0 | ; 1/3 A NW ua ER | FR N NEN LENZ NG N & \ Ne FRAS | Ur NASN a RN! UM f 10 —— r I N ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Oner, STOCKHOLM, 1884. Kongl. Boktryckeriet, P. A, Norstedt & S MER (RN ma ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. FYRTIONDE ÅRGÅNGEN. 1883. MED 20 TAFLOR. STOCKHOLM, 1883, 1884. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER, INNEHÅLL. Utförliga uppsatser äro betecknade med en asterisk. De större hänvisnings-siffrorna angifva häfte, de mindre angifva sida. *ALEN, om mononitronaftalin-«-disulfonklorid ................................... fr om dinitronaftalin-«-disulfonklorid......................................... *_—, om nitronaftaliu-3-disulfonklorid............................................ ZANDEERMomEyrsnons indes arktiska trakterna sosse ss er * , om luftelektricitetens variationer med barometriska maxima och TINTIN NR ER RAR A a FREI EIER: £ ‚ om sambandet mellan luftelektriciteten och jordmagnetismen...... VVE BIE IST OH Meseberätlelsere er. SEE nl N ek “ARNELL, om o-monoklornaftalin-sulfonsyra.____.__...._......__.........._....._. ARRHENIUS, om galv. ledningsförmägan hos vattenlösningar, och kemisk bheonistosgelekitro)ytersW lo sn unge er * ——, om galvaniska ledningsförmägan hos alkohollösningar.._............. ANORRGIDETUSSEE BWERSımeseberättelsen a a , Eine Anguillulide aus der Schneefauna Spitzbergens ................. ÄURIVILLIUS, CHR., förevisar insekter från Grönland ......._................ ‚ om en brefvexling mellan Linne och @lerek.__._.....___._____......... *BENDIXSoN, Studier öfver oändliga punktmängder -.-......................... *BLADIN, om inverkan af cyan på para- och ortotoluidin..................... om Finer kant at eyanGpagınetato a dns er Dinessonmahudnenvernasgspecielanener par ee Borentsus, Eine allgemeine Form der Wurzeln einer beliebigen ala schen Gleichung BE RE LESEN DER DE NEN RE NENLTANL. —— , Eine Methode Gleichungen, deren Gradzahl niedriger als fünf ist, DRZU SEEN A sa a er LE ER SEN CARLSSON, Beiträge zur Kenntniss der Anatomie der Schwimmvögel .. *OLalsson, om uppkomsten af m-sulfonsyra vid sulfurering af toluol.... “OLD, Om hama BD Lernen SSE SIE TO SI EE Så Ur = one WidymsWarormyee en Be EURE BESS En San TATT RS ra SAR a EL RR RE LIE RS VOTLINDERATEsehberättelsend tl 202 EEE NER N LE RE *DILLNER, om inversionen af en algebraisk integral såsom uttryck för roten till eu algebraisk eqvation EI EIER UNE N ALT NEN då EDLUND, om värmekonsumtion vid bildande af galvaniska strömmar .... , om elektrieitetens förhållande till det lufttomma rummet... 2: 5; — ref. ARRHENIUS, om galvaniska ledningsförmågan hos vattenlös- ningar och kemisk theori för elektrolyters lösning = soo -—— ref. MEBIuS, undersökning af elektriska indnktions- och disjunk- (OTIS: S:67.0 1A TARETE REL ATEN I RN RT a NEE (RS EN ERA Ta (AI ref. ARRHENIUS, om elektriska ledningsförmågan hos alkohollös- TUN Or IA ESR ANS OR AA a SL OR TIER NN =S IV SEDLUND.KomNklotblintan 2 SOS SAN ES RE ee Bee 9: 1; 10: 1. BRMANGEeRESENDERBERG Om Bv.Unadinmterallenme AE AE 3 3 Lea SCHOBANDERTEReSeberättelsen se EEE Ile Ale ref WALLROTH, om fosforsalts inverkan på metalloxider............. Be > , om undersalpetersyrans absorberbarhet i Gay-Lussac’ska tornet... 6: 67. *FLInk, om molekylarvolymerna af Benzol och Fenol .......................- 3: 21. Fte#s, Über Tertiäreonchylien aus Spitzbergen .._...__ 7 2.2.7 Ta I *Gois, om Fusulina eylindriea frän Spetsbergen ...................._.......... 8: 29. GOURSAT, sur la theoreme de Cauchy dans la theorie des integrales denniessse una ee Te EEE De 10: 2. HAMBERG, Recherches sur la variation diurne de la force du vent ...... Sl IEIRREBONAEN OL and Sl a Rv ae EEE 10: 1. HOoLMGREN ref. Bix, om hudnervernas speciela ener®i ..................... sex Il *IGELSTRÖM, Manganmineralier från Gäsborns socken......................... 7a Sl, *—- —, om Emfolit från Horrsjöberg...........: En de N EN 2: 97. I ikristalliserad RutilzträngHorrsjoberes a2 Hos rssrnesåso 8: 87. = omkeitumneralabenamndupBersher site 8: I. IK DnERTANSKomelshatyetsialetona EEE [Sus AF KLERCKER, C. E., Recherches sur la dispersion prismatique de la ; TUM ERE oa. N ee N N SSE AAA IEA TVR RIGA 08 dl AF KLERCKER, J., Recherches sur la structure anatomique de l’Aphyl- lantusemonspelien sie RB RE EEE EEE SUN... 202 *KOLDERUP-ROSENVINGE, om Spirogyra Groenlandica ZIAGBREEIM, Bidracstl]NS veniseskalotlona re LEFFLER, MITTAG-, meddelar komme hälen ar Agia Mathematica 4: 1; 9: — ref. MELLIN, om Gammafunktionen —— ref. BorEenwIius, Eine allgemeine Form der Wurzeln einer beliebigen algebraischen Gleichung : — ref. MEYER, om kontinuiteten hos konvergensomräden ._............. 9: — ref. Borenıus, Eine Methode Gleichungen, deren Gradzahl nied- \ \ i \ i \ ' \ i ' ' i i i i i i i i i \ i ) I \ ' i i ' \ i u BER on m EB OS. NN IS Maufz losen Se re db lb —— ref. LE-ParGE, Essais de geometrie supérieure du troisieme ordre 9: 2. DT etenyitt@beyisprorEilannzentse Leone IB ref. PHRAGMEÉN, »Beweis eines Satzes des Herrn BENDIXSON» och »Om formen af konvergensområdet för en potensserie af två variablera a Sa IT nein. Pe REEL RER 10: 2 ref. GoURSAT, sur le theoreme de Cauchy dans la theorie des in- testales.definies, tz mals oa 2 as ER ee 10: 2. SL IDDIEHÖÖR, Magnetiska observationerit m Mn SS SN 1: fö SEE AE 4: 3. "LINDHAGEN, A., om nägra formler i Gammafunktionens HABO soo srssnss a 2 LINDHAGEN, D. G. och RUBENSON, utlåtande i fråga om preeisions- niyellevinsarsautforande ro RN NS ASA Aa 10: 1. TND STB OMIRET YR OR/NGVLST: Vr ESeD eka UtE LT ee rer are JEN Index to the generic names applied to the Corals of the palzeo- zole, TOTTA VÖ1OM SES Tees ur aus UL ze RN 3: 1. ref. LUNDGREN, Über Jura- und Trias-Fossilien aus Spitzbergen... 6: 1. ref. Fucus, Über Tertiärconehylien aus Spitzbergen .................. We: ——, om palaontologiska undersökningar pa Gotland....................... a ls TovEn, CHR., SYEDENBORGS äsıcter om hjernanee 2 SENS Al, LOVÉN, S., ref. BovArTaussweseherättelsen me ee STARS LUNDGREN, Uber Jura- och Trias-Fossilien aus Spitsbergen.........------- Gele *Mxsıus, om elektriska induktions- och disjunktions-strömmar .........---- 6: 15. #+MELLIN: 0m Gaummatunkbionene See oe Se SEE SENARE Ag SEN SSA EAA ENA 3): 8. "MEYER, om kontinuitet hos. konvergeusomräden...........-...-.-------------- 9: 15 NATHORST, om Spetsbergens Plantae! vasculares..............-....----.-- 2... N, ——, regeberättelge..... 2.8 3 N ee 2: 1.2 RE ER 9: 2. ANBUMAN,| reseberättelse.... on ords sed OR HANE a be fe ee 1: 1; 8: 45. NILSSON ref. BRÖGGER, Über Kristalle von 'T'horium ......................... 2: sj . sn .. .. +) , om Thoriums specifika värme och atomvärde......-------------------- IR 8b NILSSON ref. WIDMAN, om nilro-oxypropyl-benzoesyra, och om en grupp DUROTSUMLS KAD AS CISA EA AS u a AA Lo ae. NORDENSKIÖLD, A. E., kemisk undersökning af skeletten hos Hyalonema ravrevuIS. Oc Bupleetellagaspensillumgt re De dl ‚ om den under sistlidne sommar utförda svenska expeditionen till G:önllandie 22.2 ME NR IE Ns *NORDENSKIÖLD, K., om telefonering af urkorrektioner PETTERSSON, om isbildningen i hafvet och hafsisens egenskapen a 3: z PHRAGMÉN, Beweis eines Satzes des Herrn BENDIXsoN.......... * ——, om konvergensomrädet hos potensserier af två variabler Rerzıus förevisar preparat af tuberkelbakterier SROSTRUP, Minkallgaislxe INO: ana ae RUBENSON och LINDHAGEN, utlåtande i fråga om preecisions-nivellerin- Dans ULLOTan ELENA De ah: NEL NINE ne La 10: 1. "THALÉN, om de lysande spektra hos Didym och Samarium ...............- de. TiGERSTEDT, Die Muskelbewegung in ihrer Abhängigkeit electrischer TRA UND. N ee IE Ey Dee Runen ELENA TEN Ae AS A ale — , Uber die Einwirkung von Induktionsströmen auf die Nerven ..... 8% , Über den kleinsten” merkbaren Unterschied zwischen Reactions- ZEILE TAN EI ES SERA SSE Er al 1 BUNG BE Leak a Ze SsEenUSSneseberättelsetm a en en nee. anal, MORNEBOHMETEeL YOGI, Studiergoven Slacgerr er SB Ao IR ÖTRIN GMT S TEES Cb, 5 Ab NES er DE N N a le Voen, Dianallas oyar Das Le BIE SR SE NR BS SLR NL 8: 2. *WALLROTH, om fosforsalts inverkan på metälloxider ........................ 3: 21. ZWAR om nitoZoxypuopyl-benzoesyra AT SA 7: 27. FE om en ny crupp af organiska baser ._________......______.__._._. 1239. "WILLE, om Slaesten Gongrosira ED EN NETT A RER a. Do ——-, Bidrag till Sydamerikas algflora .......... EINE CRS LAN AE örn Eb 8: IE WITTROCK, om snö- och is-floran på Norges fjäll och Spetsbergen ...... a 2% —— ref. NEUMAN och TISELIUS, reseberättelser ............................. 1272: —— ref. NATHORST, om Spetsbergens Plantae vasculares .................. 2 il —-— ref. ar KLERCKER, Recherches sur la structure anatomique de YA yllantosermonspelien'sı Sms ssocsusprssossJsssroboorc 2: — ref. LAGERHEIM, Bidrag till Sveriges algflora..................... EN 28 — m, (oammpnR, macheielse Se NER Lå Sale == on Mine, Om SER (OR Al —— ref. ÖSTERBERG, om perikarpiets anatomi och kärlsträngförloppet hos#Oxchideennast tal nn I nr U ae le — ren Rosmkue, Mykologiske, Notiserı 2 0 We Ta TA ae 4: 1 — LEHE NBUMANK vescherättelsen nn da Se KAL dre LEA SA Sal: -—- ref. Wirte, Bidrag till Sydamerikas algflora __......................... SER —— ref. KOLDERUP-ROSENVINGE, om Spirogyra Groenlandlea............. 8: 1. —— rar, Elson, om NOLL LSJ a AV ESS as SE I I ES 9: 1 — , om rotskottsbildningen hos örtartade växter._._....................... 10: 1. , om ÅRNOLDS »Lichenes exsiccati» Och LINDEBERGS »Herbarium >” BoulbounngeSc andunayı zen a SU Ern En ee ee 10: 2. ÅNGSTRÖM, unenoueaur zeothenmomet;e ae ER 8:2. ÖSTERBERG, om pericarpiets anatomi och kärlsträngsförloppet hos Or- Cd EGEN ASA EN. RL NE a RE Ne 3: 47. Seleretetarenszarsberättelsese hir ar N la Wa a sr re es 4: 58. BiniherneBSIKoe Ang valjes ul ErzeSses re da Al, Bjerke NV ONE DU:BEN ie Ua 0 e10 presichn See AE Be a 4: 2. Med döden afgangne ledamöter : MALMSTEN, 4: 1; FARR, PETERS, dd; SABINE, 7: 1; Heer, 8: 1; BARRANDE, 9: 1; S. NILSSON, VON MÖLLER, SIEMENS, 10: 1. VI Invalde ledamöter: HUVGGINS, FRESENIUS, I: 2; MITTAG-LEFFLER 8: 3; HEDENIUS, GÜNTHER, BILLROTH, 9: 2; WIEDEMAN, von NÄGELI, 10: 2. Dr Aurıvısvıus kallas till Intendent vid Riksmuseum LETTERSTEDTSKA anslaget för undersökningar TAPETER SIEDASKANO LYCHS ati 5 IS ef Ae en ere br nn Belöningar: WALLMARKSKA: PETTERSSON, PFANNESTIEHL, 9: 2; LETTER- “ STEDTSKA: NATHORST, MITTAG-LEFFLER, 2: 2; FERRNERSKA: DILL- NER, 8: 1; LINDBOMSKA: AF KLERCKER, d: 2; FLORMANSKA: TULL- BERG, 3: 2. Reseunderstöd: AURIVILLIUS, WIREN, APPELLOF, ADLERZ, LUNDSTRÖM, TONNROCH, EA GERHEIMER RE BEREIT IN 1 N BEN NA SL ARA Uppmuntran för instrumentmakare: P. M. SÖRENSEN och G. SÖRENSEN Skänker till bibliotheket: 1: 2, 16, 17, 18, 19; 2: 3, 4, 14, 22, 3: 3, 4, 46; 4: 2, 34, 48; 5: 2, 36, 37; 6: 2, 14, 54, 7: 2, 16, 103, 8: 2, 2, 20, 36, 44; 9: 3, 4, 14; 10: 2, 16, 27, 28. Skänker*tillaRiksmuseumn at ae TEE EN re A ANN [I on: 3:2. 4: 1. 9: 14. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Äro. 40. 1883. Na Onsdagen den 10 Januari. råa tillstyrkan af utsedde komiterade antogs till införande i Akademiens Handlingar en afhandling af Docenten F. R. KJELLMAN om Ishafvets Alsflora. Berättelser om vetenskapliga forskningsresor, som med un- derstöd af Akademien under sistlidet är inom landet utförts, hade blifvit afgifna af Lektor S. L. TÖRNQVIST, som anställt paleontologiska undersökningar i Dalarne, af Läroverkskollega G. TISELIUS, som inom Roslagen och angränsande landsdelar studerat växtslägtet Potamogeton, af Fil. Doktorn L. M. NEU- MAN, som undersökt fanerogamvegetationen på Hallands Väderö och närliggande delar af Skånes kust, af Filos. Licentiaten C. W. S. AURIVILLIUS, som fortsatt sina studier öfver Cirrhipe- derna på Väderöarne utanför Bohuslän, och af Filos. Kandida- ten A. APPELLÖF, som idkat anatomiska studier å Gastropoder vid den zoologiska stationen Kristineberg i Bohuslän. Hr EDLUND meddelade fortsättning af sina undersökningar öfver de elektromotoriska krafternas värmekonsumtion för bil- dande af galvaniska strömmar. Hr EKMAN redogjorde dels för Doktor C. SETTERBERGS vid Akademiens nästlidne Decembersammankomst inlemnade upp- sats om Vanadinmetallen, och dels för en af Ingeniören E. SCHOLANDER vid ett föregående tillfälle ingifven berättelse om den utrikes resa han 1 egenskap af Byzantinsk stipendiat utfört för att studera de mest brukliga metoderna för undersökning af 2 födoämnen samt förmånligaste tillgodogörandet af biprodukterna vid gasberedning. Hr WITTROCK dels meddelade sina egna undersökningar af snö- och isfloran på Norges fjäll samt i trakten af Isfjorden på Spetsbergen, på grund af material som blifvit hemfördt af Dr O. NORDSTEDT och Amanuensen WILLE samt från Spetsbergen af Dr A. G. NATHORST, och dels redogjorde för ofvannämnda reseberättelser af Doktorerne NEUMAN och TISELIUS. Hr L. F. NILSON dels redogjorde för den vid Akademiens förra sammankomst af Professor C. W. BRÖGGER inlemnade uppsats: »Uber Krystalle von Thorium», och dels meddelade sina egna undersökningar »Om thoriums specifika värme och atomvärden.* Genom anställda val kallades till utländska ledamöter af Akademien Engelske Astronomen och Fysikern WILLIAM HUG- GINS samt Professorn och Direktorn för det kemiska laborato- rıum 1 Wiesbaden CARL REMIGIUS FRESENIUS. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Generalstaben. Karta öfver Sverige, Yooooo- Bl. III. Ö. 35. Från K. Statistiska Byrån. Publikationer, 6 st. Från Jernkontoret i Stockholm. TÖRNEBOHM, A. E. Geologisk öfversigtskarta öfver mellersta Sve- riges bergslag. Bl. 6, 3—9. Beskrifning, H. 6, S—9. Sthm 1882. F. & 8:0. Från Svenska Trädgärdsföreningen i Stockholm. Tidskrift, 1882: 1—6. Från K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg. Handlingar, H. 13—17. (Forts. & sid. 16.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 1. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 76. Om thoriums specifika värme och atomvärde. Af L. F. NILSON. [Meddeladt den 10 Januari 1883.] Ila JENS GONE Vid sin undersökning af den nyss upptäckta thorjorden iakttog väl BERZELIUS!) dess nära öfverensstämmelse med zir- konjorden — han säger uttryckligen, att densamma närmast lik- nar zirkonjord — men, ehuruväl man då för tiden betraktade den senare som sesquioxid, gaf han dock, såsom det synes blott för enkelhetens skull, thorjorden formeln ThO, »ty», säger han?), »då i dubbelsaltet af svafvelsyrad thorjord och svafvelsyradt kali båda baserna äro förenade med samma mängd svafvelsyra, så har man någon grund men säkerligen ingen visshet för att jorden håller 1 atom radical och 1 atom syre». BERGEMANN ?) föreslog väl 1852 att teckna formeln i öfverensstämmelse med zirkonjordens Th,O,, men det gamla beteckningssättet gjorde sig som förut fortfarande gällande. Först sedan DEVILLE och TRoosT?) genom sin gastäthets- bestämning af zirkoniumchlorid hade visat, att zirkonjorden mäste uppfattas såsom ZrO,, hvilken sammansättningsart MARIGNAC°) något senare genom sin kemiska och kristallografiska under- 1) K. Sv. Vet. Akad. Handl. 1829, 1. 2) Lehrb. d. Ch. III, 1224 (1856). 3) Pogg. Ann. 85, 558. =) Compt. rend. 45, 824 (1857). 3) Ann. de ch. et de phys. (3) 60, 257 (1860), 4 NILSON, OM THORIUMS SPECIFIKA VÄRME OCH ATOMVÄRDE. . sökning af fluozirkonaten än mer befästade, riktade RAMMELS- BERG!) kemisternas uppmärksamhet derpå, »att thorjordens tal- rika analogier med zirkonjorden gjorde formeln ThO, för den förra antaglig», isynnerhet som »enligt ZSCHAU?) orangit är iso- morf med zirkont) och med densamma stundom finnes samman- växt i parallel ställning, hvadan den måhända ursprungligen vattenfria thoriten eller orangiten i analogi med zirkon vore att anse som ThO,.SiO,». Samtidigt undersökte Frih. NORDENSKIÖLD ?) kristalliserad thorjord, som han framställt genom jordens glödgning med bo- rax vid porslinsugnshetta, och fann densamma isomorf ej blott med tennmalm och rutil utan ock med kristalliserad zirkonjord, som han enligt samma metod lyckats erhålla. Med anledning häraf ser han sig föranledd till den anmärkningen att »thor- jorden icke borde anses sammansatt som ThO eller Th,O, utan såsom ThO,»?). _ CHYDENIUS ?), som gemensamt med NORDENSKIÖLD hade uppvisat thorjordens isomorfi med de nämnda bioxiderna, och dessutom framhåller, att »dess stora likhet i kemiskt hänseende med oxiderna af formeln RO,, isynnerhet just med zirkonsyra och äfven med titansyra, talar för formeln ThO,», behåller dock det gamla beteckningssättet för jorden, dels pa grund af »olik- heten såväl i kemiskt som kristallografiskt förhållande emellan thoriums och zirkoniums fluorföreningar», dels derföre att, »un- der det man hos alla enligt formeln RO, sammansatta oxider finner mer eller mindre tydliga egenskaper, hvilka leda till att betrakta dem som syror, någon sådan egenskap ännu ej blifvit upptäckt hos thorjorden, som i alla afseenden förhåller sig såsom 1) Handb. d. Mineralchemie, s. 546 (1860). 2) Amer. journ. of sc. (2) 26, 359. +) Frih. NORDENSKIÖLD har senare funnit, att äfven starkt uranhaltig thorit (10 p. e. UO,) är isomorf med zirkon (Geolog. Fören. i Stockh. förhandl. TI, n:o 7, 1876). 3) Denna tidskr. 1860, 133. 4) Ibid. 135. 5?) Kemisk undersökning af thorjord och thorsalter. Akad. afhandl. Helsing fors 1861. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o I. 5 en svag bas», dels ock slutligen emedan »formlerna för de festa af thorjordens undersökta salter äfven blifva enklare, om den tecknas ThO och ej ThO,». För formeln Th,O, talade nämli- gen sammansättningen endast af det vinsyrade saltet, för hvilket »beteckningssättet blefve enklare och naturligare, om jorden an- toges vara en sesquioxid». År 1863 fann DELAFONTAINE!) ett i kokning utfälldt tho- riumsulfat innehålla jemt hälften så många kristallvatten-mole- kyler, som det salt, hvilket kristalliserar vid vanlig temperatur. Uppfattas nu jorden som ThO (en sammansättning, som han anser obevisad, enär BERZELI anmärkning om kaliumdubbel- sulfatets sammansättning också träffar in pa ett sådant af ThO,) sa medför detta äskädningssätt de föga sannolika formlerna 4ThSO, + 9H,0 och 2ThSO, + 9H,0; antager man åter med NORDENSKIÖLD och RAMMELBERG att jorden är en bioxid, blifva sulfatens formler enklare: 2Th2SO, + 9H,O och Th2SO, + 9H,0O. För den senare äsigten tala jemväl de af CHYDENIUS beskrifna och af honom, som nämndt är, till stöd för formeln ThO genom förbiseende åberopade fluordubbelsalterna, ty i dem: 2KFl.ThFl, + 4H,0O och 2(KFl. ThFl,) + H,O förhålla sig de fluorgvantiteter, som äro förenade med kalium och med tho- "rium såsom 1:2 och 1:4 alldeles såsom fallet är i MARIGNACS fluozirkonat. »För såvidt formeln ThO, bättre redogör för jordens talrika analogier med zirkonjord, förklarar isomorfin med rutil, tennmalm och zirkon, och tillåter ett enklare betecknings- sätt för dess bada bäst bekanta föreningar», anser DELAFON- TAINE denna formel förtjena företräde. I sitt bekanta periodiska system öfver elementen antager MENDELEEW?) af dylika skäl och till följd af andra betraktel- ser, som det skulle föra för långt att här närmare angifva, en fyratomig thoriummetall med jorden ThO;. !) Arch. des sciences phys. et nat. 18, 343. — Ann. Ch. u. Pharm. 131, 100. 2) Ber. d. deutsch. chem. Gesellsch. 3, 992 (1870). Ann. d. Ch. u. Pharm. Suppl. 8, 151 (1871). 6 - NILSON, OM THORIUMS SPECIFIKA VÄRME OCH ATOMVÄRDE. Efter en undersökning af åtskilliga thoriumsalter finner äfven CLEVE!) ingen anledning, att vidare fästa afseende vid formeln Th,0, för jorden, men följande föreningars enklare betecknings- sätt, om densamma skrifves ThO,, lemnade honom deremot »otvetydiga» bevis för denna sammansättningsart, nämligen: ThCysFe + 4H,0; ThO,H,Rh?) + HgCy, ThOHRh,?) + 3HgCy, + 12H,0; Th4CHO, + 3H,0; Th2SO, + 8 och 9H,0; ThP,O, + 2H,0; 3Na,CO, + Th2CO, + 12H,0. — De skäl åter, som af andra författare redan förut blifvit anförda för samma asigt, anses af honom »icke synnerligen bindande», och likväl kunde desamma, såsom ofvan är papekadt, stödja sig på en påtaglig ana- logi med afgjordt fyrvärdiga grundämnent). Om man nu också efter en dylik förklaring icke skulle vilja fästa sig vid, dels att någon sådan analogi ingalunda framträder i de af förf. under- sökta, nyss uppräknade salterna, dels att desamma utan svå- righet låta förena sig med BERZELIH formel ThO för jorden, som enligt hvad CHYDENIUS med rätta anmärkt just tillåter, att på möjligast enkla sätt formulera de flesta thoriumförenin- gar, så synes det likväl som om ett och annat af de åberopade salterna skulle vara föga egnadt att tjena som grundval för den gjorda slutsatsen; så ange analyserna af pyrofosfatet halten af ThO, 2,42—4,10 proc. lägre, men halten af P,O, 2,64—3,45 proc. högre än formeln fordrar, oafsedt vattenbestämningen, som ej heller utfallit synnerligen tillfredsställande. En anmärkningsvärd analogi visar, såsom jag fann?), tho- rium med tenn och zirkonium i chloroplatinaten: ThCl, . PtCl, + 12H,0 SnCl, .PtCl, + 12H,0 ZrOC], . PtCl, + 12H,0 en sammansättningsart, som måste anses vara typisk för de srundämnen, som bilda bioxider, försavidt monoxidernas radi- 1) Bih. till K. Sv. Vet. Akad. handl. "Bd 2 n:o 6. 2, Rh=CNS. +) Jfr ofvan: RAMMELSBERG, NORDENSKIÖLD, DELAFONTAINE. 3) Denna tidskr. 1876, n:o 7, 3. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:ol. 7 kaler utan undantag gifva de normala chloroplatinaten 2RC] . PtCl, och RC]l,. PtCl,, och de sesquioxidbildande metallerna deremot i regeln!) salter enligt formeln R,Cl,.2PtCl. Följ- aktligen lemmar de anförda chloroplatinatens sammansättning ett på en verklig analogi med Sn och Zr grundadt stöd för thor- jordens formel ThO,, liksom förut fluordubbelsalterna och jordens samt thoritens kristallform. I en af OTTO PETTERSSON och mig offentliggjord under- sökning?) öfver de sällsynta jordarternas spec. värme förekomma slutligen några fakta, som äfvenledes synas tala för sist anförda formel. Jordens molekylarvärme öfverensstämmer nämligen myc- ket nära med följande bioxiders om den tecknas ThO,: Th0O, ZrO, ZrO,.SiO, CeO, TiO, SnO, MnO, 14,17 - 13,13 13,22 15,04 -13,07 14,00 13,83, men blir deremot alldeles allenastaäende = 7,24 om formeln är ThO, enär alla öfriga monoxiders molekylarvärme faller omkring 10,0 eller deröfver?). Vidare äro molekylarvolymerna at ThO, och CeO, nästan lika eller 25,87 och 25,45, hvartill, såsom jag senare anmärkt”), kommer, att samma värde för UO, är 26,79, ett så mycket anmärkningsvärdare faktum, som uranbioxid synes kunna ersätta thorjord i thoriten uti vexlande förhållanden. För att emellertid erhålla bestämdare upplysningar än de ofvan anförda öfverensstämmelserna kunna lemna, och då ingen flygtig thoriumförening är känd, genom hvilkens gastäthet man kunde hoppas lösa frågan om thorjordens sammansättning, återstod ännu en utväg, nämligen att undersöka metallen sjelf på dess atom- värme. 2. Bestämning af thoriums specifika värme. Härvid begagnades samma iskalorimeter, som förr användts till bestämning af berylliums spec. värme och i uppsatsen derom?) finnes närmare beskrifven. I afseende å dess anordning hän- !) Endast Be, Y och In afvika härifrån. 2) Denna tidskr. 1880, n:o 6, s. 45. 3) GMELIN-KRAUT, Handb. d. Ch. I, s. 45. +) Denna tidskr. 1882, n:o 7, s. 5. 3) Denna tidskr. 1878, n:o 3, s. 47. 8 NILSON, OM THORIUMS SPECIFIKA VÄRME OCH ATOMVÄRDE. visar jag till densamma och erinrar blott här, att 17,372 del- streck å dess skala motsvara 1 kalori. z Efter att ha blifvit upphettadt under en timmas tid medelst vattenanga, kastades det ämne, som skulle undersökas, i kalori- metern. Försökstemperaturen 7. bestämdes 15 minuter före denna tidpunkt med en GEISSLERS termometer, som tillät af- läsning af 0,05 grad; jemföres densamma med det vid de sär- skilda försaken rådande barometerståndet D., angifvet af den THEORELL’ska meteorografen å Upsala universitets meteorologiska anstalt, så stämma de, enligt REGNAULTS uppgifter om vattnets kokpunkt vid olika lufttryck, noga öfverens. a. Glasets spec. värme. Då det ämne, som skulle undersökas på sitt spec. värme, insmältes i en tunn glashylsa, sa måste samma värde för glaset vara noga bekant. Vid nyss anförda undersökning!) pröfvades visserligen glaset i detta af- seende, men då jag icke var fullt viss på, att nu ega till mitt förfogande alldeles samma glassort som då, så bestämdes dess spec. värme nu ånyo. Härtill användes 1,2316 gr. glas, som gaf följande utslag: Förs. 1. 427,25 delstreck, T = 100,4”, B = 772,1 mm. Förs. 2. 427,23 delstreck, T = 100,4”, B = 771,4 mm. Det nu undersökta glasprofvets spec. värme beräknas till 0,1989, under det att den förra bestämningen angaf detsamma till 0,1987. b. Thorjordens spec. värme. TI följd af framställnings- sättet kunde thoriummetallen alltförväl hålla något thorjord, och med anledning deraf måste en bestämning af dess spec. värme föregå sjelfva metallens undersökning i detta hänseende. Detta värde är visserligen för tre år tillbaka af OTTO PETTERSSON och mig?) funnet, men den dertill använda thorjorden var, så- som jag förut har anmärkt?), icke fullt ren, hvarföre det blef nödvändigt att ånyo bestämma detsamma å alldeles ren jord. 1) Ibid. s. 48. ?) Denna tidskr. 1880, n:o 6, s. 47. 3) Ibid. 1882, n:o 7, s. 24, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o I. 9 Vid två för ändamålet anställda försök användes jemnt 2,0 gr. sådan jord i en glashylsa, som vägde 0,8177 gr. och hvari jorden omedelbart före dess tillblåsning starkt upphettades, för att derur utdrifva all hygroskopisk fuktighet.t) Roms Ar delsnroedk, 1510055 8. =i013,7 INN Förs. 2. 474,00 delstreck, T = 100,0°, £ = 760,+ mm. Det spec. värme, som ur dessa försök beräknas för thor- jorden: 0,0550—0,0551 skiljer sig sålunda knappast fran det, som vi förut funnit nämligen 0,0548. ce. Analys af thoriummetallen. Ehuruväl jag först sedan metallpreparatets spec. värme blifvit bestämdt genom de försök, som nedan s. 13 komma att anföras, kunde skrida till fast- ställande af dess sammansättning, lämpar det sig dock bäst att här först redogöra för dess analys. Egentl. vigten = 11,000. Förs. 1. 0,5587 gr. digererades med rykande saltsyra i värme under en längre tid; hvad då återstod olöst, affiltrerades, tvättades och lemnade glödgadt en återstod af 0,0853 gr. snö- hvit thorjord. I filtratet förhandenvarande spår af jernehlorur öfverfördes i chlorid och bestämdes derpå till sin mängd medelst tennchlorurlösning!), af hvilken 21,45 cc. noga motsvarade 0,5 gr. jern som chlorid och 2 cc. noga 10,25 cc. af vid försöket använd jodlösning. Tillsatt tennchlorurlösning = 0,39 cc., för- brukad jodlösning = 0,99 ce.; förbrukad tennchlorurlösning alltså = 0,20 cc., motsvarande 0,0047 gr. jern eller 0,84 proc. Vät- skornas stånd i byretterna aflästes medelst kikare. Metallpreparatets halt af thorjord är enligt detta försök = 15,27 proc. Dä emellertid den uppgift, som ständigt förekom- mer i de kemiska handböckerna, att glödgad thorjord icke löser sig i syror, t. o. m. i koncentrerade, undantagandes svafvelsyra, +) Ehuruväl denna thorjord, som vid mina egvivalentbestämningar af thorium ut- glödgades ur sulfatet, omedelbart derefter inneslöts i ett väl tillkorkadt glasrör, hade den likväl upptagit så mycken fuktighet ur luften, att vattendroppar nu visade sig i den öfre delen af glashylsan, ett förhållande som visar, med hvilken begärlighet thorjord uppsuper fuktighet ur luften. (Jemför härom denna tidskr. 1882, n:o 7, s. 14 och 20.) !) FRESENIUS, Zeitschr. f. anal. Chemie, I, 26. 10 NILSON, OM THORIUMS SPECIFIKA VÄRME OCH ATOMVÄRDE. af BERLIN!) och senare af BAHR?) befunnits oriktig, kan denna bestämning af thorjordshalten följaktligen ej anses tiliförlitlig, emedan under en ihållande upphettning af preparatet med ry- kande saltsyra någon del af thorjorden utan tvifvel äfven blifvit upplöst. Fördenskull utfördes följande förbrännings- försök. Förs. 2. 0,574 gr. metall inlades i ett platinaskepp och förbrändes i syrgas, som leddes genom ett glasrör, hvari skeppet blifvit insatt. Det upphettades vid skeppets främre ända och da metallen i ett ögonblick förbrann, utveklades en så intensiv hetta, att röret ofvanom detta ställe beslog sig med ett visser- ligen lätt, men dock mycket tydligt anflog af thorjord. Nagot metall måste derför i gasform hafva förbrunnit. Då skeppet sedermera tömdes, visade det sig 1 främre ändan starkt an- oripet, blåsigt eller snarare ojemnt af små smälta kulor; dess vigt befanns vara 0,0091 gr. högre än före förbränningen. En motsvarande mängd thoriummetall hade alltså undandragit sig förbränning, för att 1 stället förena sig med platinan i skeppet. Vid den senares behandling med varm, stark saltsyra färgades lösningen småningom svagt gul till tecken att legeringen löste sig deri. Af dessa skäl förtjena försökets sifferresultat icke full- komlig tillit, låt vara att man genom att fråndraga den med platinan legerade thoriummetallen från den invägda mängden kommer till ett resultat, som nära öfverensstämmer med föl- jande förbränningsförsök: 0,5649 gr. metall, som vid försöket verkligen oxiderats, upptog 0,0645 gr. syre, hvaraf 0,0047 gr. jern och 0,4536 gr. thorium oxideras till jernoxid och thorjord. Preparatet skulle alltså bestå af Th 80,35, ThO, 18,81 och Fe 0,84 proc. Försöket, som sålunda blott tillnärmelsevis kan anses lemna upplysning om metallpreparatets verkliga sammansättning, är i ett annat hänseende af intresse, ty det visar, att thorium har en afgjord benägenhet att förena sig med platina till en smält- 1) Pogg. Ann. 85, 558 (1852). 2) Ann. d. Ch. u. Pharm. 132, 230 (1863). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 1. 11 bar legering och då nu, som bekant, silicium är utmärkt för samma benägenhet, hvilken helt nyss varit föremål för studier af SCHÜTZENBERGER och COLSON!), så förefinnes mellan de båda grundämnena, utom den öfverensstämmande kristallformen, härutinnan ännu en anmärkningsvärd analogi. Förs. 3. 0,5064 gr. metall oxiderades medelst en mode- rerad, torr och kolsyrefri luftström uti ett porslinsskepp, för att i möjligaste man förmildra förbränningshettan, hvarvid 0,0572 or. syre upptogs. Förbränningsäterstoden upphettades ihållande med rykande saltsyra, i densamma förhandenvarande spår af jernoxid 'bragtes dervid i lösning och bestämdes såsom i förs. 1. Tillsatt tennchlorurlösning = 0,60 cc., förbrukad jodlösning = 2,15 ce.; förbrukad tennchlorurlösning alltså = 0,18 ec., mot- svarande 0,0042 gr. eller 0,83 proc. jern. Upptaget syre är tillräckligt, för att öfverföra jernet och derutöfver 0,40162 gr. thorium i oxider och metallpreparatet består följaktligen i pro- cent af: Thorium 79,32 Thorjord 19,85 Jern 0,83 100,00. Metallpreparatets jernhalt är alltså genom de öfverens- stämmande försöken 1 och 3 bestämd, och genom det senare, som man af anförda skäl maste tilldela större bevisningsför- måga än förs. 2, äfvenledes dess halt af thorjord och thorium- metall. I följd af metallpreparatets framställningssätt åter äro alla andra främmande inblandningar än syre och jern uteslutna och fördenskull är det klart, att dess sammansättning i procent låter uttrycka sig sålunda: Thorium 79,31 eller Thorium 96,76 Thorjord 19,85 Syre 2,40 Jern 0,84 Jern leer 100,00. 100,00. Den funna thorjordshalten motsvarar nämligen blott 2,40 proc. syre. !) Comptes rendus 94, 1710 (1882). 12 NILSON, OM THORIUMS SPECIFIKA VÄRME OCH ATOMVÄRDE. I min föregående uppsats om det metalliska thorium!) är angifvet, att 0,51 gr. metallpreparat af egentliga vigten 10,7824 vid förbränning upptog 0,0566 gr. syre, hvaraf 0,0043 gr. jern, eller 0,84 proc., och 0,398 gr. thorium oxideras. Det bestod alltså af Thorium 78,04 Thorjord 21,12 Jern 0,84 100,00. De båda metallpreparaten af egentliga vigterna 11,000 och 10,7824 äro följaktligen nära nog lika sammansatta. Den för- modan, som jag på grund af det förras högre egentliga vigt ut- talade, att det måhända innehölle nästan rent thorium, är så- lunda lika litet berättigad som den förutsättning, hvarunder den yttrades, att nämligen intet annat ämne än thorium och thor- jord deri förefunnes. Det förra preparatets högre egentl. vigt kan nu blott och bart bero derpå, att den i det smälta chlor- natrium anträffade och deraf fullständigt omslutna metallen var mera tydligt kristalliserad och uppfylld af dessa små tunna, glänsande fjäll eller kristallaggregat, som gaf det dess glim- rande utseende, under det den metall åter, som återfanns upp- uti jerndegelns hålighet, bildade ett mera glanslöst och otvifvel- aktigt mera otydligt kristalliniskt pulver. För jernet = 7,7 och thorjorden = 10,22 beräknas nu thoriummetallens egentl. vigt till 10,968 för den mer amorfa och till 11,230 för den tydligt kristalliniska; medelvärdet blir = 11,099. Häraf följer nu vidare, att l:o thoriums atomvolym är — 20594 ös) 2:0 syrets atomvärde i thorjord?) är = 4,08. I det förra hänseendet öfverensstämmer metallen, såsom jag förut anmärkt?), nära med Zr, Ce, La och Di, i det senare åter jorden lika nära med följande bioxider: ThO, ZrO, ZrO,.SiO, CeO, TiO, SnO, MnO, Syrets atomvärme 4,08 3,58 3,70 4,37 3,79 3,69 3,57. 1) Denna tidskr. 1882, n:o 7, s. 2. ?) Jordens molekylarvärme är enligt bestämningarne ofvanför = 14,57. 2?) Denna tidskr. 1882, n:o 7, s. 35. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883. N:o I. 13 Beräkningarne äro gjorda pa grund af REGNAULTS spec. värmebestämningar. d. Thoriummetallens spec. värme. 3,1752 gr. metall- preparat af egentl. vigten 11,000 insmältes i en glashylsa, som vägde 0,7151 gr. Vid densammas tillbläsning måste stor för- sigtighet iakttagas. Upphettas nämligen glasväggen för nära in- till metallen, fattar denna lätt eld och förbrinner då från ofvan alltintill hylsans botten ofördröjligen och fullständigt till oxid med ungefär samma eldfenomen, som visar sig da en blandning af pulverformist jern och svafvel upphettas i ett glasrör. Ett sådant missöde hände mig, da jag skulle innesluta hela mitt metallförråd af egentl. vigten 10,7824 i en glashylsa och till- fället att undersöka densamma på spec. värmet gick mig så- lunda tyvärr ur händerna. Metallpreparatet och glashylsan gäfvo följande utslag a ka- lorimeterskalan: Delstreck för Delstreck för Delstreck. 1% B. glaset 100°—0’. metallen 100”—0?. Förs. 1. 431,00 999,75 752,9 247,06 185,02 Förs. 2. 433,65 100,10 762,8 » 186,16 Förs. 3. 433,90 100,15 763,7 » 186.19 Förs. 4. 435,27 100,50 773,7 » 186,04 Förs. 5. 436,21 100,50 773,8 » 186,98 Förs. 6. 435,79 100,45 772,6 » 186,78. Med begagnande af REGNAULTS värde för jernets spec. värme = 0,1158 samt resultatet af ofvan anförda analyser af metallpreparatet, enligt hvilka det innehåller 0,0266 gr. jern, 0,6303 gr. thorjord samt 2,5183 gr. metalliskt thorium, beräk- nar man nu, att de anförda qvantiteterna jern och thorjord vid afkylning från 100°—0° afgifva följande värmemängder: jernet 0,303 och thorjorden 3,473 kalorier. Afdrager man dessa qvantiteter från hela den mängd värme, som den orena metallen under samma förhållanden visat sig af- gifva, så återstår för 2,5183 gr. ren thoriummetall följande värme- mängder; och det derur beräknade spec. värmet för thorium blir alltså: 14 NILSON, OM THORIUMS SPECIFIKA VÄRME OCH ATOMVÄRDE. Kalorier. Thoriums spec. värme. Förs. 1 6,874 0,02730 Förs. 2 6,940 0,02756 Förs. 3. 6,942 0,02757 Förs. 4 6,933 0,02754 Förs. 5 6,987 0,02774 Förs. 6. 6,976 0,02770 Medelvärde 6,942 0,02757. 3, Sıluinsiaitıs, Skall nu DuLonG-PETIT's lag ega sin tillämplighet med afseende & det salunda funna värdet för thoriums spec. värme, sa följer dess fyrvärdighet ögonskenligen, ty metallans atom- värme för Th — 232,4 blir alldeles normalt = 6,4, eller enligt de särskilda försöken: 1. 2 3 4. 5. 6. Medelvärde. Thoriums atomvärme — 6,34 6,40 6,40 6,40 6,45 6,44 6,41. Det kan följaktligen anses vara afgjordt, att tho- rium med sin, savidt kändt är, enda oxid ThO, är att räkna bland fyrvärdiga element. Till slut torde det vara lämpligt, att i korthet anföra alla de på en verklig öfverensstämmelse med fyrvärdiga grundämnen fotade fakta, hvilka möjliggjort denna slutsats och gifva be- kräftelse derpa. 1. Thoriums atomvärme = 6,4. (NILSoN.) 2. Thoriums atomvolym = 20,94; öfverensstämmelse med Zr, Ce, La, Di. (NILson.) 3. Thoriums kristallform; isomorfi med Si. (BRÖGGER.!) 4. Thorjordens kristallform; isomorfi med SnO,, TiQ,, ZrO,. (NORDENSKIÖLD.) 5. Thoritens kristallform; isomorfi med zirkon. (RAMMELSBERG, NORDENSKIÖLD.) 6. Thorjordens molekylarvolym; öfverensstämmelse med CeO, och UO,. (NILSON och PETTERSSON.) !) Bih. till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 7, N:o ?. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 1. 15 7. Thorjordens molekylarvärme; öfverensstämmelse med ZrO,, ZrSiO,, CeO,, TiO,, SnO,, MnO,. (NILSON och PETTERSSON.) 8 Syretsatomvärmeithorjorden; öfverensstämmelse med samma föreningar. (NILSON.) 9. Thoriumfluordubbelsalternas sammansättning; öfverensstämmelse med Zr. (DELAFONTAINE.) 10. Chloroplatinatets sammansättning; öÖfverens- stämmelse med Sn och Zr. (NILson.) ll. Thorium bildar med platina en smältbar lege- ring; Öfverensstämmelse med Si. (NILSON.) 16 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek. (Forts. fr. sid. 2.) Från Universitetet i Lund. Acta, T. 17: 1—3. Akademiskt tryck, 1881/82, 15 st. Från Kommitteen for den Norske Nordhavs-Expedition i Kristiania. Den Norske Nordhavs-Expedition, 1876—1878, N:o 6—7. Från K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. Skrifter. (6) Naturvidensk. Afd. Bd. 1: 6—8; 2: 3. Oversigt, 1882: 2 Regesta diplomatica Danica, Ser. 2, T. 1:2. Kjöb. 1882. 4:0. Från Statistiska Byrån i Helsingfors. Bidrag till Finlands officiella statistik, 3 häften. Statistisk årsbok, Årg. 4. Från Nautical Almanac Ofice i London. Nautical almanac, 1866. Frän British Museum i London. BOULENGER, G. A. Catalogue of Batrachia gradientia. Ed. 2. Lond. 1882. S:o. ar = » » » salientia. Bd 2 Lond. 1882. 8:0. Från Geological! Society i London. Journal, N:o 152. List, 1882. Frän Anthropological Society i London. Journal, N:o 32, 34—39, 41. Från Indian Museum i Calcutta. ANDERSSON, J. Catalogue of Mammalia, P. 1. Calc. 1881. 8:0. Dogson, G. EB. Monograph of the Asiatic Chiroptera. London 1876. 8:0. NEVILL, G. Handlist of Molusca, P. 1. Cale. 1878. 8:o. = oo eatalogue> » Fasc. B. Cale. 1877. 8:o. 17 Från Geological Survey of India i Calcutta. Memoirs, Vol. 19: 1. Palzeontologia Indica, Ser. 10, Vol. 2: P. 1—3; Ser. 14: P. 3. Records, Vol. 15: 1—3. Frän Entomological Society i London, Ontario. The Canadian entomologist, Vol. 1—14: 1—9. 1869—1882. 8:0. Frän R. Society of N. South Wales i Sydney. Journal, Vol. 15. Annual report of the Dep. of mines, 1880. LIVERSIDGE, A. The minerals of N. South Wales. Ed. 2. Sydn. 1882. 4:0. Woop, H. Mineral products of N. South Wales... Sydn. 1882. 4:0. RicHARDS, Tu. N. South Wales in 1881. Ed. 2. Sydn. 1882. 8:0. Frän Australian Museum i Sydney. HasweLt, W. A. Catalogue of Australian . . . Crustacea. Sydn. 1882. 8:0. Frän Observatorium i Sydney. Results of double star measures, 1871—1881. Sydn. 1882. 8:0. Frän Linnean Society i Sydney. Broceedines VOL 03 23 4:27:01 2. Från Svciete Geologique i Paris. Bulletin, (3) I: 8: 5, 7; 10: 4—6. Från Maatschappij der Wetenschappen i Haarlem. Natuurkundige Verhandelingen (3), D. 4: 2. Archives des sciences exactes, T. 8: 1—2; 13: 1—3; 16: 3—5; 17: 1—2. Från Observatoire Central Nicolas i Pulkowa. Observations, Vol. 13. Jahresbericht, 1882. AuweErs, A. Neue Reduction der Bradley’schen Beobachtungen, 1750—1762, Bd. 2. S:t Petersb. 1882. 4:0. Smäskrifter, 3 st. Frän Societe Imp. des Naturalistes i Moskwa. Bulletin, 1881: 4; 1882: 1. Öfversigt af K. Vet-Akad. Förh. Ärg. 40. N:o 1. 2 18 Från Observatorium i Moskwa. Annales, Vol. 8: 2. Från Physikalische Gesellschaft i Berlin. Fortschritte der Physik, Jahrg. 23: 1—3. Frän Entomological Club i Cambridge, Mass. Psyche, N:o 47—99. Från Observatorium i Chapultepec. Anuario, 1883. Frän Hr Dr N. P. Hamberg. Watson, R. Chemical essays, Vol. 1-5. Lond. 1793. 12:0. Frän Utgifvaren. Biologische Untersuchungen, herausg. von G. Retzius, Jahrg. 2. Frän Författarne. LINDSTRÖM, G. Obersilurische Korallen von Tshau-Tien. Berlin 1882. 4:o. v. MÖLLER, P. Strödda utkast till Svenska jordbrukets historia, H. 2 5thm.218822283:0. Dımmock, G, Anatomy of the mouth-parts ... of some Diptera. Boston 1881. 8:o. — Smäskrifter, 3 st. PEscHIER, E. Esaias Tegnér. Festrede. Lahr 1882. 16:0. REUTER, OÖ. M. Monographia generis Oncocephalus Klug. Hfors 1882. 8:0. — Ad cognitionem Heteropterorum Afric&e oceidentalis... Hfors 1882. 8:0. SCHIAPARELLI, G. V. Missure di alcune prineipali stelle doppie. Milano 1882. S:o. DE SELYS-LONGCHAMPS, E. Odonates des Philippines. Madr. 1882. 8:0. THOMSEN, J. Thermochemiske Undersögelser, 12. Kjöb. 1873. 4:0. — Bidrag til et thermokemisk System. Kjöb. 1852. 4:0. THoMson, W. The germ theory of phtisis verified. Melbourne 1882. 8:0. WiLLeE, N. Om Stammens og Bladenes Bygning hos Vochysiace- erne. Kjöb. 1882. 8:0. — Smäskrifter, 3 st. 19 Från Ofversättarne. Bouvsever, G. Japan. Öfversättning af A. STUXBERG, H. 2—8. Sthm 1882. S:o. FoURNIER, A. Syfilis och äktenskap. STEN. Sthm 1882. 8:0. SVEDENBORG, E. The brain... Edited & translated by R. L. Ta- FEL, Vol. 1. Lond. 1882. S:o. Öfversättning af K. Maın- Stockholm, 1883. Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. A A 1883. Je 2. Onsdagen den 14 Februari. Pa tillstyrkan af utsedde komiterade intogs till införande i Akademiens Handlingar en afhandling af Doktor A. G. NA- THORST, med titel: »Nya bidrag till kännedomen om Spets- bergens Plante vasculares och deras växtgeografiska förhål- lande». Doktor E. COLLINDER hade inlemnat berättelse om den resa han, med understöd af Akademien, sistlidne sommar ut- fört för studium af salix- och mossvegetationen i Jemtland. Hr RETZIUS förevisade ett preparat af tuberkelbakterier i snitt af en lungsigtig menniskas lunga, från utlandet hemsändt af Doktor E. ALMQVIST, äfvensom preparat af dylika bakterier ur upphostad spott af en lungsotspatient a Serafimerlasarettet, hvilket preparat framställts af Docenten C. WALLIS. | Hr CHR. LovEn gaf en framställning af E. SWEDENBORGS undersökningar och äsigter om hjernan, med anledning af det nyligen utkomna arbetet: »The brain, considered anatomically, physically and philosophically by E. SWEDENBORG. Edited. translated and annotated by R. L. TAFEL. Vol. 1». Hr LINDSTRÖM refererade Lektor S. L. TÖRNQVISTS in- gifna berättelse om den resa han, med understöd af Akade- mien, sistlidne sommar utfört till Dalarne i geologiskt-paleon- tologiskt syfte. Hr WITTROCK gaf en öfversigt af Doktor A. G. NATHORSTS ofvannämnda afhandling, samt meddelade dels en uppsats af 'Studeranden J. AF KLERCKER: »Recherches sur la structure 2 anatomique de l’Aphyllanthus monspeliensis L.» (Se Bihang till K. Vet. Akad. Handlingar), och dels en uppsats af Studeran- den G. LAGERHEIM: »Bidrag till Sveriges Algfloran». * Frih. NORDENSKIÖLD fäste, med anledning af Doktor NA- THORSTS nyssnämnda undersökning af de växtgeografiska för- hallandena pa Spetsbergen, uppmärksamheten pa den bekräf- telse de gafvo at hans egen theori om beskaffenheten af Grön- lands inre, och meddelade i sammanhang dermed grunddragen af sin tillämnade Grönlandsfärd. Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Direkta iakttagelser öfver elektriska ledningsförmågan hos förtunnade gaser», af Prof. E. EDLUND”; 2:0) »Om didyms atomvigt», af Prof. P. T. CLEVE”; 3:0) »Om lantans atomvigt», af densamme"; 4:0) »Nagra formler i gamma- funktionens theori», af Fil. Kandidaten A. LINDHAGEN*; 5:0) »Nagra studier öfver oändliga punktmängder», af Filos. Kandi- daten I. BENDIXSON*. Letterstedtska räntemedlen till prisbelöningar för förtjenst- fulla originalarbeten beslöt Akademien fördela i tva lika pris, hvaraf det ena tillerkändes Doktor A. G. NATHORST för hans i Akademiens Handlingar offentliggjorda afhandling: »Aftryck af Medusor 1 Sveriges kambriska lager», och det andra Profes- sorn G. MITTAG-LEFFLER för följande två i Öfversigten af Akademiens Förhandlingar intagna uppsatser: »Fullständig ana- lytisk framställning af hvarje entydig monogen funktion, hvars singulära ställen utgöra en värdemängd af första slaget», och »Om den analytiska framställningen af en entydig monogen funktion, hvilken uti omgifningen af hvarje punkt, som är be- lägen innanför en viss cirkelperiferi, endast har ett ändligt anta] singulära ställen.» Det Letterstedtska priset för förtjenstfull öfversättning till svenska språket fann Akademien icke skäl att denna gång ut- dela, utan skulle prisbeloppet, jemlikt donators föreskrift, läggas till kapitalet. 3 De Letterstedtska räntemedlen för maktpåliggande under- sökningar skulle ställas till Hr G. LINDSTRÖMS förfogande så- som bidrag till bekostande af undersökningar af paleontologiskt vigtiga lokaler på Gotland. Till Intendent för Riksmusei Entomologiska afdelning kal- lade och utnämnde Akademien tillförordnade Intendenten Filo- sofie Doktorn CHRISTOPHER AURIVILLIUS. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Frän K. Ecklesiastik- Departementet. BALTZER, L. Hällristningar i Bohuslän; H. 1—2. Göteb. 1881 —188%, 1% Från Norges Geograjiske Opmaaling i Kristiania. Topografisk Kort over Norge, 1/100,000, 9 blad. Geologisk » » » » 5 blad. Romsdal Amt, Bl. 3. Kristiania Omegn, Bl. 5—4. Specialkystkort, Bl. B 37. Frän Justerbestyrelsen i Kristiania. Aarsberetning, 6. Från Kommitteen for den Norske Nordhavs-Expedition i Kristiania. Den Norske Nordhavs-Expedition, 1876—1878, N:o 8—9. Från RB. Astronomical Society i London. Monthly notices, Vol. 42: 6—9; 43: 1—2. Från Natural History Society i Montreal. Canadian naturalist, Vol. 4: 2, 4; 5: 3—4; 6: 1—4; 8: 1—8; 9: I—B, 93 MB 1—G, Från Académie des Sciences i-Paris. Comptes rendus des séances, Vol. 94: 1—-26; 95: 1—26. Från Direzione della Statistica i Rom. Publikationer, 10 band. Från R. Accademia dei Lincei i Rom. Memorie, Classe di scienze fisiche... Vol. 9—10. » » DE) anorally.. VOL 029 Transunti, Vol. 6: 11—14; 7: 1—2. SCHIAPARELLI, G. V. Össervazioni... sul asse di rotazione e sulla topografia del planeta Marte, Mem. 2. Roma 1881. 4:o. Från Accademia Gioena di Scienze Naturali i Catania. Atti, (3) T. 16. Från Societa Italiana di Scienze Naturali i Milano. Atti, Vol. 22: 3—4; 23: 1—4. Från Socita Entomologica Italiana i Firenze. Bulletino, Anno 14: 1—4; 15: 1. Från Accademia d’Agricoltura, Arti etc. i Verona. Memoria (3) Vol. 58: 2; 99: 1. Från K. Zoologisch Genootschap Natura Artis Magistra i Amsterdam. Catalogus der Bibliotheck. Amst. 1881. 8:o. Från Teylers Godgeleerd Genootschap i Haarlem. Verhandelingen, D. 10: 1—2. Från Musée Teyler i Haarlem. Archives, (2) P. 2. v.D. VEN, E. Origine & but de la fondation Teyler. Haarl. 1880. 4:0. Från Zeewosch Genootschap der Wetenschappen i Middelburg. Archiv, D. 5: 2. Catalogus der Bibliotheck. 2:e Druk, St. 1. Middelb. 1882. 8:o. V. GRIIPSKERKE, J. 'T Graafschaft van Zeeland. Ib. 1882. 3:0 Från Bataafsch Genootschap i Rotterdam. Nieuwe Verhandelingen, (2) D. 3: 1. (Forts. å sid. 14.) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 2. Stockholm. Några iakttagelser öfver elektricitetens förhållande till det luftförtunnade rummet. Af E. EDLunD. [Meddeladt den 14 Februari 1833]. Af de observationer, som ända till den sista tiden blifvit gjorda öfver elektricitetens gång genom förtunnade gaser, har man dragit den slutsatsen, att gasernas ledningsförmåga till- tager med förtunningen, tills denna uppnått en viss gräns, hvar- efter ledningsförmågan vid fortsatt förtunning börjar aftaga, så att slutligen det absoluta tomrummet kan betraktas såsom en fullkomlig oledare. Dessa observationer hafva i allmänhet till- gatt på det sätt, att man med en luftpump eller på annat vis förtunnat gasen i ett glaskärl, i hvilket två elektroder af pla- tina eller annan metall voro insmälta, samt derefter försökt att låta elektriciteten gå igenom den förtunnade gasen. Granskar man alla dessa, vid olika tider anstälda, undersökningar och jemför dem kritiskt med hvarandra, så finner man emellertid, att de ingalunda tala för, att gasernas ledningsförmåga, såsom man hitintills påstått, är störst vid en viss gifven förtunning och derefter vid fortsatt förtunning aftager, utan att den oupp- hörligt tillväxer ända till den yttersta förtunning, som kan astadkommas, samt att följaktligen det absoluta tomrummet bör vara en god elektricitetsledare. Förhållandet är nemligen att elektricitetens gång genom en förtunnad gas icke ensamt beror på gasens större eller mindre ledningsförmåga, utan äfven 6 EDLUND, ELEKTRICITETENS FÖRHÅLLANDE TILL FÖRTUNNAD LUFT. till väsentlig grad på den mindre eller större lätthet, hvarmed elektriciteten förmår att öfvergå från elektroderna till gasen eller från den senare till de förra. Mot elektricitetens fort- plantande finnes således ett hinder på gränsytan mellan gasen och elektroderna. De anställda undersökningarne, om de riktigt tolkas, häntyda på, att detta hinder oupphörligt växer med förtunningen, under det att gasens motstånd ständigt aftager. Detta allt har jag redan sökt bevisa i ett förut utgifvet arbete.!) Det hinder, som elektriciteten erfar vid öfvergången från elek- troderna till gasen eller tvärtom består icke af ett elektriskt motstånd i vanlig bemärkelse, utan af en elektromotorisk kraft, som verkar i motsatt riktning mot den elektriska strömmen. Att denna motkraft oupphörligen tillväxer, då gasen mer och mer förtunnas, och således lägger ett med förtunningen tillta- gande hinder i vägen mot elektricitetens genomgång, har genom direkta observationer blifvit adagalagdt vid en senare under- sökning?). Den ifrågavarande elektromotoriska kraften är emel- lertid ingen annan än den, som jag för flera ar sedan visade finnas till så väl i den galvaniska ljusbågen som i den elektriska enistan®). Ehuru dess tillvaro af några fysiker, hvilka saknat eller försummat tillfället att grundligt taga reda på de af mig anförda bevisen, men icke desto mindre trodde sig kunna be- döma dessas giltighet, till en början blef förnekad, har den dock på den sista tiden, utan stöd af några nya bevis, lyckats blifva allmänt erkänd. Da frågan huruvida tomrummet är ledare eller icke för elektriciteten är af synnerlig vigt ej blott i theoretiskt hänse- ende utan äfven för rätta förklaringen af många af den kosmi- ska fysikens företeelser, så skall jag i det följande anföra några I), K. Vet. Akademiens Handl. B. 19 n:r 2 (1881). Annales de ch. et de ph. T. 24 s. 199 (1881). Phil. Mag. 1: 13 s. 1 (1882). Wied. Annalen B. 15 s. 514 (1882). K. Vet. Akademiens Handl. B. 20 n:r 1 (1882). Annales de ch. et de ph. T. 27 s. 114 (1882). Philos. Magaz. T. 15 (1885). Utdrag derur i Comp- tes rendus för den 3 April och i La Lumiere eleetrique för den 27 April 1882. Öfversigt af K. Vet. Akad. Förh. för 1867 och 1868. Pogg. Ann. B. 131 och 134. Phil. Mag. (4) T. 37. (Cd NE \ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 2. 7 nya skäl, som visa riktigheten af det resultat, hvartill jag i de citerade afhandlingarne framkommit. Försök af liknande be- skaffenhet med dem, som nedanföre skola anföras, hafva visser- ligen förut af andra blifvit anstälda, men då de icke blifvit utförda på det sätt, som låtit deras bevisande kraft framsta i dess fulla dager, så är det icke öfverflödigt att än en gång taga deras betydelse i öfvervägande. Det är en bekant sak, att strömmen från en RUHMKORFFS induktionsapparat icke förmår att genomgå afståndet mellan tvänne, äfven på obetydligt afstånd från hvarandra sittande, platinaelektroder, som äro insmälta i ett glasrör, hvari luften blifvit tillräckligt starkt förtunnad. Insläpper man deremot litet mer luft i röret, så går strömmen med lätthet öfver från den ena elektroden till den andra. Nu frågas, är orsaken der- till att strömmen vid den starka förtunningen icke kommer fram, att söka deri, att motståndet i den starkt förtunnade luften är för stort, eller härleder den sig deraf, att hindret vid elektrieitetens öfvergång fran elektroderna till luften eller tvärtom växer med förtunningen? Ett tydligt svar på denna fråga bör kunna erhållas, om man med en induktionskraft, som icke är större än den Ruhmkorffska apparatens, söker att direkt åstad- komma en elektrisk ström inuti sjelfva röret, utan att dervid begagna sig af några elektroder. Om det på detta sätt lyckas att åstadkomma en ström inuti den starkt förtunnade luften, sa måste denna dock vara en rätt god ledare för elektriciteten, och orsaken dertill, att strömmen från den Ruhmkorffska in- duktionsapparaten icke kommer fram, maste tillskrifvas det hinder, som möter vid elektricitetens öfvergang mellan elektro- derna och den starkt förtunnade luften. Se. 1% pe Försök 1. Ett glasrör af det utseenee som närstående figur utvisar, 300 mm. långt och 16 mm. i yttre diameter, samt för- 8 EDLUND, ELEKTRICITETENS FÖRHÅLLANDE TILL FÖRTUNNAD LUFT. sedt med två platina elektroder a, b, mellan hvilkas ändar af- ståndet var endast 3 mm., förbands medelst det smalare rÖr- stycket e f med qvicksilfverluftpumpen. Vid c och d voro tvänne stanneolblad lindade omkring yttersidan af röret, utan ledande förbindelse med elektroderna. Strömmen erhölls från en större RUHMKORFFS induktionsapparat, som sattes i gång med två BUNSENS elementer. Ledningsträdarne från induktorn förbundos omvexlande den ena gången med elektroderna och den andra med stanneolbladen. I senare fallet kunde naturligt- vis strömmen från induktionsapparaten icke komma in i röret: den blott laddade det ena stanneolbladet med positiv och det andra med negativ elektricitet vid hvarje induktionsslag, hvilka laddningar derpå lika hastigt försvunno. Dessa oupphörliga laddningar och urladdningar af stanneolbladen på rörets ytter- sida åstadkommo, sedan luften blifvit tillräckligt förtunnad, in- duktionsverkningar inuti röret, hvilka genom det ljus de utsände gafvo sin närvaro tillkänna. De närmare resultaten af detta försök, hvilket likasom de följande gjordes i mörkt rum, voro följande: Lufttrycket i röret. 531 mm. För hvarje induktionsslag uppkom en gnista mel- lan a och b, men intet induktionsljus i röret mellan c och d. 355 mm. Lika med det föregående. 216 mm. Lika som förut, dock började gnistan mellan a | och b att blifva mera lysande. 166 ne mm. Annu syntes intet induktionsljus mellan c och \ d; gnistan mellan «a och b var deremot myc- ket lysande. l mm. Induktionsljuset mellan ce och d började visa sig, och gnistan mellan a och b lyste ännu starkare. 0,12 mm. Induktionsljuset mellan ce och d starkare än förut. Vid strömmens öfvergång mellan a och b blef hela röret lysande. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. 9 Lufttrycket i röret. 0,017 mm. Ungefär samma företeelse som näst förut. 0,004 mm. Strömmen går ännu öfver mellan a och b, men ; med försvagadt ljus. Starkt induktionsljus mellan c och d. 0,00036 mm. Gnistan mellan a och b visar sig endast då och dä; röret är oftast under längre tider mörkt. Induktionsljuset deremot mellan e och d visar sig kontinuerligt och ganska starkt. Om man nu först tager de företeelser i betraktande, som uppstå vid stanneolbladens laddning och urladdning, sa finner man, att om luften har en större täthet, motsvarande t. ex. 36 millimeters tryck eller mera, så uppstå icke uti röret några märkbara induktionsströmmar. Deremot visa sig sådana genom starkt induktionsljus, om trycket är I mm. och derifrån nedgar ända till 0,00036 mm. Då induktionskraften härvid är oförän- dradt densamma, kan detta endast bero derpå, att luftens led- ningsförmåga blir bättre, i samma mån som luftens förtunning ökas, och detta äger rum ända till den största förtunning, som med luftpumpen kan åstadkommas. Om man deremot ger akt uppa, huru fenomenet gestaltar sig, då strömmen från induk- tionsapparaten släppes in i röret genom platinaelektroderna, så finner man, att strömmen förmår med lätthet genomgå afståndet mellan elektroderna, om trycket är en atmosfer eller mindre, ända tills det nedgar till 0,004 mm., då motståndet blir så stort, att strömmen märkbart försvagas, hvarefter motståndet vid fort- satt förtunning ytterligare tilltager, så att strömmen vid ett tryck af 0,00036 mm. endast undantagsvis förmår att genom- tränga afständet mellan elektroderna, ehuru detta icke uppgår till mer än 3 mm. Det motstånd, som strömmen erfar, då trycket endast är 0,00036 mm., måste således, vara större än då trycket är högre. De bägge serierna gifva således fullkom- ligt motsatta resultat. Detta kan enligt mimöfvertygelse endast förklaras på det sätt, att mellan elektroderna uch luften finnes ett hinder för elektricitetens fortplantande, hvilket växer med 10 EDLUND, ELEKTRICITETENS FÖRHÅLLANDE TILL FÖRTUNNAD LUFT. luftens förtunning, hvaremot luftens egentliga motstånd aftager, då förtunningen ökas. Detta försök leder således till samma resultat som mina föregående undersökningar härom, enligt hvilka på gränsytan mellan elektroderna och gasen förefinnes en elek- tromotorisk motkraft, som oupphörligen tilltager med gasens förtunning. Försök 2. Härtill begagnades samma rör som förut, men de omkring röret lindade stanneolbladen voro betydligt bredare än vid det första försöket. Lufttrycket. 50 mm. Ständig gnista mellan elektroderna a och b, der- emot intet induktionsljus mellan stanneolbladen ce och d. 3 mm. Fortfarande gnista mellan a och 5; induktions- ljuset mellan ce och d började visa sig. 0,05 mm. Gmistan mellan a och b utbredde sig langt mot rörets andra ända. Starkt induktionsljus mel- lan e och d. 0,011 mm. Gnistan mellan elektroderna a och b började af- taga och utbredde sig mindre än förut. Ett skönt induktionsljus erhölls, då ledningstra- darne från induktionsapparaten förbundos med stanneolbladen ce och d. 0,002 mm. Grmistan mellan a och b aftog ytterligare och bör- jade att ej vilja gå igenom; men ljuset mellan c och d fortfor att ständigt visa sig. 0,0003 mm. Gnistan mellan a och b slog endast ryckvis igenom; men induktionsljuset mellan ce och d visade sig fortfarande vackert vid alla induktionsslagen. Försök 3. Vid detta försök begagnades ett glasrör af 18 mm. vidd, böjdt i form af en cirkel af 155 millimeters diame- ter, 1 hvilket två platinaelektroder voro insmälta, nästan diame- tralt midt emot hvarandra. På ringens yttersida utgick på ett ställe ett öppet glasrör, medelst hvilket ringen kunde fogas till luftpumpen. På samma sätt som vid föregående försök, var ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 2» Til röret på tvänne ställen omgifvet med stanneolblad, utan ledande förbindelse med elektroderna. Då luften till en viss grad blifvit förtunnad, slog strömmen från induktionsapparaten öfver på båda sidor emellan elektroderna, så att hela röret blef lysande, men om ledningarne från apparaten förbundos med stanneol- bladen, visade sig ännu icke något induktionsljus. Da förtun- ningen blifvit bragt så langt som pumpen tillät, förmådde ström- men icke att skaffa sig väg mellan elektroderna, hvaremot röret fortfarande blef lysande, så snart ledningarne förbundos med stanneolbladen. Detta försök bekräftar således de föregående. Ett i den fysikaliska instrumentsamlingen befintligt GEISS- LERS rör, 300 mm. långt och med en diameter af 20 mm., i hvars båda ändar platinaelektroder voro insmälta, var så luft- tomt, att strömmen från den Ruhmkorffska induktionsapparaten icke kunde fortplanta sig från den ena elektroden till den andra, hvilkas afstånd från hvarandra var 200 mm. Då röret omgafs med stanneolblad och dessa förbundos med ledningarne till in- duktionsapparaten, började dock röret till följe af de uppkomna induktionsströmmarne att starkt lysa. Således samma resultat som förut. Försök 4. Det glasrör, som omnämndes i de två första för- söken, begagnades nu på följande sätt: Luften utpumpades ända till dess att strömmen från induktionsapparaten icke förmådde framkomma mellan elektroderna. Sedan röret derefter blifvit afstängdt med en lufttät kran, löstogs det från pumpen och närmades till den kulformiga konduktorn på en elektricitets- maskin, som hölls svagt laddad. Sa snart röret hastigt när- mades till eller aflägsnades fran konduktorn, blef det starkt lysande, men hölls det stilla eller fördes det i cirkel omkring den kulformiga . konduktorn, så syntes intet ljus. Detta visar tydligen, att det var induktionsströmmar inuti röret, som för- orsakade ljuset; ty i senare fallet uppkommo naturligtvis inga induktionsströmmar, och då uppstod icke heller något ljus. Der- efter insläpptes så mycket luft i röret, att dess tryck uppgick till omkring 350 mm. Strömmen från induktionsapparaten bil- 12 EDLUND, ELEKTRICITETENS FÖRHÅLLANDE TILL FÖRTUNNAD LUFT. dade nu gnista mellan elektroderna; men något induktionsljus syntes icke till vid närmandet till eller aflägsnandet från den laddade konduktorn. Vid detta försök voro inga stanneolblad lindade omkring röret, och de delar af elektroderna, som be- funno sig på rörets yttersida, voro derjemte täckta med en isolator. Motsvarande försök med det ringformiga röret lemnade samma resultat. Försök 5. Det först omnämnda röret utpumpades ända till dess att strömmen från induktionsapparaten icke förmådde öfvergå från den ena elektroden till den andra. Om nu den ena hälften af röret frotterades med ett passande riftyg, bör- jade hela röret inuti att lysa, gifvande på detta sätt tillkänna, att elektriciteten inuti röret kom i rörelse genom inverkan af den elektricitet, som uppväcktes genom friktionen på dess ytter- sida. Om deremot röret innehöll luft af större pression, kunde på detta sätt icke något ljus framkallas, ehuru strömmen från induktionsapparaten med lätthet nu öfvergick mellan elektro- derna. På samma sätt förhöll sig det ringformiga röret, sedan luften i detsamma blifvit så förtunnad, att induktionsströmmen icke framkom från den ena elektroden till den andra. Då ena fjerdedelen af ringen frotterades, lyste hela ringen. Dessa för- sök stämma således fullkomligt öfverens med de föregående. Af det föregående följer ojäfaktigt, att det bekanta faktum, att en induktionsström, som genomgar en gas, växer 1 styrka i den mån gasen förtunnas ända till dess förtunningen uppnår en viss gräns, hvarefter strömmen vid fortsatt förtunning åter aftager och slutligen upphör att genomgå gasen, ingalunda har sin grund deri, att motståndet, så snart denna gräns är upp- nådd, tilltager, då förtunningen ytterligare ökas. Försöken visa deremot, att orsaken till detta faktum ligger deri, att det mot- stand, som elektriciteten röner vid öfvergången från elektroderna till gasen, tilltager vid gasens förtunning till dess motståndet blir så stort att elektriciteten icke kommer fram. Det finnes således ingen experimentel grund för det antagandet, att det ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. 13 absoluta tomrummet skulle vara oledare för elektriciteten. Då gasens ledningsförmåga oupphörligt tilltager med gasens för- tunning, sa langt denna kan drifvas med för handen varande hjelpmedel, så måste man antaga, att det absoluta tomrummet är ledare för elektriciteten. 14 Skänker till Vetenskaps-akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 4.) Från Genootschap van Kunsten en Wetenschappen i Utrecht. Verslag van het verhandelde in de algemeene Vergudesing, 1881. Aanteckeningen » » » Sectievergaderingen, 1880—1881. Vv. D. Hokn v. D. Bos, H. P. M. De Nederlandsche Scheikundi- EM os Wer Aal. AO, GEBHARD, J. EF. Het Leven van N. C. Witsen, D. 1-3. Ib. 1882. 8:0 & 4:0. v. LEEUWEN, J. Commentatio de Ajacis Sophoclei authentia. Ib. 1881. 8:0. v. RıemspisK, TH. H. F. Geschiedenis van de Kerspelkerk van St. Jakob... leid. 1882. 4:0. Från K. Naturkundig Vereeniging i Batavia. Natuurkundig Tijdschrift, D. 38, 40. Från Societe Imp. Geographique i St. Petersburg. Isvestia, Vol. 15: 4, 6; 16: 1—6; 17: 1—4; 18: 1—3. Ötschenie, 1879—1881. Från Societas Entomologiea i S:t Petersburg. Horx&, T. 15—16. Trudi, T. 11—13. Från Societe Ouralienne d’Amateurs des Sciences Naturelles i Ekaterinburg. Sapiski, T. 5: 2. Från Naturforscher-Gesellschaft i Dorpat. Archiv für die Naturkunde Liv-, Ehst- & Kurlands, Ser. 2, Bd. I: 3—4. Sitzungsberichte, Bd. 6: ı. Från Naturforscher-Verein i Riga. Korrespondenzblatt, 24. Från Naturwissenschaftlicher Verein i Hamburg. Abhandlungen, Bd. 7: 2. Verhandlungen, 6. (Forts. å sid. 22.) 15 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 2 Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 77. Om lantans atomvigt. AGE 18, 1, (ÖN [Meddeladt den 14 Februari 1883.] Vid mina undersökningar 1874 öfver de sällsynta jord- arterna utförde jag en serie försök att bestämma lantans atom- vigt genom sulfatets syntes af oxid och svafvelsyra. Såsom medeltal af fem försök fann jag att sulfatet innehåller 57,619 procent oxid. Kort förut hade MARIGNAC funnit såsom medel- tal 57,5475, hvilket tämligen nära öfverensstämmer med resul- tatet af mina försök. Dermed öfverensstämmande äro äfven de af BRAUNER!) 1882 publicerade försöken, enligt hvilkas medel- tal sulfatet innehåller 57,557 procent oxid. Alla dessa försök gifva 1 rundt tal atomvigten La = 139. Senare försök af BRAU- NER?) ledde deremot till atomvigten 138. Genom upprepade kristalliseringar af lantansulfat och oxidens successiva behand- ling med ammoniumnitrat trodde sig BRAUNER hafva afskiljt från lantanoxiden en hittills okänd oxid, provisoriskt tecknad Dig. BRAUNER anser detta ämne identiskt med ett af mig så- lunda betecknadt, hvilket jag på grund af spektralanalytiska förhållanden trodde förekomma i fraktioner mellan lantan och didym.?) Dessa fraktioner gåfvo nämligen 1 gnistspektrum en stark bla linie I = +4333,5 enligt THALENS bestämning. Denna linea finnes ej upptagen i THALENS spektralkarta®) öfver lan- !) Monatsh. f. Chemie, III 13, 1882, pag. 27. 2) IB ae. 493: 3) C. Rend., T. XCIV p. 1528. i %), K. Sy. Vet. Akad. Handl., B. 12, n:o 4, 1874. 16 CLEVE, OM LANTANS ATOMVIGT. tans och didyms spektra, hvarför vi förmodade den tillhöra ett okändt ämne. Fortsatta försök visade emellertid att denna linea verkligen tillhör lantan!) och att linien blifvit något orik- tigt inregistrerad såsom | = 4330 uti lantanspektret. Emeller- tid har BRAUNER samlat flera grunder, enligt hvilka tillvaron af Dig syntes icke osannolik. För att vinna visshet härutinnan företog jag i det följande beskrifna försök dels att så noga som möjligt bestämma lantans atomvigt dels att isolera, om möjligt, den ännu hypotetiska oxiden till Dig. Det material, hvilket jag använde, var ganska betydligt, ungefär 11/,; kilogr. oren lantan- och didymoxid, utdragne ur olika mineral, cerit, gadolinit, ortit från Arendal, keilhauit. Ma- terialet befriades först fran cer och torjord genom nitratens smältning i pJatinaskal till partiel dekomposition. Genom be- handling af den smälta massan med vatten erhåller man en aterstod, som innehäller all cer och torjord, ytterjordar och mycket didym. Nitratlösningen utspäddes med mycket vatten och fäldes upprepade gånger ofullständigt med mycket utspädd ammoniak. Skall operationen medföra äsyftad verkan, måste lösningarne vara kalla och ammoniaken ej frambringa någon fällning förr än efter några sekunder. Jag erhöll slutligen sju stora fraktioner, hvardera innehållande 150 till 200 gr. oxid. Den sista, sjunde, fraktionens lösning var fullkomligt färglös, men visade dock tydliga absorptionsband af didym. Den näst sista, sjette, fraktionen var svagt färgad af didym. Bägge dessa fraktioner bearbetades på sätt, som beskrifves i det följande. De öfriga fem fraktionerna lemnades åsido. Den sjunde fraktionen, som utgjordes af ungefär 150 gr. oxid, gjordes till vattenfritt sulfat, hvilket löstes i 10 delar vatten af 0°, hvarpå lösningen upphettades till omkring 40°. Sa väl det dervid utkristalliserade som det i lösningen qvarvarande sulfatet underkastades upprepade gånger samma behandling, så att slutligen erhölls ur sista kristallisationen 15 gr. oxid och ur sista moderluten 10 gr. I) C. Rend, T. XCV pag. 33. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. 17 De ur sista moderluten erhållna 10 gr. jordart innehöllo didym, ehuru knapt så mycket att lösningen i salpetersyra var färgad. Emellertid var oxiden tegelfärgad efter stark glödg- ning, och lösningen visade tämligen starka didymlinier. Denna fraktion A gaf atomvigten La = 138,69, som ej synnerligen skiljer sig från den rena lantanens. De ur sista kristallisationen erhållna 15 gr. oxid gåfvo med salpetersyra en lösning, som äfven efter koncentration till siraps- tjocklek icke visade didymens absorptionslinier. Sulfat beredt af denna fraktion uppdelades genom upprepade kristalliseringar i flera smärre fraktioner. Sista_moderluten höll ej fullt ett gram oxid, B, det sist erhållna sulfatet innehöll något mer än 1 gr., ©. Moderluten närmast C tecknas D och den derpa föl- jande E. Fraktionerna D och E förvandlades till nitrat och detta fäldes partielt med ammoniak. Den sist erhållna am- moniakfällningen tecknas F och den först erhällna fraktionen G. Lantanoxiden ur alla dessa fraktioner underkastades mycket omsorgsfulla atomvigtbestämningar. Det torde knappast behöfva anmärkas att alla reagens, till och med vattnet, voro om- sorgsfullt renade. Sulfatets syntes af oxid och svafvelsyra ut- fördes i platinadeglar, som fingo kallna öfver fosforsyreanhydrid. Upphettningen af sulfatet för utjagandet af fri svafvelsyra, hvil- ken operation är mycket grannlaga, såvida man skall undvika att en ringa del af sulfatet dissocieras, skedde vid så låg tem- peratur som möjligt. Resultatet af de utförda atomvigtbestämningarne meddelas 1 följande tabell: Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 2. 2 18 CLEVE, OM LANTANS ATOMVIGT. = Sl : Erhället sul- Sulfatets oxid-| Atomvigt =: Md fat. halt i procent. O=16 S=32. B 0,8390 1,4600 57,466 138,13 1,1861 2,0643 57,458 138,07 B 0,3993 1,5645 57,182 138,23 | 0,8685 1,5108 57,186 138,26 0,8515 1,4817 57,468 138,14 DD 0,6486 1,1282 57,490 138,29 | 0,7329 1,2746 57,500 138,35 E 1,2477 2,1703 57,490 138,29 5) 1,1621 2,0217 57,481 158,22 | 1,5749 2,7407 57,463 138,11 oJ 1,3367 2,3248 57,497 138,33 | 102455 2,5146 57,184 . 188,25 Enligt dessa 12 försök innehäller lantansulfat i medeltal 57,480 procent oxid. Det sannolika felet är + 0,00395. An- tages syrets atomvigt = 15,9633 + 0,0035 och svaflets = 31,984 + 0,012!), blir lantans atomvigt La = 138,019 + 0,0246. Den nu funna atomvigten är ungefär en enhet lägre än än äldre bestämningar gifvit och sammanfaller på det noggran- naste med den af BRAUNER nyligen funna siffran. Afvikelsen kan enligt min öfvertygelse icke bero af orent material, utan mäste ega sin orsak i den använda metoden. Man erhåller ock ganska lätt genom den använda metoden ett något för högt värde. Först och främst är lantansulfatet icke så beständigt vid upphettning som man skulle tro. Då man utjagar den fria svafvelsyran genom upphettning, händer det lätt, om icke upp- hettningen på det omsorgsfullaste modereras, att en ringa mängd sulfat dissocieras. Att det vägda sulfatet klart löser sig i vatten är intet pålitligt bevis att dissociation icke egt rum, ty jag har manga gånger funnit, att sulfat, som till en ringa del sönder- delats, likväl gifvit en alldeles klar lösning. Dessutom kan oxi- ') Orarke, Recaleulation of the atomie weights. Washington 1882, pp. 3 och 38. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2, 19 dens” hygroskopieitet utöfva ett, om ock ringa, inflytande, hvar- igenom atomvigten likaledes höjes. Till sist torde anmärkas att lantanoxiden vid börjande rödglödgning absorberar en mindre mängd syre, som dock lätt utjagas vid häftig glödgning. Vid långsam afsvalning kan till följd deraf oxidens vigt något ökas, hvilket fel dock kan undvikas, om oxiden afkyles så hastigt som möjligt. Det är troligt, att alla dessa anledningar till fel förorsakat att äldre bestämningar gifvit ett något högre värde än det jag nu funnit. De utförda bestämningarne visa, da variationerna äro blott obetydliga, att lantanoxiden är ett homogent ämne, som icke kan uppdelas i nya ämnen, hvarken genom kristalliseringar af sulfatet eller genom fraktionerade fällningar af nitratets lösning med ammoniak. Sedan sålunda lantans atomvigt blifvit så noga som möj- ligt bestämd, undersöktes den sjette af de ursprungliga stora fraktionerna. Den befriades först enligt MOSANDERS metod, kristallisering af sulfaten, från en betydlig mängd lantan. De efter lantansulfatets utkristallisering i moderluten befintliga jord- arterna fäldes med oxalsyra och de efter oxalatens glödgning erhållna oxiderna, ungefär 75 gr., löstes i salpetersyra. Genom talrika upprepade fällningar med utspädd ammoniak delades materialet i 13 fraktioner. De första åtta fraktionerna voro mycket rika på didym, de fem sista höllo blott obetydligt didym, enär lösningarne voro färglösa, men gafvo svaga didymlinier. Emedan de gelatinösa fällningarne icke kunde utan stor tids- utdrägt fullständigt tvättas fria från de lösningar, ur hvilka de blifvit utfälda, till följd hvaraf små mängder lantan kunde finnas i alla, äfven de didymrikaste fraktionerna, löstes de åtta första fällningarne i salpetersyra och fäldes med oxalsyra, hvarpa oxalaten kristalliserades ur nästan kokande salpetersyra. Den sura moderluten från första fraktionen användes till upplösning af den andra o. s. v., hvarpå de slutligen i moderluten qvar- vasande oxalaten förenades med fraktionen VIII. 20 CLEVE, OM LANTANS ATOMVIGT. Fraktionen I vägde 6 gr. och R hade at.v. 142,99 » I IV 3» RS Or » icke bestämd » Vv Ed OT: » 142,84 » VI » er » 142,50 » VII » 3 gr. » 142,22 » VII » 3 gr. » 141.15 » IX » Ion. » 138,40 » x » 3 gr. » 138,14 » XI— XI » 18 gr. » icke bestämd. Genom upprepade fraktioneringar af I—VII erhölls slutli- gen ren didymoxid af konstant atomvigt, som i rundt tal be- fanns vara 142, hvadan intet tvifvel kan finnas att icke de första 7 fraktionerna till största delen utgjordes af didym. Fraktionerna IX—XIII måste deremot hafva utgjorts af nästan ren lantanoxid, enär lantans atomvigt är 138. Fraktionerna X—XIII underkastades icke desto mindre fraktionering genom sulfatets kristallisering enligt MOSANDERS metod. Sista moder- luten innehöll efter dessa kristalliseringar 2 gr. oxid, hvars metall hade atomvigten 138,27, och sista kristallisationen 3 gr. oxid, hvars metall hade atomvigten 138,5. Då dessa extrema fraktioner gåfvo lantanens atomvigt, var således ingen möjlighet för handen att i fraktionerna X— XII misstänka närvaron af någon annan främmande oxid än spår af didymoxid. Skulle nu någon ny oxid finnas mellan lantan och didym, borde den finnas i fraktionen VIII, blott 3 gr. och alldeles för liten för ytterligare fraktioneringar. Men detta är icke det minsta sannolikt, emedan atomvigten hos fraktionerna VIII och IX visa plötsliga språng till at.v. 141,15. Vore något nytt ämne i denna fraktion VIII, borde öfvergången från at.v. VII—IX vara gradvis. Jag tror mig härmed hafva lemnat fullständigt bevis, att lantan och didym icke åtföljas af något intermediärt ämne, svagare bas än lantanoxid, men starkare än didymoxid. Om BRAU- NER funnit anledning att antaga tillvaron af en sådan oxid, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. 21 kan detta bero derpa, att BRAUNER fraktionerat med oxal- syra, hvilket möjligen kan medföra att ytterjordarter samlas i de fraktioner, som ligga emellan den rena didymen och den rena lantanen. ND DD Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 14.) Från Medicinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena. Zeitschrift, Bd. 16: 1—2. Från RK. Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig. Abhandlungen, Bd. 19: 4; 20: 7—8. Berichte, Math.— Phys. Classe, Bd. 33. » Pbilol.—Hist. » Bd. 33: 1—2. Från Astronomische Gesellschaft i Leipzig. Vierteljahrsschrift, Jahrg. 17: 3—4. "rän K. Botanische Gesellschaft i Regensburg. Flora, Jahrg. 65. Fran Entomologischer Verein i Stettin. Stettiner entomologische Zeitung, Jahrg. 40, 43: 10—12. Från Seismological Society i Tokio. Transactions, Vol. 3—4: 1. Från Society of Natural History i Cincinnati. Journal, Vol. 4: 1—a; 5: 1—4. Fran Ministerio del Fomento i Mexico. Anales, T. 5—6. Fran Utgifvaren. Tidskrift för veterinärer och landthushällare, Årg. 7: 3—4; 8: 1—4. Revue des sciences naturelles, (3) T. 1: 2—4; 2: 2. 23 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 2. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 78. Om didyms atomvigt. Na OrEyE. [Meddeladt den 14 Februari 1883.] För framställandet af ren didymoxid utgick jag fran de i föregående uppsats omnämnda fraktionerna I—V, hvilkas me- talliska radikaler hade at. v. från 142,99—142,84. Dessa oxi- der, tillsammans 38 gr., löstes i salpetersyra, hvarefter den heta och starkt sura lösningen partielt fäldes med oxalsyra. Så- lunda erhöllos följande fraktioner: I Etts Mo läg = 14338 Un » = 142,85 1277» 7 737 —jcke bestämd DV HA ST V » » = AD Fraktionen V fraktionerades ånyo med oxalsyra, och den dervid erhållna fällningens metall hade at. v. 142,36, hvaraf var tydligt, att någon märkbar mängd lantan icke kunde finnas när- varande. Fraktionerna II till V förenades och löstes i salpeter- syra, hvarefter lösningen partielt fäldes med kall och utspädd ammoniak. Derigenom erhöllos sex fraktioner ratsvAnRo = 142,02 In = NAD IN—-IV > ». = icke bestämd Vv » = 142,43 NIER » = MEN 24 CLEVE, OM DIDYMS ATOMVIGT. Fraktionerna. II—VI förenades och underkastades på senast anförda sätt ånyo fraktionering. Då den första fraktionens ra- dikal befanns vara 142,28—142,49 och den sistas 142,10— 142,25. och variationerna således falla inom observationsfelens gränser, ansags materialet så rent det kunde erhållas och användes till de i det följande under A anförda bestämningarne. För kontrollering af atomvieten bereddes didymoxid af den: första af de i föregående uppsats omtalade stora fraktionerna. Denna fraktion var mycket rik på ytterjordar, särskildt terbin- jord, hvarför den upprepade” gånger underkastades behandling med kaliumsulfat, ända till dess att i den mättade sulfatlösnin- gen qvarstannade blotta spår af oxider fällbara för ammoniak. Efter dessa upprepade behandlingar återstodo 43 gr. af en ljust tegelröd oxid, hvars metall hade at. v. 144,9. Den salpetersura lösningen af denna oxid fraktionerades med ammoniak, hvarige- nom 11 fraktioner erhöllos, den första med at. v. R — 147,7,. den femte af 146,5 och den elfte af 142,49. Fraktionerna sor- terades nu efter atomvigternas storlek och underkastades nya fraktioneringar. Ur I—V erhölls slutligen ett hvitt hydrat.. hvars lösning i salpetersyra visade blott svaga didymlinier. Oxi- den var blekgul och den koncentrerade nitratlösningen gulaktig. Atomvigten för R var 150. Alla dessa förhållanden utvisa att ämnet kan anses vara samariumozid. Fraktionerna med lägre: at. v. fraktionerades på samma sätt upprepade gånger. De sist erhållna fraktionerna höllo ej obetydligt lantanoxid, som dock bortskaffades genom oxalatets behandling med salpetersyra. Slut- ligen erhölls en oxid af i det närmaste konstant molekylarvigt, med hvilken bestämningarne i serien B utförts. De utförda försöken lemnade följande resultat: OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 2. Serien A. eg 3 3 : Eıhället sul- Sulfatets oxid- Atv m I 5 = Mesdhoa fat. halt i 4. | SO, 80 = rd 0,9947 1,7124 58,083 142,31 | 0,9147 1,5740 58,113 142,49 | 0,8162 1,4061 58,047 142,03 II 1,1123 1,9145 58,099 142,39 | 1,0181 1,7522 58,104 142,42 0,9849 1,6937 58,098 142,38 1IT 0,9754 1,6787 58,104 142,42 | 0,7952 1,3686 58,103 142,42 iv. 0,9193 1,5831 58,070 142,19 0,3774 1,5107 58,079 142,25 Serien B. = = 2 : Erhållet sul- |Sulfatets oxid- At. v. Cu Tao 5 SR ton fat. halt ia | S0,=80. = I 0,5816 1,0006 58,125 142,57 el 0,9784 1,6842 58,093 142,35 | 0,6794 1,1696 58,088 142,31 nn 1,3108 2,2557 58,111 142,47 | 0.5895 1,0154 58,056 142,10 iv | 1,6990 2,9244 58,097 142,38 0,9057 1,5600 | 58,057 142,10 Sulfatets halt af oxid är enligt ser. A ı medeltal 58,0905, 2 EJ ch enl. ser. B 58,0895 och atomvigten, om SO, = 80, enligt serien A 142,33, enligt ser. B 142,33. Af de bägge serierna anser jag af flera skäl ser. A vara mest tillförlitlig, under det ser. B endast för kontroll utförts. De ha i medeltal gifvit samma atomvigt eller 142,33. Beräknas det sannolika felet för serien A, finner man pro- centen af Di,O, i sulfatet vara 58,0905 + 0,0043. Deraf be- 20 CLEVE, OM DIDYMS ATOMVIGT. ar ÖL008A ON = räknas, under antagande af O = 15,9633 31,984 + 0,012, atomvigten Di = 142,124 + 0,0326. Detta tal ligger sa nära 142, att denna siffra kan anses som riktig, i synnerhet då felen i metoden tendera att höja atomvigten. Didyms atomvigt är således mycket lägre än nyare bestäm- ningar gifvit anledning att förmoda. Den didymoxid, som förut användts till atomvigtbestämningar, har utan tvifvel hållit sa- mariumoxid. 27 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 2. Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 2. Om några formler i Gamma-funktionens teori. Af ARVID LINDHAGEN. [Meddeladt den 14 Februari 1883.] I 82:dra bandet af Crelles Journal har Professor PRYM 1 Würzburg uppvisat följande utveckling: Fa) = Pla) + Q(a) (1) der Bl I I SET ar GT RER TE ae! 1 1 == fr c(z + 1) + z(x+1) (z+2) Re | under det Q(z) är en beständigt konvergerande potensserie, de- finierad genom likheten x) = fer. se di | Formeln (1) är ingenting annat än utvecklingen af (+) efter den MITTAG-LEFFLER'ska satsen. Beräkningen af koefficienterna 1 potensserien Q(x) kan ske på följande sätt. För omgifningen af värdet «= 0 kan T(x + 1) utvecklas i en serie fortskridande efter hela positiva potenser af &x. För koefficienterna i denna serie erhåller man beqväma rekursions- formler genom användning af den kända utvecklingen RUTT r(gz+1) Trab C + Se ae Se + SE SE + ce ov 28 LINDHAGEN, NÅGRA FORMLER I GAMMA-FUNKTIONENS TEORI. Ur denna utveckling härledas på analogt sätt rekursionsformler för koefficienterna i den beständigt konvergerande potens- serien ill N 7 (2) Afven funktionen P(x + 1) kan för omgifningen af värdet «= (0 utvecklas 1 en serie fortskridande efter hela positiva po- tenser af @. Uttrycken för koefficienterna följa omedelbart ur definitionen pa (x). Härefter erhaller man genast X + 1) = Fl(e + 1) — Plae+1)); och ur relationen Kae + 1) = 2Q(e) ++ följa nu koefficienterna i utvecklingen af Q(x).!) . Genom den anmärkningen, att formeln 1 1 1 eP(x) “ z(x + 1) x(e+1)(2+2) Nee kan skrifvas under formen N EEG) r(z) T(z) SEO) re IE Tr 00 ; L > | 1 eP(«) == (2) ö GES) n=ı kommer man till nagra relationer, som ej synas sakna intresse. eller Om man nämligen inför beteckningen 20 | 1 /(&) sin) ee (2) n=l aA) = NE) 3 (3) och om man eliminerar P(x) ur (1) och (3), finner man } 1 fa) = el1— QA2). ra] (4) hvaraf framgar, att /(#) är en funktion af hel karaktär och kan ') Jfr BoUrRGUVET, Développement en series des inteyrales Euleriennes., Ann. de I'Ee. Normale. 2:e Serie. Tome X. 1881. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. 29 utvecklas i en beständigt konvergerande potensserie, hvars koef- ficienter på ett enkelt sätt låta framställa sig ur de enl. föreg. redan förut kända koefficienterna i potensserierna Q(x) och Te Bland de egenskaper, som utmärka funktionen /(x), må särskildt nämnas den, som uttryckes genom funktional-eqvationen fe — 1) — (vx + 1) fa) + fl + 1) =0. (5) Eqvationerna (3) och (4) kunna skrifvas på följande sätt: Be) NED ; NA Re (6) och ax) Se Fk) > IK) e (7) hvaraf | a) eye) Eqv. (3), skrifven under formen P(x) er I (9) CF) framställer P(z) under en af de hufvudformer, som hvarje funk- tion af rationel karaktär kan antaga, nämligen såsom qvoten af två beständigt konvergerande potensserier. Af likheten (9) följer, att eqvationerna JA) = 0 OO =0 måste hafva samma rötter. En närmare undersökning af dessa och af rötterna till eqvationen Ua) = vore af synnerligt intresse. Man kan visserligen ådagalägga, att inom vissa delar af planet inga rötter till dessa eqvationer finnas; men en fullständig utredning af frågan tyckes vara för- enad med betydliga svårigheter. 2 TORNA SAN IE K T 1657 Vv 7 TR) 77-1 NEE LS AM Ay An i 5 2 D N \ Hl sor 4 i | # | + i - i + Ip - | . 31 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883 N:o 2. Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 3. Några studier öfver oändliga punktmängder. Af Ivar BENDIXSON. [Meddeladt den 14 Februari 1883.] Professor CANTOR har som bekant i en serie af artiklar, intagna i »Mathematische Annalen» Bd XV, XVII, XIX, XX och XXI samt dessförinnan i Crelles Journal Bd 77 och 84, egnat de oändliga punktmängderna en utförlig undersökning. Stödjande mig såväl på dessa undersökningar, som ock pa en ännu ej publicerad sats af CANTOR, hvilken prof. MITTAG- LEFFLER, vid sina föreläsningar i Stockholms Högskola, hösten 1882 meddelade, har det lyckats mig att medels exempel afgöra några frågor, som äro af ett visst intresse. Den första är: »Finnas icke-abzählbara!) oändliga punktmängder sadana, att de ej inom någon del af sitt område äro öfveralt täta?» Intresset af att kunna besvara denna fråga blir tydligare, om vi låta punkterna vara singulära ställen till en funktion, ty i så fall gäller det att afgöra, »om de singulära ställena till en funktion kunna utgöra en icke abzähibar punktmängd utan att samtidigt inom något område bilda en kontinuerlig rät linie». Den andra frågan, som tydligen i viss mån sammanhänger med den förra, är följande: ') Som det ej lyckats mig att medels ett enda ord återgifva det tyska ordet abzählbar, har jag bibehållit det tyska ordet i stället för en svensk om- skrifning däraf. 32 BENDIXSON, NÅGRA STUDIER ÖFVER OÄNDLIGA PUNKTMÄNGDER. »Finnas icke-abzählbara lineära punktmängder sådana, att man kan innesluta alla punkter, som tillhöra desamma inom ett ändligt antal intervall, hvilkas summa kan fas mindre än hvarje, på förhand uppgifven, positiv kvantitet d?» Mar kan utan svårighet framkonstruera punktmängder, som uttrycka dessa vilkor. För bevisandet har jag måst stödja mig, som ofvan nämdt, på en än ej publicerad sats af CANTOR, hvil- ken härnedan meddelas i den form, som professor MITTAG- LEFFLER framstälde den. »Ar P en abzählbar punktmängd och P' likaledes abzähl- bar, så är för något värde på « (där &« = någon af de CANTOR- ska oändlighetssymbolerna) PU) = 035» Härefter öfverga vi till framställande af de sökta punkt- mängderna. Till förenkling af formuleringen i det följande förutskickas följande definition: »Med att i intervallet, &...ß (& och 8 belägna pa den positiva reela axeln och & < £) symmetriskt inskrifva sträckan a(o hvaraf följer att den närmast i ordningen följande sträckan ——. Som nu den första 4 sträckan EN sa kan hvarje sträcka sättas under formen P—& ER N FE B—a sv. SR SD Om antalet sträckor af längden 5, är m, så är tyd- tydligen antalet sträckor af längden EA —2.m. Som nu an- talet sträckor af längden É <är 1, blir antalet sträckor af 2 2 .. PEN bl Vv längden SZ = 2 Häraf följer att antalet sträckor, hvilkas respektive längder äro större eller lika med IE är=1+2+2+..+2=n — ändlig kvantitet. Antalet af de intervall, som uppstä genom att utesluta dessa n, sträckor från intervallet @...ß, blir sä- ledes 2, + 1 = ändligt antal. Summan af de ofvannämnda n, sträckorna = S,- EE 2 Mimi DL el 9n Pa Sal wo Ze a one n+1 1 = (6 — a) ) äv > Pl Summan af de återstående intervallen = S,,+1- n+1l ) | 1 Sn+1 = (3 — a) l FT av „all 1 i = (8 — a) rr: < 0. Men inom och på gränsen af de n, sträckorna faller ej nå- gon punkt, som tillhör P'— P, således måste alla punkter, som ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 %. 35 tillhöra P — P, falla inom ett ändligt antal intervall, hvilkas summa är < Öd. Jag kan således bilda exempel, som satisfiera båda de of- van uppställda fordringarna. Men ännu en fråga har genom vårt framstälda P blifvit afgjord nämligen: »Det finnes abzählbara punktmängder, som ej någonstädes äro öfverallt täta och dock sådana, att deras första härledda punktmängder äro icke-abzählbara.» Den ofvan framstälda punktmängden P återfinnes i en ge- nerellare form hos Du Bois REYMOND i hans arbete »Die all- gemeine Functionentheorie», Tübingen 1882. Han studerar den dock endast med afseende på dess egenskap att vara »ett inte- grerbart Punktsystem», och sysselsätter sig därstädes endast med den abzählbara P och ej med P', hvilkens egenskap af att vara icke-abzählbar synbarligen är honom obekant. EI TEEN an BUDA il + NEE u > ug N RE NONOMTAH A vH $ 5 D In syr Be a ANAL AA, 9 CM Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 2. Stockholm. Bidrag till Sveriges algflora. Af G. LAGERHEIM. Tall. I. [Meddeladt den 14 Februari 1883.] Genom den är 1880 utkomna »Pointsförteckning öfver Skan- dinaviens växter» erhöllo vi samladt på ett ställe namnen på de alger, som af olika forskare blifvit funna i Skandinavien. Antalet af i detta arbete omnämnda i Sverige anträffade No- stocacéer och Chlorophyllophyceer uppgår till omkr. 1050. Detta antal kommer utan allt tvifvel att i framtiden betydligt ökas, emedan säkerligen största delen af vårt land ännu ligger nästan alldeles oundersökt i algologiskt hänseende. Att man äfven uti förut ganska väl undersökta nejder, såsom Upsala- och Stock- holms-trakten, kan finna ganska många i Sverige icke förut observerade alger torde framgå af följande, hvilket till största delen är ett resultat af de exkursioner, som jag förlidet år före- tog på de ofvannämnda ställena. De för floran nya formerna, hvilka äro omkring 60, äro utmärkta med en * framför namnet. De öfriga i det följande upptagne algerna äro till största delen endast sådana, som i ofvannämnda »Pointsförteckning» äro, sa- som varande sällsynta, utmärkta med ett r. Flere här nedan uppräknade alger äro utdelade i WITTROCKS och NORDSTEDTS algexsiccater, fasciklarne 11 och 12. 38 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. Enumerantur alg&e suecic& nov& vel mius cognite. Fam. CHROOCOCCACEAJ Nic. I. CHROOCOCCUS Näc. *1. C. MINOR Näc. Stockholm, vid Rosendal och vid Skeppsholmen i svagt bräckt vatten. * 2. C. COHÄARENS Näc. Upsala, pa kanten af en vattenreservoir i det mindre varm- växthuset i Botaniska trädgården. *73. © HEEVETICUS NAG. Stockholm, i Hammarbysjön vid Danviken. * 4. C. CRASSUS (Kürz.) Näc. Diam. cell. 3—7 u. Upsala, pa en vägg i det större varmväxthuset i Botaniska trädgarden. 5. C. TURGIDUS (Kürz.) NAG. 19, HOOKBRIF noy. var. to I ING ll C. cellulis maximis solitariis, vel binis vel quaternis in fa- miliis consociatis, membrana crassa, distinete lamellata, cytio- plasmate obscure coerulea. Diam. cell. 27—33 u; crass. membr. 4—D u. Hab. ad Kristineberg in mare Bahusiensi. Bildade tillsammans med Merismopedia och Cohnia ett violett öfverdrag på fin sandbotten. Denna varietet är ganska utmärkt genom sin betydliga storlek och cellinnehållets färg, som är ultramarinblå; hos hufvudformen i sött vatten är cellinne- hållet ljusblått. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 2%. 39 En med denna varietet identisk form synes vara iakttagen förut. I Phycologia Britanica p. III har HARVEY på tafl. CCLIV afbildat »roundish bodies», som han antager vara sporer af den Calothriz, på hvilken de blifvit funna. Säkerligen är det den af mig ofvan beskrifna varieteten af Chroococcus turgidus (KÜTZ.) NÄG. Enligt HARVEY är den först funnen af W. J. HOOKER. I. GLOEOCHZETE nov. gen. Cellule globose vel subovales, bin& vel quatern&e in muco communi homogeneo vel indistinctissime lamelloso inclus&, utra- que seto longissimo instructa. Cytioplasma zrugineo-crulea, subgranulosa. Divisio cellularum in duas directiones. + 1. G. WITTROCKIANA nov. spec. t. 1, fig. 3, 4. Character idem ac generis. Diam. fam. 30—33 u; diam. cell. 10—15 u; diam. bas. set. I u. Hab. prope Upsaliam: ad »Lassby backar» in Oedogonüs diversis epiphytica (April 1882); in palude prope Ultuna in Oedogonüs, Vauchertiis, Mougeotiis epiphytica (Oct. 1882). Hvad denna egendomliga algs slägtskaper beträffar, sa är den, synes det mig, ganska väl skiljd fran de hittills kända Chroococcaceerna. Den afviker nämligen från alla hithörande slägten genom närvaron af de högst karakteristiska slemharen. Dessa hår, som tyckas utgå från en färglös punkt af cellen, kan man ganska tydligt skönja 1 den slemmassa, 1 hvilken cel- lerna ligga inbäddade. Slemmassan, som väl utgöres af de delvis upplösta cellväggarne, är vanligen fullkomligt homogen; stundom kan man dock iakttaga ett mycket svagt anlag till skikt- ning. Närmast slägt torde väl Gloeochete nov. gen. vara med Chroococcus NÄG. och Gloeocapsa NAG. Bland Palmella- ceerna finnes, savidt jag vet, ej nagot motsvarande slägte. Möj- ligen kan denna alg vara identisk med Chetococcus hyalinus KÜTZz., men som beskrifningen pa denna alg är ofullständig och tvätydig, torde detta vara svart att afgöra. 40 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA: III. GLOEOCAPSA Näc. += 1. G. OPACA NÄAG. Upsala, Lassby backar, bildande ett svartrödt öfverdrag på fuktiga bergssidor. * 2. G. CORACINA Körz. Stockholm, på fuktiga bergväggar vid Nacka qvarnar; Smäl. Husqvarna, på fuktiga bergväggar bland Trentepohlia aurea (L.) MARTIUS. IV. POLYCYSTIS Körz. P. ERUGINOSA Körz. Stockholm, i Hammarbysjön vid Danviken. V. COELOSPHZERIUM Näc. Stockholm, i Hammarbysjön vid Danviken. VI. GOMPHOSPHZRIA Kürz. G. APONINA Köürz. I Hammarbysjön vid Stockholm har jag funnit en form med rödaktigt cellinnehäll, som synes mig vara identisk med G. aurantiaca BLEISCH (in RAB. Alg. Eur. N:o 1810). Tro- ligen är denna form ett hvilstadium af G. aponina KÜTZ. * 8. CORDIFORMIS WOLLE. Diam. cell. I—10_u. Boh. Torsön och Storön bland WVäderöarne 1 salt och bräckt vatten. VI. MERISMOPEDIUM MEyEn. 1. M. ELEGANS A. BR. * 8. MARINUM nov. var. Var. familiis minoribus e cellulis pallulum majoribus, ple- rumque 16, compositis. Cytioplasma s»ruginea. Long. cell. 8—10 u; lat. cell. 6 u. Hab. ad Kristineberg in mare Bahusiensi. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. 41 Bildade tillsammans med andra Merismopedia och Cohnia roseopersicina (KÜTZ.) WINT. ett rödviolett öfverdrag på fin sandbotten. Varieteten är skiljd från hufvudformen, som före- kommer i sött vatten, hufvudsakligen genom betydligt mindre cellfamiljer. Färgen på cellinnehället synes vara något ljusare hos 8 marinum nov. var. än hos forma a. 2. M. GLAUCUM (EHRENB.) NÄG. Diam. cell. 6 u. Boh. Kristineberg tillsammans med föregående art. Hafsformen afviker fran sötvattensformen genom oftare större cellfamiljer och genom vanligen något större celler. * *AMETHYSTINUM nov. subspec. M. cellulis ovalibus vel subglobosis, plerumque 64 in fa- miliis compositis. Cytioplasma pallide violacea non granulosa. Diam. cell. 7 u. Hab. ad Kristineberg in mare Bahusiensi, in consortio antecedentis. Denna vackra form skiljer sig från M. glaucum (EHRENB.) NÄG. genom större celler och annan färg på cellinnehället. Möj- ligen förtjenar den att upptagas såsom sjelfständig art. 3. M. PUNCTATUM MEYEN. * f. MINOR nov. form. Diam. cell. 2 u. Hab. ad Kristineberg in mare Bahusiensi, in consortio antecedentis. Denna form afviker fran den i sött vatten funna hufvud- formen genom vanligen mindre cellfamiljer och mindre celler. 4. M. HYALINUM Körz. = #WARMINGIANUM nov. subspec. M. cellulis approximatis subglobosis (angulato-globosis) in familiis 4—16-cellularibus (plerumque 4—8) consociatis. Cytio- plasma dilute coerulea, non granulosa. Diam. cell. 0,75—1 u. Hab. ad Kristineberg in mare Bahusiensi, in consortio antecedentis. | | 42 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. Denna underart skiljer sig från den i sött vatten lefvande hufvudformen genom mer än hälften mindre celler och genom tätare liggande cell-lumina. I »Om nogle ved Danmarks Kyster levende bakterier» pag. 353 omnämner WARMING, att han iakt- tagit en form af M. litorale (ÖRST.) WARM. med »svagt blaa- grönligt» cellinnehall. Möjligen kan denna form vara identisk med ofvan beskrifna underart. 5. M. LITORALE (ÖRST.) WARM. Diam. cell. 1,5 u. Sk. Skelderviken; Boh. Kristineberg, Fiskebäckskil och Väderö hamn. RABENHORSTS M. litorale är en helt annan art med större celler och blägrönt cellinnehall. HOLOPEDIUM nov. subgen. M. familiis forma irregulari e cellulis irregulariter dispositis compositis. Divisio cellularum irregularis. Detta underslägte, af hvilket jag funnit tre arter, är 1 syn- nerhet utmärkt genom sin celldelning. Hos de förut kända ar- terna af slägtet Merismopedium MEYEN sker, som bekant, cell- delningen enligt regel på följande sätt. Först dela sig ett jemt antal (ofta alla) cellerna genom parallela rader af tvärväggar i en rigtning. Derefter dela sig de sålunda uppkomna dotter- cellerna i en rigtning, som är viukelrät mot den, 1 hvilken mo- dercellerna delade sig. I följd af detta delningssätt komma cell- familjerna att blifva begränsade af räta linier. Vanligen förslem- mas de nybildade cellväggarne ganska starkt, så att cell-lumina komma att ligga ganska långt ifrån hvarandra. Hos under- slägtet Holopedium n. subg. är förhållandet annorlunda. Här sker nemligen familjens tillväxt på det sättet, att antingen en eller flere, antingen närliggande eller. från hvarandra aflägsna celler dela sig med tvärväggar, som, om de tänkas utdragna, skära hvarandra. En följd häraf är, att familjen blir af en högst oregelbunden form. Den blir ej begränsad af en bruten linie, utan af en kroklinie. I motsats mot hvad förhållandet är hos hufvudslägtets arter ligga här oftast cell-lumina mycket nära ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. 43 hvarandra. Att uppställa Holopedium n. subg. såsom ett sjelf- ständigt slägte vore orätt, emedan öfvergångar till Merismope- dium MEYEN ej saknas. Så t. ex. bildar M. convolutum BREB. genom sina mycket tätt liggande cell-lumina en öfvergång till Holopedium n. subg. M. irregulare bildar en öfvergång till hufvudslägtet, emedan cellerna i vissa delar af familjen dela sig som arterna af hufvudslägtet, men cellerna i andra delar af fa- miljen dela sig på det sätt som är karakteristiskt för Holope- dium n. subg. Dessutom äro cell-lumina hos denna art glest liggande. + 6. M. IRREGULARE nov. spec. t. 1, fig. 5, 6. M. familiis maximis, foliaceo-plicatis et convolutis, e cellulis minimis, numerosissimis et remotis et confertis, irregulariter dis- positis, compositis. Cytioplasma pallide eruginea non granulosa. Diam. cell. 2—3 u. Hab. Holmix in aquario inter alias algas aqu& duleis. Arten är särdeles utmärkt genom sina stora, för blotta ögat synliga, cellfamiljer, som äro pa olika sätt veckade och böjda. Cell-lumina, som äro mycket oregelbundet anordnade, ligga på somliga ställen i familjen tätt, på andra ställen glest. * 7. M. SABULICOLUM nov. spec. t. 1, fig. 7, 8. M. familiis granulis aren& affıxis e cellulis numerosis, irre- gulariter dispositis, confertis, compositis. Cytioplasma late eru- ginea, non granulosa. Crass. cell. 3—4 u; long. cell. 6 u. Hab. ad Kristineberg in mare Bahusiensi, in consortio spe- cierum supra dietarum eodem loco inventarum. Denna art, hvilken, sa vidt mig är bekant, är den enda, som enligt regel är vidfästad, anträffades i den ofvannämnda kollekten från Kristineberg ganska ymnigt, tätt beklädande sand- kornen. * 8 M. GEMINATUM nov. spec. t. 1, fig. 9—10. M. familiis magnis libere natantibus e cellulis bacilliformi- bus, numerosis, irregulariter dispositis, confertis, compositis. Cy- tioplasma late seruginea, non granulosa. 44 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. Crass. cell. 6 u; long. cell. 12 u. Hab. Holmi&, in lacu Hammarbysjön prope Danviken. Denna art (från sött vatten) står ganska nära föregående art (från salt vatten), men afviker genom sina stora, fritt sim- mande familjer, som äro bildade af tjockare och i synnerhet längre celler. VIII. APHANOTHECE Näc. * 1. A. MOOREANA (HARV.) NOB. Palmella Mooreana HARV. Man. of Brit. Alg. pag. 178; Coccochloris Mooreana Hass. Brit. Fr. Alg. pag. 315, t. 78, fig. 1 a, b; Aphanothece prasina A. BR. in Rap. Alg. Eur. N:o 1572. Upsala, i en grund vik af Fyris nära Ultuna dels flytande, dels liggande på bottnen. 22, A. CURVATA nov. spec. t. 1, fig. 11. A. cellulis subsemilunatis, plus minusve confertis in fami- liis consociatis; familie in stratum expansum crustiforme aggre- gat® sunt. Cytioplasma zruginea, non granulosa. Long. cell. 12 u; cerass. cell. 4—5 u. Hab. in Bahusia ad Torsön insularım Väderöarne supra folios putridos Zostere marine in limite maris. Denna art, sa vidt jag vet den första, som iakttagits i salt vatten, är särdeles utmärkt genom sina böjda, nästan halfmån- formiga celler. Utom denna art fanns flerestädes på Väder- öarne på liknande lokaler en annan Aphanothece NÅG., som jag ännu ej bestämt. IX. GLOEOTHECE Näc. "7. 'G TEPIDARIORUM’ A: BR.) nopt. 1, fig (Grloeocapsa tepidariorum A. BR. in RAB. Alg. Eur. N:o 221; (rloeothece decipiens A. BR. in RAB. Alg. Eur. N:o 2456 (Grloeothece rupestris (LYNGB.) BORNET in WITTR. et NORDST. Alg. aq. dulc. exs. fasc. 8, N:o 399. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0o 2. 45 Spore hujus speciei membrana fusca et granulosa in- struct&e sunt. Long. cell. s. teg. 5—15 u; crass. cell. s. teg. 5—6 u. Long. fam. 4-cell. 30 u; crass. fam. 4-cell. 21 u. Long. sp. 4-cell. 30 u; crass. sp. 4-cell. 24 u. Upsala, pa kanten af aqvariet i det mindre varınväxthuset i Botaniska trädgården; Lund, pa en vägg i ett af Botaniska trädgårdens växthus (O. NORDSTEDT). Det torde icke vara lätt att med full visshet bestämma, hvilket namn denna alg bör hafva. Att, såsom BORNET, iden- tifiera den med LYNGBYES Palmella rupestris anser jag väl vågadt, emedan den ingalunda öfverensstämmer med LYNGBYES figurer eller beskrifning. Möjligen är den identisk med Pleuro- coccus thermalis MENEGH. Nostoch. t. 3, fig. 2 c (de nedre figu- rerna). Hos denna art har jag på exemplar från flere lokaler (Up- sala, Kjöbenhavn, Dresden) iakttagit sporbildning. Sporerna, som kunna vara en till flercelliga, utmärka sig från de vegeta- tifva cellerna genom sin membran, som är brun och försedd med punktlika upphöjningar. I de exemplar, som äro lemnade (från Kjöbenhavn) i WITTR. et NORDST. Alg. aq. dulc. exs. fasc. 8, N:o 399 förekomma sporer ganska talrikt. Förut äro sporer hos detta slägte iakttagna hos @. devia NÄG. (Gatt. einz. Alg. pag. 58, t. 1, G. 3) af artens auktor. Fam. CHAM/ESIPHONACE/E Borzi. I. DERMOCARPA Crovan. * 1. D. VIOLACEA CrouAn? Diam. cell. veg. 4—18 u; diam sporar. 2—3 u. f. cytioplasma coeruleo-violacea. Boh. Väderöhamn pa Cladophora rupestris (L.) KÜTz. och Enteromorpha intestinalis (L.) LINK. 46 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. Den af mig funna formen afvek från hufvudformen genom färgen på cellinnehållet. Hos CROUANS form är nemligen fär- gen rödviolett, men hos min form blåviolett. På stenar och större alger funnos vid Kristineberg i Bo- . huslän flere former af detta slägte, hvilka jag, emedan de endast voro i vegetativt stadium, ej lyckats noggrant bestämma. II. CHAMZSIPHON A. BR. et GRUN. = 1. C. INCRUSTANS GRUN. Stockholm, Kastellholmen i svagt bräckt vatten på Clado- phora. ; 2. C. CONFERVICOLA A. BR. Stockholm, Kastellholmen och Sundbyberg pa Cladophora; Upsala, i en vik af Fyris nära Ultuna pa Vaucheria sessilis (VAUCH.) DC. Fam. NOSTOCE/E (Mexecn.) THUR. I. NOSTOC VAUCH. 1. N. GREGARIUM THUR. * f. BALTICA nov. form. N. olivaceum vel fuscum, lapidibus affıxum, trichomatibus externis vaginis amplis fuscis inclusis. Diam. cell. veg. 41/,—6 u; diam. heteroc. 7 u. Hab. Holmi® in lapidibus in aqua subdulei inter »Lidingö- bro» et »Djurgärdsbrunnskanalen». Den af mig funna formen af denna sällsynta art afviker från hufvudformen genom annan färg och deri, att de yttre celltradarne äro försedda med tjocka bruna slidor. 2. N. SPONGLEFORME AG. F. diam. cell. veg. 6 u; diam. heteroc. 7—8 u; crass. sp. 8 u; long. sp. 12—13 u. ÖFVERSIGT AF k. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. 47 Upsala, på blomkrukor i det mindre varmväxthuset i Bo- taniska trädgården. Denna form afviker från hufvudformen genom tjockare ve- getativa celler och sporer. II. ANABZENA (Bory) WITTR. A. DOLICHOSPERMUM THWAIT. l. A. HASSALLII (Kürz.) WITTR. a. GENUINA NOB. | Diam cell. veg. 12 u; diam. heteroc. 14 u; crass. sp. 15 u; long. sp. 33—45 u. Stockholm, i Hammarbysjön vid Danviken. Denna form skiljer sig från de två följande genom gröfre vegetativa celler och heterocyster och nästan njurformiga gröfre sporer. Dessutom äro trådarne hos &« regelbundet spiralvridna, då de deremot hos 8 och y äro oregelbundet slingrade om hvar- andra. 6. CYRTOSPORA WITTR. Stockholm, vid Nackanäs, i Hammarbysjön vid Danviken. y. MACROSPORA WITTR. Stockholm, vid Nackanäs. B. SPHZEROZYGA (Ac.) RALrs. 2. A. TORULOSA (CARM.) NOB. Belonia torulosa CARM. manuser.; HARv. in Hook. Brit. Flor. vol. 2, pag. 379; Spherozyga Carmichelii HARV. Phyc. Brit. pl. CXIH A. Boh. Kristineberg, Väderöarne, m. fl. ställen ej sällsynt. Namnet Anabeena torulosa (CARM.) NOB. bör, i enlighet med prioritetsprincipen, användas 1 stället för det vanligen bru- kade Spherozyga Carmichelii HARV. IH. AULOSIRA (KırcHn.) NOB. Detta slägte uppstäldes af KIRCHNER i Alg. v. Schles. pag. 238 med en art A. laxa (A. BR.) KıRcHN. En annan 48 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. alg, som bör räknas till detta slägte är Cylindrospermum poly- spermum Kürz. Denna art har visserligen sporer och hetero- cyster gränsande omedelbart intill hvarandra, då deremot A. laxa (A. BR.) KırcHn. skall utmärka sig genom »Grenzzellen von den cylindrischen Dauerzellen durch vegetative getrennt». Man skulle i följd häraf vara frestad att af Cylindrospermum polyspermum KÖTZ. göra ett eget slägte, men genom WITT- ROCKS m. fl:s undersökningar har det visat sig, att de karak- terer, genom hvilka detta nya slägte och slägtet Aulosira KIRCHN. skulle skiljas åt, äro i hög grad vacklande. Under en exkursion i Upsalatrakten i Oktober 1882 i säll- skap med Hr C. J. JOHANSON anträffade jag bland andra säll- synta alger (se sid. 39, 44) i en grund vik af Fyrisån nära Ultuna en alg, som bildar en öfvergång mellan Cylindrospermum poly- spermum Kötz. och Aulosira laxa (A. BR.) KIRCHN. Spo- rerna hos denna form voro än omedelbart förenade med, än genom vegetativa celler skiljda fran heterocysterna. I följd häraf anser jag mig hafva rättighet att till slägtet Aulosira KırcHn. hänföra icke blott denna form, utan äfven Cylindro- spermum polyspermum KÜTZ. AULOSIRA (KIRCHN.) NOB. Trichomata moniliformia in vaginis inclusa. Spore cylin- drice; heterocystides intercalares a sporis proxim& vel a sporis cellulis vegetativis remote. 1. A. POLYSPERMA (KÜrz.) NoB. Cylindrospermum polyspermum Körtz. Phye. gener. pag. 212; Tab. Phye. t. 99, fig. V, 1; Spherozyga polysperma RAB. Als. Eur. N:o 204. Heterocystides a sporis proxim®. Diam. cell. veg. 4—5 u; crass. sp. 7—10 u; long. sp. 19— 22,5 u. Ej funnen i Sverige. 2. A. LAXA (A. Br.) KıReHn. Alg. v. Schles. pag. 238; Anabena lawa A. BR. herb. Spherozyga lara RAB. Fl. Eur. Alg. s. 2, pag. 193. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2, 49 Heterocystides a sporis cellulis vegetativis remote. Diam. cell. veg. 5—7 u; diam. heteroc. 5—8 u; diam. sp. 5—7 u; long. sp. 4—6 plo major. + 8. MICROSPORA nov. var. t. 1, fig. 13, 14. Heterocystides a sporis proxime vel, cellulis vegetativis remote. Diam. cell. veg. 4—6 u; diam. heteroc. 7 u; crass. sp. Su; long. sp. 14—18 u. Hab. prope Upsaliam ad Ultuna in amne Fyris inter VAU- CHERIAS et MOUGEOTIAS. i Denna varietet afviker från hufvudformen genom förhal- landet mellan sporerna och heterocysterna, genom de vegetativa cellernas något mindre tjocklek och genom kortare och tjockare sporer. Som af beskrifningen torde framgå bildar denna form en öfvergang till föregående art. Det vore derföre kanske rät- tast att betrakta A. polysperma (KÖTZ.) NOB. och ÅA. lawa (A. BR.) KIRCHN. såsom endast olika former af en art. III. HILSIA KIRCHN. 1. H. TENUISSIMA (A. BR.) KIRCEN. Upsala, tillsammans med föregående. Fam. OSCILLARIE/E (Ac.) I. OSCILLARIA (Bosc.) Kürz. 1. 0. FRÖLICHN Kürz. = 8. ORNATA RAB. Diam. fil. 10 u. Upsala, i en dam i Botaniska trädgården tillsammans med Spirulina Jenneri (HASS.) KUTZ. 2. O. SANCTA Körz. f. CALDARIORUM (HAUCK) NOB. Oscillaria caldariorum HAUCK in Oester. bot. Zeit. 1876, pag. 151. Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Ärg. 40. N:o 2. 4 50 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. F. terrestris, trichomatibus crassioribus. Diam. fil. 13—17 u; crass. cell. 3—4 u. Upsala, på jorden i blomkrukor i det mindre varmväxt- huset i Botaniska trädgården. Afviker från hufvudformen genom annat växtsätt och gröfre celltrådar. * 3. O. INSIGNIS (THWAITES) Rap. Cytioplasma obscure violacea. Diam. fil. 30—33 u; erass. cell. 5 u. Boh. Kristineberg i hafvet, liggande på botten, eller bil- dande flytande svartvioletta massor. Il. LYNGBYA (Ac.) Kürz.; THUR. 1. L. JULIANA MENEGH. 8. PALUDINE WITTR. Stockholm, i Bällstaviken vid Sundbyberg pa Paludina vivipara. 2. L. ROSEOLA RICHT. Upsala, pa ett fönster i det mindre varmväxthuset i Bota- niska trädgården. Fam. SCYTONEMEAE (Kürz.) TEUR. I. CAPSOSIRA Körz. l. C. BREBISSONII Körz. Upsala, Lassby backar pa stenar i en bäck. Fam. DESMIDIE/E (Kürz.) De By. I. CYLINDROCYSTIS MENEGH. l. C. DIPLOSPORA LUND. Upsala, Lassby backar i en bäck. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. 51 2. C. BREBISSONII MENEGH. F. conf. DE By. Unters. üb. Conjug. pag. 36, t. 7, E, fig. 14, 15. Upsala, Lassby backar tillsammans med föregående. Troligen bör denna form anses såsom egen art. II. MESOTZENIUM Näc. I. M. ENDLICHERIANUM Näc. Orass. cell. 12—13 u; long. cell. 30—45 u; crass. lam. chloroph. 6—8 u. Upsala, pa blomkrukor i det mindre varmväxthuset i Bo- taniska trädgärden. Flere celler, som voro nagot böjda, anträffades. + 2. M. OBSCURUM nov. spec. M. cellulis libere natantibus, in muco communi non in- clusis, ceylindrieis, utroque fine rotundatis, diametro 2—3-plo longioribus. Lamina chlorophyllacea lateralis, nucleis amylaceis binis; eytioplasma subatroviolacea. Long. cell. 14—21 u; crass. cell. 6—7 u. Hab. ad Kristineberg in Bahusia, in stagno turfoso. Skiljd från föregående art hufvudsakligen genom lateral chlorophyllskifva och mindre storlek. * 3. M. CHLAMYDOSPORUM DE By. Stockholm, Danviken, Rosendal på fuktiga klippväggar. 4. M. VIOLASCENS DE By. Stockholm, Danviken, Rosendal, Sundbyberg pa fuktiga klippväggar; Upsala, Lassby backar bland våt mossa. III. PENIUM (BRÉB.) DE BY. 1. P. JENNERI Rarrs. Stockholm, Danviken pa fuktiga klippor. * 2. P. ACANTHOSPORUM nov. spec. t. I, fig. 15—17. P. parvum, cellulis a latere visis ovoideis vel ovalibus, a vertice visis circularibus, in medio non constrietis, eireiter di- 52 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. midia pars longioribus quam latioribus, apieibus rotundatis, la- minis chlorophyllaceis radiatim dispositis, nucleis amylaceis sin- gulis vel binis; membrana achroa levi. Zygospor& (immatur&) aculeis instruete sunt. Long. cell. 15—16 u; crass. cell. 10—12 u; crass. sp. 8. ac. 22—24 u. Hab. in Lassby backar prope Upsaliam. Arten, om hvilken jag varit ganska tveksam, till hvilket slägte bland Desmidieerna den rätteligen borde föras, är i syn- nerhet utmärkt genom chlorophylikroppens form och genom sina med taggar försedda sporer. Chlorophyllet är anordnadt pa ungefär samma sätt som hos Cosmarium connatum BREB. (jemf. DE By. Unters. üb. Conjug. t. 6, fig. 47). Taggarne på spo- rerna, som jag endast sett i omoget tillstånd, äro enkla. Någon Penium med dylika sporer är, så vidt jag vet, ej förut an- träffad. Den torde närmast kunna jemföras med P. cruciferum (DE BY.) WITTR. 8 pluriradians WITTR. IV. SPIROTZENIA BREB. 1. S. PARVULA ARCH. Stockholm, Rosendal på fuktiga klippor. 2. S. MINUTA THuRr. ß. MINUTISSIMA KIRCEN. * f. ERYTHROPUNCTATA nov. form. Forma cellulis in utroque fine punctis binis rubris in- structis. N Long. cell. 24—27 u; crass. cell 3—4 u. Hab. in Lassby backar prope Upsaliam. * 3. S. TRUNGCATAFARER Stockholm, Rosendal på fuktiga klippor. 4. S. MUSCICOLA DE By. Stockholm, Sundbyberg på våt mossa. 5. 8. CONDENSATA BREB. Upsala, Lassby backar rikligt med sporer Juni 1882. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 2. 53 V. CLOSTERIUM NITZSCH. 1. €. LUNDELLII NOB. ©. gracile LUND. Desm. Suec. pag. 82, t. 5, fig. 15. Diam. cell. 4 «; diam. sp. s. ac. 21 u; long. ac. 10 u. Stockholm, Uggleviken. Genom ARCHERS (Dubl. Mier. Club. pag. 196) och NoRD- STEDTS (Sydl. Norg. Desm. pag. 40) undersökningar har det blifvit adagalagdt, att DE BREBISSONS C. gracile har runda sporer. Den af LUNDELL |. c. beskrifna formen, som har nästan fyrkantiga sporer med taggar i hörnen, kan derför ej räknas till denna art, utan mäste erhälla ett eget namn. De mogna sporerna äro försedda med tva membraner, af hvilka den inre, som är brun, är nästan fyrkantig med trub- biga hörn. Den yttre membranen, som är färglös, är i hvarje hörn utdragen till en ganska lång trubbig tagg. VI. COSMARIUM (CorDA) RALFS. INO: BROOMEI THWAIT.? Long. cell. 42—46 u; lat. cell. 39—42 u; lat. isthm. 16—18 u. Stockholm, Godthem i svagt bräckt vatten. På samma ställe funnos utom en saltvattensalg, Zintero- morpha clathrata (ROTH.) GREV., äfven följande sötvattens- alger: Oedogonium sp. ster., Stigeoclonium amoenum KÜTZ., Aphanochete repens A. BR., Pediastrum Boryanum (TURP.) MENEGH., Scenedesmus Quadricauda (TURP.) BREB., S. biju- gatus (TURP.) KÜTZ., S. obliguus (TURP.) KÜTZ., Raphidium minutum NÄG., R. polymorphum FRESEN., Spirogyra communis (Hass.) WITTR. (c. sp.), Cosmarium Meneghinü BREB., Closte- rium Leibleinii KÜTZ. | 54 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. 2. C. CONCINNUM Rap. * 8. LÄEVE WILLE. Long. cell. 12 u; lat. cell. 9 u; lat. isthm. 3 u. Upsala, Lassby backar. * 3. C. CYMATOPLEURUM NORDST. Long. cell. 62 u; lat. cell. 48 «; lat. isthm. 16 u. Upsala, Lassby backar. 4. C. ORBICULATUM RALFS. Upsala, Lassby backar. * 5. C. SUBCOSTATUM Norosr. Upsala, Lassby backar. VI. STAURASTRUM (MEYEn) RALFS. l. S. MARGARITACEUM (EHRENB.) MENEGH. * 6. HIRTUM NorDsr. Forma 4—5 radiata. Long. cell. 36 u; lat. cell. 45 u; lat. isthm. 14 u. Upsala, Lassby backar. Vill. SPONDYLOSIUM Bkir. *1. 8. PULCHELLUM Arch. Upsala, Lassby backar. IX. HYALOTHECA Kürz. l. H. MUCOSA (DILLW.) EHRENB. Spore globos&, membrana fusco-lutea pr&dit«. Diam. sp. 30 u. Smäl. Sunnansjö i Ö. Thorsäs (c. sp.) (C. J. JOHANSON). Sporer af denna art tyckas vara ganska sällsynta. Jag har ej i något algologiskt arbete sett någon beskrifning öfver dem. De äro fullkomligt lika med sporerna hos H. dissiliens (SM.) BREB., om man frånser, att membranen är något ljusare färgad, och att de äro tätare omslutna af de conjugerande cellerna. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 2. 55 Fam. ZYGNEME/E MENEGE. I. ZYGNEMA (Ac.) DE By. 1. Z. CYANOSPORUM CLEv. Boh. Storön bland Väderöarne. 2. Z. PELIOSPORUM WITTR. Upsala, Lassby backar; Smäl. Sunnansjö i Ö. Thorsäs (C. J. JOHANSON). Denna art är, hvad sporerna beträffar, i hög grad variabel. Hos formen fran Smäland voro de nästan klotrunda, men hos Upsala-formen voro de än nästan runda, än ovala, än nästan flaskformiga. De mogna sporernas mellersta membran är blä- svart, men innan den erhåller denna färg, genomlöper den flere färgskiftningar från gult genom gulbrunt, gråbrunt och svart- brunt. Liksom många andra Zygnemor eger äfven denna art ett slags hvilstadium bestående deri, att cellinnehållet i de vege- tativa cellerna till största delen förändras till olja, och tråden omgifves af ett tjockt slemhölje. II. SPIROGYRA LINK. I. S. INFLATA (VAUCEH.) RAB. Upsala, Lassby backar. * 2. S. QUADRATA (Hass.) PETIT. Upsala i ett dike pa Luthagen. 3. 8. MIRABILIS (Hass.) Kürz. Spore oblonge vel ovales vel subglobos&, membrana media fusco-lutea, levi. Plantula germinans valde curvata, claviformis, cellula radicali basi elongata et attenuata. Stockholm, Stadshagen; Upsala, Lassby backar. Sporer samlade på det förra stället våren 1882 odlades inne i rum och grodde i Januari 1883. Groningen, hvilken 56 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. förut ej blifvit iakttagen hos denna art (jemf. DE BARY Unters. äb. Conjug. pag. 7) försiggick på det för slägtet karakteristiska sättet. »Grodden» var lång och smalt klubbformig samt van- ligen starkt böjd. 4. S. MAXIMA (Hass.) WITTR. = f, MEGASPORA nov. form. S. sporis lenticularibus, maximis, membrana media fusca cymatiis flexuosis instructa., \ Diam. sp. 140—150 u. Hab. ad Rosendal prope Holmiam. Denna form är utmärkt genom sina stora, för blotta ögat synliga, sporer. S. crassa KÜTZ. är den enda hittils kända Spirogyra, som öfverträffar denna form i sporernas storlek. Af HASSALL nämnes intet om spormembranens beskaffenhet hos S. maxima (HASS.) WITTR. På figuren i KÖUTZINGS Tabule Phycologice förefaller den vara punkterad. Denna karakter uppgifves af M. C. CookE i British Freshwater Alee p. III, pag. 87. Detta är säkerligen beroende på felaktig observa- tion; spormembranen har nemligen en helt annan beskaffen- het. Den mellersta membranen, som vid sporernas fullkomliga mognad är mahognibrun, är nemligen försedd med en stor mängd tätt liggande slingrande ojemna upphöjningar, hvilka synas myc- ket tydligt, om sporens innehåll genom krossning blifvit ut- drifvet. Man kan äfven ganska tydligt iakttaga, att den mel- lersta membranen består af två lager: ett inre tjockt gult och ett yttre mycket tunnt brunt. 5. S. AREOLATA nov. spec. t. 1, fig. 18—20. S. cellulis extremitatibus replicatis et diametro 5—9-plo % longioribus, vittis chlorophyllaceis singulis vel binis, anfractibus 4—9. Zygospor® ovoidex vel raro subglobose, latitudine vulgo 11—2-plo longiores, membranis quaternis predite®, prima externa tenuis hyalina, secunda achroa, crassa, dense areolata, tertia levi et fusco-lutea, quarta tenuis hylina. Cellule sporifer® inflat, sporis plerumque 2}—4-plo longiores, non persistentes. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 2. 57 Crass. cell. veg. 36 u; lat. sp. 45—57 u; long. sp. 60 —126 u. Hab. in fonte ad Sunnansjö par. Ö. Thorsäs in Smolandia ubi cel. ©. J. JOHANSON detexit. Inom den afdelning bland Spirogyrorna, der arterna ej hafva replikerade cellbottnar, står S. velata NORDST. högst ge- nom byggnaden af sina sporer. Dessa äro omgifna af fyra membraner: den yttersta tunn, slät, ofärgad och snart försvin- nande, den derpå närmast följande tjock, ofärgad och försedd med hål, den tredje i ordningen brun och slät samt slutligen den innersta tunn slät och ofärgad. Inom den andra afdelnin- gen bland Spirogyrorna, der arterna utmärka sig genom repli- kerade celländar, motsvaras S. velata NORDST. af S. areolata nov. spec. och S. protecta WOOD. Som af diagnosen öfver S. areolata nov. spec. torde framgå äro dess sporer byggda på ungefär samma sätt som sporerna hos S. velata NORDST. Den innersta membranen är fullkomligt lika hos de båda arterna. Den andra (räknadt inifrån) är hos den senare arten till färgen något mörkare än hos den förra arten. Hos den tredje membranen förefinnas mera märkbara olikheter mellan de båda arterna. Sålunda äro hos S. velata NORDST. hålen i membranen temligen små. Hos S. areolata nov. spec. deremot äro hålen stora och ligga så tätt intill hvarandra, att sporerna vid en viss inställning af mikroskopet ofta synas vara försedda med sexkantiga facetter. Dessutom är denna mem- bran hos S. areolata nov. spec. jemförelsevis tjockare än hos S. velata NORDST. Hos den senare arten försvinner den yttersta membranen snart, da den deremot hos S. areolata nov. spec. är qvar äfven sedan de sporförande cellerna äro upplösta. De sporförande cellerna äro hos S. velata NORDST. icke alls eller endast föga svälda, hos S. areolata nov. spec. deremot äro de ganska starkt uppblåsta. De vegetativa cellerna äro i allmän- het längre och tjockare hos S. areolata nov. spec. än hos S. ve- lata NORDST. Från S. protecta WooD, med hvilken S. areolata nov. spec. ganska noga öfverensstämmer i anseende till de vege- 58 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. tativa cellerna, skiljer den sig genom sporväggens byggnad. Den tredje membranen, räknadt inifrån, är nemligen hos den senare arten försedd med fördjupningar, men hos den förra med upphöjningar enligt Woops figurer (WooD Contr. Hist. Fresh. W. Alg. of N. Am. in SMITHS. contr. to know. vol. 19, t. 14, fig. 3). Fam. CHARACIE/E Näc. I. CHARACIUM A. Br. 1. C. MINUTUM A. BR. 8. DISCULIFERUM WITTR. Long. cell. 14 u; crass. cell. 4 u. Stockholm, Djurgärdsbrunnsviken pa Oedogonier. Fam. VALONIEE Körz. I. VALONIA GINNANI. 1. V. OVALIS (LYNGB.) AG. Boh. Väderöarne. Fam. VOLVOCEE. I. SPHZERELLA SOMMERFE. * 1. S. ALATA (STEIN) NOB. Chlamydococcus alatus STEIN Org. des Infus. I1T51,3tAH15: fig. 55—57. Long. cell. c. teg. 30 u; lat. cell. c. teg. 21 u; long. cell. 8. teg. 24 u; lat. cell. s. teg. 18 u; long. cil. 21 u. Stockholm i Hammarbysjön vid Danviken. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. 59 II. PHACOTUS Perry. * 1. P. LENTICULARIS (EHRENB.) STEIN. Upsala, i aqvariet i det mindre varmväxthuset i Botaniska trädgården; Upl. Rydboholm. III. STEPHANOSPHZERA CoHn. 1. S. PLUVIALIS Conn. Smäl. Hofmantorp; Sk. Bjerbolund i Välinge socken. IV. GONIUM (MÜLL.) EHRENB. 