsen mellan nr och n, och strömmen upp- hörde, hvarefter kopparne l! och ! blefvo förbundna med hvar- andra. Derigenom blefvo magnetometerträdens båda ändar fä- stade en på hvardera sidan om ljusbågen b. Om således en elektromotorisk kraft fanns qvar i ljusbågen under första ögon- blicket efter hufvudströmmens upphörande, så måste denna sända en ström igenom magnetometern och förorsaka ett utslag. Den använda magnetometern var densamma, som jag vid föregående undersökningar begagnat. Om en med en jerntråd sammanlödd kort nysilfvertråd infördes i magnetometerledningen, erhölls 54 skaldelars utslag, då lödningsstället uppvärmdes 1 grad. Det är naturligtvis af vigt, att förbindelsen mellan ! och ! följer så hastigt som möjligt på upphäfvandet af föreningen mel- lan 2 och 2; men å andra sidan måste man noga tillse, att icke vid häfstångens omkastning under någon kort tid n och » äro förbundna med hvarandra på samma gäng som / med !. Om detta är fallet, så kommer en del af hufvudströmmen att under den liktidiga slutningen passera genom magnetometerträden, och magnetnålen gör till följe deraf ett utslag, som förorsakas af hufvudströmmen. Då gaffelskänglarne vid häfstångens omkast- ning ryckas upp ur qvicksilfverkopparne n och x, höjer sig qvicksilfrets yta omkring skänglarne till följe af adhesionen, och derföre äger kontakten mellan båda en längre tid rum, än om qvicksilfrets yta förblefve oförändrad. År strömmen i gång, så uppstår dessutom gnistbildning, så snart kontakten mellan qvick- silfret och skänglarne upphör, och så länge gnistbildningen räcker, fortfar ännu strömmen. Denna af gnistbildningen förorsakade fördröjning af strömmens upphörande växer med strömmens styrka. På det att omkastningen af häfstången ständigt skulle ske med samma hastighet, verkställdes densamma med tillhjelp af en fal- lande vigt. Den tid, som åtgick från det ögonblick, då gaffel- skänglarne lemnade qvicksilfverytan i kopparne n och n’, till det 6 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. ögonblick, då skänglarne på häfstängens andra ända berörde qvicksilfret i kopparne I och !, uppgick enligt beräkning till om- kring 3, sekund. I anseende till gnistbildningen och qvicksilfrets adhesion var dock tiden från hufvudströmmens upphörande till föreningen mellan Z och ! mycket kortare. Att vid denna om- kastningshastighet föreningen mellan x och n icke var samtidig med den mellan ! och !', bevisades på följande sätt: Polspetsarne vid b sammanskrufvades, och ledningstråden p borttogs, och i dess ställe insattes mellan n och ! en nysilfvertråd af betydligt motstånd. Detta motstånd var dock afpassadt så, att det åstadkom en mindre förminskning af strömstyrkan än Jjusbågen vid b, då denna ägde rum, och då p förenade n med I. Derpä löstes magnetometerträden gq från qg och förenades i stället med n'. Om nu samtidig slutning ägde rum vid häfstångens omkastning, måste en del af hufvudströmmen passera genom magnetometern och förorsaka ett utslag, men i motsatt fall måste magnetnålen förblifva i hvila. Strömstyrkan var vid detta försök starkare än vid de följande, och följaktligen gnistbildningen intensivare. Detta oaktadt ägde ingen samtidig slutning rum. För att i någon mån minska gnistbildningen var qvicksilfret i kopparne n och n' be- täckt med ett tunnt lager af olja. Att icke samtidig slutning ägde rum följer dessutom af ett annat försök, som nedanföre skall anföras. 3. Vi öfverga nu till de egentliga observationerna, hvilka dock icke upptagas i den ordning, som de. blifvit anställda. Da motståndet i ljusbågen är stort och växer med dennes längd, så måste under föröfrigt lika omständigheter utslagen blifva mindre i samma mån, som bägens längd tilltager. Det var derföre nöd- vändigt att, så vidt det lät sig göra, söka gifva bågen samma längd vid de olika försöken. Den ena kolspetsen var för detta ändamål rörlig och kunde förflyttas med tillhjeip af en mikro- meterskruf. Detta oaktadt blef dock bågens längd icke lika stor vid alla försöken, tillfölje‘ hvaraf utslagen icke obetydligt varie- rade. Det var derföre nödvändigt att anställa ett strörre antal försök och deraf taga medium. För att gifva ett begrepp om EDLUND, OM DEN NYA ELEKTR. KRAFT. I DEN GALV. LJUSBÄGEN. 7 variationernas storlek äro vid de nedanföre uppgifna medeltalen saväl de sannolika felen som observationernas antal angifna. Försöket 1. Stapeln bestod af 50 Bunsens elementer, med salpetersyra omkring kolet. I ledningen var dock det i mina föregående uppsatser om den galvaniska ljusbagen omnämnda pa- rallelipipediska tråget af trä insatt, och detta var på samma sätt som förut till en del fyldt med en kopparvitriollösning. Afståndet mellan kopparblecken var 5 tum. Af detta motstånd nedsattes strömstyrkan betydligt. Ljusbågen bildades mellan kolspetsar. Då magnetometerträdarne voro förbundna med strömmens: led- ningsbana på det sätt, som ofvanföre finnes angifvet; så erhölls alltid vid häfstångens omkastning ett utslag i magnetometern, tillkännagifvande en ström, som mellan kolspetsarne gick i mot- satt riktning mot hufvudströmmen. Såsom medium af 10 obser- vationer var detta utslag = 18,7 skaldelar, med ett sannolikt fel af + 1,24. Om kolpolerna utbyttes mot dylika af silfver, och samma försök repeterades, förblef magnetnälen i fullkomlig hvila. Då ljusbågen bildas mellan silfverpoler, äger således ingen efterver- kan rum, sedan bågen blifvit utsläckt. Detta förhållande bevisar, att orsaken till den ström, som åstadkommer utslaget, är att söka i sjelfva ljusbagen, emedan utslaget beror af, polspetsarnes beskaffenhet. Det ädagalägger tillika, att ingen samtidig slut- ning vid omkastningen ägt rum emellan n och n’ samt 2 och I. Det erhållna medelutslaget, 18,7 skaldelar, gifver ensamt för sig icke något begrepp om storleken af den elektromotoriska kraft, hvaraf strömmen förorsakas. Utom af instrumentets käns- lighet beror utslaget af motståndet mellan kolspetsarne, af tiden, hvarunder strömmen verkar, samt af den elektromotoriska kraften. Utan kännedom häraf kan man således icke på förhand afgöra, om elektromotoriska kraften närmast är lika med t. ex. 0,1 af ett Bunsens element eller med 10 till 15 sådana elementer. För att bestämma den elektromotoriska kraftens storlek förfors på följande sätt: S ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Försöket 2. Förbindningen mellan hufvudströmmens led- ningsbana, magnetometerträden och kommutatorn förändrades på det sätt figuren 2 utvisar. Q@vicksilfverkoppen n förbands med Fig. 2, ledningsträden fran stapelns positiva pol och med samma ledningstrad förbands äfven mag- | netometerträden gg. Ledningsträden från sta- 4 pelns negativa pol förbands direkt med den (a „' ena kolspetsen. Om nu n och » genom den 5 gaffelformiga häfstangen stodo i ledande för- Fe | bindelse med hvarandra, så bildade strömmen } i en ljusbåge vid b; då deremot häfstången af ern, den fallande vigten kastades om, så upphörde b kontakten mellan » och n', ljusbågen slocknade, och strömmen tog sin väg genom magnetometern, så länge led- ningen genom den släckta ljusbågen varade. Det erhållna utsla- ct var nu förorsakadt af den elektromotoriska kraften i sta- peln, förminskad med den elektromotoriska kraften i den släckta ljusbågen. Stapeln bestod af samma 50 elemeuter som i försöket 1 och med samma motstånd i kopparvitriollösningen. Om icke detta motstånd var insatt, så blef strömmen så stark, att ljus- bågen, såsom förut har blifvit nämndt, icke slocknade, då häf- stången kastades om. "Såsom medium af 10 observationer erhölls på detta sätt ett magnetometerutslag af 27,9 skaldelar, med ett sannolikt fel af +1,43. Om ljusbågen bildades mellan silfverpoler, så erhölls icke något utslag, utan förblef magnetnälen i hvila. Mellan silfverpolerna var således ingen ledning, sedan bågen slocknat. Af de erhållna utslagen 18,7 och 27,9 kan den elektromoto- riska kraften i den slocknade ljusbågen icke direkt beräknas, emedan ledningsmotstånden i de båda fallen äro olika. I det förra fallet utgöres motståndet af det i ljusbägen tillsammans med det, som finnes i magnetometerledningen. I det sednare fal- let tillkommer dessutom motständet i stapeln och i koppar- vitriollösningen. Kallar man det förra motständet för m, det sednare för m’, elektromotoriska kraften i stapeln för Z och den EDLUND, OM DEN NYA ELEKTR. KRAFT. I DEN. GALV. LJUSBÄGEN. 9 sökta elektromotoriska kraften i den slocknade ljusbägen för x, sa har man att u = : = —21,9':18,7. I de följande försöken erhålles en bestämning af förhällan- det mellan m och m, med hvars tillhjelp räkningen kan utföras. Försöket 3. Stapeln bestod af 26 elementer, och koppar- vitriollösningen var icke infogad i ledningen. Då observationerna. gjordes på samma sätt som i Försöket 1, erhölls ett utslag af 40 skaldelar såsom medium af 15 observationer, och med ett sannolikt fel af + 3,5. Då derefter en nysilfvertråd af 18,8 fot insattes i magnetometerledningen, erhölls ett utslag af 34 skal- delar såsom medium af 15 observationer, och med ett sannolikt fel af + 3,7. Häraf kan man således beräkna motståndet i den slocknade ljusbågen. Om motståndet i nysilfverträden kallas o och i ljusbågen och magnetometerledningen tillsammans B, så har man: B:B+0 = 34:40, hvaraf B = 5,67 0. Försöket 4, Med 30 elementer, utan att trågapparaten var i ledningen infogad, gjordes derefter 15 observationer på samma sätt som i Försöket 2. Stapeln ökades från 26 till 30 elemen- ter, emedan ljusbågen med 26 elementer var så svag, att den lätt af sig sjelf slocknade, tillfölje hvaraf försöken ofta måste göras om. Medium af dessa 15 observationer blef 64 skaldelar, med ett sannolikt fel af + 6,5. Motståndet i stapeln uppmättes och befanns vara 1,7 o. Motståndet i bågen var, då 26 elemen- ter begagnades, 5,67 o; då 30 elementer användes, blir det något mindre, emedan motståndet minskas, när strömstyrkan tilltager. Motståndet i hela ledningen var således vid detta försök något mindre än 1,7 0 +5,67 o = 1,370. Om motståndet varit lika som i försöket 3, så skulle magnetometerutslaget på sin höjd hafva blifvit ——— = 83,2 skaldelar. 10 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Man har säledes 83,2:40 = EP — 2:2; hvaraf x = 9,7 elementer. Man ser häraf, att den elektromotoriska kraften i den slock- nade ljusbägen mellan kolspetsarne icke kan vara mindre än 9,7 elementer af Bunsens konstruktion. De i detta och föregaende försök lemnade uppgifter kunna begagnas för att beräkna ljusbagens elektromotoriska kraft efter observationerna i försöken 1 och 2. Dä motständet i 30 elementer är 1,70, sa kan man 50 för 50 elementer antaga detsamma vara a0: 1,70 eller . . 2,83 0. Kallas motståndet i 1 tum af kopparvitriollösningen för 7, så visade en särskild undersökning att 0 = 2,06 r. 5 tum af kopparlösningen hade således motståndet . . 2,43 0. Hela motståndet i stapeln och rheostaten tillsammans blir således 5,260. Antages motståndet i ljusbågen och magneto- meterledningen vara 5,67 o, likasom i försöket 3, så blir följ- aktligen hela motståndet i stapeln, rheostaten, ljusbågen och magnetometerledningen tillsammans 10,93 o. Hade motståndet i försöket 2 likasom i försöket 1 varit 5,67 o, skulle således magnetnålens utslag i stället för 27,9 skaldelar hafva blifvit Do FAS Sh | 5.67 27,9 = 53,8 skaldelar. Man har således: 53,8: 18,7 = 50 — x:, hvaraf x = 12,9 elementer. Försöket 5. Stapeln bestod af 50 elementer, och 5 tum af kopparvitriollösningen voro i ledningen insatte. Motståndet i sta- peln befanns vara 3,97 o, hvilket tillsammans med motståndet i lösningen blir 6,4 o. Då magnetometerledningen på samma sätt som i försöken 1 och 3 omgaf ljusbågen, blef utslaget vid häf- stängens oınkastning, såsom medium af 10 observationer, lika med 11,7 skaldelar, med ett sannolikt fel af + 0,85. Då derefter ett motstånd = 12,90 insattes i ledningen, blef utslaget, såsom medium af 10 observationer, lika med 6,5 skaldelar, med ett sannolikt fel af + 0,37. Häraf kan man beräkna att motståndet EDLUND, OM DEN NYA ELEKTR. KRAFT. I DEN GALV. LJUSBÄGEN. 11 i ljusbagen och magnetometerledningen tillsammans var lika med 16,10. Den stora tillökningen i ljusbagens motstånd härleder sig sannolikt deraf, att strömstyrkan var mindre än förut. Försöket 6. Stapeln och det insatta motståndet voro de- samma som i försöket 5. Magnetometertråden förbands med kommutatorn och hufvudledningen på det- sätt figuren 2 utvi- sar. Då häfstången omkastades, erhölls alltid utslag, som ut- gjorde, såsom medium af 15 observationer, 19,2 skaldelar, med ett sannolikt fel af +1,35. Motståndet härvid var = 22,5 0 (= 6,40 + 16,10). Hade motståndet likasom i försöket 5 varit 16,1 o, skulle utslaget blifvit = 26,83 skaldelar. Man har således: 26.83: 11,7 = 50 2: x; hvaraf x = 15,2 elementer. Medium af de tre anförda bestämningarne öfver den slock- nade ljusbägens elektromotoriska kraft blir saledes 12,6 elemen- ter. De ofvan anförda sannolika felen visa, att denna bestäm- ning icke kan göra anspråk på stor noggranhet. Det är väl möjligt, att det rätta värdet kan skilja sig med ett par enheter öfver eller under från det anförda. Men detta betyder icke heller för det närmast föresatta målet någonting. De anställa försöken adagalägga i alla fall ojäfaktigt, att i deu galvaniska Jjusbågen mellan kolspetsar förefinnes under första ögonblicket efter dess utslocknande en elektromotorisk kraft, hvars storlek är jemnförlig med 10 till 15 Bunsens elementer. Det är dessutom att märka, att de erhållna talen äro medelvärden för den elektromotoriska kraften. Denna är utan tvifvel starkast under det första ögon-. blicket efter ljusbågens utslocknande och aftager derefter i inten- sitet, till dess att den alldeles upphör. Kunde man derföre ha- stigare, än som vid föregående försök ägt rum, kasta om häf- stången och derigenom låta slutandet af magnetometerbanan följa närmare inpå öppnandet af hufvudströmmen och ljusbågens ut- slocknande, så skulle man erhålla ett ännu större värde på ljus- bågens elektromotoriska kraft. 4. Den funna elektricitetskällan i den slocknade ljusbågen kan icke vara af kontaktelektromotorisk natur. Det förekommer 12 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. derstädes tva kontakter mellan kol och gaser, men dessa verka i motsatt riktning och upphäfva derföre hvarandra. Det är möjligt, att, da försöken göras i luftfyldt rum, den i luften befintliga fuktig- heten sönderdelas och åstadkommer ”polarisation ; men om ock detta vore fallet, kunde endast en obetydlig del af den funna elektro- motoriska kraften deraf förklaras. Den funna kraften kan icke heller vara ett induktionsfenomen; ty vilkoren för framträdandet af ett sådant äro i ljusbågen icke förhanden. Den har icke heller någon gemenskap med den af QuUINCKE upptäckta elek- tromotoriska kraften vid vätskors gång genom porösa skilje- väggar. Det enda, man möjligen kunde misstänka, är, att den är af thermoelektriskt ursprung. Den positiva polspetsen upp- hettas betydligt högre än den negativa, och man har derföre i ljusbågen två kontakter mellan kol och gaser, af hvilka den ena har betydligt högre temperatur än den andra. Det förefaller dock härvid oväntadt, att denna thermoelektriska kraft skulle kunna uppnå ett så betydligt värde som det vi i det föregående hafva funnit '). För att kunna experimentelt afgöra, huru här- med sig rätteligen förhåller, blefvo följande försök anställda. Om den ifrågavarande kraften är af thermoelektrisk natur och förorsakad deraf, att den positiva polen har en högre tem- peratur än den negativa, så maste den observerade strömmen alldeles försvinna, om den negativa polens temperatur bringas till samma höjd, som den positivas. Äfven om den negativa polens temperatur endast höjes, så att temperaturskillnaden mellan po- ') Hr Wırp har i Pogg. Ann. B. 111 meddelat en uppsats, hvari visas, att en känslig magnetometer gifver ett betydligt utslag, om den förbindes såsom i figuren 1 med en stapel af 20 Bunsens elementer. Hr Wırp omnämner dock icke de försigtighetsmätt han vidtagit för att öfvertyga sig derom, att vid hans försök ingen gemensam slutning ägde rum vid öppnandet af huf- vudströmmen och infogandet af magnetometerledningen. Äger en gemensam slutning rum, så erhåller man äfvenledes utslag på magnetometern; men dessa förorsakas då af hufvudströmmen sjelf. Något försök att uppmäta den erhållna strömmens styrka eller storleken af dess elektromotoriska kraft, har Hr Wırp icke anställt. Hr Wırn fann derföre ingen betänklighet vid att antaga, att de utslag, som erhöllos, förorsakades af en thermoelektrisk ström, som uppkom af de till olika temperatur upphettade polspetsarnes beröring med den mellanliggande gasen. EDLUND, OM DEN NYA ELEKTR. KRAFT. I DEN GALV. LJUSBÄGEN. 13 lerna minskas, så måste den thermoelektriska strömmen äfven förminskas; eller till och med kunde det vara möjligt, att den nedginge till noll och derefter finge motsatt riktning mot förut, innan ännu den negativa polens temperatur hunne upp till den positivas. Om det påståendet, att strömmen aftager, då den negativa polens temperatur höjes, under alla förhållanden skall vara fullt riktigt, fordras dock, att bågen bibehåller sin elektri- ska ledningsförmåga oförändrad. Denna beror dock hufvudsak- ligast, om icke uteslutande, uti den galvaniska ljusbågen at de öfverförda partiklarnes mängd och beskaffenhet och icke af gaser- nas temperatur. Deremot är det ingalunda på förhand gifvet, att strömmen skall stiga, om den positiva polens temperatur höjes, och derigenom temperaturskillnaden mellan polerna blifver större; emedan det skulle kunna vara en möjlighet, att den stör- sta elektromotoriska kraften tillkommer en viss temperatur hos den positiva, och att samma kraft för högre temperatur hos denna blir mindre. Det ligger således vigt uppå att kunna visa, att höjning af den negativa polens temperatur icke förorsakar en förminskning af strömstyrkan. För att kunna åstadkomma detta, begagnades en Bunsens gasbrännare, försedd med blåsbälg. Då lågen ifrån denna sattes emot ett kol af samma beskaffenhet som de, hvilka begagnades "vid försöken, började kolet att hvitglödga, och en omkring det- samma virad tunn koppartråd smälte. Temperaturen var såle- des, åtminstone på den sida af kolet, som var vänd mot lågen, 1000 grader eller deröfver. Derefter gjordes nedanstående för- sök, dels utan upphettning med brännaren, dels med en sådan antingen på den positiva eller på den negativa polen, så nära som möjligt intill ljusbågen. Försöket 7. Stapeln bestod af 50 elementer, men strömmen var, sannolikt till följe af någon ofullkomlig ledning, icke sär- deles stark. Magnetometern var, likasom vid de följande ob- servationerna, förbunden med hufvudledningen enligt figuren 1, d. v. s. att den elektromotoriska kraften i ljusbägen förorsa- kade utslaget. Medium af 10 observationer, då ingen upphett- 14 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. ning ägde rum, och då den negativa polen upphettades till glödg- ning, var: utan upphettning med upphettning af negat. polen 30,8 skaldelar. 40,8 skaldelar. Sannnolika felet + 2,5. Sannolika felet + 3,1. Vid upphettning af den negativa polen och deraf följande för- minskning af temperaturskillnaden mellan polerna. blef således strömmen större; tvärtemot hvad som borde hafva blifvit fallet, om strömmen vore af thermoelektriskt ursprung. Vid efterföljande försök upphettades ömsevis den positiva och den negativa polen. Försöket 8. Med något starkare strömstyrka än i före- gående försök erhölls såsom medium af 10 observationer vid upphettning af positiva polen upphettning af negativa polen 40 skaldelar. 54 skaldelar. Sannolika felet + 3,1. Sannolika felet + 3,8. Således blef äfven nu strömmen större då temperaturskillna- den minskades. . Försöket 9. Stapeln bestod af 30 elementer utan infogadt yttre motstånd. Såsom medium af 15 observationer erhölls: utan upphettning med upphettning af posit. polen 46 skaldelar. 36,5 skaldelar. Sannolika felet + 2,8. Sannolika felet + 3,1. med upphettning af negativa polen 45,3 skaldelar. Sannolika felet + 2,2. Försöket 10. Stapeln bestod af 50 elementer, utan annat motstånd än det, de tjocka ledningsträdarne erbjödo. Ström- men var stark, och utslagen stora; men i samma mån hade äfven svårigheten att erhålla någorlunda konstanta utslag växt. Såsom medium af 15 observationer erhölls: EDLUND, OM DEN NYA ELEKTR. KRAFT. I DEN GALV. LJUSBÄGEN. 15 med upphettning af posit. polen med upphettning af negat. polen 73 skaldelar. - 73 skaldelar. Sannolika felet + 7,7. Sannolika felet + 7,1. Ehuru, såsom de anförda sannolika felen visa, observations- felen äro stora, är man dock af förestående försök berättigad till den slutsatsen, att den ifrågavarande strömmen icke aftager, då temperaturskillnaden mellan polerna genom den negativa po- lens upphettning göres mindre, hvilket dock borde vara fallet, om strömmen vore af thermoelektriskt ursprung. Härvid bör dessutom tilläggas, att denna förminskring i temperaturskillnaden är högst betydlig, ehuru denna dock säkerligen icke derigenom helt och hållet försvinner. Då den positiva polen upphettas, synes utslaget blifva något mindre; dock torde detta icke kunna uppställas såsom ett bestämdt faktum, enär de försök, som tala härför, icke äro flera och noggrannare, samt skillnaden större. Föröfrigt är det resultat, som dessa upphettningar af polerna lemnat, icke något annat än en bekräftelse på den slutsats, som kan dragas af mina föregående undersökningar öfver den galva- niska ljusbågen. Ingen lärer hysa något tvifvel derom, att den elektromotoriska kraft, som enligt de nu meddelade försöken fin- nes qvar i den nyss slocknade ljusbågen, är densamma, som enligt mina föregående undersökningar förefinnes i ljusbågen, under det att denne existerar. Men om denna kraft är det be- visadt, att den är oberoende af strömstyrkan '). Endast då. strömstyrkan närmar sig den minsta möjliga, med hvilken en ljusbåge kan framställas, börjar ett ringa aftagande i kraftens. storlek att visa sig”). Men polernas temperatur är beroende af strömstyrkan och samma förhållande äger utan ringaste tvifvel äfven rum med temperaturskillnaden emellan dem. Den ifråga- varande kraften är sålunda oberoende af polernas uppvärmning, och kan derföre icke vara af thermoelektriskt ursprung. 3) Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. för 1867, April. Pogg. Ann. B. 131, s. 586. ?) Ofversigt af K. Vet.-Akad. Förh. för 1867, December. 16 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2). Från K. Nederlandsch Meteorologisch Instituut i Utrecht. Jaarboek, 1866: 1, 2. Frän Bataviaasch Genootschap van Kunsten en Wetenschappen i Batavia. Verhandelingen, D. 32. Notulen, D. 2: 1—4. 8: 1,2. 4:1. Tijdschrift, D. 14: 5, 6. 35, 16: 1. v. o. Cuıss, J. A. Catalogus der Bibliothek van het Genootschap., Bat. 1864. 8:0. Från K. Natuurkundige Vereeniging in Nederlandsch Indie i Batavia. Natuurkundig Tijdschrift, D. 28: 4—6. 29: 1—4A. Från Observatorio de Marina i S. Fernando. Almanaque Nautico, 1869. Frän Allg. Schweizerische Gesellschaft der ges. Naturwissenschaften i Bern. Neue Denkschriften, Bd. 22. Actes, 50. Från Naturforschende Gesellschaft i Bern. Mittheilungen, 1866. Frän K. Akademie der Wissenschaften in Wien. Denkschriften. Math.-NW. Classe, Bd. 26. — Philos.-Hist. — Bd. 15. Sitzungsberichte. Math.-NW. — Abth.'l. 1866: 9, 10. 1867: 1—3. DE. NNE — — 2. 1866:10.1867:1—3. a a — 1866: S—10. 1867: 1, 2. SQ? Archiv für Oesterreichische Geschichte, Bd. 3 Från U. S. Naval Observatory i Washington. Astronomical Observations, 1851—1852. 1864. (Forts. å sid. 62). Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1868. Om användandet af Lafvar såsom material för fram- ställning af Drufsocker och Alkohol. Af S. STENBERG. [Meddeladt den 8 Januari 1868.] Det är kändt, att växternas cellulosa genom kokning med utspädd svafvelsyra eller saltsyra kan förvandlas till stärkelse- summi eller dextrin och slutligen till drufsocker. Till och med den hårda, träartade växtcellulosan, pa lämpligt sätt be- handlad med de nämnda syrorna, kan undergå denna förvand- ling. I allmänhet försiggår den dock ganska långsamt eller mycket ofullkomligt; och derför har det praktiska tillgodogöran- det af detta växtcellulosans förhållande, ehuru försökt, ej haft paräknad framgang. Da jag för nagon tid sedan, med anledning af en remiss fran Kongl. Sundhets-Collegium, var sysselsatt med att under- söka atskilliga lafvar i och för bedömandet af deras använd- barhet såsom nödbrödsämnen !), tyckte jag mig finna, att dessa lafvars cellulosa vid kokning med utspädd safvelsyra eller salt- syra ovanligt lätt förvandlas till drufsocker. Uti den analys a Islandslafven, som finnes anförd 1 BER- ZELII Lehrbuch der Chemie, 3:e Aufl., och som blifvit af BER- ZELIUS sjelf verkställd, är lafvens cellulosa upptagen under be- ') De ifrågavarande lafvarna hade, tillsammans med några andra nödbrödsäm- nen, blifvit till Sundhets-Collegium insända af Apothekaren i Råneå, J. Wın- ' GREN, hvilken ock redan förut hade direkt till mig insändt ett litet parti af samma nödbrödsämnen för att undersökas. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 20. FINGO 2 18 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. nämningen: ”Stärkeartiges Skelett”. Detta häntyder otvifvel- aktigt på, att BERZELIUS hos denna lafs cellulosa iakttagit en fr nagot olika beskaffenhet med den vanliga cellulosans, — en be- YA skaffenhet, som ställde den midt emellan cellulosa och stärkelse. ROCHLEDER och HELDT I) samt SCHNEDERMANN och KNOP °), > hvilka "sedermera verkställt omfattande undersökningar af flera NN olika arter lafvar, synas, ehuru origtigt, hafva antagit, att laf- varnas cellulosa ej skulle averkas af saltsyra. De förstnämnde begagnade nemligen, för att rena lafskelettet eller cellulosan, bland andra lösningsmedel äfven kokande utspädd saltsyra; och de sistnämnde använde för samma ändamål, äfvensom för att utdraga lafstärkelsen, kall koncentrerad syra af samma slag. ROCHLEDER och HELDT omtala äfven, da de redogöra för resul- taterna af sina ofvannämnda undersökningar, att LIEBIG för längre tid sedan skall hafva iakttagit, att vid kokning af Is- landslafvens skelett med utspädd svafvelsyra socker bildas. Då detta var det enda, som jag i den kemiska litteraturen kunde finna anmärkningsvärdt med hänsyn till den ofvannämnda af mig gjorda iakttagelsen angaende den ovanliga lätthet, hvar- med laf-cellulosan vid kokning med utspädd svafvelsyra eller saltsyra förvandlas till drufsocker, så ansåg jag mig böra när- mare fullfölja denna iakttagelse genom anställandet af några försök, för hvilka jag nu går att redogöra. De laf-arter, hvilka utgjort föremål för dessa försök, hafva va- rit: Islandslafven (Cetraria islandica ACHAR.), Manlafren (Evernia jubata HoFFM.) samt Zenlafven (Cladonia rangiferina HOFFM.). | Angående dessa lafvar önskade jag först och främst få af- gjordt, huru stor del af det vid deras kokning med utspädda syror bildade drufsockret är att härleda från deras halt af stär- kelse eller likartade ämnen. "Utgående från det utan tvifvel be- rättigade antagandet, att dessa beståndsdelar af lafvarna böra oenom en ihållande och förnyad kokning med vatten samt ut- 1) Annal. der Chemie u. Pharmacie, Bd. XLVIII, p. 1. 2) Journal f. prakt. Chemie, Bd. XL, p. 385, Bd. XXXIX, p. 863. Annal. der Chemie u. Pharmacie, Bd. XLIX, p. 103, Bd. LV, p. 144; S. STENBERG, OM ANVÄNDANDET AF LAFVAR. 19 pressning kunna utur dem tillräckligt fullständigt utdragas, un- derkastade jag afvägda qvantiteter af de särskilda lafvarna en sådan behandling. Lafvarna voro endast torkade i luften vid vanlig temperatur !). Innan de användes, hade de blifvit sön- derhackade. Kokningen skedde i trenne omgangar. Efter hvarje sådan afsilades vätskan genom linne och återstoden utpressades. Islandslafven och Manlafven ?) kokades på nämnda sätt under tillsammanstaget 3 timmars tid. Med Renlafven, hvilken sva- rare aåverkades af vattnet, utsträcktes kokningen ända till 9 timmar. Den qvantitet, som af hvarje laf-art till försöket an- vändes, var 5 gram, och 350 gram vatten begagnades till utkok- ning af hvarje sådan qvantitet laf. Afkoket på Renlafven kunde filtreras genom papper, men afkoken pa Islaudslafven och Man- lafven deremot icke. Uti dessa sistnämnda förblefvo derför upp- slammade en del fina partiklar af lafvarnas genom kokningen mycket uppluckrade cellulosa, hvilka vid silningen och press- ningen gått igenom silduken. Genom en ännu längre fortsatt kokning skulle, i följd af cellulosans fortgående uppluckring, mängden af dessa partiklar hafva blifvit ytterligare ökad, så att de kunnat i betydligare grad inverka på resultatets rigtig- het. Derför ansåg jag mig böra inskränka Islandslafvens och Manlafvens utkokning till den förutnämnda tiden af 3 timmar. De på ofvannämnda sätt erhållna afkoken af de särskilda laf- varna försattes hvar tör sig med 9 gram koncentrerad svafvel- syra och kokades dermed under 9 timmars tid, hvarvid det af- dunstade vattnet tid efter annan ersattes. Efter slutad kok- ning” filtrerades vätskan och återstoden på filtrum aftvättades. Uti filtratet, blandadt med tvättvattnet, bestämdes slutligen hal- ten af drufsocker *). Dervid erhöllos följande resultater. D r ') Vattenhalten i den lufttorkade Renlafven visade sig, vid en bestämning af densamma, vara 12 4. *) Den Manlaf, som till försöket användes, hade förut blifvit utlakad med svag lut, derefter tvättad med vatten samt slutligen torkad. ?) Alla här förekommande sockerbestämningar hafva skett med titrerad alka- lisk kopparlösning. När det varit behöfligt, har syran i sockerlösningen förut blifvit neutraliserad. 20 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. ne Använd qvan- Dur Det med svafvelsyra behand- | titet Lag EEE j er lade vattenafkoket på ER a a den använda er Mr lafvens vigt. N — | | Manlaf ....... SE N D 22 | 44 Islandslaten mn. ee een 5 2 40 | 5 0,2 | 4 Sedan jag sålunda funnit den qvantitet drufsocker, som kan bildas genom utspädd svafvelsyras inverkan på stärkelsen och densamma liknande ämnen uti de ifrågavarande lafvarna, under- kastade jag samma lafvar, 5 gram af hvarje, omedelbart, utan föregående utkokning med vatten, en I timmars kokning med ut- spädd svafvelsyra (9 gram koncentrerad syra + 200 gram vatten), under det att det afdunstade vattnet då och då ersattes. Efter slutad kokning filtrerades vätskan och återstoden pa filtrum af- tvättades. Filtratet blandades med tvättvattnet, och uti bland- ningen bestämdes halten af drufsocker. Dervid befunnos de sär- skilda lafvarna hafva gifvit nedanstaende qvantiteter drufsocker. Använd qyan-ı Drufsocker. Lafven omedelbart behandlad er la | | med svafvelsyra. | Y Kar! 7 Gram. I Enn, 90 Be Ba | 3 | | IN Förl KS war bd Sands Bs bee D | 3,67 73,4 | | landslag NNE ENE 5 Be 72 Rena Se an Nu 5 IBA | 68 Om man frän de senast funna procenttalen afdrager de procent drufsocker, hvilka, enligt föregaende försök, äro att anse sasom bildade af stärkelsen och dylika ämnen uti lafvarna, sa far man för alla lafvarna ett öfverskott af drufsocker, hvil- ket utgör: för Manlafven...... 29,4 % af den använda lafvens vigt; » Islandslafven 32 % » » » » Renlafven..... 64 % oo» » » S. STENBERG, OM ANVÄNDANDET AF LAFVAR. 21 Detta öfverskott af drufsocker måste således vid lafvarnas kokning med det svafvelsyrehaltiga vattnet hafva bildats af nagot eller några sådana ämnen, som ej kunnat med kokande vatten utur lafvarna utdragas; och bland dessa ämnen kan, i betraktande af sockeröfverskottets storlek, hvilken isynnerhet vid Renlafven är särdeles betydlig, ej gerna något annat, än sjelfva cellulosan i lafven, vara det ämne, hvaraf dessa öfverskjutande socker- procent blifvit bildade. | Då, såsom af det nu anförda synes, totalqvantiteten druf- socker, som bildas vid de ifrågavarande lafvarnas kokning med utspädd svafvelsyra, är mycket stor i förhallande till den använda vigtsqvantiteten laf, så ligger den förmodan nära tillhands, att dessa lafvar, af hvilka Renlafven och Manlafven i vårt land förekomma 1 stora massor, skulle med fördel kunna begagnas sasom material till framställning af drufsocker och sprit. Några försök, som jag anställt för att utröna, huruvida en sadan för- modan kunde vara grundad eller icke, anser jag mig här böra meddela. Den qvantitet svafvelsyra, som jag vid de föregående för- söken begagnat för att astadkomma sockerbildning af lafvarna och som uppgick till nära dubbelt mot den använda lafvens vigt, är alltför betydlig, för att det skulle bära sig att i stort begagna en sadan mängd syra i förhållande till laf. Det var derför först nödvändigt att få afgjordt, om ej syrans qvantitet kunde ned- sättas utan att utbytet af drufsocker i någon betydligare grad minskades. Till de försök, som jag för detta ändamål anställt, har jag uteslutande begagnat Renlafven, — således den af de förutnämnda lafvarna, som innehåller minst och endast obetyd- ligt stärkelse och hos hvilken derför sockerbildningen försig- vär så godt som uteslutande på bekostnad at cellulosan. Den qvantitet syra, som är tillräcklig till sockerbildning af denna laf, bör derför äfven vara fullt tillräcklig till sockerbildning af de lafarter, hvilka, såsom Manlafven och Islandslafven, äro rika på stärkelse, hvilken vida lättare än cellulosan genom syrors 22 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. inverkan öfverföres till drufsocker. Utom svafvelsyra, har jag vid dessa försök äfven begagnat saltsyra. För att med minsta möjliga qvantitet syra kunna ästad- komma en så fullständig sockerbildning som möjligt af Ren- lafven, är det alldeles icke likgiltigt på hvad sätt man gar till- väga vid sjelfva kokningen. Denna bör ske med ånga, hvilken kan inledas direkt uti det kärl, hvaruti lafven skall averkas af syran. Detta kärl kan vara förfärdigadt af trä och bör vara sa rymligt, att för hvarje skålpund laf, som skall användas, finnes omkring I kannas utrymme. Vid de försök, som jag hit- tills i smått anställt, har jag med fördel användt burkar af Höga- näsgods, hvilka, till förekommande af alltför mycket ångas kon- densering genom afkylning utifrån, varit nedsatta i trälädor och der omgifna med nöthår. Syran !) bör från början ej mycket utspädas: saltsyran endast med 3 och svafvelsyran med 6 gan- ger sin volum vatten. Det är nemligen en hufvudsak, att alla delar af lafmassan hinna komma i beröring med syran, innan denna genom kondensering af vattenanga blifvit alltför mycket försvagad. För att vinna detta ändamal, kan man lämpligen förfara pa följande sätt. Sedan den gvantitet syra, som skall användas, blifvit nedhälld i kokkärlet, stoppas detta alldeles fullt med laf?) och ånga pasläppes. Lafven nedtryckes emel- lanat mot kärlets botten, och alltefter som den der averkas af syran, sjunker den undan, sa att man snart aterigen kan ladda kärlet fullt med laf. Pa det sättet fortfar man, tilldess hela den qvantitet laf, som är ämnad att förarbetas, blifvit införd i kokkärlet. Syrans volum kan från början vara så obetydlig, att det på kokkärlets botten liggande, ringformigt hopböjda ang- röret ej ens är fullkomligt täckt af den sura vätskan; och det synes nästan omöjligt att denna, äfven med det vatten, som efterhand kondenseras i kärlet, skall kunna vara tillräcklig att af den voluminösa lafven upptaga den qvantitet, som är beräk- nad att användas. På nyssnämda sätt går detta dock för sig. !) Svafvelsyra af 1,84 e. v., saltsyra af 1,165 e. v. ?) Lafven behöfver ej vara sönderhackad, utan kan användas hel, sådan den är. re S. STENBERG, OM ANVÄNDANDET AF LAFVAR. 23 Om man efter sista tillsättningen af laf fortfar att mot kärlets botten nedtrycka lafmassan, under det angan strömmar igenom densamma, sjunker den slutligen tillsammans till en ringa volum och bildar efter en eller några timmars förlopp (allt efter mäng- den af använd syra) en tjock gröt, hvilken man tid efter annan bör omröra, för att underlätta angans beröring med alla delar af densamma. Under fortsatt kokning blir massan allt tunnare och tunnare, sa att någon omrörning af densamma snart nog ej är behöflig. Då, efter flera timmars kokning, sockerbildningen är att anse såsom fullbordad, kan massan, alltefter olika för- hållanden vid kokningen, vara af olika konsistens och beskaf- fenhet i öfrigt. Har under kokningen mycket vattenånga fatt kondensera sig i kokningskärlet, så är naturligtvis massan mer tunnflytande, än i motsatt fall. Den qvantitet syra, som blifvit använd, tyckes äfven hafva inflytande på massans beskaffenhet. Har nemligen mycket syra i förhållande till laf blifvit begagnad, så är den kokade massan, äfven om ej mycket vattenanga under kokningen kondenserats, ganska tunnflytande och förblir så äfven efter fullständig afsvalning. Har deremot proportionsvis ringa mängd syra blifvit använd, så gelatinerar massan vanligtvis, da den far kallna. Detta är dock, efter hvad jag funnit, ej nagot bevis för att sockerbildningen är mindre fullständig; ty en sådan vid afsvalning gelatinerande massa kan, om kok- ningen fortsatts tillräckligt länge, innehålla lika mycket, ja till och med mera drufsocker (i % af den använda lafvens vigt), än en, som vid afsvalning ej gelatinerar. Skulle ett uttaget prof af den kokta massan vid afsvalning gelatinera, sa bör dock den gelatinösa , massan, sedan hon fullständigt fatt kallna och der- efter blifvit väl sönderrörd, om hon hälles på ett pappersfiltrum, alltid med lätthet släppa sjelfva sockerlösningen genom filtrum, under det att de olösta partiklarna stanna qvar på detsamma. Inträffar ej detta, utan tilltäppes filtrum helt snart, så att lös- ningen endast langsamt eller alldeles icke gar igenom detsamma, så är detta ett tecken till att sockerbildningen ej är afslutad Den filtrerade drufsockerlösningen bör ock, om den skall anses 24 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. färdig, ej åstadkomma någon, eller blott en helt obetydlig grum- ling, då den neddrypes i stark sprit. På nu beskrifna sätt har kokningen blifvit verkställd vid de försök, som jag utfört med Renlafven, i ändamål att utröna huru mycket syra denna laf minst fordrar för att lemna ett godt utbyte af drufsocker. De resultater, hvilka dervid erhål- lits, finnas här nedan sammanställda. Renlaf med Svafvelsyra. | Svafvelsyra. RR El Utbyte af | Försökets (1,84 au |» Kokningstid. are Ac % af den använda d AL KA 2 BEI Timmar. lafvens vigt. % af den använda lafvens vigt. 1 50 | Te 63 aD 25 1 10:5 54 1) | 3 12,5 12 68 ‚Renlaf med Saltsyra. | | Saltsyra | | Utb körde Saltsyra. | yte af I Försökets (1,165 e. v.) Kokningstid. | drufsocker. Ä o 3 ; af den använda : AR 708 x | Timmar. ‚% af den använda lafvens vigt. lafvens vigt. ' —— ij! 50 5,75 60 2 25 9,5 61 3 12,5 14,5 | 66. | Häraf framgår, att, om kokningen förlänges, syrans qvan- titet kan betydligt nedsättas, utan att utbytet af drufsoc- ker minskas. Med endast 12,5 4 af den använda lafvens vigt ') Orsaken, hvarför vid detta försök utbytet af drufsocker blef betydligt min- dre än vid såväl det närmast föregående, som det efterföljande, kunde ej gerna vara någon annan, än att den portion Renlaf, som till försöket an- vändes, fastän den var torkad i luften vid vanlig temperatur, dock innehöll mer fuktighet, och kanske dessutom äfven mer föroreningar, än de, på samma sätt behandlade, portioner laf, hvilka begagnades vid försöken N:o 1 och N:o 2. S. STENBERG, OM ANVÄNDANDET AF LAFVAR. 20 syra, men med 12—14,5 timmars kokning (försöken N:o 3) er- hölls till och med ett ej obetydligt större utbyte af drufsocker. än med 50 4 syra och 5,75—7,5 timmars kokning (försöken N:o 1). Utan tvifvel skall kokningstiden kunna betydligt för- kortas, och kanske äfven syrans qvantitet ännu ytterligare ned- sättas, genom att förfara så, att man först kokar lafven med syran på sätt, som förut är beskrifvet, men endast tilldess den förstnämnda sönderfallit och med den utspädda syran bildat en fullkomligt homogen gröt, och derefter utsätter den grötformiga och tillika gelatinösa massan, hvars volum är en obetydlighet i jemförelse med den använda lafvens, för inverkan af ånga un- der högre tryck, hvarvid apparaten naturligtvis måste vara för ändamålet på särskildt sätt konstruerad. Ånnu har jag likväl ej varit i tillfälle att försöka detta kokningssätt Af en bland de sockerhaltiga vätskor, som jag på förut beskrifna sätt erhöll af Renlaf med svafvelsyra, försökte jag att bereda drufsockersyrup. För detta ändamål mättades den fria syran i den ännu varma vätskan med pulvriserad kolsyrad kalk, hvarefter alltsammans hälldes uti ett litet sil-kar, på det att den bildade gipsen samt andra olösta partiklar måtte afskiljas fran sjelfva drufsockerlösningen. Denna tillsammans med det vatten, som tjenat till tvättning af den i sil-karet qvarvarande massan, afdunstades först öfver öppen eld och sedermera i vattenbad till tunn syrups stadga och ültrerades några ganger genom benkol, hvarefter den i vattenbad ytterligare afdunstades till tjockare syrup. Denna var då af en mörkbrun färg och hade en visser- ligen söt, men derjemte bäsk, obehaglig smak. Da denna bi- smak torde blifva svår att förekomma eller att borttaga fran den färdiga syrupen, tror jag ej att Renlafven (och troligtvis ej heller andra lafvar) kan blifva något rätt tjenligt material för beredning af drufsockersyrup, afsedd att såsom tillsats till mat eller dryck förtäras. Deremot egnar Renlafven sig förträffligt till framställning af bränvin och sprit. Till de försök, som jag i den vägen an- ställt, har jag merendels begagnat de sockerhaltiga vätskor eller 26 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. mäskar, hvilka jag erhallit af Renlaf med saltsyra. Dessa. hvilka (äfven om de efter slutad kokning måste något utspädas) utan svårighet kunna erhållas af den koncentration, att de in- nehålla 115—120 gram drufsocker på Litern !), hafva ännu var- ma blifvit i det allra närmaste neutraliserade med kolsyrad kalk ?). En mycket svag reaktion för fri syra har dock alltid qvarlemnats hos mäsken. Sedan denna sedermera fatt afsvalna till omkring + 30° C., har den med pressjäst blifvit försatt i jäsning, hvilken sedermera fatt fortgå vid en temperatur af > + 25—30°. Efter tvenne dygn, eller något mer, har jäsningen vanligtvis varit afslutad. Derefter har den jästa mäsken under- kastats destillation uti en vanlig glasretort med förlag, hvilket senare hållits väl afkyldt med snö. Uti destillatet har seder- mera alkoholhalten blifvit bestämd och af densamma har slut- ligen den motsvarande qvantiteten bränvin af 50 vol. 4 alko- holhalt blifvit beräknad. Det utbyte, som jag vid hvart och ett af dessa försök erhållit, finnes här nedan angifvet. Be [Utbyteafbrän-| ( € ‚Försökets, Använd Drufsocker vin 50 vol. % Kannor mar Renlaf. i mäsken. alkoholhalt), ÅR (50 vol. %Y Re "02012215)- lalkoholhalt) af JB | 7 20 72) lat. Sa | Gram. Gram. Gram. | | | \ a 500.5 0.024.290, 0 >15 1 2 220 | 153 | 86 | 1,2 3 250 | 150 jo 17 43) 250 | | 150 = | 2,09 Vid jäsningsförsök i smått och den bildade alkoholens af- destillering uti 'en vanlig glasretort med förlag är det förenadt med åtskilliga svårigheter att få det utbyte af alkohol, som 1) 1 Liter = 0,382 Sv. kannor. 2) Det chlorcaleium, som dervid uppkommit och stannat upplöst, har ej visat sig hinderligt för den efterföljande jäsningen. 3) 20 Sv. £6 = 8501 gram. 1 Sv. kanna bränvin af 50 vol. 4 alkoholhalt vä- ger 2442 gram, allt i jemna tal. Vid detta försök hade svafvelsyra (12,5 % af lafvens vigt) blifvit begagnad vid mäskens kokning. Den vid neutraliseringen bildade gipsen fick qvar- + stanna 1 mäsken. S. STENBERG, OM ANVÄNDANDET AF LAFVAR. 27 man, att döma af mäskens sockerhalt, bör erhålla. Dessa sva- righeter ligga deis i ledningen af sjelfva jäsningsprocessen och dels i undvikandet af för stor förlust vid destillationen. Såsom af ofvanstående sammanställning synes, erhöll jag ock vid de första försöken ganska litet alkohol i förhållande till socker- halten i mäsken; men i samma man jag lärde mig att före- bygga de af nyssnämmda anledningar lätt uppkommande förlu- sterna, erhöll jag ock mer alkohol, så att vid det sista försö- ket (N:o 4) utbytet, beräknadt på 20 skalpund laf, uppgick ända till 2 kannor (och litet derutöfver) bränvin af 50 vol. % alkoholhalt. Men äfven vid detta försök lyckades jag ej att af mäskens sockerhalt, 170 gram, i form af alkohol återfå mer än 127 gram, således ungefär 3. Vid försök i större skala bör utan tvifvel en ännu större del af drufsockret i mäsken kunna tillgodogöras och utbytet af bränvin derigenom kunna ytterli- gare ej så obetydligt ökas. Det bränvin, som fås af Renlafven, har en egendomlig, mandelartad lukt och smak och är för öf- vigt af mycket godartad beskaffenhet. Med kol later det lätt och fullkomligt rena sig. Såsom redan förut blifvit nämndt, förekommer Renlafven här i landet i stora massor, och likaså Manlafven, isynnerhet i de norra landskapen. Da insamlingen af dessa lafvar mycket väl kan verkställas af barn och mindre arbetsföra personer; af hvilka en enda utan tvifvel skall kunna på dagen insamla flera lispund laf, bör den ej blifva förenad med särdeles stora kost- nader. Skola «de insamlade lafvarna transporteras längre väg, torde lafmassan lämpligen förut böra i en stark press hop- pressas och af densamma bildas större eller mindre balar, eme- dan den annars är mycket skrymmande. Det är för öfrigt sannolikt, att egenskapen att vid kokning med utspädd svafvelsyra eller saltsyra gifva upphof till en rik- lig mängd drufsocker ej endast tillhör dessa lafvar, utan är gemensam för de flesta, ja kauske alla laf-arter. !). ') Det är mycket möjligt att, utom lafvarna, äfven åtskilliga andra växter, hvilkas cellulosa är af en lösare beskaffenhet, kunna vid kokning med ut- 28 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Det vore visserligen ej fullkomligt berättigadt, att endast af de försök, för hvilka jag nu redogjort, obetingadt draga den slutsatsen, att Renlafven, äfvensom Manlafven och åtskilliga andra laf-arter, skulle kunna med fördel användas såsom ma- terial för bränvinsbränning 1 stort; men saken synes dock vara lofvande och är utan tvifvel värd att uppmärksammas af hvar och en, som är i tillfälle att genom anställande af försök, helst i större skala, till densammas ytterligare utarbetande” bidraga. spädd svafvelsyra eller saltsyra gifva upphof till en så stor mängd druf- socker, att de, liksom de förutnämnda lafvarna, skulle kunna amvändas så- som material till framställning af drufsocker och alkohol. Enligt hvad jag hört botanister förmena, och som jag sjelf äfven tror, torde åtskilliga Fucus- arter, äfvensom vissa mossor, t. ex. Hvitmossa (Sphagnum), företrädesvis förtjena att i detta hänseende undersökas. Jag ämnar ock oförtöfvadt före- taga en sädan undersökning: 29 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1868. N:o 1. Bidrag till kännedomen af Wermlands mineralier och bergarter. Af L. J. IGELSTRÖM. [Meddeladt den 8 Januari 1868.| Sedan Kongl. Maj:t i näder behagat tilldela mig af allmänna medel ett reseunderstöd för mineralogiska forskningars verk- ställande i vestra Wermland under sommaren 1867, far jag, ef- ter verkställd resa för berörde ändamål, nu meddela resulta- terna deraf. ; Nämnda forskningar, som 1867 öfvergatt större delen af vestra Wermland, nämligen: Öfre Fryksdals, Elfdals, Jösse, Nordmarks, Nyeds och en del af Gillbergs härader, hafva, till- lika med mina förra iakttagelser, satt mig i tillfälle att lemna nedanstående öfverblick öfver provinsens geologiska och minera- logiska förkallanden. Utom i Fernebo härad (Filipstads bergslag) finnas ej några jernmalmstillgångar, värda att omtalas i ekonomiskt hänseende. Visserligen finnas jernmalmer i Gräsmarks och Gunnarskogs socknar m. fl. ställen, men de kunna ej anses vara mer än spo- radiskt förhanden, och på dem ensamt kunna ej några jern- masugnar i vestra och norra Wermland grundas. Om derföre skogar, vindfällen och trädaffall här skola tillgodogöras för jern- beredning, så måste jernmalmen ' från Sveriges bergslagsorter dit uppföras, och endast något bidrag torde erhållas från malm- tillgångarne på ort och ställe. De kopparmalmstillgångar, som finnas, äro hufvudsakligen Grindsbol i Wermskog och Rud i Glafva samt en och annan af Gräsmarksgrufvorna, dock torde mera i den vägen framdeles, 30 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. vid en noggrannare undersökning, kunna upptäckas, sa att möj- ligen en lönande kopparhandtering kunde bringas till stand. Rörande silfvermalmer, sa behöfves äfvenledes ytterligare un- dersökningar för att komma till visshet i detta hänseende. Dessa silfvermalmer böra da sökas i Wermskog, Stafnäs, Glafva, Kar- landa och de ännu vestligare belägna socknarne. Lyckas man att upptäcka rikare aftonitförande gangar än de i Wermskog, sa kunna dessa blifva af mycket högt värde för provinsens bergshandtering. i Bland märkvärdiga berg i vestra delen af provinsen, och som mahända kunna blifva af stort praktiskt värde, äro Nulla- berget med dess bituminösa skiffrar, Horrsjöberget med sina fosfater, Tvärån i Östmarks socken, samt de jern- och kalkhal- tiga bergen 1 Gräsmarks socken. Ett utmärkt täljstensbrott, som redan bearbetas, och som anseende till materialets utmärkta beskaffenhet samt nordvestra stambanans närhet bör få god framtid för sig, finnes vid norra Abborsjön i Gunnarskogs socken. För sin utmärkta takskiffer är Glafvabrottet så bekant och anlitadt, att derom ej något vidare behöfver ordas. Pa den märk- värdiga skiffern (gneisskiffern) a Bosseby hemmans mark i Gun- narskogs socken torde uppmärksamheten särskildt böra fästas, likaså på den sockerlika, hvita, täta och vackra glimmerskiffern vid Olastället i Östmarks socken. Den sistnämnde bergarten torde framdeles få en praktisk användning. "> Tillgångar af qvarts finnas nästan 1 alla socknar, men na- got berg, bestaende helt och hållet deraf, finnes ej utom i Rusk- asen och Horrsjöberget i Ny socken (Elfdalen) samt Wahlhöjden i Gustaf Adolfs socken. Af kalksten (urkalksten) lider norra och vestra provinsen brist, ty någon brytvärd tillgång häraf finnes knappt på andra ställen än vid Malsjö och Gullsjö i Grums socken; för öfrigt finnas. små lager deraf vid Bodatorp i nämnde socken (3 & 4 fot mägtigt), vid Westanvik i Fryksände, på Tobols hemmans mark i Gunnarskog (1 fot), vid Herrdals jerngrufva i Gräsmark IGELSTROM, WERMLANDS MINERALIER OCH BERGARTER. 31 (2 fot), vid Musjöheden i Gustaf Adolfs socken. De jernhaltiga bergen i trakten af Fiskarekärn i Gräsmarks socken hålla 20 proc. kalksten eller kolsyrad kalkjord, och kunde måhända genom vaskning tillgodogöras. Lysasgangen i Karlanda har kalken sa intimt blandad, att den ej ens kan franvaskas, utan finnes ej annat medel, om den skall tillgodogöras för t. ex. akerbruket, än att sänderstampa och använda hela den kalkblandade berg- massan. Fältspatstillgangar, hvarur ren fältspat kan brytas, finnas flerestädes, t. ex. vid Boda i Skillingsmark, vid Hungalsvik i Ny socken (Jösse härad), Grästorp i Elgä, Hult i Glafva, 0. s. v. I geognostiskt hänseende består Wermland dels at rödak- tig granitartad, dels ock af en mera gra randig gneis, som lig- ser mera fackt i de vestliga delarne (lutningen omkring 20? a 309). Hyperitbergen förekomma företrädesvis i Elfdals hä- rad utefter Klarelfven, i öfre Fryksdals och Nyeds härader. Längre söderut försvinna de nästan helt och hållet, och hype riten uppträder mera. sporadiskt, såsom gångar och sma kullar. Hyperiten är vanligen mera finkornig, men stundom, i särskilda bredvidliggande kull- och bergafsatser, ganska grofkornig, och da i hög grad underkastad förvittring. Landet är bergigast i de orter der hyperitbergen förefinnas. Icke på något ställe har denna bergart funnits så starkt insprängd med jernmalmskorn, att man skulle kunna använda den sasom‘jernmalm. Mörk glimmerskiffer finnes ej till någon större utsträckning annat än i Gunnarskogs socken, hvarest den omsluter några kopparmalmslager. Hvit glimmerskiffer- finnes på flere ställen, men mest 1 mindre lager i gneisen. Olaställets täta skiffer har dock en större utsträckning och öfvergar på sidorna dels i en hvit vanlig storbladig glimmerskiffer, dels ock i en hvit gneis. Stralstens- eller hornblendeskiffer finnes till större utsträck- ning i trakterna vid Westanviks-sätern i Fryksände socken, för öfrigt blott i mindre lager, såsom vid sjön Gröcken i Eks hä- rads socken samt vid Lakensjön i Råda socken. Emedan den är sa tunnskiffrig, att den låter klyfva sig i skifvor af en griffeltaflas 32 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. tjocklek, har man användt den till takskiffer, men det har vi- sat sig, att den alltför lätt (inom 10 ar) sönderfaller till grus. För vextligen är den gynnsam, hvilket lätt skönjes vid Westanvik. Den svarta skiffer, som så allmänt åtföljer hype- ritbergen utmed Klarelfvens lopp, torde vara en hornblende- skiffer, men den är mera tjockskiffrig och vittrar ej så lätt. Porfyr har jag blott funnit vid Tösa elf i Dalby socken. Efter dessa allmänna betraktelser far jag redogöra för de speciela observationerna, hvarvid lämpligast torde vara att gå härads- och socknevis tillväga. Öfre Fryksdals härad. Östmarks socken. I denna socken äro de bituminösa berglagren vid Nullaber- get, om hvilka jag haft äran vid Kongl. Vetenskaps-Akademiens sammankomst den 10 Okt. 1866 lemna meddelanden, samt koppar- orufvan vid Röna elf förut bekanta. Jag har följande att tillägga. Flere kullar vid Tvärån bestå af hvit glimmerskiffer. Denna elimmerskiffer innehåller insprängda korn och små lager af mag- netisk jernmalm, svafvel- och kopparkis samt kyanit, dessutom insprängda körtlar af en art svart dikroit, på samma sätt som i den s. k. rullstensskiffern, som förefinnes vid Hellsjön i Grangärdes . socken i Dalarne och vid Flugby i Hvetlanda socken i Småland. Mineralet vid Tväran fann jag hafva följande procentiska sam- mansättning: Se RA ES RTE SUS 38,30 Alan... Bus... nr AAA 29,04. » Be an. nes so ee 23,00 Val... boer SR ÄN ek ARR 2,25 Mo en. ats Be 3,80 Flygtiga ämnen............ 3,83 100,24 i Denna sammansättning öfverensstämmer väl ej fullständigt med dikroitens, men afvikelsen torde kunna förklaras härflyta der- IGELSTRÖM, WERMLANDS MINERALIER OCH BERGARTER. 33 ifrån, att mineralet innehåller små insprängda korn af svaf- velkis. Glimmerskiffern vid Tvärån omsluter lager af en bergart, som består af ett grönt klorit- och ett hvitt margaritlikt mi- neral, blad om blad med hvarandra hopvexta. Det gröna äm- net har följande sammansättning: SYS eh OL SIR 37,11 innehaäller syre.................. 19779. PRRTRRREBISN A OA IE KE lan 1. LER a Lag REN 9,88. HERE NE 200078. SSR TTR BENSIN 4,44 MER SOCKER TEN spår MER FASS IHRER r Anarn ARE 5,60. 10,04. TE sr ee Se RI 6,93. 100,10, hvarifrån formeln R?Si + AlSi+2H låter härleda sig, och hvaraf synes, att det skiljer sig fran det af KENNGOTT med nam- net eukamptit belagda, i granit vid Pressburg i Ungern förekom- mande glimmer- eller kloritlika mineralet, genom en dubbelt sa stor vattenhalt, eller genom en atom vatten mera. Jag har kallat det epifanit af grekiska ordet E&nıpaww (framelänsa, uppga) i anseende dertill att bergartens färg vackert framstar genom blandning af skönt grönt och hvitt. Det margaritlika mineralet består af: SER 40,09 innehåller syre ................. 21.37. SO ZEERE a ae RENT 20,67. Bee. GN TSS TNE DIR 2,78 Men. ER 1,84. 4.62 FR a 1,32 99,95. Framtiden skall utvisa, om Tvära-bildningen (hvilken har en viss likhet med Horrsjöbergets i Elfdalen), när den blifver genom jordrymning mera blottad, kan vinna någon praktisk användning, likasom om några flera nya eller sällsynta mi- Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 1. å 34 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. neralier i den kan upptäckas. De jordrymningar, jag der redan verkställt, voro alltför otillräckliga. Kopparmalmsanledningen vid Röna elf, omtalad af Hısın- GER i dess mineralgeografi, har sednast af Engelsmän blifvit undersökt genom flera ortdrifningars och sänkningars anläg- gande. Arbetet upphörde åter snart till följd deraf, att den malm man påträffat endast visade sig bilda en åder af en tums bredd. Ehuruväl denna äder bestod af ren kopparglans, kunde derföre något uthällande grufarbete ej komma till stand. Mal- men har suttit 1 en något finkornig, rödaktig granit, hvars glim- mer är hvit. Denna granit är mycket mör och förvittrad, tro- ligen till följd af dess insprängning med svafvelkispartiklar. På varpen vid Röna var ingen kopparglans synlig, ej heller andra anmärkningsvärda mineralier än anflog af kopparlazur. Engels- männen togo hvarenda bit som fanns och skickade malmen, in- . packad i tunnor, till England. Den lilla bit, som jag eger, ficks af en vid grufvan boende bonde, som sjelf fatt den af Engels- männen, da de för omkring 20 år sedan ödelade grufvan. Vid Olastället, ungefär + mil vester om Konradsfors bruk, förekommer till stor utsträckning, bildande kullar och åsar, en egen art glimmerskiffer, som är så finkornig, att den ser ut som en mycket fin hvit sandsten. Den bearbetas pa platsen till brynstenar, som säljas i omkringliggande nejder och inåt Norrige. Hvit glimmerskiffer förekommer 1 bergsluttningen vid Kon- radsfors i ett 30—40 famnar mästigt lager. Hyperit är anmärkt i Torpberg, Storängsberget, Rännber- set, Goccohonga, Nullaberget, vester om Konradsfors, Lillskogs- höjden, Elghalla, Gräsfall, mellan Mullkärn och Röjelasen, vid torpet Busken öster om Röjdeafors, vid sjön Röjden, Mareklät- terna, Kölaberg, Länsmansberg, 0. s. v. Lekvattnets socken. Vid Qvarntorps gårds qvarn finnes svafvelkis insprängd i gneis, men i för ringa tillgång att löna arbetsmödan. IGELSTRÖM, WERMLANDS MINERALIER OCH BERGARTER. 35 Vester om förenämnde ställe har man gjort en försöks- sprängning, troligen i hopp att finna någon sorts malm. Vid mitt besök a ort och ställe förefanns här ej annat än afrosi- derit (en kloritart) tillsammans med qvarts såsom ett tunnt la- ger i gneisen. Emellan Storängsbergs-sätern och Fäbackgärdarne finnes i elfven mägtiga lager af samma sort stralstensskiffer, som nedan- före beskrifves vid Westanviks-sätern i Fryksände socken. Äf- ven längre ned efter samma elf äterfinnas samma lager. Hyperit är anmärkt vid Lomsjön. Hlivitsands socken. Fagerbergs ödelagda kopparskärpning. Här förekommer koppar- och magnetkis, insprängd i en hyperitgång, som lag i vanlig röd gneis, men i för ringa mängd att löna arbetsmödan. Hyperit träffas äfven vid Rattsjöberg och Snärberg. Fryksände socken. Vid Westanviks-sätern förekommer en 6 fots bred gång af hufvudsakligen hvit qvarts, som tvärt genomsätter en mycket lös, vagformig och vresig, stundom tunnskiffrig och rätklufven, svart- grön skiffer, hvars grundmassa synes bestå af glimmer eller klo- rit, genomväfd med stralsten. Denna bergart är tydligen en hornblendeskiffer af sällsynt beskaffenhet. Man har försökt att använda den till takskiffer, men ehuruväl stora och vackra skif- vor låta uthugga sig, är skiffern dock för lös att tåla transport, och motstår ej förvittringen. Sa lös är den, att, om man med ett lätt hammarslag slår på en skifva, går hammaren tvärt igenom skifvan utan någon sönderbristning åt sidorna. Den lilla dalgång, som skiffern utfyller, visar efter en bäck branta och fiera famnar höga väggar på ömse sidor om bäcken. Lagren äro nästan horisontela och framvisa stundom en sådan vag- formighet, som jag förut endast sett i sandasen vid Sko- kloster (Upsala län), och som förmodligen orsakats af svallande vatten. Denna vågformighet torde dock likaväl kunna förklaras 36 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. "genom pätryckning från sidorna, som genom svallande vatten i en sjö; emellertid är likheten ganska anmärkningsvärd. Denna bergarts förvittringsjord är mycket gynnsam för vegetationen _ och skulle kunna användas såsom gödningsmedel i stället för kalk. Bergarten utsträcker sig till omkring + mil i längd och 2 mil i bredd. Qvartsgängen i förenämnde skiffer är till den grad utblan- dad med kalkspat, att man försökt göra användning af densam- ma till kalkbränning samt för landtbruket sasom södningsmedel. Emellertid äro icke alla delar af gängen lika kalkhaltiga, ty pa flera ställen af densamma består den nästan af ren qvarts. Gån- gen är på vissa ställen ganska vackert blandad af gräsgrön flusspat, amethyst, zinkblende och blyglans. På sådana visar den sig som en skönt marmorerad, ur den omgifvande mörka skiffern uppstigande, väldig vall, hvars grundfärg är snöhvit. I den höga hyperitkullen (Rörkullen) öster om Gustafdals jernbruk finnes albit- och ripidolit-krystaller samt bitterspat sa- som sprickfyllnader i hyperiten. Svafvelkiskuber finnas i mängd insprängda 1 en hvit gneis norr om Gjörkbergs-sätern, likaså söder om Westanviks-sätern. Qvartz träffas ungefär 100 famnar öster om Westanviks torp på Thorsby bruks mark samt vid Kramkärr, 700 famnar söder om nämnde torp. Vidare i Fänsbols gård samt söder derom i hagarne. 1 mil vester om Radom finnes rödaktig tunnskiffrig gneis 1 stora lager, tjenlig till utmärkt mursten. Hvit glimmerskiffer af 6 fots mägtiga lager träffas i före- nämnde gneis vester om Rådom och vid landsvägen mellan Lek- vattnet och Fryksände. Hyperit finnes 4 mil öster om Utterby gard, i Ulfberget, Lillängshöjden vid Fänsbol, Qvistbergs-sätern, vester om sjön Welen (Sjöklätten), Billingsasen, m. fl. ställen. IGELSTRÖM, WERMLANDS MINERALIER OCH BERGARTER. 37 Elfdals härad. Ny socken. Denna socken intager i mineralogiskt hänseende ett fram- stående rum genom de manga och sällsynta mineralierna i Horr- sjöberget. Här har under sista året af mig ytterligare upp- täckts magnetisk storbladig jernmalm, bildande ett tva fot mäg- tigt lager i den hvita glimmerskiffern. Malmen är utblandad med bladig hvit och rödaktig tungspat samt med grön tät klorit. Bredvid nämnde lager finnes mägtiga skickter af en starkt titan- jernsprängd glimmerskiffer, hvaribland stenmärg, som jag funnit hafva följande procentiska sammansättning: N EHE EEE EN 50,26 A a en 36,77 ER. br 12,91 99,94 Det glimmerlika, hvita, vackra mineral, som finnes sasom sprickfylinader i de derba kyanitmassorna i den del af Horrsjö- berget, som kallas Orrknölen, och i hvilket svanbergit-krystal- lerna samt pyrofylliten sitta, har vid kemisk analys visat sig vara mineralet damourit, förut i Sverige ej bekant. Jag fann det Svenska mineralet hafva följande procentiska sammansättning: SR et, NN ER 43,41. Altınlıch A a EAN 35,17 Koch ENG N 10,90 Be Fan Na. Rn BR 4,6? IMEDO ALL RNE 1,40 TG IL TESTER INN. IR 4,50 100,00, ; hvilka siffertal ganska nära öfverensstämma med äldre analyser från utländska fyndorter. Damouritskiffer, damourittäljsten *) bildar lager från 2—9 fots mägtighet i trakten af Horrsjöbergs källa. Den är fet för kän- ') Mineralogiska läroböcker upptaga dumourit såsom hufvudart med minerali- erna paragonit, pregrattit, didrymit och margarodit såsom afarter eller va- 38 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. seln, läter tälja sig med knif, af smabladig textur, hvit och vacker, inströdd fläckvis, med svarta turmalin- (analyserade af mig) och små blekröda svanbergit-kristaller, samt stundom ge- nomväfd med pyrofyllitstralar. Vid en i Filipstads bergskola å denna bergart verkställd analys funnos de ofvan anförda siffer- talen så noga, att intet tvifvel återstår derom, att bergarten verkligen utgöres af mineralet damourit. Den pyrofyllit, som förekommer i Horrsjöberget, har jag analyserat med följande resultat: SINE NL. nach 59,86 innehäller syre 31,08. Ale. DUO HELL försa es EE EAA 15,63. ERA INRE NE 000.2... 0,23 MN u ANT AE 0,44 Wann N Gr re spar En em eo eder er TE SE 6,63. 101,97, hvaraf formeln Äl Si? + H uppkommer. Denna fordrar: ES Deu SE 60,5 A u VARM ee Tre 33,6 en ek sd 9.9) 100. Horrsjöbergets pyrofyllit öfverensstämmer saledes till sin kemiska sammansättning med den siberiska. Amifitaliten i Horrsjöberg har sednare funnits med tydliga genomgångar och genomskinlig. Procentiska sammansättningen var dock densamma som förut af mig blifvit angifven, åtmin- stone så nära att skillnaden kan:lika väl härröra fran fel i analysen, som från verklig skiljaktighet. rieteter. Jag har förskaffat mig prof af alla dessa från utländska fyndorter, jemfört dem med de Svenska från Horrsjöberget, och funnit, att, af hvad jag kallat damouritskiffer, lagret i en gängstig söder om Horrsjöbergets källa, liknar i hög grad paragoniten från Monte Campione. Den utländska stuff, som jag bekommit under namn af pregrattit (från gården Pregratten, Pu- sterthal i Tyrolen) ser alldeles ut som om den vore tagen från Horrsjöberget. IGELSTRÖM, WERMLANDS MINERALIER OCH BERGARTER. 39 Vid Ruskäsen, en med Horrsjöberget närbeslästad bildning, har jag funnit bladig damourit. Enligt analys, sonr blifvit gjord vid Filipstads bergskola, öfverensstämmer denna till sin samman- sättning ganska nära med Horrsjöbergets. Vid Ennebolshammaren, nära Halga bruk, finnes jernglans tillsammans med klorit, liggande i granitartad gneis. Man har af gammalt skärpt här, men i anseende till för ringa tilllgång af jernmalm öfvergafs stället snart. Vid Näsberg förekomma ådror af 1 tums bredd i en mörk, finkornig gneis, som innehålla kopparkis, qvarts, ortoklas, svaf-- velkis, flusspat, kalkspat och tungspat. På ett annat ställe vid Näsberg finnes mörk hälleflinta, som är i massa insprängd med svafvelkis. Åfvenså finnes ett lager af hvit glimmerskiffer vid Stöa bäck nära Osebol, men utan svafvelkis. Hyperit finnes vid Horrsjöberg, sjön Jangen och Hästberget. Gustaf Adolfs socken. I Gumhöjden, ett bland de högsta och vidsträcktaste berg i södra Elfdalen, förekommer i dess högsta delar en svart fin- kornig bergart, till flere tusen fots utsträckning, som är till den grad, efter vissa streck, insprängd med korn af magnetisk jern- malm, att man förföljt sådana medelst sprängning till 60 a 70 fots djup i den förmodan att jernmalmskornen skulle samla sig på djupet. Detta har icke inträffat. Samlad jernmalm finnes dock på ett ställe, ehuru endast af 6 tums bredd, innehållande epidot, granat, kalkspat, hornblende och molybdenglans såsom gångarter. Vid Musjöheden förekommer ett 9 fot mägtigt lager af kalkspat i vanlig grof gneis. Jernglans träffas vid Tannfallet i hälleflinta. Wåhlbergshöjden består helt och hållet af ren hvit qvarts, I södra ändan har qvartsen en smutsig färg, inblandad med kört- lar af jernkisel och jernglans. Hyperit finnes vid Örsjöarne och i Gumhöjden. 40 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Dalby socken. Svafvelkis vid Gunnebyn, men ej i sa stor myckenhet att nagon praktisk användning deraf kan ifrågakomma. Hyperit vid Abborknölen, gren och Bjursberg. Porfyr finnes vid Tösa elf. Ekshärads socken. Vid sjön Gröcken finnes ett lager hornblendeskiffer, af sam- ma utseende och beskaffenhet som vid Westanviks-sätern i Fryks- ände socken. Hyperit vid sjön Grängen, Himsjön, Lofstrands säterberg, Bastasen, Solbergsgard, 0. s. v. Räda socken. Vid Lakensjön finnes en dylik hornblendeskiffer som vid Westanvik. Hyperit i trakten af Lakensjön. Nedra F'ryksdals härad. Gräsmarks socken. Socknens allmänna berggrund är rödaktig och grä gneis, som har N.N.V. strykning med 20 a 30° fall fran horisontal- planet mot öster. Hyperitmassor uppträda på flera ställen i topparne af bergen. Mungsgrufvorna, omnämnda i HISINGERS mineral-geografi, ligga inom + mils afstand söder ut från sjön Stormangen. Utom i en grufva, der svartmalmsblandad blodsten förekommit, hafva de bearbetats på kopparkis, hvilken från en till några alnars bredd suttit insprängd 1 rödaktig vanlig gneis med ofta utskiljda, breda qvartslager. Koppargrufvorna, bärande namn af Asphöjds-, Källar- och Kattgrufvorna, synas vara högst 60 a 90 fot djupa. Malmlagren hafva till en del blott ringa lut- ning från horisontalplanet, hvarigenom en svår brytning upp- [=] 9 (=) = IGELSTRÖM, WERMLANDS MINERALIER OCH BERGARTER. 4] stått. Malmen, hvars kopparhalt synes uppgå till högst 3 a 4 procent, sitter mestadels i qvartsen, fri från andra svafvel- | metaller. Norra Ånsens koppargrufvas geologiska och mineralogiska förhållanden liknar mycket dem vid föregående ställe; också ligger grufvan i enahanda lagerstrykning, blott 4 mil längre söderut. En skärpning ännu längre bort, vid Södra Ångsgårdarne, inne- håller endast svafvelkis, insprängd i hornblendesten. Det må här anmärkas, att hela lagerstrykningen allt från Stor-Mangsjön till södra Ångsgrufvan atföljes af hornblendeskiffer och horn- blendesten, hvilka bergarter stundom a ena sidan tillstöta sjelfva malmlagren. Herrdals jerngrufva, drifven till endast några famnars djup, är anlagd på ett fattigt lager af blodsten. Malmen är, likasom alla jernmalmer i nejden, mycket qvartsblandad och derföre gan- ska hardsmält. I grufvans öfversta del finnes ett litet lager af kalksten, som torde förtjena att bearbetas. Hela lagerbildnin- gen, som är omkring 200 fot lång, omgifves af den röda van- liga gneisen. Liewens-grufvan är en skärpning, anlagd på kopparkis, in- sprängd i finkornig gneis. Vid Poptorpet förekommer smala gångar, i den vanliga gneisen, som innehålla krystaller af apatit, titanit, jernglans, qvarts och ett afrosideritlikt mineral. Trakterna emellan Ödekärn och Homsjön, en sträcka af i mil i längd samt omkring 4 mil i bredd, framvisa en ganska egen och märkvärdig bergart. Den liknar i hög grad till yttre utseendet den amerikanska jernglimmerskiffern och består af Jernglans (eller titanjern?) i mikroskopiska fjäll, likformigt in- blandade i den täta massan, hvilken sistnämnda dock ej består af qvarts (såsom händelsen är med den amerikansk jernglimmer- skiffern), utan, enligt hvad analysen tillkännagifvit, af en hälle- flintartad substans med följande sammansättning: 42 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. SL er; 69,4 Ad FB Bee 20,5 OanR Heat Br Rae na nn 5,4. Mo. a HA rr 1,6 VA TRA le Födelse RN Sal 100. - Bergarten är mörk, ger blekrödt streck och drages stun- dom svagt af magnetstal. Den innehåller vanligast mandlar af kalkspat, till omkring 20 proc. af totalvigten. Den intager en landremsa af ända till + mils bredd och omvexlar stundom med tunna lager af en storbladig kloritskiffer. Sjelf bildar den hela bergsluttningar, mindre kullar och åsar, och innehåller stun- dom band af jernglansen i ända till en tums tjocka lager, samt genomsättes någon gång af granitgångar, hvilka äfven hysa jern- glans. Dessa kullar och skickter hafva ett påfallande yttre utseende, skiljdt från omgifningen: se raserade ut, till följd deraf att kalkmandlarne utvittra och lemna håligheter efter sig. Förenämnde bergart visar sig i dagen 1 hällar vid och sö- der om Söderlidens gård, i bergbranten vid östra sidan af Tiskarekärn, vid Kalfhöjdsgardarne, på Kalfhöjds qvarnkulle, i Svullkärnshöjden, Nässkogen, Arbiastorp, Sälghagen, o. =. v. En analys af bergarten, tagen från ett 90 fots skickt i berg- branten vid östra sidan af Tiskarekärn, ur hvilket kalkmand- larne voro bortvittrade, gaf: DRAN EN N IE LER re 51,5 Bee ae a RN LE 26,0 Altana. loan. BERNER WERE 15,0 Caterina 4,0. Me... I RER 1,2. Alkalier (förlust i analysen) 2,3. 100. Detta gifver 26 procent jernglimmer och förut anförda hälleflintsubstans. Degelprof utbringade blott 14 proc. jern, som var beslaget af en titanhinna, men huruvida bergarten innehal- ler nagon väsendtlig titanhalt, har ännu ej blifvit utrönt. IGELSTRÖM, WERMLANDS MINERALIER OCH BERGARTER. 43 Förenämnde bergart är ännu temligen ymnigt utbredd i lösa stenar på 3 mils afständ från dess moderklyfta. Dess block äro lätta att åtskilja från andra rullstenar genom deras porösa och svarta slagglika utseende, härrörande från kalkspatens ut- vittring. Takskiffer finnes nära Wianstorp, men ej af rätt tjenlig beskaffenhet. Den har för öfrigt stor likhet med Glafvaskiffern. Jösse härad. Eda socken. Kyrkoskogs-skärpningarne, omnämnda redan i HISINGERS mineralgeografi, äro flere (Kallkälls-, Möckergrufvorna, 0. s. v.). Svafvel-, magnet- och kopparkis äro här insprängda i grå, ran- dig och vresig gneis, men till sa ringa mängd, att de ej löna arbetskostnaden. Vid det s. k. Grufbrätstorpet, beläget norr om Heljeboda- forss bruk, finnes en gammal skärpning, som innehåller brokig kopparmalm och kalkspatsådror. Det hela ligger i kloritskiffer, som i denna trakt är allmän och som meddelar den en vacker kupering. Möjligen torde framtida, mera speciela, undersöknin- gar visa, att tillgångar till rikare kopparmalmer eller andra mi- neralier här kunna påräknas. | Öster om Bysjön finnes på Wittenstens hemmans mark en fots bred kalkspatsgång. som tvärt genomsätter den randiga, grå gneisen, och som innehåller spår af insprängd kopparkis. På Myreds hemmans mark, vester om Öjenässjön, finnes en 20 fot bred och 100 fot lång gang af grofkornig granit, som innehåller fältspaten (hvit) så ren utskiljd, att stället kan bear- betas för detta minerals tillgodogörande för porslinstillverknin- gen. Eda glasbruk har å platsen förut sprängt qvarts. Köla socken. Det uppgafs, att på Lesseruds hemmans mark, långt inne i skogen, skulle finnas silfvermalm; men då jag lät hemta prof 44 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. fran det uppgifna stället, befanns det vara en grofkornig horn- blendesten. Ä Hofdam mark, 3 mil vester ut fran Krakebol, finnes ut- efter en bäck skickter af en starkt glimmerrik och mera tunn- skiffrig gneis med strykning fran N.—S., af flera famnars mägtig- het, liggande i vanlig röd gneis. Dessa skickter voro starkt för- vittrade till jord och utfrätta af bäcken samt innehöllo svafvelkis insprängd. Skickterna fortsatte äfven inpa Takene hemmans mark. Gunnarskogs socken. Från norra ändan af sjön Treen utgar i nordvestlig rikt- ning ett ungefär 4 mil bredt bälte af mörk glimmerrik van- lig vresig glimmerskiffer, som lagervis innehåller svafvel- och magnetkis insprängd, och de numera ödelagda, under namn af Jägmästare-, Bock- och Friderosgrufvorna, bearbetade grufvor visa, att kopparmalmslagrens mägtighet sällan öfverstigit 2 fot, och att malmen inom dem varit ganska spridd, så att något arbete hära svårligen lärer komma att löna sig. Grufarbetet har också upphört på ett djup, hvilket synes högst uppgå till 60 fot. Orvannämnde glimmerskifferbälte omsluter vid vestra Abbor- sjön ett 24 fot mägtigt lager af en hvitgra, ren och vacker täljsten, hvaraf man nu förfärdigar, utan maskinerier, ganska vackra och snygga täljstenskakelugnar m. m. Täljstenen, hvars massa är ganska kompakt, med endast svag antydning till en skiff- righet, som är parallel med den omgifvande glimmerskiffern. sy- nes mig bestå blott af ren talk, utan andra främmande inbland- ningar än några mycket spridda små kubiska svafvelkiskrystal- ler. Det är ett utmärkt brott, fullt tjenligt till alla täljstens- arbeten. I östliga delen af socknen finnas jernmalmer vid Mörtelfven och på norra sidan af sjön Treen. Dessa malmer, efter hvilka man fordom haft några sma försöksarbeten, utgöras af fjällig jernglans, dels ren, dels ock utblandad med magnetisk jern- malm. Vid Mörtelfven, der den största malmtillgangen påträffats, IGELSTROM, WERMLANDS MINERALIER OCH BERGARTER. 45 bildar den omkring en alns mägtigt, rikt lager, pa sidorna om- gifvet af grofkornig hornblendesten,; det hela liggande i vanlig röd gneis. I allmänhet innehåller gneisen sjelf i de förenämnda trakterna fjällig jernglans, lagervis utskiljd, dock pa de festa ställen till för ringa mängd att löna arbetsmödan. I trakterna af Bortans gard finnas flera gamla skärpningar. De innehålla jernglans-lameller spridda i en qvartsig grå, ganska tät gneis. De äro i praktiskt hänseende af intet värde. Norr om Bortans gård fanns en lös dolomitsten. Moder- klyftan för denna bergart, som, om deu upptäcktes, skulle vara för orten af högt värde, kunde dock ej upptäckas; sannolikt är denna klyft att söka i höjderna mellan Bortan och Nysätra samt norr ut derifrån, emedan dessa höjder bestå af glimmer- skiffer. Sistnämnda skiffer var här och der rostig på ytan till följe af fint insprängd svafvelkis. På Tobols hemmans mark, ungefär i mil öster om Fjell- sjön, finnes, i den grå randiga gneisen, en 1 fot mägtig inläg- ring (gång?) af en ren och storbladig kalkspat, som man för- följt medelst sprängning till 20 fots djup. Här träffar man: Grön fältspat, tillhörande en grofkornig granitgång. Röktopas-kristaller. Ett polyargitartadt mineral. Gul, genomskinlig zinkblende och spår af blyglans. Förenämnde kalkspatsinlägring eller gång var tydligen af samma natur som den vid Westanviks-sätern, så att det synes som om deras ursprung varit på båda ställena ett och detsamma. Detta gäller äfven om kalkspatsgängen på Wittenstens hem- mans mark. I vestra branten af det höga Ryggstaberget, på Ryggsta hemmans mark och omkring 800 fot öster om garden, finnes en 120 fot bred gång, 160 fot lång, som är fylld med en tät fält- spatsmassa. Denna massa är genomdragen med ådror af qvarts, hvilken sistnämnde här och der utvecklar sig till bergkristaller, och af brunsten (7), som ger brunt streck. Gängen genomsätter 46 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. från öster till vester tvärt gneislagren, som stryka N.—S. och hafva 209 fall från horisontallinien i öster. På Bosseby hemmans skog, 4 mil vester om gården, före- kommer en skiffer af takskiffers tunnklufvenhet, och som synes mig icke vara något annat än gneis-skiffer, ty den bestar af hufvudsakligen rödaktig fältspat, med litet qvarts, samt af mörk- grön glimmer (eller klorit?) i mera sammanhängande tunna la- ger, och hvilka sistnämnda betinga bergartens utmärkta skiff- righet. Dess lager finnas utefter en hel bergbrant, ligga nästan horisontelt, med ringa stupning mot öster samt hafva en mäg- tighet af omkring 200 fot. De försök, man gjort att bearbeta den till takskiffer, lyckades ej väl, troligen derföre att bergarten i dess utgående är mycket angripen af förvittringen. Det uppgafs, att vid Tollersrud skulle finnas silfvermalm, men vid besigtigande af det uppgifna stället förefanns här ej annat än en grofkornig hornblendesten. Vid Granmosshöjden, belägen 3 mil nordost från Fjellsjöns norra ända, a Tobols hemmans mark, förefunnos lösa stenar af kalkspat samt af jernmalm, utan att moderklyftan härtill kunde upptäckas. Vid södra ändan af sjön Trehörningen förefunnos lösa kalk- stenar. Elgå socken. Glasnäs silfvermalmsgangar. En jemförelse mellan Werm- skogs silfvermalmsgängar och dem vid Glasnäs gifver tydligen vid handen, att det är egentligen samma sorts gångar, och att de vid Glasnäs således äro en fortsättning af dem vid Werm- skog. Dessa gångar hafva blifvit ryktbara derigenom, att det rikaste silfvermineral i Sverige, nemligen aftoniten, i dem före- funnits. Deras hufvudkarakter är, att de bestå af en blandning af serpentin och qvarts, 1 hvilka, ända innerst, de malmförande (af- tonit- och blyglans) qvartsådrorna uppträda. Till dem höra äfven jernglans (jernglimmer), jernspat (mycket utmärkande för dem), IGELSTRÖM, WERMLANDS MINERALIER OCH BERGARTER. 47 tungspat och kopparkis. De förete alla det i Sverige ovanliga exemplet pä verkliga gängbildningar, d. v. s. gångarna genom- skära gneislagren tvärtöfver, ga alla från öster till vester, sta västan lodrätt, under det att gneislagren ligga mera flacka och stryka från norr till söder. Om förhållanderna i denna del af provinsen tagas i öfver- vägande, så kommer man mycket bestämdt till den slutsatsen, att ett gangsystem af silfver- och kopparmalmer, om circa 1 mils bredd, från öster till vester genomdrar Wermskogs, Staf- näs, Glafva, Elgå och Karlanda socknar samt troligen gar vi- dare in i Norrige. Wermskogsgångarne hafva varit den östligaste ändan deraf, som tillfälligtvis först blifvit upptäckt, de vid Glas- näs höra till de mellersta eller mera vestliga och upptäcktes för 4 år sedan af en närboende bonde. Då gångarne äro af samma natur, är det klart att det kan i geognostiskt hänseende anses såsom mera oväsendtligt, om den ena innehåller mera aftonit eller blyglans än den andra, men detta kan i praktiskt och ekonomiskt hänseende hafva de största och vigtigaste följder med sig, ty det behöfves nemligen blott en liten ökning i mängden af silfvermalm eller aftonit i någon af dem för att åstadkomma en grufva af mycket högt värde. Alla de hittills kända gångarne hafva väl, utom de vid Gärdsjön i Wermskog, ej visat sig innehålla någon aftonit, men det är klart att man, när gangsystemet i de vidsträckta skogarne blifver i sin helhet bekant, måhända skall kunna upptäcka vida större tillgångar af detta dyrbara material än som vid Gärdsjön före- finnes. Visserligen har jag redan fygtigt gått öfver hela den trakt, der detta gångsystem uppträder, men en framtida, mera speciel undersökning är i alla fall af nöden, förr än man behöf- ver uppgifva allt hopp att här påträffa malmrikare gångar än de vid Gärdsjön. Ett nytt bergsmannalif skulle genom ett så- dant fynd komma till stånd i vestra provinsen. Silfvermalmsgångarne vid Glasnäs ligga i östra sluttningen af en bergshöjd, omkring 4 mil från Glasnäs gård. De ligga i 48 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. rad efter hvarandra från öster till vester, med små afbrott dem emellan, äro från några tum till 1 fot breda samt flera (2 a 3) så nära hvarandra och parallela, att de kunnat bearbetas me- delst en och samma gruf-öppning. Annu hafva de, ehuru följda till ett djup af höust 30 fot, ej lemnat några goda ekonomiska resultater, eftersom hittills i dem ej funnits annat än blyglans och det till liten mängd. Visserligen är blyglansen rik och hel- skäft, men ej mer än af 4 tums bredd. Hufvudgangmassan är, såsom förut blifvit antydt, en qvartsblandad serpentinmassa, som dessutom, sasom pågjuten saltsyra lätt utvisar, är genomdränkt med kolsyrad kalk. I nämnde massa gå de fyndiga qvarts- ådrorna, hvilka för öfrigt föra stralig och fjällig jernglans, jern- spat, bergkristall, röd tät jernmalm, ett grönt, nästan tätt afro- sideritlikt mineral, kalkspat, koppar- och svafvelkis. Vid Grästorp, + mil öster om Glasnäs, på Anders Johans- sons mark, tätt invid garden, förekommer en mägtig grofkor- nig granitgäng, hvarifrån fältspat för porslinstillverkningen lätt skulle kunna bekommas. Flera dylika gångar finnas i trakten. HISINGER omnämner i sin mineralgeografi, att vid Krakebol” och i Rösberget i Elga socken skall finnas jernmalm. Jag kunde blott få reda på förstnämnde ställe i socknen. Detta ställe ligger 1 mil vester om Krakebols gård, och en här varande skärpning innehåller spridda magnetiska jernmalmskörtlar ien grofkornig granitgang. År utan allt värde. Söder om Wäxviks gård anmärktes hyperit. Ny socken. Norr om Breviks gård vid sjön Ränken finnas 2:ne gamla jernskärpningar, som innehålla i en grofkornig granitgang spridda körtlar af magnetisk jernmalm. Stället synes ej hafva något värde. Vid Hungalviks jernvägsstation finnes en grofkornig granit- gäng, der man förr sprängt qvarts till Olofsfors glasbruk, pa hemmansegaren Anders Nilssons i Hungalvik mark. Gangen är IGELSTRÖM, WERMLANDS MINERALIER OCH BERGARTER. 49 24 fot mägtig och af betydlig längd; fältspaten är dels hvit, dels ock svagt blekröd samt utsöndrad i så stora partier, att man här har ett ypperligt fältspatsbrott. I qvartsen finnes ett brunrödt, kristalliseradt mineral, som sannolikt är titanit; i fält- spaten finnas tantalartade mineralier och granat (?). Flera dy- lika grofkorniga granitgängar finnas i trakten af Hungalsvik. Nordmarks härad. Skillingsmarks socken. På Olof Bryntessons d. ä. mark i Boda hemman finnes en mycket ren och vacker qvartsgång af 24 fots bredd samt 60 fots längd, och ej långt derifrån en bred och stor grofkornig granit- gång, der fältspaten (till största delen hvit) är utsöndrad i så stora stycken, att denna gång mycket väl kan bearbetas på detta mineral. 1 mil vester om kyrkan finnas tvenne qvartsgängar. Jernskogs socken. 1 mil vester ut från Påterud förekomma stora tillgangar af qvarts, nemligen vid Käftkärrsbäcken vid östra foten af Dolpe- fjellet. Karlanda socken. Lysås s. k. jerngrufvor. Dessa, 3:ne till antalet, högst 48 fot djupa, äro anlagda på kalkspathaltiga serpentingångar af 12—15 fots bredd samt öfver 100 fots längd. De öfverskära tvärt från vester till öster de flacka oneislagren, och föra tät, fjällig och strålig blodsten, jernspat, kopparkis, qvarts, ett afro- sideritartadt mineral, o. s. v. Saxeby grufvor, 2:ne till antalet, af högst 30 fots djuplek, äro anlagda på serpentingangar, som föra fjällig, tät och stra- lig blodsten, jernspat, spar af svafvel- och kopparkis, ett afro- sideritlikt mineral, o. s. v. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 207 NOK 4 SAG NAN 50 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 1 mil söder om Mörtnäs gård upptäckte jag en qvartsgäang insprängd med svafvelkis samt förande jernspat. Blott en liten kant af denna gång stack fram ur jorden, sa att man ännu ej kan veta, hvad den egentligen innehåller, förr än jordrymning skett. Straxt söder om förenämnde Mörtnäs gård fanns en gång af serpentin, utblandad med kalkspat, jernspat, qvarts, o. s. v. Något längre från garden förefanns också en dylik gång, 1 aln bred. Vid den s. k. Kopparbäcken, i trakten af Mörtnäs gård, finnes 1 ena branten vid bäcken ett qvartslager af 6 fots mäg- tighet, insprängdt med svafvelkis. Alla de förenämnda gångarne höra till det förut omtalade Wermskog-Glasnäs gångsystemet, och äro att anse såsom mer eller mindre variationer af samma sak. Lysnäs-gangmassan kunde tjena, om den sönderstampades, såsom godt gödningsämne för jorden. Gillbergs härad. Glafva socken. Här märkes den af gammalt bekanta Ruds koppargrufva, omnämnd 1 HISINGERS mineralgeografi. Denna grufva, i hvil- ken hufvudsakligen kopparglans och brokig kopparmalm före- komma, och det till sådan mängd, att den fordom lemnat malm för en kopparhytteanläggning, nemligen vid nuvarande Lenungs bruk, hyser äfven samma gångfyllnadsmassa som vid Gärdsjön, Glasnäs o.s.v. Gängen vid Rud kan derföre räknas till samma slags gångar, som förut omtalats. Det må ock anmärkas, att den kopparglans- och brokig kopparmalmsförande gången vid Grindsbol i Wermskog socken hörer hit. Några öfriga malmfyndigheter inom socknen äro hittills ännu ej upptäckta. Visserligen finnes jernmalm på Hult hem- mans mark 1 den s. k. Hultgrufvan, men den är i ringa mängd för handen. Denna jernmalm (magnetisk jernmalm) ligger i en grofkornig granitgång, som har fältspaten (hvit) mycket IGELSTRÖM, WERMLANDS MINERALIER OCH BERGARTER. 5l öfvervägande och sa ren, att man här har en god fältspats- grufva. Ä Sebenbin hemmans mark finnes litet svartmalm insprängd i en grofkornig granitzang. Talkskiffer finnes 1 stora lager straxt öster om Tossebol. Den begagnas af allmogen till bakugnsbottnar, m. m. Wermskogs socken. I Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlin- gar ar 1852, häft. 1 och 2, s. 20, anföres ”beryll?” såsom till finnandes i en jernmalmsförande qvartsgäng pa Strands område i denna socken. En närmare undersökning har sednare öfver- tygat mig derom, att detta mineral är apatit. Det förekommer i utmärkt stora och mangsidigt utbildade, vackra kristaller. I en skärpning litet längre bort finnes mycket titanit i derba mas- sor. Detta minneral sitter i en grofkornig granitgang, och lik- nar mycket kejlhauit. Pa Strands hemman finnes äfven ett glimmerskifferlager (tjenligt till takskiffer) af flere famnars mägtighet och utefter östra sluttningen af det s. k. Björndalsberget. Skiffern stryker N.—S., samt faller 5 till 10° från horisontallinien i vester. Stafnäs socken. Vid Fjöle finnas 2:ne takskifferbrott (glimmerskiffer). Det ena beläget norr om, det andra öster om Fjöle gård. Skiffern bildar lager af 6 till 12 fots mägtighet, stryker nära N.—S. samt faller 25? från horisontallinien i vester. Vester om Stömne finnes ett talkskifferlager. Grums härad. Grums socken. Här äro förut Malsjö- och Gullsjö-kalkbrott bekanta. Jag har nu blott att tillägga, att molybdenglans finnes nära Malsjö 52 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. gästgifvaregärd, i en grofkornig granitgäng. Molybdenglansen är storbladig och till en del krystalliserad. Nyeds hürad. Nyeds socken. Det enda i mineralogiskt hänseende anmärkningsvärda ställe i denna socken är, savidt hittills blifvit bekant, Hedas. Här förekommer på en 4 fot bred gang, som uppsätter i hornblende- gneis och hyperit, en blandning af kalkspat och klorit, inväxt med stora granat- och turmalin- (augit?) kristaller samt in- sprängd med litet magnetkis. Nyeds härad har många och stora hyperitberg att uppvisa. 53 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1868. N:o 1. % Bidrag till Westergötlands Geologi. Af J. G. O. LINNARSSON. Meddeladt den 13 Januari 1868. Efter att af Kongl. Vetenskaps-Akademien hafva erhallit understöd för anställande af geologiska och paleontologiska undersökningar i Westergötland, afreste jag i början af sist- lidne Juni mänad till min bestämmelseort och ätervände i slutet af Augusti till Stockholm. Resans hufvudsyfte var att söka noggrannare, än hittills skett, utreda lagringsförhällandena inom Westergötlands siluriska bildningar, och utbytet af petrifikater blef derför mindre, än det antagligen under andra förhallanden skulle blifvit. Då jag hoppas snart komma i tillfälle att of- fentliggöra en fullständigare beskrifning öfver samma bildningar, går jag nu endast att i största korthet redogöra för de vigtiga- ste resultaterna af mina undersökningar. Det understa sedimentära lagret i Westergötland, liksom i de flesta andra landskap, som innehålla siluriska aflagringar, utgöres, som bekant, af sandsten, i hvilken förut inga andra spår af organismer anträffats än aftryck af maskar och alger, hvaraf den erhållit benämningen Fucoidsandsten. I tanke, att inga fynd här vore att göra, sysselsatte jag mig högst obetydligt med undersökningar af detta lager; kort före slutet af resan träffade jag emellertid i detsamma, i ”Djupadalen” nära Karleby, ett par exemplar af en Lingula, hvilket alltså äfven i Sverige är det äldsta kända Brachiopodslägte. Mera tid egnades åt det nästföljande alunskifferlagret, dels för att i allmänhet närmare lära känna de olikheter i afseende på faunan, som lagrets särskilda afdelningar förete, dels för att (=>) 5 9 54 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. utröna, om icke den del af primordialzonen, som Professor ANGELIN särskiljt under benämningen regio Conocorypharum, äfven här förefunnes. — Att lagret vid olika nivå innehåller olika försteningar och sålunda på paleontologiska grunder skulle kunna indelas i flera underafdelningar, finner man snart, ehuru några af dessa endast på få ställen äro tillgängliga. Den full- ständigaste genomskärning, i hvilken man lätt kan erhålla till- träde till alla lagrets afdelningar, finnes i den förut nämnda ”Djupadalen”, der en bäck genomskurit hela lagret och dess- utom i den öfre delen flefa brott äro anlagda. Som bekant är det nästan endast i den alunskiffern åtföljande orstenen, som man har tillfälle att lära känna lagrets fauna, då de petrifika- ter, som träffas i skiffern, vanligen genom hoptryckning äro så otydliga, att de ej kunna med säkerhet bestämmas. I den lägre delen af lagret förekomma här, så vidt jag funnit, inga sam- manhängande orstensskikter, men sferoider äro spridda här och der och innehålla vid olika höjd olika försteningar, på grund hvaraf 3 underafdelningar skulle kunna urskiljas. Den öfre delen af lagret innehåller jemte sferoider åtskilliga sammanhängande skikter af orsten och kan på grund af sina försteningar indelas i 2 underafdelningar. Följande försteningar har jag på detta ställe funnit i lagrets 5 underafdelningar: i 1 (den lägsta): Paradoxides Tessini, Conocephalites sp., Lio- stracus Sp., Ågnostus pisiformis aff. och Theca sp. i 2: obetydliga fragmenter af en Paradowides(?) med granule- radt skal, samt åtskilliga Brachiopoder af slägtena Orthis och Orbieula. i 3: Agnostus levigatus, Leperditia sp., Lingula sp. i 4: Agnostus pisiformis, Olenus gibbosus, Ol. spinulosus, Orthüs lentieularis och Olenus latus. i 5: Olenus alatus och Ol. scarabeoides. Samma ordningsföljd synes förekomma i hela mellersta We- stergötland (på Kinnekulle och Falbygden), ehuru gränsen mel- lan några af afdelningarne ej är så skarp, att icke ett eller annat petrifikat förekommer inom tvänne afdelningar. Af lagrets LINNARSSON, BIDRAG TILL WESTERGÖTLANDS GEOLOGI. 55 lägre del har jag emellertid icke pa nagot annat ställe än det förut nämnda lyckats erhålla någon fullständig genomskärning. Afdelningen 1 har jag endast funnit i ”Djupadalen”. 2 har jag träffat i dagen på Kinnekulle i ett dike nära Hellekis, der jag jemte samme Brachiopoder, som på det förut nämnda stället, funnit några Trilobiter af slägtena Paradowides, Conocephalites och Agnostus, hvilka dock alla äro sällsynta och merendels en- dast träffas i mindre fragmenter. Vid hemmanet Lund i Gud- hems socken har jag bland stenar uppkastade omkring en ny- gräfd brunn funnit en orsten innehållande de för denna afdel- ning karakteristiska försteningarne. — 3 träffas oftare blottad, t. ex. vid Hönsäter och Hellekis på Kinnekulle, vid Carlsfors på Billingen och vid Gudhem. Öfverallt är den utmärkt af samma försteningar som i Djupadalen, ofta äfven af Liostracus costatus. Vid Carlsfors har jag dessutom jemte dessa funnit atminstone en af de Brachiopoder, som eljest utmärka den näst föregaende afdelningen. De bada öfversta afdelningarne (4 och 5) äro tillgängliga pa en mängd ställen, såsom vid Hön- säter, Carlsfors, Kafvelas, Oltorp, och innehålla öfverallt de förut angifna försteningarne. På Halle- och Hunneberg finnes ingen fullständig genomskärning af alunskifferlagret, och till vissa delar af detsamma har jag ej lyckats skaffa mig tillträde; men i allmänhet visar sig der samma utveckling af faunan som i mellersta Westergötland. Den lägsta delen af lagret är blottad i Byklef på Hunneberg och innehåller ett par orstenshvarf och ofvan dessa en och annan sferoid. I orstenen förekomma äfven här arter af slägtena Paradoxides, Conocephalites, Liostracus, Agnostus och Theca, således öfverhufvud samma fauna som i lägsta delen af Kinnekulles och Falbygdens alunskifferlager. Omedelbart på denna del af lagret hvilar vid Byklef trapp, utan att dock petrifikaterna i de orstensbollar, som äro i kontakt med denna, blifvit förstörda. Den mellersta delen af lagret är, så vidt jag känner, icke heller på något annat ställe tillgänglig. Den öfre deremot brytes allmänt för kalkbränning och har der- för blifvit blottad på en mängd ställen, såsom vid Mossebo, 56 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Nygård och Tunhem på Hunneberg samt vid Grytet och Skytte- klef pa Halleberv. Öfverallt urskiljas 4 s. k. ”flokor” af or- sten; de båda öfversta, ”paflokan’” och ”körtelflokan”, hvilken senare endast utgöres af tätt liggande bollar, innehålla städse Olenus scarabeoides och alatus; den 3:dje, ”stora flokan”, inne- haller i sin öfre del Olenus latus, i den’ undre Olenus spinulosus och Orthis lentieularis, hvilka båda sistnämda äfven förekomma i den 4:de, ”bottenflokan”. Längre ned brytes sällan någon orsten. Endast vid Tunhem har jag sett ett femte orstensskikt brytas, i hvilket jag endast funnit några få otydliga exemplar af en Agnostus (pisiformis eller någon närstående) och en Bey- richia. — Af det föregaende visar sig, att en ej obetydlig olikhet förefinnes emellan faunan inom lagrets öfre och nedre del. I den nedre saknas nämligen det för den öfre så karak- teristiska slägtet Olenus och ersättes af slägtena Paradoxides, Conocephalites och Liostracus. På grund häraf tvekar jag icke att anse den lägre delen af Westergötlands alunskifferlager som en, om också fattig, representant af Professor ANGELINS regio Conocorypharum, hvilken då är att betrakta som äldre än regio Olenorum. Huruvida Westergötlands alunskifferlager har några Trilobitarter gemensamma med den typiska regio Conocorypha- rum från Andrarum, kan jag på grund af de få och ofullstän- diga specimina, som jag hittills träffat, och i brist på original- exemplar till jemförelse, för närvarande ej med säkerhet af- göra; men öÖfverensstämmelsen i afseende på slägtena synes i och för sig vara ett tillräckligt skäl till deras sammanslaende. , I Professor ANGELINS 4:de region, reg. Ceratopygarum, som omedelbart öfverlagrar regio Olenorum, är primordialfaunan re- dan utdöd och ersatt af slägten, som tillhöra den andra faunan. Denna region, som hittills inom Sverige endast blifvit funnen på Hunneberg, lyckades jag nu anträffa äfven på Kinnekulle, i grannskapet af Hellekis och vid Brattfors, der den liksom på Hunneberg endast har några fots mäktighet. Bergarten utgöres på Kinnekulle af en blå- eller gröngrå kalk, som ofta innehåller svartgröna korn. De försteningar, som i densamma anträffades, _ LINNARSSON, BIDRAG TILL WESTERGÖTLANDS GEOLOGI. 97 voro Euloma ornatum, Ceratopyge forficula, Symphysurus n. sp., fragmenter af Megalaspis och Niobe, samt en Orthis. Ofvan Ceratopygekalken ligger såväl pa Kinnekulle som pa Hunneberg en skiffer, som motsvarar den af Kjerulf i Norrige urskiljda ”undre Groptolithskiffern”, och hvars mäktighet synes uppgå till omkring 30 fot. Skiffern är pa Kinnekulle mjuk, merendels grön, på Hunneberg hårdare, vanligen svart. Pa båda ställena innehåller den i mängd Graptolither af slägtena Phyllograptus, Didymograpsus, Tetragrapsus m. fl. För öfrigt träffas sparsamt några få Brachiopoder af slägtena Orthis, Lep- tena och Lingula. Det enda spår af någon Trilobit, som jag i detta lager träffat, är ett hoptryckt och otydligt fragment, som synes hafva tillhört en Niobe. De båda sistnämnda lagren saknas pa Falbygden, der alun- skifferlagret omedelbart öfverlagras af Orthoceratitkalk, tillhö- rande regio Asaphorum. Den lägsta Orthoceratitkalken på Fal- bygden är gråaktig och innehåller grönaktiga korn af ett chloritartadt mineral samt skärfvor af orsten; dess mest ka- rakteristiska försteningar äro Megalaspis planilimbata och Sym- phyrus breviceps. På Kinnekulle är den lägsta Orthoceratit- kalken röd, men innehåller en liknande, ehuru fattigare, fauna. Högre upp ligga så väl på Kinnekulle som Falbygden vexlande lager af grå och röd kalk, med hvilkas undersökande jag dock denna gång föga sysselsatte mig. Ofvan Orthoceratitkalken kunna 3 hufvudlager urskiljas, som efter sina mest utmärkande försteningar kunna benämnas Trinucleidskiffer, Brachiopodskiffer och Öfre Graptolithskiffer, och af hvilka de 2 första i Paleontologia Scandinavica blifvit omnämnda och hänförda det förra till regio Trinucleorum, det senare till regio Harparum. — I regio Trinucleorum har Pro- fessor ANGELIN särskiljt 2 underafdelningar, och ett af hufvud- ändamälen med min resa var att erhalla närmare kännedom om den del af regionen, som blifvit benämnd Da, men häri lycka- des jag ej komma till något tillfredsställande resultat. Pa intet ställe har jag funnit sjelfva gränsen mellan Orthoceratitkalken 58 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. och Trinucleidskiffern i dagen, men mänga omständigheter tala för, att det lägsta lager jag funnit ofvan Orthoceratitkalken, hvilket utgöres af en grå, stundom grön- eller blåaktig, ofta kiselartad kalk och en grågrön lös skiffer, omedelbart öfverlagrar Orthoceratitkalken. Genom bergartens beskaffenhet närmar sig detta lager — som efter en af sina mest karakteristiska förste- ningar kan benämnas Beyrichiakalk — till Orthoceratitkalken, genom faunan till Trinucleidskiffern. I hvad förhållande Beyri- chiakalken star till Professor ANGELINS regio Da, har det, sasom förut blifvit antydt, ej lyckats mig att utröna. Den innehåller visserligen några Trilobiter, som blifvit uppgifne från regio Da, såsom Ampyr costatus och rostratus och måhända Ptycopyge glabrata, men derjemte åtskilliga, som eljest tillhöra regio Db, såsom Lichas 6-spinus, Cybele n. sp., och Agnostus glabratus, samt åtminstone en, som pa andra ställen förekom- mer i Örthoceratitkalken, nämligen Phacops conicophthalmus. Under sådana förhållanden är det, utan att ega tillgång till prof af den bergart, i hvilken de af Professor ANGELIN fran regio Da uppgifna Trilobiterna varit inneslutna, ej möjligt att afgöra, huruvida Deyrichiakalken är identisk med regio Da. Beyrichiakalkens fauna är temligen rik; utom de förut nämnda Trilobitslägtena förekomma i densamma Staurocephalus, Acida- spis, Jtemopleurides, Calymene, Illenus. Af Mollusker före- komma slägtena Orthoceras, Lituites, Conularia, Bellerophon, Euomphalus, Pleurotomaria, Leptena, Orthis och Lingula. Bland de mest karakteristiska försteningarne äro för öfrigt Echinospherites aurantium och en DBeyrichia. — De skiffrar, som närmast öfverlagra Beyrichiakalken, tillhöra otvifvelaktigt Professor ANGELINS regio Db. På Kinnekulle och Billingen ligger dock mellan Beyrichiakalken och den egentliga Trinucleid- skiffern en lös svart skiffer, i hvilken jag ej funnit några Trilo- biter, och som hufvudsakligen är utmärkt af en Leptena och en Orbicula, men denna skiffer öfvergar småningom i den öfver- liggande. Den egentliga Trinucleidskiffern, som utgöres af en röd eller grön mergelskiffer, karakteriseras af Trinucleus Wahlen- LINNARSSON, BIDRAG TILL WESTERGÖTLANDS GEOLOGI. 59 bergü, Ampys tetragonus, Cybele verrucosa, Dionide euglypta m.fl. Öfverhufvud är den ganska rik på petrifikater, isynnerhet Trilobiter, hvilka här träffas talrikare och fullständigare är i något annat lager. De märkligaste paleontologiska fynd jag dels under denna dels under förra årets sommar gjort i detta lager, utgöras af representanter af de ej förut inom Skandina- vien anträffade slägtena Dindymene, Phillipsia (i den utsträck- ning detta tages af BARRANDE) och Stygina. De bäst bibe- hållna petrifikater har jag funnit vid Kongslena på Fårdala- berget, en lokal, som äfven är anmärkningsvärd derför, att nå- gra af de eljest allmännaste arterna här saknas och ersättas af andra arter af samma slägten, under det att faunan eljest är särdeles likformigt spridd inom detta lager. Sa förekomma vid Kongslena, i st. f. de allmänna arterna Trinueleus Wahlenbergii, Cybele verrucosa och Remopleurides radiaus, BARR. (R. 4-linea- tus ANG.), Trin. n. sp., Cyb. n. sp. och Remopl. dorso-spinifer PoRTL. — Ofvan den fossilförande Trinucleidskiffern ligga van-- ligen lerskiffrar af vexlande färg utan petrifikater. Öfvergängen mellan Trinucleid- och Brachiopodskifferlagret bildas merendels af en af grönt och svart spräcklig skiffer, som innehäller badas faunor blandade, men nästan icke har nagra egendomliga försteningar. Sa förekommer der Trinucleus Wahlen- bergüi och Agnostus glabratus tillsammans med Calymene Blu- menbachü, Phacops mueronatus, Acidaspis granulata och Stauro- cephalus clavifrons. Då emellertid denna skiffer omedelbart öf- vergar i den egentliga Brachiopodskiffern och innehåller de fle- sta af dennas Trilobiter, kan den med skäl sammanslas med den. Ehuru af en obetydlig mäktighet är Brachiopodskiffer- lagret till bergartens beskaffenhet och äfven till faunan i hög grad vexlande. På Kinnekulle utgöres det till största delen af en grönaktig kalkhaltig skiffer med Phacops mueronatus, Ho- malonotus platynotus, Brachiopoder, Koraller o. s. v. samt en hård grå kalk med talrika Drachiopoder. Pa Billingen och de öfriga bergen i norra delen af Falbygden utgöres hufvudınas- san af en svartaktig lerskiffer, hufvudsakligen karakteriserad af 60 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Calymene Blumenbachii, Acidaspis granulata och en Leptena. I södra delen af Falbygden är en ljusgrå kalkhaltig skiffer med Phacops mucronatus, Calymene Blumenbachii, Homalonotus pla- tynotus, Brachipoder, Lamellibranchiater, Koraller 0. s. v. van- ligen öfvervägande. Det sistnämnda lagret har allmänt blifvit uppgifvet som det högsta sedimentära lagret i Westergötland. Den öfre Grap- tolithskiffern, som alltid öfverlagrar detsamma, har dock en ganska betydlig mäktighet, som på vissa ställen måhända upp- gar till omkring 100 fot. Bergarten utgöres vanligen af en svartaktig tunnskiffrig lerskiffer. Bland petrifikaterna äro Grap- tolitherna vida öfvervägande, men de tillhöra helt andra typer än de som karakterisera den undre Graptolithskiffern. Alla Graptolither, som jag funnit i den öfre Graptolithskiffern, till- höra nämligen slägtena Graptolithus (sensu strictiss.), Diplogra- psus, Rastrites och Retiolites. Utom Graptolither träffas på vissa ställen, isynnerhet på Mösseberg, ymnigt Orthoceratiter ; på Kinnekulle saknas dock dessa senare. Öfriga Mollusker äro temligen sparsamma. Högst sällsynta äro trilobiter; jag har endast funnit fragmenter af Calymene Blumenbachiv och en Chirurus (bimueronatus?). Såsom af det föregående synes, kunna inom Westergötlands siluriska bildningar 8 eller 9 hufvudlager urskiljas, som i all- mänhet äro i palexontologiskt afseende väl skiljda från hvar- andra, ehuru gränsen dem emellan (t. ex. mellan Trinucleid- och Brachiopodskifferlagret, Professor ANGELINS regg. D och DE) icke alltid är så skarp, som förr blifvit antaget. Hela serien förekommer emellertid endast på Kinnekulle. På Falbyg- den saknas, såsom redan blifvit nämdt, det 3:dje och 4:de lag- ret, på Halle och Hunneberg alla de öfre från och med det 5:te. De båda sistnämda bergen synas varit utsatta för en betydlig denudation redan innan den trappbädd, som nu betäc- ker dem liksom de öfriga bergen, bildades. Ofta saknas näm- ligen der ett eller flera af de öfre lagren, så att trappen till och med stundom omedelbart öfverlagrar sandstenen. På Kinne- LINNARSSON, BIDRAG TILL WESTERGÖTLANDS GEOLOGI. Öl kulle och Falbygden saknas deremot aldrig något af de öfre lagren, utan trappen hvilar alltid pa den öfre Graptolithskif- fern. För lättare öfversigts skull meddelar jag här nedan ett schema öfver lagerföljden inom alla de siluriska bildningarne i Westergötland. Kinnekulle. Falbygden. Hunneberg. Enl. Prof. AnGELin. Fucoidsandsten ............ x x x reg. Fucoidarum. ANlımskatfere u... x x x — ÖOlenorum. Ceratopygekalk ............ x x — Ceratopygarum. Undre Graptolithskiffer. X x Orthoceratitkalk .......... x > — Asaphorum. Beyrichiakalk ....... RER x x Trinucleidskiffer ........... x >% — Trinucleorum. Brachiopodskiffer ......... x x — Harparum. Öfre Graptolithskiffer ... X x Erappr rt... a ES x x Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 16.) Frän Författarne. BJÖRKEN, J., Om behandlingen af Urethrit. Sthm 1867. 8:0. BrocH, O. J., Traité el&mentaire des fonctions elliptiques. Chr:a 1867. 8:0. Gyıoen, H., Relationer mellan cosiner och siner för irrationella vinklar. Hfors 1867. 4:0. LILLIEBORG, W. On two subfossil Whales discovered in Sweden. Ups. 1867. 4:o. LJUNGGREN, A., Fall af Visceralsyfilis. Sthm 1867. 8:0. ÅSTRAND, J. J. Neue einfache Methode für Zeit- und Längen- bestimmung. Wien 1867. 8:0. Frän Hr John A. Tinne. KorscHy, Tu. & PryrıtscH, J. Plantae Tinneanee. Vindob. 1867. St. fol. BARRANDE, J. Cephalopodes siluricus de la Boheme: Introduction. Prague 1867. 8:0. MÜLLER, F. Fragmenta phytologie Australice, Vol. 5. QubrtkLet, A. Meteorologie de la Belgique compare a celle du globe. Brux. 1867. 8:0. — Observations des phenomenes periodiques, 1864. = Sex småskrifter. REGEL, EB. Die Gattung Pleuroplitis und Andropogon productus. S. Petersb. 1866. 8:0. — Index seminum que Hortus Botanieus Petropol. pro mutua commutatione offert, 1866. — & F. AB HERDER, Enumeratio plantarum e regionibus cis- & transiliensibus a Cl. Semenovio 1857 collectarum. Mose. 1866. 8:0. SCHLAGINTWEIT, H. v. Die wichtigsten Höhenbestimnungen in In- dien .... Mänch. 1867. 8:0. ; STRUWE, O. Jahresberich über die Nicolai-Hauptsternwarte, 1866. — Tabula quantitatum Besselianarum pro annis 1857 ad 1874. Petrop. 1867. 8:0. 63 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1868. N:o 1. Utdrag ur ett bref af Professor OswaLp HEER rö- rande fossila vexter frän Nordvestra Amerika, in- ) samlade af Bergmästaren Hs. FURUHJELM '). Meddeladt af A. E. NORDENSKIÖLD. ' [Meddeladt den 8 Januari 1868.] Förteckning på miocena vexter från Engelska bugten på halfön Tschugotsk söder om Cooks Inlet?). l. Taxodium dubium STERNB. spec. 2. Taxodium spec. 3. Sequoia Langsdorfi BR. spec. 4. Pinus spec. 5. Tawites Olriki HR. 6. Phragmites spec. Kanske Phr. oenningensis A. BR. 7. FPoacites spec. 8. Poacites spec. Större delen af de rika geologiska och etnografiska samlingar, som nu- mera Bergmästaren i Helsingfors Hs. FURUHJELM hopbragte under en nio- ärig vistelse i det fordna Ryska Amerika, blef förstörd genom branden och förliset af den ångbåt, med hvilken de hemsändes till Europa, så att af dem endast en mindre, med ett segelfartyg förut afskickad del för det "närvarande återstår. Häribland befann sig lyckligtvis äfven en betydlig samling af fossila vexter, hvilken blifvit till undersökning öfverlemnad åt den berömde kännaren af tertiärtidens fora, Professor OswaLp HEER i Zurich. Föreliggande korta meddelande utgör en förberedande redogörelse för de resultater, denna undersökning lemnat. En fullständigare, af taflor åtföljd beskrifning öfver samlingen, äfvensom en redogörelse för de vigtiga slutledningar rörande klimatet och landfördelningen under miocentiden, man af den kan draga, kommer jemte nödiga geologiska profiler, m. m. seder- mera att af Professor HEER offentliggöras. 4. E. N. Dessa vexter äro inbäddade i en horisontelt lagrad, härd, grä mergel, hvilken hvilar nästan omedelbart på porfyr och öfverlagras bland annat af en ganska mägtig retinit eller bernsten förande kolbädd. 64 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 9. Ligvidambar europeum BR. 10. Populus latior BR. ‘ 11. Populus balsamoides GÖEPP. 12. Populus glandulifera HR. 13. Populus leucophylla UNG.? 14. Salix varians GÖEPP. 