RR | Ni
| ku

val

|
än

= HR
Lr
I

ÖFVERSIGT

AF

KONGL.
VETENSKAPNS-AKADEMIENS

FÖRHANDLINGAR.

FEMTONDE ÅRGÅNGEN.
1858.

Med fyra taflor.

STOCKHOLM, 1859.
P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.

JO
x MN. IE TEA

OR vi a WSÖTE

Ez

| a $
ie Maovionk | ROMORMEN

i LE åå
HW MS NR

INNEHÅLL.

ANDERSSON, Nord-Amerikas pilarter .
Bar, Brunnsvattnet i Stockholm
BoHEMAN, Könsskilnad hos Pteromalini.
Lapplands Dipter-Fauna
BRUZELIUS, Lamippe rubra.

BURMAN, Meteorologiska anteckningar i Lappland
DAHLANDER, Ellipsoidens conjugerade diametralplan

— Felfördelning efter minsta qvadratmetoden

Dauc, Förhållandet mellan vissa curver

— Koniska oscillationer

EKMAN, ÖSTLUNDS tillverkning af smidigt jer
HAMMARGREN, Wermlands foglar .
HJALMARSON, Ön 8. Domingo .
HOLMGREN, Crotopus.

—— =: Genera Ophionidum Suecia
IGELSTRÖM, Brucit i Wermland
LANGMAN, Hålskräckans naturhistoria
LILJEBORG, Svenska Clausilier .
LINDMAN, Koniska sectioner

—— Om definita integraler .
LoEWw, Afrikas Diptera . . +
LÖNNROTH, Nya skandinaviska äfvar :
LÖWENHJELM, Sylvia tithys och Emberiza lapponica
MALMSTEN, C. J., Differential- -eqvationers integrering
MeEeves, Norra Sveriges Ornithologi
MöLLERr, Hvitbetans naturhistoria.

—— Om solrök . -
NORDENSKIÖLD, Fastlaudets höjning vid Stockholm 5

—— Värmeutveckling vid förbränning af Äytande.c org.
föreningar .

STÅL, Amerikas (fojnurliner.

— Hemipterologiska bidrag

— Nya svenska Hemiptera. :

— — Orthoptera, Hemiptera fr. S. Afrika å

— Orthoptera, Nabides, Hemiptera, Phytophaga NISSE Eker.
THOMSON, Sveriges Proctotruper . . 155. 287, 359,
—— =: Sveriges Staphyliner.
THORELL, Bpeira marmorea och pyramidata

—— = Inre byggnaden af Actinia plumosa

—— =: Mithras och Uloborus

—— Om CLERCKS spindelsamling .

. . .

. ,. . .

NVIATDENGREN, Nya fjärilslägten « ss cc sm os 75, 135, &

IV

Inlemnade skrifter: BAHR, 222; BRUZELIUS, 185, 479; BURMAN,
479; Chefsembetet för Vestra Lotsdistriktet, 186; Förvaltn.
af Sjöärendena, 222; GRILL, 347; HOLMGREN, 185, 222;
LINDSTRÖM, 43; MALMSTEN (C. J.), 381; MEvEs, 43;
NORDENSKIÖLD, 185; ROSEN, Å. V., 186, 479; V. SCHÉELE,
479; Sjöförsv. Dep. Comm. Exp., 347; STÅL, 43, 74, 381.

Med döden afgångne ledamöter: BROWN, 347; OCAUCHY, 74;
CRELLE, 222; EKSTRÖM, 222; KEILHAU, 43; KREUGER, 74;
MOsANDER, 456; JoH. MULLER, 260; PONTIN, 74; SCHWARTZ,
222; TEMMINCK, 74; TURNER, 456; WALMSTEDT, 347.

Invalda ledamöter: BLYTT, 381; J. BOLINDER, 43; GRAVATT,
381; GRIPENSTEDT, 381; HAIDINGER, 43; V. D. HOEVEN,
43; LINDMAN, 74; MORSE, 381; STOKES, 479.

Sid.

Intendent vid Mineraliesamlingen, NORDENSKIÖLD . . . . . 479.

Sekreterarens berättelse på högtidsdagen . . . . . . .
iWallmarkska belöningen, CO: MALMSTEN. 00 20.2 HEK

« 217:

479.

Priser: BJÖRLING, NORDENSKIÖLD, THORELL « . os so 2 185:

iHergellansk- Stipendiat, ANG 4, sc. eve. ob el oa

Beseanslag: LINDSTRÖM, STÅL. ect 56 Hell ev & ?

Utbyte af skrifter . . ; Sh 185, 222,

Skänker till Akademiens Bibliothek: a 44, 60, 134, 154, 206,
261, 268, 286, 306, 342, 348, 381, 394, 432, 480.

Skänker till Riks-Museum: Zoologiska afdelningen: 45, 101,

334, 351, 382, 456, 481. — Botaniska afdelningen: 45,
222, 351, 383, 456, 481. — Mineralogiska afdelningen:
383, 456.

Meteorologiska iakttagelser: 46, 102, 190, 262, 384, 483.

Rättelser.

Sid. 105 rad. 1 står syra läs syre
» oo» oo» 240.330 står 2a+B+y läs 2a+B—y.
» 106 » 29 står w(o) läs (2a+B —y)

. 185:
EEE

334.
216,

186,
101,
334,

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENNSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 15. 1838. MI.

Onsdagen den 1 Januari.

Framställning af några formler, som angifva förhål-
landet mellan curvaturen hos en curva hvilken som helst
och curvaturen hos den curva, som innehåller alla mot
den förra svarande osculerande sferers centra. — Herr
Docenten DAUG hade insändt följande meddelande, som föredrogs
af Hr EDLUND.

»Om man med x, y, Zz betecknar coordinaterna hos den ur-
sprungliga curvan (ÅA), med s dess båge, med R radien till
osculerande sferen, med po radius curvatur&e och med P radius
torsionis; med 5, nn, 5, 0, R,, 0,, P, motsvarande linier hos
den curva (5), som innehåller alla mot den förra svarande oscu-
lerande sferers centra: så har man för beräkningen af &, n, &
och R eqvationerna

(örat Fyffes eaR
($-2) de +(n—-y)dy +(8-2z)de=0 fn (1)
(5-2) dz+(0(n—y)dy+ (8-2) dP2=ds? |
(5-2) Pe+0(7—-y)d'y+($-2)dz=0
i hvilka s är betraktad såsom oberoende variabel. Eliminationen
gifver expressionerna

LE
S=x—ds =

a
TR ds ; N

FÖRE adl
i=2—ds =

SRA (2

i hvilka man användt de vanliga beteckningarna
L=dy dz—dz dy
M=d2 dz — dr dz
N=d2 d'y— dy d”x
N=Ld'2 + Mdy+ Nd”z.
Ur eqvationerna (1) erhålla vi nu genom differentiation och

med användande af de funna värdena på $, n, £
dLdö+dMdn+dNdö=-—NR = :
as
dxdåö+ dydn +dzd8=0
dxdö+d'ydn+drdå=0
Och af dessa eqvationer kunna tydligen då, dm, då genom eli-
mination bestämmas. För att verkställa denna, antaga vi

dö=k-L
(ER fr LA ES RP ARTERNA Oy, YT (2)
dö=k-N
och söka för & ett passande värde. Om vi påminna oss, att
ast
2 "rg
LP+M+N= FRA ärgiag dn (3)
och
RA
No?
så finna vi utan svårighet, att detta värde är
NRd Bo? Ro dR 1
k= ds"do ESP Ndo. det ooocs8soo08 000000 (4)

Sedan vi sålunda fått värdena på dö, dn, då bestämda,
erhålla vi numera lätt en expression på do. Om vi nemligen
använda eqvationen

dö =dö+ dn + då”
samt eqvationerna (2), (4) och (3), så finna vi
5 CIREVARSNNS
0 Ne (8 Volare ev edore a Ad NNE (A)

Differentierar man vidare eqvationerna (2), så erhåller man
d ö=k.dL+Ldk
d'n=k-dM+ Mdk
d 5=k.dN + Ndk.

SEN

Och, om man för korthets skull sätter
4=dn&i- did
u=didS-d&öd&
v=dSd'"'n—dndä$,
så får man af dessa och nyssnämnda eqvationer
A=kRAMAN— NAM) =LNdz |

== ANGES I FIN ed aa a a ade (5)
v=kALAdM MALL=KNde
och således äfven genom qvadrering och addition
Hö cb Br A= RN (5. elev ere tele Sö ene (6)

Om man derjemte tecknar
N. =4dS+ud'n + »d'8,
så finner man lätt nog
deN >= (Adu — ud2) + (udv — vdu) + (vdå - 4dv) .. (7)
Men genom differentiation af eqvationerna (5) får man
då =IN dr + dad (KN)
du =kNd'y + dyd (EN)
dv=RN dz + ded (KN)
och således äfven
Adu — udå=k'NN
udv—-vdu=k'N'L
vdå — 4dv=k'N'M
samt följaktligen, om dessa eqvationer användas till transforme-
ring af eqvationen (7) och man tillika begagnar eqvationen (3)

doö'N; =KNT NEF ERUSTSRMA URNA (8)

Med tillhjelp af eqvationerna (6) och (8) kunna vi nu finna ett
enkelt uttryck för P,. Om vi nemligen medelst dessa transfor-
mera den bekanta formeln

pt +u?+v)

N 2
så erhålla vi

2 RN

Lika lätt finna vi numera äfven en enkel expression på 0,; ty
om man använder eqvationen (6) till transformering af

DA do”
0: RF u +? :

så framträder formeln
Mn dö”
Or = ande”
och om man häri insätter värdet på & och begagnar eqvationen
(A), så får man följaktligen

Dividerar man slutligen eqvationen (B) med (C) och kommer
ihåg, att P, o, P,, 0, äro positiva qvantiteter, så finner man,
sedan man bortskaffat nämnarne,

SK SS ROR AE (D)

Förstår man med P, och o, radii torsionis och curvature hos
den r:te af de curver, som successive bildas af hvarandra enligt
den lag, som förenar curverna A och B, så får man lätt såsom

en följd af (D)

PP Or Örn, Vä sjok fre LÄ
P Oo
Em SU SVS sd NS deres BLS FMC
Ps, Oan ( )

Beträffande curvan B kan anmärkas, att den utgör rebrous- >
sementskanten på den developpabla yta, som bildas af genom-
skärningarna mellan den ursprungliga curvans på hvarandra föl-
jande normalplan. Genom formlerna (A), (B), (C) och (D) äro
sålunda relationer mellan curvan A och nämnda rebroussements-
kant gifna.

Formlerna (B), (C) och (D) kunna äfven på följande enkla
sätt nästan utan kalkyl härledas.

Lägges en cirkel genom trenne punkter a, b, c på en curva
A, och genom dess centrum en mot cirkelns plan vinkelrät linie
al, vidare genom b, c, d en annan cirkel och genom dess cen-
trum den vinkelräta linien fm, så genomtränger linien &l! planet
bedm i en punkt på den linie gm, som är höjd i den likbenta
triangeln bem, och skär linien fm i en punkt &, som tydligen
är centrum i den sfer, som är lagd genom alla fyra punkterna
a, b, ce, d. Likaså går Bm genom höjden i triangeln cdn, och
punkterna ff och y blifva centra i de sferer, som gå genom punk-
terna b, c, d, e och c, d> €» f. Betraktar man nu b såsom fix
och låter de öfriga punkterna närma sig mot densamma, så blifva
vid öfvergång till limes
1. abel, bedm och eden trenne consecutiva osculerande plan,
2. a, P och y centra i de mot trenne consecutiva punkter sva-
rande osculerande sfererna och således punkter på den curva
B, som innehåller alla mot A svarande osculerande sferers
centra, samt följaktligen

3. al, fm och y» tangenter till curvan 5.

4. Vinklarna lam och mfBn, som äro lika med hvar sin af
vinklarna lgm och mån eller vinklarna mellan de tre cirkel-
planen, blifva contingens-vinklar hos curvan B.

mt: VED me

5. Planen aäamlg och Pnamh blifva på en gång normalplan
hos curvan A och osculationsplan hos curvan B, enär de
äro vinkelräta mot be och ed samt innehålla hvardera tvenne
consecutiva tangenter till den sistnämnda curvan. Följaktli-
gen blir

6. vinkeln gmh lika med vinkeln mellan de båda osculations-
plan, som tillhöra curvan B och skära hvarandra utefter
tangenten am.

Emedan nu vinkeln mån i limes blir detsamma som vinkeln
mellan tvenne osculationsplan hos curvan A och vinkeln gmh
detsamma som vinkeln mellan tvenne normalplan, så kan man

skrifva
= lim (3 Sh ) a or oas SSR EES (9)

AE RA (10)

Emedan åter mhn enligt (4) är lika med m/f/5n och denna ilimes

och

är lika med contingensvinkeln hos curvan B, så kan man sätta

ND AG y
0. =lim G RSRLk MARE (11)

Likaledes, emedan gmh blir vinkel mellan tvenne osculationsplan

P>=lim m (7 RARE (12)

Men de båda sista eqvationerna kunna äfven ER

äl Ac = sad LT 5)
Näe As nhm ds? nhm

A 2 2 2
P5 m (2. SE) = do AN
4s gmh ds? gmh

och således äfven med begagnande af eqvationerna (9) och (10)

hos samma curva,

och

do?
- 2
SN
och bye
fa Lo
PRISAS

hvaraf slutligen på sätt som ofvan
PP, =0-0,.

SSR re

Om den inre byggnaden af Actinia plumosa”) MönL.
Hr Docenten T. THORELL hade insändt följande meddelande, som
föredrogs af Hr LOVÉN.

»Slägtet Actinia LINN. har från äldre tider tillbaka varit
föremål för zoologernes lifliga uppmärksamhet, och numera känner
man icke blott ett betydligt antal arter af detta slägte, utan har
äfven, isynnerhet under de två sednaste decennierna, erhållit flera
noggranna och detaljerade underrättelser om deras inre byggnad.
Likväl torde ännu mycket återstå att utreda, innan man kan
anse sig ega en fullständig kännedom om dessa polypers anato-
miska och physiologiska förhållanden: de sednare åtminstone äro
ännu till en stor del höljda i mörker, och detta kan endast
skingras genom ett fortsatt studium af de särskilda arternas or-
ganisation — ett studium, som dock är förknippadt med icke
obetydliga svårigheter, och derföre blifvit mera försummadt, än
man tycker sig ha skäl att vänta, då man tager i betraktande
Actiniernas allmänna förekommande, deras storlek och skönhet,
och den lätthet, hvarmed de flesta kunna förvaras och observeras
i lefvande tillstånd. Man kan icke heller undgå att märka åt-
skilliga motsägelser i de uppgifter, som blifvit meddelade om
dessa djurs byggnad; och om denna omständighet till en del beror
på felaktiga observationer — såsom tydligen ofta är fallet med
äldre författares antaganden — så är dock förnämsta orsaken
tvifvelsutan att söka deruti, att olika arter blifvit undersökta af
olika forskare, och att månget organisations-förhållande, som va-
rit utmärkande för en bestämd art, blifvit ansedt tillhöra slägtet
i sin helhet. Likasom hithörande djur ingalunda äro så enkla,
som man i äldre tider antagit, utan tvärtom förete en ganska
komplicerad byggnad, på samma sätt synes det troligt, att icke
obetydliga skiljaktigheter i anatomiskt hänseende förefinnas de
olika arterna emellan, — att den stora likformigheten i deras
yttre icke alltid motsvaras af en lika stor i det inre.

”) Härtill tafl. I.

Öfvers. af K. Vat.-Akad. Förh., d. 11 Januari 1858.

AR

Främsta rummet bland de arbeten, som hafva Actiniernas
anatomi till föremål, synes intagas af en afhandling af HOLLARD
i Annales des Sciences Naturelles Ser. III. Vol. XV. p. 257—291,
med titel: Monographie anatomique du genre Actinia de Linné,
considéré comme type du groupe général des Polypes Zoanthaires.
— Författaren har der sammanfört och granskat sina föregån-
gares observationer, och med ledning deraf, men hufvudsakligen
stödd på en noggrann undersökning af tvenne arter, Å. equina
LINN. och Å. senilis ID., har han sökt lemna en allmän fram-
ställning af slägtet Actinias anatomi. De resultater, till hvilka
han kommit, låta dock icke fullt tillämpa sig på alla arter af
detta slägte; och då jag särskildt hos en art, MUELLERS Å. plu-
mosa, anmärkt åtskilliga afvikelser, har jag trott mig böra med-
dela de iakttagelser, som jag varit i tillfälle att göra öfver denna
art under ett par månaders vistande förliden sommar på det för
svenska zoologer och botanister välbekanta Christineberg i Bohus-
länska skärgården, i hopp att de, oaktadt sin ofullständighet, icke
skola sakna allt intresse.

Då den art, som jag undersökt, och som bestämdt är den
verkliga A. plumosa MUELLER (Zoologia Danica, III. p. 12. pl. 88),
icke finnes beskrifven i JoHNSTON'S History of the British Zoo-
phytes, det bästa mig bekanta systematiska arbete öfver Actini-
erna, så torde några anmärkningar om dess synonymik och yttre
karakterer här vara på sitt ställe. — Med A. dianthus ELLIS
är A. plwmosa kanhända identisk: den förekommer åtminstone
igenkänligt afbildad under det förra namnet i TUGWELL'S Manual
of British Sea-Anemones. ÅA. plhunosa RAPP”) är säkert också
synonym med vår art, ehuru tentaklernas färg ej är riktigt an-
gifven. Deremot måste den Actinia, som JOoHNSTON beskrifver
under namn af Å. dianthus, och till hvilken han hänför MUELLERS
ÅA. plumosa”") vara någonting helt annat, då den uttryckligen
säges ha enfärgade tentakler, och dessutom ingenting nämnes om

”) Ueber die Polypen im Allgemeinen und die Actinien insbesondere p. 55. tafl.

2 fig
"") British Zoophytes p. 232. pl. 43.' .

aa a

den utbredda, flikiga munskifvan. Genom denna sednare karak-
ter: »oral disk expanded, lobed», uppgifves deremot en annan
art, ÅA. bellis, vara lätt att skilja från sina samslägtingar; men
icke heller denna är synonym med A. plumosa, enär den bland
annat afviker genom att ha öfre delen af kroppen besatt med
glandulära vårtor, vid hvilka fragmenter af snäckskal, sandkorn
m. m. fästa sig och dölja kroppens färg. Detta har jag aldrig
funnit vara fallet med ÅA. plumosa, ehuru jag haft tillfälle att
se hundradetals exemplar af denna art. Den förekommer ganska
allmänt inomskärs vid Christineberg, från närheten af vattenytan
till ett djup af 20—30 famnar. Med någon försigtighet kan den
alltid lätt lösgöras från den yta, hvarpå den sitter, utan att der-
igenom lida någon skada — och äfven häruti skiljer den sig från
JOHNSTONS Å. dianthus. Då den blifvit med bottenskrapa lös-
rifven på större djup, är dock fotskifvan vanligen söndersliten.
Kroppen har nertill formen af en regelbunden cylinder: den-
nas öfre rand är, jemte munskifvan, utbredd till en flikig, concav
disk, så att kroppen upptill blir skål- eller tallrickformig. Grän-
sen för den öfre, skålformiga delen af kroppscylindern är tydli-
gen markerad; denna del är vanligen af ljusare färg, och kan
jemte munskifvan med dess tentakler dragas in i djuret — och
då. bildar det hela en rundad konisk eller äpplelik kropp, som
dock ofta, isynnerhet då djuret ligger fritt i vattnet, genom att
sammandraga sig upptill, på midten eller vid basen, antager de
mest oregelbundna former. Retas djuret, t. ex. genom knipning,
på något ställe af kroppen, sammandrager det sig långsamt der,
och en insnörpning uppstår. — Munskifvans flikar äro till antalet
tio eller flera; somliga af dem äro sjelfva inskurna i kanten:
hvarje flik bär på sin öfre sida ett stort antal korta, med fina
vibrerande cilier beklädda tentakler af utdraget konisk form, ord-
nade i concentriska halfcirklar, innanför hvilka en dubbel eller
tredubbel rad af något större tentakler bildar en krets på mun-
skifvans ännu ej flikiga del. Tentaklerna äro omkring tumslånga,
men aftaga i storlek inifrån utåt. De äro mörkare eller ljusare
askegrå till färgen, med en hvit ring nära midten och hvit spets

RI Fk

— en teckning, som jag funnit vara fullkomligt konstant. Sjelfva
munskifvan är halft genomskinlig, hvit eller gråaktig, någongång
ljust köttfärgad; på ömse sidor om den aflånga munnen är den
något upphöjd, och bildar dymedelst ett par breda läppar, öfver
hvilka de längsgående, tättliggande mönjeröda rynkor, i hvilka
magröret är lagdt, fortsättas och strålformigt utbreda sig, under
det nya, kortare tillkomma, och fylla mellanrummen mellan de
förra. Fotskifvan är hvit eller rödlätt: den cylindriska kropps-
ytan är enfärgad, utan all teckning, och varierar genom alla ny-
anser af oliv eller rödbrunt; stundom förekomma exemplar af
ljusröd, någon gång nästan hvit färg. — Fullt utslagen är denna
sköna Actinia ofta 4—5 tum lång, med ungefär lika stor diame-
ter nedtill; den tentakelbesatta munskifvans diameter kan då
uppgå till omkring 6 tum. Förhållandet emellan längden och
diametern varierar emellertid, allteftersom djuret mera utsträcker
eller sammandrager sig. Likasom JOHNSTONS Å. dianthus, hvil-
ken A. plumosa synes komma nära i manga afseenden, är denna
art underkastad monstrositeter; äfven af den förekomma t. ex.
individer med två, fullkomligt lika utvecklade munnar; och åt-
skilliga andra abnorma förhållanden skola i det följande komma
att vidröras.

Djurets hela yta, så väl den inre, som den yttre, är sätet
för en ymnig slemafsöndring, som icke litet försvarar undersök-
ningen af lefvande exemplar. Efter döden upplösa sig de yttre
hudlagren, bestående af epithelial- och pigment-celler samt nässel-
kapslar, lätt i ett tjockt, segt slem, lemnande det underliggande
hvita, muskulösa lagret blottadt. Detta lager utgöres hufvudsak-
ligen af transversella muskelfibrer, medelst hvilka djuret kan för-
minska sin diameter, på hvilket ställe det behagar. På mun-
och fotskifvan blifva dessa fibrer circulära. Några längsgående
muskeltrådar har jag ej med säkerhet funnit: de fina strimmor,
som man lätt med blotta ögat varseblifver längs efter djurets
kroppsyta, äro endast vidhäftningslinierna för de inre lamellerna.
Dessa sitta nemligen ganska tätt intill hvarandra; de af sista
ordningen höja sig ofta knappt märkbart öfver hudens inre yta,

ce si a

och likna då muskelfibrer i denna: och som lamellerna, isynnerhet
de bredare, äro starkt muskulösa, och kunna sammandraga djuret
i longitudinal riktning, så synas långsgående muskelfibrer i sjelfva
huden icke vara af nöden. — Den cylindriska kroppsytan är öf-
verallt försedd med temligen tättsittande porer"), som djuret kan
öppna eller tillsluta efter behag. Då de äro öppna, bildar huden
en upphöjning omkring dem; äro de slutna, så är huden fullkom-
ligt jemn och slät, och man söker förgäfves ett spår efter dem.
Stundom äro de till stort antal öppna på någon sida af kroppen,
vanligen upptill; oftast ser man dem spridda här och der, nem-
ligen då djuret drager sig tillsamman och genom dessa porer ut-
kastar vatten och kapselsträngar. De äro så stora, att dessa sed-
nare ofta utpressas tre- eller fyradubbla på en gång. — På sprit-
exemplar, der hudens yttre lager aflöst sig, synas porerna tydligt,
och visa sig då utgöras af små transversella springor mellan hu-
dens muskelfibrer. Utom på den cylindriska kroppsytan har jag
endast märkt sådana porer på fotskifvan, i närheten af dess
periferi.

Sug- eller knip-vårtor (»ampoules tégumentaires> HOLLARD)
— som ej få förblandas med porer — finnas icke på kroppsytan
af ÅA. plumosa. Åfven saknas här den krets af kapsel-knölar
(»bourses marginales» HOLL.), som hos några arter omger kanten
af munskifvan.

Magen, som här, likasom hos andra arter, är ett i kroppens
midt upphängdt, kort, vidt och nedtill öppet rör, som sträcker
sig till närheten af kroppshålans botten och fasthaälles i sitt läge
af muskulösa lameller, är inuti efter hela sin längd försedd med
tättliggande rynkor, som upptill fortsätta sig öfver läpparne. Då
magen är utspänd, blifva dessa rynkor nästan utplånade, med

”) På närvaron af porerna i huden har EHRENBERG grundat slägtet Cribrina (Die
Corallenthiere des rothen Meeres p. 40), med hvilket Sagartia Gosse måste
vara synonymt, då det hurvudsakligen karakteriseras såsom utsläppande kapsel-
strängar genom porer (GossE, Manual of marine Zoology for the British Isles

I. p. 28). — 4. viduata MULL., som har porer och säledes är en Cribrina ,
föres af EHRENBERG sjelf oriktigt till ett annat slägte, Isacmeea (1. ec. p. 34).
Till Sagartia höra enligt Gosse 4. diantlus, bellis, viduata m. f. — d. plur

mosa är således en Cribrina BURENB.. eller Sagartia GOSSE.

(EMD

undantag af tvenne, som man ser vid munnens ena ända; dessa
äro längre åtskilda, än de öfriga, och bilda emellan sig ett slags
halfkanal, som sträcker sig efter magens hela längd, och hvars
sidor bildas af magväggen, som här är tjock och fast, af en nä-
stan broskartad konsistens. Dessa sidor, som omkring midten af
magröret äro temligen breda, afsmalna nära dess bottenöppning,
der de slutas med hvar sin afrundade spets, och äro fästade vid
första hela skiljeväggsparet (hvarom straxt mera), hvilket följer
kanalen efter hela dess längd. Hvarje dess sida är lagd i några
få, breda tvärveck: tvärvecken på ena sidan gripa likt kuggar
in mellan vecken på den andra, hvarigenom halfkanalen kommer
att få ett zigzagformigt förlopp från munnen till närheten af
kroppshälans botten. Med undantag af den sida, utefter hvilken
halfkanalen sträcker sig och är fästad, är magröret enligt regeln
fritt till sin nedre tredjedel ungefär; någongång har jag funnit
det delvis fastväxt vid lamellerna på fotskifvan, men detta är
endast en abnormitet. Magväggen aftager nedåt i tjocklek: dess
fria rand vettar ej nedåt, utan bildar ett bredt veck eller upp-
slag, som bägarformigt omger magrörets nedre, fria del, sträc-
kande sig rundtomkring densamma från den ena lamellen af det
första hela skiljeväggsparet till den andra. Detta uppslag är
fritt öfverallt, utom der det träffar fullständiga skiljeväggar, vid
hvilka det då fästas genom de ovarie-strängar, som, kommande
från deras fria rand, mynna ut i sjelfva kanten af uppslaget.
Magens rynkor fortsättas ända till denna kant, som derigenom,
då den slätas ut, får ett tandadt utseende.

Enligt hvad nu är sagdt, är halfkanalen hos ÅA. plhunosa
vanligen endast en, såsom hos JOHNSTONS Å. dianthus. Ofta
träffar man dock individer med två alldeles lika halfkanaler, en
motsvarande hvardera ändan af munnen. Det veck, som mag-
röret nertill bildar, är då afbrutet på två ställen i stället för på
ett. Någongång går oregelbundenheten ända derhän, att de två

halfkanalerna icke stå midtemot hvarandra, utan äro närmade åt
ena sidan.

ser ER

Det system af muskulösa, radierande lameller, som hos ÅA.
phumosa afdelar kropps-kaviteten i ett antal mer eller mindre
fullständiga fack och qvarhåller magröret i. dess läge, är i sina
allmännaste drag öfverensstämmande med hvad som förut blifvit
bekantgjort om samma system hos andra arter. Således äro dessa
lameller ordnade parvis, och utgå från kroppens periferi mot dess
axel; af lamellparen nå somliga fram till magröret, andra icke,
och af dessa sednare äro några bredare, andra smalare,, så att
man kan skilja på lamellpar af flera, kanske fem ordningar. De
förstnämnda, hela eller fullständiga lamellerna kan man kalla
skiljeväggar af första ordningen; de bland de ofullständiga, som
i bredd komma dem närmast, väggar af andra ordningen 0. s. v.
Men den ömsesidiga anordningen af dessa väggpar afviker betyd-
ligt från det enkla förhållande, efter hvilket de, hos de arter,
HOLLARD undersökt, äro grupperade. Enligt honom finnes nem-
ligen mellan två par af 1:sta ordningen, ett af 2:dra, mellan detta
och 1:sta ordningens väggpar ett af 3:dje, så mellan detta och
paret af 2:dra ordningen ett af 4:de, o. s. v. Icke så hos Å. plu-
mosa. Väggparen äro här ordnade mera efter en bilateral, än
en radiär typus, och variera icke litet till antal och ställning;
normalt har jag dock funnit följande förhållande vara. Magrö-
rets halfkanal förenas med kroppsväggen genom ett par fullstän-
diga lameller, som jag kallat det första hela skiljeväggparet. På
ömse sidor om detta, men på ett betydligt afstånd, befinner sig
det andra hela väggparet; och diametralt motsatt det första står
en grupp af tätt intill hvarandra sittande hela väggpar, hvilkas
antal brukar variera från tre till sex, som är det vanliga, och
vara än udda, än jemnt. Afståndet mellan det yttersta på hvarje
sida af denna grupp (det 3:dje hela paret) och det 2:dra hela,
är något mindre än mellan detta och det 1:sta. Ett plan, lagdt
genom lamellgruppens midt samt det 1:sta hela väggparet, vin-
kelrätt mot fotskifvan, är det enda, som delar djuret i två lika
halfvor. De följande ordningarnes väggpar intaga nu mellanrum-
men på så sätt, att 3 eller 4 par af 2:dra ordningen stå på jemna
afstånd mellan 1:sta och 2:dra, samt 2:dra och 3:dje hela lamell-

ssh RR

paren; midt uti hvarje sålunda uppkommande mellanrum befinner
sig ett väggpar af 3:dje ordningen: mellan detta och dess när-
maste granne af högre ordning ett af 4:de, o. s. v.: stundom har
jag nemligen trott mig kunna urskilja väggpar af 5:te ordningen.
Mellan de öfriga hela skiljeväggparen finnes vanligen endast ett
par ofullständiga väggar, hvilka måste anses tillhöra 2:dra ord-
ningen, ehuru de oftast äro betydligt smalare än de öfriga la-
mellerna af samma ordning (se fig. 1).

Då magröret har två halfkanaler, blir väggparens anordning
mera regelbundet strålformig: de hela äro då beständigt sex till
antalet, ty i stället för den grupp af nära hvarandra sittande
fullständiga väggpar, som annars står midt emot det 1:sta, finner
man tre sådana par, fullkomligt lika med och på samma afstånd
från hvarandra, som de öfriga, så att djuret icke allenast delas
i två symmetriska halfvor af ett lodrätt plan, som går genom
båda halfkanalerna, utan äfven af ett dylikt plan, lagdt genom
kroppens axel vinkelrätt mot detta (fig. 2).

Hvarje lamell, hvars inre kant således antingen är fastvuxen
vid magröret eller fri, är med yttre kanten utefter hela sin längd
fästad vid den periferiska kroppsväggen, och med den nedre vid
fotskifvan, från periferien till mer eller mindre nära medelpunk-
ten, alltefter den ordning lamellen tillhör: 1:sta ordningens la-
meller sammanträffa nästan i denna punkt. Härifrån uppstiga
nu lamellerna till munskifvan, de bredare till sin nedre tredjedel
ungefär hastigt afsmalnande, likasom bågformigt (för att lemna
plats för magröret), hvarefter de behålla samma bredd till när-
heten af munskifvan, der de ofullständiga åter något utvidgas,
och på hvilken alla fästa sig. Men som djurets öfre kant är
utbredd till en stor, flikig disk, fortsättas lamellerna vidare upp
genom denna, som sålunda af det stora antalet lameller blir de-
lad i en mängd mer eller mindre långa, smala kamrar, med hvilka
tentaklernas hålighet står i förbindelse. Dessas närmare anord-
ning i förhållande till kropps-kavitetens kamrar har jag icke
kunnat nöjaktigt utreda; det är klart, att denna anordning, till-
följe af munskifvans utvidgning och flikighet och tentaklernas

2

derpå beroende gruppering, icke kan vara alldeles så enkel hos
A. phuanosa, som hos de arter, HOLLARD beskrifvit, hvilka hafva
alla sina tentakler ställda i concentriska cirklar kring munnen.
Huruvida tentaklerna äro försedda med ett hål i spetsen eller
icke, vågar jag ej med bestämdhet afgöra, men är böjd för att
antaga det sednare; jag har åtminstone icke kunnat upptäcka en
sådan öppning, hvarken hos denna art, eller hos A. viduata,
hvars tentakler äro mera genomskinliga, och der ett hål i spet-
sen således skulle varit lättare att observera. Icke heller har
jag sett djuret utspruta vatten genom tentakelspetsarne, och då
jag plötsligen sammanpressat en vattenfylld tentakel, så att vatt-
net drifvits ut, har detta synts mig ske genom bristning af ten-
takelhålighetens vägg, och icke genom någon förut existerande
öppning i spetsen. Kanske tillkomma sädana öppningar endast
de arter, som sakna porer på kroppens sidor? — Lamellerna ut-
göras hufvudsakligen af longitudinella muskeltrådar, hvilkas an-
ordning visar sig särdeles tydligt på exemplar, som någon tid
förvarats i sprit. De tre (kanske någongång fyra) första ordnin-
garnes lameller tilltaga i tjocklek mot närheten af inre kanten,
som åter är tunnare. Hos dem äro muskelfibrerna ordnade i två
plan och sträcka sig i två direktioner: största delen gå i lodrät
riktning, från munskifvan till fotskifvan, och bilda i närheten af
"inre kanten ett tjockt muskelparti, som genom långsgående fåror
delas i flera portioner. Denna muskel ligger på lamellens insida,
d. v. s. den sida, som vettar mot den andra lamellen af samma
par. På utsidan ser man ett lager af muskelfibrer korsa de nu
nämnda, sträckande sig snedt uppifrån nedåt från den flikiga di-
skens yttre vägg till lamellens inre kant. Genom dessa kan dju-
ret draga in disken med dess tentakler i kroppen, likasom det
genom de förstnämnda musklerna äger förmågan att kraftigt sam-
mandraga sig i longitudinel riktning. Det I:sta hela lamellparet
afviker ensamt från hvad nu är sagdt derutinnan, att hos detta
de sneda fibrerna ligga på den inre sidan af lamellen och den
långsgående tjocka muskeln på den yttre. — Alla lameller af
I:sta ordningen äro upptill, närmare yttre kanten, försedda med

a

ett temligen stort, rundt hål, genom hvilket kropps-kavitetens
kamrar stå i communication med hvarandra.

På den inåt vända fria kanten af de tre (kanske någongång
fyra) första ordningarnes lameller sitta nu åtskilliga organer fä-
stade. Längst ned, på lamellens bågformigt svängda del, befinna
sig de så kallade mesenterial-filamenterna eller mesenterial-trå-
darne (fig. 3). Från lamellens kant utgår nemligen en membran,
som mot sin fria rand blir tunnare, i det den utvidgar sig till
betydlig längd. Denna rand bildar en mängd större och mindre
veck, och är utefter hela sin längd kantad med en rund tråd,
den egentliga mesenterial-tråden. Membranen eller »mesenteriet»
är till färgen gulaktigt eller köttfärgadt, tråden deremot hvit och
ogenomskinlig, så att jag ej genom direkt observation kunnat öf-
vertyga mig, huruvida den är solid, eller om den inuti bildar en
kanal. Jag tror mig dock kunna antaga det sednare, hufvudsak-
ligen på grund deraf, att ovarie-strängens medelkanal (hvarom
mera här nedan) omedelbart öfvergår i mesenterial-tråden. En
smal strimma af membranen, närmast intill tråden, är temligen
genomskinlig, med här och der strödda mörkare celler, och före-
ter derigenom utseendet af en kanal. — Mesenterial-trådens dia-
meter är ungefär + millimeter: den innehåller icke nässelkapslar
hos ÅA. plumosa, såsom HOLLARD, FREY och LEUCKART ”) m. fl.
uppgifva för de arter, de undersökt. — Då djuret blifvit våldsamt
lösryckt från sitt fäste, så att fotskifvan slitits sönder, hänga
dessa mesenterial-filamenter vanligen i massor ut genom såret.
Deremot har jag aldrig sett dem utkastas genom munnen eller
porerna; och då detta påstås, beror det säkerligen på en förvex-
ling af mesenterial-trådarne med kapselsträngarne, till hvilka vi
snart skola återkomma.

Mesenterial-tråden, som med sin nedra ända är fästad längst
ner på lamellen, öfvergår med sin öfre plötsligen i ett annat or-
gan, som jag i brist på bättre namn kallat ovariesträng, derföre

att

”) Ueber den Bau der Actinien und Lucernarien, uti FREY u. LEUCKARTS Bei-
träge zur Kenntniss wirbelloser Thiere p. 12.

= 1

att på alla de lameller, som bära mesenterial-trådar, med un-
dantag likväl af de hela skiljeväggarne, ovariet (eller testis) har
sin plats mellan detta organ och lamellens kant. Generations-
organerna hos Å. plumosa öfverensstämma helt och hållet med
hvad nyare undersökningar uppdagat hos andra Actinier. Testes
och ovaria äro till formen alldeles lika, så att man ej utan mi-
kroskopisk undersökning af dessa organers innehåll kän med sä-
kerhet afgöra djurets kön; färgen är dock något olika: ovarierna
äro nemligen bruna eller rödbruna, testes deremot ljusare, kött-
färgade. Hvarje testis eller ovarium utgöres af en bandformig,
omkring 1 millim. bred membran, som är lagd i täta tvärveck,
och sträcker sig från mesenteriet, hvarmed den sammanhänger,
till närheten af munskifvan, utefter ungefär de öfre två tredje-
delarne af lamellens längd; den är med ena kanten fästad vid
randen af lamellen, och bär på den andra, inre, ovarie-strängen.
I denna membran ligga hos hondjuret äggen tätt inbäddade, hos
hanen celler, innehållande spermatozoider. Dessa äro ganska små,
rundade eller äggformiga, med en mycket lång, fin svans. — Hos
yngre exemplar har jag stundom sett ovariesträngen direkte fä-
stad vid lamellkanten, hvaraf synes följa, att generations-orga-
nerna utveckla sig sednare än ovariesträngen.

Ovariesträngen (fig. 4) bildar omedelbart fortsättningen af
mesenteriaitråden, ehuru öfvergången dem emellan är ganska ha-
stig. På de ofullständiga skiljeväggarne utgöres den af tre sam-
manvuxna parallela rör, och sträcker sig i åtskilliga bugter, som
dock måste rätas ut, då djuret är fullt utspändt, längs inre kan-
ten af generationsorganet, och fäster sig straxt ofvanför dettas
öfre ända. De tre rören äro: en dorsal- eller medel-kanal och
två ventral- eller sido-kanaler. Ovariesträngen är fastväxt vid
generationsorganet (eller innan detta är utbildadt, vid lamellen)
utefter den linea, som förenar de båda sidokanalerna: medel-
kanalen höjer sig öfver dem, och är på ytan jemn och slät, då
deremot sidokanalerna äro vackert och tydligt tvärstrimmiga. På
undre sidan är hvarje sidokanal försedd med en mängd små, kan-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 1. 2

far ke

tiga, hvita, ogenomskinliga korn — utan tvifvel kalkpartiklar —
ställda i en jemnt löpande rad utefter kanalens hela längd, och
till och med synliga för blotta ögat såsom två fina, hvita linier
längsefter den ljust köttfärgade ovariesträngen. De tre kanalerna
synas, för att döma efter utseendet af flera tvärsnitt, som jag
gjort, icke vara isolerade från hvarandra, utan communicera me-
delst en fin långsgående springa på hvardera af dem (fig. 5).
Deras innehåll är alldeles vattenklart. Det fliimmer-epithelium,
som bekläder hela ovariesträngen, har jag tyckt mig finna vara |
ordnadt i transversella rader på sidokanalerna. Ovariesträngen
är betydligt gröfre än mesenterial-filamenterna: dess diameter är
dubbelt större, eller omkring 3 millimeter. Hvad nu öfvergången
mellan dessa båda organer beträffar, så har jag funnit den för-
hålla sig på följande vis. Efter att ha varit af samma diameter
utefter hela sin längd, afsmalnar ovariesträngen plötsligt nertill,
så att den i ändan blir utdraget konisk; medelkanalen fortsätter
sig nu omedelbart såsom mesenterialtråd, 'och det är således
egentligen sidokanalerna, som afsmalna och försvinna, hvilket
också synes deraf, att de båda kalkraderna hastigt konvergera
och löpa ihop i en spets, som skjuter in i den fina, genomskin-
ligare strimma af mesenteriet, som ligger straxt under sjelfva
mesenterialtråden. Upptill, der ovariesträngen är fästad på kan-
ten af skiljeväggen, slutar den med en kort, konisk eller afrun-
dad och, så vidt jag kunnat se, blind ända.

Men icke blott på de ofullständiga skiljeväggarne öfvergår
mesenterialtråden i en sådan ovariesträng: detta är äfven fallet
på alla de fullständiga, der dock aldrig några generationsorganer
utvecklas. Med undantag af det I1:sta äro, såsom jag redan
nämnt, dessa skiljeväggar fria till sin nedre tredjedel ungefär;
på den fria delen sitter mesenterialtråden, som upptill öfvergår
i en ovariesträng, alldeles på samma sätt, som nyss är omtaladt.
Men här slutar ovarietråden icke blindt, utan öfvergår direkte i
någon af de rynkor, hvari magrörets bågarformigt uppvikna nedra
kant är lagd, hvarigenom det magen omgifvande uppslaget blir
fästadt vid alla 1:sta ordningens lameller. Naturligtvis äro dessa

= 19 =

ovariesträngar betydligt kortare, än de nyss beskrifna: de afvika
också derigenom, att de småningom tilltaga i tjocklek nedifrån
uppåt, och endast i närheten af mesenterial-filamentet ha samma
tjocklek, som de ofullständiga skiljeväggarnes ovariesträngar. Det
är egentligen medelkanalen, som på detta sätt blir gröfre; sido-
kanalerna synas deremot här blifva af mindre betydelse. På ore-
gelmässiga afstånd äro än den ena, än den andra af dem, än
båda på en gång plötsligen afbrutna, och de upphöra alldeles, då
medelkanalen öfvergår i magrörets rynka. Jag har icke kunnat
upptäcka någon skillnad mellan de af magrynkorna, som upptaga
ovariesträngar, och de, som icke göra det; de förra åtminstone
måste dock i sitt inre bilda en kanal, ehuru jag. icke kunnat
följa dess förlopp, då de injectionsförsök, jag gjort, misslyckats
tillfölje af delarnes lösa och ömtåliga beskaffenhet.

Hvilka funcetioner, som tillhöra de nu beskrifna organerna,
mesenterialtrådar och ovariesträngar, är ännu icke med säkerhet
bekant. De förra anses vanligen numera, sedan åtskilliga äldre
åsigters oriktighet blifvit insedd, för ett slags ex- eller secretions-
organer; så ser HOLLARD m. fl. i dem ett analogon med lefvern,
LEUCKART ") åter tror dem fungera såsom njurartade organer.
Mot båda dessa åsigter kunna dock grundade anmärkningar göras.
Ännu gåtfullare är ovariesträngarnes betydelse. Jag har väl icke
någonstädes funnit dem noggrannt beskrifna, men de motsvaras
utan tvifvel af hvad man kallat mesenterialtrådens »öfre del»,
som, enligt både HOLLARD, FREY och LEUCKART, fäster sig på
magrörets nedre kant. HOLLARDS beskrifning och figur på denna
mesenterialtrådens »partie terminale» företer isynnerhet mycken
likhet med ovariesträngen hos ÅA. plumosa, och det är möjligt
att han förbisett dess mera sammansatta byggnad, då han be-
skrifver den såsom en enkel kanal; ehuru det troligaste är, att
olika arter härutinnan förhålla sig betydligt olika. HOLLARD ser
i denna »partie terminale» en utföringskanal för mesenterialtrå-
dens secret: hos Å. plwmosa är dock ovariesträngens bildning så

”) Nachträge und Berichtigungen zu dem ersten Bande von J. van der
Handbuch der Zoologie, p. 24.

SK

complicerad och så afvikande från mesenterialtrådens, att den ej
gerna kan så betraktas, så mycket mindre, som endast ett ringa
antal sådana strängar mynna ut i magrörets kant, och flertalet
deremot ändas högt upp på lamellkanten, och, såsom det synes,
blindt, utan någon slags gemenskap med magröret. Lika litet
ha ovariesträngarne att göra med generationsorganerna, ehuru
oftast fästade vid dem; och de böra tvifvelsutan anses såsom
egna, sjelfständiga organer, ehuru deras function för närvarande
är en gåta.

Det återstår att beskrifva ännu ett slags trådformiga bild-
ningar, nemligen kapselsträngarne (»capsuliferous filaments» GossE).
Då vår Actinia oroas och derföre börjar draga sig tillsamman,
utstöter hon vanligtvis genom hudens porer, och stundom äfven
genom munnen, åtskilliga hvita, temligen raka, mycken uttänjeliga
trådar, ft; ibland nära ff, millim. i diameter, och stundom
flera tum i längd. Man ser genom den utspända, halft genom-
skinliga huden, huru knippen af dessa trådar genom det i krop-
pen inneslutna vattnet trängas mot porerna, och ibland passera
från ett af kropps-kavitetens rum till ett annat genom det stora
hålet på någon af de hela skiljeväggarne. Dessa trådar äro nu
hvad jag kallat kapselsträngarne. De gå ganska lätt af, och äro
derföre stundom alldeles fria, då de komma ut genom porerna;
oftast qvarstanna de dock med ena ändan inuti djurets kropp,
och med någon försigtighet kan man lätt följa dem till sin fäst-
punkt — kanten af någon lamell. Det är vanligen på nedre de-
len af lamellen, bland mesenterial-filamenterna, som kapselsträn-
gen har sitt fäste; dock har jag äfven funnit den fästad högre
upp, men har öfverhufvud icke lyckats upptäcka någon bestämd
regel i detta afseende. Jag har visserligen aldrig hos Å. plumosa
träffat på en kapselsträng, som varit fastvuxen med båda ändar-
ne, men antager dock med visshet, att så ursprungligen måste
vara fallet, ty den fria ändan har alltid tydligen företett utseen-
det af att vara afsliten, och dessutom har jag hos en närslägtad
art, den ofta omnämnda Å. viduata, en gång följt en sådan sträng

till båda dess ändars fästpunkter, hvilka, om jag icke missminner

= NN

mig, befunno sig temligen långt åtskilda från hvarandra, men på
kanten af samma lamell. — TUGWELLS påstående, att kapsel-
strängarne kunna af Actinian åter indragas i kroppen”), anser
jag icke vara sannolikt.

Kapselsträngens hufvudmassa utgöres af temligen stora, run-
dade celler, för öfrigt består den af nässelkapslar, packade tätt
intill hvarandra, och bildande ett lager, icke i strängens midt,
utan excentriskt, längs dess ena sida! Man kan med obeväpnade
ögon lätt urskilja denna af nässelkapslar bestående strimma, hvars
hvita färg tydligen afsticker mot strängens öfriga, mera hyalina
massa. Genom denna olikformighet i kapselsträngens samman-
sättning låter det förklara sig, att den vanligen, då den en stund
varit skild från djuret, lägger sig i en plan spiral, eller också
vrider sig i form af en korkskruf. Åfven kapselsträngen är, så-
som öfriga inre delar, beklädd med ett fint flimmer-epithel; ett
stycke af densamma, lagd under mikroskopet, rör sig jemnt och
med temlig hastighet, icke olikt en lefvande mask, och antar till
slut formen af en spiral, som sedan långsamt roterar.

Nässelkapslarne (capsules filiferes, thread-capsules, spike-cases,
Nematocysten, etc.) äro spolformiga eller cylindriska med afrun-
dad spets, oftast raka, sällan något krökta, genomskinliga och
färglösa. Deras längd är sy, diametern >öv millimeter. I deras
inre ligger sjelfva nässelorganet eller nässeltråden, sträckande sig
från kapselns ena ända till den andra, vanligen rak, någongång
böjd eller bildande en slynga, aldrig spiralformigt upprullad. Den
har således, i kapseln, formen af ett kort, elastiskt rör, och eger
i hög grad förmågan att förlänga sig, då den utkastas eller, hvil-
ket kanske är det riktigaste uttrycket, utstjelpes; denna utstjelp-
ping sker med blixtsnabb hastighet, så att tråden i ett ögonblick
uppnår en längd, som är flera gånger större än sjelfva kapselns,
hvarefter den en stund fortfar att långsamt förlänga sig ännu ett
betydligt stycke. Dess diameter aftager naturligtvis i proportion.
Ungefär vid midten af nässeltrådens längd synes ett stycke af

”) Manual of Sca-Anemones p. 46.

densamma vara besatt med två rader ytterligt fina, framåtriktade
hår, såsom fig. 7, c, utvisar.

Utom i kapselsträngarne finnas dylika nässelkapslar i stor
mängd äfven i tentaklernas och den cylindriska kroppsväggens
yttre lager. Tentaklernas kapslar afvika från de nyligen beskrifna
genom en något ringare och mera varierande storlek, isynnerhet
hvad längden beträffar: deras bredd är knappt yr millim., läng-
den öv tår mill. Dessutom skilja de sig från kapselssträngens
kapslar derigenom, att nässeltråden i deras inre bildar en tydlig
spiral, och är, utsträckt, betydligt kortare, än tråden i dessa. —
Kapslarne i huden äro öfverhufvud ännu mindre och till storle-
ken, förnämligast längden, ännu mera omvexlande; de minsta äro
omkring röv millim. långa, och sedan förekomma de af alla stor-
lekar ända till en längd af nära tiv millimeter. Bredden varie-
rar mellan 300 och sög mill. Tråden i dessa kapslar har samma
läge, som kapselsträngarnes nässeltrådar, och ligger således icke
i spiral, såsom uti tentaklerna. Utstjelpt har jag icke fått se
den. Kanhända står nässeltrådens afvikande läge i tentakel-
kapslarne i något sammanhang med tentaklernas bekanta egen-
skap att med sin yta häfta vid de föremål, som med dem komma
i beröring — en egenskap, som alldeles saknas såväl hos den öf-
riga huden, som hos kapselsträngarne, oaktadt deras rikedom på
nässelorganer. Hos ÅA. plumosa är emellertid nämnde egenskap
icke så stor, som hos andra arter, och bland dem Å. viduata.
Obetydlig är hos dessa båda arter nässelorganernas förmåga att
»bränna»: åtminstone har jag aldrig kännt någon smärta, oaktadt
jag handterat djuret utan ringaste försigtighet. Samma synes
äfven förhållandet vara med de flesta egentliga Actinier, under
det arterna af det närstående slägtet Anthea (som skiljer sig från
Actinia genom icke-retraktila tentakler) äro illa beryktade för den
sveda, vidrörandet af dem, isynnerhet af deras tentakler, föror-
sakar, och således väl förtjena namnet hafsnässlor (dxauMipuary,
urtice marine, orties de mer), såsom Actinider och Meduser for-
dom gemensamt blifvit kallade. Likheten i form emellan hvad
jag kallat nässelkapslar hos de egentliga Actinierna och mane-

ESA 7. SSV

ternas starkt brännande nematocyster är emellertid alltför påtag-
lig, för att tillåta en olika tydning af dessa organer, äfven om
verkningarne af de förstnämnda stundom skulle vara för oss
omärkbara. Också förekommer mig — för att döma efter hvad
jag sett hos A. plumosa — HOLLARDS antagande, att Actinier-
nas kapslar hufvudsakligen äro bestämda att bereda det slem,
som dessa djur i sådan mängd afsöndra, och icke att vara näs-
selorganer, föga sannolikt. Det är nemligen icke blott den yttre
kroppshuden och kapselsträngarne, som afskilja en myckenhet
slem, utan detta är äfven fallet med den inre kroppsytan, i hvil-
ken sådana kapslar icke finnas. Jag har derföre ansett benäm-
ningarne: nässelorganer, nässelkapslar äfven här vara fullt an-
vändbara och berättigade. k

Det visar sig af ofvanstående anmärkningar rörande ÅA. plu-
mosu, att denna art i rätt många afseenden afviker från de upp-
gifter, som vi förut ega om Actiniernas organisation, och som
hufvudsakligen grunda sig på undersökning af ÅA. senilis 1. coria-
cea. Den bilaterala anordningen af skiljeväggarne; magrörets
uppslag nedtill; mesenterialtsådarnes saknad af nässelkapslar, och
dessas förläggande derifrån till särskilda organer, kapselsträn-
garne; nässelträdens olika läge i de olika slagen af kapslar;
ovarie-strängarnes påfallande bildning och förlopp, m. m. synes
alltsamiman vara egendomligt för A. plumosa och kanske några
andra, henne närstående arter. Detta tyckes antyda, att organi-
sationen af det Linneanska slägtet Åctinia ännu ej är mer än
delvis bekant, och att detta slägte innefattar arter, som till sin
inre byggnad kunna vara hvarandra väsendtligen olika. Tvifvels-
utan komma dessa olikheter, då de blifvit fullständigare kända,
att blifva af vigt äfven för bildandet af naturliga genera, och så-
ledes gifva anledning till en mera tillfredsställande systematisk
uppställning af Actinierna, än man hittills eger.

Först sedan ofvanstående var nedskrifvet, har jag erhållit
kännedom af en uppsats i Comptes rendus des séances de VF'Aca-
démie des Sciences, Tome 39 (1854. II), pp. 595—598 med titel:
Observations sur quelques points de Vorganisation des Actinies,

2 ÖN a

par M. JULES HAIME. Denna uppsats innehåller några anmärk-
ningar af intresse rörande enskilda anatomiska förhållanden hos
Actinia coriacea, equina, effoeta m. fl., och isynnerhet angående
de trådformiga organerna i dessa djurs inre. Åfven HAIME har
funnit, att man hos de arter, som äro försedda med porer på
kroppsytan, har tre olika slag af sådana organer att särskilja,
alldeles såsom jag angifvit förhållandet vara hos Å. plumosa,
hvilken art han dock icke omnämner eller synes ha känt. Me-
senterialtrådens s. k. öfre del, som jag kallat ovariesträng, på-
står han sakna allt sammanhang med den nedre delen eller den
egentliga mesenterialtråden: hos ÅA. sulcata PENNANT säger han
sig tydligen ha sett detta, och antager, att så hos alla arter är
händelsen. Detta måste jag likväl, åtminstone hvad ÅA. plumosa
beträffar, på grund af mångfaldiga gånger upprepade undersök-
ningar bestämdt förneka: såsom ofvan är nämndt, utgör mesen-
terialtråden hos denna art en direkt fortsättning af ovariesträn-
gen, hvilket likväl icke hindrar mig från att i likhet med HAIME
anse dem för väsendtligen olika organer. Ovariesträngens mera
complicerade byggnad har icke undgått HAIMES uppmärksamhet;
han beskrifver den sålunda: »Les gros cordons» (ovariesträngar-
ne) »ont toujours sur chacun de leurs cötés un feston» (= sido-
kanalen?) »trés-régulier et muni de cils trés-puissants, et souvent
ils sont eux-mémes formés d'un double tube» (?). Nässelkapslar
har han sett både i mesenterialtrådarne och ovariesträngarne hos
de arter, som han undersökt: i dessa organer saknas de dock
troligtvis hos flera af de arter, som ha hudporer och kapselsträn-
gar, såsom hos Å. plumosa. Att kapselsträngarne med ena än-
dan äro fästade vid lamellerne, har också HAIME observerat;
han beskrifver dem för öfrigt, emot de flesta sednare författares
uppgift, såsom rörformiga, hvilket väl ej gerna hos någon art
kan vara fallet. Hos A. plumosa åtminstone är det lätt att se,
att de äro solida.»

HÖ a

Figurernas förklaring.

Fig. 1. Schematiskt genomsnitt af A. plumosa (den vanliga for-
men, med endast en halfkanal) för att visa anordningen af lamellpa-
ren; a hela eller fullständiga väggpar, lameller af 1:sta ordningen
(a. 1. det första, a. 2. det andra, a. 3. det tredje hela skiljeväggparet);
b lamellpar af 2:dra; c af 3:dje; d af 4:de ordningen.

Fig. 2. Ett dylikt genomsnitt af ett exemplar med två half-
kanaler.

Fig. 3. Ett stycke af mesenterialtråden; a sjelfva tråden; b me-
senteriet; c en smal genomskinlig strimma af detta.

Fig. 4. Ett stycke af ovariesträngen från en af de ofullständiga
skiljeväggarna: a sidokanal; 6 dorsalkanal; c kalkpartiklar.

Fig. 5. Genomsnitt af samma sträng; bokstäfvernas betydelse
såsom i föregående figur.

Fig. 6. Ett stycke kapselsträng: a den af nässelkapslar bestå-
ende strimman; b strängens öfriga massa.

Fig. 7. Nässelkapslar ur kapselsträngen: a sjelfva kapseln; b näs-
seltråden; c de fina håren på dess midt.

Fig. 8. Nässelkapslar ur kroppshuden.

sr ND

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Från K. Civil-Departementet.
Femårs-Berättelser för åren 1851—1855.

Från K. Commerce-Collegium.

Berättelse om förhållandet med Bergshandteringen 1856.

Från K. Sundhets-Collegium.

Berättelse om Medicinalverket år 1855.

Från K. Universitetet i Christiania.
Universitetets Aarsberetning 1854, 55.
NORMAN, J. M., Observations de morphologie végétale. Chra. 1857. 4:0.
HörBYE, J. C., Observations sur les phénoménes d'érosion en Norvége.
Chra. 1857. 4:0.
Generalberetning om Gaustad Sindssygasyl 1856.
SunNDT, E., Om Sedeligheds-Tilstanden i Norge. Chra. 1857. 8:0.
» Om Dödeligheden i Norge. Chra. 1855. 8:0.
STOCKFLETH, N. V., Norsk-Lappisk Ordbog. Chra. 1852. 8:0.
Prof. B. M. Keilhaw's Biographie. Chra. 1857. 8:0.
Amtskarter over Norge. 2 st.
Karter over den Norske Kyst. 2 st.
"Sju smärre skrifter.

Från Det K. Norske Videnskabers Selskab i Throndhjem.
BrocH, O. J., Lehrbuch der Mechanik. 1, 2. OChra. 1854. 8:0.
Från Societe Geologique de France i Paris.
Bulletin. T. XII: Table. T. XTII: f. 31—49. T. XIV: f. 8—23.
Tvenne småskrifter.
Från École Imp. Polytechnique i Paris.
Journal de lÉcole Imp. Polytechnique; Cah. 36.

Från Corps Imp. des Ingénieurs des Mines de Russie i St. Petersburg.

PAnDER, C. H., Monographie der fossilen Fische des silurischen Sy-
stems der Russisch-Baltischen. Gouvernements. St.
Petersb. 1856. 4:0.
» Uber die Placodermen des Devonischen Systems, St.
Petersb. 1857. 4:0.

Från Académie Imp. des Sciences i (St. Petersburg.
Mémoires. 6:e Ser. Vol. VIII: P. 41.

Från Schlesische Gesellschaft fir vaterlandische Kultur i Breslau.
34:r Jahresbericht, 1856.
GALLE, Griändzige der Schlesischen Klimatologie. Bresl. 1857. 4:0.
(Forts. å sid. 44.)

= MM =

Försök till uppställning af Sveriges Staphyliner. —
Hr THOMSON hade genom Hr BoHEMAN inlemnat följande af-
handling.

»Då man förebrått sednare Systematici den allt för starka
splittringen af slägten, så fruktar jag att samma förebråelse kom-
mer att riktas mot detta systematiska utkast; men om jag här-
vid lyckats fästa uppmärksamheten på organisations-förhållanden,
som ej förut blifvit påaktade, så torde jag kanske ursäktas för
det vågade försöket att vilja gruppera en så omfattande familj
som Staphylinerna, efter det jemförelsevis ringa material, som
Sveriges Fauna erbjuder. Att jag vid denna uppställning, liksom
i en föregående öfver Caraberna, lemnat åsido de inre munde-
larne, har ej sin grund i något underskattande af dessa delars
systematiska betydelse, utan orsaken är endast den, att jag anser
i descriptiva arbeten blott sådane karakterer böra användas, som
kunna ses utan insektens förstöring.

I det utmärkta arbetet »Genera Staphylinorum» har ERICH-
SON indelat denna familj i tvenne afdelningar, grundade på stig-
mata prothoracica, hvilka antingen äro fria eller dolda, men att
denna karakter ej är af den genomgripande systematiska vigt,
som han tillägger den, kan man lätt finna deraf, att inom Oxy-
telin-gruppen, som tillägges »stigmata prothoracica occulta», äro
dessa alldeles fritt liggande hos slägtet Platystethus, äfvensom
man inom Pederin-gruppen finner alla öfvergångar ifrån alldeles
fria stigmata hos slägtet Lithocharis ända till slutna höftpannor
hos Sunius. De organer, vid hvilka jag fästat mesta uppmärk-
samhet, äro i främsta rummet elytra, hvilka, ehuru i denna familj
små och korta, dock afgifva ypperliga karakterer för gruppernas
åtskiljande. Några (Tachyporini, Omalini, Olistherini) hafva en
intryckt linea längs åt den skarpa sidokanten (marginata), andra
(Oxyporini, Oxytelini) hafva sidokanten aftrindad och på den
nedvikna delen en intryckt linea, hvilken saknas hos öfriga grup-
per. Derefter förtjenar mesosternum att tagas i betraktande,
hvilket hos några grupper är kort och i spetsen försedt med en

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 11 Januari 1858.

Slant

nästan halfcirkelformig inskärning, hos andra åter mera fram-
sträckt, tvärhugget i spetsen, hvilken afdelning motsvarar den
hos ERICHSON, som säges hafva stigmata prothoracica occulta.
Med clavicul& libere, som användes vid Staphylin-gruppen, för-
står jag de organer, hvarigenom hufvudets bakre och nedre del
articulerar med prosternum; hos Xantholinin-gruppen lägga de
sig intill ett nästan halfrundt bihang vid prosternum, hvarigenom
dessa tvänne grupper säkrast åtskiljas. Då dessa förhållanden
hittills blifvit förbisedda, så har jag ansett mig böra lemna en
förklaring öfver de uttryck, som dervid blifvit begagnade.

CONSPECTUS TRIBUUM.

4) Prothorax infleetendus; mesosternum brevissimum, apice medio
excisum.

1) Elytra immarginata; thorax marginatus; metasternum postice
utrinque pro coxis inserendis excisum; coxze antice magna
femorum longitudine, posticae intus conico-globosa, extus mar-
gine inflexo, haud deplanato.

a) prosternum claviculis liberis; antennze inter se magis quam
ab oculis distantes. 1. Staphylinini.

aa) prosternum processu antico claviculis connexo, antennee inter
se non magis quam ab oculis distantes. 2. Xantholinini.

2) Elytra immarginata; metasternum postice truncatum; coxee po-
sticee extus margine deplanato.

b) antenn&e articulis 2 primis tumidis, ceteris tenuibus verti-

cillato-pilosis. 3. Trichophyini.
bb) antenn&e haud verticillato-pilosee.
ce) abdomen sursum curvatum. 4. Aleocharini.

ec) abdomen segmentis retractis; antenna sub frontis margine
laterali insertze, articulis 3 ultimis crassioribus.
5. Hypocyptini.
3) Thorax immarginatus; elytra infra marginem lateralem linea im-
pressa; coxe intermedia valde distantes; antennae compresso-

clavatze. 6. Oxyporini.
4) Elytra linea marginali impressa. 7. Tachyporini.

B) Prothorax porrectus; mesosternum productum, apice truncato, me-
dio haud exciso.
1) Antenne capitulatae. 8. Micropeplini.
2) Antenna haud capitulatze.
d) Elytra intra marginem lateralem (acutum) linea impressa.
e) Abdomen margine tenui deplanato. 9. Omalini.

E/QBD =

ee) Abdomen crasse marginatum. 10. Olistherini.
dd) Elytra infra marginem lateralem linea impressa, abdomen
crasse marginatum. 11. Ozxytelini.

ddd) Elytra immarginata. i

f) Palpi maxillares articulo ultimo vix conspicuo, penultimo

subelavato.

g) Thorax immarginatus; antennae clavatae. 12. Stenini.
gg) Coxze antice magna, conice; oculi parvi. 13. Poederini.
sf) Palpi maxillares articulo ultimo distincto; tarsi anteriores

dilatati. 14. Phloeocharini.

1. Tribus. STAPHYLINI.

Caput exsertum, labro plerumque bilobo. Antenna inter se
magis quam ab oculis distantes. Thorax marginatus, inflectendus;
prosterno claviculis liberis; coxee anticee magnee, conicae, femorum lon-
gitudine. Mesosternum antice medio excisum. Elytra immarginata.
Abdomen plerumque sursum curvatum, marginatum, basi subtus ra-
rissime carinatum. Metasternum postice utringue pro coxis inseren-
dis semicirculariter excisum; coxa postice intus conico-globosee,
extus margine haud deplanato. Tibia saltem posticae spinulosae.

A) Antenna rectae; gena immarginatee.

a) Caput juxta oculos utrinque seta 1 instructum et thorax
confertissime punctata.

b) Epimera mesothoracis subquadrata.
c) Mesosternum postice rotundatum; prothorax epimeris mem-

branaceis.
d) Antenna articulis 6-10 transversis. Emus.
dd) Antenn& articulis 7-10 transversis. Creophilus.

ddd) Antennze filiformes.
e) Mesosternum carina media elevata; epimera mesothoracis qua-

drata episternis metathoracis latiora. Schizochilus.')
ee) Mesosternum carina nulla. Dinothenarus. n. g.?)
cc) Mesosternum postice acutum.
f) Prothorax epimeris membranaceis nullis. Staphylinus.
sf) Prothorax epimeris membranaceis. Platydracus. n. g. ”)
bb) Epimera mesothoracis linearia; antenn&e plerumque subse-
taceze.
g) Collum capitis punctatum. Ocypus.

gg) Collum capitis leve; mandibule intus multidentatae. Rembus. 1)

1) Staphylinus nebolosus.
2) Staphylinus pubescens.
3) Staphylinus stercorarius.
+) Philonthus cinerascens.

jär. ND) a

ad) Caput juxta oculos utringque setis 2 instructum et thorax
saltem medio area leevi.

h) Elytra pectore longiora, apice ciliata; abdomen parallelum,

segmentis dorsalibus setis 2 instructis. Cafius.
hh) Blytra pectore haud longiora; abdomen immaculatum.
Philonthus.

B) Antenn&e recte; genre marginate; seta laterali thoracis antica a
margine remota.

7) Antenner serratee. Vellejus.
Zi) Antenna haud serratae.
1) Caput suborbiculatum, oculis magnis.
m) Palpi labiales articulo ultimo haud clavato. Quedius.
mm) Palpi labiales articulo ultimo subelavato. PEuryporus.
u) Caput oblongum, oculis parvis; palpi subulati; cox:e posticee
intus semicirculariter deplanatze. Hetherothops.

C) Antenne fracte; genre marginatae. Acylophorus.

2. Tribus. XANTHOLININI.

Antenn&e inter se non magis quam ab oculis distantes. Caput
exsertum, collo distiucto. Prothorax inflectendus, marginatus; prosterno
appendice claviculis connexo. Coxa anticee magna, femorum longitu-
dine. Mesosternum antice medio excisum. FElytra immarginata. Ab-
domen deorsum curvatum, subtus basi carinatum vel tuberculatum.
Metasternum postice pro coxis inserendis utringue excisum. Coxze po-
stice intus conico-globosa, extus margine haud deplanato. Tibize spi-
nulosa, antice calcari valido.

A) Antenne rectee.
a) Genze immarginate; capite pone oculos dilatato. Othius.
aa) Genae marginate; caput pone oculos angustatum; elytra stria

suturali impressa. Gyrohypnus. ')
B) Antenn fractee.
b) palpi filiformes. Xantholinus.

bb) palpi subulati; frons antice sulcis 4 abbreviatis. Leptacinus.

3. Tribus. TRICHOPHYINI.

Caput exsertum, collo distineto, oculis prominulis. Antenne ar-
ticulis 2 primis tumidis, ceteris tenuibus, verticillato-pilosis. Elytra
immarginata, pectore paullo longiora. Mesosternum antice excisum.
Abdomen marginatum, basi subtus haud carinatum. Metasternum po-
stice truncatum. Coxa postice extus margine deplanato. Tibia pu-
bescentes. Trichophya.

!) Othius pilicornis.

JA RN
4. Tribus. ALEOCHARINI.

Antenna margini anteriori vel interiori oculorum insertee. Pro-
thorax inflectendus; cox&e antice conice, exserte. FElytra immar-
ginata, pectoris longitudine, vel subbreviora. Mesosternum apice me-
dio excisum. Abdomen recurvum, basi subtus haud carinatum. Me-
tasternum postice truncatum: Coxa postice extus margine deplanato.
Tibize rarissime spinulosee.

4) Palpi labiales setiformes, longe exserti, caput parvum, insertum;
abdomen segmento 6:0 5:0 longiori.
a) Epimera metathoracis apicem versus dilatata; gene margi-
natee. Gymnusa.
aa) Abdomen apicem versus pilosellum. Myllena.
B) Oculi prominuli; coxa intermedia distantes; thorax basi reflexo-
marginatus, 'brevissimus.
b) Antenne articulis 6—11 sensim latioribus; thorax elytro-
rum latitudine; abdomen medio dilatatum. Encephalus.
bb) Antenna articulis 5—11 crassioribus; abdomen medio haud
dilatatum. Gyrophena.
C) Epimera metathoracis apicem versus dilatata, subtriangularia, ely-
tris longiora; fronte plerumque antice obtuse carinata.
c) Thorax haud marginatus, lateribus plerumque excavatus vel
impressus.
d) Thorax elytris angustior, intra marginem lateralem elevatum
fortiter impressus; abdomen parallelum.
e) Antenn&e haud pilose; thorax apice emarginatus. Lomechusa.
ee) Antenn&e parcius pilose; thorax apice haud emarginatus;

elytra angulo externo evidenter sinuato. Atemeles.
dd) Thorax elytris haud angustior; abdomen apicem versus an-
gustatum.
f) Thorax angulis posticis porrectis. Dinarda.
ff) Thorax angulis posticis subprominulis. Thiasophila.

cc) Thorax subtiliter marginatus.
g) Oculi oblongi, depressi, glabri, caput insertum; tibia spi-

nulosee.
h) Mesosternum simplex; coxe intermedia subdistantes.
Aleochara.
Ah) Mesosternum medio carimatum; coxe intermedizxe approxi-
matze. Baryodma. n. g.')
gg) Oculi rotundati, subprominuli; caput exsertum; tibia haud
spinulosze.
2) Gene marginatae.
!) Clypeus apice emarginatus. Myrmedonia.

!') Aleochara bipunctata.

= ON ae

u) Clypeus integer; antenn&e et tibix pilosze. Zyras.
ä) Gene immarginate. Astilbus.")
D) Epimera metathoracis apicem versus haud dilatata, sublinearia;
oculi plerumque hirtuli.
m) Antenne apice clavatae, 10-articulatae. Oligota.
mm) Antenn&e haud clavate, 11-articulatae.
a) Tarsi postici 4-articulati, articulis 'obceordatis. Hygronoma.
nn) Tarsi postici 5-articulati, articulis linearibus.
0) Gene immarginate.
p) Elytra basi plicata. Autalia.
pp) Elytra basi haud plicata.
q) Tarsi postici articulo 1:o sequenti semper multo longiori,
5:0 haud breviori, prothorax basi haud sinuatus.
r) Prothorax cordatus, immarginatus. Falagria.
rr) Prothorax marginatus.
s) Abdomen basi subpetiolatum, segmentis scilicet 2-4 sequen-
tibus angustioribus; elytra medio dilatata. Tachyusa.
ss) Abdomen haud petiolatum.
t) Abdomen segmentis 2-5 fortiter basi transversim impressis,
6:0 5:0 longiori. Calodera.
tt) Abdomen segmentis 2-4 basi impressis, 6:0 5:0 haud longiori.
v) Abdomen segmento 6:0 5:o latitudine zequali.
Amarochara. n. g.”?)

vv) Abdomen segmento 6:0 5:o angustiori.

&x) Prothorax basin versus angustatus. Ischnopoda. ”)

zr) Prothorax apicem versus subangustatus, angulis anticis com-
pressus. Acrostiba. n. g.")

qq) Tarsi postici articulo primo 2:0o haud vel vix longiori, 5:0
breviori.

y) Antenn&e articulo 10:0 9:0 duplo longiori, cylindrico; caput
exsertum. Semiris.

yy) Antenne articulo 10:0 9:0 haud longiori.

z) Abdomen segmento 7:o mucronato. Theetura. un. g.”)

22) Abdomen segmento 7:o haud mucronato.

c«) Caput subquadratum, planum, angulis posticis rectiusculis,
collo punctiformi. Dadobia. n.g.'”)

&o) Caput angulis posticis obtusis vel rotundatis.

8) Abdomen segmentis 2-5 basi impressis.

!) Myrmedonia collaris.

2) Calodera umbrosa ER.

3) Tachyusa atra.

$) borealis m. n. sp.

5) Homolota cuspidata Er.

<) Homalota planicollis THOomMs.

Si

7) Abdomen subeylindricum , segmento sexto 5:0o longiori.
Phloeopora.
7y) Abdomen subdepressum, segmento sexto 5:o haud longiori.
Platarea. n. g.')
£p) Abdomen segmentis 2-4, vel 2-3 basi impressis.

d) Elytra thorace breviora; caput ovatum, oculis parvis; palpi
maxillares articulo ultimo vix conspicuo, penultimo tu-
midulo. Geostiba. n. g.?)

dd) Elytra thorace haud breviora.

&) Prothorax basi utrinque sinuatus, brevis, angulis posticis
subprominulis; abdomen apicem versus angustatum; tarsi
postici articulis 4 primis zequalibus, ultimo 1:0 duplo
longtori. Notothecta. n. g.?)

ee) Prothorax basi haud sinuatus, apicem versus haud angusta-
tus, elytris subangustior.

sg) Abdomen segmento sexto 5:0 longiori.

7) Antenna thorace subbreviores; caput pone oculos dilatatum,

triangulari-ovatum. Amischa. n. g.")
UL Antenna thorace multo longiores; elytra thorace sesquilon-
giora. Hydrosmecta. n. g.”)

ss) Abdomen segmento sexto 5:o haud longiori.

1) Caput exsertum, thorace vix angustius, oculis prominnlis, abdo-
men parallelum, confertissime punctatum. Gnypeta. n. g.”)

2) Caput exsertum, pone oculos subdilatatum , thorace angustius,
oculi subdepressi; abdomen apice leve, segmento sexto 5:0
angustiori; tarsi postici articulis 1-4 sensim brevioribus.

Aloconota. n. g.”')

3) Caput insertum ; abdomen apicenmy versus subincrassatum ; tarsi po-
stici articulo ulimo 1:0 fere triplo longiori. Amidobia. n. Sy)

4) Caput thoracis fere latitudine, subdepressum , sub insertum, ocu-
lis parvis; abdomen depressum, parallelum ; tarsi postici arti-
eulis 1-4 aequalibus, ultimo 1:0 duplo longiori; elytra sutura
postice carinato-elevata. Dinarea. n. g.”?)

00) Gena marginate.

&) Tarsi postici articulo primo 2:0o semper multo longiori, ul-
timo haud vel vix breviori.

ct) Mesosternum medio carinatum.

1) Homalota brunnea.

2) Homalota circellaris.

. 3) Homalota flavipes.

4) Homalota analis.

5) Homalota longula Heer.
6) Homalota labilis.

1) Tachyusa immunita.

2) Homalota Talpa.

2) Homalota sequata.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 1. 3

SES ES

x) Trochanteres postici ovato-globosi; abdomen segmentis ven-

tralibus convexis, 2-4 basi impressis. Bolitochara.
xx) Abdomen segmentis dorsalibus 2-4 basi impressis; tibia
pilosee. Ocalea.

iu) Mesosternum haud carimatum.
2) Caput exsertum; antenn valide, thorace mnlto longiores;
abdomen segmentis 2-5 basi impressis. Ilyobates.
AZ) Caput insertum.
u) Abdomen segmento sexto 5:o longiori.
vy) Tarsi postici articulo primo ultimo longiori, thorax angulis
posticis hand subprominulis.
&) Abdomen segmentis 2-4 sensim levius basi impressis.
Ozypoda.
&&) Abdomen segmentis 2-4 basi fortiter impressis, apicem ver-

sus haud pilosellum; antenner validiusculze, elytrorum api-
cem fere attingentes. Disochara. n. g.')

»y) Thorax angulis posticis subprominulis; tarsi postici articulo
primo ultimo subequali.

0) Abdomen subeylindricum; antenne articulo ultimo ovato-

acuminato. Haploglossa.
00) Abdomen subdepressum; antenne albido-pilosa, articulo ul-
timo subgloboso. Placusa.

uu) Abdomen segmento 6:0 pracedente haud longiori.
tr) Thorax subquadratus, angulis posticis haud subprominulis;
antenne pubescentes; elytra medio ampliata, stria sutu-|
rali impressa. Ocyusa.
757) Thorax transversus, angulis posticis subprominulis; mandi-
bulae prominentes; palpi maxillares articulo ultimo parvo,
penultimo vix dilatato, antennarum scapo plerumque longiori.
0) Abdomen apicem versus incrassatum. Pachygluta. n: g.?) |
00) Abdomen apicem versus leviter angustatum; thorax basi ely-|
trorum latitudine, setis lateralibus nullis.
go) Antenne pubescentes. Thamiosoma. n.g.?) |
00) Antenne albido-pilosa. Dezxiogyia. n. g.”)
000) Abdomen cylindricum, parallelum, thorax basi haud sinua-|
tus, angulis posticis rectiusculis.
7) Thorax elytrorum latitudine, valde transversus.
Cratarea. n. g.")
tt) Thorax elytris angustior; antenn&e albido-pilosae.
v) Thorax setis lateralibus instructus. Ischnoglossa.

!) Oxypoda longiuscula.

2) Oxypoda ruficollis Er.

3) Oxypoda laticollis Tuoms.
+) Oxypoda corticina Er.

5) Oxypoda suturalis,

SR

vv) Thorax setis lateralibus nullis. Leptusa.
J-9) Tarsi postici articulo primo subaequali, ultimo breviori.

q) Tarsi postici articulo ultimo ceteris simul sumtis longitudine
2equali; abdomen segmentis 2-5 impressis. Homalota.!')

pg) Tarsi postici articulo ultimo ceteris simul sumtis breviori,
7) Abdomen segmentis 2-5 basi impressis.
aw) Thorax subquadratus, basi haud sinuatus.

aw) Tibie setis instructae, pilosre. Bessobia. n. g.?)
ww) Oculi prominuli; antenn pilose. Alianta. n. g.?)
ww) Thorax transversus, basi sinuatus. Silusa.

xy) Abdomen segmentis dorsalibus 2-4, vel 2-3 basi impressis.

a) Abdomen segmento sexto 5:o multo longiori et angustiori,
totum confertim punctatum.

db) Antenna elytrorum apicem attingentes, pubescentes.
Dilacra. n. g.”)

bb) Antenne&e thoracis longitudine; elytra sutura postice carinato-

elevata, mandibula bifidae. Schistoglossa.
aa) Abdomen segmento sexto 5:0 zequali.
c) Tibia anteriores spinulosge. Polystoma.

ec) Tibia haud spinuloseze.

d) Caput fortiter punctatum; mandibulie prominentes, falcatze,
mesosternum antice carinatum. Halobrecta. n. g.”)

dd) Caput subtiliter punctatum; mesosternum haud carinatum.
e) Elytra thorace breviora; caput insertum subtriangulare.
| Sipalia. ”)
ee) Elytra thorace haud breviora.
An Genze antice obsoletius, postice evidentius marginatze.
g) Abdomen segmentis 2-4 fortiter impressis; antennee articulis
4-10 transversis, albido-pilosae. Alevonota. mn. g.”)
gg) Abdomen segmentis 2-4 sensim levius basi impressis, an-
tenn articulis 4-10 haud transversis. Liogluta.n.g.?)
J) Gene ubique distincete marginatae.
A) Clypeus obtuse carinatus; palpi maxillares articulo ultimo
aciculari, penultimo longitudine subaequali; tarsi postici
articulo ultimo 1:0 triplo longiori. Thamiarea. un. g.”)

1) Homalota
2) Homalota
3) Homalota
4) Homalota
5) Homalota
6) Homalota
71) Homalota
5) Homalota
92) Homalota

plana GYLL.
monticola THOMS.
incana ER.

luteipes ER.
puncticeps THOMS.
brachyptera THOMS.
atricapilla MuLs.
umbonata ER.
cinnamomea.

SR LSS

hh) Thorax basi utringue subsinuatus, elytris dimidio angustior;
elytra postice sutura carinato-elevata; abdomen crasse

marginatum. Alaobia. n. g.')
Ahh) Thorax basi haud sinuatus; tarsi postici articulo ultimo 1:0
duplo longiori. Atheta. n. g.”)

5:30 Tribus.EYPOCYPTENL

Caput inflexum, brevissimum, oculis parum prominulis, rotunda-
tis Antenne 10-articulate, articulis 3 ultimis majoribus, albido-
pilose. Thorax brevissimus, inflecetendus, basi utrinque subsinuatus.
Elytra immarginata, convexa, apice emarginata. Mesosternum la-
tum, apice medio excisum. Abdomen apicem versus fortiter angusta-
tum, segmentis retractis. Metasternum postice truncatum. Pedes bre-
viusculi tibiis pubescentibus, tarsis 4-articulatis. Hypocyptus.

6. Tribuss OXYPORINI.

Caput magnum, mandibulis prominentibus; oculi rotundi, promi-
nuli. Palpi labiales securiformes. Thorax immarginatus. Antenna
compresso-clavatze, in oculorum margine antico insert. Mesosternum
latum apice medio excisum. Elytra infra marginem lateralem linea
impressa, stria suturali distineta. Cox intermediza late distantes. Ab-
domen marginatum, segmento 1:o ventrali haud carinatum. Meta-
sternum postice vix excisum. Tibize pilosze. Özyporus.

7. Tribus. TACHYPORINI.

Caput insertum, oculis subdepressis. Antenn&e ante oculos in
margine frontis laterali inserte. Thorax marginatus, glaberrimus, in-
fleetendus. Mesosternum apice medio excisum. HElytra marginata,
pectore paullo longiora. Abdomen deorsum curvatum, apicem versus
angustatum , basi subtus szepissime carinatum. Metasternum postice
utringue pro coxis inserendis excisum. Coxe anticee conice, posticae
laminate. Tibixe spinulose.

A) Gene inmarginatae.
a) Antenne verticillato-pilosae. Habrocerus.
aa) Antenna haud verticillato-pilosae.
b) Palpi maxillares articulo ultimo subulato; elytra lateribus

pilosella.
ce) Abdomen immarginatum; mesosternum carinatum. Conurus.
ec) Abdomen marginatum. Tachyporus.
bb) Palpi maxillares articulo ultimo lineari; elytra lateribus haud
pilosella.

d) Mesosternum carinatum; antenne articulo 4:0 5:0o longitu-
dine 2equali; tarsi antici in utroque sexu simplices, postici
articulo 1:o 2:0 duplo longiori. Astictus. n. g. ”)

1) Homalota ochracea ER.
23) Homalota Er. ad maximam partem.

3) Tachinus silphoides.

da RY

dd) Mesosternum simplex; antennee articulo quarto 5:0 minori;
tarsi postici articulo primo 2:o paullo longiori, ultimo
breviori. Tachinus.

B) Gene marginate; elytra stria suturali impressa.
e) Palpi filiformes.
f) Caput juxta oculos puncto setigero nullo, plerumque oblon-

gum. Boletobius.
rf) Caput juxta oculos postice utringue puncto setigero, ad ocu-

los usque thoraci immersum. Bryocharis.
ee) Palpi subulati. Mycetoporus.

8. Tribus. MICROPEPLINI.

Caput insertum. Antenn capitulate sub margine prothoracis
recepte. Thorax porrectus. Abdomen inflatum. Mesosternum apice
haud excisum. Cox parva, vix exserte, distantes. Tarsi brevissimi.

Micropeplus.

9. Tribus. OMALINI.

Caput ocellis plerumque instructum. Antenna ante oculos in-
serte. Prothorax haud inflectendus. Mesosternum apice haud exci-
sum, productum. Elytra marginata, pectore longiora. Abdomen mar-
gine tenui deplanato, subtus basi carinatum, vel tuberculatum. Cox
postice extus margine deplanato.

4) Mandibul&e intus dentatz, labrum superantes; episterna metatho-
racis linearia; thorax subcordatus; abdomen pone medium dila-
tatum; antenne filiformes, articulo secundo 3:0 breviori, cox&e
antice conico-triangulares, exsertae.

a) Fronte ante ocellos lineis 2 postice convergentibus; oculis
glabris. Anthophagus.
aa) Fronte intra ocellos sulcis 2 impressis. Geodromus.

aaa) Oculi hirtuli; fronte inter oculos foveolis 2 impressis.
Lesteva.

B) Mandibule intus haud dentatae, labrum haud vel vix superantes;
ocelli distincti. j

b) Abdomen pone medium dilatatum, apice acuminatum.

c) Elytra thorace breviora. Micralymma.

ce) Elytra thorace haud breviora.

d) Caput thorace latius, mandibulis longe faleatis. Boreaphilus.

dd) Caput thorace angustius.

e) Tarsi postici articulo primo elongato, tibixe haud spinulosae.
Arpedium.

ee) Tarsi postici articulis 2 primis subelongatis, zequalibus.

f) Coxe antice conice; episterna metathoracis linearia; an-

tenna subfiliformes.
g) Frons ante ocellos haud foveolata. Olophrum.

a RR Le

gg) Frons inter antennas bifoveolata.
Ah) Thorax canaliculatus; tibisee muticee. Lathrimeum.
hh) Thorax haud canaliculatus; tibia spinulosXe. Deliphrum.
ff) Coxee antice breves, subovate, vix exsertae; episterna meta-
thoracis basi dilatata; antennze articulis ultimis distincte
crassioribus.
2) Frons juxta oculos linea elevata e margine laterali continuata.
l) Antenna articulis 3 ultimis crassioribus; abdomen segmento
septimo triangulari, 8:o occulto. Pycnoglypta. n. g.')
I) Antenna articulis 5 ultimis crassioribus.
m) Tarsi postici tibiis fere duplo breviores; articulo ultimo

ceteris simul sumtis longiori. Acrulia. n. g.”)
mm) Tarsi postici tibiis tertia parte breviores, articulo ultimo
ceteris simul sumtis breviori. Hapalarea. n. g. Så

ä) Frons juxta oculos linea elevata nulla.
a) Antenn&e articulis 5 ultimis crassioribus; tibixe spinulosae.
Acrolocha. n. g.”)
nn) Tarsi articulis 4 primis dilatatis. Anthobium.
bb) Abdomen parallelum.
o) Tarsi postici articulo primo elongato; tibisee spinulosze; frons
deplanata, foveolis nullis, margine antico elevato. Acidota.
00) Tarsi postici articulo primo haud elongato.
p) Antenna thorace breviores, pubescentes; frons ante ocellos
foveolis nullis; labrum bilobum. Etheothassa. n. g.”)
pp) Caput deplanatum, ante ocellos linea impressa, antennae ar-
ticulis 6 ultimis crassioribus, pilosee.
q) Abdomen intra marginem vix impressum. Phloeostiba. n.g.”)
99) Abdomen intra marginem distincte impressum. Omalium.
C) Ocelli nulli; abdomen ante apicem dilatatum.
r) Antenn&e apice incrassate; thorax basi truncatus. Proteinus.
rr) Antenna articulo ultimo subgloboso; thorax angulis posticis
apice excisis, disco canaliculatus. Megarthrus.

10. Tribus. OLISTHZERINI.

Caput exsertum, basi haud constrietum. Mandibulze mutice,
faleate. Antenna sub frontis margine laterali inserte. Ocelli nulli.
Thorax haud inflectendus, basi truncatus. Elytra depressa, marginata,
humeris rectangulis. Mesosternum productum, apice haud excisum.
Abdomen crasse marginatum, apicem versus angustatum, basi subtus

!) Omalium luridum.
2) Omalium inflatum.
3) Omalium pygmaum.
4) Omalium striatum.
5) Omalium deplanatum.
”) Omalium planum.

re SÖN, a

carinatum. Coxe antice conicee, postice extus margine deplanato.
Tibia parcius spinulosee. Olistherus.

11. Tribus. OXYTELINI.

Antenn& sub frontis margine laterali elevato inserts. Ocelli nulli.
Thorax haud inflectendus. Mesosternum productum, apice haud exci-
sum. HElytra infra marginem lateralem linea impressa. Abdomen crasse
marginatum , subtus basi haud carinatum. Metasternum postice trun-
catum. Coxe anticae conice vel cylindrice. Tibixe plerumque spinu-
lose, ”Tarsi articulo ultimo ceteris simul sumtis longiori, vel 2equali.