1. G. SOCIALE (DUJARD.) WARM. Stockholm, Stadshagen. Fam. PALMELLACE/A (NäG.) I. PLEUROCOCCUS MENEGH. I. P. VULGARIS (GREV.) MENEGH. Chlorococcum vulgare GREV. Scott. Crypt. vol. 5, t. 262. * 9. COHÄERENS WITTR. Diam. cell. 3—5 u. Upsala, Carolinaparken. Denna egendomliga form, som i synnerhet tyckes trifvas i kalla trakter, förekom på det ofvannämnda stället i snö under träden. Den torde der hafva uppkommit på det sätt, att under töväder invivid af den vanliga formen i vattendroppar nedfallit i snön och der sedan utvecklat sig till 8. coherens WITTR. På samma ställe förekommo äfven exemplar liknande dem, som FAMINTZIN beskrifvit och afbildat i Anorg. Salz. pag. 266, lig HY 10.296. Af dessa två former jemte hufvudformen hade snön på ofvannämnda ställe erhållit en gulgrön färg. 3 60 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. * 2. P. DISSECTUS- (Kürz.) NÄe. Stockholm, Nacka qvarnar pa fuktiga klippor. * 3. P. MINIATUS (Kürz.) Nic, Upsala, på. väggarne och blomkrukorna i Botaniska träd- gårdens varmväxthus; Lund, på en vägg i ett varmväxthus i Botaniska trädgården (O. NORDSTEDT); Göteborg, på en vägg i ett af Trädgärdsföreningens växthus (A. P. WINSLOW); Stock- holm, på en vägg i ett af Rosendals växthus. Af denna endast i varmväxthus lefvande art förekomma, liksom förhållandet är med många andra Palmellaceer, två for- mer: en oljeförande röd, samt en grön, chlorophyllförande. Den förra formen förekommer nästan uteslutande på de jemförelsevis torra väggarne, den senare hufvudsakligen på de ständigt fuk- tiga blomkrukorna. Detta förhållande förklaras lätt, om man betraktar den röda formen såsom ett hvilstadium och den gröna såsom det vegeterande stadiet. Som bekant bilda en stor del alger oljeförande hvilceller, när de utsättas för intorkning. Celldelningen hos denna art tillgår på följande sätt. När en cell skall gifva upphof till en tvåcellig familj förlänger den sig något så att den blifver oval. Innehållet delar sig derefter medelst en tvärvägg midt itu. De sålunda bildade nästan half- klotformiga dottercellerna börja derefter allt mer och mer att af- runda sig. Det förefaller mig som om modercellens membran ej användes vid bildningen af dottercellernas. Troligen bildas denna genom nybildning. Detta förhållande är af vigt, emedan denna art troligen härigenom skiljer sig från de flesta arterna inom slägtet Pleurococcus MENEGH., men öfverensstämmer med ar- terna af slägtet Oocystis NÄG. De på detta sätt bildade cellerna frigöras genom brist- ning af modercellens membran. Ofta händer det, att en af cellerna ej lyckats komma ut; när den derföre tillväxt allt mer och mer, synes den vara omgifven af två membraner. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, K:0 2. 61 II. OOCYSTIS Näc. 1. ©. SOLITARIA WirTr. Upsala, Lassby backar; Stockholm, Stadshagen; Boh. Vä- deröarne, Smögen; Smäl. Sunnansjö i Ö. Thorsäs (C. J. Jo- HANSON). Denna art synes hafva en ganska vidsträckt utbredning. 2. O. CILIATA LAGERR. * 6. AMPHITRICHA nov. var. t. 1, fig. 25, 26. O. cellulis solitariis, vel binis vel quaternis in familiis con- sociatis, oblongo-ovalibus vel perfeete ovalibus, a vertice visis eircularibus, 10 setis longis instructis. Long. fam. quadricell. 20 u; crass. fam. quadricell. 10 u; long. cell. 8—12 u; crass. cell. 4—6 u. Hab. in Lassby backar prope Upsaliam. Denna varietet skiljer sig fran hufvudarten genom mindre och proportionsvis smalare celler, samt hufvudsakligen deri, att hären, som här äro 10, ej äro samlade i celländarne, utan jemt fördelade rundt omkring cellen. Vid denna varietet gäller samma anmärkning, som jag gjort vid O. eiliata (jemf. LAGERH. Stockh. Ped. Prot. Palm. pag. 76). Il. ACANTHOCOCCUS nor. gen. Cellule adult globos® vel subglobos& aculeis pr&dit&. Di- visio suecedanea multitudo cellularum filialium globosarum, non aculeatarum, in cellula matricali provenit, qu&, membrana cel- lule matricalis in mucum conversa, liber& fiunt. Cellule per- durantes oleos&. I. A. HIRTUS (REINSCH) NOB. Palmella hirta REINSCH Nov. Alg. et Fung. t. 24 D, fig. III; Pleurococcus vestitus REINSCH Algenfl. v. Frank. pag. 56, 57, t. 3, fig. a, b; LAGERRH. Stockh. Ped. Prot. Palm. pag. 78, t. 3, fig. 38 a, b, 39; WITTR. et NORDST. Alg. aq. dulc. exs. fasc. 9, N:o 446. 62 BAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. Forma oleosa. Upsala, Lassby backar på fuktiga klippor bland Stigonemor. Forma chlorophyllacea. Stockholm, Nackanäs, Sundbyberg på fuktiga klippor bland mossa. Taggarne hos denna art äro jemförelsevis glest sittande, korta och pyramidformiga. Pä fig. 38 LAGERH. |. c. äro tag- garne tecknade för tätt. * 2. A. ACICULIFERUS nov. spec. t. 1, äüg. 21. A. cellulis solitariis vel in familiis conglomeratis, globosis vel subglobosis raro fere ovalibus, magnitudine varia. Mem- brana cellularum crassa, aciculis numerosissimis dense vestita. Formam chlorophyllaceam tantum vidi. Diam. —30 u; long. ac —5 u. Hab. ad Sundbyberg prope Holmiam in rupibus humidis inter muscos. Arten är skiljd fran föregaende genom cellernas beväpning. Hos denna art äro neimligen taggarne längre och ej pyramid- formiga såsom hos föregående art, utan jemntjocka och sitta mycket tätt. Cellerna äro i allmänhet större och oftare af något utdragen form. Ganska sannolikt synes det mig, att arter af detta slägte finnas, som hafva obeväpnade celler. Så t. ex. bör Protococcus caldariorum MAGN. troligen räknas hit. Hos denna alg är nemligen endast vegetativ celldelning iakttagen, ej zoosporbild- ning, hvarföre den väl ej kan räknas till Protococcacee. IV. APIOCYSTIS Näc. 1. A. BRAUNIANA Näc. Upsala, Lassby backar pa Oedogonier. * 8. LINEARIS Näc. Upsala, Lassby backar tillsammans med föregående. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. 63 V. PALMELLA (LYNGB.) Näc. 1. P. MUCOSA Kürz. Upl. Flottsund pa murkna trädstubbar; Stockholm, Sundby- berg pa fuktiga klippor. VI. GLOEOCYSTIS Näc. 1. G. VESICULOSA Näc. Upl. Flottsund pa murkna trädstubbar. 2. -G. GIGAS (Kürz.) NOB. Protococcus Gigas Kürz. Phyc. germ. pag. 145, N:o 11; Gloeocapsa ampla KÜTZ. Spec. Alg. pag. 216; Tab. Phyc. I, t. 19, fig. I, I, 2; Gloeocystis ampla RAB. Fl. Eur. Alg. s. 3, pag. 4, 29; Pleurococcus superbus CIENK. in Bot. Zeit. 1865, N:o 3, pag. 21, t. 1, fig. 1—9. Upsala, Lassby backar; Stockholm, Nackanäs. Bland en Spirogyra, som jag insamlat på förstnämnda ställe, fanns i stor mängd den alg, som man hittils kallat Chlorococcum Gigas (KÜTZ.) GRUN. Som jag en gång förut tyckt mig finna, att denna. alg hade vegetativ celldelning och derföre svårligen kunde föras till Protococcacee, beslöt jag att odla den för att närmare undersöka förhållandet. När jag insamlade den var den i det stadium, som RABENHORST afbildat i Fl. Eur. Ale. s. 3, pag. 14. Flere klotrunda mörkgröna celler lågo vanligen tillsammans och voro försedda med tjocka oskiktade membra- ner. När algen en tid befunnit sig i detta stadium, började den tjocka utåt fastare cellväggen att allt mer och mer för- slemmas. På samma gång började en liflig celldelning, som försiggick på det för slägtena Gloeocystis NÄG. och Glogocapsa NÄG. karakteristiska sättet. Pä detta sätt öfvergick så små- ningom ofvannämnda Chlorococcum Gigas (KÜTZ.) GRUN. till Gloeocystis ampla (KÖTZ.) RAB. Utom detta stadium, som torde böra anses endast såsom ett tillfälligt hvilande tillstånd, eger G. Gigas (KÜTZ.) NOB. 64 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. äfven ett annat hvilstadium, der cellerna innehålla en röd olja. Detta stadium, som väl är det egentliga hviltillståndet är äfven kändt förut under namn af G. ampla (KÖTZ.) RAB. ß. rufe- scens A. BR. VI. DICTYOSPHZARIUM Näc. 1. D. EHRENBERGIANUM NäÄc. Upsala, Lassby backar; Stockholm, Stadshagen. 2. D. PULCHELLUM Woon». Upsala, Lassby backar; Stockholm, Stadshagen, Uggleviken; Smäl. Sunnansjö i Ö. Thorsäs (C. J. JOHANSON); Boh. Kri- stineberg. Denna art synes vara mycket allmännare än föregående. 3. D. RENIFORME BULNH. Upsala, Lassby backar. Möjligen bör denna art föras till slägtet Dimorphococcus A. BR. VIII. MISCOCOCCUS Näc. "1. M. CONFERICOLA Näe. Upl. Bergsbrunna, pa blad af vattenmossor; Ultuna pa Oe- dogonier. IX. DACTYLOTHECE nov. gen. Cellule cylindrice vel oblong&, rect® vel leviter curvat«, utroque fine rotundat&, singule-quatern® in familiis consociat&, tegumentis vesiculiformibus incluse. Familie numeros® hoc modo format stratum viride uliginosum formant. Divisio cel- lularum in unam directionem fit. Cytioplasma viridis. Zoospor& ignot&. D. BRAUNII!) nov. spec. t. 1, fig. 22—24. Character idem ac generis. ') In muris caldarii magni horti botanici berolinensis primus detexit clar. A. Braun (conf. Raw. Alg. Dec. 246—248). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 2. 65 Long. fam. bicell. 15—25 u; crass. fam. bicell. 10—16 u. Long. cell. s. teg. 6—9 u; crass. cell. s. teg. 3—5 u. Hab. Upsalie, in muris internis calceis caldariorum horti botanici. Den färgade delen af cellinnehället är parietal och rent grön. Utom färgad och ofärgad protoplasma förefinnas i cellen vanligen ett amylumkorn och en vakuol, sasom förhällandet är hos Gloeocystis NÄG., Tetraspora LINK, Nephroeytium NAG. m. fl. Palmellaceer. Amylumkornet och vakuolen äro oftast be- lägna i den chlorophyliförande delen af protoplasman; stundom påträffar man dock celler, hos hvilka de ligga i den ofärgade delen. Cellväggens byggnad hos denna alg erbjuder flere punkter, af intresse. I det yngsta, starkast vegeterande, stadiet är den yttre delen af cellväggen upplöst i ett slem, som allsidigt om- gifver cellen (t. 1, fig. 22). I ett längre framskridet stadium synes i den delvis förslemmade cellmembranen flere lager på samma karakteristiska sätt, som hos slägtena Gloeocystis NÄG., Gloeocapsa (Kürz.) NÄG. och Gloeothece NÄG. (t. 1, fig. 23). Vid det tredje stadiets bildning försiggår, som jag tror, en för- tätning af cellväggens inre del, så att cell-lumen synes omgifven af en fastare vägg (t. 1, fig. 24). Den yttre delen af-cell- väggen synes äfven blifva något fastare. I följd häraf ser det ut som om cellumen vore omgifven af en, om uttrycket tillåtes, sekundär vägg. Üellerna ligga ganska löst i sitt slemhölje, sa att vid svag tryckning de lätt utträda. Detta kan äfven ästad- kommas genom omväxlande intorkning och befuktning. Af en på detta sätt »föryngrad» cell uppstår troligtvis det första sta- diet (t. I, fig. 22) genom membranens delvisa förslemning. Några oljeförande hvilceller, hvilka, som bekant, förekomma hos många andra Palmellacéslägten t. ex. Pleurococcus MENEGH., Tetra- spora LINK, Botryococeus KÜTZ., m. fl., har jag ej observerat. Man torde dock kunna betrakta det tredje stadiet såsom ett slags hvilstadium. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 2. 2 66 ‚ LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. Hvad detta slägtes plats i systemet och slägtskaper be- träffar, sa star det utan tvifvel närmast Palmellaceslägtena Sti- chococcus NÄG., Inoderma KÜTz., Gloeoeystis NiG. och Pal- mella (LYNGB.) NÄG. Från det första af dessa fyra slägten, med hvilket Dactylothece nov. gen. nära Öfverensstämmer be- träffande celldelningen, afviker mitt slägte genom närvaron af ett, stundom skiktadt, slemhylle, hvilket, som bekant, alldeles saknas hos Stichococeus NÅG. Afven cellinnehället är olika hos de båda slägtena. Hos Stichococeus NÄG. är nemligen hela cell- innehållet homogent och ljusgrönt, då deremot hos Dactylothece nov. gen. enligt regel ett amylumkorn och en vakuol förefinnas, och chlorophyllkroppen intager endast en del af cellen. Fran slägtet /noderma Kürz. afviker Dactylothece nov. gen. deri, att cellerna, som hos båda slägtena äro af samma form och dela sig på samma sätt, hos det förra slägtet ligga imbäddade i ett gemensamt oskiktadt slemhylle. Hos detta slägte förekommer derföre ej någon bildning af cellfamiljer. Fran slägtet Gloeocystis NÄG. afviker Dactylothece nov. gen. deri, att cellerna hos det senare slägtet endast dela sig 1 en rigtning, då deremot cellerna hos det förra slägtet dela sig i flere rigtningar. Samma förhållande råder äfven hos det när- stående slägtet Palmella (LYNGB.), men detta slägte skiljer sig dessutom från Dactylothece nov. gen. genom förekomsten af oljeförande hvilceller och deri, att cellerna ej bilda några fa- miljer, utan ligga utan synbar ordning i en amorf slemmassa. Stundom kan man dock efter nyss skedd celldelning t. ex. hos P. mucosa KUTZ. och P. lara KÖTZ. samt, att döma af KUT- ZINGS Tabule Phycologice, äfven hos flere arter iakttaga ett svagt försök till bildning af familjer. Som bekant förefinnas hos Palmellacéerna ä ena sidan och hos Chroococcaceerna A den andra sidan ganska många analoga slägten. Af nedanstående uppställning af några slägten inom de båda familjerna torde framgå, med hvilka Dactylothece nov. gen. närmast öfverensstämmer. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. 67 PALMELLACEE. CHROOCOCCACEE. Baahosoccus, NAG. 2%. 2....--2122. Symechococeus NÄG. Dieeimlorlece: nov... gen... _.........- Grloeothece NÄG. a ma CÜNG. 2 e . Aphanothece NÄG. (Gila Oe SKANNA GS .. 2.2... Gloeocapsa (Kürz.) NÄc. Pellnea (ÜyNGB.) Nie... Aphanocapsa NÄG. Häraf se vi, att Dactylothece nov. gen. bland Palmellace- erna motsvaras af Gloeothece NÄG. bland Chroococcaceerna. Den art af det senare slägtet, med hvilken D. Draunii nov. spec. närmast Öfverensstämmer, synes mig vara @. linearis NÄG. Gloeothece NÄG. skiljes från de närstående slägtena, Syne- chococeus NAG., Aphanothece NÄG., Gloeocapsa (Kürz.) NÄG och Aphanocapsa NAG. genom alldeles samma karakterer som Daetylothece nov. gen. från Stichococcus NÄG., Inoderma KÜtz., Gloeocystis NÄG. och Palmella (LYNGB.) NAG. X. DACTYLOCOCCUS Näc. 1. D. INFUSIONUM NÄG. Stockholm, i ett agqvarium. *2. D. HOOKERII REINSCH. Upsala, Lassby backar, pa en Cyclops-art. Hela djuret var sa öfvervuxet af denna alg, att det för blotta ögat syntes alldeles grönt. XI. RHAPHIDIUM Körz. : 1. R. MINUTUM Näc. Stockholm, Djurgardsbrunnsviken i svagt bräckt vatten; Upsala, Lassby backar. 2, BR. FALOULATAT BR. Upsala, Lassby backar. XI. SELENASTRUM REINSCH. l. S. GRACILE REINSCH. Upsala, Lassby backar. 68 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. - XIII. GEMINELLA (TURP.) NOB. Cellule vegetativ& cylindricz et tubo gelatinoso incluse. Cellule perdurantes contractione tubi ort&, oblongo-cylindriez, membrana crassa, fusca, aspera instruct. * ]. G. INTERRUPTA (TurP.) NoB., t. 1, fig. 30—35. Mem. du Mus. d’hist. nat. tom. 16, pag. 329, t. 13, fig. 24; Kürtz. Spec. Alg. pag. 191; Hormospora minor NAG. Gatt. einzae Ale. pag. 8, Bb I I. Long. cell. 9—15 u; erass. cell. 6 u; long. sp. 15 «; crass. sp. 9—10 u. Upsala, i en dam i Botaniska trädgården. Hos denna art har jag iakttagit sporbildning. I det vege- tativa stadiet består @. interrupta (TURP.) NOB. af cylindriska celler anordnade i en enkel rad och omslutna af ett gemensamt slemhylle. Än ligga cellerna lika långt från hvarandra, än äro de närmade två och två. Chlorophyllkroppen, som är lateral, bildar vanligen ett band tvärs öfver cellen ungefär på samma sätt som hos många arter af slägtet Ulothrie KÜTZ. Första antydningen till hvilsporbildning är, att slemskidan på vissa ställen blir något sammansnörd (t. I, fig. 31). Denna samman- snöring fortgår allt mer och mer, så att tråden får ett nästan perlbandslikt utseende. Slutligen blir tråden afdelad i segment, hvarje inneslutande två celler. Dessa celler omslutas allt när-. mare och närmare af det gelatinösa höljet, som så småningom antager en fastare konsistens och brunaktig färg. När cellerna nästan äro omslutna, afdelas slemhyllet på midten i två delar, som hvar och en innesluter en cell. På detta sätt blir den förut starkt förslemmade cellmembranen allt mer och mer för- tätad och omgifver slutligen cellerna mycket tätt. Under tiden har äfven chlorophyllet ökats och blifvit betydligt kornigt. De färdigbildade sporerna sammanhänga två och två i länga rader, äro till formen ovalt-cylindriska samt hafva en tjock brun ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. 69 membran med skroflig yta. Någon slags groning eller vidare utveckling har jag ej observerat. Såsom ofvan synes har jag aterupptagit TURPINS slägtnamn Geminella för denna alg, som i det vegetativa stadiet torde vara identisk med NÄGELIS Hormospora minor. KÖTZINGS diagnos öfver TURPINS Geminella är ganska god och visar tyd- - ligen, att detta slägte är identiskt med DE BREBISSONS sl. Hor- mospora (uppstäldt 1835 i Algues de Falaise). Fam. PROTOCOCCACEAE (Mixecn.) Rap. I. PROTOCOCCUS (AG.) l. -P. CALDARIORUM MAGN. Upsala, pa blad af flere växter i det mindre varmväxt- huset i Botaniska trädgården; Göteborg, pa blad af ormbunkar i ett växthus 1 Trädgårdsföreningens trädgård (A. P. WINSLOW). I. POLYEDRIUM Näc. HEST SVEN EVE VERA RER RSS 1,0020 P. Pinacidium REINSCH Algenfl. v. Frank. pag. 80, t. 3, fig. 3 a—e. Diam. cell. 8—12 u. Upsala, Lassby backar. 2. P. TETRAGONUM Näc. * 8. PUNCTATUM (KIRCEN.) NOB., t. 1, fig. 28. P. trigonum NÄG. e. punetatum KIRCHN. Alg. v. Schles. pag. 104. Diam. cell. 26 u. Stockholm, Uggleviken. 3. P. CAUDATUM (CoRDA) NoB. Asterieium caudatum CORDA obs. s. 1. Euastr. et l. Cosm. t. 1, fie. 1, 2 (Alm. d. Carlsb. 1839); Polyedrium pentagonum REINSCH. Algenfl. v. Frank. pag. 76, t. 3, fig. 2 a—g. 70 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. f. INCISA LAGERH. Upsala, Lassby backar. Il. CHLOROCHYTRIUM Corn. *.]. GC. LEMNZA CoHn. Upsala, i en dam vid Botaniska trädgarden; Sundbyberg. 2. C. KNYANUM COHN et SZYM. Upsala, i en dam vid Botaniska trädgarden. IV. PHYLLOBIUM Kress. 1. P. DIMORPHUM Kress. Stockholm, Upsala, i en dam vid Botaniska trädgården i bladen af Callitriche autumnalis L. och Glyceria aquatica (L.) WAHLE. Fam. PEDIASTREAE (Näc.) I. SCENEDESMUS MEYEN. AMT S. AELTERNANS Reiıseh: Upsala, Lassby backar; Stockholm, Nackanäs. Af denna art har jag iakttagit hvilcoenobier, som innehöllo en röd olja. U. COELASTRUM Näc. 1. ©. MICKOPORUM Näc. Upsala, Lassby backar; Stockholm, Stadshagen. III. PEDIASTRUM MEYEN. 1. P. INTEGRUM NAG! * % DENTICULATUM wv. var., t. 1, fie. REINSCH Alsenfl. v. Frank. pag. 91, t. 7, fig. 3. 239). P. cellulis in eoenobium eontinuum suborbiculare consocia- tis, centralibus polygonis, periphericis polygonis vel extrorsum ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 2. tl late rotundatis, denticulis binis parvis recurvatis instructis; mem- brana cellularum subtiliter punctata. Dispositio cellularum: 1+5+10= 16. Diam. cell. 14—18 u. Hab. in Lassby backar prope Upsaliam. Denna varietet skiljer sig fran hufvudarten genom regel- bundna coenobier och de tandlika utskotten pa de peripheriska cellerna, som (utskotten) hos hufvudformen och var. Drauni- ana (GRUN.) NORDST. äro tvärhuggna, men hos var. denti- culata nov. var. äro spetsiga. Den punkterade membranen har denna varietet gemensam med var. Drauniana (GRUN.) NORDST. 2. B-BIDENTULUM A. BR. 82 ORNATUM NORDST. Upsala, Lassby backar. IV. HYDRODICTYON Rorn. 1. H. RETICULATUM (Lin.) NOB. Conferva reticulata Lin. Spec. Plant. pag. 1635; DILL. Hist. Musc. pag. 20, t. 4, fig. 14; HAydrodietyon utrieulatum RoTH Tent. Flor. germ. pag. 531: H. pentagonum VAUCH. Hist. des Conf. pag. 88, t. 1, fig. 4 et t. 9, fig. I—10. Stockholm, Djurgärdsbrunn och vid Djurgärdsbron, pa bada ställena bland Enteromorphor. Ari Djurgardsbrunnsviken först funnen af THEDENIUS?). Anmärkningsvärdt är, att vattnet på detta ställe är något bräckt, hvilket bevisas af närvaron af Enteromorpha clathrata (RoTH) GREV. i stor mängd. Denna alg är äfven funnen i bräckt vatten af WITTROCK i Themsen och af GoBI vid Fin- lands kust. Det oftast brukade namnet på denna alg är, som be- kant, Hydrodictyon utriculatum, gifvet af RorH 1800. Rätta 1) K. Fr. THEDENIUS, Botaniska exkursioner i Stockholmstrakten, pag. 3. Stock- holm 1859. 72 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. namnet är A. retieulatum (LIN.) NOB., emedan LINNÉS namn Conferva reticulata är 37 ar äldre än ROTHS namn. Fam. ULVACE/E (Ac.) I. PRASIOLA (Ac.) MENEGH. * 1. P. CALOPHYLLA (CARM.) MENEGH. Boh. Väderö Storö, pa klipphällarne nedanför husen. Utom typisk P. calophylla (CARM.) MENEGH. fanns äfven en stor mängd mellanformer till P. stipitata v. SUHR. Troli- gen är det derföre rättast att sammansla dessa båda arter till en art. En annan mellanform fran Bohuslän, tagen af S. ÄKER- MARK, är lemnad i RAB. Alg. Eur. N:o 1710. II. ENTEROMORPHA (Link) HARV. Il. E. QUATERNARIA AHrn. 8. AURBOLA (Ac.) AHLEN. f. RAMOSA. Boh. Blabärsholmen utanför Fiskebäckskil. Fam. CONFERVACEAE (Ac.) I. CONFERVA (L.) WILLE. I. C. BOMBYCINA (Ac.) THUR. **MINOR WILLE. Upsala, Lassby backar (c. sporis.). 2. C. STAGNORUM KüÜrz.; WILLE. Upsala, Lassby backar (c. sporis); Stockholm, Stadshagen (e. sporis). 3. C PACHYDERMA WILLE. Upsala, Kungsängen (ce. sporis); Stockholm, Stadshagen, Uggleviken (c. sporis). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 2. HO 4. C. AMOENA Körz. Smål. Hofmantorp. II. ULOTHRIX Körz. 1. U. CRENULATA Körz. Stockholm, Rosendal på fuktiga klippor. = 2. U. FLACCIDA Kürz. Upsala, pa fönster och blomkrukor i det mindre varmväxt- huset i Botaniska trädgården; Göteborg i ett växthus (A. P. WINSLOW). III. RHIZOCLONIUM Kürz. "1. R. CALIDUM Körz. Upsala, i en dam i Botaniska trädgarden. IV. CLADOPHORA Kürz. I. ©. CERATINA Kürz. 3. BAHUSIENSIS WITTR. N Boh. öarne utanför Gullmarsfjorden, Väderö Storö. 2. C. GRACILIS (GRIFF.) KÜTz. Boh. Väderöarne. V. AEGAGROPILA Körz, 1. A. HOLSATICA Künz. Stockholm, under Beckholmsbron. Fam. CHROOLEPIDE/ Ras. I. TRENTEPOHLIA Marrivs. 1. T. BLEISCHII (RAB.) WILLE. 0. PICEZ WILLE. Upl. Flottsund; Stockholm, Hagaparken. 74 LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. 2. T. LAGENIFERA (HILDEBR.) WILLE. Upsala, på stammarne och bladen af flere växter i varm- växthusen i Botaniska trädgarden. Hos denna art har jag iakttagit kopulation af gameter, för hvilket jag skall framdeles närmare redogöra. 3. T. AUREA (L.) MARTIUS. Gotl. Djupadal nära Hau i Fleringe socken pa kalksten. En späd form med flere tillsammans sittande nästan klot- - runda, laterala gametangier. Fam. CH/ETOPHOREE (Harv.) Wirte. I. ENTOCLADIA REINkE. 1. E. WITTROCKIL WILLE. Boh. Kristineberg, Lysekil, Väderöarne, Sydkoster, i Zla- chista fucicola (VELLEY) FR. och Ectocarpus-arter; Hall. Halm- stad i Hlachista fucicola (VELLEY) FR. Utom denna art, som synes förekomma temligen allmänt från Kristiania till Kullaberg, har jag äfven iakttagit åtskilliga andra endophyter, som möjligen äro att hänföra till detta slägte, men som de saknade propagationsorganer, har jag ej kunnat med säkerhet bestämma dem. Endophytiska alger af detta slag äro först omnämnda af REINSCH (Contrib. ad Algol. et Fungol. pag. 1) och tillsam- mans med åtskilliga andra alger uppställda såsom ett eget slägte Entonema. Flere arter inom detta slägte tillhöra säker- ligen slägtet Streblonema DERB. et SoL. Endast E. pycno- mone REINSCH kan med temligen stor visshet hänföras till REINKES slägte Pntocladia (i Bot. Zeit. 1879, pag. 476). Men,. som bekant, finnes förut ett slägte Zndocladia bland flori- déerna, uppstäldt af J. AGARDH 1841 i Linnga XV, pag. 449, hvarföre det kanske är nödvändigt att gifva ett nytt slägtnamn åt ofvannämnda Zntonema, Entoeladia viridis ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 2. 75 REINKE och E. Wittrockii WILLE och föreslår jag härför Eindoderma!). REINSCHS namn Zntonema kan ej gerna bibe- hållas, emedan det förut fanns ett slägte Zindonema, uppstäldt 1846 af JUSSIEU. Hvad detta slägtes systematiska ställning beträffar, bör det tillsammans med de närstående slägtena Bulbocoleum PRINGSH. och Acroch@te PRINGSH. m. fl. säkerligen räknas till Chztophoreerna. Högst bland dessa tre slägten stå de två sist- nämnda, hvilka äro ganska nära förvandta med slägtet Aphano- chete A. BR. bland sötvattensalgerna. Lägst bland Chetopho- reerna står Zöntocladia REINKE, hvilket äfven antydes deraf, att vissa arter af slägtet Stigeoclonium Körz. i yngre utveck- lingsstadier fullkomligt likna arter af detta slägte. Zntocladia REINKE bildar genom frånvaron af hår en öfvergäng till Con- fervaceerna. II. BULBOCOLEUM PRINGSH. 1. B. PILIFERUM PRINGSH. Boh. Kristineberg, Lysekil, Väderöarne, Sydkoster 1 Lea- thesia GRAY., Coilonema ARESCH., Dictyosiphon GREV., Chorda (STACKH.) LAMOUR. m. fl. Phxozoosporeer. Il. STIGEOCLONIUM Ktrz. I. S. AMOENUM Kürz. Stockholm, Godthem pa grässtran i svagt bräckt vatten. Fam. OEDOGONIEE oz Br.; Priscsn. I. OEDOGONIUM Link; PRINGSH. . 1. ©. NODULOSUM WITTR. Upsala, Lassby backar. ") DDR sc sg ur InyilIka, code 0 8 tvetydighet eller förvirring kunna uppstä ae undertryckas». (Om fastställandet af principer för den botaniska nomenklaturen. Bot. Not. 1868 pag. 83.) LAGERHEIM, BIDRAG TILL SVERIGES ALGFLORA. 2. O. FRAGILE WITTR. Stockholm, Nackanäs. 3 (OO OY OILARD (bs Ob) Av BR Upl. Rotebro. 4. O. CRASSUM (Hass.) WITTR. Stockholm, Nackanäs. 5. O0. BATHMIDOSPORUM Norbst. Upsala, Lassby backar. 6. O0. RUGULOSUM NoRrDST. Upsala, Lassby backar. Fam. COLEOCH/ETE/E Näc.; PRINGSH. I. COLEOCHZATE Näc. 1. €. ORBICULARIS PRINGSsH. Upsala, Ultuna på blad af Stratiotes aloides L. (ce. sporis). = 1 Explicatio figurarum. Tab. 1. 1—12, 15—17, 20—35 c:a 480ies amplificate sunt; fig. 19, 14 c:a 400ies amplificate sunt. 1. Chroococcus turgidus (Kürz.) NäG. pp. Hookerii nov. var., forma bicellularis. ©. turg. ß. Hook., forma unicellularis. Gloeoch@te Wittrockiana nov. spec., forma bicellularis. G. Wittr., forma quadricellularis. Merismopedium irregulare nov. spec., a vertice visum. M. sabulicolum nov. spec., a vertice visum. M. sabul., cellule tres a latere vis®. DM. geminatum nov. spec., a vertice visum. 10. MV. gem., cellule dus a latere vis. 11. Aphanothece curvata nov. spec., cellule solitariz. 12. Gloeothece tepidariorum (A. BR.) NoB., spora quadricel- lularis. 13. Aulosira laxa (A. Br.) Kıreun. Pp. microspora nov. var., forma heterocystidibus a sporis proximis. 14. A. lag. Pp. microsp., forma heterocystidibus a sporis cellulis vegetativis remotis. 15. Penium acanthosporum nov. spec., celluls vegetativze. 16. P. acanth., zygospora conjugatione cellularum duarum orta. 17. P. acanth., zygospora immatura. 18. Spirogyra areolata nov. spec., cellule vegetative. 19. 8. areol., cellule sporifere; sp. spora. 20. S. areol., zygospora libera, matura. 21. Acanthococcus aciculiferus nov. spec. 22. Dactylothece Braun nov. spee., cellula solitaris. D. Braunii, familia bicellularis. 24. D. Braunii, cellula solitarıs, membrana incrassata. 25. Oocystis ciliata LAGERH. ß. amphitricha nov. var., familia quadricellularis. 26. O. eil. 3. amphit., cellula solitaris. 27. Polyedrium minimum A. Br.; contentum cellul® delineatum non est. 28. P. tetragonum Näs. P. punctatum (KIRCHN.) NOB.; con- tentum cellule delineatum non est. an [Or] Fig. 29. Pediastrum integrum Näc. ß. recurvatum nov. var.; con- tentum cellularum in cellulis a. tantum delineatum est; b. cellule emortuse. » 30. Geminella interrupta (TURP.) NOB., cellule vegetative. » 31—34. @. inter., ortum sporarum ostendens. » 939. G. inter., spor® mature. Stockholm, 1883, Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 40. 1883. as Onsdagen den 14 Mars. Herr EDLUND redogjorde för de undersökningar, som lägo till grund för hans vid Akademiens förra sammankomst inlem- nade uppsats: »Nägra iakttagelser öfver elektrieitetens förhäl- lande till det luftförtunnade rummet». Hr WITTROCK redogjorde för Doktor E. COLLINDERS vid förra sammankomsten omförmälda berättelse om den resa han med understöd af Akademien utfört för botaniska forsk- ningar i Jemtland, samt meddelade dels en uppsats af Amanu- ensen N. WILLE: »Om Slegten Gongrosira»*, och dels en upp- sats af studeranden J. A. ÖSTERBERG: »Bidrag till kännedomen om perikarpiets anatomi och kärlsträngförloppet i blomman hos Orchideerna»”. Hr EKMAN redogjorde för en af studeranden K. A. WALL- ROTH på Upsala laboratorium och under Professor COLEVES ledning utförd »Undersökning öfver fosforsalts inverkan på me- talloxider»*. Sekreteraren öfverlemnade pa författarens vägnar en upp- sats af Amanuensen Dr H. E. HAMBERG med titel: »Recherches sur la variation diurne de la force du vent. 3». (Se Bihang till K. Vet. Akad. Handlingar.) Den Ferrnerska belöningen för äret tilldelades e. o. Pro- fessorn vid Upsala universitet G. DILLNER för två i Öfver- sigten af Akademiens Förhandlingar offentliggjorda uppsatser 2 med titel: »Om integration af differentialeqvationerna i N- kroppars problemet». Den Lindbomska belöningen tillerkändes Ofverstelöjtnanten C. E. AF KLERCKER för hans i Bihanget till Akademiens Hand- lingar intagna afhandling: »Recherches sur l’action de Pether intermol&culaire dans la propagation de la lumiere». Den Flormanska belöningen skulle öfverlemnas at Profes- soru i zoologi vid universitetet i Upsala TYCHO TULLBERG för hans i Akademiens Handlingar offentliggjorda afhandling: »Ueber den Bau und Wachsthum des Hummerpanzers und der Mol- luskenschalen». För undersökningar öfver vårt lands naturförhällanden be- slöt Akademien utdela följande reseunderstöd: at Fil. Licentiaten C. V. S. AURIVILLIUS 150 kronor för fortsatta iakttagelser vid rikets vestra kust öfver der förekom- mande Isopoder och Cirrhipeder, som uppträda parasitiskt; at Fil. Kandidaten A. WIRÉN 150 kronor för idkande vid Bohusläns kust af anatomiska och biologiska studier öfver hafs- annulater; at Fil. Kandidaten A. APPELLÖF 150 kronor för fortsatta studier inom Bohuslän öfver Molluskers anatomi; at Fil. Kandidaten H. ADLERZ 150 kronor för afslutande af haus i Bohuslän påbörjade undersökningar öfver musslan Mya arenaria så väl i anatomiskt som histologiskt hänseende; at Docenten A. N. LUNDSTRÖM 300 kronor för undersök- ning inom norra Sveriges skogs- och kusttrakter öfver en del fanerogamers tillpassning till olika yttre förhallanden; at Lektom K. J. LÖNNROTH 100 kronor för fortsättning inom mellersta delen af Kalmar län af förut påbörjade studier öfver slägtet Hieracium och andra kritiska växtslägten; och at studeranden N. G. LAGERHEIM 300 kronor för studium öfver alger och parasitsvampar i Lule Lappmark. 3 Genom anstäldt val kallades Professorn vid Stockholms Högskola Dr GösTA MITTAG-LEFFLER till inländsk ledamot af Akademien. Följande skänker anmäldes. Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Statistiska Centralbyrån. Publikationer, 6 band. Från Internationale Polar-Commission. Mittheilungen, L. 1—3. Från Conference Internationale pour la determination des unités electriques. Proces-verbaux, 1882. Från Societe Malacologique i Bruxelles. Annales, T. 14, 16. Proces-verbaux, 1822: Pag. 41—154. Från Chemical Society i London. Journal, 1882: 2350—241 & Suppl, Från Geological Society i London. Journal, N:o 153. Från Natural History & Philisophical Society i Belfast. Proceedings, 1880/81—1881/82. Från Philosophical: Society i Glasgow. Proceedings, Vol. 13: 2. Från Canadian Institute i Toronto. Canadian Journal, 8, 52—60, 73—76, 96—97. Proceedings, Vol. 1: 2—3. \ Frän Ecole des Mines i Paris. Annales des mines, 1881: L. 5—6; 1882: 1—2. Från Comitato Geologico i Rom. Bolletino, Vol. 13. é Från Societa Geografica Italiana i Rom. Congresso Geografico internationale, 3: Vol. 1. Statistica della emigrazione Italiana, 1881. Från Physikalisch-Medicinische Societät i Erlangen. Sitzungsberichte, H. 14. Från Universitetet i Kiel. Schriften, 1881/82, 16 st. Från K. Akademie der Wissenschaften i München. Denkschriften, Bd. 55: 3; 57: 2. Sitzungsberichte. Mathem.-Phys. Classe, 1877: 3; 1882: 3—5. » Philos.-Hist. » 1882: 1: 1-3; 2: 1—2. STIEVE, EF. Rede über Maximilian I. Münch. 1882. 4.:o. Frän Universitetet i Strassburg. Akademiskt tryck, 1881/1882, 85 st. Från Verein für Naturkunde i Wiesbaden. Jahrbücher, 33. Frän American Association for the Advancement of Science. Meeting, 30: Proceedings. Från John Hopkins University i Baltimore. Report, 5. Circular, 15, 19—21. Från American Academy of Arts & Sciences i Boston. Memoirs, Vol. 10: 2. Proceedings, Vol. 17. Från Society of Natural History i Boston. Memoirs, Vol. 3: 4—5. Proceedings, Vol. 21: 2—3. Fran Society of Natural Sciences i Buffalo. Bulletin, Vol. 3: 5; 4: 1—3. Från Museum of Comparative Zoology i Cambridge. Memoiws, WO få 3 Beast Bulletin, Vol. 10: 2—24. Report, 1881/82. (Forts.) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 3. Stockholm. t Om Slegten Gongrosira Körz. Ved N. WILLE. Tail. II. [Meddeladt den 14 Mars 1833]. Paa en Exkursion med Professor P. MAGNUS 1882, den 18de Mai, til Mariendorf, lidt syd for Berlin, iagttog jeg, at Skallerne af Paludina vivipara og Planorbis corneus vare bedekkede med et grönt, föielsagtigt Overdrag, som viste sig at vere Gongro- sira de Baryana RAB. Unge Individer fandt jeg ogsaa voksende i Slimet af nogle Rivulariakolonier, som jeg havde taget i den samme Vandsamling. Jeg tog begge Dele i Kultur for at fölge Udviklingshistorien, og kom derigjennem til den Överbevisning, at Gongrosira de-Baryana RaB. burde henföres til Slegten Trentepohlia MART.') Det dunkelgrönne Overdrag paa Sneglernes Skaller havde ofte et parenchymatisk Udseende (Tab. I, fig. I, 2), som frem- kom paa en lignende Maade, som PRINGSHEIM har beskrevet?) hos Coleochaete irregularis PRINGSH., nemlig derved at Cellerne danne Grene saalsenge, indtil alle Mellemrum ere udfyldte. Hos de yngre og mindre tettrengte Individer var Forgreningens Lig- hed med Trentepohlia umbrina (KÖTZ.) BoRN.?) paafaldende. De Celler, som ere fastvoksede paa Underlaget, kunne selv- !) Ifölge Tuurer (Liste des algues marines de Cherbourg, par A. LE JoLis. Paris 1863, Pag. 105) har Trentepohlia Marr. Prioritetsret for Chroolepus AG. 2) PRINGSHEIM, Coleochaete. p. 11. 3) WILLE, Trentepohlia. Tab. I, fig. 1, 2. 6 WILLE, OM SLAGTEN GONGROSIRA ‚KÜTZ. fölgelig ikke have intercalar Lengdevaekst, da isaafald en For- skyvning langs Underlaget maatte finde Sted, noget som selv- fölgelig er umueligt, men da alle Celler have en Trang til at vokse, maa dette give Udslag paa en anden Maade, og det bliver da ved at danne Grene, först til Siderne og senere opad. Grenene dannes derved, at en Celle faar en Udbugtning paa Siden, som saa afskjares ved en Tvarva&g, herved er at marke, at Dattercellernes Volum ligesom hos T’rentepohlia kan vare af meget forskjellig Störrelse. Den nu nydannede, encellede Gren kan enten, om den ingen Hindring möder, vokse frem i L&ngde- retningen ved Spidsevakst, eller danne en ny Gren parallel eller i en Vinkel med Hovedaksen. Paa Grund af tilfeldigt indtref- fende Omst&ndigheder kunne nogle af Cellerne blive hevede lidt op fra Underlaget, i Lukken kunde da en anden Celle trenge sig ind ligesom hos Trentepohlia umbrina (KÜTZ.) BORN. Fra det Underlaget tilliggende, pseudoparenchymatiske Celle- vev sendtes Grene iveiret paa en lignende Maade, som CIEN- KOWSKI!) har eftervist hos de pseudoparenchymatiske Skiver hos Stigeoclonium. Hvorledes de dannes, var ikke mueligt at iagttage paa de tettrengste Individer, som vokste paa Snegle- skallerne, men Cellerne i de unge Kolonier, som vokste blandt Rivularierne vare af og til saa fattige paa Chlorophyl, at man kunde faa et Indblik i Cellen (Tab. I, fie. 3, 4). Naar en ver- tikal Gren dannedes skeede det paa en lignende Maade, som ved de horizontale, at en af de krybende Celler svulmede op paa sin Rygside, og naar Udvidelsen var bleven tilstrekkelig stor skildtes den fra ved en Tvarvag, hvorefter den vokste ud til Modercellens Störrelse eller endog mere. Jeg kunde tydeligt se, at der i hver Celle kun var en Celle- kjerne (Tab. I, 2—4), men bvorledes den forholdt sig ved De- lingen har jeg ikke kunnet iagttage, da jeg aldrig har seet De- lingsstadier; i Tab. I, fig. 3 har to Celler nylig delt sig og tet optil paa hver Side af de nydannede, tyndere Vxgge ligger en Cellekjerne. !) CIENKOWSKI. Stigeoclonium, Tab. I, fig. 1—3. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:09. 7 Det chlorophylförende Indhold var vegstillet og ofte meget stivelserigt. I enkelte Tilfelder har jeg iagttaget en eller nogle faa brunagtige Oljedraaber i Midten af Cellerne, som derved fik et Udseende, som paaminder om Oosporerne hos Vaucheria ge- minata WALZ, og ligesom hos disse synes de at forsvinde, naar Vexten og Delingerne bleve intensivere. Cellev&eggen viste en meget stor Lighed med Trentepohlia umbrina (KÜrz.) BORN., den var tyk, tydeligt skiktet og kunde let forslime. Eukelte Celler, som det synes altid de terminale, vare noget större end de övrige (Tab. I, fig. 8 g) og rigere paa Indhold. I et Par Tilfelder iagttog jeg, at Indholdet var delt i flere Smaaportioner (Tab. I, fig. 17). Jeg formodede da, at der af disse vilde danne sig de Svermeceller, som jeg saa svömme om i Preparatet. Efter endel Sögen Iykkedes det mig ogsaa at finde et afrevet Sporangium (Tab. I, fig. 18), hvorfra Svarmecellerne svömmede ud. Sporangiet havde ganske vist varet terminalt og havde samme Form som de vegetative Celler, kun noget större, det aabnede sig som hos Trentepohlia umbrina (KÜTZ.) BoRN.!) uden Hals. Svarmecellerne forholdt sig paa samme Maade som Gameterne hos Trentepohlia; naar de traadte ud, havde de den samme forleengede, uregelm&ssige og meget vari- ‚able Form, som jeg har afbildet hos Trentepohlia,?) de bev&- gede sig saa raskt, at det var vanskeligt at faa dem afbildede, jeg har derfor kun givet en Figur (Tab. I, fig. 19). Naar de- havde svömmet en Stund antoge de den zgrunde Form, en saa- dan lykkedes det mig at iagttage og afbilde (Tab. I, fie. 18) i sit Sporangium, som den ikke havde fundet ud af, den beva&- gede dog Cilierne saa hurtigt, at de vare usynlige. Svaerme- cellerne havde som vanligt en farvlös Fl&k i Forenden og paa dennes Grandse, men i den grönne Del et rödt Öiepunkt. I den bagre Ende havde de, som Trentepohlia’s Gameter, ogsaa en farvlös Flek. De beva&gede sig baade i lengre Tid og 1) WILLE, Trentepohlia. Tab. I, fig. 1—5. 2) WILLE, Trentepohlia. Tab. I, fig. 6—8, 15. 8 WILLE, OM SLAGTEN GONGROSIRA KÜTZ. hurtigere end Trentepohlia's Gameter, saa man neppe kunde beholde dem i Mikroskopets Synsfelt. Copulation har jeg ikke iagttaget, men paa den anden Side heller ikke seet en eneste, som kom til Ro og gjorde Antydning til at vokse videre; jeg kan derfor ikke udtale mig om, enten de ere Zoosporer eller Grameter. Naar de destrueredes, da gik dette for sig paa samme Maade, som hos T’rentepohlia’s ikke copulerede Gameter. Det chlorophylförende Indhold blev kornet og uregelmssigt fordelt, medens Störrelsen tiltog paa Grund af en rigelig Optagen af Vand; tilsidst brast Hudlaget og Indholdet stödtes ud i det umgivende Vand og oplöstes; naar de begyndte at destrueres kunde man tydeligt se en Cellekjerne (Tab. I, fig. 19, 20). Vi se, at Pluraliteten af de dannede Svarmeceller gaa tilgrunde og saaledes neppe paa nogen virksom Maade kunne hjelpe til at foröge Individantallet, selv for det Tilfelde at de skulde vere Zoosporer. Individernes Forögelse overtages imidlertid af en anden Formerelsesmaade, som synes at vere temmelig almin- delig og bestaar deri, at Celler kunne löse sig fra sine Grene og vokse ud til nye Individer. Dette synes altid at treffe de opretstaaende Grene og gaar for sig paa den Maade, at den centrale Del af Cellemembranen tildels forslimes, saaledes at hver enkelt Celle med den indre Del af Membranen (den saa- kaldte »secund&re») bevarer sin Levedygtighed. Naar nu Cel- lerne tiltage i Störrelse, ville de dels selv klemme sig ud, dels af de underliggende blive trykkede ud af den döde skedeformigt omgivende ydre Del af Cellerekkens Membran (Tab. I, fig. 5). Jeg narer forövrigt ingen Tvivl om, at en saadan Skede ofte ikke dannes, men at Cellerne blive fri ved at hele den ydre Del af Membranen dör og forslimes. Naar jeg kalder den ydre Del af Membranen död, da mener jeg dermed, at den har tabt sin Evne til at kunne indleire nye Cellulosemiceller og derved i sin Udvidelsesevne holde Skridt med Cellerummets Tiltagen i Störrelse. Jeg har i tidligere Arbeider henvist paa lignende Forholde ved Oedogonium’s Celle- ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 9 deling!) og ved Dannelsen af Hvilecellerne hos Conferva pachy- derma WILLE ?). Alle disse Phenomener stemme overens deri, at det er de indre Skikter af Celleveggen som leve videre, til- tage i Tykkelse og L&engde, medens de ydre kun ere istand til at svelle op eller udvides passivt i Lengden, indtil de da til- sidst briste. Jeg har ogsaa eftervist, at dette forklares ved Intussusception, derimod ikke tilstrekkeligt ved den senest af STRASBURGER forfegtede Appositionstheori. Undertiden iagttoges, at en underliggende Celle kunde vokse frem og dele sig uden at lösne sig fra sin Cellerekke (Tab. I, tie. 16). Man faar da et Billede, som minder om gjennem- voksede Sporangier f. Ex. hos Pleurocladia lacustris A. BR. De paa den ovenfor beskrevne Maade friblevne Celler vokse direkte ud til en ny Plante. Undertiden omdannes den nederste Celle til Hapterecelle (Tab. I, fig. 7, 12—15) men ofte dannes en saadan ikke (Tab. I, fig. 9—11). Overensstemmende med hvad vi kjender til ved Forgreningen, deles den som Regel i 10 ulige Halvdele (Tab. I, fig. 9—12) baade ved den förste og anden Deling, hver af disse Datterceller kunne nu vokse ud, og danne gjennem uregelm&ssige Delinger, som ere vanskelige at fölge, lidt efter lidt et Thallus, som det ovenfor er be- skrevet. | Hos Trentepohlia umbrina (Kürz.) BORN. har man et lig- nende om end lavere udviklet Forhold. Den vesentligste For- ögelse af Individantallet sker ogsaa der ved lösrevne Celler, som dog fremkomme paa en meget enkel Maade, nemlig derved at Centrallamellerne forslimes og Traadens Celler löses fra For- bindelsen med hverandre. De kunne da föres til andre Steder, og ved at dele sig danne nye Individer. De vertikale Grene kunne ogsaa under visse Omstendig- heder danne noget höiere udviklede Formerelsesceller, som jeg dog ikke har iagttaget paa mit levende Materiale, men vel paa de hos RABENHORST (Alg. N:o 223) leverede Individer. RABEN- ') WıLLe, Algologiske Bidrag. p. 19. ®2) Wırse, Hvileceller h. Conferva. p. 14, Tab. IX, fig. 31, 32. 10 WILLE, OM SLAGTEN GONGROSIRA KUTZ. HORST har afbildet!) dem, og beskriver?) dem paa fölgende Maade: »oogoniis terminalibus oosporam singulam aurantiacam involventibu». Jeg har kun havt törret Materiale til mine Undersögelser, men allerede af dette fremgaar, at de ikke kunne vere »Oosporer». Som man kan se (Tab. I, fig. 22) er det Spidsen af Grenene som omdannes til Hvileceller; dette synes at foregaa paa en lienende Maade, som jeg tidligere har be- skrevet hos Üonferva pachyderma WILLE?), nemlig derved at de indre Lag af Celleveggen fortykkes og blive steerkere lys- brydende, vel altsaa celluloserigere. Indholdet antager en rödlig- orange Farve og er rigere tilstede end för, under den vegeta- tive Periode At dömme efter Udseendet af den ydre Del af Celleveggen blive de frie ved at denne oplöses til Slim. Det forekommer mig, at disse Celler höre til samme Kategori, som de forud beskrevne Formerelsesceller, der spire direkte, kun en af de ydre Betingelser fremkaldt videre udviklet Form, som först spirer efter et Hvilestadium. Jeg har tidligere hos Sporer af Conferva Wittrockii WILLE eftervist et Forhold, som i nogen Grad kan sammenlignes med dette. De fleste Sporer, som jeg iagttog hos denne, forbleve erönne og begyndte meget snart at gjöre de indledende Skridt for at vokse videre®), men kom rigtignok ikke lengere. Andre, som vare dannede paa en lig- nende Maade, havde antaget en brunröd Farve og syntes at forberede sig paa et leengere Hvilestadium’). Jeg vil for de ubevegelige Formerelsesceller, som ere dan- nede paa kjönslös Vei uden nogen swerskilt Celledannelsesakt foreslaa Benwvnelsen »Akineter» (af azıvytog = ubevegelig), ligegyldigt om de spire direkte eller först efter et Hvilestadium. Til denne Kategori maa da, foruden de ovenfor beskrevne For- merelsesceller hos Trentepohlia, henregnes Nostocaceernes og ') Rag., Fl. Eur. Alg. p. 302. 2) Rag., Fl. Eur. Alg. p. 388. 3) Wırve, Hvileceller h. Conferva. p. 14, Tab. IX, fig. 30—32. *) Wırır, Hvileceller h. Conferva. Tab. IX, fig. 3—10. 5) Wırze, Hvileceller h. Conferva. Tab. IX, fig. 7. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:O IL) Rivulariaceernes saakaldte »Sporer», Hvilecellerne hos Conferva pachyderma WILLE, Ulothriz, Draparnaldia o. 8. V. For de ubevegelige Formerelsesceller, som ere dannede paa kjönslös Vei gjennem en serskilt Celledannelsesakt vil jeg fore- slaa Benevnelsen »Aplanosporer» (af ankovéw = er ubevagelig). Disse kunne da ogsaa spire direkte eller först efter et Hvile- stadium. Herhen kan regnes Hvilesporerne hos Conferva stag- norum KÜTzZ., ©. Wittrockii WILLE, Pithophoraceernes Spo- Kerl) Oc Ss. NS Man kunde maaske ville anmz&rke, at de hvilende Akineter og Aplanosporer vare det oprindelige, og at de direkte spirende opstode af dem, derved at Betingelserne vare gunstige for deres Vekst, straks de vare dannede. Denne Betragtningsmaade er dog ikke holdbar. Akineterne og Aplanosporerne kunde ikke opfattes som parthenogenetisk udviklede Zygoter, saaledes som vi kjender dem hos enkelte Zygnemaceer. Vi vide, at (f. Ex. hos Dlothrix zonata) Zoosporernes Antal i hver Celle ofte kan v&ere reduceret til en eneste, man kunde nu opfatte Akineterne og Aplanosporerne som saadanne Zoosporer, der ikke svaermede. Foruden at denne Betragtningsmaade er meget sögt, kommer det til, at Zoosporerne opstaa ved Celleforyngring, og naar de spire vokse ud i en Retning, som staar vinkelret paa Moderplantens, medens dette ikke behöver at finde Sted hos Akineterne og Aplanosporerne Om vi skulle tenke os deres Udvikling, da maatte denne tage sin Begyndelse fra et Stadium med en For- ögelse af Celleindholdet og en Fortykkelse af de vegetative Cel- lers Membran, uden at disse löse sig fra hverandre, saaledes som vi kjende til hos de under Navnet Psichohormium be- - skrevne Oedogonium- og Conferva-arter?). Derfra stiger Ud- viklingen op til det höiere Stadium, som jeg har ben®vnt Aki- neter, for endelig at naa sit Höidepunkt med Dannelsen af Aplanosporer, efter en s®en Celledannelsesakt. Hes Slegten 1) Wırtrock, Pithophoracee. 2) Wire, Hvileceller h. Conferva. p. 16. 12 WILLE, OM SLÄGTEN GONGROSIRA KÜITZ. Conferva (L.) WILLE kan man se denne Rakkefölges forskjel- lige Trin. Forskjellen mellem Akineter og Aplanosporer bliver altsaa efter min Definition den, at de sidste opstaa ved en egen Celle- dannelsesakt, vel som oftest Celleforyngring. Begge kunne enten spire direkte eller overgaa i et Hvilestadium, i det förste Til- felde overtage de Zoosporernes Funktion at foröge Individan- tallet, i det sidste overtage de Zygoternes at opretholde Arten under ugunstige Livsbetingelser. Hvorvidt de, der have hvilende Akineter og Aplanosporer tillige have Zygoter bliver for denne Betragtning ligesyldigt; jeg anser det ikke usandsynligt, at de kunne mangle, men endnu har man forlidet Kjendskab til deres fuldstendige Udviklingshistorie til at kunne udtale dette med Sikkerhed. Slesten Gongrosira KÖTZ. charakteriseres af KÜTzInG!) saaledes: »Trichomata radicantia, parenchymatica, apice demum torulosa. Articuli ultimi demum in spermatia terminalia trans- euntes». Jeg har ved Undersögelse af en Art, som helt ud maa staa som Typus efter denne Slaegts-Diagnose, eftervist, at den i alle morphologiske Henseender overensstemmer saameget med Slegten Trentepohlia MART., at den ikke kan fjernes fra denne, medens den paa den anden Side ved sin grönne Farve og sine »Aki- neter» kommer til at staa som Slegtens i en Retning extre- meste Art. At den grönne Farve ikke kan benyttes til at besrunde en egen Slet, anser jeg for hevet over Tvivl. Isar da Trentepohlia’s röde Chlorophylmodification(?) synes at staa den grönne meget ner, og let kunne gaa over i denne. GOBI har saaledes som bekjendt eftervist?), at Trentepohlia umbrina | (Kürz.) BORN. kultiveret i fugtig Atmosphere kan blive n&sten sanske grön, kun med en liden Ansamling af det röde Farve- stof i Midten af Cellen, noget mere end jeg har fundet i de 1) Kürzing, Phyc. gener. p. 281. 2) Gogı, Chroolepus. p. 128. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 13 omtalte Celler hos Trentepohlia de Baryana (RAB.), som jo ogsaa i hele sit Liv vokser i Vand. Vi ville nu gaa over til en Undersögelse af de Arters Varrd og Stilling, som af KÜTzInG og andre ere henförte til Slegten Gongrosira KÜtz. Vi kunne först stryge @. dichotoma KÖTZ.; om denne an- marker KÖTZING!) selv, at den opstaar af Vaucheria Dillwymüi. Senere har STAHL eftervist?), at den er et eiendommelist Apla- nosporestadium af Vaucheria geminata WALZ. Om de övrige Gongrosiraer udtaler STAHL sig tvivlende®): »Es liegt nun die Frage rahe, ob ähnliche gegliederte Entwickelungsstadien nicht auch anderen — namentlich erdbewohnenden — WVaucherien zukonımen mögen. Von den in Kürzıng’s Tabulae Phycologicae, B. IV abgebildeten anderen Gongrosira-arten, an welche hier zunächst gedacht werden muss, könnte die »auf nackter Erde in waldigen Hohlwegen und auf Moospolstern» aufgefundene Gon- grosira clavata eventuell einen Entwickelungszustand einer Vau- cheria darstellen. Was ich sonst, sowohl aus Abbildungen, als an trockenen Material unter dem Namen Gongrosira kennen lernte, hat mit der Form, welche uns in diesem Aufsatze be- schäftiste, nur geringe Aenlichkeit.» Om man sammenligner KÖTZINGS Afbildning af Gongrosira clavata Kürz.*) med Ro- STAFINSKIS og WORONINS>) af den sporebarende vegetative Plante af Dotrydium granulatum (L.) GREV. vil man vel neppe kunne v&re i Tvivl om, at det er den samme Plante. Om Gongrosira ericetorum KÜTZ. synes dens Navngiver selv at antage, at den er Mosprotonema og kan udvikle sig til en Mose). Det staar dog ikke selv efter dette i Strid med KÖTZINGS Opfatning af Artsbegrebet, naar han senere?) optager 1) Körtzine, Umwand. Algenf. p. 59, Tafl. O. ?) STAHL, Vaucheria. 3) STAHL, Vaucheria, p. 4. 2) Kürzıng, Tab. Phycol. IV. Tab. 99. 3) ROSTAFINSKI u. WORONIN, Botrydium. Tafl. II. 6) Kürzıng, Umwandl. Algenform. p. 44, Taf. M. 7) Kürzıng, Phycol. gener. p. 282. 14 WILLE, OM SLÄAGTEN GONGROSIRA KÜTZ. den som egen Art. Som Voksested angiver KÜTZINnG!): »Unter Flechten und Moosanfängen zur Regenzeit an heidigen Vor- bergen». RABENHORST?) giver en vidlöftig Beskrivelse af den og opregner flere Voksesteder. HILSE?) angiver et Voksested i Schlesien, som optages af KIRCHNER?) til RABENHORSTS over- satte Artsbeskrivelse. Jeg har undersögt det i Rap. Alg. N:o 2293 af J. PÖRZLER ved »Schöneck im sächs. Vogtlande ges.» Exemplar. Det var her let at finde enkelte Traade, som stemte overens med KUTZINGS?) Afbildinger, iser viste de charakteri- stiske Rodgrene, det var heller ikke vanskeligt paa Udseendet og de af og til optredende skjeve Tvervegge at gjenkjende Mosprotonema. RABENHORST®) opförer under Gongrosira erieetorum KÜTZ. en Varietet subsimplex, den skal vere synonym med Gloeotila tectorum KÜTZ., som efter Tegningen?) snarere synes at vare en UDlothrie eller Conferva. Meerkeligt nok forekommer i RA- BENHORSTS®) Beskrivelse »Hlis sepius singulis, simplicibus vel parce ramosis», medens KÜTZING aldeles ikke angiver, at den skal vare grenet. Gongrosira pygm@a (MENEGH.) Kürz.?) vokser paa Cla- dophora og synes, at dömme efter de mindre gode Tegninger, at vere unge Stadier af en Stigeoclonium. SCHMITZ !0) har senere undersögt denne Alge og angiver, at den formerer sig ved Akineter, saaledes maa jeg iallefald forstaa hans ufuldstendige Beskrivelse. Han angiver ogsaa en Cellekjerne, men mere faar man ikke at vide, saa dens syste- matiske Verd og Stilling er meget uklar. 1) Kürzıng, Phye. germ. p. 227. 2) RABENHORST, Kryptog. Sachs. p. 271. 3) Hınse, Ale. Schles. p. 623. #) KIRCHNER, Alg. Schles. p. 72. 5) Kürzıng, Tab. Phycol. IV, Tab. 100 II. 6) RaBEnuorst, Fl. Eur. Alg. p. 388. 7) Kürzıng, Tab. Phyeol. III, Tab. 52 VI. 5) RABENHORST, Fl. Eur. Alg. p. 388. °) Kürzıng, Spec. Alg. p. 423; Tab. Phycol. IV, Tab. 100 II. '0) Scumımz, Untersuch. über Zellkerne. p. 351. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1883, N:o 2. 15 Gongrosira Selerococeus KÜTZ.!) er oprindelig beskreven af KÜTzInG?) under Navnet Stiereococcus viridis, han corrigerer senere sin Beskrivelse og kalder den da Gongrosira. Hans Teg- ning (i Tab. Phyc. IV, Tab. 100 I) er n&sten ligedan som hans tidligere (i Phyc. gener. Tab. 17, Fig. 6—8) og giver ikke noget rigtigt Beereb om dens Organisation. Sadat = Jeg har undersöst det af RABENHORST?) leverede Exemplar, samlet af E. STITZENBERGER »Üonstanz, in einem Strassen- sraben, Steine und Pflanzen überziehend, Frühling». Efterat jeg havde fjernet saameget som mueligt af den incrusterende Kalk ved Hjelp af Eddikesyre, fandt jeg kun, at den lidet overensstemte med Kürtzıngs Afbildninger, uden at jeg dog kunde faa klart for mig, hvorledes den var bygget. Enkelte lösrevne Grenstykker syntes mig at ligne Trentepohlia de Ba- ryana (RAB.) saameget, at jeg ikke nerer nogen Tvivl om, at den bör ben®vnes T’rentepohlia viridis (KÜTZ.). Den af GRUNOW beskrevne Gongrosira protogenita GRUN. (= (rloiotila protogenita KÜTz.?)?), hvorom GRUNOW selv synes at vere i Tvivl, forekommer mig at vare en maaske paa Grund af de abnorme Livsbetingelser monströst udviklet Palmellaform af en eller anden höiere Alge, maaske en Stigeoclonium. REINSCH afbilder og beskriver flere Gongrosira-arter, men paa en saadan Maade, at man ikke uden Originalexemplarer kan danne sig nogen l'ormening om, hvad han har havt for sig. At hans »Gongrosira sp.»?) er en Stigeoclonium er vel ikke saa usandsynligt, men hvad hans Gongrosira muscicola®) og »Gon- grosira spec. an gen. novum»?) kan vaere, maa jeg overlade til Fremtiden at afgjöre. 1) Kürzıng, Phycol. gener. p. 282. 2) Kürzıng, Beitr. 379. 3) RABENHORST, Alg. N:o 480. ?) RABENHORST, Alg. N:o 2268; Hedwigia. B. 11, p. 77. 3) REINscH, Contributiones. p. 75, Tab. V, fig. 2. 5) ReınscH, Contributiones. p. 75, Tab. V, fig. 1. 7) ReısscH, Contributiones. p. 80, Tab. XII, fig. 1. 16 WILLE, OM SLEGTEN GONGROSIRA KÜTZ. ZELLER!) beskriver en Art fra Burma: Gongrosira onusta ZEL. Flavo-viridis, cespitibus confluentibus lineam crassis; filis e basi fibrosa continua articulatis; articulis diametro (!/;3s—!/+00 lin.) 2—3-plo longioribus; ramis numerosis, undique egredienti- bus, moniliformibus; articulis ramorum omnibus oogonia globosa, ad 1/5; lin. crassa, formantibus; oosporis fuscis, V/,,, lin. erassis. Pesu, Elephant-point secus littora in truncis vetustis in- undatis. Denne synes at maatte vere ner beslegtet med Trente- pohlia de Baryana (RAB.) og kan derfor vistnok ogsaa henföres til Slegten Trentepohlia MART. Tilsidst nogle Ord om Tirentepohlia's Slegtskab. I de sidste Algesystemer hos DE BARY?) og GoBIS) stilles Trente- pohlia (Chroolepus) efter Cladophora og skal vel altsaa tenkes at have udviklet sig fra denne. Jeg har hos den eneste Art, hvor det synes mueligt, eftervist en Cellekjerne; Cladophora har som, bekjendt mange Cellekjerner i hver Celle. Jeg har tidli- gere?) sögt at gjöre sandsynlist, at Cladophora har udviklet sig fra de grenlöse Rhizoclonier, hos en af disse har jeg senere fundet en Cellekjerne. Hvorledes Oladophoras mange Celle- kjerner kunne opstaa, har jeg endnu ikke faaet undersögt, men saameget synes mig sikkert, at dette maa betragtes som et videre Stadium, hvorpaa Udviklingen synes at have standset. Clado- phora danner efter min Opfatning Spidsen af en Gren paa Stamtr&et, at ville udlede T’rentepohlia derfra og saaledes atter tenke sig de mange Cellekjerner reducerede til en, har ikke meget for sig, iser da Chlorophyl-legemerne, Oellernes Form og Voksemaade ogsaa er meget forskjellig. Jeg tror, at Trentepohlia’s nermeste Frende maa söges i Slegten Stigeoclonium. Jeg har gjort opmarksom paa, at det !) ZELLER, Burm. Alg. p. 191. 2) pe Bary, System d. Thalloph. p. 15. 3) Gogı, Grund. d. Thalloph. p. 12. *) Wırve, Hvileceller h. Conferva. p. 19. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 3. 17 af CIENKOWSKI nzrmere undersögte Palmellastadium hos Sti- geoclonium viser en paafaldende Lighed med Trentepohlia de Baryana (RAB.), vi have her kun en Cellekjerne, og Chloro- phyllet, som hos de udvoksede Stigeoclonier er saa charakte- ristisk, ligner i Palmellastadiet meget Trentepohlia de Baryana’s. Man kan ogsaa finde Ligheder i Dannelsen af Akineter og Apla- nosporer, men jeg tillegger ikke disse noget större Vard som systematiske Charakterer. Jeg skulde n&ermest vere tilböielig til at opstille den Hypothese, at Stigeoclonium og Trentepohlia have udviklet sig fra en Alge, der omtrent har havt et Udse- ende som den af CIENKOWSKI!) beskrevne »Stigeocloniumsohle». !) CIENKOWSKI. Stigeoelonium, ee Zu 2 Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 40. N:o 3. 18 WILLE, OM SLZGTEN GONGROSIRA KUTZ. Litteratur. CIENKOWSKI. Stigeoclonium. = L. CIENKOWSKI. Ueber Palmellen- Zustand bei Stygeoclonium. (Botanische Zeitung, Jahrg. 34, Leipzig 1876.) \ DE Barry. System d. Thalloph. = A. DE Barry. Zur Systematik der Thallophyten. (Botanische Zeitung, Jahrg. 39, Leipzig 1881.) Gosg1. Chroolepus. = CH. GoBIi. Algologische Studien über Chroo- lepus AG. (Bulletin de l’Academie Imperiale de S:t Peters- bourg, Tom. 17, S:t Petersbourg 1872.) — Grundz. d. Thalloph. = CH. GoBI. Grundzüge einer systema- tischen Eintheilung der Gleophyten (Thallophyten Endl.). (Se- paratabdruck aus der Botanischen Zeitung, Jahrg. 39, Leip- zig 1881.) 2 Hedwigia. = Hedwigia. Ein Notizblatt für kryptogamische Littera- tur. Redigirt von L. RABENHORST. B. 11. Dresden 1872. B. 12. Dresden 1873. Hırse. Alg. Schles.. = Hırse. Beiträge zur Algen- und Diatomen- Kunde Schlesiens, insbesondere Strehlens. (Jahresbericht d. Schles. Gesellschaft f. vaterländ. Cultur. Breslau 1860.) KIRCHNER. Alg. Schles. = Kryptogamenflora von Schlesien. Her- ausgeg. von F. Coun. B. 2, Hälfte 1. O. KIRCHNER. Algen. Breslau 1878. Kürzıne. Beitr. = F. T. Kürzıng. Beitrag zur Kenntniss über die Entstehung und Metamorphose der niedern vegetabilischen Organismen, nebst einer systematischen Zusammenstellung der hieher gehörigen niedern Algenformen. (Linnea, B. 8. Berlin 1833.) — Phye gen. = F. T. Kürzıng. Phycologia generalis oder Ana- tomie, Physiologie und Systemkunde der Tange. Leipzig 1848. — Phye. germ. = F. T. Kürzıne. Phycologia germanica d. i. Deutschlands Algen in bündigen Beschreibungen. Nordhausen 1845. — Spec. Alg. = F. T. Kürzıne. Species Algarum. Lipsie 1849. — Tab. Phycol. = F. T. Kürzıng. Tabula Phycologice oder Ab- bildungen der Tange. B. 3, 4. Nordhausen 1855—1854. — Umwandl. Algenf. = F. T. Kürzıne. Die Umwandlung niederer Algenformen in höhere, so wie auch in Gattungen ganz ver- schiedener Familien und Klassen höherer Oryptogamen mit zelligem Bau. (Natuurkundige Verhandelingen van de Hol. landsche Maatschapp der Wetenschappen te Haarlem. Tweende Verzameling. 1 Deel. Haarlem 1841.) PrınssH. Coleochaete. = N. PRInNGsHEIMm. Beiträge zur Morphologie und Systematik der Algen. III. Die Coleochaeten. (Jahrbücher für wissenschaftliche Botanik. Herausgeg. von N. PRINGSHEIM. B. 2. Berlin 1860.) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 19 RaB. Alg. = Die Algen Sachsens, respective Mittel-Europas. Dec. I—C. Die Algen Europas mit Berücksichtigung des ganzen Erdballs.. Dec. I—-CCLIX. Gesammelt und herausgegeben von L. RABENHoRST. Dresden 1850—1879. | — Fl. Eur. Alg. = L. RABENHORST. Flora Europa Algarum aque duleis et submarine. Sect. III. Algas chlorophyllo- phyceas, melanophyceas et rhodophyceas complectens. Lipsiae 1868. — Kryptog. Sachs. = L. RABENHoRST. Kryptogamen-Flora von Sachsen, der Öber-Lausitz, Thüringen und Nordböhmen mit Berücksichtigung der benachbarten Länder. 1:ste Abth. Leip- zig 1863. ReınscH. Contributiones. = T. F. ReınscH. Contributiones ad Al- gologiam et Fungologiam. Vol. 1. Lipzie 1875. RoSTAFINSKI u. WORONIN. Botrydium. = J. RosTarınskı und M. Woronin. Ueber Botrydium granulatum. (Separatabdruck aus der Botanischen Zeitung. Jahrg. 35. Leipzig 1877.) SCHMITZ. Unters. üb. Zellkerne. = ScHMITz. Ueber die Resultate seiner Untersuchungen über die Zellkerne der Thallophyten. (Sitzungsberichte der niederrheinischen Gesellschaft in Bonn 1879.) STAHL. Vaucheria. = E. STAHL. Ueber die Ruhezustände der Vau- cheria geminata. (Separatabdruck aus der Botanischen Zeitung. Jahrg. 37. Leipzig 1879.) Wire. Algolog. Bidrag. = N. WıLLe. Algologiske Bidrag. I—III. (Christiania Videnskabsselskabs Forhandlinger 1882, N:o 5. Christiania 1880.) — Hivileceller h. Conferva. = N. WILLE. Om Hvileceller hos Con- ferva (L.) WıLLe. (Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1881, N:o 8. Stockholm 1882.) — Trentepohlia. = N. WILLE. Om Svaermecellerne og deres Copu- lation hos T’rentepohlia Mart. (Botaniska Notiser 1878. Ut- gifna af O. NORDSTEDT. Lund 1878.) Wırrrock. Pithophoracee. = V. B. WITTROCK. On the Develop- ment and systematic Arrangement of the Pithophoracex a new Order of Alge. (Nova Acta Reg. Soc. Seient. Upsal. Ser. III. Vol. extra ord. edit. Upsala 1877.) ZELLER. Burm. Algo. = Alge collected by Mr. S. Kurz in Arra- can and British Burma, determined and systematically arranged by G. ZELLER. (Journal of the Asiatic Society of Bengal. N. I VOL Parı Ao NIO Bo Caleutta 1873) 20 Figurforklaring. TAVLE II. Fig. 1. 2, 9—17 ere 200 Gange forstörrede, Fig. 3—8, 18—22 ere 480 G. forst. 1, 2. Ungt Thallus. 3, 4. DBegyndende Dannelse af vertikale Grene. » 5. Dannelse af Akineter. 6, 7. Spirende Akineter, som endnu ere encellede. 8. Thallus med Sporangium g. » 9—15. Spirende Akineter. » 16. De underliggende Celler vokse op gjennem den af Aki- neterne forladte Membranskede. » 17. Sporangium. » 18. Aabnet Sporangium. » 19. Svaermecelle umiddelbart efter sin Udtraeden. » 20, 21. Svaermeceller efter Optagen af Vand iferd med at destrueres. » 22. Dannelse af hvilende Akineter. (Efter Rap. Alg. N:o 223.) 21 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 3, Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 79. Om fosforsalts inverkan på metalloxider. Af K. A. WALLROTH. [Meddeladt den 14 Mars 1883.] Helt få äro de undersökningar, som varit egnade åt ut- redandet af kemiska sammansättningen af de kristallisations- produkter, hvilka under vissa förfaranden erhållas i den s. k. fosforsaltperlan. BERZELIUS!) omnämner i sitt arbete öfver blåsrörets an- "vändande, att vid stark mättning af fosforsaltperlan med vissa "oxider perlan vid afsvalnandet blifver oklar och ogenomskinlig, något som också kan ske, äfven om perlan är mindre mättad, ‚genom användande af s. k. fladdring. Dock framkastar han ej, mig veterligt, på något ställe någon förmodan om dessa kristal- lisationsprodukters kemiska sammansättning, ej heller söker han att på något sätt isolera dem eller underkasta dem vare sig mikroskopisk undersökning eller kemisk analys. G. EMERSON?) och G. RosE?) äro de första, som egna någon särskild uppmärksamhet åt dessa kristallisationer. Dock företaga de ej på de erhållna kristallerna någon kemisk analys utan fästa sig endast vid deras yttre habitus och vid kristalli- :sationen, såsom något intressant. ROSE drager till och med af 'titansyrans förhållande i fosforsaltsmältan slutsatser med af- seende på uppkomsten af de vulkaniska bergarterna. !) Anwendung des Löthrohrs in der Chemie und Mineralogie. Vierte Auflage 1844. 2) Proceedings of the Americ. Acad. of Arts and Sciences 6, s. 476. 3) Journal für praktische Chemie, Band 101 s. 217 och Band 102 s. 397. 22 WALLROTH, OM FOSFORSALTS INVERKAN PÅ METALLOXIDER. W. A. Ross!) vidrör äfven oxiders förhållande till fosfor- salt i samband med undersökningar öfver deras förhållande i smält borax. Han fäster sig dock endast vid kristallisations- förloppet såsom sådant. L. SCHEFFER?) undersöker 1868 zinkoxidens förhållande till fosforsalt, och G. WUNDER?) grundar 1870 på denna borax- och fosforsalt-perlans egenskap att vid mättning grumlas, en så. att säga mikroskopisk analytisk metod att för blåsrör upptäcka sådana element, som ej gifva karakteristiskt färgade perlor. WUNDER anför äfven en mikroskopisk?) och kemisk >?) un- dersökning öfver de kristaller, som i fosforsaltperlan erhållas med titansyra och tennoxid. Öfver samma kristaller meddelar A. KNOP”) en ehuru be- tydligt afvikande kemisk undersökning. Derjemte undersöker denne senare äfven zirkonjordens förhållande till fosforsalt. Slutligen har S. M. JÖRGENSEN?) undersökt jernoxids för- hållande i smält fosforsalt. Dessa undersökningar skola längre fram i samband med mina egna komma att omnämnas. !) Chemical News, Vol. XVII s. 63. 2) Annalen der Chemie und Pharmacie, CXLV s. 53. 3) Journal für praktische Chemie (2), Band 1 s 452. 4) Journal für praktische Chemie (2), Band 2 s. 206. 5) Journal für praktische Chemie (2), Band 4 s, 339. 5) Annalen der Chemie und Pharmacie, CLVII, s. 363 och CLIX s. 36. 7) Journal für praktische Chemie (2), Band 16 s. 342. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 9. 23 Följande undersökning, som har till uppgift att lemna ett bidrag till utredandet af ofvannämnda kristallisationsprodukter, är verkstäld på Upsala universitets kemiska laboratorium och under dess prefekts, professor P. T. CLEVES ledning. För den välvilja, som från dennes såväl som från professor L. F. NILSONS sida kommit mig till del, får jag på det vörd- sammaste frambära min tack. För att erhålla enhet i arbetet och för att om möjligt nå några jemförelsepunkter emellan produkterna har en och samma metod blifvit använd vid framställandet af följande salter. Man har tillvägagått på så sätt, att smält forforsalt, d. v. s. metafos- forsyradt natron, blifvit vid blästereld mättadt med så mycket metalloxid, som det förmätt upplösa, hvilket tillgätt pa sa sätt, att metalloxid blifvit tillsatt sa länge till dess en från den klara smältan skiljd del bildat sig. Sedan den klara smältan kallnat, har hon sönderslagits och upphettats för en bunsens brännare en längre tid. Smältan har da grumlats af utkristalliseradt salt, och da hon sedan efter kallnandet behandlats med vatten har detta salt isolerats. I de fall, då saltet varit svarlösligt i saltsyra, har utspädd sådan blifvit använd vid isoleringen. Ofvannämnda mättning har icke alltid varit så lätt att ernå. Då smältan varit ofärgad har detta naturligtvis lätt kunnat sig göra; man har då afhält den klara smältan från den oklara; men åter då den varit färgad har mättningen kunnat ske endast närmelsevis. Vid upphettning för bläster har vanligtvis användts en mindre platinaskål och vid upphettning för bunsens brännare har det visat sig bäst att använda mindre kärl, platinadeglar med pålagda lock. Vid sistnämnde operation har alt efter behofvet starkare eller svagare hetta blifvit använd. 24 WALLROTH, OM FOSFORSALTS INVERKAN PÅ METALLOXIDER. Vid metalloxidens lösning i smält fosforsalt har alltid en mer eller mindre stark gasutveckling visat sig ega rum, något som äfven påpekats af L. SCHEFFER!) och S. M. JÖRGENSEN?) ; denne senare anger denna gas vara syrgas. JÖRGENSEN”) upp- ger äfven vid sin undersökning öfver fosforsalts inverkan på jernoxid, att han iakttagit en vigtstillökning, ehuru dock ringa, vid smältans upphettande för bunsens brännare. Vidare torde vara att anmärka, att utbytet på långt när ej är kvantitativt, utan en hel del oxid stannar kvar i smältan och går i lösning vid isoleringen. Af de tvåatomiga element, som lemna pyrofosfat, är utbytet ganska rikt, men af de säll- synta jordarterna är det deremot ganska ringa. Genom användande af ofvan beskrifna framställnings- metod har jag trott mig erhålla de uppkomna salterna fullt komparabla, och i följd deraf böra de salter, som derivera från likartade metallradikaler, hafva likartad kemisk sammansätt- ning. Jag öfvergår nu till beskrifvandet af fosforsalts inverkan på hvar och en metalloxid särskildt och sätter som öfverskrift det preparat, som vid de olika tillfällena användes. Alla sal- terna voro vattenfria. Kadmiumoxid. Kadmiumoxid löstes ytterligt lätt, men med ej sa synner- ligen stark gasutveckling, 1 smält fosforsalt för bläster, och vid smältans kallnande var den ännu ofärgad klar och genomskinlig. Vid svag hetta för bunsens brännare, så att smältan nätt och och jemt smälter, utkristalliserade ett snöhvitt salt, som isole- rades med vatten. Under mikroskopet visade sig detta bestå af ett obestämbart kristalliniskt pulver, som utöfvade inverkan på det polariserade ljuset. Saltet är lösligt i mineralsyror, t. o. m. utspädda, och löses äfven af kall ättiksyra. Om denna senare lösning uppkokas, utfaller genast ett hvitt pulver. Vid upp- hettning på platinableck smälter saltet till ett ofärgadt genom- 1) Annalen der Chemie und Pharmacie OXLV s. 53. ?) Journal für praktische Chemie (2) Band 16 s. 342. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883. N:0 9. 25 skinligt glas. Den kemiska analysen har visat det vara ett pyro- ; ; Cd fosforsyradt dubbelsalt af kadmium och natrium: Na 00: 2 Analyser: I. 0,9797 gr. salt gaf, sedan det en längre tid ko- kats med salpetersyra, för svafvelväte 0,4335 gr. cas. 39,33 % CdO samt i filtratet för magnesia- mixtur 0,6447 gr. Mg,P,O, '." 42,09% P,O,. 2. 0,9127 gr. salt gaf 0,4070 gr. CdS -:.' 39,64 % CdO samt 0,6031 gr. Mg,P,0, '.' 42,27% P,O,. Beräknadt Funnet pa 100. på 100. il 3 CdO = 128 38,55 39,33 39,64 NaN =" 02 — — — 0, = 142 42,77 42,09 42,27 3 Manganoxidoxidul. Manganoxidoxidul, erhållen genom glödening af mangan- karbonat, löstes i fosforsalt för bläster ganska riktigt och med gasutveckling till ett rödviolett äfven efter kallnandet klart glas. För bunsens brännare utkristalliserade ett blekrödt salt, som isolerades med vatten. Saltet visade sig under mikroskopet bestå af sönderbrutna, ljusröda prismer, som utöfvade inverkan på det polariserade ljuset. Saltet löses lätt i syror; i klorväte med brun färg, i salpetersyra och svafvelsyra med röd, som dock efter längre kokning betydligt ljusnar. I kall ättiksyra löses det, men om man uppkokar lösningen erhålles en fällning. På platinableck smälter det till ett klart, ametystfärgadt glas. Den kemiska analysen visade saltet hafva analog sammansättning med det föregående kadmiumsaltet: Na 0,508. Analyser: 1. 0,7789 gr. salt, som en längre tid kokats med salpetersyra, försattes med, jernklorid och fäldes med natriumacetat efter förut skedd neutralisation med natriumkarbonat. Den först erhällna fäll- 26 WALLROTH, OM FOSFORSALTS INVERKAN PÅ METALLOXIDER. ningen fäldes ännu en gång. I filtratet erhölls med brom 0,2168 gr. Mn,O, '.' 25,38% MnO. D 0,3461 gr. salt gaf 0,0984 gr. Mn,O, '.' 26,44% MnO. 3. 0,2461 gr. salt fäldes med molybdenvätska; den uppkomna fällningen löstes i ammoniak och gaf med magnesiamixtur 0,2033 gr. Mg,P,O, '.' 52,82 Bo OR Beräknadt Funnet pä 100. på 100. ie 2. 3. MnO2 rd 25,82 29,88 ANA NO 62 — — — — 0, = 42 51,64 = — 52,82 >09: Försök att analysera saltet genom att sönderdela det med svafvelamonium visade sig ej leda till önskvärdt resultat. Sä erhölls i filtratet från svafvelammoniumfällningen en gång 35,96 % fosforsyra, men en annan gång erhölls 46,68 %. En del af fosforsyran visade sig salunda falla tillsammans med man- ganen. Zinkoxid. Zinkoxid löstes lätt och med svag gasutveckling i fosfor- salt för bläster till ett klart, ofärgadt glas, som äfven efter kall- nandet var genomskinligt. Vid svag hetta för bunsens brännare blef smältan snöhvit. Med vatten isolerades ett salt, som under mikroskopet visade sig vara kristalliniskt (oregelbundna fyr- kantiga taflor) och genomskinligt, dock med några dunklare fläckar här och der i kristallerna. Det utöfvade inverkan på det polariserade ljuset. I syror är saltet lättlösligt. Om en lösning i ättiksyra en längre tid kokas, blir den slutligen oklar. På platinableck smälter saltet till ett vattenklart glas. Ana- lysen gaf en formel öfverensstämmande med de föregående sal- ternas: ol DJE2OR ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD, FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 30 27 Analyser: 1. 0,6044 gr. salt gaf vid smältning med 5 gånger sin vigt kaliumnatriumkarbonat 0,1756 gr. ZnO = 29,05 % och 0,4768 gr. Mg,P,0, '.' 50,46 % P,O,. 2. 1,0561 gr. salt gaf 0,3110 gr. ZuO = 29,45 % och 0,8266 gr. Mg,P,0,'.' 50,05 % P,0,. Beräknadt Funnet på 100. på 100. i 2. ZnO = 81 28,42 29,05 29,45 Na,0 = 62 — — — 2902, 2142 49,83 50,46 50,05 285. L. SCHEFFER!) har framstält ett zinksalt af en annan sammansättning. Han har tillvägagätt pa så sätt, att han af- vägt zinkoxid och fosforsalt i sadana proportioner, att ett salt af sammansättningen ae 0,PO skulle kunna bildas. Seder- mera har han smält blandningen, han säger dock ej hur, och uppger, att all zinkoxid löst sig och att smältan vid afsvalnandet blifvit emaljhvit. Smältan pulveriserades och uttvättades med | vatten. Saltet var lättlösligt i syror. Analysen gaf formeln a 0,PO. Funnet. Beräknadt. ZnO 45,20 44,26 Na,0 16,66 16,94 B,0, 39310 38,80 100,96. 100,00. Uppkomsten af ofvannämnde salt tyckes antyda, att jag vid framställandet af zinksaltet ej skulle hafva lyckats att ernå full mättning af fosforsaltsmältan med zinkoxid. Visst är dock, att en del oxid efter längre tids upphettning ännu förblef olöst, och att jag derför ansåg smältan fullt mättad. Att jag ej velat arbeta med afvägda kvantiteter torde framgå af planen för un- dersökningen. !') Annalen der Chemie und Pharmacie CXLV s. 58. 28 WALLROTH, OM FOSFORSALTS INVERKAN PÅ METALLOXIDER. Kaleiumoxid. Kalk löstes mycket rikligt i fosforsalt för bläster till en klar smälta, som vid afsvalnandet blef emaljhvit. Behandlades smältan med vatten, isolerades ett salt, som under mikroskop visade kristallinisk habitus och som tycktes hafva inverkan pa polariseradt ljus. G. WUNDER!) uppger saltet vara tetra- gonalt. Han meddelar ock en teckning deraf Fig. 13. Detta salt är dock erhållet genom sammansmältning af fosforsalt och kalciumsulfat. Saltet är lättlösligt i syror; pa platinableck smälter det trögt till ett emaljhvitt glas. Analysen gaf ett salt af följande sammansättning: nn! 9(0,P,0,), hvilket ock 16 kan skrifvas på följande sätt: 10(Na 10,P,0,) — Na,0,B,0;. 2 Analyser: 1. 1,0854 gr. salt gaf, efter en längre tids kokning med salpetersyra, med svafvelsyra och alkohol 0,6361 gr. CaSO, ': 24,13 % CaO samt i filtratet 0,9138 gr. Mg,P,O, '. 53,85 % P,O,. 2. 0,5273 gr. salt gaf 0,3099 gr. CaSO, '." 24,19 % CaO samt 0,4488 Mg,P,O, '. 54,44 % P,O,. Beräknadt Funnet pä 100. på 100. 1. 2. 10CaO = 560 23,99 24,13 24,19 8Na,0 = 496 = — — 3,02 SUN 54,75 53,85 54,44 2334. Magnesiumoxid. Magnesia löstes lätt i fosforsalt för bläster till en äfven efter afsvalnandet klar smälta. Vid svag hetta för bunsens brännare utskiljdes ett snöhvitt salt — isoleradt med vatten —, som under mikroskopet visade sig besta af fullt genomskinliga, dock sönderbrutna prismer, som utöfvade inverkan på det po- !) Journal für praktische Chemie (2) Band 1 s. 470. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 29 lariserade ljuset. I Journal för praktische Chemie (2) Band 1 Fig. 4 aftecknar G. WUNDER detta salt. Dock är att anmärka, att hans figur är tecknad efter fosforsaltperlan direkt och ej efter förut isoleradt salt, hvarför på denne prismerna, som han uppger vara rombiska, ännu äro hela och väl sammanfogade till knippen. Saltet är lättlösligt i syror och på platinableck smälter det lätt till ett vattenklart glas. Kemiska sammansättningen är lika med kalksaltets: a 90,503): Analyser: 1. 0,6575 or. salt gaf, kokadt med salpetersyra, med natriumhydrofosfat 0,3370 gr. M%P,O, '. 18,46 % MsO. 2. 0,4501 gr. salt gaf 0,2360 gr. Me,P,0, '. 18,88 % MsO. 3. 1,0395 gr. salt gaf 0,5455 gr. Ma,P,7 '.. 18,90 % MzgO. 4. 0,8073 gr. salt gaf med magnesiamixtur 0,7397 gr. Mg,P,0,7 '.: 58,61 4,0: 5. 0,7493 gr. salt gaf 0,6808 gr. Mg,P,O, ‘. 58,12 Beräknadt Funnet på 100. på 100. il. 2: 3. 4. D. 10MsO = 400 18.40 1846 18,38 18590 — — 8Na,0 = 496 — — — — — — 320, 21076 58,78 — — = AHO AINA 2174. Koboltoxidoxidul. Koboltoxidoxidul, erhållet genom oxalatets glödgning, löstes med lätthet i fosforsalt för bläster till ett äfven efter afsval- nandet klart, djuptblått glas. Vid svag hetta för bunsens brännare utkristalliserade ett mörkrödt salt — isoleradt med vatten —, som för mikroskopet visade sig bestå af prismer, hvilka utöfvade inverkan på det polariserade ljuset. Saltet löses lätt i syror och smälter på platinableck till ett klart blått glas. 30 WALLROTH, OM FOSFORSALTS INVERKAN PÅ METALLOXIDER. Saltet eger samma kemiska sammansättning som de båda före- 5 Co gående: — Nat X0,P,O,). 6 ? Analyser: 1. 0,7531 gr. salt, kokadt med salpetersyra, fäldes med svafvelamonium. Fällningen löstes i syra och gaf 0,4679 gr. CoSO, '. 30,06 % CoO. I filtratet erhölls 0,6036 gr. Mg,P,O, :." 51,26 AA POV 2. 0,6187 gr. salt gaf 0,4926 gr. Mo,P,0, 50508 PION Beräknadt Funnet på 100. på 100. 1. 2. 100002 = 750 29,72 30,06 — 8Na,0 = 496 _— — = 22,0, = TS 50,63 Dl,as 50,93 2524. Nickeloxidul. Nickeloxidul löstes lätt i fosforsalt för bläster till en röd- brun, klar smälta, i hvilken vid svag upphettning för bunsens brännare utkristalliserade ett gult salt, som isolerades med vatten. Under mikroskopet, syntes det bestå af prismer, som utöfvade inverkan på det polariserade ljuset. En påfallande likhet herskar mellan detta salts kristaller och kristallerna af magnesium- och koboltsalterna. Saltet är lösligt i syror, dock svårare än kobolt- saltet, och smälter på platinableck till ett brunt, klart glas. Nickelsaltet eger samma sammansättning, som koboltsaltet: Ni nat! 9(0,P,0,). Analys: 1,0454 gr. salt, kokadt med salpetersyra, gaf, behand- ladt pa samma sätt som koboltsaltet, 0,6585 gr. NiSO, " 30,47 % NiO samt 0,8245 gr. MgP,0, ‘. 50,46 ln SER Analyserna på kobolt- och nickelsalten komplettera hvar- andra. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 31 Beräknadt på 100. Funnet på 100. 10Ni0 = 750 29,72 30,47 8Na,0 = 496 ge Ws 99,0: 21278 50,63 50,46 2524. Berylliumoxid. Berylijord löstes ganska rikligt, dock trögt i fosforsalt för bläster till en klar, ofärgad smälta, som efter ganska stark upp- _ hettning för bunsens brännare afskiljde ett kristalliseradt salt. Det isolerades med utspädd saltsyra. Under mikroskopet visade det sig bestå af sexsidiga taflor, sexuddiga stjernor eller andra, af sexsidiga taflor uppbygda figurer. Detta salt är af G. WUN- DER i Journal für praktische Chemie (2) Band 1 aftecknadt under Fig. 23. Det utöfvar inverkan på det polariserade ljuset. Saltet är olösligt i ättiksyra, svarlösligt i utspädda syror, ganska lätt lösligt i varma. På platinableck smälter det ej. Analysen gaf den kemiska sammansättningen: Na/ÖsPO3), således lika med sammansättningen af det af L. SCHEFFER framstälda zinksaltet. Analyser: 1. 0,1112 gr. salt, smält med kaliumnatriumkarbonat och löst i salpetersyra gaf 1,6759 gr. amonium- fosfomolybdat :.' 56,36 % P,O,. 2. 0,1970 gr. salt, löst och kokadt med salpetersyra, fälldes med molybdenvätska, Fällningen löstes i amoniak och gaf med magnesiamixtur 0,1740 gr. M3,P,0, :.: 56,50 % P,O,. 3. 0,3505 gr. salt gaf 0,3080 gr. Mg,P,O, '.* 56,21 250 4. 0,1117 gr. salt gaf 0,0988 gr. Mg,P,0, ‘. 56,58 % P,O,. !) Berylijorden tecknas här BeO enär detta bäst öfverensstämmer med detta salts sammansättning. 32 WALLROTH, OM FOSFORSALTS INVERKAN PÅ METALLOXIDER. 5. 0,3059 gr. salt, kokadt med salpetersyra, gaf med amoniak 0,1520 gr. basiskt berylliumfosfat, som löst i salpetersyra och fäldt med molybdenvätska och fällningens vidare lösning i amoniak gaf 0,0910 or. fosforsyra '. 0,0610 gr. BeO = 19,94 4. 6. 0,4211 gr. salt gaf 0,2029 gr. basiskt fosfat, som gaf 0,1188 gr. fosforsyra '.' 0,0s4r gr. BeO =19,97 4. Beräknadt Fiu’'n®n e&tz&&n ar ELO på 100. äl ea ee Be0% 25 19,69 —_— — — — 19,94 19,97 UN2,0 = 31 — NS SS OS eo! 55,91 56.36 56,50 56,21 65 — — 127. o Analysen 1 är gjord på en saltberedning; de öfriga 5 på en annan. I Kopparoxid. Kopparoxid löstes lätt och rikligt i fosforsalt för bläster till ett klart vackert grönt glas. För bunsens brännare med svag låga utkristalliserade ett blågrönt salt på samma gång som bruna flagor afskiljde sig. Smältan pulveriserades och behand- lades en längre tid med vatten, då det blågröna saltet genom slamning skiljdes från de bruna flagorna. På detta sätt erhölls saltet homogent. Under mikroskopet visade det sig bestå af ett genomskinligt, blåaktigt kristalliniskt pulver, som utöfvade inverkan på det polariserade ljuset. Saltet är olösligt i ättik- syra, lättlösligt i öfriga syror. På platinableck smälter det till ett grönt, genomskinligt glas. Analysen gaf ett orto- fosforsyradt dubbelsalt af kopparoxid och natriumoxid med lika många molekyler af hvardera: Na | 4(0:P0). 6 Analys. 0,2710 gr. salt, kokadt med salpetersyra, gaf med svafvelväte 0,0917 gr. Cu,S '. 30,84 % CuO samt i filtratet 0,1718 gr. M%,P,0, '.' 40,55 % P,O,. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 33 Beräknadt på 100. Funnet på 100. 30u0 = 237 33,52 39,84 3Na,0 = 186 is DB 2P,0, —= 284 40,17 40,55 707. Vismutoxid. Vismutoxid löstes till stor mängd, mycket lätt och med ganska stark gasutveckling i smält fosforsalt för bläster till en klar genomskinlig smälta. Vid lösningen måste man noga akta sig för inverkan af reducerande gaser, ty i annat fall blir smältan grå och ogenomskinlig af metalliskt vismut. För svag hetta af bunsens brännare utskiljdes ett snöhvitt salt, som om det isolerades med vatten efter någon tid af detta sönderdelades 1 ett slemmigt basiskt salt. Smältan pulveriserades och behand- lades med små kvantiteter vatten; det dervid isolerade saltet tvättades med alkohol och pressades mellan papper. Under mikro- skopet syntes saltet bestå af väl utbildade fyrsidiga taflor, som utöfvade inverkan på det polariserade ljuset. Saltet smälter, ehuru trögt, på platinableck till en hvit emalj. I klorväte är saltet lättlösligt, i salpetersyra svårlösligt samt i svafvelsyra och ättiksyra nästan olösligt. Analysen gaf ett enkelt vismut- pyrofosfat: Bi,3 (O,P,0s3). Analys: 0,9596 gr. salt, kokadt med salpetersyra, fäldes med svafvelväte. Fällningen löstes i syra och gaf 0,6603 er. Bi,O, = 68,81 %. I filtratet från fällningen af svafvelvisniut gaf magnesiamixtur 0,4642 gr. Mo,P,O, 230,940. 250. Beräknadt på 1009. Funnet på 100. 251,055 = 936 GS 68,81 3P,0, = 426 31,28 30,94 1362. Detta salt har erhållits vid fyra a fem olika beredningar. Öfversigt af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 3. ; 3 34 WALLROTH, OM FOSFORSALTS INVERKAN PÅ METALLOXIDER. Kromoxid. Kromoxid, erhållen genom glödgning af kromamoniumsulfat, löstes lätt i fosforsalt för bläster till ett i köld vackert smaragd- grönt, klart glas. Då smältan var nära mättad eller öfvermättad inträffade ett eget fenomen i det att i smältan bildade sig slagg- artade med en hel massa blåsor genomdragna hårda massor, som med en platinaspade kunde upptagas ur den öfriga flytande massan. Dä smältan kallnade förmärktes en lukt liknande fos- forvätets. Denna egendomlighet har äfven iakttagits af BER- ZELIUS!), men han säger sig ej dertill kunna finna någon för- klaring. Vid en längre tids upphettning för bunsens brännare, så att smältan först smälte och sedan svagare, utkristalliserade ett salt, som isolerades med saltsyrehaltigt vatten. Användes en- dast vatten, kvarstannade dessutom ett annat salt, som upp- trädde i fjäll och var slemmigt. Detta löstes fuilkomligt vid tillsats af saltsyra. Under mikroskopet bestod saltet af väl ut- bildade kristaller, som utöfvade inverkan på det polariserade ljuset. Saltet har vacker grön färg, är olösligt i alla syror samt smälter ej på platinableck, men antager i värme en gråbrun färg, som dock försvinner vid kallnandet. Kemisk analys gaf formeln: Ne! 20,530): Analyser: 1. 0,4058 gr. salt smältes med en blandning af ka- liumklorat och soda, löstes i vatten och gaf med magnesiamixtur 0,3608 gr. Mo,P,O, '.' 56,88% P,O,. 2. 0,5332 gr. salt gaf 0,4756 gr. Mo,P,0, '." 57,05 2 EM 3. 0,3209 gr. salt smältes med en blandning af soda och salpeter, löstes i vatten och fäldes med mag- nesiumnitrat. Filtratet gaf med kvicksilfveroxidul- nitrat. 0,0982 gr. Cr,O, = 30,60 %. ') Die Anwendung des Löthrohrs 1844 sid. 77. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 de 35 Beräknadt Funnet på 100. på 100. I 2. 3. 00 — 153 30,66 — = . 30,60 N2507 — 162 — — — — 2250, = 284 56,91 56,88 57,05 — 499. Järnoxid. Fosforsalts inverkan på järnoxid är undersökt af S. M. JÖRGENSEN!) och han har dervid tillvägagatt på samma sätt, som jag vid de af mig framstälda salterna. Han har på detta sätt erhållit ett blåaktigt, perlglänsande salt, — förut påpekadt af G. RosE?) — som kristalliserar i rombiska taflor och pris- mer, som äro tätt streckade och tillspetsade med pyramidytor. Saltet är nästan olösligt i syror, varm koncentrerad saltsyra synes dock lösa det. Saltet eger samma kemiska sammansätt- ning som kromsaltet: les N 2(0,P,0,). Aluminiumoxid. Lerjord, framstäld genom glödgning af aluminiumamonium- sulfat, löstes rikligt och med gasutveckling i fosforsalt för blä- ster till en efter kallnandet något oklar massa. För bunsens brännare, upphettad till begynnande smältning en längre tid, blef smältan genomdragen af ett snöhvitt salt, som isolerades med starkt saltsyrehaltigt vatten. Under mikroskopet visade det sig homogent och bestod af genomskinliga prismer, som mellan korsade nikols syntes fullt tydligt. Saltet är olösligt i alla syror och smälter pa platinableck till ett i värme klart olas, som vid afsvalnandet blir mjölkhvitt. Den kemiska sam- mansättningen är utan tvifvel lika med de båda föregående sal- ternas: 20205): 1) Journal für praktische Chemie (2) Band 16 s. 342. 2) Journal für praktische Chemie Band 101 s. 225 ur Monatsber. d. Berl. Akad. März 1867. 30 WALLROTH, OM FOSFORSALTS INVERKAN PÅ METALLOXIDER. Analyser: 1. 0,5300 gr. salt smältes med 5 ganger sin vigt kaliumnatriumkarbonat, löstes i salpetersyra och fäldes med amoniak, som gaf 0,2281 gr. basiskt aluminiumfosfat. Detta smältes med kaliumnatrium- karbonat, löstes i salpetersyra och gaf, efter fäll- ning med molybdenvätska och fällningens lösande amonıak, 0,1158,.0u ROSSO sor O: = 2,19 fo | 2. 0,2009 gr. salt, smält med kalium-natriumkarbo- nat, löst i salpetersyra, fäldes med molybdenvätska och fällningen löst i ‘amoniak, gaf 0,1927 ger. MOIN BEER Beräknadt Funnet på 100. på 100. il 2, ZU OR 105 22,94 ZT N202 2262 — — — 29,050, 7284 63,25 — 61,37 449. Som synes stämma de funna värdena ej sa synnerligen väl öfverens med de beräknade; men utan tvifvel eger saltet dock den ofvan angifna sammansättningen. Bristande material har förorsakat att nagon kontrollanalys ej kunnat verkställas; saltet är nämligen ganska svårt att erhålla. Vid andra försök har antingen ej erhållits något salt alls utkristalliseradt eller ock har ej något kunnat isoleras ur smältan. G. WUNDER beskrifver i sin ofvan citerade afhandling!) lerjords förhållande till fosforsalt. Han har undersökt och af- bildat perlan med sitt kristallinnehall, Fig. 25 och 26, och funnit det bestå af två olika kristalltyper; en tydligt hexagonal och en annan, som han ock uppger vara hexagonal. Denne senares hexagonala kristallform torde dock vara tvifvelaktig; af afbild- ningen att döma tyckes den snarare vara rombisk eller mono- klin. De förra kristallerna, som äro lösliga 1 saltsyra, kallar han »fosforsyrad lerjord» och de senare, som äro olösliga i saltsyra, ') Journal für praktische Chemie (2) Band 1 s. 473. OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 9. 37 »kristalliserad lerjord». I min ofvan anförda analys är det tyd- ligen de senare kristallerna, som hafva varit föremål för under- sökning. Cerbioxid. Cerbioxid löstes rikligt 1 fosforsalt för bläster till en klar, ofärgad smälta. Den olösta återstod, som erhölls vid mättnin- sen, var fullt krithvit. För ej sa synnerligen svag hetta för bunsens brännare utkristalliserade ett salt, som isolerades med saltsyrehaltigt vatten. Under mikroskopet bestod det dels af ett fåtal små väl utbildade prismer dels af större, ehuru mindre väl utbildade, som voro sammanväxta till fjellartade samman- ställningar. De utöfvade inverkan på det polariserade ljuset. Saltet är olösligt i ättiksyra, svårlösligt i kalla, utspädda öfriga syror, lätt lösligt i varma. På platinableck sintrar det samman till en i värme brungul, i köld gröngul, ogenomskinlig massa. Analysen gaf formeln: N (ORON Salterna af de sällsynta jordarterna äro analyserade efter en och samma metod, hvarför den här en gång för alla anföres. För att bestämma jorden gick man tillväga på följande sätt. Saltet antingen löstes och kokades med salpetersyra eller smältes tillsammans med kaliumnatriumkarbonat, löstes i salpetersyra och fäldes med amoniak. Sedan denna fällning tvättats ren från alkalier, löstes den i salpetersyra, öfverskott af syra af- dunstades, och lösningen fäldes med ren, sublimerad oxalsyra. Oxalatet tvättades med alkohol och glödgades, hvarpa jorden vägdes. Fosforsyran bestämdes på det sätt, att saltet antingen löstes och kokades med salpetersyra eller smältes 1 kaliumnatrium- karbonat, löstes i salpetersyra och fäldes med molybdenvätska. Amoniumfosfomolybdatet vägdes antingen direkt eller ock löstes det i amoniak, och -fosforsyran utfäldes med magnesiamixtur. 38 WALLROTH, OM FOSFORSALTS INVERKAN PÅ METALLOXIDER. Jag har ej ansett nödigt att utföra mera än en analys på hvarje salt, enär analyserna pa. de olika salterna komplettera hvarandra. Analyser: 1. 0,6699 gr. salt löst i salpetersyra gaf 0,3403 gr. 0eO, '. 48,39 % (e,O,. 2. 0,2105 gr. salt löst i salpetersyra gaf 0,1390 gr. M2,P,0, '. 42,23 % P,O,. Beräknadt Funnet på 100. på 100. i 2. Ce,0, = 322 48,20 48,39 — Na,O = 62 — — — 2P,0, = 284 42,51 — — 42,23 668. Vid lösningen i salpetersyra stannade en del olöst, som sedan vägdes tillbaka. Lantanoxid. Lantanoxid löstes i fosforsalt för bläster till en klar smälta, som vid behandling för bunsens brännare afskiljde ett salt, som isolerades med saltsyrehaltigt vatten. Under mikroskopet bestod det af mycket små prismer, som voro dels fria dels ordnade på samma sätt som 1 ceriumsaltet. Saltet är olösligt i ättiksyra, svarlösligt i utspädd salt-, svafvel- och salpeter-syra, lättlösligt i varma sådana. Smälter ej på platinableck. Kemiska samman- sättningen lika med cersaltets: 2(0,P50,). Analyser: 1. 0,5783 gr. salt gaf 0,2797 gr. La,O, = 48,37 %. 2. 0,1405 gr. salt gaf 1,5669 gr. amoniumfosfomo- lybdat °. 41,71 %. Beräknadt Funnet på 100. på 100. i 2. 13505 = 326 48,51 48.37 7 -- Na,0O = 62 — en NE 2,0284 42,26 — 41,71 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 39 Yttriumoxid. Ytterjord löstes rikligt i fosforsalt för bläster till en klar smälta, som efter en längre och ej sa synnerligen svag upphett- ning för bunsens brännare afskiljde ett glänsande kristalliniskt salt, som isolerades med vatten. Under mikreskopet bestod saltet af prismer, som hade inverkan på det polariserade ljuset. Saltet är olösligt i ättiksyra, ganska lättlösligt i andra syror och smälter ej på platinableck. Kemiska sammansättningen är lika med de föregående salternas: N! 2(0,P,0,). Analyser: 1. 0,1860 gr. salt gaf 0,0740 gr. Y,O, = 39,78 %. 2. 0,1119 gr. salt gaf 1,4676 gr. amoniumfosfomo- lybdat '." 49,05 % P,O,. Beräknadt Funnet på 100. på 100. ze 2. 0, = 228 39,72 30,78 — Na,0 = 62 = CEN SÄS 2P,0, = 284 49,48 — 49,05 574. | Erbinoxid. Erbinjord af atomvigten 166 stäldes af Prof. CLEVE god- hetsfullt till mitt förfogande. Jorden löstes i fosforsalt för bläster till en vackert rosenröd, klar smälta, som för bunsens brännare utskiljde ett kristalliseradt salt, som egde en synner- ligen vacker, ljust rosenröd färg. Det isolerades med saltsyre- haltigt vatten. Under mikroskopet bestod det af delvis ganska väl utvecklade rombiska prismer kombinerade med ett doma och ett planpar. Saltet är olösligt i ättiksyra, svårlösligt i ut- spädda öfriga syror, lättlösligt i koncentrerade varma. Det smälter ej pa platinableck. Kemiska sammansättningen lika med de föregående salternas: Er, Ne | 2(0,P,0,). 40 WALLROTH, OM FOSFORSALTS INVERKAN PÅ METALLOXIDER. Analyser: 1. 0,6655 gr. salt gaf 0,3491 gr. Er,O, = 52,46 %. 2. 0,1319 gr. salt gaf 1,3793 gr. amoniumfosfomolyb- a SO Bao Beräknadt Funnet på 100. på 100. 1. 2. Er,0, = 380 52,34 D2,46 — Na,0. — 62 — — — 2P,0, — 284 39,12 = 39,11 726. Ytterbiumoxid. Professor NILSON har godhetsfullt stält till mitt förfogande ytterbin af atomvigten 173. Ytterbin löstes i fosforsalt för bläster till en klar smälta, som efter en längre tids upphettning för bunsens brännare afskiljde ett salt, som isolerades med vatten. Under mikroskopet visade det samma habitus som erbinsaltet, ehuru kristallerna voro mindre. Saltet är olösligt i ättiksyra, ganska lättlösligt i öfriga syror. Det smälter ej på platina- bleck. Den kemiska analysen gaf formeln: Yb,l. on 2(0,P,0,). Analyser: 1. 0,5965 gr. salt gaf 0,3150 gr. Yb,O, = 52,81 %. 2. 0,1110 gr. salt gaf 1,1225 gr. amoniumfosfomolyb- datı.23 148147, 220.. Beräknadt Funnet på 100. på 100. Ir 2. Yb,0, = 394 53,24 Da NAD = 262 — — — 219,0, = 284 38,38 — 97,81 740. Didymoxid. Professor CLEVE har godhetsfullt stält till mitt förfogande af honom nyligen framstäld ren didymoxid af atomvigten 142. Didymoxid löstes ganska trögt i fosforsalt för bläster till ett färgadt glas. En gång hade det, öfverensstämmande med BER- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 9. 41 ZELII uppgift, mörk ametystartad färg, andra ganger åter egde det en färg, som öfverensstämde med den af HERMAN!) angifna, eller rosenröd. | För bunsens brännare med ganska stark hetta utkristallise- rade ett blekrödt salt, som isolerades med saltsyrehaltigt vatten. Under mikroskopet bestod det af mycket små, ganska väl ut- bildade kristaller, som utöfvade inverkan på det polariserade ljuset. Saltet är olösligt i alla syror och smälter ej på platina- bleck. Kemiska sammansättningen representeras af formeln: Di, 2(0,PO). Analyser: 1. 0,4419 gr. salt gaf 0,3069 gr. Di,O, = 69,45 %. 2. 0,1872 gr. salt gaf 0,0893 gr. Mg,P,O, ‘. 30,50 2 PO Beräknadt Funnet på 100. på 100. il 2. Di,0, = 332 70,04 69,45 — 1,0, = le 29,96. — 3050 474. Att detta salts erhallande ej är en tillfällighet visas deraf, att pa en annan beredning, da ett ej fullt homogent sålt er- hölls, utan man på samma gång som de sma kristallerna äfven erhöll ett fåtal långa prismer, analysen utföll på följande sätt: D1,0,: = 67,50=% 207 = BI fö Substansen utgjordes sålunda hufvudsakligen af ett salt af ofvanstående sammansättning, men innehöll dessutom omkring 2 procent natron och det är att antaga, att det fåtal af långa prismer, som observerades, utgjordes af ett salt analogt med de öfriga sällsynta jordarternas. Toriumoxid. Torjord löstes ganska trögt och till ganska liten kvantitet fosforsalt för bläster till ett klart ofärgadt glas. För bunsens brännare utkristalliserade ett salt, som isolerades med saltsyre- !) Se C. H. Lundström, Anvisning till bläsrörets begagnande s. 75. 42 WALLROTH, OM FOSFORSALTS INVERKAN PÅ METALLOXIDER. haltigt vatten. Under mikroskopet bestod det af väl utbildade monoklina prismer. Saltet är olösligt i alla syror, smälter ej på platinableck. Kemiska sammansättningen uttryckes genom Th, formeln: Nat AO Analyser: I. 0,5045 gr. salt smältes med 5 gånger sin vigt kaliumnatriumkarbonat, löstes i vatten. och den olösta torjorden tvättades med kloramoniumhaltigt vatten. Sålunda erhölls 0,3442 gr. ThO, = 68,23 % samt i filtratet 0,2190 gr. Mg,P,0, '.' 27,77 % P,O,. 2. 0,2562 gr. salt gaf 0,1748 gr. ThO, = 68,23 4. Beräknadt Funnet på 100. på 100. 1. 2. 2ThO, = 528 68,39 68,23 68,23 AN, 0) Dl — — — 1502295 27,59 Al 02. Analyserna 1 och 2 äro verkstälda pa material af 2 olika beredningar. Tennoxid. G. WUNDER!) och A. KNOP?) hafva undersökt tennoxidens förhållande till smält fosforsalt. G. WUNDERS analyser synas vara mest tillförlitliga. Han går tillväga på samma sätt som jag och erhåller vid svag upphettning af smältan en bland- ning af tvänne salter, som han isolerar med saltsyrehaltigt vatten. Ett utgöres af romboödrar och eger sammansättnin- gen SA 3(0,PO) och ett annat af tetragonala pyramider och har sammansättningen: Ny | 2(0,PO). Detta salt tycktes till kvantiteten vara öfvervägande. A. KNOP finner i salterna intet natron och skrifver sammansättningen på det förra SnO,.P,0O, och på det senare 2SnO,.P,O,. Efter erhållen 2 ') Journal für praktische Chemie (2) Band 4 s. 339. ?) Annalen der Chemie und Pharmacie OLIX s. 39. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 43 kunskap om Knops analyser analyserar WUNDER ånyo sina salter, men finner samma sammansättning som förut. Titansyra. G. Rose!), A. KNOP?) och G. WUNDER?) hafva undersökt titansyrans förhållande för fosforsalt. G. WUNDER har på samma sätt, som han framstälde tennsaltet, framstält titan- saltet och dervid erhållit en förening med sammansättningen: Ne sammansättningen vara 3TiO,.P,0,. G. RosE framkastar en- | 3(0,PO), kristalliserande i romboeödrar. A. KNOP fann dast den förmodan att det skulle vara kristalliserad titansyra: anatas. Zirkoniumoxid. G. WUNDER aftecknar i sin afhandling om den mikroana- Iytiska metoden?) under fig. 30 de kristaller, som erhållas vid zirkonjords sammansmältning med fosforsalt. Han säger dem då vara kuber. I en senare uppsats?) anger han dem tillhöra tetragonala systemet. A. KnoPp®) underkastar kristallerna ana- lys. Hans analyser äro dock föga öfverensstämmande. Såsom den sannolikaste sammansättningen beräknar KRAUT’) ur hans Zı analyser Ne! 3(0,PO). KxoPp®) sjelf anger saltet vara fosfor- syrad zirkonjord. 1) Journal für praktische Chemie Band 101 s. 217. 2) Annalen der Chemie und Pharmacie CLVII s. 363. 3) Journal für praktische Chemie (2) Band 4 s. 347. 2) Journal für praktische Chemie (2) Band 1 s. 275. 5) Journal für praktische Chemie (2) Band 2 s. 211. 6) Annalen der Chemie und Pharmacie CLIX s. 44. 7) GMELIN-KRAUT's Handbuch der Chemie, Band 2, 1:sta afdeln. s. 714. 44 WALLROTH, OM FOSFORSALTS INVERKAN PÅ METALLOXIDER. Gör man en sammanställning af ofvan beskrifna salter er- hålles ett schema af följande utseende: Met na ll r na, daran el ae 2-atomig. 3-atomig. 4-atomig. (0) x i d t y p I | III | VI IV RO R,0, - RO, RO, I Stål £ Pyro- Pyro- Orto- 3 Pyrofosfat. Ortofosfat. fosfat. | or N fasta. Ortofosfat. 3 | | EN et RS NER & Su 5 S "© ER i ze RE SSA VINES Te —_- ee AN & & = | SNS = = = © © =S S Go (Gc SS HH = SO 3 TH 7 Sr ee: S S SE z e Q N il. 2 3 4 5 6. 7 S 9 v Cr Ce Y i Sn jan Galen BeZn?| Cu Bi Malta, Di Th Ti Sn Rn Alb Zr? Grupperna 1 och 2 äro till sin kemiska sammansättning ej mycket differerande från hvarandra. Gruppen 2 skiljer sig nämli- gen från gruppen 1 endast derigenom, att i tio gånger gruppen l:s molekyl saknas en molekyl natriumpyrofosfat. Gruppen 2 tenderar salunda att erhålla gruppen 1:s sammansättning. Hvad orsaken är att den ej blifvit uppnådd torde vara svårt att säga. Gruppen 3 innefattar berylliumsaltet och SCHEFFERS zink- salt. Om man af detta berylliumsalts sammansättning skulle sluta till berylljordens atomistiska formel, skulle man ovilkorli- gen skrifva den BeO. I högsta grad vanskligt vore dock att häraf bestämdt draga någon sådan slutsats, då man känner be- rylliums vankelmod i sina kemiska sammansättningar; än följer det typer, som äro egendomliga för de tvaatomiga elementen än ater typer egendomliga för de fyratomiga. Här skrifves beryll- Jorden BeO, enär berylliumsaltet i annat fall skulle erhålla en mycket märkvärdig från de öfriga fyratomiga elementens salter Be, | Na 3(0,PO). synnerligen afvikande sammansättning: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 45 Gruppen 4 innefattar kopparsaltet. Att detta erhållit en från de:öfriga tvaatomiga elementens salter så mycket afvikande sammansättning torde vara svårt att förklara. Gruppen 5 innefattar vismutsaltet, det enda af en treatomig metallradikal som blifvit framstäldt, så vida icke metallerna i oxiderna R,O, uppfattas såsom treatomiga. Gruppen 6 omfattar salter af Cr, Fe, Al, Ce, La, Y, Er och Yb. Att dessa radikaler lemna salter af samma samman- sättning utgör ett kraftigt bevis, att de s. k. sällsynta jordart- metallernas oxider äro R,O,. Att didym ej ger ett salt liknande de öfriga ceritmetallernas, cerium och lantan, visar naturligtvis att en olikhet herskar dem emellan; af didymsaltets samman- sättning framgår dock tydligt, att didymoxidens formel måste "tecknas Di,O,. ; Gruppen 8 omfattar den andra afdelningen af de fyratomiga elementen, hvilkas oxid tecknas RO,. Att toriumsaltet uppträder med samma sammansättning som salterna af Sn, Ti och möjligen Zr är ett kraftigt bevis för to- riumoxidens formel ThOs. Gruppen 9 omfattar endast ett salt, ett tennsalt. 46 Skänker till Yetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 4.) Från Academy of Natural Sciences i Davenport. Proceedings, Vol 2: 1—2; Från Minnesota Academy of Natural Sciences i Minneapolis. Bulletin, 1877; Vol. 2: 2—23. Från Academy oj Sciences i Newyork. Annals, Vol. 2: 7—29. Transactions, Vol. 1: 2—5. Småskrifter, 2 st. Från American Philosophical Society i Philadelphia. Proceedings, N:o 110- 112. Från Peabody Academy i Salem. Memoirs, Vol. 1: 5-6. Från Utgifvarne. Journal of otology,, American, Vol. 17 1 2, 23 a, 371 1.72: 1—4. Boston 1879—1882. 8:0. Onderzoekingen gedaan in het physiologisch Laboratorium te Ut- een, Moll a Do Från Författarne. AURIVILLIUS, ©. W. S. Bidrag till kännedomen om Krustaceer, som lefva hos Mollusker och Tunikater. Sthm 1883. | NORDENSKIÖLD, A. E. Studier och forskningar föranledda af mina resor i höga norden, H. 1. Sthm 1883. S8:o. Hırn, G. A. Thermodynamique appliquee... Paris 1883. 8:0. ” Pacısı, F. Del processo morboso del colera Asiatico. Firenze 1880. 8:0. — : Smäskrifter, 2 st. | | 47 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Ykademiens Förhandlingar, 1883. N:o 3. Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 4. Bidrag till kännedomen af pericarpiets anatomi och kärlsträngförloppet i blomman hos Orchideerna. Af J. A. ÖSTERBERG. Tafl. III, IV och V. [Meddeladt den 14 Mars 1883.] Den rika och vexlande mångfalden af slägten och arter, den egendomliga anordningen af androeceet och den öfverraskande väl beräknade tillpassningen för pollination genom insekter hafva gjort, att botanisterna flitigt egnat sina undersökningar at denna växtfamilj. Att här lemna en öfversigt af Orchide-litteraturen torde dock vara öfverflödigt. Hvad beträffar pericarpiets ana- tomi, har KRAUS i sin afhandling »über den Bau trockner Peri- carpien» (1866) vidrört familjen under Liliaceerna. I en dis- sertation: »Untersuchungen über die anatomischen Ursachen des Aufspringens der Früchte» (Bonn 1873) har Dr C. STEINBRINCK nagot närmare beskrifvit Orchidefrukternas uppspringningsme- kanism. Men da denna afhandling icke ätföljes af några teck- ningar, torde måhända ännu ett litet bidrag till kännedomen om pericarpiets anatomiska bygnad hos dessa växter ej vara alldeles utan gagn. Genom fullföljandet af kärlsträngförloppet upp i blommans öfre delar har jag äfven sökt lemna material för lösningen af frågan om de aborterade ståndarne. Ett arbete af denna art måste för amatören alltid vara vanskligt, och för mig hade det ej varit möjligt utan biträde af 48 ÖSTERBERG, OM PERICARPIETS ANATOMI HOS ORCHIDEERNA. Högskolans utmärkte lärare Herrar Professorerna V. B. WITT- ROCK och E. WARMING. Herr Prof. WITTROCK har dessutom godhetsfullt stält till mitt förfogande Kongl. Vetenskapsakade- miens rika samling af undersökningsmaterial, och Herr Prof. WARMING har stält till min disposition resultaten af en mängd af honom år 1869 och följ. gjorda undersökningar angående kärlsträngförloppet!). : Hvad af värde som kan finnas i detta bidrag må sålunda räknas som mina lärares förtjenst. | | Vid uppgörandet af planen för de anatomiska undersöknin- garne valde jag att närmare undersöka en art af hvarje grupp och dermed, sa langt omständigheterna medgafvo, jemföra de öfriga. Valet af arter berodde pa tillgång till undersöknings- material. Vid redogörelsen vill jag först framlägga mina iakt- tagelser öfver de anatomiska förhållandena och sedan i ett sam- manhang meddela såväl ofvan nämnda, af Herr Prof. WARMING gjorda, som mina egna iakttagelser öfver kärlsträngförloppet. A) Om pericarpiets anatomi. I. Pericarpiet hos Orchis sambucina. Vid tvärgenomskärning af fullväxt pericarpium visar det- samma formen af en triangel (fig. 1), och fruktbladens kanter sam- manstöta i triangelns hörn. De inåt böjda och sammanvuxna kan- terna bilda framskjutande pelare, och på dessa finnas fröämnes- fästena som korallgreniga utskott. Hvarje pelare bär två rader af sådana utskott, och inuti fruktämnet finnas sålunda sex rader af fröämnesfästen. Längs efter pelarne, mellan fröämnena och peri- carpiets väggar synes den ledande cellväfnaden fortsättas från märket ned genom fruktämnet. Redan i det unga fruktämnet framträder tydligt en skilnad mellan tre sterila valvler, bildade af partierna omkring fruktbladens medelnerver samt stående 1) För dessa undersökningar redogjorde han i korthet vid nordiska Natur- forskaremötet i Köpenhamn 1873, och redogörelsen omnämnes i mötets för- havdlingar pag. 335; men för öfrigt hafva de ej blifvit publicerade. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 49 midt under yttre hyllekransen, och tre fertila, midt under den inre. Vid närmare betraktande visar det sig, att af de fertila valvlerna den mediana är svagare utvecklad än de laterala. Hos de sterila åter eger ett motsatt förhållande rum: den mediana är starkast utvecklad. Detta torde åtminstone delvis bero på olika liflig saftströmning och står i sammanhang med frukt- ämnets bekanta vridning. Om man från ytan betraktar yttre epidermis af pericarpiet, ser man vid ringa förstoring under den strimmade kutikulan en väfnad af temligen regelbundna, i det närmaste lika stora celler, hvilka -hafva svag sträckning i horisontal riktning (fig. 2). De äro försedda med porer, och yttre väggen är starkt för- tjockad, men icke förvedad. Klyföppningar förekomma mycket sparsamt. Har saknas. Inre epidermis hos de fertila valvlerna (fig. 3) utgöres af uti horisontal riktning långsträckta celler med temligen oregel- bunden form. De tilltaga i längd från uppspringnings-suturen mot placente. Deras väggar äro förvedade och försedda med porer på den inåt fruktämnet vända fria väggen (fig. 4). Klyf- öppningar har jag här sökt förgäfves. Inre epidermis hos de sterila valvlerna utgöres af vertikalt sträckta, smala, förvedade celler. I hvardera valveln finnes en enkel kärlsträng (fig. 5—9), som har veddelen inåt ocb bastdelen utåt. I veddelen märkas några spiralkärl; bastdelen utgöres af tunnväggigt parenkym och silrör. Silrören med adjunktivceller förekomma mest i smärre grupper (fig. 7). De förra äro mycket smala och slingra sig fram i parenkymväfnaden samt hafva horisontalt stälda sil- bottnar. Adjunktivcellerna utmärka sig genom stora och lang- sträckta cellkärnor (se fig. 8). I en båge omkring kärlknippet i de fertila valvlerna och stödjande sig mot inre epidermis finnes en väfnad af celler med förvedade väggar. Dessa jemte inre epidermis fungera tyd- ligen som mekanisk väfnad. Närmast kärlknippet äro dess celler tjockväggiga och hafva vertikal sträckning; utåt blifva Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 3. 4 50 ÖSTERBERG, OM PERICARPIETS ANATOMI HOS ORCHIDEERNA. de mer isodiametriska och tunnväggiga; utmed inre epidermis få de horisontal sträckning på samma sätt som dennas celler (fig. 5). De äro försedda med porer. I de sterila valvlerna (fig. 9) omsluter den mekaniska väfnaden helt och hållet kärlknippet, och här hafva alla celler vertikal sträckning. I båda slagen valvler finnes utanför den mekaniska väf- naden ett tunnväggigt parenkym med isodiametriska, afrundade celler, hvilket väl torde fungera som assimilerande och pneu- matisk väfnad. ; Den pelarformiga utväxt, som uppbär placent&, utgöres likaledes af tunnväggigt parenkym. Genom detta gar en sträng af vekbast (fig. 5), hvilken utgår från kärlsträngen i valvelns nedre del och upphör i den öfre utan att åter förena sig med hufvudsträngen. Dess läge är nära placent&e, och dess uppgift torde väl vara att transportera proteinämnen till fröämnena. I saväl den mekaniska väfnaden som den pneumatiska aflagras efter blomningen stärkelse, hvilken väl användes för den meka- niska väfnadens och fröens utveckling. Under denna utveckling far pericarpiet sin fulla storlek, och differentieringen i dess väf- nader blir fullständig först vid mogningstiden. Uppspringningssuturen är, som förut blifvit nämdt, redan markerad i det unga fruktämnet (fig. 10). På yttre epidermis . finnes liksom ett djupt veck och uti pericarpiets vägg märkes ett vertikalt lager af tunnväggiga celler, hvilket lager på tvär- snittet bildar en båge från inre till yttre epidermis. Detta lager är dock ej sjelf någon bristningsväfnad, ty med tiden blifva dess celler förvedade liksom alla de angränsande, likaledes vertikalt sträckta cellerna i de sterila valvlerna; men der detta cellager stöter till de fertila valvlernas oförvedadade parenkym sker bristningen. Som bekant sker uppspringningen genom sex längdspringor från pericarpiets bas till dess spets strax under hyllet. Här- igenom atskiljas de sex valvlerna. Vid basen och spetsen är deras mekaniska väfnad sammanhängande och nog stark att på dessa ställen hindra valvlernas lösryckande. Alla valvlerna, och ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 3. 5l i synnerhet de yttre sterila, äro vid ändarne böjda; och de sterila täcka de fertilas kanter. Genom dessas närmande mot fruktens centrum och de sterila valvlernas bagböjning utåt upp- stå. de springor, genom hvilka fröna kunna utskakas. Dr STEINBRINCK har i sin ofvan nämda afhandling ådaga- lagt, att en förvedad cellväfnad vid vattenförlust sammandrager sig mest i den rigtning, som är vinkelrät mot sträckningen af dess celler. Då nu de sterila valvlernas mekaniska väfnad be- star af vertikalt sträckta celler, måste dessa valvler krympa i radial (horisontal) rigtning. Det samma maste äfven till någon del ega rum med de fertila valvlerna på grund af sträckningen hos cellerna 1 den mekaniska väfnaden omkring kärlknippet. Men den horisontalt sträckta inre epidermis, som utgör hufvudmassan af dessa valvlers mekaniska väfnad, gör att de dessutom och i synnerhet måste krympa i longitudinal (vertikal) rigtning. Denna krympning måste tydligen ensam kunna förorsaka bristningen mellan de förvedade cellerna i de sterila valvlerna och de fer- tilas oförvedade parenkym. Genom denna krympnjng dragas de dessutom något inat mot fruktens centrum, och genom den- samma böjas äfven de sterila utat i bagform. Om väfnaderna ater insupa fuktighet åstadkommas motsatta rörelser och sprin- gorna stängas. Härigenom skyddas fröna för regn, äfvensom för utskakning under reguväder, hvilken skulle vara till men för deras spridning. Det som nu blifvit sagdt om pericarpiet hos Orchis sam- bueina tyckes i hufvudsak gälla om pericarpiet hos alla våra inhemska orchideer, af gruppen Öphrydee. Utaf hithörande slägten har jag varit i tillfälle att undersöka fullt mogna frukter endast af Coeloglossum, men dessa öfverensstämde fullkomligt med ÖOrchis. Af följande arter har jag undersökt mer eller mindre utvecklade fruktämnen: Anacamptis pyramidalis, Gym- nadenia albida, Platanthera bifolia, Nigritella angustifolia, Ophrys myodes och Herminium monorchis. Alla hafva liksom Orchis oskaftade fruktämnen, hvilka under blomningen vrida sig och efter densamma återgå till sin ursprungliga ställning. Yttre u 52 ÖSTERBERG, OM PERICARPIETS ANATOMI HOS ORCHIDEERNA. epidermis visar normala klyföppningar hos alla, men är ej hår- beklädd hos någon. Klyföppningar i inre epidermis iakttog jag endast hvs Ophrys myodes och Anacamptis pyramidalis, ehuru jag ej vill bestrida deras förekomst hos öfriga slägten. I den förvedade inre epidermis hos Ophrys myodes (fig. 11—13) före- komma de temligen talrikt och deras celler blifva äfven för- vedade. Härvid förlora de naturligtvis förmågan att sluta sig och äro nu endast att betrakta som rudimentära organ. Samma Ophrys visade sig vid uppspringningssuturen ega egendomliga celler i inre epidermis med spiral- eller nätformigt förtjockade väggar (fig. 14). II. Neottieerna skilja sig från Ophrydeerna genom skaftade fruktämnen. Vridningen försiggår hos dem uteslutande i det smala skaftet. Det klubbformiga fruktämnet visar nära öfver- ensstämmelse med Ophrydeernas. Af Epipactis palustris har jag för jemförelses skull gjort några afbildningar. Fig. 15 visar, att fruktbladens kanter med placente böja sig långt in i fruktämnets rum, hvilket tyckes vara genomgående inom gruppen. Skilnaden i cellform mellan yttre och inre epidermis hos de fertila valvlerna (fig. 16— 17) är icke så skarpt framträdande; båda hafva horisontalt sträckta celler, och i inre epidermis äro dessa ovanligt stora (jfr fig. 16 o. 17, hvilka visa inre ep. af Listera och Goodyera). Utmed uppspringningssuturen hos inre epidermis finnas verti- kalt sträckta celler lika dem hos inre epidermis af de sterila valvlerna. Hos yttre epidermis finnas vid uppspringningssuturen celler försedda med porer. Yttre epidermis har såväl klyföpp- ningar som glandelhår; inre epidermis saknar, för så vidt jag kunnat finna, bådadera. I alla valvlerna är kärlknippet deladt eller stadt i delning (fig. 21 o. 22). Delningen sker på det sätt, att hufvudsträngen afgifver två laterala strängar, hvilka småningom rycka inåt. Häraf följer att alla strängarne hafva veddelen vänd inåt (sidosträngarne dessutom mot midtsträngen) och bastdelen utåt. Placenta-strängen, som hos Epipaetis pa- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:08. 53 lustris visade sig ega spiralkärl (hos Örchis sambucina var den utan kärl), anastomoserade med hufvudsträngen och skickade strängar ut i de grenar, på hvilka fröämnesfästena sitta. I de fertila valvlerna är den mekaniska väfnaden omkring kärlknippet icke synnerligen starkt utvecklad; mer detta är ju icke heller nödvändigt för att uppspringning skall kunna ega rum. Sammandragningen af dessa valvlers inre epidermis i valvlernas längdriktning, under det de sterila valvlerna i det åstadkomma bristningen. Här händer t. o. m. att de fertila valvlernas svaga bas äfven afryckes, så att sammanhang mellan valvlerna eger rum endast upptill under hyllet. Af denna grupp undersöktes vidare: Goodyera repens, Li- stera ovata och Neottia Nidus avis. Hos Goodyera stödde sig de fertila valvlernas mekaniska väfnad mot inre epidermis all- deles som hos Orchis. Hos alla voro kärlsträngarne odelade och hos ingendera fans någon särskild placentasträng. Ingendera hade klyföppningar i inre epidermis. Hos Neottia visade sig klyföppningarne i yttre epidermis litet höjda öfver de vanliga epidermiscellerna (fig. 18). III. Malaxidee visade mesta öfverensstämmelsen med Ne- ottiex. Af dem undersöktes Corallorhiza innata och Ma- laxis paludosa, men af båda endast yngre fruktämnen. IV. Cypripedium calceolus star ensam inom sin grupp i den svenska floran. Då den ofta förekommer enblomstrig med skenbart terminal blomma behötves i det fallet ingen resupina- tion. I hvarje fall ersätter en böjning i fruktämnets smala öfre del strax under hyllet densamma. Denna böjning torde väl närmast föranledas genom den stora läppens betydliga tyngd. Vid ett tvärsnitt genom fruktämnet (fig. 23 och 24) faller genast i ögonen, att de sterila valvlerna hafva två kärlknippen, det ena innanför det andra, och att båda hafva sin veddel vänd inåt och bastdelen utåt. Det inre af dem är märkes- sträng och fortsättes upp genom kolumna. Denna sträng har d4 ÖSTERBERG, OM PERICARPIETS ANATOMI HOS ORCHIDEERNA. uppstått sålunda. att redan i fruktämnets skaft från den nu utanför liggande hufvudsträngen afskildes två laterala strängar, hvilka småningom drogo sig inåt och ungefär vid fruktämnets bas sammansmälte till en enda. På liknande sätt bildas vid olika höjd de kärl saknande placentasträngarne i de fertila valvlerna. I öfrigt visar pericarpiet mycken öfverensstämmelse med Neottieernas. Enligt hvad som nu blifvit visadt, råder i hufvudsak stor öfverensstämmelse i pericarpiets anatomi hos våra inhemska orchidégrupper; särskildt gäller detta om uppspringningsmeka- nismen. Att en del hafva skaftadt och en annan del oskaftadt fruktämne föranleder visserligen olikhet beträffande den växtdel som undergar vridning; men vridningen sjelf torde väl dock försiggå på i hufvudsak samma sätt hos de olika grupperna. Alla de krafter, som dervid äro verksamma, har jag ej varit i tillfälle att spåra, men en, enligt min uppfattning bland de vig- tigaste, torde dock stå i närmaste sammanhang med kärlsträng- förloppet i blomman. | Om vi betrakta detta i dess enklaste form, sadant det ter sig t. ex. hos Listera ovata (se fig. 25), finna vi, att kärl- knippena från de fertila valvlerna gå direkt öfver som medel- nerver i hvar sitt blad af inre hyllekransen. Kärlknippena från de sterila valvlerna sända likaledes nerver till motsvarande blad af yttre kransen, men afgifva dessutom grenar: det medi- ana afgifver en sträng till antheren och de laterala afgifva sido- nerverna till labellum. Under blommans tidigare period, då antheren och pollenmassorna i densamma utvecklas, och da labellum skall erhålla sin kraftigare utbildning, måste genom dessa valvler en lifligare saftströmning ega rum än genom de fertila. En följd af den lifligare saftströmningen torde blifva en lifligare längdtillväxt i de nämnda valvlerna. Detta kan förorsaka en vridning antingen af skaftet, om ett sådant just då är under utveckling, eller af hela det i växt stadda frukt- ämnet, i fall intet skaft finnes. Efter slutad blomstring, då det vissnande hyllet och den tömda antheren icke behöfva några ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 3. 55 safter, men de sig utvecklande fröämnena så mycket mer, kom- mer den lifligare saftströmningen att ega rum i de fertila valv- lerna, och under deras utveckling till lika längd och styrka som de sterila återtager fruktämnet sin ursprungliga ställning. Huru- vida förhållandet i verkligheten är sådant, torde speciella un- dersökningar i en framtid lägga i dagen. B) Om kärlsträngförloppet. Det var egentligen för att söka upplysning om orsaken till orchideblommans resupination som jag egnat uppmärksamhet åt kärlsträngförloppet. Af DARWIN m. fl. har den blifvit studerad 1 morfologiskt syfte. I sitt arbete om Orchideernas befrukt- ning!) säger han (pag. 291 o. följ.): »Five groups of vessels run into the three sepals and two upper petals; three enter the labellum; and seven run up the great central column. These vessels are arranged, as may be seen, in rays proceeding from the axis of the flower; and all on the same ray invariably run into the same ovarian group: thus the vessels supplying the upper sepal, the fertile anther (A,), and the upper pistil or stigma (rostellum Sr), all unite and form the posterior ovarian group. Again, the vessels supplying one of the lower sepals, the corner of the labellum, and one of the two stigmas (S), unite and form the antero-lateral group; and so with all the other vessels. Hence, if the existence of groups of spiral vessels can be trusted, and Dr Hooker informs me that he has never known them to speak falsely, the flower of an Orchid certainly con- sists of fifteen organs, in a much modified and confluent con- dition.» — — — Vidare pag. 294: »The two infertile stamens of the outer whorl (A,, A,) were believed by Brown to be sometimes represented by lateral exerescences on the labellum; I find these vessels invariably present in the labellum of every ') On the various contrivances by which british and foreign Orchids are fer- tilised by Insects. London 1862. 56 ÖSTERBERG, OM KÄRLSTRÄNGFÖRLOPPET HOS ORCHIDEERNA. Orchid examined, — even when the labellum is very narrow, or quite simple, as in Malaxis, Herminium and Habenaria.» — — — — »The labellum is formed of one petal and two peta- loid stamens of the outer whorl, likewise completely confluent.» Ytterligare pag. 302— 305: »I have encountered only one case of difficulty on the fore- going views, namely in Habenaria, and in the allied Bonatea. — — — — The anomaly relates only to the vessels supplying the sides of the upper sepal and of the two upper petals; the vessels running into their mid-ribs and into all the other more important organs pursue the same identical course as in all the other Ophree. The vessels on the sides of the upper sepal, instead of uniting whit the mid-rib, and entering the posterior ovarian group, diverge and enter the postero-lateral groups: again, the vessels on the anterior side of the upper petals, in- stead of uniting whit the midrib and entering the postero- lateral ovariaı groups, diverge, or wander from their proper course, and enter the antero-lateral groups. This anomaly is so far of importance, as it throws some doubt on the view which I have taken of the labellum being always an organ compounded of one petal and two petaloid sta- mens; for if any one were to assume that from some unknown cause the lateral vessels of the lower petal in an early proge- nitor of the Orchidean order had wandered from their proper course into the antero-lateral ovarian groups, and that this structure had been inherited by all existing Orchids, even by those, whith the smallest and simplest labellums, I could answer only as follows; but the answer is, I think, satisfactory. From the analogy of other monocotyledonous plants, we might except the hidden presence of fifteen organs in the flowers of Orchids arranged alternately in five whorls; and in Orchid-flowers we do find fifteen groups of vessels exactly thus arranged. Hence there is a strong probability that the wessels A, and A,, which enter the sides of the labellum, not in one or two cases, but ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 57 in all the Orchids seen by me, and which occupy the precise position which the would have occupied had they supplied two normal stamens, do really represent modified and petaloid sta- mens, and are not lateral vessels of the lower petal which have wandered from their proper course. In Habenaria and Bonatea, on the other hand, the vessels from the sides of the upper se- pal and of the two upper petals, which enter the wrong ovarian groups, cannot possibly represent any now last and once distinct organs.» (Darwin 1. c. pag. 305.) Enligt det anförda skulle labellum således vara samman- satt af tre organ: dess midt skulle utgöras af det mediana inre perigonbladet och dess sidor af de två ombildade laterala stån- darena af yttre kransen. Denna hypotes stöder DARWIN endast derpå, att labellum får sina sidonerver från samma ovarial- grupper, från hvilka de nämda ståndarnes kärlsträngar skulle utgå, om de funnes.!) | För att se, i hvad man denna hypotes är hallbar pa de anförda skälen, vilja vi se till, huru kärlsträngförloppet ter sig hos en del såväl af våra inhemska som utländska slägten.?) Börja vi da med det enklaste, sådant det ter sig t. ex. hos Listera ovata, finna vi, sasom förut nämndes (fig. 25): a) att kärlsträngarne från grupperna a, a, och a, utan na- gon förgrening utlöpa i motsvarande perigonblad ur inre kransen; ') Jag nämnde, att Prof. WARMING gjort undersökningar angående kärlsträng- förloppet i Orchidé-blomman och hans redogörelse derför å Skand. Naturf.