15. Salix spec. 16. Alnus nostratum UNG. 17. Betula prisca ETT. 18. Betula spec., närbeslägtad med DB. grandifolia ETT. 19. Myrica banksiaefolia UNG. 20. Carpinus grandis UNG. 21. Gorylus M' Qvarru FORB. spec. 22. Jagus lancifolia HR. n. spec. Fagus foliis lanceolatis, integerrimis vel ‘antice denticulatis, nervis secundariis angulo acuto egredientibus, utringue 14—15. Liknar F. ferruginea. 23. Fagus castaneaefolia UNG. Bland annat ett 3 fot langt blad. 24. Fagus macrophylla UNG. Afven ett praktfullt blad. 25. HFagus spec. 26. KFagus Feronie UNG. 27. Qvercus pseudo-castanea GÖEPP. 28. Qvercus Furuhjelmi HR. n. sp. Qv. foliis lanceolatis, basi attenuatis, petiolatis, profunde sinuato-dentatis, dentibus ma- gnis, obtusiusceulis, sinubus obtusis separatis. Praktfulla, ända till en fot langa blad, hvilka till formen kunna liknas vid den amerikanska @v. castanea. Bland fossila arter närmar den sig mest (v. senegallensıs MASSAL. 29. Qvercus Chamissonis HR. n. spec. Qv. foliis petiolatis, sub- coriaceis, ovato-lanceolatis, profunde duplicato-dentatis, oligo-ner- viis, nervis inferioribus camptodromis, superioribus craspedodromis. 30. Qvereus pandurata HR. n. spec. Qvercus foliis oblongis, basi integerrimis, anterius profunde sinuatis, nervis secundariis craspedodromis. OSWALD HEER, FOSSILA VEXTER FRÄN N.V. AMERIKA. 65 31. Ulmus plurinervia UNG. 32. Planera Ungeri ETT. 33. Vaccinium spec. 34. Diospyros lancifolia LESQV. 35. Vitis erenata HR. n. spec. Vitis foliis cordatis, basi profunde emarginatis, repando-crenato-dentatis. Mycket lik V. Olriki och V. arctica från Grönland, men med trubbligare tänder. 36. Hedera auriculata HR. n.spec. H. foliis breviter ovato- rotundatis, margine auriculatis, subqvigve nerviis. Mycket lik #7. M'Clurü HR. från Mackenzie och Grönland. 37. Tilia spec. 38. Acer macroptera HR. n. sp. Frukt liknande frukten af Ac. otopterix GÖEPP. Har äfven en mycket stor vinge, hvilken dock är genomdragen af nästan vågräta nerver. 39. Celactrus spec.? 40. Ilex insignis HR. n. spec. Il. foliis coriaceis, elliptico- lanceolatis, antice attenuatis, anguste spinoso-denticulatis, venis secundarjis subtilibus, valde camptodromis. 41. Trapa borealis HR. n. spec. Tr: nucibus bicornibus, cornubus strietis, spinosis. Mycket allmän, och efter hvad det tyckes närbeslägtad med den indiskt-japanska Tr. bispinosa. 42. Juglans acuminata A. BR. 43. ‚Juglans Woodiana HR. (Fossile Pflanzen von Van- couver und Columbien. Taf. II. Fig. 4—7). Lik Juglans nigra, 44. ‚Juglans pieroides HR. n. spec. J. foliolis ovato-ellipti- eis, apice attenuatis, acuminatis, reticulatis. Lik den nordamerikanska Juglans (Carga) amara. 45. Spiraea spec. Bland ofvan uppräknade vextaftryck påträffades dessutom en insektvinge, en Anodonta, en Paludina och en långsträckt Melania. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 1. 5 66 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Vextaftryck från floden Neniltschit vid Cooks Inlet"). Segvoia, sannolikt S. Langsdorfii, men illa bibehållen. 6 B. 1 2. Sparganium spec. id 3. Salix macrophylla HR. 4. Betula macrophylla GÖEPP. 5. Myrica spec. 6. Corylus M' Qvarit FORB. spec. 7. Diospyros lancifolia LESQ. HEER (Pflanzen von Van- couver etc. Taf. II. Fig. 1, 2). Ett bladaftryck. C. Vegter från ön Keku i Indian-Arkipelagen vid Sitka°). 1. Pecopteris spec. Lik P. lignitum GIEB. 2. Widdingtonia spec. 3. Seqvora Langsdorfü BR. v.? Bladen något mera platta och trubbiga än den vanliga formens. 4. Corylus M’Qvarii FORB. spec. var. Ofvananförda förteckning innehåller 52 arter, af hvilka de från halfön Tschugotsk otvifvelaktist äro miocena. Deremot vagar jag icke med bestämdhet uttala mig rörande den geologiska åldern af vexterna från Indian-Arkipelagen. Bland vexterna från den förstnämnde fyndorten finnes ej mindre än 22 europei- ska former, ett förhållande, som förefaller högst öfverraskande, då man tager i betraktande det ofantliga afståndet emellan fyndorterna. Dessa för nordvestra Amerikas och Europas mio- cena flora gemensamma arter äro: Taxodium dubium ”). Populus latior. Seqvoia Langsdorfii. Populus balsamoides. Legvidambar europeum. Populus glandulifera. ') Dessa aftryck voro inbäddade antingen i en mycket lös och fin lera, eller i en genom det derbefintliga kollagrets brand uppkommen naturlig tegel- sten. 2) De lager, från hvilka dessa vexter äro tagna, äro, jemte temligen mäk- tiga brunkolslager, belägna vid sjelfva stranden af ön, så att de under flod- tiden ligga under vatten. Vextaftrycken äro inbäddade dels i bituminös sandsten, dels i skiffrig lera. ”) De med spärrad stil förekomma äfven i den arktiska zonen. OSWALD HEER, FOSSILA VEXTER FRÅN N.V. AMERIKA. 67 Populus leucophylla. Corylus M’Qvarrii. Saliz varians. Fagus costanexfolia. Salix macrophylla. Fagus macrophylla. Myrica banksiaefolia. Fagus Feroniae. Alnus nostratum. Qvercus pseudo-castanea. Betula prisca. Planera Ungeri. Betula macrophylla. Ulmus plurineria. Carpinus grandis. Iuglans acuminata. Af dessa 22 arter förekomma 12 (alla med spärrad stil) äfven i arktiska zonen, som dock endast har en enda art gemen- sam med halfön Tschugotsk, hvilken icke tillika tillhöra Europas miocena flora, eller med andra ord: pa halfön Tschugotsk har man funnit 13 miocena vexter, hvilka äfven förekomma i den högsta norden, men nästan samtliga utgöras af arter, som äfven träffas i mera sydliga trakter. Af utpräglade boreala former är hittills endast en enda funnen vid Cooks Inlet. Isynnerhet är det påfallande, att man vid denna fyndort helt och hållet saknar Populus Richardsoni, P. arctica, Qvercus Olafseni och Glyptostro- bus europeus, hvilka dock ännu förekomma vid Mackenzie. Dessa förhållanden häntyda derpå, att under miocentiden en landför- bindning söder om polcirkeln ägde rum emellan Europa och Amerika. Härtill kommer det anmärkningsvärda förhållandet, att de flesta af dessa gemensamma arter, äro beslägtade med nu lefvande Amerikanska former. Detta är isynnerhet fallet med Tazxodierna, Sequoiorna, Liqvidambar, Myrica banksiaefolia (lik M. californica) Qvercus pseudo-castanea, Populus och Betula macrophylla. Äfven de nya arterna motsvara delvis amerikanska for- mer; så den praktfulla Qvercus Furuhjelmi, en bok (Fagus lanci- folia), tvenne hasselarter och en vindrufveart. Den fossila floran fran Cooks Inlet har säledes en bestämd Amerikansk prägel, som visar att Nord-Amerikas miocena flora står i ett mycket närmare förhällande till de derstädes nu lef- vande vexterna, än Europas miocena och nutids flora stå till 68 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. hvarandra. Sedan den tertiära perioden har således Europas vextverld undergått vida betydligare förändringar än Amerikas. Bland asiatiska typer böra nämnas: Betula prisca, Planera Ungeri och Juglans acuminata. "Emellertid tillhöra dessa for- mer slägten, hvilka fortfarande äro representerade i amerikan- ska floran. Deremot tillhör Trapa borealis ett slägte som för det närvarande saknas i Amerika. Den står närmast den in- diskt-japanska Trapa bispinosa och tyckes jemte Taxites Olriki (såvida detta träd verkligen, som jag förmodar, är en Cephalo- taxus) vara de enda af Cooks Inlets fossila vexter, som stamma från Asiens ostkust. Det är dock sannolikt att äfven Salis- burya adiantoides och Glyptostrobus europeus, hvilka blifvit funna på Grönland, under miocentiden lefvat vid Cooks Inlet. Dessa vexter tillhöra nemligen japanska typer, hvilka med dem äro så närbeslägtade, att de endast med svårighet kunna skiljas. Den miocena floran från Vancouver och Oregon har fyra arter gemensamma med floran från Cooks Inlet, nemligen: Se- qvoia Langsdorfü, Planera Ungeri, Diospyros och Ju- glans Woodiana. Det är tydligt, att denna vextsamling äfven ehe vara af allra största intresse för frågan rörande miocentidens klimat. Jag vill dock icke nu närmare uppehålla mig härvid, då jag i alla fall kommer att afhandla detta ämne i ett tillägg till min ”Fossile Flora der Polarländer”. Zürich Dec. 1867. Osw. HEER. STOCKHOLM, 1868. P. A. NORSTEDT & SÖNER. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Ärg. 25. 1868. M 2. Onsdagen den 12 Februari. Pre&ses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot, En- gelske Ingeniören WILLIAM GRAVATT med döden afgatt. Hr Friherre WREDE samt Hrr EDLUND och SANTESSON afgafvo infordradt utlåtande med anledning af Kongl. Maj:ts na- diga remiss af Kongl. Sundhets-Collegii underdaniga hemställan om det metriska mått- och vigtsystemets införande för medicinskt bruk i Sverige; och skulle pa grund af detta utlåtande, som af Akademien godkändes, underdanig skrifvelse till Kongl. Maj:t ‚ aflatas. Afvensä afgäfvo Hır SELANDER och LINDHAGEN utlåtande öfver Professoren A. MÖLLERS till Akademien remitterade under- daniga ansökan om statsanslag för utförande af en longituds- bestämning medelst elektriska telegrafen mellan de astronomiska observatorierna i Lund 'och Berlin, hvilket utlåtande jemväl god- kändes att ligga till grund för Akademiens eget underdaniga yttrande i ämnet. En af Docenten P. T. CLEVE inlemnad afhandling: ”Om några derivator af den Gros'ska Platinabasen, andra afdelningen”, öfver hvilken Hrr L. SVANBERG och ULLGREN afgifvit yttrande, antogs till införande i Akademiens Handlingar. Hr VON MÖLLER öfverlemnade till Riksmuseum ett af Hr L. VON SEGEBADEN å Mostorps egor i Qvibille socken af Södra Halland funnet fossilt Hvalben, samt meddelade, att uti ett Hal- ländskt mergeltag blifvit funnen en grafurna, och uti ett annat en af menniskor bearbetad stenkil. 70 Hr EDLUND redogjorde för fortgängen af undersökningarne öfver den af honom funna nya elektromotoriska kraften i den galvaniska ljusbägen. Hr AGARDH beskref och förevisfde några för Spetsbergen nya alger, hvilka blifvit hemförda af 1861 ars Svenska Spets- bergsexpedition och sedermera af honom undersökta.” Hr BERLIN föredrog ett af Akademiens ledamot Professor KOLBE i Leipzig insändt meddelande om Kolsyrans reduktion till Oxalsyra.” Hr S. LovEn lemnade ett meddelande om en hittills obe- skrifven form af Echinodermer. Hr NORDENSKIÖLD redogjorde för två inlemnade uppsatser, den ena af Med. Doktor A. F. TILLBERG: ”Om Nitroglycerin och Nitroglycerin-svafvelsyra” *, och den andra af Med. Doktor N. P. HAMBERG: ”Kemisk undersökning af vattnet uti åtskilliga: allmänna brunnar i Stockholm.” * Sekreteraren meddelade en uppsats af Lektor G. R. DAH- LANDER: ”Geometrisk theori för accelerationen vid en plan figurs förflyttning i dess plan” *, och en annan af Intendenten vid Göthe- borgs Museum A. W. MALM: ”Om ett i Zoologiska Riksmuseum - befintligt skelett af Balsnoptera musculus COMP. från Fin- marken.” * Chefen för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet hade msändt en meteorologisk dagbok förd ombord på Korvetten Norrköping under dess år 1867 utförda expedition till aflägsnare farvatten, och skulle denna dagbok för vidare behandling öfverlemnas till Akademiens Fysiker. | Landshöfdingen Hr S. P. BERGMAN hade till Akademien öfverlemnat fyra original-dagböcker, som blifvit förda af fram- lidne Kaptenlöjtnant ©. A. PETTERSON vid de af honom under åren 1859, 60, 61 och 62 inom Norrbottens län utförda geogra- fiska ortsbestämningar; och skulle dessa dagböcker för framtiden i Akademiens Bibliothek förvaras. | I enlighet med Komiterades förslag beslöt Akademien, att sg FR. “ de, a priset för utmärkt originalarbete eller för 7 vigtig och för menskligheten välgörande upptäckt skall detta är tillfalla Ingeniören J. NOBEL ach hans son ALFRED NOBEL gemensamt, den förre för hans förtjenst i allmänhet om nitrogly- cerinens användning sasom sprängningsmedel, den sednare särskilt för hans uppfinning af dynamit. Äfvenledes på Komiterades förslag beslöt Akademien, att de af framlidne Generalkonsuln LETTERSTEDT, för utförande af maktpåliggande undersökningar eller andra ändamål, till Akade- miens fria förfogande ställda räntemedel skulle denna gång öfver- lemnas till Professoren vid K. Carolinska Med. Chir. Institutet S. STENBERG, på det han må blifva i tillfälle att i större skala fortsätta sina, Akademien redan meddelade, undersökningar öfver vissa lafarters användbarhet för beredande af dextrin, drufsocker och sprit. Akademien, som icke ansåg sig hafva giltigt skäl att denna gång utdela det LETTERSTEDTSKA priset för utmärkt öfversättning, beslöt, att de för detta ändamål afsedda räntemedel skulle, i en- lighet med Testators föreskrift, reserveras. Anmältes, att Förvaltningsutskottet på derom gjord ansökan beviljat Grefve G. R. S. MÖRNER afsked från Notariebefattningen, och i hans ställe till Notarie utsett tillförordnade Kopisten i K. Civildepartementet OTTO AUGUST SJÖGREEN. Följande skänker anmältes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Sjökartekontoret. Sjakorı, N:056 10.7871. 9 7,2.7727, 71,2. Från K. Universitetet i Christiania. Statistisk Ärbog for Kongeriget Norge, 1867: 1. Forslag til en forandret Ordning af det höjere Skolevasen, D. 3. Meteorologiske ITagttagelser på Christiania Observatorium, 1867. Från K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. Skrifter. Naturvidensk. Afd. Bd. 6. Oversigt 1865: 5. 1867: 4. kd D’ArreEst, H. L. Siderum nebulosorum observationes Havnienses. Havnie 1867. 4:0. Från Geological Society i London. Journal, N:o 92". Från Societe Geologique i Paris. Bulletin, T. 23: 52—55. Från K. Akademie van Wetenschappen i Amsterdam. Verslagen. Afd. Letterkunde, D. 10. Processen-Verbaal. Afd. Natuurkunde, 1866/67. Jaarbock, 1866. Från Musée Teyler i Harlem. WINKLER, T. C. Catalogue de la collection paléontologique, L. 6. Från Naturforschende Gesellschaft i Basel. Verhandlungen, Th. 4: H. 4. Festschrift zur Feier des fünfzigjährigen Bestehens. Basel 1867 8:0. BURCKHARDT, FE. Uber die physikalischen Arbeiten der Societas Helvetica 1751—1867. Ib. 1867. 4:0. Från Verein fir Naturkunde i Cassel. Bericht 1864/1866. Från Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Würzburg. Medicinische Zeitschrift, B. 7: 4—6. Från Naval Observatory i Washington. Observations and discussions on the November meteors of 1867. Wash. 1867. 8:0. Från Hr Professor C. H. Boheman. Küster, C. H. Die Käfer Europas, H. 1—26. Nürnb. 1844—353. 1220: GUERIN, E. & PERCHEZoN, A. Genera des Insectes, Serie 1. Par. 1835—38. 8:0. BoxvouLoIR, H. DE. Essai monographique sur la famille des Thro- scides. Par. 1859. 8:0. Berliner Entomologische Zeitschrift, Jarhg. 1—10. Berl. 1857— 1866. 8:0. Stettiner » Zeitung, Jahrg. 28. Transactions of the Entomological Society i London, Vol. 3: 4. 4: 22528... (Forts. & sid. 104.) 73 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1868. N:o 2. Om kolsyrans reduktion till oxalsyra. Af H. KoLsr. [Meddeladt den 12 Februari 1S68.] Sedan det lyckades mig och D:r. R. SCHMITT att förvandla kolsyra till myrsyra, hafva talrika försök nästan oafbrutet blifvit anställda å mitt laboratorium i ändamål att reducera kolsyra äfven till oxalsyra. Alla dessa försök, vid hvilka man sökte åstad- komma denna reduktion medelst väte in statu nascenti under olika omständigheter, ledde icke till målet. Det oaktadt uppgaf jag icke hoppet om problemets lösning och uppdrog fördenskull at min Assistent D:r DRECHSEL att företaga en serie nya försök i samma rigtning. Honom har det lyckats att genom ett ganska enkelt förfarande åstadkomma kolsyras omedelbara reduktion till oxalsyra utan samtidig bildning af andra produkter. Förfarandet är följande: I en kolf, som innehåller en blandning af rent natrium med nyss utglödgad torr qvartssand, inleder man en stark ström af kolsyra, under det kolfvens innehåll på ett sandbad upphettas ungefär till den värmegrad, vid hvilken qvicksilfver kokar. Det härvid smälta natrium bildar vid omröring med sanden en i början silfverglänsande, halfflytande massa; men så snart reak- tionen börjar, anlöper det med röd färg och efter några timmar är alltsammans förvandladt till en mörk pulfverformig massa, som på ett eller annat ställe ännu visar metallglans. I synnerhet mot slutet af operationen bör man akta sig att upphetta för starkt, emedan produkten då under förglimningsfenomen förstöres. Den kallnade massan utbredes på flata skålar, så att na- trium måtte långsamt oxideras, utdrages med vatten och öfver- 74 mättas med ättiksyra, hvarefter oxalsyran utfälles med klorcalcium. Genom den brunaktigt färgade fällningens upplösning i klorväte- syra och den varmt filtrerade lösningens neutralisation med am- moniak erhåller man den oxalsyrade kalken såsom ett snöhvitt pulver. Af 60 gram natrium erhöllos pa detta sätt 6 gram ren oxal- syrad kalk. Genom analys har D:r DRECHSEL öfvertygat sig om produktens beskaffenhet, och dessutom derur framställt ren oxalsyra. Sedermera har D:r DRECHSEL funnit, att tvaprocentigt kalium- amalgam, upphettadt till qvicksilfrets kokpunkt, begärligt absor- berar kolsyregas och lemnar ett rikt utbyte af oxalsyra. Leipzig den 25 Januari 1868. 75 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1868. N:o 2. Om Nitroglycerin och Nitroglycerin-svafvelsyra. Af F. TiLLBERG. [Meddeladt den 12 Februari 1868.) Då jag sasom förberedelse till några försök, som jag ämnade anställa för att utröna nitroglycerinets toxikologiska egenskaper, genomgick literaturen i ämnet, fann jag att författarne voro af mycket olika åsigter, till och med rörande frågan om nitroglycerinets giftighet. Några ansago nitroglycerinet som ett kraftigt verkande gift, andra frankände det denna egenskap. Vid granskningen af de meddelade försöken förekom det mig, som om orsakerna till de olika resultat de lemnat, ej blott vore att söka i yttre, för nitroglycerinet oväsendtliga förhållanden, såsom i en olika be- skaffenhet hos försöksdjuren, i olika doseringar af giftet, och i sättet för experimenterandet m. m., utan äfven kunde tillskrifvas nitroglycerinet sjelft. Det föreföll nemligen som om det nitro- glycerin, hvarmed en författare anställt sina försök, haft andra egenskaper, än det som blifvit användt af en annan. Der- igenom var också en antydan gifven om en möjlig tillvaro af olika nitroglycerin-arter, och emedan olikheten dem emellan icke gerna kunde bero på annat än en olika kemisk sammansättning, låg det närmast till hands att söka den i olika grader af nitro- substitution. Hittills är, så vidt jag känner, blott en enda nitro- glycerin-art med någon säkerhet bekant, nemligen det af WIL- LIAMSON och sedermera äfven af RAILTON analyserade trinitro- glycerinet; men utom i det ofvan antydda, synes ett stöd för den förmodan, att äfven andra nitroglycerin-arter, af lägre nitro- substitution existera, ligga i det kända förhållandet att nitro- glycerin af olika sp. v. förekommer. Så uppger PELIKAN, att det 76 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. nitroglycerin, hvarmed han anställde sina förgiftningsförsök, hade en sp. v. af 1.28; under det andra uppgifva sp. v. vara 1.59— 1.6. DE VRY anställde en jemförelse emellan gvantiteterna af det använda gelycerinet och det ‚som utbyte vid beredningen erhållna nitroglycerinet, och beräknade deraf det sistnämndas sammansättning, som han fann vara binitroglycerin. Ett annat, måhända vigtigare stöd för en förmodad tillvaro af olika nitro- olycerin-arter synes ligga deruti, att det nitroglycerin, som till- verkas af fabriksbolaget 1 Stockholm, och hvarmed mina försök blifvit anställda, i kemiskt hänseende förhåller sig olika med det at WILLIAMSON och RAILTON undersökta. Vid behandling med stark kalilut sönderdelar det sig nemligen på ett annat sätt än det af dessa författare uppgifna, enligt hvilka glycerim och KO NO? uppkomma. Sönderdelningen är icke så enkel, utan Stockholms nitroglycerinet lemnar en hel mängd andra produkter, ibland hvilka jag funnit amoniak, cyan, oxalsyra, huminsyror och salpetersyrlighet. Dessa sönderdelningsprodukter synas utvisa, att vårt nitroglycerin icke kan uppfattas som en verklig glycerid, hvilken vid kokning med kaustika alkalier (saponifikation) sönder- faller i glycerin och NO”. Dessa omständigheter gjorde en undersökning för bestäm- mande af sammansättningen hos vårt nitroglycerin behöflig, och manade till försöks anställande; men, enär någon lämplig method för en fullständig analys af nitroglycerinet icke kunde påfinnas, måste jag låta mig nöja med bestämmandet af det relativa för- hållandet emellan kol- och qväfve-halten i nitroglycerinet. Som bekant, börjar nitroglycerinet sönderdelas vid en temperatur, som är lägre än den, vid hvilken det exploderar; men stor försig- tighet fordras för att icke explosion skall inställa sig. I luft- tomt rum försiggår sönderdelningen vid ännu lägre temperatur och — så framt icke mängden af nitroglycerinet är så stor, att de bildade gaserna utöfva ett för högt tryck på det ännu ode- komponerade — äfven med mindre fara för explosion. Af denna anledning har jag 1 ett passande, lufttomt giasrör förbränt nitro- glycerinet, blandadt med kopparoxid och metallisk koppar (huf- TILLBERG, OM NITROGLYCERIN O. NITROGLYCERIN-SVAFVELSYRA. 77 vudsakligen efter BUNsENs method för den relativa qväfvebestäm- ningen). Resultatet af förbränningen blef följande. Gasvolumerna äro reducerade till 1 meters tryck och 0 graders temperatur. N:o 1. N:o 2. | N:o 3. Den blandade gasvolumen | Den blandade gasvolumen | Den blandade gasvolumen —33 volumgrader; efter | — 63.24; efter kolsyrans | = 62.676; efter kolsyrans kolsyrans absorption och ga- | absorption och gasens tork- | absorption och gasens tork- -. -. -. . | . . sens torkning med kalikula | ning med kalikula var den | ning med kalikula var den var den återstående volumen | återstående volumen qväfve | återstående volumen qväfve qväfve = 11.02; således =|= 21.048: således | = 20.943; således 21.98 vol. CO?=1.99 42.192 c®—2 | 173 CO?=1.99 12» ET 21.048 N —1 20.943 N = 1 33.00 vol. 63.240 | 62.676. Af dessa försök synes att den erhällna volumen kolsyra förhåller sig till qväfvets volum som 2 till 1, hvarigenom, och under förutsättning att nitroglycerinet är att betrakta som gly- cerin, hvari väte är substitueradt af ett »qvivalent antal under- salpeter-syreatomer, det visar sig att 1 s»qvivalent nitroglycerin innehåller 3 zqvivalenter NO”, och att sålunda den af bolaget i Stockholm tillverkade varan är trinitroglycerin. Af hvad som för öfrigt rörer nitroglycerinets kemiska egen- skaper vilja vi endast nämna dess förhållande till svafvelsyra, 1 concentrerad svafvelsyra löser sig nitroglycerinet utan färgför- ändring och utan temperaturförhöjning till en klar, något simmig vätska, som utan grumling kan blandas med vatten i alla för- hållanden. Dervid uppkommer en kopplad svafvelsyra, som med basen bildar kristalliserande salter. Af dessa salter känner jag för närvarande blott kalisaltet något närmare, hvilket lättast kri- stalliserar. Vid lindrig upphettning på platinableck smälter det och afger NO? samt utstöter tillika ångor, som i afseende på lukten påminna om acrolein; den koliga återstoden reagerar surt och lemnar vid glödgning neutralt KO SO?. Upphettadt i glasrör till 100 å 1209 smälter det till en hvit, opak massa, hvarutur vid tillsatts af vatten ett ämne afskiljer sig i form af tunga, olj- lika kulor, som besitta nitroglycerins egenskaper, nemligen söt smak tillika med de egendomliga efterverkningarne, samt detonering vid hastig upphettning. Vattenlösningen reagerar surt och inne- 78 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. håller surt KO SO®. — Den relativa qväfvebestämningen i saltet, verkställd efter samma method !) som för nitroglycerinet, lemnade följande resultat: N:o 1. Volumen af de blandade gaserna = 30.376 volumgrader. Efter kolsyrans absorption och gasens torkning med kali- kula var den äterstäende qväfvevolumen = "7.290. och således Neo 2% Volumen af de blandade gaserna = 21.273. Efter kolsyrans absorption och gasens torkning med kalikula var den aterstäende qväfvevolumen — 5.252, och således 23.086 —00?—3.16 7290= 0 = 1 30.376 16.121 0023.07 7 5.252 — is Deal? ll 21.373 ell Deraf visar sig att kolsyrans volum förhåller sig till qväfvets som 3 till 1. substitueradt af NO, och antages vidare att syran 1 det nya saltet Betraktas nitroglycerimet som glycerin hvari väte är förhåller sig till nitroglycerinet som glycerinsvafvelsyran till gly- cerinet, ett antagande hvartill det analoga i afseende på deras sönderdelningssätt synes berättiga, så skulle kopplingen i den nya syran kunna betraktas som analog med den i glycerinsvaf- velsyran, och skillnaden dem emellan endast bestå deruti att 2 zqvivalenter väte 1 den sednare äro substituerade af 2 eqvi- valenter NO? i den förra, samt den nya syran kunna benämnas (bi-) nitroglycerinsvafvelsyra. — En fullständig analys af den nya föreningen har jag ännu icke verkställt, men arbetena derför paga. Svårigheten att erhålla någon större mängd af saltet har gjort, att det vid dess sönderdelning erhållna nitroglycerinet ej varit tillräckligt för en bestämning af dess sammansättning, hvarigenom det måhända skulle visa sig, att det på detta sätt erhållna nitro- glycerinet är binitroglycerin i öfverensstämmelse med hvad den relativa qväfvemängden i saltet tyckes utvisa. !) För att binda svafvelsyran och förhindra uppkomsten af fri svafvelsyrlighet blandades saltet före förbränningen med ren bas. fosforsyrad kalkjord. 79 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1868. N:o 2. Geometrisk theori för accelerationen vid en plan figurs förflyttning i dess plan. Af G. R. DAHLANDER. tan IE [Meddeladt den 12 Februari 186S.] $ 1. Flere geometrer hafva undersökt det geometriska sam- bandet mellan tvenne lägen af en figur vid dess förflyttning och dervid kommit till flera resultater af stort intresse såväl för geo- metrien som för mekaniken. Det är i synnerhet CHASLES!), som riktat den geometriska rörelseläran med en mängd nya satser beträffande denna fråga. Vigten af de utaf honom funna resul- taten har föranledt mig försöka utforska sambandet mellan en figurs irenne lägen, en undersökning som äfven är af betydelse för mekaniken, då den, som man lätt inser, omfattar accelera- tionens theori som ett särskildt fall. Jag anhåller att nu få meddela några theoremer, hvartill jag kommit vid denna under- sökning. Flera af dem äro härledda på analytisk väg, men jag skall här lemna enkla geometriska bevis för dem, hvilka med- gifva större åskådlighet och klarhet vid resultatens tolkning. $ 2. Antag att en plan figur P rör sig i sitt plan och in- tager derunder trenne ställningar P,, P,, Ps. En punkt a (fig. 1), tillhörande figuren, erhåller dervid trenne olika lägen aj, a», q;- Som bekant kan figuren förflyttas från ett läge till ett annat genom rotation kring en centralpunkt, som stundom kan vara belägen på oändligt afstånd från figuren. För korthets skull vill Jag kalla de räta linierna ad; och a,a, för punkten a:s geome- triska hastighet vid de båda motsvarande förflyttningarne, obe- !) Comptes Rendus, T. LI& LU. S0 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. roende af det sätt, pa hvilket dessa skett. Utdrag linien aja, och afsätt derpå ett afständ a,a'= aa, samt upprita en paralle- logram a,a'a,b, der a,a, utgör diagonalen. Jag benämner linien a,b för den geometriska accelerationen i punkten a,. Den geo- metriska hastigheten a,a, utgör då den geometriska resultanten af hastigheten a,a' och accelerationen a,b, öfverensstämmande med benämningssättet man antagit i cinematiken. För öfrigt äro dessa benämningar berättigade genom att linien a,a,, dividerad med tidselementet, och linien a,b, dividerad med tidselementets halfva qvadrat, hatva till gränsvärden den verkliga hastigheten och accelerationen i punkten a vid figurens kontinuerliga rörelse, hvaraf synes, att för denna gälla äfven de geometriska lagar, man kan finna för den ändliga förflyttningen. $ 3. Till en början skall bevisas, att vid P:s tvenne för- flyttningar en punkt deraf erhåller vid båda lika stora och i samma riktning varande geometriska hastigheter, eller med andra ord, att det alltid gifves en punkt, för hvilken den geometriska accelerationen är noll, så snart ej vid båda rörelserne central- punkterne komma på oändligt afstand. Antag först, att de båda rotationerne kring centralpunkterne O och ©’ (fig. 2), medelst hvilka man kan bringa figuren från P, till P, och P,, ega rum åt samma håll. Låt motsvarande rotationsvinklar vara 2v och 2v'; dessa vinklar äfvensom afständet 00' mellan centralpunkterne äro gifna storheter. Rotationerne anses positiva, då de försiggå från venster till höger, således åt samma håll, som visarne på ett ur rotera; de äro negativa åt motsatt håll. Förena de båda centralpunkterne med en rät linie 00' och dela denna midt itu i B. Afsätt vinklarne O'0C=v' och O0'C =v. Upprita en cirkel genom punkterne OÖ, O', C. Utdrag li- nien CB tills den råkar cirkelns omkrets 1 A,. Afsätt vinklarne A,0A,=2» och A,0'A,=2v. Drag linien 4,4, genom punkten A, vinkelrät mot 4,C. Om linierne OD och O'E dela midt itu vinklarne A,04, och A,0'4,, måste nämnde linier vara vinkelräta mot A, Az. G. R. DAHLANDER, GEOMETRISK ACCELERATION. 81 Men då är 04, =04, och 0'A,=0'4A,. Följaktligen, om 4, är en punkt "af figuren P i dennas första läge, måste den genom den första förflyttningen komma till A, och genom den andra till A,. Men emedan OB=BO, är äfven DA, =A,E eller A,A,— A,4A,. Man ser häraf, att det i det betraktade fallet gifves en punkt tillhörande figuren P, som har samma geometriska hastighet vid båda förflyttningarne, och för hvilken således den geometriska accelerationen är noll. 5 I händelse v och v! voro hvarandras supplementer, skulle accelerationscentrum blifva vid D. Antag nu, att de båda rotationerne ega rum åt motsatta håll, t. ex. den förste från höger till venster, och den andra från venster till höger. Lat O och O' vara centralpunkterne (fig. 3). Afsätt vid linien 00' vinklarne v! och v, den först- nämnde nedåt, den sistnämnde uppåt. För öfrigt går man till- väga på samma sätt som i förra händelsen vid punkten As:s bestämmande. Man afsätter vinkeln A,0A,=2v och vinkeln A,0'A,=2v', då man finner att A,4,=-A,A4,, äfvensom att vid den första rörelsen A, kommer till A, och vid den andra Ar tıll A,. Skulle i den sist betraktade händelsen man hafva v=—v', d. v. s. vore de motsatta rotationerne lika stora, blefve punkten C belägen på oändligt afstånd, så att den för punkten A,:s be- stämmande angifna konstruktionen icke kunde verkställas. Men då måste nämnde punkt sammanfalla med D, midtpunkten till linien 00". Om slutligen den ena centralpunkten är belägen på oänd- ligt afstånd, hvarvid alla figurens punkter ega lika stor geo- metrisk hastighet, undergår äfven konstruktionen en modifikation. Antag t. ex., att genom den första rörelsen figurens alla punkter förflyttas ett lika stort stycke A,A, (fig. 4), och att rotationen kring O' sker från venster till höger. Drag från O0 en linie OE vinkelrät mot framflyttningens riktning och afsätt halfva rotationsvinkeln ä ömse sidor om densamma. Drag vidare OK parallel med A,4, och lika stor med hälften af denna samt 82 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. linien KA, parallel med O'E; da är A, den punkt af figuren, för hvilken den geometriska accelerationen är noll.” Man finner, att de konstruktioner, som motsvara de olika händelser här kunna förekomma, i sjelfva verket äro öfverens- stämmande och endast äro att betrakta som modifikationer af en och samma enkla grundkonstruktion, lämpade efter central- punkternes olika lägen och rotationsvinklarnes storlek och tecken. På grund af hvad nu blifvit anfördt följer, att när en plan figur erhåller trenne olika lägen, gifves det alltid en punkt till- hörande figuren, för hvilken den geometriska accelerationen är noll, så snart ej båda centralpunkterne komma på oändligt af- stånd eller, hvad som är det samma, när figuren ej kan bringas från det första läget till de öfrige genom endast rätliniga fram- flyttningar utan rotation. Kan deremot en sådan rörelse ske, finnes i allmänhet ej någon punkt utan acceleration, så framt ej båda framflyttningarne äro lika stora, då figurens alla punk- ter hafva geometriska accelerationen noll. Det antages 1 det följande, att ej båda centralpunkterne komma på oändligt af- stand, om ock detta kan blifva förhållandet med den ena af dem i speciela fall. Punkten A, skall benämnas geometriskt accelerationscentrum. Den är af stor betydelse för den undersökning här är i fråga. $ 4. Lemma I. Om MN och MN” (fig. 5) äro tvenne lägen af en i ett plan rörlig linie, och H, H tvenne af dess homologa punkter, delas medellinien mn, som utgör locus för de geometriska hastigheternas midtpunkter, i samma proportion af HH, som den rörliga linien är delad af denna linie. Ty drag mn’ och mn” parallela och lika stora med MN och MN, och sammanbind nn’ och nn". Dä måste Nn och N'n' vara parallela och lika stora med Mm och Mm och så- ledes äfven med hvarandra. Deraf följer, att trianglarne Nn och Nn'n äro kongruenta samt derföre dessa trianglars vinklar vid n lika stora. Men då måste linien nn” vara rät. Triangeln mn'n" är följaktligen en likbent triangel, delad midt itu genom mn. År mh=mh'= MH, kan man på samma sätt bevisa, att G. R. DAHLANDER, GEOMETRISK ACCELERATION. 83 hhh' är rät samt triangeln m/h” likbent och delad midt itu af mb. Men då måste trianglarne mnn och mh'h vara likformiga, hvaraf följer att mn :mh=mn imh= MN: MH. HAS Lemma II. En annan sats, som äfven skall blifva af nytta för denna undersökning är följande: Om MN och MN (fig. 6) äro tvenne lägen af en i ett plan rörlig rät linie samt PN och PN tvenne med de förra lika stora linier så belägne, att vink- larne PNM och PN'M äro lika stora, så äro medellinierne pn och mn äfven lika stora, och den af dem bildade vinkeln pnm lika stor med de förutnämnde vinklarne. x För att bevisa detta, drag från » linier parallela och lika stora med PN, PN, MN, MN och sammanbind deras änd- punkter p och p” med p samt m’ och m” med m. På samma sätt som förut bevises, att p'pp” och mmm” äro räta linier, samt att np'p” och nmm"” äro likbenta trianglar, delade midt itu af np och nm. I dessa trianglar äro vinklarne vid n lika stora och omfattas af lika stora sidor, hvarföre de äro kon- gruenta. Men då måste äfven pn och mn, som äro deras höjder, vara lika stora, äfvensom vinklarne pnp” och mnm” lika stora, hvaraf åter följer, att pnp” + p'nm = mnm” + p'nm eller pnm= m'np'. Nu är vinkeln m’np" lika stor med vinkeln PNM, emedan de dessa vinklar omfattande linier äro parallela, och således måste äfven vinklarne pnm och PNM vara lika stora. HETS $ 5. Den geometriska accelerationens riktning är parallel för olika punkter af samma genom det geometriska accelerations- centrum gående linie, och dess storlek är proportionel med af- ståndet från den betraktade punkten till detta centrum. Lat nemligen A, (fig. 7) vara accelerationscentrum samt A, och A, denna punkts lägen i figurens första och tredje ställ- ningar. Da är A,A,A, en rät linie, äfvensom A,A,—= A,4, enligt $3. Låt B,, BD, och B, vara trenne lägen af en punkt hvilken 84 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. som helst af figuren samt Ci, ©, och C, homologa punkter pa linierne A,B,, A,B, och A,B,. Då är D,E geometriska acce- lerationen i £, och G,Fi C.. Samınanbinder man D, med B, samt C, med (,, delas der- igenom B,E midt itu i e och C,F i f, hvarjemte Dae=eB, och Gf=f@. Deraf följer, att punkten / tillhör medellinien Ase till de homologa linierne A,D, och A,D,. Men räta linien CC, delar enligt lemman I nämnde medellinie i proportion af ER A,B, sapatta A, 3A,e 4,0, 2A,B, ANOR Aa Då måste D,e och C,f vara parallela, hvarjemte 25 ve Bass VE Således är den framställda satsen bevisad. $ 6. Den geometriska accelerationen är lika stor och bildar samma vinkel med linien till accelerationscentrum för alla punkter, som äro på lika afstånd från detta centrum. Ty antag, att D,,C, B»C, D3,C, (fig. 8) äro trenne lägen af två fisurers punkter B och C, som äro på lika afständ från de homologa punkterne A,, A,, A,, af hvilka A, är accelera- tionscentrum. Åro b och c midtpunkterne till räta linierne BP, och AC, sa äro D,b och C,c halfva geometriska acce- lerationerne för D, och C). Nu är, enligt lemman II i $ 4, A,b= A,c, äfvensom vinklarne bA,c och B,A,C äro lika stora. Borttages den för dessa gemensamma vinkeln 5A,C,, återstår bA, B,=cA,C,. Då nu ytterligare A,B, =A,C,, maste tri- anglarne bA,B, och cA,C, vara kongruenta, och deraf följer den framställda satsen. Den konstanta vinkeln A, D,b skall benämnas accelerations- vinkel. Af hvad blifvit bevisadt i $$ 5 och 6 härledes följande theorem: När en plan figur erhåller trenne successiva lägen i sitt plan, bildar den geometriska accelerationen för alla punkter af figuren lika stor vinkel med motsvarande linie till accelerations- G. R. DAHLANDER, GEOMETRISK ACCELERATION. to) centrum, och storleken af accelerationen är proportionel med af- ståndet från den betraktade punkten till detta centrum. Häraf följer, att det blott gifves en punkt, nemligen acce- lerationscentrum, för hvilken den geometriska accelerationen är noll. Det i $ 3 antydda speciela fall erbjuder likväl ett un- dantag. $ 8. Riktigheten af följande båda satser inses omedelbart af hvad nu blifvit genomgånget. Om 0 och ©’ äro centralpunkterne vid de båda rotationer, genom hvilka figuren kan bringas från första till andra och från andra till tredje läget, samt O” är centralpunkten, kring hvilken figuren kan rotera från första till tredje läget, så delar räta linien 0’A,, som förenar sistnämnde centralpunkt med det geo- metriska accelerationscentrum, midt itu linien 0O0' mellan båda de förstnämnda centralpunkterne. Det gifves vid figurens rotation kring Ö' i allmänhet en af dess punkter, som återkommer till det läge, hvarur den genom rotationen kring O blifvit förd. Denna punkt bestämmes genom att afsätta halfva rotationerna v och v', med iakttagande af deras tecken, vid motsvarande centralpunkter från linien 00', då skärningspunkten mellan cirkelbenen blifver den ifragavarande punkten. $ 9. Pa grund af det i $ 7 anförda theorem kan man genom en enkel konstruktion bestämma den geometriska acce- lerationen till riktning och storlek för hvilken punkt som helst af figuren, da man känner densamma för en enda punkt jemte accelerationscentum. Lat A, (fig. 9) vara detta centrum, m en punkt, för hvilken man känner accelerationen mn, samt m’ en punkt hvilken som helst af den förflyttade figurens mellersta läge. Åro m och m’ belägna pa samma räta linie med A,, kan den m’ motsvarande accelerationen omedelbart bestämmas enligt $ 7. Men äro de trenne punkterna ej i rät linie med hvarandra, kan man genom dem upprita en cirkel A,mm'a. Den utdragna linien mn skär 4 2 2 Ofvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 25. N:o 2. = 86 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. denna cirkel i en punkt a. Upprita en cirkel A,nan” genom A,, n och a. Sammanbind m’ med a och utdrag linien, om så behöfves, tills den råkar sistnämnde cirkel i en punkt w. Nu äro vinklarne A,ma och A,m’a lika stora, emedan de stå på samma båge i den omskrifna cirkeln. Vidare äro i fyrsidiga figuren A,nan', som är inskrifven i cirkeln A;nan", vinklarne A,na och A,n'a hvarandras supplementer, hvaraf åter följer, att sistnämde vinkel är lika stor med vinkeln A,nm. Man kan häraf sluta, att trianglarne A,mn och A,mn' äro likformiga, så att mn :mn=ÅA,m: Arm. Då nu mn är accelerationen hos punkten m, måste följakt- ligen mn vara accelerationen hos m‘. På samma sätt finner man, att accelerationen för en annan punkt m” är mn". Det största värde, geometriska accelerationen kan ega för någon punkt på cirkeln A,mma, motsvarar ändpunkten af diamatern genom A, Det förtjenar anmärkas, att det gifves en punkt p på cirkeln A,mm’a sädan, att, om man från hvilken punkt som helst m på denna drager en linie mp, accelerationen mn är vinkelrät mot denna linie. Detta synes omedelbart af konstruktionen. $ 10. Den geometriska accelerationens och den geometriska hastighetens riktningar bilda med hvarandra vinklar, som i all- mänhet förändras från en punkt till en annan, men som för en viss följd af punkter tillhörande figuren bibehålla samma storlek. Locus för de punkter, der nämnda vinklar äro konstanta, utgöres af cirkelbågar gående genom någotdera af de båda rotationscentra O och O' samt genom accelerationscentrum A, (fig. 10). Låt A, och A, vara med A, homologa punkter 1 figurens första och tredje lägen, samt D,, £, och D, äfven homologa punkter. Drag från midtpunkten af den geometriska hastighets- linien en linie till motsvarande rotationscentrum ©, och sam- manbind detta centrum med D,. Beteckna accelerationsvinkeln A,B,E med . Då är k = 180° — (90° —v + OB, A, +9) = WM +v— OB, A, —Y, @. R. DAHLANDER, GEOMETRISK ACCELERATION. 87 der & betecknar den konstanta vinkeln ZB,B' mellan accelera- tionen och hastigheten. Man erhåller häraf 0B,4, = +v— p—k=v. Men såväl v som q äro desamma för figurens olika punkter. Deraf följer, att & måste hafva samma värde för de punkter, der vinkeln O5,A, har oförändradt värde. Detta vilkor upp- fylles af en cirkelbage, gående genom O, A, och B,, eller med andra ord: locus för de punkter, för hvilka vinkeln k är kon- stant, är en cirkelbäge, uppritad pa kordan OA,, innehållande vinkeln w. På samma sätt bevises, att locus för de punkter, för hvilka vinkeln EB,B, är konstant och=k', är en cirkelbåge, uppritad på kordan O'A,, innehållande en vinkel w=k+v'+q —90?. Uppritas på OA, och OA, som kordor cirklar med olika radier, äro för de punkter, som ligga på en, hvilken som helst, af dessa cirklar, vinklarne EB, B'=w och EB,B,= w eller ock samma vinklar= 180° — w och 180° — vv, beroende deraf, på hvilken sida om kordan punkten ligger. Åfven de räta linier, som be- stämmas af O och A, samt af O0’ och A, uppfylla samma vilkor som nämnda cirklar, ty för dem äro w=0, W=o. Man kan häraf finna, hvilka vinklar den geometriska accelerationen bildar med den geometriska hastigheten i olika punkter af figuren. -För alla punkter af en cirkelbage, gående genom någondera af de bada centralpunkterne och genom accelerationscentrum samt liggande pa samma sida om kordan förenande dessa båda punk- ter, är nämnde vinkel konstant; likaså för alla punkter på linien förenande de båda punkterne utanför eller innanför dessa. Man kan lätt finna, att de vinklar, som motsvara punkter belägna a ömse sidor om kordan på samma cirkel, äro hvarandras supple- menter; detsamma är förhållandet för vinklarne, som motsvara punkter mellan den ena centralpunkten och accelerationscentrum samt utanför dessa på linien genom sistnämnda punkter. År någondera af centralpunkterne belägen på oändligt af- stand, blifver motsvarande locus räta linier gående genom A,. 88 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. På ömse sidor om accelerationscentrum äro pa samma linie de båda vinklarne hvarandras supplementer. $ 11. Bland de oändligt många olika cirklar, hvilka i före- gående paragraf blifvit omnämda, gifves det en, hvars betrak- tande är af särskildt intresse, den nemligen, som förenar de punkter, för hvilka den geometriska accelerationen och de geo- metriska hastigheterna vid båda förflyttningarne ligga efter samma räta linie. Denna cirkel är densamma, som vi redan i $ 3 hafva användt för konstruktionen af det geometriska accelerations- centrum. Drages genom detta centrum och de båda central- punkterne en cirkel (fig. 11), så har hvarje punkt deraf den egenskap, att de båda geometriska hastigheterne och således äfven accelerationen ligga 1 samma räta linie. För att bevisa detta, sammanbind accelerationscentrum A, med midtpunkten af kordan 00' och utdrag föreningslinien tills den träffar cirkeln i C. Antag en punkt D,, hvilken som helst, på cirkeln, och drag B,C samt en linie B,B, genom B, vinkelrätt mot £,C. Om vidare från O och O' dragas linier parallela med D,C, måste de bilda vinklar 6b0B, och B,0'b' med linierna från D, till cen- tralpunkterne, hvilka äro lika med v och v. Deraf synes, att vid den första förflyttningen måste 5, komma till D, och vid, den andra till D,. Sålunda är den anförda satsen bevisad, hvarjemte man finner, att på alla punkter af nu ifrågavarande cirkel accelerationen är riktad vinkelrätt mot den motsvarande. till C dragna linien. För punkten C blifver accelerationen riktad efter diametern till cirkeln. Ty då accelerationen i O är vinkelrät mot OC och alla accelerationernes riktningar för punkter tillhörande cirkelns omkrets träffas i en punkt af denna ($ 9), måste linien från nämnde punkt till C vara en diameter till den ifrågavarande cirkeln. Hvad nu blifvit bevisadt gäller äfven, om v och v' hafva : motsatta tecken (fig. 3). | $ 12. Jag skall nu utveckla några formler, hvilka visa EEE, ea ‚det, analytiska sambandet mellan de här förekommande storhe- G. R. DAHLANDER, GEOMETRISK ACCELERATION. 89 terna. Till en början skall framställas en anmärkningsvärd re- lation mellan sinus för vinklarne, som den geometriska accelera- tionens riktningslinie bildar med trenne homologa linier, hvaraf den mellersta alltid kan antagas gå genom accelerationscentrum. Antag ett rätvinkligt koordinatsystem (fig. 7), hvars origo är i A, och positiva x axel efter A,A,. Låt de vinklar, som de trenne homologa linierne A,B,, 4,B>, A,D, bilda med absciss- axeln, vara 0, a, oz, och låt nämnda liniers längd vara ! samt 4,4,=4A,A,=a. Koordinaterna för punkterne D,, By, D5 äro da 2,=—a + ll cos u; „=lsino,; 5 Ne0os.05 sy; =lbsinies; = di COS a; ; y3—Llsina;: Koordinaterna för punkten e äro an +2, (COS 0, + COS 3). 2 2 2 » 4+%;__!(sine, + sin «,) Een Låt eqvationen för linien B,E, som angifver accelerationens riktning, vara y=mac+n, sa erhåller man, emedan denna eqvation måste satisfieras såväl af D,:s som e:s koordinater, efter dessas insättning och efter elimination af n, sine, + Sin «3 ; 2 Sin «, j d cosa@, + COS d3 22003 — — COS Men m är tangenten för vinkeln, som £B,E bildar med x axeln. Kallas denna vinkel för v, och i stället för m i före- o . 4 sin © > gaende eqvation sättes lo finner man efter reduktion sin (v— &,) = sin (v — «,) = sin (v — a) Nu är v—,=g eller accelerationsvinkeln; vidare äro v—c, och v—o, de vinklar, som linien B,E bildar med A,B, 90 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. och A,B,. Betecknas dessa med qg och 9", har man följ- aktligen sin q' + sin p" sin q = 3 Vid denna formel får man iakttaga, att q&' och g"' kunna ega olika tecken, beroende på v:s storlek i förhållande till a, och a. I händelse linien 3,# är vinkelrät mot A,4;, är ej det gifna beviset tillämpligt, men i detta fall är vinkeln q noll samt q' och q&” lika, ehuru med motsatta tecken, så att formeln äfven då är riktig. $ 13. Mellan längden O0O0' af linien, som förenar de båda centralpunkterna, storleken af rotationsvinklarne, diametern till cirkeln, genom hvilka accelerationscentrum konstrueras, samt de storheter, som bestämma detta centrums läge på cirkeln, finnas enkla relationer, hvilka nu skola angifvas. Beteckna för detta ändamål med s afständet 00' (fig. 2), halfva rotationsvinklarne, såsom förut, med v och v', vinkeln A, BO" med y, afstandet BA, med z och cirkeln A,00':s diameter med d. Vore A,C vinkelrät mot 00', skulle förstnämnda linie vara cirkelns diameter. Sätt i detta fall A,B=1t. Då är HOS Veg EB ag 2tang (= 2 | i; hvaraf, efter elimination af t, S O=s5m (0 +0)” För bestämmande af vinkeln y har man ı allmänhet 1s:2=sinv: sin(y—v) = sinv': sin (y + v'). hvaraf erhålles sin (v' — v) —1 SS q = D : . cot y=1(cot v—Ccot V) => sim „eine När man funnit y, kan z beräknas ur någon af de uppställda analogierna. G. R. DAHLANDER, GEOMETRISK ACCELERATION. 91 För att beräkna accelerationsvinkeln q& kan man iakttaga, det accelerationen i t. ex. en punkt O är vinkelrät mot OC. Följaktligen är y=-W—y+e—v. Hvad beträffar storleken af accelerationen, är det nog att bestämma den för en enda punkt af figuren, då den för öfriga punkter förhåller sig som afstandet från accelerationscentrum. För punkten O blifver vid den första rörelsen hastigheten noll, och vid ‘den andra 2ssinv. Denna qvantitet är således den geometriska accelerationen för O. De i denna paragraf funna uttrycken gälla äfven för den händelsen, att rotationerna äro motsatta hvarandra, blott man iakttager tecknen för v och v'. Detta ser man lätt af fig. 3. $ 14. Dei det föregående framställda satser äro oberoende af storleken och förflyttningen hos den i rörelse varande figuren P. Till följd deraf måste de äfven vara gällande, när denna för- flyttning är oändligt liten. På grund af en bekant sats i cine- matiken kan man genom division med hälften af tidselementets qvadrat och öfvergång till gränsen härleda lagarne för en plan figurs kontinuerliga rörelse i sitt plan. Man äterfinner på detta sätt de af andra geometrer framställda satser beträffande denna acceleration !), hvarjemte nya sådana kunna härledas. a) Af $ 3 följer: När en plan figur rör sig i sitt plan, finnes det alltid en punkt, för hvilken accelerationen är noll i ett visst ögonblick. Det gifves endast en sådan punkt, såvida ej alla figurens punk- ter under tvenne efter hvarandra följande elementer af tiden hafva samma hastighet. — Denna punkt benämnes accelera- tionscentrum. b) Af $ 5, 6 och 7. följer: Riktningen af accelerationen bildar för figurens alla punkter en vinkel af konstant storlek med linierna från dessa punkter till accelerationscentrum. !) Se härom: RÉsAL, Traité de Cinematique pure, p. 174. 92 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. c) Accelerationens storlek för en viss punkt är propor- tionel med afständet fran denna punkt till accelerationscentrum. d) Af $ 9 följer: Accelerationen af alla punkter tillhörande samma genom accelerationscentrum gående cirkel är riktad mot en och samma punkt af denna cirkel. Den kan genom den af fig. 9 antydda konstruktionen bestämmas till storlek och riktning. e) Af $ 10 följer: | Locus för de punkter, der accelerationens riktning bildar samma vinkel med hastighetens riktning, är cirkelbagar gående genom accelerationscentrum och det ögonblickliga rotations- centrum. Vinklarne, som motsvara bägarne af samma cirkel & ömse sidor om kordan förenande de nyssnämnda centra, äro hvarandras’ supplementer. J)AFS 11 följer: Locus för de punkter, der accelerationens och hastighetens riktningar sammanfalla, är en cirkel, gående genom acceleratious- centrum och det ögonblickliga rotationscentrum samt tangerande de båda kurvor, genom hvilkas rullning öfver hvarandra den plana figurens rörelse kan anses uppkomma, i sistnämnde punkt. De i mom. a, b, ce anförda satser äro förut kända. $ 15. Äfven de i $ 13 gifna formler kunna tillämpas för den kontinuerliga rörelsen. Lat (fig. 12) mn vara den kurva, genom hvars rullning öfver den fasta kurvan mn man kan föreställa sig, att den plana figurens rörelse alstras. Antag O vara de båda kurvornas tan- geringspunkt, hvilken just är det ögonblicklga rotationscentrum. Enligt mom. / i föregående paragraf hafva de båda kurvorna samma tangent som cirkeln OAD, hvilken utgör locus för de punkter, der accelerationen och hastigheten äro riktade efter samma linie. Diametern till denna cirkel är riktad efter nor- malen OD; den skall betecknas med d. Då är, enligt $ 13, d=lim. (srt Ta) G. R. DAHLANDER, GEOMETRISK ACCELERATION. 93 när s, v och v' konvergera till noll, eller (6) kun vd dv+ dv" Här betecknar ds bågelementet i de båda kurvorna, samt dv och dv' halfva elementära rotationsvinklarne, som beskrifvas af den plana figuren kring tvenne konsekutiva rotationscentra. Betecknas de spetsiga vinklar, som tvenne konsekutiva tangenter till. de båda kurvorna bilda sinsemellan, med d« och dß, har man 2dv = da + dp; 2dv' = do + då + d(da + dß), hvarvid tecknet + gäller, då kurvorna äro vid O på ömse sidor om den gemensamma tangenten, och tecknet —, då de äro på samma sida om tangenten. Nu är : de ==5 dp == da o och o’ äro krökningsradierne till kurvorna mn och mn i O. Man erhåller derföre 1 dne en | Vinkeln y blifver här den vinkel, som linien OA bildar med kurvornas tangent i O, sa att OAB är dess komplement. Säledes blifver dö dON al coty = dv — dv ar z = / 2 dodv' dv dv j dt dt när dt betecknar tidselementet. Men lat w vara vinkelhastig- heten i den rotation, som under ett ögonblick eger rum kring 0), o dv o 2. o D u. saledes 2, u; da kan föregående eqvation sättas under formen dw es w? Accelerationsvinkeln blifver vid kontinuerlig rörelse = — y. Den är således vinkeln AO, som normalen vid det ögon- blickliga rotationscentrum bildar med linien till accelerations- 94 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. centrum, eller, med andra ord, accelerationen vid det ögonblickliga rotationscentrum är riktad efter normalen. Storleken af denna acceleration erhålles genom att dividera 2ssinv' med hälften af tidselementets qvadrat och öfvergå till gränsen; den är följ- aktligen ln = 5 = 200 0, ds dv' 1 1 2u? GR oe ÄR RER (2 ) om u betecknar hastigheten, hvarmed det ögonblickliga rotations- centrum framflyttas pa den fasta kurvan. a De i denna paragraf gifna formler öfverensstämma med dem man kan härleda genom omedelbar bestämning af accelerationen vid den kontinuerliga rörelsen. De äro här meddelade för att visa, huru lätt öfvergången kan ske från de allmänna lagarne för accelerationen, efter den definition här blifvit antagen för densamma, till den speciela händelsen, då de successiva förflytt- ningarne äro oändligt små. 95 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 2. Om ett i Zoologiska Riksmuseum befintligt skelett af Balcenoptera musculus COMPANYoO från Finmarken. Af A. W. Malm. [Meddeladt den 12 Februari 1868.] Tafl. II. Under sommaren år 1866 var jag, genom Professor C. J. SUNDEVALLS godhet, i tillfälle att i Stockholm närmare granska ett ouppstäldt skelett af en Balcenoptera, hvilket tillhör den art, som af COMPANYO !) blifvit omsorgsfullt beskrifven och till hvilken art åtskilliga mer eller mindre fullständigt iakttagna och delvis beskrifna exemplar i sednare tider af flera författare, bland hvilka ESCHRICHT, LILLJEBORG och G. O. SARS, blifvit hänförda. I likhet med nämnda författare, bibehåller jag för detta species artnamnet musculus, likväl mest derföre, att arten genom nämnda författares m. fl.:s bidrag till dess utredning i sednare tider blifvit allt mer och mer bekant; ty att med be- stämdhet afgöra, hvilket species LINNÉ äsyftat med namnet musculus, är väl att anse såsom omöjligt. Undersökningen af ifrågavarande skelett var för mig så mycket vigtigare, som jag just vid den tiden -hade slutat granskningen af det individ, som under namnet B. Carolina blifvit uppstäldt såsom typ för ett särskildt species. Detta skelett, om hvilket jag här nedan vill lemna några underrät- telser, bekräftade nemligen, att D. musculus liksom B. rostrata FABR., ej är underkastad variation af mera väsendtliga organi- sationsförhållanden, hvilket om den sednare arten blifvit visadt !) L. ComPANYo; Mémoire déscriptif et ostéographique de la Baleine, échouée sur les cötes de la mer, pres Saint Cyrien, département des Pyrénées-Orientales, le 27 Novembre 1828; Perpignan, 1830; 4:0. 96 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. af ESCHRICHT i en serie af undersökningar och ytterligare, hvad skelettet beträffar, blifvit bekräftadt af LILLJEBORG. Men sådant var väl ej heller oväntadt. Det är ju förhållandet med hvarje djurform; och det är just sådana konstanta orga- nisationsförhållanden, som berättiga en djurform att bli betrak- tad såsom hvad vi kalla species. Ett oceaniskt djur, sådant som en hval, hvilket ej är utsatt för större vexlingar i fysiskt hänseende, änskönt många arter lära tillbringa olika årstider i vidt åtskilda delar af verldshafvet, bör väl ock mer än månget annat, hvars lif är underkastadt betydligare skiftningar, förete så mycket större likheter till organisation hos de olika indi- viderna. Sädant är ock fallet; ty då detta gäller äfven för ge- nera, att ej säga familjerna, inom denna djurgrupp, huru mycket större oföränderlighet kan väl då ej väntas hos de olika arterna? Men denna likhet till organisation lärer äfven gälla, hvad be- träffar de olika könen af samma art; ty några andra väsendt- liga olikheter, än hvad angår generationsorganerna, hafva ej ännu, så vidt jag har mig bekant, blifvit påvisade, ej ens vid frågan om en art, som till tusentals individer årligen fångas vid Danmarks kuster, eller den äfvenledes på många andra ställen allmänna och af ett större antal naturforskare allt ifrån gamla tider granskade Phocena communis. Beträffande flertalet af andra så kallade lägre djurformer bland Mammalia, är könsskilnaden såväl med afseende på den . yttre formen som skelettet ej större, än att de utmärkande karaktererna, ifall sådana finnas, i allmänhet ej ännu blifvit närmare iakttagna och beskrifna. Att skiljaktigheter äfven derutinnan skola förefinnas, är emellertid troligen att vänta; men de kunna vara i och för sig sjelfva så obetydliga, att de skola undgå vår uppmärksamhet, ända tills vi af till sitt kön med säkerhet bestämda olika individer ega mer utförliga och detaljerade beskrifningar än de, hvilka, åtminstone hvad angår ifrågavarande djurgrupp, i allmänhet hittills blifvit lemnade. Då granskningen af nämnda skelett, som är ifrån Finmarken, i främsta rummet afsåg en jemförelse emellan detta och ske- MALM, ETT SKELETT AF BALENOPTERA MUSCULTS. 97 lettet af det nämnda af mig beskrifna individet, hvilket ock har 15 par refben och alla upptill äfvenledes odelade, inskränkte jag mig till följande anteckningar, hvilka torde ega värde att offentliggöras såsom utgörande ett bidrag till en närmare kän- nedom af Balcenoptera musculus auct. nov. Någon uppgift på hvilket kön exemplaret tillhört hade Prof. SUNDEVALL ej erhållit från den person, af hvilken han för nämnda musei räkning inköpt skelettet, som är af ett utbildadt om än ej fullvuxet individ, hvarom bland annat de plana ossa carpi bära vittne. Förutom 4:de lumbosakral-kotan och antagligen de fyra sista svanskotorna, bulle tympani, ena bäckenbenet och fingrarnes yttersta falanger, var detta skelett så att säga i komplett skick. Barderna funnos äfven, likasom den torkade ryggfliken, af hvilken yttersta spetsen likväl var borta. Till det öfvervägande större antalet hafva bardskifvorna en mörk, svart skifferfärg; och å dessa äro de fria håren brun- aktiga. Ganska många äro emellertid gulhvitaktiga, med sma- lare eller bredare, blåaktigt ljusbruna längsband, samt dessutom tätt ställda, blåaktiga längs-strimmor uti den gulhvitaktiga färgen. Å de ljust färgade skifvorna äro de fria håren hvitaktiga. Ryggfliken, af hvilken jag lemnat en konturteckning å fig. 1, hade visserligen genom intorkning blifvit nästan oigenkännelig; men genom vidtagna operationer blef den omsider sådan att jag, såsom jag vågar hoppas, troget återgifvit dess form med nämnda figur. Några mått å densamma förtjente likväl ej att tagas. Inskärningen baktill går djupast framåt helt nära basen; och spetsen af ryggfliken når lika langt tillbaka som basen. Längden af kranium från spetsen af mellankäksbenen till slutet af condylus occipitalis, rakt mått, utgör 4,500 millimeter. Längden af de 7 halskotorna med deras j NR ET ERS SAN STEEN TN ARA OETEIED NEAR 566 » Längden af de 15 ryggkotorna med deras 113,27 se a KL ANNE ers WE SEES 3,248 » 98 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Längden af de 15 lumbosakral-kotorna — 4:de finnes ej, men dess sannolika längd är tagen med i räkning — med deras epifyser.. 4,678 millimeter. Längden af de 22 främre svanskotorna, hvilka förefinnas i oafbruten följd, med deras EPIEYBETRN. AST N RNIT EN 5,066 » (Slutet af columna vertebralis var borta, efter all sannolikhet 4 kotor, hvilka antag- liseuphallieilälaned Mm mn Den 200) » Hvadan hela skelettets längd utgör ........ 18,258 » eller 61 fot 23, tum, svenskt decimalmätt. Utaf ofvanstäende siffror finna vi säledes, att längden af kranium förhåller sig till skelettets totallängd som 1: 4% Kraniets största höjd finnes vid bakkanten af orbita. I profil sedt bildar den främre öfre konturen med den bakre, lika- ledes öfre, en vinkel af 1649. Gombenet slutar en orbitee-längd framom framkanten af orbita; och änskönt något framåt bugtadt å främre kanten, bildar samma framkant med underkanten en rät vinkel. Midt under denna vinkel samt ända till en or- bite-längd bakom och 21 orbite-längd framom densamma är vomer undertill längsät konkavt, men rundar sig framat och formerar midt emellan främre ändan af mellankäksbenen och framkanten af orbita en vinkel af 709, som dock är afrundad. I samma trakt är gomens kontur, sedd ifran sidan, starkt upp- atböjd. Os frontis, i midten åtminstone som det vill synas de- ladt itu, är till stor del blottadt samt håller i längd midtät 40, och i bredd — båda delarne tillsammans — 380 millimeter. Baktill finnes en inbugtning, som upptager det framåtskjutande nack- benet. Ossa nasi bilda framåt tillsammans en långt utstående köl, som från sidorna är sammantryckt och så skarp, att den endast mäter 279; och da samma ben med de yttre sidorna la- mellikt skjuter långt fram, är hvardera näsbenet framtill särdeles starkt exkaveradt, Deras kontur ofvantill är framåt svagt båg- böjd. MALM, ETT SKELETT AF BALENOPTERA MUSCULUS. 99 Processus jugularis ossis oceipitis är den del af kranium som skjuter längst bakåt, eller 1 orbite-längd längre än den för öfrigt nedatrigtade processus articularis ossis temporum. Foramen magnum är tvär-elliptiskt. Condylus håller 310 m.m. i bredd och 250 m.m. i höjd. Upptill är den delad till samma bredd som bredden af nämnda foramen; nedtill gå de båda ledytorna tätt tillsammans. Underkäksgrenarna äro temligen raka, framförallt å de främre 3:delarna; men äfven derstädes hafva de dock en starkare böj- ning utåt, än yttre kanterna af öfverkäksbenen, hvilka visser- ligen äro ganska starkt uppåtböjda, men sedda i linea, fram- ifrån bakåt, endast obetydligt böja sig utåt, vid betraktande af ansigtregionens stora längd. Pa utsidan af mawilla inferior, som a hvardera benet har 8 hål för nerver och blodkärl, finnes en särdeles stor, konvex ansvällning, midt under processus coro- noideus. Längden invändigt af hvardera benet håller 4,470 m.m. Orbita har en längddiameter af 260 och mäter i höjd 170 m.m. Tungbenets sidohorn formera en vinkel af 1609 och hafva för öfrigt samma form som COMPANYOS fig. 1, pl. IV. Griffel- tungbenens utseende synes jemte det förras a den af mig i fig. 2 meddelade konturteckningen. Ledytan framtill a atlas, hvars processus a hvardera sidan är rakt utåtrigtad, har en höjd af 260 och en bredd af 340 m.m. Corpus af epistropheus håller i bredd 362 m.m. Dess foramen spinale håller framtill i höjd 140 samt i bredd 148 m.m. Från yttre kanten af samma foramen till den mest af- lägsna punkten på de båda å ena sidan tillsammantagna blad- lika sidoprocesserna är afståndet 224; och bredden af samma utgör 363 m.m. Det hål som uppkommit genom föreningen af de båda processerna håller i höjd 64 och i bredd 112 m.m. Förutom a epistropheus äro 3, 4, 5 och 6:te halskotornas sido- processer ringlikt förenade; men likna de, som nämndt, å epi- stropheus ett genomborradt blad, hafva de deremot å de fyra derpa följande kotorna fullkomlig likhet med stora, utdragna ringar, af hvilka hvardera är fullt så stor som corpus af den 100 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. kota en sådan ring tillhör. På de 5 första halskotorna hafva sido- processerna en riktning rakt utåt; men på den 6:te något framåt. På 7:de halskotan förekommer en svag ansvällning på sidan nedtill: en antydan till en nedre sidoprocess äfven å denna kota, eller en parapophysis. Processus spinosi & halskotorna äro små och bakåtrigtade. Första ryggkotan, hvars corpus framtill har en höjd af 205 och en bredd af 306 m.m., har på sidan, ned- och baktill, en större ansvällning med tydlig ledyta. Hos den 2:dra finnes en dylik, men ändå större; båda spår till parapophyser; men a den 3:dje finnes ej något sådant. Sjette ryggkotans processus spi- nosus är rakt uppåtrigtad; hvadan 13:de kotan i columna verte- bralis är hvad man kallat benet Luz. l:sta lumbosakral-kotans corpus har framtill en bredd af 303 m.m. och en höjd » 230 » Afstandet emellan extremiteterna af process. tränsverst Mana en RR DR RA 1,073 » Höjden från öfre kanten af corpus, framtill, till | öfre kanten af processus SsPiNOSUS mms 600 » l:sta svanskotans corpus har framtill en bredd af... 344 » och en höjd » ...... 289 » Afständet emellan extremiteterna af process. transversua:. 8 DIE ne ee 740 » Höjden från öfre kanten af corpus, framtill, till öfre kanten af processus spinosus............. nn... 550 » Samma kotas längd & corpus, nedtill ......... ..... 200) Refbenen, hvilka till antalet utgöras af 15 par, förete ej nägot anmärkningsvärdt, utom hvad som kan synas a var figur 4, som föreställer de öfre ändarna af de fyra första refbenen på venstra sidan. Det I:sta är till organisation 1 hög grad lika med de öfriga, utom det att det är kortast. Det har, likasom de tre näst påföljande, ett tydligt afsatt collum (a'), likasom capitulum (a), tuberculum (b) och angulus (c). De 10 första paren äro ofvantill, pa yttre sidan, tydligt exkaverade; 5:te och 6:te i det närmaste lika langa och längst af alla. MALM. ETT SKELETT AF BALZNOPTERA MUSCULUS. 101 Bröstbenets form se vi uti fig. 3. Öfver armens ben har jag antecknat följande. Formen af scapula sinistra med dess stora acromion och i hög grad utbil- dade processus coracoideus är ätergifven i fig. 5. Högra ar- mens capitulum ossis humeri var såväl fram- som baktill för- stördt; men upptill var det oskadadt, sa att längden af humerus kunde säkert uppmätas. Uti carpus af samma arm funnos sex ben, således samma antal som COMPANYO |. c. uppgifvit och. a planchen 5, fig. 4 äfven tydligt afbildat, hvadan vi således finna att detta antal af ben i carpus hos denna art förekommit atminstone hos tvenne granskade exemplar. Det 6:te benet är visserligen helt litet. I fig. 6 P hafva vi här lemnat en bild af detsamma. Det är, som man der finner, beläget emellan bakre hörnet af 4:de fingrets första falang och samma hörn af ulna. Uti hvardera fingret funnos qvar endast 3:ne falanger; de öfriga voro borta. Alla benen i carpus äro plana på de utåt vända sidorna; och då kanterna äro något uppstående, äro dessa ben till och med exkaverade, framförallt på yttre sidan af handen. Åtminstone de tre första falangerna i 1:sta fingret, likasom 1:sta falangen i 2:dra fingret, äro, i genomskärning på det smalaste stället, i det aldra närmaste trinda. Alla de öfriga falangerna äro mer eller mindre tillplattade. Radius är 63 gånger så lång som bred på det smalaste stället; och 2:dra fingrets 1:sta falang är 3], gånger så lång som bred på det smalaste stället. Scapula: längd från midten af kanten nedtill till öfverkanten midt emellan hörnen fram- och baktill. 710 m.m. Dess bredd från främre till bakre hörnet, rakt an se ee ee NS Ekner USA SbÖLStanlÄD Sa soaker eb ee 485 » bredd nidtpa 2... 222» tjocklek öl ae 144 » MAS Ska SOL FA bd 2 one: na a ange ten 805 » 2:0 an ee 835» Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 2. 3 102 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1868. Radius: sslängd baktill; Boa. Siasiv 2.2 ae 735 m.m. bredd på det smalaste stället ...... 1. Aa 125 » tjocklek d:o deomda ra. AR ASEA 33 » Ulna: längd midtat................ NEED... 730 » dioya framtill a de. ee ee ee 718 » ds6,u. baktillde.. db tenta ann ee 850 » största bredd uppallat FEI 220 » bredd på det smalaste stället ..................... 95 tjocklek d:o d:o. mtb. Bee 68 » Carpus!): Os scaphoideo-trapezium, längd 60; bredd 80 >» Osi trapezoidessunn......nd: DWAIN 8 54 » Osumennum 2420... „I. 64 85... Os lunare BO RUE ORT OCHRDE LET » 20% » 100 » Os cunei-unci-forme. ...... 2.1.83 en OO Os pisiforme SERENA »...38; » 26 » De tre första af phalanges digitorum incl. ossa metacarpi Tjocklek Bredd på Längd | på det | det sma- midtät. | smalaste| laste stället. | stället. l:sta fingrets (= index) 1:sta falang .................- 123 46 48 » » » 2:dra DET occasus Bo098005000 136 29 27 » » » D:JEK SET reses SfE 120 19 21 2:dra fingrets (= digitus medius) 1:sta falang ...... 140 42 45 » » » » Zl MD gocsoa 152 dl 39 » » » » Bidje. la muasrkrır 151 23 35 3:dje fingrets (= digitus annularis) 1:sta falang ..... az 32 42 » » » » he DAN 133 26 40 » » » » diesen 115 18 33 4:de fingrets (= digitus minimus) 1:sta falang ...... 102 23 55 » » » » DdraW M i oo0cc 5 114 18 36 » » » » B:djehmend 444. 99 11 20 1) För det försök, som här gjorts med afseende på benens i carpus bestämning, torde jag vid ett annat tillfälle få närmare redogöra, MALM, ETT SKELETT AF BALENOPTERA MUSCULUS. 103 Förklaring öfver figurerna å Tafl. III. Fig. 1 visar ryggfliken, sedd ifrån sidan. Fältet a innanför den punkterade linien antyder den förmodade formen af sjelfva spetsen, som var borta. Fig. 2: a är os hyoideum och b det ena af ossa stylohoidea. Fig. 3: sternum. Fig. 4: de öfra ändarna af de — I, 2, 3, 4 — första ref- benen på venstra sidan. a, a, a, a: capitulum å hvardera af dessa refben; a, a, a, a: collum; b, b, b,.b: tuberculum; c, c, 6, ce: angulus. 7 Fig. 5: scapula sinistra. a: acromion; b: processus coracoideus. Fig. 6: Carpus och närbelägna delar af venstra armen och dit- hörande fingrar. AR: nedre delen af radius; U: nedre delen af ulna. S.T: os scaphoideo-trapezium; Ts: os trapezoides; L: os lunare; M: os magnum; C.U: os cunei-unci-forme; P: os pisiforme. i: första falangen af index; d. med.: första falangen af digitus medius; d. ann.: första falangen af dig. annularis; d. m.: första falangen af dig. minimus. Slutligen vill jag endast anmärka, att några bestämda propor- tioner, de olika figurerna emellan, ej blifvit följda vid afbildningarna, hvilket ej heller varit nödvändigt, då säkra mått, der så varit möjligt och ansetts nödigt, blifvit tagna och angifna 1 det föregående. 104 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 72.) Fran Författarne. Dunt&r, N. MALMGREN, J. A. NORDENSKJÖLD, A. E. & QvENNER- STEDT, A. Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen 1863 och 1864. Sthm. 1867. 8:0. STENBERG, S. Några ord om källor i allmänhet med särskildt af- seende på våra inhemska mineralkällor. Sthm. 1866. 8:0. THEDENIUS, K. F. Bidrag till skolherbariet. 3:e Uppl. Sthm. 1868. 8:0. Wırrrock, V. B. Algologiska studier, 1, 2. Ups. 1867. 8:0. — Försök till en monographie öfver Algslägtet Mo- nostroma. Ib. 1866. 8:0. Mı@auzeL, F. A. W. Sur le caractere et l’origine de la flore du Japon. Amst. 8:0. —— — — Två smäsktitter, MÜLLER, F. Fragmenta phytographie Australice, Vol. 5. MURCHISON, R. 1. Siluria. 4th ed. Lond. 1867. 8:0. PARLATORE, F. Specie dei Cotoni. Text & Atlas. Firenze 1866. 4:0 & Fol. REINHARD, Die chemischen Elemente und ihre Verbindungen in Be- ziehung zu Bährs dynamischem Kreise. Dresd. 1868. 8:0. 105 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, Årg. 25, N:o 2. Stockholm, 1868. Om en märklig i Nordsjön lefvande art af Spongia. Af S. Loven. [Meddeladt den 8 Januari 1868.] Tafl. II. Det naturhistoriska Riks-Museum eger två exemplar af en kisel-spongia, som synes väl förtjena en närmare undersökning. Det ena är bland de samlingar jag för läng tid sedan hemförde fran Finmarken, det andra fanns förlidet är vid Storeggen utan- för Norges kust, på omkring tvåhundra famnars djup, af Herr ERW YHLEN, som öfverlemnade det till Riks-Museum, tillika med andra värderika fynd fran samma djup i denna trakt af "Nordsjön. Båda exemplaren äro förvarade i sprit. Redan den yttre formen af denna Spongia är ovanlig: en klubbformig kropp, som man kan kalla hufvudet, buren af en tre gånger så lång, smal och trind, något böjd stam, hvilken vid sin nedra ända genom talrika rötter varit fästad vid hafs- bottnen; fig. Z. Hela Spongian, utom rötterna, är 52 millimeter hög, hufvudets längd 13 mm., stammens 39 mm. Färgen är blekt gulgrå. Hufvudet, hvars tvärgenomskärning är något oval, har den öfra ytan afplattad. På det ena exemplaret är denna alldeles jemn. På det andra, fig. 2, är hon försedd med en stor, aflång, väl begränsad öppning, i hvars djup man ser rör- gångar, skilda af oregelbundna mellanbalkar afgå till det inre. Det är Spongians välbekanta utströmnings-mynning (osculum BOWERBANK), hvilken hon lefvande kan öppna eller fullkomligt tillsluta, och hennes inre kanalsystem. Hufvudets yta, fig. 3, är föröfrigt nästan slät, fint och oregelbundet nätlik, med spridda 106 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. något större lakuner, under mikroskopet ytterst fint luddig, af utstående spicula. Stammen, härd, fast, spänstig, har ett tyd- ligt, fint luddigt hudlager. Nedåt tilltager den i tjocklek, och slutar med en utvidgad bas. De-fina rotträdarne förgrena sig, bilda slyngor och hafva vid sig fästat en mängd sandkorn, spon- gienålar och Polythalamier. En närmare undersökning har erbjudit följande. Stammens hud är ett tunnt, men ganska fast lager, som kan afdragas i långa stycken. Sådan den nu är, visar den ett klart, ofärgadt, segt protoplasma fullt af små gulaktiga kroppar, fint korniga, med eller utan större korn, andra större med sådana; fig. 4. I detta parenchym ligger, fig. 5, en filt af mycket små, spolformiga, svagt bagböjda, vid midten icke ansvällda, med kärnkanal för- sedda, i alla riktningar bredvid och öfver hvarandra tätt lagda kiselspicula, fig. 6, hvilkas mätning gaf från 0,1 millim. längd vid 0,0018 mm. största tjocklek, till 0,08 mm. längd vid 0,002 mm. största tjocklek, en medellängd af 0,08 mm., och förhal- landet mellan längd och tjocklek hos ett som 100 :3,6, hos ett annat som 100:1,8, i medeltal af 8 mätningar som 100 : 2,76. I glycerin framträda parenchymets korn tydligare, i canada- balsam spicula. Innanför denna hud är stammen bildad af tätt på längden liggande spicula, sammanhållna af en icke betydlig mängd pa- renchym; fig. 7. Vid första anblicken ser det ut som om stam- men vore sammansatt af mycket långa svagt spiralvridna trå- dar, men en närmare undersökning visar, att spicula äro korta, men ordnade i strängar på det vis, att det hela får det utse- ende som fig. 8 angifver. Spicula tillhöra alla en och samma typ. De äro spolformiga nålar, fig. 9, 10, 11, som ej långt från midten hafva en rundad, svag, men tydligt afsatt, omfattande ansvällning, och från denna punkt jemnt och småningom af- spetsa sig, men icke i samma plan, utan så, att de vid utgan- gen från midten inbördes bilda en mycket stor vinkel. Det är genom denna form hos hvarje nål som de, förenade i rader, astadkomma stammens spirala byggnad. Hvarje nål slutar, i hvar- LOVEN, OM EN MÄRKLIG ART AF SPONGIA 107 dera ändan, med en fin, men rundad spets; fig. 72. De äro mer eller mindre trinda. De lager, af hvilka de bestå urskiljas icke, endast det yttersta visar sig, i tvärsnittet, fig. /3, som en fin ring. I sin midt hafva de en fin kanal, hvilken, när blott na- len icke är afbruten, slutar blindt tätt innanför spetsen. År ansvällningen vid midten icke större än den framställes genom fig. 9, 10, 11, går kärnkanalen genom den utan att afgifva nå- gon gren. Men der, hvarest, såsom likväl mycket sällan inträf- far, ansvällningen tilltagit något mera at två motsatta håll, och blifvit sådan fig. /4 visar, ses två fina, men tydliga tvärkanaler korsformigt utgå från kärnkanalen, in i hvar sin ansvällning. Längre än fig. 14 angifver har jag ej sett denna bildning ga. Den är en begynnande förgrening, och förekommer äfven på andra ställen af nalen. Fig. /5 och 76 visa anläggningar af sådana grenar, riktade mot nålens midt; fig. 77, 15 samma enkla grenbildning med riktning mot spetsen. Stundom är förgrenin- gen anlagd i dubbel korsform, fyra grenar med fyra kanaler, fig. 79, än regelbundet, än något oregelmässigt, i förbindelse med en redan fullbordad klyfning, som fig. 20. Man finner dess- utom nagongang en oregelbunden hop af rundade, blaslika bild- ningar, fig. 271, 22, 23, till hvilka kärnkanalen icke afgifver grenar. Ofta förekomma nålar med afsatser vid spetsen, fig. 24, 25; ganska sällan hafva de ytan betäckt af utstående tag- gar, fig. 26. När nålen är fullkomligt hel och oskadd företer hans kanal, äfven efter kokning i salpetersyra, ett klart, genomskinligt in- nehåll. Men är han afbruten, om också knappt märkbart i sin aldra yttersta spets, då ser man stundom kanalen styckvis fylld af gas i länga afbrutna pelare, tjockare än kanalens lumen i öfrigt; fig. 28, 29, 30. LIEBERKÜHN har iakttagit huru kisel- spicula först bildas i helt unga individer af Spongilla !). I en cell med nucleus och nucleolus uppträder bland kornen en liten kula af kiseljord, från hvilken, åt motsatta håll, ofta icke all- ') Mürsers Archiv, 1856, p. 408, t. 15, f. 17—23. 108 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. deles i samma plan, två spetsar utvexa, som småningom för- längas, tills formen af en spollik näl är uppnädd, da kulan är qvar vid midten. Det är väl antagligt, att den ansvällning, som ses pa de spolformiga nalarne hös den nordiska Spongian, och i hvilken, så länge den har blott en ringa storlek, kärnkanalen icke afger grenar, är deras tidigast bildade del, kiselkulan. Huru derefter nålen tillvexer, fri i parenchymet, derom veta vi för närvarande icke mycket. Hans storlek förökas genom lager, det ena utanpå det andra. KÖLLIKER, som håller kanalen för att vara en solid fiber af mjukt organiskt ämne, på hvilken, inom cellen, ur dennas innehåll, kiseljord afsättes, antar, att den i parenchymet fria nalen tillvexer genom utfällning ur detta, af kisellameller, lagervis, den ena utanpå den andra!). Hos vår Spongia kunna lagren knappt urskiljas. Deremot har under- sökningen af en annan kiselspongia, från norra Ishafvet, gifvit några iakttagelser, som torde förtjena att här på förhand med- delas. Lagren äro mycket tydliga, väl begränsade, och synas omvexlande vara mjuka och kiselfasta. En lang nal har nära ändan förlorat hela det yttre lagret, så att den i öfrigt oskadda spetsen framskjuter ur det återstående deraf, som ur en slida. Man ser att emellan den yttersta, afbrutna kisellamellen och den yttre af den oskadda spetsen, är ett mellanrum, hvars förra innehåll, en mjuk substans, nu är borta, så att canadabalsamen der inträngt ett stycke. Om bland de i salpetersyra kokade nålarne någon har fått en ringa skada, är dess inre förändradt. År blott den yttersta spetsen afbruten, då visar sig i kanalen och mellan två eller flera kisellager, jemte någon gas, ett svart äm- ne, den förkolade mjuka mellansubstansen. År skadan icke i spetsen, utan på sidan, ses detta ämne hafva utbredt sig mel-. lan det yttersta kisellagret och det närmaste, men kanalen och de inre mellanlagren hafva behållit sin genomskinlighet oförän- drad. En nål, som börjat anlägga en gren, har på det stället en del af kanalen och mellanrummet mellan det innersta och !) KÖLLIKER, Icones histiologiex I. p. 61. LOVEN, OM EN MÄRKLIG ART AF SPONGIA. 109 det derpa följande lagret fyllda af den mörka substansen, som derifrän trängt ut, tvärtigenom ett tredje lager, genom mycket fina, mot längdaxeln rätvinkliga porer. Det torde framga häraf, att den normalt i ändarne slutna kanalen innehåller ett mjukt organiskt ämne, och att lager af ett sådant ämne omvexla med kisellamellerna, på det sätt att en af dessa är den yttersta, samt att lagren äro genomträngda af porer. Nalens fluida in- nehåll skulle således komma i beröring med det yttre och ett substansutbyte ega rum. Att så verkligen sker ses af bildnin- gen, på olika ställen af nålen, af utvexter, blifvande grenar, vid hvilkas första anläggning man ser de förut fasta, efter längden rätliniga lamellerna, utan bristning, genom utböjning, med oför- minskad tjocklek, gifva vika för en från det inre verkande på- tryckning, bugta sig utåt, och snart upptaga en från kärnkana- len afgående gren. De yttersta lagrens kiselhalt torde hafva sin källa i det omgifvande parenchymet. Nålen belägges efter- hand utanpå med nya kisellager. Om ett anchora-spiculum, som äfven är af samma byggnad, med kärnkanal och lagrade lameller, kommer i beröring med en nål, lödes det fast dervid, öfvergjutes af kisellager, och ligger slutligen till en del insänkt i nålen, tjockt och med stumma konturer, medan i dess inre den ursprungligen fina formen noga igenkännes genom den glas- klara massan. Nålarnes längd i stammen hos den nordiska Spongian är olika. Jag fann dem från 2,93 mm. längd med 0,047 mm. tjock- lek till 0,79 mm. längd med 0,01 mm. tjocklek; medellängden 2,12 mm.; förhållandet mellan längd och tjocklek, hos en som 100 : 1,95, hos en annan som 100:0,93, i medeltal som 100:1,42. Stammen går in i hufvudet, öfver dess midt, och slutar der koniskt. Ur denna dess del utgå de nålar, som gifva hufvudet dess form och fasthet; fig. 3/, 32. Mellan stammens uppsti- gande spicula sitta nalknippen inkilade, fig. 33, som stråla ut at skilda håll, — om med någon regelbundenhet har jag ej kunnat afgöra —, nedåt, uppåt, åt sidorna. De äro täta och starka som stammen, böjda, småningom bredare och nagot plat- 110 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. tade, snart klufna i flera nästan cylindriska grenar, och deras planer afskära under större eller mindre vinklar hufvudets längdplan. Dessa knippen bestå äfven af spolformiga nålar af alldeles samma typ som stammens, men mindre. Tio mätningar gafvo från 1,14 mm. längd med 0,013 mm. tjocklek till 0,4 mm. längd med 0,011 mm. tjocklek; medellängden var 0,73 mm., och förhållandet af längd till tjocklek hos en 100 :2,86, hos en an- nan 100 :1,09, i medeltal af tolf mätningar som 100 : 1,85. Yt- terst sällan förekomma mycket små raka nålar utan ansväll- ning vid midten; fig. 27. Ju närmare ytan, desto mera dela sig dessa knippen, men ingen af deras nålar sträcker sig, i regeln, utom ytbetäckningen. I denna uppträda andra nålar, fig. 34, af samma typ som de, hvilka sitta i stammens hud, men längre än dessa, bågböjda, utan ansvällning vid midten, fig. 35, och ställda i hufvudets yta på samma sätt som de. Mätningarne gåfvo från 0,45 mm. längd med 0,004 mm. tjocklek till 0,34 mm. längd och 0,0046 mm. tjocklek; medellängden blef 0,39 mm., för- hållandet mellan längd och tjocklek hos en som 100 :1,25, hos en annan som 100:0,8, i medeltal som 100 :1. Mellanrummen mellan dessa knippen af spicula, hvilka ut- göra mellanbalkarne mellan hufvudets rörsystem, intages af pa- renchyınet, som, ehuru länge under inverkan af spriten, har en sulbrun färg, är fast och segt, har mycket talrika mest aflanga korpuskler och korn, och deribland större, rundade, med kornigt innehåll; fig. 36. Frän stammens nägot förtjockade bas utgär, ur dess hud, ett mycket stort antal rottradar, hvilka, krokiga, ojemna, och i det de afgifva grenar, som här och der återgå till hufvudgrenen och bilda slingor, smaningom fördela sig öfver ett fält, nästan dubbelt större än hufvudets öfra yta, fig. 37. Tradarne bestå till sin större del af ett temligen genomskinligt, ofärgadt mjukt ämne, detsamma som hudens, hvilket pa sin yta har ett något tunnt lager af fina gulaktiga korn. Mycket sällsynta, ytterst små, raka spicula torde tillhöra detta lager, ehuru det är vansk- ligt att bestämdt hänvisa dem dit, bland den stora mängden af LOVEN, OM EN MÄRKLIG ART AF SPONGIA. 111 små och stora främmande kroppar af många slag, som dervid äro fästade, på det vis, att ytans finkorniga lager krupit utöf- ver det fångade -föremålet, och inträngt till och med i spongie- nalarnes kanal; fig. 38. Om man bryter af stammen af denna Spongia ej långt från roten, vänder henne upp och ned, och ställer henne på hufvu- dets platta yta, med stumpen af stammen riktad uppåt, får hon en omisskännlig öfverensstämmelse med den bekanta Hyalonema Sieboldi GRAY, sådan som denna hittills blifvit uppfattad. Hvad vi här kallat hufvud motsvarar då ”svampen” hos Hyalonema, och stammen den, såsom man hittills föreställt sig, derur upp- stigande präktiga ”qvasten”. Men olikheten i storlek är myc- ket , betydlig. Det af MAX SCHULTZE afbildade stora exem- plaret af Hyalonema har ”svampen” tio gånger högre, till vo- lumen mer än sexhundrade gånger större än hufvudet hos vår Spongia, ”qvasten” åtta gånger längre, och mycket tjockare. Hyalonema, numera känd äfven från atlantiska oceanen vid Portugals kust och från mexikanska viken, tidigast och länge endast från Japans haf, der hon säges vexa på djupt liggande klip- por vid Enosima, hvarest fiskare, som fått henne i sina redskap, sälja henne till dem som besöka templen, af Japaneserna an- vänd till en prydnad, sedan mera än trettio ar såsom en kost- bar sällsynthet införd till Europas museer under namn af glas- vexten, och ansedd som ett märkvärdigt alster, i visst hänse- ende ensamt i sitt slag, har varit föremål för många undersök- ningar och skiljaktiga meningar !). Alla exemplar, som kommit under granskning hafva varit torkade, och de flesta af dem hafva ”qvasten”, till en betydlig del af af dess längd, beklädd af en zoophyt af slägtet Palythoa LAMOUROUX. Denna omständighet föranledde från början en misstydning. J. E. GRAY » 2?) 6) 3) 12) 23) 25) 28) 36) den förste som beskref och benämnde Hya- lonema, och derefter flera ganger upptagit hennes undersökning, anser henne bestå af två aldeles skiljaktiga, för hvarandra helt ') Se nedanför, p. 120. 112 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. och hället främmande organismer. Af dessa är zoophyten den väsentliga, den af ett stort antal mycket långa kiselnalar sam- mansatta qvasten är dennes axis, i någon analogi med Gorgo- niornas eller Pennatulinornas, men ”svampen” är ett för zoo- phyten främmande föremål, i hvilket den japanska arten, för att vinna en upprätt ställning, lefver insänkt med sin spetsiga ända, ungefär så som Pagurus tar sin boning i snäckskal. I följd af denna uppfattning utesluter GRAY Hyalonema ur Spon- giornas klass, ställer henne bland Zoantharia, och bildar der två slägten, skilda genom antalet af polypernas tentakler, och deri att det ena, Hyalonema, lefver fästadt i en Spongia, det andra, Hyalothrix, lefver fritt. GRAY var den förste som be- skref kiselnålarnes sammansättning af concentriska lager, och de hullingar, de hafva vid sin fria ända. Åfven BRANDT 7) U) ansåg Hyalonema, med Palythoan på qvasten, för en zoophyt af dittills okänd familj, Hyalochetides, med cylindrisk axel af spiralvridna kiselfibrer. I polypernas olika former såg han karakterer för två skilda slägten, Hyalo- nema GRAY, och Hyalocheta BRANDT, men ”svampen” höll han för en parasit, som småningom skulle snärja och döda poly- perna. Honom följde, som det vill synas, v. NORDMANN.:!0) Till dessa sätt att tyda Hyalonema slöt sig äfven BARBOSA DU BocAGE ?0) ?D 39, hvilken genom hajfiskare i Setubal, som numera gå längre ut till sjös än fordom, erhöll tillsammans aderton torkade exemplar af Hyalonema lusitanicum, hvilken han ansåg skild från H. Sieboldi genom polypernas former, stor- lek och ställning, och som snart blef slägtet Hyalothrix GRAY. Han såg likväl intet individ med ”svamp”, utan endast qvasten med äfven den smalare ändan öfverdragen af en Palythoa, der med smärre polyper, och i ”corium polypigerum” fann han en mängd kiselnålar, och hvarje polyp stödd af en ställning af sådana. Å andra sidan uttalade VALENCIENNES 5) 9) längesedan sin mening, att Hyalonema vore en Spongia. Med honom öfver- ensstämmer BOWERBANK 19) 22) 24) 27) 29, men med den utlägg- LOVEN, OM EN MÄRKLIG ART AF SPONGIA. 113 ningen, att den uppstigande "qvasten är skelettet af ett ”pelar- formigt kloaksystem”, Palythoan Spongians hud, och hennes po- lyper dennas utströmningsmynningar, oscula Bow. Den första noggranna undersökningen gaf MAX SCHULTZE ED Äfven han antog i början zoophyten för en del af Spongian, och dess polyper för nodositeter, hvilka icke skulle förete de af BRANDT funna delarne, men deremot, isynnerhet i den substans som förenar dem, innehålla talrika spongienålar. I sitt större arbete skilde han sedermera Spongian Hyalonema från de zoophyter, som bebo henne, — de saknades på nägra af de aderton exemplar han undersökte — såväl den på qvasten lefvande, länge kända Palythoan, hvars nässelorganer han upp- täckte, som en annan dittills öfversedd, hvilken lefver i sjelfva ”svampen”. Han visar, att ”svampen” och den, enligt hans och andras föreställning, derur uppstigande qvasten, tillsammans ut- göra Spongian, så att, när han fann två exemplar af qvasten, hvilka, liksom de af BARBOSA DU BOCAGE beskrifna, voro utan svamp, och deras smala ända alldeles öfverdragen af Palythoan, och tillika iakttog, att innanför denna kiselnälarnes spetsar voro afbrutna, såg han deri ett bevis, att ”svampen” varit död och qvasten affallen innan Palythoan så kunnat öfvervexa den. Med sorgfällighet studerade han de olika slagen af kiselnålar, be- kräftade GRAYS uppgift om deras hullingar och deras samman- sättning af concentriska lager, och GRANTS m. fl. om den för Spongiornas kiselnalar betecknande kärnkanalen. Närmast be- slägtad med Hyalonema fann han Euplectella och bildade för dessa båda en ny familj, Lophospongie, Halichondriner utan hornfibrer, utmärkta af talrika, långa spicula, som stå upp ur ena ändan af ”svampen”. WYVILLE THOMSON 32 35) som gaf en sammanställning af de olika äsigterna, slöt sig till MAX SCHULTZES mening, häntydde pa likheten med kalkspongian Sycon ciliatum, och fö- reslog att bland Porifera silicea, för Hyalonema, Euplectella, Dactylocalyx m. fl. bilda en ny ordning: vitrea. Afven LEIDY 14) 114 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. och v. MARTENS, hvilken sednare gaf nya bevis att Paly- thoar är en främmande gäst, tydde Hyaloneman som en Spongia. EHRENRERG >?) 9 13) 17) 26) 30) 3), som i början förde Hya- lonema till Anthozoerna, blef, sedan han undersökt två ofull- ständiga exemplar, båda utan ”svampar”, af den meningen, att hon vore en konstprodukt, långa kiseltrådar af någon ännu okänd Spongia, rengjorda och blekta, och instuckna i en rör- formigt lefvande Palythoa. Så olika hafva tankarne varit om Hyalonema. Att zoo- phyten Palythoa och Spongian Hyalonema äro hvar för sig sjelf- ständiga organismer, derom kan ej vara något tvifvel. MAX SCHULTZES undersökningar hafva afgjort denna fråga, i hvilken meningarna varit så delade. I ett annat afseende deremot hafva alla de varit ense, som hålla Hyalonema för ett naturalster; de antaga alla ”svampen” för basalpartiet, qvasten för en derur uppstigande del. Men om man betraktar Hyalonema på det motsatta viset, om man håller henne så, att ”svampen” är uppåt, qvasten nedåt, om man dervid antager, att denna är endast ett stycke af hennes stam, hvilken af fiskarens redskap blifvit afsliten, medan det öfriga stycket med den fasta roten stadnat qvar vid bottnen, så som t. ex. den djupt försänkta Lygus mirabilis (0. F. M.) så ofta blir afrifven af fångstskrapan, och om man till- lika närmare jemför henne med den Spongia, som här beskrif- ves och afbildas, skall man, som jag skall försöka att visa, få en föreställning om hennes byggnad och lefnadssätt, som kom- mer sanningen närmare, än den hittills rådande. Den yta, som hos Hyalonema blifvit kallad ”svampens” undra blir då dess öfra yta, och motsvarar den som är beteck- nad med a på fig. Z, och som framställes i fig. 2. Hos vår Spongia är denna yta försedd med en stor utströmningsmynning (osculum), i hvars djup man ser kanalsystemet afga åt det inre af hufvudet. MAX SCHULTZE är den ende, som beskrifvit denna yta hos Hyalonema. Om hos detta slägte denna varit fästad vid hafsbottnen, borde hon bära märken deraf; sand, bitar af LOVEN, OM EN MÄRKLIG ART AF SPONGIA. 115 snäckskal, Polythalanier skulle, sasom vanligt är t. ex. äfven hos Euplectella eucumer Ow. och E. aspergillum Ow., hängt fast dervid. Sädant omtalas likväl icke. Deremot öppna sig, på denna yta, ända till ”sex, en half tum stora, oregelbundet ovala mynningar, från hvilka man kommer in i inbördes ana- stomoserande, af hinnaktiga, porösa, af kiselnålar väfda väggar begränsade rörgångar, hvilka kunna följas ända till två tum djupt in i svampen, och öfvergå i ett oregelbundet lakunsystem, hvilket åter står i förbindelse med öppningarna i svampens öf- riga yta, genom den spongiösa väfnadens fina maskor” (1?) p. 7). Det är påtagligen Hyalonemas utströmningsmynningar med ka- nalsystemet MAX SCHULTZE här beskrifver, och det är svårt att förklara det ovanliga, att dessa, som för hennes lif äro så vigtiga, skulle hafva sin plats på det ställe, med hvilket hon är fastvext vid klippan, der strömmens utgång skulle möta dennas motstånd, och deras verksamhet således vara nästan ingen. Genom en inskärning i hufvudet (”svampen”) lade MAx SCHULTZE dess inre byggnad i- dagen. Stammen (qvasten) fortsätter sig, liksom hos den nordiska Spongian, långt in deri, afsmalnar derjemte, och närmar sig som en fin spets mot den platta ytan. De fina spicula i svampväfven gripa djupt in mel- lan de tjockare i axelsträngen. Till denna sluter sig den grof- maskiga svampväfnaden på det viset, att den lägger sig intill den- samma i form af platta, hinnartadt utbredda strängar eller blad, och det i en rundtomkring regelmässig fördelning, så att deras ställning visar sig likadan, man må klyfva svampen hvar man vill (9, p. 8). Teckningen (!? t. 2 f. 1) angifver, ehuru svagt, denna byggnad, hvilken väl öfverensstämmer med den, som of- van är beskrifven hos den nordiska Spongian. Parenchymet var genom torkning i hög grad förminskadt hos den af SCHULTZE undersökta Hyaloneman. Det är påtagligt, att på alla de beskrifna exemplaren af Hyalonema stammen (qvasten) i sin fria ända är afsliten. SCHULTZE säger uttryckligt, att dess långa nålar der alla äro afbrutna. De äro af samma formtyp som hos vår Spon- 116 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. sia, spolformiga, mer eller mindre fullkomligt trinda, tjockast nära midten, derifrän afspetsande sig åt båda ändar, svagt böjda i spiral. Det tjockaste stället är hos mänga af de mindre och medelstora utmärkt "genom en ansvällning, och i denna ingå från centralkanalen, rätvinkligt, åt motsatta håll, två korta tvärkanaler. Allt detta är som hos den nordiska Spon- gian. Från denna enkla grundform härleda sig hos Hyalonema många starkt utbildade förändringar, i grunden desamma som vi sett, ehuru svagt utvecklade, hos Nordsjö-Spongian. Spetsen har afsatser: 15), t. 3, f. 5, 6, 7, våra fig. 24, 25. Ytan får taggar, korta, koniska, i hvilka kanalen icke ingår: !9, t. 3 f. 1—4, 9—15, var fig. 26. Ät tvä eller fyra hvarandra korsande riktningar bilda sig grenar, 15) t. 4, f. 1, våra fig. 14, 19; men hos Hyalonema äro de kraftigt och fullständigt utvexta, till sex- sträliga nålar, eller femstraliga, der den primitiva nälens ena dell är borta, ld, a4 Ba, Ör Äfven ät blott en sida kan en gren utgå, 13), t. 3, f. 15, att jemföra med vara fig. 15, 18. Om de böjda spicula utan ansvällning vid midten, som var Spon- gia har i hudlagret, fig. 6, 35, kunna återfinnas hos SCHULTZE, 5) t.3 f. 2, 3, ma lemnas oafgjordt. Bredvid dessa öfverensstämmelser gifves det äfven skiljak- tigheter. Hyalonema har, jemte de spolformiga nalarne, äfven en annan typ af kiselspicula, som helt och hållet saknas hos de individer af den nordiska Spongian jag undersökt. Det är am- phidiscernas form (birotulate spicula Bow.), som BOWERBANK och SCHULTZE beskrifvit och afbildat. Spicula af denna form finnas, sävidt hittills är kändt, bland hafs-spongior sa utbildade endast hos Hyalonema, mindre utvecklade hos Halichondria, men eljest hos sötvattensslägtet Spongilla, der de äro väl bekanta genom förträffliga och förnyade undersökningar !). Men der hafva de en bestämd plats. I stort antal och regelbunden ord- ning bekläda amphidiscerna ytan af Spongillans gemmul® (ova- ria Bow.). Detta slag af spicula står således i förbindelse med 1) LIEBERKUHN, 1. c., t. 15, f. 28, 29, 30. — BOWERBANK, British Spongiadee, fig. 208—222, 317—319. LOVEN, OM EN MÄRKLIG ART AF SPONGIA. PT fortplantningen. Visserligen sökte SCHULTZE förgäfves en sådan - anordning hos Hyalonema, men hos ett eller annat torkadt exem- plar torde denna icke mera kunna aterfinnas i sitt ursprungliga skick. Om våra här beskrifna exemplar af den nordiska Spon- sian, sa utomordentligt små i jemförelse med den jättestora Hyalonema Sieboldi, vore unga, ännu ej fruktsamma — eller, om könen skulle vara skilda hos denna form — vore amphi- discernas frånvaro derigenom förklarlig. Stammens spolformiga nålar hafva hos Hyalonema en ofantlig längd. De festa af dem nå fran dess ena ända till den andra, några äro ända till 0,67 meter långa. Sin största tjocklek hafva de oskad- da något under midten. Hos de längsta, men likväl afbrutna nålarne ligger tjockaste stället nära den fria ändan. Antages denna punkt vid omkring 0,5 meter från nålens i svampens inre gömda spets, då hafva de längsta nålarne, när de voro oskadde, haft längden af en meter, nära atta gånger hufvudets längdaxel.. Hos var Spongia uppnå de längsta nålarne icke fjerdedelen af hufvudets. Stammen hos den japanska Spongian kan hafva haft en enda nals längd, hos Nordsjö-Spongian skulle tretton af de längsta, lagda i en följd, spets vid spets, knappt utgöra stammens längd, hvilken likväl icke är mera än tre gånger hufvudets. Denna betydande olikhet i nålarnes längd kan icke helt och hållet hafva sin orsak i individernas ungdom, men denna karakter af ofullständig utveckling framträder likväl, som ofvan är anmärkt, vid jemförelsen mellan de ur de enkla spicula afledda formerna, hvilka hos vår Spongia äro vida svagare utbildade, och anty- des sannolikt äfven deraf, att hos vår Spongia den vid midten belägna ansvällningen högst sällan får tvärgrenar från kärn- kanalen, hvilket är vanligt hos Hyalonema. Det förtjenar äf- ven att anmärkas, att på de längsta af Hyalonemas nålar öfver- lagringen af kiselhinnor har gått så långt, att ansvällningen vid midten i det yttre blifvit alldeles omärklig, under det att de innersta lagren, genom sin böjning utåt, likväl visa, att den funnits till när nålen var mindre. Således äfven här möjligen en antydan, att de undersökta exemplaren äro äldre individer. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 2. ‚4 118 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1868. De länga nälarne hos Hyalonema hafva en af GRAY först anmärkt egenhet, af hvilken intet spår ses hos var Spongia. Deras fria ända har i ringar eller spiraler ställda hullingar rik- tade mot nålens tjockaste punkt. SCHULTZE anmärker uttryck- ligen, att detta icke kan bero derpå, att de yttre lagren delvis sprungit af. Det är ett ovanligt förhållande. MAX SCHULTZE, som beskref utströmningsmynningarne pa den platta ytan af hufvudet hos sina stora Hyalonemor, fann deremot hos de mindre, unga exemplaren denna yta-öfverdragen af ett nätverk af spicula likt det, som betäcker fria ändan af Euplectella aspergillum OWEN och E. cucumer OWEN 1). Na- got liknande nät finnes ej hos vår Spongia. Hufvudet hos de stora exemplar af Hyalonema, som MAX SCHULTZE undersökte, visar ett stort antal cirkelrunda hål, af ända till en lineas diameter, begränsade af knippen af fina kisel- nålar, som stråla at alla sidor från deras ränder. De saknas all- deles hos vår Spongia. SCHULTZE anser dem för ”skorstenar”, d. v. s. utströmningsmynningar, men dessa ligga, såsom ofvan är visadt, hos Hyalonema, som hos vår art, på hufvudets fria platta yta. Porer för ingående strömmar kunna de icke vara, likna ejheller några hos andra Spongier förekommande öppningar. I den form de hafva äro de väl snarast främmande för Hyalonemas bygg- . nad, gångar, parasitbon, bildade af densamma zoophyten, som SCHULTZE upptäckte i deras gulbruna beklädnad, och hvars nässelorganer och polyparmar han igenkände. ' Parasitens ar- bete har antagligen hos Spongian framkallat en motverksamhet i hälens närmaste omgifning, som kan förklara den der anmärkta ställningen af spieula. Fattar man slutligen tillsammans hvad ofvan är anfördt: olikheterna, som till en del torde bero på artskilnad, till en del på fullständig undersökning; likheterna: hufvudets form, med 1) 19, p, 9. — Trans. Zool. Soc. III, p. 203. t. 13. — Trans. Lin. Soc. XXII., tR] ; jfr noten p. 118. Sue Rohe N 0 LOVEN, OM EN MÄRKLIG ART AF SPONGIA. 119 dess på fria ytan belägna stora utströmningsmynningar, i det inre med knippen af kiselnålar, stråligt ställda omkring stam- mens öfra ända, och dennas spirala sammansättning af spolformiga kiselnålar, då finner man, att den i Nordsjön på stort djup lef- vande Spongian är en Hyalonema, i fullständigt skick, med oskadd stam och med rot. Men lägger man märke till vissa skiljaktigheter, frånvaron af amphidiscer, som, der vi känna dem väl, hos Spongilla, tillhöra fortplantningen; de mycket kor- tare spolformiga nålarne och den ringa utvecklingen af deras af- ledda former, då synes det antagligt, att de exemplar jag be- skrifvit äro unga individer af en art Hyalonema, skild både från H. Sieboldi GRAY, och H. lusitanica BARBOSA DU BOCAGE. Huru dessa båda arter äro att åtskilja känner jag icke. De synas komma hvarandra mycket nära. Det gifves mellan Ja- panska hafvets och Nordsjöns nu lefvande eller i Cragbildningen fossila lägre djur vissa likheter, som förtjena att bevakas, och måhända kunna följas tillbaka till den tertiära tiden. Slägtet Hyalonema synes för öfrigt vara gammalt; SuEss har igenkänt det i den i Yorkshires kolkalk fossila Serpula parallela M'CoY?!). Hyalonema GRAY. Spongia silicea; corpus clavatum in facie superiore, applanata, oscula gerens, stipite intrante suffultum tereti, radiculis affıxo. Spi- eula fusiformia: stipitis ad longitudinem spiraliter et arte conjuncta parenchymate tenui; corporis: in fascieulos radiantes congesta, inter- stitiis parenchyma lacunosum amplum continentibus; cuticule sim- plicia arcuata; amphidisci [gemmulas vestientes?] 1. H. Sieboldi Gray. Hab. in mari Japoni. 4 2. H. lusitanicum B. pu BocaAGE. Hab. in mari atlantico extra oras Lusitanie. 3.8. boreale n. Hab. in mari septentrionali extra oras Norvegise, profunditate 200 orgyarum. / !) Verhandl. Zool. Bot. Gesellschaft Wien, XII, 85. — Ann. nat. hist., third ser., XVIII, 404. 120 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Explicatio figurarum tab. II. 1, Hyalonema boreale n. magnitudine sesquies aucta. — 2, facies superior cum osculo. — 3, facies externa strati dermalis. — 4, ea- dem, magnitudine auetiore. — 5, spieulorum ejusdem congeries. — 6, spieula singula. — 7, stipitis sectio longitudinalis cum paren- chymate. — 8, stipitis pars, sublato strato dermali. — 9—11, spi- cula fusiformia, simpliecia. — 12, apex spieuli. — 15, sectio ejus- dem. — 14, spieuli pars media, varicibus canalem secundarium ex- eipientibus. — 15—26, spienlorum forma secundarie. — 27, spi- culum minutum simplicissimum, rarum. — 28—30, -spicula fracta, canali a@re repleto. — 31, 32, sectiones longitudinales corporis. — 33, finis stipitis in eodem, cum fasciculis spiculorum radiantibus. — 34, ramuli ultimi fascieuli. — 35, spieulum strati dermalis corporis. \ — 36, parenchyma corporis. — 37, radieis pars. — 38, spongolithes in parenchymate radieis exceptus. Scriptores. ı) 1835: J. E. Gray, Proc. Zool. Soe., p. 63. 2) 1840: Ip., Synopsis of the British Museum, 42 ed. p. 72. ») 1848: EHRENBERG, Berliner Bericht, p. 243. % 1849: Ip., ib. p. 75. | | 5) 1850: VALENCIENNES, in MILNE Epw. & HAIME, Brit. foss. Corals, oe 0) — OM Ann: nat. history, sec. ser., VI, p. 306. 7) 1857: Branpt, Melanges biologiques de Y’Acad. S:t Petersbourg, I, p. 606 (2% Mai); Bull. Acad. S:t Petersb., XVI, n:o 2. 2 — ' Gray, Proc. Zool. Soc. XXV, p. 279. 9) — VALENCIENNES, in MILNE Epw. & Haımz, Hist. Nat. d. Co- ralliaires, I, p. 324. 10) — v. NORDMANN, Amtl. Bericht Versaml. Deutscher Naturf. Carlsruhe, p. 202. 11) 1859: BRANDT, Symbole ad Polypos hyalochstides spectantes, . gratulatur Acad. Cxsar. Petropolitana, fol. e. tab. 1) — Gay, Ann. nat. hist., third ser., IV, p. 441. 13) 1860: EHRENBERG, Berliner Bericht, XXV, p. 173. 13) — Max ScHuLtze, Comptes rendus, L, p. 792. 15) — Ip., Die Hyalonemen, ein Beitrag z. Naturgeschichte d. Spongien. Fol. Bonn. 1) — Leıpy, Proceed. Acad. Philadelphia, p. 85. 17) 1861: EHRENBERG, Berliner Bericht, XXVI, p. 448. 18) — E. v. MARTENS, ib. p. 479. 19) 1863: BOWERBANK, Trans. Philos. Society, vol. 152, p. 825. 20) 1864: BARBOSA DU BOCAGE, Proc. Zool. Soc., p. 265. I In, 1 5 90 LOVEN, OM EN MÄRKLIG ART AF SPONGIA. 121 : BOWERBANK, Monograph of British Spongiadx, I, p. 197; IE.5P.%9. : GRAY, Ann. nat. hist., third ser, XVII, p. 287. BOWERBANK, ib. p. 397. GRAY, ib., p. 485. EHRENBERG, Berliner Bericht, p. 823; Ann. nat. hist., third series, XIX, p. 419. : BOWERBANK, Proc. Zool. Soc., p. 18. GRAY, üb. p.. 117. BOWERBANK, ib. p. 350. EHRENBERG, Sitzungsberichte d. Gesellschaft Naturforschen- der Freunde in Berlin. Max ScHULTZE, Ann. nat. hist., third. ser., XIX, p. 153. WYVILLE THOMSON, Intellectual Observer, p. 81. EHRENBERG, Berliner Bericht, p. 298. BARBOSA DU BocAGE, Ann. nat. hist. XX, p. 123. : WYVILLE THOMSON, Ann. nat. hist., fourth. ser., I, p. 114. Gray, ib. p. 169. sjö JRR a 22 EN KA Kor! ER PR er N Eee hi pe NING fo Inde Mer (LR SE [I BG8 AVANT balldg. Arad tåG ah iyi. la Dep in INT 0 ME ® | / | RSA är OM UTG (rå Å RR Ai i ee frin Vr "FAN BPR GUTAR ag ANDA sd ; S - 05 i 2 ' | jä 2 i 7; 7 . NV Sr EF P LÅ VA - Mi AA \ i | G -L { 3 a I ’ Ze 4 IE - u Fa, GE r x a 2 123 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 2. Kemisk undersökning af ”Nullabergarten” från Öst- marks socken i Wermland. Af F. L. Ekman. [Anmäldt den 13 November 1867.] På anmodan af några bland K. Vetenskaps-Akademiens ledamöter företog jag i början af sistlidne sommar en under- sökning öfver ifrågavarande bergart, hvartill jag erhöll material i riklig mängd från samma Akademis mineralogiska samlingar. De första resultaterna af denna undersökning publicerades i sammandrag i en af Akademien utgifven mindre skrift: ”On the existence of rocks containing organic substances in the funda- mental gneiss of Sweden.” Sedan dess har jag fullföljt under- sökningen vidare och har i denna uppsats förenat meddelandet af de sednare vunna resultaterna med en närmare redogörelse för de förra. Tillfölje af det ovanliga 1 denna bergarts beskaffenhet och uppträdande och den uppmärksamhet, som den derföre tilldragit sig bland geologerna, ansag jag mig vid dess undersökning ej böra anse någon detalj på förhand för mindre vigtig, utan granska hvarje så långt tid och förmåga det medgaf. Vid den utsträck- ning i flera olika rigtningar, som arbetet derigenom erhållit, har jag ej kunnat medhinna, att åt hvarje ge den fulländning, som jag önskat; men meddelar äfven i så fall de vunna resultaterna, för så vidt de kunna tjena till ledning vid fortsatta försök att afgöra de frågor, som dervid afsetts. Af de gjorda undersökningarne framgår, att bergarten inne- håller följande beståndsdelar, uppräknade i ordning efter den mängd, hvartill jag öfverhufvud funnit dem ingå i bergarten: i. Fältspat (Orthoklas). II. Ett organiskt ämne, till sammansättning och allmänna egen- skaper liknande stenkol. I 124 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. III. Kolsyrad kalk (i mycket vexlande mängd). IV. Glimmer. V, Ämnen af humusartad natur i förening med ett stort antal metalloxider, till en del af sällsyntare art. Derjemte små mängder fosforsyrade och chlorföreningar, samt förmodligen äfven kiselsyrade föreningar af mera lätt sönderdelbar be- skaffenhet. Af dessa beståndsdelar befanns orthoklasen sa öfvervägande, att bergarten i det stora hela kan sägas vara ett aggregat af fältspatkorn. Dessa äro väl 1 sig sjelfva nästan färglösa, hvilket man under mikroskopet lätt kan iakttaga, men så tätt öfver- sallade med helt små korn af ett organiskt, kolartadt ämne, att fältspatens utseende deraf helt och hållet förtäckes och stenens färg i sin helhet blir mörkgrå till nästan svart. Ofta äro de kolartade, kornen så pass stora, att de för ögat låta urskilja sig som små glänsande mörka punkter; ofta åter kunna de blott med loupen skönjas. Denna mörka blandning af fältspatkorn och kolartadt ämne är genomdragen af gröfre fältspatpartiklar, mer och mindre tydligt anordnade i parallela lager; dessa fram- träda som ljusare strimmor i ett friskt brott af stenen, och som framstående lister på klyftytor, som varit utsatta för vittring. På mindre stuffer är denna parallelstruktur ofta svår att ur- skilja, stundom deremot rätt tydlig. Den kolsyrade kalken förekom mest i de runda, hvita partier af ärters storlek till mindre, hvarmed en del stuffer voro genom- sprängda. Dessa hvita kulor utgjordes nemligen af en bland- ning af färglösa fältspatkorn med kolsyrad kalk; stundom var den sednare bortvittrad och blott fältspaten qvar. Kolsyrad kalk kunde äfven anträffas som en för ögat ej märkbar inblandning i den mörka bergarten, och saknades helt och hållet i en varietet af densamma (N:o 5, se nedan). Glimmer, af ljus färg, förekom i alla stufferna sparsamt inmängd såsom enstaka fjäll eller små hinnaktiga samlingar; den var ofta svår att iakttaga, men framkom alltid tydligt vid slamning. I en stuff (N:o 5) visade äfven glimmern parallel EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 125 anordning, i det att de vid stuffens klyfning erhållna skitvorna pa ytan ofta voro Ööfverdragna med ett tunnt anflog af glimmer. De under V uppförda beständsdelarne voro i de stuffer, jag haft för händer, ej särskildt synbara och deras närvaro kunde blott genom bergartens behandling med lösningsmedel ådagaläggas. Men de uppträda äfven i Nullabergarten, ehuru mera sällsynt, så- som särskilda, väl begränsade afsöndringar af hasselnötters storlek till mindre. Hr IGELSTRÖM har haft godheten tillsända mig prof af dessa bildningar, hvilka han vid bergartens beskrifning upp- tagit under benämningen anthracit, med hvilket mineral de visa mycken yttre likhet. Analysen visade likväl, att deras samman- sättning var en helt annan, närmande sig till sammansättningen af den humusartade bildning, hvarmed sjelfva bergarten befunnits vara i ringa mängd genomdränkt. Alla de stuffer jag undersökt voro så pass porösa, att de snart insöpo vatten, då de dermed besprängdes. De voro relativt lätta att krossa och söndersmula, och mer i den mån de voro kolrika och grofkorniga. . Till en början bestämde jag halten af kolsyrad kalk och organisk substans, inberäknadt spår af vatten, i följande stuffer af olika yttre utseende, hvilka legat till grund för mina arbeten: N:o 1) Af blandad beskaffenhet, dels ljusare, brungrå, dels och särdeles i dess yttre delar, mörk och rikare på kolämne samt kalkhaltiga hvita fläckar. N:o 2) Mycket mörk, nästan svart med sparsamt inmängda hvita fläckar, ur hvilka kalken likväl var bortvittrad. N:o 3) Mycket mörk, nästan svart, tätt genomsprängd med kalk- haltiga hvita fläckar. | N:o 4) Stuffen i närheten af de klyftytor, hvaraf han begrän- sades, mörk, men inuti ljusare, grå. Kalkfläckar spar- samma, förekommo mest i de yttre kolrikare delarne. N:o 5) Stuffen innesluten mellan 2 paralella glimmerband, svart- grå, helt och hållet fri från kalkfläckar. Stenen mycket finkornig, lät i parallelstrukturens riktning klyfva sig i temligen tunna skifvor. 