SN NS SRS s a ÅA Er IE & 70 A | 3 Så SÅ ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENNKAPN-AKADEMIENN FÖRHANDLINGAR. TRETTONDE ÅRGÅNGEN. Med fyra taflor. STOCKHOLM, 1857. P ÅA. NORSTEDT & SÖNER, Kongl, Boktryckare, Innehåll. BjörLing, ur läran om maxima och minima . . . 1 , bevis för formeln 4... SIT ( + p) dr = Il (2) + pl (p)—-p. sor al SCA a va BoneEmMAn, parning mellan olika ndektarter: k é || Erdmann, vattenståndet i Mälaren och Saltsjön 1855 . näkee ;' valtenmärken wid Stöckholm na. :: i: siecde , Vikersgårds-grufvan . s. « sc 4 frtnsnvssudubbeltelegrafi .. «te LKK eu 0 Frses, E., om kapska Pilarterna. . =. ss . ä — —, arter af Hieracium . . Somme JGA NAM bas —, Tu. M., Observationes iehenslnaiea Gru, Svenska djurnamn , ref. SUNDEVALL . HamMaArGrEen, Vermlands foglar, ref. SUNDEVALL . > » «+ + MORE rOm LA vadraluts ne Courses ser sn a ie kATVR ARP IG HoLrmGrens, slägtet Schizopyga . . kl. FA OTR Ta fe Boten: Hövboklineen af Örtbbcksttna Sår MID YEN. st OR vg BT Hör, Calicotyle Kröyeri SAD s LINDHAGEN, magnetnålens Heclination dch melkeLen Fe Hebjavi RNA TOrm FA kas] DIPtera! "Mage UTE RNAT UHENES 0 MvES tall Gottlands; Fauna st U2, & TE. bU suasigag leni shde Mosanper, ref. Ville, om vegetationen . MUuELLER, ÅL., oorganiska HestiNdsuelarne i Hvilbetans! blad lika efter platsen ti bladspixalen;:' 4; svan Meckel. ske — —, jästens förruttnelseprodukter Niusson, etbnografisk anteckning , Saurier och fiskar i Skånes kritformalsng Ve FR sandåsen vid Köping d 5 , kross-stensbäddar i Skedvi Söcken z RAND > om Janzons skoleglob . . . +. EE RE STENHAMMAR, exsiccater af Svenska Lichener . . . . . försa Donupterologiska bidfaor dansas co ce « je le Ae melerbides: med tre oceHer: s . do « » eo vs a JA == Ortboptera från kafferlandet + . : ss & 2 sc —, kapska Hemiptera . . FRA RET EN é ÖSDEVALL, sällsynta svenska foglar. . SVANBERG Å., Och STAAF, bomnllskröt vigtsförändring rr Mon: nyaranter af, Homalota . o. Ce gr.e, Br sen a 5; svenska arter af Omalium WauuerG, J., resa i södra Afrika . Sid. WaLLENGREN, till Sverges Lepidopterfauna 4 < ce RE 213. WarBErG, kompassens missvisning i Sverge 131. Wer T., året 1855 i epidemiologiskt och | nosogeografiskt HÄNSPER OT SSA SN LAR en . SRO5: ZETTERSTEDT, Pyreneernas vegetation Inlemnade skrifter: Björkman, 155; BuanDis, 1553; ErRDMAnNN, 39, 70; Förvaltningen af Sjöärenderna, 113; Hint, 39; KREUGER, 79; STYFFE, 247; SUNDRVALL, 79, 113; WarBeErc, 113. q Med döden afgångne ledamöter: Aschan, 155; Epororm, 155; Kruuc, 79; LAGERHJELM, 175; LÖWENHJELM, 175: Poppius, 39; SKoGMAN, 79; STRÖM, 247; Tamm, 175; Wirström, 138. Invalda ledamöter: Fare, 204; FocK, 39; J. F. Finreus, 247; NONNEn, 247; RyboQvist, 113; ScHeEutz, 39; SCHROEDER v. Dp. Kork, 39; SIEBOLD, 2014; J. WanzrBerc, 201. Sekreterarens berättelse på högtidsdagen 109. Priser: NiLssos, BJörtiIng, EDLUND, SUNDEVALL oc. «oc oc AI Reseanslag, BorEMAN 29. PTESIAIS IVÄLSUElUES YR. ve oe MÖrROUSL IN TS sänt tnvktert) 113. Botanices Intendent: ÅNDERSSON h (FT Bibliothekarie: ÅHLSTRAND 39. 30 Utbyte af skrifter: Dorpat. . -. Skänker till Akademiens Pibliothok: 10, as, 38, 50, 90, 438, 150, 155, 177, 184, 200, 212, 230, 234, 270, 283. Skänker till Riks-Museum: Zöoldsiska äfdelaman 40, 80, 108, 139, 156, 175, 201, 284. — Botaniska afdelningen: 40, 139, 156, 175, 201, 242, 284. — Mineralogiska afdelningen: 80, 202, 284. Meteorologiska iakttagelser: 81, 179, 203. — 203 0 €e00—— ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-ARADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. £3. 1856. MI &?. Onsdagarne den 9 Januari och 13 Februari. Föredrag. Den" 9 Januari. Om sandåsen vid Köping, — För innehållet af denna utaf Hr Hamrus von Posr till Akademien inlemnade afbandling meddelade Hr ErDmaAnnN Du följande redogörelse: »Köpings sandås har af författaren blifvit förföljd i norr in i Norrberkes socken i Dalarne och i söder till Floda kyrka i Sö- dermanland ; en sträcka af 45 - 46 mil. Åsen, hvilkens längd- utsträckning är i allmänhet i N.—S., fortlöper, likasom alla de andra åsarne i Westmanland, i en lång dalbotten, hvars dju- paste del intages af Hedströmmen, utaf hvilken ström sandåsen under sin fortsträckning på flera ställen genomskäres. Från höj- derna omkring Smedjebacken, der åsen säkerligen är 500—600 fot öfver Mälarens nivå, fortlöper densamma sålunda i en längd- dal emellan högre bergsträckor, för att så småningom, jemte det omförmälda vattendraget, sänka sig till denna insjös vatten- yta. Från Kungsör, der Arboga-ån genomskär densamma, höjer den sig sedan under sin fortsättning mot söder åter öfver stora bergsträckor, säkerligen till 150 fots höjd öfver Mälaren och sänker sig först småningom åter emot Hjelmaresunds färjeställe till Ås herregård i Juleta socken, men allt uti samband med större vattenflöden och böjer sig slutligen åt öster förbi Bie till trakten af Floda kyrka. 2 SVE Som bekant är, bilda dessa våra åsar icke en enda sam- manhängande sträckning, utan framställa sig än såsom en hvass- ryggig ås med brant sluttande sidor, än såsom afbrutna kullar eller aflånga bankar, ställde i mer och mindre tydliga rader, än utbreder sig åsen till stora sandfält med långsamt sluttande si- dor, än är den ena sidan långsluttare och den andra tvärbran- tare, än ligger den endast såsom mer och mindre mäktiga bäd- dar utmed en bergklack eller öfvertäckande densamma, än delar den sig i två eller tre parallela ryggar o. s. v. Ofta är dess sträckning för något mindre stycke afbruten, men den höjer sig snart åter till sin förra beskaffenhet. «I allmänhet synas likväl sandåsarne, såvidt det kan ske, undvika de fasta berghällarne, utan ligga i de flesta fall afgärdade ifrån dem, om de icke, såsom någongång är händelsen, fortlöpa såsom en svans åt sö- der ifrån en uppstående bergklack eller ock såsom en kortare sidobädd vid någon bergsida. Ehuru förf. icke anser nödvändig för åsarnes tillvaro den omständigheten, som för denna och åtskilliga andra åsar blifvit anmärkt, att de, under en del af sin utsträckning åtminstone, fortlöpa likasom uti en ränna emellan högre bergkammar, tror han likväl, att åsarnes bildningshistoria står i ett oafvisligt sam- band med denna bergens rännformiga konfiguration på större eller mindre afstånd från dessa ställen. Dessa våra sandåsar har författaren, öfverallt der han haft tillfälle undersöka desamma, funnit på ett egendomligt sätt sam- mansatta af flere särskilda lager, hvilka till sitt material dels utgjorts af flere större och mindre afrundade bergart-stycken (såsom rullblock, rullstensgrus och sand), dels af större eller mindre kantiga och hvassa stycken (block, kross-sten, kross- grus, kantig sand), ehuru likväl det afrundade materialet är det vida öfvervägande, så att de med större skäl borde kallas rullstens-åsar. Det är endast de yttersta, närmast dag- ytan befintliga, lagren, som bestå af gröfre eller finare sand. Efter hela sin längd utgöres nu hufvudstommen till denna, Jikasom alla de öfriga åsarne i Westmanland, af en mäktig rull- RR ac stensmassa, som endast på kortare eller längre sträckor här och der är något blottad, men i allmänhet ligger öfvertäckt af sand- bäddar och kross-stens-aflagringar. Författaren påminner med anledning häraf om det bekanta s. k. Stengärdet, en half mil söder om Kungsör, på vägen till Hjelmaresund, ett ställe, der denna åsens rullstensmassa helt och hållet ligger i öppen dag. Sjelfva sandåsens rygg är här mycket högre än den omgifvande trakten och det synes förf. som om de sand- och grusmassor, hvilka på andra ställen täcka åsen, vid sin aflagring här icke nått så högt eller genom annan tillfällighet här icke kunnat af- sättas. Man finner nemligen här ett större något kullrigt fält af omkring 1000 fots längd och 600—700 fots bredd utsträckt i norr och söder. Det är alldeles blottadt från den eljest hela trakten beklädande barrskogen, och marken utgöres endast af större och mindre rullsten, från hufvudstora och större till så- dane af äggs eller valnöts storlek, alla rundade och en del nästan polerade på ytan. Denna stenmassa utsträcker sig likväl vida längre i norr och söder, men betäckes der af ett tunnt lager af sand, grus och stenblock. Rullstensmassan, utgör här ett ganska mäktigt lager och har af förf. blifvit genomgången till 10—412 fots djup utan tecken till någon förändring och sträcker sig san— nolikt ännu mycket djupare ned. På den från skog och sand blottade delen förekommer rullstensmassan fördelad i tio till tolf, vid hvarandra liggande, 20--25 fot breda och 3—5 fot höga, svagt kullriga bäddar, alla sinsemellan parallela och utsträckta efter åsens rigtning. Detta ger rullstensfältet en snar— likhet med tegarne i en åker, hvilket gifvit upphof åt den i trakten gängse folktron, att den Onde på en Söndag här plöjt jorden och sådt säd, men att säden i plogfårorne blifvit för- vandlad i stenar. Derföre skall icke heller någon skog, säger man, kunna fortkomma derpå. i Det nu beskrifna rullstenslagret har förf. längre i norr återfunnit under grus- och sandlagren på flere ställen, såsom vid Kungsör, vid Barkarö utmed Mälarens stränder, på Malmön, och i trakten af Köping nära tegelbruket och vid Domarebacken SE o s v. Men på intet annat ställe har det funnits bilda någon utsträckning i plan, utan ligger mestadels såsom en smalare ås, öfvertäckt af yngre grus- och sandlager, hvilka mer eller mindre utjemnat eller utfyllt åsens sidor. Dock, anmärker förf., åter finnes detta lager icke alltid såsom enbart rullstenar, utan ofta vexlande med gröfre eller finare gruslager mellan de mäktigare rullstens-skikterna. Ofvanpå rullstenslagret följa flera vexlande skikter af sand och grus, blandade med rullsten eller kross-sten, samt derjemte lager af en gul sand, som här och der utbreder sig till vid= sträckta fält. Dessa lager bidraga mest af alla till omvex- lingen i åsarnes sammansättning. De finnas än aflagrade i ytterst tunna bäddar, än i mäktiga floar med stor utsträckning, än saknas de åter alldeles och omvexla för öfrigt på mångfaldigt sätt både till beståndsdelar och yttre karakterer, hvarigenom allt studiet af deras verkliga lagerföljd efter hvarandra i hög grad försvåras. Genom sin undersökning af Köpings-åsen har förf. likväl lyckats komma dessa förhållanden på spåren, så att det sedermera i andra trakter blifvit honom möjligt, att återfinna samma lagerföljder, så ytterligt omvexlande dessa nästan i hvarje ås-sträcka än äro. Deröfver följa nu flera olika lager af leror, hvilka likväl endast här och der nå uppåt sidorna af åsen eller kila in emel- lan dess yngre sandlager. Det äldsta af dessa lerlager är äldre än de nyssnämnde sand- och gruslagren eller nära samtidigt med rullstenslagrets grusbäddar och går derföre endast undan- tagsvis i dagen. Här i åsen är det icke väl åtkomligt och der- före föga undersökt, men uppträder till betydlig mäktighet på längre afstånd i omgifvande höjder. Detta lerlager, hvars färg är rödgrå eller rödbrun, utmärker sig genom sin tydliga paral- lelstruktur, en följd af dess egendomliga färgrandning, hvilken isynnerhet i halffuktigt tillstånd bäst framträder. — Öfver denna lera utbreda sig vidare tvenne andra, mörkare eller ljusare grå leror med underbäddningar eller mellanlagringar af hvita eller hvitgrå, sandiga aflagringar, hvilka på många ställen helt och ENE SE FIP I - = 2 2 hållet ersätta lerornas plats, på andra åter alldeles fela. Dessa båda leror, hvilka af förf. anses såsom diluvialbildningens sista länkar, hafva en mycket föränderlig mäktighet, hvilkens maxi- mum dock sällan stiger öfver några få fot. Egentligen kunna de icke sägas tillhöra åsarnes lagerföljd, utan fastmer omgifvande slättlandsbildningar, hvarifrån de uppstiga mer och mindre högt i åsens lägre afsluttningar. Öfverst betäckes åsen af ett med sand och grus upp- blandadt rullstens-lager, utmärkt från alla de öfriga genom in- blandning af vextmylla och lemningar af vexter och vextrötter. Efter denna allmänna öfversigt af åsens sammansättning öfvergår förf. till den speciella beskrifningen öfver den lilla del deraf, som han gjort till föremål för en närmare undersökning, och hvartill han valt ett stycke af åsen nordvest utanför Kö- ping, som genom grus- och stenhemtning blifvit tillgängligt att noggrannt iakttaga och uppmäta. Han redogör nu i detalj för de särskildta lagerföljder han på detta ställe iakttagit och bifogar för sådant ändamål en planteckning af ifrågavarande grustägt med en tillhörande generel profil samt dessutom trenne andra särdeles upplysande special-profiler. Den ordning, i hvilken de särskildta lagren här af förf. funnits nedifrån uppåt följa på hvarandra, är denna: 1) Rullstens-lagret, det understa och, såsom förut är nämndt, det mäktigaste af alla åsens aflagringar. Innehåller fler- städes vexlande lager af sand och grus af mycket olika mäk- tighet. Detta lager bildar icke allenast åsens hufvudstomme, utan träffas äfven högst uppe på Gallbergens (nära intill staden) sidor eller utmed de bergkammar, som omgifva den floddal, hvilken åsen framstryker, hvilket hänvisar derpå, att de vatten- strömmar, som aflagrade rullstens-massan, äfven hafva öfver- täckt bergåsarne; och framkastar förf. med anledning häraf en förmodan, att rullstens-massans aflagring skulle kunna vara lik- tidig med bergens räfflade ytor. Lagrets mäktighet har befun- nits mycket vexlande: på ena stället uppmätt till några trettio fot, har det på ett annat endast obetydligt höjt sig öfver om- SE 0 gifvande fält, men ingenstädes har dess botten hittils blifvit uppnådd. | Lagrets hufvudmassa utgöres nästan uteslutande af rull- stenar af en mängd vexlande storlekar, af hvilka de största i allmänhet träffas i lagrets djupaste delar, men någongång äfven återfinnas uti en högre nivå. Rullstenarnes form är till större delen mer eller mindre aflång elier oval och plattad å tvenne motsatta sidor. Denna form, som man kan säga vara rullste- narnes hufvudform, modifieras dock i viss grad af stenartens fysiska natur och af moderklyftens fjermare eller närmare be- lägenhet, hvarifrån rullstenarne härstamma. Med afseende på deras tillrundningssätt skiljer författaren mellan välrundade, run- dade , kantafrundade , "något rundade och endast kantstötta rullstenar. För författarens försök att bestämma antalet af de särskildta bergarter, hvaraf de olika rullstenarne utgöras, och deras hänförande till sina sannolika moderklyfter hänvisas till sjelfva afhandlingen. Dock torde böra nämnas, att ehuru ett ganska stort antal rullstenar tydligen kunna igenkännas här- stamma dels från Elfdalens porfyrbildningar, dels från de öfre Wester-Dal-socknarnes quarzitsandstenar (old red?), likväl ingen enda rullsten uti åsen funnits af Dalarnes siluriska kalksten eller sandsten. Likaså litet har förf., oaktadt ifrigt eftersökande, kun- nat deri upptäcka någon rullsten af kornig kalksten eller af magnetisk jernmalm. 2) Rundadt grus med rullsten fanns här såsom ett flere fot mäktigt lager ofvanpå den gröfre rullstens-bädden. Dock är detta lagringssätt ej alltid sådant, ty i flere andra åsar, äfven- som på andra ställen af denna, har förf. funnit detta lager ut- bildadt till flere famnars mäktighet, än bestående af endast smärre rullsten, än af omvexlande grus- och rullstenshvarf, än nästan ensamt bestående af ett rulladt grus eller grof sand. Det skiljer sig väl från öfrige i åsen förekommande grusslag derigenom, att det består af rundade korn och är intimt blan- dadt med smärre rullstenar, hvilka sednare likväl mångenstädes brista på en eller par fot. | JEN a Närmast öfver rullstens-lagret eller dess underordnade grus- lager, utbreda sig med olikformig lägring flera särskildta sand- lager, hvilka alla bäst karakteriseras af en gul sand, som deri utgör hufvudmassan, och hvilka nedifrån uppåt äro följande: 3) Kantigt grus med gul sand. 4) Gul sand: tillhör likaså väl sandåsarne, som de om- gifvande höjderne, men utbreder sig till långsluttande bankar eller större slätter, utan att, såsom rullstenen bilda tvära åsar med branta sidor. Lagret består af en nära jemnkornig sand- massa af gröfre och finare korn och flittror af qvarz och fält spat samt en större eller mindre mängd glimmerfjäll, alltsam— sammans färgadt gult af jernoxidhydrat, troligen härstammande från förvittring af de små jernmalmskorn, man med magnetstålet alltid ur denna sand kan utdraga. Lagret utmärker sig för sin tydliga parallelstruktur; dess mäktighet är här icke större än 5—6 fot. Ehuru inga organiska lemningar här blifvit funna, är det dock i detta lager som de bekanta snäckbäddarne på andra ställen blifvit anmärkte, t. ex. Badelunds-åsen vid Vesterås, Upsala-åsen, 0. s. Vv. 5) Kross-stens-lagret anses af förf. liktidigt med eller underordnadt det förra lagret och bildar, på ett ställe af den undersökte grustägten, det öfversta af de med gul sand upp- blandade lagren, och synes dess afsättande hafva fortgått äfven sedan den här straxt omnämnde leran börjat aflagras. Det skil- jer sig lätt från alla öfriga lager i åsen derigenom), att det helt och hållet består af en utan ordning sammanbragt massa af skarpkantiga, alldeles icke rundade eller ens kantstötta, bergart- stycken, omgifne af eller sammanpackade tillhopa med ett myc- ket glimmerrikt flisigt grus eller en med gula sanden snar- lik sandart eller på andra ställen en gråaktig lerblandad sand. Uti detta lager eller utanpå detsamma, men alltid emellan rullstens-lagret och den rödbruna skiktade leran, ligga eller hafva legat alla de större flyttblock, hvarmed denna ås-sträcka varit späckad. Blocken utgöra till en del endast den högsta gradationen af de omnämnde kross-stensstyckena och af denna ME SN AR anledning anser förf. sannolikt, att den period, under hvilken flyttblocken aflägrades, sammanfaller "med så väl kross-stens- partiernas, som gula sandens, samt att denna sednare endast är det af vattenströmmar nersköljda och sorterade finare och finaste berggruset. Största mängden flyttblock ligga utspridde alldeles lösa öfver åsens yta, men hvila då merendels på en underbäddning af gula sanden. Blott något enda hvilar undantagsvis på ler lagren och torde genom tillfällig flyttning hafva ditkommit. De nu följande lerlagren tillhöra egentligen icke sandåsarnes högre sträckor, utan fastmera omgifvande slättlandet, men de uppstiga ofta högt på åsarnes sidor. De sönderfalla enligt för fattarens iakttagelser i tre särskildta lager, nemligen: 6) RBödbrun lera, som utgör det understa lagret och bär hvilar direkte på gula sanden eller, der denna brister, på rull- stens-lagret, ehuru den äfven här förekommer såsom ett under ordnadt skikt, inlägradt uti gula sanden, till bevis för bådas nära samtidighet. Mäktigheten hos denna lera, som af förf. paralleliseras med den öfver flera af mellersta Sveriges slätt- bygder utbredda s. k. hvarfviga leran, är här icke större än 6 tum, ofta mycket mindre. Inga organiska lemningar häri. 7) Undre mörkgrå lera bildar såsom det tyckes ett sam- manhängande skikt med föregående lera och öfvergår nästan omärkligt uti densamma. Den utgör, då den rödbruna leran brister, det understa lagret och ligger då ofta direkte på rull- stens-, kross-stens- eller gula sandlagret. Saknar alla: spår till parallelstruktur eller hvarfvighet och sönderfaller i luften i smärre tärninglika stycken. Mäktigheten hos det här i dagen gående lagret vexlar från ett par tum till något öfver 4 fot. Saknar alla organiska lemningar, med undantag af en mängd små fina inblandade rottågor. Denna lera utgår i dagen utmed Gallber- gens sidor och bildar mångenstädes åkerjorden på vissa fläckar af omgifvande sluttningar. Emellan denna lera och nästföljande inskjuta på några få ställen små obetydliga, 2—3 tum mäktiga lager af grå glim= rig lerblandad sand. RE 4 8) Öfre hvitgrå lera, utmärkes endast från. föregående genom. en" småningom: förändrad textur och färg och derigenom att den af vinterfrosten sönderfaller i jemförelsevis större tär- ningar än de båda underliggande lerorna. Inblandningar af sand, smärre stenbitar, rullsten etc. förekomma häri ofta, särdeles i lagrets öfre delar. Mäktigheten varierar utmed åsen omkring A fot, ofta mera, sällan mindre, men tilltager ju mera man af- lägsnar sig från utgåendet. Ingen skiktning och inga organiska lemningar förefinnas: Detta lerlager täcker slättlandet rundt om- kring åsen och utgår i alla omgifvande höjder, men visar sig allestädes i jemförelse med det närmast föregående af en vida mindre frukbarhet som åkerjordmån än detta. De lägre, såväl som de högre delarne af den ås-sträcka, som upptages på de bifogade profilerna, betäckes af ett mer eller mindre mäktigt lager af: 9) Rullstensförande mullblandad sand, hvilken tyckes vara egendomlig för denna del af åsen, emedan förf. icke funnit något motsvarande på andra ställen af denna ås. Lagret täcker sadelformigt större delen af de ännu qvarvarande delarne af åsens rygg och upphör derföre snart nedanpå åsens sidoslutt= ningar. Till största delen” öfvertäckande lerornas och gula san- dens utgåenden uppnår det på åsens högsta rygg en mäktighet af 4 fot, men annars ej mer än omkring 4 fot. — Det består till hufvudsakligaste delen af rullstenar, men äfven af rullstens- blandadt grus och sand eller enbart af sand, i flere olikartade med hvarandra vexlande skikter, och alltsammans i jemn och intim blandning med brun vextmylla, hvars närvaro just ka- rakteriserar detta lager från alla andra. De deruti befintliga rullstenarne äro till det närmaste enahanda med dem i det äldre lagret och hafva samma karakterer af tillrundning». MID: Förteckning öfver böcker och skrifter skänklta till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Den 9 Januari. Af Société Geologique i Paris. Bulietin. T. XI. f. 33—43. Af Kongl. Tabell-Kommissionen. | Tabeller tillhörande dess till Kongl. Maj:t den 20 April 1851 afgifna underd. Femårsberättelse. Stockholm 1855. Fol. Af Hr Fredr. Holst i Christiania. Medicinal-Taxt for Norge. Christ. 1855. $S:0. Betenkninger og Forslag til Grundsetninger derfor. 8:0. SuspT, Eir., Om Dödeligheden i Norge. Christ. 1855 &:0. Reglement for Gaustad Sindssyge-Asyl. Christ. 1855. 8:0. Af Hr Fr: TlsBengs Offieiel Statistik. (Förteckning öfver statistiska arbeten, tabeller och kartor m. m. från de flesta länder). Stockholm 1855. 8:0. Af Författaren. Huss, M., Om Typhus och Typhoidfeberns statistiska förhållanden och behandling. Stockholm 1855. 8:0. Samma arbete i engelsk och fransk öfversältning. Af Utgifvaren. Nya Botaniska Notiser. 1855. N:o 5—58. Den 43 Februari. Af Kongl. Civildepartementet. A. Haur, Karta öfver Sverige i 10 blad. Häft. 2. Stockholm 1855. Fol. Kartor öfver Sveriges städer. 141 blad. Fol, Af Kejserl. Franska Regeringen. Annales des Mines 1855. Livr. 1. 8:0. Af Royal Society of London. Proceedings, Mal VItär. 25.7 8:0; (Fortsättn. sid. 14). Vattenståndet i Mälaren och Saltsjön under år 1855. — Hr Eromass meddelade följande: Öfvers. af K. Vet.-Akad Förh., d. 9 Januari 1856. — 120 — Tabell öfver Mälarens och Saltsjöns medelhöjd samt högsta sammandragen ur den vid Sluss- MÄLAREN. Medel- | Högsta | Lägsta Dagar för stånd. | stånd stånd — ÅA | Milda vat- lägsta vat- Fot. ! | tum. | Fot. tum. | Fot. | tum. tenstånd. tenstånd. Januari . . ; Februari. .|14 bab 6,5 | 13 | 6,0 26—298. Mars 13 ,« 1316,0113 12,5 sr 30, 31. April 13 VN 1416,5 | 13 | 2,0 29. 1. 4— Majs tai. sil dn Sör Ad 10 ANDY 26 | 9, Juni €pas (LT ROGN EE IE 301 JUR högsta vat | lägsta vat NN sm | 15 (ASEA SE 7104 Or mean 30, 34: | | Augusti . .| 13 . 14 |20113 | 6,0 | 1. 26-28. 30, 31. 8:0 122, 25128,129:] rr Air oj Up gra NERE som härflöt af problemet om derivativa seriens summation; hvaraf följer att fx med äskad noggranhet kan föreställas med fn,.'T "v ds — och i theorien kan man anse utvecklingen fortsatt i oänd- lighet, åtminstone om x icke öfverstiger en viss gräns, och vid den kan man tydligen genom en substitution (C=k+2,) öfvergå till ett annat utvecklingsgebit, hvarigenom satsen får en vid- sträcktare betydelse än vid början ville synas. Sättes deremot yn =M a, =0,, så fås samma eqvationer, hvilka lösas på samma sätt eller ock så, att blott n, derur sökes, men a, an- tages så att c,, c,, c,.. bli ett för continuiteten erforderligen lätt system af värden på funktionen fr, m. m. Efter dessa, såsom mig synes, nödiga förberedelser öfver- går jag till mitt egentliga ämne: Methoderna att beräkna en integral funktions-tabell, eller till uträkning af qvadratur- tabeller, och bevisar först elementart grundformlen a) Affrdr=""L -fo+""L,-Afo+"'L,-N'foe+"'L,-N'for eller = f(x+ 1)— £f2) om vi beteckna /fxdx med fr, fSydz med y (i motsats till eller analogt med det vanliga dy=ydz, så att acc. gravis betyder integration men acc. acutus deriva- tion). Dervid visas att coeff. ”'L, fås genom att upphöja loga- Se RIE ; ; « ILA1+FX ; garithmiska serien BA ER 4 till — 4, hvar- före de ock så betecknas, att man ör erinras, och fin- 1 — 1 —19 3 22 12? 2 720? 160 Från denna serie 2) banas en öfvergång dels till LE GEnpres . = LÄ berömda serie, hvilken kan framställas så: ner dem =1, A) öja=20- non mA t— —e— sg 0 Ya 30 köer Nye o—5e—) | I — 211 — dels till min mera egna och praktiska B) Ofo=20-(foretsNfo-mA feet 2e e 1805 SUN EVA Na ) 1512, och bevises den förra på förstnämda sätt eller blsvändds dess coefficienter genom att blott sätta öka IgG fr=1", då de finnas bero på utvecklingen af — ; och på samma sätt RARE É befinnas de sednare fås genom att utveckla V1+s? och dermed multiplicera föregående utveckling; eller fås de genom att divi- dera det kända utvecklade värdet af L(s+V1+5s") uti det af s-V1+s Endera kunde väl synas vara nog. Men då det syntes mig af vigt, att närmare studera dessa bitals natur, har jag sökt att bestämma dem på flere särskilta sätt. Det andra (e) går ut på att tvertom först dividera L(s+WV1+s) med Vi +s, då qvoten z finnes (genom differential eq. 1=5s?+1.dz+ +S: Zz ansk re AA VT ene SR 8 2 BI Sn 7 ) ganska regulier a FR 3 FRAN BAL 60 8. I Er ER: hvarefter den a serien fås genom reciprocation af denna (== 435 CR SRA :) z 32.5 PIC EY hvilken kan verkställas antingen genom division (af Zz uti s), eller enligt formeln ER =1+Y+"Y?+ och upphöjning af NEP kö Qt till y” =4+c, Öd: öl v'+ --=Kc," :v DT om v=—y=-—2s", hvarvid de deraf sngfnde polynomialkoefficienterna kunna visas vara af denna enkla egenskap: (3n+2r)-c, "=(2n+r—1). Ch, 4 +t3n:c, fn enligt hvilken af :ne närstående fås den nästa diagonalt per lanliggande. Fördelen af detta sätt är den, att man icke alle- nast finner det serien Zz är convergent ända till s=1, (hvilket ock lätt visas efter kända reglor), utan att äfven detsamma är ÅÄ s Å fallet med dess reciproca u=—, såsom man äfven lätt fin- — 2 — ner genom betraktande af dess differential eq. du-(1+s58"):s+ ; s +u-(u—1— 2s)=0. = Derföre blir ock i serien för u slutligen coefficienternes slutliga förhållande = 14:41; och då de i formlen B) äro = dessa dividerade med växande potenser af 4, så är i den coefficienternes slutliga förhållande sås. 4:4, hvarföre om än alla differenserna slutligen blifva lika, de i serien B) ändå slutligen förhålla sig såsom uti den geometriska serien b-(1 rk z vergent, hvilket den än mera måste blifva, när differenserna allt b k Ft LIT hvilken således vore ganska con- mera aftaga, såsom de måste göra i hvarje continuerlig funktion, om argumentets värden tagas nog nära intill hvarandra. Detta syntes mig tillfredsställande angående convergensen — men ej - alldeles så vid beräkningen af de högre bitalens värden. 7) Jag skred derföre till ett annat bestämningssätt af bi- - talen uti B) hemtadt från interpolation under formen fr= Lot DAS FAf+FBNYEFY (OY AFA) FRAN ar Pre i hvilken differenserna äro tagne symmetriskt till alla före- och - eftergående värden af fx. När nu fx exempelvis sättes = ag (eller också allmänt = far”) och T=1+b, så befinnas bitalen a, 8, 7, kunna bestämmas genom ätt utveckla binomets potens b ,b3 1 1+b da formen 1+ab-(1 ) PORN Cb RE a VE dad EIS "I+b - Jb: . 6 Sd Färde tä (() ti hvilken åter genom att sätta b”= =2(1+5b)p, antar formen (1+p+Vp+2p)" = 1+28p+23p' + 2p+- | SOA 2 moueel ä =P OR . ;- S/ . M [+2Vp+2p-(a+27-p+Bep +) Mesa häraf följer vidare ”efter några transformationer att om AR och 2 betecknas med Fc och Ze, (hvilka kallas hyper- boliska cosinus och sinus), så är frågan numera att utveckla Ecxz och Zct:ZEc efter 2-(Ztc). Sättes derföre c=2v och ex=21x4-s, (eller s—=2x) samt Ens=1425.EA + 405. En Få Å 2 RAG Tee +69s- En'+ och differentieras 2 gånger till a, så fås (då, om da=1, dEnss=s-Za1s, dZss=8:Ens och dEN =r.=n Edt = pir NH Beter. Es —=r.(r — 124" 414") s. Eas— 25-22 -(14+2En)468-6 -(5Z4'4+6 ZH) + rr rr + 408.4. (34 + kEN')+8s-8-(TZ4 + SEA) + - hvarföre genom jemförelse med föregående fås 9.208 =8?, 3-4.40s4220s—=5 205, 5-6.65+4? 40s=5 45 0. S. V. s? s2 5-9 82 gt SAS hyvadan 20s=-, £s==.=—, = se 2 2 LA 2 3.4 5.6 AO Vi ö Et 1 SM och med detsamma fås Ens, sål. = —dEns, utvecklad; men S närmare bestämningen af dess coefficienter är här obehöflig, då det är nog häraf inse, att den derifrån härflytande delen är en udda funktion af s och derföre vid integration mellan grän- sorna —41 & +1 rg Då således (fotr förbi (Ati Ag 2 Re a (Aa y+:-:)) + o(£), och px är en udda funktion af xc, så finner man genom integration häraf formeln B) samt att dess coefficienter bero af f2ds, fSfksds, os. v: + : - = Kola NESS eller i allm. af fis : — ds; hvaraf en (5.61 0 2. 2n lätt regel för deras ed härledes. Derföre om s=2z återställes och de constanta factorerna åsidosättas tills vidare bero de sökta bitalen på fara — Pa —2. c—n hvar- före om man utvecklat producten t. ex. af de 3 första facto- rerna och funnit den = — 142" +49x'— 362, så behöfves blott multiplicera denna med — == — 160 + 2242 —-78420+576 samt tillägga, då summan X g=Z" — 3020: + 2730" — 820x' + +5762? blir nästa product, och af dessa producter fås genom ; d 1 14 49 36 —8.23 integration mellan 0 och 1 =5—7t7 — 3 = "Fö samt 1 30. 273 820 576 8.263 Ra 7 RÖRS tipliceras med de åsidosatta factorerna och dubbleras eme- 0. 8. v., hvilket resultat mul- 2 KR +1 dan f här är = 2 Man ser häraf sammansättningen af i fråga +1 I varande bital, då nämnde integraler upplösas i bråk med näm- nare = 3, 5, 7, 9, 114..., och täljarne enligt eqvations-theorien sammansättas af rötterna 4? 22 3”, och bli deras summa summan af deras två eller trelediga produkter, o. s. v. sål. 1023-304" 2-1934 2 =E 0-0 och. .30.=[E"- 27A—=S4"32,-820.—1423"2" DIOE= ATA eka 0. S. v. Deri eger man således en lätt och regulier beräkning af bitalen. Men till samma resultat har jag sedermera kommit på ett vida enklare sätt, i det jag fann mig nödsakad uppsöka ett eget inter polationssätt; när nemligen af en funktion blott några få värden (t. ex. 10) äro uträknade, men ej de som falla der- utom, hvilka till och med kunna vara imaginära, såsom när funktionen har en faktor af formen Vag; och man dock med de få värdena vill interpolera på fördelaktigaste sätt, och således taga så många och höga differenser, som dermed är möjligt; så i fall man ställer hvarje differens på en rad mellan de tal, hvars skillnad den utgör, erhållas dessa under form af en triangel Om man häri ville interpolera efter den vanliga formlen Yr Y,F3ÖY + ANy +>> så går detta väl för sig, när 2=0 eller när man söker ett värde mellan y, och y,, hvarvid man eger begagna till och med den högsta differensen NY, (i ARNE TR nämde fall A''y ), hvarvid allt hvad vår differens-tabell förmår är användt. När man deremot vill begagna samma formel i en annan intervall t. ex. mellan y, och y,, och således sätter | x=)5, z=ett bråk, helst man ej gerna brukar taga z>1, så finnes ej lika och högre differenser att tillgå i vår uträknade tabell, utan t. ex. den högsta befintliga är A'y,, emedan de differenser, som skola användas, om y, ligger vid D, löpa långs med DE, som är parallel med AC, i hvilken linea de nyss förut använda differenserna finnas. Är D midt på AB, så kan väl i stället användas en annan känd interpolationsformel, som går ut på att använda de differenser, som ligga dels på och dels invid lineen DC, som är dragen vinkelrät mot AB, och man får visserligen ett lika godt, ja kanske bättre resultat på detta sätt, hvilket jag vill kalla horizontel interpolation. Men ; alla andra fall brista en del af de högre differenserna, så att interpolation på intetdera sättet kan göras med lika stor nog- granhet, eller med så stor, som antalet af de gifna funktions- värdena förmår. Huru skall man i så fall bete sig? Jo man måste använda hvad jag vill kalla bruten interpolation, som vid förstnämda sättet består deruti, att sedan man från D till E följt lineen DE och tagit alla derpå befintliga differenser, följer man sedan lineen BE uppåt från E till C; — att man vid sistnämda sättet, sedan man från F till £ gjort horizontel interpolation, fortgår likaledes snedt uppåt från £ till C, hvari- genom alltid den högsta befintliga differensen SY, kan komma med i räkningen. Men ligger F (såsom +) mellan A och D, så måste den horizontela interpolationen (långs Ön”) brytas nedåt (från Aa till C). Men det kan vara nog att här betrakta detta fallet Vi sätta derföre y = r+e 54 Å 2 3 8) Få BREUER dT. a FEN, FAR IN . A 2, varande förra delen horizontel, men Fr den :snedt nedgående = 6 2 2r+2 2r+3 och derföre =eA""" 'Y. fran Yy,+tedÅ y,+. För att nu med 1 2 3 lätthet bestämma bitalen e och e sätta vi gj AR TY =1+4b n n Ny = RE ye 1 UT, hvarigenom föregående serie blir 140" "=140 +eb(1+d +1+d" )+eb145 eb (14+0 4 1 2 3 2r+1 2r+2 2r+3 2 TF r+ + Il ra r+n ba gg ar e:0 +e-b +eb +e-b sv 2r 1 2 3 n Hvad nu först bitalen e€ (uti IRA angår, så är det klart, att de ej äro annat än enkla binomial-coefficienter, nemligen AME da Cr re ar E=UtErg 3 och i allmänhet a (te) ; ingen af termerna från horizontela delen utvecklad kan innehålla b högre än i 2-r:te potensen, ty t. ex. den högsta termen i e-b(14+6y är eb"! och då föl- 3 3 jande termen är eb. 146" —”, som på sin höjd kan vara 2 . o 2 en nemligen när r=2, så är här 3 I+b=-—, c=L(1+d)= SR 5 =E a +a,etae" 3 EL NE i ASPT NAN benta =—L(1—e), hvarföre 1 — e+1ie+10+.. också RE ET ESTATE ET EE FESTER TN ri 1 1 < + 4 see +: (ty a ÖRE hvarföre —- - =—l +l,e—l.e"+--) hvadan a,=1-—1, => =/ —1 = TJ ÄNONN —L1—e 12 a,=l,= BR ar RT RN och således fyda F den bly FRA AY JE l,. (—ASY, AY +l. Ty SE At Till öfverflöd torde få tillfogas ett tredje bevis, som synes eget oaktadt någon likhet med det af Lacrorx angifna (Traité 8 925 & 1028), hvilken använder formlen Nu,=NU, o,+ 2 or DNR (hvars bital dock lät- tare bevises genom vårt vanliga exempel bero af utvecklade a; dessutom brukar han i sjelfva verket en icke ens nämd och än mindre bevist formel (AP ra fl SIA > Vi vilja också använda den sednare samt bevisa den såsom ett lemma, men i stället för den förra bruka den vanliga utvecklingsformen fn+r—fn+rAfn+r, Nfn+---; med hvilken Ly +l-Ay, FAL sb! Sr blir = 1 == y, th. (Ay, + 4 AY 16: Ny, + 4 A'y, + 2) —L (A'y +?,0y +2,; A'y, +) + (Ny +3--A'y +) —': A'y + ove och således straxt enligt lemmat 2 +1 =L,-y, +l,0y, +l;A yt Ny, + si +; 0" yt: hvilken är den först vid integration erhållna serien. St 80 == Lemma. 1 l=4-1—l1 =—l1,—1l,, (och således I, = 2 + =l—2.1+1 1, =1+21 + JM FY ET 1 BESS fr) (ES DBT (hvadan LES 0 om =E =) och i allmänhet SVIF 1 LB Jeg brå 2 e3 oa BIIOR MESA AS SARS a 2 HN jar Loe =(—1), 2=—1, 2, o=(—2), o=—1 -"(2+r— reg eller, om r—2 sättes=n, r=n+2 NES 3 2,=-1". (2+n—1),, 3, =(—3),= EN (Iran och i allmänhet (— 2y=—1".(o+n—1),, Od a (L+ln, yt ln, ot. nac3t') eller 4 "hyo=lanlanl4ntl+- d. ä. RR NARE a Detta lemma är nu först en lätt följd af Gruserts formel NV fun du= fur), gdu=fu+rydu, ty sednäre delen ut- 1 vecklad blir = /(u,+r.u, tr, Up ot:)du= 0 X 1 rat! X X N =E 1, +r. I ata got APK pan a N—RTT X AX AA 1 1 FLSA KÄR DR VU +1, ri NESAb, Men huru bevisa nämde formel? Dertill behöfvas ej så många omvägar. Vi böra blott integrera den nyss anförda formlen X NT X —nRA14 — — (-Z),=-1".(c+n—1),, så fås (—2),=-1" "(+n—1,— XY å som således ——1". i —n—1,) och således, när & tages=—1, 1 2stslärTeg AX ——— X — =n—2,—n—1,, eller om för n sättes r+2, jo 1 = AX — a rtåo "”eg2 ah. När dock beräkningen af gifna funktioners (fx) derivater Je, f,L= SMR fir dfr, Qc.) ej är dess besvärligare, är följande formel vida di än La Praces: J dofo= w(Zfnw a — 2) +PX—FPo om = Fa SE VE met &c. = —10? == (2 flata Enligt denna blir t. ex. fScx.dz=S när e=10= > Men enligt La Praces formel måste alla både börj- och | LÅ | S=/( = = D,7150261 | Ska 0 4444 — 72 = 0,014544 3 H,729577'9 ec = å. d | 235 BA NISEN SS Frsäene. vader slut-differenserne användas, hvilka till på köpet äro föga con- | vergenta: nemligen dessa A | = | Af AP ARUNNESS AR 0,173648'2 | 5276'2 | 5126'0 | 316'0 | 1454 | 132 0,015192:3 | 299228 | 13707 | 867'6 | RENT 56 679 24'8 41 hvaraf sammansättas de behöfliga summorna (2Ay, AA —0,158455:9 | 351990 | 3745'3 | —41183'6 | —77'5 | 380 I 45 EE +3 =L080 |) EE 24 | 720 160 60480 | 24192 faktorer afge —0,013204'7 1466'6 — 09817 — 222 +11 +0'4 såsom —1 som med 0,014551 9=S—X (på 01 när). de MÖR es Pörteckning öfver böcker och skrifter skänkta till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Den 413 Februari, (Fortsättn. fr. sid. 14). Af United States Patent Office i Washington. Report of the commissioner of patents, 1852: P. 4. 1853: P. 4, 2. 1854: Vol. 1. Washington 1853—55. 8:0. Af NewOrleans Academy of Sciences. Constitution and By-laws of the Academy. NewOrleans 1854. 8:o. Proceedings, Nr. 4. 1854. $8:0. Af Professor J. Dana. U. 5. Exploring Expedition. Crustacea by J. D. Dansa. Atlas.. Pbila=- delphia 1855. Fol. Af Författarne. Frawcis, J. B., Lowell hydraulic experiments. Boston 1855. 4:0. — — & Bandwis, J. B., Report on the measurement of the water power. Boston 1853. 4:0. Wares, B. L. C., Report on the agriculture and geology of Mississippi. Washingt. (Miss.) 1854. 8:0. TrasK, J. B., Report of the geology of the coast mountains and part of the Sen Nevada. Wash. 1854. 8:0. — — Report of the coast mountains and portions of the mining - districts. 3 - | bl Af Utgifvarne. i Förhandlingar vid de Skandinaviske naturforskarnes sjette möte i Stock- holm, 1851. Sthm 1855. 8:0. | The American Journal of sciences, N. 52—58. NewHawen 1854—55. 8:0. I Af Hr J. C. G. Kennedy i Washington. Report of the Superintendent of the census for Dec. 1, 1852. Wash. 1853. 8:0. Af Hr F. v. Scheele. Icetrström, L. J., Elemenlärobok i mineralogi. Philipst. 1850. 8:0. Af EK. Commerce-Collegium. Underd. Berättelse om Sveriges utrikes handel och sjöfart 1854. Stbm 4 1855. 4:0. | | = IN Akademiska angelägenheter. Den 9 Januari. Preses tillkännagaf, att Akademiens ledamot i nionde klassen, f. d. Stats-Rådet, Ridd. Seraph. O., G. Poppius med döden afgått. Den 413 Februari. Akademien kallade genom anstäldt val till inländska ledamöter: i den tredje klassen, Auditören G. ScHeutz; i den fjerde, Läraren vid Teknologiska Institutet, Frih. ÅA. H. E. FocK, samt till utländsk leda- mot i sjunde klassen, Professoren i Utrecht SCcHroEDER VAN DER KOLK. Akademien kallade, i ledigheten efter Hr Rektor P. E. SvEoBowm, till sin Bibliothekarie, Amanuensen vid Kongl. Bibliotheket J. Å. ÅHLSTRAND. Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med die Naturfor- schende Gesellschaft der Ostsee-Provinzen i Dorpat. Inlemnade skrifter. , Hr Eromanss afhandling: Geografisk beskrifning öfver Utö jernmalmsfält i Södermanland, som varit remitterad till Hrr Mosanper och ÅKER- MAN, Samt Hr Hiirs afhandling om arithmetisk qvadratur, som varit remitterad till Hrr SecAnpDeR och Brörunc, återlemnades med tillstyrkan af deras införande i Akademiens handlingar. JE NE va Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Den 9 Januari. Zoologiska afdelningen. å Af Hr Kapten 4. v. Hoffsten. En Estrilda senegala. En Amadina oryzivora, samt En Psittacus pondicerianas. Den 43 Februari. Zoologiska afdelningen. Af Hr Jägmästaren C. A. Smitt genom Hr Grosshandlaren Smitt. En Gracula rosea, skjuten i Dalarne. Af Hr Rådman ÅA. Langman i Trosa. "En Aqvila fulva. Af Hr Professor Huss. En Fringilla” cardinalis. Botaniska afdelningen. Af Hr Ad. Brongniart i Paris. En samling af CrAussEns brasilianska växter innehållande semicenturierna I—VII, tillsammans 350 arter, samt samlingen VIII af 74 arter. - Åttiotvå arter af VErresux på Van Diemens land insamlade arter, samt Tvåhundradenittiofyra äfvenledes af Verreaux i Nya Holland insam- lade arter. STOCKHOLM 1856. P. A. NORSTEDT & SÖNER. - ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 13. 1856. HM &. Onsdagen den 12 Mars. Föredrag. Ethnografisk anteckning. — Hr Nitnsson hade insändt följande meddelande: ”Från urminnes tider har man vid gräfningar i jorden hos oss funnit fornsaker af tillhuggna eller slipade stenar, som bära tydliga spår af att hafva blifvit tillverkade af menniskohand. Länge misskände man dock deras verkliga betydelse och ända- mål; länge tog man för gifvet att de varit stridsvapen, burna af våra, genom Sagan och Historien, för krig och vikingatåg beryktade hedniska förfäder: stridsvapen vid deras krig, eller symboler vid deras hedniska gudstjenst. Så länge denna åsigt var rådande, måste man öfverse en stor del af hit hörande former, som icke rätt väl passade in i systemet: metkrokar af flinta, metsänken, portativa brynstenar, hålmejslar, mycket små och svaga piluddar m. m., och nästan alla "saker af ben blefvo: antingen öfversedda eller oriktigt för- klarade. Omsider, och för mången oväntadt, förklarades, att alla dessa fornsaker varit husgeråd och verktyg för fiske, jagt och andra ”lefnadsbehof hos ett folk, som stått på lägsta graden af mensklig bildning, eller med ett ord varit hvad man kallar vildar; och man hänvisades till folkstammar i Amerika, i Afrika och på Söderhafsöarne, för att af deras lefnadssätt och dervid SÄ RR använda verktyg, lära känna den verkliga betydelsen af de lika- dana former, som hos oss förvarats i jorden, från en vidt af- lägsen forntid. Man framlade, stycke för stycke, verktyg af sten, djurben och andra hårda ämnen, tillhöriga vilda folk från de mest skilda verldens delar: Norra Amerika, Terra del Fuego, Söderhafsöarna och andra länder, der ännu vilda stammar bo; och bredvid dessa verktyg lade man fullkomligt likadana, upp- gräfda ur jorden hos oss, i synnerhet i landets sydligaste trakter. Man gick ännu längre: man skiljde studium af dessa forn- saker från historien, dit de förr räknats, men utom hvars gränser de lågo, till naturforskningen, dit de i sjelfva verket hörde, och man föreslog till och med att för deras grundliga studium bilda en ny vetenskapsgren inom naturforskningens område under namn af Comparativ Ethnografi — likväl icke så, som skulle den ena nu lefvande folkstammen jemföras med den andra, utan så, att den method skulle följas, som Cuvier användt i sina Re- cherches sur les Ossemens fossiles, genom att jemföra de efter bortgångna slägten i jorden funna qvarlåtenskap, med liknande verktyg, som ännu någonstädes på jorden begagnas af ännu lef> vande och verkande folk. Grunddragen för en sådan vetenskapsgren finnas införda i Litteratur-Tidningen: Studier, Kritiker och Notiser för 1844 sid. 451. Dessa nya åsigter, likasom allt nytt och oväntadt, bestriddes visserligen i början; men likasom alltid, uttog äfven här san- ningen småningom sin rätt. Mycket som man förut icke märkt, varseblef. man nu, och gaf det sin rätta förklaring. Bland myc- ket annat, som härvid kunde åberopas, vill jag blott nämna ett enda faktum, hvarom jag sedan har tillfälle att något mera yt- tra mig. På åtskilliga ställen vid bafskusterna i Danmark, så väl i Jutland som på öarna, hade från urminnes tider legat snäck- högar, med inblandade yxor af flinta, och sönderslagna ben af jagtbara djur, af foglar och af fiskar. Men man hade icke gifvit akt på dem, och om det skett, hade de betraktats blott som Ber 9 geologiska märkvärdigheter. Man bade, under många år, från dem = bortfört tusentals hästlass till fyllnad på vägar och träd- gårdsgångar, utan att ana deras betydelse; ty de deri förekom- mande yxor och andra verktyg af sten, om de ens varseblefvos, ansågos såsom tillfälligtvis borttappade stridsvapen, och de större och mindre djurbenen kunde naturligtvis ännu mindre föra på spåren till en riktig förklaring. Men sedan den åsigten gjort sig gällande, att ifrågavarande stenantiqviteter, som jemte benen lågo blandade med mussleskalen, voro qvarlåtenskap efter ett folk, som, likasom nu varande vilda stammar, lefvat af jagt och fiske, låg förklaringen nära till bands och uteblef icke heller länge. Den berömde Zoologen Professor J. Strenstrur, samt Forn- forskaren WorsaaE och Geologen ForciHammer, hafva med särdeles flit undersökt dessa snäckhögar från forntiden och derom lemnat utförliga och noggranna beskrifningar, hvari de blifvit benämnda ”Kjökkenmöddinger fra Landets allereldste Beboelses tid”. Då min aktade vän Prof. Streenstrup först meddelade mig underrättelser om dessa märkvärdiga fynd, insåg jag genast att —J— — — — — — — —<—=—öeL—m—- — < -K X — — — — — tolkningen deraf var fullkomligt riktig, och jag erinrade mig att jag i någon resebeskrifning läst eller af trovärdig resande hört berättas om alldeles dylika snäckhögar i Amerika, tillkomna ge- nom vildarnes måltider. Jag genomsökte de resebeskrifningar som jag hade att tillgå, men ingenstädes fann jag det jag sökte. Slutligen, för "kort tid sedan, fann jag det i en anteckningsbok från 18388, och jag tager mig friheten att här afskrifva hvad jag der antecknat, helst det fullkomligt bekräftar riktigheten af den tolkning mina danska vänner gifvit åt deras ”Kjökkenmöd- dinger”, och derjemte upplyser åtskilligt annat, som för vår äld- sta fornforskning icke är alldeles likgiltigt. Anteckningen är af följande innebåll: ”Lund d. 18 Oktober 1838. Den utmärkte Naturforskaren' Doktor Natterer från Wien, som uppehållit sig hos mig några dagar, och som tillbringat aderton år i Brasilien, der han ofta i urskogarna lefvat tillsamman med landets urinnevånare (vildarna), har om deras lefnadssätt berättat mig följande: De hafva brända ke - lerkärl, som de förfärdiga med händerna (utan krukmakareskifva) på det sätt, att de rulla leran samman till långa. smala cylindrar och lägga en sådan cylinder på kanten af den utplattade bottnen till det kärl, de vilja frambringa. Derefter lägga de den ena cylindern på den andra, tillsmeta dem med vatten, och trycka dem med fingrarna; på detta vis dana de formen af kärlet, och de glatta det med ett mussleskal. Sedan torka de det i solen och bränna det i eld under öppen himmel. D:r NATTERER, Som såg flera hos oss, jemte stenverktyg funna lerkärl, förklarade genast att de blifvit tillverkade på samma sätt, som dem han sett bland vildarna; i synnerhet var ett lerkärl från Järavallen, äfven till. formen, likt dem han sett i Brasiliens urskogar. Dessa lerkärl nyttja vildarna dels att deri upphemta drie- kesvatten, dels att deri koka kött till mat. Likväl steka de oftare än de koka kött, fisk o. s. v. Det förra tillgår på det vis, att de af stenar göra en sten eller s. k. örn; på denna lägga de ved, och sedan denna nedbrännt, lägga de i den heta askan eller mörjan det de vilja steka. Spår efter sådana eld- städer ha: äfven blifvit funna hos oss. En gång träffade Dir: NarttERER i skogen ett sällskap vildar, som höll på att steka en stor orm. Han deltog i måltiden och fann den smaklig. Snäckor: och musslor äta de' råa. | Deras stenyxor, som' äro af grönsten eller gråsten (?) och således vida sämre än våra af flinta, sitta i skaft, på samma” sätt som den i Ur-invånarne A. IX. aftecknade. Äfven ha de; tväryxor. Med sina usla stenyxor kunna de fälla mindre träd; de större fälla de med tillbjelp af eld. De skjuta med pilar; hvilkas spetsar vanligen äro af rör eller ben. Röret skär som glas. Foglar skjuta de med mindre, däggdjur med större pilar. En stam skjuter pilarna med blåsrör; de vickla bomull kring: bakre delen af skaftet, så att det fyller röret och utblåsa der- efter pilen. A | På ett ställe nära hafsstranden ligga ofantliga högar af. ostronskal. och andra mussle- och snäckskal; de äro så gamla. att redan derpå samlat sig jord och växa stora träd. I dessa se, VÄRD). snäckhögar finnas ännu stenyxor; NATterRErR har sjelf uppletat sådana deri. 'Det är en sägen, ått den stam; som danat dessa högar, lefvat af musslor; att de: kommo årligen till kusten för att. samla och äta sådana; att storleken af högarna skulle till- kännagifva talrikheten af det fölk som! hopkastat dem”. Här hafva vi således en kort beskrifning på samma 'slags snäckhögar, som de ' hvilka träffas i Danmark och hvilka sist- nämnda utan allt tvifvel tillkommit på samma sätt som de förra. Här hafva vi således ett nytt ämne till 'jemförelse mellan de äldsta fornlemningar här i Norden och dylika hos vildarne i en annan: verldsdel. Det är sannolikt att sådana äfven skola finnas hos oss, vid vestkusten - eller > på öarna vid Bohuslän. Men man bör vara varsam vid deras bestämmande, eljest kan man lätt misstaga sig; ty icke äro: alla i en hög hopkastade, mer eller mindre krossade mussleskal, sådana afskräden från de äldsta invånarnes måltider. Den som berest vår vestkust, i synnerhet för: fiske- riernas undersökning, vet ganska :väl "att musslor och snäckor förr träffades vida ymnigare än nu och derföre varit vida mer än nu använda :itill agn för krokfiske. På mer än ett ställe träffar man spår deraf i större eller mindre hopar af krossade skal, dels nära fiskarenas boningar och dels mera aflägse från dessa. Då detta sednare är fallet, och fiskarena varit nödsakade att samla sina agn i en klippig trakt vid kusten, aflägsen från fiskläget, träffar man der spår efter kojor, som de uppfört åt | sig, af på hvarandra lagda stenar, med klippan till ryggstöd och ned ingång på motsatta sidan. Taket har troligtvis utgjorts af störar med pålagd tång. Utanför eller inuti kojan ligger vanli- | ger en större sten på hvilken de krossat musslorna och till ; krossningsmedel eller hammare hafva de tagit hvilken fältsten som helst de fått tag uti. I dessa kojor, der de voro i skjul ' Sig ut och utlägga sina långref i sjön. De hafva, helt natur" in NN. för storm och regn, hafva de tillbringat natten, sedan de om d | ligt, haft matsäck med sig till qvällsvard och frukost. Man 7 När >. | aftonen agnat sina krokar, för att tidigt på morgonen begifkad 4. råR AV . & NN SR träffar derföre, uti och utanför kojan, ben af sådana tamdjur, hvilkas kött de förtärt, t. ex. ben af svin, får och mindre horn- boskap. Dessa, men inga andra har jag funnit vid de snäck- hopar, vid våra stränder, jag undersökt. I en sådan koja, som man uppgifvit vara samtidig med ”Kjökkenmöddingerne”, funnos två brynstenar, men af sådant sandstensslag, hvarpå man slipar jern, och med hvilka det alls icke duger att försöka slipa sten, hvilket hvar och en, som uppmärksamt sysselsatt sig med hit- hörande ämnen, lätt inser. När härtill kommer att i samma koja fanns, mellan de uppstaplade sidostenarna, inlagdt ett knippe af förrostade metkrokar af jern, till storleken lika dem som ännu i samma trakt nyttjas till torskfiske; så anser jag det vara omöjligt att antaga, att dessa kojor med sina mussleskal kunnat härleda sig från de äldsta hedniska ur-invånarnes tider; de äro på sin höjd ett eller annat århundrade gamla. Hvad som bi= - dragit till misstaget lärer vara, att på ett litet afstånd från 5 kojorna fanns en så kallad halfkorsgraf, hvari man träffat ett par flintpilar; men hvar och en finner lätt, att denna graf och kojorna kunnat vara belägna ännu närmare hvarandra, utan att dock höra till samma tid, eller ens till samma årtusende”. | — RER RNE AA SS ke Om fossila Saurer och fiskar, funna i Skånes krit- formation. — Hr Nitnsson hade i bref till Hr Sunpevarr med- delat följande: "I K. Vetenskaps-Akademiens Handlingar för 1835, sid. A31 oo. f. finnes en uppsats intagen under rubriken: fossila Amphibier funna i Skåne. — Under de 21 år, som sedan” den tiden förflutit, har visserligen min verksamhet varit huf- vudsakligen rigtad på andra slags naturalster; likväl har jag dels funnit några till ämnet hörande fragmenter, dels fått bättre reda på några af de i Handlingarna redan beskrifna och aftecknade. Det är dessa tillägg jag utbeder mig att få till K. Akademien öfverlemna. På Tab. V. fig. 4, 5, sid. 139 är ett fragment af en större tand afbildadt och beskrifvet, under förmodan att det till- hört en obekant art af slägtet Ichthyosaurus. Detta fragment, som blifvit funnet vid Oppmanna, tog jag med mig på resan till London och Paris 1836, och hade der tillfälle att jemföra det med fullständigare tänder, som ännu voro fastsittande på sina käkar. Jag kunde derföre med fullkomlig säkerhet bestämma hvilken fossil djurart det tillhört. Det är nemligen en tand af det gigantiska ödleartade djur, som först blifvit funnet i kritan ' S:t Petersberget vid Mastricht och af sednare författare kalladt Mo- sasaurus Hofmanni. Det har blifvit på flera ställen beskrifvet, äfven af Cuvier i Recherches &c. Fausas-Sant-Fono har i sin Histoire natur. de la montagne de S:t Pierre de Maestricht goda figurer deraf. Jag vill blott erinra, att i den formation hos oss, der en tand är funnen, måste flera fragmenter, ja hela skelettet förekomma, och att således denna gigantiska ödla, som man tillägger en längd af mer än 24 fot, äfven lefvat i det forntidens haf, som betäckt den del af jorden, hvilken nu kallas Södra Sverige. Tab. V. fig. 6. Originalet till denna figur, som är funnet på vestsidan af Ifö, hade jag äfven med mig under förutnämda resa. I London visade Hr Cuwariesworim en i käk fästad rad Öfvers af K. Vel.-Akad. Förh., d. 12 Mars 1856. PENG a af. dylika tänder, som han fått ur kritan i Norfolk och hvilka han ansåg tillhöra en obeskrifven amfibieart, som han ämnade kalla Mosasaurus stenodon. Äfven denna tillhör således vår forntidsfauna. Samma: art har Prof. Owen räknat till: sitt slägte Leiodon; och om jag ej misstager mig är det samma djurart, som af Harian och sedan af AGassiz föres till fiskarnas: klass under namn af Saurocephalus lanciformis, och hvaraf tänder blifvit funna i kritan i Nya Jersey i Amerika och vid Lewes i England. Jemf. AGass. poiss. foss. V. p. 402, pl. 25 c. fig. 24. Tub. IV. Det hufvudskålsfragment af ett ödleartadt djur, som denna planche föreställer, är af samma afdelning som Ple- swosaurus och stående nära om icke tillhörande detta slägte; men ännu är deraf för litet funnet för att med säkerhet be- stämma arten. Utom detta cranium och dithörande fragment. af käken med en tand, Tab. V, fig. 4, hvilket alltsamman blifvit funnet i en stengärdsgård i Stora Köpinge, har jag äfven ur kritan vid Ignaberga fått en tand af samma djurart. En kalk= brytare, som bar den till mig, då jag besökte stället 1838, berättade att han brutit den ur en kalksten, i hvilken satt en hel rad: men han förvarade blott den ena och kastade det öf- riga i kalkugnen. Denna tand, som, då han varit hel, hållit i längd nära 44 tum eller kring 0,035 samt i bredd vid roten 0,010 och i tjocklek 0,007, är hoptryckt trind med ovalt genomsnitt, något böjd, på långs räfflad; räfflorna, .som bilda utstående smala ribbor, äro vid roten talrikare, uppåt sidorna glesare; föröfrigt är hela tanden öfverdragen med en glänsande brungul emalj. Då således frag- menter af denna djurart förekomma på flera ställen i vår krit- formation, är väl bopp om att vi med tiden skola finna så fullständiga delar, att de med säkerhet kunna bestämmas. Hvar- ken i England eller Frankrike såg jag denna art. Beträffande de vid Ifötofta funna vertebrer, Tab. V, f. 2, 3, 4, så kunna de med skäl räknas bland: de märkvärdigaste af fossila fynd, som hittills påträffats i Svensk jord; så mycket märkvärdigare som en stor del lågo tillsamman i en rad, och | LR således sannolikt hela skelettet finnes på samma ställe der de lågo. Mitt försök, omnämndt sid. 4136, medelst gräfning af en brunn vid sidan af den, hvari benen blifvit funna, misslyc- kades, och nu blir en större utgräfning både besvärlig och kost- sam, helst sedan en ny bondgård blifvit uppförd kring brunnen; men Hans Excellence Hr:Grefve TrocteE WacHtMeEisTER, som, sjelf utmärkt naturforskare har ett lefvande intresse för allt som kan bidraga till naturvetenskapernas förkofran, vill bekosta hela ut- gräfningen, och jag skall icke underlåta "att, på redan skedd anmodan af Hans Excellence, nästa sommar öfvervara under- sökningen. Af fiskar finnas ofta fragmenter 1 vår Skånska kritforma- tion i större och mindre fjäll, vertebrer och andra ben; men framför allt hajtänder af många arter: Galeus pristodontus; Ozxyrrhina Mantellii, — Zippei; Lamna rhapliodon, Lamna crassidens; Otodus appendiculatus; Carcharias flera arter. Mer sällan förekomma vid Ignaberga de: märkvärdiga, rent svarta och glänsande tänderna af Pycnodus cretaceus AGass. Poiss. foss. I. pl. 72 a f. 60, stundom sittande gruppvis tillsamman. Men af dessa och andra fossila fynd, hoppas jag framdeles kunna lemna figurer jemte beskrifningar. Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta lill Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Af K. Kabinettet för utrikes brefvexlingen. Archiv fär wissensch. Kunde von Russland. B. 14. H. 4. 1855. Af K. Kommers-Kollegium. Underdånig Berättelse om förhållandet med Bergshandteringen år 1854. Af Kejs. Franska Regeringen. Annales des Mines. Tom. 6. Livr. 6. Af Royal Society i London. Proceedings. Vol. 7. N:o 13, 16. Af Geological Society i London. The Quarterly Journal. N:o 44. 4855. Af K. Leopold.-Karolin. Akademie i Breslau. Kieser, D. G., Elemente der Psychiatrik. Bresl. 1855. 8:0. Af Sir RBoderick Murchison i London. Aderton uppsatser i geologiska ämnen ur åtskilliga tidskrifter. Hust, R., Mineral statistics of the United Kingdom for 1853 & 1854.' London. 1855. 8:0. Af Hr Fr. v. Scheele i Filipstad. IceLströmw, L. J., Elementar-Lärobok i Mineralogi. Filipstad. 1850. 8:0. Wermländska Bergsmanna-Föreningens Annaler 1854 och 1853. Örebro. 1855. 8:0. Af Hr Tim. Wistrand. Kolera-epidemien i Norge år 1853. — Kolera-epidemien i Sverge år 1854. — Kort öfversigt af Rödsots-epidemien i Sverige år 1854. Åf Utgifvaren. Nya Botaniska Notiser. N:o 9 & 10. 1855. S0RE" 7 re Hemipterologiska bidrag ") — Hr Bomeman meddelade följande af Studenten Hr C Står insända uppsats. »Ändamålet med denna uppsats, hvaraf jag nu får äran framlemna början, är att lemna utförligare beskrifningar på ett antal nya Hemipterarter, som jag förut endast i korthet karak- teriserat. Här beskrifvas nu arterna af afdelningen Scutata bland Heteroptrerna, äfvensom de nya genera af andra familjer, som jag vid utarbetningen af den förra uppsatsen ansåg mig böra uppställa. SOLENOSTHEDIUM. Spis. 1. S. chinense. Supra sordide rufo-testaceum, sat dense obscurius punctatum, subtus cum pedibus sordide flavo-testaceum; antennis nigris, articulo basali flavo-testaceo; capite basi thoraceque late- ribus anguste nigro-marginatis, hoc maculis 3 transversim unaque utrimque ad angulum basalem, scutello maculis basalibus 6 me- diisque 4 transversim positis, nigro-fuscis; tibiis obscure rufo- piceis. Q. Long. 16, lat. 11 millim. — China. Dom. HamBERG , Mus. Holm. Solenosthedium chinense. Står. Öfvers. af K. V. Akad. För- handl. 1554, p. 231. Congeneribus statura simile, a mihi cognitis colore et picturå discrepans. Caput triangulare, apice rotundatum, leviter convexum, equaliter punctatum, sordide rufo-testaceum, punctis prope marginem violaceis, basi nigro-marginatum. Thorax transversus, anterius sinuatus, utrimque pone medium angulatus, postice truncatus, sat dense xqua- liter punctatus, anterius callis 2 transversis, planis, impunctatis in- structus, marginibus antico-lateralibus, maculisque minoribus 5, qua- rum 3 mediis transversim, unaque in singulo angulo postico positis, nigro-fuscis. Scutellum latitudine nonnihil longius, rufo-testaceum, sat dense &equaliter punctatum, maculis minoribus 10 ornatum, quarum 6 basalibus, 4 mediis transversim positis. Subtus cum pedibus sor- dide flavo-testaceum, parce breviter adpresso-pilosum, sat rude puncta- tum, punctis nonnullis violaceis; tibiis extus obscure rufo-piceis. An- tenne nigre, art. basali flavo-testaceo. SCUTELLERA. Lawm., DALLAs, 1. S. lanius. Obscure testaceo-rufa, violacescente-micans, parce bre- viter pilosaz; antennis nigris, art. basali fere toto rufo; thorace ante medium transversim impresso, hujus maculis 3 majoribus baseos, scutellique maculis 7 lineaque media non violacescenti- bus; subtus ochracea, maculis lateralibus transversis violacescen- 5) Härtill tafl. I, a; Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 12 Mars 1856. = 3 = tibus; femoribus 'testaceo-rufis, apice cum tibiis; chalybeo-viridi- bus. &. Long. 22, lat. 9 millim. — Java Mus. Holm. et coll. mea. Callidea lanius Står. Op. supra cit. 1854, p. 231. Species eximia, Scut. nobili affinis et proxima, nonnibil major, robustior. Caput triangulare, convexum, parce pilosum, testaceo- rufum', wviolaceo-micans. AÅAntenne nigre, art. basali fere toto rufo. Thorax anterius sinuatus, lateribus obliquis, angulis posticis oblique subtruncatis, posterius late truncatus, subtiliter punctatus, ante me- dium transversim impressus, testaceo-rufus, maculis 3 posticis excep- tis, violaceo-micans, marginibus lateralibus interdum aureo-micantibus. Scutellum apice truncatum, basi transversim nonnihil elevatum, sat subtiliter punctatum, maculis 7 (2, 2, 2, 1) lineaque media exceptis, violaceo-micans. Subtus ochracea, cum pedibus parce pilosa, maculis transversis violaceis utrimque ornata; stigmata nigra. Femora testa- ceo-rufa, apice cum tibiis obscure chalybeo-viridia; tarsi nigri. CALLIDEA. Lar, 1. C. coelestis. Obscure virescente-chalybea; thorace maculis 11 ni- gris; scutello densius et profundius punctato, basi transversim elevato, maculis 83 nigris, quarum media longitudinali, ornpato; pectore obscuriore, ad coxas flavo, abdomine flavo, segmento sin- gulo utrimque macula chalybeo-violacea, segmento ultimo: viola- ceo-nigro; femoribus cinnabarinis, apice cum tibiis chalybeis; an- tennis tarsisque nigris. A. Long. 19, lat. 9 millim. — Madras Indie orientalis. Mus. Holm. et coll. mea, Callidea coelestis. Står. Op. cit. 1855, p. 181. Statura fere C. Stockeri Lis. (abdominalis Hore), sed major, tho- race non dilatato, in vicinitate C. Stollii locanda. Caput viridi-chaly- beum, subimpunetatum, nitidum, lobo medio obscuriore. Antenn&e ni- gre, art. secundo valde minuto. Thorax antice sinuatus, lateribus obliquis, posterius utrimque late oblique truncatus, anterius vix, po- sterius presertim lateribus magis punctatus, nilidus, chalybeus, ma- culis 11 ornatus, quarum 3 anterius, 2 basalibus approximatis, sub- elongatis et 3 utrimque triangulariter positis, nigris. Scutellum apice plano-productum, presertim lateribus dense et rude punctatum, basi Wransversim elevatum, ibique impunctatum; viridi-chalybeum, maculis rotundis 7 (2, 2, 2, 1) et elongata "media, basi interdum dilatata, nigris, ornatum. Pectus obscure chalybeo-violaceum, ad coxas flavum. Abdomen utrimque rude punctatum, flavum, macula basali nigra, ma- culisque transversis lateralibus obscure chalybeis ornatum, segmento ultimo violaceo-nigro. Femora cinnabarina, apice cum tibiis chalyt beis; tarsi nigri. Variat interdum colore subaureo-viridi, margineque abdominis dilute violacescente. 