- mötet i Köpenhamn år 1873. Han visade der genom undersökning af ett icke obetydligt antal Orchideslägten att DARWINS hypotes är ohållbar, åt- minstone på basis af de skäl, DARWIN framdragit. — Sjelf har jag icke undersökt många nya slägten; men jag har så att säga gjort en del af Prof. WARMINGS arbete om igen: undersökt samma slägten och jemfört mina re- sultat med de af Prof. WARMING funna. Jag vill i det följande med veder- börligt tillstånd äfven begagna hans bevisföring. Kärlsträngförloppet har jag i likhet med Prof. WARMING undersökt genom successiva tvärsnitt från fruktämnets spets till spetsen af kolumna. Dessa 2 NA snitt aftecknades under mikroskop och camera på oljadt papper, och de så- lunda erhållna bilderna kunde, genom att läggas öfver hvarandra, noga jem- föras. Resultatet har ansetts bäst kunna framställas i form af diagram. 58 ÖSTERBERG, OM KÄRLSTRÄNGFÖRLOPPET HOS ORCHIDEERNA. b) att de öfriga grupperna afgifva: 1) märkessträngarne till kolumna, hvaraf c, från gruppen A, gar till rostellum; 2) den mediana, A,, anthersträngen, och de laterala, A, och A,, strängar till sidoflikarne af labellum. Härmed öfverensstämma en brasiliansk art af slägtet Spi- ranthes och med ringa afvikelse (jfr fie. 26) var inhemska Neottia Nidus avis. Här ligger det saledes nära att draga samma slutsats som DARWIN — dessa strängar från A,, A, och A, äro homologa. Men vi ga vidare. Orchis sambueina (fig. 27) visar oss, förutom de hos Li- stera iakttagna förhållandena, att det yttre mediana hyllebladet far sina sidonerver från närstående grupper alldeles som label- lum får sina — ett förhållande som eger rum hos de allra flesta af Prof. WARMING och mig undersökta slägten. Alldeles på samma sätt eger kärlsträngförloppet rum hos Orchis angustifolia (fig. 28). | Hos Orchis mascula (fig. 30) och Ophrys myodes (fig. 29) finna vi dessutom att grupperna a, och a, sända sidonerver äfven till de yttre laterala hyllebladen. Ga vi vidare till Platanthera chlorantha (fig. 31), finna vi, i öfverensstämmelse med DARWINS iakttagelser rörande Habenaria och Bonätea, att icke blott de bada mediana hyllebladen få sina sidosträngar från bredvid stående kärlstränggrupper, utan att äfven de laterala inre få sina nedre sidosträngar från grupperna A, och A,, de samma som lemna sidonerver till labellum. Cypripedium calceolus (fig. 32) visar: a) för grupperna A, och A, det samma som Platanthera. Här- vid är dock att märka, att hvardera af dessa grupper af- gifver två strängar till labellum, hvilka utgå från skilda grenar af nämda grupper; b) att grupperna a, och a, lemna icke blott kärlsträngar till de laterala inre kalkbladen, utan äfven sidosträngar till det ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1883, N:0 3. 59 mediana yttre och dessutom äfven afgifva kärlsträngar till de båda fertila anthererna, samt c) att gruppen a,, pa samma gang den förser labellum med 3 nervstammar 1 midten, sänder 1 gren till det ställe, der de båda laterala yttre kalkbladen med sina kanter äro samman- vuxna. Huru märkessträngarne afskiljas redan vid fruktämnets bas är förut nämdt (jfr fig. 37 b). Om vi med denna jemföra Cypripedium venustum (fig. 33), finna vi anyo ett exempel pa huru kärlsträngförloppet kan vara underkastadt variationer inom samma slägte. Här göra nemli- gen grupperna a, och a, broar med båda de å ömse sidor be- lägna grupperna, och de inre laterala kalkbladen mottaga sina sidonerver a bägge sidorna från angränsande kärlgrupper. Ga vi till Phajus grandifolius (fig. 34) finna vi: a) att alla fyra laterala grupperna sända icke blott medelnerver till de motsvarande kalkbladen utan jemväl hvardera sido- grenar till båda de å ömse sidor belägna kalkbladen; b) att den mediana gruppen a, här äfven sänder sidonerver till de båda laterala yttre kalkbladen; e) att från broarne mellan de laterala grupperna utgår en sträng till hvardera sidan af kolumna. Dessa strängar har VAN TIEGHEM hos Phajus Wallichii ansett representera an- thererna a, + A,, A, + a, samınanvuxna.!) Hos Dendrobium nobile (fig. 35) finna vi exempel pa a) huru alla sex kärlgrupperna afgifva sidonerver till bägge de a ömse sidor stående hyllebladen; b) att från förbindelsen mellan de laterala grupperna utgå strän- gar, en till hvardera sidan af kolumna, hvilka strängar VAN TIEGHEM hos Dendrobium Pierardii ansett representera anthererna ay, + A,, a, + A,.?) Liknande förhallanden finna vi hos: !) Anatomie comparee de la fleur pag. 141, Pl. VII. 2) I Ge 60 ÖSTERBERG, OM KÄRLSTRÄNGFÖRLOPPET HOS ORCHIDEERNA. Epidendrum cochleatum (fig. 36), Zygopetalum erinitum (fig. 37)'), Oncidium barbatum (fig. 38), Vanda multiflora (fig. 39) och Trichopilia tortilis (fig. 40). Miltonia flavescens (fig. 41) visar oss slutligen, att hvar och en af de fyra laterala kärlgrupperna äfven sänder en gren till kolumna, hvilka grenar ju, enligt analogien med strängen från den mediana gruppen, borde få anses representera de fyra late- rala ståndarne. Här skulle således 5 af de sex ständarne vara representerade och dock sända grupperna A, och A, sidonerver till labellum. På grund af hvad nu blifvit visadt vågar jag draga slut- satsen, att de strängar, som grupperna A, och A, sända till sidoflikarne af labellum, icke kunna hafva den morfologiska be- tydelse, som DARWIN velat tilldela dem. Det som DARWIN för Habenaria och Bonatea anförer såsom undantag synes snarare vara regel, och i stället tyckes det vara undantag, att icke alla kalkbladen, särskildt det yttre mediana, förses med sidonerver från angränsande kärlgrupper. | Att en sadan korsning eger rum, torde endast hafva sin grund i utsträckningen af hyllebladens basis. Ju bredare basis ett utaf de samma har, ju längre det med sina kanter sträcker sig bort mot bredvid liggande kärlgrupper, desto naturligare blir det för detsamma att förses med sidonerver fran dessa grupper. DARWIN säger (l. c. pag. 294): »This wiew» (hans asigt) »of the natur of the labellum explains its large size, its fre- quently tripartite form, and especially its manner of coherence to the column, unlike that of the other petals.» Männe man icke borde föredraga att säga: den ansenliga storleken af labellum är grunden till att detsamma mer konstant än de andra hyllebladen far sina sidosträngar fran bredvid be- lägna kärlstränggrupper. ') Ovariet och kolumna framstälda i särskilda bilder (fig. 87 b och e). mon ENE 52 £2 10. ililg 12. 13. 14. 15. 16 17 18. 61 Förklaring af figurerna. IATDIGS TUE Fruktämne af Orch. sambucina 1 tvärsnitt. Yttre epidermis af pericarpium hos densamma. Inre epidermis af d:o, partiet taget utmed uppspring- ningssuturen. Celler derur vid starkare förstoring. Fertil valvel ur periearpiet hos densamma 1 tvärsnitt; sp. = spiralkärl ur kärlknippet; phl. = sträng af mjukbast (placentasträng). Samma valvel i längdsnitt, taget genom båda strängarne. Kärlknippe ur fertil valvel af något yngre fruktämne af samma Orchis; sp. = spiralkärl; sr = silrör med adjunktiv- celler liggande i grupper. Silrör (sr) med adjunktivceller (a) ur nämda kärlknippe. Steril valvel ur pericarpium af samma Orchis, tvärsnitt taget ur uppsprungen frukt; sp. = spiralkärl i kärlknippet. Uppspringnings-suturen i tvärsnitt ur nästan moget frukt- ämne; y. ep. — yttre epidermis; i. ep. = inre epidermis. Den sterila valveln (st.) till venster, och den fertila (f) till höger. , Inre epidermis ur pericarpium af Ophrys myodes. De för- vedade klyföppningscellerna sakna klorofyll. Klyföppning från inre epidermis sedd från ytan. Densamma i genomskärning efter längden jemte innanför liggande pneumatisk väfnad. Parti närmast uppspringnings-suturen af samma inre epi- dermis. Fruktämne af Epipactis palustris i tvärsnitt. a och b. Inre epidermis ur pericarpium af Listera ovata, parti närmast uppspringningssuturen. Üellerna närmast denna visa icke annan struktur än de öfriga. a och b. Inre epidermis ur pericarpium af Goodyera repens, parti utmed uppspringnings-suturen. Icke heller här visa de långsträckta cellerna närmast suturen annan struktur än de öfriga. Ofver den allmänna ytan af yttre epidermis upphöjd klyf- öppning hos pericarpium af Neottia Nidus avis. ATI: ING Fig. 19. Yttre epidermis ur pericarpium af Zpipactis palustris. » 20. Inre epidermis ur detsamma. I båda figurerna är partiet till höger beläget utmed uppspringningssuturen. » 21. Midtparti af fertil valvel ur pericarpium af densamma i tvärsnitt; pl = placentasträngen. » 22. Steril valvel och kanten af den fertila ur samma pericar- pium. » 23. Fruktämne af Oypripedium calceolus 1 tvärsnitt. » 24. Steril valvel ur samma fruktämne, tvärsnitt. De mörka partierna utgöras af ledande cellväf. » 25—50 framställa dels i diagram dels i direkt afbildning kärl- strängförloppet hos Zistera ovata, Neottia Nidus avis, Orchis sambucina, Orchis angustifolia, Ophrys myodes och Orchis mascula. TAFL. V. Fig. 31—41. Diagram öfver kärlsträngförloppet hos Platanthera chlorantha, Cypripedium calceolus och venustum, Phajus grandifolius, Dendrobium nobile, Epidendrum cochleatum, Zygopetalum cerinitum, Oncidium barbatum, Vanda multi- flora, Trichopilia tortilis och Miltonia flavescens. » 37 b. Tvärsnitt af fruktämnet hos Zygopetalum erinitum. » 37 c. Tvärsnitt af kolumna hos densamma. 3 u) 4 1 | & & : £ ba, Bw 17; 3 di m on b by [> 4 vyvurwWww Stockholm 1883. Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 40. 1883. JB 4. Onsdagen den 11 April. Tillkännagafs, att Akademiens inländske ledamot, H. M. Konungens f. d. Läkare, f. d. Öfverläkaren vid Kongl. Sera- fimerlasarettet och Professorn vid Karolinska Institutet PER HENRIK MALMSTEN med döden afeätt. Hr MITTAG-LEFFLER förelade de tre senast utkomna häf- tena af tidskriften Acta mathematica. Hr WITTROCK öfverlemnade och refererade en af danske Seminarie-föreståndaren E. ROSTRUP författad och insänd upp- sats: »Mykologiske Notiser fra en Reise i Sverige i Sommeren 1882».” Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Die Muskelbewegung in ihrer Ab- hängigkeit von der Stärke elektrischer Reizung» af Doktor R. TIGERSTEDT (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handlingar); 2:0) »Magnetiska observationer gjorda i Stockholm och Haparanda ar 1845 och i Karlskrona 1846» af C. B. LILLIEHÖÖK;* 3:0) »Om telefonering af urkorrektioner» af föreståndaren för meteo- rologiska Centralanstalten i Finland Dr N. K. NORDENSKIÖLD.* Statsanslaget för instrumentmakeriernas uppmuntran beslöt Akademien lika fördela mellan matematiske och fysiske instru- mentmakarne P. M. SÖRENSEN och G. SÖRENSEN. Genom anstäldt val utsågs till Preses under det ingående akademiska året Hr Friherre ©. J. A. SKOGMAN, hvarefter 2 \ afgaende Pr&ses Hr Friherre G. VON DÜBEN nedlade presidium med ett tal om stympningar och vanställuingar af mennisko- kroppen, hvilka förekomma såsom mer eller mindre allmän folksed. Följande skänker anmäldes. Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Ecklesiastik-Departementet. Norsk Fiskeriliteratur, 9 band. Diverse publikationer, 36 band. Från Geologiska Föreningen i Stockholm. Generalregister till Förhandlinzarne, Bd 1—5. BENEcKE, EB. W. & CoHen, E. Geognostische Beschreibung der Umgegend von Heidelberg, Text & Atlas, 1—2. Strassb. 1881. 23:0. Zeitschrift der Deutschen Geologischen Gesellschaft, Bd 26—33. Smäskrifter, 21 stycken. Från Museum i Tromsö. Aarshefter, 5 Från R. Instituto Lombardo di Scienze e Lettere i Milano. Rendiconti (2), Vol. 13. Attı della Fondazione Caguola, Vol. 6: 2. Från RB. Accademia delle Seienze Fisiche e Matematiche i Neapel. Atti, Vol. 9. Rendiconto, Anno 19—21. Fran Societa delle Seienze Naturali i Palermo. Giornale, Vol. 15. Från Kommunalstyrelsen i Amsterdam. Ter Gouw, J. Geschiedenis van Amsterdam, 1—2 Amsterd. 1879. Från Comision del Mapa Geologico de Espana i Madrid. Boletin, T. 9: 1. (Forts. å sid. 34.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 4. Stockholm. Magnetiska observationer, gjorda i Stockholm och Haparanda år 1843 och i Carlskrona år 1846. Af C. B. LiELIEHÖÖR. [Meddeladt den 11 April 1883.] De här meddelade observationer öfver magnetiska kraf- tens riktning och styrka lemnades på 1850-talet till d. v. Phy- sices Professorn ÅNGSTRÖM i Upsala, i ändamål att användas vid någon afhandling rörande jordmagnetismen, som han ämnade utarbeta. I tryck utkom mig veterligen ej någon sådan. Bland de Professor ÅNGSTRÖMS efterlemnade papper, som blifvit till Professor THALÉN öfverlemnade, funnos de af mig lemnade observationer och beräkningar, hvilka blifvit på begäran till mig aterställda. Med ledning häraf och af hos mig befintliga an- teckningar sedan den tid observationerna gjordes, och med iakt- tagande af korrektioner, som blifvit at Professor THALÉN be- näget lemnade, hafva beräkningarne blifvit omgjorda och kon- trollerade. Då de erhållna resultaten grunda sig på observa- tioner från en tid, från hvilken dylika rörande magnetiska kraftens riktning och styrka endast sparsamt torde här vara att tillga, har jag trott skäl förefinnas att meddela dem till gagn för bedömandet af sådana förändringar i kraftens medelriktning m. m., som endast efter längre tidsperioder äro märkbara. > Alla de i Stockholm gjorda observationer hafva blifvit verkställda uti ett för magnetiska observationer särskildt upp- fördt litet hus, som låg norr om astronomiska observatorium och NO från det för Gausiska unifilar magnetometern uppförda huset. 4 LILLIEHÖÖK, MAGNETISKA OBSERVATIONER. Stockholm Lat. N. 59° 20,5" Long. O. om Paris 1" 2,9”. Deelination. Till declinationens bestämmande begagnades en från München bekommen magnetisk theodolit af LAMONT’s konstruktion, upp- ställd pa magnetiska observationshusets sten- pelare (O). Genom föregående geodetiska ob- servationer och beräkningar var kändt, att Kungsholms kyrkas tornspets’ astronomiska azimuth, fran syd räknad (A SOK), var S 12° 31'733” V. Medelst theodoliten bestämdes kyrktornets magnetiska azimuth (A nOK), deraf fas Declinationen D = 180° — (A SÖK + A nOK) NV. Genom samtidiga observationer pa uni- filar magnetometern hafva de särskilda de- K s clinationsobservationerna kunnat reduceras ae till declination motsvarande magnetometerns kyrka. stånd på 620 af dess skala, med iakttagande af att hvarje skaldel motsvarar i båge 19,14”, och att stigande nummer angifva minskad NV declination. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 5 08 %8 ET =069 "wogouseu pIa AN 1997 97 6 + 0,9 "mouse 11714 UOLY99L10/) 188 1,8 TI „FE 86 LT =AN TE = TON V =98 26 991 — 081 ea IE Gl uOY V =66 4 FG IP BG = „VIEL X 6906 ee CP 66 69'0€ = 089 — 69069 83 87.66 96 87 840 I CP SP L'SG 0% 66 0 65 8% förr 8°0G G sn | vep OCh J | | | esgpg, or sp SOT 8 8T 66 Jes 874g 32'879 TTG an 1'679 & Gr 61 66 "puRAWO UOJEN 08 9 & LP Cr OT 007 0686 EEG | 20:66 IBG ) P8'ZG9 10686 SEG 86 8 «001 \ 2900 SLF 28669 eg | 5 . 2869 08 G 8 IB OT 00T „GT ‚67 666 "1999WOUBe IN [enjousngy "WI0I-' 'ysauny "WW 'J uGb 8 u6l 18 IM SHSI [NAV Se PIPPIN 6 LILLIEHÖÖK, MAGNETISKA OBSERVATIONER. Samma dag repeterade observationer och till magnetom:s 620 korrigerade gafvo ; Declinationen, NV 13° 35 36” 1) Kl. 9 20” f. m. » a SD 52 > Hl BV > och d. 21 April » 13 35 45 230 » » 13 34 53 » 0 40 e.m. i, 23» » 13 34 49 » DAN Em » AE » 13 34 49 » 10 0 om d. 10 Maj » 13032027 » MD DR » » 13 34 36 » 10 40 » Medeltal af alla observationerna 13 34 21 = Deel. vid magnetom. 620. 1) Observation gjord af SILJESTRÖM. Inelination. Inelinationsbestämmelserna äro gjorda med ett K. Veten- skaps-Akademien tillhörigt inelinatorium af vanlig konstruktion, uppstäldt å magnetiska observatoriehusets pelare. Till instru- mentet hörde 2:ne inclinationsnalar n:o I och n:o II. Observa- tionerna äro anställda dels i magnetiska meridianplanet, dels i ett plan med 20” O och V magnetisk azimuth. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 7 0877 OPP SCR SFR OCR OCK OL u Hj ST PEO Vr 0:0 O'Ep Sep SFP OPP OL Oo « . FL [ee sOT HOT 06 VOR SOT &L 08% 9 OG IP OG en I 066 TIL i "p3sejwo üafeN ‚ Soset 0,0% 0:08 06T 0:08 00% TA N ebiog LL Bet FL \or‘gr s9T Y'9T SHOT SIT OT IL A « \ooe2 la: 0:08 0:08 06T 0°08 0:08 TA sur 9 FN \03 7% 008 SP 0ER IF 0 TIL OO « uorgwund9u] = 6 TLL 1 "oprgsryWo VUTI[OJ 16 0966 ITP 066 Sp 988 086 TA Be IL et in (et Syst Lo « 2; 06°), 08 Ss, 0, 08 06 IA | Ex I {102 a UR OM FE. FE JM Ao « 8666 IL: 'p35ejtuo STEN : || Ba 2 1100.08 s6L 308 96T OT SIE Gö Kaps 1 TE Ber use; SKAL gr AL OO KL AG 0v:98 02 (558 9'6g 0'98 0°98 ec ocg SFG OL o DL 994% TIPPA 088 288 088 21% 01a 018 OL O Pen i "uoutıpllou I I ON s)e 28 A 'pragl .- on] 968 096 N ‚1% «198 O u RUE Vaaı © .GAT S Prag Teyrtoa vopgn 'Sutujegsur 10 wo €—W 4 JE TN CPI inf € vag LILLIEHÖÖK, MAGNETISKA OBSERVATIONER. ANG I | 86‘ ‚ce Il | 027% I | vera 12 N it 0296 TL loser x FAT DI UIU 5 u = 987% I, N 2701 7902 TA S8'0R I ‚LIES IL ) 07°)% 0 091 É 12 /8 A PED TG 496 O "PET UAURBIPLIOUL "use Oo I 06 Fe 0987 le 089% 0668 09% 08°C] 036 {ih ln 08°0% 08°66 02'981 08°EL PPI OPT gg 06 06T 0% 0:98 066 OCT “GI 06 SET 09 088 OFF 068 0:08 o'6T o'€T g‘C% 0'6T er g'98 266 0’ o'FT 06 068 0:68 0°C TA o'8T BL 28T IA 076 083 OT LT. 298 296 098 TA pdepwo uafeN 268 OTF TOR OL STF OPP ver OL „ar 09T te on OG 0°p - a: 6 el 0eLT SAT - we ehe 0°Te 2 26'98 BLY o9:ge pe LG GL 7 [06‘98 396 2 | use: o'68 = mot Geop s'Eg 2 210788 0:83 = c = ‚BEE OL 4 : u SSR 2“ 0 = IL Dr I = 5 08 LP 1% 08 GF 0'0G = 8208 <@ = 2 rer BGE 0‘ug Spa 0'8G a 0:09 2°6p 9:09 I ra'gg.2,,7?.6% 9'T9 019 209 CE VER der'eG INPPANW 0°9G s'ac s'€G 10 = uauolyeupu] 3709 199J0 « 0,08 076 OCC 286 0'8T ST OT 29T s’08 0:08 0:08 0:06 268 068 fe 28% ELO 0:90 020 16 Ce 068 TEE SöS 208 78 088 0° 0:88 068 Bö LG ‘p3ejwo ualeN sen Sep OP OPP Sp 098 OLD OLF S'9F 0:97 095 OFF 0:09 SOG 0:06 S'8p 0'GG 066 Sag OPc ‘ug SEG 009 bp 2:09 0°8G 0'8G 0'8G 0'7g Seg OTG ETG "HPLISTYULO rIIDLOT ÖL CL ÖL &L CL öl 8) CL IL [82 TL TL eL GL GL CL « 1,7398 „@), Iutuseyvuo swundfod 9107 Ynwrzr 05 I ufoyurasdurugu Eg es FOG « 008 + “A0 * « A 08 « « 0.08 u Sale, 2 JAGAD 0.06 SUIZV IQ ("Zuruggus2to 4) o4. Il . ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N sa a ; are Da ges TLL x < 1913 wa „ge ‚0 TI wwuonwunsur == FI hö IL I TA ZwuswyWo sewiopod 919,7 :uouvıpraout wysıyaugew I IT ON wo su 7 08 ‚IL TN Gral tunf OL Wa 2890 92, a s'yg 209 OG OG OG OGG Spa OL 680% IL | SR vr:8u 0'8g 0'96 0'8G 0:85 0:09 064 O'8G OL A « | a | 99H IL f8'8y S'6p O'6R OTG sur Sn S'8p Son IL | £ \rıap Era Ir Zul 7 200 6 2050 v0 STP Sep TLL Oo «4 ( 1% TLA 'p3ejuo uaeN | est Il en LT OLE SSL OT OLE IL (age 0 oe: 0°6T <'8T OT 008 O'6T Tl OO or re IL me OP LTE SEE 0:66 85 TI "Wu 9 GT 2 BI 00:66 466 008 SG 2'865 266 TIL A « uouowundu] = 896 AL N "OPTIseyWo TUl]og en L0'8 SIE EN TOO ET IvCe TL ERE RR o'0T SL 00T 26 VOL 86 OT TLL OO « ; 0968 IL Be 288 466 016 086 LE TA 03:66 0'66 O'PE TE AES KE Ve « (ivea TE "pätgwo uUAeN ? g3‘CQ gs‘ S'cg 0'9G 0'GG O'PG OL 1768 ML rer en 0:09 019 ‘79 019 266 OL OO « 6 ol € Li [3 [3 € : en [508 0:09 0:06 0:09 08 O'6P TA z 2 10977 TeopaN spp O'Cp OPP CP vier IL A Pi) uautıpllow vystpugew It II ON (0 "tU 9 zE—uNE 1 Dep BIUUES 12:4 LILLIEHÖÖK, MAGNETISKA OBSERVATIONER. Sammandrag. Inclinationen d. 3 Juni 1845 kl. 1° e. m. 71°22,94' nålen n:o I i magn. meridianen. d.6 » » DE ea aD In Kö d:o do » » midd:stid 71 21,7 » oo» Ii 20° azim O och V. den » oo» 2°15”e.m. 71 22,62 » » II i magn. meridianen. d.10 » 210,735 2 ML BiA ed: d:o. Intensitet. Bestämmelserna af jordmagnetiska kraftens horizontala kom- posants intensitet äro gjorda med Lamontska theodoliten och dertill hörande 3:ne magnetnälar n:o I, II och III. På vanligt sätt är produkten af jordmagnetismens horiz. komposants och nålens magnetiska momenter (MX) bestämd genom nålens sväng- 3 : : M a ningstid, och förhållandet emellan dessa storheter (%) bestämd genom den afvikning, som nalen åstadkommer på en fritt hängande magnetnäl, den förra placerad i Ost och Vest om den senare. De föreskrifter, som med instrumentet erhöllos för gjorda observationers beräknande, innefattas i följande eqvationer: För nalen n:o I. LogX = 2,43301 — Log T— !/, Log Sin q — 0,0000082 + 0,000015 (t — 7) n:o I. LogX = 2,43063 — Log T— \, Log Sin q& — 0,0000082 { + 0,000092 (E— £‘) n:o III. LogX = 2,43397 — Log T— \/, Log Sin q — 0,0000082 ? + 0,000131 (t — t); uti hvilka eqvationer X = horizontala komposantens intensitet, uttryckt i det af Pro- fessor GAUSS antagna enhetsmått. T=tid för 100 enkla svängningar af nålen. p = nålens afvikningsvinkel. t = nalens temp. vid svängningsförsöken]| , FE SAT AN efter REAUMURSs sk it = vid afvikningsförsöken | es, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 13 De i eqvationerna ingående konstanter och koefficienter äro sådana de blifvit genom i München gjorda undersökningar be- stämda. Såsom synes, öfverensstämma eqvationernas form med de i »Handbuch des Erdmagnetismus von Lamont, Berlin 1848» sidan 245 angifne. Då ingen uppgift lemnats om korrektions- termen motsvarande 0,000138 (1 + ?/, Sing) X, är sannolikt att efter i München funna och der beräknade värden på q och X den blifvit i de uppgifna konstanternas värden intagen. Att den sålunda bestämda korrektionen ej är för magnetiska för- hållandena i Stockholm fullt exakt, är sannolikt, men det fel som deraf vid formlernas tillämpning uppkommer, inverkar ej betydligt på resultaten. Med den magnetiska theodoliten följde 2:ne variations- instrument, ett för variationer 1 declination och ett annat för att gemensamt med det förra bestämma variationerna i intensi- teten. Af dessa instrumenters konstruktion har jag nu mera ej något minne, endast ihågkommande att de vid begagnandet voro uppställda i lilla östra flygeln af gamla observatoriebyggnaden. Enligt den lemnade föreskriften är skilnaden emellan inten- sitetsinstrumentets och declinationsinstrumentets skal-afläsnin- gar, multiplicerad med 2,9, den korrektion hvarmed observe- rad intensitet bör i 4:de decimalen korrigeras för att er- hålla medelintensitetens värde. Korrektion är +, om declinations- instrumentets siffra är högre än intensitetsinstrumentets. Sanno- likt voro dessa variationsinstrument af den konstruktion, hvarför theorien återfinnes i $ 164 sid. 207 af LAMONTS »Handbuch des Erdmagnetismus». Huruvida coefficienten 2,9 är exakt för in- strumenten använda i Stockholm, kan vara tvifvel under- kastadt. Äfven om instrumenten finnas qvar i oförändradt skick, kunna undersökningar, som nu mer göras, ej vara tillämpliga på förhållanden, som egde rum för nära 40 år sedan. I likhet med hvad å de ursprungliga beräkningarne skett, har jag å de nu ånyo beräknade intensitetsvärdena äfven tillämpat den enligt regeln beräknade korrektionen, men uttryckt osäkerheten i det funna resultatet genom att innesluta detta i klammer { ) Hvad under 14 LILLIEHÖÖK, MAGNETISKA OBSERVATIONER. Declination och Intensitet finnes antecknadt äro dessa instru- menters indikationer. Tiden för 100 svängningar är funnen genom 2:ne serier på det sätt, att tiden antecknades för hvar 5:te dubbelsväng från I t. o. m. 40. Tidsintervallet mellan l:a och 2l:a dubbel- svängningen, och emellan 11:e och 31:a dubbelsvängningen ut- trycker då tiden för 100 enkla svängningar. Det torde böra an- märkas, att samma upphängningstråd, som i München varit an- vänd, vid alla observationerna begagnades, så att torsionskraften varit densamma. Vid granskning af de ursprungliga beräkningarne har Pro- fessor THALEN angifvit de korrektioner, som han funnit böra a medelvärdena af observerade afvikningsvinklar q& anbringas på grund af olikheten i vinklarne funna vid nålens placering O och V om den fritt hängande nålen. 15 o4. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N 6,94‘ 01 — Ga] 6894 [ = X ' 88361 =X 307 2 — =8700000 X Fr TT — =68000000 — X 0°E1 963019 899965 = hh uıg Bor ®/, TOgErZ "ysuoy BOT G3116°'6 = d ug Jo g0098% ss — = IF — 606) 6 — es Tesdertat z sa RS: 89976, — b ug BOT ”/, ST 3 98 99 z ars — IL Bor 6'0G 9°,)F TIPPI 98 0 — H0Darron upp NE SG —=V:L9 96 SIE 08 pc pop suayu SPp Nad uG8 10 Ve re en | 0 6 0 01 ud 88 BOT OP AIEBTT | Og de gr 28 2 SEB Rag TE 126761 = ET wer 8 731 8 El 96T Op EL € 02 9% PG 86 66 PIG 61 v1 621 20 9 88 sur 81 8'&l SGT 2°0g 18 888 LT SGT 9a PIP 98 88% 9L vl 861 "TE Ge stl GT ira Fel 086 ge I © m FT vol sol ge 8'6G ST 8°%1 alt es Ge SUNT el 9o1 EL ug 87T uP TE :SOPul IT TS Pg 9 CT ug == IAS 00T == T:AS 00T uw gt OI—Tl 16 I u VEN GPBT INdy 98 wa "AONOSIOJSFUTUNTAFY 0'6G a7 ugR 16 er 08 TE 966 6% 21% 87% 3 ST PPI få BIL tg 79 T'GG Gö cr SGF Te 166 0°98 es 38% v0 26 3681 + ITuE IC FT uO T "OS BT -"U9YOSIOFSZULUSURAS ‚vg suagup 267 TIC utt ‚6 ri > a Ne) NAAHIOT OO ‚OBSERVATIONER. LILLIEHOOK, MAGNETISKA 16 ‚eye stu VG PC «OL 0 FI =Y ‚960,61 Se 860° 1 ut Ub — — N — son € tt € TT 8'66 OP Le 06 697 vIG 08 8a OT 9 LT 208 BET OEES 67 3 LT 3'TF 66 IFE 6 LV soL 88 Teg sl 10 TE se Yu 8 TATT so 9 LE U ZT ELIT MT Ia CO I 8‘gL 9206 98 888 9T 6"9T 8'TI 96 676 9 8 LT O'TP ag 882 GT SET Pe PP Gc STP G 8'9T 2:08 78 SE FI 8'9T MA re GG T UT 8°Te 66 ör & Gl LT I CP eo TV76 & 8'9T oO'TT eg SPC cl TT 968 fö °C © 28 LT uE ET ug TE SSF II OS VG sä LT w$ DEG ag IG AG vt IT ESS TI = VN 001 == I°AS 00T "UONOSIOJSDUIUIURAS SEL= 2 PG 97 09 =P gZ 0 — 1omaauıo) 6Fg 'suayu] 288 DIT uIG TI „99 91.097: CP 29 006 [0808 r dör ‚98.89.0017 MATTAN SEN ER (9) U9YOSIOJSDULUNIAFV “u 9 wgp 0—"W 'J wQ AL IN TI OU uapen Sep wuueg C 17 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. % | BE: POST a =X I6661'0) = X Sof 9 + (2—2) x 8600009 IT — 2 X 88000000 — 10661T'0) gt 0576 = 'ISU0N Borp EILEBZ s6ar6G = bugöäor?), LIGE = I 30] 676 E = ug Som?) ee U ai 7 689886 =hH ug dor WR ac 09 Eparspppou) h SEL=FW)FG IT 0G TT (OB = GR 5 ET =? (2) 61 VI OG= 4 IFE T‘GE [VIPPA TE 3 UONIYLLOY IF suagup 8Re Pag 0) uI6 DT 09= 7:04 19 006 ( GG 85 001 GP Gö Her \ 0% 08 88 Vea 0 OF N 08 6% 0 19EFRR 0) BETET VD 82 Fel *(2) AOSIOJSBUNDFIAJY 5 fo LP 05-98 EEE I 0p 92 cat “0 6 3006-140 88 Tec | ('S}10 7) N:0 4. o Årg. 40. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. MAGNETISKA OBSERVATIONER. LILLIEHÖÖK, 18 SEN 9 — Jensen] "ITIIE T=X PIECTLO — 7 Dorf BE eK BLOOD) 19 7% 28000000 — SSECT N 688966 = dr utg 307 "/, LGSEPR' gZ = "IS4U03 BOT 8LLEG (= DH WT HOT 6°078°% ee re = — 8 = (Ve — Tg) 6 = 9 = -h 688966 = bug 307 X), S el een 0 - RE 1 DO vg ze TIPP DIE — open 7 9° 'stojnp IFE PIA LOT £ „98.809 FFP ° Ge FL 076 > 3 6 07 > J 006 = D GE 9% 081 00 AT 782 | ER ARA | ee ; ca eQ uOGILPBTT u0G 06 686 | re a Ce ud 166 GIT | N GE et "UOYOSTOJSDULUNTAJV Ope "suayu] 208 TIA wor ol Em „PEIgT = 5769 EL 969 € 69 € « « Or ST € 06 EL BE 08 08% DEN ta v'6G 68 874 61 8'9 6°0% 6% ET 3 0 0:09 gg ver ST. 0°), 8'91T 86. 856 8 8'9 OF LE 8'E8 A 69 er Tr fe SOL ER 0%) Te gg 776 97 6'9 6,0 9% 074 9 0) 086 gg O'GT GT 0) 9'8F GONE ONT G 8'9 el ve ei‘ pl 0 268 Fe 38 T 6'9 ee G eg 89G gl 49 966 er De 8 = { eg vr rat 69 90% Re Ra rå EH ul re up TE SAGT TI os a 80 nt OST HG ir RU I IS BN = 1:AS NOT = IAS OT "UINOSIOJSSULUDNTAG IFE 'suagup 98 "TIL „ER 10 “md OT 35 uch 0 IN III HU HOTEN ‘Dep BUMULI 19 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4, 100 I alla de härefter anförda observationer är tiden för de, härledd af 10 noggrannhet hvarmed de serskilda aen u \S i hvarje serie, likasom i före svängningar >) den då tidsintervallerna kunnat observeras af det föregående kan be- men tidsintervaller, Je I » es + 3 |s90« | e990c T X 80361.) — X 507 [72] SS s % = 670000 XT0— = 8 — = 38000000 — X 86 S STE6LN = TOGEPg = 'JSUO3[ BOT = SSOTE'z € 88996, = DH urg do ?), > oer82Z, = IL BOT 2 VO =2-—2 99816 — bug dorf 200 = (808 — 870),0% A pa =" an se [VIPPA S 9L — HOTPJITIO NM ggg "SMU 198 "DA utt Il = „VG 169. PG = FP: Ge 66 616 f É = 0 äl I 07% 2) G AG = a a a G > Ä 8 2 129 ET60T „2.8 cur | 0% © ar TNG ee > "UIJOSIOJSBUTNITAJV = NNE = 16 SUup 388 PIA us ‚El - Rn =, en ei [ sur, ge « a v:Z = 8 7 TES TOT = TES Eng a „g = as OT uoLag vi] 3 "UILOSTOFSDULULZURAG R 295 SWL TEE TAT u ST = "wm wyR TTT IS IT U Won SCHBT INdy ga uaq SS LILLIEHÖÖK, MAGNETISKA OBSERVATIONER. 86447] st + | acc] = EL36LQ—X HOT 8 + = 8600000) X 60 8 — =38000000 — X ER £LE61'0 EI0E9°% = "JSU03 DOT 06182 | VOSP6'G — Dh US dor‘, IS768L = I 307 2—2 80988'6 = HH Urs FOT 29%] = (108 — FE) eZ ee Ul OG=> 1:08 FTE TIPPA 9 = UOTP[ITION 206 "suaguf OFfE POT „SP 0 88 LT 09= 7:06 69 00% a “ OP FE ODE SETSCEL N cg SE 98 S6A | de ce „OT 96.007 09.88 G6T 200 De 0 NNE a Ve "UHMOSLOJSDULUNLAFV sog "Su9jup 2'708 "DA ul 0 SezıT € « cr BR 1:60 2T u€£ 1:AS OT WILDS CT "UONOSTOJKIUTUTURAS Ge SUagu] IE TOT ut 10 "wu uk 0—w), 120 IN TI HU vopen dep eunweg Gbe I || ES En N:o 4, 21 233 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 188 0098 f g — £09'T "6096 T=X T8EGIZ =X BOT 8 + = 7181000 X 90 I — =8800000')— X 5) 618612 LE 17 — 'ISUuOY BOT 8LOPE'G 6£696'6 = & utg 307 °/, 6ETLE'C = ‚L 307 90=4—? 818866 = burg 307 6% — = (018 — 098) 6% EES ME Ara 05286 0:98 TEMPO JE = UuOTP[ATIOY pep sun) 2,8 DIT “EL 1G „86 4109 =P:0G 6 TPC oa RE Wr una ‚nes me el: "UONOSTOFSSULUNTAFY sFE 'suojuf L'98 "POT utt sl u a ER Es ar UG FL sts 98T = 18 Yu = 1.829 „g = As (OT UPLIaS VF "UONOSIOJSFULUÄURAS “ Tigg suogup 1:68 TIA ul ol "wo wel ce u) :l IM "TI u useN ‘Dep BULMES MAGNETISKA OBSERVATIONER. LILLIEHÖÖK, 22 I "| 10 — =2—2 888165 = Egg [=X 886 —X DOT & — = 810000'0 » — =38800000°9 - SSLETN Toggr‘ LIIVEG [1 6 2 Tr 0 = IL 307 h urs Bot OA gelekec- ee UOTPPALION ub 9.99 =P: 86 VE 066 "I8LSVIG POAPEA 08 IV 00 ar LD AN De ae a SLET 968 TEL = ;96 8 GT ub NL bug So ®/, x 10 — x ep = = (096 — 676) 6% 796 6 PG TIPPEN 9'GG 'susjuT PFEG PIA utP Gp EP 8 (96) N a er 3 (98) S 088€ G 08.8. (98 "od 1,06 8 (96) INGE RR "UONOSTOJSTULUNTAFY 9°9g 'suayup SPå PIA uGT El | 2es'eT & == « « v:Z LIEST ug = T:AS 00T uaLlag LT "UONOSLOJSDULLDURAS 0°,g "suayup 2'°GG "POT «EG OT U lp ol —wgg OL N TU Women "Spel em < wa 23 NDLINGAR 1883, N:o 4. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHA N a! 095 T=X TOGGLE 30T + = 860000 X: GG — =8800000'()— X 9 v086T'0) EI0EF'Z = "JSUOY DOT busgRZ 258465 = Dh utg dorp ?), 209680 = ‚LE 301 0 =2—1 PILSS(ÄN= Ah uns Sof 88°), — == (40 — 866) 6% WR TE Le = og 806 TIPPON (2)G — UOTJNILIOM "GG "Su9Juf 8°IG "991 «IV .0 ubE 146 OG =F: 86 0% TOC RNE Ove ce En See ee k 76 1 89,8 TOT 86,81 7 (96) | nn PF (gg) DE 6 2698 | 4 Nr e92 "UIHOSTIOJSTULUNIAJY ag 'suaju] 2'397 TE 08 10 ‘ A N CN = « « vig ei ‚Soest = sea. g=n | AL € © IFE AT wg = AS (OF UPPG v:T "UIJOSTIOJSDUIUDUVAS 6'GG "susyuf 8'6G 12 “0 0 u 10 m9P 00 00 IN TT EU UNYN Dep vu MAGNETISKA OBSERVATIONER. LILLIEHÖÖK, GPEGT Van — nase 'PIGGT=XNX TIa6IO—X BOT g — = (880000'0) ITSCLN nee 7, = ")suoy BOT TSTPö'G 066966 = bug Bor ®), I6Tle = I 307 00—=4— 7 086666 = b ug BOT sy — = (090 — 0/9) 6% =? 98 18 0b 0'9G 0°TG TEIPPPIIN Oo UOTJNILTOM ; -29G 'sumur 606 "Pad «GG I uIV AG .09 = DES re 4 CPe 1a 1008 BETEN eg AT Hr ale | 08 17 0 er(oge +) er | EN cc 10 9) : | 0 SIT GG ‚ST IE „OL I Kara u 802 ca „GP IT -P2E ,,0€ ,GT (098 +) FI "UONOSIOFSAUTUNTAFV 8‘9G "suayuf 6°0G TIA 108 »L co) G == « u Ü sTOZ ug = TAS OT UITIIS VIT "UIAOSTOJSBUIUFUVAS 9°Gg 'su9juT O'TG TIT «O0 sIT m 9 GG VT IN III u UMLEN Dep ewwues N EL | ND [DL ÖFVERSIGT AF, K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4, Sammandrag. Intensiteten d. 26 April 1845 kl. 9' 117 f. m.—2' 10” e. m. N:o I 1,5589 » II 1,5594) 1,5598 » III 1,5611 ls 23 > » kl. 11" 0% f. m.—2' 13” e. m. N:o I 1,5563 » II 1,5586 1,5584 » III 1,5603 äl DNE » kl. 11' 47” f. m.—1' 55” e.m. N:o I 1,5553 » II 15360) 1,5559. » III 1,5564 Några i Haparanda och Carlskrona med de i Stockholm begagnade instrument gjorda declinations- och inclinationsbe- stämmelser anföras här nedan, då i behåll varande anteckningar tillåtit kollationering och kontrollberäkning. LILLIEHÖÖK, MAGNETISKA OBSERVATIONER. Haparanda. Planen framför Kommendantshuset, Lat. N 65° 50'5” s It 27, i Long. Ost om Par "Ob 98.861 PI 9 Pelostıaoy SG 99 = 2 UPYULAUNT, OT — USWIP LO UOLINDLIOM sg 979 Sup vwwes toploy “dsp1zoy Jolfuo GO Op TE ut uurs pra "tyg Gp 94 848 52 8 Ys GP 97 8CÉ ET 88 9 GP 9 6G€ DoayL sEGT ubö1:9 P wurdsuno) BIULOJ, > O > Hy "LH V =39G GG 08 wıze €3 ST 61% O 6T TI 008 "ldsuog 4 0 IT 008 | ee) & 5 ec (€) DO utg LT 008 | ud L N u ILHO V = 88 66 64 7.38 006 ! wurds & V TC LZ ble uvurdg „GP ,9G 848 dw OO ce Le 616 foTe 68 AA 0 IF 618 wudg \vm 98 b "pse[wo Uoqu], a Ge oo 1:8'€G u0@ 19 0 2) „EP SI 618 wuds Je yguwmızu ySIWouorjse TO "useu suvnnds “ ,. 8% GI 6LC ST GT 616! puraug ueundg LE 208 TV 666 TV 666 PurAul) TTuJouse N u08 GT ‚626 I un.udg wurdsudto} SUyIÄy vIUTOJT, Je Yjuwrzv ysyyousew TIO U "I uf) INES Hg] UN EZ 'p UOYPU YIT o4. 27 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1883, N "A „68 HAIE mu N ul 9 „GL ‚9 worznu99(] a Sa 99 gu 08 99 46 08 ON 64 18 6 8 866 ON 8% II IL 3 98 93 BIT SI OP SIT Sp Sp OL = 12 84 89 = 808147 0 ="" 2096T10) 128620 er = 20,070 = '"" Fort‘ vI2E680 DS OR LP 9089665, = v6FENT() EO96TTQ $082L18'6 £08LLS'(3 TIG 92:e "198 U: vILES8'0 €08L4L8'6 ISTST6‘G WS T 856966 = 500 T 0088 8986 so) I g8,.9786 = us « El ov = « « ug (00T 18 == MONT FÖL GO NÄE GL Ge AE € I a uote ug (68 «80 8° BG u9y 9 — 2 "AUT 7,88 66 61 = °(TOL 'PIS SE—GEST SMY söqN) (NUOUOIISY SUNVYLSNOND) N + WU = 22), 31 x @ ON us (0— 6b) 500 I NV = vy Snön. me z a a ns = MM 84 98 19 =N BIGBIT =" ep el Ta = (0 Mh 18 Ce ev 188 Se Ip = (0 + I hb) ”/, ubvy LS AT TITT = AN TA "UTEN 96 Gc 08 = HL V wıze "udew 66886 =NHL V =P wjse suwuds eg 66 6) = OHL V 9 a0 OT N =OHS V 19918 0 = N SL Por, IL PILEGE'0 el SV or — = MM Sa 0STEI6 = ML 2762800 =1"/ Su €06LLS 6 "128 UT « = Sr « — — 9LIOS a DLLUOIS AUG 107 en 9 u.uds V ',07 98.880 ,6 09.99 = U) "WITZ 8:6) UDO Suv, :BUaojwaor 199)9 yguwızu Sie) Je Surunmaog TON LILLIEHÖÖK, MAGNETISKA OBSER VATIONER. "(LS T) ER TI u) 998 6 Pp (.tat198 ame Jr JLITIPAIND „BEAT IE U I „GE, 9 tin ga 'p UOPNPUNDIU ubom ends eunues Je Bvapupuvupg dag € pu 7‘, I 2200 ubvy 3:06 8 UN A SG 67 N wıze use 99 EIG PIP "uDeN ‚26 .g6I ends ynunze ysnousem og mo ydes € a 209.8 = AP 'O „81.098 N "IP O 85 6 TAIS uıze ds BV Te L S'er PI 'p 's aaploy "dsaronr ua „cp «TGE u6G TT "eurdsutog eousop Je ynunze we) purrsje Joy ed gppeysddn LE 16 LT Textds 9 V HÖRAS Ss) are end Tau =? 100 ,0'GG JL — p "TOY 006,69 = D RT PIM = = 2 [AUAMN IE 16 GL wuds & V pr} 's 19 67 99 COLT py au) „65 ,99.007 Tus:Q „98,96 .18% werds NSIUOUOTIS® INF "PHS:ppLu Ydas z 'd "JOSNISJURPUALILIO N joyguomnasup aqmados € I z wa ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 29 Jnelination d. 2 Sept. 1845. 01917567 Nålen n:o II 3'—5' e. m. Inställning: Grad. en 331 56 Grad. O 9, 33,1. \ ae ’ se, | Nälen omlagd. » ww 75 aba | > O 72 29.5 f 3 BA Polerna omkastade. » © TD UFA » V 18 Mö y > L7 Nålen omlagd. UD AD » MM Te Ao ae » 0 76 43,9 N 75 6,3 — Inelinationen 4: a5" e. m. Nålen n:o I 5°—6' 30” e. m. Inst. Gr. vll Grad. O 74°15.2'\ » v 73 584 | Nälen omlagd. 131.5358) Te Di le » 0 TD Du } 73 4,8 Polerna omkastade. © Sl mo 8 Nälen omlagd. 75 16,9 wos, oa go 12° 6,8 = 7 fo 30r°T' i 33,9! | | T4 35,4 | | | | LILLIEHÖÖK, MAGNETISKA OBSERVATIONER. 30 6° 11’, Long. O om Paris O om Greenwich). 0! 20m (0° 59,3” D NT 2 Carlskrona Lat. 2:96 GF oT Sö 868% VOL 066 LL “gg SIEH 9 :47%u9,6 D (q TAS "SUL YSLIPOLTTIG 2.09 66 9 IN V IL 8% ol 8% : 066.85 WAL es 18 06% 84 8 Ken 0 120 6680 2'8p 08 86 0 6 P "p3r|WO WOHNT, vo 86 8 0 0Q fa 8'QF D (OY (dl J ED ne mia I (a os FL win "UOATUT fe YNMTZR SSTULONOTIST TOT NGT 6 S OST 150 18 INAJO PAS ze] GTA "wızn -ußeur SUJITIN OL E75 Pam SIR E78 997 Ge v‘9p pa | .SOF SPC "AU O | TUppusen EG 38 I MIN O LP ehe "UATTUT FU qmuatzu ysıpusıu 104 u 08 gg dog GK Morpunaar 04, : 2 3. N € ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 188 A 89G EL N DO SSHCEcTEs 0 Er ces PT 'u3eN oO ‚9L.Ie S m nn mm IT Te ‚3:07.86 = N + MW 18 BON 1026 VEM SEIEN" 8680 = JM 61868‘ 6SOTE N 628686 81092 (2 108 66196 = MS T -GE8c6(;=500 T FORCE = 500 T SISTA US FT SJPIES SF IR ullsT Peppum umes prå Joanpopuad — Na — SIT TG 209 BC WIE TE ‚GT «66 = P0CG9I = N‘ GPpPEG 690TE'0 188 Pe = (0— hb), SL Op 6 = DN III SIE s’7G 9 =P 110) ‚IT NG = 6 uar Je "UNZU "asen tax FR "UtZU "UOT)SV =60 Mona \/ A = Q WL Sk) ae = NM 825016 = MW AL 307 il ee -+ UPPPEG = 2°, AJ, 307 ET092'6 (P "og 0: EIG Of 0 = OM (06 =? er 66 1 =? [AA VG EI TIP II IT pprm uneg 8'66 IP TI S’SG TE II Pnppuag 866 66 & I Bo VOL u8T16 (9 "IIS 107 OR USE (VP 198 107 ‚mjopusd suR[oyssuonyenta PN 1999 5860 weg 7G UOUDIPRALISAO-UNIOF PIA JOMSUOLALISIO IRA As[oLojmel YoıpuaT MAGNETISKA OBSERVATIONER. LILLIEHÖÖK, 32 "A SGT FL N 2200 "ubom 89% ge = « « "UTEN TI] Te = UJITUT u "ULLZU "UO.LJSV "8% 8 —=g wu Vv IBC BEN + MW EGGEN I JEN 889696 N IL T PÖrLOG WW DL "I 609126 608786 7°, ÅL T 680160) 986926 460896 =S Sof LV8966 = so T 466 Pe —P SE 067 6 N) 790866 = 809 Bo zes. K=Uus T STE TEE + H) 6 6 ve > ep 9 +" das) = A a LS? DR OTP IT I VAR EVEG Erg wuwm WO A O 90 = "UDLI ÖF 8:68 88 6 a Lp 6T SPE TI O ze 6L 668 10 280 al GR 8 MAN se NR be 6) | — "p3rjtuo un 5 a ae He ER 0 [0068 IT OA Se Erz pour "UTN ]:96G wu 0 E89 8 WIN (2 ag "U9ITUL FU "WwıZzu "0.75% JOH sy 8% WIM "u 9 WO OTUO dep LIULLULS te ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 33 Sammandrag. Magn. Declination d. 5 Sept. 1846 f. m. 10'307 N 13756,8' V & m. 130 N 14 152. Anm. Mirens magnetiska azimuth var från förm.-observationen till efterm. ökad med 13,1". Inelination d. 4 Maj 1846 2: 30m—5: e. m. Planen framför högvakten. å o 2 Nälen n:o I. Inställning: Grad. Lv zz 25 ee (6BRSJSN frog » 0 8 23) » Nälen omlagd. 68° 50,1 » O0 68 15,2 \\ es Pe) 68 41,5 Polerna omkastade. N 69° 19,5’ = Inclinationen 3' 30” e. m. V 71 26,4 » 06 12} u aan | Nålen omlagd. ‚69 49,1 » © 68 10,3 | DEV 69 et 69 3,1 Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 4. 3 34 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2.) Frän Academie Imp. des Sciences i St. Petersburg. Mémoires, T. 30: 3—11. Bulletin, 1.728. 22% Table general... Suppl. 1. Frän Deutsche Geologische Gesellschaft i Berlin. Zeitschrift, Bd 34: 3—4. Från Entomologischer Verein i Berlin. Berliner eutomologische Zeitschrift, Bd 26: 1—2. Från Naturhistorischer Verein i Bonn. Verhandlungen, Jahrg. 39: 1. ANDRA, C. J. Die Käfer Westfalens, Abth. 2. Bonn 1882. 7 8:0. Från Naturwissenschaftlicher Verein i Graz. Mittheilungen, H. 19. Från Universitetet i Greifswald. Akademiskt tryck, 1882, 58 st. Från K. Societät der Wissenschaften i Göttingen. Abhandlungen, Bd 29. Gelehrte Anzeigen, 1882: 1—2. Nachrichten, 1882. Från Verein für Naturkunde i Offenbach. Bericht, 22—23. Frän K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Jahrbuch, Bd 32: 4. Verhandlungen, 1882: 12—17. Frän K. Akademie der Wissenschaften i Wien. Sitzungsberichte. Math. —NW. Classe, 1882, Abth. 1: 1—5; 2: 3—6; 3: 1—7; Register, 10. » Philos. —Hist. » 1882: H. 1—3. Almanach, Jahrg. 32. Archiv für Österreichische Geschichte, Bd 64: 1. (Forts. ä sid. 48.) 35 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 4. Stockholm. Mykologiske Notitser fra en Rejse i Sverige i Sommeren 1882. Af E. ROSTRUP. [Meddeladt den 11 April 1883]. Paa en i Nordlandene foretagen Rejse, som havde det dob- belte Formaal, at deltage i den nordiske Frökongres og Ud- stilling i Sundsvall samt at studere Snyltesvampenes Optreden og Forhold i de naturlige Naaleskove til Sammenligning med de i danske Plantager saa ödeleggende Sygdomme, benyttede jeg Lejligheden til at notere en Del Iagttagelser vedkommende Snyltesyampe i det hele taget. Det kunde vel synes noget dristigt, at en Fremmed vil give mykologiske Bidrag vedkom- mende ELIAS FRIES's Fedreland; men man huske paa, hvor uudtömmelig Svampenes Klasse er og hvor store Fremskridt der netop i nyere Tid, ogsaa i systematisk Henseende, er sket paa Snyltesvampenes Omraade. Mine Notitser skulle kun tjene som smaa Bidrag for en eventuel ny Bearbejdelse af den svenske Svampeflora af en svensk Mykolog, i Forventning om, at et og andet af de gjorte Fund muligvis kunne blive oversete af andre. I Steden for at give en tör Liste over mine Fund vil jeg foretrekke at meddele den vigtigere Del af Udbyttet efter de forskjellige Stationer, hvorfra jeg foretog Udflugterne. Sundsvall i Medelpad. I Tiden fra 13—20 Juli gjorde jeg en del kortere Excursioner i Omegnen. Hos Naaletr&er sögte jeg forgjeves efter Sygdomme, foraarsagede af Snyltesvampe. 36 ROSTRUP, MYKOLOGISKE NOTITSER. Agaricus melleus VAHL manglede dog ikke ganske, idet jeg traf en Stub af Picea excelsa, der var gjennemtrengt af dens My- celium, Rhizomorpha subcorticalis RoTH. Af Parasiter paa Tr&er bemarkedes iövrigt kun Thecopsora areolata (FR.) og Polystigma fulvum DC. paa Prunus Padus, samt Gloeosporium: Almi WEST. paa Blade af Alnus incana. Her som overalt i Nordlandene fandtes allevegne Pxobasidium Vaceinii WORON. i Mengde paa Vaccinium vitis idea, Myrtillus og uliginosum. Den her i Egnen saa hyppige Aconitum Lycoctonum var beboet af ikke mindre end 5 Parasiter, af hvilke dog de to, nemlig Uro- myces Lycoctoni (KALCKBR.) og Aecidium Aconiti Lycoctoni (Dc.) rimeligvis ere Organer af samme Svamp; de fandtes i Mengde og jeg gjenfandt dem senere flere andre Steder i Nord- landene. Paa Hobene af den n&vnte Aecidium snyltede atter i usedvanlig store Exemplarer Tubercularia persicina DITTM. Enkelte Planter af Aconitum havde faaet et besynderligt Ud- seende ved at vare angrebne af Urocystis pompholygodes (SCHLECHT.), som dannede m>ige könrögsagtige Puder, af Lighed med en Reticularia, paa Stsngler og Blade. Endelig fandtes en Del Planter med ejendommelige, graalige, tilbage- krummede Blade, angrebne af Ramularia didyma UNGER, som ikke vides för at vere fundet paa Aconitum. Ogsaa Geranium silvaticum var meget udsat for Angreb af forskjellige Snyltere, nemlig Stigmatea confertissima FUCKEL, Sphaerotheca Castagnei LEv., Ramularia Geranii FUCKEL og Peronospora pusilla UN- GER. Af Rustsvampe bemaerkedes, foruden de allerede paa Padus og Aconitum nevnte, endvidere Zcidier tilhörende Phrag- midium paa Rubus idaeus og saxatilis, Coleosporium Campa- nulae (PERS.) paa Camp. persic#folia, Puccinia Fergussont BERK. et BR. paa Viola palustris og Puceinia Arenariae (SCHUM.) paa Melandrium diurnum, paa hvilken V.ertplante jeg ikke har truffet den i Danmark, medens Svampen ellers er saa over- ordentlig hyppig paa mange Alsinaceer hos os; det bliver der- ved sandsynligt at den nevnte Svamp maa deles idetmindste i to Arter, nemlig P. Arenariae (SCHUM.) og P. Dianthi Dc., den ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 37 förste optredende paa mange Alsinaceer og hyppig i Danmark, den anden paa Silenaceer, såsom Dianthus, Melandrium, Agro- stemma, og manglende i Danmark. Af Brandsvampe kan be- merkes som forekommende her: Ustilago Caricis (PERS.) paa "Carex pilulifera. Paa Lycopodium annotinum fandtes Sphaerella Iycopodina KARSTEN, ledsaget af en Epicoccum samt af nogle store flöjelssorte Hobe af en Helminthosporium, med kraftige, oprette, leddede og knudrede, brune Hyfer, uden Forgreninger og med 2—4-runimede, ellipsoide, brune Conidier. Af andre interessante, men ufuldstsndigt kjendte Svampeformer fandtes endvidere: Gloeosporium Phegopteridis FRANK i Mengde paa Polypodium Dryopteris baade her og flere andre Steder, far- vende det grönne Löv paa Undersiden blaalig hvidt. Ramularia Alchemillae SCHROETER i Mangde paa Bladene af Alchemilla vulgaris; den har megen Lighed med en Peronospora og er ogsaa tidligere af NIESSL beskreven som en saadan. Paa Bladene af Trollius europsus fandtes en Spermogonieforn, som jeg ikke finder beskreven og som kunde kaldes Ascochyta Trolli; den havde traadformede Spermatier, som vare 60—90 Mikrom. lange og 2 Mikr. tykke. Paa Bladene af Paris fandtes misfarvede Pletter, der paa Undersiden vare bedkkede med talrige smaa olivenbrune Puder af Oercospora Paridis n. sp. med blegbrune hornformede Conidier, som vare 50—65 Mikr. lange og 5—6 Mikr. tykke. Ängermanelven. Den 16 Juli foretoges af Dommerne ved Landbrugsudstillingen en Tour op ad den n&vnte store og pr&g- tige Elv, med egen Dampbaad, hvorved der kunde tilstedes Landgang hist og her, hvor der serlig syntes tillokkende for Botanikerne, af hvilke der fandtes flere blandt Deltagerne i Tou- ren, saasom Professor NOBBE, Tharand, Dr. J. ERIKSSON, Stockholm, Lie. BERGENDAL, Lund. Foruden Hernösand be- sögte vi saaledes Sandö, Marieberg og Nyland. Heller ikke her fandtes Snyltesvampe paa Naaletr&erne; kun paa döde Grene og Naale af Pinus silvestris fandtes Cenangium pithyum ER, og Lophodermium pinastri (SCHRAD.). Paa Blade af Lin- 38 ROSTRUP, MYKOLOGISKE NOTITSER. n&ea borealis fandtes paa flere Steder to Svampe, nemlig Ven- turia Dickiei (BERK. et BR.), der danner flöjelssorte Puder paa de tildels grönne Blade, og Sphaerella Leightonii BERK. Af Rustsvampe bemzrkedes: Puceinia Bistortae (STRAUSS), som jeg ogsaa senere fandt overalt hvor jeg ferdedes i Nordlandene paa Polygonum viviparum. Paa Rubus arcticus fandt jeg her, ligesom mange andre Steder senere, en Uredo i M&engde, men uden Teleutosporer, saa at jeg ikke kunde afgjöre, til hvilken Phrag- midium den hörte. Uredo Pyrolae MART. fandtes baade paa Pyrola minor og uniflora. Paa Caltha palustris fandtes Puc- cinia Zopfii WINTER, baade med Teleutosporer og ZEecidier. Uredo Polypodii (PERS.) hyppig paa Polypod. Dryopteris. — Endvidere bemarkedes Ustilago Caricis (PERS.) paa Carex va- ginata, Peronospora Radii DE BARY paa Blomsterne af Matri- caria inodora, Ascochyta Vaccinii LiB. paa Vacce. vitis idea og Depazea Trientalis LAschH. Ved Änge Station midtvejs mellem Sundsvall og Östersund gjordes en Dags Ophold. En her forekommende Melampsora paa Populus tremula bestyrkede Formodningen om, at der fandtes. to Arter Melampsora paa den navnte Poppel, hvoraf den ene er almindelig i Danmark og staar i genetisk Forbindelse med Caeoma Mercurialis, medens den anden muligvis staar i For- bindelse med Caeoma pinitorquum paa Fyr 1). Mercurialis peren- nis findes nemlig, i Fölge Hartmans Skand. Flora ikke i Nord- landene, og den her fundne Melampsora paa Poppel kan derfor ikke antages at vere den samme, som den paa de danske Oer almindelig forekommende Art. Hvad Sporerne angaar var der ikke synderlig Forskjel at opdage; dog vare Uredosporerne hos Exemplarerne fra Änge lidt större, nemlig 22—25 Mikr. lange, end hos den Svamp jeg har fremkaldt paa Blade af Populus tremula, ved Uds&d af Caeoma Mercurialis, nemlig 13—20 Mikr. lange. De under Navn af Melampsora populina og M. salicina paa nesten alle Salicineer optredende Former tilhöre vistnok en ') Dette er i Juni 1883 bleven bekrieftet ved Försög anstellede af Forfatteren (Senere Anm.). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 39 Rakke Arter, der staa 1 genetisk Forbindelse med flere Caeoma- Former, der voxe paa forskjellige Vertplanter; ved Udredelsen af herhen hörende Spörgsmaal har det stor Interesse at lere at kjende Udbredelsen af de paa forskjellige Salicineer optr&- dende Arter Melampsora, ligesom ogsaa af de forskjellige Arter Caeoma. Jeg skal saaledes her anföre, at Salix capraea viste sig meget medtaget, med gule, forkröblede Blade angrebne af Melampsora capraearum (Dc.), overalt langs Stambanen gjen- nem Syd- og Mellem-Sverige til Dalarne; ligeledes at den saa hyppig ved Stationerne plantede Populus balsamifera var alle- vegne angreben af Melampsora cylindrica (STRAUSS) fra Nors- holm Station ved Götha Kanal og syd efter. Ved Änge fandtes paa Salix phylicefolia baade Melampsora og Rhytisma saliei- num (PERS.). @ymnosporangium conicum DC. var hyppig paa Grene af Juniperus comm., Uredo Pyrolae MART. fandtes paa Pyrola secunda, Puccinia Morthieri KÖRN. paa Geranium silva- tieum, Puce. Hieracii (SCHUM.) paa Hierac. Auriculae, Puce. Violae (SCHUM.) paa Viola silvatica, Aecidium Cirsii DC. paa Cirsium heterophyllum. — Peronospora Gentianae nov. sp. paa Gentiana campestris; hele Vzertplanten farvedes gulgrön og var bedzkket med conidieberende, mange Gange gaffeldelte, med udsperrede Grene forsynede Traade. Calamagrostis silvatica var mange Steder sterkt sortplettet hidrörende fra Phyllachora graminis (PERS.). Tat ved Stationen fandtes her, ligesom flere andre Steder, f. Ex. ved Bollnäs, en Ma&ngde monströst formede Exeınplarer af Potentilla norvegica, som vare helt gjennem- trengte af Myceliet af Pseudopeziza Dehnii (RABENH.), hvis skiveformede Apotheeier bröde frem overalt paa Stznglen, Blade og selv paa Begeret; hyppig vare Apothecierne dakkede med hvide, skimmelagtige Svampe, dels med ellipsoide, klare Conidier, lignende en Ramularia, dels med lange, eylindriske, torummede Conidier, lignende en Cylindrospora; muligvis tilhöre de den n&evnte Discomycet. KARSTEN (Mycol. fennica I, 206) henförer den til Mollisia, og samme Forfatters Leptotrochila repanda (I. e. p. 246) = Phacidium repandum FR. (Syst. myc. II, 578) 40 ROSTRUP, MYKOLOGISKE NOTITSER. synes kun at afvige meget lidet fra samme. — För jeg forlader Ånge vil jeg endnu notere, at Empusa muscae COHN fandtes paa döde Fluer paa Ruder i Stationsbygningen. Åreskutan i Jemtland, som jeg besteg den 22 Juli i Sel- skab med tre svenske Tourister, de Hrr, Auditör BÄCKSTRÖM, Redaktör GUMA&LIUS og Dr. v. PORAT, samt den danske Bo- taniker P. NIELSEN, fremböd ikke blot ved sin rige alpinske Flora, men ogsaa ved sin Svampevegetation saerdeles Interesse for en Mykolog, saa at det vistnok kunde lönne sig at studere samme noget nöjere, end det var muligt paa den korte Tid jeg kunde anvende paa samme, iser da mine Rejsefsller ssrlig higede efter at naa Toppen. For som sedvanlig at begynde med de tr&agtige Planters Parasiter, skal jeg anföre at jeg paa Betula odorata fandt Taphrina betulina ROSTR., som jeg kort iforvejen havde fundet i Danmark og paavist at vaere Aarsagen til Birkens »Hexekost» (jvfr. Tidsskr. f. Skovbrug VI, 247). Paa Betula nana fandtes Melampsora betulina (FR.); paa Salix herbacea: Arhytisma salicinum (PERS.) og Melampsora salicina (FR.); paa Juniperus nana fandtes Lophodermium juniperini (FR.). lövrigt samledes her af sjeldnere Rustsvampe, iser paa alpinske Planter: Puceinia alpina FUCKEL paa Viola biflora, dannende kulsorte, hvslvede Hobe paa Bladene, af Lighed med en Ustilago; Puceinia Oruciferarum RUDOLPHI paa Cardamine bellidifolia; Puceinia Morthieri KÖRN. paa Geranium silvaticum; Aeecidium Thalictri PAULS. paa Thalictrum alpinum; paa Tara- xacum fandtes en Aecidium, men det er usikkert om den hörte til Puceinia Compositarum eller Puceinia silvatica SCHROET. Af Brandsvampe bemeerkedes: Ustilago Hydropiperis (SCHUM.) paa Polyg. viviparum og Ustel. Carieis (PERS.) paa Carex capillacea og vulgaris. Af Ascomycetes markes: Trochia fuscellu KARST. og Trochila diminuens KARST. paa visnende Blade af Carex vaginata og CO. atrata; paa visne Stengler og Kapsler af Bartsia alpina fandtes i Mangde Helotium Caulicola (FR.) og Mollisia atrata (PERS.); paa Astragalus alpinus fandtes Sphaeria Astra- gali LascH. Af ufuldstendig kjendte Former markes et Par, a ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 41 som det synes hidtil ubeskrevne Pyknide- eller Spermogonie- former, nemlig en i Me&engde paa törre Stengler af Tofjeldia borealis forekommende Septoria cercosperma nov. spec., med ejendommelige, tenformede, i den ene Ende i en lang fin Spids udtrukne Spermatier, som vare buekrummede, forsynede med to Skillevegge, klare, 25—32 Mikr. lange og 1,5—2 Mikr. tykke, samlede i de omtrent 1, Millimeter brede, sortebrune, skaal- formede Beholdere, med en hornagtig, pseudoparenchymatisk Vxg; det er sandsynligvis en Pyknideform henhörende til en Hetero- spheria. Endvidere en paa törre Kapsler af Andromeda hy- pnoides i Mangde optr&dende Septoria Andromedae, med klare, valseformede, krumme, torummede Spermatier, som vare 10 Mikr. lange og 2 Mikr. tykke. Paa friskgrönne Blade af Mul- gedium alpinum fandtes blege Partier med Macrosporium Sar- cinula BERK. Frösön i Storsjön. Paa Naale af feldede og omstyrtede Fyrretreer og Grene fandtes ogsaa her Lophodermium pinastri (SCHRAD.), som sedvanlig ledsaget af den graa, stregformede Depazea linearis, der rimeligvis udgjör dens Spermogonier. I dens Selskab fandtes ogsaa den kun som Raadsvamp optr&dende Cenangium ferruginosum Fr. f. Acicola. lövrigt bemzerkedes paa Tr&er: Melampsora betulina (FR.) paa Betula odorata; Melampsora salicina (FR.) paa Salix nigricans; Discosia alnea (PERS.) paa Blade af Alnus incana; Gymnosporangium conicum DC. og Lophodermium juniperinum (FR.) paa Grene og Naale af Juniperus communis. Paa urteagtige Planter bemaerkedes: Puccinia Hieraci (SCHUM.) paa Hierac. Auricula og Hypochae- ris radicata; Uromyces intrusus (GREV.) paa Alchemilla vulgaris; Triphragmium Ulmariae (SCHUM.) paa Spiraea Ulmaria; Uro- cystis pomphylogodes (SCHLECHT.) paa Aconitum Lycoctonum; Sphaerotheca Castagnei LEV. paa Alchemilla vulgaris. Bollnäs i Helsingland. Under et Par Dages Udflugter be- meerkedes paa tra&agtige Planter kun fölgende Snyltere: Calo- cladia penicillata (WALLR.) paa Betula odorata, Ascomyces Tosquinetii WEST. paa Alnus incana, som ikke alene havde Bla- 42 ROSTRUP, MYKOLOGISKE NOTITSER. dene angrebne, men ogsaa hele Grene vare opsvulmede, med skarp Begrensning mod den smallere, nedre, ikke af Mycel gjennemtrengte Del; Fusicladium ramulosum ROsSTR. (Tidsskr. f. Skovbrug VI 1, 294) paa Blade af Populus tremula, som farves bleksorte heraf; Phragmidium Rosae (PERS.) paa Rosa canina; Caeoma Empetri (PERS.); Exobasidium Vaccinii WORON. paa Arctostaphylos uva ursi, dannende paa Oversiden skinnende röde, paa Undersiden hvidlige Pletter paa de iövrigt grönne Blade. — Af de paa urteagtige Planter bema&rkede Snylte- svampe kan anföres fölgende Rustsvampe: Phragmidium Po- tentillae (PERS.) paa Potent. argentea; Puccinia Compositarum SCHLECHT. paa Carduus crispus; Puce. suaveolens (PERS.) paa Cirsium arvense; Puccinia Discoidearum LINK. paa Artemisia Absinthium, med Uredo-Hobe paa Bladene og store Puder af Teleutosporer, som lignede en Ustilago, paa Stenglerne; Uro- myces appendieulatus (PERS.) paa Orobus tuberosus; Urom. Centumnodü (SCHUM.) paa Polygon. aviculare; Coleosporium Euphrasiae (SCHUM.) paa Melampyrum silvaticum; Coleosp. Campanulae (PERS.) paa Camp. patula. Af Brandsvampe be- meerkedes kun Ustilago segetum (BULL.) paa Avena sativa. For- uden flere af de paa de tidligere Stationer fundne og som det synes allevegne optredende Snyltesvampe, saasom Pseudopeziza Dehnü (RAB.) og de samme ledsagende Conidier, fandtes her: Cystopus candidus (PERS.) paa Capsella bursa pastoris, Perono- spora efusa (GREV.) paa Chenopodium album, Phyllachora He- raclei FUCKEL paa Heracleum sibiricum, samt af ufuldstzndig kjendte Former Ascochyta Virgaurea LiB., en Cylindrospora paa Blade af Heracleum sibir. og en Ramularia paa Carduus crispus, der ikke synes at vere beskrevne, men som n&ppe for- tjene at gives serlige Artsnavne, da saadanne dog for conidie- bereude Svampe kun ere af midlertidig Betydning, indtil deres Forhold til en eller anden Ascomycet opdages, og da de nevnte Former desuden vare meget lidet karakteristiske. — Ved Krylbo Station toges Melampsora salicina (FR.) paa Salix purpurea. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 43 Upsala. I Dagene fra 28—31 Juli gjorde jeg flere Ud- flugter i Omegnen, saaledes til Ultuna og LINNÉ's Hammarby, ledsaget af forskjellige Botanikere, blandt hvilke jeg serlig maa vere Cand. HENNING Tak skyldig for hans Bestr&belser for at skaffe mig mykologisk Materiale. — I en större Planteskole syd for Upsala bemzrkede jeg serlig to Ting af Interesse. Der fandtes saaledes i de treaarige Bede af Pinus silvestris endel Planter med ejendommeligt krummede, kortnaalede Grene, som viste sig angrebne af Caeoma pinitorguum HARTIG, der saavidt mig bekjendt ikke för er bemarket i Sverige, medens den op- treder i större Maalestok i jyske Hedeplantninger paa Pinus montana. Endvidere var det paafaldende at se, at medens samtlige Fyrrebede paa et ner vare aldeles frie for Angreb af Lophodermium pinastri (SCHRAD.), saa var derimod det nevnte Bed, som hidrörte fra tysk Frö, lige saa angrebet af den nevnte Svamp, som det i samme Forsommer havde vist sig nesten allevegne i Danmark. En nesten udgaaet, ung Larix europea havde Stammen besat med Rekker af Phoma cephaloideum THÖM.; men om denne Svamp var Aarsag til eller Fölge af Sygeligheden hos Treet, skal jeg ikke kunne sige. I den Skov, hvori Planteskolen var anlagt, traf jeg for förste Gang paa min Rejse et Par unge Pinus silvestris drebte af Agaricus melleus VAHL. Melampsora salieina (FR.) saas paa Salix viminalis, purpurea og repens; Roestelia penicillata (MÜLL.) paa Pyrus Malus silvestris; Calocladia Grossulariae LEV. paa Ribes Gross.; Phragmidium gracile (GREV.) paa Rubus ideus. Af Snylte- svampe paa urteagtige Planter noteredes i nevnte Skov: Phrag- midium Potentillae (PERS.) paa Potent. argentea; Puccinia Com- positarum SCHLECHT. paa Centaurea Scabiosa og Taraxacum; Uromyces inequialtus LASCH. paa Silene nutans; Coleosporium Euphrasiae (SCHUM.) i M&ngde paa Melampyrum silvaticum, Rhinanthus minor, Odontites rubra; Phyllachora Pteridis (REB.). — Blandt de mange Snyltesvampe, jeg iövrigt bemzrkede i de nzrmeste Omgivelser af Upsala, skal jeg kun n&vne, at Trago- pogon pratensis var angreben af de sedvanlig paa denne Plante 44 ROSTRUP, MYKOLOGISKE NOTITSER. optredende Ustilago, Puceinia, Aecidium og Erysiphe, at Co- leosporium Senecionis (PERS.) her ogsaa viste sig paa Senecio viscosus, at de paa Campanula rapunculoides, Tussilago, Son- chus oleraceus og asper optr&@dende Coleosporier ogsaa fandtes her; endvidere Uromyces Anthyllidis (GREV.), Peronospora pa- rasitica (PERS.) paa Camelina silvestris, Cylindrospora concen- trica GREV. paa Anchusa officinalis. En i den botaniske Have som Potentilla heptaphylla betegnet Plante havde alle sine Blade brandgule af en Caeoma, som efter senere indsamlede og mig af Kand. C. J. JOHANSON tilsendte Blade af samme Plante udviklede sig til Phragmidium Potentillae (PERS.); fra den nzvnte Mykolog fik jeg ogsaa tilsendt Exemplarer af Potentilla viscosa med den samme Phragmidium, tilligemed en Del andre merkelige Rustsvampe paa dyrkede Planter i den botaniske Have i Upsala, hvilke Fund jeg vil overlade den nevnte Bota- niker selv at publicere. Paa Ultuna Forsögsmark havde jeg den Fornöjelse at blive vist om af Professor v. Post. Meget markeligt var det at se den overordentlige Forskjel der var med Hensyn til Angreb af Puceinia graminis PERS. paa de forskjellige, Side om Side staa- ende Varieteter af Hvede; ikke alene Triticum turgidum, men mange Sorter af Trit. vulgare vare aldeles frie, medens andre Sorter, iser Trit. vulg. aestivum vare nasten sorte af Rust. Lejlighedsvis vil jeg i Forbindelse hermed bemerke at jeg fandt Aeecidium Berberidis PERS. i Mangde flere Steder baade ved Upsala og Stockholm, saa vel paa dyrkede som forvildede Ber- berisbuske. Puceinia Poarum NIELS. fandtes paa Poa fertilis og compressa. Paa en Gr&smark viste v. Post mig at Phleum pratense var angrebet af Zpichloö typhina (PERS.), som jeg der i Egnen iövrigt havde set flere Steder paa Dactylis. En Krans af Sparganium simplex om en Dam ved Ultuna havde, som Vv. Post gjorde mig opmarksom paa, et ynkeligt Udseende, over- alt besaaet med store graabrune Pletter paa Bladene; i det hjembragte Materiale fandt jeg at der i Pletterne fandtes en som det synes ubeskreven Conidie-Form, som jeg vil kalde OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 45 Ramularia Sparganii, med klare, aflange, lidt krummede Coni- dier; denne Svamp er formodentlig Aarsag i de misfarvede Par- tier af Bladene; jeg har tidligere set saadanne brunplettede Sparganier paa flere andre Steder, men ikke för kunnet finde nogen Parasit paa dem, formodentlig paa Grund af uheldiet Tidspunkt. Et Bed med ÖOnobrychis sativa var n&sten gaaet nd; Rodstokken viste sig besat med smaa sorte Sclerotier, der rimeligvis staa 1 Forbindelse med Sygdommen. I Skoven ved Hammarby med LINNÉ'S Bolig, hvortil der kun med Besvar fandtes Vej, havde alle Exemplarer af Acer platanoides omkring »Musxet» et pragtfuldt Udseende paa Grund af at alle Blade vare meget livligt gul- og sortbrogede, i höj Grad angrebne af Rhytisma acerinum (PERS.); nogle Blade vare ogsaa hvidbrogede, hidrörende fra Overtraek af Uncinula Tu- lasnei FUCKEL. Samme Sted fandtes Myrrhis odorata angreben af Puccinia reticulata DE BARY. I Stockholms Omegn foretog jeg Excursioner i Dagene 31 Juli—4 Avgust, saaledes til Egnen mellem -Brunnsviken og Lilla Värtan, Nacka og Lidingö. Da jeg de to förste Steder var ledsaget af Mykologen Dr. J. ERIKSSON, finder jeg det overflödigt her at notere alle de Snyltesvampe jeg bemerkede»> da den n&evnte Botaniker selv vil finde Lejlighed til at publi- cere, hvad der heraf har Interesse; men nogle enkelte af de sjorte Fund finder jeg dog Anledning til her at meddele. I Landtbruksakademiens Experimentalfält var det let at se, at man befandt sig i en Egn hvor der var mange Ener, thi alle de dyrkede bletreer, Pyrus Malus og P. prunifolia, vare paa Bladene angrebne af Roestelia penticillata (MÜLL.), der dog endnu kun vare naaede til Spermogonie-Stadiet, medens der- imod alle Crataegus-Buske havde fuldt udviklede Roestelia la- cerata (SOW) paa Blade, Frugtbund og Grene, hvilke sidste vare sterkt opsvulmede paa de angrebne Partier. Flere Vind- felder af Picea excelsa saa vel her som paa Lidingö havde det sidste Aars Kogler sterkt angrebne dels af ÅAecidium stro- bilinum (ALB. et SCHW.), dels af Aecidium conorum REES 46 ROSTRUP, MYKOLOGISKE NOTITSER hvilken sidste n&eppe för er bemerket i Sverige, ligesom heller ikke Hypoderma macrosporum HARTIG, der fandtes i ringe M&ngde paa unge Graner, vides forhen angiven herfra. Ved Lidingöbron bemerkedes Uncinula adunca (WALLR.) paa Po- pulus tremula, Septoria Ribis DESMAZ. i M&engde paa Ribes alpinum, hvis Blade bleve livligt gulplettede, Cercospora pe- nicillata FRESEN. paa Blade af Lonicera Periclymenum, Phyl- lachora graminis (PERS.) paa Melica nutans. Flere Steder langs Kysten fandtes foruden Aramularia obovata FUCKEL ogsaa 1 M&ngde Äcidier paa Rumex Hippolapathum, og paa de tet derved voxende Phragmites fandtes Puceinier. — Ved Nacka fandtes af interessantere Former: Uromyces Scrophulariae (DC.) paa Scroph. nodosa, i Mangde baade med Zcidier og Te- leutosporer, i Selskab med JPeronospora sordida BERKELEY; Puceinia Discoidearum LINK paa Achillea Millefolium, Aeei- dium Berberidis PERS. og den hertil hörende Puceinia gra- minis PERS. blandt andet paa Agrostis canina. Cystopteris fragilis var augreben af Uredo Polypodü (PERS.) og Stellaria palustris af Puceinia Arenariae (SCHUM.). (Cronartium ascle- piadeum FR. fandtes her i M&ngde paa samme Sted, hvor jeg samlede den for 9 Aar siden. Protomyces macrosporus UNGER paa Aegopodium. Nässjö i Småland. Her standsede jeg et Par Dage for at sjöre Udflugter i Naaleskovene. Jeg fandt her overalt paa Naalene af baade yngre.og »ldre Exemplarer af Picea excelsa talrige gulgrönne Pletter, som viste sig besatte med Aecidium abietinum ALB. et SCHW.; som man kunde vente fandtes da ogsaa den med samme i genetisk Forbindelse staaende Chryso- myaa Ledi (ALB. et ScHw.) ligeledes overalt paa Ledum pa- lustre; den navnte Aecidium vil man neppe söge forgjeves i Egne, hvor Ledum palustre og Picea excelsa voxe i Fallesskab. — Endvidere bemaerkedes her af Snyltesvampe paa Tr&er eller trwagtige Planter: (aeoma pinitorguum HARTIG, Cololacladia penieillata (WALLR.) paa Betula, Uredo Vaceiniorum DC. paa ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 47 Vacc. uliginosum, Ramularia destructiva PHILIPPS paa My- rica Gale. Jeg skal endelig bemerke, at i Småland og Skåne viste flere nye Fyrreplantninger, som rimeligvis hidrörte fra Udsed af tysk Frö, det samme blakkede Udseende som er sedvanligt i Danmark, hidrörende fra Angreb af Lophodermium pinastri (SCHRAD.). Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 34.) Från Hr Dr A. E. Törnebohm. Geological magazine, 1574—1879. 72 häften. Från Författarne. ERDMANN, E. Populär geologi. Sthm 1874. 8:0. — De allmännaste af Sveriges berg- och jord-arter ... Sthm 1875. 8:0. — Småskrifter, 31 st. Horm, G. De Svenska arterna af Trilobitslägtet Illenus (Dalman). Akademisk afhandling. Sthm 1883. 8:o. Trysom, F. Tlakttagelser vid sillfisket i Bohuslän 1880—1882. Kjöb. 1883. 8:0. CLARETTA, G. Storia del regno di Carlo Emanuelle II, T. 1—3. Genova 1877. 8:0. — Cronistoria del municipio di Giaveno . . . Torino 1875. 8:o. — Il prineipe Emanuele Filiberto di Savoia alla corte di Spagna. Torino 1872. 8:o. — Sui prineipali storici Piemontesi . . . Torino 1878. 4:o. — Storia dell’ antica abbazıa di S. Michele della chıusa. Torino 1870, 78:0: — Adelaide de Savoia. Torino 1877. 8:0. — Sugli antichi signori di Rivalta. Torino 1878. 8:o. — Smäskrifter, 8 st. Hırn, G. A. La conservation de l’energie solaire. Paris 1883. 8:0. — Smäskrifter, 2 st._ WAHNSCHAFFE, F. Über einige glaciale Druckerscheinungen im Norddeutschen Diluvium. Berlin 1883. 8:0. — Smäskrifter. 3 st. WILLEMS, P. Le senat de la republigue Romaine, T. 2 Louvain 1883. 8:0. DE ZIGNO, A. Flora fossilis formationis Oolithice, Vol. 2: 1—3. Pavia. Fol. 49 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 4. Stockholm. Om telefonering af urkorrektioner. Af N. K. NORDENSKIÖLD. [Meddeladt den 11 April 1883.] Telefonens användning till bestämmande och afsändande af urkorrektioner är temligen sjelffallen. Om man stegrar an- språket på noggrannhet till det möjligas yttersta gränser, så stöter man emellertid äfven härvid på flera praktiska svårig- heter, hvilka först efter åtskilligt experimenterande kunna öfver- vinnas. En beskrifning af mikrotelefonledningen emellan mag- netiska och astronomiska observatorierna i Helsingfors, hvilken redan under flere månader fungerat med en precision, som knapt nog lemnat något öfrigt att önska, torde derföre ej sakna allt intresse. De begagnade telefonerna äro förfärdigade af SIEMENS & HALSKE 1 Berlin, med hästskoformiga magneter och med hvissel- pipor såsom signalapparater. Mikrofonen består, i enlighet med HUGHES anordning, af en vertikalt stående retortkolstång, till- spetsad vid beggedera ändarne, hvilka stödjas af tvenne ur- hälkade kolstycken. Med tillhjelp af en skruf, som trycker emot en stälfjeder, hvars ena ända hvilar emot kolstängen, är man i tillfälle att inom vissa gränser reglera mikrofonens käns- lighet. En kommutator tillåter att antingen afbryta eller genom mikrofonen och telefonerna leda strömmen från ett litet galva- niskt batteri, bestående af fyra stycken mindre LECLANCHES elementer. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 4, 4 50 N.K. NORDENSKIÖLD, OM TELEFONERING AF URKORREKTIONER. Ledningen emellan observatorierna är oberoende af det i staden inrättade telefonnätet. Den utgöres af en 2 millimeter tjock förtennt jerntrad. Afständet är 1!/, kilometer. TI stället för återledning, göres bruk af jordledningen. Man får icke räkna på att ljuden af sekundslagen skola fortplantas till mikrofonen med önsklig skärpa endast genom luften, utan bör ovilkorligen den resonansskifva, vid hvilken mikrofonen är fästad, genom fast materie förbindas med ur- verket. Emellertid kan utan olägenhet denna förbindelse på ett eller flera ställen inskränkas till den beröring, som eger rum då en tapp hvilar i sitt lager eller en spets trycker emot en plan yta. Det har förefallit mig såsom om man, för att för- nimma sekundslagens begynnelse och slut fullt distinkt, icke får gifva de resonansskifvor, genom hvilka ljudet har att passera, allt för stor utsträckning, och att mycken vigt ligger uppå att man lyckas gifva dessa skifvor de rätta dimensionerna. Den anordning för mikrofonens och urets förbindande med hvarandra, som efter flere olika försök visat sig lämpligast, är följande. Ett parallelipipediskt skåp, 31 cm. djupt, 24 cm. bredt och 28 cm. högt, är fästadt vid en af magnetiska obser- vatoriets väggar. Taket och tvenne emot hvarandra stående sidor af detta lilla skåp bestå af spegelglas, som bilda goda resonansskifvor. Midtemot dörren, vid den emot väggen vet- tande sidan af skåpet, är mikrofonen fästad. Da uti skåpet inskjutes en kronometer, så befinner sig denna och mikrofonen inom samma för yttre ljudinflytelser temligen väl skyddade rum. Kronometern är förfärdigad af DENT i London och på det för fartygsur vanliga sättet, medelst en metallring och fyra tappar, upphängd uti en trälåda. Urladan bör skjutas så langt in uti skåpet, att främre sidan af densamma trycker emot tvenne skrufhufvuden, som något framstå ifrån den vägg af skåpet, vid hvilken mikrofonen är fästad. Man kan utan öfverdrift säga, att man på astronomiska observatoriet genom telefonen kan tydligare höra sekundslagen (eller rättare sagdt halfva sekund- slagen) af magnetiska observatoriets kronometer, än direkte med OÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 51 blotta örat pa obetydligt afstånd från densamma. Såsom be- visande detta kan det förtjena anföras, att man uti telefonen till och med hör det glirande ljud, som uppstår vid böjningen af orofjedern, ett ljud så svagt att det med obeväpnadt öra kan förnimmas endast om man lutar örat tätt intill kronometern. Astronomiska observatoriets normalur slår hela sekunder och går efter stjerntid. Magnetiska observatoriets kronometer slår deremot halfva sekunder och går efter medeltid. Inter- vallet emellan tvenne på hvarandra följande koincidenser af dessa tvenne ur utgör således tre minuter två och en half se- kund medeltid eller tre minuter tre sekunder stjerntid. Genom glastaket till det skåp, uti hvilket kronometern är innesluten, kan observatorn a magnetiska observatoriet afläsa kronometern, på samma gång han, oaktadt skåpdörren är tillsluten, direkte med örat förnimmer kronometerns sekundslag. Han är således ı tillfälle, att uti telefonen uppropa »noll, ett, två, tre» o. s. V., när vid en förut aftalad minut kronometern visar 0, 10, 20, 30 0. s. v. sekunder. Observatorn å astronomiska observatoriet, härigenom orienterad uti betydelsen af de sekundslag, som me- delst telefonen höras ifran magnetiska observatoriet, kan nu göra en koincidens-observation och från densamma beräkna kronometerns urkorrektion. Magnetiska observatoriets kronometer omställes icke, utan användes endast till att rättställa tvenne pendelur, hvilka be- gagnas vid de magnetiska obsesvationerna. En närmare gransk- ning af de dagliga urkorrektionerna utvisar, att variationerna uti kronometerns dagliga gang äro betydligt större än sannolika felet som vidhäftar den telefoniska tidbestämningen. Nedan- stående tabell upptager tio af Professor A. S. DONNER pa min anhållan benäget observerade, pa hvarandra följande koin- eidenser. D2 NR! NORDENSKIÖLD, OM TELEFONERING AF URKORREKTIONER. Astronomiska Magnetiska observatortets observatoriets normalur. kronometer. Kronometerns Stjerntid. Medeltid. urkorrektion. 2 2330 Ur 22" 20” 42° — 1,50' » 26 3 > 23 31,5 = 1,48 » 29 10 » 26 44 — 1,49 Do DA Dh » 29 38,5 — 1,48 Do 2 » 32 35 — 1,46 I MD I » 323 40,5 — 1,47 » 41 13 » 38 45 — 1,47 » 44 18 » 41 49,5 — 1,47 » Ar AU » 44 51 — 1,47 » 50 20 » 47 50,5 — 1,47 Medeltal — 1,48‘ Dessa tio koincidensobservationer äro fullkomligt oberoende af hvarandra, alldenstund Professor DONNER för hvar och en af dem anhöll om och erhöll nya orienteringssignaler ifran mag- netiska observatoriet. Observationerna gjordes den 8 Mars 1883. Helsingfors stjerntid vid föregående dags medelmiddag var 22" 59” 10,68. Normalurets korrektion utgjorde + 24,41". Om man vid granskningen af talen uti tredje kolumnen erinrar sig, att normalurets korrektion under förloppet af en half timme torde förändrats med en hundradedels sekund samt kronometerns med något mera, sa ledes man till antagandet, att i allmänhet redan. en enda telefonisk koincidensobservation är tillräcklig för att bestämma tidskillnaden emellan tvenne ur på en hundradedels sekund när. Vid starka jordmagnetiska störingar har man kunnat verk- ställa telefoneringen af urkorrektionen, utan anlitande af det galvaniska batteriet, endast och allenast med tillhjelp af den elektriska jordströmmen. Blott en enda gång har telefoneringen af sådan anledning varit omöjlig. Med Professor DONNER hade jag öfverenskommit att natten emot den 1:sta sistlidne Augusti erhålla en ny tidbestämning. Vid den aftalade timmen gick emellertid ett sällsynt starkt åskväder öfver Helsingfors, atföljdt ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 53 af utomordentligt intensiva jordmagnetiska störingar. Uti tele- fonen hördes härunder ett oafbrutet smattrande, snarlikt det som man på afstand hör, då en större militärtrupp öfvar sig med plutonelds skjutning. Det smattrande ljudet öfverröstade så väl det telefoniska samtalet som urets sekundslag. Härtill kom naturligtvis det något obehagliga medvetandet af en möjlig fara för åskslag. Professor CHR. LOVEN har konstruerat en qvicksilfvertele- fon, hvars ljudeffekt tyckes vara nära pa oberoende af afständet. Ehuru 1 ledningen insattes reostater, hvilkas motstånd slutligen stegrades till 100,000 Siemenska enheter, motsvarande omkring 1,000 svenska telegrafmil, så kunde det oaktadt icke någon förminskning af det meddelade ljudets styrka eller tydlighet för- märkas. Uti Frankrike skall man med ett af CORNELIUS HERTZ härrörande telefonsystem redan hafva telefonerat pa 1,100 kilometers afstand. Dessa fakta föranleda mig att hålla för sannolikt, att man, med iakttagande af behöriga försigtighets- matt, skall kunna höra sekundslagen af ett ur icke allenast såsom nu på en niondedels svensk mils afständ, utan till och med på hundramila afstand. Bekräftar erfarenheten detta, så har man uti telefonering af urkorrektioner det enklaste medel för bestämmande af longitudskilnaden emellan ett lands telegraf- stationer och dess astronomiska observatorium, samt äfven emellan olika länders observatorier. 55 Berättelse om hvad sig tilldragit inom Kong]. Veten- skaps-Akademien under året 1882—1883. Af Akademiens ständige Sekreterare afgifven på hösgtidsdagen den 31 Mars 1883. Det ar, som förflutit sedan Vetenskaps-Akademien senast afgaf offentlig redogörelse för sin verksamhet, har fortfarande burit prägeln af ett rastlöst arbete och framåtskridande på naturforskningens alla områden, och af ett allt mer fruktbart tillgodogörande af denna forsknings vunna sanningar till för- kofran och förädling af menniskans lefnadsförhållanden. Afven vårt land har med heder deltagit i den allmänna täflan, som i dessa riktningar egt rum mellan kulturfolken, och har härutinnan bland dem häfdat sin från fädren ärfda aktningsbjudande rang. Oförvillad af dagens kastvindar har Akademien gått sin af pligten utstakade bana fram och efter bästa förmåga sökt verka för dessa samma ändamål med sanningen och fosterlandet till ledstjernor. Det är denna hennes verksamhet under det gångna akademiska året som är föremål för efterföljande berättelse. I Akademiens närmast föregående ärsberättelser har blifvit redogjordt för det sätt, hvarpa den af numera aflidne öster- rikiske marinlöjtnanten C. WEYPRECHT uppgjorda planen till en omfattande systematisk undersökning af polartrakterna i me- teorologiskt, jordmagnetiskt och andra fysikaliska hänseenden småningom blifvit med allt lifligare intresse omfattad och skridit sitt förverkligande allt närmare. I enlighet med de närmare bestämmelser, som för denna angelägenhet antogos vid en internationel konferens i S:t Petersburg hösten 1881, skulle 56 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. de observationsstationer, hvilkas inrättande i arktiska och ant- arktiska trakter blifvit från flere länders sida utlofvadt, börja sin verksamhet omkring den 15 Augusti eller senast den 1 September sistlidet år, samt alla derför erforderliga åtgärder i enlighet dermed träffas. De efter en och annan jemkning af föregående erbjudanden slutligen definitivt utlofvade statio- nerna voro: af Sverige en station på Spetsbergen, af Norge en 1 Bosekop vid Altenfjord, af Danmark en vid Godthaab pa Grönland, af Finland en vid Sodankylä i Finska Lappmarken, af Österrike en på Jan Mayen, af Ryssland en på Novaja Semlja, och en vid Lenaflodens mynning, af Tyska Riket en inom sydliga deien af Baffinland, och en på ön Sydgeorgien i Söderhafvet, af Nordamerika en vid Point Barrow, och en vid Lady Franklin Bay, af Frankrike en på Kap Horn, af England en vid Stora Slafsjön i Canada, af Holland en vid Dicksons hamn vid Jeniseis mynning, saledes inalles 14 stationer, af hvilka 12 arktiska och 2 ant- arktiska. De underrättelser, som rörande dessa stationer nu- mera ingått, gifva vid handen, att de aldra flesta bland dem hunnit blifva på behörig tid ordnade och träda i verksamhet. Den Holländska expeditionen för inrättande af en station vid Jeniseis mynning har likväl till följd af ishinder icke nått sin bestämmelseort, och man sväfvar ännu i ovisshet hvarest den samma befinner sig, och två andra expeditioner, den Franska till Kap Horn och den Ryska till Lenamynningen, hafva för sent anländt till dessa orter för att i rätt tid påbörja observa- tionsarbetet. Hvad särskildt angår den under Vetenskaps-. Akademiens ledning anordnade Spetsbergs-stationen, till hvars inrättande och underhåll Grosshandlaren L. O. SMITH till Aka- demiens förfogande ställt en summa af 60,000 kronor, så har ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 57 densamma, till följd af förra arets högst ogynsamma isförhål- landen i den höga norden, visserligen icke kunnat inrättas a den ort, Mosselbay på Spetsbergens nordkust, som ur- sprungligen varit afsedd, men har dock, om ocksa icke med fullt samma förmån för sitt ändamål. kunnat anordnas a en annan ort på Spetsbergen, och detta i så tillräcklig tid, att observationerna kunnat på den aftalade terminen begynna. Efter att i Stockholm hafva inlastat den blifvande stationens effekter och derpa afgatt till Göteborg, hvarest stationspersonalen var till mötes, anträdde de för transporten beordrade kanonbatarne Urd och Verdande, under befäl af Kaptenerne L. PALANDER och G. SJÖBERG, den 1 sistlidne Juli från sistnämnde stad fär- den mot Spetsbergen, hvarunder ett kortare uppehåll gjordes i Tromsö för utrustningens komplettering. Sedan expeditionen nått Spetsbergen och framträngt hänemot Norsköarne, måste den, efter flera fruktlösa försök att kringgå de ogenomträngliga ismassor som der mötte, slutligen uppgifva hoppet att kunna uppnå Mosselbay. Möjligheten, ehuru icke sannolikheten, af ett dylikt hinder var emellertid förutsedd, hvarför expeditionen redan före afresan fran Sverige var anvisad att i dylikt fall inlöpa i Isfjorden och anordna stationen på den i denna hafsvik utskju- tande udde, som benämnes Kap Thordsen, och hvarest ett för flere år sedan af svenskar uppfördt boningshus förefans. Dit styrdes nu kosan och den 21 Juli ankrade fartygen vid nämnde udde, hvarest de, innan återvändandet till Sverige, qvarstannade 16 dagar, under hvilken tid, genom benäget biträde af fartygs- besättningen, stationen hann blifva i det närmaste fullständigt ordnad. Enligt senare på hösten ingångna underrättelser från stationen hade observationerna tagit sin början med den 15 Au- susti, således pa öfverenskommen tid, och i öfrigt förhållandena vid stationen varit förträffliga och till allas belåtenhet. Med den i alla afseender rikliga och utmärkta utrustning, som sta- tionen erhållit, och med det lefvande intresse, som besjälade stationens vetenskapsmän för deras uppgift, torde man kunna hysa säker förhoppning derom, att allt skall gå väl, och att 58 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. den svenska Spetsbergs-stationens arbeten, när de förmodligen instundande höst blifva afslutade, skola komma att intaga ett värdigt rum bland öfriga stationers likartade arbeten. Spetsbergen har under sistliden sommar varit besökt af ännu en svensk vetenskaplig expedition, hvars anordning, lika- som den förutnämndas, jemväl ålegat Vetenskaps-Akademien. I Akademiens offentliga berättelse för förra året har blifvit om- förmäldt, att på grund af hennes underdåniga hemställan och Kongl. Maj:ts deraf föranledda nådiga proposition till Riksdagen ett extra anslag af 5,500 kronor beviljades till bestridande af kostnaderna för tva geologers vistelse på Spetsbergen under fjorarets sommar i och för en närmare undersökning af de icke endast i allmänt geologiskt hänseende utan äfven särskildt för tydningen af vårt eget lands geologiska förhållanden lärorika trakterna af Spetsbergens vestkust. Detta värf, för hvilket äfven nagra enskilda personer genom frikostiga penningebidrag visade sitt intresse, uppdrog Akademien ät geologerne Filosofie Doktorn A. G. NATHORST och Filosofie Kandidaten Friherre G. DE GEER, hvilka den 16 Maj förlidet år anträdde sin resa först till Tromsö och derifran på ett förhyrdt segelfartyg till Spetsbergen, hvarest under en fjorton veckors vistelse ständiga exkursioner och forskningar utfördes dels vid Hornsund och på Dunöarne, dels inom Belsound och dess utgreningar, och dels inom Isfjorden och dess manga djupa vikar. Till Stockholm äterkommo våra geologer den 28 September, medförande från de arktiska trakter, som de besökt, särdeles rikhaltiga samlingar af dels rent geologiskt och dels paleontologiskt, synnerligast växtpaleontologiskt innehåll. Enligt Kongl. Maj:ts meddelade bestämmelse komma dessa samlingar att fördelas mellan Natur- historiska Riksmuseum och Sveriges geologiska undersöknings museum, samt, i mån af tillgång på dupletter, jemväl till uni- versitetsmuseerna i Upsala och Lund, äfvensom till Stockholms Högskola och Göteborgs museum. Vår fräjdade och oförtrutne polarforskare Friherre NOR- DENSKIÖLD förbereder för närvarande en ny vetenskaplig expe- ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 59 dition, som denna gång har Grönland till mal, och som är äm- nad att anträdas redan om ett par månader, eller mot slutet af Maj månad detta år. Af den plan för expeditionen, som blifvit Akademien meddelad, framgår, att NORDENSKIÖLDS huf- vudsakliga syftemal är att söka lemma bidrag till lösning af frågan om naturbeskaffenheten af detta lands inre, som ännu är oss helt och hållet obekant, då veterligen ännu ingen inträngt djupare i landet än hänemot 5 svenska mil från dess vestkust, hvilket afstånd uppnåddes af NORDENSKIÖLD sjelf i sällskap med Doktor S. BERGGREN vid en företagen vandring på inlands- isen under ett besök på Grönland sommaren 1870. Genom theoretiska betraktelser har NORDENSKIÖLD kommit till den slutsatsen, att det allmänna antagandet, att Grönlands hela inre upptages af en oafbruten isöken, långt ifrån att vara bevisadt, tvärtom knappast kan vara med verkliga förhallandet öfverens- stämmande annat än i förening med en egendomlig landkonfigu- ration, som man icke har någon grund att förutsätta. Men att ega visshet härutinnan skulle ofelbart vara af mycket stor ve- tenskaplig betydelse, i främsta rummet för geologien och dess nyare läror om en glacialtid, men äfven för meteorologien, och de naturhistoriska vetenskaperna skulle sannolikt förr eller se- nare kunna vänta sig vigtiga upplysningar från det inre af detta land, om antagandet af dess beständiga istäcke blefve vederlagdt. Det är för att, om möjligt, söka lösa denna vigtiga fråga, som NORDENSKIÖLD under den förestående expeditionen ämnar från en lämplig ort på Grönlands vestkust, antagligen Auleitsivikfjorden, företaga en vidsträckt, 30 till 40 dagar va- rande fotvandring till det inre af landet, åtföljd af några raska matroser eller fangstmän, — en vandring som icke lärer kunna ske utan stora mödor och ansträngningar, då den under alla förhållanden måste gå öfver det ofantliga skrofliga istäcke, som till obekant utsträckning utbreder sig från kusten inåt land. Expeditionen skulle för öfrigt inom sig hafva en vetenskaplig stab, som, utom expeditionens chef, skulle bestå af fyra perso- ner, hvilka senare dock icke skulle deltaga 1 landexkursionen, 60 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. atan under tiden egna sig at andra forskningsområden, hvartill anledningar i dessa trakter icke saknas. Sedan efter slutade exkursioner alla expeditionens medlemmar vid medlet af Au- susti ater samlats i Auleitsivikfjorden, sker uppbrott från Grön- lands vestkust och försök göres att framtränga längs landets nästan helt och hållet obekanta ostkust genom den isfria ränna, som antages på hösten bilda sig närmast utefter landet, hvar- under expeditionen särskildt skulle söka insamla nya bidrag till besvarande af den i dunkel höljda frågan, hvarest Norrmännens forna kolonier på Grönland voro belägna. I slutet af Septem- ber antages återresan hem kunna anträdas. Sådan är i korta drag planen för det nya företag, som Friherre NORDENSKIÖLD ämnar utföra, och som med hans rika erfarenhet och kända energi helt visst kommer att lemna vigtiga upplysningar om ett land, som till sin aldra största del är att i hvarje hänseende betrakta såsom ett »terra incognita». Det bör icke lemnas oan- märkt, att expeditionen kommer att bekostas af samme mecenat, Doktor ÖSCAR DICKSON, som redan förut gjort de mest stor- artade uppoffringar för vetenskaplig och särskildt arktisk forskning. Bearbetningen at Vega-expeditionens iakttagelser och sam- lingar, hvartill Riksdagen på Kongl. Maj:ts framställning beviljat ett anslag af 50,000 kronor, har under året rastlöst fortgått, och frukterna deraf blifvit nedlagda i det arbete, som under titel: »Vegaexpeditionens vetenskapliga iakttagelser», är ämnadt att omfatta tre starka oktavband, hvaraf ett redan för ett ar sedan utkommit och ett andra blir inom kort tillgängligt för den intresserade allmänheten. Under året har Akademien mottagit och låtit sig föredragas följande berättelser om utförda resor för vetenskapliga eller andra allmännyttiga ändamål: af Doktor ©. A. WESTERLUND, som med ett af Kongl. Maj:t beviljadt understöd af 500 kronor under sistlidne sommar utfört en utländsk resa i ändamål att, jemte studier i naturen ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 6] och i museer, bevista ett af Italienska Malakologiska Sällskapet anordnadt malakologmöte i Venedig; af Ingeniören E. SCHOLANDER, som i egenskap af Byzan- tinsk stipendiat gjort resor i Tyskland, Frankrike och Belgien för att studera de mest brukliga analysmetoder för undersökning af födoämnen, samt förmanligaste tillgodogörandet af biproduk- terna vid gasberedning; och af följande vetenskapsidkare, som med understöd af Akademien under sistliden sommar utfört resor inom landet för naturvetenskapliga forskningars anställande, nämligen: af Filos. Doktorn G. TISELIUS, som inom Roslagen och angränsande landsdelar studerat växtslägtet Potamogeton; af Filos. Doktorn L. M. NEUMAN, som undersökt fanero- gamvegetationen pa Hallands Väderö och närliggande delar af Skånes kust; af Filos. Licentiaten C. W. S. AURIVILLIUS, som fortsatt sina studier öfver Cirrhipederna pa Väderöarne utanför Bohuslän; af Filos. Kandidaten A. APPELLÖF, som idkat anatomiska studier a Gastropoder vid den zoologiska stationen Kristineberg i Bohuslän; af Lektorn S. L. TÖRNQVIST, som utfört palzontologiska forskningar i Dalarne; af Amanuensen J. C. MOBERG, som undersökt de äldsta kritaflagringarne i Skane; och af Läroverksadjunkten E. COLLINDER, som studerat salices och mossor pa Sylfjellen i Jemtland. Dessutom har Ingeniören S. A. ANDRÉE afgifvit en sakrik berättelse om undersökningar, som han pa uppdrag af Akade- mien och på hennes bekostnad utfört öfver svenska bysgnads- materialiers värmeledningsförmåga. På Akademiens underdäniga förord har Kongl. Maj.t utaf statsanslaget till resestipendier och lärda verks utgifvande till- delat Professorn vid Stockholms Högskola G. MITTAG-LEFFLER ett understöd af 1.000 kronor såsom bidrag för första uppsätt- ningen af en matematisk tidskrift med titel »Acta mathematica»; 62 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. äfvensom läraren vid samma Högskola Filos. Doktorn W. LECHE ett understöd af 1,000 kronor för att i Neapel och Messina med flera ställen studera de nya undersökningsmetoderna på det embryologiska omradet. Äfvenledes på Akademiens underdäniga förord har Kongl. Maj:t af andra allmänna medel behagat anvisa at Docenten vid Upsala Universitet C. E. A. BOWALLIUS, som för närvarande i egenskap af Letterstedtsk stipendiat är sedan halfannat ar tillbaka stadd på en zoologisk forskningsresa i Central- Amerika, ett understöd af 4,000 kronor, dels såsom bidrag till bestridande af transportkostnaderna för hans under resan hopbragta samlingar af naturalier, och dels för att sätta honom i tillfälle att ytterligare utsträcka denna studieresa; at Professorn TAMERLAN THORELL ett belopp af 700 kro- nor såsom bidrag till utgifvande af fjerde delen af hans arbete: »Studi sui Ragni Malesi e Papuani»; och åt Läroverkskollega E. ÅHRLING 400 kronor för ett uppe- hall i Stockholm i ändamäl att i Akademiens bibliothek af- skrifva Linnés handskrift om hans berömda Lappska resa, bvilken handskrift genom Akademiens bemedling blifvit för detta ändamål till låns hit öfversänd från Linnean Society i London, hvarest, såsom bekant, Linnés vetenskapliga handskrifter till största delen befinna sig. Till Akademiens förfogande för Riksmusei räkning har Kongl. Maj:t täckts anvisa dels ett belopp af 1,200 kronor för att dermed inlösa en samling evertebrerade djur, som af Docen- ten BOWALLIUS redan blifvit hemsända från hans ofvannämnda resa i Central-Amerika, och dels 2,000 kronor till bestridande af årets utgifter för tillsyn och vård af musei etnografiska sam- ling, äfvensom för den Meteorologiska Centralanstaltens räkning ett belopp af 2,150 kronor till godtgörelse at Telegrafverket för väderlekstelegraferingen under år 1882. På Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning har Riksdagen beviljat en förhöjning af 4,000 kronor i det för den Meteorolo- siska Anstalten i Riksstaten upptagna ordinarie anslag, äfven- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 63 som a extra stat för innevarande år anvisat ett belopp af 2,000 kronor till underhåll af den zoologiska stationen vid Kristine- berg i Bohuslän och till främjande af verksamheten vid den- samma. Vid denna station har äfven under det förflutna året forskningsarbetet fortgått, och Akademien har i sina skrifter upptagit der utarbetade afhandlingar, äfvensom der hopbragta samlingar af naturföremal kommit Riksmuseum till godo. Akademiens i Brasilien bosatte ledamot Doktor A. F. REG- NELL, som redan förut, genom gäfva till Riksmuseum dels af sin rikhaltiga Brasilianska växtsamling och dels ett betydande penningekapital till dennas bearbetning, vård och förkofran äfvensom till ett botaniskt resestipendium, förvärfvat sig anspråk på museets ovanskliga tacksamhet, har genom gåfvobref af den 14 April sistlidet år ytterligare donerat en summa af 15,000 kronor, hvilka tillsammans med en del af den förra penninge- donationen skola bilda en särskild fond, hvaraf räntan skall användas i främsta rummet till aflönande af en Regnellsk Ama- nuens vid den Brasilianska växtsamlingen, och i öfrigt till an- skaffande af för densamma nödig konserveringsmateriel. Doktor REGNELL har för öfrigt genom skrifvelse till Akademien af den 1 Januari detta år återkallat det i hans föregående gäfvobref gjorda förbehållet, att räntan å hela donationen skulle under hans återstående lifstid stå till hans eget förfogande, och har i stället förordnat, att donationen skall från och med detta Ars början träda 1 verkställande kraft. På grund häraf har, bland annat, redan i början af året en Regnellsk Amanuens, Kandi- daten N. WILLE från - Christiania universitet, blifvit i före- skrifven ordning anställd vid Riksmusei botaniska afdelning. Genom testamente af den 20 December 1784 har framlidne Professor P. J. BERGIUS till Akademien öfverlemnat den inom hufvudstadens territorium belägna egendomen Bergiilund med dertill hörande trädgård för ett visst i testamentet angifvet ändamål. Sedan Kongl. Maj:t genom resolution den 17 Oktober 1879 fastställt en sådan stadsplan för den del af staden, der denna egendom är belägen, att en del af trädgården skulle 64 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. användas för utläggande af gator jemte en öppen plats, samt egendomen dessutom komme att sönderstyckas i flera qvarter och således blefve för det med donationen afsedda ändamål oanvändbar, har Kongl. Maj:t, på Akademiens derom gjorda underdåniga hemställan, medgifvit att nämnda egendom må af- yttras, med förbindelse för Akademien att åt den Bergianska Stiftelsen i stället anskaffa annan, till godhet och storlek fullt motsvarande samt för ändamålet tjenlig egendom, som af Kongl. Maj:t godkännes. Ehuru den omflyttning, som sålunda förr eller senare blir nödvändig, är för Stiftelsen förbunden med stora olägenheter, hoppas Akademien dock att blifva satt i till- fälle att äfven framgent på ett fullt tillfredsställande sätt mot- svara donators fosterländska afsigter. I sammanhang härmed anser sig Akademien böra bringa till erinran en med den sistnämnda närbeslägtad donation, som hon mottagit till förvaltning, enär på senare tider sträfvanden inom hufvudstaden varit riktade mot samma mål, som denna donation afser. Genom testamente af den 15 Juli 1863 har framlidne Brukspatron J. W. GRILL till Akademien öfverlemnat en summa af 10,000 kronor, som numera är genom räntor för- dubblad, såsom bidrag till anläggande af en zoologisk trädgård i hufvudstaden eller dess närhet. Redan år 1865 aflät Akade- mien till stadens myndigheter den förklaringen, att hon vore sinnad för ändamålet öfverlemna detta donerade kapital, förkof- radt genom räntor, när ett antagligt förslag till förverkligande af Brukspatron GRILLS tanke förelåge och nödig säkerhet för utförandet vunnits. Samma erbjudande från Akademiens sida qvarstar fortfarande. Minnesstoden öfver LINNÉ, hvartill medel blifvit genom allmän subskription inom landet samlade, skrider sitt förverk- ligande närmare, ehuru, till följd af skulptörens beklagligen in- trädda sjuklighet, icke så fort som Akademien hade önskat och hoppats. Emellertid är monumentets hufvudfigur, eller LINNES ständbild, numera fullständigt gjuten i brons och ciselerad samt afsynad och godkänd, så att densamma kan när som helst upp- ÖFVERSIGT AF k. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 4. 65 resas pa sin plats i Humlegärden, der piedestalen redan sedan snart halftannat ar tillbaka star färdig. Afvenledes är en af de fyra allegoriska figurer, hvaraf Linne-bilden skall omgifvas, lika fullständigt färdig, hvarförutom en andra af dessa figurer är af skulptören formad 1 lera och antagligen när som helst kan gjutas i gips samt saledes inom kort öfverlemnas till brons- gjutning. Slutligen har början blifvit gjord med modellering efter en gifven plan af de sexton bronsplattor, som skola an- bringas pa de sma planer, hvilka till ett lika stort antal finnas pa piedestalens nedre del, a hvilka plattors yttersidor skola i bas-relief framställas dels ornamenter och dels sinnebilder hem- tade från de vetenskaper, som representeras af nyssnämnda fyra allegoriska figurer. På Kongl. Maj:ts befallning har Akademien under året af- gifvit utlåtanden i en mängd fragor, som kräft vetenskaplig ut- redning, sasom om föreslaget förbud mot jagt efter hval under viss tid af året och inom visst svenskt sjö-territorium; öfver en framställning från Kongl. Danska Regeringen angående an- läggning af en telegrafledning mellan Skottland och Island och Sveriges deltagande i kostnaden derför; öfver en framställning af Nordamerikas Förenta Staters Regering angående anordnan- det af en internationel konferens i Washington för behandling af frågan om antagande af en för hela jorden gemensam meri- dian för tids- och longitudsbestämningar; öfver en ingången in- bjudning till deltagande från svensk sida i en trädgardsutställ- ning och dermed förenad botanisk kongress i St. Petersburg; öfver åtskilliga underdåniga ansökningar om understöd af all- männa medel för vetenskapliga verks utgifvande, m. m. Tryckningen af Akademiens skrifter har oafbrutet fortgaätt, och, oaktadt deras raskt stigande omfång, har offentliggörandet icke märkligt fördröjts. Utaf den nya följden af hennes Hand- lingar har 18:de bandet, innefattande 6 större afhandlingar, fullständigt utkommit, hvarförutom betydliga delar af så väl 19:de som 20:de banden lemnat pressen. — Af Bihanget till Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 4. 9) 66 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSR. Handlingarne har 6:te bandets senare del, innefattande 10 af- handlingar, och T7:de bandets förra del, med 3 afhandlingar, fullständigt utkommit, hvarjemte 7:de bandets senare del, med 7 afhandlingar, mycket snart blir för allmänheten tillgänglig. — Utaf Ötversigten af Akademiens Förhandlingar har den 39:de argangen för år 1882 i dessa dagar blifvit färdigtryckt, inne- hållande 40 större och mindre afhandlingar och uppsatser. De under året utkomna eller färdistryckta banden af Akademiens. skrifter innehålla således icke mindre än 66 afhandlingar och uppsatser, berörande naturvetenskapens flesta grenar. — Afar- betet: »Meteorologiska iakttagelser i Sverige», hvars tryckning bekostas med Akademiens enskilda medel, och som innehåller för hvarje år en bearbetad sammanställning af de vid Statens meteorologiska stationer utförda observationer, har 20:de bandet fullständigt utkommit och det 21:sta är under tryckning. — Af framlidne Professor ELIAS FRIES” senaste svampverk: »Icones selectge hymenomycetum nondum deiineatorum», hvars fortsatta utgifvande under Akademiens inseende ombesörjes af hans söner Professorn THEODOR FRIES och Medicine Doktorn ROBERT FRIES, har den 2:dra seriens 8:de häfte under året utkommit; I:de och I0:de häftena af samma serie äro under arbete och torde inom kort tid utkomma, hvarmed detta vackra plansch- verk, i enlighet med den ursprungliga planen derför, kommer att afslutas. Pa Akademiens Observatorium har Filos. Kandidaten R. LARSEN under året tjenstgjort såsom Astronomens biträde, hvarförutom Lektor E. JÄDERIN samt Herrar HJ. BRANTING och G. L. LAESTADIUS under delar af året deltagit i det fort- saende räknearbetet. De för nagra ar sedan pabörjade obser- vationerna för bestämning af fixstjernors parallaxer eller afstand hafva under året blifvit af Astronomen fortsatta; särskildt har han under förliden sommar deltagit i den mellan flere observa- torier aftalade bestämningen af solparallaxen medels observatio- ner på planeten Victoria. För öfrigt hafva arbetskrafterna på observatorium till stor del under året egnats åt förberedande ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 67 räknearbeten för bestämning af hufvudplaneternas absoluta ele- menter. Akademiens fysiska instrumentsamling har under året blifvit förökad genom anskaffande af åtskilliga apparater, som varit behöfliga för de vetenskapliga arbeten, hvarmed Akade- miens Fysiker varit sysselsatt, eller som under hans ledning blifvit utförda. Frukterna af dessa arbeten hafva blifvit ned- lagda i flera afhandlingar, som Akademien i sina skrifter offent- liggjort. Sålunda har under året Filosofie Kandidaterne ARR- HENIUS, MEBIUS, BECKMAN och ISBERG från Upsala samt Ho- MEN från Helsingfors längre eller kortare tider idkat studier på Akademiens fysikaliska kabinet. — Med Akademiens tillstånd hållas för närvarande i hennes hörsal afgiftsfria Thamiska före- läsningar, 8 till antalet, af Professorn vid Tekniska Högskolan J. E. CEDERBLOM, som inför en mycket talrik ähörarekrets föredrager det intressanta ämnet om elektricitetens användning för belysning och för transport af mekanisk kraft. Akademiens Bibliothek har så väl för hemlaning af böcker som för studier på stället regelbundet hållits öppet under be- stämda timmar hvarje Onsdag och Lördag, och för öfrigt varit för besökande tillgängligt de flesta helgfria förmiddagar. I när- varande stund äro derifrån utlånade 5,786 band och lösa num- ror af tidskrifter till 148 personer. Genom gåfvor, inköp och byten har boksamlingen ökats med 3,786 band och småskrifter. — Akademiens egna skrifter utdelas för närvarande till 641 institutioner och personer, hvaraf 205 inom och 436 utom Sverige. j Verksamheten vid Statens meteorologiska Centralanstalt har under året fortgatt efter samma plan som tillförene. De från 9 inländska och 21 utländska stationer dagligen ankom- mande väderlekstelegrammen användas till konstruktion af sy- noptiska kartor, som offentligen anslås å fyra ställen i hufvud- staden och i förminskad skala meddelas en af hufvudstadens större tidningar. Samtliga 1 morgontelegrammen upptagna iakt- tagelser i förening med en sammanfattning af väderlekstillståndet 68 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. och utsigter för närmast förestående väderlek meddelas ock åt fem dagliga tidningar i hufvudstaden, hvarjemte nämnda sam- manfattning med vutsigter» på telegrafisk väg sändes till fem kommuner 1 riket, hvilka till Kongl. Telegrafstyrelsen erlägga en derför stadgad afgift. En mera kortfattad sammanfattning sändes äfven till Kongl. Styrelsen för Statens jernvägstrafik, som på egen bekostnad låter anslå densamma å alla större jernvägsstationer, äfven de norrländska. Denna anordning, hvil- ken tog sin början den 29 Augusti 1882, har sedan dess blifvit utsträckt till flera privata banlinier, hvilka erhålla meddelandena från närmaste statsstation. De inländska väderlekstelegrammen offentliggöras dessutom fortfarande i »Bulletin du Nord», en tid- skrift som bekostas af de tre skandinaviska centralanstalterna gemensamt. — Statens meteorologiska stationer äro för närva- rande 33 till antalet, hvarförutom observationer öfver temperatur och nederbörd med egna eller från Anstalten till lans erhållna instrument anställas a flera privatstationer. Fullständiga obser- vationsserier hafva inlemnats af Läroverksadjunkten R. BILL- MANSON i Nora, Hr D. EGNELL i Gysinge, Jägmästaren J. J. VON DÖBELN i Björkholm, Kapten E. EKERMAN i Helmershus, Telegrafföreståndaren G. ERICSSON i Nässjö, Telegrafförestan- daren V. VON MÜHLENFELS i Falköping, från Ronneby helso- brunn och Experimentalfältet vid Stockholm, samt från 6 sta- tioner 1 Upsala län, 3 i Östergötlands län och 3 i Hallands län, inrättade på de respektiva Hushållningssällskapens bekostnad. — Dessutom deltager vårt land i de så kallade simultana obser- vationerna med 5 svenska stationer, vid hvilka iakttagelserna verkställas kl. I! Sm e. m. svensk borgerlig tid. — Ä de af skogsmedel bekostade meteorologiska försöksstationer hafva ob- servationerna fortgätt efter samma plan som under de senaste två åren, och hafva beräkningarne af föregående årens iaktta- gelser icke obetydligt framskridit. — Det system af observatio- ner för iakttagelser öfver nederbörden och delvis öfver lufttem- peraturen, som bekostas af Kongl. Hushållningssällskapen, och hvilket tog sin början 1878, är ännu i fortsatt oförminskad ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 69 verksamhet. Om till hithörande stationer läggas Statens sta- tioner, så väl de som lyda under Meteorologiska Anstalten som under Nautisk-Meteorologiska Byran samt de privata stationerna och skogsstationerna, vid hvilka alla nederbörden iakttages efter en och samma plan, blir antalet af nederbördsstationer i riket 424, således 8 flera än under föregående år. Dessa nederbörds- stationer fördela sig på de särskilda länen sålunda: Norrbottens län 9, Vesterbottens 5, Jemtlands 10, Vesternorrlands 34, Gefle- borgs 11, St. Kopparbergs 19, Vermlands 27, Örebro 21, Vest- manlands 15, Upsala 24, Stockholms 27, Södermanlands 18, Östergötlands 17, Skaraborgs 28, Elfsborgs 27, Göteborgs och Bohus 25, Hallands 10, Jönköpings 6, Kronobergs 11, Kalmar 21, Kristianstads 18, Malmöhus 20, Blekinge 6, Gotlands län 15. Alla dessa stationer insända sina iakttagelser till Central- anstalten vid utgången af hvarje månad. Desamma publiceras i en månatlig tidning med titel: »Månadsöfversigt af väderleken 1 Sverige», hvilken redigeras af Anstaltens Amanuens Dr. H. E. HAMBERG under Anstaltens inseende, och uppehalles genom prenumeration fran Hushallningssällskapen. Af denna tidning hafva argängarne 1881 och 1882 hittills utkommit. — Det sy- stem af iakttagelser öfver isförhällanden, askväder och fenolo- siska företeelser, som under ar 1881 öfverflyttades från Upsala meteorologiska observatorium till Centralanstalten, har under Anstaltens ledning fortgatt i det närmaste efter oförändrad plan. — Sedan den af Professor EDLUND uteifna »Handledning vid meteorologiska observationers anställande», som användts till instruktion för de meteorologiska observatörerne, utgått ur bökhandeln, har en ny tillökt upplaga af denna bok blifvit ut- arbetad af Amanuensen Dr. HAMBERG. — Slutligen har An- stalten meddelat en mängd upplysningar at sa väl in- som ut- ländska personer och myndigheter. Det Naturhistoriska Riksmuseum, hvilken statsinstitution varit allt från dess första stiftelse för omkring 60 ar sedan ställd under Vetenskaps-Akademiens inseende och under denna tid från en ytterst ringa början så utvecklats, att den i afseende 70 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. på rikedomen af de samlingar, som den innesluter, intager ett framstående rum bland nutidens institutioner af samma art inom var verldsdel, har äfven under det sistförflutna året an- senligen förkofrats, såsom af nedanstående redogörelse för dess särskilda afdelningar framgår. Dess samlingar hafva der- jemte varit föremål för allt lifligare forskningar och studier, som lagts till grund för värdefulla vetenskapliga afhandlingar. Men den glädjande raska tillväxten har här, såsom annorstädes der ett liknande förhållande egt rum, haft till naturlig följd kraf på ett allt större museiutrymme, derest icke de rika skat- terna skola ligga ofruktbart förborgade i förvaringsrum, der de äro oatkomliga för forskaren och dertill, i anseende till omöjlig- heten af en erforderlig jemn tillsyn, äro, åtminstone de ömtali- gare bland dem, utsatta för faran att småningom förderfvas och förlora allt vetenskapligt värde. Akademien har, på grund af sin ansvarsfulla pligt mot denna statsinstitution, icke för- summat att tid efter annan på vederbörlig ort fästa uppmärk- samhet på det trångmål, hvari Museum i detta hänseende be- finner sig. — För allmänheten har Museum under detta, lika- som under föregående år hållits öppet alla Onsdagar och Lör- dagar kl. 12--2 samt Söndagar kl. 1—3 på dagen, hvarvid endast om Lördagarne erlagts en afgift af 25 öre för person, under det att tillträdet varit afeiftsfritt de andra förevisnings- dagarne. Riksmusei Mineralogiska afdelning har äfven under detta ar vunnit en värdefull tillökning genom inköp af större suiter af skandinaviska mineral, deribland en del för vetenskapen eller för vårt land nya, såsom talktriplit, lazulit, Svanbergit m. m. från Horrsjöberget i Vermland, inköpta af Bergskonduktören L. J. IGELSTRÖM; synnerligen vackert kristalliserade kondroditer från Kafveltorp, inköpta af Hr H. M. WILANDER; skapolit, rutil m. m. från Risör, inköpta af Konsul FINNE; åtskilliga anmärkningsvärda mineral från Nordmarken och Långban, gano- malit från Jakobsberg, humit från Ladugrufvan, hjelmit, beryll m. m. från Kärarfvet, vackra stuffer af melinofan, homilit m. m. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4, Tl från Brevig, af columbit, fergusonit och monazit från Eitland, alla för det mesta inköpta fran arbetare vid de grufvor eller stenbrott der mineralen påträffats. Bland inköp från utlandet må nämnas en dyrbar serie mineral från Norra Amerika, af hvilka många för oss hafva ett särskildt intresse genom den likhet de visa med åtskilliga mineral från Skandinaviens fels- spats- och kalkstensbrott. Vidare har för museum inköpts åt- skilliga vackra stuffer af de i Binnenthals dolomitlager före- kommande märkliga föreningar af svafvelantimon med svafvel- bly, en samling vackert kristalliserade zeoliter från Färöarne, några diamanter från Sydafrika m. m. — Genom byte har meteoritsamlingen bland annat förvärfvat ett stort och vackert prof af den vid Pawlowka den 2 Augusti 1882 nedfallna me- teorstenen, fullkomligt liknande den som nedföll vid Luotulaks i Finland den 13 Dec. 1813. Likaledes har genom byte erhållits atskilliga andra mineral, bland hvilka ma nämnas några vackra stuffer från Moss, erhållna af Professor BRÖGGER, en särdeles vacker stuff cancrinit från Brevig af Dr. PAIJKULL, 0. s. V. — Bland skänker må nämnas flere vackra suiter af ryska och hufvudsakligen uralska mineral, skänkta af Statsrådet M. HIRI- AKOFF i St. Petersburg, analeim från Nordingrå socken i Än- sermanland, ett mineral som nu för första gången blifvit funnet i Sverige, skänkt af Hr. H. LUNDBOHM, gedigen platina och osmium-iridium från guldvaskerierna vid Ivalo i Lappland, skänkt af Öfverintendenten FURUHJELM, vanadinsyra skänkt af Grosshandlaren SÖRENSEN. — Från Musei duplettförråd har en mängd till en del vackert utbildade svenska och utländska mi- neral blifvit skänkta till Stockholms Högskola, hvarjemte under- sökningsmaterial blifvit utlemnadt till Dr. C. SETTERBERG, Docenten H. SJÖGREN och åtskilliga andra in- och utländska mineraloger och kemister. Riksmusei Botaniska afdelning har under året vunnit en mycket betydlig tillväxt, så väl genom skänker som genom byte och köp. Akademien har till Museum öfverlemnat de värde- fulla samlingar af fanerogamer och mossor, som hennes botaniska 72 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE, resestipendiater, Lektorerne K. J. LÖNNROTH och T. GRÖNVALL samt Doktorerne L. M. NEUMAN, G. TIsELIus och A. P. Wins- LOW, till henne insändt. Bland öfriga gafvor, som kommit museum till del, ma nämnas algsamlingar af F. ARDISSONE i Pavia, J. E. ARESCHoUG, E. BoRNET i Paris, Botaniska mu- seum i Kiel, CHR. FLAHAULT i Montpellier, G. LAGERHEIM, P. MAGNUS i Berlin, G. ZANDER (från Madeira), samt V. WITTROCKS och O. NORDSTEDTS Alg&e aque duleis exsiccat® fasc 9 och 10; svampsamlingar af S. ALMQVIST, CHR. AURI- VILLIUS, A. EKBLOM, E. FORSBERG, M. FOSLIE (från arktiska Norge), J. H. HAGELIN, C. W. HARTMAN, O. JUEL, G. LAGER- HEIM, M. LINDBLAD, P. M. LUNDELL, C. SVENSON och W. . TH. ÖRTENBLAD; en samling lafvar från Tyskland och Öster- rike af F. ARNOLD, mossor af E. ADLERZ, fanerogamer från arktiska Asien af Vegaexpeditionen, fran Hongkong och Singa- pore af A. E. NORDENSKIÖLD, från Dalmatien af C. OÖ. SCHLY- TER, från Norge af A. BLYTT, samt från Sverige af N. FE. AHLBERG, CO. J. R. ELGENSTJIERNA, N. G. W. LAGERSTEDT, A. A. MAGNUSSON, K. A. TH. SETH, F. SVANLUND och. A. P. WINSLOW; en rik samling stamsektioner af Eucalyptus-arter och andra australiska trädslag af F. v. MÜLLER i Melbourne, värdefulla morfologiska samlingar af E. ADLERZ, S. ALMQVIST, A, APPELLÖF, J. E. ARESCHoUG, H. W. ARNELL, E. FORS- BERG (en betydande svensk fruktsamling), F. R. KJELLMAN (frukter fran Italien), ©. J. LALIN, G. LAGERHEIM, N. G. W. LAGERSTEDT, C. LINDMAN (från Norge), O. TH. SANDAHL, F. ULRIKSEN, A. P. WINSLOW, G. ZANDER (frukter från Maderira) samt O. ÖRTENBLAD, hvartill komma de under In- tendentens resa i södra och vestra Sverige gjorda samlingar. — Genom byte hafva erhållits, från Botaniska museum i Berlin: Schweinfurths särdeles värdefulla samling fanerogamer från Central-Afrika, fanerogamsamlingar från Egypten och Syrien, Mexiko, Costa Rica, Venezuela, Guyana samt Brasilien; från Royal Herbarium of Kew: fanerogamsamlingar från tropiska Afrika, Port Natal, Madeira och Teneriffa, Venezuela, Ecuador, ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 73 Brasilien, Polynesien, Kerguelen och andra antarktiska öar; från Doktor J. ERIKSSON »Fungi parasitici scandinavici exsic- cati» fasc. 1; från Pastor O. G. BLOMBERG svenska lichener, samt från Doktor N. O. SILLÉN svenska fanerogamer. — Sedan vederbörlig byteskatalog blifvit tryckt och utdelad, har museum äfven deltagit uti det internationela frukt- och fröutbytet mellan Europas botaniska institutioner. — Genom köp hafva förvärf- vats CLEVES och MÖLLERS »Diatoms Part 6», NORRLINS och NYLANDERS Herbarium lichenum Fenni® Fasc. 5—9, F. BRo- THERI »Musci Fenni® exsiccati, fasc. 3, 4», G. HERPELLS „Sammlung präparirter Hutpilze, fasc. 1—3», en mycket rik- haltig samling fanerogamer fran Spetsbergen, dels konserverade i sprit och dels pressade af Doktor A. G. NATHORST, Doktor J. ÅNGSTRÖMS efterlemnade fanerogam-herbarium, Fru S. ÄKER- MARKS efterlemnade samling af skandinaviska alger, salices från Östergötland af Kandidat A. R. DAHLGREN, samt morfologiska föremäl i sprit frän Skäne och Östergötland af Licentiat K. F. DUSÉN. — Delar af sa väl det skandinaviska och allmänna som isynnerhet af det Regnellska brasilianska herbariet hafva varit utlånade för vetenskaplig bearbetning till specialister i Sverige, Danmark, Tyskland, Belgien och Frankrike. — Vetenskapliga undersökningar hafva på museum blifvit utförda af Doktor E. ADLERZ, Lektor S. ALMQVIST, Professor A. ENGLER, Doktor J. ERIKSSON, Kamrer G. A. LINDBERG, Doktorerne A. G. NATHORST, C. F. NYMAN och GE. TISELIUS, Herrar Ö. JUEL, G. LAGERHEIM och J. A. ÖSTERBERG, Fröken H. LINDEVALL samt Intendenten. — Från museets, af Doktor A. F. REGNELL så rikt doterade brasilianska afdelning har distribution af du- plettsamlingar till Europas och Amerikas förnämsta botaniska museer under aret egt rum. Vertebratafdelningen af Riksmuseum har under det för- flutna året varit med skänker ihågkommen af Doktor OSCAR DICKSON, Kassör H. HÅKANSON, Sjökapten J. LUND, Professor A. NEWTON 1 Cambridge, Professor H. HOLMGREN, Direktör OÖ. Samson, Jägmästaren C. FREDHOLM samt Herrar G. HOLM- 74 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. STRÖM, E. LÖFSTRÖM, GOEIBEL, E. LAGERCRANTZ, W. ENG- STRÖM, BENGTSON, N. ÖSTERBERG, J. JÖNSSON och ANDERS- SON samt Fröken M. PETTERSSON. Till den etnografiska sam- lingen hafva förärats en samling siamesiska båtmodeller af Hr A. BJURLING i Bomykok och en modell af ett siamesiskt flod- hus af Friherre A. E. NORDENSKIÖLD. — Bland inköp af större värde är att nämna en samling fiskar och ödlor fran Atlanten och Vestindien genom Docenten ©. BOWALLIUS och ätskilliga för svenska faunan sällsynta fiskar fran Bohuslän genom Kon- servator C. A. HANSON i Strömstad. — Bearbetningen af musei rikhaltiga samling af laxartade fiskar är under aret afslutad. Från Konservatorsverkstaden hafva i museum uppställts färdiga, bland annat, en kronhjort, fem apor, tre sjölejon, en sjöelefant, en skäl, en alligator samt åtskilliga foglar och smärre däggdjur. — Den etnografiska samlingen, vid hvars vård Intendenten så- som biträde användt Fröken K. PÅLMAN, har hållits tillgänglig för allmänheten på tider, som varit offentligen tillkännagifna. Arbetet med katalogiseringen af denna samling har blifvit fort- satt. — Med Kongl. Maj:ts tillstånd har en a Statens egendom i qvarteret Grönlandet Södra fristående byggnad blifvit upplåten till inrymmande af Riksmusei hvaldjurs-skelett, och husets in- redning för detta ändamal blifvit under sistliden sommar utförd. Riksmusei Afdelning för lägre evertebrater har vunnit ej oansenlig tillväxt. Så har den från Vegas expedition fått emottaga dels värderika samlingar från Japan, Borneo och andra under hemfärden besökta punkter, dels af de arktiska de, som omfatta Annulater och Mollusker. Doktor CARL BOWALLIUS, som med Kongl. Maj:ts tillstånd åtföljde korvetten Balder, har till afdelningen öfverlåtit alla i Atlanten och Vestindien under resan gjorda samlingar af lägre hafsdjur, och Doktor G. ZANDER har förärat ett antal af honom från Madeira hemförda föremål. Ur de utomordentliga samlingar, som gjordes af den stora en- gelska expeditionen med fartyget Challenger, har vårt museum sa väl förut som nu nyligen fått emottaga högst lärorika, i Stilla Hafvets södra delar från djup af mellan 1,000 och 2,000 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 75 famnar upphemtade Echinoideer, och det Antropologiska Säll- skapet härstädes har öfverlemnat en välkommen gäfva af ko- raller från Fiji-öarne. Bland hvad genom köp förvärfvats må nämnas en suite koukylier från Amerikas vestra kust, och en annan af echinodermer från Söderhafvet. — Med den sista återstoden af anslaget för zoologiska undersökningar i de när- maste hafven har af Doktor L. KOLMODIN utförts en följd af draggningar, från Gotland och Öland till Bornholm, och deri- genom ökad kännedom vunnits om de lägre hafsdjurens utbred- ning 1 Östersjön. Riksmusei Entomologiska samlingar hafva under året förkofrats dels genom gafvor och dels genom inköp. Bland gäfvor må nämnas alla under Vega-expeditionen insamlade in- sekter, myriapoder och spindeldjur, öfverlemnade af Friherre A. E. NORDENSKIÖLD, en samling Coleoptera från Ural, Onega och Schweiz af Conservator W. MEVES, nagra sällsynta och till en del för landet nya skalbaggar fran Skåne af Possessio- naten ©. MÖLLER, och en samling sällsyntare insekter från Öland af Herr A. S. MORTENSON. Genom köp har förvärfvats dels en större samling Lepidoptera och Coleoptera fran Montana i Norra Amerika och dels genom Doktor STAUDINGER en bety- dande samling fjärilar från olika verldsdelar samt Coleoptera longicornia från Södra Amerika och Syd-Asien. — Mindre sam- lingar hafva flere gånger utlånats för vetenskapligt ändamål till Mr. W. L. DISTANT i London, Herr H. HORVATH i Buda-Pesth, Professor REUTER i Helsingfors m. fl. — Samlingarne hafva för vetenskapliga arbeten i museum anlitats af Lektor J. SPÅNGBERG, Professor O. M. REUTER från Helsingfors och Professor ©. TH. SANDAHL. — Under en stor del af året har, Herr S. LAMPA biträdt vid samlingarnes vard och ordnande. Bland de tillökningar, som Riksmusei Palgeontologiska afdelning under det förlidna året vunnit, torde i främsta rum- met böra nämnas den skörd af fossilier ur alla på Spetsbergen förekommande formationer, hvilken der insamlats genom Doktor A. G. NATHORSTS och Filos. Kandidaten Frih. G. DE GEERS 76 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. nitiska bemödanden under dev af staten bekostade geologiska expeditionen senaste sommar. Med dessa samlingars bearbetande äro för närvarande fyra svenska och fyra utländska vetenskaps- män sysselsatta. Af ganska stor vigt äro äfven de rika sam- lingar af växtfossilier från Japan, Borneo och Egypten, som af Friherre A. E. NORDENSKIÖLD anskaffats under Vegafärden och, jemte öfriga derunder funna fossilier, till museum öfver- lemnats. Assistenten G. LINDSTRÖM har skänkt en värdefull samling försteningar fran Skottlands silur-, devon- och stenkols- formation, hvaribland flere hittills saknade fiskar i vackra ex- emplar ur sistnämnda formation. Doktor G. HOLM har såsom safva öfverlemnat de sällsynta och dyrbara originalexemplar, som ligga till grund för åtskilliga af honom i Akademiens skrif- ter beskrifna undersiluriska försteningar, hvaribland en del af typerna för hans nya arter af trilobitslägtet Illenus. Dessutom har afdelningen fått mottaga gäfvor af Mr. FERD. BRAUN, Pro- fessor H. DOoUVILLE, Professor N. E. FORSSELL, Mr. G. J. HINDE, Mr. J. E. LEE, Kandidat J. E. MOBERG, Doktor A. G. NATHORST, Professor G. NORDENSTRÖM, Herr E. VON QVAN- TEN, Doktor HJ. THEEL, Doktor A. E. TÖRNEBOHM samt Pro- fessor A. H. WERTHEN. Genom byten hafva försteningar er- hållits från Herrar H. KEMNA, A. VON KLIPSTEIN. G. VON KocH, B. STÜRTZ och R. G. VINE. Försteningar hafva inköpts från Öster- och Vestergötland, Öland och Gotland. — Samlin- garne hafva för vetenskapliga arbeten begagnats af Doktor G. HoLM, Mr. G. J. HINDE i London, Doktor A. G. NATHORST samt Akademiker F. SCHMIDT i St. Petersburg. De medel, öfver hvilka Akademien pa grund af donationer „förfogar till prisbelöningar och understöd för främjande af ve- tenskaplig forskning och andra allmännyttiga ändamal, hafva under aret blifvit pa följande sätt använda. Den Letterstedtska donationen har oförändradt afkastat en arsränta af 9,900 kronor, som, efter afdrag af föreskrifna för- valtningsprocent, blifvit fördelad enligt donationsurkundens be- stämmelser. Salunda har det Letterstedtska resestipendiet, = 0 + > OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1883, N:o4. 77 hvilket Akademien denna gång egt att bortgifva för tekniska studiers främjande, utgått med 4,500 kronor och blifvit tilldeladt Ingeniören E. D. NORRMAN, som, enligt för honom utfärdad instruktion, har till uppgift att taga kännedom om nyare kon- struktioner af ångfartyg af jern och stål jemte tillhörande ång- maskiner och ångpannor, äfvensom om de arbetsmetoder och arbetsmaskiner, som vid dylika fartygsbygnader begagnas, och att för detta ändamal besöka i första rummet England och Frankrike, men äfven andra vid Medelhafvet eller Nordsjön be- lägna större skeppshvarf. — De Letterstedtska räntemedlen till prisbeiöningar för utmärkta författare och vigtiga upptäckter har hon denna gång fördelat i två lika pris, af hvilka det ena tilldelats Professorn vid Stockholms Högskola G. MITTAG- LEFFLER för två i Öfversigten af Akademiens Förhandlingar offentliggjorda mathematiska uppsatser rörande funktionsläran, och det andra Geologen Doktor A. G. NATHORST för hans i Akademiens Handlingar intagna afhandling »om aftryck af me- dusor 1 Sveriges kambriska lager». — Det Letterstedtska priset för förtjenstfull öfversättning till svenska språket har Akade- mien icke funnit anledning att utdela, utan har prisbeloppet lagts till kapitalet, såsom donationsbrefvet för dylikt fall före- skrifver. — De Letterstedtska räntemedlen för maktpaliggande undersökningar har Akademien ställt till Professor G. LIND- STRÖMS förfogande i ändamål att under nästinstundande som- mar låta utföra noggranna undersökningar af vissa på Gotland nyligen uppmärksammade paleontologiskt märkvärdiga och gif- vande lokaler. — För öfrigt hafva af den å donationen influtna arsräntan föreskrifoa andelar blifvit öfverlemnade till Dom- "kapitlet i Linköping för belöningar ät förtjente folkskolelärare inom Linköpings stift; till Pastorsembetet i Vallerstads försam- ling af samma stift för utdelande af premier i församlingens folkskola, för bildande af ett sockenbibliothek m. m.; och till Direktionen öfver Serafimerlasarettet i Stockholm för nödlidande sjuke resandes vård a detta sjukhus. 