126 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Af hvarje stuff togs ett finrifvet medelprof. Kolsyran be- stämdes på qvantiteter af 2 till 9 gramm genom vigtsförlusten vid behandling med utspädd salpetersyra !), och af kolsyrans vigt beräknades den kolsyrade kalken. Genom att vidare draga den på nyssnämnda sätt funna kolsyremängden hos bergarten från den vigtsförlust, som bergarten led vid upphettning i luft och — slutligen vid sträng glödgning för glasblåsarlampan, erhölls mäng- ; den af organiska beståndsdelar, inberäknadt fugtighet. De så glödgade profven visade icke vidare tecken till kolsyra, hvars fullständiga utdrifvande vid glödgning dessutom underlättades genom närvaron af silikaterna. Resultatet af dessa bestämningar blef: } N:o 1. Ko 2. N:o 3. N:o4. N:o 5. Kolsyrad kalk........... 2.57 0.07. 14.3 2.175 0.00 Organisk substans .... 7.10 10.67 10.36 5.44 9.08 9.09. 7 På stufferna 1 och 5 gjordes dessutom mineralanalys, hvarvid | afseende blott fästades vid de allmännaste baserna. Detta var - väl icke strängt riktigt, emedan, som längre fram skall visas, | äfven andra ämnen, än de här upptagna, ingå i bergarten; men mängden af dessa var i alla fall för ringa, för att förtjena af- seende vid dessa analyser, som blott hade till ändamål att ut- reda bergartens allmänna beskaffenhet. Analyserna, samman- ställda med nyss ofvan anförda bestämningar, gäfvo till resultat: N:o 1. N:o 5. — Beräknadt på bergart, | Organisk substans............... 7.1 Soll a an | KOlSyna UTKAST Rae 280 0.0 N:o 1. N:o 5. Kiselsyra ee. 58.7 99.3 65.0 65.2 ° ron Kae RU SIG TEA BA nä 17.7) 17.9 19.6 19.7 JELnOsud EET AMIN NEN 0.4) 0.5 1) Dervid användes en af ULLGREN konstruerad, ändamålsenlig kolsyrebestäm- ningsapparat, som kommer att beskrifvas i FRESENII journal. Luften som användes till kolsyrans utsugning torkades. Det torde för öfrigt få anmärkas, att man vid dylika kolsyrebestämningar i allmänhet lätt begår ett märkbart vägningsfel derigenom, att luften i apparaten kan vara olika sammantryckt då apparaten inväges emot efteråt, sedan kolsyran utsugits; ett fel som lätt kan undvikas då man derpå är beredd. EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 127 No Alkyl NEO 5. N:o 1. N:o 5. kalk (ej kolsyrad) ................ 0.2 0.3 0.2 0.4 ala: 5. Yan kur 0.2 0.1 0.2 0.1 ni ne 13.1 14.4 14.5 15.8 TFK IIGSSSSR YE OSTEN ENSE eeht. 1.0 0.6 1.0 0.6 | 101.0 101.7 101.0 101.8. Kiselsyran bestämdes direkt efter uppslutning med kol- syradt natron. Lerjord och jernoxid vägdes tillsammans, hvar- efter jernet, efter oxidernas smältning med surt svafvelsyradt. kali, utfälldes med svafvelammonium ur den med vinsyra och ammoniak försatta lösningen. Alkalierna bestämdes efter upp- slutning med fluorvätegas; natronet i N:o 1 bestämdes indirekt af alkalisulfaternas svafvelsyrehalt, i N:o 5 af alkalichloridernas vigt med afdrag för kalit, hvilket vägdes såsom kaliumplatina- chlorid. Till bestämningarne användes 0.6 till 0.9 gramm af bergarten. Af dessa bestämningar framgar 1:0) att grundmassan i de analyserade stufferna var väsendtligen densamma, oaktadt deras stora yttre olikhet, då deremot halten af kolsyrad kalk och or- ganisk substans var mycket vexlande; 2:0) att denna grundmassa var så godt som uteslutande kalifältspat, hvars sammansättning kommer de här funna talen ganska nära. Den höga alkali- halten, oaktadt något glimmer var närvarande, visar, att bergarten knappast kan innehålla qvarts, hvilket ämne jag för öfrigt aldrig kunnat iakttaga under mina många arbeten med bergarten. Bergartens så öfvervägande halt af fältspat och stora kali- rikedom borde, synes det, kunna bereda åt densamma någon teknisk användning, hvarvid dess jemförelsevis lösa beskaffenhet borde betydligt underlätta dess brytning och bearbetning. Sva- righeten att fullt bortbränna kolet inskränker dock dess använd- barhet såsom fältspat; fullt bränd, i finrifvet tillstånd, var den likväl nästan alldeles hvit, med en helt svag dragning i gult. Jag öfvergår härmed till en redogörelse för de undersökningar jag särskildt anställt öfver vissa af bergartens ofvan angifna beståndsdelar: 128 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. I. Analys af Fältspaten. Dä den krossade bergarten siktas, qvarstadna dess gröfre fältspatpartiklar i ett allt renare tillstånd pa sikten. Ur så- damt grofsiktadt material, erhållet af stuffen 2), utplockades till analys ett tillräckligt antal fältspatkorn, som voro ganska fria från kolämne. De brändes vid lindrig hetta, behandlades derpå 7 en kort' stund med stark saltsyra, sköljdes, brändes åter etc., tills hvarje spår af kolhaltiga partiklar och aska syntes aflägs- nadt. Derpå finrefvos de; det erhållna pulfret brändes, hvarvid det ytterligare förlorade några milligram i vigt, och användes i detta tillstånd till analys. 0.7093 gramm uppslötos med fluorvätesyra och svafvelsyra. Efter syreöfverskottets aflägsnande och aterstodens behandling med saltsyra, blef en portion olöst, som glödgad vägde 0.0061. Den förändrades ej vid afdunstning med fluorvätesyra, upplöstes ” af smältande KS,, men afskiljdes vid smältans behandling med | vatten och saltsyra äter. Åfven om till smältans upplösning | användes vatten af 0°, blef en del olöst och en annan större | del utföll vid lösningens uppkokning. Dessa förhållanden tyda på titansyra eller dermed beslägtade ämnen, dock kunde jag ej redigt erhålla titansyrans blåsrörsreaktioner; för öfrigt innehöll denna lilla qvantitet spår af koppar och jern. Saltsyrelösningen fälldes med salmiak och svafvelammonium, upplöstes och omfälldes åter på samma sätt; fällningen, grön- aktig, var efter glödgning rent hvit och vägde 0.1151. 0.1085 gr. deraf smältes med jernfritt KS,; vid smältans behandling med vatten och saltsyra blef en liten portion olöst, som glödgad vägde 0.0017, och syntes vara af samma natur som den vid mineralets uppslutning erhållna olösta portionen; den gaf färglös fosforsaltperla, som opaliserade, blå- eller rödaktigt, i reduktionslågan. Lösningen försattes med vinsyra och ammo- niak och fälldes med svafvelammonium; den erhållna fällningen, rostad och glödgad, vägde 0.0008, och befanns vid vidare pröf- ning hålla, utom jern, spår af koppar, men ej mangan. Lerjorden, ater afskiljd ur den ammoniakaliska lösningen, befanns hålla, EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. -129 utom ett spår kalk, litet af en annan i kali olöslig, med am- ' moniak ur sin lösning fällbar, af oxalsyra ofällbar 'oxid, som i anseende till dess ringa mängd ej kunde igenkännas. Ur det surgjorda och koncentrerade filtratet från svafvel- ammoniumfällningen erhölls med ammoniak ytterligare 0.0150 lerjord, kalkfri, så godt som fullständigt löslig i kali. ) Den återstående lösningen fälldes ej af Äm€. Efter am- moniaksalternas afrykning och basernas förvandling till chlorider genom upphettning med ren salmiak, vägde chloriderna 0.1870. Derutur erhölls 0.5852 kaliumplatinachlorid; efter den öfver- skjutande platinachloridens aflägsnande erhölls en liten fällning med oxalsyrad ammoniak och salmiak, som glödgad gaf 0.0006 kalk; slutligen 0.0076 chlornatrium, som visade spår af talkjord. Det bör anmärkas, att afseende härvid ej fästades på möjlig närvaro af Lithion. Fältspatens sammansättning beräknas häraf vara 5 eqvival.- egqvival.- Procent. vigt. — förhållande. N NER OS NERE ESA TER 15.90 47.11 STE oo SEE RAR FORS TEE TOUS SNR SE 0.57 31. | a in en ni nn ni u spar a N a a oe a een 0.10 28. KET OT NN ER 18.12 5155 A : 0.98. REN 0.12 30. RT ein inte ne spår titansyreartad, svårlöst återstod........ 1.11 Bley (—fönlust),.. non 64.08 45. 3.96. 100.00. Den titansyreartade, svärlösliga återstoden, som ej blifvit upp- tagen i formlens beräkning, har pätagligen att eqvivalera kisel- syra. | II. Undersökning af det stenkolsartade ämnet. För’att erhålla detta i ett från mineralbeständsdelar möj- ligast fritt tillstånd, gick jag tillväga på följande sätt. Berg- arten krossades försigtigt och siktades, tills allt var deladt i en 130 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. gröfre och en finare portion. I den sednare samlade sig de lös- sprungna kolartade kornen i öfvervägande mängd, så att dess halt af organiskt ämne befanns mer än fördubblad. Denna portion utrördes med mycket vatten, hvarvid kolämnet, till följe af dess egenskap att af vatten svårt befugtas, samlade sig på ytan som ett skum, hvilket aftogs och skakades med förnyade vattenmängder i en separertratt, så länge några ljusa mineral- beståndsdelar syntes afskilja sig. Vid denna behandling befugtas småningom en stor del af det organiska ämnet och sjunker; en annan del är sammanvext med fältspatpartiklar och afsöndras med dessa. Man erhåller derför blott en ganska ringa del af kolämnet i möjligast rena tillstånd, såsom bäst framgår af följande exempel: 500 gramm finsiktadt material med en halt af 214 organisk substans gaf - | 6 gramm kolämne med en askhalt af något öfver 3% 27.5 » » » omkring 22% jemte andra ännu orenare produkter. ‚Oaktadt det ringa utbytet af organisk substans fann jag det fördelaktigast att vid kolämnets framställning gå till väga på nyssnämnda sätt och i stället använda så mycket mer material !). ; Det genom slamning renade kolämnet utgör ett stoftfint pulfver af en vacker, i blåaktigt dragande svärta. Det är föga hygroskopiskt. Vid upphettning smälter eller sintrar det ej, utvecklar en egendomlig bituminös lukt, låter tända sig och brinner med lysande låga; det återstående kolet är trögt att för- bränna och qvarlemnar en rödaktig aska. Den lägsta askhalt, hvartill jag kunnat bringa kolämnet genom blott slamning med vatten, utan användning af syra, är 3.45 4; men äfven hos sådant !) För att ur en mindre mängd bergart framställa ett renadt kolämne visade det sig fördelaktigt, att utröra pulfret i kolsyrevatten och lindrigt uppvärma, hvarvid gasutvecklingen bidrog till kolämnets fullständigare afskiljande. Vid verklig kokning med vatten deremot befugtades kolämnet för hastigt. Att rena kolämnet medelst fläktning lyckades ej; det erhölls dervid blandadt med 50% stoftfint bergartspulfver, som sedan knappast lät aflägsna sig. EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 131 kol utgöres askan till allra största delen af fältspatfragmenter. Redan en mikroskopisk undersökning visar tydligt att så är, och de nämnda fragmenterna kunna på detta sätt till stort antal ur- skiljas äfven i ett obrändt prof af kolämnet; dettas verkliga askhalt är således synnerligt liten, hvarom närmare framdeles. Såsom material för de följande undersökningarne af det sten- kolsartade ämnet har jag användt 4 olika prof eller substanser deraf, hvilka jag för korthetens skull betecknar med 3), 2. a), 2. b) och 2.c). Profvet 3) är framställdt af den kalkrika stuffen N:o 3, de öfriga af den kalkfattiga N:o 2. Substanserna blefvo efter fullbordad slamning utdragna med utspädd saltsyra för att af- lägsna "möjligen återstående spår af kalk, hvarefter saltsyran omsorgsfullt uttvättades. Derefter torkades de vid 100°, ut- breddes en stund i luften och inlades sedan i väl slutna kärl. I detta tillstånd användes de till de i det följande anförda ana- lytiska bestämningar och innehöllo 3) 2. a) 2. b) 2. c) TEUFEL DE bsr sara FREJA AES 0.59% 038% 0.67% — ee en an 5.47 Io MMA Fustighetshalten är beräknad af substansernas vigtförlust vid 100—110°; utsatta för luften ätertogo de snart i det närmaste deras ursprungliga vigt. Det kolartade ämnets tyngd bestämdes pa 1.2546 gramm af substansen 2.«) medelbart genom vägning i sprit i en spec. vigtflaska, försedd med thermometer och sidotub med päslipad huf. Dervid fanns vigten af de medier, hvarmed flaskan fylldes, vara NEG EIA: Se rs 17.5978 gramm BEE ARR DEN ne ee 15.2155 » kolämnet + sprit af 22.6°................... 15.630724. 2» hvaraf kolämnets tyngd relativt till vatten af +49 beräknas till 1.301. a På grund af sednare gjorda försök öfver kolämnets verk- liga askhalt är jag berättigad att antaga, att substansen 2 a) höll ungefär 2.7 % mineralbeständsdelar, hvilka såsom utgörande fältspat, borde ha en tyngd af ungefär 2.5. Korrigerar man 132 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. det funna talet, 1.301, med afseende på denna inblandning, så finnes kolämnets egen tyngd vara 1.27. Det bör anmärkas, att då spriten, som var 75 procentig, efteråt pröfvades, befanns den hafva upplöst 34 milligram af substansen, hvilket fel dock blott kan ha en liten inverkan på 3:dje decimalsiffran af den funna egentliga vigten. Deremot voro luftblåsor fullkomligt aflägsnade, utan att spriten derunder fått tillfälle att genom afdunstning förändras. Det kolartade ämnets förhållande vid torr destillation. Vid dessa försök, som utfördes med substansen 2.b), användes som retorter små härdsmälta glasrör; sedan den vägda substansen blifvit inbragdt i röret, inskjöts derofvanpa nyss utglödgad asbest till så pass myckenhet, att glasröret kunde straxt ofvan- för asbesten utdragas till en smalare spets, utan att hettan dervid kom at substansen. Denna spets tjenade till gasafled- ningsrör och erhöll olika form alltefter försökens ändamål. Ge- nom apparatens vägning före och efter destillationen erhölls totalmängden destillationsprodukter. Det är tydligt att under de angifna omständigheterna den vid destillationen närvarande luftqvantiteten var reducerad till ett minimum. Upphettningen skedde i en förbränningsugn med gas, och kunde stegras till ljus rödglödening. Försök 1). 1.2274 gramm substans afgaf 0.2460 gr. destilla- produkter, eller 25 procent af det kolartade ämnets vigt !). Lägorna bragtes genast vid upphettningens början till deras fulla storlek. När ingen gas mer syntes utvecklas vid ljus rödglödgning, afbröts försöket; dock kunde sannolikt ännu något mer gas ha utdrifvits genom långvarig glödgning, att döma af de följande försöken. Försök 2). 1.1869 gramm substans gåfvo 240 CC gaser, upp- samlade och mätta öfver vatten af + 239. Häraf beräknas på 1 gramm kolämne 261 CC gaser. Upphettningen leddes så som vid föregående försök, men fortsattes ännu en timma 1) Alla de vid dessa försök gjorde beräkningar afse torrt och askfritt kolämne. EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 133 efter det ljus rödglödgning inträdt; under denna period er- höllos de 40 sista kubikcentimeterna. Ungefär hälften af den erhållna gasmängden öfvergick redan innan verklig glödgning inträdt, åtföljd af en temlig qvantitet olja. Försök 3). Dermed afsags, att få veta maximum af gaser, som substansen kunde gifva. 1.1858 gramm substans gåfvo 290 CC gaser, hvaraf beräknas på 1 gramm kolämne 316 CC gaser. Gaserna fingo vid detta försök genomgå ett nära en fot långt lager glödande sand, hvarmed rörets främre del var uppfylld; blott en ringa del olja öfvergick osönderdelad. Försök 4). Dermed afsågs, att få veta maximum af flytande destillationsprodukter. 5.2623 gramm substans gåfvo 0.4572 gr. flytande produkter eller 11.2% af kolämnets vigt. Deraf utgjordes ungefär 3, efter volum räknadt, af en gul olja, lät- tare än vatten, till reaktionen neutral; den öfriga fjerde- delen af ett stinkande, ammoniakaliskt vatten. Hettan vid försöket stegrades långsamt; de utvecklade gaserna voro till en början sura, sedermera alkaliska. Till kondensering af destillationsprodukterna användes ett glasrör af ungefär 0.2 dec.tums diameter och 7 dec.tums längd, som flöt i kallt vatten och till hvars botten den smalt utdragna retorthalsen räckte ned. Produkterna vägdes och mättes i samma rör; en liten portion tjära, som stadnat i retorthalsen, bestämdes lätt särskildt !). Elementaranalyser af det kolartade ämnet. 0.3439 gramm af substansen 3) gafvo 1.0507 kolsyra och 0.1556 vatten. 0.3378 gramm af substansen 2«) gafvo 1.0609 kolsyra och 0.1645 vatten. 1) Vid de treune sista försöken försummade jag att bestämma totalqvantiteten destillationsprodukter, hvars storlek kunnat vara önsklig att känna för jem- förelses skull. (Dad - Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 2. "er 134 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Analyserna utfördes genom förbränning med kornad koppar- oxid och syrgas; framföre kopparoxiden användes ett lager me- tallisk koppar. 1.0510 gramm af substansen 25) lemnade 4.9 CC qväfgas, mätt vid 741 m.m. och + 19.8. Förbränningen utfördes pa vanligt vis och med ett lager kornad kopparoxid framföre den metalliska kopparn. Som ma- terial för kolsyreutvecklingen användes magnesit. Den funna qväfvemängden är korrigerad för den gasmängd, som förut er- hållits med qväfvefri substans, men under för öfrigt liknande omständigheter; men da denna korrektion var större än önsk- ligt, eller 5 CC, kan bestämningen blott betraktas som unge- + färlig. 0.6706 sramm af substansen 2.«) gafvo 0.0394 gr. svaf- velsyrad baryt, efter substansens förbränning med svafvelsyrefri soda och salpeter. Till följe af dessa tal beräknas kolämnet innehålla i vatten- och askfritt tillständ: 3 2a 2b 2a Medium. Kol nu 02. 88.68 88.79 — — 88.74 vater engl h 5.35 5.56 — — 5.46 GMÄLVÖ Er edan = — 0.67 — 0.67 SMA Liv ELER Ar SE = = — 0.81 0.81 SSROR N ar IT = — = = 4.32 100. Kolämnet innehöll dessutom en liten qvantitet chlor, hvilken jag på grund af en sednare ungefärlig bestämning kan uppskatta till 0.2 procent; den dervid använda substansen var behandlad med ren utspädd salpetersyra i stället för saltsyra, och således tillhörde chloren kolämnet ursprungligen. Angående svafvelhalten bör anmärkas, att den del deraf, som vid förbränningen qvarstadnar i askan, är så obetydlig, att EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 135 den blir helt och hållet utan inflytande på den beräknade syre- mängden. Hvad åter beträffar dess inflytande på kolets och vätets bestämning, sa skulle, äfven om allt svaflet kunnat stadna i chlorcalciumröret i form af svafvelsyra, vätemängden derigenom blott hafva ökats med 0.2 4 och kolmängden under mot- svarande omständigheter med 0.5 %. Då nu likväl svaflet till stor del qvarhälles af förbränningsrörets beskickning, har jag ej ansett nödigt, att vid analysen vidtaga någon särskild åtgärd för den lilla svafvelmängdens skull. Undersökning af kolämnets aska. För att ungefärligt utröna beskaffenheten af kolämnets verk- liga aska, gjordes följande undersökning på smärre qvantiteter aska efter substansen 2. a. Askans reaktion var fullkomligt neutral. Da 0.0664 er. deraf utdrogos med vatten, utlöste detta 2% gips; saltsyra, till- satt till återstoden, utlöste jernowid och askan blef färglös. Allt- sammans afdunstades till torrhet i vattenbad och utdrogs med saltsyrehaltist vatten. Lösningen gaf, fälld med ätticksyrad ammoniak i kokning, en fällning, som glödgad utgjorde 2.5 4 af askan och hvari fosforsyra!) kunde upptäckas med molybden- lösning. Det af saltsyra olösta kokades helt hastigt med soda- lösning, hvarur sedan kiselsyra kunde afskiljas. Dessutom fann jag i filtratet från jernet kali och natron. Vid ett sednare tillfälle företog jag en närmare under- sökning af askbeståndsdelarne. Dertill användes kolämne, er- hållet af samma stuff, N:o 2, och medelst likartad behandling som vid förra försöket ?); dess askhalt var 3.8 4. Vid askans ') Jag vill på detta ställe anmärka, att vid alla de i detta arbete förekommande analyser, der noggranhet med afseende på filtrerpapperets beskaffenhet varit nödig, jag endast användt sådant, som varit väl extraheradt med saltsyra och fullkomligt uttvättadt; det lemnade blott 0.15 % aska, hufvudsakligen bestå- ende af kiselsyra. 2) Blott att det behandlats med utspädd salpetersyra i st. f. saltsyra i och för kalkens aflägsnande. Angående syrans möjliga verkan på askbeståndsdelarne, jemför, sid. 154, 136 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. beredning användes möjligast lindrig hetta, eftersom en inverkan mellan de egentliga askbeständsdelarne och de inblandade mineral- partiklarne dervid är tänkbar; att nagon märkbarare inverkan af detta slag likväl icke eger rum, framgar bland annat af askans utseende under mikroskopet. 0.1291 gramm af denna aska behandlades med vatten; den klarnade lösningen afhälldes delvis och försattes med silfversalt, hvarvid den befanns fri från chlor; silfret afskiljdes och filtratet förenades med hufvudportionen, hvarefter allt afdunstades med öfverskjutande saltsyra till torrhet och sedan utdrogs med salt- syra och vatten; det olösta vägde 0.1128. Denna olösta portion, som före vägningen blott lindrigt upphettades (filtret förbrändes nemligen särskildt), behandlades med kalilösning 1 värma, för att utdraga kiselsyran, och vägde efter denna behandling 0.1074. Ur saltsyrelösningen afskiljdes följande beståndsdelar: svafvelsyra, såsom svafvelsyrad baryt, 0.0033 gramm; sedan barytöfverskottet aflägsnats med svafvelsyra, erhölls med svafvelväte en liten gulröd fällning, rostad vägande 0.0002. jernowid och lerjord med ammoniak, tillsammans 0.0043 gr.; de bragtes sedan åter i lösning och lerjorden igenkändes sär- skildt efter upplösning i kali; jernoxiden syntes till mängden öfvervägande. kalk, 0.0010 gr., med oxalsyrad ammoniak. Resten vägdes, efter lösningens afdunstning m. m., sasom svafvelsyrade salter; dessa vägde 0.0052. För bläasröret gäfvo de blott natron-reaktion; en portion af deras vattenlösning gaf med platinachlorid en tydlig kal-fällning, en annan gaf tydlig reaktion pa talk. Beräknar man de 3 basernas mängd efter mediet af deras eqvivalentvigter, så erhålles 0.0024 gr. Askans sammansättning blir då Mineraltraomenten. 4... ee 88.11% kiselsyra na NEN Soba sekel 4.43 » EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 137 af svafvelväte fällbara oxider ................ 0.16% jernoxid, lerjord och spår af fosforsyra. 3.53 » (\svafvelsyra 0.93% S Ikalk oc One 1.58 » Kalk ENDEN ET 0.17 » talk STRÖ Ch natrom AN... 1.97 » 99.95 » Askan är saledes af kiselartad beskaffenhet och derföre ej alkalisk, hvari den liknar askan af stenkol och brunkol. Det är tänkbart, att de vid analysen erhållna lösliga beståndsdelarna till någon del härröra från mineralfragmenterna, som kunnat an- gripas af syran. Emedlertid visar analysen, att den verkliga askhalten hos det framställda renaste kol- ämnet (t. ex. substansen 2«a) utgör högst 0.45 4, eller hos full- komligt mineralfri substans 0.47 4; samt vidare, att i dessa 0.45 4 ingår högst 0.09 jernoxid, hvars jern kan binda 0.07 svafvel i form af svafvelkis, och att de öfriga alkaliska oxiderna i askan tillsammans blott kunna binda omkring 0.6 svafvel som svafvelsyra. Da nu substansen 2 «a innehöll 0.81 4 svafvel, sa synes det, som skulle svaflet till största delen ingå i sjelfva det organiska kolämnets sammansättning. Jemförelse af Nullabergskolet med andra kolartade fossilier. I den straxt i början af denna uppsats anförda öfversigt af bergartens beståndsdelar, upptog jag detta nu sednast beskrifna ämne under benämningen ”ett kolartadt ämne, till sammansätt- ning och allmänna egenskaper liknande stenkol.” Jag finner denna benämning motiverad af följande jemförelse: Stenkolens tyngd, erhållen sasom medelresultat af ett stort antal undersökningar på stenkol af lägre askhalt från olika länder (medium =4.5 4 aska) är 1.319. Nullabergskolets tyngd vid en askhalt af 3.17 % var 1.301. De ordinära, till gasberedning sa allmänt använda Pelton- main-kolen ge !), vid en tyngd af 1.27 och en askhalt af 1.4 4, ') ScHILLING, Handbuch der Steinkohlengas beleuchtung. 138 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 72% koks och 28 % flygtiga produkter. Nullabergskolet gaf 75 % kol och 25 % destillationsprodukter. Af Peltonmain-kol kan man beräkna i medeltal 500 engelska kub.fot gas per 50 kilogramm, eller pa 1 gramm 283 00; jag fick på 1 gramm af Nullabergskolet 261 CC gas. Vid de många olikheter, som sten- kolen i detta afseende erbjuda, vore det för öfrigt lätt, att upp- söka ännu mer liknande förhållanden. Stenkolen gifva alkaliska svafvelvätehaltiga destillations- produkter; Nullabergskolet likaså. Sammansättningen af de vanligare kolartade fossilierna, jem- förda med Nullabergskolet, visar sig af följande medeltal af ett stort antal analyser, beräknade pa askfri substans och utan af- seende på svafvelhalten !): ws) 5 = B ru Oo So Stenkol. = En 3 = = = ° = S ae, = 2 5 E38 & Sr m 3 = DD = = ri = =! 25 =) = Fa: 2 BRA AE SE Wen 2 3 or: SE 0 DE FAR = = 2 = S = 233% LE = = = = o = = 2 3 zZ o® a ARS (07) A FE Kolye men! 66.53 81.41 34. 88.79 88.74 94.16 VLC mn 5.58 4.44 5.1 5.01 5.46 3.30 qVväfvVe .......... 0.8 1.24 0.67 27.86 14.14 2.84. SIHer Hans 10.1 4.96 5.13 Härtill kunde läggas, att stenkolens askhalt är ofta ringa (t. ex. 2—1 %, stundom mycket under 1%) och i allmänhet lägre än brunkolens; stenkolsaskans vanliga beständsdelar äro kiselsyra, lerjord, kalk, svafvelsyra samt i mindre mängd talkjord, kali, natron, fosforsyra m. m.; den är neutral och innehäller alka- 1) Jag har för denna jemförelse, äfvensom för jemförelsen af specifika vigten, användt den sammanfattning, af analyser & dylika ämnen som KNAPP lemnar i sin Lehrbuch der Chem. Technologie, 3:te Aufl. EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 139 lierna bundna vid kiselsyra. Äfven finnes exempel pa att ba- serna i stenkolsaskan ej räcka till att binda svafvelhalten. Den öfvervägande likhet som Nullabergskolet företer med stenkolen är i ögonen fallande, och detta särskildt med afseende pa den vigtigaste jemförelsepunkten, eller den organiska grund- massans procentiska sammansättning. Hvad beträffar dess för- hållande till lösningsmedel, så synes väl Nullabergskolet så till vida afvika från de vanliga stenkolen, som det åt alkali afger lösliga beståndsdelar. I det följande skall jag likväl få tillfälle att visa, hvarföre jag anser denna afvikelse för blott skenbar och beroende på närvaron af humusartade ämnen, inmängda bland det egentliga kolet. Jag kan derföre af de hittilis gjorda under- sökningarne icke annat än sluta, att Nullabergskolet är en sten- kolsbildning, ehuru uppträdande bland gneiss och glimmerskifer; den bergart, hvari kolet var insprängdt, synes mig närmast vara att likna vid en gneiss, hvari glimmern vore mycket underord- nad och qvartsen helt och hållet undanträngd. Huruvida nu det organiska material, hvaraf Nullabergskolet uppkommit, blifvit aflagradt samtidigt med bergarten, eller under en sednare period blifvit i bergarten pa annat sätt infördt, samt huruvida man på grund af Nullabergskolets kemiska likhet med stenkolen måste tillerkänna detsamma en motsvarande geologisk ålder, äro frågor, som ligga utom gränsorna för denna undersökning. Nullabergskolets förhållande till spritartade lösningsmedel. 1). 1.5000 gramm af substansen 2. b) kokades några timmar med 27 gramm sprit af 90 4 i en kolf, försedd med kylare för augornas kondensering. Spriten blef starkt gul och qvar- lemnade vid afdunstning 0.0082 gr. af en halffast substans. Vid förnyad långvarig kokning med 40 gr. af samma slags sprit afgaf kolämnet ytterligare 0.0030 gr. Det utlösta utgör tillsammans 0.95 4 af kolets vigt, askfritt beräknadt. 2). Chloroform utdrog under ett dygn vid vanlig temperatur ett ämne af likartad beskaffenhet och, som det syntes, till lik- nande mängd som vid föregående försök. 3). 4). 140 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 2.00 gramm af subst. 2.c kokades med 35 gr. eter under 2 timmars tid. Den afdunstade etern lemnade 0.0072 gr. åter- stod, mindre färgad än efter de föregående försöken. Den utlösta mängden utgör 0.49 % af kolämnet. För att nagot närmare utröna hvad slags ämne de nämnda lösningsmedlen utdrogo, anställdes följande försök. 96 gr. kolämne med en askhalt af ungefär 30 %, framställdt af stuffen N:o 2 genom slamning med rent vatten, behandlades med eter i PELIGOTS extraktionsapparat under 2 dagar. Då etern vid lindrig värme afdunstades, gaf den en oljartad aterstod vägande 0.7414 gramm eller 1.1 % af askfri sub- stans. Jag fortsatte att extrahera kolämnet, sa länge ny eter efter en tid märkbart färgades, eller inalles ungefär 14 dagar. Den qvantitet olja, som dervid utdrogs, var mör- kare och mera tjockflytande och vägde 0.2005; den utgjorde således blott 0.3 % af kolämnets vigt och användes blott till förkänningsförsök. Den först erhållna oljan var ljust brungul, vid vanlig temperatur tjockflytande; utsatt under en natt för en tem- peratur af — 10° blef den mycket trögflytande, men afskiljde ingen fast produkt. För att erhålla hufvudbeståndsdelen af oljan, hvilken sednare tydligen var en blandning, i ett för analys någorlunda egnadt skick, upphettade jag först oljan under 3 timma på vattenbad i öppet kärl, hvarvid den förlorade 4 af sin vigt, och destillerade den sedan i en liten retort, ut- blåst af ett glasrör. Oljan visade sig dervid bestå af en flyg- tigare, mera lättrörlig vätska och en annan svarflystig, tjock- flytande, jemte oflygtiga, hartsartade ämnen i temlig mängd. Destillatet omrektificerades 3 gånger, hvarvid jag sökte er- hålla den lättflygtigare substansen för sig. Den var dock efter sista destillationen ännu något gul; dess lukt liknade. den af petroleum. 0.2030 gramm af denna substans gaf vid förbränning 0.6295 kolsyra och 0.2308 vatten, hvaraf beräknas EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 141 i% eqviv.-förhällande. kohle läste 84.57 40.3 Yalerkeasiekiämanın 12.63 36.1 syn Serie: 2.80 IE Oaktadt det temligen jemna eqvivalentförhällande, hvartill analysen leder, kan det väl ej betviflas, att den analyserade substansen ännu utgjorde en blandning, antagligen af ett kolväte med en mer trögflygtig, syrehaltig förening. Nullabergskolets förhållande till alkalier. 1). 1.0449 gramm af substansen 2b behandlades i tillsluten kolf på vattenbad med en- lösning af 2 gr. kali i 42 gr. vatten under 4 timmars tid. Dervid erhölls en svartbrun lös- ning; det olösta upptogs pa vägdt filtrum och tvättades med varmt vatten tills all alkalisk reaktion försvunnit; det vägde da, torkadt vid öfver 100°, 1.0017 gr. 2). 1.1345 gramm af samma slags substans behandlades pä lik- artadt sätt med en lösning af 6 gr. kalihydrat i 40 gr. vatten under 19 timmar. Det olösta vägde 1.0899 gr. Således hade kalit utlöst enligt första försöket 5.28 4 och enligt det andra 5.04 4 af kolämnet, askfritt beräknadt. Dessa bestämningar voro till följe af särskildta orsaker svåra att utföra noggrant; jag gjorde derföre ytterligare följande kon- trollförsök: Den bruna lösningen från 1) surgjordes med salpetersyra, och det dervid utfällda organiska ämnet, som hade allt utseende af en humussyra, upptogs på vägdt filtrum. Det löstes dock till en del åter, innan salterna hunnit fullt borttvättas; åter- stoden vägde blott 0.0173, torkad vid 1009, eller 2.3 4 af ko- lets vigt. Den vid samma försök erhållna olösta återstoden delades i 2 delar, af hvilka den ena refs möjligast fin, hvarefter båda behandlades med en något starkare kalilösning, på samma sätt som förut, under flera timmars tid. Kalilösningen blef i begge fallen fullkomligt ofärgad. 142 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868 Det med kali behandlade kolämnet var till utseendet all- deles oförändradt, brann ännu med lysande låga och gaf ingen reaktion på gurkmejpapper, vare sig i obrändt tillstånd eller efter inaskning vid lindrig hetta. Ehuru det icke var samnolikt, att förlusten af den lilla mängden i kali lösliga beståndsdelar skulle kunna utöfva något märkbarare inflytande på kolämnets procentiska sammansättning, ansag jag dock önskligt att pröfva detta direkt. För detta ändamål utdrogs en något större portion af substansen 2.b) med varm, 15-procentig kalilut under 12 timmars tid, uttvättades och torkades. Substansen höll i det tillstånd, hvari han analy- serades, 0.55 4 fugtighet. 0.4325 gramm deraf gafvo 1.0909 gr. kolsyra och 0.1686 gr. vatten samt 0.0974 aska. Deraf beräknas på vatten- och askfri substans kol SOS Sue; 89.42 % VALE snok dr Ba Ske 5.63 » Man ser häraf, att kolämnet genom kalits inverkan icke undergått någon förändring till dess sammansättning, fast kol- halten blifvit något förhöjd derigenom, att kolfattigare sub- stanser blifvit utdragna. ; Resultatet af de anförda löslighetsbestämningarne blir så- ledes: 1:0) att alkohol, eter (och chloroform) utdraga litet lösliga äm- nen ur Nullabergskolet, hvilkas mängd uppgår till I—1! procent af kolämnets vigt. De utgöras dels af oflygtiga hartsartade, dels af flygtiga substanser af olika kokpunkt, bland hvilka sednare kolväteföreningar synas utgöra hufvud- portionen. 2:0) att kaustikt alkali utlöser omkring 5 % af ett ämne af humusartad beskaffenhet. Det bör anmärkas, att detta ämne äfven med lätthet utdrages af kall sodalösning, ehuru qvantitativa försök i detta hänseende ej blifvit anställda. 3:0) att hufvudportionen af Nullabergskolet är fullkomligt oför- änderlig i varm kalilösning. EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 143 Som bekant afgifva vissa stenkol, nemligen de fetare arterna, litet lösliga beständsdelar till chloroform och andra dylika vät- skor. Men alla stenkol motsta, enligt de flesta uppgifter, alka- liernas inverkan fullkomligt. Huruvida nu Nullabergskolets för- hallande till alkali skall anses tala för eller emot dess stenkols- artade natur, beror tydligen derpa, huruvida man antager, att det ämne, som kalit utlöser, befinner sig sasom ett särskildt ämne inmängdt bland de kolartade kornen, eller utgör en integrerande del af de sednares massa. Ehuru det synes svårt, att ifråga om ett ämne af stoftfin beskaffenhet som Nullabergskolet, kunna finna öfvervägande skäl för det ena eller andra af dessa antaganden, underlättas dock afgörandet i min tanke betydligt genom några egendomligheter hos bergarten, för hvilka jag skall få tillfälle att redogöra, då jag nu öfvergar till II. Den humusartade bildningen i Nullaberget. Alla de stuffer af bergarten, som jag haft för händer, af- gafvo med lätthet till kali eller sodalösning ett svartbrunt ämne, som åter utfälldes af mineralsyror. För att lära känna dess sammansättning och egenskaper närmare, utdrog jag en större portion deraf ur de 96 gramm kolämne af stuffen N:o 2, utur hvilka hartsartade ämnen m. m. förut blifvit extraherade med eter (se pag: 140). Kolämnet behandlades med en svag sodalösning i lindrig värme, och den erhållna, nästan svarta lösningen fälldes med saltsyra i ringa öfverskott. Jag erhöll dervid en betydlig fäll- ning, hvilken samlad var svartbrun, under det lösningen, hvarur den afsatt sig, liksom de första tvättvattnen, som afrunno från fällningen, voro absolut färglösa. Redan dessa förhållanden hän- tyda pa att fällningen utgjordes af huminsyra och att källsatts- syra (och källsyra) ej, eller blott i ringa mängd här förekommo. Fällningen tvättades med vatten, till dess saltsyran så godt som fullständigt aflägsnats; dervid förlorades något af fäll- ningen, emedan den i rent vatten är löslig. Den bragtes sedan 144 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. från filtrum och utrördes i en större mängd vatten, hvarvid den upplöstes till alldra största delen. Lösningen var djupt svart- brun, i något större lager ogenomskinlig; den lemnades ett dygn i hvila och filtrerades sedan. För att ur denna lösning afskilja humussyran och om möjligt ytterligare rena densamma, utspädde jag till en liter och fällde med 5 CC saltsyra; syran afskiljde sig äfven nu fullkomligt, lemnande lösningen färglös. Den utfällda syran tvättades först länge med vatten, som höll en droppa salt- syra pa 100 CC, och slutligen med rent vatten, bragtes derpa i en skål och torkades under 1009. En annan portion förvand- lade jag till kopparsalt, genom att fälla dess vattenlösning med ätticksyrad kopparoxid vid närvaro af mycket fri ätticksyra; fällningen, som lät fullkomligt uttvätta sig med vatten, utan att lösas, torkades liksom den föregående. De torkade fällningarne bildade spröda, glänsande, extrakt- lika massor af svart färg och gafvo ett svart pulfver. Oaktadt jag förut visste, att den ur sin lösning fällda humussyran är ofantligt voluminös, hade jag likväl missräknat mig på fällnin- garnes massa; efter torkning visade sig nemligen, att de knappast räckte till en analys. Den torkade humussyran sönderrefs och torkades 1 luftbad; den antog konstant vigt vid 1209 och afgaf dervid 9.2 4 vatten. Utsatt för luften upptog den snart åter fugtighet; i detta till- stand, eller med en vattenhalt af 8.53 % användes den till analys. 0.1334 gramm substans gaf vid förbränning med koppar- oxid och förlagd metallisk koppar i syrgasström, 0.3008 kolsyra, 0.0406 vatten och 0.0033 aska. Denna sednare var rödaktig och jag kunde deri ej upptäcka annat än jernoxid och kiselsyra. Till qväfvebestämning hade jag blott öfrigt 0.0856 gramm, hvilka jag använde till ett volumetriskt qväfveprof, utfördt pa vanligt sätt genom förbränning med kopparoxid, men hvarvid jag använde kolsyra, utvecklad pa våta vägen, pa sätt jag längre fram skall omnämna. Den dervid erhållna gasvolumen utgjorde inemot 0.8 CC, men deri ingår äfven det ouudvikliga försöks- felet, som vid direkt profning utgjorde högst 0.5 CC. Hade EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 145 humussyran innehållit 1 eqvivalent qväfve, sa borde 3 CC gas erhållits, och man kan således af Berk sluta, att ifraga- varande humussyra innehöll ammoniak i blott mycket under- ordnad mängd. l 0.2417 gramm af kopparsaltet, torkadt till konstant vigt vid 120°, gäfvo vid förbränning 0.0608 aska, hvaraf 0.0567 utgjordes af. kopparoxid, resten af jernoxid och kiselsyra. Afräknar man dessa sednare från substansen, så utgör kopparoxiden 25.59 % af saltets vigt. Den fria syrans procentiska sammansättning, beräknad på vatten- och askfri substans och utan afseende på den möjliga lilla qväfvemängden, blir Huminsyra, C,,H,5 075» enligt MULDER. a en 69.11 68.97 TI 2.13 3.45 See 28.16 27.58 100 100. Vid denna jemförelse bör anmärkas, att ehuru MULDER anträffat naturlig ulminsyra och källsyra i qväfvefritt tillstånd, och källsattssyra med en underordnad mängd qväfve, sa har han dock ej funnit nagon naturlig huminsyra, som ej utgjorde en förening af den theoretiskt rena syran med vissa mängder ammoniak och vatten, äfven efter substansens torkning vid 140°. Den af mig analyserade föreningen äter innehäller, oaktadt kolets mängd är lika stor som i den theoretiskt rena huminsyran, icke obetydligt mindre väte, och analysen leder snarare till formeln C,H,,0,5, som skulle innehålla: kol: 69.37 4, väte 2.89 4 och syre 27.41 4, och hvars kopparsalt C,,H,0,.3CuO skulle hålla 26.46 4 kopparoxid. Hvad de öfriga bekanta humussyrorna beträffar, så innehålla de alla en mindre mängd kol än humin- syran. Att med säkerhet karakterisera ett ämne af den natur, som det här ifrågavarande, skulle fordra mer arbete än hvad jag derpå nu kunnat nedlägga. Det ma derföre för tillfället vara 146 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. nog, att hafva visat, att Nullabergarten innehäller ett humus- artadt ämne, till sin sammansättning närmande sig till humin- syran; samt att anföra följande reaktioner, för att något när- mare belysa dess egenskaper: Syrans vattenlösning fälldes med stor känslighet af utspädd svafvelsyra, salpetersyra och saltsyra; deremot icke, eller blott med stor svårighet, af ätticksyra. Den fälldes deremot af alla dessa syrors, äfven ätticksyrans, neutrala alkalisalter, isynnerhet, som det syntes, af ammoniaksalterna. Till och med fritt kali och natronhydrat, i mycket stort öfverskott tillsatta till vatten- lösningen, förorsakade fällning. Den fällda och tvättade humussyran löstes hastigt, då den utrördes i rent vatten eller i 90-procentig sprit. Efter torkring löstes den ytterst trögt i vatten, men återfick sin lättlöslighet, om den bragtes i lösning medelst soda och åter utfälldes med syra. Salpetersyrad baryt gaf med syrans vattenlösning en fäll- ning, som innehöll obetydligt baryt och var i vatten något lös- lig; tillsattes vid utfällningen dessutom litet ammoniak, så erhölls en fällning, som i vatten var olöslig. Salpetersyrad silfveroxid, utan tillsats af ammoniak, utfällde blott fria humussyran, som vid tvättning åter löstes. Dessa sednare förhållanden öfverensstämma med resultatet af qväfvebestämningen, nemligen att denna humussyra icke var en humussyrad ammoniak i egentlig mening. Vid jemförelse af den mängd humusartad substans, som af sodalösning utdrogs ur kolämnet, med den, som kaustikt kali kunde utlösa, framgär, att den sednare var mycket större än den förra, och att således här, likasom eljest der dylika ämnen förekomma, en stor del af humusämnet befann sig i den indif- ferenta form, som blott genom inverkan af starkare alkalier bringas 1 lösning. Jag öfvergär nu till det anthracitlika fossil som Hr IGELSTRÖM vakttagit såsom särskildta smärre afsöndringar i vissa lager af Nullaberget, och för hvilket jag föreslår benämningen Huminit. EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 147 Det prof deraf, som jag af Hr IGELSTRÖM erhållit till un- dersökning !), utgjordes af svarta rundade stycken af nötters storlek till mindre. De voro spröda och sönderbrusto lätt i oregelbundna bitar med vanligen mattglänsande ytor. Vid upp- hettring i kolf afgafvo de vatten, men inga märkbara oljartade destillationsprodukter; om mycket stark upphettning användes, visade det afgifna vattnet en svagt alkalisk reaktion. Vid upp- hettning i fri luft kunde ämnet ej fås att brinna med låga, utan förglimmade blott, men med lätthet, och qvarlemnade en hvit eller rättare svagt gulaktig aska. | Mineralets tyngd fann jag vara 1.648 i förhållande till vatten af +49. Denna bestämning gjordes på små, utvaldt rena bitar af mineralet, hvilka i specifik-vigtflaskan först utkokades med vatten, för att befrias från luftblåsor. Vid vägning af ett större rent stycke, upphängdt på cocontråd, först i luft och sedan i vatten erhöll jag talet 1.622. Före vägningen i vatten doppades stycket hastigt i sprit och sedan i vatten, för att undvika luft- blåsor. Det ifrågavarande materialet hade jag under flera månader haft liggande i ett löst pappersomslag i mitt rum och det borde således vara lufttorkadt. En portion deraf af utvald renhet refs till pulfver, inlades i väl slutet kärl och användes i detta till- stånd till de analytiska bestämningarne. Mineralets vattenhalt befanns vara ovanligt stor. Det afgaf likväl icke, äfven sedan det blifvit pulfriseradt; något vatten, då det lemnades i öppen luft af 15—20° under flera dagar. Öfver chlorcalcium förlorade substansen 12.8 4 af dess vigt. Vigtförlusten började bli konstant först efter 3 dygns förlopp, och försöket fortsattes lika lång tid dertill. I luftbad vid 1109 förlorade den 20.9 4; vid ett nytt försök vid samma temperatur erhölls 20.81 och, efter ytterligare 2—3 timmar, 21.5 4 vigtförlust. 2) Detta var enligt Hr IGELSTRÖMS uppgift funnet löst ofvanpå lagret, men af samma slag som det, som förekom i fast klyft. 148 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, .1868. Såväl den öfver chlorcaleium som i luftbad torkade sub- stansen ätertog ej vidare i luften sin ursprungliga vigt fullstän- digt. I förra fallet blefvo 0.0148 gr. eller 5.3 4, i sednare fallet 0.0212 gr. eller 9.9 % af den ursprungliga vigten oupigenn äfven efter en veckas förlopp. Under sadane förhållanden ansåg jag nödigt, att göra en direkt vattenbestämning. 0.2766 gr. substans invägdes i ett litet U-formigt rör, hvars ändar voro horizontelt utdragna. I den ena, kortare ändan var spetsen af ett chlorcaleiumrör inslipad, och efter chlorcalciumröret voro anbragta de vanliga rören för kolsyrans bestämning vid elementaranalyser. U-röret upphet- tades först i vattenbad, sedan i oljbad, under det en långsam ström af atmosferisk luft, torkad öfver kali och chlorcalcium, genomleddes. Substansens vigtförlust, sålunda bestämd, blef äfven efter 3 timmars torkning vid 1009 blott 18.58 4, men var då ännu ej konstant. Efter ytterligare 2 timmars torkning vid 140° var vigtförlusten 0.0621 gr. eller 22.45 4; den syntes nu vara kon- stant, ty under sista halftimman hade den blott utgjort 0.18 4. Vid vägning af de andra rören befanns nu chlorcaleiumröret hafva upptagit 0.0629 gr. och kalirören 0.0010 gr. Torkningen fortsattes ytterligare en timma vid 1809. Substansens vigtförlust var då 0.0656 eller 23.72 4 men chlorcalciumrörets vigtstillök- ning 0.0688 och kalirörens 0.0027 gr. De förlagda rören hade saledes upptagit mera i vigt än hvad substansen förlorat och detta öfverskott hade under en timmas torkning vid 180° blifvit mycket större, än under hela den föregående tiden. Jag anser mig häraf kunna sluta, att substansen under torkningen lidit en långsam syrsättning, vare sig att syret dervid blott syrsatt kol och väte, eller äfven bundits af substansen. Man finner att det är svart att fa en skarp bestämning af vattenhalten i nämnda mineral genom torkning i luft. Såsom säkraste uttrycket för densamma har jag antagit chlorcaleium- rörets vigtstillökning,, vid 1409, som ger en vattenhalt af 22.74 %, hvilket tal blifvit lagdt till grund vid beräkning af vätemängden. EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 149 Elementaranalys af huminiten. Vid inaskning i degel erhöll jag vid 2 försök med 0.2—0.3 gramm substans 11.18 och 11.17 4 aska. Denna reagerade starkt alkaliskt, men var det oaktadt ej af den beskaffenhet, - att jag behöfde fästa särskildt afseende på densamma vid kolets och vätets bestämning. 0.3812 gr. substans gäfvo, vid förbränning med kornad kop- paroxid och syrgas samt förlagd metallisk koppar, 0.6057 kol- syra och 0.1362 vatten, hvaraf beräknas 43.34 4 kol och 1.44 % väte i substansen. En liten anledning till förlust af kol och väte egde rum vid denna analys. 0.2746 gr. gafvo 0.4447 kolsyra och 0.1039 vatten, hvaraf beräknas 44.17 % kol och 1.68 % väte. 0.2801 gr. gåfvo, efter förbränning med 15 gr. soda och sal- peter i glasrör, 0.0145 gr. BaS; 15 gr. af saltblandningen för sie gaf 0.0063 BaS. 0.2235 gr. gafvo, efter förbränning med 14 gr. af nämnda saltblandning, 0.0071 AgCl; 10 or. af salterna för sig gafvo 0.0026 AgCl. Svafvel och chlor ingingo saledes i substansen till blott 0.4 % af hvardera. 0.5107 gr. gafvo, vid förbränning med kopparoxid, 1.4 CC qväfgas vid 21° och 755 m.m., hvaraf beräknas pa substansen 0.31 % qväfve; gasmängden är korrigerad för försöksfelet. Jag använde vid denna bestämning kolsyra, utvecklad pa vata vägen af marmor och saltsyra. Ehuru jag medger, att detta måste förefalla mindre rationelt, än att utveckla kolsyran inuti sjelfva förbränningsröret af något af de dertill brukliga ämnena, anser jag dock, att man på detta sätt kan erhålla lika noggranna resultater som på det vanliga, oberäknadt en och annan fördel, hvaribland den af ett kortare förbränningsrör Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 2. 6 150 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. stundom kan vara rätt välkommen. Oundeängligt är natur- ligtvis, att ha en ändamålsenlig kolsyreapparat; den af ULL- GREN i Marshäftet för ar 1867 af Pharmaceutisk tidskrift beskrifna apparat lämpade sig härvid förträffligt. Försöket in- rättades för öfrigt sålunda. Förbränningsrörets svans förenades medelst en stark kautschujunktur med ett kranrör, och detta ater med ett T-rör, hvars vertikala ben var långt och nedsänkt i en cylinder med vatten. Mellan T-röret och apparaten var ett rör med bomull för gasens tvättning. Kolsyreströmmen re- sierades så, att alltid något öfverskott af gas utvecklades, hvilket fick aflopp genom T-rörets vertikala ben, och medelst kranrörets kran afpassades den gasmängd närmare, som fick passera förbränningsröret. Gasens pression bakom denna kran var sälunda oföränderlig, så att strömmens regelbundenhet i förbränningsröret ej behöfde störas t. o. m. om man ville af- tappa vätska ur gasutvecklingskärlet. Under det att den egent- liga förbränningen pågick, hölls kranröret slutet. Naturligtvis får man vid denna, liksom vid den vanliga för- bränningsmethoden, kolsyregasen alldrig fullständigt fri från luft. Vid ett kontrollförsök med rör af samma dimension och be- skickning som vid analysen, men hvarvid kolsyra genomleddes mycket längre tid än behöfligt (14 timma), erhöll jag 0.5 CC gas. Kontrollen skulle för öfrigt lätt kunna uppdrifvas till mycket större skärpa än hvad jag gjort vid dessa försök. Af ofvanstående analyser beräknas mineralets sammansätt- ning vara följande: Beräknadt på vatten- och askfri substans. 150 Leer spans Se Rs 44.17 67.15 VAN he Ab n liga ds bas 1.68 2.58 SNC usa sed RN 19.62 29.83 SMAL Case JR TS NE 0.31 0.47 yatbend.... ne 22.74 100. askbeständsdelar .......... 11.48 EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 151 Svaflet, 0.4 %, har jag ej upptagit i denna beräkning; i mineralet ingår det, att döma af askans sammansättning, huf- vudsakligen som svafvelsyrade salter !) och vid ett försök åter- fann jag öfver hälften af svaflet i askan som svafvelsyra; en korrektion för den bortgångna lilla mängden synes mig ej be- fogad. Hvad beträffar mineralets chlorhalt så har jag tillagt 2 deraf till askans vigt. Chlorhalten räcker nemligen ungefär att mätta askans alkalier, men återfinnes likväl blott spårvis i askan, äfven då denna bereddes vid ganska lindrig hetta; jag antager att den lilla mängden alkalichlorider under inflytande af lerjord och vattenånga förvandlats till oxider. Mineralets aska, hvilken till reaktionen var alkalisk, hade en egendomlig sammansättning. Vatten utdrog derur hufvudsak- ligen kalk och lerjord jemte litet alkali. Det olösta löstes med lätthet af saltsyra, hvarvid icke alls några sandartade partiklar visade sig. Blott litet kiselsyra afskiljdes, som utgjorde inemot 2 % af askans vigt. Den qvantitativa analysen af askans öfriga beståndsdelar blef af åtskilliga anledningar ej sådan, att jag anser mig kunna -anföra den annat än till dess ungefärliga resultater. Detta berodde bland annat på närvaron af oxider, hvilka jag här ingalunda väntat, nemligen ceroxidul och uranoxid; den förra af dessa syntes ingå i askan till öfver 5 4, den sednare till ät- minstone 2 4. Dessutom förekom blyoxid (0.2 %), kopparoxid (1.3 4) och jernowid (1 4). Men hufvudbeständsdelarne voro lerjord och kalk, af hvilka den förre utgjorde inemot hälften, den sednare inemot femtedelen af askans vigt. Dessutom före- kom 2 å 3 4 talkjord samt ungefär 3 4 kali och natron. Af den stora lerjordshalten är förklarligt, hvarföre den nyss be- redda askan, oaktadt dess alkaliska beskaffenhet, icke alls fräste med syror. De i mineralet funna elektronegativa substanser, som kunna tjena till alla dessa basers mättning, äro nu till mängden ganska. ') De tunga metallerna der räcka ej till att binda svaflet som svafvelmetaller: äs 152 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. ringa. Chlorhalten, beräknad pa askan, gör 3.57% af denna och svafvelhalten lika mycket; dertill kommer 1.7 % kiselsyra i askan. Fosforsyra bestämdes särskildt i 0.1418 gramm aska, som upplöstes i ett stort öfverskott af salpetersyra, upphettades dermed 8 timmar. samt afdunstades, pa sista slutet under för- nyad tillsats af saltsyra. Den fran kiselsyra befriade lösningen fälldes fullständigt med molybdenlösning, hvarefter fosforsyran vägdes som pyrofosforsyrad talkjord; dess vigt var 0.0018, mot- svarande 0.85 % fosforsyra af askan och 0,1 % af mineralet. För att afgöra, huruvida mineralet möjligen innehöll kolsyrade föreningar (med syror kunde icke den minsta fräsning bemär- kas), gjorde jag qvantitativt kolsyreprof pa 1.1014 gr. möjligast finrifvet mineral, hvarvid apparatens innehåll uppvärmdes till nära kokning och 50 CC torkad luft genomleddes; vigtsförlusten, som här borde uttrycka maximum af kolsyra, var blott 3 milligram, motsvarande 0.27 4 kolsyra på mineralet och 2.4 4 mot askan. Dessa elektronegativa ämnen tillsammans räcka ej pa langt när att mätta alkalierna och kalken. Huminitens förhållande till syror och alkalier. ‘ Utspädda syror utdraga baserna ur mineralet med lätthet, sa att en kort stunds uppkokning med utspädd saltsyra är till- räckligt, för att äfven lerjorden helt och hållet, eller till största delen, skall gå i lösningen. Till och med utspädd salpetersyra vid vanlig temperatur utdrager snart en betydlig mängd lerjord. Häraf synes, att lerjorden ej ingår i mineralet såsom mekaniskt inmängd Gibbsit eller Diaspor. Till följe af det anförda kan jag ej sluta annat, än att sjelfva den organiska beständsdelen af huminiten är det ämne, med hvilket baserna hufvudsakligen äro förenade. Jemför man nu dennas procentiska sammansättning, beräknad pa vatten- och askfri substans, med analysen pa humussyran (sid. 145), sa visar sig en omisskänlig likhet emellan dessa ämnen. Äfven hos det förstnämnda ämnet finner man en särdeles lag vätehalt, som är lägre än hos de vanliga humusämnena, och äfven mycket lägre än EKMAN. KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 1593 hos brunkolen, med hvilka mineralet eljest visar flera öfverens- stämmelser 1). Intet synes väl nu ligga närmare till hands, än att det ifrågavarande mineralet hufvudsakligen utgöres af den nyssnämnda humussyran i förening med baser, hvilka den dragit till sig ur bergarten; humussyra eller lösliga humussyrade salter kunde hafva bidragit att bortfräta de små runda kalkbollarne i bergarten och på samma gang, mättade med kalk, hafva kom- mit till aflagring i de bildade haligheterna. Icke desto mindre visa följande försök, att den organiska beståndsdelen af humi- niten till alldra största delen är af indifferent karakter. Af sodalösning angreps det pulfriserade mineralet trögt. Med. kalilut ficks en svartbrun lösning; efter ett par timmars behandling uttvättades det olösta, och då detta pa nytt behand- lades med kali, färgade sig lösningen fortfarande dunkel, men ännu efter 8 timmars uppvärmning var det mesta af substansen olöst. . 1.1976 gr. finrifven huminit behandlades med salpetersyra (af 9 4 NO,) vid vanlig temperatur. Den affiltrerade lösningen bragtes till torrhet i en degel, innehällande fint fördelad kiselsyra, hvarefter glödgades strängt; degelns vigtstillökning blef 0.0933 gr., således hade „, af askbeständsdelarne blifvit lösta. Det af sal- petersyran olösta pulfret behandlades nu med utspädd kalilös- ning, da redan vid vanlig temperatur en svartbrun lösning erhölls. Efter 12 timmars upphettning i vattenbad i tillslutet kärl togs den olösta aterstoden pa filtrum; den vägde, torkad vid 120° till konstant vigt, 0.6330 och kalit hade således blott utlöst 22 % af huminitens organiska beständsdel. Den af kalit olösta delen bildade en svart, uppsvälld och sammanbakande massa, som var ytterst trög att uttorka; det hade varit af intresse att göra en förbränningsanalys å densamma, men tiden tillät !) Brunkolens vätehalt är i medeltal ungefär 5.6 %; hos jordartade conglo- merater kan den nedgå till 4.3 % af vatten- och askfri substans. Jag har härmed för öfrigt ingalunda velat säga, att någon skarp gräns mellan ”brun- kol” och ”humusämnen” skulle kunna uppdragas. I sammanhang med den nämnda låga vätehalten torde man för öfrigt erinra sig huminitens egenskap att vid upphettning ej brinna med låga, eller vid försök i mindre skala afge någon märkbar mängd af oljartade destillationsprodukter. FA 154 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. det icke. Kalilösningen af huminiten syntes förhålla sig till rea- gentier sa som den förstnämnda humussyran, men innehöll äfven nagot humussubstanser som ej fälldes af syra, utan färgade den sura lösningen brunaktig. Till dess allmänna kemiska karakter är således huminitens organiska massa öfvervägande indifferent; den öfvergar väl, vid behandling med kali, delvis till en humussyra, men den största delen förändras på detta sätt ytterst långsamt; färdigbildade humussyror synas blott till underordnad mängd innehållas deri. Att organiska ämnen af hvad man kallar indifferent natur förmå binda baser, är visserligen ingenting ovanligt, men mängden och beskaffenheten af de baser, med hvilka denna huminartade massa är förenad, är dock anmärkningsvärd. Ehuru analyserna på hu- miniten och den ur Nullabergskolet utdragna huminsyran icke äro väl jemförliga, och en fullständigare undersökning af dessa ämnen öfverhufvud vore önsklig, torde man dock af det anförda finna skäl för det antagandet, att ett med huminiten likartadt ämne finnes i smärre mängder allmänt kringspridt 1 Nullabergs- arten, och att dess närvaro der betingar det stenkolsartade ämnets skenbara löslighet 1 kali; ett antagande, som jag för öfrigt anser finna vidare stöd af följande undersökningar om IV. Nullabergartens förhållande till syror. Afven det möjligast mineralfria Nullabergskolet afger, i likhet ' med huminiten, en märkbar mängd metalloxider vid behandling med utspädda syror, till och med ätticksyra. Jag iakttog detta förhallande, da jag undersökte kolämnets verkliga askhalt (sid. 135). Det till denna undersökning använda, möjligast renslam- made kolämnet, blef nemligen behandladt med mycket svag sal- petersyra för att utdraga en tänkbar inblandning af kolsyrad kalk, och da det alltid var möjligt, att syran dervid kunde i någon mån angripa det fint fördelade kolämnets egna askbestands- delar, tillvaratog jag den sura lösningen och bestämde baserna deri. Jag fann dervid EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 155 BBelsyras ai BE 0.0010 gramm Bapparosidl ne Mh spar ERROR IBAN I. Mr. 0.0067 » Tian San OKT iR 0.0018 772 lerjord (med spår af fosforsyra).. 0.0181 » Kalkar net NAD BEIN 0.0196 » kallgehenatront a... ala. 0.0022 » 0.0494 » Dessa beständsdelar utgjorde tillsammans 0.46 % af kol- ämnet, hvilket hade vägt 10.66 gramm; men vida sannolikare, än att de anförda, lätt utlösta baserna tillhört sjelfva det sten- kolsartade ämnet, är, att de befunnit sig i förening med kol- ämnets humusartade beståndsdel. Pa de 10.66 grammen kol- ämne beräknas, enligt undersökningen pa dess löslighet i kali, 0.510 gr. humusämnen och denna mängd förhåller sig till de af syra utlösta oorganiska beständsdelarne som 100 till 9.7. I huminiten förhöll sig den organiska substansen till de af salpeter- syra lösta baserna som 100:12. I båda fallen utgjordes de sednare hufvudsakligen af lerjord och kalk, och det är mycket möjligt, att cer äfven fanns i extraktet fran kolämnet, fast den undgick min uppmärksamhet vid undersökning pa en så liten qvantitet, då jag ej hade särskild anledning att vänta dess närvaro. Då sjelfva kolämnet sålunda med lätthet afger lösliga be- ståndsdelar till syror, så är naturligt, att detsamma skall äga rum med bergarten i dess helhet. Vid en undersökning i detta hänseende, hvarvid 40—80 gramm af bergarten utdrogos med kall utspädd salpetersyra, utlöstes kalk, lerjord m. fl. vanliga mineralbestandsdelar äfven ur de stuffer, som icke, eller knappast visade nagon halt af kolsyra. Lösningarne höllo dessutom man- . gan och litet koppar, samt små mängder chlor och fosforsyra. Mängden af den sednare bestämdes äfven ungefärligt, och befanns i stufferna N:o 2, 3, 4 och 5 utgöra 0.013, 0.008, 0.009 och 0.02 % af bergarten. Fullständigare upplysning om de utlösbara ämnenas beskaffenhet lemnar följande, ehuru icke fullständigt afslutade undersökning. 156 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Den grofsiktade, kolfattigare bergart, som blifvit öfver efter framställning af kolämne ur stuffen N:o 2 och ej blifvit slam- mad med vatten, utdrogs med utspädd salpetersyra vid vanlig temperatur. I lösningen fann jag kiselsyra, bly, koppar, zink, kobolt, nickel, mangan, jern, cerowider, ytterjord, lerjord, kalk, talk och alkalier. Hufvudmängden utgjordes af lerjord, kalk och jern, men äfven af mangan och cer funnos anmärkningsvärdt betyd- liga qvantiteter. Ytterjordens mängd var ringa, men tillräcklig för att jordarten med full säkerhet kunde karakteriseras. För att se, hvad förhållande som egde rum mellan bergartens halt af organisk substans och de utlösta oorganiska beständsdelarne, vägde jag nägra af de sednare ungefärligt. Kiselsyran vägde 0.6 gramm, kalken vägde 2.27 gramm och ceroxidulen 0.9 gr. . Bergartpulfret hade vägt 2716 gramm; dess organiska beständs- delar hade utgjort 6.11 4 af bergarten och således vägt 166 gr. Ofvan är anfördt, att renslammadt kolämne, beredt ur samma stuff, hade åt salpetersyra afgifvit lösliga beståndsdelar i förhal- landet 0.48 vigtsdelar af de sednare mot 100 vigtsdelar organisk substans. Nu åter, då hela bergarten behandlades med syra, förhöll sig blotta ceroxidulen (0.9 gr.) till den organiska substansen (166 gr.) som 0.58 : 100. De lösliga beståndsdelarne hafva således vid detta sednare försök till större delen haft ett annat ursprung än från bergartens humusämnen; de härröra tydligen icke heller blott från fältspat och glimmer, som: kunnat angripas af syran, utan hafva antagligen till en del funnits i bergarten i form’ af någon annan, mera lätt angriplig förening. Genom "detta sednare förhållande är förekomsten af cer- oxidulen i huminitaskan lättare förklarlig. Måhända finnes äfven cer i de hvita kalkbollarne i bergarten; dessa förekommo dock icke synbart i den bergart, hvaraf det sistnämnda salpetersyre- extraktet erhölls, eller rättare sagdt, de voro derur bortfrätta, lik- som denna stuff ej heller gaf någon tydligt bestämbar kolsyra vid qvantitativ profning. | De arbeten, för hvilka jag nu redogjort, hafva haft till ända- mal, att utreda vissa kemiska fakta, på hvilka omdömet om berg- Mr EKMAN, KEMISK UNDERSÖKNING AF NULLABERGARTEN. 157 arten i dess helhet till en del behöfver grundas. -Jag önskar, att de i detta afsende måtte kunna bära någon frukt, men der- till fordras väl fortsatta kemiska och geognostiska undersökningar i förening, ty från båda sidor torde ännu många frågor i afse- ende på denna bergart vara att besvara, innan ett allmännare omdöme om densamma kan fällas. Vore det t. ex. möjligt, att genom omvexlande och upprepad behandling med olika lösnings- medel sönderdela Nullabergskolet vidare, än hvad som vid här anförda försök egt rum? Åro de humusartade ämnena i Nullaberget verkligen specifikt skiljda från andra dylika bekanta ämnen? Eller i motsatt fall, äro de måhända blott en secundär bildning, införd i bergarten med vatten, som medfört organiska 8, ämnen fran dagytan, och förekomma de blott i närheten af denna? Står förekomsten af den kolsyrade kalken i nagot sammanhang med huminiten eller det stenkolsartade ämnet? Dessa och dylika specialfrågor förtjena väl i första rummet att undersökas, och i allmänhet, ju mer en företeelse inom naturen är egendomlig; desto mer synes mig, att man vid dess bedömande bör söka att ställa sig på fenomenets egen grund och använda slutledningar från analoga fakta med desto större försigtighet, ju mera de sednare till deras art afvika från de fakta, som skola förklaras. Angående några partier af undersökningen, hvilka jag hittils ej hunnit att tillräckligt utarbeta, hoppas jag att längre fram få lemna ett särskildt meddelande. Dertill höra några undersök- ningar öfver bergartens jodhalt, hvilken Hr BAHR upptäckt och hvilken jag äfven iakttagit vid kolämnets förbränning med kalk. En undersökning af svenska bergbeck, som jag af Intendenten för Akademiens mineralogiska samlingar blifvit uppmanad att utföra, och som i sammanhang med analyserna af Nullaberg- artens organiska beståndsdelar otvifvelaktigt varit på sin plats, mäste jag för närvarande låta anstå till lägligare tillfälle. ‘ RR LE NE NN TE 2 FAL KR a Ben ae AG BOTEN en) I £i N RL, CR "0 WR a KA 5; Sä ERT TES NA LONE MIL BR Ton RE ROSA h FRUN UR SNR UNRAOR MPR a [| ' rö (Kr a | ech POT RR AD NE TUR NL D F | 2 R , : Il 7 ög ’ ' a 3 159 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1868. N:o 2. x Kemisk undersökning af vattnet uti ätskilliga brunnar i Stockholm. Af N. P. HAMBERG. [Meddeladt den 12 Februari 1868.] På anmodan af Stockholms stads Sundhetsnämnd verk- ställdes af mig under sednare månaderna af ar 1866 och de första af 1867 kemisk undersökning på vattnet uti de brunnar, som af Stockholms stad underhållas och till allmänt begagnande äro upplåtne; och hafva tillsammans 27 brunnars vatten blifvit undersökta nemligen tvenne brunnar uti Staden inom broarne, trenne brunnar på Norrmalm, tvenne på Ladugårdslandet, en brunn på Kungsholmen, en på Kongl. Djurgården och 18 på Södermalm. Jemförande undersökningar hafva blifvit verkställda med brunnsvatten från Kongl. Slottet samt med vattenledningsvatten. Alla vattenprofven hafva antingen af mig sjelf eller i min när- varo blifvit tagna; och hafva vid deras undersökningar nedan- antecknade iakttagelser blifvit gjorda. Uti Stockholms brunnar aterfinner man vid analys hos alla följande beståndsdelar: kolsyrad kalk, kolsyrad talk, svafvel- syrad kalk, klornatrium, en liten mängd klorkalium, kiselsyra, salpetersyradt natron, salpetersyrad kalk, salpetersyrad talk, salpetersyrad ammoniumoxid, klorcalcium, klormagnesium, orga- niska ämnen och ringa mängd kolsyrad jernoxidul samt lerjord. Vattnet uti alla dessa brunnar håller så mycket kalksalter att det bör hänföras till sa kalladt hårdt vatten; de kolsyrade salterna qvarhällas i upplösning af litet i öfverskjutande mängd närvarande kolsyra. 160 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Om dessa vatten kokas en 4 timma, utfaller, till följe af kolsyrans utdrifning, de kolsyrade salter, som af bemälde syra hållas upplösta; fällningen utgöres hufvudsakligen af kolsyrad kalk och talk samt litet jernoxidhydrat, något kiselsyra samt orga- niska ämnen; vid kokningen bortgar äfven kolsyrad ammoniak; om det kokade vattnet filtreras, erhålles. ett filtrat, som följakt- ligen är mindre kalkhaltigt, men hvars hårdhet, ehuru förminskad dock ger sig tillkänna genom fortfarande närvaro af svafvel- syrad kalk, klorcalcium och 'klormagnesium, samt en liten mängd upplöst kolsyrad kalk. | Beträffande hårdheten brukar man skilja mellan följande: 1:0. Absolut eller samtelig hårdhet, hvarmed förstås all kalk och talk såväl uti de kolsyrade salterna, hvilka genom kokning kunna afskiljas, äfvensom kalk- och talkhalten uti de salter, hvilka efter kokning qvarstå upplösta och uti ifråga- varande brunnsvatten utgöras, utom af ofvanbemälde svafvel- syrad kalk, klormagnesium, klorcaleium och litet kolsyrad kalk, äfven af salpetersyrad kalk och talk. 2:0. Permanent eller qvarstående hårdhet är den, som efter verkställd kokning qvarblifver och som betingas af de kalk- och talksalter, hvilka genom kokning icke utfällas. 3:0. Temporär eller öfvergående hårdhet är den, som för- orsakas af de genom kokning afskiljbara kolsyrade salter. Till följe deraf att kolsyrad kalk icke är alldeles olöslig i vatten qvarstar en liten mängd (3,6 delar pa 100000 delar vatten) äfven i det tillräckligt länge kokade vattnet; denna mängd motsvarar en hårdhet af 2 grader. Vattnets hårdhet uttryckes nemligen i grader och dessa ut- trycka vigtsdelarna af magnesiahaltig kalk, uti hundratusendelar vatten. Ett vatten, som visar 20 graders hårdhet håller således pa 100000 delar vatten 20 delar magnesiahaltig kalk, bunden vid kolsyras svafvelsyra, salpetersyra eller klor. Hårdhetsgraden antages dock något olika i olika länder. I England betecknas med en grads hårdhet halten af en del kolsyrad kalk på 70000 delar vatten (1 grain kolsyrad kalk HAMBERG, KEMISK UNNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 161 på en gallon vatten); detta motsvarar en del kalk (calciumoxid) på 125000 delar vatten. I Frankrike förstås med en grads hårdhet halten af 1 del kolsyrad kalk uti 100000 delar vatten. I Tyskland åter antages en grads hårdhet vara halten af I del kalk uti 100000 delar vatten. Vatten, hvars hårdhet icke öfverstiger 6° anses vara mjukt. I allmänhet antages dock att vatten, som icke öfverstiger hård- hetsgraden 18°, är användbart till flerfaldiga behof. Vid före- varande undersökningar har -1 grads hårdhet blifvit beräknad lika med en vigtsdel kalk (calciumoxid) på hundratusen vigts- delar vatten. Då i det följande delar nämnas menas alltid vigis- delar. Atgärder vid vatinenas kemiska undersökning. Mängden af fasta ämnen bestämdes genom försigtig afdunst- ning af. 100—200 kubikcentimeter vatten och den vid + 160° 170° Cels. intorkade aterstodens vägning. Genom glödening af denna fasta återstod till dess de orga- niska ämnena äro fullständigt bortbrända, genom den efter glöde- ning erhållna äterstodens befuktning med kolsyrad ammonium- oxidlösning, och ånyo verkställd intorkning vid -+1609—170?9 Cels. bestämmes vanligen de organiska ämnenas mängd, hvilken antages lika med den vigtsförlust, som genom glödgningen upp- står. När, som här är fallet, vattnet innehåller en anmärk- ningsvärd halt af salpeter och dessutom klormetaller och svaf- velsyrade salter, inträffar vid glödgningen en förändring i sal- ternas sammansättning på så sätt att de salpetersyrade äfvensom till en del de svafvelsyrade salterna och klormetallerna förändras till kolsyrade salter, hvilka väga mindre än de ursprungliga salterna, som från början funnos i vattnet; genom denna om- sättning i sammansättningen komma de organiska ämnena att till sin mängd för högt uppskattas. Detta inträffar dock endast med de vatten, som hålla en mattlig mängd organiska ämnen. Ar deremot mängden af orga- 162 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. niska ämnen mycket stor, såsom hos vattnen, pa jemförelse- tabellen med N:o 16—N:o 26 betecknade, så inträffar ett annat förhållande, nemligen att mängden af organiska ämnen för lågt uppskattas till följe deraf att uti vattnet befintliga flyktiga syror m. fl. ämnen vid den intorkning, som redan före glödeningen eger rum, dels förflyktigas dels förändras så att de till vigten förminskas. Vid bestämning af de organiska ämnenas mängd, har der- före en annan mera tillförlitlig method blifvit använd, bestående deruti, att det kokade och med svafvelsyra försatta vattnet titreras småningom med en lösning, hållande en bestämd mängd öfvermangansyradt kali, till dess svag röd färgning inträffar; de organiska ämnenas mängd beräknas efter den atgangna prof- vätskans mängd; vid bestämningen har den af W. KUBEL uti ”Anleitung zur Untersuchung von Wasser. Braunschweig 1866” uppgifna method blifvit begagnad, dervid låter man en utspädd kameleonlösning vid kokhetta inverka på de organiska ämnena i närvaro af svafvelsyra 1 öfverskott; dessutom erfordras en oxalsyrelösning, som på litern håller 0,398 gram ren kristal- liserad oxalsyra. Efter denna lösning rättas kameleonlösningens ° styrka, och bör den så mycket utspädas att omkring 5 till 6 kubikcentimeter kameleonlösning erfordras, för att fullständigt oxidera oxalsyran uti 10 kubikcentimeter af ofvanbemälde oxalsyrelösning. En sådan utspädd kameleonlösning är lätt att i det närmaste framställa genom utspädning af mera concen- trerad lösning. Den utspädda lösningens verkliga halt af öfver- mangansyradt kali måste sedermera noga bestämmas och alltid utrönas under noga iakttagande af samma förhållanden, enligt hvad nedan kommer att angifvas. De kubikcentimeter kameleon- lösning som ätga för att fullständigt oxidera oxalsyran uti 10 kub.-cent. af ofvannämnda oxalsyrelösning, hålla 2 milligram öfvermangansyradt kali eller 0,505 milligram till oxidation tjenst- bart syre. Profvätskan som till ifrågavarande vattenanalyser användes, hade en sådan utspädning att 6,6 kub.-cent. öfver- mangansyradt kali-lösning tillsatt till 100 kub.-cent. kokande HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 163 vatten försatt med utspädd svafvelsyra (30 gram HO,SO? pa 100 kub.-cent.) och kokadt 5 minuter, jemt decolorerades af 10 kub.-cent. oxalsyrelösning, hallande 0,398 gram ren kristalliserad oxalsyra på en liter lösning. Vid bestämningen af de organiska ämnena vidtogos således följande åtgärder: } Först gjordes profförsök med rent destilleradt vatten, fram- ställt genom destillation i glasretort med öfvermangansyradt kali; 100 kub.-cent. dylikt destilleradt vatten försattes med 10 kub.-cent. utspädd svafvelsyra (30 gram HO,SO? pa 100 kub.- cent.) och upphettades till kokning i en kolf rymmande 500 kub.-cent.; när vätskan kokade tillsattes 4 kub.-cent. af ofvan- bemälde mangan- eller kameleonlösning och den derigenom röd- färgade vätskan hölls i fortfarande kokning precis 5 minuter, hvarefter den genast aflägsnades från elden och 10 kub.-cent. oxalsyrelösning af ofvan anförde styrka tillsattes; vätskan som af oxalsyrelösningen affärgades försattes slutligen ånyo med man- ganlösning till svag rödfärgning; dertill åtgick ytterligare 2,6 kub.-cent., till pröfningen hade således tillsammans åtgått 6,6 kub.-cent. kameleonlösning. Bestämningen af de organiska ämnena uti ifrågavarande brunnars vatten verkställdes på samma sätt, med iakttagande att vattnet, till ammoniakhaltens aflägsnande, före svafvelsyre- tillsatsen inkokades till + och destilleradt vatten tillsattes till återställande af den ursprungliga volymen (100 kub.-cent.), der- - efter tillsattes svafvelsyran och vätskan uppkokades ånyo; ka- meleonlösningen tillsattes nu i den mängd att vätskan ej affär- gades efter 5 minuters kokning; derefter tillsattes de 10 kub.- cent. oxalsyrelösning, hvarigenom fullständig affärgning inträffade, slutligen tillsattes ånyo kameleonlösning till svag rödfärgning. Profförsöket visade huru mycket kameleonlösning erfordrades vid 5 minuters kokning och tillsats af 10 kub.-cent. oxalsyre- lösning då rent vatten tages i arbete; hvad som af kameleon- lösningen åtgick mera vid brunnsvattnenas undersökning här- rörde af organiska ämnen och ätgick naturligtvis desto mera kameleonlösning ju orenare vattnet var. 164 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Då till rent destilleradt vatten försatt med 10 kub.-cent. oxalsyrelösning), enligt hvad ofvan blifvit omnämnt) ätgick 6,6 kub.-cent. kameleonlösning, ätgick vid pröfning af vatten från brunnen vid Österlånggatan (N:o 1 tabellen) 8,8 kub.-cent.; men deremot under noga iakttagande af samma förhållanden till vattnet N:o 26 ej mindre än 46 kub.-cent. kameleonlösning. Såväl Woop som KUBEL!) hafva vid analys af brunns- vatten iakttagit att 5 delar. organiska ämnen oxideras af 1 del ') Utan tvifvel förekomma uti vatten organiska ämnen af ganska skiljaktig sam- mansättning och således erfordrande olika mängd syre till oxidation; ofvan angifna antagande kan således icke alltid tillämpas; men vid analys af vatten, som icke hålla salpeter eller hvilkas afdunstningsrest vid glödgning icke un- dergår någon anmärkningsvärd förändring, åtminstone då man iakttager att befukta den glödgade massan med kolsyrevatten eller kolsyrad ammoniak- lösning, har jag jäfvenledes funnit stor öfverensstämmelse mellan analys, hvarvid. de organiska ämnena blifvit bestämda genom vigtsförlust vid glödg- ning, och analys hvarvid de organiska ämnena uppskattades genom titrering med kameleonlösning enligt ofvananförda method. Och torde i detta afseende följande få anföras: 1:o. Källvatten från Brömsegården i närheten af Marstrand gaf vid bestämning genom afdunstningsrestens glödgning 3,2 vigtsdelar organiska ämnen, och vid bestämning med kameleonlösning 3.75 vigtsdelar på hundra- tusen delar vatten. 2:0. Vatten från Backudden äfvenledes belägen nära Marstrand visade sig vid afdunstningsrestens glödgning hålla 3,8 vigtsdelar organiska ämnen, och titrerad med kameleonlösning erhölls för de organiska ämnena talet 3,75 allt på hundratusen delar vatten. Följande försök med humussyror under min tillsyn utförda vid Farma- ceutiska Institutet af A. MURRAY visar äfven ganska god öfverensstämmelse. Bemälde humussyra hade blifvit framställd af gyttja genom utdragning med natronlut och var starkt förorenad af lerjordshydrat och kiselsyra. Vid in- torkning och derpä följande glödgning visade den sig hålla: AVENSIS GR RV RER RE Se EV LE BL 10,51 vigtsdelar organiska ämnen ......... IN MT 05 KÄNNA 44,52 » mineraliska ämnen ............. ENDEN ! 44,97 » Summa 100 vigtsdelar För titrering på organiska ämnen afvägdes af samma humussyra 0,542 gram, som kokades med natronlut så länge något upplöste sig, lösningen ut- späddes med destilleradt vatten, filtrerades och vatten tillsattes ytterligare sa att volumen utgjorde 1000 kub.-cent. vid 417,50; af denna utspädda humussyrelösning togs 10 kub.-cent. och försattes med destilleradt vatten sä att volumen blef 100 kub.-cent. Uppkokning verkställdes nu i en 500 kub.-cent. rymmande kolf, 10 kub.- cent.’ utspädd svafvelsyra (30 gram HO,SO? på 100 kub.-cent.) tillsattes och HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 165 öfvermangansyradt kali, man behöfver derföre, för att finna dessa ämnens mängd endast multiplicera hvad som till oxidation af de organiska ämnena af öfvermangansyradt kali ätgätt i milligram med 5, eller hvad som af kameleonlösning åtgått i kub.-cent. med 10 och dividera med de kub.-cent., som erfordras till oxi- dation af 10 kub.-cent. ofvananförde oxalsyrelösning (här 6.6 kub.-cent.); och erhåller då mängden organiska ämnen i vigts- delar på hundratusen delar vatten. Exempel. Till 100 kub.-cent. vatten från brunnen vid Österlånggatan midt emot Brunnsgränd erfordrades enligt ofvananförda förfa- rande tillsammans 9 kub.-cent. kameleonlösning; till de organiska ämnenas oxidation hade således åtgått 9 — 6,6 — 2,4 kub.-cent. 6,6 kub.-cent. kameleonlösning innehålla 2 milligram öfver- mangansyradt kali, motsvara således 10 milligram organiska ämnen; 2,4 kub.-cent. innehålla följaktligen = x 2,4— 0,7272 så mycket kameleonlösning (15 kub.-cent.) att vätskan blef starkt rödfärgad och efter 5 minuters kokning icke affärgades. (Den till denna bestämning använda öfvermangansyrade kalilösning var af den halt att 5,1 kub.-cent. erfor- drades till sönderdelning af 10 kub.-cent. oxalsyrelösning). Efter precis 5 mi- nuters kokning tillsattes 10 kub.-cent. oxalsyrelösning, hvarigenom vätskan full- ständigt affärgades, kameleonlösning tillsattes nu till svag rödfärgning, och åtgick tillsammans 17,2 kub.-cent. således erfordrades till de organiska ämnenas oxi- dation 17,2—5,1—12,1 kub.-cent. Efter antagandet att 10 delar organiska ämnen oxideras af 2 delar öfvermangansyradt kali, verkställes, enligt hvad ofvan är omnämnt, beräkning af organiska ämnenas mängd, genom att multiplicera de till organiska ämnenas oxidation erforderliga milligram öfver- 2 | 51 x 12,1 =4,745 och erhålles af 4,745 X 5 12,1x 10 Fee = 23,12D. ] Detta är mängden på 100000 delar lösning; men 0,542 gram substans hade blifvit upplöst i 1000 kub.-cent. hvarpå säledes komma 0,23725 och dä 0,542 : 0,23725 =100 :z erhålles 2 =743,77 hvilket utgör procenthalt organiska ämnen erhållna genom titrering. Genom glödgning hade erhållits för de organiska ämnena talet 44,52 procent. De olika methoderna lemnade således ganska öfverensstämmande resul- mangansyradt kali med 5, således talet 23,725, likaledes är tater. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 2. 7 166 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD, FÖRHANDLINGAR, 1868. milligram öfvermangansyradt kali; detta är den till de orga- niska ämnenas oxidation använda mängd; genom detta tals multiplikation med 5 erhålles de organiska ämnenas mängd: 0,7272 x 5=3,636. Bemälde brunnsvatten håller således 3,636 vigtsdelar organiska ämnen på hundratusen delar vatten. Be- räkningen kan äfven utföras genom att med 10 multiplicera de till organiska ämnenas oxidation förbrukade kubik-centimeter kameleonlösning och dividera med 6,6 eler de kub.-cent. af samma lösning, som erfordras till oxidation af 10 kub.-cent. oxalsyrelösning. Selen FD 6,6 —'3,636. Salpetersjra finnes uti alla de undersökta vattnen, hos de flesta i icke obetydlig mängd; till salpetersyrans framvisande behöfves endast en eller annan kubik-centimeter vatten, som afdunstas till torrhet uti en liten porslinsskäl, vid återstodens befuktning med litet brucin upplöst i koncentrerad svafvelsyra, inträffar hos alla vattnen tydlig reaktion och 1 de flesta fall stark rödfärgning, till följe af salpetersyrans närvaro. Ett lika känsligt reaktionsmedel på salpetersyra, är svafvelsyrad anilin, vid hvars användning man äfven med fördel kan gå till väga på ofvan angifna sätt, således afdunsta till torrhet en liten mängd, (af de mera salpeterhaltiga t. ex. Brunkebergstorgsvatten behöfves endast en a två droppar); de intorkade vattendropparna . befuktas med koncentrerad svafvelsyra och derefter tilldrypes nagra droppar utspädd svafvelsyrad anilinlösning, hvarigenom snart åstadkommes en vacker rödfärgning, liknande den af ros- anilinföreningar. Salpetersyrans mängd har uti ett vatten (N:o 6, Brunke- bergstorgsvatten) blifvit bestämd enligt SIEWERTS method efter att först hafva verkställt nedanantecknade förprof. Uti en kok- kolf, som rymde ungefär 200 kubik-centim., inlades 0,5 gram salpetersyradt kali, 2 gram fint fördeladt metalliskt jern (ferrum hydrogenio reductum), 5 gram fint granulerad zink, 8 gr. kali- hydrat och 5 kubik-centim. alkohol af 0,825 sp. vigt; bemälde HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 167 kolf var försedd med säkerhets- och ett afledningsrör, som var förenadt med en något mindre kolf, innehållande 20 kubik- centim. normal oxalsyra (63 gram kristalliserad oxalsyra på en liter lösning). Den förstnämnde kolfven uppvärmdes småningom, så länge några ammoniakhaltiga ångor öfverdestillerade. När destillationen var fulländad titrerades oxalsyran med normal natronlösning, och åtgick deraf 14,95 kubik-centimeter. 20 kub.-centim. normal oxalsyra förefanns vid destillationens början, 5,05 kub.-cent. oxalsyra hade således blifvit mättad af den ammoniak, som genom vätgasens reducerande inverkan på salpetersyran hade uppkommit. Hvarje kub.-centim. normal oxal- syrelösning motsvarar 0,017 gram ammoniak, 5,05 kub.-centim. motsvara således 0,08585 gram ammoniak. Af 0,5 gram salpetersyradt kali hade följaktligen vid ofvan- anförda försök 0,08585 gram ammoniak uppkommit; enligt be- räkning borde af 0,5 gram salpetersyradt kali 0,0839 gram am- moniak erhållas. Förprofvet lemnade således ett resultat, tem-, ligen nära Öfverensstämmande med hvad som enligt beräkning borde erhållas. På salpetersyrlighet hafva äfven några vatten blifvit pröf- vade med jodkalium, stärkelse och svafvelsyra; närvaro af denna qväfvets oxid har icke gifvit sig tillkänna. Benzoesyra och Tyrosin vid salpetersyrebestämning uti vattnet (N:o 6) tyckte såväl jag som laboratorn vid Farmaceutiska In- stitutet Hr J. WALLER, hvilken med största beredvillighet vid flere af dessa undersökningar varit mig behjelplig, att lukt af benzoesyra förmärktes vid destillationsapparatens öppnande; vid sedermera anställda försök har det icke lyckats mig att utur detta vatten (Brunkebergstorgsbrunns) utdraga och afskilja ben- zoesyra, oaktadt 20 liter vatten tagits i arbete; till benzoesyrans utdragning vidtogos följande åtgärder: Vattnet afdunstades efter tillsats af litet kolsyradt kali till en återstod af 25 kub.-centim., denna behandlades med alkohol, alkohollösningen afdunstades till syrups tjocklek, för- sattes med några droppar utspädd svafvelsyra och skakades 168 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. med eter i flera omgängar, genom eterlösningens frivilliga af- dunstning kunde benzoesyra icke framställas. Det af alkoholn olösta försattes med svafvelsyra, derefter utspäddes med vatten och syran mättades med kolsyrad baryt, hvarefter vätskan kokades och filtrerades. Vid filtratets försät- tande med neutral jernklorid kunde någon violett färgning hän- tydande pa tyrosins närvaro icke förmärkas. , Hippursyra och Bernstenssyra. 10 liter vatten från Brunke- bergstorgsbrunn försattes med starkt barytvatten i öfverskott, be- mälde öfverskott aflägsnades med behörig mängd svafvelsyra, fil- tratet neutraliserades med klorvätesyra och afdunstades till tjock syrup, hvilken ännu varm inslogs uti 200 kub.-centim. alkohol, be- fintlig i en kolf, som genast tillkorkades. Efter flere gånger förnyad kraftig omskakning, ställdes kolfven åsido, så att det olösta fick tillfälle att afskilja sig, den klara lösningen befriades från alkohol genom afdunstning i vattenbad, den syrupstjocka resten försattes med klorvätesyra, och behandlades med större mängd eter (150 kub.-centim.) i flera omgångar, vid eterlösningens afdunstning erhölls icke några kristaller af hippursyra. | Den saltmassa som af alkoholn afskiljdes gaf ej heller vid behandling med klorvätesyra och efterföljande utdragning med eter och eterlösningens afdunstning, hvarken vid sublimation eller med klorbarium några reaktioner, som voro bevisande för bernstenstyras närvaro. Gult färgämne. Saväl vid försök att framvisa benzoesyra som vid pröfning på hippursyra och bernstenssyra upplöste etern ett gult färgämne, som löste sig med bernstensgul färg i vatten, bemälde lösning mörknade i beröring med luften och rödfär- gades, liknade samedelst det af Thudichum utur urin framställda färgämnet Urochrom. ; Härdheten hos vattnen, bestämdes med en lösning af kali- tvål i utspädd sprit. Kalitvålen bereddes genom sammanrifning af 150 delar blyplaster och 40 delar kolsyradt kali och den likformiga massans utdragning med alkohol, filtrering samt fil- tratets afdunstning i vattenbad. 2 delar af denna tvål upplöstes - HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 169 uti 100 delar utspädd sprit. Bemälde tvallösning titrerades med en klorbariumlösning, hållande 0,213 gram klorbarium på 1 liter lösning; och försattes ytterligare med utspädd sprit, sa att lösningens tvälhalt blef sådan, att 45 kub.-centim. lösning vid stark omskakning med 100 kub.-centim. af ofvanbemälde klorbariumlösning åstadkom ett lätt skum, som:5 minuter bi- behöll sig. : Hårdheten hos vattnen beräknades efter de kub.-centim. tvållösning, som till skumbildning åtgingo, och användes vid be- räkningen den uti ofvananförda arbete af W. KUBEL pag. ll intagna tabell. Den permanenta eller efter kokning qvarstående hårdheten bestämdes, sedan vattnet fått koka minst 4 timma, det bort- kokade vattnet ersattes med destilleradt vatten; efter kallnandet filtrerades och filtratet behandlades med tvållösningen. Vid un- dersökning af ifrågavarande brunnars vatten, hvar för sig, hafva följande iakttagelser blifvit gjorda: A. Brunnar i Staden inom broarna. a). Brunnen vid Österlånggatan midt emot Brunsgränd. Har 3:ne pumpar, hvilka alla lemnade ett färglöst, klart, rensmakande och luktlöst vatten. Hundratusen delar vatten innehöllo: 3,64 delar organiska ämnen (bestämda med kameleonlösning) 66,81 » mineraliska » S:a 70,45 » fasta » Den absoluta eller samteliga härdheten var.................... 10,90° » efter en timmas kokning qvarstaende............ 3,190 » temporära eller öfvergäende.....................nu.n 6,939, Salpeterhälten i detta vatten är icke obetydlig, dock nagot mindre än uti Brunkebergstorgsvattnet. Ammoniakhalten var pa 100000 delar vatten ..... 0,0404 delar Klorhalten er) » » RETTET? 22,198 » Svafvelsyrehalten DEN» » » BR 2,292 » 170 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Aterstoden efter vattnets afdunstning och intorkning var ljus- gul; vid dess glödening inträffade en förlust af 5,55 delar på 100000 delar vatten. Ammontakhalten bestämdes uti destillat af 250 kub.-centim. + vatten med Nesslerska lösningen af qvicksilfverjodid, jodkalium och den uppkomna färgningens jemförande med den färgning, som en lika stor mängd profvätska åstadkom uti lika stor volym lösning af känd ammoniakhalt. Klorhalten bestämdes genom titrering med normal silfver- lösning. Svafvelsyrehalten bestämdes med klorbarium och svafvelsyrade barytens vägning. b). Brunnen vid Svartmangatan, s. k. Tyska Brunn. Vattnet utan färg, rensmakande, klart och luktlöst. Hundratusen delar vatten innehållo: 5,00 delar organiska ämnen (titrerade med kameleonlösning) 100,00 » mineraliska » S:a 105,00 >» Absolut härdhet hos vattnet ce 13,00 Permanent » » Disks added 4,7 Temporär >» » Ja issn EEE 8,30. Salpeterhalten icke obetydlig, men mindre än hos Brunke- bergstorgsvattnet. Klorhalten 30,708 delar pa 100000 delar vatten. Återstoden efter vattnets afdunstning och intorkning ljus- gul; lenmade vid glödgning en vigtsförlust af 6,92 delar på 100000 delar vatten beräknad. B. Brunnar på Norrmalm. ec). Brunnen på Brunkebergstorg. Vattnet nästan färglöst, klart, utan lukt, nyss hemtadt smakar det ganska rent synnerligast vintertiden. HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 171 Hundratusen delar vatten befunnos hålla (December 1866) 7,58 delar organiska ämnen (titrerade med kameleonlösning) 101,72 » mineraliska » S:a 109,30 » Klorhalt pa 100000 delar vatten 11,347 delar. Hardneb absoluten 2 SIS 14,00° » Permanent. een ers Eek AR 3,76? , » te DOTAT- ere SS AA SEA TOR NS AA 5,24. Salpetersyrehalt pa 100000 delar vatten 14,86 delar. Salpetersyrans mängd bestämdes enligt ofvananförda af ‚SIEWERT lemnade föreskrift och på följande sätt: 2 liter vatten afdunstades, efter tillsats af ren kristalli- serad soda, till ringa volym (ungefär 25 kub.-centim.), som uti en kolf försattes med kalihydrat, jernfilspan och granulerad zink samt alkohol, och derefter destillerades; den vid upphettningen, genom salpetersyrans reduktion och qväfvets förening med väte, uppkomna ammoniak uppfangades uti oxalsyrelösning af bestämd styrka. Vid denna analys bildades af den uti 2 liter vatten befint- liga salpetersyra 0,0935 gram ammoniak; tusen delar vatten skulle således gifvit 0,04675 delar ammoniak; denna ammoniak- halt motsvarar 0,1486 salpetersyra; på hundratusen delar vatten komma följaktligen 14,86 delar salpetersyra. Svafvelsyremängden var i medeltal af 2:ne analyser 3,418 delar på 100000 delar vatten. Undersökning af Brunkebergstorgsbrunnens vatten under olika årstider: a) vatten hemtadt den 10 Aug. 1866: ' I medeltal af 2:ne analyser erhölls af 100000 delar vatten: 51,02 delar eldfasta eller mineralämnen, 1032 » organiska ämnen S:a 61,34 » 172 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. b) vatten hemtadt i December 1866 lemnade: \ 100,65 delar mineraliska ämnen 8,65 » organiska » S:a 109,30 » : | De organiska ämnenas mängd bestämdes vid dessa bada analyser medelst den genom afdunstning och intorkning erhållna aterstodens glödgning. Mängden af fasta beståndsdelar visade sig således vara under sommaren, tillfölje af regnvattens nedträngande till brun- nen, förminskad, men halten af organiska ämnen var deremot under sommaren ökad, till följe deraf att regnvattnet under vägen till brunnen blifvit förorenadt af organiska ämnen. (Vec- korna före vattnets hemtning i Aug. 1866 hade icke obetyd- ligt regn fallit). d). Brunnen på Norra Gästgifvaregården. Vattnet starkt gulfärgadt, temligen klart, ingen lukt, sma- ken dyaktig. Salpeterhalten betydlig; ammoniakhalten större än hos de flesta andra brunnarnas vatten. Härdhet betydlig. Hundratusen delar vatten innehöllo: 31,32 delar organiska ämnen (titrerade med kameleonlösning) 240,38 » mineraliska » ; S:a 278,20 » Beräknad efter förlust vid glödgning skulle de organiska ämnenas mängd blifva 36,90 delar, skillnaden härrör säkerligen från den starka salpeterhalten. c). Brunnen vid Roslagstorg, f. d. Träskplan. Vattnet gult, smak dyaktig, stark halt af salpeter. Härdhet betydlig, den absoluta— 32°. Hundratusen delar vatten innehöllo: 17,88 delar organ. ämnen » » » » 235,72 » mineral. » S:a 253,60 » HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 173 C. Brunnen på Kungsholmen. f). Brunnen å Bibelsällskapets tomt. Vattnet klart, nästan färglöst, rensmakande och luktlöst, håller ganska mycket salpeter. Hundratusen delar vatten höllo: 5,15 delar organiska ämnen » » » » 77,05 » mineraliska » S:a 82,20 » Absolut hårdhet 26,32 Permanent » 7.62 Temporär » 18,70%. Hardheten förorsakas uti detta vatten följaktligen till största delen af upplöst kolsyrad kalk och talk som genom kokning afskiljdes. - Klorhalten var pa 100000 delar vatten endast 5,319 delar. - D. Brunnar på Ladugardslandet. g). Brunnen på Artilleriplanens södra sida. Vattnet klart, nästan färglöst, utan lukt och bismak. Hundratusen delar vatten höllo: 8,18 delar organiska ämnen » » » » 131,92 » mineraliska » | S:a 140,10» Vattnet visade stark salpeterhalt. Återstoden vid afdunstning ljusgul; vid dess glödgning er- hölls en vigtsförlust af 13,8 delar, på 100000 delar vatten be- räKknadt. 100000 delar vatten höllo 26,24 delar klor. Vattnets absoluta eller samteliga hårdhet: 11,009. h). Brunnen på Sevedbåtsgatan. Vattnet gulaktigt, temligen klart, utan lukt. Hundratusen delar vatten höllo: 12,30 delar organiska ämnen » » » » 165,80 » mineraliska » S:a 178,10 » 174 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Återstoden efter afdunstning brandgul, vid dess glödgning erhölls för organiska ämnen talet 17,81 delar. Vattnet håller ganska mycket salpeter. Absolut eller samtelig hårdhet: 30,529. E. Brunnen på Kongl. Djurgården. i). Brunnen i Mjölnargården, qvarteret Trädgården. Vattnet klart, nästan utan färg, rensmakande och luktlöst. Hundratusen delar vatten höllo: 6,66 delar organiska ämnen » » » » 144, 59 » mineraliska » S:a 151,25 » Vattnets absoluta hårdhet 34,00° » permanenta » 12,30° » temporära » 21,70%. Vattnet starkt salpeterhaltigt. Äterstoden efter vattnets f afdunstning ljusgul; vid glödgning erhölls en vistsförlust af 12,20 delar pa 100000 delar vatten. Klorhalten i hundratusen delar vatten: 34,821 delar. F. Brunnar på Södermalm. k). Brunnen på Katharina vestra kyrkogata N:o 1, qvarteret Sturen större. Vattnet klart och rensmakande, utan färg och lukt. Hundratusen delar vatten höllo: 5,45 delar organiska ämnen » » » » 74,75 » mineraliska » S:a 80,20 » Äterstoden vid afdunstring blekgul; genom dess glödening och beräkning af organiska ämnenas mängd efter den vigts- förlust, som vid glödgning inträffade skulle deras mängd blifva - 14,3 på 100000 delar vatten. Halt af salpeter betydlig. Klorhalt på 100000 delar vatten: 4,893 delar. 5 4 HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 175 Härdhet, absolut eller samtelig. ..... 17,40? » efter kokning qvarstaende 8,48? Temporär 8,929. Härdheten or- sakas säledes till större delen af kolsyrad kalk och talk. l). Brunnen i hörnet af Hornsgatan och yttersta tvärgatan. Vattnet klart, nästan färglöst, ganska rensmakande och utan lukt. ; Hundratusen delar vatten höllo: 10,61 delar organiska ämnen » » » » 179,49 » mineraliska » S:a 190,10 » Härdheten betydlig; den absoluta = 47,6°. Jernhalten är uti detta vatten större än hos de andra brun- narnas vatten. Halten af salpeter är mindre än hos atskilliga andra t. ex. Maria Brunn (m). m). Maria Brunn på Maria Brunnsgata invid S:t Paulsgatan. Vattnet klart, temligen rensmakande, nästan färglöst, utan lukt. Hundratusen delar vatten höllo: 10,61 delar organiska ämnen » » » » 162,79 » mineraliska » S:a 173,40 » Härdhet betydlig, den absoluta 46,82°. Salpeterhalten ganska stor. Återstoden vid afdunstning brunaktig, genom dess glödg- ning och beräkning af organiska ämnenas mängd efter glödg- ningsförlusten skulle för dem erhållas 13,1 delar. Brunnarna på Adolf Fredriks torg. n). Brunnen på Adolf Fredriks torgs nordöstra sida vid Philipsonska huset. Vattnet klart, något färgadt, utan uk Hundratusen delar vatten höllo: 12,42 delar organiska ämnen » » » » 137,38 » mineraliska » S:a 149,80 » 176 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Vattnets absoluta hårdhet: 33,99. Halt af salpeter icke obetydlig. Brunnen har 2:ne pumpar, hvaraf den ena (i December 1866) var i olag, den andra i godt skick. 0). Brunnen vid Adolf Fredriks torgs södra sida vid S:t Paulsgatan. Vattnet grumligt, något gulaktigt, men utan lukt. Hundratusen delar vatten höllo: 18,73 delar organiska ämnen - » » » » 109,87 » mineraliska » S:a 128,60 » Vattnet af betydlig hårdhet. Halt af salpeter ungefär som hos föregående (n). | Af brunnens 2:ne pumpar var den ene i olag. p). Brunnen vid Adolf Fredriks torgs nordvestra sida. Vattnet ej fullkomligt klart, något gult, utan lukt, dyaktig smak. Hundratusen delar vatten höllo: 23,19 delar organiska ämnen » » » » 104,61 » mineraliska » S:a 127,80 > Salpeterhalten är i detta vatten starkare än hos de 2:ne andra brunnarna vid Adolf Fredriks torg. 2:ne pumpar, hvaraf den ena lemnade vatten. q). Brunnen på Fatburs tvärgatan. Vattnet gulaktigt, utan lukt, klart. Hundratusen delar vatten höllo: 18,36 delar organiska ämnen » » » » 108,74 » mineraliska » S:a 127,10 » Den absoluta härdheten: 31,00%. r). Brunnen på Holländargatan. Vattnet gulfärgadt af organiska ämnen, temligen klart och utan lukt. HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. Nad Hundratusen delar vatten höllo: 25,09 delar organiska ämnen » » » 2501 PA mineraliska » S:a 97,80» Hårdhet betydlig. Återstod vid afdunstning brun, vid glödg- ning uppkom en vigtsförlust af endast 16,8 delar på 100000 delar vatten beräknad. s). Brunnen uti Renstjernas gränd. Vattnet gult, temligen klart och utan lukt. Hundratusen delar vatten höllo: 25,45 delar organiska ämnen » | » » » 81,45 » mineraliska » S:a 106,90 » Vattnets härdhet betydlig; äterstod vid afdunstning brun- färgad. De organiska ämnena beräknade efter vigtsförlust vid glödgning skulle till mängden blifva endast 14,94 delar på 100000 delar vatten. t). Brunnen uti N:o 83 Tjärhofsgatan tomten N:o 9, qvarteret Ersta. Vattnet gult, utan lukt, något grumligt. Hundratusen delar vatten höllo: 25,81 delar organiska ämnen » » » » 117,69 » mineraliska » S:a 143,50 >» Haärdhet betydlig; salpeterhalt ej obetydlig. Efter glödg- ningsförlusten beräknad skulle organiska ämnenas mängd blifva endast 16,4 delar på 100000 delar vatten. u). Brunnen uti Fabriksfattighuset vid Södermanlandsgatan. Vattnet gult, något grumligt, utan lukt. Hundratusen delar vatten höllo: 26,18 delar organiska ämnen » » » » 245,12 » mineraliska » 827130 » Salpeterhalten icke obetydlig. Återstod vid afdunstning brun. Efter glödgningsförlust beräknad, skulle mängden af or- ganiska ämnen utgjort endast 11,4 delar på 100000 delar vatten. 178 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. v). Brunnen på Navigationsskolans gård. Vattnet gult, ej fullkomligt klart, men utan lukt. Hundratusen delar vatten höllo: 27,45 delar organiska ämnen » » » » 189,55 » mineraliska » S:a 217,00 » Härdhet betydlig; salpeterhalten ganska stor. Ästerstod vid afdunstning brun; genom vigtsförlusten vid. dess glödgning skulle de organiska ämnena De i vigt till endast 22,4 delar. x). Brunnen uti Sågarebacken. Vattnet gult, något grumligt, lukt och smak ej fullt ren. Hundratusen delar vatten höllo: 30,00 delar organiska ämnen » » » » 233,30 » mineraliska » i S:a 263,30» Håller mycket salpeter och är betydligt hardt. Återstod vid. afdunstning brun; genom dess glödgning och beräkning af organiska ämnenas mängd efter vigtsförlusten vid glödgning skulle deras mängd uppgå till endast 26,00 delar. y). Brunnen utt Borgmästaregränden. Vattnet gult, vämjelikt luktande af svafvelväte. Sad rarneen delar vatten höllo: 32,18 delar organiska ämnen » s» » » 19.12 » mineraliska » S:a 51,30 » Salpeterhalten mindre betydlig. Härdhet endast 10,53? (den absoluta). Halten af organiska ämnen är uti detta vatten vida större än mineralhalten. Detta vatten är för helsan skadligt. z). Brunnen uti Gäldstuguhusets trädgård. Vattnet gult, temligen klart och utan lukt. Hundratusen delar vatten höllo: 32,55 delar organiska ämnen » » » » 205,05 » mineraliska » S:a 237,60 » HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 179 Haärdhet betydlig. De organiska ämnenas mängd efter glödg- ningsförlust beräknad skulle blifva endast 23,5 delar på 100000 delar vatten. Vattnet är icke användbart såsom näringsmedel. a). Brunnen pä Nytorget. Vattnet starkt gulfärgadt af organiska ämnen, klart och utan lukt. Hundratusen delar vatten höllo: 38,36 delar organiska ämnen » » » » 142,44 » mineraliska » S:a 180,80 » Såväl hårdhet, som salpeterhalt betydlig. Afdunstningsåterstoden brun; genom beräkning af organiska ämnenas mängd efter vigtsförlusten vid glödgning skulle på 100000 delar vatten komma endast 27,3 delar organiska ämnen. Detta vatten är icke användbart såsom näringsmedel. ä). Brunnen på Pilgatan. Vattnet ännu mera gulfärgadt än föregående, ej fullkomligt klart, illaluktande. Hundratusen delar vatten höllo: 74,73 delar organiska ämnen » » » » 364,47 » mineraliska » S:a 439,20 » Äterstoden vid afdunstning mörkbrun, efter dess vigtsförlust vid glödgning skulle de organiska ämnena beräknas till 59,8 delar på 100000 delar vatten. Detta vatten håller äfven betydligt med salpeter; jern- halten är något större än hos de flesta andra brunnarnas vatten. Vattnet helt visst ohelsosamt och det i hög grad. ö). Brunnen utt Brunnsbacken vid Södermalmstorg. Vattenprof taget i November 1866 visade sig från södra pumpstocken, hvars vatten var betydligt illaluktande, hålla 10,276 delar fasta ämnen, och det från norra pumpstocken upphemtade vattnet 9,314 delar allt på tiotusen delar vatten beräknadt; 180 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. således i medeltal 97,95 delar fasta ämnen uti hundratusen delar vatten. Vattnet var vid bemälde tid starkt grumligt, gult till färgen och, som sagdt är, äfven illaluktande; efter sedermera anyo företagen rensning och derefter verkställd utpumpning under flera veckors tid begynte vattnet att blifva mer och mer färg- löst, samt föga bemängdt med uppslammade ämnen, så att vatten- prof taget den 10 Januari 1867 visade obetydlig halt af upp- slammade ämnen; vattnet var nu luktlöst, nästan utan färg och ganska rensmakande; analys tillkännagaf i hundratusen delar vatten: 10,7 delar organiska ämnen : » » » 84,7 » mineraliska » S:a 95,4 >» | Halt af salpeter var temmeligen betydlig. Hårdheten var 12,59 (den absoluta). | Klorhalten var 20,992 delar pa 100000 delar vatten. I början af Februari nedsattes nya pumpstockar uti brun- nen; vid samma tid inträffade förändring i lufttemperaturen, som emellanåt höjdes öfver fryspunkten. De nya pumpstockarna hade blifvit en gång utlakade med varmt vatten. Dagarna efteråt inträffade med vattnet en betydlig förändring; ifrån att hafva varit nästan färg- och luktlöst, blef vattnet gult och luktade obehagligt; halten af organiska ämnen hade i en högst anmärk- ningsvärd grad tilltagit; utpumpning verkställdes fortfarande med handkraft, till den 24 Februari, och vattenprof togs emellanåt; undersökningen af dessa prof lemnade nedan antecknade resultat. Före de nya pumpstockarnes nedsättande och innan mildvädret inträffade visade sig vatten hemtadt den 26 Januari på 100000 delar vatten hålla 10,00 delar organiska ämnen. Pröfvadt på samma sätt och med samma manganlösning såsom profvätska visade vatten hemtadt den 10 Februari en halt af 39,09 delar organiska ämnen, 2 » » ER) » » » 16 » » » » 26,69 » » » De ne » » » 24,84 » » » Den 24 Februari, då pumpningen inställdes, togs af Ingeniören HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 181 Hr A. F. NYSTRÖM prof af vatten från båda pumparna äfven- som prof af det grus, som förefans på brunnens botten; dessa prof öfversändes till mig; vattnet var gult och visade sig från södra pumpen något gulare än det från den norra upphemtade; båda vattenprofven hade en något obehaglig lukt; profvet från brunnens botten utgjordes af ss. k. klappersten af vexlande storlek och af ganska ren beskaffenhet; bemälde sten hade efter brun- nens rensning blifvit nedsänkt i brunnen. Den 4 Mars togs af mig i närvaro af Hr Ingeniör A. F. NYSTRÖM prof på vatten utur båda pumparna och visade sig hos dessa prof en nära öfverensstämmande halt af organiska ämnen, på 100000 delar vatten 10,181 delar organiska ämnen; vattnet var fortfarande tydligt gulfärgadt och grumligt, men luk- tade ej så obehagligt som profven af den 10—23 Februari. Under ofvanbemälde tid från den 10 Januari till den 4 Som förut är omnämnt höll vattnet uti brunnen den 10 Januari 1867 på 100000 delar vatten 95,4 delar fasta ämnen. Vid undersökning af vatten hemtadt den: 13 Februari hade fasta beståndsdelarnes mängd nedgått till 88 delar > VERS » SA » » » » 83 4 Mars » » » Di » »8 allt pa 100000 delar vatten beräknadt. Vattnets hårdhet förminskades äfven samtidigt, som kan ses af följande anteckning. ; Vatten hemtadt den 10 Jan. 1867 hade en absolut hårdhet — 12,59 » ») ») 26 » » » » » » 11,0° » » » 24 Bebr. » „..» » » » 10,59 » » » 4 Mars » » » » » 10,09 Orsaken till dessa förändringar uti vattnets sammansättning, förökning af de organiska ämnena och minskning af mineral- halten, kan hufvudsakligen icke tillskrifvas något annat än till- flöde till brunnen af vatten, som var starkt förorenadt af orga- niska ämnen, men som höll mindre mängd salter än det uti Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 2a NOW. 8 182 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. brunnen befintliga vattnet. Att de nya pumpstockarne till någon del förorsakat tillökning i halt af organiska ämnen är ganska troligt, så mycket mer som den med dem anställda utlakningen i var ganska ofullständig; det är dock icke välbetänkt att ute- slutande beskylla pumpstockarna att hafva förorsakat denna för- ändring af vattnets beskaffenhet, ty om det vore fallet skulle mängden af fasta ämnen blifvit förökad och icke såsom nu skett blifvit förminskad. Sedan en blidare årstid inställt sig torde noggranna under- sökningar af förhållandet på stället möjligen äfven komma att adalägga, att tillflöde af orent vatten varit den vållande orsaken !). 1) Pä anmodan af Stockholms Stads Drätselnämnds 1:sta, Afdelning har ytter- ligare undersökning af vattnet från brunnen i Brunnsbacken vid Södermalms- torg blifvit under Juli månad 1867 af mig företagen; och verkställdes då först undersökning af vattnet före pumpnings anställande, sedermera efter 7 dygns pumpning, och slutligen efter 2 dygns alldeles inställd pumpning. Meningen med dessa försök var att erfara huruvida vattnet genom pump- ningen förbättrades, och huruvida efter inställd pumpning någon betydligare försämring af vattnet inträffade. — Vattnet hade före pumpningen en obehaglig lukt, var färgadt och betyd” ligt grumligt, dels af uppslammade organiska ämnen dels af mineraliska ämnen, utgörande kolsyrad kalk, jernoxid, lerjord m. m. Efter 2 dygns pumpning hade den obehagliga lukten försvunnit och vattnet var temligen klart och föga färgadt, efter 5 dygns pumpning var vattnet klart. Sedan brunnen fätt hvila från den 3—10 befans vattnet vara något 7 grumligt, men hade icke obehaglig lukt, halten af organiska ämnen var större, men halten af fasta ämnen in summa icke obetydligt minskad, som ses af nedanantecknade bestämningar. Bestämning af organiska ämnenas mängd -i hundratusen delar vatten: Vatten hemtadt 1 Juli före utpumpningen......... innehöll 44,64 vigtsdelar org. ämnen » » 8 » efter 2 dygns pumpning. >» 3,93 » » 2 » DD oo» fortsatt pumpning. — » (UD » » » De 8 » » » » ha » 8,57 » » » » » 10 » efter 2 dygns hvila....... -» 12.68 » » » » » 14 » » ytterligare utpumpning » 9,64 oo» » » » » 16 » oo» tidtals verkst. pumpn. » a AN RED EN Bestämning af fasta ämnenas mängd i hundratusen delar vatten: Vatten hemtadt 1 Juli 1867 innehöll............ 83,65 vigtsdelar fasta ämnen » » 8 » » DENA ER ER AS 92,60 » » » » wa N sk 34,50 » » » Af ofvanantecknade bestämningar inhemtas, att vattnet vid början var betydligt orent, men att genom pumpningen de organiska ämnenas mängd betydligt förminskades (från 44 delar till 84). Att efter 2 dygns hvila vattnet HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 183 Enligt hvad ofvan nämnes förefans någon skiljaktighet emel- lan vattnet från de båda pumparna, den norra lemnade ett mindre grumligt vatten än den södra; detta förhållande torde härröra af någon dysamling eller något slamm, som förefinnes på södra sidan af brunnen och vid pumpning medföljer vattnet; det är äfven troligt att den södra pumpen stått djupare ned än den norra. Den fråga, som så ofta framställes af Södermalmsbor, nem- ligen: ”skall vår brunn någonsin blifva hvad den varit före om- gräfningen?” torde äfven böra beröras. Vattnets blifvande beskaffenhet beror naturligtvis dels på de jordlagers, beskaffenhet, hvilka omgifva brunnen, dels pa ute- stängande af förorenande ämnen från brunnen; äro jordlagren af samma beskaffenhet, som de lager, hvilka omgäfvo den gamla brunnen och tillflöde af orent vatten förhindras, så bör den be- rörda frågan kunna jakande besvaras; äro deremot jordlagren af annan beskaffenhet eller genom tillflöde af orent vatten im- pregnerade med förorenande ämnen, så kan det vara tvifvel- aktigt huruvida brunnen kan komma att lemna ett så godt dricks- vatten som förr. För att kunna erhålla ett godt dricksvatten utur denna brunn erfordras dock numera åtskilliga åtgärder och försigtighets- mått, hvaribland torde här få framhållas följande: blef sämre, ty organiska ämnenas mängd ökades till 12,68. Vattenprof taget den 16 visade åter en förbättring af vattnet. De fasta ämnenas mängd vi- sade ett omvändt förhållande; halt af fasta ämnen var nämligen störst efter 7 dygns utpumpning, minskad åter efter 2 dygns hvila. » Dessa förändringar uti vattnets sammansättning kunna icke tillskrifvas andra orsaker «än tillflöde till brunnen af orent vatten, som håller mera or- ganiska ämnen, men mindre mineraliska ämnen än det egentliga brunnsvattnet. De förändringar som vattnet visade sig undergå, härrörde således af till flöde af orent vatten; kan detta tillflöde genom ändamålsenliga åtgärder för- hindras, så är förhoppning om att utur denna brunn erhålla ett dugligt dricksvatten; förefinnas åter sådana förhållanden, som göra det omöjligt att utestänga tillflöde af orent vatten. så kan denna brunn icke komma att lemna ett helsosamt dricksvatten. wu = ER RN 184 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD., FÖRHANDLINGAR, 1868. 