2. C. jactator. Obscure metallice viridis, subchalybeo-micans; capitis lobo medio antennisque nigris, horum art. basali basi femori- busque flavis; thorace ante medium transversim impresso, macu- lis 2 transversis anlicis, maculisque 2 magnis posticis, scultell ä ERE KA EV IE SPE SN 2 HER ccs maculis 4 (2, 2) apiceque nigris; tibiis nigro-chalybris. &. Long. 10, lat. 5 millim. Patria ignota. Mus. Holm. Callidea jactator. Står. Op. cit. 1854, p. 234. Inter minores, CO. Germari et Senatori statura subsimilis. Caput sat convexum, nonnihil punetatum, chalybeo-virescens, basi loboque medio nigris. Rostrum flavum, apicem versus nigro-fuscum. Antennie nigre, art. basali basi flavo, secundo tertio dimidio breviore. Thorax anterius late sinuatus, lateribus obliquis, parum sinuatis, ante medium transversim impressus, sparse obsolete, antice et in impressione tamen rudius et distinctius, punctatus; viridis, fascia ante medium, medio interrupta, maculisque 2 posterioribus magnis, marginem posticum attingentibus, nigris. Scutellum basi subelevatum, sparse punctatum, chalybeo-viride, maculis 4, (2, 2) magnis apiceque nigris. Subtus cha- lybea, magis nitida, disco abdominis metallice viride, maculis stig- matum nigris. Coxe femoraque flava; tibie nigro-chalybexe; tarsi nigri. PACHYCORIS. Bury. 1. P. scurrilis: Ferrugineo-brunneus; capite flavo, vitta media nigra; thorace marginibus antice et lateralibus, maculis 14, (5, 5, 4) angulisque posticis flavis; scutello maculis 6 basalibus, 4 vel 5 mediis, fasciaque prope apicem, cum maculis mediis per lineam longitudinalem et cum macula apicali inmediate coherente, fla- vis; subtus nigricans, flavo-maculatus, maculis abdominis utrimque tripla serie positis; pedibus flavo-testaceis, tibiis extus fuscis; an- tennis nigris, art. basali flavo. &. Long. 9, lat. 5 millim. — Mexico. Mus. Holm. Pachycoris. scurrilis. Står. op. cit. 1855, p. 181. Pachycori variabili affinis, statura breviore, scutello convexiore, apice minus plano-producto valde distinctus. Subovalis, pone medium presertim convexus. GCaput sat magnum, utrimque ante oculos vix -sinuatum, supra flavum, lobo medio, apice excepto, margineque basali, nigris; subtus nigrum, linea utrimque longitudinali flava. Antenne nigre, art. basali luteo. Rostrum pallidum, apicem versus fuscum. Thorax anterius late sinuatus, medio utrimque angulatus, evidenter, irregulariter punctatus; ferrugineo-brunneus, marginibus antico et anlico-lateralibus maculisque 46 flavis vel luteis, quarum 5 anticis, 5 mediis, 4 basalibus transversim positis, et una minuta in angulo singulo basali. Scutellum sat convexum, basi vix elevatum, regula- riter sat profunde punctatum, ferrugineo-brunneum, maculis 6 basali- bus, 5 mediis, quarum 3 intermediis coherentibus, fasciaque subapi- cali, cum maculis mediis per lineam longitudinalem et cum macula apicali immediate coherente, flavis. Subtus nigricans, incisuris ma- culisque nonnullis pectoris, vesiculaque marginali antepectoris, flavis. Abdomen utrimque seriebus 3 macularum flavarum, segmentisque me- dio apice flavomarginatis. Pedes flavo-testacei, tibiis extus tarsisque fuscis. ANCYROSOMAÅ. An. & SErRV. 1. ÅA, simile. Pallide flavo-testaceum; capite oblongo-triangulari, lobis lateralibus medio longioribus, contiguis, apice rotundatis; thorace dest angulis posticis antrorsum productis, rotundätis, rugis antica et postica utrimque obliqua impunctatis; scutello rugis obsoletis 5, lateralibus 2 basi magis elevatis; abdomine subtus maculis mi- nutis marginalibus et vitta utrimque punctaria nigricantibus. $. Long. 6, lat. 41 millim. — Dauria Sibiria orientalis. Mus. Holm, Å. simile. "Står. op. cit. 1854, p. 232. Å. albolineato valde affine; corpore magis plano, lobis lateralibus capilis apice rotundatis, angulis thoracis posticis minus productis, ro- tundatis, non acutiusculis, rugis thoracis et scutelli minus et ex parte vix elevatis, ut et hoc apice nonnihil latius rotundato, abdomineque latiore certe et abunde distinctum. BRACHYPLATYS. Boisp. 1. B. cingalensis. Nigroeneus; capitis lobo medio maculis 2, lobis lateralibus singulo linea transversa aliaque parva longitudinali flavis; thorace utrimque flavo-marginato, antice et utrimque linea contigua intramarginali flava; costa hemelytrorum basi, margine abdominis, maculaque intramarginali longitudinali segmenti sin- guli flavis; pedibus rufo-testaceis; antennis fuscis, art. basali te- staceo. &. Long. 8, lat. 7 millim — Insula Taprobana. Mus. Holm. Brachyplatys cingalensis. Står. op. cit. 1855, p. 181. Statura Br. Vahlii, cui affinis. Caput nigro-eneum, maculis 2 lobi medii, linea utrimque basin versus transversali aliaque parva utrimque longitudinali loborum lateralium flavis. Antenn&e basi rufo- testacex, apicem versus nigre. Thorax obsolete punctatus, nigro-Xneus, nitidus, marginibus antico-lateralibus, lineaque intramarginali antica, cum linea obliqua utrimque laterali coherente, favis. Scutellum di- stincte, non dense, punctatum, nigro-2neum, apice sinuatum, lateribus et postice linea intramarginali flava ornatum. Hemelytra costa basi flava. Pectus rugulosum, glaucum, puncto laterali utrimque postico rufo-testaceo. Abdomen nitidum, longitudinaliter abrupte rugulosum, nigro-eneum anguste flavo-marginatum, segmento singulo lineis 2 mi- nutis angustis longitudinalibus, apicem versus nonnihil latioribus fla- vis. Pedes rufo-testacei, femoribus apice imo intus nigro-fusco. COPTOSOMA. Lar. 1. C. nigropunctatum. Supra cum pedibus flavum, vage rude nigro- punctatum; capitis lobo medio maculisque 2 basalibus nigris; tborace anterius impunctato, linea utrimque antico-laterali fasciaque antica intramarginalibus, nigris; scutello ruga antica impunctata; subtus nigricans; abdomine margine flavo, segmento singulo utrimque transversim biseriatim flavo-punctato, margineque late- rali flavo. 2. Long. 33, lat. 21 millim. — Sierra Leona. Dom. Arzeuiws. Mus. Holm. Coptosoma nigropunctatum. Står. op. cit. 1855, p. 181. Copt. nubilo affinis, minor. Caput flavum, lobo medio maculisque 2 basalibus nigris. Antenne flave. Thorax antice sinuatus, utrim- Ek RN a que medio obsolete emarginatus, posterius late rotundatus, flavus, po- sterius rude nigro-punctatus, antice utrimque linea punctata nigra in- tramarginali, ante medium transversim subimpressus, fascia angusta, utrimque latiore, ibidem ornatus. Scutellum pone medium latius, apice latissime rotundatum, flavum, irregulariter et subacervatim rude punctatum, basi ruga elevata, transversa, impunctata instructum. Pectus glaucescens. Abdomen rude punctatum, flavo-marginatum, seg- mento singulo latera versus biseriatim flavo-punctato, macula oblonga intramarginali flava ornato. Pedes flavi. ACATALECTUS. Dan. 1. ÅA. nitidicollis. "Supra 2&Xnescente-niger, remote rude punctatus, sub- tus nigro-piceus; antennis pedibusque fusco-piceis, tarsis dilutio- ribus; capite apice late rotundato; thorace ante medium plaga impunctata, nitida; hemelytris fusco-castaneis, membrana sordide albida, fusco-maculata. &. Long. 11, lat. 63 millim. — Java. Dom. MeLrrterBorc. Mus. Holm. Åcatalectus nitidicollis. Står. op. cit. 1854, p. 232. Caput subtransversum, apice late rotundatum, vix emarginatum, nitidum, presertim marginibus rude inequaliter punctatum, margine parce pilosum, &nescente-nigrum. Antenn picescentes. Thorax an- terius quam posterius angustior, antice sinuatus, postice latissime ro- tundatus, lateribus subobliquis, rectis, apicem versus rotundatis, rude inequaliter presertim latera versus punctatus, plaga transversa ante- riore margineque postico impunctatis, lateribus pilis nonnullis margi- nalibus, disco etiam pilo uno alterove instructus, enescente-niger, ni- tidus. Scutellum apicem versus sensim angustius, rude inzequaliter parcius punctatum, 2Xnescente-nigrum, nitidum. Hemelytra sat rude inequaliter et pon dense punctata, maurgine costali parce pilosa, fusco- Castanea, subnitida, margine apicali corii leviter curvato. Membrana dilute flavo-testacea, fusco-maculata. Subtus nigro-piceus, marginibus pectoris nonnihil dilutioribus. Abdomen lxve, nitidum, latera versus sat dense punctatum et granulatum. Pedes validi, fusco-picei, subtus | cum tibiis dilutiores. PARAMECOCORIS. Står. 4. P, binotatus. Dilute fuscescente-testaceus, fusco-punctatus; capite ovato, marginibus basin versus parum reflexis, apice emarginato; | scutello medio longitrorsum laevi; hemelytris macula parva pone medium flava; membrana flavo-testacea, nervis fusco-punctatis; subtlus minus dense punctatus, abdomine utrimque nigricante, segmentis basi apiceque fusco-ferrugineo-marginatis, ultimo toto Jå pedibusque fusco-ferrugineis; antennis obscure rufo-testaceis, api- cem versus fuscis. &. Long. 13, lat. 7 millim. — Sierra Leona. Dom. Arzeuus. Mus. Holm. Paramecocoris binotatus. Står. op. cit. 1855, p. 184. | P. plano statura similis. Caput ovatum, apice emarginatum, lobo | medio lateralibus parum breviore, utrimque late rotundatum, margini- | en SG I bus basin versus nonnihil reflexis, fusco-testaceum, rude inzgqualiter remote obscurius punctatum. Antenne art. basali omnium brevissimo, secundo: tertio longiore, obscure rufo-ferruginex, apicem versus fusce. Thorax margine antico late sinuatus, lateribus obliquis, levissime ro- tundatis, angulis posticis oblique sat late truncatis; fusco-testaceus, rude remote nigro-punctatus, callo utrimque subtriangulari antico, im- punctato instructus. Scutellum pone medium utrimque subsinuatum, apice rotundatum, fusco-testaceum, obscurius rude punctatum, medio longitrorsum subimpunctatum, leve, maculis minutis flavo-testaceis 3, una in angulo singulo, instructum. Hemelytra fusco-testacea, obscu- rius sat rude punctata, pone medium macula minuta flava ornata; membrana fuscescente-hyalina, nervis fusco-punctatis. Pectus dilute flavo-testaceum, nigro-punctatum. Abdomen cum pedibus fusco-ferrugi- neum, illo utrimque et basi apiceque segmentorum rudius punctatis, segmento singulo (ultimis exceptis) fascia, medio interdum abrupta, flavotestacea ornato. Femora subtus tuberculis vel spinis parvis bifa- riam instructa, spina apicali reliquis majore, magis distincta. 2. P. gastricus. Flavo-testaceus, dense subprofunde nigro-fusco-puncta- tus; capite lateribus parallelis, a medio obliquis; scutello -basi utrimque callo flavo, impunctato; membrana fuscescente; subtus cum pedibus dilutior, minus dense punctatus, abdomine utrim- que vitta nigricante; antennis rufescentibus, art. 2 ultimis fu- scis, basi sordide flavis. 2. Long. 9, lat. 5 millim. — India orientalis. Mus. Holm. Caput bone spec. sec. TaUnBERG. Cimex gastricus. TuusB., Diss. ent. de Hem. rostr. Cap. P. II, p. 4. (1822). Paramecocoris gastricus. Står. op. cit. 1855, p. 182. Minima mihi cognita species. Caput ultra medium lateribus pa- rallelis, dein obliquis, lobo medio lateralibus nonnihil breviore, mar- ginibus presertim basin versus subreflexis; dilute flavo-testaceum, dense fusco-punctatum. Antenn&e rufo-testacere, art. 2 ultimis fuscis, secundo tertio longiore. Thorax antice late sinuatus, lateribus obli- quis, vix rotundatis, angulis anticis rectis, non rotundatis, posticis ” sat late oblique truncalis, leviter convexus, flavo-testaceus, dense sub- rude fusco-punctatus, calio utrimque antico deplanato, non nisi medio punctato, instructus. Scutellum pone medium utrimque leviter sinua- tum, apice rotundatum, flavo-testaceum, sat dense et rude fusco-puncta- tum, callo basali flavo utrimque instructum. Hemelytra flavo-testacea, sat dense fusco-punctata, pone medium macula valde minuta, impun- ctata; membrana fuscescente-hyalina, obscurius maculata. Subtus flavo-testaceus, pectore rudius at minus dense, abdomine densius, sub- tilius fusco-punctatis, hoc utrimque vitta nigra ornato. Pedes flavo- testacei, fusco-punctati, femoribus anticis apicem versus spina armatis; tibiis apice tarsisque rufescente-testaceis, obscurioribus. MECIDEA. Dan. 1. M. pallida.' Tota pallide flavo-testacea, dense punctata; capitis lobis lateralibus apice non distantibus; antennarum art. secundo tertio longiore3; i JR sla RR — än longiore; thorace medio longitrorsum subcarinato, utrimque parce fusco-punctato. P. Long. 13, lat. 4 millim. — Nubia superior. Dom. HepbenBorc. Mus. Holm. Mecidea pallida. Står. op. cit. 1854, p. 233. M. quadrivittate et indice affinis. Caput elongato-triangulare, apice leviter emarginatum, lobis lateralibus lobo medio longioribus, ante hunc contiguis, sat dense punctatum, pallide flavescens, ante medium utrimque ad lobum medium nigro-punctatum. Antenne sor- dide flavescentes, art. basali brevi, capite plus dimidio breviore, capi- tisque apicem non superante, art. secundo basali ter longiore vel ca= pitis fere longitudine, art. tertio basali parum longiore, (art. ultimi desunt). Thorax antice quam postice dimidio fere angustior, pone caput late sinuatus, lateribus pone medium leviter sinuatis, apice utrimque subspinosis, postice utrimque sat late oblique truncatus, ruga longitudinali media posterius suhevanescente intructns, dense fortiter punctatus, utrimque intra marginem longitudinaliter nigro- punctatus. Scutellum dense punctatum, ruga longitudinali levi in- structum, pallide flavum. Hemelytra pallide flava, dense punctata, membrana vitrea. Subtus cum pedibus pallide flavescens, pectore valde punctato, utrimque pone medium plaga subimpunctata, laevi. Abdomen vix nisi subtilissime, latera versus tamen distinctius rugu- loso-punctatum, supra utrimque vitta nigra ornatum. 2. M. longula. Dilute griseo-flavescens, dense obscurius punctata; ca- pite lobis lateralibus apice distantibus, intus fusco-punctatis; tho- race longitudinaliter quadrifariam parce dilute fusco-punctato;3 pectore remote fusco-punctato. 2. Long. 9, lat. 23 millim. Ins. St. Barthelemy Ind. occid. Mus. Holm. et nostrum. M. longula. Står. op. cit. 1854, p. 233. Precedenti affinis, minor, art. secundo antennarum proportiona- liter breviore. Caput elongato-triangulare, dense rude punctatum, di- lute griseo-flavescens, lobis lateralibus lobo medio longioribus, apice distantibus, illis singulo vitta e punctis nigris, in vertice extensa. Antenne obscuriores, art. basali brevi, capitis apicem non superante, secundo hoc plus dupplo longiore, reliquis crassiore, tertio secundo dimidio breviore sed primo nonnihil longiore, quarto tertio parum longiore, quinto longitudine tertii. Thorax postice quam antice vix dupplo latior, anterius late sinuatus, lateribus utrimque pone medium subsinualus, angulis posticis oblique sat late truncatis, ante medium depressus, ruga obsoleta longitudinali media instructus, dense rude punctatus, pallide griseo-flavescens, quadrifariam nigropunctato-vittatus: Scutellum griseo-flavescens, dense punctatum, vittis 2 obsoletis nigro- punclatis, cum mediis 2 thoracis cohzaerentibus. Hemelytra pallide griseo-flava, punctata, linea intracostali flava. Pectus sat dense rude punctatum , punctis latera versus nigris. Abdomen vix nisi subtilis- sime, latera versus tamen distinctius ruguloso-punctatum, vilta utrim- que obsoleta fuscescente, supra nigro-bivittatum. Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 3. 2. IR AEDNUS. Dar. 1. ÅA. circumflexus. Niger, punctatus; marginibus lateralibus thoracis, costali bemelytrorum, abdominisque toto flavis; pedibus antennis- que flavo-testaceis. 2. Long. 7, lat. 5 millim. — Patria ignota. Mus. Reg. Holm. Aednus circumflexus. Står. op. cit. 1855, p. 182. Caput latitudine intraoculari parum brevius, late rotundatum, utrimque ante oculos leviter sinuatum, planum, crebre sat profunde punctatum, nigrum. Thorax anterius latissime sinuatus, lateribus ob- liquis, leviter rotundatis, postice utrimque oblique rotundato-trunca- tus, medio late subsinuatus, parcius, remote, latera versus tamen den- sius, magis distincte punctatus, niger, utrimque flavomarginatus. Scu- tellum amplum, longitudine vix abdominis, apicem versus sensim pa- rum angustius, utrimque medio subsinuatum, apice late rotundatum, nigrum, non dense sat distincte punctatum, transversim subrugosum. Hemelytra non dense, xequaliter punctata, nigra, margine costali pre- sertim ante medium flavo. Subtus niger, magis nitidus, sat dense distincte punctatus, abdomine medio sublievi, flavo-marginato. Antenna pedesque testacei. MACROPYGIUM. Spis. 1. M. flavopustulatum. Står. op. cit. 1855, p. 182. = Cimex pustula- tus. DeGeer. Mem. P. III, p. 329, pl. 34, f. 2. ANTITEUCHUS. Daun. 1. Å. luctuosus. Fusco-brunnens, nitidus, punctatus, supra callis deplanatis, parvis, flavis dense sparsus; antennis nigro-fuscis, ab- domine pedibusque flavo-testaceis, illo lateribus obscuriore, his pilosis, presertim femoribus brunneo-punctatis. &. Long. 11, lat. 7 millim. — Patria ignota. Mus. Holm. Anliteuchus luctuosus. Står. op. cit. 1855, p. 182. Caput apice late rotundatum, utrimque ante oculos sat profunde sinuatum, planum, marginibus lateralibus subreflexis, sat profunde remote punctatum, medio transversim rugosum, fusco-brunneum. AÅn- tenne nigre, basi picex, breviter pilosulxe, (art. 2 ultimi desunt). Thorax anterius latissime sinuatus, medio utrimque angulatus, ante medium transversim subdepressus, fusco-brunneus, nitidus, rude re- mote punctatus, callis parvis deplanatis flavis sat dense sparsus. Scu- tellum pone medium utrimque leviter sinuatum, apice rotundatum, basi subelevatum, fusco-brunneum, nitidum, callis parvis flavis spar- sum. Hemelytra fusco-brunnea, nitida, dense rude punctata, callis fla- vis longitudinaliter positis sparsa, membrana fusco-hyalina. Subtus cum pedibus flavo-testaceus, pectore rude, abdomine non nisi latera versus subtilius punctatis. Pedes pilosi, femoribus pone medium brunneo-sparsis. | PENTATOMA. (P. Beavv.) 1. P. principalis. Supra obscure viridi-eruginosa; thorace antice mar- gineque costali basali hemelytrorum sanguineis; subtus cum an- | FO tennis pedibusque nigra, maculis marginalibus et disci utrimque abdominis sanguineis. 2. Long. 16, lat. 10 millim. — Mexico. Mus. Holm. Pentatoma principalis. Ståu. op. cit. 1855, p. 182. Species magna, elegans, nec cum ulla confundenda. Caput api- cem versus nonnihil angustius, apice rotundatum, planum, marginibus subreflexis, transversim rugosum, hbasi punctatum, viridi-2xruginosum. Antenne nigre, basin versus subxnescentes, Thorax anterius pro- funde sinuatus, lateribus obliquis, posterius utrimque oblique trunca- tus, marginibus antico-lateralibus elevatis, subreflexis, dense rugoso- punctatus, viridi-&ruginosus, anterius sanguineus. Scutellum trans- versim rugosum, punctatum, viridi-Xruginosum. Hemelytra sat dense distincete punctata, viridi-zeruginosa, margine costali basali sanguineo; membrana fusco-&ruginosa. Subtus nigra, pectore subenescente. Ab- domen maculis marginalibus, maculisque disci in seriebus 2 positis, sanguineis. Pedes xnescente-nigri. 2. P. Halys. Flavo-testacea, fusco &ruginoso-punctata; scutello basi maculis quinque parvis, impunctatis; membrana sordide albida, striis parvis brunneis sparsa; subtus parcius punctata, pectore acervalim parce &Xruginoso vel metallice viridi-punctato; pedibus fusco-punctatis. 2. Long. 17, lat. 10 millim. — China. Dom. HawserG. Mus. Holm. Pentatoma Halys. Står. op. cit. 1855, p. 182. Statura fere Dalpade adsperse, eique similis. Caput subparalle- lum, apice late rotundatum, subplanum, utrimque ante oculos levis- sime sinuatum, flavo-testaceum, remote rude &Xruginoso-punctatum. Antenne flavo-testacex, fusco-pPunctate, art. secundo tertio breviore. Thorax anlice late sinuatus, utrimque angulatus, flavo-testaceus, poste- rius rude sat dense fusco-punctatus, anterius minus dense fusco et Truginoso-punctatus et callis 2 impunctatis instructus. Scutellum apice rotundatum, flavo-testaceum, sat dense fusco-punctatum, basi cal- lis minutis deplanatis quinque instructum. Hemelytra flavo-testacea, fusco-punctata, punctis nonnullis hic illic eruginosis; membrana sor- dide hyalina, fusco-striolata. Subtus flavo-testacea, pectore praesertim antice acervatim viridi-2ruginoso-punctato. Abdomen subnitidum, la- tera versus parce fusco-punctatum, disco levi, segmento penultimo macula nigra ornato. Pedes testacei, fusco-punctati. STRACHIA. Haun. 1. S. sculpticollis. Sordide lutescens, parce punctata, subtus flavescens; thorace anterius nonnihil elevato, parte elevata circumpunctata, bis longitudinaliter et utrimque transversim punctato-impressa; membrana fusco-violacescente, antennis, maculis utrimque 3 pe- toris lineisque pedum nigris. 8. Long. 11, lat. 6 millim — Sierra Leona. Dom. Arzeuvs. Mus. Holm. Strachia sculpticollis. Ståv. Op. cit. 1855, p. 182. Species structura thoracis distinctissima et ab omnibus mihi cog- nitis diversa. GCaput utrimque sinuatum, apice rotundatum, parce SE RS acervatim punctatum, luteum, nitidum, basi anguste nigrum. Antenn nigre, art. secundo tertio dimidio breviore. Thorax anterius sinuatus, postice utrimque rotundato-truncatus, nitidus, parce hic illic sat rude punctatus, luteus, anterius transversim elevatus, parte elevata pro- funde circumpunctata, bis longitudinaliter el utrimque transversim profunde rude punctato-impressa. Scutellum luteum, rude parce punctatum, luteum, basi transversim elevatum, leve. Hemelytra lu- tea, densius profunde punctata; membrana fusco-violacea, sordide al- bido-marginata. Subtus cum pedibus flava, nitida, pectore utrimque maculis 3 elevatis, nigris, punctulatis, ornato. Abdomen impuncta- tum, leve. Pedes nigro-iineati, tarsis fuscis. 2. S. ponderosa. Står. Op. cit. 1854, p. 233. = Vulsirea nigrorubra. Spis. — In exemplo unico a me descripto spina abdominis basa- lis lesa, quare hujus generis putabam; nunc, SES integris mihi obviis, errorem emendo. 3. S. generosa. Står. Op. cit. 1854, p. 233. — Hiec species ut Strachia spectabilis Drury mihi nuper missa. Opus Drury: com- parare nequeo. 4, S. circumducta. Supra cum antennis pedibusque nigra, subtus rufaz; marginibus thoracis, basali excepto, margineque costali hemely- trorum rufis; scutello apice obscure rufescente. CR Long. 14, lat. 8 millim, — Brasilia, Mus. Holm. Strachia circumducta. Står. Op. cit. 1854, p. 233. Species eximia, cum nulla mihi cognita conferenda et confun- denda. GCaput oblongum, utrimque sinuatum, apice rotundatum, dense rude punctatum, nigrum. Antenne nigre, art. secundo tertio brevi- ore. Thorax antice sat profunde sinuatus, posterius utrimque oblique truncatus, dense rude punctatus, medio ruga longitudinali instructus, niger, marginibus antico et lateralibus sat late rufis. Scutellum ru- goso-punctatum, nigrum, apice obscure rufum. Hemelytra subtilius non dense punctata, nigra, margine costali rufo; membrana violaceo- fusca, albido-marginata. Subtus rufa; macula utrimque pectoris fusce- scente. Pedes nigri. EURYSASPIS. SIiGNnor. 1. E. Signoreti. Sordide albido-flavescens, parce subtilius punctata3 scutello pone medium macula nigra longitudinaliter divisa. Long. , lat. 6 millim. — Senegallia. Mus. Holm. Eurysaspis Signoreti. Står. Op. cit. 1855, p. 183. Caput ante oculos sinuatum, dein parallelum, apice subrotundato- truncatum, sordide dilute flavescens, parce punctatum, rugulosum. Antenn&e flavescentes, apicem versus nonnihil obscuriores. Thorax antice profunde sinuatus, lateribus obliquis, vix rotundatis, posterius utrimque sat late oblique truncatus, medio latissime sinuatus, dilute sordide flavescens, anterius vix, posterius remote magis punctatus. Scutellum medio utrimque subsinuatlum, apice rotundatum, basi sub- impunctatum, latera versus et pone medium densius evidenter puncta- sr GO er tum, sordide flavescens, macula pone medium nigra, longitrorsum di- visa. Hemelytra dilute sordide flava, sat dense fusco-punctulata; mem- brana subvitrea. Subtus- cum pedibus flavescens, pectore, medio utrimque excepto, rudius punctato; ahbdomine vix nisi latera versus et hic sat indistincte punctato, basin versus medio rufescente, stig- matibus maculisque minutissimis marginis nigris. Unguiculi tarsorum apicem versus nigri. UROSTYLIS. Westw. 1. U. flavoannulata. Viridi-flavescens, supra parce punctata; antennis corpore nonnihil longioribus, art. 4 et 2 rufo-testaceis, 3, 4 et 5 nigris, his 2 basi flavis; tarsis apice fuscescentibus. 8. Long. 10, lat. 5 millim. — Dauria Siberie orientalis. Urostylis flavoannulata. Står. Op. cit. 1854, p. 233. Caput ante oculos utrimque subtriangulariter impressum, testa- ceo-flavum. Antlennze corpore longiores, art. 1 et 2 rufo-testaceis, 3 omnium minimo, 4 et 5 nigris, bis 2 basin versus flavis. Thorax subplanus, antice sinuatus, lateribus obliquis, levissime sinuatis, mar- ginatis, posterius latissime rotundatus, viridi-flavescens, posterius trans- versim rugulosus, remote punctatus. Scutellum dilute flavo-testaceum, remote fusco-punctatum, cum thorace ruga obsoleta longitudinali in- structum. Hemelytra sordide virescente-flava, remote fusco-punctata; membrana flavotestaceo-hyalina. Subtus cum pedibus viridi-flavescens, vix punctatus; tarsi apicem versus fuscescentes. EDESSA. FaBr. 1. E. albidicornis Olivacea; antennis flavo-albidis; thorace utrimque cornuto, cornubus thoracis latitudine dimidio brevioribus, cras- siusculis, apice elevatis, subuncinatis, nigris; subtus obscurior, segmento singulo linea obliqua transversa, flava. 2. Long. 17, lat, 9 millim. — Brasilia. Mus. Holm. et coll. mea. Edessa albidicornis. Står. Op. cit. 1855, p. 183. E. peronee Dau. affinis :videtur, secundum descriptionem hujus auctoris. Caput lateribus rugosum, dilute olivaceum. Antenne al- bido-flave, art. secundo tertio vix vel parum breviore. Thorax utrim- que in cornu, thoraci longitudine 2quale, crasso, apicem versus sen- sim angustiore, apice clavato, subuncinato, productus, presertim latera versus rude et dense punctatus, olivaceus, clava cornuum nigra. Scu- tellum apice acuminatum, ruga obsoleta longitudinali instructum, pre- sertim latera versus et basi rude punctatum, olivaceum. Hemelytra dense sat rude punctata, nervis elevatis, levibus, olivacea3; membrana cupreo-fusca, aureo-micans. Pectus olivaceum, antepectore dense sat rude punctato, medio et postpectore utrimque macula magna, fusce- scente-glauca, opaca, rugosa. Abdomen fusco-castaneum, utrimque fasciis obliquis testaceo-flavis ornatum. Pedes fusco-castanei, tibiis tarsisque nonnihil dilutioribus. Specimen , quod possideo, in omnibus dilutius, flavo-olivaceum, abdomine fusco-testaceo, flavo-fasciato pedibusque sordide flavescenti- bus, varielas cerle hujus species. fån. MG) > 2. E. Capreola. Dilute olivaceo-flava; 'thorace fasciis 2 mediis vire- scentibus, viridi-punctatis, utrimque longe cornuto, cornubus lati- tudine dimidia thoracis longioribus, apice reflexis; scutellum pone medium utrimque dilute virescente; subtus cum pedibus flave- scens, pectore utrimque macula glaucescente. 9. Long. 14, lat. 8 millim. — Brasilia. Mus. Holm. et coll. mea. Edessa Capreola. Står. Op. cit. 1855, p. 183. E. eleganti H. Scn., secundum figuram hujus auctoris, similis et valde affinis; forte eju3 solum varietas. Vix diversa nisi absentia macularum basalium scutelli et marginalium abdominis, ut et parte hemelytrorum apicali concolore. 3. E. Bos. Lutescens, nitida; thorace utrimque sinuoso, spinis recur- vis, nigris; hemelytris olivaceo-brunneis; subtus albida, incisuris abdominis viltaque utrimque undata brunnescentibus. 2. Long. 15, lat. 8 millim. — Honduras. Dom. HsALrmarson. Mus. Holm. Edessa Bos. Står. Op. cit. 1855, p. 183. E. nigridenti F., H. Scu., statura similis. Caput impunctatum, utrimque impressum, ibique transversim rugosum, lutescens. Antenne thoracis cum scutello longitudine, dilute flavo-testacex, art. secundo tertio tertia parte breviore. Thorax utrimque in cornu breve, sub- recurvum, productus, parce, sed medic transversim magis, rude puncta- tus, luteus, spinis apice et posterius nigris. Scutellum luteum, apice sat acuminatum, ibique excavatum, parce remote sat subtiliter pun- ctatum. Hemelytra olivaceo-brunnea, subcupreo-micantia, sat dense punctata, nervis sordide flavescentibus; membrana fusco-cuprea. Sub- tus cum pedibus flavo-albida, antepectore parce remote punctato, medi- et postpectoribus utrimque macula opaca, rugosa. Abdomen subltiliter rugosum, incisuris viltaque utrimque angusta undata maculisque utrim- que disci brunnescentibus, ACERATODES. Am. & SerRyV. 1. ÅA. flavovirens. Flavescens, rude virescente-punctatus; membrana aureo-micans. £. Long. 18, lat. 10 millim. — Minas Geraes. Mus. Holm. Åceratodes flavovirens. Står. Op. cit. 1855, p. 183. ÅA. cruento statura similis. Caput albido-flavum, virescente-puncta- tum. Antenne flavo-albide, thorace cum scutello breviores, art. 2 et 3 longitudine 2equalibus. Thorax antice sinuatus, Jateribus obliquis, marginatis, posterius utrimque late oblique truncatus, flavo-albidus, sat rude inzequaliter virescente-punctatus. Scutellum apice angulatum, latiusculum, flavo-virens, parce sat rude virescente-punctatum. Heme- lytra flavo-albida, densius inzequaliter punctata; membrana aureo-micans. Subtus cum pedibus sordide flavo-albida, abdomine remote fuscescente- punctulato. 2. ÅA. albomarginatus. Olivaceus; antennis pedibusque dilute rufo-testa- ceis, illarum art. 2 ultimis flavo-albidis; capite, thorace utrimque hemelytrisque anguste flavo-marginatis; subtus testaceus, incisuris CERN VR er abdominis nigris. 2. Long. 19, lat. 10 millim. — Minas Geraes. Mus. Holm. Åceratodes albomarginatus. Står. Op. cit. 1855, p. 183. Statura Å. cruenti, eique affinis. Caput disco transversim rugo- sum, marginibus elevatis, flavo-olivaceum. Antenne rufo-testacere, art. 2 ultimis flavo-albidis, secundo tertio breviore. Thorax anterius sinu- atus, lateribus obliquis, rectis, posterius utrimque oblique truncatus, rugoso-punctatus, olivaceus, marginibus lateralibus elevatis, flavis. Scu- tellum apice acuminatum, latiusculum, ante medium transversim valde rugosum, presertim latera versus punctatum, olivaceum. Hemelytra dense punctata, olivacea, margine costali flavescente; membrana fusco- cuprea. Subtus flavo-testaceus, incisuris abdominis lineaque impressa segmenti singuli utrimque fuscis. Pedes dilute rufo-testacei. 3. 4. flavomarginatus. Fuscescente-olivaceus; antennis, marginibus ca- pitis, lateralibus thoracis, costali basali hemelytrorum abdominisque toto flavo-albidis. 8. Long. 18, lat. 9 millim. — Minas Geraes. Mus. Holm. ÅA. flavomarginatus. Står. Op. cit. 1855, p. 183. Precedenti valde affinis; antennis totis flavo-albidis, harum arti- culo secundo proportionaliter breviore, marginibus lateralibus capitis plani et thoracis non elevatis, punctura magis rudi, colore subtus ob- scuriore, abdomine supra subtusque flavo-albido-marginato, et utrimque non serrato (hoc est: segmento singulo apice subangulatim non pro- ducto), pedibusque obscure fusco-testaceis, certe distinctus. TESSERATOMA. Ler, & Serv. 1. IT. Afzelii. Lutescens; antennis nigris, art. basali lutescente; femo- ribus apice multicis. &A. Long. 25, lat. 14 millim. — Sierra Leona. Dom. Arzeuuvs. Mus. Holm. Edessa papillosa. Fasr. Syst. Rhyn. 150. 19. (exel. syn.) Tesseratoma papillosa. Burm. Handb. der Ent. II, 1, p. 350, 2. Tesseratoma Afzelii. Står. Op. cit. 1854, p. 233. T. chinensi et papillose valde affinis, nec nisi notis sequentibus diversa; capite mnonnihil breviore et apice latius rotundato, antennis gracilioribus, tertio apice, quartoque reliquis vix latioribus, nigris, art. basali luteo, pedibus, presertim tarsis, graciloribus, femoribus omnibus apice inermibus, tarsorum articulo basali proportionaliter longiore, an- gustiore. PYCANUM. Ån. & SeErRV. 1. P. ponderosum. Sordide luteum, rugoso-punctatum; antennis nigris, art. apicali apice imo fulvescente; marginibus capitis et thoracis, basali hujus excepto, tenuissime nigris; thorace transverso, sub- rectangulo; scutelli apiee dilutiore; pectore metallice viridi- et luteo-vario; abdomine subtus luteo, utrimque late metallice viridi, margine supra nigro-maculato; pedibus castaneis. 8. Long. 33, lat. 48 millim — Assam. Mus. Holm. — Tab, I. a, fig. 1. REN ON Pycanum ponderosum. Står. Op. cit. 1854, p. 234. Species eximia, P. amethystino major, robustior. Caput triangu- lare, apice subemarginatum, sordide luteum, nigro-marginatum. Antenn nigre, apice imo fulvescentes. Thorax transversus, antice et po- stice eque latus, pone caput sinuatus, anterius utrimque dilatatus, ru- guloso-punctatus, luteus, antice et utrimque valde anguste nigro-margi- natus. Scutellum rugoso-punctatum, luteum, apice dilutius. Hemelytra dense punctata, lutea, membrana sordide hyalina. Subtus sordide lu- teum, pectoris plagis 3 magnis utrimque, abdomine plaga utrimque magna, oblonga, lata, intus multisinuata, metallice viridibus; abdomine maculis marginalibus supra nigris. Pedes obscure castanei; femoribus apice spinosis. 2. P. pretiosum. Sordide sanguineum, subviolacescens; antennis pedi- busque nigricantibus, illarum apice imo fulvescente; capitis parte antica maculisque 2 basalibus thoracis apiceque corii nitide viri- dibus; pectore viridi-vario; abdomine utrimque viridi-sparso, mar- gine nigro-luteoque vario. 8. Long. 26, lat. 14 millim, — Pulo Penang. Mus. Holm. — Tab. I. a, fig. 2. Pycanum pretiosum. Står. Op. cit. 1854, p. 234. P. amethystino valde affine, formå thoracis et longitudine art. tertii antennarum = distinctum. e, equaliter crasse, art. basali capitis longitudine, secundo basali plus di- midio breviore, tertio basali nonnihil longiore, quarto longitudine basa- lis. Rostrum sat validum, art. primo et secundo longitudine zquali- bus, ultimo multo breviore. Thorax anterius angustior, medio subcon- strictus, utrimque sinualus, postice late emarginatus. Scutellum trian- gulare, inerme. Femora antica reliquis crassiora. 1. H. obscuripennis. Flavo-testaceus; capite supra antennisque nigris; hemelytris obscure violaceis, basi ipsa luteis; tibiis nigro-fuscis. &. Long. 10, lat. 23 millim. — Sierra Leona. Dom. Arzeuus. Mus. Holm. — Tab. I. a, fig. 4. Hematochares obscuripennis. Står. Op. cit. 1855, p. 190. Caput dilute flavo-testaceum, supra fere totum nigrum. Antenne nigricantes. Thorax dilute flavo-testaceus, pone medium lutescens. Scu- tellum dilute flavo-testaceum. Hemelytra ceruleo-violacea, basi ipsa lutea. Subtus cum femoribus dilute flavo-testaceus. Tibix tote tarsi- que apice nigrofusci. BORBOROTREPHES. StÅL. Op. cit. 1854, p. 239. Corpus magnum, ellipticum. 00=—smam Januari . . Februari . Mars April . Maj . i.e Juni .. HU < etc Augusti . . September. Oktober . . November . Medium . December . . Barometern reducerad till 09. Decimaltum. Thermometern Celsius. 25,403 25,378 205209 25,388 25,374 25,476 25,426 25,461 25,131 25,590 25,352 25,354i Kl. 2 BLIN 25,427 25,391 25,268 25,387 25,382 25,477 25,426 25,369 25,465 25,152 25,589 25,363 STOCKHOLM, 1856. Kl. 9 e. m. 25,444 25,398 25,284 25,392 25,390 25,471 25,428 25,372 25,470 25,156 25,590 25,367 Me- dium. 25,425 25,389 25,270 25,389 25,382 25,475 25,427 25,365 25,465 25,146 25,590 25,361 25,383| 25.391] 25.397] 25.390] + 332 I. — 568 —13,48| — 7,33 — 5,61 0,29 + 0,61| + 6,14 + 6,72) +11,55 +13,73 418,81! +19,28 +26,40 +13,47 | +18,91 + 8,48) +13,79 + 6,89 + 1,27 — 5,40 + 9,76 + 2,14 — 4,95 + 7v56 Kl. 9 4701 — 595 —11,65 3904 FNS + 6,39 +14,44 +19,51 +14,40 +10,40 + 7,41 + 1,47 = [507 3 104] 5 297 10,526 P. A. NORSTEDT & SÖNER. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 13. 1856. HM 4. Onsdagen den 9 April. Föredrag. En fråga ur läran om maxima och minima, — Hr E. G. Björuing hade insändt följande meddelande: I Grunerr's Archiv d: Math. u. Physik 25:ter Th. före kommer: bland »Uebungsaufgaben» följande, af Hr Lect. C. F. LINDMAN i Strengnäs framställda, problem: Triangulorum omnium, que ejusdem sint perimetri et in eodem circulo descripta sint, maximum et minimum invenire». Solutionen af detta pro- blem erbjuder i theoretiskt hänseende så mycket interesse, att jag vågar anhålla om ett rum i Kongl. Akademiens »Öfversigt» för efterföljande framställning deraf. 4. För enkelhets skull, må vi först söka svaret på den frågan: Huru många, och hvilka, likbenta trianglar af en uppgifven omkrets (=2p) kunna inskrifvas i en gifven cir- | kel (rad. =")? | Utmärkes sidan af en sådan triangel med x, basen med -Yy; så är (1) p=24+50 Vesna -2Vpp-y), och frågan således att finna, huru många par af positiva x- | y-valörer satisfiera vilkoren (2) >=Vp(22—p), S=P-2, ART eller — hvilket här gör tillfyllest — huru många positiva x- valörer, enhvar < p, satisfiera den förra af dessa eqvationer (2) eller vilkoret xt kr p(d— p)=00, eller, som är detsamma, om = utmärkes med k, > med &, huru många positiva £-valörer, enhvar aven det är som satishfera eqvationen (3) E' Ake+k=0. Denna eqvation har åtminstone 2:ne imaginära rötter, ef- tersom skillnaden mellan teckenpermanensernas maximi- och mi- nimi-antal är 2. — De äro imaginära alla, så ofta som k är > 3V3 Hed. a då omkretsen 2p är > den inskrifna liksidiga triangelns). Men för kz=3V3 äro 2:ne rötter reela”) och, så- ledes, positiva (negativ £-valör gör ju förra membrum positivt). I förra fallet (k = 3V3) äro de lika, nemligen hvardera =V3") (och &x således då den inskrifna liksidiga triangelns sida). I sed- nare fallet (k<3V3) återstår att tillse, om de bägge reela och TS k positiva rötterna också äro RE ) J nt Insätter man i (3) succesivt o och a stället för £, så blir resultatet i förra fallet k? (positivt), i det sednare (i — 4). Och som detta sednare är positivt eller negativt, allteftersom k är > eller < 4 (perimetern 2p > eller < dubbla diametern); så inses, utan vidare, att så länge k är >4 [dock, som -sagdt, <3V3 eller 5,19 ...], finnas 2:ne likbenta trianglar”), men för ”) Se t. ex. Om upplösningen af 4:e gradens equationer, Åkad. Afhandl. af C. J. Marmsten, Ups. 1854 sid. 22. ') För k= 3V3 blir eqv. (3) ör 12fV3 + 27—=0, eller, genom positionen E=nV3, nN'—ån + 3=0=(n—1) (7 + 2n + 3) +") För k>4 blefvo substitutionsresultaterna, vid insättning af o och: Kia L , 3 | stället för &, qvantiteter af samma tecken; och kunde man PENN > k<4 blott en. När k är = 4, blir den ena roten £ = 2 (således icke cr och ger således ingen triangel; dess y skulle vara = 0), och den andra är att söka ur eqvationen C+0+t—-1=0, neml. € a: hvars reela rot tydligen ligger emellan o och 4 (således £ < 2 k eller < 5) Och som för öfrigt i den händelsen, att k är > 4 (men < 3V3), den ena af eqvationens (3) positiva rötter är större, den andra mindre än WV3'): och i den händelsen, att k är z4, den dåvarande enda positiva roten är 2 ggr diametern; eljest allenast en, och dess sida mindre än den inskrifna qvadratens; och väl således tveka, om båda rötterna eller om ingen rot befunne sig inom dessa gränser. Men observerar man derjemte, att eqv. (3) låter bringa sig till formen (k— 2öP + 55 —4) = 0, som tydligen icke kan satisfieras af någon positiv &-valör > eller =2, då k är > 4; så är saken klar. 4) Ty när k är > 4, men < 3V3, blir substitutionsresultatet af &=7V3 uti eqv. (3), nemligen 9 —4kV 3 + eller (k—2V 3) —3, tydligen negativt; hvaraf synes, att blott den ena &-roten ligger inom gränserna o och V3. ") När k är 4, blir resultatet af 'substitutionen E=WY2 ieqv. (3), nemligen 4—AkV2 + eller (k— 2VY 2) — 4, — tydligen <(4—2V 27 —4, således negativt. sn 80 = Hvarje inskrifven likbent triangels sida (2) är att finna ur den förra af eqvationerna (2). 2. Och nu finnes lätt svaret på den frågan: Hvilken är den största, och hvilken den minsta, ibland alla trianglar med en viss uppgifven omkrets (= 2p), som kunna inskrif- vas i en gifven cirkel (rad. =)? Betecknas sidorna af en i cirkeln inskrifven triangel hvil- kensomhelst, hvars omkrets är = 2p, med x, y, Zz, samt arean med A; så är i (4) A= = Vp(p-2)(P-yP-2) ; SR y+zZ, således ock 4r y+3=2p-X, ys = TA, (5) 2 =p-=+M (p- =) TA EA, samt följäktligen 4 (6) = po-2T0-P0-2), och, genom differentiering, 2 ; 6 2 (7) [A-3P (0-2) N=Pp (p-2-30) För att nu finna, hvilken eller hvilka trianglar det är som uppfylla villkoret A'=0 eller, som är detsamma”), vilkoret (8) p- 22-00, har man, enligt (6), att söka de positiva rötterna, enhvar < Pp, till eqvationen (2) eller (9) = 2Vp22-p); och inses, för öfrigt redan af (5) och (8), att för hvarje sådan triangel LT, 2(p-X), ”) Coöfficienten för A' uti (7) kan nemligen icke vara = 0 på samma gång som eqvationens sednare membrum. Ty då skulle man, enligt (6), på samma gång hafva eqv. (9) och denna: x=2r, följ- aktligen (genom eliminering af r) också p—x=0, och således A=0. 3 j =p-5 (p- 52) = - | EET RE SA samt / (10) A= 5-2) =(p-2)Vp(2x—p), och således, ibland annat, att triangeln är likbent, med x till sida. Genom ny differentiering fås af eqv. (7) é 2r >» (4 [A—Tp(P- DA =p (Gs-1N), d. ä. enligt (40) Xx? 2p 1" p? (p-2(T- TJV= (Pp 30), eller emedan, enligt (9), 3 är = Vp(2x— SER = ) 5 (9) På Pp) x Vb — 2 apa VR FÖRRA hvaraf visar sig, att hvarje inskrifven likbent triangel (med 2p till omkrets), hvars & satisfierar eqv. (9), är ett maximum eller ett munimum ibland alla inskrifna trianglar med samma omkrets, allteftersom dess sida x är < eller >+3 af dess perimeter eller, som är detsamma”), xx < eller > den inskrifna liksidiga trian- gelns sida rV3. — Och som förut (i art. 1) är visadt, att i sjelfva verket hvarje inskrifven likbent triangel med 2p till om- krets måste, i anseende till sin sida x, uppfylla vilkoret (9) eller (2); är klart, att man för att finna, om för hvarje upp- gifven perimeter 2p någon maximi- eller minimi-triangel”) kan inskrifvas, och hvilken den är, allenast behöfver söka svaret på den frågan, hvilka likbenta trianglar med 2p till omkrets kunna i cirkeln inskrifvas. Och blir sålunda, på grund af art. 4 här ofvan, svaret på den framställda frågan följande: ") Deraf, att eqv. (9) gifver ( id KG ; eller 4 FEV >) 3 p mV ) , p T- JG inses lätt, att ofvanstående båda uttryck här äro alldeles likabety- "dande. ”) Man borde väl egentligen här tillfoga orden: satisfierande vilkoret A'=0, eftersom här ännu icke är undersökt, om ej tilläfventyrs äfven vilkoret d'=>=00 gifver någon maximi- eller minimi-trian- gel; men — se Anm, vid slutet. NR a 4:0) Den största, äfvensom den minsta, af alla trianglar med samma omkrets (2p), som kunna i cirkeln inskrifvas, är likbent; dess sida (x) är att finna ur eqv. (9); 2:0) Med omkrets, större än den inskrifna liksidiga tri- angelns (3rV3 eller 5,19---r), kan ingen triangel inskrifvas, och med så stor omkrets blott en enda, neml. den liksidiga sjelf (som ock är den största af alla trianglar, som kunna inskrifvas); 3:o) Bland ulla trianglar med en mindre omkrets, men som likväl är > 2 ggr diametern, finnes städse en mazimt- och en minimi-triangel, neml. de båda likbenta trianglar med sådan omkrets, hvilka kunna 1 cirkeln inskrifvas, den förras sida mindre, den sednares större än den inskrifna liksidiga triangelns; hvaremot, när omkretsen är = 2 ggr diametern, blott en maximitriangel finnes, neml. den (enda) likbenta, som 4 detta fall kan inskrifvas; dess sida är < den inskrif- na qvadratens. Anm. Vi hafva tagit för afgjordt, att A= 00 icke gifver nå- gon maximi- eller minimi-triangel utom de redan funna. I sjelfva verket, om man undersöker, hvilken eller hvilka trianglar det tilläfventyrs må vara, som uppfylla detta vil- kor, d. ä. eqvationen (a) A==p(p-2); så finner man, enligt (6), att för hvarje sådan triangel x måste vara = 2, och således, enligt (2) och (5), A=p(p-?r), = pr 2VptrY2p, samt följaktligen: att endast i de händelser, då den upp- gifva perimetern 2p är > 4r, men S 2r(V2+1), tri- anglar kunna inskrifvas, som uppfylla vilkoret A= 00 ; att diametern är en sida uti hvarje sådan; att, när perime- SDR, tern är < 2r (V2+1), tvenne sådana trianglar "finnas, de der icke äro likbenta; och, när perimetern är = 2r(V2+1), blott en, neml. den pådiametern uppritade likbenta. — Men denna sistnämnda är en ibland de redan förut funna ma- ximi-trianglarne. Och hvad beträffar de båda icke-lik- benta med perimeter < 2r(V2+1) eller 4,8::-r (men > 4r);, så äro de hvarken maximi- eller minimi-trianglar, eftersom — enligt hvad förut är funnet — för hvarje uppgifven perimeter inom gränserna kr och 5,19---r städse finnas 2:ne likbenta trianglar, den ena större, den andra mindre än hvarje annan inskrifven triangel. med samma perimeter. ne OR DRA ns Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Af Kongl. Vetenskaps-iSocieteten i Upsala. Nova Acta. Ser. III. Tom. 41: fasc. 2.' 1855: 4:0. Af Kongl. Norska Universitetet. Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. midio brevior, angulis anticis deflexis, posticis obtusiusculis; su- pra sat convexus, foveola transversali ante basin sat profunde impressa; nitidulus, niger, subtilissime punctatus, fusco-pubescens. Elytra thorace paullo longiora, depressa, apice truncata, subtili- ter punclata, nigra, fusco-pubescentia. Abdomen segmentis 3 primis crebre, 4—5 vage punctatis; nitidulum, nigrum, ano piceo- testaceo. Pedes testacei. Funnen på fuktiga ängar vårtiden vid Lund. 7. H. Gyllenhalii m. Linearis, depressiuscula, obsoletissime punctata, pube flavescenti sericea veslita, nitidula, fusca, antennis, palpis pedibusque flavis; thorace subquadrato, coleopteris paullo angu- stiori, equali; caleopteris quadratis, thorace fere sesqui iongiori- bus, testaceis; abdomine basi crebrius et subtiliter, apice vage punctato, ano segmentorumque ventralium marginibus testaceis. Long. 13 lin. Aleochara terminalis Gyur. Ins. Sv. II, 397, 19. Sällsynt i mellersta Sverige. Anm. Mycket lik H. elongatula Grav., men skild genom sin ljusgula hårbeklädnad, och blekare kroppsfärg; till färgteckning mera lik HH. debilis Er., från hvilken den dock lätt kännes på sina längre antenner, hvilkas 4—40 leder knappt äro transver- sella, och på formen af thorax, hvars sidor ej äro afsmalnande mot basen. 8. H. melanocera m. Linearis, depressiuscula, subtilissime punctata, fusco-pubescens, nitidula, nigra, antennis anoque concoloribus, palpis pedibusque fusco-testaceis; thorace transversim subqua- drato, coleopteris subangustiori, basi foveola gemina impresso; elytris thorace parum longioribus; abdomine segmentis 1—3 con- fertim, 4—5 vage punctatis. Long. 41 lin. H. elongatule affinis, pedibus autem obscurioribus, antennis nigris, punctura evidentiori, thoraceque foveola gemina diversa mihi videtur. Caput thorace paullo angustius, ovatum, basi le- viler constrictum, convexiusculum, fronte linea brevi impressa, nitidum, subtiliter punctatum, nigrum, ore palpisque fusco-testa- ceis. Antenn&e capitis thoracisque longitudine, tenuiores, apicem versus leviter incrassate, tote nigre; articulo primo clavato, se- cundo tertio breviter obceonico sesqui longiori, quarto crassitie haud breviori, penultimo subtransverso, ultimo ovato, precedenti sesqui longiori. Thorax coleopteris, parum angustior, latitudine fere dimidio brevior, lateribus parum rotundatis, angulis anteri- oribus deflexis, posterioribus obtusis; supra leviter convexus, fo- veola gemina basi impressus, niger, nitidulus, subtiliter puncta- tus, lateribus pilis paucis exsertis. Elytra thborace paulla longi- ora, depressa, apice truncata, subtilissime punctata, nigra, niti- dula. Abdomen supra depressum, nitidum, segmentis 1—3 cre- bre, 4—5 vage, 6:to iterum crebre punctlatis, nigrum, ano pi- 2 1965 loso concolore. Pedes fusco-testacei, femoribus posticis obscuri- oribus. Funnen i en uttorkad grop vid Lund. 9. H. gregaria. Linearis, subdepressa, nitidula, cinerascenti-pubescens, 10. fa; 12: nigra, pedibus obscure testaceis; thorace subquadrato, coleopteris paullo angustiori, basi impresso; elytris depressis thorace paullö longioribus; abdomine supra segmentis 4 primis confertim pun- ctatis. Long. 11 lin. Mas thorace medio late foveolato distinctus. Er. Gen. et Spec. Staph. 87, 12. Tachyusa immunita Er. Gen. et Spec. 916, 10—11. Funnen i stor mängd under uppkastad tång vid Lomma i Skåne. Anm. Mycket lik H. elongatula, men benen något mörkare; dessutom är puncturen på abdomen olika. H. palustris (KiEseswetter). Elongata, subtilissime punctata, tenui- ter pubescens, nitida, nigra, antennis concoloribus, pedibus pal- lidis; thorace transversim subquadrato, coleopteris angustiori, con- vexiusculo, foveola minuta basali impressa; elytris tborace sesqui longioribus, fusco-nigris; abdomine parcius: subtiliter punctato. Long. 14 lin: H. elongatula var. II. Er. Gen. et Spec. 94. Ej sällsynt under ruttnande vegetabilier, isynnerhet på fuk- tiga ställen. Anm. Närmast lik H. elongatula, men thorax kortare, för- sedd vid basen med en liten grop, elytra hälften längre än tho- rax, antennernas andra led större än' tredje samt abdomens punktur mycket finare och vid roten glesare. H. macella. Linearis, depressa, rufo-testacea, subtiliter pallido- pubescens, obsolete punctata, ore, antennis pedibusque testaceis; thorace quadrato fronteque obsolete canaliculatis; abdomine supra subtilissime punctato. Long. 4 lin. Er. Gen. et Spec. Staph. 95, 26. Sällsynt på fuktiga ställen. Anm. Mest lik H. debilis ER. men smalare och mera ned- tryckt, antennerna något tjockare, thorax längre, ej afsmalnande mot basen. H. atricapilla. Linearis, convexiuscula, tenuiter pubescens, nitida, rufo-testacea, capite, pectore abdominisque wmedio nigricantibus, capite thoraceque parcius punctulatis, hoc coleopteris angustiori, subquadrato, subtiliter canaliculato; elytris thorace longioribus, obsolete punctatis; abdomine sublevi, apicem versus politum sub- incrassato; antennis brevioribus, crassiusculis, 2—3 xequalibus, 4—10 valde transversis. Long. 43 lin. Muls. Opusc. Ent. Cah. I, 21, 5. Funnen på fuktiga ställen vid Ringsjön. 13. 14. a ÖGN Anm. Till kroppsform nästan lik en Boletochara, till färg- teckning kommer den närmast H. macella, men punkturen på hufvud och thorax glesare och tydligare, antennernas struktur olika. Div. 2. Thorace transverso, abdomine lineari. H. boletobia m: Lineari-elongata, subtilissime punctata, tenuiter flavescenti-pubescens, nitidula, nigra, antennis basi pedibusque testaceis; thorace brevi, basi vix foveolato; elytris thorace pa- rum longioribus, testaceis, circa scutellum anguloque externo fusco-nigris; abdomine lineari, subtiliter punctato, apice levi. Long. 11—413 lin. Mas abdominis segmento anali supero apice 4-dentato di- stinctus. H. sociali affinis, corpore magis lineari, antennarum abdomi- nisque in mare structura diversa. GCaput rotundatum, thorace paullo angustius, leviter convexnm, oculis sat prominulis, subti- liter punctatum, nitidum, nigrum; ore palpisque testaceis. An- tenn&e capitis thoracisque longitudine, mediocres, apicem versus subincrassate, nigro-fusce, basi testacex; articulo secundo tertio aequali, obconicis, 4:to minimo, 5—10 transversis, sensim latiori- bus, ultimo ovato, precedente sesqui majori. Thorax coleopteris vix angustior, latitudine sua fere duplo brevior, angulis anticis deflexis, posticis obtusis, lateribus leviter rotundatis; supra con- vexiusculus, basi foveola obsolete impressus, niger, nitidus. Ely- tra thorace paullo longiora, depressa, apice truncata, pube flave- scenti, uti caput et thorax, vestita, subtiliter punctata, flavo- testacea, circa scutellum anguloque externo nigro-fusca. Abdomen lineare, basi crebrius punctatum, apice leve, nitidum, nigrum, ano picescenti. Pedes lucide testacei. Funnen i ruttnande svampar vid Ringsjön. H. xanthopus m. Linearis, depressiuscula, subtiliter punctata, pube flavescenti-grisea vestita, nitidula, nigra, anlennis, ano pedibus- que flavis; thorace transversim subquadrato, coleopteris paullo angustiori, basi foveolato; elytris thorace paullo longioribus, vitta humerali obliqua testacea; abdomine crebrius punctato, apice levi. .; Long. 11 lin. Mas abdominis segmento ultimo dorsali apice dentibus 8 crenulato, terminali majori. H. sociali affinis, antennis flavis, thoraceque angustiori di- versa milu videtur. Caput subrotundatum, leviter convexum, nitidum, subtiliter punctatum, oculis sat prominulis, nigrum, ore palpisque testaceis. Antenn&e capitis thoracisque longitudine, me- diocres, apicem versus vix incrassatae, tota flavo-tlestacex; arti- culo secundo tertioque zequalibus, obconicis, 4:to minimo, se- quentibus angustiori, 5—10 subzequalibus, subquadratis, ultimo oblongo-ovato, precedente sesqui majori. Thorax coleopteris an- gustior, latitudine sua dimidio brevior, basi quam apice vix la- tior, lateribus ante medium levissime rotundatus, angulis anticis 15. 16. GEN paullo deflexis, posticis obtusiusculis; supra subdepressus, foveola oblonga basi impressus, nitidus, niger. Elytra thorace paullo longiora, depressiuscula, apice truncata, nitidula, nigro-fusca, vitta humerali obliqua flavo-testacea, pube tenui, uti thorax, flave- scenti-grisea veslita, subtiliter, sed evidenter punctata. Abdo- men lineare, supra depressiusculum, crebrius punctatum, apice leve, nigrum, nitidulum, ano testaceo. Pedes toti flavo-testacei. Funnen i ruttnande svampar vid Stockholm. H. compressicollis m. Elongata, subnitida, subtiliter pubescens, nigra, pedibus testaceis, antennis tenuioribus, nigris, basi fusco- testlaceis; thorace brevi, convexiusculo, coleopterorum fere lati- tludine, apice compresso, xequali; elytris thorace paullo longiori- bus, subtiliter punctatis; abdomine lateribus subrotlundatis, cre- brius punctato, apice levi. Long. 11 lin. Mas abdominis segmento uti dorsali apice 4- dentato di- stinctus. H. conformis Murs. Opusc. Ent. Cah. I, 45, 21 (forte). H. sociali affinis, statura fere H. orbate Er., antennarum ab- dominisque structura ab utraque distinguenda. Caput rotunda- tum, thorace angustius, subtiliter punctatum, nitidum, nigrum, oculis sat prominulis; ore palpisque fusco-testaceis. Antenn&e vix capitis thoracisque longitudine, tenuiores, apicem versus vix crassiores, fusco-nigre&e, basi pallidiores; articulo secundo tertio parum longiore, 4:to sequentibus vix minori, 5—10 subtransver- sis, penultimo crassitie paullo breviori, ultimo ovato, precedenti sesqui longiore, apice oblique truncato. Thorax coleopteris vix angustior, latitudine sua fere duplo brevior, apice compresso, an- gulis anticis deflexis, posticis obtusis, margine basali leviter ro- tundato; supra sat convexus, 2equalis, subtilissime punctatus, subnitidus, niger. Elytra thorace paullo longiora, leviter con- vexa, angulo apicali externo vix sinuato, subtiliter sed evidenter substrigoso-punctata, fusco-nigra, subnitida, subtiliter pubescen- tia. Abdomen lateribus subrotundatis, supra crebrius punctatum, apice levi, nigrum, nitidulum, ano picescenti. Pedes testacei. Funnen i ruttnande svampar vid Heckeberga och Ringsjön i Skåne. Anm. Denna art är möjligen identisk med H. conformis Murs., men då Ericson i Genera et Species Staphylinorum 108, 54, redan beskrifvit en art under detta namn, så har jag ej kunnat bibehålla MuLsaAsTts. H. boletophila m. Depressiuscula, subopaca, creberrime punctata, parum pubescens, nigra, antennis brunneis, basi dilutioribus, pe- dibus elytrisque testaceis, his circa scutellum anguloque externo fuscis; thorace brevi, basi canalicula brevi impressa; elytris tho- race paullo longioribus; abdomine segmentis 3 primis crebre pun- ctlalis, 4—5 apice punctis paucis asperatis. Long. 11—413 lin. Mas capite medio impresso, abdominisque segmento anali su- pero apice 4-dentato distinctus. 17: me DR H. foveola Murs. ÖOpusc. Ent. Cah. I, 33, 14. (forte). H. sociali affinis, corpore depressiore, punctura abdominisque precipue distincta. 'Caput subrotundatum, thorace paullo angustius, subdepressum, oculis sat prominulis, evidenter punctatum, nigrum, ore palpisque fusco-testaceis. Antenne vix capitis thoracisque longi- tudine, tenuiores, apicem versus vix crassiores, fusce, basi pallidiores; articulo secundo tertio paullo longiore, 4:to sequentibus subangustiori, 5—10 =transversis, ultimo ovato, precedenti sesqui majori, apice oblique truncato. Thorax coleopteris vix angustior, latitudine sua fere duplo brevior, angulis anticis deflexis, posticis obtusis, lateribus leviter rotundatis; supra subdepressus, basi canalicula tenui impressa, subopacus, niger, parcius pubescens, creberrime punctatus. Elytra thorace paullo longiora, testacea, circa scutellum anguloque externo fusco-nigro depressa, vix pubescentia, creberrime punctata. Abdomen lineare, depressum, segmentis 3 primis crebre et evidenter punctalis, 4—5 apice punctis paucis asperatis, in mare evidentioribus; nigrum, ano vix dilutiore. Pedes testacei. Funnen i ruttnande svampar vid Herrevads kloster i Skåne af Stud. Rotk; i Småland af Prof. BonEMAN. Anm. Denna art öfverensstämmer ganska väl med MuLsAnt's beskrifning på H. foveola, endast att om denna sednare säges »basi thoracis late foveolato», och att elytra äro enfärgade. H. pallidicornis m. Convexiuscula, nitidula, subtilissime punctata, tenuiter, flavescenti-pubescens, nigra, antennis pedibusque flavo-testa- ceis; thorace coleopteris angustiore, apice compresso, xquali; elytris thorace fere sesqui longioribus, testaceis, apice intra angulum exter- num subsinuatis, evidenter punctatis; abdomine basi fusco-testaceo, punctulato, apice testaceo, levi. Long. 41 lin. Mas abdominis segmento anali supero, apice levissime emargi- nato, margine subtiliter crenulato distinctus. H. sodali Er. affinis, antennis totis flavis, thorace breviore, ab- dominisque in mare structura distincta. Caput thorace paullo minus, suborbiculatum, convexiusculum, oculis sat prominulis, nitidum, sub- tiliter punctatum, nigrum, ore palpisque testaceis. Antenn&e capitis thoracisque longitudine, tenuiores, apicem versus leviter incrassate, flavo-testacex, albido-pubescentes; articulo secundo tertio fere majori, 4—410 sensim latioribus, subtransversis, ultimo conico-elongato, pr2e- cedenti duplo. majori. Thorax coleopteris angustior, latitudine sua plus quam dimidio brevior, apice compresso, angulis anticis fortiter deflexis, posticis obtusis, lateribus et basi leviter rotundatus; supra transversim convexus, 2qualis, nigro-fuscus, margine flavescenti, pube tenui flava vestitus, nitidulus, subtilissime punctatus. Elytra thorace paullo longiora, subdepressa, evidenter punctata, flavo-testacea, sub- nitida, pube flavescenti vestita. Abdomen lineare, nigro-fuscum, basi apiceque testaceum, segmentis antlerioribus minus crebre punctatis, apice levigato. Pedes toti flavi. Funnen i ruttnande svampar vid Ringsjön i Skåne. 18. EN a RE 18. H. azxillaris (Msam). Rufo-testacea, capite abdominisque cingulo fusco3 19. 20. thorace convexiusculo, apice compresso, equali; abdomine supra par- cius punctato. Long. 13 lin. V Mas abdominis segmento anali supero apice 4-dentato distinctus. H. ochracea Er. Gen. et Spec. Staph. 