4) Palpi articulo ultimo subulato.
a) Tibize antice spinulosee.
b) Tibise anticee biseriatim spinulosse; coxee antice cylindrice,
approximate. Bledius.
bb) Tibize anteriores uniseriatim spinulosee; coxse anticee conicee,
distantes; mesosternum latum; stigmata prothoracica con-
spicua. Plathystetus.
bbb) Tibia anticae uniseriatim spinulosae; coxze anticae approximate.
c) Cox intermedia distantes; oculi glabri. Ozytelus.
ce) Cox intermedix approximate; oculi hirtuli. Phloeoneus.
aa) Tibizxe mutice; oculi hirtuli. Trogophloeus.
B) Palpi maxillares filiformes.
d) Tibia anteriores spinulosze.

e) Oculi hirti, prominuli. "Acrognathus.
ee) Oculi glabri. Coprophilus.
dd) Tibiax muticz. Syntomium.

12. Tribus. STENINI.

Caput magnum, exsertum, mandibulis falcatis, oculis magnis.
Antenne fronti inserte, apice clavate. Palpi maxillares articulo ul-
timo obsoleto, penultimo subelavato. Elytra immarginata. Prothorax
haud inflectendus. Mesosternum productum, apice haud excisum. Cox&e
antice parva, conico-globose, vix exserte, postice distantes. Abdo-

— men basi subtus carinatum. Tibize haud spinulosae, calcaribus obsoletis.
4) Antennze ante oculos insertre, articulis 2 ultimis clavam forman-
tibus. Fucesthetus.
B) Antennze in oculorum margine interiori insertee, articulis 3 ultimis
clavam formantibus.

a) Antenn&e thoracis longitudine, articulo 8:o obceonico, oculis
rotundis. Dianous.

aa) Antenn thorace breviores; oculi oblongo-rotundati. Stenus.

13. Tribus. PAEDERINI.

! Mandibul&e elongatae, falcata, intus dentate. Palpi maxillares
pubescentes, elongati, articulo ultimo obsoleto, penultimo subelavato.

285 EA

Antenn&e sub frontis margine laterali insertee, filiformes. Prothorax
haud infleetendus. Mesosternum fortiter productum, apice haud exci-
sum. Elytra immarginata, a thorace distantia. Abdomen subtus basi
carinatum. Coxe anticae conica, postice subtriangulares. Tibix pi-
lose, vel pubescentes.

4) Tarsi articulo 4:o bilobo; thorax immarginatus; elytra margine in-

flexo episterna et epimera metathoracis occultantia. Paederus.

B) Epimera et episterna metathoracis conspicua; thorax ssepissimi

marginatus.

a) Tarsi articulo penultimo membranaceo-lobato.

aa) Tarsi articulo penultimo simplici. Sunius.
db) Antenne fractae. Cryptobium.

bb) Antenne recte.
e) Collum punctiforme, spatio inter oculos multo angustius.

d) Abdomen segmentis basi transversim impressis, labro medio

bidentato. Stilicus.
dd) Abdomen segmentis basi haud impressis.
ec) Thorax subquadratus, lateribus pilosus. Lithocharis.
e) Tibia postice superne angulato-productze. Scopeus.
ee) Tibia apice oblique truncatze. Lathrobium.

14. Tribus. PHLOEOCHARINI.

Caput insertum , oculis semiglobosis. Mandibula breves. Antenne
apice crassiores. Ocelli nulli. Thorax haud inflecetendus, basi trunca-
tus. Elytra immarginata, depressiuscula. Mesosternum productum, ca-
rinatum, apice haud excisum. Abdomen marginatum, apicem versus
sensim angustatum, basi subtus carinatum. Cox: antice parvaee, sub-
globosee, vix exserte. Tibie pubescentes. Tarsi anteriores dilatati.

Phloeocharis,

ta SME: on

Foglar i Wermland. — Ur en skrifvelse från Hr Magister
T. HAMMARGREN i Carlstad meddelade Hr SUNDEVALL följande
utdrag.

«Den 4 Maj 1857 sköts här vid staden en Alauda alpestris
för första gången, och jag har anledning tro, att denna fogelart
under sina flyttningståg ofta nog torde visa sig i Wermland,
fastän förbisedd — troligen är detta fallet isynnerhet närmare
norska fjällryggen, hvilken han synes följa på sina ströftåg.

Nästan intet år går förbi, utan att Ciconia alba visar sig
på något ställe i Wermland. Förra året sköts ett exemplar i
Grunds socken i Juli. Denna fogel torde möjligen utsträcka sin
fortplantnings-zon längre norrut öfver 57", som nu anses såsom
hans nordliga gräns, så vida ej han i Sveriges medlersta pro-
vinser genast förföljdes och dödades, så snart han visar sig. —
Ciconia nigra har förlidet år blifvit här för första gången skju-
ten — i Wermskogs socken. Han hörer otvifvelaktigt till de
fogelarter, som från öster framtränga alltmer åt vester”).

Accentor modularis, som mot hösten ej är sällsynt i träd-
gårdarna här vid staden, är likväl ej upptagen i de förteckningar
vi ega öfver Wermlands fogelarter.

Lestris parasitica sköts i Sept. i Brattfors” socken; en ny
gäst från hafvet för Wermland, som redan förut har åtskilliga
hafsfoglar att uppvisa, dels såsom tillfälliga gäster, dels såsom
"stadigvarande bebyggare.

Förmodligen genom tryckfel har i Baron Cederströms »För-
teckning på de i trakten af Carlstad förekommande fogelarter»
uppgifvits, att Sidensvansen här årligen häckar; detta misstag
har sedan influtit i Herr Wallengrens »Brätzonen der Vögel in-
nerhalb Skandinavien» (i Tidskriften Naumannia 1854, sid. 123)
och derifrån öfver hela Europa blifvit ett vetenskapligt faktum.

") Cieonia nigra har sannolikt alltid förekommit, ehuru ganska sällsynt, i södra
hälften af Sverige, än åt vester, än åt öster. I Augusti 1821 såg jag fem
stycken tillhopa, tydligen en familj, kretsande helt nära Götheborg. (S -- ll).

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 11 Januari 1858.

SS RNE Vi

En engelsk ornitholog bjöd här, ej länge sedan, för fogelns ägg
100 R:dr B:co, utan att lyckas erhålla något, och hela vägen
upp efter Klarelfven till Fämundsjön i Norrige, genom stora, vid-
sträckta skogar, känner man åtminstone ej till Sidensvansens
fortplantning. Den ifrågavarande uppgiften torde derföre tills-
vidare böra anses som felaktig.»

= ÅÅ -

Akademiska angelägenheter.

Preeses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat sin
ledamot i femte klassen, Professoren i Geognosi vid Universitetet i
Christiania, R. S:t O. O., B. M. KEILHAU.

Akademien kallade genom anstäldt val till inländska ledamöter:
i tredje klassen Fabriksidkaren R. W. O. Hr JEAN BoLINDER, och i
femte klassen, Löjtnanten H. v. Post; samt till utländska ledamöter:
i femte klassen Professoren och Föreståndaren för K. K. Geologiska
Riks-anstalten i Wien Hr W. HAIDINGER, och i den sjette: Profes-
soren i Zoologi vid Universitetet i Leyden R. N. O., J. VAN DER
HoEVEN.

Sekreteraren . förelade den medalj, som på K. Maj:ts befallning

Christiania.

Hr Fries hade insändt fem af de under hans ledning utförda
målningar af svenska svamparter.

Med. Phil. Candidat C. StåL hade inlemnat en afhandling med
titel: Bidrag till Rio-Janeiro-traktens Hemipter-fauna.

Remitterades till Hr WAHLBERG och BoHEMAN.

Hr Magister G. LINDSTRÖM hade insändt redogörelse för sina,
med understöd af Akademien, under förra årets sommar utförda pa-
lxeontologiska undersökningar på Gottland.

Hr Conservator W. MEvzEs hade likaledes aflemnat berättelsen
om den resa han med understöd af Akademien under förra sommaren
utfört inom de norra provinserna.

PEN”. DER

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. fr. sid. 26.)

Från K. Universitetet i Greifswald.
KOsEGARTEN, J. G. L., Geschichte der Universität Greifswald. 2 Theile.
Greifsw. 1857, 56. 4:0.
Från Verein fir Naturkunde i Presburg.
Verhandlungen. Jahrg. I, II: H. 1. Presb. 1856, 57. 8:0.

Från EK. K. Geologische Reichs-Anstalt" i Wien.
Jahrbuch; Jahrg.>III:-2: VE: s4> VEE rv

Af Hr Fr. v. Scheele.

Wermländska Bergsmanna-Föreningens Annaler 1856, 57.

Af Författarne.
ANDERSON, TH., Researches on some of the crystalline constituents of
Opium. 2:d Ser. Edinb. 1854. 4:0.

» Products of the destructive distillation of animal
substances. 3:d Part. Edinb. 1854. 4:0.

LE Canu, L. R., Souvenirs de M. Thénard. Par. 1857. 8:0.

LE Jonis, A., Examen des especes confondus sous le nom de Lami-
naria digitata, Auct. (1854) 4:0.

LissaJous, J., Mémoire sur F'étude optique des mouvemens vibratoires.
Par. 1857. 8:0.

ZANTEDESCHI, Ricerche sul calorico raggiante. Wien 1857. 8:0.

mer I dne
Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.
Zoologiska afdelningen.

Af Kontorsskrifvaren Åbom.

En Voluta zethiopica samt
En Voluta porcina.

Af Prosten Sommerfeldt.
Tretton st. sällsyntare fogelägg.
Af Grefve Löwenhjelm.
En Vidua paradisea. b
Af Professor Huss.

En Fringilla nitens.

Botaniska afdelningen.

Från K. K. Botaniska Museet i Wien genom Professor E. Fenal.

Trehundranitton arter insamlade i Mesopotamien, Mossul och Kurdi-
stan af Kotschy.

Af Intendenten.
Vid pass 300 arter insamlade i Schweitz sistförflutna sommar.
Af Candidaten S. O. Lindberg.

Fyra arter Composite från Brasilien.

EE. NEN

Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium
i December 1857.

TT 09 NE KR Vindriktning. ul 4 |
Decimaltum. 5 =
Kl. 6 [KI 2 RIS ONyRa6 | KLR2T) SRS 9 Kr 2 Ran =
fa EL NGA) GMT Ne I RR I
1 |25,58 |25,51 | 25,43 | + 1",1 | + 3,3 | + 1',9 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Mulet, snö
2 125,31 125,32 |25,37 | + 2,5! + 4,5|+ 4,0) V. V. Mulet
3 |25,49 |25,58 | 25,57 | + 0,21 + 1,6 | + 2,4 | V.N.V.| V.N.V. Näst. klart
412540 125,35] 25,37 |-+ 7,0) + 7,0] + 6,1) SISN. | SF Mulet
5 125,49 |25,60 |25,71 | + 3,0) + 3,0] + 1,0 | V.S.V.| V. Klart
6 |25,72 |25,67 |25,67 | + 1,11 + 2,01 + 5,0) V. | S.V. | SV. Mulet, dim:al'
7 125,68 |25,65 |25,61 | + 6,0. + 6,5 | + 7,1 | S.S.V. | S.S.V. Näst. mulet
8 |25,23 |25,48 | 25,63 | + 7,2] + 7,7] + 4,8] S.S.V.| V Klart
9 |25,41 |25,40 |25,49 | + 7,01 + 9,51 + 9,0] Vv. Vv Näst. mulet
10 |25,40 |25,42 |25,36 | + 8,0) + 7,5! + 831 V. V.
11,1 25.27, 125,28: | 2544 458,0) FI73)EE R3A V: Vv
12 |25,56 |25,68 |25,79 |— 0,21 — 0,01— 1,0 | V.N.V.| V.N.V.| N.V. Klart
13 | 25,76 |25,67 |25,66 |— 3,0|— 1,1 | — 3,3 |N.N.V.|N.N.V.|N.N.V.| Mulet, snö
14 | 25,52 | 25,36 |25,26 |— 3,0] + 1,8] + 1,01 8:S:0.]| V. | V.SV.| Mulet |
15 |25,20 125,12 | 25,14 | + 5,0) + 7,0) + 80 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.| Mulet
16 |25,24 |25,26 |25,31 | + 5,0! + 5,7) + 5,0) V. V. V. Mulet
17 |25,23 |25,26 |25,30 | + 6,9| + 821 + 7,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Näst. mulet
18 125,33 |25,43 | 25,44 | + 6,0| + 3,9| + 6,2 | V.S.V. | Lugnt | Lugnt | Näst. mulet
19 125,39 |25,37 |25,35 | + 7,6 | + 5,5) + 6,1 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Klart
20 |25,34 125,35 |25,33 | + 42/4 6,0 | + 27 | V.S.V. | V.S.V. | S.S.V. | Mulet
21 | 25,28 | 25,24 | 25,19 | + 0,7! + 2,0|—+ 1,5 | V.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | Halfklart
22 125,18 | 25,13 | 24,93 |— 0,8] + 2,01+ 4,6 | S.S:V. | S.S.V. | S.S.V. | Mulet
23 | 24,99 |25,12 | 25,17 | + 471 + 3,6] + 1,0) V.S.V.| V. V. | Näst. mulet
24 |25,29 125,43 | 25,52 |— 1,0) + 0,9|— 0,7| V. IN.N.V.|N.N.V.| Mulet
| 25 125,43 |25,14 | 24,88 |— 1,2) + 1,3] + 3,3 | S.S.0. | S.S.0: |.O.N.O. | Mulet, snö
26 |25,09 | 25,18 | 25,32 0,0 | — 1,0 |— 3,0 |N.N.V.|N.N.V.| N.N.V. | Mulet, snö
27 125,48 |25,58 |25,65 | — 5,0 |— 4,2 |— 7,0 |N.N.V.] N. N. Klart
28 125,68 |25,67 |25,64 |— 8,5 |— 5,2|— 5,5) N. |V.N.V.| V. | Näst. klart
29 125,57 |25,55 | 25,44 | — 5,0 |— 1,51 + 3,0] V. V. V. | Halfmulet
30 |25,37 |25,38 |25,47 | + 4,0) + 5,5 | + 4,0 | V.N.V.] V.N.V. | V.N.V.| — Klart
25,58 |25,59 |25,65 | + 1,0| + 3,0] + 1,0] V. V. Vv Klart

25,403| 25,412| 25,422] + 2,21] + 3,33] + 2,77] Nedetbörden == 0,56 deos
NU > En
25,412 +277

SS HÄR

Sammandrag af Meteorologiska Observationerna å
Stockholms Observatorium år 1857.

TE TFTGTTHg]q5GRG a S5ET 60 SS nn
POE ans Theriiom EDER
Decimaltum Celsius. börd.

K6 0] EL?) Kl 9 0 1 i 1803 CSR RN (RE I ROR 7 RE Me- Dec.

em: a Mm. e. m. e. m. dium. | tum.

Er
anuari .. 25.353! 25,350 | 25,358 | 25,354 |— 6,15 |— 5,09 —6 235082
ebruari . .| 25,523 | 25,325 | 25,535| 25,528 |— 1,72! + 0,33]— 0,93|— 0,77
ars... -| 25,481 | 25,493 | 25,497 | 25,490 |— 2,23 + 1,55|— 1,39|— 0,69

Pril. . . | 25,462| 25,475 | 25,473] 25,470 | + 0,43 |+ 3,07] + 0,76! + 2,09) 0,982

HjöreN ses 25,527 | 25,523 | 25,524 | 25,525 + 6,77 | +15,751 + 7,27 + 9,93 | 0,345

uni . «+. .|25,423| 25,425 | 25,415| 25,421|412,83 +16,97 | +12,70 | + 14,17 | 1,604

Me a 25,267 | 25,275 | 25,277 | 25,273 | 415,69 | 419,39 +16,13 | +17,07 | 3,479
ugusti . .| 25,505| 25,505| 25,506| 25,505 | +17,21 +23,10 | +17,90 | +19,40 | 0,052
eptember .| 25,437 | 25,448 | 25,461 | 25,449 | 411,20 +15,79 | +11,89 | +12,96 | 7,252
tober : +| 25,418 | 25,411 | 25,422 | 25,417 | + 8,27 | +10,87 | + 8,83 | + 9,32) 1,683:

ovember .| 25,611 | 25,610 | 25,633 | 25,618| + 1,87 | + 4,04! + 2,18 + 2,70)! 0,171
:|25,4031 25,412| 25,422,) 25,412] + 2,21] + 3,33] + 2,17|+ 2,77. 0,458

k I I
edium . . 25,450] 25,454 25,454 | 2 50.58 | + 9,32] + 69,04/ + 6.98] 16,026

25,459

STOCKHOLM, 1858. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

| AF

- KONGL. VETENSKAPS-ARADEMIENS
; FÖRHANDLINGAR.

Årg. 15. 1838. HM.

å

Onsdagen den 10 Februari.

Bidrag till läran om geometriska betydelsen af fel-
fördelning efter minsta qvadratmethoden. — Läraren vid
Bistöttska slöjdskolan i Götheborg Hr G. R. DAHLANDER hade

r följande uppsats:

»Om man bestämt en punkts sannolika läge uppå ett plan
i afseende å tvenne mot hvarandra vinkelräta koor dinataxlar, så
kan man tänka sig en oändlig mängd ellipser dragna, inneslu-
tande en gifven del af observationsfelen. Dessa ellipser hafva i
allmänhet olika areer, och det kan vara af intresse att lära känna
hvilken ellips, som med minsta area innesluter ett visst antal fel.

det följande antages antalet observationer vara mycket stort,
å att punktens sannolika läge nära öfverensstämmer med det
anna.

Då felen ligga allt tätare ju mer man nalkas punkten, och
eras anordning för öfrigt beror af precisionsmåttens storlek i af-
ende å de båda koordinataxlarne, så inses omedelbarligen, att
Ninimi-ellipsens medelpunkt sammanfaller med punkten i fråga,
ch att axlarne äro parallela med koordinataxlarne. Problemet
duceras således till undersökning af de ellipser, hvilka, belägna
å angifvet sätt, innesluta en viss del af felen.

Sannolikheten att begå samtidigt felen « och y längs axlarne,

r motsvarande precisionsmåtten äro h och h', uttryckes, som be-
ls hr ; Md
nt är, med xx'e dxdy, då x och x' äro oberoende af

= BRY

& och y, och samma expression utmärker äfven sannolikheten, att
ett begånget fel skall ligga inom ett gifvet ytelement dxdy. In-
tegrerar man i afseende å och y, erhålles sannolikheten, att
felet ligger inom en viss yta, hvars gränskurvas eqv. bestämmer
integrationsgränsorna.

Låt nu a'y'+b2r? =" vara eqv. för en ellips, inom hvil-

ken sannolikheten att begå ett fel är S, så måste ellipsens half-

axlar a och b satisfiera eqv.

2
a VT
a
, IM FINA S
vg jee vå fa Ma FREE REA an 1.
Oo O

Förändrar man i denna eqv. a kontinuerligt, så undergår
äfven b en kontinuerlig förändring, då S har ett bestämdt värde.

Arean af ellipsen är stab, och för att denna skall vara ett

minimum , så måste relationen

EDA ENS IN ASL as SORBE SR Ar 2,
da

äga rum. Det är ur eqv. 1 och 2, som de mot minimi-ellipsen
svarande värden på a och b skola bestämmas. Differentieras den
förra eqv. i afseende å a, under iakttagande att b är en funktion
deraf, erhålles

fö = Wat 2 fyr Mag =05 NU är

2
al ve wa) få ba?
la "Ve (GV It

pang
a

hvaraf genom insättning och under iakttagande af eqv. 2:

a

FAO

Eqv. 3 kan ersätta 2 vid bestämningen af a och b. Att
omedelbarligen ur eqv. 1 och 3 härleda de obekantas värden
torde erbjuda betydliga svårigheter, men man kan lätt finna, att
båda eqv. satisfieras af de värden på halfaxlarne, som erhållas
ur ellipsen med eqv. Pe + hy =p, hvilken, som Friherre
WREDE visat, är den ellips, vid hvars omkrets felsannolikheten
öfverallt är densamma.

Hvad först beträffar eqv. 1, så kan den alltid satisfieras
genom att för p välja ett passande reelt och positivt värde, mot-
svarande ett gifvet värde på S, och det återstår blott att visa,
det eqv. 3 satisfieras, hurudant möjligt värde p ock må äga.

Den ifrågavarande ellipsens halfaxlar äro p och TP mot-

svarande a och b. Genom insättning häraf i eqv. 3 blifver dess
venstra led
Pp p p

= | — = p'aresin 1— p”aresin1 = 0.

Eqv. 3 är således satisfierad oberoende af p:s värde. Arean
h o o
Tr p maste da motsvara an-
tingen ett maximi eller ett minimi värde, men man finner lätt,
att här blott ett minimi-värde kan komma i fråga.

af ellipsen med halfaxlarne p och

Häraf kan således härledas följande theorem:

Om en punkts sannolika läge uppå ett plan blifvit bestämdt
genom att uppmäta ett stort antal gånger dess rätvinkliga ko-
ordinater, så har bland alla ellipser, hvilka kunna omsluta en
gifven del af felen, den ellips minsta arean, vid hvars omkrets
felsannolikheten öfverallt är densamma.

Strängt taget skulle denna sats blott vara sann, när antalet
observationer är ofantligt stort, men kan äfven anses gällande,
så snart antalet är tillräckligt stort för att göra punktens sanno-
lika läge helt nära öfverensstämmande med det sanna.

LAS VÄRD «gas

Ett analogt theorem kan härledas vid betraktande af fel-
fördelningen, då en punkts sannolika läge i rymden bestämmes.

Man kan här tänka sig en oändlig mängd ellipsoider dragna,
omslutande en viss del af felen, och problemet är att bestämma,
hvilken af dessa ellipsoider äger minsta volym. Åfven här inses
omedelbarligen, att denna ellipsoid måste hafva sin medelpunkt
i den ifrågavarande punkten, och att dess axlars rigtningar äro
parallela med dem längs hvilka uppmätningen skett.

Sannolikheten att ett fel skall falla inom ett volymelement

lg Wy?

dexdyd2z är xxx'e RP daxdyde, EN AE ON OA
hafva den vanliga betydelsen, och sannolikheten att felet skall
y?
Db

eff ev

2
a Vä = ; ENT
gl AREA > hl2,2 KN2A
g= xxx fe EE) Ko 7 fas SEEN a RN 4,
o 0 o

A
Ellipsoidens volym är stabe. Betraktar man nu a och b

2

å s JR x g
ligga inom ellipsoiden med eqv. FO SKE =" "ar

som variabla, så måste c vara en funktion af dem, till följe af
eqv. 4, der S antages hafva erhållit ett bestämdt värde. De
värden på a, b och c, hvilka motsvara minimi-ellipsoiden, måste

satisfiera de båda eqv.

FR RR 0 fa SG
da a

eller js gräl an sån se a 5.
|'bdo +edb = 0 (G=

Differentieras eqv. 4 i afseende å a, hvarvid c betraktas som
funktion af a, men b som konstant, erhålles

Mys SR ot BT SOL

a? a a rn
d Rö -hp22 Br Rag
2 kl 7 fdee = fdye "I — fFdgee "7.
kg I da
0 0 0

n

och vidare

z? y?

d d -W2 så el FE y? ex?
— Idee =0e re ne
a? 1553 bn
[
Häraf erhålles med iakttagande af eqv. 5
a NE
a?
SJR
2 2N 2x+ — a?
=h2 2 -D? 24 hl202 ZTR0A b?
dee ”” dye ? (G ae SI BÖRSEN Dar 6.
= cz y?
Val
[t] 0

Genom differentiation af eqv. 4 i afseende å b, hvarvid c
betraktas som funktion af b, men a som konstant, erhålles

a a 2
a?

ber?
x? y? 2y?+ pe b?
ER — hy +P RT a?
dee "”Nåye (E+ star anele FRE. 7.

0
Eqv. 4, 6 och 7 bestämma a, b och ec, och det skall nu vi-

sas, det värdena på halfaxlarne tillhörande ellipsoiden med eqv.
Pe +hly+h2=10p, vid hvars yta felsannolikheten öfver-
allt är densamma — enligt hvad jag antydt i en föregående till
"Kongl. Vetenskaps-Akademien inlemnad uppsats — satisfiera dessa
trenne eqv.
Då genom passande värde på p eqv. 4 alltid kan blifva sa-
tisfierad för ett gifvet värde på S, så behöfver man blott taga
eqv. 6 och 7 i betraktande.

Ellipsoidens halfaxlar äro p, IP a p, och genom insättning
häraf blifver venstra leden af eqv. 6"

eg = 3
h Vv x? h Vv ÄGER
Tobe ÅA frkolioe
h h'2
DE AJA ERNA fr EA 3 JA ett fe or
— hg? Pet 20+ pa? KE et pe? (d
dre dye = Kda då
2

4 / 2 hy? Xx hh?
re Väse ye
pr ep? pr Jeep?

LU

Nu är

hvaraf slutligen den ifrågavarande integralen blifver

Pp
zhp -
uefer-r) dax = 0.

0
Eqv. 6 är således satisfierad och samma förhållande äger
rum med eqv. 7, som lätt finnes.
Man får således följande theorem:

Om en punkts sannolika läge i rymden blifvit bestämdt ge-

nom att uppmäta ett mycket stort antal gånger dess rätvinkliga
koordinater, så har bland alla ellipsoider, hvilka kunna omsluta
en gifven del af felen, den ellipsoid minsta volym, vid hvars
yta felsannolikheten öfverallt är densamma.

De ellipser och ellipsoider, hvilka blifvit tagna i betraktande
vid undersökningen om felfördelningens geometriska betydelse,
äga således flera märkvärdiga egenskaper: felsannolikheten är
nemligen densamma hvar som helst vid deras omkretsar eller
ytor, deras areer eller volymer äro de minsta möjliga bland dem,
hvilka kunna innesluta en viss del af felen, och slutligen äro
deras axlar proportionella mot de respektive sannolika felen.

22 5 =

Bidrag till Lapplands Dipter-fauna”). — Hr BoHEMAN
anförde:

»Vid granskningen af de insamlingar, hvilka blifvit gjorda
under min år 1856 företagna resa till Umeå Lappmark, har jag,
ibland de många för vår fauna nya arter jag lyckats erhålla,
påträffat trenne Dipter-arter, som förtjena särdeles uppmärksam-
het, och har jag öfver desamma uppsatt följande beskrifningar:

PLATYPEZA connexa: gracilis, nigra (&) vel cinerea (£); pedibus nigro-
brunneis, trochanteribus geniculisque testaceis; tarsis posticis va-
lidinsculis; antennis nigris; halteribus albidis, clava nigricante;
alis fuscanis (&) vel obscure cinerascentibus (2), stigmate obscu-
riore; nervo alarum longitudinali quarto integro, transversali po-
steriore a margine remoto, ramulo anteriore longitudinalis quarti,
quam in reliquis speciebus multo longiore, nervo transverso po-
steriori fere contiguo. — Long. 33 millim.

Mas: niger, opacus, parce pilosus; oculis contiguis; abdomine
cylindrico, apice inflexo; ventre livido; alis fuscanis; meta-
tarso postico magno, dilatato.

Femina: cinerea, parce pilosa; oculis valde distantibus; abdomine
sub-cylindrico, apice truncato, stylo brevi armato, ventre
livido; alis obscure cinerascentibus; metatarso postico parum
dilatato, validiusculo.

Habitat in foliis fruticum, locis umbrosis ad Lycksele Lappo-
nie Umensis d. 28 Aug. — 1 Sept. 2 mares et 6 feminas inveni.

Reliquis que apud nos inveniuntur speciebus multo gracilior,
primo adspectu Callomyie statura et facie. Caput rotundatum,
convexum. Oculi sat magni, rotundati, convexi, brunnei, maris
in fronte arcte contigui, feminga valde distantes. Antenna nigra.
Prothorax convexus, niger, opacus (S) vel cinereus (2). Scutel-
lum immaculatum. Al&x& fuscanze (3) vel obscure cinerascentes (Y),
stigmate obscuriore, nervo longitudinali quarto integro, transversali
posteriore a margine remoto, ramulo anteriore longitudinalis quarti
quam in reliquis speciebus multo longiore, nervo trausverso po-
steriori fere contiguo. Squamee pallide. Halteres stipite albido,
clava nigra. Pedes nigro-brunnei, trochanteribus geniculisque te-
staceis, vel toti fusco-testacei.

ANTHOMYZA JIlolmgreni: oblonga, nigra, sub-nitida; fronte sub-pro-
minente; epistomate argenteo-micante, ore ferrugineo; antennis sat
longis seta sub-nuda; coxis, trochanteribus, femoribus anticis sub-
tus, posterioribus fere ad apicem, segmento primo abdominis toto
et basi secundi in medio flavo-luteis; alis cinereis, basi lutescen-
tibus. — Long. 43 millim.

Habitat in Lapponia Umensi ad Umenäs, die 4 Augusto rarius.

”) Härtill tafl. TI.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Februari 1858.

NORRAN

? Oblonga, nigra, sub-nitida. Caput rotundatum, nigrum, supra
antennas macula parva, obsoleta, testacea notatum; ore ferrugineo. Frons
sat prominens. BEpistoma breve, infra oculos descendens, argenteo-
micans. Palpi angusti, fusci. Oculi ovati, sat late distantes. An-
tenn valide, sat longe, nigra, articulo ultimo lineari, apice rotun-
dato. Seta basi modice incrassata, sub-nuda. Prothorax convexus,
niger, sub-nitidus, superne immaculatus, setis longis, nigris adspersus.
Pleurze cinereo-micantes. Scutellum triangulare, convexum, nigrum,
sub-nitidum, setis nonnullis longis similiter coloratis obsitum, quarum
duabus in ipso apice. Abdomen oblongum, infra medium apicem ver-
sus attenuatum, superne modice convexum, nigrum, nitidum, parce
nigro-setosum, segmento primo toto, margine apicali excepto, et se-
cundo in medio baseos luteo-flavidis. Squame alvidae, valvula supe-
riore inferiorem tegente. Halteres lutescentes. Alx dilute cinereze,
ima basi lutescentes; costa breviter setulosa. Spinula nulla. Pedes
nigri, parce spinulosi; coxis et trochanteribus omnibus luteo-flavis;
femoribus anticis subtus, posterioribus a basi fere ad apicem luteo-flavis.

CORYNOSCELIS n. g.

5
(a zopvrn clava et oxedig femur.)

Corpus ovato-oblongum, glabrum, nitidum. Caput parvum, ro-
tundatum, prothorace angustius. Palpi triarticulati. Antenue capite
dimidio longiores, porrecte, crassiuscula, cylindrice, perfoliate, ut
videtur sedecim-articulatee, apicem versus tenuiores, articulis arcte
contiguis, ultimo obtuso. Oculi reniformes, approximati, breviter pu-
bescentes, margine antico pro antennarum insertione nonnihil excisi.
Ocelli 3, magni. Prothorax ovalis, convexus, sutura transversa nulla.
Scutellum mediocre, convexum, postice rotundatum. Abdomen obcunei-
forme seu postice dilatatum, superne depressum, apice truncatum, im-
pressum. Ale oblongae, breviter pilose. Nervi omnes validi; longi-
tudinalis secundi radice a basi ale remota; nervo transverso perpen-
dieulari inter costam et nervum longitudinalem primum sito; nervo
longitudinali sexto distincto, integro. Squame nulle. Halteres di-
stincti. Pedes simplices, sub-nudi, inermes; femoribus posterioribus basi
tenuibus, extrorsum clavatis, posticis longioribus, crassioribus; tibiis
posticis basi distincte inflexis.

Observ. Affinis generi Scatopse capitis, prothoracis abdominisque
figura, sed diversum: 1) palpis triarticulatis, 2) directione nervorum
in alis, 3) femoribus posticis elongatis, basi tenuibus, apicem versus
clavatis ut et tibiis posticis basi inflexis.

CORYNOSCELIS eximia: atra, nitida; pedibus brunneo-testaceis, tarsis
pallidioribus, femoribus intermediis brunneis, posticis totis tibiis-
que posticis, basi excepta, brunneo-atris; alis cinereo-hyalinis,
ante nervum longitudinalem primum, inter hoc et secundum et
ipso apice nigricantibus; nervis longitudinalibus primo et secun-
do nec non nervulis transversis obscure brunneis, reliquis cinereo-
brunneis, basi nervi longitudinalis secundi albida; pilis alarum
minutissimis longioribus crebre intermixtis. — Long. corp. 42
millim. Long. ale 51 millim.

Re

en AR = sm

In graminosis umbrosis alpis Laxfjellet prope Tärna mense Julio
(15—18) mihi obvia. A Dom. A. E. HOLMGREN deinde eodem loco
inventa.

Caput parvum, rotundatum, atrum, sub-nitidum. Palpi nigro-
fusci, distincte triarticulati. Oculi sat magni, oblongi, reniformes,
approximati, ad insertionem antennarum emarginati, nigri, breviter
pubescentes. Antenn&e nigro-fusce, subtilissime cinereo-pubescentes,
apicem versus tenuiores, articulis brevibus, valde contiguis, ultimo
sub-obtuso. Prothorax ovalis, convexus, ater, sub-opacus. Pleurae
macula parva, humerali, testacea notatse. Abdomen obeuneiforme seu
postice dilatatam et incrassatum, superne planum, apice nonnibil re-
flexum, truncatum, profunde impressum, nigrum, nitidum, breviter
cinereo-puberulum. Ale cinereo-hyalinze, nervis omnmnibus incrassatis ,
ante nervum longitudinalem primum, inter hoc et secundum et ipso
apice nigricantes. MHalteres pallidi. Pedes brunneo-testacei, breviter
cinereo-pubescentes; coxis apice, trochanteribus subtus tarsisque palli-
dioribus; antici: femoribus medio modice incrassatis, superne basi in-
fuscatis, tibiis basi leviter inflexis; intermedii modice elongati, brun-
nei, femoribus basi tenuibus, apicem versus sensim clavatis, subtus et
ima basi tibiarum dilutioribus; postici valde elongati, brunneo-atri,
femoribus basi tenuibus, apicem versus valde clavatis, tibiis basi subito
inflexis, brunneo-testaceis.

Tab. II. fig. I. a, Corynoscelis eximia magn. auct.
b, — = Jong: nat.
; ( = — tars. postic.
fig. II. Platypeze connexe ala magn. auct.

CH VERS Ia

Könskillnad hos Pteromaliner, — Hr BoHEMAN yttrade
härom följande:

»Att de olika könen af vissa insekt-arter, så väl till form,
som färg, understundom äro hvarandra högst olika, äfvensom
att hanarne inom vissa grupper äro mindre, men deremot inom
andra större än honorna, har länge varit bekant. Detta förhål-
lande försvårar i hög grad studerandet af dessa små djur, samt
har orsakat, att de olika könen af samma art ofta blifvit be-
skrifna såsom skilda arter. Den yttre könskilnaden framstår
merendels hos hanarne: i antennernas konstigare sammansättning,
hufvudets och käkarnas större utveckling, i ögonens läge, i de
ofta besynnerligt bildade bihang som finnas på bakkroppsändan,
i benens kraftigare och beväpnade beskaffenhet, 1 vingarnas längd
0. s. v. Man har hittills icke i sistnämnda hänseende, mig veter-
ligen, iakttagit ett omvändt förhållande, och det är således på -
upptäckten af en sådan anomali jag har ansett mig böra fästa
uppmärksamheten. Då jag ofta haft tillfälle observera att vissa
insekt-arter, under deras larv-tillstånd söka sitt uppehälle i fågel-
bon, särdeles i sådana, som bestå af fastare byggnadsämnen och
der ungarnas spillning till någon del qvarstadnar, har jag under
sednare åren börjat närmare undersöka och insamla de puppor,
som jag på sådana ställen kunnat anträffa. Under mitt vistande
i Stensele i slutet af Augusti 1856 beslöt jag en dag, då regn
hindrade alla excursioner, att undersöka de Svalbon, som funnos
fästade vid taken i en ladugård. I dessa påträffades i temlig
mängd puppor till en flug-art, troligen tillhörande en Sarcophaga.
Dessa hemfördes i hopp att få utredt, hvilken Dipter-art som |
under larv-tillståndet gästade hos förenämnde fåglar. Ehuru denna
förhoppning icke gick i fullbordan, gjordes härigenom en upptäckt
af vida större intresse. Alla pupporna voro nemligen angripna
af små parasiter, tillhörande slägtet Pteromalus. Omkring mid-
sommarstiden 1857 fann jag till min fägnad flera hundrade små
djur muntert kringvandra i den lilla flaska, hvaruti pupporna
voro förvarade. Vid deras betraktande trodde jag mig hafva
erhållit tvenne arter, den ena mindre, mer cuprescent, med helt

225. fr

och hållet gula antenner och ben, nästan rundad, trubbig bak-
kropp och vingar endast räckande något öfver dess halfva längd;
den andra något större, &enescent, med till större delen svarta
antenner och till hälften svarta hår, spetsig bakkropp och myc-
ket längre vingar, räckande öfver abdomens spets. Då jag likväl
snart fann att alla individer, som tillhörde den förra formen, voro
hanar, och de som tillhörde den senare honor, beslöt jag närmare
observera dessa små djur. Inom kort häfdes allt tvifvel att dessa
djur voro olika kön af samma art, emedan de ofta parade sig
med hvarandra. Jag har derföre ansett mig böra å den erhållna
parasiten lemna följande beskrifning:

PTEROMALUS abnormis: Viridi-eneus, nitidus, subtilissime, crebre
punctulatus; mas: antennis pedibusque luteis, tarsorum articulo
ultimo apice nigro; abdomine rotundato, apice obtuso, superne
impresso; alis abdomine brevioribus; femina: antennis mnigris;
scapo luteo; pedibus luteis, femoribus omnibus a basi ad medium
nigro-2eneis, tarsorum articulo ultimo apice nigro; abdomine
ovato, superne plano, apice acuminato; alis abdomine dimidio
longioribus. — Long. & 13, 2 2 millim.

E pupa, forte Sarcophag&e, in nido Hirundinis ad Stensele
Lapponiaxe Umensis inventa, copiose exclusus.

Mas et femina colore inter se valde dissimiles, ille minor, magis
viridi-cupreus, nitidus, heec viridi-zenea, minus nitida. Caput latum,
sub-rotundatum, convexum, subtiliter, crebre punctulatum. Oculi
rotundati, convexi, nigri. Antenn tote lutex (MM) vel flagello
nigro (2). Prothorax subtiliter, crebre punctulatus, cupreus (&)
vel viridi-zeneus (2). Scutellum mediocre, convexum, subtilissime
punctulatum, apice rotundatum. Abdomen maris sub-rotundatum,
apice obtusum, superne impressum, feminae ovatum, apice acumi-
natum, superne planum. Ale hyaline, nervo costali distincto,
brunneo, pone medium ramulum antrorsum obliquum apice in-
crassatum emittente. Pedes ut ix diagnosi colorati.

Tab. II. fig. TIL. a, Pteromalus abnormis & magn. auct.

> == long. nat.

C, HR Fr magn. auct.
d, — -— long. nat.
e, = — abdomen.

2

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Från K. Commerce-Collegium.

Underd. Berättelse om Sveriges utrikes Handel och Sjöfart 1856.

Från Kejserl. Universitetet i Helsingfors.

Universitets-skrifter Höst-terminen 1856 och Vår-terminen 1857.

Från K. Astronomical Society i London.

Memoirs, Vol. 25.
Monthly Notices, Vol. 16.

Från Geological Society i London.
Quarterly Journal, N:o 52.
Abstracts of the Proceedings 1856—57. N:o 1—3.
Address by J. E. PORTLOCK.

Från Chemical Society i London.

Quarterly Journal, N:o 36, 37.

Från Muséum d& Histoire Naturelle i Paris.
Archives du Muséum, T. IX: Livr. 4.

Från Société Linneene de Bordeaux.
Actes. 2:e Ser. T. I-IX, X: Livr. 1—35. J3:e Ser. T.T: Livr. 1—5.

Från Naturwissenschaftlicher Verein i Halle.

Zeitschrift fär die gesammten Naturwissenschaften. Bd. 7—9.

Från K. Sächsische Gesellschaft der Waissenschaften i Leipzig.

HANSEN, P. A. Methode zur Berechnnng der absoluten Störungen der
kleinen Planeten.

HaANnKEL, G. W. Elektrische Untersuchungen; 2:e Abhandlung.

PEscHEK, C. A. Die Böhmischen Exulanten in Sachsen.

Berichte. Math.-Physische Classe, 1857: 1, 2.

Från Physikalisch-Midicinische Gesellschaft i Wirzburg.
Verhandlungen, Bd. VIII: H. 2.

Från Författarne.

Fayr, F. C. Bemerkninger angaaende Betydningen af enkelte Uterin-
Affektioner. Chra. s. a. 8:0.

GLuUGE, T. De YVFinfluence des Académies sur le progrés des sciences.
Brux: 18577; 8:0.

GLUGE, T. & J. DUDEKEM, De quelques Parasites végétaux, déve-
loppés sur des animaux vivans. Brux. s. a., 8:0.

ne (ON |

Några anmärkningsvärda former af Clausilia ru-
g0sa, DRAPARNAUD, ROSSMÄSSLER '), eller Claus. ni-
gricans, MATAN and RACKETT, FORBES and HANLEY,
hvilka förut hos oss dels icke blifvit anmärkte, och dels
blifvit förvexlade med andra”), — Hr Professor W. LILJE-
BORG hade inlemnat följande uppsats:

»Es wird Niemand widersprechen, wenn ich diese
beide Namen (Clausilia rugosa und obtusa, auctor.) als
die schwierigste Gruppe der Clausilien bezeichne, und
es wird keinen Tadel finden, wenn ich nicht wage,
uber die hier abgebildeten Formen ohne berothende Zu-
ziehung meiner Leser abzuurtheilen,» etc. ROSSMÄSS-
LER, Iconogr. VII & VIII, p. 19.

»Den svårighet, hvarom ROssSMÄSSLER skrifver å det ofvan
citerade stället, ligger uti den stora föränderlighet, som den här
ifrågavarande snäckan är underkastad, hvilken föränderlighet är
större, än hos någon annan af våra landtsnäckor, samt sträcker
sig så väl till dess allmänna form, skulptur och dimensioner, som
till formen af apertura med dess lameller. Vi torde knappt finna

!) Efter att hafva jemfört några exemplar af Clausilia rugosa, DRAPARNAUD,
DurPuyr (Hist. nat. des Moll. terr. et d'eanu douce qui vivent en France, p. 353,
tab. XVII, fig. 3, a & b), från Montpellier — således samma Jokal der DraA-
PARNAUD tagit typeroa för sin beskrifning — och meddelade af Magister Do-
cens ZETTERSTEDT, med vår vanliga Clausilia nigricans, har jag dem emellan
icke kunnat finna någou annan skilnad, än den, att de förra hafva gröfre strie-
ring och oftast smärtare form (»fusiformi-cylindrica» DuruY); längd 10 och
tjocklek 2? millim. Hos några är dock formen i det närmaste lik den hos vår,
samt sådan Durur beskrifvit den å pag. 355, under benämningen: Claus. ob-
tusa, och sådan ScHMipT afbildat den å fig. 202. Från trakten af Bagnéres
har jag äfvenledes genom Magister Docens ZETTERSTEDT erhållit både den
smärta och den bukiga formen, den förra nästan lika fint strierad som vår, de
sednare ofta med något tunnare skal och mindre callositeter i mynningen. —
I afseende på Clausiliets form råder någon skiljaktighet. CI. rugosa, var. an-
ceps, fig. 202 ScHMior, hvilken är den bukiga formen, har det, sådant det här
är afbildadt — med undantag af bakre delen, som blifvit afbruten — å fig. 7,
framtill mera konkaveradt, liksom hos Cl. pumila forma minor, och dess främre
kant utlöper i en trubbig vinkel (»Clausilio cuspidato» ScHmipr), då den hos
vår är afrundad. Samma form skall det, enligt ScHMmipt, hafva äfven hos var.
minor från Montpellier, fig. 201 ScHmiotT, hvilken form äfven förekommer
bland de af Magister ZETTERSTEDT meddelade. Den smärta formen synes, i
öfverensstämmelse med hvad DupuY uppgifver, vid Bagneres vara mindre tal-
rik, än den bukiga.

Vi se således, att denna snäcka varierar i södra Frankrike till sin form
lika så väl som hos oss. Någon gång, ehuru sällan, har jag hos oss funnit
exemplar, som varit lika smärta, som den smärta formen från Montpellier.

2) Härtill tafl. IIT.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Februari 1858.

någon sådan föränderlighet annorstädes än hos Anodonterna. Den
synes också vara den af sina samslägtingar, som har den vid-
sträcktaste geografiska utbredningen, liksom den har det vid-
sträcktaste »formgebitet». Endast den har jag funnit nära fjell-
ryggen, vid foten af Åreskutan, och enligt FRIELE samt NOoR-
DENSKIÖLD och NYLANDER lär den vara den allmännaste i Norge
och Finland, och enligt ROSSMÄSSLER, L. PFEIFFER och FORBES
& HANLEY m. fl. förekommer den i Italien, Spanien, Frankrike,
England, Tyskland m. fl. ställen, således troligtvis öfver hela
Europa. ')

Då man, utan att hafva tillgång till en någorlunda fullstän-
dig series af former — en del kunna knappt kallas varieteter —
jemför de båda extremerna af denna series, t. ex. de, som jag
här afbildat å tab. I, fig. 1 och 6, med hvarandra, är det icke
möjligt att inse, att de ligga inom området af en och samma art.
Men om man närmare undersöker de inre delarne af snäckans
mynning, så finner man dock der en öfverensstämmelse, som är
öfverraskande, vid betraktande af de stora yttre olikheterna.
Man finner: att mynningens form hufvudsakligen är densamma;
att den vid basen har en canaliculus, som vid ena sidan är be-
gränsad af en callositet; att denna callositet — vid venstra sidan
af canaliculus, då man har mynningen rigtad mot sig och snäc-
kan är ställd på basen — utlöper uppåt i en smalare fortsätt-
ning, hvilken man kallat »plica palatalis infera sive altera»?);
att månvecket (lunella) är distinkt, samt starkt böjdt; att den
endast har ett egentligt eller öfre gomveck (»plica palatalis su-
pera); samt å yttre sidan af mynningen, under ansvällningen å
yttre margo, en brun callositet. Men vi finna äfven skiljaktig-
heter beträffande de inre delarne i mynningen. Så är hos den
större formen den öfre lamellen å columella skild från spiral-

!) vy. MIDDENDORFF har likväl icke fonnit den vid Petersburg, och sjelf har jag
icke heller funnit den i norra europ. Ryssland, ehuru jag der funnit sådana
sydliga former, som Helix bidentata, GMEL., NILSSON.

2) Den synes i sjelfva verket icke vara någon »plica palatalis», samt visar sig
vara underkastad en föränderlighet, hvilken icke tillkommer den egentliga —
öfra — »plica palatalis.»

= 9 -

lamellen (»lamella spiralis»), då den deremot är förenad dermed
hos den mindre; den undre lamellen är hos denna mindre, och
närmar sig icke så den öfre; plica sub-columellaris sträcker sig
icke så långt fram till höger om canaliculus hos den förra, som
hos den sednare; och mynningen synes neduti hos denna (den
mindre) i proportion något trängre, än hos den förra, derföre att
de nämnda callositeterna äro större och mera framstående än hos
denna sednare.

Af dessa båda med hvarandra jemförda extremerna synes
den större formen (fig. 6) vara en ovanligt stor och något smär-
tare form af Clausilia pumila, ROSSMÄSSLER "'), SCHMIDT 2), och
den mindre (fig. 1) öfverensstämma med den form af Clausilia
obtusa, som ROSSMÅSSLER afbildat å fig. 484 och SCHMIDT å fig.
206. Båda äro funna hos oss, den större i Skåne och den min-
dre i Dalarne.

Om man, efter jemförelsen af dessa båda extremer, med dem
sammanställer om också endast en del af de många former, som
ligga dem emellan, kan man svårligen komma till något annat
resultat, än det, att de tillhöra en och samma arttyp, och att de
skiljaktigheter, som de förete, röra mindre väsendtliga delar, som
äro underkastade en nästan obegränsad mängd af till stor del in-
dividuella variationer. Till att fylla den dem emellan varande
luckan i serien, må vi taga vår tillflygt till följande former, här-
vid utgående från den mindre formen:

1:o Den hos oss vanliga, något större, och stundom gröfre strie-
rade — 10 millim. lång — formen af Clausilia nigricans, SCMIDT.

2:o En större form af Claus. nigricans auct. — 123 millim. lång —
hvilken i det närmaste tyckes öfverensstämma med Claus. du-
bia, SCHMIDT, sådan han afbildat den å fig. 194,7”)

1) Iconographie der Land- und Sisswasser-Mullusken. IV, p. 15, fig. 259.
2) Die kritischen Gruppen der Europ. Clausilien, p. 51, fig. 122—129, 209—212.

3) Denna form, som är större än den hos oss vanliga, samt något mera tillspet-
sad och temligen fint strierad, ehuru gröfre än den, och äfven på nedre delen
har fina transversella strimmor, har jag ännu icke funnit hos oss. Den är från
Schweiz, benäget meddelad af Magister Docens WALMSTEDT.

el Ne

3:o En form, som är något längre — 13 millim. lång — har
gröfre skulptur, föga eller icke märkbara transversella striol&e
och en ljusare färg, hvilken form synes öfverensstämma med
Claus. cruciata, SCHMIDT, sådan den är afbildad å fig. 208.')

4:o En form, som står föregående mycket nära, men merendels
är något bukigare, oftast har den öfre lamellen å columella
skild från spirallamellen, samt synes öfverensstämma med
Claus. pumila, ROSSMÄSSLER, SCHMIDT, och är här afbildad
å fig. 2—5. ”)

Från denna formen öfvergå vi, ehuru med ett hopp, till
den extremen uti serien, som representeras af den större for-
men (fig. 6).

Men låtom oss taga i något närmare betraktande samman-
hanget mellan dessa olika former. Mellan den formen, hvarmed
vi börjat serien (fig. 1), och den derpå följande förefinnas inga
andra skiljaktigheter, än de, som synas vara rent individuella,
om man undantager den uti storleken, emedan den mot norden
i allmänhet tyckes blifva något mindre. I sydligare trakter träf-
fas likväl stundom exemplar, som icke äro större än de nordliga,
och på ett och samma ställe träffas något större och mindre
exemplar om hvarandra. Mynningen har hos båda starkt utbil-
dade callositeter. Hos starkt glänsande och genomskinliga exem-
plar finner man stundom dessa callositeter något mindre. Hos
dem är också peristoma mindre uppsväldt och utåtböjdt. Der-
emellan finnas likväl öfvergångar. Af den större har jag i Skåne
stundom funnit dem, som haft skalet mera långsträckt och smalt,
samt något litet starkare strieradt, men merendels alltid med
tydliga transversella striole å nedre delen. Någon gång har jag
bland dem funnit särdeles små och bukiga — ej mer än 8 millim.
långa och 23 millim. tjocka — med skalet nästan slätt, men myn-
ningen lik de andras. Inuti denna är det den undre columellar-
lamellen, som företrädesvis synes underkastad variationer till stor-

1) Denna är äfvenledes från Schweiz, meddelad af Magister Docens WALMSTEDT.

2) Denna har jag tagit i Skåne vid Vestra Wram och Belteberga, samt sedermera,
genom Studeranden H. WIDEGREN, erhållit från Omberg i Ostergöthland.

— 65 —

lek och form. Stundom är den utåt och stundom inåt klufven,
och stundom är den mer och stundom mindre framstående. Spa-
tium interlamellare är merendels utan veck, men någon gång äro
de tillstädes. Plica subcolumellaris är mer eller mindre framstå-
ende. Stundom är den tillbakadragen, så att den knappt synes.
Den till venster om den, alltid tillstädesvarande, canaliculus —
som motsvarar crista på cervix — befintliga, vanligen starka cal-
lositeten utlöper ofta icke i någon smalare fortsättning, eller så
kallad »plica palatalis infera», och den callositet, som är belä-
gen under den lilla ansvällningen å yttre margo (callus palatalis,
SCHMIDT), är oftast stark, men synes dock ofta variera till sin
höjd. Plica palatina superior varierar något till sin längd, och
den starkt böjda lunella är mer eller mindre synlig, såväl fram-
ifrån som bakifrån, detta sednare mindre, då skalet är tjockt och
opakt. Färgen varierar från mörkbrunt till ljusbrunt, eller grå-
brunt, i förra fallet med mer eller mindre tydliga hvita strimmor
under suturen, och mer eller mindre glans.

När den tredje formen, eller den andra af dem, som ofvan
blifvit upptagne till att fylla luckan mellan de båda extremerna
i serien, jemföres med de föregående 1:sta och 2:dra formerna,
så finna vi dem emellan knappt någon annan skilnad, än den,
att den förra är större och något mer tillspetsad, samt har något
gröfre striering. Hvad mynningen beträffar finnes ingen olikhet.
Stundom händer det dock, att den har callositeterna något mindre.

Den fjerde formen, eller den, som vi ansett synonym med
Claus. cruciata, SCHMIDT, företer ingen annan olikhet med den
nästföregående i anseende till mynningen, än den, att nedre co-
lumellarvecket utåt mot margo är tydligen klufvet"'), att den har
plice på spatium interlamellare, och att subcolumellarvecket är
starkare böjdt framtill; men till det yttre afviker den derigenom,
att den är något längre, har gröfre costule, samt föga märkbara
transversella strimmor, och till färgen är den ljusare brun.

') Det är dock stundom klufvet, äfven hos Claus. rugosa forma typ.

Öfvers. af K. Vet.-Aköd. Förh. Årg. 15. N:o 2. 2

BETNGG,

Till denna sluter sig den femte i ordningen (fig. 2, 3, 4 & 5),
eller den fjerde af de ofvan anförda sammanbindande formerna,
den som jag anser identisk med ROSSMÅSSLERS och SCHMIDTS
Claus. pumila, hvilken icke afviker från den föregående genom
något annat, än det: att den ofta är något bukigare, ofta har
den öfre lamellen på columella skild från spirallamellen, ofta har
subeolumellarlamellen mindre och mera tillbakadragen, så att den
knappt synes, samt äfven ofta har en mörkare och orenare färg"),
och alltid synes hafva de ofvan nämnda callositeterna i mynnin-
gen mindre utbildade.

Slutligen må vi taga i skärskådande den sjette och sista for-
men, fig. 6, a—c, hvilken synes stå något isolerad. Den är större
än någon af de andra — 16 millim. lång och 3' dito tjock —,
har den undre columellarlamellen större samt icke klufven eller
tvåknölig utåt mot peristoma, hvilket den deremot är hos den
nästföregående, samt har högre och skarpare costulc, hvilket gör,
att dess skulptur synes vackrare. Dess mera långsträckta form
har den gemensam med ett och annat exemplar af dem jag har
af den föregående, och byggnaden af apertura för öfrigt talar för
dess frändskap med denna. Man träffar bland de af SCHMIDT
beskrifna >) formerna af Claus. pumila dem, som äro väl så stora,
t. ex. den första varieteten, a, 163 millim. lång och 34 dito tjock.
Då den något betydligare längden af denna varietet är förenad
med en lika stor tjocklek, så vill det häraf synas, som den skulle
vara smärtare, än den jag funnit hos oss, ehuru den af SCHMIDT
gifna förträffliga figuren N:o 129 tyckes tala för motsatsen. Detta
sednare är dock en följd deraf, att mynningen hos den af SCHMIDT '
afbildade är mindre. Dylika variationer i mynningens storlek, i
mån af peristomas mer eller mindre utvikning, träffa vi dock icke

kiga formen, Ywsarpå ScHMioT lägger mycken vigt, har jag funnit föränderlig
hos denna, liksom hos de båda förstnämnda formerna. Man jemföre fig. 2
och 4. Afvenså har jag funnit subcolumellarverket föränderligt. Stundom har
det varit större och mera synligt, samt starkare böjdt framtill. Hvad förhål-
landet mellan den öfre columellarlamellen och spirallamellen, samt färgen, be-

2) I. ce. p. 51.

2 IT oo

sällan såväl hos de här ofvan anförda mindre formerna, som hos
de större. Man jemföre fig. 3 och 5 med 2 och 4.

Denna deduktion har för ändamål att visa, att den sista
eller sjette formen af de här ofvan anförda sluter sig till formen
Clausilia pumila, ROssM. SCHMIDT, och genom denna samt de
föregående till den vidtomfattande arttypen Claus. rugosa, DRA-
PARNAUD, ROSSMÄSSLER. Dess olikhet med den vanliga formen
af denna är så stor, att jag till en början icke anade detta sam-
band, utan deremot ansåg den för en mindre nordisk form af
Claus. biplicata, MONT., AUCT., med hvilken den till sin all-
männa form och skulptur, samt formen af mynningen, visar den
närmaste öfverensstämmelse. Men frånvaron af den ena — undre
— egentliga gomfliken (»plica palatalis»), samt närvaron af de
bruna callositeterna, gaf dock anledning till ett tvifvel, som en-
ligt det föregående synes fullt berättigadt. Den är emellertid
ändock en form, som vittnar om en nära frändskap mellan Clau-
silta rugosa och biplicata, och ROSSMÅSSLER har derföre full-
komligt rätt") då han säger: »Ueber Claus. pumila schliesst sich
unsere Art (Claus. rugosa) an Cl. similis an», hvilken hos Ross-
MÄSSLER är synonym med Cl. biplicata. Men mot RossMÅSSLER
torde kunna anmärkas, att han icke nog utredt skiljagtigheterna
dem emellan, samt skiljt sin CI. pumila från sin Cl. rugosa,
oaktadt han gifvit denna ett så vidsträckt »formgebit», att han,
för att vara konseqvent, måst räkna både den förra och andra
förmen. dertill. Detta har också af ScHmIipr blifvit anmärkt.
En af ROSSMÄSSLER beskrifven ') art, som kommer nära Claus.
Tugosa, men dock från den synes vara specifikt skild, är Claus.
'gracilis. Det som karakteriserar den är, att plica palatina vera
är rudimentär.

Få Då man jemför den framställning af Claus. nigricans, som
4 PFEIFFER uti 2:dra volumen af sin Monoc graphia Heliceorum

Viventium , Pp. 476, gifvit, med den uti 3:dje volumen p. 616 af «
samma arbete, så synes det å ena sidan, att han hyllat Ross-

1) Iconogr. VII & VIII, p. 24.

a

HE? GR a

MÅSSLERS åsigt i afseende på dess stora föränderlighet, samt till
och med gått något längre än ROSSMÄSSLER, och för långt, då
han under den subsumerat äfven Claus. gracilis, men å andra
sidan synes han, liksom denne författare i afseende på andra,
hafva begått en inkonseqvens, då han icke upptagit Claus. rugosa,
DRAPARNAUD, såsom synonym med Claus. nigricans.

A. SCHMIDT ') har hyllat en alldeles motsatt åsigt, och synes
hafva utgått från en föresats, att inom »formgebitet» af Claus.
rugosa ROssM. uppställa flera arter, eller, om man så vill, ordna
det »chaos» — som han uttrycker sig — hvilket fått namn af
Claus. rugosa. Huruvida han vunnit detta sitt mål genom att
splittra hvad naturen förenat, torde man bäst kunna bedöma,
när man ser, huruledes han, då frågan är om Claus. Tittelbachi-
ana, pag. 36 & 37, sedan han först visat lösheten af den grund,
hvarpå denna ROSSMÄSSLERS art hvilar, likväl bibehåller arten,
eller rättare sagdt namnet, derföre att en del varieteter af den-

samma icke för ROSSMÄSSLER varit bekanta. För att få någon
ide om hans method, må vi kasta en blick på hans diagnoser
för Claus. cruciata, STUDER, och Claus. pumila, ZIEGLER. Vid

jemförelsen dem emellan finna vi inga andra skilnader, än de, att:

C. eruciata är
subventroso-fusiformis, solidula, se-
ricino-nitidula, corneo-brunneo-ce-
rasina. Anfractus convexiusculi, pri-
mi 4 non crescentes; apertura rhom-
boidea ?); sinulus svepius subdepres-
sus; interlamellare plicatulum, in-
terdum leve; lamella supera recta,
cum spirali conjunceta, infera ar-
cuata, antice plerumque furcata;
plica palatalis supera ultra lunel-
lam non producta, infera distincta,
subeolumellaris antice arcuatula,
subemersa; clausilium antice ro-
tundatum. Long. 8—18, diam.
2—3 millim. Ap. 2—3 millim.
longa, 13—2 millim. lata. ?)

!) Die krit. Gruppen d. Europ. Clausilien.

2) Man jemföre hans egna figurer.

3) Några för båda gemensamma karakterer har jag uteslutit.

C. pumila är
ventrosulo-fusilformis, cornea v.fusca,
sericino-nitidiuscula. Anfractus con-
vexiusculo-planulati, primi 5 non
crescentes; apertura pyriformis; si-
nulus subangulatus, non depressus;
interlamellare plerumque uniplica-
tum; lamella supera aut cum spi-
rali conjunceta aut ab ea sejuncta,
infera profunda, parieti palatali ap-
proximata, antice plerumque bifur-
cata; plica palatalis supera ultra
lunellam paululum producta, infera
distincta, interdum evanescens, sub-
columellaris vix emersa; clausilium
antice angulatum. Long. 12—14,
diam. 3—31 millim. Apert. 3 mil-
lim. longa, 2 lata. i

JEN IGOR Lt

Emedan de båda sista formerna (5 & 6) förut hos oss icke
blifvit beskrifna, när jag undantager en kort antydning af den
ena af MALM"), och för att lemna tillfälle att komplettera den
ofvan gjorda jemförelsen, lemnas här en kort beskrifning.

Clausilia rugosa, DRAPARNAUD, ROSSMÄSSLER.

variet. Clausilia pumila, ROsSMÄSSLER: Iconographic der Land- und
Sässwasser-Mollusken, IV, pag. 15, tab. 18,
fig. 259.

— - — LDL. PFEIFFER: Monogr. Helie. viv. II vol.,
p. 474.

— — — Ad. ScHMmIpt: Die kritisehen Gruppen der
Europeischen Clausilien. Leipzig 1857, p.
51, tab. VII, fig. 122—129; tab. XI, fig.
209—212.

-- — — lincolata, A. MaLMm: Götheb. Vitterh.- och Vetensk.-
Samh. Handl. 1851, p. 128 (forma minor).

— — — Idem: Götheb. Vitterh.- och Vetensk.-Samh.
Handl. 1853—54, p. 135, opinione allata,
eam cum Claus nigricante, var. dubia,
FORBES and MHANLEY, British Mollusca,
congruere.

Obs. Clausilia dubia GrRAY, in Tartan: Ma-
nual of the Land- and Fresh-Water
Shells of the British Islands, p. 216;
et ForBES and HANnLeY: History of
British Mollusca, IV, p. 123, ad hanc
formam, saltem minorem , accedere vi-
detur.

— — — ROSSMÄSSLER opinatur, varietatem y Clausilic
rugose in Nilssonii Historia Molluscorum
terrestrium et fluviatilium, p. 47, ad hanc
formam referre debere, quum vero NILS-
SON dicit: »testa minutissime striata» etc.
magis verisimile videtur, hoc loco formam,
Claus. dubie tractari.

Descriptio forme majoris, fig. 6, a—c.

Testa forma (fig. 6, a) CI. biplicate plane similis, fusiformis, pa-
rum ventricosa, apice attenuato; rufescenti-fusca, albide strigillata, ni-
tescens; costulato-striata, costulis eminentibus, sinuatis, xequalibus, ita-
que sculptura elegans. Anfractus convexiusculi, sutura inferna paullo
'marginata. Cervix (fig. 6, b) carinata. Apertura (fig. 6, c) pyriformis,

!) Götheb. Vet. Samh. Handl. 1853—54, p. 135.
Den beskrifning, som samma författare har lemnat uti samma Handl. för år
1851, hörer ej till denna snäcka.

APOR — MES

basi canaliculata; peristomate expanso, albo; lamella superiore parva,
a spirali disjuncta, inferiore magna, indivisa, versus superiorem re-
flexa; spatio interlamellari laevi: plica subcolumellari vix emersa; plica
palatina vera, sive superiore, forti, non ultra lunellam porrecta, infe-
"riore a callo palatino basali exeunte, distineta, lunellam vix attingente;
callo palatino laterali distincto; canaliculo profundo. Longit. 16 et
diam. 33 millim. Aperture longit. fere 4, et latid. 23 millim.

|
nn
i
ä

Hujus forma tantum specimina duo') prope locum, ubi formam
minorem inveni, juxta Westra Wram in Scania sunt inventa.

Descriptio forme minoris, fig. 2—5.

Forma admodum variabilis, plerumque vero basim versus ventri-
cosior quam antecedens, interdum brevis et crassa (fig. 2), sutura mi-
nus obliqua, et colore obscuriore, fusco. Costule sepe humiliores et
erebriores. Anfractus plerumque sat convexi, inferiores interdum sub-
tilissime transversim striatuli (fig. 5). Crista cervicis modo altior, modo
humilior. Aperture, plerumque minoris, forma variabilis, interdum
fere rotundato-pyriformis (fig. 2 & 4), plerumque pyriformis; subeana-
liculata. Lamella superior plerumque a spirali disjuncta, tantum se-
mel (specim. ab Omberg) cum ea conjuncta; inferior parva, interdum
minima et profundius immersa (fig. 3), plerumque extus bigibba, in-
terdum bifurcata. Spatium interlamellare haud raro uni- vel biplicatu-
lum (fig. 4). Plica subeolumellaris plerumque immersa et parum con-
spicua. Plica palatina superior vix vel paullo ultra lunellam distinetam
producta. Canaliculus basalis semper distinetus, interdum vero pro-
fundius immersus. OCallositates aperture plus vel minus distincte; ba-
salis interdum evanescens; ejus continuatio (»plica palatalis infera» auct.)
lunellam haud attingens. Color fuscus, interdum rufescenti-fuscus, haud
raro fusco-griseus. Costulze plus (fig. 3) vel minus detritae. Clausilium
(fig. 3, a) antice excavatum, infra oblique truncatum, marginibus late-
ralibus leviter arcuatis, fere parallelis, itaque clausilio Claus. nigri-
cantis, qvod fere cochleariforme est (fig. 1, a) dissimile. Apud ju-
niorem, peristomate nondum perfecto, elausilium eidem Claus. nigri-
cantis plane simile inveni. Longit. 11—14 et diam. 3—33 millim. —
Apert. longit. 23—3, et latid. 2—23 millim.

Prope Westra Wram et Belteberga in Scania, in silva faginea, et
in monte Omberg in Ostragothia (Stud. H. WIDEGREN) accepta; ut —-
videtur, non rara.

VIP

formerna af Cl. rugosa, att man onekligen, för att tillfredsställa
det vanliga begreppet om arternas formbegränsning, känner sig
böjd att uppsöka några eller någon karakter, hvarpå man kunde
bygga sin öfvertygelse om deras artskilnad. Hade vi inga mel-
lanformer, som utjemnade olikheterna, så vore detta en ganska

3) Horum altera amissa.

ä
Dessa båda former afvika så mycket från de vanliga mindre |

BER gg SE

lätt sak. Men, enligt hvad ofvan blifvit visadt, är nu förhållan-
det helt annorlunda. Skiljaktigheterna uti storlek, färg, skulptur
och form finna vi otillräckliga, till följe af de individuella varia-
tioner, som, å ömse sidor förekommande, närma dem till hvar-
andra. En karakter, på hvilken vi gerna skulle vilja lägga vigt,
är den, att de till Cl. pumila hörande formerna vanligen icke
hafva den öfre lamellen å coluwmella förenad med lamella spiralis,
då den deremot, med högst få undantag, är det hos den sednare.
Men då denna karakter icke är fullt konstant å någondera sidan,
och dertill kommer, att Cl. eruciata i detta afseende bildar en
öfvergång, torde den icke vara förtjent af att tagas i betraktande.
SCHMIDT uppgifver i diagnosen för Cl. pumila: »lamella supera
aut cum spirali conjuncta, aut ab ea sejuncta.» Bland mina exem-
plar har jag dock blott hos ett enda funnit dem förenade, och
detta mindre fullständigt; och bland en mängd af den vanliga Cl.
rugosa har jag blott funnit ett par exemplar med ofullständig
skilnad mellan dessa båda lameller '). Hvad skiljaktigheterna uti
utvecklingen af callositeterna i mynningen beträffar, så finna vi
en serie af gradationer. Vi hafva således ingen säker grund för

artskilnad.

För att underlätta bestämningen och uppfattningen af denna
polymorfiska arts förhållande till våra andra Clausilier, lemna vi

här en synoptisk tablå öfver dem alla:

!) Hos Cl. biplicata finna vi dem äfven skilda. Således står denna äfven i detta
afseende nära Cl, pumila.

72

("NOSSTIN "vso8ni)
"ILITAOVY
puv NVIVIN "Supgrubuu "rea

"UA'TSSYNSSOY Vjuund "IBA

"LOTISWTV M
fa0vNYvavad "omwond

'NOSSTIN
a0vNävavag ompoyd

"NYSNVH
"GAVNYVÄave "Psoduun

("NOSS'IN "ITA "steprded)
(INNIT) Sudopig

("NOSSTIN '"suaptq)
"ADVINONT "Pipunun)

Fred
utds una

> gypounfsp för gla psobna ' '' sngur
rjends ec

10t19dns efovarrT

«oc onbrpun

so wunmyeond

hb ATS äh Ki DÄRAV få RN So

vwunmyeord uou

MN NNRo— 0 1 SG MN öap Dr KR JK

|
vjva
wnygueg f-id fegemor ;
-VUBIQNS [AA 'esnepa (os
"Pjemoreuva =Nz[d) IWIOJI[9U
«gruojtzkd )Ynstodyå vunmg vjsag, (PL OIMasso But
"BIOS f'BIrLrS I xnej festotjsmus
"stwutojisnE BISAT,
atel[ame ag HA Stl UC)
-193Uut vn
-edg 'vjema
-t[eued uou
"vjepungar
-tw10j11Ad /
>> gem smprqje sypdvd "vjnr
SA GEN SLE NORA BTAGT

ER

Deras geografiska utbredning hos oss känna vi ännu icke
fullständigt; men det. torde dock få anföras, att:

Cl. laminata förekommer allmän från Skåne till 'Dalarne, och i
Norrland.

— Dbidens är blott en gång funnen vid Fröllinge i Halland af
Professor NILSSON.

—— ventricosa — på några ställen i Skåne, samt icke sällan på

Kinnekulle (Magister O. TORELL och Akad.-Docenten
J. E. ZETTERSTEDT) och Omberg (Stud. H. WIDE-
GREN och C. HAGLUND).

— plicatula — icke sällsynt, från Skåne, åtminstone till Dalarne.

— plicata — endast på Gottland vid Hoburgen (Akad.-Docenten
L. E. WALMSTEDT. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh.
1855, p. 82).

— rugosa — allmän från Skåne till Norrland, och troligen Lapp-
land.

Exzxplicatio figurarum:

Tab. III, fig. 1. = Clausilia rugosa, variet. obtusa auct. (Dalecarlia).
» 1,a, Clausilium Clausilie nigricantis formae solitze.
» 2. — Clausilia pumila, variet. brevis & crassa (Westra
Wram in Scania).
» 3. = — pars inferior testa, a latere po-
steriore, cum crista cervicis.
» 3,a, Clausilium Clausilize pumilxe forma minoris (Westra
Wram).
» 4. — Clausilia pumila, variet. spatio interlamellari pli-
catulo (ibidem).
» 5. — — forma typice propinquior (Om-
berg).
» 6. — — forma major et gracilior.
TRE = testa a latere anteriore oblique
visa.
b oo — variet. elongata, costulis detritis
(Westra Wram in Scania).
6, — — pars inferior teste a latere an-
teriore, cum apertura.
» 7. Clausilium Cl. rugose Drap. var. obtuse DurPurs
(Bagnéres).

SE) I VU, Kä

Akademiska angelägenheter.

Prveses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat, af in-
ländske ledamöter, i femte klassen, Medicinal-Rådet, C. W. O. m. m., -
M. M. AF PonTtiN, och i åttonde klassen, Amiralen, C. m. st. k. 8. O.,
J. H. KREUGER; samt af utländska ledamöter, 1 första klassen, Le-
damoten af Franska Institutet A. L. CAvcHY, och i den sjette, Hr
C. J. TEMMINCK.

Genom anstäldt val kallades Mathematum Lectorn vid Gymna-
sium i Strängnäs, Hr CHr. FR. LINDMAN till ledamot af Akademien,
i hennes första klass.

Hr Candidaten OC. SrtåLs afhandling: Bidrag till Rio-Janeiro-
traktens Hemipter-Fauna, som varit remitterad till Hrr WAHLBERG
och BoHEMAN, återlemnades med tillstyrkande af dess införande i Aka-
demiens Handlingar.

RR ARR

Nya Fjäril-slägten, — Hr S. M. Adj. WALLENGREN in-
lemnade genom Hr BoHEMAN följande uppsats:

»Vid granskning af så väl egna, som Malmö Musei, Inge-
niör WAHLBERGS och Doctor KINBERGS fjärilsamlingar, har jag

varit nödsakad uppställa en del nya genera, för hvilkas diagno-
ser jag vågar begära plats i Kongl, Vet.-Akademiens Förhand-
lingar för innevarande år.

Nova Genera Lepidopterorum.

PINACOPTERYX. Mibi.
(Pieris Boisp. ex parte.)

Antenne mediocres, in clavam distinetam brevem pyriformem
subito transeuntes; in sp. exsiccatis lateraliter compresse 1. excavatae.
Caput latitudine thoracis fere sequale, inter oculos et sub antennas
pilis rigidis, in cristas 2 minutas ad oculos subacervatis, instructum.
Palpi compressi, subporrecti, divergentes, haud squamati, pilis longis
rigidis infra instructi, triarticulati. Articulus basalis et intermedius
normales, nec inflati, inter se longitudine fere 2equales; hic tamen
versus apicem sensim attenuatus, ut sit fere conicus. Articulus ulti-
mus intermedio haud brevior, gracilis, per longitudinem suam fere
conformis, in apice subito acuminatus, infra pilis brevioribus instructus,
ex pilositate reliquorum progrediens. Oeculi nudi. Tibice pedum po-
sticorum femoribus haud longiores. Ale integre, antice subtriangu-
lares, margine exteriore nonnihil excis&, ut apex sit acutior. Margo
anticus alarum anticarum ad basin valde arcuatus, deinde tamen fere
rectus. Cellula alarum dimidiam partem ale occupat, anticarum obli-
que truncata, posticarum ad costam quintam in angulum subrotunda-
tum saepe excurrens. Cellul& omnes clausge. Coste alarum postica-
rum novem; ramulus, quem costa 1:ma in lobum basalem emittit,
obliquus (nec ärcuatus), rectus, apice versus marginem exteriorem spe-
etans, simplex. Costa alarum anticarum novem, sed costa 6:ta tri-
ramosa, cbste 7:ma et 8:va, e latere antico cellula orientes, arcuatae
et paraleNa, nec recte et divergentes, et costa 8:va seepe in margi-
nem ipsvm non excurrit, sed cum costa 9:na connectitur. Costa trans-
versa cellul&e ad exitum costa 5:tan valde geniculata et inter costas
4:tam et 5:tam oblique recta, nec modice arcuata. Costa 7:ma sola
ex angulo antico cellulae oritur. Ham. PIERIDES.

Genus, quod inter Pieridem et Aporiam tenet locum, in sectiones
2 dividitur:

1:0 Costa 8:va al. ant. cum costa 9:na connexa, ut areola auxiliaris
ante cellulam formetur. (P. severina CRAM. BoIsD. etc.)

2:0 Costa 8:va al. ant., ut costa 7:ma in margine antico ala excur-
rit, nec cum costa 9:na connectitur. (P. eriphia GOD. Boisp.

P. ada CRAM. Boisp. etc.)

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Februari 1858.

; — 76 —

THYCA. Mihi.
(Pieris Boisp. ex parte.)

Clava antennarum subeylindrica, incrassata, aut gracilior. Palpi
ut in genere pracedente, sed articulus basalis intermedio longior, et
articulus ultimus intermedio zequalis vel illo nonnihil brevior. Oculi
et pedes ut in genere pracedente. Ale integre; antice elongate,
sat graciles, oblongae, fere ovato-lanceolats, apice rotundato. Ala po-
stice ampliores, rotundatze. Cellula discoidalis alarum dimidiam par-
tem ale superat. Coste alarum posticarum 9, omnino ut in genere
precedente orientes, sed coste I:ma et 2:da in margine antico ale
subanastomosantes. Costa al. ant. tantum 8: coste 1—5 omnino ut
in genere pracedente; costa 6:ta ex angulo antico cellulze, triramosa;
costa 7:ma sola e latere antico cellulae et costa 8:va a basi oriuntur.
Costa transversa cellul&x ad costam 5:tam angulata, deinde sepissime
recta. Fam. Pierides.

In subdivisiones 2 iterum dividitur genus:

1:o Ramulus posticus et longissimus costa 6:te al. ant. e trunco com-
muni extra cellulam procul ab angulo antico cellule oritur. Clava
antennarum gracilior. (Th. hyparete Lis. Boisp. Th. egialea CRAM.
Boisp. etc. ex Asia.)

2:o Ramulus posticus et longissimus coste 6:tae al. ant. e trunco com-
muni extra cellulam prope angulum anticum cellula oritur. Clava
antennarum crassa. (Th. aganippe DoNow. Boisp. e Nova Hollandia.)

ANTHOPSYCHE. Mihi.
(Anthocharis Boisp. ex parte.)

Antenne breviores, in clavam oblongam sensim transeuntes; clava
in sp. exsiccatis lateraliter compressa, interdum excavata. Caput lati-
tudine thorace multo minus, inter oculos et sub antennis pilis rigidis,
eristam haud formantibus, villosum. Palpi compressi, porrecti, apici-
bus nutantibus, squamati, articulus basalis et intermedius infra pilis
longis, rigidis instructi, sed articulus ultimus nudus. Articulus basalis
omnium longissimus, medius ultimo longior et ultimus conicus, apice
acuto, e pilositate reliquorum porrectus. Oculi nudi. Pedes inter se
conformes; femora infra ad basin pilis brevibus, sed densis, hirsuta.
Ale plerumque rotundate; sed autice interdum magis elongatae et
acute. Margo anticus al. ant. ad basin valde arcuatus et deinde mo-
dice convexus. Al& postice infra ad basin pilos nullos ostendent,
sed margo earum anticus pilis densis, etsi brevissimis, instructus. Cel-
lula discoidalis brevis, tertiam partem alex haud occupat; cellula al.
post. oblique truncata. Cellulxe omnes clausx. Costre al. post. 9, ut
apud Anthocharidem, sed costa prima ramulum obliquum, rectum, sim-
plicem, apice versus marginem exteriorem vertentem, in lobum basalem
emittit; costa 2:da e latere antico cellulze, fere in medio inter costam
1:mam et 3:am, costeque tertia et 4:ta interdum ex eodem loco
angulo antico cellulze), sepe trunco brevissimo conjunctre, oriuntur.
Coste al. ant. 10, coste 1—5 ut in genere memorato, sed 6:ta et

PS RESER an

AE de

7:ma ex angulo antico cellulee eodemque loeo, ssepe trunco brevis-
simo conjuuctae, et costa 8:va et 9:na e latere antico cellule, illa
procul a costa 7:ma, oriuntur. Costa 7:ma biramosa; ramuli sat longi,
in apicem ale excurrentes. Costa transversa cellule discoidalis per
totam longitudinem suam arcuata, convexitatem versus basin ale ver-
tens. Fam. Pierides. Patria generis est Africa.

1:0 Costa 3:tia et 4:ta al. post. ex eodem loco cellulze egredientes,
sepe trunco brevi conjunctae. (4. achine CrRAM. Boisp. ÅA. omphale
Gop. etc.)

2:o Coste 3:tia et 4:ta al. post. e locis diversis cellulae, saepe tamen
sat approximatze, oriuntur. (ÅA. eupompe KLUG. A. dane&e FABR. etc.)

THESPIA. Mihbi.

Antenne breviores, clavam ohovatam, determinatam, obtusam,
constituentes. Palpi capite multo breviores, squamosi, lateraliter com-
pressi, infra pilis brevissimis densis instructi; articulus medius longis-
simus et basalis brevissimus omnium; articulus medius apice truncatus;
articulus ultimus fere nudus, gracillimus, brevis, pilos reliquorum haud
superans, attamen sat distinctus. Oculi nudi. Caput inter antennas
villosum. Pedes graciles, femoribus haud pilosis et tibiis haud cras-
sioribus. Ale robusta; forma earum ut in Callidryade, sed posticee
in margine antico versus basin, pilis sat longis instructae. Margo po-
sticus harum alarum integer 1. tantum lzvissime erenulatus. Cellule
alarum clauszee. Coste al. post. ut in genere memorato 9, sed costa
1:ma multo magis arcuata et brevior, in marginem anticum nec in
angulum auticum alx excurrit et in lobum basalem ramulum brevem, re-
flexum emittit; costa 2:da e medio latere antico cellulae, valde arcuata
egreditur, et in angulum ala excurrit; coste 3:tia et 4:ta ex angulo
antico cellul&xe eodemque fere loco egrediuntur; costa itaque nulla e
costula transversa cellule oritur. A basi per cellulam totam et inter
costas 4:tam et 5:tam ad marginem internum plica recta, valde in-
erassata, currit. Coste al. ant. 10, nec 9, ut in genere memorato:
1—5, ut in illo genere, sed 6—7 ex angulo antico cellula, ad basin
sat approximate et costa 10:ma e basi oriuntur. Ramulus anticus
costee 7:mae in marginem anticum et ramulus posticus in marginem
exteriorem excurrunt. Fam. Pierides. (Species: Th. Bohemanni. Nob.
e OCaffraria.)

LEPTONEURA. Mihi.
(Satyrus Auvct. ex parte.)

Antenne breviores, in clavam oblongam, obtusam, haud determi-
natam, sensim trauseuntes. FPalpi longitudinem capitis superantes,
recti, triarticulati. Articuli arcte conjuncti, haud distinguendi, in la-
teribus sub-squamati, infra pilis rigidis instructi. Oculi dense hirsuti.
Pedes antici brevissimi, debiles, in pilositate pectoris plane occulti.
Femora reliquorum nuda, tibiis longitudine sequalia. Ale rotundate,
integre. Cellula discoidalis dimidiam partem alarum anticarum occu-
pat. Coste al. posticarum 9: costee 1—4 e trunco communi superiore,

A

Sä. NO

5—7 e trunco communi inferiore et 8—9 e basi orientes. Costa 1:ma
ramulum sat longum, inflexum, in lobum basalem emittit. Costa al.
ant. 10: costa 1:ma e basi, 2—4 e trunco communi inferiore, 5—6
e costula transversa cellulxe, 7—9 e trunco communi superiore et
10:ma e basi egredientes. Costa 6:ta— 8:va ex eodem fere loco (an-
gulo antico cellula) et costa 9:na haud procul ab illis oriuntur; costa
7:ma triramosa; costula transversa cellule obliqua, recta. Costa om-
nes ad basin normales, nec inflate. Fam. Satyroide. Species: L.
clytus LIN. GoD. ex Africa meridionali.

HETERONYMPHA. Mihi.
(Satyrus AvcT. Lasiommata WESTW. ex parte.)

Antenne&e extrorsum sensim crassiores, clavam vix distinetam con-
stituentes. Palpi capite nonnihil longiores, adscendentes, apicibus nu-
tantibus, compressi, triarticulati: articulus intermedius reliquos con-
junctos longitudine multo superans, conformis; ultimus basali haud
longior. Artieulus medius et basalis infra pilis brevibus et equalibus
dense instructi et in lateribus squamis obtecti; articulus ultimus nu-
dus, intermedio haud gracilior, brevis. Oculi aut hirti, aut nudi.
Pedes antici graciles, brevissimi, maris pilosi, feminge nudi. Femora
reliquorum infra fere nuda. Ale ample, antice graciliores, subacu-
minatze, postice rotundatae et denticulatae. Cellulze discoidales clausze.
Cellula alarum posticarum ovata, nec postice abrupte truncata. Coste
al. post. 9, ut in gen. Coenonympha egredientes, sed costa 1:ma ra-
mulum distinctum, subrectum, obliquum, in lobum basalem emittit.
Cost2e al. ant. 10: coste 1—2 ut in genere memorato; costa 5:ta e
costula transversa cellulx, 6:ta —8:va ex angulo antico cellulae, 9:na
e latere antico cellule et 10:ma e basi egredientes. Costa 7:ma ut
in genere memorato tiri-ramosa. Basis coste prima et decimee ut etiam
trunei communis inferioris inflata. Costula transversa cellulaxe ramu-
lum nullum in cellulam emittit, sed e basi plica sat distincta, extror-
sum furcata egredit et cellulam totam percurrit. Costula ipsa trans-
versa inter costas 4—5 recta et inter costas 5—56 arcuata, ut ad co-
stam 5:tam angulum format, sed angulus ille apicem versus margimem
ale exteriorem, nec versus basin ale vertit. Fam. Satyroide. Spe-
cies: H. merope FABR. GoD. Boisp. H. abeona Donow. Ambe e N.
Hollandia.

NEOMAENAS. Mihbi.

Antenne extrorsum erassiores, clavam haud distinetam, fusifor-
mem, constituentes. Palpi adscendentes, capite multo longiores, com-
pressi, triarticulati, infra pilis longissimis, divaricatis, dense instructi.
Articulus intermedius omnium longissimus, reliquos conjunetos longi-
tudine superans. Articulus ultimus brevis, subceylindricus, pilosus.
Oculi nudi. Pedes antici brevissimi, pilosissimi, in pilositate pectoris
plane occulti. -Femora reliquorum infra hirsuta. Ale postice rotun-
data, anticse apice subacuminate; omnes integre. Cellula discoidalis
clausa; cellula alarum posticarum ovata, nec postice abrupte truncata.
Coste al. post. ut in genere Epinephele, sed costee 2—3 magis ap-

EST, Re

proximate. Ramulus costa prima brevis, sed distinctus. Coste ala-
rum anticarum 9: coste 1—4 ut in genere memorato; costa S:ta e
costula transversa cellulae, in medio inter costam 4:tam et 6:tam;
cost 6—7 ex angulo antico cellulae; costa 8:va e latere antico cel-
lule et 9:na e basi. Costa 7:ma quadriramosa, ramulos 2 in margi-
nem anticum et 2 in apicem emittens. Costula transversa cellula ut
in genere memorato. Basis costa none et trunci communis inferioris
inflata. Fam. Satyroide. Species: N. servilia n. sp. e Valparaiso.

NEOSATYRUS. Mihi.

Antenne extrorsum crassiores, in clavam distinetam, subpyrifor-
mem transeuntes. Palpi, oculi et pedes ut in genere pracedente. Ala-
rum forma etiam ut in illo et cellula alarum posticarum ovata. Coste
al. posticarum ut in genere memorato, sed costre al. ant. 8: costie
1—4 ut in illo genere; costa 5:ta e costula transversa cellulae prope
costam 4:tam; coste 6—7 ex angulo antico cellulex et 8:va e basi
egredientes. Costa 7:ma quinque-ramosa, ramulos tres in marginem
anteriorem et 2 in apicem emittens. Costula transversa cellulze inter
costas 5—6 geniculata, genu versus basin ale vertens. Basis costa
8:va et trunci communis inferioris inflata. Fam. Satyroide. Species:
N. ambioriz n. sp. e Valparaiso.

PSEUDONYMPHA. Mihi.
(Satyrus AUTCT. ex parte.)

ÅAntenne extrorsum in clavam distincetam, determinatam, obova-
tam subito transeuntes. Clava lateraliter compressa, in sp. exsiccatis
saltem excavata. Palpi longitudinem capitis valde superantes, adscen-
dentes, apicibus subnutantibus. Articulus medius omnium longissimus,
reliquis conjuncetis multo longior, lateraliter compressus, ad basin arti-
culo basali latitudine sequalis, exinde attenuatus, apice truncatus, pilis
longissimis, divaricatis, rigidis, presertim infra instructus. Articulus
ultimus basali haud longior, subovatus, apice rotundatus, pilis brevis-
simis instructus, in pilositate reliquorum fere occultus. Oculi nudi.
Pedes antici brevissimi, in pilositate pectoris plane occulti. Femora
reliquorum fere nuda, tibiis haud longiora. Coste alarum ut in Ypthi-
ma WEsrw., sed coste 6:ta et 7:ma al. ant. ex eodem loco (angulo
antico) cellule et 8:va e latere antico ejusdem cellulXe egrediuntur.
Costa transversa cellulxe al. ant. inter costas 5—56 valde angulata et
inter costas 4—5 recta. Fam. Satyroide. Species: P. hippia CRAM.
ete. ex Africa meridionali.

ORSOTRIAZENA. Mihi.

(Satyrus Avcet. Mycalesis WESTW. ex parte.)

Antenne graciles; extrorsum haud crassiores, clavam nullam con-
stituentes. Palpi adscendentes, capite longiores, infra pilis rigidis in-
structi; forma eorum fere ut in Mycalesi, sed articulus ultimus gra-
cilior, fere cylindricus et nudus. Pedes antici brevissimi, haud pilosi.

SO EE

Femora reliquorum infra nuda. Oculi nudi. Ale ut in genere me-
morato et ccllula discoidalis al. post. postice abrupte et oblique trun-
cata. Coste al. post. 9, omnino ut in illo genere egredientes, sed
ramulus coste 1:ma brevissimus, rectus, et costa 5:ta et 6:ta e di-
versis locis cellul&, nec ex angulo ejus postico orientes: nempe costa
5:ta sola ex angulo et 6:ta intra illam e latere postico cellulze. Costa
al. ant. 10, fere ut in genere memorato, sed costa 10:ma sola ad ba-
sin inflata et coste relique normales. Fam. Satyroide. Species: O.
hesione CRAM. ex Asia meridionali.