1:0. Tillflöde till brunnen af förorenande ämnen bör för- hindras; genom noggrann undersökning torde kunna upptäckas från hvilket håll dylikt flöde tillföres. 2:0. Brunnsbacken bör helt och hållet beläggas med vat- tentät beläggning af asfaltmassa eller annat lämpligt materiel, och dylika rännstenar med starkt fall anbringas på sidorna; samma åtgärd, asfaltbeläggning, är äfven nödvändig att verk- ställa vid den närbelägna äkarestationen, vid hvilken äfvenledes starkt lutande rännstenar böra anbringas, så att urin m. fl. ämnen må hastigt kunna bortföras och icke, såsom nu är fallet, nedtränga i de brunnen omgifvande lager. De rännstenar, som för närvarande invid brunnen finnas äro af den beskaffenhet, att de helt visst ästadkomma förorening af de brunnen omgifvande lager och 'sämedelst medverka till vattnets förorening. | 3:0. Ny omsorgsfull rensning af "brunnen bör verkställas, ty sedan den -sist i Januari verkställda rensning har troligen förorenande ämnen nedkommit i brunnen. Brunnens botten bör dervid noga undersökas och flera fot af gruslagret upptagas och dess beskaffenhet iakttagas. Brunnens väggar böra vid samma tillfälle noga granskas. ; 4:0. Sedan ofvananförda atgärder blifvit verkställda bör kraftig utpumpning verkställas, helst med ängkraft !). Afven under gynsamma förhållanden och ehuru ändamals- enliga atgärder vidtagas, torde det dock komma att dröja en längre tid innan denna brunns vatten blifver af den renhet som | förr; de brunnen omgifvande lager äro nemligen genomdränkta af förorenande ämnen, som svårligen kunna fullständigt ute- stängas från brunnen, utan komma så småningom att dit ned- tränga. Förhindras på ändamålsenligt sätt tillkomst af nya för- orenande ämnen, så bör. vattnet i brunnen, synnerligast genom flitig pumpning, blifva allt mindre och mindre bemängdt med dessa föroreningar och småningom återgå till hvad det förr varit. HETT INO RANE TEE l 1) Atskilliga af ofvananförda åtgärder hafva sedermera 1867 och 1868 blifvit verkställda. HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 185 Jemförelse och anordning af brunnarna efter vattnets godhet. Organiska ämnenas mängd uti vatten, som användes sasom näringsmedel, är otvifvelaktigt af största betydelse; med afseende derpa kunna samtliga af Stockholms Stad underhållna brunnars vatten, till beskaffenheten jemföras, och på nedan anförda jem- förelsetabell äro brunnarna ordnade efter vattnets halt af orga- niska ämnen; för hvar och en finnes anfört vattnets halt af organiska ämnen, halt af mineraliska ämnen och summan af dessa beståndsdelar, allt beräknadt på hundratusen delar vatten; äfvenledes finnes i särskild kolumn upptagen den bokstaf, under hvilken vattnet blifvit uti beskrifningen öfver undersökningen afhandladt. Jemförelse- Tabell, hvarpå de af Stockholms Stad underhållne brunnar äro anordnade efter vattnets halt af organiska ämnen. | TR else rn.) Beständsdelarnes mängd är beräknad enge Akne: eh IN:o| x niska = delarnas | på 100000 delar vatten. fnmen, | SES | me. 1 Brunnen på Österlånggatan midt emot | Bram BIN IE a 3,64 | 66,81 70,45 Zi BySka Banan: 2:08. 082 8... b 5.00 100,00 | 105,00 3 Brunnen utanför Bibel-Sällskapets hus Bi Kıunesholmenee enteo: f 5,15 | 74.0 82,20 | 4 » på Katharina vestra Kyrkogata .|k 5,45 74,75 80,20 5| » i Mjölnargärden qv. Trädgården | (Kongl. Djurgärden) ............... i 6,66 | 144,59 | 151,25 6 | » pa Brunkebergstorg ............ .. jie 7,98 | 101,72 | 109,30 7| » » Artilleriplanens södra sida....|g 8,18 131,92*| 140,10 | 8 » i Hörnet af Hornsgatan och yt-| | | terstaalyarbatanı.. one 1 10,61 179,49 | 190,10 | 9 » på Maria Brunnsgata vid S:t | Baulssatamin. är er ASA m | 10,61 162,79 | 173,40 | 10 » på Sevedbätsgatan .................. h. 12,30 | 165,80 | 178,10 | 11 » » Adolf Fredriks torgs nord- j | Fi E EG (ENE SE Pb OR RE SE n| 1242 | 137,38 | 149;80 12 | » vid Roslagstorg (f. d. Träskplanen) | e | 17,88 | 5,72 | 253,60 186 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. N:o Beståndsdelarnes mängd är beräknad Sr Mineral- ER på 100000 delar vatten. Anne, | | un 13 | Brunnen på Fatburstvärgata ................ 18,36 |; 108,74 | 127,10 14 » » Adolf Fredriks torgs södra sida Vid S:t Paulsgatan. 0. 18,73 109,87 | 128,60 15 » » Adoif Fredriks torgs nord- ' vestra sida vid Hornsgatan . 23,19 | 104,61 | 127,80 16 » » Holländaregatan (Södermalm) 25,09 72,71 97,80 17 » _uti Renstjernas gränd ............... 25,45 81,45 | 106,90 18 » » huset N:o 33 Tjärhofsgatan . 25,81 | 117,69 | 143,50 | 19 » » Fabriksfattighuset vid Söder- manlandsgatan -................ 26,18 45,12 71,30 20 » på Navigationsskolans gård ...... 27,45 | 189,55 | 217,00 21 » uti Sägarebacken å Södermalm . 30,00 233,30 | 263.30 22 » vid Norra Gästgifvaregärden .... 31,52 | 246,38 | 278,20 23 » uti Borgmästaregränden ä Söder- TIN SLITNA RR EN y| 32,18 19,12 51,30 24 » » Gäldstuguhusets trädgård .... 32,55 | 205,05 237,60 25 » pa Nytorget........... as Meyer sog 38,56 | 142,44 | 180,80 26 » » Pilgatan å Södermalm......... 74,73 | 364,47 | 439,20 ? » 1 Brunnsbacken vid Södermalms- torg den 4 Mars 1867 ......... ER 10,18 74,82 85,00 Efter ofvananförda analys af vattnen hemtadt den 4 Mars 1867, skulle Södermalmstorgsbrunnen komma att intaga platsen mellan N:o 7 och N:o 8; det är dock ännu för tidigt att uttala ett bestämdt omdöme i detta afseende; kan vattnet i denna brunn åter erhållas af sin förra goda beskaffenhet, kommer Södermalmstorgsbrunnen att göra Brunnsgrändsbrunnen platsen N:o 1 stridig. HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLH. 187 Uppställda efter härdhetsgraden skulle vattnen N:o I—13 er- hålla följande ordning. Graderna = mängden af talkhaltig kalk på 100000 delar vatten. Absolut hårdhet. Brunnen på Österlånggatan midt emot Brunnsgränd....... 10,90° » » Artilleriplanens södra sida ............n....- 11,00° ? Södermalmstorgsbrunn (vatten hemtadt d. 10 Jan. 1867) 12,50 Eyska#Brunge, et leid. a ae nn nt 13,009 ' Brummen) pa4Brunkebergstorg ::1..etarurguinae.oh.a 14,00° » » Katharina vestra Kyrkogata............ ER 17,40° » DEOR acburstvwärgatare.. een ae sot rndsrsug 4 .18:702 » utanför Bibel-Sällskapets hus pa Kungsholmen 26,30° » pa Sevedsbatsgatanl she. ala Serie 30,00° » >Roslagstorg.:.............0Rr ne. aan lese 32,00° » » Adolf Fredriks torgs nordöstra sida... 4 33,900 » uti Mjölnargärden a Kongl. Diirakedehen SA ST 34,00° SEIEN, ELDER NE RN RER ÄR ee 46,82" Brunnen i hörnet af Hornsgatan och Yttersta tvärgatan 47,60°. Det minst hårda af alla ifrågavarande vatten, är vattnet från brunnen i Borgmästaregränden; detta stinkande pölvatten visade en hardhet af endast 10,530 och skulle således, vid an- ordning efter hardhetsgraden, komma att intaga första rummet; ett så orent vatten förtjenar dock icke att jemföras med de användbara vattnen; af hvad som blifvit anfördt inses att hård- hetsgraden icke är tillräcklig för bedömandet af ett vattens an- vändbarhet; bemälde vatten från Borgmästaregränden är ett framstående exempel på ett föga härdt vatten, men som är i hög grad ohelsosamt. Användbarhet af ifrågavarande Brunnsvatten. De ingangna remisshandlingarna angifva att ifrågavarande brunnsvatten begagnas såväl till drickning som kokning. Till matlagning erfordras ett mjukt vatten sådant som Mälarens; 188 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1868. vart vattenledningsvatten är derföre i detta afseende särdeles lämpligt; vid en undersökning i Mars 1867 visade vattenlednings- vattnet en absolut hårdhet af 2,47° efter kokning qvarstäende :0,999 temporär härdhet 1,48°. De minst hårda af ifrågavarande brunnars vatten visa 10° —11° hårdhet. Till matlagning äro de tillfölje af sin hårdhet derföre föga användbara. Åtestår således att taga i öfvervägande dessa vattens an- vändbarhet såsom dricksvatten, och torde först böra tagas i betraktande de fordringar, som man vanligen uppställer för godt dricksvatten. a) Bör vattnet vara klart, utan lukt, och ju färglösare desto bättre; b) Halt af organiska ämnen bör ej öfverstiga 3—4 delar på hundratusen delar vatten; c) Någon större mängd salpetersyrade eller svafvelsyrade salter bör vattnet icke innehålla; d) Halten af fasta ämnen bör icke vara för stor; vanligen antages att godt dricksvatten icke bör innehålla mer än 50 delar salter på hundratusen delar vatten; e) Härdheten bör icke vara öfver 18°—20°; 5) Bland de fasta beståndsdelarna böra inga organiserade förefinnas, således icke infusorier, vattenalger m. m.; 9) De fasta beståndsdelarnes mängd äfvensom vattnets tem- peratur bör under olika årstider ej i någon högre grad för- ändras. ; ; h) Tillflöde till Brunnarna af orent vatten bör icke ega rum. Tillämpa vi nu dessa fordringar på ifrågavarande brunnars vatten, så finna vi att, beträffande de under a) uppförda, många vatten kunna gillas, från och med N:o 1 till och med N:o 11; de öfriga hålla så mycket organiska ämnen att de äro gul- färgade; en del af dem äro till och med illaluktande (N:o 23 och N:o 26). Hvad som i b) fordras uppfylles endast af vattnet N:o 1. HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 189 Beträffade ce) eller halt af salpetersyra och svafvelsyra så förefinnes den förstnämnda uti anmärkningsvärd grad uti alla dessa brunnars vatten, och uti: betydlig mängd uti vatten från de brunnar, som ligga vid åkarestationer och kyrkogårdar, eller der pissoar, gästgifveri etc. finnes i närheten, t. ex. Brunkebergs- torgsbrunn, Maria brunn, brunnen på Katharina vestra kyrko- gata, vid nordvestra sidan af Adolf Fredriks torg, på Norra Gästgifvaregården, etc.; d) eller halten af fasta ämnen är hos alla, äfven de, som kunna anses användbara, högre än 50, och torde äfven, då mot salternas qvalitet intet är att anmärka, kunna utan risk vara betydligt högre, ända till 100 eller något deröfver. e) Hårdheten är hos vattnen N:ris 1, 2, 4, 6, 7 och hos Södermalmstorgsvattnet under 18°. Beträffande /) sa har jag i allmänhet icke hos nyss hem- tadt vatten bemärkt några lefvande organismer. Hos vatten, som fått stå någon tid bemärkes till och med i korkade kärl, lefvande naturalster, hvilka helt visst befinna sig väl af salpeter- halten och synbarligen frodas och tillvexa. Angående g) eller beskaffenhet under olika årstider, så äro dessa Stockholmsvatten underkastade anmärkningsvärda förän- dringar; under vintertiden är vattnet mera fritt från organiska ämnen, än sommartiden; under torra somrar helt visst rikare på fasta ämnen, än då stark nederbörd inträffat. Brunkebergstorgsvattnets undersökning i Augusti och i De- cember gifva stöd för detta antagande. Hvad slutligen A) eller tillflöde af orent vatten beträffar, så äro ifrågavarande -brunnar ganska ofullständigt skyddade; man har i detta afseende åtgjort föga; der akarestationer, pis- soarer m. m. finnas, har man icke sökt på ändamålsenligt sätt förhindra urinens m. m. nedträngande i jordlagren. Af hvad ofvan blifvit anmärkt finner man att ingen af ifrågavarande brunnar lemnar ett vatten som fullkomligt upp- fyller de för godt dricksvatten uppställda fordringar. 190 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. + Hos Brunnen N:o 1 är det endast salpeterhalten, som hindrar dess godkännande såsom godt dricksvatten. Vanan gör dock att den i våra vatten befintliga salpeterhalt äfvensom den uti en del af de användbara vattnen befintliga högre halt af fasta ämnen och större hårdhet icke menligt inverka oaktadt vattnet dagligen förtäres till och med i större mängd. Man torde derföre kunna uppställa N:o 1—6 såsom tem- ligen användbart dricksvatten; N:o 7—11 såsom i brist af annat användbart. De öfriga äro allt sämre och sämre ju högre nummern är. Dessa sednare böra icke såsom näringsmedel begagnas. Angaende Södermalmstorgsbrunn kan, som sagt är, ej för närvarande något bestämdt omdöme uttalas. Man kan således säga att strängt taget ingen af dessa brunnar, atminstone för närvarande, lemnar ett verkligen godt och helso- samt dricksvatten. Stockholmsvattnen lida nemligen af de förhållanden som förefinnas på orter, der en större mängd menniskor och djur äro hopade. Salpeterhalten 1 vattnet uppkommer genom oxi- dation af de qväfhaltiga ämnen, som från detta håll tillföres. Då det är svårt att på en folkrik ort fullständigt förhindra dessa menliga verkningar, har man i flera större städer, för att undvika dessa olägenheter, anbringat ledningar af vatten från sjöar, källor eller floder, hvilka ligga på tillräckligt långt afstånd från dessa rikt befolkade orter, och hvilkas vatten icke kunna orenas af fabriksanläggningar eller lida af de olägenheter, som förefinnas på tätt befolkade ställen. Att våra brunnar genom ändamålsenliga åtgärder kunna förbättras är otvifvelaktigt. Om vi jemföra salpeterhalt och halt af organiska ämnen m. m. uti förevarande vatten med dem uti det brunnsvatten, som för närvarande är det bästa i Stock- holm, nemligen vatten från Stockholms slott, så befinnes skill- naden vara högst betydlig; såväl salthalt som hårdhet och halt af organiska ämnen är vida mindre än hos de bästa af stadens | HARTMAN, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOHM. 191 brunnar; orsaken deruti är helt visst den, att brunnarna der äro mera skyddade för tillkomst af förorenande ämnen. Ett prof af vatten fran sydvestra brunnen uti Kongl. Slottet hemtadt den 27 Februari 1867 visade på hundratusen delar vatten en halt af endast 2,65 delar organiska ämnen och 14 delar fasta beståndsdelar. Ett annat prof af vatten från nyssbemälde brunn uti Kongl. Slottet, hemtadt i slutet af April, lemnade en fast återstod af 13,76 delar på 100000 delar vatten. Hårdheten hos dessa vattenprof uppgick icke till mera än 2,59. Salpeterhalten visade sig vid jemförande försök vara vida mindre än den uti Brunkebergstorgsvattnet och lägre än hos de flesta andra brunnarna. Stockholms brunnsvatten är väl i de flesta fall Mälarvatten, som blifvit mer eller mindre belastadt med salter och organiska ämnen; vi se uti vattnet från Kongl. Slottet ett exempel på huru liten förändringen kan blifva, då brunnen skyddas från till- försel af förorenande ämnen. Mälarvattnet håller i sig sjelft 8—9 delar fasta ämnen på 100000 delar vatten; förändringen hos Slottsbrunnens vatten utgöres således af en mindre betydlig tillökning af fasta ämnen. De åtgärder, hvarigenom Stockholms brunnsvatten kunna småningom förbättras, äro följande tvenne: 1:o. Förhindrande så mycket som möjligt att förorenande ämnen intränga i brunnen eller i brunnens närmaste omgifning. Detta bör kunna tillvägabringas genom anbringande i brunnens närhet af vattentät gatubeläggning och aflägsnande från brunnen af urin, ruttnande ämnen m. m., genom vattentäta från brunnen stırkt lutande rännstenar eller trummor. 2:0. En förbättrad eller ändamålsenlig gaturenhällning; sa som gaturenhällningen för närvarande bedrifves är den hvarken för brunnarna eller för helsovården i allmänhet fördelaktig. Vid gaturenhållning. är det icke nog att aflägsna sopor m. m. från sjelfva gatan utan man måste äfven se till att fasta 192 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. ämnen, afskräden m. m. icke få tillfälle att qvarligga i ränn- stenarna och der förruttna och kringsprida skadliga ångor. För allmänna helsovården äro rena rännstenar af större „vigt än de med renhållningen sysselsatte synas inse. Den som med uppmärksamhet iakttager gatusopning i Stockholm skall finna att man ofta nog går tillväga på ett alldeles motsatt sätt, som för ändamalets vinnande är alldeles olämpligt; i stället för att, som sig bör, befria rännstenarna från fasta ämnen, sopas dessa, synnerligast då regnväder inträffar eller vattentillgång finnes ned uti sjelfva rännstenarna, för att med det rinnande vattnet och med .tillhjelp af qvasten, då så behöfves, undan- skaffas från den gatudel, som bearbetas; vattenledningsstrålen är för dessa gatusopare en kärkommen, och icke obetydligt an- litad hjelpare att bortföra sopor och afskräden. På detta sätt aflägsnas soporna och föras vidare; en del afsätter sig dock under vägen, och ligger sedermera qvar och förruttnar, spridande kring sig osunda ångor. Då vattenström- men är tillräckligt stark bortföres massor af sopor och afskräden ända till de staden omgifvande vattendragen, uti hvilka dy- samlingarna småningom på ett betänkligt sätt förökas, och till följe deraf blifva mer och mer osunda och vid inträffande far- soter gynnande för den herrskande sjukdomens utbredning. En del af de förruttnande ämnena utlakas af vatten, som sedan nedtränger i jordlagren och söker sig väg till brunnarna. | Hvad som blifvit, sagdt om gator, gäller till en del äfven om gårdar; och torde i detta fall få påpekas hus i närheten af Drottningatans sydligare del, der afskräden i icke obetydlig mängd dagligen upplägges invid och uti rännstenen bakom ingångsporten och, då diskvatten m. m. utslås, medfölja dessa afskräden och nedföras till grannarna, hvilka med bästa vilja icke kunna vid- magthälla snygghet. Den som följer rännstenarnas gång uppåt kan lätt spåra hvarifrån dessa orenligheter utgå. Under sådane förhållanden, som de, hvilka här ofvan blifvit berörda, kan vattenledningen omöjligt åstadkomma det välgörande inflytande, åtminstone icke HAMBERG, KEMISK UNDERS. AF BRUNNSVATTNET I STOCKHOLM. 193 i den grad, som kunde ske, ifall dylika oordningar upphörde. Afhjelpande af berörda missförhällanden äro af vigt icke allenast för minskning af brunnars och vattendrags föroreningar, utan äfven för minskning af illaluktande osunda gasers mängd uti den atmosferiska luften. De atgärder, som kunna företagas till dessa olägenheters afhjelpande böra derföre blifva för befolk- ningen i hygieniskt afseende af största betydelse, och jag har äfven ansett mig böra fästa uppmärksamhet på dessa förhal- landen, såväl för deras vigt i allmänhet, som för det nära sam- band de ega med det mig anförtrodda uppdrag. tv | ! é 4 - Ft 4 - i I 4 PE H 3 \ kr VAN x « 4 IE I 0 i r 4 , ' + , Zz De i + 4 | BR premien RR Ne a STOCKHOLM, 1868. P. A. NORSTEDT & SÖNE Ber 4 Br I Ir FE ARE yt ) # i iupl löda N a a > esitsii)h . m i; cb Dj RR 4 | f nt ; 3 dd i A i -= 7 S I Ä > % ir . i UU j 7 er ” 4 Z E \ 2 7 s x f \ d st - kei £ a if ‘ « , of 3 u + 7 4 » = I oO un 3 SÅ få Lf fe Å 1 vy A | che u SE Ner Ry Öfrersiet af K Vet Akad .Förhandl. 1868. | INN > " ai | då Må il ha Du a" AUT, KUL Oiversio m taf K Vetensk. Akad. Förhandlingar 1368. Fiq.36. N.O. Björkman del. ir ıchter & Seedorff, Stockh. chla 7 ” ' i AL T Yi 1 N, „ I I d ju MM Öfversigt af K Ver. Akad Forhandl 1868. Tafl: ——- Pr = r ER) ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. ı SE | Ba Pe Onsdagen den 11 Mars. Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot, Engelske Fysikern Sir DAVID BREWSTER med döden afgätt. Genom nådig remiss hade Kongl. Maj:t infordrat Akade- miens underdäniga utlatande öfver Professoren G. SVANBERGS ansökan om ett understöd af 1,500 R:dr ät Fil. Doktorn R. RUBENSON för ordnande och bearbetning af de meteorologiska tim-observationer, som under de tre sista åren blifvit under D:r RUBENSONS ledning utförda pa Upsala observatorium; öfver hvilket ärende Hrr EDLUND och LINDHAGEN afgafvo infordradt yttrande. som af Akademien godkändes att ligga till grund för hennes eget utlåtande i ämnet. Herr " NORDENSKIÖLD redogjorde för en genom H. Exc Statsministern för utrikes ärendena insänd, af plantage-egaren på ön S:t Thomas Hr RAUPACH meddelad och författad upp- sats öfver förloppet af den i slutet af förlidne år timade jord- bäfning på nämnda Vestindiska ö.* Herr S. LoVÉN föredrog en af Docenten D:r P. T. CLEVE författad afhandling: "Svenska och Norska Diatomaceer”’*; gaf meddelande om en märkvärdig aflagring i norra Tyskland af subfossila Nordsjö-molluskers skal, samt lemnade ett bidrag till kännedomen om Nordsjöns Echinodermer. Hr LINDHAGEN redogjorde dels för de under förra året inom landet utförda arbeten för den medeleuropeiska gradmät- ningen, och dels för det besök, hvilket han på uppdrag af Aka- demien förliden höst gjort i Berlin för deltagande i den all- 196 männa konferens, som derstädes hölls mellan delegerade fran alla i nämnde gradmätning deltagande länder; Ööfverlemnade en uppsats af Hr C. W. BLoMSTRAND: ”Om Westana Minera- lier”’,* och en annan af Lektor C. F. E. BJÖRLING: ”Om vil- koren för rötternas till algebraiska eqvationer realitet”*; samt föredrog en af Conservator W. MEVES inlemnad berättelse om den resa, hvilken han på Akademiens bekostnad under förra sommaren, utfört för ornithologiskt ändamål inom landets syd- ligaste landskaper.* Till utländska ledamöter af Akademiens sjunde klass ut- sågos genom val Geheime Medicinalrådet, Professorn vid Uni- versitetet i Berlin Hr W. GRIESINGER och Professorn i Medi- cin och Fysiologi vid Universitetet i Paris Hr CLAUDE BERNARD. Den Lindbomska belöningen beslöt Akademien att tilldela Läroverksadjunkten D:r C. W. PAYKULL för hans i Akademiens handlingar införda afhandling: ”Bidrag till kännedomen om Is- lands bergsbyggnad.” Till utförande af vetenskapliga resor inom landet beslöt Akademien att för året anordna följande belopp: åt Läroverks- Collegan KRoK 400 R:dr, för undersökning af algvegetationen längs Bottniska vikens kuster; at Docenten P. OLSSON 300 R:dr, för anställande af forskningar utefter Sveriges vestra kust öfver fiskarnes helminther "och parasitiska crustacéer; at Läro- verks-Adjunkten ©. O. von PORATH 200 Rdr, för undersökning af några valda slägten af Skånes och Blekinges evertebrater; och åt Studeranden vid Upsala Universitet S. ALMQVIST 400 . Rdr, för undersökning af Jemtlands och Medelpads vegetation i allmänhet, och särskildt af dessa landskaps laf-flora. Utaf de medel, hvilka Akademien fatt till förfogande för instrumentmakeriernas uppmuntran, tilldelades, på Inspektionens förslag, belöningar åt fysiska och -mathematiska instrument- = makarne GUSTAF SÖRENSEN och GUSTAF CARLMAN. 197 “ Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 3. Om Westanä Mineralier. Af CC. W. BLOMSTRAND. [Meddeladt den 11 Mars 1868.] Jag har vid ett föregående tillfälle lemnat en allmän öfver- sigt af mina iakttagelser rörande vid Westanå öde grufva före- kommande mineralier. Af mellankommande göromål af annan art har jag blifvit förhindrad att tidigare meddela den ännu felande redogörelsen för den rent kemiska undersökningens resultater. Med afseende på utförandet af analyserna vill jag endast anmärka, att jag hade tillräcklig anledning att bepröfva brist- fälligheten af de äldre methoderna för bestämningen af den fos- forsyrade lerjorden. Fosforsyrans utfällning ur med vinsyra för- satt ammonialisk lösning blir vid närvaro af lerjord ingalunda fullständig. Lika litet tillfredsställande är BERZELI för öfrigt så sinnrika method, efter hvilken fosforsyran frigöres genom kiselsyra. Vare sig vid smältning med soda och kiselsyra eller vid fällning på våta vägen medelst kiselvätska sökte jag för- gäfves erhålla lerjorden fri från fosforsyra och lösningen fri från fosforsyrad lerjord. Endast vid användningen af molybden- syrad ammoniak, som dock medför olägenheter vid de öfriga beståndsdelarnes bestämning i följd af de stora qvantiteter mo- lybdensalt, som vid en betydligare fosforsyrehalt måste använ- das, lyckades jag erhålla en fullt skarp bestämning af fosfor- syran. För öfrigt torde knappt behöfva anmärkas, att tillgån- gen till detta utmärkta reagens medgaf tillgodogörandet äfven af de äldre bestämningsmethoderna sedan jag väl blifvit upp- märksam på nödvändigheten att efter vägningen pröfva hvarje särskild fällning såväl som den slutliga lösningen på en möjlig halt af fosforsyra. Vid nagra i öfrigt fullt tillfredsställande 198 ÖFVERSIGT AY K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. analyser måste på detta sätt fosforsyrad talk afvägas i ända till 5 särskilda portioner. Methoden medelst tenn kom jag ej att anlita. Största olägenheterna föranleddes dock af svårigheten eller i vissa fall rättare omöjligheten att erhålla fullt rent materiel för undersökningen samt de alltför små qvantiteter, som vid en del af de i det följande beskrifna mineralierna stodo mig till buds. Enkla Phosphater. 1) Berlinit: 2ÄIP+H. (Efter Professorn och Generaldirektören N. H. BERLIN.) Förekommer i derba massor utan spår af genomgångar Färglös till gråaktig eller blekt rosenröd. Brott ojemnt. Ge- nomlysande. Ger i kolf vatten och blir vid upphettning för blåsröret hvit utan att smälta. Skiljes lätt från qvarts, som den i öfrigt i hög grad liknar, genom den starkt blå färgningen med kobolt. Angripes knappt af syror, men decomponeras med lätthet vid smältning med alkali. Den smälta massan löses ytterst lätt i vatten under stark värmeutveckling med afskil- jande af en ringa mängd jernoxid. Häardhet nära qvartsens. Sp. v. = 2.64. Träffas sparsamt innesluten i qvarts, från hvilken den van- ligen 'skiljes genom en svag strimma af lazulit. An. 1. 2. 3. POPE SAS 54.45 54.73 54.57 ANOSSRLRHEE TER 40.07 — 40.09 FEOE IHR HRIDAl : 0.25 — — Mn ÖPPET SOL Spar — -— FLORENS Lee 4.61 3.70 4.05 STÖTER ME Re — 0.48 — "Beräknas medium häraf med afräkning af kiselsyran erhålles: FORNA NEN: 54.84 30.89 5.00 SIOERA RE AM, 40.27 18.95 20 0.26 1.110 FÖRRA Runda 4.14 3.08 0.59 BLOMSTRAND, OM WESTANÄ MINERALIER. 199 Mineraliet utgör således vattenhaltig neutral fosforsyrad lerjord. 2) Trolleit: äl P3 + 3H eller 3ÄIP + Äl. (Af Excellensen H. G. TROLLE-WACHTMEISTER, hvars skogsegendomar sträcka sig till närheten af grufvan.) Derb med otydliga spår af genomgångar. Färg blekgrön. Genomlysande med mer eller mindre tydlig glasglans. Härdhet något mindre än föregåendes. Brott jewmnt till skåligt. För blåsröret som föregående äfvensom i förhållandet till kemiska agentier. Sp. v. 3.10. Uppträder aldrig i större sjelfständiga partier, som före- gående, utan alltid i smärre nästen och gängar tillsammans med andra phosphater. An. J. 2. 3. 4. POS... rn 46.27 46.87 45.98 46,49 AOI rg — — — 42.96 Bel)er.. 42. 3.02 — 2.22 2.96 EaBR 3. 2. — — — 0.97 Sl — — 0.68 — Medium med afräkning af kiselsyran ger: ROSETT 46.72 26.31 5.00 AO 3422. .. 43.26 20.35 0 PeO 2.705 0.82 + Kae. 4.2.3. 0.97 0.28 — HOM2.947.116.23 5.54 1.04. 3) Augelith: Äl P + 3H. (Af aiyr, glans.) Skiljes lätt från föregående genom sina 3 tydliga genom- gångar, hvarefter mineraliet utan svårighet klyfves, samt genom sin starkt framträdande perlemorglans, äfven då det uppträder mindre tydligt kristalliniskt. Färglös eller vanligen blekt röd- aktig. Förhåller sig för blåsröret och till reaktionsmedlen som föregående, men ger i kolf märkbart mera vatten. Sp. v.=>2.17. 200 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Förekommer ytterst sparsamt i små partier, inneslutna i andra phosphater isynnerhet i de egendomligt brokigt färgade stuffer, der flere sådana uppträda, om hvarandra. Oaktadt mineralets kristalliniska structur föranledes en väsendtlig olägenhet vid den analytiska bestämningen genom den mekaniskt inblandade kiselsyran, som regelbundet förefinnes i desto större mängd, ju mindre tydliga genomgångarne visa sig, tills egentligen endast glansen qvarstår såsom i yttre hänseende betecknande. Emellertid torde icke dess mindre äfven de ana- lytiska resultaterna kunna tjena som stöd för mineraliets upp- ställande såsom sjelfständigt species, då, vid afräkning af den i hög grad varierande kiselsyrehalten, öfverensstämmelsen mellan de särskilda analyserna är allt för omisskännlig att kunna bero på blotta tillfälligheter. I nedanstående analyser är denna från- räkning af kiselsyran för korthetens skull redan utförd: 1, 2 3. 4. PO NE 35.07. 34.52 3495 a MO 48.69 5041 48.71 48.80 eos, Ne 0.75 0.92 1.16 0.75 Mn... = — = 0.31 OR N an a 1.09 HÖG Air 12.75. 9 12,75 000213108 I An. 1 fanns endast spår af kiselsyra. Mineraliets egen- skaper framträdde också särdeles tydligt utpreglade. I An. 2 äro afräknade 11.91, i An. 3=13.00, i An. 4=4.29 pr. SiO?. Tages medium af dessa analyser erhålles: 0. BO an. 35.04 1956 5.00 NOS. 49.15 23.04 | 5 5.95 BO el 0.89 026 | MOON 0.31 0.07 | 0.09 GAO. 100. OS AN HÖLrol lake 12.85) 140: se BLOMSTRAND, OM WESTANÄ MINERALIER. 201 Relationen kan således antagas =5:6:3, som ej väsendt- ligen förändras, om den väl utan fråga oväsendtliga kalkhalten frånräknas såsom Ca °P. Dubbel-Phosphater. 4) Lazulith: (Mg, Fe)? P + ÄR P2 + 3H. I derba dock stundom tydligt kristalliniska partier renast i qvarts. Färg mörkt azurbla. An. med afräkning af 0.68 kiselsyra: 1. 0. I OPEN Aa 43.83 24.69 5,00 OR DZ 15.29 3.09 MO. tee oto 9.05 3.62 | (ATG 0 RT N 1.82 1.74 1 WARME I 0.84 0.26 | 15 MO 0.18 0.04 I (GLO MEET 30:10 0.02 HÖRS Ivana. 5.02 5.09 1.03 100.36 5) Attakolith: 2 (Ca Mn)? P + Äl B2+6M eller (Ca Mn)? P + Äl P + 3H. (Af årtrazevs lax, för den karakteristiska manganfärgen.) Derba massor med otydligt kristalliniskt brott. Färg blek- röd, erinrande om den bekanta svafvelmanganfärgen. Härdhet omkring 5. Smälter lätt för bläsröret och vid starkare hetta under tydlig blaskastning till ett brungult glas. Ger med soda stark manganreaktion. Angripes högst ofullständigt af syror. Eg.v.—= 3.09. An. al 23 3. Med. PO5 u. 33.28 3357 Ri 32.92 In 232, 28.06 26.26 zu 27.16 RE ir 4.49 u 3.63 Ma a Al) 7.54 2 7.32 EP — 12.04 —— 12.04 202 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. An. 1. 28 u Med. MoOR... ha Er 0.30 u 0.30 NO: _ an 0.41 0.41 SO 8.26 8.94 Be 8.60. Afräknas kiselsyran sasom mekaniskt inblandad blir me- dium af analyserna: 0. POR 36.06 a 20.32 NIO FE 39.75 14.00 ua mol. 3.98 1.20 2 NaOR 8.02 1.80 EN 13.19 BT Ds Mor 0.33 0.13 Sm NO 4.045 0.12 HOSE. 1650 ei 6.10 Förhållandet blir sålunda i det närmaste: 20:15:6:6, hvilket motsvarar den första af ofvan anförda formler. Ville man antaga, att kiselsyran vore inblandad i form af lerjordssilicat, kunde erhållas den enklare och på grund deraf också sannolikare formeln: (Ca, Mn)? P + ÄP P+3H. Öfverensstämmelsen med afseende på den funna kiselsyre- halten torde väl kunna räknas som tillfällig, då med bibehål- lande af kiselsyran såsom för mineraliet väsendtlig knappast synes möjligt att erhålla någon antaglig formel. Af detta mineral anträffades en enda större klump på om- kring ett lispunds vigt med jemförelsevis ringa inblandning af främmande phosphater. Mineralet synes således på ett visst ställe i grufvan hafva förekommit i större massor, medan det på andra helt och hållet felats. 6) Kirrolith: 20a2P + APP +34. (Af ziooos, blekgul). BLOMSTRAND, OM WESTANA MINERALIER. 203 Derb med ojemnt brott. Färg blekgul. Härdhet 5 till 6. Eg. v. = 3.08. Smälter för blasröret ännu lättare än föregående till en hvit emalj. Med soda manganreaktion. Decomponeras i fint pulver, med lemning af en ringa olöslig återstod, vid fort- satt digestion med chlorvätesyra. An. % 2. 3. EO RNA 3917 39:36 — A102. ra NN ARE — 20002 — BO, 2ER... 27.94 28.07 = IMHO AA — 2.14 — BEA AE. pe — 0.87 — ME. N _ 0.20 — ED ORAL Mr — 0.11 == 15 TO RENTEN 4.98 — 4.69 Olöslig rest ...... — 4.60 = Afräknas den olösta äterstoden erhälles sasom medium af analyserna: ED Er a RN oe 41.17 23.20 5.00 AO E er 20.54 9.67 2.08 Baer. 29.37 8.31 | VETT Öre fra da 2.24 0.50 I eo JM % 03 020 196 ER. 2a. 0.21 008 | Et 0700) 1210 TEEN 5.06 4.50 0.97 99.61. Mineralet förekommer ytterst sparsamt och i de få stuffer, jag haft att tillgå, i smärre partier insprängdt med ett annat till färgen ljusblatt phosphat, hvars sammansättning kunde an- ses motsvara formeln (Ca, Mg) P + ÄBP +3H, sävidt man ej vill anse riktigast att deri endast antaga en intim mekanisk blandning af Lazulit med ett lerjords-silicat. Då i hvad fall som helst torde vara så godt som omöjligt att afgöra den verkliga lerjordshalten, ega de nedan anförda analyserna i och - 204 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. för sig föga värde, men må dock för fullständighetens skull upptagas (1 med kolsyradt alkali, 2 med soda och kiselsyra) P0: Ente 2 31.42 ISO AO IDO BRICKOR 36163 39.34 ENDE LAN IR ER PR BEN, 2.08 1.91 POS. Re 4.40 5.01 MON. BEREIT I 6.31 6.32 MON. RE Per 1.29 — 90:42, AS aa RE 5.98 5.84 Si0? och oangripen rest 10.57 — Det saväl här som i det gula Phosphatet inblandade ler- jordssilicatet (efter försök med den vid analys af det senare mineralet erhållna återstoden kunde det ungefär anses motsvara formeln Äl Si?) må särskildt anmärkas för sin stora svårangriplig- i het på våta såväl som på torra vägen. Resten (10.57) i nyss anförde analys smältes t. ex. 4 särskilta gånger med alkali ef- ter lika ofta förnyad pulverisering, innan lerjordshalten var full- ständigt utdragen och den grusiga beskaffenheten hos det ode- componerade pulvret ej längre gaf sig tillkänna. 7) Svanbergit: , (Öa Pb)» + Älsß2 + 6H. Uppträder vanligen i form af korniga kristallaggregater, | mera sällan i tydligt utbildade kristaller, tillsammans med qvarts | eller jernglimmer. Sp. v.—=3.29. Färg blekt honungsgul till | brunröd, genomlysande- Angripes knappast af saltsyra, med | svårighet till och med af svafvelsyra. Ger i kolf ymnigt vat- | ten med sur reaktion. Vid lindrig rödglödgning bortgår vatten | med endast spår af svafvelsyra. Vid fortsatt hvitglödgnings- | hetta kan hela svafvelsyrehalten utdrifvas. | En analys gaf, med frånräkning af 2.01 kiselsyra: FÖR bankiren 15.70... 1884 0500 Se 15.99 > AlOS......... 2.34.95, ..16.46,, DA BLOMSTRAND, OM WESTANÄ MINERALIER. 205 Gi Mr 1659 4.74 MD... 024 0.09 ha Herr. 0.73 0.16 = DHO. ås 332 0237 Boslhlur.. 1221 105 613 100.21. Vattenhalten är naturligtvis bestämd med särskilt prof. Sasom den enda fullständist utförda, jag för näryarande har att tillgå, har jag låtit denna analys ligga till grund för beräkningen af resultaterna, då det synes mindre berättigadt att beräkna medium af flere analyser, anställda på prof af olika stuffer. En annan temligen Öfverensstämmande analys gaf 02 16.33:150° 716.18, A10>— 35.29, Ca0O'= 17.07. Suat- velsyran, som syntes mig företrädesvis af vigt att noga be- stämma, erhölls i andra försök — 16.64, 16.61, 17.11 och 18.08, vattnet 11.75 och 11.90. AÄfven kalk och fosforsyrehalten sy- nes ej vara fullt konstant. Sättes emellertid pa grund häraf syrerelationen —5:6:9:3:6, erhälles anförde formel, som med afräkning af den dubbelt sa höga vattenhalten (6 i stället för 3 atomer) öfverensstämmer med den af RAMMELSBERG efter IGELSTRÖMS analys beräknade formeln för Horrsjöbergets Svanbergit. Jag har ej kunnat draga i betänkande att anse båda mi- neralierna identiska, om också blandningsförhällandena, hvad särskildt de basiska beståndsdelarne beträffar, ej obetydligt af- vika från hvarandra. IGELSTRÖM fann nämligen: ER NE Nee "ai 17.80 SORT ala ul. Jona 17.32 JIA USER nn ee ae 37.84 CR er DE TEASER EHRE ERTT 6.00 1121 Re EN ee EU NIE TEEN TI AHEBITER 1.40 N RN RE EN RER 12.84 BO a Lala. a LA br pers derna 6.30 Den betydande natronhalten kunde räknas som en väsendt- lig skiljaktighet, men torde dock så mycket mindre gifva an- 206 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. ledning till mineraliernas särskiljande fran hvarandra, som ge- nom af D:r N. SVENSSON & härvarande laboratorium utförda analyser a den Wermländska svanbergiten till fullo bevisats, att mineralet äfven ä Horrsjöberget till och med, som det synes, . i vanligaste fall, uppträder med afgjordt rädande kalkhalt och med jemförelsevis ganska ringa halt af alkalier. I medium af 4 ganska väl öfverensstämmande analyser erhölls: So% Et. AVR 13.921) 98.3520, als Pos 16.15 9.099 5.00 Arosa NG 3957 18.523) = nie. er 1.79 Ba ar CAO 11.79 3.368 NAO: OM) ri 0.93 _ 0.240) 2.02 ROY, ‚lat RNA 0.43 0.073) HOT hal ‚Ed 14.74 13.1020 Son | 99.32. Häraf beräknas den dock måhända nog invecklade formeln: (RP + RP) + 3 (RS) + 14H Den i ofvananförda analys af Westanä-svanbergiten an- märkta rätt betydliga blyhalten, som för öfrigt är af särskildt intresse såsom ytterligare antydande den redan af andra grun- der framhållna nära slägtskapen med Beudantiten, lemnar ännu ett bevis för det vexlande blandningsförhållande, hvari de ba- siska oxiderna i ifrågavarande egendomliga mineral kunna ingå. Blyhalten är också för ingen del konstant, utan felas stundom helt och hållet. Att den icke härrör af insprängd blyglans är utom allt tvifvel. Att vattenhalten äfven i Westana-mineralet är större än den efter RAMMELSBERGS formel antagna, bevisas äfvenledes af SVENSSONS analyser. Det hade varit min afsigt att vid vunnen tillgång på Horr- sjöbergets Svanbergit underkasta mineralet från båda fyndorterna en grundlig jemförande granskning för att om möjligt förlika de hvarandra ännu väl mycket motsägande resultaterna. Jag har dock hittills ej dertill kommit i tillfälle. Emellertid torde åt- BLOMSTRAND, OM WESTANÄ MINERALIER. 207 minstone kunna anses tillräckligt ädagalagdt, hvad för mig alltid var hufvudsaken, att Westanå och Horrsjöbergets svafvelsyre- phosphater ej äro att betrakta som väsendtligen åtskiljda. Att svanbergiten, som sålunda i värt land erhållit sin andra fyndort, är ett i ordets fullaste bemärkelse sjelfständigt mineral och icke, såsom RAMMELSBERG som det kunde synas på goda grun- der ansett sannolikt, en blott sönderdelningsprodukt af lazulith genom inverkan af oxiderad svafvelkis, torde knappast för na- gon synas tvifvelaktigt, som varit i tillfälle att iakttaga mine- ralets förekomst vid Westanå. Af samtliga phosphaterna, ej en gång apatiten undantagen, är svanbergiten den ymnigast före- kommande. I grufvans närvarande skick, då den på platsen qvarlemnade malmen är så godt som det enda egentligen till- gängliga, som förtjenar en närmare granskning, äro, utom svan- bergit och apatit, knappast några phosphater att anträffa. Att ej nämna det svafvelkis synes helt och hället saknas, har jag för min del ej påträffat någon enda stuff, som pa en gång innehållit svanbergit och lazulith. Den förra uppträder alltid isolerad eller endast i blandning med vanliga mineralier, jern- glans, qvarts och glimmer, under det lazuliten regelbundet före- kommer intimt blandad med eller åtminstone i närheten af ett eller flere af de öfriga phosphaterna. Man synes häraf vara berättigad till den slutsats, att svanbergiten åtminstone är lika ursprunglig som de icke svafvelsyrehaltiga fosforsyreföreningarne, som på stället förekomma. Silicater. Af allmännare förekommande Silikater anträffas i sjelfva den malmförande gången så godt som ensamt qvarts och glim- mer. Af basiska blandningsdelar är liksom vid phosphaterna lerjord den afgjordt rådande. Af särskildt intresse är 8) Cyanitens förekomst såsom i sin mån antydande den märkvärdiga analogien mellan de båda mi- neralfyndorterna vid Horrsjöberget och Westana. Till utseendet 208 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. (den blekgröna färgen o. s. v.) fullkomligt öfverensstämmande med Horrsjöbergets cyanit, uppträder dock mineralet här ytterst sparsamt. Analysen gaf: 0. SON 38.82 20.70 2.38 410812. 21nlalln 58.93 2548), ze nia 1.40 \1.0.40)in an EKO: ARN 1.37 100.52 Utan afseende på den något för höga kiselsyrehalten, som naturligen förklaras af svårigheten att erhålla fullt qvartsfritt material för undersökningen, kan häraf härledas den allmänna formeln Äl Si för cyaniten, som alltså bland Westanå-silica- terna kan sägas intaga ungefär samma plats, som Berliniten bland phosphaterna. Bland öfriga lerjordssalter är 9) Pyrophylliten den för lo- kalen ojemförligt vigtigaste. Då detta länge kända mineral re- dan varit föremål för grundliga undersökningar, har jag ansett en upprepad analys fullkomligt öfverflödig. Före den senast anställda grufbrytningen, såsom sprickfyllnad i den anstående malmen, lätt nog tillgänglig i större qvantiteter, träffas numera äfven pyrophylliten särdeles sparsamt. 10) Westanit: Al? Si? + H. Vanligen i sträliga kristalliniska partier, någongång i väl utbildade prismatiska kristaller inbäddade i pyrophyllit. Fär- gen tegelröd. Härdhet omkr. 2.5 (skäres lätt med knif). För blåsrör sväller ut och blir hvit, men smälter ej. Löses trögt i fosforsalt under svag jernreaktion. Angripes ej af syror. Analys (1 med kolsyradt alkali, 2 med fluorvätesyra): SI URN NE ERELRUELN Rei 42.91 (42.53) > PO? 1.12 51.14 BLOMSTRAND, WESTANÄ MINERALIER. 209 eo ANNINA 1.56 1.01 ee en... 4.17 (100.00) Den ringa fosforsyrehalten kan tydligen ej vara väsendtlig. Da kalk fullkomligt felas, måste den varit bunden vid lerjord, möjligen efter formeln Ål P. Frånräknas således 1.98, erhålles- såsom medium af analyserna: 0. ST ce 43.440, 23.150578 TS TORE 51.02 2373) 00 BO eo 1.30 0:39,10, 1217, NONE Bo 8008 Särdeles anmärkningsvärd är den redan antydda med af- räkning af glimmern sa godt som fullkomliga bristen pa de an- nars sa vanligt förekommande dubbelsilicaterna med enatomiga baser. Der sådana baser, om också alltid i ringa mängd, fun- nits att tillgå, hafva kiselsyran och lerjorden med dem samman- trädt i egendomliga blandningsförhallanden, som ej medgifva identifieringen med bekanta mineralier, under det å andra sidan den särdeles sparsamma förekomsten såväl som svårigheten att erhålla med säkerhet rent mineral lägger väsendtliga hinder i vägen för ett bestämdt särskiljande af kemiskt och mineralogiskt sjelfständiga föreningar. Jag kunde derför ansett temligen öf- verflödigt att vidare om dem meddela, men då de en gång blif- vit föremål för undersökning, må för fullständighetens skull äf-- ven anföras de om än så ofullständiga iakttagelser jag rörande dem haft tillfälle att göra. I mina anteckningar har jag således under namnet Näsumit (af Näsums socken, hvari grufvan befinnes) särskiljt ett egen- lomligt till färgen krithvitt, derbt eller finkornigt kristalliniskt nineral, som för öfrigt särdeles utmärker sig genom sin mjuk- aet, da det lätt repas med nageln. Det har endast anträffats i "inga mängd tillsammans med det under namnet Attakolit be- ‚ecknade köttröda phosphatet. Analysen gaf: 210 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Ssi07. Bere 48.79 POHL 2.41 Ale TEE 28.44 Bessere 1.30 Mu 2 ee 0.34 (BEN rn 13.21 FT (2 dT 4.21 89.70 Afräknas fosforsyran antagen såsom Ål P, erhålles: so I 5091 27.16 _ 6.00‘ Lose Men 27.86 12.10 Pos Mare 1.36 ot an ee 0.364). 0108) CAD hi 13.82 dr In HOennee 439 3.90 0:85 98.70. Med förutsättande af relationen 6:3:1:1, skulle kunna uppställas formeln: R Si + Ål Si2+ H. Ånnu vida sparsammare förekommer ett mörkt, svartbrunt | mineral, som, i form af små, tunna kristalltaflor ligger in- | bäddadt i lösare, glimmerblandade partier af nyss nämnda | manganhaltiga phosphat. Då de små kristallerna lätt utploc- kas från den lösa moderstenen, var här största svårigheten att erhålla tillräcklig mängd för undersökningen. Med den högst ringa qvantitet, som jag till försöket måste använda, kan efterföljande analys ingalunda anses tillräckligt afgörande för uppställande af en formel. Den må dock meddelas för att atminstone ge en föreställning om mineralets allmänna samman- sättningsart: | SLÖ FI ad tal. 30.47 16.25 8.00 AO Hg rien sg 30.45 14.15 BEG a use) 15.00 4.50 Ur BLOMSTRAND, OM WESTANÄ MINERALIER. 211 MIOÖMCo Ne 8.55 1.90 FTIR Fe 3.54. Zoo Te MORE 160 070 BOzkkpAn. deli 1.08 0.60 HOUSE Aug 7.35.» 2.06.53 03.20 98.04 i ‘Med relationen 8:9:2:3 skulle sammansättningen ungefär motsvara formeln: R? Si + 3Äl Si + 3H. Slutligen må anmärkas ett genom sin brunröda färg lätt igenkändt mineral (jag betecknade det derföre med namnet Mar- tolith), för öfrigt fullkomligt derbt och till sin allmänna habitus, afräknadt den karakteristiska jernfärgen, erinrande om de derba phosphaterna, med hvilka det också uppträder blandadt, i sin mån bidragande till den egna färgvexling, man pa Westanä- stuffer ej sällan far iakttaga. Till sammansättningen bildar det också ett slags naturlig öfvergangslänk mellan kisel- och fosfor- syre-mineralierna, då båda syrorna ingå i allt för stor mängd att endera af dem kan räknas som oväsendtlig, så vidt man ej snarast vill anse det hela som en blott tillfällig mekanisk bland- ning. Analysen gaf: Bor RT I ar Son Sa DI TAI SEN 624 os ENN 32.96 16.45 oe Rob 2 SEEN 1578 450), EN ao Er0IOGN SE FÖMSPAD torn 10.10 3.98 5.12 99.20 Med relationen 5:6:9:3:5 skulle man erhålla formeln: Ca? P + 3 Äl Si + 5H. Således skulle apatit (eller rättare bas. fosforsyrad kalk) och cyanit jemte vatten kunna sägas inga som blandningsdelar. Då mineralet knappt afficieras af syror, Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 25. 2 212 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. förefinnas de dock ätminstone ej i vanlig mening mekaniskt blandade. Det anförda torde tillräckligt gifva vid handen, att det varit ett föga tacksamt arbete att kemiskt undersöka de icke dess mindre i och för sig ganska intressanta stenarter, som vid Ska- nes så godt som enda egentliga mineralfyndort förefinnas. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 3 Svenska och Norska Diatomaceer. JANE JES IDA (reıaaanı [Meddeladt den 11 Mars 1868.] Tafl. IV. På senare tider hafva de lägre algerna utomlands varit före- mål för ifriga och grundliga forskningar; med rastlöst arbete hafva betydliga massor material till kännedomen om deras bygg- nad, utveckling, arter och geografiska utbredning blifvit samlade, under det att hos oss denna del af botaniken knappt börjat bearbetas. Under sådana omständigheter har jag ansett mig böra publieera en förteckning öfver arterna inom en bland de största familjerna bland dessa låga organismer, oaktadt det är klart, att densamma måste vara ofullständig, då jag studerat dessa växter endast som dilettant och vid sidan af andra gö- romål. För utarbetandet af denna förteckning har jag haft tillgång till ett icke så obetydligt material, för hvars erhållande jag till en stor del står i förbindelse hos Hr TH. FRIES, som lemnat mig till undersökning ett stort antal profver af sötvattensdepo- sita insamlade i Finmarken; Hr S. Loven, af hvilken jag er- hållit ett värdefullt material till undersökning af hafsformerna, nemligen bottensatser ur spritburkar, i hvilka lägre hafsdjur blifvit förvarade; Hr A. ERDMANN, som lemnat mig till under- sökning ett betydligt antal leror och gyttjor från olika delar af landet; Hrr MALMGREN och Gois, genom erhällandet af ett spar- samt men på intressanta former rikt material i deposita ur sprit- burkar, i hvilka hafsdjur från Finmarken blifvit förvarade; Hr 214 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. O. LANDGREN, som insamlat ett antal profver från sött och salt vatten i omgifningarne kring Göteborg samt i Vestmanland; Hr THEORIN, som lemnat mig en samling sötvattens-deposita från Småland, samt Hr A. LJUNGMAN, som anskaffat bottenleror från Kosteröarne. | Den med ämnet förtrogne, som öfverser följande förteckning, skall tvifvelsutan anmärka den stora likheten mellan Skandina- viens och andra länders diatomacé-vegetation, savidt det beträf- far sötvattensformerna. - Hafsformernas utbredning visar deremot väsendtliga skilnader. Bohusläns och Vestkustens diatomaceer äro ungefär de- samma, som blifvit iakttagne vid Englands eller Frankrikes ku- ster. Östersjöns diatomacéer utgöras, så vidt de hittills blifvit undersökta, af uteslutande bräcktvattens-former. Så finner man i Östersjön kring Gotlands kuster i enorm mängd Hpithemia turgida, gibba och Sorex, Achnanthes longipes, Rhoicosphenia cur- vata, Cocconeis Scutellum, Podosphenia ovata och Jurgensü, Cam- pylodiscus Clypeus, Synedra tabulata och fasciculata, Amphore med tunna kiselskal, Fragilarıa tenerrima, Mastoylora lanceo- lata ete. Schizonema-arter finnas visserligen, men hafva ännu icke kunnat bestämmas, då deras kiselskal äro för litet utveck- lade för att gifva några karakterer. I Östersjön fattas deremot, åtminstone har jag icke observerat de allmänna marina formerna Stauroneis pulchella, Rhabdonema arcuatum och Adriaticum!), Surirella lata och fastuosa, Pleurosigma formosum, Coscinodiscus- arter, Biddulphie, Synedra fulgens och superba ete. Norra ishafvet, savidt jag hittills lärt känna dess diatomaceer såväl genom undersökning af profver från Finmarken som från Spets- bergen och Grönland, tyckes innehalla fiera karakteristiska ar- ter, hvilka torde kunna betecknas sasom arktiska. Sadana torde följande vara: Melosira Franklini EHB., Spetsb., Finmarken, Grönland. Zygoceros Balena EHB., Spetsb., Finm., Grönland. ) R. minutum har blifvit funnen af Hrr ©. NYSTRÖM och WIDEGREN på djupt ratten i Alandshaf. CLEVE, OM SVENSKA OCH NORSKA DIATOMACEER. 215 Trigonium arcticum BRIGHTW., Spetsbergen och Grönland. (rammatophora aretica CLEVE, Finm., Spetsb., Grönland. Gr. arcuata EHB., Spetsb., Grönland. Gr. islandica EHB. (var. I major GRUNOW), Finm., Grönl. Amphora lanceolata CLEVE, Finm., Grönl., Spetsb. Äfven andra arter, hvilka jag endast funnit i profver från Grönland och hvilka jag hoppas inom kort få beskrifva, synas uteslutande tillhöra de arktiska hafven. Ishafvets diatomace- flora utmärkes för öfrigt genom temligen ymnig förekomst af arter, som mera sällan visa sig söderut vid Skottlands och Bo- husläns kuster, t. ex. den vackra Campylodiscus angularis, som synes endast förekomma i Ishafvet och Norra Atlanten. Päfallande är frånvaron 1 Ishafvet af flera söderut allmänt upp- trädande arter, såsom t. ex. Surirella lata och fastuosa, Acti- nocyclus undulatus, Rhabdonema Adriaticum. Ett noggrannt utredande af de marina diatomaceernas ut- bredning vore af största vigt für geologien, enär i ett stort an- tal af våra leror finnas fossila, väl bestämbara kiselskal efter diatomaceer, af hvilka vigtiga slut öfver beskaffenheten af de vatten, ur hvilka dessa leror blifvit afsatta, kunna dragas. Såsom anfördt blifvit, har jag undersökt ett icke sa obe- tydligt antal leror, hvilka jag bekommit af Hr A. ERDMANN. Då dessa undersökningar hufvudsakligen företagits för det Geo- logiska kartverkets behof, har jag i följande förteckning endast knapphändigt anfört de former, hvilka jag funnit i dessa leror. Endast i största korthet har jag trott mig böra här omnämna, att jag i allmänhet icke funnit diatomaceer i de ”hvarfviga le- rorna och merglarne”, samt att jag i den så kallade svarta le- rån funnit nästan konstant FEpithemia turgida, Campylodiscus Clypeus och eribrosus samt ofta Nitzschia scalaris, af hvilket synes temligen troligt, att dessa leror äro gamla Östersjö-leror. Vid den systematiska uppställningen af följande förteckning samt i afseende på terminologien har jag i denna uppsats liksom i min för icke länge sedan till Akademien inlemnade förteckning öfver Spetsbergens diatomacéer nästan obetingadt slutit mig till 216 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. de uti HEIBERGS grundliga arbete Conspectus eriticus Diatoma- cearum Danicarum (Kjöbenh. 1863) uttalade äsigter. Till utre- dande af synonymien har jag icke ansett mig böra i denna för- teckning lemna några bidrag, utan har endast citerat den auctor, efter hvilken jag bestämt hvarje art. Diatomacex. MELOSIRE$E GRUNOW. 1. Melosira AGARDH. 1. M. varians AG. (SMITH, British Diatomace@‘\) IL, p. 57). Sött, företrädesvis rinnande vatten. Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). Arendal. Stockholm. Upsala. Skåne, Råby och Degerberga. Subfossil: Temnarean i agyttja (A. ERDMANN). 2. M. subflexilis KG. (SM. IL, p. 57). Bräckt eller salt vatten. Östersjön, Färön och i Stockholms Skärgård. Vest- kusten, Göteborg vid Varholmen (O. LANDGREN). 3. M. hormoides KG. (Podosira h. SM. II, p. 53). Salt vatten. Vestk., Koster, i bottenlera från 25 famnars djup. (A. LJUNGMAN). 4. M. Franklini EHB. (Craspedodiscus? Fr. EHB., Micro- geol., T. 35 a, 23, f. 6. Pywidicula Adriatica? CLEVE, Diatoma- ceer fr. Spetsb., p. 662). Füinmarken, Grötsund (GOES & MALM- GREN). Denna art är en af de allmännaste diatomaceerna i norra ishafvet och igenkännes lätt på de likformigt och skallikt böjda skalen utan tydlig skulptur samt den till en smal linea reduce- rade bindehinnan. Cellerna förekomma nästan alltid fria. Denna art är äfven funnen vid Spetsbergen samt kring Grönland. 2. Orthosira THWAITES. 1. O. orichaleea SM. (Il, p. 61). Sött vatten. Smäl., Bolmen (THEORIN). | Subfossil: Ronneby badgyttja (ågyttja). 1) I det följande betecknas detta ofta citerade arbete med SM. CLEVE, OM SVENSKA OCH NORSKA DIATOMACEER. 2 2. O. punctata SM. (I, p. 62). Sött vatten. Vestman- land, Sätra (O. LANDGREN). Smål., Dannäs (THEORIN). Göte- borg, Mangasjön (O. LANDGREN). 3. ©. arenaria MOORE (SM. II, p. 59). Sött vatten, företrädesvis rinnande. Vestergötland, Billingen vid Ulunda. Gotland, Visby. 4. O. Kützingiana THWAITES. (Cyclotella K. SM. I, p. 27. Orth. HEIB., Consp., p. 31). Dräckt vatten. Finmarken, Jägervandet (Gois och MALMGREN). 5. ©. operculata KG. (Cyclotella o. SM..I, p. 28. Orth. HEIB., Consp., p. 32). Dräckt vatten. Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). Gotl., Fårön vid Marpes. 6. ©. Rotula Ka. (Cyclotella R. Sm., I, p. 28. Orth. HEIB., Consp., p. 32). Sött vatten. (Göteborg, Mangasjön (0. LANDGREN). 3. Paralia HEIBERG. 1. P. marina SM. (Orthos. m. Sm. II, p. 59. ' Paralia m. HEIB., Consp., p. 33). Salt vatten. Finmarken, Grötsund (Go&s och MALMGREN). Göteborg, Varholmen (O. LANDGREN), Koster (A. LJUNGMAN). Fossil: Uddevalla i lera från 108 fots djup under staden (S. LOVÉN). 4. Coscinodiscus EHRENBERG. 1. €. Oculus Iridis EHB. (Mierog., T. 18, f. 42. T. 19, f. 2). Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LovEn), Koster (A. LJUNGMAN). Fossil: Uddevalla i lera från 108 fots djup under staden (S. LOVÉN). S 2. C. lineatus EHB. (Microg., T. 18, f. 33). Saltvatten. Vestkusten, Varholmen (O. LANDGREN), Koster (A. LJUNG- MAN), Gullmaren (S. LOVÉN). 3. C. excentricus EHB. (KG. Bac., T. I, f. 9). Saltvatten. Vestkusten, Varholmen (0. LANDGREN), Koster (A. LJUNGM.). 218 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868 4. C. radiatus EHB. (SM. I, p. 23). Saltvatten. Vestkusten, Varholmen (0. LANDGREN), Koster (A. LJUNGMAN). 5. Actinocyclus EHRENBERG. 1. A. undulatus KG. (SM. I, p. 25). Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LovEn), Varholmen (0. LANDGREN), Koster (A. LJUNGMAN). 6. Auliscus EHRENBERG. 1. A. seulptus SM. (Eupodiscus sc. I, p. 25. Aul. se. PRITCH., Inf.). Saltvatten. Vestkusten, Koster (A. LJUNGMAN). BIDDULPHIE#& KÜtzinc. 7. CGerataulus EHRENBERG. 1. ©. Smithii ROPER (Transact. Mier. Soc., 7, p. 19). Salt- vatten. Vestkusten, Koster (A. LJUNGMAN). 8 Biddulphia GRAY. 1. B. Rhombus SM. (IM, p. 49). Saltvatten. Finmar- ken, Grötsund (GOES och MALMGR.). Vestkusten, Koster (A. LJUNGMAN). 2. B. aurita LYNGB. (SM. II, p. 49). Saltvatten. Fin- marken, Grötsund (GoÉS och MALMGREN). Vestkusten, Var- holmen (©. LANDGREN), Gullmaren (S. Lovkn), Koster (A. LJUNGMAN). | 9. Zygoceros EHRENBERG (CLEVE, Diatom. fr. Spetsb.). 1. Z. Balena EHR. (Biddulphia Balena BRIGHTWELL, Mier. Journ., 7, p. 181. Zygoceros radiatus BAILEY, Smith- sonian Contrib. 1853, T. 2 f. 29). Saltvatten. Finmarken, Gröt- sund (GOES och MALMGREN). 10. Trieceratium EHRENBERG. 1. T. Biddulphia HEıB. (Consp., p. 41.) Saltvatten. Vest- kusten, Koster (A. LJUNGMAN). CLEVE, OM SVENSKA OCH NORSKA DIATOMACHER. 219 FRAGILARIELE KÜrzınc. 11. Plagiogramma GREVILLE. 1. P. staurophora GREGORY (Denticula st. Trans. of the Roy. Soc. of Edinburgh, 21, p. 496). Saltvatten. Finmarken, Grötsund, sparsamt (GOES och MALMGREN). 12. Diatoma DE CANDOLLE. 1. D. vulgare BoRY (SM. II, p. 39). Sött och rin- nande vatten. Skäne, Degerberga. 2. D. elongatum AG. (Sm. II, p. 40). Sött och rin- nande vatten. Göta elf (O. LANDGREN). Gotland, Slite, äfven i bräckt vatten i Östersjön kring Gotlands stränder. 3. D. mutabile SM. (Odontid. m. U, p. 17. Diat. mut. HEIB., Consp.). Sött vatten. Småland, Svaneholm i Åhs socken (THEORIN). Subfossil: Ronneby badgyttja. 4. D. hyemale LYNGB. (Odontidium hyem. och mesodon SM. II, p. 15 och 16. Dixat. h. HEIB.). Sött vatten. Fin- marken, Tanens kyrka och Maaskelfven (TH. FRIES) Upsala. Gotland, Visby. 5. D. Harrisonii SM. (Odontid.? Harr. UI, p. 18). Sött och rinnande vatten. Skåne, Degerberga. 13. Fragilaria LYNGBYeE. l. F. striatula LyNGB. (Sm. I, p. 23). sSalivatten. Vestkusten, Lysekil (V. WITTROCK). © 2. F. virescens Raurs (Sm. II, p. 22). Sött vatten. Finmarken, Skzersvaag (TH. FRIES). Småland, Fryalid (THEO- RIN). Skåne, Råby. Ä 3. F. equalis HEIB. (Conspect., p. 61). Sött vatten. Up- sala. Skåne, Eljaröd i Christianstads län, Degerberga. 4. F. Tabellaria Sm. (Odont. T. II, p. 17). Sött vatten. Norge, Kongsberg. Subfossil: Temnarean (A. ERDMANN). 220 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 5. F. tenerrima HEIB. (Diat. hyalinum och minimum SM. I, p. 41). Dräckt vatten. Gotland, Slite, pa Ceramier. 14. Synedra EHRENBERG. 1. S. lunaris EHB. (Sm. I, p. 69). Sött vatten. Up land, Dannemora. Småland, Svaneholm i Ahs socken (THEO- RIN). Blekinge, Lyckeby a. | 2. S. pulchella KG. (Sm. I, p. 10). Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). sd 3. S. fasciculata KG. (GRUNOW. S. mail. SM. I, p. 70). Bräckt vatten. Gotland, Slite. 4. S. Vaucherie KG. (SM. I, p. 73). Sött vatten. Fin- = marken, Maaskelfven (TH. FRIES). EEE el RE ur 5. S. capitata EHRENB. (SM. I, p. 72). sSött vatten. | Upsala, Lassby. Subfossil: Ronneby badgyttja. 6. S. longissima SM. (I, p. 72). Subfossil: Ronneby badgyttja. 7. S. radians KG. (SM. I, p. 71). Sött, företrädesvis rinnande vatten. Finmarken, Maaskelfven, Tanens kyrka (TH. | FRIES). Upsala. Vestergötland, Ulandabäck på Billingen. Got- land, Slite. Småland, Bolmen, Dannäs, Rolstorp i Svenarums socken (THEORIN). Skåne, Raby. 8. S. tabulata KG. (SM. I, p. 72). Bräckt vatten. Got- land, Slite. 9. S. undulata BAILEY (GREGORY, Trans. of the Roy. Soc. of Edinburgh, 21, p. 531). Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). ; 10. S. superba KG. (SM. I, p. 74). Saltvatten. Vest- kusten, Gullmaren (S. LovEn), Varholmen (OÖ. LANDGREN). U. 8. fulgens KG. (SM. I, p. 74). Saltvatten. Vesta kusten, Gullmaren (S. LovEn). CLEVE, OM SVENSKA OCH NORSKA DIATOMACEER. 221 15. Meridion AGARDH. 1. M. eirculare AG. (SM. II, p. 6). Sött och rinnande vatten. Finmarken, Maaskelfven (TH. FRIES). Upsala. Stock- holm. »Skåne, Räby. 2. M. constrictum RALFS (SM. II, p. 7). Finmarken, Maasöe (TH. FRIES). Smäland, Fiskeby i Svenarum (THEORIN). STRIATELLA KÖTZING. 16. Rhabdonema KÜTzinc. 1. R. arcuatum LYNGB. (SM. DO, p. 34). Saltvatten. Vestkusten, Göteborg, Varholmen (©. LANDGREN), Gullmaren (S. LOVÉN). 2. R. minutum KG. (SM. IL, p. 35). Saltvatten. Fin- marken, Grötsund (GOES och MALMGREN). Vestkusten, Var- holmen (0. LANDGREN), Gullmaren (S. LOVÉN). Östersjön, Ålands haf (HJ. WIDEGREN och C. NYSTRÖM). 3. R. Adriaticum KG. (SM. II, p. 35). Salivatten. Fin- marken, Grötsund (GOES och MALMGREN). Vestkusten, Var- holmen vid Göteborg (O. LANDGREN), Kullaviken. 17. Tabellarıa EHRENBERG. 1. TI. flocculosa KG. (SM. I, p. 45). Sött vatten, före- trädesvis skogskärr, allmän. Finmarken, Skersvaag och Maask- elfven (TH. FRIES). Kongsberg. Vestergötland, Sköfde. Up- sala. Stockholm. Småland, Svaneholm i Åhs socken, Fryalid, Dannäs, Bolmen, Fiskeby och Rolstorp i Svenarum (THEORIN). Blekinge, Lyckeby å och Hoby. Subfossil: Ronneby badgyttja. 2. T. fenestrata LYNGB. (SM. II, p. 46). Sött vatten. Dalarne, Elfdalen. Upsala. Småland, Svaneholm i Åhs socken, Dannäs, Bolmen, Rolstorp i Svenarum (THEORIN). Blekinge, Lösen, Lyckeby a. 222 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 18. Tetracyclus RALF®. 1. T. lacustris RALFS (SM. Il, p. 38). Sött vatten. Småland, Rolstorp i Svenarum (THEORIN). Subfossil: Loka. 2. T. emarginatus EHB. (Microg., T. 16, 3, f. 5). Subfossil: Loka. 19. Grammatophora, EHRENBERG. 1. @. serpentina KG. (SM. II, p. 43). Saltvatten. Vest kusten, Gullmaren (S. LovEn), Koster (A. LJUNGMAN), Var holmen (0. LANDGREN). | 2. G. islandica EHB. (@. isl. 3 major GRUNOW, Verh. d. | Zool. Bot. Ges. in Wien 1862, p. 419). Saltvatten. Finmarken, | Grötsund (GOES och MALMGREN). | 3! G. marina LYNGB. (SM. II, p. 42). Saltvatten. Vest- kusten, Varholmen (O. LANDGREN). 4. G. macilenta SM. (I, p. 43). Saltvatten. Vestkusten, | Kullaviken. | 5. G. arctica CLEVE (Diatomacéer från Spetsb. i Öfvers, af K. V. Akad. Förh. 1867, p. 664). Saltvatten. Finmarken, | Grötsund (Go&s och MALMGREN). | 20. Striatella AGARDH. 1. S. unipunctata LYNGB. (SM. II, p. 37). Saltvatten. | Finmarken, Grötsund (Go&s och MALMGREN). Vestkusten, Gull- | maren (S. LOVEN). 21. Podosphenia EHRENBERG. / 1. P. ovata Sm. (I, p. 83). . Bräckt- och Saltvatten. | Östersjön, allmän vid Gotlands stränder på Ceramier. Vestkusten, Bohuslän, allmän. 2. P. Jurgensü KG. (P. Jurg. och P. Lyngbyei SM. I, p. 83). Salt- och bräckt vatten. Finmarken, Grötsund (GOES och MALMGREN). Vestkusten, Bohuslän (ARESCHoUG). Öster- sjön, Gotlands och Blekinges stränder. CLEVE, OM SVENSKA OCH NORSKA DIATOMACEER. 223 P. tenuis KG. (P. gracilis SM. I, p. 83). Bräckt vatten. Blekinge, Thorhamns udde. 4. P. paradowa LYNGB. (Rhipidophora parad. SM. I, p- 84. Blup. dalmatica SM. I, p. S4. Pod. communis HEIB., Consp., p. 76). Saltvatten. Vestkusten, Lysekil (J. E. ARE- SCHOUG). NAVICULEZ& KUTZING. 22. Navicula (BoRY) HEIBERG. 1. N. nobilis KG. (Pinnul. nob. Sm. I, p. 54). Sött vatten. Finmarken, Skersvaag (TH. FRIES), Jegervandet (Go&s och MALMGREN). Vestmanland, Sätra (0. LANDGREN). Up- sala. Småland, Löjnäs i Tesjö socken (THEORIN). Blekinge, Lösen. Subfossil: Torneå Lappmark i bergmjöl; Ronneby badgyttja. 2. N. major KG. (Pinul. m. SM. I, p. 54). Sött vat- ten. Gotland, Slite, Farön. Småland, Löjnäs i Tesjö socken (THEORIN). Blekinge, Lösen. Subfossil: Torneå Lappmark i bergmjöl; Temnareån (A. ERDMANN); Ronneby badgyttja. 3. N. Daetylus EuB. (Pinn. D. SCHUMANN, Schrift. der k. oekon. Ges. zu Königsberg, V. Jahrg. I Abth., p. 20, T. 2, £. 20). Subfossil: Älands socken, Kälfve (A. ERDMANN). Synes vara en mellanform mellan föregående och följande. 4. N. viridis NITZSCH (Pinn. v. SM. I, p. 54). Sött vatten. Finmarken, Skersvaag, Maasöe (TH. FRIES). Upsala. Stock- holm. Gotland, Slite, Marpes pa Färön. Småland, Dannäs, Fryalid (THEORIN). Blekinge, Lösen. Subfossil: bergmjöl från Torneå Lappmark, Kälfven i Ålands socken, Carlshamn samt i ågyttja från Temnareån (A. ERDMANN) och Ronneby (badgyttja). 5. N. hemiptera KG. (GRUNOW, Verh. der k. k. Zool. Bot. Gesells. in Wien 1860, p. 519). Sött vatten. Finmarken, Kaa- 224 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. fjord (TH. FRIES). Kongsberg. Det synes troligt att alla dessa fem former icke äro annat än varieteter af en enda art. 6. N. Brebissonii KG. (Pinnul. stauroneiformis SM. I, p. 57). Sött vatten. Finmarken, Skersvaag (TH. FRIES). | 7. N. gibba Ene. (Pinnul. g. Sm. I, p. 58). Sorte vanligen stillastående vatten. Upsala. Småland, Svaneholm i Ahs socken, Dannäs, Fiskeby i Svenarum socken (THEORIN). Blekinge, Lösen. 8. N. Tabellaria EuB. (Pinnul. T. SM. I, p. 58).. Som vatten. Finmarken, Skersvaag (TH. FRIES). Blekinge, > Subfossil: Ålands socken i torfdy (A. ERDMANN). u Bi 9. N. Pinnularia n. sp. Hufvudytan lineär med afrundade ändar och parallela sidor; medellinien med tydliga förtjocknin- | ningar mot ändarne och på midten; strimmorna parallela, sluta nära medellinien eller räcka till den, 8 på 0,01 mm., släta; medlersta delen af skalet glatt utan strimmor. Sidoytan lineär | med starkt afrundade hörn. Kanterna med korta parallela strim- | mor utom på midten. Längd 00,8 mm. Bredd 0,01 mm. RN | dena ING I9nG, I och 2 | Saltvatten. Finmarken, Grötsund (Go&s och MALMGREN). | Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN), Koster (A. LJUNGMAN). | Denna art har samma form som N. viridis och stär när-| mast N. fluminensis GRUNOW (Verh. der Zool. Bot. Ges. in| Wien 1860, p. 520, T. 1, f. 7), från hvilken den skiljes genom | hufvudytans lineära pa midten icke hopdragna form och genom de) till medellinien räckande strimmorna. Strimmorna syntes mig | | tion är fullt riktig. Arten förekommer äfven kring Grönlands | 20 . . = .p | släta, men jag kan icke bestämdt uppgifva om denna observa- kuster. | 10. N. distans SM. (Pinnul. d. SM. I, p. 56). Sale vatten. Finmarken, Grötsund (Go&s och MALMGREN). Vest kusten, Koster (A. LJUNGMAN). 1 11. N. directa Sm. (Pinnul. dir. Sm. I, p. 56). Salt | vatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LovEn), Koster (A. LJUNGM.). CLEVE, OM SVENSKA OCH NORSKA DIATOMCEER. 225 12. N. divergens SM. (Pinnul. div. SM. I, p. 57). Sötr vatten. Finmarken, Maasöe (TH. FRIES). 13. N. Kefvingensis EHB. (RABENHORST Fl. Eur. Ale. Sect. I, p. 213). Söderby sjö vid Stockholm (RABENH.). Mig obekant; star närmast N. oblonga. 14. N. oblonga KG. (Pinnul. obl. Sm. I, p. 55). Sött vatten. Gotland, Slite. Subfossil: Ronneby badgyttja; bergmjöl från Carlshamn. 15. N. peregrina KG. (Pinnul. pereg. Sm. I, p. 56). Bräckt vatten. Gotland, Bogevik. 16. N. radiosa KG. (Pinnul. radiosa Sm. I, p. 56). Sött vatten. Finmarken, Skarsvaag, Maaskelfven (TA. FRIES). Upsala. Stockholm. Smäland, Dannäs, Bolmen, Rolstorp i Sve- narum (THEORIN). Gotland, Slite, Fleringe, Marpes pa Färön. Göteborg, Abylund (O. LANDGREN). Blekinge, Lösen, Skåne, Råby vid Christianstad. Subfossil: Ronneby badgyttja. 17. N. viridula Ko. (Pinnul. v. Sm. L, p. 57). Sött vatten. Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). 18. N. mesolepta, EHB. (GRUNOW, Verh. der k. k. Zool. Bot. Ges. in Wien 1860, p. 520), Sött vatten. Finmarken, Skers-- aag, Tanens kyrka (TH. FRIES). Kongsberg. Smäland, Dan- äs, Rolstorp i Svenarum (THEORIN). Göteborg, Åbylund. Ble- inge, Lyckeby a. Subfossil: Ronneby badgyttja. Ålands socken, Kälfven (A. RDMANN). 19. N. Areschougiana GRUNOW (Verh. d. k. k. Zool. Bot. Ges. in Wien 1860, p. 521). 'Saltvatten. Bohuslän, enl. GRU- ow; mig obekant. 20. N. didyma KG. (Sm. I, p. 53). Bräckt vatten. Östersjön vid Slite på Gotland. Saltvatten. Finmarken, Gröt- und (GoÉs och MALMGREN), Tanaelfs utlopp (TH. FRIES). Vestkusten, Gullmaren (S. Lov£n), Varholmen (O. LANDGREN). 226 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 21. N. Bombus EHB. (GREGORY, Trans. of the Roy. Soc. of Edinburgh, 21, p. 484). Saltvatten. Finmarken, Grötsund (GOES & MALMGREN). Vestkusten, Gullmaren (S. LOvEN). ZI NG nen EHB. (GREVILLE, Micr. Journ., 5, p. 7.) Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 93. N. Pandura v. elongata GREGORY (Trans. of Roy. Soc. of Edinburgh, 21, p. 489). Saltvatien. Vestkusten, Gull- maren (S. LOVEN). | 24. N. Hennedyi SM. (GRUNOW, Verh. d. k. k. Zool. Bot. Ges. in Wien 1860, p. 532.) Saltvatten. Finmarken, Grötsund (GOES & MALMGREN). Vestkusten, Gullmaren (S. LOVEN). | 25. N. spectabilis GREG. (Trans. of the Roy. Soc. of Edin- bureh, 21, p. 481). Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. Lo-° VEN). 26. N. forcipata GREV. (Micr. Journal, 7, p. 83). Salt- vatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVEN). 27. N. Lyra EHB. (GREG., Trans. of the Roy. Soc. of Edinburgh, 21, p. 485.) Saltvatten. Finmarken, Grötsund (GOES & MALMGREN). Vestkusten, Gullmaren (S. LoVEn). 28. N. Smiüthüüi BREB (Nav. elliptica SM. 1, p. 48). Bräckt och salt vatten. Östersjön, Gotland. Finmarken, Gröt- sund (GOES & MALMGREN). Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN), Varholmen (O. LANDGREN). 29. M. hyperborea GRUNOW (Verh. der k. k. Zool. Bot. Ges. in Wien 1860, p. 531). Saltvatten. Vestkusten, Skaftö (GRU- NOW). Okänd af mig. 30. N. elliptica KG. (N. ovalis Sm. 1, p. 48) Sött vatten. Brevig i Norge pa kalkklippor. Gotland. Upsala. Smä- land, Dannäs (THEORIN), 31. N. granulata DONKIN (Transact. of Mier. Soc., 6, p. 17). Saltvatten. Finmarken, Grötsund (GOES & MALMGREN). Vestkusten, Gullmaren (S. LOVEN). 32. N. tumida SM. (1, p. 53). Sött vatten. Finmarken, Maasöe (TH. FRIES). Skåne, Degerberga. CLEVE, OM SVENSKA OCH NORSKA DIATOMACEER. 227 33. N. spherophora KG. (SM. I, p. 52.) Sött vatten. Fin- marken, Tanens kyrka (TH. FRIES). 34. N. pusilla Sm. (I, p. 52.) Sött vatten. Gotland, Slite. Skäne, Degerberga. 35. N. amphisbena BoRY (SM. I, p. 51). Sött vatten. Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). Skäne, Degerberga. 36. N. obtusa SM. (I, p. 50.) Sött vatten. Finmarken, Skersvaag (TH. FRIES). 37. N. Liber Sm. (I, p. 48.) Saltvatten. Finmarken, Grötsund (GOES & MALMGREN). Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 38. N. brevis GREG. (Trans. of the Roy. Soc. of Edin- burgh, 21, p. 478.) Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 39. N.? bicuneata GRUNoW (Verh. d. k. k. Zool. Bot. Ges. in Wien 1860, p. 546). Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LovÉN). GRUNOW beskrifver icke sidoytan, hvilken hos de af mig undersökta exemplaren var kilformig såsom hos en Gompho- nema eller Novilla, af hvilken anledning denna art borde föras till ett nytt genus, skildt från Navieula genom kilformig sido- yta. Hufvudytan var noga öfverensstämmande med GRUNOWS beskrifning. Strimmorna voro 13 på 0.01 mm. och det torkade skalets färg stalbla. Längden 0,1 mm. — Tafl. IV. Fig. 3 och 4. 40. N. binodis EHB. (SM. I, p. 53.) Sött vatten. Smä- land, Rolstorp i Svenarum (THEORIN). 41. N. limosa KG. (GRUNOW, Verh. der Zool. Bot. Ges. in Wien 1860, p. 544.) Subfossil: Ronneby badgyttja. Tem- narean i agyttja (A. ERDMANN). Cellens längd 0,07 mm. Strimmorna 16 pa 0,01 mm. — Hit synes höra EHRENBERGS N. leptogongyla och N. Silicula. 42. N. rhynchocephala KG. (SM. I, p. 47.) Sött vatten. Gotland, Faröu. Småland, Fiskarby i Svenarum (THEORIN). Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. 3 228 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 43. N. ambigua EHB. (SM. I, p. 51.) Subfossil: berg- mjöl från Torneå Lappm. och Ronneby badeyttja. 44. N. afinis EHB. (N. Amphirhynchus EHB. SM. I, p. 51. GRUNOW, Verh. der k. k. Zool. Bot. Ges. in Wien 1860, p. 543.) Sött vatten. Småland, Fryalid (THEORIN). Skåne, Degerberga. Subfossil: Torneå Lappmark i bergmjöl. . Sidoytan är lineär med starkt afrundade hörn. 45. N. serians KG. (SM. I, p. 47.) Sött vatten. Fin- marken, Skersvaag (TH. FRIES). Blekinge, Lyckeby a. 46. N. crassmervia BREB. (SM. I, p. 47). Sött vatten. Norge, Kongsberg. Småland, Svaneholm i Åhs socken, Rols- torp i Svenarum (THEORIN). Blekinge, Lösen. 47. N. cuspidata KG. (SM. I, p. 47.) Subfossil: Ron- neby badgyttja och bergmjöl från Carlshamn. 48. N. cryptocephala KG. (SM. I, p. 53.) Sött vatten. Upsala. Småland, Dannäs, Svaneholm i Åhs socken (THEORIN). Skåne, Nöbblöf och Degerberga. 23. Stauroneis EHRENBERG. 1. S. Phoenicenteron EHB. (SM. I, p. 59.) Sött, vanligen stillastående vatten. Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). Blekinge, Lösen, Hoby. Subfossil: Ronneby badgyttja. 2. ©. gracilis EHB. (SM. I, p. 59.) Sött vatten. Fin- marken, Maasöe (TH. FRIES). Blekinge, Lösen. 3. S. acuta SM. (I, p. 59.) Subfossil: Ronneby bad- gyttja. ; 4. S. anceps KG. (SM. I, p. 60.) Sött vatten. Finmar- ken, Skersvaag (TH. FRIES). Kongsberg. Gotland, Slite. Små- land, Svaneholm 1 Åhs socken, Fryalid (THEORIN). Blekinge, Lösen. Skåne, Nöbblöf och Degerberga. 5. S. linearis EHB. (SM. I, p. 60.) Sött, rinnande vat- ten. Upsala. Skåne, Degerberga. 6. S. punctata KG. (SM. I, p. 61.) Sött vatten. Gotland, Marpes på Fårön. Subfossil: diatomacejord från Carlshamn. CLEVE, OM SVENSKA OCH NORSKA DIATOMACEER. 229 7. S. dilatata Sm. (I, p. 60.) Sött vatten. Småland, Rolstorp i Svenarum (THEORIN). 8. S. pulchella SM. (I, p. 61.) Salt vatten. Finmarken, Grötsund (GOES & MALMGREN). Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN), Varholmen vid Göteborg (O. LANDGREN). Fossil, Uddevalla i lera på 108 fots djup under staden (S. LOVEN). 24. Pleurosigma SMITH. 1. P. quadratum SM. (I, p. 65.) Saltvatten. Finmarken, Grötsund (GOES & MALMGREN). Vestkusten, Varholmen vid Göteborg (O. LANDGREN). 2. P. formosum SM. (I, p. 63.) Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LovEn). 3. P. rigidum SM. (I, p. 64.) Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 4. P. transversale SM. (I, p. 96. P. navieulaceum BREB.) Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LoVEn). 5. P. elongatum SM. (I, p. 64.) Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 6. P. intermedium SM. (1, p. 64.) Saltvatten. Vestku- sten, Gullmaren (S. LovEn). 7. P. delicatulum SM. (I, p. 64.) Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 8. P. balticum EB. (SM. I, p. 66.) Saltvatten. Vest- kusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 9. P. Fasciola KG. (SM. I, p. 67.) Saltvatten. Vestku- sten, Varholmen vid Göteborg (O. LANDGREN). 10. P. lacustre Sm. (I, p. 68.) Sött vatten. Göteborg, Abylund (0. LANDGREN). Småland, Dannäs (THEORIN). 11. P. attenuatum KG. (SM. I, p. 68). Sött, vanligen rinnande vatten. Upsala. Gotland, Slite. Skåne, Degerberga. Subfossil: Ronneby badgyttja. Temnarean (A. ERDMANN). 230 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 25. Amphiprora EHRENBERG. 1. A. maxima GREG. (Trans. of the Roy. Soc. of Edin- bureh, 21, p. 507). Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 2. A. plicata GREG. (Trans. of the Roy. Soc. of Edin- burgh, 21, p. 505). Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 3. A. Lepidoptera GREG. (Trans. of the Roy. Soc. of Edinburgh, 21, T. 12, f. 59 och 59 b.) Saltvatten. Fin- marken, Grötsund (GOES & MALMGREN). Dessa trenne arter äro blott sedda i sparsamma exemplar frän sidoytan. 26. Mastogloia THWAITES. 1. M. Smithi Tuw. (Sm. II, p. 65.) Sött vatten. Got- land, allmän i kalkkärren t. ex. vid Marpes pa Färön, Slite etc. Subfossil: Ronneby badgyttja. Sandmossen i Löfsta socken (A. ERDMANN). 2. M. lanceolata Tuw. (Sm. II, p. 64.) Saltvatten. Öster- sjön, Slite pa Gotland. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 27. Gomphonema AGARDH. 1. G. geminatum LYNGB. (SM. I, p. 78.) Rinnande sött vatten eller på stenar 1 sjöar. nmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). Upsala, ymnig pa stenar vid stränderna af Ekoln. Skåne, Ifsjöns stränder vid Kjuge, Degerberga. 2. G. constrictum EHB. (SM. I, p. 78.) Sött vatten. Fin- marken, Tanens kyrka (TH. FRIES). Småland, Dannäs, Rols- torp i Svenarum (THEORIN). Blekinge, Lyckebya. Skåne, Råby vid Christianstad. 3. G. acuminatum EHB. (SM. I, p. 79.) Sött vatten. Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). Småland, Dannäs, Bol- CLEVE, OM SVENSKA OCH NORSKA DIATOMACHER. 231 4. @. cristatum RALFS. (HEIB., Consp., p. 96.) Rinnande sött vatten. Upsala, Fyrisån. 5. @. olivaceum EHB. (SM. I, p. 80.) Sött vatten. Fin- marken, Maaskelfven (TH. FRIES). Upsala. 6. G. calcareum n. sp. Hufvudytan bredt lancettlik, om- kring 3 gånger så lång som bred, bredast något öfver medel- punkten; spetsen trubbig; nedre ändan afrundad, smalare än spetsen; medelknölarne och ändknölarne tydliga. Strimmorna täta (11 på 0,01 mm.) och distincta, något radierande. Sido- ytan smalt kilformig med föga afrundade hörn upptill, ungefär två gånger bredare upptill än nedtill. Längden 0,032 mm. Br. 0,01 mm. — Tafl. IV. Fig. 7, 8, 9. Denna art är funnen pa kalkklippor, vattnade af genom- sipprande vatten, pa Gotland vid Likershamn, der den träffades bildande tumstjocka, halfklotformiga, slemmiga dynor af blekt gul färg. Frustulerna träffades fastvuxna vid långa intrasslade slemstjelkar. Denna art har någon likhet med @. insigne GREG. (Mier. Journ., IV, Pl. 1, f. 39), men har tätare strimmor. 7. @. balticum n. sp. Hufvudytan lancettlikt-klubblik , med bägformigt afrundad spets och smal bas; medelknölar och ändknölar otydliga; strimmorna svaga!) 11 pa 00,1 mm. Sido- ytan regelbundet kilformig med afrundade hörn upptill och ned- till; öfre kanten omkring dubbelt sa bred som den nedre. L. 0,03—0,04 mm. Br. 0,01 mm. — Tafl. IV. Fig. 10—16. Funnen pa Gotland i bräckt vatten vid Bogeviks utlopp i Östersjön, fastväxt vid langa slemstjelkar pa Zostera och Pota- mogeton, bildande temligen stora slemmiga massor. Syn: ”Rhipidophora nubecula” RABH., Die Algen Europas (Dec. 87—89 n. 1861) 1866. 28. Cocconeis EHRENBERG. l. €. distans GREG. (Transact. of the Roy. Soc. of Edin- burgh, 21, p. 490.) Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOovÉN). ') Jag har endast observerat dem vid hufvudytans kant med Harrnacks lins 9. 232 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 2. C. major GREG. (Trans. of the Roy. Soc. of Edinburgh, 21, p. 492.) Saltvatten. Finmarken, Grötsund (S. LOVÉN). 3. ©. scutellum EHRB. (SM. I, p. 22.) Saltvatten. Öster- sjön pa Ceramier kring Gotlands stränder. Vestkusten, Gullma- ren (S. LOVEN). 4. C. communis HEIB. (Conspect., p. 98.) Sött vatten. Fin- marken, Maaskelfven (TH. FRIES). Vestmanland, Sätra (0. LANDGREN). Upsala. Gotland, Slite. Skåne, Degerberga, Råby. Subfossil: Ronneby badgyttja. 5. C.? Thwoitesü SM. (I, p. 21.) Sött vatten i kalk- trakter. Norge, Brevig pa kalkklippor. Vestergötland, Billin- gen i Ulunda bäck. Gotland, Slite och Fårön vid Marpes i kalkkärr. SURIRELLE/ZE GRUNOW. 29. Campyloneis GRUNOW. (Verh. der k. k. Zool. Bot. Ges. in Wien 1862, p. 430.) l. ©. costata GREG. (Transact. Micer. Soc. V, T. I, f. 27.) Saltvatten. Finmarken, Grötsund (GoEs & MALMGREN). Surirella TURPIN, HEIBERG. 1. S. biseriata BREB. (SM. I, p. 30.) Sött vatten. Små- land, Fryalid (THEORIN). Göteborg, Abylund (O. LANDGREN). 2. S. linearis SM. (I, p. 31.) Sött vatten. Finmarken, Skersvaag (TH. FRIES). Gotland, Slite. Småland, Dannäs, Rolstorp i Svenarum (THEORIN). Blekinge, Lösen, Lyckebya. Skåne, Degerberga. Subfossil: Ronneby badgyttja. 31. Campylodiscus EHRENBERG. 1. ©. costatus SM. (I, p. 29.) Sött rinnande vatten. Got- land, Slite. Vestergötland, Billingen, Ulunda bäck. Subfossil: Ronneby badgyttja; Temnareån, agyttja (A. ERD- MANN). 2. C. spiralis KG. (SM. I, p. 29.) Sött, rinnande vatten. Upsala. | CLEVE, OM SVENSKA OCH NORSKA DIATOMACEER. 233 3. C. Clypeus EHRB. (SM. II, p. 88.) Bräckt vatten. Got- land, Bogevik och Östersjöstränderna kring Slite. Subfossil: temligen konstant i de flesta så kallade svartleror. 4. C. parvulus SM. (I, p. 30.) Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 5. ©. angularis GREG. (Trans. of the Roy. Soc. of Edin- burg, 21, p. 502.) Saltvatten. Finmarken, Grötsund (GOES & MALMGREN). Vestkusten, Varholmen (O. LANDGREN), Koster (A. LJUNGMAN). 6. €. Lorenzianus GRUNOW'(Verh. der k. k. Zool. Bot. Ges. in Wien 1862, p. 442.) Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 7. C. cribrosus SM. (I, p. 29.) Saltvatten. Vestkusten, Varholmen (0. LANDGREN), Koster (A. LJUNGMAN). Subfossil: Uddevaila i lera från 108 fots djup under staden (S. LovÉN). Temligen konstant i så kallade svartleror. 32. Cymatopleura SMITH. 1. C. elliptica BREB. (SM. I, p. 37.) Sött vatten. Got- land, i kalkkärr vid Slite och på Fårön vid Marpes. Subfossil: Ronneby badgyttja. Temnareån i ågyttja (A. ERD- MANN). 2. C. Solea SM. (C. solea och C. apiculata SM. I, p. 36, 37.) Sött vatten. Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). Vest- manland, Sätra (O. LANDGREN). Gotland, Slite och Marpes på Färön. Göteborg, Äbylund (0. LANDGREN). Skåne, Nöbblöf och Räby. Subfossil: Ronneby badsyttja. 33. Novilla HEIBERG. 1. N. splendida KG. (Surirella spl. Sm. I, p. 32.) Sött, rinnande vatten. Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). Göte- borg, Åbylund (0. LANDGREN). Småland, Dannäs (THEORIN). Gotland, Slite. 2. N. nobilis SM. (Suriella n. I, p. 32.) Subfossil: Ron- neby badgyttja. Temnarean (A. ERDMANN). 234 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 3. N. Gemma EHB. (Surirella G. Sm. I, p. 32.) Salt- vatten. Vestkusten, Göteborg, Varholmen (OÖ. LANDGREN). 4. N. striatula TURP. (Surirella str. SM. I, p. 32.) Salt- vatten. Vestkusten, Varholmen vid Göteborg (O. LANDGREN). 5. N. ovata KG. (Surirella ovata och S. minuta SM. I, p. 33 och 34.) Sött eller bräckt vatten. Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). Upsala. Gotland, Slite (svagt saltvatten). 6. N. Brightwellü SM. (Surir. Br. SM. I, p. 33). Salt eller bräckt vatten. Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES), Grötsund (Go&s & MALMGREN). Göteborg, Varholmen (0. LANDGREN). 7. N.? fastuosa EHR. (Surirella fast. SM. I, p. 32.) Salt- vatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). Subfossil: Uddevalla i lera från 108 fots djup under hafs- ytan (S. LOVÉN). Endast lösa skal hafva af mig blifvit funna. Enligt SMITHS fig. är sidoytan kilformig, af hvilken anledning jag fört arten till slägtet Novilla. | 8. N.? lata SM. (Surirella lata SM. I, p. 31.) Saltvaiten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVEN). Sidoytan har jag icke haft tillfälle se, men har icke desto mindre fört arten till Novilla, da den är ytterst nära slägt med föregående art. EPITHEMIE#& GRUNOW. 34. Epithemia KÜTzinc. 1. E. turgida EHRB. (SM. I, p. 12.) . Sött eller bräckt vatten. Östersjön, utomordentligt allmän på Ceramier, Conferver etc. (formen E. Westermanni KG. nec. Sm.) Finmarken, Ta- nens kyrka (TH. FRIES). Vestmanland, Sätra (O. LANDGREN). Småland, Rolstorp i Svenarum (THEORIN). Skåne, Raby. Var. granulata KG. (Sm. I, p. 12.) Sött vatten. Gotland, Slite. Skåne, Råby. Subfossil: Ronneby badgyttja. Bergmjöl från Carlshamn. CLEVE, OM SVENSKA OCH NORSKA DIATOMACEER. 235 2. E. Hyndmannü SM. (I, p. 12.) Subfossil: bergmjöl från Torneå Lappmark. 3. E. Argus KG. (E. alpestris, E. Argus, E. ocellata SM. I, p. 12 och 13.) Sött vatten företrädesvis i kalktrakter. Got- land, ymnig i alla träsk och myrar. Vestergötland, Ulunda bäck på Billingen. Skåne, Råby. Subfossil: Ronneby badgyttja. Sandmossen i Löfsta socken (A. ERDMANN). 4. E. proboseidea KG. (SM. I, p. 13.) Sött eller bräckt vatten. Gotland, Slite. Subfossil: Ronneby badgyttja och bergmjöl från Carlshamn. 5. E. Sorex Ke. (Sm. I, p. 13.) Östersjön, allmän på Ceramier etc. vid Gotlands stränder. 6. E. Musculus KG. (SM. I, p. 14.) Saltvatten. Vest- kusten, Gullmaren (S. LOVÉN). Varholmen (0. LANDGREN). Skåne, Kullaviken. 7. E. gibba EHB. (E. gibba och E. ventricosa SM. I, p. 15.) Sött eller bräckt vatten. Östersjön, allmän kring Got- lands stränder. Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). Up- land, Löfsta. Gotland, allmän i kalkkärren. Småland, Dannäs, Rolstorp i Svenarum (THEORIN). Skåne, Råby och Nöbblöf. Subfossil: Ronneby badgyttja. 35. Himantidium EHRENBERG. 1. H. Arcus EHB. (GRUNOW, Verh. der k. k. Zool. Bot. Ges. in Wien 1862, p. 339.) Sött vatten. Finmarken, Sk&rsvaag (TH. FRIES). Kongsberg. Småland, Dannäs. Gotland, Färön vid Marpes, Slite etc. Blekinge, Lösen. 2. H. majus SM. (II, p. 14.) Sött vatten. Finmarken, Skersvaag (TH. FRIES). Subfossil: Ronneby badgyttja. 3. H. gracile Sm. (U, p. 14). Subfossil: torfdy från Ålands socken, Kälfva (A. ERDMANN). 4. H. pectinale KG. (GRUNOW, Verh. der k. k. Zool. Bot. Ges. in Wien 1862, p. 341.) Sött vatten. Finmarken, Maasöe 236 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. (TH. Fries). Småland, Dannäs (THEORIN). Subfossil: Ålands socken, Kälfva i torfdy (A. ERDMANN). 5. H. robustum PRITCH. (Infus. 1861, p. 763.) Sött vatten. Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). Dalarne, Elfdalen. Småland, Dannäs och Löjnäs 1 Tesjö socken (THEORIN). Subfossil: bergmjöl från Torneå Lappmark. 6. H. tridentulum EHRB. (Eunot. trid SM. II, p. 83, RABENH. Dec. 64 n. 1631.) Sött vatten. Finmarken, Maasöe «TH. FRIES). Småland, Fryalid (THEORIN). 36. Ceratoneis (KG.) GRUNOW. I. C. Arcus KG. (GRUNOW, Verh. der k. k. Zool. Bot. Ges. in Wien 1862, p. 344.) Sött vatten. Jinmarken, Tanens kyrka, Maaskelfven (TH. FRIES). 37. Cymbella (AGARDH) HEIBERG. 1. © Ehrenbergü KG. (SM. I, p. 17.) Sött vatten. Got- land, Fårön vid Marpes. 2. ©. Naviculeformis AUERSW. (HEIBERG, Conspect, p. 108.) Sött vatten. Finmarken, Skersvaag (TH. FRIES). Gotland, Slite. Småland, Dannäs, Rolstorp i Svenarum (THEORIN). Blekinge, Lösen. Skåne, Nöbblöf i Degerberga. Subfossil: Ronneby badgyttja. Temnareån i agyttja (A. ERD- MANN). 3. C. variabilis CRAMER (HEIB., Consp., p. 110). Sött vat- ten, allmän t. ex. Upsala, Gotland, Slite och Marpes på Fårön, Småland, Dannäs (THEORIN), Skåne, Råby. Subfossil: Ronneby badgyttja. Bergmjöl från Torneå Lapp- mark, Carlshamn och Vexiö (A. ERDMANN). | 4. C. Encyonema HEIB. (Consp., p. 110.) Sött vatten. Upsala. Gotland, Trollträsket i Fleringe. | 38. Amphora EHRENBERG. 1. 4. ovalis KG. (SM. I, p. 19.) Sött, rinnande vatten. | Finmarken, Maaskelfven, Tanens kyrka (TH. FRIES). Upsala. ' CLEVE, OM SVENSKA OCH NORSKA DIATOMACHER. 237 Vestergötland, Ulunda bäck på Billingen. Gotland, Visby. Småland, Dannäs. Skåne, Degerberga. Subfossil: Ronneby badgyttja. 2. A. granulata GREG. (Trans. of the R. Soc. of Edin- bursh, 21, p. 525.) Saltvatten. Finmarken, Grötsund (Goäs & MALMGREN). 3. A. acuta GREG. (Transact. of the Roy. Soc. of Edin- burg, 21, p. 524.) Saltvatten. Finmarken, Grötsund (GOES (& MALMGREN). i 4. A. lanceolata CLEVE (Diatomacéer från Spetsbergen i ' Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förhandl. 1867, p. 667). Saltvatten. Fin- marken, Grötsund (GOES & MALMGREN). 5. 4A. afınis KG. (Sm. I, p. 19.) Hafsvatten. Vest- kusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 6. A. crassa GREG. (Transact. of the Roy. Soc. of Edin-, burgh, 21, p. 524.) Saltvatten. Finmarken, Grötsund (GOES & MALMGREN). Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN). 7. A. Ergadensis GREG. (Transact. of the Roy. Soc. of Edinburgh, 21, p. 512.) Saltvatten. Vestkusten, Koster (A. LJUNGMAN). 8 4A. plicata GREG. (Transact. of the Micer. Soc., V Pl. I, fig. 31.) Bräckt vatten. Gotland, i Bogevik. Jag har icke observerat nagra tvärstrimmor hos denna art, 2 hvars torkade skal syntes under mikroskop bruna. 9. A. vitrea n. sp. Hufvudytans ryggkant regelbundet båglikt böjd, bukkanten concav på midten och convex på ömse sidor derom; medelknölen bildar en bred och tydlig linea tvärs öfver skalet. Sidoytan qvadratisk med afrundade hörn; binde- hinnan med talrika längdstreck. Strimmorna täta, 9 på 0,01 mm. Längd 0,1 mm. — Tafl. IV. Fig. 5 och 6. Saltvatten, högst sparsam i bottenlera från Koster (A. LJUNGMAN). 238 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. NITZSCHIEE GRUNOW. 39. Grunowia RABENHORST. 1. @. sinuata SM. (Denticula sin. SM. II, p. 21.) Norge, Brevig pa fuktiga kalkstensklippor. 40. Nitzschia HASSALL. 1. N. sigmoidea EHe. (SM. I, p. 38.) Sött, rinnande vat ten. Upsala. Gotland, Slite. Göteborg, Göta elf (O. LAND GREN). Skåne, Degerberga. 2. N. scalaris KG. (SM. I, p. 39.) Subfossil: Ronneby badgyttja. Löfsta socken Sandmossen (A. ERDMANN). Carlshamn. | 3. N. linearis AG. (SM. I, p. 39.) Sött vatten. Got- land, Slite. | 4. N. tenuis SM. (I, p. 40.) Sött vatten. Gotland, Fårön vid Marpes. 5 5. N. constrieta KG. (N. dubia SM. I, p. 41.) Salt vat- | ten. Vestkusten, Gullmaren (S. LoVEN). Enligt GRUNOW (Verh. | | der Zool. Bot. G. in Wien 1862, p. 567) äfven i Östersjön. | 6. N. lanceolata SM. (I, p. 40.) Saltvatten. Finmarken, | Grötsund (Go&s & MALMGREN). | T. N. insignis GREG. (Trans. of Micr. Soc., 5, T. 1, f. 46.) | Saltvatten. Finmarken, Grötsund (GOES & MALMGREN). 8 N. acieularis KG. (SM. I, p. 43.) Sött vatten. Up- | sala. Gotland i Boge socken. | 9. N. Closterium KG. (SM. I, p. 42.) Bräckt vatten. Östersjön kring Gotlands stränder. Blekinge, Thorhamns udde. | 10. N. Amphioxys KG. (SM. I, p. 41.) Sött vatten. Up- | sala. Gotland, Slite. Småland, Bolmen (THEORIN). | 41. Tryblionella SMITH. 1. T. angustata SM. (Il, p. 36.) sSött, rinnande vatten. | Gotland, Slite. | CLEVE, OM SVENSKA OCH NORSKA DIATOMACEER. 239 2. T. acuminata SM. (I, p. 36.) Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren (S. LOVÉN): 3. T. punetata a curta GRUNOW (Verh. der Zool. Bot. ‘Ges. in Wien 1862, p. 554.) Saltvatten. Vestkusten, Gullmaren ((S. LOVÉN). 42. Amphipleura KÖTZING. 1. A. rigida KG. (A. sigmoidea Sm. I, p. 45.) Bräckt ‚och salt vatten. Finmarken, Tanens kyrka (TH. FRIES). Vest- I kusten, Gullmaren (S. LOVÉN), Varholmen (O. LANDGREN). ACHNANTHEZÄE GRUNOW. 43. Achnanthes BORY. 1. A. longipes AG. (Sm. II, p. 26.) Bräckt vatten. Öster- sjön kring Gotlands stränder pa Ceramier. 44. Achnanthidium Kürz. 1. A. exile KG. Sm. (U, p. 29.) Sött vatten. Upsala. 45. Rhoicosphenia GRUNOW. 1. R. curvata KG. (Gomphonema? curvat. et marinum SM. II, p. 81.) Sött och bräckt vatten. Östersjön allmän på Polysi- phonier kring Gotland. Vestkusten, Varholmen vid Göteborg. Upsala. 240 Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Transactions, Proceedings, Från Royal ST i Edinburgh. Vol. 24: 3. N:o 71—173. Från Maatschappij der Wetenschappen i Haarlem. Verhandelingen, D. 20. Archives des sciences exactes & naturelles, T. 2: 3—5. Societe Imp. Geographique i S:t Petersburg. Mémoires. Partie Ethnographique, Vol. 1. » Publieationen, » Geographique, Vol. 1. Frän Astronomische Gesellschaft i Leipzig. N:051 8% 1p7.211869 -68.24:0 Vierteljahrschrift, Jahrg. 1, 2. Ib. 1866, 67. 8:0. Från Zoologisch-Mineralogischer Verein i Regensburg. Correspondenzblatt, Jhrg. 21. Verzeichniss der Sammlungen des Vereins. Regensb. 1867. 8:0. Från Jahrbücher. K. K. Central-Anstalt für Meteorologie i Wien. Neue Folge, Bd. 1, 2. Zeitschrift der Oesterreichischen Gesellschaft für Meteorologie, Bd. I: 13—24. 2 Cireular N:o Frän Krigsdepartementet i Washington. 7 of the Surgeon General. Catalogue of the Surgical section of the U. S. Army Medical Mu- seum. Transactions JELLINCK, K. KoLBE, H. RaDDE, G. Wash. 1866. 4:0. Från Hr Boheman. of the Entomological Society i London, Vol. 4: 3. 9: 7. Från Författarne. Uber die täglichen Änderungen der Temperatur. Wien 1867. 4:o. Über die mittlere Temperatur zu Wien. Ib. 1866. 8:0. Über die Stürme des November und December 1866. Ib. 1867. 8:0: Normale fünftägige Wärmemittel für Oesterreich 1848 —1865. Ib. 1867. 8:0. Das neue chemische Laboratorium der Universität zu Leipzig. Lpz. 1868. 4:o. Reisen in Ostsibirien. Botanische Abtheilung von HE. Resel. Bd. I: 2. 241 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 3. Om vilkoren för rötternas till algebraiska eqvationer realitet. Af C. F. Em. BJÖRLING (j:r). [Meddeladt den 11 Mars 1868.] Vi antaga i det följande, att f(x) betyder en, efter de af- tagande digniteterna af x ordnad, algebraisk, rationel och het funktion af n:te graden, deruti koöfficienten för x” är positiv. Sätta vi y=7 (x), så motsvaras naturligtvis hvarje reel x- valör af en enda, reel och finit valör af y. Det är ock tydligt, att både y och alla dess derivator äro kontinuerliga. Eqvationen = (x) representeras alltså i det vanliga rät- vinkliga koordinat-systemet af en sammanhängande kurva, som. sträcker sig från yttersta venstern till yttersta högern och skä- res af hvarje vertikal linie, men blott i en enda punkt af hvarje. Denna kurva kan, på grund af det anförda, icke ega några andra singulära punkter än inflexioner och i allmänhet kontakts- punkter med rätliniga tangenter af hvilken ordningsnummer som helst = n—1. Hon har en oändlig branche åt hvardera sidan. Den högra sträcker sig alltid uppåt, den venstra uppåt eller nedåt, allteftersom n är jemnt eller udda. Ingendera af dessa Oo . . l brancher kan hafva någon rätlinig asymptot, ty x, y och = blifva oändligt stora på samma gång. Ytterst åt venster och ytterst at höger vänder kurvan sin konvexa sida åt w-axeln. Abscissan för hvarje punkt, der kurvan skär x-axeln utan att tangera den, är en enkel rot till eqv. f(x) =0. Har kur- van deremot i någon punkt en enkel kontakt med «-axeln, så motsvaras denne uppenbarligen af en dubbel rot till samma eqva- \ 242 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. tion, och i allmänhet hvarje punkt, der kurvan har med x-axeln | en kontakt af (m—1):sta ordningen, af en m-faldig rot (mn). — Vi antaga nu till en början, att var kroklinie skär x-axeln | i » särskilda punkter, d. v. s. att alla rötterna till eqv. f(x) =0 äro reella och olika. Mellan hvarje par skärningspunkter mäste kurvan hafva åtminstone en vändpunkt, d. v. s. dess ordinata öfvergå från aftagande till växande eller tvärtom. Hela antalet vändpunkter är således åtminstone n— 1. Mot hvarje sådan svarar, som bekant, en rot af udda ordning till eqv. f'(x£)=0. | Men det är tydligt såväl, att dessa sistnämnda rötter måste | vara enkla, som ock att kurvan icke kan ega mer än en vänd- punkt mellan hvarje par skärningspunkter, ty i motsatt fall skulle | eqv. f'(£)=0 hafva flere än n— 1 rötter. Vi kunna alltså | uppställa följande Theorem 1. Om alla rötterna till eqvationen f(x) =0 äro | reella och olika, så äro rötterna till f'(x) =0 det äfven, samt | till sina lägen alternerande med de förra. Sasom ett korollarium härtill följer, att kurvan har n— 2 | inflexionspunkter, omvexlande med vändpunkterna, samt att in- | gen dess inflexions-tangent kan vara parallel med x-axeln. hafva n—1 vändpunkter, samt att ingen af dess n— 2 inflexions- | tangenter är parallel med «-axeln. Åfvenså inses lätt, att dess.! vändpunkter äro omvexlande maxima och minima, samt att dess | form ej det ringaste förändras, hvilken konstant man än må | tillägga till dess eqvations sednare membrum, emedan denna för- | ändring blott motsvaras af en förflyttning af x-axeln parallelt | med sig sjelf. | Mellan tvenne rötter till eqv. /'(z) =0 kan blott en enda | rot till f(x) =0 vara belägen. Ty mellan tvenne vändpunkter BJÖRLING, OM RÖTTERNA TILL ALGEBRAISKA EQVATIONER. 243 är den primitiva kurvan beständigt stigande eller fallande och kan således blott en enda gång passera «-axeln. Om nu den primitiva kurvans vändpunkter ligga omvexlande på hvar sin sida om «-axeln; hvilket enligt det föregående är liktydigt med, att alla dess maxima äro positiva, och dess mi- nima negativa, så måste uppenbarligen mellan den första och den sista af dem n — 2 skärningspunkter, d. v. s. n— 2 enkla rötter till eqv. f(x) = 0, förefinnas. Härtill komma ytterligare tvenne rötter, belägna a hvar sin sida utanför de begge yttersta vändpunkterna, och i denna händelse äro saledes alla de n röt- terna till f(x) = 0 reella och olika. Om något af funktionens f (<) maxima eller minima är = 0, så är naturligtvis den motsvarande abscissan en dubbel rot till f(2)=0. Om något enda minimum är positivt, så minskas skärnings- punkternas antal med två, nemligen med dem, som skulle ligga mellan detta minimum och de båda angränsande maxima. Na- gra andra skärningspunkter kunna naturligtvis ej i stället till- komma, och således blifva i detta fall tvenne rötter till f(x) =0 komplexa. För hvarje annat positivt minimum kan samma slutledning upprepas och likaså för hvarje negativt maximum. | Resultatet af denna undersökning kunna vi alltså samman- fatta i följande . Theorem II. Om alla rötterna till eqvationen f (x) =0 äro reella och olika, så äro rötterna till f (x) =0 det äfven, såframt funktionens f( x) alla maxima äro positiva, och minima negativa. För hvarje maximum eller minimum, som är = 0, blifva tvenne rötter lika. För hvarje positivt minimum eller negativt maxi- mum blifva tvenne rötter komplexa. Antagom nu, att ett antal 2m (S n— 1) af rötterna till f (2) = 0 äro komplexa, samt de öfriga reella och olika. Den primitiva kurvan har da n— 2m — 1 vändpunkter och ingen inflexions-tangent parallel med x-axeln. Mellan tvenne vänd- punkter kan hon ej hafva mer än en punkt gemensam med «- Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 25. N:o 3. 4 244 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.- FÖRHANDLINGAR, 1867. axeln och således aldrig mer än n— 2m reella rötter. För öfrigt kunna föregående slutledningar nästan oförändrade upp- repas, och det kan således ej möta någon svårighet att inse sanningen af följande sats, hvilken i sjelfva verket innefattar under sig den föregående såsom ett enskildt fall. Theorem III. Om 2m rötter till eqvationen f'(x) =0 äro komplexa, samt de öfriga reella och olika, så äro alltid åtmin- stone 2m rötter till f(x) =0 komplexa. De öfriga n — 2m äro reella och olika, såframt funktionens f(x) alla maxima äro positiva, och minima negativa. För hvarje maximum eller mi- nimum, som är =0, blifva tvenne rötter lıka. För hvarje po- sitivt minimum eller negativt maximum blifva tvenne rötter kom- plexa. Om eqv. f'(«<)=0 har en 2m-faldig rot, så har den pri- mitiva kurvan i motsvarande punkt en kontakt af 2m:te ord- ningen med en horizontel tangent. Sammanfaller denna tangent med x-axeln, så är punktens abscissa naturligtvis en (2m + 1)- faldig rot till /(z) = 0; sammanfaller den icke, gå 2m skär- ningspunkter förlorade, Om slutligen eqv. f'(£) =0 har en (2m—1)-faldig rot 2=a, sa har den primitiva kurvan i motsvarande punkt en kon- takt af (2m —1):sta ordningen med en horizontel tangent, och således en vändpunkt. Sammanfaller denna tangent med «-axeln, sa är punktens abscissa naturligtvis en 2m-faldig rot till f(x) — 0; sammanfaller den icke, sa gå 2m — 2 skärningspunkter förlorade, om f(a) är ett positivt maximum eller negativt mi- nimum, samt 2m, om f(a) är ett negativt maximum eller posi- tivt minimum. Dessa resultater kunna vi uttrycka på följande sätt: Theorem IV. En 2m-faldig rot x=a till f' (2) =0 minskar antalet af eqvationens f(x) = 0 reella rötter med 2m, såframt icke f (a) är =0, då a är en (2m+1)-faldig rot till f(x) = 0. Theorem V. En (2m — I)-faldig rot 2=a tll f(x) = 0 minskar antalet af eqvationens f (x)=0 reella rötter med 2m—2, om f(a) är ett positivt maximum eller. negativt minimum, och BJÖRLING, OM RÖTTERNA TILL ALGEBRAISKA EQVATIONER. 245 med 2m, om f (a) är ett negativt maximum eller positivt mini- mum. Är f(a) =0, så är a en 2m-faldig rot till f(x) = 0. Theoremerna II—V kunna sammanfattas i ett enda, hvil- ket vi emellertid, på grund af dess vidlyftighet, här ej upptaga. Vi vilja nu, såsom en första tillämpning af’ dessa satser, undersöka vilkoren för rötternas al den allmänna 3:dje-grads- eqvationen P(e)=a°+a22 +b2 +c—=V0 realitet. Den deriverade egqvationen är 30 + 2axr + b =0, och dess rötter Wr] ey 3 Merz 2 Saul = LER (korteligen) _—a+tVYa®—3 —a+R Lern FRE ITS Vi särskilja nu trenne fall. A) a? > 3b, d. v. s. den deriverade eqvationens rötter reella och olika. o, är uppenbarligen < 0.. Man inser lätt, att F (0o,) måste vara ett maximum; FF (0.) ett minimum, och vilkoren för, att alla tre rötterna skola vara reella och olika, blifva alltså | 27 F (0,) = 2a? — Jab + 27c+2R (a? — 3b) > 0, samt 27 £ (02) = 2a? — Jab + 27c — = a — 3b) < 0. sina tecken, Br man ann dessa tvenne a. i ett och säga, att alla tre rötterna till förestående eqvation äro reella och olika, om F (9). F(g,) är <0, hvilket gifver (2a? — Jub + 270)? — 4R? (a? — 30)? < 0 eller A = 4b3 + 4a?c — a?b? + 270? — 18abe < 0. Sammaledes erhåller man såsom vilkor för, att tvenne röt- ter skola vara lika =; 246 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. samt, för att tvenne rötter skola vara komplexa, A>V. B) a? = 35, d. v. s. den deriverade eqvationens rötter reella och båda = = I denna händelse äro antingen alla tre rötterna till a . F(x) = 0 reella och = —3> nemligen om P(—: 5) är = 0, hvilket gifver, utom hufvudvilkoret, = Ae eller ock äro två rötter komplexa. C) a? <3b. Den deriverade eqvationens rötter äro nu kom- plexa, följaktligen ock tvenne, af 3:dje grads-eqvationens. I de vanliga läroböckerna i eqvations-theori förenklas mer- ändels 3:dje-grads-eqvationen till formen 1 ar 022 = I = OM och man finner såsom vilkor för ”casus irreductibilis” 4p3 + 274? << 0, hvilket uppenbarligen öfverensstämmer med, det föregående. Såsom en andra tillämpning af våra theoremer, skola vi undersöka beskaffenheten af rötterna till eqvationen p(x) = 525 + 1225 — 150 — 300? + 300? + k = 0 för olika valörer af k. Den deriverade eqvationens pF 20% — 203 — 32? +22 0 rötter äro alla reella och olika, och deras valörer, ordnade efter storleken, Va ea! — 2, — 2 0 2 ‚+1. Den primitiva kurvan har en uppstigande branche till ven- ster; dess första vändpunkt är alltså ett minimum. Valörerna af p(x) i de särskilda vändpunkterna äro BJÖRLING, OM RÖTTERNA TILL ALGEBRAISKA EQVATIONER. 247 min. 9 (— 2) = k + 56, max. g(— OH) br 4 ETPVI _ 24 59,4508.....—k+ A, min. (0) =k, max. (X = — kb —_u = kb + 3,349 = 42/5 min. g(l)=k+2. Emedan det första minimum är större än det andra maxi- mum, kunna omöjligen alla sex rötterna pa en gång vara reella. Diskussionen kan sammanfattas i följande formel, uti hvilken vi utsätta antalet af de reella rötterna för hvarje särskild valör af k, och med en sådan beteckning, som t. ex, 4 (2), utmärka att af 4 reella rötter tvenne äro inbördes lika. Antal reella rötter. — DER MEERE 2 EEE a RR IE 4 (2) — VERSEHEN 4 — eh EEE 4 (2) == [De ee ED a ga 2 — Beer ee 7 ASU RER 0 4 (2) == i) a FE brand 4 Ze Dr OSSE TES NIE (5 FEET ehe 4 (2) EEE ONE RE ELLE 2 re Ve A a se STUPAR ON 2 (2) a a en NE OM ENE 0 Af det föregaende synes, det man i allmänhet, för att un- dersöka rötternas till en viss eqvation realitet, måste känna’den deriverade eqvationens rötters valörer. I För att ej med för många exempel upptaga utrymmet, vilja vi afsluta denna vår uppsats med en diskussion af den generella femte-grads-eqvationen. Vi föreställa oss denna under formen il), =" 248 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. och lata de fyra rötterna till den deriverade eqvationen, i ord- ning efter deras storlek, betecknas med 01: 022 035 Qa- Savida de äro reella och lika, blifva uppenbarligen w (01) och W(o,) maxima, W(05) och ww (0o,) minima. För att in- skränka efterföljande schema till dess möjligast minsta utrymme, beteckna vi de fyra substitutions-resultaterna w (91) w (02)> U (3) W (04) med (1), (2), Bh (42) respektive: Meningen med följande tablå inses nu lätt af sig sjelf. Vi atskilja de olika händelserna med semikolon, och använda för att uttrycka de reella rötternas antal och beskaffenhet - samma beteckningssätt som i föregående exempel. I. Den deriverade eqvationens rötter reella och olika. (Vilkor: (1) >(2) <(3) > (4)) Fe a). (1), 8) >09; 2) a) ET nn rr SSA 5 b) (1)=0, (3)>0, (2), (4)<0; (2)=0, (1), (3)>0, (4)<0; (3)=0, (1)>0, (2), (4)<0; (4)=0, (1), (3)>0, (2)<0 5 (2) ec) (1)=(3)=0, (2), (4)<0; (1)=(4)=0, (2)<0, (3)>0, 2)=(4)20,0),@)=0....22 2 00 5 (2,2) d) (1), (2), (3)>0, (4) <0; (1), (2), (4)<0, (3)>0, (1), 8), @)=0. @)= 0; Q)=0, 2,0, @ 05 3 e) (1)=0, 2)<0,@), (4) ><0; (2)=0, (1), (3), (£)>0, (3)=0, (1), (2), (4<0; (4=0, (1), (2)><0, (3)>0... 32) N (1). (2), (3), (£)><03 (1), A)<0, BHO... l I. Två eller flere rötter till den deriverade eqva- tionen inbördes lika; de öfriga reella. A) 1 =% (Vilkor: (1) <(3) > (4)) N... 5 (3) by JE 0NS)>0, (4) =0 re 0 NAN 5 (3,2) ee ee... 38) Ay I) > OBEN A) 0 NR... 3 i BJÖRLING, OM RÖTTERNA TILL ALGEBRAISKA EQVATIONER. 249 Antal reella BEGE) (4£)<0-(3)-—=0; (1)><0,8)>0, (=D... 3 (2) EEE (£)>0 sr AE 1 3020; | (Vilkor: (1) > (2) > (4)) Bee AU. un... 2028) Bee a... ne 3 2020.29; W,0-0@=0.......0. 2 3 (2) FAT BASEN N A 1 Ge _(Vilkor: (1)>@)<)) BR Or) Zone. ar ei 5 (3) DREHEN), Rene... en. ee 5 (3,2) FRÜREFSrB)Enn elle een le 3 (3) Be Eee en Ist 3 Er) 0,2)=0, 30: @&)=0, N), @)>0......... 3 (2) TCG), B)===03 (WIE) E>0 N. EN 1 D) 01 = 02 03 — 04 (ME (1) <(3)) 27.01) 0,8)>0;, ()<0, (3 = 0 orensad nn 3 (3) BO 0: (1) 03 (3) =O ee N 1 E) 1 =9%=9; (Vv: (1)>(4)) Ba 0 nn. N. 5 (4) 1. DERART 3 2, 0 SIDE ar EN AR Vo 3 (2) BE 0 0 rar 1 F) 02=03 = 04 (V.: (1)>(2)) Beer ea ee. 5 (4) in. DERE Ne ee 3 BO else... ee. 3 (2) $i (ANTA or NE ESR RESET RANN DT VERNRNTN RTR FIRE NNE 1 i 250 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. II. Två eller flere rötter till. den deriverade eqvationen komplexa. Antal reella rötter. - A) ov och 9, reella och olika. (V.: (1)>(2)) a): (10, (2 YEO A... Er ME 3 b) (1)>0, (2)=0; (1)=0, (2) ZOE Mon 3 (2) eo) (MIST A a a a sas adooea 1 B) 01 = 02 22) (BV SARA SEN NAS ee ee ee 3 (3) (23) 160 5) na USA ARS N... I 251 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 3. Bidrag till Sveriges Ornitholegi. Berättelse om en resa till Öland och Skåne. Af W. Meves. [Meddeladt den 11 Mars 1868.] Kongl. Vetenskaps-Akademien behagade sistlidet ar tilldela mig understöd för en ornithologisk resa till Skåne och Öland. [ enlighet med hvad föreskrifvit är, får jag härmed vördsamli- gen öfverlemna följande redogörelse för resan, samt, såsom bi- drag till Sveriges fauna, vidfoga en systematiskt ordnad följd af iakttagelser, samlade dels under denna resa, dels under ut- flykter i Upland m. m. under flera föregående ar. Ätskilligt hithörande har ocksa blifvit inhemtadt vid besök i flera ornitho- logiska samlingar inom landet. Afven pa denna resa, liksom pa mina förra resor, har mitt hufvudföremal varit att studera foglarna i olika drägter, deras fortplantning och utbredning. Då det alltid torde vara vansk- ligt att i en fauna såsom verkligen inhemsk upptaga en fogelart, innan man påträffat dess häckningsställe inom landet, så har jag äfven lagt vigt på att härom erhålla säkra underrättelser. Detta har lyckats mig med 2:ne arter, som förut ej med viss- het voro kända som häckfoglar i Sverige, nemligen Alauda cristata och Anas strepera. | För att ytterligare kunna egna nägon uppmärksamhet at den för vatten- och kärrfoglar särdeles gynnsamma Hjelsta- viken vid Ekolsund afreste jag härifran den 10 Maj. Följande dag fann jag visserligen att sjön var isfri och att svanorna hade börjat värpa, men redan den :12 inföll åter snöyra och så stark frost, att vattendragen vid stränderna ånyo blefvo is- belagda. Ett ganska sorgligt utseende erbjödo da smafoglarna: 252 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. längs utmed iskanten sag man Sylvia phoenicurus, trochilus, - Saxicola oenanthe, Motacilla alba och Anthus arboreus i ett bedröfligt tillstand vada omkring uti issörjan för att söka sig föda. På somliga af dessa stackars foglar voro tarserna helt och hållet betäckta med is. En del, t. ex. Muscicipa atricapilla och Sylvia rubecula, sökte sin räddning i ladugårdarne, der kat- ten snart gjorde kort process med dem. Detta oväder sträckte sig äfven öfver hela södra Sverige, och om de menliga verkningarna deraf erhöll jag sedan ätskil- liga upplysningar under mitt besök i denna del af riket, samt underrättelser om det stora nederlag, som väderleken just under ofvannämnda dagar anställt bland småfoglarna. Så t. ex. hit- tade man kring Christianstad, Carlskrona, Malmö, Lund och flera andra ställen en mängd omkomna torn-, ladu-, hus- och strandsvalor, samt flugsnappare, rödstjertar, näktergalar, löf- sångare, trädpiplärkor m. fl. Någon gång hade man sett flygande svalor nedstörta, liksom träffade af ett skott. Vid Börringe hade småfoglar, för att skydda sig emot ovädret, sökt en till- flyktsort i uppstaplade drainerings-rör, hvarest de sedan om- kommit. Åfven på täta granträd fann man genom hunger och köld omkomna foglar. Viporna hade vid Ottenby i större an- tal inkommit på gårdarna för att söka föda och äfven emot- tagit sådan, som utkastades at dem. Senare fann man öfver hela Öland hundratals af dessa foglar döda. Att under sådana förhållanden de tidigare och isynnerhet på marken värpta äggen till största delen förstördes, är lätt att inse. ' Likaså gjorde detta oerhörda nederlag, särskildt af småfoglar, sig märkbart på hela min resa, ty de eljest allmänna arterna hade blifvit ganska sällsynta. Från Ekolsundstrakten återvände jag till Stockholm och, efter några dagars vistelse der, reste jag öfver Norrköping — - i hvars grannskap vid Åby Jägmästare LUNDBORGS rika och vackra fogelsamling togs 1 ögonsigte — till Borgholm, dit jag anlände den 20 Maj. Här gjordes flera utfärder till kringlig- gande trakter; men äfven dessa småresor försvårades genom ett MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 253 nytt vinterväder, hvarunder jag blef vittne till svalornas och andra insektätande foglars lidande. Den 26 Maj gick resan vidare till södra delen af Öland, der under talrika utflykter rika insamlingar gjordes. Den 5 Juni reste jag till Kalmar och derifrån till Carlskrona, Åhus, Christianstad och Osbyholm vid Ringsjön, der bok- och ek- skogarne m. m. undersöktes. Härefter fortsattes resan till Malmö, hvarifrån jag på 2 dagar for öfver till Köpenhamn, för att i dervarande samlingar göra några iakttagelser. Under mitt korta vistande i Köpenhamn blef jag uppmärk- sam på ett förhållande, hvilket jag anser mig icke böra förtiga: hos dervarande såkallade vildhandlare funnos ännu så langt in i den förbjudna jagt-tiden tjädrar till salu, och dessutom sade man sig vänta ett större parti hjerpar, orrar m. m. från Norge. Troligt är också, att en god del kom från det så mycket när- mare liggande Sverige, hvarifrån i alla fall en hel hop förbjudet villebrad lär insmuglas. Önskligt vore, att genom någon åtgärd af Danska regeringen detta oskick kunde stäfjas, då så mycken skada a villebradet i Sverige och Norge deraf förorsakas, och då Danmark sjelft deraf ej har någon fördel, men väl måste vidkännas en stor utgift. Återresan från Köpenhamn togs öfver Malmö, den 18 Juni, till Börringe, der Hr Grefve BECK-FRIS'S ståtliga skogar samt de närmast liggande godsen undersöktes. Här sagos många ra- djur, som tycktes trifvas särdeles väl, samt några mindre häger- kolonier. Nära slottet, uti en damm som härstammar från munktiden, förde om qvällarne Rana esculenta och Hyla arborea ett högljudt oväsende; den sistnämnda, liggande på bladen af Potamogeton, öfverröstade dock alla andra. Af Bombynator igneus hördes fran andra dammar mera sällan ett doft klagoljud. Den 23 anlände jag till Skanör, hvarifrån gjordes turer till sandön Kläppen, som ligger omkring 3 mil från Falsterbo. Ön är i midten beväxt med högt gräs och särdeles gynsam för häckande sjö- och strandfoglar. Der träffades äfven ett större antal af Sterna minuta, arctica, Charadrius cantianus, hiaticula, 254 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Haematopus, Strepsilas, Totanus calidris m. m., men änderna hade för den ihärdiga äggplundringen, som äfven här bedrifves, dragit sig helt och hållet derifrån. Då kråkor icke besöka ön, skulle den säkert erbjuda foglarna den mest fördelaktiga vistelse- ort, så framt de lemnades i fred af menniskorna. Den 25 besökte jag pa äterresan till Trelleborg Grefve BECK-FRUS'S skogsplantering på Skanörsljung, hvilken, som en oas i öknen, gjorde på mig det angenämaste och mest fängslande intryck och var ett glädjande prof på huru mycken nytta genom omtanka och med måttlig kostnad kan beredas landet. Den ryktbara Skanörs-ljung företer för öfrigt en sorglig anblick af ödslighet och ofruktbarhet. Utom andra olägenheter häraf må- ste kringliggande trakters invånare, i anseende till den fullkom- liga bristen på skog och svårigheten att anskaffa bränsle, elda med kreatursgödsel, sjötång och afskrapade ljungtorfvor. Om-, kring 400 tunnland af denna trakt eges af Grefve BECK-FRIIS, som låtit beså den med frön af barrträd. Detta företag hade lyckats förträffligt, och hela denna areal sågs nu betäckt af en 20 års ungskog af tall, samt äfven något björk, af det mest lofvande utseende. Utom hvad den i annat afseende är och kan blifva till egarens och landets nytta, utgjorde den redan en kär tillflykts- och uppehålls-ort, särdeles under vår- och höst- flyttningarne, för en mängd nyttiga foglar, som der funno skydd och trefnad!). Högst intressant och glädjande var äfven att finna, att i dervarande sma kärr den i ekonomiskt hänseende sa, vigtiga eidern, Anas mollissima, häckade. Med föresyn af ett så lyckligt och så efterföljansvärdt exempel, vore det önskligt, att vederbörande använde några tusen Riksdaler på den nämnda Skanörsljung och lät beså eller plantera den med skogsträd, och salunda från en ödemark förvandlade den till en trefnad och vinst skänkande skogsmark. Svårligen kunde med mindre, eller lika liten kostnad, något nyttigare och önskligare åstad- kommas. ') Härtill bidrog äfven i ej ringa mån en stor mängd af det buskartade Hare- riset — Spartium scoparium — som Hr Grefven der låtit plantera. MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGL, 255 Museerna i Malmö och Lund besöktes naturligtvis, och jag fann der tillfälle att göra några ornithologiska anteckningar.. Professor NAUMANS dyrbara skelettsamling väckte äfven stort intresse. Genom macerering uti ther har det lyckats honom att borttaga allt fett ur benen, så att de blifvit fullkomligt hvita. Derjemte äro manga skeletter med yttersta noggrannhet så preparerade, att de vigtigaste ligamenter och membraner bibehållits. Skeletter af Salamandra maculata, Triton cristatus, Lacerta agilis, Sorex: vulgaris, nagra ormar, Anarychas lupus, Colymbus arcticus, Podiceps rubricollis m. fl. kunde jag ej nog betrakta och beundra. Af större sällsyntheter vill jag blott nämna: Simia troglodytes, S. gorilla, omkring 5 fot hög, Gallo- pithecus med sina märkvärdigt "höga nagelben och Manatus ”américanus”, hvars tänder mycket påminna om tänderna hos idislande djur. Vid Wendelsbäck och Stehag uppehöll jag mig från den 29 Juni till den 3 Juli och gjorde med Hr C. MÖLLER, som >> äger en vacker samling af foglar och ägg, ofta utflykter. Sist- nämnda dag sammanträffade jag i Wexiö med Hr G. KOLTHOFF från Skara, hvilken jag erbjudit att på min bekostnad följa mig på den återstående delen af min resa, emedan jag kände honom som en skicklig skytt och väntade mig mycket arbete på Öland. Den 6 inträffade jag åter på denna ö, och reste först norrut till trakten af Böda. Hornsjön besöktes och jag förvånades att nu der träffa hvarken Larus ridibundus eller Sterna nigra, hvilka båda, då jag 1847 uppehöll mig på stället, der voro allmänna. Jag fick nu höra, att en inspektor af okun- nighet förklarat, att dessa, hufvudsakligen insektätande foglar, voro skadliga för fiskeriet, och att han för omkring 3—4 ar sedan lyckats så grundligt utrota eller bortskrämma dem, att intet par sedan dess hade bosatt sig der. Sedan andjagten den. 11 Juli åter blifvit tillåten, deltog jag i flera större sådana jagter, hvilka dock, i anseende till det höga vattnet och emedan en stor del af änderna ännu voro mycket små, ej utföllo till- fredsställande för ”jägarne”. 