104, 45. Aleochara scapularis SanvuBG Ins. Fen. 372, 50. Funnen i gräset vid Ringsjön i Skåne. Anm. Närmast lik H. sodalis Er., men af annan färgteckning, thorax utan grop vid basen, och sista abdominal-segmentet olika bildadt hos hannen. H. nigriventris m. Elongata, depressiuscula, parum nitida, pube fla- vescenti vestita, obsoletissime punctata, pallide testacea, capite, pectore abdomineque nigro-fuscis, hoc ano segmentorumque ventralium mar- ginibus testaceis; thorace transverso, medio obsolete late impresso; elytris thorace longioribus, circa scutellum leviter infuscatis; ahdomine supra basi confertim punctato, apice sublevi. Long. 13 lin. Mas thorace medio late et sat profunde excavato distinctus. H. brunneé perquam similis et affinis, punctura vero thoracis elytrorumque crebriori et subtiliori, pube corporis minus nitidi flave- scenti antennisque longioribus certe diversa. Caput thorace multo minus, subrotundatum, parce et subtiliter punctatum, subdepressum, fronte medio late impressa, nigro-fuscum, ore palpisque testaceis. Antenne capite thoraceque longiores, tenuiores, apicem versus non incrassate, testacex, apicem versus vix obscuriores; articulo secundo tertio fere majori, obconicis, 4:to sequentibus vix angustiori, 5—10 2xqualibus, crassitie haud brevioribus, ultimo ovato, precedenti sesqui majori. Thorax basi coleopteris parum angustior, latitudine sua plus quam dimidio brevior, basi quam apice latior, angulis anticis deflexis, obtusis, posticis obtuse rotundatis, lateribus et basi leviter rotundatus: supra subdepressus, in medio obsolete impressus, obsoletissime pun- ctatus, rufo-testaceus, pube flavescenti tenui vestitus. FElytra thorace longiora, depressa, apice truncata, obsoletissime punctata, testacea, circa scutellum infuscata. Abdomen crassiusculum, nitidum, segmentis anterioribus confertim, posterioribus vage et obsolete punctatis, nigrum, ano segmentorumque ventralium marginibus testaceis. Pedes toti testacei. Funnen i mängd i utsipprande saft vid Ringsjön i Skåne. H. picipes m. Elongata, mnudiuscula, subtilissime alutacea, nitidula, nigra, palpis pedibusque piceo-testaceis; thorace transversim subqua- drato, coleopteris angustiori, basi obsolete foveolato; elytris thorace paullo longioribus; abdomine basi parce punctulato, apice levi. Long. 13 lin. : Mas antennis articulis 2—4 intus dense albido-pubescentibus, abdominisque segmento ultimo dorsali apice angulatim emarginato, margine apicali subtilissime crenulato distinctus. H. occulte Er. affinis, elytris brevioribus nigris abdominisque structura diversa. Caput, thorax et elytra subtilissime alutacea, pa- rum pubescentia, nitidula, nigra. Caput thorace paullo angustius, subrotundatum, planiusculum, canalicula brevi postice impressa, ni- Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 4. 2 21. 22. — 4100 — grum, palpis piceo-testaceis. Antenne capitis thoracisque longitudine, mediocres, apicem versus haud incrassate, nigre, articulo primo basi testaceo, 2 et 3 obconicis, compressis,: equalibus, 4:to sequentibus vix minori, 5—10 2qualibus, crassitie paullo brevioribus, ultimo ovato, precedenti sesqui majori. Thorax coleopteris parum angustior, latitudine sua dimidio brevior, parum convexus, lateribus pilis paucis exsertis, basi foveola obsolete impressus. Elytra thorace paullo lon- giora, leviter convexa, nigra, nitidula, vix pubescentia. Abdomen lateribus parallelis, segmentis anterioribus parce punctulatis, posteri- oribus levigatis, nigrum, nitidum, ano concolore. Pedes fusco-testacei, femoribus obscurioribus. Funnen i ruttnande svampar vid Sjöbo i Skåne. H. nudiuscula m. Depressa, nitida, subtiter punctulata, vix pubescens, atra, tibiis tarsisque fuscis; thorace transversim subquadrato, celeo- pterorum latitudine, subtilissime canaliculato, basi foveola parva im- presso; elytris thorace longioribus; abdomine crebrius punctato, apice levi. Long. 43 lin. Mas antennis articulis 2—4 intus densius albido-pubescentibus distinctus. Statura fere H. atramentarie, magis depressa, capite thoraceque latioribus, hoc subtiliter canaliculato distincta. Caput thorace paullo minus, rotundatum, depressiusculum, subtiliter punctatum, linea media frontis levi, nigrum, palpis concoloribus. Antenn&e capite thoraceque longiores, tenuiores, apicem versus haud incrassate, tote nigre, pilose; articulis 2—3 &Xqualibus, obconicis, 4:to sequentibus vix minori, 5—10 crassitie vix brevioribus, ultimo ovato, praecedenti fere duplo majori. Thorax coleopteris vix angustior, latitudine sua dimidio brevior, an- gulis anticis deflexis, posticis obtusiusculis, lateribus parum basi leviter rotundatus; supra leviter transversim convexus, subtilissime canalicu- latus, basi foveola impressa, niger, nitidulus. Elytra thorace paullo longiora, depressiuscula, subtiliter sed evidenter punctata, intra an- gulum externum vix sinuata, tota nigra, nitidula. Abdomen depres- siusculum, segmentis anterioribus minus crebre punctatis, apice sub- levi, lateribus, prasertim apicem versus, pilosellum, totum atrum, nitidum. Pedes nigro-fusci, tibiis tarsisque dilutioribus. Funnen i ruttnande svampar i en barrplantering vid Hecke- berga i Skåne. H. angusticollis m. Linearis, convexiuscula, subtilissime punctulata, tenuiter fusco-pubescens, nitidula, nigra, palpis, elytris pedibusque fuscis; thorace coleopteris angustiori, -basi foveolato; coleopteris qua- dratis; abdomine basi crebrius punctato, apice sublevi. Long. 1—11 lin. Mas fronte impressa abdominisque segmento ultimo dorsali apice leviter emarginato distinctus. H. nigricorni proxima, antennarum thoracisque structura pra- cipue distincta. Caput thorace vix angustius, vertice constricto, ovato-rotundatum, convexiusculum, subtiliter punctatum, nitidum, ni- grum, palpis nigro-fuscis. Antenn& capitis. thoracisque longitudine, mediocres, apicem versus vix incrassate, nigre, extrorsum fascescen- 23 = 4101 — tes; articulis 2—3 2xequalibus, obeonicis, 4:to sequentibus paullo mi- nori, 3—410 subzequalibus, crassitie vix brevioribus, ultimo oblongo- ovato, precedenti sesqui longiori. Thorax coleopteris dimidio angu- stior, latitudine fere dimidio brevior, angulis anticis deflexis, posticis obtusiusculis, lateribus ante mediam leviter rotlundatis; supra con- vexiusculus, basi foveola evidentiori impressus, subtilissime punctatus, nitidulus, niger. Elytra thorace sesqui longiora, depressiuscula, apice subtruncata, fusco-nigra, sublilissime punctata, fusco-pubescentia. Ab- domen lineare, supra crebrius punctatum, apice subleve, totum ni- grum, nitidulum. Pedes fusco-testacei, femoribus paullo obscurioribus. Funnen i ruttnande svampar vid Lund, H. corvina m. Linearis, nitidula, subtiliter punctata, fere glabra, nigra, antennis palpisque concoloribus, pedibus fusco-testäceis; thorace subquadrato, coleopteris angustiori, basi foveolato; coleopteris subqua- dratis; abdomine basi crebrius punctato, apice sublevi. Long. 4 lin. Mas fronte canaliculata, thorace in medio late foveolato anten- narumque articulis 3—5 intus densius albido-pubescentibus distinctus. Precedenti similis et affinis, stalura vero minori, antennis tenui- oribus, apicem versus crassioribus bene distinguenda. Caput thorace vix angustius, ovato-rotundatum, basi constrictum, convexiusculum, fronte in medio impressa, maris canaliculata, oculis sat prominulis, subtiliter punctatum, nigrum, palpis concoloribus. Antenne capitis thoracisque longitudine, tenuiores, apicem versus incrassate, tote ni- gre; articulo 1:0 clavato, 2:o ovato, 3:0 breviter obconico majori, 4—410 sensim latioribus, omnibus transversis, ultimo ovato, przece- denti sesqui majori. Thorax coleopteris dimidio angustior, latitudine sua fere dimidio brevior, lateribus ante medium leviter rotundatis, angulis anticis deflexis, posticis obtusiusculis; supra leviter convexus, basi foveola impressus, maris in medio late foveolatus; subtiliter pun- ctatus, fere glaber, nitidus, niger. Elytra thorace sesqui longiora, depressiuscula, apice truncata, subtiliter sed evidenter punctata, nitida, fere glabra, nigra. Abdomen supra crebrius punctatum, apice sub- leve, totum nigrum, nitidum. Pedes fusco-testacei, femoribus paullo obscurioribus. ha Funnen i ruttnande svampar vid Heckeberga i Skåne. H. sericea. Elongata, subdepressa, tenuiter pubescens, subtiliter pun- ctata, nitidula, nigra, antennarum basi, elytrisque fuscescentibus, pe- dibus testaceis; thorace transversim subquadrato, basi foveola impresso; coleopteris subquadratis, evidenter punctatis; abdomine parcius sub- tiliter punctato, apice levi. Long. + lin. Mas fronte leviter impressa, abdominis segmento ultimo dorsali apice leviter emarginato, distinctus. H. sericea Murs. Opusc. Ent. Cah. 1, 41, 419 (forte). H. corvine similis, antennis, elytris pedibusque pallidioribus, thorace latiori et punctura subtiliori distincta. Caput thorate paullo angustius, subrotundatum, depressiusculum, subtiliter punctatum, niti- dum, nigrum, palpis fusco-testaceis. Antennz capitis thoracisque lon- gitudine, mediocres, apicem versus crassiores, fusco-nigr&e, basi palli- 2: 26. — 102 — diores3; articulo 2:0 3:0 fere duplo majori, 4—10 transversis, sensim latioribus, ultimo ovato, precedenti sesqui majori. Thorax coleopteris parum angustior, latitudine sua fere dimidio brevior, basi et lateribus leviter rotundatis; supra convexiusculus, basi foveola parva impressus, obsoletissime canaliculatus, tenuiter pubescens, obsolete punctatus, sub- nitidus, niger. Elytra thorace longiora, subdepressa, nitidula, sub- tiliter sed evidenter punctata, parcius pubescentia, fusca. Abdomen lineare, supra depressum, parcius punctulatum, apice leve, nitidum, nigrum, ano vix piceo. Pedes testacei. Funnen i ruttnande vegetabilier vid Lund. H. funebris m. Breviuscula, leviter convexa, subglabra, subtiliter punctata, nitidula, nigra, antennarum basi pedibusque testaceis, femo- ribus fuscis; thorace brevissimo, coleopteris parum angustiori, equali; elytris thorace paullo longioribus, evidenter puncfatis; abdomine late- ribus subrotundato, toto confertim punctato et pubescenti. Long. 1 lin. H. clancuwla Er. Gen. et Spec. Staph. 114, 68. (forte). Ab H. clancula Er. thorace basi haud canaliculato pedibusque obscurioribus forsitan distincta. Caput rotundatum, subdepressum, nitidulum, nigrum. Åntennze capitis thoracisque longitudine, tenui= ores, apicem versus leviter incrassate, fusce, basi testacexe; articulo 2:0 ovato 3:0 fere duplo majori, 4—10 sensim latioribus, crassitie brevioribus, ultimo pracedenti sesqui majori, ovato. Thorax coleo- pteris paullo angustior, latitudine sua duplo brevior, angulis anticis deflexis, posticis rectiusculis, basi utrinque leviter sinuatus, lateribus apicem versus subangustatus; supra transversim subconvexus; aqualis, nitidulus, subglaber, niger. Elytra thorace fere sesqui longiora, evi- dentlius punctata, angulo apicali externo subsinuato, interne oblique truncato, leviter convexa, subglabra, nitidula, nigra. Abdomen totum supra confertim punctatum et pubescens, nigrum, ano concolore. Pe- des testacei, femoribus fuscescentibus. Sällsynt på fuktiga ställen. H. nigripes m. Elongata, convexiuscula, subtiliter punctata, parcius nigro-pubescens, nigra, vix 2eneo-micans, tarsis testaceis; thorace coleopteris subangustiori, transversim subquadrato, basi foveolato; ab- domine toto confertim punctato. Long. 13 lin. H. atramentarie similis et affinis, corpore paullo convexiore, antennarum structura abdomineque confertim punctato facile est di- stinguenda. Caput thorace angustius, suborbiculatum, convexiusculum, nitidum, parcius punctatum, oculis modice prominulis, nigrum, palpis concoloribus. Antenne, capitis thoracisque longitudine, mediocres, apicem versus vix incrassate, tote nigre; articulo. 2:0 3:0 subbre- viori, obconicis, 4:0 sequentibus vix minori, 5—410 leviter transversis, ultimo ovato, precedenti sesqui majori. Thorax coleopteris angustior, latitudine sua dimidio brevior, lateribus ante medium leviter rotun- datus, angulis anticis deflexis, posticis obtusis; leviter convexus, basi foveola transversa impressus, crebre et evidenter punctatus, lateribus pilis paucis nigris exsertis, subeneo-niger, nitidus. Elytra thorace paullo longiora, leviter convexa, nitida, nigra, subeneo-micantia, crebre 27. 28. — 1038 — sat fortiter punctata. Abdomen totum nigrum, nitidum, confertim punctatum, nigro-pilosum, Pedes nigri, tarsis obscure testaceis. Funhen i utsipprande eksaft vid Ringsjön i Skåne. H. eneipennis m. Depressiuscula, confertissime punctulata, nigro- pubescens, nigro-2nea, subnitida, femoribus fuscis, tibis tarsisque testaceis; thorace coleopterorum latitudine, foveola basali impresso, lateribus pilosulo; elytris thorace longioribus, livido-Xneis, circa scu- tellum anguloque externo fuscis; abdomine aterrimo, dense punctulato, apice levi, lateribus pilosello. Long. 11 lin. Mas fronte impressa abdominisque segmento ultimo dorsali apice in medio leviter emarginato distinctus. H. atramentarieé similis et atfinis, corpore magis depresso, an- tennis longioribus, thorace elytrisque fortius punctatis diversa mihi videtur. Caput subrotundatum, thorace angustius, levilter convexum, minus crebre, subtiliter punctatum, nitidulum, nigrum, ore palpisque nigro-fuscis. Antenn& capile thoraceque paullo longiores, mediocres, apicem versus Vix incrassal2, nigre, fusco-pubescentes; articulo 2:0 3:0 zxquali obeonicis, 4—10 subaequalibus, penultimo crassitie vix breviori, ultimo oblongo, praecedenti fere duplo longiori. Thorax coleopteris paullo angustior, latitudine sua dimidio brevior, lateribus ante medium vix, basi leviter rotundatus; supra depressiusculus, bast linea tenui transversa impressus, angulis anticis parum deflexis, po- sticis obtusis, confertim profundius punctatus, niger, subento-micans, lateribus nigro-pilosis. Elytra thorace paullo longiora, in medio pa- rum dilatata, depressiuscula, apice angulo externo vix sinuato, livido- nea, circa scutellum anguloque externo nigro-fusca, confertim sat profunde punctata. Abdomen supra segmentis anterioribus crebre punctatis, apice subleve, lateribus, praesertim apicem versus nigro- pilosis, atrum, nitidum, ano piceo. Pedes sordide testacei, femoribus obscurioribus. ! Funnen i utsipprande eksaft vid Ringsjön i Skåne. H. celata. Linearis, parum nitida, tenuiter fusco-pubescens, subtilissime punctata, plumbeo-nigra, pedibus fusco-testaceis; thorace Jeviter con- vexo, basi canaliculato; elytris thorace longioribus; abdomine crebrius et subtiliter apice vix parcius punctato. Long. 4 lin. Er. Gen. et Spec. Staph. 122, 92. Funnen under ruttnande vegetabilier i Lund. Anm. Till storlek och utseende mest lik H. eauta, men pun- cturen mycket finare, thorax utan sidobår. H. Zostere m. Elongata, depressiuscula, tenuiter fusco-pubescens, subtilissime punctulata, plumbeo-nigra, pedibus picescentibus; tho- race brevi, subtliliter canaliculato; elytris piceo-nigris, subdepressis; abdomine sublineari, supra dense et aequaliter: punctato. Long. 4 lin. Magnitudo et statura fere precedentis, thorace per totam longi- tudinem subtiliter canaliculato, antennarumque structura diversa. Ca- put tborace paullo minus, nigrum, nitidum, parce et subtiliter pun- ctatum, fronte in medio foveola impressa. Antenn capite thoraceque longiores, tenuiores, apicem versus vix incrassatee, tote nigra; arti- 30. 31. — 406 — culo 2:0 cylindrico 3:0 obconico subaequali, 4-—10 transversis, sensim paullo latioribus, ultimo oblongo, apice oblique truncato. Thorax coleopterorum latitudine, longitudine fere duplo latior, lateribus et basi leviter rotundatus, transversim leviter convexus, canalicula tenui impressus, niger, nitidus, subtilissime punctatus. Elytra thorace sesqui longiora, subtiliter punctulata, nigro-picea, nitida, subdepressa. Abdo- men sublineare, dense et subtiliter punctatum, dense pubescers, totum nigrum, nitidum, lateribus haud pilosellis, segmento ultimo apice leviter emarginatum. Pedes piceo-testacei. Funnen på hafskusten vid Lomma i Skåne. H. cyrtonota m. Elongata, depressiuscula, nitidula, fusco-pubescens, obsolete punctata, nigra, antennarum scapo pedibusque testaceis; thorace transverso, basi vix foveolato; elytris thorace paullo longi- oribus, apice truncatis; abdomine toto confertim punctato. Long. 1 lin. Statura fere H. analis, sed latior, thorace breviore et minus convexo distincta. Caput rotundatum, thorace paullo angustius, sub- depressum, fronte in medio punceto impresso, obsolete punctatum, nitidulum, nigrum, ore palpisque fusco-testaceis. Antenne vix capitis thoracisque longitudine, tenuiores, apicem versus vix incrassat:e, fuscae, basi testacex; articulo 1:0 magno, ovato, 2:0 obconico 3:0 sesqui majori, 4—410 sensim paullo latioribus, penultimo transverso, ultimo ovato, pracedenti sesqui majori. Thorax transversus, coleopteris vix angustior, latitudine sua fere duplo brevior, lateribus leviter, basi fortius rotundatus, angulis posticis obtusis; supra depressiusculus, fo- veola basali obsolete impressus, obsolete punctatus, fusco-pubescens, niger, subnitidus. Elytra thorace paullo longiora, depressiuscula, ob- solete punctata, apice truncata, nitidula, nigra. Abdomen lineare, supra totum confertim punctatum, segmentis anterioribus transversim impressis, densius fusco-pubescens, nitidulum, nigrum, ano vix piceo. Pedes obscure testacei. Sällsynt på fuktiga ställen vid Lund. H. laticeps m. Depressiuscula, obsolete 'punctata, pube fusco-flave- scenti vestita, nitidula, nigro-fusca, elytris antennisque obscure' testa- ceis, his basi 'ano pedibusque flavis; thorace coleopterorum latitudine, transversim subquadrato, basi' obsolete foveolato; elytris depressis; abdomine crebrius apice parce punctulato. Long. 4 lin. H. anali affinis, magis depressa, elytris longioribus thoraceque basi vix foveolato distincta. Caput thoracis latitudine, breviter ovatum, basi haud constrictum, subdepressum, nitidulum, subtiliter punetatum, nigro-fuscum, ore palpisque testaceis. Antenne capitis thoracisque longitudine, apicem leviter incrassate, fusco-testacezr, basi pallidiores; articulo 2:0 3:0 sesqui longiore, 4—410' crassitie paullo brevioribus, ultimo ovato, precedenti sesqui majori. Thorax coleopteris vix an- gustior, latitudine sua dimidio brevior, lateribus vix rotundatus; supra depressiusculus, basi foveola obsolete impressus, obsolete punctatus, nigro-fuscus. - Elytra thorace fere sesqui longiora, depressa, apice truncata, subtiliter punctulata, fusco-teéstacea. Abdomen lineare, supra 32. 34, 35. a 1035 — erebrius apice parcius punctatum, nigro-fuscum, nitidulum, ano testaceo. Pedes toti pallide testacei: Funnen på fuktiga ställen. H. viduata. Nigra, subnitida, antennis basi pedibusque testaceis; thorace transversim suborbiculato, convexiusculo, basi foveolato; ely- tris thoracis longitudine confertim punctatis; abdomine supra confer- tissime punctato. Long. 13 lin. Mas antennarum articulis 2—4 intus dense albido-pubescentibus abdominisque segmentis 2 ultimis dorsalibus punctis subgranulatis, ultimo ventrali utrinque leviter sinuato distinctus. Er. Gen. et Spec. Staph. 111, 61. Funnen under nedfallna löf i Fogelsång nära Lund. Anm. Till kroppsform nästan lik H. longicornis, men mindre glänsande, antennerna ljusare, abdomen på öfre sidan tätt puncterad. H. confusa. Breviuscula, nigra, nitida, parcius pubescens, thoracis lateribus elytrisque dilute piceis, antennarum basi apiceque, ano pe- dibusque rufis; thorace brevi, basi foveolato, angulis posticis subrectis; elytris 'subtiliter punctatis; abdomine sat crebre punctulato, apice polito. Long. 13 lin. Maerzer Germ. Zeitsch. V. 215, 41. Funnen i sällskap med Formica fuliginosa. Anm. Mycket lik H: flavipes, men mindre, thorax med en basal- grop, dennes bakhörn ej spetsiga, abdomen vid roten tätt puncterad. Div. 3. Thorace transverso, abdomine apicem versus subangustato. H. hospita. Oblonga, nitidula, diluto brunnea, subtilissime punctata; thorace transverso, obsolete canaliculato, abdomineque piceo, supra cerebrius punctato apicem versus politum angustatis. Long. 13 lin. Mas abdominis segmento ultimo dorsali apice 4-dentato di- stinctus. Marzer Germ. Zeitsch. V. 216, 43. Funnen i sällskap med Formice. Anm. Till kroppsform mycket lik H. cinnamomea, men min- dre, abdomen på öfra sidan vid basen tätt puncterad. H. cinnamoptera m. Oblonga, punctulata, pubescens, subaeneo-micans, nigra, antennarum scapo subtus elytrisque piceo-testaceis, pedibus Iucide testaceis; thorace tränsversim subquadrato, basi foveolato; ab- domine versus: apicem leviter angustato, supra basi dense punctato et pubescenti, apice polito, lateribus pilosellis: Long. 1—11 lin, H. eneipenni m. similis et affinis, antennis vero longioribus, basi : pedibusque dilutioribus, -thorace multo subtilius punctato abdo- mineque apicem versus subangusto distincta mihi videtur. 'Caput subrotundaturm, thorace angustius, vertice vix constrictum, leviter convexum, subtiliter punctatum; oculis sat prominulis, nitidulum, ni- ; grum, ore palpisque fusco-tastaceis. Antennae capitis thoracisque longitudine, tenuiores, apicem versus vix crassiores, nigro-fusce, pi- lose; articulo 4:o magno,' clavato, subtus piceo-testaceo, 2:0 3:0 36. 37. — 4106 — 2equali, obconicis, 4—10 inter se fere zxqualibus, penultimo crassitie vix breviori, ultimo oblongo, pracedenti plus quam sesqui longiori. Thorax coleopteris paullo angustior, Jlatitudine sua: dimidio brevior, lateribus et basi leviter rotundatus, apice :compressiusculo, angulis anticis deflexis, posticis- obtusis; supra convexiusculus, basi foveola parva impressus, confertissime subtiliter punctatus, niger, subeneo- micans, lateribus parce nigro-pilosis. Elytra thorace paullo longiora, depressiuscula, parum nitida, piceo-testacea, vix aneo-mieantia, apice intra angulum externum subsinuato, subtiliter sed evidenter punctata. Abdomen supra depressum, apicem versus leviter angustatum, niger- rimum, nitidum, ano piceo-testaceo, segmentis primis dense punctatis, apice politum, lateribus parcius nigro-pilosis. Pedes toti lucide testacei. Funnen i utsipprande eksaft vid Ringsjön i Skåne. H. macrocera m. Elongata, depressiuscula, nigro-pnbescens, crebre punctata, nitida, nigra, antennis concoloribus, thorace multo longi- oribus, elytris, ano pedibusque piceo-testaceis; thorace transversim subquadrato, basi canaliculato; abdomine confertim, apice parce pun- ctato, lateribus pilosulis, apicem versus subangustato. Long. 4 lin. H. caute Er. similis et affinis, punctura subtiliori antennarumque structura diversa. Caput suborbiculatum, thorace angustius, basi haud constrictum, leviter convexum, crebre sat fortiter punctatum, nitidum, nigrum, ore palpisque nigro-fuscis. Antenn: capite thoraceque multo longiores, validiores, apicem versus non incrassate, totae nigra; arti- culo 2:o 3:o z2quali, breviter obconicis, 4:0 sequentibus vix minori, 5—10 crassitie fere longioribus, zequalibus, ultimo elongato, prace- denti duplo longiori. Thorax coleopteris paullo angustior, latitudine sua dimidio brevior, lateribus et basi leviter rotundatus, angulis an- ticis deflexis, posticis obtusiusculis; supra leviter convexus, basi cana- licula brevi impressus, confertim evidenter punctatus, nitidus, niger, lateribus parce nigro-pilosis. Elytra thorace vix longiora, depressi- uscula, apice truncata, confertim punctata, piceo-testacea, apice dilu- tiora, nitida, fusco-pubescentia, Abdomen apicem versus leviter an- gustatum, segmentis primis supra erebre punctatis, apice sublevi, lateribus presertim apicem versus nigro-pilosis, nitidum, nigrum, ano piceo-lestaceo. Pedes fusco-testacei. Fnnnen i hästspillning vid Lund. e H. pilosiventris m. Breviuscula, parum nitida, pareius pubescens, punctulata, nigra, pedibus sordide testaceis; thorace apicem versus angustato, basi obsolete eanaliculato; elytris substrigoso-punctatis; abdomine apicem versus angustato, dense punctato, dense: nigro- pubescenti, lateribus pilosis. Long. 3 lin. H. fimeterié similis, punctura abdominis antennarumque stru- ctura diversa. Caput thorace multo minus, suborbiculatum, convexi- usculum, crebre punctulatum, nigrum, palpis fusco-nigris. -'Antennze « Capitis thoracisque longitudine, tenuiores, apicem versus vix Ccrassiores, tote nigre, fusco-pubescentes; articulo 2:0 3:0 parum majori, 4—10 subequalibus, orassitie paullo brevioribus, ultimo oblongo, precedenti fere duplo majori, apice oblique truncato. Thorax caleopterorum — 4107 — latitudine, apicem versus leviter angustatus, latitudine sua plus quam dimidio breviori, subnitidus, niger, disco antico transversim convexi- usculus, lateribus leviter rotundatus, basi obsolete canaliculatus, crebre punctulatus, parcius pubescens. Elytra thorace paullo longiora, sub- tiliter sed evidenter transversim substrigoso-punctata, intra angulum externum vix sinuata, subdepressa, fusco-nigra, fusco-pubescentia. Abdomen apicem versus attenuatum, crebre punctulatum, dense fusco- pubescens, totum nigrum, subopacum, lateribus nigro-pilosis. Pedes fusco-testacei, posteriores paullo obscuriores. Funnen i utsipprande eksaft vid Ringsjön i Skåne. 38. H. obfuscata. Elongata, depressiuscula, obsoletissime punctata, pube pallida sericea dense vestita, fusca, antennarum basi, thoracis late- ribus, ano, segmentorum ventralium marginibus pedibusque testaceis; thorace transverso apicem versus subangustato, xequali; elytris thorace vix longioribus; abdomine apicem versus attenuato, dense punctulato, lateribus parcius pilosis. Long. 4 lin. Aleochara obfuscata Grav. Micr. 87, 28. Funnen under ruttnande vegetabilier vid Lund. Anm. Lik H. aterrima, men af en blekare färg, beklädd med fint, ljusgult, sidenskimrande ludd. — 108 — Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Zoologiska afdelningen. Af Conservator Meves. En Ånthus cervinus. Tre ex. Fringilla linaria var. vulgaris. Tre ex. Frigilla linaria var. alnorum. Af Advokatfiskal Lind. En Coturnix vulgaris. Åf Kapten v. Hoffsten. En Psittacus pondicerianus. = MN Vid Akademiens offentliga sammanträde på dess årliga hög- tidsdag den 31 Mars, afgaf Sekreteraren följande berättelse om hvad sig tilldragit inom Akademien sedan 4855. Sedan förslag till utgifvande af de vetenskapliga resultaterna af fre- gatten Eugenies jordomsegling genom Akademien blifvit uppgjordt och det- samma vunnit Kongl. Maj:ts nådiga bifall, hafva erforderliga medel till ar- betets påbörjande i nåder blifvit atViside, samt Herrar Fries, S. LovÉn och Åneström till hufvudredaktörer blifvit utsedde. Betydliga förarbeten äro redan af Hrr ÅNGSTRÖM, SKOGMAN, KINBERG OCh ÅNDERSSON utförda ej blott med afseende på nödiga undersökningar och materialiernas ordnande, utan äfven med hänsyn till utmärktare föremåls beskrifning och afteck- nande, så att tryckningen under innevarande år kan börjas. På Akademiens underdåniga förord har Kongl. Maj:t i nåder tillde- lat Herr Bozeman ett af honom sökt anslag: för utgifvandet af andra delen till Insecta Caffrarige, hvaruti framställningen af det för Entomologien hit- tills obekanta bland Ingeniören WaurBeErGs sydafrikanska samlingar fort- sältes, äfvensom ett understöd åt Herr Awceun till fullföljandet af hans Paleontologia scandinavica, genom hvilket arbete en oväntad rikedom på fornverldens djurarter inom fäderneslandet uppenbaras. = Med de statsmedel, som utgå till anskaffande af originalmålningar af svenska växter, bar äfven detta år, i rikets sydliga delar, en större mängd Svamp-arter i afbildning erhållits under samma personers medverkan, som sistförflutna år. Men utom dessa bevis på Kongl. Maj:ts nådiga hägn om Akademien och vetenskaperne, har hon äfven rönt hugnande vedermälen af den en- skilda välviljan. Ett sådant, lika hedrande för den ädle gifvaren, som gagnrikt för den vetenskapliga forskningen, lemnar framlidne Öfver-Direk- tören Warimares betydliga donation till Akademien af icke mindre än 36,000 R:dr Riksmynt, hvaraf räntan skall användas tit) prisbelöningar för rön och uppfinningar, som befordra wvetenskapernas och mnäringarnes framsteg, samt till understöd för undersökningar och resor ledande till nämnda mål; utom hvilken frikostiga gåfva äfven de båda Universiteterna och härvarande Slöjdförening bekomma rikliga medel, sammanlagdt upp- gående till 28,000 R:dr ofvannämnda mynt, de förra till stipendier för yngre akademiske lärare, den senare till uppmuntran och understöd åt ynglingar, som gifva hopp om att blifva skicklige: näringsidkare, samt till belöning för uppfinningar och förbättringar i slöjder och näringar. Liksom under föregående år har Akademien äfven under detta lem- nat velenskaplig utredning af åtskilliga till hennes utlåtande af- Kongl. Maj:t i nåder remitterade frågor, t. ex. om sökta anslag till utgifvande. af lärda verk och företagande af vetenskapliga resor; om förändring af göl=- lande föreskrifter med hänsyn till beskaffenheten af fiskeredskap, som be=- gagnas vid Elfkarleby krono-laxfiske; om ändarmålsenligheten af de till täflan anmälda - instrumenter för bränvins mätning och profning, m. fl., och för närvarande har Akademien under handläggning anskaffandet af modeller till likare för mått och vigt, äfvensom en remiss med anledning af underdåniga framställningar om tillvägabringande af geologiska under- — 110 — sökningar, och derpå grundade kartor, för hela riket och för Upsala län. — På Embetsverkens begäran har Akademien likaledes utlåtit sig öfver flere ämnen, t. ex., på anhållan af Öfver-Direktörsembet vid Landtmäteriet, öf- ver användbarheten af inlemnade likare för mått, mål och vigt. Det har varit Akademien angeläget att utan afbrott fullfölja sin verksamhet genom utgifvande af skrifter, och hafva sålunda handlingar, öfversigt af förbandlingarne vid sammankomsterna och årsberättelser öfver vetenskapernas framsteg dels under året utkommit, dels befinna de sig under tryckning. En olägenhet, särdeles för det matematiska trycket och de till af- handlingarne hörande taflorna, hvilken, från de af Akademien utgifna hand- lingarnes början, förefunnits 1 deras mindre oktavformat, kommer nu att upphöra. Med år 1855 börjas nemligen en ny följd i större qvartfor- mat och i ett efter tidens fordringar lämpadt yttre skick. Till denna år- gång äro två uppsattser inlemnade af Herr C. J. Suspevatrr, en af Herr A. E. HormcrReEn samt en af Herr Eromasn, och för 1854 års handlingar har ett bidrag af Herr Hiur tillkommit. Talrika meddelanden, inom de 'särskilta vetenskapernas områden, hafva vid sammankomsterna egt rum, för hvilka i öfversigten af förhandlingarne närmare redogöres. Bland dessa torde bär böra nämnas Herr Epuunps beskrifning på en ny telegrafapparat, medelst hvilken två underrättelser samtidigt kunna: afsändas i motsatt riktning på en och samma telegraftråd. De jurnaler öfver meteorologiska och vattenhöjds-observationer m. m., som åren 1854 och 1855 vid fyrbåksstationerna blifvit förda, äro till Akademiens begagnande aflemnade genom Kongl Förvaltningen af Sjöären- derna, och Herr Amiralen Kreucer har äfven för sistlidet år meddelat de sammandrag han gjort ur jurnalerna för 1855 med hänsyn till vindtryc- ket, vindarnes, och särskilt de starkaste stormarnes gång. Som vanligt har Herr Kronofogden Burman i Neder Calix insändt sina derstädes förda meteorologiska anteckningar, och Herr Eprunp har framlagt en plan för sådana observationers anställande öfver hela landet, hvilken för närvarande är under Akademiens granskning. Herrar 'Styffe och Brann, som senast innehaft Byzantinska stipen- diet, "äro i slutet af det nyssförflutna året till fäderneslandet återkomna; samt med sina reseberättelser sysselsatta. Dylika berättelser äro af Herrar S. Lovén och ÅncGström afgifna i anledning af de vetenskapliga resor de med Akademiens anslag föregående år verkställt, den förre till fullföljande af' sina undersökningar öfver de lägre hafsdjuren i Bohusläns skärgård, den senare för fortsättandet af magnetiska observationer i mellersta Sverge: Den mödosamma beräkningen af gradmätningarne i Lappmarken har betydligt fortskridit och de erforderliga bestämningarne af afståndet mellan den svenska gradmätningens ändpunkter, äfvensom af polhöjder och azi> muth äro delgifna Stats-Rådet Srtruwe, på det resultaterna af den stora mätningen, mellan Ismail i trakten af Svarta Hafvet och Alten vid Ishaf- vet, utan uppehåll må kunna beräknas. — För att underlätta arbetet vid Observatorium och derjemte bidraga att åt fäderneslandet återbörda en skicklig vetenskapsman, har Kollegii-Assessoren LinpDHAGEn,' hittills anställd vid Observatoriet i Pulkowa, till härvarande ÅAstronoms biträde blifvit an= tagen, och är denna vår att hitförvänta. — 1141 — I ändamål att påskynda bearbetningen af de materialier Herr Ingeniö- ren WanrBeErG från södra Afrika hemfört har den utmärkte Entomologen Loew i Meseritz emottagit vissa insektgrupper deraf till beskrifning. Den större brasilianska växtsamling, som med allmänna medel från Rektor Wincrens blifvit inköpt och till Akademien öfverlåten under före- skrift, att dupletter skulle till vissa läroverk aflemnas, är numera så ord- nad, att det fastställda vilkoret i allo kunnat uppfyllas och duplettsamlin- gar bhfvit tilldelade rikets båda Universiteter, 12 Gymnasier, 2 Katedral- skolor, Elementarskolan härstädes och Karolinska skolan i Örebro, eller åt flera läroverk än de från början bestämda, hvarförutan en samling till Universitetet i Kristiania blifvit öfversänd. Under sistförflutna. höst började Herr Eprunp, inför ett talrikt audi- torium, de s. k. Thamiska föreläsningarne öfver värmeläran med tillämp- ning, men blef af sjukdom hindrad att då afsluta dem; de komma innan kort att fortsättas. Förbindelserna med främmande lärda hafva blifvit ytterligare ut- vidgade genom utbyte af skrifter med: Vetenskaps-Institutet i Venedig, Wetterauwiska Sällskapet i Hanau, Nederländska Sällskapet i Batavia, Veten- skaps-Societeten” i Manchester och Naturforskande Sällskapet för Östersjö- provinserna i Dorpat. Bibliotheket har, oberäknadt det årliga inköpet och utbytet, blifvit riktadt med flera värdefulla gåfvor, hvaribland H. Maj:t Konungen i nåder täckts förära fortsättningen af det dyrbara arbetet Natural History of New York, H. Ex. Friherre lare öfverlemnat 315 bref och 5 kortare uppsatt- ser af Linnés hand, samt Universitetet i Kristiania ett större antal i Norge utgifna skrifter. — För vinnande af ett högst behöfligt utrymme komma sådana, ej skänkta arbeten, som icke tillhöra Akademiens verksamhet, att under vissa vilkor aflemnas till andra institutioner, dit de närmare höra. — Då Akademiens hittills varande nitiske Bibliothekarie af nya göromål fun- nit sig hindrad att med befattningen fortfara, har Amanuensen vid Kongl. Bibliotheket Herr J. A. ÅucLstraAnD till densamma blifvit utsedd. De fysikaliska samlingarna hafva på Kongl. Maj:ts nådiga befallning fått emottaga till svenska regeringen öfver lemnade normal-etalonger för en- gelska längdmåttet och skålpundsvigten, äfvensom med Högstdensammes nådiga tillstånd äldre svenska likare och åtskilliga matematiska instrumen- ter från Kongl. Landtmäteri-Kontoret komma att öfverlemnas. Genom Herr WALLmAres donation har dessutom erhållits en af honom uppfunnen gonyometer m. m. — Sjelf har Akademien för 1,650 R:dr Riksmynt in- köpt en optisk theodolith af Pistor och Marrtiss i Berlin. Riksmusei mineralogiska samling har genom byte med främmande länders mineraloger vunnit tillökning af ett större antal särdeles vackra exemplar, liksom många värdefulla inhemska mineralier genom Intenden- tens försorg blifvit insamlade. Flera föräringar hafva dessutom ingått, men inköp hafva ej kunnat ske af brist på medel, hvilka. erfordrats till fortsättning af förvaringsrummens inredning med behöfliga skåp. Den botaniska afdelningen har från Naturalhistoriska Museum i Paris genom Professor Rroncnart erhållit öfver 800 växtarter från Nya Holland, van 'Diemens land och Brasilien, af Herr TiterBacH omkring 700 species från Berlins botaniska trädgård, samt i öfrigt spanska växter från Herr — 112 — Lasce i Köpenhamn, andra sydeuropeiska från Professor ScHmper i Stras- burg, Seris6E's schweiziska Salices; Leicrtons engelska Rubi och TinEo's sicilianska gräsarter af Akademie-Adjunkten Anpbersson, äfvensom svenska växter af Rådman Beuruinc, Magister BACKmAn, Studeranderne STENHAMMAR och Branpeuws. — Under Intendentens långvariga sjukdom har Herr An- persson vid befattningen biträdt. Äfven de zoologiska samlingarna hafva under det förflutna året vun- nit en ej obetydlig tillväxt, hufvudsakligen inom de overtebrerade djurens klasser. Så har Herr Brukspatronen P. H. Vicrorin förärat mer än 2000 från Cap-kolonien af hans alltför tidigt hädangångne son hemförda insekter, tillhörande de flesta ordningarna; hvarförutan Entomologie Intendenten under förra sommaren i Stockholmstrakten samlat betydliga insekt-förråder, bland annat öfver 3000 individer af famifjen Ichneumonides. Likaledes äro från Bohusläns skärgård värderika samlingar af lägre sjödjur hemförda af Intendenten för denna afdelning. 1 utbyte hafva dessutom större in- sekt-remisser ingålt från Herrar AuBÉ, MuLsaAnt, Donrn, FAIRMAIRE, ÅPETZ med. flere. Slutligen har den ethnografiska samlingen emottagit utmärkta bidrag genom Herr Grefve Armanp FoucnkÉ p'OrtraAstTe's fortfarande välvilja, i det han ytterligare öfverlemnat vapen, prydnader m. m. från Indianerne kring Rocky Mountains i norra Amerika, hvartill vidare kommer Herr Notarien F. TH, Bintserces föräring af en riddrägt med tillhörande sadelmundering m. m., sådan den brukas af landtfolket i södra Amerika (Guachos). Sedan Minnesstoden öfver Berzeuus under förra sommaren från Män- chen lyckligen hitkommit och grundläggningen blifvit fulländad, samt ar- betet 'å piedestalen till det väsendtligaste utfördt, kommer aftäckningen sannolikt under året att ega rum. Herr BoHeman, som tillkännagifvit sin önskan att i entomologiskt hän- seende besöka Umeå och Piteå Lappmarker, har för sådant ändamål er- hållit Akademiens reseanslag under innevarande år. Enligt Akademiens stadgar tillkommer det henne att med ett pris af en större guldmedalj: utmärka vetenskaphga skrifter af ovanligare värde, hvilka svenska författare under året utgifvit. Det är med sann tillfreds- ställelse hon omfattar det tillfälle som nu erbjudit sig, då hon tilldelar Professor Nitsson ett exemplar i guld af sin större minnespenning öfver LissÉ, såsom ett bevis på sitt erkännande af de stora förtjenster Herr NiLs- son, genom sin nu fulländade Skandinaviska Fauna, förvärfvat om utred- ningen af fäderneslandets vertebrater. Den Ferrserska belöningen har Akademien tillerkänt Lektor BJörting för den i hennes handlingar införda uppsattsen om integrering af en dif- ferential-equation, och den LispBomska åt Professor EpLusp för hans nyss- nämnda upptäckt af en telegraf-apparat, medelst hvilken två underrättel- ser samtidigt kunna afsändas i motsatt riktning på en och samma tele- graftråd. Sin uppmuntran för visad skicklighet i tillverkning af mathematiska instrumenter har hon tillagt Instrumentmakarne Berc och SÖöRENnsEN. Att minnespenningen för dagen är egnad åt hennes framlidne Leda- mot och Sekreterare Jöns SvaAnsere är redan nämndt. — 113 — Under det nu tilländagångna året har Akademien bland sina Leda- möter genom döden förlorat: Bergshauptmannen och Riddaren af K. N. O. J. H. Ar Forserues; Professoren, Stadsläkaren i Gefle, Riddaren af K. W. O. Carr Noroguan; Erkebiskopen, Prokansleren och Ledamoten af Kongl. Maj:ts Orden, Doktor H. O. Hormström; Öfverdirektören, Riddaren af K. N. O., L. J. WaLrcmarz; Statsrådet, Riddaren och Kominendören af Kongl. Majts Orden GaBrieL Poppius; Presidenten och Kommendören med St. K. af K. N. O., Friherre C. D. SKzocman; Professoren vid Jardin des Plantes i Paris G. L. Duversor; Generaldirektören för geologiska under- sökningen i Storbritannien Sir Henry TnomaAs pE LA Becre och Professoren vid École de Médécine i Paris F. MaGenpie; hvaremot hon under samma tid med sig såsom Ledamöter förenat: H. Ex. Justitie Statsministern m. m. Herr Grefve G. ÅA. Sparre; Professoren vid Universitetet i Kristiania Herr Michaer Sars; Öfverläkaren, Professoren och Ridd. af K. N. O. Herr P. H. Maimsten; Statsrådet, Chefen för Kongl. Ecclesiastik-Departementet, Ledamoten af K. N. O. Herr L. ÅA. Assov; Auditören Herr GEorG ScHEutz; Kaptenen Herr Friherre A. H. E. Focc; Prinsen af Canino CArz LUCIEN BosarartE; Botanices Professoren i Leyden Herr C. L. Buume; Senatorn, Directorn för Ohservatorium i Paris Herr U. J. Le Verrier; General- Directorn för geologiska undersökningen i Storbritannien Sir Roperic Mun- cHison och Medicine Professoren i Utrecht Herr J. L. C. SCHROEDER VAN DER KoLK. Inlemnade skrifter. Hr Suspevauis afhandling om fonetiska hokstäfver, som varit remitterad till Her Å, Rertziws och HinpeBraAnbD, återlemnades med tillstyrkan af dess intagande i Akademiens Handlingar. Af Kongl. Förvaltningen af Sjöärenderna: Meteorologiska observationer anställda vid fyrbåksstationerna. Remitterades till Hr ERDMANN. Af Chefen för Sjö-Karte-kontoret Hr Kapten J. E. WarBerc: Samman- drag af observationer till utrönande af kompassens missvisning på Sverges kust och insjön Venern. Remitterades till Hr EpLunp. Akademiska angelägenheter. Akademien kallade, genom anstäldt val, till Ledamot i nionde klas- sen: Vice Bibliothekarien vid Kongl. Bibliotheket, En af de Aderton i Svenska Akademien, R. N. O., J. U. Cand. Hr J. E. Rypvovist. Till Preses under nu ingående akademiska år utsågs genom val Hr Hoss. Frih. v. Beskow nedlade sitt presidium med ett tal om svenska Ord- boksföretag från äldre till närvarande tid. STOCKHOLM 1856. P. A. NORSTEDT & SÖNER. - ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS- FÖRHANDLINGAR. Årg. 13. 1856. HM Onsdagen den 14 Maj. Föredrag. Beskrifning på ett sätt att från en telegraf-station samtidigt afsända tvenne underrättelser på en och samma ledningstråd; af Studeranden vid Upsala Universitet M. M. Fro- DERUS "). Vill man från en statioo Å till en annan Å” samtidigt af- sända tvenne underrättelser, fordras i första rummet vid den förra tvenne nycklar för att sluta och afbryta de strömmar, som vid den sednare skola åstadkomma de serskildta signalerna. För de sistnämndas uppfångande måste vidare finnas vid A” tvenne apparater, eller — om vi serskildt hålla oss vid Monrses tryck- telegraf — tvenne relaiser, så inrättade, att det ena blott sättes i verksamhet genom den ström, som af den ena nyckeln afbry- tes och slutes, hvaremot det andras verksamhet ensamt bör vara betingad af den andra nyckeln. Dessutom bör sådan åtgärd vid- tagas, att båda apparaterna äro verksamma de ögonblick, då nycklarne blifva samtidigt slutna. För vinnande af mera reda i framställningen, vilja vi först redogöra för den behöriga konstruktionen af relaiserna, Uti fig. 4 må xx' och yy' föreställa en horizontal genom- skärning af tvenne elektromagneter, förfärdigade af mjukt jern och omvirade med en öfverspunnen koppartråd I. Genom denna ledes från ett konstant batteri B af ringa styrka en elektrisk ström, hvars rigtning pilarne må utvisa. Detsammas magneti- ”) Härtill tafl. II. — 4116 — serande förmåga kan modereras dels genom sjelfva batteriets förändrande, dels äfven genom insättande af en ändamålsenlig rheostat i BR. Då nu detta batteri är i verksamhet, och ström- men cirkulerar i angifven rigtning, bildas vid x och y syd- magnetism, vid x' och y' åter nordmagnetism. Härpå göras de vid ankarenas häfstänger fästade fjedrarne så starka, att de förmå: skilja de förstnämnda från de serskildta elektromagneterna. — Den öfverspunna koppartråden I! står i förbindelse med led- ningen från stationen Å, och är så uppvirad öfver elektromagne- terna, att den öfver xx' går åt samma led som tråden Il, men öfver yy' åt motsatt. I öfrigt antaga vi för enkelbet skull dessa relaiser fullkomligt lika inrättade. ; Om nu vid Å, från ett batteri B', den positiva strömmen afsändes, kommer denna att hos xx" förstärka den magnetiska kraften, hos yy' åter motverka densamma. Denna ström kan derföre alltid så afpassas, att ankaret på relaiset X neddrages, utan att polerna på elektromagneten yy' blifva omkastade ull sådan styrka, att äfven detta relais slutes. Afsändes åter ut- efter linien en negativ ström, kan likaledes denne så bestämmas, att relaiset Y slutes, men X förblir öppet. Således se vi, att om vid stationen Å den ena nyckeln afsände en positiv ström af lämplig styrka, och den andra en negativ, skulle den förras signaler tillkännagifvas af relaiset X, den sednares af Y; men de ögonblick, då nycklarne vore samtidigt slutna, skulle dessa strömmar blott cirkulera inom stationen Å, så att ingen ström framginge efter linietråden, då likväl båda relaiserna vid ÅA” borde vara slutna. För att åstadkomma denna slutning måste vid den förra stationen finnas ännu ett batteri B” af sådan styrka, att den derifrån utgående strömmen, på samma gång den förstärker den ena elektromagneten, förmår omkasta polerna på den andra till sådan styrka, att deras attraktion på ankaret förmår öfver- vinna fjederkraften. — Dessutom måste nycklarne vara så in—- rättade, att först när båda äro slutna, den elektriska strömmen från detta batteri sättes i förening med ledningstråden mellan stationerna. | | | | | | | | — AN7 — För att undvika menlig inverkan af induktionsströmmar i tråden !, må denna upplindas jemförelsevis få hvarf öfver elek- tromagneterna. Tages den för öfrigt af lämplig tjocklek, torde, oaktadt de få omvindningarne, ej batteriet B behöfva göras af någon 'betydande styrka, för att åstadkomma åsyftad verkan. Nu skulle således i ordningen följa uppgifvandet af någon tjenlig konstruktion af nycklarne. I figg. 2 och 3 må de oskug- gade partierna föreställa de delar, som äro förfärdigade af någon god ledare t. ex. koppar, de skuggade böra vara af något i det närmaste oledande ämne. — Från batteriet B' nedledes den ne- gativa strömmen i jorden, den positiva sättes i förbindelse med a fig. 2. Då denna nyckel är sluten, går strömmen genom € öfver till d, som står i förbindelse med linien. Från ett annat batteri B, ledes den positiva strömmen ned i jorden, den ne- gativa sättes i förbindelse med a' fig. 3, och fortgår, då denna nyckel är sluten genom c' och d' till stationen A'. Men då båda nycklarne samtidigt äro slutna, cirkulera, såsom förut anmärkts, dessa strömmar blott inom stationen. — Från batteriet B” ledes den ena strömmen t. ex. den negativa ned i jorden, den posi- tiva åter till f fig. 2, och går, då denna nyckel är sluten, ge- nom det i hammaren hc isoleradt inlagda metallstycket h öfver till e, som står i förbindelse med e' fig. 3. Är denna nyckel samtidigt med den förra sluten, går strömmen genom hammaren c' öfver till d' och så vidare, en del till nästa station, en an- nan genom B" och B, ned i jorden. På det ej för stor del af strömmen må taga denna afväg, insättes i ledningstråden till jorden några rullar nysilfvertråd, så att motståndet i denna led- ning blir ungefärligen lika med det i linietråden. Således kom- mer vid pass halfva strömmen från B” att afgå till A', hvadan batteriets styrka med hänsyn härtill måste beräknas. — Hvad för öfrigt nycklarnes konstruktion i detalj beträffar, må anmär- kas, att man för underlättande af kontakt mellan hamrarne och städen kan vid c och c' insätta justerings-skrufvar, hvilka, då h och hk beröra e och e' bringas i kontakt med d och d'. Vi- dare kan under h inläggas ett tunnt lager af kautschuk, hvar- igenom ofullständig beröring mellan h, f och e förekommes, — 118 — Slutligen vilja vi tillägga några ord med afseende på bat- teriernas och relaisernas behöriga justering: Vid all telegrafering har det visat sig vara icke allenast fördelaktigt, utan till följe af den remanenta magnetismen nästan nödvändigt, att den magnetiserande strömmens styrka så litet som möjligt varierar; ty för att en svagare ström skall förmå öfvervinna motståndet af fjedern inom relaiset, måste denna mån- gen gång spännas mindre hårdt, än att den sedermera mäktar öfvervinna den remanenta magnetismen efter en starkare ström. Till följe häraf skola vi söka bestämma strömmarne så, att elek- tromagneternas styrka så litet som möjligt varierar vid de till- fällen, då relaiserna skola slutas. Från stationen A begäres en kontinuerlig ström från det till telegrafering afsedda batteriet B". Denna ledes genom ena tråden till en differential-galvanometer, strömmen från B genom den andra. Om nu galvanometern är så konstruerad, att antalet af den förra trådens omvindingar för- båller sig till antalet af den ”sednares, som halfva antalet om- vindingar af !' omkring hvardera elektromagneten till antalet om- vindingar af l, så måste, när styrkan af B genom rheostaten så modereras, att intet utslag för skillnad mellan strömmarne er- hålles, den förres magnetiserande inverkan på elektromagneterna vara dubbelt så stor som den sednares. Således kommer ström- men från B' att förstärka elektromagneten xx', men på yy' omkasta polerna till samma styrka, som de förut egde. Härpå spännes fjedern till relaiset X så, att ankaret af ifrågavarande ström med möda, men dock säkert, neddrages. Fjedern till det andra relaiset justeras så, att den knappt mer än förmår hålla ankaret skildt från elektromagneten yy'. Vi finna då, att styr- kan af strömmen från B” ej serdeles behöfver öfvergå den från B', för att neddraga ankaret vid Y. Skilnaden mellan nämnde strömmar kan derföre göras mindre, än att den härigenom upp- komna variationen i magnetisk styrka hos xx" utöfvar vid tele- graferingen någon menlig inverkan. Emedan ändtligen fjedern till relaiset Y är justerad för svag ström, afpassas batteriet B derefter. — 119 — Anmärkningar öfver de Kapska Pilarterna. — Hr E. Fries hade insändt följande meddelande: ”Uti framlidne Professor WauLenBeEres egenhändiga biografi, hvilken förvaras på Upsala universitets bibliothek, framställes den åsigt, att Pilslägtet uteslutande tillhör Norra hemisferen och att de från Kap beskrifna arterna endast äro urartade former af Europeiska, hvilka af Holländska kolonisterna dit blifvit öf- verförda. Denna åsigt torde grunda sig på det bekanta faktum, att Tårpilen (Salix babylonica) efter Naroreons död från Eng- land öfverflyttades till S:t Helena och der planterades kring hans graf, men sedermera derifrån återsändes till Europa såsom en ny art under namn af Saliz Napoleonis. Anledningen der- till var, att man i England, liksom i Europa i allmänhet, en- dast kände honträdet, men den på S:t Helena växande utgjordes af hanträd, och hade således derstädes undergått en kön-förvand- ling. Men detta är icke något ovanligt, utan äfven flera gånger i Europa observeradt, och hafva vi derför i Nov. Mant. fram- ställdt den allmänna lag, att hanträd af Pilslägtet, förflyttade utom sin naturliga utbrednings-zon till ett kallare klimat, öfvergå till honor; tvärtom honstånd till ett varmare till hannar, hvilket äfven den sedermera bekantgjorda företeelsen med S. babylonica på S:t Helena bekräftar. Deremot har jag från Kap sett (der- städes införda) honträd af Salix babylonica, hvilket synes vittna att Kaps klimat är temligen likartadt med dess hemlands. Att flera Pilarter, äfven S. aegyptiaca, i sednare tider blifvit införde på Kap lider intet tvifvel, men någon fråga uppstår icke om deras skiljande från sina stamarter. Så väl i växtgeografiskt hänseende, som för speciella Botaniken, är likväl af intresse få afgjordt, huruvida några egendomliga och verk- ligen inbemska arter finnas på Kap. Efter noggrann gransk- ning af de af THunszerG insamlade och beskrifna Kapska Pilar- terna och dessas jemförelse med de i sednare åren af EcKLon, ZeYHerR, DrecGE och Burcreur hemförda, tilltror jag mig med bestämdhet kunna antaga, att Kaplandet eger en alldeles egen- Öfvers. af E. Vel.-Akad. Förh., d. 14 Maj 1856. domlig grupp af verkligen inhemska Pilarter, hvilka alla således sinsemellan äro närmare beslägtade, än med någon annorstädes förekommande art. Denna grupp (Stirps Salicis capensis) hör för sina icke.svartbrända fjäll, talrika ståndare m. m. till sek- tionen Amerina, hvilken i varmare klimater är den förherr- skande, men skiljes i flera afseenden från S. Humboldtianae, fragilis, och amygdalinae grupper. Till utseende och växtsätt närmar den sig mest S. hippophaefolia samt S. purpurea. Då vi genom jemförelse med TaunBrrcs herbarium äro i tillfälle rätta några senare bestämningar torde här tillåtas oss bifoga en Synopsis Salicum capensium. Amerinae capenses: Amenta lateralia, plus minus foliato-peduncu- lata, cylindrica, squamis brevibus tomentosis deciduis, nec sphacelatis. Stamina 3—S8 ") Capsulae ovatae, rarius elongatae, nunc breviter, nunc longe pedicellatae, stigmate subsessili bilobo. — Fructices erecti, gra- ciies, plus minus viminei. Folia angustata, acuminata, serrulata. Sti- pulas in nullo specimine, larga variarum specierum copia praesente, vi- dimus. Habitant in C. B. Sp.; reliquae omnes in Cap. B. Sp. detecte Salices introductae videntur, ut S. aegyptiaca, S. babylonica etc. Species inter se maxime affines et ex generis indole proteae, quare formas praestat inter jam denominatas distribuere, quam novas distinguere. 1. S. hirsuta TuusB.! amentis foliato-pedunculatis, squamis subrotundis villo intricatissimo cano obtectis, demum deciduis, staminibus 3—4, capsulis ovato-conicis glabris, pedicello nectarium vix superante, stigmate sessili bilobo, foliis petiolatis lanceolatis acuminalis obso- lete serrulatis villo sericeo canescentibus. In C. B. Sp. TausBeEre! (planta mascula Drece pl. exs. a, b, cy) mas et femina. Frutex erectus; sequentibus minus vimineus, cortice cinereo instar S. auritae, ramis annotinis hirsutis, gemmis vero glabris. Folia 1—2 pollicaria, utrinque et praecipue novella et subtus villoso-sericea, ca- nescentia. Amenta coxtanea; staminibus 3—4, filamentis glabris, antheris quadrato-subrotundis, defloratis luteis. Capsulae turgidae. — Spec. Dregeana n. 8,252 sistunt varietatem magis torulosam, exsicca- tam nigrescentem. Spec. Salicis n. 3 in collect. Eckloni sistunt for- mam politiorem, foliis elliptico-lanceolatis brevioribus. 2. S. mucronata TnausB.! (non Dreg. exs.) amentis breve foliato-pe- dunculatis squamis subrotundis dense tomentosis deciduis, capsu- lis conico-elongatis glabris, pedicello nectarium parum superante, +) Staminum numerus typicus videtlur quaternarius (4 1. 8) et im- pares numeri ab uno alterove abortivo orti. = 4121 — stigmate sessili bilobo, foliis subsessilibus lanceolatis, demum serru- latis, utrinque glabris. In Cap. B. Sp. Tnussere! (Herb. Thunb. femina) Drege pl. exs. n. 8,251 sine nomine, a. mas, b. folia. Frultex ereclus, cortice fusco cicatricoso, ramis glabrescentibus. Folia lanceolata, brevissime petiolata; juniora vix pollicaria saepe ob- lusa cum mucrone, integerrima; adulta vero longiora, acuminata, ser- rulata, utringue glabra, subtus nunc glauca, nunc concoloria. Gemmae glabrae. Amenta cylindrica squamis dense imbricatis, tomentosis, sed absque ville dense intricato prioris, ut color squamarum lutescens apice transluceat. Reliqua prioris, sed capsulae conspicue elongatae. 3. S. capensis TnuusB.! amentis foliato-pedunculatis, squamis ovatis basi villosis, apice nudis, deciduis, staminibus 5—38, capsulis ovatis glabris longe pedicellatis, stigmate sessili bilobo, foliis longe petio- latis lanceolatis serrulatis acuminatis glaberrimis. In Cap. B. Sp. (TuusBerG herb.!) Olifant-Rivier, (EckLon et Zeyu.!) Ad Laurents-Rivier (Herb. un. it. n. 714!) Ad Kochmenis Kloof (Eccron!) Zwartkop-Rivier, district Uitenhage (Zevmer!). Forma major et robu- stior cum vulgari ad Olifant-Rivier. Frutex erectus, gracilis, virgultosus, cortice fusco, ramis tenui- bus vimineis glabris. Folia distincte petiolata, juniora tenuia, adulta rigida, glaberrima, subtus glauca, at variant virescentia. Amenta bre= via, saepe pauciflora, squamis luteolis. Stigmata decidua. A prioribus mox dignoscitur pedicellis nectario multiplo longioribus. Haec species praecedentibus videtur multo magis variabilis. Salix mucronata Dreg. Pl. exs. (a Thunbergii diversa), hujus nobis videtur varietas adhuc tenuior, ramis laxis fere filiformibus, foliis minoribus, junioribus sericeis. — Salix Zeyheri Sond. herb.! ad Magalis-Rivier leceta (Zeyh. exs. n. 1552, differt foliis lineari-lanceolatis, amentis gracilioribus magis dissitis, squamisque villo intertexto cano obductis inslar S. hirsutae, an tamen vere distincta non satis liquet. 4. S. gariepina Burch., amentis folioso-pedunculatis, squamis subnudis luteolis deciduis, staminibus 5—8S8, capsulis ovatis turgidis, pedi- cello nectarium sexies superante, stigmate sessili subquadrilobo, foliis petiolatis lanceolatis adpresso-glanduloso-serrulatis cuspidatis glaberrimis, subtus argenteo-glaucis. Cap. B. Sp. ad ripas fluminis Gariep, Zevurr! — Dreg. exs.! mas et femina. Priori valde affinis; etiam sistit fruticem gracilem, strictum, vi- mineum, cortice testaceo cicatricoso, ramulis annuis glabris. Amenta cylindrica, densiflora, filamentis glabris, antheris defloratis fulvis. Squamae breves, luteolae, haud sphacelatae, sursum calvescentes, basi vero leviter villosae. Capsulae admodum curte et ventricosae ut plu- rimum rore glauco. Då blott ettdera könet förekommer af en Pil-art i ett land, synes detta lemna ett säkert bevis deruppå, att arten blifvit — 12 — införd, äfven om den förekommer på ställen der den synes full- komligen vild växande, f. e. S. purpurea, mollissima, undu- lata i Sverige. Såsom tillhörande sydligare trakter finnas de hos oss endast som hon-buskar. Ehuru i stor mängd förekommande finnes i Skåne af den subalpinska S. amygdalina endast han- buskar. Men båda könens förekommande är icke något säkert bevis för en arts inhemska ursprung; dels kunna båda könen blifvit införda, dels kan genom klimaterisk inverkan det ena könet öfvergå till det andra. Vi hafva härpå ett talande bevis vid Upsala i &S. discolor, hvaraf man hittills endast känt hanbusken; denne planterad vid Upsala har äfven frambragt honstånd. Men fast båda könen finnas af införda arter, växa båda sällan blandade om hvarandra, såsom de fullkomligen in- hemskas, f. e. af Salix fragilis finnes i vissa trakter af Sverige endast hanträd, i andra trakter åter endast honträd; af Salix lanceolata finnes på de flesta ställen endast honträd, endast på Kullen hanstånd. Äfven på Kap finnes af de införda Pilarne endast ena könet, men af de verkligen inhemska båda och och blandade om hvarandra. Ehuru således icke Pil-slägtet uteslutande tillhör Norra he- misferens tempererade" och kallare trakter, så har det likväl tydligt i dessa sin center, emedan här förekomma alla dess större hufvudafdelningar fullständigt representerade. Hvar Pil- arter förekomma i Södra hemisferen synas de inskränkta till blott en underordnad typ, som ehuru afvikande sluter sig till endera af de större nordiska. Så uwullhöra alla sydafrikanska S. capensis grupp, det varmare Amerikas S. Humboldtianae. Att ståndarnes antal i de varmare länderna vanligen flerdubblas torde hafva samma orsak, som honplantans öfvergång till han- stånd under samma förhållanden”. — 123 — Observationes Lichenologicx, auctore Th. M. Fries. Decas prima. — Sekreteraren föredrog denna insända uppsats. ”Lichenum familia, cui cognoscende ante quinque circiter lustra tam multi et diligentes 'viri suas dedicarunt vires, lon- gum temporis spatium fere omnino fuit inculta, donec ultimis annis studium ejus iterum reviviscere coepit. Nunc autem in nulla fere Botanices parte tanto ardore tantaque sententiarum diserepatione elaboratur, postquam omnes jam cognitas species microscopiis, que nunc sunt, melioribus et acrioribus potuerunt illustrare Lichenologi novasque dispositionis methodos e jam inventis proponere conati sunt. In hoc hujus scientie quasi ”formationis &vo”, quum quid sit ordo, genus, species aut va- rietas vix inter duos convenit, difficile est mihi, nondum in his rebus satis versato, aliquid de Lichenibus in genere afferre; quod differendum mihi videtur, donec ipse, quid rectum natu- reque conveniens sit, meis observationibus perspexi, ne aliena modo fretus auctoritate, quod postea falsum intelligam, ample- ctar. De singulis autem generibus, speciebus vel formis ali- quis forsan possum in lucem proferre, quod non omni careat utilitate, presertim quod mihi aditus semper patet ad herbaria Thunbergii, Wahlenbergii, Reg. Societatis Scient. Upsal. (quod fere omnino e speciminibus Åcharianis constat) et Patris caris- simi, in quibus magna adest copia speciminum archetyporum, que sepe possunt dubia tollere, synonyma figere et res obscu- ras dilucidare. Quibus rebus commotus, has observationes in- cepi, quas continuare mihi in animo est, quum tempus permi- serit; varie species, ultimis annis a me et amicis lect&e, ut nov&e cives Suecan& indicabuntur. I. Lichen valde insignis idemque rarissimus est Parmelia eleina WaAHLENBERG, que ad divisionem Physciam vulgo relata est, quamquam habitum Amphilomatis Fr. s. Pannarie Del. cujusdam pre se fert, quia hypotallo hujus spongioso-carnoso omnino caret. Cel. Nylander eam autem ad Pannarias duxit. Quare quum in herb. Wahlenber- giano adsint exemplaria typica et vix ullus Lichenologus ultimis an- nis, nisi obiter forsan, hunc lichenem vidit, microscopico examini eum subjeci, ut e sporarum indole perspiceretur, ubi collocandus esset. Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 14 Maj 1856. = DA Spore eltiam eum ad Pannarias trahere videntur; sunt enim simplices, luteole, limbate, ovato-orbiculares, 0,008—9 millim. longe, 0,006 millim. late; asci elongato-clavati, paraphysibus simplicibus, septatis, apice clavatis stipati; mucilago hymenea jodo imbuta pulchre coeru- lescit. Fatendum tamen est, sporas fortasse non satis fuisse maturas, quamvis apolhecia, quibus includerentur, optime essent evoluta. II. Inter species vario modo commixtas jure cencenda est Par- melia incisa Fr.; pro hac enim specie tres certe distincte habitae sunt. Prima vice in Fr. Syst. Orb. Vvg. descripta est e rupibus Guine&e et hec pro vera P. incisa Fr. habenda; dein in Fr. Lich. Eur. alia, buic haud dissimilis ex Europa meridionali, descripta, que a Cel. Chau- bard eodem fere tempore nomine P. pruinose est salutata tandemque Cel. Stenhammar in comitio nature scrutatorum Scandinavie 1842 Holmie babilo, aliam in Suecia lectam commemoravit, que etiam in Fr. S. V. Sc. ut P. incisa enumeratur et in Lich. Su. exs. exhibita est. Quum specimina originalia harum omnium mihi licuerit exami- nare, pleniores harum specierum descriptiones mihi nunc in animo est proponere, ut errata ulteriora evitentur: 1. Parmelia (Placodium) incisa Fr. (S. Orb. Veg. p. 284!): thallo late effuso, adpresso, crustaceo-folioso, radiatim rugoso-plicato, in am- bitu lobato, lobis subeanaliculatis, pallide stramineo dein albescenti- pruinoso; apotheciis sessilibus, primitus cupularibus margine involuto, dein concaviusculis vel planis, margine thallode semper elevato, pri- mitus- integro dein varie crenato, disco primo fusco-atro, dein fere omnino atro, nudo; ascis clavatis, paraphysibus simplicibus stipatis, sporas octonas elliptico-ovoideas, simplices, limbatas, luteolas, 0,010— 12 millim, longas et 0,0045—60 latas foventibus. Hab. ad saxa calcarea Guinezx. (Herb. E. Fries). Mirum in modum varias species habitu in memoriam revocat, ut P. ambiguam, lentigeram, circinatam, galactinam et subsequentem, sed duabus ultimis sine dubio proxima. Facile tamen dignoscitur pråeci- pue thallo late effuso, arcte adpresso, lobis subcanaliculatis, apotheciis planis, epruinosis, margine semper elevato, multo magis crenato, et colore disci obscuriore. — Nullum aliud synonymon quam supra al- latum ad hanc stirpem pertinet. 2. Parmelia (Placodium) pruinosa (Chaub. in S:t Am. FI. Åg. p. 495!): thallo pulvinato-crustaceo, radiatim rugoso-plicalo, primitus cinereo-glauco dein pruinoso-albicante, centro contiguo rimoso-verru- coso, ambitu foliaceo-lobato, lobis convexiusculis; apotheciis subdiscre- tis, sessilibus, primitus cupularibus margine involuto, dein planiuscu- lis vel convexis, margine thallode tandem crenato, primitus elevato denigqne fere excluso, disco subtestaceo griseo-pruinoso; ascis et sporis omnino pråecedentis. Syn. Parmelia incisa Fr. Lich. Eur. p. 103 et 459! — Lecanora pruinosa Chaub. 1. c.! — Mont. Arch. Bot. N:o 4, pag. 9.— Squammaria pruinosa Duby Bot. Gall. p. 660! — Lecanora = 25 = muralis Öd albescens Scher. enum. crit. p. 66 (saltem sec: synon.). Fig. Mich. nov. pl gen. t. 51. fig. 5. Hab. in saxis calcareis Europe australis, ut videtur, rarius. Differentia specifica a priore, ad quam sese habet fere ut P. stygia ad P. Fahlunensem, nulli dubio est subjecta. Propius accedit ad Parm. galactinam, a qua tamen credo vere esse diversam, quamquam perpauca modos pecimina vidi, ut pro certo vix audeam affirmare. Di- versa enim est tum disci colore letiore snubtestaceo, nec ceraceo-livido. et apotheciis minus confertis, quum thailo suo vere foliacen, optime evoluto, diam. fere unciali, parve P. lentigere simili, qua re tam longe distat ab omni P. galactina et ejus forma Lecan. Flotowiana Körb., quacum facillime confunderetur, ”thallo subtartareo inequabili sepissime oblitterato” predita, ut, si genera Placodium et Lecanora non invitlå nalurå ita possint limitari, ut a Cel. Körser factum est (quod quidem audeo negare), Parm. pruinosa ad Placodium, P. galactina sero ad Le- canoram ducenda sit. Interea ulteriori studio in ipsa natura hanc parum cognitam stirpem commendo. «= 3. Parmelia (Physcia ”)) stellaris var. pseudo-incisa: thallo crustaceo- foliaceo, pulvinato-expanso, laxius adpresso, minus laciniato, colore albido-glaucescente in ochroleucum vergente. Preterea similis forma primarige. Syn. Parmelia incisa Stenh. Förh. vid Skand. Naturf. möte 1842, p. 614! — Fr. S. V. Sc. I. p. 105! — Anaptychia stellaris var. incisa Massal. Symm. Lich. p. 45 (excl. syn. plurim)! Ers. L. Su. exs. n:o 340! Hab. ad saxa granilica prope Söderköping Ostrogothix. Habitu Placodio cuidam haud dissimilis sed e structura interna certe varietas Parm. stellaris. II. In Lich. Suec. exs. n:o 349 pro var. Biator& cupree (Smrft) communicavi stirpem, quam pro hac habui, exemplaribus Sommer- feltianis malis adductus, sed que re vera est Biat. leucorea (Ach.). Postquam autem pulcherrima specimina vere Biat. cupre&, in alpibus Dovrensibus ab amicis C. et R. Hartman lecta, vidi, erratum meum plane conspicio et libenter concedo. Harum plantarum diagnoses hoc loco afferre liceat: 1. Biatora leucorea (Ach. Lich. univ. p. 198 ut var. Lec. fusco- lutee): crusta effusa, granuloso-verrucosa, cinerascenti-albida, cum bypothallo confusa; apotheciis adnatis minutis, disco primitus planis, dein subglobosis, initio fulvo-ferrugineis deinde ferrugineo-fuscis, et ") Idem est Anaptychia sensu Massal., nec Körberi, qui Parm. ciliarem a vicinis P. stellari, pulverulenta, cesia etc., natura cerle repugnante, dimovit, — 4126 — tandem nigricantibus, margine concolori mox excluso; sporis in ascis clavatis octonis, hyalinis, ellipsoideis, bilocularibus nucleis polaribus, long. 0,013—16, latit. 0,006-—8 millim. Planta muscicola, sequente omnibus partibus minor. Nomen leucoree (Ach.) ut antiquius (jam 1810 datum) sinapi- sperme (DI. in FI. Fr. 1815) preferendum. 2. Biatora cuprea (Smrflt. Suppl. p. 165 sub Lecidea): crusta late effusa, contigua, verrucoso-rimosa, albida, cum hypothallo confusa; apotheciis sessilibus, immarginatis, mox hemisphöericis, primitus au- rantiacis, dein cinnamomeo-ferrugineis; sporidiis in ascis subclavatis octonis, anguste ellipsoideis, uno apice angustioribus, hyalinis, simpli- cibus, long. 0,012—4138, latit. 0,0035—50 millim. — Fr. Lich. Eur. p. 265. Planta nobilis, in terra glareosa alpina modo obvia. Ex hac descriptione intelligi quoque potest, plantam a Cel. Körber Syst. Lich. Germ. p. 208 allatam veram esse B. cupream eandemque ideo etiam in Germanixe alpibus, quamquam raro, obviam venire. IV. Multos sane eximios 'lichenes legit Cel. Wahlenberg in Finmarkia, qui nondum alio loco sunt inventi. Inter hos habita quo- que est Lecidea asperella (Ach.) Fr., quam ”in petris umbrosis juxta mare septentrionale rarius” legit. Pulchellam et distinctam hanc spe- ciem mihi tamen 1852 contigit in Lassby-backar prope Upsaliam in- venire, ubi saxa nonnulla bumida lato tegmine ab ea vestirentur. Descriptionem accuratissimam, e speciminibus hoc loco lectis desum- ptam jam exhibuit Cel. Prof. Massalongo in libro: Symmista Lich. nov. etc. pag. 55, quare mihi restat modo addere, hanc descriptionem partibus tum externis quum internis (paraphysibus insigni modo arti- culatis, sporis 2—4 locularibus, hinc inde angustato-constrictis) spe- ciminum a Wahlenbergio ipso lectorum omnino convenire. V. In Sommerfeltii Suppl. FI. Lapp. p. 166 leguntur hzec verba: ”Hujus (Biat. cupre&e crusta semper a Calicio turbinato obsita est”. Quum igitur mihi licuerit exemplaria bene conservata hujus li- chenis, de quibus supra disserui, examini subjicere, avide crustam ejus perscrutalus sum et inveni quoque lichenem perpusillum, habitu a Calicio s. Sphinctrina turbinata haud abhorrentem, cruste granula infe- stantem. Quum autem omnino esset sessilis, primitus non omnino clausus ceterisque notis ad Lecideas referendus, hunc cum Lecidea pa- rasitica FI. (Dactylospora Flörkei Körb.), quacum structura interna satis congrueret, comparavi et vidi quosdam quidem characteres, quibus se- jungi posset, sed quum he note mihi non magis distincte vise sint, quam . ut e diverso habitationis loco declarari possint, melius duxi, hanc plantam in Biat. cuprea parasitantem ut varietatem Lecid. parasi- tice proponere, donec in vivo eas accuratius examinare mihi licuerit. Characteres igitur hujus speciei et varietatis sunt: Lecidea parasitica F1I.: apotheciis parasiticis, sessilibus, primitus subelausis, dein leviter urceolatis tandemque planis, nigris, nudis, mar- — 127 — gine tenui cinctisz; sporis octonis, 3-septatis, elliptico-ovatis, fuscis, 0,0115—4150 millim. longis et 0,004—5 latis. Hab. in crustis variorum Lichenum precipue Parm. pallescentis BP) Turneri. B£) deminuta: minor, apotheciis primitus subclausis, dein profunde urceolatis et denique planiusculis, margine aliquantulum crassiori, spo- ris paullulum majoribus et latioribus (0,014—16 millim. longis et 0,006 latis). Hab. in crusta Biatore& cupree, Descriptio form&e primarige desumplta est e specimine Flörkeano in Lich. Germ. exs. n:o 1014. — Inveniuntur etiam spor&e majores 4 — 7 septate. VI. Ab omnibus fere hujus temporis Lichenologis genus Calicii sensu Achar. (Vet. Ak. Handl. 1816) in duo partitur, Cyphelium nempe et Calicium sensu Notarisii. Qua autem ratione nomen hocce Cy- phelium, presertim si Acharius, ut faciunt omnes, tamquam auctor citetur, iis Caliciis,qqu&e ascis minutis mox dissolutis (vide infra obs. VII) sunt insignia, possit imponi, sane non intelligo, quum ne unum quidem ex iis ad hoc genus in Monographia Lich. Calicioideorum lau- dati Viri, ubi primum hoc genus proprium describit, numeretur. Cy- phelium enim Acharii I. c. omnino est idem ac ea subdivisio generis Calicii, que in Lich. univ. et Syn. Lich. Acolium vocatur i. e. (per- paucis exceptis) Acolium De Ntrs., Massal., Körb. etc., nec non Tra- chylia Fr. S. V. Scand. ”). Quum igitur hoc nomen Cyphelii omnino falso adhiberi facile intelligitur, necesse mihi videtur esse, aliam de- nominationem tribuere iis stirpibus, quas Cel. Massal., Körb. alii- que Cyphelia appellant, et ut hanc Chenotecam "") mihi placet propo- nere, quo nomine complectimur genera Notarisiana Embolum et Cyphe- lium, inter que nullam veram esse differentiam jam demonstravit Cel. Massalongo (Mem. lich. p. 149) et que conveniunt sporis mox ex ascis ejectis paraphysibusque immixtis. — Lichenes Calicioidei hoc igitur modo distribuendi videntur: 1. Cyphelium (Ach. Vet. Ak. Handl. 1815 p. 261! e descr. et spec. fere omn.): apothecia sessilia vel innata, excipulo proprio margi- nata. Spore majores, typice uniseptatze, colorate, ascis elongato-cla- valis, stipitatis, dein evanescentibus inclusze. ") Trachylie nomen eodem sensu, quo in Fr. Lich. Eur., asservan- dum est et ut typus hujus generis habenda Tr. Arthonioides (Ach.). +) Nomen e Xacvw, dehisco, et Inxn, ascus, compositum est. — Emboli nomen aptum forsan esset, nisi tam multis iisdemque di- versissimis plantis fuisset tributum; ab Hallero primum enim Mucedines quedam ita appellate, dein a Batsth. tam fungi (Stemo- nilis typhina, Arcyria punicea) quam varii lichenes (Calic. tracheli- num, Conioc. furfuracea), postea a Wallroth. omnes Coniocybes spe- cies et varia Calicia tandemque a Cel. De Notaris tres Calicii (Chenothece) species. — 4128 — Calicii subdivisio (Acolium) Ach Lich. univ. et Synops. — Acolium De Ntrs (p. p.), Massal. (p. p.), Körb.! — Trachylia Fr. S. V. Sc. (p- p.) — Calicii spec. Auct. plur. — (C. saxatile (Fr.) ad Lich. Lecidin. referendum). 2. Calicium Ach. (I c. 1816 p. 110!): apothecia stipitata vel rarius subsessilia, primitus aperta, exipulo proprio marginata. a. Eucalicium "): sporx minute 1—2—4 loculares, colorate, oblonge, in ascis cylindraceo-clavatis, paraphysum fere longitudine, diutius persistentibus incluse. Calicii sp. Auct. omn. b. Chenotheca: spore minute, simplices, colorate, orbiculares, primo in ascis cylindraceo-oblongis incluse, dein, ascis mox disso- lutis, paraphysibus quam asci longioribus capillitio instar implexis insperse. Calicii sp. Auct. pl. — Cyphelium Massal. Körb. — Cyphelium et Embolus De Ntrs. 3. Sphinetrina (Fr.) De Ntrs.: apothecia substipitata, pyriformia, primitus clausa, excipulo proprio marginata. Spore simplices, sub- rotunde, preterea Eucaliciorum similes. — Plantae parasitice. Calicii spec. Auct. — Sphinctrina Massal. Körb. 4. Coniocybe Ach. (Vet. Ak. Handl. 1816 p- 2831): apothecia stipitlata, excipulo nullo proprio marginata. Spore diaphane, pre- terea Chenolhecarum similes. Calicii sp. Auct. nonnull. — Emboli sp. Wallr. — Coniocybe Fr., De Ntrs., Massal., Körb. VII. Ut character genericus a Cel. Körber Syst. Lich. Germ. pag. 313 & 318 tam Cyphelio (i. e. Chenothece) quam Coniocybi tribu- itur ”lamina sporigera ascis destituta,” quod quidem minus apte dictum mihi videtur. Asci enim in nulla specie primitus desunt, sed valde sunt breves, quare etiam, quum spor&e, in apicibus site, sunt evolutae, ascus dilaceratur et sporas maturas ejicit, et cetere spor2e, asco soluto, inter paraphyses filiformes capillitio instar implexas maturescunt, non exsistunt. Hoc apud Coniocyben pallidam focile observatur, quia tum sporg ejus ceterarum sunt majores (diam. 0,005 —6 millim.), tum non omnes ejus asci una vice evolvuntur, sed adest quasi ”inflorescentia centrifuga”; apud Con. furfuraceam (sporis diam. 0,0025—30 millim.) et varias Chenothece species idem etiam vidi. Cfr. preterea Massal. Mem. Lich. pag. 155 & 159. — Spore Coniocybum non sunt ”globose” >) Quia nulla differentia oculis nudis inter Eucalicia et Chenothecas observari potest nec habitu inter se differunt, ut subgenera ea proposni, sed si characteres microscopici soli possunt genera con- dere, haud invitus hiec separo ob structuram internam valde di- versam. — Ad Eucalicia retuli quoque Stenocyben Nyl., quam- quam ob sporas majores, naviculares, sepius 4 loculares forsan est discernenda. = 229 — vel ”spheroidee”, sed orbiculares, complanate, quod facile apparet, si aquå turbalå circumvolventes inspiciuntur. Eandem sporarum com- pressionem vidi etiam apud complura Calicia, quare audeo fere dicere, hoc de Lichenibus Calicioideis in genere valere. VIII. Planta, que sub nomine Pertusarie nivee in Fr. Lich. Eur, pag. 426 describitur, vix ab ullo alio Lichenologo fuit cognita, quare, multis adhortantibus, statui, specimen originale in herbario Pa- tris asservatum accurate et microscopice investigare. Habitus externus omnino est Pertusarie cujusdam minute pulchelle ostiolis rubicundis, sed cerlissime non est planta rite evoluta; nullum enim vestigium asci vel sporg in pluribus verrucis potui invenire. Vix planta est autonoma, sed status singularis alius lichenis. — Pertusaria xanthostoma Smrflt. autem copiosis pråedita est sporis ovatis vel ovoideo-ellipticis utringue rotundatis, nucleo magno luteo oleoso-granuloso foetis, sim- pliciter et anguste limbatis, in asco quodam quatuor, longit. 0,055 usque ad 0,074 et latit. 0,032—38 millim. — Pertusaria rhodocarpa Körb. e discriptione specie differre videtur. IX. In speciminibus Biatore luride, ad Marmorbruket Ostrogo- thie ab amicis M. M. Floderus et W. Stenhammar lectis, inveni novam Flore Scandinavige civem, Synalissam ramulosam (Hoffm.), inter squamas illius habitantem. Descriptiones celeberrimorum virorum Durieu et Massalongo”) omnino conveniunt, quare supervacaneum est talem hoc loco addere. Liceat autem mihi animadversiones nonnullas leves in LCichenologos bujus Xvi quatuor, qui de hac planta mentionem fe- cerunt, afferre. Cel. Massalongo (Mem. Lich. p. 94) nomine utitur Enchylii synalissi, quia Acharius hanc plantulam ad subdivisionem suam En- chylium generis Collematis duxit. Cur autem hoc nomen huic precipue speciei servari debeat, sane non perspicio, presertim quum inter XXV illas species, quas ad hanc divisionem in Syn. Lich. refert vix ulla, minus quam häec diagnosem (”lobis in humido crassissimis turgidis”) equal. Quum igitur hec planta merito genere mota est, cur non nomen Synalisse illi impositum incolume servare licet? — In Expl. scient. de V'Alg. p. 210—411 accurate describitur a Cel. Durieu, sed eam vocat Synalissam lichenophilam. Hoc nomen optime exprimere hu- jus naturam nemo negat, sed quum nomen ramulose jam usur- patum sit tum ab Hoffm. tum a Friesio (Syst. Orb. Veg. p. 297), nulla adest caussa, cur mutari debeat. — Hunc auctorem secutus est Cl. Nylander ea modo exceptione, quod Dur. ut conditorem generis Synalisse affert. Quum autem jam 1825 hoc genus a Friesio (Il. c.) sit propositum nec a Cel. Durieu aliis limitibus circumscribilur, ne- scio sane, cur non veri auctoris nomen huic generi adscribi liceat. — Cel. Körber tandem verum quidem hujus generis auctorem agnoscit, sed verbum illud nunc temporis valde tritum ”emend.” adfigit. Quo ”) Sporarum ovoideo-subrotundarum dimensiones mihi vise sunt longit. 0,0070—85 et latit. 0,005—7 millim. — 130 — modo emendari possit genus, quod unam modo speciem complectitur, difficile est intellectu. Interea multis locis tam ille quam ali: au- ctores hoc more utuntur; sic ex. gr. genus Petractis, una specie, sensu Fr. et Körb., gaudens, eodem auctore suadente, ”emendandum” tamen est. X. Inter Lichenes, qui patriam nostram incolunt, numeratum quoque est Obryzum corniculatum (Hoffm.) Wallr.; in Ach. Lichenogr. univ. p. 643 indicatur enim Suecia ut patria hujus lichenis, sed locus specialis non est allatus. Sine dubio tamen est apud nos sat rara species et, quantum scio, a nemine post Acharium lecta, quare dig- num mihi videtur, quod adnotetur, me ante aliquot annos eam ad Witulfsberg prope Upsaliam inter muscos ad rupium latera legisse. Apothecia nulla potui invenire, modo versus apices loborum spermogo- nia, spermatia elliptico-oblonga, luteola, 0,003—4 millim. longa, dia- metro quadruplo circiter longiora, copiose foventia. Samman- — 131 — Sammandrag öfver verkställda observationer till ut- rönande af kompassens missvisning på Sveriges kust och uti insjön Wenern. — Chefen för Sjökartekontoret, Hr Kap- ten J. E. WarBerG, hade insändt detta meddelande, som före- drogs af Hr Eprtunp. Kompas- Ortens geografiska läge - nu ob-| Kompas- enligt sjökortet. serverade | sens äldre Fa dt är Hagel kända 3 Longitud | kala afvi- Rd Ost Green- kelse ; wich. N. V. Orters namn. afvikelse N. V. Skanör . . . » » . «| 55024! 52") 12050 48”) 12017 Ystad 55 25 30 | 13 50 45 | 14 11 |namn Cimbritshamn =. . . . | 55 33 47 | 14 20 2 13 51 SSE 0 på vd. tt Sör 35 120 14 4920), 14 5 | 1040 Hanö F(sos de 1 56: 1; 30 ole 14 49, 12 | 14 10 Drottningskär . . . . | 56 7 2 | 15 31 30 13 11 16230" NTKIPpAnt! > vo få. >. AN 00: 3 220) ASA 15 13.8 | å Unpskär ”. oci. 562 30 jr1öv48 18 I. 1249 | 1620' Christianopel . . . . . | 56 15 18 | 16 2 47 12 46 15045' MERIVATA dd oda IT s 1eN] 20 23 Jr 10 5 10 12 32 | å Kalmar; Add fo fik 40.39.3250] 16:22, 10. |. AZ 5 eli LAN Döderhultsvik . . . . | 57 15 53 | 16 2732 | 11-33 15290' Kräkelund | .0f9gss . +) 57 27 16 43 30 | 11-15 bog Höund 0 dc: fi. 1: B-42 061 164515 | 13:29 Torrö FRI 5758 570) 16148 12 | 1315 | seg! Häradskär. . . . . . | 58 8 9 | 16 58 40 | 12 58 Arkö so . . | 58 29 10 | 16 58 43 13 15 | sent FNEe TS of: 0. 1) 58 30 (OL) 27 18-20 15 18 Enskär . ; 1:10) 58 44 töGk 47 27 35 12 33 | lang Landsort . s1sul.58 446 20c) 17 51 57 | 12716 Hufvädskär, . oc cs « «| 58 58 04) 18.34 2 10 44 ) 14030! Grönskär . . 59 47 2 | 19 210 10 17 Ölands Norra udde . . | 5722 0117 6 5 12-45 1500' Ölands Södra udde . .-| 56 11 50 | 16 24 OM 1337 1500' Rohe fs con BT ER 16 01) 1242 | svag Stora Carlsö . . . . . | 57 47 20 | 17 58 47 11 50 PNvIkE «i sno ss «0 56 57 43.) 18 18 52 | 1126 Öfvers. af Kongl. Vet,-Akad. Förh. Årg. 13. N:0 5. = 132 —= a — — LK | : Kompas- | Orten Er A ska ie? [sens muob- | Kömpas- Bt-5J ; serverade | sens äldre Orters namn. SST RS a sg kända 4 Longitud | kala afvi- | afvikelse SR Ost Grecen- kelse py färde s wich. N. V. Östergarnsholm . . . . | 57926" 0) 190 012211 10959 | 1400 Enholmen vid Slite . . | 57 41 17 | 18 51 15 10 41 1490” ul yeleLa ga Bb a pt rt SO hr VE KS NERO 11 32 1490' Enligt observationer år 1854 på kusten ifrån Grönskärs fyr till Haparanda vid gränsen emot Ryssland. Svenska Högarne . . . | 59926 48”) 19930' 15” 9028 14030' Österhamnen vid Arholma | 59 50 47 | 19 7 53 9 55 Svartklubben" "0 ts 1 1.60: 10' 20 1918-49-25 9 20 Örsta fet ra ryckt 1 5 601-30 6 1851-30 9 33 Eggegrunä'j, + 7A, bä f.1GUL AS od MS Al De i 10 11 STOFETYtäRg a ha nOT 120 AN VB 10 -9 Stor-Jungfrun . . . . | 61 10 10 | 17-19 53 11 9 RAR SA LR 13 le 2 7 ef 9 52 15930 Jättholmarne » SON OR TI LO 11 45 Bremö kalf . 162 -E 5 NE 11 25 Hernö klubb . säl 02530 104 IN 0 ford Hög-bonden . 0 02 De | 18 28 15 | 10 37 Skagens udde "05 LADAN 29 GL 8 52 Jernäs udde :. TF 03 20 2271-19. .40 40 10 12 Bredskär . . 1 63 39 46 | 20 20 37 8 58 Holmö Gadd a ML ob fa 15 7 (I ER 9 6 Stora Fjäderägg 1168-48: 36 "be 030 8 57 1400” Ratan . 21,64 1010 NE HD 9 1 Granholmen . 104 derna lr vg 30 8 43 Bjurö klubb . M'0£-28 bored: 30 8 27 | Skellefteånäs . +". 0X 42 10 VIE RP AD 8 59 | 13930' Furuön 04500 JU CR 23 30 8 40 Stor-Rebben . .ul0ar de JOCEK-09 gå 7 46 Rödkallen . 21005 19 A0CT 22 Ce AD 7 23 Norra Espen. ad hä EL a I Ra fo VR 6 56 Malören 1 BOJ SOT mmeoo nmm-——=>—="" STOCKHOLM, 1856. P. A. NORSTEDT & SÖNER ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-ARADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 13. 1856. HN 6 F I. Onsdagarne den 11 Juni och 10 September. Den 11 Juni. Föredrag. Nya och mindre kända arter af slägtet Hieracium. — Hr Fries hade insändt följande meddelande. »Hieracierna tillhöra de kosmopolitiska växtslägten, hvaraf arterna äro spridda öfver större delen af jorden, med undantag af de tropiska lågländerna, emedan de företrädesvis älska bergs- och fjälltrakter. Likväl synes naturen ingenstädes så förälskat sig i denna växttyp, eller den skapande kraften så mångfaldigat den samma, som i Europa. Här framträda de öfverallt i massa, utgöra en väsendtlig del af vegetationen, framställa en mångfald af väl skilda undergrupper; då de deremot i de öfriga verlds- delarna äro mycket spridda, spela en den öfriga vegetationen vida underordnad rol och förete inom hvarje större region blott någon viss undergrupp, som inom densamma företrädesvis ut- bildat sig. Särskildt gäller detta om de amerikanska, hvilka samtliga (med undantag af ett par arktiska, hvilka efter vanlig- beten äro spridda rundt kring klotet) äro sins emellan närmare beslägtade än med någon europeisk typ, ehuru de med dessa förete en i ögonen fallande analogi. En af dessa undergrupper (Piloselleformia) tillbörer södra Amerika, en annan (Pulmona- reeformia) Mexiko och norra Amerikas förenade stater, öster om klippiga bergen; en tredje (Erianthea) Central-Amerika och An- — deskedjan vester om klippiga bergen; men ingenstädes äro de talrika. — 142 En PE Så vidt man kan dömma af de till Europa öfverförda sam- lingarna, äro icke heller de extraeuropeiska arterna underkastade den ändlösa polyformi, som de europeiska. Denna är inom de flesta arter större än uti något annat mig bekant slägte bland Fanerogamerna, endast jemförlig med Cladoniernas bland Lafvarne. Uti min för detta slägte särdeles rika samling finnas af H. sa- zifragum, gothicum m. fl. väl trettio former, som man svår- ligen kan ana tillhöra en art, utan mångåriga iakttagelser både i fria naturen och under kultur. En och annan art är ännu tvifvelsutan kollektiv, f. ex. H. alpinum, liksom åtskilliga af mig endast som underarter upptagna visat sig vara sjelfständiga arter f. ex. H. castellanum Boiss., H. bursefolium Frör. (=H. ag- gregatum Bacen. Hier. Brit.) och HB. anfractum upptagen under H. vulgatum. Denna ändlösa polymorfi förklarar så väl det ytterliga sammandragandet af arterna hos en del författare, som skiljandet snart sagdt i oändlighet hos andra. I förra hänseendet framstår NierreicH, som utom H. Pilosella och Auricula vill förena öfriga Piloselle&e till en art; tvifvelsutan utan att känna en stor del deraf. För hvar och en, som känner arternas biologi- ska "förhållanden, är klart, att H. pratense, aurantiacum m. fl. genom sitt krypande, centrifuga rhizom stå H. Auricula vida närmare än AH. vulgare Nierr., ett nytt namn på Linsés H. cymosum, fullkomligt motsvarande författarens begränsning, ty han finner sig sjelf nödsakad vid speciella beskrifningen öfver- gifva sin kollektiva uppfattning. Lika riktig, men vida conse- qventare är Scorpous framställning, hvilken förenar alla Piloselle såsom former under en art. Å andra sidan har den skarpsynte och synnerligen noggranne observatorn Jorpan framställt omkring nittio nya franska Hieracier, af hvilka jag haft tillfälle se största delen odlade i härvarande Botaniska trädgård af frön, meddelade af Jornan sjelf. Jag medgifver gerna, att samtliga af dessa fö- rete ett något eget, afvikande i yttre utseendet, men det har icke varit mig möjligt finna några så bestämda kännetecken, att jag kan erkänna dem som arter. SS "7, Dä Det är en olycka i Naturalhistorien, att ehuru den hvilar på en gudomlig uppenbarelse i naturen, lika viss som det skrifna ordets inom andans verld, man för den förras uppfattning och tydning icke erkänner annan auktoritet än sitt subjektiva, ofta på otillräcklig kunskap grundade tycke, hvaraf måste uppstå samma förbistring, som då en hvar efter sitt tycke exegetiserar bibelordet. Inseende detta har jag vid min framställning af detta slägte mera sökt ansluta mig till de åsigter, som under sekler utbildats bland de botanister, som specielt studerat detta slägte, än framställa egna, så vida jag icke för dessa eger fullt objek- tiva grunder. Serskildt uppå detta slägte anser jag Bacos ord kunna tillämpas: half kunskap leder till otro, hel äterför till sanningen och naturen. — Den af mig för tio år sedan utgifna monografi bar för detta slägte framkallat ett allmännare intresse och vigtiga bidrag tillkommit från de flesta europeiska länder. De vigtigaste af dessa äro J. BackrHousrs (Jun.) mono- grafi öfver de engelska Hieracierna, Govrons och Grrniers fram ställning af de franska, hvilken genom fortsatta iakttagelser blif- vit betydligt riktad efter utgifvande af nämnde författares klas- siska Flore Francaise, Srnptsers öfver de bayerska, Hrurfris bidrag till de ungerska. Då samtliga dessa, jemte ännu flera, meddelat mig sina fynd, har materialet, sedan utgifvandet af nämnde monografi, så flerdubblats, att jag anser mig pligtig ut- gifva en ny Synopsis öfver detta slägte, så snart de nya, i härvarande trädgård sådda arterna hunnit blomma, i synnerhet för att bestämdare fastställa en del af hyperkritik ombytta namn (en småaktig namnkritik är onekligen det, som minst af allt för vetenskapen framåt) och helt och hållet misskända arter f. ex. H. suecicum, ligusticum, Oreades, decolorans, tridentatum. Denna sistnämnde hörer bestämdt till en helt annan grupp än H. rigidum, såsom BacktouvsE riktigt anmärkt; utom dess är namnet H. tridentatum äldre. Om man icke upptager båda såsom egna arter, måste enligt WanmtenBerG IH. tridentatum för enas med H. vulgatum, H. rigidum åter med H. boreale. Att den hispida formen af den sistnämnde icke har någon förvandtskap re — AA — med H. hispidum (=H. Bocconei Grirs.), ej heller H. cernuum med H. spherocephalum, är redan tydligen framstäldt i mina Symbole ad Historiam Hieraciorum. Sedan arternas antal i den descriptiva botaniken öfverallt vuxit till en så förtryckande massa, att föga tid blir öfrig för föremålens studium för blotta namnens skull, kan beskrifningen af nya arter, likaväl som ett småaktigt skiljande af nya slägten, snarare anses för ett ondt än vetenskapens vinst, såvida det ej sker i förening med en monografisk bearbetning af ett helt slägte eller ett helt lands vegetation. Jag har derföre tvekat, om det vore lämpligt i förväg lemna beskrifningar på de flera nyare arter, som sednare åren blifvit mig meddelade; likväl tror jag mig böra göra ett undantag för några utmärktare extra-euro- peiska, hvilka sprida ett nytt ljus öfver hela slägtets geografiska utbredning (f. ex. från Brasilien har hittills ingen enda art varit känd) eller ock årligen blifvit upptagna i Upsala frökataloger och derigenom spridda till flera exotiska trädgårdar, utan att tillfälle varit tillika beskrifva desamma. N:o 41—5 tillhöra den förra kategorien, N:o 6—9 den sednare. Slutligen anser jag mig böra tillkännagifva, att jag för min del icke kan begagna mig af Fr. ScHurtzs framställning af ar- ternas hybrida geneologi. Arter, som höra till de allmännaste i Skandinavien, England o. s. v. anses för hybrider af arter, som icke förekomma i norden, f. e. H. ceswm af H. glaucum. Likalitet har H. crocatum någon närmare förvandtskap med H. Prenanthoides, hvars hybrid den efter Fr. Scrurrz skulle vara; dock bör” jag tillstå, att hvad jag erhållit af Fr. ScHurtz be- stämdt till H. crocatum icke med den äkta har något gemen- samt, utan är en vanlig form af H. Prenanthoides. 1. Hieracivm (Piloselleformia) leucotrichum, phyllopodum, viride, caule scapiformi aphyllo ramoso canoflocculoso, foliis radicalibus rosulatis oblongis obtusis dentatis, pilis longissimis albis simplicibus un- dique crinitis, anthele ramis subcorymbosis, pedunculis involucro- que angusto canofloccoso subtiliter glanduloso-pilosis, squamis a basi attenuatis acutis, stigmate luteo, acheniis brevibus truncatis. In campis Brasilie ad Caldas in Prov. Minas Geraes. G. A. LInDBEKG. — 145 — Radix premorsa, simplex, unicaulis. Caulis eximie scapiformis, farctus, sesquipedalis, paulo supra basin unico tantum folio lineari suffultus, infra folium dense crinitus, supra vero pilis rarissimis eglandulosis adspersus, e folii caulini ala ramum exserens, apice in corymbum irregularem distantem laxe divisus. Folia radicalia pauca, in rosulam collecta, breve petiolata, oblongata, infimum grosse, reliqua glanduloso-denticulata, obtusa, sepe cum mucrone brevi, utrinque pilis longissimis mollibus (haud setosis) constanter albis vestita. Anthela discreta, ramosa; ramis distantibus, latera- libus arcuato-adscendentibus 2 —4-cephalis, floccis canis pilisque subtilissimis (lente fortiori tantum conspicuis) glandulosis vestitis. Inyolucra magnitudine circiter H. Prenanthoidis, at breviora, squa- mis irregulariter imbricatis, sursum attenuatis nigricantibus, indu- mento pedunculorum simili. Ligule flave, Achenia brevia, truncata. Nulla hactenus e Brasilia descripta est Hieracii species. Tres e provincia Caldensi reportavit CL. LinpeeErG, quarum unam e stirpe Pulmonare&formium, at nondum florentem ut non determinandam. Relique due sunt e stirpe Piloselleformium. 2. Hieracivm (Pilosellef.) flaccidum, phyllopodum, viride, caule simplici inferne 1—2-phyllo gracili flaccido piloso-crinito, superne denu- dato, foliis radicalibus longe petiolatis lanceolatis xqualiler denti- culatis acurminatis utrinque bulbilloso-setulosis, antbela discreta simplici furcatave, pedunculis involucroque floccis canis pilisque glandulosis vestitis, squamis lanceolatis acutis. In Brasilia cum precedente. Lispgerc. Hieracii strigosi var. brasiliensem primo diximus, cum characteres parum essentiales offerat, at consideratis patria diversa et precipue habitu diversis- simo distinctum proponere cautius videtur. H. strigosum differe videtur foliis breve petiolatis, anthela racemosa, involucri squamis linearibus pilisque vix bulbosis. E speciminibus vero Piloselle- formium ex omnibus Americe australis partibus allatis patet hanc gregem in hac terre parte xque proteam esse ac Piloselle in Europa. Hierac. irasuense Benth. in Oerst. Consp. Centro-American. H. strigoso eque affine est, sed ab H. flaccido certe diversum. 3. Hrieracivm (Pilosellef.) Avile. HumsB. et Bonpr. — Symb. Hierac. Pp. 138. E Columbia. Karstes! et variet. gracilior, foliis caulinis paucis angustioribus ad Merida. Moritz pl. exs. n:o 1425! Herba hirsutissima, pilis longissimis densissimis, sed mollibus et deflexis, siccitate ferruginascentibus. Caulis tripedalis usque, ro- bustus, sed inanis et facile comprimendus, simplex, dense foliosus. Folia prelonga, radicalia in petiolum elongatum attenuata et sub- inde pedalia; omnia mollia, membranacea, repando-dentata, acuta, subtus pallidiora canescentia. Supra folia caulis nudus apparet, sub lente vero farinoso-pubescens et divisus in paniculam thyr- soideam, ramis nempe inferioribus brevioribus, axe fractiflexa; ramis arcuato-adscendentibus, racemosis, pilis glandulosis. Capitula gracilia Pulmonare&eformium, subglabra, squamis linearibus, ex- — 146 — timis paucis. Achenia truncata. Iternum describere necesse du- ximus plantam spectabilem, cum variis novis nominibus et var. gra- ciliorem s. n. H. Moritzu recepimus. ; 4. Hieracivw (Eriantha) jubatum, caule simplici remote foliato piloso, foliis lanceolatis utrinque acutis subdenticulatis bubose-pilosis, sub- tus venis laxe anastomosantibus reticulatis, anthela discreta thyr- soidea, pilis longis hirsuta, involucris jubato-hirsutissimis. In nova Granada, provincia Mariguita; (altid. 12,600—12,900 ped.) Januario. LIispen exs. 908! Insignis species, medium tenens locum inter H. triste et thyr- soideum; involucrum pilis longis omnino” jubatum, non vero lana- to-hirsutum, ut in H. eriantho, tristi. Caulis solidus, erectus, simplex, bipedalis et ultra, foliis subternis distantibus pilisque elon- gatis sparsis mollibus simplicibus vestitus. Folia (radicalia emar- cida?) caulina lanceolata, utrinque attenuata, acuta, infima pe- tiolata, integerrima 1. glanduloso-denticulata, utringue pilis elon- gatis setosis basi bulbosis adspersa. Caulis superne aphyllus abit in anthelam oligocephalam thyrsoideam, sursum magis magisque vestitam floccis canis pilisque longis fuligineo-nigris et.iin involucro densis, longissimis. Herba et capitula, modo paulo majora, om- nino Pulmonarexeformium, squamis lineari-lanceolatis, acutis, sicci- tate nigris, nec canofloccosis. Ligulxe sat conspicuzs, lutexe, apice glabre. Achenia desunt. — Variat caule ramoso, foliisque an- gustioribus. HiEraciom erianthum. H. B. et K. Symb. Hierac. p. 142. Planta nostra tam genere, quam specie movetur in Benth. plant. Hartw. p. 2114 sub nomine Onoseris eriocephale. Equidem nul- lam detegere valeo discrepantiam a planta Humboldtiana, casu ut videtur ab illustriss. auctore pretervisa. 5. HieEraciom (Eriantha) stuposum, phyllo- et erio-podum, caule sub- nudo ramoso scaberulo, foliis radicalibus dense rosulatis lanceolatis repando-dentatis acutis, caulinis reductis, anthela thyrsoidea, floc- cis canis pubeque brevi vestita, involucris undique villo molli denso intricato fuligineo-canescente obtectis. In regno mexicano. GC, EHRENBERG. Accepimus sub nomine H. strigosi, sed a Doniana specie longe distat, H. niveo-pappo proximum, pumilum, 4—5-pollicare, vix spithamgeum, at cespitoso-multicaule. Caulis ramosus, sed ramis folio reducto suffultis subaphyllus, fere glaber, sed tactu scabe- rulus. Folia in densum cespitem congesta, sessilia, infima in petiolum tantum attenuata, lanceolata, repando-dentata, acuta, ju- niora et versus basin densa pilorum longissimorum mollium (nec strigosorum) stupa vestita. Anthela thyrsoidea, ramis inferioribus nempe brevioribus oligocephalis, summis simplicibus monocephalis, squama bracteatis, floccis canis et pube brevi vestitis. Capitula virginea gracilia, cylindrica, adulta vero brevia et globosa absque juba s. tomento H. tristis etc., sed villo molli intricato denso ve= stita, fuligineo-canescenltia. Achenia brevia, truncata. Pappus mollis, niveus. 6. HiEraciwom (Andryaloidea) sinuosum, phyllopodum, cesio-glaucum, caule diviso, foliis petiolatis, radicalibus oblongis ad medium si- nuato-dentatis, supra glabris albo-punctatis, subtus pilosis tripli- nervibus, antbela aphylla furcata oligocephala, involucris albo-vil- losis, squamis obtusis, ligulis glabris, stylo luteo. E semivibus s. n. H. picti, e Sabaudia, in hborto Upsaliensi educatum. d Czespitosum, cesio-glaucum. Folia radicalia rosulata, oblonga, in petiolum marginatum attenuata, ad medium sinuato-dentata, primaria obtusiuscula, reliqua acutiuscula, apiculo glanduloso ter- minata, supra glabra tenuissime et densissime albo-punctata; sub- tus pilosa, triplinervia, pallidiora; caulina minora, petiolata, in bracteas transeuntia. Anthela oligocepbala, furcata, eglandulosa I. glandulis subtilissimis, hyalinis, pellucidis, sub lente tantum de- tegendis adspersa. Pedunculi arcuati, apice leviter incrassati, uni- bracteati. Involucra virginea ovata, leviter canofloccosa, squamis obtusis incumbentibus, pilis brevibus vestita. Ligule glabre, sul- furex. Achenia H. Andryaloidis, licet a hac tribu glabritie admodum distare videatur. H. Parnassrt Fr. Symb. falso pro H. pannoso Boiss. a Griese- bachio habetur. H. pannosum Boiss., quod Auctori! Laggero! Hel- denreichio! debeo et in 10 herbariis vidi, absque dubio est planta s. h. n. a me descriptla. — H. Parnassi descripsi quoque ex Herb. Boissieri, cujus specimini manu propria adscripsit »species inde- terminata.» 7. HiEraciom macilentum, phyllopodum, viridi-glaucescens, caule sim- plici oligocephalo, foliis radicalibus ovalibus denticulatis, caulinis ovatis amplexicaulibus integris, pedunculis 2—3 strictis bractea suffultis, involucris subuniserialibus cano-pilosis, squamis cuspida- tis, ligulis apice pilosellis, acheniis badiis. In Helvetia ad pedes montis Nuvinen, Kalmatte in Decuria Gom- bensi. Laccer! In alpibus Gallie australis ad Gap. Grenier! Distinctissimum, Cerinthoideis ex habitu et foliis caulinis cor- dato-amplexicaulibus affine, sed ex anthela discreta, involucro simplici irregulariter uniseriali, squamis brevioribus abrupte i:m= bricatis, ad Pulmonareas potius referatur, nulli preter H. angli- cum affine. Radix obliqua, vulgo unicaulis. Caulis adscen- dens, simplex, gracilis, glaber, pedalis 1. sesquipedalis, bifolius, glaber 1. pilis raris simplicibus adspersus. Folia membranacea, pallide glauco-viridia, fere integerrima, obsolete denticulata; ra- dicalia petiolata, ovalia, in petiolum decurrentia, obtusiuscula, sepe cum mucrone glanduloso, supra glabra, subtus pubescentia. Folia caulina 2 (rarissime 1 v. 3), ovata, immo panduraeformia, am- plexicaulia, acuta. Anthela 2—23-cephala, discreta, pedunculis suberectis canofloccosis et eglanduloso-pilosis. Invölucrum omnino Puolmonarearum, subsimplex; squamis cuspidatis, pilis albis eglan- dulosis vestilis. Ligule aurexe, apice obsoletius pilose. Achienia minora, matura badia, pappo sordido. FSS — 4148 — Missum sub nomine H. anglici ex Helvetia, unde vero H. angli- cum genuinum numquam vidimus. Videtur Cel. GriesesacH longe aliam plantam sub oculis habuisse, H. anglicum cum H. piloso ScnreicH. jungens. H. pilosum Scarmcr.! huic nec affine neque simile est. 8. HieEraciowm (Pulmonarea) angulare, pallide virens, caule paucifolio humili ramoso, foliis angulato-incisis supra glabris, subtus floccoso- stellulatis, anthela contigua furcata, involucris canofloccosis eglan- dulosoque pilosis, squamis acuminatis porrectis, ligulis glabris, stylo luteo, acheniis castaneo-atris. E seminibus, in Ostrogothia collectis, educatum in horto Upsal. Species habitu triviali, statura potissimum H. humilis Jaco., at nullo modo glanduloso-viscosum. Dense caespitosum, humile, spi- thamzxum, jam a basi ramosum, pallide virens. Caulis tenuis, paucifolius, at in culto ex omni ala ramosus, leviter floccosus, apice furcatus. Folia omnia conformia et in petiolum longum et superne alatum attenuata, oblonga, sed in dentes grossos 1 lobos patentes acuminatos incisa, unde angulosa apparent, superne gla- bra, -subtus flocculoso-stellulata. Involucra basi ovata, virginea cylindrica, squamis acuminatis, porrectis, flores virgineos longe su- perantibus, floccis paucis et pilis eglandulosis vestita. Ligule gla- bre, lutee. Stylus luteus, glaber. Receptaculum eximie fibrilli- ferum. Achenia elongata (H. saxifragi, castaneo-atra, pappo sor- dido. — Planta silvestris, quam e Torpaö etc. Ostrogothiax habe- mus, ita recedit, ut non plane liqueat an identice sint, licet fo- liorum characteristica forma, statura humilis, styli lutei, squame acuminate eglandulosopilose communia sint, in hac vero caulis simplex, folia ad basin rosulata subsetosa, caulinum solitarium 1. nullum. Eadem ratione H. dovrense in hortis ita luxuriat, ut forma primaria alpina &Xgre agnoscatur. H. stelligerum Bacru.! Brit. Hier. a genuino gallico longe distat. Meo sensa, observante quoque Grenier, est forma nemoralis H. plumbei, licet tam habitu, quam foliis membranaceis (in typo co- riaceis) longe recedat. 9. HiEraciom (Pulmonarea) anfractum, phyllopodum, cesio-glaucescens, caule fracto-flexo remote folioso rigido ramoso, foliis anguste lanceolatis repandis duplicato-dentatis, involucris cano-floccosis pilis glanduliferis raris intermixtis, ligulis glabris, stylo luteo-fu- scescente, pappo subniveo. H. vulgatum. Froel. in Dec. Prodr. VII p. 214. H. vulgatum v. anfractum. Fr. Symb. Hier. In fissuris rupium ad Femsjö Smolandie copiose, occupans ea- dem loca ac H. saxifragum in Suecia media. Species antiquitus mihi bene cognita, at H. vulgato subsumta. Anno 1851 iterum copiose legit Filius Tueooor differentiamque confirmavit. E seminibus ab eodem collectis ultimis annis in Horto Upsaliensi lete floruit et tam luculenter diversum apparuit, ut distinguere neutiquam dubitemus. Ab H. vulgato dignoscitur 10. — 49 — caule tenuiori rigido (solido) flexuoso ramoso-paniculato, foliis cesio-glaucescentibus, duplo longioribus et angustioribus, repando- et versus basin maxime attenuatam frequentius dentatis, sinubus vulgo denticulatis, anthela contigua, acheniis gracilioribus, pappo albido. HiEracium (Pilosella) versicolor, rhizomate repente subterraneo, scapo monophyllo mono- 1. dicephalo, setis albis et superne pilis brevis- simis densis glanduliferis nigris vestito, foliis viridibus lanceolatis integerrimis, utrinque setosis, subtus pallidis efloccosis, involucris hirsutis, squamis acuminatis, ligulis extus carneo-rubellis. — Schur-. Herb. n:o 86, 87, 88, 89. In pratis humidis subalpinis Transsilvanie multis locis, ut vi- detur frequens, v. c. ad radices montium Schuler, 4000—4500/, in monte Pietra mare, 5000', et ad Pajana prope Coronam. Dr ScCBUR. Valde affine H. bifurco, sed floribus versicoloribus primo obtutu facile distinctum. Rhizoma repens et nonnisi rarius stolones elon- gatos, filiformes, microphyllinos, haud persistentes exserens. Folia erecta, radicalia in petiolum undique alatum attenuata, lanceolata, nunc obtusiuscula, nunc acuta, integerrima, setosa, supra viridia, subtus pallida, setis mollioribus, at non manifeste floccosa. Scapus digitalis, simplex, monocephalus 1. simpliciter furcatus dicephalus, pilis longis albidis horizontaliter patentibus hispidus, superne vero simul pilis brevissimis nigris glandulosis vestitus. Capitula longe pedunculata, virginea globosa, involucro pilis longis, sepe glanduli- feris hirsuto. Flores clausi toti rubelli, explicati vero versicolores, variant aurantiaci.» — 4150 — Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta till Vetenmskaps-Akademiens Bibliothek. Anmälda den 10 September. Af H. Maj:t KONUNGEN. Archiv fär wissenschbaftliche Kunde von Russland. Bd. 15: Heft. 2. Af Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors. Acta. T. IV: Fasc. 1. Öfversigt. II: 1853—1855. Af Linnean Society i London. Transactions. Vol. 21: Part, 4. Proceedings. N:r 59—565. List of the Society, 18535. Address, Mav 24, 1855. Af Chemical Society i London. Journal. N:o 32. Af Académie des Sciences i Paris. Comptes rendus des Séances. Vol. 36—41. : ; i ; Af k. k. Geologische Reichs-Anstalt i Wien. Jahrbuch. Jabrg. 6: H. 3. Af k. Academie der Wissenschaften i Berlin. Mémoires. Années 1779. 1794—41803. Sammlung der Deutschen Abhandlungen. Jahre 1788—1803. Abhandlungen, Erster Supplementband. 41856. Fol. Monatbericht, 1855: Juli —December. Af kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen. Abhandlungen. Bd. 6. Af Naturforschende Gesellschaft i Halle. Abhandlungen. Bd. 3: 2—4. Af Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Wiärzburg. Verhandlungen. Bd. 6: H. 3. Af Administration des Mines de Russie i Petersburg. Annales de PFObservatoire Physique central de Russie. Année 1851: NET, 2. Compte rendu annuel. Année 1854. — 151 — Svenska djurnamn ur folkspråket. — Brukspatron J. W. Grau hade i bref meddelat följande »förteckning öfver de namn på djur, som äro brukliga bland allmogen i sydöstra de- len af Nerike, omkring Godgård och Mariedamm, eller på den fordom så kallade Tylö-skogen, som sammanbinder Kolmorden och Tiveden». Då listan icke blir lång, upptagas här namnen på alla de derstädes förekommande, för folket väl bekanta ar- terna af de tre högre djurklasserna, och systematiska benämnin- gen bifogas vid de namn, som afvika från de i svenska skrift språket antagna, eller som annars kunna behöfva att närmare bestämmas. Däggdjur. Räf. — Varg; kallas äfven Gråbuse, Gråben, Gullfot. Varglo (Felis lynx), kallas såsom yngre: Räflo. Vattiller (Mustela putorius), är sällsynt. Lessen (Mustela erminea et minor). Mård kallas ömsom asp-, gran-, hult- och sten-mård. Utter. — Gräfling eller Gräflingeso. Iglekotte eller Iglekotteso (ej piggsvin). Näbbråtta (Sorex vulgaris et fodiens; ej Näbbmus). Råtta kallas så väl de stora som de små arterna af råttslägtet. Namnet »mus» brukas ej för dem. Sork eller Mullsork (Hypudeus amphibius et agrestis). Ickorne, Eckorne (Sciurus). — Hare. — Älg. Lerlapp är gemensamt namn för fem arter Vespertilio. Foglar. Falk (Falco subbuteo m. fl.). — Sparrhök (F. nisus). Hök, Slaghök (F. palumbarius och apivorus). Örn (F. albicilla). — Vråk (F. buteo). Glade (F. milvus) är masc.: »en Glae». — U/f (Strix bubo). Uggla (Strix aluco): & haruggla; 9 likuggla. Detta sednare namnet är föranledt af lätet: klä-vitt! (kläd hvitt!). Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 11 Juni 1856. — 152 — Gasten, eller Mylingen, äro namn för Strix brachyotus. Det förra har afseende på dess högljudda skrik; det sednare be- tecknar ett djur, hvaruti vidskepelsen förmenar att ett mör- dadt, spädt barns ande fortlefver. Göken får äfven namn af Sparrhök. — Göktyta (Jynx). Hackspett (Picus major m. fl. arter af slägtet). Spillkråka, Tillkråka (P. martius). Grönskolla (P. viridis. Gröngöling, se längre ned). Blåkråka (Coracias). — Tornsvala (Cypselus). Nattglappa, Nattfjop, Nattskorra (Caprimulgus). Svala (Hirundo rustica et urbica). — Gråstare (Sturnus). ”) Korp; — Kråka; — Kaja; — Skata; — Sidensvans. Notskrika eller Notgubbe (Nucifraga caryocatactus), af not, = nöt. I Yestergötland kallas den Nötorre. Lortskrika (Garrulus glandarius). Snöskata (Turdus pilaris); — Svartstare (T. merula). Klödra, Kledra, Börketröst (T. musicus). Strömstare. — Säs-ärla (Motacilla alba). Stenjulp, Stenjölp (Saxicola oenanthe). Börketröst kallas understundom Sylvia rubecula, liksom Turdus musicus. Rödstjert (S. phenicurus); — Granlus (S. trochilus). Talgoxe (Parus major, ceruleus och ater). Tall-tete (Parus palustris och borealis). Trädrännare (Sitta europa). — Lärka (Alauda arvensis). Domherre (Pyrrhula) — Grönsiska (Fringilla spinus). Hampspink (Fr. celebs. — Fr. cannabina är sällsynt). Täckling (Fringilla domestica och montana). Grönjöling eller äfven Täckling (Emberiza citrinella); på östgöta slätten kallas den Gulspink. Der användes namnet Grönjöling (i stället för Gröngylling) på Picus viridis. Dufva, blådufva, skogsdufva; — Ringdufva. ”) I sydvestra delen af Småland, kring Wärnamo, Ljungby, Traheryd etc. kallas Sturnus vulgaris Svala, men de egentliga Svalorna (Hi- rundo) benämnas Schäfsfogel (twoligen i stället för stjertsfogel?). C.S. Pr SE feet — 153 — Rapphöna; — Hjärpe; — Orre. Fjärhane (5), Fjärhöna (2); (Tetrao urogallus); af fjär, fjäder; på vanlig svenska Tjäder. Rappelhane (Tetrao hybridus tetrix urogallides). Höger; — Trana; — ÖOdensvala (Ciconia nigra; rar). Charadrius apricarius kallas, om våren: Åkertupp, Åkerhöna, Hjulnåla (af lätet, som erinrar om ett osmordt hjul); — om sommaren: Lerbena. Vindspole, Vattenspole (Numenius arquata). Strandpil (Totanus hypoleucos). — Morkulla (Scolopax rusticola). Horsgök (Scol. gallmago); kallas i Dalarne: Bräkebocken. — Scolopax major får af jägare det utländska namnet Beccasin. Rågskära, Åkerskära (Rallus crex). Tärna (Sterna hirundo). — Fiskljuse (Larus canus). Svan (Cygnus musicus). — Vallgås (Vallgäss; Anser segetum) Ånn, Ånndrake (And, Anas boschas). — Årta (ÅA. crecca). And, Knipa (A. clangula); — Sjöorre (AÅ. nigra). Skräcka (Mergus merganser). — Lom (Colymbus arcticus). Amfibier. Fyrfota, Fotödla, Öla (Lacerta vivipara). Tenorm, Ormslå (Anguis fragilis). Kopparorm (ömsom Anguis och Coluber levis). Backål, Orm (Coluber natrix et levis; Vipera berus). Äsping (Vipera berus 2). Groda, Groa (Bufo vulgaris). Kossa, Källfrö (Rana temporaria). Klunkmask (= Grodlarver; i Östergötland: Klumpmask). Vattödla (Triton cristatus et punctatus). »Dessa äro de enda namn, tillhörande djur, som lefva i fritt tillstånd, af de tre första klasserna, hvilka jag hört ur all- mogens mun i denna min födelsebygd.» Hr Suspevanr, som föredrog denna uppsats, anmärkte här- vid, att dylika listor, ifall de äro lika omsorgsfullt uppgjorda, -— A5kb — som denna, kunna äga värde, både såsom bidrag till kännedo- men om arternas utbredning (enär allmogen endast lärer be- nämna de nyttiga eller skadliga, de utmärktare eller de all- männaste); och såsom rättesnöre för djurarternas benämning i skriftspråket. Detta saknar nemligen ännu verkliga, väl använd- bara svenska namn för fera slägten eller arter af de högre djuren (t. ex. Sylvia, Saxicola rubetra, Totanus, Tringa) för hvilka man tills vidare måst åtnöja sig med konstgjorda namn, hvilka dock sannolikt kunna till en del ersättas genom andra, ganska goda, som lefva i folkspråket, antingen såsom en tradition från fornspråket eller bildade i den landsort der de begagnas. — Såsom ett bihang till det föregående anförde Hr Sunpevaur slut- ligen några i Stockholms läns skärgård brukliga fogelnamn, som han redan upptecknat uti sjette häftet af Stockholms läns Hus- hållnings-Sällskaps handlingar, 1855, nemligen: 5 Pöl (Charadrius hiaticula); — Tyll (Totanus glareola) sannolikt närslägtadt med det i Skåne, för Numenius arquata brukliga I namnet: Tullare. — Grisla; — Knipa; — Gudunge &, och Åda 9 af Anas mollissima. — Måse (Larus canus); — Trut (L. marinus); — Ljusa (L. fuscus). Uti namnet Ljusa, höres l. ; Det skall på andra orter begagnas för Falco haliaötus (»Fiskljuse»), som dock oftare lärer benämnas Fiskörn eller Fiskhök. I Nerike — begagnas det, enligt ofvanstående förteckning, äfven för en art af slägtet Larus. Ett gemensamt namn för detta slägte i Stock- - holms skärgård, är Hvitfogel. — 155 — Akademiska angelägenheter. Preses tillkännagaf, att Akademien den 20 Maj genom döden för- lorat sin ledamot i åttonde klassen Bergsrådet, C. W. O. J. L. ÅscHAN, med anledning af hvilket dödsfall meddelades, att det till Akademiens disposition ställda s. k. Berzelianska stipendiet för Chemie Studiosi, hvartill medlen blifvit anslagna af en anonym, hvilken först efter sin död ville blifva känd, vore stiftadt af Hr ÅscHAN. Likaledes meddelade Przeses det dödliga frånfället af Akademiens ledamot i sjunde klassen, Förste Archiatern, f. d. Preses i K. Sund- hets-Kollegium och Lif-Medikus hos H. M. Konung Carl XIV, C. St. K. W. O. R. N. O. EriE AF EbEorm, som aflidit den 29 Maj. Till Intendent öfver det Naturhistoriska Riks-Museets botaniska afdelning och Lärare vid Bergianska trädgårdsskolan utsåg Akademien, 1 ledigheten efter framl. Professoren J. E. Wixström, Botanices-Adjunk- ten vid Universitetet i Lund Hr Mag. N. J. ANDERSSON. Hr Fries hade insändt tjugo nya taflor till den under hans inse- ende utförda samling af originalmålningar öfver svenska svamparter. Inlemnade afhandlingar. Ingeniören Briavis, som innehaft Byzantinska stipendiet, hade in- sändt sin reseberättelse: om grunddikning. Bruksinspektoren BJröreman på Tolffors bruk vid Gefle, hade af- lemnat derstädes förda meteorologiska observationer för åren 1853, 1854 och 1855. Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta till Vetenskaps=-Akademiens Bibliothek. (Fortsättn. fr. sid. 150). Af H. Exc. Baron M. v. Korff i S:t Petersburg. Carmen Nic. Hussoviani de statura, feritate & venatione bisontis, Cra- covie 1523. Denuo excusum Petropoli 1855. 4:0. Af Hr Haussmann i Göttingen. Göttingische Gelehrte Anzeigen, 1855. Nachrichten von der Universität, 1855. Salzbrunner Skizzen vos J. F. L. Haussmann. Breslau 1855. Af Författarne. ANDERSSON, C. J., Lake N'gami or explorations and discoveries in the South Western Africa. Lond. 1856. 8:0. — 156 — BassaGr, C., Observations addressed to the Royal Society on the Swe- dish tabulating machine of Mr. G. ScHeutz. Lond. 1856. 8:0. — — Note sur la machine suédoise de M. G. ScHeutz pour cal- | culer les Tables mathématiques et en imprimer les résultats sur des planches stéréotypes. Paris 1855. 4:0, Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Zoologiska afdelningen. Af Professor Huss. En Vidua paradisea. Af Hr U. Dietrich. En Loxia pithyopsittacus. Af Hr C. Stål. En Rhinolophus från Brasilien. Af Professor A. Retzius. En Thomisus leucosia från Syd-Amerika. Botaniska afdelningen. Af Sir William Hooker. En samling af 245 växtarter från Nya Zeeland. En samling af 206 arter från Himalaya. — A57 — Den 10 September. Föredrag. Calicotyle Kröyeri Dies. — Hr Doctor C. T. Hör hade insändt följande meddelande, som föredrogs af Hr A. Rerziuus. »Under mitt vistande i Strömstadstrakten förlidne sommar erhöll jag i Raja Batis en parasit, hvilken synes mig vara den som Dirsinc i Systema Helminthum I, 431, 651, upptagit un- der namnet Calicotyle Kröyeri. Jag anhåller att om detta hit- tills föga bekanta djur få meddela följande iakttagelser. Kroppen är plattryckt och tunn, omvändt äggformig, halft genomskinlig, färgen perlemorhvit, men sidoränderna, eller den delen som innesluter ovariet, ljusgula af innelyckta ägg; den öfra ytan convex, den undra concav eller plan; djurets längd 615 m. m. samt dess bredd 41 m. m. | Hu/vudet sitter vid kroppens smala ända och är utan hals (caput corpore continuum). Munnen är på buksidan, nära yttersta randen, på tvären elliptisk, stor men sammandraglig. Den efterföljes af en starkt uppdrifven, ollonformig och muskulös oesophagus, vid hvars undra ända tarmkanalen ome- delbarligen delar sig i 2:ne grenar, gående vidt åtskiljda, en åt hvardera sidan, ända ned under acetabulum, der de på några exemplar tyckas sammanlöpa och förenas i kroppens medellinea. På andra exemplar åter sträcka sig dessa båda tarmgrenar ej ända ned till acetabulum, utan sluta ett stycke ofvan det samma, som det synes, med blinda ändar. Anus-öppningen har ej kunnat upptäckas, men om en sådan finnes, är den säkerligen belägen på djurets ryggsida. Acetabulum är fästadt vid kroppens bas eller breda ända, på dess undra sida, omedelbarligen vid dess yta (utan stjelk), men med sin yttre rand upphöjd, hvarigenom dess form blir, från sidan sedd, skålig. — Ofvanifrån sedt är acetabulum hjul- likt, med sju radier, utgående från en sjusidig, stor centralring. Mellan radierna ligga tresidiga håligheter, med afrundade vinklar Midten af acetabulum utgöres af en 7-hörnig hålighet. Aceta- Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 6 & 7. 2 — 158 — bulum bildas således af 7 radier och 8 håligheter, hvaraf de 7 ligga i peripherien och en i midten. På hvardera af acetabuli 2:ne yttersta radier sitter en hornaktig hake, med kroken vänd bakåt (utåt) och omgifven af en hylsa, hvari djuret efter behag kan skydda spetsen. Haken är ganska stor, försedd med en lång, spetsig och uddhvass krok samt starka muskelfibrer för dess intryckning uti och dess upplyftande ifrån fisktarmens väg- gar. Den tyckes hafva sina fästen på acetabuli öfra eller ryggsida. Acetabuli färg är hvit och dess diameter 2 m. m. Från inre och nedre delen af kroppen utgå strålformigt 3:ne starka muskelknippen, hvilkas convergerande ändar fästa sig öfver (eller på) acetabulum, och hvilkas verkningar säkerligen bestå i att höja eller sänka främre delen af kroppen, när djuret sitter fästadt med sin fot, eller med acetabuli skifva, på fisktarmen. . Genitalöppningarne sitta nedanför munnen och nära intill hvarandra. i Penis öfverst och straxt under tarmkanalens delning. Dess skapnad är rörlik, sträckande sig ofvanifrån vesicula seminalis, in i vagina, ned till den uterus-lika ansvällning, som ligger straxt framom oviducterna. Gången af vasa seminifera har på de sedda exemplaren ej med full visshet kunnat bestämmas. Dessa kärl tyckas dock hafva sin uppkomst mellan ovarii slyngor och förena sig derifrån så småningom i ett vas deferens, som myndar i en vesicula seminalis, hvarifrån roten af penis framträder. Orificium vulve är belägen straxt under vesicula semi- nalis, der penis framträder, och bildar derifrån en temmeligen lång vagina, som slutar med en stark ansvällning, eller uterus, med sitt orificium och sina 2 cornua, ledande till ovarierna ”). Ovarierna intaga längs kroppens peripheri en ganska lång och temmeligen bred yta, samt förgrena sig på kroppens båda sidor, utanför den tvåarmade tarmkanalen. Dess ymniga förgre- ningar sammanföras i tvenne stora och starka oviducter, kom- mande från hvar sin sida och sammanlöpande i kroppens medel- linea, straxt under den uteruslika ansvällningen. Af de inne- lyckta äggen äro ovarierna och oviducterna ljusgult- färgade. ") Teckningen af cornua uteri är på taflan ofullständig. | | — 4159 — Äggens form och byggnad har ej med säkerhet kunnat afgöras, hvilket antingen härrör deraf att exemplaren voro för unga, och äggen i följd deraf ej fullt mogna, eller ock derifrån, hvilket är troligast, att äggulan omgifves af en så tunn hinna, att denna vid ovariernas sönderdelning spränges. Ofvan mundöppningen ligger ett nervganglion, som åt båda sidor utsänder många och starka nervgrenar, hvilkas förlopp dock är svårt att följa och att bestämma. Sammalunda är äfvenledes förhållandet med kärlförgrenin- garne. Den främre hälften af djurets kropp synes särdeles rik på och genomkorsad af kärlutgreningar; men att reda dessa kärls förlopp och att erhålla bestämda utgångspunkter eller hufvud> stammar, har på de få exemplar, hvarmed jag haft lägenhet att experimentera, varit ogörligt. Den delen af kroppens midt, som inneslutes af de båda tarmslyngorna och som ligger nedanför de från ovarierna sam- manlöpande oviducterna, är helt och hållet uppfylld af korniga sammangyttringar, intagande smärre symmetriska fält. Om dessa sammangyttringar äro egendomliga körtlar eller endast kalkbild- ningar, hvarpå djuret är särdeles rikt och hvilka utveckla kolsyra till stor myckenhet vid syrors tillsättning, lemnar jag oafgjordt. Med sin sugskifva sitter djuret fästadt vid fisktarmens yta, men är på denna fot temmeligen rörligt upp och ned, d. v. s. höjer och sänker sig tidt och ofta. När det släppt sitt fäste rullar det sig mot buksidan lätt tillsammans från ända till ända och återtager derpå straxt en uträtad ställning, hvilka rörelser hastigt och ofta omväxla och göra att djuret ser qvickt och lifligt ut. Det är ett bland de vackraste entozoer man under mikroskopet kan åse, emedan dess anatomiska byggnad ligger klar och åskådlig i anseende till djurets genomskinlighet. Det tillhör Trematodernas klass och står ganska nära genus Tristomum, men skiljes från detta derigenom, att det saknar de båda botrierna, hvilka Tristomum eger bredvid os, och hvilken olikhet föranledt Diesinc att för detta entozoon bilda ett eget genus. Se vidare tafl. II. — 160 — Väsendtliga skiljaktigheter förekomma i Dirsines och i min beskrifning, hvilka dock säkerligen härröra af ofullständiga obser- vationer från den förres sida och ej deraf att djuret icke förr blifvit beskrifvet, hvilket jag till en början förmodade och hvil- ken förmodan gifvit upphof till denna enkla, men naturtrogna framställning. Dessa skiljaktigheter äro följande: 4:o är det efter Kröyer benämnda entozoon, enligt Diesings uppgift, 23 linea långt och 2 linier bredt. Dessa relativa längde- mått äro ganska olika dem, som mina uppmätningar lemnat, hvilka förhålla sig som 63 till 43. 2:do har DiesincG ifrågasatt tarmkanalens tvådelning, hvilket förekommer mig besynnerligt, emedan tarmkanalens gång och skapnad på de exemplar jag undersökt var ett af djurets tyd- ligast framstående tecken, och hvilken tydlighet ännu fortfar sedan djuret under flera veckor förvarats i sprit. 3:o Säger DiesinG i sin beskrifning: acetabulum — — — septangulare intus dissepimentis septem e centro radiantibus. Det af mig beskrifna entozoons acetabulum har också 7 radier, men dessa utgå ej från acetabuli centrum, utan från en större 7- hörnig ring, hvars midt utgöres af en stor hålighet. Härigenom kommer acetabulum att innesluta 8 håligheter. 4:o Nämner Dirsine ej ett ord om de båda hakarne på acetabuli yttersta radier, hvilka dock äro ganska stora och synbara. 