PSEUDOLYCANA. Mihi.
(Polyommatus GoD. ex parte.)

Antenne extrorsum sensim crassiores, clavam elongata + , fusifor-
mem, a scapo haud distinetam, constituentes. Palpi brevissimi, fron-
tem non attingentes, adpressi, crassi, dense squamati, articulo ultimo
minutissimo, haud distinguendo. Pedes subeonformes, calcariis fere
destitutis, tibiis tarsisque spinulosis. Oculi hirti. Ale antice margine
exteriore plus minus exciso, apice acuto; posticae versus angulum ana-
lem productae, candate. Coste al. post. 9: costa 1:ma e basi, valde
arcuata, secunda et 3:tia e trunco communi superiore, 4:ta e medio
costule transverse spurie, cellulam truncatam claudentis, 5:ta et 6:ta
fere ex eodem loco (angulo antico) cellul&e oriuntur. Costa al. ant.
10: costa 1:ma e basi, 2:da —4:ta e trunco communi inferiore, 5:ta
e medio costule transverse, cellulam truncatam claudentis, 6:ta—9:na
e trunco communi superiore et 10:ma iterum e basi orientes, omnes
simplices; coste 6:ta et 7:ma ex angulo antico, sed 8:va et 9:na e
margine antico cellulx, invicem et a costa 7:ma sequaliter remote,
egrediuntur. Fam. Lyccenoide, inter Myrinam et Lycenam. Species
typica: P. marsyas LIN. ex Amer. meridionali.

CHRYSORYCHIA. Mihi.
(Polyommatus GopD Cygaritis Lucas. ex parte.)

Antenne&e extrorsum crassiores, clavam elongatam, cylindricam,
obtusam, sat distinetam constituentes. Palpi breves, longitudinem
capitis haud superantes; articuli 2 basales crassi, pilis brevibus dense
ac subdepresse hirsuti; articulus ultimus cylindricus, acutus, fere nu-
dus, articulo intermedio brevior. Pedes mnonnihil incrassati, breves;
femora tibiis haud longiora. Corpus crassum, alis posticis multo bre-
vius. Caput inter antennas in vertice et pone oculos pilis sat longis
instructum. Thorax crassus, scapulis distinctis. Ale antice plus mi-
nus acute; margo anticus ad basin arcuatus, in medio nonnihil ex-
cavatus; margo exterior ad costam 4:tam plus minus angulatus; margo
interior fere rectus. Ale posticae denticulate; margo interior versus
angulum ani sat excisus; angulus ille productus, interdum lobiformis,
semper caudatus. Coste alarum' ut in gen. Cygaritide, sed costa 7:ma
al. anticarum simplex (nec triramosa), cum costa 6:ta interdum trunco
brevissimo conjuucta. Fam. Lycenoide. Species typica: Ch. thyra
LIN. ex Africa.

N
SPINDASIS. Mihi.

Antennmw sensim crassiores, clavam fusiformem, haud distinetam
constituentes. Palpi breves, longitudinem capitis nonnihil superantes;
articuli 2 basales sat graciles, arcte conjuneti, squamati, minime pi-
losi; articulus ultimus nudus, gracillimus, versus apicem atltenuatus,
articulo intermedio multo brevior. Pedes graciles; femora tibiis lon-
giora. Corpus crassum, alis posticis multo brevius. Caput squamato-
pilosum. Thorax crassus, scapulis haud distinctis Alm antice acute,
formam fere generis prioris habent, sed marginem exteriorcm gerunt
rectum. Ale postice marginem internum versus angulum analem
nonnihil excisum et marginem exteriorem bicaudatum habent. Coste
alarum ut in genere preecedente, sed costa 7:ma al. anticarum bifur-
cata, cum costa 6:ta ex eodem loco (angulo antico) cellule egrediens.
Fam. Lycenoide. Species typica: S. masilikazi n. sp. e Caffraria.

RHOPALOCAMPTA. Mihi.
(Hesperia LATR. Thymele Boisp. ex parte.)

Antemne versus apicem crassiores, sed deinde sensim attenuatze
et in apice acuminatzee, in hamum longissimum arcuate. Palpi crassi,
dense pilosi; pili marginales nonnihil longiores, ut palpi medio ex-
cavati appareant. Articulus ultimus cylindricus, nudus, sat longus,
e pilositate reliquorum porrectus, plerumque nutans. Caput latum;
frons et vertex dense ac sat longe pilosi; fasciculus pilosus elongatus
et dependens infra antennas nullus. Tibie pedum posticorum quadri-
calcaratze, postice pilis sat longis atque densis instructre. Corpus cras-
sum; abdomen alis posticis brevius, pilis ad basin longioribus infra
instructum. Ale antice elongate, ad basin pone cellulam pilosee,
apice rotundato; margo interior vix arcuatim excisus; margo exterior
integer, subrotundatus. Ale postice ad angulum ani product, ut
protuberantiam latam, rotundatum sed brevem forment, supra ad ba-
sin, in disco et ad marginem internum louge pilosa. OCiliae breves.
Cellula al. ant. simplex et elongata, ut supra partem bitrientalem ale
se extendat. Coste al. posticarum ut in Hesperia, sed cellula plane
aperta (costula nulla transversa clausa) et plica inter costas 3:tiam et
4:tam nulla. Coste al. anticarum etiam ut in illo genere, sed costa
5:ta exacte in medio inter costas 4—6 et coste 3-—4 ad exitum e
cellula inter se valde remote. Coste 6—9 ex augulo antico cellulze.
Cellula ipsa costula transversa tenui clausa. Intervallum basale inter
costam 8:vam et 9:nam multo minus, quam inter costam 9:nam et
10:mam. Fam. Hesperioide. Species typica: RB. florestan ÖRAM. ex
Africa meridionali.

PACHYRHOPALA. Mihbi.
(Hesperia T:ATR. ex parte.)

Antenne scapo sat crasso, clavam oblongam, subfusiformem, cras-
sam (fere ut in Zygsaenis), modice arcuatam, nec hamatam constituen-
tes. Palpi adpressi, frontem haud superantes, squamati, haud pilosi,

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 2. 3

= SR

subtriquetri, sat crassi; artienlus ultimus brevissimus, gracilis, nudus,
interdum haud distinguendus. Caput latum; frons et vertex dense
squamati; fusciculus pilosus ordinarius dependens infra antennas nullus.
Tibie pedum posticorum quadricalcaratre, postice pilis rigidis rariori-
bus instructee. Corpus crassum, squamatum; abdomen alis posticis
haud brevius. Alarum forma fere ut in genere precedente, sed ale
posticae supra vix nisi brevissime ac adpresse pilosi. Cilie longiores.
Cellula alarum anticarum simplex, elongata, ut partem bitrientalem
ale fere superat. Coste alarum ut in genere pracedente, sed cellula
posticarum truncata et costula transversa tenui clausa; intervallum
basale inter costas 8—9 zque latum ac imter costas 9—10 alarum
anticarum. Fam. Hesperioide. Species typica: P. phidias Lin. LA'TR.
ex America meridionali.

CAPRONA. Mihi.

Antenne breviores, elava distincta, subpyriformi, sequaliter crassa,
arcuata, apice obtuso. Palpi crassi, squamato-pilosi, subcompressi;
articulus ultimus brevissimus, latus, obtusus. Caput latum, magnum,
fasciculo pendente ordinario infra antennas. Corpus crassum; thorax
latus et elongatus, abdomini fere longitudine 2equalis; abdomen alis
posticis multo brevius. Tibie pedum posticorum introrsum pilis ra-
rioribus obsite, calcaribus quatuor. Coxz pedum anticorum fasciculo
ex pilis longissimis, pectore adpresso et in rima pilositatis pectoralis
occulto, saltem in mare instructae. Aime antice in margine interno
valde arcuatim excise, ut angulus posticus ferc sit lobiformis. Margo
earum anticus fere rectus, ad basin vix arcuatus; margo exterior inter
costas 1—2 obsolete sinuatus. Apex subacutus. Margo exterior al.
posticarum inter costas 4—6 distincte et inter costas 2—3 obsolete
angulatus. Angulus analis rotundatus, subproductus. Ala posticae
supra ad abdomen pilis longissimis et in disco pilis rarioribus vestitae,
infra brevius pilose. Cellula alarum anticarum simplex. Costeé al.
anticarum ut in Hesperia, sed costa 5 in medio inter costas 4—6 et
cellula plica tenuissima clausa; intervallum basale inter costas 8—9
multo minus quam inter costas 9 --10. Cellula al. posticarum pliea
erassa clausa, plicam alteram crassam erga marginem loco costa emit-
tente. Fam. Hesperioide. Species typica: OC. pillaana mn. sp. e Caffraria.

LEUCOCHITONEA. Mihi.

Antenne breviores, versus apicem in clavam indeterminatam, cur-
vatam, apice obtusam, transeuntes. Palpi crassi, squamato-pilosi, in-
fra versus apicem planiusculi; articulus ultimus brevis, e pilositate re-
liquorum vix exsertus, obtusus. Caput thorace multo gracilius, supra
brevius pilosum, fasciculo pendente ordinario sub antennis iustructum.
Tibie pedum omnium nude, postice quadricalearate. Coxwe pedum
anticorum fasciculo ex pilis longissimis, pectore adpresso et in rima
pilositatis pectoralis occulto, saltem in mare instructae. Corpus cras-
siusculum ; thorax longitudine abdominis brevior; abdomen alis posticis
brevius. Ale antice in margme interno recte. Margo anticus rectus,
ad basin modice arcuatus; margo exterior integer. Ala postice ro-

BE

tundate et integre, Cellula anticarum simplex. Coste omnino ut in
genere pracedente. Fam. Hesperioide. Species typica: L. levubu un.
sp. e Caffraria. Species P. niveo CRAM., tab. 22 valde affinis.

PTERYGOSPIDEA. Mihi.
(Hesperia LATR. Thymele Boisp. ex parte.)'

Antenne mediocres, in clavam indeterminatam, fusiformem, valde
arcuatam, apice attenuatam, transeuntes. Palpi crassi, squamato-pilosi,
subcompressi; articulus ultimus brevissimus, conicus, nudus. Caput
thorace gracilius, supra deplanato-pilosum, crista transversa inter an-
tennas et fasciculo pendente ordinario sub illis instructum. Tibie pe-
dum omnium pilosa, postice pilis longis presertim in mare lateraliter
instructe. Calcaria pedum posticorum quatuor. Coxe fasciculo carent.
Corpus crassiusculum; thorax longitudine abdominis brevior; abdomen
alis posticis brevius. Ale ample rotundatae; antice in margine in-
terno rectae; margo anticus modice arcuatus; margo posticus al. po-
sticarum aut integer aut inter costas 3—4 emarginatus. Cellula al.
anticarum simplex. Coste omnino ut in Syrichto. Fam. Hesperioide.

Species typicee: P. ophion STOLL ex Africa meridionali et P. djelele
n. sp. e Caffraria.

XANTHOSPILOPTERYX. Mihi.
(Noctua FABR. Ågarista AUCT. ex parte.)

Antenne graciles, in medio sensim crassiores, apice attenuatee,
arcuate. Palpi capite longiores, subadscendentes, articulo ultimo haud
nutante; articulus medius et basalis conformes, squamosi, pilis rigidis
infra instructi; ultimus tamen gracilis, per totam suam longitudinem
conformis, apice rotundatus, pilis rigidis obsitus, articulo intermedio
longitudine 2aequalis. Oculi nudi. Frons squamosa, obtusa, haud pro-
minens. Pedes fere ut in Agarista, sed tibize squamosz, pilis brevis-
simis rarioribus instructae. Ale antice elongatae, apice rotundatse;
omnes infra leves. Segmenta 4 abdominis fasciculis brevissimis late-
raliter instructa. Abdomen maris ante anum valde coarctatum; anus
in utroque sexu barbatus. Coste al. posticarum 9, ut in genere me-
morato: costee 1—3 e trunco superiore, 4:ta e costula transversa cel-
lule, 5—7 ex angulo postico cellulze, sed 7:ma haud procul ab octa-
vam egredientes. Cost al. anticarum 11; costa 1:ma e basi, 2—5
e trunco inferiore, 6—9 e trunco superiore, 10—11 iterum e basi,
hac tamen in ipso margine anutico; costa 3:tia ex angulo postico cel-
lule, 4:ta— 5:ta haud procul abhinc e costula transversa, sed inter-
valla inter costas 3—5 invicem z2equalia; costa 6:ta ex angulo antico
cellul&e; coste 7—38 ex augulo areol accessoriee, haec triramosa et
ramulos 2 in marginem antieum ramulumque unicum in marginem
exteriorem emittens; costa 9:na e latere antico cellulae. Cellula in
alis posticis dimidiam partem ale non superat, sed in anticis partem
bitrientalem fere attingit. Areola accessoria triangulata, lateribus in-
sequalibus, cellulam tertia parte superans. Fam. Castni. Species ty-
pica: X. geryon FABR. ex Africa interiore.

= SN ce
EUMALLOPODA. Mihi.

Antenne breves, extrorsum crassiores, subelavatae, elava in apice
reflexa et fasciculo piloso minuto instructa. Palpi adscendentes, fronti
adpressi; articulus basalis et intermedius dense squamoso-pilosi; arti-
culus ultimus brevissimus, gracilior, pilis rarioribus obsitus. Caput
exsertum, magnum, latitudine collaris aquale, fronte squamoso-villosa,
subimpressa, vertice pilis erectis, rigidis, sat longis. Pedes antici re-
liquis multo breviores; tibie eorum tertiam partem femoris haud su-
perantes; tibiaxe pedum intermediorum lata, adpresse squamoso-pilosze;
articulus tarsorum eorum primus pilis longis rigidis instructus; pedes
postici longissimi, pilis fasciculatis rigidis, squarrosis, usque in arti-
culum penultimum tarsorum abunde et longissime pilosi. Villositas tar-
sorum verticaliter et lateraliter directa. Femora omnia infra versus
basin villosa. Ale fenestratae. Coste al. posticarum 8: costa 1:ma
a basi in ipso margine; costa 2:da ex angulo antico cellulae, bira-
mosa; 3:tia e costula transversa, 4:ta ex angulo postico et 5:ta — 6:ta
e latere postico cellulx; 7:ma— 8:va e basi egredientes. Costa spuria,
quam habet Trochilium in margine interno, hoc genus omunino caret.
Coste alarum anticarum 11: costa 1:ma e basi; 2:da—4:ta e trunco
inferiore, invicem approximate, sed 2:da et 3:tia e latere postico et
4:ta sola ex angulo postico cellulaxe; 5:ta— 6:ta e costula transversa
cellulae; 7:ma— 8:va ex angulo antico cellule, illa biramosa; 9:na e
latere antico cellulxe, et 10:ma— 11:ma iterum e basi, hac vero in
ipso margine antico. Fam. Sesti. Species typica: I. laniremis n. sp.

e Caffraria.
(Forts. i nästa häfte.)

N

|

AR RR

Till norra Sveriges Ornithologie. — Hr Conservator W.
MEVES hade afgifvit följande berättelse:

»Till företagande af en resa till de trakter, som ligga emel-
lan Uplands norra och Lappmarkens södra gränsor, för att der
anställa ornithologiska iakttagelser och göra insamlingar för Riks-
Museum, tilldelades mig af Kgl. Vetenskaps-Akademien ett rese-
understöd, och har jag härmed äran att, enligt föreskrift, afgifva
berättelse om denna resa.

För att kunna börja mina iakttagelser så tidigt som möjligt,
och för att kunna vara tillbaka till den mig föresatta tiden, an-
träddes resan redan den 25 April. Då kölden ännu nedgick till
— 3—5" C. och sjöarna ej voro isfria, måste afresan företagas
landvägen.

Emellan Stockholm och Upsala observerades här och der
Sylvia rubecula, Alauda arborea, Motacilla alba och Saxicola
oenanthe; Turdus pilaris och Fring. coelebs höllo sig i flock.

Upsala lemnades den 27. På Fyrisslätten sågs Anthus pra-
tensis. Der hade dagen förut blifvit sedde ett antal Falco cya-
neus; i Ljusdal erfor jag sedermera, att »Hvita falkar, som flögo
tätt öfver marken», hade visat sig i slutet af April vid Delsbo,
och i Bollsta uti Ångermanland, talades äfven om sådana. Det
är således sannolikt, att han håller sig under flyttningen nära
hafskusten. J. WAHLBERG fann arten häckande i Luleå lapp-
mark. Vid Högsta sågos på åkrarna stora flockar af Fringilla
cannabina och coelebs; Falco buteo enstaka. Nära Yfra kastade
sig ett antal Turdus pilaris under en buske, nära intill mig, och
några ögonblick derefter följde en större falk, sannolikt Falco
gyrfaleo, hvilken med pilsnabb hastighet gjorde flera försök att
fånga en trast, dock utan att lyckas. På den långa Tierpsskogen
sågs endast en Canis vulpes, Picus major och några Parus bo-
realis. I Mehede sågs ett par Motac. alba, »Koqvittra», i ganska
bedröfligt tillstånd. Der hade redan någon tid förut funnits mån-
ga, men genom den ånyo inträffade kölden hade de flesta om-

kommit.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Februari 1858:

SE a

I Gefle anställdes d. 29, i sällskap med Magister C. HARTMAN
och Hr CAJANUS, en excursion i de närbelägna skogarna. Under
en större vandring observerades endast följande foglar: Falco
milvus, Picus martius, Turdus pilaris, musicus, viscivorus, Fring.
coelebs, F. chloris; af denna art hade Hr HARTMAN redan 8 da-
gar förut hittat ett bo med ägg. F. cannabina, Pyrrhula vul-
garis, Regulus cristatus samt några andra allmänna arter. Parus
palustris erhölls sednare från denna trakt, men nordligare an-
träffade jag honom ej.

Från Gefle fortsattes vägen genom skogar, kärr och backar
till Skog och Stråtjära. På gränsen emellan Gestrikland och
Helsingland sågs en Ciconia nigra, som flög lågt öfver träden.
Sannolikt ämnade hon der anlägga ett bo. Några Loxia pithy-
opsittacus, Falco buteo och F. nisus sågos, den,sednare förföl-
jande en stor svärm finkar. Vid Tönnebro hördes en Troglodytes
europaeus, men sedan ingen mera på hela resan.

Vid Stråtjära träffades på åkern ett antal Sturnus vulgaris
och Corvus monedula; i skogen hördes tidigt på morgonen spelet
af Tjädrar och Orrar; vidare sågs: Picus martius, Certhia fa-
miliaris, ej nordligare träffad, Accentor modularis, Sylvia rube-
cula, Parus cristatus, ater, borealis m. m. Den 2 Maj flögo,
emellan Gläsbo och Curland, kl. 3 e. m., 30—40 Tranor från 8.
till N. Vinden, som hitintills beständigt varit N.O., var nu syd-
lig och luften varm. Ljusne-elfven passerades ännu öfver is. I
Löfvik taltes redan om, att der skulle finnas »Lafskrikor». Jag
tog derföre en vägvisare, för att om möjligt få reda på sådana.
Allt hvad jag dock såg voro förut träffade foglar, utom en Tota-
nus glareola, som höll sig vid en öppen vak.

På uppmaning af Hr Professor EDLUND hade jag tagit med
mig en thermometer, för att vid tillfälle kunna mäta källornas
temperatur. Nära Järfsö kyrka och Öje gästgifvaregård fanns en
liten källa med lifligt källsprång; den visade, efter CELSIUS,
+ 33 gr.; luften 9 gr.

I Ljusdals omgifning, hvarest jag stannade några dagar, gjor-
des flera excursioner. Lafskrikor, eller »Latjoxor», påstod sig hvar

a ÖR a

och en känna, men jag fann der ingen. Af Ripor träffades ofta
fjädrarna, men ej fogeln; Saxicola oenanthe sågs här första gången
igen, sedan jag lemnade Stockholm; Anthus pratensis, några Em-
beriza hortulana, en Fring. flavirostris, oerhördt stora svärmar af
Fring. montifringilla och celebs, ofta följda af Falco lithofalco och
nisus, funnos på ängar och åkrar. Stora fleckar af Grus cinerea
och Anser segetum(?) flögo öfver. På en tufva i ett kärr satt en
Scolapax gallinago, hvilken en lång stund lät höra sin egentliga
sång, som kan uttryckas med: vuttu, vuttu, ganska olik det
läte, som den frambringar med stjertpennorna under flygten. Sed-
nare hörde jag fogeln äfven sjunga medan han satt på ett högt
träd. En Sciurus vulgaris sköts, som bar en ljusgrå drägt, Huf-
vudet, ryggen, svansen och benen voro rödgula.

Den 5 Maj hade elfven vid färjan blifvit isfri och jag be-
gagnade en färjbåt för att fortsätta resan till Kårböle. Från
Färila erhöll jag en ganska upplyst skjutsgosse, som hade täm-
ligen reda på traktens foglar. Han berättade bland annat, att
han en gång i en gran hittat ett lafskrikebo, som varit bygdt
till stor del af laf och hade innehållit ett gråaktigt ägg. Jag
lyckades dock ej att upptäcka ett nytt bo under min resa, men
Hr JoHN WOLLEY skänkte efter min hemkomst ett sådant jemte
ett ägg till Museum. Boet är bygdt utvändigt af granqvistar, ge-
nomflätadt med laf, och invändigt mjukt fodradt med tjäderfjä-
drar och renhår. Det har invändigt en diameter af omkring 10
centim., utvändigt 19 ct.m. och en höjd af 10 ct.m. Ågget liknar
mycket ett skatägg, men är mindre och utan glans. Grundfärgen
är grönaktigt hvitgrå, beströdd med bleksvarta och bruna fläckar
och punkter, hvilka äro störst och tätast vid den breda ändan.
Längd 28 m.m., tjocklek 21 m.m. Boet fanns i en låg gran vid
Akesjervi den 8 Maj. Sednare erhöll Museum ett något större
ägg från Ost-Finnmarken, hvilket redan var värpt den 15 April.

Omkring 13 mil norr om Färila, i en större skog, blandad
af gran och tall, hade jag omsider glädjen, att se nära lands-
vägen 3 st. Garrulus infaustus. De voro alldeles tysta och ej
rädda. Dessa skötos och 2 hanar hade en längd af 29—30 ct.m.

— RN

och en bredd af 43—44 ct.m. Honan var 283 ct.m. lång och 44
ct.m. bred. Iris mörkbrun. Testiklarne hos hannarne små, ägg-
stocken hos honan temmeligen stor, men intet ägg större än ett
hampfrö. Buken ej bar, hvaraf man torde sluta att hon ej hade
rufvat. Magen innehöll blott lingon och en Lacerta vivipara. Snön
låg här så djupt och löst, att det ej var möjligt att komma fram
i skogen.

Nära intill Kårböle gästgifvaregård flyter en å, som drifver
qvarn m. m. Här fanns ett par af Cinclus aquaticus, »Ström-
sparf» (vid Dalelfsforsen: Strömsvala), hvaraf det visades mig
under ett tröskverk ett gammalt, af mossa bygdt bo. Den 6 Maj
undersöktes trakten, så långt snömassan tillät det. Åter träffa-
des stora svärmar af Fring. montifringilla och celebs, Falco litho-
falco, nisus, lagopus, palumbarius, Grus einerea och Tot. ochropus.

Björnar lära här icke sällan göra skada, och det berättades,
att under förra vintern 2 stycken blifvit fällda. Den 7 passerades
nära Sänna, Ljusnan, som ännu var till stor del isbetäckt. På
resan anmärktes blott få foglar, t. ex. Turdus viscivorus, Sylv.
rubecula, en Picus viridis och den vanlige Parus borealis. Denne
sistnämnde kallades i norra orterna »Täta», efter sitt långdragna
läte: tä, tä, tä!

I Ytter-Hogdal stannade jag den 7—12 Maj, dels för att
afbida någon blidare väderlek, och dels för att noggrannare un-
dersöka denna trakt, som erbjöd en ganska omvexlande natur,
med skogar, sjöar och odladt land. I skogen observerades Fring.
spinus, ÅAccentor modularis, Turdus torquatus, som var ytterst
rädd, T. musicus, pilaris, Parus cristatus, borealis, Pic. major,
canus m. m. Ganska ofta anträffades här, och i andra norra
skogar, giller och snaror till fångsten af tjädrar, orrar, hjerpar
0. S. V., hvilka qvarlågo från hösten. Till stort men för jagten
fångades äfven nu, under fortplantningstiden, deruti foglar af of-
vannämnda slag.

På åkern träffades 2 Emberiza lapponica, af hvilka jag
blott sårade den ena, utan att erhålla densamma; de sednare

jä EN

dagarna förföljde jag en flock af 16—20, men de voro så skygga,
att jag ej kunde komma dem i skotthåll. Emberiza hortulana
och scheniclus sågos enstaka, deremot Bergfinkar och Bofinkar i
stor mängd. Anas penelope, boschas, crecca och clangula sågos
i öppen vak, och d. 10 Maj visade sig der den första Colymbus
arcticus, »Lom». Denne helsades af folket med nästan samma
glädje, som man brukar göra i Tyskland med den första storken.
Det sades att isen, efter gammal erfarenhet, nu blott skulle qvar-
ligga i 11 dygn. Samma dag hörde jag för första gången Iynx
torquilla och såg en Sylvia phenicurus. Pulsatilla vernalis fanns
blommande på en fri, upphöjd plats i skogen. Vid Öfra Hogdal
anmärktes i skogen Sylvia abietina, Falco lithofalco och tinnun-
culus. I en gran hittades ett skatbo, som innehöll 8 ägg; i ett
annat, vid Rätan, fanns 7. Corv. pica tyckes således i dessa
trakter vara särdeles produktiv, och hon häckar här merändels i
skogen. I Hvitvattskrogen, som ligger på gränsen af Herjeådalen
och södra Jemtland, i en skogrik trakt, kunde jag ej erhålla nå-
got logis, men jag företog dock en tur till Hvitvattnet. I skogen
sköt jag en Garrulus infaustus, och några minuter derefter hörde
jag en qvittrande sång, som jag i första ögonblicket trodde vara
af en Corythus, men jag fann att den kom från ett annat exem-
plar, som satt straxt intill på en gran, och hvarken hade brytt
sig om skottet eller min närvaro. Båda voro hannar, med gan-
ska små testiklar. Scolopax gallinago hördes nära ett kärr surra
i luften och en Motacilla flava var. sköts. Denna hade ett blå-
grått hufvud, men saknade hvitt streck öfver ögat.

På en snöfri, åt solsidan, nära en åker, belägen backe letade
jag under sten, mossa och löf, efter insekter och snäckor. Jag
var nog lycklig att bland andra finna 8—10 exemplar af den
sällsynta Catops elongatus och 19 af Helix harpa. Den sist-
nämnda snäckan blef funnen i Lappland för 2 år sedan af Pro-
fessor BoHEMAN, men blott i ett exemplar, och var då för
Sverige ny. Fast jag under den återstående delen af resan myc-
ket fästade min uppmärksamhet på denna art, fann jag den dock
ingenstädes mera.

= 00 =

I Rätan inträffade jag den 14, och här låg till och med på
landsvägen snö qvar. Sjön hade dock några vakar, och deruti
sågos flera af de förut nämnda Änderna och en Colymbus arcticus.
En stor mängd Cyprinus phoxinus, »Blindsill» kallad, höll sig
vid stranden. De begagnas här vid metning af större fisk. I
skogen fanns Antlwus arboreus jemte andra ofta påträffade foglar.
Af Sciurus vulgaris sköts en drägtig hona; hon bar ännu vinter-
drägt. Ekorrar funnos öfverallt sparsamt, men det berättades
mig, att hösten 1856 i hela Norrland hade visat sig en ofantlig
mängd. Ofta hade de summit, med tillhjelp af en barkbit, öfver
sjöarna; andra hade drunknat m.m. En större svärm af Embe-
riza lapponica sågs flyga. Vid Österåsen fanns åter en mängd
flyttfoglar, deribland Emberiza hortulana och scheniclus. Af den
sistnämnda sköt jag flera och fann, att hannarne under våren ej
blott fälla fjäderkanterna på hufvudet, utan genom fullständig
ruggning ombyta hufvudets svarta samt nackens och kindens hvita
fjädrar. Många fjädrar hade ännu blodspolar och spetsarne af
de nya visade icke den ringaste slitning. Jag beklagade, att ej
kunna samtidigt undersöka detta förhållande hos Lappsparfven.
Vidare sågs Numenius pheopus, Columba palumbus, Turdus mu-
sicus, iliacus och pilaris, Sylvia phenicurus, »Furulus», och Sylv.
abtietina.

Två källor undersöktes den 17 vid Österåsen, den ena med
långsamt aflopp genom mossa, den andra omedelbart ur jorden,
med starkare aflopp; båda visade + 43 C. Luften + 9 gr. Nat-
ten ifrån d. 17—18 Maj hade det ej frusit, och redan tidigt på
morgonen visade sig vid bondgården de första svalor, Hirundo
rustica och urbica. Från skogen hördes Trastarnes sång och allt
tycktes andas nytt lif.

Vid Bergsbyn besöktes det branta Hofverberget, som är till
en stor del kringflutet af en arm af Storsjön. Der fanns dock
föga, utom Tetrao bonasia, Falco palumbarius, Muscicapa atri-
capilla, ej förut sedd, Sylvia trochilus m. m. I en på slätten
fristående björk satt en Fmberiza lapponica, och sjöng utmärkt
vackert, mycket likt hämplingen. Det var thyvärr den sista jag

an ff

observerade på resan. Den 20 företogs en större utfärd, men
utom Motacilla flava var., som nu visade sig i större flockar,
träffades ej något nytt. Anemone hepatica och Tussilago farfara
började här och der att blomma. Om aftonen emellan 10—11
flögo några Läderlappar (»Qvällflexor») kring byggnaderna.

Vid Oviken togs logis hos gästgifvaren på Borgen. På vägen
dit, långs Myrviken, fann jag att vattenståndet var ganska lågt,
samt att der höll -sig ett stort antal änder och vadare. Jag be-
gaf mig dit och fann, gående på gyttjan, Totanus glottis (»Myr-
snip»), Tot. ochropus, ett större antal Tringa Temmincki, alpina
och Charadrius Iaticula. Jag sköt några Tr. Temminckti, men
vid andra skottet hade jag den glada öfverraskningen att äfven
erhålla en Tringa platyrhyncha. Nu betraktades alla der gående
kärrfoglar medelst kikaren på det noggrannaste, men blott en
enda till af denna art kunde upptäckas, hvilken äfven blef skju-
ten. Båda exemplaren voro hannar, fast något olika i storleken
och färgen. Det större har nämligen hvitare fjäderkanter långs
ryggen och i allmänhet renare färg. Längden 16 c.m.—16 c. 6 m.m.;
bredden 32 c.m.—32 c. 5 m.m. Näbben mjuk, olivbrun; underkäken
ljusare; benen gråaktiga, olivgröna. Vingspetsarna räcka 7 m.m.
öfver stjertspetsen. Iris mörkbrun. Möjligtvis häckar denna säll-
synta vadare, hvaraf Museum förut ej ägde ett svenskt exemplar,
vid Oviksfjell. Hr J. WOLLEY fann honom under Juni månad
i sällskap af 3—4 par, kläckande på myrorna i trakten af Muonio-
niska i lappmarken, och skänkte 2 ägg till Museum härstädes. Det
ena är 34m.m. långt och 23 m.m. tjockt. Hos det förra är grundfärgen
mahogni gulbrun, hos det sednare gröngrå; båda äro beströdda
med ljus- och mörkbruna fläckar och punkter, hvilka bilda, nära
den tjocka ändan, en otydlig krans. Af Tringa Temminckii varie-
rade hannarne i längd emellan 143 c.m. och 15 c.m. 7 m.m. och i bredd
ifrån 29 c.m. 2 m.m. till 31 c.m. Den enda honan jag sköt var 16 c.m.
lång och 31 c.m. 6 m.m. bred; iris mörkbrun. Näbbens främre del
svart, den bakre och fötterna gulgröna; stjertspetsen räcker 6 m.m.
utöfver vingspetsen. Stora svärmar af Hirundo rustica, som ofta
satte sig i träd, sågos. I skogen Sylvia curruca, Musc. atricapilla,

BEN RR

Lagopus subalpina m. fl. De sistnämnda voro ganska skygga
och hade ej fullständigt aflagt vinterdrägten. I en liten skog,
nära viken, med blandade löf- och barrträd, voro Björktrastarne
ifrigt sysselsatte att bygga. Några Turdus iliacus och ett antal
Fring. montifringilla funnos der äfven. De sistnämnda voro nu icke
mera så skygga som förut, utan vågade sig, under högt skrik,
helt nära, då man nalkades deras påbörjade bo. Folket kallar
denna fogel »Harrsparf» och påstår att Harr (Thymallus vulga-
ris) och Lax-öring komma upp i ån, så snart han visar sig i flock
och sjunger. Samma namn och sägen hörde jag äfven i trakten
af Åhre, Alsen o. s. v. Dessa båda fisksorter fångades nu som
bäst i en å på metkrok. Af en gosse lät jag undersöka en
mängd gamla och nya bon. I ett mindre, som tycktes tillhöra
en ekorre, såg han ett litet rödt djur med stora öron och svarta
ögon, och trodde att det var en ung ekorre. Men då han skulle
taga djuret, försvann det. Jag märkte blott att någonting liksom
hastigt föll långsåt trädstammen. Jag trodde först att det kunde
hafva varit en Myoxus avellanarius, men sedan jag hittat flera
dylika bon, och deruti funnit hår af Hypudeus glareola, bör-
jade jag tro att de tillhöra denna art, hvilket dock vore rätt
besynnerligt. Boet var för öfrigt bygdt af små granqvistar och laf.

På en äng (Westertorp) fanns en mycket jernhaltig källa,
hvars bassin hade omkring 4 fot i fyrkant, med ett 2 armar
tjockt aflopp. Temperatur, + 4 Cels. Omgifningen kring aflopps-
rännilen var öfverdragen med jernoxid (jernockra).

Den 24 fortsattes resan under regnväder. Ej långt från Marby
sköts en hona af G. infaustus, hvars buk var bar och hade tyd-
liga spår efter rufning. Saxicola rubetra och Muscicapa grisola
sågos första gången; Motacilla flava var.i flockar af 10—12, mest
hannar. Vid Trappnäs sköts en Accentor modularis. I en vak
vid Storsjön fångades änder medelst räfsax under vatten. JOm-
beriza schoeniclus och Colwumba palumbus allmänna.

Den 25 hördes kl. 4 på morgonen den första Cuculus cano-
7us. Anemone hepatica började blomma. Från Brasta gästgif-
varegård företogs en tur, genom en dyster skog, med herrliga,

|
|

EN a

men ofta torra, jättelika tallstammar, till den såkallade Damneån.
Här lära för flera år sedan funnits Bäfrar, men dessa blefvo så
länge oroade och förföljda, tills sista spåret försvunnit. I skogen
fanns en källa, med armtjockt aflopp, som visade blott + 2 Cels.

Till Undersåker anlände jag d. 26. Jag öfverraskades af att
vegetationen här i allmänhet var mera utvecklad än på de förut
passerade trakterna. Några pilarter voro i blomning, korn och
ärter hade redan en höjd af ett par tum, utan att nattfrosten
tycktes menligt inverka derpå. Parus major sågs enstaka, och
Picus martius höll sig på genom skogseld förstörda träd. Några
hundra steg från Ihre-ån, inåt skogen, hittades ett bo af Anas
erecca. Det låg i en fördjupning i mossa, under en buske, var
mjukt fodradt med fogelns egna svartgråa dun och innehöll 8 mer
eller mindre aflånga ägg. Vidare sågs Anas fusca, clangula, pe-
nelope, Colymbus arcticus, och vid stranden Totanus glottis, Totan.
glareola och ett större antal Mot. flava var., deribland nu flera
honor än hannar. I en gammal stubbe hittades en nyfödd unge
af Hypadaeus glareola. Af denna art fångades i en ladugård,
ej långt från detta ställe i skogen, flera gamla, hvilka, enligt
Professor SUNDEVALL, äro något afvikande från dem i södra
Sverige.

Från Stamgärde företogs den 31 Maj, i sällskap med en er-
faren vägvisare, en utfärd till det omkring en mil aflägsna Wal-
listafjellet. Kl. 3 på morgonen anträddes resan, och medan vä-
gen gick öfver åker och äng, träffades flera Charadrius apricarius
och Numenius pheopus, hvilka nu visade sig mycket mindre rädda
än vid fullt dagsljus. På båt gick vägen vidare öfver Åhreån,
fortsattes sedan genom kärr och skogar, i hvilka låg mycket snö
qvar. Här sågos nästan samma foglar, som jag längre fram upp-
räknar vid Åreskutan. Först på fjellet träffades en enda Lago-
pus alpina, ännu hvit och mycket rädd. Jag uttalade min för-
våning till min förare, att på denna färd sågos så få Ripor, och
han berättade, att såväl af dessa, som många andra »skogsfoglar»
hade en hel mängd ungar omkommit i förra året, kring midsom-
martiden, i följd af ett starkt snöfall och flera dagars frost.

SZ ARN (RES

Efter hemkomsten från denna ansträngande färd fortsattes resan
till Åhre och intogs logis hos bonden Mårten Steffanson i Lin.
Detta ställe ligger vid foten af den nedsluttande Åhreskutan ,
hvilken har sin gräns vid den straxt nedanför förbiflytande Åhreån.

Fast trakten häromkring var ganska lofvande, så blef jag
dock, under min vistelse ifrån d. 1—10 Juni, genom det nästan
dagligen inträffande regn- och snövädret, mycket hindrad att före-
taga större excursioner. På ån' eller Åhresjön sågs, ibland i
större antal, Anas clangula, fusca, »Orrand», ÅA. nigra, »Svärta
eller Svörta», A. penelope, mindre allmän, ÅA. ecrecca, Mergus
serrator i ren sommardrägt, och Colymbus arcticus. Med namnet
Orrand beteckna bönderna A. fusca af det skäl, att hon har lika
med Orren »hvita slag på vingarna», och Svärta kallades A. nigra,
emedan hon är »helt och hållet svart.» Professor NILSSON har
begagnat namnen i omvänd ordning. Vid stranden anmärktes
Tot. glottis, ochropus, Tot. hypoleucus, »Strandole», Emberiza
scheniclus och Scolopax gallinago. Af den sistnämnda fanns på
en sank äng ett bo med 4 ägg, och emot qvällen hördes der
4—6 Beckasiner surra i luften, hvarunder man tydligen kunde
skilja olika, djupare eller högre toner, säkert efter olika kön eller
ålder. Af Motacilla flava, var. nigricapilla, hade jag nu skjutit
många exemplar, och funnit hannar såväl med mörkt hufvud och
hvitt streck öfver ögat, som sådana med blågrått hufvud utan
ögonstreck. Af den vanliga formen träffade jag dock intet exemplar.

Ej mycket högre än åns nivå, i till ängsmark gränsande
skogar, bestående af gran, alm och björk, fanns kolonier af Tra-
star och Fringillider, hvilka nu till största delen hade bo med
ägg. De voro följande: Fringilla linaria parvirostr., montifring.
celebs, Turdus pilaris, iliacus och musicus. Vidare sågos der
Anthus arboreus, Sylvia abietina, Sylvia hippolais, en hanne som
sköts, Accentor modularis, Parus borealis och P. ater; den sist-
nämnde hade halfväxta ungar den 6 Juni.

Kring bygden höllo sig Fring. domestica, Emberiza hortu-
lana, citrinella, Sturnus vulgaris, Corvus corniz, C. pica (Schör
eller Skär), Motacilla alba, Saxicola cnanthe , Cypselus apus,

nit (OD

Hirundo rustica och urbica. Högre upp mot berget anmärktes:
Sylvia curruca, rubecula, phenicurus, trochilus, Musc. grisola,
atricapilla, Pyrrhula vulgaris, Corythus enucleator (några par
nära skogsgränsen), Fr. linaria och montifringilla, Garrulus in-
faustus, Columba palumbus, Lagopus subalpina, Tetrao tetrix,
T. wrogallus, »Röj», Cucul. canorus m. fl. Öfver skogsgränsen,
bland låga buskar, fanns Turdus torquatus, ej sällsynt, men yt-
terst rädd; ännu något högre: Anthus pratensis, Saxicola cenan-
the, Charadrius apricarius, Lag. alpina. Af den sistnämnda sköts
en hona i full vårdrägt och med ett nästan färdigbildadt ägg i
oviducten. Först på den högsta spetsen af Åhreskutan träffade
jag, den 8 Juni, ett mindre antal Emberiza nivalis. Dessa voro
dock ej åtkomliga, då storm, snö och regn försvårade jagten.
Då sjöarna på fjellet ännu voro isbelagda, så funnos der inga
foglar; men på snöfria ställen blommade redan Azalea procum-
bens och Saxifraga oppositifolia.

Till det storartade vattenfallet, Tennforssen, gjordes den 7
Juni en tur. På vägen dit anmärktes vid ån en Hypudaeus am-
phibius. I skogen sågs ett par Motac. flava var. bärande bygg-
materialier i näbben. Flera Garrulus infaustus skötos, och dessa
voro redan i stark ruggning, särdeles deras mellersta stjertpennor
och en del af vingtäckarna. Magen innehöll nu uteslutande in-
sektlarver. Vid forssen sågs Cincelus aquaticus, och en Fulco ha-
liaötus flög öfver sjön. I skogen sköts några yngre Fring. linaria
boreal. med mycket stor näbb. Fast de voro fullt utvecklade till
fortplantning, hade hannarne ej erhållit rödt bröst, utan buro de
sin första, blott något slitna, höstdrägt. Vegetationen var här
ännu mindre utvecklad än vid Åhre.

Så ogerna jag lemnade den intressanta trakten kring Åhre-
skutan, så måste jag dock nu redan bryta upp, för att kunna
medhinna den återstående delen af resan öfver Ångermanland etc.
På vägen till Undersåker träffades, vid en låg strand, en koloni
Hirundo riparia, sysselsatta att gräfva sina långa gångar i den
lösa jorden. I Undersåker erhöll jag vid min återkomst ett an-
tal ägg och bon, hvaribland ett af Cinclus aquaticus är mest ut-

EE

märkt. Detta hade tagits under en bro, emellan bjelkarna, och
består invändigt af gräs och löf, men är omgifvet af en tjock,
aflång omklädnad af mossa. På ena sidan befinner sig blott en
mindre öppnving till ingång. Det hade innehållit 4 hvita ägg,
hvaraf jag blott erhöll ett.

3 källor undersöktes här, den ena visade + 2+ och de 2:ne
andra + 3 Cels.

Under starkt snöfall afreste jag härifrån d. 13 Juni, för att
taga vägen norr om Storsjön. Den första Sylv. hortensis såg jag
i dag. Vid vägen visades mig ett »ugglabo», men som befanns
tillhöra Falco lithofalco. Det innehöll rufvade ägg. Jag sköt
honan och fann att 7 till 8 af de mellersta vingpennorna voro
nya, men ännu ej fullväxta. Sedau har jag funnit samma för-
hållande äfven hos andra roffoglar, som voro tagna under rufnin-
gen, t. ex. hos Falco gyrfalco. Utan tvifvel bytas dessa just under
denna tid, för att hafva starka vingar då ungarne behöfva myc-
ket föda. Besynnerligt nog hade en Turd. pilaris straxt derintill
sitt bo, och lefde i ständigt krig med falken.

Vid Semla-torpen (Mörsill socken) visade en källa med starkt
aflopp + 4 gr. Cels.

Skogen vid Alsen är mera blandad med löfträd, t. ex. asp,
björk och al. Vegetationen var dock ej längre hunnen än i Un-
dersåker. Sylvia abietina var temmeligen allmän. Vidare sågs,
utom de allmänna foglarna, Alauda arvensis, Accentor modularis,
Fr. montifring. och Fr. spinus. I Åhre socken träffades i sko-
gen, nära beteshagar, temmeligen allmänt Turdus iliacus och Fr.
linaria, hvilka redan hade halfväxta ungar. Ett bo af yng
torquilla fanns i en stubbe med 12 ägg! Fr. chloris, hvilken jag
ej sett sedan jag lemnade Gefle, var här ej sällsynt.

En källa med långsamt aflopp och en bassin af omkring 2
alnar i fyrkant, visade + 5 gr.

Frösön vid Östersund besöktes d. 16 Juni. På en sjö sågs
några par Anas fusca och penelope. En Sterna, sannolikt hirundo,
flög öfver vattnet, och några Charadrius Maticula sprungo vid
kanten. Bottnen af denna sjö, som nu är till stor del aftappad,

—-— 0

består till största delen af förvittrade sötvattensnäckor, och torde
lemna ett ypperligt gödningsmedel på andra åkrar.

I skogen träffades allmänt Turd. iliacus och Fring. spinus.
Af Fring. montifr. fanns ett bo med nakna ungar. Thyvärr träf-
fade jag ej heller sednare fullväxta ungar i nästdrägten. JLago-
pus subalpina lär äfven här finnas; Falco lithofalco sågs, samt
en stor mängd af andra vanliga foglar.

Vid vägen nära Brunflo kyrka fanns en stark källa, som
hade + 4 gr. Cels.

Nära Fahnby gjordes en utfärd på Sundsjön. Der sköts ett
par Larus fuscus, hvilka utan tvifvel der hade häckat. Vidare

sågs Colymbus arcticus, Anas fusca, fuligula, clangula, boschas
och Mergus serrator. I skogen, på fria, mossiga, kärraktiga trak-
ter, sågs åter Motac. flava var. m. m. Vid en bäck, som dref
Boggsjö qvarn, blommade den 18 Juni Prunus padus i mängd.
En källa visade här + 4 gr. Cels.

Indalselfven passerades vid Stugun. Falco apivorus sågs
här och der i skogen; ungar af Turd. viscivorus, Picus major.
Om natten sågos flera läderlappar flyga, men hvilken art det var,
kunde jag ej erfara. Vid färjan öfver en arm af Gesundsjön
finnas mäktiga, lodräta klippor, på hvilkas sidor observerades en
mängd Cypselus apus och Hirundo urbica. Äfven falkar skulle
der finnas, men jag såg nu ingen.

Trakten vid Indals-elfven blir allt mera vacker. Höga klip-
por sträcka sig längs elfven, hvars stränder äro beväxta med
Alnus incana, Betula alba, Popul. tremula och barrträd. Sylvia
hortensis fanns allmänt och lifvade nejden med sin herrliga sång.
Vidare observerades Sylv. abietina, trochilus, Musc. atricapilla,
Falco buteo m. m.
> c Vid Bispgården, som ligger på gränsen af Jemt- och Ånger-
manland, fanns fullväxta ungar af Picus martius, och något
längre bort sköt jag en fullväxt unge af Garrulus infaustus.
Åfven vid detta tillfälle visade de gamla intet deltagande. De
kallades här, som i Graninge, »Skogskäringar», och skyttarne

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. Nio 2. 4

tyckte der lika litet 'om denna fogel, som på de andra trakter
jag passerade. »Det är en stygger fogel» sades nemligen, då
frågan var derom.

I trakten af Graninge uppehöll jag mig ifrån d. 22 till d. 26
Juni och gjorde flera excursioner. TI skogen sköt jag honan och
tog små nykläckta ungar af Tetrao bonasia. Falco subbuteo och
buteo sågos, och skogsförvaltaren, Hr ÖBBARIUS, sade, att äfven
F. milvus, »Tvälstjert», der skulle finnas. Scolopax rusticola sågs
på streck om natten. Bland småfoglarna anmärktes ingen ej förut
sedd art. Fr. montifring. fanns ej här.

Under det jag var sysselsatt att under bark söka efter in-
sekter, hittade jag en Vespertilio mystacinus. Han hade gömt sig
under en lös. barkbit, på en tallstubbe. Upis ceramboides och
Elater fasciatus voro här temmeligen allmänna. En källa i sko-
gen visade blott 23 gr. Cels.

Den 27 inträffade jag i Sollefteå. Fast regnet hindrade myc-
ket, gjorde jag en tur längs Ångermanelfven. Vid en hög strand
backe klättrade en stor mängd Hirundo riparia, och Cypselus apus
flög högst allmänt öfver elfven. I skogen fanns Parus major
mycket allmännare än förut. Vidare Parus borealis, ater, Sylvia
abietina, trochilus, Accentor modularis m. m. I pilbuskar obser-
verades en liten fogel, som tycktes vara Sylvia scheenobenus; jag
kunde dock ej fälla honom. Vid Ångermaneélfven blommade Ta-
marix germanica. Vid Sånga träffades åter en kull af små hjer-
par. Dessa hade lingon, larver och skalbaggar i magen: Pyrrhula
vulgaris var ej sällsynt. En Garrul. glandarius, hvilken art jag
ej såg i Jemtland, sköt jag just då han hade fångat en lacertå
vivipara.

Med ångfartyget for jag härifrån till Nyland, och derifrån med
en båt till Bollsta. Här fann jag Lanius collurio, hvilken jag

förut ej sett. På en brant klippa häckade Falco peregrinus. Den:

var dock ej åtkomlig. Den 1 Juli inträffade ett häftiot snöfall,
jemte blåst, så att thermometern blott visade +3 gr. Den: 3 Juli
afreste jag från Hernösand till Sundsvall. I skären observerades

j

DR

Colymbus septemtrionalis, Anas fusca, Mergus serrator, Larus
fuscus m. m.

Vid Sundsvall träffades Fring. cannabina åter ganska allmänt.
Lanius collurio, Sylvia cinerea, Crex pratensis, Mot. flava och
många andra förut nämnda, icke fjellfoglar, förekommo här.

I skogen dödade jag en Coluber berus, som nyligen hade
sväljt en Sorex vulgaris. Detta var den första och enda ormen
jag träffade på resan.

Den 5 Juli inträffade jag åter i Stockholm.

Följande insamlade Naturalier aflemnades till Zoologiska Riks-
Museum:

1. Däggdjur.

1 Vespertilio mystacinus.
2 Sciurus vulgaris.
4 Hypudacus glarcola var.

da

2. Foglar.

6 Fring. montifringilla. " L
» I flavirostris.
» — linaria, betular. A
» » alnor. vel borealis. I 2
Emberiza schoeniclus. &
Parus borealis.
Hirundo riparia. A L
Accentor modularis. A
Motac. flava var. nigric. I 2
SS . . . (od
Sylvia hippolais. &
Corvus monedula. &A
Turdus torquatus. Y
Garrulus infaustus.
Falco lithofalco. 8
Tetrao tetrix. 2
» — bonasia. 8 & pull.
TLagopus alpina. 8
3 Tringa Temminckui.
2 oo» — platyrhyncha. I
1 Charadrius apricarius. &
1 Larus fuscus. &

= NV VV mm WT

-
ce

-— än mm må

— 100 —

Ägg och bon.

Äg Bon.
Fringilla montifringilla . soc. 8. 2
» Hiftariarbetul reaper ep 6.
» Soslebspyg V: Stoner. sö 10. 1.
Anthusjanbhöfetör a. ac staken Sera 11. -—
ERIANRUO TOSEIPA LOSE ere de fos ara F- -—
MuUSC: sETISOLA >, «sto tare frp arbe 6. —
IPAEUS=ALCES oe ess tees SÅ RISK ES De —
palustris Ar. SENDAI 1. (Gefle.)
Sylvia: phioeniCUtaS e.o. Isie « ra —
Turdus: torquatösir: st. a: Ers IL —
» HihéUSIE fkl tare al 1 =
» a PUTS IENS AS tr veva 12. —
AG, MNSICNS CS Sar aren De —
CARPIUS VA UANIEISAN "ov ere sc Ne a 1. a
COLVUS PIC Stars S AN is le 10. —
Falco” HthOldlCO'-SA NY. ctr SE de oe
Lagopus subalpina . . . oc cc. Vv —
» alpina (OVarpl)t. GS. oklnge 4 -—
"Telrg0 Mrogallus a ee st 2. —
1508 EUEDE Ser ös Re 4. —
Scolopax. gallinapO.- ts s eder sie ce 3. —
LET FY cs ÖAR bre 1 -—
Anas penelöpek rös sp eng 2. —
» 4 HETeCCA Ng saPENE För lrtag ARE 10. =
TynX tfOrquilla G tonas Fest aksree 12; —
135. Lå

Dessutom några glasburkar med fiskar, amphibier m. m., samt
ett antal snäckor och insekter.

— 101 —

Skänker titt Rikets Naturhistoriska MHwuseum.

Zoologiska afdelningen.

Af Hr Assessor C. F. Plageman.
Åtskilliga sköldpaddsägg samt en Sjöstjerna från Westindien.

Botaniska afdelningen.

Af Studiosus Jonsson.
Ett Herbarium bestående af 709 arter från Gottland.

Af Hr Åssessor C. F. Plageman.
Två frukter af Anacardium occidentale, i sprit.

— 102 — |

Meteorolog giska Observationer å Stockholms Observatorium
i Januari 1858. sÄsti

Barometern

educeradtill.0? Thermometern Vindriktni =
reducerad ti z Celsius indriktning. =
Decimaltum. 25

Kl. 6 | KL .2 KI. 6 | KL 2 | KL: 9 | KL 6 =
'

frn. em. Ser his SI

1 25,69 | 4 0,5 | + 12,01—=0",9| Vv. | V. IV.N.V.] Klart
2 26,04 |— 0,9) — 0,0|— 2,0/N.N.V.| N. | O. |Näst. mulet
3 26,22 :|—:4,0 | —-2,0 | —'5,0:] 0.8.0] 8.8.0. | V.S.V. | Mulet
4 26,13 |— 4,0 | — 1,4 | + 0,11 V.S.V. | V.S.V. | V.N.V.|] Näst. mulet

5 26,09 |— 1,0]— 1,9 |—' 3,5 | V.N.V. | V.N.V.| V.N.V. rngdn
6 26,07 |— 2,01 — 2,81 — 3,0 | V.S.V.] S.V. V. | Näst. klart
7 25,91 | + 1,3) + 1,0] — 0,01 8.8.V. | S.S.v. | S.S.V.| Mulet
8 2504 ET 201 00) SSVIT.S. | S. Klart
9 | 25,59 25,43 |” 0,0] + LO) + 3,0) $.S:V. | S.S.V. | S.S.V.| Mulet
10 |25,42 25,34 | + 4,0 | + 4,0| + 4,2 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Halfklart
11 |25,40 |26 25,24 | + 5,7 | + 5,1 | + 5,7 | V.S.V. | V.S.v. | V.S.V. | Mulet
12 |25,46 | 25,48 |25,37 | + 23|+ 2814 3,1/|V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | — Klart
13 | 25,22 | 25,15 | 25,25 | + 4,0) + 5,0 | + 2,8 |V.S.V. | V.S.V. | V.N.V.| Halfklart
14 |25,42 |25,45 |25,16 |— 2,8|— 1,0] + 3,2 | V.N.V.| V.S.V. | V.S.V. | — Klart
15 |24,90 |24,90 |25,06 |— 5,0 | + 3,2 ]— 0,4.| V.S.V. | V.S.V.] V. | "Klart
16 | 25,11 |25,17 |25,25 |— 6,0 | — 5,0 |— 6,5 |V.N.V. | V.N.V.|V.N.V.| — Klart
17 |25,35 | 25,45 | 25,47 |— 7,0 |— 3,2|— 6,0 |V.N.V.|N.N.V.|N.N.V. | Klart
18 | 25,14 | 25,08 |25,01 | — 3,01 — 1,01 — 2,0 I V.S.V:] V. Vv. | Halfmulet
19 | 24,89 | 24,70 124,80 | — 1,0] + 0,41] — 5,0) V. |Lugnt.]|V.N.V. Mulet
20 |24,54 | 24,18 | 24,38 |— 3,6 | 4 1,2|— 3,5 | 0.5.0. | V.N:V.| N. Mulet
21 | 24,81 | 25,01 | 25,13 |— 9,0 |— 9,8 |— 8,0 |N.N.V.| N.V. | N.V. | — Klart
22 |25,38 | 25,53 | 25,59 |— 5,6 | — 7,0 |—11,0| N. |N.N.V.|N.N.V.| Klart
23 125,41 | 25,39 |25,53 |— 5,5 |— 2,8 |— 4,0 |V.N.V. |V.N.V. | V.N.V. | — Klart
24 |25,67 |25,75 | 25,85 |— 6,0 |— 3,0|— 7,0) V Vv. OVSNA äRdAr
25 |25,87 |25,88 |25,85 |— 7,0|— 1,2 |— 3,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.| — Klart
26 | 25,77 |25,76 |25,78 | + 0,8] + 2,0|— 0,33] V. | V. |V.SV.| Mulet
27 [25,79 |25,80 |25,83 |— 4,5 |— 1,4|— 1,9 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.| Mulet
28 |25,86 | 25,90 |25,90 | + 0,1] 0,0). 0,01|8.S.V.|S.S.V.|S.S.V.| Mulet
29 | 25,86 |25,84 S.S.V. | Halfklart
30 | 25,53 |25,38 S.S.V.| Mulet
24 24,8 V.S.V. Klart

1,99] — 0,41
= 437

STOCKHOLM, 1858. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 15. 1858. NM. &.

Onsdagen den 17 Mars.

Försök till en theoretisk beräkning af den värme,
som utvecklas vid förbränning af flytande organiska
föreningar. — Hr Dir A. E. NORDENSKIÖLD hade insändt
följande meddelande:

»Knappast uti någon del af fysiken torde så många allsicke
eller högst ofullständigt besvarade frågor taga forskarens upp-
märksamhet i anspråk, som uti läran om värmet. Man har nem-
ligen blott uti ganska få fall lyckats ordna de talrika iakttagel-
ser, som anställts i denna del af naturläran, under en allmänt
giltig lag, och de lagar, som man hittills sökt uppställa, hafva
sällan på ett tillfredsställande sätt motsvarat de mera noggranna
iakttagelser, hvilka man på sednare tider anställt. Att sålunda
ganska utmärkta forskares bemödanden icke varit förenade med
fullkomlig framgång, torde visserligen till en del härröra af den
osäkerhet, som i allmänhet vidlåder de iakttagelser, på hvilka
sjelfva värme-theoretiserandet grundar sig, men ännu mera för-
orsakas deraf, att man sällan är i tillfälle att iakttaga och mäta
en värmeföreteelse för sig allena, utan att förhållanden, hvilka
äro alldeles främmande för sjelfva hufvudföreteelsen, utöfva ett
ganska märkligt inflytande såväl på dess storlek som beskaffen-
het. För att åtminstone undvika det förvillande inflytande, som
kristallformen, det undersökta ämnets mer eller mindre fintför-
delade tillstånd och porositet, m. m. utöfva, vore det derföre
kanske bäst att vid hithörande undersökningar först söka utreda

— 10604 —

lagarna för värmeföreteelserna vid ämnen i flytande aggregations-
form, och det så mycket mer, som den organiska kemien erbju-
der ett ganska stort antal till sin sammansättning väl kända fly-
tande föreningar, hvilka såväl till sina kemiska som fysikaliska
egenskaper förete en vida ögonskenligare regelmässighet än de
fasta ämnena. Hvad specielt den kemiska värmen beträffar, d.
v. s. den värme, som utvecklas eller förbrukas då kemiska före-
ningar ingås eller upplösas, så måste man vid ett försök att ut-
reda lagarna för densamma, åtminstone tills vidare hufvudsakli-
gast inskränka sig till ett generaliserande af de värmeföreteelser,
som ega rum vid förbränningen af åtskilliga gaser och vätskor.
Man har nemligen i afseende å den värme, som utvecklas vid
öfriga kemiska processer, i de flesta fall att tillgå alltför få och
merendels föga öfverensstämmande iakttagelser, för att man skulle
hafva något hopp om att redan kunna ordna dem under en ge-
mensam lag. Till följe af dessa skäl har jag äfven vid nedan-
stående försök till en theoretisk beräkning af förbränningsvärmen
inskränkt mig till betraktande af den värme, som utvecklas vid
oxidering af flytande organiska föreningar.

En fullkomligt noggrann bestämning af den mängd värme,
som utvecklas vid ett ämnes förbränning, tyckes i allmänhet vara
förenad med ganska stora svårigheter, och de värden, som olika
observatorer erhållit, afvika derföre ganska mycket ifrån hvar-
andra. Isynnerhet finner man detta vara fallet, om man jemför
äldre, enligt mindre fullständiga methoder anställda, iakttagelser
med dem, hvilka blifvit anställda på sednare tider och med mera
fullkomliga hjelpmedel. Åldre bestämningar af den mängd värme,
som utvecklas vid ett ämnes förbränning, afvika nemligen stun-
dom ända till 50—100 proc. från de värden för samma storhet,
som nyare forskare erhållit, och vid ett försök att uppkasta en
lag för hithörande företeelser, är det derföre blott möjligt att
fästa afseende vid de undersökningar, som på sednare tider blif-
vit anställda i denna del af värmeläran.

Man har ofta velat anse den mängd värme, som frigöres vid
ett ämnes förbränning i syrgas, vara proportionel med mängden

|

— 105 —

af syra som förbrukas till förbränningen. De iakttagelser, hvilka
man haft att tillgå, kunna likväl icke genom detta antagande på
ett tillfredsställande sätt förklaras, och att detsamma äfvenledes
icke är theoretiskt riktigt, tyckas följande betraktelser utvisa.

Om ett ämne A ingår förening med ett ämne B till en för-
ening (A+B), så tyckes det som om den värmemängd, som A
innehåller (eller rättare det mekaniska arbete som A's molekyler
vid sina värmevibrationer förrätta), tillsammans med den värme-
mängd som B innehåller, och minskad med den värmemängd som
A+B innehåller, borde vara lika med den värmemängd, som fri-
göres eller bindes vid den kemiska föreningen, d. v. s. om man
med W betecknar den kemiska värmen, med w(A), w(B) och
w(A+B) värmemängden hos A, B och (A+B):

W = w(A) + w(B) — w(A+B).

Antager man att A betecknar ett ämne, som förenar sig
med syre (B), så finner man af ofvanstående uttryck för W, att
en term i detsamma är proportionel med den mängd syre, som
åtgår till förbränningen, men att hela förbränningsvärmen inga-
lunda kan anses proportionel med det förbrukade syret. I ex-
pressionen för förbränningsvärmen måste tvertom äfven andra,
af förbränningsämnet och förbränningsprodukterna beroende ter-
mer inga.

En molekyl C.H&0, ger vid fullständig förbränning med
20+Pp+y molekyler O, &« molekyler CO, och ff molekyler HO.
Om man således betecknar den mängd värme, som en molekyl
0, CO,, HO och C;H50, innehåller, med w(0)'), w(CO,)'),
w (HO) ') och w(C.H&0,), så erhåller man följande expression
för den värmemängd, som utvecklas vid förbränningen af en mo-
lekyl C.HsO,:

W =(2a+6+7y)wO+w(C.Hg0,) — aw (CO,) — fw (HO).
w(C.HsO,) måste vara någon funktion af det förbrända ämnets
molekylar-konstanter. Skulle denna funktion vara känd, så vore

') I dessa konstanter ingår naturligtvis äfven den värme, som förbrukas då de
förut i ett flytande ämne ingående molekylerna af C blifva gasformiga (i CO),
äfvensom den värme som tillgodotages, då en del förut gasformiga molekyler
af O bilda tillsammans med H en flytande förbränningsprodukt.

VARNING) a

det ganska lätt att af den på experimental väg fastställda för-
bränningsvärmen hos ett visst antal ämnen beräkna värdet af
w(CO,), w(0) och w(HO), och man skulle således för andra
analoga föreningar kunna på förhand beräkna den mängd af vär-
me, som utvecklas vid deras förbränning. Ehuru det för det när-
varande åtminstone ej är möjligt att theoretiskt utveckla funktio-
nen w(C,H50,), så torde man dock, genom att försöka, huru
nära skilda antaganden i detta hänseende bringa den theoretiskt
beräknade förbränningsvärmen hos ett större antal ämnen att
öfverensstämma med de omedelbara iakttagelserna, åtminstone
mer eller mindre kunna närma sig till densamma.

Bland de antaganden, hvilka jag gjort i afseende å formen
af denna funktion, motsvaras iakttagelserna bäst af:

w(O.Hg0,) = CX eller
W=020+B8-y)-w(0) + CS — «w(CO,) — Bw(HO).

Af egentliga vigten och förbränningsvärmen hos åtskilliga
alkoholarter, organiska syror och enkla eller sammansatta ether-

arter erhåller man:

då M(H)= 1 då M(0)=1
C = 6946 C = 6946
w (0) =58544 w(0)= 7318
w (CO,)= 94856 w(CO,)=11857
w (HO) = 65480 w (HO) = 8185

och förbränningsvärmen af en till typen HO hörande vätska

blir således:

då vätets molekylarvigt sättes lika med enheten:
W = 58544 (20 + B —y) + 6946 3 — 94856 « — 65480 8,
då syrets molekylarvigt sättes lika med enheten:

W = "7318 w(0) + 6946 + — 11857 a — 8185 6.

1) Såsom vanligt betecknar M härvid molckylarvigten och S egentliga vigten af
CH BO

— 107 —

Följande tabell visar, huru nära den enligt ofvanstående form-
ler beräknade förbränningsvärmen öfverensstämmer med de direkta

iakttagelserna:
Egentliga Molekylar-förbränningsvärmen.")
vigten M(H) = 1. M(O)j==17 Diff.
vid 02, Beräk- Taktta- Beräk- = Taktta-
nad. gen. nad. gen.
Alhylellier is:4:..ss: 4. 0,7366. 689206. | 86151. 3,2 pre.
wyleth ; ; 2 | | 668042, | ) | 3 ARG
KTYTREIERE GIRAE 0,7596.?) 668083. ! 83510. +0,0 »
Amylelher .............. 0,7854.?) 1572293. 1609704. 196535. 201213. —2,3 »
Methylalkohol ......... 0,8175. 171520. 169827. 21440. 21228. +1,0 »
Elhylalkohol ........... 0,8095. 324927. 330446. 40616. 42306. —4,0 »
Amylalkohol ........... 0,8275. 760652. 95081. | —3,5 »
2 2 SA ) 788357. | z | BHASN. Mr eG
RI SLUNEIARN 0,8095.2) 777055. 97134. —1,4 »
IV UNSYTO rs doin TSNe 122206 57734. 957806.3)?) 7217. -11973.3)?)
Älliksyra ............... 1,0801. 212859. 210312. 26607. 26289. +1,2 »
SIMONSEN PA sensorer ssrnnn 0,98386. 506479. 496936. 63310. 62117. +1,9 »
Valeriansyra .......... 0,9555. 660263. 656778. 82533. 82097. +0,5 »

Myrsyrad methyl .... 0,9984. 244434. 251844, 30554. 31480. —2,9 »
Ältiksyrad methyl ... 0,9562. 393139. 395308. 49392. 49414. —0,0 »
Myrsyrad ethyl .. ... 0,9447. 401689. 390631. 50211. 48829. +2,8 »

Älliksyrad ethyl..... 0,9105. 559513. 69939. 1,0 »
y : är | 553758 | i ) b0220.| "
» SSV 0,9293.4) 545925. 68216.

Smörsyrad methyl... 0,9210. EE 693447 36005. ) 081 —0,8 »
R » —... 0,9115.4) 696051. 2 FÖRT d (ES

Smörsyrad ethyl...... 0,9041. 840565. 822544. 105071. 102818. +2,2 »

Valeriansyrad methyl 0,9015. 843134. 855570. 105392. 106946. —1,5 »
Valeriansyrad ethyl 0,8829. 1002695. 1018537. 125337. 127317. —1,6 »

Älliksyrad amyl...... 0,8837. 1001778. 1036256. 125222. 129532. —3,3 »

178804.
181036.

—2,7 »
| 183080. | ;

-— ,A »

Valeriansyrad amyl 0,S793. 1430432.

469499.|
: >». 0,8679. ra ;

!) Enligt bestämningar af FAVRE och SILBERMANN. För lättare jemförelses skull
äro dessa forskares uppgifter, hvilka hänföra sig till vigtsenheten, multiplicerade
med molekylarvigten, och ofvanstående tal angifva således huru mycket värme

5; EE

som utvecklas af en molekyl ether, alkohol, ättiksyra o. s. v. Cm >

. g E M 50 Fe 4 on

?) Theoretiskt beräknad enligt formeln FO St A+. De öfriga här antagn FS

kkr a KÖRAS SNR ONE + kaps

egentliga vigterna grunda sig merendels på Korps bestämningar. sr
ma

3) Skulle denna bestämning af myrsyrans förbränningsvärme vara riktig, så skulle V fdr
detta ämne vid sin förbränning med samma mängd syrgas utveckla mera vär- NN |
me än någon annan organisk förening, samt till och med mera än vätgas. Su!
Detta torde knappast vara möjligt.

1) Theoretiskt beräknad.

— 108 —

Tager man i betraktande de svårigheter, som äro förknip-
pade med en fullkomligt noggrann bestämning af förbrännings-
värmen, den ända till 2—3 procent gående osäkerheten i afseende
ä egentliga vigten hos de flesta förbränningsämnena, och slutligen
omöjligheten att genom afbruten destillation fullständigt skilja
tvenne vätskor ifrån hvarandra, så fumer man att ofvanstående
theoretiskt beräknade värden för förbränningsvärmen på ett tem-
ligen tillfredsställande sätt öfverensstämmer med de omedelbara
iakttagelserna. Ofvanstående allmänna formel för förbrännings-
värmen tyckes saledes hafva stor sannolikhet för sig. Naturligt-
vis kan dock den på empirisk väg funna form, som här blifvit
antagen för funktionen w(C.Hg0,), blott göra anspråk på ap-
proximativ giltighet.

— 109 —

> Bidrag till kännedomen om de i Nordamerika före-
kommande pilarter (Salices). — Hr Professor N. J. ANDERS-
SON föredrog följande:

»Ibland de till den europeiska floran hörande växtslägten
torde i sanning få erbjuda så stora svårigheter att till arternas
begränsning och inbördes förhållanden rätt uppfatta, som Pilarne.
Förekommande på en stor mängd och i så många hänseenden
olika lokaliteter, beroende af de mest skiftande jordgrunds- och
klimatförhällanden, och slutligen i ej ringa mån egande fallenhet
att bilda hybrider, är det naturligt, att mellan de talrika ar-
terna former skola uppstå, hvilka synas upphäfva eller åtmin-
stone rubba allt faststäldt artbegrepp och i många fall alldeles
gäcka den samvetsgranne botanistens tydningsförmåga.

Efter den reform, som i uppställningen och artbestämningen
härutinnan främst gjordes af FRIES och KocH, hafva visserligen
flertalet af de europeiska hufvudtyperna så fixerats, att man i
sednare tider ej haft särdeles mycket nytt att dertill lägga, om
ock, genom den hybriditets-theori, som nyligen uppträdt, inkast
blifvit gjorda emot vissa af de från äldre tider fastställda arter
och nya bildningar upptäckts eller framställts, hvilka kommit oss
att på ett annat sätt betrakta åtskilliga af de förr kända for-
merna. Detta oaktadt erbjuder detta slägte ännu ej ringa svå-
righeter; och det fordras i sanning ett långvarigt, ihärdigt och
samvetsgrannt studium i naturen för att komma till insigt om
arter, hvilka uti herbarierna oftast måste förblifva outredda.

Under sådana förhållanden kan det otvifvelaktigt anses vå-
gadt att framställa ett försök till revision af former, hvilka man
ej haft tillfälle se och utransaka i deras hemland. Om pilarne
i Europa äro underkastade de mest förvillande afvikelser, så är
det helt naturligt, att de skola vara detsamma åtminstone i lika
hög grad i Nordamerika, utbredde som de der äro från ishafvets
stränder ned till de sydligaste Förenta Staterna och Florida, från
Oregon och Kalifornien invid Stilla hafvet till Newfoundland i det
Atlantiska, öfver dessa isiga regioner, höga fjell, omätliga prairier

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 17 Mars 1858.

— 110 —

och längs de många sjöarne och de stora floderna, samt att typer
här skola uppstå, hvilka äro för detta vidsträckta land egendom-
liga. Men å den andra sidan, då det är ett kändt förhållande,
att vegetationen i de arctiska och subarctiska trakterna rundt
kring polen har att uppvisa en alldeles märkbar öfverensstäm-
melse, så att der förekomma icke allenast liknande, utan till och
med identiska arter uti en stor utbredning, så är det redan från
detta faktum anledning förmoda, att bland dessa växter äfven
flera arter skola förekomma, hvilka äro gemensamma för gamla
och nya verlden, och att, om ej alla eller ens flertalet äro så-
dane, många dock skola tillhöra sådana formserier, hvaraf åt-
minstone representanter finnas och kunna studeras i den europei-
ska Floran.

Genomgå vi de allmännast kända amerikanska författares
framställningar, finna vi, att MICHAUX i sin Flora boreali ameri-
cana (1803) blott uppräknat 5 arter, ingen europeisk; att PURSH
i Flora Americe septentrionalis (1814) omnämnt 37 species,
hvaribland förekomma de odlade S. viminalis, babylonica, alba
och vitellina, deciptens, samt de osäkra S. repens, rosmarini-
folia och S. reticulata, men der de öfriga 28 arterna hafva
namn, som ej återfinnas i någon europeisk Flora; att HooKER
uti Flora boreali-americana (1840) har 41 arter, hvaribland 15
ock äro inhemske i gamla verlden (men många af dem osäkre
i Amerika); och slutligen att Asa GRAY (Manual of the Botany
of the northern United States, 2 Ed. 1856) uppförer bland 22
arter blott 3 inhemska, gemensamma med Europa, hvarifrån 5
andra öfverflyttats och nu odlas i Amerika.

Man ser häraf visserligen, att en och annan europeisk art
blifvit igenkänd i Nord-Amerika, förekommande antingen i de mest
högnordiska trakterna eller på verkliga fjell (såsom s. retusa, (S.
myrsinites), S. Lapponum, S. reticulata, S. herbacea och S.
polaris); men att alla andra arter, som förekomma i det inre af
denna kontinent eller i dess medlersta och sydliga delar, ständigt
af de Amerikanske författarne blifvit ansedde såsom för deras
land egendomliga, och att hvarken i benämning eller uppställ-

— 111 —

ning några antydningar blifvit gjorda om dessas sammanhang med
slägtets former i den gamla verlden.

Fullkomligen öfvertygad om sanningen af Prof. FRIES ord:
»Omnes Salices methodo Kochiana haud definitas et quoad affini-
tatem fix& dubie sunt» har jag, efter studium af våra pilar i
Lappland och några af Europas fjellbygder, samt af de Ameri-
kanska i botaniska trädgårdar och flera de största herbarier —
hvaribland främst torde böra omnämnas Sir W. HOooKERS på
amerikanska arter så rika samlingar — haft för afsigt att, genom
denna uppsats, uti den af europeiske botanister såsom naturligast
erkända uppställningen af Pilarnes arter, hvilken FRIES och KOCH
lemnat, inpassa de amerikanska formerna, och derigenom fylla
flera luckor i arternas serie, samt hufvudsakligast att uppvisa,
huru det verkligen mellan flertalet af Salices i nya och gamla
verlden finnes samma likheter eller analogier, som de flesta andra
växtgrupper erbjuda genom den nordliga zonen.

Af den följande förteckningen öfver Nordamerikas hittills
kända pilar (hvarifrån jag uteslutit de i Central-Amerika och
sydliga Mexico eller Texas förekommande rent tropiska arter)
visar det sig, att dessa uppgå till ett antal af 59, medan Skan-
dinaviens (och nära nog hela Europas) icke äro flera än vid pass
45. Dessa 59 Amerikanska arter kunna vid en jemförelse med
dem, som förekomma i Europa, delas i följande grupper:

I. Sådane, hvilka äro för gamla och nya verlden gemensamma:

a) verkligen fullt identiska, ehuru ibland ännu mera varierande än
hos oss:

c«) odlade arter, som från gamla verlden öfverflyttats till den nya:

S. alba. S. fragilis. S. acutifolia.
S. viridis. IS. purpurea. S. vininalis.
BP) rent hög-nordiska arter:
IS. vagans. S. reticulata. S. polaris.
S. myrtilloides. S. herbacea. S. arbuscula.
b) af hvilka något afvikande, men ej specifikt skiljaktiga, former
förekomma:
IS. lappomun. S. alpestris. S. lanata.
S. glauca. IS. arctica. (S. cinerea?).

1[. Sådane

— 112 —

, hvilka, egande en oftast ganska vidsträckt utbredning,

äro med motsvarande arter i Europa så alldeles analoga, att de,
åtminstone under vissa former, näppeligen kunna skiljas från våra:

IS. lucida analog med S. pentandra.

S. irrorata » » S. daphnoides.
S. capreoides » » SS. caprea.
S. plylicoides » » S. phylicifolia.
IS. cordata » » MS. hastata.

S. phlebophylla » » S. retusa.

III. Sådane, hvilka visserligen till bestämda karakterer synas så af-

vikande
uti att

från europeiska former, att man ännu torde göra rättast
uppföra dem som arter, ehuru de uppenbarligen höra till

typer, som i gamla verlden representeras af färre former:

S.

PFendleriana beslägtad med S. pentandra.
Wrightii » DJS Od.
amygdaloides » » S. amygdalina.
eriocephala » » S. daplhnoides.
brachystaechys » » S. cinerea.
discolor orken
| » » SS. phylicifolia.

macrocarpa
Geyeriana » » SS. vagans.
humilis

SR » » S. repens.
tristis
gracilis » » SS. rosmarinifolia.
subcordata » » S. glauca.
»seudo-myrsinites Mu
PEEKTPRTIA ) » » S. myrsinites.
curtiflora
Cutleri » » S. myrtilloides?

IV. Sådane, hvilka visserligen utan allt tvifvel äro att anse såsom
egendomliga species, men dock visa en ej omärkbar förvandtskap
med vissa af våra arter, ehuru mindre, än de närmast förut om-
nämnda:

V. Sådane
hafva in

2 0 PTA TA Ia a Za a

Bigelowii

lasiolepis > förvandte med S. daplhnoides.
Coulteri

ER ÖR » » SS. lanata.
speciosa

candida förvandt med S. lapponum.
Drummondiana » » SS. laurina.
adenophylla » » S. hastata.
Barcelayi » » (S. glauca?).

som framstå såsom egna typer, till hvilka vi i Europa
ga eller ock särdeles aflägsna antydningar:

1) S. longifolia, S. sessilifolia (och S. tavifolia), hvilka på sätt

och

vis hos oss motsvaras af IS. riparia och dess former; samt

S. nigra och S. longipes, hvilka tillhöra en uti de sydliga eller
tropiska länderna i båda verldsdelarne mera hemmastadd grupp.

— 13 —

2) S. sitchensis, 'S. grisea och S. petiolaris, som synas i Amerika
vara en ersättning för våra Salices mollissime& med en dragning
åt S. repentes (jemf. S. angustifolia WULF, som hos oss an-
setts vara en hybrid mellan båda!)

3) S. rhamnifolia, S. crassifolia, S. glacialis och S. myrtillifolia,
rent högarctiska former, som blott i nordostliga Siberien ha
något motsvarande.

Vi finna häraf, att af de 59 i Amerika förekommande ar-

terna äro:
12 likartade med de i Europa jemväl växande.

6 i det närmaste » » » »
6 mycket analoga » » » »

"> 13 väl från våra afvikande, men dock hörande till samma typer.
nästan egendomliga.
11 alldeles »

]

Jemföra vi härmed å den andra sidan de inom den Skandi-
naviska floran befintliga arter, för att finna, hvilka af dem saknas
i Nord-Amerika, eller derstädes icke äga någon med sig besläg-
tad form, se vi, att till detta antal höra:

1) 7 arter, hvilka i Europa synas för det mesta vara odlade och tvif-
velsutan äro af sydligare ursprung, och hvaraf 4 äfven blifvit an-
sedda för hybrider:

IS: undulata. S. Smithiana.
(S. hippophaöfolia.) (S. stipularis.)
IS. rubra. (1S. holosericea.)

(S. mollissima.)

2) endast en art, hvilken hos oss är verkligen inhemsk och här upp-
träder under den ”allrastörsta formmångfald, nemligen S. nigricans
samt S. canescens, versifolia och ambigua, hvilka snarare synas vara
hybrida produkter). Till dessa kunna från det öfriga Europa läggas
S. silesiaca, S. glabra, S. pedicellata (i Italien, Spanien och Afrika),
IS. grandifolia, S. Seringeana, S. riparia och S. cwesia.

Sammanhåller man nu med hvarandra de slutföljder, som at
denna öfversigt kunna dragas, att af Nord-Amerikas 59 pilarter
24 äro med våra nästan fullt identiska, 24 höra till enahanda
typer, men blott 11 vestliga eller arctiska arter helt egendom-
liga, medan af de Skandinaviska typerna i Nord-Amerika saknas
blott (7 här odlade och) en enda inhemsk, samt vidare det fak-
tum, att de amerikanska formerna synas mera yppigt utvecklade,
så att ofta mot en europeisk form svara flera amerikanska, så tyckes
det nästan, som skulle man vara berättigad att anse den vestra

— l1l4 —

kontinenten såsom pilarnes centrum, hvarifrån stamtyperna till
nästan alla de hos oss vildt vexande arterna ursprungligen utgått.

Enumeratio Salicum nobis ex America boreali huc usque
cognitarum.

A. "AMERINA Fr.

I. Australes. Heac tribus, staminibus pluribus, filamentis fa-
sciculatis basi szepius hirsutis, antheris minutis rotundatis, squamis
brevibus rotundis tomentosis, capsulis plus minus longe pedicellatis et
ovato-globosis, nectario demum fere subcirculari insignis, Amygdalinis
nostris omnino analoga, regionibus meridionalibus et tropicis fere pe-
culiaris videtur. Huc pertinent species omnes Africze australioris, ple-
reque Indie orientalis (S. tetrasperma et aff.), Persie et Americre
meridionalis (S. Humboldtiana ete.)- Huc etiam referende sunt non-
nulle in America centrali, insulis, Mexico et Texas, ut S. Bonplan-
diana, Hartwegii, occidentalis etc.

1. S. nigra MARSCH. — Asa Gray, Manual, 2 Edit. p. 417 n. 16.
HooK, fl. bor. Americ. II. p. 148, n. 18. — S. ambigua PURSu.
S. Houstoniana PsH. S. caroliniana MCHx.
- falcata Psu. (S. Purshiana SPR. S. ligustrina Mcnx. f.) per
regiones australes et medias.

Hab. usque in Canada.

LC

S. löngipes ScHUTTLEW. (HB. HookK.); pentandra; amentis laterali-
bus, pedunculatis, laxis; pedunculo foliato; capsulis ovato-globosis,
glabris, pedicello nectarium 6:ies superante, stylo subnullo, stigma-
tibus brevibus, indivisis; foliis lanceolato-oblongis, demum glabris,
subtus glaucis, reticulato-venosis, exstipulatis..

- pubescens (S. gongylocarpa SCHUTTL.) capsulis suberassioribus,

longius pedicellatis; foliis utrinque hirsutis.

Hab. prope St. Marks, Florida: Ruel.

Utraque forma, S. amygdalinam quodammodo habitu referens,
non parum cum priore congruit, multis tamen notis (foliorum et
amentorum) ab ea differt.

3. S. amygdaloides uv. sp.; triandra; amentis lateralibus pedunculatis,
rigidiusculis; pedunculo foliato; capsulis ovato-conicis, glabris, pe-
dicello nectarium 6:ies superante, stylo subnullo, stigmatibus bre-
vissimis, partitis; foliis late lanceolatis, utrinque glaberrimis, sub-
tus pallidioribus, margine glanduloso-serratis, exstipulatis.

Hab. »Missouri: Fort Pierre (Prinz Neuwied)» Hb. vindob.

Hec species, pre ceteris affinibus, S. amygdalinam nostram lati-
foliam refert. Folia tamen iis S. pentandre etiam similia; cap-
sula longius pedicellatae, squama mox caducae.

— 115 —

IL4 Fragiles, ER:

4. S. (pentandra) lucida. S. lucida MönL. — Asa GRAY 1. ce. p. 417,
Hari. HOOK. LC, Pp. 148, 0. 17.
- latifolia, foliis apice plerumque longe cuspidatis.
- ovatifolia, foliis breve vel abrupte cuspidatis.

= densiflora: capsulis magnis condensatis, squamis elongatis

subpersistentibus. In ripis lac. Winipeg.
- angustifolia, foliis acuminatis, non cuspidatis.

- lasiandra Br. Pl Hartweg. p. 336. squamis ament.
glanduloso-serratis, filamentis basi subpilosis. Cali-
fornia (Bigelow, Whippy Expedit.).

- pilosa, foliis subtus rufo-pilosis. »Columbia river. Winipeglake.

Fort Franklin.» HB. HOooKER.

Hab. per totam Americam borealem usque in regiones arcticas.

Primo obtutu haec species a nostra S. pentandra nonnihil habitu
differt; comparatis autem formis e variis partibus America et Eu-
ropa, affinitas, ne dicam identitas negari non potest. Etiam apud
nos folia longe cuspidata argute serrata, gemma magne rufescen-
tes; etiam in America folia exacte lauceolata vel oblonga et ecu-
spidata, non lucida.

5. S. Fendleriana n. sp.; 3—5-andra; amentis pedunculatis, foliatis,
erectis; squamis amenti masc. magnis, margine glandulosis; capsu-
lis ovatis, glaberrimis, pedicello nectarium 6:ies superante, stylo
evidenti, stigmatibus minimis integris; foliis ovatis, acutis, utrin-
que glaberrimis, creberrime glanduloso-serratis; stipulis sat magnis,
glanduloso-serratis.

Hab. in Mexico nova (FENDLER, Pl. Neo-Mex. n. 816) et
»Rocky mountains» (GEYER n. 287).

Habitu toto cum S. lueida maxime congruit, sed differt: capsulis
brevibus, crassis et longissime pedicellatis nec non foliis adhuc
erebrius glanduloso-serrulatis, quibus notis etiam a S. amygdaloide
dignoscitur, cui prseterea valde analoga (est quasi e S. pentandra
et S. amygdalina composita). å

6. S. Wrigthä n.sp. amentis pedunculatis, pedunculo foliis 2—3 oblon-
gis obtusiusculis instructo; squamis facillime deciduis; nectario ba-
sin pedicelli semicirculatim cingente; capsulis ovato-conicis, gla-
berrimis, sat longe pedicellatis, pedicello capsulam dimidiam su-
perante, gracili, stigmatibus sessilibus, integris; foliis anguste lan-
ceolatis, longius acuminatis, tenuissime glanduloso-serrulatis, utrin-
que glaberrimis, subtus pallidioribus, stipulis caducis; ramis erectis,
pallide testaceis, nitidis.

Hab. in Nova Mexico (n. 1877, C. WriGHTt, Coll. Neo-Mex.).
A ceteris hujus tribus specibus differt: foliis angustissimis (2—3-
pollicaribus, vix 4 lin. latis), utrinque glaberrimis, amentis brevi-
bus et crassis (vix pollicaribus). A S. albe vitellina — cui sane
proxima — foliis capsulisque facillime dignoscitur.

— 16 —

S. alba L. — Asa GRraY 1 ce. p. 416, n. 14.
- vitellina SM. (S. Pameachiana Borr. sec. A. Gray, quam tamen
ad S. fragilem L. potius referrem).
- coerulea SM.
Colitur.
7, 8. S. viridis FR. — S. fragilis proteifolia Barr. in herb. Hook.
Colitur.
8. 5. fragilis 1. ”ASX Graär Le pe 410, n. 14. HöoK, INC" p. 148,
ge
- decipiens HorrM.
- Russeliana SM. Est forma maxime vegeta, foliis magnis acu-
tissime serratis, adultis durioribus. Ex Anglia introducta.
Colitur. Etiam in Labrador crescere dicitur (D:r MORISON).

-—

III. Longifolieé. Amenta in ramulis lateralibus annotinis
valde foliatis terminalia; squame spathulato-lingulate, apice sepis-
sime glandnuloso-denticulata. Folia (primaria pinnato-incisa!) ma-
tura sublinearia remote denticulata.

=

S. longifolia MöHL. Asa GRAY 1 ce. p. 417, n. 18. Hookr. l. c. |
p. 149, n. 20. — S. rubra Rich. sec. Hoozr. |

Hab. usque in »Rocky mountains» et provincias boreales (Mac-
kenzie-river) locis arenosis. Jam cognitum est nullam aliam Salicis
speciem (S. cordata et S. vagante forte exceptis), in America spon-
taneam, tam mire variationibus ludere. Statura nune bipedalis, nunc
4—5-orgyalis, qualem in California ipse vidi; rami nunc stricte
erecti, nune quasi humifusi szepe immo radicantes, cortice vario
obducti; folia latitudine et longitudine, indumento et serratura
eximie varia, ut etiam amenta. Tlis omnibus perspectis, species
sequentes tantum ut formas ejusdem per Americe regiones latis-
sime dispersae speciei proponere vellem, in australioribus magis
pusilla et parvifolia, in borealibus admodum major et latifolia;
quum autem in serie contigua adhuc desiderantur membra non-
nulla, eas seorsim descripsi, donec quod hic suspicatus sum om-
nibus sit expertum. Ex formis numerosissimis Salicis vere longi-
folie proecipue notanda est

- angustissima: amentis laxifloris et eximie remotifloris; capsulis
squamas acutiusculas hirsutas primo non excedentibus, basi
parum gibbis, subeylindricis, densissime sericeis, breve pedi-
cellatis; foliis angustissimis et argnte dentatis, exsiccatione srepe
fusco-nigrescentibus.