256 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Härvid torde jag fa nämna, att ända intill slutet af Juli mänad oftare hittades ägg af änder t. ex. Anas fusca, marila, boschas, acuta m. fl. Den 22 Juli hade en gosse pa en liten holme, nära södra fyrbaken, borttagit omkring 40 stycken ägg af ofvannämnda änder. Dessa fick han väl denna gång äter- bära till boen, men en del blef dock förstörd. Jagtstadgan för- bjuder äggplockningen efter nyttiga foglar blott intill den 10 Juli. Då likväl vid denna tid vanligtvis en mängd ägg ännu icke hunnit blifva kläckta, och således stor skada astadkommes genom deras borttagande, vore det högst önskligt, att äggplock- ningen äfven efter denna tid vore förbjuden, så mycket mer. som de allraflesta ägg, sasom mer eller mindre rufvade, då äro till mat odugliga. | Den 13 Juli, pa vägen söderut, inträffade jag vid Borgholm, der några dagar uppehåll gjordes och utfärder företogos till trakten deromkring. Ekskogen under slottet företedde en sorg- lig anblick: träden stodo nemligen nästan nakna, som om vin- tern, emedan Tortrix viridana hade uppätit bladen. Larverna voro redan till det mesta förpuppade och förtärdes begärligt af en mängd foglar. Främst bland dessa utmärkte sig stararne, hvilka i oerhörda skaror sågos frossa i träden; och näst dem såsom flitiga utrotare af nämnda insekter lärde jag känna lilla korsnäbben Loxia curvirostra, hvilken i större eller mindre floc- kar sågs sysselsatt med förtärandet af puppor och larver. Häraf inses tydligen, huru väl stararne första att löna det hägn och | den stora omvårdnad, som egnas dem öfverallt på Öland. Då Loxia curvirostra såväl här som på flera andra af mig besökta ställen befanns, såsom helt och hållet insektätande fogel, uppe- halla sig bland löfträden, förtjenar han skyddas såsom sådan; ty den skada han under vintern möjligtvis åstadkommer på barrträdens frö, öfverväges af den nytta han gör om sommaren. — Kronoparken vid Borgholm med sina präktiga busksnår är dessutom bebodd af en mängd af våra ypperligaste sängfoglar, t. ex. Sylvia philomela, hypolais, nisoria, atricapilla, hortensis, Turdus musicus, merula m. fl. MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 257 Vid Ottenby pa Schäfferiängen m. fl. ställen gjordes emel- lan den 17 Juli och 1 Augusti, da jag nödgades ätervända till Stockholm, den mest lönande jagten och den intressantaste skörden af foglar, isynnerhet sådana, som under flyttningen från norra provinserna någon tid der uppehöllo sig. Af sådana får jag nämna: Limosa rufa, Tringa platyrhyncha, subarquata, tem- minckii, Calidris arenaria, Totanus fuscus, glottis, Charadrius helveticus m. fl Kring: stränderna uti hafvet uppehöllo sig många skälar och sågos ofta liggande på enstaka stenar, så nära landet, att de derifrån kunde skjutas. De fångades äfven med temlig lätt- het af fyrvakterna uti nät. Jag anmärkte Halichoerus grypus, Phoca annellata och vitulina. Skadan, hvilken de der anställa på fisket, är ganska stor. Anmärkningsvärd var vid Ottenby äfven den stora mängden af dofhjortar, som enligt uppgift skulle stiga till mer än 500 stycken: De hade nu nya, full- växta horn. Vid min återkomst till Stockholm den 3 Augusti aflemnade jag till Zoologiska Riks-Museum 103 foglar, 7 fogelskeletter, 5 däggdjur samt diverse bon och ägg. Slutligen anser jag mig böra uttrycka min varmaste tack- samhet för all den välvilja och hjelpsamhet, hvarmed jag under hela min resa bemöttes. ; Liksom i en föregående berättelse har jag följt ordningen i Prof. NILSSONS Skand. Fauna 3:dje uppl. 1858. Upplysnings- vis torde här äfven få anföras, att näbbarnes och fötternas färg är beskrifven efter färska foglar, men mätningarna på dessa delar togos först då de voro torkade. Falco subbuteo, LINNE. Lärkfalken anträffades såväl i Uppland och på Oland som i Skåne. Vid Osbyholm sågos emellan den 12—16 Juni 3 till 4 stycken ofta i sällskap flyga öfver än- garna och längs de vassbeväxta sjöarna, der de gjorde jagt på större insekter t. ex. trollsländor, phryganeer och skalbaggar, hvilka de med klorna fångade i flygten och förde till munnen. Ett par fälldes och dessa hade, liksom andra förr af mig un- dersökta, kräfven och magen fyllda med dylika insekter. Häraf vill det synas, som om denna under de tider, då inga insekter 258 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. finnas, för smäfoglarna så farliga roffogel, under en stor del af sommaren ej alls skulle bry sig om foglar. Ett bo hittades uti en al, och båda makarna uppflögo derifrån vid mitt nal- kande; högt skriande kringflögo de mig så nära, att hannen kunde fällas. Boet imnehöll 2 orufvade, lika stora ägg, som voro 40 mm. långa och 33 mm. tjocka; det ena hade smutsig rostgul bottenfärg med bruna, det andra var blekt roströdt med rödbruna fläckar, som merändels lupo i hvarandra. Ett annat bo, som jag den 2 Juni 1847 fann i en ek vid Ottenby, var byggdt af större och mindre qvistar, invändigt fodradt med hvita lafvar, grön mossa och grässtrån; det innehöll blott 1 ägg Falco vespertinus, LINN. Ehuru jag ej anträffade denna i fria naturen, såg jag dock deraf i samlingarna 5 expl., som voro skjutna i Serie nemlisen en tvåårig och en ung hona i Up- sala Museum, 2 ungfoglar i Lunds, den ena af dem skjuten den 11 September 1864 vid Lund. Det 5:e exempl., en nä- stan fullt utbildad hona i andra året, fanns i Hr C. MÖLLERS samling på Wedelsbäck. Den var skjuten i Skåne den 9 Maj 1866, och då hon var ledsagad af sin make, trodde Hr Mör- LER, att de ämnat häcka der. Hannen var mycket skygg och försvann snart från trakten. Falco tinnuculus, LINnN. Tornfalken träffades nästan öfverallt och roade ofta med sitt bekanta flaxande öfver någon sork el- ler gräshoppa. Denna rof-fogel förtjenar mera än någon an- nan att lemnas i fred, då den skada han gör säkert är högst obetydlig. I de bon jag hade tillfälle att se, var äggens antal 5 till 6. Aquila nevia, BRISSOn & BLasıus. Under mitt vistande hos Hr Grefve BrcK-Fris på Börringe berättades mig, att skogs-upp- . syningsmannen FOGELBERG för några år sedan hade ”för uf” skjutit en skrikörn, som hade uppehållit sig derstädes i den höga bokskogen; man sade att den sedan blifvit skänkt till Museum i Malmö. - På min derom gjorda framställning förkla- rade Grefve BrcK-Fris sig ej ha något emot att jag, med Intendentens vid Malmö Museum tillåtelse, finge medföra örnen till Stockholm för att uppsättas i Riks-Museum. Vid mitt sista besök i Malmö hade jag ej allenast glädjen - att emottaga, genom Hr Lektor EURENI välvilliga tillmötes- gående, ofvannämnda örn, utan, äfven att ytterligare få se ett . exemplar af samma art, som blifvit skjuten i närheten af Malmö. Enligt Hr Lektor Eurext uppgift skjöts örnen vid Börringe i den 30 Augusti 1862. Det var en gammal fogel, stadd i rugg- ning; de nya fjädrarna voro mörka, de Le hvaraf de flesta funnos bland vingarnas småtäckare, gråbruna, urblekta och afnötta. Då det a atskiljandet af dena art från den närstående Aquila clanga Pallas är af vigt, så får jag här upp- gifva de hufvudsakligaste dimensionerna: Vingen från leden 507 mm., stjerten 230 mm., tarsen 98 mm., hufvudet med näbben” Aquila nsvia MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 259 97 mm., mellersta tån 474+23 mm.!), baktän 26 + 28 mm., från mungipan till näbbspetsen 53 mm., näbben från pannan 43 mm., vaxhuden 143 mm., de nästan runda näsborrarna 5 mm., näbben vid roten 24 mm. hög, afståndet mellan mun- vinklarna 36 mm. Häraf ses att tarsen är något längre än hufvudet med näbben. Det andra exemplaret fälldes vid Möllevången den 20 Sep- tember 1864, och bar ännu sin fläckiga ungdrägt. Det blef nu af så mycket större intresse för mig, att se det exemplar af skrikörnen, som skjöts den 23 September 1842 vid Lund och förvarades på dervarande Museum, och hvilket redan under flera olika namn blifvit beskrifvet. Vid första an- blicken hyste jag den tanken, att det var en från den förra skiljd art; tv fogeln var betydligt större, hvilket mest märktes pä näbben, och jag började lika med Prof. LILLJEBORG?) tro, att den hörde till Aquila clanga, Pallas. När jag efter min hemkomst jemförde de 1 Lund gjorda anteckningar och mät- ningar med Brasıus’?) beskrifningar och en gammal hona af den äkta A. clanga Pallas från Wolga, hvilken jag lyckats för- skaffa mig, blef jag åter tveksam om rätta förhållandet, och min lifliga önskan att ännu en gång få granska det Lundska exemplaret uppfylldes derigenom, att Hr Professor WAHLGREN hade godheten på kort tid låna mig fogeln. Vid granskningen af det mig nu till buds stående materialet, fann jag att fogeln ej tillhörde Aquila clanga, PALL. & Bras., utan den större for- men af Ag. nevia, som Brasıus kallar den ryska eller afri- kanska. BREHM har upptagit honom?) under namn af Aquila fusca och A. bifascista. Hans beskrifning öfver den sistnämn- des ungdrägt öfverensstämmer mest med det Lundska exem- plaret. Ehuru det ännu ej fullständigt kan afgöras om denna större form bör anses som en sjelfständig art, torde jag dock här, vid beskrifningen af det ifrågavarande exemplar, få begagna det Brehmska namnet och vidfoga de dithörande synonymer. fusca, BREHM. Falco maculatus, Gm. LILLJEB. Observationes zoologicae II. S. 44. 1842. Ag. bifasciata (Ju- gendkleid) BREHM 1. c. 1831. Ag. naevia (äldre hona) Nırss. Sk. fauna, s. 54 1858. Ag. elanga, NAUMANN Nat. d. Vögel Deutschl. XIII s. 40. Tafl. 342, fig. 2. Ag. clanga, (NAUM.), LitLJEBoRG 1. c. 1860. Efter LILLJEBORG upptogo Prof. SUNDEVALL i Svenska foglarna, h. 19, s. 232, och E. HoLMGREN i Handb. 1 Zool., s. 501, arten Aquila clanga, PALLAS, som svensk fogel. 1) Det sista talet gäller för klon. 2) Kongl. Vet. Societ. ärsskr. S. 294. 3) Die Adler. R. Brasıus, Bericht über die XIV Vers. d. d. Ornithol. Gesellsch. ') 1862. S. 76. a Breums Naturg. d. V. Deutschlands S. 24—26. sc o KT Ofvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 25. N:o 3. 2 260 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Enligt Prof. LitLIeBore skulle detta Lundska exemplar vara en hona 1 framskriden ålder; Prof. NILSSON beskrifver det också som en äldre hona. Min undersökning har fört mig till den öfvertygelsen, att det är en yngre fogel, möjligtvis i 3:dje året, med en stor del af den ännu fläckiga nästdrägten 1 be- håll, men i öfvergång till andra, också till en del fläckiga dräg- ten. Han representerar således 2 drägter. Imnan jag närmare beskrifver dessa, får jag dock först, såsom mest betecknande, anföra dimensionerna: Vingen (spetsen nägot skadad) omkr. 530 mm.; stjertens gamla pennor 250 mm., nya 258 mm.; tarsen 110 mm.; hufvudet med näbben 101 mm.; mellantän 56 + 27 mm.; baktån 30 + 32 mm., från munvinkeln till näbb- spetsen 57 mm.; näbben från pannan 47 mm., vaxhuden 17 mm. ; de något aflänga näsborrarne 6 mm. höga, 5 mm. breda; näbbens höjd vid roten 27 mm.; munvinklarnes afstånd 49 mm. Afven här synes att tarsen är längre än hufvudet med näbben, och baktån med nageln är längre än munöppningen. Beskr. Näbben hornsvart, vid roten blek; de gamla fjädrarna på hufvudet och i nacken med ljusa skaftstreck, de nya bruna med rostgula spetsar; halsens och öfverryggens nya enfärgadt bruna eller med fina spetsfläckar, ryggen. under de stora täck- fjädrarna hvit med brungula fläckar; öfvergumpen brun med stora gulhvita spetsfläckar; öfverstjerttäckarna hvita med brunt inre fan och några tvärband på det yttre; de gamla fjädrarna på kinden, hakan och bröstet äro blekt gråbruna, de nya på halssidorna och bröstet bruna med smala skaftfläckar; magen brun med stora gulhvita skaftfläckar; på midten bli dessa allt större och lemna på hvarje fjäder blott en smal brun infattning, tills denna på undergumpen helt och hållet försvinner; under- stjerttäckarne gulhvita, utan fläckar; lårfjädrarne mörkbruna med hvita skaftfläckar, de längsta hvita med brunt i midten; tars- beklädnaden gråbrun, närmast tårna hvit; de 7 första gamla smällpennorna svartbruna, på inre fanet intill inskärningen grä- aktiga med mörka tvärband, de 8—9 nya stålgråa med bruna tvärband, som ej uppnå spetsen, hvilken liksom sidorna är för- sedd med breda hvita kanter; de gamla armpennorna bruna, invändigt gråa med tvärband och ljusa spetsar, de 2 innersta nya bruna med stor ljus spets; vingtäckarne blekt bruna, första ordningens med hvita spetsar, andra ordningens med stora hvita spetsfläckar, alla starkt afslitna; bland dessa synes en ny brun, som äfven har en stor hvit spetsfläck; de öfriga småtäckarna med fina skaftstreck; täckfjädrarna under vingen äro mörkbruna, nästan alla med skaftfläckar; 4—6 nya af de största skulder- fjädrarna äro stålgråa med bruna tvärband och schatteringar, de öfriga äro mest försedda med större ljusa fläckar; stjertens gamla pennor, på ena sidan 4, på den andra 5, äro bruna, utan tvärband, de 3 mellersta nya bruna. mot spetsen stålgråa med otydliga tvärband och hvit spets. MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 261 Ehuru det af anförda skäl blir en nödvändighet, att ute- sluta Ag. clanga, PALL. ur vår fauna, torde jag för jemförel- sens skull här böra meddela dimensionerna af den ofvannämnda gamla honan från Sarepta vid Wolga: Vingen 552 mm., stjer- ten 270 mm., tarsen 102 mm., hufvudet med näbben 113 mm., mellantån 51 + 28 mm., baktån 29 +35 mm., från munviken till näbbspetsen 69 mm., näbben från pannan 55 mm., vax- huden 20 mm., de aflänga näsborrarnas höjd 10 mm., bredd 5 mm., näbbens höjd vid roten 29 mm., munvinklarnes afständ 55 mm. De vigtigaste kännemärken hvarigenom Aq. clanga skiljer sig från Aq. navia och Ag. nevia — fusca äro: att tarsen är kortare än hufvudet med näbben, baktän med nageln kortare än gapet, och att näsborrarna äro mycket stora och aflånga. Skrikörnen torde väl ej oftare förekomma i södra Sverige, men säkert blir han någon gång förvexlad med ormvråken. Pandion haliaétus, LInn. Sågs vid Ekolsund, på Öland och i Skåne. Milvus regalis, Briss. Vid Ekolsund sågs en glada d. 12 Maj; mera allmän var den vid Trelleborg, Skanörsljung och Börringe. På sistnämnda ställe voro ungarna den 20 Jum fygfärdiga. a vulgaris, Ras. Den 11 Maj hittades uti en hög gran vid Ekolsund ett bo af ormvräken, som innehöll 2 rufvade ägg. En ärsunge, som skjöts vid Stockholm den 25 Sept., hade i kräfven bc magen 5 Sorex vulgaris, 9 stora larver af Sphinx elpenor, 2 af Sph. ocellata, 2 "ank verruc. samt 5 till 6 mindre gräshoppor. Pernis apivorus, Linn. Träffades här och der i Skåne. Det är bekant att Bihöksäggen i allmänhet äro starkt färgade, men Hr C. MÖLLER erhöll en kull, bestående af 3 ägg, tagna den 8 Juni vid Ronneholm, hvilka voro nästan hvita. Det ena, 50 mm. långt och 42 mm. tjockt, hade blott några mörkbruna krokiga streck och prickar, det andra, 53 mm. långt och 43 mm. tjockt, flera större smutsbruna fläckar vid den tjocka än- dan. Honan till dessa ägg lär äfven varit nästan hvit. Circus sruginosus, Loss. Vid Hjelstaviken träffades den 20 Maj 1866 tvenne par af denna för kärr- och vattenfoglar samt vattensorkar farliga roffogel. Ett par hade längt uti sjön, bland förra ärets rör, pa en liten upphöjning byggt ett bo af rör och säf samt invändigt fodrat det med fint rs Det var platt och hade en aflång form, 95 tum långt och 2 tum bredt, samt innehöll 3 orufvade blåaktigt hvita ägg, der minsta 47 mm. längt och 40 mm. tjockt, det största 49—39 mm. Atta dagar senare hade samma par byggt ett nytt bo och värpt 2 ägg, vid hvilka Hr G. ENGELHART fångade såväl hanne som hona i en trampsax. Båda dessa tycktes vara i andra eller tredje året och deras drägt liknade till färgen ännu ungfogelns om hösten. Tre dunungar togos den 25 Juni 1860 vid Rästasjön nära 262 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Stockholm; 2 deraf voro nästan lika stora; den ena en hona, 200 mm. lång, tarsen 45 mm., näbben 20 mm.; dunet röd- aktigt isabellfärgadt, på hjessan hvitt; näbben hornsvart, under- käken grå, vaxhuden och benen blekgula, iris brun; den tredje var blott 150 mm. lång, tarsen 27 mm., näbben 17 mm.; dunet gråhvitt, ögonen ännu halfslutna. Modren, som skjöts vid boet, hade i magen 14 fötter af Anthus, Motacilla och Alauda samt lemningar efter några Hypudsus agrestis. Vid Ekolsund öf- verraskade jag en kärrhök som förtärde en liten unge af Anas strepera. Då kärrhökar lära göra skada äfven på fogelägg, var det märkvärdigt att hitta, på omkring 12 almars afstånd från det ofvannämnda boet, ett bo af Fulica atra, som innehöll 20 ägg. Det såg nästan ut som om hökarna hållit på behörigt afstånd kråkorna, hvilka oupphörligt plundrade andra på viken befintliga bon. ; | Circus cineraceus, Mont. Af denna art finnes på Museum i Lund blott ett enda svenskt exemplar, nemligen den vid Hju- leröd d. 20: Aug. 1841 skjutna hannen i ungdrägt. Något an- nat från Sverige har jag ännu ej sett. Ugglor observerades på resan ganska få; så mycket ange- nämare blef det för mig att kunna från Museum i Malmö hem- föra en art, som ej förut fanns 1 den härvarande Skandinaviska samlingen, nemligen: Strix flammea, LINN. Denna uggla blef i Sk. faunan uppförd efter ett enda vid Ystad 1834 skjutet exemplar och observera- des sedan ej förr än om hösten 1866 och våren 1867 i södra Skåne, der 5 till 7 stycken blifvit tillvaratagna eller sedda. Museum i Lund erhöll 2, det i Malmö 3 exemplar. Af de sistnämnda skjöts ett vid Trelleborg d. 22 October 1866, ett annat togs lefvande vid Malmö, och det 3:dje, en hona, skjöts derstädes d. 23 Mars 1867 och förvaras nu på Riks-Museum. Strix otus, LINN. Förekommer vid Stockholm ej sällan. En hona, som skjöts d. 2 Nov. d. å., var 14 tum lång och 38 tum bred, och är i den lifligt färgade höstdrägten betydligt vackrare än de under våren eller sommaren skjutna hannar. Hennes mage innehöll lemningar efter Hyp. agrestis. Strix brachyotus, LATH. Dä jag 1864 d. 25 Maj besökte Horn- borgasjön ej Jångt från Skara, skjöts en jorduggla, som höll sig på en mosse. Sedandess har Hr G. KoLtuorr der i trak- ten träffat flera. äfven under sommaren, ehuru han ej lyckats finna deras bon. Den 20 Juli uppskrämdes på marker vid Ottenby äfven en sådan, som dock ej skjöts. En vid Stock- holm d. 4 Maj skjuten hona hade i magen 2 Sorex vulgaris. Strix aluco, LINN. Blott en kattuggla sågs på resan, nemligen i Ottenby-lund. En här vid Stockholm d. 22 Juni skjuten hanne hade i kräfven lemningar efter 1 Sorex vulgaris, 1 Hypud. agrest., 1 Garr..gland. och några Scarab. stercorarius. Picus viridis, LINN., träffades allmänt; mera sällan MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 263 Picus major, Linn. Pieus medius, LINS. Anträffade jag blott vid Stehag, der den ej var sällsynt. Ett par gamla skötos, hvaraf honan utmärkte sig genom gråbrun ryggfärg. Ett bo med 5 stycken flygfärdiga un- gar hittades i en ek omkring 14 fot öfver marken; de matades ifrigt af föräldrarne med fjärillarfver (Geometra och Tortrix), som rikligt funnos på ekbiaden. En ung hanne i nästdrägt liknade mycket de gamla, men, utom på vingarna, hade allt hvitt en svafvelgul anstrykning; skaftfläckarna på undersidan voro otydliga och den röda hjessan samt undergumpen blekare. Iris pa de gamla brunröd, på de unga brun. Herr ©. MÖLLER visade mig ett uttaget bo, som var endast 3 fot öfver marken; det hade i Maj innehållit 3 ägg på en bale sönderhackadt, multnadt ekträ. Picus tridactylus, Lınx. Förekommer i Stockholms-trakten, der han äfven någon gång häckar, t. ex. på Wermdön; ett derifrån erhållet ägg var 26 mm. långt och 19 mm. tjockt. Bland 7 ägg, tagna i ett bo i Torneå Lappmark, var det minsta M— 18 mm och det största 26—18 mm. En hona, köpt å Munk- bron d. 8 Januari detta år, var utmärkt derigenom, att hon hade öfre delen af hufvudet, från pannan till nacken, hvit; på bröstsidorna funnos blott några långs- och på slaksidorna några otydliga tvärfläckar. Hon liknade således Picus crissoleucos, Brandt !), och hade nästan mera hvitt, än en hona från Archan- gel, som förvaras å Riks-Museum. Cuculus canorus, LINN. Göken fann jag i slutet af Maj 1847 på Öland, särdeles allmän och så litet rädd, att jag ofta på 30 steg kunde betrakta honom, då han satt på ett träd och gol; nu sågs han der ganska sällan och var likasom på andra stäl- len rädd. I Skåne sågs han oftare och några gånger äfven röda honor. Den 25:te Juni hittade jag i Grefve BeEcK-Fris skogs- plantering på Skanörsljung ett gökägg 1 ett bo af Anthus pra- tensis med 4 ägg, hvilka det liknade, men var ljusare; dess längd 211 mm., tjocklex 18 mm. — Då man på sednare tiden mycket ordat om gökäggens färg, vill jag här i korthet beskrifva ännu 11 gökägg, som äro, jemte fosterföräldrarnes ägg, tagna ur lika många bon. N:o 1, liggande ihop med 3 mörka ägg af Anthus arboreus, blåaktigt hvitt med bruna och gråbleka, glesa fläckar; N:o 2, med 2 af Motacilla alba, gröngrått, tätt beströdt med olivbruna fläckar; N:o 3, med 4 af Sylvia rube- cula, grågult med täta gråa och gråbruna fläckar; N:o 4, med 5 af Sylvia rubecula, liknar det förra, men stötande mera i 5, med 2 af Sylvia abictina, gröngrått med gråa och gråbruna fläckar; N:o 6, med 1 af Musc. grisola, grönaktigt hvitt, med ') Se Prof. SUNDEVALLS Conspectum avium picinarum, s. 14. 264 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. gråa och mörkbruna fläckar; N:o 7, med 4 af Musc. grisola, grönaktigt hvitt med gråa och gulbruna fläckar, liknar de vid- liggande; N:o 8, med 1 ägg af Troglodytes europ., gröngrätt med gröngräa fläckar och bruna prickar; N:o 9, med 1 af Cer- thia familiaris, grähvitt med gråa, bruna och svarta fläckar; N:o 10, med ett af Fring. serinus, ljust grägrönt med gråa och bruna fläckar; N:o 11, med 1 af Fring. chloris, af samma färg som det förra, men med större och mörkbrunare fläckar, bäda likna nägorlunda de vidliggande. — Det minsta af dessa ägg N:o 9, är 23—16 mm., det största, N:o 11, är 25—18 mm. Alcedo ispida, LINN. På Museum i Christianstad såg jag en hanne, som den 6 Januari 1867 blifvit skjuten af Hr Svenson. Den hade en längre tid uppehållit sig i granskapet af .staden vid öppna vakar och varit särdeles skygg. — Afven af Merops apiaster, LINN., torde jag här få omnämna en gammal hona, som utmattad af yrväder togs en mil söder om Muonio- “niska d. 3 Juni 1865. Den skänktes till Riks-Museum af Hr KNOBLOCK. Upupa epops, Linn. Hörde jag 1847 flerstädes på Öland, men på denna resa hvarken der eller i Skåne. Corvus corax, LINN. På Oland förstörde jag d. 26 Maj en kull nyss fullväxta ungar. Korpar voro mycket allmänna öfver hela ön och, utom annat ohägn, gjorde de stor skada på ägg och fogelungar. Corvus cornix, Linn. Denna, den besvärligaste af alla kråkfog- lar, sågs öfverallt, der någon skog fanns. Den förstörelse af ägg, ungfoglar och små däggdjur, som den anställer, är öfver- allt känd, men knappast torde den annorstädes vara till den grad glupsk som på Oland. Lunden vid Ottenby t. ex. lemnar säväl ett ypperligt häckningsställe, som en hvilopunkt efter de ströfverier, som under äggtiden anställas på Schäfferi-ängen och i trakten deromkring. Under de vid skogsbrynet stående trä- den kunde man dagligen hitta en mängd skal af ägg, t. ex. Totanus calidris, Vanellus cristatus, Machetes pugnax, Tringa alpina, Sc. gallinago, Charadr. hiaticula m. fl, som kråkor dit- fört och förtärt; äggen af änder och andra stora foglar förtärde de vid boet. — I slutet af Maj voro ungarna till största delen utkläckta, och det var då lätt att förstöra en mängd deraf. Säkert skulle antalet af vissa andra foglar tillväxa i samma mån som kräkornas antal minskades. Corvus frugilegus, Lınn. Vid Ottenby fann jag den 27 Maj en koloni af Råkor med 30 till 40 bon. Honorna hade ej slutat med värpningen, och intet af de undersökta boen innehöll då flera än 3 ägg. I trakten af Näsbyholm i Skåne funnos otroligt MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 265 stora skaror af dessa foglar, som utan tvifvel äro landtbruket till stort gagn. Sturnus vulgaris, LINS. Då man på Öland, liksom på Gotland, anser staren för en nyttig och treflig fogel, så utsättas öfverallt åt honom hälkar att bygga uti. Hr Jägmästaren BoMAN vid Böda har t. o. m. bestämt, att ingen af hans skogvaktare-elever får lemna skolan, innan han förfärdigat och uthängt ett visst antal kläcklådor. Huru efterföljansvärdt vore icke detta för Sveriges öfriga provinser! Här kring Stockholm söker man der- emot, särdeles tidigt på våren, då nöden tvingar stararne att närma sig menniskorna, utrota dem så mycket man kan. Oriolus galbula, LINN. Året 1847 hörde jag den 2 Juni i lun- den vid Ottenby hvisslandet af en sommarsylling; jag härmade lätet, och nägra minuter senare satte sig en yngre hanne, af gröngul färg, pa omkring 15 stegs afständ i ett träd, men in- nan jag hann spänna, flög den äter bort och försvann, utan att jag kunde igenfinna honom. Coracias garrula, LIN. Den 31 Maj sågs vid Ottenby en Blä- kråka, som sannolikt ännu var stadd på flyttning, ty sednare observerade jag der ingen. Vid Skabersjö fanns d. 21 Juni i en bok ett bo med 4 nästan kläckfärdiga ägg: é Ampelis garrula, Linn. Vid Ekolsund hade ännu d, 10 Maj en mindre fock sidensvansar varit synlig. Jag får här göra den rättelse, att det i mina ”Bidrag till Jemtl. ornith.” !) omnämnda stället ”Söasjoki”, hvarifrån Museum erhållit ett sidensvansbo, ej ligger i Finmarken, utan i Torneå lappmark. Herr E. HOLMGREN ?) uppger att ungarne i höst- drägt sakna de röda spetsarna på armpennorna. Jag har dock, i motsats till andra uppgifter, ådagalagt t. ex., att de redan hafva dessa röda bihang, nämligen hannarne 4—7 och honorna 2—3. Tvenne af dessa exemplar förvaras på Riks-Museum. Från Kyrö i Torneå Lappm. erhölls 1866 ett sidensvausbo, taget i början af Juni, som var byggdt med en ringare mängd granqvistar än det förut nämnda, men mera mahnlaf, Alectoria jubata, hvaruti ett antal hvita ripfjädrar voro vackert inflätade, samt renhår, renmossa och fint gräs. Bland ett större antal ägg från Torneå Lappmark, tagne i första hälften af Juni 1866, hvilka jag haft tillfälle att granska, förekomma många olikheter, såväl i form som i färg. Storleken varierar från 22—16 mm. till 27—18 mm. och undantagsvis 29—17 mm. 1 längd och tjocklek. De minsta äro af samma storlek, som äggen af Am- pelis cedrorum från N. Amerika, hvilka de äfven likna i färgen. Jag vill här nämna några ord om 5 kullar: kull a) 6 ägg, 23 —17 mm. till 26—18 mm., blekt gräbläa, med bruna och svarta 1) K. Vet. Akad. Förh. 1860, s. 194. 2) Handbok i Zoologi 1866, s. 155. 266 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. ytter- och grå violetta skalfläckar, hvilka voro a" fördelade, på några blott åt den tjockare ändan; kull 2) 5 ägg, mer grön- blåa, fläckarna stora och tydliga; ett af äggen hade, utom en enda svart snörkel, blott violetta skalfläckar; kull e) 5 ägg, deraf 3 vackert rödgråa. 2 grågröna med svarta, bruna och vio- lettgråa fläckar; kull d) 5 ägg, olivgråa, deraf 3 med tydliga, 2 med små otydliga fläckar. De 3 sistnämnda kullarne variera blott med 24—25 mm. 1. och 17—18 mm. tj.; kull e), 5 ägg, voro deremot 27—16 mm., 27—18 mm. och 29—17 mm., färgen var den vanligaste, blågröna; fläckarna på ett ägg voro mycket små. Det antal sidensvansar, som årligen häckar i BR är ganska olika, och tyckes bero af det större eller mindre ne- derlag, som de lida om vintern under sina färder till bebodda sydligare trakter. Caprimulgus europaeus, LINN., var i slutet af Maj, på södra Oland ganska allmän, sannolikt då på flyttningen. Hirundo riparia, Lınn. Vid Sjörup i Skåne tog jag i Juni nå- gra bon ur en sandbacke. De voro byggda antingen blott af rötter eller grässtrån, eller ock fodrade med några stora bröst- fjädrar af en gås, 1 hvilka äggen lågo som i ett fat. Alla in- nehöllo blott 4, något rufvade ägg. Muscicapa grisola, Linn. Förekom öfverallt ganska sparsamt. Valet af dess häckplats är ofta ganska besynnerligt; så erhöll jag t ex. af Hr MÖLLER ett bo, som var bygdt i en handtags- ögla af en å väggen hängande spade. Vid Tveta på Öland hade ett par De i ett litet nytt hus, på hvilket dagligen ar- betades. Muscicapa atricapilla, Lınn. Sågs på Oland i ringare antal i slutet af Maj; i Skåne observerade jag inga. Muscicapa collaris, BEcHsr. Ett par sågs d. 23 Maj på Borg- holms kungsgård, och en hanne d. 28 vid Ottenby. Arten häckar sannolikt ej på Öland. Lector WESTERLUND, i Skandinavisk Oologi, sid. 2, säger: "Museicapa albicollis slog sig först ner för 20—30 år lm pa Gotland.” Skada att Hr W. ej uppgifvit sina skäl för detta ästäende, ty sådant hade varit af stort intresse. — Innan Pp > DN jag 1846 påträffade fogeln, var den ej införd 1 svenska faunan. Hr W. måste således ega 10 års äldre underrättelser: — Jag för min del tror ej att fogeln först då invandrade, utan anser det för sannolikt, att sådant skett för flera hundra år sedan. Dess förväxling med Muse. atricapilla torde kunna ske ändå lättare än förväxlingen af vissa vida större foglar. Muscicapa parva, Becust. Sistnämnda dag och på samma ställe — i en ännu ej löfklädd björkskog — såg jag denna rara fogel i sällskap med de öfriga 3 arter flugsnappare. Det tyck- 1 MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 267 tes vara en hona, utan rödt i bröstet. Ehuru jag var fogeln sä nära. att jag kunde se de karakteristiska rörelserna med stjer ten och vingarna, liknande atricapillas, och hörde ett läte, som päminte om S. rubecula, gick jag, genom ett olyckligt skott, miste om denna lilla intressanta fogel. Jag hade hoppats att i Skånes herrliga bokskogar finna fogeln, men sökte den der förgäfves. Lanius minor, GMEL. I anledning af en uppsats i Jägarförbun- dets Tidskrift, 4:de årg., s. 239, att ett bo med ägg af den svartpannade Törnskatan skulle blifvit funnet vid W. Wram, anställde jag, ehuru den goda och noggranna beskrifningen Öf- ver bo och ägg hos mig väckt tvifvel om att det var efter denna art, i ofvannämnda trakt d. 10—12 Juni flerfaldiga eftersök- ningar. Jag säg dock hvarken der eller annorstädes i Skäne denna fogel. Vid mitt besök i Lund lemnades mig beredvillist tillfälle att taga i ögonsigte det ifrågavarande boet och blef min förmodan att det ej tillhörde Lanius minor, utan L. collurio, bekräftat. Lanius minor bör således ej betraktas som svensk häckfogel. Lanius collurio, LInn. Allmän i alla törnbuskrika trakter. Saxicola oenanthe och rubetra, Lınn. Mindre allmänna, då mänga under våren hade omkommit. Samma förhållande tyck- tes vara med flera af de vanliga Sylvierna. Sylvia nisoria, BEcust. Här och der vid Carlskrona, Osbyholm och Oland. Lusciola philomela, Becust. Träffades vid Borgholm, Horn, Carlskrona, Börringe och Stehag, men öfverallt hörde man kla- gomål öfver det ringa antalet Näktergalar i år. En kull ägg; bestående af 5 stycken och tagna vid Hörby 1866, voro ljust olivgröna; det minsta var 22—164 mm., det största 23—16 mm. Aggen af en annan kull från Bornholm, bestående af 4 stycken, voro olivbruna, ett deraf dragande i grönt; det minsta 21—16 mm., det största 223—17 mm. Herr WESTERLUND uppger, i Oologi, längden till 184 mm.. tjockl. till 1335 mm. — således lika med L. suecica — och säger vidare att äggen af S. luseinia skulle vara ännu mindre. Bland en större mängd af den sednare arten har jag funnit de minsta vara 214—15 mm., de stösta 22—153 mm. Lusciola svecica, LINS. Vid Ottenby sköt jag d. 2 Juni 1847 en gammal hona, som utmärkte sig genom mycket blått på framhalsen; på denna resan såg jag ingen. Lusciola phoenicurus, Lınn. Var öfverallt mycket sällsynt. Luseiola rubecula, LINN., deremot allmän. Ficedula hypolais, LINS. Var allmän både i Skåne och på Oland. Några vackra bon hittades vid Osbyholm d. 16 Juni och vid Stehag d. 2 Juli. 4 268 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Ficedula sibilatrix, Becust. I Skåne ej sällsynt. 1847 vid Ot- tenby. Vid Maltesholm hittades i en bokskog och på marken ett vackert hvälfdt bo med 6 ägg d. 11 Juni. Ficedula abietina, NILsson. Vid Ottenby d. 2 Jum 1847; nu fanns der inga. Ficedula trochilus, Lınn. Var på intet af mig besökt ställe all- män. Ett bo med 6 ägg hittades d. 11 Juni vid W. Wram; det fanns nära intill en liten enbuske och var derföre blott till hälften öfverbygdt. Ett vackert bevis huru foglarne ofta lämpa sitt byggnadssätt efter omständigheten, lemnar ett bo af löf- sångaren, som Jägmästaren A. CNATTINGIUS medförde från Lu- lea Lappmark. Boet var nämligen ej bygdt på marken, utan 1 en videbuske, 3 fot öfver marken. Det var nästan klotrundt, utvändigt bygdt af torrt gräs och invändigt fodradt med ett tjockt läger af hvita ripfjädrar, hvilkas spetsar hängde öfver den på sidan befintliga ingången. Boets bredsida är 150, höjd och tjocklek 100, ingången 60 mm. Det innehöll ett urblekt helt, och ett söndrigt, något rufvadt ägg. Enligt uppgift hade vatt- net vid förra årets höga vattenflod stått öfver nästet. Sanno- likt är således, att fogeln antingen hade reda på traktens pe- riodiska öfversvämningar, eller också just under en sådan bygdt boet uti busken; men att floden sedan stigit än högre, öfver- svämmat och förstört boet. Calamoherpe schoenobs&nus, Linn. Ingenstädes har jag sett denna fogel allmännare, eller hört honom sjunga med outtrött- ligare ihärdighet än några nätter på Hjelstaviken i slutet af Juni 1866. I Skåne såg jag honom flerestädes, men ej på Oland. Calamoherpe palustris, Becust. Med föresatsen att, om möj- ligt, hemföra exemplar af denna som svensk omtvistade fogel, riktade jag 1 sydöstra Skåne min synnerligare uppmärksamhet deråt; men möjligtvis i anseende till detta års ogynsamma väder- leksförhållanden, lyckades jag ej att upptäcka någon. Slutligen hoppades jag, att finna åtminstone 1 Lunds eller Malmö's Mu- seum ett uppstoppadt svenskt exemplar, men äfven detta slog fel. Ar 1866 erhöll jag af Hr Lector WESTERLUND bland an- dra ägg till bestämning äfven ett, som skulle vara taget vid Tandskrona, och detta befanns vara af Cal. palustris; det var 20 mm. långt och 144 mm. tjockt, blähvitt med askgråa, oliv- och gräbruna gleststående större fläckar och punkter. — Under förutsättning att intet misstag egt rum, lider det intet tvifvel, att fogeln verkligen häckar 1 Skåne. Turdus pilaris, LINS. Träffades häckande endast på Oland; de andra trastarterna, utom Rödvinge- och Ringtrasten, voro äfven allmänna i Skåne. MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 269 Motacilla flava, var. nigricipilla. Sågs den 20—25 Juni i större antal flytta öfver Oland. Anthus campestris, Becusr., hvilken jag 1847 temligen allmänt träffade på alfvaren, der enstaka enbärs- eller andra smäbuskar växte, fann jag denna gång ej alls på Öland. Vid Grefve BEcK- FRIIS plantering på Skanörsljung sköt jag ett par. Anthus rupestris, NILssoNn. Blott en gång sedd vid Borgholm. Anthus pratensis, BECHSTEIN. Under flyttningen sågs ängpip- lärkan i Upland i stor mängd. På Öland, Skanörsljung ne di ställen fann jag den häckande. Af Mesarterna anför jag blott: Parus palustris, Linn. Den förekommer här och der på Öland, saknas deremot på Gotland. Alauda arvensis, Linn. Förekommer både på Oland och i Skåne i stor mängd. Alauda cristata, Linn. ”Topplärka”. Då öfver denna fogelns häckande i Sverige någon osäkerhet rådde, upptog Prof. SUNDE- VALL 1 Svenska Foglarna honom blott som sporadiskt förekom- mande. Det var mig således särdeles angenämt, att genom Handl. Herr Kock i Trelleborg få erfara, att fogeln skulle fin- nas der i trakten. Efter mycket sökande lyckades det slutligen, den 27 Juni, att vid Carl XII:s minnessten få se ett par tofs- lärkor och der äfven träffa på ett bo med 5 ägg. Vid de i trakten liggande bondgärdarne påträffades ännu flera par, som oroligt höllo sig på nyplöjda åkrar, der deras bon sannolikt af plogen blifvit förstörda. Af de skjutna exemplaren var hannen 190 mm. lång och 350 mm. bred; honan 180 mm. och 330 mm. Det ofvannämnda boet låg i en steril betesmark, och var temligen fast och tjockt flätadt af torra stjelkar och finare gräs- strån; i diameter hade det utvändigt 120 mm., invändigt 55 mm. och var 25 mm. djupt. De 5 äggen voro från 221—23 mm. långa och 171—18 mm. tjocka, således nästan alla lika; grundfärgen var smutsigt hvit, och de voro tätt beströdda med ble koråa och olivbruna fläckar och prickar, tätast vid den tjocka ändan: Bönderna "tycktes känna denna ”Topplärka” ganska väl, hvilken de sade ej flytta derifrån om vintern; äfven Herr Kock sade mig att den då ofta visade sig på gatan i Trelleborg. Vid mitt vistande i Stehag, några dagar sednare, utbjöds ett antal ägg till salu, och deribland funnos 2 tofslärksägg, som voro tagna der i trakten. Alauda arborea, LINN. Lät i skogarna vid W. Wram m. fl. ofta höra sin herrliga sång. Emberiza miliaria, LINN. Kornsparfven, som är allmän i Skåne, fanns äfven på kela Öland. På Schäfferiängen längs åt östra 270 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. stranden, der högt gräs växte, häckade den temligen allmänt, ehuru träd der saknades. Den 18 Juli, då ängarna började slås, hittades ett bo, som innehöll 4 halfväxta ungar; modren sköts och hade blott fjärillarfver i näbben, med hvilka hon äm- nade mata ungarna. Boet var utvändigt 115, mvändigt 80, djupt 50 mm.; det var bygdt af fast sammanpackade stjelkar och fodradt invändigt med fint gräs. Annu vid slutet af Juli sågos inga utflugna ungar. Enligt Hr KoLTHOFFPS uppgift, skall Kornsparfven under vintern oftare förekomma vid Skara. Emberiza schoeniclus, Linn. Träffades under hela resan. Den häckar mycket allmänt vid Hjelstaviken; d. 3:e Juni 1866 hit- tades der i en skogsbacke under en buske, omkring 30 steg från stranden, ett bo, som innehöll 4 orufvade ägg; det var bygdt af grässtrån, som inåt voro finare; innerst var det för- sedt med litet tagel. Äggen voro 19—20 mm. långa och 14 mm. tjocka, gråhvita, skiftande i violett, med gråa och svart- bruna oregelbundna fläckar, snörklar och fina ådror. I samma trakt togos den 6 Juni 1868 5 något rufvade ägg, som voro betydligt större, neml. 211—23 mm. långa och 16 mm. tjocka; de voro mörkare, nästan marmorerade, fläckarna och snörklarne glesa, ofta sammanflytande med bottenfärgen. Fringilia cannabina, LINN. Allmän i planteringen på Skanörs- ljung, på Öland och i Småland m. fl. Fringilla montana, LINN. Var särdeles allmän 1 Skåne, der han Jemte sin frände, gräsparfven, ifrigt förtärde ollonborrarna. En mig obekant egenhet var, att han oftast byggde sitt bo långt ner i muren på sanne På Öland har jag ej observerat pil- finken, ehuru han ej långt derifrän, i de gamla ruinerna vid Kalmar, fanns i stort antal. Corythus enucleator, Cuv. Tallbitarna hafva under de 25 vin- trar, Jag vistats i Stockholm, aldrig blifvit torgförda i sådana massor, som under denna höst och vinter. De första infördes i Oktober och från den tiden till början af Februari kunde man” dagligen se hundratals på torgen. Ehuru de festa hitfördes från Dalarne, Upland och Norrland, skötos dock många kring Stockholm och längre söderut. Enligt säker underrättelse häc- kade förliden sommar i Torneå Lappmark ett vida större antal än på länge. En unge i nästdrägt, tagen den 13 Juli 1863, liknar honan, men är mera smutsigt gröngrå; hufvudet och öf- vergumpen med gröngul anstrykning; första ordningens täck- fjädrar och de tre innersta vingpennorna med mel hvitaktig utkant; andra ordningens med gräa spetsar. Vingarna och stjer- ten voro ej ännu fullväxta. Tallbiten värper ej flera än 4 ägg, i medio af Juni månad. Dimensionerna och en kort beskrifning får jag anföra af följande kullar, alla innehållande 4 ägg: Kull a) ifrån 24—1714 mm. till 28—17 mm.; 5) 24—18 mm. till 27—181 mm.; c) 244—19 mm. till 26—19 mm.; d) 25—17 MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. a mm. till 26—17 mm.; e) 26—181 mm. till 264—19 mm. Färgen varierade ej mycket; från vacker blågrön till smutsig- eller grågrön; fläckarna voro svarta och lefverbruna, skalfläckarna rödaktigt gråa; oftare voro de ställda kring den tjockare ändan; de grågröna saknade ibland färgfläckar och voro tätt beströdda med skalfläckar. Loxia pityopsittacus, Becust. Blott i Småland anträffades i en tallskog en mindre flock; en hona, som sköts der, hade en- dast frön i kräfvan. Osannolikheten att större körsnäbben skulle om vintern bygga så stora bon, som Prosten EKSTRÖM 1 Skandinavisk fauna uppger (1 aln i diameter), har GLOGER redan för flera år sedan påpekat, och då jag har lyckats erhålla ett den 3 Mars 1859 i Wermland taget — af WHEELWRIGHT signeradt — bo, så får jag öfver detta lemna en kort beskrifning: Det hade en vanlig öppen form, var bygdt af med mahnlaf, något skägglaf och mossa sammanflätade granqvistar; öfverkanten och väggarna bestodo endast af skägglaf; invändigt var det fodradt med fina grässtrån och kärrmossa; diameter utvändigt 130, invändigt 75 mm.; det hade innehållit 3 ägg, hvaraf ett var blåaktigt hvitt, med röda och mörkbruna punkter och krokiga streck, mest på den tjockare ändan. Loxia curvirostra, Linn. De första af dessa foglar observerades vid Stehag, der flockar af 50 till 60 stycken höllo sig på ekarna och med begärlighet plockade larfverna och pupporna af Tortrix viridana. Sednare såg jag dem äfven i mindre eller större flockar vid Horn, Borgholm ch Ottenby, öfverallt sysselsatta med för- tärandet af de insekter. Tio till 12 exemplar, som skötos, hade magen och kräfvan fyllda med dessa skadliga in- sekters larfver och puppor. Härigenom är det ådagalagt, att mindre korsnäbbar ästadkomma stor nytta. Hans sätt att bygga liknar ganska mycket den förres. Ett bo, som Herr ALBERT "GrIöBEL d. 10 Mars 1863 tog i toppen af en hög gran vid Märsäter i Nerike, under en temperatur af 16° — Cels., innehöll 4 halfväxta ungar; det hade en stadig un- derbyggnad af grangvistar, sammanflätada med skägglaf, Usnea barbata, bastrimsor och hvit epidermis af björk; det inre bestod endast af mahnlaf, Alect. jubata; yttra diametern — från mahn- lafsgränsen — 130 mm., invändigt 80 mm., djupet 35 mm. Ungarnes fjädrar voro mörkt olivgröna; näbbarne visa ej den minsta antydning till snedhet. Deras kräfvor voro fyllda med granfrö. Ett annat bo, från Wermland (WHEELWRIGHT), taget d. 6 April 1866, var bygdt endast af granqvistar och mahnlaf, samt innehöll : 3 ägg. Diametern utvändigt 115, invändigt 65, djupet 35 mm.; äggen af nästan samma färg och storlek som det förra, 22— 23. mm. långa och 16 mm. breda. Columba palumbus, LINS. och 272 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Columba oenas, LATH., träffades allmänt på Oland och i Skåne. Perdix cinerea, LATH. Rapphönan såg jag blott en gång, nem- ligen vid Osbyholm, och på Oland hittade jag några af kråkor sönderhackade ägg; hon lär dock vara ganska Mn både på Oland och i Skåne. - Perdix coturnix, LATH. MOS hörde eller såg jag ingenstädes under denna resa, men d. 3 Juni 1847 hörde jag hans slag i en åker vid Ottenby. Af de öfriga hönsfoglarna påträffade jag ingen art, hvilket dock ej är att undra på, då jag alltid företog mina jagter utan hund och ej heller hade något särskildt intresse för dessa foglar. Syrrhaptes paradox us, ILLiG. Den 10 Nov. 1863 visade sig vid Gräsgård på Öland 3 stycken Stepphöns, hvaraf en hona sköts af Herr C. G. KINDBERG och finnes afbildad i Jägare- förbundets Tidskrift. Samma år skötos 1 Juli tvenne honor vid Sandsjö nära Filipstad. Alla tre förvaras på Riks-Museum. Otis tarda, LINN. Det är mer än sannolikt, att trappen helt ‘och hållet försvunnit från Skåne. Vid Åhus sökte jag inhemta nå- gra underrättelser derom, men jägarne der påstodo, att den på flera år ej varit sedd i trakten. Otis houbara, LINN. I NILSSOns fauna är uppgifvet, att denna fogel blifvit skjuten på Gotland. Detta bör rättas, ty det var vid Solberga på södra Oland i Februari 1847. Charadrius hiaticula, LINN. Allmän vid stränderna på Öland, vid Skanör m. fl. Dundrägten: öfversidan svartgrå; ett bredt band kring bakhufvudet och ett smalt längs armen samt bak- kroppens sidor svarta; från näbbroten till ögat går ett gråsvart streck; pannan, nacken, handleden och undersidan rent hvita; -den svartgråa näbben vid roten, likasom benen, gulaktig, och 3 mm. lång; tarsen 19 mm., mellantån 17 mm. Charadrius minor, Meyer. «Träffades flerestädes vid insjöar, Nykläckta ungar togos den 21 Juni vid Näsbyholm. Pa en sådan var öfversidan rostgul, ett band kring bakhufvudet, ett långsstreck öfver armen och ett längs bakkroppens sidor, svart- aktiga; det svarta stjertdunet längre än hos föregående arter: nacken, handleden och undersidan hvita; pannan "gulaktig; be- nen grägula. Längd omkr. 60 mm., den svarta näbben 9 mm., tarsen 16 mm., mellantän 14 mm. Charadrius alexandrinus, Hassera. (Ch. cantianus, LATH.). Vid de sandiga stränderna nära Skanör, Falsterbo, Kläppen och Ska- nörsljung anträffades denna art temligen allmänt. En dununge, hanne, som hittades d. 24 Juni, var ofvan gulgrå; ett otydligt band kring bakhufvudet, ett längs ryggen och bakkroppens si- dor, samt ett tydligt band längs armen, svartaktiga; ett streck - på pannan och ett genom ögat, otydliga; pannan, nacken och “ MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 213 undersidan gulgräaktiga; hakan och handleden smutsigt hvita. Näbben svartaktig, benen blygråa. Längd 85 mm., näbben 81 mm., tarsen 20 mm., mellantån 15 mm. Den gamla hannen var 175 mm. lång och 355 mm. bred; honan 170 mm. lång och 350 mm. bred; näbben och ögonlocken svarta, benen grå- svarta; iris mörkbrun. Magen innehöll små skalbaggar. Boen utgjordes af en liten grop i sanden, hvilken var belagd eller smyckad med små stenar och snäckskal, samt innehöllo 3, ofta till hälften med sand betäckta ägg. Charadrius morinellus, LINnN. Förekommer under värflyttningen någon gång 1 trakten af Stockholm. Magister von FRIESEN tog 29 Juli 1864 på Wallisfjellet en nykläckt unge, hvilken han förvarade i sprit och skänkte till Riks-Museum. Den hade föl- jande dundrägt: Hjessan och ryggen med svarta, gråa och rost- gula fläckar; pannan, sidorna EN bakre delen af older hal- sen och undersidan hvitaktiga, ett streck 1 pannan och ett fram- för ögonen samt ett band kring nacken svartgråa. Näbben 8- mm., tarsen 23 mm., mellantån 18 mm. Charadrius apricarius. Linn. ”Alfvargrimen” höll sig på Öland mot slutet af Maj ännu i mindre flockar på nyplöjda åkrar. Den häckade här och der på alvarn, ehuru jag ej fann nå- gra bon. Charadrius helveticus, LicHt. Såväl i slutet af Maj, som i se- nare hälften af Juli uppehöllo sig 3—4 stycken af denna fogel vid stranden nära Ottenby. An 1847 såg jag några ex. på samma ställe äfven i slutet af Maj; de voro då, liksom i år, så skygga, att jag aldrig lyckades komma inom skotthåll. Vanellus cristatus, Mey. Mycket allmän på Öland; ett mindre antal träffades äfven häckande vid Ekolsund. Strepsilas interpres, LINN. Här och der på Öland och Kläp- pen. Pä sistnämnda ställe togos ungar i dundrägt den 24 Juni. En hanne var omkring 100 mm. lång, näbben 12 mm., tarsen 21 mm, mellantän 22 mm Ofversidan visade en blandning af svart, grått, oliv- och rostgrätt; ett par mörkare längsstreck öf- ver ryggen kunde dock urskiljas; genom ögat ett svart streck: undersidan, pannan, ett streck öfver ögat, samt en del af nac- ken hvitaktiga. Haematopus ostralegus. LINN. Var mycket talrik på Oland,. isynnerhet nära Ottenby; vid Skanör ej sällsynt. Alla skjutna hannar voro mindre än honorna. Ciconia alba, LINS. I slutet af Maj sågs en stork flera dagar spatsera på kärraktiga ängar nära Ottenby. I Skåne tyckes storkarnes antal ej vara stort; jag såg blott 2 bon, ett vid Osbyholm på ett stalltak, der honan ännu den 14 Juni låg på boet; sannolikt voro dock äggen skämda. Ett annat bo fanns- LS . v 274 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. vid Börringe uti ett gammalt träd, hvilket af storkarna lär blif- vit begagnadt öfver hundra år; det innehöll d. 19 Juni 4 nä- stan fullväxta ungar. Derigenom att hvarje är nya byggnads- materialier blifvit pälagda, hade detta bo uppnätt en ansenlig höjd. Ciconia nigra, Linn. Skall, enligt Hr ©. MÖLLERS uppgift, häcka i trakten af Ringsjön. Ardea ceinerea, Linn. Vid Skabersjö 1 Skåne träffades d. 19 Juni en mindre hägerkoloni i mycket höga bokar, och en gammal hanne sköts. På Böckebergs slätt fanns ett större antal bon, af hvilka 7—8 nedhöggos. Ett af dessa, som hemtogs. var bygdt af större och mindre qvistar, väl, men ganska glest ihop- fogade: En horizontal gren var skickligt begagnad för att ge boet en liten utbyggnad, på hvilken foglarna kunde stå på utkik. Boet var platt, diametern 62 c.m. och hela höjden blott 30 c.m. Af 10 ungar, som skjötos, voro de flesta fullt flygfärdiga. Då hägrarna göra stor skada på fisk i närliggande sjöar, är deras förföljande ganska förlåtligt. Pä sådana ställen, der de mycket förföljas, öfverge de sitt sällskapliga lif och anlägga sina bon mera spridda. oNumenius arquata, Linn. Spofven anträffade jag vid Alvesta och Börseryd i Småland, men talrikast vid Ottenby. Den 2 Juni togs vid sistnämnda ställe en nykläckt hanne. Längden var 180 mm., näbben 22 mm., tarsen 40 mm., mellantån 32 mm. Näbben blysvart, underkäken ljusare, benen blygråa. Du- nets färg var ofvan rostgrå med svarta teckningar, inunder hvit- grå. Från näbbroten gick ett streck öfver pannan, utvidgade sig på hjessan till en stor fläck, afsmalnade i nacken och drog sig ner längs bakhalsen; nederst blef det åter bredt och delade sig åt skuldrorna i tvenne armar; på ryggens midt började en ny fläck, hvilken åter delade sig i 2 armar och sträckte sig till stjertdunet. Dessutom funnos tydliga fläckar på vingarna, låret och sidorna. På hjessans midt syntes blott antydning till en ljus fläck, hvilken hos N. phaeopus är betydligt större. Den 27 Juli skjöts en ung fullfjädrad hona, hvilken till färgen gan- ska mycket liknade de gamla, men näbben var blott 88 mm. och tarsen 80 mm. lång. Numenius phaeopus, LINN. Träffades såväl pa vårflyttningen som i slutet af Juli vid Ottenby i flockar af 10—30 stycken. Limosa melanura, LEISLER. Under namn af Fåvitta var fogeln känd öfver nästan hela Oland, och häckade der 1 flera kärr el- ler myrar. Jag använde mycken tid att på lämpliga ställen, der de gamla ifrigt kringflögo mig, uppsöka ungarna 1 dun- drägten, men lyckades blott hitta en nykläckt unge, som var så skämd, att den ej kunde konserveras. Längden, utom stjert- dunet, var 130 mm., näbben 20 mm., tarsen 37 mm., mellan- tån 40 mm. Dunets färg var rostgul med svarta teckningar; ” MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 275 på hjessans midt och på höften framträdde dessa tydligast; ett smalt streck som gick genom ögat, samt handleden, kinden och buken voro ljusgula: Af en kull ägg, innehållande 4 stycken, som togs i Juni vid Lilla Dahlby och erhölls genom Hr Revisor ANKARKRONA, voro 2 långsträckta och .2 korta, svagt päronformiga. De förra 531 mm.—363 mm., de senare 52—37 mm. långa och tjocka. Tre af dem voro gröngråa med svartgråa skal- och olivbruna ytterfläckar; ett af dem visade härstreck vid den tjocka ändan; det 4:de var rödaktigt olivgrått. med lefverbruna fläckar. De 2:ne kortare voro mera glänsande än de långa. En annan kull, äfven 4 ägg, från Bremen liknade det 4:de, men fläckarne voro tydligare och flöto vid tjockändan tillsammans till en stor, med något svart blandad brun fläck. Det största var 56—39 mm., det minsta 534—37 mm. På andra ägg från Wolga skilja sig fläckarna ofta föga från den mer eller mindre mörka Sm färgen. Limosa rufa, Brıss. Pä Schäfferi-ängen säg jag d. 26 Juli nägra stycken, som höllo sig vid stranden. Den 29 skjöt jag ur en fock af 25 till 30 stycken en hanne och en hona i ett skott. Båda buro sin vackra sommardrägt. Honan hade en särdeles lång näbb. Hannen var 380 mm. lång och 705 mm. bred, näbben 78 mm., tarsen 48 mm.; honan 410 mm: lång och 765 mm. bred, näbben 100 mm., tarsen 54 mm. Iris hos båda mörkbrun. Denna fogels fortplantning är ännu ej mycket känd. Ett bo, taget d. 30 Juni vid Kyrrö i Torneå Lappmark, består blott af en med ren- och islandsmossa beväxt torfva, med in- blandade blad af Betula nana, och dessutom några hvita och rostgula fjädrar af honans undersida, hvarigenom äktheten full- komligt bestyrkes. Det innehöll 4 ägg, som på det närmaste liknade äggen af ”Fåvittan”, särdeles den från Bremen erhållna kullen, men fläckarna voro skarpare och tydligare: a) var 53 —36 mm., starkt päronformigt, ljust gröngrätt med många snedlöpande stora och mindre olivbruna fläckar, hvilka samman- flöto vid tjockändan, der några svarta, ojemna fläckar tillkommo; skalfläckarna gråbruna; b) 53—35 mm., liknade a, men fläc- karna voro glesare; c) och d) lika stora, nemligen 52—36 mm., färgen mörkare olivgrå, fläckarna föga sammanflytande, knappast päronformiga. Af 4 andra ägg, ur olika bon, var e) 50— 36 mm.; f) 50—38 mm.; g): 52—37 mm.; h) 533—364 mm. De varierade emellan bukig ägg- H spetspäronform. Med små ägg af Num. phaeopus torde de ofta blifva förvexlade. Fogeln förekommer ganska sparsamt i Torneä-Lappmark, men är af de flesta bönder känd under namn af Puna Kuowi — Rödspof. Totanus glottis, Linn. Enstaka exemplar höllo sig i slutet af Juli nära Ottenby, der en hona skjöts. Den tyckes ej häcka Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 3. 6 : 276 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. pä Öland, men väl pä Gotland. Dess egentliga vistelseort är dock norra Sverige, Luleä- och Torneä-Lappmarkar. En dun- unge från sistnämnde ställe var 153 mm. lång, näbben 19 mm., tarsen 32 mm., mellantän 32 mm. Ofversidan svart och grå, med rödaktig anstrykning; pannan, hufvudets sidor samt hela undersidan hvita. Ett streck genom ögat, ett fint streck längs pannan, en större fläck på hjessau, 2 band längs ryggen, några band eller fläckar öfver armen, gumpsidorna och stjertdunet svarta, ofta med inblandadt rödaktigt dun. Ett bo från Kyrrö består af en torfva af ren- och andra mossarter, blandade med blad af pil och hjortron. En kull består af 4 ägg, hvilka så- väl 1 färg som form betydligt variera. Af flera kullar, som jag undersökt, hade a) 4 svagt päronformiga ägg, med mörk oliv- grå bottenfärg, brunröda fläckar och prickar; på den tjocka ändan några svarta fläckar och snörklar; skalfläckarna violett- gråa; det minsta 48—34! mm., det största 50—333 mm. i längd och tjocklek; b) 2 ägg, grönaktigt hvita med bruna, gul- bruna och violettgråa fläckar. Dessa likna mycket, utom stor- leken, äggen af Tot. ochropus; c) 4 ägg, starkt päronformiga, ljust grågula; fläckarna mest ställda kring tjockändan; längd 461—32 till 48—30 mm. Totanus fuscus, Becust. Äfven af denna art observerades, sam- tidigt med den förra, mindre flockar af 3—5 stycken; de voro gamla i sommardrägt, men så skygga, att det ej lyckades skjuta någon. Denna fogels egentliga vistelseort tyckes inom Skandi- navien vara östliga Finmarken, Torneå- och Enare-Lappmarker, Kautokeino m. m., der han i Juni helst lägger sina 4 ägg på någon öppen plats i skogen. Ett bo från Kyrrö består af en fördjupning i en torfva, som är genomväxt med mossa, lafvar och blåbärsris; invändigt är det beklädt med blad. Aggen va- riera ganska mycket; päronformen, mer eller mindre utdragen, är den rådande. Längden och tjockleken vexla emellan 46—33, 49—34, 51—32, 51—331 mm.; bottenfärgen är olivgulbrun, mörkgröngrä, gröngrä, mattgrön, glänsande ljusblägrön, hvit- aktigt grågrön o. s. v. Nästan alla äggen ha violettgrä skal- fläckar; ytterfläckarna äro ljusbruna, mahogny-, mörk- eller svart- bruna, ofta ställda åt tjockändan till, sällan jemnt fördelade; somliga visa en vacker glans, andra äro matta. Totanus calidris, Linn. Tolken förekommer öfverallt i kärr, som” ligga nära hafsstranden, både på Oland och vid Skanör. Totanus ochropus, LINN. Häcker här och der vid Stockholm. En den 4 Juni tagen dununge med något framstickande ving- spolor var på öfversidan svart och rostgrå, på undersidan hvit, med gråaktig kräfva; ett svart streck gick från näbbroten öfver hufvudet, der det blef bredare och nedgick längs bakhalsen; från nacken sträckte sig framåt en arm på hvardera sidan; ge- nom ögat gick ett streck som utvidgade sig, men nådde ej halsstrecket; på ryggens midt och sidorna svarta långsband, MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 277 mellan hvilka funnos paralellt löpande rödaktigt gräa sädana; stjertdunet långt och svart. Näbben 16 mm., tarsen 26 mm., mellantän 27 mm. Totanus glareola, Linn. Denna fogel uppehöll sig under fiytt- ningen i slutet af Maj i större antal vid Ottenby lunds smä- kärr; häckande träffades den i Småland. Totanus hypoleucos, LINS. Allmän i Småland, vid Ekolsund ın. m. Machetes pugnax, Cuv. Kallas af allmogen på Öland Ufvern, och är derstädes mycket allmän. Jag lyckades ej, att i slutet af Juli skjuta en gammal hanne, som tycktes då till en del ha anlagt vinterdrägt. Dessa foglar voro den tiden ytterst rädda. Tringa maritima, BRÖNNICH. Ehuru denna fogel icke anmärktes på resan, torde jag dock böra här bifoga en beskrifning på en « unge 1 dundrägt, som blef tagen i Ost-Finmarken och af Hr Worry skänkt till Riks-Museum. Den liknar till färgen myc- ket Tringa alpina, men skiljes lätt från denna genom näbbens -och benens längd. Näbben 11 mm., tarsen 18 mm., mellan- tån 21 mm. Ofversidan är i allmänhet mörkare, men det svarta längstrecket öfver hjessan är mindre tydligt och ej så skarpt begränsadt med hvita perlspetsar; under strecket genom ögat står ett annat, som i spetsig vinkel går ned åt kinden. Tringa subarquata, GULDENST. Större flockar af denna vackra snäppa uppehöllo sig äfven vid Ottenby sista dagarna af Juli. En skjuten hona var 215 mm. lång och 410 mm. bred, näb- ben 40 mm., tarsen 30 mm., mellantån 23 mm. Öfversidan svartbrun med gråa eller rostgråa fjäderkanter, tydligast på de långa skuldertäckarna; undersidan roströd, blekare än hos han- nen, från bröstet nedåt med svartbruna vågiga tvärstreck, på båda sidor innefattade af en fin hvit kant, understjerttäckarna hvita med rostbruna tvärfläckar. Pä framhalsen började en eller annan hvitgrå höstfjäder sticka fram. Hannen var mindre: 205 mm. lång och 405 mm. bred, näbben 36 mm., tarsen 27 mm., mellantån 22 mm. Han bar sin vackra vårdrägt och sak- nade tvärstreck på den roströda undersidan. Blott en något yngre hanne hade några sådana på slaksidan. Tringa alpina, LINS. Strandvipan fanıis häckande på kärraktiga ängar flerstädes på Oland, vid Skanör m. m. Bland ett:'stort antal exemplar, som skjötos i Juli, varierade näbbens storlek på honorna emellan 34 och 36 mm. i längden; på hannarne 30—32 mm. Ryggens färg varierande ifrån svartbrunt till gul- brunt. En vacker hona med breda rostgula fjäderkanter på ryggen, som skjöts d. 27 Maj, hade en 30 mm. lång näbb; en hanne, skjuten vid Skara d. 17 April 1865, hade näbben blott 27 mm. lång. Dessa båda mindre exemplar kunde anses för Tringa schinzii, hvilken form dock svårligen förtjenar bibe- u 4 278 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. hällas som art. En ung hanne i dundrägt hittades d. 16 Juli och var 75 mm. läng, näbben 10 mm., tarsen 20 mm, mel- lantän 19 mm. Ofversidan var svart, brun och rostgul, be- strödd med perllika, hvitaktiga fläckar; undersidan hvit; kräf- ven, likasom ett bredt band öfver ögat, gulaktig. Den 31 Juli skjöts af Hr KOoLTHOFF vid Ottenby en nästan hvit varietet. Det var en ung hanne; de eljest mörka delarne voro svartgråa, på ryggen stötande i rostgrått. Längden 185 mm., bredden 355 mm., näbben 25 mm. Tringa platyrhyncha, Tem. Den 28—31 Juli observerade jag af denna mera sällsynta fogel på den ofta nämnda stranden i flockar af 4 till 10 stycken. De sökte sin föda mest bland den af hafstång bildade gyttjan. De skjutna exemplaren voro gamla och utmärkte sig på öfversidan genom svart färg, emedan nästan alla ljusa fjäderkanter, hvarmed fogeln under våren är försedd, voro affallna. Hannen var 180 mm. lång och 342 mm. bred, näbben 31 mm., tarsen 22 mm., mellantån 20 mm. (Två af mig i Jemtland, Maj 1867, skjutna hannar voro 14—20 mm. kortare och 17—22 mm. smalare.) Honan 182 mm. lång och 345 mm. bred, näbben 34 mm., tarsen 20 mm., mellan- tån 19 mm. Näbben och benen olivbruna. Båda könen voro till färgen nästan lika; honans hjessa var dock mindre mörk och hon hade på bröstet mera rostgult. Brednäbbade sim- snäppans egentliga häckplats tyckes vara de stora myrarne i Finmarken, t. ex. en sådan 3 mil östligt från Muonioniska; men att ett eller annat par häckar vissa år betydligt sydligare, bevisar ett ägg, som jag 1864 erhöll genom Hr G. KoLTHOFF och, som skall vara taget jemte 3 andra på en myr i närheten af Falköping. ; Ett bo, erhållet från Torneå-Lappmark, visar att fogeln lägger sina 4 ägg på en mosstorfva uti en fördjupning, som är fodrad med grässtrån. Ett större antal ägg, som jag haft tillfälle att se, skilja sig mycket från hvarandra både till form och färg. Den vanligaste var den regelmessigt päronformiga, en del voro långt utdragna, andra åter korta och bukiga, eller trubbigt koniska med stark afplattning vid tjockändan. Längd och tjocklek vexlade hos de vanliga emellan 31—22 mm., 33—22 mm.; 32—23 mm.; de långa 35 till 36—23; de korta 30 till 31—25 o. s. v. DBottenfärgen var hvit, grön och brun- grå samt rödbrun; fläckarne voro mer eller mindre tätt strödda, ofta vid tjockändan samlöpande till en större fläck, röd-, lefver-, oliv-, mahogny- och mörkbruna; skalfläckarna askgråa. Tringa temminckii, Leıst. Mindre flockar uppehöllo sig d. 20—25 Maj på stranden vid Borgholm. Den 24 Juli skjöts en hona, om efter bortfallandet af värdrägtens breda kanter, nu på öf- rsidan hade svart i större utbredning. Agg, tagna under Juni nad, 1 Ost-Finmarken, Kantokeino och Karesuando, voro 28 30 mm. långa och 21 mm. tjocka samt ett 29—193 mm.; MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 279 färgen grönaktigt hvit, gröngrå och olivgrå; fläckarna askgräa, ljus- och mörkbruna. Calidris arenaria, ILLIGER. Af denna sällsynta fogel sågos blott 2 exemplar, hvilka skjötos d. 31 Juli vid Ottenby. Båda voro hannar i full sommardrägt och af samma storlek. Längd ‘195 mm., bredd 385 mm., en 22—23 mm., tarsen 2203 231 mm., mellantän 17—18 mm. Öfversidan svart med rostgräa och hvitgråa fjäderkauter, som dock till stor del voro affallna; pan- nan, hufvudets sidor, halsen intill öfra delen af bröstet rost- gula, öfverallt med större eller mindre skaftfläckar, det öfriga af undersidan hvitt. Hos den ena gick den rostgula färgen ej ner till bröstet. På båda hade några gråa vinterfjädrar fram- kommit på ryggen. De 2 mellersta svarta stjertpennorna räckte 2—6 mm. utöfver de andra hvita. Benen och näbben blysvarta; iris mörkbrun. ; Scolopax rusticola, Lıyv. Morkullan flyttar i stor mängd öfver Oland och infinner sig dä t. o. m. i Ottenby trädgård, der Hr Löjtnant ERIKSSON tidigt på våren hade skjutit 14 stycken. Hos Hr C. MÖLLER såg jag en samling intressanta morkullor. Af ett par honor, skjutna på våren för hund, hade den ena yttra fanet på första vingpennan alldeles gråhvitt; på den andra var blott + af denna pennas längd, mot spetsen utan tandfläc- kar. Tvenne på Riks-Museum befintliga, om hösten skjutna honor äro tandade på hela ytterfanet; det är säledes vanskligt att bestämma könet efter detta tecknet. Äfven näbbens och benens längd lemna ej säker upplysning. Såsom bevis härpå vill jag uppeifva måtten på tre honor och fyra hannar: N:o kön _näbben tarsen mellantån skjuten i 27292772 a9 330mm. 40 man ENT ee NOIS 33.» Ar» Sept. OEL, an AN BL BEN or Ne ee 34 » 40°.» April. OLE) 33202 AN » (DAS AU Dom) 40 » » Tr 29 » Da » Hannen N:o 7, som skjöts af Hr MöLLEr d. 8 April 1867 vid Stehag, är högst märkvärdig genom sin litenhet; drägten särdeles vacker och de ljusa fläckarna på öfversidan skarpt ut- tryckta. Att morkullen värper mer än en gång om året be- kräftas deraf att ägg ofta hittas ännu i Aug. Hr G. ENGEL- HART hittade vid Segersta d. 11 Aug. ett bo med 3 kläck- färdiga ägg. Scolopax major, GMeL. Förekom här och der på Öland. Vid Lilla Dahlby hittades d. 15 Juli 4 nästan kläckfärdiga ägg, De voro grähvita, med askgrå, ljus- och mörkbruna fläckar. samt några snörkelstreck vid tjockändan. Längd 44-—45 mm., tjocklek 32—33 mm. Ett par andra, tagna vid Borgholm i Juni, voro gulaktiga, 48—50 mm. långa och 31—32 mm. 280 ÖFVERSIGT'AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. tjocka. Gulbrun bottenfärg förekommer sällan; jag såg blott ett med sådan, taget vid Skara. Scolopax gallinago, Linn. Var ganska allmän 1 Skåne, Småland och på Oland. Jag hade oftå tillfälle att höra och äfven me- delst dubbelkikaren observera fogeln under det bekanta surran- det i luften; härigenom stadfästades ytterligare min öfvertygelse, att detta ljud härrör af de styfva yttre stjertpennorna. Att vingarnas slag åstadkommer, eller är medverkande till det vi- brerande lätet, har jag i en föregående uppsats angifvit som sannolikt. Att så verkligen förhåller sig, bevisas deraf, att detta läte förändrar sig så snart fogeln under surrandet kastar sig ned åt marken med indragna vingar. Det öfvergår neml. då till en långdragen ton, som fullkomligt liknar den, hvilken ästadkommes, om man fäster den yttra stjertpennan på en lämplig käpp och hastigt drager densamma genom luften, utan att samtidigt göra ryckningar med armen. En gammal hona skjöts vid Ormöga, hvars näbb var 70 mm., tarsen 33 mm., mellantån 38 mm. En nykläckt unge, tagen vid Stockholm d. 3 Juli 1846, är ofvan rostbrun och svart, prydd med hvita dunspetsar, som bilda längs gäende breda band; undersidan, nacken, en fläck vid pannan och armen vackert ljust mahogny- bruna; pannan är utmärkt genom 2 svarta och 2 hvita tvär- streck; under ögat finns en större, svart kantad fläck. Näbben 11 mm., tarsen 17 mm., mellantån 22 mm. Rallus aquaticus, Lıxn. Hr G. Kottuorr skjöt uti Knisa mosse på Oland d. 12 Juli en fogel, som han ansåg tillhöra denna art; tyvärr kunde den icke igenfinnas 1 den höga vassen. Hr C. MÖLLER eger 2 årsungar, hvilka, mycket olika till storleken, uppgåfvos vara hannar. På den ena, skjuten 1 November, var näbben 35 mm., tarsen 37 mm., mellantån 45 mm., vingen 107 mm.; på den andra, skjuten 1 Augusti, näbben 40 mm., tarsen 42 mm., mellantän 52 mm., vingen 120 mm. Den förra hade befunnit sig 1 Ööfvergäng till vinterdrägten, den se- nare bar ännu första fjäderdrägten. Sannolikt var dock den förra en hona. Gallinula crex, LaATH. Allmän öfverallt. Eget är, att da man står en skrikande hanne nära man tycker sig känna en svag dallring i marken. En hona, som blef tagen om hösten, hade jag hela vin- tern i fångenskap. Under första dagarne förstörde hon fjädrarne på hufvudet, så att hjessan och pannan blefvo bara. Fjädrarne ersattes ej förr än i första hälften af Mars, då värruggningen inträffade. Vid flera företagna undersökningar visade. sig först undersidans och sedan äfven alla andra småfjädrarne i rugg- ning; inom mycket kort tid var den öfverständen, ty i slutet af Mars voro de nya fjädrarne fullvuxna. Gallinula porzana, LaATH. Rörhönan hördes ofta i kärr och vassbänkar, såväl i Hjelstaviken, som på Oland och 1 Skåne. | - MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 281 Det egendomliga, nästan hvisslande lätet, som torde kunde ut- tryckas med hu-it, hu-it, långsamt upprepadt, hördes mest om qvällen eller om nätterna. Jag lyckades ej skjuta någon af dessa foglar. Fulica atra, Lıns. Sothönan häckar ytterst talrikt i Hjelstaviken. Som förut blifvit nämndt fanns ett af hennes bon, som inne- höll 20 ägg, liggande i närheten af en kärrhöks bo. Vid Bör- ringe och Ringsjön hade såväl Grefve BEck-Frıs, som Hr C. MÖLLER gjort den iakttagelsen, att sothönan förföljer gräs- änderna och jagar bort dem, hvarföre man sökte utrota henne derstädes. Redan d. 7 Juni fanns på Hjelstaviken många un- gar. Den nykläckta ungen, som hade en längd af 120 mm., näbben 7 mm., tarsen 15 mm., mellantån 24 mm., hade en ganska egendomlig dundrägt, och så länge han var vid lif ett riktigt grannt utseende. Den vid spetsen svarta, i midten hvita och vid roten liksom pannfläcken cinoberröda näbben, den blä- och rödskiftande hudfärgen på den med glesa svarta hår be- täckta hjessan, förändra efter döden snart färgen. Dunets grundfärg är svart; vid pannan och kring ögonen är det ci- noberröda dunet — om det så kan kallas — kort och tjockt mot spetsen, eller klubblikt; under hakan och kring halsen brandgult, på underhalsen, ryggen och vingarna guldgult samt hårlikt. Dessa klubbor och hår äro dock ingenting annat än färgade slidor, som innesluta dunet. Ganska snart affalla de längre slidorna och utsläppa dunet. Ju närmare hufvudet de- sto fastare äro de, och en del af det kortaste dunet behåller detta öfverdrag tills det sjelft vid ruggningen faller bort. Ef- ter 8—14 dagar ses en del af de röda klubborna sitta qvar på spetsen af dunet. Då ungen, en hona, uppnått en längd af 310 mm., tarsen 80 mm., mellantån 76 mm., och vingarna ännu saknade pennor, var pannfläcken svart, näbben som förut, benen olivsvarta, iris grå, pannan gråaktig, hjessan och hela öfversidan svart; kinderna, hakan och framhalsen intill kräfvan rent hvita; magen, liksom sidorna, svartgrå. Afven denna drägt är blott af kort varaktighet och öfvergår genom fjäderombyte snart till höstdrägten, hvaruti ungarne mycket likna de gamla foglarne. 1 många af mig undersökta magar funnos blott växt- ämnen. Phalaropus hyperboreus, Linn. Då jag från en tur norrut äterkom till Borgholm erfor jag, att D:r HOLMBERG d. 11 Juli uti en myr vid Ormöga hade skjutit 2 simsnäppor. De voro lyckligtvis tillvaratagna och befunnos vara ett par. På honan var hufvudet bortskjutet; hannen deremot kunde användas. D:r HOLMBERG berättade mig, att han långt ut i ett kärr såg nä- gonting röra sig i vassen, på hvilket han skjöt; de 2 exempla- ren lägo derefter döda på vattnet och ett tredje surrade honom några gånger kring hufvudet, hvarpå det försvann. Om dessa foglar, i anseende till väderlekens ovanliga förhällande detta år, 282 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 6) hade qvarstannat på Öland, eller om de redan befunno sig på flyttning, kunde ej utrönas. Hannen hade emellertid 2 stora liggfläckar, hvilka saknades hos honan. Båda voro mycket feta och började anlägga vinterdrägten. Magen innehöll små skal- baggar och vatteninsekter. Recurvirostra avocetta, Lınn. Skärfläcken fanns endast -på Schäfferi-ängen; den 27 I Maj träffades der 24-——30 stycken. Vid mitt andra besök fann jag, att blott några par hade kunnat utkläcka ungar, emedan deras ägg på många sätt hade blifvit förstörda. Den 21 Juli hittades en nykläckt dununge, en hona, 125 mm. lång; den blysvarta näbben 19 mm., tarsen 35 mm.; benens färg klart blyblä, iris brun, öfversidan ljusgrå med rost- gul anstrykning; ett streck från näbbroten öfver hjessan, ett genom ögat; en rad större längs öfver gumpen och ett bredt band på bakkroppen, på” gränsen af den hvita undersidan, voro svarta; på skuldrorna och på lårbenen voro äfven några fläckar antydda. De gamla hade crustaceer, - alger: och småsten i magen. i f Sterna hirundo, GMEL. och ; Sterna arctica, TEM., anträffades såväl vid Skanör, som på Öland. På sådana ställen, der båda arterna voro sysselsatta att fiska,- måste St. arctica alltid ge vika, när hon under högljudt skrik förföljdes af den förra. Sterna minuta, Lınn. På södra udden af Oland märktes blott ett par, som den 26 Juli hade utflugna ungar. Deremot var lilla tärnan temligen allmän vid Skanör och Kläppen. Den 25 Juni hittades på den hvita sanden, på sistnämnda ställe, några ny- kläckta ungar. Längden var 75 mm., näbben 7 mm., tarsen 8 mm.,. mellantån 9 mm.; näbben och benen blekgula, den förra med svart spets; öfversidan gulaktigt grå, öfverallt be- strödd med svartaktiga fläckar, hvilka blott på hufvudet bildade sammanhängande band; undersidan hvit, pannan, kinden och hakan blekgula. i Sterna nigra, Linn. Svarta tärnan anträffade jag på Hjelstaviken vid Ekolsund, den 36 Juni 1866, i ett antal af tolf till 14 par, och de hade då såväl ägg som ungar. På Oland fanns den vid nästan alla större myror allmänt. Vid Borgholm höll sig, ännu under flyttningen d. 20—25 Maj, ett mindre antal öfver små träsken. De sväfvade oupphörligt af och an öfver vattnet och doppade som oftast ned hufvudet efter en grönak- tig mygglarv, troligen Chironomus, och de skjutna exemplaren ' hade magen alldeles full af sådana. En nykläckt unge, som förvaras i sprit, är blott 70 mm. lång, näbben 74 mm.. tarsen 10 mm., mellantån 13 mm. Ett par andra, på hvilka smäll- pennorna började framsticka, hade näbben 11 mm., tarsen 12 mm., mellantån 17 mm. lång. Ofversidan var dystert rostgul med svarta fläckar och streck, af hvilka sistnämnda ett i nacken MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 283 och två på bakryggen voro tydligast; fläckarna på hjessan, öf- vergumpen och ryggens midt otydliga; undersidan gråhvit, en "fläck under ögonen en en vid näbbroten hvita, en sotsvart; näbben och benen brunaktiga. Äggen varierade, liksom hos andra tärnor, betydligt. Grundfärgen var ljust grågrön, olivgul och olivbrun; fläckarnas färg vexlar från ljust gulbrun, svart- brun till rent svart; sällan voro dessa fläckar små och tätt för- delade; oftare voro de stora och gleststäende eller åt den tjockare ändan sammanlöpande; skalfläckarna gråaktiga. Längden och bredden voro hos följande 3 kullar, here med 3 ägg, som följer: a) ifrån 32—24 mm. till 34—25 mm. ; 5) ifrån 33—24 mm. till 35—25 mm.; c) ifrån 34—25 mm. till 36—25 mm.; ett längsträckt ägg var 39—24 mm. Larus ridibundus, Linn. Denna mäse, som på Öland kallas ”hattman”, är derstädes ganska allmän pä de flesta myror; i Skåne såg jag äfven många vid Näsbyholm, de tycktes dock ej mera häcka der, emedan en stor del af sjön, på hvilken de hade haft sina kolonier, var aftappad. Vid Schäfferiängen togs den 25 Juli en halfväxt unge, och sedan fann jag vid fyrbäken nära hafsstranden i högt gräs 6—7 bon, som voro byggda af hafstång och gräs, 6— 8 tum höga och 10 till 12 tum breda; i flera funnos ännu ägg, dock ruttnade. En nykläckt unge, tagen på Gotland d. 28 Juni 1860, är gulbrun, på öfversidan med svarta fläckar, och ett smalt band kring hakan. Af fläc- karna äro mest tydliga: en vid näbbroten, en större på hjessan, som är omgifven af en krans mindre, några i nacken och en stor på låret; öfver ryggen går ett bredt band, som delar sig nedåt båda öfvergumpens sidor; vidare finnas några fläckar på vingen och skuldran. Näbben 12 mm., tarsen 29 mm., mellan- tån 21 mm. Alla af mig undersökta skrattmåsar hade blott insekter, t. ex. skalbaggar, sländor och flygande myror, t. ex. Formica her- culeana, i magen. Larus eburneus, GmEL. Den 2 Juni såg jag en af dessa nord- ligaste foglar flyga i närheten af a Ölands fyrbåk. Föl- jande morgon begaf jag mig till samma ställe igen och hade nöjet att se den präktiga hvita fogeln, som kom flygande emot mig, men mitt skott sårade honom endast, och alla mina der- efter, äfven med båt gjorda försök att erhålla honom, voro frukt- lösa. Det ruskiga vädret — thermometern visade kl. 7 f. m. blott + 3 Cels. — under våren hade sannolikt bidragit till fo- gelns qvardröjande så långt söderut. Larus canus, LINN. Allmän på Oland, der den häckar såväl vid sjöstranden, som på myror. Larus argentatus, Brun. Ej allmän på Oland; jag fann honom j ej häckande der. 284 _ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Larus marinus, Linn. Sågs på resan blott längs skärgården. En nykläckt hanne i dundrägt, som togs i Nyköpings skärgård d. 28 Maj 1862, var 210 mm. lång, näbben 20 mm. lång, 9 mm. hög, tarsen 27 mm., mellantän- 33 mm.; ryggens färgs var grå med talrika svartaktiga fläckar; hufvudet, halsen och vingarna grähvita med i nacken radvis stående svarta fläckar; näbben svartaktig, i spetsen gulhvit; benen rödaktigt gråa; iris gråbrun. Hafstruten är 1 våra skärgårdar en af de skadligaste fog- lar. Ej nog med att han dagligen förtär en ne fisk, Han tar älven ägg af andra foglar, or, hvad än värre är, nykläckta ungar af änder m. m. På Hartsön har jag flere gånger varit vittne till, att hen med stor lätthet fångat eiderungar och ge- nast sväljt dem. För eiderns fortkomst och trefnad är således hafstruten i högsta grad hinderlig, och önskfigt vore att anta- let deraf betydligt minskades. Han förtjenar på intet vis det försvar, som egnas honom af Herr E. HOLMGREN !), hvilken vid många andra tillfällen med större rätt ådagalagt sitt varma del- tagande för nyttiga foglar och ifrat för deras skydd. Larus fuscus, LInNn. Sågs här och der vid hafsstranden på Öland; der den sannolikt Sen häckar. Pä Färön togos den 11 Juli 1858 två nykläckta honor ur samma bo, Ivaraf den ena hade srähvitt, den andra rostgrätt dun, med svarta fläckar på öfra sidan Dessa voro nästan på samma vis fördelade, som på hafstruten, men på hufvudet funnos flera fläckar än på dennes. Näbben 17 mm. lång och 6 mm. hög; tarsen 20 mm., mellan- tån 22 mm. Cygnus musicus, Becust. På Hjelstaviken vid Ekolsund träffade jag d. 12 Maj, då ännu en del af is låg qvar på sjön. 4 st. sängsvanor. De höllo sig skiljda från den andra arten och vi- sade sig mycket skygga. De voro påtagligen ännu stadda på fytimine och den i Skandinavisk Fauna lemnade uppgiften, att denna svan häckar vid Ekolsund beror säkert på ett misstag. I ”Skandin. Oologi” har Magister WESTERLUND utsträckt grän- sen för sångsnanens häckningsplatser ännu mycket längre åt söder, nemligen till sjön Tåkern och till Skåne (enl. WGR.). Beskrifningen på de af honom der tagna äggen visar tydligen, att han förvexlat de båda arterna. Aggeu af sångsvanen äro smutsigt hvita, saknar den på äggen af C. olor egendomliga kalkhinnan. Längd och tjocklek från 108—77 mm. till 111—75 mm. i Sangsvanen uppflyger så lätt, att vingslagen knappt höras; C. olor deremot med stort buller, hvarvid vingarna frambringa ett ljud, som påminner om en liten ångbåt. Han håller under simmandet halsen mera rak, och under flygten skiljes han 1) Handbok i Zool. II, s. 38—39. MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 285 äfven lätt genom den afrundade stjerten, hvilken hos följande art är tillspetsad. Cygnus olor, LINS. För inhemtande af närmare kännedom om « den stora svankolonien på Njelstaviken, gjorde jag flere korta utflykter dit, nemligen första gången d. 20 Maj 1866. Sjön hade då ej länge varit isfri, och utom större partier af förra årets rör, uti hvilka en mängd vattenfoglar funno skydd, fanns ingen vegetation på sjön. Omkring 120 till 150 st. svanor tycktes uppehålla sig der; stundom kunde jag på en gång se 50 stysken. Omkring 12 bon hittades, som hvardera innehöll 3 till 9 ägg. Boen voro anlagda på tufvor eller bland rör och ofta så löst fästade, att de genom det höga vattenståndet upplyftades och af den då rådande N.O. stormen drefvos: bort och förstördes. Ett antal ägg, som vid något sådant tillfälle fallit i sjön, lyckades det att upptaga från sjöbotten. Boen voro för öfrigt mycket stora och vanligt så fast byggda af säf och rör, att man kunde stå på dem; sällan fanns några få dun deruti. Enligt Skogvaktaren PEITERSSONS uppgift börja sva- norna bygga så snart isen tillåter det, och framföra byggmate- rialier till boet på det sätt, att de skjuta dem med bröstet framför sig och kasta sedan med näbben det ena stycket efter det andra upp till boet, hvarvid deras länga hals kommer dem särdeles väl till pass. — Några svanor infinna sig vid sjön ofta redan i början af Mars, men om ingen vak då visar sig, dra- ger han sig åter tillbaka. Med been förtär han på våren den mjuka, hvita delen af Scirpus: lacustris och Typha, hvilka växter han upprycker; senare på sommaren tyckes han förtära Lemna-arterna; men de exemplar, som voro skjutna i Oktober, hade hela matstrupen fylld med de egendomligt luktande Chara- arterna. En 8—12 dagar gammal dununge, tagen d. 1 Juli, var omkring 22 tum lång; näbben 37 mm., tarsen 37 mm., mellan- tån 48 mm.; öfversidan var brungrå; undersidan hvit; iris brun. Matstrupen innehöll blott Lemna. Aggen voro från 118—75 mm. till 122—17 mm; till färgen voro de gröngräa, Öfverdragna med en kalkaktig hinna. De svanägg frän sjön Täkern, hvilka jag haft tillfälle att se, tillhörde denna art och ej sängsvanen. Vid Börringe-sjön träffades blott ett par, hvars ägg hade blifvit förstörda. De lära ha häckat der i flere år, men aldrig tillåtit något annat par att bosätta sig der. Anser cinereus, Mey. Af grågåsen sågos stora flockar hålla sig vid Schäfferi-ängen i slutet af Juli. 1 Anser minutus, NAaum. Af dverggäsen sköt Jägmästaren STENIUS på Öland för flere år sedan en ung i hastdrast. Då Prof. Brasıus i ”Nachträge zu Naumanns Nat. d. Vö- gel Deutschlands” förnekar, att denna fogel utgör en särskild = .. 4 .. 286 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. H= 09) em AM art, torde en redogörelse för de 3 exemplar, som finnas på Riks-Museum, och 3 expl. i Herr C. W. LUNDBORGS samling ej sakna intresse. Dverggåsen är, som bekant, till färgteck- ningen, utom en större pannfläck, så lik Anser albifrons, att man derpå ej säkert kan skilja dem. Deremot har hon näbben och kroppen så mycket mindre, att svårligen en förvexling kan ega rum. De sex nämnda expl. voro som följer: Näbben Mellan- | | pannan. höjd.'bredd. nageln. mm. mm.| mm. |mm. mm. mm. mm. 0% 34 | 22/| 20 | 59 56 + 9 | 38 104 |» Ost-Finm. A| 36 |2e1ı | 20 |55 ba +11 | 40 109 | -Qvickjock. Q 30 ıı8 | 18 | 5011/501-+ 9:| 8360 104 NE 2 35 120 | 201159 5 + 9 | 405 105 Torneå Lppm. ung | 294 | 17 | 174 | 49. 504-+ 71| 348 92 Öland. unge Zl aka || ls)" ER 52 +38 | ej fullv. | ej fullv. |Torneå Lppm. N:o 1, skjutet vid Nässeby i Ost-finmarken d. 7 Juni 1865, har blott några svarta fläckar på undersidan och till en del slitna fjädrar på vingen; sannolikt i andra året. N:o 2 och 3, ett par, skjutna i ett skott vid Qvickjoek d. 6 Juni 1867, fin- nes i Herr LUNDBORGS samling. Utom de ofvan anförda måt- ten på dessa två, har Herr A. CNATTINGIUS benäget meddelat mig, att haunens längd var 638 mm., honans 578 mm., att vingspetsarne räckte 20 mm. utöfver stjerten och att näbbens färg var matt mjölkhvit, med svag röd anstrykning; benen och ögonloeken pomeransgula; iris bena. N:o 4, skjutet emellan - Karesnande och Kilpisjärvi d. 17 Juli 1860 af Hr A. Hürr- LING, en gammal hona med mänga stora och smä svarta fläckar på avndensidem. N:o 5, Sannolikt skjutet pä Öland, förvaras i Hr LUNDBORGS samling. N:o 6, skjutet vid Lainioelfven, 2 mil söder om, Nedra Sopperby, d. 29 Juli 1860, der ett större antal hade uppehällit sig, äfven af Hr A. Hörzıne. Det är en unge med ej fullt svit vingar och stjert samt några dun på nude Ett större antal ägg, högst sannolikt tillhörande denna art, har jag haft tillfälle att undersöka. 3 ägg från Ost-finmarken voro af kort oval form. 70 till 72 mm. långa och 50 mm. tjocka. Andra från trakten af Kautokeino voro långsträckta och liknade mycket äggen af Anas fusca, saknade dock den genomskinliga rödaktiga färgen. Af en kull om 6 ägg var det minsta 70 mm. långt och 46 mm. tjockt, det största 74—46 mm. I en annan kull om 5 ägg voro de ifrån 73-—46 mm. till 80—45 mm.; således ganska långsträckta. MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 287 Anser albifrons, Becusr. Till jemförelse vill jag här anföra nä- gra dimensioner af en gammal hanne och en gammal och en ung hona, alla skjutna pä Mörkö i Oktober 1832. I | | Näbbens Mellantån | N:o | Kön. — Tarsen. | med Vingen. | Stjerten. | | | längd. | höjd. | bredd. nageln. | | mm. | mm. mm. mm. | mm. | mm. mm. mm. | | Fö Rest pnde | 26 26 | 63 64+11 | 423 ei | LURAS 01.46 25 A| @ 60 EE | a8 123 | le a aa "on |. 60 eo INLOGG 103 | Ägg af denna art, från Ost-finmarken, voro kort ovala, svutsigt hvita, ifrån 76—57 mm. och 82—56 mm. till 85—59 mm. i längd och tjocklek. Anser torquatus, FriscH. Under mitt vistande ı Carlskrona d. 6 Juni funnos ännu nyskjutna exemplar på torget. De kallas der Tafflaka. | Aggen från Spetsbergen likna mycket dem af Anser minu- tus och äro ifrån 70—45 mm, 72—48 mm. och 73—49 mm. till 76—48 mm. Anas tadorna, Lmx. Den 21 Maj träffades vid östra stranden, 13 mil norr om Borgholm ett bo med 6 ägg i en gammal bak- ugn. Vid Ottenby voro grafänderna d. 28 Maj mycket all- männa, och flögo, isynnerhet tidigt på morgonen, parvis eller i mindre flockar öfver lunden, der de i gamla ekar och i räf- kulor hade sina bon. Deras flygt var ytterst lätt, och derunder läto de ofta höra sitt kacklande och pipande läte. En nyss skjuten hanne med sin klart kasminröda näbb, sina blekröda ben och präktigt färgade fjädrar, torde svårligen i skönhet öf- verträffas af någon annan inhemsk andart, och erbjuder en obe- skrifligt vacker anblick. I slutet af Juli uppehöllo sig på samma ställe skaror af 3—400 stycken längs hafskanten, och det lyckades att skjuta 14 till 15 stycken: Alla voro nu mer eller mindre i ruggning, Jag öfvertygade mig snart, att äfven Grafanden anlägger en'sär- skild sommardrägt. Då jag ingenstädes har sett någon sådan omnämnd, så får jag här meddela beskrifningen derå: En hanne, skjuten d. 19 Juli, hade näbben och knölen mönje- eller tegel- röda, den sednare mycket mindre än om våren; benen blekröda; hufvudets och halsens gröna fjädrar voro mattare till färgen och en tredjedel kortare än om våren; i det brunröda bältet öfver skuldrorna och på bröstsidorna voro fjädrarna försedda med svart kant och i spetsen med hvitt bräm, de öfra voro vattrade -med 4—5 rader punkter; ner åt bröstet blef färgen allt mör- kare och sammansmälte med det svartbruna bandet längs bu- 288 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. ken; färgen pä detta band mattades smäningom och försvann på den hvita undergumpen; stjerttäckarne inunder blekt rost- gula, ofvan hvita med svarta spetsar; de svarta skulderbanden matta och smalare. Ving- och’stjertpennorna voro ej ombytta. Honans näbb var ännu blekare; bältet på öfra delen af ryggen gräsvart med fin vattring, åt bröstet till grått blandadt med brunt, blekast på bröstets midt; buken hvit, understjerttäckarne med rostgul anstrykning. Anas clypeata, Lins. Ej sällsynt på Oland, isynnerhet den sö- dra delen. Den 24 Juli hittade jag i högt gräs ett bo med 8 ägg, hvilka voro nästan kläckfärdiga, men efter 6—7 dagar, hvarunder honan ständigt rufvade, fann jag att ungarna hade en längre tid varit döda i äggen. Aggen voro ljust grågröna, det minsta var 53—35 mm., det största 58—37 mm. En nykläckt unge från Jutland har öfversidan olivbrun, med 2 par gulaktiga fläckar; vingar utan ljus kant; undersidan: grä- hvit, kinden rostgul; ett streck framför ögat, och tvenne diver- gerande ‚bakom det, bruna; den 16 mm. länga näbben vid ro- ten 54 mm., vid spetsen 64; tarsen 16 mm.; mellantän 20 mm. Ehuru mycket lik ungen af A. querquedula, torde den lätt igen- kännas pä den mot spetsen bredare näbben och de 2 banden bakom ögonen. Sannolikt stöter färgen på nyss tagna mera i grönt. Anas boschas, Linn. Öfverallt allmän. Anas acuta, LINN. Temligen allmän på Öland, der bon flere gan- ı ger påträffades. Någon hanne i sommardrägt lyckades det mig ej att skjuta, ehuru jag såg flere vid Ottenby. Anas strepera, Linn. Snatteranden var ej med säkerhet känd så- som svensk häckfogel, och upptogs derföre ej som sådan af Prof. SUNDEVALL 1 ”Svenska foglarna”. På den ofta nämnda Hjelstaviken träffade jag d. 20 Maj 1866 flere par, men lycka-- ' des ej att skjuta någon, ty de voro ovanligt skygga. På en ny resa d. 3 Juni sköt jag en hanne och såg 20—25 par och, ehuru jag då ej hittade något bo, hyste jag dock intet tvifvel om att denna and häckade der. Vid förnyade besök, och ge- nom Herr G. ENnGELHARTS benägna hjelp, erhöll jag sedermera saväl honor som ungar. Det första svenska ex. af denna sällsynta and som Riks- Museum erhöll, skänktes af Magister J. W. LINDBLAD, hvilken hade köpt det vid Munkbron d. 25 Maj 1864. Det var en äldre hanne, 548° mm. lång, 916 mm. bred; näbben 47 mm., tarsen 36 mm., mellantän 52 mm.; öfverkäken längs midten svart, vid kanten, likasom underkäken samt benen, smutsigt. pomeransgul; simhuden svartaktig; iris mörkbrun; hjessan och nacken voro ej, såsom Prof. NILSSON uppger, ”rödbruna !) med 1) En hanne från Dalmatien på Riks-Museum har starkt restgul färg både på ' hufvudet och öfverhalsen. i MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 289 svarta tvärfläckar”, utan svarta med gråbruna kanter. De bå- giga strecken på nedre delen af halsen och på bröstet voro breda och på långt när ej så tätt stående, som på hannen, hvilken jag sköt d. 3 Juni 1866. Denne var något mindre, “ sannolikt i andra året, stjerten brungrå, med ett snedt gulgrått- band på utfanet, och i det hela mindre vacker. Längd 513 mm., bredd 860 mm.; näbben 44 mm., tarsen 33 mm. En gammal hona sköts d. 13 Aug. i närheten af sma fullväxta un- gar. Hon var 507 mm. lång och 842 mm. bred; näbben 36 mm., tarsen 31 mm.; mellantån 51 mm.; benen smutsigt ocker-- gula, tälederna och simhuden svartaktiga, iris kastanjebrun. Den hade en urblekt drägt, som, utom den hvita spegeln, mycket liknade gräsandens. En gammal hona 1 höstdrägt sköts d. 16 Sept., men vingarna och stjerten voro ännu ej fullt utväxta. Hjessan var svart med grönaktig glans; ett streck genom ögat, äfvensom halsryggen, svartaktiga; pannans, hufvudets och hal- sens sidor rostgråa, beströdda med svartbruna punkter; hakan hvitgrå; öfre kroppsdelarne svartbruna med rostgråa fjäderkanter- och rostgula, ofta bågiga tvärfläckar, bredast längs skuldrorna; underhalsen, bröstet och sidorna rostgulaktiga med stora dels halfmänformiga, dels pillika svartbruna fäckar; de öfre små vingtäckarna gråaktiga, de nedre bruna med hvitgråa och röd- aktiga vägstreck. Den hvita spegeln bildas af tre vingpennors ytterfan. Hannen i första fjäderdrägten hade mycken likhet med den gamla honans höstdrägt, men färgen var mindre ren, stötande i sotbrunt, fläckarna mindre och derföre tätare; på de långa skulderfjädrarne saknades tvärfläckar. Af brunröda ving-- täckare fanns hos somliga ett större, hos andra ett mindre parti; stjertpennorna svartgråa med afbrutna spetsar. En d. 10 September skjuten hanne hade på halsen, tätt öfver skuldrorna, ett större antal fjädrar med vågiga och vattrade tvärstreck. Unga honor, skjutna d. 10 Augusti, skiljde sig hufvudsakligen derigenom från hannarna, att den brunröda färgen på vingarna saknades, samt genom en hvitgrå spegel och en tydligare teck-- ning af mörk- och ljusgrått på de yttra stjertpennorna. En d. 10 November skjuten ung hona befanns i full ruggning af små- fjädrarna, och det visade sig att alla nya fjädrar på buken blefvo hvita, utan fläckar. Snatter-andens flygt är snabb och liknar gräs-andens; man kan dock lätt känna igen henne på den hvita spegeln. Genom den stora likheten med gräsanden, som honorna och ungarna ha, är det förklarligt, att den så länge blifvit förbisedd. Förut nämnde skogvaktare PETTERSON, kallade dem dock för Middel- and, utan att känna det tyska namnet ”Mittelente”. Anas penelope, Linn. Äfven denna and tyckes häcka vid Ekol- sund, der flere hannar i sommardrägten skjötos. Anas querquedula, LINS. Träffades häckande temligen allmänt på Hjelstaviken, i Skåne och på Oland. En d 10 Augusti 290 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. skjuten ung hanne liknade mycket den gamla honan, men fär- gerna voro klarare, spegeln grön och smätäckarne pä vingen blägräa; stjerten med ofullständig spets. En 4—6 dygn gam- mal unge i dundrägt, tagen d. 22 Juni 1861 på Gottland, var ofvan gråbrun, med 2 par gråhvita fläckar; undersidan hvitgrå, kinden med rostgul anstrykning, kräfvan grå; genom ögat ett bredt brunt streck och vid örat en dylik fläck. Vingarna utan ljus kant; näbben 17 mm. lång, 74 mm. bred; tarsen 18 mm., mellantån 20 mm. Anas crecca, Linn. Krickanden fanns- allmänt på nästan alla af mig besökta kärraktiga trakter. En 1—2 dygn gammal unge i dundrägt, tagen 1 Norrtelge skärgård d. 21 nr 1861, var pä öfversidan olivbrun, med 2 par fläckar och en kant längs armen gulaktiga; undersidan och ett streck öfver ögonen grön- aktigt gula; kinderna med rostgul usb, ‚ ett bredt band genom ögonen och en afläng fläck vid örat na: näbben 13 mm. läng, 6 mm. bred; tarsen 20 mm., mellantän 17 mm. Fuligula cristata, STEPH. Sågs på Hjelstaviken i Maj mänad; träffades sedan ej sällan Hackande i myrar på Oland. En nykläckt unge, tagen på Gottland d. 28 Juni 1860, var på öfversidan mörkt olivbrun, utan fläckar; på undersidan gulaktigt hvit; kräfvan olivgrå, hakan hvitaktig; näbben 12 mm. lång, 63 mm. bred, tarsen 16 mm., mellantån 21 mm. Fuligula marila, Lınn. Kallas på Oland ”Is-and” och häckar io) 2 derstädes nära sjöstranden allmänt. Ungar i dundrägt 1—2 dagar gamla togos d. 21 Juli. Längd 160 mm.; näbben 15 mm. lång, 9 mm. bred; tarsen 17 mm., mellantån 18 mm. näbben ofvan olivbrun, under gulaktig; benen olivgröna. m grägrön. Öfra sidan mörkt olivbrun, utan fläckar; undersidan gulgrön, kinden och kräfvan mörkare. Magen innehöll alger och smästenar. Fuligula ferina, LINN. På Hornsjön träffades d. 8 Juli flere honor med små ungar, hvaraf några skjötos. En gammal hona var 445 mm. lång, näbben 48 mm. och blygrå med svart spets; tarsen 37 mm., mellantän 69 mm,; benen blygråa; iris ocher- brun. En hanne i dundrägt, 1—2 dygn gammal, var 170 mm. lång; näbben 16 mm. lång, 74 mm. bred; tarsen 18 mm.; mellantån 25 mm.; iris gröngrå; näbben olivgrå, inunder gul- aktig; benen svartbruna med grönaktiga ränder längs tarserna och tårna. På öfversidan var dunet brungrönt; de 4 tydliga fläckarna och ett band längs armen gula; undersidan och huf- vudets sidor gula med grön anstrykning; ett svartaktigt bälte öfver undergumpen. Från näbbroten uppsteg den brungröna ärgen 1 ett smalt streck öfver pannan. De gamla hannarne höllo sig på samma sjö, men tycktes ej bry sig om sina fa- miljer; de-voro mycket skygga. : MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGT. 291 Fuligula fusca, LINS. Häckar flerestädes på Öland. Den 27 Juli funnos vid södra udden ännu okläckta ägg; honan låg så trygg på dem, att man kunde lyfta upp henne, utan att hon flög bort. Fuligula clangula, LINS. Sågs endast på flyttningen under våren. Fuligula glacialis, LINN. Observerades äfven blott under vår- flyttningen. Hr A. CNATTINGIUS hemförde en d. 11 Augusti 1866 vid Qvickjock skjuten, omkring 10—12 dagar gammal, unge i dundrägt. Den 17 mm. långa näbben bildar, uppifrån sedd, vid roten en nästan rak linie; tarsen 24 mm.; mellantån 34 mm. Ofversidan gråbrun, utan fläckar; undersidan gråhvit, ljusast under hakan och på kinden; kräfven gråaktig. Fuligula mollissima, Lınn. På Oland träffade jag eidern in- genstädes häckande; deremot fann jag den, som förut är nämndt, d. 25 Juni på Skanörs ljung i Grefve BEck-Frus’ skogsplan- tering. Pelecanus onocrotalus, LINN. Det berättades mig af landtbru- karen WIDERSTRÖM att om Hösten 1859 en pelikan hade blif- 3 vit skjuten nägra mil norr om Gaxahamn, och man trodde att hon hade tillhört KREUTZBERGS menageri, som kort förut på resan till Petersburg hade lidit skeppsbrott ej långt från Oland. Detta exemplar sade han hafva blifvit skickadt till Candidat WETTERBERG i Tveta. Sannolikt är det således samma peli- kan, som Professor LILLJEBORG omnämner i Upsala Vetenskaps- Societetens ärsskrift 1860, s. 288. Podiceps cristatus, LINN. Päträffades allmänt vid Ekolsund och i Skåne, men blott en dununge på Oland. Af de vackra med längsgäende ränder tecknade dunungarna hade jag tillfälle att undersöka många. En nykläckt, tagen d. 11 Juli på Hjelstaviken, var omkring 130 mm. lång; näbben 10 mm., tarsen 13 mm., mellantån 15 mm. En annan, 2—3 dygn gammal, var 173 mm. lång; näbben 10 mm., tarsen 13 mm., mellantån 25 mm.; näbben grå med svarta tvärband; en bar fläck på hjessan och en emellan näbben och ögat voro röd- aktiga; benen blygråa, utvändigt mörkare; iris gråhvit; hufvu- det, halsen och undersidan hvita; ryggen rostgrå. Ofra sidan hade fem svarta långsgående band, som började på sidan om näbbroten och drogo sig öfver halsen och hela ryggen; på stru- pen började ett annat, hvilket delade sig i 2 armar, sträckande sig nedåt längs kroppens sidor; på kinden funnos flere i rad ställda fläckar. På hufvudet hade ränderna förenat sig till blott 2 breda band. En ung hona, tagen d. 8 Augusti, var 348 mm. (14 tum) lång; näbben 22 mm., tarsen 44 mm., mellan- tån 52 mm. och saknade ännu vingpennor. Hon hade, isyn- nerhet på undersidan, långt och lent dun; hufvudet och halsen Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 3. 7 ) 202 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. visade ännu den randiga teckningen, men ryggen var betäckt med enfärgadt brungrått dun. En samma dag skjuten hanne var redan 545 mm. (22 tum) lång och hade nästan fullväxta vingar; det mesta dunet var utbytt emot fjäder; blott hufvudet hade den randiga dunbeklädnaden qvar; iris rödaktigt hvit. Man har ofta observerat, att doppingar vårda sina ungar med särdeles omsorg, och jag har funnit, att ungarna, nästan fullväxta och ehuru de länge varit i stånd att försörja sig sjelfva, ännu följa föräldrarna. Denna ungarnas tillgifvenhet torde dock mindre härröra deraf, att de behöfva de gamlas beskyddd, än af nödvändigheten för dem, liksom för de gamla sjelfva, att till sin föda svälja fjäder, och sådana kunna de endast plocka af - sina föräldrar. Ej blott uti ungar af 2 dygns ålder, utan äf- ven i sådana, som hade uppnått en längd af 20 tum, fann jag större partier fjädrar, som härrörde från de gamlas sidor eller rygg. Då ungarna hade uppnått en längd al our. 22 tum och voro fjäderklädde, fann jag i deras mage fjädrar, som de plockat af sig sjelfva. Hvarföre doppinearma förtära fjäder, torde kanske ej med säkerhet kunna förklaras, men mig har det förefallit, då jag i magen på t. o. m. små doppingar fun- nit, utom skalbaggar m. H., stora larver af trollsländor med taggiga ben och segmenter, och i en blott 8 tum lång unge en flera tum lång gädda, att fjädrarna voro nödvändiga för att skydda magväggarna mot åverkan af dessa skarpa föremålen och hålla dem utspända. Att doppingen med urskiljning utrycker fjädrarna sluter jag deraf, att jag aldrig i hans mage hittat sådana, som ännu hade blodpennor. En följd af denna fjäder- plockning är, att doppingarna alltid ha framväxande fjädrar, isynnerhet på sidorna och på ryggen. Hvem som först fästat uppmärksamheten på de gamla doppingarnas vana att svälja fjäder, torde just ej vara så vig- tigt att veta, men dä D:r A. Breum 1 ”TIllustrirtes Thierleben” uppger, att det varit den äldre NAUMANN (ANDREAS), hvars 2 arbeten jag ej haft tillfälle att se, torde jag fa upplysa, att min far år 1805, dä theologie Candidat, i en utförlig uppsats!) noggrannt ådagalagt detta förhållande hos Podiceps rubricollis. Hos Pod. auritus LATH, och minor LINN ehuru äfven fisk- och insektätande, fann han aldrig fjädrar i magen. Podiceps auritus, Linn. Sunpew. Var ej sällsynt på Ölands träsk. Den 23 Juli skjöts en gammal hanne i sommardrägt, i hvilken drägt han blifvit kallad Podiceps arctieus. Podiceps rubricollis, Laru. Endast ett par af denna dopping sågs d. 22 Juni i ett träsk, nära Börringe, der det ibland gyttgiga conferver hade anlagt ett bo, som innehöll blott tvenne 9 "Bemerkung über die Nahrungsmittel des graukehligen Steissfusses. — Pod. > suberistatus. Von Herrn Mrwes” i Arch. für Zool. u. Zoot. von C.R. M. WIEDEMANN 4:e Bd. 2:tes Stück. S. 178—-80. 1805. MEVES, BIDRAG TILL SVERIGES ORNITHOLOGI. 293 gulaktiga ägg Det ena var 50—34 mm., det andra 52—35 mm. längt och tjockt. Foglarne höllo sig utom skotthäll. Colymbus arcticus, Linn. Sågs under resan på ångbåt d. 18 Maj här och der på hafvet. Hos Hr LUNDBORG och i Malmö Museum sågos några uppstoppade exemplar, som lemnade mig upplysningar angående fogelns vinterdrägt. Riks-Museum eger tvenne gamla hannar, den ena skjuten i September, den andra d. 5 November, hvilka ännu bära vårdrägten, och deraf kunde man frestas tro, att drägten vore anlagd ny om hösten och att fogeln ej skulle få någon särskild vinterdrägt. Sådant är dock ej förhållandet. Exemplaret i Hr LUNDBORGS samling är en hona, som d. 6 Juni, då hon låg på äggen, blef sårad i vingen och stannade qvar på samma sjö till d. 12 October, då hon blef skjuten och uppstoppad. Fogeln hade då nyss börjat rugg- hakan och på framhalsen ersattes de -bortfallande blåsvarta fjädrarna med hvita; de svarta och hvita på bröstsidorna samt de blågråa på halsen med svartgråa; ryggens hvita fyrkantiga fläckar utbyttes mot svarta. Af tvenne exemplar på Museum i Malmö hade det ena, skjutet d. 18 December, redan hunnit betydligt längre i ruggningen och det andra, en hanne, skjutet d. 1 Februari, hade fullständig vinterdrägt. Hela undersidan på honom var hvit; hufvudet och halsens öfversidor gråa, ryg- gen gråsvart, några skulderfjädrar med breda hvita spetsar; de små vingtäckarna hade hvita fläckar, liksom på våren. I Skandi- navisk fauna äro de gamla och unga i vinterdrägt beskrifna såsom lika; ungarna sakna dock de hvita fläckarna på vingarna och beskrifningen passar således blott till deras vinterdrägt. Då lommarne redan 1 början af Maj hafva återfått sin vårdrägt, är vinterdrägten af ganska kort varaktighet. Alca torda, LINN. Fanns d. 6 Juli 1861 temligen allmänt på Hartsön. En då erhållen 2 dygn gammal hona i dundrägt var 153 mm. lång, näbben 14 mm., tarsen 25 mm., mellantän 34 mm. Hufvudet, halsen och undersidan voro grähvita, ryggen svart, vingarna gråaktiga. På en hanne, 3—4 dygn, var äfven allt svart dun på ryggen försedt med rostgråa spetsar. ”ı NA Br förenranr fu dikta ömfå LA iv ver | - i { Uj [B Bi fa dr 7 iv rt x + Re ya Bi HONA fe få ’ ij 4 N NR a u 1 i UU Fn jdll + Terz ’ Dank CS ” 4 Ri Kinn lära i nt bug 4% It 3 LITE Så 1 Il: CEN , ,'” Riv EA | IG | nn hu Hr BI , , HA ör EN 1 i RR iIyd I i ir z ns VELA LE) j r 14 (7 f i ? I É ? J tl I 1 1 er 1 ei BR: © f in Å ö ja “u > Ertl i. jag EON D FE LA IH 16, \ + en jur RR Ye ‚al 5 Mi Ha en, ee vn i || HERR i UA zo AB ör dt In ara h NV an Kran] Usa a A Als ia) ‚ini "x Sonen hd a KÖ no In HOMER ät Hase ER Mid: Ho CL I ME i a LR Dit Ber BEIDE RR 295 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 3. Fortegnelse over Stödene och Drönene, som ledsagede det store Jordskjelv paa den dansk vestindiske de S:t Thomas den 18:de November 1867. Af RAUPACHE. [Meddeladt den 11 Mars 1868.] Den 18:de November var en deilig klar Dag, med vestindisk blaae Himmel. Vinden var Ost til Nord men kun svag. Havet var roligt nesten som Havblik. Solen var meget varm, Ther- mometret 24 Grader Reaumur i Skyggen. Der var Intet der i mindste Maade bebudede nogen Natur-Revolution af nogen Slags, da paa engang, kl. 23 eftermiddag, hörtes et sterkt Drön, som öjeblikkelig fulstes af en r@dsom Jordrystelse, som syntes at komme fra Syd lidt Vest, og gik Nord lidt Ost. Jorden busnede under Födderne och Drönerne vare vedholdende og sterke under hele Rystningen, som varede efter min Beregning omtrent 14 Minut. Det var som Jorden var sammensat af lutter Smaabölger, saa at, naar man tog et Skridt frem, mödtes Foden som af höiere Jord, og tog man nödsaget Foden tilbage var det som den mödtes af höiere Jord bagved. At staae stille var umulist, man var som paa et Skibsdek i en urolig kortbölget Sö. Daglyset blev paa engang dunkelt som under en Solfor- mörkelse; Solen, skjöndt varm, syntes som om den ei havde Kraft. Atmosphzeren var som om det var et besyndende Tusmörke ved Solnedgang. Denne forunderlige Lysning eller rettere Mangel i Dagslyset holdt ved hele Eftermiddagen og hele neste Dag. Flere Dage efter syntes der endog at v.ere en lille Rest af det tilbage; det var som om Solen ikke kunde gjöre sin fulde ' Braende- og Lys-kraft gjeldende. Efter at det förste Stöd var 296 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. forbi, vedblev Jorden at skjslve, og ikkun omtrent 10 Minutter efter föltes et andet distinkt Stöd, men af kortere Varighed end det Förste. @ieblikkelig efter det andet Stöd saaes Havet, som för det förste sterke Stöd havde trukket sig tilbage fra Strandbredden til en Langd af flere hundrede Fod, at komme tilbage ind imod Landet ligesom en stor Bölge. Det kom fra Syd og avancerede med stor Hurtighed lige mod Nord og saae aldeles ud som en hvid Muur af 15 til 20 Fods Höide. Denne Bölge oversvömmede Havnen, hvor den sank smaae Fartöier i dens Vei og reiste de store Orlogsskibe og andre Dampere op paa sin Top. Udseendet af denne Bölge var som om det var en hvid Steenmuur, der var saa lige .og lodret, som om den var gjort efter en Snor og lignede slet ikke en Havbölge i Alminde- lighet. Den bröd ind over den lave Deel'af Byen indtil en Höide af 2 Fod og en Langde af 200 till 250 Fod, eftersom Stedet var mere eller mindre lavt. Denne Bölgereisning gjen- toges omtrent 10 Minutter efter, og den syntes at vaere noget större end den Förste og gik ogsaa lidt langer ind i Byen. Efter at disse to Bölger vare passerede, blev Havet igjen blik- stille. Stödene vedbleve och föltes hvert OQOieblik. Det var som alle Stödene den förste Dag hang sammen i en Kjede, men fra Kl. 23 om Morgenen den 19:de November föltes Stödene mere distinct separerede. Alle Stödene fulste pa forudgaaende Drön; det var först efter flere Dages Forlöb at der kom Drön uden fölelige Stöd, men disse forskrekkte Befolkningen lige- . saameget, thi De viste ikke om Stödet vilde fölge. | Fra Kl. 23 Eftermiddag den 18:de til Kl. 23 Morgen den 18:de November, Var dern... ve 89 Stöd. Fra Kl. 23 Morgen til Midnat den 19:de November 238 >» Da Stödene fra den 20:de November blev mindre sterke, har jag angivet hvert separat Klokkeslet de kom; ligeledes ethvert Drön som ei fulgtes af fölelige Stöd. Fra Nat Kl. 12 til Middag Kl. 12 har jeg merket F. M., og fra Kl. 12 Middag til Kl. 12 Nat E. M. ; RAUTPACH, JORDSKJZLV PAA S:T THOMAS. 