78 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. Den Letterstedtska Föreningens fonder, hvilka enligt Testa- tors föreskrift förvaltas af Akademien, uppgingo vid 1882 ars slut till ett sammanlagdt kapital af 512,535 kr. 77 öre, hvar- jemte innestod en disponibel räntebehallning af 16,649 kr. 27 öre, som sedermera blifvit till Föreniugens Styrelse öfverlemnad. Den Wallmarkska belöningen för året har Akademien till- delat med ena hälften sin Astronom Professor H. GYLDEN för hans i Bihanget till Akademiens Handlingar utgifna arbete: »Undersökningar om teorien för himlakropparnes rörelser», och med den andra hälften Laboratorn i experimentel Fysiologi vid Karolinska Institutet Dr. R. TIGERSTEDT för tre af honom under aret i Bihanget till Akademiens Handlingar offentliggjorda fysiologiska afhandlingar med titel: »Die durch einen konstanten Strom in den Nerven hervorgerufenen Veränderungen in der Erregbarkeit, mittels mechanischer Reizung untersucht», »Zur Theorie der Oeffnungszuckung», och »Ueber innere Polarisation in den Nerven». Den Ferrnerska belöningen har Akademien öfverlemnat ät e. o. Professorn vid Upsala universitet G. DILLNER för två i Öfversigten af Akademiens Förhandlingar tryckta afhandlingar, bada med titel: »Om integration af differentialeqvationerna i N-kroppars problemet». Den Lindbomska belöningen har hon tillerkänt Öfverste- löjtnanten ©. E. AF KLERCKER för hans 1 Bihanget till Hand- lingarne -intagna afhandling: »Recherches sur l’action de l’ether intermoleeulaire dans la propagation de la lumiere». Den Flormanska belöningen öfverlemnar hon at Professorn i zoologi vid universitetet i Upsala TycHo TULLBERG för hans i Akademiens Handlingar offentliggjorda afhandling: »Ueber den 3au und Wachsthum des Hummerpanzers und der Mollusken- schalen». Akademien har sedan gammalt årligen anvisat en summa, för närvarande 1,300 kronor, till understöd för resor inom lan- det i ändamål att utforska dess naturförhällanden. Under inne- varande år har hon fördelat detta sitt anslag så att hon anvisat ) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4, 79 åt Filos. Licentiaten C. W. S. AURIVILLIUS 150 kronor för fortsatta iakttagelser vid Rikets vestra kust öfver der före- kommande Isopoder och Cirrhipeder, som uppträda parasitiskt; at Filos. Kandidaten A. WIRÉN 150 kronor för idkande vid Bohusläns kust af anatomiska och biologiska studier öfver hafsannulater; at Filos. Kandidaten A. APPELLÖF 150 kronor för fort- satta studier inom Bohuslän öfver Molluskers anatomi; at Filos. Kandidaten H. ADLERZ 150 kronor för afslutande af hans i Bohuslän pabörjade undersökningar öfver musslan Mya arenaria sa väl i anatomiskt som histologiskt hänseende; at Docenten A. N. LUNDSTRÖM 300 kronor för undersök- ning inom norra Sveriges skogs- och kusttrakter öfver en del fanerogamers tillpassning till olika yttre förhållanden; at Lektorn K. J. LÖNNROTH 100 kronor för fortsättning inom mellersta delen af Kalmar län af förut pabörjade studier öfver slägtet Hieracium och andra kritiska växtslägten; och at Studeranden N. G. LAGERHEIM 300 kronor för studium öfver alger och parasitsvyampar i Lule Lappmark. Den minnespenning, som Akademien för detta tillfälle låtit prägla, är egnad åt minnet af hennes förre Sekreterare, fram- lidne Professorn P. F. WAHLBERG. Genom döden har Akademien under året bland sina leda- möter förlorat, inom landet f. d. Professorn i astronomi vid universitetet i Upsala GUSTAF SVANBERG, och H. M. Konungens ji do IDAKReRGS, I db Öfverläkaren vid Serafimerlasarettet och Pro- fessorn vid Karolinska med. kirurgiska Institutet PER HENRIK MALMSTEN; samt i utlandet den berömde engelske naturforskaren. CHARLES DARWIN, Professorn i mathematik och ledamoten af Franska Institutet JOSEPH LIOUVILLE, och Professorn 1 kemi vid universitetet i Göttingen FRIEDRICH WÖHLER. Med sitt samfund åter har Akademien förenat: såsom Förste Hedersledamot H. K. H. Hertigen af Vestergötland OSCAR CARL VILHELM; och såsom ledamöter, inom landet Docenten i botanik vid Upsala universitet FRANS REINHOLD 30 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. KJELLMAN och Professorn i mathematik vid Stockholms Hög- skola GÖsSTA MITTAG-LEFFLER; samt i utlandet Professorn i anatomi vid universitetet i Würzburg ALBERT VON KÖLLIKER, Professorn i zoologi vid universitetet i Jena ERNST HAckEL, engelske astronomen och fysikern Doktor WILLIAM HUGGINS samt Professorn och Direktorn för det kemiska laboratorium i Wiesbaden CARL REMIGIUS FRESENIUS. Sedan Kongl. Maj:t på Akademiens underdäniga framställ- ning förklarat, att den efter framlidne Professorn ©. STÅL le-- diga intendentbefattningen vid Riksmusei Entomologiska afdel- ning finge åter besättas med ordinarie Intendent, har Akade- mien till denna befattning kallat och utnämnt tillförordnade Intendenten Filosofie Doktorn CHRISTOPHER AURIVILLIUS. Akademien har lemnat uppdrag åt sin Ledamot Professorn E. EDLUND att fortfarande under de fyra åren 1883—86 vara ledamot i Styrelsen för Stockholms Högskola. Stoerholm 1383. Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 40. 1883. Je 5. Onsdagen den 9 Maj. Tillkännagafs, att Akademiens utländske ledamöter: engelske statistikern Doktor WILLIAM FARR och Professorn i zoologi vid universitetet i Berlin WILHELM PETERS med döden afgått. Hr FRITH. HOLMGREN lemnade en öfversigt af de utaf Doktor M. BLIX vid Upsala fysiologiska laboratorium utförda undersökningar öfver hudnervernas speciela energi. Hr Frih. NORDENSKIÖLD meddelade resultaten af en ke- misk undersökning af skeletten hos Hyalonema mirabilis och Euplectella aspergillum, hvilka befunnits bestå af, icke ren kiselsyra, utan ett ytterst hygroskopiskt kiselhydrat, samman- satt af en atom vatten och två till tre atomer kiselsyra, således af lika sammansättning med den ädla. opalen. Läraren vid Stockholms Högskola Doktor OTTO PETTERS- SON delgaf resultaten af sina undersökningar öfver isbildningen i hafvet och hafsisens egenskaper. Hr MITTAG-LEFFLER meddelade en af Doktor HJ. MELLIN 1 Helsigfors författad uppsats om gamma-funktionen.* Sekreteraren öfverlemnade på författarnes vägnar följande inlemnade uppsatser: 1:0) »Index to the generic names applied to the Corals of the palxeozoic formations», af Hr G. LIND- STRÖM (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handlingar); 2:0) »Re- cherches sur la dispersion prismatique de la lumiere. 2», af Öfverstelöjtnanten C. E. AF KLERCKER (se Bihang till K. Vet.- 2 - Akad. Handlingar); 3:0) »Eine Anguillulide aus der Schneefauna Spitzbergens» af Docenten ©. W. S. AURIVILLIUS (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handlingar); 4:0) »Om molekylarvolymerna af benzol och fenol i flytande och fast tillständ», af Folkskole- läraren G. FLINCK.* Följande skänker anmäldes. Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Frän H. M. Konungen. Flora Brasiliensis, Fasce. 79—88. München. Fol. Société des Amis des Sciences Naturelles de Moscou, Isvestia, T. 1—11: 1—4; 12—17. "Natural History of New-York: Palsontology, Vol. 5:2. Text and Plates. Albany 1879. 4:o. Frän Naturhistorisk Forening i Köpenhamn. Videnskabelige Meddelelser, 1882. Från Zoological Society i London. Transactions, Vol. 11:7. Proceedings, 1882: 3. Frän K. Akademie van Vetenschappen i Amsterdam. Verhandelingen. Afd. Natuurkunde, D. 22. » » Lettenkunde, D. 15; Register, D. 1—12. Verslagen. » » DSDS » » Natuurkunde, (2) D. 17. Processen verbaal » » 1881/82. Jaarboek, 1881. Tria carmina latina. Amst. 1882. S:o. Från Societe Imp. des Naturalistes i Moskwa. Bulletin, 1882: 2: 1—2. Från Societe Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne. Bulletin, N:o 88. (Forts. å sid. 36.) ? 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 5. Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 6. Om gammafunktionen. Af Hs. MELLIN. [Meddeladt den 9 Maj 1883.] Uti teorin för de trigonometriska funktionerna gifver expo- nentialfunktionen omedelbart upphof till Sinus och Cosinus. Analogt härmed kommer man ifrån Sinus till gammafunktionen om man utgår ifrån den bekanta likheten sin zz = «2 = 111-3). n=1 0 1 Skrifver man densamma på följande sätt — 00 Eu == .][(1 +4 = "I (1—=)e”, n=1 n=1l OB sin nz os o a .. .. . sa är ——— framstäld sasom en produkt af tvänne oändliga pro- TT sin 77% dukter. Om man uti i stället för & insätter + |], sa ändrar funktionen tecken. Huru förhålla sig härvid de tvänne oändliga produkterna? Emedan dessa stå till hvarandra i en enkel relation, så behöfver man blott undersöka den ena af desamma. Sätter man BA 2) = I (1 a =)e =: n=1 .o 1 ea) el OT Sch 2 a A ee c+?2 z+n us lım (1 Ing =) ren LC N=0Q 4 MELLIN, OM GAMMAFUNKTIONEN. så Betecknas den Mascheroniska konstanten med C, d. v. s. sättes lim (1 + 1 +... + I _ ja) = (). n=a 7 2 sa är följaktligen et F(ixe+D)= = la). Emedan, såsom sagdt, en enkel relation förefinnes emellan (x) och den andra af de i fråga varande produkterna, sa utgör den sista likheten svaret pa den uppstälda fragan. Man kommer nu till en funktion med en enklare egenskap än den (x) besitter, och man erhåller verkligen gammafunk- tionen, om man uppställer definitionen e- Oz Te eller e- Cz INB) =S=5 X II (1 == ie nu! Da är Ta IN) =S: Den välbekanta likheten TE Aa i) = följer också omedelbart ur det föregående. Emedan ee ee n=00 Fr N 7 sa är 1 —C r [ —1— Ya —...— —+lgn e = lim (1 + —)e : an nNn= 00 u ill . 1 1 1 en = lim (1 +7) + 3) (1 +-)6 eller ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:09. 5 hvarur, i förbigående sagdt, följer att Z(l)—=1. Betecknas den logaritmiska derivatan af I'(«) med y(x): w(x) =—0—- = 1] ae --—) ER sa är Syl)=—%: Den nyss anförda likheten kan följaktligen skrifvas (1 00 a "= Tl + )e n Den n och ger, sålunda skrifven, anledning till ställandet af uppgiften att i allmänhet bringa owe) under formen af en oändlig produkt. Detta kan ske på följande sätt. Låter man det positiva hela talet n uti likheten 1 1 I ee 2 2 ch a ln enle me| EN vand - + a CR) växa öfver hvarje gräns, så närmar sig uppenbarligen första membrum obegränsadt qvantiteten w(2). Likheten v(l) —-— (= -]im (1 ae > +..+ A In) Nn=00 n var säledes blott ett specielt fall af den allmännare likheten . 1 ill ill ye) = — Iim (7 ae = — lyle+n)) sker (1) Med tillhjelp af densamma är det nu lätt att också bringa a) under formen af en oändlig produkt. Man behöfver blott ob- servera att 1 ill äl im 1 ja Be TAKT) 2 \ 2H+n 1 an le a! 21 BR a 2 2+1 Zn = 1 I = lim 2 [1 — Ir 1 )e z+1 (1 JL )e z+n n=90 2 5 % z+1 2+n 6 MELLIN, OM GAMMAFUNKTIONEN. för att finna att ve) Tr RV s e =z]]J (1 + —)e il (2). n=0 Den sist härledda likheten, jemförd med likheterna SE (0) = o & EL, x II (1 + =) en n=1 @ föranleder oss att betrakta funktionen (2) I, 2) = & © 39 äv SS «TI (1 Ne Te z+n hvilken öfvergar i gammafunktionen om man antager attz = Om man påminner sig det analytiska uttrycket för (2), sa bringar man lätt /(z, z) under formen ER a) —— ED I + Je II ( ZE ec Men detta uttryck erhålles också genom en lätt räkning, om man uti A: I(« + 2) uttrycker I'(x + 2) och I’(z) under produktform. Således är Ds) Bo 20 II (!+ 2 Je tn Denna likhet innefattar i sig likheten (2) sasom ett specielt fall. Saväl täljaren som nämnaren i högra membrum af lik- heten (3) äro funktioner af 2, för hvilka z= 0, —1, —2,...& äro väsendtliga singulära ställen. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o hy De tvänne likheterna 1 1 ls + nn) =Y Va)+ tot: N RE EES ; ill ve) — lim (tt je af hvilka den senare också kan skrifvas sålunda Ye) = — lim (+ ++. + —— Ion), utvisa att den logaritmiska derivatan af I) har egenskapen lim (w(® + n) — lgn) = 0. nN=00 Uppenbarligen är omvändt den näst sista likheten en nödvändig följd af den sista likheten och följande 1 va+d)=vwa) +: De tvänne senaste likheterna räcka säledes till att fullständigt karakterisera funktionen (x). Denna sats kan man naturligt- vis också erhålla ur satsen, att I.) fullständigt karakteriseras genom likheterna Fa ST, lim re =. Vi öfverga nu till en generalisering af likheten TO + ACA — 2) — sin 77% ; Den egenskap hos gammafunktionen, som uttryckes genom denna likhet, kan angifvas på följande sätt. Åro 0, och 0, rötterna till likheten - : 1 I(1—- 92) (1 — 052) = Te a n=1 j Denna sats är endast ett specielt fall af följande sats. Aro 01 09, ..._, rötterna till likheten 8 MELLIN, OM GAMMAFUNKTIONEN. sa är T”(z 2 2 U Ey, ln a) BEN (4). I’ —& iz) (2 — 028).- .I(2— 0,%) n=0 (2 Ca Man erhåller denna likhet på följande sätt. Emedan On Sr (GAM 22, 100205 1”) 2 F(2— 0,2) L (2 — 038)... T(2— 05%) m Vv2 a (2— 012)(2— 93%)... (2— 09%) Hl -0#)(1+-- 2). (1 I je” = n n n n [9.0] v v2 2 TI lr 2) RR n=1 Vidare är (2 — 012) (2 — 022). - (2 — 92) = 2” — @”, och följaktligen r”(2) r(2 — 0,2) T(2 — 022) ... [2 — 0,2) = ac” 2 Vr == Tal Ben (1+ =) ee 2 a” = 2 ARE Me >) er Sätter man uti likheten (4) z=1, så fås likheten 1 - a T(1— 0,2) Tl — 092)... T(1 — 0,2) - 111 = 5): Det sätt, på hvilket nollställena till funktionen 17 = a” F(x) = at Ir 2 =) äro belägna, gör att Mr) icke kan vara periodisk, huru ock det positiva hela talet u ju må väljas, om blott »> 2. Det vore emellertid intressant att känna koefficienterna i den be- ständigt konvergerande potensserie hvari (x) kan utvecklas. INT 0 = UT 02 BS hr ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 3. 9 Fa) — sinne e"t—e * ; 7 2zi 1 Då nu i och — 7 äro rötterna till likheten r—= —J|, sa kan man fråga: är det, också om » > 2, möjligt att välja det positiva hela talet «u. samt konstanterna A,, As,... A, Så, att Re) Ale der a... Ale en der ry, %95...7, äro rötterna till likheten Wei Vore detta fallet, sa kunde koefficienterna lätt bestämmas. Det uttalade förmodandet är emellertid icke riktigt, ty det kan bevisas, att nollställena till funktionen Aer Ae Rn + ANGE T”, huru ock A,, A,,... A, ma väljas, omöjligen kunna fullstän- digt sammanfalla med nollställena till F(x). År således » > 2, så är F(x) icke en partikulär integral till differentialeqvationen d”y EERO Gr da? ur a5 såsom fallet är då u=1,v=2. Uti Bd. 90 af Crelles Journal ingår ett bref från HER- MITE till SCHWARZ, hvilket blifvit författadt med anledning af PRYMS bekanta afhandling öfver gammafunktionen i Bd. 82 af nämnda Journal, och hvaruti HERMITE framställer den PRYM'ska funktionen Q(z) under formen \ x —1 \ el Aa) = > ; )P@ +1) Re@—1—1) + Se Win > 0 ,=0 = der P(«) = rg 3 — 9 R(&) = MN rtermarnt, a> 1. n=(0 n =0 Genom en liten modifikation i det förfarande, hvarigenom HERMITE erhåller det i fråga varande uttrycket, skall i det 10 MELLIN, OM GAMMAFUNKTIONEN. följande Q(x) framställas genom en enda serie, . hvilken är fullt lika enkel som första delen i det HERMITE'ska uttrycket. Vi komma derunder att stöta på funktionen 1 00 Was Z) = Sea, 1 = er2tte—1, ? In z+n n=( 0 hvilken öfvergår i den PRYM'ska funktionen P(x) om man sät- ter 2=1. Båda dessa uttryck för p(w, 2) utvisa, att denna funktion besitter egenskapen zp(& + 1,2) = lr, 2) — e:. Genom att upprepade gånger använda denna likhet erhålles z(@+1)...@+n—1)' gl + n, 2) 1 2 ST SE — HT — BERN N OA Sn = pl, 2) e > ar Fe) an,9:0 0 ar =(@ +D...@+r—Df' Emedan venstra membrum närmar sig noll då n växer, så er- hålles härur den LEGENDRE'ska likheten ill 2 2" Dee ten AP 000 I Ar do ins Antaga vi nu att » är ett positivt helt tal, så är tydligen 00 = 2 Me) = lea an | re 2 : UR UN DERA Vv Sättes SE . =) så blir = NEE au z—1 | a a eh -— eo ’ (n+ v1 [er 1-5) dr. n+1 0 Vv Vidare är ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 3. 11 1 ee} 1 jet - ) = ae Bl Ta + 1) fer od [2 1) „eV (0) Vv +’ glr+1. 5) Genom användning af dessa likheter fås nu (0,0) Is) = Da + Ne Dag|2 +1, ——.) =) (n +1)? n=7V AR), Hi N ıpoları. 2) ide ee, 2=0 n=W Inför man beteckningen wur! 2 SALE) Re, vo) er er er sa fas slutligen [0,0] 1 ’ z—1 A=) -Nig (2+1, -—)| \R@—1—), de 2 =0 Man inser lätt att denna serie konvergerar likformigt inom hvarje ändligt område af x. Det enklaste utseendet antager densamma om man sätter » = 1, då man erhåller [0,0] Ale) = ) A|”, \Re@—1—1) Se (5). 270 Vi ha här satt & iR Fu ) | al 1 A nl) In A+tn+1 DEV 7 Io) — CH NE GAA ee een Storheterna A,, af hvilka A, = e— 1, kunna beräknas genom rekursionsformeln A, är JAg 1 = e. 12 MELLIN, OM GAMMAFUNKTIONEN. Vi skola nu framställa gammafunktionen genom en serie, hvilken endast obetydligt skiljer sig från den serie som före- kommer i (5), men hvilken dock icke konvergerar för hvarje ändligt värde af «. Om man påminner sig hvilka vilkor exponenten måste upp- tylla, för att binomialserien skall absolut konvergera på sjelfva gränsen af konvergensområdet, så inser man också att serien 0 Hvar = 0 absolut konvergerar om den reela delen af «— 1 är positiv. Det är lätt att uttrycka denna serie genom en bekant funktion. Man har nämligen m) Dan yo CE | eitidt — „=0 .=0 0 oc fdte ) es: na 2 or föll ra. »=0 0 Sätter man i den sista integralen = 1—r, så öfvergar den- samma uti 1 je Ile = IFO) och följaktligen är (9,0) P(x) = re 1)24, 5 ) a: (6). .=0 Da nu I(2) = Pla) + Aa), sa är i stöd af (5) och (6) 0 (2) =) 1)’, Ion '] Ra TA sr N der Kr) (ED) + enteo 22 rar ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 3. 13 Uti högra membrum af likheten © al äl gl? bl —5)B0—1—1, 3) EO förekommer qvantiteten », at hvilken vi kunna tilldela godtyck- ligt stora, hela och positiva talvärden. Man kunde nu förmoda, att man genom att sätta v = co kunde erhålla ett nytt uttryck Q(x). Detta är emellertid icke fallet. Det vore nämligen lätt att visa att lim I Mr eo) 05 v=007 så snart Å > 0, och att således oo [0,0] n+1 fr = (BARS By 2)=lim > Ra], v)=lim = en‘ (=) =| ee ale n=V 1 Vi skulle således blott återfå den integral, från hvilken vi utgått. Emedan 12) är en funktion af rationel karakter, hvilken blir oändligt stor af första ordningen för v=0, — 1, — så blir /”(&) i dessa punkter oändligt stor af »:te ordningen. Då denna funktion i alla andra punkter inom ändligt område förhåller sig regulärt, så äro vi, i stöd af det MITTAG-LEFF- LER’ska teoremet, berättigade att sätta = I dam ar IT X Os er ep zu z+n (2)]+ 62). (8). der ga(x), 9,(2)... äro hela rationela funktioner samt G(x) en beständigt konvergerande potensserie. I det följande erna vi be- = en . , = | stämma de första EE konstanterna ef el! Då yo... Konstanten ce? erhålles omedelbart, ty likheten (8) utvisar att (e+n)"I”’(z+n) IE = Yu al — yn 6, im (e+n)’I”(2)=lim ENE NG ar =(— 1!) ja js Då nu ec” en gång är bestämd, så utvisar åter likheten (8) att 14 MELLIN, OM GAMMAFUNKTIONEN. en —ı) Zn! (CEN io 2 (— Ly on am. . (9). För att kunna bestämma detta gränsvärde mäste vi först undersöka serien ole) = re Da 2=0 Den inom klammer stående serien är, på en konstant faktor är, lika med den (»v — l)sta deriverade af y(x): ee = (= alle "ar EEE (10). Likheterna (9) och (10) utvisa nu att = im \@ + nn)? 7°) + — 1) | ea (bil) IHN= Serien g(x) är lika med den PRYM'ska funktionen P(x), om man antager attv»„—=|1. Emellan x, g(x) och g(x + 1) består ocksa en relation, hvilken omfattar likheten Pia +1) = «P(e) — e-! sasom ett specielt fall. Om man uti likheten [0.0] 1l Vv a’ V AN ae Eu Da u JA N Ze gle) = ri + ) ey (7) a 0 gör bruk af likheten CY RR 7 il ME fa SER 1 Deren FL ET 1) a s+1 FT +(—]) an hvilken verificeras genom att utveckla bada membra efter po- tenser af - — = så finner man att oe DER gp) re) (12), der r(z) är en hel rationel funktion af graden » — 1. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 3. 15 Då det gäller att bestämma cl”, så måste man veta att den konstanta termen 1 r(x) är lika med NN NEN (LE 0 Genom att upprepade gänger använda (12) erhalles likheten ae en »@) , not) Pa) SED. (army a” u 2” (2 +1)” Ss r(&e+n—-1) + 2”(<+1)”... (e+n—1)? Bu: CE Differentieras likheten (13) efter hand (»v — 1) gånger, så erhålles (v—1) Yen AO z’(2+1)”...(e+n— 1)” (v —2) d 1 R 7 V—D)pasn) de 2’ (c+1)”...(e+n — 1)” + F(x) SEE (14), der F(x) är en funktion, hvilken för « = —n blir oändligt stor af ordningen v— 2, och följaktligen är v—1) Prem) SfE (= 12 ir ( ) lv == A (> 1)? F(&) P—1 z’a+1)”...(&+r—1)" P—1 a een) ne | 1 1 =) N 1) »— 2" @”’(&+1)”...(e+n— 1)?” SS ; Kombineras denna likhet med likheten (11) samt följande lime(2 7 MT Re), = 03 T’(z+n) a” (2 +1)”...(e+n— 1)” ’ ID) = je] o .. w—1 .. . så erhålles för cy ) bestämningen (—1D) $ (c+n) ee x’ (c+1)”...(e+n — 1)” cd — im (a +n)r—! z+n=0 052) Bun N 1 1 AR y—2 Flz+n) 3 2 Be 3 u 1) lv — 2 stl Rs Ca 16 MELLIN, OM GAMMAFUNKTIONEN. Inför man härstädes z=.2x + ni stället för &, så blir Pe på | Tre) + — (z+n)”(a—n+1)”...(2— 1)” —1 > ce D — Jim 21 2z=0 (9 —2) in v—_ PE) ER =) 1 1 = Fe 0 0) Emedan T”(2)= (+ nn Be ” -V = + 1.;: AV—2 2 2 m = [9,0] a 1 NE oo n=]1 r(e+1) —1 v(v—1) 1 FE ” lim = Sul) u) w(2) betecknar den logaritmiska derivatan till IXx), så följer att lim Be) + del en l- vy). 2=0 Då nu vidare ( (V—2) lim er le 2 z=0 lv»—2 sa finner man slutligen, om man betraktar likheten (15), att = rn a) [4 (1) + 145 ++ —]) eller = Del) vun + Danser (16). Antaga vi nu att » = 2, sa kunna vi på grund af det füre- gående sätta [5.0] TXa) =) (G "| 1 A et] Glare dor In} |(2-+n)? TT n=0 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 3. 17 der @(x) är en beständigt konvergerande potensserie. Vi kunna uppenbarligen också skrifva 00 F(2) - (Et — + wm + 1] + Qa),... (18) 0 der Q,(@) också är en beständigt konvergerande potensserie. Den senaste likheten samt den omständigheten att ; NE oc NAS N ER Hal e)vwen +1) Ir sifva anledning till den förmodan, att man allmänt skall kunna sätta (eo) Tee) re ur) E = ar VA > DT + Qu) > n=( der Q,(2) är en beständigt konvergerande potensserie, isynnerhet som denna likhet också består för v = 1. Sätter man . (9,0) 20 =) (Dre) [rat er, n = 0 sa finner man lätt, da v är lika med 2, att denna funktion be- sitter egenskapen ala BR 1) RE) le der R,(z) är en hel rationel funktion af graden v. Denna lik- het består, såsom man lätt inser, också om v»—=1. Alla dessa omständigheter synas nu visserligen häntyda derpå, att de PRYM'ska satserna beträffande JI'(x), något modifierade, böra kunna enkelt generaliseras genom att utsträckas till 7”(x). Men den följande bestämningen af ec) ” kommer dock att förstöra denna förhoppning, åtminstone så till vida att partialbråksserien icke blir så enkel som vi nyss antogo. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 5. 2 18 MELLIN, OM GAMMAFUNKTIONEN. Vi skola blott antyda hufvudpunkterna af räkningen. Sättes Ic +1 Pla) = a Hl): sa har (x) egenskapen le Zen) = DT) = a) ana (19), der g(x) har samma betydelse som i det föregående och r,(x) är en hel rationel funktion. Emedan = v—2 j = Y En = lim (etn)" ir Bee N al sa finner man genom att använda likheterna (12) och (19) pa samma sätt som (12) i det föregående, att ek ?=lim (r + (7° (2+n)+(— PE Dr hie ) ztn=0 ya on er sol 3 der il fl) 77 (0 + 1)”...(@e + n — 1)” " Använder man nu likheterna I ee el) + 5 © N ai el or: Ne en ae WERE 4 =1 så fas slutligen y—2 N IE! —1 1 al el) + VON I++ +) 1 11 1 Vv 1 IN ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 3. 19 eller eh = 1 (ET) [0 — DW) — @— Dun + 1) 2 9 1 9 + VGA ID ONT VR 2 | rk (20). Emedan vi)=1+ en ee, så är det uppenbart att el” kan uttryckas rationelt genom den MASCHERONTI'ska konstanten och talet zz. Den EULER’ska integralen af första slaget kan behandlas på samma sätt, som vi i det föregaende behandlat den EULER’ska integralen af andra slaget. Först och främst finner man lätt, att konstanten kl” uti likheten : TAND ke ED kn” TED > Ir tat tn + 9nla)| +60) n=\( har värdet Kr = Hede BR (21). n Använder man sedan funktionen Senf hvilken har egenskapen a” x@ + 1) = Gr aj AL) + r(&), der r(z) är en rationel funktion, på samma sätt som y(=) blifvit använd i det föregående. så finner man att PE De [win + 1) — Wa—n)].... (22). Man kan följaktligen sätta 20 MELLIN, OM GAMMAFUNKTIONEN. [ee] u ie) 1 Kr lee (2 + a) n (rv + n) z + n n =0 der G(x) är en beständigt konvergerande potensserie. Beräkningen af kl” häntyder derpå, att de följande af konstanterna k icke fa ens ett så enkelt utseende som de mot- svarande konstanterna e för I”(x). 21 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 5. Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 7. Om Molekylarvolymerna af Benzol och Fenol i flytande och fast tillstånd. Af Gust. FLINK. | Tafl. VI. [Meddeladt den 9 Maj 1883.] Den nyare riktningen inom vetenskapen ätnöjer sig, som bekant, icke med att utforska de kemiska föreningarnes samman- sättning och reaktioner, utan fordrar en allsidig undersökning af deras egenskaper och af de förändringar i afseende pa volym, värme 0. s. v. som atfölja deras bildning och upplösning samt öfvergang från ett aggregationstillstand till ett annat. Inom organiska kemien torde kolvätena vara den klass af föreningar, som i främsta rummet förtjenar att bearbetas i dessa afseenden. Deras jemförelsevis enkla byggnad gör, att hos dem, näst hos ele- menten sjelfva, fenomenens förlopp blir det enklast möjliga och således lättast öfverskådliga. Hvad särskildt angår dilatations- undersökningar, så är det hufvudsakligen flytande och fasta krop- par, som derföre kunna blifva föremål. Men bland kolväten, som vid vanlig värmegrad förekomma i något af dessa aggregationstill- stånd, är intet af så stor betydelse som benzolen, hvilken också lättare än flertalet andra kan erhållas i nöjaktig renhet. Benzolen har ock derföre upprepade gånger varit föremål för undersöknin- gar af i fråga varande art. Dessa undersökningar på benzolen, likasom ock på en del andra både organiska och oorganiska substanser, hafva dock nästan uteslutande afsett deras flytande tillstånd, ej det fasta eller öfvergången från det ena till det andra af dessa tillstånd. Orsaken, hvarföre så litet blifvit at- gjordt i fråga om kropparnes kubiska utvidgning i fast form och : deras volymförhållande vid smältning, torde hafva varit den, att 22 FLINK, OM MOLEKYLARVOLYMERNA AF BENZOL OCH FENOL. man varit i saknad af någon för ändamålet fullt lämplig apparat. Då HERMANN KOPP utförde sitt storartade arbete för ut- rönandet af kropparnes (de flytande) utvidgning genom värme, leddes han af en genomgående princip: den, att till föremål för undersökningarne välja sådana ämnen, som med afseende på sin kemiska sammansättning stodo till hvarandra i någon enkel relation. Sålunda undersökte han: träsprit och myrsyra (H, utbytt mot 0), alkohol och ättiksyra (samma differens) o. s. v. Men denna princip uppgaf han sedermera, då han företog sig att undersöka några substanser i deras förhållande vid smält- ning, ty då undersökte han: svafvel, fosfor, vax, RosEs metall- legering o. s. v., hvilka ej tyckas stå i något som helst kemiskt förhållande till hvarandra. Afsigten med föreliggande arbete är att söka fylla den lucka, som förefinnes i kännedomen om benzolens volym vid olika temperaturer så i fast som flytande tillstånd samt utröna, hvad inflytande substitutionen af hydroxylgruppen OH mot väte inom sjelfva benzolkomplexen kunde utöfva. I Tillförlitligheten af vid fysisk-kemiska undersökningar er- nådda resultat är afhängig ej allenast af metodens beskaffenhet, utan äfven, och ej minst, af den undersökta substansens renhet. Öfver det inflytande, som inblandningar af främmande ämnen utöfva på en kropps fysiska egenskaper, har PETTERSSON an- ställt direkta iakttagelser,!) hvaraf framgår, att föroreningar af så ringa mängd, att de ej genom analys kunna påvisas, redan äro tillräckliga att åstadkomma stora rubbningar i ett ämnes fysiska förhållanden. Under sådana omständigheter är det af vigt att vid framställningen af det ämne, hvarpa man ämnar anställa under- sökning, syfta derhän, att föroreningar så vidt möjligt är uteslutas. Den benzol, hvarpå undersökningen anställdes, bereddes ur benzoesyra. Denna hade, sådan hon erhölls i handeln, en stic- 1) Nov. Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. III. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 9. 23 kande lukt, som antydde, att hon ej var ren. Genom lösning i kokhett vatten, filtrering och utkristallisering erhölls en syra, som ej vidare var behäftad med nämda lukt. Den torkades öfver svafvelsyra och underkastades, tillsammans med tre gånger sin vigt bränd kalk, torrdestillation, hvarvid ett gulaktigt de- stillat erhölls. Detta skakades med natronlut och omdestille- rades öfver torrt klorkaleium. Det nu färglösa destillatet fick flera dagar sta i slutet kärl tillsammans med met. natrium, hvarefter det ånyo destillerades. Kokpunkten visade sig nu fullkomligt konstant och var efter termometerkorrektion och reduktion till 760 mm. barometerstånd 80,37”. Kokpunktens konstans äfvensom framställningssättet är en borgen för, att denna benzol var ren. Inblandning af en flyk- tigare substans skulle nemligen i början hafva nedsatt kok- punkten, hvaremot en svårflyktigare skulle hafva sist öfvergått och då höjt temperaturen. Detta sistnämda förhållande gafs det tillfälle att iakttaga. Fick benzolen stå någon tid vid fritt lufttillträde och derefter destillerades, så höjde sig kokpunkten mot slutet med omkring en hel grad, Lades natrium i detta destillat, så försiggick en liflig vätgasutveckling, hvarefter kok- temperaturen anyo visade sig konstant. Den fuktighet, som benzolen absorberat ur luften, var således tillräcklig att så märkbart förändra kokpunkten, och detta fastän vatten och benzol äro så godt som olösliga i hvarandra. En större qvantitet af den i handeln förekommande fenolen underkastades fraktionerad destillation. Den tycktes vara ganska ren, var snöhvit till färgen och visade ej spår af deliqvescens; men icke destomindre steg kokpunkten under första destilla- tionen från 176 till omkring 190 grader. Först efter upprepade fraktioneringar erhölls ett destillat, som visade en konstant kok- punkt af 180,99”. II. PIERRE och KOPP använde, vid bestämmandet af vätskors utvidgning genom värme, termometerartade apparater, d. v. s. 24 FLINK, OM MOLEKYLARVOLYMERNA AF BENZOL OCH FENOL. cylindriska eller kulformiga reservoarer, försedda med kalibre- rade skalrör. Den förre kallar ock sitt instrument rätt och slätt termometer, !) då den senare deremot inför en ny benäm- ning: dilatometer. ?) En dylik dilatometer är enkel och anger direkt utvidgningen på den vätska, hvarmed han är fyld, utan att någon annan korrektionsterm än glasets utvidgningskoefficient behöfver ingå i räkningen. Men då den vätska, som skall undersökas, sjelf får stiga i skalröret och der mer eller mindre adhererar till väggarne, och den s. k. döda gången måste göra sig mer gällande, än om stigvätskan vore qvicksilfver, sa inses, att här förefinnes en källa till felaktighet, äfven om KOPP ge- nom direkta försök funnit, att hon är ganska ringa. I fråga om kroppars utvidgning i fast form åter och utvidgningen vid smältning, så äro dylika dilatometrar alldeles obrukbara. KoPP, nästan den ende,?) som sysselsatt sig med stude- randet af kroppars volymförhållande vid smältning, använde dervid en af honom konstruerad apparat, bestaende af en cylin- drisk reservoar och ett medelst en genomborrad kork fästadt skalrör. Att man ej med dylik apparat kunde komma synner- ligen långt, det insåg och medgaf han sjelf, da han i inledningen till den afhandling, der densamma beskrifves, yttrade: »Jedem, der mit solchen Untersuchungen sich beschäfftigte, musste die Frage nahe liegen, in welche Beziehungen wohl bei derselben Substanz die Raumerfüllung im festen und die im flüssigen Zu- stande stehe. Eine erschöpfende Antwort auf eine solche Frage wird vielleicht noch nicht bald gegeben werden».*) — Det var ock först 25 Ar efter detta yttrande, som en dilatometer inrät- tades, medelst hvilken ett dylikt svar kunde gifvas, en dilato- meter, som tillater att i omedelbar följd bestämma volymen af 1) Ann. d. chim. et d. phys. III:me Ser. Tom. XV. Pag. 332. 2) Poge. Ann., Bd. 72, =. 9. 3) Reaumur hade väl redan 130) år förut genom att observera, om en kropp efter stelnandet hade konvex eller konkav yta, sökt sluta sig till, huruvida sammandragning eller utvidgning egt rum vid stelnandet (Mem. de VPAcad. d. Paris 1726), men dylika iakttagelser äro af så primitiv natur, att de ej kunna få namn af egentliga undersökningar. 4) Ann. d. Ch. u. Pharm., Bd. 93. S. 129. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:08, 25 den deri inneslutna substansen i både fast, smältande och fly- tande tillstånd. Denna dilatometer, som finnes fullständigast beskrifven i Vega-expeditionens vetenskapliga arbeten, 2:dra del!), användes vid föreliggande arbete. Under hänvisande till nämda beskrif- ning skall här endast i korthet redogöras för, huru i detta fall opererades. Dilatometerns ifyllning verkställdes på följande sätt. Först infördes omkring !/,, eller något mer af reservoarens rymd qvick- silfver. Derpå insköts dilatometerns öppna skänkel genom ett hål i korken till en mindre kokkolf, hvari den till påfyllning afsedda substansen befann sig ofvanpa ett lager qvicksilfver. Genom ett annat hal i kolfkorken insattes ett högt kulrör (eller pipett), som mynnade straxt under korken, då dilatometerskän- keln deremot räckte ner i substansen, men ej i qvicksilfverlagret. Nu bringades den i kolfven befintliga substansen till kokning, och samtidigt uppvärmdes dilatometerns reservoar försigtigt me- delst eu fri låga, då luft bortgick genom den i kolfven nedsatta öppna skänkeln. När då lågan något aflägsnades från reservoa- ren, insögs genast en portion af den kokande substansen. Det sålunda insugna bringades likaledes till kokning genom försigtig upphettning med lågan. Denna manipulation kan synas temligen riskabel 1 anseende till den komplicerade glas-apparatens spröda beskaffenhet, men kan dock, med iakttagande af nödig försigtig- het, utan all fara verkställas, till och med om substansen har så hög kokpunkt som t. ex. fenolen. Genom att upprepade ganger låta insugning och utkokning i reservoaren ega rum, lyckades det att aflägsna hvarje spår af luft och fa apparaten fullständigt fylld med luftfri substans. Derefter nedsköts skän- keln något djupare, sa att han räckte ner i qvicksilfverlagret pa kolfvens botten. Vid afsvalnandet insögs da qvicksilfver i skänkelröret, sa att detta fylldes deraf. Sedan detta skett, till- slöts kranen på skänkeln och den till trattröret öppnades. 1) Se sid. 262 OTTO PETTERSSON: »On the properties of water and ice.» 26 FLINK, OM MOLEKYLARVOLYMERNA AF BENZOL OCH FENOL. Nu nedsattes dilatometern i en köldblandning, så att inne- hållet stelnade. Då den derefter för ett ögonblick nedsänktes i varmt vatten, upptinade ett tunnt lager af substansen närmast reservoarens väggar. När då kranen på skänkeln öppnades, så pressade qvicksilfret undan den smälta substansen och intog sjelf dess plats i form af en speglande mantel mellan glaset och den fasta cylindern af substansen, som skulle undersökas. — Lättheten att åstadkomma ett dylikt qvicksilfverhölje, hvari den fasta substansen fritt kan utvidga sig, är en af denna dilato- meters största förtjenster. Arbetet med substanserna i fast form verkställdes i kall- rum, d. v. s. vid en rumtemperatur, som föga öfversteg 0°. Di- latometern nedsattes i en bägare fylld med sprit och försedd med omrörare. Detta spritbad omgafs med köldblandning, och temperaturen fick nedva till den lägsta observationspunkten, hvarefter den, observation efter observation, höjdes, medelst tillsats af varm sprit, ända upp till smältpunkten. Tillfälle till denna punkts bestämmande med stor skärpa erbjöd sig, i det att, när densamma uppnåtts, ej allenast qvicksilfverpelaren i skalröret slungades våldsamt framåt, utan äfven qvicksilfver- höljet kring substansen upptill började remna. Sedan åter all substans i dilatometern efter börjad smältning bringats till stel- ning och alla önskade observationer på den fasta substansen blifvit verkställda, skreds till bestämmandet af volymförändrin- gen vid smältning. | KoPP ordar!) om två slags dilatometrar för bestämmandet af volymförändring vid smältning: vigtsdilatometrar (medelst hvilka volymförändringen bestämmes genom vägning af det vid substansens smältning ur apparaten utdrifna qvicksilfret) och volymdilatometrar (medelst hvilka volymbestämningen sker i ett indeladt rör). Vid den PETTERSSONska dilatometern äro båda dessa principer kombinerade, så att hvilken, som befinnes för- delaktigast, kan komma till användning. Sålunda är skalrörs användande lämpligast vid undersökning af kropparne i fast och 1) Annalen d. Ch. u. Ph. Bd 9, s. 133. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 9. 27 flytande form, då deremot vägandet af det genom bikranen ut- pressade qvicksilfret är det vigaste sättet att utröna volym- tillökningen vid smältningen. Denna senare bestämning verkställdes på följande sätt. Temperaturen hölls konstant vid en punkt straxt under smält- punkten. Derefter öppnades dilatometerns bikran, och ett kärl, lämpligt för vägning, t. ex. en porslinsdegel, ställdes derunder. Derefter höjdes temperaturen, tills substansen var fullständigt smält. Degeln med det uttappade qvicksilfret utbyttes då mot en annan dylik, fylld till randen med qvicksilfver och vägd. Denna degel ställdes så, att bikranens öppning stod under ytan af qvicksilfret i densamma. Nu sänktes åter temperaturen till samma punkt, som hölls konstant före smältningen!). Genom vägning utröntes nu, dels huru mycket qvicksilfver, som utdrif- vits och dels hur mycket som insugits. Volymen på skilnaden mellan dessa qvicksilfverqvantiteter anger direkte utan alla kor- rektioner volymförändringen vid substansens smältning. För bestämmandet af benzolens utvidgning i flytande form användes ett dubbelt vattenbad med omrörare. Temperaturen reglerades genom underställd lampa och medelst kran afpas- sadt tillopp af kallt vatten. Med dylik tillställning är det lätt att ernå den temperatur, som önskas, och derföre gjordes ock här observationerna med jemna intervaller af 5°, ehuru korrek- tionerna sedermera ledde derhän, att de ej i tabellen utfalla på jemna grader. För fenolen användes ett likaledes dubbelt linoljebad med omrörare. Här måste temperaturen uteslutande regleras genom 1) Det är vanligt, att en substans, utan att antaga fast form, låter i inne- stängdt rum afkyla sig ej så obetydligt under sin normala stelningspunkt, och detta antogs, a priori, vara fallet äfven med fenolen. Då dess smält- punkt befunnits vara + 37,28”, togs 35° till utgångspunkt vid smältningeu. Men denna punkt kunde sedermera vid afkylning ej ernås, ty det visade sig, att fenolen äfven i dilatometern stelnade straxt under sin smältpunkt. En ny smältningsbestämning med 37° till utgångspunkt företogs derföre, och denna lyckades. Benzolen deremot, hvars smältpunkt var + 6,06”, lät i di- latometern afkyla sig till O” utan att stelna. 28 FLINK, OM MOLEKYLARVOLYMERNA AF BENZOL OCH FENOL. underställda lågor, ty obehaget af att leda olja genom rör måste undvikas. Observationsintervallerna äro derföre här vida ojem- nare än för benzolen. De ernäddes derigenom, att efter hvarje observation det yttre badet genom lågor uppvärmdes, tills äfven i det inre badet temperaturen började stiga, då lågorna aflägs- nades eller minskades. Under omröring steg då temperaturen i det inre badet småningom, tills den vid en viss punkt förblef konstant nog länge, för att annotering skulle kunna ske. Då temperaturen i det inre badet efter hvarje sådan konstans åter började sjunka, fortsattes upphettningen af det yttre o. s. v. III. Temperaturbestämningarne äro verkställda med 3 st. GEISS- LERska termometrar, indelade för afläsning af hundradels gra- der. N:o 1: (— 12) — (+ 6)” hade till nollpunkt + 0,35”, N:o 2: (0) — (+ 100)” nollp. = 0,72" och N:o 3: (+ 96) — (+ 200)” nollp. = 0,05”. På den förste kunde afläsning med blotta ögat godt försigga. På N:is 2 och 3 deremot måste kathetometer användas. Korrektion för den utom badet räckande qvicksilfver- träden är verkställd efter en i PFAUNDLERS Lehrbuch der Physik förekommande tabell. En och samma dilatometer användes för båda substanserna. Men då utvidgningen är mycket ringa i det fasta tillståndet mot hvad den är i det flytande, så användes 1 det förra fallet ett betydligt trängre skalrör än i det senare. Det förra var af dilatometerns konstruktör sjelf förfärdigadt och af honom an- vändt vid bestämmandet af hafsvattnets utvidgning. Det rymde på hvarje normal millimeter 0,0002312 cc. Det vidare skal- röret indelades i millimeter och kalibrerades (på vanligt sätt medelst en qvicksilfverpelare) enkom för detta ändamål. Det rymde på hvarje normal mm. 0,0017814 cc. Dilatometerns rymd vid 0° utröntes genom vägning med destilleradt vatten och var 52,77096 cc. Glasutvidgningskoeffi- cienten bestämdes likaledes genom vägning med destilleradt vatten vid olika temperaturer, hvarvid ROSETTIS beräkning af ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 9. 29 vattnets utvidgning lades till grund. Den befanns vara mellan + 4 och 40 grader = 0,000027 och mellan 40 och 80° = 0,000030. Med stöd häraf sattes glasutvidgningskoefficienten för tempera- turer under 0° = 0,000025, hvarefter sista decimalen höjdes med 1 för hvar 20:de grad. Bestämmandet af, hur stor qvantitet substans dilatometern innehållit, verkställdes på sa sätt, att den mängd qvicksilfver, som vid en viss temperatur jemte substansen fyllde dilatometern, vägdes. Denna bestämning skedde på benzolen vid 0” och på "fenolen vid + 40°, och volymen vid dessa temperaturer är der- före för de särskilda kropparne tagen till utgångspunkt vid be- räkningarne. Sålunda utfyllde den flytande benzolen vid 0” ett rum af 37,55162 cc. och den flytande fenolen vid 40° 34,78458 cc. Som qvicksilfrets utvidgningskoefficient användes de efter REGNAULTS mätningar af WÜLLNER beräknade värdena. Den egentliga räkningen verkställdes på följande sätt. Di- latometern med dess innehåll har antagit t graders temperatur, och då står qvicksilfrets index i skalröret vid n. Förändras nu temperaturen till t, grader, så förflyttar sig qvicksilfrets in- dex till n,. Sättes vidare: = n—n (korrigeradt och uttryckt i cc.). = dilatometerns rymd k G Q = rymden pa qvicksilfret i dilatom. V vid 2 grader, Vv , = rymden på substansen i dilatom. g = glasets a | g = qvicksilfrets d:o ‚ mellan 2 och £, grader. x = substansens utvidgning | tf, = rumtemperaturen och V = substansens volym vid t, grader, så är k=2 + (Q9 — Gg) (6, — t) + kq (ty — t) och Fe (00 EEE eler hı)- Medelst denna formel är tab. a beräknad, naturligtvis med volymförändringen vid stelnandet införd vid beräknandet af sub- 30 FLINK, OM MOLEKYLARVOLYMERNA AF BENZOL OCH FENOL. stanserna i fast form. Första kolumnen upptager för de ob- serverade temperaturerna den i dilatometern inneslutna substan- sens volym i kub.centim. För andra kolumnen är volymen vid 0° satt som enhet. Vid denna temperatur äro bada substan- serna under vanliga omständigheter fasta. Men då benzolen kunnat undersökas vid 0” äfven i flytande tillståndet, så har dess volym i detta tillstånd tagits till enhet. Kopp!) har undersökt denna substans mellan + 11,4” och 81,4” samt derutaf beräknat volymen i flytande form vid 0°. Vid jemförelse visar sig nu, att KOoPPS resultat och resultatet af denna undersök- ning äro nästan identiska, hvad den flytande benzolen be- träffar. Fenolen är äfven undersökt af Kopp (mellan + 32,9” och 163,5”) och dess volym vid 0° beräknad »unter Voraussetzung, dass es so weit, ohne zu erstarren, abgekühlt werden könne».?) Men då han haft en fenol med helt annan både smält- och kokpunkt under händer, än den, som legat till grund för detta arbete, och da någon undersökning på flytande fenol vid 0” ej kan verkställas, så har volymen i fast form vid 0” för denna kropp här blifvit satt som enhet i andra kolumnen af tab. a. Samma volymvärden på fenolen, genom interpolation fördelade på jemna grader, förekomma på tab. ce. Der är äfven för jem- förelse benzolens volym beräknad efter den fasta 0”:diga som enhet. Med SPRENGELS pyknometer bestämdes specifika vigten på benzolen vid + 19° och på fenolen vid + 40°. Med stöd af dessa bestämningar och de kända volymerna är tab. b upp- rättad. Molekylarvigten, dividerad med specifika vigten, ger mole- kylarvolymen. Denna återges af andra kolumnen på tab. c. Den flytande benzolens molekylarvolym vid 0” är enligt denna un- dersökning = 86,726. KOPP beräknar den till 86,752. Vid kok- 1) Pocg. Ann. Bd 72, s. 239. » 2) Jahresber. v. LıesıG u. Kopp, 1855. s. 36. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 5. 31 punkten är den 95,908. SCHIFF, hvars benzol kokade vid 80,1 under 763,5 mm. barometerhöjd, fann 95,94 2). Från fasta tillståndet vid smältpunkten till kokpunkten ut- vidgas benzolen fenolen 19,462 enheter af mol.-vol. 15,994 enheter af mol.-vol. eller 25,45 % 18,98 % Deraf komma på sjelfva smältningen 10,832 enheter af mol.-vol. 4,406 enheter af mol.-vol. eller 14,17 % 5,23% Smältpunkten 6,06° 37,28° Kokpurkten 80,37” 180,99”. För att bereda större åskådlighet och för att underlätta jemförelsen, äro de båda substansernas volymförhallanden gra- fiskt framställda på åtföljande plansch. Benzolen representeras der af den fullt uppdragna kurvan och fenolen af den punkte- rade. Vid betraktandet af den fasta benzolens kurvbranch, faller genast i ögonen den totala frånvaron af oregelbundenhet i närheten af smältpunkten. Hos fenolen deremot visar sig en dylik oregelbundenhet, ehuru endast 1 ringa mån och blott inom ett par grader nedom smältpunkten. För öfrigt visar kurv- branchen för den flytande benzolen en betydligt brantare stig- ning än den för fenolen. !) RoBERTO SCHIFF, Sui volumi molecolari della sostanze liqvide, Roma 1882. 32 FLINK, OM MOLEKYLARVOLYMERNA AF BENZOL OCH FENOL. Tab. a. Utvidgning genom värme af C,H, och C,H,OH. Benzol. Fenol. Tieinp, 2. ‚Kubikeentim. Volym v0 Temp, C ‚Kubikeentim. Volym v. (OM i dilatometern. (flytande) =1. i dilatometern.| (fast) =1. — 12,35 32,699130 0,870778 || — 8,85 82,376184 0,997625 9,35 32,761202 0,872431 7,85 32,384247 0,997871 6,35 32,325239 0,874136 6,35 32,396738 0,998051 3,35 32,390422 0,875872 4,35 32,414055 0,998791 0,35 32,958089 0,377674 2,35 | 32,431746 0,999337 + 2,65 38,028634 0,379553 0,35 | 32,450123 0,999903 4,65 33,074800 0,3380862 + 0,65 32,459140 1,000181 5,65 35.089810 0,881182 2.65 32,177811 1,000756 u) 37,551620 11000000 4,65 32,495691 1,001307 3,78 37.686491 1.005591 9,72 32,542239 1,002731 3.42 I7,175492 onagan 14,72 32,591015 1,004244 oe 37.952721 tasan 19,73 32,639550 1,005740 na ennoss Loser 24,72 32,683905 1,007258 19,72 38,410597 1,022875 29,76 92,744669 1008979 ars Belle: Losdosn 34,77 32,307637 1,010920 29,75 san 1.085423 35,77 32,326855 1,011511 34,79 20.128698 10 86,77 82,865009 1,012687 89,85 39,371688 1,048468 ae 92,979432 1,016292 44,90 | 39,621154 1,055111 + 37,28 34,706417 1,069438 49,92 39,880443 1,062016 31,78 34,720095 1.069849 54,97 | 40,122692 1,068468 40,66 | 34,792964 1,071847 60,03 | 40,406434 1,076024 52,16 | 35,009759 1.078774 65,10 | 40,683065 1,083391 66,68 35,328130 1,088584 70,18 40,954833 1,090628 75,71 35,543130 1,095209 75,26 | 41.233682 1,098054 94,33 | 86,109407 1,112658 80,37 41,530431 1,105955 103,09 36,400410 1,121626 113,23 86,709388 1,131146 129,18 37,245628 1,147669 | 140,29 21,630021 1,159514 | 147,42 37,900892 1,167858 | 159,64 28,392288 1,183002 180,99 89,243819 | 1,209241 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:09. 33 Tab. b. Spec. vigt af C,H, och C.H.OH. Temp: Benzol. Fenol. Ce Fast. |Flytande.| Fast. IFlytande. — 12 1,03263 10 1,03133 j 8 1,02999 1,13692 5 1,02797 1,13565 0 1,02448 | 0,89938 | 1,13399 +5 1,02102 | 0,9473 | 1,13239 6,06 | 1,02033 | 0,39370 10 0,88962 | 1,13081 20 0,87901 | 1,12741 80 0,36856 | 1,12380 35 1,12164 36 1,12097 37 1,11967 37,28 1,11580 | 1,05963 40 0,35765 1,05810 50 0,34678 1,05240 60 0,83584 1,04584 70 0,82492 1,038s1 30 0,81367 1,03070 80,37 0,81328 20 1,02215 | 100 1,01376 110 1,00531 120 0,99661 130 0,98763 140 0,97837 150 0,96945 160 0,95998 170 0,95081 180 0,94090 180,99 0,93776 Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 40. N:o 5, 3 » 34 FLINK, OM MOLEKYLARVOLYMERNA AF BENZOL OCH FENOL. 9u8'€8 . | TOITLO“T 908‘E8 OTOTLO“T vr9‘eg 230600°T LLS'E8 7389007 981'€8 018800°T 0T0'E8 SOrT00T 76868 000000" BLL'G8 1898660 6,9°%8 9TPL66'0 | "uT298 'A “ıpuvur | 'opurjlr SLA "op uvJÄLT "SC T -WLS —S "WL AÄ[OA-IB[ÄF TOM 'WIATOA INA OEL) = 10 u 9 I GE 20868 80862T°J 08 LEL’SR 66799T'T 0% 829°78 SOITSTT - OT 26801 81828 9779), IFEIPIT | TLOFOO'T 19059 98201 sıT‘]8 7689), PE0OGPI'T | S68800°T G + 68501 98498 LET'92, T6066TT | 000000°T 0 818‘G), 0T9966'0) G 832'G), 8T97660 8 089°7), 1988660 OT gEg‘Gg), STLE66 N &.— ujogs 3 A apueım | purjÄLT SEX "2purJÄLT SET = -WUR — $ x _—-_. 3 = "WIATOA-TeTÅT TON "WIÅTOA BLIJIOA = = -9179 == So Ey) == Zu = "HOH”) Wo °H’I Je VULIVWAJOA ' "QuL :09. 35 AR 1883, N ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLING 907% 8E2'00T 70666 $98'86 61626 396‘96 82096 8LT'GG 03876 20966 FEL TG £96'T6 003°T6 837'06G 08868 02868. 6£8'88 09988 PERS £96'€8 1786087 208908 GG986T‘T 298T8T'T I9TL69T'T PI06STT G6T8PI'T IESLELT LL6LSTT 6898TT'T SOF60LT 2030017 ET9T60°T LLETS0T T39220°7 08L120°T 8E7690T 8689 10°T LLLSLO‘T 806°7G 198°G6 gg F6 61666 eTT'26 97606 802688 J 820682°J ST6TPZT 789938°T 986087 T2cP6T'T 66"08T O8T OLT 09T OCT OPL O8L OCT OTT 00T 06 2808 \ 08 OL 09 0% OP sz‘Je LE 36 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2.) Frän K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Sitzungsberichte, 1882: 39 —54. Politische Correspondenz Friedrich’s des Grossen, Bd. 5—9. Berl. 1880— 1882. 8:0. Jacosı, C. G. J. Gesammelte Werke, Bd. 1—2. Berl. 1881— 1882. 4:0. Från Naturforschender Verein i Brünn. Verhandlungen, Bd. 20. Bericht... über die Ergebnisse der meteorologischen Beobachtungen, 1881. Från Statistisches Bureau i Buda-Pest. Publieationen, 15: 1—2. Från Naturforschende Gesellschaft i Danzig. GEEPERT, H. R. v. Menge, A. Die Flora des Bernsteins... Bd. 1. Danzig 1883. 4:0. Frän Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft i Frankfurt a. M. Abhandlungen, Bd. 13: 1. Bericht, 1882/83. Frän Naturforschende Gesellschaft i Leipzig. Sitzungsberichte, Jahrg. 9. Från Verein für Vaterländische Naturkunde i Stuttgart. Jahreshefte, Jahrg. 39. Frän K. Öffentliche Bibliothek i Stuttgart. Wirtembergisches Urkundenbuch, Bd. 4. Stuttg. 1883. 4:o. Från Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien. Verhandlungen, Bd. 32. Från Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Würzburg. Sitzungsberichte, 1882, Från Författarne. KroK, TH. O. N. B. & Armauist, S. Svensk flora för skolor, 1. Sthm. 1883. 16:0. NORDENSKIOLD, A. E. Om bröderna Zenos resor... Sthm. 1883. 8:0. TuULLBERG, T. Bau und Entwickelung der Barten bei Balenoptera Sibbaldi. Ups. 1883. 4:o. WITTRocK, V. B. Om snöns och isens flora... Sthm. 1883. 8:0. — Smäskrifter, 2 st. Denza, F. Anemografo e pluviografo.. Roma 1879. 8:o. — Smäskrifter, 5 st. GARBINI, A. Apparecchio della digestione nel Palmonetes varians. Verona 1882: S8:o. GEERTS, A. J. C. Het tachtigste Verjaarsfest van den Japanschen plantkundige Ito keiske. Haag 1882. 8:o. MuLLER, F. v. Systematic census of Australian Plants, Pl. 1. Melbourne 1882. 4:o. SUNDMAN, G. Finlands fiskar, ritade efter naturen med text af O. M. Reuter, H. 1. Hfors 1883. F. Stockholm, 1883. Kongl. Boktryckeriet. 2 DB 4 Or En sth Hi og 16 % GES = oe Ste Kat ne era haukarsl al m N N ch 10116 or he le MÅ VU i KAN 1 Y | i ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 40. 1883. 2 6. Onsdagen den 6 Juni. Hr EDLUND anmälde och refererade följande undersöknin- gar, som blifvit utförda pa Akademiens fysikaliska kabinet, nämligen: 1:0) Bestämning medelst polarimeter af den galva- niska ledningsförmagan hos mycket utspädda vattenlösningar, samt grunderna för en kemisk teori för elektrolyters lösning, af Fil. Kand. S. ARRHENIUS (se Bihang till K. Vet. Akad. Hand- lingar), och 2:0) »Experimentel undersökning af elektriska induk- tions- och disjunktionsströmmar», at Fil. Kand. C. A. MEBIUS." Hr LINDSTRÖM meddelade en af Professor B. LUNDGREN författad och insänd afhandling: »Bemerkungen über die von der schwedischen Expedition nach Spitzbergen 1882 gesam- melten Jura- und Trias-Fossilien» (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handlingar). Hr WITTROCK förevisade och öfverlemnade de nyss ut- gifna 11l:te och 12:te banden af exsiccatverket: »Alge aqus duleis exsiccat&», af V. WITTROCK och O. NORDSTEDT. Hr EKMAN redogjorde för en under hans ledning af eleven vid Tekniska Högskolan J. LANDIN utförd undersökning öfver undersalpetersyrans absorberbarhet i det så kallade Gay-Lussac'- ska tornet, hvaröfver hr EKMAN inlemnade en af honom för- fattad uppsats.” Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- sända uppsatser: 1:0) »Om inversionen af en algebraisk integral såsom uttryck för roten till en algebraisk eqvation», af Pro- fessor G. DILLNER;* 2:0) »Om inverkan af cyan på para- och ortotoluidin», af Fil. Kand. J. A. BLADIN;* 3:0) »Om a-mono- 2 klornaftalinsulfonsyra och några dess derivat», af Fil K. E. ARNELL.” Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Fran K. Sjökarteverket. Underrättelser för sjöfarande, H. 30. Sjökort, No 453 O-—73 Ag 193 ds BG Kanda Från K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. Oversigt, 1882: 3; 1883: 1. Från British Association for the Advancement of Science. Meeting 52. Från Geological Society i London. Journal, N:o 154. Från R. Physical Society i Edinburgh. Proceedings, Vol. 6; 7: 1. Från Botanical Society i Edinburgh. Transactions and proceedings, Vol. 14: 3. Från Botanischer Garten i S:t Petersburg. Age IN; BR Il Från Naturforscher-Gesellschaft i Dorpat. Archiw. Ser. 1: Bd. 9: 1—2; Ser. 2: Bd. 8: 4. Sitzungsberichte, Bd. 6: 2. o . . ‘ . . Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Sitzungsberichte, 1883: 1—21. Frän Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen. Abhandlungen, Bd. 8: 1. Från RB. Academia Seientiarum i Buda- Pest. Ungarische Revue, 1882: 7—10; 1883: 1—3. Osztälyänak, 1881: ı—2; 1882: 3. (Forts. å sid. 14.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 6. Stockholm. Om inversionen af en algebraisk integral såsom uttryck för roten till en algebraisk eqvation. Af GÖRAN DILLNER. [Meddeladt den 6 Juni 1883.] Redan för länge sedan hyste jag den tanken att roten till en algebraisk eqvation borde kunna uttryckas under form af inversionen af en algebraisk integral; men jag lemnade då denna tanke å sido under förmodan, att svårigheterna för dess för- verkligande skulle vara större än de vid närmare pröfning verk- ligen befinnas vara. Jag lemnar här grunddragen af denna tankes utveckling, förbehällande mig att framdeles fullständigare behandla det förelagda ämnet. Inversionen J,(u) och dess derivata I s(u). I. Vi beteckna med P(x) ett polynom af n:te graden, (I) (DO) ea... to, Be lg der x och u äro variabla samt a, ,..,a,-ı gifna konstanter; termen & betecknar en så vald konstant, att ME 1,2... 30), der vi antaga de n rötterna &,,..,&, olika samt en af den & godtyckligt bestämd. Vi ha da enlist (1) den algebraiska inte- gralen, 4 DILLNER, OM INVERSIONEN AF EN ALGEBRAISK INTEGRAL. UA Ö) v= | (DUR = der således mot värdet x = &,, som betecknar en af de n rötterna i (2), svarar integralens värde u—=0. Inversionen af denna algebraiska integral betecknas nu, | 42 = JA) hvarvid iakttages, att J,(u) representerar en af den funktioner, som svarar mot de n skilda värdena &,,...,5n på den nedre integrationsgränsen i (3), hvilka satisfiera de n likheterna, BES 40) Bes, 202 Inversionen J,(u) är nu till sin närmare form beroende af de (n— 1) konstanterna a,,...,d,—ı SOM parametrar. Vi utgå nu från den förutsättningen, att vi kunna lösa en eqvation af (n — l):ta graden. Om vi då i (2) införa ett lämp- ligt värde på den godtyckligt bestämbara konstanten 5, och be- räkna det deremot svarande värdet på «, så kunna vi enligt den gjorda förutsättningen beräkna de (n — 1) konstanterna &,,...,5n. Vidare kunna vi enligt samma förutsättning anse sasom kända de (n— 1) konstanterna bj,....bx—1 1 uppdel- ningen, (6) Pla) =n(e —b)...(e— bn-ı). Genom att differentiera (3) kunna vi sätta inversionens J,(u) derivata under följande form, BE SEE EN Bar (7) Ju) Dre Jlu)— bi a JAP) Br ’ der B,,...,D„-ı betecknar kända konstanter, sa snart kon- stanterna b,,...b,—1 äro kända. Om vi i (1) sätta (AON = BA ZI), då vi enligt (4) ha (ED, LR an), ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 5 så fas enligt (7), u= Pr (10) | 2 =, = a), då således derivatan SJ s(u) har (n— 1) oändlighetsställen B,,....Bn —ı- Emedan integralen (3) icke lemnar några periodtermer samt inversionen J,(u) i allmänhet icke är af jämn eller udda karakter, sa har inversionen Js(u) endast ett nollställe «, som enligt (1) är gifvet genom likheten, (GUD) ZE) = 03 För ändliga värden på parametrarna a,,-.-..,a, —1 samt kon- stanten « äro variablerna &x och u samtidigt ändliga, då således inversionen J,(u) saknar oändlighetsställe inom ett ändligt be- gränsadt område. Inversionens Js(u) kontinuitets område. 2. Emedan derivatan J's(u) enligt (7) är ändlig för alla punkter inom ett ändligt område af planet utom i punkterna Pi. ssp 15 SOM äro gifna enligt (8), så är inversionen J,(u) kontinuerlig öfverallt inom detta område utom möjligen i punk- kerna fönrg oo 0 JUDO Emedan vidare i granskapet af punkten u = £, gäller den bekanta formeln Jslu + h) — Ju) = hJ'(u + oh), så fas med stöd af (7), då vi använda för försvinnande A den välbekanta regeln 1 differentialkalkylen vid bestämmandet af formen 2 följande resultat, fu — Js(8)) = 0, hvadan således inversionen J,(w) varierar utan språng äfven i punkterna 8,,..-.,»8»—1- Vi kunna alltså uttala den satsen, att inversionen Ju) varierar kontinuerligt i alla punkter inom ett ändligt område af planet. 6 DILLNER, OM INVERSIONEN AF EN ALGEBRAISK INTEGRAL. Inversionens Js(u) entydighetsomräde. 3. Enligt (7) antager inversionens J,(w) logaritmiska deri- vata följande form, (12) = (u) iz) da således nollstället & far ordningstalet 1 enligt formeln, u=u u=& u=0 J' (u) u—A 1 13 Uh (0 == 7 = = Ila ( je ) Ja(u) E (x) er N zP’(«)\GE du allt under förutsättning, att ingen af de (a — 1) konstanterna Di... 0dn 2 1 (6) är) noll, d. v. s. att parametern a, 1 ar skid från noll. Under denna förutsättning är alltså inversionen Js(u) entydig i nollstället u = «a. Anm. Skalle 1 (6), öv Una vv 09 = On = 0; Gille = 0 Vara en u faldig rot till P'(£) = 0, så fås i stället för (13), då vi sätta P'(2) = 2"Q(e), der Q(0) icke är noll, följande formel, u=FC Uu=0 u=Uü mel 2 mo et Ju) zu +1Q(e) I(u + lex Q(z) + atv + 1Q'(2) Jas u+l hvadan nollställets &« ordningstal i detta fall är .- och säledes in- versionen Js(u) (u + 1)-tydig i detta ställe. 4. Om vi i (6) sätta P'(x) = (x — b,)R(«) under förutsättning att b, är en enkel rot till eqvationen P (x) =0 och således R(b,) icke noll, så få vi följande uttryck på funktionens {.J,(u) — b,} logaritmiska derivata ID) ill “in 1 Jlw)—b, (&—b,)P(x) (x — b,)?k(«)’ (14) då således funktionens [Js(u) — b,} nollställe 8, far ordningstalet !/, enligt följande formel, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 0. 7 u= fr re u=ßr -\ /(u— 85) -J's(u) u — Br ll 1 d l = \ | J.lu) — dr -/ (« — b,)” R() -/ [202 — 8) R(2) + (v—,YR (2) är 2 du Funktionen [J,(u)— b,} är således tvätydig i de (n— 1) Punlkterna Ög ss oe Anm. Om b, är en u faldig rot till eqvationen P'(2) = 0, så får ordningstalet för funktionens (Js(u) — br! nollställe £, värdet 1 +1 dä således denna funktion blir (w + 1)-tydig i punkten fr. 5. Om vi sammanfatta de i N:o 3 och N:o 4 gifna resul- taten, sa kunna vi uttala följande sats: Om parametern a, —r är skild från noll, så är inversionen Ju) entydig inom ett ändligt område af planet utom i de (n—1) Punkterma ED ad öka Utveckling af en kontinuerlig och entydig funktion i potensserie med fyllnadsterm för en konvergenscirkel, som innesluter ett gifvet antal oändlighetsställen. 6. Denna utveckling, som jag genomfört i Tidskrift för matematik och fysik för 1871, får här en ändamålsenlig tillämp- ning på logaritmiska derivatan af funktionen J,(u). Jag fram- ställer här i korthet nämda utveckling, hvarvid jag betjenar mig af det raskare förfarimgssätt, som jag användt i min afhand- ling, Traité de calul géométrique superieur, sid. 34, införd i Kongl. Vetenskaps Societetens Acta för 1873. Vi beteckna med C en cirkel med medelpunkten a samt låta den kontinuerliga och entydiga funktionen f(a + ö) ega inom denna cirkel de m oändlighetsställena C = c,(r = 1, nm). Det gäller da att utveckla funktionen fa + 5) för C såsom konvergenscirkel. Vi ha da som bekant följande identitet, (16) la Ra + dd wi Ra + Dat + DD un e + f (a + Odl IT TR) Dem as A) > 8 DILLNER, OM INVERSIONEN AF EN ALGEBRAISK INTEGRAL. der venstra sidan betecknar integralen, tagen omkring cirkeln C, samt högra sidan summan af alla punktintegralerna, tagna om- kring alla de inom C belägna oändlighetsställena 5 =0, {=h, BE Volle = 1, 2,...,m) hos funktionen Enligt det väl- bekanta sättet att beräkna dessa punktintegraler fås, da vi an- taga oändlighetsställena c,,...,c„ enkla! samt sätta & ='Cr an) /(C— oa er, Boss si) följande resultat, «10 r=m 6 f er Need ee) ) | M, (18) | El os hn ce 1) r=1 N Om vi sätta fla + 0 BE \ U, sa fås genom att r gånger differentiera likheten Ha + ö = U(h—.£) följande resultat, ("a + ö) + rUlr—1) SANT DE U vr å hvadan alltså, 0 [=0 c=0 Fr (n—1) a (a a ER h Jp— 1 nr — 17 Ale), a) ar hr —1 hr Identiteten (18) kan då skrifvas sålunda: pr! (n — 1) (19) fla + h)=fla) + hf (a) +... + Ba @) | Rate ME a (+) h— c, 2 7r=1 1 I den citerade Tidskriften för 1871 är utvecklingen genomförd för det all- männa fallet, att oändlighetsställena c,,.-..,Cm äro af hvilken ordning som helst. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 9 der vi satt (0) 1 [fla + Od D a. & 20) =, ec Om vi använda den komplexa beteckningen & = oe, der o = konstant, sa är d logö = ids, hvadan resttermen (20) antar följande forın, 27 : 1 h\r fla + dd 2 = za eh AR CN R= =) =. hvaraf framgår att lim R = 0 eller att serien (19) är konvergent, så snart h XY? fla + (22) lim 6) pe h |- 0 Konvergensvilkoret (22) är uppfyldt: l:o för ändligt värde på o, da 7(-) < 1! på samma gång som lim n = &; 2:0 för oändligt värde på o och det minsta värde på n, för hvilket I=+ fet Iya 0, hvarvid bemärkes, att 1 stället för cir- gränsvärdet keln C kan införas en sluten kontur i allmänhet, hvars punkter äro på jämförliga oändliga afstånd från punkten a (jfr Sur les integrales definies etc. i Kongl. Vetenskaps Akademiens Hand- lingar, Band 18, n:o 6, sid. 6). Med försummande af resttermen, hvilken antages noll, kan serien (19) skrifvas sålunda, (23) fla + I) = f(a) + If (a) +... + ED Fe NA 1) Vi använda här den Hamiltonska beteckningen T (»tensor») för att utmärka modulen eller absoluta beloppet. 10 DILLNER, OM INVERSIONEN AF EN ALGEBRAISK INTEGRAL. Funktionen f(a + h) säges nu vara utveeklad i potensserie r=m med fylInadsterm, hvilken senare utgöres af summan ) = PD =" r=1 Härvid är att bemärka, att, så snart någon af de m tensorerna h FR .. JG =1,2,...m) är > I, utgöres den konvergenta potens- serien af summan af två divergenta potensserier. 7. Om vi i (23) med S beteckna den konvergenta potens- serien, (n—1 (24) S= f(a) + hf(a) +... flo) n —1 > \ Zl+t+...+[.) | u P r samt antaga funktionen / vara logaritmiska derivatan af funk- tionen F, CO AA hvarvid funktionens f enkla oändlighetsställen c,,..,,c„ bli funktionens £ märkesställen med de respektive ordningstalen M, 5:..,M 7, de positiva ordningstalen utmärkande nollställena och de negativa oändlighetsställena, sa fas genom integration af (23) mellan gränserna up och u följande resultat, r=m Fa + u) | 2. — c. ar (26) lo log u Kan vn M,; log er + [öd U = uo eller efter höjning till potens, da summationstecknet N ersättes af produkttecknet II, (27) Fa+u)=Fla + Wi! fu — ce, 12 „Jsar =] lus — cl Anm. 1. Om F utmärker en dubbelt periodisk funktion, hvars logaritmiska derivata är /, och om vi låta & beskrifva den yttersta konturen af funktionens 7 åt alla håll i oändlighet utsträckta period- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 6. 11 nät, så uppfylles vilkoret (22) 2:0 för n = 1, hvadan utvecklingarna (23) och (27) gälla för potensserien S = konstant. Anm. 2. Enär likheten (23) är under de angifna vilkoren en identitet, så anger hon bildningslagen för en kontinuerlig och enty- dig funktion /, hvars enkla oändlighetsställen cj,-.-.-,Cm äro gifna. Den i ofvan citerade Tidskrift för 1871 gifna utvecklingen af en kontinuerlig och entydig funktion för det fall, att c],...,cm äro oändlighetsställen af hvilka ordningar som helst, anger på samma sätt bildningslagen för en dylik funktion! Utveckling af inversionen Js(u) i potensserie. 8 För en konvergenscirkel C, hvars medelpunkt är a och som innesluter punkten a + A men deremot ingen af de (n — I) förgreningspunkterna > £y>-..>Ba—1> är funktionen J,(w) konti- nuerlig och entydig och följaktligen utveckelbar enligt Taylors serie, dd, ve s. serien (23), för M, —0(r = 1,2,...m). NGT u=a+h fäs alltsa, (28) Ju) = Ja) do) + EE TA + 200. hvarvid de successiva derivatorna Js(a), J’s(a),... enligt (7) uttryckas i konstanten J,(a), hvilken förutsättes bekant. För 20 ha vi ost (5 YO = C= NM 23 n bekanta värden som, successivt införda i (28), bestämma de n särskilda inversionerna Jy(u),...>,Ja(w)- Med de så erhållna n värdena på Js(u) kunna vi sätta utvecklingen (28) under formen, Jr) = Ju) + IE Nu) + mo ET slu) + . hvilken således gäller för en konvergenscirkel C\, som har u till medelpunkt och innesluter punkten u, men ingen af de (n—1) förgreningspunkterna A} ,...,8n—ı. Genom en lämplig anordning af pa detta sätt pa hvarandra följande konvergenseirklar kunna vi slutligen bestämma funktionen Js(u) för hvilket värde som helst på variabeln u, som är skildt från förgreningspunkterna (09-092 ge 1) Jfr »Mittag-Lefflers teorem» af ett senare datum (1877). 12 DILLNER, OM INVERSIONEN AF EN ALGEBRAISK INTEGRAL. -) Utveckling af inversionen J,(w) i produkt. 9. Enär inversionen J,(w) enligt (11) har endast ett noll- ställe & och det af ordningen 1 för T(a„_ı) > 0, så fås för en konvergenscirkel C, hvars medelpunkt är u =0 och som inne- sluter de skilda punkterna « samt ug och u« men deremot ingen af förgreningspunkterna £j,-...,Pa—1> enligt (23) samt vilkoret J' (wu) (22) 1:o följande utveckling af den logaritmiska derivatan Je) > J'(u) N Be | (29) AD) RER + S, der S enligt (24) har formen, 23.0) IAOV er OT (30) S= 7.0) +u | ni +... + a + +2+...+[2) }. Enligt (27) fås da genom integration mellan gränserna up och u följande resultat, 9 GDF Up hvarest de n värdena Jy(uo), . ..>,Sn(uo) enligt N:o 8 anses be- stämda. Tillämpning af inversionen J,(w) på lösningen af en n:te-grads eqvation. 10 Låt den gifna n:te-grads eqvationen ha formen (32) a? ar eg, Shit ar = 0, då genom jämförelse med (1) fås, (33) u = a — Ax» hvadan de n rötterna till den framsatta eqvationen fa formen, (34) v = Js(o — an) (8 = 1, 2,...,n). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:06. 13 Vi kunna alltså uttala följande sats: Under förutsättning att vi kunna lösa en eqvation af (n—1):ta graden kunna vi uttrycka roten till en eqvation af n:te graden genom att i den kända funktionen Js(u) ersätta u med det kon- stanta värdet (x — an). Anm. En jämförelse mellan funktionen J,(u) och de kända lösningarna af en algebraisk eqvation erbjuder ett särskildt intresse. 14 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek. (Forts. fr. sid. 2.) Från K. Ungarische Geologische Anstalt. Foldtani Közlöny, 13: 1—-3. Mittheilungen aus dem Jahrbuche, Bd. 6: 3—4. Geologisk karta öfver Ungarn, Bl. 60—62; 64; 69; 71; 79; 82; 89 —92; 99—101; 109—110. Fran Verein für Naturkunde i Cassel. Bericht, 29—30. Från Academia Scientiarum i Krakow. Publikationer, 6 band. Från K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften i Prag. Abhandlungen (6) Bd. 11. Jahresbericht, 1831—1832. Sitzungsberichte, 1881. Från Kemiska Sällskapet i Prag. Listy chemiche, 3: 5; 5: 1— 10; 6: 1—10. Från K. K. Geologische Reichs-Anstalt i Wien. Jahrbuch, Bd. 33: ı. Verhandlungen, 1883: 1—6. Från Grosshandlaren Dr O. Dickson i Göteborg. Catalogue of Mr O. Dickson collections from the Gothenburg Mu- seum at the International Fisheries Exhibition, London. Go- thenb. 1883. S8:o. Från Professorn G. Retzius. En större samling bref till A. J. Retzius och Anders Retzius samt uppsatser, dagböcker m. m. af den sistnämnde. Frän Läroverksadjunkten Dr A. P. Winslow i Göteborg. VERLOT, J. B. Catalogue raisonne des plantes vasculaires du Dau- phine. Grenoble 1872. 8:0. (Forts. å sid. 54.) 15 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 6. ; Stockholm. Experimentel undersökning öfver elektriska induk- tions- och disjunktionsströmmar. Af € A. MEBIUS. [Meddeladt den 6 Juni 1883.] I en afhandling af 1867!) visade Prof. EDLUND, dertill föranledd af teoretiska betraktelser, att i den galvaniska ljus- bågen finnes en elektromotorisk kraft, som verkar i motsatt riktning mot den ljusbågen alstrande strömmen. De resultat, till hvilka han kom i detta och i tvenne följande arbeten ?) 3), voro hufvudsakligen, att den elektromotoriska kraften var obe- roende af strömmens intensitet, för sa vidt ej denna närmade sig det minimivärde, vid hvilket en ljusbage öfverhufvud taget kunde bildas, i hvilket fall kraften något minskades, att han var oberoende af stapelns elektromotoriska kraft, beroende af elektrodernas natur, samt icke af thermoelektriskt ursprung. ?) Då en elektrisk gnista kan anses som en momentan ljus- båge, låg det nära till hands att undersöka, huruvida det äfven i en sådan förefanns en elektromotorisk kraft. De häröfver anstälda experimenten ?) visade också, att så var förhållandet, 1 Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1867, sid. 95; Pocc. Ann. B. 131. 2) Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1867, sid. 637; Poce. Ann. B. 133; Philos. Mag. Vol. 35; Archives des Sciences phys. et natur. T. 31. 3) Öfv. af K. Vet.-Akad Förh. 1868, sid. 3; Pocg. Ann. B. 134; Philos. Mag. Vol, 36; Archives des Sciences ph. et nat. T. 32. 4) Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1868, sid. 327 samt 1869, sid. 691; Poce. Ann. B. 134 och 139; Philos. Mag. Vol. 37 och 40; Ann. de Chim. et de Phys. 4:e serie, T. 24. 16 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. och den elektromotoriska kraften befanns vara beroende af de gasers kemiska natur och täthet, i hvilka gnistan bildades; då gasen förtunnades, aftog den elektromotoriska kraften till en början, men tillväxte sedan med förtunningen. Denna i ljus- bågen och den elektriska anistan befintliga kraft kallas af Prof. EDLUND för disjunktionselektromotorisk kraft och den af kraften alstrade strömmen för deisjunktionsström. Detaljerade undersökningar öfver disjunktionsströmmen, da en elektrisk gnista bildas i luft af atmosferstryck, har Herr SUNDELL anstält.!) Han fann, att utslagen pa en galvano- meter för disjunktionsströmmen tilltaga mot en öfre gräns, då den urladdade elektricitetsmängden ökas, att de äro oberoende af elektricitetens täthet i batteriet, sa länge denna är stor, men tillväxa, da tätheten närmar sig det minimum, der gnistbildning upphör, samt att de tillväxa med enistlängden. Den förnämsta orsaken till dessa förändringar af utslagen anser han icke vara en förändring af den elektromotoriska kraften utan urladdnings- strömmens beskaffenhet att vid ringa motstånd i urladdnings- bågen vara oscillatorisk. Herr BILLBERGH har också anstält undersökningar öfver disjunktionsströmmen 1 gnistan vid atmosferstryck.?) Deras ändamål var att visa, det gnistan icke var elektromotorisk, utan att de utslag, som erhöllos, voro en följd af oscillatorisk urladdning. De af honom anstälda experimenten kunna alla förklaras under antagande af en elektromotorisk kraft i gnistan, men deremot gifvas flera andra, hvilka icke kunna förklaras med tillhjelp af oscillatorisk urladdning; man får derföre anse den föreslagna förklaringen såsom otillfredsställande. Nyare undersökningar öfver den galvaniska ljusbågen hafva tillfullo bekräftat de af Prof. EDLUND förut erhållna resultaten. Sålunda har Herr JOUBERT ?) undersökt potentialskilnaden mel- lan kolspetsarne till en ljusbåge, som alstras af induktions- 1) Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1870, sid. 477; Poss. Ann. B. 145. 2) Upsala Universitets Arsskrift 1872. 3) Comptes Rendus T. 91 (1880), sid. 161. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 17 strömmar, under en sådan ströms tillvaro. Från att vara noll, då strömstyrkan är noll, stiger denna potentialskilnad vid ström- mens början nästan ögonblickligen till ett värde af 40 a 45 volt, hvilket bibehåller sig oberoende af strömstyrkan nästan konstant, till dess strömstyrkan åter blir mycket liten. Poten- tialskilnaden faller dervid plötsligt, dock ej hastigare, än att han kunde följa dess aftagande, något som deremot ej lyckades vid dess stigande. Potentialskilnaden anser han till största de- len bero på en elektromotorisk kraft, som är oberoende af ström- styrkan, och hvilken man kan uppskatta till omkring 30 volt. Herr LE Roux!) bevisar på identiskt samma sätt som Prof. EDLUND, ?) att i ljusbågen finnes en elektromotorisk kraft, men denna anser han vara af thermoelektriskt ursprung. Att så ej är har Prof. EDLUND i nyss citerade afhandling bevisat, och Herr JAMIN ?) visar också på annat sätt omöjligheten deraf. Herr JAMIN anför, att orsaken, hvarföre man kan tända flera ljusbagar efter hvarandra i en ledning, då de alstrande ström- marne hafva vexlande riktningar, men detta ej är möjligt, om strömmen alstras af en stapel eller af en accumalator, är att söka uti den disjunktions-elektromotoriska kraften (force in- verse). Hvarje ström förstärkes nämligen till en början af den föregåendes disjunktionsström; går deremot strömmen stän- digt i samma riktning, försvagas han alltid af disjunktions- strömmen. +) Genom sorgfällig diskussion af andra forskares observatio- ner öfver gnistbildning i förtunnade gaser drager Prof. EDLUND >) den slutsatsen, att det stora motstånd en gnista utöfvar, då 1) Comptes Rendus T. 92 (1881), sid. 709. 2) Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1868, sid. 3. Se 3) sid. 15. 3) Comptes Rendus T. 92 (1881), sid. 1021. 4) I »Elektrieiteten» af G. R. DAHLANDER (Stockholm 1882), sid. 109, omnäm- nas undersökningar öfver ljusbägens elektromotoriska kraft, utförda af LAT- SCHINOFF (Journal de physique T. VII, p. 352) och Bürstyn (Zeitschrift für Angewandte Elektrieitätslehre 1881, p. 339). 5 K. Sv. Vet.-Akad. Handl. 1881, Band. 19, N:o 2; Ann. de Chim. et de Phys. D:e serie, T. 24; Philos. Mag. Vol. 13; WiEDEM. Ann. B. 15. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 40. N:o 6. 2 18 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. hon bildas i en mycket förtunnad gas, ej beror på gasens gal- vaniska motstånd, utan är att söka i ett specielt hinder på elektroderna, hvilket ingenting annat är än en elektromotorisk kraft. Att denna elektromotoriska kraft ökas med förtunningen, under det gasens motstånd minskas, bevisar han i en nyligen utkommen afhandling !); utslagen tillväxa också vid ett lågt tryck med den elektricitetsmängd, som passerar gnistan, och minskas, då motståndet i strömbanan ökas. Dä den ena elek- troden var af platina den andra af aluminium, voro utslagen större, om urladdningsströmmen gick från aluminium till platina, än om han gick från platina till aluminium. Den elektromoto- riska kraften var således beroende af elektrodernas natur, och de båda polerna förhöllo sig i detta afseende väsendtligen olika. I sammanhang med sina undersökningar öfver gnistans elektromotoriska kraft anstälde också Prof. EDLUND undersök- ningar öfver de elektriska induktionsströmmarne. Batteriets slutningsbåge var, likasom vid undersökningarne öfver disjunk- tionsströmmarne 1 gnistan, tudelad, och en gnista fick bilda sig i den ena af grenarne. Insattes en induktionsrulle i endera af grenarne, så alstrades i densamma af urladdningsströmmen tvenne induktionsströmmar, hvilka likasom disjunktionsströmmen cirkulerade i dubbelledningen. Dä gnistan slog öfver i luft af atmosferstryck, visade sig alltid den induktionsström, som pas- serade genom gnistan i samma riktning som urladdningsström- men, lättast genomgå densamma. ?) Utslagen på en galvano- meter i den gren, der gnista ej bildades, kommo dervid att minskas genom rullens insättande. Förhållandet visade sig vara detsamma, da gnistan bildade sig i förtunnad luft, ända till dess man ernätt ett tryck af 1 mm. å 3 mm. 3); vid lägre tryck vi- sade sig en förökning af utslagen vid rullens insättande i den 1) K. Sv. Vet.-Akad. Hanal. 1882, B. 20, N:o 1; Ann. de Chim. et de Phys. D:e serie, T. 27; Ph. Mag. V. 19. Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1868, sid. 457 (463); PocG. Ann. B. 136; Ann. de Chim. et de Phys. 4:e série, T. 17 och Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1869, sid. 691 (705). Se *) sid. 15. 3) K. Sv. Vet.-Akad. Handl. 1882, B. 20, N:o 1. Se !) här ofvan. » N& ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 19 gren, der gnista ej bildades; hvilket tydde på, att nu en annan induktionsström än vid högre tryck genomgick gnistan med större lätthet. Den elektriska gnistan förhåller sig således som en slags ventil, hvilken vid högre lufttryck lättare öppnas för de induk- tionsströmmar, som genomgå gnistan i samma led som urladd- ningsströmmen, vid lägre åter för dem, som gå i motsatt riktning. Prof. EDLUND öfverlemnade åt mig att närmare undersöka detta den elektriska gnistans egendomliga förhållande, och re- sultaten af denna undersökning framläggas härmed. Då gnistans elektromotoriska kraft härvid spelar en vigtig roll, har jag med- delat föregående öfversigt öfver de arbeten, som utförts öfver densamma, och de resultat, man i dem ernått, så mycket mera som jag i sammanhang med nyss auförda undersökning äfven utförde några försök öfver disjunktionsströmmen, då gnistan bildades i luft af olika täthet; dessa försök meddelas här likaledes. Undersökningarne äro utförda på Kongl. Vetenskaps-Aka- demiens i Stockholm fysiska kabinett; och begagnar jag härmed tillfället, att för dess föreståndare Herr Professor EDLUND ut- trycka min lifliga tacksamhet för de många värdefulla upp- lysningar, hans rika erfarenhet lemnat mig, och för all den välvilja, af hvilken han ständigt låtit mig komma i åtnjutande. I. De experimentela anordningarne voro helt naturligt vä- sendtligen desamma, som af Prof. EDLUND användes vid hans undersökningar öfver de elektriska induktions och disjunktions- strömmarne. Fig. I lemnar af dem en schematisk framställning. A och £ äro de båda upphemtarne på en elektroformaskin. Denne är konstruerad af RUHMKORFF i Paris och försedd med dubbla roterande skifvor, 55 cm. i diameter. Upphemtarne sluta 20 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. på den från kammarne vända sidan i messingskulor, 36 mm. i diameter, af hvilka den ena är vridbar och genomborrad af en förskjutbar messingsstång, så att upphemtarne genom dennas nedfällande på den andra kulan kunna sättas i omedelbar för- bindelse med hvarandra. Under kulorna äro fästade vertikala messingsstänger, som i sina öfre ändar sluta med förskjutbara kulor, 30 mm. i diameter, och i sina nedre äro försedda med klämskrufvar för ledningstrådarnes fästande. Den undre kulan står i kontakt med den öfre vid ena upphemtaren. Afständet mellan de båda kulorna vid den andra upphemtaren benämnes i (Mi SS irrt Fig. 1. det följande slagvidd. De båda till maskinen hörande ladd- flaskorna hade en yttre beläggning af omkring 89 qvem. och voro vid försöken alltid päsatta, såvida ej annat tillkänna- gifves. Ledningen bestod af tjocka med guttaperka väl isolerade koppartrådar. Från fästpunkterna på maskinen utgå de till punkterna C och D, hvilka äro förenade genom de båda gre- narne CGD och CED. Vid @ befinner sig en galvanometer och vid # det afbrott i den metalliska ledningen, hvarest den egentliga disjunktionsgnistan bildas. (ralvanometern är densamma, som af Prof. EDLUND sär- skildt konstruerats för elektriska urladdningar, och som finnes beskrifven i Öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhand- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 21 lingar 1868, sid. 457,!) blott med det undantaget, att rullen var något större, så att den inre öppningen på ramen var 77 mm. lang och 44 mm. bred, ehuru trådhvarfvens antal fortfarande var 40. Tradlängden i rullen var 12,5 meter. Framför galva- nometern var fästad en 15 cm. lång brygga F af messingstråd 0,7 mm. i diameter. Dess ändamål var dels att oskadliggöra de i rullen vid urladdningarne alstrade induktionsströmmarne, dels att förhindra elektroskopiska perturbutioner; för detta se- nare ändamål var dessutom en punkt af ledningen genom träden h satt i ledande förbindelse med värmeledningsrören och således med jorden. Afläsningen skedde på vanligt sätt medelst tub och skala. Dennas delstreck befunno sig på ett afstånd af 2 mm. från hvarandra, och då afständet mellan skalan och gal- vanometerns spegel var 2332 mm. utgjorde värdet af en skaldel i vinkelmått 8874. De i det följande i skaldelar angifna ut- slagen kunna derföre alltid anses proportionela med strömstyrkan. Bryggans båda ändpunkter voro förenade med en magnetinduk- tor, med tillhjelp af hvilken magnetnålen kunde stannas eller dess svängningsamplituder förändras. Under sjelfva observatio- nerna var naturligen denna ledning afbruten. 6 Gnistrummet?) vid E är ett 20 cm. långt glasrör aa’ fig. 2 med en yttre diameter af 20,4 mm.; glasets tjocklek är 0,7 mm., sa att den inre diametern är 19 mm. Ungefär 3,5 cm. från hvardera ändan äro anbragta ungefär 10 mm. långa för- trängningar bb', hvilkas minsta yttre diameter är 16 mm. Uti dessa äro inpressade korkar, så att, då äfven rörets ändar äro 1) Se 2) sid, 18. ”) Ursprungligen konstrueradt för en undersökning af Herr Tu. HoMÉN. 22 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. tillslutna med korkar, röret är deladt i tre rum. Det mellersta, det egentliga gnistrummet, har en längd af 118 mm. Korkarne äro genomborrade, så att de båda smala glasrören ce och c’ med lindrig friktion kunna skjutas fram och tillbaka i hvarandras förlängningar; detta sker äfven fullkomligt lufttätt, derigenom att de båda yttre rummen äro fylda med ricinolja, som inhälts genom små hal, anbragta i väggarne. MHaålen, som i figuren ej äro angifna, tillslutas med korkar. I de smala glasrören befinna sig elektroderna, hvilka äro platinatrådar 0,75 mm. i diameter. I mellanrummen mellan elektroderna och rörväggarne har in- sugits en blandning af smält vax och harts, efter hvars stelning elektroderna sitta väl fast, och luft hindras att intränga på denna väg. Den positiva elektroden räckte 0,4 mm. utanför glasröret, den negativa 0,5 mm. vid Z, der gnistan bildades. Afstandet mellan elektroderna, som i det följande benämnes disjunktionsgnistans längd eller gnistlängden, bestämdes nog- grannt och utan parallaxfel, derigenom att tvenne i millimeter indelade skalor af papper voro fästade på röret, den ena under, den andra ofvanpå detsamma, men med graderingarne at samma håll. Genom röret d fästes gnistrummet horizontalt vid en qvicksilfverluftpump, medelst hvilken lufttrycket i dess inre kunde efter behag förändras. 2 Quicksilfverluftpumpen är af E. BESSEL-HAGENS konstruk- tion, !) och enligt den af honom angifna metoden bestämmas tryck under 5 mm. med stor noggrannhet; såväl härvid som vid uppmätning af högre tryck användes en katetometer. > Vid induktionsförsöken användes tvenne rullar A och B. Rullen A innehöll 40 hvarf, rullen £ 30 hvarf väl isolerad koppartråd; båda voro upplindade på lika mahognyramar, hvil- kas inre öppning var 50 mm. lång och 30 mm. bred. Då rul- larne borttogos ur ledningen, ersattes de af till motståndet lika messingstrådar af samma sort, som användes i galvanometer- bryggan, och hvilka ej gåfvo upphof till induktionsströmmar. !) WIEDEMANNS Annal. B. 12 (1881). N ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 23 Rullen A, som innehöll 10 meter tråd, egde samma motstånd som 108 cm. af messingsträden. Eaperimentets gång. Då elektroformaskinen hölls i gång med en konstant hastighet af ett vefslag på två sekunder, hvil- ket noga kunde iakttagas med tillhjelp af en metronom, öfver- hoppade en följd af gnistor mellan kulorna vid den positiva upphemtaren A. Urladdningsströmmen delade sig vid C, så att en del gick genom galvanometerledningen CGD, en annan del genom gnistledningen CED, hvarvid gnistbildning inträdde vid E, om afständet mellan elektroderna var passande. Gnistan vid P ger upphof till en disjunktionsström, hvilken går i mot- satt riktning mot urladdningsströmmen i grenen CED och således i samma riktning som denne genom galvanometern. I fig. 1 angifva de punkterade pilarne urladdningsströmmens riktning, de andra disjunktionsströmmens. I följd af dessa för hvarje urladdning uppträdande strömmar kommer galvanometernalen i oscillationer omkring ett jemvigtsläge, hvilket bestämmes genom att observera de punkter på skalan, der nålen vänder, och mel- : lan två successiva taga medium. I allmänhet observerades 7 vändpunkter, hvaraf erhöllos 6 värden på jemvigtsläget; men, om större ojemnheter visade sig, togs alltid ett desto större antal. Före och efter hvarje sådan observation bestämdes på samma sätt nalens jemvigtsläge, då hon svängde endast under jordmagnetismens inflytande. Skilnaden mellan medeltalen i förra och senare fallen är det af strömmarne förorsakade utsla- get. På samma sätt erhålles utslaget, då en induktionsrulle insättes i ledningen vid R eller R, (fig. 1). Före och efter hvarje fullständig observation bestämdes trycket, då detta var under 5 mm.; i allmänhet visade sig en differens på omkring 0,1 mm., och af de båda bestämningarne togs medium. Vid tryck högre än 5 mm. gjordes blott en uppmätning. På grund af tryckförändringen och för erhållande af flere värden för me- deltalen omgjordes alltid de förekommande bestämningarne, men andra gången i motsatt ordning. 24 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. Galvanometerutslagen härröra såväl från en del af urladd- ningsströmmen som från disjunktionsströmmen och, då en rulle är insatt i ledningen, från induktionsströmmar. Då grenen CED var aflägsnad, så att hela urladdningsströmmen passerade gal- vanometern och dess brygga, erhöllos vid olika tillfällen utsla- gen: 0,40, 0,30, 0,35, 0,58, 0,28, Mar Mä Mia 055,700 I medeltal 0,45. Den del af urladdningsströmmen, som genomgar galvanometern, dä strömdelning eger rum, åstadkommer ett ännu mindre utslag. Urladdningsströmmens inverkan pa utslaget kan derföre i allmänhet försummas 1 jemförelse med disjunktions- strömmens. I de följande försöksserierna hade disjunktionsgnistan en längd af 5 mm. Rullen A och det med honom lika stora mot- ståndet voro ömsevis insatta vid Z (fig. 1). De utslag, som erhöllos, då motståndet var infördt, äro betecknade med U. R. (utan rulle); de utslag, som erhöllos, da rullen var insatt, be- tecknas med M. R. (med rulle). För att visa, huru de anförda talen erhällits, äfvensom för att gifva en föreställning om den grad af noggrannhet, de ega, meddelas här utförligt följande bestämning. Trycket var en atmosfer (734,7 mm.); slagvidden 12 mm. 120. 183 do Vogg Nr (0 BO Bö MON 30 Da HIN IB, AB 22078208, BON BÖN AI GGR 2 3 ROSEN Vogor Tay SM Hå meanun de Medium af utslagen i l:a och 3:e U. R. = 7,9. M.R. =2)8. Dessa äro de första talen i tabellen. Då större ojemnheter förekomma i utslagen, anföras i det följande sannolika felen. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 25 I GJO 2: Slagvidd 12 mm. Slagvidd 9 mm. Slagvidd 6 mm. Serena EMG Ro en | a N m, ı mm. 1 mm. ı mm. 734,7 7,9 2,8 ar 3,4 2,6 747,0 OT 4,2 468,3 6,3 2,3 545,3 6,3 Sl 538,2 _ 9,4 DM 425,5 5,2 1,5 414,3 5,5 IR 431,6 7,3 2,2 285,1 3,6 1,2 295,8 4,0 1,1 295,8 4,6 1,3 148,5 2,2 0,8 15941 1,0 0,5 173,2 2,4 0,9 60,1 ° 1,6 5 47,9 alt 0,4 69,5 1,3 0,5 23.2 i ,5 33,5 at 0,4 20,4 ent 0,3 15,3 1,1 0,2 18,0 11 ,5 MIST 1,0 0,2 18,2 1.3 0,4 6,2 4,0 0,7 5,30 17,0 Sa 5,26 5 1,3 aaa. allg 3,5 3,47 23,0 3,8 3,02 14,7 4,3 2,65 | 43,8 9,5 258 | U | SR 1,61 43,3 18,7 Les | |. 8 ‚2 2,23 11,s 15,4 | 1,47 1349 24,2 1,53 14,2 |3) 19,8 1.21 | 30,0 NS Lie 9164 | 59,3 121 |. 54| 455 0,87 26,4 |?) 50,1 0,59 5,9 56,1 0,59 7,8 | — 1,8 0,35 |—0,3 | 50,8 0,215 0,3 32 Häraf följer, att utslagen för disjunktionsströmmen (U. R.) vid aftagande tryck 1 gnistrummet till en början minskas, sedan ater tilltaga för att ånyo aftaga, i öfverensstämmelse med hvad Prof. EDLUND funnit 5). Då förtunningen blir mycket stor, äro utslagen, i synnerhet vid större slagvidder, ofta mycket ojemna, hvilket framgår af de stora sannolika felen, och drifves förtunningen tillräckligt 1) Sannolikt fel + 4,57. 2) » » +4,85. 5) » » .+ 9,88. 2) » » +5,29. 5) Öfv. af K Vet.-Akad. Förh. 1869 och K. Sv. Vet.-Akad. Handl. B. 20, N:o 1 (1882). 26 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. långt, då utslagen samtidigt aftaga, bibehåller sig ej ens deras riktning oförändrad. Ehuru de experimentela anordningarne äro oförändrade, erhåller man än utslag åt samma håll som vid högre -tryck, än at motsatt håll. Utslag i den senare riktningen äro utmärkta genom tecknet — 2). Jemföras utslagen vid olika slagvidder, så synes, att, då slagvidden ökas, flyttas maximum af utslag mot ett lägre tryck. Då maskinens skifvor rotera med konstant hastighet, er- hålles visserligen samma elektricitetsmängd på samma tid, men, om slagvidden vid ett tillfälle är större, erfordras större mängd elektricitet för hvarje gnista, hvaraf följer, att gnistornas' antal blir färre på samma tid. Nu är galvanometerns utslag beroende på antalet strömmar, och således äro ej utslagen vid olika slag- vidder direkt jemförbara. Dessutom äro observationerna utförda på skilda dagar, och sålunda möjligen under något olika om- ständigheter; så kunna t. ex. ändrade fuktighetsförhållanden be- tydligt inverka på maskinens förmåga att lemna elektricitet. Hvad här ofvan blifvit sagdt om disjunktionsströmmarnes utslag, gäller till alla delar, äfven då rullen införts i ledningen, således om utslagen under rubriken M. R. Genom rullens införande alstras vid hvarje urladdning två i motsatt riktning gående induktionsströmmar. Jemför man ut- slagen med och utan rulle vid samma slagvidd, så visar sig, att rullens insättande åstadkommer en minskning i utslaget, då lufttrycket öfverstiger I mm. a 3 mm., men deremot en förök- ning vid lägre tryck. Prof. EDLUND har bevisat ?), att utslagets minskning vid atmosferstryck beror deraf, att den ena af induktionsströmmarne genomgår gnistan lättare än den andra, nämligen den, som i gnistan har samma riktning som urladdningsströmmen. Detta ') Såsom exempel på, huru utslagen vexla riktning, må anföras följande omedel- bart efter hvarandra anstälda försök. Slagvidden var 6 mm., gnistlängden 20 mm., tryck 0,81 mm., och rullen var ej insatt i ledningen. De angifna talen äro sjelfva medeltal af 6 å 14 värden. Utslag: — 6,8, — 1,8, + 1,6, + 2,3, — 1,6, + 1,2. Då rullen insattes vid R blefvo utslagen: 22,8, 23,6. 2) Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1869, sid. 705. Se 4) sid. 15. ÖFVERSIGT AF k. VETENSK.-AKAD, FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 27 bevis kan föras på alldeles samma sätt, då trycket i gnistrum- met är ett annat än atmosferstryck, så länge som rullens insät- tande medför en minskning i utslaget. Då deremot utslaget ökas vid rullens insättande i ledningen, måste man i analogi med det föregående antaga, att nu den induktionsström, som genomgår gnistan i motsatt riktning mot urladdningsströmmen, lättare går igenom gnistan. I det följande skall jag också söka lemna experimentela bevis för att så verkligen är fallet. (Se sid. 32.) Vid ett visst tryck genomgå saledes induktionsström- marne gnistan i lika mängd; den rådande induktionsströmmen vexlar salunda der riktning, och af denna anledning benämner jag i det följande för korthets skull detta tryck för vändnings- trycket. Af nyss anförda tabell följer, att vändningstrycket, då gnistlängden är 5 mm., ligger för en slagvidd af 12 mm. mellan trycken 1,47 mm. och 1,21 mm. » » 9 » » » 1,98 » » 1,53 » » » 6 » » » 2,58 » » 2,23 » Häraf framgår, att, då slagvidden ökas, minskas vändnings- trycket. Slagviddens förändring medför flera för urladdningen väsendt- liga förändringar. Först och främst ändras elektricitetens täthet, men dermed följer också en förändring af den urladdade elek- tricitetsmängden i hvarje gnista, enär batteriets yta hållits oför- ändrad. Vore urladdningen kontinuerlig, skulle dess duration ökas med slagvidden; nu kan man emellertid ej annat än an- taga, att urladdningen är oscillatorisk, enär motståndet i slut- ningsbågen är ytterst ringa, och oscillationstiden ändras icke med slagvidden. I det följande skall jag söka visa, att i af- seende på den rådande induktionsströmmens riktningsförändring man blott behöfver taga hänsyn till den första oscillationen, men, då dess duration nu ej förändras, kan man ej söka or- saken till vändningstryckets förändring uti någon förändring af hvarje urladdnings duration. Deremot förändras induktions- strömmarnes intensitet, da vid en större slagvidd en större elek- 28 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. tricitetsmängd urladdas på samma tid (oscillationstiden). Man har derföre att särskildt undersöka inflytandet af den urladdade elektricitetens mängd och täthet samt induktionsströmmarnes intensitet. Innan dessa variationer af experimentet meddelas, vill jag visa, att vändningstrycket ej är beroeode af den hastighet, med hvilken gnistorna följa på hvarandra. Detta torde vara ganska naturligt, men, då vid den nu använda metoden att låta maski- nens skifvor rotera med konstant hastighet, gnistorna ofta vid de olika variationerna af en och samma sak ej följa på samma tidsafständ från hvarandra, kan det åtminstone ej skada att derom öfvertyga sig. Maskinens vef kringvreds en gång pa resp. 2 sekunder och 1 sekund. Slagvidden var 6 mm. och gnistlängden 4 cm. Der- vid erhöllos följande utslag: Tab. 2. p 29 ” o Tryck Ett hvarf på 2 sek.|Ett hvarf på 1 sek. en ee UR | MR ur | M. R. 1,95 13,2 11,3 27,0 22,8 | TRO | 13,0 10,2 29,1 Ala | 1,44 I bäda fallen äro säledes utslagen med rulle mindre än ut- slagen utan rulle vid trycket 1,79 mm., deremot tvärtom vid trycket 1,43 mm. Vändningstrycket ligger således mellan samma gränser, och man kan derföre påstå, att en förändring af tids- afständet mejlan gnistorna ej har något inflytande på vändnings- trycket. Utslagen blifva ungefär dubbelt så stora, då vefhastigheten fördubblas, en naturlig följd deraf, att strömförhållandena vid hvarje gnista äro lika. Att utslagen blifva något mer än dub- belt så stora vid dubbelt så stor vefhastighet, är en följd deraf, att mera elektricitet går förlorad i luften vid mindre hastighet, \ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 29 och att således något mer än dubbelt så många gnistor alstras vid den större hastigheten 1). För att undersöka den 1 hvarje gnista urladdade elektrici- tetsmängdens inflytande på vändningstrycket sattes den ena be- läggningen af en leydnerflaska i ledande förbindelse med upp- hemtaren A (fig. 1), den andra beläggningen med upphemtaren B. Maskinens laddflaskor bibehöllos. Flaskans yttre belägg- ning var 283 qvem.; invändigt var hon försilfrad och glasets tjocklek var 0,7 mm. Dervid erhöllos följande utslag; slagvidden var 6 mm. och gnistlängden 5 mm. abs. Tryck Utan flaska. Med flaska. nn [ara Sy Reale U: RE MR“ 215 |. 15 | 98 38 1,9 2,20 12,0 15,3 19,0 4,3 116 a an ER a 1,18 3,0 17,0 6,3 OT, 0,71 — 3,3 5 8 18,8 En ganska betydlig sänkning af vändningstrycket inträffar således, då den urladdade elektricitetsmängden ökas. Här kan också anmärkas, att utslagen utan rulle i allmän- het äro större, då leydnerflaskan är insatt, än då hon är borta. Då maskinens skifvor i båda fallen rotera med konstant hastig- het, måste tydligen, då flaskan är insatt, gnistorna följa på längre tidsafstånd från hvarandra, enär maskinen måste lemna ') En direkt undersökning af det antal gnistor maskinen åstadkom vid olika vefhastighet men under en och samma tid, lemnade följande resultat: Vefhastighet. Antal gnistor på 9 min. Ett hvarf på 6 sekunder 128. » » » 3 » 263. » » » 1,5 » 600. » » » 0,75 » ialla: Dessa observationer utfördes senare än de i Tab. 2 anförda, och sedan ma- skinen genom långvarigt bruk försämrats. Som batteri användes de fyra i det följande beskrifna små leydnerflaskorna. 30 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. större elektricitetsmängd till hvarje gnista, och den af maskinen lemnåde elektrieitetsmängden är proportionel med vridnings- vinkeln. Under ett galvanometerutslag lemnar maskinen all- deles samma elektricitetsmängd, och man skulle således vänta ett oförändradt utslag vid flaskans insättande, förutsatt att ingen elektromotorisk kraft funnes i gnistan. I den omständig- heten, att utslagen nu ökas, kan man se ett bevis för tillvaron af en sådan kraft i gnistan. | För att undersöka inflytandet af den elektriska tätheten i batteriet anstäldes följande försök. Dervid voro maskinens ladd- flaskor och den nyss använda flaskan borttagna, och i stället användes tre små leydnerflaskor, hvilka längre fram äro när- mare beskrifna!). Gmistorna följde på en half sekunds mellan- rum. Slagvidden var, då såsom batteri användes 1 flaska, 8 mm., 2 flaskor 4,5 mm., 3 flaskor 3 mm. Tätheterna förhöllo sig sålunda som 3:4,5:8, men de urladdade elektricitetsmäng- derna förblefvo i det närmaste desamma 1 hvarje fall. Gnist- längden var 2 mm. Tab» 4: Tryck | Slagvidd 3 mm. | Slagvidd 45 mm.| Slagvidd 8 mm. am URS R Ur | MRS Re Me 1,33 9,0 11,3 10,5 16,0 10,1 15,8 0,519 5,0 18,0 13,3 38,6 13,5 Jo | Häraf ser man, att vändningstrycket ligger mellan gränserna 1,56 mm. och 1,33 mm. i alla tre fallen. Vändningstrycket är således oberoende af elektrieitetens täthet i batteriet. I de båda fall, då en förändring af vändningstrycket upp- stått, nämligen da slagvidden förändrades, under det batteriets 1) Utslagen utan rulle äro de samma, som återfinnas i tab. 11, men de åter- gifvas här för jemförelses skull. För närmare detaljer hänvisas till sid. 44 och följ. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 6. 31 yta var oförändrad, och då batteriets yta ändrades med bibe- hållande af samma slagvidd, måste samtidigt en förändring af de i rullen alstrade induktionsströmmarnes intensitet hafva in- trädt. För att utröna, huruvida en sådan förändring ensam astadkommer en förflyttning af vändningstrycket, anstäldes föl- jande försök. Slagvidden och batteriets yta voro dervid oför- ändrade, och induktionsströmmarne förstärktes på så sätt, att rullen 8 insattes bredvid rullen A vid R (fig. 1). Då urladd- ningen går genom båda rullarne, får man tydligen starkare induktionsströmmar, än hvad händelsen är, då blott den ena rullen -(A) finnes i ledningen. Utslagen i förra fallet äro i följande tabell angifna under rubriken A + 5, 1 senare fallet under rubriken A. Såsom vanligt betyder U. R. utslagen, då någon rulle ej är insatt i ledningen. Slagvidden var 12 mm., gnistlängden 5 mm. och vefhastigheten ett halft slag i sekunden. Baba. Tryck | N an | DR A I2.mm? 2,01 2,2 15,5 3,3 136 25 | 213. | 118 Lie |, 2027 |... 22,9 | 26,6 1,03 39,3 Zus 37,2 0,58 89,6 — 17,1 29,3 Man ser således, att vändningstrycket är något lägre, då induktionsströmmarne förstärkas. Induktionen pagar lika länge som förändringen i den indu- cerande strömmens intensitet. Urladdningsströmmen är här den inducerande strömmen, och man behöfver blott fästa sig vid dess första oscillation. Om derföre vid en variation af experi- mentet hvarken oscillationstiden eller tiden för urladdningsström- mens maximiintensitet undergå några förändringar, så förändras ej heller induktionsströmmarnes duration. Genom den lilla rullens 5 insättande och borttagande kommer således ej någon 32 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. märkbar förändring att inträda i induktionsströmmarnes duration; deremot är tydligt, att en större elektricitetsmängd rör sig i hvardera induktionsströmmen, då rullen B är insatt, än då han är borta. Förändringen af vändningstrycket är således att till- skrifva inflytandet af en förökad elektricitetsmängd. Men af det sätt, på hvilket den genom gnistan gående elektricitets- mängden här förändras, kan man draga en vigtig slutsats. Tänkom oss, att trycket vore just vändningstrycket, då rullen A ensam är insatt i galvanometerledningen. Insättes rullen DB bredvid A, så minskas vändningstrycket. Urladdnings- slaget alstrar i rullen D induktionsströmmar, och det måste vara genom deras inflytande, som vändningstrycket förändras. Den till tiden första af induktionsströmmarne, den inversa, i BD gar genom gnistan i samma led som urladdningsströmmen, den andra, direkta, i motsatt riktning. Rullen D sträfvar derföre att öka elektricitetsmängden i första ögonblicket af gnistans tillvaro, men minskar den sedan. Förändringen af vändnings- trycket beror alltså derpå, att i gnistans början en större elektri- citetsmängd genomgår densamma. Tab. 5 visar äfven, att orsaken till förminskningen 1 utslaget vid högre tryck och förökningen vid lägre är att söka uti den omständigheten, att olika induktionsströmmar i de båda fallen i större mängd genomgå gnistan. Vid trycken 2,01 mm. och 1,36 mm. äro utslagen mindre, då induktionsströmmen är starkare (A + B), än då han är svagare (A); vid trycket 0,58 mm. tvärtom. Vid högre tryck måste derföre den rådande induk- tionsströmmen gå i motsatt riktning mot vid lägre. Vid trycken l,ı6 och 1,03 är förhållandet annorlunda, men vid det förra har riktningsförändring skett, då rullen A är insatt, men ännu ej, då båda rullarne äro insatta, och det senare trycket ligger så nära vändningstrycket för den starkare induktionsströmmen, att den direkta ännu icke hunnit taga öfverbanden öfver den inversa i så stort mått, som fallet är vid de svagare induktions- strömmarne (A), från hvilkas vändningstryck det ifrågavarande trycket är mera aflägset. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 6. 33 Vid den elektriska urladdningen spelar, som bekant, mot- ståndet i slutningsbågen en vigtig roll. Det kunde derföre vara af intresse att undersöka, huruvida vändningstrycket förändras med motståndet. För detta ändamål insattes före greningen "vid K (fig. 1) en reostat af kopparvitriollösning med koppar- elektroder, innesluten i ett glasrör af 5 mm. diameter. Da af- ståndet mellan elektroderna var 5 mm., egde»,reostaten ett mot- stånd af 176 Ohm, och det var detta motstånd, som nu användes. De erhållna utslagen voro följande: Tab. 6. \ Tryck | Utan reostat. Med reostat. i mm. U 1% M.R. U. R. M.R. 2,55 13,0 4.9 7,9 5,8 1,88 |. A aa SO 70, 1,69 16,0 24,5 8,4 11,3 1,26 16,2 26,0 3,0 22,3 Vändningstrycket ligger i båda fallen mellan trycken 1,88 mm. och 1,69 mm., och således har motståndet i slutningsbågen intet inflytande på vändningstrycket. Detsamma följer också af följande observationer, hvilka anstäldes i sammanhang med dem, som äro anförda 1 Tab. 12. Såsom laddflaskor användes dervid de tre små leydnerflaskorna, och gnistorna följde pa en half sekunds mellanrum. Slagvidden var 8 mm. och disjunktionsgnistans längd 5 mm. Såsom reostat användes samma rör med kopparvitriollösning; afståndet mellan kopparelektroderna angifves i de särskilda rubrikerna. Tab. 7. --,=| Utan reost. | 5 mm. reost. |20 mm. reost. | 40 mm. reost. | 60 mm. reost. an) Bal — — PAurmrjur|mr|ur|mr U. R. |M. R. U.R.|M.R. u u ae een... OA IE SS Un 250 15,8. | 191 IRA | 56 81 | 13,7 934, 17.12:.05 1795.50 1.13:9 Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Ärg. 40. N:o 6. 3 34 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. Utslaget, då ledningen CED (fig. 1) var borttagen, hvarvid således disjunktionsgnista ej bildades, utan hela urladdnings- strömmen gick genom galvanometern, var 1,5 skaldelar. Då motståndet i slutningsbågen är ringa, är urladdningen oscillatorisk; oscillationernas antal minskas, då motståndet ökas, hvarvid slutligen inträffar, att de alldeles upphöra, sedan mot- ståndet blifvit lika med eller större än det s. k. gränsmot- ståndet. Af föregående tabell följer till en början alltså, att vändningstrycket är oberoende af oscillationernas antal. Med afseende på gränsmotständet (M) har FEDDERSEN!) funnit, att detsamma låter bestämma sig ur formeln 1 M=2a2a. VT hvarest a är en konstant och s batteriets yta. FEDDERSEN an- ger M genom längden på en 1 mm. tjock pelare af förtunnad svafvelsyra med egentliga vigten 1,25. Mätes denna längd i millimeter och s uti qv.centimeter, så blir värdet på a, beräk- nadt ur den af FEDDERSENS observationer, der differensen mellan observation och beräkning är noll, lika med 2508,2. Under an- tagande att förtunnad svafvelsyra har 56180 gånger så stort motstånd som nysilfver (HORSFORD), att motständen hos ny- silfver och qvicksilfver förhålla sig som 1,63: 7,67 (MATTHIES- SEN), att 1 Ohm = 1,0486 SIEMENS enheter, och att 5 mm. af reostaten har motståndet 176 Ohm, så visar sig, att motståndet hos 1 mm. hos den af mig begagnade reostaten är lika med motståndet hos en 2,2 mm. lång och 1 mm, tjock pelare för- tunnad svafvelsyra. Det. af mig använda batteriet hade en sammanlagd yta af 431,9 qv.-cent. Beräknas på grund af de föregående uppgifterna gränsmotståndet för ett batteri med denna yta, fås M = 54,7 mm. kopparsulfat. Om detta skulle vara gränsmotståndet vid det af mig an- vända batteriet, fordrades, att såväl glasets tjocklek som isola- tionsförmåga skulle vara desamma som i FEDDERSENS batteri. 1) PoGG. Ann. Bd. 113. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 35 Glasets tjocklek hos FEDDERSENS batteri var 4—5 mm. och i det af mig använda ungefär hälften. Antager man isolations- förmågan vara densamma hos båda batterierna, så uppsamlas i mitt batteri en större mängd elektricitet än af en lika stor yta i FEDDERSENS. Då nu ytan sättes som mått på elektricitets- mängden, så inses, att mitt batteri motsvarar en större yta än 431,9 qv.-cent. af FEDDERSENS, och att följaktligen gränsmot- ståndet i verkligheten understiger 54,7 mm. koppar-sulfatlösning. Man kan således vara öfvertygad om, att, då reostaten har en längd af 60 mm., urladdningen icke längre är oscillatorisk utan kontinuerlig. Då vändningsfenomenet inträder lika väl vid en reostat af 60 mm., som vid litet motstånd i slutningsbågen, och vändningstrycket har samma läge oberoende af motståndet, d. v. S, da vändningsfenomenet inträder såväl vid kontinuerlig som vid oscillatorisk urladdning, och vändningstrycket är oberoende af oscillationernas antal, så är det tydligt, att man vid ifråga- varande fenomen endast behöfver taga hänsyn till den första oscillationen, då urladdningen är oscillatorisk. Vid följande försök insattes rullen A ömsom i galvano- meterledningen, ömsom i gnistledningen. I båda ledningarne funnos små flyttbara motständ (messingstradar) lika med rullens, af hvilka ettdera ersatte rullen, då han flyttades. Motstånden i de båda grenarne voro derföre oförändrade, vare sig rullen var insatt i en af grenarne, eller han helt och hållet var borta (U. R.). Slagvidden var 6 mm. och gnistlängden 4 em. Dervid erhöllos följande galvanometerutslag: Tab. 8. . | Rullen Rullen In "li galv.- | U.R | i gnist- ; ledn. ledn. an || a8 es 2,3 1,24 19,4 15,8 2,6 0,97 21,1 15,8 2,4 0,73 19,9 5,1 1,6 0,56 8,7 — 1,9 0,6 36 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTR ÖMMAR. Då rullen är insatt i ledningen till gnistan, eger således ingen riktningsförändring rum hos den rådande induktions- strömmen, utan denne går alltid i samma led genom gnistan som urladdningsströmmen. Det är således alltid den till tiden senare, som här i större mängd genomtränger gnistan!). Ett. undantag tyckes observationen vid trycket 0,56 mm. göra, men det är tydligt, att det positiva utslaget, då rullen är i gnist- ledningen, ej bevisar en riktningsförändring hos den rådande induktionsströmmen, utan blott, att gnistan genom induktions- | inträda, som då rullen är borta. En betydlig olikhet visar sig äfven vid låga tryck i gni- stans ljusstyrka, då rullen är insatt i ledningen till gnistan, mot hvad fallet är, då han befinner sig i galvanometerledningen. I senare fallet är alltid ljusstyrkan större. Färgen ändras här- igenom något; sålunda var vid trycket 1,24 mm. gnistans ljus 1 senare fallet nästan hvitt, stötande i rödt, i förra fallet rödt, stötande i grått. För att undersöka vändningstryckets beroende af gnist- längden anstäldes följande försök. Slagvidden var dervid 12 mm. a0 9% T .| Gnista 5 mm. | Gnista 20 mm. | Gnista 40 mm. | Gnista 80 mm. ryck i > a USERS EMERS EUR FEN RAS SUR VERS SUR TER 1,01 8,9 36,1 16,0 8,5 20,8 16,3 13,4 6,5 0,91 |— 9,3 36,8 8,7 29,5 15,0 9,9 14,7 7,9 06,82 |— 19,2 29,5 I— 17,2 34,1 19,0 33,7 13,7 9,2 0,20 1 2) 12,0 0,7 3,4 1,9 23,0 | — 1,8 28,3 Serien visar ganska tydligt, att vändningstrycket ligger lägre då gnistlängden ökas. 1) Förhållandet är således vid hvarje tryck detsamma, som Prof. EDLUND funnit vid atmosferstryck. Se Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1868. 2) Gnistbildning försiggår ej. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 37 Det kan äfven förtjena anmärkas, att de negativa utslagen inträda vid ett högre tryck, då gnistlängden minskas, äfvensom att utslagen utan rulle (disjunktionsströmmens) växa till en början med gnistlängden. Vid trycket 0,20 mm. eger sidourladdning ej rum, då gnist- längden är 5 mm., men väl, då den är flera gånger större. Som detta var ganska oväntadt, anstäldes en mängd försök, vid hvilka gnistlängden ömsom var 5 mm., ömsom 50 mm., och det visade sig alltid, att sidourladdning med lätthet egde rum vid den senare, deremot aldrig vid den förra gnistlängden. Det är deraf tydligt, att den kortare gnistans totala motstånd är vida större än den längres, enär hon förmår hindra all öfvergång af elektricitet. Gnistans totala motstånd kan således icke bestå uteslutande i gasens galvaniska motstånd, ty då borde den längre gnistan utöfva ett större motstånd, aldrahelst gasens täthet i båda fallen är densamma. Den anförda observationen lemnar således ett mycket tydligt bevis för tillvaron af ett hin- der i gnistan för elektriciteten att genomtränga luften. Huru- vida detta hinder är en elektromotorisk kraft eller blott ett s. k. öfvergängsmotständ, kan visserligen ej bestämmas med tillhjelp af blott den nu anförda observationen, men, då omständigheter finnas, hvilkas förklaring fordra en elektromotorisk krafts till- varo i gnistan, har man all rättighet att antaga, att det på- visade hindret just är en elektromotorisk kraft. Man ser också, att denna kraft är beroende af afståndet mellan elektroderna. Att den elektromotoriska kraften i ljusbågen vid atmosferstryck är oberoende af bagens längd, såsom Prof. EDLUND visat, be- höfver naturligen ej strida häremot. De slutsatser, till hvilka de meddelade försöken ledt i af- seende på det ifrågavarande fenomenet, sammanställas här och äro följande: 1:0. Tillökningen i utslag vid lägre och förminskningen vid högre tryck än det s. k. vändningstrycket, då en induktions- 38 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. rulle insättes i galvanometerledningen (CGD fig. 1), måste till- skrifvas den omständigheten, att i de båda fallen olika induk- tionsströmmar i större proportion genomgå gnistan, nämligen så, att i förra fallet den direkta, i senare fallet den inversa induk- tionsströmmen är öfvervägande (Tab. 5). 2:0. Vändningstrycket sänkes, då elektricitetsmängden i urladdningsströmmen ökas, vare sig detta sker genom att öka slagvidden, under det batteriet hålles oförändradt (Tab. 1), eller batteriets yta ökas med bibehållande af samma slagvidd (Tab. 3). 3:o. Detsamma inträffar, då induktionsströmmarne förstär- kas (Tab. 5), och 4:0. dä gnistlängden ökas (Tab. 9). Deremot visar sig vändningstrycket oberoende af 5:0 den elektriska tätheten i batteriet (Tab. 4), och 6:0 motståndet i slutningsbågen (Tab. 6 och 7). 7:o. Då rullen är insatt i ledningen till gnistan (CED fig. 1), går alltid den direkta induktionsströmmen i större mängd genom gnistan (Tab. 8). Da det är den till tiden första af induktionsströmmarne, som genomgår gnistan i samma led som urladdningsströmmen, då rullen är insatt i galvanometerledningen, måste det vara tillökningen 1 elektricitetsmängden i disjunktionsgnistans början, strömmarne förstärkas. Läter man gnistbildning försigga vid tva olika tryck, som motsvara vändningstrycken vid tvenne tillfällen, da induktionsströmmarne hafva olika styrka, sa gå i båda fallen strömmarne, den inversa och den direkta, till lika qvantitet genom gnistan; men vid det lägre trycket äro induk- tionsströmmarne starkare än vid det högre, och således är elek- tricitetsmängden i gnistans början och dermed den elektriska tätheten på elektroderna större vid det lägre trycket än vid det högre. Men äfven i ett annat afseende eger en olikhet rum, nämligen deruti, att gnistans elektromotoriska kraft är större vid det lägre trycket. Det torde derföre vara i dessa båda omständigheter, man har att söka orsaken till vändningstryckets ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 6. 39 förändring och förklaringen öfver att en riktningsförändring hos den rådande induktionsströmmen eger rum. Dä disjunktionsgnistan bildas, har alltid den i gnistlednin- sen ankommande delen af urladdningsströmmen att öfvervinna gnistans elektromotoriska kraft. Denna kraft växer hastigt med förtunningen, sedan denna uppnätt en viss gräns, och blir slut- ligen så stor, att nämnda del af urladdningsströmmen ej förmar öfvervinna densamma; någon gnistbildning inträder då ej. Innan detta gränsfall inträdt, är det tydligt, att en viss tid måste atga för kraftens öfvervinnande, en tid, som ökas i mån af kraftens storlek. Disjunktionsgnistan måste följaktligen bildas i ett se- nare moment af urladdningen, ju starkare den elektromotoriska kraften är!). Men sker gnistbildningen senare, så hinner en desto större del af urladdningen att utjemna sig genom den me- talliskt slutna galvanometerledningen, och disjunktionsgnistans duration blir derföre så mycket kortare. Hvad här har blifvit sagdt, gäller för kontinuerlig urladdning eller för en och samma oscillation vid oscillatorisk. Vid detta urladdningssätt behöfver man blott, såsom experimenten visa (Tab. 7), fästa sig vid den första oscillationen, hvilkens verkningar äro de andra oscilla- tionernas betydligt öfverlägsna. Insätter man 1 galvanometerledningen en induktionsrulle, så uppkomma i denne två induktionsströmmar, af hvilka den första, inversa, kommer att genomgå gnistan i samma led som urladd- ningen, den senare, direkta, i motsatt led. Den första induk- tionsströmmens duration kan anses vara lika med den tid, under hvilken urladdningens intensitet växer, den andras lika med den tid, under hvilken ett aftagande i urladdningens in- tensitet eger rum. År gnistans elektromotoriska kraft mycket stor, såsom fallet är, då luftförtunningen är stor, blir led- ningsbanan för den första induktionsströmmen ej sluten under induktionens första ögonblick, hvarföre ett galvanometerutslag måste härröra blott från den elektricitetsmängd, som induceras under senare delen af urladdningsströmmens tilltagande. Af den 1) Jfr SUNDELL: Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1870, sid. 531. 40 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISIUNKTIONSSTROMMAR. induktionsström, som skulle hafva uppstätt i en hela tiden sluten ledning, kommer följaktligen blott senare delen att inverka pä galvanometern. Börjar nu denna inverkan, t. ex. först sedan ögonblicket för den nyssnämnda strömmens maximi-intensitet förflutit, så blir den relativt obetydlig. Den senare induktions- strömmen finner redan vid sin början sin bana sluten, och fort- far detta att vara fallet ännu, då hans maximiintensitet in- träder, så inses, att han måste åstadkomma ett betydligare ut- slag på galvanometern än den förra strömmen. År åter den elektromotoriska kraften i gnistan jemförelsevis liten, hvilket är fallet vid atmosferstryck och i allmänhet vid tryck högre än vändningstrycket, så att gnistan bildas redan vid första stöten af urladdningsslaget, så finner den första induktions- strömmen sin bana sluten under hela sin tillvaro; han kan der- före åstadkomma ett betydligt galvanometerutslag. Den andra finner likasom i förra fallet sin bana sluten alltifrån sin början. Man kan dock i intetdera fallet anse, att banan fortfar att vara sluten under hela den senare strömmens (möjliga) tillvaro; såväl disjunktionsströmmen som den senare induktionsströmmen söka nämligen hindra elektriciteten i urladdningsslaget att taga sin väg genom gnistan. Under urladdningsströmmens aftagande, således innan han upphört, måste tydligen ett ögonblick inträda, då de båda förenade strömmarne öfvervinna den i gnistledningen an- kommande delen af urladdningsströmmen. Ehuru de dervid icke ögonblickligen upphöra, så verka de såsom en urladdning i mot- satt riktning och motverkas af en uppstående elektromotorisk kraft, som verkar i en mot dem motsatt riktning, och hvilken hindrar vidare framträngande. Det är derföre antagligt, att disjunktionsgnistan i allmänhet upphör förr än urladdningsström- men. I så fall måste nödvändigt den senare delen af den andra induktionsströmmen ej kunna åstadkomma något utslag pa galva- nometern, utan den första strömmen måste blifva den rådande. En sak, som härvid kan hafva den största vigt, är formen på induktionsströmmarnes intensitetskurvor. Det är icke alls ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 41 gifvet att den direkta induktionsströmmen här såsom vid vanlig galvanisk induktion har den största intensiteten. Det är tvärtom lätt att visa, att den inversa är den intensivare. Urladdnings- strömmens elektromotoriska kraft är nämligen i ett gifvet ögon- blick proportionel med den elektricitetsmängd, som ännu ej ur- laddats!), och kommer således att aftaga allt ifrån urladdnin- gens början. Det är derföre icke svårt att inse, att urladdnings- strömmens maximum af intensitet måste inträffa närmare ur- laddningens början, hvilket också med lätthet kan härledas ur den matematiska teorien för urladdningsströmmen, och att så- lunda den inversa strömmen måste hafva en kortare duration, följaktligen en större intensitet än den direkta, enär samma elektricitetsmängd rör sig i båda. Häraf framgår ännu tydligare det inflytande, som en fördröjning af disjunktionsgnistans bil- dande utöfvar på induktionsströmmarnes galvanometerutslag. De anstälda försöken tyckas bekräfta denna förklaring. Tänker man sig en disjunktionsgnista bildas vid ett tryck i gnistrummet, som motsvarar vändningstrycket vid de förhanden- varande anordningarne, och man såsom i försöken i Tab. 1 ökar slagvidden, så komma såväl elektricitetsmängden i urladd- ningsslaget som elektricitetens hastighet?) att ökas, under det att oscillationstiden förblifver densamma. Båda de förstnämnda omständigheterna bidraga till att den elektriska tätheten på elektroderna något förr uppnår den för elektromotoriska kraf- tens öfvervinnande nödvändiga storleken. Gnistan bildas så- lunda något förr och kommer äfven att upphöra något senare än vid kortare slagvidd. Den elektromotoriska kraften i gnistan, som ej är beroende af den ankommande elektricitetsmängden ?), får emellertid tillfälle att vara i verksamhet en längre tid, hvaraf en nödvändig följd är, att disjunktionsströmmens utslag på galvanometern blir större för hvarje urladdning vid den !) Jfr EvLUND: Theorie des phenomenes électriques, p. 33. ?) Jfr EDLUND: Theorie des phenomenes électriques, p. 33. 3) Jfr EvLUNnD: K. Sv. Vet.-Akad. Handl. B. 20, N:o 1, sid. 15. 42 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. längre slagvidden än vid den kortare. Detta öfverensstämmer också med Tab. 1. Insättes rullen i galvanometerledningen, så påskyndas gnist- bildningen nagot af den första induktionsströmmen, men den senare verkar att gnistan förr upphör; någon märkbar förändring i gnistans duration torde derföre icke uppstå, och således är disjunktionsströmmens utslag oförändradt. Då vid den kortare slagvidden utslaget ej förändras genom rullens insättande, sa måste således de båda induktionsströmmarne till lika qvantitet genomgå gnistan. Vid den större slagvidden ökas visserligen för båda den tid, som strömbanan är sluten, men då den in- versa strömmen är intensivare, måste den elektricitetsmängd, han för genom galvanometern, blifva större än den, som i den direkta strömmen föres motsatt väg. Gralvanometerutslaget måste följaktligen minskas. Drifves förtunningen längre, ökas gnistans elektromotoriska kraft, gnistbildningen fördröjes, och gnistan upphör äfven något förr, och sålunda måste de elektri- citetsmängder minskas, som uti induktionsströmmarne föras ge- nom galvanometern, men minskningen är större vid den inten- sivare inversa strömmen. Induktionsströmmarnes nedsättning af galvanometerutslaget minskas följaktligen, och vid tillräcklig förtunning gå de till lika qvantitet genom galvanometern, hvar- vid vändningstrycket vid den större slagvidden är uppnådt. Vid fortsatt förtunning minskas elektricitetsmängden i den inversa fortfarande mera än i den direkta; galvanometerutslaget måste derföre nu ökas af induktionsströmmarne. Huru det är möjligt, att disjunktionsströmmens utslag min- skas, då trycket blir mycket lågt, kan man utan svårighet inse. Den elektromotoriska kraften växer visserligen med förtunningen och utslaget ökas i föjd deraf, men om gnistans duration sam- tidigt minskas, så kommer också utslaget att minskas, och denna minskning blifver slutligen större än den nyssnämnda föröknin- gen. Då vidare den urladdade elektricitetsmängdens förökning ästadkommer en större duration hos gnistan, är det äfven lätt ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 0. 