Hab. in Texas (Herb. Berland. n. 911, 3019, 2341, 2368)
et Mexico nova (un. 1875, Coll: C. WRIGHT).

10. S. sessilifolia Nutt. (Hb. HooK.); amentis masc. pollicaribus, cras-
siusculis, cylindricis, densifloris, squamis oblongo-ovalibus, filamen-
tis triplo brevioribus et pilis albis staminibus brevioribus dense
vestitis, antheris post anthesin fulvescentibus; foliis pollicaribus,
sessilibus, exacete lanceolatis, medio semipollicem latis, acuminato-

11

15

— 17 —

cuspidatis, integris, utrinque dense griseo-tomentosis, pilis sat lon-
gis subdepressis micantibus.
Hab. in Oregon (M:r Lobb. 1852).

"Hindsiana BENTE. (pl. Hartweg. p. 336, n. 1956 et herb.); amentis
brevibus (vix semipollicaribus), squamis acutiusculis dense tomentosis,
antheris pallide flavis, capsulis breve pedicellatis e basi gibba longe
rostratis rugulosis glabriuseulis; foliis anguste lanceolatis, medio
23—3 lin. latis, margine iutegerrimis, utringue adpresse sericeis.
iab. in California (HARTWEG).
Ad eandem seriem heec ultima, regiouum subtropicarum incola,
pertinet:
Sal. taxifolia H.B.K. Nov. Gen, et Sp. pl. IL p. 22 (1817).
S. microplylla Schlecht. et Chamisso Linnea, VI. p. 354
(1831). — Hab. in Mexico ete. — Pulcherrima: ut mihi
videtur formis supra memoratis haud dubie in S. longifo-
liam abiens.

BI SRIR KN för

S. purpurea L. Asa GRAY lc. ps 415, n. 8. Hook. 1 ce. p. 148,
FAN

Hab. in provinciis mediis et ad Cumberland House Fort: D:r
RICHARDSSON (sec. HOOKER). DCerte in America adventitia.

S. viminalis 1. Asa GRAY LI c. p. 415, nu. 9. Hoor. 1 ce. p. 148,
n. 14.
Hab. Adventitia etiam in Canada.

CO: IN DBTRIX SER:

L Temperate. Subdaphnoidee.
S. acutifolia Wizzp. Ramum foliatum tantum in herb. vidi.
S. (daphnoides) irrorata n. Sp. amentis sessilibus, perulis maximis
primo bracteatis, valde condensatis, masculis brevibus, femineis
horizontalibus, elongatis, densifloris; capsulis sessilibus, crasse co-
nicis, glaberrimis, stylo producto, stigmatibus integris; foliis lan-
ceolatis, utringue viridibus; ramis densissime glauco-irroratis.
Hab. in Mexico nova (Coll. FENDLER, n. 812).
Nostrwe S. daplhnoidi ita est similis, ut nullis notis nisi amentis
eximie condensatis et foliis (novellis!) integerrimis utrinque viridi-
bus ab ea distingui possit. Squamzae amenti masc. pilis brevibus,
aureis vestite; squamae amenti fem. pilis sat brevibus griscis ci-
liatoe, unde amenta non ut in vera S. daphnoide longe pilosa
conspiciuntur.

S. eriocephala McHx. Asa GRAY 1. ce. p. 414, n. 5.

ab. in pratis uliginosis et paludibus America borealis sat
frequens per regiones medias usque ad 502.

E Salicibus americanis hacc mihi valde obscura. Specimina nu-
merosa, inter se eximie diversa, nunc S. eriocephala MCcnx., nune
S. crassa BARRATT, nune S. prinoides PursH (Hookr. 1. c. p. 150,

16.

17.

— 118 —

n. 23), nunc S. conifera WILLD., nune immo S. myricoides in-
scripta et a me examinata, confusionem tantum adhuc majorem
reddiderunt, nec e diagnosibus auctorum quidquam certi e ruere
potui. Exstant specimina gemmis maximis, oblique conicis, sti-
pulis semicordatis et serratis, foliis sat longe petiolatis (petiolo
basi dilatato gemmam in modum SS. daphnoidis amplectente), de-
mum rigidis, subtus glaucis, margine argute serratis, supra sa-
turate viridibus et lucidis nervis conspicuis percursis, amentis
omnino nudis, masculis e gemmis erumptentibus, pilis fulvo-aureis
densissime villosis, squamis et staminibus pilis chryseis abscon-
ditis, ament. fem. pilis cinerascentibus squamarum obtectis, stylo
elongato etc. ita omnino cum nostra S. daphnoide congruentia,
ut, formis numerosis, quibus ea apud nos mirum in modum lu-
ditur, perspectis, hanc tantum ut formam pafum aberrantem ha-
berem. Obstant autem rami rarius glaucescentes, folia margine
remotius serrata, precipue autem capsule multo angustiores, di-
stincte pedicellatse et sericeo-puberulze. Adsunt etiam specimina
queedam, ad S. discolorem non ambigue transeuntia, amentis ma-
gnis laxis et rarifloris, capsulis sat longe pedicellatis, foliis fere
ut in S. grandifolia nostra obovato-oblongis, margine repandis et
sinuato-dentatis recedentia. Sed maxime memorabilis quzedam
forma videtur grisea, foliis utrinque hirtis subtus subferrugineo-
pilosis, ramis cinereo-villosis et amentis iis S. cineree similibus,
sed stylo producto distincta. Aut plures sub hac latent species,
aut omnium maxime est polymorpha (ut S. nigricans in Buropa!).

S. Bigelowii TORR. et GRAY (Hb. Hook.) amentis sessilibus, bra-
cteis facillime deciduis paucis suffultis; capsulis ovatis, brevibus,
obtusiusculis, glabris, pedicello nectarium bis superante squamam
subrotundam pilosam subrequante, stylo elongato, stigmatibus bre-
vibus erectis bipartitis; foliis ovali-obovatis, integerrimis, subtus
adpresse flavido-tomentosis, nigrescentibus.

Hab. in California (Bigelow 1854).

Quoad foliorum formam et indumentum (quod tamen fusco-
flavescens) et ameuta ebracteata densiflora similitudinem quandam
cum S. Coulteri habet; capsule autem iis S. hastate similiores.
Unicum tantum specimen vidi.

S. lasiolepis BeEnTH. (pl. Hartweg. et herb.) amentis sessilibus,
nudis, adscendentibus; squamis cuneato-subrotundis, tomento den-
sissimo et brevi obtectis capsulas fere occultantibus; capsulis acu-
tis, glaberrimis, pedicello nectarium bis superante, stylo medioeri,
stigmatibus crassis, brevibus, integris; foliis lanceolatis vel late
lingulatis, acutis, supra glaberrimis, subtus ferrugineo-glaucis,
margine subsinuatis.

Hab. in California (»on the banks of the rivers Salinas et Car-
mel near Monterey»: HARTWEG, n. 1955 (167).

Pulcherrima species inter Vetrices et Capreas quodammodo
ambigua. Arbor dicitur 20—35-pedalis; rami crassiusculi, atri,
novelli tomentosi. Folia 3—4-pollicaria, ssepius semiuncia latiora,

18.

19.

21.

— 119 —

supra nitide viridia, subtus glauca, integumento ferrugineo juxta
nervos relicto colorata. Amenta mascula fere bipollicaria, erecta,
subflexuosa; squamee atre, rotundatae, hasi angustatze, pilis aureo-
fulgentibus vestite; filamenta squamas duplo superantia; antherza
minute, oblonge, etiam aurea. Amenta fem. vix breviora sed
subangustiora; squamzae capsulas supra medium tegentes, densis-
sime cano-tomentosee; capsulze lineales, flavo-virides.

S. Coulteri n. sp. amentis omnino sessilibus, bracteis 2—3 suf-
fultis; squamis fulvis, pilis albis longissimis dense hirsutis; foliis
oblongis, supra obscure viridibus, costa alba, subtus densissimo
vellere lucido argenteo tomentosis, integris; ramis angulatis, dense
griseo-tomentosis.

Hab. in California (CouLTER), Hb. HooKER.

Hec species, cujus tantum tria specimina foliis rite evolutis et
amentis masculis preedita vidi, non absque dubitatione affero;
cum nulla a me cognita attamen confilndenda, ob id precipue
insignis, quod S. eriocephalam cum 5. lanata (mediantibus 5.
Hookeriana et S. speciosa) in seriem naturalem aperte connectit.

Il. Arectic& v. Subaretice.

S. Hookeriana BARRATT. Hook. 1. c. P.S bNAtale 180.
Hab. prope cataractos magnas fluvii Saskatschavan (DOUGLAS).

Amentis masculis subsimilis est 5. daphnoidi, amentis feminis 5.
hastate, foliis autem S. lanate.

S. (lanata) americana: capsulis hirsutiusculis.
a. Barattiana Hookr. 1. p. 146, n. 7, t. 187. Capsulis sericeis,
foliis tomentosis magnis, amentis seepius lateralibus.
Hab. in paludibus alpium »Rocky mountains» DRUMMOND.
b. BRichardsoni Hooxr. 1. c. 1 EI fer 2 (AE far 1 FSA ÄR IEI Capsulis et
foliis glabriusculis, foliis minoribus, amentis subterminalibus.
Hab. prope Fort Franklin America arctic (RICHARD-
SON, DOUGLAS).
In Lapponia. S. lanata sub multis formis frequenus; sunt quaedam
his americanis tam similes, ut nec habitu nec notis ullis distin-
gui possint. Exstant apud nos forma numerose ad S. glaucam,
sed optime ad S. hastatam accedentes, quarum folia glabrescunt
et amenta cinereo-hirta lateralia fiunt. Americana potius ad S.
lapponum vergunt et multo humiliora crescere videntur (preser-

tim S. Richardsomi). BE Siberize partibus variis exdem forma
etiam adsunt.

IS. speciosa (Hook. et ARNOTT, voy. BEECHY) Hoor. 1. c. p- 145,
«6. SEEMAN Bot. of Herald, Pp. 40, n. 188, tab. 10.

Hab. in terris frigidis Americe arctic et occidentali-borealis.
Quamquam Salici cuidam, S. amygdaline affini, hoc nomen jam
1818 imposuit Host, id tamen huic speciei americana conser-

Öfvers. af EK. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 3. 2

22.

23.

24.

— 120 —

vandum censeo, utpote Salici omnium in regionibus borealibus
cerescentium facile speciocissime et speciei distinctissime aptis-
simum.

S. lapponum L. HooKr. 1. ce. p. 151, n. 32(?). — S. Stuartiana
OM. > HOOK. Ad. 0: 0: DT.

Hab. in America boreali-occidentali (Kotzebue sound: BEECHY).
Fateri debeo me mnulla specimina hujus speciei americana certa
vidisse. Non sine hesitatione permulta huc refero Salicem eam
»pulehram», de qua Chamisso, a se in America arctica pluries
leceta, mentionem fecit (Linnea VI. p. 543). Amenta sessilia,
capsule non pedicellate, sed folia, fere ut in S. phylicifolia,
utrinque acutata viridia subtus pallidiora glaberrima, stipule per-
sisteutes lineares. Unicum tantum specimen hujus forma ex
herb. Berolinensi (a Chamisso lectum) vidi. Notandum est, S.
Lapponum, alpium summarum incolam, etiam folia habere non-
nunquam glabrescentia.

S. eandida WIiLLD. AsA Grar 1 ce. p. 413, n. 1. ”Hookr. l. ce.
p. 148, n. 14.
Hab. in provinciis America borealis mediis (Canada, New-

foundland, New York, Visconsin etc.).

D. CAPREA Fr.

I. Cinerascentes FR. Stigmata sessilia; amenta precocia vix
pedunculata; folia utplurimum rugulosa, cinerascenti-
pilosa.

IS. (Caprea') capreoides mn. sp. amentis sessilibus, bracteis paucis

et minutis deciduis primo suffultis, densifloris; capsulis pedicella

5:1es superantibus, sericeis; foliis obovatis v. oblongis, basi an-
gustatis, subtus glaucescentibus, pilis rufescentibus villosis, deni-
que, nervis rufis exceptis, glabris. :

Hab. in California (CoULTER) et Oregon (Hb. HooK.).

S. caprea vera europzea, quantum scio, in America nullibi reperta,
hec forma eam ibi optime representat. Quod ad fructificationis
partes vix ulla exstat differentia essentialis. Amenta mascula ta-
men angustiora, sed feminea crassiora, utraque quam in nostra
breviora; squamee fere majores, atrate, obovato-spathulate; cap-
sule e basi gibbo fere cylindrice, 23 lin. longe, stigmata ses-
silia erecta. Folia novella utrinque rufo-hirsuta, subtus etiam
vellere albo plus minus denso obtecta, denique denadata, inte-
gerrima, dura. Gemmee ut in S. caprea vera subglobosee, glabrae;
rami sepius obscuri et glabri. Proxima e speciebus americanis
huic est sine dubio S. brachystachys, quae tamen differt amentis
multo brevioribus, foliis densissime albo-velutinis.

S. cinerea L.?
In herbario Hookeriano specimina adsunt 2, quantum videre

possum ad hanc speciem referenda, quibus annexus est ramus
foliis parvis glabris omnino iis S. vagantis simillimis instructus.

26.

27.

— 121 —

Vareor ne confusione quadam commixta sint specimina! EE flu-
mine Columbia reportata dicuntur.

S. (aurita"?) brachystachys BENTH. (pl. Hartweg. et herb.); amen-
tis sessilibus nudis, brevibus, ovatis; squamis pilis longissimis
sericeis dense vestitis; capsulis villosis acutatis, pedicello necta-
rium 4—5:ies superante, stylo nullo, stigmatibus longis integris,
divaricatis; foliis obovatis, subtus densissime velutino-tomentosis,
demum glabrescentibus, rufescente-nervosis.

Hab. in California (Woods near Monterey), Hartweg. n. 1957

(161).

Frutex dicitur 4-orgyalis. Sat similis videtur priori, sed dif-
fert: amentis semiuncialibus, squamis mediocribus rufescentibus
pilis duplo vel triplo lougioribus densissime sericeis, pedicello
breviori, foliis 11 unciam longis, supra medium unciam latis,
subtus molliter cano-velutinis. E nostris speciebus S. aurita
sine ullo dubio huic tam similis, ut hanc facile subspeciem ejus
haberem. |

Sub nomine S. Scouleriane BARRATT (Hooxr. 1. ce. p. 145,
n. 4) in herbario Hookeri vidi specimina duo florentia ad 5. bra-
chystachyam BEsrH. absque ullo dubio pertinentia, et specimen
foliatum S. sitchensis SANs. Hoc nomen itaque e Salicum turba
exeludendum !

S. vagans ANDSs.

Qui S. depressam Scandinavize, S. Starkeanam Rossi et Bo-
russiee et S. rostratam Americie borealis, earumque formas attente,
nulla quadam opinione preeoccupatus, comparare studet, non po-
test, quin eas omnes ad unam eandemque Salicum speciem per-
tinere credat. Hoc mihi saltem, specimina fere innumera e varlis
terris inspicienti, omnino persuasum habeo. Nominibus jam al-
latis formas varias tantum vario modo spectantibus, vagantis no-
mine speciem notare volui, que per terras plurimas (immo om-
nes) boreales late vagatur, que insuper notis admodum vaga
est. Variat statura, de qua Linnaeus in flora lapponica, n. 361,
»arbor parva», sed in Flora suecica »arbuscula ad terram depressa»;
variant folia nunce glabra nunc villosa, nunc magna nune parva,
nunc lanceolata nunce ovata vel obovata; rarius autem variant
amenta laxiflora et capsulze (glabrae vel hirtae) subceylindricee,
longissime pedicellat:ze, stigmatibus sessilibus coronatée. Formas
primarias (S. depressa) inter se sat diveras, quibus etiam in Sue-
cia ludit heec species, et iis in Siberia et America boreali pro-
venientibus omnino affines, ad unam speciem pertinere primus
agnoscit ill. Fries (Novit. Fl Suec. Mant. I. op. 56); quas,
eum potissimum sequens, hoc modo igitur disponendas credo:

1. Cinerascens: foliis velutinis.

a. Linneana (Cfr. FRIES, Nov. Mant. I. p. 59): frutex foliis
plerumque obovatis, supra demum glabratis. Linn. Tapp.
n. 361 (sec. Fr). S. livida P cinerascens WBa. lapp. n. 273,

— 122 —

«SS. depressa a cinerascens FER. 1. c. p. 57. :.S. depressa
velutina KocH. S. sphacelata Sm. (nomen ambiguum!l!).
- elata orgyalis WBG. 1. c.
- depressa, »foliis crassioribus, utrinque tomentosis. S.
depressa IL. fl. suec. S. liv. 8 in alpibus WBG.»
UN Er
Ex alpibus (forma depressa) juxta flumina (forma
elata) in regiones silvaticas Lapponize descendens.
b. occidentalis::(arbor 4—15-pedalis); foliis plerumque lanceo-
latis, demum rigidis, sinuato-crenatis. S. rostrata RicH.
ASAT GRAY LiCap: 410 nare fylLOÖK: a 6 PiIATS TD:
S. depressa cinerascens Trautv. F1. Ochotensis, p. 79, n.
279.
Hab. per Americam septentrionalem omnem et in Si-
beriae partibus orientalibus.

2. Glabrescens: foliis utringue glaberrimis, lucidis.

a. intermedia: frutex parvus et humilis, foliis seepius late ob-
ovatis subceoriaceis, amentis masculis tenuibus, staminibus
flavis, pedicello capsularum nectarium 6:ies superante.

- livida: foliis subtus livido-glaucis, capsulis glabris v.
sericeis. S. livida « WBG. lapp. n. 788, t. 16, f. 6.
S. depressa 8 livida Fr. KocH. In Suecia media
et boreali sylvatica.

- bicolor: foliis subtus glaucis haud lividis (S. bicolor
(EHRH.) FR. nov. ed. 2, p. 284). S. depressa y
bicolor FR. Mant. I. KocH.

In Suecie provinciis meridionalibus.

b. orientalis: frutex altior, foliis majoribus utringque glaberri-
mis margine sinuatis, amentis masc crassioribus, stamini-
bus fulvis, capsularum pedicello nectarium non raro 9:ies
superante. S. Starkeana WILLD.

Hab. in Silesia et prope Koenigsberg, nec non per
Rossiam mediam et septentrionalem. Etiam in Moldavia.

Et Asa GraY et HooKEr hanc speciem in America valde
esse polymorpham affirmant. Formas majores folhis fere ut in
S. Caprea longis sed multo angustioribus (in Fl su. Linnei huic
speciei etiam subsumtal!l) obovatis et acutis, margine sinuatis, tex-
tura duris, subtus tomentosis, supra obscure viridibus in formas
minores foliis lanceolatis aut obovato-oblongis, junioribus rufe-
scenti-pellucidis, nervis subtus elevatis costatis abire vidimus om-
nino ut Sal. s.d. depressa in Scandinavia, ubi forma cinerascens
altitudinem orgyalem sed f. livida vix pedalem attingit. Has
formas lividam et bicolorem ex America non vidimus. BEtiam in
America margines silvarum et pratorum inhabitare dicitur.

28. S. Geyeriana mn. sp. amentis brevepedunculatis, bracteis paucis
suffultis, brevibus, subrarifloris; capsulis ex ovata et crassa basi
conicis, tenuiter sericeis, pedicello nectarium 6:ies superante;

29.

30.

31.

— 123 —

stigmatibus sessilibus cruciformibus; foliis lineari-lanceolatis, pla-
nis, utringue molliter tomentosis, integerrimis.

Hab. »Missouri and Oregon, Rocky mountains, C. A. GEYER,
n. 286.»

Priori valde similis, sed differt habitu toto, ramis interdum
glaucescentibus, foliis (novella tantum vidi) multo angustioribus
nec ullo modo obovatis, iutegerrimis, sed precipue amentis
triplo brevioribus, subrotundis, nec cylindricis, et capsulis e basi
erassa acutatis. Amenta mascula etiam breviora et crassiora,
stamina magis aureo-fulvis. Habitu amentorum propius ad S.
repentem accedere videtur.

II. Virentes. Amenta szepius pedunculata, foliis aut bra-
cteis suffulta; capsulze brevius pedicellate, stylo producto; folia
exsiccatione non nigrescentia, vulgo glabra.

S. Drummondiana BARRATT. Hook. l ce. p. 144, n. 2.

Hab. in paludibus alpium »Rocky mountaius»: DRUMMOND.
Species pulcherrima, ramis elongatis nitidis castaneis vel rufis,
amentis sessilibus et capsularum forma, magnitudine et indumento
sequenti proxima et valde similis, sed differt abunde foliis (quae
lis S. laurine haud dissimilia) subtus vellere densissimo candido
lanatis. Stylus in capsulis junioribus stigmatibus bifidis aequi-
longus, in capsulis adultis magis productus videtur, brevior tamen
quam in S. discolore.

S. (phylicifolia") discolor. — S. discolor MöHL. Asa GRAY l. c.
p. 414, n. 4. Hooxk. LI c. p. 147, n. 10. — S. phylieifolia (L.)
ASATG RAI re: pe 416,0n: FR

Hab. iu provinciis mediis et septentrionalibus (usque ad Sas-
katchavan) America borealis.

Specimina numerosa, que attente examinavi, parum differunt
a vera S. phylicifolia, qualis in Europe alpestribus vulgatissima
et eximie polymorpha occurrit, eique saltem maxime analoga. Fo-
lia quam in nostra majora, adulta rigidiora et margine irregula-
riter sed non profunde repando-serrata, stipule in surculis et
ramulis novellis vegetis sat conspicuz, amenta ommino priecocia,
capsulae angusta dense sericex, squama atre longe pilose. In
pluribus herbariis heec species et S. eriocephala confusae; nec
ullam aliam S. phylicifoliam ex America vidi, nisi forsan sequen-
tem. Nounne species, apud nos loca potissimum alpina amans,
quum in America regiones magis temperatas inbabitat, hoc modo
mutatur?

S. phylicoides n. sp. amentis subsessilibus, elongatis, crassiusculis;
capsulis breve pedicellatis ovatis longe acutatis tenuissime pube-
scentibus, stylo elongato integro, stigmatibus brevissimis indivisis;
foliis lanceolatis acuminatis basi angustatis, margine integris, sub-
tus pallidioribus nec glaucis.

- latifolia.

= angustifolia. k

IHab. in arcetica America oceidentali (Awatcha Bay: SEEMAN).

33.

En aliam speciem mihi valde obscuram! Est ita inter S. dis-
colorem et S. cordatam intermedia ut fere eodem jure ad quam-
vis ut subspecies referatur. Cum priori congruit amentis longis,
capsulis pubescentibus, sed differt capsulis multo brevius pedicel-
latis, stigmatibus indivisis et foliis adultis vix rigidis nec subtus
glaucis. Cum S. cordata eommunia habet stipulas basi latiores,
folia subtus venulosa et capsulas viridiusculas. Folia 2—3 pol-
licaria, amenta fere eadem longitudine, capsulax 2—3 lineas longee.

S. macrocarpa Nutt. (Herb. HooK.); amentis pedunculatis, folia-
tis, erectis; capsulis breve pedicellatis, conicis, glaberrimis, stylo
mediocri, stigmatibus integris; foliis exstipulatis, lanceolatis, in-
tegris, subtus pallidioribus, utrinque glaberrimis.

Hab. ad Hudson Bay: BURKE.

De hac etiam specie non parum incertus sum, cui potissimum
proxima censenda. Videtur frutex sat altus, ramis glabris. Folia
is S. phylicefolie simillima, 13 poll. longa, semiunciam lata,
acuta, basi angusta, matura rigidiuscula. Amenta feminea pe-
dunculo foliis 3—4 rite evolutis instructo infixa, pollicem longa,
subrariflora. Capsulze ut in S. phylicifolia nostra, 2 lin. longae.
A precedentibus longe differt amentis pedunculatis et foliatis;
cum sequentibus tamen non multa communia habet, nisi cum .S.
glauce formis denudatis.

S. cordata MöHL. Asa GRAY 1 c. p. 415, n. 10. Hookr. 1 ce.
p. 149, n. 21.
Hab. usque in regiones arclicas Americe borealis omnes.

In Europe hortis non raro colitur Salix hacce pulchra, foliis
magnis, rigidis, basi profunde cordatis, apice cuspidatis margine
acute serratis insignis. Qui hanc formam tantum inspexit vix
ullam ejus affinitatem cum S. hastata nostra sibi fingeret, licet
amenta et mascula et feminea huic omnino similia conspiciuntur.
Ceteras autem quum videret modificationes, quibus ditata est
terra americana usque ad septentrionem summum, facillime intel-
liget has duas sibi valde esse analoges. Apud nos frutex (S.
hastatae) variat nunce orgyalis (in convallibus alpium), nunuc (in
campis alpium elevatis) repens prostratus, immo digitalis; folia
nunc latissime ovata, acuminato-cuspidata, acute serrata, stipulis
magnis cordatis ornata, nunce autem anguste lanceolata, integra,
exstipulata. Prorsus egxedem modificationes ex America adsunt,
quare eas hoc modo parallelas disponere vellem:

IS. hastata S. cordata

malifolia SM. fol. cordatis, stip. magnis = rigida.
elegans Host. fol. ovatis, stip. medioer. = — myricoides.
alpestris (FR.) f. lanceolatis exstipulatis = subarctica.

S. cordata autem a S. hastata plerumque capsulis longius pe-
dicellatis dignoscitur; ceterum omnibus partibus simillimeae, prae-
sertim foliis textura duris subtus pallidioribus crebre venulosis
(character his speciebus valde singularis!)

35.

36.

— 125 —

Sub hac specie duas formas attulit Hooker 1. c. 1' 5. bal-
samiferam BARRATT, et 2) S. Mackenzianam BARRATT. Quan-
tum e speciminibus in herb. Hookeriano judicare possum S. bal-
SAR cujus ramus foliis tectus tantum adest, ad 5. acutifoliam

. pertinet. Ramus cortice coerulescente-castaneo obductus, sti-
de lanceolatze , curvatze, gemmsae magna acute, folia fere 4-
pollicaria, semiunciam lata, argute sed remotiuscule serrata, sub-
tus glaucescentia. =S. Mackenziana mihi hybrida proles ex S.
cordata et vagante videtur. ÅA priori habet folia glaberrima, vi-
ridia, elongato-cuspidata, capsulas basi gibbas glabras, stylum
brevem sed evidentem; a posteriori foliorum formam, magnitudi-
nem et consistentiam, capsulas longissime pedicellatas.

S. adenophylla Hoor. 1. ce. p. 146, n. 8.
Hab. in 'Labrador (D:r MORRISON).

De loco hujus specici in methodo maxime dubius fuit HooKER;
est tamen certissime S. hastate valde affinis; congruit enim cum
ea: foliis subcordatis, duris, subtus reticulato-venosis, argutissime
serratis, stipulis magnis (etiam in foliis pedunculi), pedunculis fo-
liatis, capsularum forma et colore; sed differt abunde: foliis lana
sericea densa primo obsitis, serraturis foliorum elongatis glandu-
ligeris, capsulisque brevius pedicellatis.

S. myrtilloides L. S. pedicellaris Pst. Asa GRAY 1 c. p. 417,

DLIEEOOK I. fCap: 1505 MIRO
Hab. wusque in regiones septentrionales (»Mackenzie-river»)
America borealis.

Jam cl. TUCKERMAN in »the American Journal of Science and
Arts, vol. XLV. 1843, p. 34» observavit speciem americanam
cum lapponica valde congruere, nec possum quin ei omnino as-
sentiar. Apud nos species est vere elegantissima, foliorum forma,
consistentia et colore nec non capsulis statim ab omnibus dignota.
In America adhue magis luxurians videtur; folia nempe multo
majora et ovalia; ad nostram certissime se habet, ut S. rostrata
ad S. depressam (S. lucida ad S. pentandram, S. cordata ad S.
hastatam e. s. p..

III. Nigricantes FER.

S. Barclayt n. sp. pedunculo foliato; amentis longe pilosis in-
curvatis, densifloris; capsulis glabris conicis in stylum longum
integrum attenuatum, pedicello nectarium vix duplo superante,
stigmatibus profunde bipartitis; foliis rotundato-ovalibus, brevis-
sime oblique apiculatis, supra parcissime pilosis vel glabriusculis,
subtus pallidioribus denudatis reticulato-venulosis, stipulis ovatis
acutis serratis.

Hab. in America boreali-occidentali: KORDIAK (BARCLAY),
Hb. Hook.

Species ob id proecipuze memorabilis, quod S. hastate, S. nigri-
canti (que tamen in America, quamtum seio, non adhuc inventa)
et CS. fylanuce simul sit affinis. Cum S. hastata congruit: amentis /.

S a

Ts

Nb

37.

38.

39.

40.

41.

42.

— 126 —

pedunculatis, squamis longe cinereo-pilosis, capsulis obscure viri-
dibus glabris, stylo producto, foliis subtus subglaucescentibus et
pulcherrime reticulato-venulosis, stipulis denique latis serratis;
cum SS. nigricante habitu, foliis exsiccatione nigricantibus et sub-
tus sub lente crebe albo-punctulatis; cum S. glauca capsulis sub-
sessilibus, pedunculo foliis 5—6 instructo et consistentia foliorum.
Ob hanc variam affinitatem locus in dispositione methodica dif-
ficilis determinatu.

IV. Argentee.

IS. sitchensis (SANSON, BONGARD), Ledeb. fl. ross. III. p. 609.
MHab. in America boreali-occidentali: Sitcha (MERTENS), Ore-
gon (SCcoULER) et juxta fl. Columbia (HINDS.).
Jam sub S. brachystachya observavi specimina foliata S. sit-
chensis in Herbario Hookeriano, S. Scouleriana appellata, cum
S. cinere&e forma(?) esse confusa.

S. grisec MARSH. ASA GRAY 1. c. p. 417, n. 6.

Hab. in ripis arenosis province. mediarum America borealis.
Locus in dispositione ambiguus. S. rubre nostre primo obtutu
subsimilis, et ob id ad Helices interdum ducta, ab iis attamen
staminibus discretis et capsulis pedicellatis longe diversa. Amenta,
precipue mascula, parva subrotunda. Maxime affinis est sequenti
et per eam &S. repenti nostre.

S. petiolaris SM. Asa GraY 1 ce. p. 415, n. 7.
Hab. locis iisdem ac precedens.

Amentis et foliis presertim junioribus S. repenti vel potius S.
rosmarinifolie sat similis. Capsulxe, que in S. grisea obtusissimae
et stigmatibus sessilibus coronatae, in hac ovato-rostratze, stylo
distineto apiculate; squame in priori obtuse v. truncate apice
summo atrate, in hac acute, superne infuscatze.

S. humilis MaArRsH. Asa GRAY 1 c. p. 414, n. 3. — S. Mählen-
bergiana BARRATT et S. conifera MÖHL. sec. ÅSA GRAY 1. c.
Hab. in provinciis mediis Americe borealis locis siccis.

E S&S. cinerea et S. Smithiana (quoad folia) quasi composita vide-
tur. Ab utraque (foliis) amentis et capsulis aliena. S. tristis
huic maxime affinis (ita ut fere subspecies salutanda!) sed aperte
differt: foliis utrinque opace cinereis, amentis femineis subglobo-
sis' et capsularum stylo evidenti.

S. tristis Arr. Asa GRAY 1 c. p.'413, n. 2.
- mierophylla: foliis semiuncialibus, amentis globosis. Fruticu-
lus parvus.
Hab. locis iisdem ac precedens.

S. repens L. Asa GRAY 1 cec. p. 418, n. 21. — S&S. fusca (L.)
HOOK: l:; exp"t Läd; 0.283

Nullam veram S. repentem ex America in herbariis vidi. S.
repens BIGEL. Fl. Bost. (S. fusca Oakes), quam TUCKERMAN |.”

1

,

43.

44,

— 127 —

p. 35. S. ambiquam EHRH. habet, ab utraque diversa, potius
ad S. arbusculam referenda.

S. gracilis ANDS. — S. rosmarinifolia (L.) HooK. 1. c. PLA, D: LJe
Amentis lateralibus bracteis paucis deciduis suffultis; capsulis
ovato-cylindricis obtusis tenuiter griseo-puberulis, pedicello necta-
rium 8:1es superante, squamis lingulatis apice infuscatis, stylo
brevissimo, stigmatibus duplo longioribus integris; foliis anguste
linearibus planis integerrimis, basi longe angustatis, latitudine
fere decies longioribus, subtus pallidis, glabris.

Hab. ad Saskatchavan (DRUMMOND, RICHARDSSON).
”rosmarinoides, foliis apicem versus serrulatis, marginibus acutiu-
sculis, subrevolutis.

Hab. Durham County (Hb. Hook.)

Ab omnibus mihi cognitis speciebus bene dignoscitur foliis et
capsulis. Quasi hybrida e S. vagante et S. myrtilloide. A &.
rosmarinifolia certissime longe recedit capsulis eximie pedicella-
tis, a S. vagante foliis linearibus elongatis.

Varietas, ut etiam nostra S. gracilis »S. rosmarinifolia BAR-
RATT» inscripta, multo magis ad S. rosmarinifoliam veram acce-
dit. Obstant autem capsulze longissime pedicellatze.

E. CHAMELIX (Dum) FR.
I. Frigide Kock.

S. glauca L.
Hab. in provinciis septentrionalibus et arcticis America borealis.

Heec species in Lapponia — et Siberia — sub innumeris formis
(S. lanate, nigricanti, myrsinitidi et aliis affinibus) ludens et vul-
gatissima, et jam in Helvetixe alpibus aliena facie (S. sericea,
S albida, S. eleagnoides etc.) se induens, in arcticis regionibus
Americee habitu externo vix nostre similis exstat. Specimina
tamen a SBEEMANN in parte occidentali et a Lyall in Disco island
lecta, nec non e »Rocky mountains» reportata cum nostris tamen
ita congruunt, ut de identitate non dubitare liceat. Folia nunc
utringue molliter villosa et incana, nunc denudata subviridia,
amenta semper foliato-pedunculata, capsula brevius pedicellatze.
Huic certissime ut forma tantum associanda
= villosa. S. villosa (D. Don) Hook. 1. c. p. 144, n. 3. Foliis
tenuioribus, supra glaucis, sparse pilosis, elevato-venosis, sti-
pulis subpersistentibus lanceolato-linearibus; amentis sat lon-
gis erectis laxiusculis, subrarifloris; capsulis vix demum de-
nudatis, stylo producto indiviso, stigmatibus brevibus cruciatis.
Hzc forma speciei maxime vegeta videtur. BEtiam in Lapponia
omnino similia occurrunt specimina (S. glauca appendiculata WBG.
p.p.) ibique nullo modo a vera S. glauca distingui possunt.
"S. desertorum RicH. Hookr. lc. p. 151, n. 30. Amentis bre-
vissimis (semipollicaribus) subglobosis, densifloris, capsulis ova-
tis dense lanatis squamis ovalibus maxima parte obtectis, stylo

45.

46.

; Å — 128 —

bipartito fusco; foliis anguste oblongis, rigidis, subtus plus

minus albo-tomentosis, subglaucescentibus, costa prominente

flava et nervis elevatis subscrobiculatis, supra sapius viridi-

bus, lucidis.
Insignis sane est forma, in orbe vetere, quantum scio, non cre-
scens. Fruticulus videtur 1—2-pedalis; rami breves, robusti,
foliis et amentis brevibus condensatis onusti. Squamee sat magnae
capsulas magnam partem occultantes; stamina fulvo-aurea. Folia
lis Salicis repentis haud absimilia. 'Transitus vero ad normalem
IS. glaucam nonnungquam reperti; videtur itaque hujus modifica-
tio frigida.

Monstrositatem vidi hujus forma ex »Minto inlet» ab ANDER-
SON lectam, ramis elongatis foliatis apice spicigeris aberrantem.

IS" arctica, BR; BR. MOoKA 1. Je. spe I52, Mm 7.
Hab. in regionibus vere arcticis America borealis.

Species difficilis sane definienda, quasi inter S. myrsinitidem et
glaucam prorsus media et formas plures ambiguas amplectens.
A S. myrsinitide habet amenta plus minus elongata et spissa,
squamas vulgo infuscatas, stylos semper longos tenues, piceos
vel atros, integros; e S. glauca folia tenuiora, virescentia, plus
minus hirsuta, capsulas cano-puberulas. Ab utraque tamen dif-
fert: trunco procumbente (»frutex depressus» BR.), ramis adscen-
dentibus; foliis sparsis, longius petiolatis, vere herbaceis, vulgo
obovatis, integris, venis parum elevatis rugulosis, subtus glauco-
opacis; amentis utriusque sexus spurie terminalibus i. e. ramulos
breves villosos foliatos terminantibus.

Vereor ne sub nominibus variis (S. myrsinites, S. retusa,
S. polaris etc.) forma varise hujus speciei ab auctoribus seepe de-
scripta sint. Notabiliores sunt:

- subphylicifolia : foliis angustatis acutatis utrinque glabriusculis.

Norton Sound (SEEMANN).

- subreticulata: trunco et ramis procumbentibus apice tantum
foliatis; foliis elongato-obovatis glabriusculis, subtus pallidis
reticulato-venulosis; amentis (terminalibus) 2—3-pollicaribus.

Hudson Bay. MACKENZIERIVER etc. ;

- subpolaris: biuncialis; ramis apice folia 3—5 emittentibus,
quibus conditur amentum semipollicare; squamis atris, trun-
catis, emarginatis.

In litore insularum maris glacialis (Minto inlet: ANDERSON).
S. obovatam PsH. (Hook. herb.) a S. arctica non distinguere valeo.

IS. subcordata ANDs. —S. cordifolia (PsH.) Hookr. 1 c. p. 152,
n. 36, p.p. (altera pars ad S. alpestrem pertinet!).

Amentis lateralibus pedunculatis foliatis; capsulis sericeis ova-
tis sessilibus, stylo bifido, stigmatibus partitis divaricatis; foliis
rotundatis v. ovalibus basi cordatis v. subangustatis utrinque gla-
bris, subtus pallide viridibus, venuloso-reticulatis, herbaceis, sti-
pulatis. ;

Hab. »Rocky mountains» DRUMMOND.

48.

— [25 Jen

Frutex parvus, ramis erectiusculis nitidis castaneis, gemmis
magnis. Folia adulta sepe biuncialia, longe petiolata (petiolo
flavo, lucido) costa et nervis subtus prominentibus reticulata,
margine obsolete glanduloso-serrulata; stipule cordate; amenta
subpollicaria, crassiuscula. Quoad habitum quasi hybrida a S.
cordata (cujus folia habet sed breviora) et S. glauca (amenta!).

S. alpestris ANDS. Amentis lateralibus pedunculatis vel pseudo-
terminalibus foliatis; capsulis subsessilibus ovatis, albo-tomentosis
vel subglabratis, nectario vix basin capsulxe superante, stylo pro-
ducto sxepe ad medium fisso, stigmatibus bifidis, laciniis revolu-
tis; foliis oblongis v. subovalibus v. obovatis, utplurimum villosis,
demum glabrescentibus.

Hoc nomine formas varias comprehendo, que, ad unam spe-
ciem certissime referendae, in varis terris variis nominibus ap-
pellate fuerunt.

a) pyrenaica GOUTAN. In alpibus Pyrengeis.

b) norvegica. — S. pyrenaica norvegica FR. In alpibus Scan-
dinaviee.

c) americana. S. cordifolia (PH.) HooKr. 1.c. p. 152, n. 36 p.p.
In arctica America.

Ab omnibus S. glauca formis etiam pygmeeis differt: trunco
subterraneo valido, ramis subprotensis v. adscendentibus, foliis
brevioribus apice obliquo, rigidioribus (ut S. myrsinitidem eo re-
spectu fere simulet), subtus venis elevatis rugulosis, demum gla-
bratis sed margine fere semper ciliatis, amentis laxiusculis om-
nino coetaneis foliis pluribus suffultis, et capsulis distinctius pe-
dicellatis. LTisdem notis a S. subcordata recedit; a S. rhamnifolia
et ovalifolia: foliis utringue acutis, velutinis v. saltem ciliatis,
amentis longis et foliatis, capsulis plerumque villosis.

S. myrsinites (L.) Hoor. 1 ce. p. 151, n. 29.

Quum rite extricare nequeo quam speciem ill.” Hoorx. 1. c.
potissimum intellexerit, specimina quae in herbario Ejus asservan-
tur et mihi valde obscura, deseribenda puto:

1. S. pseudo-myrsinites A. Amentis lateralibus foliis paucis
bracteatis elongatis densifloris; capsulis pedicellatis conicis
glaberrimis testaceis, stylo distincto, stigmatibus brevibus,
pedicello squamam duplo et nectarium quadruplo superante;
foliis oblongo-lingulatis, breve petiolatis, tenuiter membra-
naceis utringue glaberrimis, subtus subpallidioribus costa et
venis prominulis nervosis, margine crebre et depresse ser-
rulatis.

Hab. »on the grand rapid of Sascatchavan, et in »Rocky
mountains»,

Frutex parvus 1—3-pedalis, ramis divaricatis, foliis 13-
pollicaribus vix semipollicem latis (habitu fere S. myrsinitidis
nostra sed minus coriaceis nec ita venulosis et argute ser-
ratis), amenta (fere ut in S. phylicifolia) bipollicaria!

— 130 —

2. S. curtifora A. Amentis breve pedunculatis, foliis 3—4
minutis suffultis, erectis, brevibus; capsulis ovatis glaberri-
mis viridulis, stylo distincto, stigmatibus brevissimis conni-
ventibus, pedicello squamam atram, apice crispato-hirsutam
triplo et nectarium parvum quadruplo superante; foliis an-
guste ovalibus, utrinque glabris, exsiecatione nigricantibus,
marg. serrulatis.

Hab. »Fort Franklin, Mackenzieriver, RICHARDSSON.»

A vera S. myrsinitide longe distat, habitu potius S. (cordatm)
hastate vel immo S. nigricanti magis affinis. Fruticulus
parvus; rami vix pedales; folia semipollicaria, 2 lin. lata,
subtus punctis albis creberrimis subpallidiora; amenta semi-
pollicaria; rachis puberula, capsulae minute, viridulae.

49. S. arbuscula L. — S. myrsinites (L.) Hoor. 1. c. p. 151, n. 29

p-p. (?).

Forma, quas ex »Prince Alberts sound (H. M. S. Investi-
gator: MIERTSCHING) et »Roe River (D:r RoE)» in herb. Hook.
vidi, a specie nostra alpina differunt foliis adhuc angustioribus,
squamis amenti apice fuscis, capsulis subtenuioribus et stigmati-
bus sessilibus. Non possum etiam quin ad hanc speciem illam
referam formam, quam cl. Tuckerman (Sillimans Journal, 45,
p- 35) ut S. ambiguam Ehrh. descripsit (=. repens herb. Oakes).
Amentis pedunculatis foliatis, squamis capsulas basi tegentibus
flavidis, stylo producto, foliis lingulatis integerrimis planis et
habitu toto a S. ambigua dignoscitur. A S. arbuscula tamen
recedit foliis pilis longis adpressis subtus dense sericeis, et inte-
gerrimis.

Huc etiam referenda: 5

- labradorica: foliis pollicaribus, 3 lin. latis, costa lata flavescente
subtus notatis, margine sape remote serratis, subtus parcissime
pilosis. — Labrador.

50. S. rhamnifolia (PALL.) Hoor. & ARN. BEEcHY Voy. p. 117, t. 26.
Ledeb. fl. ross. III. p. 612. — S. Uva Ursi (PH.) Hookr, 1. c.
p- 152, n. 38 p.p.(?). — S. myrsinites Chamisso Linnea VI. p.
540 (ad sinum S:eti Laurentii). — S. myrtilloides forme 1, 2.
CHaAM. 1. ec p. 539. — Huc forsan etiam pertinet S. unalasch-
kensis CHAM. 1. ce. p. 541, que tamen nostra S. hastato-herbacere
non dissimilis (sed, folia integra!), S. rhamnifoliam et S. ovali-
foliam non obscure connectit.

Nomen Sal. Uva Ursi, quod in herb. Hook. a BARRATT huic
speciei etiam impositum, plane rejiciendum: 1) quod PursH ipse
specimina in horto culta et nunc valde incerta descripsit; 2) quod
speciebus pluribus aliis ex America arctica, montibus albis et
Labrador, valde recedentibus, fere eodem jure (si mancam dia-

gnosin Parshi respicias!), attributum fuit. — Cum speciminibus +
S. rhamnifolie a Hoor. 1. c. primum descriptis et depictis nostra = —
non male congruunt, sed differunt nonnihil foliis vix spathulato-

obovatis, margine subintegris, capsulis crassioribus et brevius

— 131 —

pedicellatis. Sunt quasi inter S. myrsinitidem, cui capsulis sub-
similia, et S. arbuscula (cui foliis) disponenda!

51. S. ovalifolia TRAUTV. Ledeb. fl. ross. III. p. 620. — S. Uva Ursi
(PH.) SEEM. Voy. of Herald, p. 40. — S. myrtilloides, f. 4. CHAM.
1. ce. p. 539.

- major: vamis magis elongatis; foliis majoribus elongato-ob-
ovatis, acutiusculis, subtus minus glaucescentibus; amentis 2
crassioribus; capsulis majoribus. — S. myrtilloides, f. 3. CHA-
MISSO |. c. p. 539.

Hab. ad sinum EscHscHoLtz et Cap. Espenberg (CHA-
MIsSO et EsP.); in insula S:ti Pauli (CHAMISSO); et in ÅAme-
rica occidentali-boreali cetera (SEEMANN).

A ceteris facile distinguitur ramis flabellatim procurrentibus, foliis
3—1 pollicem longis, vix eadem latitudine, ovalibus vel sub-
rotundis, glabris, rigidiusculis, subtus opace reticulato-venosis,
amentis foliis fere duplo brevioribus densifloris, squamis castaneis
apice rotundato infuscatis capsulas rufo-piceas glabras attenuatas

ad medium tegentibus, stylo distincto, stigmatibus bifidis.

52. S. glacialis n. sp. Amentis in ramulis annotinis lateralibus folia-
tis pedunculatis, ovVvato-globosis; capsulis ovatis, sericeis sessili-
bus, squamam obovatam v. truncatam duplo superantibus, ob-
tusissimis, stylo nullo, stigmatibus bifidis, foliis ovalibus, glabris,
subtus glaucis.

Hab. in litt. maris glacialis (»between C. Barrow et Macken-
zieriver» Capt. Pullen.).

Heec' species, a SEEMANN l.c. S. Uva Ursi etiam subsumta,
a priori statim dignoscitur foliis multo minoribus (vix + unciam
longis v. latis), fere omnino rotundatis et integerrimis, basi
latioribus fere subcordatis (quare etiam in herb. Hookr. »S. myr-
tilloides» inscripta), amentis duplo brevioribus, capsulis sericeis
et stigmatibus sessilibus. Radix (truncus subterraneus) latissime
repens, rami horizontaliter decumbentes, subdigitales.

I. Glaciales.

53. S. (retusa”) pllebophylla ANDS. — S. retusa Hookr. 1. c. p. 153,
n. 39. SEEMANN LÅ c. p. 40.

- major: folia obovata, integerrima, semiunciam longa, supra
medium fere eadem latitudine, supra planiuscula, subtus ner-
vis arcuatis elevatis striata, exsiccatione fusco-viridia; amenta
pollicaria, densiflora; squameae parve ciliate; capsulae ovato-
conicae, glaberrimae, rufae, pedicello squamam parum et ne-
ctarium fere duplo superante pedicellata, stylus pedicelli di-
midia longitudine. In America occ.-boreali (SEEMANN).

- media: folia oblonga v. subovalia basi subangustata, semi-
unciam longa, 3—4 lin. lata, nervis elevatis subarcuato-pa-
rallelis utringque costata; amenta semipollicaria spissa sub-
clavata; squamzae obovatre atra longe albo-pilosa basin cap-
sule attingentes; capsulae e basi crassa conico-rostratee, gla-

55.

— 132 —

berrimee, rufescenti-sanguinex, pedicello nectarium vix supe-
rante pedicellatae; stylus pedicello longior, tenuis, integer;
stigmata bifida, divergentia. — Cap Mulgrave: BEECHY. Ar-
ctic coast. D:r RICHARDSSON.

- minor: folia ovalia, 2—3 lin. longa, nervis rectiusculis pa-
rallelis validis percursa (qui nervi, diachymate mox toto eva-
nescente, retis instar soli persistunt); amenta minuta foliis
apicalibus abscondita; capsulae glaberrima, rufescentes, sub-
séssiles, stylo mediocri.

Has tres formas, inter se non parum dissimiles, nullo modo di-
stinguere valeo, quia seriem contiguam a statura majora ad mi-
nimam, pusillam efficiunt. Est semper fruticulus depressus, ra-
mis ad maximum digitalibus plerumque valde foliatis. A vera
8. retusa, qualem ex Helvetia cognosco, certe quidem nonnihil
recedit; h&ec etiam eandem habet seriem formarum a S. Kitai-
beliana WiLLD. (foliis majoribus) ad S. serpyllifoliam JACQ. (foliis
perpusillis), toto habitu, consistentia et nervatione foliorum huic
nostre omnino analoga. Forma major maxime ad S. rhamni-
foliam habitu fruticuli et foliorum accedit, sed differt: amentis
exacte terminalibus, foliis numquam serrulatis, adhuc rigidioribus,
validissime nervosis.

S. Cutleri TUCKERMAN (Sill. Journ. 45, p. 36). — S. Uva Ursi
(PH.) Asa GRAY 1 c. p. 418.

- major: foliis obovato-ovalibus fere semipollicaribus, amentis
pollicaribus.

- minor: foliis 3 lin. longis adhuc angustioribus, oblongis;
amentis semipollicaribus.

In speciminibus a me examinatis (et a TUCKERMANN ipso com-
municatis) amenta semper terminalia; am. mascula (quorum sta-
mina singula describuntur) non vidi; nonne ob staturam humil-
limam et compactam depauperata? Cum sS. retusa Europe me-
ridionalis plane nihil commune habet; potius modificatio maxime
alpina S. myrtilloidis (S. pedicellaris Amer.) esset judicanda!

S. myrtillifolia. no. sp. amentis in ramulis annotinis terminalibus;
foliis occultatis, vix semipollicaribus; capsulis brevissime pedicel-
latis minutis, lete viridibus glaberrimis anguste conicis, pedicello
squamam angustam apice nigram glabriusculam subaequante, stylo
subnullo facile caduco, stigmatibus brevissimis integris; foliis
semiunciam longis, 3 lin. latis, ovalibus, utrinque pallide viridi-
bus et glaberrimis, margine crenulato-serrulatis, novellis tenuitate
nigrescentibus.

Hab. »Rocky mountains, east side, low situations» (Hb. HooK.).

Fruticulus trunco parvo superne ramoso, ramis strictiusculis fere
omnino ut in Myrtillo nigro, cui insuper foliis pure viridibus,
tenuibus, marg. crenulatis, ovali-subrotundis eximie similis est
species.

BN en,

5/6. Siymetibulata T., jsFoor. 1; :e-4pPail5d.n.,33:

a) vestita (PH.) Hookr. 1. c. p. 152, n. 35; foliis subtus pilis
longis deciduis vestitis.
- grandifolia: frutex fere bipedalis, ramis strietiusculis; foliis
2 pollices longis, supra medium 11 poll. latis, subtus
demum omnino glabris; amentis fere bipollicaribus. —
Etiam in Siberia.
- parvifolia: fruticulus depressus, ramis adscendentibus; foliis
oblongo-ovalibus v. ellipticis, subtus densissime albo-
sericeis. Etiam in Helvetia.

b) normalis L. — S. reticulata L., qualis in Europa alpibus
vulgaris.
c) nana. — S. nivalis Hoor. 1. c. p. 152, n. 34 — pygmea,

ramis subdigitalibus v. uncialibus; foliis 2—4 lin. lon-
gis latisque subtus etiam omnino nudis casio-albis pul-
chre venoso-reticulatis; amentis linearibus e floribus 3—6
compositis, squamis obovato-rotundis glabris venosis. —
Etiam in Grönlandia et Spitsbergen.

Qui hybridas formas facile procreatas credit, formam grandi-
foliam S. vestite e S. reticulata et S. lanata, et S. nivalem e
S. reticulata et S. herbacea ortam conjiciat. Formis innumeris
ha extrema inter se connexae.

537. S. herbacea L. Asa GraY 1. c. Pp; 418. 0, 2030 Ho0KSINe De
TöJn. 06

58. S. polaris WBG. Hookr. 1 c. p. 153, n. 41.

— 134 —

Skänker till Vetenskaps=-Akademiens Bibliothek.

Af H. M. Konungen.
Archiv för Kunde von Russland. XVI: 2, 3.

Af Kejserl. Franska Regeringen.
Annales des Mines, 1857: Livr. 1, 2.

Af Zoological Society i London.

Transactions. Vol. IV: 4.
Proceedings. N:r 247" — 338.

N
Af Académie des Sciences, Arts et Belles Lettres i Dijon.
Mémoires. 22:e Série: T. 1—35. Dijon 1852—57, 8:0.

Noport, L. Description d'un nouveau genre d'édenté fossile. Atlas.
SMA a:

Af Accademia Pontif. de Nuovi Lincei i Rom.
Atti. Anno VI: Sess. 2—5.

Af Academia de Ciencias i Madrid.

Memorias. 3:a Serie. 'Cience. Nat. T.: II: P. 2
Resumen de las Trabajos meteorologicos 1854. Madr. 1857, 4:0.

Af Verein fär Naturkunde in Nassau.

Jahrbicher. H. 10, 11. Wiesb. 1855, 56. 8:0.
KIRSCHBAUM, C. L. Uber Hoplisus punctuosus Eversm. etc. Wiesb.
1855. 4:0.

Af Författarne.

DE BoNALD, V. Rapport, dans la séance de F'Académie des Sciences
de Montpellier du 25 janv. 1858, sur un projet d'association
de YlInstitut et des Academies de Province par M. BoUILLIER.
Montp. 1858. 4:0. |

GörPPert, H. R. Uber ein zur Erläuterung der Steinkohlenforma-
tion errichtetes Profil. Bresl. s. a. 12:0.

VALLON, Mémoire sur Yhistoire naturelle du Dromedaire. Par. 1856.
8:0.

BrRoUun, J. A. Report on the Observatories of H. H. the Rajah of
Travancore at Trevandrum. 'Trevandrum 1857. 8:0.

(Forts. å sid. 154.)

SR

Nya Fjäril-slägten. — Följande fortsättning af Hr S. M.
— Adj. WALLENGRENS ofvan sid. 75 började uppsats, meddelades
af Hr BoHEMAN.

MONOPETALOTAXIS. Mihi.

Antenne extrorsum sensim crassiores, subelavata, apice recur-
vatae, latere interno serie unica laminarum apud marem instructae.
Lamina simplices, sat crasse, ad basin antennarum longissimae, ver-
sus apicem sensim breviores, in apice ipso AR Apex fasci-
culo carens. Palpi formam valde alienam habhent. Articulus basalis
et intermedius squamoso-hirsuti, sed hirsuties aktien basalis in fasci-

ceulum acutum acervata, ut palpi infra valde bidentati appareant. Hir-
suties articuli intermedii antice impressa, ut palpi a dente secundo ad
apicem excavati appareant et pili lateraliter directi observentur. Ar-
ticulus ultimus brevis, elongato-conicus, apice pilis rarioribus instru-
ctus, ceteroquin nudus. Ca aput subporrectum, deflexum, latitudine colla-
ris sequale. Vertex pilis longissimis, subrectis instructus. Lingua bre-
vissima. Pedes antici reliquis multo breviores. Tibizxe pedum inter-
mediorum et posticorum incrassatae, subdepresse hirsute. Articulus
primus tarsorum posticorum in uno latere pilis rarioribus subdepressis
instructus. Ale fenestratae. Abdomen supra leve, per totam longi-
tudinem fere conforme. Coste al. posticarum omnino ut in Bembecia.
Costa al. anticarum 11: costa 1:ma e basi, 2:da—3:tia valde approxi-
matze, prope angulum posticum et 4:ta ex angulo illo ipso cellulze;
5:ta—7:ma e costula transversa cellula, hac biramosa; costa 8:va ex
angulo antico cellule; 9:na—10:ma haud procul ab hinc e latere an-
tico cellulx et 11:ma e basi, in ipso margine antico. Fam. Sesti.
Species typica: M. Wallbergi n. sp. e Caffraria.

LASIOPROCTA. Mihi.

Antenne subpectinatae, in medio crassiores. Palpi adscendentes,
adpressi, verticem attingentes, apice nonnihil antrorsum flexo; articuli
ultimi subeylindrici, graciliores, nudi; articulus basalis latior, infra
hirsutus. Caput parvum, nonnihil deflexum; thorax altus, collari sub-
indistincto. Lingua longa. Abdomen prsesertim versus anum subde-
pressum, infra sat deplanatum, utrinque hirsutie brevi depressa vesti-
tum; latera prcesertim versus anum breviter fasciculato-pilosa; anus
longius pilosus. Pedes nudi; postici quadricalcarati. Tarsi breviter
spinulosi. Ale hyalinge; forma fere Charidearum, sed cellula alarum
posticarum longior, partem ale bitrientalem occupans. Coste alarum
posticarum 8: coste 1—2 ut in Charidea ex angulo antico cellulae
Orientes, sed coste 3—6 e trunco communi db et 7—38 e basi
egredientes; coste 3—5 ex angulo postico cellulz, sed e diversis 1o-
is, nec conjuncte et costa 6:ta e latere postico cellulze. Costa al.
anticarum 8: costa 1:ma e basi, 2—5 e trunco communi inferiore,
b—7 e trunco superiore et 8:va e basi orieutes. Costa 3—5 ex

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 3. 3

— 136 —

angulo postico et 6—7 ex angulo antico cellulae ut in genere memo-
rato, sed costa 7:ma quingueramosa, ramulum longum in marginem
exteriorem, ramulos 2 breves in apicem et ramulos iterum 2, fere
paralellos, in marginem anticum ale emittens. Costula transversa
cellul&e al. posticarum fere recta, nec fortiter arcuata. Fam. Synto-
mide. Species typica: L. merra n. sp. ex America meridionali.

ARISTODZMA. Miki.

Antenne subpectinate, in medio crassiores. Palpi porrecti, sub-
adscendentes, distantes, capite longiores, de cetero fere ut in genere
precedente. Caput parvum, nonnihil deflexum; thorax depressus, col-
lari subindistincto. Lingua longa. Abdomen cylindricum, squamatum,
nec pilosum, fasciculo brevi tantum unico in utroque latere segmenti
ultimi. . Pedes postici quadricalcarati. Tarsi breviter spinulosi. Ale
hyalinge; forma fere Charidearum Angulus tantum anticus cellulae al.
posticarum dimidiam partem ale superat, sed angulus posticus haud
tertiam partem attingit. Coste al. posticarum 5: coste 1—2 ex
angulo antico cellulae, ut in Charidea; 3:tia sola ex angulo postico
cellulze, versus marginem biramosa, et coste 4—5 e basi orientes.
Costa nulla e latere postico cellulxe, omnino ut in genere memorato.
Costa transversa cellul& geniculata; plica costiformis, e basi egrediens,
cellulam percurrit et in marginem ale posticum inter costas 2—3
excurrit. Costa alarum anticarum 9, fere ut in genere memorato, sed
coste 4—5 ex angulo postico cellulae oriuntur. Costa fere omnes
rectae, tantum coste 5—6, ut in Charidea, arcuatae. Coste 6—58, ut
in genere sepe memorato, ex angulo antico cellula, sed coste 7—58
approximate, fere contiguae; costa 7:ma quadriramosa; ramulus ejus
anticus et longissimus in marginem anticum ala, ramulus posterior in
marginem ale exteriorem et ramuli 2 brevissimi in apicem ale ex-
currunt. Fam. Syntomide. Species typica: 4. arauna n. sp. e Brasilia.

NEUROSYMPLOCA. Mibi
(Zygena Avct. ex parte.)

Antenne extrorsum valde incrassate, clavate; clava elongata, in
medio crassa, versus apicem magis tenuis, recurvata. Palpi breves,
fronti multo breviores, dense squamoso villosi, pili tamen minime di-
varicati; articuli haud distinguendi. Caput magnum, porrectum, squa-
mosum, fronte prominente, rotundato-obtusa. Oeculi nudi, magni.
Pedes cum femoribus mnudi et normales; tibie postice calcaribus 4
brevissimis. Thorax ut corpus depresse ac brevissime hirsutus, minime
villosus. Alarum forma ut in Athrocera (Zygaena). Cellula discoidalis
alarum anticarum longe petiolata, quoniam truncus inferior et superior
costarum a basi usque ad medium cellulze invicem sunt sat approxi-
mati. Costula, cellulam discoidalem longitudinaliter secans, e trunco
superiore costarum oritur. Coste al. anticarum 13: coste 1—3 e basi,
sed 1—2 a basi usque fere ad medium ita approximatae ut e trunco
communi orientes appareant, prope medium tamen omnino connexae
et deinde valde divaricatae; costa 4:ta e latere postico cellule; costa

Pe Sw

— 137 —

5—10 e costula cellulam claudente; costa 10:ma biramosa; 11—12
e latere antico cellul& et 13:ma iterum e basi orientes. OCostz al.
posticarum omnino ut in Åthrocera (Zygsena). Fam. Athroceride (Zy-

genide Avuct.). Species typica: IN. concinna DALM. ex Africa meri-
dicnali.

ARICHALCA. Mihi.

Anterne extrorsum crassiores, clavate; clava elongata, subgraci-
lis, fusiformis. Palpi elongati, frontem aequantes je longitudine non-
nihil superantes, hirsuti. Cäput parvum subretractum, cum fronte
villosum. Oculi nudi. Pedes tibiis incrassatis, pilosis. Tibia posticae
calcaribus 4, longissimis, gracillimis. Thorax dense ac rude squamo-
sus, pilis brevibus interdum hinc inde instructus. Corpus squamosum.
Alarum forma fere ut in ÅAthrocera. Cellula discoidalis alarum anti-
carum minime petiolata, quoniam truncus costarum inferior et truncus
superior sat disjuncti. Coste al. anticarum 12 (si rite observaverim):
costa 1:ma e basi, simplex; costa 2:da e latere postico cellule; 3—5
fere ex angulo postico cellulxz; 6—10 fere ex angulo antico cellulz;
11:ma e latere antico cellul& et 12:ma iterum e basi egredientes.
Coste al. posticarum 9: costa 1:ma e basi, cum trunco communi su-
periore plus minus conexa; 2:da—3:tia ex angulo antico, 4:ta—6:ta
fere ex angulo postico et 7:ma e latere postico cellulae; 8:va—9:na
e basi orientes. Cellula alarum posticarum truncata, costula arcuata,
convexitate versus basin alz directa, clausa. Fam. Athroceride. Spe-
cies typica: ÅA. melanopyga n. sp. e Caffraria.

GNATHOSTYPSIS. Mihi.

Antenne apice recurvo, fasciculo ex pilis rigidis instructo; de ce-
tero ut in Choerocampa. Palpi adscendentes, cum fronte' rostrum ut
in genere memorato formantes, pilosi. Articulus ultimus magnus,
acicularis, pilosus, robustus; articulus intermedius lateraliter compressus,
margine tenuissimo ex pilis seriatis formato, ab articulo ultimo inter-
vallo, pilis in latere externo destituto, separatus. JLingua longa, inter
articulos palporum intermedios haud occulta; articuli ultimi palporum
cameram supra linguam formant. Ca aput porrectum, vertice convexo,
cristato. Thorax a vertice declivus, in dorso valde convexus, lzevis,
scapulis adpressis. Abdomen crassum, prismaticum, unicolor. Forma
alarum anticarum fere ut in Choerocampa, sed apex haud falcatus,
angulus internus magis rotundatus et alxe latiores. Alze posticee in
margine externo haud excisae. Coste alarum omnino ut in Choero-
campa. Fam. Sphingoide. Species typica: G. ostracina n. sp. e Caffraria.

GNATHOTHLIBUS. Mihi.

Antenne ut in Deilephila. Palpi adscendentes, capiti adpressi,
verticem attingentes. Articulus basalis et art. intermedius conformes,
fere zequales, longissimi, conformiter hirsuti, areuati; articulus ultimus
minutissimus, mamellatus, in pilositate articuli intermedii occultus.
Pedes antici tibiis tarsisque dense hirsutis, illis dilatatis; tibise tarsi-

— 138 —

que reliquorum fere nudi, hi tamen spinulosi. Calcaria pedum posti-
corum 4, quorum unum sat longum atque validum. Caput latitudine
thoracis, supra planum. Thorax aute alas longe exsertus capite haud
altior. Oculi maximi, rotundati, nudi, prominuli. Lingua longa. Col-
lare a thorace haud distinguendum. Abdomen alis posticis multo lon-
gius, subeylindricum, versus anum sensim attenuatum. Ale ut in
Deilephila, sed graciliores; apex anticarum obtusior; margo exterior
minime convexus. Costeée ut in genere memorato. Fam. Sphingoide.
Species typica: G. erotoides n. sp. e N. Hollandia. (Species Sph. eroto

CRAM. affinis).

ANCISTROGNATHUS. Mihi.
(Sphinx Avuct. ex parte.)

Antenne ut apud Sphinges, sed versus apicem valde recurvatee.
Palpi adscendentes (nec subporrecti), capite adpressi, frontem superan-
tes, apicibus divergentes. Articulus intermedius et articulus basalis
longitudine fere sequales, conformiter atque dense hirsuti, hic tamen
latior et ille antice subimpressus. Articulus ultimus quidem minutus,
tertiam partem articuli intermedii longitudine vix attingens, sed di-
stinetus et eminens, nec occultus; ad basin squamatus, deinde nudus
et in cornu curvatum, validum transformatus. Caput magnum, porre-
ctum, vertice villoso, minime declivi. Oculi magni, rotundati, promi-
nuli. Lingua longissima. Thorax in dorso modice convexus. Abdo-
men infra cum pectore villosum. Pedes ut in genere memorato, sed
tibiae posticae hirsute et inter calcaria, valida et longissima, longe
villose. Alarum forma et coste ut apud Sphinges. Fam. Sphingoidc.
Species typica: ÅA. jatrophe FABR. ex America.

SPHINGONEPIOPSIS. Mihi.

Antenne& --- Palpi hirsutissimi, subadscendentes, fronti longitu-
dine aquales. Articuli haud distinguendi. Caput retractum, non vero
in thorace intrusum, pilosissimum, fronte elevata, altissima. Oculi
rotundati, inter fasciculos pilorum longissimorum, a palpis, vertice
thoraceque emissis, fere occulti. Thorax antice declivus, tumidus, dorso
convexo et pilosissimo. Abdomen latum, supra depresso-convexum,
infra fere plauum, versus anum subito decrescens. Fasciculus analis
minutus, ad latera depressus, in medio tamen valde elevatus, ut anus
fere tridentatus appareat. Pedes gracillimi, longi, nudi; posticorum
calcaria brevia; tarsi omnes spinulosi. Ala squamis tecta, margini-
bus integris. Margo interior alarum antiearum ad angulum postiecum
valde excisus, ut angulus ipse dentem validum formet; apex subfal-
catus et margo exterior ad exitum costa tertixe subangulatus; margo
anticus in medio excavatus. Alarum posticarum margo exterior haud
excisus. Costze al. posticarum fere ut in Smerintho, sed costae 5—7,
ubi e cellula egrediuntur, valde approximate. Fam. Sphingoide. Spe-
cies typica: S. gracilipes n. sp. e Caffraria.

KEN

— 139 —
RHAMPHOSCHISMA. Mihbi.

Antenne ut in Macroglossa, sed apex hamatus, setis rigidis in-
structus. Palpi adpresse hirsuti, elongati, porrecti, acuti, rostrum sat
longum, apicibus divergentibus, formantes. Articulus ultimus maximus,
triangularis, in apicem acutum excurrens. Articulus intermedius sat
gracilis. Caput porrectum. Frons cum vertice depressa, deplanata.
Oculi subelongati, superciliis e pilis pendentibus. Thorax a vertice
subdeclivus, convexus, pilosus, scapulis haud distinguendis. Abdomen
elongatum, supra convexum, adpresse hirsutum, infra planum, fasciculis
lateralibus magnis; fasciculus analis horizontaliter compressus, supra in
medium canaliculatus. Pedes ut in Maeroglossa. Ale squamis tectae,
integre; apex anticarum subrotundatus; margo internus fere rectus;
ale postice in margine externo mnonnihil excise. Seta retinacuk
unica, elongata. Coste alarum ut in Macroglossa (stellatarum); costa
2:da al. posticarum, arcu magno ex angulo antico cellulze egrediens,
ad costam primam proxime accedit. Fam. Sphingoide. Species ty-
pica: RB. fasciatum n. sp. e Caffraria.

POTIDAEA. Mibi.

(Macroglossa Boisp. ex parte.)

Antenne apice hamato; hamus setis 1. squamis verticillatis; de
cetero ut in Macroglossa. Palpi squamati, adscendentes, frontem di-
stincte superantes; articulus ultimus maximus, quadrangularis, antice
oblique truncatus, ab oculos ad angulum anticum costatus. Caput
porrectum, adpresse pilosum, cum thorace connivens. Oculi rotundati,
superciliis carentes. Thorax depressus, subdeplanatus, altitudine ver-
ticis, adpresse pilosus, scapulis distinctis subelevatis. Abdomen elon-
gatum, squamatum, supra convexum, infra deplanato-convexum, fasci-
culis lateralibus obsoletis. Fasciculus analis supra ad latera compres-
sus, in medio abrupte elevatus et convexus, ut ibi conum formet.
Pedes antici et intermedii femoribus et tibiis squamatis; postici etiam
squamati, sed adpresse pilosi. Tarsi pedum anticorum et intermedio-
rum spinulosi; tarsi postici spinis fere carentes. Ale hyalinge; forma
earum ut in I. bombyliformi. Coste alarum anticarum fere ut inispe-
cie memorata, sed costa 3:tia ab angulo postico cellula multo magis
distat et ad costam 2:dam propius accedit. Cellula discoidalis al. po-
sticarum brevissima, fere abortiva. Coste al. posticarum 1:ma et 2:da
distantes, sed 2:da et 3:tia trunco communi ex angulo antico et 5:ta
et 6:ta trunco ejusmodi ex angulo postico cellulze oriuntur. Truncus
harum costarum sat longus, ut costa 2:da et 4:ta alarum potius sint
biramosre. Fam. Sphingoide. Species typica: P. virescens un. sp. e
Caffraria (M. apodi Boisp. simillima).

SCULNA. Mihbi.

Antenne feminae serratee, dentibus alternantibus minoribus; ad
basin antennarum fasciculus pilorum. Palpi vix ulli. Caput retra-
ctum, sub thorace ferc absconditum, fronte pilosa; pili cristam den-

— 140 —

sam et latam a loco palporum ad verticem quasi formantes.. Thoraz
dense pitosus, convexus; antice declivus. Scapulze longe pilosze, sed
indistincte. Pectus villosum. Pedes usque ad apicem tarsorum
dense, sed breviter pilosi; antici ad insertionem tarsorum spina sat
elongata, valida in tibiis instructi. Calcaria fere nulla. Abdomen
crassum, squamosum, bevissime pilosum. Ale integra, antice elon-
gate, subacute, supra ad basin villose. Forma alarum de cetero ut
in genere sequente, sed omnes tenues et subdiaphanze. Coste al. po-
sticarum fere ut in genere sequente, sed coste 3:tia et 4:ta ex eodem
loco (angulo antico) cellula orientes. Costa alarum anticarum etiam
ut in genere memorato, sed coste 5:ta et 6:ta ex eodem loco (angulo
antico) cellul&e orientes in truncum brevissimum conjuncte et ramulis
coste 7:mee longiores. Fam. Saturnides. Species typica: 5. invenu-
stus n. sp. e Caffraria. .

ANCALIESPINA. Mihbi.

Antenne feminsa serrate, dentibus zxqualibus. Palpi fronti zequan-
tes, hirsutissimi, apice truncato; articuli non distinguendi. Caput sub-
intrusum, fronte hirsuta, valde convexa. Thorax a vertice capitis de-
clive convexus, supra breviter sed dense atque adpresse hirsutus, sca-
pulis collarique indistinctis. Abdomen crassum, squamatum, segmento
ultimo longissimo, pendente. Pectus dense villosum. Tibia cum fe-
moribus dense pilose. Tarsi antici pilosi, reliqui squamati. Tibize
pedum intermediorum ad insertionem tarsorum spinis 2 validis, qua-
rum altera longiore, munita. Calcaria obsoletissima. Ale ample,
undulato-dentata, crassae, ad basin pilis brevibus dense obsite. Margo
anticus alarum anticarum versus apicem modice arcuatus, apice sub-
acuto; margo anticus al. posticarum fere rectus, angulo antico sub-
rotundato. Coste al. posticarum fere ut in Ayglia, sed inter costam
7:mam et 8:vam adest plica costiformis, e basi oriens. Costa al. an-
tiearum 9: costa 1:ma e basi, 2:da—4:ta e trunco communi inferiore,
haec ex angulo ipso cellulae; 5:ta—8:va e trunco communi superiore
et 9:na iterum e basi orientes. Costa 5:ta ex angulo ipso antico,
costa 6:ta haud procul ab ea e latere antico, sed 7:ma, biramosa, pro-
cul a costa 6:ta, costa 8:ve proxima, ex eodem latere cellule egre-
diens. Ramuli costs septimae costam 5:tam et 6:tam longitudine
equantes. Fam. Saturnides: Species typica: ÅA. tata n. sp.e Caffraria.

ARGEMA. Mibi.

Antenne pectinatse, pectine versus apicem breviore, utrinque du-
plicato. - Palpi brevissimi, hirsuti, articulis haud distinguendis. Caput
in thorace subintrusum, fronte hirsuta, perpendiculariter canaliculata.
Thoraz dense sed adpresse ac breviter hirsutus, supra depresso-con-
vexus, collari scapulisque distinctis, his tamen brevibus. Abdomen
crassum, breviter villoso-pilosum, supra modice convexum. Pectus
breviter villosum. Tibie cum femoribus dense sed breviter pilosae.
Calcaria 2 pedum posticorum brevissima, vix detegenda. Ale ample,
plus minus undulato-dentate; margo anticus al. anticarum convexus;

POR

— 141 —

margo exterior plus minus excisus, ut apex sit aut acutus aut falca-
tus. Margo anticus al. posticarum convexus; angulus anticus acutus.
Alze postice candatae; cauda longissima, arcuata, apice subspathuliformi.
Ala omnes tenues, subdiaphanae. dCoste al. posticarum 8: costa 1:ma
e basi, 2:da—4:ta e trunco communi superiore, 5:ta—7:ma e trunco
communi inferiore et 8:va iterum e basi orientes. Costa 4:ta ex an-
gulo antico cellul&e procul a costis 2—3 et costee 5—7, invicem
2equaliter remotae, cum octava in caudam excurrunt. Coste al. anti-
carum ut in Saturnia. Fam. Saturnides. Species typica: ÅA. mimose
Boisp. ex Africa interiore.

THYELLA. Mihi.

Antenne maris pectinate (pectine duplicato?); feminze serratae,
dentibus alternantibus minoribus. Palpi brevissimi, hirsuti, articulis
vix distinguendis. Caput subretractum, fronte hirsuta, per medium
perpendiculariter canaliculata. Thorax a vertice capitis declive con-
vexus, supra depresso-convexus, breviter, sed dense ac adpresse villoso-
pilosus, scapulis collarique indistinctis. Abdomen squamoso 1. villoso-
pilosum, crassum, supra convexum, infra deplanatum, segmentis anali-
bus sub ventre incurvatis. Pectus villosum. Femora dense hirsuta.
Tibie squamatz, calcaribus carentes. Ale ample, integre, crassae,
ecaudate; margo anticus anticarum versus apicem convexus; margo
exterior plus minus excavatus, ut ala ad apicem sint acutae vel sub-
falcate. Margo anticus al. posticarum ad basin sat convexus, versus
angulum anticum plus minus excavatus. Coste al. posticarum fere
ut in Saturnia, sed costa 3:tia ad costam quartam magis approximata,
etsi e latere antico nec ex angulo cellulax egreditur, et cellula ipsa
haud ultra medium ale se extendit. Coste al. anticarum etiam fere
ut in genere memorato, sed costa 3:tia fere in medio inter costam
2:dam et 4:tam e latere postico cellulx et costa 5:ta et 6:ta fere ex
eodem loco (angulo antico) cellule oriuntur. Costa 7:ma triramosa,
nec ut in genere memorato biramosa; ramuli ejus 2 ut in Saturnia,
sed ramulus tertius in marginem anticum prope apicem excurrunt.
Fam. Saturnides. Species typica: Th. nyctalops mn. sp. e Oaffraria,
B. alcinoe CRAM. affinis.

OPODIPHTHERA. Mihbi.

Antenne utriusque sexus pennata, maris latiores; pecten utringque
duplicatum, radiis sequalibus. Palpi brevissimi, hirsuti, articulis indi-
stinctis. Caput retractum, in thorace intrusum. Frons hirsuta, per
medium perpendiculariter haud canaliculata. ”Thoraz antice declivus,
supra depressus, dense villosus, scapulis brevissimis. Abdomen villo-
sum, crassum. Pedes usque ad apicem tarsorum dense hirsuti, prae-
sertim apud marem. Villositas tibiarum et femorum longissima. Ala-
rum forma fere ut in genere praecedente, sed apex anticarum nunquam
faleatus, et ale magis tenues, presertim in femina fere subdiaphanze.
Angulus anticus al. posticarum fere rotundatus. Costa alarum omnino
ut in Saturnia, sed cellule in partes 3 per plicam furcatam divisre.

— 142 —

Fam. Saturnides. Species typiea: O. wvaricolor n. sp. e Nova Hol-
landia.

HOMOCHROA. Mihi.

(Bombyx Boisp. ex parte.)

Antenne maris usque ad apicem, sed in medio latius pectinatze,
pectine compresso, feminze brevissime pectinate. Palpi fronte non-
nihil longiores, dense villosi, articulis indistinctis. Caput subporre-
ctum, fronte convexo, dense villoso, fasciculis distinctis ad basin an-
tennarum carente. Thorax supra convexus, dense villosus, pilis lon-
gioribus hinc inde intermixtis, praesertim in scapulis, que sunt indi-
stinctae. Abdomen squamosum, maris sat gracile, feminge crassius,
versus anum attenuatum. Pectus villosum. ”Tibixe cum femoribus
sat dense villose. Calcaria pedum posticorum et intermediorum tan-
tum 2, valida atque longa. Ale integre, sat ample, crassee, supra
ad basin parcius villose, marginibus interioribus pilosis; posticae ex-
panse longitudinem abdominis superantes. Ale omnes in quiete sub-
patulae. Coste al. posticarum 10: costa 1:ma e basi, per totam lon-
gitudinem a costa secunda separata, ut areolam spuriam tantum per
arcum sat magnum ad basin ala format; costa 2:da et 3:tia e trunco
communi superiore; 4:ta haud procul ab illis e costula transversa
cellulae; 5:ta—7:ma e trunco communi inferiore et 8:va—10:ma ite-
rum e basi. Coste 2:da et 3:tia, ex eodem loco (angulo antico) cellulae
orientes, in truncum brevissimum conjuncte videntur. Costula trans-
versa cellulae mox pone costam 4:tam angulum acutissimum format.
Costa 5:ta haud procul a costa 4:ta est sita et ex angulo ipso postico
cellule oritur. Coste 6—7 e latere postico cellul&e oriuntur, illa sat
prope costam quintam locata est. Costas alarum anticarum non de-
sceribere possumus, sed costa 7:ma triramosa videtur. Fam Bombycini.
Species typica: H. patens Boisp. e Caffraria.

(Forts. i nästa häfte.)

i
|

— 143 —

Om Clercks original-spindelsamling, — Hr BoHEMAN
inlemnade en af Docenten T. THORELL under förestående titel
författad uppsatts.

»Då jag i Acta Reg. Soc. Scient. Upsal. för 1856 medde-
lade en afhandling”), i hvilken jag sökte att kritiskt bestämma
de svenska spindelater, som af CLERCK, LINNÉ och DE GEER
blifvit beskrifna, var det mig obekant, att en samling spindlar,
som tillhört den förstnämnde af dessa författare, ännu fanns i
behåll och utgjorde en del af de samlingar, som af framlidne
Pharmacie och Hist. Naturalis Professorn P. J. BERGIUS blifvit
till Kongl. Vet.-Akademien testamenterade, och som förvaras i
den s. k, Bergianska trädgårdsskolans lokal vid Stockholm. Ge-
nom Herr Professor BoHEMAN erhöll jag första anvisningen på
denna samling, som jag sedan genom Hr Prof. ANDERSSONS god-
het haft tillfälle att granska. Dess innehåll bekräftar tillräckligt
de uppgifter man eger om dess ursprung, ty på några få un-
dantag när omfattar denna samling alla de arter, CLERCK be-
skrifvit, och bland dem flera mycket sällsynta, och sätter således
utom allt tvifvel, att den icke blott tillhört denne författare,
utan äfven blifvit sammanbragt af honom sjelf. — CLERCKS på
svenska och latinska språken skrifna verk: »Svenska Spindlar,
ÅAranei suecici> har, såsom allmänt är bekant, alltid varit ansedt
för ett hufvudarbete inom denna gren af den zoologiska veten-
skapen; det är så mycket vigtigare att noga känna de arter, han
beskrifvit, som de namn, hvarmed han betecknat dem, ha prio-
ritet till och med framför de Linnéanska benämningarne, såsom
jag i min ofvannämnda afhandling visat; och då nu denna sam-
ling synes mig kunna sprida ljus öfver mången omtvistad fråga
rörande de af CLERCK beskrifna formerna, har jag trott, att en
redogörelse för dess tillstånd och innehåll icke skulle sakna in-
tresse för arachnologiens vänner.

”) Recensio critica aranearum sucecicarum, quas deseripserunt CLERCKIUS, LINNQXUS,
DE GEERUS.

Öfvers. af EK. Vet.-Akad. Förh., d. 17 Mars 1858.

— 144 —

Då jag först såg denna samling, var den af skade-insekter
och erg så illa medfaren, att det var lätt att se, att den förr
eller sednare skulle hemfalla åt förstörelsen, om den lemnades i
sitt dåvarande tillstånd. För att åt vetenskapen rädda, hvad
som ännu fanns qvar af denna collection, som är ensam i sitt
slag och kanske den äldsta existerande samling af en djurgrupp,
hvars studium till en stor del just genom svårigheten af djurens
konserverande blifvit så mycket försummad, har jag inlagt alla,
så väl på nålar uppstuckna, som lösa exemplar och bestämbara
fragmenter i sprit, så att samlingen nu innehålles i glasflaskor,
87 till antalet, hvilka, såsom förut, förvaras i Bergianska träd-
gårdsskolan. Samlingen är icke större, än att den fått rum i
en af de dervarande insektskåpens grönmålade, med vax i bott-
nen och glaslock försedda lådor, omkring 14; tum i längd och 9
i bredd. Största delen af spindlarne voro efter den tidens sed
illa och ojemnt uppsatta på korta och tjocka nålar; på lådans
botten lågo, tätt intill hvarandra, fyrkantiga numrerade pappers-
lappar, genom hvilka nålarne voro stuckna, så att exemplar af
samma art i allmänhet stodo på samma nummer. Några af dessa
lappar hade sidorna uppvikna, så att de bildade små lådor, och
i dessa lågo då stundom andra, ouppstuckna exemplar af den art,
som bar lådans nummer. Detta har förmodligen till en början
varit fallet med flertalet af de ouppsatta exemplaren, hvilka i
temligen stort antal funnos i samlingen; men deremot lågo de
flesta af dem på sjelfva lådans botten om hvarandra och blan-
dade med fragmenter af från nålarne lösfallna individer. En del
af de på nålar uppstuckna exemplaren saknade nummer, och voro
ställda tillsammans i ena ändan af lådan. BSifferföljden uttryckte
alldeles icke någon systematisk ordning: efter N:o1, Lycosa amen-
tata, följde till exempel Attus V-insignitus under N:o 2, 0. s. v.
Sjelfva siffrorna ha hvarken afseende på numreringen af ÖOLERCKS
egna beskrifningar eller figurer, eller på LINNÉS Systema Naturae
eller Fauna suecica, utan hänvisa troligtvis till någon, nu för-
kommen, skrifven katalog. Andra anteckningar, än dessa siffror,
funnos icke, med undantag af följande ord under ett vackert,

+ Mö =

onumreradt exemplar af Meta menardi (LATR.) 2: »af Hr MORA.
funnen i gl. fugtiga valf. om dess föda helt oviss», samt nam-
net EKEBERG, som fanns på ett särdeles stort hon-exemplar af
Dolomedes fimbriatus, äfvensom på en utländsk spindel (Nephila
sp-), båda onumrerade. Numreringen bildade en fortlöpande serie
från 1 till 67, och derjemte förekom N:o 103, hvarmed ett exem--
plar af Segestria senoculata var signeradt, några af nummerna i
denna serie saknades likväl, och från en och annan af de med
nummer-lappar försedda nålarne hade sjelfva djuren bortfallit.
De nummer, som på detta sätt fattades eller saknade betydelse
voro: 16, 17, 25, 35, 45—47, 55 och 67. För den händelse, att
den förteckning, hvarpå siffrorna syfta, i en framtid skulle åter-
finnas, har jag lagt hvarje exemplar, som varit försedt med num-
mer, i ett särskildt glaskärl, och endast då flera än ett exemplar
stått på samma nummer, ha de blifvit. inlagda i samma kärl.
På hvarje sådant är det tillhörande numret fästadt. De icke
numrerade, på nålar uppsatta individerna äro förvarade i särskilda
flaskor, och de ofvan anförda original-anteckningarne har jag fä-
stat på de flaskor, till hvilkas innehåll de referera sig. Hvad
slutligen de ouppstuckna, på lådans botten liggande exemplaren
beträffar, så ha de af dem, som tillhörde samma arter, som fö-
rekommo bland de uppstuckna, blifvit inlagda hos dessa, och
kunna lätt skiljas från dem genom sin icke genomstuckna cephalo-
thorax eller abdomen; de öfriga har jag inlagt, art för art,isär-
skilda glaskärl. Alla flaskorna äro försedda med etiketter, inne-
hållande den inuti liggande artens namn.

Antalet exemplar, som denna samling innehåller, kan natur-
ligtvis icke angifvas, då den till en god del utgöres af blotta
fragmenter. Antalet arter uppgår till 617”), af hvilka 2 äro
exotiska (Sarotes leucosius (WALCK.) och en MNephila sp., hvar-
dera i två exemplar), de öfriga 59 svenska. Af dessa äro 50
arter beskrifna af CLERCK sjelf; de återstående 9 förekomma

”) Eller numera endast 60; ty det exemplar af den i förteckningen upptagna
Potamia piratica, som fanns i samlingen, var så skadadt, att det föll i stoft,
då det vidrördes. g

— 146 —

icke i hans »Svenska spindlar», och ha väl således blifvit sam-
lade först efter detta arbetes utgifvande. De förekommo såväl
bland de på nålar uppstuckna, som bland de lösa exemplaren,
och gåfvo således ingen anledning att tro, att dessa sednare äro
af yngre datum i samlingen, än de öfriga: det var tvärtom bland
dem, de ouppstuckna, som jag påträffade Theridium cellulanum
och Åttus striatus, säkert de enda af ÖCLERCK beskrifna arter,
som sedan hans tid icke i Sverige blifvit återfunna.

De 50, af ÖLERCK beskrifna arterna i samlingen äro föl-

jande:

Epeira angulata (CLERCK).

» — diademata (id.).

» — quadrata (id.).

» — marmorea (id.).

» umbratica (id.).

» — pyramidata (id.).

» — patagiata lid.), Var a, P, y THOR.

» cornuta (CLERCK) = JE. arundinacea KocH.

» — sclopetaria (CLERCK) = JE. sericata Kocu.

» — cucurbitina (CLERCK).

Meta segmentata (id.) = Zilla reticulata KocH.
Zilla x-notata (Crerck) = Fp. calophylla (WALcK) Koct!!
Steatoda castanea (CLERCK).

» lnata lid.) Var. B THOR. = År. formosus CLERCK.
Theridium sisyphium (CLERCK).

» lineatum (id.).

» cellulanum (CLERCK)!!

Linyphia montana (id.) = LD. resupina WALCcK. KocH.

» triangularis (CLERCEK) = L. montana WaALCK. KocH.
Tegenaria civilis WA1cKk. = Ar. domesticus ÖLERCK. ad partem.
Agelena labyrinthica (CLERCE).

Clubiona pallidula (id.) = Clamarantha WaALCcK.!
Sparassus virescens (CLERCK).

Argyroneta aquatica (id.).

Tarentula fabrilis (id.).

» inquilina (id)! = T. fabrilis Kocu.

» teniata KocH( = År. trabalis Var. CLERCK.

» cuneata (CLERCK)! = TT. clavipes Kocn.

Lycosa lignaria (CLERCE).

» monticola (id.)!

» — paludicola (id).

» — amentata (id)! = IL. paludicola KocH.

» — pullata (CLERCK)?

Potamia piratica (id.).

» piscatoria (id.)!

— 147 —

Dolomedes fimbriatus (id.).
Ocyale mirabilis (id.).
Dendryphantes hastatus (id.).
Marpissa muscosa (id.)!
Calliethera scenica (id.).
Attus striatus (id.)!!

» terebratus (id.).

» — V-insignitus (id.).

» falceatus (id.).

» — arcuatus lid.).

Thomisus vatius (id.). j
KXysticus cristatus (id.) = X. viaticus KocH!
Artamus margaritatus (CLERCK) = Å. levipes Kocn!