5:0 Är Calicotyle Kröyeri, enligt Dirsing, en ectoparasit, denna en endoparasit, som blifvit funnen i rectum af Raja Batis; den andra utanpå kroppen af Raja radiata. Om detta entozoon anför hvarken Ruporrmi eller DuJarpIn i sina arbeten ett ord; de hafva således ej kännt det. Huruvida Kröver sjelf lemnat någon beskrifning om denna helmint, eller om någon annan författare än Diesina gjort det, är mig okändt; åtminstone citerar DiesingG ej någon sådan. Slutligen får jag nämna att 8 exemplar funnos, sittande tält invid hvarandra i rectum, helt nära anus på en Raja Batis, fångad vid ön Koster d. 28 Juli 1856.» =— 161 — Om Derbides med tre oceller. — Studenten C. Står meddelade genom Hr Bomeman följande: »Jag anhåller att i Öfversigten af Kongl. Academiens För- handlingar erhålla ett rum för följande lilla uppsats, hvars ändamål är att redogöra för en nyligen gjord upptäckt af 3 ocellers före- kommande hos några former af underafdelningen Derbides bland Fulgorides, hvilken sistnämnda utmärkta familj bland andra characterer hittills äfven haft den uppgifven att äga 2 oceller, så snart de ej alldeles saknas, en belägen på hvardera kinden. Då jag gjorde den omnämnda upptäckten, trodde jag först att ett litet glänsande sandkorn hade blifvit fästadt i spetsen af pannan — der är den tredje ocellen belägen — emedan det ofta händer att dylika tillfälligtvis vidbäfta insekter, men ett försök att med en nål skrapa bort det misslyckades. Jag kunde likväl ej förlika mig med tanken att det var en ocell, som syntes i pannan, utan fortsatte granskningen af några andra hithörande arter, då jag påträffade ännu tvenne, som företedde samma egenhet, och är nu inget tvifvel att ju det är en ocell. Utom denna egenhet hafva hvardera af de tre arterna tillräck- ligt många andra för att rättfärdiga uppställandet af nya genera, hvaraf det ena är beskrifvit i mitt arbete öfver de af Doctor KingercG hemförda Hemipterna, tvenne beskrifvas här nedan och tillägges diagnoser på några andra hörande till denna märk värdiga familj, hvars arter i allmänhet äro ytterst sällsynta | samlingar. Då Herr WzEstwoop, som isynnerhet riktat denna grupp med arter och äfven utgifvit en monographi deröfver, ej upp- gifvit sig hafva funnit 3 oceller hos någon enda, kan jag ej tro annat än att denna annars så noggranne forskare måste hafva öfversett dem, då det knappt är tänkbart, att 3 arter bland det lilla antal, som äro kända af mig, skulle kunnat förete nämnde egenhet och Herr WzEstwoop, som beskrifver fyra gån- ger så många som jag känner, icke skulle hafva påträffat en enda så beskaffad. Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 10 Sept. 1856. — 4162 — Då jag här talat om en grupp bland Fulgorides, begagnar jag tillfället att nämna några ord om Delphacides, som äfven höra dit. De flesta författare hafva lemnat dessa djur en i mitt tycke alltför underordnad rang, då de blott deraf gjort en afdelning under Ciziides, och de enda som uppställt dem såsom egen subfamilia under Fulgorides hafva gjort det på grund af den mindre goda characteren af ett längdförhållande mellan en kropps- del och en annan. Mig tyckas Delphacides böra utgöra en egen afdelning bland Fulgorides, med lika rang som Cixudes, etc., och äro de bäst characteriserade och straxt igenkända på den fria, långa, ofta lancettlika sporre som är infogad i sjelfva spet- sen af baktibierna, en character som Markis Srpinora antydt, men ej tillagt den vigt, som den förtjenar. Här följa beskrifningarne på de nya slägtena och arterna af Derbides. BRIXIA. StåL. Caput supra visum ante oculos nonnihil productum, vertice fronteque alte marginatis, illo elongato-triangulari, angusto, hac oblonga, basin versus inter oculos valde compressa, marginibus lateralibus hic contiguis; labro elongato-triangulari, compresso, carinato-marginato, longitrorsum unicarinato. Oculi sat profunde sinuati, Ocelli tres! unus in singula gena mox ante oculum, tertius in frontis apice ad labrum situs. Antenn&e oculis 2quilongae, cylindrice, prope marginem inferiorem anticum oculorum sitae. Thorax brevis, postice angulato-sinuatus. Tegmina latitudine 13 longiora, apicem versus sensim nonnihil latiora, apice rotundata, nervis longitudinalibus, omnibus apicem versus, intermedii eliam disco a nervis transversis semel conjunctis, nonnullis apice furcatis. Ale ample, late. Pedes mediocres, tibiis posticis inermibus. 1. B. natalicola. Sordide testaceo-flava, maculis marginalibus verticis fuscis; tegminibus sordide hyalinis, macula costali media limboque api- cali fuscescentihus, nervis utrinque sabalternatim fusco-punctatis. &. Long. corp. 31, Exp. al. 12 millim. Dorbs natalicola. Står. Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1855, p. 93. 2. Patria: Caffraria. Dom. J. ÅA. WaunBerc. Mus. Holmionse. Genus hocce quoad structuram capitis Phenice, quoad elytrorum My- sidie subaffine. ADANA. SrtåL. Caput latum, supra visum ante oculos quadrato-productum, latitudine nonnihil brevius, apicem versus nonnihil latius; vertice brevi, transverso, a PREUSSE (ESS — 163 — fronte per carinam arcuatam separato; fronte (capite supra viso) ante ver- ticem producta, dein subito reclinato-decliva, et (ab antico visa) cum labro triangulari et reflexo-marginata, illa latitudine subbreviore, longitrorsum carinata; genis latiusculis. Oculi anterius sinuati. Ocelli tres!, unus in singula gena mox ante marginem superiorem oculorum situs, tertius in frontis apice prope labrum. Thorax brevissimus. Tegmina latitudine vix 113 longiora, apicem versus nonnihil latiora, apice oblique rotundata, nervis longitudinalibus, intermediis disco et apicem versus a nervis transversis semel conjunctis, nonnullis furcatis. Ale ample, late. Pedes mediocres, tibiis posticis inermibus. 1. ÅA. Westwoodi. Flavo-testacea, tegminibus alisque sordide hyalinis; illis maculis pluribus fuscescentibus, hic illic confluentibus, maculaque co- stali media nigro-fusca ornatis, his apice et intus fuscescentibus. &. Long. corp. 3, Exp. al. 10 millim. Patria: Mbzicps Dom. HöGBere. Mus. Holm. Hanc speciem generis valde singularis nomine Cel. Dom. J. O. West- Woop, qui horum animalculorum monographiam eximiam elaboravit, ornare volui. PHENICE. Westw. 1. P. furcato-vittata. Fusco-testacea; vertice, fronte valde compressa, antennis pedibusque pallide flavo-albidis; tegminibus hyalinis, vitta latis- sima apicem versus furcata, medio ramulum emittente, fusca ornatis, apice glaucescente-subfarinosis; alis fuscis, limbo inter nervos dilutiore. SA. Long. corp. 4, Exp. al. 13 millim. Derbe furcato-vittata. Står. Öfv. af K. Vet.-Acad. Förh. 1855, DA, 2: Patria: Java. Dom. MerierBorcG. Mus. Holm. Caput hujus speciei magis compressum, quam apud congenericas tres africanas a Dom. Bomeman descriptas. MYSIDIA WestW. 1. M. albicans. Subflavo-albida; tegminibus alisque albidis, illorum nervis transversis, maculis parvis duabus basin versus prope costam maculaque parva clavi fuscescentibus; macula apicem versus nigro-fusca. of Long. 4, Exp. al. 18 millim. Derbe albicans. Står. Öfv. af K. Vet.-Acad. Förh. 1855, p. 191,1. Patria: Brasilia. Mus. Holm. Valde affinis videtur M. lactiflore. PHRYGIA. Står. Caput latum, supra visum ante oculos vix productum, vertice a fronte haud separato; fronte quadrata, leviter reflexo-marginata, unicarinata; labro triangulari, lateribus et medio carinato. Antenn brevissimae. Oculi subglobosi, subtus Jevissime sinuati. — 164 — Ocelli duo, unus in singula gena mox ante oculorum marginem in- feriorem. Thorax brevis. Tegmina latitudine 13 longiora, apice rotundata, nervis longitudi- nalibus, omnibus apicem versus, intermediis etiam disco, a nervis trans- versis semel conjunctis, uno alterove furcato. Ale ample. Pedes mediocres, tibiis posticis inermibus. 1. P. fuscata. Obscure fusco-testacea, tegminibus alisque fusco-testaceo- byalinis, illis maculis nonnullis dilutioribus; antennis pedibusque flavo- testaceis, femoribus posticis obscurioribus. &. Long. corp. 4, Exp. al. 11 millim. Patria: Brasilia. Mus. Holm. HELCITA. Står. Hoc genus novum quoad structuram tegminum Thracie et Phenice affine, quoad antennas et oculos cum Phenice, quoad defectum ocellorum et formam capitis magis cum Thracia congruit, sed capite ante oculos valde nasuto-producto gaudet. Ampliorem hujus generis descriptionem in opere de Hemipteris Caffrarie dare volo. Tvypus generis est Derbe Wahl- bergi, mihi.n | | | — 165 — Orthoptera cursoria och Locustina från Cafferlandet. — Genom Hr Bomeman hade Studeranden C. Står insändt följande meddelande: ”« I Öfversigten af K. Vet. Akademiens Förhandlingar får jag anhålla om införande af nedanstående beskrifningar på de af Hr J. A. WauuiBerG i Cafferlandet insamlade, till familjerna Blattina, Mantodea och Locustina hörande Orthoptera. Bland förut kända arter hemfördes bland andra den troligen i alla verldsdelar kringspridda Periplaneta americana, vidare Peri- spheria micans?, Proscratea deusta, Mantis superstitiosa, pu- stulata och fenestrata, Harpax lobata och ocellata, den vackra Phaneroptera zebrata och den högst utmärkta, af BuRMEIsTER efter sin upptäckare kallade Pomatvnota Dregei. Af Phasmodea hemförde Hr WaurBerc endast Bacillus gracilis, först beskrifven såsom förekommande i Abyssinien och lyckliga Arabien, seder- mera äfven funnen i Mozambique af Hr Peters. BLATTINA. HETEROGAMIA. Bury. 1. H. pilifera. — Piceo-nigra, villosa; antennis corpore nonnihil bre- vioribus; thorace latitudine breviore, antice quam postice latiore, hic rotundato, ibi late rotundato-truncato, utrimque obtuse an- gulato; tegminibus abdomine dupplo longioribus, extus medio si- nuatis, pone medium fusco-hyalinis, fusco-nervosis; alis tegmini- bus &quilongis; pedibus anticis flavo-testaceis, posticis fusco- testaceis. &. Long. 19, Lat. 9 Millim. — Port Natal. ISCHNOPTERA. Buru. 1. I. gibbicollis. — Fusco-picea, antennarum basi, palpis, marginibus antico et postico thoracis, tegminibus, margine abdominis pedibus- que flavo-testaceis; basi tegminum fusco-picea; thorace valde convexo, sat rude punctato; tegminibus abdomine vix dupplo longioribus, alis illis equilongis. ÅA. Long. 15, Lat. 5 Millim. — Port. Natal. 2. I. macra. — Nigro-picea, pilosa; antennis corpore nonnihil longi- oribus; labro pedibusque testaceo-flavis; thorace rude sat dense punctato; tegminibus abdomen nonnihil superantibus, dilute fusco- lestaceis, basi nigro-piceis; alis tegminibus 2&quilongis. A. Long. 12, Lat. 33 Millim. — In tractibus fluvii Limpopo. Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 10 Sept. 1856. «= MGO HOMALODEMAS. Står. Corpus oblongum, deplanatum. Caput a thorace occultum. An- tenn& corpore breviores. Thorax supra utrimque longitrorsum oblique valde impressus, marginibus lateralibus incrassatis. Tegmina abdomen &quantia, coriacea, parallela, nervis elevatis, sat dense reticulatis, margine costali basin versus reflexo. Alzx tegminibus 2xquilonge. Pe- des breves, sat validi, femoribus muticis, tibiis spinosis. Abdomen tenue, valde deplanatum. Habitat verosimiliter sub cortice. Genus structura thoracis pedibusque brevibus presertim insigne. 1. H. exarata. — Fusco-ferruginea, tegminibus dilutioribus, abdomine obscuriore, parce breviter albido-piloso; thorace parce breviter albido-tomentoso. Long. 16, Lat. 8 millim. — In terra Natalensi. BLATTA. L. 1. B. ampla. — Oblonga, fusco-castanea, basi antennarum, margine imo apicali thoracis pedibusque dilutioribus; antennis corpore Xquilongis, nigrisz; thorace transverso, antice et postice, antice tamen latius, rotundato, sat rude et dense punctato; tegminibus abdomine vix dupplo longioribus, apicem versus nonnihil dilutio- tioribus; alis tegminibus xequilongis. PA. Long. 22, Lat. 12 Mil- lim. — Port Natal. 2. B. proterva. — Elliptica, testaceo-flavescens; capite inter oculos fusco; antennis corpore nonnihil brevioribus, basi excepta fuscis; thorace transverso, anterius valde, posterius late rotundato, dorso longitrorsum subliliter carinato, dense punctato; tegminibus abdo= mine vix dupplo longioribus, nervis sat validis, parce fusco-spar- sis; alis tegminibus 2&equilongis. Long. 16, Lat. 8 Millim. — Port Natal. 3. B. tenella. — Ovalis, nigricans, marginibus rufo-pilosa; antennis corpore brevioribus?; thorace semicirculari, postice late rotundato; tegminibus abdomine tertia fere parte longioribus, dense puncta- tis, nervis vix elevatis, macula lutea pone medium ornalbis; alis legminibus longioribus, fuscis; pedibus fusco-testaceis, tibiis dilu- tioribus. Long. 6, Lat. 4 Millim. — Port Natal. 4, B. vinula. — Oblonga, nigra, nitida; antennis corpore longioribus; merginibus thoracis flavis; tegminibus abdomine vix dupplo lon- gioribus, testaceis, basi nigricantibus, margine costali basi mar- gineque abdominis flavescentibus. Long. 8, Lat. 4 Millim, — Port Natal. 5. B. misella. — Late ovalis, nigra, nitida; antennis corpore multo » Jongioribus; fascia intraoculari flava; thorace amplo tegminibusque abdomine vix longioribus albido-diaphanis, illius macula media, borum macula basali nigris; alis parvis, rudimentariis; segmentis abdominis spice flavis. Long. 7, Lat. 4 Millim. — Port Natal. PERIPLANETA. Bury. 1. P. caffra. — Picea, nitida; capile nigro-piceo, labro flavo-testaceo; antennis corpore iequilongis; thorace latitudine breviore, utrinque LJ få + : — 167 — rotundato, postice levissime bisinuato; tegminibus abdomine plus dimidio longioribus, minus nitidis; alis tegminibus fere 2xquilon- gis. &. Long. 21, Lat, 9 Millim. — Port Natal. 2. P. Wahlbergi. —- Nigro-picea, opaca; labro dilute testaceo-flavo; antennis crassis, corpore tertia fere parte longioribus; tborace antice quam postice angustiore, utringue et postice late rotun- dato, subplano, anterius transversim et disco utrinque oblique impresso; tegminibus abdomine plus dupplo longioribus, apicem versus dilutioribus; alis tegminibus 2quilongis. A. Long. 16, Lat. 10 Millim. — In tractibus fluvii Limpopo. 3. P. albilatera. — Nigro-picea, nitida; fronte disco concaviuscula, inter antennas biimpressa; labro testaceo-flavo; antennis corpore tertia parte longioribus, obscure testaceis; thorace latitudine bre- viore, antice quam postice dimidio angustiore, marginibus latera- libus flavescentibus; tegminibus abdomine dupplo longioribus, fusco-piceis; femoribus tarsisque fuscis. &. Long. 17, Lat. 10 Millim. — Port Natal. 4. P. diluta. — Testaceo-flava, nitida; capite maculis duabus intra- ocularibus nigro-fuscis; antennis corpore longioribus; thorace la- titudine breviore, antice quam postice nonnihil angustiore, poste- rius obscuriore; tegminibus abdomine dupplo longioribus; ventre pone medium fusco-flavescente. SA. Long. 19, Lat. 9 Millim. — Port Natal. 5. P. orba. — Fusco-picea, nitida, subtus cum pedibus nonnihil di- lutior; labro testaceo; antennis corpore longioribus; thorace an- tice quam postice dimidio angustiore, utrimque late rotundato; tegminibus multo dilutioribus, abdomine dupplo longioribus; alis tegminibus 2quilongis, concoloribus. &. Long. 15, Lat. 8 Mil- lim. — In terra Natalensi. PANCHLORA. Bury. 1. P. Caffrorum. — Ovalis, testaceo-flavescens; vertice nigro, flavo- bivittato; antennis corpore brevioribus, fuscis, basi testaceis; tho- race disco fusco-irrorato; tegminibus abdomine vix dupplo longi- oribus, area interna fusca, parce flavo-irrorata, externa testaceo- flavescente, presertim pone medium fusco-irrorata; alis tegminibus equilongis. Long. 21, Lat. 13 Millim. — In terra Natalensi. PROSCRATEA. Bury. 1. P. deusta. (TuunB.). — Fusco-testacea; capite (macula magna frontis excepta), marginibus maculaque media thoracis rufo-testaceis. Long. 14, Lat, 8 Millim. — Port Natal. Blatta deusta. TaunBere. Hem. maxil. capens. p. 8. (sec. Mus. THUNBERGI). MANTODEA. VATES. Burw. 1. V. Wahlbergi. — Fuscescente-virescens; capite conico-producto, fronte infra anlennas carinata, carina basi altiore, in spinam curvatam pro- — 168 — ducta; thorace longissimo, supra coxas dilatlato, margine parum denticulato; tegminibus abdomine multo longioribus, area antica virescente, basi intus flavescente, ante medium flavo-, pone me- dium sanguinescente-marginata, area postica subvitrea, intus flavo- virescente, anle medium vitta inequali, sanguinescente, e maculis formata3; alis tegminibus :equilongis, hyalinis, apice sanguinescen- tibus; pedibus anticis testaceis, coxis intus apicem versus nigris, pedibus posterioribus viridi-lestaceis, obscurius annulatis. S&S. Long. 70 Millim. — Port Natal. SIBYLLA. Står. Caput supra visum transversum, posterius utrimque tuberculatum, vertice cornu apice et medio utrimque lobato armato, fronte tu- berculata. Antenn&e setacere, thorace longiores. Thorax valde elongatus, supra coxas angulato-ampliatus, ante medium bituber- culatus. Tegmina et ale completa, abdomine longiora. Abdomen segmento singulo ulrimque lobato-subproducto. Femora posteriora basi et apice postice lobo foliaceo instructa. Genus PVati afffne, structura capitis pedumque diversum. 1. S. pretiosa. — Dilute testaceo-flava, fusco-irrorata; antennis basi nigro-biannulatis; tegminibus flavo-virescentibus, afea postlica ma- culis nonnullis minutis hic illic sparsis; alis hyalinis, margine antico flavo-virescente; pedibus fusco-sparsis et annulatis. CL. Long. 40 Millim. — Port Natal. 2. S. fusco-sparsa. — Dilute testaceo-flavescens, fusco-irrorata; anten- nis basi fusco-biannulatis; tegminibus hyalmnis, area postica an- terius densius, posterius minus dense, fusco-varia; alis hyalinis, apice fusco-irroratis; pedibus fusco-irroratis et annulatis. &. Long. 40 Millim. — Port Natal. CHIROPACHA. Cuarr. 1. C. maura. — Nigricans; capite inter oculos truncato, fasciis dua- bus frontis labroque testaceis; thorace basin versus subangustiore, lateribus denticulato, longitrorsum sulcato; tegminibus thorace nonnihil brevioribus, fortiter nervosis; alis brevibus; tibiis anticis extus spinaque apicali basi testaceis; abdomine subtus dilutiore. Y. Long. 42 Millim. — Port Natal. Dom. C. A. Dohrn. MANTIS. F. 1. M. fatiloqua. — Elongatissima, flavo-testacea; antennis thorace di- midio longioribus; prothorace meso- et melathorace ad unum fere dupplo longiore, supra coxas parum ampliato, antrorsum sensim angustiore, dorso carinato; tegminibus subparallelis, abdomine brevioribus, sordide flavescente-subpellucidis, area antica angusta; alis fuscis, parce presertim prope costam flavo-hyalino maculatis, apice flavescente-hyalinis, macula fusca; abdomine longissimo, gracili, parallelo, apice lamina longa, lata instructoz tibiis anticis intus fuscis. A. Long. 105 Millim. — Port Natal. -- 169 — 2. M. natalensis. — Elongata; antennis thorace plus dimidio longio- ribus; prothorace latitudine ter longiore, supra coxas ampliato, dorso carinato, tegminibus testaceis, area postica posterius sordide hyalina, nervis disci tlestaceo-marginatis; alis fuscescente-hyalinis, costa apiceque testaceis; femoribus anticis macula interna nigra; tibiis tarsisque virescentibus. &A. Long. 40 Millim. — Port Natal. 3. M, orba. — Flavescente-testacea, fusco-irrorata; antennis protho- race ter longioribus, hoc latitudine plus dupplo longiore, utringue ampliatoz; tlegminibus hyalinis, fusco-sparsis, macula parva disci albida; pedibus fusco-annulatis, femoribus anticis ovali-compres- sis. 2. Long. 17 Millim. — Port Natal. 4. M. macra. — Elongata, angusta, griseo-flavescens; antennis pro- thoraci fere Xquilongis, hoc meso- et metathorace fere dupplo longiore, supra coxas nonnihil ampliato, utrimque crenulato, lon- gilrorsum multicarinato; tegminibus abdomine brevioribus, sordide albido-hyalinis, fusco-nervosis, area antica angusta, fusca, costa flava; alis albido-hyalinis, nervis longitudinalibus fuscis. A. Long. 37 Millim. — Port Natal. 5. M. vidua. — Flavo-testacea, fusco-varia; thorace latitudine vix dupplo longiore, utrimque rotundato-dilatato; tegminibus protho- race nonnihil longioribus, subquadratis, alisque sordide luteis, his posterius fusco-nervosis, transversim flavo-lineatis; pedibus fusco- annulatis et sparsis, femoribus anticis intus et subtus nigris, ni- lidis. 2. Long. 30 Millim. — Port Natal. Dom. C. A. Dohrn. POPA:; STAL. Corpus valde elongatum. Caput supra visum transversum, verlice posterius utrimque tuberculis duobus subconicis, medio trituberculato. Thorax elongatus, scaber, supra coxas nonnihil ampliatus. Tegmina et ale completa. Abdomen valde elongatum. Pedes breves, validi, coxis anticis subltriquetris, supra apice femoribusque mediis apice dilatatis. Manti affine genus, structura capilis, pedibusque brevioribus, va- lidioribus, aliter instructis diversum. 1. P. spurca. — Fusco-cinerea; thorace latitudine quadrupplo longi- ore, scabro, dorso suicato, lateribus crenulato; tegminibus cinereo- hyalinis, disco longitrorsum obscurioribus, nervis fusco-vwariis, disco macula sordide albida; alis fusco-hyalinis, nervis are&e po- stice transversis albido-marginatis; macula apicali interna coxarum anlicarum nigro-fusca. &A. Long. 53 Millim. — Port Natal. DANURIA. Står. Corpus valde elongatum, angustum, parallelum. Caput basi utrin- que ad oculos tuberculo conico instructum. Thorax et abdomen valde elongata. Tegmina et alex completa. Pedes sat longi, subgraciles, coxis anticis triquetris, apicem versus supra dilatatis. Manti affine genus, structura capitis coxarumque anticarum di- stinctum. 1. D. Thunbergi. — Griseo-flavescens; antennis prothorace nonnihil longioribus, hoc meso- et metathorace fere dupplo longiore, dorso — 4170 — carinalo, anterius sulcato, supra coxas vix ampliato, lateribus presertim anterius crenulato; tegminibus abdomen haud superan- tibus, parte dimidia antica fusco-hyalina, postica sordide hyalina; alis fusco-hyalinis, anterius obscurioribus, nervis transversis are postice albido-marginatis; segmentis abdominis supra apicem versus nigris; coxis anticis intus apice macula nigro-fusca. SA. Long. 75 Millim. — Port Natal. LOCUSTINA. PHYLLOPTERA. Serv. 1. P. Cereris. — Sordide flava, thorace supra plano, latitudini non- nihil longiore, antice late sinuato, posterius late rotundato, lobis deflexis, planis, antice truncatis, postice rotundatis; tegminibus abdomine dupplo longioribus, amplis, ellipticis, extus quam intus minus rotundatis, dense punctatis, viridibus, nervis parcis, flave- scentibus; alis tegminibus longioribus, apice viridibus. &. Long. 17 Millim. — Nort Natal. PHANEROPTERA. Larr. 1. P. sparsa. — Viridis; thorace supra planiusculo, brunneo-irrorato, antice truncato, postice rotundato, lobis deflexis angulis et postice rotundatis; tegminibus abdomine dupplo longioribus, subparallelis, dense reticulatis, cellulis fundo fuscisz; alis tegmina valde supe- rantibus, albidis, apicem versus viridibus; oviductu brevi, lato, curvato, subtus apicem versus et supra minute dense crenulato. 9. Long. 14 Millim, — Port Natal. 2. P? grallatoria. — Virescens; thorace latitudine ökar anterius convexo, posterius plano et utrinque obsolete rufescente-carinato, lobis deflexis subangustis, angulo postico rotundato; tegminibus abdomine dimidio longioribus, subparallelis, costa anguste albida; alis nullis. A. Long. 23 Millim. — Port Natal. CYMATOMERA. ScHaAun. 1. C. Schaumi. — Cinerea, nigro-variaz; antennis nigro-anrnulatis; thorace dorso anterius tuberculis 5 (2. 4. 2.) medio utrinque tu- berculis 3 et postice intra marginem 3 conicis instructo; tegmi- nibus fusco-signatis et maculis nonnullis dilute ferrugineis orna- tis; alis fuscescente-hyalinis, nervis obscurioribus. 2. Long. 36 Millim. — Port Natal.” — 171 — Ny Exsiecatsamling af svenska Lichener. — Hr Sten- HAMMAR hade insändt ett exemplar af »Lichenes Suecie exsiccati, editio altera, fasciculus I», åtföljdt af följande meddelande: Behofvet af en samling, som denna, har länge varit insedt, icke endast såsom hjelpmedel för lafvarnas kännedom inom fäder- neslandet: den eger äfven för utlandets vetenskapsmän ett ser- skildt intresse, då de nordiska, äfven rikare utvecklade och fruktalstrande lafformer jemföras med det mellersta Europas. Vid dessa växtalsters mångformighet och svårigheten att med konstspråkets tillbjelp urskilja närbeslägtade arter, utgöra jemväl exsiccat-samlingar ett oumbärligt hjelpmedel att förebygga för- växlingar och missförstånd. Vid den utveckling Lafvarnas kän- nedom under de senare åren vunnit, har man derföre sett nya exsiccat-samlingar framträda i Frankrike, Tyskland, Schweiz och Italien; och bredvid dessa skall en svensk samling kunna intaga en aktad plats. Den upplaga, som af Professor Er. Fries och under hans inseende, för flera tiotal af år sedan, började ut- gifvas, finnes — med undantag af dess sista, nyligen genom Hr Taronor Fries besörjda häfte — icke mera att tillgå, och efterfrågas förgäfves af utlandets vetenskapsmän. Den nya upp- lagan åsyftar att, så vida den kan fortgå i en följd af fasciklar, ersätta den förra. I samråd med Professor Fries är den dock ordnad efter en annan plan. Det mest önskvärda, att arterna kunnat gifvas i en systematisk följd, har mött oöfvervinnerliga hinder i svårigheten att i denna följd kunna sammanbringa natur- alstren från vidt aflägsna trakter af fäderneslandet. Derföre har det blifvit nödvändigt att endast till någon del utföra denna plan, så att alla arter af ett slägte eller någon dess serskilda grupp, hvilka i den förra upplagans serskilda fasciklar spridda meddelades, gifvas tillsamman och på en gång i samma fascikel af den nya, men någon systematisk följd icke kan iakttagas vid valet af slägten eller grupper, som i hvarje fascikel upptagas. Så meddelas i denna första fascikel alla de i Sverige inhemska arter af slägtena Nephroma, Solorina, Sticta, Umbilicaria och Endocarpon samt af Evernia (Frirs Lichenogr. Europ.) den Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Sept. 1856. — 172 — grupp, för hvilken ensam några nyare Lichenologer bibehålla slägtnamnet Evernia. Det bästa medlet till arternas fullkom- liga kännedom, genom tillfället att jemföra dem med hvarandra och att undanrödja alla förvillelser vid deras synonymi, är här- igenom beredt. Serskilda former af samma art, synnerligen sådana, hvilka i AcHari skrifter varit såsom skilda arter anförda, blefvo i förra upplagan under serskilda numer upptagna i olika fasciklar af samlingen; de upptagas i denna nya upplaga ställda bredvid hvarandra, utmärkta med serskilda bokstafstecken (a, b, c), under en gemensam artnummer. Den under sitt äldre namn bekanta Parmelia bracteata, på detta sätt uppförd under n. 16 Biatora fulgens, röjer sig vid första anblicken såsom en den senares, på sin vanliga växtlocal, de torrasto kalkhedar, upp- komna form, ehuru detta förnekas af Tysklands senaste Liche- nolog KorrBer (Systema Lichenum Germanie pagg. 112 och 418), som icke sett någondera af dessa båda former på dess växt- local, men dock hänförer dem under skilda slägten. Då n. 25 Umbilicaria vellea spadochroa jemföres med formen b. af den nästföljande n. 26 Umbil. hirsuta, kan den förblandniog af dem, som föranledts i äldre lichenologiska skrifter genom likheten af deras svarta beklädnad på undre sidan, icke blifva förvillande. Den under bokstafstecknet b. gilna formen af n. 30 Endo- carpon pusillum är den sanna Endoc. pallidum Achar. Synops. Lich. och kunde efter olika åsigter betraktas såsom egen art. Den upplyser ett misstag af Schweiziska och Tyska Lichenologer, som under detta Achariska synonym anföra en annan från En- doc. pusillum b. rufescens knappt i något väsendtligt afvikande form. I den nya upplagan hafva, jemte exemplar af högnor- diska arter från Svenska Lappmarken, då Norrska exemplar kunnat erhållas, äfven dessa blifvit, för jemförelse, under ser- skildt bokstafstecken bifogade (Umbilic. cylindrica och Umbil. atropruinosa); och då den egentligen högnordiska arten Umbil. proboscidea i något förknappad form nedstiger på medlersta Sveriges högre bergåsar, har äfven denna knappare form, under bokstafstecknet b, blifvit meddelad. Hr IRL EDR RY NÄR NN - "Fyfan RAMEN OR NT — 173 — Hr J. A. Wahlbergs resa i Södra Afrika. — Se- kreteraren föredrog följande utdrag ur ett bref från Ingeniören Hr J. A. WaurBerG, dat. N'gami den 24 November 4855, »På mycket öfver ett år har jag ej hört det ringaste från hemmet, men förmodar att bref vänta mig nere vid Hvalfisk- viken, dit jag dock ännu ej ämnar återvända på åtminstone sex månaders tid. Jag har haft föga framgång med insamlandet af naturalier, ty nästan allt hvad jag funnit är gammalt bekant från förra resan och detta vill jag ej taga. Trakten häromkring sjön är föga yppig och alldeles icke motsvarade hvad jag hade väntat mig. Jag har gjort en jagtexkursion under fyra måna- ders tid (Juli—Oktober) uppåt Doughe (vanligen kallad Tioughe) floden, som kommer från N.V. och infaller i N'gami-sjön, ända upp till Libebe, hvarunder jag fick några få nya arter, hvaraf jag härhos öfversänder beskrifningen på ett par. Jag jagade dessutom elefanter och var dermed temligen lycklig, dödande tolf st. och min ena Damara trenne. Värdet af det elfenben jag på detta sätt erhöll går enligt kapska priset till omkring 5,000 R:dr B:ko. På en enda förmiddag fällde jag trenne hanar, hvarvid jag förtjente ungefärligen min dubbla ingeniörs- lön. Jag lemnar nu till min återkomst allt både elfenben och samlingar till LetcHoratEBE, konung öfver härvarande Betjuaner, och beger mig, jemte en ung engelsk resande Mr Grzrn, åt N.O., först längs Dzonga-floden och sedan vidare för att jaga hufvud sakligen elefanter och noshörningar, att på detta sätt kunna något ersätta reseomkostnaden. Vi nödgas skynda, ty den osunda ti- den utmed sjön och floderna nalkas, och flere af mitt folk hafva redan haft känningar af febern. Vi äta dugtigt quinin och stal- sätta oss härmed mot sjukdomen. Under ett par månaders tid (Maj, Juni) var min syn ganska starkt angripen, så att jag myc- ket fruktade för blindhet; men lika hastigt som jag fick åkom- man, lika hastigt försvann den, och jag ser nu fullkomligt så bra som förr. Annars har jag hela tiden befunnit mig vid för- träffligt godt mod och helsa. Den unge svensken LinpHorm som medföljde från Kap har nu lemnat mig. Min ena kusk JacoB är nära blind och sjuk, så att jag väl kommer att köra min ena vagn sjelf. Jag har af Lrrtonorateer tillbytt mig en god dubbelräffla af en af Lon- dons förnämsta gevärsfabrikanter, och af en engelsk handlande, Öfvers. af K. Vel.Akad. Förh. Årg. 13. N:o 6 & 7. 3 — ATA — Mr Winson, tio starka oxar för 200 skålp. elfenben, så att jag nu har femtio st. oxar och omkring sextio mjölkgetter. Min proviant är nära slut, men jag skall tillbyta mig kafferkorn och bönor af infödingarne och skall på det sättet väl kunna hålla ut. Jag är så sysselsatt med förberedelser till affärden att jag ej medhinner gifva några fullständigare underrättelser.» De nya fogelarterna äro: Prionops Retzii n. sp. Niger (nitore virescenti-czeruleo vix tinctus), dorso, tectricibus alarum superioribus remigibusque interioribus obscure cinereis; ventre posteriore, uropygio apicibusque rectricum lateralium 1—4 maculisque pogorit interni remigum 2—10 (taniam obliquam sub ala formantibus) albis; oculis iride flavissima, annulo verrucoso carneo cinctis; rostro rubro, apice sensim flavo; pedibus rubro- luteis unguibus anterioribus corneis, posterioribus flavis. R. fr. 18, ala 136, cauda 105, tars. 22 (0). Junior obscure cinereus, colore albo adulti pictus; rostro ex parte cornéo; iride brunneo-flava; annulo brunneo, verrucis tan- tum carneis. ÅR. fr. 18, ala 126, cauda 102, tars. 22. In arboribus altis in familias congregati (S—10) ad flumen Doughe. Juida Mevesii n- sp. Nigro-viridis, violaceo resplendens; ventre uropy- gioque violaceo-xneis; cauda superne nigro-violacea subtus nigra; iride brunnea. R. fr. 20, ala 150, cauda 190, tars. 39 (). — 18, — 139, — 180, — 36 (9) Ad flumen Doughe. Otis Rippelii n. sp. Superne isabellina vel vinaceo-isabellina (in plumis novis) crebre nigro-fusco transversim irrorata (maculis nonnullis nigris, transversim obtectis, in tertiariis conspicuis in 8); subtus alba; capite superne et in lateribus colloque dilute (isabellino) cinereis, fuscescente transversim irroratis; macula gulari nigra, in taeniam colli antici jugulique continuata; loris, lateribus capitis, mento, gul lateribus nuchaque albis; stria malari et supra- oculari nigris; crista brevi occipitis nigra; remigibus fulvescenti- albidis, apicibus nigro-fuscis (1:a et 2:da dimidio exteriore nigro- fusco); rectricibus cinerascente isabellinis, fuscescente irroratis, fasciis angustis (3—4) nigro-fuscis (presertim in pogonio interiore con- spicuis); flexura ale alba, nigro-maculata. &. Stria supraoculari paullum supra oculos interrupta, stria ma- lari maculaque verticis nigra; nucha alba, postice in angulum con- tinuata, nigro-cincta. FR. fr. 38, alt. ibid. 11, ala 320, cauda 152, tars. 80, dig. m, 45. 2 — 36, — 11, — 313, — 152, — 75, — 42 Hab, in campis apricis, sterilibus terre Damararum sat frequens. Valde timida. Vox fere Otidis cerulescentis, sono ranarum similis. == OD Akademiska angelägenheter. Preses tillkännagaf att Akademien genom döden förlorat, d. 48 Juli, ledamoten i tredje klassen, Åssessoren, R. N. O. Prur LAGERHJELM3; d. 24 Juli, ledamoten i åttonde klassen, C. St. K. W. O., R. N. O., Frih. P. ÅA. Tamm, samt den 29 Juli, f. d. Envoyén, R. o. C. K. M. O. H. Exc. Gr. Gustar C, F. LÖWENHJELM. Insända arbeten. Hr Fries hade meddelat 20 taflor af den under hans inseende ut- förda samling af afbildningar af svenska Svamparter, jemte förteckningen deröfver. Skänker till Rikets Naturhistoriska Musewnm. Zoologiska afdelningen. Af Hr Kapten ÅA. v. Hoffsten. En Cypselus apus. Af Professor Huss. En Psittacus pullarius. Af Hr J. J. Christianson. En Cypselus apus. Af Hr W. Olbers. En såg af Sågfisken, (Pristis antiquorum). Af Direktören för Zoologiska samlingarna i Amsterdam, Hr Westerman. Femtiofyra sällsyntare foglar i sprit, hvaribland Musopbaga violacea, Pso- phia crepitans, Porphyrio, Bucco, Colaris, Upupa africana, 10 arter från Australien, deraf 6 Meliphaginze, Procellaria bivittata o. s. v. — 176 — Botaniska afdelningen. Af Professor Griesebach i Göttingen. Etthundradesexton arter Irån Altai och andra trakter af Sibirien, samt nittionio från Spanien, Pyreneerna, Ungern och mindre Asien. Af Professor Andersson. Ett svenskt herbarium, samt samlingar från åtskilliga af Europas länder. Af Revisor Libeck. En större samling sällsyntare arter i många exemplar från Götheborgs- trakten och Bohusläns skärgård. Af Stud. Rob. Fries. Tjugufem mindre allmänna kritiska arter från Upsala i ett serdeles stort antal exemplar. — ATI — Förteckning öfver böcker och skrifter skänklta till Vetemskups-Akademiens Bibliothek. Anmälde den 10 September. Af H. Maj:t Konungen. Observations Météorologiques faites å Nijné-Taguilsk. Paris 1854. 8:0. Af H. Maj:t Konungen i Preussen. Lersivs, C. R. Denkmäler aus Ägypten und Äthiopien. Lief. 51—62. Fol. Af K. Civildepartementet. J. H. Krevcer, Sveriges förhållande till Barbaresk-Staterna. 2 Delar. Stockh. 1856. 8:0 & 4:0. Åf Statistiska Komiteen. Und. Betänkande om inrättande af ett Statistiskt Embetsverk. Stockh. 1856. 4:0. Af Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors. Acta. Tom, IV: 2. V: 4. Öfversigt. — III. Observations faites å P'Observatoire magnétique Ö& météorologique de Fel- singfors. Vol." 41—4. = Helsingf. 1850. 4:0. Af EK. Universitetet i Helsingfors. Akademiskt tryck, Höstterminen 4853—Vårterminen 1856. Af Kongl. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. Skrifter. 5:e Rakke. Naturvidenskablig Afdeling, Bd. IV: 4. Oversigt 1855. Collectanea meteorologica. Fasc. IV. Af B. Geographical Society i London. Journal. Vol. XXV. Af R. Irish Academy i Dublin. Transactions. Vol. VI: 6. Proceedings. Vol, VI: 2. Af Kejserl. Franska Regeringen. Correspondance de J. Coruins & dautres savans relative å PAnalyse supé- rieure3; publiée par J. B. Bior & F. Lerort. Paris 1856. 4:0. Annales des Mines. 5:e Série, Année 1855: Lior. 2—4. Af Sociéte des Sciences Naturelles i Cherbourg. Mcmoires. Tom, II, IL Af Académie BR. des Sciences i Neapel. Rendiconto. 1853: Jan.—Juni. Nov. Dec. 41854: Jan. Febr. Jul.— Octob, 1855. GvuaArisi, PaArmiert ed ScaccHt, Memoria sullo incendio Vesuviano 1855. Napoli 1855. 4:0. GasPArRRiSI, Össervazione sopra taluni rimedi proposti contro alla malattia delle vite. Nap. 1856. 40. Af Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen i Haarlem. Natuurk. Verhandelingen. 2:e verzaml. D. XI: 2. Af Société Imp. des Naturalistes i Moskwa. Jubilé sémi-seculaire 1855. Moscou 1856. 8:0. Af Kais. Mineralogische Gesellschaft i iSt. Petersburg. Verhandlungen. Jahrg. 1854. Åf Marinobservatoriet i San Fernando. Atmanaque Nantico para 1857. Cadiz 1855. $8:0. Af Kais. Akademie der Wissenschaften i Breslau. Verhandlungen. Bd. XXIV: Supplement. NXV: 4. Af Zoologisch-Botanischer Verein i Wien. Verhandlungen. Bd. V. Bericht iber die Oestreichische Literatur der Zoologie, Botanik und Palä- ontologie, 1850—1853. Wien 1855. $8:0. Af Författarne. Boeck, W. Die Syphilisation bei Kindern. Christiania 1856. 8:0. Durour, L. Histoire anatomique & physiologique des Scorpions. Par. 1856. 4:0. — Recherches anatomiques & physiologiques sur les dipteres. Par. 1850. 4:0. Fenicin, S. Sulle malattia delle viti e degli olivi. Napoli 1854. $8:0. Maury, M. F. Sailing directions. 7:td Ed. Philadelph. 1855. 4:0. NorpwmaAnn, A. Graf C. G. Mannerheim. Biogr. Notiz. Helsingf. 1856. 4:0. ScnrroednerR, K. La rotation souterraine de la masse ignée. Par. 1856. 8:0. TuortuL, T. Recensio critica aranearum suecicarum quas descripserunt Clerckius, Linneus, De Geerus. (Ex. actis R. Soc. Sc. Ups.) Upsal. — 1856. 4:0. p Af Hr Prof. C. F. Ph. Martius. DecaAnDoLLie, Å. Notice sur la vie et les ouvrages de M. de Martius. Geneve 1856. $8:0. Druckschriften von D:r C. F. Ph, v. Martius, 1814—1854. 4120. 179 — As — Meteorologiska Observationer &å Stockholms Observatorium 2 Januari 1856. SÅRAT a Vindarna. | å Decimaltum. z = STEN RB få ON GA NR ER ONE LS TS R2570. 125,72 y) + AOI + RAT 0) Vv. V. V. | Mulet SARA 5641 25,59, 1= 10,5 1 = 1,2 | = 0;3 |S:S.V Sur SSM] Snö S2550-1-25749.- 125,51 | — 1,0 | — 10,5 | — 4,8 | SiS:V: | VISAN. | Vi | Mulet MINNS 126,57" 125,57 | — 4,0 1— 44 1— 4A NN Vv. V. |Dimma 2125,56 125,52 125,46 | — 3,0 | — 1,81 — 1,0 Vv. |O.N.O. | O.N.O Snö 6 1125,44 125,42 | 25,40 | — 1,0 | — 4/4 |— 6,0 | 10. | N.N.O.]|N.N.O.| Mulet 7:125,35 125,33 | 25,26 | — 5,0 I — 6,8 | — 5,0 | O.N.O.| N.N.O.] O. 3 125,09 | 24,99 | 24,84 | — 6,0 | — 4,3 | — 4,2 | O.N.O. | O.N.O. I O.N.O. | Snö 9 |24;77 | 24,77 | 24,87 | — 5,0 | — 7,0 | —A3,3] N.O. | — |N.N.v miNlRA407 12507. | 25,16] —15;0 |.—=13,0. | 17,2) Vi V. V. | Halfkl. 05 060125,31. | 25535 1 = 22,01 =49;0: | =94,9 NViN. Vol Vs V. | Klart 12 SE | 2547 25,58 |—255 —183,2 | —18,3 | V.N.V. | V.N.V mn = 13 | 25,69 25,60 | 25,39 | —155 —11,0 | — 2,0 | V.N.V. | V.N.V. | S.S.V. | — RAS: 300 25534 11.25,04 | + 3,7 IF -552 I FL 26 VAS.Y V. VE ed NaNRaan11125536.1 25; 24-1— 2455 | =0,5) = 2,3 1 SESLV. ESS SISIV. I Halekl. NOME2E051125;06, 125,15) — 1,6 | —r2;00] —241] ViSV. | ViNIV. | NO. |. Snö RE 04-125518.,-] 25,15.) — BU] — 1,3 | + 0,5 | S.S.V. | S.S.V. | S.V. | Mulet H0r1R510 25,01, | 24,96 | + 0,6 | + 1,0 | + 0,1 | -S.S.V. | S.S:V. Så Snö | 19 1 25,08 | 25,17 1 25,20 | — 4,0 | — 4,8 I — 5,8 | N.N.V. | N.N.V.| N.N. V. | Mulet INR0E 25,13 | 24,96. | 24,85 I — 5;0 | + 0,51 + 14,3 IV.N.V. | V.N.V S. Snö || 24 | 24,74 | 25,69 245750 IEND | 2 Ed 20 SES S.V. | Regn || 22 | 2495 | 25,08 | 25,15 |— 6,3 | — 6,2 | — 9,0 |V.N.V. | V.N.V.|V.N.V. | Klart Härd | 25,24 | 25,26] —10,0 | — 5,0 | — 4,5 | — |o.n:o: |0.N.o. | — 1 24 125,21 125,12 | 25,07 | — 3,3 | — 0,4 | + 0,5 J O.N.O. | V.S.V 1950: Dimma 11261 24589 | 24,78 | 24,69 | + 1,0 I + 1,1 I + 1,4 | 0.5.0. | S.S.0. j 0.5.0. | Mulet 20 124,72 | 24,79 | 24,81 | + 1,0 | + 22) + 1,5 | s.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | Regn H27rIr24,91 | 25,03 | 25,15 0,0 | + 2,5 | — 0,2 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Klart | 28 NPR I2EN19 125,19] — 1,01 + 0,7 | + 0,9 I S.S.0. | 0.S.0. | 0. | Mulet | Mad 105512 125,45. | 0;3.1— 051, | =""210 MO.N:OL]- == I VS:V.] Snö 125,03 | 24:95) = 4,0.) 2,81 — 2,8] SSM NS NVS I 31 | 24,93 | 24,92 | 24,90 | — 7,0 | — 6,9 | — 11,6 | V.N.V. |V.N.V. |V.N.V. | Klart | Mer 195.204] 25,193| 25,189| —4"52 | —3538 | —4v014 a 25,195 = — 480 — 2 Februari 1856. + 2,0 I V.N.V. |N.N.V. IN.N.V. | —3 Me- dium | reducerad till of HlRpon a Vindarna. kå z Decimaltum. 5 = IG AE Er 9 KT FÖ ok 6 | KUSFRIISIEHE fi mite mn ål ra | e.m. | e. m. | 5 1 | 24,87 | 24,82 | 24,75 | —11"3 | — 61 | — 6"0 |N.N.V. | V.S.V. | V.N.V.-] Snö 2 | 24,93 | 25,13 | 25,32 | — 6,8 | — 8,5 | —10,4 | N. |N.N.O. | V.N.V 3 125,44 | 25,48 | 25,43 | — 6,0 | — 5,8 | — 7,0 | V.N.V.:| V.N.V. | V.S.V. | Halfkl 4 | 25,28 | 25,27 25,33 | — 2,0 | + 2,0 | — 0,5 | V.S.V. | v.s.v. | v.S.v. | — Ju 5 | 25,37 | 25,39 | 25,43 | — 5,0 | + 0,5 | — 0,5 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Mulet |& 6 | 25,41 | 25,36 | 25,15 | — 1,4 | — 0,4 | + 0,4 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | — II 771 24,90! 124,64 1 24,72 | + 057 14: BH7 | + 10:| SS. V- | SSV ISSN | Snö | 811 24:85 125,06 | 25,27 |—="41 | —= BETT (VINNSTVINSVININSV Fr 9 125,32 | 25,33 | 25,22 | — 7,9 | — 2,2 | — 4,0 | — | — 0.5.0: | Mater 10 | 24,86 | 24,89 | 25,04 | + 3,0 | — 1,7 | — 4,4 | S.S.V. | V.N.V.| — | Regn I 11 | 25,04 | 25,19 125,29 | — 1,8 | — 6,0 | —10,5 | V. IN.N.V. | SV. | Klart 0 12 1 25,25 [250 25:35" == 7,0 | — "6,0 | 1154) SN NI NIENIO I 13 | 25,45 1 25,46 | 25,55 | —16,7 | —14,8 | —17,0| Ni NN. INNV. I — 14 125,57 | 25,57 125,55 | —15,3 | — 9,0 | —10,0 | N.V. N. N. Snö 15 | 25,50 | 25,47 | 25,47 | —14,6 || — 9,0 | —14,5 | — |V.N.V. | V.N.V. |] Klart 16 1 25,46 | 25,53 125,65 1—17,0 | —18,7 | —14,6 IV.N.V.] N. N.V. | — 17711725:73 005,70 2075 | 46,3 2 UA 0169 [er SVANS VIS NV = 18-1.25,77 | 25,76 | 25,76 | —44,6/ S BAN | SEO TV | vå Vv | — 19 126,73 5] 25,71 125,65 11552 | — 555 | —10;5-] SV) ”JES.NESIuSeY 20 | 25,59 | 25,60 | 25,63 je RET a ME Sä 1) ES, Ra SS BIE SA ee 21 | 25,62 | 25,53 | 06,33 | — 9.5 | — 99 | —11,0| N. |V.n.v.|v.s.v.| snö 22 | 25,20 | 25,16 | 25,13 | —10,0 | — 4,7 | — 5,5 | s.S.V. | s.s.v. | V.S:V. | Mulet 23 | 25,03 | 25,03 | 25,19 I — 5,5 I — 0,8 I — 4,0 | V.S.V. I V.N.V. | V.N.V. | Snö 24 | 25,29 125,28 | 25,36 | —10,0 | — 0,3 | — 3,0 |V.N.V. | S.V Vv. | Halfkl. 2571 25,59 1:25;67 1 25,49 3 6,0. I — 17,1 | = 1,8 | VIN.VII VIS Vi] IS: NER lardg 26 | 25,08 | 25,00 | 25,10 | — 0,11 + 1,4 0/01 IST STRINSVSTEREVS Snö 27 | 25,30 | 25,49 | 25,61 | — 1,0 | + 4,5 | — 1,2 | V.N.V. | V.N.V. | V.N.V. | Klartd 28 125,63" | 25,47. | 25,38 | — 4,8 | + 5,01 + '1,3 I'S.S.V. | V.S:V-] Vi | 29 1 25,44 '| 25,57 | 25,60 | + 1,31 + 6 55 | | 22 AE Or 22 0- -— NN” 25,328] 25.332] 25,363] d ffa | V 2] 2 |Nederbörden =0,392 dee. tum, 25,341 —5”60 STOCKHOLM, 1856. P. A. NORSTEDT & SÖNER. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR, Årg. 13, 1836. MS, Onsdagen den 8 October. Föredrag. Ett enkelt bevis för formeln || (ES IT (x+p) do ==l27)+pl(p)— p; — (p helt 0 tal). — Hr Björune hade insändt följande meddelande. «Enhvar, som — lika med mig — å ena sidan lärt sig känna vigten af förestående formel och, å den andra, känt sak- naden af ett fullt bindande bevis derför, skall säkerligen med tillfredsställelse genomgå följande rader. Likasom Hr Raase, i Creures Journal T. XXV sid. 148, utgå vi från relationen (a positiv) r(a) r(a+5)r(a+2) >>> T(0+")= FY (aa! n Zz eller 1 —I1 1 IT (a) + IT (a + -)+ KE +IT (a + =) = IF (na) — (na >)! + a fe (27). 2 . 1 SEA 5 Sätter man nu w i stället för - och multiplicerar hvarje term med .; så finner man utan all tvekan, att den limes, mot hvilken det sålunda erhållna förra membrum tenderar vid inde- ati finit växande n, eller fIT(a) de eller — 4182 — f I (2+a)de är = DLR P4], ök således specielt fire l)ydx = 3 (27) FA [ alr(5)+A Do [0 = 3! (227)+ 2 [ar(1)+ 0] 1 = LUGER nd os jr e —l(27)+ hö ed YES Nu, eftersom vid indefinit växande SÅ LSALFa TR IS [neml. f(n) = N NaH 1 —- |— eller (GT eller ar tenderar indefinit mot gränsen , så är ock” Sant [=> och således lim I [F]-= n 1, samt följaktligen I SI (AT salt ie IT (04 Ido = l(27)— 1. — Och häraf Erhålles, utan all svårighet, sjelfva formeln (A), då man besinnar, dels att r(c+p) är = (z+1) (c+2) +++ (o+p- 1) T(g+1) och således i=p—1 IF (z+7) = IT (x+1) + S Hz+), oo samt följaktligen i=p—1 Sirtemdo= = —l((27)-4+ .s NE dels ock, att fSl(z+i)dz är =(z+i)(l(x+i)—1)+oconst. och således SUoti)de=(1+i)l(1+i)-il(i)—-A» >) Se t. ex. Caucny's Anal. Alg. (1821) pag. 53 théor. 2:e. — 183 — Förändring i magnetnålens declination och inclina- tion i Reikiavik, — Sekreteraren uppläste följande skrifvelse: »Hr Jures DE tra RocHe Ponct, af H. K. H. Prins Naro- LEONS Suite, Hydrograph-Ingenieur vid Kejs. Franska marinen, har täckts öfverlemna mig följande interessanta observationer på magnetnålen, hvilka han anställt under sina besök detta år på Island, Grönland och i Norge, och hvilka jag med hans tillåtelse tager mig friheten meddela Kongl. Vetenskaps-Akademien. Hr” DE LA RocHe PonciE var medlem af den bekanta franska expe- dition, som åren 1839 och 1840 anstälide vetenskapliga forsk- ningar på Spetsbergen, Island, Nordcap och åtskilliga europeiska fastlandspunkter vid kusten af Ishafvet. Hans observationer i Reikiavik åren 41840 och 1856, jemförda med hvarandra, gifva ganska tillförlitliga bestämningar af de årliga förändringarne i magnetnålens declination och inclination för närvarande tid och å nämnde ort. FORSAR AT TANNER AG NN BR ROTE OR TANDE SE SAR POP OTL S E E RSEE T etan ER Orts-namn. Declination. | Inclination. (FE RO EO Er AR BOONE ATA RA OR? RE är ONA IEA EEE Reikiavik (Island) + + +++ + | Juli 1 | 420519] Juli 5 | 760912 » 13:] 415014 - » 151 T6.57,6 Aug. 3 | 41.49.34| Aug. 14 | 76. 8,6 Medium | 41.55. 2] Medium] 67. 5,1 Godthaab (Grönland) . . . .- . | Juli 25 | 61.18. 8) Juli 25 | 80.37,0 Fiskernaes — D:0o stl User er SUM 2701. DOLDIS | Frederikshaab D:o Bilan ta ljus 280oh 5£51H0 | Arksuk-fjord D:o socco.c. | Juli 30 | 53.53.50] Juli 31 | 79.49,5 Bergen (Norge) « . . « .- . . |Augj20 | 20.59.53 Till ofvanstående tabell fogar Hr DE ta RocHE Ponatk föl- jande anmärkning: »Enligt de observationer, som jag år 41840 anställde i Reikiavik, var magnetnålens declination derstädes 432118”, och inclination 76”45',1. Declinationen har således under 16 år minskats med 412416”, eller med 5'23”,5 årligen; likaså har inelinationen under dessa 16 år aftagit med 40',0, eller med 2,5 årligen». Stockholm d. 14 September 4856. D. G. Lindhagen.» Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 8 Oct. 1856. — 184 — Förteekning öfver böcker och skrifter skänkla ull Vetenskaps=-Akademiens Bibliothek. Åf Kongl. Nederländska Regeringen. Flora Batava. Af. 177 — 179. Af Royal Society i London. Philosophical Transactions. Vol. 146: 1. Proceedings. Vol. VIII: 19—22. Greenwich Magnetical and Astronomical Observations in the year 1854. Åf Royal Geographical Society i London. Proceedings. Nr. 1—4. Af Geological Society i London. Quarterly Journal. Nr. 46. Af Chemical Society i London. Quarterly Journal. Nr. 33. Af Société Geologique de France i Paris. Bulletin. 2e Sér. T. XI F. 61—65. T. XIII: F. S—19. Liste des Membres "'/s 1856. Af EK. K. Akademie der Naturforscher i Breslau. Nova Acta. T, XXV: 2. Af Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Wirzburg. Verhandlungen. Bd. VII: 1. Af Allg. Schweizerische Gesellschaft fir die gesammten Naturwissen- schaften i Bern. Neue Denkschriften. Bd. 24. Verhandlungen. Versamwml. 39, 40. Mittheilungen der Naturforschenden Gesellschaft. Nr. 314—359. Af Real Academia de Ciencias i Madrid. Memorias. 2:a Serie, T. 1: 1. Af Universitetet i Kiel. Schriften der Universität. Bd. 2. 1855. (Fortsättn. sid. 200). AAA AAA — 185 — De oorganiska beståndsdelarnes olikhet hos hvit- betans blad, efter dessas plats i bladspiralen”). — D:r ÅLEXANDER MörteEr hade insändt nedanstående uppsatts: »De agrikulturkemiska undersökningar, som vid tekniska skolan i Chemnitz blifvit anställda för att utröna det inflytande som afbladning af hvitbetor utöfvar på skördens storlek och näringsvärde (se nämnda skolas examens-program för 1854), hafva lemnat så intressanta upplysningar rörande hvitbetans vege- tationsförhållanden, att denna växt synts mig väl förtjena ett närmare studium. Då askmängdens olikhet efter blad af sär- skilda bladkransar är särdeles öfverraskande, ligger den förmodan ganska nära, att denna olikhet äfven står 1 samband med en olikhet i den procentiska sammansättningen, och att utreda detta var ändamålet med de arbeten, hvars vigtigaste resultater jag härmed utbeder mig få äran meddela Kongl. Akademien, under det jag tillika torde få hänvisa till den utförligare afhandling rörande detta ämne, som i »Zeitschrift fär Deutsche Landwirthe» och ErpmaAnNs «Journal för practische Chemie» kommer att offent- liggöras. Material för den ifrågavarande undersökningen erhölls ge- nom att på 2:ne olika tidpunkter afblada hvitbetor, som hade växt under samma förhållanden; första gången den 13 Septem- ber 1855, då de afplockade bladen (A) fördelades efter sin ål- der i 4 grupper, hvaraf N:o 4 betecknar de nedersta och äld- sta, N:o 2 och 3 de derpå följande och N:o 4 de innersta bla- den; samt andra gången den 31 påföljande October, då bladen (B) efter samma grund fördelades i 7 särskilda grupper, af hvilka dock blott 4, nemligen N:o 4, 3, 5 och 7, blefvo använda tiil undersökningen. Å de första gången afbladade hvitoetsstånden hade till den andra insamlingen uppväxt nya blad, hvilka då äfven afplockades och i det följande äro betecknade med A 5. ”) Härtill Tafl. IV. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 8 Oct. 1856. — 486 — Nedanstående tabell innehåller bladens procenthalt af vat- ten, torr substans och aska. | Anmärkningar. | ä Burappyy | "eXSV O:N uINLA 'suejsqns 10, : 11 92,55) 7,45| 1,68 » 21 91,85] 8,15 1,57; » 31 90,76) 9,24] 1,27 » 41 89,32 10,68 | 1,27] » 5| 88,38 11,62] 2,21] » 11 91,61] 8.39) 1,51] )I medeltal, beräknadt med fästadt afseende å 3 91,14) 8,86) 1,61 | mängden blad i de särskilda grupperna. B RT 90,81) 9,19] 2,92] I N:o 1 och 2 voro vid afplockningen gulnade. » | 31 90,62; 9,381 2,27 » 51 87,90) 12,10] 1,85 » 71 87,38] 12,62] 1,69 I » |1—7] 89,59] 10,41] 2,28 Beräknas askmängden på 100 vigtsdelar torr bladsubstans, så erhålles: För Afdelningen A. Afdelningen B. N:o I 22,33 del. aska. N:o 1 31,82 del. aska. » 2 TIGHT TEN NR 24510, BR Mg I32n a DNE 1527 » 4 11501: ma WAV A AD GR IE 19,06 » » i medeltal fear SDR » 11-75 2109 öv I edra. » 1—3 18,17 » oo» | Då askorna innehålla betydliga qvantiteter af både kolsyra, hvilken såsom sådan icke förefinnes i växterna, och chlor, som under inaskningen delvis förflygtigas, torde vara lämpligt att ifrån de ofvan uppgifna värdena å askmängden draga halten af kol- syra samt i stället för chloren substituera en equivalent vigt- mängd syre. Men nu innehålla 100 vigtsdelar aska af Afdelningen A Afdelningen B 2 -wu AR — —E—— NA i N:o 1. 3 Er 4. 5. År; 2 5. Ta Kolayta:. 19,47... 18,04. 12,58. 13,01. 0,27. 17720: :15,00.74 57850 LIND: Chlor . . 16,48. 16,44. 19,43. 12,28. 13,38. ir;öv. 21:07: 17,81: EL5,16; — 4187 — Efter verkstäld korrektion för kolsyre- och chlorhalten be- finnes alltså de oorganiska ämnenas mängd på 100 vigtsdelar blad vara i Afdelningen A Afdelningen B — Vi ON — Mm a -— i N:o 1. Du JAA 2 1. 2 5. die för otorkade blad 1,14. 1,07. 0,92. 0,97. 1,84. 2,00. 1,56. 1,36. 1,30. » torkade » 15,27. 13,21. 9,93. 9,12. 15,86. 21,86. 15,73. 9,24. 8,41. ES N:o 1—4 = 1,05. s för torkade blad | N N:o 1—7 = 1,60. = » 1—35 1Lji6. 2 för torkade bl al PN IE: 15 E1 ör torkade bla ATS ENE 2 RA ,42. Dessa siffertal visa: 4:o att vattenhalten regelbundet aftager ifrån äldre till yngre bladbildningar, under det att halten af torr substans i samma mån tillväxer; 2:o att askmängden minskas i den mån bladen tillhöra en yngre bildningsserie, hvilket i synnerhet blir märkbart, om den beräknas med afseende å deras halt af torr substans; 3:o att de efterväxta bladen A 5 icke utgöra en fortsätt ning i de förut afplockades serie, utan synas endast ersätta dessa. 4:o att blad, som haft en längre vegetationstid (Afdelning B) äro rikare både på torr substans och mineraliska beståndsdelar än de, hvilka under sin tidigare växtperiod blifvit skördade (Af- delningen A, 1—4). För de speciella undersökningarne af askbeståndsdelarne blefvo alltid större qvantiteter blad, enligt ErDmann's metod, för- brände i muffel och förbränningsåterstoderna använda till analy- serna, vid hvilkas utförande jag biträddes af mina Assistenter MittEnzneY (vid A 2 och 3) och Hesse (vid B 3 och 5). Ana- lysernas resultater får jag äran framlägga för Kongl. Akademien i 2:ne grafiska framställningar och tillåter mig blott att beled- saga desamma med några anmärkningar. 4:o Askans sammansättning är mycket beroende af bla- dens plats å plantan. 2:0 De linier, som angifva halten af de särskilda bestånds- gZ delarne visa sina största krökningar i Afdelningen A hos N:o VA än Kr — 4188 — och i Afdelningen B hos N:o 3. Förklaringen torde ligga der- uti, att A 5 äro växta efteråt och B 4 varit vissnade blad. - 3:o Hos de sinsemellan jemförbara askorna A 1—4 och B 3—7 ökas temligen regelbundet mängden af de ämnen, som äro nödvändiga för fruktbildningen, i synnerhet af kalium och fosforsyra, äfvensom af jernoxid och svafvelsyra, under det att natrium, kalk, magnesia, manganoxid och kiselsyra mer eller mindre träda tillbaka; äfven halten af kolsyra och chlor minskas betydligt. — Alkalimetallernas equivalenta syremängd förblir dock temligen konstant. 4:o För askan A 5 visar sig nästan öfverallt å de gra- fiska framställningarne en förändring af liniernas rigtning, hvaraf man kan sluta, att de efteråt växta bladen icke fortsätta, utan snarare ersätta de förut borttagnas funktion; de äro således en verklig reproduktion. 5:o Bladen B 4 synas, att döma efter deras aska, hafva varit fysiologiskt döda. De efterföljande bladen hafva från dem upptagit så mycket som möjligt af deras brukbara oorganiska beståndsdelar, hvaribland företrädesvis alkalier och kalk — det sednare måhända blott i följd af åkerjordens ovanligt ringa kalk— halt — men deremot föga fosforsyra, möjligen emedan denna genom närvaron af den stora mängden magnesia varit svårlöslig. 6:0 Vid jemförelse emellan askorna A 1—4 och B 3—7 upptäcker man ingen särdeles framstående olikhet, så att man torde kunna sluta, att under mellantiden mellan begge afblad- ningarne plantornas utveckling endast obetydligt framskridit. 7:0 Förnyade undersökningar, anställde å nytt material, skola dels visa, huruvida de nu gjorda iakttagelserna hafva all- män giltighet och dels hafva till ändamål att med den största möjliga noggrannhet bestämma bladens halt af svafvel, fosfor, chlor, kisel, jern och mangan. En undersökning i sammanhang härmed af bladens organiska beståndsdelar torde likaledes lemna upplysningar af intresse.» — 189 — Vattenmärken vid Stockholm. — Hr Eromann medde- lade följande beskrifning på vattenmärken, som blifvit inhuggna på Mälaresidan i Stockholm vid Riddarefjerden och vid Rör- strandsviken, af Konduktör E. E.: von ROotustern. 4) Uti Skinnarviksbergen på Södermalm och qvarteret Bös- san i Maria Magdalena församling, (i Stadens berg,) inhöggs år 4853 en fördjupning i samma höjd som 16 fots graderingen på vattenhöjdsskalan i Nya Slussen. De vidskrifne tecknen be- 1853 tyda: 16 fot på Nya Slus- - fottafla fö tten— ÄV SAK neta stR Pg er fr, a 2) På Kungsholmen och tomten N:o 3 (GrusBska arfvin- garnes tomt) i qvarteret Tegelslagaren invid Rörstrandsviken äro vattenmärken af vidstående utseende inhuggne i berget: H. V. 18514 22 2-0. 1852 2 FL. V. 1854 2 ” a N Den nedersta fördjupningen är inhuggen vid den hittills kända lägsta vattenytan, och det är på denna som den nedersta linien, hvilkens midtel ligger 2 fot öfver denna vattenyta, har afseende. Tecknen betyda: 2 fot öfver lägsta vattenytan af d. 23 Januari 1854. Den öfre fördjupningen är inhuggen vid den före sist- nämnde dato (182254) kända lägsta vattenytan af den 24 No- vember 1846, hvilken äfven inträffade den 24 September 41852. Det öfre streckets midtel står 2 fot öfver denna fördjupning och betyda de inhuggna tecknen: 2 fot öfver N:o 0”) eller lägsta vattenytan den 21 September 1852. ”) Genom missförstånd blef här i stället för noll en Stor punkt i berget in- huggen. Öfvers. af EK. Vet.-Akad. Förh., d. 8 Oct. 1856. = ÖR Denna nollpunkt motsvarar 13,5 fots graderingen på vat- tenhöjdskalan i nya slussen här i Stockholm, hvilkens slusströskel ligger 5,4 fot lägre än tröskeln i den gamla slussen. Linien på sidan uppöfver de andra utvisar den högsta kända vattenytan i Mälaren på de sednare åren. Tecknen be- tyda: Högsta vattenytan af den 29 Maj 1851. Alla nu uppgifne tal äro äfven imålade med röd färg. — A94 — Globinrättning för den första undervisningen. — Hr SetanpeR meddelade, att han tagit kännedom om en af Kom- minister Janzon konstruerad globinrättning, medelst hvilken him- melskropparnas dagliga rörelse och de deraf beroende celesta fe- nomen kunde på ett särdeles åskådligt sätt framställas, och som vore för den första undervisningen ganska ändamålsenlig. Kom- minister Janzon hade redan för flera år sedan konstruerat en dylik och då, på Hr Srtanvers tillstyrkan, blifvit hugnad med en gratifikation af Kongl. Maj:t; den nu utförda vore dock vida fullständigare och ändamålsenligare inrättad. På Hr SEtAnpers framställning tillät Akademien Komminister JAnzon, som nu var närvarande, att för Akademien förevisa sin globinrättning samt att här meddela följande beskrifning öfver densamma. »Den astronomiska globinrättningen består af en tom spher, i hvars midt en jordglob befinner sig, omgifven af ett horizontal- plan, som bibehåller sin horizontala ställning på hvilken polhöjd jorden än må ställas. Vid detta horizontalplan är fästad en grad- båge, på hvilken man afläser declinationsgraderna, ett föremåls höjd, zenithdistans, öfre och nedre culmination m. m. Horizont- skifvan angifver jemte väderstrecken äfven en stjernas azimuth, amplitud m. m. och som skifvan i sin yttre kant håller 48? förtydligas dermed skymning, gryning, refraction etc. Jordgloben kan ställas på hvilken longituds och latituds grad, som önskas. Spherens yttre begränsning består af en stålduk, på hvilken stjernorna äro fästade efter den plats och den storlek — till och med 5:te storleken — de på himla- hvalfvet intaga. På denna spher, af 43 alns diameter, befinna sig eqvatorn och ekliptikan båda graderade, den sednare utvi- sande äfven solens plats för hvarje dag i året. Denna spher kan ställas på hvilken polhöjd som helst och en serskild lati- tudscirkel utvisar polhöjden. Med denna glob kan visas himla- hvalfvets apparenta rörelse, men också den verkliga, eme- dan den innanföre befintliga jordgloben kan icke endast omvridas ensam, utan ock fastläsas med horizontskifvan och med denna Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 8 Oct. 1856. — 192 — omvridas utan att den yttre spheren — himlahvallfvet. — del- tager i denna rörelse. För båda dessa' rörelser finnas tvenne särskilda klockor, som angifva, den ena stjerntiden, den andra den sanna tiden. ' Solen, månen och planeterna äro flyttbara och kunna intaga det rum i ekliptikan, som de på en gifven "tid på himlahvalfvet innehafva. På denna glob kunna alla de uppgif- ter, som höra till "den sferiska astronomien åskådliggöras och lösas, hvarvid 2 minuters skarp tid kan åstadkommas. Alla cirklarne, till antalet 10, äro af messing, en del försilfrade, tyd= ligt graderade. - Stjernorna äro äfven försilfrade. Vid globens sydpol är anbragt en messingscylinder, i hvilken andra cylindrar befinna sig, för att åstadkomma de olika rörelserna; denna cy- linder stöder sig på en krökt gröfre axel af massiv messing, hvilken sednare hvilar på en fotställning af betsad ek. En apparat, efter enahanda principer, men utan all för- tjenst i afseende på arbetets qvalitet, öfverfördes för tvenne år sedan till England och förevisades vid en exposition i London, samt väckte der den uppmärksamhet, att han qvarblef i London. — För skolors behof kunde sådana, men förenklade glober göras till mycket obetydligt pris.» 1 — 198 — Hemiptera samlade af Victorin i Caplandet. — Hr Boneman inlemnade under förestående titel, en af Studenten C. Står författad uppsatts: ”Den af vår landsman, den alltför tidigt bortgångne unge naturforskaren Studenten Victorin, kring Capstaden gjorda in- sektsamling, som sedermera blifvit skänkt till Zoologiska Riks- Museum, bestod hufvudsakligen af Coleoptera, ehuru äfven andra insektklasser der voro representerade, förnämligast Hemiptera, Diptera och Hymenoptera; af de andra klasserna förekom helt obetydligt. Antalet Hemipterarter uppgick till 60, och sedan dessa nu hunnit blifva granskade, hafva 41 deribland befunnits nya. På dessa, tillika med tvenne endast af TuungerG beskrifna och af ingen annan författare omnämnda eller igenkända arter, får jag här lemna beskrifningar, och uppräknar jag till namnet de förut kända, hvilket kan vara af intresse, då Hemipterfaunan närmast Capstaden, der Vicrorin gjort sina insamlingar, är föga känd. En stor del af dessa förut beskrifna arter finnas äfven i Cafferlandet och äro upptagna i mina uppsatser öfver detta lands Hemiptera. Spherocoris Argus. F. Acanthocoris Scrofa. Germ. — punctarius. Hope. Clavigralla muricatla. Stå. Cyptocoris Lundii. F. Gonocerus ochraceus. DAL. Brachyplatys pallipes. F. Corizus pilosicollis. STAL. Zierona pavonina. Hopz. Lygeus elegans. Wonrrer. Cydnus aterrimus. Forst. — -mundus. Date. Dismegistus fimbriatus. THUNB. — delicatulus. Står. Sciocoris orbicularis. Burw. — famelicus F. Mormidea debellator. FaAsr. Pyrrhocoris carnifex. F. (ERNIE TaUNB. deustus. THUNB. Rn pugnax. GEry. TR Forsteri. F. Eysarcoris misellus. Står. Capsus histricus. Står, Pentatoma variegata. THUNB. Brachyrhynchus caffer. STÅL. — lutulenta. STAL. Harpactor tristis. STÅL. — plinthaera. GERM. — caffer. STÅL. — marginella. THUnB. — hematopterus. GERM. — inquinata. Står, — pullus. Står. Strachia hilaris. Burm. Platypleura stridula. L. Rhaphigaster prasinus. L. Carincta villosa. F. Fr capicola. Hope, Pseudophana Cereris. STÅL. — lythrodes. GeERM. Rhinaulax bicolor. F. transversus. TnunB,. fascicollis. STtÅL. Mictes valga. F. — amicta. Sri. Philonus natalensis. Står. Öfvers. af K. Vel.