20:de November KW AT2EUR ME. 1 staerkt Stöd. Betten... L. kemrd.o. DANS re dl! 1 meget steerkt Stöd. HÖSTEN OR ER 1 Stöd. DE MOM ock NASA RESAS SRA 1 d:o. SHR NERE Nä dee an tam rla aa SEG 1 d:o. DE le 1 d:o. AO ss 1 do 125 N Re Re NEE 1 d:o. OS Köra ER EE JE 1 d:o. 1.0 Mäss anat sås 1 d:o. SIE IEE Sy re SN 1 d:o. x II N Ag 1 d:o. Ey Dr N ad do: ERET Ba en sk sana see 1 starkt Stöd. RED Ep A a i Ed:0r d:r BONES 1 Stöd AL RER 1 d:o 282 (171 RDR rss BS SR ARA så er 1 d.:o. ID SER ER Se 1 meget stserkt Stöd. SAUCE Dee 1 Stöd. SOLID 0 en udn sche 1 d:o. I [5 SL Nr LäS NAR. 1 d:o. ZI 0) LARS TEN NS ERE rt PE EEE 2 starke Stöd. EDS ER niska De 1° do d:o. SER ER N Ne 2 dio d:o. 95 DEE NET, 1 let Stöd. 9.6 VE Ehe 1 d:o d:o. ÖF OMP OM EN 1 d:o d:o. SOSE DENE N de sr LÄS 1 d:o d:o. (SJS (Casa EEE ne ee a 1 d:o d:o. 10.4 DET ee. 1 d:o d:o. 020 3 er 1 d:o' d:o. 11142 ie ee 1 meget let Stöd. AOUBENMEE rabatt bs 1 do d:o. DOG BR fd, AR a 1 let Stöd. 3.3 ne SMS re nå 1 d:o d:o. 3.6 i N ERNEST. 1 stserkt men kort Stöd. BAD 9: ns ee 1 Drön alene. a BR TEN SA ST AoA 2 Drön. Ba a SR 1 let Stöd. al TE Re 1 d:o d:o. a a SRS REA SAR 1 Drön. O:A0M ER: 1 do. ELO DEE) ER AERRRNAS 1 d:o og let Stöd. UED Baar... ee 1 Drön. 8.9 RSA OR 2 Sa 2 starke Stöd. 81502 "NER... SR OP RERs d:r d:o, BRATEN DL 20; do dio, 298 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. SdemNoyember Ra Annan 1 starkt Stöd. OBERE ER nt... 1 d:o d:o. GI er KERZE HEN: 1 do d:o. Als u 2... 1 d:o do. LOTOS, le as ME SHE 1 do ”rd:o. MORA RR a BEE 1 d:o d:o. OR PTS Asa Ran 17 dcoerd:o: 1 DO EEE ea 1 d:o, d:o. 11.0 Dr A en 1 .d:o d:o. LO ED REA BA nar Ne LER a 00 AED N sär fsdk EGR Go. ? 1 SION eo. Das EEE VE: 1 dose RO Tun fr SE Bene 1 do do. LIESS DAL. 3 Kae 1 do do. TH mn ee 1 do d:o. IS) In ee 1 d:o d:o. 21:de November Kl. 1207. M.... en. 1 Drön med let Rystning. IS + SR AS ... 1 Drön alene. PO OR a a N Rn 1 d:o. 2.14 De EN Cl BE Oe 1 let Stöd. ST er DA 1 d:o Drön. DL RZ 1 d:o Stöd. BUN BD OU ee ale 1 Drön. I De A SSE 1 let Stöd. dr DIN nee ee 1 starkt Stöd. DO TE GEN 1 Drön. AI BOI EE Asså Esa es 1 d:o. AES IT ET ee 1 d:o. OO rr SST SE NE 1 staerkt Drön. HI N ee 1 Drön. AD ale SEE Er 1 d:o. KORAN TORE oe aRe 1 d:o. SP Dh Dr A: a en, 9.3 DEREN EA 1 let Stöd. I AD near SD 1 d:o d:o. SEN ED En 2 Stöd. 2 a0 [OT Re 1 stzerkt Stöd. JADE ME SE SES SnG 1 Drön. A ee 1 let Stöd. I N BE ne 1 Drön. 2.30 N Ar AArkäGD AR NR EHRT 1 d:o. AU De ernst 1 let Rystelse. 5.9 ER Er 1 Drön. ON eo se 1 d:o. CH PR ERNA EA ot 1 fjernt Drön. (ST 1 bern 1 do’ d:o. (DT SENAANN RE ES DL 1 do do. N Mss ra ora ONA RSA a 1 don d:o. RO BED) en NGA Basel . 1 let Drön. RAUPACH, JORDSKJELV PAA S:T THOMAS. 299 31:de November Kl. (IP E.M.....................: 1 let Drön. SE ryss SSP IS EST see 1 sterkt Stöd. SIDRE I wesen. ... 1 Drön. SSR Nr sr 1 d:o. ae a WR ER 1 d:o og let Stöd. 9.3 TEE EEE 1 let Drön. IE nen 1 d:o d:o. KON Er EST ENE TR OR UTAN 1 d:o d:o. IK(NSONDN DL 2 SRS nrg: 1 d:o Stöd. 11.3 De NEE, 1 meget let Drön. 22.de November Kl. DI R.M.............n...... 1 let Stöd. ITE) GE EN. 1 starkt Stöd. 2) 1? kV fär Re 1 Drön. A eat 1 Drön og lille skarpt Stöd. Ba 1 ea 1 hurtigt Stöd. 3.0 OR SKA 1 let Drön. A DAR DE een ak 1 d:o d:o.'‘ EAS brer ste SN SST 1 d:o d:o. DE OLLK Vas 1 d:o d:o. Za RN 1 d:o d:o. Te DT aan RASER 1 lang men let Rystning. Sole ee SIS 1 let Drön. SANNE dan.) 1 Drön. SATEBe ss 1 d:o 3 GO essen 1 d:o SEO I: VOL ER OR RE 1 d:o 10.5 a SERA CR 1 d:o IEOMER AM. 1 fjernt Drön. DI A AS ER 1 let Drön. a OLA Ak bes ghade Ne RA SANS 1 let Stöd. SOME DM N NR 1 fjernt Drön. EST: OM Arr tr ek sf do Glo 6.8 TEN 1 Drön. (TIA ED RE EEE RE 1 Stöd. OT EN 2 ee 1 staerkt Stöd. 10.0 SS MUSE DER TIER EL 1 Drön. 1 (032 20532 N nn 1 let Rystning. 11.6 DR RE Ne 1 Drön. 1 11.838, 06 EEE EEE 1 fjernt Drön. DE AASE WE enar skr da 1 d:o@ d:o. 23:de November Kl. 12.5 ,F.M...................... 1 fjernt Drön. WII Dee 1 let Drön. 1.8 RER ee dere 1 d:o d:o. TZD Pre. 1 d:o d:o. UNDRA OMM VE ne 1 let Stöd. LI re er 1 let Drön.' 2,1 5 DR DER RERBRRRTE 1 starkt Stöd. RS En ee 1 let Drön. 4.10 DD en EL 1 Drön. 4 300 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. 23:de November Kl. 428}” F.M. ..............:... 24:de November Kl. 25:de November Kl. 4.49 4.57 5.91 5.40 9.12 10.42 12.41 2.15 3.31 4.55 5.45 7.16 11.0 1a 11.47 11.54 7 12.421 E.M 1.58 2.32 6.2 7.40 7.56 8.5 9.30 10.18 10.27 12.0 12.47 12.51 1.3 1.21 1.37 1.42 2.14 2.34 3.30 5.10 FÖRHANDLINGAR, 1868. 1 Drön. DR .1 d:o. BÄREN NE LS SER 1 d:o. un a, os isn 1 d:o. soccer rr str s Cec rt RR RR 1 starkt Stöd uden Drön. 1 let Stöd. 1 Stöd. 1 let Stöd. 1 d:o d:o. 1.d:o d:o. 1 d:o d:o. SSE rom 1 let Stöd. 1 Drön. 1 d:o. 1 d:o. 1 langt Drön. 1 Drön. 1 fjernt Drön. 1 Drön. 1 d:o. 1 Stöd. 1 d:o. 2 steerke Stöd. 1 let Rystning. 1 Stöd. 1 Drön. 1 d:o og let Stöd. _ 1 Drön. Safer Nas AI SE 1 Stöd. 1 let Stöd. 1 Drön. SORAN Eg pr ÄRE NE 1 d:o. esse rr rr RAR RR Rs 1 d:o. 1 let Stöd. 1 Drön. 1 d:o. ERBEN ENTER, 1 let Stöd. 1 Drön. 1 » alene. 1 let Stöd. 1 Drön. N EEE 1 d:o. 1 let Drön. REN 1 Drön. 1 stserkt Stöd. 1 let Drön. 1 Drön. RAUPACH, JORDSKJELV PAA S:T THOMAS. 301 25:de November Kl. 650” E.M...................... 1 let Stöd. Tall DR nee ice lud 1 Drön. 94 Dee in au See 1 d:o. TANDE etitena: 1 d:o. SS HER Meer 1 let Stöd. Ba A LERERPEF EHER 1 Drön. 4.4 N SLA FRE SÅRA LSE Al 2 starke Stöd. DASEIN ende 1 let Stöd. SEE ebenen: 1 let Drön. SAME DE ee ken 1 d:o d:o. DOME aan ara Lena ER 1 d:o d:o. 16 I Tr ae SNS AAA AA 1 starkt Stöd. OSA YGDNE "+ N sla 1 let Stöd. Berder November Kl. 1213ER. M.. 21.22 1 lille Stöd. TAG SINE ENL 1 d:o d:o. 3.0 DY TANTEN SAR KAS MaA 1 Drön. DAS) älg OT RAS KSS RASA BR TA 1 d:o. BOMENDE A FSA SA ERA 1 d:o. 8.30 DEE SEERRRER RR ERE SKE fn ps 1 d:o. er DL EN 1 d:o. TRSSENM. rel . 1 Drön. HPA SKAROR oeseskseee renen 1 starkt Drön. EU en en oe 1 let Stöd. DEDÄRIRE RL ee ee 1 Drön. 8.3 DE ER 1 d.:o. SAD MDR re 1 d:o. DO IE een 1 d:o. 3282) We 1, 305) MEN ER 1 d:o. DAD DE meet 1 fjernt Drön. AND HE re se 1 Drön. 21:de November Kl. 12.14 FE. M...................... 1 Stöd og langt Drön. RA a sen 1 langt Drön og staerkt Stöd. ED SEE ER EEE 1 fjernt Drön. 1.17 PLN 7 d:or d:o. DU De 1 Stöd. DANS EL ee 1 let Drön. ES, 1 Dr RER EN ERROR 1 Drön. KORENMEH EE AAA EE 1 d:o. Gabler 1 d:o. (0 2 Ni) AR EEE 1 langt Drön. SD, Me SDR EEE ESR 1 fjernt Drön. 28:de November Kl. 344 F.M...................... 3 stoerke Stöd. Al He ae 1 Drön. ARTS SR BO, DE NET 1 Stöd. SZENEN. EES SA 1 d:o. 200 ANN ERA u. en 1 staerkt Stöd. i SJOKN le. ee 1 let Drön. SEEN WR RER LE 1 meget stserkt Stöd. 29:de November Kl. SOSE. IMs ee 1 steerkt Stöd. 302 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 29:de November Kl. 30:te November Kl. 1:ste December Kl. 2:den December Kl. 3:die December Kl. 4:de December Kl. D:te December Kl. 6:te December Kl. T7:de December Kl. 652" 8.28 2.57 4.0 11.30 7.30 9.17 6.56 7.13 7.15 12.20 12.40 12.41 5.50 7.41 7.48 8.39 12.4 12.30 12.35 1.20 12.0 1.25 6.33 8.10 1.0 3.18 41 5.45 2.47 10.18 10.36 10.59 11.424 12.13 5.10 10.26 5.21 5.55 2.56 4.55 6.20 3.20 3.55 7.45 8.55 11.35 9.20 IE Me ee naeee » AM tr daner E.M Kerner > br PP rs ss 1 Stöd. 1 let Stöd. 1 Drön. 1 d:o. , 1 Drön. 1 staerkt Stöd. 1 Stöd. 1 staerkt Stöd. 1 do d:o. 1 let Stöd. 1 Drön. 1 d:o. 1 let Stöd. 1 Drön. 1 starkt Stöd. 1 hurtigt starkt Stöd. 1 let Stöd. 1 Drön. 1 let Stöd. 1 d:o d:o. 1 Drön. d:o d:o. steerkt Stöd. let Stöd. stserkt Stöd. lang men let Rystning. Drön. let Rystning. Stöd, det ene svaert. staerkt Stöd. fjernt Drön. Stöd. fjernt Drön. Stöd. 1 d:o. 1 Drön. 1 let Stöd. 1 stserkt Stöd. 1 d:o. 1 Drön. pr RAUPACH, JORDSKJELV PAA S:T THOMAS. 303 Hrderbecemper Kl: 10.02 GENOM ses een see 1 Drön. LE ED LEER 1 fjernt Drön. S:de. December Kl. 3.26 EM. ...................: 1 Drön. » SET DE En RE 1 d:o. 110155) LT Ware nr ER 1 d:o. EDER MT SSR BR 1 d:o. g.desberemher Ke ASIER. MM... 1 d:o. PEN REN DENE 1 stark Rystning. IN RE 1 let Stöd. DR er Mac 1 let Drön. I0-desDecembernkl, , 11 IR Moon 2.2.0... 1 d:o d:o. ONE IVA ses SA de ES 1 d:o d:o. tes December Kl 925. HM... 1 let Stöd. j AD ee 1 Drön. Denne Liste er afsluttet Kl. 12 Middag den 11:te December. S:t Thomas den 11:te December 1867. Raupach. Planter. Q@varter-Officeer for de 4 @st-Ende Qvarterer > paa S:t Thomas. 4 h 4 Pr Se Zr ur , VY N i € “ 5 Få + x 4 ad x ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS- AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 25. 1868. | M 4. Onsdagen den 8 April. Pr&ses tillkännagaf, 'att Akademiens utländske ledamot Professoren i zoologi vid universitetet i Leyden J. VAN DER HOEVEN med döden afgätt. Fran Kongl. Förvaltningen af sjöärendena hade inkommit 20 meteorologiska dagböcker, som blifvit förda vid en del af . Rikets fyrbaksstationer. Herr EDLUND redogjorde för den komparation, som han enlist uppdrag af Akademien utfört mellan Svenska Rikslikare- skalpundet och den kopia af Franska kilogramvigten, hvilken under förra sommaren blifvit för statens räkning af Hrr ÄNG- STRÖM och NORDENSKIÖLD i Paris anskaffad; med anledning hvaraf Akademien beslöt, att en underdanig berättelse om denna komparation och dess resultat skulle med det snaraste till Kongl. Maj:t afgifvas, äfvensom att en utförligare redogörelse för samma komparation framdeles skulle i Akademiens Handlingar offentlig- göras. Till Preses under nästa akademiska år utsågs genom val Hr ERDMANN, hvarefter afgaende Pr&ses Hr BERLIN nedlade presidium med ett föredrag om födoämnenas näringsförhållanden. Följande skänker anmältes: Till Yetenskaps-Akademien Bibliothek. Från Kejserl. Franska Regeringen. Annales des Mines, 1866: L. 5, 6. 1867: L. 2, 3. 306 Från Kongl. Nederländska Regeringen. Flora Batava, Afl. 200—203. Från Observatoire Royal i Bruxelles. Annales météorologiques, Annee 1. Från R. Geographical Society i London. Proceedings, Vol. 11: 6. Från Geological Society i London. Journal, N:o 93. Från Meteorological Society i London. Proceedings, N:o 30—33. Från R. Geological Society i Dublin. Jovina, Wo 3 DR Från Canadian Institute i Toronto. Canadian Journal, N:o 62—64. Från Societe Philomatique i Paris. Bulletin, 1867: Janv.—Mai. Från Societe Imp. des Naturalistes i Moskwa. Bulletin, 1867: 1. Från Naturwissenschaftlicher Verein i Halle. Zeitschrift für die gesammten Naturwissenschaften, Bd. 29. Från Verein für Naturkunde i Offenbach. Bericht, 8. R Från Kaiserl. Akademie der Wissenschaften i Wien. Sitzungsberichte. Mathem.-Naturw. Classe. Abth. 1. 1867: » » » » » 3. 1867: » Philos.-Hist. » 1867: 3—6. Almanach, 1867. Fontes rerum Austriacarum. Abth. 2: 27. Archiv für Oesterreichische Geschichte, Bd. 38: 1. Museo Publico de Buenos Aires. Anales, Entrega 1, 2. Buenos Aires 1864—67. 4:0. Från Hr D:r C. F. Nyman. Du VA, GviL. Phytologia. Pav. 1647. 8:0. 4—6. 4—7. A (Forts. å sid. 323). 307 Berättelse om hvad sig tilldragit inom Kongl. Veten- skaps-Akademien under året 1867—1868. Af Akademiens Ständige Sekreterare afgifven pä Höstidsdagen den 31 Mars 1868. De med understöd af statsmedel under åren 1861 och 1864 utförda, Svenska vetenskapliga expeditionerna till Spetsbergen vinna sa inom som utom landet allt mera erkännande, ju mera frukterna af dem hinna blifva bekanta. Åfven under det nu förflutna året har Akademien fått mottaga till offentliggörande flera "värdefulla naturhistoriska afhandlingar, hvilka hafva till föremål bestämningar och beskrifningar af naturföremål, som” blifvit insamlade under dessa expeditioner, såsom af Akademie Adjunkten TH. FRIES om Spetsbergens lafvar, af Professor J. G. AGARDH om samma ögrupps alger, af D:r A. J. MALMGREN om dess Annulater, af Docenten F. A. SMITT om dess Bryozoer och af Docenten P. T. CLEVE om dess Diatomaceer. Med nöje har Akademien förnummit, att, 1 likhet med hvad som skett i afseende på den stora expeditionen af 1861, en för den stora allmänheten afsedd beskrifning äfven öfver 1864 års expedition blifvit genom deltagarnes egen försorg utarbetad och under för- ‚lidet år utgifven. Sasom bihang till denna beskrifning är fogad en förteckning på alla de vetenskapliga afhandlingar, uti hvilka resultaten af de Svenska Spetsbergs-expeditionernas forskningar blifvit nedlagda; hvaraf framgar, att dessa afhandlingar redan uppya till det betydliga antalet af 34. Af dessa afhandlingar äro de aldra flesta offentliggjorda i Akademiens skrifter, och många bland dem försedda med dyrbara planscher eller kartor. En samling af denna Spetsbergs-litteratur har genom Akade- miens försorg varit framlagd vid den stora verldsutställningen i ‚Paris under förliden sommar. z | Sveriges deltagande i den Medel-europeiska gradmätningen pakallar fortfarande från Akademiens sida åtgärder och arbeten, Öfvers. af K. Vét.-Akad. Förh. Årg. 20: N:0 4. 308 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. hvilka äfven under det förflutna äret blifvit fortsatta. För ett är sedan omnämndes frän detta rum, att under 1866 ärs sommar en början blef gjord till omarbetning af det triangelnät, som i äldre tider blifvit af Topografiska Corpsen uppmätt utefter Sve- riges vestra kust från Warberg intill Svinesund, hvarjemte den förhoppning uttalades, att de återstående vinkelmätningarne inom samma triangelnät borde, med en nagot förstärkt arbetspersonal, kunna under en följande sommar medhinnas. Denna förhopp- ning har lyckligen gått i fullbordan. Under sistlidne sommar hafva dels af Akademiens andre Astronom, med biträde af Do- centen Rosén från Upsala, och dels af Kaptenen vid Topogra- fiska Corpsen Stecksen vinkelmätningarne inom berörde triangel- nät blifvit fortsatta och afslutade, hrarförutan åtskilliga kom- pletterande vinkelmätningar för en fördelaktigare förbindning af den år 1863 i Halland uppmätta grundlinien med en hufvud- triangelsida blifvit utförda. För båda dessa ändamål tillsammans består sommarens skörd uti fullständiga vinkelmätningar på inalles 22 särskilta triangelpunkter. De arbeten, som från Svensk sida ännu återstå för den medeleuropeiska gradmätningens räk- ning, äro hufvudsakligen astronomiska bestämningar af polhöjder och azimuther på fem eller sex triangelpunkter, hvilka arbeten under gynnsamma förhållanden torde kunna fullbordas under två somrar. För rådplägningar rörande samma gradmätning och dess angelägenheter hölls förliden höst i Berlin en allmän konferens mellan delegerade från alla de olika länder, hvilka aktivt med- verka för utförandet af detta stora vetenskapliga företag. Aka- demien uppdrog åt sin andre astronom att bivista denna” kon- ferens, hvarför han, omedelbarligen efter ofvan omhandlade fält- arbetens slut, företog en resa till Berlin, der han någon kort tid under senhösten uppehöll sig för berörde ändamål. De meteorologiska observationer, hvilka på Statens bekost- nad utföras inom landet, och hvilka nu snart 10 ar fortgätt, . hafva blifvit fortsatta efter samma plan som tillförene. Obser- atlens-stationerna hafva, likasom under föregående år, äfven SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. 309 under detta varit 25 till antalet, förutom de i Stockholm, Up- sala och Lund. Afvensä har den meteorologiska telegraf-korre- _ spondensen med observatorium i Paris oafbrutet fortgätt på samma sätt som tiliförene, sa att från Stockholm, Hernösand och Haparanda dagligen ett telegram till Paris afgatt, inne- hållande uppgift pa de meteorologiska förhållandena å dessa orter för en viss öfverenskommen dagstid. De stormvarningar, hvilka i utbyte erhållits från observatorium i Paris, hafva blif- vit med telegraf meddelade vigtigare hamnorter i Riket för att derstädes på föreskrifvet sätt, genom signaleringar, meddelas sjöfarande till efterrättelse. På den bevägenhet, hvarmed Akademien städse varit af Konung och folkombud omfattad, har hon äfven under det för- Autna året fått röna manget, för henne dyrbart, bevis. Hon har icke endast haft att glädja sig åt ett huldrikt befrämjande af sådana hennes egna angelägenheter, för hvilka bidrag af all- männa medel varit erforderliga; äfven det nådiga afseende, som Kongl. Maj:ts täckts skänka hennes underdäniga förord för ve- tenskapliga interessen 1 allmänhet, räknar hon med skäl bland de ynnestbevisningar, som hon sjelf fatt mottaga. Pa Kongl. Maj:ts nådiga proposition har 1867 års Riksdag bifallit, att det statsanslag af 1200 R:dr årligen, som Akade- mien sedan längre tid tillbaka fått uppbära till anskaffande af originalmalningar utaf växter ur Sveriges flora och till utgifvan- de af planscher öfver zoologiska föremål, må äfven under år 1868 utgå. Med detta statsanslag har under sista aret bekostats dels nya svampmalningar, utförda under ledning af Professor ELIAS FRIES, dels ock illustrerande planscher till flere värde- fulla zoologiska afhandlingar, som blifvit i Akademiens skrifter offentliggjorda. Samma Riksdag har, på Kongl. Maj:ts äskande, medgifvit, att Intendenten för Riksmusei afdelning för vertebrerade djur, Professoren CARL JACOB SUNDEVALL, må på allmänna indrag- ningsstaten erhålla hela sin nuvarande lön, 4000 R:dr, i pension, x 310 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. som han eger att uppbära från och med månaden näst efter den, då afsked från tjensten varder honom beviljadt. | Med anledning deraf, att förhållandena mellan de Svenska och Franska enheterna så väl för vigt som för längdmått icke äro kända med all den noggranhet, som för många vigtiga icke endast vetenskapliga utan jemväl rent praktiska samt till och med offentliga ändamål vore nödig, och särskildt med anledning af den olägenhet, som deraf uppkommer genom den motsvarande osäkerheten i afseende på Svenska myntets förhållande till de flesta utländska myntsorter, har Vetenskaps-Akademien funnit sig föranlaten att hos Kongl. Maj:t i underdanighet göra hem- ställan om ätgärders vidtagande för undanrödjande af ovissheten , uti berörde hänseende. Med bifall till Akademiens förslag har Kongl. Maj:t i nåder täckts till hennes förfogande ställa en summa af 3,500 R:dr för att i man af behof användas till an- skaffande af tillförlitliga kopior af Franska Rikslikarne för kilo- gramvigten och metermåttet äfvensom af de normalvigter, söm användas på Kejserl. Franska Myntverket. Akademien har der- efter lemnat åt två sina ledamöter, Professorerne ÅNGSTRÖM och NORDENSKIÖLD, det uppdraget, att företaga en resa till Paris för att derstädes ombesörja förfärdigandandet af ifraga- varande kopior äfvensom för att personligen antingen utföra eller atminstone öfvervaka dessa kopiors jemförelser med deras ori- ginaler. Efter att under någon del af nästlidne sommar hafva utfört detta uppdrag hafva Herrar ÅNGSTRÖM och NORDEN- SKIÖLD sedermera till Akademien aflemnat de anskaffade kopior- na jemte tillhörande komparationsprotokoller, hvarefter Akade- mien gatt 1 författning om dessa etaloners jemförelse med Sven- ska Rikslikarne, för att sålunda komma till den åsyftade nog- grannare kännedomen om förhållandet mellan Svenska och Fran- ska enheterna för vigt och längdmått. Sedan denna åtgärd blifvit verkställd, kommer Akademien att hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan om de anskaffade Franska likare-kopior- nas förvarande för framtiden. I SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. 3ll Med ett af Kongl. Maj:t beviljadt anslag af 1500 R:dr har en af Intendenterna vid det Naturhistoriska Riksmuseum, Pro- fessoren S. LovÉN, under förliden sommar haft tillfälle att ut- föra en resa .till Norra Tyskland, Holland, en del af Schweitz samt till Paris och London, under hvilken resa han besökt flere af Europas förnämsta offentliga och enskilta museer, med dem ‘nledt förbindelser och utbyten, vunnit upplysningar om deras inrättning, samt derjemte tagit kännedom om den i nämnda länder högst utvecklade naturalie-handeln, hvarförutan han fun- nit tillfälle att åt Museum förvärfva flere föremål af betydande värde. På Akademiens underdåniga förord bar Kongl. Maj:t för öfrigt täckts af allmänna medel bevilja följande understöd för företagande 'af vetenskapliga resor eller utgifvande af lärda ar- beten, nemligen: åt Intendenten vid det naturhistoriska Riksmuseum Pro- fessoren CARL STÅL 800 R:dr, till företagande af en resa för att i de offentliga museerna i Köpenhamn, Kiel och Berlin gran- ska och sedermera utförligen beskrifva typ-exemplaren af de insektarter, hvilka i Entomologen FABRICH arbete: ”Systema Rhyngotorum” omförmälas; at Adjunkten vid Upsala universitet Tu. M. FRIES 500 R:dr, för utgifvande af ett arbete med planscher öfver Skandi- naviens lafarter; at Lektorn vid Jönköpings elementarläroverk J. E. ZETTER- STEDT 1,000 R:dr, till företagande af en resa till Finmarken för undersökning af dess vegetation; - at f. d. eleven vid Skogsinstitutet G. W. BELFRAGE 1,000 R:dr, för utförande af resor i Texas för entomologiska forsk- ningar, med vilkor att till Riksmuseum aflemna 10,000 i Texas insamlade insekter; at Docenten vid Lunds universitet P. OLSSON 400 R:dr, för undersökning af hafsfiskarnes entozoer samt hafsfaunan i öfrigt utefter Bohusläns och Norges kuster; 312 ÖFVERSIG! AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. at Filosofie Doktorn L. P. HOLMSTRÖM 600 R:dr, för en resa kring Sveriges kuster i ändamål, dels att söka bidrag till utredandet af frågan om Svenskar landets höjning, dels att samila iaktagelser öfver aflagringarne och afslipningsfenomenen fran is- tiden; åt Studeranden vid Lunds universitet G. H. SANTESSON 500 R:dr, för inhemtande af kännedom om de geologiska forma- tionerna i Christiania-trakten och för geognostiska studiers be- drifvande vid Christiania universitet. | Afvenledes pa Akademiens förord har Kongl. Maj:t i nåder tilldelat uppsyningsmannen öfver fiskerierna 1 Göteborgs och Bohus län G. I. VON YHLEN ett understöd af 500 R:dr till företagande af en resa, för att på ort och ställe taga kännedom om storfiskets bedrifvande i Nordsjön och vid Norska kusten sa väl i tekniskt som 1 ekonomiskt hänseende. I likhet med hvad under föregående år skett, har Akade- mien under detta år fått från Kongl. Sjöförsvars-departementet mottaga tre meteorologiska dagböcker, förda efter de af Kapten MAURY angifna grunder ombord på korvetterna ”Gefle”, ”Chap- man” och ”Norrköping” under dessa fartygs expeditioner till af- lägsnare farvatten; äfvensom frän Kongl. Förvaltningen af Sjö- ärendena tjugu observations-journaler öfver vattenhöjden, vin- dens riktning och styrka m. m., hvilka journaler blifvit förda vid Rikets fyrbaksstationer. Genom Herr Landshöfdingen BERG- MANS benägna försorg har Akademien kommit i besittning af de dagböcker, som af framlidne Kaptenlöjtnant PETTERSON blif- vit förda vid de af honom utförda astronomiska ortbestämningar inom Norrbottens län. \ Dels pa Kongl. Maj:ts befallning och dels på anmodan af. Kongl. Kammar-Collegium har Akademien afgifvit utlåtanden i flere frågor, som erfordrat vetenskaplig utredning, hvaribland ma nämnas: öfver underdånig ansökan af flere jordägare i Östra och Medelstads härader af Blekinge län, att för sillfängst fa be- gagna notar af annan beskaffenhet än som i gällande fiskeri- stadga bestämmes; öfver besvärsmal rörande fiskerinäringen inom SEKRETERARENS AÄRSBERÄTTELSE. 313 Elfsborgs län; öfver underdänig ansökan af åtskilliga handlande i hufvudstaden att i allmän handel få begagna pluggade vigter; öfver besvärsmål rörande laxfiskets bedrifvande i Klarelfven och närmast derintill belägna delar af sjön Wenern; öfver Kongl. Sundhets-Collegii underdaniga hemställan om införande af det metriska mått- och vigt-systemet för medicinskt bruk i Sverige. Bland uppfinningar, som vid Akademiens sammankomster blifvit förevisade, förtjenar att omnämnas en af Docenten A. G. THEORELL till konstruktionen angifven, sinnrikt uttänkt apparat för oabruten sjelfregistrering af luftens temperatur, fuktighets- grad och pression. Apparaten, som med stor skicklighet blifvit utförd af Akademiens fysiske Instrumentmakare P. M. SÖREN- SEN på den i Akademiens hus befintliga verkstad, angifver med stor noggranhet och för hvarje ögonblick atmosferens tillstand i nämnda hänseenden, såsom man genom en längre utförd för- söksserie har kunnat öfvertyga sig. Ett exemplar af denna apparat har blifvit förfärdigad för Köpenhamns universitets räkning, och ett annat, som för närvarande är under arbete, är ämnadt att användas på observatorium i Upsala, hvarest appa- raten kommer att fortsätta den meteorologiska observationsserie, som snart i tre ar fortgatt derstädes under ledning af Filosofie Doktorn R. RUBENSON med biträde af en frivillig förening bland universitets studerande ungdom. Med anledning af reseunderstöd, som antingen af Kongl. Maj:t eller af Akademien blifvit lemnade, hafva följande berät- telser om resor, som under sistlidne sommar utförts, blifvit till Akademien afgifna: af Professoren C. H. BoHEMAN öfver en af honom utförd resa till Gottland för entomologiska forskningar; af Konservatorn vid det naturhistoriska Riksmuseum W. MEVES, som besökt Sveriges södra landskaper och särskildt Öland för ornithologiskt ändamål; af Bergskonduktören L. I. IGELSTRÖM öfver af honom utförda mineralogiska undersökningar i Werm- land; af Lektor L. S. TÖRNQVIST öfver en resa till Dalarne för geologiska och palxontologiska forskningar; af Filosofie Doktor J. G. O. LINNARSSON, som utfört paleontologiska undersöknin- 314 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. gar och insamlingar i Westergötland; af Docenten P. OLsson, som undersökt hafsfaunan vid Bohusläns och en del af Norges "kuster; hvarförutom Adjunkten vid Alnarps landtbruksinstitut D. F. BRUNIUS insändt en början af den berättelse, hvilken det åligger honom att i egenskap af LETTERSTEDTSK stipendiat af- gifva. Tryckningen af Akademiens skrifter har oafbrutet fortgått. Af Akademiens Handlingar har under årets lopp den nya följ- dens 6:te band fullständigt utkommit, hvarjemte tryckningen af 7:de bandets första häfte så framskridit, att detta häfte om.«fa dagar kommer att lemna pressen. Nya bidrag till Handlingarne hafva blifvit lemnade af Herrar T. M. FRIES, A. QVENNER- STEDT, A. W. MALM, A. G. "THEORELL och Pi (Ti CLEVE ess Utaf Öfversigten af Akademiens förhandlingar, som innehåller meddelanden och uppsatser inom naturvetenskapens flesta gre- nar, har- under året 23:dje argangen fullständigt, större delen af den 24:de och början af den 25:te utkommit. Af arbetet: ”Me- teorologiska iakttagelser 1 Sverige” har sjunde bandet, eller det för år 1865, blifvit färdigtryckt; det åttonde bandet är för när- varande under tryckning, och det nionde under beräkning. | Utgifvandet af det vetenskapliga verket öfver Fregatten Eugenies jordomseeling fortgår; inom kort tid utkommer l2:te häftet deraf, utgörande slutet af den entomologiska afdelningen. Redan för mer än ett år sedan utkom fullständigt det ut- märkta svampverket: ”Sveriges ätliga och giftiga svampar”, — ett verk, som, jemte det att det innehaller flere tillförene icke afbildade svamparter och saledes-eger en rent vetenskaplig be- tydelse, på samma gång och hufvudsakligen afser att sprida kunskapen om ett temligen ymnigt förekommande, men hitintills hos oss föga anlitadt näringsmedel. Professor ELIAS FRIES, var tids störste svampkännare, under hvars ledning detta verk blif- vit utfördt, har nu påbörjat utgifvandet af ett nytt och hufvud- sakligen rent vetenskapligt svampverk, omhandlande sällsyntare och förr ej afbildade svampar. Detta nya verk, hvaraf första häftet föreligger färdigt att utlemnas i bokhandel, har texten SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. 315 affattad på latinska språket, och är försedt med- särdeles vackra, ”kolorerade planscher, utförda på Hrr LUNDEQVISTS & Ö:IE offi- cin. Originalmälningarne härtill äro bekostade af det statsan- slag, som Akademien för detta och närbeslägtade ändamal fått till förfogande. | De THAMISKA föreläsningarna hafva under förra våren blif- vit hållna af Professor NORDENSKIÖLD i Akademiens nya au- ditorium, och hafva haft geologiens grunder till föremål. Akademiens instrumentsamling har, såsom vanligt, varit till- gänglig för vetenskapsidkare, som velat deraf för fysikaliska undersökningars anställande begagna sig, och har också för så- dana ändamål ofta varit anlitad. En ung vetenskapsman från Helsingfors, Filos. D:r LEMSTRÖM, har under denna vinter med mycken flit och framgång egnat sig åt dylika undersökningar på Akademiens fysikaliska kabinet. + Akademiens bibliothek har blifvit riktadt dels genom skän- ‚ker och dels genom inköp och utbyten. Särskildt bland gifvare omnämner Akademien med vördnadsfull tacksamhet H. M. Enke- drottningen, som behagat till Bibliotheket förära flera dyrbara och sällsynta verk. Hela antalet af band, hvarmed boksamlingen blifvit under året förökad, utgör 1,078. Bibliothekets rika skat- ter, som äro tillgängliga icke endast för Akademiens ledamöter Utan äfven för den stora allmänheten, hafva också blifvit flitigt anlitade. För närvarande äro på en gång utlånade 2,925 band och 1,442 lösa häften af tidskrifter, eller tillsammans 4,367 numror. — Akademiens egna skrifter utdelas, likasom under föregående år, till 260 utländska lärda samfund, oberäknad ut- delningen till Akademiens inländska ledamöter äfvensom till in- ländska institutioner. | Det under Akademiens vård stående Naturhistoriska Riks- museum har hållits tillgängligt för allmänheten hvarje Onsdag och Lördag kl. 11—1 och hvarje Söndag kl. 1—3 på dagen hela året om, med undantag af November och större delen af December månader, under hvilken tid det varit tillslutet för verkställande af nödiga rengöringar och omändringar. Tillträdet 316 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. har varit kostnadsfritt pa Onsdagar och Söndagar, men pa Lör- dagarne har erlagts en inträdesafeift af 25 öre för person. An- talet af besökande har under de afgiftsfria dagarne fortfarande varit ganska betydligt, uppgående vanligen till några hundra, och någon gäng ända till närmare två tusen; under de dagar åter, da afsift erlagts, har antalet varit ojemförligt ringare och och ingen gång öfverstigit 50. Antalet af biljetter, som på de sistnämnda dagarne blifvit försålda, utgör för hela året 904. Vid Riksmuseets mineralogiska afdelning har samlingarnes uppställning och ordnande blifvit fortsatt, dels genom den stora systematiska samlingens numerering och etiquettering, dels ge- nom upputsning och rangering af det fordna Bergs-Collegiets svenska lokalsamling, som säkerligen i sitt slag är en bland de äldsta i verlden. Ehuruväl, 1 anseende till omkostnader som häraf förorsakats, inköpet af nya mineralier måst mer än van- ligt inskränkas, hafva dock äfven på detta sätt icke obetydliga bidrag från Svenska och utländska fyndorter blifvit förvärfvade. Dessutom har mineraliekabinettet erhållit värderika mineralsorter genom utbyte med Herr PISANI i Paris och Professor MASKE- LYNE vid British Museum i London, äfvensom genom skänker, bland hvilka här särskildt må nämnas den utmärkta och redan genom sitt metallvärde dyrbara samling af silfver och koppar- malmer från Chili, som genom H. Exc. Statsministern för Ut- rikes ärenden blifvit till Museum öfverlemnad såsom gåfva från Svenske och Norske Generalkonsuln i Valparaiso ©. BAHLSEN. Dessutom har studeranden G. NAUCKHOFF på Musei bekostnad insamlat och hemfört bidrag från åtskilliga Småländska fyndorter. -— Det mineralanalytiska laboratoriet har, såsom vanligt, varit tillgängligt för dem, som velat derstädes sysselsätta sig med kemiskt vetenskapliga forskningar. ; Riksmuseets samling af vertebrerade djur har förkofrats så väl genom inköp som genom gåfvor. Bland annat har genom köp förvärfvats sällsynta foglar och mindre däggdjur från Mo- luckerna, Nya Guinea, Madagascar med flera ställen. Bland skänker må nämnas en af D:r NZGELI i Rio Janeiro förärad Få - SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. 317 samling af fiskar från Brasilien, samt en af Smithsonian Institu- tion i Washington öfversänd samling af sällsynta foglar fran det arktiska Amerika. Guvernenientsläkaren pa St. Barthelemy D:r A. VON GOES, som af Kongl. Maj:t i nader blifvit hugnad med ett anslag af 3,000 R:dr för naturhistoriska forskningar och in- samlingar, har till Museum öfverlemnat en mycket betydlig och värderik samling ur alla djurklasser, genom hvilken denna ös och det omgifvande hafvets fauna i hufvudsaklig man är i Mu- seum representerad. I särskild förbindelse står härvid Museum till d. v. Chefen på Ångkorvetten ”Gefle”, Kommendörkapten THOMSON, för den välvilliga omsorg, med hvilken han från Vest- indien hemförde denna omfattande samling. Vertebratafdelnin- gen af Museum har genom denna sändning fått emottaga en vacker samling af fiskar samt foglar och fogelbo från St. Bar- thelemy. - Riksmuseets afdelning för lägre, overtebrerade djur har un- der äret erhållit ansenlig förökning. Deribland är i första rum- met att omnämna den betydande andel, som fallit på denna af- delnings lott, utaf D:r VON Gois’ nyssnämnda rikhaltiga sänd- ning från St. Barthelemy. Bland andra vigtiga bidrag är äfven den samling af lägre hafsdjur från Nordsjön, för det mesta från ett djup af 200 famnar och derutöfver, som Hr G. VON YHLEN gjort under den resa han förliden sommar företog för att in- spektera det af Svenska fiskare derstädes bedrifna Storsjöfisket, och hvilken samling, jemte det den utvidgar vår kännedom om djurlifvet i dessa sällan undersökta djup, äfven innehåller flera föremål af särskildt intresse. Denna afdelning af Museum har dessutom att tacka Amiralen LILLIEHÖÖK, Löjtnanten LEYER, samt Docenterne OLSSON och CLEVE för vackra bidrag. De entomologiska samlingarne hafva jemväl betydligt för- kofrats. Dels har genom byte förvärfvats en mängd sällsynta arter från södra Sverige, dels hafva genom köp blifvit anskaffa- de omkring 7,500 individer af alla insektordningar hufvudsak- ligen från Mexiko, Texas och Australien, och dels har äfven denna del af Museum blifvit ihågkommen med värdefulla skän- 318 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. ker, hvaribland må nämnas en insektsamling från Kaplandet, öfverlemnad af Konsul: ÅKERBERG, samt sändningar från flere utländske entomologer af förnämligast sydeuropeiska:arter. Slut- ligen har så väl den nuvarande Entomologiae Intendenten, vid tjenstens tillträdande, med Museum införlifvat sin enskilda sam- ling af insekter af alla ordningar, hvarigenom vunnits omkring 800 för samlingarne nya arter, hufvudsakligen af ordningen He= miptera, äfvensom Professoren BoHEMAN öfverlemnat hela den af honom sistlidne sommar under en resa på Gotland gjorda "insamlingen, uppgående till närmare 7,000 individer. — Smärre - insektskmlingar, lämpade för skolundervisningen, hafva blifvit öfverlemnade till Elementarläroverken i Linköping och Eskilstuna, till Seminarium för bildande af lärarimnor och till Tysta skolan i Stockholm. i För de paleontologiska samlingarne hafva erhållits vackra tillökningar genom inköp af tertiära växter, fiskar m. m. från Schweitz, af siluriska Jura- och kritförsteningar från England, samt af ett urval Gotländska petrifikater. Flera värdefulla fossila föremal hafva äfven såsom gäfvor tillfallit Museum, så= som ett öfverarmben af Vikhvalen (Balena rostrata), funnet i södra Halland och skänkt af Ryttmästaren von MÖLLER, krit- försteningar, lemnade af Professor SANDBERG, och ett käkfrag- ment af Mastodon från Buenos Aires. Utomdess hafva Filos’ | D:r LINNARSSON och Lektor TÖRNQVIST öfverlemnat åtskilliga ‚försteningar, scm af dem blifvit funna under deras, med: under- stöd af Akademien, under förra sommaren utförda resor, näm- ligen af den förre i Westergötland och af den sednare i Dalarne. Åfvenså har Intendenten för denna afdelning af Museum från en, äfvenledes under förra sommaren företagen, resa 1 Nerike, Westergötland och Bohus län hemfört bidrag för de paleonto- logiska samlingarne. — Till gagn för den besökande allmänheten har samme Intendent författat och låtit trycka en ”handledning » vid beseendet af de paleontologiska samlingarne”, innehållande, utom anvisning pa förvaringsställena för de vigtigaste föremålen, äfven en allmän karakteristik af de geologiska perioderna. SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. 319 Den minnespenning, hvilken Akademien vanligen hvarje ar låter prägla öfver någon hädangängen förtjent ledamot, är denna gång egnad åt minnet af framlidne Öfverdirektören LARS JOHAN WALLMARK. Det har af Akademiens Pr&ses redan blifvit omnämndt, hurusom WALLMARK genom sina frikostiga donationer äfven efter sin död verkat och framgent skall verka uppmuntrande på vetenskap och slöjd inom fäderneslandet. Vetenskaps-Akade- mien, som har vården om hans största donotion, har haft till- fälle att härom göra glädjande erfarenheter. — Denna gång fin- ner Akademien skäl att fördela arsräntan a WALLMARKS do- nationskapital 1 tvåa belöningar, af hvilka hon öfverlemnar den ena at Filos. Doktorn R. RUBENSON i Upsala för de af honom och under hans ledning under snart tre år anställda meteoro- logiska observationer och rön hvarje- timme hela året om, och den andra åt Herr Emil BoETHIUS såsom understöd för full- bordande af en utaf honom uppfunnen, sinnrikt uttänkt kork- skärningsmachin. Vetenskaps-Akademien, som under året egt att bortgifva det af framlidne Generalkonsuln LETTERSTEDT stiftade rese- stipendiet, hvilket nu uppgär till 4,900 R:dr, har till stipendiat utsett Docenten vid Upsala universitet D:r P. T. CLEVE, som, enligt för honom af Akademien utfärdad instruktion, kommer att denna vår företaga en resa till Vestindien och möjligen äf- ven någon del af Nordamerikanska kontinenten, för att derstädes egna sig förnämligast åt geologiska forskningar. För de LETTERSTEDSKA prisens bortgifvande hafva, i en- lighet med testators föreskrift, med detta år inträdt vilkor nå- got skiljaktiga från dem, som tillförene varit gällande, i det de nu och allt framgent måste bortgifvas till belöning för sådana skrifter, upptäckter eller öfversättningar, som blifvit bekant- gjorda under näst föregående kalenderår, medan hitintills äfven äldre dylika arbeten fått med dem belönas. Med ledning häraf lemnar Akademien nu det LETTERSTEDTSKA priset för utmärkt orlginalarbete eller vigtig upptäckt åt Ingenieurerne IMMANUEL 320 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. - NOBEL och ALFRED NOBEL gemensamt med anledning af den under aret närmare bekantgjorda uppfinningen af Dynamit, hvar- | vid Akademien afser att gifva den förre ett vedermäle af er- kännande för hans förtjenster i allmänhet om nitroglycerinens | användande såsom sprängningsmedel, och den sednare särskildt | för ifrågavarande uppfinning af nitroglycerinens användning un- | der fast form, eller för upptäckten af dynamit. — Deremot fin- | ner Akademien denna gång icke skäl att utdela det LETTER- | STEDTSKA priset för utmärkt öfversättning, hvadan de derför afsedda medlen komma att, enligt donationsbrefvets föreskrift, reserveras. De LETTERSTEDTSKA räntemedel, som testator ställt till | Akademiens förfogande för utförande af någon särskild makt- | paliggande vetenskaplig undersökning, eller, enligt Akademiens | godtfinnande, för andra ändamål, öfverlemnar Akademien till | Professorn vid Kongl. Carolinska Med. Chir. Institutet STEN | STENBERG, för att sätta honom i tillfälle att i större skala | fortsätta sina påbörjade och Akademien redan meddelade under- | . sökningar öfver vissa lafarters användbarhet för beredande af | drufsocker och sprit. Räntan å hela det donationskapital, som @Generalkonsul |; LETTERSTEDT ställt under Akademiens vård och förvaltning, |; har uuder det ränte-ar, för hvilket, enligt testators uttalade | önskan, redogörelse bör vid detta tillfälle lemnas, eller äret fran | den 1 October 1866 till samma dag 1867, uppgått till 10,200 |; R:dr 20 öre. Denna summa har vederbörligen, pa sätt testa- | mentet föreskrifver, blifvit fördelad och använd för de olıka | ändamal, som gifvaren dermed afsett. Salunda hafva, bland annat, föreskrifna andelar af denna summa blifvit remitterade till Domkapitlet i Linköping, för helöningar åt förtjente folk- | skollärare inom Linköpings stift; till Pastorsembetet i Waller- stads församling af samma stift, för utdelande af premier 1 för- samlingens folkskola, för bildande af sockenbibliothek m. m.; och | till Kongl. Serafimer-Ordens Lazarettsdirektion, för nödlidande sjuke resandes vård a berörde lazarett. 4 i SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. SRA Den LINDBOMSKA belöningen lemnar Akademien åt Läro— verksadjunkten D:r C. W. PAYKULL för en af honom författad och i Akademiens Handlingar upptagen afhandling: ”Bidrag till kännedomen om Islands bergsbyggnad.” Följande understöd till företagande af vetenskapliga resor inom landet finner Akademien godt att af egna medel anslå, nämligen: åt Läroverks-Collegan D:r KRoK 400 R:dr, för att bereda honom tillfälle att längs kusten ända till. Haparanda an- ställa undersökningar öfver algvegetationen i Bottniska viken; åt Docenten vid Lunds universitet D:r P. OLSSON 300 R:dr, för anställande af forskningar utefter Sveriges vestra kust öfver fiskarnes helminther och parasitiska crustacéer; at Läroverks- adjunkten D:r C. O. VON PORATH 200 R:dr, för en resa till Skåne och Blekinge i ändamål att undersöka några valda släg- ten af der förekommande evertebrerade djur; och at Studeran- den vid Upsala universitet SIGFRID ALMQVIST 400 R:dr, för en resa i Jemtland och Medelpad, hvilka provinsers vegetation i allmänhet, och särskildt deras lafflora, han ämnar göra till föremål för undersökning. i De till Akademiens förfogande ställda medel för uppmuntrar af visad skicklighet i mathematiska instrumenters förfärdigande öfverlemnar hon åt fysiska och mathematiska instrumentma- karne GUSTAF SÖRENSEN och GUSTAF CARLMAN. i Under årets lopp har Akademien genom döden förlorat sim äldste inländske ledamot f. d. Geschwornern HANS PETTER EG- GERTZ, samt sina utländska ledamöter: Engelske Civil-Ingeniören WILLIAM GRAVATT, Engelske Chirurgen WILLIAM LAWRENCE, Praktiserande Läkaren i Paris JEAN CIVIALE, Professorn i Chemi vid Royal Institution i London MICHAEL FARADAY, f. d. Se- kreteraren vid Franska Vetenskaps-Akademien JEAN PIERRE FLOURENS, Engelske Fysikern DAWID BREWSTER och Professorn i zoologi vid universitetet i Leyden J. VAN DER HOEVEN. Med sitt samfund har Akademien förenat följande nya leda- möter, inom landet: Adjunkten i Chemi vid universitetet i Lund D:r JOHAN LANG och Adjunkten i Fysik och Mekanik vid uni- 322 OÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. versitetet i Upsala D:r TOBIAS ROBERT THALEN; samti utlan- det: Engelske Grenerallieutenanten och Presidenten för Kongl. Societeten i London EDWARD, SABINE, Professorn i Chirurgi vid universitetet i Paris och Ledamoten af Franska Institutet AUGUSTE NELATON, Geheime Medicinalrädet och Professorn i Medicin vid universitetet i Berlin W. GRIESINGER, och Pro- fessorn i Medicin och Fysiologi vid universitet i Paris samt ledamoten af Franska Institutet CLAUDE BERNARD. Bland sina tjenstemän har Akademien genom döden förlorat sin Kalenderredaktör, Sekreteraren i Statistiska Centralbyrån D:r EDVARD FREDRIK FÅHRAUS. I den efter honom uppkomna ledigheten har Akademien till Kalenderredaktör utsett den ny- utnämnde Sekreteraren i samma byrå, Akademiens dittillsvaran- de Notarie Grefve CARL ROBERT STELLAN MÖRNER; hvarjemte till Notarie, i Grefve MÖRNERS ställe, blifvit utnämnd tillför- ordnade Kopisten i.Kongl. Civil-Departementet OTTO AUGUST SJÖGREEN. | 323 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 306.) Från Utgifvarne. Teknisk Tidskrift, 1867: 3—7. Archiv für Kunde von Russland, Bd. 25: 2, 3. Frän Författarne. BREDBERG, B. G. Metallurgiska anteckningar, H. 4, 5. Des MouLins, C. Liste des prineipaux fossiles recueillis dans le calcaire de Bazas. Bordeaux 1868. 8:0, samt 3 småskrifter. HAUGHTON, S. Notes on animal mechanics, 9, samt 5 småskrifter. Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Zoologiska afdelningen: Af Professor Aug. Dumeril i Paris. Ett antal lefvande exemplar af den Mexikanska Axolotl. Af Kapten Löfqvist. En ovanligt stor flygfisk (Exocoetus volitans L.) Af Hr RB. Lindahl. En Strix otus 2 från Stockholmstrakten. Af Hr W. Thunborg. En Gallinula crex 9. Af Löjtn. von Oelreich. En Milvus ater, enligt uppgift skjuten i Södermanland. Af Conservator W. Mewes. 5 st. mindre däggdjur fran Oland och Skäne; 69 » sällsyntare foglar samlade i nämnde landskap och insatte i Musei samling; 32 » Foglar från samma trakt, conserverade för duplettförrädet; 10 » Fogelskelett; 24 » Fogelbon med diverse ägg. Af Majoren Grefve M. W. Hamilton. En Strix bubo frän Vestergötland. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 4. 5% HH å 4 I 72 je Terre“ » D i # & i Iee)b N a nu i S I STOCKHOLM, 1868. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KON så ES | m ] de BRT CSKA 3 Fl 4 RE RT A MN Te RAN INEOR BETA ft VER 4 id ; (| ur Arn FN FAL GR NET oRe Här na TR ASUS Ofversist af K Ver. Akad .Förhandl. 1868 = = ze ES S | = | == = = FR Bee == =] E | 5 | = | = = = i =: Wi zu 41-2 Navicula Pinnularia N sp. 5-4 Naviculaybicuneata Grunow 9-6 Amphora vitrea N. sp. 1-9 Gomphonema calcareumN.sp 10-16 Gomphonema balticum N.sp. MR a N ei 2% ge ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEM FÖRHANDLINGAR. Årg. 25. 1368. NM 5. Onsdagen den 13 Maj. Prases tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot Lord H. BROUGHAM med döden afgatt. Sedan Akademien vid extra sammankomst den 29 April d. a. haft tillfälle att afgifva underdånigt utlåtande öfver en af Professoren NORDENSKIÖLD gjord underdanig ansökan om upp- latande af en utaf Kongl. Postverkets vinterangbatar för utförande af en vetenskaplig expedition till norra polarhafvet under instun- dande sommar och höst, hade Kongl. Maj:ts resolution i ämnet blifvit Akademien delgifven genom nådigt bref af den 1 i denna manad, hvilket nu upplästes, och hvaraf inhemtades, att Kongl. Maj:t lemnat nådigt bifall till berörda underdaniga ansökan med, bland annat, det vilkor, att de vetenskapliga samlingar, som under expeditionen göras, må, sedan först Akademien af dem fatt uttaga de exemplar, som för komplettering af Riksmusei samlingar finnas erforderliga, i öfrigt öfverlemnas till Göteborgs museum, dock så att rätten till samma samlingars vetenskap- liga bearbetning förbehålles de i expeditionens utförande del- tagande vetenskapsmän. Genom nådiga remisser hade Kongl. Maj:t infordrat Aka- demiens underdaniga utlåtanden öfver tva Kongl. Landtmäteri- Styrelsens underdaniga förslag, det ena till justering af förva- rings- och transportkärl af jernplåt, det andra till förändring af andra punkten i mom. 1 af 46 $ i Kongl. Maj:ts nådiga stadga om mått och vigt af d. 10 November 1865; öfver hvilka remisser Hr Friherre WREDE och Hr EDLUND afgafvo infordrade 326 yttranden, hvilka af Akademien godkändes att ligga till grund för Akademiens egna utlatanden i dessa ämnen. Sedan Kongl. Kammar-Collegium’ anhållit om Akademiens utlåtande i ett besvärsmal rörande fiskets bedrifvande i de till Örebro län hörande delarne af sjön Vettern, hade Akademien i ämnet infordrat Hrr SUNDEVALLS och S. LOVENS yttrande, hvilket nu afgafs och godkändes, och skulle på grund deraf skrifvelse till Kongl. Kammar-Collegium aflatas. Hr EDLUND redogjorde för en af honom utförd under- sökning om tillvaron af en elektromotorisk kraft i den elektri- ska gnistan. * Hr HOLMGREN -meddelade resultaten af sina undersöknin- gar om integration af en viss klass af differentialeqvationer. Hr S. Lovkn föredrog en af Studeranderne G. EISEN och A. STUXBERG författad och inlemnad uppsats: »Bidrag till kän- nedomen om Gotska Sandön och dess naturalster.» * Sekreteraren öfverlemnade en af Hr NORDENSKIÖLD för- fattad uppsats: »Om temperaturens inflytande pa vattnets för- maga att upplösa salter.» * En af Hr AGARDH inlemnad afhandling: »Bidrag till känne- domen af Spetsbergens alger,» hvilken varit remitterad till Hrr WAHLBERG och ANDERSSON, antogs till införande i Akade- miens Handlingar. Till utländsk ledamot af Akademiens fjerde klass invaldes Geheime-Regerings-Radet, Professorn 1 Fysik och Teknologi vid universitetet i Berlin Dr GUSTAF MAGNUS. Efter af Filosofiska fakulteten i Upsala afgifvet förslag utsågs till Berzeliansk stipendiat Docenten i kemi vid Upsala universitet Dr LARS FREDRIK NILSSON. Följande skänker anmältes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Franska Regeringen. Recueil de rapports sur les progres des sciences et des arts en France. 17 Häften. Paris 1867. S8:o. (Forts. sid. 379.) 327 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 5 Experimentelt bevis för tillvaron af en elektromoto- risk kraft i den elektriska onistan. Af E. EDLUND. [Meddeladt den 13 Maj 1868.] 1 1. I föregående arbeten har jag bevisat!), att genom det mekaniska arbete, som den galvaniska strömmen förrättar ge- nom polernas sönderrifning i Voltas ljusbåge, uppstår en elek- tromotorisk kraft, som sänder en ström i motsatt riktning mot den ström, hvaraf ljusbagen förorsakas. Då nu vid en elektrisk urladdning genom gnistbildning i luften äfvenledes en sönderrif- ning af de polytor, mellan hvilka gnistan bildas, äger rum, så lag den tanken nära till hands, att den elektriska gnistan, på samma sätt som den galvaniska ljusbågen, möjligen kunde vara elektromotorisk. För att närmare undersöka förhållandet här- med har jag tillsammans med Herr Magister LEMSTRÖM från Helsingfors anställt efterföljande försök: För undersökningen begagnades en Holtz” elektroformaschin, konstruerad af RUHMKORFF i Paris. Den roterande glasskifvan var 55 centimeter i diameter, och de båda till apparaten hö- rande laddflaskorna hade hvardera en yttre beläggning af 42 qvadratcentimeter. Galvanometern hade en enkel nål, som var fast förbunden med en spegel, med hvars tillhjelp utslagen af- lästes med tub och skala på vanligt sätt. Galvanometerträden, som var af koppar, var 1 millimeter i diameter och var om- gifven af ett guttaperchalager af två millimeters tjocklek. Tra- dens hela tjocklek, det isolerande lagret inberäknadt, var såle- des 5 millimeter. Denna tråd var upplindad i 40 omvindningar 1) verser af K. Vet.-Ak. Förh. för 1867 sid. 95 och 637 samt för 1868 sid. 3. Pogg. Annalen B. 131, 133 och 134. Philosophical Mag. Vol. 35 s. 103 o. 441. 328 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. pa en träram. Den öppning inuti ramen, hvari magnetnälen hängde pa en cocontrad, var 50 millimeter i längd och 30 mil- limeter i höjd. För att skydda magnetnalen för luftdrag, var instrumentet omgifvet af eu glaskupa. 2. Om den galvaniska ström, som antages uppkomma i den elektriska gnistan, skall kunna undersökas med galvano- metern, måste gnistan genom en sluten ledning vara med gal- | vanometern förbunden. Uppfyllandet af detta nödvändiga vilkor lyckades slutligen efter några fruktlösa bemödanden på föl- jande sätt: AB (se närstående fig.) föreställer den roterande elektroforskifvan och | ab de båda upphemtarne. Med a är | en isolerad koppartråd ac direkt för- | bunden, hvaremot den isolerade trå- | den de slutar med en messingskula | d i närheten af b. Från c och e| utga isolerade ledningstrådar till ku- | lorna f och g. Två andra lednings- | trådar utgå från punkterna e och e | till galvanometern G. Vid m är X « en rheostat. insatt, bestående af en % Fe isolerad tunn nysilfvertrad. Om | | elektroformaschinen är laddad -och | \ skifvan AB försättes 1 rotation, | \ samt motständet vid m, och afstan- | Fig. 1 den mellan kulorna bd och fg äro, riktigt afpassade, sa öfverspringa gnistor mellan f och g på | samma gång som mellan b och d. Om trädarne förbindas med | hvarandra på det enkla sätt, som nu blifvit framstäldt, SEN visar sig en olägenhet, som jag: till en början icke förmådde att; helt och hållet aflägsna. Det elektriska slaget tager naturligt-'4 vis icke uteslutande sin väg genom gnistan vid /g, utan en del d gar genom galvanometern G. Häraf erhålla de med guttapercha 4 2 S 2 Z 4 |’ öfverdragna galvanometerträdarne en elektrisk laddning, som in- 4 EDLUND, OM DEN ELEKTR. GNISTANS ELEKTROM. KRAFT. 329 verkar elektroskopiskt pa magnetnälen och drager denna åt si- dan. Denna laddning bibehåller sig någon tid, sedan maschinen stannat, och förorsakar ett utslag. Möjligtvis hade denna ladd- ning kunnat undvikas, om galvanometern varit på annat sätt konstruerad och ledningstrådarne annorlunda isolerade. Slutli- gen lyckades det dock, att helt och hållet aflägsna den nämnda laddningen och göra magnetnålens jemnvigtsläge deraf obero- ende. Denna fördel vanns derigenom, att punkterna © och k direkt förbundos med hvarandra med en nysilfvertråd h, som efter behag kunde förlängas eller förkortas, hvarförutan punk- ten k genom ledningstråden / förbands med vattenledningen i huset och kom derigenom i ledande förbindelse med jorden. En del af det elektriska slaget gick nu tydligen genom h i stället för genom galvanometern, och den elektricitet af det ena eller andra slaget, som möjligen kunde finnas i öfverskott, tog vägen genom ledningsträden I till jorden. Sedan dessa trådar blifvit tillsatta, märktes icke mer någon laddning i galvanometern. Vid alla försöken begagnades de till elektroformaschinen hörande laddflaskorna. Utan dessa erhölls visserligen, då maschinen var i verksamhet, en elektrisk utströmning från b till d, men det var omöjligt att åstadkomma någon gnistbildning mellan kulorna f och g, äfven om motståndet vid m gjordes huru stort som helst. Det är bekant, att den elektriska urladdningsströmmen från ett batteri inverkar på magnetnålen och förorsakar ett utslag, och detta utslag växer med elektricitetsmängden. Den riktning, hvari magnetnålens utslag sker, är densamma som om magnet- ‚nalen omkretsades af en galvanisk ström, som ginge från den positiva beläggningen till den negativa. Om derföre kulorna f och g äro så långt aflägsnade från hvarandra, att någon gnist- bildning emellan dem icke äger rum, så bör i alla fall magnet- nålen göra ett utslag, då elektroforskifvan vrides omkring. Detta inträffade äfven alltid; och om skifvan vreds omkring med en afpassad och konstant hastighet, följde gnistorna mel- lan b och d så tätt på hvarandra, att nålens jemnvigtsläge blef konstant. Jemnvigtsläget kunde icke direkt observeras, emedan 330 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. nalen beständigt oscillerade; men man erhöll naturligtvis lätt kännedom derom genom att observera de punkter pa skalan, hvarest magnetnalen vände om. * Om den positiva elektriciteten utgick från upphemtaren «a till tradledningen, sa var magnet- nalens utslag alltid at lägre tal pa skalan. Om nu kulorna j och g skötos sa nära tillsammans, att en enistbildning emellan dem uppstod för hvarje gang en gnista Öfversprang mellan b och d, sa borde magnetnalens utslag hafva blifvit mindre än förut, emedan en del af urladdningsströmmen gick genom led- ningen . cfge. Om gnistan vid fy blott vore ledare för elektri- citeten, så måste detta hafva blifvit fallet. Men i stället blef utslaget 15 till 20 gånger större än förut. Utslaget var at samma håll, som om ingen gnistbildning mellan f och g ägde rum. Om den positiva urladdningsströmmen utgar från a, så delar den sig vid c, och en del genomgar gnistan vid fg och den andra delen genomgar galvanometern i samma riktning som de prickade pilarne utvisa. Uppkommer nu i den elektriska gnistan, på samma sätt som i Voltas ljusbåge, en galvanisk ström i motsatt riktning mot urladdningen, så kommer denna att genomga ledningarne i den riktning som de utdragna pilarne antyda. Den maste således gifva utslag på magnetnälen åt samma håll som urladdningsströmmen, och detta visade sig äfven alltid vara förhållandet. Häraf maste man draga den slutsatsen, att i den elektriska gnistan förefinnes en elektro- motorisk kraft, som åstadkommer en ström i motsatt riktning mot den urladdningsström, hvaraf gnistan förorsakas. För att ytterligare pröfva riktigheten af denna slutsats förändrades förbindelsen mellan gnistbildningsapparaten och tradledningarne pa följande sätt. Denna apparat borttogs ur bryggan mellan c och e och insattes i stället på sidan vid n. I bryggan mellan c och e insattes den rheostat, som förut haft sin plats vid m. Sasom lätt är att finna, måste nu den gal- vaniska strömmen från gnistan astadkomma ett utslag på mag- netnalen at motsatt håll mot urladdningsströmmen. Försöken visade äfven, att detta alltid var fallet. Utslagens storlek i EDLUND, OM DEN ELEKTR. GNISTANS ELEKTROM. KRAFT. 331 alla dessa fall beror till väsendtlig del på afständet mellan ku- lorna f och g. Motståndet i rheostaten m äfvensom i h bör derföre tagas så stort, att gnistbildning äger rum mellan ku- lorna f och g, äfven om afständet emellan dem är något större 3. Det ansågs äfven vara af intresse att försöka, om den galvaniska gnistströmmen förmådde åstadkomma kemiska sön- derdelningar. För detta ändamål borttogos ledningarne till gal- vanometern och i stället för rheostattraden Ah insattes en vol- tameter mellan i och k. Voltametern innehöll som vanligt en blandning af svafvelsyra och vatten. Men några ojäfaktiga och säkra bevis pa vattnets sönderdelning erhöllos icke. Derefter gjordes samma försök med en stapel af några Bunsens elemen- ter, sedan i ledningen så stort motstånd blifvit insatt, att ut- slaget på galvanometern var ungefär lika stort som det, som åstadkoms af den galvaniska gnistströmmen. Men med denna ström erhölls icke heller något säkert bevis på vattnets sön- derdelning. Strömmarne voro således i båda fallen för svaga för att åstadkomma tydliga, uppstigande gasblåsor. Den gas, som astadkommes af en så svag ström, är till qvantiteten icke större, än att den dels qvarhalles af platinaskifvorna, dels ab- sorberas af vätskan. Derpå försöktes, om den galvaniska gnist- strömmen var tillräckligt stark för att astadkomma polarisa- tion pa platinaskifvor. För detta ändamal fylldes en glaslada med svafvelsyrehaltigt vatten, och i denna nedsattes två pla- tinableck, af hvilka det ena förbands med z och det andra med k. Under det elektroforskifvan vreds omkring, voro lednings- tradarne till galvanometern skiljda från © och k, men kunde med tillhjelp af en kommutator förbindas med dessa punkter, sa snart upphemtaren a genom en messingsstaf sattes i ledande förbindelse med upphemtaren b, och följaktligen all tillströmning af elektricitet till polarisationskärlet upphörde. Om man nu lät urladdningsströmmen under en viss bestämd tid genomga polarisationskärlet, under det att kulorna g och f voro så langt aflägsnade från hvarandra, att ingen gnistbildning emellan dem ägde rum, så erhölls alltid en svag polarisationsström, då gal- 332 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. vanometern förbands med © och k. Om deromot gnistor öfver- sprungo mellan g och /, under det maschinen var i verksamhet, sa erhölls efter galvanometerträdens förening med z och k en polarisationsström, som var mångdubbelt starkare än i förra fallet. Magnetnålens utslag var at behörigt håll, och strömmen aftog småningom till dess, att den alldeles upphörde. Om ma- schinen nagon längre tid var i verksamhet, så blef polarisations- strömmen så stark, att skalan till tuben ej räckte till för att uppmäta det första utslaget. 4. De i gnistbildningsapparaten använda kulorna voro af jern, messing och tenn och alla af fullkomligt samma storlek, nemligen med en diameter af 17 millimeter. Magnetnålens jemnvigtslägen bestämdes på det sätt, att de punkter på skalan observerades, hvarest magnetnålen vände om, och af två sådana observationer, hörande till samma oscillation, togs medium. Magnetnalen behöfde för en enkel oscillation en tid af omkring 11 sekunder. Elektroforskifvan vreds omkring med så mycket som möjligt likformig hastighet. Emedan skifvan icke genast kunde stannas, då den en gang kommit i rörelse, gjordes ma- schinen ögonblickligen overksam, då detta behöfdes, derigenom, att de båda upphemtarne förenades med en matallstång. I det följande skola några fa af de anställda observationsserierna upptagas. j Serien 1. Kulor af jern vid fyg. Försöket 1. Kulorna voro på 3 millimeters afstand från hvar- andra, och gnistbildning ägde rum emellan dem. Jemnvigtsläge, da maschinen Jemnvigtsläge, da maschinen var 1 verksamhet. var overksam. 260 301,5 261 302,5 264,5 Medium 302,0. 263,0 Medium 262,1. / EDLUND, OM DEN EKEKTR. GNISTANS ELEKTROM. KRAFT. 333 För kortheten skull skola vi i det följande kalla det första jemnvigtsläget för A och det sednare för B. Försöket 2. Kulorna voro så långt aflägsnade från hvarandra. att gnistbildningen emellan dem upphörde. A. B. 297,3 299,7 297,3 299,7 297,5 Medium 299,7. Medium 297,4. Försöket 3. Lika med försöket 1. A. B. 257,5 300,5 258,0 300,5 259,5 Medium 300,5. Medium 258,3. Försöket 4. Kulorna voro pa 1,5 millimeters afstand, med gnist- bildning. A. B. 269,0 296,0 270,8 296,0 270,5 Medium 296,0. Medium 270,1. Försöket 5. Afstandet mellan kulorna mycket ringa, ej upp- mätt; gnistbildning. A. B. 289,0 295,8 289,3 295,8 288,0 Medium 295,8. Medium 288,8. Om maschinen var i verksamhet, och gnistbildning ägde rum mellan kulorna f och g, då dessa voro på 3 millimeters afstånd från hvarandra, erhölls således i medeltal ett konstant utslag af 41,1 skaldelar; hvaremot om ingen urladdning ägde / 334 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1867. rum mellan / och g, utslaget endast blef 2,3 skaldelar. Utsla- get aftog föröfrigt, da afständet mellan kulorna minskades. Serien 2. Kulor af messing vid fg. Försöket 6. Kulorna pa 3 millimeters afstand, med gnistbildning. A. B. 263,5 300,0 264,5 299,5 265,0 Medium 299,7. Medium 264,3. Försöket 7. Kulorna aflägsnade från hvarandra. Ingen gnist- bildning. A. B. 297,0 299.0 297,0 299,3 297,3 Medium 299,2. Medium 297,1. ; Försöket &. Lika med försöket 6. A. B. 267,0 299,5 263,5 2995 262,9 Medium 299,5. Medium 264,2. Det med messingskulor erhallna utslaget, 35,4 skaldelar, var säledes något mindre än om kulorna voro af jern. Det utslag, som erhölls, da ingen gnistbildning mellan f och g upp- stod, var deremot, såsom förhållandet borde vara, detsamma som förut. Serien 9. Kulor af tenn vid fg. Försöket 9. Kulorna på 3 millimeters afstand, med gnist- bildning. EDLUND, OM DEN ELEKTR. GNISTANS ELEKTROM. KRAFT. 335 SAN B: 266,5 299.0 264,0 298,5 269,0 Medium 298,8. 263,3 Medium 265.8. Försöket IO. Lika med det föregående. IN: B. 265,5 299,0 261,0 298,5 267,3 Medium 298,8. 263,5 Medium 264,4. Försöket 11. Kulorna aflägsnade, sa att ingen gnistbildning emellan dem ägde rum. A. B. 295,8 297,9 295,8 230 295,5 Medium 297,5. Medium 295,7. Försöket I2. Kulorma på 1,5 millimeters afstaänd, med gnist- bildning. A. B. 271,8 297,5 271,0 297,5 274,3 Medium 297,5. Medium 272,4. Försöket 13. Kulorna aflägsnade från hvarandra. Ingen gnist- bildning emellan dem. Ar B. 295,0 297,0 395,0 297,0 Medium 295,6. 297,0. 336 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Då afständet pa gnistbildningsstället var 3 millimeter, blef utslaget säledes i medeltal 33,7 skaldelar, följaktligen något mindre än då messingskulorna begagnades. Serien 4. De båda kulorna f och g flyttades från bryggan mellan c och e och insattes i stället vid n; hvaremot c och e förenades med den rheostattråd af nysilfver, som förut haft sin plats vid m. De utslag, som erhöllos, gingo nu at högre tal på skalan, i stället för att de förra gått åt motsatt håll; ett förhållande, som endast kan förklaras deraf, att gnistan är elektromotorisk. Försöket 14. Kulor af jern. IN B. 313,0 294,5 313,0 294,5 313,0 Medium 294,5. 315,3 Medium 313,6. Utslaget blef således 19,1 skaldelar. Försöket 15. Kulor af tenn. Å. B. 313,5 295,3 314,0 296,0 313,5 Medium 295,9. Medium 313,7. Utslaget = 17,8 skaldelar. Orsaken, hvarföre utslagen blefvo mindre än förut, var den, att motståndet i bryggan endast utgjordes af rheostatträden m, till följe hvaraf största delen at den elektriska urladdningen gick denna väg. Afständet mellan kulorna måste derföre tagas kort, på det att gnistan skulle kunna slå öfver. Serien 5. Polarisation pa platinaskifvor. Ett polarisationskärl insattes i stället för A mellan © och k. Under det att elektroforskifvan vreds omkring och ström- EDLUND, OM DEN ELEKTR. GNISTANS ELEKTROM. KRAFT 337 men följaktligen genomgick vätskan i kärlet, var galvanometern G afskiljd. Sedan efter en bestämd tid maschinen gjorts overk- sam derigenom, att upphemtarne a och 5b direkt förbundos med hvarandra, sattes galvanometertråden medelst en kommutator skyndsamt i förbindelse med polarisationskärlet, och magnet- nalens successiva jemnvigtlägen observerades. Försöket 16. Ingen gnistbildning mellan f och g. Magnetnå- lens jemnvigtsläge före försöket = 219,0. De successiva jemnvigtslägena efter polarisationen blefvo: 215,0; 217,5; 218,0. Största utslaget var således = 4 skaldelar. Försöket 17. Gmistbildning mellan foch g. Magnetnälens jemn- vigtsläge före försöket = 219,0. Magnetnälens successiva jemnvistslägen efter polarisationen blefvo: 192,5; 209,0; 213,0; 214.5: 215.5; 215312165} 2170: Det första observerade jemnvigsläget efter platinaskifvornas förening med galvanometerträdarne uppgick således nu till 26,5 skaldelar. Serien 6. För att fa ett mått pa den elektromotoriska kraftens stor- lek förfor jag pa det sätt, att ledningsträdarne från en galva- nisk stapel insattes emellan e och m. Då en gnista öfverhop- pade mellan kulorna / och g, var den galvaniska strömbanan sluten genom den ledande gnistan, i annat fall öppen, och den ström, som uppkom i gnistan, måste passera genom den galva- niska stapeln. Båda strömmarne hade således samma lednings- bana att genomgå, och bada existerade endast under den tid, som gnistor öfverhoppade mellan f och g. Förhållandet mellan de utslag, som hvardera strömmen förorsakade på galvanome- tern, måste derföre vara lika med förhållandet mellan deras elektromotoriska krafter. Med en kommutator kunde stapel- strömmen omkastas, så att densamma än gick i samma rikt- ning med än i motsatt riktning mot gnistströmmen. Om den sednares utslag pa galvanometern kallas x och stapelströmmens utslag för y, sa har man således i det ena fallet @+y och i andra #—y. Häraf kan man lätt beräkna = och y, äfvensom 338 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. förhållandet emellan dem, hvarigenom gnistströmmens elektro- motoriska kraft blir bekant. För att detta förfarande skall kunna anses vara fullt riktigt, erfordras, att gnistans lednings- förmåga icke märkbart förändras deraf, att stapelströmmen ge- nomgar densamma i den ena eller andra riktningen. Detta är ock utan allt tvifvel fallet, emedan stapelströmmen genom sin gäng genom gnistan blir så försvagad, att densamma icke kan hafva något märkbart inflytande på ledningsförmågan. Det hade emellertid varit mycket lätt att undersöka detta förhållande; men detta ansags för ändamålet icke vara behöfligt. Vid alla de följande försöken bestod stapeln af 10 Bunsens elementer. Salpetersyrans egentliga vigt var 1,32. På det att gnistströmmens utslag skulle blifva större än vid föregående för- sök, blefvo motstånden m och A förändrade. | Försöket 18. Kulorna f och g voro af jern, på 3 millimeters afstand. Gnistbildning emellan dem. Magnetnalens jemnvigts- läge, da ingen ström genomgick galvanometern, = 244,0. Jemnvigtsläge, da strömmarne gingo i motsatt riktning (e—y) 179,5 174,5. Jemnvigtsläge, da strömmarne gingo i samma riktning (£+y) 148,0 150,5 151,5 Medium 150,0. Jemnvigtsläge, da strömmarne gingo i motsatt riktning (2—y) 178,0 178,0. Medium af de två första och två sista observationerna blir = - 177,5. Häraf erhålles: v + y = 94,0 2 —Y = 66,5 x = 80,3 IM MS I = 5, EDLUND, OM DEN ELEKTR. GNISTANS ELEKTROM. KRAFT. 339 Da stapeln bestod af 10 elementer, blir således den elek- tromotoriska kraften i gnistan = 582 Bunsens elementer. Härvid är likväl att märka, att utslaget « icke torde kunna sägas förorsakas ensamt af gnistströmmen, utan att någon del deraf härrör från den elektriska urladdningen från maschinen. För att åtminstone få ett gränsvärde på denna del anställdes efterföljande försök. Försöket 19. Kulorna aflägsnades från hvarandra, så att ingen gnistbildning ägde rum. Jemnvigtsläge, då maschinen var i hvila. 231,5 231,3 Jemnvigtsläge, da maschinen var i verksamhet. 225,0 224,7 (Stapelströmmen vändes om med kommutatorn.) 225,0 225,0 Medium 224,9. Jemnvigtsläge, da maschinen var i hvila. 231,0 231,0. Medium af de två första och de två sista blir = 231,2. Af detta försök visar sig, att stapelströmmen icke har nagot inflytande pa utslagets storlek, hvilket är en naturlig följd deraf, att dess ledningsbana är öppen, da ingen gnistbildning äger rum mellan kulorna f och g. Urladdningsströmmen deremot åstad- kommer ett utslag af 6,3 skaldelar. Detta utslag kan natur- ligtvis icke blifva sa stort, da gnistbildning äger rum emellan g och f; emedan en del af urladdningen dä gär genom gnist- stället. Den del af utslaget «, som förorsakas af den i gnistan af uppkommande strömmen, kan säledes icke vara mindre än 80,3—6,3 = 74,0 skaldelar. På detta sätt får man, att den sökta elektromotoriska kraften i gnistan icke kan vara mindre än 53,6 Bunsens elementer. 340 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Försöket 20. Afständet mellan jernkulorna 0,5 millimeter. Gnistbildning emellan dem. 2 —y 2 +Y U —yY 220,5 202,0 220,0 221,0 201,8 220,5 200,0 Medium 220,5 Medium 201,3. Masnetnalens jemnvigtsläge, da maschinen var i hvila = 243,1. Häraf erhålles: x + y = 41,8 2 —y = 22,6 an W322 ER NO, en Y Elektromotoriska kraften var således nu = 33,5 Bunsens elementer. Om från x = 32,2 subtraheras 6,3, sa fås, att sam- ma kraft icke kan vara mindre än 27 elementer. Försöket 21. Kulor af tenn pa 3 millimeters afständ, med gnist- bildning. Magnetnälens jemnvigtsläge = 242,5. 4 N) Ct Y Da 169,5 136,0 174,5 169,5 141,0 173,0 135,5 Medium 137,5. | Medium af de två första och två sista observationerna = 171,6. Häraf erhålles: x + y = 105,0 2—y = 70,9 2 — ee) NH IT 2 = Se. Y Elektromotoriska kraften blir således 51,5 elementer. Sub- traheras 6,3 från 88,0, sa fås såsom gränsvärde för samma kraft 47,8 elementer. EDLUND, OM DEN ELEKTR. GNISTANS ELEKTROM. KRAFT. 341 Försöket 22. Tennkulorna pa 0,5 millimeters afständ, med gnistbildning. Magnetnälens jemnvigtsläge = 241,5. U 2 +Y DENY 225,0 208,0 227,0 224,0 209,0 226,5 210,0 Medium 209,0. Medium för 2—y = 225.5. Häraf erhålles: e+y = 32,5 2 —y = 16,0 z — 24,3 DE: <= 2,9. Ai Således blir elektromotoriska kraften = 29,3 elementer; och dess gränsvärde = 21,7 elementer. Försöket 23. Kulor af-messing pa 3 millimeters afstånd, med gnistbildning. Magnetnälens jemnvigtsläge = 238,5. 2 FY 22 0) 165,5 129,0 163,5 161,0 135,0 162,5 162,0 128,0 137,5 128,5 Medium 131,6. Medium för —y = 162,9. Häraf erhålles: x + y = 106,9 2 —y = 756 EO = ll 58h Y Elektromotoriska kraften är säledes i detta fall = 58,15 elementer, och dess gränsvärde = 54,14 elementer. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 5. 2 i 342 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Försöket 24. Messingskulorna på 0,5 millimeters afständ, med gnistbildning. Magnetnålens jemnvigtsläge = 238,7. A) erYy CRY 224,0 206,5 218,0 223,5 203,0 219,0 209,0 | Medium 206,2. Medium för 2—y = 221,1. Häraf erhålles: x + y = 32,5 2—y = 17,6 2 = 2005 = 145 ee Y Elektromotoriska kraften blir således = 33,6 och dess gräns- värde = 25,2 Bunsens elementer. Den elektromotoriska kraften i den elektriska gnistan före- raller oväntadt stor, om man jemför densamma med elektromo- toriska kraften i den galvaniska ljusbågen. Enligt en förega- ende bestämning var denna sednare, då polerna bestodo af mes- sing, lika med ungefär 15 elementer; men i den elektriska gni- stan kan densamma enligt det ofvanstäende uppgå till 50 a 60 elementer; och dock synes sönderrifningen af polerna vara be- tydligt större i ljusbågen än i gnistan. Det är dock tvenne omständigheter, som härvid noga böra tagas i betraktande: För det första är den galvaniska ljusbågen kontinuerlig; men gnist- strömmen är diskontinuerlig. Gnistans duration är, såsom be- kant, beroende af flera omständigheter. Under de förhållanden, som vid föregående försök ägde rum, torde densamma icke kunna upptagas till mer än 0,0001 sekund. Antalet af de gnistor, som i hvarje sekund öfverhoppade, uppgingo säkerligen icke till mer än 10. Med dessa antaganden kommer man till den slut- satsen, att gnistornas öfverhoppande från den ena kulan till den andra icke upptager mer än 0,001 af den tid, som maschi- | nen är i verksamhet. Härvid bör dessutom ihågkommas, att EDLUND, OM DEN ELEKTR. GNISTANS ELEKTROM. KRAFT. 343 hvarje gnista för sig, sasom FEDDERSEN visat, ofta icke bildar ett sammanhängande helt, utan bestär af en mängd partialgni- stor. För att jemföra ljusbagens och gnistströmmens mekaniska verkningar i afseende pa polytornas sönderrifning, mäste man saledes efter dessa antaganden först multiplicera den sednares med 1000; och säkerligen bör i verkligheten multiplikationstalet tagas ännu större. För det andra hafva de metalliska poly- torna i ljusbägen sä hög temperatur, att de ofta äro nära sin smältpunkt, då de deremot i gnistan äro relativt obetydligt var- mare än det omgifvande medium. Sönderrifningen fordrar der- före utan tvifvel mer arbete i sednare fallet än i det förra. Tagas dessa omständigheter i betraktande, så visar sig skilnaden mellan det mekaniska arbetet i ljusbågen och det i gnistan helt annorlunda, än hvad man vid första päseendet skulle tycka. Vid de föregående försöken för den elektromotoriska kraf- tens bestämmande var afståndet mellan kulorna b och d oför- ändradt detsamma. För att bestämma hvad inflytande en för- ändring af detta afstånd kunde medföra, anställdes efterföljande försök. Försöket 25. Afståndet mellan kulorna b och d ungefär 8 mil- limeter. Gnistbildning mellan kulorna f och g. Magnet- nalens jemnvistsläge = 231,7. N) 2 TY N) 150,0 111,5 | 158,0 150,5 106,0 153,0 101,0 113,0 Medium 107,9. Medium för z»—y = 152,9. Häraf erhalles: z + y = 123,8 e—y = 788 SSUNSTER 344 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Stapeln bestod äfven nu af 10 Bunsens elementer; säledes blir den sökta elektromotoriska kraften = 45 elementer. Försöket 26. Afständet mellan kulorna b och d omkring 16 millimeter. För öfrigt allting oförändradt. Magnetnålens jemnvigtsläge = 231,0. N) a] U 190,5 167,0 185,9 188,5 164,0 189,0 160,0 Medium 163,7. Medium för &—y = 188,4. Häraf erhålles: © +y = 67,3 2 —y= 42,6 x = 54,95 u 212,33 Ze As. Häraf erhålles elektromotoriska kraften — 44,5 elementer, | eller ungefär detsamma som förut. Af de båda sista försöken följer, att elektromotoriska kraf- | ten är oberoende af afståndet mellan kulorna b och d. Såsom | lätt är att inse, representerar y ledningsförmägan i hela banan; | och denna beror hufvudsakligen af ledningsförmågan i gnistorna | vid fg och dessas talrikhet. I försöket 25 blef y nästan dub- | belt så stort som i det sista försöket. Detta är ock lätt för- | klarligt, om man besinnar, att gnistorna i förra fallet följde | mycket tätare på hvarandra än i det sista. | Det ämne, som jag företagit mig att behandla, har genom | de anförda försöken ingalunda blifvit fullständigt utredt. Flera | frågor, som dermed sta i närmaste samband, erfordra ytterligare | undersökning. Först sedan dessa frågor blifvit besvarade, kan | man afgöra, om den funna elektromotoriska kraften framdeles möjligen kan blifva af praktisk användbarhet. 345 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 5. Om temperaturens inflytande på vattnets förmåga att upplösa salter. Af A. E. NORDENSKIÖLD. [Meddeladt den 13 Maj 1868.] Redan är 1819 undersökte GAY-LUussaAC olika salters (K Cl; NaCl; KaS; Na 5; Mg 5; Ba N; KN; K Öl) löslighet!) och lemnade för dessa en grafisk framställning af det förhäl- lande, som äger rum emellan den lösta saltmängden och tem- peraturen. Tillika förklarade han, att man ej kunde hoppas att genom en gemensam formel förena alla dessa, såsom ett ögonkast på hans tabell utvisar, mycket olikartade kroklinier med hvarandra. Denna förklaring tyckes så helt och hållet hafva afskräckt senare forskare att arbeta åt samma håll, att till och med de hithörande konstant-bestämningar, som blifvit gjorda efter offentliggörandet af GAY-LUSSACS afhandling, äro få och nästan alltid högst otillförlitliga. Nedanstående försök till uppställande af en gemensam formel för temperaturens in- flytande på vattnets förmåga att upplösa salter torde derföre, så ofullständiga de än äro, åtminstone medföra det gagn att åter fästa vetenskapsmännens uppmärksamhet på denna vigtiga fråga. En vätskas förmåga att upplösa ett salt ökas i allmänhet med temperaturen, men redan länge har man dock känt talrika undantag från denna allmänna regel. Dessa äro likväl endast skenbara och bero derpå, att den förändrade värmegraden ej allenast förändrar ett salts upplöslighet, utan äfven stundom mängden af det med saltet kemiskt bundna vattnet, och man 1) Gay-Lussac, Premier Memoire sur la Dissolubilité des sels dans Ueau. Annal. de Chimie et de Physique. T. XI. s. 296. 346 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. har säledes här att göra icke med ett, utan med flera olika salter, hvilkas lösningar enligt all sannolikhet lyda lagar, som äro gällande för saltblandningar. Vid ett försök att utreda de förhållanden, som äga rum emellan temperaturen och en vätskas förmåga att upplösa ett salt, böra derföre åtminstone till en början endast sådana salter tagas med i' beräkning, hvilka, så vidt vi kunna döma, inom de anförda temperaturgränsorna in- nehålla samma mängd kristallvatten, och framför alla andra torde de salter härvidlag vara att föredraga, hvilka redan vid en lägre temperatur utkristallisera vattenfria. Med denna in- skränkning i valet af salter, förete deras lösningskurvor en så stor regelmessighet, att man med skäl kan hoppas att för dem kunna uppställa en gemensam formel. Vid dess utredande har jag utgatt från följande betraktelsesätt: Om man kallar den förmåga, som ett lösningsämne har till att upptaga ett salt, för X, och den saltmängd, som utan öfver- mättning kan upplösas vid temperaturen t, för S, så tyckes det vara ganska naturligt, att en på förändrad temperatur beroende förändring i K åstadkommer en desto större förändring 1 S, ju mindre saltets motståndskraft är emot lösningsmedlet, eller, hvad som är detsamma, ju större den redan förut lösta salt- mängden är, d. v. s. du C Sd. Keller 0 K. K förändras tydligen med benpemaliien: di vasa Cd Kyle) och man far således as = lig (0) För att utröna ip feg af f(t), finnes intet annat val än att härvidlag uppställa olika antaganden och jemföra de resultater, som de gifva, med de omedelbara iakttagelserna. Enklast vore härvid att antaga K=a+bt. Ofvanstaende eqva- tion blefve då DAS hen Log. S=a+ Dt. NORDENSKIÖLD, OM VATTNETS FÖRMÅGA ATT UPPLÖSA SALTER. 347 Salternas lösningskurvor skulle i sådant fall utgöras af van- liga logaritmiska kroklinier. Om man närmare granskar lösnings- kurvorna för salter af en konstant sammansättning och vatten- halt, finner man i sjelfva verket en så påfallande öfverensstäm- melse med mer eller mindre bugtade logaritmiska kroklinier, att den icke kan vara fullkomligt tillfällig, och om man inför en konstant till genom att antaga: Log. S = a+bt+ct?, så erhålles, såsom nedanstående exempel utvisa, värden, som emellan 0” och kokpunkten fullständigt öfverensstämma med iakttagelserna. Härvid måste dock anmärkas, att de flesta sal- ter vid 0” tyckas hafva så stor benägenhet att bilda öfver- mättade lösningar, att det är mycket svårt, att vid denna tem- peratur erhålla fullt konstanta och fullt tillförlitliga värden för ett salts löslighet. 1. Salpetersyradt Natron NaN. >) Log. 8 = —0,1364 + 0,3892 | - ) —0,0030 Im}: 100 100 Temp. Beräkn. Takttagna.?) 0,0 0,730 0,730 N. 13,9 0,827 0,816 » 44.65 1,087 1,105 » 60,65 1,255 1,255 » 99,9 NET; 1,736 » 119,7 2,114 2,114 » !, Vid nedan anförda tabeller beteckna: t — Temperaturen. 3 — den mängd salt, som löses i en del vatten. G. L. — GayY-Lussac. N. — NORDENSKIÖLD. L. — G. LINDSTRÖM. 2) De af mig eller af min assistent Hr G. LINDSTRÖM gjorda löslighetsbestäm- | ningar äro utförda med stor omsorg, och de anförda talen utgöra oftast me- deltal af åtminstone 2:ne nära öfverensstämmande iakttagelser. Innan prof. ven tagits, har vätskan alltid, efter att hafva varit mättad vid en högre tem- peratur, fått under ofta skeende omskakning stå en längre tid vid en värme- grad så konstant som möjligt. En serskild apparat, ett slags vattenbad af 348 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 2. Salpetersyradt Kali KN. t t V? Log. 8 = —0,8755 +0,2003 (10) ae (10) Temp. Beräkn. Jakttagna. 0 0,133 0,132 G.L. 52 0,167 0,167 » 11,67 0,223 0,222 » 16,0 0,266 0,267 N. 17,91 0,293 G. L. 18,0 | Was 0,276 LONGCHAMP®S. 24,94 0,376 0,384 G.L. 29,0 0,436 0,435 N. 44,2 | igt (0,714 » 45,10 ; (OA LER 54,72 0,973 0,971 » 65,45 1,267 1,255 » 79,72 1,692 1,692 » 97,66 2,198 2,364 » 3. Salpetersyrad Baryt Ba N. Log. S— —1,2793 +1,2495 (200) 9400 Temp. Beräkn Jakttagna. 0,0 0,053 0,050 -G. L. 14,95 0,079 0,082 » 17,62 0,085 0,085 » 37,87 0,136 0,137 » 49,22 0,171 0,171 » 52,11 0,180 0,180 » 73,75 0,256 0250» 86,21 0,300 0,296 » 101,65 0,351 0,352° » koppar med flera på olika afständ från det kokande vattnet belägna afdel- ningar, användes till erhållande af konstanta temperaturer emellan 20 och 30”. 6 NORDENSKIÖLD, OM VATTNETS FÖRMÅGA ATT UPPLÖSA SALTER. 349 4. Klorsyradt Kali K öl. Log. S—= —1,4776 +1,7834 (100) —0,5555 (100) Temp. Beräkn. Takttagna. 0,0 0,033 0.0353 3.1. 13,32 0,056 0,056 » 15,37 0,060 0,061 » 24,43 0,084 0.084 » 35,02 0,120 0,120 » 49,08 0,190 0,184 _ » 74,89 0,397 0,351 » 104,78 0,602 0,602 _» 5. Svafvelsyradt Kali KS. Log. S= — 1,1061 +0,8117 (100) — 0,3245 (100) 100 Temp. Beräkn. Takttagna. 0,0 0,078 0,0781) N. 15,65 0,103 0,103» 28,1 0,125 0,128 7» 47,0 0,160 0,160 » 70,2 0,201 0,203 » 98,0 0,239 0,239 6. Kromsyradt Kali K Cr.?) Fass 09219. .0174] (700) 0,0445 (100) - 100 100 Temp. Beräkn. Iakttagna. 0,0 0,600 0,615 L. 10,0 0,624 0,621 » ') Den lösta saltmängden är vid denna värmegrad högst vexlande, så att jag förgäfves sökt erhålla något konstant tal. Ofvan anförda tal utgör derföre ett medeltal af flera bestämningar, varierande emellan 0,073 och 0,079. En med svafvelsyradt kali mättad lösning fryser vid —1,9°, men har stor be- nägenhet såväl att öfverkylas som att bilda öfvermättade lösningar, och en noggrann undersökning skulle sannolikt visa, att kalisaltet nära lösningens fryspunkt visar likartade oregelmessigheter i afseende på dess löslighets- förhållanden som svafvelsyrade natronet vid en temperatur emellan 20 och 40°, ?) Hr ALLUVARD anger (Compt. Rend. 59. s. 500), att kromsyrade kalits, svaf- velsyrade kalits och klorammoniets lösningskurvor skulle utgöras af räta 1 350 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Temp. Beräkn. ‚ Iakttagna. 21.37 0,665 0,663 L. 42,1 0,697 , 0,703 » 63,6 0,743 0,749 » 93,6 0,798 0,797 » 106,1 0,818 0,818 » 7. Klornatrium Na Cl. Log. 8 = — 0,4484 +0,0105 (745} + 0,0319 (100) Temp. Beräkn. Takttagna. 1,5 0,356 0,336 N.!) 13,89 0,358 0,358 G. L. 15,75 0,358 0,358 N. 16,90 - 0,358 0,359 G. L. 59,93 0,371 0,371 » 70,0 0,375 0,381 N. 108,5 0,396 0,394 » 109,73 0,396 0,404 G. L. 8. Klorkalium K Cl. Log. 8 = —0,5345 + 0,3790 (95) — 0,0900 (15) - Temp. Beräkn. Jakttagna. 0,0 0,292 0,292 G. L. 19,35 | 0,344 0,345 » 52,39 0,436 0,436 >» 79,58 0,513 0,509 » 109,6 0,593 ° VB.» linier, men detta är tydligen endast approximativt fallet. Äfven de qvanti- — tativa bestämningarne af ALLUVARD tyckas icke vara fullt riktiga, åtminstone såvidt man kan döma af de för hvarje tiotal grader angifna (genom inter- polation erhållna?) talen. De direkta iakttagelserna upptagas nemligen icke, hvilket varit så mycket nödvändigare som ALLUARD vid interpolationerna ut- gått från en tydligen oriktig förutsättning; och härigenom har det för mig varit omöjligt att vid föreliggande undersökning använda Hr ALLUARDS bestämningar. Omkring och under 0” visar koksaltet tydligen en oregelmessighet i dess lös- ningsförhällanden, hvilken förmodligen beror derpä, att ämnet vid denna tem- peratur öfvergär frän ett vattenfritt till ett vattenhaltigt salt. LU NORDENSKIÖLD, OM VATTNETS FÖRMÅGA ATT UPPLÖSA SALTER. 351 9. Klorammonium NH, Cl.!) 0,1732 (2) Ze 2 (7) . Log. S = — 0,5272 + 0,5483 | Temp. 0 6,2 10,8 31,6 64,9 90,6 Beräkn. 0,297 0,321 0,339 0,425 0,570 0,672 00) Jakttagna. 0,297 0,322 0,342 0,422 0,579 0,672 10. Klorbarium Ba Cl. Log. S— —0,5084 + 0,3413 (100) 0,0658 (100) 2 Temp. 0,0 122 Eh Bu 15,64 105 48 Om man betänker, mättade, men ej öfvermättade lösningar, Beräkn. 0,310 0,341 0,349 0,410 0,440 0,479 0,513 0,521 0,573 0,589 0,597 0,600 Takttagna. 0,311 0,339 0,349 0,412 0,438 0,477 0,509 0,519 0,577 0,589 0,597 0,596 hvilka svårigheter möta att under en tid af » G. L. att erhålla fullt åtminstone några timmar hålla en vätska vid en konstant tem- peratur o. s. v., så skall man finna, att ofvanstående beräknade tal på ett fullt tillfredsställande sätt öfverensstämma med iakt- tagelserna. Med behörigt afseende på de oregelmessigheter, som olika , qvantiteter kristallvatten hos det lösta saltet (t. ex. Na 5) 1) "Saltinängden bestämd genom titrering med Silfversalt. 352 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. föranleda, och hvilka vid en temperatur under vattnets frys- punkt tyckas förekomma vid de flesta ämnen, sa kan man der- före uppställa följande allmänna lag för vattnets förmåga att upplösa salter: Den förändring, som en förändrad temperatur åstadkommer i vattnets förmåga att upplösa ett salt, är © det närmaste om- vändt proportionel med den förut upplösta saltmängden (S); och till följd deraf äro salternas lösningskurvor i det närmaste logaritmiska kroklinier af formeln: Log. S = a+bt. | Om i denna formel en ny konstant införes genom att sätta: Log. S = a—+ bt+oect?, sa erhållas tal, som åtminstone emellan 0° och 100° full- ständigt öfverensstämma med iakttagelserna. 353 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 5. Bidrag till kännedomen om Gotska Sandön. Af Gustar Eisen och ÅNTON STUXBERG. Tafl. V. [Meddeladt den 13 Maj 1868.] Studiet af de rika alster, som Gotland frambringar, tanken derpä, att denna ös fora, fauna och lethaea redan länge egt sira bearbetare, då man deremot känt Gotska Sandön, så att säga, endast till namnet, slutligen begäret att med egna ögon få studera denna sistnämnda ös naturbeskaffenhet, och derige- nom bidraga till utvidgandet af den kunskap, man redan eger om Gotlands och dess kringliggande smärre öar: dessa voro de förnämsta bevekelsegrunder, som föranledde oss att använda en del af nu förflutne sommar på” en excursion till Gotska Sandön. En resa till denna ö är förknippad med ej få svårigheter. Alldenstund man är inskränkt till små odäckade båtar, kan det hända, att man, isynnerhet under vår- och hösttiden, stundom får vänta på gynnsam vind åtta dagar, ja till och med tvenne veckor, innan man kan våga sig af på den våd- liga färden; Afständet mellan Sandön och Fårösund på Got- land, hvarifrån afseglingen vanligen företages, är ej mindre än 8 till 9 geografiska mil. Ehuru det var den vackraste tiden af året, erforo likväl äfven vi en del af dessa olägen- heter. Ej nog att vi fingo vänta en vecka på vind; efter att hafva afseglat från Fårösund d. 25 Juni, måste vi följande dag, oaktadt vi voro helt nära målet för vår resa, för stark motvind vända om och anlöpa Lutterhorns hamn på Fårön. Sedan vi legat der två dagar, under hvilka utflykter gjordes 354 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. till närmast kringliggande ställen, kunde vi ändtligen d. 28 ånyo bege oss på väg till Sandön, hvilken vi ock efter några tim- mars snabb segling lyckligen uppnådde. Vårt vistande på ön varade ej längre än från d. 28 Juni till d. 16 Juli, då vi återreste till Fårösund. Under denna tid — visserligen kort, men dock tillräckligt lång för att någor- lunda lära känna öns natur, som öfverallt är nästan enahanda — genomströfvade vi henne i olika riktningar, än tillsamman, än hvar för sig. Det är resultaten af dessa vandringar vi här vilja försöka att framställa, 1 det vi, efter att i korthet hafva redogjort för öns naturliga beskaffenhet, sådan den af oss uppfattats, lemna en förteckning på de naturalster, hvilka, för så vidt de kommit till vår kännedom, finnas på ön, samt göra några anmärkningar, der sådana funnits behöfliga. Att våra samlingar och anteckningar äro ofullständiga, veta vi väl; men det oaktadt tillåta vi oss likväl att meddela dem, dels för att lägga en grund till kommande undersökningar, dels på det vårt material ej må blifva alldeles obegagnadt. Vissa ordnin- gar, saväl bland växterna som bland djuren, hafva vi, dels af brist på tid, dels ock af andra orsaker, mast lemna alldeles åsido, sasom i förteckningen synes. Gotska Sandön är, som redan blifvit anfördt, belägen unge- fär 8 geografiska mil nord-nordost från Fårösunds norra gatt, mellan 589 20' och 589 23' 30” nordlig Lat. samt 199 11' 45” och 199 20' ö. Long. från Greenwich. Hennes yta utgör om- kring 7,350 tunnland och största bredden från Bredsand till Kyrkudden omkring 3 mil. Hon består nästan endast af lös sand; ingenstädes har man träffat fasta bergarter, ingenstädes granit eller kalksten. Sanden underlagras af s. k. shingles, rundade smästenar. Hvilka fasta bergarter utgöra öns under- lag är ännu ovisst, då man af de längsutmed stränderna upp- kastade stenarterna, hvilka — såsom det vill synas — blifvit hitförda från vidt skilda håll, ej kan vinna några upplysningar. Rundtom ön, och på olika afstånd från hafvet, löper en på ät- skilliga ställen afbruten sandas, hvars medelhöjd torde belöpa EISEN O0. STUXBERG, OM GOTSKA SANDÖN. 355 sig till ungefärligen 70 fot. Så uppnår åsen längs kusten från Lilla Beckrefvet till Tersord omkring 60 fot, från Lilla Beck- refvet till Kyrkoudden 20 å 30 fot, från Kyrkoudden till Tärn- udden höjer den sig åter, och på södra sidan, der åsen utgör en sig nästan öfverallt jemnt höjande fortsättning af det innan- för belägna höga landet, uppgår höjden till omkring 120 fot, enligt uppgift, oss benäget meddelad af Hr Fyrmästar BoURG- STRÖM. De enda ställen, hvilkas höjd med säkerhet är känd, äro de båda kullar vid Bredsand, på hvilka fyrarne äro resta; höjden öfver hafvet är här 74 fot. Den delen af landet, som är belägen mellan hafvet och åsen, är än flack och bred, såsom förhållandet är längs hela norra och vestra kusten, än smal, såsom på sydöstra och södra sidorna, i hvilket fall sandåsen, sedd från sjön, tyckes slutta brant ned i hafvet. Stränderna bestå till största delen af fin sand; men i densamma finnas ock der och hvar inblandade större och mindre stenar af olika slag, hitförda med isen. FI detta sistnämnda fall likna stränderna mycket ett mosaikgolf; de tätt intill hvarandra liggande stenarne visa för vandraren sin skenbart fasta yta, men vid hvarje steg sjunker han ned i den lösa sanden. Större rullstensblock sågos ej på stränderna; blott några få finnas inne på ön, i skogen. Sandön är antagligen från början en ofantlig morän, hvil- ken småningom med stormens tillhjelp uppnått den höjd hon nu innehar. Hennes sandåsar tilltaga i höjd från norr mot söder och uppnå, som sagdt, i Höga Landet en höjd af omkring 120: fot. Deras bildning är högst egendomlig. Om på den sandiga stranden en liten sandhög uppkastas, endast några fa fot hög, så utjemnas den icke så småningom af vinden, utan ökas tvertom mer och mer, derigenom att sand- korn från den ena sidan föras af vinden till dess högsta kamm, och derifrån nedfalla på den andra sidan, hvilken derföre blir tvärt nedstupande, då deremot den förra blir långsluttande. På sådant sätt ökar sig kullen mer och mer, och inom ett halft sekel har den lilla sandhögen vext till en ofantlig sandås, hvars 356 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. längd ökats på samma gång som dess höjd. Sålunda hafva sand- åsarne på Gotska Sandön uppkommit. De flytta sig så små- ningom mot öns medelpunkt, i det de begrafva allt, som finnes i dess väg. Enligt en oss meddelad handskrifven uppsats af H. SIDÉN kan man antaga, att de framskrida omkring 6 alnar om året inåt ön, och från samma källa hemta vi fig. 2, som visar huru skogen dervid småningom förstöres. Samma feno- men eger rum på Färön. Enligt äldre Färöboers berättelse fanns för omkring sextio år sedan intet spår af de sandberg, hvilka nu öfvertäcka en stor del af ön. Några vid den tiden skeppsbrutna ryssar lära på stranden gräft efter vatten, och från de af dem uppkastade sandhögarne hafva de ofantliga sandberg uppstått, hvilka nu hota hela Fårön med undergång”). Strandvegetationen är så att säga ingen. Ty endast på några inskränkta punkter finner man några individer af Thymus Serpyllum (den allmännaste af alla växter på stranden), Psamma arenaria, Cakile maritima, Halianthus peploides. Atriplex lito- ralis, Salsola kali, Juncus balticus, Carex arenaria och Anten- naria dioica; på ett enda ställe funno vi på norra stranden en orchidé, Epipactis atrorubens, växa i större mängd. Åfven sags pa nordöstra kusten der och hvar Pulsatilla pratensis. Öfver- allt pa de nakna stränderna, synnerligast dock mellan Wika- stenarne och Lilla Beckrefvet, erbjuder sig en ödslig anblick. | Der och hvar ligga i en verkligt kaotisk förvirring ilandflutna vedträn bland spillrorna af förolyckade skepp, och öfverallt der sandasen med sin väldiga massa strukit fram från kusten inåt ön, qvarsta ännu, på några ställen i oerhörd mängd, de nedre delarne af murknade furuträd. \ Genom en ansenligt hög as, som börjar vid Badstusten i vester och, med många slingringar åt höger och venster samt bildande en båge mot norr, slutar någonstädes mellan Skäl- och Kyrko-uddarne i öster, delas ön i tvenne hälfter, den norra och den södra. Denna äs, som bär namnet Höga äsen, och från !) Samma iakttagelser hafva på Ost-Preussiska kusten blifvit gjorda af OTTO GLaGAU (se härom ”Daheim”. IV Jahrgang. Leipzig 1868. N:o 29, pag. 459). EISEN OCH STUXBERG, OM GOTSKA SANDÖN. 357 hvars midt — höjden öfver hafvet, äfven här ej känd, anse vi oss dock kunna uppskatta till 200 fot — man har utsigt öf- ver hela det kringliggande området, tyckes hafva utgjort öns forntida gräns mot norr. Hennes norra del, som bildar en någorlunda jemn slätt, synes oss hafva tillkommit i senare ti- der. Den södra, som deremot höjer sig så småningom mot sö- der, der den uppnår sin största höjd i Höga landet, hvilket så- ledes rätteligen ej bör anses som en ås, torde, enligt våra iakt- tagelser, vara den, som gifvit första upphofvet till ön, så att ön sedermera efterhand tillvuxit i nordlig riktning förmedelst sandmassornas hopande på hvarandra, hvilka uppkastats af de härstädes ihållande nordostliga, nordliga och nordvestliga stor- marne. Den genomskärning af Höga landet, som man har på södra sidan, visar nederst klapper, bestående af sandstens- och kalkstensflisor, och derofvanpa fin hvit sand. De något norr om Sandön belägna, af sjöfarande högligen fruktade ”Koppar- stenarne” tyckas liksom Sandön sjelf vara lemningarne af någon forntida morän. Vi ha visserligen sjelfva ej varit i tillfälle att se dem, men enligt Hr BOoURGSRTÖM bestå de af ”på shingles om hvarandra liggande kullerstenar, med sandbotten rundt- omkring”. > Nästan öfverallt på denna inre delen af ön reser sig en på de festa ställen nog lågväxt tallskog, hvilken dock i an- seende till den mängd kullfallna och ruttnade träd, som år från år hopat sig, stundom är svår att genomströfva. På några ställen, såsom vid Höga landet och fyrarne, äro dock tallarne högväxta, kanske högre än på något annat ställe i Sverige. Barrskogsvegetationen är visserligen fattig i afseende på arter- nas, men ej på individernas antal. I stora sträckor prydes marken af den täcka renlafven, som synes trifvas utmärkt väl. Der ej denna laf förekommer ser man vackra fält af Calluna vulgaris, hvars individer öfverträffa de gotländska i storlek — stundom uppnäende en höjd af flera fot. Corynephorus, som ock förekommer på flygsandén på Fårön, träffas allmänt, der Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 5. 3 358 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. passande lokaler gifvas. De öfriga växterna, som i någon större mängd växa i barrskogen — hvilken ock kan uppvisa några, enligt uppgift endast omkring tjugu individer af granen —, och hvilka således intaga en ej underordnad betydelse vid densam- mas karakteriserande, äro endast Myrtillus nigra, Vaceinium Vitis idaea och Arctostaphylos officinalis. Hit torde man ock kunna räkna Fragaria vesca, da den enligt Hr PETTERSONS uppgift lär förekomma på flera ställen, ehuru den af oss endast i några få exemplar iakttogs vid Skäludden. För öfrigt finnas i barrskogen några andra växter, af ringa betydenhet i afseende på antalet af individer; de förnämsta af dessa äro: Luzula pilosa och L. campestris, Draba incana, Pyrola uniflora, minor, media och chlorantha, Anemone nemorosa o. A. hepatica, Ma- janthemum bifolium, Galium boreale, Sedum acre, Hieracium Pilosella, Hypochaeris maculata, Veronica officinalis, Arabis Thaliana och Cephalanthera rubra. Alla dessa, förutom Cephal. rubra, som hittills blifvit funnen endast i öns sydöstra del, hafva vi iakttagit förnämligast i norra delen. Enligt meddelande af Hr Fyrmästar SIDÉN, hvilken vi dess- utom hafva att tacka för åtskilliga naturhistoriska iakttagelser, gjorda under hans fleråriga vistande på ön, skola samlingar af löfträd finnas på fem olika ställen. Endast tre af dessa voro vi i tillfälle att undersöka, och de äro de förnämsta. Två af dem äro belägna vid fyrarne, norr och söder om desamma. Båda hyste följande löfträd: Corylus Avellana, som ådrager sig liflig uppmärksamhet genom sina 30—40 fot höga, 10 tum tjocka stammar, och genom sina stora tjockskaliga nötter, af gotlän- ningarne väl kända under namnet ”Sandö-nötter”, vidare Sorbus aucuparia och 8. hybrida (den förstnämnde i ringa antal), Quercus Robur och Qu. sessiliflora, Betula odorata och B. ver- rucosa, samt Populus tremula. Salix caprea iakttogs i få exemplar i den nordligaste af dessa bada löfträdsamlingar tätt invid och till en del ofvanpa sandbanken. I samma löfskog finnas äfven några individer af idegranen (Taxus baccata), hvil= ken här vrider sig i de underligaste former, och med sin mörka EISEN OCH STUXBERG, OM GOTSKA SANDÖN. 359 grönska sticker af mot de ljusare löfträden. Förutom några örtartade växter, som från barrskogsområdet inträngt på löf- skogarnes gebit, förekomma här isynnerhet Pteris aquilina (i stor mängd i den söder om fyrarne belägna löfskogen), Listera cordata, Neottia nidus avis, Myosotis sp., Veronica spicata och V. arvensis, Urtica dioica, Taraxacum officinale, Botrychium Lunaria, Oxalis Acetosella och Thalictrum Kochii. Den största af öns löfskogar är den strax söder om fyrarna belägna; det är i denna, som de af stormarne kullkastade åldriga löfträden lemnat sina sista qvarlefvor, de multnade stubbarne. Marken består af svart mylla, 4—5 tum mäktig, till hälften uppblandad med ”halfruttnande” löf, — en följd af den på ön rådande ringa tillgången på fuktighet. Den tredje och sista af de löfskogar vi besökte är belägen i söder på Höga landet; den syntes oss mindre intressant, såsom varande mycket fattig på zoologiska föremål. I stället utmärker den sig för sin vildhet: kullfallna stammar ligga här i myckenhet, liksom störtade om hvarann. Örtvegeta- tionen bär dessutom en barrskogsartad prägel. Vår förteckning på de oss kända fanerogamerna och orm- bunkarne upptager omkring 150 arter. Detta antal är visserli- gen ej ringa, och man skulle deraf kunna sluta, att ön vore med afseende på växter temligen rikt utrustad i förhållande till jordgrundens naturliga beskaffenhet, men så är ej förhållandet. Ty förutom de ofvan för löf- och barrskogarne uppräknade växtarterna, jemte några andra mindre väsendtliga, äro de öfriga — ett ganska betydligt antal — af oss kända endast från det numera förfallna Nybyggets eller Torpets gård och de rundtom detsamma belägna, för tvenne decennier sedan ödelagda tegarne. Om en stor del af dessa, ja kanske om de flesta, kan man väl, utan att hysa några betänkligheter, antaga, att de invandrat på samma gång, som menniskan här först nedslog sina bopålar och började odla dessa i sanning otacksamma fält, hvilka ock snart för sin ringa fruktbarhet måste öfvergifvas. Vi nämna endast: Urtica dioica och U. urens, Erodium cicutarium, Bromus mol- lis, Malva rotundifolia, Capsella Bursa pastoris, Artemisia Ab- 360 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. sinthium, Plantago lanceolata, Thlaspi arvense, Rumex Aceto- sella, Cirsium lanceolatum, Lappa tomentosa, Apium graveolens, Achillea müllefolium, Anthemistinetoria, Trifokum repens och Tr. pratense, Poa annua, Galium verum, Cerastium arvense, Nasturtium Armoracia, Prunus Cerasus, Convolvulus arvensis, Viola trieolor 8 arvensis, Ranunculus bulbosus, Lithospermum arvense, Arabis hirsuta, Anchusa ofieinalis, Ervum hirsutum, Draba verna och Allium scorodoprasum. Nästan alla dessa äro, som vi se, sadana växter, som förekomma isynnerhet om- kring eller i närheten af menniskoboningar, och pa odlade stäl- len. De tyckas sålunda tala otvetydigt om sin härkomst. An- tager man, att ingen odliny nagonsin härstädes förefunnits, att menniskor här icke haft sin bostad, så skulle man i dag lika litet finna dessa senast anförda växter, med flera andra ej nämnda, på det ställe, der de nu förekomma, som på någon annan punkt af ön. Utesluter man ur förteckningen Nybyggets växter (halfva antalet ungefär försvinner da), besinnar man | vidare, att de flesta öfriga förekomma blott på enskilta ställen, | eller spridda der och hvar, skall iman lätt inse, huru fattig och | vanlottad Sandön är. Ingenstädes, åtminstone enligt hvad vi | funno, kunde något spår till gräsmatta upptäckas. Familjerna | Oyperaceae och Gramineae, som eljest i de nordliga länderna | bidraga att gifva växtligheten en utmärkande karakter, saknas I Oo OO nästan helt och hållet, ty blott ätta species förekommo, och alla | dessa på enstaka punkter. Deremot äro Hricineae, atminstone, | som vi ofvanför visat, slägtena Calluna, Vaccinium och Arcto- | staphylos, de, som jemte renlafven gifva Sandö-floran hennes | karakter. Hvad klimatet beträffar, kunna vi enligt de uppgifter vi | erhöllo endast säga, att det ej liknar Gotlands, utan är mera | nordiskt. Temperaturen är om våren och sommaren kall, om | hösten deremot varm, stundom tryckande. Då vi hitkommo i slutet af Juni voro löfven på träden knappt nog utslagna. Detta | kan visserligen anses som en följd af varens sena framskridande | detta år, men såsom en allmän regel kan dock antagas, att, EISEN OCH STUXBERG, OM GOTSKA SANDÖN. 361 enligt fleråriga iakttagelser, löfsprickningen härstädes inträffar atminstone tvenne veckor senare än på norra Gotland. De kalla, häftiga vindarne, som fritt spela öfver ön, utöfva ett ej ringa inflytande på åtskilliga träd. Åtminstone tyckas aspen och isynnerhet eken, samt till någon del äfven en och annan Sorbus, då de växa i hafvets närhet, såsom på Höga landet och vid Varfvet, lida häraf. På de nämnda ställena, som ligga öppna för hafvet, ser man oftast ekarne och Sorbus-individerna antaga vanskapliga former, minskas i höjd på samma gång de tilltaga i tjocklek, utbreda sina kronor nästan vågrätt för vinden och blifva dvergartade. Vi hafva sett, att Sandöns fora öfverhufvud är fattig på såväl individer som isynnerhet arter. Detta, i förening med jordgrundens usla beskaffenhet och de klimatiska förhållandena, måste verka aterhällande på utvecklingen af djurlifvets form- rikedom, och en fattig fauna blir dess naturliga följd. En blick på de uppgifter, vi samlat, visar bäst detta förhål- lande. Dä man genomströfvar barrskogen har man ej många fynd att göra; blott nagra spindlar, som antingen uppslagit sina nät mellan furustammarne, eller pilsnabbt ila fram bland ljun- gen på den lösa sanden, några skalbaggar och Lithobier samt Lumbricus puter under barken af de kullfallna tallarne, några Heterocer-fjärilar, som slagit sig ned bland ljungen och nu upp- skrämmas vid vandrarens framtågande, samt en och annan mollusk af sådana arter som Vitrina pellucida, Helix hammonis och H. cellaria: detta är nästan allt som här står att finna. Löfskogarne deremot, isynnerhet de båda i närheten af fyrarne belägna, erbjuda en större omvexling: maskar, skalbaggar, mol- lusker, myriopoder, allt måste sökas der; men äfven de äro fattiga. Bland Heliceer är godt förråd af Helix ruderata, som man i hundradetal kan insamla, och af maskarne kan man isynnerhet samla ZLumbricus puter, som är högst ymnig. Af myriopoderna uppmärksammar man under de multnande stubbarne Julus sabulosus, och i de torra asp- och ekstub- barne isynnerhet Blaniulus fuscus. Lithobier, skalbaggar och 362 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. spindlar skynda öfverallt att undkomma, då man lösbryter barken från något kullfallet träd. Dock är det, såsom ofvan- för blifvit anmärkt, isynnerhet, Limaceerna, som tilldraga sig uppmärksamheten genom talrikheten bade af former och af in- divider täflande med hvarandra i färgprakt och storlek. Om - afseende fästes på individantalet af slägtena Limax och Arion, kan Gotland, så rikt det än för öfrigt är, ej mäta sig med den söder om fyrarne belägna löfskogen. Emedan marken i följd af sin lösa natur ej är i stånd att på sin yta qvarhalla något vatten, finnas naturligtvis under in- gen del af året några vattensamlingar på ön, ej en gång om våren, då man skulle kunna vänta sig sådana. En följd häraf blir, att alla såväl växter som djur, hvilka äro för sötvattnen egendomliga, saknas. Vissa sötvattensdjur förefinnas ändå, na- turligtvis i hafvet; men det är ingenting nytt, ej heller egen- domligt, att i Östersjöns föga salta vatten finna sådana arter, som egentligen tillhöra sötvattnen. Efter denna korta redogörelse för öns natur öfverga vi till uppräknandet af de högre växter och djur, som hittills blifvit | påträffade. Vid största delen af de arter, som vi ej sjelfva | iakttagit, hafva vi anfört namnet på den person, som uppmärk- | sammat dem. Isynnerhet äro vi Hr Lektor WESTÖÖ, hvilken för | några ar tillbaka gjorde ett helt flyktigt besök på ön, stor tack- | samhet skyldige för de upplysningar vi af honom med afseende | på flera af oss ej observerade växter erhållit. Afven få vi till | Hrr Regementspastor HALLSTRÖM, Adj. T. THORELL och Prof. | BOHEMAN frambära var tacksamhet för af dem godhetsfullt | meddelade upplysningar vid bestämmandet af atskilliga insekt- | och spindelarter. EISEN OCH STUNBERG, OM GOTSKA SANDÖN. 363 I. Flora. Synanthereae RICH. Antemis tinctoria L. Torpet. A. arvensis L. Achillea Millefolium L. Torpet. Tanacetum vulgare L. Torpet. ‚Senecio viscosus L. Filago montana L. Carduus acanthoides L. Torpet. Circium lanceolatum Scor. Torpet. C. arvense Score. (Enligt Westöö.) 10. Zappa tomentosa Lam. Torpet. 11. ZL. minor De C. Torpet. 12. Lactuca muralis Don. 13. Hieracium Pilosella L. 14. H. jallae Wiizp. Torpet; en högst ovanlig form, starkt lu- den af kopparglänsande hår. 15. HZ. murorum L. 16. ZH. vulgatum FRIES. 17. Tarazxacum ofücinale WEB. 18. Hypochaeris maculata L. Allmän i barrskogen. a a Dipsaceae Juss. 19. Trichera arvensis SCHRAD. Rubiaceae Juss. 20. Asperula tinctoria L. Enligt WEsTöö. 21. Galium boreale L. Torpet. 22. G@. verum L. Torpet. 23. G. Aparine L. Torpet. Caprifoliaceae Juss. 24. Linnea borealis L. Hittills anträffad endast på ett enda ställe, något sydvest om fyrarne. Campanulaceae Juss. . 25. Campanula persicifolia L. 26. CO. rotundifolia L. Torpet. Convolvulaceae Juss. 27. Convolvulus arvensis L. Torpet. Boragineae Juss. 28. Anchusa officinalis L. 29. Lithospermum arvense L. Torpet. 364 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1868. 30. Myosotis hispida ScuunecHut. Högst allmän. Troligen finnas flera arter, ehuru vi icke med säkerhet kunde bestämma hvilka, emedan de ännu icke voro 1 blomning. x Labiatae Juss. 31. Thymus Serpyllum L. I stora tufvor på stränderna. 32. Calamintha Acinos CLAIRV. 33. Olinopodium vulgare L. Torpet. 34. Lamium album L. Enligt Westöö. Solanaceae Juss. 35. Hyoscyamus niger L. Enligt WxsTöo. Personatae LIN. 36. Verbascum Thapsus L. Flera former vid Torpet. 37. Veronica spicata L. 38. JV. serpyllifolia UL. 39. V. officinalis L. Allmän i barrskogen. 40. V. Chamaedrys 1. 41. V. arvensis L. 42. Melampyrum silvaticum 1. Primulaceae Lin. 43. Primula veris L. Torpet. Plantagineae Juss. 44. Plantago lanceolata L. Torpet. Umbelliferae Juss. 45. Anethum graveolens L. Torpet. 46. Aethusa Uynapium L. Torpet. , Ranunculaceae Juss. 47. Ranunculus bulbosus L. Torpet. 48. AR. repens L. Torpet. AR MOS ILS ONA 50- Thalictrum Kochii Frızs. En särdeles storväxt form vid Tor- pet och fyrarne. 