43 att inse, hvarföre maximum af utslag ligger vid ett lägre tryck, när slagvidden är större. Hvarföre vändningstrycket ändras med elektricitetsmängden i induktionsströmmen (Tab. 7) och med batteriets yta (Tab. 3), följer omedelbart af det föregående, enär resonnemanget kan föras på alldeles samma sätt med undantag af de små förän- dringar, som de förändrade anordningarne vid experimentet fordra. Att vändningstrycket sänkes, då gnistlängden ökas (Tab. 9), är en nödvändig följd af den påvisade omständigheten, att gni- stans elektromotoriska kraft minskas, da gnistlängden ökas. Det är nämligen icke antagligt, att den kortare gnistans egenskap att ställa ett större hinder mot elektricitetens genomgång än en längre är något som uppträder först vid ett sådant extremt tryck som 0,2 mm., utan samma egenskap förefinnes äfven vid något högre tryck, ehuru då möjligen ej så starkt framträdande. Att så är förhållandet, framgår af en undersökning, som an- stäldes af Herr HoMEN!) samtidigt med min. Dervid visade sig, att intensiteten hos en induktionsström (i enkel strömbana), som nätt och jemt förmådde bilda gnista i luftförtunnadt rum, i allmänhet var större vid större gnistlängd, så att tillväxten var proportionel mot gnistlängden (beroende på gasens motstånd), men att, då förtunningen drifvits tillräckligt långt, större inten- sitet behöfdes för att bilda en kort gnista än för att bilda en något längre. Ju kortare gnistan är, desto senare inträffar der- före gnistbildningen, och desto mindre del af den inversa induk- tionsströmmen hinner alltså passera. Om derföre trycket just är vändningstrycket för en viss gnistlängd, så måste, om denna minskas, den direkta strömmen blifva öfvervägande och tvärtom. Då elektricitetsmängden i urladdningen hålles konstant, men tätheten ökas, så växer urladdningsströmmens hastighet; gnist- bildningen kan derföre vid större elektrisk täthet i batteriet börja något förr än vid mindre täthet. Man skulle sålunda kunna vänta sig en sänkning af vändningstrycket vid ökad 1) Hom£n: Undersökning om elektriska motståndet hos förtunnad luft. (Hel- singfors 1883), sid. 36. 44 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. täthet; men härvid är att observera, att samtidigt med tät- hetens förökande inträder en förminskning af oscillationstiden likasom också af tiden för maximi-intensiteten hos urladdningen. Induktionsströmmarnes intensitet kommer således att ökas. Skulle derföre gnistbildning vid större täthet inträda lika sent som vid mindre, borde vändningstrycket vara större vid större täthet. Tvenne orsaker verka således emot hvarandra, och det är der- före klart, hvarföre vid experimenten (Tab. 4) ej någon för- flyttning af vändningstrycket visar sig. Analogt härmed är förhållandet vid motståndets i slutnings- bågen förändring. Vid motständets ökning minskas elektrici- tetens hastighet, hvarföre gnistbildningen fördröjes, men sam- tidigt förökas oscillationstiden, och dermed minskas induktions- strömmarnes intensitet, hvarföre det blir en så mycket mindre elektricitetsmängd i den första induktionsströmmen, som ej får tillfälle att inverka på galvanometern. Någon märkbar förän- dring af vändningstrycket visar sig derföre ej. Då rullen insattes i gnistledningen, visade experimenten, att någon riktningsförändring hos den rådande induktionsströmmen ej uppstod. Allt ifrån atmosferstryck och mot lägre tryck var det alltid den direkta induktionsströmmen d. v. s. den till tiden senare, som utöfvade största verkan på galvanometernålen. Den inversa strömmen kommer nämligen vid hvarje tryck att i ur- laddningens början motverka urladdningsströmmen, hvarföre gnistbildningen något fördröjes. En mindre elektricitetsmängd får sålunda tillfälle att cirkulera i denna ström än i den di- rekta induktionsströmmen. II. I sammanhang med föregående undersökning anstäldes några försök öfver disjunktionsströmmen. Den i det föregående an- vända metoden att låta maskinens skifvor rotera med konstant hastighet företer vissa olägenheter, hvarföre han ej så väl egnar sig för en undersökning af disjunktionsströmmens egen förän- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 0. 45 dring. Sålunda arbetar icke maskinen alltid lika väl, i det han stundom lemnar mindre elektricitet, och detta har till följd, att gnistorna ej följa på samma tidsafständ, och sålunda blifva utslagen för den diskontinuerliga strömmen ej jemförbara. Då dessutom vid variationer af experimentet detta tidsafstånd skulle förändras, om skifvornas rotationshastighet vore konstant, så lämpades nu denna hastighet så, att gnistorna alltid följde med en half sekunds mellanrum; med tillhjelp af en metronom kunde detta noga iakttagas. För att kunna variera batteriets storlek borttogos de till maskinen hörande laddflaskorna och i stället användes fyra mindre leydnerflaskor, hvilkas yttre beläggningar voro: Flaska A, BD, C, D. Yttre beläggning i qv.centim. 143,1, 139,6, 143,6, 145,2. Laddningarnes storlek hos dessa flaskor uppmättes på föl- jande sätt. Den inre beläggningen af batteriet sattes i ledande förbindelse med maskinens negativa upphemtare förmedelst en tjock isolerad koppartråd, ungefär 50 cm. lång, den yttre be- läggningen med jorden och upphemtarens undre kula. Afstån- det mellan kulorna här var 9 mm. Af maskinens laddflaskor bibehölls blott den, som tillhörde den positiva upphemtaren, och den yttre beläggningen sattes i ledande förbindelse med den po- sitiva upphemtarens undre kula och jorden; slagvidden här var 1 mm. Elektricitetsmängdens storlek angifves genom det antal gnistor af denna senare slagvidd, som sprungo öfver, innan ur- laddning egde rum mellan kulorna vid den negativa upphem- taren. Då en kombination af flere flaskor undersöktes, voro de inre beläggningarne genom klämskrufvar förenade med en 20 cm. lång messingsstång, 3 mm. i diameter. Sålunda erhölls i medeltal för flaskan A, Beh. LD elektricitetsmängden 6,25, 7,25, 9,3, 10,9. Flaskorna voro således ganska olika. Då det emellertid var önskligt att erhålla elektricitetsmängder, hvilka förhöllo sig 46 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. som talen 1, 2, 3 och 4, så utvaldes de kombinationer, för hvilka detta närmast var fallet. Vid uppmätning innehöll kombinationen CASA GD NEAR OD elektricitetsmängden 9,3, 16,65, 25,82, 33,55. Tager man till ny enhet elektrieitetsmängden 8,475, så blifva de nyss angifna i förhållande till denna enhet 1,10, 1,96, 3,05 och 3,96 och komma alltså den åsyftade proportionen ganska nära. Då gnistorna nu följa med en half sekunds mellanrum, så- ledes vida långsammare än förut, förökades bryggan vid galva- nometern till 33 cm., för att utslagen ej måtte blifva för små. En särskild undersökning visade, att bryggan i sin nuvarande längd uppfylde sitt ändamål att neutralisera de i galvanometer- rullen alstrade induktionsströmmarne. För utrönande af den i hvarje gnista urladdade elektricitets- mängdens inflytande på disjunktionsströmmen anstäldes följande försök. Slagvidden var 6 mm. och gnistlängden 5 mm. Såsom batteri användes de nyss beskrifna leydnerflaskorna, så kombi- nerade, att de urladdade elektricitetsmängderna (£) i de olika fallen förhöllo sig som talen 1, 2, 3 och 4. Tab. 10. sek in m arme ae 1 mm. 767,3 8,5 9,9 12,1 15,3 450,8 4,8 6,0 6,7 7,2 156,5 1,3 1,3 2,2 2,6 4,9 1,8 1,8 2,1 2,2 2,57 9,6 13,3 15,3 18,1 1,48 16,6 20,5 27,6 25,4 1,05 11,0 20,2 34,1 46,5 0,84] — 7,5 10,8 22,2 29,8 ® Ütslaget för disjunktionsströmmen växer således med den urladdade elektricitetsmängden. Detta har förut blifvit visadt ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 6. 47 af Herr SUNDELL!) vid atmosferstryck, och vid ett tryck af l,s mm. af Prof. EDLUND?). Denna tillväxt i utslaget bör dock ej tillskrifvas en tillväxt i den elektromotoriska kraftens stor- lek, utan denna torde, som Prof. EDLUND pa nyss anförda ställe anmärker, vara oberoende af intensiteten hos urladdnings- strömmen. Detta bestyıkes också af Herr JOUBERTS i inled- ningen meddelade iakttagelser öfver ljusbagen. Utslagets ökning måste derföre företrädesvis tillskrifvas en förökning i strömmens duration. Då utan tvifvel urladdningen här är oscillatorisk, och oscil- lationstiden vid konstant slagvidd tillväxer proportionelt med qvadratroten ur elektricitetsmängden, borde första oscillationens disjunktionsström tillväxa i denna proportion; men att så ej kan vara fallet följer af det föregående, enligt hvilket man måste antaga disjunktionsgnistans duration vara mindre än oscillationstiden. En annan omständighet inverkar dessutom betydligt på utslaget i dess helhet. Ehuru den första oscilla- tionens verkningar i allmänhet äro de andra oscillationernas öfvervägande, är det dock tydligt, att äfven vid dessa disjunk- tionsströmmar böra alstras. Herr SUNDELL har nämligen funnit, att utslagen vid fortsatt förökning af elektricitetsmängden i ur- laddningen vid atmosferstryck närma sig en öfre gräns, och detta förhållande förklarar han dermed, att äfven af den andra oscillationen alstras en kraftig disjunktionsström. Att också vid låga tryck den andra oscillationens disjunktionsström kan göra sig gällande, skall jag längre fram vid tal om de negativa utslagen söka visa. Af det anförda följer, att det ej torde vara lätt att uppställa någon lag för utslagets tillväxt med elektri- citetsmängden. Vid följande försök, som anstäldes för att utröna disjunk- tionsströmmens beroende af elektricitetens täthet i batteriet, an- vändes såsom laddflaskor: flaskan C med 8 mm. slagvidd, fla- skorna AD med 4,5 mm. slagvidd och ADC med 3 mm. slag- 1) Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1870. 2) K. Sv. Vet.-Akad. Handl. 1882, B. 20, N:o 1. Pr 48 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. vidd. Då tätheten är proportionel med slagvidden förhålla sig de urladdade elektricitetsmängderna som talen 74,4, 74,9 och 77,5 och kunna sålunda anses lika. Gnistlängden var 2 mm. Tab. 11. Tryck i Slagvidd Slagvidd Slagvidd mm. 3 mm. 4,5 mm. 3 mm. 1 Atm. 3,6 2,8 2,2 420,3 2,4 1,7 1,0 26,6 1,3 1,6 1,2 17,4 1,3 0,7 311 4,8 3,0 3,3 2,94 5,1 4,2 3,4 1,56 9,2 10,9 10,2 1,36 8,4 10,8 10,4 1,33 9,0 10,5 10,1 1,14 3,4 3,2 9,2 0,819 5,0 13,3 13,5 0,790 3,8 14,6 11,9 0,666 — 1,7 11,0 16,9 0,465 1) — 0,9 6,5 Vid högre tryck visar sig utslaget vara större vid mindre slagvidd. Orsaken härtill är antagligen att söka i den om- ständigheten, att oscillationstiden är större vid mindre täthet. Oscillationstiden är nämligen oberoende af slagvidden och pro- portionel med qvadratroten ur batteriets yta?); då här tätheten minskas genom att på en gång minska slagvidden och öka bat- teriets yta måste en ökning af oscillationstiden inträffa. Någon sådan stor tillväxt i utslaget vid liten täthet, som visade sig vid Herr SUNDELLS undersökningar finnes icke här, hvaraf följer, att den andra oscillationens disjunktionsström äfven vid den minsta tätheten här kommer till stånd. Detta åter torde hafva sin grund deri, att de af mig begagnade batteriernas ytor 1) Gnistbildning försiggår ej. ?) FEDDERSEN: Pogg. Ann. B. 116. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 49 voro mycket mindre än de af Herr SUNDELL använda. Det minsta af honom använda batteriet vid försöken öfver täthetens inflytande hade nämligen en yttre beläggning af 1200 qv.cm. Då trycket minskas inträder vid vändningstrycket och lägre tryck (jfr Tab. 4) en märkbar olikhet mot vid högre tryck der- uti, att utslagen vid den minsta slagvidden äro mindre än vid de större slagvidderna. Detta står otvifvelaktigt i nära samman- hang med hvad jag i det föregående sökt visa, att disjunktions- gnistans bildande fördröjes vid låga tryck. Oaktadt urladdnin- gens duration är större vid mindre täthet hos elektriciteten i batteriet, blir på grund af den fördröjning i gnistbildningen, som maste vara en följd af den mindre intensiteten hos urladdnings- strömmen, tiden för disjunktionsströmmens tillvaro mindre, alltså utslaget på galvanometern mindre än vid större täthet. Att de negativa utslagen inträda förr vid en mindre täthet är likaledes ett bevis för att disjunktionsströmmens duration i första oscilla- tionen är kortare vid mindre täthet, i enlighet med den för- klaring öfver de negativa utslagen, jag längre fram skall söka angifva. Uti följande försök insattes före slutningsbagens grening den i det föregående använda reostaten af kopparvitriollösning. Som laddflaskor användes flaskorna AD och C. Slagvidden var 8 mm.. gnistlängden 5 mm. och den införda reostatlängden an- gifves 1 rubrikerna. Dervid erhöllos följande utslag: Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 6. 4 50 MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTROMMAR. Tab 1% Tryck il Reostat | Reostat | Reostat | Reostat | Reostat mm. 0 mm. | 5 mm. |20 mm. | 40 mm. | 60 mm. 1 Atm. 8,0 7,6 5,3 Zon 432,0 5,2 3,3 33 2,6 er 105,3 2,1 1,6 1,4 18 Ila 3,35 4,6 3,9 4,6 4,1 3,0 2,78 4,3 35 3,0 3,0 4,3 1,81 4,0 5,7 Jar 10,1 9,4 1,50 15,8 11,2 81 5,4 3,5 aa | en | la Do 3,7 0,61 18,1 13,1 3,5 6,0 2,9 Utslagen för disjunktionsströmmen aftaga således, dä mot- ståndet 2 slutningsbägen tillväxer. Prof. EDLUNDS undersökningar öfver ljusbagen visade, att den elektromotoriska kraften 1 ljusbågen något aftog, om den alstrande strömmens intensitet förminskades ända derhän, att bågen nätt och jemt kunde bildas. Detsamma torde äfven kunna vara fallet här. I den mån motståndet ökas, minskas urladd- ningsströmmens intensitet, och slutligen förmar gnistan nätt och jemt slå öfver; den elektromotoriska kraften är då mindre, än när motståndet var mindre, och följaktligen erhålles ett mindre galvanometerutslag. Af Tab. 9 följde, att utslaget för disjunktionsströmmen under för öfrigt oförändrade förhållanden vid låga tryck i gnist- rummet ökas med disjunktionsgnistans längd, åtminstone till en början. Ehuru den elektromotoriska kraften är större i den korta gnistan, är hennes duration (under första oscillationen) mindre, såsom vändningstryckets förflyttning visar, hvarföre i det hela ett mindre galvanometerutslag erhålles. Utslagets för- ändring med gnistlängden blir mera framträdande, derigenom att äfven den andra oscillationen ger upphof till en disjunktions- ström, hvilken kommer att subtraheras från den förra; att sa ') Gnistorna mycket olika till sin ljusstyrka; en del uteblifva. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 51 är visar den omständigheten, att de negativa utslagen inträda förr vid kort gnistlängd än vid lang. De negativa utslagen hafva antagligen sin grund i en dis- junktionsström, som alstras af den andra oscillationen i urladd- ningsströmmen. Det af Herr JAMIN påpekade förhållandet, att då en ljusbåge alstras mellan kolspetsar af alternerande ström- mar, en följande ström förstärkes af den föregåendes disjunk- tionsström, erbjuder något härmed analogt. Urladdningsström- mens oscillationer äro alternerande strömmar. Ehuru ej dis- junktionsströmmen vid gnistan mellan platinapoler kan anses fortfara någon tid efter gnistans upphörande såsom disjunktions- strömmen i ljusbagen mellan kolspetsar, utan antagligen för- håller sig såsom disjunktionsströmmen i ljusbågen mellan silfver- poler!) — ett antagande som för öfrigt stärkes deraf, att, da en induktionsrulle insättes 1 galvanometerbildningen, den till tiden senare af induktionsströmmarne vid högre tryck i gnist- rummet ej hinner utveckla sig i så stor mängd som den första —; så torde dock den andra oscillationen pa sätt och vis för- srärkas af den förstas disjunktionsström. De båda strömmarne uppträda väl ej samtidigt, men då disjunktionsströmmen för- svinner i följd af en uppträdande elektromotorisk kraft verkande i motsatt riktning, så behöfver den följande oscillationen, som astadkommer en elektromotorisk kraft i samma riktning, ej så lång tid för denna krafts öfvervinnande, som han skulle hafva behöft, om denna kraft ej redan varit i verksamhet; eller — elek- triciteten som rör sig i disjunktionsströmmen hejdas vid elek- troderna af den uppträdande elektromotoriska kraften och hinner ej derifrån bortflyta, förrän den andra oscillationen dit tillför ny. Ehuru den totala elektricitetsmängd, som rör sig 1 den andra oscillationen, är mindre än den, som rör sig 1 första oscillationen, är det derföre möjligt, att en större elektricitets- 1) Prof. EDLUND visar i Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1869, N:o 1, sid 7, att, då ljusbägen bildas mellan silfverpoler, erhålles intet galvanometerutslag i en biledning, sedan hufvudströmmen afbrutits, såsom förhållandet är, då polerna äro af kol. Någon ledning fortfar ej att ega rum mellan silfver polerna, hvarföre disjunktionsströmmen ögonblickligen upphör. . 52: MEBIUS, OM INDUKTIONS- OCH DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. mängd tränger genom gnistan under andra oscillationen, än under den första. Utslaget, som växer med elektrieitetsmäng- den, blir derföre större för andra oscillationens disjunktions- ström, än för den förstas, och kommer derföre att blifva negativt. i | De negativa utslagen hafva visat sig inträda senare (vid lägre tryck), da slagvidden, elektrieitetsmängden i urladdnings- slaget, elektricitetens täthet i batteriet och gnistlängden ökas, och då en induktionsrulle insättes i ledningen, omständigheter, som alla öka den genom gnistan (i första oscillationen) gående elektricitetsmängden. Angaende orsaken till disjunktionsströmmen har i det före- gaende intet yttrats. Da luftens täthet i gnistrummet minskas, hafva vi sett utslagen till en början aftaga mot ett minimum, derefter tilltaga mot ett maximum för att sedan äter minskas, hvarvid de slutligen blifva negativa, innan de fullständigt upp- höra. Att ett sådant förlopp ej kan tillskrifvas en enda orsak, torde vara ganska tydligt. Det första aftagandet har troligen, åtminstone delvis, sin grund i den förminskade sönderslitning af polerna, som vid luftens förtunning inträder. Sedan förtun- ningen blifvit stor, framträder med tydlighet en elektromotorisk kraft af annan art. Denna kraft förefinnes nog vid höga tryck alltifrån atmosferstryck, men är då jemförelsevis ringa. Vid låga tryck tillväxer han hastigt med förtunningen och hindrar slutligen elektriciteten att genomtränga det luftförtunnade rum- met. Utslagen tilltaga derföre, och den följande minskningen är att tillskrifva förnämligast en durationsförminskning hos dis- junktionsströmmen, hvarförutom äfven, på grund af urladdnings- strömmens egenskap att vara oscillatorisk, i motsatt riktning uppstår en disjunktionsström, som minskar utslaget och slut- ligen kan blifva starkare än den första oscillationens disjunk- tionsström, sålunda åstadkommande ett negativt utslag. Utslaget på en galvanometer för den under sådana för- hållanden bildade disjunktionsströmmen hafva vi i det föregå- ende sett ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 0. 53 1:o förökas med elektricitetsmängden i urladdningsströmmen; 2:0 tilltaga något, då den elektriska tätheten i batteriet minskas, under det elektricitetsmängden är konstant, vid högre lufttryck i gnistrummet; men deremot vara mindre vid liten täthet, sedan förtunningen öfverskridit det s. k. vändnings- trycket; 3:o minskas, då motståndet i slutningsbågen ökas, fastän motståndet i disjunktionsströmmens bana är oförändradt samt 4:o tilltaga med gnistlängden åtminstone till en början, då lufttrycket i gnistrummet är ringa. Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 14). Från Utgifvaren. Svenska Jägarförbundets nya tidskrift, Ar DÖ: 1, Från Författarne. ForsserL, K. B. J. Studier öfver Cephalodierna Sthm 1883. 8:0. HELLEBERG, OC. G. A book written by the so called dead... through Lizzie S. Green and others as mediums. Cincinnati 1883. 8:0. FHERNLUND, H. Förslag och åtgärder till Svenska språkets regle- rande 1691—1739. : Sthm 1883. 8:0. LINDBERG, 8. O. Nenn ord om blomman och blomställning Hfors 1883. io. Rerzıus, G. Zur Histologie der häutigen Gehörschnecke des Ka- ninchens. Sthm. 4:0, — Smäskrifter, 46 st. BRODICHIN, TH. Recherches sur la comete de 1882, Il. Moscou 18529 21:0: Dworzäk, V. R. Abhandlung über das Werden... der organischen Gebilde. Kolomea 1882. 8:o. Mason, J. J. Minute structure of the central nervous system of certain Reptiles and Batrachia of America, Series A. Newport Lars — ler AON REGEL, E. Descriptiones plantarum novarum... Fasc. 8. Suppl. Petrop. 1883. 8:0. Roserzi, F. Sul potere assorbente sul potere emissivo termico delle fiamme... Roma 1879. 4:o. — Indagini sperimentali sulla temperatura del sole. Ib. 1878. A4:o. 55 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 6. Stockholm. Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 80. Om inverkan af cyan på para- och ortotoluidin. JANE do ABBEADEIN: [Meddeladt den 6 Juni 1883]. A. W. HOFMANN fann redan 1848!), att om cyan inledes 1 en alkoholisk lösning af anilin, den samma absorberas under värmeutveckling, och att den dervid bildade produkten utgöres till största delen af en additionsprodukt, cyananilin, som eger basiska egenskaper, fastän svagare än anilin, och ger med syror salter, hvilka dock äro föga beständiga. Cyananilins rationella formel kan lämpligast uttryckas med CH; — NH — CNH ?) ©,H, _ NH CNH. I sammanhang med sina undersökningar angående cyans in- verkan pa anilin meddelar H., att han äfven låtit cyan inverka på paratoluidin och dervid funnit, att också här förenar sig cyan direkt med nämda bas till cyanparatoluidin, hvilken förening han dock ej närmare undersökt, ej ens analyserat, utan var, som han säger, nöjd med att hafva påvisat denna förenings existens. Sedermera har cyanparatoluidin blifvit framstäld af E. SELL?) och af honom analyserad, hvarigenom han konsta- terat, att denna förening är analogt sammansatt som cyananilin Under antagande, att cyananilins formel är den ofvan nämnda, blefve då cyanparatoluidins 1) Ann. Chem. Pharm. 66 s. 129 2) Ann. Chem. Pharm. 190 s. 138. 3) Ann. Chem. Pharm. 126 s. 165. 56 BLADIN, OM INVERKAN AF CYAN PÅ PARA- OCH ORTOTOLUIDIN. 0,H,(CH,) — NH — CNH C,H,(CH,) — NH— CNH. Som det var af intresse att erfara, huru de tre toluidi- nerna förhålla sig vid inverkan af cyan, har jag pa uppmaning af Prof. P. T. CLEVE och under hans ledning företagit denna undersökning, för hvars resultat, hvad para- och ortotoluidin beträffar, jag i det följande i korthet vill redogöra under för- hoppning att en annan gang fa tillfälle att meddela metatolui- dins förhållande vid denna reaktion. Cyanparatoluidin (C,H,NHCNH),. Cyan absorberas med lätthet af en kall alkoholisk lösning af paratoluidin (en del paratoluidin på 4 a 5 delar alkohol); tillkorkas kolfven, afsätter sig en kristallmassa af cyanparatolui- din, som renas genom lösning i mycket utspädd svafvelsyra och fällning med ammoniak samt omkristallisering ur alkohol, hvarur föreningen kristalliserar 1 små perlemorglänsande blad, som sön- derdelas före smältning. Föreningen är ytterst svårlöslig i al- kohol, eter, benzol, olöslig i vatten. Analys: I procent Funnet Beräknadt C 71l,73—71,87 72,18 H 7,07— 7,20 6,77 N 21,21 21,05. Det klorvätesyrade saltet (C-H,NHCNH),2HC] erhålles ge- nom att lösa basen i mycket utspädd saltsyra och derpa till- sätta koncentrerad syra, da saltet faller ut i färglösa nalar, lätt- lösliga i vatten och alkohol, svarlösliga i eter och nästan olös liga i koncentrerad saltsyra. Analys: I procent Funnet Beräknadt EKO LG 21.53. Det salpetersyrade saltet (C,H,NHCNH),2HNO, fås genom att lösa basen i varm salpetersyra, då vid afsvalning saltet ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 57 kristalliserar ut i färglösa nålar, lättlösliga i vatten och alkohol, nästan olösliga i eter. Analys: I procent Funnet Beräknadt INGE 2 NNE 21,43. Det svafvelsyrade saltet (C,H,NHCNH),H,SO, + 6H,0 er- hålles genom att lösa basen i mycket utspädd svafvelsyra och låta lösningen afdunsta i vacuum, då saltet kristalliserar ut i långa silfverglänsande nålar, lättlösliga 1 vatten och alkohol, olösliga i eter. Kristallvattnet bortgar fullständigt vid 100°. Analys: I procent Beräknadt Funnet pä vattenfritt salt H,SO, 26,85 26,92. En vattenbestämning gaf: 6H,0 23,08 22,88. Det sura owalsyrade saltet (C-H-,NHCNH),2C,0,0,H, er- hälles, om basen löses i en utspädd oxalsyrelösning. Det först afskilda gula eller gråa pulvret affiltreras, och ur moderluten utkristalliserar inom kort det sura saltet i färglösa nalar, svar- lösliga 1 alkohol, lättlösliga i vatten. Analys: I procent Funnet Beräknadt On 53,81 Hörs 4,93 N 12,76 12,56. En oxalsyrebestämning gaf följande resultat: Funnet DBeräknadt (,0,0,H, 40,18 40,36 Det först utkristalliserade pulvret är antagligen ett ännu surare salt, hvarpa en kväfve- och en oxalsyrebestämning tycktes häntyda. Det kunde ej erhållas i fullt rent tillstånd, ty vid tvättning med alkohol öfvergick det i det ofvan beskrifna sura saltet. 58 BLADIN, OM INVERKAN AF CYAN PÅ PARA- OCH ORTOTOLUIDIN. Cyanparatoluidins sönderdelningsprodukter med syror. HOFMANN erhöll vid kokning af cyananilin med klorväte- syra icke mindre än fem olika föreningar!), nämligen klorammo- nium, klorvätesyrad anilin, mono- och difenyloxamid samt oxa- mid. Då jag kokade cyanparatoluidin med saltsyra, erhölls nästan blott klorammonium och klorvätesyrad paratoluidin, hvilket äfven E. SELL funnit vid samma försök?). För att undvika öfverskott af syra kokade denne sedan en neutral lösning af det klorvätesyrade saltet och säger sig dervid hafva erhållit utom klorammonium och klorvätesyrad paratoluidin mono- och ditolyl- oxamid samt oxamid, hvilka föreningar han dock ej analyserat till följd af brist på material, utan säger sig blott på grund af föreningarnes kvalitativa egenskaper dragit den slutsatsen, att de voro substituerade oxamider och oxamid. Jag upprepade samma försök, men erhöll dervid blott monoparatolyloxamid. Jag löste derför cyanparatoluidin i stort öfverskott af is- ättika och lät lösningen afdunsta på vattenbad. En del af den bildade kristallmassan löstes 1 kallt vatten, nämligen ammonium- acetat och ättiksyrad paratoluidin. Det olösta utkokades med vatten, da en del löste sig och utkristaltliserade vid afsvalning i färglösa nålar, som voro ganska lättlösliga i alkohol, svår- lösliga i vatten. Analysen visade, att föreningen var monopara- tolyloxamid SE a Smältpunkten ligger vid 236— | co— NH, ar 237°. Föreningen kan utan sönderdelning sublimeras. Den sön- derdelas af kokande kali i ammoniak, paratoluidin och oxalsyra. Analys: I procent Funnet Beräknadt C 60,01 60,67 ENS 5,62 N 15,68 Bye: '!) Ann, Chem. Pharm. 73 s. 180. 2) Ann. Chem. Pharm. 126 s. 165. " ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 59 Den i vatten olösliga föreningen kristalliserar i små blad, ytterst svårlösliga i alkohol. Analysen visade, att föreningen var diparatolylowamid m N En ei Den smälte vid 267 _ 268. Den är sublimerbar och sönderdelas blott med sva- righet af kokande kalı. Analys: I procent Funnet Beräknadt & 771,10 71,64 H- 6,25 9,97 N 10,47 10,45. Denna förening har förut blifvit framstäld af WILLM och GIRARD !); de uppgifva smältpunkten ligga vid 269°. ö-dieyantriparatolylguanidin C,,H,,N,. HOFMANN erhöll vid inverkan af cyan pa anilin utom cyan- anilin äfven en annan bas, £-dieyantrifenylguanidin?). Full- komligt analogt ger paratoluidin vid inverkan af cyan utom den ofvan beskrifna additionsprodukten äfven %-dicyantriparatolyl- guanidin. Denna erhålles ur moderluten sedan eyanparatoluidin utkristalliserat. Föreningen kristalliserar i langa gula nalar, som äro ganska lösliga i alkohol, olösliga 1 vatten. Den visade smältpunkten 182”. | Analys: I procent Funnet Beräknadt en 75,59 EI 26,20 6,04 N 18,61 18,37 Denna förening är uppenbart densamma, som LANDGREBE er- hållit genom kokning af dieyandiparatolylguanidin med saltsyra°). Det klorvätesyrade saltet C,,Hs,N;,, HCl + 3H,O erhålles, om till en varm alkoholisk lösning af basen sättes saltsyra, då !) Bullet. soc. chim. 24 s. 100. 2) Ber. III s. 769. 3) Ber. XI s. 973. 60 BLADIN, OM INVERKAN AF CYAN PÅ PARA- OCH ORTOTOLUIDIN. saltet faller ut såsom en röd amorf fällning, hvilken uppvärmd med litet alkohol blir kristallinisk. Det bildar då små gula nålar. Kristallvattnet bortgår fullständigt vid 140°, hvarvid saltet blir rödt. | Analys: I procent Funnet Beräknadt HC 7,7 7,76 3H,0 10,84 11,45. Platinadubbelsaltet (C:,H>;N;, HCl), PtCl, erhålles, om till en varm alkoholisk lösning af det klorvätesyrade saltet sättes platinaklorid, da dubbelsaltet faller ut såsom en gul amorf fällning. Analys: I procent Funnet Beräknadt Dir dee 16,84. Det svafvelsyrade och det salpetersyrade saltet äro gula och röda amorfa fällningar, hvilka det ej lyckats att erhålla kri- stalliserade. Cyanortotoluidin (C,H,NHCNH),. Afven en alkoholisk lösning af ortotoluidin (en del orto- toluidin på 1 a 2 delar alkohol) absorberar cyangas, och dervid bildas cyanortotoluidin; dock afsätter sig föreningen blott lång- samt. Den renas på samma sätt som cyanparatoluidin och liknar denna nästan fullkomligt, men är lättlösligare i alkohol. Den kristalliserar i små perlemorglänsande blad. Analys: I procent Funnet Beräknadt (0 UP 72,18 Jak dok 6,77. Det klorvätesyrade saltet (C,H,NHCNH),2HOCI fås på samma sätt som det klorvätesyrade saltet af cyanparatoluidin. Det bildar små färglösa rektangulära taflor och är ej så svårlösligt i salt- syra; lättlösligt i vatten och alkohol, svårlösligt i eter. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 61 Analys: I procent Funnet Beräknadt HCl 21,59 Als Det salpetersyrade saltet (C;H,NHCNH),2HNO, fås genom att lösa basen i salpetersyra; det kristalliserar i sma färglösa rektangulära taflor, lättlösliga i vatten och alkohol, svarlösliga 1 eter. Analys: I procent Funnet Beräknadt C 48,56 48,98 E22 5:30 5,10. Det svafvelsyrade och oxalsyrade saltet hafva icke till följd af deras lättlöslighet kunnat erhållas i ett för analys egnadt tillstånd. Cyanortotoluidins sönderdelningsprodukter med syror. Denna förening sönderdelas, såsom det var att vänta, af syror på fullkomligt samma sätt som cyanparatoluidin. Löses basen i stort öfverskott af isättika, och lösningen får afdunsta på vattenbad, erhålles en kristallmassa, hvarur ammoniumace- tat och ättiksyrad ortotoluidin kunna utdragas medels kallt vatten, och ur den olösta återstoden utdrages monoortotolylowamid SOC NH — C,H CO — NH, komligt monoparatolyloxamid; den kan sublimeras och sönder- 7 medels kokande vatten. Denna liknar full- delas af kokande kali i ammoniak, ortotoluidin och oxalsyra. Den bildar färglösa nålar. Analys: I procent Funnet Beräknadt N 15,50 on Den af kokande vatten olösta föreningen är diortotolyl- oxamid ne den bildar små färglösa blad, som 62 BLADIN, OM INVERKAN AF CYAN PÅ PARA- OCH ORTOTOLUIDIN. ej äro sa svarlösliga i alkohol som diparatolyloxamid. Äfven denna förening kan sublimeras och sönderdelas blott med svå- righet af kokande kali. Analys: I procent Funnet Beräknadt Ö Tl23 71,64 H 63 Deo N 10,64 10,45. Vid cyans inverkan pa ortotoluidin bildas jemte ceyanorto- toluidin ännu en annan förening, hvilken tycks visa basiska egenskaper, men hvilken det ej lyckats att erhålla i kristalli- seradt tillstånd. Möjligen är den analog med det vid cyans inverkan på paratoluidin bildade guanidin-derivatet. 63 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 6, Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 81. Om «-monoklornaftalinsulfonsyra och några dess derivat. Af K. E. ARNELL. [Meddeladt den 6 Juni 1883.] Denna syra, om hvilken redan i början af detta år lemnats ett förelöpande meddelande i Bull. Soc. Chim. 39 s. 62, har jag nu under Professor CLEVES ledning egnat en när- mare undersökning, för hvilken jag härmed lemnar en kort redogörelse. Syran framställdes genom att behandla «-monoklornaftalin kpt 263—264 (hela qvicksilfverpel. i gasen) men konc. svafvel- syra (1,5 vigtsdelar). Blandningen uppvärmdes en timmes tid på vattenbad under ofta upprepade omskakningar. Klornafta- linet löstes nu fullkomligt till en brun vätska, hvilken vid af- svalning stelnade till en gråbrun massa. Den sålunda erhållna syran löstes i vatten och mättades med BaCO,, och erhölls vid fällningens utkokande det särdeles svar- lösliga bariumsaltet, hvilket jag användt för de öfriga salter- nas framställande. De framställda salterna äro alla temligen svårlösliga och kristailisera särdeles väl, vanligen i tunna sex- eller fyrsidiga taflor, och utmärkas af en matt silfverglans. Samtliga till analys framställda salter hafva utkristalliserat ur en varm lösning. 64 ARNELL, OM &-MONOKLORNAFTALINSULFONSYRA. I anseende till syrans höga molekylarvigt äro salternas formler ofta svåra att afgöra; en mol. kristallvatten mer eller mindre åstadkommer ej mer än 0,2—0,3 procents ändring i pro- centhalten hos den ingående metallen. Vattenhalten torde äfven vara svår att ufgöra annat än genom elementaranalys. Så t.ex. förlora koppar- och zinksalterna vid 200°—230° endast 18 proc. under det de af analyserna beräknade formlerna fordra 20 proc. Emellertid anföras här nedan i korthet resultaten af de analyser jag utfört och de af dem beräknade formlerna. Kaliumsaltet C,,H,CISOSK. Kristalliserar i rombiska taflor. Vattenfritt. Beräknadt Funnet K 13,93 13,39. Silfversaltet C,.H,CISO,Ag + H,O. Kristalliserar i lång- sträckta sexsidiga taflor. Reduceras i dagsljus. Beräknadt Funnet AVE 1 20580 29,23 — 29,25 — 29,76 — 29,14. Beräknadt för 2H,O 27,99 proc. Ag. Bariumsaltet (CoH,CISO,), Ba + 4H,0. Kristalliserar i breda oregelbundet sexsidiga taflor. Beräknadt Funnet Ba 19,79 19,92 20,03. (20,32 proc. Ba för 3H,0). Zinksaltet (C,,H,C1SO,), Zn + 6H,0. Kristalliserar i lang- sträckta oregelbundet sexsidiga taflor. Färg hvit med svag dragning i gult. Beräknadt Funnet © 36,58 36,64 H 3,65 3,09. Kopparsaltet (C,,H,C1SO,), Cu + 7H,O. Kristalliserar som zinksaltet. Färgen är ljust blågrön och öfvergär vid torkning till orangegul. Beräknadt Funnet för 6H,O för 7H,O Cu 9,70 9,44 9,11 — 9,31 — 9,42. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 6. 65 En på saltet gjord elementaranalys stämmer närmare med antagandet af 6H,O, hvarför saltets formel tillsvidare måste anses oafgjord. Mangansaltet (C,„HsC1SO,), Mn + 4H,0? Kristalliserar i rektangulära taflor. Färg hvit med svagt röd anstrykning. Beräknadt Funnet för 4H,O för 5H,O Mn 9,1 9,45 9,16 — 9,60. Bly- och natriumsalterna äro äfven framställda; det förra kristalliserar i rektangulära taflor, natriumsaltet i breda sex- sidiga taflor. Sulfonkloriden C,,H,CISO,Cl. Kaliumsaltet behandlades i oljebad med 1,5 vigtsdelar PC],. Blandningen smälte snart och bildade vid afsvalning en gulhvit kornig massa, som pa vanligt sätt behandlades med vatten. Återstoden löstes i benzol, hvar- vid efter ett par omkristallisationer sulfonkloriden erhölls ren och af konstant smältpunkt. Den kristalliserar utmärkt väl i sneda (monoklina?) prismor och har smältpunkten 95”. Beräknadt Funnet Co 45,97 45,90 H, 2,29 2,65 (Ob — 2 26,83 S 12,26 12,18 Omen — 100,00. Sulfonsyrans amid C,,H,CISO,NH;. Sulfonkloriden löstes i minsta mängd alkohol och amoniak tillsattes i nagot öfverskott. Vid utspädning med vatten erhölls nu amiden sasom en fällning af hvita fina kristallnalar. Vid pressning mellan sugpapper sammanfıltas de till tunna skifvor med vacker, matt silfverglans. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 40. N:o 6. 5 66 ARNELL, OM &-MONOKLORNAFTALINSULFONSYRA. Beräknadt Funnet Ci, 49,69 49.64 H; 3,31 3,95 CI 14.70 15,23 S. 13,25 — N 5,80 9,77 0, 1335 = 100.00 Etyletern C,,H,C1S0,C,H,. Silfversaltet behandlades med jodetyl i sluten kolf vid vattenbadstemperatur, omkr. 1 timme. Sedan öfverskott af jodetyl fått afdunsta, utkokades återstoden med alkohol. Ur denna utkristalliserade etyletern i utmärkt väl utbildade 1 cm. långa prismatiska kristaller. Smältpunkt 104”. Beräknadt Funnet GC: 7:53.33 52,37 H 4.06 3.99. «-monoklorsulfonsyrans konstitution. Behandlas sulfonkloriden med PC], erhålles en vid 68°—69° smältande förening som visat sig vara #-diklornaftalin. Den kristalliserar i fina nålar. Beräknadt Funnet Cl 36,04 35,53. Då nu denna förening med visshet är afgjord att vara ett ee derivat med kloratomerna i samma kärna så blir «-mono- klorsulfonsyrans konstitution följande Cl SE a Ar ul VI VIPS STF DS #2 ; B+ “ e 67 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 6. Stockholm. Om undersalpetersyrans absorberbarhet i Gay- Lussac-tornet. Redogörelse för en under författarens ledning af Hr J. LANDIN a Tekniska Högskolans laboratorium utförd undersökning. Af FE. L. EKMAN. [Meddeladt den 6 Juni 1883.] Olikheten i de uppgifter. som förelegat om undersalpeter- syrans förhållande till svafvelsyra, och den betydelse detta för- hållande har för-industrien, då det gäller att, såsom vid svafvel- syrefabrikerna är fallet, medelst svafvelsyra absorbera och äter- vinna bortgående nitrösa gaser, har föranledt mig att underkasta detta ämne en närmare granskning. Det syntes dervid först önskvärdt att åter studera sjelfva den kemiska reaktionen mellan undersalpetersyra och svafvelsyra. I denna tidskrift för ar 1881 N:o 5 har jag under titel Bidrag till kännedomen af nitrosyl- svajvelsyran etc. redogjort för resultatet af den undersökning, som en dåvarande elev vid Tekniska Högskolan, Hr L. A. ÅTTERBERG i sådant ändamål utförde. Dervid bekräftades riktigheten af den uppgift, som särskildt WEBER i motsats till WELTSIEN och MÜLLER lemnat, nemligen att reaktionen försig- går efter formeln | NO. O. NO, + H,0,50, =NO.H.0,S0, + HONO, och att den dervid jemte salpetersyra bildade nitrosylsvafvelsyran är samma slags förening som uppkommer då salpetersyrlighet absorberas af svafvelsyra. Men samtidigt iakttogs bland annat 68 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. att den ofvannämnda reaktionen med lätthet går i motsatt rikt- ning, till följe hvaraf alla 4 föreningarne komma att samtidigt innehällas i lösningen, ätminstone då den tillsatta undersalpeter- syrans mängd i förhållande till svafvelsyran öfverstiger en viss gräns. Å sid. 16—19 i nämnda afhandling har jag sökt visa huru detta förhållande på ett enkelt sätt förklarar den oväntade motsägelse, hvari WINKLER i sitt synnerligen förtjenstfulla ar- bete om de kemiska processerna i Gay-Lussac-tornet!) kommit till WEBER m. fl. med hänsyn till undersalpetersyrans förhal- lande till svafvelsyra. WINKLERS iakttagelser äro utan tvifvel allesammans rigtiga, och den nämnda motsägelsen, hvilken ligger deri att undersalpetersyran enligt hans uppgift blott skulle hafva en ringa affinitet till svafvelsyra, enär den genom värme kan äter utdrifvas ur lösningen etc., är på sätt och vis blott sken- bar. Men den har i brist på verklig förklaring föranledt mycken osäkerhet inom den tekniska litteraturen rörande denna fråga. Hvad beträffar den praktiska sidan af saken, nemligen möj- ligheten att utan förlust absorbera de nitrösa gaserna med svafvelsyra, har jag i slutet af min nyssnämnda afhandling ut- talat mig derhän, att dessa gaser böra i allmänhet fullständigare kunna bindas af svafvelsyra, i fall de utgöras af salpetersyr- lighet än af undersalpetersyra, emedan den i sednare fallet bil- dade salpetersyran, i tillstånd af första hydrat är temligen flygtig och emedan nitrosylsvafvelsyra icke är beständig vid närvaro af en viss mängd salpetersyra, utan kan af denna omsättas till undersalpetersyra och svafvelsyra. Hvad särskildt vidkommer undersalpetersyrans mer eller mindre fullständiga absorberbarhet i svafvelsyrefabrikernas Gay-Lussac-torn, så sade jag mig ämna att framdeles återkomma till denna fråga. Betänker man att omkring !'/; af de nitrösa gaser, som be- höfvas för tillverkning af en viss mängd svafvelsyra, äfven vid väl ledda fabriker går förlorad oaktadt Gay-Lussac-tornets an- vändning; att vidare orsaken till denna stora förlust ej kunnat 1) Untersuchungen über die chemischen Vorgänge in den Gay-Lussacschen Con- densaticnsnpparaten der Schwefelsäurefabriken, Freiberg 1867. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:06. 69 bestämdt uppvisas, utan blott mer eller mindre sannolika anled- ningar dertill angifvas, såsom reduktion af nitrösa gaser inom kam- rarne till qväfoxidul eller qväfve; men att den luftblandning, som vid normal gång af en på svafvelkis grundad fabrik!) afgar till Gay-Lussac-tornet, håller omkring 30 gånger mer syre än hvad som skulle theoretiskt behöfvas för att förvandla de deri inne- hållna nitrösa gaserna från qväfoxid till undersalpetersyra?), så synes det väl förtjena tillses, huruvida icke förlusten tlll vä- sendtlig del skulle kunna bero på undersalpetersyrans ofvan- nämnda förhållande till svafvelsyra. Men för att man skulle kunna - fälla ett positivt omdöme i denna fråga, behöfde det - nämmda förhållandet studeras qvantitativt och på sådana bland- ningar af svafvelsyra och undersalpetersyra, hvilka såväl till svafvelsyrans styrka som undersalpetersyrans mängd motsva- rade den blandning, som skulle kunna bildas i Gay-Lussac- tornet. En undersökning i sådan riktning har under nu tillända- lupna vårtermin vid Tekn. Högskolan blifvit utförd af utgående eleven J. LANDIN, och det är för resultatet af denna som jag härmed går att i korthet redogöra. För närmare belysning af ämnet må här förutskickas föl- jande satser, hvilka kunna direkt härledas af mina föregående iakttagelser öfver nitrosylsvafvelsyrans förhållande. 1:o. En lösning af undersalpetersyra i svafvelsyra inne- håller?) samtidigt nitrosylsvafvelsyra, salpetersyra och fri under- salpetersyra. Mellan dessa eger ett visst jemvigsläge rum i det salpetersyran sträfvar att med nitrosylsvafvelsyran bilda svafvel- syra och undersalpetersyra, men undersalpetersyran omvändt att att med svafvelsyran bilda nitrosylsvafvelsyra och salpetersyra. 1) I denna uppsats afses öfverallt sådana fabriker, som arbeta med kis, enär råsvafvel numera har en jemförelevis blott ringa betydelse för ifrågavarande industri. 2) Att vissa förhållanden i Gay-Lussac-tornet äfven förefinnas, som sträfva att motverka salpetersyrlighetens oxidation till undersalpetersyra må dock sam- tidigt bemärkas. 3) Förutsatt att undersalpetersyrans mängd icke varit synnerligt liten. 70 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. Den mängd nitrosyisvafvelsyra, som lösningen verkligen innehåller 7 måste vara beroende af dessa motsatta verkningars styrka. 2:o. Då en torr luftström inverkar på lösningen bör fri undersalpetersyra lätt fördunsta. Derigenom rubbas den nyss- nämnda jemnvigten, och salpetersyran bör da kunna sönderdela en ny qvantitet nitrosylsvafvelsyra, hvarvid en motsvarande mängd undersalpetersyra äter frigöres, etc. Vore salpetersyran sjelf ej flygtig och kunde den i hur förtunnadt tillstånd som helst sönderdela nitrosylsvafvelsyra, sa borde svafvelsyran kunna med tiden afgifva at luftströmmen all den undersalpetersyra, hvarmed den ursprungligen blifvit försatt. 3:0. Då salpetersyran likväl sjelf är flygtig och derföre bör äfven som sådan i viss man fördunsta, så bör till slut en viss mängd nitrosylsvafvelsyra blifva oförändrad qvar i lösnin- gen, hur länge än luftströmmen genomledes. 4:o. Om en lösning af nitrosylsvafvelsyra i svafvelsyra ej förmår att sönderdelas af salpetersyra förr än salpetersyrans mängd i lösningen uppnått en viss gräns — och detta synes på grund af mina föregående iakttagelser vara fallet —, så måste en lösning af undersalpetersyra i svafvelsyra äfven af detta skäl ej kunna åt en luftström afgifva all den upptagna undersalpeter- syran. Sedan nemligen salpetersyrans halt nedgått till nämnda gräns, bör den återstående nitrosylsvafvelsyran blifva oförändrad, och blott litet salpetersyra förflygtigas med luftströmmen. 5:0. Såsom corollarium af föregående satser bör följa, att om en med undersalpetersyra starkt mättad svafvelsyra utsättes för en luftström, sa afgifver blandningen till en början hufvud- sakligen undersalpetersyra och relativt föga salpetersyra, men att deremot en med blott ringa mängd undersalpetersyra försatt svafvelsyra bör åt en luftström kunna afgifva salpetersyra i större proportion än undersalpetersyra och till och med salpeter- syra enbart. Den absoluta mängden af nitrös ånga, som luft- strömmen bortför, måste naturligtvis alltid vara mindre i mån af svafvelsyrans mättningsgrad. OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 71 Den s. k. »nitrosen», som afflyter från svafvelsyrefabrikers Gay-Lussac-torn, är en med nitrösa gaser blott svagt mättad svafvelsyra, och dess totala qväfvehalt sällan öfver 1,5 gr. på 100 cc. nitros. Vid de här ifrågavarande försöken hafva blott sådana svagare lösningars förhållande blifvit undersökt. Vid deras beredning har ej koncentrerad svafvelsyra, utan syra af 1,75 sp. v. blifvit använd, enär det är sadan syra, som vid fa- brikerna plägar användas för att uppfånga de nitrösa gaserna ur den bortgaende kammarluften. Om en luftström, som sjelf innehåller undersalpetersyra, ledes genom svafvelsyra, sa bör undersalpetersyran till en början lätt absorberas under bildning af nitrosylsvafvelsyra och salpeter- syra, men absorbtionen sedan försvåras, i man som salpeter- syrans mängd i lösningen tilltager. Ty da denna blifvit sa stor, att salpetersyran förmår reagera på nitrosylsvafvelsyran, kan mängden af den senare blott då ökas om mängden fri un- dersalpetersyra i lösningen också ökas, hvilket åter motverkas af luftströmmen. När denne bortför lika mycket undersalpeter- syra i tidsenheten som hvad lösningen förmår återupptaga, borde mättningsgraden ej vidare kunna ökas, så framt ej-pa den grund att den fria salpetersyran äfven småningom fördunstar. Man bör således kunna sluta till att en luftströms halt af under- salpetersyra icke utan stor förlust skall kunna uppfångas af svafvelsyra, så framt man ej ombyter svafvelsyran så snart den hunnit att till en viss ringa grad mättas. Gynsammast bör förhållandet i sådant hänseende ställa sig i Gay-Lussac-tornet, der den nedtill bildade, mer mättade syran ständigt aflägsnas ur tornet, under det de nitrösa gaser, som derifran kunna afga, upptill möta ständigt förnyad, frisk svafvelsyra. Vid de försök, som här skola anföras öfver svafvelsyrans förmåga att absorbera undersalpetersyran ur en luftström, an- vändes en sådan tornapparat i liten skala, afsedd att så mycket som möjligt efterlikna de förhållanden, som ega rum vid de verkliga Gay-Lussac-tornen. De försök deremot, som gjordes öfver svafvelsyrans förmåga att vid inverkan af en luftström 72 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. ‚gearhälla syrsätiningsgrader af gqväfvet, som på förhand blifvit i syran upplösta, utfördes dels sa, att blandningen bragtes i ett kulrör, hvarigenom luftströmmen leddes, och dels så att lösnin- gen fick passera den lilla tornapparaten i motsatt rigtning mot luftströmmen. Man bestämde vid dessa försök den genomgångna luftens mängd, mängden af dermed förflygtigade nitrösa förenin- gar, och den mängd som återstod i blandningen. De frågor, hvilkas besvarande genom försöken afsags, voro väsendtligen föl- jande: Huru förhåller sig till en luftström salpetersyra i bland- ning med en stor mängd svafvelsyra? Huru förhåller sig en svag lösning af undersalpetersyra i svafvelsyra till en luftström? Huru förhåller sig en luftström, som innehåller en ringa mängd undersalpetersyra, till ständigt förnyad svafvelsyra? För det nära sammanhangets skull med dessa frågor gjordes dessutom några undersökningar å fabriksnitroser, hvilka på slutet skola meddelas jemte några iakttagelser öfver de hittills oförklarade färgreaktioner, som uppstå vid nitrosers behandling med redu- cerande ämnen. A) Huru förhåller sig tll en luftström salpetersyra, då den blandats med en stor mängd svafvelsyra? De till dessa försök använda blandningarne höllo ungefär 5 gr. HONO, på 100 cc. och bereddes af ren svafvelsyra, ut- spädd till 1,75 sp. v. och ren salpetersyra, hållande 1,286 gr. HONO, per cc.; den hade medelst långvarig genomledning af luft vid + 50° blifvit fullständigt befriad fran nitrösa gaser. m SN Blandningens förhållande till luftströmmen undersöktes först !/3 af nat. storlek. på följande sätt. Ungefär 25 cc. af blandningen infördes i ett ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 6. 73 kulrör af vidstående form), hvarefter en medelst koncentrerad svafvelsyra torkad luftström genomleddes, vanligen med en ha- stighet af 5 liter i timmen. Den från blandningen afgaende luften leddes genom ett annat dylikt rör, innehållande en be- kant mängd !j/, normalnatronlösning?), som efter operationens slut återtitrerades med !/, normalsvafvelsyra; af mängden bun- det natron beräknades mängden afdunstad salpetersyra. Till bevis att all salpetersyra, som luftströmmen bortfört, stadnat i natronlösningen, fick luftströmmen slutligen passera ett dylikt rör med blott vatten, hvilket efteråt befanns neutralt. Detta för- sigtighetsmått användes äfven vid alla de följande försöksseri- erna. Blandningens temperatur under försöket var 16” a 17” C. Försöket fortsattes med samma blandning upprepade gånger. Blandningens halt af HONO, var från första början bestämd genom vägning och kunde vid början af hvarje nytt försök be- räknas på grund af den mängd, som befanns hafva afdunstat. Resultatet synes af följande sammanställning. Serie 1. Genomledd luft. | Gr. HONO, Af HONO, hade afdunstat Timmar. | Liter. jplanduinaen: gramm. procent. |gr. prliter luft. 0,5 2,5 1,3240 0,0152 1,15 0,00608 0,5 2,5 1,3088 0,0149 1,14 0,00596 0,5 2,5 1,2939 0,0140 1,08 0,00560 0,5 2,5 1,2799 0,0129 1,01 0,00516 0,5 2,5 1,2670 0,0132 1,04 0,00528 2 10 1,2538 0,0504 4,02 0,00504 2 10 1,2034 0,0466 3,87 0,00466 Summa 6,5 32,5 1,3240 0,1672 12,63 0,00515 1) Jag har sedan länge begagnat dylika rör af olika storlekar för absorbtioner vid analytiska bestämningar m. fl. ändamål, och funnit dem mycket använd- bara och beqväma; de kunna lätt placeras i en zinklåda med vatten för afkylning eller uppvärmning. ?) Ett annat försök, hvarvid man sökte uppfänga den afdunstade salpetersyran i blott vatten i st. f. natronlut, må för korthetens skull utelemnas; det må blott anmärkas, att vid användning af två dylika absorbtionsrör med vatten, absorbtionen syntes vara fullständig. 74 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. Afdrages från den ursprungliga mängden salpetersyra (1,3240) den mängd, som enligt titreringsbestämningarne å natronluten afdunstat (0,1672), så återstår 1,1568 gr. Till kontroll bestämdes vid försöksseriens slut halten salpetersyra i blandningen medelst jernvitriol och ätertitrering af det oxi- derade jernet med chameleon, hvarvid fanns 1,1498 gr. HONO.,. Försöket visar således att under de 6!/, timmar som luft- strömmen med en hastighet af 5 liter i timmen fått verka på lösningen hade ungefär 13 proc. af dess halt af salpetersyra afdunstat, men med aftagande hastighet i mån som salpeter- syrans mängd minskades, så att den afgaende luftens halt af HONO, per liter småningom nedeick från 0,00608 till 0,00466 gr. Vid en följande försöksserie undersöktes blandningens för- hållande, dä den fick genomgå den ofvannämnda lilla tornappa- raten i motsatt riktning mot luftströmmen. Apparaten utgjordes af en glascylinder af ungefär 1300 mm. längd och 32 mm. inre diameter, fylld med glasperlor af omkring 3,2 mm. diameter, en dimension, hvilken i förhållande till glascylindern temligen mot- svarar koks-styckenas i ett Gay-Lussac-torn. Cylinderns öfre ända var tillsluten med en kautschu-propp, hvarigenom 2 glas- rör voro förda, det ena för den afgående luften, det andra för den tilldrypande syreblandningen; en S-formig böjning på det sednare åstadkom hydraulisk afspärrning. Syreblandningen be- fann sig i en ofvanför placerad, för luftens tillträde tillräckligt afspärrad flaska, hvarifrån blandningen medelst en häfvert, gjord af ett termometer-rör, tillfördes tornet. Genom höjning eller sänkning af häfverten kunde man med rätt tillfredsställande noggranhet reglera mängden af den på tidsenheten tillförda syre- blandningen. Då denna mängd var ganska liten förändrades vätskans nivå i flaskan knappast märkbart under en försöks- serie, och trycket i häfverten var sålunda nästan konstant. Glas- cylinderns nedre ända var sammandragen till ett S-formigt rör, hvarigenom blandningen efter att hafva passerat tornet afdröp ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 75 till en dermed förenad flaska. Litet ofvanför nämnda rör be- fann sig en sidotub, hvarigenom luftströmmen inleddes i tornet efter att förut hafva passerat en större cylinder, fylld med kali-pimsten, och en annan med pimsten och svafvelsyra, för att befrias från kolsyra och fuktighet. Sedan luftströmmen passerat dessa apparater samt tornet och absorbtionsrören, gick den till en kontroll-gasmätare för att uppmätas och derifrån till den injector, hvarmed strömmen frambragtes och reglerades. Luftströmmens hastighet vid dessa försök var 15,14 liter i timmen och blandningen, som höll 5,4 gr. HONO, på 100 cc., tillfördes tornet med en hastighet af 21/, cc. i timmen. Grun- derna för dessa proportioner skola längre fram i korthet an- gifvas. Här må blott anmärkas att de sta till glastornets rymd i samma förhållande, som i ett verkligt Gay-Lussac-torn den genomströmmande luftmängden och den tillförda syran böra stå till tornets rymd. Innan försöken börjades genomdränktes glas- perlorna med syreblandningen och öfverskottet deraf fick full- ständigt afdrypa. Den sedan med luftströmmen afdunstade sal- petersyran uppsamlades och bestämdes på samma sätt som vid föregående "försök, blott att hel normalnatronlösning här an- vändes i stället för femtedels. Resultaten äro sammanställda i följande tabell: 76 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. Serie II. Till tornet enl. beräk- Genomledd luft. amg Alkaaaa) Afdunstad HONO, Timmar.| Liter. ne gr. HONO,.| gramm. | procent. nn De | 8,5 53,0 8,75 0,4725 0,1323 28 0,0025 18,5 280,0 46,3 2,4975 0,6490 26 0,0023 4,0 60,6 10,0 0,5400 0,1241 23 0,0021 15,5 235,0 33,8 2,0925 0,3765 18 0,0016 2,5 37,9 6,25 0,3375 0,0704 21 0,0019 44,0 666,5 110,1 5.9400 1,3523 232) | 0,0020?) Da den mängd salpetersyra, som hvarje liter luft bortförde ur blandningen, utgjorde vid förra försöksserien 0,005 gr. och vid denna blott 0,002 gr.) i medeltal, sa kunde ifragasättas huruvida en sådan förlust kunde för en fabrik hafva någon praktisk betydelse. Vid en fabrik, som arbetar med kis, och förbränner 4000 kilo svafvel per dygn, bör den från kamrarne bortgaende luftmängden uppgå till omkring 30500 kub.-meter under samma tid, och om denna luft medförde blott 1 milligr. HONO, per liter, så skulle förlusten utgöra 30,5 kilo HONO, per dygn, motsvarande 41,15 kilo 100-procentig natronsalpeter. !) De mängder syreblandning och deri innehållen salpetersyra, hvilka tillförts tornet, äro icke direkt uppmätta, utan beräknade af försökstiden under an- tagande, att hastigheten, hvarmed blandningen tillförts, varit oförändrad. Den reglerades från början till 2/, ee. i timmen och kontrollerades emellanåt genom räkning af dropparnes antal på viss tid. Det är tydligt, att de så lunda beräknade mäugderna af tillförd substans icke kunna anses säkra till det utförda antalet decimaler, utan blott böra betraktas som tillnärmelsevis rigtiga. D — Dessa under linien angifna medelvärden äro icke beräknade såsom enkla medier af de i samma vertikala kolumner uppförda speciella försöksresul- taten, enär tiderna för försöken hafva varit olika, utan de äro särskildt be- räknade af de äfvenledes under linien angifna summorna för tillförd och fördunstad salpetersyra etc. Samma anmärkning gäller äfven för följande tabeller. 3 NA I hvad mån denna olikhet bör tillskrifvas den betydligt större hastigheten hos luftströmmen vid sednare försöket, eller de särskilda egenskaperna hos de använda apparaterna vill jag ej för närvarande söka bedöma. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 6. 77 Då man vet att många väl skötta fabriker blott förbruka om- kring 3 delar natronsalpeter mot 100 förbrändt svafvel, eller 120 kilo mot 4000 kilo svafvel, så finner man att en förlust af 1 mgr. HONO, per liter afgående luft redan skulle hafva en mycket stor praktisk betydelse. Af den kolumnen i tabellen, som visar förlusten af salpeter- syra 1 proc. af den tillförda mängden, finner man dessutom att denna varit ganska betydlig, nemligen i medeltal 23 proc. Till kontroll bestämdes salpetersyran i den genomgångna blandningen medelst jernvitriol. I den blandning som genomgått apparaten under de 26 första timmarne fanns dervid 3,876 och i den som genomrunnit under de 18 sista timmarne 3,92 gr. HONO, på 100 ec. blandning. Då den ursprungliga halten var 5,4 gr., sa skulle blandningen alltså hafva förlorat i förra fallet 28 proc. och i sednare 27 proc. af dess ursprungliga mängd HONO,. På grund af den direkta bestämningen af den afdunstade och i natronlut uppfångade syran, skulle förlusten blifva för de 26 första timmarne 27 proc. och för de 18 sista 20 proc. af den ursprungliga halten, i medeltal 23 proc. I betraktande af de många svårigheterna vid ett första försök af sådan art, torde dessa. afvikelser ej böra förefalla alltför oväntade. Det bör slutligen anmärkas att mängden salpetersyra i den till försöksserierna I och II använda blandningen var större, än den som i syreblandningen i ett Gay-Lussac-torn borde kunna bildas. Men man kan i alla fall af dessa försök sluta, att om den nitrösa gas, som tillföres ett Gay-Lussac-torn, skulle utgöras af undersalpetersyra, så skulle man redan på grund af den vid dess absorbtion bildade salpetersyrans flygtighet lida en väsendtlig förlust, så framt ej salpetersyran af särskildta anledningar åter reduceras. B) Huru förhåller sig en svag lösning af undersalpetersyra i svafvelsyra till en luftström? Till grund för beredningen af den syreblandningen som an- vändes till dessa försök lades en analys af LUNGE på en nitros. 78 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TQRNET. från Ueticon (Dingl. p. 225, 292), hvarvid han fann 4,13 gr. N,O, pa 100 cc. nitros. En med denna mängd salpetersyrlighet eqvivalent mängd undersalpetersyra (5 gr.) borde vid upplös- ning i svafvelsyra gifva 3,42 gr. HONO, och 6,90 .gr. H. NO. 0,S0,. Huruvida lösningen nu bereddes af dessa mängder sal- petersyra och nitrosylsvafvelsyra, eller af 5 gr. undersalpeter- syra, borde i sjelfva verket vara likgiltigt. Man valde här den förra utvägen. Nitrosylsvafvelsyran bereddes enligt WEBERS . method genom inledning af torr svafvelsyrlighetsgas i afkyld rykande salpetersyra och kristallerna befriades på porösa sten- plattor under glasklocka fullständigt från moderlut. Salpeter- syran och svafvelsyran voro af samma slag, som användes vid Ser. I och II, och blandningens förhållande till luftströmmen pröfvades på samma sätt, som vid dessa försöksserier, således dels 1 kulröret, dels i tornapparaten. Det var att förutse, att icke blott salpetersyra, utan äfven undersalpetersyra kunde vid dessa försök innehallas i den af- gående luftströmmen till följe af salpetersyrans reaktion pa nitrosylsvafvelsyran. Denna undersalpetersyra borde således äfven bestämmas och bestämningen komme da äfven att blifva ett qvantitativt bevis för rigtigheten af de i början af denna uppsatts angifna åsigter öfver nitrosylsvafvelsyrans förhållande, enär ingen undersalpetersyra blifvit använd vid blandningens beredning. Som absorbtionsvätska valdes äfven i detta fall natronlut af känd halt och till sådan mängd, att ett större öfverskott af fritt natronhydrat alltid var förhanden. Allt efter den mängd af sura ångor som skulle absorberas användes hel eller !/, nor- malnatronlösning. Som kontroll på absorbtionens fullständighet användes vid de första försöken ett rör med chameleonlösning, anbragt efter natronröret, men då det befanns att dess titre ej lande rent vatten. Efter slutet af hvarje operation undersöktes natronröret på följande sätt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 6. 79 1:o. Natronlösningen försattes med en lösning af fenol- ftalein i vatten!) och ätertitrerades med femtedels normalsvafvel- syra, tillsatt droppvis under ständig omrörning. Man inser lätt, att äfven om bade undersalpetersyra och salpetersyra varit när- varande i luften och blifvit af natronet absorberade, sa mäste mängden bundet natron vara eqvivalent mot mängden gväfgas i de absorberade gaserna, hvilken mängd salunda kunde af ti- treringen beräknas. Särskilda försök visade att, da man pa ofvannämnda sätt titrerade en natronlösning af känd halt, sa förändrades resultatet icke alls, da en lösning af rent kalium- nitrit pa förhand tillsattes till lösningen, äfven om nitritets mängd var längt större än vid de ifragavarande bestämningarne. Man hade säledes ingen anledning att vid nämnda titrering be- fara förlust af salpetersyrlighet. 2:0. I den sa titrerade lösningen bestämdes salpetersyrlig- heten. För sådant ändamål försattes den med 10 cc. chameleon- lösning, hållande ungefär 14 gr. permauganat per liter, och sur- gjordes med femtedels normalsvafvelsyra, tillsatt droppvis under ständig omrörning. Vid sådant tillvägagaende och vid närvaro af tillräckligt chameleonöfverskott har man nemligen ej att be- fara att någon mätbar mängd salpetersyrlighet förloras, innan den hinner oxideras af öfvermangansyran. Sedan tillsattes öfverskjutande oxalsyrelösning af noga kändt verkningsvärde i förhållande till chameleonlösningen, och sedan vätskan vid upp- värmning blifvit klar och färglös, atertitrerades öfverskottet med chameleon. Sedan man beräknat den mängd chameleon, som för- brukats af salpetersyrligheten, kunde man säledes af halten dis- ponibelt syre per cc. chameleon beräkna den mängd qväfve, som natronlösningen innehållit i form af salpetersyrlighet. Men om denna salpetersyrlighet bildats enligt formeln N,O, + 2NaOH = NaO . NO, + NaONO + H,0, så maste dubbelt så mycket qväfve hafva innehällits i luftströmmen i form af undersalpeter- 1) En alkoholisk lösning kunde ej här användas med hänsyn till lösningens vidare behandling. En vattenlösning af fenolftalein kan emedlertid, oaktadt ämnets svärlöslighet, mycket väl användas för alkalimetrisk titrering. 30 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. syra och resten af den totala qväfvemängden som salpetersyra. Efter denna grund har mängden undersalpetersyra och salpeter- syra i luftströmmen beräknats. Man skulle mot denna beräkning kunna invända, att under- salpetersyran möjligen delvis sönderdelats under bildning af nitrat och qväfoxid, hvilken sedan af luften åter oxiderats etc. I så fall skulle en viss mängd undersalpetersyra hafva gifvit upphof till en större mängd nitrat än hvad här antagits, och beräkningen således hafva gifvit för litet undersalpetersyra. Då emellertid icke någon större mängd undersalpetersyra erhölls, när luftströmmen under för öfrigt samma omständigheter in- leddes direkt i chameleonlösning och mängden undersalpetersyra beräknades af syreförbrukningen, så syntes anledning icke vara för handen att frångå den ofvan angifna methoden. Den blandning, som vid följande försöksserie befann sig 1 kulröret, hvarigenom luftströmmen leddes, innehöll 44,3185 gr. svafvelsyra af 1,75 sp. v., 1,7205 gr. nitrosylsvafvelsyra och 0,91 gr. HONO,N). Denna mängd salpetersyra är litet mer än eqvivalent mot nitrosylsvafvelsyran, så att 0,057 gr. salpetersyra var närvarande i öfverskott, hvilket dock svårligen kan hafva utöfvat något väsendtligt inflytande på resultatet. Detta utföll så: Serie III. ao G ledd 7 5 Afeäende luften es 3 2 Af luftströmmen bortförda =. £ luft. = | So höll per liter TE a > ee 22 IS] ® = 03 4 25 So a8 = 32 " = = = B2 les | I ja | =o| = ; = 5 ELSA) ET @) zu ler @) Zz Es = > SI Ss » ND 2 = 3 o8 z ) 25 Zz Oo re Ss @ EHEN. O + OC &) LS B 3 NS 2 I 0,5 2,5 1,28 | 0,16 |0,00358| 0,0114 | 0,0034 | 30 | 0,0046 | 0,0014 | 0,5 3,25 1,70 | 0,25 |0,00476| 0,0141 | 0,0054 | 38 | 0,0043 | 0,0017 1,0 5,0 2,70 | 0,35 |0,00756| 0,0238 | 0,0075 | 32 | 0,0048 | 0,0015 2,0 | 10,0 5,00 | 0,49 | 0,01400| 0,0487 | 0,0105 | 22 | 0.0049 | 0,0011 0,5 3,5 1,70 | 0,27 | 0,00476) 0,0135 | 0,0058 | 43 | 0,0039 | 0,0017 4,5 | 24,25 | 12,38 | 1,52 | 0,0347 | 0,1115 | 0,0326 | 29 | 0,0046 | 0,0013 ') Blandningen motsvarade m. a. o. en nitros, som på 100 cc. hölle 1,978 gr. N,O, och 3,496 gr. HONO,. ?) Chameleonlösningen höll 0,003720 gr. verksamt syre per cc. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. SI Då blandningens totala qväfvehalt vid försökets början var 0,3919 gr., och de under hela försökstiden bortgångna ångornas var 0,0347, så hade den alltså under 4!/, timmar, hvarvid 24!/, liter luft blifvit genomledda, förlorat 8,8 proc. af dess qväfve- halt. Qväfvet hade dervid bortgätt icke blott i form af sal- petersyra, utan äfven som undersalpetersyra, den sednare till den förra i ett förhållande som 29:100. Mängden salpetersyra per liter afgående luft, 0,0046 gr., är litet mindre än vid det motsvarande försöket (Ser. I) med en blandning af blott svafvel- syra och salpetersyra. Vill man beräkna blandningens förlust af salpetersyra och salpetersyrlighet, så måste man taga i be- traktande att hvarje eqvivalent undersalpetersyra (N) i luft- strömmen motsvarar en förlust af en half eqvivalent salpeter- syra och en half eqvivalent salpetersyrlighet i vätskan, hvilken då befinnes hafva förlorat 10 vigtsdelar N,O, mot 100 HONO,. Den blandning som användes till följande serie, IV, hvarvid blandningen fick genomgå tornapparaten, höll pa 100 cc. 6,88 gr. nitrosylsvafvelsyra, motsvarande 2,059 gr. N,O, och 0,7584 gr. N, samt 3,40 gr. HONO,, motsvarande 0,7556 gr. N. Sa- ledes var nitrosylsvafvelsyran nu i öfverskott öfver salpetersyran, ehuru ett högst obetydligt. Omständigheterna vid försöket voro eljest de samma som vid serie II, men undersökningen och be- räkningen af de afdunstade gasernas mängd utfördes som vid serie III. Resultatet angifves i följande två tabeller, af hvilka den första visar de mängder af salpetersyra och undersalpeter- syra som luftströmmen innehållit, den andra åter de deraf be- räknade mängder salpetersyra och salpetersyrlighet, som bland- ningen förlorat. Då mängden bortgånget totalqväfve blefve densamma för båda tabellerna, har i tab. 2 blott uppförts den procentiska qväfveförlusten. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 6. 6 82 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. Serie IV, tab. 1. © o Sena ed 8 S Af luftströmmen bortförda a ör 5 & SE, öll per liter. =2 |55 — I —— © = BE 8 3 03 7 se SZ = 8 3 el Bela kn mo | = 3 Zz ESS SSK =) = SS (=) Sr = 5 ES Sende $ = 20 | 302,8 | 95s| 1,83 | 0,1341 | 0,5499 | 0,0392 | 7,1 |0,00182| 0,00013 5 75,7) 2%11| 0,67 | 0,0295 | 0,1133 | 0,0143 | 12,7 |0,00150| 0,00019 20 | 378,5 | 11,69 | 2,50 0,1636 | 0,6632 | 0,0535 | 3,1 0,00175| 0,00014 Serie IV, tab. 2. @ Till tornet enl. beräkning - 5 3 tillförda Ur blandningen aflägsnade = Ani ig a Ei SN | 2 = ® | deri innehällna gram u HONO, N,0; io = > Z 3 2 3 = 3 = 87 3 5 a = 5 3 3 SET = 2 ‚Q 3 5 = 302,8 | 50 1|0,7570|1,7000| 1,0295] 17,7 | 0,5767 | 34 | 0,0162 | 1,6 | 2,8 75,2 | 12,5 |0,1s93| 0,4250) 0,2574) 15,6 | 0,1231 | 29 | 0,0059 | 2,3 | 4,8 378,5 | 62,5 | 0,9463 2,1250| 1,28c0l 17,3 | 0,6998 | 33 | 0,0221 | 1,7 | 3,2 Till vidare kontroll undersöktes?) den frän tornet under hela försökstiden afrunna blandningen. Den förlust af salpeter- syra och salpetersyrlighet, som blandningen lidit under passe- randet af tornet, kan, då afseende ej fästes vid den lilla volum- förändring, som den samtidigt undergick, deraf beräknas sålunda: total-N HONO, N,O, På 100 cc. tillförd blandning fanns 1,5140 gr. 3,400 gr. 2,059 gr. » » afrunnen » återfanns 1,2476 » 2,275 » 2,014 » Förlusten pa 100 cc. 0,2664 » 1,125 » 2,045 » » i proc. af ursprunglig halt 17,6 » 33 2 NE » af N,O, mot 100 förlorad HONO, 4 » ') Chameleonlösningen höll 0,00372 gr. verksamt syre per cc. ?) Enligt den method, som begagnades vid de längre fram omnämnda fabriks- nitrosernas analys. t ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 83 hvilka siffror rätt väl öfverensstämma med de, som i föregående tabell beräknats på grund af direkt bestämning af de bort- gångna gaserna. Jemför man serierna I, II, III och IV med hänsyn till mängden HONO,, som innehällits i hvarje liter afgången luft, så finner man att denna varit mycket lika för ser. I och III, vid hvilka blandningen behandlats med luft i kulröret och likaså för ser. II och IV, hvarvid blandningen fått genomgå torn- apparaten, samt att den i sednare fallet varit betydligt mindre än i förra. Å andra sidan har siffran varit litet större vid ser. I och II, då blandningen blott innehöll salpetersyra, än vid de motsvarande II och IV, då den äfven innehöll nitrosylsvafvel- syra, hvilket har sin naturliga förklaring deraf, att dels halten salpetersyra i blandningen i sednare fallet var mindre, och dess- utom en del deraf då förvandlades till undersalpetersyra. Det vigtigaste resultatet af serierna IV och V kan ut- tryckas sålunda. Om en »nitros», som bildats af undersalpeter- syra och svafvelsyra af 1,75 sp. v., och som till dess qväfvehalt ungefärligen motsvarar svafvelsyrefabrikernas vanliga nitroser, utsättes för en luftström, så förlorar den salpetersyra till följe af afdunstning och salpetersyrlighet till följe af salpetersyrans reaktion på nitrosylsvafvelsyran, hvarvid en viss mängd salpeter- syra och salpetersyrlighet bortgår i form af undersalpetersyra. Dock blifver totalförlusten af salpetersyra ojemförligt mycket större än förlusten äf salpetersyrlighet. Den första af dessa satser kunde af skäl, som i inledningen blifvit angifna, theore- tiskt förutses, men den sista kunde endast på experimentel väg fastställas. Enligt serie IV förlorades blott 2 proc. af salpeter- syrligheten, men 33 proc. af salpetersyran, då blandningen pas- serade tornapparaten. Om man betänker att ett öfverskott af nitrosylsvafvelsyra bör underlätta salpetersyrans förstöring genom kemisk reaktion, och att ett sådant öfverskott måste uppkomma då blandningar af N,O, och N,O, inverka på svafvelsyra, och vidare att temperaturen i ett verkligt Gay-Lussac-torn ofta är högre än vid ifrågavarande försök, men att högre temperatur 34 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. förökar salpetersyrans både kemiska reaktion och afdunstning, så torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke salpetersyra verk- ligen bildas i Gay-Lussac-tornen, men sedan till allra största delen af luftströmmen aflägsnas. C) Huru förhåller sig en luftström, som innehåller en ringa mängd undersalpetersyra, till ständigt förnyad svafvelsyra? Vid de försök, som anställdes för att besvara denna fråga, begagnades den ofvan beskrifna lilla tornapparaten. Sedan luftströmmen befriats från fugtighet och kolsyra och fått upp- taga den afsedda mängden undersalpetersyra, infördes den i undre delen af tornet och genomgick detsamma i motsatt rigt- ning mot svafvelsyra af 1,75 sp. v., som infördes i dess öfre ända. Derifrån gick den till absorbtionsrör med normalnatron- lösning och slutligen till gasmätaren och injektorn. Man kan säga att alla omständigheter vid dessa försök voro de samma som vid serie IV med undantag deraf, att undersalpetersyran vid serie IV tillfördes tornet uppifrån med svafvelsyran, men vid dessa försök nedifrån med luftströmmen. För att åt denna kunna meddela den afsedda mängden undersalpetersyra gick man till väga på följande sätt. I den ledning, som förde luftströmmen till tornet, insattes. ett tregrenadt glasrör, hvars undre, vertikala ben förenades med en liten kolf af starkt glas, som innehöll liqvid undersalpeter- syra, beredd genom destillation af vattenfritt blynitrat. Halsen till denna kolf var rörformig med en inre diameter af ungefär 2 mm. och försedd med en lufttät inslipad kran. Kolfven med dess innehåll kunde således noggrant vägas, och derefter sättas i förening med det rör, som förde luftströmmen till tornet. Mängden af den undersalpetersyra, som då öfvergick från kolf- ven till luftströmmen, kunde varieras, i det kolfven omgafs med vatten af olika temperatur, hvilken reglerades med en helt liten gaslaga, som anbragtes under vattenkärlet. Sedan man utrönt den temperatur, hvarvid kolfven afgaf den önskade mängden undersalpetersyra på tidsenheten, hade man vid de särskilda ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 85 försöken blott att öfvervaka denna. Den mängd undersalpeter- syra, som kolfven under hvarje försök afgifvit åt luftströmmen, bestämdes alltid direkt genom vägning; ehuru ej fullt konstant, afvek den likväl ej synnerligt från den afsedda mängden. De qvantitetsförhållanden, hvilka man vid dessa försök hade att så mycket som möjligt iakttaga voro alltså luftströmmens hastighet: 15,144 liter i timmen, mängden afdunstad undersalpetersyra: 0,12 gr. i timmen, mängden svafvelsyra, som tillfördes tornet: 2,5 cc. i timmen. Dessa siffror stå nemligen till glastornets volum, 1050 cc., i det förhållande, i hvilket de mängder af kammarluft, svafvel- syra och nitrös gas (beräknad som N,O,), hvilka tillföras ett verkligt Gay-Lussac-torn, böra enligt erfarenhet stå till tornets volum vid sådana fabriker, hvarest svafvelkis användes. Grun- den för dessa beräkningar är i korthet följande: 1:o. För 1000 gr. förbrändt svafvel i svafvelkis böra till kammarsystemet tillföras 8144,9 liter gasblandning, hvari 699,4 liter svafvelsyrlighet!), beräknadt vid 0° och 760””. Då svafvel- syrligheten jemte den till dess syrsättning behöfliga mängden syrgas qvarstadnar i kammarsystemet, bortgår således derifran 7095.8 liter, eller vid en temperatur af + 20° i sista kammaren 7615,6 liter. För 1000 gr. per dygn förbrändt svafvel fordras en kammarrymd af 1,1 kub.-meter, och, da Gay-Lussac-tornets rymd bör utgöra 2 proc. af kammarrymden, 0,022 kub.-m. torn- rymd. Alltså komma 7615,6 liter gas i dygnet att passera 22 liters tornrymd, och således böra 15,144 liter i timmen passera en tornrymd af 1050 cc. 2:o. Man torde kunna antaga att fabriker, som arbeta med kis utan Gay-Lussac-torn, mot 1000 gr. förbrändt svafvel för- bruka omkring 114 gr. 97-procentig natronsalpeter?), motsva- rande 59,8 gr. N,O,. Om man antager att de nitrösa gaserna 1) Lunge, Handbuch d. Sodainstrie, 1: 218, i hvilket förträffliga arbete de närmare grunderna kunna finnas för flera andra här anförda siffror 2) Siffran varierar rätt mycket allt efter kisens beskaffenhet m. fl. omständig- heter. 86 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. utan förlust och i form af undersalpetersyra medföljde den ur kamrarne bortgäende luften och infördes i ett Gay-Lussac-torn, så skulle — jemför ofvan — 59,8 gr. N,O, i dygnet tillföras en tornrymd af 22 liter, och således 0,1189 eller i rundt tal 0,12 gr. i timmen tillföras en tornrymd af 1050 cc. 3:o. Om man antager att 1000 gr. förbrändt svafvel lemna ett utbyte af 2850 gr. H,0,SO,, motsvarande 2118 cc. syra af 60” BAUME, samt att 56 proc. af den vid fabriken producerade syran (af 60” BAUME) behöfver genomgå Gay-Lussac-tornet, så skulle 1194 cc. sådan syra i dygnet genomgå en tornrymd af 22 liter — jemför ofvan — och således 2,37 cc., eller i rundt tal 21/, cc. syra i tummen genomgå en tornrymd af 1050 cc. Den luftström, som genomgår ett verkligt Gay-Lussac-torn, håller blott omkring 6,4 vol. proc. syrgas, då deremot vid de ifrågavarande försöken vanlig atmosferisk luft användes. Men då frågan här gällde att undersöka särskildt undersalpetersyrans förhållande, så var ingen anledning att använda en syrefattigare luft. Bestämningen och beräkningen af de sura ångor som luften medförde ur tornet skedde alldeles som vid serierna III och IV. Försökens resultat äro sammanställda i följande 2 tabeller, V 1 och V 2, på ett sådant sätt, att dessa tabeller äro fullkomligt jemförliga med IV I och IV 2. Den första tabellen visar nem- ligen, liksom tab. IV 1, de analytiska data samt deraf beräknade mängder HONO, och N,O,, som den afgående luften medfört. I den 2:a tabellen äro först angifna de observerade mängder N,0,, som tillförts tornet — de hafva äfven blifvit beräknade per timma för att visa afvikelserna fran den afsedda mängden —, de deri innehällna qväfvemängderna, samt de mängder HONO, och N,O,, som skulle hafva uppkommit, om undersalpetersyran blifvit fullständigt omsatt. Under antagande att detta varit fallet har sedan beräknats och i tabellens högra afdelning an- gifvits huru mycket som förlorats af denna salpetersyra och sal- petersyrlighet, och detta har beräknats på grund af de i tab. VI angifna mängderna salpetersyra och undersalpetersyra i den afgaende luften. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 87 Yule MN. tabade ledd =) = ° = Afgäende luften ne 5 3 Med afgående luften bortförda Hall per liter. 2: | EF RE Ss 5 Ez SER EN ee a SA ken He fa B = [SN = . Oo | : B = > 3 = CE cs jan} 2 EENS Pad B © = —. zo (=) 5 = = = : Eule esse. 85 | 128,7 2,7 | 1,08 |0,0378 | 0,1385 | 0,0231 | 16,7 | 0,00108) 0,00018 7,0 | 106,0 3,8 | 1,23 |0,0532 | 0,2038 | 0,0263 | 12,9 | 0,00192) 0,00025 24,0 | 363,4 | 13,0 | 1,98 |0,1s20 | 0,8132 | 0,0a24 | 5,2 |0,00224]| 0,00012 80 121,1 5,2 | 116 |0,0728 | 0,2936 | 0,0248 8,5 |0,00243| 0,00021 5,5 | 8833| 27 | 0,76 |0,0378 | 0,1478 | 0,0163 | 11,0 |0,00177| 0,00019 53,0 | 802,5 | 27,4 | 6,21 0,3836 | 1,5965 0,1329 | 8,3 | 0,00199| 0,00017 Serie V, tab. 2. 2 Till tornet tillförda 3 Ur blandningen aflägsnade 5 g 23 gr. N,O, deraf beräknade gr. Mn = En = : an) o | HONO, N,0; = nn Sn r Be B len zZ zZ © = Oo” 2 NTE SA aA er || ER AS REN ö A N > EA | 128,1| 1,0350| 0,1218| 0,3150| 0,7088| 0,4275 12,0 0,1543| 21,8) 0,0095 2,2 | 6,2 106,0| 0,8710| 0,1244| 0,2651| 0,5964| 0,3598| 20,1) 0,2214) 31,1| 0,0109 3,0 | 4,9 | 363,4| 8,064 1| 0,1277| 0,9325| 2,0982] 1,2656| 19,5| 0,8422] 40,1 0,0175, 1,4 |. 2,1 121,1| 1,0400| 0,1300) 0,3165| 0,7122| 0,4296) 23,0) 0,3106| 43,6| 0,0103) 2,4 | 3,3 _83,3 0,6539| 0,1189| 0,1990| 0,4478] 0,2701| 19,0| 0,1539] 35,5| 0,0067 on 4,2 802,5) 6,6640) 0,1257| 2,0281 4,5634| 2,7526 19,0| 1,6874| 37,0 0,0549] 2,0 | 3,2 | Vid betraktande af tab. 1 visar sig genast det påfallande resultat, att ehuru blott undersalpetersyra i gasform tillfördes tornet, så innehöll den afgäende luften blott föga undersalpeter- syra, men relativt mycket salpetersyra. Det är derför af in- tresse att jemföra Ser. V tab. 1 med Ser. IV tab. 1, och man bör vid denna jemförelse erinra sig att mängden qväfve, som !) Chameleonlösningen höll 0,003721 gr. verksamt syre per cc. 88 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. tillfördes tornet per timma, var vid båda dessa försöksserier nästan lika stor, men att den vid Ser. V tillfördes i form af gasformig N,O,, i Ser. IV deremot i form af en lösning i svaf- velsyra och salpetersyra. Produkterna voro således i sednare fallet på förhand färdiga, men i förra fallet måste de bildas inom sjelfva tornet. Eljest voro omständigheterna lika, såsom luftströmmens beskaffenhet och hastighet, temperaturen och be- skaffenheten af apparaten. Man finner då att medelresultatet af båda försöksserierna är mycket lika: Tillfördt N Afgående luften höll per liter per timme. gr. HONO,. gr. N,0,. Ser. IV. Qväfvet tillfördes tornet i form af eqviv. | mängder HONO, och \ 0,0379 0,00175 0,00014. H.NO.0,SO,, lösta i | svafvelsyra Ser. V. Qväfvet tillfördes tornet i form af fri > 0,0383 0,00199 0,00017. N,0O, med luftströmmen Om undersalpetersyran med svårighet absorberades af svaf- velsyran, sa borde väl den afgäende luften hafva hällit mycket mer undersalpetersyra vid serie V än vid serie IV. Men skil- naden är i detta hänseende så ringa, att man icke kan våga förklara den på grund deraf, att något undersalpetersyra vid ser. V skulle hafva genomgått tornet utan att åverkas af svafvel- syran. Att den berott på någon annan omständighet är så mycket sannolikare, som äfven salpetersyrans mängd per liter luft var litet större vid ser. V än vid ser. IV. Man synes derföre verkligen hafva all rätt till det anta- gande, som blifvit lagdt till grund för beräkningen af ser. V tab. 2, nemligen att undersalpetersyran blifvit möjligast full- ständigt omsatt af svafvelsyran och att förlusterna härröra icke af svårigheten för dess absorbtion, utan af den dervid bildade lösningens egenskaper, i hvilket fall det är begripligt att resul- tatet af båda serierna blifvit så lika. Denna likhet visar sig ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 89 äfvenledes om man jemför Ser. IV tab. 2 med Ser. V tab. 2, såsom synes af följande sammanställning: Genom luftströmmens verkan förlorade syreblandningen N,0, mot N. HONO;,. N,0;. nn 5 279 100 HONO,. Serie IV 17 4 | 33% Il 6% 3,2 Serie V 19 % | 31% 2% 3,2 De nu anförda försöken öfver undersalpetersyran absorber- barhet af svafvelsyra leda alltså till följande resultat. Vid de förhållanden mellan absorbtionsapparatens rymlighet, svafvel- syrans och de nitrösa gasernas mängd samt luftströmmens ha- stighet, hvilka ega rum i svafvelsyrefabrikernas Gay-Lussac- torn, har man ej anledning befara att undersalpetersyran ej skulle kunna absorberas, så framt man med absorbtion förstår dess omvandling genom svafvelsyran till salpetersyra och nitro- sylsvafvelsyra. Men under de sagda omständigheterna och under antagande att inga reducerande ämnen vore närvarande, skulle undersalpetersyrans absorbtion likväl ur praktisk synpunkt blifva ganska ofullständig, emedan en del af de bildade produkterna efteråt gå förlorade. Denna förlust blefve för nitrosylsvafvel- syran obetydlig, men för salpetersyran ganska betydlig och skulle, för så vidt man får döma af de anförda försöken, uppgå till ungefär \, af den till tornet tillförda gasen, i fall denna ut- gjordes blott af undersalpetersyra. Bland omständigheter, som i verkligheten böra utöfva ett modifierande inflytande på denna förlust, torde de förnämsta vara: luftströmmens mindre syrehalt och närvaro af reducerande ämnen, hvilka båda böra verka att förringa förlusten, och å andra sidan luftströmmens temperatur, som väl i de allra flesta fall torde verka att föröka densamma. Åfven svafvelsyrans styrka och luftströmmens fugtighetsgrad hafva här betydelse, i det nitrosylsvafvelsyran och salpetersyran 90 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. reagera på hvarandra desto lättare, ju svagare den svafvelsyra är, hvari de blifvit upplösta. D) Analys af några fabriksnitroser. Det samband, som analys af fabriksnitroser kan hafva med den ofvan behandlade frågan, ligger deri, att om salpetersyra förekommer i nitrosen, så bör den härstamma från undersalpeter- syra!) i torngasen, samt att närvaron af salpetersyra i nitrosen öfverhufvud bör betyda förlust vid absorbtionen. Jag vill här- vid framhålla att närvaron af undersalpetersyra i torngasen icke synes mig nödvändigt behöfva förorsaka förlust vid absorbtio- nen, enär den vid reaktionen bildade salpetersyran måste vid så stort öfverskott af svafvelsyra vara synnerligt benägen att för- vandlas till nitrosylsvafvelsyra, om reducerande ämnen?) till- komma. Om nu salpetersyran af sådan orsak öfvergår till ni- trosylsvafvelsyra, så blir dess qväfve varaktigt bundet, men om den ej blir reducerad, så måste den, i enlighet med hvad dessa försök visat, föranleda förlust. Att qväfvet i fabriksnitroserna hufvudsakligen förekommer i form af nitrosylsvafvelsyra eller m. a. som salpetersyrlighet kan icke vara tvifvel underkastadt, men med afseende på den mängd salpetersyra, som derjemte kan förekomma, hafva mycket olika uppgifter förekommit. Under det att nägra kemister hafva i fabriksnitroser funnit en mängd salpetersyra (N,O,), som upp- gått till 10 ända till 50 proc. af salpetersyrlighetens vigt, hafva andra blott funnit spår deraf, och särskildt har LUNGE, hvars uppgifter på grund af hans stora förtjenster både som veten- skapsman och praktiker förtjena synnerligt afseende, kommit till !) Förutsatt att ej salpetersyra redan innehälles i den afgäende kammarluften, hvilket vid rigtig ledning af fabrikationen väl ej bör kunna ega rum. ?) Sådane kunna vara svafvelsyrlighet i torngasen, arseniksyrlighet i svafvel- syran; äfven organiska ämnen förekomma stundom i nitroser. Jag erinrar för öfrigt derom, att svafvelsyrlighet och undersalpetersyra i torr luft ej inverka på hvarandra, och derföre i torngasen böra i viss mån kunna före- komma samtidigt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 91 det resultat, att salpetersyran i fabriksnitroserna saknas eller blott sparvis förekommer. Det syntes derföre vara af intresse att undersöka ett par nitroser från svenska svafvelsyrefabriker, hvilka benäget lem- nades, dels från Gäddvikens svafvelsyrefabrik vi Stockholm, dels från svafvelsyrefabriken i Hetsingborg. Den förra var nästan färglös och hade en sp. v. af 1,665, den sednare var mörkt brunfärgad af organiskt ämne och dess sp. v. var 1,715. Analyserna utfördes enligt 2 olika methoder, båda angifna af LUNGE, af hvilka den ena torde kunna benämnas chameleon- ‚jernvitriol-methoden, den andra nitrometer-methoden. Båda äro modifierade kombinationer af eljest kända methoder och det torde derföre vara tillräckligt att angifva deras grunddrag under hänvisning för öfrigt till LUNGES egna uppsatser. Chameleon-jernvitriol-methoden (LUNGE D. Journ. 225, s. 182 och 284). Dervid bestämdes först salpetersyrligheten med chameleon på så sätt, att nitrosen ur en burett tillsattes till en afmätt mängd chameleonlösning, på förhand uppvärmd till + 50°, till dess lösningen affärgats. Derefter tillsattes till den kolf, hvari vätskan befann sig, en bekant mängd jernvitriollösning, innehållande öfverskjutande svafvelsyra, kolfven tillslöts med kautschupropp, hvari ett glasrör med kautschuventil var insatt, och dess innehåll bragtes till kokning. Sedan reaktionen var afslutad och lösningen kallnat vid afstängdt lufttillträde, åter- titrerades öfverskottet af jernvitriol med chameleon. Då man från den sålunda funna totalmängden salpetersyra afräknade den, som uppkommit af salpetersyrligheten, motsvarade resten mängden salpetersyra i den använda nitrosen. Vid denna method är att anmärka, att om reducerande ämnen, såsom arseniksyrlighet eller organiska ämnen skulle vara närvarande, så finner man för mycket salpetersyrlighet, och när den deremot eqvivalenta mängden salpetersyra afdrages från den med jernvitriol funna totalmängden, fås för litet salpeter- syra. Af sådan orsak kan man till och med få ett negativt värde för salpetersyran, såsom ock vid en af analyserna var fallet. 92 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. Vid bestämningen af totalmängden salpetersyra vid denna method förutsättes att luften skall vara utjagad ur kolfven af vattenångan innan reaktionen inträder. Dertill fordras åter att lösningen icke skall vara allt för sur af svafvelsyra. Men om den fria svafvelsyrans mängd är mindre än 10 vol. proc. af vät- skan så förlöper reaktionen allt för långsamt, såsom ock LUNGE sjelf anmärker. Det kan här tilläggas, att om en dylik lösning inkokas allt för starkt, så kan svafvelsyran vid viss koncentra- tion reagera på jernvitriolen under bildning af jernoxidsulfat och svafvelsyrlighet. För min del skulle jag förorda att bestämma salpetersyrlig- heten i ett särskildt prof af nitrosen och i ett annat bestämma halten af disponibelt syre med jernvitriol i en med kolsyra fylld kolf. Det utan tvifvel mycket praktiska medlet att med en kautschuventil afhålla luftens tillträde under och efter koknin- gen kan i alla fall tillämpas. Nitrometermethoden (LUNGE, Ber. Deutsch. chem. Gesellsch. 1878, 434; Dingl. J. 228: 447 och 231: 523). En afmätt por- tion af nitrosen, vanligen 5 cc. skakades med gqvicksilfver i ett mätrör — dertill begagnades här en WINKLERS gasburett — och efter reaktionens slut mättes volumen af den dervid bildade qväfoxiden. För att afgöra i hvad mån denna härrört af sal- petersyrlighet enbart, eller äfven af salpetersyra, kan man natur- ligtvis använda olika methoder, bland hvilka den snabbaste vore att i ett annat prof titrera salpetersyrligheten med chameleon. Här föredrogs att bestämma nitrosens halt af disponibelt syre med jernvitriol. Om man med K betecknar funna vigtsmängden qväfoxid och med S mängden disponibelt syre på samma mängd nitros, så blir mängden N,O; deri = ER och mäng- den N,0, =K + S— mängden N,O,. Den förnämsta fördelen vid användningen af LUNGES ni- trometer ligger deri, att man derigenom på ett enkelt och snabbt sätt erfar nitrosens totala qväfvehalt och att möjligen närva- rande ämnen icke hafva något inflytande på detta resultat. Så- som smärre ofullkomligheter kan man anmärka, att afläsningen ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 6. 93 stundom försvåras af ett skum, som bildats vid nitrosens skak- ning med qvicksilfret; att man ej noggrant kan beräkna sp. vigten af den sura vätska, som vid afläsningen betäcker qvick- silfret, och att slutligen de nitrösa föreningarnes reduktion till qväfoxid ej är absolut fullständig, hvilket förhållande står i sammanhang med den rödvioletta färgning, som vätskan antager, och hvarom i det följande några iakttagelser skola tilläggas. Mängden qväfoxid utfaller derföre snarare för låg än för hög. Vill man nu äfven bestämma förhållandet mellan närvarande salpetersyra och salpetersyrlighet, så synes det derföre lämpligare att bestämma disponibla syret med jernvitriol, än att bestämma salpetersyrligheten enligt chameleonmethoden, emedan det fel, som närvaro af reducerande ämnen dervid kunde utöfva, i förra fallet går i samma rigtning, men i sednare i motsatt rigtning mot felet vid qväfoxidens bestämning. Följande sammanställning visar resultatet af analyserna. Chamel.-jernvitriol-methoden Häraf beräknas : o 5: 8 za 3 = = 8 o Nitros från | E53" (sp &3 2 > 2.) på 100 cc. nitros Bm OS = 2 |0 rea ISO | oo: == = OA ET (Se 2 TR ES So 2 PA 2udä SER sa mo: N,0,. | HONO,. SS ER U Oo ' m [1 ı Gäddviken 20.1) 19,57 48,42 0,903 0,013 1,5 Helsingborg 20 ?) 7,9 45,54 2,223 |(—0,043)) 0 Nitrometer-methoden. 35 2.8 = 5 a8 Zi 3 Ba: | Ke a = 3 Bun. [>] SL 2, S + een =S | Sszes| sa 88 SVE O5 | Gäddviken 5 26,2 0,010 0,862 0,049 5,7 Helsingborg 5 65,0 0,236 | 2,196 0,025 1,2 För båda nitroserna har således chameleon-jernvitriol-metho- den gifvit något mer salpetersyrlighet och mindre salpetersyra ') En ce. chameleon = 0,003721 gr. disp. syre = 1,5995 cc. jernlösning. 2) ».» » » » » DD. — 1,5385 » » 94 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. än nitrometermethoden. Emedlertid framgår af dessa analyser, att mängden salpetersyra i de ifrågavarande nitroserna varit ganska liten, och resultatet öfverensstämmer således med den erfarenhet, som LUNGE haft vid sina nitrosanalyser. Deremot skulle jag tveka att deraf draga samma slutsats som LUNGE, nemligen att undersalpetersyran icke, eller blott i motsvarande ringa mängd förekommit i torngasen. De nämnda siffrorna synas mig nemligen blott berättiga till följande vilkorliga slutsats. An- tingen måste vid dessa nitrosers bildning undersalpetersyra blott i mycket ringa mängd hafva förekommit i torngasen, eller, i mot- satt fall, den salpetersyra, som uppkommit vid undersalpeter- syrans absorbtion, hafva till allra största delen försvunnit, vare sig att den genom reduktionsverkningar förvandlats till salpeter- syrlighet, som bundits af svafvelsyran, eller bortförts af luft- strömmen i form af salpetersyra och delvis återbildad under- salpetersyra, eller att slutligen båda dessa orsaker samverkat. För att med säkerhet afgöra huruvida den stora förlust af nitrösa gaser, som oaktadt Gay-Lussac-tornets användning eger rum vid svafvelsyrans fabrikation, till någon väsendtlig del kan bero på de egenskaper hos en lösning af undersalpetersyra i svafvelsyra, hvilkas utredning varit uppgiften för denna under- sökning, återstår i sjelfva verket blott ett medel, nemligen en tillräckligt noggrann undersökning af den från Gay-Lussac-tornet bortgående luftblandningen, helst i förening med en motsvarande undersökning af den till tornet inströmmande. Ett förkännings- försök i sådan riktning företogs visserligen, sedan de här anförda arbetena blifvit afslutade, vid Gäddvikens svafvelsyrefabrik un- der benägen medverkan af fabrikens disponent. Men den tid, inom hvilken detta arbete borde vara färdigt, var då så godt som förliden, och försöket hann derföre ej förberedas så, att resultatet kunde anses tillförlitligt. Det ligger för öfrigt i sakens natur att en längre serie af sådana bestämningar behöfde ut- föras för att man med säkerhet skulle kunna afgöra frågan, och att denna knappast med fördel kan upptagas annat än af en per- son, som sjelf har ledningen af en svafvelsyrefabrik. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 6. 95 Till slut må med några ord omnämnas de iakttagelser, som här gjordes öfver den egendomliga färgning, som nitroser antaga i beröring med reducerande ämnen. Den har förut blifvit ob- serverad af många kemister. C. WINKLER egnar i sin afhand- ling öfver de kemiska processerna i Gay-Lussac-tornet fem sidor åt redogörelsen för sina iakttagelser öfver nitrosers färgning af svafvelsyrlighet, hvilken han beskrifver som indigoblå, och har äfven anmärkt dess färgning i beröring med åtskilliga metaller. Denna färgning söker han förklara på grund af frigjord sal- petersyrlighet. Likaså har WEBER och LUNGE anmärkt samma förhållande och en hvar, som uppmärksamt betraktat det ofta upprepade föreläsningsförsöket att framställa svafvelsyra i en glasballong, torde ha observerat den egendomliga färg, som drop- parne på ballongens väggar antaga, då kristallerna af nitrosyl- svafvelsyran äverkas af svafvelsyrligheten. LUNGE har mot WEBERS förklaring med rätta anmärkt, att salpetersyrlighet icke gerna kan tänkas fri, da den är i beröring med öfverskjutande svafvelsyra, och antager i stället att färgen beror pa en syr- sättningsgrad af qväfvet, som befinner sig emellan qväfoxiden och salpetersyrligheten. Han har deremot icke iakttagit den djupt indigobläa färg, som WINKLER beskrifvit, utan en violett, och anmärker särskildt att denna visar sig i nitrometern, då nitrosen angriper qvicksilfret. Vid de nitrometerbestämningar, som ofvan anförts, visade vätskan, äfven efter reaktionens slut, en svagt rödaktig färg, hvaraf i så fall skulle följa att reduk- tionen till qväfoxid ej varit absolut fullständig. I min föregående uppsats, »Bidrag till kännedom om nitro- sylsvafvelsyran», anmärkte jag att föreningen i beröring med eterånga i första ögonblicket färgas starkt violett. I sjelfva verket kan nämnda färgreaktion uppkomma vid inverkan af ett stort antal reducerande ämnen, såväl organiska som oorganiska, och uppträda i alla nyanser mellan svagt rödt, violett och djupt indigoblätt. Omständigheterna äro ofta högst egendomliga, sä- som t. ex. att färgen ofta vid omskakning af vätskan bleknar eller rent af försvinner, men i hvila återkommer. Den kan + 96 EKMAN, UND.SALP.SYRANS ABSORB.-BARH. I GAY-LUSSAC-TORNET. framkallas med eter, alkohol, aldehyd, oxalsyra, svafvelsyrlighet, svafvelväte, tennklorur, jernoxidulsalter och många reguliniska metaller. Egendomligt nog syntes bly och vismuth ej kunna framkalla den och silfver blott med svårighet. Af särskildt in- tresse befanns kopparns förhållande till en sådan lösning, i det man dervid icke blott erhöll en ovanligt intensiv blå färgning, utan äfven kristaller, hvilka genom färg och form tydligt skiljde sig från det samtidigt bildade vattenfria kopparsulfatet. Det lyckades att isolera en qvantitet af dessa kristaller, som dock var otillräcklig för analys. Deras färg var violett och kristall- formen enligt benäget företagen undersökning af Lektor TÖRNE- BOHM, rhombisk. I luften voro de, liksom de färgade lösnin- garne, obeständiga. Jag hoppas att fa tillfälle att snart upp- taga denna förening, som möjligen kan tjena till utgångspunkt för utredning af det ifrågavarande ämnets verkliga natur, till vidare undersökning. Stockholm 1883. Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Äre. 40. 1883. 7. Onsdagen den 12 September. Tillkännagafs, att Akademiens utländske ledamot, Engelske * Generalen Sir EDWARD SABINE med döden afgätt. Anmäldes, att den genom Akademien utrustade svenska expedition, som sommaren 1882 afgick till Spetsbergen i ända- mal att derstädes under ett års tid anställa meteorologiska, jord- magnetiska och andra fysikaliska iakttagelser, efter väl för- rättadt värf helt nyligen lyckligt återkommit till fäderneslandet Hr EDLUND dels meddelade en uppsats af Filos. Kandida- ten S. ARRHENIUS om elektriska ledningsförmågan hos alkohol- lösningar,” och dels omnämnde åtskilliga fall då klotblixtar visat sig, senast ett par gånger under nyss förliden sommar.” Hr LINDSTRÖM dels föredrog en af Doktor TH. FUCHS Wien insänd afhandling: »Ueber die von A. G. NATHORST in Spitzbergen gesammelten Tertiärconchylien» (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.) och dels redogjorde för sina i paleontologiskt syfte denna sommar på Gotland gjorda undersökningar och der- med i sammanhang stående arbeten. Hr L. F. NILSSON refererade och öfverlemnade två af Do- centen OÖ. WIDMAN författade uppsatser, den ena: »Om nitro- oxypropyl-benzoesyran och hennes derivat»,* och den andra: »Om en grupp af organiska baser».* Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Om de lysande spectra hos Didym och Samarium», af Hr THALÉN”; 2:0) »Om uppkomsten af m-sulfon- 2 syra vid sulfurering af toluol», af Docenten P. CLAÉSSON”; 3:0) »Om Samarium», af Hr CLEVE”; 4:0) »Manganmineralier från stålmalmsgrufvorna i Gaåsborns socken i Vermland», af Bergskonduktören L. I. IGELSTRÖM*; 5:0) »Emfolit, ett nytt mineral från Horrsjöberg», af densamme”; 6:0 »Ueber den klein- sten, subjectiv merkbaren Unterschied zwischen Reactionszeiten, nach Versuchen von Stud. Med. K. BOGREN och A. WILLHARD», af Doktor R. TIGERSTEDT (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 7:0) »Zur Kentniss der Einwirkung von Induktionsströmen auf die Nerven», af Doktor R. TIGERSTEDT och Stud. Med. A. WILL- HARD (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.). - Följande skänker anmäldes. Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Generalstabens Topografiska Ayfdelning. = Karta öfver Sverige (Yjoooon); Bd IV, Ö. 36. Fran K. Kommersekollegium. Bidrag till Sveriges officiella statistik, 12 Band. Från Stadsfullmäktige i Stockholm. Berättelse om Stockholms kommunalförvaltning, Årg. 14. Från K. Universitetet i Kristiania. Aarsberetniug 1881. Program, 1882: 2, 1883: 12. Archiv for Mathematik og Naturvidenskab, Bd. 6: 2—4; 7: 1—4. Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, Bd. 26: 2—4; 27: 1—4. Den Norske Nordhavs-Expedition, 1876—1878: 10. Frän Videnskabs-Selskabet i Kristiania. Forhandlinger, 1881—1882. Från K. Norske Videnskabers Selskab i Throndhjem. Skrifter, 1881. (Forts. å sid. 76.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 7. Stockholm. Om de lysande spektra hos Didym och Samarium. Af RoB. THALÉN. Tafl. VII. [Meddeladt den 12 September 1883.] Didymen utmärker sig, som bekant är, genom sitt starka absorptions-spektrum, hvilket af kemisterna derför begagnats sasom ett lätt tillgängligt reaktionsmedel. Deremot har didy- mens lysande spektrum visat sig vara ganska svårt att erhålla. Till en början utgjordes nemligen hvad man kallade didym en blandning af didym och lanthan, hvilka kroppar. först af prof. CLEVE fullständigt skildes från hvarandra. Med af honom fram- stälda preparater kunde jag derför 1873 uppvisa dessa båda ämnens särskilda spektra. Sedan dess har det lyckats kemi- sterna att, hufvudsakligast på grund af vissa absorptionsband hos lösningarne, påvisa tillvaron af en ny kropp kallad samarium, som med didymen förut varit blandad. Genom nytt af CLEVE lemnadt material af klorider har jag detta ar kunnat erhålla de lysande spektra för saväl didym som samarium, hvilka spektra tillsammans återgifva nästan alla de förut åt didymen tillerkända spektral-linierna. För dessa båda ämnen känner man således nu mera från hvarandra fullt skilda såväl absorptionsspektra som lysande linier. Absorptionsbanden för samarium ha till sina lägen redan blifvit bestämda af LECOQ DE BoISBAUDRAN. Hans resultat stämma i det närmaste öfverens med hvad jag funnit medelst 4 THALEN, DE LYSANDE SPEKTRA HOS DIDYM OCH SAMARIUM. af CLEVE framstäld lösning af samarium-nitrat. Vid dessa mina bestämningar användes såväl HOFFMANNS direkt seende spektroskop, som det stora spektroskop, hvilket tillhör Upsala fysiska kabinet. I det HOFFMANN'ska spektroskopet är den åt violett belägna delen af spektrum synnerligen svag, så att der- städes befintliga absorptionsband ej kunde iakttagas. Mätnin- garne skedde med tillhjelp af skalan, och våglängderna erhöllos medelst kurva. Vid det stora spektroskopet kunde, ehuru en- dast ett flintglasprisma begagnades, de svagaste banden icke observeras; bestämningen af de synliga bandens våglängder skedde deremot direkt medelst solspektrum. Mina mätningar voro följande. HOFFMANNS spektroskop Stora spektroskopet Intensitet A A 5590— 5560 —— Svag 5015—4970 5020—4990 svag 4860— 4720 4820— 4735 stark 4660 — 4600 4655 — 4615 stark 4450—4370 = svag oo 4185—4150 halfstark —— 4090 —? (gränsen halfstark. ae De lysande spektralliniernas lägen bestämdes för såväl di- dym som samarium medelst det stora spektroskopet, dervid 6 flintglasprismer om 60° begagnades. Uppmätningen af vagläng- derna skedde som vanligt med tillbjelp af solspektrum. Induk- tionsgnistan erhölls mellan aluminiumpoler fran RUHMKORFFS rulle och två Leydner-flaskor. Für att visa, att de båda kropparnas spektra tillsammans ätergifva nästan fullständigt det af mig redan 1873 funna spektrum för didym, anföres i nedanstående tabell äfven detta, sadant jag angifvit detsamma ı K. Vet.-Akad. Handl. B. 12, N:0 4, sid. 16. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 5 Våglängder för spektral-linierna hos Didym och Samarium. Eh la bettömningan om Nya bestämningen enligt CLEvES preparat 1883. CLEVES preparat 1873. Didym. Samarium. SÄNT = |& ae) Ez < | Anm | = Anm. E = Anm. 3 = & > © x 5867,0 6 | dubbei 5867,0 6 | bred — 5858,0 6 | bred 5857,0 6 | bred = 5845,0| 6 | bred = 5842,0) 5 5841,0) 6 | bred = Syn 5830,0| 5 5826,0| 6 | bred = 5822,0| 6 | bred = 5814,0o 6 | bred 5814,0 6 | bred RE 5803,0 4 5803,0| 5 — — 5802,0| 3 | bred 5799,06, 6 _ — D788,0) 5 — H787,0) 2 — 5777,0| 6 — 5773,0| 6 — 5763,0| 6 — 5757,0| 6 — 5732,0| 6 5728,0, 4 = | — 5707,0, 5 — — 5705,5| 5 5701,56 | = | — 5695,0| 5 5687,5, 4 5688,0, 4 — 5675,0| 4 — 5658,0 5 — 5659,0| 5 5650,0| 5 — — 5645,5| 6 5645,0| 6 = 6 THALEN, DE LYSANDE SPEKTRA HOS DIDYM OCH SAMARIUM. Gamla bestämningen. Didym. Samarium. 4 i Anm. A i Anm. h i Anm. — 5643,0|6 | bred 5639,05 5640,0| 5 5634,5| 5 5634,05 = 5624,5| 5 — 5625,0|5 5620,0| 3 — 5621,0| 6 5619,5| 4'/, — 5604,0| 6 — 5600,0| 4 5601,06 | bred — 5593,0| 3 5593,5| 4 = 5586,5| 5 — — 5559,5| 5 5561,0|6 | (luft?) — = 5551,0 4 | bred 5515,0| 3 — 5515,0| 31), — 5511,0|6 | bred — 5497,5,5 5492,5| 3 — 5493,5|3'/, 5484,5| 3 5485,0|3 5485,05 5477,5| 5 | bred 5478,56 — 5465,5| 5 — 5465,5| 4 5454,5| 6 — — 5452,0| 4 — 5452,03"), 5450,0|5 — 5448,5/6 | bred = 5446,0 6 5447,05 = 5441,0| 5 5442,5|5 | bred — 5430,5| 5 | bred 5430,5|4'/,| bred — 5422,06 | bred — 5420,5) 6 | bred — 5421,06 5415,0| 6 | bred 5416,01 6 5415,5| 6 —_ 5410,5| 6 5409,0| 6 = 5404,0| 5 — 5404,5| 41/, 5402,5| 5 _ 5403,0| 6 | 5393,5| 6 | bred 5393,0|6 | bred — 5385,05 — — 5382,5| 6 5382,51 6 — ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 7. 7 Gamla bestämningen. Didym. Samarium., h i Anm. Å i Anm. Å i Anm. 5380,01 6 | bred 5380,0)6 | bred — Bao | bred 5376,5|/6 | bred 2 5371,0| 4 5371,0| 3 % — 5367,0| 5 — 5367,5, 4 “ 5360,0| 4 5360,51 3 3 — 5356,5| 4 = 5848,5| 6 | bred _ 5348,5| 6 | flammig 5340,5, 6 5340,5| 4 = 5336,0| 6 — — 5322.0| 6 5322,0| 4 — 5319,0| 3 — 5320,0| 4 rr a 2 OS = 5310,5| 4 | bred 5311,5 5 bred — 5307,5| 6 — — 5306,0| 6 — — 5305,0| 6 — — 5301,5| 4 | bred 5302,05 | bred # 5302,0| 6 = 5292,5| 3 5292,5| 2 3 — 5286,0| 5 | bred 5286,0 | 6 = 5282,0| 4 — 5282,0 4 ä 5276,0 5 | bred 5276,0| 5 = 5272,5| 3 5272,5| 3 2 TE 5270,0, 4 = 5271,03 3 5268,5| 5 5268,5|5 bred % — 5264,0] 6 | bred 5263,5|6 | bred — 5258,5 5 5258,5| 4 = 5254,5| 4 5254,5| 4 % — 5251,0| 5 — 5251,0| 4 * 5249,5 5 5249,51 6 == 5248,5| 3 5248,5| 2 a — 5239,05 5239,5| 5 = 5233,0| 4 5233,5|4'/, OR = 5227,0| 6 — — '5223,5| 6 — 5221,01 6 | (Cl?) | 36 2 \ Dessa linier förekomma i Roscoss och SCHUSTERS terbiumspektrum. 8 THALEN, DE LYSANDE SPEKTRA HOS DIDYM OCH SAMARIUM. = nr nn nn Gamla bestämningen. Didym. Samarium. Å i Anm. 1 i Anm. 1 i Anm. 5219,55 -— 5215,0| 6 — = 5211,5| 5 5211,5|6 | bred = 5203,5| 6 5203,55 — 5199,5| 3 | bred : 5199,05 5200,0 | 3 5194,5| 6 5194.55 — 5192,0| 3 5191,53 OM - 5190,5 4 5190,5| 3 % — 5179,05 | 5179,0 4 2 — 5174,5 | 4 = 5173,04 5172,5 | 5 "7 — 5166,5 | 6 5164,56 — — 5161,0 | 6 — 5157,0 | 6 — 5155,0 | 5 | fammig* — 5143,0 | 6 : 5132,5 | 5 — 5131,5 6 — 5129,5| 2 5129,53 Xx — 5123,0 4 5123,04 = 5121,5| 5 — 5121,5 | 4 | bred" . — 5117,0 | 3 3 5110,5| 6 5110,5| 4 — 5107,0| 6 5107,05 — 5105,0| 6 — = 5104,0 | 6 £ — 5103,5 | 6 _ 5103,0 | 6 Y 5102,0| 4 = = 5100,0 | 6 5 5092,5\ 5 5092,0| 4!/ % _ = 5088,5 | 6 | bred 5086,06 => | | — 5080,0 | 5 | 5079,0! 4!/,| bred = I ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 4. 9 Gamla bestämningen. Didym. Samarium. 2 i Anm. Å i Anm. a i Anm. 5076,0| 4!/| = | 5070,5| 4 — (50710) 4 — 150690 5 | 5 5062,5| 6 5063,5,5 | bred =. 5056,0| 6 = = | En | 5052,5 4 U — | 5044,0)3 | bred 5034,05 | bred = | = 5028,0 4, 2 14988,5| 4 4989,0| 4!/, SNR 4985,5| 5 N == 4979,5| 5 | bred — es 4975,5 4 — 4975,55 eu | 4971,56 | 14962,0 6 = 4961,55 4960,0| 6 4960,55 — | 4958,5| 4 4958.0, 4 — 4953.0| 3 4954,0 4 =" | | | m 4952,55 | 4950,5) 5 = | 4949,0,5 EN 4946,06 4944,02 4943,0| 4 N 4989.56 | bred — | - 4923,5| 3 4923,05 4920,04 4920,0 4 | bred — 4918,0 5 = 4919,0| 4 4914,05 4913,0| 5 4913,0| 6 4915,0| 4 4912,05 2 -— en 4910,5| 4 4910,05 — 4904,0| 5 4904,53, 6 = = 4901,0) 2 4901,0 4 = 4895,5| 3 | 4896,5| 31), — 4890,5 3 1 4890,0| 3!/, —_ | 4888,05 = 4882,5| 2 1 4883,5| 3 \assı,o 31, = 10 THALEN, DE LYSANDE SPEKTRA HOS DIDYM OCH SAMARIUM. Gamla bestämningen. A i Anm 4875,0| 6 | bred 4865,0| 4 | bred 4857,5| 4 | bred 4852,5 6 | bred 4847.5| 5 | bred 4840,0) 4 | bred 4834,5| 5 | bred 4831,0 5 | bred 4826,5| 6 4824,5| 4 | bred 4819,5| 5 | bred 4815,0| 5 4810,0| 4 4785,5| 5 4782.0| 4 | 4760,0| 4 4730,56 | 4727,5| 5 4723,5, 6 4717,56 4715,0 5 Didym. Samarium. vå i Anm. ) i Anm. SN 4868,0| 6 4866,05"), = 4858,5| 4 ur — 4847,0| 4 | bred * 7 4843,0| 5 = 4841,0| 3 | bred * — 4829,0| 6 4824,0| 4 un — | 4815,0| 3 * 4811,0 4 Mg = 4792,0| 6 = 4790,0| 6 | bred” 4788,0 41/, = _ | 4785,0\ 4 m: 4782,5| 4 4778,0| 41), > = 4777,0) 5 2, = 4773,5| 6 2 = 4770,0| 6 4763,0 | 4!/, a = 4759,5| 3 = 4750,0| 6 = 4745,0| 4 “ 4731,06 — = 4728,0| 3 = 4725,0, 6 4724,05 — — 4720,0| 6 2 4718,5|5 ES 4735,0| 6 % 4715,5| 5 | bred = 4712,5| 6 ÖFV ERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 1. 11 | Gamla bestämningen. Didym. Samarium. A i Anm. 4 i ' Anm. A i Anm. | | | 4709,0| 6 — 4705,0| 4 4706,0| 4 — 4708,5| 5 4703,5| 5 | bred 3& 4703,5| 3 * 4695,0| 5 | bredt bälte | 4695,0| 5 mycket bred = 4687,5| 5 4688,0| 6 | mycket bred |[4688,0| 5 — a 5 4683,0| 4 4682,5| 4 Ze 4679,51 5 4680,5| 6 _ 4676,5,5 > 4673,5 4 — 4673,5| 4 * 4669,5| 4 4670,5| 6 | bredt bälte | 4670,0|5 i 4668,35| 3 | — 4668,5|4 - — 4663,0| 6 — 4661,0|4'/, — 4655,0| 6 4654,0| 5 4653,5| 5 _ 4648,5| 4 — 4648,5| 4 — 4647,3|5 — 4646,5| 5 X — 4645,0| 5 — 4642,04 “ 4634,0| 3 4635,0| 4 = — 4629,5|5 | bred 4626,0| 5 — 4626,5| 4 4621,0| 4 4621,5| 4 — 4614,55 |. — 4615,04 “ — 4610,5[6 | — 4605,5| 5 — 4594.5| 6 i 4693,0| 4 — 4593,014 | bred * 4585,5| 5 — : 4584,5| 4!/, “= 4580,0| 3 — 4581,0| 4 5 4578,0) 5 4578,0| 5 — 4577,0| 6 — 4577,0| 4!/, + 4566,0| 5 — 4567,0| 4 4563,01 5 — 12 THALEN, DE LYSANDE SPEKTRA HOS DIDYM OCH SAMARIUM. Gamla bestämningen. 7 i | 4558,5| 5 4552,0| 5 4542,5, 5 4531,04 14523,0| 5 4522,0| 5 4519,0) 4 4500,5| 4 4498,5| 4 4471,0 4466,0 4462,0 4457,5 4455, 5 oa DD RR AM 4450,5| 3 | 4441,5| 5 Anm. 4455,5 4451,5\ ® 4446,0 Didym. Samarium. i 2, an Anm. 2 4560,5 I 4554, 0 4552,5 4544,0 4542,0 4540,5 4537,5 4534,0 4524, 0 4522,5 4519,5 4514,5 4511,0 4504, 0 4502,0 4498,0 4479,5 4477,5 4475,0 4470,5 4466,5 4457,5 4454,0 4452,5 4444,0 4443,5 4441,0 ! i MN Im & BB I PrerrRoH»Ro ov AR An Anm. bred * bred * ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 7. 13 Gamla bestämningen. Didym. Samarium. A i Anm. 2 i Anm. 1 i Anm. — 4435,0 4434,0| 3 — 4433,5 4429,0| 4 | bred 4429, 0 — 4427,0 4423,5| 5 — 4424,5 — 4420,5 — 4418,5 — 4416,5 — 4411,0 4410,0| 4 — = 4408,5| 6 = 44035,0| 6 — 4402,0| 5 | 4401,0| 6 4401,0|6 2% -— — 4400,5 = 4396,5 = 4393,0 4389,0| 4 = 4390,0 4385,0| 4 on SA ER DN RR = (4) &S + Or,” (or) (SN o 3 © (= a a nn er 4584,0| 6 | bred a 4379,5| 5 = 4578,0| 5 4375,0| 6 En 4574,0, 4 er | He ©s {or} = S {er} 4357,0) 4 4357,54 | bred — 4851,0,4'/,| bred ol, He os oo ar a Su + 14 THALEN, DE LYSANDE SPEKTRA HOS DIDYM OCH SAMARIUM. NE Gamla bestämningen. Didym. Samarium. | 7 i Anm. 2 i Anm. ) i Anm. — 4329,0| 5 4327,5| 6 — 4325,0| 4 4325,0| 4 % = — 4323,06 — 4318,5| 4 * — 4313,06 bred * — 4309,0| 5 * — 4304,5| 6 4303,0| 3 4305,0| 3 | bred uk, 4296,0| 5 = 4296,5| 4 bred — 4291,5, 6 FI 4286,5| 6 bred 425,0 5 | bred = 4282,0| 5 | bred 4282,0| 6 4279,5 4 | flere linier en 4280,0| 4 bred 4277,5 bred = 4275,05 4272,0 6 | bred 4271,5| 6 | = 4262,5| 4!/, 1 4261,0] 6 4261,0| 5 en‘ 4256,5| 6 — 4256,54 | 4258,0 6 | bred 4252,5| 5 | bred N 14245,5| 4 4247,5| 4 | bred KR = 4244,5| 6 bred TT 4237,0| 6 bred == 4234,56 bred = 4229,5| 6 bred = 4224,5|5 bred | = 4219,5|6 | bred | 4206,0 5 | bred == 4204,5/ 5 — 4130,0| 6 bred De för didym och samarium erhållna spektralliniernas antal i ofvanstående tabeller uppgår för den förra till 145, för den senare till 198. Uppmätningen är icke utsträckt fullt så långt, som möjligen kunnat ske, i det jag nemligen utelemmat såväl ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 15 det röda fältet, som det yttersta violetta. Orsaken dertill är, att det visade sig vara ytterst svårt för den ringa ljusstyrkans skull att derstädes iakttaga linierna och fixera deras lägen. De flesta linierna äro fortfarande svaga, såsom jag redan i min förra uppsats angående didymen anmärkt, och under sådant för- hållande torde de nu angifna linierna kunna göra till fyllest för att känneteckna det ena ämnet från det andra. Några få linier förekomma, som synas vara gemensamma för de båda ämnena, men de äro till ljusstyrkan i de festa fall svaga. Huruvida de härröra från luft, klor eller något främ- mande ämne, vagar jag för närvarande ej med bestämdhet afgöra. Ehuru det är i högsta grad sannolikt, att de nu anförda spektra verkligen tillhöra, det ena didym, det andra samarium, måste man likväl, för att härom vinna full visshet, jemföra dem med andra kroppars spektra; i främsta rummet bör man se till, huruvida några af de nu anförda linierna kunna tillhöra ter- bium. Då jag sjelf ännu icke lyckats få se något rent spektrum af denna sistnämnda kropp, har jag för i fråga varande under- sökning begagnat mig af de våglängder, som ROSCOE och SCHU- STER angifvit för terbium!). Genom direkta mätningar hade dessa båda vetenskapsmän öfvertygat sig derom, att deras mät- ningar i diffraktions-spektrum gåfvo med ÅNGSTRÖMS våglängds- bestämningar fullt öfverensstämmande resultat, och således äro mina bestämningar angående didym och samarium, för hvilka ÅNGSTRÖMS Åtlas ligger till grund, jemförbara med deras mät- ningar i afseende på terbium. Vid jemförelse mellan mina tabeller för didym och sama- rium a ena sidan och RoSCOES och SCHUSTERS för terbium å den andra, fann jag en nästan fullständig identitet i afseende på våglängderna för vissa af deras terbiumlinier och åtskilliga af mina didymlinier, äfvensom för en ganska stor mängd af mina samariumlinier. Dessa för mina båda nämnda spektra och de engelska kemisternas terbiumspektrum gemensamma linierna upp- gingo till omkring 90 och äro i tabellen angifna genom en !) Journal of the Chemical Society, Vol. XLI, 1882. Transactions, s. 288. 16 THALEN, DE LYSANDE SPEKTRA HOS DIDYM OCH SAMARIUM. asterisk. Anmärkas bör, att öfverensstämmelsen i afseende på ljusstyrkan hos de nämnda gemensamma linierna likväl visade sig vara ganska liten, mellan mina och deras bestämningar. Enligt RoscoES och SCHUSTERS utsago var deras preparat förorenadt af yttrium, hvarjemte lösningen visade ett svagt ab- sorptionsspektrum från didym, motsvarande omkring 4 proc. af detta ämne. Häraf är således uppenbart, att det af dem under- sökta lysande spektrum borde innehålla didym-linier. Erinrar man sig derjemte, huru svårt det för kemisterna varit att från hvarandra kunna skilja didym och samarium, så inses ock, att ofvannämnda terbium-spektrum nödvändigt måste förete ej blott didymens, utan äfven samariums lysande linier. Pa grund af det nu sagda finna vi således, att RoscoEs och SCHUSTERS terbium-spektrum icke kan anses hafva varit rent, och det låter derför ej heller använda sig för att få af- gjordt, huruvida de ofvan för didym och samarium angifna spektra uteslutande tillhöra dessa kroppar, eller icke. Det åter- star saledes, för att få denna fråga nöjaktigt besvarad, att af- bida kemisternas fortsatta bemödanden att framställa terbium i rent tillstånd. Anm. Åtskilliga af de å den bifogade taflan upptagna linierna hafva derstädes fått sina våglängder med en eller annan tiondedels skaldel för stora. För erhållande af de rigtiga värdena på A hänvisas till tabellerna. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 7. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 82. Om Samarium. At pP. ÖREN ID [Meddeladt den 12 September 1883.] Inledning. År 1878 iakttog DELAFONTAINE vid undersök- ning af didymrika jordartblandningar, som utdragits ur mineralet samarskit, några nya absorptionsband, hvilka tillskrefvos ett nytt grundämne, som skulle ega högre atomvigt än didym. Han benämde metallen i den nya jordarten decipium. Sedermera fann LECOQ DE BOISBAUDRAN i material af samma ursprung en jordart, som skiljde sig från öfriga bekanta jordarter genom ett särskildt absorptions- och emissionsspektrum. Han benämde metallen 1 denna jordart samarium. År 1880 offentliggjordes af DELAFONTAINE en undersökning öfver decipiums atomvigt och vistigare föreningar, och samma ar bekantgjorde MARIGNAC sina undersökningar öfver de jordarter, som atfölja terbin. Genom systematiska fällningar med kaliumsulfat hade MARIGNAC lyc- kats att i approximativt rent tillstånd isolera tvänne oxider, hvilka provisorisk benämdes Ya och Yß. Den ena af dessa, Yß, karaktäriserades af samariums absorptionsband, hvilka till en del voro nära de samma som DELAFONTAINE funnit vara utmärkande för decipium. Emellertid förefunnos betydande olik- heter mellan DELAFONTAINES deceipiumoxid och MARIGNACS jordart Yß. Decipiums atomvigt var enligt DELAFONTAINE 114 (eller 171, då oxiden är R,O,) och salterna voro färglösa. Me- tallen i Y8 hade deremot atomvigten 99,6 (eller 149,4 da oxiden Öfvers. af K. Vet -Akad. Förh. Årg. 205 No: 2 18 CLEVE, OM SAMARIUM. är R,O,) och salterna voro gula. Sedermera förklarade DELA- FONTAINE, att hans decipiumoxid var en blandning af tvänne jordarter, af hvilka den enas salter saknade absorptionsspektrum och den andres utmärkes af det spektrum, som enligt LECOQ DE BOISBAUDAN tillhör samarium. Den förre jordartens metall hade atomvigten 114 (eller 171 om oxiden är R,O,), den se- nares åter som maximum 101 (eller 151,5 om oxiden är R,O,). För den förres radikal vill DELAFONTAINE bibehålla namnet decipium, för den senares namnet samarium. Framställning. Af dessa bägge oxider, hvilka hittills icke erhållits i rent tillstand, har jag lyckats att isolera den ena, eller samariumoxiden, så att det blifvit mig möjligt att studera dess vigtigaste förhållanden. Ramaterialet för framställandet af samariumoxiden, hvilken synes öfverallt ledsaga didymoxiden, utgjordes till större delen af jordarter, ungefär 10 kilogr., hvilka af Dr S. R. PAIJKULL utdragits ur ortit från Arendal. Det är emellertid mycket sannolikt, att en betydlig mängd torit äfven blifvit använd, ty jordarterna innehöllo ej mindre än 10—12 procent torjord. Jordarterna utrördes med salpetersyra till en tunn gröt, som i ett antal porslinsskålar upphettades ända till dess återstoden utstötte röda ångor. Efter afkylning behandla- des massan med vatten, som lemnade olösta massor af basiska nitrat, företrädesvis af cerium och torium. Dessa basiska nitrat voro olösliga i salthaltigt vatten, men löstes deremot af rent vatten till opaliserande vätskor. De afskiljdes genom de- kantering, togos på filtra och tvättades till dess tvättvattnet grumlades. De blandades sedan med koncentrerad svafvelsyra, som under stark värmeutveckling lemmade en pomeransgul gröt af sulfat. Dessa löstes i kallt vatten, och lösningen blandades med stora mängder kokhett vatten, hvarigenom det mesta ce- rium utfäldes som basiskt cerisulfat. Filtratet från den gula fällningen fäldes med kaustikt natron, och den erhållna voly- minösa fällningen, hufvudsakligen toriumhydrat, löstes i svafvel- syra. Vid lösningens afdunstning afsatte sig betydande massor ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 19 af volyminöst toriumsulfat, hvilka tid efter annan separerades. Då moderluten icke vidare lemnade något toriumsulfat, fäldes den med oxalsyra, oxalaten glödgades och så erhållna jordarter behandlades som det ursprungliga materialet. Dervid erhölls en ny mängd nitrat af de starkare baserna, hvilken förenades med den förut erhållna lösningen. De från det mesta cerium och torium befriade nitratlösningarna mättades med kaliumsulfat, då ytterjordar ofullständigt stannade i lösningen och ceritoxider ofullständigt fäldes som svärlösliga kaliumdubbelsulfat. Ytter- jordarne, ungefär 700 gr., förvandlades till nitrat, som pa van- ligt sätt sönderdelades genom smältningsmetoden. Dervid er- hölls ungefär 1,5 gr. oren skandiumoxid!). De mindre starka baserna bland ytterjordarne utgjordes af ytterbin, erbin, mycket litet tuliumoxid och icke obetydligt holmiumoxid. De starkare baserna utgjordes af ytterjord, mycket terbinjord (ett par hundra gram oren oxid), ansenliga mängder didym- och samariumoxid. Dessa sistnämda fraktioner fäldes upprepade gånger med ka- liumsulfat, och fällningarne förenades med förut erhållna dylika dubbelsalter, behandlades med kokande kalilut, hvarefter de er- hållna hydraten löstes i utspädd svafvelsyra och lösningen fälldes anyo med kaliumsulfat, hvarigenom terbin aflägsnades. Fäll- ningarne förvandlades till nitrat, hvilka partielt dekomponerades genom smältning för afskiljande af de sista mängderna cer och torjord. Lösningen af de sa behandlade nitraten innehöllo lan- tan, didym, samarium, terbium, yttrium m. m. De blandades med oren didymoxid, som utdragits ur flere mineral sasom cerit, gadolinit, keilhauit m. fl. och underkastades partiel fällning med utspädd och kall kaustik ammoniak. De sist erhållna fraktio- nerna voro mycket rika på lantan, som afskiljdes delvis enligt MOSANDERS metod delvis genom fällning med ammoniak. De först erhållna fraktionerna underkastades upprepade systema- tiska fällningar med utspädd ammoniak för att så mycket som möjligt koncentrera samariumoxiden i de första fällningarne. Samtidigt hopade sig der terbin- och ytterjord, hvarför de måste, !) Intet af skandiumoxiden fanns ibland de svärlösliga dubbelsulfaten. 20 CLEVE, OM SAMARIUM. efter lösning i utspädd svafvelsyra, ånyo fällas med kalium- sulfat. Jag erhöll efter dessa fällningar slutligen följande frak- tioner: 1. Omkring 67 gr. ljust färgade oxider, hvilkas lösning var föga färgad, men visade utom didymens äfven samariums III spektrum. At.v. R 149—150 2. Omkring 4 gr. » oo» 148 3. » ars» » » 146,2 4. » 0 > Di NES D. » 150 » » » 142,7 6. » 28) 09 >29, HEI Den sjette fraktionen underkastades ny fraktionering med ammoniak, men de sa erhallna fyra fällningarne hade alla samma at.v., eller 142,3, hvadan de utgjordes af rent didymhydrat. Den femte fraktionen utgjordes äfven af nästan ren didym. De föl- jande fraktionerna, som utgjordes af blott några gram, visade ett hastigt stigande af at.v. mot talet 149—150. Det är till följd deraf mindre troligt att någon ny jordart fanns uti dem. Den första fraktionen, 67 gr., som innehöll det mesta sa- marium, underkastades nya partiela fällningar med utspädd ammoniak, ända till dess didymspektret fullständigt eliminerats, hvartill erfordrades mycket långvariga arbeten. De didymfria jordarternas lösning fälldes nu, für aflägsnande af terbin och MARIGNACS Ya, upprepade ganger med kaliumsulfat, först ur 2 procents, sedan ur !/; proc. lösning, ända till dess att atom- vigtsbestämningarne på de jordarter, hvilka stannade i lösningen IT och på dem, som fäldes, lemnade samma resultat eller R = 150. Under dessa operationer afskiljdes betydliga mängder sama- riumoxid på samma gang som Ya och terbin, hvarför dessa orenare produkter underkastades samma behandling. Sa er- höllos de portioner som användes till atomvigtsbestämningarne A och B, af hvilka A utfördes med den oxid, som stannade i lösningen, och 5 med den som fäldes. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 21 Atomvigtbestämning. De utfördes på vanligt sätt genom vägning af den mängd sulfat, som erhölls af en viss mängd oxid. Bestämningarne TI till IV utfördes med den i fyra frak- tioner medelst ammoniak delade hufvudmassan af samarium- oxiden. Resultaten af försöken synas af följande sammanställning: Oxid. Sulfat. Oxidi%. At.v. SO, = 80. li 1,6735 2,8278 59,180 149,975 Il 1,9706 3,3301 59,175 149,940 III 1,1122 1,3787 59,201 150,120 IV 1,0634 1,7966 59,190 150,045 A 0,3547 1,4440 59,190 150,045 B 0,7447 1,2583 59,183 150,000. Beräkningarne äro gjorda under förutsättning att samarium- oxiden är Sm,O,, hvilket utan tvifvel framgår af samariumoxi- dens kemiska förhällanden. Medeltalet af alla sex försöken är 150,021, hvilket ligger sa nära 150, att denna siffra kan anses vara samariums atomvigt. Dä vidare alla försöken utförts med olika fraktioner och bestämningarne visa blott obetydliga varia- tioner, synes det icke vara troligt att samariumoxiden är en blandning. Samariums spektrum. Samariumsalternas absorptionsspek- trum har blifvit undersökt först af DELAFONTAINE sedermera och mera exakt af LECOQ DE BOISBAUDRAN, SORET och slut- ligen af THALEN. | Resultalen af dessa undersökningar äro här nedan samman- stälda: Lecoa DE BoISBAUDRAN. SORET. THALEN. I 559 559 556—559 svag II 501—500 500 501,5 —497 svag III 489 otydlig — IV 486—474 480 (midten) 486—472 stark Vv 464—463 463,5 (midten) 466—460 stark VI — — 445—437 ej stark 22 CLEVE, OM SAMARIUM. VII 417 419—415 418,5—415 halfstark VIII — 48 —406 | IX 400,75 något litet mindrel409 obestämbar gräns brytbar än H af enorm «intensitet x — 375—373 — XI — 364— 360 — XII — vid 0 i solspektret — Absorptionsbanden i den synliga delen af spektret äro i allmänhet icke synnerligen intensiva, hvarför frånvaron af dem icke med säkerhet visar frånvaron af samarium i didymlösningar. För samariums gnistspektrum kommer Prof. THALEN att inom kort lemna redogörelse. En stor del af linierna i det gamla didymspektret har visat sig tillhöra samarium. Samariums föreningar. Samariumoxid, Sm,O,, är ett hvitt pulver med svag drag- ning at gult, lättlösligt i syror. Salterna äro topasfärgade eller i pulverformigt tillstånd hvita. Lösningarne äro gula. Aydratet är en geleartad, hvit eller gulaktig, i alkalier olöslig fällning. Det är en stark bas, starkare än yttriumhydrat, men svagare än didymhydrat. Samariumklorid, SmCl, + 6H,O, erhölls genom afdunstning öfver svafvelsyra af oxidens lösning i klorvätesyra. Stora, väl utbildade, tafvelformiga kristaller af topasgul färg. Deliquescent. 0,5708 gr. salt gaf 0,6647 gr. AgCl. 0,7375 gr. gaf efter fällning med oxalsyra 0,3513 gr. Sm,O,. I procent. Beräknadt Funnet Sm 41,15 41,06 Cl 29,22 23,79. Samariumplatinklorid, SmCl,;, + PtCl, + 101/,H,0, bildar orangefärgade långa prismer, som äro deliquescenta. Saltet för- lorar vid upphettning till 110° 8,71 proc. (4 mol. = 9,20 proc.). 0,5775 gr. gaf 0,3611 gr. Pt + Sm,350,, efter hvars be- handling med vatten erhölls 0,1402 gr. Pt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 . 23 Beräknadt Funnet Pt 24,92 24,22 Pt + Små3SO, 62,49 62,53. Samariumplatocyanid, 25Sm(CN), + 3Pt(CN), + 18H,0, er- hållen af sulfatet och bariumsaltet, anskjuter i vackra citrongula prismer med himmelsbla ytfärg. Saltet förlorar vid 110° 16,33 proc. vatten (= 14 mol. ber. 16,57) och blir hvitt. 0,6963 gr. afryktes med svafvelsyra och gaf 0,5396 gr. Pt + 5m,350,, efter hvars behandling med vatten 0,2694 gr. Pt erhölls. Beräknadt Funnet IP 38,46 38,69 Pt + Sm,3S0O, 77,12 71,49. Samariumnitrat, Sm3NO, + 6H,0, kristalliserar öfver svaf- velsyra ı lättlösliga, svagt gula prismer. 1,0969 gr. gaf vid elödening 0,4274 gr. Sm,O.. Beräknadt Funnet Sm,0, 39,19 38,96. Samariumacetat, Sm,30,H,0, + 4H,0, erhålles genom lös- ning af oxiden i varm och utspädd ättiksyra och kristallisering vid vanlig temperatur. Tämligen lättlösliga, korta prismer. 0,7886 gr. förlorade vid 110° 0,1393 gr. H,O och gaf vid glödgning 0,3444 gr. Sm,O,;. 0,8688 gr. gaf 0,1546 gr. H,O och 0,3802 gr. Sm,0,. Beräknadt Funnet Sm,0, 43,61 43,67 43,76 H,O keros. Nee NYTT Samariumsulfat, Sm;3S0O, + 8H,0, kristalliserar i stora, topasgula, väl utbildade, glänsande kristaller, da en med svafvel- syra blandad lösning af nitratet afdunstas pa vattenbad. Saltet är mycket svärlösligt i vatten, langt svarlösligare än motsva- rande didymsalt. 0,8966 gr. förlorade före rödglödgning 0,1763 gr. H,O. 0,824 gr. gaf 0,1620 gr. H,O. ; Beräknadt Funnet H,O 19,67 19,66 19,66. 24 CLEVE, OM SAMARIUM. Samariumseleniat, Sm,3Se0, + SH,O, kristalliserar i värme i topasgula kristaller, som likna sulfatets, men äro ganska lätt- lösliga i vatten. 0,9881 gr. förlorade vid försigtig upphettning för fri eld 0,1642 gr. H,O och gaf vid glödgning för bläster 0,3951 gr. oxid. Beräknadt Funnet Sm,0, — 39:86 39,99 H,O 16,49 16,62. Kaliumsamariumsulfat, 2Sm,350, + I9K,SO, + 3H,0, ut- fälles efter kort tids förlopp vid tillsats af samariumacetat till öfverskott af kaliumsulfat. Hvit pulverformig fällning. 1,2545 gr. förlorade vid lindrig upphettning 0,0246 gr. H,O. Återstoden löstes i saltsyrehaltigt vatten och fäldes med am- moniak. Hydratet löstes i klorvätesyra och fäldes anyo med ammoniak, hvarefter det löstes i salpetersyra och fäldes med oxalsyra. Efter oxalatets glödgning erhölls 0,3157 gr. Sm,O, och ur filtraten från hydratet 0,7229 gr. K,SO,. Beräknadt Funnet Sm,0, 24,87 25,17 K,0 30,31 31,00 H,O 1,93 1,96. Ammoniumsamariumsulfat, Sm,350, + (NH,),SO, + 8H,0, afsatte sig under afdunstning vid vanlig temperatur af de enkla salternas blandade lösningar i små, svagt gula, tafvelformiga kristaller. i 0,7168 gr. förlorade vid 110° 0,0935 gr. H,O och gaf efter häftig glögning 0,2888 gr. Sm,O,. Beräknadt Funnet Sm,0, 40,28 40,29 H,O(8/3) 12,50 13,04. Samariumselenit, Sm,O,,4SeO, + 5H,O, erhölls genom till- sats af selensyrlighet till acetat. Man erhåller en volyminös fällning, som hastigt förändras till mikroskopiska nålar. Lös- 1 OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. .25 ningen, som filtrerades från fällningen, gaf knapt grumling med ammoniak. 0,8312 gr. förlorade vid 110° 0,0523 gr. H,O, löstes i salt- syra och gaf vid fällning med svafvelsyrlighet 0,2935 gr. Se. Ur filtratet erhölls 0,3233 gr. Sm,O,, fäldt som oxalat. Weser cat 0,056 02. 1,0 0,3175 cn. Se och 0,3265 5 gr. Sm,Öz. Beräknadt Funnet Sm,0, 39,46 38,90 38,89 SeO, 50,34 49,61 50,07 EROd 2), oe 6,29 6,28. Samariumowalat, Sm,3C,0, + 10H,0, erhålles af oxalsyra och samariumsalter i form af en hvit, flockig snart hopsjun- kande fällning eller ur varma och koncentrerade lösningar sasom en ljusgul, seg massa, som snart hårdnar och blir hvit. Saltet löses lätt i kokande salpetersyra och fälles ur lösningen vid till- sats af vatten i form af en hvit, eller mycket svagt gul fäll- ning, sammansatt af mikroskopiska nålar. 1,0029 gr. torkades vid 110°, förlorade dervid 0,1516 gr. H,O och gaf vid elödgnivg 0,4638 gr. Sm,0,. Mellan papper pressadt salt: Beräknadt Funnet Sm,0, 46,77 46,25 En) 125 15,12. Vid 110° torkadt salt Sm,3C,0, + 4H,0: Beräknadt Funnet Sm,O; 54,72 54,48. Af dessa undersökningar framgar, att samarium pa det närmaste ansluter sig till ceritmetallerna, närmare än till ytt- riummetallerna. Salterna visa fullständig analogi med didym- salterna.. Sammansättningen af kloroplatinatet, ammonium- dubbelsulfatet och selenitet bevisa oxidens natur af sesquioxid. Platocyanatet liknar tydligen motsvarande salter af cerium, 26 CLEVE, OM SAMARIUM. lantan och didym, men deremot icke de af yttrium och erbium. Angående samariums systematiska plats bland öfriga grund- ämnen, synes den vara enligt det MENDELEJEFF'ska systemet i den 8:de gruppens 8:de linie, der plats finnes för 4 okända grundämnen af de ungefärliga atomvigterna 150—157. 27 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 7. Stockholm. Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 83. Om nitrooxypropylbenzoösyran och hennes derivat. Af ÖSKAR WIDMAN. [Meddeladt den 12 September 1883]. I en föregående uppsats »Om en syntes af indol ur kumi- nol»!) har jag beskrifvit en ur nitrokuminsyra genom oxidation med kaliumpermanganat i alkalisk lösning erhållen nitrooxy- ‚COOH 1 propylbenzoösyra CH, NO, 3 och en derur erhållen N e(cch,), .OH 4 ,c00H nitropropenylbenzoösyra CH, NO, jemte några deras de- C CH, SCH, rivat. Jag har nu närmare undersökt deras salter och reduk- 2 tionsprodukter och anhåller att i denna och följande uppsats få framlägga resultaten af denna undersökning. Nitrooxypropylbenzoesyrans salter framstäldes i allmänhet genom kokning af en blandning af den fria syran och motsvarande karbonat med vatten, filtrering och lösningens afdunstning till begynnande kristallisation. Ammoniumsaltet — Ci ,H,, NO; . NH, + 2H,0 — kristalli- serar vid vanlig temperatur ur en starkt koncentrerad lösning i 1) Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1882, N:o 7, p. 37. 28 WIDMAN, OM NITROOXYPROPYLBENZOESYRANS DERIVAT. spröda, glänsande nålar, som äro ytterst lättlösliga i vatten. Det innehåller 2 mol. kristallvatten, som bortgå i exsiccator. Beräknadt Funnet NH, (H,O-fritt salt) 7,02 6,59 2H50 12,95 13.27. Silfversaltee — 2(C, HNO; .. Ag) + H,O — kristalliserar vid vattenbadsvärme i nalar, men vid lägre temperatur i väl utbildade prismer eller rombiska taflor, som äro svart lösliga i kallt vatten, lättare i varmt. Saltet innehåller vatten enligt följande analyser, som äro utförda på material från olika be- redningar dels genom ammoniumsaltets fällning med silfver- nitrat, dels genom silfverkarbonats sönderdelning med fri syra. Beräknadt Funnet H,O-fritt salt H,O 1 2 3 Ö 36,14 35,19 35,49 — — H 3,00 3,22 3,40 — — Ag 32,53 31,67 3l,5o 31,56 31,32. Caleiumsaltet — (C,9H}NO;),;Ca — kristalliserar under af- dunstning af en lösning i vattenbad i hvita nalar, som äro mycket svärlösliga äfven i kokande vatten. Det innehåller ej kristallvatten. Vid upphettning förpuffar det under utbredande af stark indollukt. Beräknadt Funnet Ca 8,19 7.80: Bariumsaltet — (C,,H,,NO;),Ba + 6H,0 — kristalliserar i vackra, starkt glänsande, spröda nålar, om en lösning får af- dunsta i exsiccator, Intorkas lösningen i vattenbad, återstår saltet såsom ett genomskinligt glas. Kristallvattenhalten bort- går fullständigt redan vid 100° OC., i exsiccator bortga 21/, mo- lekyler. 1 del vattenfritt salt löses i 11 delar vatten vid 13” C. Beräknadt Funnet Ba 19,77 19,77 6H,0 (vid 100° C.) 15,58 15,16 21/,H,0 (i exs.) 6,49 6,09. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 4. 29 Blysaltet — (Ci,HioNOÖs)Pb + 5H,0O — afsätter sig ur en kokhet lösning vid afsvalning i sma, glänsande, spröda, korta prismer, som äro ytterst svarlösliga i vatten. 1 del vattenfritt salt löses i omkr. 390 delar vatten vid 18° C. Af kristall- vattnet, som enligt blybestämningarne måste belöpa sig till 5 molekyler, bortga 2!/, molekyler redan i exsiccator, 3 molekyler vid 100° C., men de återstående 2 icke ännu vid upphettning till 160” C. Beräknadt Funnet Pb a ZUR 021,27, 2/,H,O (1 exs.) 6,04 De — 3H,O (vid 100° C.) 7,25 (349 1 IB Kopparsaltet — 2(C,,H;,NO;),Cu + 3H,0 — kristalliserar ur en vattenlösning vid afdunstning i vattenbad i blågröna, pris- matiska eller kubiska kristaller, som äro svårt lösliga i såväl kallt som varmt vatten. I alkohol löses det lätt och kristalli- serar derur i små, gröna, fina nålar. Det förlorar icke vatten i exsiccator. Vid upphettning öfver 125° C. börjar redan sön- derdelning att inträda. 1 del salt löses i 190 delar vatten vid vanlig temperatur. D Beräknadt Funnet C 44,57 44,45 H 4,27 4,25 Cu 11,79 11,85 3H,0 (v. 125” C.) 5,01 4,90. ‚c00H Nitroacetylo@ypropylbenzoesyra — GH,CNO, — SCRB(CHR), bildas, om nitrooxypropylbenzoesyran upphettas i tillsmält rör till 100° C. med ett öfverskott af ättiksyreauhydrid. Lösningen afdunstas upprepade gånger till torrhet tillsammans med alkohol och den så erhållna färglösa oljan löses i en blandning af eter och litet alkohol. Vid frivillig afdunstning afsätta sig då ytterst långsamt kristaller. Älven efter lösningsmedlets fullständiga fördunstning fortsätter kristallisationen af den afskilda oljan. 30 WIDMAN, OM NITROOXYPROPYLBENZOESYRANS DERIVAT. + Kristallerna utpressas och omkristalliseras på samma sätt upp- repade gånger, tills smältpunkten förblir konstant. Föreningen är nästan olöslig i vatten, ytterst lättlöslig i alkohol, eter och andra vanliga lösningsmedel, kristalliserar i färglösa romboidala pyramider och smälter vid 131—133°C. Den besitter en utomordentlig öfversmältningsförmåga. Acetylgrup- pen afspaltas redan vid lindrig uppvärmning med barythydrat. Beräknadt Funnet C 53,83 53,52 H 4,87 2,01. Nitropropenylbenzo@syrans salter. Ammoniumsaltet — C,H; NO,.NH, — afskiljer sig såsom hvita nalar, om en lösning af syran i ammoniak lemnas att kri- stallisera genom frivillig afdunstning vid vanlig temperatur. Af- dunstas lösningen till torrhet i vattenbad, afskiljes saltet sasom en olja. Vid torkning i vattenbadsvärme bortgar ammoniak delvis sa, att vid följande behandling med vatten en icke obe- tydlig mängd fri syra afskiljes sasom fina, hvita nalar. Till och med vid förvaring i exsiccator börjar ammoniak att bortga. Torkadt i exsiccator är saltet vattenfritt. Det är ytterst lätt- lösligt i vatten. Beräknadt Funnet NH, 8,04 ep Silfversaltet — CH; NO,.Ag — kristalliserar ur en het lösning vid hastig afkylning i hvita, fina, fjäderlika nalar, vid langsam i bollformiga aggregat af hvita nålar. Det är i kallt vatten svårt, i varmt lättare lösligt och innehåller ej kristall- vatten. Beräknadt Funnet C 38,22 38,33 H 2,55 2,72 Ag 34,39 34,41. Caleiumsaltet — (C,,H,;NO,),Ca + 2H,0 — afsätter sig ur en afsvalnande lösning i bollar af fina, hvita nålar. Saltet är ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 4. 31 vid vanlig temperatur mycket svarlöslist; vid 16° C. löses 1 del i cirka 180 delar vatten. Kristallvattnet bortgar vid 140” C. Beräknadt Funnet Ca 8,20 8,19 2H,0 1,38 6,87. Bariumsaltet — 2(C,,H,NO,),Ba + TH,O — kristalliserar ur en afsvalnande lösning i små, hvita nålar, förenade till kon- centriska bollar. Det är mycket lättlösligare i varmt än i kallt vatten; vid 18° C. lösa omkr. 235 delar vatten I del vatten- fritt salt. Vatten bortgar ej i exsiccator. Upphettas saltet mycket försigtigt i degel, inträder dock plötsligt förpuffning sa, att en hög låga slår upp öfver degellocket och kol afskiljes under en utomordentlig volymförstoring. Beräknadt Funnet Ba 22,38 22,04 7H,0 10,29 10,74. Kopparsaltet — (C,,H;NO,),Cu + H,O — bildas visserligen vid kokning af en blandning af kopparkarkonat och fri syra med vatten och afskiljes dervid i korniga aggregat, men kan icke pa detta sätt erhållas i rent tillstånd pa grund af sin olöslighet i vatten. Det framstäldes derför genom amımonium- saltets fällning med kopparsulfat. Det erhölls härvid såsom en blågrön fällning, hvilken uttvättades med varmt vatten. Af kokande vatten löses saltet blott ytterst obetydligt och det lösta afskiljer sig vid lösningens afsvalning i fina nålar. Redan öfver 100° C. begynner sönderdelning att inträda. Vid mycket för- sigtig upphettning sublimera långa, hvita nålar, som icke lösas af vatten men lätt af kalilut och smälta omkring 150° C. Beräknadt Funnet C 48,64 48,56 H 3,65 3,66 H,O (vid 100°C.) 3,65 3,92. 32. WIDMAN, OM NITROOXYPROPYLBENZOESYRANS DERIVAT. Amidooxypropylbenzoesyra COOH C,H, NH, C(CH,),. OH. Nitrooxypropylbenzoösyran reduceras icke af svafvelväte i ammoniakalisk lösning. Tenn och saltsyra kan icke heller an- : vändas som reduktionsmedel, alldenstund oxypropylgruppen der- vid öfvergar i den omättade propenylgruppen. Natriumamalganmı reducerar visserligen, men ger, såsom i en föregående uppsats är beskrifvet!), azooxypropylbenzoösyra. Afven ferrosulfat och barythydrat lemna icke nagot gynsamt resultat, under det att ater ammoniak och ferrosulfat lätt reducerar syran till amido- oxypropylbenzoösyra. 5 gr. nitrosyra lösas 1 öfverskott af ammoniak och dertill sättes portionsvis en lösning af 40 gr. kristalliseradt ferrosulfat. Fällningen antager hastigt en rödbrun färg. Blandningen öfver- mättas med ammoniak, uppvärmes ı vattenbad och filtreras och den sa erhållna nästan färglösa lösningen försättes med ättik- syra och extraheras upprepade ganger med eter. Som emellertid amidosyran är ytterst svärlöslig i eter, men lättare löser sig deri vid närvaro af fri ättiksyra, sa bör ättiksyra tillsättas anyo för ungefär hvar tredje extraktion. Dock måste man äfven i detta fall upprepa utdragningarna många gånger (jag har van- ligtvis användt 15 sådana) utan att dock utbytet blir särdeles godt — 40 högst 50 procent af det beräknade. Sedan största delen af etern blifvit afdestillerad, får den återstående frivilligt fördunsta i öppet kärl, hvarefter de afskilda kristallerna upp- hemtas ur den starkt ättiksyrehaltiga, röda, oljiga återstoden, utpressas och uttvättas med eter. På detta sätt erhålles en rent hvit, kristalliserad amidosyra af sammansättningen Co Hj; NO, j ') Öfversigt af K. Vet-Akad. Förh. 1882, N:o 7, p. 42. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 7.» 33 Beräknadt Funnet @, 1200 61,54) 61,51 H,,; 13 6,66 6,56 N 14 7,18 7,02 (OM 48 24,62 — 195. Amidooxypropylbenzoösyran kristalliserar ur eter i vackra, färglösa, glänsande prismer, som ännu icke smälta vid 270° C. Den är nästan olöslig i benzol, men löser sig lätt i alkohol och äfven temligen lätt i vatten. Vid tillsats af syra till en också ganska koncentrerad ammoniaklösning faller intet ut. Ur alkohol- lösningen kristalliserar den mycket långsamt, ja först vid nästan fullständig fördunstning af lösningsmedlet, 1 vackra prismer. Föreningen är en ganska svag både syra och bas. Om en ammoniakalisk lösning afdunstas till torrhet på vattenbad, bort- gar en stor del af saltets ammoniakhalt och å andra sidan, om en lösning af ammoniumsaltet försättes med saltsyra i öfver- skott. utdrager eter dock fri syra. Vid kokning med saltsyra bildas amidopropenylbenzoösyra (se nedan). Vid behandling med ättiksyreanhydrid utan yttre uppvärmning bildas acetamidooxy- propylbenzoösyra, vid kokning en ny basisk kropp (se följande uppsats). Ett försök att framställa ett etylderivat genom upp- hettning med en molekyl jodetyl i tillsmält glasrör vid 100° C. gaf blott ett rödfärgadt harts. Acetamidooxypropylbenzoösyra, HOCO. ee Ren amidooxypropylbenzoösyra sammanrifves med den beräk- nade mängden ättiksyreanhydrid (1 molekyl af hvardera) vid vanlig temperatur. Dervid inträder en kraftig reaktion under stark värmeutveckling och inom få minuter har blandningen stelnat till en hard, spröd kropp. Denna löser sig mycket svart 1 kokande alkohol och afskiljer sig vid lösningens afsvalning, som ett hvitt kristalliniskt pulver, hvilket ännu icke smälter vid 280° C. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 7. 3 34 WIDMAN, OM NITROOXYPROPYLBENZOESYRANS DERIVAT. Beräknadt Funnet Ca 144 60,76 60,42 SE 15 0,33 6,39 N 14 5,91 6,23. 0, 64 27,00 — 237 100,00. Af denna sammansättning äro två isomerer möjliga, hvilka bada äro derivat af amidooxypropylbenzoösyran, neml. NH.COCH NH, HOCO . GEL FET OCH HOCO CH en | Ba C(CH,), . OH re d. v. s. acetylgruppen kan ersätta antingen amidogruppens eller hydroxylgruppens väteatom. Att den föreliggande kroppen är ' ett acetamidoderivat, lider väl intet tvifvel, då acetyleringen försiggar så ytterst lätt — under samma förhållanden, som bild- ningen af acetamidopropenylbenzoösyran, under det att deremot hydroxylgruppen i nitrooxpropylbenzoösyra jemförelsevis svårt blir acetylerad. Amidopropenylbenzoösyra ‚COOH Å H,— NH, 6 N Scr SCH, C Liksom nitrooxypropylbenzoösyran är nitropropenylbenzoé- syra svårreducerbar. Hvarken vid behandling med svafvelam- monium eller kokning med tennklorur och saltsyra kan man iakt- taga nagon reaktion. Såsom reduktionsmedel lämpar sig äfven här ammoniak och ferrosulfat särdeles väl. 5 gr. nitropropenylbenzoösyra lösas i öfverskott af ammo- niak och en lösning af 42 gr, kristalliseradt ferrosulfat tillsättes portionsvis. HReduktionen fullbordas raskt i vattenbad. Efter jernfällningens affiltrering surgöres svagt med ättiksyra och lös- ningen lemnas i ro 24 till 36 timmar. Vid ättiksyrans tillsätt- ÖFVERSIG'T AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 4. 35 ning uppstår en mjölkig grumling, som efter denna tid öfvergatt i mer än tumslänga nålar af ren amidosyra. Efter kristallernas upphemtande utdrages lösningen några gånger med eter, efter hvars afdestillering en gulbrun olja återstår, hvilken snart be- gynner att långsamt kristallisera och slutligen stelnar fullstän- digt. Denna del renas genom omkristallisation ur vatten eller en blandning af gasolja och benzol. Beräknadt Funnet C 67,80 67,51 H 6,21 5,86. Föreningen är lättlöslig i eter, alkohol, kloroform och benzol, men svårlöslig i gasolja och vatten. Den smälter konstant vid 93—94° C. och kristalliserar i långa, hvita, efter utpressning halmgula, temligen tjocka nalar. Vid tillsats af gasolja till en benzollösning utfällas först föroreningar och derefter hvita bla- diga kristaller. Vid långvarig kokning med vatten sönderdelas föreningen till en i värme smetig, i köld hård och spröd, brun massa. Vid förbränning i skepp med syrgas, smälter substan- sen först mycket lätt, men vid följande starkare upphettning öfvergår den i en fast gul kropp, som synes vara osmältbar. Samma amidopropenylbenzoösyra kan äfven erhållas ur amidooxypropylbenzoösyra, om denna kokas med vanlig eller rykande saltsyra, hvarvid den lätt löses. Om lösningen afdun- stas till torrhet, erhåller man en hvit kristallmassa, som utgör det klorvätesyrade saltet af den omättade amidosyran. Ur dess lösning erhålles vid tillsats af först natriumhydrat och derefter ättiksyra till svagt sur reaktion en grumling, hvilken lätt löses vid extraktion med eter. Vid dennas afdestillering återstår då en olja, som vid kristallisation ur kokande gasolja ger hvita, vid 93—94° C. smältande nålar, hvilka besitta alla amidopropenyl- benzo&syrans reaktioner. Hydrokloratet — HOCO . OR EE haller ge- 325 nom att lösa amidopropenylbenzoösyra eller amidooxypropylben- zo6syra 1 klorvätesyra och derefter afdunsta lösningen i vatten- 30 WIDMAN, OM NITROOXYPROPYLBENZOESYRANS DERIVAT. bad, kristalliserar i färglösa, långa, prismatiska kristaller, hvilka äro mycket lättlösliga i vatten. Torkadt 1 exsiccator innehåller saltet ej kristallvatten. En analys på preparat, framstäldt ur amidooxypropylbenzoösyra gaf följande resultat: Beräknadt Funnet Co 120 56,21 56,07 Bl, 12 5,62 5,74 N 14 6,56 — O, 32 14,99 — Cl 35,5 16,62 16,32 213,5 100,00. Kloroplatinatet är lättlösligt i vatten. Åfven koncentrerad lösning af det klorvätesyrade saltet fälles icke af platinaklorid. Vid koncentrering utkristallisera ljusgula nålar. Acetatet — HOCO. Ca existerar äf- 3, ven och erhölls pa följande sätt. En lösning af amidooxy- propylbenzoesyra i saltsyra afdunstades till torrhet, befriades från öfverskott pa saltsyra genom upprepade afdunstningar till torrhet i vattenbad och affärgades derefter med blodlutkol. Efter tillsats af natriumacetat, som åstadkommer en grumlig fällning, extraherades med eter. Efter dennas afdestillering erhöllos da korta, glänsande, färglösa, väl utbildade prismer jemte mycket olja (amidopropenylbenzoösyra). Kristallerna utpressades från oljan och tvättades med eter. De smälta under häftig gasut- veckling omkring 160° C. och öfverga dervid i en ny fast kropp, som icke smälter förrän vid mycket hög temperatur, hvilket förhållande utan tvifvel beror derpå, att kristallerna innehålla kristallvatten, som bortgår vid 160° C. Få kristallerna ligga öfver en natt i luften, sönderfalla de ock i ett gult, vattenfritt och svarsmält pulver, som besitter vattenfritt acetats samman- sättning. Saltet är isomert med den nyss beskrifna acetamido- oxypropylbenzoösyran. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o d. 37 Beräknadt Funnet för C,,H,,NO, C 60,76 61,07 1.0 6,33 6,38. Amidopropenylbenzoösyran är således i motsats mot amido- oxypropylbenzoösyran en ganska stark bas. Acetamidopropenylbenzoösyra HOCO . Cs, 0< HOC0.C a 3 Ny. COCH, momentant förlorar en molekyl ättiksyra och öfvergår i den ifrågavarande kroppen: VE H0C0..C,H,( AR Vid acetamidooxypropylbenzoösyrans kokning med saltsyra åter verkar klorvätet vattenabsorberande och reaktionen fullbordas på liknande sätt HOCO. nn Svarare är att förklara bildningssättet ur acetamidoprope- nylbenzoösyra — reaktionen försiggar icke heller glatt. Man torde dock kunna antaga, att klorväte först adderar sig till den omättade propenylgruppen för att genast åter frigöras, dock så att kloratomen vid utträdet ur molekylen förbinder sig med den” vid qväfvet bundna väteatomen 48 WIDMAN, OM EN NY GRUPP ORGANISKA BASER. HOCO. und a N H.COCH, Reduktionsprocessen förklaras lätt på det sätt, att den syre- haltiga kärnan spränges, två väteatomer upptagas och såväl isopropyl- som acetylgruppen återställas enligt följande schema: CH C(CH,), Ne. CH(CH,) +H,=H00O.C5H, 3,67 9,18. Fenylkumazonsyran är en svag bas i jemförelse med metyl- och etylderivaten. Behandlas det kristalliserade sulfatet med vatten, löser det sig icke ens vid kokning, utan afskiljes till största delen sasom fri bas. 53 Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 7. Stockholm. Om uppkomsten af m-sulfonsyra vid sulfurering af toluol. Af PETER CLAÉSSON. [Meddeladt den 12 September 1883.] Den första uppgiften om att äfven den tredje modifikatio- nen af toluolmonosulfonsyra uppstår vid sulfurering af toluol härrör från BECKURTS (Berl. Ber. X 943). Han löste toluol i vanlig eller rykande svafvelsyra genom uppvärmning på vattien- bad. De erhållna syrorna öfverfördes i klorider och omkring !/,, häraf var äfven vid låg temperatur flytande. Sedan den fasta parakloriden genom stark afkylning blifvit så fullständigt som möjligt utkristalliserad och derpå aflägsnad, öfverfördes återstoden i amider, som genom upprepade omkristallisationer uppdelades i tvenne, af hvilka den ene tillhyrde o-syran, den andre åter, som icke öfverensstämde hvarken med o- eller p- amiderna, förlades derföre till m-serien. Genom upphettning med saltsyra öfverfördes m-amiden i ammoniumsalt, hvilket åter transformerades först till barytsalt, så till kalisalt och slutligen till klorid. »Das aus dem leicht löslichen Kaliumsalze mittelst Phosphorpentachlorid dargestellte Chlorid war ein gelbes in ‘einer Kältemischung aus Glaubersalz und Salzsäure nicht er- starrendes Oel, welches durch wässriges Ammoniak ausschliess- lich in das in weissen Nadeln und Blättchen krystallisirende, bei 104° schmelzende Amid übergeführt wurde.» Genom denna här ur BECKURTS afhandling citerade egenskap hos hans m-syra dd CLAESSON, M-SULFONSYRAS UPPKOMST VID SULFUR:G AP TOLUOL. uteslöts möjligheten af, att den kunde vara en blandning af de bada andra isomera syrorna, hvilket visserligen eljest hade legat nära för handen att antaga. Redan en tid innan denna uppsats framkom hade jag i för- ening med K. VALLIN (Berl. Ber. XII 1848) påbörjat en under- sökning af toluolens sulfonsyror. Genom att använda klor- sulfonsyra i stället för svafvelsyra jemte låg temperatur lyckades vi att direkt öfverföra nära hälften af den använda toluolen i. flytande klorider — ett förhallande, som undgatt BECKURTS och Orro (Berl. Ber. XI 2061), hvilka äfven innan vår uppsats blef i tryck synlig offentliggjorde sina iakttagelser öfver klor- sulfonsyras inverkan på toluol. Åfven vi erhöllo en amid, lik- nande den af BECKURTS erhållna. Den i densamma ingående syran gaf salter, hvars vattenhalt delvis var högre än hos mot- svarande salter af de andra modifikationerna; ett förhållande, som sålunda ytterligare bekräftade individualiteten hos BEC- KURTZ” syra. En kort tid innan var uppsats inlemnades till trycket fram- kom en afhandling af en tredje experimentator i ämnet, nemligen FAHLBERG (Berl. Ber. XII 1048). Genom oxidation af en m- amid, framställd enligt BECKURTZ metod, erhöllos produkter identiska med dylika förut af honom af o- och p-sulfamiderna framställda. Häraf slöt han, att BECKURTZ m-amid var en blandning af o- och p-sulfamid. Vi ansago oss emellertid icke häraf förhindrade att offentlig- göra var uppsats i oförändrad form. Då nemligen, såsom FAHL- BERG sjelf anger, man genom att blanda o- och p-sulfamid till lika delar erhåller en amid med smältpunkt 108°, så var det tydligt, att den ene kunde hafva en blandning framför sig, den andre den verklige m-awiden. Da nu enligt BECKURTZ’ upp- gift hans amid gaf en klorid, ur hvilken ingen fast produkt kunde afsöndras, sa förelag ingen möjlighet för antagandet, att hans amid utgjorde en blandning och pa anförda grunder an- sago vi var amid vara verklig m-amid om än möjligen icke i fullständigt ren form, men förbehöllo oss emellertid att ater- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 7. 55 komma till ämnet, 1 betraktande af de mänga stridiga upp- gifterna om denna syra. En tid derefter undersökte Orro (Berl. Ber. XIII 1292) ett originalprof af BECKURTZ’ m-amid, hvilken öfverfördes i klorid, ur hvilken, i motsats mot hvad BECKURTZ sjelf anger, omkring hälften fast p-klorid kunde afsöndras.. BECKURTZ’ sa väl som FALBERGS m-amider voro sålunda med full säkerhet att anse såsom blandningar. I Åfven H. BERG (Gradualdisputation, Lund 1882) har fram- ställt en m-syra. Han utgick härvid från de förut omtalade flytande klorider, som uppkomma vid klorsulfonsyras inverkan på toluol. - För att skilja syrorna använde han liksom BEC- KURTZ amiderna!). Den erhållna m-amiden förvandlad i baryt- salt och detta sulfureradt gaf en disulfosyra, som närmast öfver- ensstämde med «-syran, hvilket sålunda tydde på att hans m- syra var en blandning. Att så verkligen var förhållandet fram- gick af ett försök, som jag anställde med densamma. Öfverförd i klorid erhölls vid afkylning af densamma en icke obetydlig del fast p-klorid. Det syntes sålunda härmed vara visadt, att äfven den af VALLIN och mig erhållna m-syran är att anse såsom en bland- ning. Emellertid är härvid att erinra det ringa utbyte af o- och m-amid som BERG erhöll, oaktadt de mycket stora qvanti- teter - flytande klorider han tog 1 användning. Sålunda fram- ställde han af 1100 gr. flytande klorider icke mer än 150 gr. o-amid och 68 gr. m-amid. Omkring tre fjerdedelar af de bil- dade amiderna blefvo salunda icke skiljda från hvarandra, hvilket dock, atminstone hvad beträffar o-amid, icke innebär någon svarighet. FAHLBERG erhöll af 150 gr. flytande klorid 100 gr. o-amid. ') Han sönderdelade 10 gr. klorid, neutraliserade med kolsyrad baryt (efter förut skedd aflägsning af saltsyran?), afdunstade tills ett salt utkristallise- rade, som befanns lösligt i 11,6 d. vatten. Enligt VALLINS bestämningar löses o-barytsaltet i 26 d.. p-saltet i 4,8 d. och m-saltet i 4,4 d. vatten. Då han autog att detta hans resultat visade omöjligheten att frånskilja o-syran, använde han som sagdt amiderna för att skilja de olika syrorna från hvarandra. 56 CLAESSON, M-SULFONSYRAS UPPKOMST VID SULFUR:G AF TOLUOL. Med aktgifvande härpå ansåg jag, att man icke kunde draga nagon som helst bestämd slutsats från BERGS försök beträf- fande m-amiden. Då inblandad m-mid, såsom jag funnit, sänker smältpunkten hos en blandning af p- och o-amid till betydligt under 100°, så var det sannolikt, att den fraktion, i hvilken m-amiden möjligen förekommer, af BERG alls icke blifvit be- arbetad och m-amiden sålunda alldeles undgått honom. Det var sålunda ännu en öppen fraga, om m-syran bildas eller ej vid sulfurering af toluol. Jag har derföre företagit mig att undersöka, huruvida den af VALLIN och mig i den nu ofta citerade afhandlingen angifna metoden för sulfurering af toluol leder till en verklig m-syra — ett arbete, för hvilket här i korthet skall göras reda för. Då det väl knappast är att antaga, att den i handeln före- kommande toluolen är fullt ren, och å andra sidan möjliga föroreningar skulle vid sulfurering såsom sulfonsyror stanna hos m-syran!), så framställde jag fullkomligt ren toluol genom att regenerera densamma ur kristalliserad parasulfonklorid genom upphettning i slutna rör med saltsyra. På så sätt renadt och derefter torkadt och destilleradt fick detta kolväte inverka pa klorsulfonsyra i förhållande af I mol. på 2 mol. syra, under iakttagande af att temperaturen under hela operationen icke fick höja sig öfver 0”. Härigenom und- veks allt bildande af färgade tjäraktiga produkter, och bland- ningen är nästan färglös och fullkomligt vattenklar. Denna fick sedan droppvis falla i en klorkalciumeylinder, hvars öfre del hölls fylld med isbitar. En färglös olja afsöndrade sig der- vid på kärlets botten, som snart delvis kristalliserade. Den icke kristalliserade delen fränskiljdes och afkyldes med is och koksalt, så länge något utkristalliserade. Den icke utkristalli- serade delen af de bildade sulfonkloriderna uppgick i vigt till ') Den i handeln förekommande toluol ur stenkolsolja innehåller en substans i jemförelsevis icke obetydlig mängd, som svärtas och förhartsas vid in- verkan af svafvelsyra. Fullkomligt ren toluol förblir deremot färglös vid inverkan af säväl svafvelsyra som klorsulfonsyra, i fall temperaturen hälles tillräckligt låg vid blandningen. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 57 nära lika mycket som den i arbete tagna toluolen. De flytande kloriderna kokades med vatten i kolf med uppåtvändt kylrör, tills de blifvit lösta, hvarefter saltsyran omsorgsfullt aflägsnades genom afdunstning på vattenbad. De erhållna syrorna öfverfördes i barytsalter, och lösningen af dessa inkokades öfver öppen eld så länge ett sandigt kristallpulfver afsatte sig på bottnen, eller ock afdunstades på vattenbad tills det utkristalliserade saltets lös- lighet började öfverstiga 1 del på 10 delar vatten. Det erhållna svårlösligare barytsaltet undersöktes särskildt genom att öfverföra det först i kalisalt, så i klorid och sist i amid. Omedelbart efter det den lifliga reaktionen med ammoniak upphört, utkristalliserade större delen af den bildade amiden och denna befanns utgöra ren o-amid med smältpunkt 153”. Den ammoniakaliska moderluten afdunstades, då ännu något o-amid erhölls. Resten, sedan salmiak blifvit frånskiljd, ut- gjorde 3—9V proc. af den erhållna o-amiden och hade en smält- punkt som låg vid omkring 100°. Den utgjorde tydligen en blandning. - Det utkristalliserade barytsaltet var sålunda o-barytsalt med in maximo 5—6 proc. föroreningar af isomera barytsalter. Denna ringa mängd gjorde dock att saltet var omkring dubbelt sa lättlösligt i vatten som det fullständigt rena, äfvensom dess habitus var en helt annan. Små mängder föroreningar af iso- mera salter höja sålunda o-barytsaltets löslighet högst betydligt. Häri kan antagligen sökas en förklaring till den lättlöslighet i vatten, som föregaende experimentatorer funnit hos o-saltet. Sedan på så sätt hufvudmängden af p- och o-syrorna blifvit aflägsnad, öfverfördes det i moderluten varande baryt- saltet åter till kalisalt och detta till klorid. Härur aflägsnades p-kloriden (omkring 10 proc. af de först erhållna flytande klo- riderna) genom afkylning. Återstoden öfverfördes till baryt- salt, som behandlades med sprit för att aflägsna möjligen bildad disulfosyra. Säadan kunde emellertid icke med säkerhet påvisas. Sedan en del o-salt genom kristallisation blifvit aflägsnadt, öfverfördes återstoden ånyo till kalisalt och klorid, ur hvilken 58 CLAESSON, M-SULFONSYRAS UPPKOMS’TT VID SULFUR:G AF TOLUOL. blott en ytterst ringa mängd p-klorid kunde utkristalliseras. Den flytande klorid, som nu äterstod, behandlades med ammo- niak och ur lösningen erhölls med lätthet den i oktaedrar kri- stalliserande m-amiden med smältpunkt 108°1). Denna öfverförd i barytsalt och detta sulfureradt gaf, liksom den på indirekt väg erhållna m-amiden, rikliga mängder #-disulfosyra (jfr föl- Jande uppsats) och var sälunda identisk med denna. ?) Det finnes sålunda en stor öfverensstämmelse i reaktions- förloppet vid salpetersyrans och svafvelsyrans inverkan på toluol. Under vanliga förhållanden vid såväl sulfurering som nitrering uppträder p-föreningen sasom hufvudprodukt. Samtidigt upp- kommer dock icke obetydliga mängder af o-föreningar äfvensom nagot af m-föreningar. Vid nitrering af toluol uppkommer nemligen äfven, såsom för en tid sedan blifvit visadt, något metanitrotoluol. (MONNET, REVERDIN, NÖLTING, Berl. Ber. XII 443). Förhäl- landet emellan de olika isomera formerna är dock variabelt med förändrade betingelser vid bildningen, och enkannerligen tyckes temperaturen härvid vara den vigtigaste faktorn. ') Jfr följande uppsats. ?) Jag skulle vilja antaga att omkring 93—10 proc. af toluolen på så sätt sul- furerad öfverföres i m-syra. 59 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 7. Stockholm. Om Toluoldisulfosyror. Af PETER ÜOLAESSoNn. [Meddeladt den 12 September 1883.! De direkt af toluol framställda disulfosyrorna äro trenne, nemligen: : l:o) den af BLOMSTRAND (Berl. Ber. IV 717) framställda och af HÄKANSSON (Gradualdisputation, Lund 1873) utförligare undersökta «-disulfosyran. Da den’ direkt af toluol och svatvel- syra erhållna blandningen af monosyra ytterligare behandlas med rykande svafvelsyra vid. omkring 160° uppkommer alltid denna syra sasom den vida öfvervägande hufvudprodukten och kan i form af kalisalt lätt afskiljas i ren form ur blandningen. Baryt- saltet är lättlösligt. Kloriden smälter vid 51—52°, amiden vid 186°. 2:0) den af SENHOFER (Ann. Ch. Pharm. 164, s. 126) erhållna y-disulfosyran. Denna framställdes direkt af toluol genom upphettning till hög temperatur med en blandning af rykande svafvelsyra och fosforsyreanhydrid. Den pa sa sätt erhållna disulfosyran skiljer sig från «-syran derigenom att silfversaltet innehåller kristallvatten, da deremot «-syrans är vattenfritt, samt derigenom att kalisaltet vittrar ı luften, äfven- som att barytsaltet har en något större vattenhalt än «-syrans. Från $-syran skiljer den sig ater genom barytsaltets lättlöslighet. 3:0) den af HAKANSSON ur moderluten efter föregaende syras kalisalt framställda %-disulfosyran. Den afskiljdes derur genom kalisalternas öfverförande i barytsalter och upprepad omkristalli- 60 - CLAESSON, OM TOLUOLDISULFOSYROR. sation af dessa. #-Syrans barytsalt är nemligen i ren form svar- lösligt (1 del salt löser sig vid 15° i 11,66 delar vatten). Klori- dens smältpunkt ligger vid 94° och amidens vid 216°. (Berl. Ber. 1872 s. 1084). För att komma till en noggrannare kännedom om toluolens disulfosyror, framför allt beträffande deras konstitution, ansag jag det vara nödvändist att utga fran de olika modifikationerna af monosyror i fullkomligt ren form. I förening med K. VALLIN utarbetade jag derför för flera är sedan en metod för fram- ställandet af dessa. (Berl. Ber. XII 1848.) Under fortgängen af dessa undersökningar blef frägan om sulfurering af p-syran afejord af FAHLBERG, som visade att dervid endast «-disulfosyra bildas. (Berl. Ber. XII 1052.) I förening med H. BERG (Berl. Ber. XIII 1170) visade jag, att vid sulfurering af o-syran vid omkring 160° endast bildas en disulfosyra, nemligen samma «-syra, hvilkens konstitution dermed var gifven. Det återstod sålunda att äfven sulfurera m-syran. Ehuru- väl, såsom af föregående uppsats framgar, äfven m-syra upp- kommer vid direkt sulfurering af toluol, framställdes dock den här begagnade m-syran på indirekt väg, hvarigenom kontroll vanns på rigtigheten af resultatet af föregående arbete. För detta ändamål kunde enligt föregående forskare brom-, amido- eller nitro-derivat af toluol användas. De olika upp- gifterna om den af dessa föreningar framställda m-syran visa emellertid, att det äfven här är förenadt med stora svårigheter att erhålla densamma ren, och särskildt tyckes detta gälla om den syra, som erhålles af toluolens o-föreningar såsom utgångs- punkt. Ehuruväl flere forskare hafva sulfurerat såväl o-brom- toluol som o-nitrotoluol och o-toluidin har först C. Hess (Berl. Ber. XIV, 488) visat, att såväl o-nitrotoluol som o-toluidin ge tvenne isomera sulfonsyror, hvilket per analogiam möjligen ocksä kan vara fallet med o-bromtoluol, i fall försökstemperaturen varieras. Dessa föreningar förefalla pa den grund icke lämpliga ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 7. Gl såsom utgångspunkter, då man derifrån lätt kunde komma till en blandning af tvenne isomera monosulfosyror. Af p-föreningar ger nitroderivatet enligt öfverensstämmande uppgifter endast en sulfosyra och denna är en o-syra. Fast p-bromtoluol ger tvenne syror, som dock äro svåra att skilja åt. Det återstår sålunda endast paratoluidin som visserligen äfven ger tvenne syror, af hvilka dock o-syran endast uppkommer 1 rimga mängd och ge- nom sin olöslighet och sitt habitus är lätt att skilja från meta- syran. Att i paratoluidinmetasulfonsyra amidogruppen och sul- fonsyrekomplexen verkligen intaga ortoställning till hvarandra framgår af HOFFMANS och Hess undersökningar (1. e.). Den häraf erhällna amidomerkaptanen ger nemligen med syror an- hydridprodukter, hvilket endast eger rum när amidogruppen och hydrothionkomplexen intaga ortoställning till hvarandra. Jag inslog sålunda samma väg som först v. PECHMANN (Ann. Ch. Pharm. 173, 202) och efter honom NEVILE och WINTHER (Ber). Ber. XIII 1940) och sednast C. Hess (l. c.) beträdt. Toluidin blandas med sin dubbla vigt rykande svafvelsyra, hvarefter upphettas i omkring 20 min. till 180°. Efter kall- nandet visade det sig fördelaktigt att icke lösa alltsammans i vatten och derpå neutralisera med kalk, såsom V. PECHMANN gjort, utan den stelnade smältan utpressas först i en linnepåse starkt, hvarigenom betydliga mängder af en intensivt mörk- färgad vätska aflägsnas, som nästan uteslutande består af fri svafvelsyra och ett becklikt ämne. Presskakan löses i varmt vatten. Man neutraliserar med kalk, filtrerar, fäller kalken ur filtratet med oxalsyra och filtrerar ånyo varmt. Ur fitratet kristallisera amidosyrorna raskt. Ortosyran igenkännes lätt på sin oktaedriska kristallform och derpå, att den är mera färgad än metasyran. De skiljas enklast från hvarandra genom slam- ning. Öfverförandet i diazoförening försiggar enklast genom behandling af den i en ringa mängd vatten uppslammade syran med salpetersyrlighet. Slutpunkten igenkännes lätt med mikro- skopets tillhjelp. Sönderdelningen af diazoföreningen genom kokning med abs. alkohol under tryck sker lätt. Alkoholen af- 62 CLARSSON, OM TOLUOLDISULFOSYROR. destilleras. Syran mättas med blyhvitt, hvarefter afdunstas till stark koncentration. Det utkristalliserade saltet tvättas med abs. alkohol ssmt omkristalliseras ur sprit, hvari det löses ganska lätt. Utbytet af metasyra ur diazoföreningen lemnar mycker öf- rigt att önska. Större delen öfvergår i en mörkröd syra, hvars blysalt är okristalliserbart och lätt löses äfven i absolut al- kohol. | Toluolmetasulfonsyradt kali kristalliserar i silfverglittrande massor af fina nålar med "/, mol. kristallvatten. Löslieheten i vatten ordinär. 1,030 gr. lufttorkadt salt aftog 1 vigt vid upphettning till 150° 0,0425 gr. = 4,12 proc. vatten. Beräknadt för '/, mol. 4,11 proc. 0,3405 gr. vattenfritt salt gaf 0,1215 gr. K,SO, = 18,65 proc. K; ber. 18,61 proc. Jag erhöll omkring 12 proc. af den använda toluidinen sa- som metakalisalt. | Toluolmetasulfonamid. En portion kalisalt öfverfördes ı klorid och denna i amid. Vid afdunstning pa vattenbad af den sednares lösning i vatten utfaller amiden såsom en svagt aul- aktig olja. Såsom sådan har amiden den af V. PECHMANN an- gifna smältpunkten något under 100°. Löses den emellertid i alkohol, affärgas med djurkol och omkristalliseras ett par gånger ur alkohol, kristalliserar den i sma vackra oktaedrar med smpt 108 till 109°. Sulfurering af toluolmetasulfonsyra. Efter nagra försök har jag stannat vid följande metod sa- som lämplig vid sulfureringen af metasyran och särskiljandet af de dervid bildade produkterna. Det vattenfria barytsaltet upphettas med 2!/, ggr sin vigt starkt rykande svafvelsyra under 3-—4 timmar till omkring 180". Produkten utspädes med vatten, neutraliseras med kolsyrad baryt, hvarpa filtreras. De erhållna barytsalterna öfverföras i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 7. 63 kalisalter och dessa i klorider, hvilka starkt pressas, omkristal- liseras upprepade gånger ur kolsvafla, hvarvid iakttages, att de på kristallisationskärlets kanter sig afsättande något färgade och mjuka delarne för hvarje gång starkt pressas. På så sätt aflägsnas all monosyra. De fullkomligt färglösa och hårda klo- riderna, som ha en smältpunkt af omkring 75”, kokas med barythydrat, öfverskottet af baryt aflägsnas med kolsyra, hvar- efter afdunstas till torrhet med något svafvelsyra för att af- lägsna saltsyran. Derefter utspädes med mycket vatten, neu- traliseras ånyo med kolsyrad baryt samt filtreras. Lösningen af de erhållna barytsalterna afdunstas på vattenbad, då vid stigande koncentration ett salt afsätter sig såsom hinnor på ytan, hvilka aflägsnas i den man de bildas. Detta salt om- kristalliseras ännu en gang och är da rent 5-disulfosyradt baryt- salt. Moderluten innehåller 1 små mängder ett synnerligen i varmt vatten lättlösligt salt, om hvilket mera längre fram. 5-Toluoldisulfosyra. Barytsaltet, C,H,S,0,Ba + H,O, afsätter sig som hinnor pa ytan vid afdunstning pa vattenbad, hvilka måste borttagas i den mån de bildas, om afdunstningen skall vidare kunna fortga. Under mikroskopet synes det som ett otydligt kristallpulver. Dess löslighet är nästan lika stor i varmt och kallt vatten. 100 delar vatten lösa 3,9 delar vattenfritt salt vid 15°. Saltet kristalliserar med 1 mol. vatten, som bortgår först vid högre temperatur. 1) 0,5055 gr. lufttorkadt salt förlorade vid upphettning till 160° 0,022 gr. vatten = 4,35 proc. 2) 0,8175 gr. förlorade 0,037 gr. = 4,35 proc. vatten. 3) 1,409 gr. förlorade 0,063 gr. = 4,47 proc. vatten. 4) 0,2055 gr. vattenfritt salt gaf 0,1235 gr. BaSO, = 35,33 proc. Ba. Häraf i procent: 64 CLAESSON, OM TOLUOLDISULFOSYROR. Beräknadt Rönanenest C,H,S,0,Ba 387 95,56 H,O 18 4,44 4,35 4,35 4,47 405 100,00 C,H;S,O; 250 64,60 Ba 137 35,40 35,33 387 100,00. Kalisaltet, C,H,S,0,K, + H,O, är temligen lättlösligt, kri- stalliserar pa kärlets botten i runda kristallsammangyttringar af sasom det synes spetsiga prismor. 0,853 gr. förlorade vid 160° 0,0455 gr. vatten = 5.33 proe.; ber. 9,20 proc. H,O. 0,380 gr. vattenfritt salt gaf 0,204 gr. K,SO, = 24,10 proc. K; ber. 23,82 proc. Klorid, af kalisaltet med fosforpentaklorid, är i eter svar- löslig, 1 kolsvafla lättare löslig, ur hvilken den anskjuter i vackra, glänsande rhombiska taflor. Smpt 96°. Amid, af kloriden och ammoniak, är i vatten svårlöslig och kristalliserar i mikroskopiska prismer. Smpt 224°. I sin ofvan nämnda afhandling »Om toluoldisulfosyror och några af deras derivat» omnämner HÅKANSSON, att han vid närmare undersökning af moderluten efter en större portion o-kalisalt fann jemte den förut undersökta syran ett salt af lika sammansättning med det förra, men innehållande en isomer syra, A-toluoldisulfosyra, med följande egenskaper. Barytsaltet kristalliserar i otydligt kristalliniska skorpor med 1 m. H,O. 100 delar vatten lösa 8,57 delar salt vid 15”. Kloriden smälter vid 94°, amiden vid omkring 216”. Ett prof af denua syras barytsalt hade HÅKANSSON den godheten att skänka mig och med detta föranledde jag H. BERG att anställa några försök. Enligt honom smälter kloriden vid 94,5”, amiden vid 222”. Kali- saltet kristalliserade otydligt i mullbärslika sammangyttringar med 1 mol. kristallvatten. Barytsaltet afsatte sig på ytan som en salthinna och är svårlösligt äfven i varmt vatten. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 65 Häraf framgår, att de af HÅKANSSON och mig framställda syrorna måste anses sasom identiska. Den något större löslig- heten hos HÅKANSSONS barytsalt, äfvensom de något lägre smältpunkterna tyda på, att hans syra icke varit fullt ren. Häraf följer nu, att m-monosulfonsyra äfven bildas vid sulfu- rering af toluol med svafvelsyra. Angående denna syras konstitution kan jag för närvarande intet säga. Erinras ma, att de teoretiskt möjliga 6 dioxybenzoö- syrorna numera samtliga äro kända genom TIEMANNS m. fl. un- dersökningar, och att hvarje toluolsulfonsyra kan öfverföras i en sulfebenzoösyra och denna i en oxybenzoösyra. De nödvän- diga förutsättningarne äro sålunda gifna för fastställandet af hvarje toluoldisulfosyras konstitution. S-Syran angripes emeller- tid endast med svårighet af oxidationsmedel. Efter fyra dygns uppvärmning med kromsyra och svafvelsyra hade endast ett spår af syran oxiderats. Den kraftigare verkande öfvermangan- syran är här sålunda mera på sin plats. Emellertid var det material som äterstod för litet för att med utsigt till definitivt resultat anyo förarbetas i den antydda rigtningen. Såsom förut är nämdt, innehåller moderluten efter 8-toluol- disulfosyrad baryt ett salt, som är lättlösligt synnerligast i varmt vatten, en egenskap som möjliggör att utan större svårighet skilja det från det svärlösliga barytsaltet af 8-syran. Det före- kommer emellertid i mycket mindre mängd än 3-syrans. Saltet kristalliserar med 3 m. kristallvatten. Det härur framställda kalisaltet afsätter sig efter afdunstning såsom en kristallkaka på bottnen af kärlet utan tydliga kristallindivider och är vatten- fritt. Allt tyder sålunda på, att här föreligger en isomer syra. Emellertid visade sig bariumhalten hos barytsaltet omkring 1 proc. för låg äfvensom smältpunkterna för kloriden och amiden ligga ganska nära dem för f£-syrans motsvarande föreningar. Kloriden kristalliserar i aflånga, snedt afskurna prismer med smpt 95°, hvarur äter ett lättlösligt barytsalt kunde regenereras. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh, Årg. 40. N:o 7. 2 66 CLAESSON, OM TOLUOLDISULFOSYROR. Amiden smälte vid 214°. Det kan sålunda föreligga tvifvel om, huruvida här föreligger en ren produkt eller ej och till kontroll- bestämningar räckte materialet icke. Den vidrörda frågan om vid sulfurering af m-syran mer än en disulfosyra uppkommer mäste jag derför tills vidare lemna oafgjord. y-Toluoldisulfosyra. Genom sulfurering af-toluol resp. dess monosulfonsyror er- böllo BLOMSTRAND och SENHOFER oberoende af hvarandra en disulfosyra. De metoder som härvid användes voro i sa man olika, att den ene direkt disulfurerade toluol medelst svafvel- syreanhydrid, den andre äter verkställde sulfureringen i tvenne stadier. Den syra som SENHOFER erhöll har sedermera blifvit uppfattad såsom isomer och icke identisk med «-syran. Också finnes der nagra differenser i beskrifningarne pa de båda sy- rorna, som kunna föranleda ett sådant antagande, hvarför BLOM- STRAND kallade den för y-syra till skillnad från de af de blan- dade monosulfosyrorna erhållna &- och $-syorna. Dessa diffe- renser äro följande: a-Syran tal en vida högre temperatur än 100°, innan den sönderdelas, då deremot y-syran sönderdelas redan på vattenbad. Båda syrornas kalisalter innehålla lufttorkade 1 m. vatten, men y-syran förlorar en del af detta och blir opak vid en längre tids utsättande för den fria luften. y-Bariumsaltet har en något högre kristallvattenhalt än motsvarande «-salt. o-Syrans silfversalt är färglöst och vattenfritt, då y-syrans är gult och innehäller kristallvatten. Då såsom af det föregående synes ingen af de isomera monosyrorna ger en disulfosyra, som skulle kunna identifieras med y-syran, så föranleddes jag häraf att noggrannt genomgå SENHOFERS beskrifning på sin syra och har derigenom kommit till den öfvertygelsen, att de äro identiska. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4%. 67 Hvad olikheten i de fria syrornas beständighet beträffar, så har redan HÅKANSSON uppgifvit orsaken dertill. Försätter man nemligen «-syrans kalisalt med svafvelsyra och sprit och af- dunstar filtratet direkt pa vattenbad, utan att förut koka med vatten för att sönderdela de bildade etersyrorna, sa inträder äfven här vid stigande koncentration svärtning och sönderdelning. De bäda syrornas kalisalter framställdes pa samma sätt och äfven SENHOFER anger liksom HÅKANSSON detta salt såsom det enda lämpliga för syrans rening. De kristallisera båda lätt och i korta prismer med I m. kristallvatten, som fullständigt bortgår vid 160°. &«-Syrans kalisalt blir i sjelfva verket äfven med tiden något opakt. Om detta dock är förenadt med för- lusten af en del af dess kristallvatten har jag icke undersökt. Af SENHOFERS framställning tyckes emellertid framgå att han antagit, att en förlust af kristallvatten är orsaken till opak- heten hos kristallerna. Något direkt försök tyckes han icke hafva anställt. Hvad barytsaltet beträffar, så var det icke framstäldt af den rena syran medelst kalisaltet utan direkt af syreblandnin- gen genom upprepade fällningar med sprit. Så framstäldt kan enligt HÅKANSSON a-barytsaltet icke heller erhållas rent utan innehåller en något större kristallvattenhalt än det rena saltet. Åfven silfversaltet var framstäldt af orent barytsalt och salunda sjelf icke rent, hvilket dessutom dess gula färg anger. I öfriga hänseenden Ööfverensstämma egenskaperna hos «- och y-syrorna fullkomligt. Båda syrorna ge vid smältning med kali isorcin och salicylsyra. Det kan sålunda knappast betviflas, att de båda syrorna äro identiska. För att emellertid genom egna försök öfvertyga mig härom, har jag framställt toluoldisulfosyra på alldeles samma sätt som SENHOFER. Fyra rör fylldes hvardera med 40 gr. krist. svafvel- syra, 10 gr. fosforsyreanhydrid och 10 gr. toluol och rören upp- hettades under 4 t. till 220—230°. Efter kallnandet öppnades de, da ett högst betydande tryck visade sig. Innehället mät- tades med kolsyrad baryt, filtrerades och det konc. filtratet 68 CLAESSON, OM TOLUOLDISULFOSYROR. fälldes 2 ger med sprit. Fällningen Öfverfördes i kalisalt, som vid afdunstning kristalliserade pa samma sätt som «-kalisaltet. Efter omkristallisering öfverfördes det i klorid som smälte vid 5l’. Amiden smälte vid 185°. Det var sålunda otvifvelaktigt «-syran, jag hade för händer, och äro sålunda «- och y-syrorna identiska. 69 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 7. Stockholm. Undersökning öfver den galvaniska ledningsförmågan hos alkohollösningar. Af SVANTE ARRHENIUS. [Meddeladt den 12 September 1883.] I sammanhang med de i ett föregaende arbete!) publicerade undersökningar öfver vattenlösningars galvaniska ledningsförmåga utförde jag våren 1883 några försök i samma afseende öfver alkohollösningar. Dessa senare försöks resultat går jag nu att meddela. Beträffande den metod, som användts vid bestämningarne, och de derför erforderliga instrumenten hänvisar jag till nyss citerade arbete. Dock ma anmärkas, att metoden är en kom- bination af EDLUNDS och BECQUERELS metoder, och att de hufvudsakliga instrumenten äro depolarisator och differential- galvanometer. I det föregående arbetet har jag utförligt be- skrifvit arrangemangen vid försökens anställande äfvensom un- derkastat metodens duglighet en utförlig diskussion. På samma ställe finnas äfven angifna de formler, enligt hvilka observations- materialet bör omräknas för att finna de sökta motstånden äfven- som relationer dem emellan. Jag har vidare der motiverat in- förandet af begreppet »dilutionsexponent»?), hvilket äfven kommer att användas i det följande. Sedan jag derför i alla dessa af- seenden hänvisat till det föregående arbetet, kan jag omedelbart 1) Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd 8, N:o 13: 2) Dilutionsexponenten anger det förhållande, i hvilket det relativa motståndet hos en saltlösning tillväxer, när den utspädes till sin dubbla volym. 70 ARRHENIUS, LEDNINGSFÖRMÅGAN HOS ALKOHOLLÖSNINGAR. öfvergå till redogörelse för de vid nämnda försök använda pre- parat och vunna resultat. l. Använda preparat. Den till försöken begagnade alkoholen var handelsvaran »absolut alkohol» och levererades likasom det öfriga undersökningsmate- rialet från instruktions-apoteket Nordstjernan i Stockholm. Denna alkohol visade sig vid försök med alkoholometer inne- hålla 97,38 volymsprocent ren alkohol. Den elektriska ström, som passerade genom en vätskepelare af denna alkohol och med de dimensioner, som motståndskärlet erbjöd !), hade att öfvervinna ett motstånd af ungefär 700,000 ohm eller omkring 21/, ganger det motstand?), som presterades af en likadan pelare af det bästa destillerade vatten, som jag användt i nyss citerade ar- bete. Denna alkoholsort kan 1 jemförelse med den, som af andre författare?) användts vid motständsbestämningar, anses såsom nästan vattenfri, hvilket förhållande ock förklarar, ATL ns delvis kommit till andra resultat än desse. Jemförelsevis mycket få salter äro lösliga i absolut alkohol mot dem, som kunna lösas i vatten. Några af dem föranleda också kemiska förändringar hos lösningsmedlet, hvarför de ej gerna kunna användas till försök, likartade med de här om- nämnda. Sa är ock förhållandet med alla mineralsyror, och, om man löser en bas i alkohol, omsättes densamma delvis i al- koholat. Undersökningsmaterialet blir derför temligen inskränkt och i nedannämnda försök äro endast följande salt använda: Klorider: NH,Cl, CaCl,, CuCl, Bromid: NaBr Nitrat: AgNO, Acetat: NaCH,COO, Cu(CH,000), Alkoholat: NaC,H,O. 2 SIR 2) 1. c. $ 8. 3) Lenz, »Ueber das galvanische Leitungsvermögen aleoholischer Lösungen.» \ NY r ry r © Mém. de l’Ac. Imp. des Se. de S:t Petersbourg, 7:e Sér., Tome 30 N:o 9 (1882). ©. STEPHAN, Wied. Ann., Bd. 16, s. 673 (1882). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 7] Beträffande renheten af dessa salter äfvensom följderna af möjligen förekommande mindre qvantiteter föroreningar hänvisar jag till mitt föregående arbete. 2. Svårigheter vid alkohollösningars undersökning. På grund af svårlösligheten af salter i alkohol var det nöd- vändigt att vid lösningens beredning uppvärma motständskärlet, i hvilket upplösningen försiggick. För att emellertid alkohol ej skulle förloras vid denna operation, måste proppen behållas qvar i motståndskärlet. Dervid kondenserades en del (om ock rimga) alkohol i håligheten inuti proppen, hvarifrån den sedermera så småningom aflägsnade sig. Till följd deraf kunde ej vägnin- garne ge så noggranna resultat, som det är möjligt att uppnå vid försök med vattenlösningar. Likaså mjuknade genom dessa uppvärmningar den i motstandskärlet befintliga kautschuk-plattan, hvilket förorsakade svårigheter vid nämnda kärls rengöring. Ob- servationsfelen äro derför vida större vid här nämnda försök än vid dem, som jag gjort i afseende på vattenlösningar. Dock torde de ej vara så stora, att de slutsatser, som här nedan dragits, kunna vara i någon synnerlig grad felaktiga. Af dessa skäl har jag sett mig nödsakad att (åtminstone tillsvidare) in- skränka det påbörjade arbetet öfver alkohollösningars lednings- förmåga till de förberedande försök, som jag nu gar att meddela. 3. De vunna resultaten. På samma sätt som i mitt föregående arbete har jag öfver de gjorda försöken upprättat tabeller, innehållande fyra kolum- ner af följande innehåll. I den första kolumnen förekommer det medelst den använda metoden observerade motståndet (i ohm), 1 den andra den motsvarande temperaturen, i den tredje ut- spädningen d. v. s. förhållandet mellan salthalterna i två lös- ningar af samma salt, hvilka voro föremål för två successiva motständsbestämningar. Den fjerde kolumnen innehåller förhål- landet mellan motständen vid tva dylika bestämningar, hvilka motstånd blifvit deducerade enligt formeln!): Seller 9: 72 ARRHENIUS, LEDNINGSFÖRMÅGAN HOS ALKOHOLLÖSNINGAR. $ 1 __ 10000 10000 m w 2 der w är motståndet hos lösningsmedlet (här den absoluta al- koholen), 12 det observerade motståndet och m det beräknade motståndet. Tabellerna äro de följande: Salmiak NH,CI1. Klorkaleium CaC],. Kopparklorid CuC],. 18081168]. on 1.30) 2550TA EE eeh :0,87|1:9,0 29,7 :9,681:9,2 [so OA so Re : 0,50 : I, 2 5 : 6,2 20,9 12362017,7 3260017, 126800 die mn m ni | sn 2,77 1:4,1511: 3,16 Hm pa HH » SO = m ww (BL BL) 1:4,41/1: 4,07 od, 837700117,8 8440017, 6 76900117,9 | ; ! Natriumalkoholat T * latr nats 1 Bromnatrium NaBr. |[Natriumacetat NaACH,COO. NaC,H,O. | | 702 16,7” 792 17,5° | 21480” 7 11.4,9911:3,74 :5,701:%,53 > 11:6,0411:3,26 5 I 2603 17,0 a 2052|16,0 RN 698 16.91) Le Eat! BR, | 8 : 4,66 97, oz 1asoolazı | "|... sole... sets. N en :6,20|1:9, 5 | :0,92|1: 9, | : 0,7511 : 9,60 6400017,5 | 47300 17,2 19520 17.1 1° a | | 1:6,38|1: 6,05] er er KENT Lapis infernalis AgNO;. een), Jllz 2 | | | 845 14,9” | 53200 1:8,8811:4,60 383015,4 fl 997112000 | | | I 1:1,92 ; | Beräknas dilutionsexponenterna ur denna tabell enligt for- ae, 3 17.1 :2,40 meln!): log log 9 = log log m — log log u + log log 2, som återfinnes i ofvannämnda arbete ($ 9), sa erhalles föl- jande: ') Der I är dilutionskoeffieienten, m inversa värdet af de i kolumnen 4 före- kommande siffror och » inversa värdet af motsvarande siffror i ö:dje ko- lumnen. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 4. 73 Tabell öfver alkohollösningars dilutionsexponent. Salt. Dilutionsexponenten är vid en ledningsförmåga om GATE SSG S 4 2 20520050 NaC,H,O EBEN NS AG 3 b 1,96 3 NH,CI o N Te 1,73 or N | o NaBr ° ar Io 1,54 6 1,91 ) | AgNO, aa Ne | | Call, | ls IBS Sd Ia dT: | CuCl, | | NGN a | 1,61 les | NaCH,C00 | sr filas Iben . [ESS ES | nlersego).| TA a er. | Bea 4 2 17 08 - 025 OA NOG Jemför man dessa dilutionsexponenter för alkohollösningar med motsvarande qvantiteter för vattenlösningar!), sa finner man lätt, att: Dilutionsexponenterna för alkohollösningar äro betydligt mindre än motsvarande dilutionsewponenter för vattenlösningar. Som bekant leda alkohollösningar (vare sig de hålla vatten eller ej), hvilka hålla en viss procent salt, enligt alla hittills kända data, sämre än vattenlösningar af samma procenthalt (och samma salt). Da nu vid dessa lösningars utspädning med lös- ningsmedlet motståndet tilltar i mindre proportion för alkohol- lösningarna än för vattenlösningarna, så måste deraf följa, att förhållandet mellan ledningsförmågorna af två saltlösningar af samma salt och procenthalt, i hvilka de respektive lösnings- medlen äro vatten och alkohol (absolut eller försatt med vatten), minskas alltmer, ju mindre salthalten är. Detta öfverensstäm- mer fullkomligt med STEPHANS?) uppgift, deremot tyckes en beräkning af några siffror ur LENZ arbete”) gifva ett annat resultat. De Sl. 2) IE Er ÖL I Bg I Goch. 74 ARRHENIUS, LEDNINGSFÖRMÅGAN HOS ALKOHOLLÖSNINGAR. Hvad detta förhållande (mellan vatten- och alkohol-lösnin- gars ledningsförmaga) beträffar, synes det vara mycket olika för olika salter, dock tyckes den regelbundenheten ega rum, att detta förhållande är dess större, ju mindre den molekylära led- ningsförmägan hos saltets (vatten-) lösning är. Till följd häraf är en alkohollösning af kopparacetat (hvars vattenlösning bland de undersökta salterna har minsta molekylära ledningsförmågan)!), äfven om den är ganska koncentrerad, nära nog oledare. Dilutionsexponenterna närma sig alla vid stigande utspäd- ning till talet 2. Alldeles samma förhållande eger rum med de egentliga salternas vattenlösningar. Märkligt är, att natrium- alkoholatets alkohollösnings dilutionsexponent aldrig öfverskrider 2, oaktadt denna lösning fullkomligt motsvarar en lösning af natronlut i vatten, hvilkens dilutionsexponent vid någorlunda stor utspädning betydligt öfvergår siffran 2. Detta talar för riktigheten af den förklaring, som afgifvits?) öfver det senare förhållandet, hvilket skulle bero på en förorening af ammoniak- salter hos lösningsvattnet. Hvad dilutionsexponentens storlek hos här behandlade sal- ters vattenlösningar angar, så låta salterna efter densamma ordna sig i följande grupper, uppstälda så, att de främsta ha den minsta, de sista den största dilutionsexponenten !): 1:o. Magnesiagruppens acetat. 2:0. Magnesiagruppens salt med starka enbasiska syror. 3:0. Alkaliska jordartmetallernas d:o. 4:0. Alkalimetallernas acetat. 5:0. Alkalimetallernas salt med starka enbasiska syror. (6:0. Alkalimetallernas hydrat). Vid betraktande af ofvanstaende tabell öfver dilutionsexpo- nenterna för alkohollösningar finner man att salternas ordning i afseende pa exponenternas storlek i det stora hela är densamma, som den nyss för vattenlösningar angifna, i fall man i stället för hydrats lösningar i vatten sätter alkoholats lösningar i al- a Sal ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 75 kohol, hvilka tydligen motsvara hvarandra i de båda fallen. Ifall man vidare i enlighet med hvad som blifvit antydt i ar- betet om vattenlösningars galvaniska ledningsförmaga!) antar, att en mindre dilutionsexponent häntyder på en större kom- plexitet hos det lösta saltets molekyler, så får man följande enkla slutsats: De salter, hvilkas molekyler i vattenlösningar äro mest kom- plicerade, besitta motsvarande egenskap, när de äro lösta 1 alkohol. Jag har äfven gjort några bestämningar öfver den galva- niska ledningsförmågans temperaturkoefficienter hos alkohollös- ningar. - Dessa hafva befunnits vara för NH,CI 0,0172 mellan 16,8” och 25,6” » NaBr 0,0184 De R200SE » AocNO, 0,0191 » 14,9° » 24,9° o » NaCH,COO 0,0177 DE I BT 2, CH(EHEECOO9).0N>206 7157 16,872 7252 » NaC,H,O 0,0190 ae Zn, allt vid de motständ, som äro minst i föregäende tabeller, utom för Natrium-alkoholat, der temperaturkoefficienten tagits för det näst minsta motständet. Af föregående tabell framgår, att alla (af mig) undersökta alkohollösningars temperatwrkoefficienter äro betydligt mindre än motsvarande vattenlösningars. (Dessa senare variera mellan värdena 0,021—0,0252).) Detta synes strida mot ett ofta af LENZ?) upprepadt påstående att alkohollösningar ha större tem. peraturkoefficient än vattenlösningar. Denna motsägelse kan dock förklaras sa, att den af LENZ använda alkoholen alltid varit betydligt vattenhaltig. Enlist STEPHAN?) är nämligen temperaturkoefficienten ett maximum vid en alkoholhalt af 35 proc., från hvilket maximum (ungefär 0,04) han sjunker antingen alkoholhalten minskas eller ökas. 2» I eo. ST ?) KoHLRAUSCH, Wied. Ann. Bd 6, s. 191 (1879). >) Isa, I Go So Ja rn ii Oe #) STEPHAN, 1. c., s. 691. SI er Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2.) Från Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors. Acta, T. 12. Ofversigt, 24. Bidrag till kännedom om Finlands natur och folk, H. 37—88. Isnarıus, H. E. F. Le Grand-Duche de Finlande. Hfors 1878. 8:0. Från Societe Entomologique i Bruxelles. Annales, T. 26. Fran Societe R. des Sciences i Liege. Memoires (2), T. 10. Från Zoological Society i London. Transactions, Vol. 11: 8. Proceedings, 1882: 4; 1883: 1—2. Från Societa delle Scienze i Rom. Memorie (3), T. 4—5. Från Accademia delle Scienze i Bologna. Memorie (4), T. 3. Från Societa Italiana di Scienzi Naturali it Milano. Atti, Vol. 24: 1—4; 25: 1—2. Från RB. Instituto Lombardo di Sceienze e Lettere i Milano. Memorie. Classe di scienze matematiche, ete. Vol. 14: 3. » » » lettere, ete. Vol. 14: 2. Rendiconti (2), Vol. 14. Från R. Accademia delle Sceienze i Turin! Memorie (2), T. 34. Atti, Vol. 18: 1—7. Från Observatorium i Berlin. Bulletino, Anno 17. (Forts.) 77 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 7. Stockholm. lakttagelser rörande klotblixt. |Meddeladt den 12 September 1883.] 113 Meddelande af Fil. Kand. SVANTE ARRHENIUS. Måndagen den 2 Juli 1883 var i Upsalatrakten utmärkt af flera åskväder. Tvenne af dem kommande, som det syntes, det ena från nordvest det andra söderifrån, urladdade sig mellan kl. 1 och kl. 3 e. m. och åtföljdes af strida med hagel blan- dade reonskurar. Senare på aftonen hördes åter åska på något afstand och en ovanligt kraftig stormby strök fram öfver trak- ten, först med vestlig vind sedan med nordvestlig. Flera gånger under de tvänne första åskvädren slog åskan ned. Ett af dessa åskslag, hvilket inträffade under det från nordvest kommande äskvädret, träffade en liten stuga, belägen i Malma by 3,5 kilo- meter sydvest om Upsala stad. Detta, som förorsakades af en så kallad klotblixt, skall jag här försöka att beskrifva efter den berättelse ett ögonvittne afgifvit dagen efter det omtalade ask- slaget. Utom detta ögonvittne, som är hustru till en i ifraga- varande stuga boende snickare och som hela tiden under klot- blixtens förlopp bibehöll full sinnesnärvaro, fans närvarande vid tillfället en hustru från grannskapet, hvilken så öfverväldigades af skräck, att hon ej kunde lemna några upplysningar. Det senare var äfven förhållandet med en liten flicka, som också fans inne i stugan vid tillfället. Det rum, hvari fenomenet iakttogs, var ungefär 3,5 meter i fyrkant, i hvars sydvestra 78 ARRHENIUS, IAKTTAGELSER RÖRANDE KLOTBLIXT. hörn en qvadratisk murspisel om 1,5 meters sida var inmurad. Alldeles invid spiseln pa vestra väggen fanns ett mindre fönster beläget 0,9 meter ofvan marken och 0,7 meter högt. Midt emot spiseln var pa rummets östra vägg dörren belägen, hvilken förde till en utbygd förstugugvist 1,2 meter i fyrkant, hvars ytterdörr låg midt emot den förra dörren, som för tillfället var öppen, da deremot ytterdörren var stängd. I den fönsterhalfva, som låg närmast spiseln, var fönstret urtaget och ersatt med ett inifrån . förspikadt skynke, hvilket häftigt fladdrade i det drag, som uppstod mellan det öppna fönstret och springor i förstugu- qvistens väggar. De tre ögonvittnena voro placerade på föl- jande sätt: Snickarhustrun satt emellan spiseln och rummets öppna dörr vid stugans södra vägg och var sysselsatt vid en spinnrock, som stod framför henne. . Bakom henne i en dörr- öppning till ett inre rum stod grannhustrun. Den unga flickan satt vid den östra väggen. Klotblixten observerades först af en skomakare (från ett hus beläget öster om ifrågavarande stuga), hvilken såg den nedstiga från ett ofvan liggande moln snedt ned mot marken och ungefär 1 vindens rigtning. Blixten kom sedan in i stugan genom det öppna fönstret. Hans väg pa utsidan af huset betecknades af en skåra om 2 millimeters djup 1,5 meter från marken i fönsterposten. Skäran var nästan parallel med marken på sin undersida, den öfre sidan lutade något, så att inskärningen var ungefär 1 centimeter hög på den sida, hvarifrån klotblixten kom, !/; centimeter på den andra sidan. Klotblixten kom således in i huset på den vestra sidan och snedt norrifrån, det vill säga i ungefär samına led, som den herskande vindrigtningen. Sedan passerade han i det obetydliga mellanrum, som fans mellan den fladdrande duken i fönsteröpp- ningen och fönsterkarmen, och trädde sa in i rummet. Detta skedde under häftigt dån, hvarvid en del slöjdalster, som lågo uppstaplade på ett vid fönstret befintligt bord, störtades ned på bordskifvan i den rigtning, hvari blixten gick. Sedermera gick klotblixten med samma hastighet som en gående person tvärs öfver rummet. Under denna färd måste han hafva varit ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 79 temligen nära (några centimeter från) en grof stötta af jern, som uppbar spiselhufven. Någon urladdning mot denna stötta egde ej rum. Likväl är att märka att stöttan vid sina båda fasta ändar var omgifven af mur och således temligen isolerad. Under vägen sänkte eldkulan (klotblixten hade denna form) sig något, men höll sig dock ungefär 0,6 meter ofvan golfvet. Hen- nes färg var såsom färgen af »rent guld, som ligger i solsken». Formen var densamma som den af ett ägg, men något läng- dragnare och med den smala spetsen framföre. Längden var ungefär 1,2 meter bredden 0,6 meter. Klotblixten tycktes vara fullkomligt slät och var icke inbegripen i någon rotation. När han passerade framför spinnrocken, stöttes denne temligen häf- tigt omkull!), hvarefter han med stor snabbhet gick snedt ned- ifrån och uppåt i förstuguqvisten, genom hvars midt emot fön- stret belägna östra vägg han försvann i en 10 centimeter bred och 3/, centimeter hög springa, som var fylld med mossa, hvilken delvis utrefs. Utkommen på gården följdes han ej längre af nagra åskådare. Han detonerade snart, men ej på en gång, utan det ljud, som dervid uppkom, liknade det, som skulle upp- stå, i fall man »från en höjd tömde ett större lass stenar öfver ett ihåligt berg», eller det, som erfares när en raketkista af- brännes. Emellertid var knallen ytterst häftig, så att hela huset deraf våldsamt skakades. Afven byggnader, belägna omkring 30 meter från den nämnda, skakades i sina grundvalar genom smällen. Ingen ovanlig lukt förmärktes vid tillfället i rummet, ej heller någon värme, oaktadt klotblixten var mycket nära be- rätterskan. Fönsterposten, fönsterkarmen och den springa, ge- nom hvilken blixten gick ut, buro ej heller spår af svedning. Berätterskans armar domnade när blixten gick förbi. Efter askslaget led flickan af häftig hufvudvärk, snickarhustrun deremot kände sig lättare 1 hufvudet än förut. Den senare ansag, att alla dessa fysiologiska verkningar voro att tillskrifva den häftiga nervspänning, för hvilken ögonvittnena voro utsatta. 1) Någon tid senare påstod berätterskan, att spinnrocken ej slogs omkull, utan endast drogs i den riktning ditåt blixten gick. 30 ARRHENIUS, IAKTTAGELSER RÖRANDE KLOTBLIXT. En del författare såsom bland andra MASCART!) tvifla på existensen af klotblixtar. MASCART säger derom: »On a cru apercevoir quelquefois par les temps d’orage des globes de feu de volume tres-variable, qui traversent l’atmosphere avec une vitesse plus ou moins grande, se dirigent vers la terre, rebon- dissent A sa surface comme des balles elastiques, se promenent lentement sans produire aucuns degäts, méme sur des matieres combustibles sans les enflammer, enfin disparaissent subitement, tantöt sans aucun bruit, tantöt avec detonation comparable a celle d'une piece d’artillerie et en produissant sur les corps voisins les effets habituels de la foudre. Si l’existence du ton- nerre en boule avec des proprietes si singulieres &tait parfaite- ment demontree, elle constituerait un des problemes d’electricite les plus difficiles a resoudre; mais, quand on se reporte aux recits d’apres lesquelles les boules de feu electriques ont pris credit dans la science, on voit bientöt que les observations sont dues le plus souvent a des personnes dont l’education scientifique etait tres-insuffisante et qui ont pu se laisser tromper par des illusions grossieres. Si l’on suppose, par exemple, qu’un eclair soit vu dans sa propre direction, il fera sur l’oeil de l’observateur l’effet d'une boule de feu d’un grand eclat qui paraitra durer un certain temps, a cause de la persistance des impressions sur la retine. Que l’observateur reporte alors son regard sur les objets qui l’entourent, il transportera l’impression lumineuse dans la direc- tion de la vision et pourra faire voyager la boule sur des corps quelconques avec une vitesse plus ou moins grande. L’impres- sion s’evanouit en suite d’elle-m&me, surtout si l’esprit de l’ob- servateur est frappe par un autre phenomene qui attire son attention, tel que le bruit du tonnerre, qui arrive au bout d’un temps tres-court apres l’apparition de l’eclair si l’orage est tres- rapproche, et ce bruit pourra @tre attribu@ a l’explosion de la boule qui a disparu.» ') Mascarn: Traité d’eleetrieite stabique, Vol. 2, s. 563 (1876). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 81 Otvifvelaktigt kan en del klotblixtar förklaras på detta vis, men en ännu större del af dem motsätter sig ett dylikt anta- gande, såsom exempelvis den här beskrifne. Denne har näm- ligen lemnat märken (genom sönderslitning af fönsterposten och utrifning af mossa i väggspringan) på de ställen der den syntes komma in och ga ut ur stugan. Hade detta åstadkommits af en linieblixt, skulle intrycket på askädarne otvifvelaktigt hafva visat sig som ett ljust band mellan de nämnda båda punkterna. Och om klotblixten läte reducera sig till ett subjektivt ljusin- tryck hos askädarne, så kunde han ej gerna tänkas lemna ma- teriela spår efter sig. För öfrigt finnes en massa andra liknande fall i literaturen!) angifna, vid hvilka klotblixtarnes observatörer ej kunna tänkas hafva varit utsatta för någon synvilla. ARAGO?) har också för längesedan bemött ett försök till borträsonerande af klotblixtars tillvaro, hvilket är fullt likartadt med det ofvan citerade af MASCART. Det kan nämligen ej tänkas, att en person ser en liniär blixt i dess egen riktning utan att deraf blifva träffad, hvilket dock icke händt observatörerna af klot- blixtar. Han tyckes således ej kunna anföra något rimligt skäl, hvarigenom klotblixtarne skulle förklaras såsom synvillor. Fler- talet författare tyckes också sätta deras existens öfver allt tvif- vel, och några anse dem vara temligen vanliga, fastän de i de flesta fall ej uppmärksammas ?). Denna äsigt torde vara ganska välgrundad. Så skulle till exempel enligt all sannolikhet ingen 1) Man finner snart detta vid genomögnandet af berättelser om klotblixtar i Comptes Rendus, der de finnas på följande ställen och af nedan angifne författare. HYDE-PARKER C. R. 8 s. 174 (1839), Arıco (De la Pilage) C. R. 17 s. 630 (1843), BzLonprav DE Caronies C. R. 17 s. 918 (1843), Arrco C. R. 22 s. 177 (1846), Hizerr OC. R. 25 s. 34 (1847), DECERFZ C. R. 25 s. 85 (1847), Stenier C. R. 34 s. 871 (1852), BaBıner C. R. 35 s. 1 (1852), De ıa Lauoe C. R. 35 s. 24 (1852), M:me Espert C. R. 35 s. 192 (1852), Burtı C. R. 35 s. 193 (1852), Meunier C. R. 35 s. 195 (1852), M:me DE ı’Esp£tE C. R. 35 s. 400 (1852), Steinueım C. R. 36 s. 774 (1855), Passy OC. R. 73 s. 420 (1871), Nasse C. R. 74 s. 1384 (1872) Parent C. R. 77 s. 370 (1873), De Crausry C.R. 79 s. 137 (1874). ?) Arco: Ueber Gewitter (öfvers. af Notice sur le tonnerre) s. 20 (1839). Berättelse om en del klotblixtar förekommer äfven i detta verk. 3) Så t. ex. BABINET: Comptes Rendus Tome 35 s. 1 (1852). Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Ärg. 40. N:o 7. 6 32 ARRHENIUS, IAKTTAGELSER RÖRANDE KLOTBLIXT. notis hafva tagits om den här ofvan beskrifna klotblixten, om ej tillfälligtvis den snickare, som bebodde den af klotblixten hemsökta stugan, arbetat vid den gård, der förf. under som- maren vistades. De nämnda ögonvittnena ansago fenomenet vara ett vanligt åskslag. Oaktadt denna okunnighet om klot- blixtarnes natur, på grund af hvilken endast en högst ringa del af dessa egendomliga naturföreteelser kommer till pressens och allmänhetens kännedom, tyckas likväl flera dylika, än man är böjd att tro, nå offentligheten. Så har jag i den ringa tidningsliteratur, som under sommaren stått mig till buds, funnit omtalade fyra fenomen af dylik art (utom det ofvan nämnda). Af dessa hade ett observerats i Norrköping (den 5 Juli 1883), der »än klara eldkulor hoppade fram ur molnen, än blixten antog formen af cirkelrunda klot eller halfmånformiga skifvor, som under flere sekunder sutto liksom fastsmetade vid moln- väggen». Om ett annat berättas från Bislinge i Upland (trakten af Rotebro den 5 Augusti 1883) följande: I vester låg ett ganska svart moln —— —. Från detta moln utgick en eldstång, hvil- ken i vågrät ställning och sakta fart skred öfver hela södra delen af himlahvalfvet på ett omfång af vid pass 90 grader samt på en höjd öfver jordytan af omkring 40. Till storleken kunde eldstången närmast jemföras med en vanlig jernstör. Den ändan, som gick förut — eller mot öster — var tjockare och af hvitare sken och från denna spredo sig gnistor, bildande ett utomordentligt vackert fyrverkeri. Denna praktfulla ljungeld — — förlorade sig i en mycket liten molntapp — — —. Hela före- teelsen varade i tre minuter.» I Hirschbergdalen (Riesengebirge) skall den 15 Juli 1883 under ett synnerligt häftigt åskväder »en stor eldkula hafva stigit upp från jorden och delat sig ofvan horisonten samt i form af en stor stralknippa genombrutit mol- nen». En cyklon, som gick öfver Montgomery (i Missouri N. A.) under förliden vår (1883) syntes vara »full af eldgnistor, hvilka sprakade ut i hvarje riktning». Afven andra omständigheter tyckas antyda, att klotblixtar rätt ofta förekomma. Sa är det en allmän folktro i Småland, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 83 att troll förgöras genom -:blixten. Dessa troll uppträda i form af bollar af åtskilliga färger!). Man kan ju antaga, att dessa bollar voro klotblixtar, hvilka försatta i rörelse (flyende för blixten) plötsligen detonerade, dervid utsändande ljungeldar åt alla hall, såsom de vanligen bruka göra. Dä man ej gerna kan observera ljungeldens riktning, lag för iakttagaren intet när- mare till hands än att antaga, att bollen förstördes af de blixtar, som syntes träffa: honom. Om denna tydning af nämnda folktro är riktig, så torde detta utgöra ett bevis för, att klotblixtar ej äro så synnerligen sällsynta?). BECGUEREL säger också?): »Il est å remarquer que la foudre se présente en general sous cette apparence, quand elle penétre dans l’interieur des edifices.» Ifall denna äsigt är riktig, är det ej svårt att finna förklaringen till den vanliga tron, att askan lättare slår ned i luftdrag än i stillastående luft. ARAGO har i sitt ofvan citerade arbete sökt lösa denna fråga, men kommit till det resultat, att detta svårligen låter sig göra, ifall man antar blixten vara en elektrisk gnista. Han förhåller sig derför ganska tviflande i afseende på nyttan af fönsters stän- gande och andra dylika försigtighetsmått mot luftdrag vid an- nalkande åskväder. Orsaken till att blixten möjligen heldre skulle välja luftströmmar än stillastående luft för sin passage skulle ligga deri, att luften i förra fallet skulle hafva ett lägre tryck än den omgifvande luften, då ju såsom bekant elektrici- teten lättare går genom förtunnad luft än genom tätare sådan. Om emellertid ett sådant lägre tryck skulle förefinnas i luft- draget, hvilket alls icke är nödvändigt, så kan dock tryck- skillnaden ej gerna vara större, än att dess inverkan kan lemnas a sido. Emellertid anföres af ARAGO en mycket gammal lösning 1) Enligt hvad akademikamreraren Hr E. GYLLENSVÄRD välvilligt meddelat. ?2) Man kan ej underlåta att finna den synnerliga likheten mellan ofvan an- förda folktro och den ännu äldre, enligt hvilken Thor förföljde jättar och troll med blixten. Dylika föreställningar tyckas ej heller ha varit främ- mande för andra folkslag. Förmodligen ha de alla haft samma ursprung, som den här omtalade. Klotblixtar skulle således ha varit tillräckligt van- liga att tilldraga sig äfven de allra oupplystaste folkslags uppmärksamhet. 3) BECGUEREL: Traité d’eleetrieite et de magnetisme s. 415 (1855). 34 ARRHENIUS, IAKTTAGELSER RÖRANDE KLOTBLIXT. af denna gåta. Estländarne lära tillstoppa alla möjliga öpp- ningar på sina bostäder, för att hindra den af åskan förföljde onde anden att intränga. Man behöfver i denna förklaring en- dast ersätta »ond ande» med »klotblixt», så har man en, som det synes, riktig förklaring. Det är nämligen en ofta iakttagen egenskap hos klotblixtar, att dessa följa med luftströmmart), sasom ock den här ofvan beskrifne tyckes hafva gjort. En tillfredsställande förklaring af ofvan berörda fenomen torde ännu någon tid låta vänta på sig. De försök, som gjorts att finna en sådan, äro ganska talrika och af mycket olikartad natur. Jag har bär ofvan omtalat MASCARTS sätt att tyda klotblixtarne såsom synvillor och anfört skäl, för hvilka denna äsigt maste öfvergifvas. Om man nu icke tviflar pa klotblix- tarnes existens, så kan man likväl vara tveksam om deras elektriska natur. Detta synes PoEY?) göra i det han förklarar klotblixtarna vara i sferoidalt tillstånd och fylda med någon gas. Denna tydning förefaller alldeles obegriplig, ty klotblixtar erbjuda knappast någon som helst likhet med vätskor, som äro i sferoidalt tillstånd, för hvilket fordras, att vätskorna ligga i närheten af en värme afgifvande yta, som är upphettad betyd- ligt öfver vätskans kokpunkt. Hvad som skulle motsvara denna upphettade yta vid klotblixtarnes förekomst, angifves icke af PoEY och tyckes för öfrigt vara svårt nog att finna. Dessutom äro klotblixtarne tydligen på något sätt åtföljda af-stora qvan- titeter elektricitet, ty de frambringa vid detonationen alla de fenomen, som åtfölja vanliga äskslag, såsom länga metalltrådars smältning, dödande eller döfvande af menniskor och djur, sönder- slitning af dåliga ledare, lukt af ozon (svafvel eller lök) m. m. I det ofvan beskrifna fallet sönderslets exempelvis en fönster- post alldeles så som af ett askslag. DE TESSAU?) anser klotblixtarne vara laddflaskor, i hvilka ett motsatt förhållande i C. R. 17, s. 630 (1843). 2, Porx: ]. e. 3) Dr Tessau: C. R. 49, s. 189 (1859). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 7. 85 pressad luft eller någon annan gas. Genom den attraktion, som de på isolatorns båda ytor befintliga elektricitetsmängderna på hvarandra utöfva, skulle den mellanliggande gasen hållas sam- manpressad. Det är också det häraf uppkommande trycket hos gasen, som skulle hindra de båda oliknämniga elektricitets- mängderna från att förena sig. Oafsedt att man svårligen kan tänka sig, huru dessa laddflaskor kunna uppkomma, föres man till den konseqvens, att jemvigtstillståndet i en dylik laddflaska måste vara labilt. Om nämligen det isolerande gashöljet på något ställe förtunnades aldrig så litet, så skulle det på denna punkt - utsättas för ett större tryck än på de kringliggande punkterna, hvarigenom gasskiktet skulle pressas åt sidan, och elektriciteterna förenas. Dylika företeelser kunna således ej exi- stera. Då vidare genom klotblixtens detonation endast en för- ening kommer att ega rum mellan de två elektricitetsmängder, som förefinnas i ungefär samma qvantitet på gashöljets båda sidor, skulle ej gerna en verkan utåt, liknande den af ett ask- slag, kunna uppkomma. BECQUEREL!) anser följande tydning vara den enklaste. Klotblixtarne äro elektriska eldqvastar (aigrettes), uppkommande genom en kontinuerlig utströmning af elektricitet (från marken) mot ofvan liggande moln. Eldkulans förflyttning beror på ut- strömningspunktens förflyttning. Enligt denna förklaring borde väl eldkulan följa marken åt vid sina rörelser, hvilket dock i allmänhet icke eger rum. Tvärtom synas de ofta studsa mot marken såsom elastiska bollar. Fenomen, som tyckas vara i någon mån lika klotblixtar, tro sig DU MONCEL?), GROVE och PLANTE?) hafva funnit vid urladdning af starka strömmar genom dåliga ledare. Den sist- nämnde, som senast anstält dylika försök, låter strömmen från nägra hundra accumulatorer gå från en metalltråd till en le- dande vätskas yta. Mellan dessa båda poler bildas en liten 1) BECQUEREL: |. c. 2) Du Moncer: C. R. Tome 38, s- 408 (1849). 3) Prantek: ©. R. 85, s. 619 (1877). 86 EDLUND, IAKTTAGELSER RÖRANDE KLOTBLIXT. eldkula om 8 & 10 millimeters diameter. Hvad som skiljer dessa eldkulor från klotblixtar är, att man ej kan frigöra dem från polen, så att de alls icke uppvisa klotblixtarnes egendom- liga spontana rörelser !), ej heller detonera. Det gifves således för närvarande ingen tillfredsställande förklaring öfver klotblixtarnes natur. Detta bör dock icke gälla såsom anledning att förneka deras möjlighet. Här gälla LA- PLACES ord: »Nous sommes .si loin de connaitre tous les agens de la nature, et leurs divers modes d’action, qu’il serait peu philosophique de nier les phenomenes, uniquement parce qu’ils sont inexplicables dans l’etat actuel de nos connaissances. Seu- lement, nous devons les examiner avec une attention d’autant plus scrupuleuse, qu’il parait plus difficile de les admettre.» 2: Meddelande af Hr EDLUND. De nya observationer öfver klotblixten, som jag här vill i korthet meddela, anstäldes af de damer, hvilka den 17 Juli innevarande är på eftermiddagen tjenstgjorde på telefonstationen, belägen fyra trappor upp i huset n:o 34 vid Norra Smedjegatan i Stockholm. I nämnde station, såsom i andra af samma slag, nedgar från de särskilda korrespondenterna ett stort antal tele- fonledningar, hvilkas ändar äro uppfästade på en i rummet stående ställning, som är så inrättad, att tråden från en korre- spondent kan med den tjenstgörande telefonistens tillhjelp på gifvet tecken lätt förbindas med den tråd, som går till en annan. Detta tecken gifves af korrespondenten på det sätt, att han medelst en elektrisk ström nedfäller en elektromagnetisk klaff, ') En dylik rörelse har PLAnTtE funnit hos den klotformiga gnista, som genom- bryter den isolerade glimmerskifvan i en FRANKLINS skifva. (C. R. Tome 87, 8. 325, 1878.) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 4. 87 som är anbringad pa den nämnda ställningen. Vid ett starkt askslag, som inträffade kl. 4 e. m., nedföllo pa en gång alla klaffarne i apparaten och ett antal elektriska gnistor öfverhop- pade dervid på hufvudet af den i närheten af ställningen stå- ende telefonisten, Fröken GERTRUD UHR. Bland dessa gnistor formade sig en till en lysande kula af två till tre centimeters diameter, hvilken derefter med stor hastighet föll ned mot golfvet, utefter hvilket den hade förflyttat sig omkring 1!/, meter, då Fröken B. D'AUBIGNÉ vidrörde den med foten, hvarvid den »under ett starkt fräsande» upplöste sig i gnistor. I rummet kändes” en stark lukt »sasom af svafvel», hvilken lukt äfven inträngde 1 närbelägna rum. Åtta personer voro närvarande i rummet, då detta skedde, och fyra af dessa hade en tydlig och öfverensstämmande uppfattning af tilldragelsen. 3. Herr C. A. ANGSTRÖM har lemnat följande redogörelse för observationer öfver ifragavarande fenomen: I nyssnämnda telefonstation, n:o 34 Norra Smedjegatan, in- kom under starkt åskväder, Lördagen den 8 innevarande Sep- tember klockan 8—9 på morgonen, utefter en ledningstråd på taket ett, som det tycktes, glödande klot af rödaktig färg, cirka 5 centimeter i diameter, som rörde sig nedåt och sväfvade fram öfver bordet samt exploderade innan det kommit utanför kanten af detsamma. Explosionen var ganska stark. Knallen hördes öfver hela huset samt nere på gatan, så att personer derifrån med anledning deraf kommo upp. Samtidigt med att klotet först visade sig, nedföllo alla klaffarne på telefonbordet. Klotet syntes komma in från taket vid eller genom tråden n:o 972. Omkring tråden vid taket hade ett märke blifvit inbrändt, likaså nere vid bordet; vid klaffen syntes nemligen äfven märke efter 88 ÅNGSTRÖM OCH SANTESSON, IAKTTAGELSER RÖRANDE KLOTBLIXT. svedning, jemte det att der äfven hade uppstått någon oordning i mekanismen. Efter kanske 5 minuter visade sig ytterligare ett klot, som kom in från samma ställe och rörde sig på ena- handa sätt, samt exploderade äfvenledes sväfvande öfver bordet, ehuru nära kanten af detsamma. Tiden för klotets tillvaro från att det först visade sig tills explosionen egde rum var ganska kort. Vid det bord, vid hvilket kloten visade sig, var ledningen öppen vid tillfället, men icke vid något af de andra borden. Närvarande voro: Fröknarne ELISE ÅNGSTRÖM, MARIA och GERDA HALLSTRÖM, GERTRUD UHR samt vaktmästaren SVAN- STRÖM m. fl. 4, Aska med kulblixt, observerad i Stockholm af Hr ©. SANTESSON. Söndagen den 10 Februari 1867 på eftermiddagen blef jag anmodad besöka en sjuk, boende vid Drottninggatan n:o 38, 4 tr. upp. Omkring 7-tiden på aftonen kom jag dit under ett temligen tätt snöfall med lindrig blåst från norr, samtidigt hvar- med askan lät höra sig allt emellanåt. Blixtarne, liksom de efterföljande knallarne, voro icke särdeles starka. Från tam- buren i våningen inkom jag i ett, åt gatan liggande, större rum (matsal), som för tillfället var mörkt; men då gardinerna voro uppdragna, erhöll det en svag belysning närmast fönstren från ett midt öfver på andra sidan gatan beläget hus, der ljus voro tända. Under det jag här väntade, att någon skulle komma och visa mig vägen till patienten i den för mig obekanta våningen, gick jag fram till ett af fönstren, såg snön fortfarande falla som förut och reflekterade öfver den mindre vanliga företelsen att samtidigt ha snöyra och åska vid denna tiden på året. Medan jag så stod och sag ut at gatan, varseblef jag en, till utseendet fullkomligt sferisk, rödglödande kropp, som rörde sig ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 89 i gatans riktning från norr till söder. Då jag först fick syn på kulan, var hon i jemnhöjd med taket af det hus, i hvilket jag befann mig, men under sin färd framåt sänkte hon sig något mot horisontalplanet. Hon afgaf icke något bjert strålande eller skinande ljus, utan liknade närmast en rödglödgad jern- kula och hade ungefär samma mörkt gulröda utseende, som manskifvan, sedd genom töcken, ofta företer. Hastigheten, med hvilken kulan rörde sig framåt, var ej större, än att man ganska väl med rask gång skulle kunnat följa henne; och hvad storleken angår, syntes den mig ha en tvärlinea af mellan 15—20 centi- meter. - Då innanfönster funnos öfverallt i rummet, blef jag icke i tillfälle följa fenomenet något längre stycke på dess färd. Sedan jag inkommit till familjen, blef det genast tal om det ovanliga vintervädret, men på min fråga, om någon af dem iakt- tagit eldkulan, svarade de, att de väl sett vanliga blixtar och hört åskdunder, men icke observerat någon sådan kulformig kropp. Orsaken var lätt funnen; de hade nemligen för tillfället uppehållit sig i rum, som lago åt gårdssidan. Huruvida någon knall följde omedelbart på, eller en kortare stund efter det jag sett ofvan beskrifna ljusfenomen, kan jag nu icke bestämt erinra mig, men hvad jag säkert minnes är, att åskan ännu fortfor med än kortare än längre mellantider efter det jag sett kulan passera. Sedan jag här utträttat mitt ärende, gjorde jag omedelbart derpa ett annat sjukbesök hos en familj, som bodde i hörnet af Freds- och Drottninggatorna, 2 tr. upp. Tillfrågade, om de under nu pägäeude åskväder sett en eldkula, svarade de, att de med förvåning iakttagit en sådan af alldeles lika utseende och gående i samma riktning, som ofvan beskrifvits, endast något närmare jorden, ungefär på höjden af våningen 1 trappa upp och så nära ena husknuten, att de fruktade, det kulan skulle träffa den der placerade gaslyktan (hvilket dock ej inträffade). Någon särskild explosion, eller annat ovanligt ljudfenomen hade de icke förmärkt. 90 SANTESSON OCH SJÖSTEDT, ITAKTTAGELSER RÖRANDE KLOTBLIXT. Tänker man sig fortsättningen af den bana kulan följde med jemt tilltagande sänkning, skulle den möjligen kunnat slockna i Norrström, eller måhända tagit mark söder om denna, således på Helgeandsholmen. Någon upptäckbar skada hade den emellertid icke orsakat. Afstandet mellan det hus, der jag iakttog ljusfenomenet och det, der detta något senare observe- rades, utgör omkring 350 meter. D. Följande iakttagelse af Herr Prof. G. W. SJÖSTEDT synes äfven angå det ifrågavarande fenomenet eller med detsamma sta 1 ett visst samband. Under sistlidne Juli månad drog ett mycket starkt åskväder öfver trakten omkring Lysekil. Ett stridt regn föll, under det att starka blixtar syntes, åtföljda af häftigt åskdunder. Prof. SJÖSTEDT, som befann sig i sitt rum, med blicken riktad inåt rummet, såg då en, tre centimeter lang, eldgnista med frasande och knastrande ljud visa sig i luften, utan att såsom vanligt utgå ifrån metall eller någon annan elektricitetsledare. Den likasom sväfvade i luften, 1,3 meter öfver golfvet och på ] meters afstånd från en i rummet upphängd mindre ljuskrona af metall. 91 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 7. Stockholm. Manganmineralier från Stälmalmsgrufvorna i Gäsborns socken, Vermland. Af L. I. IGELSTRÖM. [Meddeladt den 12 September 1883.] De grufvor i Sverige, som hysa manganmineralier, äro ej många, åtminstone finnas ej många, som hysa sådana i större mängd eller till den grad samlade, att de kunna betraktas så- som malmtillgangar, detta vare sig manganen förekommer som oxid, som silikat eller som karbonat. I de ofvan angifna s. k. Stalmalmsgrufvorna förefinnes manganen i den lägsta oxidations- graden, förenad med kiselsyra; malmen kan följaktligen en- dast användas för stälfabrikation, nemligen såsom mindre tillsats till jernsmältningarna för ett godt stals erhallande!). Detta alldenstund den innehåller för litet jern och således icke i och för sig kan användas såsom jernmalm. Visserligen finnas magnetit och hematit inblandade med manganmineralierna, men i alldeles för otillräcklig mängd för att det hela skulle kunna betraktas såsom jernmalm, ty oaktadt alla dessa mineral äro insprängda med magnetit och hematit, utgör dock jernprocenten, enligt anstälda degelprof, högst 11 proc. Någon gang far man dock vid grufvorna ganska stora handstuffer af ren magnetit och af ren hematit, men det båtar föga. ‘) Framlidne brukspatron G. EKMAN tillsatte i Längbans masugn omkring 28 kilogram af Stålmalmsgrufvornas manganmineralier på omkring 350 kilo- gram af Längbans- och Persbergsmalm. Ett vackert och godt s. k. »spegel- Jern» erhölls, alldeles såsom genom tillsats af Hausmannit. 92 IGELSTRÖM, MANGANMINERALIER FRÅN VERMLAND. Stora tillgångar af manganmineralier, på nämnda sätt ut- blandade med jernmalm, finnas vid Stalmalmsgrufvorna. Lager- mäktigheten är minst 5 a 6 meter med en betydlig längd- utsträckning; flera lager finnas inom en areal af 200 meter i längd och 200 meter i bredd. Stalmalmsgrufvornas lager om- gifvas af den i Filipstads bergslag allmänna malmförande gra- nuliten. Några massor af urkalksten förekomma ej intill malm- lagren, men väl finnes i dem inblandad litet kalksten. Stålmalmsgrufvorna upptäcktes af mig ar 1861 vid under- sökningar, som bekostades af egarne till Hellefors bruk (Örebro län). Det fans då a platsen blott några skärpningar. Fordom har man i dem sökt jernmalm, men da sadan ej erhölls i brytvärd mängd hade skärpningarne ödelemnats strax vid arbetets början. Den af manganen härrörande starka svärtningen af berghällarne i dagen hade varit anledningen hvarför man trott, att jernmalm skulle vara att finna i större mängd. Skärpningarnes antal voro 6 a 7. I den nordligaste, belägen vid en stor mosse, fanns litet hematit af alldeles samma utseende som vid de omkring 15 kilometer i söder liggande bekanta Längbansgruf- vorna; derjemte rosafärgad rhodonit, liknande den vid samma grufvor vanliga. Det var emellertid vid de 2:ne sydligaste skärpningarne, som manganmineralierna uppträdde i stora massor; derstädes voro bergens hällar, såväl vid de gamla skärpningarne som vid nya af mig företagna jordrymningar, öfverallt starkt svärtade. Stälmalmsgrufvorna hafva sedan de upptäcktes af mig endast föga bearbetats, nemligen blott genom några jordrymningar och genom uppsprängningar ur de södra lagren af omkring 100 kubikmeter berg. Straxt efter upptäckten gjordes af mig flera analyser på från dem hemtade mineralier, hvilka publicerats i vermländska bergsmannaför- eningens annaler år 1864, och nu sednast hafva analyser ut- förts i följd af ett besök vid dem denna sommar. Dessa analysresultat, som nu torde tillåtas mig att anföra, äro föl- jande: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 93 1. Rhodonit. Analys gjord ar 1864: SiO? 42,37 innehäller syre 22,59 MnO 40,63 » » 9,28 FeO 6,80 » » 1,50 CaO 8,10 » De CO? (förlust) 2,10 1. 100,00. Denna rhodonit liknade mycket den s. k. Fowleriten från Franklin, New-Jersey i Amerika. Om den vid analysen funna CO?-halten tages i beräkning, sa fås tydligen en rhodonit- formel. 2. Rhodonit. Analys gjord ar 1883: SiQ? 47,00 innehåller syre 25,06 MnO 31,20 » N FeO 10,60 » RIS CaO 5,70 » » J,62 MsO 2,50 » » 1,00 5 > 3% 12,05. Glödgningsförlust 0,80 97,81. Denna rhodonit fanns i lagret närmast det sydligaste, i bla- diga massor hopväxt med mangan-granat. Den var till följd af vittring gråsvart, men större stycken visade vid sönderslagning inuti en svag rosafärg. Vid 100 gångers diameterförstoring upptäcktes under mikroskopet att mineralet var inväxt med sma kristaller af magnetit, lagrade vanligen efter genomgängsytorna. Massan syntes färglös eller svagt rosafärgad. Mineralet höll, likasom föregående, spår af CO?, men ej af BaO eller SO3. Med magnetstål kunde små magnetitpartiklar utdragas. Mine- ralet smälte lätt för blåsrör till en svart kula; gaf i kolf spår af vatten. Andra varieteter voro i ännu högre grad vittrade, eafvo brunt pulver och befunnos i högre grad inmängda med kolsyrad kalk. Genomgangarne voro dock alltid mycket tydliga och väl bibehållna. 94 IGELSTRÖM, MANGANMINERALIER FRÅN VERMLAND. 3. Mangan-granat. Analys gjord år 1864: Sı0? 38,63 innehäller syre 20,60 CaO 19,30 » » 8,65 AI?O® 8,20 » » 3,83 Fe?203 21,90 » » 6,57 MnO 13,00 » Dr 101,58 19,02. Ar brunröd till färgen, inväxt med rhodonit, den sistnämnde vanligen svart förvittrad, likasom ock granaten sjelf anlöper svart 1 luften. 4. Gult manganozidul-silikat. Analys gjord år 1864. SiQ? 38,35 FeO 14,05 MnO 29,52 CaO 10,54 MnCO? 3,70 FeCO? 2,01 CaCO? 1,36 92,46, olösligt i syror, 7,07, lösligt i syror, 99,53. Mineralet är i följd af vittring genomdraget med en mängd svarta adror af mangansvärta. Det är troligen en vittrad Fow- lerit. Man kan tydligen se, att massan inuti är friskare och härdare. 5. Tephroit, funnen ar 1883. Härä äro blott gjorda qva- litativa undersökningar, hvilka dock fullkomligt bekräftade, att mineralet var en äkta tephroit. Det gelatinerar mycket lätt och hastigt med saltsyra i värme, svärtar sig starkt i luften, är tungt, tätt eller ytterst finkornigt; färgen köttröd. Utom förestående analyser gjordes år 1864 flera analyser a från Stälmalmsgrufvorna hemtade profver och stuffer, hvilka, såsom analyserna tydligen ädagalägga, endast voro mer eller mindre lång framskridna förvittringsprodukter af ofvannämnde mineral, eller ock mekaniska blandningar af magnetit, kalksten och mangansilikater; sålunda gjordes analys a: OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 7. 95 1:0) en stål-lik, hård, magnetisk massa med brunt streck. Den gaf: SiO? — 25,3 Mn?03 27,7 Fe?0? 34,3 CaO 12,7 100,0. Massan gaf, beskickad med 20 proc. kalksten, i degelprof 10 proc. jern. Slaggen ärtgult glas. 2:0) en mörk massa, som fräste starkt med klorvätesyra; den gaf: Manganoxidulsilikat (olöst i klorväte) 23,01 Fe?:03 och Mn?O? (lösliga i klorväte) 21,09 MnO 17,00 CaCO: 38,90 100,00. Massan gaf i degel, vid 20 proc. qvartstillsats, 11 proc. jern. Slaggen vackert amethistfärgadt glas. Detta prof var tydligen en manganhaltig kalksten, inblandad med mangan- silikat och förvittringsprodukter af manganmineralier. 3:0) en svart, jordartad, till en del slagglik massa, som drogs af magnetstål; den gaf: IGELSTRÖM Filipstads bergsskola SiQ? 16,45 16,65 AI?O3 2,00 5,65 Fe30% 17,55 Fe?0? 20,90 Mn?O?] 50 MnO 33,50 Mn0, | Bo MnO? 6,00 CaO 11,95 12,63 P?O> 0,01 S spar Förlust HO 2,20 CO? och H?O 4,66 100,85. 100,00. 96 IGELSTRÖM, MANGANMINERALIER FRÅN VERMLAND. 4:0) en svart jordartad massa, insprängd med spridda gula korn af det ofvan omnämnda gula manganoxidulsilikatet; den gaf i degel, vid 20 proc. kalkbeskickning, 8 proc. jern samt en vackert rubinröd till amethistfärgad slagg. Utan kalkbeskick- ning gaf den 7 proc. jern samt ett grönt glas. Vid förestående degelprof må bemärkas, att ej alla metall- reguli drogos af magnetstål. Manganmetall hade således ut- reducerats ur manganföreningarne och legerat sig med jernet. Rhodoniten, tephroiten och mangan-granaten förekomma inom lagren vid Stålmalmsgrufvorna qvantitativt i den ordning de nu uppräknats. Ingendera kan sägas vara utskiljd hvar för sig, utan synas de vara intimt blandade med hvarandra. Synner- ligast genomtränger rhodoniten granaten i form af svarta (oxi- derade) bladiga massor och ådror samt i form af spridda blad. IM Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 7. Stockholm. Emfolit, ett nytt mineral från Horrsjöberg ı Vermland. AfL. I. IGELSTRÖM. [Meddeladt den 12 September 1853.) För någon tid sedan sände jag till Herr Ingeniör EMILE BERTRAND i Paris nagra små hvita, genomskinliga, starkt glän- sande, prismatiska kristaller med anhållan att han måtte op- tiskt undersöka desamma. Kristallerna varierade i storlek från omkring 6 mm. längd och 2 mm. tjocklek till mikroskopisk litenhet. De sutto i en småbladig, hvit, glimmerlik massa, som var fet för känseln och lät tälja sig med knif. Denna massa, analyserad i Filipstads bergsskola för 15 år sedan (se Öfversigt af Kongl. Vet.-Akad. i Stockholm Förhandlingar för år 1868), befanns vara damourit eller pyrofyllit!). Den bildar i trakten söder om Horrsjöbergs källa flera lager tillsammans med qvarts och kyanit, hvilka alla föra de omnämnda kristallerna, och i hvilka dessutom uppträda: svart turmalin, Svanbergit, rutil, me- naccanit, lazulit, strålig pyrofyllit o. s. v. Det hela ligger i Horrsjöbergs bekanta blågrönaktiga, kyanitförande qvartsit, hvil- ken i sin ordning ytterst omgifves af den vanliga vermländska röda gneissen och af hyperit. Herr BERTRAND har i bref till mig beskrifvit de ifråga- varande kristallerna, eller det ifrågavarande mineralet, sålunda: »Cristallise en prisme orthorombique d’environ 128° a 130°. Il presente les faces m, g!, g?, 9%. Clivage g! tres net et brillant. 1) Senare har funnits, att kristallerna sitta både i äkta damourit samt i smä- bladig pyrofyllit. Öfvers. af K. Vet -Akad. Förh. Årg. 40. N:o 7. 7 8 IGELSTROM, EMFOLIT FRÅN HORRSJÖBERG I VERMLAND. Le plan des axes optiques est parallele a g!. La bissectrice aigu& positive est perpendiculaire au plan passant par la grande diagonale de la base. La bissectrice obtuse negative est paral- lele a l’ar&te mm. Les axes optiques sont trés dcartes, environ 2V =85°. La durete est environ 6. Il est infusible, et se colore en beau bleu, en chauffant avec la solution de cobalt. Les angles sont (autant que j’ai pu les mesurer) tres voisins de ceux du Diaspore. Toutes les proprietes optiques sont aussi celles du Diaspore: la durete, le clivage et les reactions au cha- lumeau egalement. Une analyse serait tresutile pour confirmer cette determination. Si l’analyse ne vient me contredire, je pense que l’on peut considerer ce mineral comme etant du Dia- spore» Herr E. BERTRANDS teckning af kristallerna, sådan den tillsändts mig, har nedanstaende utseende: er; Gå orliune | ne a 2 | j' UN a JA om fon na mt 98 = Jag har senare analyserat detta mineral och funnit, att det ej är diaspor, utan ett nytt mineral, at hvilket jag nu vill föreslå det ofvanstaende namnet, Hmfolit, af grekiska ordet Euqgwhkevw, som betyder gömma sig deri, vara förborgad deri. Detta namn derföre, att mineralet är svart att se med blotta ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 99 ögat, dels för dess litenhets skull, dels ock för dess vanligen lika färg med den omgifvande matrixen, i följd hvaraf det oftast endast kan upptäckas medelst en viss ljusreflex. Utom i väl utbildade kristaller finnes äfven mineralet i straliga och stängliga aggregat, hvilka någon gång utfylla drus- hål i bergarten. Dä det är väl utbildadt i fullkomliga kristaller sitter mineralet i den förut omnämnde damourit- eller pyrofyllit- stenen samt på aflossningarne (skölgangarne) af en bergart, be- stående af en blandning af kyanit, damourit och qvarts, men då det är strålformigt sitter det midt i kompakta bergmassor af sistnämnde kyanitblandning. På skölgångarne sitta, jemte detsamma, stralig pyrofyllit, rutil, turmalin m. m: Drushålen finnas i något gröfre, qvartsig damourit. Mineralet är icke alltid färglöst. Det befinnes ibland vara mer eller mindre gult, men man kan förfölja öfvergången från rent hvit till ganska gult genom alla mellanliggande färgnyanser, och den gula färgtonen är tydligen uppkommen genom en bör- jande förvittring eller förändring i mineralets massa. Luft och vatten hafva nemligen trängt in efter genomgångarne och oxi- derat en befintlig liten jernoxidulhalt, i följd hvaraf något litet jernoxidhydrat uppkommit. Glödgar man sådana gula delar, så blifva de blekröda i följd af jernoxidhydratets omsättning till oxid. Det rent hvita mineralet färgar sig så litet vid glödgning i öppen luft, att färgningen knappt kan märkas. Någon färg- ning uppkommer likväl alltid. Detta tyder på en ursprunglig liten jernoxidulhalt i mineralet, såsom ock vid analyserna fun- nits, dock blott uppgående till någon procent. Mineralets gul- färgning har icke skett likformigt genom mineralets hela massa. Man ser detta lätt vid omkr. 80 gångers förstoring under mikro- skopet, då mineralet visar sig såsom stängliga aggregat, en del stänglar hvita, genomskinliga, oförändrade, andra gula, förän- drade, flammiga, prickiga o. s. v. Herr E. BERTRAND har ge- nom optiska och kristallografiska undersökningar senare kon- staterat, att äfven det gula mineralet är detsamma, som det fullkomligt hvita och genomskinliga. Ganska märkliga äro de 100 IGELSTRÖM, EMFOLIT FRÅN HORRSJÖBFRG I VERMLAND. kristaller, som sitta a aflossningarne; dessa äro aldrig gula eller gulaktiga, utan fullkomligt vattenklara och genomskinliga, bil- dande långa kristallnålar (väl utbildade kristaller) af ända till I mm. tjocklek och 1 cm. längd. Emfoliten är alldeles ej sällsynt i de lagersystem i Horr- sjöberg, der den förekommer. Sålunda finnes den, såsom nämndt, nästan öfverallt, såväl i damouriten och i pyrofyl- liten i de kompakta bergmassorna, som på skölaflossningarne, men alltid i minimala qvantiteter. Jag har 1 mina samlingar hundradetals stuffer, i hvilka mineralet förefinnes. Den på skölaflossningarne förekommande emfoliten skulle varit intres- santast att kemiskt undersöka, eftersom den alltid är så ren och konstant, men det har ej af mig kommit att ske, atmin- stone ej fullständigt, emedan jag vid tiden för min analys ej hade tillräcklig tillgång deraf. Kristallerna likna, mikrosko- piskt, hvita strålar af turmalinens form!). Då jag nyligen sändt till Herr Dr M. WEIBULL i Lund en stor mängd af em- folit, så kan man hoppas, att mineralet i alla dess olika varie- teter skall blifva fullkomligt undersökt, såväl i kemiskt som i andra hänseenden. Emellertid har jag analyserat en något gul varietet, som satt i en blandning af damourit och pyrofyllit. Resultatet var följande: Mineralet löser sig ej i syror, men smält tillsammans med 4 gånger dess vigt af en blandning af kolsyradt kali och kol- syradt natron sönderdelas det fullständigt, och efter tillsats af klorvätesyra och lösningens afdunstning afskiljes kiselsyra i gelatinös form till så stor mängd, att detta förhållande ensamt afgör, att mineralet ej kan vara diaspor. Sedan kiselsyran blifvit aflägsnad, fanns i lösningen blott lerjord jemte små oväsentliga halter af jern, talkjord och kalkjord; talkjorden till större mängd närvarande än kalkjorden. Svafvelsyra, fosforsyra, fluor, chlor, barytjord och berylljord finnes ej. I blåsrörskolf ') Turmalin finnes väl i Horrsjöberg, men den är alltid svart. Den har af mig analyserats och befunnits vara verklig turmalin. Svarta turmalinkri- staller och hvita, långa emfolitkristaller, begge nedgående till mikroskopisk litenhet, sitta ibland å samma skölaflossning. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 4. 101 afoifves mycket vatten, som ej är surt, tydligen mycket mera än damourit och pyrofyllit. Såväl det gula som det fullkomligt hvita, färglösa mineralet gifver, anfuktadt med koboltsolution och upphettadt i blåsrörslågan, en vackert blå färg. Mineralet sitter vanligen så spridt i bergarterna och i så små kristaller, att det skulle varit mycket svårt för Herr BER- TRAND, likasom för mig, att med tång utplocka en tillräcklig qvantitet för en god analys, men vid närmare granskande af mina rikhaltiga från Horrsjöberget hemförda samlingar lyckades det mig slutligen att träffa några få stuffer, i hvilka det fanns - ganska mycket samladt, och hvilka derföre, dock endast med stort besvär, kunde användas för analysändamål. Jag kunde dock ej erhålla renare material än att det ännu efter utplock- ningen innehöll icke obetydligt af sin matrix (damourit eller pyrofyllit), efter uppskattnidg högst en attondedel. Det till mina nedan anförda analyser använda materialet var för öfrigt gult, dock tydliga kristaller, visande under 80 gångers försto- ring stängliga individer och strålar, som till en del voro hvita, och till en del gulflammiga. Att detta i afseende å mineralets renhet har föga att betyda vid analysen, torde bevisas deraf, att 3:ne vattenprof, anstälda a hvitt genomskinligt, & mindre hvitt och å gult mineral, visade alla temligen noga öfverens- stämmande resultat. Ett prof a 0,045 gram (hvitt, genom- skinligt) gaf nemligen 11,ıı proc., ett å 1,15 gram (gult) gaf 12,18 och ett a 0,467 (gult) 12,84 procent. Det hvita, genom- skinliga förändrade ej färg genom glödgning för vattnets ut- drifvande och blef ej heller derunder opakt. Till allt vattens utdrifvande fordrades stark och uthållande glödgning. Fullständiga analyser gjordes å 1,15 gram (I) och å 0,467 gram (II). De gåfvo: - I IT SıO 51,70 47,86 AI?O® 31,52 33,60 MsO, CaO, FeÖ 4,60 5,70 H:0O 12,18 12,84 100,00 100,00. 102 IGELSTRÖM, EMFOLIT FRÅN HORRSJÖBERG I VERMLAND. Om korrektion göres för !/, inblandad damourit så er- hålles: I Il RÖ 52,3 inneh. syre 27,90 _ 48,8 inneh. syre 26,00 AL?O? SÖS 5 14,27 SD » 15,58 Ms0, CaO, Fe0 34 » » 1,36 3.3 09 2, les H?°O lan » 12,26 14,6 » » 12,98 100,0 100,0 pa grund hvaraf formeln AI?O?. 3510? + 3H?O eller (MgO, CaO, FeO)SiO? + 2(2A1?0°, 4510?) + SH?O möjligen skulle kunna uppställas. Mineralet synes mig sta närmast ett af DE KONINCK i qvartsadror i Ardennerlagren nyligen upptäckt, kalladt Davreuxit, som förekommer i smala, långa kristaller och är hvitt (med en dragning 1 köttrödt tillfölje af en manganhalt), orthorhombiskt (enligt dess optiska egenskaper)!). Detta mineral har vid analys gifvit (sedan 13—18 proc. qvarts blifvit såsom orenhet från- dragen): SıO? 46,89 APO? 40,19 MnO 6,93 MsO 1,30 H’O 4,69 Emfoliten skiljer sig således från Davreuxiten egentligen blott deri, att den innehåller mycket mera vatten, 3 gånger så mycket. ') Se Danas mineralogi. Appendix III. 103 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 76.) Fran R. Instituto di Scienze i Venedig. Memorie, Vol. 21: 3. Ber 127210 &Append.; 82 1 10, Ser. 6, P. 1: 1 2. Från Societe de Physique & d’Histoire Naturelle i Geneve. Mémoires, T. 28: 1. Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Abhandlungen, 1882. Sitzungsberichte, 1883: 22—37. Fran Deutsche Geologische Gesellschaft i Berlin. Zeitschrift, Bd. 25: 1—2. Från Physikalisch-Ökonomische Gesellschaft i Königsberg. Schriften, Jahrg. 23: 1— 2. Beiträge zur Naturkunde Preussens, N:o 1 1882. 4:0. 5. Königsb. 1868 — Från Författarne. LJUNGMAN, A. V. Om sillens och skarpsillens racer. Kbhvn 1882. 8:0. — Anteckningar om sillsaltning, li och sillhandel, 1—2. Uddevalla 1882. 8:0. Trysom, F. Fiskeristudier i Danmark, Tyskland och Holland 1881. Lund 1883. 8:0. DE CALIGNy, A. Recherches sur les oscillations de l’eau et les ma- chines hydrauliques a colonnes liquides hydrauliques, P. 1—2. Paris 1883. 8:o. Heise, BE. Grunddragen af allmänna organiska kemien. Hfors 1883. 8:0. Love, G. H. Etudes sur la constitution moleeulaire des corps. Paris 1885. 8:0. SERRURIER, L. Catalogue de la section ethnographique, de l’expo- sition internationale coloniale & d’exposition generale tenue A Amsterdam en 1883. Amsterd. 1883. 8:0. Stockholm, 18553. Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 40. ren RR: Tillkännagafs, att Akademiens utländske ledamot, Profes- sorn vid universitetet i Zürich OswALD HEER med döden afgatt. Hr S. LovEn redogjorde för den af Docenten C. BOVALLIUS afgifna berättelse om den resa han i egenskap af Letterstedtsk stipendiat utfört i Centralamerika. Hr WITTROCK dels redogjorde för en af Lektor L. M. NEUMAN afgifven berättelse om den resa han med understöd af Akademien utfört till Hallands Väderö och närliggande delar af skånska landet för botaniskt ändamal*; dels meddelade en af Regnellske Amanuensen vid Riksmuseum N. WILLE författad afhandling: »Bidrag till Sydamerikas Alsflora» (se Bihang till K. Vet. Akad. Handl.), äfvensom en af Kandidat L. KOLDERUP- ROSENVINGE från Köpenhamn författad uppsats: »Om Spiro- gyra groenlandica nov. spec. og dens Parthenosporedannelse»*. Hr Frih. NORDENSKIÖLD lemnade en öfversigt af fortgangen och resultaten af den förliden sommar under hans ledning ut- förda svenska vetenskapliga expedition till Grönland och före- visade en del derifran hemförda naturalster, hvaribland mycket vackra växtförsteningar, insamlade i omgifningarne af Vaigatet 1 nordvestra Grönland af Doktor A. G. NATHORST. Professor AURIVILLIUS förevisade prof af den särdeles vackra samling insekter, som under nyssnämnda expedition blifvit hopbragt förnämligast af konservatorn G. KOLTHOFF. Hr TÖRNEBOHM föredrog en uppsats af Kandidat J. H. L. VoGrT från Kristiania: »Studier over Slagger», innehållande re- sultaten af undersökningar som författaren utfört på Stockholms Högskolas mineralogiska laboratorium (se Bihang till K. Vet.- Akad. Handl.). Hr MITTAG-LEFFLER Ööfverlemnade en uppsats af biträ- dande läraren vid Stockholms Högskola Dr G. BORENIUS: »Eine allgemeine Form der Wurzeln einer beliebigen algebraischen Gleichung» (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.). Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Un nouveau geothermometre compare a celui de Mr H. E. HAMBERG», af Filos. Kandidaten K. ÅNG- STRÖM. (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 2:0) »Om Fusu- lina cylindrica från Spetsbergen» af Doktor A. T. Goäs*; 3:0) »Om mononitro-naftalin-«-disulfonklorid», af Filos. Licentiaten J. E. ALEN*; 4:0) »Om dinitro-naftalin-«-disulfonklorid», af den- samme”; 5:0) »Om nitro-naftalin-9-disulfonklorid», af densamme”; 6:0) »Kristalliserad rutil fran Horrsjöberg i Vermland», af Bergs- konduktören L. I. IGELSTRÖM*; 7:0) »Några ord om mineralet benämndt Persbergit», af densamme”. Följande skänker anmäldes. Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Vetenskaps-Societeten i Upsala. Nova Acta (3) Vol. 11: 2. Från K. Universitetet i Helsingfors. Akademiskt tryck, 1883. 23 st. Från British Museum i London. Catalogue of Birds, Vol. 7—8. 1883. 8:0. i (Forts. å sid. 12.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 8. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 85. Om mononitronaftalin-«-disulfonklorid och några ur denna förening erhällna nya naftalinderivat. Af J. E. ALen. [Meddeladt den 10 Oktober 1883]. Naftalin-«-disulfonklorid framstäldes af EBERT och MERZ genom behandling af alkali-naftalin-«-disulfonat med fosfor- pentaklorid!). De uppgifva dess smältpunkt vara 157”—158°C. Den af mig pa samma sätt erhållna «-disulfonklorideus smält- punkt var 158—159° C. Från denna naftalin-«-disulfonklorid sökte jag komma till högre substituerade naftalinderivat dels genom klorering, dels genom nitrering. Kloreringsmetoden fann jag vara icke användbar, ty fri klor hade icke nagon inverkan pa kloriden. Deremot gick det lätt för sig att få in nitro- grupper, substituerande väte i naftalinmolekylen, genom att be- handla kloriden vid vanlig temperatur med rykande-salpetersyra vid närvaro af koncentrerad svafvelsyra. Sålunda erhöllos tvänne nitrodisulfonklorider. Den ena var en mononitroförening, den andra en dinitroförening. Den förra, med hvilken vi här skola sysselsätta oss, befriades temligen lätt från den senare?) derigenom, att den var i benzol lättlöslig, da dinitroföreningen befans vara deri svårlöslig. Efter omkristalliseringar till kon- stant smältpunkt hade mononitro-«-disulfonkloriden smältp. 1 Ber. chem. Ges. 9,597 (1876). ?) För hvilken i en följande uppsats skall närmare redogöras. 4 ALEN, OM MONONITRONAFTALIN-@-DISULFONKLORID. 140—141° ©. Den kan erhållas ur benzollösning i trenne olika modifikationer, hvaraf tvänne innehålla kristallbenzol: NO, NO, | 2 1) CH, SC 2) 2(CwEsl (sö, ; av,) + CH; (2), NO | 3) ARS on) + 38 Den första modifikationen bildar blekgula prismor eller nålar och utkristalliserar stundom jemte den tredje modifikationen, som bildar sköna, vanligen ganska stora och väl utbildade kri- staller (som ofta likna romboedrar, ofta ock korta hexagonala prismor, kombinerade med romboedrar). Den andra modifika- tionen, som jag bekom endast ett par gånger, utgöres af hårda, vartformiga gyttringar af stråligt anordnade otydliga kristall- fjäll. De kristallbenzolhaltiga kristallerna förlora sin benzolhalt redan vid vanlig temperatur och bli derigenom hvita och ogenom- skinliga. Liksom i benzol löses kloriden i isättika lätt; ur is- ättikelösning fås den i radielt ordnade, temligen små nålar eller vartformiga gyttringar af små nålar. Kloriden är äfven i foto- gen och i kloroform lättlöslig; i eter och kolsvafla är den tem- ligen lättlöslig. Af kokande vatten sönderdelas den ytterst långsamt. Analyser: I procent funnet beräknadt för substans vittrad med !/,0,H, med 1!/,0,H, N N) SNS — -— Cl 19,20 19,19 = — C,H, 7,03—10,48 = 9,54 — 11/,C,H, 24,04— 24,17 = — 24,02. Genom mononitrodisulfonkloridens behandling med vatten i slutet, rör vid en temperatur af ungefär 150° C. erhålles lätt mononitronaftalin-«-disulfonsyra. Syran fås äfven, om klo- riden behandlas med absolut alkohol uti slutet rör vid vatten- bads-temperatur!). Syran är i vatten mycket lättlöslig och ') Vid denna reaktion bildas äfven eter [(C,H,),O], hvars uppkomst kan för- klaras genom antagande af denna reaktionsformel: C,,H;. NOX(SO;. Cl), + 4C,H, . OH = C,.H, - N0,(SO,.0OH), + 2(C,H,»0 + 2401. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 5 bildar fina, böjliga, blekgula kristallnålar. Hon är äfven i al- kohol lättlöslig men i eter olöslig. Hon utdrifver kolsyra ur karbonat. Hennes kristallvattenhaltiga salter äro i allmänhet blekgula. Kaliumsaltet — C,H; . NO,(S0O,. OK), + 3H,0 — är i vatten lättlösligt och kristalliserar vid afsvalning af en varm lösning uti vartformigt gyttrade, mikroskopiska nålar. Kristall- vattnet bortgår fullständigt vid 200° C. Analyser: I procent funnet beräknadt K 16,47 16,88 3H,0 11,96—12,03 11,66. "Amoniumsaltet bildar i vatten ytterst lättlösliga kristall- nålar. | Natriumsaltet — C,,H; . NO,(SO,. ONa), + 6H,0 — är i vatten mycket lättlösligt och erhålles vid afsvalning af en varm, mättad lösning i form af mikroskopiska, mycket små, gyttrade nålar. Det förlorar en del af sitt kristallvatten i vanlig luft; fullständigt bortgar det vid 225° OC. Analyser: I procent funnet beräknadt för salt vattenfritt med 6H,O 11,96 | Te RN 2 Na | Säg 12,20 9,48 6H,0 22,07 — 22,27. Silfversaltet — C,oH; . NO,(SO,. OAg), + 3H,0 — kri- stalliserar i fina, gröngulaktiga nalar vid afdunstning i exsiccator under luftpump. Det är i vatten lättlösligt. Af direkt solljus sönderdelas det långsamt. Vid 225° C. gar allt kristallvatten förloradt. Analyser: I procent funnet beräknadt Ag 35,83 35,92 3H,0 8,59 8,99. 6 ALEN, OM MONONITRONAFTALIN-&-DISULFONKLORID,. Bariumsaltet — C,H; . NO,(SO, . 0),Ba + 5H,O — bildar vid afsvalning af en het, koncentrerad lösning blekgula aggregat af vanligtvis otydligt utvecklade mikroskopiska kristallnälar. Saltet är i vatten temligen svärlösligt. En del af sitt kristall- vatten förlorar det vid vanlig temperatur, allt vid 200—210° C. Analyser: I procent funnet beräknadt för salt vattenfritt med 5H,O Ba 29,19—29,40 29,27 — 54,0 16,73 — 16,13. Kaleiumsaltet — C,H; : NO;(SO,.0)Ca + 5H,0 — är i vatten mycket lättlösligt och kristalliserar i mycket sma, mikro- skopiska nålar, som förlora hela sin kristallvattenhalt vid 200° C. Analyser: I procent funnet beräknadt Ca 8,56 — 8,57 8,68 5H,0 19,22 1952. Blysaltet — CH; : NO,(SO, . O),Pb + 4H,0 — bekommes ur en het, mättad lösning i form af gyttrade, fina, mikrosko- piska kristallnalar. De äro i vatten lättlösliga och förlora allt sitt kristallvatten vid 200° ©. Analyser: I procent funnet beräknadt för salt vattenfritt med 4H,0 J37,92 z 2 © Pb 133.94 38,48 33,93 4H,0 12,11 — 11,80. Kopparsaltet utgöres af små, i vatten mycket lättlösliga, gröna kristallfjäll. Om mononitronaftalin-«-disulfonklorid behandlas med varm ammoniaklösning, erhåller man tvänne föreningar, som lätt kunna skiljas från hvarandra, i ty att den ena är mycket svårlöslig och den andra lättlöslig i vatten. Den förra föreningen är en ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 7 disulfonamid; den senare är ett amoniumsalt af en sulfonamid- sulfonsyra. . Mononitronaftalin-«-disulfonamid — C,,H;. NO,(SO, . NH,), — bildar mycket svagt gulaktiga, små, platta, i ändarne afstympade kristallnålar, som vid torkning filta ihop sig och bli atlasglänsande. Föreningen börjar sönderdelas vid ungefär 285° C. och smälter vid 286—287° C. Den är mycket svårlöslig äfven i kokande vatten, i kallt vatten kanske olöslig. I amo- niakaliskt vatten löses den lättare; 1 alkohol är den ock löslig. Analyser: En procent funnet beräknadt N 12,69 12,69 ; C 36,17 36,25 H 2,90 2,12. Amonium-mononitronaftalin-«-sulfonamidsulfonat — | SO,. NH, CH NOS! 0. NH, en varm, koncentrerad lösning en något slemmig produkt, som + xH,0 — bildar vid afsvalning af under mikroskopet synes bestå af gulaktiga sfäriska aggregat Saltet sönderdelas långsamt vid 200° C. Analyser: I procent funnet beräknadt för salt vattenfritt med1'/,H,O med 2H,O N 12,09 12,03 — — Kristallvatten 7,88—98,50 — 7,18 9,35 Genom reduktion af mononitro-«-disulfonsyrans amonium- salt med svafvelamoniuum erhålles monamido-a-disulfonsyrans amoniumsalt. Om detta salts lösning behandlas med saltsyra, bekommer man en fällning af surt amoniumsalt (icke fri syra). Genom det sura amoniumsaltets kokning med barythydrat far man neutralt bariumsalt, och genom bariumsaltets sönderdelning med svafvelsyra erhaller man fri amidosyra. 8 ALEN, OM MONONITRONAFTALIN-@-DISULFONKLORID. Monamidonaftalin-e-disulfonsyra är mycket lättlöslig i vatten; hon bildar icke några väl utvecklade kristaller vid af- dunstning af en vattenlösning. I alkohol löses syran ganska lätt; så väl eter som benzol fäller alkohollösningen. Syrans salter, som mestadels erhållits genom hennes neutralisering med karbonat, ha, enär den af mig erhållna syran i följd af oxida- tion varit något färgad, icke varit färglösa utan i allmänhet gulaktiga. Det neutrala kalvumsaltet är i vatten mycket lättlösligt; det synes bestå af mycket små, mikroskopiska, linealformade kri- staller. SO, . OK SO, . OH är 1 hett vatten temligen lättlösligt och kristalliserar vid af- Det sura kaliumsaltet — C,,Hz. NE, + 3H,0 — svalning af en varım koncentrerad lösning i fina nalar, som synas straligt gruppera sig. Saltet afger allt sitt kristallvatten vid 170—i80° ©. och synes vid samma temperatur börja lindrigt sönderdelas. Analyser: I procent funnet beräknadt K 9,83 9,89 3H,0 13,76 13,66. Det sura amoniumsaltee — C,H; - NHs” ; OM N + 2H,O (?) — bildar fina kristallnalar. Hela kristallvatten- halten förloras vid 240—250° C. Analyser: I procent funnet beräknadt för salt vattenfritt med 2H,O N 8,67 9,75 = S 19,72 20,00 — 2H,0 9,93— 10,87 = 10,11. Den ofvan angifna kristallvattenhalten är icke fullt säker, emedan det till analyserna använda saltet var några ganger kokadt med alkohol för att aflägsna kloramonium, som erhölls ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 9 såsom förorening vid det neutrala amoniumsaltets fällning med saltsyra. Sulfversaltets lösning grumlas redan vid vanlig temperatur, äfven om lösningen står på ett mörkt ställe; detta salt är så- ledes mycket obeständigt. Bariumsaltet — C,joH, . NH,(SO,. O),Ba + 4H,0 — an- skjuter vid afdunstning i exsiccator eller vid afsvalning af en varm, koncentrerad lösning i små, vartformigt gyttrade, sned- vinkliga taflor, vanligen af en trubbvinkligt triangelformig om- krets. Det är temligen lättlösligt i vatten. Det synes ej för- ändras hvarken i vanlig luft eller i exsiccator; det tycks börja sönderdelas vid ungefär 165” C., men håller då ännu en del kristallvatten. Vid 100—110° C. torkadt salt innehåller ungefär 5 H,O. Analyser: I procent funnet beräknadt för salt med 4H,O Ba 27,14 — 27,24 26,86 21/,H,0 8,38 8,82. Kaleiumsaltet — C,H; - NH,(SO, . O),Ca + 5H,0 — kri- stalliserar i mycket lättlösliga fjäll och taflor. Det börjar sönderdelas kanske redan vid 150” C., men håller då ännu qvar ganska mycket kristallvatten. Analys: I procent funnet beräknadt Ca 929 9,28. Blysaltet — C,H; - NH,(SO,.O),Pb + 4H,0 (?) — är i vatten mycket lättlösligt. Det erhölls vid afsvalning af en het, koncentrerad lösning i små, mikroskopiska nålar. Det syntes börja sönderdelas vid ungefär 160° C. Det förlorade vid 160— 170° €. 12,13 proc., vid 200—210° C. 12,89 proc. (fullt kon- stant vigt var ej uppnådd). En formel med 4H,O fordrar 12,41 proc. H,O. re ag, 10 ALEN, OM MONONITRONAFTALIN-@-DISULFONKLORID. Kopparsaltet är ytterst lättlösligt i vatten; dess koncentre- rade lösning är mörkt brun. : Om monamido-«-disulfonsyra behandlas med natriumamal- cam, utga sulfonsyregrupperna; de ersättas af väte, och man erhåller sålunda &-naftylamin. Monamidonaftalin-«-disulfonsy- rans amidogrupp intar saledes «-ställning. Härmed är natur- ligtvis också nitrogruppens ställning hos mononitro-«-disulfon- syran och hennes derivat afgjord. 4 NEN Diazonaftalin-c-disulfonsyra — C,,H;/SO,.07 + 3H,0 SO, . OH — erhålles utan svarighet, om salpetersyrlighet inledes i en af- kyld alkohollösning af -amidodisulfonsyran. Utfäld med eter, bildar diazosyran dels mikroskopiska nålar, dels mer eller mindre tydligt kristalliniska korn. Den ljusgula eterfällningen blef efter torkning smutsgul. Diazosyran är i vatten lättlöslig; den gula lösningen rodnar småningom i ljuset, hastigt vid upphettning, hvarvid en gas (qväfve) bortgar före vattnets kokpunkt. Luft- torkad syra innehåller 3 molekyler kristallvatten, hvaraf 1 mo- lekyl bortgar i exsiccator. Analyser: I procent funnet beräknadt för syra med 3H,0 C HART GT 32,61 i H 3,67 3,26 N 7,51 — 1,58 7,61 S 17,40 17,39 1H,0 4,99— 9,03 4,39. / Om diazo-«-disulfonsyra behandlas med lösningar af fenoler, inträda i allmänhet färgförändringar hos lösningarna. Efter af- dunstning gifva en del lösningar upphof till produkter, som ega en grön metallglans. Jag har mera noggrant studerat diazo- syrans förhållande till 3-naftol. Denna adderas helt enkelt till ÖFVERSIG'T AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 11 diazosyran, da man erhåller 3-naftol-azonaftalin-«-disulfon- N = N > IN —(,,H,.0H8 syra: C,,H-!S0,.0” +0,H,:0H = C,H, 10 ! en |:0.00m0% 2 5180, oil), Af denna syra, hvilkens lösning är intensivt blodröd och vid afdunstning ger upphof till mikroskopiskt fina, nälformiga kri- staller, erhåller man genom fällning med klorbarium ett barium- (N, . C,,H,.OH ;\(SO, . O),Ba liseriug ur vatten består af brunröda, mestadels knippevis hop- PP salt — CH; + 7H,0O —, som efter omkristal- fogade, mikroskopiska nalar. Saltet är svarlösligt äfven i ko- kande vatten. Om torrt salt hardt rifves i en mortel, får det en grön, metallskimrande glans. Af de 7 molekylerna vatten, som lufttorkadt salt innehåller, bortga 5 ning vid 100” C. molekyler genom tork- Analyser: I procent funnet beräknadt för salt med 7H,O N 3,72 3,89 C 34,32 33,38 H 4,28 3,62 u Ba 18,95 19,05 5HO 12,92 12,5 7H,0 17,19(—17,76) 12 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2.) Från RB. Society i London. Philosophical transactions, 1882: 2—4; 1883: 1. Proceedings, N:o 221—226. List, 1882. Catalogue of scientific books in the library: General catalogue. London 1883. 8:0. Report on the R. Observatory, Greenwich, 1883. Från Entomological Society i London. Transactions, 1882. Från Observatorium i Paris. Mémoires, T. 16.- Observations, 1871—1875. Frän Bureau Central Meteorologique i Paris. Annales, 1877: 2; 1879: 2—3; 1880: 1, 3—4. ; Från Ecole des Mines i Paris. Annales des mines, 1882: L. 3—5. » » » Tables des matieres de la 7:e serie. Från Ecole Polytechnique i Paris. Journal, Cah. 50—51. Från Societe Entomologique i Paris. Annales (6), T. 1: 1—4. Från Societe d’Emulation i Abbeville. Bulletin, 1877—1880. Från Société des Sciences Historigues d& Naturelles de U Yonne i Auxerre. Bulletin, Vol. 35: 2; 36: 1. 2 Från Societe Linneenne i Bordeaux. Actes, Vol. 35. (Forts. 3 sid. 20.) 13 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 8. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 86. Om dinitronaftalin-&-disulfonklorid och några ur denna förening erhållna nya naftalinderivat. Af J. E. ÅLEN. [Meddeladt den 10 Oktober 1883.] I föregående uppsats har jag nämnt, att vid nitrering af naftalin-«-disulfonklorid med en blandning af rykande salpeter- syra och koncentrerad svafvelsyra bildas tvänne nitroföreningar. Den ena af dessa — mononitro-a-disulfonklorid — har der afhandlats; den andra — dinitro-«-disulfonklorid — skall jag nu närmare beskrifva. Sedan den genom benzol blifvit be- friad från den lättlösliga mononitroföreningen och derefter om- kristalliserad, tills konstant smältpunkt uppnåtts, visar den sig smälta vid 218,5—219,5” CO. Den bildar, ur benzollösning be- kommen, radielt ordnade, platta, i ändarna tillspetsade, blekt gulaktiga, små kristallnalar eller ia AN sexsidiga taflor. NO, 1\(S0, . Cl), 7 SeHe> vid liggande i fria luften går kristallbenzolhalten förlorad. För- Dessa kristaller ega sammansättningen CH! eningen är mycket svarlöslig i benzol. Ur xylollösning bekomna kristaller innehälla 1 molekyl kristallxylol. I isättika är klo- riden tämligen svårlöslig; den erhålles derur i sträligt grup- perade, mikroskopiska kristallnålar. I fotogen, kloroform, eter och kolsvafla är kloriden svårlöslig.” Den sönderdelas ytterst långsamt af vatten vid 100” C. 14 ALEN, OM DINITRONARTALIN-@-DISULFONKLORID. Analyser: 1 procent funnet beräknadt för substans vittradt med C,H, med 0,H,(CH,), N 7,15 6,75 — - S 15,36 15,42 — -- Cl 16,76 msn — == CH; 15,16—15,47 — 15,82 — GEIGER), 217,02 — — 20,35. Om dinitro-«a-disulfonklorid behandlas i slutet rör med vatten vid en temperatur af 130° C., erhåller man dinitro- naftalin-«-disulfonsyra. Använder man vid dekompositionen en högre temperatur — 150—160° C. — blir syran starkt fär- gad (mörkt körsbärsröd) och dessutom förorenad af ett litet spar af svafvelsyra, som naturligen har sin grund i en mera djupt gaende sönderdelning. Nitrosyrans lösning blir genom be- handling med blodlutkol blekt gul. Jag har icke bekommit några tydligt utbildade kristaller af henne. Hon är i vatten mycket lättlöslig och ı alkohol lättlöslig. Salterna, som i all- mänhet erhöllos genom syrans mättning med karbonat, äro, för sa vidt de innehålla ofärgad bas, gula. Silfver- och alkali- salterna äro mindre lättlösliga i vatten än de öfriga. Sura salter synas icke existera. Kaliwumsaltet 1) C,,H,(NO,),(80, . OK), 2) Oroa NODE (50,.OK), + 4H,0 — är i vatten temligen lättlösligt. Det kristallvattenfria saltet, som bildar större kristallnalar, uppstod vid afsvalning af en varm, mättad lösning. Saltet med 4H,O, som utgöres af mikroskopiskt små, fina, tätt «ayttrade kristall- nålar, erhölls vid frivillig (?) afdunstning af moderluten efter det förra saltet. Kristallvattnet bortgar vid 100° C. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8 15 Analyser: I procent funnet beräknadt för salt n vattenfritt med 4H,0 K ne 17,22 14,86 N 6,77 6,16 = 4H,0O = 13,07—13,74 — 13,68. Amoniumsaltet — CH,(N0,),(SO,.O.NH,), + 5H,0 (?) — kristalliserar vid afsvalning af en i värme afdunstad lösning i fina nålar. Lufttorkadt salt synes innehålla 1 molekyl kristall- vatten, som bortgar (i det närmaste?) fullständigt vid 120—130” C. Anaıys: I procent funnet beräknadt för salt med 5H,0 med 11,0 5H,0 16,97 17,93 — IH,O 4,45 — 4,19. — Natrivansaltet — C,,H,(NO,),(SO,.. ONa), + H,O (2) — er- hölls i form af mikroskopiska nalar, förenade till oregelbundna syttringar, vid afsvalning af en varm, sur lösning, som borde ha eifvit upphof till ett surt natriumdinitrodisulfonat, om ett sådant existerade. Genom upphettning vid 200—210° C. af- lägsnades kristallvattnet. ; Analys: I procent funnet beräknadt Na 9,97 10,45 H,O 3,59 4,09. Silfversaltet — 2[C,,H,(NO,), (50, . OAg),] + H,O (?) — bildar vid afsvalning af en varm, mättad lösning sma gyttringar af tätt hopade, mikroskopiska nålar. Saltet är i vatten temli- gen lösligt. Den till analyserna använda substansen syntes vara litet sönderdelad. Analyser: I procent funnet beräknadt Ag 35,56—39,66 35,92 H,O 1,06—1,15 1,50. 16 ALEN, OM DINITRONAFTALIN-@-DISULFONKLORID. Bariumsaltet — C,,H,(NO,),(SO,. 0),Ba + 5H,O — ut- kristalliserar i form af små, vartformigt grupperade prismor ur varm, koncentrerad lösning vid densammas afsvalning. Saltet, som är i vatten lättlösligt, förlorar vid förvaring i vanlig luft 3 molekyler kristallvatten. Det börjar sönderdelas vid ungefär 280° C. Analyser: I procent funnet beräknadt för salt vattenfritt med 2H,O med 5H,O Ba 26,74—26,75 26,71 = = 2H,O 6,50 oo 6,56 — 5H,O 14,67 — — 14,93. Kaleiumsaltet bildar otydliga fjällartade kristaller, som äro ytterst lättlösliga i vatten. Blysaltet kristalliserar i stjernformigt grupperade nålar vid afsvalning af en varm lösning. Det är i vatten mycket lätt- lösligt. Kopparsaltet kristalliserar vid frivillig afdunstning ur siraps- tjock lösning i blekgröna fjäll. Dinitronaftalin-«-disulfonklorid ger liksom motsvarande mo- nonitroförening vid behandling med amoniak upphof till tvänne föreningar. I den ena ha begge kloratomerna blifvit ersatta af amidogrupper, i den andra föreningen har den ena kloratomen ersatts af NH,, den andra kloratomen af O.NH,. Disulfon- amiden erhålles med lätthet i rent tillstånd, emedan den är i vatten mycket svårlöslig till skilnad från amoniumsaltet, som deri är lättlösligt. Dinitronaftalin-«-disulfonamid — (C,,H,(N0O,) (SO; - NH,), — bildar, ur vattenlösning erhållen, dels och hufvudsak- ligen mycket fina, temligen långa, böjliga, qvastlikt grupperade, blekt gulaktiga, vid torkning sig hopfiltande kristallnålar, dels (pa kristallisationsvätskans yta) korta, platta, tunna kristall- nalar. Amiden löses i ungefär 600 delar kokande vatten; i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o8, 17 vatten af vanlig rumstemperatur är den måhända olöslig. Den löses lättare i vatten, som blifvit försatt med amoniak. Afven i alkohol är amiden löslig. Dess smältpunkt ligger vid ungefär 306° C., men den börjar mörkna derförut: mellan 290 och 300” C. Analys: I procent funnet beräknadt N 14,77 14,39. Amonium-dinitronaftalin-«-sulfonamidsulfonat — SO, NH, 20H, NO,.50: 0 ÅH, af en varm, koncentrerad lösning i form af små, gulaktiga kri- | + 3H,0 — erhölls vid afsvalning stallgyttringar. I exsiccator torkadt salt innehåller 1 molekyl kristallvatten. Det vatten, som ej bortgär i exsiccator, aflägsnas genom upphettning vid 140—150° C. Vid bortåt 200° C. synes saltet börja sönderdelas. Analyser: I procent funnet beräknadt för salt vattenfritt med 1'/,H,0 N 14,10 14,21 — 1/,H,0 2,21 — 2,13 1,/,H,0 6,98 — 6,41. Om ınan behandlar amoniumdinitrodisulfonat med svafvel- amonium, reduceras nitrogrupperna, och man erhäller sälunda amoniumdiamidodisulfonat. Genom detta salts kokning med utspädd saltsyra bekommes en i små nålar kristalliserande kropp, som visserligen icke blef analyserad, men dock med säkerhet kan antagas vara ett surt amoniumsalt (icke fri amido- syra) på grund af denna kropps likhet med ett på alldeles samma sätt erhållet surt amoniumsalt af amidonaftalin-8-di- sulfonsyran (se följande uppsats!). Af det sura amonium- diamidodisulfonatet framstäldes kalium- och barium-salter genom Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 8. 2 18 ALEN, OM DINITRONAFTALIN-(-DISULFONKLORID. behandling med karbonat af kalium och barium. Alla dessa salter hade en svag, grön fluorescens. De mörkt färgade moder- lutarna efter det sura amoniumsaltet fiuorescerade deremot starkt i grönt, och försatta med alkali egde de en utomordentligt stark fluorescens. Det sura kolugosdka — CH (NE). 802 OH + 320 — 3 erhölls genom det af kaliumhydrokarbonat och surt amonium- salt bekomna neutrala kaliumsaltets fällning med saltsyra. Efter omkristallisering ur hett vatten, hvari saltet är temligen lätt- lösligt, erhölls det i form af stråligt anordnade, platta nålar, som torkade voro blekt violettröda och starkt glänsande. Saltet är luftbeständigt; i exsiccator förlorar det !/, molekyl vatten, vid 100° C. 1 molekyl och vid ungefär 175° C. 2!/, molekyl vatten. Vid 230° C. fann jag det något sönderdeladt. Analyser: I procent funnet beräknadt för salt med 3H,O K 9,39 9,53 SEN OT 2,19 1H,0 4,87 4,39 21,H,0 11,24 10,97 N Tone) 6,83. ER NE. DG Det sura bariumsaltet — ISO, . o>Ba+ 6H,0 CE (NED) So, OH — är i hett vatten temligen svårlösligt och bildar fina kristall- nålar, som i hög glänste såsom metalliskt tenn. Det var i denna form bekommet genom omkristallisering ur vatten af en fällning, som uppstod vid tillsats af saltsyra till en lösning, er- hällen genom det sura amoniumsaltets behandling med barium- karbonat. Det tycks vara luftbeständigt: hela sin vattenhalt förlorar det vid 190—200°.C. ar {3 7 OR ä = funnet beräknadt Ba me lass 6H,0 12,13 12,29. 20 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek. (Forts. fr. sid. 12.) Från Societe des Sciences Physiques & Naturelles i Bordeaus. Mémoires, I. 4: 2; 5: ı. ee) Från Societe Linneenne i Caen. Bulletin (3), Vol: 5. Från Societe des Sciences Naturelles i Cherbourg. Mémoires, T. 23. | Catalogue de la Bibliotheque, P. 1. Ed. 2. 1881. 8:0. Från Academie des Sciences, Arts & Belles Lettres i Dijon. Mémoires (3), T. 7. Från Societe d’Agriculture, Histoire Naturelle d Arts Utiles i Lyon. Annales (5), T. 3—4. Från Societe Linneenne i Lyon. Annales, T. 28. Från Académie des‘ Sciences, Belles Lettres & Arts i Lyon. Mémoires. Classe des Sciences, Vol. 25. » » » Lettres, Vol. 20. Table des matieres contenues dans les Mémoires, 1845 —1SS1. Frän Academie des Sciences & Lettres i Montpellier. Mémoires. Section des Lettres, T. 7: 1. Från Societe des Sciences i Nancy. Bulletin (2), Fasc. 13. Från Académie des Sciences, Inscriptions & Belles Lettres i Toulouse. Memoires (8), T. 3: 2. Frän Institut National Genevois i Geneve. Zulletin, T. 25. Erän Naturwissenschaftlicher Verein i Hamburg-Altona. Abhandlungen, Bd. 7: 1. Verhandlungen, 4. Uebersicht der Aemtervertheilung, 1866—1868. | (Forts. & sid. 36.) | 21 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 8. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 87. Om nitronaftalin-#-disulfonklorid och några är denna förening erhållna nya naftalinderivat. Af J. E. Auen. [Meddeladt den 10 Oktober 1883.] Den af EBERT och MERZ först framstälda naftalin-#-di- sulfonkloriden (af smältp. 226° C)!) nitrerades pa samma sätt som motsvarande «-förening: med en blandning af rykande sal- petersyra och koncentrerad svafvelsyra; men da «-disulfonklo- riden sålunda gaf upphof till åtminstone tvänne nya derivat, erhölls af £-disulfonkloriden endast ett derivat: en mononitro- förening. Smältpunkten hos denna nya förening, nitronaftalin- p-disulfonklorid, steg efter omkristalliseringar till 190—192° ©. Ur en varm, koncentrerad benzollösning, hvari kloriden löses temligen lätt, anskjuter den vid afsvalning i ljust gulaktiga, radielt anordnade, prismatiska kristaller, som ha denna samman- sättning: Cu SC, „Ch, OL. IReisieilienmen Ile Inka snart ogenomskinliga och hvita, hvilket härrör deraf, att de förlora kristallbenzol. Ur isättika, hvari kloriden också löses temligen lätt, har den erhållits i ända till 1,5 cm. långa, strä- ligt grupperade, platta, i ändarna afstympade, mycket blekt gula kristallnålar. I varm fotogen är kloriden temligen lätt- löslig; i kloroform är den temligen svårlöslig, i eter och kol- 1) Ber. chem. Ges. 9,597 (1876). 22 ALEN, OM NITRONAFTALIN-3-DISULFONKLORID, svafla svårlöslig. Af 100°-igt vatten sönderdelas kloriden ytterst långsamt. Analyser: I procent funnet beräknadt för substans vittrad med C,H, N 3,78 3,78 — Cl 19,57 19,19 = S 17,36 17,30 = C,H, 17,48 — 17,41. Genom behandling af nitronaftalin-%-disulfonklorid med fos- forpentaklorid vid en temperatur af ungefär 200° C. har en ny triklornaftalin — C,,H,Cl, — erhållits. Efter att ha under- gått åtskilliga reningsprocesser smälter den vid 112,5—113° C. Den löses lätt i alkohol och kristalliserar derur i små, qvastlikt grupperade nålar. Den kan förflyktigas med vattenånga. _ Analys: I procent funnet beräknadt Cl 46,49 46,00. Emedan denna nya triklornaftalin härleder sig fran #-di- sulfonklorid, hvilken ger upphof till e-diklornaftalin (af smältp. 135” C.), böra tvänne kloratomer hos denna nya triklorförening intaga samma ställning som kloratomerna hos e-diklornaftalin. Angående e-diklornaftalins konstitution har jag!) och senare CLAUS och DEHNE?) ådagalagt, att de tvänne kloratomerna stå i olika kärnor, och CLAUS och ZIMMERMANN ha visat, att den ena af dessa kloratomer intar 8-ställning?). Den tredje klor- atomen hos den nya triklornaftalinen bör intaga a-ställning, ty den nitrogrupp, hvarur den är härledd, ger genom reduktion upphof till en amidogrupp, som intar «-ställning (se nedan!). ') Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1881, N:o 9, sid. 10. 2) Ber. chem. Ges. 15, 320 (1882). 3) Ber. chem. Ges. 14, 1483 (1881). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 23 Behandlas nitro-8-disulfonklorid i slutet rör med vatten vid en temperatur af 130—150° C., erhålles nitronaftalin-3-disul- fonsyra. Man kan äfven erhålla syran af kloriden genom den- sammas behandling med absolut alkohol i slutet rör vid 100° C. Syran kan erhällas i fjällartade kristaller ur vatten- eller al- kohollösning. Hon är mycket lättlöslig i vatten och lättlöslig i alkohol. Hon synes vara något deliqvescent. Af salterna, som i allmänhet erhöllos genom syrans neutralisering med kar- bonat, äro de flesta till färgen ljust gulaktiga. En del af dem lösas trögt i vatten. Sura salter existera troligen icke. Kaliumsaltet — C,oH; . NO,(SO,.. OK), — är i hett vatten temligen lättlösligt, i kallt vatten temligen svarlösligt och bildar vid kristallisering ur en svalnande lösning tätt gyttrade, små nålar. Saltet är luftbeständigt. Analys: I procent funnet beräknadt K 1865—18,93 19,11. Amoniumsaltet kristalliserar i små, i vatten lättlösliga na- lar. En sur lösning af saltet, som, om något surt amoniumsalt funnes, borde ha gifvit upphof till ett sådant, alstrade vid af- dunstning först nälformiga kristaller (antagligen neutralt salt) och sedan fjällartade kristaller (troligen fri syra). Natriumsaltet — C,,H; . NO,(SO, . ONa), + 2H,0 — bildar blomkälslika gyttringar af små, mikroskopiska kristallnalar. Saltet är i vatten lättlösligt; det förlorar hela sin vattenhalt vid 220—225” C. Analyser: I procent funnet beräknadt för salt vattenfritt med 2H,O Na 12,18 12,20 — 2H,0 8,23—8,38 — 8,72. Silfversaltet — C,oH; . NO,(SO, . OAg), + 2H,O — bildade gyttrade, små nålar vid afdunstning i exsiccator pa mörkt 24 ALEN, OM NITRONAFTALIN-S-DISULFONKLORID. ställe. Saltet är i vatten lättlösligt. Allt (det allra mesta?) kristallvatten bortgår genom torkning vid 100—105° C. I procent funnet beräknadt Ag 36,84 37,03 2H,O 6,35 6,18. Bariumsaltet — C,H; - NO:,(SO,.. O),Ba + 2H,0 — kri- stalliserar vid afsvalning af en varm, mättad lösning i glän- sande, små taflor, dels rosettlikt grupperade och då vanligtvis med mindre tydliga konturer, dels från hvarandra fria och då tydligt sexsidiga samt något långsträckta. Saltet löses ganska trögt äfven i kokande vatten, hvari det för öfrigt äfven är rätt svarlösligt. Det tycks vara oföränderligt så väl i vanlig luft som i exsiccator; sitt kristallvatten förlorar det vid 260--270°C. Analys: I procent funnet beräknadt Ba 27,08 27,18 2H,0 7,18 7,14. Kaleiumsaltet — C,H; . NO,(SO, .. O),Ca + 2H,O — af- skiljes under afdunstning pa vattenbad sasom kristalliniska hin- nor, innehållande otydliga, nalformiga kristaller. Salt, erhållet genom afdunstning vid vanlig temperatur, bildar fjällartade kri- staller; dessa ha förmodligen en annan sammansättning än den ofvan angifna. Saltet är lika lösligt i kallt som i kokande vatten. Det löses i en ganska liten mängd vatten, dock tem- ligen trögt. Sitt kristallvatten förlorar det fullständigt vid 260° C. Analys: I procent funnet beräknadt Ca 9,79 I,83 2H,0 8,86 8,85. Blysaltet — C,H; . NO,(SO,.O),Pb + 2H,O — erhölls vid afdunstning på vattenbad i form af små, vartformiga aggregat, som småningom förenade sig till kristallskorpor. Saltet är ÖFVERSIGT AF K. VETENSK."AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 25 temligen lösligt i vatten; det är icke mycket lösligare i hett än i kallt vatten. För öfrigt är det utmärkt för att vara ganska tröglösligt. Kristallvattnet bortgår fullständigt vid 230—235” C. Analyser: I procent funnet beräknadt Pb 35,84 36,06 2H,0 6,31—6,52 6,27. Kopparsaltet består af gröna, fjällartade kristaller, som äro i vatten mycket lättlösliga. Genom inverkan af kokande amoniaklösning på nitro- naftalin-£-disulfonklorid uppstå tvänne produkter, hvaraf dock endast den ena blifvit närmare undersökt. Denna, disulfonamid, är mycket svårlöslig i kokande vatten och isoleras derigenom lätt från den andra produkten, som sannolikt är isomer med den jemte mononitro-«-disulfonkloriden erhållna produkten och således skulle vara ett amoniumsalt af en enbasisk syra. Nitronaftalin-3-disulfonamid — C,,H; . NO,(SO, . NH,), — erhålles ur kokande vattenlösning i små, fina, gulaktiga kristallnalar. Amiden är svårlöslig äfven i amoniakhaltigt vatten men löses deri dock lättare än i rent vatten. I alkohol är amiden mycket svårlöslig; i finkelolja är den något lösligare. Dess smältpunkt ligger öfver 300° C. Analys: I procent funnet beräknadt N 20 12.69. Låter man svafvelamonium inverka på en kokande lösning af nitronaftalin-3-disulfonsyrad amoniak, reduceras nitrogruppen. Kokar man lösningen af den så bekomna amido-ß-disulfonsy- rade amoniaken med saltsyra, erhåller man icke fri syra utan ett surt amoniumsalt. Af detta salt bekommer man ett neutralt bariumsalt genom dess behandling med kokande barythydrat- 26 ALEN, OM NITRONAFTALIN-#-DISULFONKLORID. lösning. Den fria amidosyran fås genom bariumsaltets dekom- ponering med svafvelsyra. Amidonaftalin-3-disulfonsyra erhålles ur vatten, hvari hon är lättlöslig, kristalliserad i små nålar. I saltsyra löses hon mindre lätt; i alkohol är hon svårlöslig. De flesta af sal- terna ha erhållits genom syrans mättning med karbonat. De ha vanligen icke varit färglösa utan gulaktiga; syran, hvarifrån jag utgått, har också haft en blekt rödaktig eller gulaktig färg. - En blå fluorescens utmärker vattenlösningarna af så väl syran som salterna. Fluorescensen kan helt och hållet försvinna, om lösningarna få stå nagon tid i ljuset, hvarigenom de bli starkare färgade; den framträder dock åter vid lösningarnas utspädning. Det neutrala kaliumsaltet är i vatten lättlösligt och erhålles vid afsvalning af en varm, mättad lösning i nålformade, uti än- darna afstympade kristaller, förenade till radielt anordnade knippen. Det sura kaliumsaltet — C,H, - SE Ä on — bekoms såsom en hvit fällning vid tillsats af saltsyra till en temligen koncentrerad lösning af det neutrala saltet. Fällningen löstes temligen lätt i hett vatten och kristalliserade vid afsvalning af den mättade lösningen uti mikroskopiska, prismatiska nålar. Analyser: I procent funnet beräknadt K 11,15—11,29 11,47. Vid analyserna funnen vattenhalt steg icke till I proc., hvarför någon antaglig formel med kristallvatten icke kunde uppställas. Det neutrala amoniumsaltet bildar i vatten mycket lättlös- liga aggregat af kristallnålar. Det sura amoniumsaltet — (SID a — erhålles genom fällning af det neutrala saltets lösning med salt- syra. Det är i hett vatten temligen lättlösligt. En varm, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 27 mättad lösning ger vid afsvalning upphof till en gröt af för blotta ögat knappt urskiljbara kristallnälar. Analyser: I procent funnet beräknadt C 31,33 37,50 N 8,76 3,75. Silfversaltet kan erhållas utan sönderdelning kristalliseradt i mikroskopiska, radielt ordnade nalar, om dess lösning af- dunstas på mörkt ställe i exsiccator. Bariumsaliet — C,H; . NH,(SO,.0O).Ba + H,O — är i vatten svarlösligt och erhålles under afdunstning i värme i form af sma gyttringar af mikroskopiska, ej väl utvecklade kristall- nålar. Saltet ändrar icke vigt vid 100° C.; vid 220—230° C. aflägsnas hela kristallvattenhalten; vid ungefär 270° C. synes det börja sönderdelas. Analyser: I procent funnet beräknadt Ba 29,74 30,04 H,O 3,74—4,49 (?) 3,95. Kaleciumsaltet — C,H; . NH,(SO,. O),Ca + 2H,0 — är i kallt vatten nästan lika lättlösligt som i kokande vatten. Under afdunstning i värme kristalliserar det i straligt grupperade nålar. Genom torkning vid 230—240° C. erhålles kristallvatten- fritt salt. Analys: I procent funnet beräknadt Ca 10,48 10,61 2H,O 9,54 9,55. Blysaltet — C,H; . NH,(SO,.0),Pb — bildar under af- dunstning i värme små eyttringar af otydligt utvecklade, mikro- skopiska taflor; vid afdunstning i exsiccator deremot erhålles det i mikroskopiska, radielt ordnade, korta kristallnålar. Det 28 ALEN, OM NITRONAFTALIN-(-DISULFONKLORID. senare saltet blef icke analyseradt; det förra är säkerligen kristallvattenfritt, ty den i analysen genom upphettning vid 250° C. funna vigtförlusten belöpte sig till endast 1,13 proc. Saltet är temligen svarlösligt i vatten och icke lösligare i hett än i kallt vatten. Analys: I procent funnet beräknadt' Pb 40,77 40,75. Kopparsaltet erhålles efter afdunstning till torrhet såsom en mörkbrun, glänsande, ej märkbart kristallinisk produkt, som i vatten är mycket lättlöslig. Amidogruppen intar hos amido-g-disulfonsyra samma ställ- ning. som hos monamido-e-disulfonsyra, d. v. s. o-ställning. Vid inverkan af natriumamalgam på amido-8-disulfonsyra erhåller man nämligen «-naftylamin. 29 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 8. Stockholm. Om Fusulina cylindrica FISCHER från Spetsbergen. AfA. Goss. [Meddeladt den 10 Oktober 1883.] Ehuru berekalkförsteningar till stor mängd insamlats af föregående" expeditioner till Spetsbergen, blef dock förekomsten af Fusulina derstädes obekant ända till ar 1882, då den upp- dagades af den svenska geologiska expeditionen till i fråga va- rande land. Om fossilets förekomst har Dr A. G. NATHORST meddelat: »Fusulinan i Spetsbergens bergkalk träffades alltid i så stor mängd, att den bergart, i hvilken den förekommer, lämp- ligen kan betecknas såsom Fusulinakalk. Denna kalk är i de festa fall, ehuru icke alltid, bituminös, af en mörk färg, och då fossilen sjelfva äro ljusa, framträda de sålunda ganska tydligt mot den mörkare grundmassan. Bergarten påträffades först af mig på sydöstra sidan af Tempelbay, en milslång fjord, hvilken från Sassenbay's inre inskjuter mot nordost. Den uppträder der i minst två meter mägtiga bankar (gränsen nedåt var ej blottad), hvilka äfven innehålla några arter af slägtet Cyathophyllum och andra koraller, och hvilka tillhöra den äldre afdelning af Spetsbergens marina permo-karbonforma- tion, som af NORDENSKIÖLD sammanfattats under benämningen »Cyathophyllumkalk». Fusulinakalken intager en temligen djup nivå i densamma, betydligt under de mägtiga gipsbäddar, som tillhöra Cyathophyllumkalkens öfre afdelning. Detsamma var 30 coäs, OM FUSULINA CYLINDRICA FRÅN SPETSBERGEN. äfven fallet på de öfriga ställen, der jag anträffade bergarten 1 fast klyft, nemligen norr om Mimers bugt vid Klaas Billen bay och i Mimers dal vid samma bugt. På andra ställen af såväl östra som vestra stranden af Klaas Billen bay fann jag äfven en stor mängd block af bergarten under sådana förhållanden, att moderklyftens antagliga läge kunde bestämmas, och äfven här var den geologiska horisonten densamma. Den i fråga va- rande Fusulinakalken tillhör sålunda en bestämd geologisk nivå inom Spetsbergens permo-karboniska formation. Bergarten är vidare såsom lösa block funnen af frih. GE- RARD DE GEER på den norra sidomoränen af bottenglacieren i Tempelbay samt vid Ekmanbay och af mig i Dicksonbay. Troligen skall Fusulinakalken framdeles upptäckas på Spets- bergen äfven utom Isfjorden och den torde dessutom vara att förvänta på motsvarande nivå äfven på Beeren Eiland och Novaja Semlja.» Jemförd med de afbildningar, hvilka gifvits af denna art, kommer vår spetsbergsform närmast den af GEINITZ framstälda uti hans 1866 utgifna afhandling: Carbonformation und Dyas in Nebraska (Acad. Nat. Curios. Verhandl. 33, sep.-aftr; p. 71, t. 5, figg. 5—6), hvilken form v. MÖLLER anser möjligen vara identisk med hans quasi-species Zus. Verneuili (V. v. MÖLLER: die Spiralgewundenen ‚Foraminiferen des Russischen Kohlenkalks; Mémoires de l’Academie imper. des Sciences de St. Petersb. (7) 25, n:o 9 (sep.), p. 64, t. 2, fig. 2. Denna form skulle skilja sig fran den äkta cylindrica genom gröfre längsfäror, tjockare väggar och balkar, flera vindlingar, den obetydliga höjden hos dessa och slutligen det olika förhållandet mellan längd och bredd hos dem båda (hos F. cylindrica 3,63 : 1; hos F. Verneuili 3:1). Bland exemplar från Spetsbergen förekommer stor omvex- ling i detta senare förhållande, såsom följande uppmätning af 16 exemplar utvisar. De största nå en längd af omkring 8,5 mm. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 31 Längd Bredd Förhållande 2,3 mm. 0,9 mm. ss ah 2,8 » 1,2 » Zu: I 3,7 » 2,0 » 1,85 al 4,3 » lea» 3.902: dl 50 ID 200 2,60 3 ll Da» Rear» 300,21 Då > 2.000» re sl 6,0 » 200 00031 6,6» 208 I 2:86. 3 I 6,9 >» 2.0.» Sr > De» 25048 I äg 3.0 (REG) 250 1 ED Sol» 2348 sl 8,0 » ZA 38 3 I 84 D 29003 2,90, 1 Som man ser, förekomma här vexlingar inom ganska be- tydande utsträckning, och ville man söndra de smalaste indivi- derna från de mera tjocklagda, de trubbigare från de spetsigare, skulle man i likhet med nagra samtida specialkännare lätt kunna uppställa två, om ej flera arter, hvilket likväl skulle allt för mycket strida mot det gällande begreppet af art och dessutom till skada för den systematiska öfversigten bidraga att ytterli- gare öfverhopa de redan öfverhopade namnlistorna. Redan den omständigheten, att hos de yngre individerna af detta slägte vanligen förhållandet mellan längd och bredd är mindre än hos de mera utvuxna, borde varna för att lägga allt för stor be- tydelse på detta förhållande såsom artmärke. Så t. ex. uppger v. MÖLLER för sin Fus. cylindrica detta förhållande hos de yngsta 2,05 : I och för de största 3,68 : 1, de yngre hafva sålunda en helt annan form än de äldre, nemligen jemförelsevis tjockare. Denna egenhet iakttages genomgå alla de af V. MÖLLER uppgjorda ar- terna. Också träffas bland den spetsbergska Fusulinan former, hvilka närma sig den tjocka Fus. montipara (EHRENB., V. MÖL- 32 _GOoüs, OM FUSULINA CYLINDRICA FRÅN SPETSBERGEN. LER) och brevicula SCHWAG. a ena sidan och den smala Fus. exilis SCHWAG. å den andra. Mätningarne af de inre delarne hafva gifvit a två exemplar: Primordialkammarens genomskärning 0,15—0,25 mm. Parameter. en 2 ER NE 0,03—0,04 » 2asyindimeenstbredda > erw 0,06—0,10 >» 3:e » 27 RES SEINE 0,10—0,15 >» 4:e » en a a 0,15—0,20 » d:e » DH ROLLEN EN äran 0,18—0,25 » 6:e » N a Ne 0,20—0,30 » T:e » Dana. Val ea, 0,24—0,35 » Vindlingarnes antal högst 7, den sista innehåller 26—34 skiljeväggar. Ytterväggar äfvensom skiljeväggarnes tjocklek något vexlande, vanligen 0,05—0,10 mm. ä de förra, 0,05—0,08 mm. å de senare. Skiljeväggarnes bugtishet vexlar äfven. Stundom bilda de nästan raka, sparsamt delade balkar. Såsom teckningen anger, vexlar formen från tjock trubbig, till utdragen spetsig spole, att genomskärningen 1 längden blir smalt lancettlik. Ytan är bugtigt, oregelbundet, groft refflad. Det vore här på sin plats att orda något om de motiv, som synas af moderna specialkännare ha lagts till grund för uppgörande af deras många — omkring 16 — arter af slägtet Fusulina. För att underkasta dessa motiv en mera vetenskaplig kritik, erfordrades likväl ett större och från flera håll samladt material, än som stått mig till buds. Jag kan likväl ej urakt- låta att ge några exempel på dessa motiv, för att visa, hvilka ytterligt små och obeständiga karaktärer tagits i anspråk för uppgörandet af dessa arter. Typens — Fusuline cylindrice FıscH. — artkännetecken uppställas ungefär på följande sätt: förlängd spolformig, i midten nästan cylindrisk, med regelbundet afsmalnande ändar, hvilka äro något vridna, ytan fint vågfor- migt streckad. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 33 Centralkammaren nästan Y.—!/, af tvärgenomskärningen af hela skalet. Höjden af första vindlingen = 0,05 mm. Vindlings»gqvotienten» (tillväxningsförhällandet) 1,5. Vindlingarnes antal 5—6; den sista med 28—30 skilje- väggar. Yiterväggarne tunna, 0,030 mm. Skiljeväggarne likaledes tunna, 0,025 mm. Porerna i genomskärning 0,006 mm. Längden förhåller sig till bredden hos unga som 2,05 till 1, hos äldre som 3,68 till- 1 (v. MÖLL.). Gär man nu till en annan art t. ex. Fus. Bocki V. MÖLL., sa finner man följande »kännetecknande artmärken» upp- ställda: Mindre, tjockare, vindlingarnes antal 5. Höjden af 1:a vindlingen 0,02; vindl.-gvotient. 1,5. Centralkammaren \/, af skalets tvärgenomskärning. Väggarne 0,019 mm. tjocka. Porerna 0,005 mm. Längden förhåller sig till bredden hos unga 2,20:1, hos äldre 3,22: 1. En annan »art» — Fus. Verneuili V. MÖLL. — skiljes från typen pa följande sätt: i Kortare, längsfårorna på skalets yta djupare, ytterväggar och mellanväggar tjockare; porerna något gröfre (0,01 mm.); centralkammaren mindre, vindelgvotient 1,2; längden förhåller sig till bredden hos yngre som 1,79 : 1, hos äldre som 3,0 : 1. Ett annat exempel erbjuder Fusulina japonica (GÜMB.) SCHWAGER, hvilkens artmärke uppgifves till skillnad från F. cylindrica typica vara: ändarne mindre vridna, skiljeväggarne tjockare och mindre bugtiga. Från den smala F. granum avene RÖM. skiljer sig samma art genom sin mera spollika form och tjockare skiljeväggar; från Fus. Verneuili v. MÖLL. genom något större bukighet och genom mindre trubbiga ändar; Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 8. 3 x 34 cGoäs, OM FUSULINA CYLINDRICA FRÅN SPETSBERGEN. från Fus. Tietzei STACHE genom flera vindlingar, hvilkas bredd ej tillväxer så fort. Fus. Richthofeni SCHWAG., en smal art, skiljes från F. granım avene endast genom att sakna dennas något ansvälda ändar och genom hastigare tillväxt af de första vindlingarne; från F. Verneuii v. MÖLL. genom tunnare, mera bug- tiga skiljeväggar. Fus. exilis SCHWAG. är omöjlig att skilja från den före- gaende i yttre form; från F. cylindrica typ. skulle hon skilja sig genom sin smalhet, sin stora centralkammare och sina utvecklade veck & skiljeväggarne! (SCHWAG. Carbonische Foraminif. aus China u. Japan; i V. RICHTHOFENS China (1883) 4, p. 120.) Samma oväsendtliga skillnad finner man använd vid upp- görande af de mera knubbiga arterna ss. F. montipara EHRENB. och F. brevicula SCHWAG.; F. ventricosa MEEK & HAYDEN. Det är i synnerhet några af de ofta åberopade karaktä- rerna, hvilka jag särskildt vill betona såsom i högsta grad oväsendtliga, och hvilka det är alldeles origtigt att beteckna så- som note specifice, neml.: stor och kraftig växt, hastig tillväxt, väggarnes tjocklek, embryonalstadiets storlek; ty dylika tillfälliga olikheter, vanligen härflytande af organismernas existensvilkor, kunna knappast kallas raceskillnader, mycket mindre artskill- nader. Men i den beskrifvande biologien är det af vigt, att öfversigten icke förvillas af de förra, genom att åt dem ge större betydelse än de i sjelfva verket ba. Det skulle inom rhizopoderna och äfven andra djurklasser leda till det absurda att på dylika karaktärer grunda arter; och med samma skäl skulle man bland Homo sapiens, med fästadt afseende på de olika förhållanden mellan skelettdelarnes dimensioner, hvilka med en viss regelbundenhet och stadga återfinnas hos olika familjer af samma ras, böra betrakta dessa familjer ss. skilda arter. Huru oändligt t. ex. förhållandet mellan längd- och tvär- diametern vexlar hos rhizopodernas spiralformer, derpa lemna de aldra flesta slägten storartade bevis, i synnerhet inom släg- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 35 tena Nodosarina och Amphistegina, och likväl är detta förhällande till utseendet af mycket högre betydelse sasom artbeteckning än de nyss anförda vida mera tillfälliga olikheterna. Exempel på det ytterst vanskliga att i tillväxningens hastighet söka artmärke lemnar företrädesvis Cornuspira foliacea, som på grund af denna olika hastighet antager de mest vexlande spiralformer, eller som det heter »vindlingsqvotienter». 2 3 4 5 6 7 8 9 tt) 2,3/0,9 2,8/1,2 3,7/2,0 43/1,1 5,0/2,0 5,4/1,8 6,0/2,0 5,4/2,0 6,9/2,0 6,6/2,3 00% 71/25 80/21 7,5/3,0 14 15 16 7,5/3,0 8,4/2,9 7,8/3,2 2,5 Fig. 1—16: olika former och utvecklingsstadier af Fusulina eylindrica från Tempelbergets och Klaas Billen Bay’s kolkalk på Spetsbergen. Siffrorna under figurerna beteckna längd och bredd i millimeter. Fig. 17: tvärgenomskärning 1 midten af en Fusulina cylin- drica om 2,5 mm. tvärdiameter. 36 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. \ (Forts. frän sid. 20.) Från Wetterauische Gesellschaft für die gesammte Naturkunde i Hanau. Bericht, 1879—1882. Frän Geographische Gesellschaft i Wien. Mittheilungen, Bd. 25. Från U.S. Naval Observatory i Washington. Astronomical and meteorological observations, 1878. Frän Department of Agriculture i Washington. Report, 1879—1882. Från Smithsonian Institution i Washington. Miscellaneous collections, Vol. 22—27. Från Philosophical Society i Washington. Bulletin, Vol. 4—5. Från Wisconsin Academy of Sciences etc. i Madison. Transactions, Vol. 5. Från Academy of Sciences i Newyork. Transactions, Vol. 1: 6—8. Frän Academy of Natural Sciences i Philadelphia. Proceedings, 1882: 1—3; 1883: 1. Från Philosophical Society i Philadelphia. Proceedings, N:o 112. Från Hr Dr ©. F. 0. Nordstedt i Lund. Separataftryck ur Botaniska Notiser, 1882. 10 st. Från Utgifvaren. SwWEDENBORG, E. De Charitate (ed. S. H. Worcester). Newyork 1878. 8:0. (Forts. å sid. 44.) 37 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 8. Stockholm. Om Spirogyra groenlandica nov. spec. og dens Parthenosporedannelse. Af L. KOLDERUP ROSENVINGE. Taf. VIII. [Meddeladt den 10 Oktober 1883.] Ved under et Ophold i Stockholm at undersöge nogle Fersk- vandsalger fra Grönland, samlede af Professor TH. M. FRIES 1871, tilhörende Riksmuseet i Stockholm og overladte til mig af Professor V. WITTROCK, under hvis Vejledning jeg under- sögte dem, traf jeg 1 en af Pröverne i rigelig Mengde en frukti- ficerende Spirogyra-Art, som fremböd Interesse dels ved at veere ny for Videnskaben og dels ved nogle ejendommelige Afvigelser fra de normale Befrugtningsforhold. Jeg skal derfor tillade mig at gjöre den til Gjenstand for efterfölgende Beskrivelse!). Spirogyra groenlandica nov. spec. S. cellulis extremitatibus replicatis, diametro 18—28plo longioribus, vitta chlorophyllacea unica, anfractibus 3—8 (?). Cellule sporifere medio inflate; pars inflata cylindrica 1. sub- eylindrica, in utroque fine attenuata, tota cellula plerumque 3— 4plo brevior. Zygospor& ellipsoidex, latitudine 2,4—3plo lon- giores, maturitate fusco-atris, parte inflata cellularum paullo, cel- lulis totis 3,7—5plo breviores. Copulatio apicalis. ') Det undersögte Materiale var opbevaret i en Blanding af Alkohol, Glycerin og Vand. 38 KOLDERUP ROSENVINGE, OM SPIROGYRA GROENLANDICA. Crass. cell. veg. 18—23 u; crass. part. inflat. cell. sporiferar. 44—51 u, long. 120—150 u; crass. zygosp. 34—48 u, long. 100 —130 u. Hab. in rivulo ad »Mellemfjorden» insule Disko in Groen- landia, ubi legit cl. professor TH. M. FRIES ®/, 1871. Denne Art, som er meget karakteristisk ved sine over- ordentlig lange Celler (indtil 600 u og derover) og ved sine kun paa Midten opsvulmede sporeförende Celler, ligner af de hidtil beskrevne Arter mest S. quadrata (HASSALL) PETIT og 8. Spree- vana RABENH. Fra den förste, som den navnlig ligner ved de sporeförende Cellers Form, adskiller den sig ved sine noget smalere og meget lengere Üeller, samt efter PETIT’s Figur!) at dömme tillige ved Zygosporernes Form, idet disse hos S. groen- landica ere ellipsoidiske og derfor paa Grund af deres Langde temmelig. spidse, medens de hos S. quadrata ere mere budt af- rundede. Ifölge PETIT's Beskrivelse?) ere Zygosporerne heller ikke saa langstrakte hos sidstnevnte Art som hos S. groen- landica, men RABENHORST?) siger rigtignok: »sporis diametro ad 5!/,-plo longioribus». Endelig angives Zygosporernes Farve hos S. quadrata som brun, medens den hos vor Art er sortebrun. Fra S. Spreeiana RABENH.?), hvis Celler have omtrent samme Diameter og kunne blive omtrent lige saa langstrakte som hos S. groenlandica, adskiller denne Art sig ved de sporeförende Cellers Form, idet Opsvulmingen hos S. Spreeiana strekker sig over hele Cellen, aftagende jevnt mod begge Ender, medens den hos S. groenlandica er skarpt begrandset og indskranket til den midterste Tredje- eller Fjerdedel. Tillige afviger S. Spreeiana fra vor Art ved sine gullige Zygosporer. Antallet af Klorofylbaandets Vindinger kunde ikke med Sikkerhed bestemmes paa det foreliggende Materiale dels paa Grund af Protoplasmets Kontraktion og dels, fordi de fleste ') P. Petit, Spirogyra des environs de Paris 1880, Tab. I, fig. 13. el. DE: 2?) RABENHORST, Flora Europsa Algarum III, 1868, p. 250. 4) RABENHORST, 1. c. p. 235; PETIT, ]. e. p. 7, tab. I, fig. 7—9. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 39 vegetative Celler vare mere eller mindre destruerede. Derimod kunde det som oftest let konstateres, at der kun var et Kloro- fylbaand; kun i et iagttaget Tilfelde syntes der at vere to. Transversal Kopulation iagttoges kun sjeldent og havde gjerne Udseende af noget abnormt. Aldrig har jeg sét to trans- versalt kopulerende Celler sammenhengende, og lige saa lidt, saa vidt jeg erindrer, nogen moden Zygospore, fremgaaet ved transversal Kopulation. De kvindelige Celler give sig allerede för Befrugtningen til Kjende ved den for dem karakteristiske Opsvulming. Zygosporernes Membran bestaar af 3 Lag, af hvilke det yderste er tyndt og farvelöst, det mellemste sortebrunt og jevnt. Afvigelser fra den s&dvanlige Zygosporeform forekom af og til. Saaledes fandtes undertiden i ualmindelig opsvulmede Celler meget korte og tykke, rundagtige Zygosporer; og i Fig. 4 er af- bildet en Zygospore, som sender en kort cylindrisk Forlangelse ind i den ikke opsvulmede Del af den indesluttende Celle. Disse to Tilfelde synes at tale for, at Zygosporens Form i alt Fald delvis bestemmes af den kvindelige Celles, uagtet den ikke plejer ganske at udfylde denne. Fig. 5 viser en Zygospore, som ved en smal, tyndvegget Isthmus var forbundet med et mindre, kugleformet Parti, som iövrigt havde samme Udseende som selve Zygosporen. Endnu mere afvigende i Form var en anden Slags Sporer, som vare dannede uden Befrugtning, og som forekom under noget forskjellige Forhold i det undersögte Materiale. Ikke sjeldent havde mandlige (ikke opsvulmede) Celler dannet saa- danne Parthenosporer, og i simpleste Tilfelde blot ved en Kon- traktion af Protoplasmet i Midten eller den ene Ende af Cellen og Omgivelse med en Membran, som antog omtrent samme Farve som Zygosporerne. Fig. 6 viser en saadan, sandsynligvis halvmoden, Parthenospore, liggende i Midten af en mandlig Celle, som var indesluttet mellem to kvindelige (med modne Zygosporer). At det virkelig er en mandlig og ikke en vege- tativ Celle, ses af, at den ved den nedre Ende har dannet en 40 KOLDERUP ROSENVINGE, OM SPIROGYRA GROENLANDICA. Kopulationsforlengelse. Men den Tilnermelse, som den derved har gjort til den nedenfor liggende kvindelige Celle, er ikke bleven besvaret af denne, som formodentlig allerede havde ind- gaaet en anden Forbindelse, og den förstnevnte Celle har der- efter uden Befrugtning dannet en Spore, som paa Grund af Cellens Sn&verhed er bleven langstrakt, cylindrisk. I Fig. 7 ses en ualmindelig stor Parthenospore (vistnok ligeledes halv- moden) i en temmelig kort Celle, Skjönt denne er lidt op- svulmet, anser jeg det dog for sandsynligst, at den er mandlig. Ved den övre Ende ses en lav Udbugtning, maaske en Begyn- delse til et Kopulationsrör. Men ogsaa kvindelige Celler kunne danne Parthenosporer ved en simpel Kontraktion af Protoplas- met. Saaledes viser Fig. 8 en ganske ung Parthenospore, om- given med en tynd, endnu farvelös Membran i en kvindelig Celle, som har udsendt endog flere transversale Kopulations- forlaengelser fra sin midterste Del, men uden Resultat, og som heller ikke er traadt i Forbindelse med den nedenfor liggende mandlige Celle, til Trods for, at denne har udsendt et Kopula- tionsrör imod den. Parthenosporen narmer sig i Form til Zygo- sporerne, men er ikke saa langstrakt, samt noget mindre. I andre Tilfelde indtraf Parthenosporedannelsen efter at de to kopulerende Cellers Rum vare traadte i Forbindelse med hinanden. Dette er saaledes sket i det i Fig. 9 afbildede Til- felde, men medens ellers den mandlige!) Gamet vandrer over i den kvindelige Celle, er det her den kvindelige Gamet, som er vandret over i den mandlige Celle. Den er imidlertid ikke sm<et sammen med den mandlige Gamet, men er standset tet indenfor Indgangen til Cellen, og har her dannet en cylindrisk Parthenospore. Den mandlige Celles Protoplasma har kontra- heret sig, men er bleven liggende i Midten af Celien, og synes ikke at ville blive til noget. I Fig. 10 er den kvindelige Celles Protoplasma ligeledes vandret over i den mandlige Celle, men har efterladt en Rest, som har omgivet sig med en tyk, men ') Betegnelserne »mandlig» og »kvindelig» bruges her kun i morfologisk Be- tydning, henholdsvis om Cellerne uden og med Opsvulming paa Midten. \ ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8 41 farvelös Membran. Det er imidlertid her den mandlige Gamet, som har dannet en Parthenospore, medens den kvindelige Gamet er bleven liegende tat indenfor Indgangen til den mandlige Celle, tilsyneladende uforandret. Parthenosporen har antaget en ejendommelig Flaskeform, idet den större bageste Del er cy- lindrisk, og den forreste Del löber spidst til, men ender i en tykkere Klump. Det ser ud, som om den mandlige Gamet i det Öjeblik, da den har omgivet sig med en Membran, har for- sögt at nerme i alt Fald en Del af sig til den kvindelige. Lignende Form havde ofte de parthenogenetiske Sporer. Hvor- ledes det forholder sig med Sporen p i Fig. 11, er ikke ganske sikkert, men den ovenfor liegende Protoplasmamasses ringe Stör- relse og den i den kvindelige Celle beliggende Spores Proto- plasmarigdom gjöre det dog sandsynligst, at den er dannet af ‚den mandlige Celle. Den i den kvindelige Celle liggende Par- thenospore p, der sandsynligvis er dannet af hele den kvinde- lige Celles Plasmamasse, var omgivet med en ret tyk, men farvelös Membran; den lignede den i Fig. 8 tegnede Partheno- spore. Kopulationskanalen, som var aaben, ses i Figuren ikke paa Grund af Traadens Beliggenhed. Lignende Tilfelde som de nys beskrevne fandtes i forskjel- lige Modifikationer ikke sjeldent i det undersögte Materiale. Ejendommeligt var det, at de kvindelige Celler i pesten alle disse Tilfelde viste Udbugtninger paa Siderne, som aabenbart vare mere eller mindre udviklede Anlaeg til Kopulationsrör. Dette kan muligvis tyde paa, at en Konkurrence mellem de to mandlige Celler om en kvindelig har veret en medvirkende Aar- sag til Parthenosporedannelsen. De i de kvindelige Celler lig- gende Parthenosporer, dannede af en Del af eller hele den kvindelige Celles Protoplasma, naermede sig til Zygosporerne i Form, men havde altid, saa vidt jeg har set, farvelös Membran, hvilket synes at tyde paa, at de ikke ville blive til Hvileceller. De i de mandlige Celler liggende Parthenosporer havde derimod altid, hvadenten de vare dannede af den mandlige eller den kvindelige Celles Protoplasma, en fra Zygosporernes meget af- 42 KOLDERUP ROSENVINGE, OM SPIROGYRA GROEDLANDICA. vigende Form, og havde altid en brun Membran, som syntes at vere bygget paa samme Maade som Zygosporernes; den viste i alt Fald et brunt Lag, og udenfor dette et hyalint Lag, men Veogen var i Almindelighed noget tyndere og ikke fuldt saa mörk som hos Zygosporerne. Om Parthenosporerne kunde spire, har jeg ikke kunnet afgjöre paa det foreliggende Materiale, men det er vel sandsynligt; de vare rige paa Olje. Dannelse af Parthenosporer er ikke ualmindelig indenfor Conjugaternes Orden. I Zygnemaceernes Familje forekomme de hos Spirogyra mirabilis (Hass.) KÜTz. og hos Zygnema spon- taneum NORDST.!), men hos begge disse Arter forekomme ikke Zygosporer, men kun Parthenosporer. Spirogyra mirabilis synes 1 alt Fald ganske at have opgivet Befrugstningen, thi endskjönt den er iagttaget flere Gange, har man ikke fundet nogen An- tydning til Befrugtning. Hos begge Arter ligne Parthenospo- rerne ganske Zygosporer, og hos Spirogyra mirabilis er Spiringen for nylig bleven iagttaget af LAGERHEIM?). De hos Spirogyra groenlandica fundne Parthenosporer optraadte derimod kun som abnorme og derfor meget variable Dannelser hist og her ved Siden af talrige normale Zygosporer, og oftest efter at de ind- ledende Skridt til Kopulation vare fuldbyrdede. !) NorpstTkDT, De Algis aqua duleis et de Characeis ex insulis Sandvicensibus a Sv. BERGGREN, 1875 reportatis. E Symbolis societatis physiographie.e Lundensis ad saecularia celebranda collatis. Lunda 1878, pag. 17. 2?) LaGBERHEIM, Bidrag till Sveriges algflora. Öfversigt af K. Vetenskaps-Aka- demiens Förhandlingar 1883, n:ris 1 och 2, pag. 55. 43 Figurforklaring. Alle Figurer ere forstörrede ca. 200 Gange. Spirogyra groenlandica nob. Fig. 1. To kopulerende Celler, i den ene en moden Zygospore. 2—3. Modne Zygosporer. 4—5. Abnorme Zygosporer. » 6. 10. 11. En mandlig Celle, beliggende mellem to kvindelige (som begge indeholdt modne Zygosporer), indeholdende en cy- lindrisk, umoden Parthenospore. En meget stor, umoden Parthenospore, liggende i en tem- melig kort Celle. En ganske ung Parthenospore, liggende i en kvindelig Celle med Udbugtninger (Kopulationsrör) paa Siden. To kopulerende Celler, den nederste kvindelig (opsvulmet paa Midten), tom; dens Protoplasma er vandret over i den mandlige Celles Rum og har her dannet en langstrakt Parthenospore p, m den mandlige Celles kontraherede Protoplasma. To kopulerende Celler. Störstedelen (f) af den nedre, kvindelige Celles Protoplasma er vandret over i den mand- lige Celles Rum. Resten p, har omgivet sig med en farvelös Membran og indeholder for Störstedelen Olje. » Parthenospore, dannet af den mandlige Celles Protoplasma. To kopulerende Celler. p Parthenospore, vistnok dannet af en Del af den mandlige Celles Protoplasma. m Resten af samme, kontraheret. p, Parihenospore, dannet af den kvindelige Celles Protoplasma, omgivet med en farvelös Membran. Kopulationskanalen ses ikke tydelig paa Grund af Traadens Beliggenhed. 44 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 36). Från Författarne. ERICSSON, J. Om Örråg. Sthm 1883. 8:o. Krok, TH. O. B. N. Svensk botanisk literatur 1881. Lund 1882. 8:0. NATHORST, A. G. Om polarforskningens bidrag till forntidens växt- geografi. Sthm 1883. 8:0. — Smäskrifter, 3 st. BJERKNES, C. A. Hydrodynamiske Analogier til de statisk elektriske og magneliske Krafter. Kristiania. 4:o. — Smäskrifter, 2 st. Bryrt, A. Om Vexellagring og dens mulige Betydning for Tids- regningen i Geologien. Kra 1883. 8:0. CHANDLER, H. A. Observations on the authenticity of the gospels. Chicago 1868. 16:0. Harr, A. The parallax of & Lyre & 61 Cygni. Wash. 1882. 4:0. Hırn, G. A. Phenomenes dus ä l’action de l’atmosphere sur les etoiles filantes... Paris 1883. 8:0. — Smäskrifter, 4 st. Irtk, R. V. Propriedades elementales relativas ä la divisibilidad de los nümeras enteros. Valladolid 1881. 8:o. MARIGNAc, ©. Sur les terres de la Samarskite. Geneve 1880. 8:0. — Smäskrifter, 2 st. Netto, L. Apercu sur la theorie de l’evolution. Rio.de Janeiro 1883. 8:0. PLANTAMOUR, PH. Des mouvements periodiques du sol... 4. Ge- neve 1882. 8:0. Poporr, A. Samling af arbeten utförda vid kemiska laboratorium i Warschau. Warschau 1876. 8:0. (På ryska.) | PORTSCHINSKI, I. Bidrag till de flugors och larvers naturhistoria, hvilka förorsaka sjukdomar hos menniskor och djur. S:t Pe- tersb. 1875. 8:o. (På ryska.) — Bidrag till Rysslands och Kaukasus fauna: Diptera. Ib. 1877. 8:0. (Pä ryska.) PREUDHOMME DE BORRE, A. Liste des Mantides du Musée Royal d’histoire naturelle de Belgique. Brux. 1883. 8:0. — Smäskrifter, 4 st. STEENSTRUP, K. J. V. Om Forekomsten af Nikkeljern med Wid- manstättenske Figurer i Basalten i Nord-Grönland. Kjbhvn 1883. 8:0. 45 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883 N:o 8. Stockholm. Berättelse om en botanisk resa till Hallands Väderö och närliggande delar af Skånska landet, företagen med understöd af Kongl. Vetenskapsakademien år 1882. Af L. M. NEUMAN. [Meddeladt den 10 Oktober 1883.] Efter att förut hafva inlemnat till Kongl. Vetenskapsaka- demien en kortare berättelse, i hvilken jag redogjort dels för den resplan, jag följt, dels för de tider, på hvilka jag företagit resan, är det min afsigt att i. föreliggande uppsats meddela, jemte 'en af några anmärkningar atföljd förteckning på Väder- öns kärlväxter, beskrifning af de i något hänseende märkligare växtarter eller former — särskildt Rubi —, hvilka mött mig på Kullaberg. Som bekant, har Kullaberg ofta blifvit i botaniskt ändamål besökt, under det att deremot åt Väderöns och Torekovtraktens flora föga uppmärksamhet blifvit egnad. Det finnes i öfverens- stämmelse härmed en utförlig »Förteckning på de fanero- gama växter, ormbunkar och mossor, hvilka blifvit iakttagna på och omkring Kullaberg» af N. C. GYLLEN- STJERNA (Bot. Not. 1851 pag. 70), hvaremot vegetationen på Hallands Väderö endast är känd genom en och annan notis i floristiska arbeten. Sådana notiser finna vi redan i »Strödda anmärkningar vid Skånes Naturalhistoria, gjorde un- der en resa till Torekov år 1783» af A. J. RETZIUS (in- förda i Physiografiska Sällskapets handlingar, del I, stycket 4, 46 «NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. pag. 310) och i ÖSBECKS »Utkast till Flora Hallandica» (införd i Göteborgs Vet. och Vitterh. Samh. Handl. 1788, 4 stycket). De äro dock i botaniskt hänseende icke mycket gif- vande. RETZIUS nämner icke annat än följande: »Örter funnos där inga andra än de allmännare utom Montia fontana och Spergula saginoides. På Orskär ett stycke från öen växer Crambe maritima»; och ÖSBECK uppgifver endast fyra växter såsom funna på ön, nemligen Cynanchum vincetowicum, Öriga- num vulgare, Crambe maritima och Carex arenaria. Efter dessa hafva A. E. LINDBLOM och E. FRIES till kännedom af Väder- öns växter .lemnat några mindre bidrag, hvilka förekomma spridda i den senares arbeten. Ingen af de fyra nämnde for- skarne har dock antecknat andra än de sällsynta växter, som förekomma på ön och ingen har gjort jemförelse mellan vege- tationen på fastlandet och på ön. I första afdelningen af föreliggande uppsats har jag lemnat on förteckning på alla de växter, hvilka jag iakttagit på ön. Den andra frågan eller jemförelsen mellan fastlandets och öns vegetation tänker jag att framdeles göra 2till föremål för en särskild afhandline; DH) nu vågar jag det icke, dels emedan det är möjligt, att jag. oaktadt tre års studier af öns vegetativa för- hållanden, dock förbisett en eller annan växt, dels emedan jag fruktar, att mina iakttagelser öfver floran på Kullaberg, på Scheldervikens kust, på Torekovskären och Hallandsås ännu äro alltför ofullständiga för att lemna säkra grunder till en sådan jemförelse. Den senare delen af min uppsats har jag egnat åt för Kullens flora nya eller i andra hänseenden anmärkningsvärda arter och former, isynnerhet tillhörande slägtet ARubus. I afseende på nomenklaturen har jag, der intet särskildt finnes anmärkt, följt »Pointsförteckning öfver Skandinaviens växter, I, Fanerogamer och Kärlkryptogamer». ÖFVERSIGT,AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 47 I. Förteckning öfver kärlväxter, hvilka af mig iakttagits på Hallands Väderö. Bidens tripartita L. » cernua L. Matricaria inodora L. » » ® maritima L. f. recentiorum (Bot. Not. 1882 h. 6). Achillea ptarmica L. » müällefolium IL. Artemisia absinthium L. » vulgaris L. Cineraria palustris L. Senecio viscosus L. » silvatieus L. » vulgaris L. Gnaphalium uliginosum L. Antennaria dioica L. Aster tripolium L. Solidago virgaurea L. Eupatorium cannabinum L. Oentaurea jacea L. Oarlina vulgaris L. Onopordon acanthium L. Af denna art förekomma tvenne for- mer, dels den vid våra kuster vanliga, högväxta formen, dels en dvergform, 8 minor, som endast blifver 10—15 cm. hög, har ogrenad, enblomstrig stjelk och smärre korgar. Cirsium lanceolatum SCoP. » » f. floribus albis. » palustre L. "» acaule L. » arvense SCOP. 48 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ Sonchus arvensis L. » asper ALL. Lactuca muralis DON. Lampsana communis IL. Hieracium!) pilosella L. » » BB peleterianum MER. Jemte denna varietet förekommer på mager jordmån en ganska egendomlig form, hvilken i afseende på blad och härbeklädnad liknar den- samma, men skiljer sig genom väl utbildade stoloner och ytterst korta stänglar (2—4 cm.). » auricula L. varierar här liksom på Kullaberg. Man träffar former med enblomstriga stänglar och korta blad bredvid sådana, som hafva långa blad och 3—5blomstriga stänglar. » vulgatum FR. » » 8 latifolium LINDEB. » » V. nemorosum FR. Derjemte finnas former, som närma sig y irriguum FR. » ceruentatum LYBECK mscr. (enligt LINDEBERG). » rigidum HN. » umbellatum L. Leontodon hispidus L. » » BB hastılis. z » autumnalis L. f. coronopifolia LGE. » » f. salina ASPEGR. (Se Bot. Not. 1883 h. 1.) Hypocheris radicata L. Har understundom enblomstrig stängel och far da stor habituel likhet med Zeont. hispidus. Sambueus nigra L. Valerianella olitoria (L.) POLL. Galium palustre L. » sawatile L. » verum L. » ß albidum HN. » aparıine L. ') Arter och former inom detta slägte har Lektor ©. J. LINDEBERG sodhets- fulli granskat. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 49 Lonicera perielymenum L. har trimorfa blommor. De vanliga blommorna äro ungefär 5 cm. i längd och hafva krona, ståndare och pistill i det närmaste lika långa. Jemte dessa blommor förekomma andra af två olika slag: sådana, som hafva pistillen nående långt utanför kronan, ståndarne un- gefär lika långa med henne och öfverläppen grön; kronan är ungefär hälften så stor som hos den vanlige formen; samt sådana, som hafva ståndare nående till brämets kant, pistill med rudimentärt märke men rikt glandelhärigt stift, doldt inom blomman; kronan kort, gul, med korta, betydligt vidgade flikar i öfverläppen. I hvilket förhållande dessa olikheter stå till befruktningen har jag icke lyckats utröna. Campanula persicefolia L. f. grandiflora: blommornas diameter är circa 5 cm., längd 3 cm.; f. parviflora: blommornas dia- meter 3 cm., längd 2 cm., blommar senare än föregäende och är mera sällsynt. Finnes äfven pa Kullaberg i »Rä- hagen». » rotundifolia L. förekommer likaledes under två former: den vanlige, f. parviflora, har smärre, djupare klockor, hvilka nedtill äro mycket trängre än upptill. Kronflikarnes längd öfvergår bredden, blomställningen är rikblommig, qvastlik, blomskaften mycket långa, bladen nästan trådsmala. Den andre formen, f. grandiflora, har breda blad, fåblommig klase med korta blomskaft och stora, vida, grunda klockor; kronflikarnes bredd är större än längden. Finnes äfven på Kullaberg vid Brunnby kyrka. Synes närma sig C. Scheuch- zeri VILL. Jag har hvarken hos denna eller föregående art lyckats i akt taga något samband mellan blommornas dimorfism och befruktningen. Convolvolus sepium L. Cuscuta europea L. 8 Schkuriana (L. PFEIFF.) * Myosotis palustris ROTH. Lycopus europ@us L. Origanum vulgare L. Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Ärg. 40. N:o 8, 4 50 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. Thymus serpyllum L. Sceutellaria galericulata L. Prunella vulgaris L. Glechoma hederacea L. Stachys palustris L. Leonurus cardiaca L. Galeopsis tetrahit L. » versicolor L. Ajuga pyramidalis L. Oynanchum vincetowicum R. BR. Erythrea litoralis FR. Solanum dulcamara L. » nigrum L. Hyoscyamus niger L. | Datura stramonium L. Finnes i stor mängd på nordvestra sidan af ön, längs strandkanten. Scrophularia nodosa L. Linaria vulgaris MILL. Veronica spicata L. » offieinalis L. » scutellata L. Euphrasia offieinalis L. Melampyrum pratense L. Trientalis europea L. Lysimachia vulgaris L. Naumburgia thyrsiflora REICH. Glaux maritima L. Primula officinalis JACQ. Plantago major L. » » 8 scopulorum FR. » lanceolata L. » » BB dubia (L.) » maritima 1. » Coronopus L. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8 51 Statice bahusiensis FR. (Se Bot. Not. 1883, h. 2.) » Armeria L. Under detta LINNÉS namn sammanför jag A | elongata (HoFFM.) KOCH och A. maritima (MILL.) WILLD. emedan öfvergangsformer mellan dem äro vanligare än ty- piska. Sa har jag funnit 1:0) exemplar med stängeln glatt, fodret jemnhärigt och de yttre svepefjällen trubbiga; 2:0) stängeln glatt, fodret jemnhårigt och de yttre svepefjällen spetsiga; 3:0) stängel hårig, foder jemnharigt, yttre svepe- fjäll spetsiga; 4:0) stängel hårig, foder jemnhårigt, yttre svepefjäll trubbiga; 5:0) stängel hårig, foder icke jemn- hårigt, yttre svepefjäll spetsiga. Och dock är det just på artskilnaden mellan A. maritima och A. elongata! Icke en gang som varietet synes mig A. maritima böra bibehallas. (Se härom WINSLOWS uppsats i Bot. Not. ar 1879, h. 1.) Evonymus europea L. Rhamnus cathartica L. » frangula L. Hedera helix L. Conium maculatum IL. Cherophyllum temulum L. Corefolium silvestre L. Torilis anthriscus GMEL. Angelica archangelica L. Sa länge man skiljer mellan A. lito- ralis och A. archangelica, bör Väderöformen föras till den senare. Den har nemligen frukternas vingkanter och asar hvassa, bladens sagtänder ojemna samt bladskaften utan hvarje spår till fara och utmärker sig sålunda just genom de kännetecken, hvilka karakterisera A. archangelica. Som bekant, har MARSSON i sin flora (pag. 202) sammanfört begge arterna till en, Archangelica sativa (MILL.) BESS., och erkänner icke en gång A. litoralis som varietet (»Ar- changelica litoralis ist nicht von dieser Art verschieden»). WAHLENBERG upptager A. litoralis såsom varietet till A. 52 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. archangelica (Fl. suec. ed. IX, p. 182) och BLYTT är inga- lunda Öfvertygad om begges arträtt. " Peucedanum palustre MÖNcH. Haloscias scoticum FR. Oenanthe phellandrium LAM. Pimpinella sawifraga L. » » 8 nigra (WILLD.). » » V. dissecta SPRENG. Hydrocotyle vulgaris L. Ranunculus flammula L. » auricomus L. » acrıs L. » repens L. Af denna art förekommer en synnerligt vacker skuggform i ett kärr pa öns inre, skogklädda del. Alla de tre smäbladen äro nemligen a nyo trefingrade och dessa smablad af andra ordningen handdelta eller handklufna«. Stam och bladskaft äro sträfhariga, de senare ofta af en för denna art ovanlig längd (20 cm.). Batrachium sceleratum L. Anemone nemorosa L. Caltha palustris L. | Sisymbrium Sophia L. » offieinale SCOP. Cardamine silvatica LINK. Nasturtium palustre DC. Crambe maritima L. Cakile maritima SCOP. Capsella bursa pastoris L. Cochlearia danica L. » offieinalıs L. Dessa begge arter variera mycket och äro ofta svåra att med säkerhet bestämma. Tvenne former närma sig C. anglica L., den ene genom robust stjelk, djupt tandade eller nästan klufna blad, stora blommor och upp- höjdt nätädriga skidor, den andre genom stora blommor och aflanga skidor. Den förre af dessa bör dock hänföras ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 53 till C. offieinalis pa grund af sina klotrunda skidor och njurlika rotblad, den senare deremot är en Öfvergängsform mellan C. officinalis och ©. danica. Ett noggrant studium af detta slägtes former skall säkerligen Jemna bevis för rigtigheten af TH. FRIES förmodan, att arterna inom slägtet böra reduceras. (Se Bot. Not. 1873.) Polygala vulgaris L. » » 8 oxyptera REICH. Tilia europea L. Malva alcea L. Geranium sanguineum L. » » » pusillum L. robertianum L. lueidum L. Erodium eicutarium UL. Oxalis acetosella L. Radtola linoides ROTH. Hypericum perforatum L. Viola hirta L. Bäde på Väderön och Kullaberg växer en form med clandestina blommor, som synes mig ega nagra karak- terer af V. hirta och några af V. collina Bess. Den när- mar sig sistnämnda art genom gråaktigt gröna, djupt hjert- lika blad, hvilkas basalflikar ofta nå intill hvarandra, genom starkt håriga bladskaft och genom ofta utbildade örtrefvor. Stiplerna äro visserligen rikt glandelbärande och tandade, men icke i så hög grad, att jag kan anse dem öfverens- stämma med REICHENBACHS teckning 4497 (öfre figuren). Deremot är likheten med REICHENBACHS fig. 4495,2 »hirta L. var. umbricola, V. umbrosa HPP.» omisskänlig, oaktadt man i allmänhet anser, att denna och förut åberopade teck- ning afse samma växt. En omständighet, som försvårar frågans afgörande, ligger deri, att jag icke varit i tillfälle att se vårexemplar af formen och således icke kan hafva gagn af karakteren, som hemtas från blommans lukt eller 54 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. luktlöshet. Exemplar af V. collina från Sundsvall och Tyskland skilja sig genom djupare tandade stipler. Viola palustris L. » » * epipsila LEDEB. » silvatica FR. » canına L. » tricolor L. » » + bellioides DC. char. emendat., se Bot. Not. 1883, h. 2, »Studier öfver Skänes och Hallands Flora». Drosera rotundifolia L. Silene maritima WITH. » nutans L. Melandrium silvestre ROEHL. Viscaria vulgaris ROEHL. Dianthus deltoides L. » » 8 glaucus (L.). Stellaria media L. » » ß negleeta (WEIHE). » » y apetala DÖLL. (Se Bot. Not. 1883, h. 2.) » holostea L. » graminea UL. » crassifolia EHRH. Cerastium vulgatum L. Bland de manga former, hvilka tillhöra ifragavarande art, synes mig en värd att urskiljas, nem- ligen: » f. murale GR. (Monographia de Cerastio, pag. 39, införd i Mémoires et Comptes Rendus de la Société D’Emulation du Doubs 1841). Den utmärker sig genom snart bortdöende sterila skott; kort (eirca 5 cm.) robust stjelk, liksom bladen klädd med langa, täta, stripiga har; sammanträngd blom- ställning, nagot smärre blommor och korta, knappast ur fodret framskjutande kapslar. Växer pa soliga klippor. Påminner habituelt om smärre former af C. strigosum HN. » pumilum CURT. + semidecandrum I. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 55 Arenaria trinervia L. » serpyllifolia L. Sagina nodosa L. » subulata (Sw.) PRESL. » procumbens IL. » maritima G. Don. Spergula arvensis L. Spergularia canina LEFFL. « salina PRESL. » marina WAHLB. « marginata DC. Ribes grossularia L. Växer bland klippor pa öns kala och sterila, nordvestra och nordliga uddar. Sedum telephium L. Daene, IL. Lythrum salicaria L. Epilobium angustifolium L. » montanum L. » palustre L. Circea alpina L. Pyrus malus L. Sorbus aucuparia L. Crategus owyacantha L. » monogyna JACQ. Cotoneaster vulgaris LINDL. Rosa villosa L. Pp mollissima (WILLD.). » » 0 tomentosa (J. E. SM.). » canina L. « genuina LEFFL. f. typica. » » f. mitigata. » » of. senticosa ACH. » » f. dumalis (BECHST.). Fattigdomen pa Rose är för öns vegetation karakte- ristisk. Den ofvan anförda f. mitigata har de sterila ars- skotten tagglösa. Rubus ideus L. » » V. maritima ARRH. » » v, laciniata KROK. 56 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. Rubus suberectus ANDS. » plicatus WEIHE « maritimus F. ARESCHOUG. » » # silvaticus F. ARESCHOUG. » villicaulis (KOEHL.) FOCKE f. umbratica (P. J. MÜLL. > Sk. El. som art). | » » f. insularis (F. ARESCHOUG, som art). » Lindebergii P. J. MÜLL. » Radula WEIHE. » » V. viridis SCHEUTZ. » scanicus F. ARESCHOUG. » corylifolius (SM.) * Wahlbergii ARRH. » » * mazimus MARSS. » » * pruinosus ÅRRH. » » * nemoralis F. ARESCH. » » * divergens (se pag. 79). » eeswus L. » cesius + ideus (= f. scopulorum i Lunds Bot. För:s bytes- kat. 1882). » sawatilis L. Hvad jag har att anmärka angaende Väderöns Rubi har jag för öfversigtlighetens skull anfört i redogörelsen för Kullabergs Rubusformer, pag. 63 och följ. Fragaria vesca L. Comarum palustre L. Potentilla anserina L. » reptans L. » tormentilla L. (reum urbanum L. Spirea ulmaria L. Prunus insititia L. 1 skogen. » spinosa L. Lathyrus pratensis L. Den af FRIES i Nov. Flor. Suee. ed. II, pag. 229 omtalade formen 8 lanuginoso-villosus förekommer mycket väl utbildad flerestädes pa ön. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 57 Orobus tuberosus L. » » V. tenuifolia ROTH. Smäblad ända till 6 cm. i längd, under det att deras bredd endast uppgar till 3 mm. Vieia cracca L. » sepium L. » » 8 montana KocH, i GR. & GODR. Fl. de Fr. I, pag. 464 (8 angustifolia Synopsis) skiljer sig från hufvud- formen genom spetsiga, aflangt lancettlika smablad, smärre stipler och senare blomningstid. I juli 1881 hade den van- lige, bredbladige formen redan öppnat sina frukter, medan denne ännu stod i full blomning. » angustifolia REICHARD, 8 Bobartit EDV. FORST., före- kommer pa ön med hvita blommor. Pä Kullaberg deremot har jag endast påträffat den rödblommige formen. Ervum tetraspermum L., 8 tenuifolium FR. Lotus corniculata L. » » Bb ciliata KOCH. Syn., utmärkt genom långa glesa hår på foder och småblad. Trifolium filiforme L. » fragiferum L. » repens L. » arvense L. » pratense L. » » v. maritimum MARSS. (Se härom »Studier öfver Skånes och Hallands flora» i Bot. Not. 1882.) » medium (L.) HUDS. Myrtillus nigra GILIB. Mercurialis perennis L. Montia fontana L., « minor C. G. GMEL. Seleranthus perennis L. » annuus L. Polygonum lapathifolium ATT. » persicaria L. » hydropiper UL. » awvieulare L. 58 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. Polygonum dumetorum L. Rumex crispus L. » sanguineus I. » acetosa L. » acetosella L. Urtica dioica L. Atriplex Babingtonii WooD. » hastata L. » prostrata BOUCH. = NÅ » patula L. » litoralis L. » » 3 serrata HuDs. Chenopodium album L. » glaucum L. Salsola Kali L. Quereus Robur L. » sessiliflora SALISB. Fagus silwatica L. Corylus avellana L. Populus tremula L. Salix repens L. Betula verrucosa EHRH. » odorata BECHST. Alnus glutinosa L. J. GERTN. Juniperus communis L. Callitriche vernalis KOCH. Iris pseudacorus L. Allium scorodoprasum L. » » v. minor L. » arenarium I. » oleraceum IL. Majanthemum bifolvum (L.). Alisma plantago I. Juncus conglomeratus I. » effusus L. ÖFVERSIGT AF K..VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 59 Juncus filiformis L. » articulatus 1. » compressus L. » bufonvus IL. Luzula campestris L. Seirpus maritimus L. » lacustris L. Bleocharis palustris R. BR. Eriophorum angustifolium ROTH. Carex vesicaria L. » hirta L. » pallescens L. » vaginata L. » panicea L. » Goodenoughü J. GAY. » remota IL. » elongata L. » camescens L. » leporina L. » arenaria I. » » 8 remota MARSS. Fl. pag. 524. Strån ända till 45 cm. höga och derutöfver; de nedre smaaxen aflägsnade från hvarandra, det nederstas skärmblad förlängdt, ofta 10—15 em.; blad bredare än hos hufvudformen. » muricata L. Triticum acutum DC., 8 lauum FR. » repens L. » » B litoreum SCHUM. Elymus arenarius L. Dactylis glomerata L. Lolium perenne L. Festuca rubra U. » ovina L. Bromus mollis L. » » * hordeaceus WG. 60 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. Poa pratensis L. » compressa L. » annua L. Glyceria fluitans R. BR. Glyceria maritima WAHLB. Catabrosa aquatica (L.) P. B. Molinia cerulea ME&NCH. Triodia deeumbeus P. B. Avena pratensis L. » pubescens L. » elatior L. Airopsis precox (L.) FR. Corynephorus canescens P. B. Ara cespitosa L. » flexuosa L. Holeus lanatus L. » mollis L. Psamma arenaria ROEM. & SCH. Calamagrastis epigejos (L.) ROTH. Agrostis alba L. » » 8 maritima LAM. » vulgaris WITH. Baldingera arundinacea (L.). Anthoxanthum odoratum L. Polypodium vulgare L. Polystichum filiv mas L. (ROTH.). » spinulosum (RETZ.) DC. » dilatatum (HOFFM.) DC. Asplenium filie femina BERNH. Pteris aquilina L. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 61 I. Anmärkningar rörande för Kullens flora nya eller i andra afseenden märkliga, der förekommande växter. Matricaria maritima L. Se härom »Stud. öfver Skanes och Hallands Flora» af undertecknad (Bot. Not. 1882). Anthemis cotula L., med stora korgar och något köttiga blad, finnes vid en af »gatorna» i Mölle. Genom växtsättet är denne form skild från v. salina LINDEB. (i Bot. Not. 154, pag. 2). Lappa intermedia LGE. — Kockenhus. Scorzonera humilis L. f. latifolia Marss. Fl. — Väsby. Bladskifvans bredd är 5—7 cm. och utgör hälften eller något mindre än hälften af dess längd. Det synes mig vara oegentligt att, såsom våra Floror ofta göra, upptaga endast en af seriens extrema former, nemligen den smalbladige, men utelemna den andre extreme formen, hvilken dock är fullt ut lika utmärkt som den förre. Ifrågavarande f. latifolta MARSS. Fl. har jag äfven träffat på mojord i en skogsdunge i Halland, Thorups socken, saledes på helt annan jordmån än i Väsby (lera). Hieracium pilosella L. 8 peleterianum MER. — Mölle; är i allt öfverensstämmande med LINDEB. H. Scand. n:o 2. H. bifidum Kit. — På bergsluttningen mellan Mölle och Larås. Förut ej uppgifven för Skåne. Den funne formen är något afvikande från LINDEB. H. Scand. n:o 34. H. rigidum HN. — På bergen vid Mölle. Leontodon autumnalis L. — Se härom undertecknads »Stu- dier» etc. i Bot. Not. 1883. Campanula rotundifolia L., med hvita blommor och föga grenig blomställning, förekommer på strandklipporna n. v. om Arildsläge. | €. cervicaria L. — Glimminge. Prunella vulgaris L. f. rosea. Blommor ljusröda. Stamled sällan utbildadt mellan det öfversta bladparet och de nedersta 62 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. skärmbladen. Blad sträfhåriga. Foder djupare flikadt och fli- karnes udd längre än hos den vanlige formen. Öfverläppens hvalf är på utsidan beklädt med korta, täta hår (hos hufvud- formen blott en rad af 5—10 långa hår). Bör icke förvexlas med den vanliga ljusvioletta färgvarieteten. Funnen i Råhagen vid Mölle på fuktig äng. Lamium purpureum L. B hybridum VILL. — Mölle. Primula acaulis JACQU. — GYLLENSTJERNA uppeifver dels. (l. ec. pag. 73), att denna art (P. grandiflora LAM.) pa Kulla- berg har tvenne former, f. exscapa och f. scapigera, dels (1. c. pag. 83), »att bada formerna, exscapa och scapigera ofta före- komma blandade med hvarandra, ofta fran samma rot». Den förra af dessa former är typisk P. acaulis, den senare deremot P. variabilis GOUP. (= P. ofieinalis + acaulis Sk. Fl. ed. II, pag. 125), hvilken salunda redan för 20 är sedan upptäckts hos oss, ehuru dess hybrida natur först langt senare blifvit bekant. I Herr R. WALLENGRENS herbarium har jag sett exemplar af P. variabilis, som hafva några blomskaft utgående från rot- stocken, andra äter från en stängel. Dylika stånd förekomma äfven på Möen enligt exemplar, insamlade af P. F. LUNDQVIST ar 1876. De tillhöra, enligt hvad jag sett, alla P. variabilis, och det är antagligt, att de, hvilka GYLLENSTJERNA iakttagit, göra detsamma. Plantago lanceolata L. B dubia L. (= v. eriophylla DONE). — Mölle. Formen är mycket karakteristisk och öfverensstäm- mer noga med den gotländska, redan af LINNE i akt tagna. Icke blott de korta bladen och stängelns nedre del, utan äfven skärm- fjäll och foder äro klädda med långa, hvita ullhår. Pimpinella saxifraga L. # nigra WILLD. — Mölle. Viscaria vulgaris ROEHL. f. salina, utmärkt genom lag stjelk och köttiga, breda rotblad. Bladevs bredd, som hos den typiske formen sällan öfverstiger 5 mm., uppgar här till 10 mm. Förekommer i klippspringor vid grottorna pa norra sidan af Kullaberg. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 63 Cerastium viscosum L. v. apetala DUM. — I gropar vid vägen mellan Brunnby och Arildsläge. C. vulgatum L. — Af denna art finnes 1 närheten af Kocken- hus en synnerligen utmärkt skuggform. Nyskotten äro outveck- lade eller saknas, stjelkarne upprätta, ofta ensamma, spensliga och länga (0,5 m.), blad långhåriga, af vexlande form, blom- ställningen än sammandragen, än rikblommig och tvåsidigt ut- bildad. Synes vara närstående v. annua GR. Monogr. och v. fili- forme HN., men skiljer sig från dem begge genom sin storlek och blomställning, hvilken senare hos begge de nämnda for- merna är fablommig. Spergularia canına LEFFL. « salina PRESL. Förekommer pa Kullen tillsammans med S. marina, men har egendomligt nog undgått GYLLENSTJERNAS uppmärksamhet och finnes derför icke upptagen i hans »Förteckning». Rubus ideus L. uppträder på Hallands Väderö under flere former. Den mest egendomlige af dem är v. maritima ARRH. pro parte. Dess turioner äro upprätta, ofta daggbla oclı nagot häriga, glest eller tätt besatta med fina, borstlika taggar. Bladen äro i allmänhet trefingrade, skrynk- liga, ofvan glest håriga, undertill klädda med ett tjockt, hvitt filtludd; uddblad bredt hjertlikt, ofta utan spets, med sin bas delvis täckande sidosmåbladen. Blomskott fablommiga. Stam- mar endast 20—30 cm. höga. Skiljer sig genom sin ringa storlek och sina normalt upp- rätta ståndare från ARRHENII form, genom sina breda oftast tretaliga blad och sina håriga årsstammar från LINDEB. Herb. Rub. Scand. fasc. I, n:o 2. v. laciniata KROK finnes både pa torra soliga och fuktiga skuggrika platser; på de förra är den identisk med exemplar från den klassiska lokalen, på de senare deremot afviker den genom förlängda (22—30 mm.) sepala, mindre djupt flikade blad och tjockare stam. 64 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. v. denudata MÜLL. enl. MARss. Fl. pag. 139. Ärsskott fullkomligt obeväpnade, blad 3—Ttaliga, stammar manshöga. Bör ej förvexlas med v. denudata SPENN. (i FOCKES monografi pag. 99), hvilken är liktydig med v. viridis A. BR. A. suberectus ANDS. är mycket vanlig pa Kullen och Väder- ön. Den oftast förekommande formen är svagt beväpnad, har korta blomskaft och blommor af 2—2,5 cm:s diameter. Den är en typisk RB. suberectus, såsom denna art uppfattas hos oss. Bland de afvikande former, hvilka jag påträffat, anser jag tvenne böra anmärkas. Den ene, f. grandiflora är en högväxt skuggform från Kullaberg (nära »Haga») och utmärker sig genom förlängda sepala, blommor med. en diameter af 3,5 cm. och utdragna blomskaft, de nedre ända till 8 cm. i längd. Den andre, f. armata har klaselik blomställning, blommor af vanlig storlek, blomskaft och foderblad korta och är sålunda i dessa hänseenden typisk, men afviker genom starka, koniska, ofta något lutande taggar, hvilka än tillhöra endast den tvåårige, än både den tvaarige och ettärige stammen. Det förra är hän- delsen hos exemplar från Väderön, det senare hos exemplar, som jag insamlat vid Torekov. ; R. plicatus WEIHE & N. Redan år 1854 (Bot. obs.) ur- skilde F. ARESCHOUG inom denna art tvenne formserier, « lito- ralis och 8 sylvatieus. De förekomma begge i stor mängd både på Kullen och Väderön, om än den förre tyckes vara förher- skande. På torra, för solen utsatta platser blifva Jlitoralis- formernas blad tjocka, på undre sidan gulaktigt ludna, genom- dragna af röda nerver. Blomställningen är en enkel, samman- dragen klase med fina taggar i blomskaftens spets tätt under blomman, någon gång äfven på fodret. En annan till litoralis- serien hörande form utmärker sig genom långa, håriga blom- skaft i en förlängd klase, stora, ofta fikade skärmblad och turioner med något urhalkade sidor. Blomningen infaller sam- tidigt hos denne form, R. ewsius, R. suberectus och R. maxi- mus — således innan ännu BK. plicatus i allmänhet börjat ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 65 blomma. Denne form är förmodligen densamme, som GYLLEN- STJERNA sände till ARRHENIUS från Kullaberg och som den senare (Monogr. pag. 26) hänförde till sin R. affinis. Inom sylvaticus-serien har jag vid Kockenhus på fuktig mark påträffat en högst afvikande form. Dess stammar äro strimmiga, turionerna äro utan, de tvåariga stammarne och blomskotten med fa och svaga, taggar. Småbladen på turio- nernas blad äro smala, aflångt äggrunda, groft och merendels ojemnt sågade, på blomskottens deremot breda, ofta nästan hjertlika. Blomställningen rikt förgrenad. Liknar genom sina tjocka, trubbkantiga, upprätta turioner R. suberectus. R. nitidus W. & N. i FOCKES monogr. pag. 123. Denna for Skandinaviens flora nya, genom många karakterer begrän- sade art förekommer i Tranekärr, Jonstorps socken. Jag har beskrifvit den i »Studier öfver Skånes och Hallands Flora», Bot. Not. 1883. R. polyanthemos'!) LINDEB. Herb. Rub. Scand. n:o 16 (R. pulcherrimus L. M. NEUMAN i Lunds Bot. Förenings bytes- katalog år 1882). Turionerna uppstiga i en båge från marken, tills de nå något stöd — oärdesgärd eller dylikt —, längs hvilket de växa vidare, utsändande talrika sekundära turioner åt alla sidor. Finnes intet stöd i närheten, böja de sig snart nedåt och nå oftast marken?). Turionerna äro tydligt 5-kantiga, glest håriga; glatta och strimmiga med platta eller något urhalkade sidor, på skuggiga platser till färgen gröna, på soliga mer eller mindre stötande i brunt, de starkare, primära i genomsnitt från vinkel till motsatta sidan 7—8 mm., de svagare, sekundära 3—4 mm. 1) Då i literaturen ingen beskrifning är tillgänglig utom Lektor LINDEBERGS, i Bot. Not. aftryckta, etikett, tager jag mig friheten här ofvan meddela en sådan. 2 SS Emedan bladen på turionerna sitta nära hvarandra, äro stora och kort- skaftade, komma de att delvis täcka hvarandra. Då turionerna derjemte rikt förgrena sig och ofta framkomma i stort antal från samma rot, bildas af deras blad ett för arten karakteristiskt, tätt och mörkgrönt löfverk, ur hvilket de långa bladlösa blomställningarne framskjuta. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 8. 5 66 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. Taggarne äro i förhållande till turionens tjocklek svaga, raka, men lutande; deras längd på de starkaste turionerna circa 5 mm.; till ett antal af ungefär 7 på de svagare, 10 på de star- kare turionernas internodier. Bladen sitta hvarandra mycket nära, på 3—5 cm., sällan 7—8 cm. afstånd. Bladskaften korta (3—5 cm.), gleshäriga, ofärade, glest besatta med lutande, under- stundom äfven böjda taggar; smabladskaften alla tydligt ut- bildade, taggiga och tätare ludna. Bladskaftet och uddbladets skaft tillsammans ej sa länga som uddbladet. Bladen äro tjocka, ofvan mörkgröna, glatta eller längs nerverna glest håriga, under hvitgrå, filtludna, 5- I. 7-fingrade; i förra fallet är udd- bladet pa de primära, starkare turionerna cirkelrundt, tvärt sammandraget till en spets, i senare fallet bredt vigglikt; jemte 5- och 7-fingrade blad finnas sådana, der uddbladet icke full- ständigt delat sig, utan förblifvit 3-flikadt; på de sekundära turionerna är uddbladet bredt äggrundt eller ovalt, ofta samman- satt sagadt, under det de primära turionernas blad äro enkelt och likformigt sågade; sågtänderna sluta i en tydlig udd; sido- småbladen och de nedersta småbladen äro på de större turio- nerna bredt vigglika eller rundade, tvärt sammandragna till en spets, på de svaga turionerna ofta ovala, mera jemnt afsmal- nande, deras serratur lika med uddbladets. De tvåariga stammarne äro tydligt 5-kantiga. Blomskot- ten, i längd vexlande mellan 15 cm. och 0,5 m., utmärka sig för sin ytterst svaga beväpning. På somliga skott finner man föga mer än 3—4 taggar; vanligen förekomma dock 1—5 på hvarje internodium, tätast på de mellersta, i blomställningen nästan inga. Blomskottens stam är nedtill luden af korta, ojemna, tilltryckta eller utstående hår, hvilka aftaga uppåt, så att blom- ställningens axlar äro föga håriga. I blomställningen, på det allmänna blomskaftet, på de sekundära axlarne, på brakteer och foderblad förekomma spridda glandler och glandelhår, dessa än tydligt, än kort skaftade. Blomskottens blad äro på starkare exemplar oftare 5-taliga än 3-taliga, på svagare tvärtom, de nedre undertill filtludna och sammetshåriga, de öfre endast filt- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 67 ludna, alla ofvan klädda med ytterst små, tilltryckta, glesa hår. Uddbladen äro på de nedre bladen trubbiga, bredt omvändt äggrunda, bredt vigglika eller runda, på de öfre spetsade, ovala eller omvändt äggrunda; serratur skarp och jemn. Blomställningen, som upptager !/,.—1/, af blomskottets hela längd, är nästan helt och hållet utan taggar och blad. Han bildar en enkel eller sammansatt thyrsus; i förra fallet uppbär hvarje sekundär axel en blomma, 1 senare fallet ett enkelt eller grenigt knippe. De sekundära axlarne äro på svaga exemplar 1—1,5 em., på starka 3—4 cın., de tertiära 1—2 cm., de qvar- tära 0,5—1 cm. långa. De blombärande grenarne äro täckta med ett tunnt, hvitt filtludd. Blommans foderflikar filtludna, grå, längs kanten hvita, från bred bas långsamt afsmalnande, vid fruktmognaden tillbakaböjda. Kronblad med liten klo, breda och korta, runda eller bredt ovala, föga längre än foderbladen, till färgen ljusröda. Ständare längre än stiften, deras strängar ljusröda. Stift korta, gröna eller nedtill ljusröda. Bär af samma smak som hos R. plicatus. Smäfrukter tätt packade, små och fasta — hos R. Lindebergii och R. villicaulis äro de stora, löst förenade och till sin kon- sistens mjuka. Varierar i högt gräs med tätare taggar på de tvåariga stammarne (f. ferocior). Arten förekommer vid Mölle flerestädes sasom i Rähagen, i Hesslet, vid Gylleröd, i Möllevången. Synes mig bland våra arter böra intaga sin plats mellan R. thyrsoideus WIMM. och R. Lindebergü P. J. MÜLL.; om den förre erinrar blomställningen, om den senare turioner, blad- form och serratur. Då den förra arten, som förekommer i både vestra och östra Sverige samt i Danmark, icke finnes i Kullen, torde man möjligen våga antaga, att AR. polyanthemos här är dess ställföreträdare. Dr FOCKE, som godhetsfullt meddelat mig sin asigt om ifrågavarande art, vill — antagligen på grund af öfverensstämmelse i turionens beväpning, bladens form, ser- ratur och behåring — förena honom med R. Münteri MARSS. -68 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. v. Maassii. Att döma af typexemplar!) torde häremot tala vigtiga olikheter, såsom t. ex. den, att AR. Maassii har en, icke synnerligen förlängd, bladig blomställning och täta starka tag- gar på blomskotten ända upp i inflorescensen. Ifrågavarande art iakttog och urskilde jag sistlidne sommar. Jag kallade honom »AR. pulcherrimus» och sände honom under detta namn ut i växtbytet. Jag visste, då byteskatalogen tryck- tes, hvarken att Lektor LINDEBERG redan gifvit honom namn, ej heller att han redan för lång tid tillbaka observerat honom. I vår literatur har jag ej sett denna art omnämnd, såvida ej Prof. F. ARESCHOUG asyftar den i följande anmärkning i Skånes Flora II uppl. pag. 307: »Vid Mölle fiskläge växer en anmärkningsvärd form af denna art (A. umbraticus P.J. MÜLL.) med något farade ärsskott och nästan runda småblad». Aflidne Prof. N. J. ANDERSSON har insamlat flera exemplar af denna art; de finnas i såväl Naturhistoriska Riksmusei som Upsala Botaniska Musei samlingar, dels under namnet AR. thyrsoideus dels förvexlade med andra arter. R. Lindebergii P. J. MÜLL. utmärkes i sina typiska for- mer af glesa turionblad med omvändt äggrundt l. vigglikt, 7—10 cm. langt, uddblad, sammandragen blomställning och smala, hvita kronblad. Taggarne äro alla starka, på turionerna raka eller något lutande, på blomskotten ända upp i inflorescensen krökta, ofta klolika. Bladen, såväl blomskottens som ärsstam- marnes, äro undertill hvita eller ljusgrå af ett ytterst tätt filt- ludd, som äfven igenfinnes hos artens skuggformer. Förekommer från Båstad till Kattvik längs norra slutt- ningen af Hallandsås, vidare i dungarne vid Torekov, ymnigt på Hallands Väderö; i Vestra Karup, Grefvie och Förslöf, vid Venedike, Tockarp och Margretetorp (södra sidan af Hallandsås), vid landsvägen mellan Margretetorp och Ö. Karup, vid Vege- holm, i Farhult och Jonstorp; träffas sedan 1 mängd längs östra och norra sidan af Kullen, ymnigt vid Mölle. Saknas deremot ') Tagna 1880 af G. Maass i »Altenbausen unweit Magdeburg». ÖFVERSIG' AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 69 mellan Nyhamn och Höganäs liksom mellan Höganäs och Väsby samt mellan Väsby och Krokstorp. Ofvan anförda karakterer äro underkastade förändringar, hvarigenom uppsta några från den typiske afvikande former. Sålunda har jag på Hallandsås vid Tockarp och på Hallands Väderö funnit en f. parvifolia, hvilkens uddblad (på turionen) äro endast 5—6 cm. i längd, vid Gärlöf och Tockarp en f. cor- data med bredt äggrunda eller hjertlika uddblad, vid Lilla Bå- stad och Vegeholm en f. flortbunda med mycket förlängd in- florescens. Den mest afvikande bland de former, under hvilka jag sett denna art uppträda, är f. suleifera, som har turionerna tydligt fårade och deras uddbladd bredt äggrunda, ofta något hjertlika. Denna form har jag iakttagit vid stranden norr om Arildsläge och vid Kullagården. R. Lindebergü anses af FOCKE (1. c. pag. 209) vara iden- tisk med R. vüllicaulis W. & N. v. rectangulata MAASS. Sedan jag sett exemplar!) af denna varietet, synes det mig vara klart, att så icke är förhållandet. R. rectangulatus har glandelhår både på bladskaften och i blomställningen, blomskottens taggar äro raka, mycket förlängda, oftast betydligt längre än turio- nernas, bladens sågtänder långspetsade, ojemna, blomställningen förlängd, pedunklernas taggar raka, nalfına, kronbladen breda, korta, ofta ljusröda. Likheten i afseende på uddbladets form och turiontaggarnes beskaffenhet har förmodligen gifvit FOCKE anledning att sammanställa de begge formerna. Enligt min tanke är A. Lindebergü en för Skandinaviens och Danmarks flora egendomlig art, och man skall derför, synes mig, i Tysk- lands norra kustländer, ej i dess inre delar, söka att igen- finna honom. Nära beslägtad med AR. Lindebergii, men dock enligt min me- ning ganska väl från densamma skild, är en serie skånska former, som bära namnen: R. umbraticus P. J. MÜLL., R. umbrosus v. Sprengelii ARRH. (non R. Sprengelii W HE), R. insularis F. ARE- 1) Tagna af varietetens auctor, G. Maass, år 1875 »in trockenen Wäldern, Alvensleben’schen Höhenzug» (Magdeburg). 70 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. SCHOUG och &. similatus P. J. MÜLL. (i LINDEB. Herb. Rub. Sc. n:o 13 och 14). Enligt den mening, hvartill studiet af ett stort antal af Dr FockE meddelade Rubi från olika delar af Tyskland ledt mig, höra de nämnda svenska formerna alla till A. villicaulis KOEHLER, uppfattad såsom FOCKE gjort det i sin »Synopsis». De nyss nämnda svenska formerna utmärka sig nem- ligen genom följande för just R. villicaulis betecknande karak- terer: turionernas starka beväpning, de oftast undertill gröna bladen, bristen på glandelhår, de högt växande turionerna, vi- dare genom uddbladen, som äro bredast på eller nedom midten, och genom blomskottens och oftast äfven bladens egendomliga behåring. Hären äro nemligen pa blomskottens stamdelar och på bladens undre sida — undantagandes de öfversta, för stark sol utsatta bladen — icke alla tilltryckta, utan tätt utstående, skimrande i grått eller svart (högst sällan gult), hvarigenom beklädnaden liknar sammet. Jemte denna beklädnad finnes ett tunnt lager filtludd, som på blad, utsatta för stark sol, utvecklar sig på det förras bekostnad. Dels genom denna egendomliga behåring, genom växtsättet och genom uddbladets form, dels genom oftast långt utdragen, bladig blomställning och genom ljusröda blommor skiljer sig arten från A. Lindebergü. Bristen på glandelhår, den bladiga, väpnade blomställningen, de star- kare turiontaggarne, de aldrig 7-taliga bladen, bladens serratur, uddbladens form, de långa, smala kronbladen och småfrukternas konsistens erbjuda kännetecken, hvarigenom &-. villicaulis bör kunna skiljas från R. polyanthemos LINDEB. Till A. villicaulis KOEHL., sålunda uppfattad, höra enligt min mening följande former: 1) f. umbratica (= R. umbraticus P. J. MÖLLER!) i Sk. FL). Blomställning bladig, nästan enkel, klase-qvastlik, försedd med korta, raka, något nedåtlutande taggar; taggarne på nedre delen af blomskottens stam äro korta och krökta; turiontaggar lutande, något svagare än hos följande former; ') Den tyske R. umbraticus P.J. MöLL. är, liksom samme auctors R. similatus, en glandelhårig form och bör derför ej identifieras med den svenske. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 71 uddbladen på de primära, starkare turionerna bredt hjert- lika; blomskottens öfversta trefingrade blad har vanligen ovalt uddblad. År en solform med ofvan gulaktigt gröna, under ofta gratt filtludna blomskottblad. Fullt typiska exemplar endast funna vid Mölle. In- lemnades i 1882 års växtbyte med Lunds Bot. Förening såsom »R. umbraticus P. J. MÜLL. « Kullensis». 2) f. similata (LINDEBERG, Herb. Rub. Sc. n:o 13 och 14 under namnet R. simulatus P. J. MÜLLER!). Blomställning sam- mansatt, mycket längsträckt, bladig ända upp i spetsen; taggarne i inflorescensen äro långa, syllika, raka eller något lutande, på blomskotten under inflorescensen starka, långa och krökta; turiontaggar glesa, raka och långa; de pri- mära turionernas uddblad ovala; blomskottens öfversta 3- fingrade blad har ovalt uddblad. Förekommer både som solform och skuggform flerestädes på Kullaberg, i Välinge och Jonstorp, vid Vegeholm och Torekov. År af ARRHENIUS beskrifven som R. umbrosus WEIHE och identisk med H. N. XIII, n:o 60?), men deremot syno- nym hvarken med R. vulgaris ß umbrosus WHE icke heller med R. fruticosus å pl. 1163 i Fl. Danica, uppgifter, hvilka härröra från ARRHENIUS (Monogr. pag. 32), som förmod- ligen förbisett, att WEIHES R. vulg. ß umbrosus är en glandelrik form och att planschen i Fl. Danica afbildar en form med sammansatt sågade, nästan flikade blad. 3) f. pseudo-Sprengelü (= H. N. X 53?) under namn af R. umbrosus v. Sprengelii ARRH.). Mycket lik föregående, men skild genom en förlängd enkel, klaselik och bladlös blomställning. Blomskottens taggar äro oftast längre och spensligare än hos föregående. Funnen vid Kockenhus och i Tranekärr (R. WALLENGREN); alltid skuggform. 1) Genom tryckfel å LINDEBERGS etiketter har namnet fått lydelsen »simulatus» i stället för »similatus». 2) I Hn. Fl. ed. XI citerad som skuggform till R. Lindebergii. 3) Afvenledes citerad som skuggform till R. Lindebergü i HN. Fl. ed. XI. 72 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. Exemplar, som ARRHENIUS bestämt till R. umbrosus v. Sprengelit, har jag sett i stort antal dels i Naturhistoriska Riksmusei dels i Upsala Bot. Musei samlingar. De äro alla tagna af Baron GYLLENSTJERNA och utmärkas kon- stant af den karakteristiska blomställningen. Jag återfann ifrågavarande form endast på några buskar vid Kockenhus. De exemplar, jag tog, voro i allt så lika GYLLENSTJERNAS exemplar, att man med svårighet kan föreställa sig, att så många år ligga emellan den tid, då GYLLENSTJERNAS och då mina exemplar togos. ARRHENIUS kallade formen »v. Sprengelit» förmodligen pa grund af de 3-fingrade turion- bladen, som tillhöra de af GYLLENSTJERNA insamlade exemplaren, förbiseende, ått G. endast tagit unga turioner. Pa äldre turioner äro bladen 5-fingrade. 4) f. insularis (= R. insularis F. ARESCHOUG i Sk. Fl. II uppl. pag. 570). Blomställuingen sammansatt, bladig, förlängd, med langa utspärrade grenar; dess taggar raka, syllika; taggar nedom inflorescensen ovanligt starka och krökta; turiontaggar glesa, raka och långa; turionernas blad 5—-3- fingrade med bredt hjertlikt eller bredt ovalt uddblad; öf- versta 3-fingrade bladet pa blomskotten smalt omvändt äggrundt eller vigglikt. År den störste och starkast be- väpnade af hithörande former och öfvergar omärkligt i f. similata. Jag har funnit denne form, utom pa den typiska lo- kalen, Hallands Väderö, mellan Bölsåkra och Tranekärr. Stud. R. WALLENGREN har lemnat mig exemplar dels från Tranekärr dels från Vegeholm och Välinge. Mellan dessa fyra former träffas öfvergångar. Så finnes i Bläsinge en form, som till beväpningen liknar f. insularis, till bladform och blomställning deremot f. similata; på Väderön växer en solform af f. insularis, som till beväpningen närmar sig f. umbratica; vid Torekov i dungarne ser man former, hvilka stå emellan f. similata och f. pseudo-Sprengelii. Tager man vidare hänsyn till de bohuslänska formerna af R. umbraticus ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 73 P. J., MÜLL. ocb R. confinis LINDEB. samt till den på ost- kusten upptäckte, enligt min mening hithörande, ehuru med ingen af ofvan anförda former identiske, R. Lindebergü v. vi- ridis F. ARESCHOUG, sa ser man, att A. villicaulis KOEHL. äfven hos oss är en art med stor formkrets. R. villicaulis upptäcktes pa 1820-talet i Schlesien af KoEH- LER och beskrefs af WEIHE och N. v. Es. i »Rubi germ.» un- der n:o 17. Den art, som der asyftas, är sammetsluden, utan slandelhär och har mycket stark beväpning. Genom samma karakterer utmärker sig MARSSONS (Flora von Neuvorpommern pag. 143) och FIECKS (Flora von Schlesien pag. 123) R. villi- caulis KOEHL. W. O. FoCKE räknar visserligen i sin »Synopsis Rub.» pag. 209 äfven dit en glandelhärig form, men anser, att den är sä sällsynt, att fränvaron af glandelhär just är ett af de kännetecken, genom hvilka R. villicaulis kan skiljas från den med honom ofta förvexlade R. pyramidalis KALTENB. (1. c. pag. 289). En sadan förvexling synes mig hafva skett i vart land. Hvad här kallats R. villicaulis KOEHL är R. pyramidalis KAL- TENB. (syn. med R. vulgaris 8 umbrosus WEIHE, hvilken P. J. MÜLLER sedan gjorde till egen art med namnet »umbraticus»), under det att våra »umbraticusformer äro att räkna till R. vil- licaulis KOEHL. Denna min äsigt stöder jag dels derpå, att den vid Väsby förekommande s. k. R. villicaulis KOEHL. med afseende på sina svagt beväpnade turioner, sin blomställning och sitt växtsätt öfverensstämmer med R. pyramidalis KALT., men ej med R. villicaulis KOEHL. — bladformen och behårin- gen tillhöra också R. pyramidalis KALT. — dels derpå, att jag bland en riklig mängd exemplar af R. villicaulis KOEHL., som Dr FOCKE sändt mig från Tyskland, icke funnit ett enda, som liknar Väsbyformen, men många, som likna nyss beskrifna form- serie, under det att de exemplar, jag erhållit med namnet AR. pyramidalis KALT., tydligt adagalägga, att de höra till samma formkrets, som den skånske s. k. R. villicaulis KOEHL. Vidare vore det egendomligt, om &. villicawlis, hvilken i Tyskland all- mänt förekommer utan glandelhår och blott på 3 kända lokaler 74 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. är glandelhårig, skulle endast med den glandelhårige fornjen nå våra nordiska länder, under det Sveriges Rubusflora för öfrigt utmärker sig genom sin fattigdom på glandulösa arter. Jag skall nu nämna några ord om den skånske formen af R. pyramidalis KALTENB. (syn. BR. villicaulis KOEHL. i Sk. Fl. ed. II). På den typiska lokalen i Väsby nära Höganäs finnas blott tre små buskar, och dessa lefva icke under sådana förhållanden, som medgifva dem stora utsigter att föröka eller sprida sig. De äro sista qvarlefvan af en nu uthuggen häck Rubi, som fordom följde vägen mellan Väsby qvarn och Hof- garden. De växa 1 sjelfva gropen på stark lerjord, turionerna krypa längs gropens sidor upp till dess kanter, fortsätta sedan in i åkern eller ut på vägen och utsätta sig sålunda för faran att förstöras vid skörden eller af förbifarande åkdon. Turionens nedre del är nästan rund — dess mellersta del och spets deremot 5-sidig —, starkt strimmig, besatt med täta, styfva, hvita hår, glesa glandelhår och små, bruna, oskaftade glandler. Bladskaft och småbladens skaft bära någon gang glandelhår, ofta glandler, likaledes blomskottens nedre stam- delar. Blomställningen är på svagare skott enkel klase och antager endast på de bäst utvecklade exemplaren den så karak- teristiska tillräckligt bekanta pyramidformen, utmärkt lika myc- ket genom de långa, uppåt aftagande, utspärrade axlarne som genom de talrika, oftast hela blomstödjebladen och de långa, gröna stiplerna, hvilka, då de dem tillhörande bladen felslå, likna 2—3-flikade skärmblad. Utmärkande karakterer äro också: rikedomen på glandelhår i blomställningen, de smalt eller bredt ovala, långspetsade och ojemnt, groft sågade turionuddbladen, det silkesskimrande, gullglänsande luddet på bladens undersida och på blomskottens stam, de i en lång spets utdragna, med nål- fina taggar besatta foderbladen, de ovanligt stora blommorna, de breda kronbladen och de långa ståndarne. Taggarne äro på turionen täta, 15—20 i hvarje internodium, sällan så långa som dess diameter, alltid spensliga, från en bredare bas hastigt sammandragna till en svag, något böjd spets — hos R. villicaulis ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8, 75 afsmalna de icke tvärt utan småningom till spets. — Taggarne på blomskottens nedre stamdelar äro likformiga med turion- taggarne och knappast längre än stammens genomskärning, i blomställningen deremot långa, nålfina och raka. Behåringen utgöres af liknande sammetsludd, som hos R. villicaulis, men är här dels tätare, dels mera gullglänsande. Haren äro också längre och, längs nerverna a bladens undre sida, kamlikt ut- stående och parallela med bladytan, ett förhållande, som igen- finnes hos villicaulis-gruppen, ehuru der ingalunda så utpregladt som här. R. radula WHE förekommer allmänt både på Kullaberg och Väderön. Jemte den vanlige formen har jag i akt tagit en, som jag anser böra urskiljas. Jag kallar den f. armata. Dess turioner äro tätt besatta med smärre taggar och större, starkare borst, hvilka bilda talrika öfver- gängar mellan glandelhåren och de större taggarne. Genom denna karakter närmar sig ifrågavarande form den grupp af Rubi, som i FOCKES »Synopsis» erhållit namnet »Aystrices» och som der följer efter »Radulce». Som en egendomlighet ma vidare framhållas, att turionernas uddblad hos denna f. armata äro nästan fullkomligt hjertlika. I detta hänseende är dock afvikelsen ringa från den inom området vanlige Radula-formen, emedan A. radula i vestra Skånes synes normalt hafva bre- dare och mot basen mer utvidgade uddblad än på östra Sveriges kuster (Skåne, Blekinge och Kalmar län). Denna f. armata öfverensstämmer i afseende på turionens beväpning ganska noga med R. radula 8 Koehleri (LANGES Flora pag. 385), hvilken Prof. LANGE godhetsfullt satt mig i tillfälle att se, men skiljer sig från densamma genom sin blad- lösa blomställning och sina svagare beväpnade blomskott. Funnen nära »Kulla» (mellan Mölle och Kullafyr). R. scanicus F. ARESCHOUG Sk. Fl. II uppl. pag. 570. Till den beskrifning af ifragavarande art, som finnes i det citerade arbetet, har jag endast föga att lägga. En ganska vigtig ka- rakter har der icke kunnat framhållas, emedan Prof, ARESCHOUG 76 _NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDEKÖ. ej haft till sitt förfogande afblommade exemplar. Denna ka- rakter består deri, att foderbladen äro vid fruktmognaden till- tryckta till frukten. Vidare torde böra anmärkas, att bla- den äro till färgen ljusare än hos våra öfriga Rubusarter, att turionerna äro besatta med oskaftade glandler samt att blom- ning och fruktmognad infalla mycket sent. Arten har en mera glatt (f. typica) och en hårig (f. villosa) form. Den senare har derjemte vanligen foderbladen förlängda, blomställningen mindre utbildad och föga bladig. Begge före- komma tillsammans och äro naturligtvis icke skarpt begränsade. Pa fastlandet förekommer arten i Jonstorp, Bölsakra, Söd- akra, Tranekärr, Utvälingebro, mellan Välinge och Vegeholm samt mellan Vegeholm och Oregärden, pa den sista lokalen enligt uppgift af Herr P. THULIN och pa de 3 dessförinnan nämnda efter meddelande af Herr R. WALLENGREN. Som det synes af dessa speciallokaler, har R. scanicus en ganska egen- domlig utbredning. Från innersta punkten i Skelderviken, nära Vegeåns utlopp synes han dels följa nämnda & inåt landet, dels utbreda sig på vikens södra kuststräcka i Välinge, Farhults och Jonstorps socknar. I sistnämnda socken tyckes han nå sin vestra gräns a fastlandet. Han når nemligen icke till Kulla- berg, finnes icke i Väsby, icke heller längs Kullens vestkust på något ställe från Helsingborg till Mölle. Vegean synes utgöra dess gräns mot öster. Längs hela kuststräckan från Engelholm till Torekov saknas han — till och med i de på andra Rubus- arter rika dungarne i närheten af Torekov — men uppträder i ymnighet a Hallands Väderö, belägen i utkanten af Skelder- viken. R. scanicus är synnerligen väl skild från alla våra hittills kända Rubusarter. Med gruppen Suberecti delar han vissa ka- rakterer såsom korta ståndare, någon gång gröna sepala, och vid fruktmognaden uppstående, till frukten tryckta, foderflikar, men skiljes genom sin hela habitus, sina krypande turioner och sina glandler. Från Corylifolii, bland hvilka man ju också träffar uppåtböjda sepala och hvilka visa stor likhet i växtsätt, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 77 skiljes ifrågavarande art nästan endast genom de tidigt skaf- tade småbladen och genom fruktens form. Smäfrukterna äro nemligen små, inga förblifva outbildade och smaken är angenäm, påminnande om RB. plicatus. Med Glandulosi kan ingen slägt- skap ifrågasättas och från de öfriga grupperna aflägsnar han sig gerom de korta ståndarne och genom foderbladens riktning under fruktmognaden. Bland tyska Rubi, hvilka jag sett, synes mig ingen stå R. scanicus så nära, som R. chlorothyrsus FOCKE Synopsis pag. 253. Växtsätt och blad, turionens form och beväpning, den förlängda, glandelrika blomställningen med de hela bladen och de ofta 3-blommiga pedunklerna, de korta standarne och de långa foderbladen äro allt karakterer, i hvilka de begge arterna öfverensstämma. Foderbladen äro hos R. chlorothyrsus vid fruktmognaden tillbakaböjda (enl. FOCKES ord: »sepala a fructu reflexa»), kronbladen smala, omvändt äggrunda och fruktknip- pena hängande (»panicula fructifera pendula») — hos R. sca- nicus äro sepala tilltryckta, petala korta, nästan runda och fruktknippena upprätta eller utstäende. Då R. scanicus icke kan förenas med någon af våra hit- tills antagna grupper, synes det mig lämpligt att ställa honom i spetsen för en ny grupp och att at densamma låna FOCKES namn »Adenophori». Dit räknar nämnde författare flera glan- dulösa arter, hvilka han icke kunnat införlifva med några af de större, naturliga grupperna. Adenophori är således en konst- gjord grupp, en samlingsgrupp. Och måhända är äfven hos oss en sådan behöflig, så länge man icke fullständigt känner affini- teten mellan formerna inom detta rika slägte! Mig synes, att jemte R. scanicus R. polyanthemos bör dit hänföras. R. corylifolius SM. i Sk. Fl. II uppl. och HN. Fl. XI uppl. På de trakter, jag undersökt, uppträder denna polymorfa art i stor rikedom och, om dess former oftast med lätthet låtit sig hänföras till någon af F. ARESCHOUGS numera allmänt antagna underarter, hafva dock icke öfvergängsstadierna saknat sina representanter. Jag vill dels nämna några fyndorter för de 78 . NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. typiska formerna, dels med några ord redogöra för de från dem afvikande. * Wahlbergii förekommer fullt typisk på Hallands Väderö flerestädes, i Glimminge, vid Utvälinge, vid Mölle och vid Böls- akra. På de fyra första fyndorterna utgöres han af en högväxt form med af blad genombruten blomställning, pa den sista lo- kalen är han afvikande genom blomskottens ringa storlek, genom de svaga turionerna, den rikblommiga, bladlösa blomställnin- gen med täta, ovanligt starka, krökta taggar. Denne form är bland alla corylifolii den, som kommer närmast R. villicaulis. Vid Vinslöf, Väsby och på Kullaberg möter man öfver- gangsformer mellan BR. Wahlbergii och R. nemoralis, hvilka afvika från den förre genom undertill gröna blad, mindre ut- bildad blomställning och ovala uddblad på blomskotten. "maximus (L.) Sk. Fl. II uppl., (identisk med ARRHENII R. corylifolius) har jag icke lyckats finna pa de af ARRHENIUS (Monogr. pag. 17) uppgifna lokalerna, Kullaberg, Krapperup och Torekov. Deremot har jag pa Hallands Väderö funvit en form, som Öfverensstämmer med ARRHENII beskrifning och med exem- plaren i H. N. Den enda märkbara olikheten består deri, att Väderöformen har starkare och något krökta taggar i blom- ställningen. Bladen äro ovanligt stora, undertill gröna och glest håriga; uddbladets form erinrar lifligt om R. suberectus. * stipularis F. ARESCHOUG förekommer norr om Höganäs nära stranden. Om R. maximus begränsas sa, som det skett i Sk. Fl., synes mig ifrågavarande form hellre böra ställas bredvid R. Wahlbergü än vid R. maximus. Med den senare har R. stipularis föga likhet; från den förre skiljer han sig endast genom de mycket föränderliga stiplernas storlek och genom turionens något svagare beväpning. * nemoralis F. ARESCHOUG Sk. Fl. II uppl. De former, som af våra botanister hänföras till denna underart, synas mig böra fördelas på tvenne serier, hvardera under sitt eget namn. Den ena serien, a typica, utmärker sig genom de karakterer, hvilka i vära floror uppgifvas känneteckna R. nemoralis, nem- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 79 ligen rundad eller kantig turion, blad med ojemn serratur, ovalt eller hjertlikt, i en lång spets utdraget uddblad, blomställning enkel, klaselik, bladlös, glandler få och spridda. Förekommer ganska allmänt på Kullen och längs Skelderviken i ARRHENII trenne former (glabratus, tomentosus och ferox). Den andra formserien, hvilken jag vill kalla R. corylif. * divergens, har rundadt kantiga, tjocka turioner med svagare taggar, men täta glandelhår; turionblad 5-fingrade, med jemn serratur, och rundadt, till en spets tvärt sammandraget udd- blad; uddbladen på blomskottens öfversta blad starkt afsmal- nande mot basen, nästan vigglika; blomställningen utspär- radt grenig, sammansatt och glandelhårig, vanligen bil- dande en rikblommig, bladig qvast eller klase af knippen. Blomskaft och foderblad hvitludna och tätt glandelhåriga. Blom- mor stora, kronblad nästan utan klo. Bär stora, med småfruk- terna jemnare utbildade, än förhållandet plägar vara bland corylifoli. Varierar betydligt med afseende på härighet, så att bladen äro än undertill hvitludna, än gröna gleshåriga. Före- kommer ej sällsynt vid Arildsläge, Höganäs, Tranekärr, Söd- akra, Möllehessle, Bärikull, Brunnby, Krapperup. På odlade platser uppträder denna form ganska karakte- ristisk. Turionerna blifva spensliga, trinda, med glesare taggar och glandelhår, deras uddblad afsmalna mot basen och antaga derigenom en oval form. Förekommer på Hallandsås, Väderön, i Barkåkra och vid Höganäs. Genom den rikt förgrenade blomställningen, de täta glandel- håren, den jemna serraturen är formserien corylif. * divergens väl skild från R. nemoralis (« typica.) Och, om jag än icke kan för- neka, att nemoralisformer finnas, som närma sig honom, så hafva de dock aldrig varit af den beskaffenheten, att jag behöft tveka. om bestämningen. En gräns torde i alla händelser vara be- tydligt lättare att uppdraga mellan dessa begge formserier, än mellan A. nemoralis och R. Wahlbergii. Den fina serraturen och de ofta runda turionerna närma ifrågavarande * divergens till R. maximus (= corylifolius ARRH.). Med denna bör han 80 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERÖ. dock icke förenas, enär ARRHENIUS karakteriserar sin coryli- folius bland annat med alltid undertill gröna blad (»folia ne- quaquam incana») och glandelhär endast på foder och pedunkler. Blomställningen, de alltid 5-taliga turionbladen och de svagare tu- riontaggarne skilja dessutom ifrågavarande form från R. maxinvus (corylifoltus ARRH.). De exemplar, hvilka ARRHENIUS bestämt till R. corylifolius och hvilka jag varit i tillfälle att se, äro också vidt skilda från * divergens, men identiska med ofvan omskrifne R. maximus från Väderön. Bland Riksmusei Rubi finnas många som tillhöra denne form. Redan är 1846 insamlades den af LONGBERG (namn »Wahlbergii») vid Bärikull, ar 1861 tog Prof. ANDERSSON densamme (namn »R. divaricatus») också på Kullaberg. I 1872 ars byte utdelades formen under namnet »corylifolius» af J. P. VELANDER. Åfven i Danmark förekommer formen enligt exem- plar i dervarande Bot. Musei samlingar. * pruinosus ARRH. På Hallands Väderö växer en form, som jag ej tvekar att gifva detta namn. Den förekommer bland klippor, dels nära stranden dels på ängsmark i öns inre. Från ARRHENII typexemplar (H. N. XII, 47) skiljer den sig endast genom starkare beväpnade turioner. Dessa äro langa, krypande, rödt anlupna, med täta, koniska, raka taggar af ungefär samma längd som turionens diameter. Turionbladen äro skarpt och ojemnt enkelsågade, 3—5—T7-taliga, med bredt hjertlikt uddblad på de 5-taliga bladen. Blomskottens uddblad äro bredt ovala. På exemplaren i H. N. äro de i regeln hjertlika, men synas i vissa fall antaga den nämnda formen. Blomställningen är mycket sammandragen, bildad af några få blommor från de öfversta bladvecken. De utvuxna, ännu ofärgade småfrukterna äro glest hvitludna. Mer än de fleste bland de former, som i herbarier och växt- byten erhålla detta namn, torde ifrågavarande vara förtjent deraf. Den typiske R. prutnosus närmar sig, enligt min mening, mera R. maximus än KR. nemoralis. Sa gör också ofvan om- talade form, då deremot de exemplar, som utdelas under detta ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8. 81 namn, oftast äro tydliga nemoralisformer. Från »Gryts sm pa ett skär öster om Fångö» har Dr C. J. L. LÖNNBERG meddelat exemplar, hvilka ovedersägligen äro att hänföra till ARRHENII R. pruinosus. Äfven de äro något starkare beväpnade än exem- plaren i H. N. och förmedla i detta hänseende öfvergången mellan de sistnämnda och Väderöformen. R. cesius L. Åt denna art och dess former tyckas Rubo- logerna, med undantag af GENEVIER, som 1 sin monografi öfver Loiredalens Rubi redogjort för ett stort antal hithörande former, egnat helt ringa uppmärksamhet. I WEIHE & NEEs’ »Rubi germanici» beskrifvas (pag. 46) 6 former, hvilka kallas »Spiel- arten». Då fyra af dessa äro hybrider, återstå således 2 verk- liga cesiusformer, « aquaticus och ß agrestis. P. J. MÜLLER meddelar hvarken i »Flora» ej heller i »Jahrbücher d. Pollichia» rörande R. ceswmus annat än notiser om dess utbredning. FOCKE lemuar diagnoser till 3 former, »mellan hvilka de öfriga mer eller mindre hålla midten». Den förste är « aquaticus W. & N., den andre, R. cesius dunensis NCHLDERE, är endast genom filtludna turioner skild från 8 agrestis W. & N., den tredje KR. cesius arvalis är med afseende pa karaktererna identisk med p agrestis W. & N. MARSSON (l. ce. pag. 153) har likaledes 3 former: «& agrestis W. & N., 8 umbrosus RCHB. (identisk med « aquaticus W. & N.) och y lobatus, utmärkt genom flikade blad. Den af FOCKE uppstälde formen »cesius dunensis» är i detta arbete förd till & agrestis, liksom FOCKE hänför de flik- bladiga formerna till c&sius aquaticus och derför ej upptager nagon särskild f. lobata. LANGE upptager (Flora pag. 391), jemte de WEIHE’ska formerna 8 agrestis och y aquaticus, &« um- brosus WALLR., hvilken karakteriseras sålunda: »Stangelen svagt bekledt, Bladene pa Underfladen grönne». ARRHENIUS (Monogr. pag. 50) lemnar i likhet med MARSSON turionens glatt- het eller harighet utan afseende och kan derför sammansla REI- CHENBACHS och WALLROTHS cesius umbrosus med WEIHES aquaticus till a. umbrosus. ARRHENII andra form är b. agrestis, identifierad med agrestis W. & N. och arvalis RCHB., den tredje, Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh, Årg. AO INSO 32 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERO. c. vestitus WIMM. & GRAB., utmärker sig genom håriga, med röda glandelhår beklädda pedunkler och sepala, små blad, enkel och fäblomstrig blomställning, den fjerde, d. paniculatus, är liksom föregaende glandulös, men har större, skrynkliga blad och en rik, i toppen flocklik blomställning. Af dessa former upptages endast den sistnämnde i Sk. Fl. Bland dessa former äro f. agrestis och f. aquatica mycket allmänna å hela området, f. dunensis träffas på sandiga Aker- renar nära hafvet (vid Torekov och Båstad), f. lobata vid Mölle och Arildsläge. På sistnämnda ställe uppträder den synnerligen vacker. Dess turioner äro glatta, med långa taggar, turionbladen tunna, föga hariga, normalt 5-taliga, stiplerna jemnbreda, blomskottens blad 3-taliga med förlängdt, vid midten bredast uddblad, liksom turionbladen flikade; blomställningen fåblommig, med väl utvecklade pedunkler, alla dess axlar äro glatta, men bära täta, röda glandelhår och långa (2—3 mm.), raka taggar; foder nedtill taggigt, tätt bevuxet med röda glandelhår. Blom- mor hvita. Vid Grönaborg och Krokstorp i närheten af Väsby har jag påträffat en Rubusform, som står nära R. cesius, men genom så många vigtiga kännetecken skiljer sig från denna art, att jag bör särskildt beskrifva densamma. Jag kallar honom * ramosus. Arsskotten äro af två slag, dels sterila (= tu- rioner) dels blombärande. De förra äro nedliggande, glatta och trinda, försedda med glesa, svaga, nästan borstlika taggar och spridda glandelhår, deras blad 3-fingrade med bredt ovalt- äggrundt uddblad och ofta 2-flikiga sidoblad. Blomskotten äro tjocka, växa upprätt, 0,5 m. höga och grena sig redan ned- ifrån till en rik qvast, de nedersta grenarne förblifva vanligen ogrenade och sluta med en klaselik blomställning, de öfriga srena sig en eller flera gänger och de sekundära, tertiära eller qvartära axlarne bära klaselika eller qvastlika blomställningar; blomskottens blad äro 3-fingrade, deras uddblad bredast pa midten; bladen aftaga i storlek nedifrån uppåt; blomskottens axlar äro glatta samt sakna nästan helt och hållet taggar och ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:0 8. 