-akad. Förh., d. 8 Oct. 1856. Cercopis | — 194 — 1. Crpnos cruralis. — Ovalis, nigro-piceus, nitidus; hemelytris non- nihil dilutioribus, antennarum acticulis duobus basalibus, tibiis tarsis- que piceo-flavescentibus; membrana sordide albida, basi macula fuscaz thorace disco transversim subdepresso, ibi scutelloque parce punctatis; abdomine latera versus subruguloso-punctato. 82 Long. 41, Lat. 23 Millim. C. picino minor. ovalis, leviter convexiusculus. Caput subsemi- criculariter rotundatum, nigro-piceum, nitidum, vix punctatum, anguste reflexo-marginatum, margine setulosum. Antenne capite fere dupplo longiores, sericex, fusco-picex, articulis duobus basalibus piceo-flave- scentibus, omnibus subzequilongis. Rostrum fusco-piceum. Thorax antice quam postice dimidio angustior, latitudini antice fere xequi- longus, antice late sinuatus, postice subrotundato-truncatus, lateribus subrectis, apice leviter rotundatis; nigropiceus, nitidus, medio trans- versim subdepressus, ibique parce punctatus, marginibus lateralibus parce setosis. Scutellum subelongato-triangulare, apice subrotundatum, nigropiceum, nitidum, parce punctatum. Hemelytra fusco-picea, sub- nvitida, subtiliter remote punctata, clavo longitrorsum, sutura clavi et linea cum sutura clavi parallela corii 'dense evidentius punctatis; membrana sordide albida, margine basali macula fusca. Subtus nigro- piceus, abdomine latera versus punctulato. Pedes piceo-flavescentes, femoribus fusco-piceis, pilosis, tibiis anticis a basi apicem versus sen- sim latioribus, margine externo toto, interno apicem versus spinis gra- cilibus raris instructis, posticis crassiusculis, spinoso-setosis. 2. PeEnraroma Victorini. — Subovalis, dilute subsordide flavescens, subtiliter ferrugineo-punctata; antennis apicem versus thoracisque marginibus antico-lateralibus anguste dilute rufescentibus; ocellis viridieneo-cinctis; maculis 2 parvis disci thoracis impressio- neque utrimque parva basali scutelli nigro-fuscis. & Long. 14, Lat. 73 Millim. Statura fere C. cervine, major, dilutior. angulis lateralibus tho- racis magis productis. Caput oblongo-quadratum, apicem versus sen- sim nonnihil angustius, ante oculos utrimque sub-sinuatum, apice rotundato-truncatum, lobis 2quilongis, dilute subsordide flavescens, ferrugineo-punctulatum, ocellis dilute rufescentibus, viridieneo-cinctis. Antenn&e corporis dimidio vix longiores, dilute rufescentes, basin versus dilute flavescentes, articulo secundo tertio breviore. Rostrum coxas posticas nonnihil superans, pallide flavescens, apice fuscum. Thorax longitudine vix ter latior, anterius late sinuatus, medio utrimque pro- ducto-angulatus, dilute sordide flavescens, ferrugineo-punctulatus, mar- ginibus antico-lateralibus anguste dilute rufescentibus, elevatis, disco maculis duabus approximatis fuscis. Scutellum elongato-triangulare, pone medium utrimque leviter sinuatum, apicem versus sat angustum, apice rotundatum, pallide sordide flavescens, ferrugineo-punctulatum, basi utrimque' impressione parva fusca. Hemelytra dilute sordide fla- vescentia, ferrugineo-punctulata; membrana subvitrea. Subtus dilute subsordide flavescens, pectore anterius parce punctato, medio utrim- que opaco. Pedes dilute flavo-albidi, tibiis anticis apice dilute rufe- scentibus. -— 4195 — Domino Victorin, ornitbologo praesertim perito, qui Hemiptera hic desceripta in terra capensi collegit et in patriam reversus morlem prae- maturam obiit, hanc speciem dedicatam volui. 3 GonocERrus pungens. TuunBere. — Dilute flavo-albidus, supra sat rude subacervatim fusco-punctatus; antennarum arliculis secundo et tertio apicem versus subcompressis, nigro-fuscis; thorace utrim- que acute spinoso, spiraculis nigro-fuscis. 9 Long. 17, Lat. 4 Millim. Cimex pungens. TuusB. Nov. spec. Ins. P. II. p. 36. Alydus pungens. TnusB. Hem. rostr. capens. P. II. p. 2. (sec. Mus. TaunB) Statura fere G. insidiatoris, spinis utrimque thoracis acutioribus, gracilioribus, magis antrorsum productis. Caput ante antennas non- nihil triangulariter productum, dilute flavo-albidum, fusco-punctatum, utrimque linea longitudinali nigro-fusca. Antenn&e corpore tertia parte breviores, testace&e, articulis 2 apicalibus sordide flavo-albidis, secundo et praesertim tertio apicem versus subcompressis, ibique nigris, illo hoc longiore, apicali medio fuscescente, secundo fere 2&Xquilongo. Ro- strum dilute virescente-albidum, coxas posticas fere attingens. Thorax latitudine quarta parte brevior, utrimque spinosus, spinis sat gracili- bus, acutis, antrorsum productis; dilute flavo-albidus, subacervatim fusco-punctatus, ante medium plaga subimpunctata, spinis nigro-fuscis. Scutellum triangulare, flavo-albidum, parce fusco-punctatum. Hemelytra dilute flavo-albida, fusco-punctata, margine costali ultra medium flavo- albido, nervis dilute carneis; membrana fusco-cuprescente, subhyalina. Subtus flavo-albidus, pectore sat rude remote punctato, spiraculis hujus et segmentorum trium basalium abdominis nigris. Pedes dilute sordide virescente-albidi, tibiis apice tarsisque obscurioribus. 4. GonocErus spissicornis. — Supra ferrugineo-flavus, subtus cum pedi- bus pallide flavescens; antennis crassis, articulo apicali brevi, fere toto fusco; thorace angulis subproductis, leviter emarginatis, disco flavo-albido, acervatim fusco-punctato; abdomine subtus seriatim parce obsolete ferrugineo-sparso. A 8 Long. 10, Lat. 4 Millim. Caput ante tubercula antennifera triangulariter productum, subde- flexum, ferrugineo-flavum, punctatum. Antennz corporis dimidio non- nihil longiores, crasse, dilute testaceo-flave, articulo basali capiti fere 2&Xquilongo, reliquis crassiore, secundo et tertio subequilongis, singulo basali nonnihil longiore, apicali basali nonnihil breviore, crasso, fusiformi, basi excepta fusco. Rostrum supra basin abdominis exten- sum, flavescens, apice fuscum. Thorax longitudine nonnihil latior, pone medium utrimque rotundato-angulatus, angulis subproductis, le- viler sinuatis; dilute ferrugineus, subrude punctatus, disco transversim albidus, ibique et intra margines antico-laterales acervatim nigro- fusco-puncetatus. Scutellum triangulare, dilute frruginescens, subrude punctatum. Hemelytra abdomine angustiora, dilute ferruginea, subrude sat dense punctata, membrana cuprescente-hyalina. Subtus cum pe- dibus pallide flavescens, pectore rude et dense punctato, spiraculis — 4196 — fuscis, abdomine parce obsolete subseriatim ferrugineo- vel rufescente- sparso, punctis disci utrimque serie ordinatis punctoque marginali basali supra subtusque segmenti singuli nigro-fuscis. In exemplo femineo antenna sinistra dextrå brevior, nonnihil crassior, triarticulata. 4. LyGAEUS marginalus. TuaunB. — Niger, sericans, hemelytris ab- domineque rufis, illorum clavo maculaque media marginali corii, hujus limbo anoque nigricantibus; membrana fusca, macula basin versus albida. 8 Long. 63, Lat. 2 Millim. Lygeus marginatus. THunrkerG. Hem. rostr. capens. P. IV. p. 2. (sec. Mus. Tnuns.) Statura et magnitudine fere L. delicatuli: Caput triangulare, ni- gricans, sericans. Antenn&e nigricantes, corporis dimidio fere Xequi- longe. Rostrum nigricans, coxas intermedias fere 2&quans. Thorax antice quam postice nonnihil angustior, postice longitudine nonnihil latior, medio transversim impressus, ruga media longitudinali obsoleta instructus, postice utrimque longitrorsum sumbimpressus, nigricans, sericans. Scutellum nigricans, sericans. Hemelytra rufa, clavo, ma- cula marginali media et margine corii costali pone maculam illam apice excepto nigrofuscis; membrana fusca, macula prope basin albida ornata. Pectus nigricans, parce sericans. Abdomen rufum, limbo anoque nigris. Pedes nigri, sericantes. 6. Nrsivs punctipes. — Dilute sordide albido-flavus, punctatus; ca- pitis vitta angusta utrimque, fascia angusta antica, thoracis basi vittaque scutelli, pectore (incisuris exceptis) abdominisque limbo et parte basali nigricantibus; hemelytrorum nervis margineque apicali nigro-striolatis; femoribus parce nigro-irroratis. A P Long. 31, Lat. 11 Millim. N. spurco subsimilis, sed minor. Caput triangulare, flavo-testa- ceum, punctatum, subsericans, vilta utrimque angusta nigricante. Ån- tenne corporis dimidio nonnihil longiores, flavo-testacex, articulo basali supra fusco, secundo tertio sub-longiore. Rostrum fusco-testaceum. Thorax antice quam postice quarta fere parle angustior, dilute flavo- testaceus, purctatus, fascia antica angusta nigro-fusca. Scutellum di- lute flavo-testaceum, basi vittaque media nigro-fuscis. Hemelytra di- lute fusco-striolata, membrana vitrea. Subtus nigricans, pectoris in- cisuris, discoque abdominis flavo-testaceis. Pedes dilute testaceo-flavi, femoribus parce fusco-irroratis; articulis tarsorum apice infuscatis. 7. ÖSsrFCARAENUS cruralis. — Nigricans, rude punctatus; antennarum articulo secundo (apice imo excepto), tibiis tarsisque dilute te- staceo-flavis; hemelytris sordide flavo-albidis, corii angulo imo apicali fusco; membrana sordide vitrea. 2 Long. 4, Lat. 413 Millim. 0. pallidipenni proximus. Caput oblongo-triangulare, nigrum, punce- tatum. Antenn&e corpore tertia fere parte breviores, nigricantes, arti- culo 'secundo (apice excepto) flavo-testaceo, tertio nonnihil longiore. Rostrum: coxas posticas 2aquans, nigricans. Thorax antice quam po- stice = 197 — sticeé tertia parte angustior, postice longitudine quarta parte latior, rudé punctatus, niger, posterius ferruginescens. Scutellum nigrum. Hemelytra dilute sordide flavo-albida, corii ångulo imo apicali fusco; membrana sordide vitrea. Subtus nigricans, pectore punctaäto, abdo= mine levi, nitido. Pedes dilute testaceo-flavi, femoribus nigris, apice borum tibiarumque tarsisque testaceis, tibiis basi fusco-testaceis. 8. CrEPrriA rufipes. — Chalybeo-nigra, nitida; antennis pubescentibus hemelytrisque nigro-fuscis, horum limbo costali, limbo åbdominis pedibusque cinnabarinis, femorum basi tibiarumque apice fuscis. & Long. 10, Lat. 3 Millim. C. cinctiventri similis. Caput ante oculos breviter conicum, po- sterius breve, latum, basi subito valde constrictum, chalybeo-nigrum. Antenn2&e corpore quarta parte breviores, nigro-fusce, pilose. Rostrum nigro-piceum, apice dilutius. Thorax antice quam postice dimidio an- gustior, disco cruciatim et supra angulos posticos longitrorsum im= pressus, chalybeo-niger. Scutellum chalybeo-nigrum, apice emargina- tum. Hemelytra nigro-fusca, limbo costali cinnabarino. Subtus chaly- beo-nigra, limbo abdominis (apice excepto) cinnabarino. Pedes cinna= barini, basi femorum apiceque tibiarum nigro-fuscis, tarsis flavo= testaceis. 9. Naucoris spurcus. — Late ovalis, levissime convexus, testaceo-flave- scens, subtiliter rugulosus; oculorum margine externo a margine laterali capitis incluso; thoracis lineis utrimque pone oculos longitudinalibus, linea transversa posteriore maculaque media scutelli disco tegminibusque dense confluenter fusco-irroratis, his subtiliter remote granulosis; margine costali basali testaceo-flavo. Long. 11, Lat. 7 Millim. N. cimicoidi equilatus, sed fere tertia parte brevior. Caput latum, latissime rotundatum, subtiliter rugulosum, testaceo-flavum, linea ba- sali latera versus a margine divergente maculaque triangulari media divisa fusco-irroratis; oculorum margine exteriore a margine laterali capitis, oculis dimidio angustiore, incluso. Rostrum testaceo-flavescens. Thorax longitudine media ter latior, angulis posticis subretrorsum pro- ductis, vix rectis, marginibus Jlateralibus levissime rotundatis, antice quam postice tertia parte angustior, subtiliter rugulosus, testaceo- flavus, vitta angusta utrimque pone oculos, macula triangulari media lineaque transversa posteriore, utrimque cum vittis lateralibus con- fluente et ab angulo ita formato ramulum parvum retrorsum oblique emittente, dense confluenter nigrofusco-irroratis. Scutellum late tri- angulare, latitudine basali fere dimidio brevius, utrimque medio le- viter sinuatum, subtilissime ruguloso-punctatum, testaceo-flavescens, macula magna media apice emarginata, nigro-fusca. Tegmina testaceo- flava, subtiliter remote granulata, densissime confluenter nigrofusco- irrorata, adeo ut fere omnino nigro-fusca videantur; margine costali basali impicto; membrana nulla, tegmine uno apicem versus cum margine interno alterum tegente. Subtus cum pedibus testaceo:-flave- scens, abdomine brevissime sed dense sericante, disco late subfusce- Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 8 2 — 198 — scente, segmenti singuli margine apicali utrimque supra subtusque nigro-fusco. Ad proprium subgenus, quod a me Laccocoris appellatur, propter structuram capitis supra descriptam referendus. 10. Cicapa Holmgreni. — Pallide virescens, nigro-maculata3; capite cum oculis thorace antico subequilato, hoc ab apice ad medium paral= lelo, dein ampliato, postice late sinuato; tegminibus dilutissime fuscescente-hyalinis; abdomine crasso, corpore reliquo multo longiore (), vel normali (2); pectore albo-mucoreo; femoribus anticis incrassatis, subtus spinis 2, una basali antrorsum producta, altera ante medium, verticali instructis; operculis brevibus, di- stantibus, rufescente-testaceis, basi nigro-fuscis, extus albo-mu- coreis. &' 2 Long. S 26, £ 21, Lat. 9 Millim. Caput supra visum valde obtuse triangulariter productum, tho- racis antico aequilatum, virescens, verticis basi striisque frontis trans- versis nigris. Antenn&e nigro-fusce. Thorax longitudine fere ter latior, a basi ad medium fere parallelus, dein ampliatus, posterius late 2&xqualiter profunde sinuatus, ante medium utrimque convexo- declivus, posterius utrimque magis explanatus, lobo antico postico ter longiore, pallide-virescens, marginibus lateralibus, vittis 2 utrim- que obliquis et 2 disci nigro-fuscis; lobo postico transversim rugoso, immaculato, vel basi utrimque nigro-fusco. Scutellum tborace vix duplo longius, convexum, posterius elevatum, ibique utrimque et antice excavatum, pallide-virescens, vittis 4 nigris. Tegmina dilute fuscescente-hyalina, costa pallide-virescente, nervis testaceis, api- cem versus fuscis; nervis longitudinalibus 4 et 2 basi distantibus. Pectus pallide virescens, lateribus albo-mucoreum. Opercula brevia, distantia, apice rotundata, rufescente-testlacea, basin versus nigro-fusca, extus albo-mucorea. Åbdomen rufescente-testaceum vel sordide fla- vescens, apud marem crassum, tres quartas partes tegminum 2Xquans, apud feminam normale, tegminibus dimidio brevius, lateribus subtus albido-mucoreum, Pedes pallide-virescentes, vitta femorum anticorum, tibiis anticis et interdum intermediis apicem versus tarsisque apice nigro-fuscis; femoribus anticis subtus spinis 2 nigris armatis, quarum basali antrorsum producta, altera ante medium, verticali. 11. Cicapa ruficollis. — Supra nigricans, subtus cum pedibus testaceo- albida; segmentis abdominis dorsalibus apice, thorace basi an- guste, apice maculisque 4 oblongis scutelli flavotestaceis; teg- minum nervis 1 et 2 longitudinalibus basi contiguis; femoribus anticis subtus trispinosis; operculis brevibus. & Long. 14, Lat. vix 5 Millim. Teltigonia ruficollis. TausB. Hem. rostr. cap. P. I. p. 5. Statura fere C. abdominalis, cui affinis. Caput ante oculos truncato- rotundatum, nigrum, fronte testaceo-marginata, transversim striata, longitrorsum sulcata. Thorax transversus, parallelus, posterius utrim- que subito ampliatus, niger, marginibus antico et postico anguste vit- taque utrimque intramarginali flavo-testaceis. Scutellum nigrum, apice testaceum, maculis 4 oblongis flavo-testaceis ornatum. Tegmina abdo- = SR men ' nonnihil superantia, vitrea, nervis flavo-albidis, pone medium fuscis, nervis longitudinalibus 4 et 2 basi ipsa contiguis. Abdomen supra migrum, segmento singulo apice anguste testaceo-marginato, subtus testaceo-albidum. Pectus testaceo-albidum. Opercula brevia, apice suboblique truncato-rotundata. Pedes testaceo-albidi, tarsis obscurioribus, femoribus anticis subtus trispinosis, spinis subobliquis, basali longissima, apicali brevissima. 12. RHINAULAX sericans. — Niger, subgenescens, parce sericans; elytris, macula utrimque antica pectoris postpectoreque sanguinescenti- bus, illis tamen obscurioribus. &' Long. 73, Lat. 4 Millim. 13. Prreiws patruelis. — Sordide testaceo-albidus; capite latitudine intraoculari nonnihil breviore, apice !ongitrorsum sulcato, subtus (lateribus exceptis) nigro-fusco; tegminum vitta fuscescente. Long. 9, Lat. 3 Millim. P. prolixo valde affinis et similis, capite minus producto, thorace disco haud subsulcato, tegminibus absque callo commisurali prope apicem, certe distinctus. 14. Prreivs callifer. — Testaceo-albidus, capite latitudine intraocu- lari nonnihil breviore, transversim impresso; thorace disco lon- gitrorsum lineariter et utrimque anterius oblongo-impresso3; teg- minibus prope apicem ad commisuram callo parvo fusco instruc- tis; pectore abdomineque subtus (marginibus exceptis) nigro- fuscis. AF PL Long. 6—8, Lat. 3—31 Millim. P. bipunetipenni valde affinis, haud differt nisi thoracis impres- sione longitudinali magis distincta. — 200 — Förteckning öfver böcker och skrvifter skänkta till Vetemskaps=-Akademiens Bitliothek. (Fortsättn. fr. sid. 184). Af Författarne. Bossborfr, E. J. Redogörelse för resultaterna vid vattenkur-anstalten i Åbo 1855. (Ur Finska Läk. Sällsk. Handl. Bd. 6.) — -— Hjertats verksamhet från fysiologiens n. v. ståndpunkt. (Ur Öfvers. af Vet. Soc. Förh. 1855—56.) FaraDaY, M. Experimental Researches in electricity. 30th Series. (Ur Phil. Trans,) Lond. 18355. 4:0. — — Fyra särskildta småskrifter. Haussmann, J. F. L. Ueber die durch Molekularbewegungen in starren leblosen Körpern bedingten Formveränderungen. Gött. 1856. 4:0. pe Kosisck, L. Notices sur le genre Davidsonia & sur le genre Hy- podema. Liege 1852. 8:0. — — Notice sur une nouvelle espéce de Davidsonia. Liege 1855. 8:0. Af Utgifvarne. Studien des Göttinger Vereins Bergmännischer Freunde; herausg. von J. F. L. Haussmann. Bd. VII: I. 1856. Arbeten af E. Swedenborg öfversatta på Fransyska af J. F. E. Le Bors prs Guays. 44 volymer. St. Armand 1840—41855. 8:0 & 18:0. Af Hr C. B. Lilliehöök. Cara, G. Ornitologia Sarda. Torino, 1842 8:0. GaszBa, B. Tesi. Cagliari, 1855. 8:0. ERROR RER — 201 — Akademiska angelägenheter. Akademien kallade, genom anstäldt val, till ledamöter: i sjette klassen, Ingeniören, Läraren vid K. Skogs-Institutet Hr J. A. Waui- BErG och Professoren yid Universitetet i Mänchen Hr C. Th. v. StEBOLD, samt i sjunde klassen, K. Lif-Medikus, Professoren vid Universitetet i Christiania, Hr D:r F. C. Fare. Akademien beslöt, att till Universitetet i Greifswald, med anled- ning af dess jubelfest, aflåta en lyckönsknings-skrifvelse. Akademien beslöt, att inleda utbyte af skrifter med Wagner free institution i Philadelphia. Hr Fries hade till den under hans ledning utförda samlingen af afbildningar af svenska svamparter insändt tjugufem nya tafior. Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Zoologiska afdelningen. Af Apotekaren Hr G. Halck i Cimbrishamn. Flera ex. af Ammodytes lancea Cuv. Af Hr Christian Åkerblom i Ystad. Exemplar af Ammodytes tobianus Cuv. Af Frih. C. G. Cederström. En Salmo trutta från Blekinge. Exemplar af Cyprinus gobio L.. yngel af lax och andra fiskar samt åtskilliga Crustaceer från Östersjön. Botaniska afdelningen. Af Studenten Jonsson. En större samling växter från Gottland och Södertelje-trakten. Af Doktor W-. Sonder i Hamburg. Fyrahundradetjugutvå arter från Nya Holland, Goda Hoppsudden, Port Natal och Cap Verds-öarna. Af Professor N. J. Andersson. Pure, och Mauce, Herbier des Flores européennes. Sbmicenturia V. 2 0 OR Af Professor BE. Fries. Herbarium Normale pl. Scandinavie Fasc. IV. Mineralogiska afdelningen. Af D:r Oschatz Tre slipade mineralsplittror. Af Coopv.-Capiten C. M. Sjöberg. Elfva stuffer kopparoxidul och malakit från Australien. — 203 — Me orologiska Observationer å Stockholms Observatorium i Mars 1856. 25.61 Eu Hisometern Vindarna. I 3 Decimaltum. : = FiSsös | kva faRI Da Kl Ga RA I] KIOSK] = f. m. e. m. e. m. e. m. e. m. f. m. e. m. e. m. d 1 125,58 | 25,62 | 25,61 | + 30] + 881 + 45 | V.N.v. | V.N.V. | V.N.V. | Klart 2 125,44 1 25,39 | 25,43 | + 3,0 | + 4,1 | + 4,9 I V.N.V. | V.N.V. | V.N.V.] Mulet 3-125,56: | 25,60 | 25,44 | — 15/4 I + 1,0 | — 2,9 || N. N. | N.N.V. Snö 4 125,66 | 25,63 | 25,48 | — 7,0 | — 5,0 | — 6,0 | N.N.O. | 0.5.0. | S. 5 125,14 | 25,04 | 25,39 | + 0,1 | + 0,1 | — 9,0 | V.S.V. | N.N.V.| N.N.O. 6 125,55 125,65 | 25,66 | —14,6 | —10,8 | —14,0| N. IN.N.O.| N. | Klart 7 125,65 1 25,62 | 25,43 | —13,5 | — 9,81 — 8,4 | N. | v.n.vV. | V.S.V. |] Mulet 8 125,16 | 25,00 | 25,19 | — 3,0 I + 3,7 | + 0,6 I V.S.V. I V.S.V.| S.S.V. Halfkl. 9 125,34 | 25,01 | 24,74 | — 5,0 | + 0,6 I + 0,51 Vv. [se S.S.V. | Mulet 10 | 24,89 | 25,03 | 25,08 | — 4,8 | — 3,0 | — 5,0 | N.N.V.| V.N.V.| V.N.V.| Snö 11 125,12 | 25,21 | 25,26 | —11,0 | — 4,0 I — 7,0) vi I vi IV.Nov.| Klart 12 | 25,26 | 25,29 | 25,36 |—12,5 JE 30-160; =S HENove Nini, 13 125,56 | 25,76 | 25,91 —10)0 | — 2,7 | — 6,1 | V.N.V. | V.N.V. | V.N.V. | — 14 | 26,01 125,99 | 25,99 | —10,0 | + 2,0 | — 0,3 | V.S.V. | V.N.V.| V.N.V.] — 15 | 26,04 | 26,09 | 26,11 | — 2,7 | + 5,0 | — 1,1 |V.N.V. | O.N.O |] — | Halfkl 16 | 26,17 | 26,18 | 26,17 | — 5,7 | + 5,0 0,0] v. Vv. v. | Klart 17 | 26,11 | 26,07 | 26,04 | — 1,6 | + 6,0 | ES Vv. V. 18 1 26,05 | 26,01 1 25,98 | — 3,0 | + 5,5 I + 2,0 Vv. Vv. — | — ÖNS SO VIR 55025. TB 192 + 20 IR Je RE H00R574171 25,67 7] 25,637] — 352. 1-+490-I— 07 —= JE 24 .-125,57 | 25,54 | 25,48 |— 4,1 | + 8,81 — 51 — I — Je 221 25,43 | 25,35 | 25,35 | — 4,0 | + 5,0 I + 1,2 V. | V.N.V.| Halfkl. 23 | 25,41 | 25,46 | 25,39 | + 0,7 | + 41 | + Ost N.V. | N.V. | Mulet 2471 25,41] 25,42] 25,44 | + 10,7 | + 552 |+ 22 NNCVJE—=L 25 | 25,64 | 25,66 | 25,77 | —10,0 | — 7,0 | —12;3 .|N.N.V.| Klart 26 | 25,73 | 25,64 | 25,59 | —13,2 1 — 4,0 I — 9,0 N. | O.N.O. | Halfkl 27 125,49 1 25,28 | 25,10 | — 8,9 | — 0,4 I — 0,3 S.S.V. | S.S.V. | Snö 2501125,15. 1 25,29 | 25,47 1 — 8,4 | — 6,9 | —10;0 N. N 2911 25,54 | 25,45 | 25,43 | —13,0 | + 1,0 | + 1,71 V.N.V.| V.N.V.| Mulet 30 1 25,39 1 25,38 | 25,45 | + 0,2 ):+ 9,0 |: + 6;0 V.N.V. | V.N.V 25,65 | 25,68 | + 1,7 I + 20 | — 1,0 25,543| 25,544 | —5"31 | + 124 | —2"49 — EA ——R— 25,547 —2049 Nederbörden = 0014 decim.tum. 204 2 April 1856. v Barometern ; » reducerad till O”. Forsa Vindarna. 3 Celsius. = Decimaltum. & = Ke KI. 2] KI. 9 I Kl. 6] KL. 2) KI. 9| & e.m. | e m. em; | &-m.. | fm e.m. | e. m. | 4 25,333 STOCKHOLM, 1856. +410 —SZ—A= 22 ————— P. A. NORSTEDT & SÖNER. = 8.5.0. | Klart + 1,3 || — 2,3 |S.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Dimma + 4,0 | + 1,1 | — | v.Ss.v. | S.s.v. | Klart 201837 I, 1310 1 SIS IS + 8,6 | + 3,7 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Regn + 5,8) — 0,6 | N. 0. |O.N.O. | Klart + 4,2 | — 0,2 | O.N.O. | 0.5.0. | O.N.O. | Dimma 25,35 | 25,34 | 25,30 | — 1,0 I + 7,0 | + 1,0 | O.N.O. | O.N.O. | O.N.O. | Halfkl. 25,27 | 25,27 | 25,25 | + 04 | + 82! + 2,0 2 0.5.0: | 0. | Mulet 25,23 | 25,23 | 25,22 | + 20 | + 5.0 | + 1,1 | O.N.0. |O.N.0:] 0: |Dimma 25,16; | 25,17: | 25,15: | + B2l + 431 + H21 OO: | 0. 0. | Regn 25,17 | 25,24 | 25,25 | + 231 + 7,0) + 4,0 |V.S.V. | V.S.v. | V-. 25,24 | 25,28 | 25,33 | + 2,01 + 5,3 | + 44 | — | N.v. | V.N.V.| Mulet 25,34 | 25,45 | 25,53 | + 3,21 + 6,8 | + 1,4 JV.N.V.] N. | V.N.V.| Klart 25,59: | 25,62 | 25,65 | + 0,21 + 5,0 + YI N. N. | V.N.V 25,63 | 25,57 125,50 | + 2,01 + 9,5 I + 7,0 IV.N.V. | V.N.V. Vv. — 25,40 | 25,28 | 25,31 | + 5,0 | +12,0 I) + 5,0 | V. Väl UKVINSVO SE 25,30 | 25,28 | 25,28 | + 121 + 3,1 |— 1,2 Iv.n.v. | N.V. INNv. | — 25,31 | 25,32 | 25,23 | — 2,0 + 2,2 1— 051 I N.N.V. IN.N.V. |] NV. | + 1,2 I 4 3,9 + 1,0 |N.N.V. |N.N.V. IN.N.V. | Snö + 01 | + 8,0 | + 82 | V.N.V. | Vv. |V.N.v.:'Halfkl. + 4,9 | 411,0 | + 7,9 | V.N.V. |V.N.v. | V.n.v. | + 5,0 | +15,2 I + 8,5 Vi Vi V.S.V. | Klart + 7,2 | +16,0 I + 8,3) — Vi V.S Vv. + 170 414655 14 9;0:1S:S- Vi: IIViSSVL SIS. Vb ES + 5,0 | +15,0 | + 9,0 | V.s.v. | S.V. Sä + 901-40 Bj lusksar IN N. | Regn + 2321 + 5,8 | + 3,4 | O.N.O. | O.N.O. | O.N.O. + 1,0 | + 4,2 | 4- 2,2 | N.N.O.| NO. | NO. + 1,3 0,0 | + 056 | N.O N.O. N.O. Snö 25,330| +1"94 | +7"17 | +3"18 Nederbörden = 0,440 dec. tum. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENNS FÖRHANDLINGAR. Årg. 13. 1836. MM I I 10. Onsdagarne den 12 November och 10 December Föredrag. Den 12 November. Om de nya Vikersgårdsgrufvorna i Nora bergslag. — Hr ErDMANN anförde härom: »Det är bekant, att de flesta och mest betydande af våra jernmalmsfyndigheter hafva sitt läge i iandets mellersta delar, der de återfinnas inom ett bredt bälte, som mellan öster och vester utbreder sig från Roslagstrakterna förbi Dannemora öfver Westmanland och södra Dalarne till nej- derna kring Filipstad i Wermland. Ibland de trakter inom nämnde bälte, som framför många andra blifvit i detta hänseende af För- synen välsignade, intager Nora socken uti Örebro län ett ut- märkt rum, så väl med afseende på fyndigheternas antal och utsträckning, som deras rikhaltighet och godartade beskaffenhet. De många grufvefält, som här sedan uråldriga tider blifvit be- arbetade, och från hvilka en år från år stigande tackjernstill- verkning inom bergslagen ständigt varit van att se sina behof med lätthet fyllda, skulle derföre också vid första betraktandet hos mången gifva anledning till den föreställningen, att alla skat- ter, som af naturen här blifvit nedlagda, redan vore af mensk- liga företagsamheten tagne i anspråk. Förhållandet är likväl för ingen del sådant, utan torde tvertom åtskilliga fynd i det- ta hänseende ännu återstå att göra; en bekräftelse, om än en- staka, på denna förmodan erbjöd sig genom den upptäckt jäg — 206 — i Augusti 1851 hade lyckan att göra af en ny, förut icke känd, jernmalmsfyndighet på hemmanet Vikersgårdens mark, sydvest -om sjön Vikern i Nora socken. Denna fyndighet, som enligt kompassens . anvisning då befanns ega den icke obetydliga ut- sträckningen på längden af flera hundra alnar, med en deremot svarande bredd eller mägtighet af flera famnar, öfverlemnades genast till egarne af det på ungefär + mils afstånd derifrån be- lägne Dalkarlsbergsfältet eller till det s. k. Dalkarlsbergs bolag, af hvilket jag året förut blifvit hedrad med uppdraget att geo- logiskt undersöka det gamla Odalmalmfältet. Efter de första af nämnde bolag här företagne skärpnings- försöken och efter den af goda resultater åtföljda profblåsning, som kort derefter med den nya malmen vid Snöbergshyttan an- ställdes, dröjde det icke länge förr än nya inmutare infunno sig i närheten, för att taga i besittning hvad som af fyndigheten kunde återstå af dess fortsättning i fält, så väl åt öster som åt vester. Icke mindre än tolf särskildta grufvor och skärpningar finnas således för närvarande här upptagne, dels på Vikersgår- dens och dels på Gamla och Nya Vikers byars egor, och hvar- ibland de af Dalkarlsbergs bolag först bearbetade egentliga Vi- kersgårdsgrufvorna hafva hunnit det största djupet, nemligen till 20 famnar under lafven. Enligt alla dessa hittills skedda upp- brytningar att dömma, kan den nya fyndigheten anses samman- satt af åtminstone tvenne, om icke trenne, med hvarandra pa- rallela malmlager med en allmän fältutsträckning från N.O. till S.V. Allmänna bergarten på det nya fältet är hälleflinta. Vikersgårdsmalmen utmärker sig framför alla andra inom Nora bergslag förekommande jernmalmer genom sin ovanligt stora halt af mangan och talkjord, ett förhållande, hvaruti den liknar den bekanta Dannemora-malmen, och hvarigenom den äfven utan tvifvel skall komma att utöfva ett icke ovigtigt inflytande på ortens jernförädling. Den kan visserligen icke räknas till de rikaste, emedan afblåsta generalprof på den hittills uppfordrade malmen öfverhufvud icke lemnat mer än 40 procent tackjern eller något deröfver, men dess åtföljande gångarter och öfriga — 207 — egenskaper skola emellertid helt säkert göra den till en ganska välkommen beskickningsmalm. = Sjelfva' malmen är nemligen, i likhet med Dannemora-malmen, i innerlighet genomdränkt med chlorit och en med karbonater af talkjord, jern- och mangan- oxidul i hög grad utblandad kalksten. Det är icke blott när- varon af dessa båda mineralier uti Vikersgårdsmalmen, utan äf- ven sättet, på hvilket de der uppträda, som enligt min tanka synes gifva åt densamma dess egentliga värde. Ty jag kan icke underlåta att här ånyo upprepa den förut en gång uttryckta åsigten, att en större vigt, än man hittills velat inse, för ett utbringadt tackjerns lämplighet att vidare kunna förädlas till ett eller annat ändamål, ligger derutinnan, med hvilka kroppar det nyreducerade jernet i sjelfva reduktionsögonblicket kommer i be- röring och att denna beröring är så vidt möjligt likformigt ut- bredd genom hela massan till alla dess minsta delar. Tillvaron af en sådan katalytisk verksamhet äfven i masugnen, vid en så alldaglig process som tackjernssmältningen, torde väl, ehuru nu förnämt förbisedd, i framtiden komma att tilltvinga sig ett be- hörigt erkännande. Enligt den undersökning, som på Herrar Fullmägtiges i Jern-Kontoret anmodan blifvit af Professor ULLGREN företagen, innehåller Vikersgårdsmalmen = (orostadt generalprofy på hundra delar: kiselsyra 13,88, kalkjord 0,46, talkjord 9,57, manganoxidul 4,74, lerjord 2/70, jernoxidoxidul 59,40, svafvel 0,55, fosforsyra 0,29, vatten 14,04, kolsyra 9,50. En olägenhet, som, isynnerhet uti vissa af de på Vikersgårdsfältet öppnade grufvorna, vidlåder den derifrån uppfordrade malmen, är en inblandning af svafvelkis och zinkblende. Men denna förorening är dock, såsom analysen visar, icke närvarande i större mängd än att den genom en om- sorgsfull rostning kan till större delen undanrödjas, hvilket också erfarenheten redan visat. Och för öfrigt bör man väl icke all- deles frånsäga sig hoppet, att dessa ämnen här, såsom annor- städes förhållandet visat sig vara, skola med tilltagande djup, om ej alldeles uteblifva, dock i mycket ringare grad in- finna sig. ( — 208 — Såsom ett stöd för min här ofvan uttalade förmodan, att Vikersgårdsmalmen skall såsom beskickningsmalm komma att i framtiden spela en icke ovigtig rol, tillåter jag mig slutligen att här anföra följande. På förslag af en nyligen tyvärr hädan- gången, högt värderad ledamot af denna Akademi, en bland Full- mägtige i Jern-Kontoret, Herr Assessor P. LaGeruserm, hvilken ännu vid sin lefnads afton, fastän under kampen med plågorna, utvecklade samma rastlösa verksamhet för hvarje framåtskridande i vetandets olika grenar, som städse utmärkt hans kraftigare da- gar, en verksamhet så högt manande till efterföljd, till vördnad, till minne och saknad, blefvo, vid Björneborgs bruk i Werm- land, för något öfver ett år tillbaka, under ledning af Öfver- masmästaren Direktör A. W. Fanirsrröm, åtskilliga blåsnings- och smidesförsök påbörjade med malmer ifrån Nora bergslag, i afsigt att, liksom förut skett med Persbergsmalmer, närmare lära känna deras förhållande på masugnen, ensamne eller i beskickning med hvarandra, äfvensom de olika tackjernssorternas förhållande i härd samt det dervid vunna stångjernets egenskaper och lämplighet i det ena eller andra afseendet, allt med ledning och på grund af jemnlöpande analytiskt-kemiska undersökningar. I planen för dessa sednare försök med Noramalmer ingick sålunda äfven, att - erfara den nya Vikersgårdsmalmens skaplynne och egenskaperna hos det deraf tillverkade jernet. På grund af Hr UriGrens här nedan följande analyser på malmerna från Vikersgårds- och Svart- bergsfälten inom Nora socken, uppgjorde Hr Lacermserm förden- skull en beskickning, uti hvilken dessa båda malmer ingingo till hälften hvardera, och hvilken till sin kemiska sammansättning i det närmaste öfverensstämde med Malmbergskärrmalmens inom Persbergsfältet i Wermland, hvilken sednare, enligt de redan förut gjorda försöken, visat sig lemna ett jern, som i alla hän- seenden tillfredsställt de fordringar man derpå kunnat göra. Försökens fortgång och utgång har nu till alla delar be- kräftat den antydda förutsägelsen, att af denna beskickning rim- ligtvis borde erhållas ett jern, till: sina egenskaper öfverens- stämmande med det, som af Malmbergskärrmalmen, enbart af- — 209 — blåst, utbringas, i hvilket afseende jag tillåter mig här meddela följande utdrag ur ett bref till mig från Hr LaGerHecm, skrifvet den 42 Juni d. å., några få veckor före hans död. »Jag kan nu fägna dig med-resultater från försöken med »Noramalmer vid Björneborg. Redan i fjol visade sig af försö- »ken med Persbergsmalmer, att talkjorden utöfvar en välgörande »inflytelse ") vid tackjernsbildningen i masugnen. Den beskick- »ning, som innehåller mycket talkjord, ger ett tackjern, som i »masugn, smältarhärd och vällugn är karakteristiskt framför en »beskickning med liten halt af talk. Denna iakttagelse har i år »blifvit in amplissima forma bekräftad af försöken med Nora- »malmer. »Uti planen till försöken med Noramalmerna, som ingafs »till Fullmägtige innan försöken voro började, förekommer en »beskickning, bestående af hälften Svartbergs- och hälften Vi- »kersgårdsmalm. Denna beskicknings kemiska sammansättning är »i det aldra närmaste identisk med Malmbergskärrmalmens i Pers- »bergsfältet, och med anledning deraf förutsades i planen, att »den borde ge likadant jern som Malmbergskärret, eller bättre, »emedan Norabeskickningen höll mangan. Denna förutsägelse har »nu blifvit bekräftad på det mest eklatanta sätt. Då Faurström »lade degelprofvet i Masmästarens hand, funderade denne och »sade: »detta är Malmbergskärr», som han afblåste enbar i fjol »och således kände. Fanrström skrifver, att fenomenen under »blåsningen fullkomligt påminna om Malmbergskärr, dock med »tillägg af manganfenomenen. Då Fatniström den 4 Juni inträdde »i smältarsmedjan, kom Mästaren NyserG (den skickligaste vid »Björneborg) emot honom i dörren, sägande: »dä här ä Pers- »bersjern». Engelsmannen Price, som hade härdarne ställda för »Dalkarlsbergsjern, sade att han skulle ändra och ställa såsom »för Persbergsjern, och derefter gingo härdarne förträffligt. Den »4 Juni skrifver Fautström: »Smältaren BErGström säger, att om ") Ett sådant talkjordens fördelaktiga inflytande finnes redan antydt i en afhandling om Dannemora jernmalmsfält, Vet.-Akad. Handl. 1850, sid. 40. 20 RÖ Mr »ånghammaren hade tio gånger så hög rest till, så hålla smäl- »torna». Den 7 Juni skrifver Fanrsrröm: »då i natw Dalkarls> »bergsjernet tog slut i vällugnen, samt Vikersgårds=Svartbergs- »smältstyckena i stället infördes, stannade och tystnade ham- »rarne tvärt. Förut utan afbrott sysselsatta, så att hammar= »skaften gingo af och städen slogos ned i stubbarne, fingo nu »Hammare och städ hvila. På min förfrågan till värmaren, hur »det var fatt? svarades: ugnens vällhetta biter inte på dessa »smältstycken. Denna vällhetta, som nyss oafbrutet serverade »tvenne hammare i full gång, kunde nu blott skoftals efter »långa mellanstunder prestera vällande hetor. Åter ett ojäfbart »bevis, att vi ha att göra med jern af Persbergs-body. Sme- »derna uppgifva, att det tål så hård väll det kan få, utan att »under hammaren visa tecken till yrhet eller brista såsom Dal- »karlsbergsjernet, och är utmärkt fast att räcka på samt har »ännu ej visat någon synlig rödbräcka. Dock bör observeras, »att genom någon urbränning är vällugnen i dag, två veckor »efter dess omlagning, ej i sin högsta effekt af vällhetta.» Hvarjemte jag, såsom ett ytterligare tillägg till kännedomen om det ifrågavarande jernet, är i tillfälle att meddela följande utdrag ur en sednare skrifvelse i ämnet till mig från Hr Direk- tör Famiström: »Då Dalkarlsbergsjernet, så väl med som utan »Mossaberg, på städstabbarne frånskiljde i medeltal 0,53 procent »Stänkjern”) af smältstyckenas vigt, aflemnade Vikers-Svartbergs- »jernet deraf noll procent, alldeles i likhet med Persbergsjernet. »Detta smälta jerns afskiljande vid det vällheta smältstyckets be- »handling under räckhammaren öfverensstämmer och står i sam—- »manhang med de vällheta Dalkarlsbergssmältornas öppnande un- »der smälthammaren och anses hafva sin egentliga orsak i kall- »bräcka. Då vi nu med mycket skäl skylla på fosforsyran så- »som kallbräckans upphof, men Vikersbeskickningen håller tre »gånger så mycket fosforsyra som Malmbergskärrmalmen och ”) Di v.s. jern som vid hög vällbetta och i halfsmält tillstånd af räc- karhammaren spränges ur smältstyckets hårdt vällda ända, hvilken vid andra eller tredje hammarslaget öppnar sig. = RN »nära lika mycket som Dalkarlsbergs- och Mossabergsbeskicknin- »gen, så synes mig enda utvägen till denna åsigts bibehållande »i bredd med Vikersjernets stora body och afvikelse från det »vanliga Dalkarlsbergsjernet vara att söka i Vikersbeskickningens »stora manganhalt, hvilken synes aflägsna fosforsyran och med »detsamma upphäfva dess egenskap, att åt jernet gifva denna »eldvekhet i hetta och svaghet under hammaren, hvilka egen- »skaper vi anse motsatta mot Dannemorajernets och Persbergs- »jernets stora body. Slagg- och tackjerns-analyser skola upp- »lysa derom.» Med Herr Professor Utierens benägna begifvande får jag slutligen här bifoga följande tre af honom utförda analyser på Vikersgårds-, Svartbergs- och Malmbergskärrs-malmerna.» 2 ä z SNR OR & e ÖVRE doi es nils El ali Se HSCISVIA CEN SOPA. dena ac 13,85 | 2272 Ivo | 48,30 KGNORATrIe fcökrlgsdre le ei 2,70 J,35 4,50 3.03 ENT ABSTRAKT 0,46 6,15 2,95 3,30 dat Lig fis sA Usa RR RER ENI 9,57 6,39 8,25 7,99 WAR SAnOxIduUl ake. snel aie 4,74 | spår 0,47 2,37 HEnDOXTdoxidUlN setossryenernst 59,40 | 60,69 | 66,00 | 60,05 BRG fä d Bllsnk Rene 0,55 0,48 | spår 0,51 KOSlOrSyra ts GCki ade dig le 0,29 0,25 0,09 | 0,27 TNG kr 9,50 — 4,75 4 rg RR RENARE EA 104 | —- 1] — 0,52 Fd FA fs — 212 — Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Anmälda den 12 November. Af Kongl. Civil-Departementet. Underd. Betänkande och Förslag angående åtgärder för befrämjande af en förbättrad skogshushållning, af den dertill i nåder förordnade komité. Stockholm 1856, 4:0. Af Geological Society i London. Quarterly Journal. Nir 47. Af Koninkl. Nederlandsch Meteorologisch Instituut i Utrecht. Meteorologische Waarnemingen, 1855. Af K. Bayerische Akademie der Wissenschaften i Minchen. Abhandlungen: Mathem, Physische Classe, Bd. VII: 3. » Philos. Philologische Classe, Bd. VII: 3. » Historische Classe, Bd. VII: 3. VIII: 1. Reden in der K. Akademie von TmerscH, Wissmayr und v. HERMANN, Annalen der K. Sternwarte bei Mänchen. Bd. VILI. Af K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig. Dromisce, M. W., Nachträge zur Theorie der musikalischen Tonverhält- nisse. Hassen, P. A., Methode zur Berechnung der absoluten Störungen der kleinen Planeten. Konrrravscyo, R. und Weser, W., Elektrodynamische Maassbestimmungen, D'Arrest, H., Resultate aus Beobachtungen der Nebelflecken und Stern- baufen, I. Momwses, Tu., Die Stadtrechte von Salpensa und Malaca. Nachtrag. Berichte äber die Verhandlungen: Math. Naturwissenschaftl. Classe, 1854: 3. 18007, fy dr ODDS D:o d:0o d:o Philologisch-Historische Classe, 41855: SSE RE KOM ee rr Af Naturforschende Gesellschaft i Basel. Verhandlungen , Heft. III. Af Kaiserl. Mineralogische Gesellschaft i S:t Petersburg. Verhandlungen, Jabrg. 1855—56. (Fortsättn. sid. 230). — 213 — Bidrag till Sverges Lepidopterfauna. — Hr S. M. Adjunkten WaLtzenGren hade insändt följande Analecta Lepidopterologica Scandinavica. Species Lepidopterorum sequentes, quas, quantum nobis innotuit, nullus patrie Entomologus ut incolas peninsule nostre publice proposuit, aut estate praeterlapsa aut jam antea in Scania et Blekingia nobis, in- secta venatum excurrentibus, obvenierunt. Descriptiones atque brevem synonymiam earum heic proponere voluerimus ut continuationem Lepi- dopterorum scanensium indicis, quod in Annalibus Acad. Regie jam incepimus. 1. DiPHTERA coenobita (Esp.): alis anticis albo nigroque variis puncto cellulari nigro; abdomine fusco, incisuris gracillimis albis; collari albo, nigro-limbato; thorace cum scapulis nigro-maculato. Bombyx coenobita Ese. Schm. III. t. 37, f. 74; t. 82, f. 2. Hörn. Bomb. t. 49, f. 72, 73. Noctua coenobita Häss. Noct. t. 109, f. 508. Diphtera coenobita TreitscH. Schm. V. 4, 48. Gn. Sp. Gen. V. 37. Hzec rara species semel ad Trolle Ljungby (die 20 Maji) reperta est. In Russia, Germania, Helvetia et Italia etiam occurrit, quamvis ubique sat infrequens. 2. ÅPAMEA fibrosa (EnNGR.): alis anticis supra fuscis, macula ordinaria reniformi alba, macula orbiculari oblonga, obsoletissima, albido ob- solete circumcincta, spatioque terminali sphacelato; posticis cinereis, versus marginem exteriorem obscurioribus. Noctua fibrosa EwGr. Pap. VI. t. 255, f. 389, a, b, c. Hörn. Noct. 82, f. 385. Apamea fibrosa Gs. Sp. Gen. V. 210. Noctua leucostigma Häss. Noct. t. 80, f. 375. Gortyna leucostigma TreitscE. Schm. V. 2, 331. Specimen femineum unicum ad Trolle Ljungby Scanie mense Au- gusto inveni. 3. ÖPIGENA fennica (Eversm.): alis anticis supra griseo-fuscis, margine interno late in ochraceum vertente, lineis ordinariis duplicatis, ma- culis ordinariis 2 discoidalibus albido-ochraceis, maculisque brevi- bus sagittatis nigris intra lineam subterminalem undulatam; posti- cis albidis, subhyalinis, postice grisescentibus. Agrotis fennica Eversm. Bullet. de Mosc. 1837, N:o 4. Faun. Ural. p. 193. Gns. Sp. Gen. V. 270. H.—S. f. 146, 147. Opigena fennica Stast. Entom. Annual. 4855, p. 9. Specimen unicum femineum ad Trolle Ljungby mense Augusto re- peri. Species preterea in Rossia merid., Finlandia, Britannia et America boreali est observata.”) 4. EuGraPHE glossematis mn. sp. alis anticis supra ochraceo-griseis, ma- culis 2 ordinariis magnis lineisque duabus transversis intermediis ”) Ad Holmiam quoque et ad Lycksele inventa. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Nov. 1856. — 214 — duplicatis, obsoletis, sed linea basali abrupta et macula disci tra- peziformi pone maculam costalem distinctis fuscis, linea subtermi- nali pallida in spatio terminali fuscescente, triangulisque minutis obscuris ad radicem fimbrie; posticis griseis cilis flavescentibus. SS Ad Trolle Ljungby specimen unicum die 17 Augusti inveni. Descr. N. chaldaice (Kisp.) affinis, sed presertim colore alarum poslicarum mox distincta. Palpi fusci, apice albescente. Caput cum thorace cinereum. Abdomen griseum. Fasciculus analis in flave- dinem vertens. Ale antice supra pallide ochraceo-grisex, versus basin pallidiores; linea basalis brevis, nigra, sat crassa, ad costam ale primam abrupta et ad truncum costarum communem fere in- terrupta, ut potius maculas elongatas 2 minutas, nigras formet; linea extrabasalis obliqua, fere recta, obsoleta, pone cellulam di- scoidalem duplicata et extrorsum Bbrunnescens; linea intermedia longe extra cellulam locata, duplicata, obsoleta, introrsum brunne- scens et ad marginem anticum e macula minuta fusca oriens; linea subterminalis pallida, in spatio terminali fuscescente locata; lineg du& proxime memorate eandem fere formam ut in N. C. nigro habent. In spatio inter lineam intermediam et subtermina- lem series obsoletissima punctorum fuscorum et ad radicem fim- brie series triangulorum ejusdem coloris se prebet. Macula ordi- naria renilormis, ut etiam orbicularis, magna colori fundi simi- lis. Spatium inter maculas illas in ipsa cellula rufo-brunneum et spatium inter maculam orbicularem et Jlineam extrabasalem eodem loco fuscum, ut maculam trapeziformem constituat, sed hec macula est prope lineam transversam memoratam nigra, et ante illam (inter marginem anticum et cellulam) adest macula minor nigrescens, lineam extrabasalem extrorsum terminans. In eodem margine macula indeterminata fuscescens ante spatium inter maculas discoidales ordinarias se prebet. De cetero alomi nigri nonnulli presertim versus basin observantur. Macula clavi- formis omnino nulla, Ale postice supra grisex, versus marginem exteriorem griseo-fusce. Omnes infra albide-grisescentes striga transversa fuscescente, obsoleta, maculaque discoidali, presertim in anticis distincta. Cilie alarum anticarum grisescentes, ad radicem linea flavida ornate; posticarum flavescentes. 5. Irarus ochroleucus (W.NV-.): alis anticis supra ochroleucis, rufescente- variis, fuscia transversa subterminali lata, rufescente, macula nigre- scente notata, introrsum albo-limbata, maculisque duabus rufescen- tibus, fusco-circumeinctis, majore ad marginem anticum, vestigium macule ordinarie orbicularis includente, minori ad marginem in- ternum; posticis nigrescente-griseis, striga media obsoleta, fasciaque terminali obscurioribus, Noctua ochroleuca W. V. p. 87. Häsrs, Noct, t. 19, f. 92. Xanthia ochroleuca TreitscH. Schm. V. 2, 345. Ilarus ochroleucus Gn. Sp. Gen. VI. 16. Specimen masculum die 30 Julii 1854 ad Trolle Ljungby obtinui. In Gallia meridionali et occidentali, Austria et Britannia etiam occurrit. — 215 — 6. CArocamra vestuta (Häss.): alis anticis lefe griseis, margine imteriore late spatioque subterminali plus mimus ferrugineo-fuscescentibus, maculaque reniformi magna, sed orbiculari nalla; posticis flavescente- brunneis macula obsoleta discoidali obscuriore. Noctua vetusta Häres. Noct. t. 97, fig. 459. Xylina vetusta Treirtsca. Schm, V. 3, 4. Calocampa vetusta GS. Sp. Gen. VL 115. Noctua exoleta Escr. Pap. VI. t. 249, f. 370, a, b,c. ROoEseL. Ins; 1, 1; 24, fi 2:(larva) Hab in Scania mensibus Sept. et Oct. minus frequens. Cum 6. exoleta in collectionibus suecanis, propter affinitatem, forte commixta. 7. ToxocamPa Pastinum (Treitscn.): alis anticis supra glaucescentibus, obsolete brunnescente fasciatis, macula orbieulari ex puncto nigro maculaque reniformi C nigro erecto simili, punctis 4—2 nigris sequentibus; posticis dilute griseis, macula obscura discoidali, ob- soletissima, infra notatis. Ophiusa Pastinum Treirsce. Schm. V. 3, 297. Noctua lusoria Escr. Pap. t. VIII. t. 344, f. 600, a,b,c. Häss. Noct. t. 65, f. 318. Toxocampa Pastinum Gs. Sp. Gen. VI. 426. Ad Håkanryd paroecie Ifvetofta die 5 Julii specimen bene con- servatum inveni. 8. Carocara electa (RoEseL.): alis anticis supra griseseentibus, lineis 3 transversis ordinariis nigris, extrabasali et intermedia valde et acute dentatis, in formam liturg M fractis, linea subterminali alba, ma- culisque albis, introrsum nigro-limbatis, ad radicem fimbrixe; po- sticis rubris fascia media flexuosa, latiori, margineque late nigris, ciliis albis. Noctua electa Roesei. Ins, I, t. 15, f. 1—5. Häsn. Noct. t. 70, [God Catocala electa TreirscH. Schm. V. 3, 355. Gs. Sp. Gen. VII. 87. Noctua pacta Esp. Schm. IV. t. 98, f. 4. Ad Trolle Ljungby mense Augusto semel lecta. 9. Carocara promissa (RoeseL.): alis anticis supra fusco cinereoque variis, lineis 3 ordinariis nigris, extrabasali obtuse dentata, intermedia tamen acute dentata et in formam liture M fracta, linea subter- minali albida, maculisque albidis, introrsum nigro-limbatis, ad ra- dicem fimbrige; posticis rubris, fascia media augusta margineque nigris, ciliis albis, fusco-maculatis. Noctua promissa Rorser. Ins. IV. t. 19, f. 4, 4. Häsn. Noct. t. 74, f. 334; t. 144. f. 657, 658. Catocala promissa Treirscu. Schm. V, 3, 349. Gn. Sp. Gen. VII. 90. Ad Trolle Ljungby et in paroecia Ifvetofta Scaniae specimina non- nulla mense Julio accepi. — 216 — 10. EvpirHECIA exiguata (Häss.): alis anticis elongatis, supra ex albo rufis, strigis fasciaque externa interrupta fuscis, puncto discoidali obscuriore; posticis supra dilutioribus puncto discoidali obscuriore. Geometra exiguata Häss. Geom, t. 73, f. 379. Frey. Beitr. II. 20, pe 37;it. 119,4. 4. Larentia exiguata Trrerrsce. Schm. VI. 2, 116. Eupithecia trimaculata DouBLEDaAY. Hab in Scania mense Junio sat infrequens. 11. EuPiTRECIA venosata (FaAsrR.): alis anticis pallide ochraceis, strigis trans- versis nigris fasciisque undalis albidis, nigro-terminatis, subana- stomosantibus; abdomine striga transversa nigra in medio. Geometra venosata Fasr. E. S. III. 2, 197, 249. Höäss. Geom. ti A 7, VT RAR Larentia venosata Treirsce. Schm. VI. 2, 137. Ad Krogstorp paroecie Ifvetofta semel (die 48 Junii) capta est hec pulchra species. 12. Ipes mutata (Roeser.): alis supra albidis, atomis coerulescentibus crebre adspersis, strigis undulatis fuscis, puncto discoidali punctis- que marginalibus nigris. Geometra mutata Rorser. Ins. I t. 11, f. 1—3. Frey. Beitr. [SET GES Idea mutata Treirtsck. Schm. VI. 2, 275. X. 2, 223. Ad Trolle Ljungby mense Julio semel lecta. 13. Ipes bisetata (Beror. Mac.): alis supra flavidis fascia undulata fusce- scente, puncto discoidali punctisque marginalibus minoribus nigris. Phale&na bisetata Beror. Mac. IV. 6, 618. Geometra bisetata Borxu. Schm. V. 524. Idea bisetata Trrirsce. Schm. VI 2, 287. Geometra dilutaria HAWOorTtu. Ad Wram Scanie die 17 Julii specimen unicum legi. 14. HERMINA tarsipennalis (Treirsco.): alis anticis supra ochraceo-fusce- scentibus, striga transversa extrabasali modice arcuata, intermedia flexuosa, subterminali versus angulos alarum modice reflexa lunu- laque discoidali fuscis; posticis striga fusca, ad marginem anticum evanescente; antennis maris nodosis, femin&e pilosulis. Herminia tarsipennalis Treirscu. Schm. X. 3, 5 in not. H.—S. p. 384, f. 604—610. Gns. Sp. Gen VIII. 58. Pyralis tarsicrinalis Höss. Pyral. t. 4, f. 5. Ad Trolle Ljungby in area sepulchrali nova die 8 Julii capta. 15. SciaPHira incertana (Treirtsce.): alis anticis supra fuscis, basi fasciis- que duabus transversis albis, interna dentata, externa apice divisa; posticis cinereis. Sciaphila incertana TrEitscn. Schm. X. 3, 91. H.—S. f. 121, 122. Hab. in Scania mense Junio rarius, == 217 — 16. Pepisca profundana (W. V.): alis anticis supra ex rufo-fusco gri- seoque variis, strigulis sparsis albis; macula communi dorsali plus minus distincta albida. Tortrix profundana W.V. 132,1. Fasr. E.S. III. 2, 258, 64. Tortrizx porphyrana Häsrs. Tort. t. 5, f. 26 Pedisca profundana Treirsca. Schm. VIIL 192. Gs. Ess. in Ån. dal Soc: Ent.;d.;EnA4Sen: Höst, AIR Ad Wram Scanie mense Augusto capta. 17. REtINA duplana (Häss.): alis anticis supra cinereis pallide coerule- scente strigulosis, apice ferrugineis, auro adspersis; posticis maris albidis, angulo antico cinerascente, femine fuscescentibus. Tortrix duplana Häses. Tortr. t. 36, f. 229. Coccyx duplana Trerrsce. Schm. VII. 138. Retina duplana Gs. Ess. in An. d. 1. Soc. Ent. de Fr. Ser. II. tom. III. Ad Trolle Ljungby mense Junio rarissime capta. 18. DICHRORHAMPHA politana (W. V.): alis anticis supra luteo-olivaceis, basi obscuriore, apice lineis plumbeis, macula dorsali obsoleta flava, punctisque marginalibus nigris. Tortrix politana W. V. T. 16. (Mus. Schiff.) Grapholita alpinana TiscH. Tkrkerrsca. Schm. VIII. 230. H.—S. fig. 155, 156. Dichrorhampha politana Gs. Ess. in An. d. 1, Soc. Ent. d. Fr. Ser. II. tom. II. Ad Trolle Ljungby mense Junio. 19. DICHRORHAMPHA caliginosana (TRrEitscH.): alis anpticis supra cinereo- fuscis, striis plumbeis flavoque &Xneis alternantibus, obsoletis, spe- culo obsoletissimo, ciliisque ad radicem pallidis; posticis cinereis. Grapholita caliginosana Treirsca. Schm. X. 3, 119. Dichrorhampha caliginosana Gs. Ess. in An. d. 1. Soc. Ent. Ser. IL tom. III. Ad Trolle Ljungby mense Julio rarissime occurrit. 20. CHrosis rutilana (Häsn.): alis anticis supra flavo-aureis fasciis tribus transversis maculaque elongata apicali brunneis, chalybeo-inductis, fascia ultima ad marginem internum furcata. Tortrix rutilana Häss. Tort. f. 249. Chrosis rutilana Gs. Ess. in An. d. 1. Soc. Ent. d. Fr. Ser. II. tom. II. Tinea purpurella CooueB. IN. Icon. Ins. 47: 3. Tinea sanguinella Haworto. Lepid. Brit. secund. Srtanst. the Ent. Annual. 1855, p. 36. Ad Håkanryd paroecie Ifvetofta Scanixe mense Julio semel lecta. 21. CramBus ericellus (Zinck): palpis, capite thoraceque fuscis; alis an- ticis supra fusco-fulvis, metallice subnitentibus, linea subterminali angulata, ciliisque ferreis, subnitidis, fascia longitudinali angusta, macula adjecta maculisque marginis exterioris duabus albis; posti- cis cinereo-fuscis. — 2018 — Chilo ericellus ZincK. Mag. Il. 52, 13. Tanrrirsce. Schm. IX. 1, 77. Tenestr. Finl. Fjäril. 99, 5. Tinea ericella Häss. Tin. t. 54, f. 374. (err. 271.) Crambus ericellus 'Gs. Ess. in Ån. d. 1. Soc. Ent. Ser. II. t. II. Specimen unioum e Westmannia Dom. FREDRICHSSON Misit. 22. REovorHea consociella (Häsn.): alis anticis versus basin canescenti- bus linea arcuata nigra; de cetero fusco-cinerascentibus punctis duobus discoidalibus nigris, linea undulata subterminali albida, utrinque fusco-tlerminata, maculaque dorsali flavescente plus minus distincta. Tinea consociela Höäsns. Tin. t. 48, f. 328. Phycis consociella Trritsca. IX. 4, 487. Rhodophea consociella GS. Ess. in An. d. 1. Soc. Ent. d. Fr. Ser. IH. tom. IM. Ad W. Wram Scani&e mensibus Junio et Augusto sat infrequens. 23. Pempelia adornatella (TrEirscn): alis anticis supra fusco-cinereis, linea transversa subterminali, flexuosa, atomisque albis, punctis duobus discoidalibus nigris; posticis cinereis. Phycis adornatella Tzreirsce. Schm. X. 3, 172. Phycis dilutella Gs. Ess. in An. d. 1. Soc. Ent. d. Fr. Ser. II. tom. III. Ad Sölvesborg Blekingige mense Julio rarius lecta. 24. TinEa arcella Fasr. E. S. 2, 305. = TI. nivella Far. E. SAL. 25. 26. 2, 335. = AÅrgyresthia auritinctella Warrzescr. Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förhandl. 1852, p. 81. TInEA ignicomella (F:R.): capillis ferrugineis; alis anticis supra liliaceo- brunneis, fasciis duabus nebulosis maculaque costali-subapicali al- bidis; posticis ovato-lanceolatis, cinereis. Tinea ignicomella F. R. H—S. Tin. 41, f. 279. Tinea corticella Tencstr. Finl. Fjäril. 110, 141. Ad Lindenrub paroecie Ljungby Scanixe semel (die 8 Julii) lecta. TInEA misella (ZeuL.): capillis fusco-lutescentibus; alis anticis supra fuscescentibus, subnitidis, pallido-adspersis, puncto discoidali nigro- fusco, striolis costo-apicalibus obsoletis pallidis; posticis cinereo- fuscis, micantibus. Tinea misella Zeur. Isis 1839. 184, 24. Lin. Ent. VI. 151, 25. TescGstR. Finl. Fjäril. 141, 12. Ad Trolle Ljungby mense Julio sat infrequens. 27. MicRoPTERYX rubrifasciella (HawortB): capillis ferrugineis; alis anticis supra aureis, nitidis, macula prope basin, altera costali transversa subintermedia maculaque maxima postica, costam ter tangente, purpureis. Tinea rubrifasciela Hawortu. Lepid. Brit. IV. 572, 41. Micropteryx rubrifasciella Zeur. Lin. Ent. V. 334, 8. Adela anderschella Trewrsce. Schm, IX. 2, 126. X. 3, 292. Ad Allarp et in insula Enö paroecie Ifvetofta Scanie specimina nonnulla (11—20 Maji) legi. 28. 29: 30. 31. 32. 33. 34. — 219 — DiPLopoma marginepunctella (Stern.): capillis ferrugineis; alis anticis brunneo-fuscis, «ciliis livide subtesselatis, punctis sparsis postice transverse seriatis maculaque parva dorsali lividis. Lampronia marginepunctella Stern. Cat. 7569. a Diplodoma marginepunctella Zeur. Lin. Ent. VII. 360, 1. Lampronia siderella Tencstr. Finl. Fjäril. 107. Ad Trolle Ljungby mense Junii semel capta. ÅDELA Tufimitrella (Scor.): capillis ferrugineis, antennis vix corpore triplo longioribus., alis anticis supra cupreo-viridibus, nitidis; po- sticis obtusis, fuscis. Tinea "rufimitrella Score. Fn. Carniol. 251, 649. Adela rufimitrella Zeur. Lin. Ent VIII 12, 5. Adela frischella TreitscH. Schm, IX. 2, 137. (exclus. syn. Lin.). X. 3, ,292. Ad Trolle Ljungby die 3 Junii semel lecta. NEwmorors minimellus (W.V.): antennis maris usque ad medium ni- gris, femin& nigris, apice albo; palpis maris nigris, densius hirsutis; alis anticis supra aureis, nitidis, postice cuprascentibus, fascia lata violaceo-nigra, lineola prope basin atra; posticis fuscis. Tinea minimella W. V. 319, 83. Nemotois "minimellus Zerr. Lin. Ent. VIII. 76, 12. Ad Trolle Ljungby versus finem Junii rarius occurrit. HarpiPrerrx alpella (W.V.): alis anticis supra flavis, undulis crebris obscurioribus, maculisque duabus dorsalibus olivaceis; posticis ci- nereis. Tinea alpella W. V. 135, 21. Alucita alpella Fazer. E. S. II. 2. 332, 8. Hypsolopha alpella Treirtscn. Schm. IX. 2, 8. Ad Wram Scanie mense Julio semel legi. HaARPIPTERYX horridella (Kuvarw.): alis anticis supra griseo-fuscis, ma- culis ad marginem internum elevatis, nigris; posticis cinereis. Harpipteryx horridella Treirtsce. Schm. X. 3, 191. Ad Trolle Ljungby in area sepulchrali nova specimen unicum die 5 Augusti legi. BouraLis parvella (F. R.): parva, palpis breviusculis, adscendentibus; alis anticis oblongis, subacutis, supra viride-fuscis, nitidis, levi- gatis; posticis angustis, longe attenuatis, obscure cinereis; maris abdomine subgracile, utrinque nigricante, fasciculo anali brevi de- pauperato, feminge ventris macula apicali lutescenti fusco adspersa. Oecophora parvella F. R. H—S. 270, 809. Butalis parvella Zreur. Lin. Ent. X. 218. Ad Trolle Ljungby mense Julio specimen unicum legi. BurtaLis inspersella (Häss.): media, crassiuscula, alis anticis elonga- tis, corvinis, in plica obscuratis, squamis albis rare adspersis; alis posticis angustioribus acuminatis; ventre exalbido, femin&e postice ochraceo, fasciculo maris anali brevi, truncato. Tinea inspersella Häss. Tin. f. 443. — 220 — Oecophora inspersella Tescstr. Finl. Fjäril. 121, 9. Butalis inspersella Zeur. Lin. Ent. X. 252. Ad Sölvesborg Blekingie mense Julio rarissime reperta. 35. Bvraurs siccella (Zerr.): parva, alis anticis subelongatis, subobtusis, fuscis, squamis albidis postice sparsis, puncto plice nigre uno (duobusve) albo; posticis lineari-lanceolatis; abdomine crasso (feming elongato) fusco-cinereo, ventre maris cinereo vel cano, feminz al- bido, apice fusco. Oecophora siccella Zeutn. Isis 1839. 193, 32. Butalis siccella Zeur. Lin. Ent. X. 257. In area sepulcerali nova ad Trolle Ljungby mense Junio rarius occurrit. 36. DEPRESSARIA propingquella (TrEitscno.): alis anticis oblongis, obtusis, dilute ochraceis, macula discoidali fusca, punctis 1—2 ante eam nigris, margineque antico crebrius fusco-irrorato. Hemylis propinquella TreirtscH. Schm. X. 3. 184, 180. Depressaria propinquella Zeri. Isis 1839. 195, 7. Lin. Ent. IX. 232, 15. Specimen unicum in horto domicilii sacerdotalis ad Trolle Ljungby mense Majo legi. 37. GELECHIA hermannella (Fasr.): alis anticis supra rubrescente-auratis, maculis transverse seriatis basalibus, linea transversa intermedia, nigro-marginata, lineolisque tribus oblique longitudinalibus argen- teis, apice fusco. Tinea hermannella Fasr. E. S. II. 2. 324, 162. Oecophora hermannella Tzreitscn. Schm. IX. 2. 174. Gelechia hermannella Tescstr. Finl. Fjäril. 133, 39. Tinea zinckeella Häss. Tin. t. 59, f. 401-—402. Ad Trolle Ljungby die 24 Junii specimen unicum legi. 38. ÅRGFRESTHIA fagetella (Moritz): capillis ac thorace niveis; alis anticis supra fuscescenti-ferrugineis, violaceo-micantibus, dorso augustius niveo, sub-interrupto. Argyresthia fagelella ZeuLr. Isis 1839. 204, 2. Lin. Ent. II. 256. Ad Wram Scanie mense Augusto semel lecta. 39. ÅRGFRESTHIA Semilestacella (CurTt.): capillis flavescente-albis; alis an- ticis supra ochraceo-testaceis, dorso angustius albo, in medio fascia transversa obsoleta subochracea secto. Ismene semitestacella Stern. II. IV. 249, 7. Curt. Brit. Ent. oc Bg St gt ÅArgyresthia semitestacella ”Zeur. Lin. Ent. II. 258. obs. 2. Ad Wram Scanie mense Augusto semel lecta. 40. CoreorHora lixella (ZeuL.): antennarum articulis 14, supra basin in dorso crebrius pilosis; alis anticis apice longe producto, incurvo, flavidis, lineis longitudinalibus, fusco-marginatis. Coleophora lixella Zeur. Lin. Ent. IV. 231, 13. Coleophora ornatipennella Zeur. Isis 1839. 206. (excl. syn.) Ad Wram Scanie die 28 Julii specimen unicum et ad Fårabeck paroecie Ljungby die 16 Augusti alterum inveni. — 222 — 414. CoLEOoPHORA therniella (Zeru.): antennis albidis, griseo-annulatis, apice 42. 43. 44. 45. 46. 47. albido, articulo basali crassiusculo, penicillo carente; palporum fasci- culo dimidium articulum terminalem subequante; alis anticis an- gustis, supra albidis, impunctatis, margine antico anguste albo, venis lutescentibus dilatatis, versus apicem subceonfluentibus. Coleophora. therniella Tescstr. Finl. Fjäril. 141, 7. Zen. Lin. Ent. IV. 319, 64. Ad Trolle Ljungby die 42 Julii semel capta. CoLEoPHoRA annulatella (Nyrtanp.): antennis albis, fusco-annulatis, ar- ticulo basali griseo, incrassato, penicillo carente; palporum fasci- culo tertiam partem articuli ultimi equante; alis anticis longius acuminatis, supra griseo-gilvescentibus, inter venas passim nigro- squamulatis, margine antico anguste exalbido. Coleophora annulatella Nyvasp. TencGstr. Finl. Fjäril. 143, 12. Zeu. Lin. Ent. IV. 348, 77. Ad Wram Scanie medio Julii passim occurrit. COLEOPHORA granulatella (Zeur.): antennis albis, distinctius fusco- annulatis, apice albido; palporum fasciculo dimidium articulum ter- minalem subequante; alis anticis latiusculis, acutis, albidis, passim fusco-squamulatis, venis omnibus dilatatis, luteis, linea tenui alba ad marginem anticum. Coleophora granulatellla Zen. Lin. Ent. 1V. 371, 86. Ad Trolle Ljungby mense Julio sat frequens, GRACILARIA Quadrisignella (Zeuv.): alis anticis supra fuscis, liliaceo- nitidulis, guttis 4 majusculis sulpbureis alternatim oppositis; pectore sulphureo maculato; antennarum apice albo. Gracilaria gquadrisignella Zeur. Lin. Ent. II. 357, 18. Ad Trolle Ljungby mense Majo semel lecta. CoSMOPTERFX turdipennella (TserrscH.): alis anticis supra albo-griseis maculis oblongis nigris. Ornix turdipennella TreirscH. Schm. IX. PR SU Tinea preangusta HAworte. Ad Trolle Ljungby die 7 Augusti specimen unicum repertum. LITHOCOLLETIS pomifoliella (TiscH.): alis anticis supra obscure croceis, striola baseos longitudinali, strigulis 4 costalibus tribusque dorsa- libus nigris (prima dorsali magna sublunata), striola apicis atra; tarsis albis, nigro-annulatis. Lithocolletis pomifoliella Zeur. Isis 1839. 