Philodromus aureolus (CLERCK).
Thanatus formicinus (id.).

De 9 inhemska arter i samlingen, som icke blifvit af CLERCK
beskrifna, äro:

Meta menardi (LATR.).
Tetragnatha extensa (LINN.).
Anyphena accentuata WALCK.
Drassus 4-punctatus (LINN.) = D. sericeus SUNDEV.
Pythonissa lucifuga (WALCK.).
| sSegestria senoculata (LINN.).
Tarentula barbipes SUNDEV.
IZLycosa tarsalis THOR.
» — silvicola SUNDEV.

Då, såsom jag i min Recensio aranearum sökt visa, antalet
af de verkliga arter, CLERCK beskrifvit, utgör 58, fattas således
af dessa endast 8, af hvilka utan tvifvel några funnits under de
nummer, som nu i samlingen saknas. Dessa 8 arter äro:

Zilla hamata (CLERCK.).
Linyplhia leueculenta (id.).

» marginata WIDER. = År. triangularis CLERCK. ad partem.
Tegenaria domestica (CLERCK.).
Tarentula pulverulenta lid.) = TI. gasteinensis KocH.
» trabalis (CLERCK) = TT. vorar KOCH.
Lycosa fumigata (CLERCE).
Calliethera histrionica Kock. = Ar. scenicus COLERCK. ad partem.

Följande af ÖLERCKS nominal-arter förekomma äfven i sam-

lingen:

|

Aran. peleg = Epeira diademata Var.
» — ocellatus = Ep. patagiata Var p-
( » formosus = Steatoda lunata Var BP.)

» Oovatus = Theridium lineatum Var. y.

— 148 —

Aran. roseus = Sparassus virescens I.
» plantarius = Dolomedes fimbriatus Var.
» V-notatus! = AÅttus V-insignitus 8.
» fammatus = Åttus falcatus Var.

Deremot saknas följande af dem:

Åran. sericatus = Epeira sclopetaria Var. B-
» virgatus = Ep. angulata Var. & jun.
» undatus = Dolomedes fimbriatus pull.
» nivalis = Tarentula inquilina I jun.

och kanske äfven Ar. babel (Ep. marmorea Var.) och redimitus
(Theridium lineatum Var 5), äfvensom den mycket omtvistade
Ar. aculeatus, såvidt denne icke — hvilket jag dock anser högst
troligt — är en form af Tarentula teniata KocH, af hvilken art
samlingen innehåller exemplar, ehuru mycket skadade, under tre
olika nummer. Likaledes saknas hufvudformen (Var. oa) af Stea-
toda lhinata, som endast representeras genom sin Var. fp = Ar.
formosus ÖLERCK. Deremot eger samlingen hufvudformen af
Fpeira patagiata, som ÖCLERCK icke beskrifvit, och af hvilken
hans År. patagiatus är vår Var. y.

För utförligare synonymik af de ofvan anförda formerna får
jag hänvisa till Rec. aran., der jag äfven sökt motivera den
uppfattning af CLERCKS arter, som synts mig vara den riktiga.
Jag har haft den tillfredsställelsen att finna mina bestämningar
bekräftade af samlingen, såvidt denna derom kunnat ge några
upplysningar, dock med undantag för en enda art, År. x-notatus.
Denna har jag nemligen ansett böra hänföras till Zilla montana
KocH., en åsigt, som blifvit delad af sednare tiders svenska
arachnologer, och förefallit mig så mycket sannolikare, som Z.
montana är en i Upland allmän art, hvaremot jag ännu icke i
denna provins påträffat den mycket närstående Z. calophylla
(WALCK.) KocH. Men då af denna sednare tvenne hon-exem-
plar finnas i samlingen, under det att Z. montana alldeles sak-
nas, och CLERCK i sitt arbete p. 46 säger, att han funnit just
»åtskilliga honor» af Ar. x-notatus; och då dessutom CLERCKS
beskrifning och figur passa ungefär lika väl på båda de ifråga-
varande arterna, så är väl numera intet tvifvel underkastadt, att

— 149 —

det ju är Z. calophylla, som han haft för sig, och att det således
är denna art, som bör erhålla namnet Zilla x-notata (CLERCK).

Några få anmärkningar rörande de öfriga mera kritiska ar-
terna i samlingen torde här vara på sin plats. — Af FEpeira
angulata finnas tre exemplar, & et 8 ad. och & jun.; någon
annan art med angulerad abdomen förekommer icke. Af Liny-
phia montana och triangularis finnas exemplar af båda könen,
hvaremot Lin. marginata WIDER. saknas. Likaledes eger sam-
lingen några exemplar af Tegenaria civilis WALCK., men intet
af T. domestica (CLERCK). Af Clubiona pallidula (CLERCK.)
THOR. förekomma både hanar och honor; deremot saknas alldeles
Cl. holosericea (DE GEER), till hvilken CLERCKS År. pallidulus
allmänt blifvit hänförd. — Tarentula fabrilis och inquilina re-
presenteras af fullbildade, väl bibehållna exemplar. På förekom-
mandet af T. cuneata och Potamia piscatoria vill jag äfven fästa
uppmärksamheten. Lycosa amentata (L. paludicola KOCH) finnes
i flera exemplar, men icke &L. agricola THOR. (L. saccata KocH.),
till hvilken man velat hänföra CLERCKS År. amentatus. Åfven
den verkliga &L. paludicola (CLERCK.), SUND., THOR., finnes i
samlingen. Af &L. monticola (CLERCK) et THOR. förvarar sam-
lingen flera både han- och hon-exemplar, och äfven af den när-
stående L. tarsalis THOR. innehåller den tvenne lätt igenkänneliga
honor: DL. saccigera WALCK.?: THOR. saknas deremot alldeles,
likasom LL. nigriceps THOR. LÄ. lignaria är talrikt represente-
rad. — Calliethera scenica finnes, men icke C. histrionica. Mar-
pissa muscosa, som sedan CLERCKS tid mig veterligen icke blifvit
tagen i öfra Sverige, finnes också. Af Attus V-insignitus stodo
& och 2 under hvar sitt nummer bredvid hvarandra, alldeles
som i CÖLERCKS arbete, der den sednare bär namnet År. v-nota-
lus. — De två exemplar af Artamus margaritatus, som finnas i
samlingen, tillhöra formen A. levipes KocH. och icke A. jeju-
nus ID.

De vigtigaste arterna i samlingen äro tvifvelsutan Theridium
cellulanum och Attus striatus, då dessa arter icke sedan CLERCKS
tid blifvit i fäderneslandet påträffade, och olika meningar om dem

— 150. —

sökt göra sig gällande, såväl bland svenska, som utländska arach-
nologer. Som jag icke med säkerhet funnit dem beskrifna eller
afbildade i något annat arbete, än ÖCLERCKS, bifogar jag här
nedan beskrifningen öfver dem båda. Närvaron i samlingen af
dessa två arter, äfvensom af Zilla x-notata, Sparassus virescens
3 ad., Potamia piscatoria, Marpissa muscosa, innebär, såsom
jag redan anmärkt, tillräckliga bevis för, att CLERCK sjelf gjort
denna samling, äfven om den icke kan göra anspråk på att vara
en typsamling i detta ords egentligaste mening, enär några af de
arter, som han upptagit i sitt arbete, här saknas, andra åter
förekomma, som han bestämdt icke beskrifvit. Dessa sednare
äro, med undantag af Meta menardi, allesammans temligen all-
männa i Stockholmstrakten; detta gäller isynnerhet om Tarentula
barbipes, som är en af våra aldra vanligaste spindelarter, och
äfven finnes i samlingen i flera exemplar, så att det förefaller
föga troligt, att den varit alldeles okänd för COLERCK vid den
tid, då han skref sitt arbete. Måhända har han förblandat den
med yngre exemplar af T. fabrilis, som den till teckningen be-
tydligt liknar; och detta synes vara den enklaste förklaringen på,
att den icke finnes upptagen i hans afhandling. — Meta menardi
tyckes deremot vara sällsynt hos oss: det enda ställe i Sverige,
der den sedan CLERCKS tid blifvit tagen, är Bokedalen, i grann-
skapet af Götheborg, hvarest jag i en källare påträffat några få
exemplar af denna utmärkta art.

Theridium cellulanum (CLERCK.) — Long. cire. 4 mil-
lim. (2).

Fusco-testaceum, vitta cephalothoracis in medio angustata
pedumque annulis nigro-fuscis, abdomine nigro-fusco, longius flavo-
piloso, macula supra anum flava aliaque utrinque in latere testacea.

Syn. Araneus cellulanus CLERCK. Aran. suec. p. 62 pl. 4 tab. 12.
Descr. 8 ad. — Cephalothorax 2 millim. longus, ob-ovato-corda-
tus, longitudine parum angustior, lateribus 2eque rotundatis, postice
sub-truncatus, parte cephalica parum expressa. Sternum nigrum, ro-
tundato-ovatum, sub-convexum. Oculi medii antici minimi, medii po-

22 FH

stici maximi; hi inter se dimidio longius distantes, quam illi; oculi
laterales inter se contingentes. Series oculorum anticorum a margine
frontis spatio distat, quod dimidiam longitudinem are oculorum zequat.
Mandibule femore paullo angustiores, latitudine duplo longiores. Ma-
Tille magnee, ovatae; labiuwm transversum, apice truncatum. Palpi
graciles, cephalothorace dimidio longiores, pilosi, aculeis nullis. Pedes
longi, graciles, proportione 1, 2, 4, 3: secundi et quarti paris eadem
fere longitudine; primi paris cephalothorace 8:plo longiores (16 mil-
lim.), tibia 43 longiore, quam patella; tertii paris 9 millim. longi: omnes
dense pilosi, nullis aculeis. Abdomen sat parvum, ovatum, pilis lon-
gioribus sub-villosum.

Cephalothorax fusco-testaceus, vitta dorsali lata, in medio valde
angustata, summoque margine nigro-fuscis. Sternum et oris partes
fusco-testacea; mandibule in dorso sub-infuscate. Palpi testacei, vix
fusco-annulati, parte tarsali fusciori. Pedes fusco-testacei; femora et
tibie annulis trinis fuscis, ad apicem, medium et basin: metatarsi
binis tantum, in medio et ad apicem; tarsi testaceo-fusci. Abdomen
nigro-fuscum, pilis longis flavis vestitum et macula flavissima, piro
simili supra anum notatum; ante hanc maculam transverse rugosum
est, rugarum interstitiis in medio flaventibus; postice in lateribus ab-
dominis adest preeterea macula utringue testacea, et in dorso ejus an-
tico plaga, ea quoque testacea, quum viveret aranea, adfuisse videtur.
Maculze pulmonales et regio circa epigynen plagam formant testaceam,
fere glabram. Mamille sub-testacere.

Unicum exemplum femineum, siceatum, in thesauro ÖCLERCKII
asservatum vidi. — Linyphia cellulana Sunpvev. (Acta Holm. 1831,
p-. 108) et L. crypticola, cui WALCK. Ar. cellulanum CLERCK subjunxit
(Ins. Apt. II. p. 278), alie sint species necesse est. Nec Metam cel-
lulanam KocH (Die Arachn. VIII p. 123 figg. 691—692) nostra
aranez subjicere audeo nimium enim differre videtur, presertim colore
abdominis.

Attus (Euophrys) striatus ÖCLERCK. — Long. 41 mil-
lim. (9).

Rufescenti-cinereus, cephalothorace inter oculos quattuor po-
sticos linea hastata nigra, alba macula in medio interrupta, ab-
dominis dorso in lateribus nigro, lineolis obliquis, albis notato.

Syn. Araneus striatus CLERCK. Aran. Suec. p. 123. pl. 5. tab. 17.

Attus » WALCK. Ins; Apt. I "p. 4227

Descr. 8 ad. — Cephalothoraz 21 millim. longus, latitudine vix
dimidio longior, antice parum angustatus, dorsi fornicati lateribus sub-
rectis. Oculi quattuor antici inter se sub-contigui, in seriem postice
concavam dispositi: medii eorum maximi, laterales antici paullulo ma-
jores, quam oculi duo postici; oculi medii minimi, ab anticis laterali-
bus et a posticis zeque distantes. Mandibule parvee, conice. Pedum
proportio 4, 1, 2, 3 esse videtur: paria tria antica eadem fere sunt

Öfvers. af EK. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15; NO di 4

— 152 —

longitudine, quarti paris (53 millim.) cephalothorace fere 24 longiores
Söka tertii paris plus dimidio (4 millim.). Abdomen ob-ovatum, ver-
sus mamillas sub-acuminatum.

Cephalothorar e pilis densis, appressis rufescenti-cinereus, fronte
albicanti-pilosa; inter oculos quattuor posticos lineam vel maculam
longam, nigram, sub-triangulam, postice emarginatam, in medio lunula
albissima interruptam exhibet, maculamque parvam, albicantem utrin-
que pone oculum posticum; postice, ante declivitatem posticam, adest
cuneus vel linea media abbreviata cinerea. Oculi cerasini, medii an-
tici fusciores, superciliis rufescentibus, Palpi fusci, albicanti-pilosi,
sub-annulati. Pedes picei, cinereo-pilosi, femoribus fusco-testaceis, apice
fuscis, reliquis internodiis annulis cinereis, e pilis formatis, circumda-
tis. Abdominis dorsum antice et in medio rufescenti-cinereum, in
lateribus nigrum et lineolis parvis, obliquis, albidis utringue notatum.
Latera abdominis rufescenti-cinerea; venter cinereus.

Secundum exemplum, quod unum tantum continet thesaurus
CLERCKII, descriptus. Figura hujus arane& in libro Clerckii pessi-
ma ea quidem est, descriptio vero optima. — Attus striatus WALCK.
huic fortasse subjiciendus: bene saltem quadrent, que de colore ab-
dominis dicuntur. Sed descriptio pedum cet. in CLERCKII araneam
parum convenit; nec mentionem ullam de peculiari illa cephalothora-
cis pictura facit WALCK. — Åttus striatus SUND. idem est, atque År.
muscosus ÖLERCK. — FEuophrys striata KocH. (Die Arachn. XIV. p. 1.
figg. 1272—1273) plane alia est species, in Suecia, quantum scio,
nondum inventa, |

De underrättelser, man eger om CLERCKS lefnad, synas vara
mycket knapphändiga; hvad jag derom kunnat inhemta, inskrän-
ker sig till några få notiser, som jag begagnar detta tillfälle att
meddela. CAROLUS ALEX. ÖLERCK, såsom han sjelf skrifvit sitt
namn i Stockholms studerande nations i Upsala matrikel, inskrefs
i denna nation den 5 Maj 1726. Hans födelseår finnes emellertid
der ej antecknadt, och i universitetets Album studiosorum, äfven-
som bland Vet.-Akademiens Åminnelse-tal har jag förgäfves sökt
några uppgifter om honom. Han blef sedermera Commissarius
i Stockholms Stads Bemedlings-Commission; Ledamot af Kongl.
Vetenskaps-Societeten i Upsala (före 1757), samt af Kongl. Ve-
tenskaps-Akademien 1764. Död (enligt S. ROSENHANES AÅnteck-
ningar hörande till K. Vet.-Akademiens Historia) den 22 Juli
1765. Ofvannämnde matrikel uppgifver 1764 såsom hans döds-
ar, hvilket tvifvelsutan är oriktigt. Den innehåller dessutom,
jemte hans namn och titel, följande anmärkning: »Hade ganska

— 153 —

stor insigt uti Natural-Historien, isynnerhet den delen som kallas
Entomologie; hvarpå han viste flere betydelige prof, isynnerhet i
sin bok om Svänska Spindlar, som trycktes hos LARS SALVIUS
1757 med många sköna kopparstycken».

2.

3.

4.

Af trycket har CLERCK utgifvit följande arbeten:

. Svenska Spindlar uti sina hufvud-slägter indelte samt under några

och sextio särskildta arter beskrefne och med illuminerade figurer
upplyste. Aranei suecici, descriptionibus et figuris wneis illustrati
cet. Stockholm 1757.

Nomenelator extemporaneus rerum naturalium secundum Systema
Natura Linneanum. Holmix 1759.

Icones Insectorum rariorum. Sect. I et II. Holmix 1759. —
Med illuminerade figurer.

Tal innehållande några anmärkningar om Insecterna, hållet för

Kongl. Vetenskaps-Akademien den 7 Marti 1764. — TInträdestal
i Vet.-Akad.

Dessutom har han skrifvit tre uppsatser i Vet.-Akad:s Hand-

lingar, nemligen:

-

2

Beskrifning på Asp-fjärilen. (Kongl. Svenska Vet.-Akademiens

Handl. för år 1753, p. 278—281; tab. VIL figg. 1—4.)

Några anmärkningar rörande Insecter:

a. Beskrifning på en Phalena;

b. Beskrifning på en tång att fånga fjärillar och insecter, och

c. Om Korkbottnars nytta i Insekt-kabinetter (ibid. 1755, p. 214
—216; tab. VI. figg. 2—14).

dor
Om Spindlars fångande och födande (ibid. 1761, p. 243—245;
tab. V, figg. 1—3).

— 154 —

Skänker till Vetenskaps-Akademtiens Bibliothek.

: (Forts. fr. sid. 134.)
Af Författarne.

VoLPICELLI, P., Sull Associazioni di piu condensatori fra loro per
Faumento della elettrostatica tensione. Roma 1855, 4:0.

DE 1A RivE, A., Des experiences de M. P. Volpicelli sur la polarité
électro-statique. Geneve. s. a. 4:0.

CASTORANI, R., Mémoire sur les causes de la cataracte lenticulaire.
Par; 1857; 8:0.

Hozrsr, F., Sindssyge, Blinde og Dövstumme i Norge; 1855, 31 Dec.
Christiania 1858, 8:0.

Af Hr C. H. Boheman.

GODART & DuPONCEL, Histoire naturelle des Lépidopteéres ou Papillons
de France. T. I—VI, VII: 1, 2. VIII: 1, 2. IX—XLI. Suppl.
T. I—IV. Par. 1821—1842, 8:0.

Af Hr Stud. C. Eichhorn.

Sphere atque astrorum coelestium ratio, natura & motus. (Basil.)
1536, 4:0.

— 155 —

Skandinaviens Proctotruper. — Hr Magister C. G. THOM-
SON hade insändt följande fortsättning af sitt arbete öfver detta
ämne. ”)
I. Tribus. BELYTINI.

Oculi rotundati, subprominuli, subtiliter pubescentes. Antenna
fronti prominulae insert, a clypeo distantes, scapo saltem capitis al-
titudine; feminze 15-articulate, haud clavate, maris 14-articulatae,
articulo tertio basi exciso vel emarginato. Clypeus tuberculatus. Palpi
mavxillares 5-articulati, articulo tertio dilatato, labiales tri-articulati.
Mandibule apice acuta, margine exteriore rotundato, intus unidentatae.
Mesonotum lineis postice convergentibus impressum. Scutellum fovea
basali impressa. Metathorax areolatus, apice truncato vel emarginato.
Pleurae et pronoti latera distincte impressa. Ala anticae area brachiali
et radiali, hac interdum nervo costali vel radiali obsoleto; posticae
area brachiali distineta. Abdomen subtus linea marginali impressa
segmento secundo maximo, petiolo brevi vel abdominis fere longitu-
dine. Pedes pubescentes, tibiis interdum pilosis; tarsis articulo primo
elongato, 2—4 sensim brevioribus, ultimo penultimo longiore.

Öfversigt af genera.

A) Metathorax sub scutello spina nulla erecta.
1) Mandibula falcatae Acoretus.
2) Mandibule haud falcatze.
a) Thorax latitudine altior; antennsae feminga arti-

culo 4:o penultimo longiore Cinetus.
b) Thorax latitudine haud altior Belyta.
B) Metathorax sub scutello spina erecta Lyteba.

Genus ACORETUS HaALIDAY.
Belyta NEES Vv. ESENBECK.

Caput semiglobosum, fronte leviter: prominula. Mandibula lon-
giores, falcate, decussatree. Antenna thorace longiores, feminae arti-
culis 4—14 sensim brevioribus. Thorax latitudine altior; metathorax
brevior, declivis, apice vix denticulato. Ale area radiali distincta,
occlusa. Abdomen deplanatum, petiolo coxis posticis plerumque lon-
giore, subdepresso. Pedes tenues, postici longiusculi, tarsis articulo
1:o 2—4 simul sumtis sequåli, tibia pilosa longioribus.

Detta slägte skiljes från Belyta genom sina likformiga mandibler,
genom honans antenner och thoraxform. MHufvudet är halfrundt, all-
tid af lika bredd med thorax, hjessan smal; metathorax är kort, starkt
nedsluttande, ej märkbart tandad i spetsen. Mandiblerna äro långa,
lieformiga, korsande hvarandra med spetsarna. Antennernas skaft är
något böjdt; hos honan är 4—9:e lederna tydligt aftagande i längd,

”) Se förra årgången sid. 411. a NET

Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 17 Mars 1858.

— 156 —

14:e alltid kortare än 4:e; de räcka nästan till midten af abdomen,
åtminstone alltid öfver thorax. Thorax är kort, men hög, på sidorna
hoptryckt; pronotum ej synbart ofvantill, emedan hufvudet lägger
sig baktill in på mesonotum; scutellen är ganska kullrig, nästan tu-
berkelformig. Vingarne hafva. ett kort incrasseradt stigma, hos de
flesta utsänder radialnerven en gren bakåt och inåt mot skifvan, ra-
dialfältet rätvinkligt, costan vanligen upphörande straxt bakom dess
förening med radialnerven. Abdomen slutar hos' honan med kort
spets; skaftet är oftast längre än bakhöfterna. Benen äro långa och
fina, tibierna med styfva täta hår.

A) Ale nervo radiali ramum curvatum emittente.
0) ÅAbdomen femince segmento 3:o sequenti longiori.

1. ÅA. rufo-petiolatus: Dilute piceus, parcius pubescens, antennis pe-
dibusque pallide testaceis; alis dilute fumatis, stigmate quadrato,
rami substigmaticalis longitudine, area radiali elongata; abdomine
polito, petiolo basi levi, apice subtiliter striato, segmento 2:0 basi
utrinque foveola sulcoque medio petiolo breviori impresso, Femina.
Long. 1—11 lin.

Belyta rufo-petiolata NEES V. ESENB. Mon. Codr. 342, 9.

(verosimiliter.)
Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.

Ljust beckfärgad, temligen glänsande, sparsamt finhårig. Huf-
vudet är halfrundt, clypeus tuberkelformig, pannan med 2 korta, men
tydliga fåror; otydligt punkteradt, finhårigt; palper och mandibler
lergula. Antennerna äro längre än thorax, skaftet längre än hufvu-
det; trådformiga, 2:a leden nästan rundad, 3:e mycket kortare än
skaftet, men längre än 4:e, näst den sista ej transversel, lika lång som
slutleden. Thorax är högkullrig, på sidorna blank. Vingarne äro
längre än abdomen, stigmat incrasseradt, lika långt som substigmati-
calgrenen, radialfältet ungefär 3 gånger så långt som stigmat. Ab-
domen är längre än thorax, blank, i spetsen, finhårig, ofvanpå plat-
tad; petiolus 2 gånger så lång som bakhöfterna, något hopsnörad
bakom midten, vid basen glatt, i spetsen finstrimmig; 2:a segmentet
med en kort fåra i midten och en aflång grop på hvarje sida derom,
i spetsen är det bredt urringadt, 3:e längre än de öfriga tillhopa-
tagne. Benen äro ljusgula, tibierna temligen långhåriga.

2. 4. pallidus m.: Pallide testaceus, capite picescenti, oculis nigris;
alis dilute fumatis, stigmate rami substigmaticalis longitudine, area
radiali quadruplo breviori; petiolo tenui, abdomine fere duplo
breviori, hoc polito, segmento 2:o basi vix sulco impresso. Fe-
mina. Long. 1 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Lik föregående, men ljusare, abdomens petiolus smalare, ej di-
laterad vid basen, finstrimmig, längre än halfva abdomen, 2:a seg-
mentet utan någon tydlig fåra i midten vid basen, vingarnes nedre
discoidalnery nående nästan ända ut till vingkanten. Hufvudet är

— 157 —

glänsande, pannfårorna korta. Antennernas skaft är fint, 3 gånger
så långt som 3:e leden; 3—7 småningom kortare, slutleden äggrund,
något längre än näst den sista, som är obetydligt längre än tjockleken.
Thorax är ofvanpå sparsamt hårig, på sidorna blank; metathorax, lik-
som hos föregående, ej tandformigt utdragen på sidorna. Abdomen
är längre än thorax, ofvanpå plattad, undertill lätt kullrig, skaftet
nära lika långt som 2:a segmentet, fint och något böjdt.

B) Abdomen segmento 3:o sequenti equali; fronte sulcis nullis.

3. ÅA. alticollis m.: Nigra, nitidula, parcius pubescens, antennis pe-
dibusque testaceis, coxis basi fuscis; alis dilute fumatis, stigmate
oblongo-quadrato, ramo substigmaticali paullo longiori, area ra-
diali duplo breviori; petiolo abdominis picei dimidia longitudine,
supra unisulcato, segmento 2:0 polito, basi sulco medio abbre-
viato. 2. Long. 1 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Till statur lik Å. rufo-petiolatus, men svart, stigmat längre, ra-
dialfältet kortare, petiolus smalare, med en tydlig fåra ofvanpå, abdo-
mens 3:e segment ej märkbart längre än följande. Hufvudet är svart,
palper och mandibler gulaktiga. Antennerna äro längre än thorax,
skaftet 3 gånger så långt som 3:e leden, något böjdt; 3—8 småning-
om kortare, 9—14 nästan transversella, slutleden kort äggrund; de
äro lergula, utåt knappt mörkare. Vingarne äro längre än abdomen,
stigmat något längre än substigmatical-grenen, men dubbelt så kort
som radialfältet. Abdomen är beckfärgad, på sidorna och undertill
gleshårig, skaftet af halfva dess längd, jemnbredt; 2:a segmentet med
en fåra i midten vid basen, som är 3 af skaftets längd.

4. ÅA. boops m.: Niger, nitidus, parcius pubescens, antennis basi pe-
dibusque testaceis, coxis fusco-piceis, alis nervis fuscis, stigmate
ramo substigmaticali duplo longiore, area radiali paullum bre-
viore; petiolo abdominis ante medium dilatato; segmento secundo
sulco abbreviato. 2. Long. 1 lin.

Funnen vid Ringsjön i Skåne.

Lik ÅA. alticollis, men antennerna finare, längre, mörkare i spet-
sen, vingarne3 nerver mörkare, radialfältet obetydligt längre än stigmat.
Hufvudet är glänsande, af lika bredd med thorax, utan pannfåror,
mandibler och palper lergula. Antennerna äro obetydligt längre än
thorax, skaftet två gånger så långt som 3:e leden, 3—14 småningom
kortare, slutleden äggrund; de äro bruna, vid basen lergula. Abdo-
men är längre än thorax, på sidorna och undertill gleshårig, pitiolus
med en otydlig fåra i midten, dubbelt så kort som de öfriga segmen-
terna tillhopa, andra segmentet med en fåra i midten, som är af
skaftets halfva längd, och en liten punktformig grop på hvarje sida
derom. Benen äro lergula, höfterna bruna, i spetsen ljusare.

7) Fronte sulcis abbreviatis; abdominis segmento tertio sequenti

equali.
5. ÅA. striolatus m.: Piceus, abdomine dilutiore, antennis corpore
paullo brevioribus, pedibus cum coxis flavis; alis dilute fumatis,

-

— 158 —

stigmate lineari, nervi transversi longitudine, ramo substigmati-
cali duplo longiore, area radiali elongata:-abdominis petiolo uni-
suleato, segmento secundo basi striolis abbreviatis impresso. Y.
TS
Long. 11 lin.
Funnen i norra Sverige (BoHEMAN).

Antennerna äro något kortare än kroppen, lergula, i spetsen nå-
got mörkare, skaftet hälften längre än 3:e leden, 3—14 småningom
kortare, näst den sista ej transversel, slutleden äggrund. Vingarne äro
längre än abdomen, lätt rökskuggade, stigmat dubbelt så kort som
radialfältet, costan något incrasserad och förlängd bakom radialfältet.
Abdomen är något längre än thorax, skaftet mer än dubbelt så kort
som de öfriga segmenterna tillhopa, ofvanpå med tre fåror, andra
segmentet på sidorna glest pubescent, med tydliga strimmor vid basen,
ofvanpå lika kullrigt som undertill. Benen äro lergula.

6. ÅA. flavicoxis m.: Niger, nitidulus, parcius pubescens, antennis ar-
ticulis 2 primis, ore, tegulis, pedibus cum coxis flavis; alis dilute
fuscis, nervis nigricantibus, stigmate, ramo substigmaticali longiore,
area radiali duplo breviore; abdomine supra convexo, petiolo sub-
tiliter striato, segmento 2:0o sulco medio impresso. 2. Long. 11lin.

Funnen vid en damm nära Lund i Skåne.

Lik 4. alticollis, men antennerna mörkare, höfter och ben lergula,
vingarnes nerver svartbruna, antennernas tredje led längre. MHufvudet
är svart, något glänsande, palper och mandibler lergula; antennerna
äro svarta, de två första lederna lergula, skaftet något mer än dubbelt
så långt som tredje leden, 3—14 småningom kortare, slutleden ägg-
rund. Vingarne äro längre än abdomen, stigmat 4-del längre än sub-
stigmaticalgrenen, men dubbelt så kort som radialfältet. Abdomen är
ofvanpå kullrig, skaftet + kortare än de öfriga segmenterna tillhopa-
tagne, fåran på 2:a segmentet kort. Benen äro jemte höfterna lergula.

B) Ale nervo radiali ramum nullum emittente.

7. A. elevatus m.: Niger, nitidulus, parcius pubescens, antennis coxis-
que fuscis, pedibus testaceis, scutello alte elevato; alis dilute fu-
matis; stigmate lineari, ramo substigmaticali longiore, area radiali
elongata; abdomine dorso polito, petiolo rugoso-striato, crassitie
paullo longiore, segmento secundo nigro-piceo, basi tenuiter strio-
lato. A. Long. 11 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Till statur mest lik A. striolatus, men abdomens skaft mycket
kortare. Svart, temligen glänsande, glest pubescent. Hufvudet är
fint och sparsamt punkteradt, mandiblerna beckfärgade. Antennerna
äro nästan af kroppens längd, borstformiga; tredje leden vid basen
utskuren, 4—13 lederna småningom kortare, näst den sista aflång; slut-
leden koniskt tillspetsad, längre än föregående, till färgen ljusbruna.
Thorax är något bredare än abdomen, scutellen mycket hög, gropen
djup. Vingarne äro något längre än abdomen, stigmat lineärt, dub-

— 159 —

belt så långt som substigmaticalgrenen, radialfältet långt, vid basen
rätvinkligt. Abdomens skaft är något längre än tjockleken, skrynk-
ligt, strimmigt, 2:a segmentet på skifvan blankt, vid basen med några
fina strier, 3—6 segmenterna på sidan korthåriga. Benen gula, höf-
terna bruna. :

8. ÅA. scutellaris m.: Niger, nitidulus, tenuiter pubescens, antennis
fuscis, articulo tertio basi fortiter exciso, pedibus testaceis; tho-
race convexo; scutello alte elevato; metathorace brevi, utrinque
subdentato; alis dilute fumatis, stigmate lineari, ramo! substigma-
ticali 'paullo longiori; abdomine sublanceolato, petiolo coxis po-
sticis paullo longiori, segmento 2:o sulco medio striolisque basi
impresso, parce pubescenti. A. Long. 11 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Lik föregående, men antennernas 3:e led skarpare utskuren, scu-
tellen mycket högre och kullrigare, metathorax på sidorna lätt tand-
formigt utdragen, abdomens 2:a segment med en tydlig fåra i midten.
Antennerna äro knappt af kroppens längd, bruna, före midten något
ljusare, 3:e leden med en tand i midten, slutleden något längre än
den näst sista, som är 2 gånger så lång som tjockleken. Thorax är fint
pubescent, på sidorna nästan glatt, scutellen baktill med en fin köl,
metathorax kort, sluttande. Vingarne äro något längre än abdomen,
costa fortsatt bakom dess förening med radialnerven. Abdomen är
något längre än thorax, 'petiolus med en fåra i midten, på sidorna
strimmig; 2:a segmentet med en fåra, som är längre än skaftet och
med några korta strimmor vid basen. Benen äro gula, höfterna något
mörkare.

Genus CINETUS (Jur.) HALIDAY.

Belyta NEES. V. ESENBECK.

Mandibulze breves, decussatae. Antenn femina articulo 4:0 pe-
nultimo longiori. Thorax latitudine altior, pronoto basi truncato, hu-
meris subprominulis; metathorax brevis, declivis. Ala nervo costali
pone aream radialem plerumque continuato. Abdomen metathoracis
apici marginato infero insertum, apice compressum. Pedes longiusculi,
tenues, femoribus subcelavatis, tarsis longiusculis.

Från föregående slägte skildt genom mandiblerna, från Belyta,
genom sin höga thorax, och tuberkelformigt upphöjda scutell; honorna
dessutom lätt känliga på antennerna, hvars 4:de led alltid är längre än
näst den sista. Metathorax är kort, sluttande, sällan på sidorna tand-
formigt utdragen. Vingarne hafva nästan alltid stigmat lika långt
som radialfältet, discoidal- och brachialnerver utlöpande i vingkanten.
Abdomens skaft är hos de flesta fint och längre än bakhöfterna.

1) Ale costa continuata, nervo radiali ramum curvatum emittente.
A) Abdomen femine segmento 3:0 apice late emarginato.

1. C. filicornis m.: Niger, nitidulus, tenuiter pubescens, antennis pe-
dibusque testaceis, illis thorace longioribus, scapo articulo 3:0

-.

— 160 —

paullo longiori; alis dilute fumatis, stigmate area radiali basi
rectangula fere longiori; abdomine thoracis latitudine, polito, de-
presso, petiolo abdomine fere duplo breviori, tenui, supra unisul-
Cato. f.ö Ons Lil.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Becksvart, finhårig, temligen glänsande. Hufvudet är lika bredt
som thorax, pannfårorna korta, öfverallt tätt pubescent. Antennerna
räcka betydligt öfver thorax, äro fina, skaftet något längre än '3:e le-
den, 3—14 småningom kortare, näst det sista hälften längre än tjock-
leken; lergula, i spetsen mörkare. Thorax är på sidorna blank, ofvan
finhårig, scutellen kullrig, metathorax ej tandformigt utdragen på si-
dorna. Vingarne äro af abdomens längd, svagt rökskuggade, stigmat
nästan längre än radialfältet, som är rätvinkligt vid basen, radial-
nerven, såsom hos de flesta, utsändande en böjd gren tillbaka inåt
mot skifvan. Abdomen är beckfärgad, skaftet fint, något krökt, med
en fåra längs midten, samt fina strimmor på sidorna derom; 2:a se-
gmentet platt, i spetsen bredt urbräddadt, med en fåra i midten, af
skaftets halfva längd, 3:e nästan af halfva 2:a segmentets längd, de
öfriga indragna. Benen äro lergula, de bakre något mörkare.

2. CO. tenuicornis m.: Piceus, antennis pedibusque testaceis, illis scapo
articulo tertio parum longiori; alis dilute fumatis, stigmate area
radiali longiori; abdomine deplanato, polito, petiolo crebre striato,
abdominis fere longitudine, segmento 2:o basi sulco, petiolo qua-
druplo breviori, impresso. ?. Long. 13 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Lik föregående, men mindre, ljusare, ansigtet ej pubescent, an-
tennerna finare, radialfältet längre, abdomens skaft nästan lika långt
som de öfriga segmenterna tillhopa, finstrimmigt, 2:a segmentet med
en fåra vid basen, som är mycket kort, utgörande en fjerdedel af
dettas längd.

B) Abdomen femince depressum, segmento ultimo tubuloso.

3. O. brevipetiolatus m.: Piceus, antennis pedibusque testaceis, illis
thorace paullo longioribus; alis dilute fumatis, stigmate area ra-
diali fere longiori; abdomine thorace paullo latiori, petiolo coxis
posticis paullo longiori, rugoso, segmento 2:0 polito, basi sulco
brevi impresso. 2. Long. 13 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Hufvudet är af lika bredd med thorax, pannfårorna korta, något
glänsande, fint pubescent, mandibler och palper lergula. Antennerna
äro något längre än thorax, lergula, i spetsen något mörkare, skaftet
dubbelt så långt som 3:e leden, 3—7 småningom kortare, näst den sista
svagt transversel, slutleden äggrund. Thorax är på sidorna glänsande,
nästan blank; metathorax baktill omärkligt tandformigt utdragen. Vin-
garne äro längre än abdomen, denne är roströd, bredare än thorax,
skaftet hälften längre än tjockleken, något dilateradt i midten, skrynk-
ligt ojemnt; 2:a segmentet med en fåra vid basen, som är kortare än

— 161 —

skaftet; blank, på sidorna med några glesa hår. Benen äro med höf-
terna lergula.

4. OC. lanceolatus m.: Piceus, antennis pedibusque testaceis, illis ar-
ticulo 3:0 scapo parum breviori; alis stigmate area radiali fere
longiori; abdomine thorace angustiori, petiolo subdepresso, striato,
segmento 2:0o triplo breviori, hoc basi sulco brevi impresso, po-
lor e. Hong. fs Un.

Funnen i Småland (BoOHEMAN).

Till utseende mest lik C. tenuicornis, men abdomens skaft mycket
kortare, plattare, abdomen smalare. MHufvudet är fint pubescent,
ansigtets nedre del glänsande, glatt, mandibler och palper lergula.
Antennerna äro obetydligt kortare än kroppen, fina, lergula; 3:e leden
en tredjedel kortare än skaftet, 3—14 småningom kortare, näst den
sista längre än tjockleken, finhåriga. Vingarne äro svagt rökskuggade,
discoidal- och brachialnerverne utlöpande i vingkanten. Abdomen är
längre än thorax, men smalare, blank, på sidorna mot spetsen med
några glesa hår, skaftet dubbelt så långt som bakhöfterna, med en
otydlig fåra i midten. Benen äro jemte höfterna lergula, låren fina,
men något klubblikt utvidgade mot spetsen, baktarserna längre än
tibian.

5. C. piceus m.: Piceus, nitidulus, tenuiter pubescens, antennis cor-
pore parum brevioribus, pedibusque testaceis; alis dilute fumatis,
stigmate area radiali fere longiori; abdomine thorace latiori, pe-
tiolo rugoso, coxis posticis duplo longiori, segmento 2:0 sulco
abbreviato impresso $. Long. 1F lin.

Var. piceo-testaceus.
Funnen i Småland (BoHEMAN).

Från OC. brevipetiolatus skiljd genom mycket längre antenner,
bredare, på buksidan kullrigare abdomen. Hufvudet med korta pann-
fåror, finhårigt, ansigtet något glesare pubescent. Antennerna äro
obetydligt kortare än kroppen, skaftet dubbelt så långt som 3:e leden,
3—14 småningom kortare, näst den sista längre än tjockleken, slutle-
den aflångt äggrund. Abdomen är bredare än thorax, kullrig isynner-
het på undre sidan, glänsande, med några glesa hår i spetsen och på
buksidan; skaftet en fjerdedel kortare än abdomen, något plattadt,
2:a segmentet med en fåra, som är kortare än skaftet. Benen äro
lergula.

C) Abdomen femine apice compressum, segmento ventrali ultimo
recurvo.

6. OC. costalis m.: Nigro-piceus, sericeo-pubescens, antennis thorace
longioribus, scapo articulo tertio longitudine sequali, pedibusque
testaceis; alis dilute fumatis, stigmate area radiali fere longiori;
abdomine piceo, polito, petiolo arcuato, subtiliter striato, segmen-
tis ceteris duplo breviori; calcaribus tibiarum metatarso duplo
brevioribus. 2. Long. 2 lin.

Punnen i Lappland (BoHEMAN).

Hufvudet är utan pannfåror, fint pubescent, ansigtet glänsande,
sparsamt hårigt. Antennerna äro längre än thorax, skaftet af 3:e le-
dens längd, 3—14 småningom kortare, näst den sista något längre än
tjockleken. Vingarne äro längre än abdomen, costan incrasserad bak-
om radialfältet. Abdomens skaft är tjockast före midten, bakåt af-
smalnande, glänsande; 2:a segmentet blankt, beckfärgadt, med en fåra
vid basen, som är dubbelt så kort som skaftet. Benen äro gula, höf-
terna vid basen något mörkare, sporren på tibierna dubbelt så kort
som metatarsus.

7. C. compressus m.: Piceus, nitidulus, pubescens, autennis corpore
paullo brevioribus, scapo articulo 3:o longitudine 2equali, pedi-
busque testaceis; alis dilute fumatis, stigmate area radiali longi-
tudine 2equali; abdomine compresso, petiolo curvato, tenui, se-
gmento 2:0o longitudine fere sequali. 2. Long. 2 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Lik C. costalis, men sporrarne mycket små, såsom vanligt, an-
tennerna och abdomens skaft längre, denne sednare starkare compri-
merad. Hufvudet är nästan så bredt som thorax, utan pannfåror, glän-
sande, glest och fint pubescent, mandibler och palper lergula. Anten-
nerna äro + kortare än kroppen, 3—14 lederna småningom kortare, näst
den sista något längre än tjockleken, slutleden aflång. Vingarne äro
något längre än abdomen, lätt rökskuggade. Abdomen är dubbelt så
lång som thorax, men mycket smalare, hoptryckt, glänsande, glatt,
beckröd, skaftet något kortare än 2:a segmentet, lätt böjdt, tunnt,
finstrimmigt; 2:a segmentet med en fin strimma i midten, som
är kortare än skaftet. Benen äro långa och fina, jemte höfterna
lergula.

8. C. petiolaris: Nigro-piceus, pubescens, antennis thoracis longitu-
dine, scapo articulo 3:0 longiori, basi pedibusque testaceis; alis
vix fumatis, stigmate area radiali longitudine zequali; abdomine
polito, subcompresso, petiolo curvato, segmento 2:0 paullo bre-
viori. 2. Long. 2 lin.

Belyta petiolaris NBEs V. ESENB. Mon. Codr. 338. 1.
Funnen i Juni månad vid Arrie i Skåne.

Från föregående skild genom antennerna, som äro kortare, och
af olika structur, samt genom kortare petiolus. Hufvudet är utan
pannfåror, något glänsande, fint pubescent, mandibler och palper
roströda. Antennerna äro bruna, de första lederna röda, skaftet nä-
stan dubbelt så långt som 3:e leden, 3—7 småningom kortare, 8—14
lika stora, nästan rundade, slutleden kort äggrund. Metathorax är
pubescent i spetsen, spetskanten uppviken, men ej tandad. Vingarne
äro nästan vattenklara, med bruna ådror, stigmat af radialfältets längd.
Abdomen är något smalare än thorax, men tillsammans med skaftet
nästan dubbelt så lång, hoptryckt, glänsande, glatt, beckröd, i spetsen
ljusare, skaftet böjdt, bakåt något smalare, finstrimmigt, nästan dubbelt
så kort som de öfriga segmenterna tillhopa, 2:dra med en fin strimma,
som är kortare än skaftet.

— 163 —

"9. C. politus m.: Nigro-piceus, pubescens, nitidulus, antennis tho-
race longioribus, scapo articulo 3:0 duplo longiori, pedibusque
testaceis; alis dilute fumatis, stigmate area radiali longitudine
xequali; abdomine apice compresso, polito, petiolo curvato, se-
gmento 2:o breviori. 2. Long. 113—213 lin.

Mas: antennis corporis fere longitudine, articulo 3:0 basi fortiter
emarginato; abdomine apice haud compresso, petiolo longiori.

Funnen i Småland (BOHEMAN).

Från föregående skild genom kortare petiolus, olika antennbild-
ning, abdomen endast i spetsen comprimerad. Hufvudet är utan
pannfåror, fint pubescent. Antennerna hafva 3—7 lederna småning-
om kortare, 8—14 lika stora, nästan bredare än längden; de äro ler-
gula, i spetsen något mörkare. Abdomen är nästan dubbelt så lång
som thorax, af dennes bredd, ofvan kullrig, i spetsen hoptryckt, blank,
beckfärgad, skaftet lätt böjdt, strimmigt, dubbelt så kort som de öfriga
segmenterna tillhopa; 2:a segmentet med en strimma i midten, som
är dubbelt så kort som skaftet. Benen äro lergula, höfterna vid ba-
sen något mörkare.

10. C. fuscinervis m.: Nigro-piceus, nitidulus, fusco-pubescens, anten-
nis corporis fere longitudine, articulo 3:0 curvato, fortiter exciso,
basi pedibusque obscure testaceis; alis obscure hyalinis, nervis
fuscis, stigmate area radiali fere longiori; abdomine dorso lzevi,
petiolo fere duplo longiori. &. Long. 13 lin.

Funnen vid Rysjöholm i Skåne.

Från hannen till föregående art skild genom små dunkla vingar,
antennernas 3:e led skarpare utskuren, nästan tandformigt utdragen i
midten, abdomen bredare, i spetsen och på sidorna finhårig; hufvudet
med tydliga pannfåror, under antennerna tätt pubescent; mandibler
och palper dunkelt gula. Antennerna äro temligen grofva, svartbruna,
vid basen ljusare. Vingarne äro längre än abdomen, dunkla, stigmat
nästan längre än radialfältet, nerverna bruna. Abdomen är lika bred
som thorax, beckröd, i spetsen mörkare, glänsande, på sidorna i spet-
sen samt undertill finhårig, skaftet nästan dubbelt så kort som de
öfriga segmenterna tillhopa, fint, strieradt, nästan rakt; 2:a segmen-
tet med en mycket kort och fin strimma i midten. Benen äro dun-

kelt gula.

11. C. piciventris m.: Piceus, nitidulus, pubescens, antennis corpore
paullo brevioribus, articulo 3:0 basi exciso, pedibusque obscure
testaceis; alis subhyalinis, stigmate area radiali haud breviori;
abdomine polito, petiolo fere duplo longiori. A. Long. 13 lin.

Funnen på Dovre fjell (BoHEMAN).

Lik C. fuscinervis, men antennerna finare, deras 3:e led ej så skarpt
utskuren, stigmat något kortare, ansigtet glänsande, pannfårorna kor-
tare. Hufvudet är lika bredt som thorax, glänsande, sparsamt pu-
bescent, mandibler och palper lergula. Antennerna äro något kor-

ET AE

tare än kroppen, fina, lergula, i spetsen mörkare, 3:e leden utskuren
i midten, näst den sista aflång. Metathorax pubescent, ej tandformigt
utdragen på sidorna. Vingarne äro längre än abdomen, stigmat nå-
got längre än radialfältet. Abdomen är lika bred som thorax, glän-
sande, beckröd, på sidorna och undertill finhårig; skaftet nästan dub-
belt så kort som de öfriga segmenterna tillhopa, finstrimmigt; 2:a
segmentet vid basen med några korta strimmor. Benen äro lergula;
höfterna vid basen något mörkare.

12. C. longepetiolatus m.: Piceus, pubescens, nitidulus, antennis pedi-
busque testaceis, illis articulo 3:0 curvato, basi fortiter exciso;
alis dilute fumatis, stigmate ramo substigmaticali paullo longiori,
area radiali triplo breviori; abdomine polito, apice subpiloso, pe-
tiolo striato vix longiori. &". Long. 12 lin.

Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne.

Från föregående arter skild genom kortare stigma och längre
petiolus. Hufvudet är lika bredt som thorax, fint pubescent, an-
sigtsfårorna fina, men tydliga; mandibler och palper lergula. Anten-
nerna äro något kortare än kroppen, lergula, 3:e leden skarpt utsku-
ren vid basen, 1 midten tandformigt utdragen. Metathorax är ej på
sidorna i spetsen tandad. Vingarne äro något längre än abdomen,
stigmat något längre än den böjda stigmaticalgrenen. Abdomen är
lika bred som thorax, beckröd, blank, i spetsen finhårig, skaftet fint,
finstrimmigt, 2:a segmentet utan några märkbara strimmor i midten.
Benen äro lergula.

2) Ale nervo radiali ramum rectum emittente, area radiali occlusa.

13. C. macrocerus m.: Piceus, pubescens, nitidulus, antennis corpore
longioribus, articulo 3:o basi vix emarginato, penultimo lineari,
pedibusque ferrugineis; alis stigmate ramo substigmaticali duplo
longiori; abdomine rufo-piceo, polito, petiolo tenui, striato, duplo
longiori. A. Long. 13 lin.

Funnen vid Stockholm (BoHEMAN).

Från öfriga arter skild genom antennernas längd och deras 3:e
led, som vid basen är omärkligt sinuerad. MHufvudet är lika bredt
som thorax, pannan lätt framstående, dess fåror tydliga, glänsande,
knappt pubescent; mandibler och ,palper lergula. Antennerna äro
fina, längre än kroppen, lergula. Thorax är ofvanpå temligen kull-
rig; metathorax omärkligt tandformigt utdragen på sidorna. Vingarne
äro längre än abdomen, svagt rökskuggade, stigmat dubbelt så kort
som radialfältet, hvilket är något trubbvinkligt vid basen. Abdomen
är längre än thorax, blank, i spetsen och undertill finhårig, beckfär-
gad; skaftet fint, strimmigt, af halfva abdomens längd; 2:a segmentet
med en kort strimma, som är nästan dubbelt så kort som skaftet.
Benen äro lergula, långa, fina, låren klubblikt utvidgade, de bakre
mörkare.

14. C. nitidus m.: 'Testaceus, subglaber, nitidus; capite thoraceque
obscurioribus, antennis thorace parum longioribus, articulo 3:0

— 165 —

sinuato; alis dilute fumatis, stigmate ramo substigmaticali fere

duplo longiori; abdomine polito, petiolo crasso, striato, coxis po-

sticis vix longiori. &. Long. 14 lin.
Funnen i Småland (BOHEMAN):.

Genom sina korta antenner skild från öfriga arter; lergul, huf-
vud och thorax något mörkare, glänsande, knappt hårig. MHufvudet
är lika bredt som thorax, pannan med tydliga fåror. Antennerna äro
knappt längre än thorax, 3:e leden vid basen urbugtad, 4—14 nästan
lika stora, näst den sista hälften längre än tjockleken, slutleden äggrund.
Metathorax på sidorna baktill ej tandformigt utdragen. Vingarne äro
af abdomens längd, stigmat dubbelt så kort som radialfältet, som är
nästan rätvinkligt vid basen. Abdomen är något längre än thorax,
ofvan blank, i spetsen och undertill finhårig, skaftet tjockt, med fina
fåror, föga längre än bakhöfterna; 2:a segmentet med en fåra i mid-
ten, som är al skaftets längd. Benen äro gula, låren klubblikt ut-
vidgade mot spetsen.

15. C. flaviventris m.: Piceus, nitidulus, vix pubescens, antennis tho-
race longioribus, abdomine pedibusque flavis; alis dilute fumatis,
stigmate area radiali basi rectangula duplo breviori; abdomine
cultriformi, polito, petiolo brevi, striato, coxis posticis fere bre-
viori, segmento 2:0o basi stria tenui medio impresso. 9. Long.
2—23 lin.

Mas: antennis corporis longitudine, articulo 3:o curvato, basi
exciso, abdomine supra convexo, haud Eh petiolo
coxis posticis longiori.

Funnen på Norrska ”fjellryggen, i Bohus län, Westergöthland
och Småland (BoHEMAN).

Hufvudet är af lika bredd med thorax, pannfårorna korta, men
tydliga. Antennerna äro trådformiga, hos honan något längre än
thorax, 3—14 lederna småningom något kortare, näst den sista aflång,
dubbelt så kort som 3:e; hos hannen äro de af kroppens längd,
4—14 lineära, nästan lika stora. Thorax är temligen kullrig, pro-
notum vid basen tvärhuggen, skuldrorna tandformigt framstående;
metathorax pubescent, bakkanten något uppböjd. Vingarne äro hos
honan kortare än abdomen, stigmat af transversella nervens längd,
dubbelt så lång som substigmatical-grenen. Abdomen är hos honan
knifformig, blank, endast i spetsen gleshårig; 2:a segmentet med en
fin strimma i midten, 3—6 lika långa; hos hannen är den lika bred
som thorax, ofvan kullrig. Benen äro långa och fina, låren vid
basen smala, utåt klubblika.

3) Ale area radiali obsoleta.

16. C. nervosus: Piceus, antennis thorace longioribus, basi pedibus-
que ferrugineis; alis subfumatis, stigmate incrassato, ramo sub-
stigmaticali duplo longiori, area radiali elongata 4- -duplo breviori;
abdomine polito, rufo-piceo, petiolo brevi. &. Long. 12 lin.
Var. antennis pedibusque testaceis.

Punnen vid Lund i Augusti månad; varieteten i Småland.
(BOHEMAN.)

— 166 —

Hufvudet är fint pubescent, ansigtet glatt, med tydliga pann-
fåror. Antennerna äro lika långa som thorax och abdomens skaft
tillhopa, 3:e leden vid basen utskuren, näst den sista I längre än tjock-
leken, lergula, i spetsen något mörkare. Thorax är ofvan kullrig,
sparsamt pubescent, på sidorna blank; metathorax ej tandformigt ut-
dragen på sidorna. Vingarne äro lätt rökskuggade, substigmatical-
grenen utgående i rät vinkel, i spetsen knopplik, radialnerven och
costan bakom stigmat otydliga. Abdomen är längre än thorax, ofvan
plattkullrig, blank, undertill pubescent, skaftet tunnt, nästan 2 kor-
tare än de öfriga segmenterna, 2:a med en fin, kort fåra i midten.
Benen äro med höfterna lergula; låren vid basen fina, utåt spetsen
klubblika.

Genus BELYTA LATR.

Mandibulza breves, decussata. Antenna feminge articulo 4:0 pe-
nultimo haud longiori. Thorax latitudine haud altior; metathorax
brevis, plerumque utrinque dentatus. Scutellum sat magnum, vix
elevatum, fovea basali profundiori. Ala stigmate brevi. Abdomen
petiolo brevi, coxis vix longiori.

Detta slägte skiljer sig genom små mandibler, som ej äro lie-
formiga, från Acoretus, genom antennernas structur från Cinetus. De
hafva nemligen hos honorna 4:e leden aldrig längre än näst den sista,
skaftet temligen tjockt, ej lävgre än hufvudets höjd. Hannarne skil-
jas lättast på thorax, hvars höjd ej är större än bredden på den ej
starkt kullriga scutellen, samt på kortare skaft på abdomen. Benen
äro vanligen gröfre, tarserne kortare.

ÅA) Thorace altitudine latiori, pronoto producto; carina metathoracis
media plerumque bifida; abdomine petiolo coxis posticis vix lon-
giori, segmentis 3—6 cequalibus; antennis femine articulis 4—14
subequalibus ; femoribus subelavatis.

1. B. sanguinolenta: Nigra, nitida, parcius pilosa, antennis articulo
3:0 oblongo, 4:o duplo longiori, pedibusque ferrugineis; fronte
valde protuberante, bisuleata; thorace depresso, metathoracis ca-
rina media bifida, pronoto fortiter producto, rugoso-punctato; alis
subfumatis abdominis longitudine, stigmate lineari, nervo trans-
verso breviori, area radiali obtusangula; abdominis sublanceolati
petiolo supra depresso, rugoso, apice lateribus parcius subtiliter
punctatis, segmento 2:o sulco longiori impresso. Long. 2—23 lin.

Mas: antennis dimidio corpore longioribus, apice attenuatis, ar-
ticulo 3:o basi emarginato, penultimo lineari; fronte minus
protuberante; alis abdomine longioribus.

NEEs. Mon. Codr. 341, 7.
Funnen i Småland och på Oland (BoHEMAN).

Svart, temligen glänsande, sparsamt beklädd med ljusbruna hår.
Hufvudet är på ansigtets nedre del nästan bart, paunfårorna tydliga,
pannan nedanför antennerna tätt punkterad och finhårig; mandibler
och palper lergula. Antennerna äro rostgula, i spetsen något mör-
kare; 3:e leden mer än dubbelt så lång som 2:a, 4—14 lika stora,

— 167 —

nästan rundade; slutleden kort äggrund. Thorax har något större
bredd än längd, pronotum starkt utdraget, ofvan skrynkligt punkte-
radt, på sidorna intryckt och glatt; mesonotum föga kullrigt, spar-
samt hårigt, med 2? otydliga intryckningar framtill emellan dorsal-
linierna och en på sidorva invid tegula; scutellen är nästan lika lång
som mesonotum, föga kullrig, gropen transversel, ej djup; metathorax
är ofvanpå glatt, på sidorna tätt finhårig. Vingarne äro hos honan
af abdomens längd, blekt rökskuggade, stigmat lineärt, kortare än
transversella nerven och radialfältet, som vid basen är trubbvinkligt;
costalnerven upphörande straxt bakom dess förening med radialnerven.
Abdomen är längre än thorax, föga kullrig, skaftet längre än bak-
höfterna, hälften längre än dess egen bredd, något dilateradt i mid-
ten, utan tydliga lister ofvanpå, sidorna med utstående ljusa hår, 2:a
segmentet med en fåra, som är af dess halfva längd, 3—6 gleshåriga.
Benen äro jemte höfterna rostgula, låren något klubblika.

2. B. brachyptera m.: Nigra, nitidula, tenuiter pubescens, antennis
articulo 3:o 4:0 paullo longiori, pedibusque ferrugineis; fronte
valde protuberante, bisulcata; thorace depresso, pronoto producto,
supra rugoso-punctato, medio unisulcato, metathoracis carina in-
tegra; alis thorace paullo longioribus; abdomine basi piceo-rufo,
petiolo subdepresso, rugoso-punctato, segmento 2:0 sulco medio-
eri impresso, parcius punctato, 3—6 sequalibus. 2. Long. 2 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Lik föregående, men pronotum med en djup fåra ofvanpåi mid-
ten; antennernas 3:e led kortare, obetydligt längre än 4:e; median-
kölen på metathorax ej klufven; abdomens 2:a segment med en fåra,
som är endast en tredjedel af dess längd, glest punkterad, vid basen
jemte petiolus beckrödt, vingarne mycket kortare.

3. B. nigriventris m.: Nigra, nitidula, tenuiter pilosa, antennis cor-
poris fere longitudine, fuscis, basi dilutioribus, articulo 3:o basi
emarginato, fronte protuberaute, bisulcata; thorace subdepresso,
pronoto punctato, producto, scutello depresso; metathorace late-
ribus unidentato, carina media apice bifida; alis fumatis, abdo-
mine longioribus, stigmate lineari, area radiali apice aperta, lon-
giori; abdomine oblongo, lateribus apice pilis brevibus fulvis par-
cius vestito, petiolo rugoso, supra bilineato, segmento 2:0o dorso
medio punctato, sulco longiori basi impresso. &. Long. 23 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Från B. sanguinolenta skild genom abdomens olika skulptur, längre
stigma samt kortare radialfält, från B. brachyptera genom klufven
medianköl på metathorax, samt olika skulptur och färg på abdomen.
Antennerna äro temligen grofva, bruna, före midten ljusare, slutleden
obetydligt längre än näst den sista, skaftet föga längre än 3:e leden.
Vingarne äro rökskuggade, stigmat nästan lika långt som transversella
nerven, radialfältet öppet i spetsen, beläget straxt bakom midten,
costan fortsatt nästan ända till spetsen. Abdomen är längre än tho-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 3. 5

— 168 —

rax, skaftet af bakhöfternas längd, dubbelt så långt somf2:a segmen-
tets basalfåra. Benen äro gulaktiga.

4. B. abrupta m.: Nigra, nitidula, tenuiter pubescens, antennis ar-
ticulo 3:0 4:0 vix longiori, apice fuscis, pedibusque ferrugineis,
coxis piceis; fronte protuberante, bisulcata; pronoto leviter pro-
ducto, scutello depresso, metathoracis carina media apice bifida;
alis abdominis longitudine, fumatis, stigmate subquadrato, nervo
transverso duplo breviori, nervo radiali abrupto; abdomine pe-
tiolo supra laevi, bilineato, segmento 2:o crebrius punctato, basi
levi, suleco breviori impresso. 2. Long. 2 lin.

Mas: antennis nigris, articulo 3:o basi emarginato, basi femori-
busque supra picescentibus, alis nervo radiali curvato, haud
interrupto.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Från B. nigriventris skild genom något kortare och finare an-
tenner, hvilkas näst sista led är obetydligt längre än tjockleken, ge-
nom mycket kortare stigma, genom costalnerven, som upphör vid
radialfältet, genom abdomens skaft, som ej är skrynkligt, samt genom
kortare fåra på abdomens 2:a segment. Antennerna hafva 3:e leden
obetydligt längre än 2:a, kort obkonisk, 4—14 transversella, slut-
leden äggrund. Vingarne hafva radialnerven hos honan knopplik, af-
bruten, hos hannen böjd och fortsatt ända till costan; abdomens pe-
tiolus är knappast längre än bakhöfterna, 2:a segmentet fint punkte-
radt, vid basen glatt.

5. B. validicornis m.: Nigra, subopaca, antennis validis corpore bre-
vioribus, articulo 3:o basi emarginato, pedibusque fusco-testaceis;
metathoracis carina media bifida; alis fumatis, stigmate area ra-
diali apice obsoleta triplo breviori; abdomine petiolo brevi, striato,
segmento 2:0o dorso polito, basi sulco distinceto striolisque abbre-
viatis utrinque impressis. &&. Long. 12 lin.

Funnen vid Stockholm (BoHEMAN).

Till habitus mest lik B. nigriventris, men antennerna gröfre, ra-
dialfältet längre. Hufvudet är under antennerna fint puncteradt, få-
rorna tydliga, ansigtet nedtill något glänsande. Antennerna äro kor-
tare än kroppen, grofva, utåt spetsen finare. Thorax är föga kull-
rig, scutellens grop gruvd, metathorax på sidorna försedd med 2
tandformiga utsprång. Vingarne äro längre än abdomen, stigmat
längre än substigmaticalgrenen, som bildar en mycket trubbig vinkel,
radialfältet långt, men i spetsen ej så distinct, .emedan costal- och
radialnerven blifva otydliga utåt, discoidal- och brachialnerver nående
nästan ut i vingkanten.

6. B. fuscipennis m.: Nigra, nitidula, parcius pubescens, antennis
apice fuscis pedibusque flavis; pronoto subproducto, scutello sub-
depresso, apice linea semi-circulari punctata marginato, metatho-
race carina media simplici, utrinque dentato; alis corpore parum
longioribus, fuscescentibus, stigmate brevissimo, area radiali elon-

SS ac

gata, apice aperta; abdomine petiolo punetulato, dorso unisulcato,

segmento 2:0o vage punctato, sulco longiori impresso. $. Long.

11 lin.

Färonen vid Stockholm (BoHEMAN).

Från B. brachyptera skild genom längre vingar, ej så starkt fram-
skjutande panna och pronotum, abdomen svart, kortare, med längre
fåra i midten af 2:a segmentet. Hufvudet är under antennerna tätt
punkteradt, ofvanför clypeus glatt. Antennerna "räcka till roten af
thorax, 3:e leden hälften längre än 4:e, 4—14 lätt transversella,
gula, de 8 sista lederna bruna. Scutellen har en temligen grund
grop, i spetsen är den kantad af en fint punkterad, bågformigt in-
tryckt linie; metathorax ej nedsluttande, ofvanpå glatt. Vingarne äro
obetydligt längre än abdomen, stigmat tydligt kortare än substigma-
ticalgrenen, med hvilken den otydliga radialnerven bildar en mycket
trubbig vinkel. Abdomen är oval. Benen äro jemte höfterna lergula.

7. B. dorsalis m.: Nigra, nitidula, parcius pubescens, antennis,
articulo 3:o basi emarginato, apice fuscis pedibusque flavis; pro-
noto leviter producto, carina metathoracis media bifida; alis sub-
fumatis, stigmate lineari, nervo transverso vix breviori, area ra-
diali duplo breviori; abdomine lateribus parcius punctato, petiolo
supra rugoso-striato, segmento 2:0o basi piceo, sulco tenui breviori
impresso. SA. Long. 12 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Från B. sanguinolenta, som den mycket liknar, skild genom kor-
tare fåra på abdomens 2:a segment samt kortare stigma. MHufvudet
under antennerna punkteradt, ofvanför clypeus glatt. Antennerna äro
gulaktiga, utåt spetsen mörkare. Thorax är ofvanpå föga kullrig,
pronotum temligen framdraget, metathorax på sidorna tandformigt
förlängd. Vingarne äro längre än abdomen, stigmat kortare än ra-
dialfältet, costan upphörande straxt bakom dess förening med radial-
nerven. Abdomen är lancettlik, längre än thorax, skaftet nästan hälf-
ten längre än bakhöfterna, 2:a segmentets fåra fin, kortare än skaftet,
liksom de följande segmenterna endast på sidorna fint punkteradt.
Benen äro temligen långa, låren något klubblika, gula.

8. B. depressa m.: Nigra, nitidula, subglabra, depressiuscula, an-
tennis, articulis 4—14 valde transversis, apice fuscis pedibusque
flavis; pronoto producto, metathorace depresso, carina media bi-
fida; alis stigmate lineari, area radiali aperta; abdomine subcela-
vato, lateribus parcius punctato, segmento 2:0 sulco breviori im-
presso. 2. Long. 14 lin.

Mas: antennis corpore parum longioribus, articulo 3:0 basi pro-
funde exciso, pedibusque fuscis.
Var. b. alis abdomine brevioribus. 2.
Var. ce. antennis pedibusque nigricantibus. &.
Funnen i Bohuslän och Småland (BoHEMAN); sjelf har jag fun-
nit den vid O. Karup i Halland samt vid Lund och Fo-

gelsång i Skåne.
ZY

— 170 —

Genom sin nedplattade kroppsform, starkt transversella antenn-
leder och korta radialnerv lätt skild från föregående arter. Hufvudet
är hos honan nästan aflångt, ofvanpå nästan glatt, pannan framskju-
tande, under antennerna punkteradt. Antennerna äro kortare än tho-
rax, 2:a leden längre än 4:e, som är dubbelt så kort som 3:e, 4—14
alla starkt transversella, dunkelt gula, utåt spetsen och skaftets bas
bruna, tätt och fint håriga. 9Scutellen med liten grop, metathorax på
sidorna tandformigt utdragen. Vingarnes radialnerv kort, hakformigt
böjd. Abdomen är bredare mot spetsen, skaftet dilateradt före spet-
sen. Benen äro korta, låren klubblika, dunkelt gula.

B) Thorace altitudine haud latiori, pronoto haud producto, carina me-
tathoracis media integra; antennis femine articulis 4—14 sub-
equalibus.

a) Abdomine femine apice conico.
1) Segmento 6:0 precedente longiori, metathorace utringue bispinoso.

9. B. brevis: Nigra, nitidula, parcius pubescens, antennis articulis
4 primis pedibusque cum coxis flavis; alis subfumatis, abdominis
longitudine, stigmate subquadrato, ramo substigmaticali fere bre-
viori, area radiali elongata, basi obtusangula; abdomine piceo,
thorace longiori, apice conico, lateribus parce punctato, nitido,
petiolo brevissimo, segmento 2:o sulco basali breviori impresso.
2. Long. 14 lin.

Mas: antennis setaceis, corpore paullo brevioribus, fusco-testa-
ceis, articulo 3:o basi leviter emarginato, abdomine subtus
dense pubescenti.

NEEs. Mon. Codr. 343, 10 (forte).

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Svart, temligen glänsande; hufvudet är nästan lika bredt som
thorax, pannan utan tydliga fåror, tätt och fint punkterad, ofvanför
clypeus glatt; palperna gulaktiga. Antennerna äro af lika längd med
thorax, 3:e leden dubbelt så lång som 4:e, 4—5 knappt smalare än
de följande 6—14, som alla äro nästan lika långa som tjockleken,
slutleden kort äggrund; till färgen bruna, de 4 första lederna gula.
Thorax är ofvanpå föga kullrig, på sidorna nästan blank, skuldrorna
ej framstående, metathorax på hvarje sida med 2 tandformiga utsprång.
Vingarne äro af abdomens längd, lätt rökskuggade, stigmat nästan
kortare än substigmaticalgrenen, radialfältet vid basen trubbvinkligt,
costan upphörande i sjelfva radialfältets spets. Abdomen är i midten
lika bred som thorax, i spetsen koniskt utdragen, ofvanpå föga kull-
rig, på sidorna glest punkterad, undre sidan fint och temligen tätt
punkterad och pubescent, beckfärgad; skaftet kortare än bakhöfterna,
skrynkligt, 2:a segmentet med en fåra vid basen, som ej är längre
än skaftet, på sidorna om hvilken ligga ett par korta men starka
streck; anal-segmentet med 2 punkter vid basen. Benen äro lergula.

10. B. radiatula m.: Nigro-picea, nitidula, parcius pubescens, anten-
nis pedibusque flavis, alis abdomine paullo longioribus, dilute

— 171 —

fumatis, stigmate subquadrato, rami substigmaticalis longitudine,
area radiali basi obtusangula; abdomine, thorace paullo longiori,
piceo-ferrugineo, polito, apice et lateribus subpiloso, conico, petiolo
coxis posticis breviori, segmento 2:o sulco medio longiori strio-
lisque basi impresso. Y. Long. 13 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Lik B. brevis, men antennerna finare, alldeles gula, abdomen
blank, undertill glest punkterad, i spetsen med fina utstående hår,
fåran på 2:a segmentet längre, strierna på sidan derom fina, smånin-
gom kortare utåt. Antennernas 3:e led är dubbelt så lång som 4:e,
4—5 knappt smalare än de följande, 6—14, som äro lika stora,
knappt transversella. Vingarne äro lätt rökskuggade, stigmat nästan
fyrkantigt. Abdomen är något längre än thorax, skaftet skrynkligt
strieradt. Benen äro jemte höfterna lergula.

11. B. striola m.: Nigra, nitidula, parcius pubescens, antennis, apice,
fuscis, pedibusque flavis; alis obscuris, nervis fuscis, stigmate
quadrato, ramo substigmaticali breviori, area radiali basi obtus-
angula; abdomine convexo, supra polito, subtus parcius pube-
scenti, petiolo brevissimo, rugoso, segmento 2:o sulco medio pe-
tioli longitudine, striolisque a basi radiantibus impresso. £. Long.
11 lin.

Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne.

Mycket lik B. radiatula, men mindre, antennerna i spetsen bruna,
abdomen kullrigare, becksvart, med kortare fåra, vingarne dunkla,
med mörkare ådror. Hufvudet är något smalare än thorax, ansigtet
nästan glatt. Antennerna äro lika långa som thorax, 3:e leden nästan
dubbelt så lång som 4:e, 4—5 knappt smalare än de följande 6 —14,
som knappast äro tjockare än längden, slutleden kort äggrund. Ab-
domen är ofvanpå temligen kullrig, koniskt tillspetsad, ofvanpå blank,
undertill fint pubescent, skaftet kortare än bakhöfterna; 2:a segmen-
tet med en kortare fåra och tydliga strier på sidorna derom, hvilka
småningom aftaga i längd utåt sidan. Benen äro gula.

12. B. carinata m.: Nigra, nitidula, parcius pubescens, antennis va-
lidis, apice fuscis, pedibusque cum coxis flavis; scutello apice
carina subtili, basi fovea profundiori impressa; alis obscure fumatis,
abdominis longitudine, stigmate rami substigmaticalis longitudine,
area radiali elongata, basi obtusangula; abdomine pieco, basi di-
lutiori, lateribus et subtus parcius punctato, segmento 2:o basi
suleo longiori impresso. Y. Long. 12 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Lik B. brevis, men abdomen ej så starkt koniskt tillspetsad, an-
tennerna mycket gröfre, scutellen baktill med en fin köl. Hufvudet
är finhårigt, pannfårorna otydliga, hjessan med en grund intryckning.
Antennerna äro grofva, 3:e leden dubbelt så lång som 4:e, 4—14
obetydligt längre än tjockleken, slutleden äggrund, spetsig. Scutellen
med en bred och djup grop vid basen, metathorax starkt nedslut-

= 172 —

tande. Vingarne äro starkt rökskuggade, stigmat något längre än
hos föregående art, men kortare än transversella nerven; abdomen
är i midten lika bred som thorax, skaftet kort, ofvan ojemnt fåradt,
fåran vid basen på 2:a segmentet längre än skaftet, 1:a ventral-
segmentet ej längre än 7:e dorsalsegmentet. Benen gula.

13. B. brachyura m.: Nigra, nitidula, subpubescens, antennis, apice
fuscis, pedibusque cum coxis flavis; scutello apice haud carinato;
alis subfumatis, abdomine paullo longioribus, stigmate brevi, area
radiali obtusangula duplo breviori; abdomine piceo, petiolo supra
sulcato, segmento 2:o basi sulco profundiori et longiori impresso.
Pi Long..A3 lin.

Var. abdomine toto nigro.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Lik B. brevis, men abdomen ej så starkt tillspetsad, petiolus
med tydligare lister, radialfältet kortare. MHufvudet är något smalare
än thorax, pannan lätt framskjutande, fårorna omärkliga, fint och tätt
punkterad, ofvanför clypeus glesare; palper och mandibler lergula.
Autennerna äro lika långa som thorax, 3:e leden dubbelt så lång som
4:e, 4—5 något smalare än de följande 6—14, som äro lätt trans-
versella, slutleden äggrund; de äro till färgen gula, i spetsen något
mörkare. Vingarne äro lätt vrökskuggade, stigmat kortare än sub-
stigmaticalgrenen, radialfältet dubbelt så långt som bredt, costan af-
bruten bakom radialfältet. Abdomen är bredare än thorax, på sidorna
och undertill fint punkterad, skaftet med tydliga lister, 2:a segmentet
med en temligen djup fåra, som når ända till midten. Benen äro
gula; höfterna af samma färg.

2) Abdomine femine segmento 6:0 5:o longitudine equali.

14. B. similis m.: Nigra, nitidula, subpubescens, antennis, articulo
3:o 2:o haud longiori, apice fuscis, pedibusque cum coxis flavis;
alis fuscis, stigmate oblongo, ramo substigmaticali paullo longiori;
abdomine piceo, apice subconico, thorace latiori, petiolo rugoso,
segmento 2:o sulco breviori basi impresso. Y. Long. 11 lin.

Funnen i medlersta Sverige (BoHEMAN).

Från B. brachyura skild genom kortare fåra på 2:a abdominal-
segmentet, från B. brevis genom ej så starkt koniskt tillspetsad ab-
domen, från båda äfven genom antennernas structur. Pannfårorna
äro omärkliga, hjessan fint pubescent, ansigtet under antennerna tätt
punkteradt. Antennerna äro fina, 2:a leden obkonisk, ej längre men
bredare än 3:e, 4—5 något smalare än de följande 6—14, som äro

Ra AS

nästan rundade, slutleden kort äggrund. Vingarne äro dunkla, stigmat
kortare än transversella nerven, radialfältet vid basen nästan rätvink-
ligt, nära dubbelt så långt som transversella nerven. Abdomen är -

på sidorna och undertill fint punkterad. Benen äro gula, höfterna af
samma färg.

; — 173 —

b) Abdomine femine apice haud cönico.
1) Ale area radiali occlusa.
a) Capite sulcis abbreviatis.

15. B. opaca m.: Nigra, subopaca, fusco-pubescens, antennis basi
pedibusque fusco-testaceis; scutello convexo, fovea basali profun-
diori; alis fuscescentibus, stigmate oblongo, area radiali elongata
triplo breviori; abdomine subeconvexo, dense pubescenti, supra
basi levi, petiolo striato, segmento 2:o basi sulco breviori im-
presso. 2. Long. 13 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Till staturen snarlik B. brachyura, svart, svagt glänsande, tätt
pubescent. Hufvudet är tätt och fint punkteradt, hjessan baktill med
en intryckt linie. Antennerna äro bruna, vid basen något ljusare,
3:e leden hälften längre än 4:e, 4—14 lika långa som tjockleken,
slutleden äggrund, spetsad. Thorax är ofvanpå fint och tätt punkte-
rad, metathorax temligen nedåt sluttande, med 2 tandformiga utsprång
på sidorna. Vingarne äro dunkla, stigmat ungefär af substigmatical-
grenens längd, men tydligt kortare än transversella nerven, denne
åter dubbelt så kort som radialfältet, discoidalnerven nående nästan
ända ut i vingkanten. Abdomen är något bredare än thorax, 2:a
segmentet i midten vid basen glatt. Benen äro bruna.

16. B. longipennis m.: Nigra, nitidula, fusco-pubescens, antennis fu-
scis, basi pedibusque ferrugineis, corpore brevioribus, articulo 3:0o
basi leviter emarginato; metathorace utrinque fortiter bispinoso;
alis fuscescentibus, nervis nigricantibus, stigmate oblongo-quadra-
to, rami substigmaticalis longitudine, area radiali elongata, basi
obtusangula; abdomine dorso subglabro, petiolo strigoso, segmento
2:0 basi sulco striolisque impressis. &. Long. 2 lin.

Funnen vid Stockholm af Candidat STÅL.

Möjligen hannen till föregående art, till kroppsform lik B. ab-
rupta, men pronotum ej framdraget, kölen på metathorax ej klufven,
radialfältet längre. MHufvudet har pannan något framstående, fårorna
korta, fint punkteradt. Antennerna räcka till midten af abdomen,
slutleden knappast längre än näst den sista, som är 3 gånger så lång
som bred. Thorax är lika bred som hög, scutellen lika lång som
metatborax. Vingarne äro längre än abdomen, substigmaticalgrenen
något incrasserad i spetsen, costan fortsatt bakom radialfältet, som
är aflångt - lancettlikt.- Abdomen är lika lång som thorax, skaftet
lika långt som bredt, fåran på 2:a segmentet svagare utåt. Benen
äro roströda, höfterna vid basen mörkare.

17. B. suleata m.: Nigra, subnitida, fusco-pubescens, antennis basi
pedibusque testaceis, scutello convexo; alis subfumatis, stigmate
ramo substigmaticali breviori; abdomine segmento 2:o basi sulco
longiori profunde impresso. 2. Long. 1 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

— 174 —

Från B. opaca skild genom ljusare antenner och ben, lätt rök-
skuggade vingar med kortare stigma, djupare och längre fåra på 2:a
abdominalsegmentet. Hufvudet är nästan halfrundt, tätt och fint punk-
teradt, pannan lätt framstående. Antennerna äro ungefär lika långa
som thorax, 2:a leden hälften mindre än 3:e, som åter är dubbelt
så lång som 4:e, 5—14 lätt transversella, slutleden kort äggrund.
Thorax är knappt bredare än hufvudet, scutellen med djup basalgrop.
Vingarne äro något längre än abdomen, stigmat mycket litet, costan
upphörande vid radialfältets spets. Abdomen är bredare än thorax,
skaftet kortare än tjockleken, med en djup fåra i midten, ojemnt
skrynkligt; 2:a segmentet med en djup fåra, som upptager dess halfva
längd, på sidorna fint pubescent. Benen äro lergula, höfterna något
mörkare.

Bb) Capite sulcis longioribus, fronte subprominula.

18. B. pubiventris m.: Fusco-nigra, pubescens, subnitida, antennis
corpore multo brevioribus, articulo 3:0 basi fortiter emarginato,
basi pedibusque obscure testaceis; metathorace utringue subden-
tato; alis subhyalinis, stigmate ramo substigmaticali parum lon-
giori, area radiali basi obtusangula; abdomine parcius pubescenti,
petiolo crassiusculo, striato, coxis posticis parum longiori. &.
Long. 13 lin.

Funnen vid Stockholm (BoHEMAN).

Till habitus mest lik B. dorsalis; hufvudet fint pubescent, an-
sigtet nedtill glänsande, nästan glatt, pannfårorna tydliga, nående
nästan ända upp till antennerna. Dessa äro temligen grofva, räcka
till abdomens 2:a segment. Metathorax på sidorna otydligt tandfor-
migt utdragen. Vingarne äro längre än abdomen, dunkla, med bruna
ådror, stigmat af transversella nervens längd, dubbelt så kort som
radialfältet, radialnerverna utskickande ett rakt bihang inåt och bakåt
mot skifvan. Abdomen är ofvanpå långs midten glatt, svart, vid ba-
sen beckfärgad, skaftet en fjerdedel af de öfriga segmenterna tillhopa.
Benen äro dunkelt gula.

19. B. elongata m.: Nigra, nitidula, tenuiter pubescens, antennis,
articulo 3:0 2:0 duplo longiori, pedibusque testaceis, coxis fuscis;
scutello depressiusculo, fovea basali profundiori impresso; alis
subfumatis, corpore parum longioribus, stigmate nervo transverso
parum breviori, area radiali basi obtusangula triplo breviori; ab-
domine lanceolato, petiolo crebre striolato, segmento 2:0 lateribus

. parcius punctulato, basi sulcö brevi impresso. 2. Long. 2 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Svart, något glänsande, finhårig. MHufvudet är något smalare än
thorax, pannan temligen framskjutande, under antennerna fint punk-
terad, med 2 tydliga fåror, ofvanför clypeus glatt. Antennerna äro
lika långa som thorax, 3:e leden dubbelt så lång som 4:e, 4—14
knappt transversella, slutleden något koniskt tillspetsad. Metathorax
på sidorna ej märkbart tandformigt utdragen. Vingarne äro något
öfverskjutande abdomen, stigmat lineärt, costan upphörande straxt

— 175 —

bakom radialfältet. Abdomen är längre än thorax, på ryggen glatt,
skaftet obetydligt längre än bakhöfterna, något dilateradt i midten,
analsegmentet i spetsen tätt gul-luddigt. Benen äro temligen långa,
låren något klubblika.

2) Ale area radiali aperta, costa moxz pone stigma abbreviata, nervo
radiali obsoleto, nervis discoidalibus et brachialibus ante marginem
desinentibus ; fronte sulcis distinctis; metathorace utrinque dentato;
petiolo abdominis coxis posticis haud longiori.

20. B. nigra m.: Subopaca, fusco-sericeo-pubescens, nigra, antennis
basi pedibusque rufis; alis abdomine brevioribus, obscure fumatis,
stigmate ramo substigmaticali paullo longiori; abdomine dorso
glabro, petiolo crebre sulcato, coxis posticis longitudine zequali,
segmento 2:o sulco longiori impresso. 2. Long. 24 lin.

Funnen i Maj månad under nedfallna löf i Fogelsång vid Lund
i Skåne.

Hufvudet med pannan temligen framstående, fårorna abbrevie-
rade, fint pubescent. Antennerna hafva de 7 första lederna röda, de
andra bruna, 4—14 lika långa som tjockleken, sidenluddiga, slutleden
kort äggrund. Vingarne äro mörkt rökskuggade, radialnerven bil-
dande en trubbig vinkel. Abdomen är längre än thorax, skaftet tjockt,
med djupa strier, 2:a segmentets fåra längre än skaftet. Benen äro
korta, röda.

2

21. B. parallela m.: Nigra, nitidula, sericeo-pubescens, antennis cor-
HD ,
poris longitudine, articulo 3:o basi emarginato, scapo nigro, pe-
dibusque fusco-testaceis; alis fumatis, stigmate ramo substigma-
. . . . . . < D . Do
ticali duplo longiori, nervo radiali costa parallelo; abdomine pe-
tiolo globoso-ovali, segmento 2:0 sulco abbreviato. A. Long. 2 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Lik föregående, men stigmat längre, radialnerven parallel med
costa, kroppen mera glänsande, metathorax ej pubescent. Hufvudet
är nästan lika bredt som thorax, fint pubescent, ansigtet något glän-
sande, mera sparsamt pubescent, pannfårorna abbrevierade. Anten-
nerna äro fullkomligt af kroppens längd, smutsgula, skaftet svart.
Vingarne äro något längre än abdomen, starkt rökskuggade, stigmat
incrasseradt, nästan dubbelt så långt som substigmaticalgrenen, hvilken
utgår nästan i rät vinkel. Abdomen är obetydligt längre än thorax;
något bredare än densamme, svart, fint pubescent, i midten vid ba-
sen glatt, kullrig, 2:a segmentets fåra af skaftets längd. Benen äro
temligen grofva, dunkelt gula.

22. B. claviscapa m.: Nigra, subopaca, sericeo-pubescens, antennis,
scapo clavato, articulis 4—14 transversis, pedibusque obscure
ferrugineis; alis subfumatis, stigmate ramo substigmaticali parum
longiori; abdomine dorso glabro, segmento 2:o sulco breviori basi
impresso. $. Long. 11 lin.

Mas: antennis corporc paullo brevioribus pedibusque fuscis.

— 176 —

Var. antennis, ano pedibusque testaceis. Y.

Funnen i Dalarne, Stockholm och Småland (BoHEMAN); i Skåne
är den tagen vid Lindholmen af Stud. RorH, sjelf har jag
funnit den vid Arrie nära Malmö och vid Rysjöholm.

En genom det klubblika antennskaftet lätt igenkännlig art. Hufvu-
det har pannan ganska framstående, fin pubescent, ansigtets nedre del
något glänsande; palper "och mandibler brungula. Antennerna hafva
2:a och 3:e lederna lika stora, kort obconiska, 4—14 transversella, slut-
leden kort äggrund. Metathorax lätt urbräddad i spetsen. Vingarne
äro obetydligt längre än abdomen, stigmat incrasseradt, radialnerven
hakformig, radialfältet aflångt triangulärt. Abdomen är föga längre
än thorax, skaftet strieradt, något dilateradt i midten. Benen äro
korta, ej fina, brungula.

23. B. breviuscula m.: Nigra, nitidula, fusco-pubescens, antennis pe-
dibusque fusco-testaceis; alis dilute fumatis, stigmate ramo sub-
stigmaticali paullo longiori; abdomine piceo, ovali, thorace latiori,
segmento ultimo dorsali pubescenti. £. Long. 11 lin.

Funnen i Lappland och Småland (BoHEMAN).

Från B. claviscapa skild genom antennerna, hvars skaft ej är
klubblikt, 2—3 lederna längre, 4—14 svagt transversella, bredare och
kortare abdomen samt något längre radialfält. Hufvudet är nästan
lika bredt som thorax, fint pubescent, ansigtets nedre del något
glänsande, pannan ganska framstående, dess fåror tydliga, men nå ej
upp till antennerna. Dessa äro knappt så långa som thorax, 2—3
lederna aflånga, 4—14 knappt tjockare än längden, slutleden äggrund;
de äro till färgen lergula, knappt mörkare i spetsen. Vingarne äro
något längre än abdomen, stigmat något längre än substigmaticalgre-:;
nen, som utgår i en trubbig vinkel, det otydliga radialfältet något
längre än hos föregående art. Abdomen är ej längre än thorax, men
bredare, oval, pubescent, ofvanpå i midten vid basen glänsande, glatt;
skaftet kort, strieradt, något dilateradt i midten, 2:a segmentet med
en tydlig fåra, sista dorsalsegmentet beklädt med ett tätt ljusgult
ludd. Benen lergula.

24. B. analis m.: Elongata, nigra, nitidula, pubescens, antennis apice
fuscis pedibusque rufis; alis obscure hyalinis, stigmate ramo sub-
stigmaticali vix longiori; abdomine apice polito, piceo. 2. Long.
11 lin.

Funnen vid Lindholm i Skåne af Stud. RoTtH.

Lik föregående, men af en mera långsträckt kroppsform, anten-
nerna finare och längre, vingarne med kortare stigma, substigmati-
calgrenen utgående i nästan rät vinkel; abdomens 2:a segment med
kortare fåra, på ömse sidor derom tydliga abbrevierade strier, i spet--
sen glatt och beckröd, sidorna glest pubescenta. Hufvudet är sma-
lare än thorax, pannan lätt framstående, under antennerna fint punk-
teradt och pubescent, ansigtets nedre del nästan glatt, glänsande,
pannfårorna korta. Antennerna äro nästan längre än thorax, fina,

— 177, —

röda, i spetsen knappt mörkare, 2:a leden nästan dubbelt så kort som
3:e, 4—14 nästan rundade, slutleden kort äggrund. Vingarne äro
dunkla, radialfältet 4 gånger så långt som stigmat. Abdomen är nå-
got bredare än thorax, blank, på sidorna och undertill glest pube-
scent, skaftet ojemnt skrynkligt. Benen äro rödgula, höfterna af sam-
ma färg.

25. B. fuscata m.: Nigra, nitidula, fusco-pubescens, antennis basi pe-

| dibusque rufis; alis obscure hyalinis, stigmate ramo substigmati-
cali fere breviori, area radiali obsoleta, brevi; abdomine apice po-
lito. 2. Long. 14 lin.

Var. abdomine basi piceo.

Funnen i Maj månad under nedfallna löf i Fogelsång vid Lund
i Skåne.

Lik B. analis, men antennernas 4—5 leder något smalare än de
följande, vingarnes stigma kortare, substigmaticalgrenen utgående i
trubbig vinkel, radialfältet kortare, abdomen nästan koniskt tillspet-
sad, dess 2:a segment med en längre fåra. MHufvudet är något sma-
lare än thorax, ansigtets nedre del glänsande, glatt, pannfårorna korta.
Antennerna äro lika långa som thorax, svartbruna, de 3 första lederna
röda, 2:a leden hälften kortare än 3:e, 6—14 knappt tjockare än läng-
den, slutleden kort äggrund. Vingarne äro knappt längre än abdo-
men, radialfältet aflångt triangulärt. Abdomen är längre och något
bredare än thorax, blank, på sidorna och undertill pubescent, skaftet
ojemnt skrynkligt. Benen äro röda, höfterna af samma färg.