83 glandelhår utom i blomställningen, der glandelhåren blifva tal- rika; de äro röda till färgen och fortsätta upp på foderbladen. Blommorna synas vara lika dem hos R. cesvus. Frukt har jag icke varit i tillfälle att se. Formen växer bland stenrös i väg- gropar. Lathyrus sphericus RETZ. är af Herr J. SEDERSTEDT funnen på två förut okända lokaler. De äro dock icke belägna långt från den ursprungliga lokalen, men visa, att ifrågavarande växt har betydligt större utbredning på Kullaberg, än man förut trott. Cytisus Laburnum L. växer, till utseendet vild, i en skogs- dunge på norra sidan af Kullaberg. Fans der redan år 1851 enligt uppgift af GYLLENSTJERNA, som upptager den »bland allmännare odlade eller förvildade växter» (l. c. pag. 83). Trifolium striatum L., som hvarken GYLLENSTJERNA eller ARESCHOUG (Sk. Fl.) uppgifva för Kullen, förekommer ymnigt vid Mölle. Carex hirta L. 8 hirteformis PERS. — Mölle. Bromus mollis L. v. nana. — Brunnby. Phleum Boehmeri WiB. — Mölle. Dactylis glomerata L. Af denna art förekommer vid Mölle en strandform med korta strån, blågröna blad och langt sträf- håriga blomfjäll. Synes vara närstående till, ehutu icke identisk med v. levigata FR. Nov. Airopsis caryophyllea (L.) FR. — Haga, i stor mängd. Tillägg, omfattande växter, hvilka jag under sommaren 1883 funnit pa Hallands Väderö och som ej blifvit upptagna i föregaende för- teckning. Filago minima PERS. Galium mollugo L. » uliginosum L. 84 NEUMAN, EN BOTANISK RESA TILL HALLANDS VÄDERO. Lonicera xylosteum L. Mentha arvensis L. Fraxinus excelsior L. Erythrea pulchella FR. Menyanthes trifoliata L. Verbascum thapsus L. Veronica chamedrys L. » arvensis L. Hottonia palustris L. Cornus suecica L. Pimpinella magna L. Acer platanoides L. Cardamine impatiens IL. Sinapis arvensis L. Lepidium latifolium L. Malva silvestris L. Geranium molle L. Agrostemma githago L. Epilobium roseum SCHUB. » chordorrhizum FR. Spirea filipendula L. Geum rivale L. Alchemilla vulgaris L. Oxycoccus palustris PERS. Calluna vulgaris (L.). Rumex maritimus L. » domesticus HN. Polygonum convolvulus L. Urtica urens L. Triglochin marıtımum I. » palustre L. Juncus supinus MOENCH. Typha latifolia L. Sparganium simplex HUDS. » ramosum HUDS. 00) SDR OFVERSIGT Ab K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1883, N:o 8. Potamogeton natans L. Lemna minor L. Scirpus cwspitosus L. Carex stellulata GOOD. Festuca gigantea VILL. Glyceria maritima WAHLB. Vv. festuceformis (HEYNH.). » distans (L.) WG. Phragmites communis TRIN. Polypodium Phegopteris L. » Dryopteris L. Eguisetum fluviatile T.. 87 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 8. Stockholm. Kristalliserad Rutil från Horrsjöberg ı Vermland. Af L. I. IGELSTRÖM. [Meddeladt den 10 Oktober 1883.] Det är bekant, att rutil allmänt finnes i Horrsjöberg, men ej kristalliserad, utan derb uti körtlar, korn och ådror af fran 1 å 2 mm. till 10 centimeters bredd. Denna rutil är vanligen brunröd, någongång synes den vara mörk. Den mörka varie- teten har ej blifvit analyserad eller underkastad någon ke- misk undersökning; detta är deremot fallet med den brunröda, vanliga, hvilken vid en af mig verkställd analys ej befanns innehålla några andra främmande ämnen än mangan. Herr Bergmästaren A. SJÖGREN besökte Horrsjöberg år 1876 och utgaf en beskrifning med åtföljande karteskiss öfver berget, intagen i Geologiska Föreningens i Stockholm förhand- lingar för samma år. Han omnämner deri, att om den »vanli- gaste qvartsitvarieteten» mikroskopiskt undersökes, skall man finna, »att kyaniten förefinnes till betydligt större mängd» (i jem- förelse med hvad fallet är i den till utseendet rena qvartsiten), »ibland uppgående till hälften mot qvartsen, samt åtföljd af väl utbildade, genomskinliga, ljust brungula kristaller af rutil jemte partier af lazulit. Kyanitkristallerna ligga anordnade, med sina långsidor intill och bredvid hvarandra, i större och mindre massor, emellan hvilka lazuliten och rutilen sporadiskt uppträda». Ehuruväl således mikroskopiska rutilkristaller observerats i Horrsjöbergs bergart, hade dock i densamma icke några makro- skopiska, för blotta ögat synliga, kristaller af detta mineral an- träffats förr än jag fann sådana i en sprängning 1 Horrsjöberg under sist förlidna året. Dessa kristaller, som funnos i en hällrygg söder om Horrsjöbergs källa (se A. SJÖGRENS karte- 38 IGELSTRÖM, KRISTALLISERAD RUTIL FRÅN HORRSJÖBERG. skiss) och strax söder om gängstigen emellan norra Torp- sätrarne och det s. k. (numera ödelagda) Horrsjötorp, 1 vestra kanten af kärrdrägen, voro svarta, eller nära svarta, i reflek- teradt ljus, men vackert blodröda i genomgående ljus!). De voro blott af 2 a 3 mm. storlek och. sutto på sprickorna i en nästan ren, blagrönaktig kyanitmassa. Massan innehöll spridda blad af damourit samt, ännu mera spridda, små kristaller af Svanbergit. Sprickytorna voro beklädda med damourit och pyrofyllit. För, öfrigt fanns i denna bergrygg svart turmalın, "spår af lazulit, menaccanit, emfolit och apatit, men ej någon vanlig, brunröd, derb rutil. Sedan jag gjort några kemiska försök med de små kristal- lerna och öfvertygat mig derom, att de blott innehöllo titan- syra, sände jag prof af dem till Herr E. BERTRAND i Paris för optisk och kristallografisk undersökning. Herr BERTRAND hade godheten svara mig i bref af d. 12 Sept. 1882 att: »les echantillions d’Horrsjöberg, que vous m’avez adresses, me donnent les caracteres optiques du Rutil?), mais ils me paraissent in- teressants pour leur forme eristalline — ils offrent la base (p) rare chez le Rutil». Enligt en af Herr BERTRAND bifogad teck- ning hade kristallerna vidstaende utseende: L. —__ De na or ') Vanlig, derb, brunröd Horrsjöbergs-rutil är mera ogenomskinlig och visar i genomgående ljus en brunröd, eller i tunna lameller en brungul färg. *) Det troddes nemligen att de kunde vara Brookit. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 8& 89 Man ser af denna teckning, att kombinationen är ÄR SEM ORERE Si. Som bekant är basplanets förekomst pa rutil sällsynt. DANA säger härom 1 sitt arbete »A system of mineralogy» fifth edition 1875: »not common». I NAUMANN-ZIRKEL'S »Elemente der Mineralogie», 1877, säges: »das Pinakoid OP ist jedoch äus- serst selten». De små vackra rutilkristallerna voro sällsynta; af flera kubikmeter utsprängdt gods erhölls blott några få stuffer. Led- samt nog använde jag de bästa och största kristallerna till mina kemiska prof. De sämre sändes till Kongl. Riksmuseum 1 Stock- holm och några till Herr BERTRAND. Framtida sprängningar skola dock antagligen bringa i dagen flera, och måhända bättre. Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Ärg. 40. N:o 8 7 ea AR = ass it ) ur. year BAR N AT Ra N ö Al 4 EN BARN 91 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 8. Stockholm. Några ord om ett mineral, benämndt Persbergit. Af L. I. IGELSTRÖM. [Meddeladt den 10 Oktober 1883.] På 1860-talet sändes af mig till numera aflidne Dr A. KRANTZ i Bonn stuffer af ett af mig vid Persberg, i Oskars stoll, funnet mineral, som jag etiketterade under namn af Pers- bergit, utan att vidare i skrift bekantgöra något om detsamma ”!). Då emellertid hos mig sednare, och nu nyligen, efterfrågan skett angående detta mineral, far jag upplysa, att det fanns inväxt i stor mängd, dels i form af röda och grågröna strålar, dels ock 1 kristaller, sittande i den granulit (hälleflinta), som vanligen begränsar Persbergs jernmalmer. Det träffades i granulitskikten vid stollens mynning åt sjön Yngen (några meter inåt). Vid indrifningen af denna stoll, som då hade börjat, hade man ut- brutit och utforslat en stor mängd af mineralet, som dock seder- mera Ööfvertäckts af annat gods: skarn och malm. Det har således af mig ej sedan dess kunnat erhållas, och kan ej heller numera fås utan särskild sprängning i stollens tak och sido- väggar, der det ännu skall vara synligt. Den s. k. Persbergiten har ett eget utseende, som lätt faller i ögonen. Vanligen bildar den långa strålar af röd, någon gang af grågrön färg. Jag träffade äfven, ehuru sällsynt, skarpt ut- bildade grågröna kristaller af 6-sidig form. Snart misstänkte jag, på grund af mineralets alla yttre egenskaper, att detsamma 1) Till Kongl. Riksmuseum i Stockholm sändes äfven stuffer. 92 IGELSTRÖM, NÅGRA ORD OM PERSBERGIT. ej var annat än en art Falunit. För att få bekräftelse å denna min förmodan gjorde jag a den långstråliga, röda varie- teten en preleminär analys, som här torde få anföras, ehuru den icke kan göra anspråk på särdeles skärpa, alldenstund mi- neralet då ej ansågs förtjena en noggrann undersökning. Denna analys gaf på 100 delar: SiQ? 41,20 innehåller syre 22,07 AI?O®? med Fe?03 27,50 » » 12,87 MgO, CaO m. m. 18,22 » RÖ H°O 13,08 >» 8 2 11,55. 100,00. I den gragröna varieteten bestämdes blott vattenhalten ge- nom glödgningsförlusten. Denna utföll till 7,98 procent. Af förestäende analys och prof bör man kunna sluta, att Persbergiten verkligen ej är annat än en Falunitart, synner- ligast som yttre utseende, kristallform m. m., tyckes tillkännagifva sådant. En förnyad undersökning af mineralet vore dock önsk värd, Stockholm, 1364. Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 40. 1883. Je 9. Onsdagen den 14 November. Tillkännagafs, att Akademiens utländske ledamot, Palxeon- tologen Doktor JOACHIM BARRANDE med döden afgått. På tillstyrkan af utsedde komiterade antogs till införande i Akademiens Handlingar en af Hr EDLUND författad afhand- ling med titel: »Determination de l’induction unipolaire de la terre.» Ett af Hrr S. LOVÉN, Frih. von DÜBEN och RETZIUS på anmodan afgifvet förslag till instruktion för Doktor HJ. STOLPE i och för hans deltagande sasom etnograf i expeditionen med fregatten Vanadis godkändes af Akademien. Professor AURIVILLIUS redogjorde för en i entomologiskt afseende intressant brefvexling mellan LINNÉ och C. CLERCK, rörande det af denne senare utgifna bekanta arbetet öfver de af LINNE beskrifna fjärilar i arbetet: »Icones insectorum va- riorum». Hr WITTROCK redogjorde för en insänd afhandling om Norrlands lafvar af Läroverksadjunkten P. J. HELLBOM. Hr MITTAG-LEFFLER dels inlemnade för offentliggörande i Akademiens skrifter följande uppsatser: 1:0) »Ett nytt bevis för LAURENTS theorem», af honom sjelf"; 2:0) »Om kontinuitet hos konvergensområden», af eleven vid Stockholms Högskola A. MEYER”; 3:0) »Eine Methode Gleichungen, deren Gradzahl niedriger als fünf ist, aufzulösen», af biträdande läraren vid Högskolan G. BORENIUS (se Bihang till K. Vet. Akad. Handl.); 2 dels öfverlemnade de tre sist utkomna häftena af tidskriften »Acta mathematica»; och dels redogjorde för ett till Akademien skänkt arbete: »Essais de geometrie supérieure du troisieme ordre», af ©. LE-PAIGE. Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Redogörelse för den tillsammans med Frih. G. DE GEER år 1882 företagna geologiska expedition till Spetsbergen», af Doktor A. G. NATHORST (se Bihang till K. Vet. Akad. Handl.); 2:0) »Om yrsnön i de arktiska egione rna» af Ingeniören S. A. ANDRER*; 3:0) »Några anmärkningar om luftelektrieitetens variationer vid barometriska minima och ma- xima», af densamme*; 4:o) »Beiträge zur Kentniss der Ana- tomie der Schwimmvögel», af Fröken ALBERTINA CARLSSON (se Bihang till K. Vet. Akad. Handl.). (Genom anställda val kallades till ledamöter af Akademien, inom landet Professorn i patologi, patologisk anatomi och all- män helsovard vid Upsala Universitet Dr PER HEDENIUS, samt i utlandet Intendenten för zoologiska afdelningen af British Museum i London, Professorn Dr ALBERT GÜNTHER, och Professorn i kirurgi vid Universitetet i Wien Dr THEODOR BILLROTH. Den Wallmarkska belöningen för året anvisades med ena hälften åt Docenten i fysikalisk kemi vid Upsala Universitet och läraren vid Stockholms Högskola Dr S. O. PETTERSSON för hans i arbetet om Vegaexpeditionens vetenskapliga iakttagelser införda afhandling: »On the properties of water and ice», och med den andra hälften at Docenten vid samma Universitet Dr E. PFANNENSTIEHL för hans i Upsala Vetenskaps-Societets Acta offentliggjorda afhandling: »Zur Theorie der linearen partiellen Differentialgleichungen zweiter Ordnung mit zwei unabhängigen Veränderlichen». Följande skänker anmäldes. Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från H. M. Konungen. Flora Danica, Fasc. 51. Flora Brasiliensis, Fasc. 89—91. Från Academie R. des Sciences i Bruxelles. Memoires, T. 43: 2; 44. » couronnés, T. 44—45. » collection in 8:0, T. 31; 33—35. Bulletins (3), T. 1—35. » Tables de la 2:e serie, T. 21—50. Annuaire, 48—49. Biographie nationale, T. 7, Partie 2: T. 1—2. Från Linnean Society i London. Transactions, Botany, Vol. 2: 2—5. » Zoology, Vol. 2: 0—8. Journal, Botany, N:o 122—129. » Zoology, N:o 95—100. Proceedings, 1880/82. List, 1881; 1882. Från Zoological Society i London. Transactions, Vol. 11: 9. Proceedings, 1883: 3. List of fellows, 1883. List of vertebrated animals in the gardens of the Society. Ed. 8. Lond. 1883. 8:o. Från Linnean Society of New South Wales i Sydney. Eroeredines, Vol. 0:4; 8: 12% Från Societe Academique d Agriculture, des Sciences etc. i Troyes. Mémoires, T. 46. Från RB. Accademia dei Lince:. ash, (2) A SR (DD) I ING Från RB. Accademia d’Agricoltura, Arti etc. i Verona. Memorie, (3) Vol. 59: 1—2. 4 Från Genootschap van Kunsten en Wetenschappen i Batavia. Verhandelingen, D. 5—6; 23—24; 34; 42: 2. Notulen, D. 20: 1—4. Tidschrift voor Indische Taal-, Land- en Volkenkunde, D. 27: 6; 8 1-4 Catalogus van het Museum: Numismatische Afdeeling. Bat. 1877. 8:0. Frän Observatorium i Moskwa. Annales, Vol. 9: ı. Från Societe Imp. des Naturalistes i Moskwa. Nouveaux memoires, T. 14: 4. Bulletin, 1882: 3—4; 1883: 1. Meteorologische Beobachtungen, 1852: 1—2. Frän Naturforschende Gesellschaft i Bern. Mittheilungen, 1882: 1—2; 1883: 1. Verhandlungen, Jahresversammlung 65. Från Naturhistorischer Verein i Bonn. Verhandlungen, Jahrg. 39: 2; 40: 1. Från Oberhessische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde i Giessen. Bericht, 22. Från Naturforschende Gesellschaft i Halle. Abhandlungen, Bd 16: 1. Bericht, 1882. Från Mediciniseh-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena. Zeitschrift, Bd 16: 3—4. Sitzungsberichte, 1882. Frän Naturwissenschaftlicher Verein i Kiel. Schriften, Bd 5: ı. Från Commission zur Untersuchung der Deutschen Meere i Kiel. Bericht, 4: 2. Från Universitetet i Rostock. Akademiskt tryck, 1882/83, 35 st. (Forts. å sid. 14.) 5 Ötfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 9. Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 11. Ett nytt bevis för LAURENTS teorem. Af G. MITTAG-LEFFLER. [Meddeladt den 14 November 1883]. WEIERSTRASS har i den berömda afhandlingen »Zur Theo- rie der eindeutigen analytischen Functionen» bevisat följande sats: A. »Lät f(x) vara en entydig monogen funktion af varia- beln x, hvilken har » väsendtligt singulära ställen c,...c.. Det är alltid möjligt att under följande form analytiskt fram- ställa denna funktion. Man bildar en algebraisk rationel funk- tion af variabeln 2,y=g(«), hvilken är af n:te graden och hvars oändlighetsställen äro c, ....c„. Man kan alltid härefter bilda » entydiga monogena funktioner af variabeln y, Fyy) Fi(y) SNES F„-ı(y), hvilka icke ha något annat väsendtligt singu- lärt ställe än y = 00, och hvilka äro hela algebraiska eller trans- cendenta funktioner, då /(x) icke har några oändlighetsställen, samt hvilka dessutom äro sådana att likheten n—1 (2) =) 500) en) vy =0 i hvilken c betyder en af de n värdena c,....c„, öfverallt eger rum.» Om c = &, betyder härvid, som öfverallt hos WEIERSTRASS, © — © uttrycket = 5 x 6 MITTAG-LEFFLER, ETT NYTT BEVIS FÖR DAURENTS TEOREM. Det förefaller som om denna sats icke hittills rönt den uppmärksamhet, hvilken den är värd. Skälet är måhända, att densamma hos WEIERSTRASS uppträder endast som hjelpsats, hvilken tjenar att bevisa följande teorem. B. »Låt /(x) vara en entydig monogen funktion af varia- aeln x, hvilken har n singulära ställen c,....c,. Denna funk- tion kan alltid framställas under formen hvarest € betyder en af x oberoende konstant och al) är en hel algebraisk eller transcendent funktion af _—— hvilken = 0m försvinner för = = (> Ol Det är icke svårt att inse, att teorem D omedelbart kan härledas, om man betjenar sig af följande teorem, hvilket är bekant under namnet det LAURENT'ska teoremet. »Lät f(w) för R' < || Dur ER (1 + 0)” Man erhåller, pa grund af teorem C, likheten f@) Ve Ole hvarest c är ett ställe, beläget utom eller pa gränsen till den med A betecknade eirkelringen T a AS |e|<&(l + eo), samt funktionerna Fy) Fily).... Fa —ı(y) inom området 3, hvilket genom likheten y = 32) + (=) erhålles som motsvarande området A, äro entydiga, monogena och regulära funktioner af variabeln y. Området 3 innesluter helt och hållet en cirkel, hvilken har origo till medelpunkt och I + A till radie. Inom och på gränsen till denna cirkel har man således EA + Ay+ AN YE oas hvarest AV An. „ıbäro Lat y oberoende konstanter, samt es) AVI + h)" är en absolut konvergerande serie. Om e är w=0 en så liten positiv qvantitet att SL. + e) + (> = | fe + h, o är absoluta beloppet för y städse mindre än I + h, så snart x tillhör eirkelringen -—— 2| 1. Eller tänker man sig de 2n dimensionerna såsom 16 MEYER, OM KONTINUITET HOS KONVERGENSOMRÅDEN. 2n räta linier i lika många olika plan; eller kan man slutligen gå en medelväg och tänka sig de 2n dimensionerna represente- rade genom n olika plan, då hvarje plans båda dimensioner komma till användning. Vi vilja här i allmänhet fasthålla den sista metoden, i det att vi låta hvart och ett af de n variablernas områden repre- senteras af ett plan med reel och imaginär axel på vanligt vis. För att nu så att säga reducera problemet från 2n till n dimensioner, vilja vi med namnet centralrymden utmärka den n- dimensionabla rymd, som bestämmes af de räta linierna aya', Ag@yy....5Andn, en hemtad ur hvarje af de n planerna, då de bada konvergensomrädenas medelpunkter äro: area OM MMA soc a och bevisa följande hjelpsats: Om tvenne potensserier Glae „eier an. 20, ) OMR EM cr dög (oo) konvergera inom ett gemensamt område i 2n dimensioner, och om man från ett ställe pi...pa beläget i centralrymden kan genom någon kontinuerlig serie ställen komma till ett annat ställe q,)...49n äfven beläget i centralrymden, utan att. någonsin lemna seriernas gemensamma konvergensområde, så kan detta äfven ske genom att blott genomgå ställen, som äro belägna i centralrymden. Ty om t. ex. punkten RA,R,..... , ligger inom båda se- viernas konvergensomräden, sa är detta äfven fallet med det ställe 7,r,....”,, som bildas af R,:s projektion pa aa), fs projektion på d.d'3, .... R„:s projektion på a„a„, emedan — a', | E|B, — |. (v=1,2...n). I stället för att således genomlöpa serien af ställen: ROD. RO kan man i dess ställe genomlöpa serien af motsvarande ställen: Ir, — a, | EB, — a, | och |r Vv (1) (a) De ae 6 hvilka alla ligga i centralrymden. | Man kan således, utan att lemna det gemensamma kon- vergensområdet, komma från Pı Pa till gy... gu Utan att 1 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 9. 17 &-planet lemna linien a,@,, 1 xo-planet linien d,05,-.,. I 2,- planet linien a,„a,. Tydligt är äfven, att om alla pu, och q, (u=1,2...n) ligga mellan a, och d',., så behöfver man ej ens lemna de delar af linierna a,o',, som äro inneslutna mellan Au och a',, emedan man i st. f. att passera en af medelpunkterna i något plan alltid kan vända och gå lika långt i motsatt riktning. Af denna sats och dess bevis följer nu med lätthet, att Om de ställen af centralrymden, som ligga inom det gemen- samma konvergensområdet, bilda ett kontinuum i n dimensioner, så bildar hela det gemensamma konvergensområdet ett kontinuum i 2n dimensioner, och tvärtom. Med hjelp häraf kunna vi nu lätt bevisa följande sats: Det gemensamma konvergensområdet för tvenne potensserier Glen | Br 2202), OM ET av dy | Ano rot ür, dan], och a, ...a, ej är samma punkt, som al ....an, icke med nödvändighet ett af ett enda stycke bestående kontinuum. Detta uppvisas lättast genom ett exempel: Om G(z,y)=1 + oy + zy? + dyl + 2.2.2.2... och @(z,y|2,2)=1+4(&—2) (y—2)+4(2x—2) (y— 2)? + sö | IN och G om |«—2||y—2|m 2 (ar Pic) < 6 hur liten den positiva quantiteten d än är på förhand upp- gifven; och om de positiva qvantiteterna 8 >|] och p<1 äro sådana att äfven för hvarje pos. a <£1 ett m’ finnes sådant att jör alla n > m’ (er? P. (på) < I 20 MEYER, OM KONTINUITET HOS KONVERGENSOMRÅDEN. hur litet det positiva d' än är på förhand uppgifvet, så kan man äfven alltid, om vi fastställa ett pos. y DI, för hvarje positivt tal q, som uppfyller vilkoren 1 er ol g , pg 1 och 0 < RE finna ett 6, > 1 sådant att (6irBr)" Palpqge) < 0 hur litet 6 än är på förhand uppgifvet, blott n tages nog stort för hvarje särskildt o. Anm. Emedan satsen i ofvanstående abstrakta formulering torde vara något svårfattlig, så meddelas här följande förklaring: Hypotesen innebär, att, om P,(z) tänkas såsom koefficienter i en potensserie, så är dennas konvergensradie >r, om deremot koefficienterna äro P,(px) (p <1), så är konvergensradien > fr (8 > 1). Då påstås, att man genom att välja 4 på det uppgifna viset kan få konvergensradien > hvilken förut uppgifven bråkdel (y) af Ar som helst, dä koefficienterna äro P,(pqx). Bevis: Enär ju qvantiteterna dJ och Öd fa väljas huru som helst, så välj dem så att 08.1000: Emedan log y . log p log 8 log q < ’ så kan man äfven alltid finna ett 8, > 1 sådant att log q < log en, hvaraf följer, då log # > 0, att — log 8 .1og q > — log (617) .logp ; men da måste äfven för något « < I inträffa att — log 8. log q > log & log p — log (617) log p, hvaraf log « . log q — log B-log q — log (Ay) log g > log & log p + log a log q — log (617) log p — log (617) log q eller log q (log « — log (8,8y)) > log (pg) (log « — log (Bi7)) » ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 9. 21 hvaraf, då log (pg) < 0 men logg > 0, log « — log (8,87) log & —- log (817) 9 logpg log q hvaraf äfven po BEEN) & EN... (0). log pq log q Men för alla u>n log « — log (8,87) Ta log pg är äfven (da ju log (pg) < 0) u log (pg) Sn loga — n log (£,87) eller n log (6,87) + u log (pg) 0) pe log q Dn log a — n log (Pyy) eller / n log (By) + uloegg såväl m som m', är Id + I 1 sådant att för nog höga n (61767) Pr(Pg8) < 0. Ess: Om vi hafva en potensserie af n variabler G@(zx, ...2,) och deri gifves fixa värden åt variablerna &, ...2,_1, Så reduceras potensserien till en sådan af en enda variabel x,, hvilken har Sn och som vi en viss konvergensradie, som vi teckna Ze vilja. bevisa vara en kontinuerlig funktion af, ...Z, 1, da den ej springer till värdet 0. Vi bevisa först satsen för 2 variabler, för att sedan genom ett slut från n till » + 1 komma till den generela. Vi uppställa derför följande sats: Om vi hafva en potensserie af två variabler & och y, hvars termer äro ersatta med sina absoluta belopp, så är r, en kon- tinuerlig funktion af ©, utom då den blir =0, hvilket kan ske diskontinuerligt.!) Den kan ej heller, då x varierar, vara kon- stant annat än vid sitt högsta möjliga värde eller 0. Bevis: På grund af potensseriernas allmänna bekanta egenskaper kunna vi säga att r, aldrig kan växa da x växer eller tvärtom, utan antingen aftar med växande « eller är konstant. Pa grund häraf måste den, då x från endera sidan närmar sig ett visst värde b, alltid hafva ett fullt bestämdt limesvärde, men dessa båda limesvärden kunna möjligen vara olika, och om värdet i punkten b sjelf (som antages skild från 0) veta vi blott, att det antingen ligger emellan gränsvärdena eller är lika med det ena. 1 Äfven för värdet z—0 kan r, blifva diskontiuuerlig, såsom af beviset fram- går, men sådana diskontinuiteter äro för oss af ingen betydelse, då de ut- språng (i färre än 2n dimensioner) af konvergensområdet, som sålunda upp- komma, ej i egentlig mening kunna anses tillhöra detsamma. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 9. 23 Om gränsvärdena äro olika, så måste tydligen det vara större, som erhålles da x växer mot b. Antag detta vara = oa och det andra =a. Då är således o > 1. Låt nu x vara > b, men pr = b — & (der & en liten pos. qvantitet), sätt r,—r och r,. = Br, så veta vi att 8>0 > 1. Då kan man, på grund af bekanta egenskaper hos konvergens- radien, för hvarje positivt & << 1 finna ett m sådant att för alla n > m | COLE) Ed (apr) Pu(pe) < I huru små de positiva qvantiteterna J och d' än äro pa förhand och uppgifna. Om vi då göra första satsens y till A(< 1), så äro alla förutsättningar för denna sats uppfylda, och vi veta således, att för hvarje g som uppfyller vilkoren: 1 5 jog 1 ocm0 long log... (4) kan (da o är pa förhand uppgifven) ett 8, > 1 finnas sädant att för ett visst n och hvarje större (era > U SE Rd MSN (0) 20 Men om, för ett visst värde pa &, 8 har värdet 8' så blir för alla mindre & BE under det att alltid (enär px < b) TOR an De = > = konstant > 1, säledes är, hur litet & än blir, log — log logo. 0 > log 0. Re konstant > 0, b hvaraf följer, att hur litet e än är, d. v. s. hur nära 5 än pe 24 MEYER, OM KONTINUITET HOS KONVERGENSOMRÅDEN. må vara, så kan jag alltid multiplicera px med en viss konstant qvantitet 4 > 1, nämligen enl. (4) den minsta af qvantiteterna log > = och ae och dock alltid fa Ppgz > I såsom 1 (5). Men då 9 således kan väljas oberoende af p, sa kan alltid detta senare från början vara valdt så nära till 1, att pge blir > b, då förestående olikhet blir orimlig. Qvantiteten o kan derför ej vara > 1, utan måste vara =1, så att de båda limesvärdena äro lika, då äfven », sjelf tydligen måste antaga samma värde. Häraf är således tydligt, att vr, ej kan hafva olika limes- värden, da x från olika sidor närmar sig till d, såvida ej det ena limesvärdet är 01). Hvadan satsens förra del är bevisad. Man inser nu äfven lätt, att r, ej heller kan vara konstant annat än vid sitt högsta möjliga värde eller 0, emedan i så fall r, skulle hafva en diskontinuitet utan att springa till 0. Detta inses lätt af vidfogade figur, der den brutna linien föreställer begränsningen af konvergensområdet för serien, då Y'| 0| RER ENT N 5 dess termer ersättas med sina resp. absoluta belopp. Der ut- märka således ordinatorna storleken af konvergensradierna r, till sina motsvarande abscissor, men samtidigt utmärka tydligen ab- scissorna konvergensradierna r, till sina motsvarande ordinator. Anm. Att konvergensradien r, kan diskontinuerligt springa till O äfvensom vara konstant vid sitt högsta möjliga värde, inses ') eller b sjelft == 0, Se noten sid. 22. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 9. 25 lätt af följande exempel, hvars konvergensområde är afbildadt i vidstäende figur: Ite+2+....z1I+y+2+.... v 1 m | | | | | | | I | “ } 1 x Vi vilja nu, sedan satsen är bevisad för två variabler, från n till n + 1 bevisa den allmänna satsen, att Om vi hafva en potensserie af n variabler P(x, ...Xn12n)> der hvarje term är ersatt med sitt absol. belopp, så är PT, ...a,_, en kontinuerlig funktion af ©)... &,-ı, såvida den ej springer till O från ett annat värde (eller tvärtom).!) Bevis: Talet o är på förhand uppgifvet hur litet som helst. Om då satsen antages bevist för 2 variabler, sa kan jag, om @, ... @ äro bestämda värden, finna ett d, sådant att för alla |ex | SÅ 6) avlar N | Pa KeA (a En) Ta, nee, hvaraf äfven \ Ü 2 | Tan ze (acr- Or) un Ta 2 nn (an — 0) | S EN SE (2). Men enär satsen äfven antages bevist för n variabler, sa kan jag finna d,... dr. , sa att för |e& |<...) |< saväl [07 | er +8)... (at) nd) Fö Lov < “| som äfven 8) [02 | ee. re) er ra | | men enär Vz, nl, + En) Dreller nagon af x, ...2., ar 0: 26 MEYER, OM KONTINUITET HOS KONVERGENSOMRÅDEN. ligger emellan Lön soo 63 (ON) och Dan OL) samt (a, +8)... (Cart Ens) (Lu + En) ligger emellan Ko 8) (eh) och "a +&)... (nt na. + d,)> så är pa grund af olikheterna (2) och (3) | Va) ee tes | < 0, hvaraf med hjelp af olikheten (1) inses att | I en) (Bunte Roco | eller 2 kan springa till 0. De äro da kontinuerliga a af x,, och cirklarna en ) och Om kunna ej upphöra att skära hvarandra, utan att för sr Be värde tangera hvarandra, men da vore detta x, sådant, att hvad värde x, än hade, kunde dock xx, aldrig ligga inom det gemen- samma konvergensomrädet, hvilket str der mot antagandet. Cirk- larna skära hvarandra således ständigt, hvaraf satsen omedel- bart följer. II. Om det existerar ett värdesystem «', &', sådant att hvarje värde x', (u = 1,2) ligger på den begränsade räta linien and ,.» I ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 9. 29 men stället «', x’, ej ligger inom någondera seriens konvergens- område, så utgör det gemensamma konvergensområdet ett enda kontinuum endast under förutsättning att någon (och derför enl. föregående sats hvarje) punkt x. kan kontinuerligt för- flyttas ända till a, eller a’, (om blott den andra punkten für lämplig förflyttning), utan att stället någonsin inkommer i någon- dera konvergensomsådet. : Om deremot intet sådant ställe existerar, så bildar det gemensamma konvergensområdet alltid ett enda kontinuum. Satsens riktighet inses ur det föregående utan särskildt bevis. Anm. Om man ville försöka att omedelbart utsträcka dessa krite- rier till serier af flere än två variabler, så sönderfalla de i ett nödvändigt och ett tillräckligt vilkor, hvilka icke, såsom: vid två variabler, täcka hvarandra. De båda satser, som då fås, den förra utgörande nödvän- digt, det andra tillräckligt kriterium för att det gemensamma konvergensområdet skall utgöra ett enda kontinuum, lyda: 1. Om två potensserier Bewerten lan 2.0, och Ge 22 2, | Ao Ag) hafva ett gemensamt konvergensomräde, och om på någon af de (begränsade) räta linierna a,ä, finnes en punkt x',,, sådan uti pP mw» att, hvilka värden ©)... &u_1,&urı1...&n Än må hafva, sådana att alla x, ligga på den begränsade räta linien a,a',, stället RT Ale er se sö dock aldrig ligger inom det gemen- samma konvergensomrädet, så kan detta bilda ett enda konti- nuum blott under förutsättning att «'„:s egenskap delas af hvarje punkt mellan &'„ och av eller mellan «'„ och a, :; och 20. Ommunver NG IN see, an CREST BR mensioner tillhörande centralrymden till G och G' finnes sådant att, hvad x, än må vara på den (begränsade) räta linien mellan Zn OM au, -stället ÅN cc dn Dp Apan ss dock ej ligger inom det gemensamma konvergensområdet, så bildar detta ett enda kontinuum. 30 MEYER, OM KONTINUITET HOS KONVERGENSOMRÅDEN. Detta senare kan äfven uttryckas sålunda: Om intet ställe &, -.. x, tillhörande centralrymdens af me- delpunkterna begränsade del finnes, som ej tillhör någondera sseriens konvergensområde, så bildar det gemensamma konvergens- området ett enda kontinuum. Att det tillräckliga af dessa kriterier icke tillika är nöd- vändigt inses lätt genom följande exempel: Geyer 2,2,2)=1 + 42-2) (y— 2) (2 — 2) + 4°(2 — 2)? (Y—2)(2 — 2)” +.... GUENVS = 0 Der kan jag nämligen komma från punkten +, = 2 till punkten 2 = ll jz 2 1y = 0 genom kontinuerlig öfvergång, utan att lemna seriernas le =! gemensamma konvergensområde, t. ex. på följande väg: 0, 2 2 kn 2 DE 0 6 eo | De I =1 ej tillhör någondera seriens ZI Deremot är jag icke i stånd att afgöra, huruvida det nöd- och detta fastän punkten konvergensområde. vändiga kriteriet tillika är tillräckligt eller ej. Enär centralrymden ej har flera dimensioner än serierna hafva variabler, så kan den, då dessas antal ej öfverstiger 3, geo- metriskt representeras, och då det gemensamma konvergensom- rådets inom centralrymden kontinuitet är ett kriterium för hela detta områdes, så får man derigenom en fullständig bild deraf. I vidstående figur är på detta sätt det centralrymden (pap- perets plan) tillhörande gemensamma konvergensområdet för de såsom exempel sid. 17 använda serierna @ och & afbildadt ge- nom de schatterade planstyckena, i det de af hyperbler imne- OÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 9. 31 slutna planstyckena representera hvardera seriens konvergens- område i detta plan. Tillämpas detta betraktelsesätt på kriterierna, så finna vi, att I uttrycker, att om det gemensamma konvergensområdet skall bestå af flere kontinua, så skola abscissor (resp. ordinator) finnas, som skära den begränsade OB (resp. OA), och detta icke allra närmast abscissan y = 0 eller y=2 (resp. ordinatan x=0 eller « = 2), hvilka icke genomgå det gemensamma kon- tinuet. Vilkoret II deremot uttrycker, att inom rektangeln OAO'B måste ett hålrum finnas, som ej sträcker sig till nämnda. abscissor (resp. ordinator), och hvars punkter ej tillhöra någon- dera seriens konvergensområde. Detta hålrum kan äfven få inskränka sig till en punkt. Det inses äfven på denna väg lätt, att vilkoren äro eqvi- valenta. Firad ” a“ shi ot nad 2 em Dig | FINE = E c B Hal HN ÅN EE Rt Shi; re able. Wut rg TERES ROR SB KI horn [7% Eur.) a As ” Sno ARR SG ör MRB MY fe sd VA TE? SELL ANTA Koh a AT hi a! DIR. ‚able, AD rn | nu A L wi od r Tel En) 1358 wu ish Be er ee. # RY Hat MALAGN ge Haas "SUN a r Ak i A 19 ae LIPPE NET RNENACK jä ba = 2 velig.al in rl dal [INTA SN frn h Er Vättle Ad så Fo : FRA ED OR BT FL AE BARDA A in NM NEE DENE IB a um Mrs cd, ki, RR had aseyh on ‚aha Be N uk alas ae June sera nd ai kate BJ LULDE. Aelak MÖRKT ua HR: | FONTENE, 1006: nr anne FEN ind på ' | a AR N AR, 1a} 5 u CA olle BRN HUR ANN rå is BR R KN RR 33 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1883. N:o 9. Stockholm. Om yrsnön i de arktiska trakterna. Af S. A. ANDREE. Tafl. IX. [Meddeladt den 14 November 1883.] Den nederbörd, som i flytande form nedfaller pa jordytan, qvarblifver vanligen ej pa samma ställe ända tills den genom afdunstning försvinner. En betydande del deraf förflyttar sig, under inflytande af kapillariteten och tyngdkraften, dels under jordytan och dels till trakter, hvilka ofta äro i geografiskt hän- seende langt aflägsna från den, hvarest nederbörden fallit. Det- samma är äfven förhållandet med den nederbörd i fast form, hvilken efter att hafva anländt till jordytan smälter och, sedan den antagit flytande form, lyder samma lagar som den förra. Men det förtjenar uppmärksammas, att äfven dessförimnan den fasta nederbörd, som vid högre breddgrader vintertiden täcker jordytan, ingalunda bibehåller sitt läge oförändradt!), utan ofta till stor utsträckning befinner sig i rörelse. Den pådrifvande kraften dervid är vinden, hvilken bestämmer rörelsen, såväl till rigtning som hastighet. Ty ehuru rörelsen naturligtvis något modifieras af markens ojemnheter, visar dock iakttagelsen, att det inflytande, som dessa hinder utöfva, är jemförelsevis ringa. Fullkomligt hämmas deremot hela företeelsen derigenom, att den lösa snömassans ytlager delvis smälter under inflytande af sol- !) Glacierernas fortskridande erbjuder äfven exempel härpå, men af helt annan beskaffenhet än det vi här åsyfta. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 9. 3 34 ANDRÉE, OM YRSNÖN I DE ARKTISKA TRAKTERNA. värmet och då bildar antingen ett segt öfverdrag eller, om tem- peraturen derefter faller, en isskorpa, som hindrar vindens till- träde till den lösare snömassan. Detta inträffar i allmänhet snart i de icke arktiska trakterna, der en regelbunden omvexling af dag och natt förefinnes och dessutom den större och mindre vegetationen samverka att nedsätta vindhastigheten närmast jordytan till ett minimum. Och torde man väl deruti få söka orsaken till, att ifrågavarande naturföreteelse der icke synes hafva tilldragit sig nagon uppmärksamhet. ; Men i de all större växtlighet saknande arktiska trakterna, hvarest dessa faktorer icke verka och der — under polarnatten — solens frånvaro och den låga temperaturen endast undan- tagsvis medgifva uppkomsten af dylika fastare ytlager, der ge- staltar sig företeelsen helt annorlunda. Och man skall snart uppmärksamma det förhållandet, att ett flere centimeter tjockt täcke af nyfallen snö ofta förvånande hastigt ånyo försvinner, utan att detta försvinnande tillräckligt förklaras genom smält- ning eller afdunstning. Den rätta orsaken är emellertid lätt att finna, ty om endast en helt måttlig vind blåser, märker man, att snömassan befinner sig i hastig strömning åt det håll, dit vinden går, och om vindstyrkan är större och snömängden till- räcklig, brusar snöfloden med ett djup af flere centimeter i oaf- brutet lopp fram öfver nejden, hvilket fortgår ända tills den lösa snömassan helt och hållet försvunnit. Emvdast de små mängder, som stannat mot eller bakom nagot enstaka uppskju- tande föremäl eller samlat sig i någon mindre hålighet, antyda, att nyligen ett löst snötäcke höljt den fasta snöskorpa, som nu anyo trädt i dagen. Med hänsyn till vidsträcktheten af det område, der denna företeelse under flera månader af aret ständigt upprepas och med hänsyn till den starkt afkylande förmåga, som yrsnön har, dels ifölje af sin vanligen låga temperatur och dels ifölje af sitt behof af smältningsvärme, kan det svårligen betviflas, att en dylik vidtomfattande snötransport skall ega en märkbar klima- tisk betydelse för de trakter, dit den är rigtad, och således ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o I. 35 i synnerhet för de nordligare delarne af de kontinenter, som omgifva polarbassinen. Det har icke lyckats oss att finna nagra uppgifter om mäktigheten af en sådan snöflod. Endast i »Vegas färd kring Asien och Europa»!) nämner NORDENSKIÖLD, att yrsnön vid Vegas vinterqvarter var mycket betydande och fäster upp- märksamheten vid densamma 1 följande ordalag: »Men äfven vid svag vind och under molnfri himmel framgick en snöström af nagra centimeters höjd längs marken i vindens rigtning, så- ledes företrädesvis från nordvest till sydost. Den mängd vatten, som i frusen form förflyttades i denna visserligen ej mäktiga men oafbrutna och vindsnabba ström öfver Sibiriens nordkust till sydligare trakter, måste vara jemförbar med vattenmassan 1 jordens jättefloder och spela en tillräckligt stor rol i klima- tiskt hänseende, bland annat som köldförare till de nordligaste skogsmarkerna för att böra af meteorologerna beaktas.» Att en sådan inverkan på klimatet verkligen förefinnes synes vara satt utom allt tvifvel deraf, att, såsom EDLUND visat?), snösmältningen i nordliga länder väsendtligt inverkar på varmanadernas medeltemperatur. Men det är gifvet, att den snötransport, som sålunda för- siggar, har sin motsvariga betydelse äfven för de rent arktiska trakterna sjelfva och kanske företrädesvis för dem. Ty dessa lättas derigenom i kolossal skala redan under vintern från en del af de snömassor, hvaraf de eljest skulle betungas och det smältningsarbete, som, när solen åter höjer sig öfver horisonten, tager sin början, underlättas derigenom betydligt. Och vid me- teorologiska iakttagelser i dessa trakter måste det af samma skäl helt visst vara origtigt att anse skilnaden mellan nederbörd och afdunstning såsom den qvantitet nederbörd, hvilken af solen skall bortsmältas. 1) Del 5 & 6, sid. 467. 2) Pbrunn. Bidrag till kännedomen om Sveriges klimat. Kongl. Vet. Akad. Handl. Band 12, n:o 2, sid. 14 och följ. 36 ANDREE, OM YRSNÖN I DE ARKTISKA TRAKTERNA. Vid den svenska meteorologiska stationen på Spetsbergen (Kap Thordsen) 1882—83, der företeelsen blef tillräckligt upp- märksammad först i slutet af December månad 1882, visade den sig mindre ofta än som synes hafva varit fallet vid Pitle- kaij, förmodligen af det skäl, att temperaturen på förstnämnde ställe var jemförelsevis hög och framför allt omvexlande, så att den lösa snön lättare erhöll en ytskorpa, tillräckligt fast att skydda densamma mot vinden. Emellertid gjordes några försök att erhålla åtminstone närmevärden för den snöqvantitet, som på tidsenheten passerade genom en viss sektion. Men i saknad af hvarje slags förarbete hafva inga fullständiga observations- serier kunnat erhållas, enär det varit förenadt med mycken tidsutdrägt att finna en lämplig form för uppsamlingsapparaten, hvilken upprepade gånger behöfde ändras och afprofvas, hvilket senare naturligtvis ej kunde ske i förväg, utan hvartill lämplig väderlek måste afvaktas. Bifogade teckningar visa tvänne af de begagnade appara- ternas utseende. Den ena (fig. 1 och 2), sådan den begagnades vid de första mätningarne, består af ett cylindriskt metallkärl A, i hvars sidovägg finnes en rektangulär öppning b af 14 mm. höjd och 21 mm. bredd. Cylinderns öfre öppning är täckt med en duk D af gröfre linneväf, hvilken fastklämmes mellan kärlets kant och kanten af locket £L. I dettas ringformiga del befinna sig öfver duken ett större antal öppningar a, hvilka vid lockets pasättande vändas åt motsatt sida mot b. Apparaten ned- sättes i snön med öppningen b vänd rakt mot vinden och så djupt, att öppningens underkant kommer i jemnhöjd med snö- ytan. Yrsnön inrusar då genom b och nedfaller till kärlets botten, emedan den snöförande vinden, efter att hafva passerat den lilla inloppsmynningen, vid inträdet i uppsamlingskärlet, som har en betydligt större area, förlorar största delen af sin ha- stighet och dermed äfven sin bärande förmåga samt följaktligen nödgas låta falla den snö, som den förer med sig. I linneväf- ven fransilas den ringa återstod, som kan förefinnas, och luften bortgar slutligen genom öppningarne på apparatens baksida. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 9. 37 Denna anordning hade dock flera olägenheter, bland hvilka den förnämsta var, att kärlet satte för stort hinder mot vindens rörelse, hvilket hade till följd, att inom få minuter efter det apparaten blifvit nedsatt i snön den var omgifven af en ända till 10 cm. bred ränna, som af lufthvirflarne urholkades i snön (se fig. 1). Öppningen i kärlväggen gjordes derföre större och för- sags med en framskjutande konisk tillsats pa det att luftens rörelse 1 närheten af inströmningsöppningen skulle mindre oroas af sjelfva kärlet. Resultatet blef blott, att röret genast igen- täpptes af snön. Ändamälsenligare visade det sig vara, att lägga en metallplät eller dylikt pa snön framför apparaten och i höjd med inströmningsmynningens undre kant. Apparaten behöfde emellertid äfven ändras i andra afseen- den, innan densamma, i den form som fig. 3, 4 och 5 visa, tycktes temligen väl fylla sitt ändamal. På locket till uppsamlingskärlet A är fastsatt en tillsats i form af en stympad pyramid, öppen i båda ändarne äfvensom pa den sidan, som är vänd mot locket, hvari en motsvarande öppning likaledes förefinnes. Luftströmmens direkta genomgång hindras dels af metallplåten £, som är fastlödd 3 cm. från py- ramidens bas och dels af säcken S, som hålles öppen af de tvänne fasta metallremsorna ee, hvilka från locket nedgå i kärlet och säcken. Remsorna äro genombrutna med tvänne långs- saende öppningar för att bereda större area at luften, hvilken på sätt som pilarne ”angifva passerar apparaten, från hvilken den bortgår genom den med säckens inre direkt kommunice- rande utströmningsöppningen U. Med hjelp af vindfanan f in- ställes apparaten med inströmningsöppningen / mot vinden och dess undre kant i höjd med snöytan. På afsatsen a och lockets öfre sida samt den framför apparaten varande snön hvilar i horisontelt läge en slät metallplåt M (fig. 6), hvars främre kant och sidokanter äro lindrigt böjda nedåt och nedtryckas i snön. De ändringar, som möjligen skulle vara gagneliga, äro dels att göra uppsamlingskärlet rymligare, dels att gifva en ringa lut- ning åt pyramidens nu vertikala sidor, emedan det någon gång 38 ANDRÉE, OM YRSNÖN I DE ARKTISKA TRAKTERNA. inträffar, att en del af snön fastnar deremellan och småningom fyller pyramiden ända till främre mynningen. Äfvensä vore det troligen bättre att begagna en mindre djup men vidare säck. 400 mm. —< | 450 mm. > Fig. 6. emedan vid riklig snötillförsel den inträngande yrsnön snart fyller apparaten sa högt upp, att väfven delvis står ner i snö- massan och då genom minskningen i area lemnar för litet genom- lopp åt luften. Det torde vara obehöfligt att anmärka, det denna apparat endast är afsedd för mätningar vid sjelfva snö- ytan, och att mätningar högre upp böra ske med apparater af annan form, om de än kunna konstrueras på samma princip som denna. Resultaten af några mätningar må här anföras: 09. 39 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N Ihe — « « « a — HNH 7—g « 818 « 88 « 0°, "wu &L « ee “ & Er ut g EST EB OT wy I K Or 5° C ( SG ENG Gy EEG ee) @ OT wol FL Indy SNES dw? suvgkoug « AL — 0 « 88'€ « 888 « 0'OFT “u '7 OT « « so — — 0 | ae a 'W I 6 T adv « Sc Emm MN G « 0979 « 079 « 07 "Wu I 6 g SIEM « SL ee MS 8 « 2864 | « el | « SVOG "w I 8 « 'ous Je ng 'ddy ö ON 08 — MS R « 0808 | « 008 | « 0%88 sun 7 24 ga "UOyLBUL 19430 "WO ()3 YpLuL E suagummulur opey uoyereddy « FOL — AST 9 « 280 a 1% « 09[ |'w'e J— u‘) TT « UB sJ9[eyFOULPPO4S UIJLId « 801 — ASH " « 8967 « 3 G6IT « 087% "w 7 TI « "WW pre 38 JyuRs Uarld « FOT — HSA 9 « 96'G « 9‘6G « OTTT "w 5 01-6 ST 'urp « ‚HE HSA 9 «886 «866 « 0o)EL « a "pIÄI9U uoygıeddy « ICH — TSH 9 « 387 « s’eH « 0'€G « « 'dde wo ypunı wuuey | I o:N | „9CL — HSH 9 OID[P8'G | a8 PG | 3 0'981 JueroE® ), ueg 6881 eeys | Pipol “wo ; 2 ? 6 ‘Zum |"saoanvag | [ 107 199 |'wo-"Ab Yo) pougwm 6 ABSUTUNIeWUYV yereddy | dwoggpug -Arupuı A ua -ow "dop yoo| om II |-ous Pejueg PI I 'ISeUpurA | JUN IT ; 40 ANDRÉE, OM YRSNÖN I DE ARKTISKA TRAKTERNA. Redan dessa strödda observationer visa huru betydligt bättre den senare apparaten (n:o 2) arbetar i jemförelse med den förra, i det densamma vid jemförbara vindhastigheter uppsamlar ungefär 10 ganger så mycket snö. Likväl ger den uppenbarligen endast minimivärden, ty den kan ej upptaga mera snö än som tillföres, men möjligen mindre, emedan den måste vara till en viss grad hinderlig för den fria rörelsen hos den luft, som skall passera genom densamma och i dess omedelbara närhet. Det är äfven möjligt att med ledning af de funna talen bilda sig en föreställning om proportionerna hos denna rörelse vid vindar af någorlunda styrka. Antages mägtigheten af den egentliga snöfloden närmast marken till 5 cm., så passerar per timme och löpande meter vid vindhastigheten 7 ungefär 80 x 5 = 400 kilogram pr timme. Mätningen af den 18 Januari kl. 11 f. m., vid hvilken kärlet befann sig 80 cm. öfver jordytan, låter antaga ett medeltal af 0,27 kilogr. pr timme och löpande meter, för 1 cm. djup, hos de inom 1 meters afständ från marken be- lägna luftpartierna. Alltså passerar genom de återstående öfver den egentliga snöfloden belägna 95 cm. en qvantitet snö, hvars vigt uppgar till 95 x 0,27 = 25,7 kilogr. och således genom en sektion af 1 qv.-meter inalles 425,7 kilogr. En dylik snöström af 10 kilometers bredd befriar på 48 timmar en areal af 10 qvadratkilometer från ett snötäcke af 25 em:s tjocklek (snöns täthet antagen till 0,08). I betraktande deraf, att de siffror, som vid denna beräkning användts, äro minimivärden, äfvensom att de till kanske lik- nande belopp uppgående snöqvantiteter icke medräknats, hvilka bortföras på större höjd än den obetydlighet af 1 meter, som här tagits i betraktande, torde det vara uppenbart, att den ifragavarande naturföreteelsen ofta antager betydande dimen- sioner. Dess betydelse skulle detta oaktadt vara temligen under- ordnad, om verkningarne endast blefve märkbara vid stormar eller stora vindhastigheter, men de trenne för Mars 3 och April l i tabellen upptagna värdena visa, att den lösa snön sättes i + ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 9. 41 stark rörelse äfven af vida svagare vindar, t. o. m. af så svaga, att de af en observatör kunnat sättas lägst på vindskalan. I sjelfva verket hafva vi äfven, sedan denna företeelse blifvit föremål för iakttagelse, bemärkt flere antydningar om den utom- ordentliga rörlighet, som den lösa snömassan besitter. Så t. ex. hafva vi i raviner ofta sett, vid s. k. lugnt väder, huruledes en grund snöström rört sig på ravinens sidor upp och ned, fram och åter, följande hvarje nyck af det knappast märkbara luft- draget. Åfvenså kan man iakttaga, att ett snötäcke, som bildat sig under vindstilla och då företer en likformig yta, vid minsta vind får utseende af att vara liksom streckadt af en mängd små snödrifvor, i det att snöpartiklarne på ytan ordna sig för vinden, de mindre bakom de större. Detta visar sig äfven om snön fallit vid temp. öfver fryspunkten. Och slutligen hör man nästan alltid ute på ett snöfält ett svagt slipande ljud, fram- kalladt af de framskridande snökornens gnidning mot under- laget. Det måste derföre antagas, att i polartrakterna den lösa snön ständigt är i rörelse eller åtminstone blott undantagsvis befinner sig i hvila. Och i betraktande af denna företeelses verkningar och stora omfattning torde densamma vara väl värd att uppmärksammas af dem, hvilka göra de arktiska trakternas meteorologi och klimatiska förhållanden till föremål för forskning. - m AF Gr OR a I) 1a Pen Kir Mr Ru 2 15 x V fär di eb Kan Kir j \ 7039 j a a E Eh ARE = SE Ds MN Oh Äg Por: ar É : Bert is ET ou Ryu JAg å ART LÅ vr % le fr | pr lir er jap ns Shui mine Eu a GR AMD at juden u I Beni Aalen ae na N RL? oe N le sa ee BANN? 2 | re a een hm pj Väldutda UR ätbvo ilska MENT: Kamine, Lett RETTET ic treten aa Sail ee ia NR Rasiert i ag d ; penis ia le va Ha usunguhe Wr Harrer slävaltt al vera mek Angel | Re Zar, > Hera efte EEE at i KONG n elen ör | N nee nig ll Pen A = i er er A ee Rah vi au A re ne Haan by satan, nast ENG ‚1102 oil ‚Aa É ir ) va ET N 0 Arad RER IE TIN BE 7 aan pa 2710 5 van 2 2 RT LT BRETT LE man Mare nat v er | m) | ar hen N ar sshhiten ke . BL st er j Er 73) LP feg aids IL u boten gl Ku 43 Ötversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883 N:o 9. Stockholm. Några anmärkningar om luftelektricitetens variationer vid barometriska minima och maxima. Af S. A. ANDRÉE. Tall. X—XV. [Meddeladt den 14 November 1883.] De barometriska minima, hvilka blifvit iakttagna vid den svenska meteorologiska stationen på Spetsbergen (Kap Thord- sen) 1882—33, synas i allmänhet hafva varit antingen blott secundära eller åtminstone väsendtligt perturberade af den när- liggande Isfjorden. Exempel på nästan typiskt utbildade mi- nima hafva dock varit förhanden, och i så fall hafva ock de elektriska företeelser, som beledsagat dem, visat några synbar- ligen karakteristiska egendomligheter, på hvilka vi härmed vilja fästa uppmärksamheten. Tillfällena till dylika observationer hafva visserligen varit ytterst få, men genom sammanställning med iakttagelser a andra orter synes det likväl, som skulle åt- minstone en egendomlighet i elektriskt hänseende kunna kon- stateras' hos desse atmosferiska perturbationer. Ett fullt utbildadt minimum passerade observatoriet den 14 Nov. 1882 kl. 7—8 f. m. PI. X visar de samtidiga variatio- nerna hos luftelektriciteten och de meteorologiska elementen. Lufttryckets variationer, nederbörden på minimets framsida samt vindens plötsliga hastighets- och rigtningsförändring m. m. visa samfäldt företeelsens i meteorologiskt hänseende typiska natur, h vilket i sin ordning berättigar till det antagandet, att de elek- 44 ANDRÉE, LUFTELEKTRICIT:S VARIAT. VID BAROM. MIN. O. MAX. triska fenomen, som beledsagade densamma, äfven voro till sitt förlopp af jemförelsevis typisk beskaffenhet. Med hänvisning till den a Pl. X befintliga elektriska curvan anmärka vi då till en början den relativt ringa tension, som visar sig på minimets framsida under den tid då nederbörd företrädesvis rådde, d. v. s. en liflig kondensation af fuktighet försiggick. Derefter växer tensionen temligen hastigt och upp- stiger plötsligt, omedelbart före barometer-minimets ankomst, till ett maximum, som dock är af helt kort varaktighet och hvilket, just da hvirfvelns centrala ‚region — stormcentrum — passerar, ersättes af ett skarpt utpregladt negativt elektriskt minimum. Detta negativa minimum synes noga sammanfalla med stormens öga eller det område, inom hvilket vindstilla herrskar, ty när denna upphör stiger äfven tensionen hos E:n anyo upp till ett positivt maximum, för att sedermera omvex- lande falla och stiga liksom på minimets framsida, med den skilnad blott, att tensionen i denna senare hälft af det baro- metriska minimet är utpregladt större än på dess främre sida. Hvarjemte man ser, att området för större elektriska variatio- ner är 1 minimets förra hälft af en vida mindre utsträckning än i den sednare. Såsom af PI. XI synes, företer det minimum, som passe- rade d. 6 Febr. 1883 kl. 1—2 e. m., samma egendomligheter, ehuru något mindre tydligt framträdande, hvilket antagligen beror derpa, att minimet sjelft undergatt förändring, i det att, såsom barometercurvan angifver, lufttrycket i minimet varit i fallande. Tryckminimum kommer nemligen till observations- orten sednare än det egentliga stormcentrum, hvilket såsom vindvridningen (kl. 1 ENE, kl. 2 WSW) angifver passerade redan mellan kl. 1—2. Af observationerna framgår, att det elektriska minimet inträffade vid alldeles samma tid, hvaraf tydligt adagalägges, att det ej är barometertryckets litenhet, som bestämmer det elektriska minimet utan bör den närmaste orsaken till detsamma sökas i de atmosferiska företeelser, som äro radande i sjelfva stormcentrum, och hvilka vi med vår nu- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 9. 45 varande kännedom om stormcentra och om den atmosferiska elektriciteten, svårligen kunna förmoda vara nagra andra än dess fuktighetstillstånd. I en afhandling »Om den s. k. luftelektriciteten» af H. E. HAMBERG hafva vi funnit uppgift om, att den iakttagelsen blifvit gjord af DELLMAN och THOMSON, att vid omkastning af vindrigtningen luften ofta visar sig negativt elektrisk. Och WISLIZENUS!) har observerat att: »bei heftigen Stürmen, die immer mit starkem Sinken des Luftdruckes verbunden sind, be- kräftigt das Elektrometer die Anzeigen des Barometers, indem es eine plötzliche Aenderung des elektrischen Zustandes der At- mosphäre — vom positiven zum intensivsten negativen — anzeigt; dieser negative Zustand bleibt bestehen solange der Sturm währt.» Om den stegring i tension, som den positiva E:n visar i den omedelbara närheten af stormcentrum, nämner WISLI- ZENUS intet, och som denna företeelse, om den uppträdt, säker- ligen icke skulle undgätt en sa uppmärksam iakttagare, föran- ledas vi till den förmodan, att de tropiska trakternas stormar öfverhufvud äro mera negativt än positivt elektriska, sasom äfven antydes af den senare delen af Hr W:s anförande och hvilket väl kan bero pa deras i allmänhet större fuktighetshalt. Så till vida öfverensstämma emellertid alla dessa iakttagelser, att de visa, det hvarje typiskt stormeentrum är negativt elektriskt. De sänkningar och höjningar å den elektriska curvan för d. 14 November, hvilka förekomma a bada sidor om hufvud- minimet, kunna svårligen betraktas såsom tillhörande, om vi så må uttrycka oss, lösryckta eller från hvarandra skiljda elek- triska massor. Icke heller kunna de anses vara sektioner af på hvarandra följande parallela vågor, ty den sektion, hvari mät- ningarne skett, har icke varit plan utan, i följd af storm- centrets rörelse, bugtig och detta i så hög grad, att curvans första och sista del befunnit sig i sektionsplan, som varit nästan vinkelräta mot hvarandra. Stormen har följaktligen genom- 1) Zeitschr d. Österr. Gesellsch. f. Met. 1872, s. 407. 46 ANDREE, LUETELEKTRICIT:S VARIAT. VID BAROM. MIN. O. MAX. derföre icke blott kunna utan äfven böra antagas, att man i hvilken annan sektion som helst, hvilken gar genom stormens midt, skulle paträffa en med den föreliggande analog, ehuru naturligen icke identisk, curva för elektrieitetens variationer. Särskildt torde det vara föga tvifvelaktigt, att det positivt elek- triska området A skulle påträffas i alla sektioner, ty storm- centrums begränsning veta vi ju vara en sluten curva. Och vare sig man anser den positiva elektricitet, som visat sig i minimets omedelbara närhet, såsom staende i samband med en olikhet i luftens beskaffenhet der, relativt det stormcentrum den omsluter, eller man anser den delvis eller 1 dess helhet för ett induktionsfenomen, föres man i båda fallen till den slutsatsen, att ett starkt positivt elektriskt område (AA, Pl. X och XI) när- mast omsluter det elektronegativa stormcentrum. Huruvida denna slutledning med afseende pa stormcentrum och dess närmaste granskap får än vidare utsträckas torde ej kunna afgöras med stöd af blott ett så ringa observations- material. Men vi finna det icke osannolikt, att på detta sätt negativa och positiva, eller åtminstone af väsendtligen olika elektriska tensioner karakteriserade, regioner omvexla med hvar- andra. Antager man dem vara för handen, får man af olik- heten i de elektriska curvornas beskaffenhet å ömse sidor om centrum det intryck, att dessa områden (af hvilka A A, och BB, kunna tänkas vara sektioner) icke ligga symmetriskt kring stormcentrum utan äro åt ena sidan förlängda d. v. s. hafva en ellipsliknande form). 1) I den förutnämnda afhandlingen meddelar HAMBERG att DELLMAN (Zeitschr. f. Meteorol. von JELINEK 1870, s. 145) mätt molnelektriciteten(P) i inter- valler af en half minut, ända tills molnet gätt förbi, och dervid bl. a. iakt- tagit att »1:0) Alla moln äro elektriska och i olika delar motsatt. 2:0) Alla moln, så långt obs. vid Kreuznach gifva vid handen, hafva ett — elektriskt centrum, som är omgifvet med + elektriska gördlar eller zoner. 8:0) E:s täthet aftager så småningom mot kanterna. 4:0) Max. af E:s täthet ligger mestadels icke i midten. Ett tvärt nedstigande i den ena E motsvarar alltid ett tvärt uppstigande i den bredvid varande motsatta.» Man varse- blifver lätt den påfallande analogien mellan de af oss gjorda observatio- nerna och de resultat, till hvilka DELLMAN kommit. Detta förhållande är i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o I. 47 Emellertid kan äfven en annan form af dessa elektriska zoner lika väl låta förena sig med en dylik variation hos E:n, och vi hålla den för den sannolikaste, när vi taga hänsyn dels till det sätt, hvarpå luften rör sig i närheten af ett barometer- minimum, och dels till en säregen norrskensföreteelse, hvilken i det följande skall anföras. Denna form är spiralformen. Luftens strömning till barometriska minima sker nemligen, såsom RED- FIELD, THOM, PIDDINGTON, MELDRUM, BUYS-BALLOT, MOHN m. fl. hafva ådagalagt, i spiralformiga banor och dessa luft- strömmar, hvilka utgjuta sig i stormens öga, blanda sig der fullständigt med hvarandra, hvarvid utfällning af vattenånga eger rum. Till vinnande af enkelhet i framställningen antaga vi t. ex. förhandenvaron af tvenne från motsatta häll kommande och till sina egenskaper olika hufvudvindar (se fig. 1, Pl. XII) en sydlig, varm och fuktig, samt en nordlig, kall och torr, båda positivt elektriska men den förra 1 följd af sin fuktighet med något svagare tension än den sednare. Man inser att deras sammanträffande i stormcentrum är oundvikligt, men finner til- lika nödvändigheten af det antagandet, att de, innan de anlända dit, i viss mån bibehålla sin sjelfständighet. Ty om detta icke är fallet, är det svårt att inse, huru man skulle kunna förklara den regelbundenhet, som de meteorologiska fenomenen vid stormar framvisa. Om nemligen luftströmmarne än på-ett ställe och än pa ett annat, genom korsandet af hvarandras banor, fullständigt blandades, borde detta hafva till följd, att inom stormens område på skiljda ställen uppträdde samma företeelser som i det egent- liga stormcentrum och stormen i dess helhet skulle blott förete ett oregelbundet virrvarr, som med andra stormar knappast egde något annat kännetecken gemensamt än processernas oregel- bundenhet. Den lagbundenhet, som faktiskt är rådande, synes oss der- före bevisa, att de olika luftströmmarne sida vid sida och med rätt egendomligt, om man betänker att observationerna i ena fallet hänföra sig till ett moln, i det andra omfatta en hel stormhvirfvel. MHvarje moln för sig är i elektriskt hänseende liksom ett stormcentrum i miniatyr. 48 ANDREE, LUFTELEKTRICIT:S VARIAT. VID BAROM. MAX. O. MIN. likformiga rörelser löpa in emot centrum, under det de sam- tidigt aftaga i bredd till följe af den ökade hastigheten. I de båda strömmarnes beröringsytor, hvilka å fig. 1 äro betecknade med linier, som i likhet med luftströmmarnes egna banor böra vara spiralformigt böjda mot stormögat, måste i allmänhet kondensation af vattenånga inträffa, hvarigenom luftelektricite- tens tension derstädes faller till värden, hvilka ofta betyd- ligt understiga dem, som hvardera luftströmmen för sig inne- har. Denna minskade tension är å fig. antydd med —tecken!) hvaremot +tecknen utmärka luftströmmarnes mellersta delar. De stora anspråk på regelbundenhet i luftmassornas läge och rörelse, hvilka denna förklaring af den elektriska företeelsen uppställer, skulle dock afhållit oss från att framställa den- samma, atıminstone innan ett större antal iakttagelser varit att tillgå, om vi ej i en annan luftelektrisk företeelse återfunnit dessa urladdningar längs spiralformigt svängda ytor, som vi i det föregående sökt göra sannolika. Den 29 Dec. 1882 kl. 9 25m e. m. iakttogs nemligen af Hr GYLLENSKJÖLD och författaren ett norrsken, bestäende af tätt intill hvarandra radade stralar, hvilka, när strälbildningen, som fortgick utifran och inät, upphört, gafvo upphof till en snäckformig figur af öfverraskande regelbundenhet (se fig. 2 Pl. XII). Den elektriska urladdning, som längs de spiralsvängda ytorna försiggick, och som helt och hället saknades mellan dem, kan väl svårligen tillskrifvas annan orsak än att ledningsför- mäagan i dessa gränsytor var en annan än i den deremellan be- lägna luftmassan. Analogien mellan denna synliga elektriska process- och den, som vi kunna slutledningsvis ana, att den försiggår vid hvarje typisk hvirfvelstorm, är så påfallande, att hvarje utförligare framhållande deraf torde vara obehöfligt. I fig. 3 är norrskensnäckans inre band fullständigt, af det yttre finnes blott ett fragment. Öfriga fig. å Pl. XIII och XIV gifva äfven- ledes föreställning om utseendet af dessa norrskensbildningar; ') Dermed vilja vi ej utmärka, att tensionen är negativ utan endast att dess storlek är minskad. Endast —tecknet i stormögat betecknar negativ E. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 9. 49 till de lätt förstådda teckningarne foga vi blott den anmärk- ningen, att spiralernas stundom utåt afsmalnande form naturligt- vis icke nödvändigt angifver, att norrskensbanden der närmat sig hvarandra, utan har en enkel förklaring i en olika höjd samt ett olika afstånd från ögat. = När dessa elektriska egendomligheter hos barometer-minima blifvit iakttagna föranledde de en liknande granskning af de barometriska maxima, hvarvid dock en något olika metod nöd- vändigtvis måste följas, emedan de barometriska maxima i all- mänhet äro till sin meteorologiska karaktär mindre skarpt ut- preglade. För utrönande af deras beskaffenhet hafva flera (8) maxima blifvit så sammanställde, att deras tryckmaxima sam- manfallit äfvensom de på lika tidsafstånd från dem observe- rade barometertrycken, hvarefter medeltalen beräknats såväl af barometerstånden som af de motsvarande elektriska tensionerna. Nedanstående tabell samt Pl. XV visa barometerns och luft- elektricitetens variationer. BARDA 155,8, 56,0, 56,4, 56,7, DONNA DILL re E. + 4,7, + 5,6, + 3,5, + 6,2, + 6,2, +78, +79, +76, + I,1, + 6,1, Bam) Bit, IRON So So BO bio, aba. Sek RB. ” Es, al ee, ee a ee een Man finner, att luftelektrieiteten har ett relativt minimum sammanfallande med barometermaximum och att detta minimum närmast omslutes af tvenne relativa elektriska maxima, hvar- jemte tensionen i maximets senare del är större än i dess förra. Variationen är alltså der analog med den, som i det föregående blifvit anmärkt vid barometriska minima. I afseende på de längre från maximet belägna delarne af den elektriska curvan, kan denna undersökningsmetod icke leda till någon säker slutsats, ty elektriska maxima och minima kunna der sammanfalla och följaktligen variationernas egen- domligheter försvinna 1 medeltalen. På grund af hvad som ofvan blifvit anfördt är det äfven- ledes sannolikt, att den af några författare framhållna öfverens- Öfvers af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 9. 4 50 ANDRÉE, LUFTELEKTRICIT:S VARIAT. VID BAROM. MAX. O. MIN. stämmelsen mellan luftelektricitens och barometerns variationer icke är en allmänt gällande lag. Ty säkerligen förekomma de största positiva tensioner 1 omedelbar närhet till barometriska minima, och att man i omfattande medeltal finner en öfverens- stämmelse mellan barometerns och luftelektricitetens variationer torde derför endast häntyda på, att båda kunna hafva gemen- samma orsaker, men icke att de sjelfva stå till hvarandra i ett förhållande af orsak och verkan. Stockholm, 1884. Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 40. 1883. Je 10. Onsdagen den 12 December. Tillkännagafs, att Akademiens inländske ledamöter f. d. Professorn SVEN NILSSON och f. d. Ryttmästaren PETER VON MÖLLER, samt utländske ledamoten Doktor CHARLES WILLIAM SIEMENS med döden afgått. Hrr LINDHAGEN och RUBENSON afgåfvo infordradt ut- låtande öfver en af härvarande Kejserl. Tyske Minister på hans Regerings vägnar hos Kongl. Maj:t gjord och till Akademiens yttrande remitterad framställning om utförande af precisions- nivellementer mellan de vid åtskilliga fyrbåkstationer utefter svenska kusterna anbragta vattenhöjdmätare till utrönande af niva-förhallandena inom de Sverige omgifvande haf; och skulle i enlighet med detta de komiterades utlåtande, som af Akade- mien godkändes, hennes eget underdåniga betänkande i ämnet afgifvas. På tillstyrkan af utsedde komiterade antogs till införande i Akademiens Handlingar en af Läroverksadjunkten P. J. HELL- BOM inlemnad afhandling med titel: »Norrlands lafvar». Hr EDLUND lemnade en öfversigt af sin vid Akademiens November-sammankonıst till införande i Handlingarne antagna afhandling: »Determination de l’induetion unipolaire de la terre». Hr WITTROCK dels meddelade atskilliga af honom i Ber- gianska trädgården gjorda iakttagelser öfver rotskottsbildningen 2 hos örtartade växter, och dels anmälde, att bland värderika safvor, som under sista tiden tillflutit Riksmusei botaniska af- delning, vore 22:dra fascikeln af Dr F. ARNOLDS i München »Lichenes exsiccati», äfvensom l:sta delen af Lektor ©. J. Lin- DEBERGS arbete: »Herbarıum Ruborum Scandinavis». Hr MITTAG-LFFFLER öfverlemnade för intagande i Aka- demiens skrifter följande uppsatser: 1:0) »Beweis eines Satzes des Herrn IVAR BENDIXSoN» af studeranden vid Stockholms Högskola E. PHRAGMEN (se Bihang till K. Vet. Akad. Handl.); 2:0) »Om formen af konvergensomradet för en potensserie af tva variabler» af densamme*; 3:0) »Sur le theoreme de CAUCHY dans la theorie des integrales definies» af Professorn vid uni- versitetet i Toulouse E. GOURSAT (se Bihang till K. Vet. Akad. Handl.). Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Om sambandet mellan luftelektrieiteten och jordmagnetismen» af Ingeniören S. A. ANDREE*; 2:0) »Om inverkan af cyan pa metatoluidin» af Fil. Kandidaten J. A. BLADIN*. Genom anställda val kallades Professorn i Fysik vid uni- versitetet i Leipzig GUSTAV WIEDEMANN samt Professorn i Botanik vid universitetet i München CARL WILHELM VON NA- GELI till utländske ledamöter af Akademien. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Generalstabens topografiska afdelning. Karta öfver Pite härad, 4 blad, med beskrifning. Lule 1881. F. & 4:0. Från K. Statistiska Centralbyrån. Bidrag till Sveriges officiella statistik, 11 häften. (Forts. å sid. 16.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar. 1883. N:o 10. Stockholm. ' Om sambandet mellan luftelektriciteten och jord- magnetismen. Af S. A. ANDRER. Tafl. XVI—XX. [Meddeladt den 12 December 1883.] Om luftelektriciteten och dess orsaker rada f. n. de mest skilda meningar, hvilka man dock kan särskilja i tvenne hufvud- grupper, deraf den ena ställer luftelektriciteten i samband med ' jordmagnetismen, under det den andra gör densamma väsendt- ligen beroende af andra fysikaliska eller kemiska fenomen (af- dunstning, kondensation, syrsättning) eller ock af mekaniska orsaker (luftens friktion). De sistnämnda antagandena förhindra visserligen ej att luftelektricitetens variationer kunna vara af jordmagnetismen beroende; men det är tydligt, att dennas in- flytande då skall vara af en vida mer underordnad natur och svårare att uppvisa, än om jordmagnetismen tillika är luft- elektricitetens orsak. Ty i detta fall böra antydningar om ett sådant samband framga ur hvarje tillräckligt noggrann och omfattande serie af samtidiga variationsiakttagelser öfver luft- elektriciteten och jordmagnetismen. En dylik serie iaktta- gelser är alltsa väl egnad att vägleda vid bedömandet af den ena eller andra teoriens sannolikhet, och det är i afsigt att bidraga till denna fragas lösning, som vi här nedan sam- manställt en del af de luftelektriska och magnetiska iaktta- gelser, som af den svenska meteorologiska spetsbergsexpeditionen blifvit. gjorda under 1882—83 ars öfvervintring. 4 ANDREE, SAMBAND MELL. LUFTELEKTRICITET O. JORDMAGNETISM. I den redogörelse för dessa observationer, som af oss blifvit lemnad, meddelas 16 serier (omfattande 1 timma hvardera) 20 sekunders afläsningar!) å luftelektriciteten, hvilka äro isochrona med motsvarande observationer a de magnetiska variations- instrumenten. Dessa luftelektriska observationer hafva blifvit anställda uteslutande af det skäl, att det, i betraktande af de magnetiska och elektriska krafternas natur, är tänkbart, att deras variationer så noggrannt och hastigt följa hvarandra, att isochrona observationer äro nödvändiga. De siffror?), som dervid erhållits, torde vara öfverflödigt att äfven här anföra, enär de in extenso blifva offentliggjorda i redogörelsen för denna expe- dition, men vi meddela exempelvis en grafisk framställning (Pl. XVI) af de samtidiga variationer hos jordmagnetismen och luft- elektriciteten, som iakttogos vid 20 sek. afläsningarne den 1 Maj 1883 kl. 6r—7h f. m. Man ser af densamma tydligt, att iso- chrona variationer vare sig i samma eller motsatta rigtningar icke hafva egt rum, ty om man följer curvornas lopp från punkt till punkt, finner man, att de omvexlande mötas och aflägsna sig från hvarandra. Vi hafva på samma sätt beräknat, upp- ritat och jemfört alla gjorda 20 sek. observationer och, enär de till ett antal af nära 3,500 gifva liknande resultat, torde dermed vara adagalagdt, att 1) Som bekant ingick det i programmet för samtlige expeditioner att 2 gånger i hvarje månad (d. 1 o. d. 15) göra samtidiga afläsningar ä alla 3 de magnetiska variationsinstrumenten hvarje 20:de sekund under 1 timmes tid. Det är samtidigt med desse observationer som elektricitetsiakttagelser blifvit gjorda. 2 Du Luftelektrieitetens tension angifves i mätt, som har till enhet (E) tensions- skillnaden mellan polerna i en DANIELLS stapel. Jordmagnetismens variation beräknades i absolut mått enligt formeln 1000 47 =1,157 (H — D) + 0,317 (V—D) ......... (1) der qvantiteterna hafva följande betydelse: dI = totala intensitetens variation i absolut mått H =afläsningen på instrum. för horis. intens. variationer V= » » » » vert. » » De » » » » declinationens » Vid beräkningen af dT hafva temperaturvariationer lemnats utan af- seende. Resultaten anföras i form af 1000 dI till undvikande af vidlyftiga decimalbråk och dessa tal motsvara curvornas ordinater dJ. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 10. 5 De snabba förändringar hos luftelektriciteten, hvilka man vanligen für iakttaga vid hvarje kontinuerlig observation af densamma, hafva icke sin orsak i jordmagnetiska kraftens sam- tidiga variationer. Härmed är emellertid ingalunda bevisadt, att luftelektrici- teten är af jordmagnetismen oberoende, ty dessa småvariationer (sekundära variationer) kunna uppenbarligen vara lika underord- nade i jemförelse med fenomenet i dess helhet, som t. ex. den en- skildte ljusstrålen är uti polarskenet. Det inses nemligen, att om någonstädes i luftmassan en störning i den elektriska jem- vigten inträffar, t. ex. i följd af en plötslig kondensation af vattenånga, en urladdning mellan elektriska moln eller dylikt, detta af jordmagnetismen oberoende fenomen har till följd en annan fördelning af elektriciteten i hela den närliggande luft- massan, hvilken ändring då äfven hos elektrometern framträder såsom en mer eller mindre plötslig variation. Och när på detta sätt manga af luftelektricitetens vexlingar kunna ega en så be- skaffad lokal natur eller hafva lokala orsaker och bero af trångt begränsade meteorologiska processer, hvilka undgå den vanliga iakttagelsen, skall det tydligen äfven inträffa, att dessa varia- tioner hos luftelektriciteten på många sätt kombinera sig med och modifiera dem, som möjligen framkallas af jordmagnetismens samtidiga variationer, i hvilket fall naturligtvis ingen öfverens- stämmelse mellan jordmagnetismen och luftelektrieiteten blir märkbar. Den allmänna lag, som i stort sedt beherrskar hela mäng- den luftelektricitet, kan deremot vara en helt annan och det är af det föregående tydligt, att den, såvida den är att finna hos jordmagnetismen, maste sökas i medeltal af sådan omfattning, att det lokala i företeelsen kan antagas hafva blifvit utjemnadt. De genom 20 sek. observationerna funna siffrorna kunde möjli- gen för detta ändamål vara användbara, och vi hafva derför äfven jemfört curvornas allmänna gång, sedan de blifvit utjem- nade på det sätt, att medeltalen blifvit tagna af 10 på hvar- andra följande värden och använda såsom ordinater med tiderna 6 ANDREE, SAMBAND MELL. LUFTELEKTRICITET O. JORDMAGNETISM. till abscissor. (Pl. XVII visar exempelvis fyra par af de sålunda utjemnade curvorna.) Men det synes, att icke heller på detta sätt någon öÖfverensstämmelse framträder, hvartill anledningen, i öfverensstämmelse med hvad som ofvan blifvit anfördt, kan förmodas vara den, att observationsserierna hänföra sig till så korta tidsperioder (1 timme), att de icke tillräckligt betrygga uteslutandet af meteorologiska eller andra störningar. Ty blåst, dimma, nederbörd m. m. äfvensom norrsken kunna under en så kort tid vexelvis eller tillsamman hafva gjort sitt inflytande gällande, och det är gifvet, att det endast undantagsvis skall inträffa, att alla de öfriga omständigheter, af hvilka luftelektri- citetens tension kan i mer eller mindre grad påverkas, förblifva tillräckligt oförändrade. Det är i synnerhet detta förhållande, som nödvändiggör en på andra observationer baserad jemförelse och kräfver observa- tionsserier, som, sjelfve periodiska, låta inflytandet af operio- diska faktorer försvinna. Man kan vänta, att detta skall vara fallet vid den dagliga perioden, och vi hafva derför vid den fortsatta undersökningen låtit den dagliga periodens angifvelser blifva för slutledningen bestämmande. Det kan visserligen in- vändas, att en mängd andra företeelser hafva en daglig period, och att den samfälda inverkan af dem alltid måste anses vara förhanden och verka på luftelektricitetens periodicitet. Men om detta också onekligen är fallet, har man dock, så vidt vi känna, icke kunnat visa något otvetydigt samband mellan luftelektrici- teten och någon annan periodisk företeelse än fuktigheten. Och det inses, att ju större inflytande denna har, desto sannolikare är det, att om undersökningen förlägges till tider, då luftens fuktighet äfvensom dess variationer äro ringa, inverkan deraf på den dagliga perioden hos luftelektriciteten bör förminskas, och inverkan af andra faktorer skarpare framträda. Vintermånadernas laga medeltem- peraturer gjorde emellertid såväl harhygrometerns som psychrome- terns angifvelser så osäkra!), att vi blott af månadernas olika mol- ') Möjligen skall frågan derom närmare blifva utredd, när resultaten af de vid observatoriet gjorda fuktighetsvägningarne blifvit jemförda med de nämnda instrumentens angifvelser. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 10. 7 nighet fått någon antydan om deras relativa torrhet, och enligt vidfogade tabell äro då November och December (1882) i någon mån lämpligare för undersökning än de närliggande månaderna. Månad. Molnighet. September 3,6 Oktober 8,3 November 6,2 December Ha Januari 7,2 Februari a Det var ock dessa månader undersökningen till en början omfattade, och den utfördes enligt följande metod: Sedan alla timvärden pa 1000 d/ blifvit bestämda ur for- meln (I), beräknades på vanligt sätt månadsmediet, hvarefter å hvar sin sida om detta medeltal valdes tvenne, på lika afstand derifran belägna, »störningsgränser», så beskaffade, att de värden pa 1000 d/, som öfverstego den största och understego den minsta af störningsgränserna, tillsamman utgjorde (i antal) 20 proc. af hela antalet observationer. Dessa 20 proc. betraktades i enlighet med SABINES och WIJKANDERS!) föredöme såsom störningar (de förra positiva, de senare negativa), och samtliga dessa värden ersattes med närliggande störningsgräns, hvilket föranledde en korrektion af timmediet, hvilken tydligen blir ne- gativ för positiva störningar och tvärtom. De luftelektriska observationerna behandlades på alldeles samma sätt, och de tvenne nedre curvparen a Pl. XVIII o. XIX visa grafiskt resultatet af dessa beräkningar, hvilket dock tydligare framträder sedan curvorna blifvit lindrigt utjemnade?) på det sätt, att ur formeln nn (IT) !) AUG. WIJKANDER. Obs. magnét. faites pendant Vexpédition aretique sué- doise en 1872—73. Vet. Akad. Handl., Bd XIII, sid. 110. ?) Detta utjemnande enligt en godtycklig formel har skett för att i någon mån eliminera de små i curvorna framträdande ojemnheter, hvilka, såsom mot- svarande endast bräkdelar af en DANIELL, måste vid ett så ringa antal ob- servationer betraktas såsom oväsendtliga. 8 ANDRÉE, SAMBAND MELL. LUFTELEKTRICITET ©. JORDMAGNETISM. det mot en viss timma t svarande utjemningsvärdet V, beräknats af de 5 observationsvärden, som erhållits vid timmarne t— 2, t—1,t, +1 och £+ 2. Den för curvorna karakteristiska formen ändras derigenom icke, såsom synes af en jemförelse mellan de öfre och nedre curvorna, och de förra låta blott de bada liniernas motsatta curvatur nagot tydligare framträda. Man kan nemligen iakttaga, att saväl under November som December luftelektricitetens och jordmagnetismens variationer försiggatt i motsatta rigtningar. Men fastän detta är tydligt, om man blott tager hänsyn till curvornas grundform, märker man dock i detaljerna afvikelser, hvilka äro af den beskaffen- het, att de göra en ytterligare utsträckt undersökning önskvärd. Man finner t. ex., att i November infaller jordmagnetismens minimum tidigare än luftelektricitetens maximum, hvaremot de sammanfalla i December. Derjemte är luftelektriciteten under båda månaderna dubbelperiodisk, visserligen med mycket ringa amplituder för de sekundära maxima liksom för hela perioden (resp. 0,75 E och 0,38 E), men likväl sannolikt rigtiga, hvar- emot jordmagnetismen synes samtidigt haft en enkel period. Utan tvifvel hafva dessa afvikelser delvis sin grund deruti, dels att tensionerna varit så små, att observationsfelen spela en jem- förelsevis stor rol, och dels att observationerna för dessa ma- nader, ifölje af den till luftelektricitetens uppsamling använda vattencollectorns sönderfrysning, endast omfatta ett mindre antal dagar (resp. 20 och 22). Men jemförelsen med andra månader, äfvensom de fullständiga curvorna (med störningar) för Nov. och Dec. göra det sannolikt, att en dubbelperiodicitet verkligen varit för handen, liksom den i allmänhet är det, och om jord- magnetismen a sin sida är regelbundet enkelperiodisk blir ett samband mellan dessa båda fenomen vida mindre sannolikt. Af dessa skäl har undersökningen blifvit utsträckt till yt- terligare I månad, nemligen Maj 1883. Valet af denna är icke tillfälligt eller godtyckligt, utan densamma erhöll företräde fram- för de andra på grund af följande omständighet. Om man på sätt ofvan blifvit anfördt, befriar de luftelektriska curvorna för ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 10. 9 Mars, April, Maj, Juni och Juli!) frän störningar och derefter för hvarje timme tager medeltalet af alla 5 mänadsvärdena, er- halles en medelcurva, som med stor noggrannhet representerar luftelektrieitetens dagliga period under dessa mänader, oberoende af tillfälliga störningar. Hvarje timvärde är da bestämdt genom något mera än 300 observationer. När den så erhållna medel- curvan jemfördes med curvorna för hvarje månad, visade det sig, att Maj månads curva företedde noggrannt samma varia- tioner som medelcurvan (i afseende på rigtningen), hvaraf man kan sluta, att de luftelektriska variationerna under denna månad haft ett synnerligen regelbundet förlopp och försiggätt på ett sätt, som sannolikt är i bästa öfverensstämmelse med den grundlag, som beherrskar detta fenomen. Den är afgjordt dubbel- periodisk, tensionen är betydligt högre och den dagliga ampli- tuden större än under de förut undersökta månaderna, hvar- jemte kan anmärkas, att månadens molnighet (6,1) ligger i närheten af Novembermediet. Till undvikande af vidlyftighet utvaldes derför observations- serierna för Maj till bearbetning; jordmagnetismen naturligtvis äfvenledes för Maj. Alla beräkningar hafva skett i enlighet med de i det föregående omnämnda formler och metoder (till jemförelse hafva äfven här utjemningscurvorna blifvit beräknade). Man finner att dessa curvor (Pl. XX) visa en öfverensstämmelse, som gar vida längre än vid November- och Decembercurvorna, i det att dubbelperiodieiteten hos båda fenomenen är tydlig?), och tillika såväl maxima och minima som hela hufvudpartierna af curvorna relativt hvarandra intaga sådana lägen, att den !) Januari och Februari medtogos ej, emedan både de meteorologiska och elek- triska journalerna angifva dessa månader såsom synnerligen rika på stör- ningar. 2) Äfven af iakttagelserna under 1872—73 års svenska expedition framgår, att jordmagnetismens totala intensitet har ett hufvudmaxim. kl. 11—2 på natten och ett hufvudminim. kl. 4—6 e. m., ett sekundärt maximum kl. 11 f, m. och ett sekundärt minimum kl. 7—8 f. m., med hvilka observationer mag- "netiska curvan för Maj står i noggrannaste öfverensstämmelse. Observ. magnét. faites pendant l’expedition arctique suédoise en 1872—73, par Aue. WIJKANDER. Vet. Akad. Handl. Bd XIII, sid. 120. . 10 ANDRÉE, SAMBAND MELL. LUFTELEKTRICITET 0. JORDMAGNETISM. luftelektriska variationens beroende är lika sannolikt oaktadt dess försenande. En möjlig anledning till denna senare skola vi i det följande angifva; här tillägga vi blott, att fuktighets- curvan för Maj (se Pl. XX), beräknad på samma sätt som de båda andra curvorna, både genom sin beskaffenhet och sitt läge icke lemnar rum för det antagandet, att luftelektriciteten skulle varit i väsendtlig grad beroende af fuktighetens dagliga period under denna månad. Ty dels är denna, i motsats mot luft- elektriciteten, enkelperiodisk, dels har luftelektriciteten såväl under fuktighetens fallande som dess stigande både maxima och minima, och dels inträffar luftelektricitetens ena maximum straxt före fuktighetens minimum, under det att det andra maximet infaller straxt före fuktighetsmaximet. Tillsamman med den föregående undersökningens resultat synes det oss derföre, att dessa variationscurvor böra föranleda till den slutsats, att Luftelektriciteten har en af jordmagnetismen beroende och motsati daglig period, hvars maxima och minima i allmänhet inträffa på tider, som äro något senare än de, vid hvilka jord- magnetismens motsvarande minima och maxima infalla. Beträffande luftelektricitetens orsak lemnar den föregående undersökningen icke någon direkt upplysning, ty det kan tänkas, att luftelektriciteten står under jordmagnetismens inflytande, utan att hafva sin källa i densamma. Men angående det sätt, hvarpa jordmagnetismen influerar pa luftelektriciteten hänvisar den före- gående undersökningen pa intensitetsvariationernas bestämmande inflytande. Åtminstone hafva vi hvarken i declinationens eller horisontalintensitetens variationer funnit någon öfverensstäm- melse med luftelektriciteten, och vid dessa höga latituder!) äro variationerna i totala och vertikala intensiteten nästan utan undantag identiska i afseende på variationernas rigtning och kunna derför vid denna undersökning icke särskiljas. Med be- aktande häraf erinra vi derom, att EDLUND visat (och det synes oss, att detta bevis gäller oberoende af luftelektricitetens orsak), att den totala intensiteten påverkar luftelektriciteten förmedelst _ ') Expeditionens öfvervintringsstation är belägen vid 78° 21’ N. Lat. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 10. 11 den unipolära induktionen. Och med hänvisning till EDLUNDS arbete!) framhålla vi, att han bevisat denna inverkan vara sadan, att luftelektriciteten under inflytande af den unipolära induktionskraftens (U) horisontala komponent (Uj) rör sig från de eqvatoreala till de polara trakterna, och vid sitt nedström- mande från atmosferen till jorden motverkas af den unipolära induktionskraftens vertikala komponent (U,). Han visar äfven, att U och således äfven dess komponenter äro proportionela med jordmagnetismens totala intensitet J. Med ledning häraf kan man pa följande sätt tänka sig va- riationens förlopp: När, såsom i det föregående blifvit visadt, under loppet af dagen, jordmagnetismens intensitet minskas, så minskas äfven i samma proportion det motständ, U, sätter mot elektricitetens rörelse nedåt, till följe hvaraf atmosferens nedre lager börja fylla sig med elektricitet af en växande tension. Denna ned- strömning af FE från de högre luftlagren föranleder en mot- svarande minskning i dessas tension, och de kunna följaktligen upptaga en ytterligare mängd af den från lägre breddgrader. under inflytande af induktionskraftens horisontalkomponent, till- strömmande Z:n. Denna process fortgår så länge jordmagne- tismens intensitet faller. Men da den ånyo börjar tilltaga, sträfvar den samtidigt växande U, att drifva elektriciteten till- baka i höjden, hvilket likväl förhindras af den #, som under tiden samlat sig i de öfre luftlagren, och hvars tension verkar i den motsatta rigtningen. Under denna dubbla inverkan stiger de lägre luftlagrens tension fortfarande, (såvida de ej äro så mättade, att urladdning genast inträffar) ända till dess den ut- jemnas genom upprepade häftiga urladdningar till jorden (stör- ningar). I den omständigheten, att de nedre luftlagren icke äro mättade med elektricitet, torde försenandet af den elektriska företeelsen hafva sin orsak, ty under inflytande af jordmagne- tismens ökade intensitet växer visserligen icke mängden men !) E. EpbDtunD. Recherches sur Vinduction unipolaire, V'électricité atmosphé- rique et l’aurore boréale. Vet. Akad. Handl., Band XVI, sid. 1—36. 12 ANDREE, SAMBAND MELL. LUFTELEKTRICITET O0. JORDMAGNETISM. tensionen hos E:n, sa långt luftens isolerande förmåga för till- fället medgifver, och den tid efter hvars förlopp urladdning in- träffar kan derför variera från det ena observationstillfället till det andra, liksom den ock kan vara olika vid olika timmar af dygnet. Det är tydligt, att genom de urladdningar, som slutligen inträffa, störes äfven den elektriska jemnvigten i hela den af elektricitet uppfyllda öfverliggande luftmassan, och den blir störd kanske ännu tidigare än urladdningen till jorden inträder, ty redan vid jordmagnetismens första stegring ändras sannolikt ten- sionsförhållandena i atmosferen, inom hvilken urladdningar der- för kunna inträda förr, än urladdningen till jorden begynner. Förändringar i jordmagnetismens intensitet blifva på detta sätt orsak till de elektriska -störningar, som vanligast vid denna tid af dygnet inträffa i hela atmosferen, och i de högre luftlagren iakttagas såsom norrsken. Sannolikt föregår, i flertalet fall, en stegring af jordmagnetismen detta fenomen, men ingenting synes oss tvinga till det antagandet, att så alltid skall vara fallet, ty en plötslig minskning af vertikalkomponenten eller jordmagnetismens intensitet måste äfven framkalla luftelektriska- störningar. Af hvad som i det föregående blifvit anfördt torde det framgå, att i polartrakterna luftens elektriska laddning försiggår uppifrån och nedåt, och atvt observationsresultaten öfverhufvud kunna förklaras under antagande af att luftelektriciteten på- verkas af jordmagnetismen på det sätt, som af EDLUND blifvit visadt. Det må slutligen äfven anmärkas, att ehuru vi ur jord- magnetismen förklarat den dagliga perioden hos luftelektriciten, vi dermed ingalunda vilja hafva förnekat, att periodiska såväl som operiodiska variationer i densamma icke blott kunna vara utan sannolikt ofta äro framkallade af rent meteorologiska or- saker. Isynnerhet torde barometriska minima och maxima vara i detta afseende anmärkningsvärda. 13 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 10. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 88. Om inverkan af cyan på metatoluidin. AGE do JAG JÖIBADIN. [Meddeladt den 12 December 1883.] För någon tid sedan lemnade jag i denna Öfversigt (1883 N:o 6 s. 55) ett meddelande om en undersökning angående cyans inverkan på para- och ortotoluidin. Jag har nu underkastat äfven metatoluidin inverkan af cyan och vill härmed i korthet meddela resultaten af denna undersökning. Den vid försöken använda metatoluidinen framstäldes enligt WIDMANS metod !): benzaldehyd nitrerades 1 köld?), den dervid bildade metanitrobenzaldehyden behandlades med fosforpenta- klorid, och den på detta sätt erhållna nitrobenzalkloriden redu- cerades med zink och saltsyra först i köld och sedan vid kokning. Vid denna reduktion användes, såsom EHRLICH föreslagit?), zinkplattor i stället för zinkstoft. Metatoluidinen utfäldes sedan med kali och destillerades i vattenångor. Cyanmetatoluidin (C,H,NHCNH),. En alkoholisk lösning af metatoluidin absorberar med lätthet cyangas, och cyanföreningen afskiljer sig ur den brunfärgade vätskan såsom ett gult kristalliniskt pulver. Användes i stället 1) Öfversigt af K. Vet. Akad. Förhandl. 1880, N:o 8, s. 53. ?) Vid ett tillfälle, då benzaldehyden innehöll en betydlig mängd eter, erhölls vid nitreringen blott en olja och ingen kristalliserad metanitrobenzaldehyd. ?) Ber. Deutsch. Chem. Ges. XV, s. 2009. 14 BLADIN, OM INVERKAN AF CYAN PÅ METATOLUIDIN. för alkohollösning en lösning i vatten, tillsatt med litet alkohol, erhåller man cyanmetatoluidinen i form af fina hopfiltade nålar af gråaktig färg, hvilka blifva fullkomligt hvita vid tvättning med alkohol. Föreningen renas genom lösning i utspädd svafvel- syra, fällning med ammoniak, hvarvid den faller såsom en hvit volyminös amorf fällning, fullkomligt liknande motsvarande para- och ortoförening, samt omkristallisering ur kokande alkohol. Sålunda erhållen bildar föreningen små rombiska taflor, ej syn- nerligen svarlösliga i alkohol, olösliga 1 vatten. Den smälter under sönderdelning några grader under 200”. Analys: I procent Funnet Beräknadt GC T7l,e5 72,18 al oe 6,78. Det klorvätesyrade saltet (C;H,NHCNH),2HC] erhålles, om basen löses i utspädd klorvätesyra och derpa koncentrerad till- sättes, då saltet småningom kristalliserar ut i mikroskopiska, färglösa, rektangulära taflor, lättlösliga i vatten och alkohol, olösliga 1 eter. Analys: I procent Funnet Beräknadt HOI 21,38 21,53. Det salpetersyrade saltet (C}H,NHCNH),2HNO, erhålles, om man löser basen i salpetersyra. Det bildar vartformiga kristallaggregat af färglösa nålar; lättlösligt i vatten och alkohol. Analys: I procent Funnet Beräknadt C 4811 48,98 H 9,60 9.110: i Det svafvelsyrade saltet är mycket lättlösligt. Cyanmetatoluidins sönderdelningsprodukter med syror. Cyanmetatoluidin sönderdelas, liksom analoga föreningar, lätt af syror. Den löstes i stort öfverskott af isättika och lös- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 10. 15 ningen afdunstades på vattenbad till en ringa volym. Den af- skilda kristallmassan affiltrerades, och i moderluten påvisades ammoniak och metatoluidin genom tillsats af kali. De erhållna kristallerna kokades med vatten, hvarvid en del löste sig och en del förblef olöst. Den i kokande vatten lösliga föreningen, monometatolyloxa- mid en Co: utkristalliserade vid afsvalning i svagt violettfärgade nålar, hvilka vid sublimering erhöllos fullkomligt färglösa. Smpt 187—189°. Analys: I procent Funnet Beräknadt N 15,81 15,23. Den i kokande vatten olösliga föreningen, dimetatolylozamid EE Ic i omkristalliserades ur kokande alkohol, hvari den icke är synnerligen svårlöslig. Den bildar små silfverglän- sande blad. Smpt 131”. Analys: I procent Funnet Beräknadt N 10,7 ı 10,45. Vid inverkan af cyan pa en alkohollösning af metatoluidin bildas sasom biprodukt en förening, hvilken afsätter sig i moder- luten efter cyanföreningens utkristalliserande såsom små röda kristaller, men i högst ringa mängd, hvarför den till följd af brist på material ej kunnat vidare undersökas. Denna kropp är efter all sannolikhet 5-dicyantrimetatolylguanidin. 16 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2.) Från Sveriges Geologiska Undersökning. Kartor med beskrifningar, Ser. Aa, N:o 89—90; Ser. Ab, N:o 7, 9; Ser. Bb, N:o 3. Afhandlingar och uppsatser, N:o 53—60. Från Svenska Akademien. Handlingar, D. 58. Frän Carlsbergs-Laboratoriet i Köpenhamn. Meddelelser, Bd 2: H. 1—2. Från Finlands Geologiska Undersökning i Helsingfors. Kartblad med beskrifning, N:o 6. Från Statistiska Byrån i Helsingfors. Statistisk årsbok, Årg. 5. Bidrag till Finlands officiella statistik, 1 häfte. Från Societe Malacologique i Bruxelles. Annales, T. 17. Proces-verbal, 1882: Pag. 155— 216; 227—266; 1883: 1—108. Från Royal Institution i London. Proceedings, N:o 75. Frän Anthropological Institute i London. Journal, N:o 42—45. List, 1883. Från Astronomical Society i London. Monthly notices, Vol. 43: 3—9. Från R. Irish Academy i Dublin. Transactions, Vol. 27: 5; 28: 6—13. Proceedings, Science, Vol. 3: 7—10. » Polite literature, Vol. 2: 3—24. (Forts. å sid. 27.) 17 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1883. N:o 10. Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 16. Om konvergensområdet hos potensserier af två varlabler. Af Epv. PHRAGMEN. [Meddeladt den 12 December 1883.] Om två vanliga potensserier äro gifna, som hafva ett visst gemensamt konvergensområde, så är det lätt att se — med an- vändande af WEIERSTRASS’ resonnement i inledningen till »Zur Functionenlehre» och en bekant sats af CANTOR — att den all- männaste formen för detta gemensamma konvergensområde är ett af ett ändligt eller oändligt, men alltid »abzählbart», antal stycken bestående kontinuum. Med det gemensamma konvergens- området för två potensserier menar jag då, som vanligt är, sam- manfattningen af alla punkter, i hvilkas-omgifning båda serierna konvergera. År det fråga om potensserier af endast en variabel, så inser man omedelbart, att det gemensamma konvergensomrädet i detta fall är ett af ett enda stycke bestående kontinuum. Betrakta vi deremot potensserier af flera variabler, sa blir det en mycket svår uppgift att afgöra, om och i hvad fall två sådana seriers gemensamma konvergensområde kan bestå af mer än ett enda sådant stycke. Denna fråga är emellertid inom den WEIER- STRASS'iska funktionsteorien af en viss betydelse, särskildt för det fall att potensserierna äro element af samma analytiska funktion. Jag skall i det följande söka genomföra en dylik undersökning för potensserier af endast två variabler. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 10. 2 18 PHRAGMEN, KONVERGENSOMR. HOS POTENSSER. AF TVÅ VARIABLER. Åro F(&,y|a,b), @,(®,y|«',b) två potensserier, och är (v',y') ett ställe inom deras gemensamma konvergensomräde, så gäller som bekant detsamma om hvarje ställe (x,y), som sam- tidigt uppfyller vilkoren le—al<|®"—a|l, |e — a | E|L'— a miele =, [9 | EF =7 ’ 9 och man kan äfven kontinuerligt öfverga från (2',y') till (x, y) eller tvärtom genom en rad af ställen, af hvilka hvarje efter-. följande ligger inom en omgifning af det närmast föregående, som hel och hållen faller inom det gemensamma konvergens- omradet. Om man således till hvarje ställe (=, ) tillordnar ett annat ($, 7)» bestämdt genom vilkoren Ni EN Ua ONE EE 2 al ONE en 9 a—al E—al+|s al ja @|,|n 24a — | ? hvilkas geometriska betydelse är lätt att inse, så är det klart att mot hvarje ställe (#,y) inom det gemensamma konvergens- området svarar ett ställe (5,12), som också ligger inom samma område och som dessutom är kontinuerligt förbundet med stället (2,y). Lätt ser man också, att mot en omgifning af ett ställe (£',y'). som hel och hållen tillhör det gemensamma konvergens- området, svarar inom det tvådimensionala området för ställena (5,7) en omgifning af det motsvariga stället (5', n'), hvilken lika- ledes hel och hållen tillhör det gemensamma konvergensområdet. Häraf följer, att om två ställen (x', y') och (£”, y”) inom det ge- mensamma konvergensomrädet tillhöra ett och samma kontinuer- ligt sammanhängande stycke af detta område, så kan man också inom det tvådimensionala området för ställena (5,72) kontinuer- ligt öfvergå från det ena till det andra af de motsvariga ställena. 5',n') och ($",») genom en rad af ställen, sådana att hvarje efterföljande ligger inom en omgifning af det närmast föregående, som hel och hållen tillhör det gemensamma konvergensomrädet. Omvändt är det också fallet, att om man inom det tvådimen- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 10. 19 sionala omradet för ställena (£,n) kan på det meranämnda sättet kontinuerligt öfverga från (5, 7’) till (&’,n”), sa kan man göra samma Öfvergäng äfven om dessa ställen betraktas såsom tillhörande det fyrdimensionala området för ställena (w,y), och således kan man, emedan såväl (&x',y') och (55 7). som («”, y") och (5”, 7") äro kontinuerligt förbundna, äfven kontinuerligt öfverga finan (26 YO) (CY) Efter dessa förberedelser inser man utan svårighet, att det gemensamma konvergensområdet för våra två potens- serier består af ett enda eller af flera skilda stycken, allt efter som sammanfattningen af alla de ställen inom det tvädimensio- nabla området för ställena (5, n), hvilka tillhöra det gemensamma konvergensområdet, utgöres af ett enda eller af flera kontinuerligt sammanhängande stycken. Vi kunna alltså inskränka oss till att betrakta den två- dimensionala rymden (5,7) och beteckna dervid för korthetens skull |J&—a| med u och |n—b| med v samt skrifva stället (CIO TESE TR stället (8,7). Åro nu (tg; vg) och (w',v') två ställen som tillhöra det ge- mensamma konvergensomrädet och är up EW, vy EV; så tillhör naturligtvis äfven hvarje ställe (uw,v), sådant att uU), EOS, samma omräde!). Om alltså (uy, vy) och (w, v') äro två ställen, som tillhöra olika kontinua af det gemensamma konvergensområdet, så kan man, emedan indiceringen är godtycklig, antaga ') Häraf ser man, att om den ena seriens centrum ligger inom den andras " konvergensområde (såsom fallet t. ex. är med ett funktionselement och en analytisk fortsättning af detsamma) så är det gemensamma konvergensom- rådet ett af ett enda stycke bestående kontinuum. Att så äfven är för- hållandet, om den enas centrum ligger på gränsen af den andras konvergens- "område, är lätt att inge. 20 PHRAGMEN, KONVERGENSOMR.HOS POTENSSER. AF TVÅ VARIABLER. Vy Vg ©, > 0% Man kan nu bestämma ett Ö så litet, att stället (u, + h, vy) ligger inom det gemensamma konvergensomraädet, säsnart h < 20; låt d, vara öfre gränsen för sådana värden på d och sätt U = up + dy. Likaså kan e väljas så litet, att stället (uy, v, — k) "tillhör det gemensamma konvergensområdet så snart k < 28; är &, Öfre gränsen för sådana värden på e, så sätter jag v, = Vg Tore E0: Man erhåller så ett nytt ställe (u,,v,), sådant att hvarje ställe (u,v), som uppfyller vilkoren Vg, SV EM MEV>H, tillhör det gemensamma konvergensområdet. På samma sätt kan man sedan bestämma nya ställen (w,,v,), (U,%,),...- (uns Van)». ss Man kan härvid omöjligen komma till ett ställe (u, Va )» sadant att Un u) eller vn < u ty vore (un, vm) det första ställe, för hvilket någon af dessa olikheter egde rum, låt vara Um Zu, så vore Op > Vs och emedan stället (w,,um—1) är kontinuerligt förbundet med (ug> vg), skulle således detsamma gälla om (w, v'), hvilket strider mot förutsättningen. Ställena (Oo Va) DE nos: ha således ett enda fullt bestämdt gränsställe («, 8) och Une), v>p2V. (Likhetstecknen bortfalla pa grund af 2:0 här nedan.) Om stället (&«, 8) kan man nu visa, att l:o i hvarje omgifning af detsamma finnas ställen som till- höra det gemensamma konvergensomrädet; ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 10. 21 2:0 i hvarje omgifning af detsamma finnas ställen, som. till- höra den ena seriens konvergensområde, men ej den andras. Dot första är omedelbart klart. Det andra kan visas så. Hvarje ställe (u,v) sådant att u> ca, v> ß, ligger inom konvergensområdet för G,, men utom konvergensomrädet för G. Ty låt n vara sa stort, att a— u DU—0A> m — B 20 — u, eller emedan a > 1.41 = Un + On u> un + 200. Emedan v > vp», följer häraf och af betydelsen af d,, att stället (uw,v), som tydligen tillhör konvergensområdet för @,, ligger utom konvergensomrädet för @. Omvändt gäller också, att om (up, vy), (u',v') äro ställen som tillhöra det gemensamma konvergensomrädet för två potens- serier och u, v', och det finnes ett ställe (&,8) med Ug ß>v, som icke ligger inom någondera se- riens konvergensområde, så består det gemensamma konvergens- omradet af flera än ett kontinuerligt sammanhängande stycken. Ty kunde man komma kontinuerligt från (uy, vg) till (w',v') genom (4, ,%), (Up, %5),..- (Un, %n), Så skulle ett ställe (lim, dm) Vara det första, för hvilket någondera af olikheterna um >0 eller v„ er Uno > Bs hvaraf skulle följa, att stället (&, 8) tillhörde konvergensområdet för G(x,y | a,b). Det föregående vinner större askädlighet, om man ser saken geometriskt och betraktar u och v såsom koordinater i ett rät- linigt koordinatsystem. Konvergensområdet för serien G(x,y | a, b) (de punkter deraf nemligen, som tillhöra den betraktade rymden) representeras då af ett sammanhängande stycke, begränsadt, utom af den betraktade rymdens begränsning, af en sammanhän- gande linie, hvars u- och v-koordinater aldrig växa samtidigt. Konvergensområdet för Gy(x,yl|a,b') är likaledes ett samman- 22 PHRA GMEN, KONVERGENSOMR.HOS POTENSSER. AF TVÅ VARIABLER. hängande stycke, begränsadt af en sammanhängande linie sådan att |a — a'|—u och |b—b'|—v aldrig växa samtidigt, eller, som är detsamma, sådan att u och v aldrig växa samtidigt. Om dessa linier kan man för öfrigt utsäga ännu något mera, men derom meralängre ned. Först ville jag nemligen verkligen framställa ett exempel på två potensserier, som äro element af samma analytiska funktion och hvilkas gemensamma konvergensområde icke utgör ett af ett enda stycke bestående kontinuum. Låta vi att börja med be- stämningen att de skola vara element af samma funktion falla, så är intet lättare än att uppställa ett exempel. Ett sådant bilda t. ex. serierna l+ay + EE (EN +... 1+(&—-3)y— 2) + (2 — 3) (y — 2) +... Den förras konvergensomrade begränsas vid den geometriska och framställningen af den tvadimensionala rymden (u,v) af hyper- beln uv = I (nemligen den del af hyperbelbagen, som tillhör nämnda rymd), den senares af hyperbeln (3 — u) 2 —v) = I. Man ser genast, att det gemensamma konvergensområdet utgöres af tva skilda kontinua. För att finna ett exempel, der potensserierna äro element af samma analytiska funktion, vill jag först bestämma kon- vergensområdet för utvecklingen efter hela positiva potenser af x och y ar 1 1 TER ON Tu yray Åro & och » positiva storheter, sådana att ett ställe (=, y), för hvilket | = &, |y| = 7. ligger på gränsen af konvergens- området, så måste man på grund af kända satser ha Mn 3y+ay= 0 Mb för åtminstone ett värdesystem («,y) sådant att |e| = 5, |y| = n, men deremot |7 — 22 — 3y + 2y | > 0, sa snart | j21< (3 SSK LS AS / ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:o 10. 23 I Denna enkla anmärknine är tillräcklig för att bestämma konvergensomradet. I sjelfva verket måste ju, om blott & är tillräckligt litet, 7 vara det minsta värde af den beskaffenhet att det finnes ett y med detta absoluta belopp, som gör dy — 7 ED . > In t Sätta vi i denna likhet y = « + fi, så öfvergar den till aa Euer Oo) B2 eller (I —- 82) (a? + 8%) — 2(21 — 25°) + 49 — 45? — 0, hvilket, om & och £ betraktas som rätvinkliga koordinater, är eqvationen för en cirkel. Värdet på » eller det minsta af- ståndet från origo till cirkelns periferi är alltså _ 1 — 22: ge N Detta värde, som saledes är rigtigt för tillräckligt små &-värden, maste tydligen fortfara att gälla, åtminstone så länge » aftager, .. 7 . .. Oo .. = 7 K b2 2 när 5 tillväxer, d. v. s. sa länge &< FT Ars ss, SÅ KEN man skrifva el SE 2, = : DEE, +5 hvaraf man ser, att serien säkert konvergerar, om UH =3, |y|<2, hvilket just är det resultat vi behöfva. Vi betrakta nu serieutvecklingen af en hel rationel funk- tion af rn 1 + zy och a Ta AR Ion dels efter hela positiva potenser af & och y, dels efter hela po- sitiva potenser af 2 — 3 och y— 2. Sätta vi i senare fallet 2 —-3=a, y—2=y, sa öfvergar den senare serien i ut- vecklingen efter hela positiva potenser af a’ och y' af samma hela funktion af 1 och a 1 + (3 -+ xc) (2 + y') 1 + 2y'’ 24 PHRAGMEN, KONVERGENSOMR. HOS POTENSSER. AF TVÅ VARIABLER. hvilken utveckling tydligen har samma konvergensområde som den första. A Vid den geometriska framställningen af den tvadimensionala rymden (u,v) kommer således den ena seriens konvergensomräde att begränsas af hyperbeln w= 1, den andras af hyperbeln (3 — u) (2—v) = 1, alldeles som i vårt första exempel. Jag öfvergår nu till att bevisa en egenskap hos potens- seriers konvergensområden, som jag redan i det föregående an- tydt. Den egenskap jag ville bevisa kan uttryckas så: Om (a,b) och (a',b)(|a'| > |a|) äro två ställen på gränsen af konvergensområdet, så ligger äfven hvarje ställe (x,b), för hvilket |x| <|a| på gränsen af samma område. För att bevisa detta ersätter jag koefficienterna med deras absoluta belopp och skrifver sedan potensserien under formen = (yr. n=0 Gifva vi här efter hvartannat at « de reella värdena ox', «', px', der ED, och ala, pF |A ? så måste de tre potensserier i y, som vi så erhålla, alla ha samma konvergensradie |b|. Enligt en sats af CAUCHY är detta detsamma som att för hvart och ett af dessa w-värden det största af gränsvärdena för Ve), n=1,2,3,... är lika med Ehe | b Låt oss nu ur talserien 1,2,3,... välja ut en följd af tal i Di ro 5 sadan att V/n(ax‘) NOR 02 lg Mag Mag pas r x 1 endast har det enda gränsvärdet 1° > Lat i serien fn (x') ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1883, N:O 10. 25 den första termen vara af graden » och den första största vara Ave, der således » och N äro gifna så snart n är gifvet. Da är (1) av 5 Ana Se) E — R Ay ; (2) Inka) 2Ayef, (3) Fre) > EN. Ana”. Af (1) följer, att (4) ar. YAn«! för n=n,,Ng,... icke har något gränsvärde Zi ; ll” af (2) att (5) VAya? för n = N1>Na,... icke har något gränsvärde > Te Af (4) följer, emedan & < I, att | VAya! oma = Mo f,.... icke har nacot oransvande < or Således har för n = NM, No, «+ (6) VAne! ett enda gränsvärde —.-- Häraf och af (4) följer, att VU ar för n =, m,... icke har något gränsvärde <1, och emedan « < 1, följer häraf, att för n = n,N9,... V lim a" = 1 och lim — = 0. n KANN (SV följer att för mn = na... AL 2 SEE 1 Br VAya’" icke har något gränsvärde > [6] Emedan # > 1, inses häraf och af (6), att föorn—n],n9,... N In perl och SEN: lim = = 0. n Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 40. N:o 10 3 20 PHRAGMÉN, KONVERGENSOMR. HOS POTENSSER. AF TVÅ VARIABLER. Således är pa grund af (1), för hvarje positivt « < 1, ETS 1 ING (RAN ns nm m... 15] och således det största gränsvärdet för Vfalax') Mann DES N 1 [>] Om vi således geometriskt afbilda konvergensomradet hos lika med , hvilket bevisar vår sats. en potensserie af två variabler genom att betrakta 5 = t » n=|y|, der (z,,) betecknar ett ställe pa gränsen af konver- gensomrädet, sasom koordinater i ett rätlinigt koordinatsystem, sa består detta områdes begränsning utom af koordinataxlarna i det allmännaste fallet af två väsendtligt olika slag linier (af hvilka det ena slaget kan saknas), nemligen: j l:o närmast koordinataxlarna stycken af räta linier » = b Ochs a: 2:0 en linie sådan att mot ett gifvet värde pa den ena koordinaten svarar ett enda fullt bestämdt värde på den andra och sådan att den ena koordinaten växer, då den andra aftager, och tvärtom. Vi anmärka till slut att åtskilligt af hvad här ofvan blifvit sagdt om potensserier af två variabler utan svårighet kan ut- sträckas till potensserier af huru många variabler som helst. 27 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 16). Från R. Irish Society i Dublin. Scientifie Transactions, Vol. 1: 15—19; 2: 2. Proceedings, Vol. 3: 5. Från Geological Society i Dublin. Journal, Vol. 16: 2. Från Geological Society i Glasgow. Transactions, Vol. 7: 1. Från Radelife ‚Observatory i Glasgow. Results of astronomical observations, Vol. 38. Från Societe Geologique i Paris. Bulletin, (3) Vol. 11: 1—7. Från Direzione di Statistiea i Rom. Publicationer, 13 band. Från Academie Imp. des Sciences i S:t Petersburg. Mémoires, T. 31: 1—8. Bulletin, T. 28: 3. Frän Allg. Schweizerische Gesellschaft für die ges. Naturwissen- schaften i Bern. Neue Denkschriften. Bd 28: 3. Frän Societe des Sciences Naturelles i Neuchatel. Bulletin, T. 13. Från Comisiön del Mapa Geolögico de Espana i Madrid. Memorias: Provincia de Barcelona. Boletin, T. 9: 2. Från Entomologischer Verein i Berlin. Berliner entomologische Zeitschrift, Bd 27: 1—2. Från Schlesische Gesellschaft für Vaterländische Cultur i Breslau. Jahresbericht, 60. + 28 Från Academia Seientiarum i Krakau. Skrifter, 11 band. Frän Freunde der Naturgeschichte i Güstrow. Archiv, Jahr 36. Från Museum Franceisco-Carolinum i Linz. Bericht, 51. Urkundenbuch des Landes ob der Enns, Bd 8. 1883. 8:0. Från Observatorium i Prag. Beobachtungen, Jahrg. 43. Från K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Jahrbuch, Bd 33: 2—3. Verhandlungen, 1883: 7—9. Frän Physikalisch- Medicinische Gesellschaft i Würzburg. Verhandlungen, Bd 17. Från Academia Nacional de Üiencias i Cordoba. Netas le 48 e Boletin, T. 5: 1—2. Informe general... de la expedicion al Rio Negro (Patagonia), Entr. 1—3. Buenos Aires 1881. F. Från Utgifvarne. Onderzochingen gedaan in het physiologisch Laboratorium der Ut- rechtsche Hoogeschool, (3) N:o 8. Frän Författarne. Linosrröm, G. Über Rhizophyllum Gervillei Bayle aus dem Altai. S:t Petersb. 1883. 8:0. Meves, W. Kurzer Leitfaden zum Präpariren von Vogelbälgen. Hallera. 3. 18822 12:0. StoLpE, H. Påskön ı Stilla Oceanen. Sthm 1883. 8:o. WAHNSCHAFFE, F. Beiträge zur Kentniss der Rüdesdorfer Glacialer- scheinungen. Berlin 1883. 4:0. — 1 smäskrift. Stockholm, 1884. Kongl. Boktryckeriet. N Öfversigt af K Vet Akad Förhandl. 1888. all G Lagerheim del Tith W Schlachter, Stockholm 12 Chroococcus turgidus £ Hookerii. 5,4 Gloeochaste Wittrockiana. 5,6 Merismopedium irregulare. 7,8 M sabulicolum. 910 M geminatum M Aphanothece curvata 12 Gloeothece tepidariorum. 13,14 Aulosira laxa £ mierospora. 19-77 Penium acanthosporum. 1820 Spirogyra Ereolata. 21 Acanthoeoecus aciculiferus. 22-24 Dactylothece Braunii 25,26 Oocystis ciliata £ amphitricha. 27 Polyedrium minmmum 28 P tetrasonum S punctatum. 29 Pediastrum integrum 5 recurvalum. 30-35 Geminella interrupta S chla TAT I. VV it! IL Se Be R RL NR 3 h n N a N VPN SERNER AE Ofversigt af K Vet Akad Förhandl 1883 2 oe, HUN 204 An er N | My oodyerarepens. 17Listera ovata. 18 Neottia Nidus avis NIA N, ae AE Br Ka Ofversigt af K Vet Akad Förhandl 1883 'pipactis palustris. 23,24 Cypripedium Lalceoius@ölistera ovata 26 Neottia Nidus avis. 27 Orchis sambucina 8 Orchis andustifolia. « NS myodes: 30 Orchis mascula -WEOUN20IS LeiydBTydg M WT .O9L cogl OHL o0EL 081 oOli o00L I ER 1 [al T £ OLE .O9E 0OSL OHL vOEL .08l :OlE 00 0 001 "1A ION en | | "E99, TIO PEN TON HIE ASTSLOAFO Tafl. VII ı 0 Y m. 64 \ Sg ® 0 mr & FC Vv uw, 5 hr | I I} BIC, | ze ör I tuleljil © = = 7 | | | | nn — 5 I Iinaluluduin Ge N ill hl un! Jul 5 I I \ NINA S 3 OO oc IM OC TC an. IF Ih "K Vet Akad. Forhandi. 1883 I iu Timm W. Schlachter, Stockholm = = = = = = | S SE ö = : 5) = GF 2 SS dp) Fi Mm not = | 5) = SA oO CQ = == KR = = vun 2 = (SE Hl nz m {a6} 3 2 Ge =) Fd ige) le Ab =) NOV®) (90) 2 = 13 An © HH — a De örhandl. 1883. id F 3 c (ÜBrersist af K.Vet. Ak "740785 F7PN fö >= | 17 r HE i ii | H ERE ee FH KEERESEHRHE ee i H Hi ii HEHE H Hr EHE auangnnanan; = EEE H : len H 5 | een I I NG NS cr 2 HEHE = L Hereadae E = SS FH EHEHEREEHSEHR HERR : AA i I 7 Y ! i I I | Ss I I I I I I I I i HS Im. Te ag achter, Stockho VW. Schi 2 Jan) N Jule | + Öfversigt ar K.Vet. Akad. Förhandl. 1883. Max | IEın. rm. ene Trim. Dip: MN £n. Hesse lern: I SEE EE NR : fll [m]: EEORLEHE 7 et LET | - SLE I] n I} - Li i 4 EH 1 FE HH 2 He Er ERE - TI E } ja E AH Bus 2: = 2 En EEE HH i + 11 IANA a TI I ina = = BEI 1 T | FR Ban m I ei LIES | Il BE | T T Bars = | TH | EESEESE EEE Eis : et I 111 I FE = EFEEEHSEEE 3 - BESSERE BEBuSERBER, m Fr 745 LEEFEEEERT I (EE EN Bun | E im = I HER T HH - IDEE I ! I ErH HHH NOTE FH | Dan im 1 i + HH I I I} + | HEERES E u i T ji! a Er t = Ba [a Ad | Aeneas sc BESSESDERSEGNEREEE 201 | | 1 I ELER F - + | 1 Hr = I | FR HE = | | | +5. | I -} = = = I 1 +70 EB + 1 3 | la + H Isa]; SEN T EEH I : | : Et Luft : FR EHRE elektri- | | | 0 eitet. 4 HH 1 ECHEEEFEEFEEERG | FÄR : i er) | : BEE i jet} PT Er i EEHEHEEEEREE H | IM CH | Il + of - 0 | | H = -H 4 Ei EI afsjafe: Bunnen 2 Er FH | H I mn er i En = 3 zu RR It EIER Bu EH i Fr EEE Im a HH EEEBESEEFEEESEEFEEEEEESEEFEEEBRELFEEER | = ER FREE A SEHE EEEEEHESEREHEFEHEFEFEHEREFERE EHRE = EEE SESGORG Nectle; 6 H EREEEH a Er F Eee = börd. 7 | u TErTtEerH ET | i LTR 3 ll 5 E He E =E a | Bon SE | = un TT [1 IT Tan Hr Ei IELFLITTR HESBeeR H | Messe ee EEE Enns sensee EEE sd add de deals Im B j ELIT IE 1 I L .. N T Hi DEE ini E E BB = EE lästes FEET EEEEA HE | HN Vind mr no P n ÅREN t HS VE N y fi I moa LUG I - Hl Te =E 1 IE I = | ef i al I LI i il 4 al I I I LE - - - EEE eu FH aj I Be T EEOSCE 4 It 1 IL 1 I E LT EL T Cl ja 1 I Ht E i 1 : i I 2 u SEE mE EDR 1 = Lith.W. Schlachter, Stockholm, ; N S 4 s 3 S S N N Q N N 3 5 5 3 | rt TITTH = Bu SE ae N | PS - | | : — 8 : i SE OS j sh n EEFE 1 JE i Ei BE HH _ I 1 T - 1 + | | i | = EEE LC I IR } : = I Im 1 HEHE { | Hl 2 S 1 H Balzanı FH c — ÅN EA a RA H = i FH AH S SE FR H Et | Heben GEH EHE ? I ES I 1 i I 1 + I I sa 1 NS Oe ; IE u mem BESEHEREGEE air | ei : Er . Ei 1 I N = | IC: = (CE CR AE ER - aa 2] IT = HT BEER Fee = tele = & mei mn t + 1 BEuan 4 B 5 E i = S 4 I T ! oe | 4: | ie | : EHE | ee Bard dad RS S T I ab = LH Lat 1 i HH | = ; A | | le tes BER EEE EHFEREH EEE EELEEFE- SERA EEE Et EEE = ! I + I it { ER! EEE Od Tr 35 Ers Er Es EEE EEE ES ans 1 ! = ! Ha FEEFER 2 = ct I J 4 = iu EIRSSEHFEESEEEREE = SE | EEHEEEEFEFEBSEEH EaESEHIRE HESS EIS HIEBBIRESEIFEESHTEEN haearn 2 R 17 - | | | | = | oe | i; EEE FEEHEHEERFEEN SR ; Leer I Her n E- | | EEE HEN HER TT I Aa 4 - I TE ORG Baa S | R = H Im EEE [0 ) — Bu Jaag | : [I T BE > i ee Bo. SH I + I FÖ Mi DOE Bi ine EEE LST AR = A Er HEEHEeH I SE | Eee Eee ie e SS EHE - H NS SnG mas - SEEEEEEFEEGE BEGE NES so = H 9 Frei | a ii ee EFEREFFEESEFEBEFEEESEEFEGBFSEEEEEH EEE S 1 Ia IS Ta] i T ; ie | | | | = Dan LLC Fr . S une EEuEEFEEFEEFEER HESFESRESFEGFEDFEERE EHE - AN : SEN | a HHHSH IE SEG (90) ala 1 I 1 BB 4 Fuss H Ei Hi + a = | 3 an: z | RE mu 5 = | ; > H | - “ u | | T a - E HE i SER = 7 HH Ze ne EB Ülversigt at K.Vet Akad. Förhandl. 1883 RN N N | N N NN NN RN | | | | | | | | N \ S N | > N | GL I = | i N N / G —I IS N NUN S N IN N z "1882. Dec.23 kl IAI” em. takttogs en spiralformigt svängd figur med centrum. rä= ra zenitbv, täckande större delen af himmelen. Fig? dr ritad schematisktur minnet.” Lith.W. Schlachter, Stockholm JV SRS TSV tie TS TENS EL AE PR SE no) IR = a eöfversiet af K. Vet Akad.Foörhandl.1883. | Fig. 3. N, MP | D : Ad N \ F? G NM u 1883 Jaa. 1 kl. SE 45” em. Ritningen ungefärlig, efter minnet.” 1883 Febr. 6. kl.10"I3””em ”Band af svag ljusstyrka.” 1883 Mars 7. kl. 10°6”..m.’Fenomenet var af ännu större utsträckning, men endast denna del bildade ett helt parti. Snäckan A.upplöste sig utan att flylta sig” Tith W. Schlachter, Stockholm. ic a vd ot 9 & yt ÖR nn io8e ct ot ir Ty ARN igt a! Tersi gt ER lachter, Stockholm, Ha | Eee = : I EEE 15 a E Baugnunnnbe SEN SEEFERSSER EE H IE FREFEFE S na EEE TEE FE HE EE BES cn Hi men Boj I EE . HH TE .... —- H SEE Gl EE = SE AE IE iu. EI OST FEFEHIEEKERE am = I | 3} H -ERSFERFFER nu FERFRERSSEFERFH = 5 = Hat Er EEEHEeeFFFeeeH = E ERE me Feen EEE SR Im See Bi Bere ERE Ei SFREHE + lats) 1 i T Em 7 LI T =] I all: i T CO [= E glzjaleı = CH HE Bus - HH EH Ir Eee m d ms I äl Een IF (aja co E EL 1 E I - I EIEIDEI d sun IE BE E HH EHE 1 BE n van aa 1 i 1 + [I d = I LEE : FÖ i | FH HE Enannannuge EEE 11 7} EEE E ell] + ii | ii et 7 I m i aa = I Jalal] = 1 I Tallen Um = 4000 = 27 62) (S®) 2 Si Im) = ig ad. Wonk Fö ar KVetA - Ofversigt Peiner real 25 ÅA Ar ne ah eh SR FLERA ER ER FEB — ' ıter, Stockholm. Ja LithW. Schlacl EC rt EEE Hee IB BasEeE: aBEBEB HH u i AN PART ne 2 DER Öfversiöt af K.Vet. Akad. Förh eg 82 st 10! EEE EE EEE AA sei Hei ee 1 I 1 I H TER | I I Eb il 1 I IT I Islas H T { 1 I | 1 OT T SEEDA EE Bun L jahel EE TER Bas I T I L HH TT I I Eu = fl Ä TH == T | | 32 T 4 | T I mE Een Ä | [I Hae | T | . HH T = N De IE [E EEE 1 + um ui T ji 1 Baus, T HE H tt KH H t T T | FEErH IG [I T EN 3 I IT Tith W. Schlachter, Stockholm. 4 23 ho < = = SS ® + “on Flera in on SS — N H NN >= Oo = OS SN ne :O = SS >| a 5 3 3 EFRFFREEHEHESHIRSSEEER Had OO OR 6 1 ale h I I | Er i Om Mom Ae Om 1 I TEENS Hai ber! £ IH | Oe a AE AE ER lfalafe=a 121 Er RAG ORO tt ER | NS BERBBONBA i Eh T Hd BO H SHE SEE Ta ERE a få EN CR ÄB Ed I ma NAMN ja (ja aja je]a je] ajalsllejne SH EB EEELLSE) ei BB en SEENEBSREREBRN EEERREENGE En H a LETELESEEEFT eis sisielalmlel Tr selen HH 4 1 Hi J BG B Erg - + =} 1 ana (fa EB EEE BEER rd BE Hs Fi, | | FEEREHEEREEEEE 12 NS Kr u 3 = = ee I I I = = = I de = ES Er | : => o : Rae - = im ANN: Bl FEET & HH SE = | S - = S : = [S | I! 4 I 3 | RER S EIER = C HEEHHFE EBEESRESER EEE sei 2 ‚SEEEFREESESN ZUBE) SSH : EEE NE I IH nn EERBR| fos Rd | CO) 1 IT i Bes EEE H -—= S = HA | = FS ERSSERE RES 4 FF | rlajafajalı il > a - t BR El ! EH ES SENFEFEFEH ES 4 = u | ER 255 ass ad 3 & Oh E | = IS ne zu je e: BEE ee es : - EB > 2 = j ji 3 Gi ES, 5 5% | i | in HH I H m | DE I EE - a zu I 1 BAR T f = N i (el ie! EEE IL] cH = RN 7 [1 T = | | oO I Bi = 1 - iM y följa ee formal) ei: nn a | 1855 1: Kr. 25 öre. 1869 VII: 12 Kr » 1870222 18.2 20 le = zi8ö6 > 218977. DE 1866 » "1867 WII: 1868: » w » 50 » ; == w 6 6 I: 1,6 » Ip senden 21898 ER RESA GRE ORD 92 218725: Dar FSD 18592110. NO 2 1873 RON TER KON 32,0 1874 XI: 220,5. 18061: IV: 1,0.» - 1875 XIV 71823 1802. mr DA» 18/0: 2 3X1V, 2.12 m 1800.» Ar ESZEERNT. 950 6 SN: dd a 12 KN för 1865 VE 45 50), 5 1879 XV: 24 » 2,8 5 2, 5 »..50 » vw öisier öfver Kongl. Vet.-Akademiens Handl. och Tal från & ar 1739- = 4.1825 sammanfattade af A. J. Stähl, h. 4 Kr. 50 öre. oo» öfver Ärsberättelser i fore och Chemi 1821—1829, af J. Ber- . zelius, h. 50 öre. Physik, Chemi, Mineralogi och u, 1821-1840, af wu DNS“ Berlin, h 75 öre. » Botanik (Wikström) 1820—1838, af NM Je de 3 Kr, ». öfver alla Ärsber. af Berzelius 1821—1847, af A. Wiener, 3 Kr Öfversigt af Kongl. en | Förhandling: = | = Alla årgångarne. Priset är: för 1:a to: fm. 3:e årg. A 2 Kr.; A:de FREE Nb. 0 m, Ile årg. A 3 Kr; 12te tg, m. 14:de äro. a 4 Ku PER 50 öre; för 15:de och följande ärgängar‘6 Kr. Prenumeration kan ske hos- förläggarne, dä hvarje nummer genast per posto expedieras, äfvensom hos sörmtliga Orr Foskenalare: Pris för årgång 6 Kronor, Obs. Vid reqvisition af större antal delar af ofvanstående arbeten / lemnas rabatt. Ethnologische Schriften von Anders Retzius. Nach dem Tode des Verfassers gesammelt Mit Lithographien und Mel Frän 16 Kr. nedsatt till 9 Kr. Ichneumonologia Sueeica. Auctore A. I. Holmgren. & 1. 8 Kr. Me Tom. I ÅR a 4 as 7 VA $ & AN N A A 7 Y, 14 / vå AN 2 ni \ = & Re DR \ 5 DRM LETAT 1 a il] 1 | 0306 un | |