2148. Lin. Ent. I. 196, AR taba Fy frrd5r Ad Trolle Ljungby mense Majo semel capta. LITHOCOLLETIS Guercifoliella (F. R.): alis anticis supra aureis, linea disci tenui alba e basi ultra medium producta, strigulis 4 costa- libus tribusque dorsalibus albis, fusco-marginatis, puncto ante mar- ginem lilacinum nigro. Lithocolletis quercifoliella Zeuu. Isis 1839. 217,57 Lin: Ent. TI 248,20:5tab. 15: fis22; Ad Wram Scanie initio Augusti specimen unicum legi. Öfvers. af EK. Vel.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o I & 10. 2 — 222 — 48. LitHocoLLEtis alniella (Tiscn.): alis anticis supra nitidis luteolis, fe- mine dilatatis, basi alba, vitta lanceolata basali alba, antice fusco- marginala, strigulis costalibus 4 tribusque dorsalibus albis, postice fusco-marginatis; puncto apicis atro. Lithocolletis rajella Zeit. Isis 1839, 217. 1838, 707. (excl. syn.) Lithocolletis alniella Zernr. Lin. Ento [N229, 25 Tf 27. Ad Trolle Ljungby mense Junio reperta. 49. LIiTHOCOLLETIS cramerella (FABr.): alis anticis supra niveis, nitidis, postice aureolis, strigulis 3 costalibus duabusque dorsalibus fusce= scentibus, postice albo-marginatis, puncto apicis rotundato atro; posticis canis. Tinea cramerella Fasr. E. S. II, 2, 327. Lithocolletis cramerella Zeur. Isis 1839. 217, 6. Lin, Ent. I, 234, 27. tab. 1, f. 29. Ad Wram Scanige mense Julio haud infrequens. 50. PreropHorus Ericetorum (ZeLL.): alis anticis minus quam ad medium fissis, lete brunneis, laciniis albo-bistrigatis; ciliis dorsalibus ante apicem lacinie posterioris lineam albidam distinctam in basi ge- rentibus; digiti tertii macula atra apicali rotundata. Pterophorus Ericetorum Zeur. Lin. Ent. VI. 352, 19. Ad Wram Scanice mensibus Julio et Augusto (27 —2) sat infrequens. 51. PrEroPHoruvS serotinus (ZELL): alis anticis fuscescenti-cinereis, dorso lutescente, ciliis dorsalibus fuscis, striola media, strigula ad fissu- ram lineaque (interdum subnulla) lacinie anterioris nigro-fuscis, strigula lacinie posterioris usque in cilia albida; ciliis digiti tertii breviusculis. . Pterophorus serotinus ZeuL. Lin. Ent. I. 361, 27. Ad Trolle Ljungby mense Augusto rarius occurrit. — 23 — "Arter af slägtet Omalium, funna i Sverige. — Ge- nom Hr Bomeman blef en, under förestående titel, af Hr Tuomson författad uppsats inlemnad. — »Med den begränsning, som Ericson gifvit slägtet Omalium, kunna endast 17 bland de, af GYLLENHAL i Insecta Svecica, under detta namn beskrifna ar- ter räknas hit. Prof. ZerterstEDT her i Insecta Lapponica be- skrifvit flera nya species; af dessa är O. quadratum, efter den undersökning af typerna, som jag genom Prof. ZErtERstEDTS god- het varit i tillfälle att anställa, en Åcidota, men ej, såsom EricH- son antar, identisk med ÅA. ferruginea, utan en ny art; O. Fåh- rei lika med ÖO. florale Pax; O. lineare en ny art, återfun- nen af EricHson i Tyskland; O. alpinum identisk med O. luri- dum; O. fenestrale, hvarmed O. pubescens sammanfaller, en ny art, som kommer närmast Arpedium, hvartill O. impres- sum och dess varietet O. Gyllenhali af Ericnson riktigt blifvit hänförda. Med tillökning af de 7 arter, som sedermera påträf- fats, uppgår således antalet af de i Sverige funna arter af detta slägte till 25, hvilka troligen skulle kunna fördelas i flera ge- nera, om mundelarne underkastades en sorgfällig granskning. OMALIUM Grav. 1. 0. rivulare (Staphylinus PaAyx. Mon. Staph. 65. 46): Nigrum, niti- dulum, antennarum basi pedibusque rufescentibus, fronte thora- ceque lateribus rotundato, crebre punctatis, hoc foveolis duabus oblongis arcuatis profunde impresso; elytris picescentibus, fortiter punctatis. Long. 2 lin. GYyur. Ins, Sv: IL, 214. 14: Ex. Gen. et Spec. Staph. 875. 4. Utbredd öfver hela Skandinavien. 2. 0. Septentrionis: Nigrum, nitidulum, confertim profunde punctatum, antennarum basi pedibusque rufis; thorace coleopteris parum an- gustiore, lateribus vix rotundatis, foveis duabus discoidalibus im- presso; elytris thorace longioribus, crebre subrugoso-punctatis. Long. 11 lin. O. rivulare Zet1. Ins, Lapp. 51. 12. Funnen i Lappland af Prof. ZeTTERSTEDT. Till kroppsform lik O. rivulare, men smalare, tätare punkterad, sidorna af thorax ej rundade före midten, svart, föga glänsande. Hufvudet är, med undantag af sjelfva spetsen, som är glatt, öf- verallt punkteradt; pannan baktill med 2 små rundade intryck- ningar och framtill med 2 aflånga gropar, som äro mindre djupa; Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Nov. 1856. IN SN — 224 — svart, mun och palper röda. Antennerna äro kortare än hufvud och thorax sammanräknade, något tjockare mot spetsen, svarta, de 5 första lederna röda; 2:dra leden äggformig, knappast större än tredje, som är obkonisk, 7—10 småningom bredare, nästan transversella, slutleden äggrund. Thorax är föga smalare än skal- vingarna, hälften kortare än bred, sidorna knappt rundade i mid- ten, framhörnen trubbiga, bakhörnen räta; föga kullrig, tätt och djupt punkterad, på skifvan med 2 aflånga gropar, hvilka vid ro- ten äro bredare och djupare, i spetsen mellan dessa är en tredje groplik intryckning och dessutom på hvarje sida en aflång något ojemn grop; scutellen är glatt, svart. Elytra äro nästan dubbelt så långa som thorax, tätt och djupt, något skrynkligt punkterade, - glänsande, becksvarta. Abdomen är mycket fint punkterad, svart, spetsen beckfärgad. Benen äro röda. 3. O. riparium: Piceo-nigrum, nitidum, antennis basi pedibusque ru- fis, fronte inter oculos parce et subtiliter punctata; thorace antice subangustato, lateribus leviter rotundatis, foveis duabus longitu- dinalibus impresso; elytris confertim punctulatis. Long. 2 lin. Funnen under uppkastad tång vid Lomma i Skåne. Närmast lik O. rivulare, afvikande genom antennernas färg och den olika punkturen på hufvud och thorax. Hufvudet är glän- sande svart, munnen gulbrun, pannan baktill med 2 rundade gro- par, framtill på båda sidor med en aflång intryckt grop, i spet- sen glatt, mellan ögonen fint och temligen glest punkteradt, hal- sen fint. knappt märkbart punkterad. Antennerna äro lika långa som hufvud och thorax sammanräknade, mot spetsen tjockare, svartbruna, de 2 första lederna röda, 7—10 transversella. Tho- rax är smalare än coleoptera, mer än hälften kortare än bred, något smalare öfver spetsen än vid roten, sidorna lätt rundade, framhörnen rundade, bakhörnen räta; föga kullrig, skifvan temli- gen glest, sidorna tätt punkterade, försedd med 2 aflånga, vid basen bredare gropar, och inom sidokanten med en ganska djup intryckning; glänsande svart. Elytra äro dubbelt så långa som thorax, yttre vinkeln snedt afskuren, svarta, tätt men mindre djupt punkterade. Abdomen är nästan omärkligt punkterad; undre si- dan af thorax framför benen fint chagrinerad, hos O. rivulare groft punkterad. Benen äro röda. ' 4. 0. leviusculum (Gu. Ins. Sv. IV. 464. 13—414): Depressum, ni- grum, nitidum, antennarum basi, thoracis marginibus pedibusque testaceis; thorace transverso, foveolato, vix punctulato; elytris lon- gioribus, fuscis, subtiliter punctulatis. Long. 2 lin. Var. b. thorace toto rufescenti, corpore subtus rufo-piceo. Var. c. ut var. b, sed abdomen etiam supra rufo-testaceum. Funnen vid Nordcap i Finmarken, af Markus; var. b och ci Westergöthland af GYLLESHAAL. 5. O. monilicorne (Gyui. Ins. Sv. IL. 219. 18): Nigro-piceum, nitidu- lom, antennarum basi pedibusque rufis, capite thoraceque parce subtiliter punctatis, hoc foveolis duabus oblongis obsoletioribus im- — 25 — presso; antennis articulis sex ultimis abrupte majoribus. Long. 11 lin, Er. Gen. et Spec. Staph. 876. 2. Ganska sällsynt. 6. 0. exiguum (Grut. Ins. Sv. II. 218. 17): Nigrum, subnitidum, pe- dibus fusco-testaceis, elytris piceis; capite thoraceque dense pun- ctatis, hoc foveolis duabus oblongo-ovatis profunde impresso. Long. 1 lin. Zett. Ins. Lapp. 514. 13. — Er. Gen. et Spec. Staph. 876. 3. Temligen sällsynt. 7. O. fossulatum (Er. Col. March. I. 630. 2): Nigrum, nitidum, pedi- bus rufescentibus, elytris depressis, fusco-piceis; capite thoraceque crebre subtiliter punctatis, hoc dorso foveis duabus ovatis profunde impresso, apicem versus angustato. Long. 13 lin. Er. Gen. et Spec. Staph. 877. 5. 0. cesum Gyur. Ins. Sv. II. 215. 15. Ej sällsynt i Skåne. 8. 0. cesum (Grav. Mon. 209. 12. a.): Nigrum, subopacum, pedibus rufescentibus, elytris fusco-piceis; capite thoraceque confertissime punctatis, hoc dorso foveolis duabus oblongis profunde impresso, basin versus angustato. Long. 13 lin. Er. Gen, et Spec. Staph. 878. 6. 0. Ozxyacanthe Gyir. Ins. Sv. II. 217. 16. Var. b. antennis extrorsum elytrisque rufescentibus. Temligen sällsynt; jag har funnit den vid Degeberga och under tång vid Lomma i Skåne. i 9. O. pusillum (Gray. Mon. 205. 5): Depressum, nigrum, subopacum, leve, thorace elytrisque picescentibus, ore, antennis pedibusque testaceis; thorace dorso bifoveolato. Long. 4 Jin. Gru. Ins. Sv. II. 220. 19. — Er. Gen. et Spec Staph. 879. 9. Ej sällsynt under barken af så väl löf- som barrträd. 10. O. florale (Staphylinus Park. Mon. Staph. 67. 47): Nigrum, sub- glabrum, nitidum, pedibus rufis; thorace obsolete bifoveolato; ely- tris subseriatim punctatis. Long. 2 lin. Er. Gen. et Spec. Staph. 879. 10. 0. Viburni Gyuu. Ins. Sv. II. 224. 23. 0. Fåhrei Zett. Ins. Lapp. 52. 17. Utbredd öfver hela Skandinavien. 11. 0. nigrum (Grav. Mon. 212. 17): Nigrum, nitidum, subglabrum, antennarum basi pedibusque rufis, thorace margine piceo, dorso obsoletius bifoveolato; elytris subseriatim punctalis, picescentibus. Long. 13 lin. Er. Gen. et Spec. Staph. 880. 4141. 0. salicinum Gynt. Ins. Sv. IV. 467. 24—25. Temligen sällsynt. 12. 0. Salicis (Gyur. Ins. Sv. IL. 226. 24): Nigrum, nitidum, antennis — 226 — pedibusque rufis; thorace fortius punctato; elytris fortius subseria- tim punctatis. Long. 2 lin. Er. Gen. et Spec. Staph. 880. 12. Mindre sällsynt än föregående. 13. O. brunneum (Staphylinus Pax. Mon. Staph. 63. 45): Rufo-testa- ceum, fere glabrum, nitidum, capite, ano, elytrorumque macula apicali nigris, capite thoraceque crebre punctatis, hoc angulis an- ticis rotundatis; elytris crebre punctato-striatis. Long. 2 lin; Gynt. Ins. Sv. IL 227. 25. — Er: Gen. et Spec. Staph. 881. 13. Var. pectore piceo. Temligen sällsynt; jag har funnit den i ruttnande svampar vid Dahlby i Skåne. 14. O. lucidum (Er. Col. March. I. 634. 9): Rufum, nitidum, subtili- ter pubescens, capite, pectore, elytrorum sutura et apice abdomi- nisque apice nigris; capite thoraceque crebre punctatis, hoc angu- lis anticis rectiusculis; elytris punctato-striatis, Long. 41 lin. Er. Gen. et Spec. Staph. 881. 14. 0. brunneum var. b. Gyrr. Ins. Sv. II. 227. 25. Ej sällsynt i Skåne, der jag funnit den under barken af träd och i ruttnande svampar. Anm. Mycket lik O. brunneum, men mindre, finhårig, fram- hörnen af thorax nästan räta, 15. O. vile (ER. Gen. et Spec. Staph. 882,15): Elongatum, subdepres- sum, fusco-nigrum, subtiliter pubescens, antennarum basi pedibus- que testaceis, thorace obsolete bifoveolato; elytris confertim pun- etatis. Long. 4 lin. Var. thorace elytrisque picescentibus. Funnen vid Ringsjön i Skåne. Anm. Till kroppsform mest lik O. lucidum, men af mörkare kroppsfärg och mycket finare punktur. 16. O. striatum (Grav. Mon. 119. 12): Nigrum, subnitidum, antenna- rum basi pedibusque testaceis; thorace subequali; elytris punctato- striatis. Long. 4 lin. GYuL, Ins. Sv. II. 231. 28. — Er. Gen. et Spec. Staph. 882. 46. Temligen sällsynt. 17. 0. pygmeum (Staphylinus PaAxz. Faun. Sv. HI. 410. 55): Oblongo- ovatum, leviter convexum, rufo-testaceum, flavo-pubescens, capite, thorace elytrisque crebre, subtiliter punctatis. Long. 41 lin. Mas trochanteribus posticis dilatatis, securiformibus abdominis- que segmento 5:o ventrali apice medio reflexo, acute bidentato insignis. GrcL. Ins. Sv. IL 223. 22. — Er. Gen. et Spec. Staph. 883. 17. Temligen sällsynt. 18. O. luridum (Gyur. Ins. Sv. HI. 701. 22. 23): Oblongo-ovatum, piceo-rufum, parcius et tenuiter pubescens, antennis extrorsum crassioribus pedibusque testaceis; thorace postice angustiore elytris- que conferlim punctatis. Long. 4 lin. — 227 — 0. alpinum Zertr. Ins. Lapp. 52. 20. Sällsynt; funnen i Lappland af Prof. ZLETTERSTEDT. 19. O. inflatum (Grrr. Ins. Sv. HI. 700. 22. 23): Ovatum, convexum, piceo-rufum, nitidum, subglabrum, capite, thorace elytrisque cre- bre profundeque punctatis. Long. 1—11 lin. Er. Gen. et Spec. Staph. 883. 18. I svamp, sällsynt. 20. O. lineare (Zett. Faun. Lapp. 4. 53. 13): Elongatum, subdepres- sum, glabrum, nitidum, rufum, capite thoraceque crebre punctatis, hoc dorso foveolis duabus oblongis impresso; elytris crebre sub- seriatim punctatis. Long. 13 lin. Zett. Ins. Lapp. 53. 214. — Er. Gen. et Spec. Staph. 884. 21. Funnen i Lappland af Prof. ZETTERSTEDT. Anm. Närmäst lik O. lucidum, men glatt, thorax tätt punkte- rad med 2 aflånga gropar på skifvan. 24. O. testaceum (Er. Gen. et Spec. Staph. 885. 22): Elongatum, sub- depressum, vix pubescens, rufo-testaceum nitidum, capite, thorace elytrisque crebre punctatis; thorace Xquali. Long. 13 lin, Funnen af Prof. ZETTERSTEDT. Anm. Till kroppsform, storlek och antennbildning lik O. de- planatum, men knappast hårig, glänsande, rödgul, thorax något kullrigare, tydligare punkterad, utan gropar på skifvan. 22. O. deplanatum (Gyrr. Ins. Sv. I. 222. 24): Elongatum, subde- pressum , subtiliter pubescens, piceo-nigrum, nitidulum, antennis, pedibus elytrisque rufis; capite, thorace elytrisque confertissime subtiliter punctatis. Long. 13 lin. Er. Gen. et Spec. Staph. 885. 23. Var. thorace dorso obsolete bifoveolato. Allmän. 23. O. concinnum (Staphylinus MarsB. Ent. Brit. 510. 34): Elongatum, leviter depressum, parce, omnium subtilissime pubescens, nigrum, nitidum, antennis pedibusque rufis; capite thoraceque subtilius crebre punctatlis; elytris substrigoso-punctatis piceis. Long. 13 lin. Er. Gen. et Spec. Staph. 886. 24. Jag har funnit den vid Lund. Anm. Mycket lik föregående art, hufvudsakligast skiljd genom elytra, som äro något kortare och försedda med långsstreck mel- lan punkterna; hufvud och thorax glänsande, mindre fint punk- terade, jemte elytra nästan utan behåring. 24. O. planum (Staphylinus PayK. Mon. Curc. App. 145. 11—12): Elon- gatum, subdepressum, nigrum, nitidum, antennarum basi pedibus- que testaceis, elytris anoque fusco-testaceis; thorace obsolete ca- naliculato, margine antico bifoveolato. Long. 1—414 lin. Gyus. Ins. Sv. Il. 221. 20. — Er. Gen. et Spec. Staph. 886. 25. Allmän under barken af löfträd. 25. O. Pineti: Elongatum, depressum, glabrum, nigrum, nitidum, anten- = 228 — nis pedibusque obscure testaceis; thorace xequali, elytris subtilis- sime alutaceis, pieeis. Long. vix 4 lin. 0. planum Zett. Ins. Lapp. 52. 48. - Ozytelus lapponicus ZFtt. Ins. Lapp. 73. 9. Funnen under barken af barrträd. [| Mycket lik O. planum, men mindre, mörkare till färgen, thorax saknande de 2 intryckningarna i framkanten; långsmal, platt, svart, temligen glänsande, utan behåring. Hufvudet är något smalare än thorax, fint, nästan omärkligt punkteradt, pannan platt, med 2 små gropar mellan antennerna, och 2 baktill mellan ögonen. An- tennerna äro något kortare än hufvud och thorax sammanräknade; dunkelt gula; andra leden rundad, kortare än tredje, som är ob- konisk, 4—5 små, rundade, 6 något mindre än 7—40, som nä- stan äro likstora, slutleden äggrund. Thorax är knappt smalare än coleoptera, hälften kortare än bred, temligen rundad på si- dorna, afsmalnande mot basen, framhörnen trubbiga, bakhörnen nästan räta; platt-kullrig, fint punkterad, med en svag intryck- ning inom sidokanten vid bakbörnen. Elytra äro nästan dubbelt så långa som thorax, plattade, fint chagrinerade, beckfärgade. Ab- domen är knappt synbart punkterad, svart, anus beckfärgad. Be- nen äro gulaktiga, låren mörkare.» — 229 — Om parning emellan olika insekt-arter. — Hr Bone- MAN anförde derom följande: »EÉhuru, som bekant är, flera insekt- arter till form och utseende stå hvarandra ytterst nära, och således äro svåra att åtskilja, synes likväl parning emellan de skilda arterna högst sällan ega rum. Oaktadt jag under många år med uppmärksamhet följt dessa små djurs beteende och lef- nadssätt, har det icke lyckats mig mer-än tvenne gånger kunna göra iakttagelser i förenämnde hänseende. Den första, under den tid jag började mina entomologiska insamlingar, har jag nu mer icke i så säkert minne, att den af mig med full tillförlitlighet kan anföras, men den andra, som verkställdes sommaren 1855, torde väl förtjena antecknas, helst observationer i detta hänse- ende, äfven utomlands, sällan synes blifvit gjorda. Under en ex- cursion i Haga parken, i Juni månad, erhöll jag i håfven tvenne Curculionider, Cneorhinus Coryli och Strophosomus muricatus, hvilka befunnos i parning med hvarandra. Den förra var hane och den senare hona. Jag observerade dem länge i detta till- stånd och skilde dem slutligen åt med möda. Det torde böra anmärkas, att dessa djur, ehuru hörande till samma familj, äro hvarandra så olika, att de blifvit förda till tvenne skilda slägten. Att någon afföda efter en sådan parning sällan, om någonsin, uppkommer, torde kunna antagas, helst så kallade hybrider bland insekterna af mig aldrig blifvit anmärkta.» Öfvers. af EK. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Nov. 1856. — 230 — Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Fortsättn. fr. sid. 212). Af Författarne. - Bertis, E., Étude de l'emploi du bain d'air comprimé. Paris 1855, 8:0. Gnrusert, J. A., Analytische Geometrie der Ebene und des Raumes fär polare Coordinatensysteme. Greifsw. 1857, 8:0. — .— =: Neue näherungsweise Auflösung der keplerschen Aufgabe, 1856, 8:0. | — -— Dissertatio de area trianguli loxodromici in superficie elli- psoidis. Gryph. 1856, 4:0. v. HeLMERsES, G., Ueber das langsame Embporsteigen der Ufer des Bal- tischen Meeres. S:t Petersb. 1855, 8:0. Vessetovskr, Epoques des débåcles et de la prise par les glaces de la Dwina, å Arkhangel. S:t Pétersb. 1856, 8:0. Af Utgifvaren. Botaniska Notiser, 1856: 1—4. Af Hr Assessor D. G. Lindhagen. Bulletin de la Classe Pbysico-Mathématique de VF'Académie Imp. des Sciences å S:t Pétersbourg. T. IX—XXIII. 2 NN Pyrcneernas vegetation. — Sekreteraren meddelade föl- jande utdrag ur ett bref från Hr Magister Docens J. E. Zet- TERSTEDT, dat. Montpeiller d. 12 October: »Den 4 Juni anlände jag till Luchon i Pyrendes centrales. Efter de underrättelser jag erhöll i Paris, ansåg jag bäst att noggrannare undersöka en mindre terräng, och jag valde då den högsta trakten i centralkedjan, mellan Maladetta och Mont Perdu, ej derför att denna trakt är mindre undersökt (den är tvertom kanhända den bäst undersökta), men derföre att den utan tvifvel är mest passande för den, som vill försöka uppdraga en jemförelse ”mellan nordens fjellar och Pyreneerna. Frapperande likheter och olikheter saknas ej. +De högsta fjellen, som till det mesta bestå af granit och formationer likartade med våra berg, hafva äfven mycken likhet med dem till vegetationen. De höga fjelldalar deremot, som till stor del bestå af kalk, såsom Casta- neze och Esquierry, afvika till vegetationen mycket från våra fjellar. Öfverallt i de lägre trakterna, der kalk förherrskar, mö- ter äfvenledes en vegetation helt främmande för en Nordbo. Något öfver 1000 arter, som jag tror, har jag tagit på denna ej särdeles vidsträckta terräng. Deraf skattar jag 3 gemensamma med vår Flora, af hvilken Skåne och de sydliga fjellen, såsom Herjeådalen, Jemtland, Dovre, hafva största likheten med Pyre- neerna. Några växter finnas ock, som hos oss äro inskränkta till Öland och Gottland, såsom Globularia, Sanguisorba, Tofiel- dia, Anacamptis, Coronilla, Thalictrum saxatile DC. (Th. Kochii et flexuosum) etc., och äfven här utvälja dessa företrädesvis kalkartad grund. Salicine&e, Betulinee, Ericinee, Carices och Junci äro här i allmänhet svagt representerade. Luzula har endast 8 arter i »Pyrengdes centrales», men är rikare i »Pyrendes orienta- les.» Ranunculi, Saxifrage, Primule, Gentiane, Androsace-arter, flere Crassulacee, ett betydande antal Umbellifere och Crucifere, talrika liljeväxter (Liliacee, Narcissinee, Iridexe), flere Valerianeae och Caprifoliacex, Senticosee och Papilionacex förvåna den, som förut endast sett nordens fjellar. Composite äro äfven talrika, Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Nov. 1856. — 232 — synnerligen Cynarocephale. Alla dessa familjer och fjellgenera äro rikare än hos oss. Men ändock står nog den egentliga hög- fjellens Flora betydligt efter alpernas, hvarest Primula, Gen- tiana, Androsace, Draba m. fl. äro vida artrikare; men många underbara och för Pyreneerna nästan egendomliga växter finnas i den lägre alpina- och subalpina-regionen, och der har man att söka största delen af de arter, som fått trivialnamnet »py- renaica», såsom: Potentilla pyrenaica, Herniaria pyrenaica, Va- leriana pyrenaica, Fritillaria pyrenaica, Vicia pyrenaica, Geum pyrenaicum etc. Drab&e äro särdeles få, så till arter, som in- divider. Genus Saxifraga är väl representeradt i Pyreneerna, men många arter äro sällsynta; och ehuru alls som alls circa 40 verkliga arter äro uppgifna för Pyreneerna, har jag endast tagit 22, ty de hafva sin hufvudstation i »Pyrenées orientales.» LAPEYROUSE har ostridigt stora förtjenster om detta genus, ehuru han efter sin vana stundöm af de tillfälligaste former sökt skapa nya arter. Hans Flora är en art curiosum, och franska botanister tadla den med en mun. Bentmam är äfven sträng mot honom, och det kan ej förnekas att han gjort sig skyldig till många grofva miss- tag. Likväl går Bentmam nog långt, då han till och med tviflar på Lapeyrouse's uppgift att Betula växer i Pyreneerna. I cen- tral-pyreneerna finnes blott en art (Betula verrucosa Ehrh, eller vi vilja hellre nämna den med Linneiska namnet Betula alba), men denna tyckes der otvifvelaktigt inhemsk. Det glä- der mig att denna gång kunna rättfärdiga Lareyrouse; ty den växer till betydande antal flerstädes i Pyrenges centrales. — Af centrala kedjan har jag besökt Maladetta, Port de la Picade, Port de la Fraiche, Port de Benasque med Penna blanca, Port de la Glere, Port d'Estruats, Tusse de Maupas, Gabioules, Port d'0o0, Marboreé med cirque de Gavarnie och Breche de Roland, som är entréen till Mont Perdu. Vidare de berömda fjelldalarne Ca- staneze (i Arragonien), Esquierry och Medassoles, samt åtskilliga toppar, som äro på något afstånd från centrala kedjan in på franska sidan, såsom Pic Cecire, Superbagnöres, Cazaril, Pic de Gard, Pic du Midi etc. Naturligtvis har jag ej försummat de — 233 — lägre dalarne mellan dessa sistnämnda; dock har min håg mest varit vänd åt fjellen, som lifligt rapellerade i mitt minne Dovres och Herjeådalens fjellar. Äfven af mossor har jag gjort en nog rik skörd, dock nästan blott våra arter; och detta ej underligt, då Skandinavien väl eger nära 3 af hela Europas mossflora. Den sista fjellexcursion gjorde jag till Arabioules den 18 Se- ptember, en vacker och varm dag; men under natten föll i de höga bergen mycket snö, som ej smälter detta år. Sista vec- kan använde jag derför att samla mossor i den sulalpina regio- nen, och 4:sta October lemnade jag Pyrenéerna samt anlände hit den 4:de.» — 234 — Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Zoologiska afdelningen. Den 12 November. Af Professor Huss. En Psittacus undulatus från Australien. Af Hr G. L. Sjögren. Åtskilliga Crustaceer, Sjöstjernor, Sepixzägg samt ett antal insekter från Portugal. Af Machinisten L. Borns. En Ånthus richardi, ny för Sverge, fångad i Calmare sund under dim- ma den 8 October. Af Jägmästaren ÅA. Jensen. Bo af Fringilla chloris med ägg. Af Conservatorn F. W. Meves. Åtta exemplar af foglar från Stockholms omgifningar, nemligen en Falco milvus juv.; en Fringilla celebs var.; en Alauda alpestris; två Anthus cervinus; en Ånthus pratensis; en Motacilla flava; en Syl- via schoenobenus; aderton exemplar foglar från Gottland, neml. en Picus minor juv.; en Fringilla domestica var.; en Sylvia phi- lomela juv.; en S. nisoria juv.; en Vanellus cristatus juv.; en Gallinula pusilla; tre Sterna minuta adult. et juv.; två Sterna nigra adult. et juv.; tre Larus ridibundus ad., juv. et pull.; en Anas querquedula; en Anas crecca pull.; en Podiceps auritus L. pull.; en Uria grylle pull.; samt nio fogelbon med ägg från Stock- holm och Gottland. Af Frih. A. Cederström. En Gunellus vulgaris från Stockholms skärgård. Af Lector Forsell i Skara. Två ex. af Åpus cancriformis tagna vid Skara. Ena samling försteningar från Westergötblands öfvergångsbildning. Af Hr Kapten Hierta. En samling försteningar från Borgbamns kalkbrott. (Fortsättn. sid. 242). — 235 — Om kross-stensbäddar i Skedvi socken. — Hr Löjt- nant Hampus von Post hade härom insändt följande meddelande, som nu af Hr ErDmAnsN föredrogs: j vEmedan för studiet af vårt lands yngsta jordbildningar alla bidrag till fullkomnande af dessa aflägringars karakteristik äro af en synnerlig vigt, har jag trott det vara af intresse att för Kongl. Akademien framlägga några exemplar af tillrundade stenar, hvilkas former, enligt mina åsigter, endast kunna förkla- ras uppkomne genom glacierers medverkan, och hvilka derföre torde kunna tjena såsom faktiska bevis för glaciertheoriens följd- riktiga användning vid några af vårt lands yngsta aflägringars bildningshistoria. Man har hittills icke fästat någon synnerlig uppmärksamhet vid de hela Skandinaviens yta betäckande rundade stenarnes, de s. k. rullstenarnes former, och derföre ej heller aktgifvit på den betydelse dessa former hafva att erbjuda för studiet af la— grens geognostiska och geologiska beskaffenhet, eller med ett ord man har icke användt den lärorika historia som i dessa värde- lösa stenhopar ligger förvarad. Emellertid torde hvarje obetyd- ligt faktiskt afslöjande af denna historia vara värdt uppmärk- samhet, och genom delgifvande af dylika resultater, sättas andra forskare i tillfälle att granska dem och använda dem såsom medel till vidare studier och slutsatser. Det gifves flere bestämdt skiljda former af de i de yngsta s. k. Diluviallagren förekommande rundade stenarne, hvilka an- tyda på ett olika uppkomst- eller tillrundnings-sätt, men hvilka blott af ett derpå uppmärksamt öga torde kunna tydligt skiljas från hvarandra. I hvarje rullstenshop kan man urleta former af många slag, men de uti våra sand- eller rullstensåsar be- — fintliga representera i allmänhet, och särdeles vissa af dem full- komligast, en form af dem, nemligen den troligast af mäktiga | vågors svallande eller af vatten frambringade formen, d. v. s. | I de egentliga rullstenarne, hvilka såsom typ- eller hufvudform | Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Nov. 1856. — 236 — : framställa sig såsom något plattade, ovala eller elliptiska figurer med öfverallt väl tillrundade sidor och kanter. Ett annat slags former äro de, som jag nu har äran framvisa, och hvilka företrädesvis framte sig uti de, på ett egendomligt sätt hopade aflägringar af kantig sten, krossadt stengrus och finaste kross-sand, som äro aflägrade utmed våra urbergs sido- sluttningar och i djupet af dalbottnarne mellan dem, och hvilka med ett gemensamt namn af mig betecknats med »kross-stens- bäddar.» Sällan har jag likväl lyckats anträffa detta slags for- mer med så tydligt utpräglade karakterer, som dem jag nyligen varit i tillfälle öfverkomma på deras ursprungliga aflägringsställen. Genom dessa stenstyckens granskning kan man tydligt skönja deras form vara tillkommen utaf obestämdt kantiga stenstycken, hvilkas ena sida, eller 2:ne motsatta, eller mera sällan flere, sidor blifvit afslipade eller afgnidne med en ofantlig kraft, under det att stenarnes öfriga del synes föga eller icke tillnött, utan fram- står med sitt ursprungliga friska brott, eller med ytor, som syn- bart af yttre våld genom krossning åstadkommits. Utaf lösare bergarter, såsom kalksten och lerskiffer, äro dessa stycken mera tillrundade, men man kan till och med urskilja gröfre och finare repor och fåror, hvilka i skiljda riktningar ingraverats i styc- kena, bildande märkvärdiga inskrifter öfver de olika sätten för deras tilldaning och en beskrifning öfver det våld och de kraf- ter för hvilka de varit utsatte. Många af dessa stenstycken likna, och äro kanske, verkliga rullstenar; andra äro öfver hela deras kantiga eller kullriga yta liksom slätslipade, utan att kanter och hörn blifvit afnötta, under det andra åter förefinnas med fullkomligt frisk brottyta. Det synes dock alldeles afgjordt att dessa och dylika former, hvilka i tusentals varieteter kunna framsökas, icke kunnat härleda sin tilldaning af vattenström- mar eller af vågsvall, ej heller (då de i ofantlig myckenhet före- finnas, och under lägringsförhållanden som derifrån afvika) från tillfälliga jordskred eller isskred, sådana som i våra dagar ske på större sjöars eller hafvets stränder; utan har jag tillskrifvit dessa — 237 — dessa rundade stenar ett helt annat ursprung än rullstenarne, och anser dem otvifvelaktigt vara danade genom medverkan af glacierers bekanta bildningsförmåga, och får föreslå för dem be= nämningen »glacier-stenar.» ”) Vid utgräfningen af en liten sjö — Sillsjön — i Skedvi socken i Östergötbland genomgräfdes för 5 -- 6 år sedan till 6 å 8 alnars djup en dalbotten emellan tvenne bergsluttningar. De olika jordlager, som då genomgingos, hade jag ej tillfälle att un—- dersöka och äro numera genom öfvergräfning och ras försvårade att utreda. Dessa sednare 2:ne somrar har en ytterligare för- djupning af denna graf företagits till 2 alnar, och hela denna utgräfning har fortgått omkring 300 alnar långt uti en alldeles oskiktad bädd, bestående af ett fint, mycket lerigt grus (hvar- utaf en mindre stuff är bifogad), så hårdt och sammantryckt, att det medelst berghackor och spett måst lösbrytas. Bädden sluter sig alldeles tätt intill berghällarne, som på flere ställen måst genomsprängas 10 till 45 famnar i längd. Dessa berghällar äro försedda med den vanliga tillrundningen och fårade i N. och S. Uti denna leriga grusbädd ligga oregelbundet inströdde en stor mängd större och mindre stenar; deraf äro ett mindre an- tal kantiga med friskt brott, men största delen äro sådana som dessa, mer och mindre rundade, kant-afrundade, eller helt och hållet rundade; de största äro af ett par fots diameter, men fåtaliga; mängden tillhöra dem af 3 till 5 tums diameter, och de ännu mindre äro talrikast och merendels mest tillrundade. En del af dem kunna väl knappast skiljas i formen från vanliga rullstenar, och jag har ofta anträffat tydliga rullstenar, af hvilka = '”) Mången gång förefinnas stycken häraf så lika tilldanade forntidens — stenålderns — stenredskap, t. ex. s. k. viggar och kilar, att « man lätt kan förblanda dem med dylika (och torde ej sällan an- 0 träffas såsom sådana i antiqvitets-samlingar), ehuru dessa sten- redskap vanligen äro förfärdigade af egendomliga och hårdare sten- sorter. Hos allmogen i denna trakt träffar man, liksom de rätta stenredskapen, dylika glacierstenar, använde till diverse husmedicin, under namn af »åskviggar.n Öfvers. af KE. Vet.-Akad. Förh. Arg. 13. N:o 9 & 10. 3 — 238 — medelst stort våld större stycken varit afsprängde, och rullstenar af de hårdaste bergarter från en enda punkt krossade. Det skulle vara för vidlyftigt att här omorda de hundratals varieteterne af dessa stenars former, men alla hänvisa på ett tilldaningssätt, hvaruti man ser representerade alla glacierbildningarnes olika kraftyttringar. På många andra ställen inom landet har jag haft tillfälle undersöka dylika aflägringar, och de träffas allestädes der man gått tillräckligen djupt genom de yngre lerorna och sand- lagren med ungefärligen enabanda karakterer; men ju närmare man nalkas bottenbäddarne, desto starkare är blott dessa ste- nars tillrundning, och ju mera dessa aflägringar ligga mot dag- ytan, desto mera stenar med kantigt och friskt brott träffas deruti. Angående dessa bäddars lägringssätt kan ej minsta spår till skiktning urskiljas, ej heller ligga stenarne hvilande uti någon viss riktning, utan de synas utan ringaste ordning inströdde i grusbädden; alldeles kantiga och mer eller mindre tillrundade stenstycken ligga bredvid och blandade med hvarandra; det finare gruset och de små rundade stenarne framvisa samma förhållan— den. Den finaste sanden är likväl alldeles skarpkantig, liksom mängden af gruskornen, och alla inhöljde i ett lerartadt slamm af gråsvart färg, hvilket mest dock består af bergarts mjöl, om jag så får benämna detsamma; allt häntydande på ett bildnings- sätt för hela denna aflägring, hvartill ingen tjenligare förebild kan anföras, än de af en glaciermassa frambragte grus- och sten- bäddarne, mot hvilkas lägringssätt, sammansättning och material beskaffenhet i närvarande tid, jag dock ty värr icke haft tillfälle att på tjenliga ställen göra bekantskap. Den geognostiska beskaffenheten af denna aflägring har jag ej ännu medhunnit fullständigt undersöka, men jag har ansettr mig böra vända uppmärksamhet åt detta håll, hvarifrån man har att hemta många märkliga upplysningar om utgångspunkten och vägarne som dessa glacierbildningar — om de så erkännas — hafva att förtälja. Hvarje af mig undersökt trakt har i detta hänseende visat öfverensstämmande resultater, hvilkas detaljer jag dock tills vidare måste förbigå. — 239 — Största mängden af de i detta lager förefunne stenstycken utgöras af bergarter, hvilka äro alldeles främmande för närmaste ” omgifning. > Hela denna trakt utgöres, till en omkrets af 3—4 mil, af en enformig gneiss, hvaruti gångar och lagerstockar af graniter, diorit, hyperit; trapp, hornblendegneiss m. fl. i mängd upp- träda; men af dessa förekomma i detta lager blott få represen- tanter. Några få äfvenledes mig främmande granit- och gneiss- varieteter träffas deri. Mycket allmän är en svart hornblende- sten, hvilken visserligen liknar de i omgifningen förekommande, men då alla dess grannar saknas, är föga troligt att den här- leder sig. härifrån. Största antalet af de inlägrade stenstyckena utgöras dock af hvilgrå sandsten, lerskiffer, bituminös ler- skiffer och kalksten, petrifikatförande kalkstenar af flere varie- teter; alla dessa likväl öfverensstämmande med de i Nerikes siluriska bassin förekommande och mig bekanta bergarter. Der- jemte några stycken kalksten, t. ex; den hosgående ljusgröna, med petrifikater och en grönkornig sandsten med inströdde rommkorn, hvilka derifrån icke äro mig bekante 1 fast klyft. Dessa de siluriska bergarterne utgöra omkring 60 å 754 af de inströdde stenarne. Såsom sällsyntare representanter från andra orter har jag träffat många andra bergarter, bland hvilka jag blott vill anföra: hosgående stycke af por/yrartad gneiss, hvil- ket noggrannt liknar den bergart, som träffas på gränsen mellan Nerike och Regna socken, och der uppträder med + mils eller Bree men midt emellan Nerikes silurbildningar och denna trakt. Vidare porfyrarter af flera slag, några alldeles identiska med Elfdalens; stycken af den mig välbekanta och i beskrifnin- gen om Köpings-åsen ”) omnämnde s. k. gråwacke-qvartsiten amed flere. & Då nu härjemte uti denna socken ofta träffas större skif- r och hällar af bituminös kalksten och lerskiffer med Battus jar, FAN pisiformis m. fl., visar det sig att dylika aflägringar äro allmänna i trakten, samt att då största mängden af de i ”) Se Vet.-Akad. Handl. 1855, pag 369. — 240 — denna kross-stensbädd förekommande bergarter närmast äro att > härleda från Nerike, de glaciermassor, som torde hafva hitfört dessa stenar, otvifvelaktigt hafva passerat Nerikes slätten och här " aflossat en del af sina grus- och stenmassor. Det är likväl anmärkningsvärdt, att Nerikes silurbäcken lig- ger vida lägre än denna trakt, hvilkens djupaste vattenbassin, sjön Tisnaren, enligt Hisincer ligger 138 fot öfver hafvet, då således denna bergiga bygd (begränsad från Nerike af circa 200 fots öfver hafvet höga bergkammar i N. och N.N.V.) öfver- hufvud kan antagas ligga 20—40 fot högre än denna sjö, och följaktligen dessa stenar hafva legat mera än 4100 fot öfver Nerikes slätten. Ofvanpå detta nu beskrifna lagret — dock utan att jag ännu kunnat utröna om några mellanliggande aflägringar före- komma — hvilar en sandigare kross-stensbädd af den i orten vanliga beskaffenheten, hvilken täcker sidorna af bergsluttningen, och gruppvis eller ölikt uppskjuter öfver omgifningens sand- eller lerlager. Denna består deremot af gul sand och gneissgrus till hufvudmassa, och hvari äro inlägrade stora massor kantiga sten- stycken och block af närmaste omgifningens gneiss- och granit- arter med deras underordnade, jemte större eller mindre mängd rullsten af mera främmande bergarter, och bland dessa blott undantagsvis något enda stenstycke från de nyss omnämnde Ne- rikes bergarterne. Detta lager visar på långt när icke de fram- stående karaktererne af en glacierbildning, som det "undre, ehuru alla dess aflägringsförbållanden antyda en af ismassor or- sakad bildning. Emellertid om dessa s. k. glacierstenar, och flere andra - glacierbildningens fenomener, såsom sådana erkännas, och om man vidare kan urskilja sådana stenars former som af större vatten” åstadkommas, eller s. k. rullsten, samt iakttager de lägringsför- hållanden dessa framte i våra diluvialbäddar, äfvensom noga akt- gifver på de olika bergarter, hvaraf dessa stenar och det ma- terial, som bildar hufvudmassan af lagren utgöres, samt slutligen — 241 — genom profilers upprättande öfver bäddarnes lägen, så väl i hän- seende till hvarandra, som till de olika dalgångar eller bäcken, hvari de nu befinnas, så medgifves det visserligen att dessa, såsom det synes värdelösa, grus- och stenhopar innesluta en historia tillräckligen karaktersrik, ej allenast såsom intresseväc- kande för studiet, utan äfven faktiskt förklarande den geologiska uppkomsten, fortgången och utbildningen af de mäktiga sten- och grusbäddar, sandarter och leror, som utfylla dalarne mellan vårt lands urbergsmassor.» > — 242 — ” Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. (Fortsättn. fr. sid. 234.) Den 12 November. Botaniska afdelningen. Af Hr Tittelbach vid Kew-trädgården nära London. Trehundrade Växtarter, hvaribland sviter af Aroidex, Banksie m. fl. Af D:r Körnicke i Petersburg. Tjugu arter från Visconsin, samlade af HENnIinG. Af D:r Garcke i Berlin. Åttiofyra arter från Litoralen, Halle och Berlin. — 243 — Om jästens förruttnelseprodukter. — Hr D:r Arex. Mörrer hade insändt följande meddelande, som föredrogs af Hr MOosANDER. »I en föregående afbandling (Eromann's Journal fär prac- tische Chemie 1852) har jag omnämnt, att i ruttnande öljäst förefinnes små, mer eller mindre tydligt kristalliserade korn; af hvilka några perlemorglänsande igenkändes vara fosforsyrad am- moniak-magnesia (Struvit), och andra, kritartade, vara tyrosin. (På samma gång anförde jag en af tyrosinens reaktioner, den herr- liga röda färg som uppstår under inverkan af det Millonska re- aktionsmedlet — salpetersyrad qvicksilfver-oxidoxidul-solution — hvilken reaktion, sedermera ånyo angifven af RetsH. HoFFman och uppgifven såsom karakteristisk för tyrosin, cirkulerar under hans namn). I en annan afhandling anförde jag som förruttnelsepro- dukter: leucin, mjölksyra, ammoniak och ämnen hörande till gruppen af de flygtiga feta syrorna, t. ex. smörsyra. Jag har sedermera sökt närmare bestämma ämnena ur de feta syrornas grupp, samt äfven egnat mera uppmärksamhet åt de tillsammans ör med ammoniak uppträdande alkoholbaserna (aminerna); vid ut- > förandet häraf deltogo Hr Mirrenzwer och företrädesvis Hr Hesse, båda mina elever. Flygtiga feta syror. När jästvätskan, sedan den blifvit gjord alkalisk med? kalk och de flygtiga alkoholbaserna blifvit afdestillerade, destillerades dels med saltsyra och dels med svafvelsyra, erhölls vid båda tillfällena "en oangenämt smörsyrelikt luktande och sur vätska, med deruppå simmande oljlika droppar, hvilken, sedan den. blif- vit Hödträlisefag! med natronlösning, under det den afdunstades, luktade påfallande starkt finkelaktigt af amylalkohol. ”Af åter- stoden framställdes först barytsalterna, sedan silfversalterna och deraf återigen baryt- och natronsalter, och erhöllos, efter förnyad rening och afskiljning: + ; 1:o0 en mycket ringa mängd af ett ganska svårlösligt ba- rytsalt, hvars syra, i förening med blyoxid, analyserades och Öfvers. af EK. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Nov. 1856. J (( + — 244 — hvars atomvigt var 472,3. Formeln C,, H,, O, har atomvigten 177,0 (H=1); 2:o Pelargonsyrad eller capryl-caprinsyrad baryt, äfven en ringa mängd; syrans atomvigt befanns: 147,9; syran C,,H,,O, har atomvigten 149; 3:o Caprylsyrad baryt, BaO .C,,H,,O,, en större mängd; syrans atomvigt beräknas till 135,0 och analysen gaf 135,0: 4:o Smörsyrad baryt, BaO.C.H.O,, en större mängd; Beräknadt HOnnes Da Bariumoxid . - - 4979 procent. 49,16 . . . 49,00 procent. Kölns kal srt 30,35 » 30,59 NAte: 1900, rele 4,49 » 4,48 j 5:0 a, Smör-ättiksyrad silfveroxid, Ag0.C.H.O,+AgO.C.H.O,; syrans atomvigt beräknas 130,0; analysen gaf 129,4. 5:0 b, Smör-ättiksyrad baryt, BaO.CH,O,+BaO.C,H,O,. Barythalten beräknas till 54,03 och fanns vara 53,45, 53,04, 54,05 och 51,0 i salterna, hvilka erhöllos i fyra kristallisations- processer efter hvarandra. Genom fraktionär destillation, mätt- ning och fällning, delades barytsaltet i salter, hvilkas atomvigter närmade sig atomvigterna för ättiksyrans och smörsyrans salter; 6:0 Ättiksyrad silfveroxid, en stor mängd, AgO.C,H,O,. Beräknadt Funnet &£ o—— ON — SS enn Silfver . . . . 64,67 procent. 64,60 64,69 procent. CD RER A4,37 » — Adb37 oo» St an MIOSI TD — 4,79 » 7:0 Myrsyrad baryt, BaO.C,H,O,, en ganska ringa mängd. ÅAlkoholbaserna. Jästvätskan, som blifvit blandad med kalkmjölk, destillera des, sedan den olöste kalken afsatt sig och blifvit afskiljd; det starkt basiska destillatet försattes med saltsyra och intorkades; återstoden destillerades fraktionärt med natronlut, hvarefter de med saltsyra försatta och derefter intorkade destillaterna utko- i” — "45ZJ — i kades med absolut alkohol. Ur alkohollösningen afskiljdes am- moniak först med platinachlorid, hvarefter aminföreningarne ut- fälldes genom fortsatt tillsättning af platinachlorid och slutligen medelst guldchlorid; genom återupprepade fraktionära kristallisa- tioner och destillationer fulländades präparaternas rening. Der- efter bestämdes med säkerhet: 4:o Trimetbylamin CH, | C,H, > N. CH) Guldsaltet, C,H,, NAu€l,, gaf i analysen: beräknadt Kol FI APLÖGS cr enes oda fe SL Kö ONANI JPPENE RR SNR re ÄRE Sy frn RER REN INGE RR WlorT 9052 » dö es SIERRA SL Guld 49,18 » 49,02 49,21 49,13 49,27 49,31/49,37 » oo LLÄÄ—— VE i olika präparater. 2:0 Amylamin Cio His] H )N. u | Guldsaltet, C,,H,, NAu-Cl,, gaf i analysen: beräknadt KERO 06: prOC: 4 «orsa l sd sa ed led örgnssj 405 Proc: EON EA MAST Chlor 33,08 » 33,34 33,24 II59 33,17 I3,13/33,26 » Guld 46,08 » 46,40 46,35 46,15 46,26 46,64|/46,13 » i olika präparater. Platinasaltet C,,H,, NPt Cl, innehöll: beräknadt PRN33,51 procentif.. nes: face för fe C:aI3,66proCi KR 2005 Ra Mt SBA Vidare måste bemärkas, såsom högst sannolik, närvaron af: 3:0 Ethylamin, C.H;) HON. H ? Guldsaltet C,H,NAu€l, befanns innehålla: beräknadt' BE so procent ARANDA na obe enat? proc: Chlor 36,90 » BRA ENARE Obi NBV Br BORA SKEIFRSSAT RV IAS TING — 246 — 4:0 Caproylamin Ci, Hj; HON H Guldsaltet C,,H,,N Au €1, innehöll: beräknadt Guld .... 4k73 4512 4430 44,75 procent] 44,67 proc. GHlör2s 232190 8222 mV kasern ån RNE 5:0 Slutligen erhölls en ringa mängd af ett guldsalt af egendomlig, ännu outredd sammansättning, i hvilken på 4 Au fanns 5 €I: Guld 35,86 36,37 36,67 proc. | 4 Au:d Cl = 36,5: 32,8 proc. Chlor 314,00 32,69 3245 » Alkoholbasernas närvaro är i flera afseenden intressant, dels emedan de' först helt nyligen blifvit upptäckta, dels för deras förmodade inflytande som gödningsmedel på vegetationen, och slutligen för deras sammanhang med de andra desamma åtföl- jande ämnena. 1 första hänseendet får jag meddela, att de fy- siska egenskaperna hos guld- och platina-preparaterna knappast tillåta något tvifvel öfver identiteten af de funna baserna med dem som betecknas af de utsatta formlerna, men skall dock deras natur kemiskt bevisas genom behandling med jodethyl. Beträffande den andra punkten synes det mig högst sannolikt, att den olikhet i den egendomliga smaken köksväxterna antaga, genom olika gödningsämnen, till största delen beror på uppta- gandet af olika alkoholbaser. Om man är berättigad antaga att. all organisk vextsubstans genom fortsatt substitution består af H typerna för väte Ko , för vatten Milo och för ammoniak H $ H H|( = d (jemför GERHARDTS system), och då alkoholbaserna nära nog spela rollen af ammoniak, så förtjenar väl blifva genom försök utrönt inflytandet af sådana baser, då de användas som gödningsmedel "för vexter. Med afseende på den tredje punkten kan jag icke undgå erinra så väl om den ofvan omnämnda finkellukten, som äfven > KJ | | — 217 — om leucins konstitution. Eburu jästen, innan den öfverlemnades att förruttna, blifvit tvättad med vatten, hade likväl en alkohol- haltig vätska, visserligen i ringa mängd, bildat sig, hvars lukt omisskänneligen var densamma som af bränvinslank, alltså högst sannolikt härrörde af amylalkohol. Hvaraf hade den uppstått, hvaraf amylaminet? Så vidt min nuvarande erfarenhet räcker, skulle jag svara: ur leucin! Leucin, leucinsyrans amid, homolog med alanin och gly- - kokoll, uppstår af valaldehyd genom behandling med cyanväte- syra och saltsyra, och gifver, under vissa omständigheter, upp- hof "åt kolsyra, valerianasyra och ammoniak, vid torr destillation (enligt egen erfarenhet), amylamin m. m. Likasom då aldehy- derna sjelfva förvandla sig i de motsvarande syrorna, de kunna regenerera den ursprungliga alkoholen, så finnes äfven ibland valaldehydderivatets sönderdelningsprodukter så väl valeriansyra som äfven alkoholradikalen amyl (i amylaminet), kanske äfven alkoholen sjelf, så att möjligtvis amylalkoholen ej är en produkt af sockrets jäsning, utan af den i jäst öfvergående protein- substansen.» Akademiska angelägenheter. Preses tillkännagaf, att Akademiens ledamot i åttonde klassen, Hof-Jägmästaren, C. K. W. O., Hr J. A. ar Ström med döden afgått. Akademien kallade genom anstäldt val, till ledamöter i åttonde klassen: Föreståndaren för Degebergs Landtbruks-Institut, R. W. 0., Hr E. Nosses, samt Stats-Rådet, Chefen för K. Civil-Departementet. BR. och C. af K. Maj:ts O., Hr J. F. Fånrevs. + Hr ÅKERMAN föredrog en af Byzantinske Stipendiaten, Hr Öfver- Direktören K. Styreer afgifven reseberättelse: om lin- och hvitbets- sockerberedningen. Hr E. Fries hade insändt 28 taflor till den samling afbildningar af Svenska Svamparter, som utföres under hans ledning. 2 sd : €- ad [47 ME ET ogk vmssitst Sker En 2 örtölls/ne vd sara bytt belin 6 nn. - (PT vt 4 able bre (MOT better buse gä 5 : 1agöne Besilere Ånn Wap RNE fv ; W. 2 4 fas u oåb Sbekt lan sva iom antytt & ön gnetar kn - 4 3 ; | ” vå lin star sbrsttbiea Ne bir bra veta lör obRAR af å - ' - » Å öv Fe rv Ön AR vi RR RN lr TULL HE [SEE EES karnd P Möstod ffefu mandat bese fsoslt AA a. läsglr jar Ka önellaste 10 Mar G dy SR FE RLETE 1 a tvloeaär A yeah äv Döm NTA i "smekt mn eb nsgagnilnkt + BÖTA HR ora VOR VASA el s TYREKE TTR a KN begsldid ter Hör NUR SRA «7 15 l uttalet "EST Rr "vsögvags lt a IA ARN lad vantsetisbe veil iv Drmbkandablölesrn” är MN PT LL ra ban niivibatkätle oe sj : KT GE a 9 Ry Na ing blavitten Näe RI Bööksar. + HN bemnö. mo slae boer: fonts frrandRye FR kn ve MY [4 be | f å pr HIHI SÖORDRERA0T är VI BERNT ' - [ye Alnogsn MÅ NS fam MO Ink ra Sve ua 3 - äl S M kb fö yn 4 Få LL 4 Uv a $ 6 Glee ran ir FAL RR bur orda oh frå AAA. Fa take ARA UN a UR I hg sfär förr ek ENN RÅ Ae av. ne Är 0 Asbninie & — 249 — Den 10 December. Om den vigtsförändring bomullskrut och dermed analoga föreningar undergå, då de en längre tid för- varas. — Hr L. F. SvangerG anförde å Hr Cur. Srtaars samt å egna vägnar: | »Då vi under en följd af mera än 9 år tidtals underka- stat bomullskrut, samt dermed analoga föreningar, noggranna vigts- bestämmelser, hafva vi ansett dessa icke sakna ett visst intresse, särdeles för dessa ämnens praktiska betydelse, hvarföre vi trott oss böra framlägga dem inför Akademien... De uppgifter vi här- vid lägga i dagen äro visserligen icke af någon allmän omfatt- ning och åtföljas icke heller af de kontrollerande kemiskt-ana- lytiska bestämmelser ifrån vetenskapens sida, hvilka utan tvifvel gifvit dem ett högre värde; men då den kemiskt vetenskapliga utredningen af såväl bomullskrutet för sig, som af de meta- morphoser det under en längre tidsföljd är underkastadt, utgör ett ämne för sig samt visserligen icke så i första hand berör ifrågavarande exploderande ämnens praktiska värde, såsom er- sättande det vanliga krutet, som blotta kännedomen om hvad de under en viss tid förlorat i vigt, kan man redan af denna vigtsförlust någorlunda sluta till dessa salpetersyreförenin— gars praktiska värde eller rättare till deras likhet med de ny- beredda exploderande ämnena, emedan deras sammansättning, såvidt af hittills gjorda analyser på dem kan slutas, är sådan, att de kunna betraktas såsom varande det primitiva ämnet, hvarutur flere eller färre atomer vatten utgått, som blifvit er— satte af vissa atomer utaf någon qväfvets oxidationsgrad, vanligen salpetersyra, men stundom äfven salpetersyrlighet. Af dessa skäl må "det upptagas såsom varande ett ringa tillskott till känne- domen om dessa nitroföreningars praktiska betydelse och värde, då vi framlägga meddelandet af ett och annat vi erfarit, hvar- emot vi icke anstält några parallela försök för att utreda dessa föreningars inre konstitution, såvidt denna blifvit något rubbad genom preparaternas förvaring under en längre tid. Mer än Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 November 1856. v — 250 — väl veta vi huru ringa dessa nitroföreningars betydelse visat sig för det: krigiska behofvet vara, emot de förhoppningar mån vid deras första upptäckt fästade, vi veta äfven: de svårigheter; som företett sig för dessa ämnens beredande i stort samt de fler faldiga olyckor, hvilka inträffat dels vid deras torkning, dels äfven af andra omständigheter; men då, å en annan sida, för- delar utan tvifvel finnas, såvida dessa ämnen kunde komma till ett mera praktiskt användande — vare sig nu detta i militä- riskt hänseende, eller till användande vid sprängning m. m. — så torde vetenskapen ännu härvid hafva mycket att utreda, innan den kan ifrån sig öfverlåta dessa ämnen åt industrien under tillkännagifvande att de theoretiskt preliminära delarne äro nöjaktigt bearbetade. Hvad nu bomullskrut och dess närmaste slägtingar lin-, halm—- och -papperslumpskrut beträffar, så har det förstnämnde eller bomullskrutet, hvilket var beredt genom behandling med salpetersvafvelsyra af en bomull, som förut var behandlad med en svag kalilut och hvarvid bomullen, efter syrans inverkan, ökats 76 å 76: proc. i vigt, icke, under 9 års tid, förlorat mera än 0,6 å 4,2 proc. af sin ursprungliga vigt, antingen detta bomullskrut blifvit vid luftens vanliga temperatur i uppluckradt tillstånd förvaradt vid vanlig kammartemperatur i glaskärl,” eller det, vid samma temperatur blifvit ”förvaradt i luft, som varit mättad med fugtighet, eller i luft, som hela tid hållits torr förmedelst kaustik kalk. Deremot, då. ett sådant bomullskrut blifvit förvaradt under hela denna tid på ett ställe, hvarest temperaturen under större delen af året hållit sig omkring + 40? C., har dess vigtsförlust visat sig uppgå till omkring 6,6 proc. Fog si Då bomullen, före dess omsättning till nitroförening, icke varit behandlad med kalilut, har dess vigtstillökning, vid öfver- förning till exploderande förening, väl icke visat sig större, än 74 å 713; proc, hvilket vigtstillskott bomullen antagit, då den behörig tid behandlats med antingen salpeter-svafvelsyra, eller med en blandning af salpeter och koncentrerad svafvelsyra, men ' - LEV tee RN kran . den så beredda exploderande föreningen har under den anförda försökstiden af 9 år, i allmänhet företett en något större vigts- förlust, ehuruväl den det oaktadt varit låg samt varierat emel- lan 0,6 och 2,0 proc. af bomullskrutets vigt, då preparatet för- varats uti ett kärl som varit utsatt för föränderligheterna uti ett boningsrum. Oaktadt vigtsförlusterna för de här anförda vägda bomulls- krutsprofven i allmänhet varit ganska ringa, samt i endast 2:ne försök öfverstigit 13+ proc., har dock salpetersyreförlusten varit tillräcklig för att sönderdelande inverka på papper, som jemte bomullskrutet, värit inneslutet uti det — vare sig öppna eller slutna — kärl, hvaruti meromnämnde praparat befunnits förva- radt. Vid försök att skjuta med ett bomullskrut, hvilket för- lorat de anförde vigtsqvantiterna under längre tids förvaring, har det alltid visat sig lika uti godhet med nytt. Hvad sålunda blifvit anfördt, gäller likväl endast om de preparater af bomullskrut, hvilka varit förvarade uti rymligare kärl, d. v. s. i sådane, hvarest bomullskrutets volum varit rin- gare i jemförelse med den förhandenvarande laften. Vid de tillfällen, hvarest detta icke varit händelsen, d.v.s. då bomulls- krutet varit instängdt uti en mindre flaska, som dermed blifvit i det närmaste fylld, har deremot dess starkare dekomposition börjat inträda efter stundom 4, stundom dock först efter 5 år, hvarvid det efterhand sönderfallit till en mer eller mindre grå samt .pulverulent massa, stundom äfven till en klibbig deg, hvar- efter dess explosionsförmåg a aftagit, allteftersom sönderdelningen längre fortgått. Detta förhållande utvisar svårigheten, att i stort förvara ifrågavarande krut en längre tid, emedan det, såsom intagande betydlig volum efter nyss ialodå beredning och tork- ning, gerna måste, för att vara ett tekniskt användbart material, starkt sammanpressas och såsom sådant magasineras, hvarvid det åter försättes i temligen enahanda predikament, som då det blif- vit förvaradt uti en atmosfer, hvarest intet eller obetydligt luft- ombyte kunnat äga rum. Visserligen må anföras, att några få preparater af ifrågavarande ämne ännu efter 9 år hafva befun- — 252 — nits explodera med samma våldsamhet, som då de varit nya, oaktadt de varit förvarade uti kärl af mindre volum, dock bör härvid tilläggas, att flaskpropparne i sådant fall icke slutit med fullkomlig noggranhet, hvarigenom ett luftombyte kunnat små- ningom försiggå. Förklaringen af detta förhållande kan väl icke med full visshet angifvas, utan att fenemenet blifvit samtidigt följdt på spåren medelst analytiska försök, dock vill det synas, som sönderdelningen, sedan den en gång tagit sin början eller sedan den fortskridit igenom den långsamma förlusten af salpe- tersyra till en viss grad, skyndsammare försiggår uti en atmosfer af salpetersyrlighet, än uti vanlig luft. Har man deremot, för framställandet af bomullskrutet, begagnat sig af en förut till detta preparats beredning använd salpeter-svafvelsyra eller af en” blandning af svafvelsyra med salpeter, som en föregående gång blifvit använd för framställande af en nitroförening, d. v. s. har qvantiteten af förhandenvarande salpetersyra varit betydligt mindre, än då lika delar koncentrerad svafvelsyra och salpeter- syra af 41,25 eg. vigt bhfvit sammanblandade, så bar det, såvidt af några färre försök kan slutas, för oss velat synas, såsom de under sådane omständigheter framställda preparaterna fortare sönderdelades och mistade sin explosionsförmåga, hvilket förhål- lande vi förmoda bero derpå, att föreningar med antingen färre atomer salpetersyra eller med salpetersyrlighet dervid blifvit bildade. För bomullskrutets tekniska beredande samt för dess ' förvarande i stort skulle vi derföre, af ofvananförda försök, anse det följa, att detta preparat, då det blifvit tillverkadt under sådana omständigheter, att bomullens vigtstillökning ernått sitt maximum, bäst förvaras uti ett icke alltför mycket sammanpac- kadt tillstånd samt att det hålles utsatt för luftens fria åt- komst, hvarvid det dessutom icke synes inverka menligt, utan snarare gynnsamt, om luften är fugtig. De exploderande föreningar, hvilka erhållits igenom behand- ling af lin, halm, papperslump och linnetrasor, hafva väl i all- mänhet företett enahanda förhållanden med bomullskrutet, då de blifvit | — 2533 — blifvit förvarade under enahanda omständigheter, d. v. s. de hafva föga förlorat i vigt, dock har preparatet af halm visat sig vara det, som under de 9 försöksåren företett största vigtsförlusten , Fi au emedan det i olika försök förlorat ifrån 5 ända till och med 21 procent af sin vigt. Äfvenså hafva dessa ämnen hastigare dekomponerats, då de varit förvarade 1 täppta kärl af mindre kubikinnehåll, än då de antingen förvarats i rymligare, eller varit utsatta för luftens fria åverkan. Då emedlertid dessa ämnen, äfvensom de med salpetersvafvelsyra beredda nitroföreningarne af sågspån, murket trä, tallbarr, eklöf, hö, mossa, ull af bombax orientalis m. fl. d., äfven i nyberedt tillstånd explodera med vida mindre våldsamhet, än ett fullgodt bomullskrut, och då det om dessa nitroföreningar snarare kan sägas att de afbrinna med en viss långsamhet samt dervid, hvilket icke är händelsen med bomullskrutet, lemna ett icke obetydligt kolartadt residuum, kan svårligen om dem sägas att de förlorat särdeles af deras ursprungliga explosionsförmåga, hvilken alltid visat sig ringa, utan fast mera, att de likna bomullskrutet uti egenskapen att småningom sönderdelas samt förlora i vigt. Hvetestärkelsens äfvensom potatisstärkelsens nitroföreningar hafva, vid förvaring i torr luft, under de första 4 åren förlorat, den förre endast 2; och den sednare 43 procent af deras ur- sprungliga vigter; hvarefter dock den egenheten sedermera in- träffat, att under de följande 5 åren den förstnämndes total- förlust visat sig större samt uppgått till nära 45 proc., under det att den sistnämndes, eller potatisstärkelsens, totalförlust under samma tid belöpt sig till 63 å 11+ proc. Båda dessa stär- kelse-nitroföreningar hade blifvit beredda genom behandling med en stark salpetersvafvelsyra så länge, att den ursprungliga stär— kelsens vigt ökats med 77 proc. Då deremot dessa nitroför- eningar blifvit beredda af en mindre stark salpetersvafvelsyra, t. ex. en sådan, som förut varit använd för framställande af bomullskrut, hvarvid således vigtstillökningen vid stärkelsens för- vandling till exploderande ämne varit mindre, än då en starkare syra blifvit begagnad samt uppgått till endast 45 å 65 proc., Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 9 & 10. 4 — 254 — hafva de, under 9 års förvaring uti ett fullkomligt torrt till- stånd samt i rymligt kärl, förlorat ifrån 463 till 38 proc i vigt. Dessa förhållanden instämma således med hvad för bom- ullskrutet blifvit iakttaget och synes hafva sin förklaring deruti, att de på salpetersyra rikaste nitroföreningarne emotstå starkare en sönderdelning, hvaremot de, som ifrån första-början blifvit mindre fullmättade med salpetersyra, eller de, hvilka tillika in- nehålla salpetersyrlighet, lättare dekomponeras. Förutom hvad de nitroföreningar beträffar, hvilka uti det ofvanstående blifvit anförda, hafva likartade vägningsförsök blifvit gjorda med andra analoga föreningar, hvilka blifvit framställda genom behandling af gummi arabicum, körsbärskåda, drufsocker, rörsocker, mjölksocker, mannasocker, lakritssocker m. fl. ämnen, med salpetersvafvelsyra. Alla de så framställda nitroföreningarne hafva dervid förhållit sig analogt med lignins och stärkelsens nitroföreningar uti egenskapen att såväl småningom dekompone- ras, som deruti, att sönderdelningen hastigare försiggått, då pre- paraterna förvarats uti mindre kärl, särdeles då dessa kärl varit väl täppta. Vigtsförlusterna hafva dessutom fortare tagit deras början, än hvad som för bomullskrutet varit händelsen, samt i allmänhet fortgått vida skyndsammare sedan den en gång börjat, dock hafva härvid likaså litet, som för bomullskrutet, några kon-' stanta procentförluster under gifna tider kunnat iakttagas. Slutligen anse vi oss böra tillägga, att, vid försök att för— vara alla dessa nitroföreningar i vatten under en längre tid, de till större delen dervid dels alldeles hafva förlorat deras exploderande egenskap, dels visat sig blifva ganska dåliga såsom krutsorter. Detta har åtminstone varit fallet med såväl rörsockrets nitroförening, som med stärkelsekrutet och bomullskrutet, ehuru väl det sistnämnda dervid längst bibehållit sig. Vissa profver af bomullskrut, som varit förvarade i vatten, äro ännu efter 9 år fullkomligt goda. Vid alla de tillfällen då sönderdelning i vatten ägt rum, reagerar vattnet efteråt starkt surt på lackmuspapper, men då dekomposition icke ägt rum, förändras icke lackmus- papperets blåa färg det ringaste.» — 255 — Bidrag till kännedomen om Afrikas Diptera. — Un- der förestående titel hade Hr Direktor Lorw i Meseritz genom Hr Boneman inlemnat nedanstående uppsats: »Afrika, sedan årtusenden föremål för besök, särdeles vid dess kuster, sedan århundraden begrafningsplatsen för oförskräckta resande, hvilka forskningsbegäret fört till dess inre delar, har under de senare århundraderna, genom fortsatta undersökningar af dess förut obekanta trakter, lemnat en rik skatt af vigtiga upplysningar. Liksom den geografiska bilden af denna verldsdels inre mer och mer klart framstår, likaså skall dess Fauna och Flora snart för oss framte en icke anad rikedom och mångfald. Med hänsyn till dess Fauna, har kännedomen om de högre djurklasserna sträckt sig långt framom, och till vidsträcktare trakter än, bekantskapen om de lägre djuren. Under det den förra omfattar stora delar af det iure landet, håller den senare sig nästan helt och hållet till kustländerna, ja ofta endast till vissa punkter af dessa. Äfven från land, genom hvilka be- resta vägar leda, veta vi med hänsyn till de lägre djuren föga eller intet. Hvad som blifvit anfördt rör hufvudsakligen vår kännedom om de Afrikanska insekterna, om också icke be- träffande alla klasser i lika grad. Vår kännedom om Coleoptera är betydligast, hvartill orsaken finnes i den större lätthet, med hvilka dessa under de vanliga förhållanderna af en resa i Afrika kunna insamlas och hemföras. Särdeles ringa är deremot kän- nedomen om Diptera, hvilka föga ådraga sig samlares uppmärk- samhet och hvilkas bevarande under transporten är förknippad med så många svårigheter. Den första kännedomen om Afrikas Diptera började med några arters uppställande af Linné, DE Geer och flera andra. En derpå följande något rikhaltigare upplysning om desamma meddelade FaBricius genom beskrifningen af 77 arter. För att kunna lemna en öfversigt öfver den småningom utvidgade kännedomen och en tydlig bild af densammas närvarande ståndpunkt, är det nödigt, att indela Afrika i distrikter. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Dec. 1856. — 256 — Dessa äro icke på något sätt bestämda genom naturliga gränser, utan de hafva uppstått genom handeln, med hvilken de natur- historiska forskningarne gått hand i hand och äro i anseende till tiden och varaktigheten af denna mer eller mindre utsträckta. Den första af dessa utgångspunkter är Egypten, den andra Algier och närgränsande kustländer, den tredje handelsplatserna vid Vest-kusten, den fjerde Caplandet och den femte Mosam- bique. Dessutom måste tvenne skilda distrikter bildas, det ena bestående af Aszoriska- och Canarie-öarna, det andra af Ma- dagaskar, Isle de France samt Bourbon. Det första af dessa distrikt omfattar de öster om Röda hafvet belägna landen, således Egypten, Nubien och Abyssinien samt sträcker sig från Medelhafvets kuster till norra ändan af viken Aden. Det kan anses såsom det nordöstliga distriktet. Utom 7 af Ourvier i Encycl. method. bekantgjorda arter och 6 af EnrensBeErG och Hempricet upptäckta species, hvilka KruG be- skrifvit i Symbol. Phys. har Wienemann anfört 65 derstädes, till större delen af den outtröttlige Rörrerer, upptäckta arter. MacoQuart har härtill lagt 33 nya, Warker i åtskilliga ar- beten 7 andra och jag har beskrifvit 36 arter från Egypten, af hvilka några blifvit insamlade af Rörret, alla de andra af FråvenFeun. Räknar man härtill 2 eller 3 af andra Förf. publi- cerade species, så visar sig, att hittills omkring 157 arter blifvit bekantgjorda från nordöstra Afrika. För att fullkomna bilden af detta distrikts Dipter-Fauna, så vidt sådant kan ske med vår närvarande kännedom, kunna till dessa 457”) der- städes först upptäckta arter, ett antal af 43 tilläggas, hvilka dels äro gemensamma med andra trakter inom Afrika eller med Europa, eller sådana, som äfven förekomma i Arabien och Sy- rien. Häraf följer således, att vi med säkerhet endast känna ”) Jag uppgilver här liksom öfverallt bestämda tal, efter den mig till- gängliga litteraturen. Anspråk på absolut riktighet kunna de icke göra, då några publikationer, särdeles i Engelska tidskrifter icke varit för mig tillgängliga. Att de ingenstädes betydligt afvika från det rälta, tror jag mig kunna försäkra. omkring 200 species, som inom detta distrikt äro inhemska. Det är temligen osäkert att vilja med ett så ringa materiel be- stämma faunans karakter, dock kan rörande densamma med någorlunda säkerhet yttras: att antalet af de arter, hvilka den norra hälften af detta distrikt eger gemensamt med Europa icke är ringa och ännu större det antal, hela distriktet: delar med Arabien. Antalet af de arter det har gemensamt med Barbariet, synes för närvaraude icke mycket större än det, som finnes vid Europas södra kuster. Med Afrikas vestra kust och södra udde har det endast att uppvisa några få identiska species. Det andra distriktet omfattar hela norra kusten från Tripoli till Marokko. De Canariska öarne kunde lämpligen räk- nas hit, men ingalunda de Azoriska, hvilkas fauna man då måste förena med Europas. Jag anser det således mer passande, att af båda tillsammans bilda ett eget distrikt, de vestra öarnes, hvars medelpunkt är Madera med en fauna, som helt och hållet eger en sydeuropeisk karakter. Säkerligen är förhållandet på alla nordligare" belägna öar lika, då det deremot icke obe- tydligt modifieras på de Canariska öarna, der faunan mycket mer närmar sig den nordafrikanska. Rörande Maderas Dipter- fauna, skall jag, efter de materialier som stå mig till buds, innan kort utförligt yttra mig. Öfver Canarie-öarnas Fauna har MacQuvart i WeBBs och BertHoriets bekanta arbete, lemnat de fullständigaste upplysningarna. Han beskrifver der 41 egendom- liga arter och uppräknar dessutom ett temligen stort antal, som äfven blifvit funna i Europa eller Norra Afrika. Af andra För- fattare äro ytterligare 8 arter beskrifna och ett ringa antal på dessa öar förekommande Europeiska arter äfven anmärkta. -— Det från Tripoli ända till Marokko utsträckta Nordkustdistrik- tet, eger Sahara till gräns mot söder. Redan af de 77 FaBriciska arterna, tillhöra detsamma och företrädesvis dess vestra hälft, 24. Genom Wiepemann hafva 9 arter tillkommit. För den fullständigaste utredningen står Dipterologien i förbin- delse hos MacoQuarrt, hvilken dels i sitt arbete öfver exotiska Diptera, dels i sin bearbetning af Diptera i Exploration de — 258 — l'Algerie icke allenast beskrifvit 127 nya arter från Algier, utan äfven utredt en stor mängd Europeiska arters förekommande derstädes. Jemte tillägg af de få af Wartzer, ErIcHSOn, Lucas, LEon Durour och några andra karakteriserade arter, känna vi till närvarande tid 172 först inom Nordkustdistriktet upptäckta arter. Räknar man härtill det der förekommande stora antalet Europeiska arter och de få detta distrikt har gemensamt med andra trakter i Afrika, så uppgå de der inhemska arterna till 310. Ungefär hälften af dessa arter tillhöra äfven Europas fauna. Huru Jångt utbredningen af de i detta distrikt funna, Europa icke tillhöriga arter sträcker sig, kan ännu icke utredas, lika litet som om dess vestra del eger en, från den östliga, särdeles afvikande fauna. Anmärkningsvärd är emedlertid den ringa öfverensstämmelsen emellan Algiers och Canarie-öarnes icke Europeiska arter och så i ögonen fallande, att den förmodan måste uppstå, att identiteten i många fall blifvit öfversedd. Antalet af de arter hvilka Nordkust-distriktet eger gemensamt med Egypten, torde icke vara obetydligt. Med Afrikas tropiska vestkust och södra udde har detta distrikt endast ganska få, till en del äfven till Europa utbredda arter gemensamt. Det tredje distriktet omfattar den tropiska vestkusten från Senegambien till Benguela. Det är rikt på utmärkta former. Vi hafva att tacka FaBricius för kännedomen af 31, WiEDEMANN af 24, MacQuart af 47 och Warker af 81 arter, ibland hvilka senare ett temligen stort antal befinna sig, hvilkas fädernesland är osäkert. Andra författare hafva ytterligare beskrifvit 20 species, så att öfverhufvud 474 arter derifrån blifvit bekant- gjorda. Rörande Europeiska och Nordafrikanska arters förekom- mande 1 detta distrikt, är nästan ingenting bekant, deremot har detsamma och äfven dess nordligt från eqvatorn belägna hälft, ett större antal arter, som äfven träffas i Cap, än man haft skäl förmoda med hänsyn till det stora afståndet och olikheten i de geografiska breddgraderna samt deraf härflytande klimatiska skiljaktigheter. — 259 — Södra uddens eller Caplandets distrikt räcker ända till södra vändkretsen eller åtminstone till 20:de sydliga breddgraden. Derifrån äro beskrifna af FaABriciws 414, af WiEDEmaAnn 479, af MacQuart 154, af Waiker 95 och af åtskilliga andra omkring 32, eller tillsammans 4741 arter. Dessutom äro könda, dels såsom förekommande i Europa, dels förut i andra delar af Afrika upptäckta, 30 species, så att antalet af alla inom detta distrikt, såsom inhemska uppgifna arter, minst kan: beräknas till 500; ett antal som är betydligt större än från någon annan trakt af Afrika. Detta förhållande torde icke så mycket hafva sin grund i denna faunas rikedom, som i den långvarigare och tätare be- röring, hvaruti Europa stått med förenämnda land. Så säkert det är, att genom denna flera af de i Caplandet funna Euro- peiska arterna dit blifvit öfverförda, lika säkert är, att sådant med flera andra icke egt rum. Till den, med hänsyn till dess Dipter-fauna, minst kända delen af Afrika hör den tropiska östra kusten från Mozambique till. Bab el Mandeb. Jag har förut såsom hufvudpunkt för detta distrikt uppgifvit Mozambique, det är härtill icke berätti- gadt genom sitt geografiska läge, då det bildar distriktets södra gräns, utan derföre att det hittills är den enda trakt, om hvars Dipterfauna vi ega någon kunskap. Vi hafva att tacka Peters bemödanden för denna kännedom. Den inskränker sig till 37 af honom derstädes upptäckta arter, hvilka jag beskrifvit i hans resa och till 43 arter som Mozambique eger gemensamt med Cap, några till och med med vestra kusten. Slutligen återstår Madagaskar med de öster om detsamma belägna öarna, hvilka jag betraktar såsom ett eget distrikt. Derifrån äro, särdeles från Isle de France, genom MacqQuart 77 och genom andra författare 43, eller tillsammans 90 nya arter bekantgjorda, till hvilka knappt ett halft dussin kunna, såsom äfven förekommande i Europa eller Caplandet, tilläggas. Antalet af alla hittills kända Afrikanska arter, uppgår så- ledes till 1,190, från hvilket väl några, såsom tvenne gånger beskrifna kunna afräknas, men till hvilket deremot minst 200 = HIG0 Europeiska arter, som äfven blifvit funna i Afrika böra tilläggas, så att det jemförelsevis obetydliga fragmentet af Afrikas Dipter- fauna, hvilket genom mångas förenade -bemödanden blifvit be- kantgjordt, uppgår till 4,400 arter. Af de 1,190 för Afrika egendomliga arterna hafva af FaBricius 77, al WiEDEMANN 296, af MacQuart 479, af WALKer 193, af mig 87 och af andra förf 4164 arter, däribland det största antalet af Westwoop, de öfriga af Linné, Oriwvierr, La TREILLE, PALLISOT, LreacH, ÖrrFers, Kuue, Ericnson, L. Durour, Gvkrin, Lucas m. fl. blifvit beskrifna. Dessa arter kunna för- delas efter de trakter der de först blifvit upptäckta, på föl- jande sätt: Nordost- distriktet . . . . oo. 157. NOTA ekKUSLE ID fotnoter SN oe 172. Vestra ö-distriktet. : CL 0 49. IMESPKUSTENS oc ådrorna ANDE 194. SOLNA VUCGENEG oss nd Ce AE 471 Östra” ö-distriktet . > . 2 90 Östra kusten... DANKO Fe dT. Beräknas de arter, hvilka blifvit funna i flera distrikter, vid hvardera af dessa och de derstädes anmärkta Europeiska arterna tilläggas, så visar sig förhållandet inom de 7 af mig antagna lokal-faunorna i jemnadt tal som följer: | Nordost-distriktet . . . so... 200. INOFTA KUS(E Dee 300. Vestra ö-distriktet . . .:. 180. VEStramkostenkstset seg 200. SÖdra, Udden, 96. ste SAR 500. Östra, ö=distriktel. save See 4100. ÖSlEar Kusten Ica ga nin EA 50. Då Afrikas Dipter-fauna så föga är oss bekant, måste hvarje tillökning i densamma vara välkommen. Alt alla trakter inom nämnde verldsdel, äfven de hittills mest undersökta, er- bjuda en flitig samlare de fördelaktigaste tillfällen till en rik — 261 — skörd på nya och intressanta arter, är gifvet. Särdeles rik kommer denna att utfalla, då uppmärksamheten fästes på de - smärre arterna, hvilka helt och hållet undgått hittills varande samlare. Denna förtjenst har J. A. WamiBerG i utmärkt grad förvärfvat sig framför alla andra, hvilka gjort insamlingar i Afrika. = Jag har till grund för det bidrag jag ämnar meddela öfver Afrikas Diptera antagit, de af honom i Cap- och Caffer- landet insamlade arterna af denna klass, med undantag af Ne- mocera. Dessa utgöra under 477 nummer omkring 450 arter, af hvilka ungefär 50 med säkerhet äro förut beskrifna. Huru många af de återstående 400 arterna kunna hänföras till redan kända species, kan icke bestämdt uppgifvas, förr än 'bearbetnin- gen öfver de samma blifvit afslutad, dock uppskattar jag deras antal till ytterligare 50. Min beräkning stödjer sig på följande grunder. Alla arterna tillhöra Afrikas södra udde. Fasricius och WiEDEMANN hafva derifrån beskrifvit 473 arter. Ibland de WauLBErGsKa äro knappt 40 FaBriciska eller WiEDEMANNSKA SPe- cies. Macquart, Warker och andra hafva upptagit 278 Diptera, ibland hvilka omkring 60 måste vara identiska med de Waur- BERGSKA; af dessa befinna sig likväl 40 bland de förut nämnda, så att högst 50 andra kunna förmodas vara kända. Den Wanr- BERGSKA insamlingen från Afrikas södra udde riktar denna verlds- dels Dipterfauna med minst 350 arter af Brachycera, en till- ökning som Dipterfaunan aldrig förut på en gång erhållit från en icke Europeisk trakt. Den mig anförtrodda bearbetningen af en sådan mängd nya upptäckter fordrar, om den verkligen skall gagna vetenskapen, en afvikelse från det sätt, på hvilket de exotiska Dipter-arterna = hittills blifvit bekantgjorda. De flesta nya författare, hafva antagit allt såsom nytt, som icke funnits i deras egna samlingar, eller genast kunnat fås reda på hos äldre auctorer. Särdeles har man icke fästat något afseende på beskrifningarne öfver sådana arter, som blifvit insamlade på vidt aflägsna orter. Detta är likväl vid ingen klass nödvändigare än vid Dipternas, hvars arter ofta ega en utomordentligt stor ut- bredning. Jag har således icke allenast sorgfälligt jemfört be- — 262 — skrifningarne af alla de arter som blifvit publicerade (med' un- dantag af några, hvilka jag icke haft tillfälle se), utan framförallt sökt få granska typerna, så vidt dessa varit för mig tillgängliga. Den stora mängd sådana som finnas i den i Wien befintliga WIEDFEMANN-WINTHEMSKA Samlingen, har jag noga jemfört med de WauuBerGska Diptera, äfvensom en stor del af de i Berliner- Museum förvarade typerna till de af WizbvEmann beskrifna Capska arterna, så att mitt arbete sluter sig närmare än något annat till hvad WiEbdEmann allmängjort. Hvad de många af MacQuart och Warker beskrifna arterna beträffa, har en jemförelse med typerna till dessa icke varit möjlig, hvilket jag så mycket mer beklagar, som dessa tvänne författares beskrifningar lemna tvif- vel, om man verkligen har för sig en af dem beskrifven art, eller icke. Jag hoppas att innan fulländandet af mitt arbete kunna till någon del afhjelpa denna brist. Då det slutliga full- bordandet derigenom kommer att uppskjutas, tillåter jag mig förut allmängöra familjvis diagnoserna öfver de nya arterna. Ibland dessa komma här och der att upptagas diagnoser på en och annan förut bekant art, det finnes då i dess karakterer antingen en rättelse i den första beskrifvarens uppgifter, eller har jag blifvit nödgad till dess författande genom upptäckten af närslägtade arter. Äfven har jag upptagit några andra beskrifna species emedan väsentliga rättelser i synonymien eller ändring af deras plats i systemet varit nödvändiga. Något skäl har jag icke-kunnat finna, att uteslutande hålla mig till de af WAHLBERG hemförda Diptera, då vetenskapens intresse fordrade att jag be- gagnade alla för mig tillgängliga materialier. WaurBercs förtjenst om Dipternas klass är så stor, att den icke behöfver någon vidare belysning än den, som erhålles genom hela innehållet af mitt arbete. Emedlertid har jag ansett det vara min pligt att för hvarje art han hemfört, uttryckligen angifva detta och att icke utesluta de af honom funna arter, hvilka förut varit kända. Detta senare är orsaken till att några, äfven allmännare bekanta arter blifvit uppräkvade. — 263 — Diptera brachyeera. Fam. I. STRATIOMYDAE. A) SARGINA. Gen. 1. Precricus Loew. spec. 1. Precr. elongatus Fer. &I. Synon: Musca elongata FBr. Ent. Syst. IV. 338. 19. Sargus posticus Wiep. Zweifl. II. 34. Guinea, Cap. B. Sp., Caffraria (WauuB.) Gen. 2. CuHryrsonorus Lorew. spec. 2. CnHrrs. flavomarginatus, nov. sp. 9. — Chrysonoto bipunctato similis, angulis thoracis posterioribus scutellique margine flavis; abdomine rufo-testaceo, segmento 5to macula violaceo-nigra signato. — Long. corp. 31 lin. Mauritius. Gen. 3. CuHrrsomrira Maco. spec. 3. Curys. bella, nov. spec. 9. — Violacea, antennis, pe- dibus halteribusque nec non limbo thoracis laterali et scu- telli margine abdominisque maculis lateralibus flavis. — Long. corp. 3 lin. Cap. B. Sp. Gen. 4. MicrRocHrErsSa Lorw. spec. 4. MicrocH. circumscripta, nov. spec. 9. — Viridis, ab- domine violaceo limbo maculaque magna basali testa- ceis. — Long. corp. 13 lin. Caffraria (WaucB.) spec. 5. MicrocH. scutellaris, nov. spec. 2. — Virescenti-vio- lacea, antennis tolis pedibusque flavescentibus, femoribus tibiisque poslicis nigro-annulatis; scutello anguste flavo- marginato, -— Long. corp. 13 lin, Caffraria (Wanns.) B) ODONTOMYINA. Gen. 5. Oponrtomria MeiG. spec. 6. Opowr. quadrinotata nov. spec. 2. — Capite pallide flavescente, facie fronteque maculis binis atris verticeque atro; thorace nigro stria laterali pallida parum distincta; scutello flavescente; abdomine pallide flavo fasciis tribus atris, margini anteriori segmenti secundi, tertii et quarli contiguis, latis, postice rotundatis, latera versus acumi- natis; pedibus nigro flavogue variis. — Long. corp. 24 lin. Mozambique. spec. 7. Opownr. adusta, nov. spec. 2. — Thoracis lateribus et scutello flavis; spinulis scutelli valde minutis; abdomine fasciis nigris latissimis signato; alarum parte anteriori nigricante, cellula discoidali aperta, — Long. corp. 43 lin. Caffraria (WauuB.) spec. 8. Oponr. frontalis, Maco. &. — Faciei carina sub an- tennis rotundata; abdominis vitta longitudinali nigra la- = 264 — teribus parum angulata, postice sub-attenuata; pedibus flavescentibus, immaculatis. — Long. corp. 5 lin. Synon: 2 Odontomyia frontalis Maco. Dipt. exot. I.1.pag. 185. Cap. B. Sp. Gen, 6. MNEMOTELUS. GEOFFR. spec. 9. Newmor. dissimilis, nov. spec. A & 9. — Mas niger, femina lutea; oculis nudis; facie valde obtusa, luteola, in mare puncto apicali nigro; thoracis stria laterali punctoque laterali ante scutellum pallide flavescentibus; abdomine luteolo, maculis intermediis magnis postice rolundatis nigris. — Long. corp. 22 lin. Caffraria (WABLB.) spec. 10. Newor. hemorrhous, nov. spec. & & PL. — Alter, summo abdominis apice tarsisque posterioribus rufo-fer- rugineis; oculis maris distincte pilosis. — Long. ök 31 —31 lin. Caffraria (WaursB.) Gen, 7. OsxrcErRa Meic. spec. 11. Oxrc. nubifera nov. spec. &A. — Atra, alis hyalinis, macula apicali magna nigricante, — Long. corp. 3y' lin. Caffraria (Waucus.) Gen. 8. EprnHiPPIUM ÅATR. spec. 12. ErpHiP. maculipenne, nov. spec. &. — Nigrum, tho- racis striis latis abdominisque maculis albido-tomentosis; pedibus albido nigroque variis; alis hyalinis macula per- magna subapicali magnaque macula posteriore triangulari nigro-brunnpeis. — Long. corp. 43 lin. Guinea. C) PACHYGASTRINA. Gen. 9. STERNOBRITHES NOV. Gen. Oculi immarginati. Antennarum articuli duo priores parvi, tertius angustus, sexannulatus; stylus terminalis, biar- ticulatus. Thorax latus, tumidus. Scutellum permagnum, tumidum, inerme, margine acuto. Ahbdomen breve, tumi- dum, segmentis posterioribus connalis. Pedes breves. spec. 13. SrErRnoB. tumidus, nov. spec. 9. — Aler, pilis bre- vissimis albido-micantibus vestitus; antennis rufescentli- bus; tibiis et tarsis brunnescentibus; alis pallide cinereis. Long. corp. 2—21 lin. Guinea, Caffraria (WauLB) Gen. 10. PriLocERa Wiep. spec. 14. Priroc. quadrilineata Far. AF & 9. — Scutelli spinis et pedibus obscure testaceis; sectionibus articuli tertii an- tennarum octo subrequalibus, quarum tertia, quarta et quinta breviter radiatis, radio infero distinctiore. — Long. corp. 33—44 lin. Synon: Stratiomys quadrilineata Fsr. Ent. Syst. IV. 268. 23. Fer. Syst. Ant. 86, nr. 34. Wien. Zweifl. Il. 72. 19. Sierra Leona, Guinea, Calfraria (Wauus.)» — 265 — Året 1855 i epidemiologiskt och nosogeografiskt hänseende, — Medicinal-Rådet Hr A. TimoreEon Wistranp hade insändt följande uppsats: »En återblick på helsotillståndet i Sverige under loppet af år 1855 utvisar att detta år, i epidemiologiskt hänseende, hufvudsakligen utmärkt sig dermed att, utom de efter årstiderne fluktuerande inflammatoriska, katarrhala och rheumatiska sjuk- domarna, hvilka mer eller mindre allmänt förekommit i nästan alla delar af riket, hafva ibland epidemiska sjukdomar, förnäm- ligast visat sig: Koppor, Skarlakansfeber och Messling samt dessa utslagsfebrars vanliga följeslagare: Kikhosta och Påssjuka; vidare gastriska och nervösa Febrar samt Rödsot, Kolera och Frossa. Ibland dessa farsoter står utan jemförelse Frossan, i af- seende på freqvens och utbredning, aldrafrämst, i det att den fross-epidemi, som från och med år 4852 visat en år från år fortgående betydlig tillväxt, med detta år synes hafva uppnått sin höjd, så att från många orter yttras: att de friskas antal varit lättare att räkna än de af frossa angripnes. 'Dernäst har allmänt förekommit: Messling, som, sedan 4853 befunnits i jemnt tilltagande, Kolera, som alltifrån den stora farsoten år 41853, hvarje sommar och höst temligen allmänt visat sig med spridda sjukdomsfall och partiela epidemier, samt Rödsot, som likaledes alltifrån år 41853 visat en märklig utbredning, syn- nerligen i vissa trakter af landet. De Gastriska och Nervösa Febrarna hafva visserligen äfven detta år temligen allmänt före- kommit, men utan att påkalla den uppmärksamhet som för 2:ne år sedan, utom en partiel epidemi af s.k. Hjernfeber, som med tusentals sjukdomsfall yppats i sydöstra delen af landet och or- sakat stor dödlighet samt svåra följdsjukdomar, synnerligen ibland barn och yngre personer. Påssjuka har först under detta år yppats i större allmänlighet, hvaremot Skarlakansfeber och Kik- hosta, hvilka under trenne nästföregående år varit bland de allmännaste farsoterna, under detta år mycket sparsamt före- Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Dec. 1856. — 266 — kommit, samt Kopporna, som alltifrån år 14847 efterhand vuxit till en öfver hela riket utbredd farsot, hvilken med år 4851 nådde sin kulmination, derefter år från år aftagit, och nu efter 9 års duration i det närmaste utgått. I afseende på årstidernes vexlingar må erinras: att år 1855, i motsats till fyra nästföregående år, medfört en kall och uthållande vinter, en sen och långsam vår med ringa nederbörd, en jemn, torr och varm sommar samt efter en blid höst, tidig vinterkyla; att vattenståndet i elfvar och sjöar, i följd af den ringa nederbörden, förblifvit ovanligt lågt. Årsväxten som lidit af vårens kyla och sommarens torka, gaf öfverhufvud medel- måttig skörd, hvilken dock i allmänhet blef af synnerligen god beskaffenhet. Med hänsyn till årstiderna, hafva Koppor och Stryp- sjuka äfvensom inflammatoriska och katarrhala Febrar företrädes- vis förekommit under förra bälften af året, Skarlakansfeber och Messling deremot synnerligen under sednare hälften deraf och isynnerhet på hösten, Kikhosta dels på föråret men dels ock förnämligast på hösten, gastriska och nervösa Febrar under alla årstiderna, men företrädesvis på våren och hösten, Hjernfeber nnder förra hälften af året, Kolera, Rödsot och Diarrhé hufvud- sakligen under eftersommaren och hösten samt frossa hela året, ehuru dock allmännast vår och höst. I nosogeografiskt hänseende förekommer anmärkningsvärdt, att under det kopporna endast förekommit i ett par af de norra länen, och äfven der öfverhufvud obetydligt, har Messling fort farande från föregående år varit i starkt tilltagande i hela södra delen af riket, hvaremot Skarlakansfeber och Kikhosta, dels med spridda sjukdomsfall och dels med partiela epidemier, likväl öfverhufvud i aftagande, förekommit i rikets medlersta provinser och nästan helt och hållet skonat de södra. Strypsjuka har endast der och hvar visat sig i spridda sjukdomsfall, men Pås- sjuka temligen allmänt gått öfver hela landet. Lunginflamma- tioner och svårare Katarrhalfebrar hafva öfvervägande allmänt förekommit i de fyra nordligaste länen, hvaremot gastriska och nervösa Febrar varit temligen jemnt utbredda, förutom den form — 267 — deraf som fått namn af »Hjernfeber», hvilken såsom en betyd- ligare partiel epidemi angripit kuststräckan af Calmare-, Blekinge- och' en del af Christianstads län. Vidare har Koleran dels med partiela epidemier, förnämligast i städerna, dels med spridda sjuk- domsfall, visat sig så väl på flere ställen af östra och vestra kusten, alltifrån Westerbotten ända till Bohuslän, som ock i Mälare- dalen, Östergöthlands lågland och omkring sjör Wenern; Röd- soten, som öfverhufvud skonat städerna och egentligen angripit landsocknarna, synnerligen förekommit å den medelhöga delen af Wermland, Småland och Westergöthland äfvensom 1 låglandet af sistnämnde landskap och Bohuslän. Slutligen har Frossan före- kommit nästan öfverallt, utom i Jemtland och de högre belägna delarna af de norra länen, samt Jönköpings och Westergöthlands högland, dock allmännast i strandbygden, omkring de större vattendragen i det inre af landet, äfvensom i hela kustbygden. Då man tager i betraktande den Forseiis Statistik åtföl- jande höjdkartan öfver Sverige, finner man med hänsyn till Kolerans och Rödsotens ungefärliga utbredning i landet under år 4855: att Koleran öfverallt hufvudsakligen intagit det om- råde, hvars höjd öfver hafsytan icke öfverstiger 300 fot, och endast undantagsvis, nemligen med enstaka sjukdomsfall i Gefle- borgs, Östergöthlands och Jönköpings län, visat sig utanför detta område. Deremot befinnes Rödsoten hafva förekommit icke blott på detta område, utan i ännu högre grad, på det öfver 300 fot högre än hafsytan upphöjda området, och till och med visat sig i någon del af den landthöjd i Småland, som stiger 800 fot och derutöfver öfver hafsytan. Hjernfeberns utbredning infaller likaledes inom det förstnämnda låglandet, och Frossan har äfven- ledes hufvudsakligen förekommit allmänt utbredd på detta om- råde, men har utomdess der och hvar inträngt på det högre landet. Ibland märkliga företeelser för sjukdomsgeografien framstår detta faktum: att Frossan visat sig på åtskilliga trakter, hvilka eljest anses ligga långt utanför den egentliga gränsen för frossans geografiska utbredning. Som bekant är antages Isothermlinien — 268 — + 4", hvilken på svenska landet motsvarar 60 å 61 breddgra- den, utgöra den norra gränsen för Frossans utbredning, och har denna sjukdom också hittills ansetts såsom en sällsynthet norr om Gefle eller norr om Dalelfven, och der endast anmärkts hos utvandrare, som hemkommit efter en längre vistelse å sydliga orter. Men under nu ifrågavarande Frossepidemi och synnerligen under 1855, har Frossa visat sig ej blott ganska allmänt i Da— larna och Helsingland samt i strandbygden af Westernorrlands och Westerbottens län, d. v. s. 63 — 65? N. B., utan äfven ända upp i Norrbottens län (65—966)' N. B) och jemväl några sjuk- domsfall deraf anmärkts i det från kusten aflägsna, till större delen mer än 800 fot öfver hafvets yta upphöjda Jemtland. Såsom orsak till Frossans fortgående utbredning uppgifves från många orter: att elfvar och sjöar, i följd af föregående års fortfarande torka betydligt sjunkit och lemnat stora sträckor eljest vattensköljd mark blottad, hvarförutan i de nordliga länen, der Frossa förut varit okänd, dess nuvarande utbredning, på somliga orter, tillskrifves skogens fortgående förödande på kust- landet. Utom dessa orsaker torde Frossans utbredning utanför norra gränsen för dess egentliga område, hufvudsakligen kunna förkla ras med ledning af det kända förhållande att 4 å 5 nästföre- gående år öfverhufvud medfört ovanligt blida vintrar och mer än vanligt varma somrar. Då under ett sådant förhållande medeltemperaturen måste utfalla något högre än under vanliga år, kan också Isothermlinien +4'", eller gränsen för Frossans ut- bredning mot norden, anses böra komma att gå mera nordligt än dess ofvannämnda ;i allmänhet antagna lopp, nemligen vid 60—61" N. B. på svenska landet. 1 följd häraf skulle alltså frossregionen kunna anses utvidgad i samma mon som flere på hvarandra följande års högre värma (under gängse Frossepidemi) medför en rubbning af ifrågavarande isotherm. På alldeles samma sätt torde också Frossans uppträdande i trakter, hvilka äro så högt öfver hafsytan belägna att de, under vanliga årstidsförhål- landen, ligga utom frossregionen, skäligen kunna förklaras. Också — 2609 — Också är detta ingalunda första gången som man anmärkt Frossan hafva utbredt sig till de norra landskapen. I D:r Wai- DENsSTRÖMS embetsberättelse för år 4820 heter det nemligen: ibland endemiska sjukdomar, som här varit gängse, förtjenar Frossan uti Piteå socken att nämnas. Den var förlidet år så allmän, att allt folket uti vissa byar deri insjuknade, så att de voro nödsakade att vissa tider lega folk från andra ställen till deras och kreaturens vårdande.» Äfven i Dalarne, der Frossan under vanliga förhållande är en sällsynt sjukdom, har densamma jemväl någon gång tillförene anmärkts. Sålunda heter det i D:r Ströms embetsberättelse från Hedemora för år 1828: »Frossan, som varit förr så sällsynt här i orten, är nu ganska allmän och angriper alla åldrar. Allmogen tror att den är smittosam och blifvit hitförd af soldater som varit på kanalarbete.» Öfvers. af K. Vel.-Akad Förh. Årg. 13. N:o 9 & 10. 5 — 270 — Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta till Vetenskaps=-Akademiens Bibliothek. Den 10 December. Af Kongl. Sundhets-Collegium. Underd. Berättelse om Medicinalverket i Riket, år 1854. Stockh. 1856, 4:0. Af Kejserl. Franska Regeringen. Annales des Mines, 1855: Livr. 5, 6. Af Royal Irish Academy i Dublin. Transactions. Vol. XXIII: p. 4. Proceedings. Vol. VI: p. 3. Af Royal Astronomical Society i London. Memoirs. Vol. 24. Monthly Notices. Vol. 15. Af Chemical Society i London. Quarterly Journal. Vol. IX: 2, 3. Af British Association for the advancement of science. Report of the 25:th Meeting, 1855. Af Société medicale Allemande i Paris. Recnueil des Travaux. 41:e Année. Paris 1856, 8:0. Af Kaiserl. Akademie der Wissenschaften i Wien. Abhandlungen der Mathem.-Naturwissenschaftliche Classe. Bd. 10, 11. Sitzungsberichte der Mathem.-Naturwissenschaftliche Classe. Bd. XVIII: 150 FINS ARN KR rs — — — Pbhilos.-Historische Classe. Bd. XVII: 3. XVII: 1,2. 2.4 p €E RT a: Sd 1 Jahrbächer der K. K. Central-Anstalt fär Meteorologie und Erdmagne- tismus. Bd. 4. Fontes rerum Åustriacarum. 2:e Abth. Bd. XII: 4. Archiv. BI SN 200 0vIn eg Notizenblatt, 1856: N:r 1—414. Almanach der Akademie. Jahrg. 6. Af K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Abhandlungen. Bd. 3. Jahrbuch. Jahrg. VI: 4. VII: 4. (Fortsättn. sid. 283.) — 271 — Till Gottlands Fauna, — Hr Conservator Mrewrs hade inlemnat följande uppsats, som föredrogs af Hr SUuNDpeEvALL. »För att närmare lära känna, och om möjligt kunna hem- föra, ett antal foglar i sådana drägter, som saknas i Zool. Riks- Museum, företog jag tvänne korta utflykter till Gottland, näm- ligen den 3:dje till 22 Juni 1854, samt den 3:dje— 21 Juli detta år, under hvilka följande iakttagelser gjordes: Falco peregrinus L. Denna djerfva roffogel vistas på flera af Gottlands höga klippor. Hr Jägmästaren C. W. LUunDBorG, som besökte ön emellan den 10—149 Maj 1848, meddelade i bref, att han funnit på Heligholmen d. 45 Maj ett bo med 3 ägg; jag såg d. 10 Juni på Hoburgens svårt åtkomliga klippor, ett bo med ungar. Efter de många lemningar, som lågo under boet, företrädesvis af Caprimulgus, Cuculus, Coracias, Columba oenas, Vanellus cristatus, Rallus crex och några änder m. m., kan man sluta till de förödelser de gamla anställa. På Rone- holmen hade den dödat och till en del uppätit Fuligula fusca. Två honor hade under anfallet sannolikt legat på boet, ty i den enas sönderrifna kropp fanns ett färdigbildadt och oskadadt ägg och bredvid den andra lågo 2 ägg jemte många dun. Af Falco subbuteo L. fanns d. 6 Juli 2 bon med half- växta ungar på Lilla Carlsöns höga berg. Strix aluco IL. sågs d. 46 Juni sent på qvällen flyga öfver Ronemyr, sannolikt i hopp att kunna bortröfva någon af ungfoglarna. Genast började Totanus calidris (Stolken), Sco- lopax gallinago, Machetes pugnax (honorna), Larus canus (»Maven»), Sterna hirundo m.fl. under högt skrik anfalla ugglan, men detta bekymrade henne föga, och så snart »Maven» blef för närgån- gen, högg ugglan efter honom med sina klor, så att den förre måste taga till flykten. Plötsligen framskyndade då flera »Röd- spofvar», Limosa melanura, och anföllo henne med sina långa näbbar, under det de skreko sitt ängsliga kä, kä, kähäl Nu var det ugglan, som tog till flykten, och efter en kort stund försvann hon i skogen. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh , d. 10 Dec. 1856. == 272 — Picus minor Ib. hade vid Kråkstäde 'd.-20 Juli utflugna ungar. Den gamle hannen, med mycket slitna fjädrar, blef skjuten tillsammans med en ung hona i det han matade henne. Hon liknar mest den gamla honan, men pannan var grå- med svarta fjäderkanter, utan tvärband; undersidan var mera fläckig och färgerna i allmänhet mindre rena. Caryocatactes guttatus Niuss., som höll sig nära Klinte d. 9 Juli, på tallträd, var ganska skygg och flög i korta afstånd från träd till träd. Ett annat exemplar skjöts d. 20 Juni 1847 vid Thorsborgen. Det hade mycket tjock näbb och var i ruggning. Corvus corniz L., är en af Gottlands allmännaste foglar. Jag såg hur det lyckades en kråka, att ur en starlåda, som var fästad på ett tak, draga ut, genom ett litet hål, den ena ungen efter den andra. Hon satte sig nämligen helt lugnt på lådan, knackade med näbben på densamma, hvarpå ungarna, sannolikt i mening att de gamla voro der med mat, stucko ut sina huf- vuden, hvilka kråkan genast fattade och ryckte kroppen efter. Corvus frugilequs IL. tyckes på södra delen af landet kläcka endast vid Hamra, men här träffas, i höga björkkronor, en stor mängd bon, som bebos af flera hundrade Råkor. I bör- jan af Maj lägga de ägg och d. 42 Juni hade redan många ungar lemnat boet. Muscicapa collaris, Brecast. är ej sällsynt öfver hela södra delen af ön, der gamla, enstaka ekar finnas i närheten af någon bäck. Vid Tingstäde fann jag denna fogel d 42 Juni allmännast; der kläckte 15—-20 par. Hannar, som äro öfver 2 år, funnos säll- syntare. De utmärka sig genom rent svarta stjert—- eller smäll pennor, på hvilka sistnämnda finns vid roten en stor hvit fläck, som sträcker sig minst 7 mill. utöfver de svarta främre täck- fjädrarna. Hecrer ”) fann endast sådana exemplar på Sicilien och ansåg dem för en egen art, hvilken han kallade Musc. me- lanoptera. Hos ett så benämdt exemplar i NAUumanns samling i ”) NavmMänss Nat. d. Vög. Deutschl. Th. XII, s 224. Tab: 352, fig. 1. — 273 — Cöthen kunde jag ej finna någon olikhet med våra. De yngre hannarna hafva smällpennorna bruna och den hvita rotfläcken öfverskjuter knappast handtäckfjädrarna. Stjerten är äfven rent svart, men på den yttre stjertpennan är utsidan oftast hvit. Pannfläcken och halsbandet äro ej fullt så stora, den hvita och svarta färgen öfverhufvud ej fullt så ren, som hos mycket gamla. — Under föregående resor träffade jag fogeln i höstdrägt d. 31 Juli och 27 Augusti. Den gamle hannens smällpennor äro som om” våren, dock utan all slitning. Stjerten deremot är ej så svart och har på de 2—3 yttersta pennornas ytterfan, samt på den förstas inre fan hvit kant. Armtäckfjädrarne äro försedde blott med en smal ljus utkant. Den unge hannen i höstdrägten skiljer sig genom en mindre, hvit rotfläck på de brunsvarta smällpennorna och de gråbruna, smalare och spetsigare stjert- pennorna, hvaraf de tre yttre äfven bära hvit utkant. Armpen= nornas spets är tecknad med en stor, hvitgul, inåt skaftet "dragen fläck. De gamla honorna utmärka sig äfven genom bristen på armtäckfjädrarnes spetsfläckar från de unga. Ungen i nästdrägten, som erhölls d. 48 Juli, liknar mycket dem af M. atricap., men den visar redan ett ljusare band kring nacken, för öfrigt är färgen något mörkare. Då stjertpen- norna hos hannarne höst och vår äro af så högst olika teck- ning och till en del äfven form, är det lätt att inse, att äfven de, jemte småfjädrarna, ombytas under vårruggningen, ett för- hållande, som jag äfven iakttagit hos Motacilla flava. Under parningstiden är Halsbandflugsnapparen en ganska flitig och högljudd sångare. Sången låter uttryckt med ord ungefärligen så: hvit, hvit, hit — tsih hety, tåa, tåa tsitt — tse tse quing eller fink o. s. v. Vid fara hörs af båda makarna ett långt draget ip eller diip, zeck, zeck. Fogeln är om våren ovanligt rädd, och anländer till ön i början af Maj månad. Muscicapa atricapilla 1. Vid "Wamblingbo träffade Hr LunpBorG ett par den 45 Maj. Sjelf träffade jag blott några exemplar i höstdrägten d. 26 Aug. I denna, och hvad rugg- ningsförhållandet beträffar, liknar arten mycket den föregående. Je SR Rotfläcken på smällpennorna är likväl i alla drägter mindre än hos denna. Anthus rupestris, Niss. hade, den 5 Juni, på St. Carlsön, under på hvarandra liggande stenar, ett stort bo med 4 nästan kläckfärdiga ägg. Boet består af torrt gräs, hvilket invändigt är finare. Den 6 Juli funnos utflugna ungar. Anthus pratensis, Becast. var ej sällsynt på sterila, med enbuskar beväxta trakter nära Öja och hade d. 416 Juli flyg- färdiga ungar. Likaså -var det med Anthus campestris, Becist., som mest anträffades vid Sundre och nära Wisby. Sylvia philomela, Becest. hördes af Hr LunpBorc vid Öja sjunga redan d. 18 Maj, nästan både naw och dag. Jag hörde på samma ställe d. 8—12 Juni, 12—16 hannar. Deras sång var mycket liflig under eller efter regn. Den 16 Juli voro nästan alla Näktergalar försvunna, blott en gammal syntes, och en nyss utflugen ung hona blef skjuten. Denna är på öfver- sidan gråbrun med gulaktiga fläckar som äro svarta i kanten; undersidan gråhvit med svartaktiga fjäderkanter. Vingarna ljus- bruna; stjerten rödbrun. Fogeln tyckes ej förekomma på annat ställe än här på en omkrets af vid pass + mil. Sylvia nisoria, Becusrt. höll sig i par med 4—5 nyss ut- flugna ungar. Dessas småfjädrar voro, liksom alla Currucaar- ternas, mycket glesstråliga, gråa, på undersidan ljusare. De 2 yttersta stjertpennorna äro tecknade med en hvit, konisk fläck. Iris hos de unga gråhvit, hos honan grönbrun och hos hannen ljusgul. De gamle varnade ungarna med ett nästan trummande läte: tjäck, tjäck, trr, tre, trerrre! Sylvia hortensis, Becast. var allmän, men ingen Sylv. atri- capilla syntes till. Sylvia hippolais, Late. hade, enligt Hr LunpBore, d. 48 Maj vid Öja icke ankommit; d. 8 Juni var hon der ej sällsynt och d. 16 Juli flög den ikring med sina ungar. Fringilla domestiea, L. utmärkte sig i sin sommardrägt, d. 8 Juli, genom särdeles rena och lifliga färger, hvarigenom — 275 — den liknar de i södra Tyskland förekommande gråsparfvarna. En varietet med mörkbrun halsfläck skjöts; den tycktes der ej vara särdeles ovanlig. / Otis tarda, IL. En hona blef skjuten i Maj 1850 vid Bunga strand, och förvaras i Wisby Gymnasii samling. (Då jag 1847 besökte Öland, erhöll jag i Södra Möckleby, hos en handlande, Lovtn, stjertpennor efter en hanne af Otis houbara, L. - Fogeln sades vara skjuten tidigt på våren s. å. på Allvaren nära Salberga. Artens hemland är Arabien och Barbariet). Hematopus ostralequs, L. »Marspiss» är alimän vid hafsstränderna. Den 40 Juni funnos vid Hoburgen dunungar. De voro på öfversidan grågula, ett smalt streck genom ögat, ett oredigt öfver hjessan, 2 parallela på ryggens midt, 4 på öfvergumpen och ett bredt på sidorna, som förenar sig vid stjer- ten, svarta; framhalsen svartgrå, magen hvit. Tringa subarquata, Niss. En mindre flock af gamla, rödbruna foglar visade sig redan d. 42 Juli vid Klinte; sanno- likt voro de på återfärden från Norden. Machetes pugnax, Cuv. »Purrhöns». Ett antal af omkring 20 hannar höllo sig d. 40 Juni vid Hoburgsstranden. Bo med ägg fanns d. 12 vid Långmyr; honorna flögo omkring dem un- der ett eget djupt läte. På Ronemyr togos d. 46 Juni ungar i dundrägt. Dessa voro på öfversidan betäckta med gulgrått och svart dun, af hvilka det sistnämnda var prydt med hvita spetsar. Undersidan är blekt ockragul. Totanus fuscus, Becest. Ett par af denna art höll sig d. 5 Juni vid stranden på Stora Carlsön, möjligtvis ännu under flyttningen. Totanus glottis, Becest. kläcker på de flesta stora myrar. Den 4 Juli träffades vid Hästnäsmyr ett par med 4 utflugna ungar. De gamla voro mycket rädda om dessa, och satte sig under starkt skrik ofta på spetsen af höga granar. Scolopax gallinago, L. Om uppkomsten af det »gnäg- gande» ljud, som åtföljer denna fogelns lekande flygt under par- — 276 — ningstiden, äro meningarna delade. Becnstein trodde att det frambringades genom näbben, Naumann och andra :deremot att det härrörde af vingarnas starka slag; men sedan Prarce i Hannover ”) iakttog, att fogeln låter höra sin bekanta sång eller läte, som kan uttryckas med orden: jick jack, jick jack! samtidigt med det gnäggande ljudet, tyckes det vara af- gjordt, att det sednare ej frambringas genom strupen. Emed- lertid märkte jag med förvåning att det surrande ljudet al- drig kunde förnimmas när fogeln flyger uppåt, hvarvid stjerten är ihoplagd, utan endast när den, i sned riktning, sänker sig, då stjerten starkt utbredes, och stjertpennornas egna form hos några med vår Beckasin närslägtade, utländska arter, t. ex. Scolopax javensis, föranledde den förmodan att stjerten, om ej ensam, dock i betydlig mån bidroge till ljudets fram- bringande. Vid närmare undersökning af vår arts stjertpennor, fann jag särdeles den första ganska eget byggd. Skaftet är ovanligt styft, sabelformigt; de starkt med hvarandra förbundna, mycket långa strålarna — de längsta uppnå nästan 3-delar af hela fanet — ligga likasom strängar långs åt skaftet. Blåser man från främre sidan mot det breda fanet, så kommer det i dallring och en ton höres, som, ehuru svagare, på det närmaste liknar det bekanta »gnäggandet». Men för att fullt öfvertyga sig att det är första pennan som frambringar det egna ljudet, behöf- ver man blott försigtigt rycka ut en sådan, fästa spolen med en fin sytråd vid en 1; aln lång och +, tum tjock ståltråd; denna åter fästes i en 1; aln lång käpp. Drar man nu pennan, med sitt yttre fan vändt framåt, hastigt genom luften och gör derun- der några korta ryckningar med armen, föreställande vingarnes darrande rörelse under flygten, så framkommer ljudet med den mest förvånande likhet. Förfar man med den andra, mycket mjukare stjertpennan på samma sätt, hörs ännu något svagt, likartadt ljud, men med den tredje upphör det nästan helt och hållet. — Dylika ljud, men i en annan ton, erhållas då man ex- ') Naumannia, H Bd., 1 H., s. 24, — 2277 — perimenterar med några utländska arters stjertpennor. Hos Sco- -lopax capensis och S. frenata finnas 4 surrpennor på hvarje sida, men deras form har mera likhet med dem hos Scolopax major; Sc. javensis har 7—8, som äro ytterst smala och ganska styfva. Då hos de olika könen dessa pennor hafva samma form, är det klart att båda kunna frambringa ett surrande eller gnäggande ljud. Enligt Prof. Nitrsson är sådant hos honan af enkla Beckasinen redan observeradt. Det vore intressant om re- sande ornitbologer framdeles ville anställa observationer med de utländska arterna, i fria naturen, och det torde då visa sig, att deras gnäggande surrljud afviker betydligt från vår arts. Scolopax major, L. anträffades d. 46 Juni på Ronemyr med ungar i dundrägt. Formen af de 4 yttre stjertpennorna på hvarje sida ger den förmodan, att äfven denna art kan fram- bringa ett surrande ljud. Gallinula porzana, LarB. Den 49 Juni togs på Horn- jennamyr en nykläckt unge, som var svart med grön skiftning; näbben perlhvit, vid roten gulaktig, benen mörkt blyfärgade. Den 48 Juli uppjagades på samma ställe en gammal, som dock ej kunde fällas. Den förekommer på de flesta myrar. Gallinula pusilla, Becast., som ej förr blifvit funnen i Sverige, togs tidigt på våren, medan ännu snö fanns, lefvande i ett kök i Wisby. Det var en hanne, som i färgen något liknar Vattenrallen, men är mycket mindre. Kroppens öfre delar äro olivgulgråa, på ryggen med svarta långsstreck- och hvita fläckar. Undersidan, hufvudets och halsens sidor inberäknade, askeblå; några vingtäckare och undergumpens sidor med hvita fläckar. Understjerttäckarna hvitaktiga. Ben och näbb gröna. Denne fogel är tämligen sällsynt i nörra Tysklands kärr och gräsbeväxta dammar; i det östra och sydöstra Europa skall han vara allmän. Sterna minuta, L. vistades i 3—4 par, d. 41 Juli på Klinte-holmen. De flygfärdiga ungarna voro, genom de gamlas beständiga skrik, ytterst rädda. Det lyckades dock slutligen er- hålla en sådan jemte några gamla. — 278 —"' Sterna myra, IL. hade d. 46 Juli äfven flygga ungar, hvaraf en blef skjuten. De gamle började redan anlägga vinter- drägten. En hanne hade på hjessan gråblåa, på pannan och halsen många hvita nya fjädrar. Larus ridibundus, L. »Svartshatts-Maven». Hr LunpBore fann denna ännu ej vid myrarna d. 414 Maj, men några höllo sig vid hafsstranden. Den 10 Juni träffade jag dem allmänt i Muskemyr, der de häckade. Deras bon, af torra växter på en tufva, innehöllo 3 ägg. Båda makarna hade 3 kläckfläckar, en på bukens midt och 2 der bakom, på hvardera sidan. Den 16 Juli träffades på Hornjenhamyr många utflugna ungar, hvaraf några jemte de gamla skjötos, och en unge hittades i dundrägt. Dennes öfversida var gulaktigt grå, beströdd på hjessan och hal- sen med större tydliga, på ryggen med små oregelbundna fläckar. Undersidan är hvit, hakan svartgrå. Näbb och ben gulaktigt köttfärgade. De gamla foglarna hade på hufvudets främre del slitna och urblekta fjäderkanter, hvilka voro hvitgrå. Fjädrarna på bröstet och magen voro i stark ruggning och de nya hade vacker röd anstrykning. (Larus minutus, L. söktes äfven denna gång förgäfves. Adj. WALLEnGrREn har i Naumannia”) uppgifvit att denna art ny- ligen skulle blifvit funnen på Öland. Jag sjelf fann der 1847 blott den honom 1 färgen något liknande L. ridibundus. Engels- mannen Hr Wocrey reste, i anledning af denna uppgift, sistlidne sommar till Öland men fann, under ett par månaders vistande, ej heller Dvärgmåsen). Graculus carbo, »Pelekanen» uppehöll sig äfven under sommarn på L. Carlsön. Jag såg d 6 Juli 2 exemplar som voro ytterst skygga. Anas Tadorna, L., »Jugås», hade på samma ställe under en klippa ett bo med 9 ägg; det bestod endast af modrens hvita dun, blandade med några bröstfjädrar. ') Jahrgang 1855, 2:tes Qvart., s. 133. — 279 — Ånas querquedula, L. »Artand», hade d. 410 Juni ägg i Muskemyr; d. 4 Juli sköts en gammal hona vid Hästnäsmyr. Vid samma tillfälle sköts en Ånas crecca L. i dundrägt. Den var något försigkommen , ty på skullrorna började fjädrarna framväxa. Från ÅA. querque- dula skiljer den sig lätt genom den jemnbreda nageln, hvilken hos den förra är oval. Anus acuta, L. På Ytterholmen nära Rone sågs bland gräs, en hona med ungar i dundrägt, hvaraf en togs. Den liknar mycket ungen af A. boschas, hvilken sköts på samma ställe, men öfversidan är ej olivbrun utan gråbrun, undersidan och de ljusa strecken och fläckarne ej gulaktiga, utan gråhvita, det mörka strecket genom ögat otydligt, det hvita på ryggen längre, samt hela kroppen spensligare m. m. PFuligula cristata, Steex. fanns d. 40 Juni vid Muskemyr i flera par. Några bo hittades, ett med 12 ägg; d. 14 Juli såg jag derstädes ingen enda, men en half mil derifrån, vid Ho- burgsstranden, en hona som nedtryckte sig på en sten i vattnet. Sedan hon var skjuten och vinden dref henne mot landet, sam en nykläckt unge med mycken rädsla efter henne. ' Sannolikt hade modren burit dit ungen. NAumann ') har beskrifvit och afbildat dundrägten af denna art med en stor trekantig hvit pannfläck. En sådan fins hvarken hos det nyssnämnda exempl., eller andra från Lappland. Öfre sidan är mörkt olivbrun, på pannan och vingarna något ljusare, undersidan gulaktigt hvit, kräfven olivgrå. Iris hvitgrå. Podiceps auritus Linsé. Hr LusboBore såg af »Silkeslom- men» flera par redan d. 47 Maj vid Muskemyr i full vårdrägt, hvilken d. 10 Juni ej tycktes vara förändrad. Jag hittade då ett flytande, löst bland agen fästadt bo, bestående af en hop sammanlagda vattenväxter, ganska platt, så att äggen, 6 till an- talet, nästan vidrörde vattnet. Äggen voro rufvade, men ungarna deruti voro ganska olika utvecklade. Den 44 Juli buro de gamla ”) 1. c. Th. XI, s. 67, Taf. 310, f. 3, — 280 — sommardrägten. Jag sköt en hona, som sam på vattnet nära åtskilliga der befintliga växter, men upptog henne ej straxt. Efter en stund märktes i hennes närhet en dununge; sedan äfven den var skjuten, upptogs honan, från hvilken nedföll en liten unge, som, dold under vingen, äfven blifvit träffad af skottet. Snart hördes på afstånd ett fint pipande, hvilket härrörde af en 3:dje alldeles nykläckt unge, som kröp på kanten af boet. I midten af detsamma låg ett ägg qvar, hvilket efter tjenlig behandling, på andra dygnet äfven utkläcktes. Sannolikt börjar ungen genast efter äggets värpande utveckla sig, utan moderns trägna ruf- ning, i följd. hvaraf den olika : kläckningen uppkommer: För att öfvertyga mig om ungen verkligen kunde dölja sig under modren, sattes den bredvid den döda fogeln; straxt började den lilla borra sig in i fjädrarna och gömde sig under vingen. Dundrägten är ganska vacker. Öfre sidan glänsande svart, hufvudet och halsen med många hvita; långs gående, ibland af- brutna band, hvilka på hufvudets sidor och under hakan hafva en röd anstrykning; långs åt ryggen sträcka sig åtta smala gråhvita band. Undersidan, från bröstet, hvit. En liten bar fläck på pannan cinoberröd, tygeln brunröd: näbben vid roten röd, spetsen svartaktig med en hvit kalkupphöjning. Iris röd- aktig. Benen invändigt hvitgrå, utvändigt svartaktiga. Magen hos de gamla innehöll vatteninsecter, t. ex. Halipli, Hydropori, Hydrobii, Donaciae, några rudimenter af växter och ett an- tal af småfjädrar. Hos de 2 först kläckta ungarna var ma- gen redan fullproppad med samma ämnen, och då deribland äfven fanns fjäder af de gamla, är det sannolikt att ungarna i början matas af dessa. Uria grylle, Lave. »Grotel eller Grautel». I en klyfta under en hög af öfver hvarandra kastade klippor, tog jag på L. Carlsön d. 5 Juli en hona, jemte sina 2 nykläckta ungar, på bar sten utan tecken till bo. Ungarna voro svarta, inunder något gråaktiga. Hvar och en af dem hade en liten Blennius viviparus i matstrupen, hvilkens' nedåt vända hufvud till en del — 281 — var upplöst. Framför den långa ingången till bostället låg ett skämdt ägg, hvilket den gamla sannolikt hade skjutit ut. Uria trode, Lat. »Spissnäbb» sågs på samma ö sparsamt; den var sysselsatt, likasom den allmänna Alca torda, L. »Törden» att bära ' mat åt sina, i otillgäng- liga bergskrefvor dolda ungar. Genom Hr Consul CHasseur, som med nit fortfar att till- varataga ovanligare foglar, erhöll jag uppgift på sex för Gottland nya arter, hvaraf två i det föregående redan blifvit nämnda. Med tillägg af ännu en, som förut fanns i Musei samling, äro dessa sju arter följande: Strix Tengmalmi, Febr. 1856. Otis tarda, Maj 1850. Rallus aquaticus, Juni. Gallinula chloropus, Våren 1853. » pusilla, » 48352. Fuligula nigra, April 1854. Larus eburneus jun, Våren 18354. (WeTttERBERG). I de förut meddelade förteckningarna”) böra följande rät- telser göras: Att Circus pallidus Sykes och ej C. cineraceus blifvit skjuten på ön, är redan anmärkt i denna tidskrift d. å., s. 74. Striz nisoria skjöts ej i Juli utan tidigt på våren. Sylvia atricapilla har genom namnförvexling med Musc. atric. blifvit upptagen. Osäkert är äfven förekommandet af Coturniz vulgaris, som Hr Crssevr trodde sig hafva hört. — Beskrifningen på lätet, hvilken jag nu af honom erhöll, liknade alls icke vaktelns. De iakttagelser jag haft tillfälle att anställa öfver Däggdjur och Amfibier på Gottland äro ännu ofullständiga; de arter, som hittills blifvit der observerade äro följande: ”) Akad. Öfvers. 1856, s. 223 och 1849, s. 205. = JR Däggdjur: Vespertilio auritus, Lis. » pipistrellus, Daun. Canis vulpes, L. Mustela erminea, L. Phoca vitulina, Lin. Halichoerus grypus, Niss: Fabr. Erinaceus europeus, L. Sorex, en art. hvilkens läte jag hörde. Lepus canescens, NiLss. Sciurus vulgaris, L. Mus decumanus, PALL,” » musculus, L. Amfibier: Lacerta vivipara, JAcQuin. Coluber natrix, L. Vipera berus, L. Rana temporaria, L. » arvalis, NiLss. ?Pelobates fuscus, WaGL. (Enligt NILSSON). Bufo vulgaris, LAUR. » variabilis, Merr. | ? Triton cristatus, LAUR.» | — 283 — Förteekning öfver böcker och skrifter skänkta till Vetenekaps-Akademiens Bibliothek. (Fortsättn. fr. sid. 270.) Af Administration des Mines de Russie. Annales de YObservatoire physique central de Russie. Année 1853: fr Af Författarne. Desmartis, P. T., Nouvelle vaccination préservative de la Fievre jaune et du Choléra. Bordeaux 1855, 8:0. v. HeuGLuin, TB., Systematische Uebersicht der Vögel Nordost-Afrikas. Wien 1856, 8:0. JacoBeus, W. H., Du mouvement imprimé å Paiguille aimantée par Finfluence subite de la lumiére du soleil. Copenh. 1856, 8:0. Mevinc, H., Compte rendu des Travaux sur le cadre nosologique des decés. Paris 1856, 8:0. PaLrmstept, C., Om stål och stålarbeten. Stockh. 1856, 8:0. PuverL, T., De la Catalepsie. Paris 1856, 4:0. — 284 — Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Zoologiska afdelningen. Den 10 December. Af H. K. H. Prinsessan Eugenie. n Fringilla detruncata Licht. Af Medicinal-Rådet M. af Pontin. En Fringilla hybrida: spino-canaria. Af Professor Huss. E Vv En Psittacus undulatus. Botaniska afdelningen. Af Hr A. Lindroth. En betydligare samling af svenska växter från åtskilliga lokaler. Mineralogiska afdelningen. Af Handlanden Svenson i Austin i Texas, genom Hr Minister- Residenten Sibbern. En guldhaltig qvartz-stuff. Tryckfel i Oktoberhäftet. Står : Läs: 7) A - n—1 n—1 Sid. 181 rad. 5 nedifr. RT (2 M)SER: RAG a). p482 > BOD EPO ine LER » RENNIE EAS HERON Spofo SE =—1. ARR a — 285 — Meteorologiska Observationer å Stockholms ÖObservatorium Barometern > reducerad till 09 Ehenoraetern Vindarna. 3 Di ; Celsius. 99 ecimaltum. 3 = Kl. 6 | Kl. 2 | KL 9 Kl. 9] & fm. | eco m..| e. ms. d 1 25,24 | 25,25 + 2 125,21 | 25,26 | 25,31 | + 0,3 | + 21 | + 1,8 | N.O. | N.O. 3 125,26 | 25,29 | 25,33 | + 1,6 | + 1,0 | + 0,4 | N.O. |N.N.O. 4 125,39 | 25,46 | 25,49 0,0 | + 0,2 | — 1,0 | N.N.0.| N 5 125,47 | 25,49 | 25,52 0,0 | + 2,2 | + 1,2 | N.N.O. | N.N.O. 6 | 25,48 | 25,46 | 25,42 | — 0,7 | + 4,0 | + 1,0 | N.N.O.] N 71 25,35 | 25,37 | 2544 | + 0,2) + 7,1 | + 3,0) N. ÅN.N.O. 8 125,57 | 25,70 | 25,82 I + 3,0 | + 7,2 I + 1,0 ÅN.N.O. | N.N.O. 9 125,83 125,93 | 25,94 | + 4,0 I + 7,0 | + 5,0 | — | 0.N.0. 10 | 25,94 | 25,88 | 25,82 | + 4,0 | + 9,01 + 3,0) 0. |0.S.0 11 | 25,76 | 25,68 | 25,66 | + 3,5 | +15,5 | + 7,2 | — | S.S.0. 12 | 25,59 | 25,56 | 25,54 | + GE pe RS ES EE 13.1 25,51 | 25,49 | 2547 | + 9,8 | +19,5 | +10,5 | — |'5.$.0. | 44) 25,44 125,39 [25,33 | +11,5 | +21,0 | +120 | —) s 15 |25,24 | 25,23 | 2523 | +11,0] +13,3 | +11,5 |] — | SS. | — | Regn 46 | 25,17 | 25,13 | 25,11 | +11,1 | +13,2 I ätt | — J— | — 17: 1125,09: 125,03] 25,05 | +"6)6 | + 7,2! + GA) NOJ No | No of— 18 | 25,09 | 25,13 | 25,13 | + 6,0 | +14,6 | +10,0 | v.s.v.| — | 0. |Halfkl. 19 | 25,16 | 25,20 | 25,21 | +10,5 | +13,3 | + 7,0 | V.s.y. | S.S.0. | 0.S.0. Mulet j 20 | 25,21 | 25,25 | 25,30 | + 6,5 I +12,0 | + 6,0 I 0.S.0. | S.S.0. | 0.S.0. | Regn 21 | 25,28 | 25,29 25,29 | + 5,7 | + 7,7 | + 5,0 | N.N.O. | N. IN.N.V. 22 | 25,18 | 25,18 | 25,21 | + 5,9 | + 6,0 | + 3,0 | V.N.V. | V.N.V.] V.NV. | — 23 | 25,24 | 25,26 | 25,29 | + 3,0 | + 6,3 | + 5,0 | N.V. |N.N.V.|N.N.O.| Mulet 1 24 125,29 | 25,29 | 25,30 | + 3,0 | +10,1 | + 6,0 | N.N.V.| 0.S.0. | S.S.0. | Klart 25 | 25,27 | 25,28 | 25,30 | + 5,6 | +11,0 | + 8,6] S.0. | — |N.N.O. | Regn 26 | 25,27 1 25,25 1 25,20 I + 7,0 I +15,4 I + 9,0 I N.N.O. | N.N.O.] N. Halfkl. 27 | 25,04 | 24,96 | 24,99 | + 821 + 9,0 | + 6,0) N. N. |N.N.V.] Regn 28 | 25,04 | 25,08 | 25,16 | + 8,0 I +12,1 | +12,5 | N.N.V.|V.N.V. | V.S.V. | Mulet 29 | 25,24 | 25,29 | 25,31 | +13,0 | +15,0 | +12,3 | v.s.v. | V.s.V.| — | Klart 30 | 25,39 | 25,45 | 25,53 | + 9,1 | +15,0 | + 8,0 | N.N. O,|N.N.V. | — | 25,67 | 25,71 +12,2 | + 7,0 |N.N.O.| N. ddiom | 25,363 47917 Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 9 & 10. 6 — 286 — 2 Juni 1856.- AN r STEEN AJS fetterna tem Vindarna. 4 Decimaltum. ANING ? = | TGN LEA fr OG AA a ON fans) enmed een de fruns: LGNE. py [er I ST em. LesMs.| k 1 125,70 | 25,67 | 25,60 | + 86 2.1 25,52 | 25,46 | 25,43 | +10,4 3.11 25,38: 1 25,32 | 25,26 | +14;0 4 | 25,23 | 25,29 [25,31 | +114 5.1 25,28] 25,23 | 25,28 | +13;0 6 | 25,33, | 25,41 | 25,48 | + 7,1 7.1 25,52 | 25,53 | 25,51 | +11,9 8 | 25,44 | 25,41 | 25,40 ' +11,1 ; Ne a 9 1 25,44 fe 25,39 | +13,0 | +17,0 | IEA 0.N.o.| 0.5.0. | S.S.0. | Regn 10 | 25,34 | 25,34 125,33 | +10,5 | +17,4 | +14,5 | S.S.V | v.s.v V.S.V. | Klart 11 125,35 | 25,39 |.25,43 | +12,0 | +19,0 | +145,8 | V. INN V.NV. | — 12 | 25,48 | 25,44 | 25,40 | +14,5 | +21;1 | +17,1 | V.SV. V.S.V. | S.S.V. Halfkl. 13 1 25,31] 25,23 | 25,24 | +14,2 | +17,1 | +415,0 | S.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Regn 14 | 25,27 | 25,29 | 25,21 | +13,2 | +17,5 | +14,5 | V.S:V. | 0.S.0. |S.S.0 15 125,29 | 25,29 125,35 | +415,0 | +20,0 | +13,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Klart 16 I 25,43 | 25,50 | 25,52 | +12,2 | +17,6 | +14,1 | V.N.V.| V. Vv; 17 | 25,51 | 25,44 | 25,38 | +16,1 | +19)5 | +13;5 | V.S,V. | V.S.V S. 13.1 25,30 | 25,27) 25,34 | +14;0 1 +19;0 | +16,0 | S; | V.S.V. | S.S.V. | Halfkl. KBLIR5,320] 25,29-1 25,22 SK RESTE +14)2.] S.S;V. kh — hr 20 125,29 | 25,38 han +1458.| +220:1 +45;0 | V.S;V.lV:SVokSS0.c) 21.1 25,43 | 25,39 | 25,30 | +17,0 +19,5 | +13,8 | S. 8.5.0. | S.S.0.]| — 22 | 25,31 | 25,34 | 25,34 | +13,9 | +17,0 | +14,0 | v.s.v. | v.s.v. | v.S.V.| Mulet 23 1 25,27 125,26 | 25,26 | +15,0 | +48,2 | + 9,0 | S.S.V. | S.S.V. | N. | Regn 28 k25;290 25,27 I Fn7T6] +26,4| +06,5 1) No N. N. 251 | 25,23 1 25,28 | 25,31 | +411,0 | +17,0 | +147,0 | N. N. — | Klart 20 25,25: 125,18. .| 25,24 | +44;31 +23,2 | F1552 | SSV. V:SNek NO; 27..1:25,39- | 25,37 125,30 | +14;5 | +21,1 | 448,5 | N.N.O;] V.S.V:S.SiV. | — 25.1 25,22. 125,27. | 25,22 | 4457 I 420;0 | +45;7 I V.S:vl Ve — | — 29: 25,18: | 25,20--1-25,30 1 +14,5 | +16,4 I 43-120 | — 0. |IN.N.V. | Halfkl. i : 25,30 | 25,24 | +11,0 | +16,4 | +10,0 | V.N.V. | V. N.V. | V.N.V. TN 25,342 | + 1273] +17'36| 41320 | ygerbörden = 1,168 dec. tum. +14”45 STOCKHOLM, 1857. P. A. NORSTEDT & SÖNER. Öflversigt al K. Vet. Mad. förhandl. 1856. Tall 1. Gerv, Stack huh Inn Vensigt ar KV Akkad. Förhandt. 1850 Tan t Få = S | L LÅ i Ar i , Tr — Åh Fa | 5 d gl fa TF F K = I RE E | SÅ > a MM I - I =x j a wu I Calicolyle Kröijeri Tafl I a a Os. b Ocsophagas c Traclus intestinalis. d dedabulam ec kada acetabut L Bxcavalioncs acctahulv g Hamill: Ih Vequmadlium hamiuli i Pasddirars.k löst - anda sominalis lagarna. m Olaus. n borra ute. 0 Opidudus phkamilicaliones ovarii q feanis.r kascienlus muscdeoale aut ad Vesivam seonminalen ant ad pavan pa hinns. shamul navoram t Magnitudo naturalis u Hanmulus. rm basaculis musa laris x Hypomochliony kundamartum musculi eder x Fibre musanlares.a Fascicu- li musculares O125- Föstorsyra. 4 4 Nk; Lea davimansalt HNÖng Kal Va Hå lyra vo Bilen 2 Ia 35 Niatristm (Mar thler Mognesia 2 20 Kalium EH- Val rivs Magneria; N = [Ed Kalk Ålkoliernas syre -älsyra Kalinms SR NE uu FE Iris so 6 Ed FE ry Ukuliernus xyre FRERR En tt fn = EE äl i: HR HE SE Fi EE Fosforsyra HE i ÅA z HH I ER ; H [3 H : FE GR BE FEES : 5 HG HN [Hr by FESESES En HH | Hade H > = 7 asielsyna Hr H S 2 Hin Kiselsyras 4 Hm i? Förförsyra Svalvelsyra HE 5 rs Mrs; Jernaxid: 2 Kiselsyra Manspanorid 7 ET er fler Magnesia Kölsyra Vatrisem. Alkaliernas syre: 2. Kalk Kalivm Mufbelsyra HKixelsyra: Flatörsyra keddl korrektion fs derad 30. 29 27 = Chlor pe Aalism 26 2 > SN ere oAÄlkuliseriae eyro: = El) HE = NH EE | FEN i E ä =E 3 5 EN faran - En ER oe FER i HE ; HG = i [Se rg een Er [- Se Svealvelayra H 4 H Hi JE nn 0350 0725 O20 OFTA 0 650. 0615 o 600 Oss 0sso Fe Ore 0500. LED Qhoo Oss Matris Oses Chlor- Kalryra- Er: 027 50. Magnesia Ox 400. Os Kalk Q150 Alkuliernas syre Kalium Q25 0400 0035 Qoso Fösfersyra i rbenra Qorr Nixelsyre Mursjunarid dernoxid Hi pinnen NN gr HI Kaluim Natrium Magnania 2 Ä ar -Alkuliernas. syre Ruförsyrs Jar 5 Sfbelsyra Kizelsyra Manganoxid dT Jörnoxsd Oversigt alkNet Akad Förhandi. 1256. Tall I- Klar - LG Magna Oc Köla. | Or Natrium: — oc E - HR fr == SE RR HEN 5 = E 0 z + 2 H 22 NH 5 EH = Alkaliernarsy "$ Kalk — = JA Sia Kali 3 : Fr Sure : Och Fösförryra H [LE ST EV SL FL Ch, MÅ vt NN PS SS OL ng I RR NAME VERIS Frel a RE RE JR ot TE RE Ear 2 Sn KS sa RSKR NE ARRANG LAY SIR AN WT (ES ORC ; INR NE, Bg