26. B. fossulata m.: Breviuscula, nigro-picea, nitidula, pubescens, an-
tevnis pedibusque rufis; alis subfumatis, stigmate ramo substigma-
ticali haud longiori, area radiali brevi; abdomine thorace latiori,
segmento ultimo dorsali pubescenti. 2. Long. 11 lin.

Funnen i Juni månad vid Ringsjön i Skåne.

Till statur mest lik B. breviuscula, men vingarnes stigma och
radialfält kortare, antennerna grofva, från B. fuscata skild genom rök-
skuggiga vingar, med ännu kortare radialfält, sista dorsalsegmentet
pubescent, gröfre antenner, med 4—5 lederna lika stora. Hufvudet
är något smalare än thorax, under antennerna fint punkteradt och pu-
bescent, ansigtet glänsande, pannfårorna korta. Antennerna hafva
2:a leden hälften kortare än 3:e, 4—14 lika stora, knappt tjockare än
längden, röda, i spetsen något mörkare. Thorax har djupa dorsal-
linier, scutellens grop djup och bred. Vingarne äro knappt längre än
abdomen, substigmaticalgrenen utgående i trubbig vinkel, radialfältet
kort triangulärt. Abdomen är bredare än thorax, skaftet kort, pube-
scent, strigeradt, 2:a segmentets fåra nästan längre än skaftet, sista dor-
salsegmentet med gult glänsande ludd. Benen äro jemte höfterna röda.

27. B. subaptera m.: Picea, nitidula, antennis, abdomine pedibusque
testaceis; alis tboracis longitudine; abdomine thorace multo bre-
viori, toto subtiliter punctulato et pubescenti. $. Long. 11 lin.

— 178 —

Var. nigro-picea, antennis pedibusque rufis, abdomine ferrugineo.

Funnen i Småland (BoHEMAN); i Skåne har jag funnit den i
Maj månad under nedfallna löf i Fogelsång.

Hufvudet är något smalare än thorax, pannan lätt framstående,
under antennerna fint punkteradt och pubescent, ansigtets nedre del
glänsande och glesare punkterad, pannfårorna tydliga. Antennerna
äro något längre än thorax, alldeles röda, temligen fina, 2:a leden
hälften kortare än 3:e, 4—5 lika med de följande, nästan rundade,
slutleden kort äggrund. Vingarne äro korta, räcka endast till spetsen
af thorax. Abdomen är dubbelt så bred som thorax, öfverallt fint
och tätt punkterad och pubescent, skaftet lika långt som tjockleken,
skrynkligt punkteradt, 2:a segmentet med en kort fåra i midten. Be-
nen äro gula, höfterna af samma färg.

28. B. testacea m.: MNitidula, pubescens, testacea, antennis articulis
4—5 sequentibus angustioribus; alis thoracis longitudine; abdo-
mine dorso levi et nitido. 2. Long. 1 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Lik B. subaptera, men mindre, ljusare, antennernas 4—5 leder
smalare än de följande; abdomen smalare, på ryggen utan punktur,
glänsande. Hufvudet. är något smalare än thorax, pannan lätt fram-
stående, under antennerna fint punkteradt och pubescent, ansigtets
nedre del glänsande, nästan glatt, pannfårorna tydliga. Antennerna
äro något längre än thorax, fina, 2:a leden hälften kortare än 3:e,
6—14 nästan rundade, slutleden kort äggrund. Vingarne äro rudi-
mentära, räcka endast till spetsen af metathorax. Abdomen är något
bredare än thorax, men längre, något koniskt utdragen i spetsen, på
ryggen i midten glänsande, glatt, på sidorna och undertill beklädd
med ett ljusgult ludd, 2:a segmentet med en fåra vid basen af skaftets
längd. Benen äro ljusgula.

29. B. hemiptera m.: Testacea, antennis articulis 4—5 sequentibus
angustioribus; alis abdomine brevioribus, stigmate ramo sub-
stigmaticali haud longiori; abdomine dorso lzevi et nitido. L.
Long. 1 lin.

Funnen i Småland (BoHEMAN).

Lik B. testacea, men antennerna tjockare, 6—14 lederna trans-
versella, abdomens 6:e segment något längre än 5:e, vingarne räcka
till midten af abdomen. Hufvudet är något smalare än thorax, brun-
gult, något glänsande, pannan lätt framstående, under antennerna fint
punkteradt och pubescent, ansigtets nedre del glänsande, nästan glatt.
Antennerna äro något längre än thorax, 2:a leden hälften längre än
3:e, 4—5 något smalare än de följande 6—14, som äro något trans-
versella, slutleden kort äggrund. Vingarne äro svagt rökskuggade,
stigmat punktformigt, radialfältet kort, nästan triangulärt. Abdomen
är något bredare än thorax, något koniskt utdragen i spetsen, glän-
sande, glatt, på sidorna och undertill fint men glest pubescent, skaf-
tet ojemnt skrynkligt, 2:a segmentet med en tydlig fåra vid basen.

'

— 179 —

C) Metathorace apice haud spinoso; alis ciliatis nervis brachialibus et
discoidalibus nullis; capite subrostrato, palpis brevibus. (Opazon
HaALIDAY forte.)

30. B. ciliata m.: Nigra, mnitidula, antennis pedibusque fuscis, alis
obscure hyalinis, apice ciliatis, stigmate nervi transversi longitu-
dine, ramo substigmaticali punctiformi; abdomine ovato, apice
conico, compresso, petiolo coxis breviori. 2. Long. 1 lin.

Mas. antennis pedibusque nigricantibus, illis articulo 3:0 fortiter
exciso, corpore paullo brevioribus, abdomine breviori, sub-
celavato.

Funnen i Juni månad vid Ringsjön i Skåne.

Svart, något glänsande. Hufvudet är lika bredt som thorax, af-
smalnande mot mandiblerna, som äro membranösa, palperna korta,
pannan lätt framstående, fårorna otydliga, sparsamt finhårigt, glän-
sande. Antennerna äro svartbruna, hos hannen 3:e leden skarpt ut-
skuren, i midten tandformigt utdragen. Thorax är temligen kullrig
ofvanpå, metathorax kort, på sidorna ej tandformigt utdragen. Vin-
garne äro hos hannen längre än abdomen, hos honan af dess längd,
dunkla, cilierade, substigmaticalgrenen kort, nästan knoppformig, co-
stan upphörande i stigmat. Abdomen är lika bred som thorax, skaf-
tet kortare än bakhöfterna, glänsande, glatt, i spetsen finhårig, hos
hannen kort klubblik, hos honan aflångt-äggrund, koniskt tillspetsad,
sista ventralsegmentet något nedböjdt, 2:a dorsalsegmentet utan någon
märkbar fåra.

31. B. incrassata m.: Nigra, nitidula, antennis basi pedibusque testa-
ceis, illis articulo 2:o 3:0 longiori et crassiori, apicem versus in-
crassatis; abdomine apice conico-attenuato; alis obscure hyalinis,
stigmate area radiali obsoleta longiori. 8. Long. 1 lin.

Mas. antennis articulo 3:0 fortiter exciso, corpore paullo brevio-
ribus, pedibusque fuscis, petiolo abdominis longiori.

Funnen vid Lund i Augusti månad.

Lik föregående, men med radialfält, fastän kort och otydligt,
abdomen utan fåra vid 2:a segmentets bas. Hufvudet är ungefär lika
bredt som thorax, pannan lätt framstående, fårorna tydliga men korta.
Antennerna äro hos honan något längre än thorax, utåt spetsen svagt
incrasserade, 2:a leden längre och bredare än 3: e, näst den sista lika lång
som tjockleken, slutleden ”äggrund; hos & äro de af kroppens längd,
3:e leden skarpt utskuren vid basen; de äro till färgen bruna, vid
basen ljusare. Vingarne äro dunkla, bos honan obetydligt, hos han-
nen märkbart längre än abdomen; i spetsen långt cilierade, stigmat
nästan af transversella nervens längd. Abdomen är lika bred som
ffäprar, glänsande, glatt, i spetsen ”gleshårig, skaftet hos hannen af

bakhöfternas längd, hos honan kortare.
|

— 180 —
Genus LYTEBA m.
Belyta NEES.

Palpi maxillares articulo ultimo penultimo triplo longiori. Meta-
thorax spina erecta basi armatus, apice emarginatus, utrinque bispino-
sus. Ale area radiali aperta. Abdomen segmentis 3—6 zequalibus.

Mandiblerna äro spetsiga, korsande hvarandra. Pannan är fram-
stående, med 2 tydliga fåror. Antennernas 8 sista leder hos honan
äro något tjockare än de föregående, 2:a kortare än 3:e. Thorax är
något platt-tryckt, med större bredd än höjd.

1. IL. bisulea: Nigra, subtiliter pilosa, nitidula, antennis, palpis pe-
dibusque ferrugineis, illis thorace paullo longioribus; alis fumatis,
stigmate nervi transversi longitudine, ramo substigmaticali paullo
longiori; abdomine thoracis latitudine, dense, subtiliter pubescente,
medio basi lzeviusculo, petiolo brevi, cylindrico, sulcato, segmento
2:o basi sulco impresso. 2. Long. 11—2 lin.

Mas: antennis corpore fere longioribus, obscure rufis, articulo 3:0o
basi sinuato.

Belyta bisulea NEEsS. Mon. Codr. 339. 3.
Funnen i Bohuslän, Småland och på Öland (BoHEMAN).

Till habitus lik Belyta abrupta, svart, temligen glänsande, fint
brunhårig. MHufvudet är lika bredt som thorax, finhårigt, under an-
tennerna punkteradt, svart; mandibler och palper roströda. Anten-
nerna äro något längre än thorax, 3:e leden hälften längre än 2:a,
roströda, i spetsen mörkare. Thorax är finhårig, på sidorna 1 midten
glatt, scutellens grop bred, men ej djup. Vingarne äro längre än
abdomen, rökskuggade, stigmat något längre än transversella nerven,
tydligt längre än substigmaticalnerven, costan liksom radialnerven små-
ningom försvinnande, hvarigenom radialfältet blir öppet. Abdomen är
nästan bredare än thorax, fint punkterad och hårig, vid basen i mid-
ten glatt, skaftet nästan längre än bakhöfterna, fåradt, 2:a segmentets
fåra af skaftets längd. Benen äro roströda, höfterna af samma färg.»

— 181 —
Om en i Pennatula rubra lefvande parasit, — Hr Do-
centen R. BRUZELIUS. hade insändt följande meddelande ”).

»Under förliden sommar iakttog jag, i Bohusläns skärgård,
en hittills okänd, uti kropps-kaviteten af Pennatula rubra lef-
vande djurart, om hvilken jag anhåller att få meddela följande:

Lamippe rubraå n. g. et sp.

Kroppen (fig. 1) är mjuk, utan spår till segmenter eller le-
der, samt har vanligen en cylindrisk, på midten tjockare och mot

båda ändarne afsmalnande form, hvilken djuret likväl kan ändra
betydligt, så att man än påträffar det hopdraget, af en fullkom-
ligt klotrund form, än mer eller mindre utsträckt, då det är smalt
och alldeles cylindriskt. Man kan åtskilja två olika delar af
kroppen, en främre smalare, något plattad och utdragen del, som
synes motsvara thorax, och en bakre, tjockare, cylindrisk eller
spolformig del, abdomen. På thorax-delen sitta två par appen-
dices, motsvarande antenner, munapparaten och två par ben.
Ögon saknas fullkomligt.

Antennerna af främre paret äro fästade på sjelfva spetsen
af främre ändan af thorax, rigtade framåt och utåt, samt tyckas
bestå af tre leder, af hvilka den första eller basalleden är störst,
de öfriga två mycket mindre, utåt afsmalnande och slutande med
en fin spets. De äro väpnade med hår och borst.

Antennerna af andra paret (fig. 2), som äro betydligt längre
fän det första, äro smala, sitta fästade ett stycke bakom det för-
sta paret och bestå af tre leder, hvilka afsmalna jemnt inifrån
itåt. Sista leden är försedd med en temligen stark, något böjd

ss

lo. Ofvanför antennerna ligga uti sjelfva kroppsbetäckningen
ra, olika formade stycken eller ribbor af ett fastare, hornar-
adt ämne (Chitin), som tyckas tjena till fäste för antennernas
uskler. Vid basen af de bakre antennerna ligga två mindre
ala ribbor (fig. 3), och ofvanför dessa utgå två andra längre,

") Härtill tafl. IV.
Öfvers. af K. Vet,-Akad. Förh., d. 17 Mars 1858.

— 182 —

af hvilka den ena går uppåt och bakåt. Från dess öfre ända
går en annan ribba framåt, som med sin något bredare spets
gränsar upp till en större, på öfra kroppssidan liggande skifva.
Den främre ribban är rigtad framåt och uppåt, i främre ändan
gaffelformigt delad, med den ena grenen gående upp till den på
öfra kroppssidan liggande skifvan, med den andra grenen slutande
ofvanför de främre antennernas bas.

Munöppningen, belägen något bakom det andra paret anten-
ner, omgifves af en ganska enkel apparat (fig. 4), hvilken består
af en öfverläpp (labrum), två mandibler och en underläpp (la-
bium). Öfverläppen är störst, skjuter ett stycke utöfver mandi-
blerna och bildar öfver dem liksom ett hvalf. Mandibeln består
af en större, nästan äggrund del, och en stark, böjd klo, fästad
på dess främre inre hörn. Kloen synes vara mycket fint tandad
och räcker endast med spetsen framom underläppen. Denna är
nästan fyrkantig med de främre vinklarne afrundade och med en
inböjning på främre kanten.

Benen, af hvilka det främre paret är fästadt något bakom
munnen, och det bakre vid sjelfva öfvergångsstället emellan thorax
och abdomen, äro mycket korta och tjocka, samt ej särdeles rör-
liga. De uppbäras af en ganska sammansatt apparat af samma
beskaffenhet som den vid antennerna beskrifna. Emellan hvarje
par ben, som sitta mycket nära hvarandra, ligger ett kort, fram-
till klufvet, baktill bredare stycke (fig. 5, a.) och framför detta
ett annat, något smalare (b). På benets baksida ligger längst
bakåt en stor, bred skifva (ec) af oregelbunden form, från hvars
bakre inre vinkel utgår ett litet utskott, som gränsar upp till
sidoutskottet på mellanstycket. Dess yttre vinkel stöter upp till
en lång, smal ribba, som ligger på benets yttersida. Framför
denna stora skifva gå snedt utåt från mellanstycket två något
böjda ribbor (e och f£), af hvilka den yttre höjer sig om benets
yttre sida och gränsar upp till en mindre, der liggande skifva.
På benets yttre sida går en lång, smal ribba (d), hvars främre
ända gränsar upp till nyssnämnda skifva. Från mellanstyckets
främre gren utgår en krökt ribba (g), som slår sig om benets

— 183 —

framsida och fortsättes af en annan dylik, hvilken möter dels
den stora klobärande skifvan, dels den vid dess bas liggande
mindre. Den klobärande skifvan (h) är stor, nästan triangulär,
ligger på benets främre, yttre sida, och är väpnad med 4 till 5
starka taggar, samt utlöper i en spetsig, något krökt klo. Dessa
stycken variera väl något till formen, men man återfinner dem
alltid till samma antal. De framträda tydligt först sedan man
låtit djuret ligga någon tid i natron, hvaraf den öfriga kropps-
betäckningen blir genomsigtig, men dessa antaga en gulaktig färg.

Abdomen är mer eller mindre tjock, och företer på undra
sidan två små upphöjningar, som omgifvas af en ram af dylikt
hårdare ämne, som den nyssbeskrifna benapparaten, uti hvilken
ram är fästad en tunnare membran. På abdomens bakre och
undre del sitter en treklufven tagg. Abdomen afsmalnar hastigt
baktill och bildar derigenom liksom en särskild, blåsformig del
(fig. 6), hvars bakre kant är delad genom en inskärning. På
dess bakre hörn sitta två cylindriska appendices, bärande hvar-
dera fyra starka taggar. Denna blåsformiga del kan djuret ut-
skjuta mer eller mindre. i

Färgen är rödaktig; storleken varierar betydligt; jag har
sålunda träffat individer af endast 0,91 m. m. längd, då deremot
andra uppnådde en storlek af 1,825 m.m. eller nära 2 m. m.

Då jag under förra sommaren försökte att följa utvecklingen
af Pennatulid&e, och i den afsigten hade några individer af Penna-
tula rubra lefvande i ett större glaskärl, observerade jag en mor-
gon, sedan en eller annan Pennatula under natten dött, på kär-
lets botten ett par exemplar af Lamippe. På detta sätt först
blifven uppmärksam på denna djurform förmodade jag, att den
möjligen vore en parasit på Pennatula, emedan jag vid noga
sökande efter ägg af Pennatula dagen förut ej hade observerat
någon Lamippe, hvarföre det syntes troligt, att de sjelfva utkru-
pit, då Pennatula dött. Vid undersökande af en mängd Penna-
tule fann jag också uti nästan hvarje individ en eller flera, ända

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 3. 6

2 ÖS

till åtta, exemplar, lefvande uti kropps-kaviteten bland ovarierna.
Uttagna ur Pennatula och förvarade uti friskt vatten lefva de
endast en till två dagar. De ligga merendels orörliga på bottnen,
och visa lif endast då och då genom svaga rörelser. Någon
gång har jag likväl sett dem krypa långsamt omkring, hvar-
vid de begagnade äfven abdominal-appendices, såsom rörelse-
eller stöd-organer; och då jag en gång förvarat några uti sam-
ma kärl med några späda individer af Pennatula rubra, fann jag,
att de fästat sig vid dem och tycktes försöka att arbeta sig in
uti dem.

Inuti större individer af Lamippe rubra har jag ofta obser-
verat ett större parti, mörkare än den öfriga kroppsfärgen, hvil-
ket vid söndertagande har visat sig bestå af en mängd celler
med stora nuclei, samt med fullkomligt utseende af att vara ägg.
Hos ett exemplar af 1,6425 m.m. längd mättes dessa ägg och
hade en storlek af 0,0156 m. m.

Det öfriga af djurets innehåll utgjordes af en otalig mängd
granula, blandade med större klara och kärnlösa celler. Hos ett
individ har jag observerat en mindre (0.234 m. m. lång) cylindrisk
kropp (fig. 7), fästad medelst en lång, smal stjelk vid en af
upphöjningarne på djurets undra sida. Denna kropp torde möj-
ligen vara en spermatophor, då den ej gerna kunde vara någon
utstjelpning af någon inre del af djuret. Att genom mikrosko-
pisk undersökning vinna någon närmare upplysning härom var
emedlertid icke möjligt, emedan detta djur varit förvaradt en tid
i sprit.

Hvad Lamippes plats inom systemet beträffar, så blir det
kanske svårt, att för det närvarande med säkerhet bestämma
den. Å ena sidan erinrar detta djur genom den ytterst enkla
munapparaten om en del Acarider, hvilka dock aldrig ega an-
tenner, och å andra sidan visar det en viss likhet med några af
de lägre Crustaceerna, men eger dock icke en sådan organisation,
att man kan våga hänföra den till någon af de nuvarande ord-
ningarne. Det blir derföre kanske bäst, att lemna dess plats

EN ERE oe

obestämd och öfverlemna lösningen af denna fråga åt närmare
undersökningar och studium af dess utveckling.

Förklaring öfver figurerna.

Fig. 1. Tamippe rubra, sedd från undra sidan. Fig. 2. En af
bakre parets antenner. Fig. 3. Främre delen af thorax, sedd från
sidan. Fig. 4. Munapparaten. Fig. 3. Ett af benen från bakre sidan.
Fig. 6 Bakre delen af abdomen med appendices. Hig. 7. Bakre delen
al abdomen med en spermatophor.

Akademiska angelägenheter.

Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med Naturhisto-
riseher Verein i Pressburg samt med Academy of sciences i S:t Louis.

— Akademien tilldelade Hr BJörtinG det Ferrnerska priset för hans
i Ofversigten af hennes Handlingar, 1857, sid. 205 införda mathema-
tiska afhandling, Hr Doct. A. E. NORDENSKIÖLD det Lindbomska för
hans här ofvan sid. 103 införda Försök till en theoretisk beräkning af
den värme som utvecklas vid förbränning af flytande organiska förenin-
gar; samt Herr Docenten T. THORELL det Flormanska. för hans äfven
här ofvan sid. 7 införda afhandling om den inre byggnaden af Actinia
plumosa MUELL.

Till Berzeliansk stipendiat utnämndes Amannuensen vid kemiska
laboratorium i Upsala Hr Mag. JoH. RoB. ToB. LANG.

Det årliga anslaget för resor inom fäderneslandet tilldelades Hr
Mag. G LINDSTRÖM för fortsatta undersökningar öfver Gottlands fos-
sila Brachiopoder och Koraller, samt Hr Cand. C. Står för en ento-
mologisk undersökning af de nordliga norrländska kustprovinserna.

En af Hr A. E. HOLMGREN inlemnad afhandling: Monographia
Ophionidum Suecia remitterades till Hrr WAHLBERG och BOoHEMAN,
samt en af Docenten Hr RAGNAR BRUZELIUS ingifven: Bidrag till
kännedomen om de nordiska Amphipoderna, till Hrr SUNDEVALL och
LovÉN.

Hr D:r A. BE. NORDENSKIÖLDS afhandling: Bidrag till läran om
den kristallografiska isomorfien, och dimorfien som varit remitterad till
Hrr MOsANDER och ERDMANN återlemnades med tillstyrkande af dess
införande i Akademiens Tlandlingar.

— 186 —
Af Öfversten Hr Grefve A. Vv. Rosen fick Akademien emottaga

en följd af meteorologiska observationer, anställda på Observatorium
i Athén.

Från Chefs-embetet för vestra Lotsdistriktet hade blifvit insända
tre meteorologiska observations-journaler från Fyrbåks-stationer.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Musevm.
Zoologiska afdelningen.

Af H. M. Konungen.

En Rupicola aurantia från Venezuela.

Åf framl. Ingeniören J. Wahlbergs arfvingar.

De djursamlingar, som blifvit gjorda at Hr J. WAHLBER& under
hans sednare resa, från hösten 1853 till Mars 1856, hufvudsakligen
i Damara-landet och det inre af Syd-Afrika, bestående af 43 dägg-
djur, hvaraf 14 stora; 204 foglar; ett större antal amfibier och diverse
fiskar förvarade i sprit, diverse skeletter samt cranier, horn o. dylikt,
hvaribland af Rhinoceros, Lejon m. f., fogelägg, snäckor, samt en
betydlig samling insekter.

— 187 —

Om ett för Sverige nytt mineral. — Hr MOosANDER
förevisade några stuffer af ett för Sverige nytt mineral, talkjords-
hydrat, vanligen benämdt Brucit. Detta mineral, som hittills
endast på några ställen anträffats, förekommande i serpentin,
har blifvit funnet uti kalksten, på några ställen i Wermland, af
Hr IGELSTRÖM , som derom meddelat följande:

»Bruciten förekommer vid 3:ne inom Filipstads bergslag be-
lägna grufvor, Gröngrufvan, Holbäcksgrufvan och Bergmästare-
engsgrufvan. Alla dessa grufvor äro icke på så kallad urkalk-
sten, hvilken omedelbart tillstöter den magnetiska jernmalmen.
I kalkstenen sitter mineralet insprängdt i form af små korn,
nästan runda och i den mängd att de stundom synas utgöra hälf-
ten af kalkstenens vigt. Kornens storlek varierar från ett litet
knappnålshufvuds till ett drufhagels. Mineralet från Bergmästare-
engsgrufvan är nästan svart och ogenomskinligt; från Gröngrufvan
äro kornen till stor del genomskinliga, färglösa eller liknande
gummi arabicum. Ofta innehålla de genomskinliga kornen en mörk
kärna eller punkt i centrum; stundom äro 2:ne korn samman-
växta, och få derigenom form af marlekor. De genomskinliga
kornen lagda i hög hafva likhet med grod-romm.

Kornen utvittra lätt på ytan af kalkstenen, hvars sålunda
uppkomna håligheter bekläda sig med ett blekrödt öfverdrag,
hvilken förvittring, att dömma af varpens ålder, synes försiggå
inom några årtionden. Det var denna vittringsprocess som för-
anledde till närmare undersökning af mineralets natur. Kalk-
sten, som förmodades vara rik på talkjord, innehåller deraf en-
dast några få procent.

Kalkstenen vid de nämnda grufvorna innehåller visserligen
mycket serpentin, men Bruciten anträffas aldrig i beröring der-
med, hvaremot centnertunga block af kalksten, icke innehållande
spår af serpentin, anträffas med deri inströdd Brucit. Gröngrufvan
och Holbäcksgrufvan äro belägna på circa 200 famnars afstånd
från hvarandra; Bergmästare-engsgrufvan är belägen 4 mil från
de båda andra. Alla grufvorna omgifvas af granitartad gneis.

Öfvers. uf K. Vet.-Akad. Förh., d. 17 Mars 1858.

— 188 —

Bruciten förekommer lika beskaffad vid de 2:ne förstnämnda
grufvorna.

Försöker man att med utspädda syror, till och med ättik-
syra, utlösa kalken, så upplöser sig äfven Bruciten, till och med,
såsom det synes, lättare än annars. På mekanisk väg kan dock
mineralet tämligen väl afskiljas, synnerligen de genomskinliga kor-
nen, hvaraf 1 gramm, vid skeende upplösning i syra, endast af-
gaf 1—2 milligrammer kolsyra. Det rena mineralet innehåller
således icke kolsyra.

.Mineralet, upphettadt i kolf, afgifver mycket vatten; upp-
hettningen bör ske långsamt; annars spritta kornen bort. Vatt-
net bortgår fullständigt vid mörk rödglödgning och i kolf åter-
står ett gråhvitt pulver. Efter upphettning i luften blir återsto-
den blekröd. Kornen behöfva icke pulveriseras för upplösning i
svaga syror. Användes dertill pulveriseradt mineral, så utveck-
las mycket värme under upplösningen. Med borax, fosforsalt och
koboltsolution för blåsrörslågan, förhåller sig mineralet lika med
vanlig Brucit. 2:ne analyser på de genomskinliga kornen från

Gröngrufvan gåfvo följande resultat:

INO RN

IK JOLT Vs osar 68,50. 66,0.
JETTIOKTÄGETS 0 2 fl ie 3,35. 3,60.
Maten oo vikter. 290 NT

100,95. 99,90.

Vattnet bestämdes, i båda analyserna, genom glödgningsför-
lusten; talkjorden, i N:o 1, genom fällning med fosforsyrad am-
moniumoxid och den glödgade fällningen ansågs svara mot 40
proc. talkjordshalt. I N:o 2 utfälldes talkjorden, med nödig för-
sigtighet, medelst kolsyradt natron och vägdes glödgad. Analy- —
sen N:o 2 antages vara den tillförlitligaste. Jernhalten är tro-
ligen något för hög, ehuru utfällningen med ammoniak skedde
sedan solutionen blifvit försatt med salmiak. Mineralet innehål-
ler ej spår af kiselsyra, och analysernas resultat utvisar att den
kemiska sammansättningen motsvarar formeln MgH, hvari litet

— 189 —

talkjord ersättes af fe. Vid Gröngrufvan förekommer mineralet
i stor mängd.
De mörka kornen från Bergmästare-engsgrufvan analyserades
särskildt. Analysen gaf
Talkjord . . . - 68,51.
Jernoxidul . . . 3,83.
Nattens ene 27,67. (Pulver afgaf 28,98 proc. vatten.)
100,01.
Således nära lika resultat med de föregående analysernas, med
den skilnad, att jernhalten är något större äfvensom kolhalten.
Båda varieteterna antaga nemligen vid upphettning, att börja
med, en mörkare färg, antydande närvaron af ett kolhaltigt ämne.
Det ifrågavarande mineralet visar inga tydliga genomgångar,
skafves lätt af knifven och den skafda ytan kännes fet.
Mineralets egentliga vigt befanns vara: de genomskinliga kor-
nens = 2,40, de ogenomskinliga mörka kornens = 2,46.»

— 190 —

Meteorologiska Observationer & Stockholms Observatorium
i Februari 1858.

SARBISES
reducerad ill 09 | TRermometern Vindriktaing. .1|lLig
Decimaltum. z =
KIRKE RR 9 FRIS6 TT) RER ET ö0 EN Ro z
främö besm Le mn fö e;-M.«| eMl fom: ee: I
25,05 | 24,95 | 24,86 | —59,7 | 409,9 | +093) SS. 8. |8.S.0.| Mulet
2 | 24,76. | 24,81 | 24,91 |— 2,0|— 2,9 |— 6,9 |N.N.O.|N.N.O.|N.N.V.| Mulet, snö
3 | 25,10 | 25,31 | 25,45 | — 7,8 |— 5,6 |-—10,0 |N.N.V.|N.N.V. |N.N.V.| Mulet
4 125,47 |25,39 | 25,28 |— 7,7 | + 0,31 + 0,6) 8. S. S. | Mulet, snö
5 | 25,25 | 25,34 | 25,49 | + 0,4! + 2,1|+ 2,1/| S.S.V, | S.S.V.] S.S.V.| Mulet
6 |25,65 | 25,73 |25,84 | + 2,2) + 3,0 | + 1,9 | S.S.V. | S.S.V.| S.V. | Mulet
7 125,93 | 26,02 |26,07 | + 0,1 | + 0,3|— 2,7 | S.V. | S.V. | S.V. |Mul, dimmall
8 | 26,12 | 26,17 | 26,18 |— 4,0 | + 1,0 |— 3,01 8.S:0. | S:S.0. | S.S:0. | — Klart
9 126,16 |26,19 |26,22 |— 5,0 | + 1,0 |— 2,9 |O.N.O. | 8.8.0. | 0:80. | — Klart
10 | 26,24 | 26,24 |26,19 |— 1,5] + 2,1|— 2,6 | N.O. | N.O. |O.N.O.] Klart I
11 | 26,10 | 26,02 |25,96 |— 5,1 | + 2,6 |— 2,0 |O.N.O. |O.N.O.|O.N.O:| Klart [i
12 | 25,80 | 25,76 | 25,63 |— 0,5) + 1,0|— 2,9 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | Halfklart |
13 |25,45 |25,33 |23,31 |— 3,0] + 12) 00) Vv | V| Vol Klart
14 |25,24 | 25,18 |25,13 |— 4,0|— 0,8 |— 2,0 |V.N.V. |V.N.V. | V.N.V. | Näst. klart |
15 125,05 | 25,07 | 25,13 |— 6,5 | — 1351 |— 5,0 |V.N.V.|V.NV.] N. Mulet — |
16 |25,22 | 25,33 |25,43 | — 7,5 | — 7,4 |—122] N.O. |. N:O. | NO. |. Klart H
17 |25,44 | 25,51 | 25,56 | —12,5|— 6,5 |— 9,0) V. |V.N.V.|V.N.V.| Klart |
18 |25,39 | 25,29 |25,35 |— 3,0 | + 4,1 | + 2,9 | V.S.V. | V.S.V. |V.N.V.] Halfmulet |
19 |25,44 |25,48 | 25,48 |— 0,6 | + 4,2 0,0| V. | Lugnt | Lugnt] Halfmulet
20 125,56 | 25,69 | 25,86 |— 2,0 |— 1,5 |— 6,6 | Lugnt | N. IN.N.V.| Klart
21 | 25,95 |25,96 | 25,94 |—10,5 |— 1,0 | — 3,4 | Lugnt | S.S.V. | S.V. |Näst. mulet |
22 |25,93 | 25,90 | 25,86 |— 7,1 |— 3,0 | — 6,5 | V.S.V. | V.S.V. | V.S:V.| Mulet |
23 |25,84 | 25,87 |25,92 |— 8,0 |— 2,0 | — 5,0 | V:S.V. | V.S.V. | V.N.V.| > Klart
24 125,96 |25,98 |25,98 | — 8,0 |— 0,1 |— 2,9 | Lugnt | V.S.V. | V.S.V. | — Klart
25 25,97 | 25,96 |25,95 |— 7,4|— 1,0 |— 5,7 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.] — Klart I
26 |25,89 | 25,78 | 25,68 | —10,0 | + 0,1|— 2,3) V. IV.N.V.IN.N.V.| Halfmulet
27 125,61 |25,60 |25,62 | — 2,0 | + 0,5|— 1,5 | N. | N.O. | N.O. | Mulet, snö
28 125,65 | 25,75 |25,78 | — 2,0 |— 4,3 |— 9,0 |O.N.0.|O.N.O. |O.N.O. | Mulet, snö
25,615| 25,629) 25,645| — 4,67| — 0,46| — 3,44

rr ——
STOCKHOLM, 1858. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

"KONGL. VETENNSKAPS-ARADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 15. 18358. HN 4 & &.

Onsdagarne den 14 April och 12 Maj.

Den 14 April.

Till kännedomen om slägtena Mithras och Uloborus.
Docenten Hr T. THORELL inlemnade genom Hr BoHEMAN föl-
jande uppsats:

»Få bland Skandinaviens arachnider erbjuda så många egen-
domligheter, både hvad utseendet och lefnadssättet beträffar, som
Mithras paradoxus KocH, en spindelart, hvars historia ännu är

föga utredd, oaktadt han temligen länge varit kähd och beskrif-
|

o .” hå 2 .
ven. Att meddela några anmärkningar, som torde kunna bidraga

till kännedomen om denna art, äfvensom det närstående slägtet
Uloborus, är afsigten med närvarande uppsats.

Mithras paradoxus afbildades först af KOCH, i H. SCHZEF-
FERS Deutschlands Insekten, Heft. 123; slägtet karakteriserades
ednare af samma författare i hans Uebersicht d. Arachn. Sy-
stems, Heft. 1; och samma är (1837) beskrefs arten under tre
särskilda namn, Scytodes mithras, Uptiotes anceps och Uptiotes
anceps Schreberi af WALCKENAER i Suites å Buffon, Ins. Apt. I,
pag. 175—279. Den första af WALCKENAERS tre beskrifningar
ir hemtad från KocH; den andra är gjord efter ett mycket ungt
on-exemplar, taget vid Paris, och som WALCK. gör till typ för
lägtet Uptiotes, utan att då ana dess identitet med sin Scyt.
mithras. Den tredje formen beskrifves efter teckningar, skickade
I WALCK. från SCHREBER, Director för Nat. hist. Museet i
ien, i grannskapet af hvilken stad den blifvit funnen. Dessa

192

teckningar (kopierade i Ins. Apt. Atlas) framställa en ung hane
af M. paradoxus; de äro märkvärdiga isynnerhet derföre, att
den högst karakteristiska ögonställningen hos denna art ej på
något annat ställe, än i dessa teckningar, finnes riktigt angifven.
KocH ansåg sitt slägte Mithras ha endast 6 ögon; WALCK. hade
ej heller observerat flera hos sin Uptiotes anceps, och han trodde
derföre, att SCHREBERS figurer voro felaktiga, då de gåfvo 8 ögon
åt den art, de föreställde. Sedermera har KOocH funnit, att detta |
sednare antal är det riktiga, ehuru de två främre sidoögonen äro -
så små, att de lätt öfverses; han har i »Die Arachniden», XII, lem-

nat utförliga beskrifningar samt figurer öfver båda könen af M. |
paradoxus, äfvensom af en form, hvilken han kallar M. undula-

tus, men som endast synes vara en varietet af samma art. Den

teckning och beskrifning, han lemnar öfver ögonställningen hos
slägtet Mithras, är emellertid alldeles oriktig; främre ögonserien
är skarpt framåt-, icke bakåt-böjd, såsom hamn: uppger.
Angående den plats i systemet, som slägtet Mithras bör in-
taga, synes ofvannämnde författare icke vara rätt ense, hvarken
med sig sjelfwa eller hvarandra. Märkligt är, att så länge de
ansågo detta slägte ha endast 6 ögon, erkände de dess nära sam-
band med Fpeiridernas familj, enligt vår tanke den enda rätta
åsigten, inom hvilken dock detta skulle varit det enda exem-
plet på ett slägte med 6 ögon. KocH till och med upptager det
i denna familj (Uebers. d. Arachn. Syst., Heft. I, p. 6), och
WALCK., som visserligen anser sitt genus Uptiotes stå närmast
Scytodes, hvilket af WALCK. och KocH ställes nära Dysdera af
familjen Drasside SUNDEV., anmärker dock, att det mycket
närmar sig slägtet Uloborus af Epeiridernas familj »genom ögon-
ställningen och formen på cephalothorax» (Ins. Apt. I, p. 279).
Men sednare (1847), i supplementet till de båda första delarne
af sitt nu anförda arbete, der han förer tillsammans sin Scyt.
mithras och Uptiotes anceps, såsom varande samma art, och efter
KocH rättar uppgiften om ögonens antal, säger han, att »slägtet
Uptiotes genom sin cephalothorax, sina maxiller och sin abdo
men (?) står emellan slägtena Theridium och Argus», och räkna

— 193 —

det således till fam. Theridide SUNDEV. Om förvandtskapen
med Uloborus nämnes nu ingenting. KOCH åter säger (Die Arachn.
XII, p. 98), att »genom ögonställningen och kroppsformen öfver-
hufvud, äfvensom genom lefnadssättet (?), tillhör detta slägte en
spindelfamilj, af hvilken utom detta intet annat för närvarande
är bekant.» I Uebers. d. Arachn. Syst., Heft. 5 (1850), kallar
han denna familj Mithraides, och hänför dit, utom slägtet Mi-
thras, äfven ett annat, Poltys, hvaraf han redan i »Die Arachniden»
4 (1843) beskrifvit en art under namn af P. illepidus, från Ost-
indien, och antagit dess förvandtskap med Mithras. Familjen
»Mithraides» har fått sin plats mellan »Epeirides» och »Theri-
dides.»

Af hvad nu blifvit anfördt synes det vara klart, att slägtet
Mithras' systematiska ställning ännu icke kan anses vara fullt
fixerad. Vi skola derföre med grunder, hemtade icke blott från

- kroppsformen, utan äfven från lefnadssättet och den form, denna

spindel gifver sitt nät”), söka ådagalägga, att KoCHSs första upp-
fattning af detta slägtes förvandtskap varit den enda rätta: att
således Mithras utgör en del af fam. Epeiride SUNDEV., och står
närmast slägtet Uloborus LATR., hvars likhet med Mithras WALCKE-
NAER, såsom jag ofvan nämnt, äfven till en början anmärkt.
Familjen Epeiride har hittills utgjorts af de stora Walcke-
naerska, nu i flera smärre sönderdelade slägtena Epeira, Plectana,
Tetragnatha och Uloborus, hvilka lätt låta skilja sig från hvar-

andra genom olikheten i ögonställning och benparens relativa

NN
längd. Alla ha 8 ögon, ställda i två transversella serier, samt

i

Få
A

|
D

1:sta benparet längre än de öfriga. Hos Hpeira och Tetragnatha
aftager benparens längd i följande ordning: 1:sta, 2:dra, 4:de och
3:dje; hos Plectana och Uloborus är deremot 4:de benparet längre
än det 2:dra. Hos de tre förstnämnda slägtena convergera de
båda ögonserierna mot ändarne, eller äro åtminstone parallela;

hos Uloborus deremot divergera dessa serier med sina ändar: den

främre serien är nemligen här alltid böjd framåt, den bakre an-

»”iJ
”) Vid de Skandinaviska Naturforskarnes möte i Christiania 1856 redogjorde jag
först för detta besynnerliga, från alla andra bekanta spindelarters afvikande nät.

— 194 —

tingen — hos Zosis äfvenledes framaåt-böjd, eller ock — hos Fu-
gnatha och Uloborus i egentlig mening — böjd bakåt. Till dessa
sednare båda slägten, och isynnerhet till Uloborus i egentlig eller
inskränkt betydelse, är det nu, som Mitlhras genom ofvan anförda
vigtiga karakterer sluter sig: benparens proportion är 1, 4, 2, 3;
främre ögonserien är böjd starkt framåt, och den bakre äfven-
ledes starkt bakåt.

Innan jag går att vidröra åtskilliga andra punkter, i hvilka
slägtena Mithras och Uloborus beröra hvarandra, torde det vara
lämpligt att något närmare angifva deras karakterer. För Ulo-
borus äro de i korthet följande:

Gen. ULOBORUS (LATR.).

Oculi 8, sub-&equales, in series duas transversas dispositi,
antica procurva, margini frontis proxima, postica recurva. Man-
dibule mediocres vel parve, ad perpendiculum fere directe, sub-
cylindrate. Maxille magne, oblonge, basi angustiores, parallele,
intus rect&, extrinsecus et apice rotundate. Labium semi-ovatum
vel circulatum. Pedes sat longi, proportione 1, 4, 2, 3, aculeis
nullis. Abdomen ovatum vel ovato-cylindratum. Forma corporis
longior. Arane& retiarie, telam magnam, raram, geometricam,
circinnatam, obliquam vel fere libratam texentes.

Typen för detta slägte, taget i sin ursprungliga omfattning,
är U. Walckenaerii LATR., som jemte U. plumipes LUCAS och
U. canescens KocH hittills bildat dess typiska afdelning (»l:re
Fam., 1:re Race» WALCK.), karakteriserad af en föga förlängd,
aflångt äggformig abdomen. Tvenne andra arter, U. flavus och
U. americanus, som beskrifvas af WALCK. (under »2:de Race»),
ha abdomen ovalt cylindrisk, men höra tvifvelsutan också till
Uloborus, så som vi begränsa detta slägte. Deremot synes oss
WALCKENAERS »3:me Race» böra bilda ett särskildt genus, för
hvilket det af SAVIGNY bildade namnet Eugnatha må bibehållas;
det utmärker sig bland annat genom en mycket förlängd, nästan ;
trådsmal abdomen, som slutar i en spets och bär spinnvårtorna :
långt aflägsna från denna, fram emot midten af buken. Det

i

|

|
|

— 195 —

Walckenaerska slägtets »2:de Famille» bildar genus Zosis. — Till
de fem arter, som sålunda, sedan slägtena Fugnatha (SAv.) och
Zosis (WALCK.) blifvit afskilda, tillhöra Uloborus (LATR.),
jag i tillfälle att lägga ytterligare tvenne, U. Coste och U. Latreil-
leii, båda tillhörande den typiska afdelningen, och jag meddelar
så mycket heldre beskrifningen öfver dem, som de genom sin
kortare abdomen komma Mithras ännu närmare, än åtminstone
U. Walckenaeri. Slägtet Uloborus har en vidsträckt geografisk
utbredning. U. Walckenaeru är funnen i Baiern och södra Frank-
rike; sjelf har jag tagit den i Italien (Pompeji). U. Coste är
äfvenledes europeisk och från Italien; U. plumipes är tagen i
Algier; U. Latreilleti tillhör troligtvis Java; U. canescens finnes
i Columbien; U. americanus är från Georgien; U. flavus från
Egypten.

U. Coste n. sp. — Long. circiter 4 millim. (8). Nigro-fuscus,
cephalothoracis vitta dorsuali, in medio angustata, pedumque an-
nulis albicantibus; abdomine oblongo-ovato, maculis quattuor in
dorso antico, rectangulum formantibus, testaceis.

Descer. 2 ad. — Cephalothorax 113 millim. lougus, obovato-corda-
tus, latitudine non longior, fornicatus, dorso transverse sub-depresso,
impressionibus cephalicis parum expressis, fovea ordinaria media nulla;
parte thoracica sub-orbiculata, lateribus late dilatatis et deflexis, po-
stice sub-emarginata; parte cepbalica sat lata, inter series duas ocu-
lorum transverse impressa, angulis anticis rectis; frons tubereulum
medium habet, oculos medios anticos gerens. Sternum magnum, ob-
longum, antice truncatum, sub-convexum, impressionibus lateralibus
ad insertiones coxarum. Oculi parvi, sub-zequales, laterales tamen
autici minimi; area, quam occupant, duplo fere latior quam longior;
series postica fortiter recurva. Oculi medii antici inter se non longius
distant quam diametro ocul;, et inter se multo propriores sunt quam
medii postici; quadrati, quem formant oculi quattuor medii, longitudo
non major est, quam latitudo ejus postica. Mandibulce parvee, dia-
metro vix dimidio longiores, perpendiculares, ovato-cylindrata, apice
intus oblique truncatse. Mawille sat magnac, intus usque ad apicem
rectae. Labium semi-circulatum, sub-acuminatum. Palpi cephalotho-
race breviores, tenues, pilosi; pars femoralis reliquis internodiis lon-
glor, tenuior; pars tarsalis cylindrata, parte tibiali duplo longior; haec
quoque ecylindrata, brevis, diametro non longior; pars patellaris eadem
fere longitudine, sub-pyramidata pars tarsalis in apice ungue parvo,

curvato, subtus versus apicem dentato armata est. Pedes pilosi, long NN
glores, tenues, prioris paris excepti, quorum femur, patella et tibia 7 a
j /

nt
2 VE

— 196 —

validiora; proportione 1, 4, 2, 3, primi paris cephalothorace plus
4:plo longiores (53— 53 millim.), quarti paris his paullo breviores:
tertii paris c:ca 33 millim. longi. Femur primi paris versus medium
sub-incrassatum est, tum apicem versus paullulo rursus angustatum;
secundi paris a basi ad apicem paullo incrassatum; qguarti in medio
angustatum vel potius compressum, Tibie apicem versus paullo in-
crassate. Patelle primi et secundi paris angulo in latere exteriore
pradite sunt, quarti vero paris in latere interiore. Patella primi paris
vix tertiam tibie partem zxXquat. Metatarsi tenues et longi, praeser-
tim primi paris, ad basin sensim iucrassati; quarti paris ad basin de-
orsum curvati sunt, supra serie pilorum tenuiorum, procurvorum plu-
mato-pilosi. Tarsi breves, tenues, apice unguibus trinis ”) brevibus,
sub-e&equalibus armati, gquorum duo superiores subtus pectinatim den-
tati sunt, dentibus paucis; inferior dentem solitarinum subtus habet.
Abdomen ovatum, latitudine plus duplo longius (c:a 3 millim.); epigyne
e squama postice excisa vel furca simili constare videtur. Mamille sat
magne, exserte, sub-cylindratae.

Cephalothoraxz nigro-fuscus, fascia media, postice lata, in medio
angustata, antice pone oculos in plagam dilatata, magis minusve ex-
pressa, maculis lateralibus, parum conspicuis, summoque margine testa-
ceis. Sternum fusco-testaceum; eodem sunt colore maxille et labium,
apice vero clarius testacea. Mandibule testacerx. Palpi albicantes,
parte patellari et tibiali nigro-fuscis, tarsali apice fusco. Pedes supra
nigro-fusci, subtus fusci, annulis albicantibus; core subtus fusco-
testacex, femora ad basin anguste albicantia, annulogque infra api-
cem; tibie primi paris ad. basin tantum albicantes, reliquae annulo
preterea supra medium; metatarsi primi paris testacei, apice fusci,
. reliqui fusci, annulis duobus latis albicantibus. Tarsi testacei, apice
plus minus late infuscati. Abdomen supra nigro-fuscum, maculis te-
staceis quattuor in dorso antico, rectangulum oblongum formantibus;
subtus nigricans, regione ante mamillas cum his ipsis sub-testacea,
maculisque quattuor testaceis, in quadratum dispositis, quarum due
antice in medio ventris site sunt. Reliqua pictura in meo exemplo
deperdita: pilis albicantibus vel testaceis totum abdomen, ut et ster-
num, maxille, pedes, cet., vestitum fuisse videtur.

Variat obscurior, cephalothorace femoribusque anticis totis nigris.

Ad Bajas regni Neapolitani, non procul ab ora maritima femi-
nas hujus arane&e mense Augusti 1853 inveni; telas texuerant satis
magnas, oblique positas, inter herbas proceriores sub rupibus promi-
nentibus extensas. Unicum exemplum integrum, cum fragmentis duo-
rum aliorum possideo. Mas ignotus.

ERROR AP TER GRE A

En AA

”) Således är Lucas” påstående (Hist. Nat. des Crustacées, Arachnides et Myria-
podes, p. 433), att hos Uloborus de tre bakre benens tarser blott ha en enda
klo, ogrundadt. Jag har öfvertygat mig, att så väl hos U. Coste och DU. -
treilleii som hos U. Walckenaerii äro alla tarserna beväpnade med tre, nästan -
likstora, pectinerade klor. Den gamla regeln, att spindlarne ha antingen tre
eller minst två klor i tarsledens ända, synes följaktligen ännu icke vara under-

I

kastad något undantag. H

i

— 197 —

Ab U. Walckenaerii, quo minor est, differt preterea quum colore,
tum forma corporis, praesertim abdominis, breviore, cet., qua re ad
gen. Mithram propius accedit. Ab U. Latreilleti serie oculorum postica
fortiter recurva nullo negotio discernitur.

U. Latreillet n. sp. — Long. c:ca 54 millim. (2). Fuscus;
palpis pedibusque nigro fusco-annulatis margine quecephalothoracis
albicantibus; abdomine ovato, supra sub-cinereo; serie oculorum
postica parum recurva.

Descr. 2 ad. — Cephalothorax 13—2 millim. longus, ob-ovatus,
longitudine paullo angustior, dorso convexo, lateribus 2xeque rotundatis,
deflexis, impressionibus cephalicis parum profundis, parte cephalica
altiore, sat lata, fronte convexa, angulis obtusis. Sternum oblongum,
pubescens et pilosum. Oculi mediocres, sub-zequales, laterales antici
omnium minimi; series postica leniter tantum recurva, quo fit, ut
oculi laterales inter se minore spatio distant, quam quo a mediis an-
ticis distant laterales antici. Area oculorum duplo latior, quam lon-
gior: medii postici majore intervallo sejuncti, quam medii antici, quo-
rum distantia diametro oculi longior non est: longitudo quadrati,
quem formant quattuor medii, major non est, quam latitudo ejus
postica. Mandibule glabrae, ovate, latitudine non duplo longiores,
perpendiculares, tibia antica paullo angustiores. Mazille pilose, in-
tus versus apicem oblique sub-truncate, apice mucronate. Labium
semi-ovatum. Palpi fere ut in U. Coste, breves, tenues; parte femo-
rali parum longiore, quam tarsali. Pedes pilosi et sub-setosi, propor-
tione solita, longi, presertim primi paris, qui cephalothorace plus
6:plo sunt longiores (11—13 millim.): quarti paris his multo brevi-
ores (8—9 millim.); tertii paris cephalothorace vix 3:plo longiores.
In hace quoque specie femora, patelle et tibixe pedum primi paris valida,
metatarsi longi et tenues sunt; patelle ejusdem paris 4:plo, secundi
paris duplo sunt breviores, quam tibia. Angulo in latere exteriore
preditae sunt patellse quattuor anteriores. Metatarsi quarti paris cras-
siores, quam ceteri, ad basin deorsum curvati, supra, secundum cur-
vaturam, eodem modo plumato-pilosi, quo in U. Cost. Tarsi ejus-
dem paris reliquis tarsibus crassiores, obtusiores: Ungues tarsorum
parvi, sub-zequales, breves, superiores a basi ultra medium pectinatim
dentati, dentibus circiter senis: inferior dente solitario sat longo. Ab-
domen tenuiter pubescens, cephalothorace plus duplo longius, ovatum,
latitudine circiter 3 longitudinis sequante, antice latum, valde con-
vexum, postice sub-acuminatum, mamäillis prominentibus, mediocribus,
ceylindratis.

Cephalothoraz nigro-fuscus, cinereo-pubescens, margine antice te-
nuiter, postice latius, maculaque vel vitta brevi supra petiolum, testa-
ceis. Sternum testaceo-fuscum, cinereo-pubescens, nigro-pilosum. Man-
dibule rufescenti-testacex. Mazillw et labium testaceo-fusca, apice et
margine testacea. Palpi albicantes, internodiis apice plus minus late
nigris. Pedes albicantes vel sub-testacei, annulis nigro-fuscis, nigro-
pilosi: cocm tot testacerx; femora primi paris nigro-fusca, basi an-

— 198 —

guste et annulo supra medium albicantibus; reliqua femora apice late
et annulo medio nigro-fuscis; tibie apice late nigro-fuscae, macula vel
annulo fusco versus basin. Metatarsi fusco-testacei, annulo angusto,
vix conspicuo, fusco ad basin; ipsa vero basis albicans. Tarsi fusco-
testacei, apice fusciore. Abdomen supra sub-cinereum, ad latera sub-
nubilum ; venter ad longitudinem fuscus, regione ante epigynen nigro-
fusca, in lateribus testaceo-marginata.

Duo exempla feminea, siccata, possideo; capta sunt ante aliquot
annos Gothoburgi, in nåve a Java, mnisi fallor, adventa. — Mas et
vitae degendi ratio ignota. — U. canescenti, KocH heec species proxima
esse videtur, sed ab illo et a reliquis generis Ulobori formis facillime
internoscitur serie oculorum postica leviter tantum recurva. Oeulo-
rum distributione ad gen. Zosim WALCKE. transitum quodammodo for-
mare videtur; quod tamen genus seriem posticam, ut anticam, pro-
curvam habet.

Slägtet Mithras synes kunna karakteriseras på följande sätt:

Gen. MITHRAS KOCH.

Oculi 8, spatiam magnum occupantes, in series duas trans-
versas, a margine frontis longe remotas dispositi: series antica
procurva, postica recurva, longa. Mandibule parve, fere per-
pendiculares, sub-cylindrate, ungue parvo. Maxille sub-parallele,
basi non angustiores, latitudine longitudinem sequante. Labium
semi-ovatum. Pedes proportione 1, 4, 2, 3; breviores, obtusi,
carent aculeis. Abdomen altum, ovatum. Forma corporis bre-
vior, robusta. — Arane& retiarie, telam magnam, raram, geo-
metricam , sectorem circuli formantem, ad perpendiculum positam
texentes.

Af detta slägte är ännu endast en art, M. paradoxus KOCH,
bekant, ty M. undulatus id. är utan tvifvel blott en varietet af
den förre, endast afvikande genom en mörkare grundfärg. Arten
är funnen i Frankrike, Österrike, Baiern och Sverige. Dess dia-
gnos och vigtigare synonymer äro följande:

M. paradoxus KocH. — Long. 5—56 millim. (2); c:ca 43
mill. (5).

Fuscus, pilis cinereis, appressis dense vestitus, pedibus
testaceo-subannulatis; abdominis dorso sub-ferrugineo, undulis
transversis fuscis et albicantibus, antice tuberculo parvo utrinque
armato.

— 199 —

Syn. Mithras paradoxus KocH in H. SCHEFFER, Deutschl. Insekten,

Helt, 123; 1 I

Scytodes mithras WaALCK., Ins. Apt. I. p. 275.

Uptiotes anceps id., ibid. I. p. 277; IV. p. 388; Atlas pl. 7,
figg. 1, A—D. (2 jun.)

Uptiotes anceps Schreberi id., ibid. I. p. 278; Atlas pl. 7, figg.
2 GD RAS fur)

Mithras paradoxus KocH, Die Arachn. XII. p. 94, figg. 1023,
1024. (3 P ad.)

Mithras undulatus id., ibid. p. 96, fig. 1025. (2 var.)

En utförlig beskrifning har KOocH på ofvan anförda ställe
(Die Arachn. XI) gifvit; vi vilja dertill endast göra ett par
tillägg. Honan är större än hanen; hennes cephalothorax är 2
millim. i längd; abdomen 31—5 millim. med en bredd af 3—43
millim. I1:sta benparet är hos 9 omkring 23 gång längre än ce-
phalothorax; det 4:de är obetydligt kortare än detta; det 3:dje
11 gång längre än cephalothorax och knappt märkbart kortare
än det 2:dra paret. Af 2 förekommer en vacker varietet, som
på sidan af abdomen framtill har en stor, hvit, snedt nedåt och
framåt riktad fläck. — &A har abdomen smalare och mera ned-
tryckt än 292: hans cephalothorax är omkring 14 millim., abdomen
3 millim. lång. Benen, isynnerhet det 1:sta parets, äro längre;
detta par är 31 gång längre än cephalothorax; 4:de parets ben
äro knappast längre än det 2:dra. — Ögonen 1 den främre ögon-
serien äro mycket små, isynnerhet sidoögonen, som äro nästan
mikroskopiska och döljas af den omgifvande hårbeklädnaden; de
sitta nästan midt under de bakre mellanögonen, och bilda med
dem en dubbelt så bred som lång rectangel, i hvars midt de båda
nära intill hvarandra sittande främre mellanögonen äro placerade.
Den bakre seriens ögon äro temligen stora, isynnerhet sidoögo-
nen, hvilka stå på hvar sin knöl på sidan af cephalothorax.
Fjerde benparets metatarser äro hos honan ofvan vid basen något
nedåt svängda, samt ofvanpå å ömse sidor hoptryckta, så att
öfra randen bildar en skarp köl, som beklädes af en rad tätt
sittande, fina, framåt krökta hår. Hos hanen är denna meta-
tarsens bildning mindre märkbar. Klon i spetsen af honans
palper är liten, temligen svag, halfcirkelformigt krökt, mot spet-

& 00 =

sen kamtandad, med 4, småningom större, tänder. Vulva eller
epigyne utgöres af en liten rundad, grund fördjupning vid kanten
af rima genitalis. Tarserna äro alla beväpnade med tre myc-
ket små, äkta klor: de två öfre korta, halfcirkelformigt nedåt-
böjda, afsmalnande från basen mot spetsen, med få olikstora
tänder; den undre tvärare nedkrökt, knappt mindre än de öfra,
tvåtandad. Under eller framom dessa synes ett par smärre, nä-
stan raka, något s-formigt böjda, fintandade biklor.

Jag kan här icke underlåta att med några ord vidröra dessa
nu nämnda biklor, som hittills icke synas ha ådragit sig någon
uppmärksamhet. Som bekant är, ha de flesta spindlar i yttersta
ändan af tarsleden tre klor, af hvilka två, som sitta bredvid
hvarandra, något ofvanför den tredje, äro af samma form och
storlek, mer eller mindre starkt krökta nedåt, och kam- eller
såg-tandade på undre sidan. Dessa kallas de öfra klorna. Den
tredje eller nedre klon (After-kralle OHLERT) är alltid ensam,
oftast mindre än de öfre, samt merendels tvärt nedåt böjd i form
af en hake och försedd med ett ringare antal tänder, än de öfre:
ofta är den utan all tandbeväpning. Hos mänga slägten saknas
denna nedre klo, och spindeln har då endast de två öfre. Utom
dessa tre, som jag skulle vilja kalla äkta klor (ungues veri), fin-
nes hos ett stort antal spindlar i och vid yttersta tars-spetsen
(och stundom också nära den vanliga klon i palpledens ända hos
?) andra klo- eller kam-formiga bihang, som snarare, än den
nedre äkta klon, synas förtjena namnet bi-klor (ungues secunda-
ri). Till dessa höra de nu hos Mithras omtalade. De sitta
merendels under eller vid sidan af, någon gång äfven ofvanför
de äkta klorna, och skiljas lätt från dessa derigenom, att de icke
äro böjda nedåt, utan äro riktade rakt framåt, stundom något
uppåt. Vanligtvis äro de lätt s-formigt krökta, ofta äro de dock
nästan raka. De äro i allmänhet mindre, isynnerhet smalare, än
de äkta klorna: på sin undre sida äro de i likhet med dem, fast
finare, kam- eller sågtandade, stundom endast ytterst fint serru-
lerade. Icke alltid äro de lika utvecklade på de olika fotparens
tarser. Deras antal varierar mycket: oftast äro de två eller fyra,

— 201 —

stundom sex eller ännu flera på hvarje tars, ordnade symmetriskt
i och vid tarsledens ända. De kunna icke sättas i rörelse genom
egna muskler, såsom de äkta klorna; i sjelfva verket äro de en-
dast transformerade borst eller taggar, hvarom man lätt kan öf-
vertyga sig genom att undersöka någon större Epeirid, der de äro
väl utbildade, t. ex. ÅArgyopes sericea OLIV. Man ser der tyd-
ligen, huru de vanligen styfva borst, som tätt bekläda tarsens
nedre del, mot närheten af dess spets bli sågtandade på undre
sidan och småningom öfvergaå till biklor.

Biklorna synas konstant förekomma hos alla till familjen Epei-
ride hörande arter: åtminstone har jag funnit dem hos alla som
jag undersökt, d.v.s. i det närmaste alla svenska arter och dess-
utom många exotiska, af slägtena Gasteracantha, Argyopes, Ne-
plila, Epeira (Atea, Miranda), Meta ((segmentata (CLERCK.),
fusca (DE GEBER), menardi (LATR.)), Zilla, Singa, Tetragna-
tha, Eugnatha, Uloborus och slutligen Mithras. Särdeles utbil-
dade äro de hos de mera typiska slägtena, så t. ex. hos Argy-
opes; hos de genera åter, som bilda öfvergången från denna familj
till Theridide (t. ex. Singa, Zilla) bli de svagare, längre och
smalare, stundom liknande på undre sidan tandade borst. Utom
hos Epeiride förekomma biklor äfven hos många Theridide: t. ex.
hos Bolyphantes, Pachygnatha, hos flere, isynnerhet de större
arterna af Linyplia, Theridium och Steatoda; hos Pholcus be-
kläda de 1 större antal nedra delen af tarsen. Hos Frigone tyc-
kas de deremot saknas. Öfverhufvud äro de mycket spensligare
och svagare hos Theridid&e, än hos Epeiride, såsom fallet äfven
är med de äkta klorna. Endast hos dessa båda familjer, hvilkas
alla arter ha tre äkta klor (Scytodes gör härifrån ej något un-
dantag, ehuru den nedre klon är mycket liten, otandad), har jag
funnit biklor. Jag saknar dem så väl hos de öfriga med tre äkta
klor försedde slägten, som jag undersökt (dit höra: alla till Zy-
cosidce hörande svenska genera, med undantag af Zora, som dock
rättast föres till Drasside, och af denna familj: Agelena, Tege-
naria, Textriz, Halmia, Argyroneta, Amaurobius! Dictyna, Se-
gestria, Ariadne; af Mygalide: Milistata), som hos de, hvilka

= ÖP

endast ha två äkta klor: Thomiside, Attide, och af Drassida:
Zora! (se ofvan), Drassus, Pythonissa, Melanophora, Micaria,
Phrurolithus (festivus), Philoica linotina! Anyphena, Clubiona,

rASBUS.
Spa 5

Efter denna digression återvända vi till Mithras. Genom sin
kortare, robustare kroppsform, korta, breda maxiller och trubbiga,
utåt föga afsmalnande ben står denna spindel de typiska Epei-
rerna vida närmare, än arterna af Uloborus göra. De afvikelser
han företer från dem, har han ock nästan alla gemensamma med
det sednare slägtet. Dit höra: en mera convex cephalothorax,
4:de benparet längre än det 2:dra, inga taggar på benen, ögonen
ställda i tvenne mot ändarne divergerande serier. En märkvär-
dig öfverensstämmelse mellan Mithras och de arter af Uloborus,
som jag haft tillfälle att undersöka (U. Walckenaerii, Coste och
Latreilleii), visar sig i den egna, ofvan beskrifna formen och hår-
beklädnaden af 4:de benparets metatarser (äfven U. canescens
synes, för att döma af KOocHs figur, Die Arachn. XI, fig. 957,
häruti öfverensstämma med ofvannämnde arter). Utan tvifvel
står denna bildning i något förhållande till arternas industri, och
likheten i detta afseende torde så mycket mindre vara af ringa
betydelse, som de båda ifrågavarande, från de öfriga Epeiriderna
temligen afvikande slägtena synas vara de enda, som förete ett
dylikt metatarsens utseende. Hos Pugnatha saknas det (månne
äfven hos Zosis?). En annan, äfvenledes anmärkningsvärd lik-
het mellan Mithras och ett par arter Uloborus (U. Walckenaerit,
plumipes och säkert äfven U. Coste) ligger deruti, att hårbetäck-
ningen på sidorna af abdomens rygg är sammangyttrad i fascik-
lar, ställda i tvenne längs ryggen gående rader. Klorna i spetsen
af tarserna, äfvensom den lilla klon i palpens spets hos honan,
äro alldeles af den form, som tillhör Epeiriderna, och likna när-
mast dem hos Uloborus. Den enda karakter af vigt, hvarigenom
Mithras på samma gång afviker från Uloborus och familjens öf-
riga skligten, synes mig ligga i ögonareans stora utsträckning och
betydliga afstånd från främre randen af cephalothorax.

— 203 —

Sommaren 1855 påträffade jag först Mithras paradoxus i
Stockholmstrakten, den enda lokal inom fäderneslandet, hvarest
han hittills blifvit observerad. Juli, Augusti och September äro
de månader, man träffar honom fullväxt. Hanarne äro ytterst
sällsynta, och jag har ännu icke funnit mer än en fullt utbildad
sådan. Den togs den 3 Augusti. Honan är deremot temligen
allmän och förekommer mest i barrskog, särdeles granskog. Mel-
lan de torra, barrlösa qvistarne af ett eller ett par i närheten af
hvarandra stående träd spänner hon en stark tråd i horisontel
riktning, och från en punkt på denna drager hon sedan i sned
riktning nedåt tre andra trådar, som med den förra och hvar-
andra bilda lika stora, spetsiga vinklar, samt alla ligga i ett mot
marken vinkelrätt plan. Dessa fyra trådar bilda nätets radier;
öfver den läggas sedan concentriska tvärtrådar, 16—22 till an-
talet och på temligen stort afstånd från hvarandra. Det nu fär-
diga, gles-maskiga nätet bildar en cirkel-sektor af omkring 45
graders vinkel med en radie af 1 fots längd och derutöfver. Det
är således ganska stort i förhållande till spindeln sjelf. Denne
bygger sig icke något skydd eller näste vid nätet, utan hänger
vid den förstnämnde, horisontella tråden, som uppbär detsamma,
nära intill en af de qvistar, hvarvid den är fästad, och temligen
långt från radiernas gemensamma utgångspunkt. Likheten i färg
mellan djuret och de torra qvistarne gör, att man icke så lätt
blir det varse; oroas det, drager det ihop benen och släpper sig
till marken. Dess rörelser äro långsamma och tröga: rofvet,
som fastnat i nätet, spinnes in i ett tätt hölje af silke, innan
det förtäres — ett förfaringssätt, som, så vidt jag vet, endast
användes af Epeirider (också af Uloborus, enligt LUCAS).

Ehuru det nät, Mithras paradoxus bygger, är så fullkomligt
egendomligt och olikt alla andra kända spindelarters väfnader,
inses dock lätt af beskrifningen derå, att det icke kan anses bilda
någon sjelfständig nätform, utan måste hänföras till Ipeiridernas
bekanta, s. k. geometriska nät. Här, såsom hos dem, består det
af från en punkt utgående radier, förenade genom concentriskt
löpande trådar; skillnaden är blott den, att då de öfriga till fa-

miljen hörande arternas nät bilda en sluten cirkel, har det hos
Mithras endast blifvit en cirkel-sektor. En öfvergång till denna
sednare form vore på visst sätt att söka i det förhållandet,
hvarpå man stundom ser exempel, att hos vanliga, cirkelrunda
nät mellanrummet mellan tvenne radier någon gång är lemnadt
öppet, derigenom att de cirkulära tvärtrådarne vid dessa radier
afbrytas. Icke blott i yttre karakterer, utan äfven i lefnads-
sätt och nätform visar sig således den största likhet mellan Mi-
thras och Epeiriderna. Ännu, och med allt skäl, anses spind-
larnes lefnadssätt och särskildt den form, de ge sina väfnader,
lemna de fastaste stöden för en naturenlig gruppering och upp-
ställning af dessa djur; och då troligtvis alla till familjen Epeiride
hörande arter utmärka sig genom förmågan att spinna regel-
bundna, geometriska nät (hvarför ock denna familj af LATREILLE
erhöll namnet OÖrbitele), och man slutligen ännu aldrig till en
annan familj räknat en art, om hvilken det varit bekant, att
han förfärdigat ett sådant nät"), så synes det vara klart, att
slägtet Mithras äfven af dessa skäl bör föras till Epeiriderna,
ehuru det måste ställas sist bland dem, närmast slägtet Ulobo- >
rus, med hvilket det också genom nätets gleshet mest öfverens-
stämmer.

Hvad Mithras' aflägsnare förvandtskaper beträffar, ha vi re-
dan nämnt, att det af WALCKENAER först antogs komma nära
Scytodes, som vi räkna till Theridide — en familj, med hvilken
Epeiriderna ha många beröringspunkter. En viss, om ock föga
väsendtlig, öfverensstämmelse mellan Mithras och Scytodes låter
sig ej heller förnekas; och då det sistnämnda slägtet visar affi-

”) Jag vill nemligen icke fästa mig vid den besynnerliga uppställningen af familjen
Theridides (och till en del äfven af Agelenides) i Heft. 5 af Kocus Uebers.
d. Arachn. Systems, der slägten förekomma sådana, som t. ex. Meta, af hvars

fem anförda arter tre äro Epeirider (M. fusca = M. Menardi (LaTR.), Me-
riane = M. fusca (DE GEER) och muraria), en tillhör slägtet Linyphia (M.
tigrina —= Lin. socialis SuNDb.) och den femte (M. cellulana) synes vara en

Theridium; eller Eucharia, af hvars tre arter de två, E. bipunctata och casta-
nea, äro typiska för slägtet Steatoda Sunp., den tredje, E. atrica, är en BEpei-
rid, hörande till KocHs slägte Zilla, och stående så nära hans Z. montana och
Z. calophylla = Z. X-notata (CLEReK), både hvad form, färg och lefnadssätt
beträffar, att de alla tre af WALCK. och SUNDEV. ansetts tillhöra en och sam-
ma art.

— 205 —

nitet. med. Dysderidce bland Drassidernas familj, så tyckas följ-
aktligen äfven Epeiriderna genom Mithras och Scytodes i någon
mån sammanhänga med denna kaotiska familj, den lägsta af
alla spindelgrupperna, till hvilken således alla de öfriga famil-
jerna genom sina lägsta former sluta sig.

— 206 —

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
Den 14 April,
Från K. Civil-Departementet.

Riksens Ständers Revisorers Berättelse om den 1857 verkställde gransk-
ning af Statsverkets tillstånd. Stockh. 1858, 4:0.

— — — af de under K. Kommerse-Kollegium ställde Fonder
och Medel. Stockh. 1857, 4:0.

Från K. Nederländska Regeringen.
iBlora Batava. rr AL 181.182!

Från K. Norska Universitetet i Christiania.
Forhandlinger vid de Skandinaviske Naturforskeres 7:e Möde i Chri-
stiania 1856. Christiania 18537, 8:0.
Beskrivelse til Kartet over den Norske Kyst; N:0.12. B, N:o43: AG
Om Udskiftning af Jordfeellesskab. Bergen 1856, 8:0.
Discussion i det Norske medicinske Selskab angaaende Syphilisationen.
Christiania 1857, 8:0.

Från K. Universitetet i Kiel.
Schriften der Universität. Bd. 3. 1856.

Från Académie BR. de Meédecine de Belgique i Bruxelles.

Mémoires. TT. IV: 1.
» des Concours et des Savans étrangers. T. III: 2.
Bulletin. T. XV: 4—10. XVI: 1—6.

Från RB. Geographical Society i London.

kournala SN ok, Asa

Index to Vols. 1—210.
Proceedings, 1857: N:r 9, 11.
Address at the Meeting ?5/, 1857.

Från Natuurkundig Vereening in Nederlandsch Indiö.
Natuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsch Indiéö. Deel XII: 1—6.
XIII: 1—4.
Från Administration des Mines de Russie.
KUPFFER, Å. T. Compte rendu annuel de V'Observatoire de physique
centrale. Année 1855, 4:0.
Från »Die Comité zur Herausgabe der Mährischen Landtafel» i Brinn.

Die Landtafel des Markgrafthums Mähren. Lief. 2—8. Brinn 1855,
1856. Fol.
(Forts. å sid. 216.)

— 207 —

Om en öätäding hos ellipsoidens konjugerade dia-
metralplan. — Läraren vid Chalmerska slöjdskolan i Göteborg,
Hr G. R. DAHLANDER, hade insändt följande meddelande:

»I Öfversigten af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhand-
lingar för 1853, pag. 239, bevisar Herr Lektor LINDMAN det
anmärkningsvärda, som det synes, förut förbisedda theoremet,
att konjugat-diametrar dela ellipsen i fyra lika delar. Med an-
ledning af den analogie, som äger rum mellan ellipsens och ellip-
soidens egenskaper, förmodade jag, vid genomläsningen af nyss-
nämnda uppsats, att i ellipsoiden en liknande egenskap hos kon-
Jjugat-diametralplanen var att finna, och detta visade sig vid
undersökning äfven vara händelsen.

Ellipsoidens eqv. i afseende å trenne konjugatdiametrar med
2 2 2
längderne 2a, 2b, 2c är 3+ a + 3 =1. Betecknar 4 vinkeln,

som 2 axeln gör med y axeln, och u vinkeln mellan « axeln och
y2 planet, så är expressionen för volymen af en utaf de åtta
delar, i hvilka ellipsoiden genom + Ly, + 22, + yz planen delas,

Fö bana EN gett

= sin A a fa JG

hvarvid gränsernas tecken beror på hvilken af delarne man un-
dersöker. Genom användande af reduktionsformeln

m pv m 1
a fé (2, y) dy = för f(x, vy)dy (v en funktion af z)
0 0 0 0

erhålles den ifrågavarande volymen, då ej afseende fästes å ex-
Pressionens tecken, att vara

Öfvers. af KR. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 4 & 5. 2

— 208 —

+ta tl
= sin /Å sin ube Aj fre

0

ta
; ö Xx?
=1sin A sin untefi— a)
sin Å sin uabe
— hd FRIAR RIE

Expressionens absoluta värde är således oberoende af grän-
sernas tecken, och häraf finner man, att konjugat-diametralplan
dela ellipsoiden i. åtta lika delar.

— 209 —

Nya Fjäril-slägten, — Följande fortsättning af Hr S. M.
Adj. WALLENGRENS ofvan sid. 75 och 135 införda uppsats med-
delades af Hr BoHEMAN:

STRUMELLA. Mihi.

Antenne pectinate, sat breves; pecten femine usque ad apicem
&quale atque breve, subcompressum, maris ad basin latum, versus
apicem sensim brevius, ut apex sit fere nudus. Laminze ejus inte-
riores sat longe, sed laminz exteriores breves. Frons oblique de-
eliva, pilis longis subpendulis adpresse hirta. Ad basin antennarum
fasciculus distinctus pilorum, maris longissimorum sed feminze brevio-
rum. Palpi rostrum minime formantes, porrecti, graciles, fronte lon-
giores, pilosissimi. Articulus basalis fasciculo pendente, piloso, sat
longo. Thoraz supra convexus, scapulis subdistinctis. Pedes ungui-
bus 2qualibus, sat minutis. Ale integre, tenues, parcius squamulateze ;
posticze supra et omnes infra ad basin lanuginosee. Coste alarum anti-
carum ut in Gastropacha (G.rubi), sed truncus ramulorum coste 6:t2e
longior, ut costa ipsa distincte biramosa. Costa alarum posticarum 9,
fere ut in genere et specie memorata, sed coste 1:ma et 2:da ex apice
areolae clausze spuria, ante cellulam discoidalem egredientes, in truncum
communem sat brevem conjunctze; costa 4:ta et 5:ta ex angulo postico
et coste 6—7 e latere postico cellul&e, ad basin spatio inter se et
costam 4:tam zequaliter remotze, orientes. Areola spuria costulas 2—3
breves versus marginem anticum alze emittens. Fam. Bombycini. Spe-
cies typica: S. lanifera n. sp. e Nova Hollandia.

STRIPHNOPTERYX. Mihi.
(Bombyx Boisp. ex parte.)

Antenne usque ad apicem, sed in medio latius pectinatee, pectine
compresso. Palpi frontem sequantes 1. ea longiores, porrecti, squa-
mati, infra pilosi, artieulis haud distinguendis. Caput subporrectum,
fronte convexa, dense sed sat breve pilosa, fasciculo longiori ad basin
utriusque antennae. Thorax supra modice convexus, dense sed adpresse
pilosus, scapulis subindistinetis, basin alarum anticarum haud superan-
tibus. Abdomen squamosum, sat gracile, versus anum attenuatum.
Pectus villosum. ”Tibixe cum femoribus dense villoso-pilosee; calcaria
pedum posticorum et intermediorum tantum 2 valida atque longa. Ale
integre, amplissimzae, crassae, supra ad basin dense villosee, marginibus
interioribus dense pilosis; posticee expansae longitudinem abdominis
superantes; omnes in quiete patulze. Coste alarum posticarum 8: costa
1:ma e basi; costee 2—3 e trunco communi superiore et fere ex eo-
dem loco (angulo antico) cellula; costa 4:ta e costula transversa cel-
lulze, 5:ta—7:ma e trunco communi inferiore, illa ex angulo postico
cellule, et 8:va iterum e basi, margini interiori proxima, orientes;
omnes simplices. Areola spuria ad basin ante cellulam aperta, tantum
arcu costa prime indicata. Inter costam 7:mam et 8:vam plica costi-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 April 1858.

formis e basi oritur. Coste alarum anticarum 9: costa 1:ma e basi,
2:da—4:ta e trunco communi inferiori, 5:ta—8:va e trunco communi
superiori et 9:na iterum e basi orientes. Costa 6:ta et 7:ma fere ex
eodem loco (angulo antico) cellulze oriuntur, sed spatio ad basin in-
vicem remote. Costa 5:ta e costula transversa cellulze, sed haud pro-
cul a costa 6:ta, et costa 4:ta ex angulo ipso antico sed costa 3:tia
haud procul abhinc e latere postico cellul& egrediuntur. Costa 7:ma
triramosa; ramuli ejus ultimi breves, in apicem ale excurrentes. Areola
auxiliaris nulla. Fam. Striphnopteryges. Species typica: S. edulis Boisp.
e Caffraria.

FESTRA. Mihi.

Antenne usque ad apicem, sed in medio latius pectinatze, pectine
compresso. Palpi frontem superantes, adscendentes, squamato-pilosi,
distincte articulati. Articulus medius longissimus, latus; ultimus mi-
nutissimus, mamelliformis. Caput subporrectum, fronte convexa, dense
sed sat breve pilosa; fasciculo distincto ad basin antennarum carente.
Thorax supra modice convexus, dense ac adpresse pilosus, scapulis di-
stinctis, basin alarum anticarum superantibus. Abdomen supra piloso-
squamosum infra villosum, sat gracile, versus anum attenuatum, ano
rigide piloso. Pectus villosum. Femora dense villoso-pilosa; tibize
pedum anticorum dilatato-pilosae, sed reliqua normales. Calcaria pe-
dum intermediorum 2, posticorum 4, quorum par internum depressum.
Ale integre, amplissime, crassae, supra ad basin (prasertim ala po-
sticae) pilose; postice expansa, longitudinem abdominis superantes, ad
angulum anticum acuta; antice in margine exteriore modice excisae.
Omnes in quiete patule. Retinaculum validum. Coste alarum po-
sticarum 8, ut in genere praecedente, sed areola spuria ante cellulam
discoidalem clausa et costa 4:ta sola ex angulo postico cellul& egre-
diens, ut costa 5—7 e latere postico ejusdem cellulze oriantur. Coste
alarum anticarum 12; costa prima e basi, 2—5 e trunco communi in-
feriore, hiec ex angulo postico cellulz, et costa 6:ta ex angulo antico
cellula&e orientes. Ante apicem hujus cellul&e adest areola auxiliaris
normalis, lanceolata, valde elongata, e cujus latere postico costa 7:ma
et e cujus apice coste 8:va et 9:na egrediuntur. Costa 11:ma e latere
antico cellul&e discoidalis oritur, sed prope apicem areol auxiliaris
cum costa 10:ma per costulam transversam connectitur, ut areola al-
tera, areola auxiliari adhuc longior, formatur. Inter apicem areolze
illius et areolae auxiliaris, proprie sic dictze, adest areola tertia, ovata,
minutissima, e cujus latere antico costa 10:ma oritur. Costa 12:ma
e basi egreditur. Costa omnes simplices. Costula transversa cellu-
larum omnium valde angulata, convexitatem versus basin alarum ver-
tens. Fam. Striphnopteryges. Species typica: F. afabricata un. sp. e
N. Hollandia.

SIRENOPYGA. Mihbi.

Åntenne maris a basi ultra medium pectinate, pectine expanso;
lamelle in parte inferiore ciliate, apice (presertim intermediarum) fasci-
culo pilorum instructo. Apex antennarum gracilis, denticulatus, pilis

— 211 —

sparsis obsitus. Palpi breves, hirsuti, articulo ultimo minutissimo,
distineto, nudo. Caput retractum, sub thorace fere occultum, fronte
obtusa, pilosa. Fusciculus e pilis longis divaricatis ad basin utriusque
antenne. Thorax valde convexus, versus caput declivus, supra dense
pilosus, scapulis brevissimis, vix distinguendis. Pectus villosum. Pedes
pilis longissimis divaricatis, attamen minime densis, preesertim in tibiis
instructi. Tarsi nudi. Calcearia pedum posticorum 4, valida. Abdo-
men extra alas posticas valde elongatum, villoso-pilosum, sed villositas
adpressa; supra convexum, infra depresso-convexum lateribus subcom-
pressis, breviter fasciculatis. Fasciculus analis sat magnus, horizonta-
liter compressus, bifidus. Alarum forma fere ut in Staurop. fagi, sed
ale antice breviores et magis rotundatae. Coste alarum posticarum
ut in genere memorato, sed costa prima truncum communem superi-
orem fere usque ad angulum anticum cellulax sequitur et costa 4:ta,
e medio costula transversee cellule oriens, spuria. Costa 2:da et 3:tia,
ut in genere memorato, in truncum brevem conjuncta. Areola spuria
ante cellulam discoidalem costula transversa nulla, sed tantum per con-
junctionem coste prima et trunci communis superioris formata. Costa
alarum anticarum 9; costa prima e basi, 2:da et 3:tia e trunco com-
muni superiore, 4:ta et 5:ta e costula transversa cellulze, 6:ta— 8:va
e trunco communi superiore et 9:na iterum e basi orientes. Costa
3:tia ex angulo postico et costa 6:ta ex angulo antico, sed costa
7—38 e latere antico cellul& egrediuntur. Costa 6:ta quadriramosa,
ramulos 2 longiores versus marginem exteriorem, ramulum unicum
versus apicem ale et alterum brevissimum versus marginem anticum
emittens. Areola auxiliaris ante cellulam discoidalem nulla. Fam.
Stauropodes. Species typica: S. ephippiata n. sp. e Caffraria.

EUTIMIA. Mihi.

Åntenne maris a basi ultra medium pectinate, pectine expanso;
lamelle in parte inferiore ciliate. Apex antennarum denticulatus,
pilis rarioribus obsitus. Palpi brevissimi, hirsuti. Caput retractum,
fronte dense pilosa, subplana, fasciculo indeterminato infra basin
utriusque antenne. Thoraz depresso-convexus, dense pilosus, scapulis
distinctis, lougius pilosis. Pectus villosum. Pedes dense hirsuti, tarsis
nudis. Calcaria pedum posticorum 4, valida. Abdomen elongatum,
alis posticis longius, depresse ac breviter pilosum, supra convexum,
infra deplanato-convexum. Anus maris fasciculum brevissimum gerens.
Alarum forma fere ut in Phalera. Coste alarum posticarum ut in P.
Bucephala et cost&e 2:da et 3:tia interdum in truncum brevissimum
conjunctae. Costa alarum anticarum 10: costa 1:ma e basi, 2:da — 4:ta
e trunco communi inferiore, 5:ta e medio costula transverse, 6:ta e
latere postico areolae auxiliaris, 7:ma et 8:va ex apice ejusdem areolze,
9:na e latere antico cellula discoidalis et 10:ma iterum e basi orientes.
Costa 7:ma triramosa et costa 6:ta ad apicem areol propior quam
in Phalera. Forma areol auxiliaris fere ut in genere memorato.
Fam. Pygerides. Species typica: E. marpissa n. sp. e Oaffraria.

4

— 212 —
MALLOTODESMA. Mihi.

Åntenne ut in Leucoma (L. salicis). Basis earum erista distinceta
sat longa atque zequali cingitur. Palpi vix ulli. Lingua nulla. Caput
retraetum, sub thorace fere absconditum, fronte villosa, inter oculos
transverse prominente. Thoraz depresso-convexus, villosus; villositas
collaris antrorsum directa; scapul&e indistincte sed pilis nonnullis lon-
gissimis, rigidis, squarrosis instructe. Abdomen ut in genere memo-
rato, sed cristam sat distinetam in dorso segmentis primi et cristas
alteras minutas seriatas pone illum gerit. Pedes ut in genere memo-
rato, sed tibie in parte posteriore hirsute et calcaribus fere carentes.
Forma alarum omnino ut in illo genere: Coste alarum posticarum 8:
costa 1:ma et 2:da, truneum communem superiorem formantes, ex
angulo antico cellulae oriuntur; costae 3:tia et 4:ta e costula trans-
versa cellul&e, illa fere in medio, hac vero prope angulum cellulze
posticum egrediuntur; costa 5:ta et 6:ta ex angulo postico, 7:ma e
latere postico cellulxe et 8:va e basi oriuntur. Coste alarum anticarum
9: coste 1—5 omnino ut in Leucoma; costa 6:ta e costula transversa
cellul&e procul ab angulo hujus antico; costa 7:ma ex angulo antico,
8:va e latere antico cellul& et 9:na e basi orientes. Costa 7:ma qua-
driramosa; ramuli ejus 2 ultimi in marginem exteriorem, et ramuli
ejus 2 antici et interiores in apicem ale excurrunt. Areola auxiliaris
nulla. Costula transversa cellul&e alarum ut in Leucome, sed plica
tenuissima, quam inter costam primam et truncum inferiorem alarum
anticarum gerit hoc genus, est in nostro genere costiformis et sal crassa,
etsi costis proprie sic dictis tenuior. Fam. Orgyides. Species typica:
M. discrepans n. sp. ex. America meridionali.

TAENIOPYGA. Mihi.

Antenne&e saltem feminz extrorsum graciliores, plane nudi. Palpi
breves, squamatee, articulis indistinctis; articulus intermedius infra pilis
brevibus, ultimus nudus, triangularis. Caput retractum, fronte tuber-
eulis difformibus, impressis, verticeque villoso. Fasciculi minuti circa
basin antennarum. Thoraze villosus, antice valde declivus, supra con-
vexus, ad scutellum suberistatus, scapulis distantibus. Abdomen cras-
sum, lateraliter subcompressum, supra valde convexum, subearinatum,
infra planum, squamatum, pilis brevioribus in incisuris segmentorum.
Pili longi in segmento primo. Pedes pilosi. Tibie ut in genere
sequente armate. Ale postice in margine exteriore versus angulum
anticum sat sinuata. Costeée alarum posticarum ut in genere sequente,
sed costa prima tantum ad basin et tertiam partem cellule cum
trunco communi superiore connexa; costa quarta etiam fere in medio -
costulae transversie inserta. Costre alarum anticarum etiam ut in genere
memorato; costa tamen 6:ta non ex angulo antico cellule discoidalis,
sed e latere areole auxiliaris, et costa 7:ma cum 8:va (biramosa) ex
apice ejusdem areol oriuntur; costa 8:va et 9:na itaque e diversis
locis egrediuntur. Fani. Chelonides. Species typica: T. eumela CRAM.
ex Africa meridionali. |

— 213 —

RHANIDOPHORA. Mihi.
(Chelonia BOo1isp. ex parte.)

ÅAntenne extrorsum graciliores, maris plumatse, feminae infra pilis
brevissimis, oculo armato vix distinguendis, instructe. Palpi capite
longiores, ut ante frontem longe sint porrecti, Articulus femina in-
termedius longissimus et ultimus omnium brevissimus, apice truncato.
Articulus ultimus maris intermedio fere longior, gracilis, versus api-
cem subdilatatus, truncatus, ut palpi hujus sexus quam apud feminam
multo sint longiores. Articulus ultimus utriusque sexus nudus; arti-
culi reliqui squamati, et infra breviter hirsuti. Caput subretractum,
fronte subconvexa, villosa. ”horax antice sat declivus, supra convexus,
scapulis distinctis et distantibus. Abdomen crassum, supra subdepresso-
convexum, linea longitudinali elevata, squamatum, adpresse ac breviter
pilosum, fasciculo subdepresso in segmento primo saltem femineze fasci-
culisque brevissimis, depressis, in incisuris lateralibus segmentorum.
Fasciculus analis minutissimus. Pedes squamati, minime pilosi. Femora
suberassa; calcaria 2 pedum intermediorum sat valida; calcaria posti-
corum 4 longa atque sat valida. Costeée alarum posticarum utin Calli-
morpha (C. dominula), sed cellula discoidalis brevior, ut costa prima
usque ad medium cellule cum trunco communi superiore est conjuncta.
Coste alarum anticarum etiam ut in genere memorato, sed areola auxi-
liaris major, ovato-lanceolata; coste 7—9 ex apice ejus egredienutes;
7:ma simplex ad exitum ab 8:va separata, hec vero versus apicem
ale biramosa; costa 9:na simplex ex eodem loco cum 8:va oriens.
Fam. Chelonides. Species typica: &. phedonia CRAM. ex Africa me-
ridionali.

MUNYCHIA. Mihi.