5l. Anemone nemorosa L. 52. A. Hepatica 1. 3. Pulsatilla pratensis MiuL. Allmän på hafsstranden. Oruciferae Juss. 94. Sinapis arvensis 1. 55. Arabis hirsuta Scor. Torpet. _. 64. 68. 69. 12. EISEN OCH STUXBERG, OM GOTSKA SANDÖN. 365 Arabis Thaliana L. Allestädes allmän. Nasturtium Armoracia Frızs. Torpet. Cakile maritima Scop. Sällsynt pä hafsstranden. Capsella Bursa pastoris Mönch. Torpet. Thlapsi arvense L. Torpet. Hutschinsia petraea BR. Draba verna L. Torpet. D. incana L. Allmän i barrskogen. Polygaleae Juss. Polygala vulgaris L. Malvaceae Juss. Malva rotundifolia L. Torpet. Gruinales La. Erodium eieutarium L’Herır. Torpet. Oxalis Acetosella L. Ej sällsynt i löfskogen. Hypericineae DE (. Hypericum montanum L. Sällsynt vid ”gärden” eller Torpet. Cistineae Dr C. Helianthemum vulgare GAERTN. En mycket storväxt form (Westöö). Violarieae DE C. Viola silvatica FRIES. V. tricolor Lin. Torpet. — ß arvensis Murr. Sällsynt i barrskogen. Sılenacea BRAUN. Melandrium pratense R. Sällsynt vid Torpet. Alsinaceae Bartt. Cerastium arvense L. Sällsynt vid Torpet. ©. vulgatum L. En form, närmande sig till C. brachypetalum Desrp., allmän. Halianthus peploides Frızs. På hafsstranden. Sagina nodosa FENZL. S. procumbens L. Ribesiaceae Reich. Ribes Uva crispa L. Torpet. ] 366 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 79. Crassulaceae Juss. Sedum acre L. Onagrarieae Juss. Epilobium angustifolium L. E. montanum L. Pomaceae LIN. Sorbus scandica FRIES. S. hybrida L. S. Aucuparia L. Orataegus Oxyacantha L. I löfskogen och vid fyrarne. Senticosae Li. Fragaria vesca L. Af oss träffad endast vid Skäludden. Potentilla reptans U. P. argentea L. Spiraea Filipendula L. Enl. WEstöö. Prunus Cerasus L. Torpet. Papilionaceae LIN. Lathyrus pratensis L. Sällsynt vid Torpet; omkring 3 fot hög. Vicia Cracca L. 'Torpet. Ervum hirsutum L. Torpet. E. tetraspermum L. Oxytropis campestris DE C. På en strandvall åt hafvet till vid Torpet; enligt uppgift af Mag. WEstöö. Lotus corniculatus ß crassifolius Pers. Sällsynt vid Torpet. Trifolium repens L. Allmän vid Torpet. T. pratense L. Torpet. Ononis campestris KocH & Zız. Torpet. O. hircina Jaca. Torpet. Ericineae Juss. Myrtillus nigra GIL. Vaccinium Vitis idaea L. Arctostaphylos oficinalis W. & GR. Calluna vulgaris SAL. Pyr ola rotundifolia L. . chlorantha Sw. media SW. minor L. _ secunda L. Sällsynt (WESTöö). ISO BI TR 110. Er. 112. 113. 114. 115. E 116. E17. 118. 10. 120. 121. 122. 123. 124. 125. 126. 127. 128. 129. 130. 131. EISEN OCH STUXBERG, OM GOTSKA SANDÖN. 367 P. uniflora L. P. umbellata L. Sällsynt enl. Westöö. Monotropa Hypopitys L. — p glabra RoTH. Polygoneae Juss. Polygonum aviculare L. Rumezx crispus L. Vid Torpet. RB. Acetosella L. Urticaceae Jvss. Urtica urens L. Torpet. U. dioica L. Vid Torpet isynnerhet, hvarifrån den sedermera spridt sig till löfskogarne. Chenopodiaceae Juss. Atriplex litoralis L. Ostra stranden. — — 3 maritima HN. På samma ställe som fö- regående. i Salsola Kali L. Ostra stranden och vid fyrarne. Cupuliferae RICHE. Quercus Robur R. Qu. sessilillora SALISB. Corylus Avellana L. Ovanligt stora buskar, 30—40 fot höga, 9—10 tum tjockstammiga. Nötterna, stora som de spanska, bibehålla sig friska flera år ute på marken, der de ligga in- bäddade i de torra hassellöfven. Salicineae RIcCH. Populus Tremula L. Salie caprea L. Betulineae RICH. Betula verrucosa EHRB B. odorata Becust. Sällsyntare än föregående. Alnus glutinosa W. Endast ett träd vid Tärnudden. Coniferae Juss. Pinus silvestris L. P. Abies L. Blott 15—20 träd på östra sidan. Juniperus communis L. Ej allmän. Taxus bacchata L. Allmän i löfskogen. - 368 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 132. 133. 134. 135. 136. 137. 138. 139. 140. 141. 142. 143. 144. 145. 146. 147. 148. 149. 150. 151. Örchideae Juss. Oephalanthera rubra RBicH. Bj sällsynt på södra delen af ön. Epipactis atrorubens Horrm. Allmän i trakten kring Gums- kullen, belägen i närheten af Lilla Beckrefvet. Listera cordata BR. Allmän i tallskogen vid fyrarne. Neottia nidus avis RicH. Allmän omkring fyrarne. : Cypripedium Calceolus L. är af gammalt uppgifven för Sandön, men har ej blifvit återfunnen. Liliaceae Juss. Allium Scorodoprasum L. Torpet. Majanthemum bifolium DE ©. Barrskogen. Juncaceae Dr C. Juncus balticus Wizizp. Ostra kusten, sällsynt. Luzula pilosa WILLD. L. campestris DE C. — ß multiflora Le). Allmän på sanden. Cyperaceae Juss. Carex arenaria L. Allmän på stränderna, växande i ända till 40 fot långa rotstockar. Gramineae Juss. Triticum repens L. Södra kusten, sällsynt. Elymus arenarius L. Isynnerhet vid gamla hamnen. Festuca rubra L. Allmän .vid stranden. Bromus mollis L. Torpet. x Poa pratensis L. Corynephorus canescens P. B. Allmän. Psamma arenaria R. S. Ej allmän; har på senare åren nä- stan försvunnit, liksom Zlymus. Filices Li. Polypodium vulgare L. Sällsynt 1 löfskogen. Pteris Aqwilina L. Allmän; somliga exemplar ända till 2 alnar höga. Botrychium Lunaria Sw. Sällsynt 1 löfskogen; endast några tum hög. ; NÅ NETA ENARE TRRA ARR EISEN OCH STUXBERG, OM GOTSKSA SANDÖN. 369 II. Fauna. Kl Vertebrata. Mammalia. 1. Phoca vitulina L. Hafsvikaren förekommer, synnerligen om hösten, i stor mängd. Han uppehåller sig då mestadels vid Skäludden, der han kryper upp pä stenarne vid stranden, och der stundom en ensam per- son kan, om nödig försigtighet iakttages, döda fyra till fem stycken. Då vi en dag, när det var stark dimma och hafvet var alldeles lugnt och stilla, tillfälligtvis kommo att rikta våra steg förbi Skäludden, blefvo vi på afstånd varse en mängd ‚ hafsvikare, som krupit upp på stenarne ute på refvet. Vi när-, made oss tyst och stilla; då vi kommit närmare, upptäckte vi tvenne, hvilka krupit upp på stranden. Men så snart desse varsnat oss, störtade de sig genast i hafvet, och innan kort hade alla de öfriga följt exemplet. Deras antal uppgick till 25. Rätt ofta får man se dessa djur i flockar af ungefär trettio individer. Späcket, hos hafsvikaren lär uppgå till 6—7 Lisp., då det hos följande art deremot sällan öfverstiger 3 Lisp., 2. Phoca hispida FABR. Småvikaren är ej sällsynt. Ungarna födas i Maj månads bör- jan och fälla sin första drägt ungefär en månad senare. Den 10 Juni detta år (1867) skjöts en unge, hvilken ännu hade qvar en del af första drägten. Hvad NILSSON i sin fauna yttrar, att de nyfödda ungarne ej nedgå från isstyckena i vatt- net förr, än de fällt sin första drägt, står ı fullkomlig strid med de uppgifter vi fått på Sandön; ty enligt dessa är den nyfödda ungen mycket rädd och kastar sig vid minsta buller i vattnet, hvarför han ock sällan fångas. Detsamma lärer ock förhållandet vara med småvikar-ungarne vid Finlands vestra kust!). Som redan ofvanför är nämndt, uppgår späcket hos denna art sällan till mer än 3 Lisp. 3. Halichaerus grypus FABR. Gräskälen hitkommer i Mars månad med drif-isen norrifrån, dä han föder sina ungar, hvilka fälla sin första drägt 1 början af April. Denna skälart är här den allmännast förekommande. 4. Lepus timidus L. i Liksom flera af de öfriga däggdjuren, som räknas till denna ös fauna, är haren, så att säga, ej ursprunglig, utan af men- niskor hitförd. För omkring 20 år sedan blef han hitplanterad af dem, som då egde ön och vid det s. k. Torpet idkade ett föga vinstgifvande åkerbruk. Nu ser man harar uppspringa der och hvar bland buskarne, och de tyckas trifvas ganska väl, ej förföljda af några andra fiender bland djuren än en 1) Se härom MALMGREN: Jakttagelser o. Anteckningar till Finmarkens och Spetsbergens Däggdjursfauna pag. 143. wuHm Rn 370 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. stor, rofgirig och så att säga förvildad katt. Båda de på Sveriges fastland förekommande formerna, såväl den sydliga Lepus canescens NILS. som den nordliga ZL. borealis NILS., finnas här i mängd; ett ytterligare bevis, att dessa båda former ej böra uppföras såsom skiljda species, utan samman- slås till ett, för hvilket LinNNEs namn ”timidus” då måste bi- behållas. Rangifer tarandus L. Afven renen, denna polarregionens inbyggare, har här haft sitt tillhåll. För omkring 40 år sedan blef, efter hvad vi med säkerhet hafva oss bekant, det sista individet skjutet, och se- dan dess har man ej sett några andra qvarlefvor af renen än horn, som ännu en och annan gång hittas i sanden. Säker- ligen har renen blifvit hitplanterad, enligt Hr Fyrmästar SIDEN under loppet af 1700-talet. Ovis Aries L. För få år tillbaka blefvo några får hitplanterade, hvilka allt- sedandess förökat sig i mängd; man kan för närvarande upp- skatta deras antal till två om ej tre hundra. Hela året om gå de ute, och måste om vintern lika väl som om sommaren söka sin näring i skogen. De lefva således af bark, lafvar och torkade ombunkar (Pteris). Blott under mycket stränga vintrar komma de ner till boningshusen vid fyrarne, i närheten af hvilka man uppfört ett ”lamgift”, der de då undfägnas med de torkade bladen af Pteris och hassel, som om sommaren blifvit för detta ändamål i löfskogen insamlade. Många dö likväl af svält. De klippas aldrig mer än en gång om året, efter påsken, då de alla drifvas tillsamman på den vid Torpet belägna inhägnaden, hvarest klippningsarbetet några dagar oaf- brutet fortgår. För öfrigt äro de vilda och skygga, och kunna icke fångas, utan måste skjutas. Aves. Accipitres. Falco tinnunculus L. Astur Nisus L. Haliaetus albieilla L. Skjuten af Hr PETTERSON och skänkt till Wisby läroverks museum. Strix Otus L. Strie nyctea L. Endast ett exemplar skjutet i Juni af Hr PETTERSON. Volucres. Picus major L. Högst allmän. P. leuconotus BrcHst. Sällsynt. Iyn« Torquilla L. 40. EISEN OCH STUXBERG, OM GOTSKA SANDÖN. 371 Cuculus canorus L. Coracias garrula L. Sällsynt. Caprimulgus europaeus L. Oypselus apus L. Passeres. Fringilla spinus L. F. coelebs L. F. montifringilla L. Som bo ännu icke blifvit funnet, kan med säkerhet icke afgöras, huruvida denna art verkligen häckar härstädes eller icke. Måhända är det förra troligt. Sågs ej sällan i Juni. Emberiza citrinella L. E. lapponica L. Om denna art gäller detsamma som om Fringilla montifringilla L. Pyrrhula vulgaris TEMM. Loxia pityopsittacus BECKSTEIN. Högst allmän. L. ceurvirostra L. Lika allmän som föregående. Motacilla alba L. Allmän. Anthus rupestris NILSSON. Sällsynt. Turdus musicus L. z T. merula L. Luscinia rubecula L. Ej sällsynt. L. phoenicurus L. Endast ett exemplar skjöts, men är troli- gen ej sällsynt. Sazicola oenanthe L. Ampelis garrula L. Ej sällsynt. Parus major L. Sitta europaea L. Hirundo urbica L. Corvus coraz L. C. corniz L. C. frugilegus L. C. monedula L. Nucifraga caryocatactes L. Nötkräkan, för ett par år till- baka allmän, är numera ganska sällsynt; af hvad orsak den minskats känner man ej (Herr P. PETTERSSON). Sturnus vulgaris L. Columbae. Columba oenas L. C. palumbus L. Häckar troligen icke på Sandön. Grallae. Numenius phaeopus L. Ett enda exemplar skjöts på Höga landet af Herr PETTERSSON. u 372 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 41. Tringa platjrrhyncha Temm. Sällsynt. 42. Scolopax rusticola L. : | 43. Haematopus ostralegus L, Ymnig. 44. Charadrius hiaticula L. ; 45. Ch. apricarius L. 46. Vanellus cristatus Meyer. Häckar troligen icke härstädes. Natatores. 47. Cygnus musicus Becust. Sällsynt; skjuten af Herr Per- TERSSON. | 48. Anser torguatus Frisch. Ett ovanligt stort exemplar skjöts vid fyrarne den 4 Juli. 49. Anas boschas L. Troligtvis icke häckande. 50. Fuligula 'mollissima L. al Rn. fuse Ib. 52. F. glacialis L. Icke häckande. 53. Mergus serrator L. Högst allmän. 54. Sterna hirundo GM. Skaror af flera tusende individer uppe- höllo sig isynnerhet vid DBeckrefven, Kyıko- och Tärm-? uddarne. j 55. Larus ridibundus L. Ej sällsynt vid Franska bugten. 56. ZL. canus L. Allmän. 57. DL. argentatus BRUENN. 58. IL. marinus U. u DONE USES IL ) 60. Larus eburneus GM. Af hvitmåsen skjöts i Maj vid Franska? bugten, der den flög tillsammans med L. marinus, ett exem-" “ oplar af»Herr PETTERSSON. I motsats till öfriga djurkasser äro foglarne rika på arter, men fattiga på individer, undantagne likväl de vanliga sjöfog- larne, hvilka förekomma 1 tallösa massor. Reptilia. 1. Coluber Natrie L. Har en och annan gång träffats vid stränderna. | ] 2. Vipera Berus L. Ett han-individ, taget af Herr Fyrmästag SIDEN, förvaras i Wisby läroverks museum. Huggormen är troligen sällsynt, då vi ej en enda gång träffade honom, och invänarne på ön påstå sig sällan eller aldrig hafva sett honoms N Batrachia. 1. Bufo vulgaris Laur. Till vår stora öfverraskning funno vi en dag, i det vi gräfde uti de multnade stubbarne i den strax” söder om fyrarne belägna löfskogen, ett individ af vanliga & EISEN OCH STUXBERG, OM GOTSKA SANDÖN. 313 paddan. Såsom ofvanför blifvit anmärkt, finnas på ön inga vattensamlingar, och likväl finner man understundom i löf- skogen paddor, och ser om höstaftnarne deras ungar hoppa lifligt omkring 1 närheten af boningshusen! Vi kunna för när- varande ej antaga annat, än att denna paddart lägger sina ägg i hafsbrynet; af fera skäl betvifla vi dock möjligheten af dessas utveckling i hafvet, der de lätt kunna blifva ett rof för andra djur, och förstöras af de våldsamma vågornas svallande mot stranden. Mollusca. Arion rufus L. Allmän öfver hela ön, mest dock i löfskogen. A. fasciatus NILSSON. var. a) ”hvitgrä med nästan svarta sidoband,” var. 5b) "rödaktig med rödbruna sidoband,” var. c) ”gulbrun med mörkbruna sidoband.” Af dessa trenne varieteter förefunnos a) och c) ganska allmänt; var. b) togs blott i några få exemplar och tycktes vara sällsynt. Mellan 5) och c) funnos dessutom i stor mängd talrika öfvergångsformer. Limaz cinereus L. Allmän. L. cinereo-niger NILSSON. Temligen allmän. var. b) marginatus MÜLLER. Ej sällsynt. var. c) calosoma n. Blott några få individer observerades tillsammans med de båda föregående formerna. Beskr. Skölden svart, ryggkölen grågrön, sidorna olivgrå, ej försedda med några längsband, utan beströdda med aflånga fläckar af samma färg som ryggkölen. Fotbrämet blågrått. Foten på undra sidan i midten ljus, mot sidorna grå. L. agrestis L. Förekom i otaliga färgförändringar högst ym- nigt. L. tenellus NILssoNn. Ingalunda sällsynt. Varieteten 5), hvil- ken vi aldrig förut sett beskrifven, tycktes vara allmännast. var. a). Skölden gul; ryggen framtill gul- eller grågrön, bak- till gul. var. b) phaeonotus n. Trefvarne mörka, en linea på hvarje halsens sida af samma färg; mantelns grundfärg en blandning af gult och grått, sidorna dock rent gula; ofvanpå bakre delen af manteln iakttager man en mörkgrå fläck, ungefär två milli meter lång, omkring hvilken finnes en aflång ljus ring; på si- dorna om denna' löpa på + millimeters afständ tvenne lineer — af samma färg, som nämnde fläck — framåt trefvarne, men hvilka småningom öfvergä i mantelns grundfärg, så att de ej kunna skönjas vid mantelns främre ända. Kroppens färg är på ryggen mörkgrå, kölen är ljusare, sidorna blågrå. Fotbrä- Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 5. 4 374 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1868. I 13. 14. 15. 16. lo NH met ljust; undertill är foten i midten blåaktig, på sidorna ljus. Slemmet alltid gult. Kroppsdelarnes längd hos 25 millimeter långa individer: nacken 2, manteln 9, bakre delen af kroppen 14 millimeter. 4 Vitrina pellucida Mörr. Ej sällsynt. Helix cellaria Mört. Allmän öfver hela ön. H. hammonis STRÖM. Sällsynt. H. fulva Drar. Allmän. H. ruderata STUDER. Ymmnig såväl i löfskogarne som annor- städes; lefver i multnande stubbar. 7. rotundata MÜLL. före- kom icke. H. fruticum MöLrL. Ej sällsynt i löfskogarne. De exemplar vi hittade äro alla enfärgadt rödbruna. Skalen, hvilkas höjd är 20 millimeter och bredd 14 millimeter, äro mycket tunna och bräckliga. H. costata MörrL. Ej sällsynt. Af den närstående H. pulchella MüÜLt. sågs intet spår. » Helix hortensis MürLL. Af denna snäcka funnos de tre vanliga färgförändringarne: : 10) aan. sul sällsynt; 2) gul aller sulsön med 5 svarta längsband, allmän; 3) ul med A en längsband, sällsynt. Djurets färg var i allmänhet mörkgrå. Ett individ fanns med en från de öfriga afvikande färgteckning: nacken och si- dorna mörkgrå, fotens främre del kolsvart, den bakre ljusgul. Skalens storlek hos de största exemplaren var följande: höjd 16 millimiter, bredd 22 millimeter; hos de minsta åter: höjd 121 millimeter, bredd 17 millimeter. Zua subeylindrica L. Sällsynt. Höjden hos våra exemplar . öfverstiger ej 5, och bredden uppnår ej fullt 2 millimeter. Vertigo sp. Ett individ af en Vertigo fanns, men då exem- plaret blifvit förstördt, kan för närvarande ej bestämdt afgöras, till hvilken art det hörde. Möjligen V. costulata NILSSON eller V. columella BENZ. Clausilia nigricans GRAY. Allmän storlek: höjd 10, bredd 2 —24 millimeter. Insecta. Insektfaunan är icke mycket omvexlande; men 1 samma. mån som artantalet är ringa, är individantalet i synnerhet af vissa arter, t. ex. Broscus cephalotes, vikt. Alla vatteninsek- terna uppehålla sig i hafvet. Coleoptera. Cicindela silvatica L. Allmän. Cychrus rostratus L. Sällsynt under ekbark. EISEN OCH STUXBERG, OM GOTSKA SANDÖN. 375 Loricera pilicornis Fa8B. Allmän. Dyschirius impunetipennis Dawson. Denna eljest endast för Lappland uppgifna art fanns under förmultnande bräder vid fyrarne. Notiophilus palustris Durt. Sällsynt under tång på stranden. Blethisa multipunctata L. Allmän vid stranden. Bembidium obliguum GYLL. Allmän under tång. Broscus cephalotes L. En bland de allmännaste. Man finner honom allestädes under multnande bräder och stubbar. Feronia nigra FaB. Lika ymnig som föregående. F. oblongo-punctata FAB. Allmän med föregående. Amara apricaria FaB. Allmän. 4. familiaris Durt. Sällsyntare än föregående. Calathus micropterus Durt. Allmän. C. melanocephalus L. Allmän. C. fuscus FAB. Allmän. C. cisteloides GyLL. Allmän. Acupalpus collaris Payk. Allmän. = ' Anchomenes elongatus DEJ. Allmän. Hydroporus picipes FaB. Ej allmän under tång vid stranden. H. Gyllenhalii THOMSON. Sällsynt med föregående. Ilybius chalybeatus Tuoms. Sällsynt. I. guttiger GYLL. Denna art är den allmännaste insekt på stranden. I. angustior GyLL. Allmän; kan insamlas i tusentals exemplar. Helophorus tuberculatus FAB. Sällsynt på stranden. Hydrobius fuscipes L. Högst allmän på stranden. H. globularis GYLL. Allmän. Gyrinus minutus FaB. Ej sällsynt på stranden under tång. Ocypus fuscatus GROV. Sällsynt i hasselskogen. Microsaurus zanthopus ER. Ej allmän. Othius fulvipennis FAB. Allmän i löfskogen. Scaphisoma agaricinum L. Allmän. Peltis ferruginea L. Allmän i löfskogen. Dermestes murinus L. Allmän. Sinodendron cylindricum L. Allmän. Geotrupes silvaticus LATR. I spillning. G. vernalis L. Med föregående. Anobium tesselatum FaB. Ej sällsynt under ekbark. Dolopius marginatus L. Allmän. Oratonychus castanipes GYLL. Högst allmän i löfskogen. Ampedus praeustus GYLL. Allmän. Uneorhinus geminatus GYLL. Allmän på Elymus och Dunne Brachyderes incanus L. Allmän i södra löfskogen. ‘ Rhyneolus chloropus GyLL. Under multnade bräder vid "lam- giftet” nära fyrarne fanns denna art i stor myckenhet. Ergates faber L. Är om hösten allmän i fyrarne. 376 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 45. Leptura quadrifasciata L. Sällsynt. 46. Olytra quadripunctata L. Allmän. Hemiptera. AT. Lygaeus erraticus L. Allmän. Lepidoptera. 48. Leucania pallens L. Sällsynt. Neuroptera. 49. Phryganea varia L. Allmän vid stranden. 50. Limnophilus mitratus L. Allmän vid stranden. 51. L. signifer SUNDEV. Med föregående. 52. IL. guttulatus SUNDEV. Med föregående. 53. DL. analis L. Med föregående. 54. Myrmecoleon formicarius L. Allmän på sanden. Hymenoptera. 55. Formica herculeana L. Allmän. 56. F. rufa L. Allmän. 57. F. truncicola L. Allmän. 88. Vespa rufa L. Allmän. 59. V. vulgaris LD. Allmän. Diptera. 60. Microdon apiformis DE GEER. Sällsynt under löfträdens bark. 61. Hirtea Johannis FAB. Allmän. 62. sScatomyza snilla FaB. Allmän. 63. Limnobia annulus FaB. Allmän. Myriopoda. 1. Lithobius forficatus L. Sågs öfverallt under barken af de mult- nade stubbarne, i synnerhet i löfskogarne. 2. Lithobius curtirostris n. sp. Sällsynt bland föregående. Beskr. Hufvudet likt det hos Z. forficatus L., här och der besatt med länga här, synnerligen i yttre kanten. Anten- nerna, ungefär tre gänger längre än hufvudets bredd, med 26 tätt behärade leder. Hjelpläppen hvälfd, i midten färad, 8- tandad, framtill med högst få hår. Käkfötterna böjda, håriga. De tre bakre smärre ryggsköldarne försedda med tandlika pro- cesser. Höftledshålorna runda, på den bakre höftleden två, på hvar och en af de öfriga tre till antalet. Färgen: hufvudet och EISEN OCH STUXBERG, OM GOTSKA SANDÖN. 3. antennerna mörkbruna, ryggsköldarne mörkgrå, buksköldarne något ljusare; fötterna gråbruna. Geophilus ferrugineus C. L. KocH. Sällsynt. Intet af de individer vi päträffade, ej en gäng de aldra ljusaste, har på ryggen det mörka band, som denna art van- ligtvis uppgifves ega. Geophilus pachymeropus n. sp. Sällsynt. Beskr. Kroppen afsmalnande mot främre ändan. Huf- vudet längre än bredt; hufvudskölden subqvadratisk, med af- rundade hörn, i främre kanten ej imböjd (såsom hos @. longi- cornis LEACH), utan med en emellan de båda antennerna utlö- pande spets, 1 yttre kanten med glest sittande hår, fint gra- nulerad. Antennerna tre gånger så långa som hufvudet, perl- snolika, försedda med tätt sittande, ganska korta hår; tredje och fjerde antennlederna längst, sinsemellan lika långa. Hjelp- läppen i främre kanten inåtböjd, ej med någon inskärning, i midten otydligt fårad. Käkfötterna glest håriga, nående öfver antennrötterna. Ryggsköldarne med två längsgående fördjup- ningar. Buksköldarne med två fåror och en fördjupning i midten. Släpbenen korta (hvarje led nästan lika tjock som lång), med tätt sittande korta hår. Fötterna alltid 52 par. — Färgen: kroppsringarne ljusgråa, stundom och isynnerhet på undra sidan stötande i grönt; fötterna något ljusare; hufvudet med halsskölden och antennerna bruna. Andsegmentet af samma färg som hufvudet, släpbenen ljusare. I början togo vi denna Geophilus för hannen till @. lon- gieornis LEACH, men snart började tvifvel uppstå, då vi kom- mo i tillfälle att undersöka såväl hannar som honor af nämnde art, tagna på Gotland. C. L. KocH säger 1 sitt arbete: Die Myriapoden, Halle 1863, Bd. I, pag. 28, om @. longicornis: ”die Männchen sind nur etwas kürzer” (als die Weibchen) ”und haben ein oder zwei Paar Beine weniger. Der wesent- liche Unterschied liegt wie bei andern Arten in den Schlepp- beinen; diese sind merklich kürzer und viel dicker, die Glieder stufenweise dünner, die vordern kaum länger als dick und mit “ kürzern Borsten besetzt.” Detta är alldeles riktigt, hvad be- träffar de gotländska exemplaren. Men aldrig hafva vi bland de individer af G. longicornis, som vi undersökt, funnit något, som med afseende på hufvudsköldens och antennernas utseende liknat dem vi hemfört från Sandön. Underligt vore ock att — förutsatt, att de Sandöensiska exemplaren vore hannar af G. longicornis — endast påträffa hannar och ej en enda hona, då på Gotland förhållandet är nästan motsatt, ty man träffar der oftast honor och sällan hannar. Detta har föranledt oss att beskrifva ofvanstäende art som ny, och skilja den från @. longicornis TLEAcH, hvilken den närmast liknar. Kommande undersökningar skola bättre afgöra, om denna för ny ansedda art verkligen är ny eller icke. Det kan ju vara möjligt att UV 378 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. man kan finna hannar af G. longicornis, som visa en öfver- gång till den af oss nu beskrifna G. pachymeropus. För jem- förelse skull lemna vi här en beskrifning af de båda ifrågava- rande arterna, upptagande endast de karakterer, genom hvilka de enligt vårt förmenande från hvarandra skiljas. G. longicornis LEACH. Kroppen bakåt afsmalnande. Hufvudskölden i främre kanten inätböjd. Antennerna 4 gånger så långa, som hufvudet; deras leder (åtminstone de 7—8 främ- re) äro långa, smala, ganska glest och långt behårade. Släp- benen långa; lederna dubbelt längre än breda — hannarnes kortare —, glest och långt hä- riga. Fotparens antal 50—55. G. pachymeropus n. sp. Kroppen framåt afsmalnande. Hufvudskölden framtill utskju- tande i en trubbad spets. An- tennerna ej mera än 3 gånger så länga som hufvudet; lederna korta, uppsvällda och tjocka, tätt och ganska kort behårade: Släpbenen korta; lederna nästan lika tjocka som långa, tätt och kort håriga. Fotparens antal konstant 32. Julus sabulosus L. Förekom i stor mängd i löfskogen söder om fyrarne. Längden är hos de största exemplaren i vår sam- ling nära 40 millimeter. Färgen är hos alla utan undantag svart med tvenne mer eller mindre gula ränder längs ryggen, hvilka fortlöpa från andra eller tredje segmentet, stundom ock från halsskölden, ända ut till ändsegmentets process. Fötterna ljust gula. Julus anceps n. sp. Blott få exemplar funnos under barken af en multnande stubbe. Beskr. Hufvudet glatt, fint granuleradt; ögonens omkrets rundadt triangulär; antennerna håriga. Halsskölden på sidorna slutande i en nästan rät vinkel, hvars spets blifvit afrundad; rundtom försedd med en djup fåra. Imellan antennerna finnes en bred, framtill rät, baktill bågformig, brun linea, försedd med fyra gula punkter, hvilka äro ställda parallelt med lineans bakkant. Segmenternas bakdel med temligen vidt atskiljda strimmor, deras framdel granulerad. Andsegmentet utlöper i en tjock uppåtböjd, i spetsen svälld process. Analvalvlerna försedda med en mängd långa hår. Segmenternas antal 29. — Längd 9 millimeter. Färgen gulbrun, ryggen med en brun fin linea på midten: hvarje sida med en mera bred, punkterad linea af samma färg. Analvalvlerna och ändsegmentets öfre del blåaktiga; fötter- na ljusa. ; Förekommer öfverallt i mult- Längden hos våra exemplar omkring 12 mil- Blaniulus fuscus AM STEIN. nande stubbar. limeter. OD NR Or bo EISEN OCH STUXBERG, OM GOTSKA SANDÖN. 379 Arachnoidea. Epeira diademata CLerck. Allestädes allmän. E. conica PaıLas. Ymnig i barrskogen, hvarest den nästan mellan hvarje träd spinner sitt lodräta nät. Meta jusca DE GEER. Endast fa exemplar funnos. M. segmentata CLERCK. Sällsynt. Gnaphosa lucifuga WALcK. Allmän på sanden bland ljung. G. nocturna L. = Melanosphora nocturna WEsTR. Sällsynt. Melanophora Petiveri ScorP. = M. subterranea KocH, WESTR. Ej allmän. Drassus pubescens THOR. Sällsynt. Segestria senoculata L. Allmän. Micaria sp. Trochosa terricola Tuor. Högst allmän. Arctosa cinerea FAB. Ymnig på stranden, der den dock i an- seende till sin färg är svår att upptäcka. Tarentula fabrilis CLERCK. Ej allmän. T. aculeata CLERCKE. var. @) = Lycosa taeniata Kock, WeEstk. Allmän. var. y) = Lycosa cursor Hau, WEsTR. Allmän. T. meridiana (Hau) THORELL = ZLycosa nemoralis WESTR. En bland de, allmännaste arterna. | Lycosa lugubris WALCKEN. = L. silvicola SUNDEV. Sällsynt. Attus falcatus ÖLERCK. Allmän. Trombidium holosericeum L. Allmän. Vermes. Lumbricus agricola HOFFMEISTER. Funnen endast vid fyrarne. L. rubellus Horrm. Allmän 1 löfskogarne. oL. puter HoFrrMa. Särdeles ymnig i löfskogen, der den uppe- håller sig under barken af löfträden och i ruttnande stubbar och stammar. Denna mask är särdeles snabb i sina rörelser, och vid minsta ofredande skyndar han sig ner i den murkna veden, i hvilken han borrar hål liksom åtskilliga insektlarver. Träffas aldrig i jorden såsom de öfriga daggmaskarne. Taflan V ger i fig. 1 ett utkast till karta öfver Gotska Sandön, till en del efter H. SiDES; i fig. 2 en ideel genomskärning, som visar sandens förstörande framskridande genom skogen, efter den- samme; i fig. 3 en genomskärning af ön ungefärligen från norr till söder. 380 (Forts. från sid. 326.) Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Franska -Regeringen. DE LA BLANCHERE, H. Nouveau dictionaire generale des p£ches. Par. 1868. 8:o. Statistique des peches maritimes, 1866. Par. 1868. 8:o. Från Chefen för Sveriges Geologiska undersökning. Sveriges geologiska undersökning. Sammanfattad redogörelse för dervid vunna resultater, 1. Text et Atlas. Stockholm 1868. 8:0 et 4:0. Från K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. Skrifter. 5:e Reekke. Naturvidenskabelig og mathematisk Afd. Bd. 7. Oversigt. 1866: 7. 1867: 5. Från Royal Society i London.- Philosophical transactions, 157: 2. Proceedings, N:o 85 —100. List of the Society, 1867. Astronomical, magnetical et meteorological observations made at Greenwich 1865. Results of the magnetical et meteorological observations made at Greenwich 1865. Catalogue of scientific papers (1800—1863). Compiled by the Royal Society. Vol. 1. London 1867. 4:o. PARKER, W. K, A monograph on the structure and development of the shouldergirdle and sternum in the Vertebrata. London 1868. Fol. Fran R. Astronomical Society i London. Memoirs, Vol.’ 35, 36. R. Society of Victoria i Melbourne. Transactions, Vol. 8: 2. Från Societe I. des Sciences i Cherbourg. Mémoires, T. 12. Från Accademia R. delle Scienze fisiche e matematiche i Neapel. Atti dalla fondazione sino all’ anno 1787. Ati, VOL 2% Rendiconto, Anno 4: 5—12. 3: 1—12. €: 1—5. 381 Från Consiglio di Perfezionamento i Palermo. Giornale, Anno 3: 1—4. Från R. Accademia delle Scienze i Turin. Memorie. Serie 2:a. T. 23. Atti, Vol. 2: 4—7. i > Från RB. Istituto di Scienze, etc. i Venedig. Memorie. Vol. 13: 3. MiB rd BO LOT ON ben ep Från Nederlandsch Entomologisch Vereeniging i Leiden. Tijdschrift voor Entomologie. 2:e Ser. D. 2: 1—6. 3: 1. Frän Naturforscher-Gesellschaft i Dorpat. Archiv für Naturkunde Liv- Ehst- und Kurlands. 1:e Ser. Bd. 3: 1 —4, 4: 16 2:e Ser. Bd. 6: 1—2. 7: 1, Sitzungsberichte 1857, 58, 60—66. a Från Societe I. des Naturalistes i Moskwa. Bulletin 1867: 2. Frän K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Abhandlungen, 1867. Monatsbericht 1867: 11—12. Från Naturforschende ‘Gesellschaft i Brünn. Verhandlungen, Bd. 5. Frän K. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen. Abhandlungen, Bd. 13. Från Medieinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena. Zeitschrift, Bd. 3: 4. Från Naturwissenschaftlicher Verein i Halle. Zeitschrift für die ges. Naturwissenschaften, Bd. 30. Frän K. Sternwarte vid Mimchen. Annalen, Bd. 30, 31. 382 Från K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Abhandlungen, 4: 7—8. Jahrbuch, Bd. 17: 4. b Verhandlungen, 1867: 13—18. Frän Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien. Verhandlungen, Bd. 17. NEILREICH, A. Diagnosen der in Ungarn und Slavonien bisher beobachteten Gefässpflanzen. Wien 1867. 8:0. SCHUMANN, J. Die Diatomeen der hohen Tatra. Ib. 1867. 8:o. WEINERTZ, J. Beitrag zu einer Monographie der Sciarinen. Ib. 1867. 8:0. Från Nassauischer Verein für Naturkunde. Jahrbücher, H. 19, 20. Frän Författarne. Kıngerg, N. C. Tillägg till Östgöta flora. Link. 1868. 8:0. Rypavıst, J. E. Svenska språkets lagar, Bd. 4:1. > Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Botaniska afdelningen. 1. Af Läroverks-Adjunkten Dr P. J. HELLBOM, en särdeles rikhal- tig samling lafvar från Herjedalen. 506 arter ormbunkar ur Sir WILLIAM Hookers samling, för- ärade af Dr Hooker i Kew. 3. Rädman BEURLINGS efterlemnade herbarium, utgörande vid pass 12,000 arter, förvarade i 9 st. mahognyskäp. 0) STOCKHOLM, 1868. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE, ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 25. 1868. JM 6. Onsdagen den 10 Juni. Sedan Kongl. Kammar-Collegium anhållit om Akademiens utlåtanden i två besvärsmål rörande fiskets bedrifvande i Öster- göthlands läns insjöar och vattendrag, hade Akademien i dessa ämnen” infordrat Hrr BOHEMANS och S. LOVENS yttranden, hvilka nu afgåfvos och godkändes, och skulle på grund deraf skrifvelser till Kongl. Kammar-Collegium aflåtas. Med anledning af Kongl; Förvaltningens af Sjöärendena anhållan om Akademiens yttrande rörande ändamälsenligheten af de å kruthusen vid Kongl. Flottans station i Carlskrona an- bragta åskledare, afgafvo Hr Friherre WREDE och Hr EDLUND infordradt utlåtande, hvilket godkändes såsom grund för Aka- demiens eget yttrande i ämnet. Hr ANDERSSON föredrog en af Lektor J. E. ZETTERSTEDT till Akademien inlemnad berättelse öfver en af honom utförd resa till Öland, hufvudsakligen i bryologiskt ändamål; förevisade den till Akademien förärade första delen af Lektor C. J. LINDE- BERGS ”Hieracia Scandinavie exsiccata”; samt redogjorde för innehållet af en af Akademie-Adjunkten F. W. C. ARESCHOUG i Lund nyligen offentliggjord afhandling: ”Om bladets inre byggnad”. | Hr BOHEMAN lemnade en skildring af jättemyrans lefnads- sätt och förevisade trädstycken, som af denna myra blifvit ge- nomminerade; samt föredrog tva af Professor STÄL inlemnade uppsatser: "Synopsis Saldarum Sueci@” * och "Synopsis Hydro- batidum Sueci®” * 384 Hr NORDENSKIÖLD redogjorde för de åtgärder, som sed- nast blifvit vidtagna för utrustningen af den vetenskapliga ex- pedition, som under denna sommar kommer att från Sverige afga till norra Ishafvet, äfvensom för hufvuddragen af expedi- tionens arbets- och reseplan. Hr S. LovÉN anmälde, att från Doktor A. von GOES på St. Barthelemy till Riksmuseum änyo ankommit en omfattande och dyrbar samling af det Vestindiska hafvets djurarter; samt meddelade några anmärkningar om nordiska Brachiopoder och om Molluskslägtet Halia. Hr EDLUND anmälde, att aflidne Bergmästaren WALL- MANS sterbhus, genom Hr J. S. BAGGE, till Akademien öfver- lemnat följande bemälde Bergmästares efterlemnade handskrif- ter: 1:0 observationer i Fahlun öfver lufttryck, temperatur, fuk- tighet, vindriktning och himmelns molnbeklädnad under åren 1830—1850, grafiskt framställda pa 21 taflor; 2:0 nederbörden i Fahlun under åren 1828-1830, grafiskt framställd pa 23 taf- lor; 3:0 tabeller öfver temperatur och lufttryck i Fahlun under åren 1841—1862. Ä Sekreteraren meddelade följande inlemnade uppsatser: af Hr NORDENSKIÖLD, ”Om hydrofluoceritens rätta sammansätt- ning”*, och af Professoren J. G. H. KINBERG, ”Om skelettet af en räf, funnet pa 10 till 15 fots djup under gräfningsarbeten för jermvägsanläggning vid Marieberg nära Uddevalla” *; samt föredrog en från Meteorologiska Institutet i Christiania ingan- gen skrifvelse rörande en från Svenska korvetten ”Norrköping” utkastad och i närheten af Aalesund återfunnen flaska, inne- slutande en skriftlig uppgift på orten och tiden för utkast- ningen *. j En af Hr HOLMGREN inlemnad afhandling: ”Integration d?y dz? Gy = 0”, antogs till införande 1 Akademiens Handlingar. af differentialeqvationen: (a,+b,@+c,&?) 2 di + (a, +b,%) Pa grund af inkomna skrifvelser från La Soeiete des seien- ces physiques et naturelles i Bordeaux och Museo publico i 385 Buenos Ayres beslöt Akademien att med dessa samfund träda i utbyte af skrifter. Genom anställdt val kallades till utländske ledamöter i tredje klassen Civilingeniören i Glasgow, Ledamoten af Kongl. Societeten i London WILLIAM JOHN RANKINE och Kongl. Sach- siska Bergsradet, Professorn vid Bergs-Akademien i Freiberg JULIUS WEISBACH, samt till utländsk ledamot af sjette klassen Directorn för Zoologiska Museum i Lüttich Professoren THEO- DOR LACORDAIRE. Följande skänker anmältes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Academie R. des Sciences i Bruxelles. Mémoires couronnés, T. 33. » » Collection in 8:0, T. 19, 20. Bulletins, T. 24. Annuaire, 1868. Annales de l’Observatoire, T. 18. Annuaire météorologique, 1868. Annales meteorologiques, Annee 1. Från Geological Society i London. Journal, N:o 94. : Från R. Dublin Society i Dublin. Journal, N:o 36. Frän Universitet i Dorpat. Meteorologische Beobachtungen, 1867. Frän R. Observatorio i Madrid. Observaciones meteorolögicas en Madrid, 1865 — 66. Resumen de las observaciones meteorölögicas en la Peninsula 1865--66. Anuario, 8. Från Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen. Abhandlungen, Bd. 1: 3. Frän K. Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig. Abhandlungen. Mathem.-Phys. Olasse, Bd. 8: 4, 5. » Philos.-Hist. DEBden:, 3. Berichte. Mathem.-Phys. Dealer 5. Tender » Philos.-Hist. » 1866: 4. 1867: 1. 386 Från K. Akademie der Wissenschaften i München. Berichte, 1867. Bd. 2: 1—4. Från Utgifvarne. KEPLER, J. Opera, Vol. 7. Från Författarne. Hirt, ©. J. Ds. Computatio functionum Hyperbolicarum per diffe- rentias. Lunda 1868, 4:0. LINDSTRÖM, G. Om Gottlands nutida Mollusker. Wisby 1868, 8:0. ToreELL, O. Bidrag till Sparagmitetagens geognosi och paleontologi. Lund. 4:o. QuETELET, A. Sur les etoiles filantes periodiques du mois d’Aout 1867. Brux. 8:0 samt tre småskrifter. Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Mineralogiska Afdelning. Af OC. J. Boivie. 4 stuffer gediget silfver från Guldsmedshyttan. I » » » Vestra Bätgrufvan 1 Norrberkes socken. ME» » » » Johannisbergsgrufvan 1 Lindes socken. Genom Geheimerådet O. Struve i Petersburg. En betydligare qvantitet Osmium Iridium från Ural. Botaniska Afdelning. Af Lektor Zettersiedt. En betydlig samling mossor från Oland. Af Lektor Lindeberg. Hieracia exsiccata Scandinavie. I:ma pars. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 6. Synopsis Saldarum Sueci®. Auctore 0. STÅL. [Meddeladt den 10 Juni 1868.] SALDA FaABR. Thoracis marginibus lateralibus rectis vel rotundatis, plus minus acutis et explanatis; callo antico thorace angustiore et dimidio partis medie thoracis longiore. Hemelytris conveziusculis; area interiore membrane area proxima multo longiore et parte fere dimidia sua ante hanc extensa; margine apicali corii ad areas membrane interiores producto; capite ante oculos sat producto, parte producta deorsum et pa- ullo antrorsum vergente; thorace antrorsum sat amgustato, apice capite multo angustiore; articulo antennarum secundo articulo primo duplo et dimidio vel fere triplo longiore. (Sciodopterus A. ET S.) S. littoralis LIN. — Nigra, opaca, glabra; thorace, excepto callo, scutello hemelytrisgque dense punctulatis. &A 2 Long. 5—64 mill. Salda littoralis FALL. Mon. cim. Suec. p. 28. 1. (1807); Hem.. Snee. T.p.71.01. (1829). var. a. Guttulis corii nonnullis, interdum mimutissimis, membrana, venis exceptis, pedibus, sepe etiam articulis basali- bus antennarum testaceo-flavescentibus. Cimez littoralis LIN. Faun. suec. p. 246. 915. (1761). Acanthia Zostere FABR. Ent. syst. IV. p. 68. 2. (1794). Salda Zostere Fasr. Syst. Rhyng. p. 113. 1. (1803). Salda littordlis Zerr. Ins. lapp. p. 267. 1. (1840). var. b. Ut variatas a, sed corpore nigerrimo, tegminibus totis concoloribus, immaculatis. Acanthia flavipes FABR. Ent. syst. IV. p. 68. 3. (1794). Salda flavipes FABR. Syst. Rhyng. p. 114. 3. (1803); FıeB. Eur. Hem. p. 147. 14. (1861). var. ce. Üorpore nigerrimo, antennis hemelytrisque totis concoloribus, immaculatis; pedibus nigricantibus; tibiis tarsisque fusco-testaceis. Salda littoralis H.S. Wanz. Ins. VI. p. 41. fig. =: (1842). Per magnam partem Suecise vulgaris. 388 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 2. 98. morio ZETT. — Nigra, nitida, glabra; thorace posterius di- scoque scutelli obsolete rugulosis; hemelytris levigatis, punctis rarissimis conspersis; pedibus vel tibiis tarsisque fusco-testaceis. SD bön ÖT mn Salda morio ZETT. Ins. lapp. p. 267. 2. (1840). N In Suecia media rara; in Lapponia meridionali (Zen TERSTEDT.) Haec species, que cum varietate nigra et immaculata 8. littoralis est confusa, hemelytris fere omnino impunctatis,differt. bb. Area interiore membrane ante aream prosimam leviter vel haud plus quam tertia sua parte producta. ec. Margine exteriore acetabulorum anticorum concolore, — nec albido, nec flavescente. i d. Margine antico acetabulorum anticorum et intermedio- rum, vel parte prostethii et mesostethii ad et ante cowas anteri- ores late flavo-albida; corio ante medium ad marginem exteri- — orem macula irregulari albida notato; tiblis superne nigro- — maculatis. . 3. S. riparia FALL. — Nigra, opaca, remote flavescente-griseo-se- ricea; macula minuta pone medium clavi, corii maeulis non- - nullis parvis, interdum obsoletis, discoidalibus, macula majore irregulari ante medium ad marginem exteriorem, macula trans- versa obligua prope apicem, marginem exteriorem tangente, li- neolisgue duabus ad medium marginis apicalis, limbo lato an- | tico acetabulorum anteriorum sordide albidis vel flavo-albidis; maculis anteocularibus capitis, articulis duobus basalibus an- | tennarum pedibusque pallide sordide flavescentibus, artieulis il- | lis antennarum nigro-lineatis; femoribus seriatim fusco-punctatis, | maculis basali, mede et apicali tibiarum anteriorum, maculis compluribus superioribus tibiarum posticarum, tarsorum articulo | primo apiceque articulorum secundi et tertii nigrieantibus; ma- | culis duabus magnis segmenti ventralis ultimi "feminarum albi- | dis; marginibus lateralibus thoraeis rectis; articulo secundo an- tennarum articulo primo fere plus duplo et dimidio longiore. FA 9. Long. 44—5 mill. ! | Salda riparia FALL. Suppl. Mon. cim. p. 11. 1—2. (1826); Hem. Suec. I. p. 72. 2. (1829); ZETT. Ins. lapp. p. 267. 5 (1840); SaAHLB. Mon. Geoc. Fenn. p. 151. 2. var. 1. (1848). | var. a. Limbo laterali thoracis concolore, immaculato. 4 var. b. Macula marginali posteriore thoracis limboque la- | terali prostethii pone medium flavo-albidis. 7] a » Ci Specimina tantum lapponica mihi sunt cognita. 2 dd. Margine antico acetabulorum anteriorum concolore vel | angustius flavescente vel albido; corio ante medium marginis ex- terioris macula magna albida destituto; limbo laterali thoracis et prostethü concolore. e. Corpore superne sat longe piloso. C. STÅL, SYNOPSIS SALDARUM SUECLE. 389 8. scotica CURT. — Nigra, nitidula, superne fusco-pilosa, sub- tus brevius griseo-pilosa; macula parva prope apicem clavi, ma- eulis parvis quinque vel sex corii, duabus ante medium, alia ante alteram posita, a margine remotis, una ad marginem api- calem prope apicem clavi, tribus prope apicem in angulo exte- riore lividis; membrana sordide hyalina, basi fasciaque media maculari fuscis; pedibus fuscis, femoribus superne pallido-linea- tis, tibiis apice articuloque secundo tarsorum pallidis; margine antico acetabulorum concolore; antennarum articulo secundo ar- ticulo primo fere triplo longiore; -marginibus lateralibus thoracis rectis. 9. Long. 6 mill. Salda scotica Curt. Brit. Ent. XII. p. 548. (1835). Salda hirsutula FLor. Rhynch. Livl. I. p. 708. 1. (1860); Fırs. Wien. Ent. Monatschr. VII. p. 62. (1863). Salda littoralis F1EB. Eur. Hem. p. 147. 15. (1861). Salda riparia DouscL. et Scott. Brit. Hem. p. 530. 10. (1865). In Lapponia media rarissime lecta. (Prof. P. F. WAHLBERG). Quoad staturam et formam thoracis S, ripariam simulat. ee. Corpore superne breviter piloso vel pilis destituto. f- Artieulo secundo antennarum articulo primo saltem triplo longiore; marginibus lateralibus thoracis rectis. S. affinis Zert. — Nigra, opaca, pilis destituta, superne re- mote flavescente-sericea; macula parva elongata prope apicem clavi, maculis corii novem, plurimis parvis, una basin versus posita, duabus medio, duabus pone maculam mediam interio- rem, tribus ad marginem apicalem, una inter has in angulo in- teriore et omnibus ab angulo apicali remotis, macula nona magna, prope angulum apicalem ad marginem exteriorem sita, membranaque testaceo-albidis vel sordide flavo-albidis; areis membrane medio fusco-maeulatis; pedibus pallide testaceo-flave- scentibus, femoribus antieis, basi apiceque exceptis, femoribus posterioribus apicem versus, basi et apice tibiarum nec non apice artieulorum tarsorum fusco-testaceis; maculis duabus api- calibus segmenti ultimo ventris feminarum albidis. & 9. Long. 4?—6 mill. Salda affinis Zerr. Ins. lapp. p. 267. 2. (1840). var. b. Pallidior, pedibus fere totis pallide griseo-flave- scentibus. Salda luteipes H. S. Wanz. Ins. VI. p. 40. fig. 597. (1842); FıeB. Eur. Hem. p. 147..17. (1861). Salda riparia SAHLB. Mon. Geoc. ‚Fenn. p. 151. 2. (1848) ad partem. In Lapponia frequens; in Ostrogothia et Vermlandia raro oceurrit. Quoad staturam S. ripariam simulat. Exemplum typieum FiEBERIT examinavi. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Fürh. Årg. 25. N:o 6. 2 390 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. ff. Artieulo secundo- antennarum articulo primo circiter duplo vel vie duplo longiore. g. Limbo antico acetabulorum anticorum latiuscule albido; corii margine exteriore medio impicto, prope apicem macula al- bida notato; marginibus lateralibus thoracis rectis. S. orthochila FızB. — Nigra, opaca, remotissime lutescente- sericea; macula parva clavi prope apicem posita, corii maculis parvis cireiter novem, una inter has reliquis majore, prope an- sulum apicalem posita, flavo-albidis; pedibus dilute sordide fla- vescentibus, basi et apice tibiarum, nec non apice tarsorum fu- scis, femoribus interdum infuscatis; membrana sordida, fusco- venosa, angulo basali maculaque marginali prope apicem corii nigris, areolis fusco-notatis; margine antico latiusculo acetabu- lorum anticorum albido.. &A 9. Long. 4 mill. Salda orthochila FıEB. Eur. Hem. p. 145. 6. (1861). Salda luteipes FLor. Rhynch. Livl. I. p. 717. 6. (1860) excl. syn.; FIEB. Wien. Ent. Monatschr. VII. p. 62. (1865). In Smolandia et Angermannia rarissime inventa. Statura S. saltatorie, cui valde est similis. 99. Margine antico acetabulorum anticorum “concolore vel angustissime et obsolete albido. S. saltatoria LIN. — Nigra, opaca, parce lutescente-sericea; ma- culis pluribus hemelytrorum, una inter has marginali media, magnitudine variabili, plus minus elongata, vel hemelytris mag- nam ad partem sordide albidis vel flavo-albidis; margine antico acetabulorum anticorum anguste albido; membrana sordide al- bida, fusco-venosa, areis sapissime fusco-notatis; pedibus te- staceo-flavescentibus, femoribus ad partem, basi apiceque tibia- rum interdum infuscatis; thorace brevi, latissimo, marginibus lateralibus subrotundatis. &A 9. Long. 3—5 mill. var. a. Sapissime minor; hemelytris brevioribus, maculis flavo-albidis minoribus, minus distinctis, marginali media mag- nitudine et longitudine variabili. Cimex saltatorius LIN. Faun. suec. p. 254. 954. (1761). Salda saltatoria FALL. Hem. suec. I. p. 73. 3. (1829); ZETT. Ins. lapp. p. 268. 6. (1840); SaHuL8. Mon. Geoe. Fenn. p- 151. 3. (1848); Fror. Rhynch. Livl. I. p. 713. 4. (1860); FızB. Eur. Hem. p. 145. 7. (1861). var. b. Szpissime major et hemelytris membranaque lon- gioribus praedita; corio maculis flavo-albidis majoribus et di- stinetioribus notato, maculis his interdum maximis, confluenti- bus, apice clavi et corio tune magnam ad partem albidis, hujus margine exteriore nigro-binotato. Acanthia pallipes FABR. Ent. syst. IV. p. 71. 17. (1794). Salda pallipes FABR. Syst. Rhyng. p. 115. 12. (1803); Fate. Hem. Suee. I. p. 73. 4. (1829); Zete Ins lapp. pc 267. 4. (1840); H. S. Wanz. Ins. VI. p. 43. fig.: 600 (1842); C. STÅL, SYNOPSIS SALDARUM SUECIE. 391 SAHLB. Mon. Geoc. Fenn. p. 152. 4. (1848); Fror. Rhynch. Livl. I. p. 715. 5. (1860); Fıes. Eur. Hem. p. 146. 12. (1861). Salda saltatoria var. 8. FALL. Mon. cim. suec. p. 29. 2. (1807). | Per totam Sueciam vulgaris. S. marginalis FALL. — Nigra, opaca, parce lutescente-sericea; corii maculis nonnullis, plus minus distinctis, interdum fere om- nino oblitteratis, nee non limbo exteriore, basi excepta, pallide testaceo-Havescentibus; membrana sordide albida vel infuscata, fusco-venosa, vena aream exteriorem extus terminante sepissime obscure fusca; margine antico acetabulorum antıcorum concolore; thorace brevi, latiusculo, marginibus lateralibus subrotundatis. cf 2. Long. 3—44 mill. Salda marginalis FALL. Mon. cim. Suec. p. 30. 6. (1807); Hem. Suec. I. p. 75. 8. (1829); H. S. Wanz. Ins. IX. p. 130. fig. 943. (1853); Fror. Rhynch. Livl. p. 712. 3. (1860); FEB. Wien. Ent. Monatschr. VII. p. 62. (1863). Salda opacula ZETT. Ins. lapp. p. 268. 8. (1840). Salda costalis SAHLB. Mon. Geoc. Fenn. p. 152. 5. (1848). Salda marginella F1EB. Eur. Hem. p. 145. 8. (1861). Per totam Sueciam haud rara. _ ce. FProstethio toto vel limbo lato exteriore et anteriore acetabulorum anticorum albidis vel eburneis; thorace antrorsum minus angustato, apice capiti latitudine subequali vel paullo latiore. h. Hemelytris obsolete coriaceis. S. borealis STÅL. — Nigra, supra opaca, parce flavescente-se- ricea, subtus nitidula; articulo primo antennarum superne, linea utrinque laterali, prope basin incipiente, oculos sequente, nec non apice capitis, labro, rostro, limbo angusto laterali anterius abbreviato thoraeis, linea longitudinali antica, macula irregulari media, macula parva pone illam aliaque minutissima prope an- gulum apicalem corii, margine angusto antico limboque latiu- seulo laterali prostethii, limbo lato antico et laterali acetabulo- rum anticorum, coxis anticis intus, apice coxarum posteriorum, femoribus, tibiis tarsisque, margine angusto obsoleto macülaque angulorum apicalium segmentorum ventris sordide flavescentibus; membrana fusca, obscurius venosa, areis pallido-bimaculatis. 9 Long. 7 mill. In Lapponia media rarissime lecta a Professore P. F. WAHLBERG. ; Species maxime insignis, S. pilose quoad staturam et for- mam thoracis sat similis, pilis destituta, hemelytris basin ver- sus magis ampliatis et explanatis, impunctatis, marginibus late- ralibus thoracis magis rectis et ceteris distinctissima. Subo- valis, Caput apicem thoracis latitudine levissime superans, an- trorsum leviter prominens, parte intraoculari oculis nonnihil la- tiore. Antenn®e articulo secundo articulo primo eireiter triplo. 392 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 10. 11: longiore, articulis apicalibus duobus zeque longis, singulatim - primo fere duplo longioribus. Thorax antrorsum modice angu- status, callo excepto subtiliter coriaceus, marginibus lateralibus rectis, imis leviter reflexis, - angulis postieis distinetis, acutis. Seutellum et hemelytra subtiliter coriacea, horum area marginali | lata, pietura supra deseripta obsoleta. Femora seriatim fusco- conspersa, anteriora subtus, postica pone medium fusea. hh. Hemelytris punctulatis. | S. lateralis FALL. — Ovata, nigra, nitidula, brevissime pilo- | sula; hemelytris distinete punetulatis; capite anterius, labro, basi rostri, antennis magnam ad partem, limbo lato laterali thoracis, | pectore fere toto pedibusque eburneis vel sordide flavo-albidis. | SO. Long. 33 —4! mill. i Salda lateralis FALL. Mon. Cim. Suec. p. 30. 4. (1807); Hem. Suec. I. p. 74. 6. (1829); SAHLB. Mon. Geoc. Fenn. po 153. 6. (1848). | var. a. Limbo laterali angusto et ubique fere 2eque lato | thoracis eburneo; hemelytris nigricantibus, limbo laterali ultra | medium maculaque apicali corii eburneis. | Salda lateralis Fir. Eur. Hem. p. 144. 2. (1861); Dover. | eb, SCOT Brit. lem. ja. HI, 2 1865): | var. b. Limbo latiore thoracis hemelytrisque eburneis, | macula magnitudine variabili et interdum defieiente clavi ni- gra; corlo nune impicto, nunec maculis confluentibus nigris notato. | Salda pulchella- Curr. Brit. Ent. XU. p. 548. (1855); | H. S. Wanz. Ins. IX. p. 131. fig. 947. (1853); Kırz. Eur. Hem. p. 144. 4. (1861); Dousı. et Scorr. Brit. Hem. p. 520. 3..(1865). Salda bicolor Curt. Brit. Ent. XII. p. 548. (1835). Salda eburnea FıEB. Eur. Hem. p. 144. 3. (1861). In Suecia meridionali, Gottlandia et Oelandıa haud rara. S. pilosa FALL. — Subovalis, nigra, pilosa; capite anterius mar- gineque ad oculos, antennis, rostro, lateribus thoracis, hemely- tris punctatis, limbo lato omni prostethii, limbo postico meso- stethii et metastethiil, angulis apicalibus segmentorum ventris pedibusque griseo-flavescentibus; clavo, apice vel margine com- missurali excepto, basi maculaque interdum deficiente marginalı prope apicem corii nigris. &A 9. Long. 5 mill. | Salda pilosa FaLL. Mon. Cim. Suec. p. 29. 3. (1807); Hem. Suec. p. 74.5. (1829); FıeB. Hur: Hem. p. 144.1. (1861); Dovsz. et Scorrt. Brit. Hem. p. 518. 1. (1865). Salda sericans STAL. Ent. Zeit. XIX. p. 191. 79. (1853). Ad oras Suecie meridionalis et oceidentalis minus rara. aa. Thorace antrorsum valde angustato, marginibus late- | ralibus rectis, anterius leviter sinuatis, obtusiusculis; callo antico latitudinem thoracis totam occupante, parte media thoracis di- midio breviore, impressionibus linearibus hunc callum antice et 13. C. STÅL, SYNOPSIS SALDARUM SUECIA. 393 x postice terminantibus punctatis vel rugulis longitudinalibus in- structis; capite deorsum prominente, thoracis basi haud vel pa- ullo angustiore; oculis valde prominulis. (Subg. Chartoscirta STÄL). i. Antennarum articulis duobus ultimis distincte incras- satis, articulo secundo articulum tertium longitudine vix supe- rante, Havescente. S. geminata Costa. — Nigra, nitida, pilosa; hemelytris opacis, limbo laterali sordide flavo-albido, maculis nonnullis disci glau- cis, macula ad marginem apicalem prope angulum apicalem alba; membrana fuscescente, obscurius venosa; dimidio apicali articuli primi nec non articulo secundo antennarum, hujus basi ima excepta, rostro pedibusque pallide flavescentibus. &A Long. 3 mill. Salda geminata Costa. Cent. Hem.; FıEB. Eur. Hem. p. 147. 18. (1861). In Scania rarissime lecta a Professore ©. H. BoHEMAN. i. Antennarum articulis duobus ultimis haud vel levissime incerassatis, articulo secundo articulo tertio distincte longiore, ambobus nigris. S. elegantula PALL. — Nigra, nitida, pilosa; hemelytris opacis, limbo laterali sordide Havo- albido, maculis nonnullis disci glau- cis, macula apicali prope angulum apicalem exteriorem alba: antennarum articulo primo apice articuloque ultimo, hujus apice excepto, nec non pedibus dilute flavescentibus; antennis minus gracilibus. X 2. Long. 3—4 mill. Salda elegantula FALL. Mon. Cim. Suec. p. 30. 5. (1807); Hemer "Sue I. p. 19. 2. (1829); Zum. Ins app: 9.208. KU (1840); FızB. Eur. Hem. p. 148. 19. (1861). Per magnam partem Suecia passim oceurrit. S. cineta H. S. — Nigra, nitida, capite tantum pilis raris in- structo; hemelytris opacis, limbo laterali sordide flavo-albido, maculis disci glaucis, macula apicali prope angulum apicalem alba; antennis gracilibus, articulo basali apice imo pedibusque sordide flavescentibuss. & 9. Long. 3—4 mill. Salda cincta H. S. Wanz. Ins. VI. p. 40. fig. 598. (1842) FıEB. Eur. Hem. p. 148. 20. (1861). Ad Holmiam passim frequens. en 0," FIER Mi id Roh GG A. AA. BB. Öfversigt af Kong]. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o ©. Synopsis Hydrobatidum Sueciz. Auctore C. STÅL. [Meddeladt den 10 Juni 1868.] Conspectus generum. Antennis sat gracilibus, longis, corpore dimidio nonnihil longio- ribus, articulo primo artieulo ultimo paullo longiore vel longi- tudine subzequali, articulo tertio articulo secundo paullo bre- viore; angulis apicalibus segmenti sexti abdominis in spinam longam et gracilem productis; pedibus intermediis pedibus po- stieis vix vel paullo longioribus; tibiis et tarsis posticis simul sumtis tibiis intermediis multo vel circiter dimidio longioribus; femoribus intermediis femoribus postieis distinete brevioribus. — Limnoporus STÄL. Antennis minus longis, capite thoraceque ad unum paullo bre- vioribus vel longitudine subaequalibus; tibiis et tarsis posticis simul sumtis tibiis intermediis longitudine subaequalibus vel pa- ullo longioribus; femoribus intermediis et posticis aaque longis vel illis his paullo longioribus; articulo primo tarsorum antico- rum articulo secundo breviore. Antennarum articulo primo artieulis duobus sequentibus di- stinete longiore, articulis tribus apicalibus simul sumtis vix vel paullo breviore, articulis secundo et quarto »eque longis et sin- gulatim articulo tertio paullo longioribus; rostro pone coxas anticas vix' extenso; pedibus intermediis pedibus postieis non- nihil longioribus; tibiis intermedüs tarsis intermediis plus duplo longioribus; tibiis postieis tarsis postieis plus triplo longiori- bus; angulis apicalibus segmenti sexti abdominis acutissimis, in spinam vel dentem acutum longiusculum productis. — Hygro- trechus STÅL. Antennarum articulo primo articulis secundo et tertio simul sumtis longitudine zequali vel subbreviore, artieulo quarto arti- culo tertio longiore; rostro paullo pone coxas anticas extenso; angulis apicalibus segmenti sexti abdominis leviter vel minus longe productis; pedibus intermediis pedibus posticis longiori- bus; tibiis intermediis tarsis intermediis nonnihil longioribus ; tibiis postieis tarsis postieis circiter duplo vel vix tertia parte longioribus. — Limnotrechus STÄL. Lå 396 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. LIMNOPORUS !) STÅL. Hydrometra F1IEB. ad partem. L. rufo-scutellatus LATR. — Niger; antennarum artieulis tribus basalibus, articulo tertio rostri pone medium, thorace, tegmini- bus, macula ante acetabulas pedibusque cinnamomeis; thorace anterius, linea longitudinali media excepta, limboque pone an- eulos laterales, nec non venis tegminum nigris; lateribus pec- toris infra vittam postocularem nigram linea longitudinali ar- sentea notatis; artieulis tarsorum anticorum fere aeque longis. FÖ Bons 12 I ill: Gerris rufoscutellata LATR. Gen. Ins. III. p. 134. 2. (1807); ScHum. Ploter. p. 32. 2. (1832). Gerris lacustris FALL. Mon. cim. Suec. p. 114. 1. (1807) ind. majora. Hydrometra lacustris Fat. Hem. Suee. I: p. 159. 1. (1829) ind. majora. Hydrometra rufoscutellata FLor. Rhynch. 1b, 12077962 3. (1860); Fızs. Eur. Hem. p. 106. 1. (1861). Per maximam partem Suecia passim frequens. HYGROTRECHUS 2) STÅL. Hydrometra FIEB. ad partem. H. najas DE GEER. — Niger, subtus subaureo-sericeus; macula ante coxas, macula maxima acute triangulari, per mesostethium extensa, metastethioque pallide testaceo-flavescentibus; thorace punctulato, medio transversim subrugoso, tuberculis apicalibus, pone oculorum angulum interiorem sitis, obtusis; spinis apica- libus segmenti sexti abdominis mediocribus, apieem segmenti genitalis primi haud vel paullo superantibus.. & 2. Long. 13—17 mill. Cimex najas DE GEER. Mem. III. p. 311. 39. Tab. 16. eg Ro). Gerris aptera Scuum. Ploter. p. 34. 3. Taf. 4. fig. 4 et 20—24. (1832). \ Hydrometra aptera Bot. Ofv. Vet. Ak. Förh. 1852. p. 79. 38; For. Rhynch. Livl. I. p. 734. 2. (1860). Hydrometra Najus F1EB. Eur. Hem. p. 107. 3. (1861). Hydrometra najas DousL. et Scott. Brit. Hem. p. 560. 2. (1865). Per Sueciam mediam et meridionalem passim freda sae- pissime aptera. 1) Hoc genus etiam in America boreali occurrit. 2) Ad hoc genus pertinent Zydrometra paludum FABR. et ventralis FIEB. I. ') Ad hoc genus pertinent Iydrometra Coste H.S., lateralis ScHUM., gibbifera C. STÅL, SYNOPSIS HYDROBATIDUM SUECLE. 39 LIMNOTRECHUS !) STÅL. Hydrometra F1EB. ad partem. a. Pronoto ad partem cinnamomeo vel flavo-ferrugineo. b. Vitta Havescente infra margines laterales thoracis ducta anterius abbreviata. L. thoracieus ScHUM. — Niger; disco posteriore pronoti cinna- momeo; antennis, apice capitis, vitta angusta anterius abbrevi- ata infra margines laterales et ante angulos laterales thoracis ducta, macula utrimque discoidali prostethii ante coxas, ma- eula inferiore magna acetabulorum posteriorum, limbo abdomi- nis pedibusque flavo-cinnamomeis; trochanteribus antieis subtus, linea interiore vittaque percurrente exteriore femorum anticorum nigris; tegminibus fusco-cinnamomeis, nigro-venosis. A 9. Long. 10—12 mill. i Gerris thoracica ScHuMm. Ploter. p. 46. 8. (1832). Hydrometra thoracica Fror. Rhynch. Livl. I. p. 739. 5. (1860); FızB. Eur. Hem. p. 108. 6. (1861); Dover. et Scott. Brit. Hem. p. 562. 3. (1865). In Bahusia a Professore P. F. WAHLBERG lectus. bb. Vitta flavescente, infra margines laterales thoracis sita, ab angulis lateralibus usque ad apicem continuata. L. asper F1EB. — Niger; thoracis linea longitudinali antica di- scoque maximo, apice capitis, antennis ultra medium, articulo tertio rostri pone medium, vitta angusta infra margines laterales thoraeis, vitta utrimque prostethii ante coxas, linea longitudinali exteriore acetabulornum posteriorum obsoleto, interdum defici- ente, limbo laterali abdominis pedibusque flavo-cinnamomeis; trochanteribus anticis subtus, vitta lata exteriore femorum anti- 'corum coxisque posterioribus superne nigris. 9. Long. 11 mill. Hydrometra aspera Fıes. Eur. Hem. p. 108. 8. (1861). Hydrometra lacustris var. c. ZETT. Ins. lapp. p. 282. 2. (1840). In Angermannia ad Gärdnäs et Längsele individua non- nulla legi. aa. FPronoto nigro; linea flavescente infra margines latera- les ducta ante medium interrupta. c. Femoribus anticis intus et extus vitta basin versus ab- breviata nigricante notatis; tibiis tarsisque posticis simul sumtis femoribus posticis vie brevioribus, tibüs intermediüs longitudine ceequalibus. L. lacustris Lin. — Niger; lineola longitudinali antica linea- que interrupta infra margines laterales thoracis, macula apicali laterali capitis, macula discoidali prostethii ante coxas, acetabu- lis posterioribus subtus, limbo abdominis pedibusque flavo-ceinna- . momeis; macula oblonga inferiore trochanterum anticorum vit- tisque duabus femorum anticorum nigris. A 2. Long. 8—10 mill. Schum. et Sırwillei F REI.-GESSN. 398 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1868. co". Ventre nigro. 9. Ventre disco flavo-cinnamomeo, medio nigro-vittato vel lineato. Oimex lacustris LIN. Faun. suec. p. 257. 970. (1761). Hydrometra lacustris FALL. Hem. Suee. I. p. 159. 1. (1829) indiv. minora; ZETT. Ins. lapp. p. 282. 2. (1840); FLor. Rhynch. Livl. I. p. 742. 7. (1860); Fıes. Eur. Hem. p. 109. 10. (1861); DousL. et Scott. Brit. Hem. p. 566. 5. (1865). Gerris lacustris SCcHUM. Ploter. p. 43.7. Tab.3. fig. 11. we Variat tegminibus alisque abbreviatis. Per totam Sueciam vulgaris. cc. Femoribus anticis nigris, basi vel basin versus intus late flavescentibus. L. odontogaster ZETT. — Niger; lineola antica thoracis linea- que interrupta infra margines laterales thoracis posita, vitta utrimque discoidali prostethii ante coxas, limbo angusto fere toto abdominis, coxis antieis, macula inferiore excepta, basi fe- morum anticorum, coxis posticis subtus femoribusque posticis flavescentibus, his superne infuscatis; tiblis tarsisque posticis simul sumtis tibiis intermediis longitudine »equalibus, femoribus posticis vix brevioribus. A 9. Long. 7—8% mill. &. Segmento ventrali ultimo alte bituberculato. 9. Segmento genitali primo transverso, transversim impresso. Hydrometra odontogaster ZsttT. Faun. lapp. I. p. 506. 3. (1828); Ins. lapp. p. 282. 3. (1840); Fror. Rhynch. Lil. I. p. 738. 4. (1860); F1EB. Eur. Hem. p. 109. 11. (1861). Gerris odontogaster SCHUM. Ploter. p. 36. 4. Taf. 3. fie. 8—10. (1832). Vulgaris per totam Sueciam. L. argentatus ScHUM. — Niger; lineola antica lineaque inter- rupta infra margines laterales thoracis, vittis duabus discoidali- bus prostethii, limbo antrorsum angustato et abbreviato abdo- minis, coxis antieis superne, femoribus antieis basi intus femo- ribusque posticis subtus flavescentibus; coxis posterioribus totis vel fere totis nigris, apice subtus interdum flavescentibus; tibiis tarsisque posticis ad unum femoribus postieis ’et tibiis interme- diis distinete brevioribus. &A 9. Long. 6—74 mill. | SA. Segmento ventrali ultimo tuberculis destituto. 2. Segmento genitali primo fere zeque longo ac lato, me- dio longitrorsum carinato-elevato, subtectiformi. Gerris argentata SCcHUM. Ploter. p. 49. 9. (1832). Hydrometra argentata FLor. Rhynch. Livl. I. p. 740. 6. (1860); Fızs. Eur. Hem. p. 109. 12. (1861); Dover. et ScoTt. Brit. Hem. p. 568. 6. (1865). Ad Holmiam minus frequens. 399 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1868. N:o 6. Om hydrofluoceritens rätta sammansättning. Af A. E. NORDENSKIÖLD. [Meddeladt den 10 Juni 1868.] Det med detta namn betecknade fluor-cerium-mineral fran Bastnäs grufva vid Riddarhyttan upptäcktes och undersöktes redan 1833 af HISINGER !), hvars analys såsom bekant angaf, att detsamma skulle utgöra en förening af fluorcerium med cer- oxidhydrat. Cerens vanliga följeslagare, lanthan och didym, voro dock ar 1838, da HISINGERS analys anställdes, ännu ej upptäckta, och jag ansåg derföre nödigt att förnya undersök- ningen för att fastställa ämnets formel. Såsom rätteligen alltid borde ske, bestämde jag för detta ändamål mineralets vatten- halt direkt, hvarvid det mot förmodan visade sig, att ämnet, på någon obetydlig mängd hygroskopisk fuktighet när, var vat- tenfritt. Den ansenliga, förut för vatten antagna glödgnings- förlusten, måste således utgöras af något annat flygtigt ämne, som snart genom utförliga profver visade sig vara kolsyra ?). Hvarken det i början af BERZELIUS och HISINGER använda nam- net ”basisk fluorcerium” eller det sedermera 1 åtskilliga minera- logier begagnade "hydrojluocerit”, är saledes numera användbart för detta ämne, som hvarken är vattenhaltigt eller någon ba- !) Analyser af några Svenska mineralier af W. Hısınger. K. Vet. Akad. Handl. 1838, s. 187. 2) I början förmodade jag, att det flygtiga ämnet utgjordes af fluorkisel, men Ne direkta prof visade, att den från mineralet vid glödgning bortgående gasen, då den inleddes i vatten, icke gaf någon kiselsyra eller några andra af fluorkiselns reaktioner. Deremot gaf den med barythydrat en hvit, i ättik- syra under gasutveckling löslig fällning af kolsyrad baryt. 400 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. sisk fluorförening; men då det i alla fall, såsom nedansta- ende undersökning visar, utgör ett egendomligt mineralspecies, far jag för detsamma föreslå namnet Hamartit, af grekiska or- det ducoro = begå ett misstag, dermed häntydande på den oriktiga uppfattning, som länge varit rådande, rörande ämnets sammansättning. Hamartiten bildar små vaxgula, fettglänsande, emellan kri- staller af Allanit inbäddade körtlar, hvilka ofta på ytan be- gränsas af jemna och speglande ytor. Dessa utgöras, såsom redan HISINGER anmärkte, dock icke af verkliga kristallytor, utan hafva uppkommit genom intryck af de allanitkristaller, emellan hvilka ämnet är inbäddadt. Mineralet visar dock tem- ligen tydliga genomgångar, af hvilka trenne ligga i samma zon och en är vinkelrät emot dem. Förmodligen är hamartiten der- före rhombisk och genomgangarne parallela med op, cop och «pw. Egentliga vigten = 4,93. Hardheten = 4. För blasrör afger mineralet endast spår till vatten !), blir först svartaktigt, sedan hvitgult, sprickigt och ogenomskinligt, men smälter ej. Angripes ej märkbart af soda. Löses lång- samt af borax och fosforsalt till en såsom varm rödbrun, som afsvalnad ofärgad perla. Ger för sig i glasrör föga reaktion på fluor, men deremot angripes glaset starkt, om mineralet i ett profrör sammansmältes med surt svafvelsyradt kali. Utvecklar föga kolsyra med syror, men löses äfven efter glödgning lätt af svafvelsyra, under ymnigt afgifvande af fluorvätegas. Såsom ofvanföre nämndes, antog HISINGER, att glödgnings- förlusten bestod af vatten och något fluorväte, men den utgöres i sjelfva verket nästan uteslutande af kolsyra. Om den gamla analysen rättas i enlighet dermed och om nödig rättelse an- bringas för ceroxidens reduktion till oxidul, så blir öfverens- stämmelsen med de af mig erhållna talen nästan fullständig. Vid min analys bestämdes kolsyran volumetriskt genom gasens upptagning öfver på ytan fuktadt qvicksilfver och derpå !) Detta mot den af HISINGER antagna sammansättningen stridande blåsrörs- förhållande bemärktes redan af BERZELIUS NORDENSKIÖLD, OM HYDROFLUOCERITENS RÄTTA SAMMANS. 401 skeende absorbering af kaustikt alkali. Ceroxiderna utfälldes med svafvelsyradt kali, upplöstes äter, fälldes med oxalsyra och vägdes. Ceroxiden afskildes fran lanthanoxiden som basisk svaf- velsyrad ceroxid. Mineralet innehöll hvarken fosforsyra, thor- jord eller ytterjord eller nagon anmärkningsvärd mängd didym- oxid. Fluoren eller rättare (Fe—0) bestämdes genom förlust i analysen, hvarvid den erhållna ceroxiden beräknas såsom oxidul. Analyserna gafvo: Hamartit från Bastnäs, analyserad af: HISINGER. A. E. NORDENSKIÖLD. BE ee SL / x 45,17 i SD BOET en ne ins u inc \ 28,49 SE N ren Annas a 219.00) 19,50 3) Natten .......... et, ai: ee — 1,01 Fluor-Syre........ . RE KEN FLÖRT >23) BerleyEas ee nah. „1,25 — az 100. Dessa analyser motsvaras fullständigt af formeln: Ce Fl +2 (La, Ce) 6, hvilken fordrar: Banıtlanosid...... 22... 46,15 eller Lanthanoxid .............. 46,15 Beroxidul............... ana Geröxidul sr are 28,60 TANTEN SAS LASER AIR 21,12 Konlsyraı foo RAT 20,20 ER 20,20 Elnor-syrezer 2: 9,05 TIDER og KSSS AE 8,72 100. 100. !) HIsINGER erhöll af 0.56 gr. mineral 0,424 gr. lanthan och ceroxid eller 75,71 proc.; men härifrån afgär den qvantitet syre, som ceroxidulen upptar för att bilda oxid, eller i fall mån utgår från den af mig bestämda ceroxid- mängden, 2,12 proc., således erhöll han: La, Ce = 75,71 — 2,12 = 73,59. 2) Glödgningsförlust. 3) Direkt bestämd. 1) Direkt bestämd. Hısınser erhöll af 0,56 gr. mineral 0,0558 gr. Fl. eller 9,95 proe., motsvarande 5,76 proc. (F1.—0). 5) Förlust vid analysen. 402 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Hittills har detta mineral endast blifvit funnet vid Bast- näs grufva nära Riddarhyttan, tillsammans med cerit och alla- nit, och äfven här är detta ämne sa sällsynt, att jag endast lyckats påträffa några få stuffer deraf bland den stora massa ceritstycken, jag granskat. 403 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1868. N:o 6. Om ett skelett af räf, funnet på 10—15 fots djup vid Marieberg nära Uddevalla. Af J. G. H. KingEre. [Meddeladt den 10 Juni 1868.] Kraniet företer den största likhet med dylika af Canis vul- pes. Fragmenterna tillåta följande iakttagelser. Längd från främsta delen af ossa intermaxillaria till undre randen af fora- men magnum 135 m. m.; hos Canis vulpes från Stockholms- trakten 136 m. m.; C. lagopus från Spetsbergen hemfördt af D:r MALMGREN, 117 m. m.; från förstnämnde del till proces- sus orbitalis ossis frontis 83 m. m.; hos C. vulpes 90 m. m., ©. lagopus 75. De tre bakre kindtänderna likna dem hos C. vulpes, men äro slitna och mindre. De öfriga tänderna saknas. Af kotorna förefinnas 1, 2, 4—6 hals-, 1, 2, 4—13 rygg- och 2:dra ländkotan. Atlas, största bredden 47 m. m.; hos C. vulpes 50; C. la- gopus 42 m. m. Yttre ränderna af processus transversi framåt mindre starkt convergerande än hos C. vulpes, samt till deras hela längd uppåt böjda. Epistropheus nästan alldeles lik samman kota hos C. vul- pes. Hos C. lagopus är den mycket mindre. Femte halskotan. På sidokammen emellan processus obli- qui en ut- och framåt riktad tagg, hvilken på 6:te halskotan är riktad uppåt. Dessa taggar äro ytterst små hos C. lupus. Sistnämnda kotas processus transversi hafva undra randen rak, 404 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. liksom hos €. lagopus, der sålunda den inskärning saknas, som | finnes hos C. vulpes. Pa undra ytan af samma utskott en langs- gaende kort crista, som saknas hos båda de nämnda arterna. | Lateralprocessen, motsvarande processus costalis pa ryggkotorna, stark, primatisk. i | Första ryggkotan. Spetsen pa processus spinosus utbredd, | bildar en yta, 9 m. m. bred och nästan lika bred som lång; | dess bredd hos C. lagopus 6 m. m., €. vulpes 4 m. m.; bakre’' kanten af samma utskott tjock, med en djup uppåtstigande | fåra, hvilken saknas hos både ©. lagopus och ©. vulpes. Från | de bakre processus obliqui en framatgaende crista, som slutar 1 | en fri framatriktad spets, såsom hos C. vulpes, hos hvilken dock hela cristan är svagare. Kotans hela bredd 29 m. m. | Andra ryggkotan betydligt smalare; dess bredd 23 m. m. Hos C. vulpes obetydligt smalare än första ryggkotan. Proces- sus spinosus mycket bred, framåt böjd; spetsens öfra yta oval.‘ Fjerde ryggkotan har tydliga processus accessorii och mar | millares. | De följande ryggkotornas lateralprocesser likna dem hos GC vulpes, hos hvilken de dock äro svagare, hvilket isynnerhet gäl- ler om processus accessori. Andra ländkotan. Processus transversi breda och starka,| mycket större än hos C. vulpes; processus accessoril äfven myc- ket starkare. Coste. Alla refbenen äro lika starka och breda som hos C. vulpes, men kortare. Första refbenet har en längd af 28] u NOS (CS vulpes 34 m. m. Scapula. Längd 82 m. m. hos C. vulpes 80—84, (. lago-ı pus 72. Bredden är betydlig: största vinkelräta bredden, räk- nad från bakre randen 46 m. m., vid början af benets öfre tredjedel. Hos ett specimen af C. vulpes har största bredder| natt 45 m. m. men är vanligen mindre. Öfre randen öfvergar | den främre under en jemn cirkelbåge. Fossa supraspinata upp-| till och nedtill mycket bred, med tvenne längsgaende djupa gro: par, af hvilka den bakre sträcker sig ända ifrån öfversta ran-ı KINBERG, OM SKELETTET AF EN RÄF. 405 den till collum scapule. Emellan båda dessa gropar en hög af- rundad ås. Fossa infraspinata är äfven afdelad genom en dylik ås,-som dock icke sträcker sig längre ned än till midten af benet. Inra ytan är genom fyra skarpa räta linier, radierande från collum, afdelad i fem gropar, deraf den medlersta, som ligger innan- för crista scapul&, är längst; den bakersta når ända till angulus posterior scapul&e; den främsta är kortast och går från incisura scapul& till midten af främre randen. Incisuren är betydligt vidare än hos C. lagopus och C. vulpes, hvilka hafva fossa infraspinata slät och supraspinata slät med något utåt riktad kant, under det ‚framkanten af det beskrifna exemplaret är viken inat. Det triangulära planet, som bildas af margo superior och öfversta delen af crista, är mer än dubbelt så stort som hos C. vulpes. Os humeri. Största längden räknad från apex tuberculi ma- joris 124 m. m.; hos C. vulpes 128—132, C. lagopus 110 m.m. Spina tuberculi majoris har upptill en stark, utätriktad crista. På den inra ytan nedom sulcus intertubercularis en 13 m. m. lång, låg, bred spina. Benet är lika tjockt som hos C. vulpes. Ulna. Längd 137 m. m., hos C: vulpes 140—145, C. lago- pus 134 m. m. Fovea interna olecrani djup, skroflig, baktill begränsad af en skarp crista, som går spiralformigt till margo posterior. Radius. Längd 117 m. m.; hos C. vulpes 123, C. lagopus 103 m. m.; något svagare än hos förstnämnde art. Os metacarpi tertium. Längd 48 m. m. hos C. vulpes 51 m. m. Os femoris. Längd från trochanter major 129 m. m., hos C. vulpes 130—135, C. lagopus 110. Benets tjocklek är den- samma som hos förstnämnde art. Tibia. Längd 141 m.m,, hos Ci vulpes 150—151, C. lagopus 128 m. m. Benet har samma tjocklek som hos C. vulpes. Os metatarsi tertium. Längd 64 m. m., hos C. vulpes 70, C. lagopus 60 m. m.; det är något svagare än hos den först- nämnde. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 6. 3 406 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1863. N:o 6. Äterfinnande af flaskor, utkastade i hafvet för utrö- nande af hafsströmmarnes riktning. [Meddeladt den 10 Juni 1868.] Frän Meteorologiska Institutet i Christiania har till Veten- skaps- Akademien ingått följande skrifvelse: ”Vedlagte Seddel fandtes den 2:den Mai 1868 inddrevet, i en Flaske, ved Skulöen i Aalesunds Lodsoldermanskab paa 62° 41’ Nord. Bredde og 6° 15 Öst. L&ngde fra Greenwich, og er af Indrulleringsbetjent KRAASBY i Aalesund indsendt till det _Meteorologiske Institut. Christiania 14:de Mai 1868. H. MoHn”. — Ofvanberörde sedel, som är affattad så väl på Engelska som på Franska, har följande innehåll: | | ”1867 den 19 Juli på 45° 11' nordl. latitud” och 489 46' vestl. longitud från Greenwich blefvo tjugu likadana flaskor ut- kastade i hafvet från Svenska korvetten ”Norrköping”, 1 afsigt att utröna hafsströmmarnes riktning. Den, som finner någon af dessa flaskor, torde derom sprida underrättelse så vidt om- kring som möjligt”. Enligt till Kongl. Sjöförsvars-Departementet ingångna un- derrättelser skola några af dessa flaskor blifvit återfunna vid Irlands vestra kust. nn a au En nm nn STOCKHOLM, 1868. P. A, NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. Berges Kinn ol ck Akad Färt dlindar (268 F Ofversist af Konel Vetensk Akad Förhandlingar 1868 Abu aM CC GOT SKA SANNDIOIN. Wikastawar | Bredsandsudden Lila: la, Beckrefvet Stora Ma, Beckrefvet 2 Gl AM RM UM SV Aug ee Ne lj, Fig JE —= 7 NINE, i \& Su Ma NEUN ZN Gy Ken DT u S | = N = - h | | SE Oster bo eller Skaludden. ; j ZZ 7 fö sla 2 u) j Ei. E 200 fot + m => . Ma | == NS NN En ih | Så OAS ie z < ; D ZUR = ZI nl MM 2 “7 ze 277 + Z er rs 3 5 IN Höga asen / > & fl Alig D ZZ Ann Mi. RU Mus Gh B NZ N 7) nn Höga zet varen Z N; 7 (HR Mo UU 200 fot ? TR, Gl; a] N HR HR HZ NN | | | in III] ln) nn m nn mn Lith.o.tr.h.C.C.Hö$lınd [0 RE ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. | bo ! Lgr | ND | an oo 1868. | NEO. Onsdagen den 9 September. Hr BOHEMAN redogjorde för resultaten af de af honom under nästlidne sommar utförda entomologiska forskningar i norra Småland. Hr S. LoVÉN meddelade utdrag ur bref från Hr NORDEN- SKIÖLD samt Doktorerne MALMGREN och SMITT, daterade Is- fjorden på Spetsbergen den 3 Augusti d. a. Professor STAL afgaf berättelse om den resa, som han under nästlidne sommar utfört till Danmark och Tyskland för att stu- dera Fabricianska Hemipter-arter. Sekreteraren föredrog en af Bergskonduktören L. J. IGEL- STRÖM inlemnad uppsats: ”Om kalits tillgodogörande ur fältspat.” En af Hr EDLUND inlemnad afhandling: ”Bestämning af vigtsförhållandet meilan det Svenska Skalpundet och den Franska Kilogrammen”, hvilken afhandling varit remitterad till Hrr SE- LANDER och LINDHAGEN, antogs till införande i Akademiens Handlingar. Pöljande skänker anmältes: Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Universitetet i Lund. Akademiskt tryck, 1867—1868. Acta Universitatis 1867: 1, 2. Från RB. Geographical Society i Bondon. Proceedings, Vol. 12: 1—4. 408 Från Geological Society i London. Journal, N:o 95. Från Zoological Society i London. 4 Transactions, Vol. 6: 5. Proceedings, 1867: 3. Från Museum of Practical Geology i Calcutta. Memoirs of the geological survey of India, Vol. 6: 1—2. Annual report, 11. Palaontologia Indica, Vol. 1: 4. Catalogue of Meteorites, 1867. Frän Observatoire Imp. i Paris. Annales: Mémoires, T. 1—8. » Observations, T. 1—10. 12—22. Atlas des mouvements generaux de l’atmosphere, 1864: Juin— Dec. » » orages de lannee 1865. » meteorologique, 1866. Historique des entreprises meteorologiques de l’observatoire 1854— 107, dam, 21808, AO Från Societe Geologique i Paris. Bulletin, T. 24: f. 4655. 25: N:o 12. Från Societe des Sciences Physiques & Naturelles i Bordeaux. Memoires, T. 5: 2—3, Proces-verbaux. Från K. Zoologisch Genootschap Natura Artis Magistra i Amsterdam. Jaarboekje, 1858 —68. Från Maatschappi der Wetenschappen i Haarlem. Natuurkundige Verhandelingen, D. 25. Archives Neerlandaises des Sciences exactes, &. T. 3: 1—2. Från Société Entomologique i Leiden. SNELLEN VAN VOLLENHOVEN, S. C. Essai d'une faune entomologique de l’Archipel Indo—Néerlandais, 3: 1. Från Académie Imp. des Sciences i St. Petersburg. Mémoires, T. 11: 9—18. Bulletin, T. 12: 2—5. Från Naturforschende Gesellschaft i Bern. Mittheilungen, N:o 619—6353. (Forts. å sid. 412). 409 Öfversiet af Konel. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 7. 2 - I 8 Om Kalits tillgodogörande ur fältspat. AfL. J. ICELSTRöM. [Meddeladt den 9 September 1868.] Emedan det vore af stor vigt att kunna tillgodogöra fält- spatens kali, så har man i sednare tider börjat tänka på me- thoder härför, och lärer den att glödga fältspaten med kaustik eller kolsyrad kalk försökts i England. Afven jag har försökt denna method, men funnit resultatet ganska otillfredsställande, i det att på långt när ej allt kalit kunnat utbringas. Denna me- thod är i korthet följande: man glödgar finrifven fältspat och kalkjord, eller kolsyrad kalk, tillsammans, och utlakar derefter "massan med vatten, dä kolsyradt kali öfvergår i lösningen. Detta vore ganska enkelt och billigt, men, som sagdt, sönderdelningen blifver ingalunda fullständig. Vid flusspat-tillsats skulle det gå mycket bättre (emedan fluorn aflägsnar kiselsyra); men vi hafva i Sverige mycket ondt om flusspat, och de tillgångar deraf, som jag känner, nemligen vid Yxsjö i Stora Kopparbergs län, äro väl små vid fråga om en större fabrikation. | Herr H. Saint Claire de Ville har uppgifvit att, om man smälter fältspat eller andra i syror olösliga silikater med 35 å 40 procent kolsyrad kalkjord eller motsvarande qvantitet bränd kalk, man skulle få en slagg, som löste sig i syror, och derur alkalierna med största noggrannhet kunde bestämmas. Jag har försökt denna method och funnit uppgifterna pålitliga. Jag blan- dade finrifven fältspat! och 40 procent finrifven? kalkspat till- sammans och utsatte blandningen, lagd i en större degel af jern- 1 Orthoklas, från Wermland. u. 2 Afven i groft pulver gick smältningen för sig, hvilket jag sedan fin. ; AT. LR Je K) . er br: 410 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. bleck, och denne i sin ordning insatt i en större sanddegel med lock, för elden i en vanlig klensmedja. Massan smälte utmärkt väl tillsammans till en genomskinlig, vacker (svagt jernfärgad) slagg. Pä detta sätt beredde jag mig en större qvantitet slagg (fältspatslagg), ända till 50 gramm i en enda smältning, med hvilken jag sedan kunde experimentera. För mina afsigter var det först och främst vigtigt att erfara, att intet kali (eller alkali) hade förflygtigats under smältningen, hvarföre slaggen vägdes och befanns väga precist den tillsatta fältspaten plus kalkjorden ur den tillsatta kalkspaten. Följaktligen hade ej minsta spår alkali vått förloradt under smältningen. Slaggen öfvergjöts med svaf- velsyra, något utspädd. Stark upphettning egde då rum, och en hvit massa af gips bildades ögonblickligen, så att inga osönder- delade slaggpartiklar derefter kunde skönjas. Sedermera afskiljdes lerjord och kalkjord på vanligt analytiskt sätt, och en hvit massa af svafvelsyradt kali erhölls som ändresultat. Det var vigtigt att se, om ej kalktillsatsen kunde minskas, och försökte jag med 33, 20 ända ned till 17 procent kalkspat, och fann, att den erhållna slaggen (mindre genomskinande), äfven vid dessa lägre tillsatser, var sönderdelbar med svafvelsyra, men sönderdelningen gick trögare för sig, och behöfdes slaggen i sist- nämnda fall fint pulveriseras, då den deremot vid högre kalk- tillsatts redan i stycken lätt sönderdelades. För att i stort tillgodogöra kalit ur fältspat är det otvifvel- aktigt den billigaste och säkraste methoden att nedsmälta den med litet kalktillsats och sedan behandla slaggen med svafvel- syra. Då får man en massa, som innehåller svafvelsyradt kali, och är således inne pa den vanliga soda-berednings-methoden. ' Sverige importerar årligen för omkring 30,000 R:dr pottaska, hvilket kunde undvikas, om man tillgodogör den öfverallt tillfin- nandes inhemska fältspaten på ofvannämnda sätt, och har jag sehgräknat, att tillverkningspriset per centner kolsyradt kali efter method ej blifver högt, synnerligast om man tager i be- IGELSTRÖM, OM KALITS TILLGODOGÖRANDE UR FÄLTSPAT. 411 traktande, att vid några Svenska jerngrufvor finnes fältspat att få för nästan intet å varpen. | För det Svenska landtbruket blefve tillverkningen af kol- syradt kali ej ovigtig, emedan biprodukter dervid fölle, tjenliga att påföra jorden. Fältspatsslaggen sjelf måste vara en produkt, som är ganska tjenlig för åkerjorden, och om upphettningen af fältspat och kalksten ej drifves till smältning, så erhålles en pulverformig produkt, som skall verka såsom aska. Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. ; (Forts. från sid. 408). Från Naturforschende Gesellschaft i Danzig. Schriften, Bd. 2: 1. Frän Schweizerische Naturforschende Gesellschaft. Verhandlungen, 51. Från Societe Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne. Bulletin, N:o 57—58. Från K. Universitetet i Cristiania. Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, Bd. 15: 3—4. Statistisk Arbog for Norge, H. 2. Keyser, R. Samlede Afhandlinger. dl. 1. Från Videnskabs-Selskabet i Christiania. Forhandlinger, 1867. Från Depöt de la Guerre i Bruxelles. Triangulation du royaume de la Belgique, Partie 1: L. 2—3. Brux. 1867. 4:0. Från Ferdinandeum für Tirol und Vorarlberg i Innsbruck. Zeitschrift, H. 13. Från K. Physikalisch-Ökonomische Gesellschaft i Königsberg. Schriften, Jahrg. 8: 1—2. BERENDT, G. Geologische Karte der Provinz Preussen, Sect. 3, 6. Från K. Akademie der Wissenschaften i München. Denkschriften, Bd. 38: 3. 42: 2. Sitzungsberichte, 1868. Bd. 1: 1—2. Almanach, 1867. Reden von Brunn, Vogel, Voit. Från K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften i Prag. Abhandlungen. 6:e Folge Bd. 1. Sitzungsberichte, 1867. Från K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Jahrbuch, Bd. 18: 1—2. Verhandlungen, 1868: 1—10. 413 Från Department of Agriculture i Washington. Report, 1866. Monthly reports 1866, 1867. Från Superintendent of the Coast Survey i Washington. Report 1863—1865. Från Naval Observatory i Washington. Astronomical and meteorological observations, 1865. Frän Secretary of the War i Washington. WILLIAMSON, S. W. On the use of the barometer on surveys and reconnaisances. Newyork 1868. 4:o. Frän American Association for the Advancement of Science. Proceedings, Meeting 15. Från Smithsonian Institution i Washington. Smithsonian Contributions to Knowledge, Vol. 15. Report. 1866. Fotografiska porträtter af Indianer. 137 st. 4:0o. Från National Academy of Sciences i Washington. Annual, 1865, 1866. Från American Academy of Arts and Sciences i Boston. _Memoirs, Vol. 9: 1. Proceedings, Vol. 7: 24—43. Frän Boston Society of Natural History i Boston. Memoirs, Vol. 1: 3. Proceedings, Vol. 11: 7—31. Annual, 1. Condition and doings of the Society, 1867, 1868. Frän Museum of Comparative Zoology i Cambridge. Report 1867. Bulletin, 5—6. ' Från Chicago Academy of Sciences i Chicago. Transactions, Vol. 1: 1. 414 Från Ohio State Board of Agriculture i Columbus. | Report, 21. ; | Från California Academy "of Sciences i San Francisco. | Memoirs, Vol. 1: 2. Från Academy of Science i St. Louis. Transactions, Vol. 2: 3. | Från Lyceum of Natural History i New-York. Annals, Vol. 8: 15—17. Från Academy of Natural Sciences i Philadelphia. Journal, Vol. 6: 2. Proceedings, 1867: 1—4. Från American Philosophical Society i Philadelphia. Proceedings, N:o 77. Frän Essex Institute i Salem. Proceedings, Vol. 4: 5—6. The American Naturalist, Vol. 2: 1—3. Frän Canudian Institute i Toronto. Canadian Journal, N:o 62—65. Från Utgifvarne. The American Journal of Science and Arts, N:o 130—-135. Från Hr Landshöfdingen, m. m. 8. P. Bergman. PETTERSON, C. A. Astronomiska observationer i Norrbottens län 1859, 1860, 1862 samt i Lule och Pite Lappmarker 1861. 4 häften. Hss. | Från Hr Boheman. Transactions of the Entomological Society of London, Vol. 3: 5, | 4: 4—35, 9: 8; 1868: 1—2. | Från Hr Lilliehöök. SIDÉN, H. A. R. Anteckningar öfver Gotska Sandön under sex års | vistande på stället, 1860—1865. Hess. | Från H. Exec. Hr Grefve L. Manderström. Bulletin de la Société Imp. d’Acelimatation, 124 livraisons. 415 Från Förjattarne. LINDBERG, S. O. Observationes de Mniaceis Europsis. Hfors 1868. 8:0 samt fyra småskrifter. SzLan, Tu. Ofversigt af Finlands botaniska litteratur. Hfors. 8:0. Szran, E. L. & Tu. Flora Fennica. Hfors. 1866. 8:o. BRANDT, J. F. Symbole Sirenologice, F. 2—3 Petrop. 1861 —68. 4:0. CHiILpPs, W. The Public Ledger building. Philadelphia 1868. 8:0. Ha1pDInGer, W. Zur Erinnerung an Ferd. v. Thinnefeld. Wien 1868. 8:0. Kıng, A. F. A. On the ligation of the funis. Wash. 1867. 8:o. MURCHISON, R. J. Address at the anniversary meeting of the R. Geographical Society 1868. Lond. 1868. 8:0. PACKARD, A. S. Revision of the fossorial Hymenoptera of North America. 1. Philad. 1867. 8:o. Peters, W. ©. H. Naturwissenschaftliche Reise nach Mossambique. Zoologie, 4. REGNAULT, V. Memoire sur la vitesse de, propagation des ondes dans les milieux gazeux. Par. 1868. 4o. | SCHYANOFF, A. Essai sur la metaphysique des forces inherentes å lVessenee de la matiere. 2:e Ed. Memoire 1—2. Kiew 1868. 8:0. WETHERILL, C. M. Experiments on Itacolumite. New Haven 1867. 8:0. Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Zoologiska afdelningen. Ar Hr E. Holmgren. En Hypudz@us ampnibius med skadad hudväxt. Af Hofpredikanten Ponten. ltt ägg af Psittacus moluccensis. Af Ofverjägaren L. Söderhjelm. En Pica europzea, albinos varietet. Af Inspektoren Wieslander. En ung Podiceps cristatus. 416 Af Hr @. Kolthoj. 2 Ex. af Tiinga platyrhyncha från Dalsland. Af Nämdeman ‘Jon Andersson. En Tetrao tetrix, albinos-varietet. Mineralogiska afdelningen. Af Prof. Blomstrand i Lund. En fullständig svit af de nya och intressanta mineralier, som Hr Blomstrand upptäckt vid Westanä. 0 wahr ER SOON d JE. Ett vackert stycke Aftonit från Gärdsjön. ÖFVERSIGT AF KONGL VETENSKAPS-AKADEMNIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 25. 1868. ES Onsdagen den 14 Oktober. Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens inländske ledamot General-Löjtnanten m. m. CARL AKRELL med döden afgatt. Från Kongl. Sjöförsvars-Departementet hade inkommit tva meteorologiska dagböcker, förda ombord på ängfregatten Vana- dis och ångkorvetten Gefle under dessa fartygs expeditioner till aflägsnare farvatten. Hr S. LOVÉN föredrog en af Läroverks-Adjunkten G. LIND- STRÖM i Visby insänd afhandling: ”Om tvänne nya öfversiluri- ska koraller från Gotland” "; redogjorde för den af Prof. OTTO TORELL gjorda vigtiga upptäckten af monocotyledona växter i den Cambriska formationens äldsta lager, och förevisade exem- plar deraf, som blifvit samlade vid Lugnås i Vestergötland af D:r J. LINNARSSON; samt meddelade ett bref från Akademiens Letterstedtske stipendiat Docenten P. T. CLEVE, dateradt Mont- real i Kanada den 11 September d. å., äfvensom ett bref från Löjtnant H. ANNERSTEDT, dateradt Yokohama i Japan den 5 sistl. Augusti, innehållande underrättelse, att Hr ANNERSTEDT lyckats för Riksmuseum förvärfva ett någorlunda fullständigt exemplar af Hyalonema japonicum, öfver hvars mycket omtvi- stade byggnad Hr LovEn gjorde en framställning. Hr ANDERSSON yttrade sig om ett af Studeranden J. HAM- MARGREN lemnadt meddelande om förmodad upptäckt af Pinus cembra 1 Vermland, samt förevisade och förklarade åtskilliga under sistförflutne sommar iakttagna växtmissbildningar. 418 Hr EDLUND meddelade en redogörelse för det den 30 sistl. Januari i Polen inträffade meteorstensfallet, och förevisade en vid detta tillfälle funnen meteorsten, som blifvit till Riksmuseum | förärad. Hr TH. FRIES lemnade en utförlig öfversigt af de hufvud- sakliga vetenskapliga resultater, som hitintills vunnits genom | innevarande års expedition till norra polarhafvet, hvarifrån han jemte några andra af expeditionens medlemmar nyligen till fäderneslandet återkommit. | Sekreteraren öfverlemnade en af Professor J. G. H. KIN- | BERG insänd uppsats: ”Om andra halskotans uppkomst genom | sammansmältning af två kotor”. En af Professor ©. STÅL inlemnad afhandling: ”Fabrician- ske Hemipterarter, granskade och beskrifna efter de i Köpen-: hamn och Kiel förvarade typexemplaren”, hvilken afhandling| varit remitterad till Hrr BOHEMAN och FÄHRZUS, antogs till införande i Akademiens Handlingar. Följande skänker anmältes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Storbritanniska Regeringen. CLARKE, A. R. Determination of the position of Feaghmain and Haverfordwest. Lond. 1867. 4:0. Från K. Franska Regeringen. Annales des mines, 1866: 4. 1867: 4—6. 1868: 1. Recueil de rapports sur les progres des lettres et des sciences en, France, 7 vols. | Från K. Vetenskaps-Societeten i Upsala. Nova Acta. Series 3. Vol. 6: 2. Från K. Universitetet i Helsingfors. Akademiskt tryck 1867/68. Från Societe R. des Sciences i Liege. Mémoires. 22:e Serie, T. 2. - (Forts. å sid. 449). 419 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 8. Om tvenne nya öfversiluriska koraller från Gotland. Af G. LINDSTRÖM. [Meddeladt den 14 Oktober 1868]. Patl-avl. I. Af alla de slägten, som inom: Anthozoa perforata bilda familjen Eupsammid&, är intet kändt före kritformationen. En sådan Eupsammid förekommer dock ytterst allmän 1 de äldsta lagren af Gotlands Silurformation, de, hvilka sträcka sig från Hallshuk längsmed hela nordvestkusten af ön ända till Gni- svärd i Tofta. Vanligtvis hittar man enkla polyparier, men af några exemplar ser man, att detta slägte äfven fortplantat sig enom sidoknoppning. Hvarje särskildt polyparium har en långt tdragen konisk form, som småningom vidgar sig uppåt. Poly- pariet har varit fästadt medelst en bas af breda, haklika ut- kott, som under första tillväxtstadiet utgå från kalken. Dennas brädd viker nemligen då ut sig i ett nedgående hak, hvilket ftast på sin yttre sida omklädes med ett tunnt epitheklager. essa förlängningar af kalkens brädd, hvilka vanligtvis alla utga ran samma sida, fortfara äfven sedan polypariet börjat växa rakt upp, fritt från sitt första stöd. En ny funktion synes da illkomma dem, i stället för den ursprungliga, stödjande. Knop- ar utskjuta ur dem, vanligtvis i rät vinkel mot moderpolypa- iets hufvudaxel. På ett ovanligt stort exemplar utgå sålunda j mindre än nio smärre knoppar, alla ofvan hvarandra på amma sida af moderpolypariet. De enda afbrott, som visa sig dettas regelbundna tillväxt, uppkomma vid dessa knoppbild- ningar, eljest fortsätta septas yttre kanter oafbrutet. Knoppar 420 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. uppstä äfven omedelbart ur moderpolypariets massa utan dylika. nedvikningar. En tunn, ofullständig och bältlikt ordnad epitheka täcker här och der polypariet& yta, och är svagt rynkad af på längden gående veck, bildade af de utskjutande septalkanterna. Epithekans anordning liknar mycket den hos de vida yngre u Balanophyllierna. Polypariets hufvudmassa är en pipig bildning af knutiga skleriter med smala föreningsgrenar, hvilka sinsemellan lemn: | ofyllda öppningar och derigenom åstadkomma denna struktur, som är sa egendomlig för Anthozoa perforata. Septa äro tal-ı rika, i ett exemplar af 26 mm:s tvärmätt 140, sinsemellan | mycket ofullständigt förenade genom spridda interseptalbildningar| eller dissepimenter, bestaende i korta, smala och spetsiga ut-' skott fran de med oregelbundna hal genomborrade septalväg- garne. I periferien af polypariet sitta septa sa tätt hopträneda,, att det emellan dem icke gifves något mellanrum fylldt med den bildning, som vanligen kallas mur (muraille Epw. & EL). En helt annan förening af septa än genom dissepimenter, är den som uppkommer deraf, att septa af en sednare ordning sam- manstöta med de äldre, och liksom uppgå i dem, en anordning som är så tydligt stjernformigt utbildad hos de i yngre forma- tioner och i nutiden förekommande Balanophyllie, Dendro-) phyllie m. fl. Denna septalanordning saknas ej heller hos andra/ fossila korallordningar, såsom inom Anthozoa rugosa hos Metrio- phyllum siluriense M’Coy. Jag har hos den ifrågavarande arten icke kunnat upptäcka några särskilda, tydligt utpräglade septal-| ordningar. På sin inre kant i polypariets midtelaxel upplösas, septa i ett virrvarr af taggiga och greniga, hvarandra genom-N flätande skleriter, hvilka bilda en särdeles vacker columella med convex topp och intagande vidpass 3 af kalkens rymd. Den öfversta randen af septa i kalken är oregelbundet fintaggig. Likheten i epithekalbildningen med Balanophyllia och en# ung Dendrophyllia, som ännu icke börjat knoppa, är påfallande. Columellarbildningen öfverensstämmer likaledes med den hos Eupsammiderna vanliga. Mest liknar dock det nya slägtet en LINDSTRÖM, OM TVENNE NYA ÖFVERSILURISKA KORALLER. 421 Coenopsammia, har såsom detta de yngre septa obetydligt sam— manväxande med de äldre, och likaledes sidoknoppning. Egen- domligt för den siluriska formen är knopparnes läge på endast en sida af polypariet, äfvensom dessa knoppars uppkomstsätt. CALOSTYLIS nov. gen. (zaAög, pulcher, ozvAis columella). Polyparium compositum, gemmatio uniserialis, lateralis, septa numerosissima, interdum inter se coalescentia, columella trabecularis,. epitheca incompleta. > Calostylis eribraria n. sp. Polyparium ceylindrato-conicum, primo hamis vel alis basalibus affıxum, dein liberum; murus nullus, epitheca tenuis, incompleta, zonis disjunctis ordinata, glabra. Septa ad 140, tenuia, inordinate perforata, margine superiore lacinioso, margine interiore columellam trabecularem formante. Columella lata, superficie convexa. Dissepimenta pauca, acuminata et curva. Gemma serie unilaterali erescentes. Longitudo exemplaris maximi, sed manci 135 mm., latitudo calycis 34 mm. Longitudo exemplaris completi 92 mm., calyx 33 mm. Ad Visby frequenter reperta. 2. I en uppsats öfver några ”Zoantharia rugosa” beskref jag ett operkulum, som med någon tvekan förmodades tillhöra en der likaledes beskrifven korall, Hallia calceoloides. Att denna tvekan var fullt berättigad, visar sig nu, sedan jag lyckats finna fiera exemplar af en helt annan korall af en ny art, på hvilka detta lock ännu är qvarsittande i sitt ursprungliga läge och till hvilka det således otvifvelaktigt hört. Denna korall kan svår- ligen ställas utom slägtet Cystiphyllum, inom hvilket jag har anledning antaga förekomsten af andra, större, operkelbärande arter. Cystiphyllum prismaticum n. sp. Varietates dus, quarum una in strato antiquissimo Gotlandise solummodo reperta, altera in strato illi superposito. Varietas anti- quior brevis, lata, pyramidalis, costis magnis, radieibus perpaueis vel nullis, septo primario prominente, fossula septali profunda. Longi- tudo polyparii 31 mm., latitudo calyeis 20 mm. Recentior elongata, angusta, eylindrato-quadrilatera, angulis lateralibus obtusis, strise sep-- ') Öfversigt af Vet. Akad:s Förhandl. 1865 sid. 288, pl. 31, figg. 12—13. 422 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. tales plerumque incontinuzx, e dentieulis acuminatis composite, fun- dus calyeis, ut etiam latera, vesiculis diametro 2—3 mm. indutus. Polyparium apice propter appendices radieiformes affıxum. Structura polyparıi intima vesiculosa stratis infundibuliformibus disposita. Oper- culum deceiduum triquetrum, in superficie interiore lineis 5—7 ele- vatis filifformibus. Longitudo polyparii 104 mm., diameter calycis 19 mm. Det är ganska anmärkningsvärdt att den allmännaste for- men af detta Cystiphyllum, den i mellersta Visby-lagret, i det närmast äldre lagret (det pa Gotland äldsta, till sina fossi- lier med Dalarnes öfversta kalksten och det engelska Llando- very eller djupaste Wenlock beslägtadt) företrädes af en varie- tet, som väl är mycket egendomlig, men hvilken jag dock icke kan såsom art skilja från den förstnämnde. Detta är fullkom- ligt analogt med förhållandet hos Goniophyllum pyramidale, hvilket i nämnda äldsta lager endast och allenast visar sig i en mycket bred och låg form, såsom varietet mycket väl skild från den i närmaste yngre lager förekommande varieteten 1). Den äldre varieteten af Cystiph. prismaticum är kort, bred, nästan pyramidalisk, med de s. k. coste breda och tydliga, äfvensom ett stort primärseptum och med tydligare septalgrop än den yngre. Denna, som är vida allmännare, igenkänues lätt från andra närstående och samtidiga arter (Cystiph. cylindricum LONSDALE) genom sin långsträckta, nästan fyrsidiga pelarform. hvilken är ett mellanting emellan cylinder och fyrsidigt prisma. Tvärgenomskärningen eller kalkmynningens form är således van- ligen qvadratisk med mycket afrundade hörn. Septa besta ar mycket osammanhängande, små, spetsiga (stundom ferspetsiga) taggar, under och äfven öfver hvilka de ett par millimeter vida blasorna uppskjuta. En stark utveckling af de senare verkar ') Den äldre varieteten är afbildad i M. Epwarvs & Hamt Polypiers fossiles. pl. 2, fir. 4, hennes operkulum i Öfv. Vet. Akad:s Förhandl. 1865, pl. 30, fige. 6 & 7. Den Gon. pyramidale, som Horr omtalar i Geol. Magazine 1866, sid. 431, från Malvern, torde äfven höra till denna varietet. Figurer på den yngre varieteten finnas i HISINGER Lethaea Sueeica, pl. 28, f. 12, i Öfv. Vet. Akad:s Förhandl. 1865, pl. 30, figg. 1—5, 8—9, i Geol. Magazine 1866, sid. 283. Denna varietet är möjligen identisk med Gonioph. Fletcheri E. & H. British Fossil Corals, pl. 68, fig. 3. LINDSTROM, OM TVENNE NYA ÖFVERSILURISKA KORALLER. 423 hämmande på utvecklingen af de förra. Septa bli små eller för- svinna i samma mon som bläsorna tilltaga i storlek och mängd, och framträda äter tydligare, när blåsorna äro mindre, stundom så att ett mycket stort primärseptum, motsvaradt af sin septal- grop, synes. Blåsorna äro väl till sin rätta natur en stegrad dissepimentalbildning, som understundom fullkomligt förträngt septa!). Detta vexelförhällande emellan septa och dissepimenta är mycket ombytligt, så att endast stora sviter af exemplar kunnat öfvertyga mig om att polyparier med kalken nästan helt och hållet blåsfylld, i saknad af alla spår af septa, blott äro en ytterlighet af den normala formen, der både septa, ehuru ofull- komliga, och blåsor äro till finnandes. En slipad längdgenomskärning af polypariet visar ytterst ett nätformigt, tunnt lager af de smala septa, som korsas af dissepimentalbläsorna, och hela den inre hufvudmassan består af strutformigt i hvarandra liggande lager af blåsor. På åtskilliga exemplar utskjuta knoppar djupt från ena sidan af kalken, en knopp i hvarje, men inga större samman- satta polyparier hafva anträffats. Det märkligaste hos denna korall är dess operkulum. Mycket står ej att tillägga till den beskrifning, som jag förut (1. c.) gifvit. Jag har funnit tre polyparier med fullständigt lock fast- sittande på sin plats och dessutom flera andra exemplar med fragmenter eller spår af lock. Operkulum har alltid suttit fä- stadt vid den sida af polypariet, på hvilken detta hvilat under sin första tillväxt eller bottensidan. Man kan skilja emellan regelbundna lock af tre slag. Åt- skilliga hafva på yttre sidan flera koncentriska tillväxtlinier och bestå af flera lager. Andra åter äro ytterst tunna i förhållande ?) Man kan i allmänhet hos Rugoserna urskilja tre omfattande typer, en med dissepimentalstrukturen företrädesvis utbildad (Cystiphyllerna, Calceola, Rhizo- phyllum, Omphyma m. fl.), en annan med stark, ofta ensam septalbildning, såsom hos Cyathaxonia, hos vissa arter som hittills räknats till Zaphrentis, hos Metriophyllum, samt en tredje, der både septal- och dissepimental- systemerna äro likformigt utvecklade (Cyathophyllum m. fl.). Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 8. 2 424 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. till sin ytvidd, bestå af ett enda tunnt fjäll och visa på yttre | sidan en slät och jemn yta eller endast en eller ett par till- växtringar. Ett sådant lock håller 7 mm. längsmed basalkanten, | 5 mm. från denna kant till spetsen af locket, och är 1 tjocklek | högst 0,5 mm., under det ett lock, hörande till det förra slaget, | är nära 2 mm. tjockt med en lika stor ytvidd som det tunna. Det är just lock af detta tunna, fjällika slag, hvilka visa, att polypen flera gånger fällt och nybildat, samt ånyo fällt sitt lock. Deras ytvidd ådagalägger, att de blifvit bildade när poly- pen uppnått ett mera framskridet tillväxtstadium och således sedan han förlorat ett föregående lock, deras tunnhet och sak- nad af tillväxtringar bevisar åter, att de icke länge varit fästade vid polypen, utan snart åter blifvit fällda. Locken åter af det förstnämnda slaget måste deremot en längre tid hafva fortfarit i organiskt samband med den kroppsflik, som bildade dem. Det gifves ännu ett slags lock, som vunnit sin största tillväxt icke i ytvidd, utan i tjocklek: de bestå af flera på hvarandra lig- gande lager af samma omfang. De hafva saledes länge varit i lefvande förening med polypen, utan att vidgas i omfång. Ett sådant har 5 mm. vid basallinien, 4 mm. från denna till spetsen samt 2 mm. 1 tjocklek. Utom det att de gamla locken, såsom vi sett, stundom blifvit qvarsittande i den kring dem nybildade polyparieväggen, har deras fällning ibland varit mycket ofullständig eller försig- gått så att säga till hälften. Det finnes nemligen lock, som mot sin spets äro klufna på det sätt, att det innersta eller yngsta tunna lagret till sin öfra hälft är starkt inåt böjdt eller | fritt från all beröring med de yttre och äldre lagren, samt en- dast mot basen sammanhängande med dessa. Den operkelbil- dande kroppsfliken tyckes således delvis hafva lösgjort sig från sitt gamla operkulum och vändt sig inåt, samt bildat ett till hälften sjelfständigt, nytt lock. Jemförelsen af lockets form med kalkmynningens erbjuder de mest öfverraskande olikheter. Kalkmynningen är, såsom nämndt, vanligen qvadratisk med afrundade hörn och af minst ER LINDSTRÖM, OM TVENNE NYA ÖFVERSILURISKA KORALLER. 425 dubbelt sa stort omfäng som det trekantiga lock, hvilket sitter fästadt utefter hela bredden af bottensidans kant. Locket är i ett fall 6 mm. från spetsen till motstående punkt af basallinien, under det att mynningen, vid hvilken det är fästadt, från sin brädd vid lockets fästepunkt till motstående brädd håller 13 mm. Detta lock har således icke, i likhet med hvad som är: händelsen hos Calceola sandalina, C. tennesseensis och Rhizo- phyllum gotlandicum, förmått täcka polypariets mynning, när polypariet börjat växa vertikalt och fritt från sin ursprungliga, liggande ställning, samt antaga den vidgade, fyrsidiga formen. Under sin första utväxt är nemligen denna korall, i likhet med så många andra, fästad vid främmande föremål, icke blott me- delst rötter, utan med hela bottensidan liksom fastlödd. Eme- dan mynningsformen under denna tid är triangulär, tviflar jag icke att locket då förmått täcka mynningen. Men under poly- pariets fortskridande tillväxt har operkulum icke utvecklats i samma mon som mynningen, utan endast långsamt utbildats i den triangulära form det från. början egde, liksom förblifvit stannande på sitt första stadium, eller med ett ord sjunkit till- baka till ett rudimentärt organ, hvars funktion upphört. För- hållandet är fullkomligt enahanda hos Gonioph. pyramidale, der hvarken lockets form eller storlek står i öfverensstämmelse med kalkmynningens. Båda dessa arter dela dessutom den likheten, att locket tidvis blifvit fäldt, eller qvarsittande fastvuxet, vid de tillväxtperioder, då djuret hopträngt sitt kroppsomfång och börjat bilda en trängre kalk inom den gamla. De qvarsittande locken ligga nemligen alla innanför sådana falsar eller skarpt utstående tillväxtlinier, som beteckna dessa afbrott i tillväxten. Ehuru närvaron ‚af ett operkulum ännu synes hindra sam- manförandet af en del af Anthozoa rugosa med nutidens ko- raller, är det dock sannolikt, att de äro mycket närmare be- slägtade med dessa sednare än jag i min förra uppsats antagit. Den vigtigaste egendomligheten hos Rugoserna — vida vigtigare än septalanordningen efter fyra primärsepta, hvilken dels sakras eller är omöjlig att hos de flesta utfinna, och dels äfven till- 426 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. kommer koraller af ordningen Anthozoa aporosa!) — är före- komsten af den s. k. septalgropen. Hos flertalet visar den sig som en lucka eller ett afbrott i septalkransen, d. v. s. att inga | eller obetydligt utvecklade septa förefinnas midt emot det stör= sta primärseptum, det som utgår antingen från den vägg, mot hvilken polypariet någon längre eller kortare tid varit hvilande eller ock hos nägra fa slägten fran den motsatta väggen. Hos de slägten, der, såsom hos Cystiphyllum, Goniophyllum, Rhizo- phyllum m. f., septa na en obetydlig utbildning, märkes detta afbrott såsom en fördjupning i kalkens botten, hvilken af M. EDWARDS företrädesvis blifvit kallad ”fosse septale.” Nu hafva HAIME och STEENSTRUP bland Anthozoa malacodermata beskrifvit tvenne slägten, den förre Cerianthus ?), den sednare Spheno- pus®), hos hvilka anordningen af mesenteriallamellerna starkt erinrar om läget af septa hos A. rugosa, hos Sphenopus i så hög grad, att om man föreställer sig ett polyparium bildadt af hans mesenteriallameller och ytterhud, skulle det ej komma att förete större afvikelser från vissa Siluriska Zaphrentis-arters, än att man funne sig påkallad att uppställa dem i hvarandras närhet: I figurerna 7 & 8 har en kopia af STEENSTRUPS genomskärning af Sphenopus blifvit sammanställd till jemförelse med en got- ländsk Zaphrentis. I det hela taget torde väl också, sasom äfven HAIME (l. c.) uttryckligen säger, hela ordningen Anthozoa malacodermata EDW. & H. vara alltför artificiel, da de flesta slägtena blifvit uppställda nästan endast pa grund af yttre ka- 1) Duncan British Foss. Corals (Publications of Pal. Soc. 1867), pl. 15, fig. 1—4, p. 61, Montlivaltia radiata Duncan från Lower Lias. I förbigående får jag här blott nämna, att hos de flesta Rugoser, som jag lyckats få i mycket små exemplar (1 mm.), synes i början endast ett enda septum, det som med skäl kan kallas primärseptum, beläget på polypariets bottensida. Huruvida sedan ytterligare tre tillkomma, så att antalet blir fyra innan flera bildas, är ovisst. ?) Annales d. Sc. Nat. 1854, Tome I, p. 386. 3) Oversigt af Vidensk. Selskabs Forhandl. 1856, p. 37. DELLE CHIAJE har ; Ft äfven i sitt berömda arbete Deserizione degli animali invertebrati della Si > iR Tomo IV, pl. 34, fig. 21 aftecknat Cerianther med afbrott i septal- LINDSTRÖM, OM TVENNE NYA ÖFVERSILURISKA KORALLER. 