Antenne filiformes, pilis rarioribus infra instructe; articulus ba-
salis reliquis conformis sed fasciculo capitis obtectus. Palpi sub-
recti, fronte longiores. Articulus basalis maximus, cum intermedio
infra adpresse ac breviter pilosus; articulus ultimus omnium minutis-
simus, nudus, oblique cordiformis, apice nutante et setifero. Caput
porrectum , dense, breviter ac adpresse pilosum, fronte plana et per-
pendiculari, verticeque convexo. Collare maximum, dense sed adpresse
atgque breviter pilosum, valde convexum, a capite et thorace distin-
ctum. Thorax supra breviter et adpresse pilosus, depressus, haud con-
vexus, scapulis magnis, distinctis, basin alarum postiearum longe
superantibus. Abdomen crassum, alis posticis expansis longius, supra
convexum , infra planum, totum squamatum, tantum ad basin pilis
longissimis, thoraci insertis, tectum. Pedes squamati, femoribus tan--
tum infra breviter pilosis. Tibia posticae calcaribus tantum 2 brevis-
simis. Ale deflexe; antice subgraciles, elongatie, fere lanceolatee; po-
sticae latiores, plicatae, ad angulum antieum subacute. Coste alarum
Posticarym 9: coste 1—3 e trunco superiore, sed 2—3 ex angulo
antico cellulee; 2—4 e trunco communi inferiore et 8—9 e basi,
liberee, orientes. Costa 5:ta—7:ma ex angulo postico cellulax, ad
exitum spatio zequali invicem remote. Coste alarum anticarum 10:
costa 1:ma e basi, 2:da—>5:ta e trunco communi inferiore, 6:ta e

— 214 —

eostula transversa, prope angulum anticum cellulxe, 7:ma—9:na e
trunco communi superiore et 10:ma iterum e basi orientes. Costa
2:da est recta; costa 3:tia prope angulum posticum et costa 4:ta —5:ta
ex angulo ipso antico cellul&e et 9:na haud procul ab illis egrediun-
tur. Cellul&e alarum omnium magne, extra medium ale extensae.
Areola auxiliari omnino carent ala antice. Costula transversa cellulae
alarum anticarum modice arcuata. Fam. Munychides. Species typica:
M. callipyga n. sp. e Caffraria, Chel. erythronote Boisp. affinis, ut videtur.

SZENURA. Mibi.

Antenne breves, femine infra serrate, pilis brevissimis, vix di-
stinguendis instructa. Articulus basalis ut in genere precedente.
Palpi brevissimi, fronte non longiores; articuli indistincti; articuli 2
basales squamati; articulus ultimus nudus, triangularis, apice acuto,
nudo. Caput subretractum, subdeflexum, breviter ac adpresse pilo-
sum, fronte plana et perpendiculari, vertice depresso-convexo. Collare
mediocre, subdeclivum, dense sed adpresse ac breviter pilosum, ob-
solete convexum, thorace arcte conjunctum. Thorax supra breviter et
adpresse pilosus, convexus, scapulis subindistinctis, basin alarum posti-
carum haud tegentibus. Abdomen crassum, versus anum sensim gra-
cilius, alis posticis expansis longius, supra convexum, infra depresso-
convexum, totum squamatum, tantum ad basin fasciculis, a thorace
orientibus, tectum. Pedes nudi, femoribus squamatis. Tibia posticae
calcaribus tantum 2 brevissimis. Ale ut in genere praecedente. Coste
alarum posticarum etiam ut in illo, sed anticarum 9: costa 1—6 omnino
ut in geneére memorato, sed 7:ma et 8:va e trunco communi superiore
et 9:na e basi orientes. Costa 7:ma quadriramosa et eosta 8:vaZaut
e latere aut ex angulo antico cellul&e oriuntur. Cellulax alarum ut in
genere pracedente, sed costula transversa alarum omnium in medio
valde angulata. - Areola auxiliaris nulla. Cellula alarum antiearum in
duas partes aequales per plicam distinctam dividitur. Fam. Munychides.
Genus in sectiones 2 partitur. 1:o Costa 8:va alarum anticarum e latere
antico cellulae oriens. Inter costam primam et truncum communem
inferiorem in alis anticis adest plica costiformis, e basi oriens. Species
typica: Si alba n. sp. e Caffraria. 2:o Costa 8:va alarum anticarum
cum costa 7:ma ex ipso angulo antico cellule oriens. Inter costam
primam et truncum communem inferiorem alarum anticarum plica
haud distincta adest. Species typica: S. flava n. sp. e Caffraria.

PHRYGANEOMORPHA. Mihbi.
(Chelonia Boisp. ex parte.)

Antenne longe, filiformes, pilis rarioribus, minutissimis infra in-
structze. Artieulus basalis crassus, cylindricus, nudus. Palpi elongati,
subrecurvi, adscendentes, graciles, squamati. Articuli longitudine in-
vicem fere zequales; ultimus versus apicem subincrassatus, apice ro-
tundato. Caput retractum, deflexum, squamatum, fronte convexa,
vertice depresso, plano. Collare maximum, valde declivum et con-
yexum, a thorace distinctum, squamatum. Thoraz modice couvexus,

— 215 —

squamatus, scapulis magnis, basin totam alarum posticarum obtegen-
tibus. Abdomen crassum, versus anum haud gracilius, supra depres-
- sum, infra convexius, totum squamatum. Pedes omnino nudi; femora
intermedia calcaribus duobus et femora postica calearibus quattuor
validis. Alarum forma fere ut in genere pracedente. Coste alarum
posticarum etiam ut in illo, sed anticarum 10: costa prima e basi,
2—5 e trunco inferiore, 6:ta e costula transversa, procul ab angulo
antico cellulze, 7:ma — 9:na e trunco communi superiore et 10:ma ite-
rum e basi orientes. Coste 2:da et 3:tia valde arcuatze. Coste 3—5
ex angulo postico cellulz, sed invicem spatio remotzae, oriuntur. Costae
7—8 ex angulo ipso antico cellulze, illa triramosa. Costa 8:va haud
procul ab illis e latere antico cellul&e oritur, arcuata. Cellule ala-
rum ut in genere precedente, sed costula transversa haud arcuata.
Cellula alarum anticarum plica sat grossa in partes duas inzequales
dividitur. Areola auxiliaris nulla. Fam. Munychides. Species typica:
P. madagascariensis Boisv. ex Africa meridionali.

— 216 —

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. fr. aid. 206.)
Den 14 April.

Från Författarne.

BiuLrot, C. Annotations å la flore de France et d'Allemagne. Ha-
guenau 1855, 8:0.

CREPLIN, F. C. H. Fem smärre skrifter.

JAKsSCHITCH, W. Statistique de la Serbie. Livr. 1. Belgr. 1855, 8:0.

LEBERT, H. Tvenne småskrifter.

LEvison, H. Disqvisitiones de Echinococcis. Gryph. 1857, 12:0.

Marrtiuvs, C. F. PH. Versuch eines Commentars iber die Pflanzen in
den Werken von Maregrav und Piso iber Brasilien, I. Minch.
1853, 4:0o. — Tvenne småskrifter.

SMYTH, C. PrazzI. Description of new or improved Instruments for
Navigation and Astronomy. Edinb. 1855, 8:0.

STEENSTRUP, J. J. TIagttagelser om Hundesteilens Bandelorm. Kjöb.
1857, 8:0.

Warb, F. O. Discours prononcé å la Séance d'ouverture du Congrés
de Bienfaisance å Bruxelles 15/4 1856. Brux. 1857, 8:0.

Från Hr J. J. Steenstrup i Köpenhamn.

Videnskabelige Meddelelser fra den naturhistoriske Forening i Kjöben-
havn. Aaret 1857.

Från Utgifvarne.
Flora. 1857: N:r 4—21. Herausg. von F. SCHLECHTENDAL.
Observations météorologiques faites å Nijné-Taguilsk, 1854. Paris, 8:0.
Botaniska Notiser, utg. af TH. M. FRIES. 1857: 1—12. 1858: 1—3.

— 217 —

Vid Akademiens offentliga sammankomst på dess årliga hög-
tidsdag, den 31 Mars, afgaf Sekreteraren, Hr WAHLBERG, föl-
jande Berättelse om hvad sig tilldragit inom Kongl. Ve-
tenskaps-Akademien under åren 1857—1858.

I den berättelse, hvilken på förra högtidsdagen upplästes, yttrades
det glada hopp, Akademien då hyste med anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga framställning till Rikets Ständer om nya eller ökade anslag
för belfordrandet af flera för naturvetenskapernas fortgång, eller sär-
skildt för härvarande Riksmuseum, vigtiga ändamål. Detta hopp har
nu blifvit förverkligadt, sedan Rikets Ständer med sällspord frikostig-
het anvisat medel, ej mindre till ordnande och anställande af geolo-
giska undersökningar och meteorologiska observationer inom landet,
samt till utgifvande af Sveriges Svamparter i afbildningar, än till be-
redandet af en rymlig och ändamålsenlig lokal för så väl Akademiens
särskilda institutioner m. m., som för Riksmusei dyrbara samlingar,
jemte det en förbättring af de dervid anställde tjenstemännens löne-
vilkor blifvit beredd. Kongl. Maj:t har dessutom nådigst beviljat
fortsatt anslag till utgifvandet af ett arbete öfver de vetenskapliga
resultaterna af fregatten Eugenies jordomsegling, af hvilket början till
de zoologiska och botaniska afdelningarne är färdig, samt af den fy-
sikaliska under tryckning, ett arbete, som genom de iakttagelser och
det betydliga antal hittills okända föremål det kommer att framställa,
icke kan blifva utan gagn för de vetenskaper det omfattar. Tacksam-
heten för så stora bevis på Konungs och Ständers omvårdnad och
välvilja ålägger Akademien att i sin mån medverka till vetenskaper-
nas utveckling och förkofran inom fäderneslandet.

Med de medel, som utgå till anskaffande af målningar af Sven-
ska växter, har äfven detta år, under inseende af Professor FRIES,
ett ej ringa antal originaler för det nyssnämnda svampverket blifvit
utförda.

Bland sätt, hvarpå Akademien söker gagna, är äfven afgifvandet
af utlåtanden öfver ärenden, som fordra vetenskaplig utredning. Så-
lunda har hon under denna tid, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning
eller Embetsverkens anmodan, yttrat sig öfver användandet af ansla-
get för de geologiska undersökningarne i riket, om laxfisket i Ljusne
och Woxna elfvar, och för närvarande har hon under behandling den
praktiskt vigtiga frågan om spannmåls vägning, hvilken erfordrat tal"
rika försök och konstruerandet af lämpligt mätkärl.

Sin egentliga verksamhet har Akademien fullföljt genom utgif-
vande af sina handlingar, embetsmännens årsberättelser om vetenska-
pernas framsteg och öfversigter af förhandlingarne vid sammankom-
sterna. Till handlingarne äro bidrag lemnade af Lektor BJÖRLING,
Candidaten STÅL, Doktor NORDENSKJÖLD, Studenten HOLMGREN och
Docenten Bruzenivs, samt till öfversigten, bland andra värdefulla
meddelanden, Svamparnes calendarium under mellersta Sveriges hori-
sont af Professor FrRirs och bidrag till kännedomen om Afrikas Di-
ptera af Skol-Director Lorw i Meseritz, hvilken senare uppsats huf-

— 218 —

vudsakligen redogör för det nya Ingeniören WAHLBERG inom ifråga-
varande insekt-ordning i nämnde verldsdel anträffat. Med afseende
på de blifvande meteorologiska observationerna har Akademiens Fysi-
ker författat en handledning för observatörerne, som, jemte justerade
instrumenter, kommer att dem tillställas.

I likhet med föregående år har Akademien för år 1857 från
Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena fått emottaga de vid fyrbåks-
stationerna förda observations-journalerna öfver vattenhöjden, vindarne
m.m... från Kongl. Sjöförsvarsdeparmentet de om bord på korvetterna
af Chapman och Lagerbjelke förda s.k. abstract logs, samt från Kongl.
Commerce-Collegium dylika journaler hållna om bord på handelsfartyg.
Ofversten Grefve ADOLF VON ROSEN har dessutom öfverlemnat mete-
orologiska observationer, anställda på observatorium i Athén, hvilka
fortfarande komma att meddelas, äfvensom Guvernementsläkaren på
S:t Barthelemy, Doktor MIiDDLESHIP iakttagelser öfver nederbörden
på denna ö, och Kronofogden BURMAN i Ofver-Torneå har som van-
ligt insändt sina meteorologiska anteckningar.

Reseberättelser äro inlemnade af Magister FRISTEDT, innehållande
fortsatta undersökningar af södra Ångermanlands vegetation; af Ma-
gister LINDSTRÖM, om hans palexontologiska forskningar på Gottland,
och af Conservator MEVEs, om resultaterna af hans ornithologiska
resa i rikets nordliga landskaper.

Sina äldre förbindelser med vetenskapliga Sällskaper har Akade-
mien underhållit genom utbyte af skrifter och meddelanden, hvarjemte
hon ingått nya med det under året i Christiania bildade Vetenskaps-
Sällskapet, med Lombardiska Vetenskaps-Institutet i Milano, Geolo-
giska Anstalten för Indien i Caleutta, Naturhistoriska Föreningen i
Pressburg och Vetenskaps-Akademien i S:t Louis i staten Missouri.

De s. k. Thamiska föreläsningarne hafva af Akademiens Fysiker
sistlidet år hållits öfver elektriciteten och dess praktiska tillämpning,
samt derefter öfver första elementerna af akustiken. Föredragen, som
åskådliggjorts genom experimenter, hafva varit besökta af talrika
åhörare.

Sedan Akademiens mathematiske Instrumentmakare, Löjtnant LiITT-
MANN, med döden afgått, hafva de dyrbara delnings-instrumenter, som
i hans vård mot särskildt arfvode varit anförtrodda, jemte detsamma,
med Kongl. Maj:ts nådiga bifall, till Akademiens Fysiker blifvit öf-
verflyttade, mot det han under sin ledning och tillsyn låter dem be-
gagnas af de, dertill skicklige, instrumentmakare, som det önska.

Värdefulla skänker hafva under det förflutna året tillfallit Aka-
demiens bibliothek m. m. liksom Riksmusei naturhistoriska samlingar,
hvilka dessutom tillvuxit genom köp och utbyte. Så har H. Maj:t
Konungen i nåder till bibliotheket låtit öfverlemna AUDUBONS och
BACHMANNS dyrbara och praktfulla arbete öfver Nordamerikas dägg-
djur i 3:ne, och öfver dess foglar i 7 delar. Af framlidne Professor
WiEsTRÖMS arfvingar har Akademien som gåfva emottagit hans samt-
liga botaniska manuscripter, jemte ett antal bref från LINNÉ den yngre,
och från Akademiska Collegiet i Christiania den minnespenning H.
Maj:t Konungen låtit prägla med anledning af Professor HANSTEENS

— 219 —

embetsjubileum. Till de fysikaliska samlingarne äro de äldre likarne
för medicinalvigten från Kongl. Räntekammaren på nådig befallning
öfverlemnade; och för att med dessa samlingar förenas, äro, af fram-
lidne Öfver-Direktören WALLMARKS sterbhusdelägare, hans talrika och
utvalda fysikaliska apparater till inlösning med allmänna medel hem-
bjudna.

Riksmusei mineralogiska afdelning har genom Kongl. Maj:ts nå-
diga beslut fått sig som gåfva tillagd f. d. Bergs-Collegii mineralie-
samling, och komma derur lämpliga duplettstuffer att utdelas till de
läroverk, som för undervisningen deraf äro i behof. Denna afdelning
har i öfrigt dels gevom inköp, dels och hufvudsakligast genom utbyte,
blifvit riktad med ett stort antal sällsyntare och utmärktare exemplar
från utlandet, hvartill ytterligare må räknas åtskilliga föremål för
grundläggandet af en särskild palzontologisk samling. Bland skän-
ker af inländska mineralier förtjena de stuffer nämnas, hvilka, af
framlidne Ingeniören WAHLBERGS arfvingar, från dennes sterbhus blif-
vit aflemnade.

Den botaniska afdelningen har under året vunnit en mer än van-
lig tillväxt, särdeles genom den resa Intendenten företagit till Frank-
rike, England, Tyskland och Schweiz, hvarunder ej blott rikligt ut-
byte erhållits, och flera större exsiccatsamlingar, innefattande mellan
-5000—6000 arter, inköpts, utan äfven vigtiga förbindelser för fram-

tiden blifvit ingångna. De betydligaste skänkerna äro från Frankrike
af Herrar GRENIER och LE JoLis, från Central-Amerika af Apotheka-
ren HJALMARSSON, från Himalaya etc. af Doktor HooKER, från Nu-
bien, Egypten, Mesopotamien m. m. ur Wiener Museum genom Pro-
fessor FENZL, från det inre af Syd-Afrika af Ingeniör WAHLBERGS
arfvingar, från flere trakter af Magister CARL HARTMAN, samt mer
än 1000 gräsarter af Herr LE NORMAND. De inköpta samlingarne
omfatta hufvudsakligen växter från Tyskland, Frankrike, Grekland,
Assam, Java, Persien, Syrien, Egypten, samt på nya Holland af
Harvey insamlade alger. Hela beloppet af de under året erhållna
växterna uppgår till omkring 20,000 arter, hvaribland en stor del för
Museum nya eller från nya lokaler. Genom meddelanden ur dessa
samlingar har Akademien haft tillfredsställelsen att bidraga till full-
ständigandet af flera utrikes under händer varande arbeten, såsom
Marri Flora brasiliensis, SONDERS och HARVEY'S Syd-Afrikanska Flora,
SONDERS Afrikanska Thesier och WEDELL's monografi öfver Urticaceae.
Slutligen bör nämnas, att en stor del af den botaniska samlingen på
ändamålsenligt sätt blifvit omlagd.

Bland större skänker till den zoologiska afdelningen förtjena före-
trädesvis anföras de betydliga samlingar Ingeniören WAHLBERG af de
flesta djurklasser hopbragt i de föga kända delarne af Syd-Afrika inom
vändkretsen, i Damara-landet och trakterna kring den nyupptäckta
sjön Ngami, hvilka samlingar alla lyckligt hemkommit och af arfvin-
garne blifvit öfverlemnade; samt en utmärkt vacker samling, hufvud-
sakligen foglar och däggdjur, inom Cap-kolonien omsorgsfullt gjord
af den kort efter hemkomsten aflidne Studenten VICToRIN, och sedan
inköpt samt till Museum skänkt af Brukspatronen J. W. GRILL.

=

Större entomologiska sändningar hafva dessutom ingått från Herrar
DOoHRN, FAIRMAIRE, SICHEL Och KEITEL, och lika sällsynta som
praktfulla insekt-arter, från de inre delarne af China och från Borneo,
äro inköpta. Omkring 800 förut felande insekt-species hafva under
året tillkommit. — Från Musei duplettförråder hafva större eller min-
dre antal exemplar blifvit utdelade till Rikets båda Universiteter, till
Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet, till läroverken i Gefle, We-
sterås och Orebro, samt till nya Elementar-skolan härstädes. Med
hänsyn till förevisningen af Zoologiska Museum har, i enlighet med
Rikets Ständers vid de ökade anslagens beviljande fästade vilkor, den
ändring från innevarande års början vidtagits, att hvarje lördag sam-
lingarne för allmänheten varit kostnadsfritt upplåtna och hvarje ons-
dag mot en till 25 öre nedsatt afgift. Denna åtgärd har haft till
följd att Museum under vintern, då annars blott få personer plägat
bese detsamma, varit besökt af ett vida större antal än tillförene un-
der sommaren. ”Talrika personer ur de mindre bemedlade klasserna,
särdeles barn, både gossar och flickor, ur folkskolorna m. m., hafva
med synnerligt intresse begagnat det erbjudna tillfället.

Efter många misslyckade försök synes nu, att döma af det redan
framskridna arbetet, ändtligen ett, ur annat berg än de förra hemtadt,
block till mellanstycke för piedestalen till BERZELII minnesstod vara
erhållet, hvilket lofvar lycklig fullbordan.

Det af framlidne Bergsrådet AScHAN stiftade Berzelianska stipen-
diet, nu ledigt efter Magister BERGSTRAND, hvilken antagits till lärare
i chemi vid Ultuna landtbruks-institut, har tilldelats Amanuensen vid
laboratorium i Upsala, Magister JoH. RoB. ToB. LANG.

Sitt anslag till vetenskapliga resor inom fäderneslandet har Aka-
demien för innevarande år delat emellan Magistern GUSTAF LIND-
STRÖM, som, till fortsatta insamlingar af brachiopoder och koraller
på Gottland, erhåller 150: R:dr, och medico-philosophie Candidaten
CARL STÅL, som till entomologiska undersökningar af de nordliga
Norrländska kustprovinserna bekommer 400 R:dr Riksmynt.

Af de belöningar Akademien utdelar för afhandlingar, som till
henne inlemnas, har den Ferrnerska tillfallit Lektor BJÖRLING för en
uppsats af mathematiskt innehåll; den Lindbomska Poktor A.B. NOR-
DENSKJÖLD från Finland, för bidrag till läran om den kristallografiska
isomorfien och dimorfien, samt den Flormanska Docenten T. THORELL
i Upsala, för ett meddelande om den inre byggnaden af Actinia plumosa.

För visad skicklighet i förfärdigande af mathematiska instrumen-
ter har Akademien äfven i år ansett sig, med dertill anslagna medel,
böra uppmuntra Instrumentmakaren FRANS BERG och Instrumentmakare-
gesällen EMANUEL SÖRENSSEN.

Minnespenningen för dagen har blifvit präglad till bugkomst af
Ingeniören J. A. WAHLBERG.

Bland sine Svenske och Norske Ledamöter saknar Akademien:
Professorerne EtLoF WaALLQuist och ADoLF FERDINAND SVANBERG,
Ofversten och Ofver-Direktören AXEL ERIK VON SYDOW, Professoren
BALTHASAR MartHtAs KEILHAU, Medicinal-Rådet MaGnus MARTIN AF
PontiIn, Amiraleu JOHAN HENRIK KREUGER och Ofver-Direktören

— 221 —

Gustar MAGNUS SOHWARTZ, samt bland utländske: Friherre L. J.
THÉNARD, Prins CARL LUCIEN BONAPARTE, Geheime Medicinal-Rådet
M. H. C. LIcHTENSTEIN, Professoren L. CaucHY och Föreståndaren
för Zoologiska Museum i Leyden J. VAN TEMMINCK.

Deremot har hon under året med sig såsom inländske Ledamöter
förenat: Kyrkoherden i Örebro, Doktor GUstAF WILHELM GUMZLIUS,
Docenten i palzeontologien vid Lunds Universitet, Doktor NILS PETER
ÅNGELIN, Fabriksidkaren i Stockholm JEAN BOLINDER, Löjtnanten
och Bruksägaren HAMPUS VON Post, samt Matheseos Lektorn i Streng-
näs CHRISTIAN FREDRIK LINDMAN, och såsom utländske: Zoologise
Professoren i Köpenhamn JAPETUS STEENSTRUP, Professoren och Före-
ståndaren för geologiska Riksanstalten i Wien WILHELM HAIDINGER,
samt zoologia Professoren i Leyden J. VAN DER HOoEVEN.

22 9 a

Akademiska angelägenheter.

Przeses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat, bland
inländske ledamöter, i åttonde klassen, Professoren, RB. N. O., G. M.
SCHWARTZ, och i den sjette, Prosten och Kyrkoherden, L. N. O., C.
U. EKSTRÖM; samt bland utländska ledamöter, Geheime-Rådet A. L.
CRELLE i Berlin.

Akademften beslöt att inleda utbyte af skrifter med Verein fär
Naturkunde i Hertigdömet Nassau samt med Astronomical Society
i London.

Hr A. E. HoLMGRENS afhandling: Monografia Ophionidum Sue-
cie, som varit remitterad till Hrr WAHLBERG och BoHEMAN, samt

Hr Magister J. F. BAHRS: Analyser af atmosferisk luft i Stock-
holm, som varit remitterad till Hrr MOSANDER och EDLUND, återlem-
nades med tillstyrkan af deras införande i handlingarne.

Från K. Förvaltningen af Sjöärendena hade Akademien fått emot-
taga: sjutton meteorologiska journaler, förda vid fyrbåks-stationerna.

Från D:r E. A. MiDDLEsHIP på S:t Barthelemy hade ankommit
ett meddelande om nederbörden derstädes.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.

Botaniska afdelningen.

Af Docenten Th. M. Fries.
Nittiotvå sällsynta växtarter från Varangerfjorden i Östfinnmarken.

RE

FREE ON

— 223 —

Den 12 Maj.

Om coniska oscillationer. — Docenten Hr DAUG hade

insändt följande uppsats, som föredrogs af Hr C. J. MALMSTEN.

»I det följande är ett försök gjordt att bestämma storleken

af den vinkel, som en pendels projection i horizontalplanet .be-

skrifver, under det att pendeln sjelf öfvergår från maximi- till

minimivärdet af den vinkel, som betecknar dess lutning mot ver-
tikalen.

= Låt eqvationen för den sfer, på hvil-

ken pendelkulan rör sig, vara

SÅ 8 HA ER SK RENODLA (1)

der sålunda 7 betecknar pendellängden,

p då äro rörelseeqvationerna
Cd a
= ET DR ET (2)
— Eri BOSNA NR re (3)
= N - FÖR rn (4)

hvari N betecknar den kraft, som verkar i rigtningen af pendeln.
Eqvationerna (2) och (3) gifva

hvaraf ys =0
vara dt? KÅ dt? ?
dy dx
RA nn mn a sr rer el SA a ar te
Eat dt (5)

Fäster man vid de beteckningar, som i det följande komma
att användas, den betydelse, som ofvanstående figur utvisar, så
inses lätt giltigheten af eqvationerna

x => sin 9 cos Y,
y => sin 9 cos Y/,
NET YRNNO sa «> (60)
C+y= 0”
och tillika, att eqv. (5) med stöd af dessa kan skrifvas under

— följande form:

kr sär 8 URL OLJA e! 19: Ler /.en end RIE (7)

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15." N:o 4 & 5. 3

— 224 —

Vi igenkänna i denna areornas eqvation.
Om vi multiplicera eqvationerna (2), (3) och (4) med dr,

dy, dz, addera och integrera, så erhålla vi
de

Betecknar man nu med »v hastigheten i ett tidsmoment hvil-
ket som helst; med f och gp det största och minsta af de vär-
den, som 9 kan erhålla; med v, och v, de mot f och q svarande
hastigheterna: så ger först och främst eqvationen (8)

v'=v, +2gr (COS. 9 — COSf). . . ss... (9)
och denna vidare
vi =v)+2gr (cos ( —COSf). >. scr (10)

Emedan enligt vårt antagande f och q äro maximi- och
minimivärden , så inses lätt, att v, och v, beteckna icke blott de
mot dessa vinklar svarande hastigheterna hos pendelkulan sjelf,
utan äfven hastigheterna hos dess projection i xy-planet, och att
således med stöd af eqv. (7)

EN ÅR hy =S RO ORSA DO do a (11)
och
7 sin pv, = k,
hvaraf
Vv, Sin fi v, SIM (Pi sis sk sr SAACL2)
Elimineras mellan denna eqvation och eqv. (10), så erhållas
20 -2grsing
Ör: RER ANT NERE RNE)
och
DL RYRSINEf
v, = os = L08. ek 61 )6] 6) ARNSTA (14)

Dessa båda eqvationer visa, att / och q äro inskränkta

inom sådane gränser, att
ij a (NS

emedan i annat fall värdena på v, och v, skulle blifva imaginära
eller lika med oe, ty vi utesluta naturligtvis f= 7.

Genom differentiation af eqv. (6) erhålles värden på dz,
dy och dz, som gifva
de? dip?

2 2 gon
vä =7" 7 sin 4 —.,
dt? il dt?

— 225 —

Om denna och eqv. (13) användas till transformering af eqv.
(9), så finna vi

dip?

sin? q
3 =29gr | a +0089 —cosfl).. (15)

2 dö? 2 on2
ETOIRA sin” 9 Sör NR
För att härur kunna bortskaffa dt, taga vi vär tillflykt till
eqvationen
di?
dt?
hvars giltighet betraktande af eqvationerna (11) och (7) lätt in-
ses och som med tillbjelp af eqv. (13) kan skrifvas sålunda:

MES SO IE
= (INA Dee

,dw? — 2grsin?f. sing
Par = cost + c0o89
Insättes allt härur tagna värdet på dt och ihågkommes att
0 =r sin 9,
så finner man följande relation mellan 9 och y:

FE sin f.sinq .d9 .. (16)

sin 9V (cos 9 — cos f) (cos gp — cos 9) VI +Fcosf.cosq +cosfeosd +cosq.cosd
Det är nu medelst denna eqvation vi skola söka storleken
af den vinkel, som 0 beskrifver i xy-planet, under det att r öf-
vergår från f till q.
Reduceras allt till halfva bågar, så erhåller man

IDE (SEGRA p ,9
BIDVS 2 SUNE COS COS Rdr

H
0 & ING
sin 2 COS 3 V (si a sin?” )(sin $- sir.) VY costfeos?-| cos? z cost = sin? [sit Jsin '

eller, om man sätter

|
|

cos?! »« COS? £ — sinÅ . sin? 5
m= : FIL) so eo oo oo. . (17)
[ P
COS? — « cos? —

bin I sin L Ju
dy=+—-,—— oo (19)

ull -uwVI- mu V —wv+(w+v)u—u?

I afsigt att integrera denna eqvation, utveckla vi i serie.
Nu är

=å
(1—mu) ”=1+3-:mu+3$- 3 mw+13 i mw+])Iimuw....
eller

T=00 Ae 3
TSAR Nf/2—-1N ii
(1 —nmu) =1+S( 5 Jan SE NN (20)
Vidare är
SS AS
(1 NES SDR rel fer SS (21)

t=1

Hvad vår rättighet till denna serieutveckling beträffar, så är
det tydligt, att den är beroende af de båda seriernas convergens.
Om vi observera, att 9 på sin högsta höjd är lika med f och
denna åter alltid mindre än rt, så förstå vi lätt, att den sednare
serien convergerar. Den förra serien måste således också det å
fontiori convergera, om blott numeriska värdet på m aldrig öf-
verstiger 1, och att så är förhållandet skola vi nu visa.

Enligt det föregående är
f+9<A

och således
f 7 f
Telia)
Om å ömse sidor multipliceras med tg så följer häraf

NA

och af detta åter att mm, som kan skrifvas under formen

bl
2
aldrig kan öfverstiga 1. Att m icke ens kan nå upp till 1, kunna
vi finna deraf, att detta endast vore möjligt för q = 0, och detta
värde på q måste vi utesluta, enär pendelens oscillationer i annat
fall skulle upphöra att vara coniska. Emedan således m är

m=1—1tg?—- tg 5

— 227 —
mindre än 1, följer, enligt hvad nyss nämndes, convergensen hos
serien (20).
Hopmultiplicera vi serierna (20) och (21), så erhålla vi
2 2 :
(1 —-mu) ”(1—u) =1+ÅAu+Aw+ Aju.... . . (22)
der
4, =1+1.-nm,
A,=1+1-m+3-3-m,
AA. =1+3-m+1-2-m +1-2 im),

och i allmänhet

A= TF så 2 "Jm"
= va

Af de båda föregående seriernas convergens följer, att serien
(22) convergerar för alla de värden, som vårt problem tillåta oss
att gifva åt u, eller med andra ord, för hvarje värde på u, som
är mindre än 1.

Använda vi nu sistnämnda serie och beteckna den vinkel,
som pendelns projection i horizontalplanet beskrifver, under det
att u öfvergår från w till v, med bokstafven P, samt för kort-
hets skull sätta

R = V-wv+(w+v)u— u?,
så erhålla vi

= sön föl Tf sla + Arr + Ag ra JNA R(23)

" Att vi endast begagna tecknet —, beror derpå, att vin-
keln w växer, under det att u aftager från w till v. Observera
vi att

du n

— ER
uR Vw.v

=
och teckna

— 228 —
så kunna vi skrifva eqvationen (23) sålunda:
= 7 — sin I sin. 5 (4,F(o)+4,F(1)..+A,F(n-1)...).. (24)
Nu är i allmänhet
2
Fig)
Sättes häri n = 1, 2, 3, ..... , så fås
F(1) = 3 (w+v)F(0),
F(2) = i (w+v) F(1) — 1 wv F (0),

F(3) = 3 (w+v) F (2) — 3 wv F (1),
F(4) = I (v+v)F(3)—iwF(2,

. (25)

Transformerar man hvarje följande eqvation med tillhjelp af
de föregående, så får man
F(1) = 3(w+v) F(0)
F(2) = (5:23 (w+v)—1- AST
F(3) = (bb år+5 230 (VF)

Genom att sluta från n till n + 1, kan man lätt öfvertyga
sig om ENA af den generella formeln

F(n) = F(0) S(—1) (n—i), fe Re

Hvad beträffar, så finner man utan svårighet
F(0o) = —
Med stöd af de båda föregående eqvationerna få vi numera

såsom expression på I

vå - ARSSK G
= al sin + (4, T(o) + 4, T(1) +...

2
+ 4, T(n—1) + An+1 - if

der vi tecknat

T(n)= s CN (na I

(n — i) n—2i

2 . yv(r4v” . (26)

Denna series convergens skola vi nu pröfva. Hvad först
och främst vidkommer w och v, så är tydligt, att emedan dessa
äro positiva och egentliga bråk, så måste

Hvad åter T(n) beträffar, så är
F(n)=.E (0): Ti(n)
och således tillfölje af eqv. (25)

T(n)= EE (w+v) T(n—1) — "— wv T(n —2),.. (28)

hvaraf
IN(ONV="!
T(1) = 3(v+v)
02) Sår tlnpa Nr
Sätt nu

SN T(NNAGN
RNE (W + V) T(n—1)
Då kan eqv. (28) skrifvas på följande sätt:

4(n—172. WD
(vv

£(n) = (2n — [1] == FR PALT (29)
Om nu för något värde på n, som är större än 1, inträf-
far att

(n—1)<f(n—1)<2(n—1)—1, ..... (30)
så blifver också
[CE (CD) SE Dk EN ÖSREGN SR RE (31)

Ty emedan f£(n — 1) enligt antagande är positiv för hvarje
värde på w och v, som kan komma i fråga, så kan tillfölje af
eqv. (29) f(n) aldrig öfverstiga det värde, som den skulle få,
om man ponerade andra termen i högra membrum af nämnda
eqvation lika med noll; hvaraf följer, att

f(n)<2n—1.

Vidare är tillfölje af (27) och (30) tydligt, att under samma
antagande f(n) aldrig kan erhålla ett mindre värde, än då man
samtidigt ponerar täljaren hos andra termen i högra membrum
af eqv. (29) lika med (n — 1)” och nämnaren lika med (n — 1);
hvaraf följer, att

f(n)>n.

Satsen (31) måste således gälla för hvarje n, som är större
än 1 och satisfierar (30). Gör man nu n=1, 2, 3..
ner man

Jäs Sä
=
4 WV
2) —
£( ) ST (wW + (w + vje?
Den sist tecknade eqvationen ger tydligen
och således gäller (30) för n =3, följaktligen också för hvarje
värde på n, som är större än 3. Insätta vi expressionen på f(n)
i (31), så erhålla vi således
14 2 1
H(w+V<Fan Sör M+V),

gällande för n =2 och UR Sir derutöfver
och emedan tydligen

Med stöd häraf

finna vi numera lätt

Å An+1 T (n)
lim

W +V.
An T (n—1) SAME
Men emedan
[ JÄRN
KS SER
så är
SRA 'p
sIn = <ECOS a
och således
SKAR ss 2 P
RAL Vs. LE
sin” <1— sin z
eller

w+v<I

Följaktligen är också sist omtalade limes mindre än 1 och
säledes den ifrågavarande serien convergent för alla sådane vär-
den på f och &, som uppfylla vilkoren

Wiskugps Sen In och p>05
detta vill med andra ord säga

: för alla de fall, som kunna
komma ifråga vid coniska oscillationer

— 231 —

Sammanfatta vi allt det föregående, så finna vi numera, att

storleken af den vinkel, som pendelns projektion i horisontalplanet
beskrifver, under det att pendeln sjelf öfvergår från maximi- till
minimivärdet af den vinkel, som betecknar dess lutning mot ver-

tikalen, låter beräkna sig ur formeln

P= 343 sin.sin5(4,+4,T(1)+4,T2)+A,T(3)...4, (33)

der A, och 7(n) hafva ofvan angifna betydelse, och att denna
formel gäller utan inskränkning för alla de fall, som kunna kom-

ma i fråga vid coniska oscillationer.

Ungefärliga storleken af det fel, som man begår, då man

af serien

AF ATI EAT FAO)

endast använder n-termer, kan man på följande sätt beräkna.

Af eqvationerna (28) och (32) finna vi för n =1,2,3,...n

F(V+v) = SR = 3 (W+V),

3 (W+v) Se rn << (w+v),

3 (W+v) SE << (w+v),

2n— 3
- 2n—2

(w+v),

T (n)
1
2 (w+v) = T(n—1)

2n— 1
<< FORA (w+v).
Genom multiplikation erhålla vi häraf

REL I NROPIA AA

21
2n—1
42 (02
- n

om vi med A förstå

och således äfven
3 Skr

n+1” 2 << BN Å (n) < ARN Å. (w+v)”

— 232 —
Vidare få vi tydligen
FARS = ARE FJ ANTeEE

Årg Årg ESR AI
ASS Ale SEA ia SE ANDE > AME

och i allmänhet
i=hFr

AN FR VAR, de Å LJ m".

i=n+2

Till följe häraf måste vi enligt (34) och medelst användande
af beteckningen

U=W+V

erhålla

Agt: SEEN (06

År = ENT ve NR T(n+1),

MR FER KE Aa (TERES

Te

ÅR an+3 < ARS T(n+3),

och

ÅS (00) <A AEG
Ara In TNSS Ar MOT EAS ES
T(n+2)< Aj AAA Pm FP urt?,
Aras T(F9) <A AU AR TEESE PA I SU RSA SE

Genom addition få vi häraf först och främst

JÄNele S -

V ”
Sr U(2—U)

Nn

om vi för enkelhets skull sätta

= SA, 70)

Vidare få vi

0 =+2, Lai ENE 4
1-u Il -u
eller
n
Ars A ER NN i +MU+MW+..... +

eller slutligen
n+1 -M” art

RE ÅA — =
< SSA +4 u)(1—- mu)”
De gränser, inom hvilka den del af serien, som negligeras,

är innesluten, angifvas följaktligen genom formlerna

't . (w + v)”
SAT) > Asa omv) SEN le eLKAL Kn vå (35)
och
= (W+ VV)” 204 (W+v) m”+2
Sä. 2<(5; 20 1—wW éR Ant 2 ) See RSA.

Vid den vanliga coniska pendelrörelsen beskrifver pendel-
kulans projection i horisontalplanet en curva, som någorlunda
liknar en ellips med rörlig apsidaxel. Benämna vi storleken af
denna apsidaxelns vridning Å, så är tydligt, att vi finaa följande
relation mellan Ä och P:

A=4P— 27.

A låter således beräkna sig medelst eqvationen (33) och
vi finna

ÅA = 22 sin I. sin $ (A+ 4, T(D) + AT) +...
der
i=n/9j1 (cos2-5.co529 — sin? L. sin]
4,=1+$(5 ) FINNES ET är
i=1 i Casa hes
2 2
och

Z(n)= S(-1)'(n-0), (20

i=0

)-1 Ny :p [ qp Ve 2i
Imn2t ll É orm 2i 7 an? JR
SJ en 2 sin 3 (sin 3 + SIN 3 ) 9

— 234 —
eller, om man afser lättheten att utföra sifferräkning,
ÅA = 27 sin [sin P(A+4, TI) + AT) +,

EG I
SEEK

-

Ww = sin?L,
vå
1—(w+Vv)
M=- 4
1—(W+V) + Wv
FM BENTE AE
A= It SEN

ESPASNNE | 2(n-0)-1 I; PG
NASA Tr IN
i=0
Dessa formler gälla enligt det föregående utan inskränkning
för alla de maximi- och minimi-värden f och q&, som kunna
komma i fråga vid coniska oscillationer.

Använder man endast n-termer af expressionen på AZ och
betecknar med F summan af alla de termer, som negligeras, så
finner man enligt (35) och (36) följande gränser för F:

a RS
F > 27 sin - + si > tå

(w+v)”
nt 201 (2—w—V)

ÅN RN (ED) (W+VvV)” (27) NEAL CA
F<2z sin - sin > 7: färre EN AR Bete

I vanligaste fall är maximi-vinkeln f endast några få grader
och storleken af apsidaxelns vridning tillräckligt noga bestämd
genom 3 eller 4 termer. Vi finna i detta fall

Å = 27 sin I sin (A,+4, T(1)+ 4, T2)+4, T(3)),
WE BIG
Vs sin? 5,"

I — (W+V)
NW VN
4,=1+1n,

4, = A+) im

AA, = 4, +) öm

4, = ÅA +I bb r-m'
4, = ÅA, + bb bg

bå0+v 2:32 wv(w+v)

SA ASS SAK ARE (w+v)?
= = SM — a Ålen
F> 4 nr Fd ÅA, SW -V

AR a är :| (wv+v) mö | (w+v)
EST a SER GS a er INS SOS pr roll 2
F< 27 sin STONE följder: 5 1—m(w+v)l1—w-v

År frågan endast om ytterst små oscillationer, så kan man
i eqvationen (16) utveckla sinus och cosinus till andra digniteten
af deras motsvarande bågar, sätta

rö = 0,
Sk
rp =D,
ponera
2 +9 ad
f- NE EA

samt bortkasta alla högre re af f, fp och 9 än den andra.

Man erhåller härigenom, om man, af skäl som ofvan, blott an-
tager tecknet —,

— abd
RYKER Vor—b? VIE:

4 Yr?
eller, om man utvecklar den sista resten i nämnaren, uppmulti-
Plicerar densamma till venstra membrum samt integrerar,

3 a? + b? 2 2ah?
o-(1-3-7 ; )Y =yarasia ESV
[oj

o(a?— b?)
der w betyder integrations-constanten. Observera vi att w är
lika med noll, då 0 =2a, så finna vi, att

1

OK

?

=

— 236 —

och häraf följer
2a?b?
(a? + b?) — (a? —b?) cos (1 — 4 =) w
8 rr

Detta är tydligen eqvationen för en ellips med rörlig apsid-

axel, hos hvilken större och mindre half-axlarne äro a och b, -

samt apsidaxelns vridning bestämd genom formeln

— 237 —

Om Epeira marmorea och pyramidata. — Hr BoHe-
MAN inlemnade nedanstående af Docenten T. THORELL författade
uppsats:

»Icke utan tvekan anhåller jag att för Kongl. Vetenskaps-
Akademien få framlägga resultatet af den granskning, som jag
trott Epeira marmorea (CLERCK.) och E. pyramidata (id.) (E.
scalaris (FABR.)) böra underkastas, enär ett närmare aktgif-
vande på dessa båda former gifvit mig anledning att betvifla
den sednares egenskap af verklig art. Denna granskning har
nemligen ledt mig till den öfvertygelsen, att E. pyramvidata är
en varietet af E. marmorea, endast afvikande genom färgen på
abdomens ryggsida; och ehuru jag tror mig kunna med giltiga
skäl visa denna åsigts riktighet, och hoppas, att den slutligen
skall göra sig gällande, inser jag dock, att den till en början
ej kan annat än förefalla osannolik, då den går ut på att upp-
häfva den specifika sjelfständigheten för en af de största och
skönaste af vår verldsdels araneider, som under mer än hundrade
år varit känd och beskrifven af snart sagdt alla arachnologer,
utan att någonsin ett försök blifvit gjordt att antasta dess rätt
att såsom eget species betraktas. Frågan härom kan väl i och
för sig sjelf anses vara af relativt ringa vigt, men numera, då
nästan alla delar af den descriptiva zoologien uppnått en så ofant-
lig utsträckning på bredden, måste ett noggrannt utredande och,
om möjligt, reducerande af redan kända former för vetenskapen
vara af åtminstone lika stort intresse, som beskrifvandet af nya;
hvarföre jag också förmodar, att upptagandet af denna fråga,
såsom ett bidrag i nämnde riktning till våra inhemska arachni-
ders naturalhistoria, icke torde befinnas alldeles opåkalladt och
öfverflödigt.

Ehuru jag af båda de ifrågavarande formerna haft att tillgå
ett ganska stort antal exemplar, insamlade på flera olika ställen
af Skandinavien, saknar jag dock den fullt utbildade hanen af
E. pyramidåta, hvarföre ock den undersökning, för hvilken jag
nu ämnar redogöra, måst inskränka sig till en jemförelse mellan

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Maj 1858.

— 238 —

de båda formernas honor. Så vidt jag vet, har någon fullväxt
hane af E. pyramidata aldrig hos oss blifvit funnen: den saknas
i de samlingar, jag haft tillfälle att se, och finnes icke beskrifven
af någon svensk arachnolog. Då honan deremot synes vara tem-
ligen allmän, torde kanske till och med detta förhållande få an-
ses såsom ett stöd för min åsigt, att £. pyramidata blott är en
varietet af E. marmorea, af hvilken form hanarne ingalunda höra
till sällsyntheterna. KocH har emellertid (Die Arachn. XI. p. 107,
fig. 912) afbildat och utförligt beskrifvit E. pyramidata &A; och
för att döma efter hans figur och beskrifning öfverensstämmer
denne, med undantag af färgen på abdomens ryggsida, fullkom-
ligt med I af E. marmorea — alldeles såsom fallet är med de
båda formernas honor.

Af dessa äger jag deremot flera sinsemellan betydligt olika
varieteter, och det var först genom den tydliga öfvergång, som
ett par af dem visade från E. marmorea till E. pyramidata, som
jag började misstänka den sednares sjelfständighet såsom art.
Då de vigtigare variationerna uteslutande bero på abdomens färg,
måste jag förutskicka några ord om denna, sådan den är hos
artens stamform, E. marmorea, för att sedan visa, huru den små-
ningom öfvergår till den färgteckning, som blifvit ansedd karak-
teristisk för I. pyramidata. Då arten är allmänt känd, kan jag
förbigå allt, som för detta ändamål är öfverflödigt och främmande.

Abdomen är ofvanpå och på sidorna merendels mörkare eller
ljusare olivfärgad, eller gul- eller hvit-aktig, samt brun- eller
svart-retikulerad och -punkterad, tätare ofvanpå, glesare på si-
dorna. Detta utgör abdomens grundfärg. Teckningen på denna
botten, å abdomens ryggsida, utgöres hufvudsakligen af f jande
delar: 1:o ett kort, långsgående, merendels bredt streck eller af-
lång fläck längst fram mot cephalothorax, som vi kalla fram-
fläcken; 2:0 fyra rundade, i fyrkant ställda, fläckar bakom denna
framfläck, de främre mera närmade till hvarandra, än de bakre.
Dessa kalla vi qvadratfläckarne: i kanten baktill bär hvarje så
dan en intryckt, svart punkt. 3:0 tvenne sidoband, börjande lån
fram på abdomen (merendels framom framfläckens bakre ända),

— 239 —

och convergerande mot anus, der de nästan mötas. Dessa sido-
band begränsas af tvenne parallela, vågiga linier, hvilkas ändar
mötas, och af hvilka den inre vanligtvis är afbruten midt emot
qvadratfläckarnes mellanrum. Emellan sig innesluta dessa linier
ett rum, hvars färg än, såsom fallet merendels är med åtmin-
stone främre delen af bandet, sammansmälter med sjelfva linier-
nas, än, isynnerhet bakåt, mera närmar sig grundfärgen. Det
rum, som inneslutes af de båda sidobanden, från anus ända till
å ömse sidor om framstrecket, kallas dorsal-fältet; den del af
detta, som ligger bakom qvadratfläckarne, kalla vi det bakre
dorsalfältet, och det öfriga deraf det främre; den del af det
främre dorsalfältet, som ligger emellan det bakre samt de två
främre qvadratfläckarne, benämna vi mellanfältet. — Teckningen
är vanligtvis ljusare än grundfärgen; någon gång inträffar likväl
motsatsen. Den är i allmänhet skarpt markerad, och till och
med då grundens och teckningens färg äro ungefär lika, brukar
den sednare vara tydlig derigenom, att dess delar omgifvas af
en fin, mörk kontur. Qvadratfläckarnes, isynnerhet de bakres,
gräns är dock icke sällan utplånad. Teckningens färg varierar,
likaväl som grundfärgen, och dessutom äfven formen och utbred-
ningen af framfläcken och qvadratfläckarne. Följande äro unge-
fär olikheterna i afseende på grundfärg och teckning, som jag
anmärkt hos de varieteter, hvilka böra hänföras under £E. mar-
morea eller artens stamform.

1) Grundjärg:
. Mörkt olivbrun.
. Gråaktigt olivgrön.
. Gulaktigt = d:o.
. Grönaktigt gul.
. Ljust olivgul.
. Ljust brungul.
. Grågul.
. Hvitgul.
. Gråhvit.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 4 & 5. 4

0 IB ORKBWN MH

ed

— 240 —

2) Teckningens färg:
. Högröd.

. Rosenröd.
Orangegul.

BW NH

Grågul.
. Hvitgul.
6. Hvit.
3) Fläckarnes form och tydlighet:

1. Framfläcken jemnbred eller något smalare framåt, icke

[Da |

bredare än femur; qvadratfläckarne fria, små.

12. Framfläcken bredare, utvidgad på sidorne; qvadratfläc-
karne fria, de främre stora.

3. Framfläcken bred, sammanflytande med de främre, stora
qvadratfläckarne; de bakre sammanflytande med hvar-
andra och sidobanden.

Den röda teckningen synes nästan endast förekomma på
exemplar af mörkare grundfärg; den hvit- och gulaktiga deremot
på hvilken botten som helst. Stundom är teckningen gulaktig
på främre delen af abdomen och rödaktig bakåt. Sidobanden
hafva oftast den angifna färgen helt och hållet endast framtill, och
bakåt endast i kanterna: deras inre närmar sig der, såsom redan
är nämndt, merendels till grundfärgen. Någon gång äro sido-
bandens kanter eller gränslinier dubbla: röda inåt (mot bandets
midt), gulaktiga utåt. Sällsynt synes en varietet vara, som på
grönaktigt gul botten har rosenröd teckning (grundfärg: 4, teck-
ningens färg: 2, fläckarnes form: 1). För alla stamformens va-
rieteter gäller såsom gemensam karakter, att bakre dorsalfältet
är icke eller föga mörkare, än mellanfältet; till E. pyramidata
måste de varieteter föras, hvilkas bakre dorsalfält är mycket
mörkare än mellanfältet, hvarvid gränsen mellan dessa fält kan
vara mer eller mindre skarpt markerad.

Öfvergången från E. marmorea till E. pyramidata visar sig
nu först deruti, att de två bakre qvadratfläckarne sammansmälta
med hvarandra och med sidobanden, och bilda ett tvärbälte af

— 241 —

ljusare färg än den öfriga grunden. En på detta sätt tecknad
varietet (Gr. fg. 2, T:s fo. 4, Fl:s fm. 3) har jag räknat till
stamformen, FE. marmorea, emedan grundfärgen ej är mycket mör-
kare än tvärbältet, och bakre dorsalfältet således icke alltför
starkt afstickande mot detta; men hade skilnaden i färg varit
betydligare och gränsen skarpare, så hade denna varietet hört
till E. pyramidata. Nästa steg är, att hos individer med mör-
kare grundfärg, och således mörkt bakre dorsalfält, det ljusare
tvärbältet upptager hela mellanfältet genom att mer och mer ut-
breda sig framåt, under det att det bakåt fortsätter sig ini sido-
banden och likasom fyller dessa; det förenar först endast qvadrat-
fläckarne, omsluter sedan dem och slutligen äfven bakre delen af
framfläcken, hvarvid dock teckningens delar, åtminstone de främre,
ännu förblifva fullt tydliga. Hithörande varieteter borde räknas
till £. pyramidata (var. PF. nob.: se nedan). Slutligen försvinner
teckningen alldeles, derigenom att dess delar helt och hållet sam-
mansmälta med det främre dorsalfältet samt sidobanden inuti,
hvilka partier erhållit dess färg: denna är då gul- eller hvit-
aktig, och man har således för sig den så att säga typiska fär-
gen för E. pyramidata (var. y. nob.): abdomen ofvanpå hvit- eller
gulaktig med två svarta punkter framtill (de främre qvadrat-
fläckarnes) och en stor, mörk, trekantig eller trapezoidisk fläck
ofvanför anus. Den egentliga, mörkare grundfärgen finnes nu en-
dast qvar på abdomens sidor och omkring främre ändan af fram-
fläcken, samt i bakre dorsalfältet, som hos hithörande varieteter
blir ännu mörkare, än grunden för öfrigt. Det är klart, att in-
divider med mycket ljus grundfärg icke kunna fa detta för den
q
ningsvärdt är, att ju ljusare större delen af abdomens öfre sida

mest utpräglade varieteten egendomliga utseende; och anmärk-
4

under öfvergångarne till denna form blir, desto mörkare och skar-
pare begränsadt blir bakre dorsalfältet och grundfärgen i allmän-
het. Öfvergångsformerna, som genom teckningens tydlighet och
mindre skarp färgskilnad närma sig PE. marmorea, äro vida säll-
syntare, än den sist omnämnda, från stamformen sig mest af-
lägsnande varieteten.

— 242 —

De variationer i abdomens grundfärg och teckning, som jag
anmärkt hos de till E. pyramidata hörande varieteterna, äro
följande:

1) Grundfärgen:
1:o På sidorna och | 2:o Mellanfältet och | 3:o0 Bakre dorsal-
mer eller mindre bredt | det inre af sidoban- | fältet:

|
framom mellanfältet: | den:

A. Olivbrun, | a. Brungult, ce. Olivbrunt,

B. Olivgrön, | b. Olivgult, fp. Gråbrunt,

C. Brungul, I e. Rent gult, y. Svartbrunt,
D. Olivgul. | d. Gulhvitt. d. Svart.

2) Teckningens färg:
1. Röd,
2. Hvitgul,
3. Gulhvit.

3) Teckningens tydlighet:

1. Alla teckningens delar skarpt markerade.

2. Endast framfläcken, de två främre qvadratfläckarne och
främre ändan af sidobanden afskilda; de bakre qvadrat-
fläckarne och större delen af sidobanden sammansmälta
med mellanfältets färg.

3. Alla teckningens delar sammanflutna med mellanfältet och
dess färg.

4) Fläckarnes form:
1. Framfläcken nästan jemnbred, qvadratfläckarne smärre.
2. Framfläcken utvidgad på sidorne, qvadratfläckarne större.

Den mörkare eller ljusare nyanseringen af samma färg beror
hufvudsakligen på den mörka retikulationens täthet och styrka.
De angifna färgerna för grundens tre afdelningar synes förekom-
ma i snart sagdt alla kombinationer. Den röda teckningen tyckes
vara mycket sällsynt och förekommer väl, såsom hos stamformen,
endast hos exemplar med mörkaste bottenfärg. Bakre dorsalfältet

— 243 —

är ofta något ljusare i midten, och visar då merendels spår af
de fläckar, som hos artens hufvudform bilda en mer eller mindre
tydlig, längs abdomen löpande rad (WALCKENAER omnämner en
varietet, der detta fält är framtill gaffelformigt klufvet: Ins. Apt.
II. p. 47). Dess gräns mot mellanfältet kan vara mer eller min-
dre skarpt markerad; stundom är denna gräns en nästan rät
linie, och i så fall har bakre dorsalfältet formen af en triangel;
oftast bildar det likväl framtill en uti mellanfältet inskjutande
vinkel, hvarigenom det erhåller ett trapezoidiskt utseende.

En af de varieteter, som tydligast visa öfvergången till .
marmorea, har följande färg på abdomen. Grundfärgen på dess
begge sidor och framom de två främre qvadratfläckarne är oliv-
brun; mellanfältet och det inre af sidobanden gulbrunt; bakre
dorsalfältet i kanterna svartbrunt, i midten längsefter ljusare,
framtill nästan tvärt afhugget. Teckningens färg är gulaktigt
hvit; alla dess delar äro tydliga och skarpt begränsade; sido-
-bandens inre hvitaktiga gränslinie upphör icke framtill med bakre
dorsalfältet, utan fortsätter sig inuti mellanfältet (Gr. fo. ÅA, a, y;
snor; vs tl; Fls fmörl):

En annan varietet har följande utseende. Grundfärgen på
sidorna och bredt framtill mörkt olivgrön; mellanfältet gult med
dragning åt grönt; bakre dorsalfältet olivbrunt, något ljusare i
midten, framtill nästan rundadt. Teckningen högröd, alla dess
delar tydliga: sidobanden inuti något mörkare än mellanfältet,
mot dorsalfältet begränsade af en dubbel våglinea, den inre röd,
den yttre (mot dorsalfältet) hvitgul (Gr. fo. A, b, &; T:s fg. 1,
föstt. 1, Fl fm. 1).

Utom på abdomens ryggsida är färgen alldeles densamma
hos E. marmorea och E. pyramidata, och varierar hos båda på
fullkomligt enahanda sätt. Så t. ex. ser man af båda formerna
exemplar med eller utan tydliga sidoband på cephalothorax, med
eller utan ring på midten af femur, 0. s. vV.

Men finnes då ingen skilnad i kroppens form mellan E. mar-
morea och E. pyramidata? Oaktadt all den uppmärksamhet och -

noggrannhet, som varit mig möjlig, har jag vid jemförelsen KN 4 a, 4

= BA |

lan dessa båda s. k. arter icke kunnat upptäcka den ringaste
olikhet, hvarken i den allmänna kroppsformen eller i olika delars
bildning och relativa storlek. Kroppens storlek varierar inom

samma gränser: det minsta fullväxta hon-exemplar, jag sett af ;
E. marmorea, har cephalothorax 33 millim., det största nära 6 -

millim. lång; af E. pyramidatas mest utpräglade form har jag
ett exemplar, hvars cephalothorax endast är 4, och andra, der '
den uppgår till nära 6 millimeter. Till och med klorna, och hvad
mera är, epigyne, hvars form nästan alltid är olika hos olika -
arter, ha här fullkomligt samma utseende. På tarsernas öfre
klor varierar tändernas antal hos båda formerna mellan 7 och 9, '
det sednare antalet merendels på det främsta benparet, det förra
på de bakre; palpklon har 8—10 tänder (likasom hos E. qua-
drata, hvaremot de hos E. diademata vanligen äro 6—08). Epi-Å
gyne sönderfaller här, såsom hos de flesta närstående arter, i en
corpus och en scapus: sedd bakifrån är corpus qvadratisk eller
uppåt obetydligt bredare, delad i tvenne halfvor genom en djup,
spetsvinklig inskärning; nära vid och parallelt med inskärningens
kant visar den en linieformig intryckning å ömse sidor, bildande
ett i inskärningen infogadt V; från sidan sedd är den något ur-
holkad, upptill tvär. Från dess bas, på framsidan, uppstiger den
S-formigt böjda scapus, som är dubbelt så lång som corpus, vid
basen icke fullt dubbelt så bred som nära spetsen, tvär-ringlad,
med en smal ränna på framsidan, hvilken i sjelfva spetsen vidgar
sig sked- eller sko-formigt. Kanten af rima genitalis, hvarvid
epigyne är fästad, är under och på sidan om denna å ömse sido
utdragen till en öronformig fik.

Huru stor skillnaden således än må synas vara mellan
marmorea och E. pyramidata, då man ej tager de sällsyntare
öfvergangsformerna i betraktande, så visar det sig ändock
dessa öfvergångsformer, äfvensom af den fullkomliga öfverens-
stämmelsen i färgen för öfrigt och i kroppens form, att man i
E.pyramidata ej har att se annat, än en varietet af IE. marmorea.
Men äfven bland några andra, närstående arter af slägtet Epet
har man exempel på varieteter, som afvika från stamformen p

— 245 —

samma sätt, som FE. pyramidata från E. marmorea. Det är t.ex.
väl bekant, att ungarne af EE. diademata (CLERCK.) oftast äro
till färgen mycket lika E. pyramidata, derigenom att bakre dor-
salfältet är svart, under det abdomens ryggsida för öfrigt är gul.
Samma är ofta förhållandet med unga exemplar af E. bicornis
(WaALCK.? KocH), och äfven med E. angulata (CLERCK): Var. y.
nob. (Rec. crit. Aran. suecie. p. 9). Af E. quadrata (CLERCK)
ser man ofta individer, isynnerhet hanar, hos hvilka grundfärgen
på ryggsidan af abdomen är grönaktigt gul med mörkbrunt bakre
dorsalfält. Åfven E. cornuta (CLERCK) visar analoga variatio-
ner. Men det är med I. patagiata (CLERCK) som E. marmorea
genom sina färgförändringar kanske närmast öfverensstämmer.
De båda hufvwudvarieteterna af H. patagiata, var. Pp. (Ar. ocellatus
CLERCK) och y. nob. (Ar. patagiatus CLERCK) afvika från stam-
formen (var. &«. nob.: Rec. aran. p. 21; Ep. dumetorum HAHN)
på alldeles samma vis, som E. pyramidata från sin stamform.
Isynnerhet är detta fallet med var. f, som i färgfördelningen har
så mycken likhet med E. pyramidata, att WALCKENAER ansett
denna varietet, CLERCKS År. ocellatus , såsom synonym med den
sednare. Och äfven derutinnan visar sig en öfverensstämmelse
mellan E. marmorea och E. patagiata, att exemplar, som visa
öfvergången från stamformen till de skarpt utpräglade färgvarie-
teterna äro jemförelsevis sällsynta, då deremot de från stamfor-
men mest afvikande formerna förekomma mycket allmännare.
Derföre har också icke blott E. pyramidata, utan äfven de om-
nämnda varieteterna af E. patagiata blifvit beskrifna såsom sjelf-
ständiga arter.

I lefnadssätt och industri finnes icke någon olikhet mellan
E, marmorea och E. pyramidata. Utbredningen tyckes äfven vara
densamma, utom det att då den sednare formen ej är på långt
när så allmän, den icke blifvit observerad på alla de ställen, der
man funnit den förra. Öfverallt, der I. marmorea något allmän-
nare förekommer, synes dock FE. pyramidata finnas; så t. ex. kring
Paris (WALCK.), Salzburg (KOCH), Hamburg (SUNDEV.), Göte-
borg (WESTRING), Stockholm (CLERCK); i Norrige hafva båda

— 246 —

enligt Professor SUNDEVALL blifvit tagna (af ROSENSCHÖLD); från
Helsingfors-trakten har jag erhållit båda formerna genom Stats-
rådet m. m. AL. V. NORDMANN; sjelf har jag inom fäderneslan-
det anmärkt dem kring Stockholm och Upsala, vid Sundsör i
Södermanland och Jonsered i Westergöthland. Ingenstädes, der
jag funnit E. pyramidata, har jag saknat E. marmorea.

Kanske torde arten kunna karakteriseras på följande sätt:

Epeira marmorea (CLERCEK). — Long. 9—15 millim. (Q); 7—8
millim. (MM).

Testacea, cephalothoracis linea tenui longitudinali pedumque in-
ternodiis apice fuscis; abdomine ovato, humeris rotundatis, obscurius
clariusue olivaceo, flaventi vel albicanti, pietura dorsi e linea antica
brevi, crassa, maculis quattuor minoribus, rotundatis, pone illam fere
in quadratum dispositis, vittaque laterali utrinque dentata constante:
rufa, flaventi vel alba, aut bene expressa, aut ad partem vel omnino
cum colore are&e dorsnualis anterioris confusa, area dorsuali postica
aut vix, aut multo obscuriore, quam media; rima feminge genitali ad
insertionem epigynes utrinque in formam auricule producta.

Var. a. Pictura abdominis distincta, area dorsualis postica non vel
parum obscurior, quam media.
Syn. E. marmorea (CLERCK) SUNDEV. WaLCE. KocH, cet.

Var. B. Pictura aut tota, aut antice tantum distineta, abdomen supra
ad maximam partem flavescens, area dorsuali postica fusca.

Var. y. Pictura abdominis cum colore flaventi dorsi confusa, area
dorsuali postica fusca vel nigra.

Syn. E. pyramidata (CLERCK) SUNDEV. KocH, cet.
E. scalaris (FEABR.) WALCK. cet.

= OMG

Entomologiska bidrag. — Hr BoHEMAN föredrog följande
af Candidaten STÅL författade uppsatser:

1. »Två för Sverige nya Orthoptera.

Sverige, liksom alla nordligare länder, är fattigt på Ortho-
ptera, och det är derföre med särdeles fägnad jag här kan an-
mäla tvenne för vår fauna nya arter af denna insektklass. Båda
arterna äro här för längesedan funna, men hafva blifvit samman-
blandade med andra närstående. Den ena är Oedipoda cinera-
scens FABR., hvaraf jag i Musei samling funnit ett exemplar,
derstädes sammanblandadt med den snarlika O. migratoria. Exem-
plaret är för många år sedan taget i Skåne af Prof. SUNDEVALL,
och det är det enda svenska, som jag hittills känner. O. cinera-
scens skiljer sig från O. migratoria genom mindre storlek, thorax
straxt framför midten sammantryckt, framtill knappt vidgad,
dorsalcarinan upphöjd, och sedd från sidan uppåt bågig. Hos O.
migratoria är thorax sammantryckt i midten och derefter framåt
småningom, men mycket tydligt, vidgad, dorsalcarinan föga upp-
höjd eller i midten något inböjd.

Den andra för faunan nya arten är en Tettix. Den är be-
skrifven af FIEBER under namnet T. Schrankii, och är mycket
lätt skiljd från våra båda andra arter af samma slägte genom
carinan ofvanpå baklåren, som utlöper ända till dessas spets,
utan att nära spetsen vara afbruten af en hvass inskärning, vi-
dare genom de breda nedböjda kanterna af den bakåt utdragna
förlängningen af thorax, hvilka framtill ej äro utskurna, för att
lemna rum åt vingarne då de utbredas. För min del tror jag
dock, att detta djur blott är en puppa till någon af våra andra
arter; vingarne, som äro rudimentära, jemte den egna byggnaden
af thorax, talar härför. Den förmenta arten är tagen på flera
ställen i Sverige, såsom i Småland och kring Stockholm.»

2. »NABIDES, en ny grupp bland REDUVITES.
Bland Peiratides, en underafdelning af familjen Reduvites,
hafva hittills åtskilliga former varit inblandade, hvilka, på grund
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Maj 1858.

— 248 —

af flera ganska märkliga karakterer, derifrån böra såsom en egen
grupp afskiljas. Slägtet Vabis, såsom det längst och bäst kända,
kan anses såsom gruppens hufvudform, till hvilken sedermera
slägtena Prostemma, Pachynomus och ett nytt, hvilket jag kallat
Phorticus, med tvenne brasilianska arter, sluta sig. Genom sin
hela kroppsform, och synnerligast genom den egna, med korta hår
betäckta gropen i spetsen af framtibierna, sluter sig denna nya
grupp, som jag kallar MNabides, till Peiratides, under det den
genom den egendomliga byggnaden af sina öfvervingar tydligt
närmar sig slägtet Salda. Gruppen kan på följande sätt karak-

teriseras.
NABIDES. STÅL. 4

Caput ante oculos sat longe conico- vel subeylindrico productum,
fere mox pone oculos subceonstrictum, collo vix ullo. Scutellum tri-
angulare, 2aequilaterum, apice haud productum. Hemelytra alium al-
terum mox pone scutellum cum margine haud tegentia, corio trape-
zoidi, vel elongato-triangulari, in marginem internum (posticum) mem-
brana haud transiente, commisura distineta. Membrana saepissime
tricellulata.

Structura hemelytrorum a Peiratidibus disceduut MNabides, et eo-
dem caractere transitionem ad Saldam formant. Huc pertinent INabis,
Pachynomus, Prostemma nec non novum brasilianum genus, a me
Phorticus appellatum, alio loco cum duabus speciebus describendum.»

3. »MNågra nya genera och arter bland Hemiptera.
HARPAGOCHARES. StåL. N. gen.

Corpus valde elongatum, angustum. Caput cylindricum, paralle-
lum, antice inter antennas bispinosum, basi subito constrictum, sub-
tus utrinque serie spinarum armatum. Oculi globosi, mox pone me-
dium capitis siti. Ocelli adsunt. Antenn setacere, geniculate, articulo
basali capite breviore. Thorax elongatus, capite dimidio longior, ab
apice ultra medium parallelum, dein basin versus sensim latior, basi

utrimque tuberculo conico, auterius utrimque supra coxas anticas spina

armatus. Hemelytra completa. Pedes mediocres, antici brevissimi,

postici longissimi, femoribus anticis incrassatis, subtus multispinosis.
IStenopode affine, sed distinctissimum genus.

1. H. spinuliceps. Dilute testaceo-flavescens, macula basali membrane

parva fusca, femoribus anterioribus brunnescente-irroratis, tibiis an- -
terioribus medio brunnescente-annulatis. &. Long. 18, lat. 24

millim. Sierra Leona. Dom. AFZELIUS.

TOLANTIA: ; STÅL: N. gen.

» Vertex perpendicularis, planus, subtransversus, utrimque acute
marginatus. Frons gibbosa, infra verticem subdependente. Oculi pro-

— 249 —

'
mineutes. Thorax anterius convexo-declivus, dorso utrimque cornu
compresso, parvo armatus, ante scutellum truncatus vel late subsinua-
tus. Scutellum oblongo-triangulare. Tegmina cellulis apicalibus se-
ptem, discoidali unica, basalibus quattuor. Tarsi anteriores articulis
basalibus 2 parvis, aequilongis, postici articulo secundo parvo, basali
illo longiore, apicali illis subaquilongo.
Centroto affine genus, structura thoracis distinctum.

1. T. semipellucida. Ferrugineo-fusca, vel nigra, punctata, griseo-
puberula, tibils tarsisque multo dilutioribus; cornubus thoracis vix
reflexis, subextrorsum productis; scutello apicem versus abdomineque
flavescentibus, tegminibus sordide hyalinis, basi ferrugineo-fuscis et
punctatis. L. Long. 6, lat. 21 millim. — Minas Geraes Brasilige.

NICOMIA. Srtårn. N. gen.

Corpus ovale, parallelum, pilosum, punctatum. Caput latissimum,
cum oculis thorace latius, vertice transversim parallelo, perpendiculari;
fronte planiuscula. Thorax convexus, antrorsum subdeclivus, utrimque
obtuse angulatus. Scutellum elongato-triangulare, basi subito gibbo-
sum, apice obtusum vel truncatum. Tegmina cellulis apicalibus se-
ptem, discoidalibus duabus, nervis setulosis. Pedes mediocres, tarsis
articulis 1 et 2 fere aquilongis, apicali illis ad unum z2equilongo.

Aethalioni alfine, forma scutelli tarsorumque nec non structura
tegminum distinctissimum, pulcherrimum genus.

1. NN. lemniscata. - Subsordide flavescens, margine verticis apicali, vit-
tis pluribus thoracis, venis tegminum annulisque tibiarum nigrican-
tibus; gibbo basali scutelli rufescente-testaceo. 2. Long. 93, lat.
33 millim. — Brasilia.

2. N. interrupta. Pallidissime griseo-flavescens, fusco-punctata; cari-
nula lituraque utrimque impressa anticis thoracis, gibbo basali scu-
telli fasciisque duabnus ante medium venarum tegminum, pectore,
disco ventris, apicibus tibiarum tarsorumque nigricantibus. $. Long.
81, lat. 33 millim. — Brasilia.

3. N. subfasciata. Supra dilute sordide flavescens, subtus cun capite
maculaque maxima oblonga anteriore thoracis nigricans; basi fascia-
que media tegminum fuscis; limbo ventris sordide flavescente; pe-
dibus fusco-testaceis. . Long. 8, lat. 3 millim, — Brasilia.

TETTIGONITA.

1. T. Falleni. Supra fusco-brunnescens, scutello- obscuriore, subtus
cum capite nigricans; lateribus thoracis, maculis 4 singuli tegmi-
num, lateribus pectoris, maculis abdominis pedibusque flavis, femo-
ribus posterioribus (basi apiceque exceptis) infuscatis. £. Long. 21,
lat. 4 millim. — Brasilia.

In vicinitate 7. excavate locanda. Valde elongata. Caput lati-
tudine basali vix longius, sulcatum.. Corium maculis duabus subtrans-
versis, una ante medium altera apicem versus sita. Clavus maculis

duabus, una basali, altera sat longe ante medium transversa. Tibia
anticee dilatatze.

— 250 —
TYNELIA. Står. N. gen;

Corpus valde oblongo-obovatum, parce pilosum. Capnut magnum,
triangulare, productum, fronte convexa, fere tota inflexa, praesertim
apice dense pilosa. Thorax transversim convexus, anterius convexo-
subdeclivus, retrorsum valde productus, abdomen superans et totum
tegens, apice acutiusculus, supra basin tegminum utrimque sat pro-
funde sinuatus, deim retrorsum nvonnihil latior. Tegmina cellulis api-
calibus 5, quarum tertia per nervum furcatum formata, discoidalibus 3
(2.1), basalibus 3, quarum costali valde clongata, angusta, apice di-
latata. Tibize triquetre. Tarsi postici anterioribus nonnihil longiores.

In vicinitate Parmule et Acutalis locandum genus.

Typus generis: Entylia longula BurM. Revue Entomol. IV. p.
1086 da

4. »Nya genera och arter bland Phytophaga.
DIAMPHIDIA. GERST.

1. D. nigro-ornata. Ovalis, pallide sordide flavescens, subtus testaceo-
flavescens, nitidula; supra dense punctata, signaturis frontis, apice
mandibularum, antennis fere totis, maculis quinque thoracis, quarum
una utrimque majore, extrorsum ramulum emittente et tribus dis-
coidalibus triangulariter dispositis, scutello, maculis 8 (4, 4) elytro-
rum seriebus duabus transversis, una basali, altera pone medium
arcuata dispositis, femorum apicibus, tibiis, tarsis, lateribusque pecto-
ris nigris. Long. 11, lat. 7 millim. — Port Natal.

Statura D. femoralis, minor, aliter colorata, Polyclade pectini-
corni, OL., primo intuitu simillima.

CRIMISSA. Står. N. gen.

Corpus ovale, valde convexum. Antenn corpore tertia parte
breviores, versus basin paullulum gracilescentes, articulo basali reliquis
longiore, secundo tertio subaquilongo. Palporum articuli 2 apicales
leviter inerassati. Thorax transversus, elytris nonnihil angustior, mar-
ginatus. Scutellum rotundato-triangulare. BElytra parallela, latitudine
dimidio lougiora, apice subproducta. Pedes distantes, coxis anticis
subtransversis, brevibus, femoribus fusiformibus, tibiis extus sulcatis;
unguiculis simplicibus.

Diamphidie atfine genus, unguiculis simplicibus.

1. C. cruralis. Flavo-testacea, nitida; thorace remote, elytris dense,
distincte punctulatis, articulis 7 apicalibus antennarum, apicibus man-
dibularum femorumque, tibiis tarsisque nigris. Long. 11, lat. 7
millim. — Columbia.

Diamphidie femorali sat similis, minor.

CEROCHROA. GeERST.

1. C. brachialis. Oblongo-ovata, supra tota dense, distinete punctata,
subtestaceo-albida; macula basali parva capitis, oculis, labro, apice

— 251 —

mandibularum , scutello, margine basali segmentorum ventralium
pedibusque nigris, femoribus medio annulo testaceo. Long. 14,
lat. 8 millim. — Caffraria.

CALOMORPHA. SråL. N. gen.

Corpus subovatum, convexum. Caput tborace angustius, fronte
apice late truncata; oculis ovalibus, integris; mandibulis mediocribus;
palporum articulis apicalibus subincrassatis. Antennire corporis dimi-
dio vix longiores, apicem versus vix ivcrassatoe, artieculis 2 et 3 sub-
aequilongis. Thorax elytris multo angustior, convexus, posterius, pree-
sertim utrimque, transversim impressus. Scutellum apice rotundatum.
Elytra parallela. Pedes mediocres, femoribus fusiformibus; tibiis apice
crassioribus, tarsis parallelis; unguiculis fissis.

Euryope affine genus, forma capitis mandibularumque differt.

1. Wahlbergi. Nitida, purpureo-cuprea, subtus cum pedibus aureo-
micans; antennis fere totis nigris; scutello elytrorumque maculis
compluribus irregularibus aureis, aureo-sericeis; ventre et thorace
versus limbum et medio longitrorsum valde rude, elytris subtilius
punctatis, punctis piligeris. Long. 93, lat. 6 millim. — Caffraria.

HORATOPYGAS "STAR ON. gem.

Corpus admodum convexum. Antenna apicem versus sensim vix
incrassate, subfiliformes. Thorax antice parum sinuatus. Scutellum
valde parvum. Elytra apice subabbreviata, pygidium haud tegentia.
Unguiculi simplices.

Genus scutello minimo et preesertim pygidio ex parte prominente
ab omnibus mihi cognitis generibus Chrysomeiinarum differt.

1. H. strumifera. Subovata, nigra, subrnescente-micans, thorace lon-
gitudine vix dupplo latiore, retrorsum nonnihil angustato, utrimque
incrassato, remote, rude punctato; elytris punctis magnis, parum
profundis subseriatis, tuberculisque seriatim positis instructis; an-
tennis tarsisque picescentibus. Long. 10, lat. 8 millim. — Port
Natal.

2. H. caligata. Subovalis, nigra, vel fusco-senea, nitida; thorace ely-
tris plus minus angustiore, basin versus leviter angustato, anterius
rotundato, utrimque crasso, parce, subacervatim impresso-punctato;
elytris sub-remote impresso-punctatis, punctis (latera versus minus
regulariter) seriatis. Long. 83— 94, lat. 51—6! millim. — Port
Natal.

Variat antennis tarsisque piceis.

CHRYSOMELA. L.

1. C. (Plagiodera) micantipennis. Subrotundata, valde convexa, rufo-
testacea, nitida; antennis apicem versus fuscis; elytris subtiliter
punctatis, obscure viridi-zeneis, obsolete cupreo-vittatis, limbo angu-
ste rufo-testaceo, latius purpureo-cuprescente. Tong. 6, lat. 5 mil-
lim. — Ins. Taprobana.

— 202 —

Caput et thorax valde subtiliter, sat dense punctulata, hoc an-
trorsum valde angustato, brevi. Elytra sat dense, vage, hic illic
subseriatim , subtiliter punctulata, obscure viridi-zenea, vittis 4 in-
distinctis cupreo-micantibus, limbo anguste obsolete rufo-testaceo,
latius (apicem versus tamen sensim angustius) distincte purpureo-
cuprescente.

C. (Plagiodera) septem-vittata. Breviter ovalis, admodum convexa,
testaceo-flava, nitida; antennis apicem versus nigro-fuscis; thorace
levigato, non nisi latera versus puncto uno alterove sparso: elytris
vage, sat dense, subtiliter punctatis, sutura vittisque 3 singuli an-
gustis viridi-czeruleis, quarum lateralibus basi incipientibus fere ad
apicem extensis, media breviore, discoidali. Long. 5, lat. 33 mil-
lim. — China.

C. (Lina) livida. Ovata, admodum convexa, sordide griseo-flave-
scens, nitida; antennis apicem versus fuscis; capite longitrorsum
sulcato; oculis magnis; elytris vage dense punctulatis. Long. 8, lat.
43 millim. — Sierra Leona.

Thorax transversus, anterius parum sinuatus, longitudine 13 fere
latior, latera versus distincte punctatus. HElytra thorace multo la-
tiora, sat dense, subtiliter, distincte punctata, limbo nonnibil palli-
diore. Segmenta ventralia utrimque infuscata.

C. (Plagiodera) inclusa. Breviter ovalis, modice convexa, rufo-
testacea, nitida, pedibus obscurioribus; antennis apicem versus nigro-
fuscis; pectore, abdomine elytrisque obscure viridi-aeneis, horum
limbo segmentoque ventrali ultimo flavo-testaceis. Long. 4, lat. vix
31 millim. — Java.

Thorax longitudine vix duplo latior, apicem versus sensim non-
nihil angustatus, subtilissime punctulatus. Elytra vage, dorso sub-
seriatim, dense, subtiliter punctata, margine inflexo limboque sat
late flavo-testaceis.

C. (Spartophila) Mannerheimi. Oblongo-ovalis, admodum convexa,
flavescente-testacea, nitida, sat dense, mediocriter, elytris seriatim,
punctata; antennis nigricautibus, articulis 4 basalibus corpore concolo-
ribus; scutello, vitta suturali ultra medium retrorsum extensa, inter-
dum etiam macula minuta in singulo elytrorum posteriore obsoleta,
pectore abdomineque medio versus basin zeneis; tarsis apicem versus
aeneo-nigricantibus. Long. 3!—4, lat. 2—21 millim. — Mongolia.

C. litura minor, angustior. Caput et thorax sat dense punctata,
hoc elytris nonnihil angustiore, longitudine fere plus dimidio latiore,
antrorsum nonnihil angustato. FElytra thorace paullulum fortius, sat
dense, seriatim, versus suturam magis vage puuctata.

C. ducalis. Ovalis admodum convexa, coerulea, nitida; thorace
parce, subtiliter, basi utrimque profundius punctato; elytris regula-
riter, seriatim, distincte punctatis, singulo fasciis duabus, ad limbum
incipientibus, suturam haud attingentibus, undatis, flavis, una ba-
sali, arcuata, humerum cingente, altera prope apicem. Long. 9,
lat. vix 7 millim. Patria ignota.

— 253 —
DORYPHORA. ILLuIG.

D. glomerata. Subobovata, obscure sanguinea, remote punctata;
elytris testaceo-flavis, remote, sat profunde punctatis, senescente-
sanguineo-maculatis, maculis ante medium et medio ad fascias 2
confluentibus. Long. 13, lat. 10 millim. — Veragua.

D. fulgurans. Subovata, senescente-nigra, remote punctulata; ely-
tris subsordide flavescentibus, dorso geminato-scriatim, utrimque vage
sal dense punctatis, seriebus circiter 4 transversis e maculis oblon-
gis, nigro-chalybeis ornatis, marginis inflexi basi, apice maculaque

ante medium nigricantibus. Long. 11, lat. 8 millim. — Columbia.
D. monilis. Nigra, nitida, enescens; thorace sat fortiter punctato;

elytris obovatis, acervato-seriatim punctatis, fasciis tribus sordide
flavescentibus, nigro-maculatis, profunde undulatis, auteriore a basi
remota, ornatis. Long. 123—14, lat. 10 —103 millim. — Cayen-
na, Para.

D. divisa. Late ovalis, zenea, fortiter punctata; elytrorum mar-
gine antico, fascia ante medium, sutura limboque pone medium
margineque inflexo flavis, hoc aeneo-maculato.. Long. 17, lat. 14
millim. — Mexico.

D. ampla. Subquadrato-ovalis, obscure aenea, thorace laxvi; elytris
rude, vage punctatis, vittis angustis levibus instructis, maculis irre-
gularibus sat magnis, seriebus 4 transversis positis, sordide lute-
scentibus; margine inflexo chalybescente, inzequali. Long. 18, lat.
13 millim. — Brasilia.

D. saucia. Subquadrato-ovalis, obscure &euca; antennis pedibusque
testaceis, his obscurioribus, illarum articulis apicalibus transversis,
nigris; thorace utrimque macula majore sanguinea, saepe obsoleta;
elytris sordide flavescentibus, singulo maculis circiter 14 (3, 4, 4, 3),
vitta prope suturam posteriore, maculisque pluribus minutis acer-
vatis pone maculas 3 posticas obscure sanguineis. Long. 123-—15,
lat. 10—11 millim. — Brasilia.

D. tesseraria. Subovalis, obscure aenea; thorace basin et latera ver-
sus distincte punctato; elytris dilute castaneis vel sordide flavescen-
tibus, vage punctatis, singulo maculis 15 (3,4, 4,3, 1), sutura lim-

boque zeneis. Long. 11—121, lat. 8—9 millim. — Brasilia.
D. procaz. Ovalis, obscure viridi-enea; thorace disco parcius, latera

versus crebrius et distinvetius puncetato; elytris sordide flavis, irre-
gulariter, hic illie subseriatim punctatis, sutura, macula anteriore
suturali, communi, maculis 11 singuli seriebus 3 transversis posi-

tis, viridi-eeneis. Long. 18, lat. 13 millim. -— Columbia.
D. nigro-punetata. Ovalis, nigro-aenea; thorace parce, fortiter pun-

etato, puncetis subtilibus, remotis interspersis; elytris pallide sordide
flavescentibus, sat dense, vage nigro-subimpresso-punctatis, plaga
transversa ante medium, communi, maculisque singuli duabus mox
pone medium 2eneo-nigris. Long. 18, lat. 13 millim. — Matto
Grosso.

10.

12.

13.

14.

— 254 —

D. decem-stillata. Ovalis, enea, remote punctata; elytris maculig
10 (4, 4, 2) sordide lutescentibus ornatis. Long. 18, lat. 13
millim. — Mexico.

D. promiscua. Late ovalis, obscure chalybea, subtiliter punctata;
elytris vage punctatis, sordide lutescentibus, vitta suturali, limbo,
vittis 2 anticis et pluribus mox pone medium, posterius abruptis,
viridi-chalybeis. Long. 12, lat. 9 millim. — Pernambucco.

D. Fulgora. Ovalis, supra obscure zsenea, subtus nigricans; ma-
cula antica thoracis, maculis 2 basalibus, 2 apicalibus fasciisque
2 angulato-undatis elytrorum luteis. Long. 16, lat. 12 millim. —
Columbia.

D. corynomaloides. Ovalis, testacea; antennis apice dilatatis, ni-
gris; thorace seneo-fusco, utrimque testaceo-marginato; elytris
chalybeo-viridibus, irregulariter geminato-seriatim punctatis, su-
tura limboque sordide flavis. Long. 10, lat. 8 millim. — Brasilia.
D. sesquicineta. Late ovalis, senescente-nigra, parce punctata;
elytris remote striato-punctatis, fascia basali, vitta intramarginali
cum fascia illa contigua, vittaque prope suturam ante medium
abrupta sordide lutescentibus. Long. 114—213, lat. 9—10 mil-
lim. — Brasilia.

15. D. luteo-cincta. Tate ovalis, nigricans, parce subimpresso-punctata ;

VT:

18.

20.

20:

elytris subtiliter striato-punctatis, puncetis pluribus magnis impres-
sis; seriebus punctorum nona et decima nonnihil densius et evi-
dentius punctatis, interstio flavo cum fascia basali similiter colo-
rata confluente. Long. 14, lat. 11 millim. — Brasilia.

D. Kollari. Date ovalis, viridi-olivacea, subtus cum pedibus an-
tennisque flavescente-testacea; thorace mediocriter punctato; ely-
tris punctato-striatis, interstitiis alternis lutescentibus. Long. 13,
lat. 91 millim. — Brasilia.

D. insignicornis. Ovata, fusco-cuprea, subtus nigra; antennis flavo-
albidis, apice nigris; thorace elytrisque vage, sat profunde puncta-
tis: > Long. 145 latitt millin) =— Mexico:

D. dilaticollis. Ovalis, metallice varicolor, sat dense, evidenter
punctata; thorace elytris latiore, utrimque angulato (7), vel ely-
tris xequilato, utrimque rotundato (2). Long. 16—18, lat. 11
—12 millim. — Brasilia.

D. pardalina. Rotundata, testaceo-flava, parce punctata; antennis
versus apicem nigro-fuscis; thorace maculis 6, elytris maculis singuli
17 (3, 5, 5, 4) rufo-testaceis. Long. 11, lat. 9 millim. — Brasilia.
D. pallidipalpis. Late ovalis, nigricans; labro palpisque (art. api-
cali excepto) flavo-testaceis; marginibus lateralibus et antico tho-
racis elytrisque pallide subsordide flavescentibus, his seriatim pun-
ctatis, macula oblonga, communi, suturali, sutura, limbo, macula
oblongo-quadrata ante medium, fascia fere media maculisque 2
posterioribus singuli nigris. Long. 91, lat. 73 millim. -— Brasilia.
D. occipitalis. Late subovata, sordide flavescens, nitida, subtus
cum pedibus, antennis fere totis, maculis 2 basalibus capitis ma-
culisque 4 thoracis parvis, ssepe oblitteratis, limboque scutelli ni-
gricans. Long. 9, lat. 73 millim. — Brasilia.

22.

23.

24.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

= 1855 -

D. maculosa. Ovalis, supra flava, subtus cum pedibus, capite
(macula parva basali excepta), maculis 2 triangularibus basalibus
tboracis, scutello, maculis elytrorum humerali aliisque 2- vel 3-
seriatim transverse positis seneo-nigra. Long. 10, lat. 7 millim.
— Brasilia.

D. conviva. Ovalis, obscure zxenea; macula basali capitis, lateri-
bus thoracis supra subtusque elytrisque sordide flavis, horum vitta
suturali maculisque 5 (3, 2) singuli obscure 2eneis. Long. 103,
lat. 8 millim. — Brasilia.

D. vinula. Ovata, parce punctata, supra flava, subtus cum an-
tennis pedibusque senescente-nigra; capite, thorace (lateribus ex-
ceptis) elytrorum limbo, sutura (basin versus sensim latius) ma-
culaque magna oblonga singuli viridi-aeneis. Long. 9, lat. 6
millim. — Brasilia.

D. scutellaris. Ovata, supra testacea, subtus cum antennis pedi-
busque nigra; maculis capitis et 4 transversim positis thoracis
scutelloque nigris; elytris vage, dorso subseriatim punctatis. Long.
11—12, lat. 7—71 millim. — Brasilia. ;

D. oneo-plagiata. Subovata, picceo-nigra; thorace minus dense,
distinete punctato, elytris castaneis, limbo, vitta suturali macu-
laque magna oblonga singuli obscure sencis. Long. 11, lat. 73
millim. — Columbia.

D. cyaneo-fasciata. Ovata, flavo-testacea; thorace fortiter pun-
etato; elytris dorso geminato-seriatim, utrimque vage punctatis,
margine inflexo, limbo plaga magna transversa basali fasciaque
ivaequali mox pone medium cyaneis. Long. 9, lat. 7 millim., —
Nova Granada.