427 rakterer och blott ett högst ringa antal arter blifvit undersökta till de vigtiga inre delar, hvilka just äro de mest utmärkande för hela denna klass af Coelenteraternas stora afdelning !). Det får ej heller förglömmas, att DUNCAN beskrifvit några Conosmilier från Australien, hvilka hos sig förena karakterer både af de pal&eozoiska Rugoserna och af Aporoser. Så har C. striata sina s. k. cost& bildade såsom hos Rugoserna. Om man nu ock tror sig kunna skönja antydningar till verkliga homologier i septal- och lamellaranordningen hos Rugo- serna samt Cerianthus och Sphenopus, är det likväl för närva- rande omöjligt att kunna uppvisa någon bland de lefvande, som ger någon vink om operkularbildningens betydelse. Man skulle kunna föreställa sig den del af polypen, som afsöndrat operku- lum, såsom en bred, muskulös hudflik, belägen vid den s. k. bottensidan, just i polypariets kant och utanför tentakelkransen, hvilken man väl i likhet med förhållandet hos de nu lefvande kan autaga hafva varit belägen öfver interseptalrummen. Sannolikt är äfven att nämnde flik på sin inre sida varit försedd med tentakel- lika utskott, atminstone tyda locken hos Calceola sandalina och Gonioph. pyramidale derpå. Hittills har icke någon lefvande art blifvit upptäckt med en dylik sidobildning utanför tentaklerna. Endast hos slägtet Peachia GossE ?) finnes en hudfik eller läpp innanför tentakelkransen vid ena sidan af munöppningen och till en del omslutande densamma. Hos en art (P. hastata) upplöses denna flik mot öfre brädden i tentakellika papiller och hos en annan (P. undata) är denna flik odelad, nästan helbräd- dad. Slutligen torde få erinras om ett till sin rätta natur dun- kelt organ hos Minyas coerulea, kortligen beskrifvet af LESUEUR ?) under namn af ”air-bladder-disc”, hvilket visserligen icke till sitt läge, men till sin form har en viss likhet med ett operkulum. 1 I Allgem. Morphologie, II, sid. LIV skiljer HacKEL Cerianthus från Acti- niaria och ställer honom närmast Anthozoa rugosa. ?) Linnean Transactions, Vol. XXI, p. 267. GossE British Sea-Anemones, p. 234. ?) Journal of the Academy of Nat. Sciences of Philadelphia 1817, Vol. I, part. I, sid. 180. 428 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Förklaring öfver figurerna. Tafl. VI. Calostylis cribraria LINDSTR. fig. 1. Kalken ofvanifrän, förstorad. » 2. Ett klufvet polyparium, septernas inra sida, förstoradt. » 3. Polyparium frän sidan. Cystiphyllum prismaticum LINDSTR. 4. Polyparium från bottensidan med qvarsittande lock. » 5. Locket utifrån. 6. Kalkmynningen ofvanifrän. » 7. Sphenopus marsupialis GMEL. tvärgenomskärning, kopia efter fig. 2 1 STEENSTRUPS afhandling om arten, i Overs. Vidensk. Selskabs Forhandl. 1856. » 8. Zaphrentis? conulus n. sp., Gotland, tvärgenomskärnine. Tvärgenomskärning af Zaphrentis? conulus n. sp., naturtrognare än fig. 5 tafl. VI. 429 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 8. Om andra halskotans uppkomst genom samman- smältning af två kotor. Af J. G. H. KInBERG. [Meddeladt den 14 Oktober 1868.] Vid anställda undersökningar om skelettets uppkomst och utveckling hafva vi funnit de stora olikheterna hos de ytor, a hvilka tillväxten mot de olika förbeningspunkterna eger rum, sa väl hos olika suturer, som hos olika djur och åldrar, förtjena särskild uppmärksamhet. Motsvarande olikheter finnas äfven hos de ytor på epiphyserna, hvilka äro riktade mot den yta, med hvilken den är ämnad att sammansmälta. Vi hoppas snart kunna framställa resultaterna af dessa undersökningar, men hafva velat förutskicka denna lilla afhandling rörande utvecklingen af epi- stropheus, då denna verteber icke endast har en egendomlig byggnad, utan äfven till sin utveckling företer förhållanden, som, oaktadt de, såsom vi tro oss kunna visa, icke stå isolerade, dock synas vara af största intresse. Då det är nödigt, att i detalj framställa det vigtigaste af hvad vi rörande ämnet funnit hos olika djur, kan antalet af de anförda exemplen anses nog ringa, och detta med skäl. Men vi torde dervid fa påpeka den stora svårighet, som möter anskaf- fande af lämpligt material för undersökning, då dertill fordras djur af vissa åldrar, och skeletter uppställda i museer endast sällan kunna användas för ifrågavarande ändamål. Det må väcka mindre förvåning, att vi hafva brist på dylik materiel, då till och med män sådana som NATHUSIUS !) klagat öfver svarigheten att erhålla sådan. 1) Vorstudien für Geschichte und Zucht der Hausthiere zunächst am Schweine- schädel. Berlin 1864, pag. V. 430 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Emellertid torde hvad vi ega att tillgå !) dock vara nagor- | lunda tillräckligt, för att bekräfta det hufvudsakliga af hvad vi önskat framställa, och att visa’den stora öfverensstämmelsen ati utvecklingen af epistropheus hos olika däggdjur. ' För framställningar af ifrågavarande art har det varit nöd- vändigt, att något utvidga terminologien. Vi hafva dervid sträf- vat, att göra den lika användbar för mennisko- som för djur- anatomien, och nödgas redan här förklara, hvad som för det föl" jande är nödigt, äfvensom att kasta en hastig blick på utveck lingen af däggdjurens vertebrer i allmänhet. Om man afräknar den förbeningspunkt, som stundom upp- kommer i det brosk, hvilket ligger på processus spinosus, upp= komma kotorna i allmänhet hos däggdjuren genom sammanväx- ning af fem benstycken: en basaldel, två lateraldelar och två epiphyser. Af dessa ligger den ena, hufvudepiphy- | sen, på den yta af corpus, som är riktad mot hufvudet, hvilken | yta vi kalla hufvudyta; den andra kallas caudalepiphys, | hvilken ligger på caudalytan, eller den yta, som är riktad | mot svansspetsen. 4 Hos det fullvuxna djuret ätskiljas pa kotorna i allmänhet corpus och arcus, och man har allmänt antagit kotorna upp- | komma af trenne stycken, deraf ett var corpus, och att arcus | uppkom af tvenne sidodelar. Hos fostret och det unga djuret är dock förhållandet helt | annorlunda. Nedre delen af lateraldelarna utvecklar sig nemli- | gen tidigt,: och deraf uppkommer en stor del af den yttre-öfre | delen af kotans corpus hos det fullvuxna djuret, och arcus bil- | das af den återstående yttre och öfre delen af samma lateral- | delar. Corpus vertebrarum hos det fullvuxna djuret har sålunda | icke endast uppkommit från ett förbeningsställe, utan från alla | de tre nämnda delarna och dertill af båda epiphyserna. ') Högst lärorika föremål hafva vi erhållit genom uppgräfning af kadaver, som | legat i jorden 4—8 år. Vid gräfningen i Kungsträdgården har en utmärkt samling af skelettdelar tillvaratagits. KINBERG, OM ANDRA HALSKOTANS UPPKOMST. 431 Vi kalla derföre hos fostret det mellersta förbeningsstycket basaldel, pars basalis, och de bada delar, som ligga vid si- dorna om ryggmärgskanalen lateraldelar, partes laterales. De ytor, som basaldelen företer, äro: hufvudytan, su- perfieies cephalica, som är riktad mot hufvudet; caudalytan, superfieies caudalis, den som är riktad mot svansspetsen; me- dullarytan, superficies medullaris, den som är riktad mot rygg- märgskanalen; visceralytan, superficies vesceralis, den hos men- niskan framåt och hos djuren nedåt riktade ytan; sidosutur- ytorna, superficies laterales, de tvenne suturytor, som äro riktade mot lateraldelarna. På lateraldelarna hafva vi med afseende på detta ämne att märka: lateralsuturytan, superficies suture lateralis, den yta, som är riktad mot superficies lateralis partis basalis; medelsuturytan, superficies sutur@ medie, den yta, som finnes 1 kroppens medelplan på hvarje lateraldel och bildar med benstycket på andra sidan en vertical sutur, medelsuturen, sutura media, hvilken under djurets utveckling förr eller senare försvinner; hufvudytan, superficies cephalica, den suturyta, som är riktad mot hufvudet och ingår i bildningen af corpus; caudalytan, superficies caudalis, den suturyta, som är riktad mot svansspetsen. Der ingen förvexling kan ega rum, säga vi för korthetens skull lateralyta, caudalyta o. s. v. På epiphyserna iakttagas: glidytan, superficies glenoi- dalis, den yta som är riktad mot en annan epiphys (den är a hufvudepiphyser en hufvudyta, a caudalepiphyser en caudalyta); suturytan, superficies suturalis,. den yta, som är riktad mot den basaldel och de lateraldelar, med hvilka den sedan samman- växer. Pä hufvudepiphyser är den caudalyta, pa caudalepiphyser hufvudyta. Sedan å bestämda ställen ossification har uppkommit hos fostret och de olika förbenade delarna hafva nått hvarandra, äro de omslutna af sammanhängande broskcapslar, från hvilkas mot de andra förbenade delarna riktade ytor ossificationen fort- går. Vertebrernas epiphyser börja förbenas i midten eller nära 432 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. midten af de brosklameller, som ligga emellan vertebrernas basal- delar. Dessa epiphysers tillväxt sker hufvudsakligen i en sträl- formig rikteing från den första eller äldsta förbeningspunkten. Vid denna finnes ofta och länge, äfven på nära fullvuxna, men isynnerhet på unga djur, på den ena eller båda ytorna en grop, som vi kalla centralgropen, fovea centralis. Stundom mötas båda groparne, så att ett hål i sjelfva benet visar sig, sedan de mjuka delarna blifvit aflägsnade. Vi begagna den gamla termen ”förbeningspunkt”, utan - att dermed tillåta oss antaga, att förbeningen börjar på en enda — punkt. Tvertom hafva vi varit i tillfälle att iakttaga, hurusom i just förbeningen af vertebralepiphyserna börjar medelst afsättnin- } gar af de oorganiska ämnena på flera punkter, belägna på något litet afständ från hvarandra i ett plan, samt att genom fortgående afsättning de olika förbenade punkterna sammansmälta till en skifva af relativt temligen betydligt omfång. Om vi betrakta tvenne bredvid hvarandra uppkomna epi- physer, finna vi dem aldrig alldeles lika, hvarken till storlek, ytor eller ränder, olikheter uppkomna till följe deraf, att den ena är en hufvudepiphys, den andra en caudalepiphys, äfvensom till följe af andra omständigheter, såsom vid ryggkotorna, att epiphyserna deltaga till olika stor del i bildningen af glidytorna för refbenen m. m., hvartill vi vid ett annat tillfälle torde aterkomma. Men icke nog dermed att de närliggande epiphyserna förete stora och på den blifvande formen af kotorna vigtiga olikheter. I olika regioner af kroppen äro olikheterna ännu större, men vi få nu endast framställa nagra förhållanden, der utvecklingen sker olika för olika ändamål, och hvilka behöfva framställas, för att visa, huruledes epiphyserna spela en olika, alltid vigtig rol, allt efter som kotorna under djurets culminationsperiod skola vara sinsemellan rörliga eller orörliga. Ifrån 3:dje halskotan till 1:sta sacralkotan samt från sista sacralkotan till sista svanskotan sammanväxer kotornas hufvud- och caudalytor med de närmast liggande epiphysernas suturytor KINBERG, OM ANDRA HALSKOTANS UPPKOMST. 433 och dessas glidytor blifva fria. Uti os sacrum, bildadt af flera ko- tor, finnas under djurets tidigare utveckling emellan corpora äfven epiphyser, och dessa äro under en viss period, före och efter födelsen, af olika längd hos olika djur, emellan hvarje corpus två stycken: en caudalepiphys, tillhörande den föregående ko- tan, och en hufvudepiphys, tillhörande den efterföljande. Här sker likväl under djurets tillväxt en helt olika gång af ossifi- _ cationen än den, som eger rum hos de förut nämnda kotorna. Två närliggande epiphyser sammanväxa nemligen först med hvar- andra, så att en dubbelepiphys uppkommer, i början med tydligt spår efter sammanväxningen såsom med en fåra rundt omkring epiphysen samt en djup grop, gående in mot centrum, hvilken först senare slutes. Först sedan denna sammanväxning i större eller mindre grad egt rum, sker sammanväxningen emel- lan dubbelepiphysens suturytor och kotornas basaldelar, eller basaldelar och lateraldelarnas hufvud- eller caudalsuturytor, olika hos olika kotor och djur. Vi se salunda, att oaktadt den typiska utvecklingen af ko- torna sker sa, att en corpus uppkommer af en basaldel, af vissa stycken af lateraldelarna samt af en epiphys pa hvardera ändan af kotan och att epiphyserna sammanväxa med corpora och icke sinsemellan, sa eger ett annat förhållande rum med bildningen af sacralkotorna, i det att dessas epiphyser sinsemellan först sammanväxa och de sålunda uppkomna dubbelepiphyserna sedan och sent sammanväxa med andra delar af sacralkotorna. Vi torde böra tillägga, att vi funnit detta utvecklingssätt för os sacrum icke hos enstaka individer och djurarter, utan hos alla, vi varit i tillfälle att för detta ändamål undersöka. Vi nödgas likväl nämna, det mycket återstår, att i denna riktning undersöka, och vi hafva icke en gang af menniskan lyckats för detta ändamål erhålla en individ i passande ålder. : Om vi nu äfven kasta en blick på arcus a caudalkotorna, så finna vi väl en sådan hos de främre, men icke hos de bakre., På vissa utaf dem finner man af arcus endast sma processer som uppskjuta från yttre randen af kotans medullaryta. Hvarje 434 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. ‚caudalkota har tvenne ‘epiphyser, utom den sista, som endast har en, nemligen hufvudepiphysen. Sedan vi salunda framställt nagra iakttagelser rörande ut- vecklingen af däggdjurens vertebrer i allmänhet, fa vi öfvergå till undersökningen af andra halskotan eller epistropheus med afseende pa dess sammansättning och utveckling. Menniskan. Hos foster och barn är den förbenade delen af processus odontoideus i spetsen klufven, klyfningen gående från medullar- till visceralytan, i kroppens medelplan. I denna klyfning inskjuter det omgifvande brosket, och då vi deruti icke på åtskilliga individer funnit någon ny förbeningspunkt, kunna vi för närvarande icke bestämma, om icke klyfningen fyller sig och spetsen af processus odontoideus här färdigbildas utan upp- komst af någon förbenad hufvudepiphys. Processus odontoider caudalyta har i midten ett fält, som är bredt, subrectangulärt, horisontelt, från sidorna något concavt och svarar mot epistrophei egen basaldel, samt två sidofält, som med det förra bildar trubbiga vinklar och förbinder sig med främre delen af lateraldelarnas sidosuturytor. Processus odontoidei caudalsutur. Hos ofullgångna foster och unga barn hafva vi icke funnit någon förbening uti inter- vertebralbrosket. Hos äldre barn hafva vi deremot funnit en tunn, smal, långsträckt, förbenad epiphys, innesluten i brosket, utan att, hos en individ, nå hvarken medullar- eller visceralytan. Den visar sig från sidorna med hufvudytan något convex, med caudalytan något concav. Epistrophei egen basaldel är kortare och smalare än pro- cessus odontoideus. Lateralytorna äro subqvadratiska, de öfriga subrectangulära, hufvud- och visceralytorna något convexa, me- dullarytan concav. Hos foster är hela benet platt med afrun- dade ränder. Denna del utgör otvifvelaktigt epistrophei egent- liga basaldel, då dess byggnad öfverensstämmer med de öfriga vertebrernas basaldelar, och lateraldelarna tillhöra äfven den- samma. KINBERG, OM ANDRA HALSKOTANS UPPKOMST. 435 Hos fostret har processus odontoideus så att säga vikarie- rande lateraldelar, i det att första halskotans tjenstgöra såsom sådana intill dess att denna kotas egen basaldel hinner utveck- las, då den öfvertager och förenar sig med dem. Den gamla satsen, att processus odontoideus är corpus till atlas, skulle så- lunda vara alldeles öfverensstämmande med ' verkligheten, sa framt icke en särskild corpus eller basaldel för atlas senare utbildades. Apor. De festa apor vi undersökt hafva saknat spår efter epistrophei suturer med undantag af caudalsuturen, hvil- ken, såsom för detta ämne mindre upplysande, här i allmänhet förbigås. Hos en apa med epistrophei alla suturer utom caudai- suturen slutna finnes på medullarytan en trekantig djup grop, börjande bakom kotans midt och sträckande sig fram till bakre delen af processus odontoideus. På visceralytan finnes bakom midten en tvärgående djup, i midten vidare, grop med bredden lika med 1 af bredden å foramen medullare. Spetsen af pro- cessus odontoideus intages och bildas af dess hufvudepiphys, hvilken är conisk, baktill hoptryckt och liksom inkilad uti pro- cessen; den är omgifven af ett tjockt lager af brosk. Huruvida denna epiphys verkligen uppkommit med ny förbeningspunkt våga vi icke afgöra. Deremot torde vi få påpeka öfverensstäm- melsen i bildningen mellan menniskans processus odontoideus och den här beskrifna. Felis leo L. En nära fullvuxen individ. Epistrophei caudal- sutur icke sluten; de öfriga slutna, men spar efter dem finnas qvar, med undantag af lateralsuturerna och sutura media. Pa medullarytan föga bakom kotans midt är ytan något upphöjd och försedd med en subrectangulär djup fåra, omgifvande ett fält, dubbelt så bredt som långt; bredden mindre än } af bredden hos foramen medullare. På visceralytan är fältet tre gånger så långt och tre ganger så bredt som det förra, triangulärt, främre vin- keln trubbig, basen, utgörande begränsningen bakåt, är, liksom sidorna, något utbugtad. Intet spår efter processus odontoidei hufvudsutur. 436 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Felis lyng L. Hos äldre individer intet spår efter sam- manväxningen af epistrophei basaldel och processus odontoideus. Hos nära fullvuxna individer med suturerna i allmänhet slutna synes på epistrophei medullaryta en svag fördjupning, gående på tvären och af ryggmärgshalets halfva bredd; den är rectangulär och har i midten en mycket svag tvärgående fåra. På visceral- ytan visar sig fältet liksom på lejonet, men främre vinkeln är hos loen rät, och begränsningen isynnerhet vid denna yt- terst svag. Felis catus L. Nyfödd fullgången unge. Suturerna öppna; processus odontoideus kort, kompletteras af brosk; inga epiphyser förbenade. | © 3 man. gammal. Epistrophei alla suturer slutna med undantag af caudalsuturen. Suturerna emellan corpus epistrophei och processus odontoideus förete pa medullarytan en tvär-oval grop med nägot öfverskjutande ränder, till bredden lika med 14 af största bredden hos kotans foramen medullare. På vi- sceralytan finnes ett rhombiskt plan, mer än dubbelt så bredt som långt och omkring 3 gånger sa bredt som gropen pa me- dullarytan, under hvilken det är beläget, midt emellan spetsen af processus odontoideus och kotans bakre rand. Intet spär efter sutura cephalica processus odontoidei. sg vid l ars alder företer ytterst svaga spår efter ifra- gavarande suturer. Ursus arctos L. Hos en ungindivid, med epistrophei alla suturer utom caudalsuturen slutna, finnes pa medullarytan något bakom kotans midt, fran spetsen af processus odontoideus räk- nadt, ett rectangulärt fält, tydligt begränsadt af fåror; dess bredd är lika med 1 af största bredden af foramen medullare och längden är lika med fältets halfva bredd. Något framom midten af fältet finnes en transversel fara något djupare än de fåror, som begränsa fältet. På kotans visceralyta finnes under det nämnda planet en djup, transversel, framåt convex grop, dubbelt så bred som fältet på medullarytan, och oregelbundet halfmån- formig, med upphöjda, ojemna kanter, hvilka i midten närma % KINBERG, OM ANDRA HALSKOTANS UPPKOMST. 437 sig hvarandra, men på sidorna, fastän icke symmetriska, äro de mera åtskilda; innanför dessa finnas på ena sidan små gropar och mellan dessa en liten tvär upphöjning. Denna kota visar sålunda spar efter så väl processus odon- toidei caudalsutur och caudalepiphys som epistrophei hufvudsutur och hufvudepiphys, äfvensom efter sammanväxningen af de båda nämnda suturernas glidytor. Efter processus odontoidei hufvud- sutur finnes deremot icke något spår. Hos en individ, något äldre än den förra, med alla sutu- rerna utom caudalsuturen slutna, är fältet på medullarytan längre, dock mera bredt än långt. På visceralytan framom kotans midt synes endast en svag, framatböjd, afbruten fåra. Halicherus grypus (FABR.) af något öfver 3 fots längd. Spår efter suturerna emellan corpus och processus odontoideus finnas qvar & epistropheus. Suturerna emellan basaldelen och lateraldelarna äro slutna. På medullarytan finnes i midten af kotan ett plan, hvars ränder bilda en likbent triangel med den bakåt riktade vinkeln rät -och basen af mer än halfva bredden hos foramen medullare. På visceralytan ligger under det förra ett dylikt plan, omgifvet af en djup fåra; det är knappt hälften så bredt och har främre randen framåtböjd, bågformig. Intet spar efter processus odontoidei hufvudsutur, icke heller efter epi- physernas sammanväxning. Vi finna således, att processus odontoidei caudal- och epistrophei hufvudepiphyser här tidigt sammanväxa. och fa en betydlig tjocklek, samt att processus odontoidei caudalsutur och epistrophei hufvudsutur deremot mycket senare sluta sig. Äldre individ, med epistrophei caudalepiphys öppen. Pla- net på medullarytan har baktill en djup afrundad fåra, för öfrigt försvunnen; på visceralytan finnes en fåra endast baktill, för öfrigt är den till större delen försvunnen, och små foramina utvisa dess läge. Epistropheus af en gammal skäl, Phoca, hvaraf skelettet blifvit funnet vid gräfning i Kungsträdgården, har alla suturer 438 ÖFVERSIGT AF K VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. slutna. Spetsen af processus odontoideus är nedtill omgifven af tvenne concentriska grunda fåror. Lepus cunieulus L. &, 6 veckor gammal, oförädlad race. Sutura media försvunnen; bakre fjerdedelen af, processus spinosus klufven. Superficies caudalis processus odontoidei lag, med trenne fält. Det mellersta, tillhörande basaldelen, något urgröpt; medullar- randen, kortast, bildar en bakåt riktad trubbig vinkel; visceral- randen, från sidorna sedd, rät, bildar nedåt en trubbig vinkel; båda dessa ränder sammanbindas af nedåt divergerande linier. Sidofälten, motsvarande den del af arcus, som på andra kotor deltaga uti bildningen af corpus, bilda med basaldelen trubbiga vinklar, divergera framåt, vidgas utåt; lateralränderna bågböjda. Yttre ytan af processus odontoideus deltager med sin baker- sta del i bildande af sidoglidytorna på epistropheus. Epiphysis caudalis processus odontoidei ligger framom basal- delen af sjelfva epistropheus, uti den främsta trånga delen af rummet emellan basaldelarne af arcus, hvars inre yta här har en vertical fara. Den är vertical, fvrsidig, motsvarar och är lika stor som caudalytan på processus odontoideus, men undre randen nedskjuter med en trubbig vinkel. Suturytan skjuter något framåt i närheten af medullarranden. Caudalytan har samma form som den främre, men är urgröpt. Epiphysen är ganska tjock: tjockleken nästan lika med halfva höjden. Den synes vara sammanvuxen af två epiphyser, hvilket dock hos denna individ eller vid dess ålder icke kan med visshet afgöras. Epiphysis cephalica processus odontoider utgör främsta hälf- | ten af processus odontoideus. Den är conisk, med afrundad spets; bakre randen subeirculär; caudalytan concav med en liten upp- | höjning i midten. - Kotans egen basaldel är långsträckt; hufvudytan kortast, fyrsidig; medullarranden kortare än de öfriga ränderna; visceral- randen längst; sidoränderna nedåt divergerande; i midten en knappt märkbar vertical fara; caudalytan bred, rectangulär, | KINBERG, OM ANDRA HALSKOTANS UPPKOMST. 439 något convex, ligger i samma plan som lateraldelarnas caudal- ytor. Caudalsuturytan i dess helhet låg, bildar en nedåt böjd bage, utat begränsad af räta vinklar. : Epistrophei caudalepiphys till större delen förbenad, bred, lang, något nedåtböjd. Basalfältet, det mellersta, störst; lateral- fälten sträcka sig till visceralranden; de äro alla concava. Glid- ytan uppifrån något concav. 5, 3 månader gammal. Suturfältet på medullarytan oregelbundet fyrkantigt, på visceralytan transverselt, subrectan- gulärt, med en ytterst svag transversel fåra. Processus odon- toidei hufvudsutur ännu synlig; dess rand ojemnt tandad. Castor fiber L. Pä det yngsta exemplaret af bäfver, som var att tillgå, voro epistrophei alla suturer slutna. Ä medullar- ytan synes ett svagt spår efter sammanväxningar. På visceral- ytan äfvenledes en tvärgaende fördjupning, men skelettets sämre beskaffenhet egnar sig icke i denna del för någon närmare beskrifning. Pa spetsen af processus odontoideus en liten svag intryckning. landtrace från Uppland, visade andra halskotan följande: Epistropheus är bildad af 7 stycken: basaldelen, 2 lateral- delar, processus odontoideus, emellan denna och basis 2:ne epi- plıyser samt bakom basis en caudalepiphys. Sutura media är försvunnen, liksom hos alla följande hals-, alla rygg- och de främre ländkotorna. Lateralsuturerna snedt ned- och utat riktade. Basaldelens lateralsuturyta fyrkantig, med alla ränderna inskurna; den främre randen dock nästan rät. Midten af ytan upptages af en betyd- lig upphöjning med skalformiga fördjupningar. Lateraldelarnas sidosuturytor i midten fördjupade, ojemna, längre än basaldelens tillgränsande ytor; främre ränderna framåt bagböjda, de öfriga ränderna utan skarp begränsning, inböjda. Basaldelens medullaryta bakom midten vid nutritionshålen vidast, langsträckt, framtill smalast, alrundad, baktill tvär., , Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 8. 3 440 ÖPVERSIGT AT K. VETRNSK.-ARKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Hufvudsuturen bildas af både basaldelen och lateraldelarna med det närmast framom dem liggande brosk med förbenad epiphys. Basaldelens hufvudyts är triangulär, concav, upptager hufvudepiphysen; visceralranden är längst, transversel, framat bagböjd, i midten urnupen; sidoränderna räta. Lateraldelarnas hufvudsuturytor något convexa, ojemna, upptill framdragna, tre- kantiga, liggande bakom sidofälten pa processus odontoideus, pa tvenne upphöjningar, en på hvarje sida, tubereula odontoidea, hvilka bidraga till att bilda processus odontoideus; suturytans yttre rand afrundad, utgörande en fjerdedel af en cirkelbåge, med spetsen af den inre räta vinkeln till centrum och nära con- centrisk med den yttre randen af epistrophei glidyta mot atlas. Epistrophei hufvudepiphys är den epiphys, som ligger när- mast basaldelens hufvudyta uti fovea epistrophei. Den har huf- vudytan platt, caudalytan convex, med en liten intryckning ofvan om centrum; randen tjock, subeirculär, med diametern om 10 mm. och tjockleken 3 mm. Caudalsuturen bildas af basaldelens caudalyta, lateral- delarnas caudalsuturytor och hufvudytan a epistrophei caudal- epiphys. Den är i sin helhet större än hufvudsuturen, concav, bred, i midten neddragen. DBasaldelens caudalyta concav, slät, med sparsamma fina hal, femsidig, med medullarranden rät, de öfre och sidovinklarna trubbiga, undre vinkeln nagot spetsig. men sjelfva spetsen afrundad. Zateraldelarnas eaudalsuturytor subrectangulära, släta, med sparsamma foramina och suici; vin- klarna och de yttre föga begränsade ränderna afrundade, nedre kanten något utdragen nedåt. Epistrophei caudalepiphys tunn, något bred; kanten skarp, afrundad; suturytan granulär, med ytterst tunn broskbeklädnad; lidytan granulär, med tjock broskbeklädnad, concav. Hovea Oo La) centralis på båda ytorna, men tydligast på glidytan. Processus odontoideus har en mot epistrophei basaldel rik- tad suturyta. Denna är halfmänformig, afdelad i trenne fält genom verticala åsar, som divergera nedåt. Medelfältet svarar mot basaldelens hufvudsuturyta, är urhålkadt, med en liten låg > ög KINBERG, OM ANDRA HALSKOTANS UPPKOMST. 441 upphöjning i midten. Denna urhalkning upptager processus odon- toidei caudalepiphys. Sidofälten ligga framom epistrophei lateral- delars hufvudsuturytor, äro subtriangulära, sneda, något ur- gröpta, med Y-formiga sulci, communicerande med de bakre- yttre nutritionshalen på processens medullaryta. Dessa nutri- tionshål och kanaler motsvara dem, som finnas i nedre delen af arcus epistrophei, då deremot de två inre-främre motsvara dem, som finnas pa basis epistrophei. Processus odontoidei caudalepiphys ligger emellan medel- fältet af processus odontoideus och epistrophei hufvudepiphys, inbäddad i en brosklamell. Den är tunn, platt, med cirkelformig rand, bildad af små, ännu ej helt och hållet förenade granulära stycken. Hufvudepiphysen till processus odontoideus synes icke. En nyfödd fullgången kalf af blandad Ayrshire-, Zillerthaler- och gammal Smalands-race med en vida star- kare kroppsutveckling än den förra företer, med afseende på detta ämne, följande olikheter: Epistrophei hufvudepiphys och processus odontoidei caudal- epiphys äro sammanvuxna, bilda en 4 mm. tjock, stor benskifva, omgifven af brosk, som utfyller rummet emellan processus odon- toideus och kotans hufvudsuturyta. Denna dubbla epiphys är något lägre än höjden af processus odontoidei caudalyta. Enahanda är förhållandet hos en annan kalf 8 dygn och en 21 dygn gammal, jemväl af samma stam. Hos en som ung kastrerad tjurkalf, I år gammal, och hos en qviga, 11 ar, af samma stam, anmärktes följande: Vid 1 ar: Processus odontoideus i spetsen inskuren, med, en liten rund grop. 13 ar: Gropen är större, omgifven af en låg upphöjning, utanför denna en fara. ; l ar: Processus odontoidei caudalsutur sluten, men spår af dess ränder synas omkring kotan. På medullarytan synes under främsta delen af processus spinosus ett transverselt, rect- 442 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. angulärt fält, utgörande medullarytan af de sammanvuxna epi- physerna; den är omgifven af brosk och ligger lägre än närmaste medullaryta. R Från främre vinklarna af nämnde fält gå suturerna diver- gerande ut- och framåt till bakre delen af processus odontoidei öfre ränder, derifrån nedåt till benets undre-främre rand. På visceralytan går suturen från sistnämnde ställe först snedt bak- och inåt och derefter under en trubbig vinkel in- och framåt till kroppens medelplan, vidgar sig der och upptager den tvär- ovala, convexa undre ytan af den sammanväxta epiphysen, som star verticalt. 11 ar: Suturerna äro försvunna, endast spår af denna och epiphysen finnas å medullar- och ventralytorna: på den förra såsom en liten rectangulär djup grop, och på den senare såsom en kort spolformig grop, i hvars midt en afrundad process, ut- görande återstoden af epiphysen, nedskjuter. 1—12 år: Sutura media försvunnen, liksom förut. 1—1, år: Lateralsuturerna försvunna. 1—1! år: Då hufvudsuturen är sluten, hänvisas här till hvad redan blifvit nämndt om dess rand och epiphys. 1—11 år: Basal- och lateraldelarnas caudalytor samman- smälta till en yta, som är concav, hjertformig; nedre vinkeln spetsig, mera neddragen än förut; ytan mera tillökad pa höjden än på bredden. Ofvan om nedre rändernasgär en dem ätföl- jande fördjupning. Tvenne nutritions-sulei gå fran öfre yttre randen. Hela ytan kornig och med små runda fördjupningar. Öfre ränderna skjuta ut- och uppåt. Medullarranden i midten utskuren. 1 år: Den förbenade caudalepiphysens suturyta granulär, convex, mest från sidorna; ränderna afrundade, äfven den undre; sidoränderna dragna mest tillbaka. 11 år: Caudalepiphysen- oval, midten afsmalnande; sutur- ytan i midten granulär, upp- och nedåt med stralformiga smärre linier, convex, med 4 intryckningar: 2 öfre, 2 laterala; de undre ränderna bilda en rät vinkel, mellan dessa och de inåt och KINBERG, OM ANDRA HALSKOTANS UPPKOMST. 443 framat belägna egentliga suturränderna finnas breda halfman- formiga fält, som ingå i bildningen af nedre delen af kotans kropp och dess yttre yta. Glidytan concav, slät, men med con- centriska ringar, belägna närmare randen. Intet spår af central- grop. Öfre randen framviken, midten deraf framskjuten. Ovis aries L. Faret liknar med afseende på utvecklingen af epistropheus ganska mycket nötkreaturen. I brist på nyfödda lam hafva vi endast egt att tillgå tvenne skeletter af lam, 20 dagar gamla. Då dessa blefvo upp- gräfda, aterfunnos icke processus odontoidei, men då hvad som förefinnes lemnar åtskilliga vigtiga upplysningar vid jemförelsen med andra åldrar och djurslag, fa vi meddela följande. De till- hörde blandad Cotswolds- och Soutdowns-race. Sutura media öppen, halfmanformig, en tredjedel så hög som lång, baktill högst, framifrån bakåt concav; medullarranden bakom midten djupt utskuren; ymniga sulci och foramina. Basaldelarnas sidosuturytor subrectangulära, dubbelt så långa som höga, med en hög vertical process, belägen framom midten; medullar- och visceralränderna obetydligt utskurna; hufvudranden sned, rät; caudalranden convex. Lateraldelarnas sidosuturytor jemna, med en djup vertical grop. Basaldelens hufvudsuturyta fyrsidig, från sidorna convex; i midten en lindrig fördjupning; den öfre randen kortast, den undre längst; nedre vinklarna. spetsiga, med spetsen afrundad. Basaldelens medullaryta subrectangulär. Lateraldelarnas hufvudsuturytor förhålla sig såsom hos kalf- ven, men tubercula odontoidea äro hos lammen relativt lägre. Basaldelarnas caudalyta liknar den hos kalfven, men är lindrigt convex, med en svag fördjupning i midten. Lateraldelarnas eaudalsuturyta triangulär, utifrån något con- vex; nedre vinkeln trubbig; yttre-öfre randen bildar nära en tredjedel af en cirkelbage. i Lam, af oförädlad landtrace från Småland, 6 måna- der gammalt, företer på epistrophei visceralyta något framom 444 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. dess midt ett sexsidigt fält, omeifvet af något oregelbundna fåror. A medullarytan finnes öfver nämnde fält en liten trans- versel djup grop. : ; Capra hircus L. Kastrerad bock, 11 ar gammal, af en hornlös stam frän Smäland. Pä epistrophei visceralyta | finnes framför midten en triangulär ojemnhet med en spetsig > vinkel riktad bakat, och omeifven af en svag upphöjd kant. Ä | medullarytan öfver det nämnda stället finnes endast en lindrig : upphöjning, svagt begränsad af afbrutna faror. j 7 2 kd Equus cabållus L. Nära fullganget foster. h : \ \ Sutura media öppen, triangulär; bakre vinkeln spetsigast; ” a N suturytorna släta, med 3—4 stora nutritionshal och dermed sam- manhängande verticala kanaler. Suturbrosket tjockt, samman- hänger med det äfven tjocka brosket på sutura apieıs, hvilken är bred och framtill högre. Satur@ laterales korta, knappt dubbelt sa långa som höga. Basaldelens suturyta rhomboidisk, med medullar- och visceral- ; ränderna tryckta mot hvarandra; en stark as sammanbinder midten af dessa ränder; framom densamma är ytan slät, jemn, bakom den concav. ZDateraldelarnas suturytor, motsvarande de förra, med en djup transversel grop, öfverga utan tydlig gräns‘ uti lateraldelarnas hufvud- och caudal-suturytor. Medullarytan elliptisk, men med bakre randen rät; bakom midten 2 stora nutritionshal vid sidan om hvarandra; bakom dessa en vid urgröpning. ÄR Hufvudsuturen vid, njurformig. Basaldelens hufvudsuturyta | fyrsidig, convex; öfver midten en svag urgröpning; öfre randen horisontel, framåt nagot convex, af sidorändernas längd; visceral- randen bagböjd, dubbelt så lang som de förra. Lateraldelarnas hufvudsuturyta convex, något päronformig, med inre randen kor- | tast, svag; de öfriga ränderna tydliga. | Hufvwlepiphysen en enda, ligger emellan basaldelen och | processus odontoideus, omgifven af brosk; den är bred, låg, tjock, I tväroval; ytorna convexa; ränderna tjocka. Epiphysens upp- | komst genom sammanväxning af tvenne kan icke här iakttagas: | - KINBERG, OM ANDRA HALSKOTANS UPPKOMST. 445 Processus odontoideus bred, kort, hög; caudalytan fran si- dan convex, midten lindrigt concav, halfmanformig; sidofälten bilda med medelfältet trubbiga vinklar; medullarytan lindrigt concav, hufvudytan med en lindrig intryckning. Ingen hufvud- epiphys kan iakttagas. Hos ett nyfödt föl med laturalsuturerna slutna finnes pa medullarranden framom midten af kotan en rectangulär grop med djupa sidofaror; dess bredd är lika med 3 af medullarhalets, längden något större. Pa visceralytan finnas under den nämnda gropen ett större sexsidigt nagot convext plan, omgifvet af djupa fåror, med två bakre räta vinklar och fyra främre trubbiga. Vid isolering af epiphysen, visar den, utom de nämnda ytor- na, en hufvudyta, nedtill vinklig, convex, upptill nästan jemn; "lateralytorna korta, höga, med caudalranden i midten bakat- skjutande; caudalytan concav, med en tvärgående valk, och i midten med en halfklotformig tuberkel. Spar efter epiphysens uppkomst genom sammanväxning af tva epiphyser kan’ här icke iakttagas. Sus erofa L. En gris 6 veckor gammal, af europeisk langörad landtrace, undersöktes. Epistropheus företedde föl- jande. : Processus odontoidei candalyta är afdelad i tre fält genom två nedat divergerande åsar. Medelfältet är verticalt, från si- dorna convext, nästan slätt, vid sidorna försedt med foramina, i centrum med en lag afrundad upphöjning; i dennas spets ett foramen. Sidofälten ligga framom epistrophi lateraldelars huf- vudsuturytor, äro snedt bak- och utatvända och luta upptill in- åt. Hvardera ytan är halfcirkelformig med den inre randen rät; i midten finnes en tvärgående as; dessutom företer ytan några få grunda radierande fördjupningar. Nutritionshälen på detta specimen otydliga. ’ Processus odontoidei candalepiphys och epistrophei egen hufvudepiphys äro här sammansmälta till en enda. Den har en tjocklek af I mm., är vertical, hög, rectangulär, med öfre vink- larna afhuggna. Hufvudytan är från sidorna convex. (Caudal- 446 ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. ytan är nästan platt. I bäda ytornas midt finnes en afrundad grop, hvars centrum är perforerad; hålet ec. 1 mm. i diameter. Sutura media är försvunnen på denna kota. Lateralsutererna snedt ned- och utåt stupande. Basaldelens lateralsuturyta oregelbundet fyrsidig: hufvud- och caudalränderna parallela: medullarranden bildar en utat riktad rät vinkel; visceralranden går snedt bak- och nedåt. En stark ås går snedt ned-. fram- och inåt. Tre fördjupningar, deraf den medlersta djupast, divergera bak- och nedåt. Ytans främre del är slät. Lateraldelarnas sidosuturytor äro mycket ojemna, af samma längd som de tillgränsande ytorna af basaldelen och processus odontoideus. Främre randen är upp-, in- och framatriktad med tydlig begränsning; öfre rauden gar främst in- och bakat, sedan bak- 'och utåt, derefter bak- och inåt. En subvertical ås gar pa gränsen emellan epostrophei och processus odontoidei basal-- delar; dessutom starka upphöjningar och fördjupningar, motsatta dem i nämnde delar. Caudalranden gar snedt ned-, ut- och bakåt, är lindrigt bagböjd. Visceralranden är ojenn, afrundad, Basaldelens medullaryta vinkelrät mot hufvud- och caudal- ytorna, sexsidig; hufvud- och caudalytorna räta, parallela. Den bildar med basaldelens sidosuturytor trubbiga vinklar. Hufvudsuturen bildas af basaldelen och epistrophei inter- vertebralepiphys.. Dasaldelens hufvudyta fyrsidig, slät; en obe- tydlig perforerad upphöjning i centrum; medullaranden kort; | visceralranden afrundad; sidoränderna räta, gaende snedt ut- och nedåt. Lateraldelarnas hufvudsuturyta motsvaras här af främre delen af deras sidoytor, hvilka ligga utom de yttre fälten af processus odontoidei suturytor. Tubercula odontoidea ej märk- / bara. Epistrophei caudalsutur bildas af epistrophei basaldels och lateraldelarnas caudalytor och caudalepiphyser. Den är mycket större än hufudsuturen, något eoncav, bred, i midten nedskju- tande. KINBERG, OM ANDRA HALSKOTANS UPPKOMST. 447 Basaldelens eaudalyta fyrsidig, nästan slät: medullarranden rät; medullar-sidovinklarna trubbiga, visceral-sidovinklarna af- rundade ; visceralranden afrundad, neddragen ; sidoränderna ojemna, nedat divergerande. Lateraldelarnas caudal-epiphysytor subrectangulära, släta, nagot convexa; öfre-inre vinkeln spetsig, de öfriga afrundade. Epistrophei caudalepiphys tunn; den förbenade delen deraf föga mera bred än hög, lägre men upptill bredare än basaldelens caudalyta; medullarranden rät; sidoränderna öfverga bagformigt i visceralranden. Hufvudytan nästan jemn; caudalytan något skal- formig; båda med talrika små fördjupningar. Fovea centralis pa hufvudytan föga urskiljbar. é (Då preparatet erhållets från köket, har spetsen af pro- cessus odontoideus genom den föregående behandlingen blifvit förstörd.) Epistropheus hos en omkring 5 månader gammal gris af bländad race visade följande: Spår af alla suturerna å corpus finnas qvar, men suturerna äro fast slutna. I midten af kotan finnes på medullarytan ett femsidigt fält, lika langt som bredt, samt lika med ! af diametern hos foramen medullare. Fältet omgifves af djupa fåror, omkring hvilka det omgifvande benet höjer sig med skarpa kanter. På visceralytan och under det förra är fältet dubbelt så bredt, äfven omgifvet af djupa fåror och något upphöjda ränder. Omkring den afrundade korta spetsen af processus odontoi- deus går en grund fåra såsom spår efter processens hufvudsutur, och sjelfva spetsen utgöres af dess hufvudepiphys. Det här i korthet anförda torde vara tillräckligt såsom be- visande, att åtminstone hos däggdjur i allmänhet processus odon- toideus under längre eller kortare tid är, på samma sätt som andra hvarandra närliggande kotor, skild genom tvenne inter- Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 8. 4 2 LÅ .. = 448 OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1868. vertebralepiphyser fran den egentliga corpus epistrophei; att processus odontoideus har delar motsvarande arcus, dock icke utvecklade till en verklig båge, "men bildad i analogi med vissa svanskotor, att salunda epistropheus har tvenne corporä, som sammanväxa i analogi med sammanväxningen af sacralverte- brerna, och att alltså slutligen epistropheus uppkommer genom sammansmältning af tva kotor. 449 Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. ’ (Forts. frän sid. 418). Från British Association for the Advancement af Science. Report, 37. Frän R. Geographical Society i London. Journal, Vol. 37. Från Linnean Society i London. Transactions, Vol. 26: 1. Journal. Zoology, N:o 36—42. = Botany, N:o 40—47. — Proceedings, 1866/67. List, 1867. Frän Societe Linneenne i Lyon. Annales, 1867. Fran Botaniska Museum i Leiden. Annales, T. 3: 6—10. Från Bataajsch Genootschap der Proefondervindelike Wijsbegeerte i Rotterdam. Nieuwe Verhandelingen. 2:e Reek, Del. 1: 1—3. Frän Societe Imp. Geographique i St. Petersburg. Bulletins, T. 3: 5—8. 4: 1—4. Fran Societe Imp. des Naturalistes i Moskwa. Bulletin, 1867: 3—4. Från Societe Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausunne. Bulletin, N:o 59. Från Schlesische Gesellschaft für Vaterländische Cultur i Breslau. Jahresbericht, 45. Abhandlungen. Abth. für Naturwissenschaften, 1867/68. — Philosophisch-Historische Abth. 1867, 1868: 1. Verzeichniss der in den Schriften . . . von 1804—-1863 enthaltenen Aufsätze. Fran Naturwissenschaftlicher Verein i Halle. Zeitschrift, Bd. 31. 450 Från K. Akademie des Wissenschaften i Wien. Denkschriften. Math.-Naturwiss. Klasse, Bd. 27. Sitzungsberichte. — ‚— . Abth. 1. 1867: 7—10. — — — — 2. 1867: 8—10. — Philosophisch-Historische Klasse, 1867: 7—8. Archiv für Oesterreichische Geschichte, Bd. 38: 1. 39: 2. Från K. Geographische Gesellschaft i Wien. Mittheilungen. Neue Folge, 1868. Från Surgeon General i Washington. Cireular N:o 1, 7. Från Utgifvarne. Archiv für Kunde von Russland, Bd. 25: 4. Frän Författarne. BonsporRFF, E. J. Kritik af det s. k. hämmande nerfsystemet. Hfors. 1868, 4:0. — — Försök att genom spirometern diagnosticera sta- dierna af lungtuberkulos. Ib. 1861. 4:0. Hırı, ©. J. Matheseos fundamenta nova analytica, P. 2. Marm, A. W. Zoologiska observationer, H. 5. — — Om sjöbruk. Göteb. 1863. 8:0. samt fyra smärre afhandlingar. THALEN, R. Memoire sur la determination des longueurs d’onde des raies metalliques. Ups. 1868. 4:0. KUDELKA, J. Uber drei optische Versuche. Linz 1868. 4:0. LinDer. Btudes sur les terrains de transport du dep. de la Gironde. Bordeaux. 1868. 8:0. STOCKHOLM, 1868. P. A. NORSTEDT & SÖNER. i ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 25. ; EE isoe är SL ee Onsdagen den 11 November. Pr&ses tillkännagaf, att Akademinens inländske ledamöter: Öfverstekammarjunkaren Friherre BERNARD VON BESKOW, Pro- fessoren CARL HENRIK BOHEMAN och Professoren CLEMENS ULLGREN med döden afgatt. Chefen för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet hade insändt en meteorologisk dagbok, förd ombord på Korvetten Chapman under dess innevarande år utförda expedition till aflägsnare farvatten, och skulle denna dagbok för vidare behandling öfverlemnas till Akademiens Fysiker. Företeddes inkomna officiella protokoller, som blifvit förda vid justeringen af de under sommaren 1867 af Hrr ÅNG- STRÖM och NORDENSKIÖLD, på uppdrag af Akademien, anskaf- fade kopior af Franska metern och kilogramvigten. Hr Friherre VON DÖBEN förevisade och förklarade några an- thropologiska föremål från pålbyggnadernas folk i Schweitz, kros- sade ben från Luleå Lappmark samt stenredskap från Sommedalen. - Hr VON Post, som förärade det Naturhistoriska Riks- "museum en rullad boll af tallbarr, eller ett s. k. trollnystan fran en sjö i Skedevi socken i Östergötland, förklarade uppkomsten af dylika föremal. Sekreteraren meddelade en af Bergskonduktören L. J. IGEL- STRÖM författad och inlemnad uppsats: ”Jättegryta vid sjön Wermelen i Wermland.” 452 På förslag af särskilda Komiterade beslöt Akademien, att - ärsräntan & WALLMARKSKA donationskapitalet denna gång skall fördelas i två lika stora pris, hvaraf det ena skall tilldelas Profes- soren Dr HJ. HOLMGREN för hans till införande 1 Akademiens Handlingar antagna afhandling: ”Integration af differentialeqva- By dx? dra öfverlemnas till Akademie Docenten Dr A. G. THEORELL för tionen: (a, + bax + 0302) —; + (a, + bw) = + ayy = 0”, och det an- den af honom utförda konstruktionen af en apparat för registrering af observationer pa luftens temperatur, fuktighetsgrad och pres- sion, hvarom en afhandling är i Akademiens Handlingar intagen. Till utländsk ledamot af Akademiens åttonde klass utsågs genom val Nordamerikanske Statsekonomen Hr HENRY C. CAREY i Philadelphia. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Chefen för Sveriges geologiska undersökning. Sveriges geologiska undersökning. Atlas, H. 9. Text, N:o 25—30. Från Universitetet i Lund. WEIBULL, M. & TEGNER, E. Lunds universitets historia 1668—1868. D. 1—2. Lund 1868. 4:0. Lunds universitets andra sekularfest, Maj 1868. Lund 1868. 4:0. Från Zoological Society i London. Transactions, Vol. 6: 6—7. Proceedings, 1868: 1. Index, 1848—1860. Från Observatorium i Sydney. Astronomical observations, 1859. » and meteorological observations 1860, 1861, 1862. Meteorological observations, 1862, 1863, 1867: 1, 6—12. 1868: 1—3. Tre smäskrifter. Från Académie Imp. des Sciences, Belles-Lettres & Arts i Lyon. Memoires. Classe des sciences, T. 16. (Forts. a sid. 454.) . & + 453 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 9. Jättegryta vid sjön Wermelen i Wermland. Af L. J. IGELSTRÖM. [Meddeladt den 11 November 1868.! Mig veterligen är ej någon Jättegryta förut uppmärksammad i Wermland. Den ofvannämnda, af allmogen vid skogens afverk- ning för några år sedan blottade och utvisade, ligger i en dal- gång utgående från en vik af södra delen af sjön Wermelen, på Degerby hemmans (gården Ås) mark i Wermskogs socken, 1 mil från sjön och ungefär 20 fot öfver densammas vattenyta. Den ligger i dalgängens vestliga sida, har 14 fots diameter samt 32 fots djup. Svarfningen är mycket fullständig och vacker, så att grytan invändigt ser liksom polerad ut. Den står nästan lodrätt med en högst obetydlig lutning mot öster; är nästan full- komligt cylindrisk allt uppifrån dagen ända ned i bottnen, der den är pannformigt kullrig. Den svarfvande stenen har verkat nagot mer ursvarfvande mot bottnen och mot grytans södra vägg, der en liten inskärning finnes. Bergarten, i hvilken den finnes, är gneiss. Vid mitt besök var den tom, troligen förut rengjord af alimogen. 454 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 451). Från R. Istituto Lombardo di Seienze & Lettere i Milano. Memorie. Classe di scienze matematiche e naturali. Vol. 10: 4— 5. Rendiconti. — — — — — — Vol. 3: 10. 4: 1—10. Memorie.. — — lettere e scienze morali, &. Vol. 10: 5—6. Rendiconti. — — — — — — Vol. 4: 1—-10. Solenni adunanzi, Vol. 1: 4. Serie 2:a. Vol. 1: 1—10. Vacanı, C. Della laguna di Venezia. Firenze 1867. 8:o. Från RB. Istituto di Scienze, Lettere ed Arti i Venedig. ‚ Memorie, Vol 14: 1. Attı, T. 13: 3—7. Från Verein der Freunde der Naturgeschichte i Meklenburg. Archiv, Jahr 21. Från Academia R. Hungarica Seientiarum i Pest. Ertetisö. Mathematikai és termeszettudominyä osztälyok, 1849: 1—5. Tr = FM De — Közlönye,K. 3:3. 4 1-3. 5: 1—2. Közlemenyik. _ Mathem. és termeszettudomanye, K. 3. SPIEGEL, G. Uj Mödszer... Pest 1858. 8:0. SzaBö, J. Pest-Buda Környekenek. Ib. 1858. 8:0. PETENYI, S. J. Haätrahagyott munkäi, F. 1. Ib. 1864. 8:0. Tuan, K. A vegyelemek paränysülyäröl. Ib. 1864. 4:o. Almanach, 1864—66. i Jegyzökönyvei, K. 1; 2: 1—2. 3: 1—2. Budapesti szemle, 58—70. Från Hr Professor F. W. A. Argelander i Bonn. Astronomische Beobachtungeu auf der Sternwarte zu Bonn, Bd. 6, 7: 1. ARGELANDER, F. W. A. Verbesserungen zu verschiedenen Stern- verzeichnissen. Bonn 1867. Frän framl. Rädmannen P. J. Beurlings arfvingar. Plante Vasculares seu Cotyledonee Scandinavie . . . justa regni vegetabilis systema naturale digeste a P. J. Beurling. Ed. altera retractata et aucta. Mess. STOCKHOLM, 1869. P. A. NORSIEDT & SÖNER ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADENIENS FÖRHANDLINGAR. Be 1868. BER Onsdagarne den 9 och 23 December. Med anledning af Kongl. Majt:s, i nadigt bref till Akade- mien, gifna befallning, att, i och för det metriska mätt- och vigtsystemets införande för medicinskt bruk i Riket, Akademien skulle dels låta förfärdiga kopior af i Paris under sommaren 1867 anskaffade och justerade metermått och gramvigtsats, dels uppgöra och till Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse afgifva förslag till be- skaffenheten af erforderliga centimetermätt och gramvigter, ät- följdt af modeller till mätstockar och gramvigtsatser för Apo- thekens behof, äfvensom för Landtmäterikontoren och justerarne i Riket, afgafvo Akademiens utsedde Komiterade, Hr Friherre WREDE samt Hrr EDLUND och LINDHAGEN, utlåtande i äm- net, samt förevisade de genom deras försorg anskaffade och af dem justerade kopior och modeller, som i nyssberörda nådiga bref äro omförmälda; och beslöt Akademien, med godkännande af detta utlatande, att en derpå grundad underdånig skrifvelse skulle till Kongl. Maj:t aflatas. Hrr SUNDEVALL och S. LOVÉN afgafvo infordrade ut- latanden med anledning af Kongl. Kammar-Collegii remisser af besvärshandlingar rörande dels fiskets bedrifvande i Sölvesborgs- viken, dels ock fiskets ordnande i Oppmanna och Raäbbelöfs sjöar af Christianstads län; och godkändes dessa utlåtanden att ligga till grund för Akademiens skrifvelser till Kongl. Kammar- Collegium rörande dessa ämnen. 456 Hr EDLUND lemnade meddelande om en af honom uttänkt ny konstruktion af galvanometrar för elektriska urladdningar*. Hr NORDENSKIÖLD redogjorde för förloppet och de veten- skapliga resultaten af den sednaste Svenska expeditionen till Ishafvet med Kongl. Postängfartyget ”Sophia”, fördt af Kapte- nen i Kongl. Maj:ts Flotta Friherre F. W. VON ÖTTER. Med anledning häraf beslöt Akademien, att till Friherre VON ÖTTER skulle öfverlemnas ett exemplar i guld utaf någon af Akade- miens präglade minnespenningar, såsom ett vedermäle af Aka- demiens erkänsla för det utmärkta sätt, hvarpå han under bryd- samma förhållanden fört expeditions-fartyget, och hvarigenom han väsentligen bidragit till expeditionens lyckliga utgång. Sekreteraren meddelade en af Docenten Dr P. OLSSON in- sänd berättelse om den zoologiska resa, som han med understöd af Akademien under sistlidne sommar utfört till Bohuslän och Skagerrack*. Från Consistorium Academicum i Upsala hade inkommit anmälan derom, att samma Consistorium till Letterstedtsk rese- stipendiat för nästkommande ar utsett Adjunkten i Anatomi och Physiologi vid Upsala Universitet Dr EDVARD CLAES HER- MAN CLASON. En från Skottska meteorologiska Sällskapet ankommen hemställan om utbyte af meteorologiska skrifter bifölls. Vid Akademiens extra sammankomst den 23 December före- drogs en från Chefen för Kongl. Finans-Departementet inkom- men anmodan om skyndsamt utlåtande i fråga om lämpligheten och behöfligheten af skottpenningar eller belöningar för rofdjurs dödande; och hade Hrr SUNDEVALL och S. LOVÉN, som er- hållit uppdrag att yttra sig i ämnet, till Akademien afgifvit ut- låtande, som nu godkändes och antogs såsom Akademiens eget, som skulle Kongl. Finans-Departementet meddelas. , 457 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 10. Om konstruktionen af galvanometrar för elektriska ur- laddningar, och om elektriska induktionsströmmars gang genom den elektriska gnistan. Af E. EpLunv. [Meddeladt den 9 December 1868.) il Om man låter en elektrisk urladdningsström genomgå en galvanometer, i hvilken trådlindningarne äro väl isolerade från hvarandra, så inträffar det ofta, att nålens jemnvigtsläge för- gens slut. Denna olägenhet kan vara större eller mindre allt efter galvanometerns konstruktion och afständet från trådlind- ningarne till galvanometerns rörliga delar, hvarförutan mängden och tätheten hos den urladdade elektriciteten utöfva ett stort inflytande i detta hänseende. Om de elektriska urladdningarne äro mycket starka, kan det stundom inträffa, att galvanometern af nu antydda skäl visar sig obrukbar för anställande af nog- granna bestämningar af urladdningsströmmens magnetiska verk- ningar. ; Orsaken till denna ofullkomlighet hos ifrågavarande instru- menter är flerfaldig. Det är en väl bekant sak, att starka urladdningsströmmar förma att åstadkomma en förändring af magnetismens fördelning hos magneten. Det elektriska slaget kan göra den magnetiska fördelningen starkare eller svagare» eller till och med ändra polerna, eller riktningen af förbindnings- linien emellan dem. Om galvanometern har astatiskt nålsystem, så kan det elektriska slaget lätt förändra förhållandet mellan magnetismens styrka i de båda nålarne, hvaraf följden blir en 458 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. förändrad känslighet hos instrumentet och stundom äfven en förändring af nålsystemets jemnvigtsläge. En galvanometer för elektriska urladdningar kan derföre icke lämpligen förses med astatiskt nålsystem. Man måste begagna enkel nål, och, för att göra instrumentet känsligare, antingen genom yttre magneter upphäfva en del af jordmagnetismens riktkraft eller helst an- vända spegel med tub och skala för afläsningen, då någon rör- minskning af jordmagnetismens riktkraft i de flesta fall icke behöfver begagnas. Om, vid användandet af enkel nål, upp- hängningstråden vore utan torsionskraft, så skulle instrumentets känslighet blifva oberoende af magnetismens styrka i nålen, emedan nålens riktkraft af- och tilltoge i samma proportion som strömmens inverkan på densamma. Nalens jemnvigtsläge skulle ock blifva oberoende af magnetens styrka, förutsatt att magnet- axelns läge i nålen förblefve oförändradt. Jemnvigtsläget för- blifver äfvenledes oförändradt, då magnetens styrka ökas eller minskas, om endast trådens torsionskraft söker att ställa nålen i magnetiska meridianen. För att således instrumentet i möjli- gaste måtto skall bibehålla sin känslighet, och dessutom icke förändra sitt jemnvigtsläge till följe af de förändringar i magne- tismens styrka, som starka elektriska urladdningar kunna för- orsaka, bör den riktkraft, som upphängningstråden till följe af sin torsion utöfvar på nålen, vara ringa i jemnförelse med jord- magnetismens verkan, och dessutom bör det jemnvigtsläge, som förorsakas af torsionen, falla i magnetiska meridianen. Enligt Prof. RıEss!) skyddas nalens magnetism i väsentlig grad, om mellan henne och omvindningarne befinner sig en tjock koppar- hylsa, som da äfven kan göra tjenst såsom dämmare för att vid uppkomna oscillationer hastigt bringa henne i hvila. Men det är lätt att öfvertyga sig derom, att elektricitetens inverkan på magneten icke utgör den enda eller ens den väsent- ligaste orsaken till den förändring i jemnvigtsläget, som uppkom- mer vid urladdningsströmmens gång genom galvanometerns om- ') Abhandlungen zu der Lehre von der Reibungselektrieität. Berlin 1867, sid. 114. EDLUND, OM GALVANOMETRARS KONSTRUKTION. 459 vindningar. Den galvanometer, som jag begagnade vid mina föregående försök öfver den elektriska gnistans elektromotoriska kraft, hade en enkel nål, som var fast förbunden med en spegel, med hvars tillhjelp utslagen aflästes med tub och skala på van- ligt sätt. Spegeln var af glas och dess baksida var betäckt af en tunn metallskifva. Galvanometerträden, som var af koppar, var 1 millimeter 1 diameter och var omgifven af ett guttapercha- lager af två millimeters tjocklek. Trådens hela tjocklek, det isolerande lagret inberäknadt, var således 5 millimeter. Denna tråd vår upplindad i 40 omvindningar på en ram af mahogny. Den öppning inuti ramen, hvari magnetnålen hängde pa en cocontrad, var 50 millimeter lång och 30 millimeter hög. Magnet- nalens längd utgjorde 42 millimeter. Spegeln befann sig ofvan- om ramen, på hvilken tråder var upplindad, och alltsammans var skyddadt under en glaskupa. Om nu magnetnålen borttogs och ersattes med en lika stor nål af messing, och derefter spe- geln med den vidfästade messingsnälen upphängdes på två cocon- trådar, hvarigenom det rörliga systemet likasom vid bifilarupp- hängning erhöll ett bestämdt jemnvigtsläge, så visade det sig, att det genom bifilarupphängningen bestämda jemnvigtsläget förän- drades, då en stark urladdningsström genomgick galvanometer- träden. Här kunde orsaken till jemnvigtslägets förändring icke ligga uti en förändring i nalens magnetism, emedan någon magnet- nal icke fanns i apparaten. Då glaskupan försigtigt aflyftades och spegeln undersöktes, befanns denna vara elektrisk. Orsaken ningen en elektrisk fördelning uppkommit i instrumentets rörliga delar, hvilken inverkade elektroskopiskt på de fasta, och deraf blef ett förändradt jemnvigtsläge följden. Frågan blef nu att konstruera instrumentets rörliga delar på ett sådant sätt eller gifva dem en sådan form, att den elektro- skopiska verksamheten mellan dem och de fasta icke skulle kunna förmå att vrida det rörliga systemet omkring dess egen axel. Det är tydligt, att om den rörliga, på cocontråden upp- hängda, kroppen vore begränsad af en rotationsyta med förläng- 460 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. ningen af den vertikala cocontraden till axel, samt bestode af ett eletriciteten ledande ämne, sa kunde den elektroskopiska verkan mellan denna kropp och. instrumentets fasta delar icke astadkomma någon vridning omkring den nämnda axeln. Om elektricitet af det ena eller andra slaget finnes samlad på något ställe, på t. ex. den med guttapercha beklädda ledningstråden, så åstadkommer denna en sönderdelning af elektriciteten i den nämnda kroppen, den motsatta elektriciteten samlas i den punkt, som ligger närmast intill den fasta attraktionspunkten och den andra elektriciteten stötes längst bort. Men är nu kroppen be- gränsad af en yta af det nämnda slaget, så är det lätt att inse, att sammanbindningslinierna mellan den fasta verkningspunkten och de två motsvarande punkterna pa den rörliga kroppen, bägge komma att gå igenom rotationsaxeln, och derföre kan icke någon rotation uppstå. Det enda, som kan ske, är att systemet drages något at sidan, så att rotationsaxeln icke blir vertikal; men äfven deraf kan ingen rotation uppkomma, förutsatt att systemets tyngdpunkt ligger 1 dess axel. Men emedan en plan- spegel erfordras för afläsningen, kan man icke gifva den nämn- da formen at det rörliga systemet. Jag har derföre sökt att uppnå målet på följande sätt: Den glasspegel, som förut begagnades, utbyttes mot en rund planpolerad spegel af silfver, hvars diameter var 30 millimeter. Meningen härmed var att få bort det oledande glaset. Ofvanför och nedom denna spegel och i omedelbar beröring med den- samma fästades en horisontel cirkelrund skifva af tunn metall. Båda skifvorna hade samma storlek, nemligen 50 millimeter i diameter, och systemets rotationsaxel, då det var upphängdt på cocontraden, gick genom bådas medelpunkter. Magnetnålen in- fälldes i en cirkelrund kopparskifva, så att nålens och skifvans öfra sidor lågo i samma plan, och deras medelpunkter samman- föllo. För att få fullständig ledning mellan skifvan och nålen sammanlöddes de med slaglod. Denna skifva sammanskrufva- des nu i sin medelpunkt med rotationsaxeln, sa att den blef horisontel. Fig. 1. askadliggör närmare denna anordning; EDLUND, OM GALVANOMETRARS KONSTRUKTION. 461 s är silfverspegeln, a 5 den runda metallstang, som utgör rota- tionsaxeln, och c, d och e de cirkelrunda metall- sh skifvorna, i hvilken sednare, magnetnalen är ___AR4 oh ._ fe ; : . pe : N infälld. Galvanometerlindningarne omgifvaskif- 2 o S van e och framga mellan d och e, så att de ; \ pe den d öfriga bada skifvorna och spegeln äro ofvanom desamma. Om nu vid urladdningen elektricitet stannar qvar i någon punkt, t. ex. f, på om- vindningarne, sa kan tydligen denna icke ästad- | komma någon vridning genom influens på skif- vorna c, d eller e. Af den elektricitet, som genom sönderdelning uppstår 1 spegeln s, re- b pelleras den ena delen till skifvan ce och den andra attraheras till skifvan d, och båda blifva derigenom oskadliga. Vid pröfning befanns, att denna anordning ägde ett alldeles af- gjordt företräde framför den förut begagnade. Vid mina föregaende försök kunde icke en till mättnad laddad Leydnerflaska urlad- das genom galvanometerträden, utan att en betydlig förändring i jemnvigtsläget visade sig derefter. Om en af ledningstrådarne till galvanometern förbands direkt med den ena upphemtaren till HorTtzZ' elektroformaschin och den andra slutade med en kula i närheten ‘af den andra upphemtaren, så att, under det maschinen var i gang, gnistor derstädes fingo öfverhoppa, så visade sig vid mina förra försök äfven en betydlig förändring i jemnvigtsläget, sedan maschinens verkan upphört. Det var der- före da nödigt, för undvikande af dessa olägenheter, att ständigt hafva en föreningsbrygga mellan ledningstrådarne framom galvano- metern, sa att blott en mindre del af slaget gick genom denna. Med den nya anordningen af galvanometerns rörliga delar var denna brygga alldeles öfverflödig. och hela urladdningsströmmen kunde utan olägenhet få taga sin väg genom galvanometern. Visserligen uppkom en förändring i jemnvigtsläget, om urladd- ningsströmmarne voro särdeles starka; men förändringen var icke sa stor, att den menligt inverkade på mätningarnes noggranhet eller ännu mindre gjorde dessa omöjliga. I det fall att den ena 462 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. salvanometertraden var förbunden med den ena af elektrofor- maschinens upphemtare och tradens andra ända var fri och iso- lerad, så att galvanometerträden blef mättad med elektricitet, under det att maschinen var i gång, visade sig dock en betydlig förändring i jemnvigtsläget. Denna förändring försvann likväl ögonblickligen, så snart en af galvanometerträdarne försågs med en afledare till jorden. Dessa pröfningsförsök gjordes, dels då den metallskifva, i hvilken magnetnälen var infälld, var fast- skrufvad på rotationsaxeln, dels ock då denna metallskifva var borttagen och en annan lika stor rund metallskifva utan magnet. var fastskrufvad på axeln i dess ställe, i hvilket sednare fall systemet erhöll sitt jemnvigtsläge genom bifilarupphängning på två cocontrådar. Då försöken i båda fallen gäfvo samma re- sultat, så måste orsaken till förändringarne i jemnvigtsläget, då sådana för mycket starka urladdningar visade sig, vara af elektro- skopisk natur. Om de två runda skifvorna ce och d borttogos, betydligt större; dessa skifvor gjorde således påräknad nytta. Att galvanometern med den nya anordningen af de rörliga de- larne icke var okänslig för mycket starka urladdningar, härleder sig sannolikt deraf, att det rörliga, på cocontraden upphängda, systemet drages på sned af den elektriska attraktionen, så att rotationsaxeln icke kommer att hänga fullt vertikalt. Om i detta fall icke allting är väl och noggrant centreradt, så att tyngd- punkten kommer att ligga i rotationsaxeln, hvilket är mycket svårt, om icke omöjligt att åstadkomma, så måste tydligen en vridning eller förändring i jemnvigtsläget uppstå. Emedan de elektroskopiska fenomenen under vissa förhållanden så mycket kunna likna de magnetiska, att en förvexling emellan dem torde vara möjlig, bör man, innan en galvanometer begagnas för verk- liga mätningar, genom borttagande af magneten och insättande af en annan ledande, omagnetisk kropp af samma form och storlek som denna samt det rörliga systemets bifilarupphäng- ning öfvertyga sig om, att elektroskopiska verkningar under för- handen varande omständigheter icke uppträda. EDLUND, OM ELEKTRISKA INDUKTIONSSTRÖMMAR. 463 2. Om en sluten ledningsträd befinner sig i närheten af slut- ningsbägen till ett elektriskt batteri, sa uppkommer en elektrisk ström i den förra tråden, då batteriet urladdas genom den sed- nare. Denna sekundära ström i den slutna ledningstråden blir starkare i samma mån, som längre stycken af de båda trådarne inverka på hvarandra. För erhållande af stark induktionsverkan kan man derföre upplinda den slutna ledningstråden och slut- ningsbägen i spiral och ställa båda spiralerna i närheten af hvar- andra. Dessa strömmar upptäcktes nästan samtidigt af HENRY, MARIANINI och RıEss. En dylik induktionsverkan uppkommer äfven, om batteriets slutningsbage pa nagot ställe bestar af tva srenar, och den ena af dessa är upplindad i spiral. Vid batte- riets urladdning, som i detta fall delvis tager sin väg genom båda. grenarne, uppstår da i spiralen en induktionsström, hvilken urladdar sig genom den andra grenen. På theoretiska grunder har Friherre WREDE visat, att dessa strömmar i likhet med dem, som uppkomma genom galvanisk induktion, måste besta af två till qvantiteten lika strömmar, af hvilka den ena går i mot- satt riktning mot och den andra i samma riktning med den elektri- ska urladdningsströmmen !). Da dessa strömmar äro till qvan- titeten lika stora, men gå i motsatt riktning, så kunna de icke inverka aflänkande på magnetnalen, men väl astadkomma värme- utveckling, och emedan deras intensitet kan vara olika, äfven förorsaka en magnetisk fördelning 1 härdade stålnålar. Denna pa theoretiska grunder stödda asigt om de ifrågavarande induk- tionsströmmarnes beskaffenhet har till riktigheten blifvit be- kräftad, sedan man genom den elektriska ventilen erhallit ett ofelbart medel att skilja de båda, i motsatt riktning gående, strömmarne ifrån hvarandra. Den elektriska ventilen består af en ihalig glascylinder, i hvilken luften kan efter behag förtunnas. Cylinderns ena ända är lufttätt tillsluten med en glasplatta, och i den andra ändan är en med kran försedd messingsfattning ') Jahres-Bericht über die Fortschritte der physischen Wissenschaften, von Berzelius. B. 20. (1841) sid. 119. 464 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. fastgjord, hvilken kan sättas i förbindelse med en luftpump för astadkommande af luftförtunning. Genom glasskifvans medel- punkt nedgär en platinatrad, hvilken slutar pa glasskifvans inre yta, och hvars yttre ända kan förbindas med en ledningsträd. Frän messingsfattningen utgar inuti cylindern en messingsstäng, hvilken slutar med en messingsskifva, som är parallel med och på kort afstånd från den nämnda glasskifvan. Om nu luften tillräckligt förtunnas, och platinatraden samt messingsfattningen törbindas med hvar sin ända af en induktionsspiral, sa visar det sig, att blott den ena af de bada motsatta induktionsströmmarne förmår att genomgå ventilen. RIESS fann nemligen, att om en valvanometer infogas i ledningen, så gör magnetnålen ett utslag, hvars riktning åt den ena eller andra sidan beror på, med hvil- ken af induktionsspiralens ändar platinatråden är förenad I) Vid min undersökning af den elektromotoriska kraften i den elektriska gnistan förefanns ingen annan spiral i tradledningarne N än den, som utgjordes af den i 40 IN B hvarf upplindade galvanometertra- „EL Ne) den?). I denna spiral uppkommo a0 naturligtvis induktionsströmmar, då T oden elektriska urladdningen genom- TARA, gick densamma; men det är lätt att nee Im inse, att till följe af det sätt, hvar- pa försöken voro anordnade, dessa induktionsströmmar icke kunde hafva något inflytande på magnetnålens utslag. I Fig. 2 föreställer AB den roterande elektroforskifvan och ab de båda upphemtarne. Med a var en isolerad koppartråd ac direkt förbunden, hvaremot den isolerade tråden de slutade med en messings- kula d i närheten af b. Fran ce och I) PocG. Annalen B. 120 sid. 513. 2) Öfversigt af K. Vet.-Ak:s Förhandl. för 1868. sid. 327. Poce. Annalen B. 134 sid. 337. Phil. Magazine. B. 37 sid 41. EDLUND, OM ELEKTRISKA INDUKTIONSSTRÖMMAR. 465 . 2 utgingo isolerade ledningsträdar till kulorna f och g. Två andra ledningstrådar utgingo från punkterna c och e till galvano- metern G. Vid m var en rheostat insatt, bestående af en iso- lerad, tunn nysilfverträd. Mellan punkterna i och k befann sig en brygga, bestående af en nysilfvertrad, hvarförutan punkten /- genom ledningsträden l! förbands med vattenledningen i huset och kom derigenom i ledande förbindelse med jurden. Då nu skifvan AB vreds omkring, öfverhoppade gnistor mellan b och d äfvensom mellan / och g, och magnetnälen gjorde ett utslag. Motståndet i tråden h var försvinnande litet i jemnförelse med det i rheostaten m och i gnistan mellan f och g. De i galvano- metervindningarne uppkommande induktionsströmmarne togo der- före nästan uteslutande sin väg genom bryggan A, och, som de voro af motsatt riktning och till qvantiteten lika, måste deras verkan på magnetnålen blifva omärklig. Detta skulle icke hafva blifvit fallet, om bryggan h saknats, och strömmarne derföre- måst genomgå gnistan- mellan f och g; emedan denna, såsom nedanföre skall visas, verkar på samma sätt som en elektrisk ventil, det vill säga, genomsläpper den ena strömmen, men hin- drar den andra att komma fram. Dessutom visa de anställda polarisationsförsöken, att den erhållna strömmen härledde sig från den elektromotoriska kraften i gnistan mellan f och g och icke från urladdningsströmmens induktion i galvanometerlindningarne. (salvanometern var nemligen vid dessa försök aflägsnad och ingen annan trådspiral var dervid i ledningarne innesluten, till följe hvaraf någon induktion då icke kunde äga rum. Sedan galvano- metern, på sätt ofvanföre visats, blifvit förbättrad, så att bryggan h utan olägenhet kunde borttagas, har jag närmare undersökt ifräga- varande induktionsfenomener, och som de erhållna resultaterna synas mig vara af intresse, vill jag här meddela dessa försök. På samma gång, som galvanometern förfärdigades, lät jag för anställande af induktionsförsök äfven förfärdiga en rulle, som i hvarje hänseende var fullkomligt lika med galvanometerrullen. Tradramarne i båda rullarne hade samma dimensioner, den med guttapercha öfverklädda tråden var af samma slag och omvind- 466 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. ningarnes antal i båda rullarne lika, nemligen 40. Båda rullarne borde derföre under lika förhällanden utöfva lika induktions- verkningar. Om det galvaniska motståndet i rheostaten m be- tecknas med 100, sa befanns motständet i hvardera af rullarne utgöra 4,5 och ungefär lika stort var motståndet i de båda ledningstradarna från punkterna c och e till galvanometern. Med denna rulle, som i det följande kallas R, anställdes efterföljande försök. Försök 1. Bryggan h var borttagen, så att hela urladdnings- strömmen genomgick galvanometern. Då elektroforskifvan vreds omkring, erhöllos följande utslag på galvanometern: 92,0 50,5 49,0 Medium 50,7. Derefter insattes rullen Ä mellan e och m, hvarefter erhöllos utslagen: 30,1 Medium 28,2. Då R flyttades pa andra sidan till n, erhölls: 28,3 28,1 97.4 Medium 27,9. Derpa borttogs rullen KR, och de första forsöken repeterades för att efterse, om elektroformaschinen undergätt någon förän- dring. Följande utslag erhöllos: 51,2 50,2 46,2 Medium 49,2. EDLUND. OM, ELEKTRISKA INDUKTIONSSTROMMAR. 467 Medium af de första och de sista försöken blir 50,0 och af de mellersta 28,1. Induktionsströmmarne i rullen R hade således förminskat magnetnålens utslag med 21,9 skaldelar. Af dessa induktionsströmmar går den ena i motsatt riktning mot och den andra i lika riktning med den elektriska urladdningsströmmen. De förra må kallas A och de sednare B. Strömmarne ÅA gingo således vid dessa försök lättare genom gnistan mellan 5 och 4 än strömmarne B. Gmnistan verkade följaktligen härvid såsom en elektrisk ventil. Försök 2. Detta försök anställdes för att utröna induktions- strömmarnes inverkan på utslaget, då R var insatt emellan g och e. Urladdningsströmmen genomgick således nu R i motsatt riktning mot förut. Då ingen rulle var insatt i ledningen, erhöllos följande utslag: 40,5 42,0 Medium 41,3. R insattes mellan g och e, hvarvid erhölls: 27,8 27,8 Medium 27,8. Sedan R blifvit borttagen, erhölls åter: 40,3 41,3 Medium 40,8. Således äfven i detta fall förminskades utslaget af induktions- strömmarne. Det är lätt att finna, att det nu var strömmarne B, som med största lätthet passerade genom gnistan mellan f och g. Genom insättning af R i ledningarne, blef motståndet litet förstoradt. För att öfvertyga mig om, att detta icke kunde vara orsaken till förminskningen i magnetnålens utslag, gjordes några försök, vid hvilka motståndet i rheostaten, då R var in- satt, förminskades så mycket, att det totala motståndet blef litet Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 10. 2 468 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. mindre än, da rullen BR var borttagen. Men dessa försök gäfvo fullkomligt samma resultat som de ofvan anförda. Den lilla förändringen i motständet var således utan märkbart inflytande på det erhållna resultatet. Försöken förändrades äfven på det sätt, att gnistbildningsstället flyttades från den plats, som figu- ren angifver, till sidan vid n, hvaremot rheostaten insattes mel- lan ce och e. Men äfven i detta fall minskades utslaget af in- duktionsströmmarne på samma sätt som förut. Det förefaller vid första paseendet oväntadt, att strömmar- ne A i det ena fallet, men strömmarne B i det andra lättast förmå att genomga gnistan. Vid närmare eftersinnande finner | man dock lätt, att A i första och BD i andra försöket i ett hänseende hafva en gemensam karaktär, pa hvilken här ligger vigt. I första försöket är det nemligen strömmarne A, som genomga gnistan i samma riktning som den elektriska urladdnings- strömmen och i det andra försöket är detta fallet med ström- marne B. Häraf följer således, att af de genom elektro- induktion uppkommande induktionsströmmarne förmå de, som söka genomgå gnistan i samma riktning som urladd- ningsströmmen, att lättast genomtränga densamma. Att de induktionsströmmar, som uppkomma i sjelfva galvano- meterrullen, äfvenledes förminska magnetnalens utslag följer med nödvändighet af det föregående och behöfver knappast något bevis. Emellertid var det lätt att experimentelt bevisa detta på följande sätt: Framför galvanometern mellan punkterna i och k insattes en nysilfverträd, hvars motstånd var tre gånger så stort som motståndet i galvanometerrullen. Af den ström, som uppkom i den elektriska gnistan, gick således endast trefjerde- delar genom galvanometern. Då en brygga finnes mellan © och Rn, k, hvars motstånd är ringa i jemförelse med motståndet i rheo- staten m och i gnistan, sa gar största delen af de induktions- strömmar, som uppkomma 1 galvanometerrullen, genom bryggan, och alldenstund de äro till riktningen motsatta och till qvanti- i teten lika, så upphäfves deras verkan på magnetnålen. Om deremot bryggan borttages, inverka induktionsströmmarne på EDLUND, OM ELEKTRISKA INDUKTIONSSTRÖMMAR. 469 magnetnälen. Om nu denna inverkan sker åt motsatt håll mot den, som förorsakas af gnistströmmen, så måste tydligen det utslag, som erhålles, då bryggan är insatt, utgöra mer än tre- fjerdedelar af det, som uppstår, då bryggan är borttagen. Föl- jande försök visar, att det förra utslaget blir till och med be- tydligt större än det sednare. Försök 3. Bryggan insatt mellan punkterna © och k. Der- vid erhöllos följande utslag, da maschinen sattes i gång: 24,0 skaldelar 26,0 25,9 Medium 25,2. Da bryggan borttogs, blefvo utslagen följande: 133 12,3 are 12,8 Medium 12,9. Bryggan insattes äter, hvarvid utslagen blefvo: i 26,2 23,2 23,7 20,7 Medium 23,5. Tages medium af det första och tredje mediet, sa fas 24,35, det är nära dubbelt sa mycket som da bryggan var borttagen. Nagra andra försök, hvilka jag anser det vara öfverflödigt att här anföra, ådagalade, att den förminskning i utslaget på magnet- nalen, som elektro-induktionsströmmarne åstadkommo, icke på långt när tillväxte proportionelt med omvindningarnes antal i induktionsspiralen, utan tilltogo mycket långsammare. 470 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Universitetet i Christiania. Sars, M. Mémoires pour servir å la connaissance des Crinoides vivants. Chra. 1868. 4:o. Kryser, R. Samlede Afhandlinger, H. 2. 3. Från Det Norske Meteorologiske Institut i Christiania. Norsk meteorologisk Aarbog, 1867. Från Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors. Öfversigt, 10. Bidrag till kännedom om Finlands natur och folk, H. 11—13. Från Sällskapet Pro Fauna & Flora Fennica i Helsingfors. Notiser, H. 9. Från R. Geographical Society i London. Proceedings, Vol. 12: 5. Från Geological Society i London. Journal, N:o 96, List, 1568. Från Zoological Society i London. Proceedings, 1868: 2. Från Royal Society i Victoria. Transactions, Vol. 9: 1. Från Meteorological Society i London. Proceedings, N:o 34—38. Från Societe Geologique i Paris. | Bulletin, T. 25: 3—4. Från Société Imp. des Sciences naturelles i Cherbourg. Mémoires, T. 13. Frän K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Monatsbericht, 1868: 1—7. (Forts. å sid. 485.) 471 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1868. N:o 10. Berättelse om en zoologisk resa till Bohuslän och Skagerrack sommaren 1868. Af PETER ÖLSSON. [Meddelad den 9 December 1868]. Som Kongl. Vetenskapsakademien behagat tilldela mig ett reseanslag hufvudsakligen för undersökning af hafsfiskarnes para- siter vid Bohuslänska kusten, går jag nu att redogöra för det vigtigaste af hvad som under resan förekommit. Efter slutadt naturforskaremöte afreste jag från Christiania den 11 Juli och ankom följande dag till fiskläget Grafverna i Gustaf Adolfs kapellförsamling af Bohuslär, der min afsigt var att tills vidare stadna, emedan derifrån och från de närbelägna fisklägena, Smögen, Hasselösund, Fisketången, Näset, ett mycket stort antal fiskare utgår på storsjöfiske, dels till Jutska grunden i Skagerrack, dels ock till Storeggens bank vid Norge. De pläga deremot ej fiska vid Jederens ref, såsom fiskarena från åtskilliga sydligare fisklägen, hvilka derföre för mina undersökningar skulle varit otjenliga platser. _Sistnämnde fiskare hafva nemligen att tillryggalägga en alltför lång väg för att den hemförda fisken skulle vara, atminstone utan behandling med is, för mina ända- mål användbar, äro dessutom borta till tre veckor, och mån- ga afyttra sin fångst i norsk hamn; fiskarena i Sotenäs, dit Grafverna hör, fullborda deremot vanligen en resa under veckan, så att de återvända till Söndagen. Då likväl materialet från bankfisket dels hopades på vissa dagar, dels icke var så godt som önskligt, och serskildt för studiet af ektoparasiter olämpligt var det af stor vigt, att jag den 10 Augusti fick tillfälle med- följa besättningen å ett bankfiskefartyg från Näset (detsamma på 472 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. hvilket jag förlidet ar besökte Storeggen) under en af godt vä- der gynnad — blott en dag var stormig — och derföre till ellofva dygn utsträckt resa till” det vestliga Skagerrack. Stor- backorna utlades midtför landet mellan Hanstholmens och Hirts- hals” fyrar, men på ett djup af 40 a 50 till 120 famnar, alltså ur sigte af land. För erhållande af agn utsattes koljebackor på 20—30 famnars djup, men äfven der syntes sällan land, i följd af den långgrunda stranden och det flacka landet. Några gån- ger dörjades makrill för samma ändamål och vid samma djup, men blott vid skymningen och gryningen, emedan den vid andra tider af dygnet sällan nappar. — Jemte bankfisket fortgick under större delen af sommaren makrillfisket i Kattegat, men kustfisket var vid Grafverna ganska obetydligt, och nämuvärdt endast de dagar, storm hindrade från längre utfärder. I slutet af Augusti a SEE ch och början af September, da fiskarena allmänt voro sysselsatta med förberedelser för resan till 'Göteborg, der årets fiskeproduk- N ter skulle afyttras, förskaffade jag mig vid Näset medelst vaden material för mina undersökningar. De af mig under resan undersökta jiskarnes antal uppgar till 404 individer tillhörande 48 arter, bland hvilka 9, som jag förut ej haft tillfälle undersöka. I detta antal äro dock inbe- räknade 95 individer under vistelsen i Skagerrack erhållna mera allmänna fiskar, på hvilka endast ektoparasiter a hud och gälar eftersöktes. Från hafvet vid Bohuslän erhöllos Raja clavata, rn RAA Nr INGER re REON Ne Se R. Batis, Acanthias vulgaris, Syngnathus Typhle, Murzna anguilla, ° Rhombus levis, Pleuroneetes microcephalus (kallad ”Säla”), P. 7 Platessa, P. Limanda, P. flesus (kallad "Ruska”), arterna af Gadus med undantag af G. luscus och G. Esmarkü, Salmo Sa- lar, Belone vulgaris, Labrus maculatus, L. mixtus, L. rupestris, L. melops (1 expl.), Gobius niger, G. Ruthensparri, Anarrhichas lupus, Zoarczus viviparus, Gunnellus vulgaris, Scomber scombrus, Caranx trachurus (af denna sällsynta fisk erhöllos bland makrill nio exemplar; den är här allmänt känd under det förvillande namnet ”Makrillstörje”), Gasterosteus aculeatus, G. spinachia (jemte Syngnathus inbegripen under benämningen ”Tångsnälla”'), OLSSON, ZOOLOGISK RESA I BOHUSLÄN. 473 Cottus scorpius, C. Bubalis, Trigla Gurnardus, Trachinus draco — således i allmänhet temligen vanliga fiskar, men enligt upp- gift af fiskare från Näset skall derstädes äfven hafva blifvit fån- gad Anarrhichas pantherinus, samt en gång nyligen, bland vanlig makrill, ett halft dussin exemplar af en annan sort (Scomber Colias?), utmärkt genom sin storlek och genom annan färgteck- ning på ryggen. I makrillgarn fångades en gång en delfin, som jag dock ej fick tillfälle undersöka. Solea vulgaris fanns i när- heten, men jag lyckades ej bekomma något exemplar. Fran Skagerrack deremot erhöll jag säväl pa lånd som un- der mitt vistande pa fiskeplatserna flera sällsynta fiskar. Bland dem nänıner jag främst en öfver 10 fot lang Scymnus borealis, fangad pa backor, derigenom att den fatt stjerten insnärjd i linan. Den kallades af fiskarena ”Hamär”, och var så tung, att tva tackel mäste användas för att fa den upp ur lastrummet. Af hajar i öfrigt erhöllos, utom den vanliga pigghajen, ett litet exemplar af Seyllium annulatum (för fiskarena väl bekant från Storeggen, men icke från Skagerrack), och rätt många af Spinax niger. En större haj, af fiskarena känd under namnet ”Bitare”, sags under flera dagar följa dels fiskefartyget under makrill- dörjningen, dels lillbåten vid backornas upptagande. Det lycka- des oss ej att fånga honom, oaktadt han flera gånger simmade sa nära, att han kunde nås med en hake; en gång uppdrogs han sa langt, att bakre hälften af kroppen var i båten, men han slet sig äfven då lös. Efter hvad jag kunde uppfatta af hans storlek och form, anser jag det hafva varit stora exemplar af Galeus canis. Fiskarena hade under sin vistelse i Aalesund äfven lärt känna en haj under namnet ”Bleika”. På deras be- skrifning såväl af djuret som af sättet för dess fängande igen- kände jag deri Selache maxima. Afrockor förekommo sex arter, Raja vomer och R. lintea, dock mycket sparsamt: af den förra, allmänt känd under namnet ”Spanjor” eller ”Spanjorrocka”, sag jag blott ett exemplar, af den sednare två. Bäda sades före- komma mera allmänt längre bort i Nordsjön nordvest om Haust- holmens fyr, på bergbotten. Benämningen Blagarnsrocka var vid 474 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. Grafverna knappast känd, utan kallades såväl R. clavata som’ R. fullonica och R. lintea med ett gemensamt namn Piggrocka. Raja Fullonica erhölls i temlig mängd, men liksom blåkexan först vid omkr. 90 famnars djup och längre ned. Raja radiata, hvilken KRÖYER uppgifver vara den talrikast förekommande ar- ten vid danska kusten af Kattegat, förekom här mycket spar- samt, liksom R. clavata, deremot R. Batis i största mängd, ut- ° görande inemot 90 procent af alla fångade rockor, enligt de beräkningar jag gjorde dels i Grafverna dels i Skagerrack. Hvarje båtlags fångst under en resa kunde uppgå till öfver 100 stycken. Innan jag lemnar rockorna skall jag omnämna en märkvärdig monstrositet af Raja Batis, som en gang erhölls och tillvaratogs. Den hade nemligen på ryggens midtellinea straxt bakom eranium en temligen stor uppstaende del, åt ena sidan skedformigt concav och föreställande en fena, ty tydliga fenstralar visade sig; längs dess framkant gick ett tjockare brosk; stjerten och djurets öfriga delar voro normalt bildade. Af Chimsra monstrosa erhöllos fyra individer, af hvilka två hannar, men blott den ene hade på no- sen det egendomliga, skaftade och taggiga brosk som KRÖYER omtalar, men hvars ändamål ännu är okändt. Kanhända före- kommer det blott under vissa perioder. Af sällsynta fiskar er- \ höllos vidare Petromyzon marinus, som äfven här kallades ”An- prejare”, Lophius piscatorius i fem exemplar, Sebastes norvegicus, Hippoglossus maximus (sparsamt), Myxine glutinosa o. s. v. Sistnämnde fisk förekom ofta i langa, sällan i torsk. Under mitt vistande i Skagerrack erhöllos de flesta och största langorna pa stort djup, förmodligen, som det blifvit uppgifvet, för den höga temperaturen och torkan dessa dagar. Under sommarens lopp fångades några fa exemplar af Merluccius vulgaris, dock fick jag ej tillfälle eftersöka parasiter hos dem. Pa smäbackorna erhölls, utom kolja, smärre sej och hvittling, en och annan Raja Batis, Pleuronectes Platessa och Limanda, samt en gång, på en fläck, öfver ett tjog individer af Trigla Gurnardus, hvilken annars förekom blott enstaka. Af denna art liksom af Belone vulgaris fångades äfven på dörj ett par exemplar. Den makrill, som OLSSON, ZOOLOGISK RESA I BOHUSLÄN. 475 erhölls, var utomordentligt fet och stor; ena gängen uppdrogos atta tjog under några timmar af aftonen och morgonen. Under aterresan visade sig pa höjden af Skagen flerestädes talrika stim af skarpsill hoppande i vattenytan, sa att vattnet yrde vidt omkring. Här vill jag äfven omnämna en liten Gobius, som förekom- mit mig dubiös. Den erhölls vid Grafverna bland räkor, har en längd af 45" och liknar till kroppsformen temligen Gobius ni- ger, men afviker genom en tydligt framskjutande underläpp, blott 10 strålar, de eftersta längst, i bakre ryggfenan, hvilken nedlagd slutar långt framom stjertfenans rot; dessutom hafva ryggfenorna 3 bruna och 4—53 hvita längdband, stjertfenan 5 mörka tvär- band, afvexlande med ljusare. Äfven på kroppens sidor visa sig omkring 9 mörka tvärband, samt bakom dem på sidolinien ännu fyra mörka fläckar, inberäknad en på stjertfenans rot. Kroppen i öfrigt är marmorerad i ljust och brunaktigt, men buken grå- hvit, buk- och analfenorna samt yttre delen af bröstfenan en- färgade, mörka, under hvardera ögat två mörka tvärstreck. Anal- fenan har I enkel och 8 grenade strålar, stjertfenan är utbredd vackert rundad, hoplagd mera spetsig. Ögats längsdiameter ut- gör 4 af hufvudets längd; detta åter innehälles fyra gånger i kroppslängden. Jag tror mig icke taga mycket fel, om jag anser ifragavarande form sammanfalla med den af KRÖYER (Danmarks Fiske p. 416) under namnet Gobius microps beskrifna nya arten. Fenorna visa nemligen en fullkomlig öfverensstämmelse, och fär- gen atminstone en påtaglig likhet med det enda af KRÖYER vid Hirsholmen funna individet. Ögats färg har jag förgätit anteck- na, och icke heller anmärkt någon azurblå fläck mellan främre ryggfenans 5:te och 6:te strålar, men på det spritlagda individet visar sig der ännu en i blatt stötande fläck. Såsom bidrag till kännedomen om några sällsynta fiskars lefnadssätt skola några observationer här meddelas. Raja Fullo- nica, om hvars näring jag ej finner någon uppgift, innehöll gan- ska ofta exemplar af Spinax niger, och det tyckes ligga sanning i fiskarenas uppgift, att ”blåkexan gar fri för alla andra fiskar”; 476 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. för min del har jag ej träffat den i magen på någon annan fisk- art. Likväl lefver denna rocka icke uteslutande af Spinax, ty i dess mage funnos flera gånger hufvud och ben af stora Gadi, nagra ganger amphipoder eller en röd massa efter digererade crustaceer, en gang kroppen af en mycket stor mussla; en annan' gang var hela tarmkanalen fylld med ett ämne, som med vatten gaf lödder alldeles som såpa! — Raja vomer innehöll ett par fiskögon, Scyllium annulatum likaledes ett fisköga samt räkor. Hos Petromyzon marinus fann jag, liksom KRÖYER, endast en homogen substans af brunaktig färg, mest liknande tarminnehållet hos Myxine, blott tjockare och mörkare. Hos Chimera många fragmenter af Venus och Echinus, men äfven Gammarusben och andra delar af decapoder, samt borst af annulater. De först er- hållna fyra individerna af Caranx trachurus innehöllo allesam- mans kropparne af stora mollusker (men utan spår af deras skal) samt sma decapoda macrura, det ena derjemte en fiskunge, en annan gang erhölls ett individ med spar af crustaceer, slutligen fyra individer, som alla uteslutande innehöllo delar af fisk, ett af dem hade två små hvittlingar. Dessa detaljer anföras, eme- dan det ofta förekommit, att på en gång erhållna fiskar af en art innehållit samma slags födoämnen. Två af de undersökta Lophii innehöllo ben af större fiskar, det ena individet derjemte tång och bitar af musselskal, de öfriga inga födoämnen. Murzna anguilla, fångad vid stranden af Näset, hade ätit Zoarceus, Go- bius Ruthensparri samt stora exemplar af Carcinus menas, der- jemte annulater, musslor m. m. Den lille Gobius Ruthensparri ' synes hafva många fiender, ty vid Näset der den ymnigt före- kom, hade den blifvit ett rof icke blott för laxen, utan äfven för Gadus Pollachius, Cottus scorpius, den redan nämnda Murzsna, ja t. o. m. för sin nära anförvandt Gobius niger! I magen af Syngnathus Typhle fann jag ett par gånger lemningar af någon liten crustacé, men en gang en Gobius niger; denna art lefver saledes icke uteslutande af crustaceer, insekter och maskar. Medelst haf upphemtades yngel af flera fiskarter, sasom Cyclopterus lumpus, Labrus melops, Gasterosteus aculeatus, Be- ' OLSSON, ZOOLOGISK RESA I BOHUSLÄN. 477 lone vulgaris, Mur&na anguilla, Syngnathüs Typhle och Pleu- ronectesarter. Ungarne af förstnämnde art, hvilka jag i slutet af Juli månad fann vid skären i närheten af Sälö, voro omkr. l15=m långa, belt släta, till färgen blaaktiga med hvita tecknin- gar, men blefvo i spiritus helt röda. Lagda i handen sögo de sig gerna fast. Mycket sma ungar af Labrus voro till kropps- formen ganska olika äldre individer: i det hela nemligen kil- formiga, bakåt jemnt aftagande i höjd och tjocklek, men det karakteristiska hos munnen och fenorna framträdde redan. Några voro hufvudsakligen gröna, andra röda med fyra hvita tvärstreck på hvarje sida. På grund af det djupt tandade förlocket hos de något större exemplaren har jag ansett dem tillhöra Labrus melops. Af Mursna anguilla tog jag under Juli och Augusti månader vid stranden mellan Grafverna och Hasselösund talrika ungar. Jag förvarar sådana af 65—145»= längd och 3—11m" största höjd. Häraf torde man väl vara berättigad till den slut- sats, att icke allt ålyngel ifrån hafvet vandrar uppåt floderna. I uterus af tvenne Acanthias vulgaris fann jag i slutet af Juli omkring ett tjog temligen stora ungar. Deras tarmkanal var fylld med af galla starkt färgadt innehåll, men saknade, hvilket ju också var att förmoda, parasiter. De höllos flera timmar lefvande i vatten. Under vistelsen i Skagerrack påträf- fades i en Spinax niger tio ganska unga embryoner. De voro med den långa stjerten endast 30”: långa, nästan hvita, för- sedda med stor gulblåsa och fritt framskjutande gältradar. Krop- pens form var helt olika det fullvuxna djurets, i det hela nem- ligen klubblik med mycket hög hjessa och längt bakåt belägen munöppning. Af egentliga entozoer erhölls under resan icke mycket nytt, dock förtjenar det omnämnas, att i magen af Lophius tvenne ganger påträffades en svartgrön eller nästan svart Distoma, i öf- rigt föga olik en mindre Distoma veliporum. Deremot aterfann jag hos förut bekanta värdar åtskilliga förut blott sparsamt funna arter, sasom Distoma Polonii (1 expl.), Amphiptyches Urna, Echinobothrium typus, Tetrabothrium norvegicum (ymnig, sak- 478 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. nades icke hos något exemplar af Spinax, nagra hade hvardera öfver 20 individer), och den nya phyllobothriden från Acanthias, för hvilken jag föreslagit namnet Trilocularia. Ehuru af sist- nämnde parasit utbildade strobilor icke heller nu erhöllos, var jag dock i tillfälle att fullkomligt öfvertyga mig om riktigheten af att derpa grunda ett nytt genus. Sasom intressant för den geografiska utbredningen ma här anmärkas, att Distoma veli- porum förekom hos både Raja clavata, R. Batis, R. radiata, R. lintea och R. Fullonica, i synnerhet hos sistnämnde art ymnigt, deremot kunde, oaktadt noggrannaste efterspaning, ej någon Distoma commune upptäckas hos de 23 individer af Labrus ma- culatus, L. mixtus och L. melops, som dissekerades, oaktadt samma värdar vid Bergen innehöllo denna parasit temligen rikligt. Af Raja Fullonica granskades 28 individer. Eget nog tyckes denna art icke hysa några Cestoder, ty blott en gang funnos deraf några obetydliga fragmenter (liknande dem af en Bothriocephalus), men de torde hafva härstammat från slukade fiskar. Raja vomer, Scyllium och Petromyzon saknade parasiter, Scymnus hade jemte några lefvande Ascarider en enda redan död Scolex, hvilken jag för fyndortens skull vill anse tillhöra Monorygma perfectum; så- vidt jag af det skadade exemplaret kunde utröna, var detta ej samma art, som jag beskrifvit från Gadus melanostomus, och som i Skagerrack ytterligare fanns hos Sebastes norvegicus. Af ektoparasitiska maskar erhöllos under vistelsen i Skager- rack ett betydligare antal nya former: Udonella caligorum, Axine Belones, Octobothrium scombri, ©. leptogaster (flera expl. pa Chimzra), ©. palmatum (från Molva vulgaris) och en mindre, beslägtad eller identisk form (från Gadus virens), ©. boreale (från Seymnus), O. appendiculatum (frau Acanthias, Raja Batis, R. clavata). Hit mäste jag äfven räkna en märkvärdig parasit, som jag tvenne gänger fann i gallblåsan af Chimaera monstrosa; tillsam- mans erhöllos nio individer, större (till 20°" längd) och smärre. Den måste bilda ett nytt slägte och bör, som jag tror, ställas i. närheten af Aspidogaster, ett slägte som hittills saknat närmare OLSSON, ZOOLOGISK RESA I BOHUSLÄN. 479 anförvandter. Djuret är långsträckt som en annulat, temligen trindt, med en smalare cylindrisk hals och stor munöppning i dess främre ända. Kroppens ena sida har ända från halsens början till bakre ändan en upphöjd, jemnbred, nästan rännformig skifva, som är försedd med talrika upphöjda tvärlister, så att härigenom bildas en lång rad af rectangulära, breda men korta rum. Hvad som dessutom ger djuret ett serdeles prydligt utseende är den omständigheten, att alla tvärlisterna äro rent carminröda, men djuret i öfrigt hvitt, med undantag af ett rödt band längs hvar- dera sidan af kroppen. Af inre organer visade sig endast de ännu synliga äggen, som alldeles likna dem hos en Distoma; uterus tyckes utmynna framtill vid halsens bas. Djuret visade i den tjockflytande gallan föga liflishet, blott halsen var mera rörlig. Den omtalade skifvan såg jag det ej använda, dock torde dess organisation tydligt nog utvisa hennes ändamal som sugorgan. Framåt slutar hon rundad, bakåt, der hon bekläder äfven sjelfva ändan, mera tillspetsad. Djuret böjer sig så, att sugskifvan kommer att ligga på den convexa ytan, men halsen böjer sig i motsatt riktning. | Vidare har jag att här omnämna fyndet af tre slags ekto- parasitiska platyelminther från Plagiostomer, nemligen två från ryggen af Raja Batis, en fran huden af Acanthias vulgaris, alla förut obeskrifna. De bada förstnämnda fann jag redan i fjol under mitt vistande pa Storeggen, men sparsamt, och da de derjemte i sprit mycket förändrade sig, kunde jag af dem ej lemna någon beskrifning. Det är icke langt ifrån, att jag nu nödgas säga detsamma, oaktadt jag åtminstone af den ena arten funnit rikligt material. Ombord a fiskefartyget var det nemli- gen omöjligt att begagna mikroskop, och en vanlig loupe var, oaktadt all använd möda, otillräcklig för ett noggrannare utrö- nande af dessa djurs anatomi; äfven gjorde jag upprepade men misslyckade försök att förvara djuret lefvande, vare sig in situ på ett afklippt stycke hud eller i vatten, tills vi åter hunno land. I vatten upplöstes de snart, fastsittande på huden och omgifna af dess slem bibehöllo de visserligen sin form och visade äfven 480 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. i någon mån sin inre byggnad, men dogo, och ater lagda i vat- ten befunnos de alltför spröda och ogenomskinliga, för att det skulle vara möjligt genom mikroskopets tillhjelp hos dem upp- leta något mera. | 1) Den ena af parasiterna från Raja Batis har jag funnit blott sparsamt, neml. tre expl. på Storeggen, ett i Skagerrack. Den är temligen stor (till S®w ; längd och bredd) af hjertlik eller åtminstone äggrund kroppsform, tjock och ogenomskinlig, undertill hvit, men på ryggsidan smutsgul, med seg hud, som i sprit bibehåller sig oförändrad. De höllo sig fast med den sma- lare ändan, och jag finner der hos alla, fast mer och mindre tydligt, ett skållikt acetabulum. Likväl vill jag häruppa icke fästa alltför stor vigt, ty dessa bildningar skulle möjligen äfven- kunnat uppstå genom spritens inflytande. Af inre organer synes endast ett mörkare, temligen bredt bälte (af tarmen eller äggule- körtlarne) längs kroppens sidor; åt den bredare ändan lemna de emellan sig ett bredt mellanrum, men åt motsatta hållet sammanträffa de atminstone i det närmaste. | 2) Af en annan mindre parasit (längd 2—5=m)y) fann jag trenne gånger sammanlagdt ett tiotal individer på ryggen och sidorna af Acanthias vulgaris. Den hoprullar sig något at buk- sidan, men är temligen tunn och af den consistens, att atmin- stone vissa exemplar äfven spritlagda bibehållit sin genomskin- lighet. Den är hvit, till formen aflang, dock med ena ändan något tillspetsad. Med denna ända höll djuret sig fast, och här visar sig under mikroskopet ett ytterst litet fästorgan af oval form och med longitudinel öppning, Under en vanlig loupe sy- nes det knappast. Andra fästorganer saknas alldeles. Denna parasit är alltså en Trematod, och bildar ett nytt slägte inom familjen Tristomidea. Den med fästorganet försedda ändan bör väl i öfverensstämmelse med förhållandet hos öfriga slägten in- om familjen anses för den bakre, serdeles som i den motsatta, afrundade ändan en tydlig öppning, munöppningen, visar sig, hvilken saknar muskulösa väggar. En närbelägen, och dermed, så vidt jag kan se, i sammanhang stående mörkare kropp vill OLSSON, ZOOLOGISK RESA I BOHUSLÄN. 481 jag hålla för ett stort svalghufvud. Vidare ser man någongång de smala bakåt convergerande tarmskänklarne med deras talrika utåtgående grenar. AÄggulekörtlarne äro talrika, små, runda, mörka kroppar, som förbreda sig öfver kroppens sidor och del- vis öfver dess bakre del. Ungefär vid kroppens midt visar sig en stor klotrund kropp med homogent och temligen mörkt inne- håll (säkerligen testis); straxt framom denna ser man ducti vitelliferi utmynna i hvar sin reservoir. I denna trakt och nä- got längre framåt visa sig vidare atskilliga partier tillhörande de honliga generationsorganerna, på hvilkas beskrifning i detalj jag dock här. ej kan inlata mig. Ett par ljusa fläckar vid sidor- na erinra om de här belägna excretionsreservoirerna hos Phylline. 3) Af en tredje art förefinnes ett rikligare material: jag fann den en gång på Storeggen och fem gånger i Skagerrack, men blott tvenne gånger i någon mängd; sammanlagdt erhöllos omkring 70 individer. Den uppnår samma storlek som den först omnämnda, men har vanligen en oval eller aflång form och är helt hvit. Förgäfves har jag gjort mig all möda att hos den- samma upptäcka fästorganer, och det oaktadt höll den sig så fast genom den ena, hos det lefvande djuret något utdragna ändan, att den blott med svårighet kunde lösgöras. På grund häraf är jag benägen att anse den vara en parasitisk Turbellariid af af- delningen Dendrocoela, ehuru parasitiska Turbellarier hittills äro nästan obekanta och icke-parasitismen ansetts ingå i deras be- stämmande karakterer. (STIMPSON har likväl på echinodermer funnit ett par parasitiska former). Hvad jag kunnat utröna af denna parasits inre organisation utgör intet hinder för denna min åsigt, för hvilken äfven djurets mjuka consistens och öm- talighet för sprit tyckes tala. Då djuret lägges i sprit hoprullar det sig alltid at buksidan; försöker man med våld hålla det ut- sträckt, brister det på flera ställen i kanterna, och äfven utan ett sådant våld uppkomma ej sällan här och der rupturer. Hos det lefvande djuret visade sig i den spetsiga ändan ett hvitt parti och vid en mikroskopisk granskning af det lefvande djuret torde måhända fästorganer äfven här upptäckas, hvarföre jag ej 482 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. vagar med bestämdhet yttra mig om dess plats i systemet. Hos det lefvande djuret visar sig vidare längs midten af kroppens ena hälft, börjande vid den tillspetsade ändan, en ofärgad, ge- nomskinlig kanal, och längs sidorna en förgrenad tarm eller ge- nerationsorganer. Yngre djur bibehöllo förvarade i hudslemmet sitt utseende, men äldre visade da snart längs sidorna breda carminröda band med sneda lineer (sannolikt äggulekörtlar). Dessa band nådde icke fram till någondera ändan. Af parasitiska Hirudinea fann jag isynnerhet Piscicola no- dulifera MALM utbredd och temligen ymnig. Intendenten MALM har beskrifvit den efter två exemplar från Gadus morrhua, i Skagerrack fanns den icke blott på torsk utan ännu ymnigare pa Molva vulgaris, Chimaera monstrosa, Sebastes norvegicus, Trigla Gurnardas; dock är det sannolikt att den till åtskilliga af dessa blifvit öfverflyttad under det fiskarne lågo tillsammans i baten. Den hade dock sugit sig fast pa alla dessa fiskar. På gälarne af en Gadus morrhua träffades ett enda exemplar af en Piscicola n. sp., utmärkt bland annat genom sina omvex- lande och lysande färger. Den har omkring 15 bruna tvärringar omvexlande med lika manga och lika breda violetta; dessa sist- nämnda åter hafva på ryggsidan flera silfverhvita längsstreck. Afven en liten annulat lefde parasitiskt på vissa fiskar. Den erhölls vid Näset på huden af Zoarceus viviparus, Pleuro- nectes Platessa och Syngnathus Typhle. Den tillhör Oligocheta och familjen Tubificina, men jag saknar nödig litteratur för en artbestämning. Af parasitiska Crustaceer hafva erhållits: Lern&ea branchialis från Gadus zglefinus, G. morrhua, G. minutus, G. merlangus; fran Labrus mixtus en troligen dithörande form; Anchorella uncinata från Gadus morrhua, G. s»glefinus, G. virens; A. rugosa med 5 från Anarrhichas lupus; A. ovalis, från Trigla Gurnardus; Brachiella rostrata med 5%, från Hippoglossus maximus, Stor- eggen; Vanbenedenia Kröyeri MALM med &, 2 expl., från Chi- mera monstrosa; Charopinus Dalmanni med &g, från Raja Batis; Lern&eopoda elongata, från Scymnus borealis; L. n. sp. nära be- OLSSON, ZOOLOGISK RESA I BOHUSLÄN. 483 slägtadt med L. Galei, frän Raja Fullonica, ymnigt, och fran R. Batis; Chondracanthus Trigle med > från Trigla Gurnardus; Ch. cornutus med &, från Pleuronectes fiesus, P. Limanda, P. Platessa; Ch. gibbosus med &, från Lophius piscatorius; Ch. nodosus med 5, från Sebastes norvegicus; Ch. n. sp. med &, från Raja Batis, Storeggen; Peniculus clavatus MÜLL., från Sebastes norvegicus, Aalesund; Clavella Hippoglossi, från Hippo- vlossus maximus; Eudactylina acuta V. BENED., från Acanthias vulgaris; Cecrops Latreillei med 5, från Mola nasus, Warberg; Pandarus bicolor, från Acanthias vulgaris; Echthrogaleus n. sp., från Acanthias vulgaris, och från samma individ två äfvenledes obeskrifna arter Nogagus, af hvilka den ena, att döma af den påtagliga likheten i form, torde utgöra hannen till anförda Ech- throgaleus; Trebius caudatus med & och larver, från Raja Batis, R. Fullonica; Lepeophtheirus pectoralis med &, från Pleuronectes flesus, Raja radiata; L. Hippoglossi med &, från Hippoglossus maximus, Raja Batis (advent:?); L. gracilis v. BENED., från Rhombus levis; Caligus curtus 9, s, larv, från Gadus morrhua, G.virens, Molva vulgaris, Raja Batis, vidare från Acanthias vulgaris, Raja radiata, R. Fullonica, Chimzra monstrosa, Lophius pisca- torius, Trigla gurnardus, Sebastes norvegicus, men här troligen tillfällig eller öfverfiyttad; C. lumpi, endast 9, från Gadus morrhua, G. virens, G. melanostomus, Molva vulgaris samt tillfälligtvis Chimzra monstrosa; C. gurnardi 9, co, larv, från Trigla gurnardus, Acanthias vulgaris, samt tillfälligtvis Raja Batis; C. belones 9, 5, från Belone vulgaris; ©. diaphanus, från Trigla gurnardus; slutligen åtskilliga ännu obestämda parasitiska cru- staceer af andra ordningar. Anelasma squalicola kunde jag.i Skagerrack ej finna. i Det återstår att med några ord omnämna resultatet af draggningarna med bottenskrapan. Dessa företogos ätskilliga dagar, da sjön var stilla, och utsträcktes till öfver en mil utan- för de yttersta skären, der djupet dock icke öfversteg 40 fam- nar. I Skagerrack blef det icke tillfälle att mer än en gång på Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 25. N:o 10, > 484 ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. 100 famnars djup försöka skrapan och den uppdrogs dä tom. Blott några få evertebrater erhöllos der med fiskredskapen, sä- som Nymphon longitarse, Nephrops norvegicus, Aphrodite aculeata, Thyonidium commune och några Ophiurider. Genom köp er- höllos några. der tillvaratagna djur, såsom trenne arter större Spongier, Pennatula, och några andra koraller. Med botten- skrapan, håfven och vaden erhöllos vid Bohuslänska kusten blott få och vanliga crustaceer, några mera intressanta annulater och Gephyrea, ett par fria nematoder (en af dem, Pontonema, fanns äfven 1 Ascidia) och turbellarier (Typhlolepta), mollusker, flera tunicater och bryozoer, representanter för alla klasser bland Echino- dermata, Polypi o. s. v. Den närmare granskningen af dessa återstår ännu och jag har derföre nu blott flystist omnämnt dem. Den kala ödsliga trakten erbjöd icke mycket af botaniskt intresse, i synnerhet under en sommar så torr och varm som detta ars. Lafvarne på klipporna voro förtorkade och föga märkbara, förgäfves sökte ögat en grön fläck, öfverallt der trak- ten från någon höjd öfverskådades upptogs synkretsen af den nakna graniten. Blott Silene maritima tycktes ännu frodas i springorna. Ett par för Bohuslän icke uppgifna växter anmärk- tes dock, neml. på Tryggön Senecio viscosus och vid Vägga Cirsium acaule. Dessutom berättades mig, att förlidet år vid en bergspringa ej långt från Vägga sparsamt återfunnits den äfven af här boende befolkning för utgangen ansedda lex aqui- folium. Som uppgiften erhölls först dagen före min afresa, var det ej tillfälle nu eftersöka växten. Den kallades ”Christi törne- krona”, och anledningen till namnet förklarade min sagesman i Grafverna vara den, att ur såret efter hvarje tagg, som afbröts, alltid en droppa blod framsipprade. ‘ I början af September bevistade jag fiskerimötet och utställ- ningen i Lysekil, och hade derunder tillfälle samtala med flera ne fran andra orter, likasa under fiskmarknaden i Göteborg, 5 Der Jag på äterresan från Grafverna stadnade ett par dagar för 0 att. besöka fisktorget och bese stadens zoologiska museum. Till en "Lina aterkom jag den 17 September. 5 on —————— 485 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 470). Från Nieolai-Hauptsternwarte i Pulkowa. Jahresbericht, 1867, 1868. Struve, O. Tabule auxiliares ad transitus per planum primum verticale reducendos inservientes. Petrop. 1868. 8:0. Fran Förfatiarne. | BJÖRLING, E. G. Hlementar-lärobok i algebra. 8:e uppl. D. 1. Westeräs 1868. 8:0. — — Les premieres notions de la theorie des fonctions elliptiques. Greifsw. 1868. 8:o. CLeve. P. T. Försök till en monographie öfver de Svenska arterna af Alsfamiljen Zygnemacex. Ups. 1868. 4:o. Hseıt, OÖ. E. A. Naturhistoriens studium i Finland, 1. Hfors. 1868. 8:0. — — Minnestal öfver Alex. v. Nordmann. Ib. 1867. 4:0. — = Gedächtnissrede auf Alex. v. Nordmann. Ib. 1868. 8:0. L1EBLEIN, J. Katalog öfver Egyptiska fornlemningar i National- Museum. Sthm 1868. 8:o. REITLINGER, E. NEUMANN, OC. W. & Gruner, C. Johannes Kepler. H. 1. Stutte. 1868. 8:0. GRUNER, C. Keplers wahrer Geburtsort. Ib. 1868. 8:0. Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Zoologiska afdelningen. Af Ofverjägaren Martin. En Lutra vulgaris var. albida. Af Hr Edw. Newton genom Professor A. Newton. En fot af den utdöda Pegophops solitaria från ön Rodriguez. Af Klockaren J. Forsberg. En Nucifraga caryocatactes. Af Löjtnant H. T. Grill. in Nucifraga caryocatactes. Af Hr A. G. Eklund. En Nueifraga caryocatactes. Af Hr Gondret. En större glaskupa med 30 uppstoppade foglar och mindre däggdjur från Brasilien samt en låda utländska fjärilar. Af Brukspatron Forssell. En Ardea stellaris, från Sverige. j Af Lektor Wahlstedt. En Vespertilio Bechstemii, fr. Christianstad. Af Fabrikör A. Sjöberg. En Petromyzon fluviatilis, från Nordsjön. Mineralogiska afdelningen. Af Sakförer Ad. Ebeltoft i Tromsö. En större qvarts kristall från Finmarken. STOCKHOLM, 1869. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. ir; p 4 ler BY II INN IH Pr