D. placida. Late ovalis, testacea, supra senescente-micans, lzevis;
antennis nigro-fuscis; elytris geminato-seriatim punctatis, flave-
scentibus, sutura, limbo maculisque oblongis seriebus 4 transver-
sis positis, longitrorsum plus minus confluentibus, viridi-zeneis.
Long. 93, lat. 7 millim. — Brasilia.

D. semi-ambita. Breviter subovalis, eeneo-nigra; thorace remote pun-
ctato; elytris vage punctatis, pallide sordide flavescentibus, limbo,
sutura, plaga maxima communi ante medium maculaque maxima
pone medium singuli nigris. Long. 10, lat. 8 millim. — Mexico.

D. Gersteckeri. Ovalis, eneo-mgra; thorace parce distincte pun-
ctato; elytris seriatim, posterius vage punctatis, flävis, limbo,
margine inflexo, vitta suturali, macula singuli mox pone medium
plagaque magna basali, communi, antrorsum angustata, seneo-
nigris, hac basi maculis 2 parvis flavis ornata. Long. 9—10,
lat. 63—7 millim, — Puerto Cabello.

D. tenigera. Ovalis, nigricans, remote punctulata; elytris flave-
scentibus, geminato-seriatim punctatis, sutura (apicem versus la-
tius), margine inflexo fasciisque 2 arcuatis, margines laterales
attingentibus nigris. Long 12, lat, 9 millim. — Para.

Öfvers. af K. Vel-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 4 & 5. 5

IL

33.

35.

37.

38.

39.

40.

41.

— 250 —

D. amoena. Ovata, plus minus obscure testacea; thorace re-
mote, fortiter punctato; elytris obscure 2eneis, margine inflexo,
limbo, vittisque 4 angustis, mediis suture valde approximatis,
flavescentibus. Tong. 74, lat. 5 millim. — Nova Granada.

D. flavo-lineata. Ovata, obscure flavo-testacea, subtus fusco-testa-
cea; thorace remote, fortiter punctato; elytris obscurius viridi-
eeneis, margine inflexo, limbo vittisque 2 angustis singuli, una
prope suturam percurrente, altera media fere ab apice ultra me-
dium retrorsum extensa, flavescentibus. Long. 7, lat. 41 millim.
Columbia

D. lugubrina. Ovalis, brunneo-testacea, aenescente-micans; tho-
race remote, subtiliter punctato; elytris minus regulariter seriatim
nigro-punctatis, macula parva prope scutellum interstioque nono
pallide flavescentibus. Long. 11, lat. 7 millim. — Bolivia.

D. obscuripennis. Ovalis, flavo-testacea, sat dense punctata; an-
tennis apicem versus fuscis; maculis 2 magnis, irregularibus tho-
racis elytrisque seneo-brunneis, his vage, dense punctatis, limbo
margineque inflexo flavo-testaceis. Long. 10, lat. 63 millim. —
Surinam. |

D. diagonalis. Ovalis, lutescens; maculis 3 capitis, 6 thoracis,
media utrimque femorum margineque basali segmentorum ventra-
lium nigris; elytris sat regulariter, seriatim punctatis, zeneis, lim-
bo, vitta suturali, macula singuli anteriore fasciaque valde obliqua
fere media flavescentibus. Long. 101, lat. 73 millim. — Mexico.

D. instabilis. Ovalis, nigro-aenea, maculis 4 thoracis, elytrorum-
que maculis 10 (4,4, 2) et margine inflexo fere toto sordide fla-
vescentibus vel festaceis; thorace sat rude, elytris vage, dorso
seriatim, sat dense puuctatis. Long. 10, lat. 7 millim. — Columbia.

Var. b. Limbo elytrorum a macula basali humerali longe
ultra medium flavescente vel testaceo.

D. seria. Ovata, nigra, sat dense et fortiter punctata; elytris
dorso seriatim, latera et apicem versus vage punctatis, singuli
liimbo, margine inflexo ultra medium, maculisque 5 (2, 2, 1) ir-
regularibus, flavis, una humerali cum limbo confluente. Long.
11, lat. 8 millim. — Bogota.

D. pura. Ovalis, pallidissime olivaceo-virescens, nitida, parce
punctulata; femoribus tibiisque adhuc pallidioribus; elytris dorso
regularius, seriatim, utrimque vage vel acervato-seriatim punctatis.
Long. 11—12, lat. 8—83 millim. — Columbia.

D. quadrigata. Ovalis, obscure 2aenea, parce punctata; macula
parva capitis, antennisque basi subtus flavo-testaceis; elytris acer-
vato-seriatim punctatis, vittis 4 basi apiceque conjunctis flavis.
Long. 8, lat. 53 millim. — Brasilia.

D. habenata. Ovalis, obscure viridi-eenea, subtus cum pedibus
antennisque nigricans; macula obsoleta capitis flavo-testacea; tho-
racis lateribus, vittis 4 elytrorum nec non fascia utrimque valde

42.

43.

44.

46.

47.

48.

49.

50.

— 257 —

obliqua pone medium inter vittas et cum his confluente, flavis:
elytris irregulariter geminato-seriatim punctatis. Long. 8, lat. 6
millim. — Brasilia.

D. notaticollis. Ovata, supra pallide et sordide albido-flava, subtus
obscurior; pectore utrimque, femoribus subtus, tibiis fere totis,
tarsis, maculis 2 utrimque viltisque 2 mediis thoracis capiteque
obscure zeneis, hoc basi macula flavo-testacea; elytro singulo
(limbo excepto) dense ferrugineo-punctato, punctis intra limbum
nigricantibus. Long. 91, lat. 7 millim. — Brasilia.

D. epilachnoides. Ovata, nigra, dense, vage punctata; antennis
versus basin, marginibus lateralibus thoracis, elytrisque flavescen-
tibus, horum vitta suturali ante medium lata, pone medium an-
gusta, vitta laterali mox intra marginem, fascia lata mox pone
medium aliaque anteriore valde obliqua angustiore nigris. Long.
9, lat. 63 millim. — Nova Granada.

D. honesta. Ovalis, obscure testacea, seneo-micans, punctulata;
antennis apicem versus nigro-fuscis; elytris regulariter seriatim
punctatis, obscure aenescente-testaceis, singulo vittis 2 pallide
glauco-flavis. Long. 83, lat. 53 millim — Columbia.

D. nobilis. Late ovalis, rufo-testacea, subtiliter, parce punctata;
elytris flavis, striato-punctatis, vitta suturali ante medium angu-
stata, interstitiisque alternis viridi-chalybeis. Long. 10, lat. 8
millim. — Columbia. ;

D. laminata. Ovalis, obscure rufo-testacea, subtiliter punctata;
elytris nigro-castaneis, subtiliter seriatim punctatis, interstitiis
medio subdilutioribus, singulo maculis 2 ante medium prope su-
turam, vittisque 2 flavis, una intramarginali percurrente medio
cum macula irregulari coheerente, altera posteriore prope sutu-
ram, apice cum illa confluente, anterius a macula similiter colo-
rata terminata. Long. 13, lat. 10 millim. Patria ignota.

D. strigilata. Oblonga, pallide testaceo-flava, remote punctata;
marginibus thoracis lateralibus angustissime nigro-fuscis; elytris
striato-punctatis, striis brunnescentibus, interstitio primo secundo

nonnihil angustiore. Long. 9—10, lat. 6—61 millim. — Brasilia.

D. flavo-vittata. Ovalis, flavo-testacea, subanescente-micans, sub-
levis; elytris striato-punctatis, cupreo-castaueis, interstitiis 2 et
8 latissimis, flavis. Loug. 9, lat. 6 millim. — Brasilia:

D. interpuneta. Ovalis, subolivaceo-virescens, subtus cum basi

.femorum, tarsis, limbo thoracis elytrorumque testaceo-flavescens;

antennis prope apicem fuscis; thorace sat dense, elytris seriatim,
distinete punctulatis, punctis multo subtilioribus numerosis inter-
spersis. Long. 11, lat. 81 millim. — Bolivia.

D. fallaz. Tatiuscule ovalis, nitida, seneo-viridis, seepius sub vio-
laceo-micans; thorace remote, disco subtilius punctato; elytris
utrimque vage, dorso minus regulariter seriatim distincte puncta-
tis, punctis subtilioribus interspersis. Long. 14, lat. 14 millim.
Brasilia.

51.

52.

53:

54.

56.

57.

= AN

D. coruscans. Breviter subovata, metallice varicolor; capitis ma-
cula parva basali flavo-testacea; thorace parce subtiliter, latera
versus profunde punctato; elytris minus regulariter geminato-
seriatim, utrimque magis vage punctatis. Long. 8, lat. 6 millim.
Brasilia.

D. straminea. Late ovalis, pallide testaceo-flavescens, punctulata;
elytris obscurius striato-punctatis, seriebus punetorum alternis basi
coéuntibus. Long. 12, lat. 9 millim. — Brasilia.

D. quadri-vittata. Ovalis, nigra, subaenescente-micans; thorace
subtiliter, remote punctato; elytris sat profunde punctato-striatis,
interstitiis convexiusculis, secundo et octavo flavis. Long. 11,
lat. 8 millim. — Brasilia.

D. bullata. Ovata, valde subtransversim convexa, flavo-testacea,
subaureo-micans; antennis mnigricantibus; thorace disco parce,
utrimque nonnihil densius punctato; elytris irregulariter gemi-
nato-seriatim punctatis, seriebus punctorum brunnescente-lineatis,
vitta intramarginali pallidiore. Long. 10—11, lat. 8—83 millim.
— Brasilia.

D. moneta. Ovalis, fusco-zenea, nitida, thorace parce sub-impresso-
punctato; elytris aciculatis, punctis impressis valde remotis seri-
atim positis, aliis subtilibus interspersis. Long. 13, lat. 9 millim.
— Bahia.

D. imperialis. Ovalis, rufo-testacea; elytris geminato-subseriatim
punctatis, flavis, limbo, vitta suturali, maculis 4 basalibus, 6 dor-
salibus ante medium, 6 pone medium transversim positis obscure
viridi-&neis. Long. 16, lat. 11 millim. — Cayenna.

D. angulata. "FTestacea, subaenescente-micans; thorace dilutius lim-
bato; elytris pallide flavescentibus, geminato-seriatim punctnulatis,
faseiis 2, una basali utrimque antrorsum curvata, altera mox pone
medium obliqua vittaque suturali viridi-eneis. Long. 11—13,
lat. 8—91 millim. — Cayenna.

D. parellina. Ovalis, viridi-chalybea; thorace basin versus angu-
stato, utrimque rotundato, parce subtiliter, latera versus densius
distinctius punctato; elytris rude subacervatim punctatis; proster-
no deelivo, haud producto. Long. 13, lat. 9 millim. — Brasilia.

D. liturifera. Ovalis, cam margine elytrorum inflexo nigra; tho-
race utrimque rotundato, retrorsum angustato, parce punctato;
macula capitis-elytrisque flavo-testaceis, his fortiter vage puncta-
tis, fusco-lituratis; mesosterno haud producto, declivo. Long. 13,
lat. 8 millim. — Brasilia.

— 259 —

Om Sylvia tithys och Emberiza lapponica. — Bruks-
patron C. G. LÖWENHJELM hade i bref till Hr SUNDEVALL med-
delat följande underrättelse:

»Då jag d. 6 Juni 1857 besökte Örebro stad, öfverraskades
jag af att under det strida regnet höra en munter, ovanlig sång från
takåsen af ett större stenhus. Sedan jag upptäckt den lilla fogel,
från hvilken tonerna kommo, och inväntat hans flyttning ned på
ett lägre hus, igenkände jag till min förvåning en hanne af Syl-
via tithys. Fogeln har valt sig ett uppehållsställe, der han ej
kan skjutas, hvarföre det är att hoppas, att han ej, såsom så
många andra dylika, blir obarmhertigt mördad. Han har flera
gånger, både före och efter nämnda tid, blifvit bemärkt af per-
soner i staden och understundom, tidigt på morgnarna, blifvit
sedd och hörd från högsta toppen af kyrktornet. I Akademiens
Öfversigt 1856, sid. 75, omtalas ett i Stockholm skjutet exemplar.
Fogeln torde således förekomma oftare än man förmodar.

Likaledes kan jag lemna underrättelse om en Emberiza lap-
ponica, som träffades härstädes (vid Klockhammar, nära Örebro)
under vårflyttningen sistlidet år. Min Inspektor, Hr BorG, fick
nemligen d. 9 Maj se en fogel, som föreföll honom ovanlig, hvar-
före han aflossade ett skott på honom och bragte honom, helt
lätt vingskjuten men för öfrigt oskadad, till mig, som deri igen-
kände en gammal hanne af nämnde art. Blessyren läktes snart
och jag har ännu fogeln lefvande uti samma stora bur, som förr
i flera år hyst en Lappsparf, hvilken jag sjelf hemförde från
Lappland år 1843. Den nu erhållna fogeln hade ej visat sär-
deles skygghet, utan uppehållit sig åtminstone några timmar på
åkrarna, der mitt folk, som skötte vårbruket, sett honom. Han
var. ensam. Sedan den tiden har han trifts rätt godt i sin bur,
der han springer på marken såsom en lärka och sjunger både
vackert och flitigt. Om nätterna är han mycket i rörelse och
sjunger. Han började dermed sistlidne höst långt efter ruggningens
slut, i November månad, då han, hvarje natt då det var mån-
sken och klart, sjöng så starkt att jag måste bortflytta honom

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Maj 1858.

— 260 —

från rummet, för att få sofva i fred. Den förra Lappsparfven,
jag ägde, hvilken nyss nämndes, som äfven var en hanne, plä-
gade ej sjunga om nätterna, men var då, under den mörkare års-
tiden, ganska orolig i buren. Han badar gerna, så ofta han får
vatten, men har ej förmärkts bada sig i sand. Han lefver af
allahanda frö, såsom hampfrö och helst canariefrö, men tyckes
älska flugor framför all annan föda. Han är ännu ej rätt tam
och blir det sannolikt aldrig; men bjudes honom en Musca rudis,
eller annan dylik läckerbit, så drager han ej i betänkande att
taga den från mina fingrar. Vårruggningen (eller brämfällningen)
är redan börjad, men tyckes gå långsamt och ojemnt; ännu kan
den ej vara slutad. Det märkligaste af denna fogels historia
torde vara, att han blifvit fångad under flyttningstiden, hvarige-
nom åtminstone ett spår af denna arts flyttningsväg upplyses.
Möjligtvis skola flera träffas under vår- eller höstflyttningen, om
man noga ger akt derpå.»

Akademiska angelägenheter.

Przses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat utländ-
ske ledamoten i sjunde klassen, Professoren i Anatomi och Fysiologi
vid Universitetet i Berlin, JOHANNES MÖLLER.

Föredrogs Kongl. Maj:ts nådiga bref om inköpande, för Akade-
miens fysikaliska institution, af framl. Ofver-Direktör WALLMARKS
samling af fysikaliska instrumenter. Umbärliga dupletter skulle öfver-
lemnas till läroverken.

— 261 —

Skänker till Vetenskuaps-Akademiens Bibliothel:.
Den 12 Maj.

Från H. M. Konungen.
Archiv fär Kunde von Russland. Bd. XVII: 1.

Från Royal Society i Edinburgh.
Transactions. Vol. XXXI: p. 4.
Proceedings. Vol. III: 47.
Från Royal Observatory i Edinburgh.

Astronomical Observations. Vol. 11.

Från Observatory i Cambridge.

Astronomical Observations. Vol. 18.

Från Société Philomatique i Paris.

Extraits des Procés-verbaux des Séances pendant les années 1848—

1857.

Från Istituto I. R. Veneto di Scienze etc. i Venedig.

iNfemörie.; —Voly VI:! ps 22:
Atti. Serie 3:a. T. II: disp. 8—10.

Från Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen i Haarlem.
Natuurkundige Verhandelingen. 2:de Versamel. D. 12, 13.

Från Commission Scientifique du Jardin Zoologique i Amsterdam.
Bijdragen tot de Dierkunde. Afl. 4—6.
Jaarboekje, 1852—1857.
MAITLAND, R. T. Fauna Belgii septentrionalis. P. 1.
Från K. EK. Akademie der Naturforscher i Breslau.
Verhandlungen. Supplement 2. Bd. 23.

| Från K. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen.
Abhandlungen. Bd. 7.

Från Hr C. B. Lilliehöök.
LINNEvs, OC. Föreläsningar öfver Dizeten;
=— — — — - Mineralogien. Handskr. Fol.
Från Författaren.

BEnNpDz, H. C. B. Fremstilling af de almindeligste Danske Huus-
pattedyrs Bygning og Liv. Kjöb. 1858, 8:0.

— 2602 —

Meteorologiska Observationer & Stockholms Observatorium
2 Mars 1858.

DS Oo NPR MH BO VY -

31

Me-
dium

Barometern

ERF 0”. SNORRES Vindriktning.

KI OVER 1 KET TE ERS) K9:- 1 KI. 6 KI: RI
fm. | em] e€: NIGER" TIS eta e: äs ot Mi. 0. Mm. | SIM.
25,79 | 25,79 | 25,73 | —12",01 — 9",3 | —13",01O.N.O.] N.O. | N.O.
25,59 125,52 125,52 | —16,9|— 6,0 | — 4,0 | S.S.V. | V.S.V. | V.

25,58 125,61 | 25,59 |— 5,3 | — 3,6 1— 7,3 |N.N.V.]| N. | Lugnt.
25,43 | 25,22 | 25,23 | —10,6|— 0,8|— 3,0 | S.S.V. 1 S.V. | SV.
25,09 | 24,97 | 24,80 |— 4,31— 0,5 |— 3,9 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.
24,52 | 24,42 | 24,37 I|— 5,01 — 2,9 1— 3,81 S.S.V. | S. 1S.S.0.
24,30 | 24,36 | 24,41 |— LOI + 1,51+ 0,11 5.S.0.15S.S.0. | S.S.0.
24,42 | 24,46 | 24,46 |— 1Ul + 2,7 1— 4,01 8. S. S.

24,50 | 24,56 | 24,59 |— 3,5] + 3,0 |— 2,9 | S.S.V. | S.S.V. |] S.S.V.
24,58 | 24,67 | 24,79 |— 1,0 | + 3,0 0,0 | S.S.V. I S.S.V. I S.S.V.
24,88 | 24,95 |25,05 |— 2,81 + 3,0|— 1,91 S.S.V. I S.S.V. | S.V.
25,17 | 25,25 125,29 | — 4,0 | + 2,81— 3,7 | V.S.V. | S.S.V. | Lugnt.
25,30 | 25,23 | 25,15 |— 4,01 + 1,0 |— 0,1 | S.S.V. | S.S.V.] S.S.V.
25,12 125,08 | 25,08 |— 0,51) + 2,21— 0,91 S.S.0. | S.S.0. | S.S.0.
25,10 | 25,16 | 25,23 | + 0,41 + 1,3 0,0 | S.S.0.1 S.S.0. | S.S.0.
25,19 | 25,10 124,92 | — 1,01 + 2,0 | + 1,0 10.S.0. | V.S.V. | V.N.V.
24,79 | 24,81 | 24,93 | + 2,01 + 5,0 | + 2,5 | V.N.V. | V.N.V. | V.N.V.
25,07 | 25,10 125,13 | — 0,5 | + 4,3] + 1,8] V.N.V. | V.N.V. I V.N.V.
25,19 | 25,34 | 25,54 | — 1,9 1+ 1,81— 0,3 | V.N.V.IN.N.V.] N.

25,67 125,63 |25,49 | — 4,21 + 5,01 + 3.01 N. |V.N.V.] V.S.V.
25,41 | 25,42 | 25,49 | + 221+ 9,01 + 3,51 V.S.V. | V.N.V. | V.N.V.
25,52 | 25,46 | 25,43 | + 1,01 + 9,6) + 7,0) N.V. vå IV.NN.
25,40 | 25,28 | 25,17 | + 3,6 | +12,5 |] + 851 VV. IV.N.V.] V.S.V.
24,93 | 24,93 | 24,93 |+ 5,61 + 4,9 1— 1,0 | V.S.V.| N. NIVG
24,99 125,06 | 24,98 | — 5,01 + 2,01 + 0,71 N.V. IN.N.V.]N.N.V.
24,90 | 24,96 | 24,98 | — 3,51 + 0,2 |— 4,0 |N.N.V.IN.N.V.IN.N.V.
25,16 125,28 | 25,34 |— 8,0] — 1;0 |-— 3,5 | N.V. | N.V. | N.V.
25,30 | 25,14 | 25,21 | — 3,0 | + 6,0 | + 4,0 | V.S.V. | V.S.V.] V.

25,09 | 24,95: | 25,00 | + 3,41 + 7,51 + 5,0 | V.S.V. I V.N.V.] V.S.V.
25,02 | 24,97 | 24,91 I + 3,01 +11,0 | + 7,2 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.
24,87 | 24,88 | 24,89 | + 6,51 + 7,11 + 1,21 V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.

25,093| 25,083
25,087

25,085| — 2.30| + 2,72| — 0,38| Nederbörden = 0,057
M— ad

STOCKHOLM, 1858.

+ 0",01

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

183
-UIUYSRWUUY

Klart

Halfklart |
Halfklart |

Näst. mulet
Mulet
Mulet

Mulet, snö
Klart

Halfmulet

Halfmulet
Klart
Klart
Mulet

Halfklart
Mulet
Mulet
Klart

Näst. mule:

Halfklart

Näst. klar

Halfklart
Klart

Halfmule

Halfklart

Halfklar

Halfkla

Näst. kla

Näst. kla
Malet

Näst. mul

Mulet, sr

dec. tum.

|

>

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-ARADEMIENN
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 15. 185358. MN. 6.

Onsdagen den 9 Juni.

Ett problem angående koniska sektioner. — Hr C. F.
LINDMAN hade insändt följande uppsats:

ȁtt genom en gifven punkt inom en konisk sektion draga en
korda, som afskär det minsta möjliga segment.

Ehuru det kan synas riktigare att på ensgång behandla alla
tre koniska sektionerna, eller att utgå från deras allmänna eqva-
tion, har jag trott mig böra behandla hvardera särskildt, emedan
den andra vägen synes medföra åtskilliga svårigheter, och eme-
dan skillnad dem emellan i alla fall slutligen måste göras.

1:o Låt först den gifna sektionen vara en parabel, hvilkens
eqvation är y'=2pz. & ;

Om den gifne punktens abscissa betecknas med &, hans
ordinata med (5, så måste för det första 2pa vara större än fp”,
emedan punkten antages ligga inom parabeln. Eqvationen för
den räta linie, som går genom den gifna punkten och med ab-
sciss-axeln gör vinkeln &, är

y— fp = (2-0) tg gp.

Om koordinaterna för de punkter, hvari denna linie skär

parabeln, betecknas med x,, 4,; Z> Ya» Så befinnes
2, = p cot p + a — Pp eot q + R cot q
2, = p cot gp + « — Pp cot q — R cot p
y = peotgqg + ER
y=potg—R,

hvarest man har R = Vp cot gp + 2p (a —P cot p).

— 264 —

Beqvämast synes nu vara att transformera koordinaterna så,
att kordan blir parallel med ordinat-axeln. Detta vinnes, om
man till absciss-axel väljer den diameter, som skär kordan midt-
itu, och till ordinat-axel den tangent, som går genom den nämnde
diameterns ändpunkt. Koordinaterna för den punkt, hvari kordan

är delad midtitu, äro:
Lit L2

dre sa FRE B cot q
Yn = = ner = p cot pr
och koordinaterna för den nya origo äro:
3$p cot 9, pcotg.
Gör man sedan
xc =2+y cos q + Ip cot gp

y= oy sing+peootg,
så öfvergår parabelns eqvation till .
, FSE 2px'
sin ?q

och räta liniens blir
2, =1poot'pq +Ax—Bcot gp,
hvarest jag skrifver &x' i stället för &' för åtskillnads skull.
Ytan (=S) af det afskurna segmentet är nu

s Tr Co

S=2singfydr = 2V2pfVz'dx' eller

S= 3Vp (p cot ”gq + 20 — 26 cot äg)
Minsta värdet af S kan på vanligt sätt genom differentiation
erhållas, men med mindre besvär på följande sätt. Tydligen är

Å =p?
p cot gp + 20 —2f cot p9= p[(cot pr 5) a Z É T
2
Denna qvantitets minsta värde är uppenbarligen > —Å , som

den antager, om
cot q& = 5
Segmentets minsta värde (=s) är alltså
2(2ap—B2)
RR

— 205 —

Emedan för detta värde på gq man har x£,=&A, y, =",
så bör man genom den gifna punkten draga först en diameter
och sedan en med hans konjugat-axel parallel linie. Denna af-
skär då det minsta segmentet.

2:0 Låt den koniska sektionen vara en ellips, hvars eqva-
tion är äy+ber=000
och den räta liniens eqvation densamma som förut. Koordina-
terna för de punkter, hvari denna linie skär ellipsen, blifva:

a? tg q laetg q —B) + abR

a? tgp + b?

a? tg pq (atg q—B) — abR

USE a? tg gp + b2
—b? (a tg q—p) + abteqR
fara agg + or
—b? (a tg q—p) — abtgz gy R
ör none a RIAA

om R = Va tg'pg+5—(atgy-—p)Yy.
Således är
pl a ME a? tg qlatgq —B)
vr 2 a? iggp +b?
I HFI bef)
RSS a? tg pb
Koordinaterna transformeras nu så, att den diameter, som
skär kordan midtitu, blir absciss-axel, och hans konjugatdiame-
ter blir ordinat-axel. Alltså sättes
Tv = 2 cos fp, +y cos fp, y = sin p, +y sin p,
hvarest vinkeln &,, som den nya och gamla x-axeln göra med
hvarandra, bestämmes genom eqvationen
b? cot

tg Pp, SE a?
Häraf ses, att q, är positiv, om p>5> men negativ, om

pP<3 i följe hvaraf man har

a b? cot q b? cos q
Re Peng, on RN Re
Va + bt cot ?p Va'sin 2y + b! cos "gp
a? a? sin q

ee mm ne mm mn nn mm Lar
Va + bt eot?q Va' sin 2 + b! cos 2

— 266 —

Genom vederbörliga substitutioner finner man ellipsens eqvation
arb? a?b?

12 KAN gas
a' sin 2 4 b' cos ?q — a?sin gp + b? cosig?”

4

och räta liniens

, ce sin q — fB cos os
1 a?sin up + b? cos COS 2p

Va' sin fp +D' cos”qp.
Om man med £x', betecknar värdet på «' för y'=0, så är ;
öl kl äleeeke 3 sin ?q + b? cos COS 4p

Zz =
a? sin 2 + b? cos COS 2p” y

a? sin "q + b? COS 2ep

Dessutom är

Sin (9 — P,) = —
ARA Va" sin pp + b! cos "pp

Nu finner man

To
S=2sin 00 fra
SAD fra 28 ENDE 2 + b? cos san fe Å VÄ RR EN ET a? sin 2 + b? cos ? Ein iv Hp
a" sin ?q + bt cos ?q a" sin ”q + b! cos ”q |

eller efter integration

S=ab| arccos [44 —esing— —6 cos (4 —€sing— 8 cosqv SR VA (e& (e sing —B cos qi)? —B cos ql?
ed KE Acn Ant h2caos 206
Va?sin 2040 cosy. Va?sin?q. 20p+D2 0052 ;2p a?sin?p+b? cos qp.

Segmentets minsta värde (=s) fås nu på vanligt sätt, men
som differentiationen, i uttryckets närvarande form, är besvärlig,
så må man sätta ;

« sin (fp — B cos

= COS
Va?sin q + b? cos gp ig

hvarigenom värdet på S öfvergår till
S=ab[y—3sin 2].

Således är

dS p |
äg ab(l—c08 2y07 , ä
dy a? B sin q + b?a cos q

då sin w (a? sin gp + b? cos "q jä ;

— 267 —
Emedan nu 1— cos 2y icke kan vara =0, så gör man
ap sing + be cos q=0

och finner deraf

te pg=- AR
Ny differentiation visar, att segmentet för detta värde på q
har sitt minsta värde, hvilket är
B b? 2 bra?
s = abarccos VEETPAT Väf+ba Pre VÄ VCE EETANE =;
ab a?b?
I detta fall är
mr La In = Ba
hvaraf följande konstruktion: drag genom den gifna punkten en
diameter och sedan en korda, parallel med hans konjugat-diameter.

3:o År slutligen sektionen en hyperbel med half-axlarne a
och b, så insättes bi i stället för b i formlerna för ellipsen. Man
får då

S=ab[uVu-1—l(u+Vu> 1)] ;
Om IR SÖ RE vana |
Va? sin 2p —D? cos 2q

Derefter utrönes lätt, att

s=V Db? a Af Beef CCR TER Cb MYT a— ap? MEET

och att då

be
dd Bf =
ap

Ly, =; Yn=P-

Häraf följer samma konstruktion som vid ellipsen.

Af det anförda kan man härleda följande theorem: af alla
kordor, som gå genom en gifven punkt inom en konisk sektion,
afskäres det minsta segmentet af den, som är parallel med den
genom punkten gående diameterns konjugat-diameter (konjugat-
axel i parabeln).»

RM)

— 268 —

Skänker till Vetenskaps=-Akademiens Bibliothek.

Åf H. Maj:t Konungen.
Archiv för Kunde von Russland. Bd. XVII: H. 2.

Af Kongliga Nederländska Regeringen.
Flora Batava. Afev. 183.

Af Royal Society i London.

Philosophical Transactions. Vol. 147: 1, 2.

Proceedings. N:ro 27, 28, 29.

Address, 30. Nov. 1857.

List, 1857.

HupDsoN, J. Report on the Adjudication of the Copley, Rumford and
Royal Medalj, ete. Lond. 1834. 4:0.

Davy, H. Six Discourses delivered before the Royal Society, 1820—
1826. Lond. 1827. &:0.

Af Royal Geographical Society i London.
Proceedings. Vol. II: 2.

Af Geological Society i London.
Quarterly Journal. N:o 53.
Journal of the Geological Society of Dublin. Vol. II: 1—3. III,
IV, V: 1—3. VI: 1, 2. Dubl. 1839—1856. +8:0!
Af Société Geologique de France i Paris.
Bulletin. 2:e Sér. 'T. XIII: Table. XIV: Feuilles 24—38.

Af Istituto I. BR. di Scienze etc. i Venedig.
Atti. Serie 3:a. T. III: Disp. 1—3.

Af Natuurkundig Vereeniging in Nederlandsch Indié i Batavia.
Verhandelingen. D. 1, 2. Batavia 1856, 57. 4:0.
Natuurkundig Tijdschrift. D. XIII: 5, 6.

Af Naturforschende Gesellschaft i Basel.
Verhandlungen. Bd. I: 4.

Af Société Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne.
Bulletin. N:o 34—40.

Af Marin-Observatoriet i San Fernando.
Almanaque Nautico para 1859. Cadiz 1857. 4:0.
(Forts. å sid. 286.)

— 269 —

Beräkning af fasta landets höjning vid Stockholm, —
Hr D:r A. E. NORDENSKIÖLD hade insändt följande meddelande:

»Uti Kongl. Vetenskaps-Akademiens Öfversigt för år 1853
anföres ett sammandrag ur de vid Slussverket i Stockholm förda
journaler, hvilket bland annat utvisar saltsjöns medelhöjder samt
högsta och lägsta vattenstånd för de flesta af åren 1774—1852.
Då dessa under en längre följd af år gjorda iakttagelser tyckas
erbjuda vida säkrare data för beräkningen af höjningen vid denna
del af fasta landet, än vanliga vattenmärken, vid hvilka blott
då och då några få isolerade iakttagelser göras, så torde det ej
vara utan intresse, att medelst minsta qvadrat-methoden af dem
beräkna så väl den sekulära höjningen vid detta ställe, som nor-
malvattenståndet för något visst år.

Kallar man normalvattenståndet för år 1774 (det första år,
för hvilket iakttagelser vid detta ställe äro tillgängliga) x, den
sekulära höjningen y, och det omedelbart iakttagna medelvatten-
ståndet för år 1774 +np, så motsvaras hvarje sådan jiaktta-
gelse af en eqvation:

För år 1774 har man p,—= 14,67"), n = 0.
HT DIE DID) LNSON Ye
DE >» IG DAP = IAS Fa

Os SE Fv

och man har således:
x = 14,67
z— 0,01 y = 15,50
2z— 0,02 y = 14,83
(ÖRSSA

Gör man ej afseende på de i ofvannämnde tabell med " be-
tecknade år, vid hvilka uppgifterna om vattnets medelhöjd grunda

”) Dessa tal uttrycka saltsjöns vattenhöjd vid Stockholm, hänförd till den nya
slussens skalor.

Öfvers. af K. Vet.-Akad, Förh., d. 9 Juni 1858.

— 270 —

sig på alldeles ofullständiga iakttagelser, så finnas emellan åren
1774 och 1852 för 47 år fullständiga data till beräknande af
vattnets medelhöjd under året, och man har således lika många
eqvationer för bestämmande af x och y. Af dem erhåller man
medelst minsta qvadrat-methoden slut-eqvationerna:
47Tx —22,23y — 670,43 =0
22,23. — 13,053y — 312,59 = 0
och således:
normalvattenståndet för år 1774 (x) = 15,10
sekulära höjningen ........ gy Inudog

Normalvattenståndet för år 1774 +n = 15,10 — n . 0,0177.
Af följande tabell kan man se, i hvilken mån saltsjöns, en-

ligt ofvanstående formel beräknade, medelhöjd öfverensstämmer
med den omedelbart iakttagna.

Vattnets medelhöjd i saltsjön vid Stockholm:

Takttagen. — Beräknad. Differens.

TidArT FA RLALGY 15,10 — 0,43
TTTDUR Fr RANN 15,08 + 0,42
TVO MA rear 1NLASBS 15,06 — 0,23

1 ff SSR OA 115167) 15,03 + 0,12
Fika TALA Ld:00 14,87 + 0,05

1I7fe45 MENN RE OL SN NG) 14,83 — 0,33
TIO dirr ale DD 14,32 + 0,18
17 (CN RECEE SEE BE Oä LL bad 14,80 — 0,05

1 l703 5 RAN RSKR Rn NG 14,66 + 0,09
1800, or RARE 14,60 + 0,40

180570 Ir RLANAS 14,59 — 0,01
1808 7EN er tens onlästi 14,57 — 0,40
T805725 SUGNA ST 14,55 — 0,05

KB06LAAL ARNLDIA 100 TERS 14,53 + 0,22
T807r rr. TAN 14,52 + 0,40
AEUGTS AA okler er de JAN 14,50 + 0,00
TIS00 Fv bars KSS 14,48 — 0,15

— 271 —

Iakttagen. — Beräknad. Differens.
SLÖKsAtrersse KÖAR 14,46 + 0,04
SLR sr kå5O 14,43 + 0,05

ne Nn SRRT NE LA KAS 14,20 + 0,38
BSR ONSISVEAIEOS To er 14,18 — 0,26
LISTE EA NIER STLER AR PD 14,16 — 0,16
IT > SN ME ra Fd Sd 14,14 + 0,03
THP VE FT RSA KU 5 14,13 — 0,30
HÖST KTL STIG SI fsk f302 14,11 — 0,19
BKS RE NE de MOSA 14,09 — 0,34
HÖDAE sc Ja för fe de AREAN 14,07 + 0,10
SSSK LAND 14,06 — 0,06

Hop SRS AA a lh 14,04 + 0,46
ISS SR Ar Arg CN 14,02 + 0,31
NöJOT rar se a a 50 14,00 + 0,50
HOST SN re fen LAN00 13,98 + 0,02

LISE SS RE JA LOVE 13,97 — 0,22
LISE ERS ANOR SS et SIT 13,93 — 0,28
NÖLOFASE FAR 0 NI0:02 13:05 — 0,01
ORT makar ler der dl 13,91 — 0,16
ST. SR rag ISA 13,90 — 0,15

TEE 12 FR NR a SP 13,58 + 0,04
KÖLEN ot rn SS NER00 13,86 + 0,14

1 UFar SS RARE Sk Se far 13,51 — 0,09
Nere HS rel bes en KDS 13,83 + 0,00
WERE ENT SAL ASO 13,51 — 0,14
NOJS ratta öste ek 13,79 — 0,12
1173 SN RAN RS [a 13,77 + 0,06
SJR ASEA Äl 0 13,75 + 0,08
BARS 3550 13,74 0,09
NUR sto tee 6 6 KRA 13:72 0,03.

Såsom man af ofvanstående finner, afviker den beräknade
medelhöjden aldrig mer än en 3 fot från den iakttagna. Det in-
flytande, som barometerns olika medelhöjder samt vindarnes olika

— 272 —

riktning och styrka under året haft på hafsytans medelhöjd, öf-
verstiger således icke denna qvantitet. En oregelmessighet i sjelfva
fasta landets höjning eger utan tvifvel äfven rum, men det är
föga sannolikt att denna oregelmessighet skulle vara märkbar
inom den för kosmiska företeelser så korta tiden af 68 år.

— 273 —

Nya Skandinaviska laf-arter. — Hr Mag. K. J. LÖNN-
ROTH hade insändt följande meddelande:

»Ånyo har jag äran att till Kongl. Vetenskaps-Akademien
öfverlemna mina iakttagelser vid en serie af lichenologiska under-
sökningar. Denna gång angå de företrädesvis åtskilliga nya SKan-
dinaviska laf-arter, som jag påträffat vid en granskning dels af
fynden från en af mig hösten 1856 företagen resa till Gotland,
dels af laf-former, som uti min samling varit serskilt förvarade,
såsom för mig obekanta. Då nästan ingen af dessa för vår flora
nya arter omnämnes i de lichenographier, som af Svenskar utgif-
vits, och en beskrifning af dem sålunda endast träffas i böcker,
som för flertalet af Sveriges botanister torde vara mindre till-
gängliga, har jag ansett lämpligt att vid deras uppräkning för
hvar och en bifoga en sådan; och har jag äfven flera gånger
funnit detta nödvändigt, för att uttrycka min uppfattning af art-
begreppets omfång i motsats mot andra hos författare gällande
meningar. Om dessa har jag förskaffat mig närmare kännedom
isynnerhet genom studier i äldre och yngre typsamlingar af laf-
var, till hvilka jag egt tillfälle under en vistelse utrikes alltsedan -
förledna sommar. Uppsatsen eger sålunda i någon mån äfven ett
kritiskt syfte, hvarföre ock synonymer anföras till de omtalade
formerna. Hvad benämningarne angår, har jag af flera skäl an-
tagit dem, som användas af sednare författare, isynnerhet derföre,
att de festa arter, som jag går att uppräkna, först i sednare
tider blifvit anmärkta, och således blott igenfinnas i nyare liche-
nologiska skrifter, der en helt annan nomenklatur förekommer än
i de äldre. Af de bifogade, på egna iakttagelser grundade, be-
skrifningarne torde det ock vara lätt att finna, till hvilket af de
äldre slägtena hvarje art hörer. Blott undantagsvis har jag, och
då af lätt i ögonen fallande skäl, användt alldeles nya benäm-
ningar.

Bilimbia sabulosa MAssALonGo Ricerche, KÖRBER Systema Lichen.
German, et Lich. Select. Germ. n:o 14. — Thallus subcartilagineus,
rugoso-squamulosus effiguratusque, e glauco fuscescenti- 1. rufescenti-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 Juni 1858,

— 214 —

cinerascens, humectatus late virescens, squamulis parvis, lobulatis
cerenatisque, convexiusculis, in crustam contiguam connatis; apothe-
cia parva, tota adnata, aliquando primo pallide et anguste marginata,
plerumque vero mox subimmarginata et turgescentia, discoidea 1. hemi-
spherica 1. subglobosa, e pallido atroviridia 1. fusco-nigra, hypothe-
cio crasso, corneo, nigrescenti, sepe conglomerata 1. aggregata; spo-
re octonee, fusiformes, hyalino-flavelle, 1-3-septatae, 0,012—0,021
millimetr. longe, 0,0035-—0,005 m.m. latze.

Variat. &: cerusta typice evoluta, eximie imbricato-squamulosa,
squamulis planiusculis, adpressis, apothecis nigricantibus, rarius pri-
mo lividis, sepe catervatim conglomeratis. ;

B: crusta rugosa, verruculoso-squamulosa, glauca, magis minusve
albido-pruinosa, squamulis gibbis, coarctatis, apotheciis subglobosis,
ceraceis, pallide lividis 1. subfusco-viridulis, sepius pruinosis et pun-
ctato-scabris.

y: crusta e glauco-fuscescenti dealbata, squamulis coarctatis, de-
presso-granuliformibus, in crustam contiguam 1. areolato-diffractam ,
magis minusve obsolete effiguratam connatis, apotheciis sepius di-
scoideis, mox fusco-nigris (Biatora Regeliana HrrPr Flecht. Europ.
n:o 280, Lecidea sabuletorum £ syncomista SOMMERFELT Supplem.
Flor. Lapp.?).

d: omnibus partibus atypica, crusta frustulosa, subuniformi,
tenui, submembranacea, sequali, rimulosa, viridulo-fuscescenti, apo-
theciis frustraneis, punctiformi-immersis.

Gotland, mer eller mindre ymnig; c& på de flesta af mig be-
sökta kalkbergens starkt beskuggade väggar, från Klefven i Sundre
socken till Fårön vid Landsnäs (såsom på Thorsborg, Wisbybergen,
Lindeklint, Sandarfve kulle, Löjsta-, Grogarns-, Ganne- och Kyllej-
bergen, Klinteberget i Boge m. £. ställen), der den, vanligen i säll-
skap med GvyalectXe geoice forma muscicola, betäcker mossan i
skräfvorna, stundom äfven på kalkslätternas mossa (Stenkumla, Hei-
deby i Kräcklingbo, samt på hedarne vid Fårö kyrka); var. 8 på
samma ställen som hufvudformen, men på nedhängande, oftare fuktad
mossa; y på naken jord i hällarnes skräfvor på solöppna kalkheden
norr om Wisby, samt d, hvilken mycket liknar en angiocarpisk laf,
på naken jordmylla i djupa, smala bergsspringor, der ljuset knappt
får tillträde (särdeles ymnig på bergväggarne mellan Wisby och
Lummelund).

Ar ett särdeles utmärkt species, ehuru okändt af äldre liche-
nologer. ”)

Bilimbia fuscea Massar. Ricerche. — Thallus uniformis, membranaceo-
macularis, albidus, postremo granulato-rugulosus, cinereo-virescens;
apothecia adnata, mediocria, primo plana et conspicue erecto-mar-

”) AcHARrRIUS har förblandat den med sin s.k. Lecidea sabuletorum, hvarom hans
herbarium bär vittnesbörd, der exemplar af deuna Bilimbia ligga bland former
af sistnämnda arts »var. «a» Dessa exemplar synas ock tydligen hafva inver-
kat på samma arts beskrifning i hans Synopsis Methodica. Afven andra för-
fattare tyckas hafva förblandat dessa arter, då de säga Lecidea sabuletorum
förekomma med en crusta sublobata 1. squamaceo-effigurata.

ginata, e subfusco-helvolo fusca 1. spadiceo-brunnea; spor octonze,
late fusiformes, hyalino-flavellee, 3-4-septatae, 0,017—0,026 m.m.
longae, 0,0053 —0,007 m.m. late.

På berget Käxa i Pite Lappmark på mossa, enligt exemplar
meddelade af Candidaten S. O. LINDBERG, som funnit den 1856.

Denna art liknar till det yttre andra plattfruktade laf-former,
som 1 likhet med densamma burit namnet Biatora sanguineo-atra,
men skiljes genom sina sporers form, som närmast likna Lecideze
hypnopbile AcHaArR. Lich. Univ. et herb. (Bilimbia hexamerse MAss.
1. c., Bilimbix spharoidis « KÖRB. Syst. Lich. Germ. max. part.).
Den sistnämnda igenkännes dock af sin crusta postremo farinaceo-
leprosa, lepra cano-virescenti, af sina apothecia minora, ex albido
1. livido atroviridia, 1 e carneo 1. roseo nigricantia, primo crasse
discoidea, margine discum sequanti, mox immarginata, turgescendo
subglobosa, vix revoluta, samt sina spore magis minusve elongato-
fusiformes (interdum longissim2e), 5-9-septate, 0,023—0,054 m.m.
longe, 0,003—0,0068 m.m. late. Från dessa båda skiljes moss-
formen af Lecidea spharoides AcH. Method. Lich. (Bilimbia tetra-
mera MassaL. 1. c.), som tyckes vara Lichen sphaeroides DICKSON
Plant. Cryptog. Brit. tab. 2, f. 2, och, enligt exemplar från Ihre
på Gotland, mig lemnade af afl. Studeranden W. STENHAMMAR, är
Biatora vernalis spheroides STENHAMMAR i Ofvers. af Vet.-Akad.
Förhandl. 1857, n:o 4, genom apothecia primo urceolata, crasse et
erecto-marginata, albida, deinde plano-discoidea, tenuia, postremo
marginibus revolutis semiglobosa 1. subglobosa, sepe conglomerata,
carneo-helvola, sporse 1-3-septate, minores et dimidia parte angu-
stiores, 0,011—0,017 m.m. longa, 0,003—0,0038 m.m. late. ”)
(Jemf. STENH. 1 c. och min uppsats i samma årgång af samma
tidskrift, n:o 1, om Biat. hypnopbhila).

Biatorina atrofusca, Biatora HeEPP Flecht. Eur. n:o 268. — Crusta
uniformis, membranacea, cinerea; apothecia primo plana, crasse et
erecto marginata, dein convexa, immarginata et paullum difformia,
mox fere nigra, saepius nitida; spore octon&, oblongae, sepius uni-
septatze (1. uniloculares), hyalino-flavellze, 0,01—0,015 m.m. long,
0,004—5 m.m. latze.

På Gotländska kalkslätternas mossa flerstädes ymnig, såsom på
Grogarnsberget, på Thorsborg, vid Heideby i Kräcklingbo, Liffrede
i Stänga, i Ethelhem vid Tänglings, samt vid Fårö kyrka.

”) Hos en och samma art utvisar i allmänhet apotheciernas biatorinska utseende
en mera ofulländad och således mindre typisk frukt-utveckling, än deras leci-
dinska, d. v. s. då paraphysernas spetsar erhållit en högre, mörkare grön eller
brun färg, samt excipuli kanot mörknat. Ty dess lecidinska frukter visa en
något rikare och frodigare utveckling af asci och spor, än dess biatorinska.
Lecidea hypnophila kan sålunda ingalunda anses som en atypisk form af L.
sphaeroides med förskämd fruktskifva, snarare den sednare som en ofullkomlig
forim af den förra, ehuru de dock säkerligen äro skiljda arter. Hos Bilimbia
sabulosa synas tydligen de ljusa biatorinska frukterna, som hafva sporse spar-
sammare utvecklade, tillhöra en i öfrigt ingalunda typiskt utvecklad, utan sna-
rare protophytisk form på fugtigare lokal.

” sr

— 276 —

Biatorina Rabenhorstii Mass. Symm. Lich., Patellaria Herr. Flecht.
Eur. n:o 75, Biatorina proteiformis v. Rabenhorstii Mass. Sched.
Crit. et Lich. Ital. exsic. n:o 148. — Crusta tartarea, squamaceo-
areolata, typice lzevis, fusca vel albo-pruinosa, denique leprosa, al-
bescens 1. cinerascens; apothecia parva, e carneo helvola 1. fusca,
nigrescentia, juniora lentiformi-disciformia, margine tenui, acuto,
discum 2equanti, subhyalino, postremo turgida; sporse octonae, uni-
septatae, subhyalina, elongato-oblongee, parvae, 0,009—0,0125 m.m.
longae, 0,0023—26 m.m. late.

På norra väggarne af Thorsborg på Gotland i skräfvor på sjelfva |
kalkhällen. |

Är nära beslägtad med »Lecideze erysibis« ACHAR. Synops. forma
saxicola (Biatora erysibe FRIES Lich. Eur.?, non forma corticola,
= Lecidea erysibe AcH. Method.). Men denna sandstenslaf har en
vida tjockare crusta spongioso-tartarea, areolis granulato-rugosissimis,
apothecia multo majora et spora latiores, och är således troligen
en annan art. Hvad den Gotländska laf-artens benämning angår,
bör den bibehålla MaAssALONGOs äldre efter HEPP antagna artnamn,
då detta just afser typen bland de många former, som förstnämnde
författare uti Sched. Criticae inbegriper under det nya namnet pro-
teiformis.

Biatorina Wallrothii, Scutula TULASNE Mémoir. sur 1. lich. p. 119,
tab. XIV, f. 14—24 (Ann. d. Scienc. Nat. Bot. 1852). — Apothecia
parasitica, uberrima, parva, superficialia, margine erecto, angusto,
evanescenti disciformia, e subhyalino carneo-helvola, subfusca, po-
stremo fusco-nigrescentia; spors octonae, subfusiformi-oblongee, hya-
lino-flavellze, plerumque uniseptatae et biloculares, 0,0115 — 0,0145
m.m. longa, 0,004—0,005 m.m. late.

På nästan frisk Peltigera cauina funnen af Candidat S. O. LIND-
BERG på Gåsberget i Järfälla socken nära Stockholm, samt (enligt
Pariser-Musei herb.) af Professor W. NYLANDER vid Upsala.

Ofverensstämmer alldeles med TULASNES 1. c. lemnade beskrif-
ning och afteckning, endast med det undantag, att sporerna af ho-
nom på tab. XIV, f. 16 & 17, aftecknats enrummiga med två små
runda, fria sporoblaster, samt sägas vara 0,009—0,011 (sid. 119)
eller omkring 0,013 (sid. 245) m.m. långa, således något mindre
kraftigt utvecklade. Spermogonia, som syntes i mävgd, hysa sper-
matia cylindrico-baculiformia, ssepe curvula, normaliter recta, sub-
hyalina, tenerrima, 0,008—0,01 m.m. longz2e, 0,0007—38 m.m. lata;
men pycnides kunde jag icke påträffa, oaktadt mycket eftersökande”).

") Deremot har jag vid Heideby i Kräcklingbo socken på Gotland funnit på
en förmultnad Peltigera-thallus, der eljest ingen fructification kunde förspör-
jas, svartbruna pycnides sessiles, subglobose, 0,15 m.m. i diameter, egande
en stor rikedom af stylospora oblongo-cylindricse, subhyaling, mono- 1. pseudo-
2-3-blastae, 0,01—0,016 m.m. longa, 0,0027 — 0,003 m.m. lats, således all-
deles öfverensstämmande med de pycnides, som TULASNE tillskrifver sin Scutula- -
art. Dessa kunna sålunda förekomma ensamma; och då dertill kommer, att
denne författare sjelf säger, att han ej observerat sådana fruktformer hos andra
lafvar än denna Scutula och 2 arter Abrothallus, således blott hos lafvar, som

— 207 —

Fructificationen öfverensstämmer sålunda till alla delar med MAssa-
LONGOS slägte Biatorinas, der arternas sporer ofta variera både en-
och tvårummiga i samma apothecium. Biatora Heerii HEPP Flecht.
Eur. n:o 135, Lecidea Scher. Lich. Helv. exs. n:o 630, hvilken
jemväl växer på Peltigera canina, ehuru på förmultnade exemplar
deraf, samt har en- eller två-rummiga sporer af samma utseende
som hos Biatorina Wallrothil, synes vara en annan art, skiljd genom
större, plattare, straxt svartnande frukter, med tydligare och längre
bibehållen, upprätt kant, samt thallus disperse granulatus.

Biatora Berengeriana MassarL. Ricerche. — Crusta uniformis, cartila-
gineo-membranacea, granulis parvis, planis, angulato-subeffiguratis,
sepe in crustam contiguam, crassiusculam, albidam, rugulosam, in-
terdum diffractam connatis composita; apothecia parva, adnata, di-
scoidea 1. convexula, margine reclinato, mox immarginata, opaca,
spadicea 1. fusco-nigra; sporae octon2e, parve, uniloculares, ovoideo-
1. fusiformi-oblonga, subhyalina, 0,01—0,0163 m.m. longa, 0,003
—0,004 m.m. late.

Gotlands kalkhedar flerstädes på multnad mossa, t. ex. Linde-
klint, Heideby i Kräcklingbo, Thorsborg, Grogarnsberget, samt
slätterna vid Fårö kyrka.

Denna art synes sällan vara på Gotland fullt så väl utvecklad
som den form, hvilken legat till grund för MASSALONGOS beskrif-
ning, och hvaraf jag sett typiska exemplar i Pariser-Musei herba-
rium, sända af honom sjelf; dock eger jag från denna ö exemplar,
som alldeles öfverensstämma med dessa typer till utseendet, och
som i likhet med dem påminna om Lecidea cuprea SOMMERFELT
Suppl. FI. Lapp. (en nära beslägtad art, men som dock, isynnerhet
genom sina till alla delar gröfre dimensioner, är väl skiljd från
Biatora Berengeriana).

Rhodocarpon dedaleum”), Endocarpon KREMPELHUBER Neue Lich. (Flora
1855 n:o 5), KÖRBER Syst. Lich. et Lich. Select. Germ. n:o 97, E.
pusilli forma c) STENH. Lich. Suec. exs. ed. 2, n:o 30. — Thallus
frondoso-crustaceus, squamis lobatis 1. repandis, aggregatis, seepe tur-
gescendo bullato-areolaformibus, 1. in cerustam laciniatam 1. lobato-
effiguratam connatis compositus, stuppeo-cartilagineus, matrici magis
minusve adglutinatus, e glauco cervinus (humectatus late virescens)
]. castaneo-fuscus, postremo fuliginosus 1. albido-pruinosus, cinera-
scens, spe punctato-scaber; apothecia submersa 1. demersa, minima,
frequentia, globosa, ostiolis minimis, papilleformibus, e cinnamomeo

— fuscescentibus, amphithecio albo, nucleo vitellino 1. cinnabarino;
sporae octonie, uniloculares, subhbyalina, oblongo-fusiformes, 0,015
—0,0213 m.m. longa, 0,005—49,0063 m.m. late; spermogonia ”")

SS —

sjelfva äro parasitiska, synes det vara alltför sannolikt, att de äro sjelfständiga
parasitväxter, som hafva sin växtplats på samma Jlaf-arter, som Abrothallus och
Scutula, och således tillfälligtvis förekomma blandade med dessa. För sin stru-
etur torde de böra hänföras till Svamparnes klass.

”) Om skälet till här gjorda namnförändring se nedanföre, der det talas om En-

docarpon pusillum.
”) Eu stor rikedom på sådana, vanligen sittande uti en steril thallus, tyckes mig

— 278 —

in thallo sterili nascentia, demersa, conceptaculo hyalino, contento
albido, fulvescenti, apothecia magnitudine subequantia, ostiolo de-
presso; spermatia cylindrica, 0,0045—55 m.m. longa, circiter
0,0006 m.m. lata.

Variat. &«: thallo conspicue lobato, lobis liberis, crassis, conca-
vis et paullum adscendentibus subimbricatove rugosis, glauco-ochro-
leucis 1. ravo-cervinis, vel depresso-reelinatis areolreformibusque,
thallo cetero concoloribus, rotundatis, subintegerrimis. (Forma mu-
scigena, satis evoluta).

£: magis microphyllinum, totum fusculo-cinerascens, squamulos
efficlens parvos, sparsos, terrse prorsus adglutinatos, margine angu-
loso-repandos, habitu Endocarpo cinuereo Pers. in Uster. Annal.
subsimili. (Forma humicola, Endocarpon cinerascens NYLANDER Col-
lectan. lich. in Bot. Not. 1853, Verrucaria NYL. Prodr. Lich. Gall.
et Alger).
: squamulis sparsis, parvis, repando-lobulatis, obliquis, sub-
livido-fulvellis, margine plerumque liberis, ostiolis vix conspicuis,
fructificatione tamen jam evoluta. (Forma juvenilis, muscicola).
Växer på mossa, som är mer eller mindre förmultnad till mylla,

på Gotlands solbrända kalkhedar flerstädes mer eller mindre ym-
nig (såsom i Ethelhem vid Westringe och nära Tänglingsmyr, i
Löjsta på kyrkogårdsmuren , på Lindeklint, i Kräcklingbo vid Hei-
deby, på Grogarnsberget, på Klinteberget i Boge, i Öja och Sundre
socknar, på Fårön): på Ölands hedar; i föda Finland flerstädes,
t. ex. i skären mellan Abo och Aland på snäckjordslager (enligt
exemplar mig förevisade af Doktor E. NYLANDER), på Observatorii-
backen vid Helsingsfors, samt (enligt exemplar samlade af Professor
W. NYLANDER) på Walamo-ön i Ladogasjön, fyra mil från Sorda-
vala; i Östergötland nära Linköping på torra ställen nära kalk-
brotten (STENHAMMAR 1. c.), samt i Lappland (enligt ACHARII her-
barium ”).
Af ofvan beskrifna former, som sammanflyta i hvarandra genom
mångfaldiga mellanformer, liknar &, då den har ljusare färg, sär-
deles mycket Endocarpon psoromoides Scmer. Lich. Helv. exs. n:o

karakterisera alla samslägtingarne, således ej mindre Placidium monstrosum
Mass. Symm., Placid. compactum Mass. Miscell., Endocarpon lacinulatumi
AcH. Lich. Univ. (= Lich. Suece. exs. n:o 355, StEnuH. Lich. Suec. exs. ed. 2

» n:o 30, «), Endoc. rufescens AcH. 1. ce., Endoc. daedaleum KRrREMP. 1. c., m. fl
KÖRrBERS Endopyrenia, hos hvilka samme författare förnekar spermogonierna
talrika uppträdande, än Lichen miniatus LINN. Sp. Pl. och Lichen fluviatili:
WEBER Spicil. (KÖRBERS Endocarpa), hos hvilka han framhåller ett sådant. Di
jag deremot aldrig förnummit denna spermogoniernas talrikhet, ej heller en si
att säga thalli skiljdkönighet hos de öfriga lichenes angiocarpi med sporse mo
noblastae , synes mig en god genuskarakter för hela ofvannämnda artgrupp, in
begripande de båda citerade KÖRBERS genera, kunna hemtas af förhålland
med spermogoniernas uppträdande.

") Den ligger der ibland exemplar af Endocarpon cihereum PERSOON (in Uste
Annal.;, under benämningen Endocarpon tephroides, hvilken i ACHARII UV
beten afser båda dessa former, och således ej är rent synonym till sis
nämnda art.

— 279 —

599 ”) (Verrucaria psoromia NYLAND. Essai d. nouv. Class. d. Lich.
i Memoires d. 1. Soc. d. science. Nat. de Cherbourg), hvilken möj-
ligen blott är en forma arborigena af Rhodocarpon dadaleum, eller
åtminstone dess närmaste slägting, endast skiljd genom sin växt-
plats och obetydligt mindre sporer. Hvad forma 8 beträffar, har
den vid flygtigt påseende stor likhet med Endocarpon cinereum
Pers. 1. c., men skiljes lätt genom sin mörkare, gröfre och mera
bladartade thallus, som icke är rimuloso-areolulatus och saknar cre-
nula i kanten, genom sina betydligt mindre, ljusare och mera brun-
aktiga ostiola, samt sina mindre apothecia, som äro omslutna af ett
ofärgadt amphithecium (icke svart som hos den andra). Rhodocar-
pon deaedaleum har ock en viss yttre likhet med Endocarpon pusil-
lum HeEDwiG Stirp. Crypt. II. tab. 20, f.4A (Dermatocarpon Schae-
reri LÖNNROTH i Ofvers. af Vet.-Akad. Förh. 1857, n:o 1), hvilken
eger analoga varieteter: en typisk mossform, thalli lobis liberis,
undulatis, en jordform, obsolete lobatum (Dermatocarpon Scheereri
KörB. Syst. Lich. Germ., Thelotrema HEPr Flecht. Eur. n:o 100),
hvilken stundom träffas på stenmurar, täckta med ett tunnt jord-
öfverdrag, och är analog med forma £ af Rh. daedaleum, samt en
ung mossform squamulis dispersis, microphyllinis, pallidis (Endoc.
pallidum AcHAR. Lich. Univ. ”'), Endoc. pusilli forma STENH. Lich.
Suec. exs. ed. 2, n:o 30, b, Verrucaria Garovaglii Montagne in An-
nal. d. Scienc. Nat. Bot., Ser. IIT, tom. XI””)), hvilken är alldeles
analog med och särdeles lik var. y af Rh. dadaleum. Endocarpon
pusillum igenkännes dock af sin thallus coriaceo-cartilagineus, lzevis
(non scaber), spe nitidus, ex pallide glauco-ravo obscure olivaceus,
apothecia multo majora, amphitbecio ovato, nigrofusco, asci 1—2-
spori, sporsee magna, fuscescentes, murali-polyblastae. T)

”) Dock icke Borrers i Engl. Botany framställda art med detta namn, hvilken
är en helt annan.

"") Enligt exemplar i AcHARII herbarium,
'"") Enligt exemplar i Pariser-Musei lafsamling.

+) Flera äldre och alla yngre lichenologer hysa annan mening om rätta begreppet

af HeEDwiGs Endocarpon pusillum. Så har redan AcCHARIUS i sitt sednaste

större arbete, Synopsis Methodica Lichenum, hänfört den till sin förut i Liche-

nographia Universalis derifrån skiljda art, Endoc. hepaticum (under namn af

E. Hedwigii), deruti vinnande talrika efterföljare mest bland sednaste tidens

författare; MONTAGNE, som blott fästat sig vid genusbegreppet Endocarpon

HebDw., 1. c., har förklarat detta slägte ega »perithecium» (amphithecium) mem-

branaceum, pellucidum, och sålunda sin Verrucaria Garovaglii, som har en

svartbrun fruktbeklädnad, icke vara en Endocarpon (jemf. MONTAGNE Sylloge

Gen. et Spec. Plant. Crypt. p. 367, der han sökt bevisa sin åsigt); slutligen

har MASSALONGO ansett HEDWIGS art afse End. exiguum NYLAND. Lich. Paris

oo n:o 88, en art föga skiljd från AoHarit Endoc. hepaticum, och liksom denna

Kd försedd med spora 8:nae, hyalino-flavellae, monoblastae (se MassaL. Schedulae

; Criticse n:o 161 om Placidium Michelii, samt Memorie lichenogr. p. 140).

Men ingen bland dessa meningar kan vara den rätta; ty HEpbwiG har 1. c.

x beskrifvit End. pusillum vara profunde viridis, ega »thalamus» (amphith.) ova-

tus, fuscus, »semina» (sporae) duo, dilutissime fuscella, samt för öfrigt framställt

den så tydligt öfverensstämmande med den laf-art, som jag ofvanföre beskrifvit

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 455 No. 6: 2

— 280 —

Rhodocarpon compactum, Placidium Massar. Miscellanea. — Thallus
coriaceo-crustaceus, crassus, hypothallo spongioso, e pallido nigri-
canti, saxo totus laxe adfixus, castaneus 1. spadiceus, nigrescens,
repando-sublobatus, areolato-diffractus, areolis primo planiusculis, an-
gulosis, postremo bullato-glebulseformibus; apothecia submersa 1.
demersa, minima, ostiolo papilleformi 1. obsoleto, eruste subcon-
colori, amphithecio extus e pallido nigrescenti (preesertim si hypo-
thallum nigricans attingit), nucleo roseo-vitellino; spore octonzre,
spheerico-ellipsoidea 1. ovoidea, umniloculares, subhyalinge, 0,009—
0,012 m.m. longae, 0,006 —8 m.m. late; spermogonia in thallo
sterili demersa, apothecia magnitudine subexquantia, conceptaculo e
pallido nigro, contento pallido, fulvescenti, ostiolo depresso, obsoleto ;
spermatia cylindrica, 0,004—5 m.m. longa, circiter 0,0005 m.m. lata.

Denna utmärkta, ehuru först nyligen urskiljda, laf-art påträf-
fade jag år 1856 ymnigt växande på en bland de af naturen bil-
dade, fristående kalkstensstoder, som utgöra en märkvärdighet för
Kyllej hamn på Gotland. Förut är den blott funnen på några få
ställen i sydligare Europa. Den är en Sagedia i Professor FRIES
mening och har vid flygtigt påseende någon likhet med Verrucaria
nigrescens PERSOON in Usteri Annal. d. Bot. VII, s. 155, och XIV,
s. 36 ") (Verrucaria fusco-atra KÖRB. 1. c.), men slägtskapen är högst
obetydlig: den sistnämnda, som är en Lithoicea i MASSALONGOS
mening, således icke en Rhodocarpon, har nemligen crusta unifor-
mis, multo tenuior, saxo arctius adglutinata, hypothallus primo eru-
staceus, albus, postremo carbonaceus, apothecia apice saltem protu-
berantia, perithecio instructa subdistincto et mox nigrescenti, pa-
pilli- 1. operculiformi, amphithecio primitus crasse nigro, nucleo
numquam rubro, spora ovoidere, 0,019—0,026 m.m. long (såle-
des flera gånger större). Deremot är Rh. compactum föga skiljd
från Verrucaria fuscula NYLAND. Collectanea lichenol. (Bot. Notis.
1853), som äfven är en Rhodocarpon, eller knappt genom annat
än något mörkare thallus, mera svartnande hypothallus och således
äfven amphithecier, samt mindre rundade och mindre sporer. Till
denna tyckes den förhålla sig som Verr. nigrescens till Verr. ma-
crostoma. ””)

|
||
|

under samma namn, att intet tvifvel på deras identitet synes mig böra kunna
uppstå. HEDWIGS gevusnamn Enudocarpon motsvarar sålunda alldeles ESCHWEI-
LERS och bör återställas till sin ursprungliga betydelse, som ej afser de främ-
mande arter med sporae 8:nae, monoblasta, hvilka alltifrån ACHARII tid usur-
perat detta namn, och aldraminst de storbladiga arterna Lichen miniatus och
Lich. fluviatilis. Då nu derigenom dessa MASSALONGOS »Endocarpa» beröfvas
sitt genusnamn, har jag ansett mig böra för dem föreslå ett nytt, Rhodocar-
pon, som väl uttrycker fruktens färg och äfven synes mig böra tilldelas MAs-
SALONGOS orätt isolerade Placidium-slägte (Endopyrenium KÖRBER Syst. Lich.
Germ.), hvilket i intet väsentligt hänseende skiljer sig från hans s. k. Endo-
carpon. (Jemf. här ofvanföre pag. 277 not ”') om spermogonierna hos dessa
växter).

Enligt exemplar i AcHARIT lafsamling, sända af PERSOON sjelf; icke Lich. Suec.
exs. n:o 417, som är Spheeromphale fissa KörB. 1. c., Thelotrema HEPP Flecht.
Eur. n:o 103.

+) Denna DE CANDOLLES art förekommer på Gotland flerstädes sparsamt och ym-

ed

— 281 —

Verrucaria concinna BoRRER in Engl. Botany Suppl. 2623, f. 1,
LEIGHTON Brit. Angioce. Plate XXII, fig. 3. — Crusta macularis,
saxo conferruminata, tenuis, lzevis, contigua, murina 1. subceeruleo-
cinerea, seepius nigro-limitata et decussata; apothecia mediocria,
adnata, szepe confluentia, perithecio crasso, nigro, deplanato-hemi-
spheerico 1. subtruncato, interdum umbilicato, basi reeto 1. incurvo,
amphithecio molli, e fulvo obscure fusco, seepius lentiformi; sporae
oblongza, hyalino-flavellze, uniloculares, monoblaste (1. rarius dybla-
ste, sporoblastis parvis subspheericis), 0,012—0,02 m.m. longe,
0,005—38 m.m. latze.

Allmän på Gotlands kalkberg och kalkhällar. Den synes blott
vara genom mera nedpressade och något mindre frukter skiljd från
den art, som åtminstone sednare författare, ehuru orätt, anse för
och kalla Verrucaria Dufourei DE CAND., d. v. s. n:o 101 i ScHzE-
RERS Lich, Helv. exs.”)

Verrucaria foveolata Massa. Ricerche (non vero Verr. rupestris v.

foveolata ScHER. Enum:”')), Amphoridium MassaAL. Memor. lich.—
Crusta contigua, saxo conferruminata, effusa, cretaceo-marmorea,
e glauco albissima, primo albo-punctata; apothecia e punctis albis
emergentia, immersa, perithecio operculiformi, plano-convexo, am-
phithecio extus fusco-atro; spore octonze, ovoidex, uniloculares,
0,02—0,026 m.m. longae, 0,01 —0,013 m.m. late.

nigare på den låga kalkbergås, som parallelt med hafskusten stryker genom
Follingbo, Träkumla och Stenkumla socknar, hvarest den är lika normalt ut-
bildad som den form, hvilken förekommer i NYLANDERS Lich. Paris. n:o 94
(hemtad från De Candolleska växtstället Meudon nära Paris), och af HEPP ci-
teras som artens typ. Jag har blott funnit den på en art lösare vittrad kalk-
sten, således på en stenart till beskaffenheten ej särdeles olik den slags fastare
sandsten, på hvilken den i trakten af Paris träffas. Dess formvexlingar äro
fullkomligt motsvarande V. nigrescentis: således, då vegetativa systemet är
mera utveckladt och thallus tjockare, äro apothecia pauciora et demersa, peri-
thecia ostioliformia (Lithoicea apatela MASssaAL. Symmicta Lich., en form ana-
log med Verrucarie nigrescentis forma Sagedia viridula STEnH. Gotl. Laf-
veget. i Vet.-Akad. Handl. 1846); då det är svagare utveckladt, äro apothecia
semidemersa et frequentiora, perithecia operculiformia 1. dimidiata (Verr. ma-
crostoma DE CaAnp. Fl. Franc.); på fuktigare lokal blir den något viridula et
rugulosa (Endocarpon viridulum SCHRADER Spicilegium, enligt exemplar i ACHA-
RIT lafsamling, sända från SCHRADER, Verrucaria KÖRB. 1. c., HEPP Fl. Eur.
n:o 91, en form med apothecia immersa), och är då analog med V. nigre-
scentis forma virescens (Lithoicea viridula Mass. Symmicta, V. viridula NY-
LAND. Lich. Paris. n:o 95). Från denna art skiljes den genom sin till alla
delar gröfre växt, sin ljusare färg (cervinus 1. badius) hos thallus, hvilkens
rutor äro betydligt större eller sammanflytande i en crusta rimulosa, genom

JT NART KN

icke svartnande hypothallus, mer än dubbelt så stora apothecia med obetydligt
svartnande amphithecium, samt betydligt större, ehuru likformade sporer.

") DE CANDOLLE har i Flore Francaise beskrifvit sin Verrucaria Dufourei med

uttrycken: »sa crolte est un peu compacte, légerement fendillée; . . . elle se
reltve cå et lå en mamelons ou protubérances, qui se terminent par un récep-
tacle ...; elle croit sur les pierres des murailles»..., hvilka alldeles icke passa
som beskrifning på denna ScHERErRs nummer eller öfverensstämma med be-

» skrifningarne på Verruce. Dufourei Avcrt., utan snarare tyckas afse Thelidium
Sprucei (se nedanföre) eller Thelid. galbanum KÖRBER |. c.

") Denna är en Thelidium-art, att dömma af original-exemplar i Pariser-Musei

lafsamling, sända af SCHARER.

— 282 —

På en kalkstenshäll nära Westringe i Ethelhems socken på Got-
land. — Apothecierna och sporerva äro flera gånger större än hos
Verrucaria immersa HOFFMAN Plante Lichenose, tab. XII, fig.
2—4"), en nära förvandt art, hvilken den liknar i stort, samt
hafva samma storlek och form som Verrucariae Veronensis MASsAL.
Ricerch. (Amphoridium Mass. Lich. Ital. exs. n:o 8), hvilken är
en ännu närmare slägting och troligen dess typ med crustan yp-
pigare utbildad.:

”; Ehuru denna HOoFFMANS art är en bland de obetydligaste af alla Verrucaria-
arter, torde den dock för sin allmänna förekomst på Europas kalkstenhällar,
samt för den ännn rådande ofullkomliga kännedomen om densamma, förtjena
att här med några ord omnämnas. Sedan man upphört att anse den som iden-
tisk med Lecidea immersa AcHAR. Method. Lich., HOFFMANS namn lemnats
i glömska och DE CANDOLLES yngre benämning, Verrucaria calciseda, blifvit
upptagen, har den af åtskilliga författare ända till sednaste tider varit förblan-
dad med Verruc. rupestris SCcHRADER Spicileg. FI Germ., tab. 2, f. 7, ett
misstag, som tyckes hafva förorsakats deraf, att V. calciseda blifvit hänförd
såsom varietet till ScHRADERS art. Den troligen härigenom uppkomna för-
blandningen, hvilken är så mycket anmärkningsvärdare, som DE CANDOLLE
sjelf varnat för densamma, har det oaktadt fixerat sig så, att V. calciseda till
och med någon gång blifvit ansedd som typen för V. rupestris. Atskilnaden
är dock ej obetydlig, såsom af följande beskrifning af båda arterna torde kunna
inhemtas:

Verrucaria immersa HOFFMAN J. c., Verr. caleiseda DE CAND. Flor. Franc.,
V. rupestris var. ScHErRER Enum, Crit. et Lich. Helv. exs. n:o 104, MassaL.
Ricerche, V. immersa LEIGHTON Lich. Brit. exs. n:o 30 (non Brit. Angioc.),
'V. Baldensis MassaLr. Ricerche et Lich. Ital. exs. n:o 9 (forma erusta inqui-
nata). — Crusta contigua, saxo conferruminata, typice fusco-nigro-limitata,
ceretaceo-marmorea, alba; apothecia, subminima, punctiformia, plerwmmque uber-
rima, immersa vel semiimmersa, perilhecio operculiformi, convexo 1. truncato-
plano, spe papillato 1. eruce 4-5-radiata notato, amphithecio ovoideo 1. ur-
. ceolato, tenui, carbonaceo, extus fusco 1. fusco-atro; sporse octon2e, ellipsoideze,
uniloculares, hyalino-flavellae, 0,011—0,0163 m.m. longze, 0,006—0,0075 m.m.
late. — Ar jemte Verr. nigrescens den allmännaste angiocarpiska laf-arten på
Gotlands kalkhällar.

Verrucaria rupestris ScHRAD. 1. c. (sec. specimina in herb. ACHARII ser-
vata, a Schradero ipso missa), HeEPP Flecht. Eur. n:o 224. — OCrusta contigua
1. rimulosa, effusa, tartarea, albida; apothecia mediocria, immersa 1. sublibera,
perithecio dimidiato, operculiformi 1. hemisphaerico, amphithecio sphaerico 1.
lentiformi, molli, gelatinoso, ex albido melleo 1. gommiceo; spora sporis V.
foveolatee et forma et magnitudine simillima. — Denna art representeras i
Sverige hufvudsakligast och endast ofullkomligt af de sparsamt förekommande
varieteterna: Verr. muralis AcH. Meth., Lich. Sues. exs. n:o 357 (V. subalbi-
cans LEIGHT. Brit. Angioc. Plate XXV, f. I, Lich. Brit. exs. n:o 200), en form
med crusta tenuis, pruinosa, rimulosa, apothecia magis depressa et saepe prui-
nosa, amphithecium lentiforme, som växer på tegel, murbruk (Upsala, Gotland)
eller hårdare kalksten (Gotland på berget vid Klinte kyrka); Verr. epipolea
AcH. Lich. Univ. et herb., V. Schraderi cotacea Lich. Snuec. exs. n:o 416),
en form med cerusta verrucoso-rugulosa, depauperata, apothecia ideo denudata,
-hemispheerico-globosa förekommande på af vatten ofta aftvältad skiffer eller -
kalksten (Gotland vid Wisby, i Stenkumla, Löjsta, Linde, Fardhem och Sundre,
allestädes blott sparsamt); samt Verr. concentrica DE CAND. Fl. Franc. (enligt
exemplar i AcHARII herbarium, sända af DUuFour), en forma acrustacea med
apothecia nuda, subspheerica på sandsten (södra Gotland). Hufvudformen med
crusta sequalis, crassiuscula, contigua vel parce rimulosa, apothecia semi- 1. sub-
immersa, amphithecio globoso, sådan den förekommer i trakten af Paris på
hård sandsten och framställes i HEPPs ofvan citerade exsiccatverk, har jag i
Sverige blott funnit på Thorsborg på Gotland.

— 283 —

Verrucaria myriocarpa Herr Flecht. Eur. n:o 430. — Apothecia parva,
frequentia in crusta parca, pulveracea, albo-cinerascenti 1. in saxo
nudo, ex hypothallo murino-colorato sedentia, vix calcivora, peri-
thecio convexo, operculiformi 1. irregulariter deplanato et umbili-
cato, amphithecio sphaerico, nigro; spore octona, oblonge, unilo-
culares, hyalino-flavellze, 0,012—0,0215 m.m. longze, 0,006—0,0072
m.m. latze.

Ymnig på bergväggarne vid hafvet norr och söder om Wisby,
sparsammare på berget vid Kyllej hamn på Gotland.

Ar en atypisk form, ehuru icke af någon förut bekant svensk
art. Att dömma af exemplar sända till Pariser-Museum af ARNOLD
från Ober-Franken, synes Verrucaria Pazientii MassaL. Miscellanea
vara med denna identisk, ehuru den der lemnade beskrifningen är
något afvikande. ;

Thelidium Sprucei, Verrucaria LEIGHTON Brit. Spec. Angioc. p. 54”),
Plate XXTII, f. 4—6. — Crusta uniformis, tartareo-compacta, te-
nuis, murina 1. cinerea; apothecia majuscula, truncato-conica 1. he-
mispherica, umbilicata, perithecio dimidiato, crasso, molli, consi-
stentia extus propria, intus et basi magis minusve thallode (i. e.
tramate tenui subthallode farcto), amphithecio majusculo, molli, e
flavido gummiceo, obscurescenti; paraphyses in gelatinam diffluxze;
spor&e octonze, hyalino-flavelle, irregulariter oblonga 1. dactyloideze,
saeepe constricto-articulatae, 3-septate, magna, 0,028 — 0,045 m.m.
longae, 0,012—0,02 m.m. late.

Forma typica agnoscitur: crusta contigua 1. subtiliter rimulosa,
levi, saepe fusco-nigro-limitata, apotheciis sessilibus 1. substipitatis
(Thelidium pyrenophorum MaAssaAL. Symmicta, Sagedia HEPP Flecht.
Eur. n:o 97, Verruc. pyrenophora LEIGHT. Lich. Brit. exs. n:o 139)
1. semidemersis.

8: crusta tartareo-subfarinosa, subeontigua, rugulosa, sordide
albescenti, 1. subobliterata, apotheciis formae typicse similibus (The-
lidium epipoleum MassaL. Symmicta, Sagedia pyrenophore var.
arenaria HEPP Flecht. Eur. n:o 98).

y: prorsus acrustacea, apotheciis in saxo (ex hypothallo) murino-
colorato immersis, calcivoris (Thelidium Larianum MAssaAL. Symmicta).

Hufvudformen har jag funnit sparsamt växande på Thorsborgs
. -”- o
fugtiga och beskuggade kalkstensväggar, var. 8 blandad med & på
nyssnämnda ställe, ymnigare på Hoburgens norra väggar, och sub-
acrustacea apotheciis eximie stipitatis söder om Wisby vid Wisborg

") LEIGHTON har 1. c. pag. 76 ändrat namnet till »Verr. pyrenophora ACH.», sä-
gande sig hafva i BORRERS herbarium sett exemplar af denna art, sända från
SCHLEICHER, hvilka fullkomligt likna hans Verrucaria Sprucei. Men den i
ACHARII eget herbarium förvarade Verr. pyrenophora från Helvetien, växande
på skiffer (sålunda ScHLRICHERS original-exemplar som ligger till grund för
beskrifningen i AcHAR. L. Univ.), är likväl tydligen en annan art, nemligen Pat AA
Thelidium galbanum KÖRBER 1. c. (Acrocordia KREMPELHUBER i Flora 1855, AR LS
n:o 5, Verr. Dufourei LercuT. Brit. Spec. Ang. p. 51, Plate XXII, f£ 4, VIF” É Tr
Borreri LEIGHT. |. c. p. 76), hvarföre LEIGHTONS äldre artnamn V. Sprocciy, 7
måste återställas,

A
10 Av

SS 3

— 284 —

på kalkklipporna (lik Th. Ungeri); forma y är af Magister M.
FLoDERUS funnen på Oland.

Thelidium cataractarum, Sagedia Herr Flecht. Eur. — Crusta uni-
formis, effusa, tartareo-compacta, tenuis, lavigata, contigua, glauco-
alba; apothecia parvula, immerso-protuberantia 1. semilibera (HEPP
1. c. n:o 442), 1. crustae verruculis annuliformibus coronata (Theli-
dium Hochstetteri KÖRBER Syst. Lich. Germ., non Fries Lich.
Eur.), perithecio nigro, convexo, operculiformi, tenui, typice umbili-
cato, amphithecio e pallido extus nigrescenti; paraphyses in gelatinam
diffluxae; sporse octonze, hyalino-flavelle, oblonga 1. subfusiformes,
obtusze, 3-septatse, magnae, 0,032—0,042 m.m. long, 0,01—0,014
m.m. latze. |

På lösa kalkstenar ofvanpå Thorsborg.

Thelidium Nylanderi, Sagedia Herr Flecht. Eur. n:o 440. — Crusta -
uniformis, effusa, subcontigua, subfarinosa (alba), rugulosa; apo-
thecia parva, magis minusve denudata, perithecio nigro, subhemi-
spheerico, seepe umbilicato, tenui, fragili, amphitheeio ex albido ex-
tus nigrescenti; paraphyses in gelatinam diffluxze; spora octonze,
hyalino-flavellae, ellipsoideo-ovoideze vel biscoctiformes, seepe con-
stricto-articulatae, uniseptata, majusculze, 0,025—0,033 m.m. longe2e,
0,01—0,014 m.m. late.

"På sandsten i Oja socken på Gotland.

FÖ SY SNS (PT ENE Nnn

Är en föga typisk form, ehuru icke tillhörande något annat be-
skrifvet species. — Af troligen samma art har jag på kalkklipporna
norr och söder om Wisby funnit en annan mindre typisk form med
crusta macularis, hypothallinica, cinerea 1. murina, ssepe fusco-nigro-
limitata, apothecia parva, umbilicata, in saxo nidulantia et calci-
vora, hvilken synes vara Acrocordia galbana 8 minor KREMPEL-
HUBER in Flora 1855, n:o 5, och Verrucaria immersa LEIGHT. Brit.
Angioce. Plate XXV, f. 2 (non LeEIGHT. Lich. Brit. exs. n:o 30, nec
HOFFMAN PI. Lich.) Dess utseende liknar mycket Verrucarize ni-
dulantis STENH. i Ofvers. af Vet.-Akad. Förh. 1857, n:o 4.

Pyrenula Coryli MassaL. Ricerche, RABENHORST Lich. Europ. exs.
n:o 85. — Crusta hypophleodes, subinconspicua; apothecia parva,
nitida, perithecio nigro, operculiformi 1. hemispharico-conoideo, sxepe
porifero, basi patenti, amphithecio compresso-lentiformi, ex albido
paullum obscurescenti, molli, tenui; paraphyses capilliformes, liberae;
sporge octonse, subfusiformi-ellipsoidexe, utringue obtuscze, dilute fu-
scescentes, 0,013—0,014 m.m. longae, 0,0045—0,0055 m.m. late. |

På Gotland i Bthelhems socken nära Kyrkeby på unga hassel-
qvistar. i

Pyrenula leucoplaca KÖRBER Syst. Lich. Germ. et Lich. Select. Germ. -
n:o 85, Verrucaria WALLROTH Compendium FI. Germ. ”), Pyrenula
quercus MassaL. Memorie lichenogr. — Crusta lzeviuscula, floccoso- -

”) WALLROTH nämner 1. c. såsom synonym: »Verrucaria candida WALLR. in lit-
teris»p, och i ACHARII herbarium finnas exemplar från Tyskland med namnet
Verr. candida, hvilka tillhöra Pyrenula leucoplaca 1. c.

&

— 285 —

tartarea, tenuis, effusa, alba, intus ochracea; apothecia mollia, parva,
immersa, emergentia 1. subsessilia, perithecio tenui, operculiformi 1.
hemisphierico 1. subspherico, nigro, postremo poro magno pertusa,
amphithecio globoso, extus nigro, nucleo albo; paraphyses capilli-
formes, libere; spor octonze, fusiformes; acutiusculze, 3-septate,
fusculze, 0,019—0,027 m.m. longa, 0,008— 0,01 m.m. latze.

På ekstammar af mig funnen i Westmanland, Carls socken vid
Skillinge Uppgård; af Magister M. FLoDErus i Upland, Funnbo
socken vid Halmbyboda; i Finland förekommer den på alm vid
Koierito Waukkasaarii (enligt exemplar samlade af Doktor E. NY-
LANDER) samt på Walamoön i Ladogasjön nära Sordavala (enligt
exemplar samlade af Professor W. NYLANDER).

Tichothecium pygmeum KÖRBER Sertulum Sudet. fig. 12, MASsAL. Sym-
micta et Miscellanea, Microthelia KÖRBER Syst. Lich. Germ. —
Apothecia minima, in rimulis inter areolas parvas crustze albe,
tartarece, crassiuscule immersa, perithecio operculiformi, nigro, am-
phithecio ovoideo 1. subgloboso, extus nigro; paraphyses in gelati-
nam diffluxe; asci 20-spori 1 ultra, sporis ellipsoideis, biscocti-
formibus, minimis, obscure fuscis, uniseptatis, 0,006—9 m.m. longis,
0,003 —0,0045 m.m. latis.

På kalksten nära Kopparvik vid Wisby; på gråsten i Öja soc-
ken på Gotland, samt vid Lassby backar nära Upsala.

KÖRBER anser den för en parasitlaf på crustan af åtskilliga
stenlafvar (förnämligast på »Lecidea contigua» och »Lec. crustulata»);
men de laf-bålar, på hvilka jag funnit dess frukter, hafva allestädes
haft samma utseende och "saknat annan frukt, hvarföre det torde
kunna uppställas som en fråga, om de ej tillhöra Tichothecii-arten
sjelf. Denna liknar fullkomligt den i LriGHTONS Lich. Brit. exs.
n:o 137 framställda Verrucaria gemmifera, hvilken för sina asci po-
lyspori icke tyckes kunna vara den liknämnda TAYLORS art, som
af LEIGHTON i Brit. Angioc. p. 57 beskrifvits ega asci 8-spori och
på tillhörande planchen XX fig. 3 är aftecknad med nästan tegel-
röda sporer.»

— 286 —

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. fr, sid. 268.)
Af Physikalische Gesellschaft i Berlin.
Die Fortschritte der Physik. Jahrg. XI: 1.

Af EK. Akademie der Wissenschaften i Erfurt.
CaAssEL, P. Thiringische Ortsnamen, II. Erf. 1858. 8:0.

Af Oberhessische Gesellschaft fir Natur- und Heilkunde i Giessen.
Berichte, N:r 4, 5, 6. Giessen 1854—57. <$8:0.

Af Naturwissenschaftlicher Verein fir Sachsen und Thiringen i Halle.
Zeitschrift fär die ges. Naturwissenschaften. Bd. 10.

Af Königl. Akademie der Wissenschaften i Mimchen.

Abhandlungen: Math.-Physikalische Classe, Bd. VIII: 1.
— Phbilos.-Philologische Classe, Bd. VIII: 2.
Reden von FR. v. KOBELL und F. LÖHER.

Af Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Wirzburg.
Verhandlungen. Bd. VIII: 3.

Af »Das Comiteé zur Herausgabe der mährischen Landtafel» i Brinn.
Landtafel des Markgrafthumes Mähren. Lief. 9—11.

Af Pollichia, ein naturwissenschaftlicher Verein der Rheinpfalz.
Jahresberichte: 14, 15.
Tre Småskrifter.
Af Hr Professor F. Holst i Christiania.
Discussioner om Medicinalstyrelsen i det medicinske Selskab i Chri-
stiania. Chra. 1858. 8:0.
Af Hr J. E. Gray i London.

GraY, Mar. E. Figures of molluscous Animals. Vol: 5. London
1857. 80.

(Forts. å sid. 306.)

— 287 —

Sveriges Proctotruper. — Docenten Hr C. G. THOMSON
hade insändt följande fortsättning”) af sin uppsats om denna
insekt-familj:

»Tredje Gruppen CERAPHRONINI.

Antenna feminge 10- vel 11-articulate, filiformes vel extrorsum
incrassate, maris 11-articulatae, pubescentes, filiformes, vel serratee
vel ramose; supra clypeum insertae, basi approximate, scapo elon-
gato. Mandibulzae breves, apice bidentatae. Mesonoto lineis 1—3 dor-
salibus impressum. Scutellum magnum. Metathorax brevissimus, ple-
rumque 3-spinosus. Ala nervo subceostali cum costali connato, ante
stigma orbiculare, ovatum vel lineare incrassato, interdum pull. Ab-
domen breviter petiolatum vel subsessile, segmento 2:0 basi plerumque
suleato vel striolato, maximo; margine tereti, subtus convexum vel
carinatum, linea impressa marginali nulla; metathoracis apici sub scu-
tello insertum. Pedes postici coxis magnis, alte supra intermedios
inserti.

Öfversigt af Genera.

Sectio 1. Antennze in utroque sexu 11-articulatee; abdomen bre-
viter petiolatum , subtus convexum.

A) Mesonotum lineis 3-dorsalibus impressum.
a) Metathorax sub scutello spina bifida. Habropelte.
b) Metathorax sub scutello spina parva haud bifida.
oa) Ale haud ciliatae, costa glabra, radio stigmate .:
breviori; spiraculis metathoracis maximis orbi-

'cularibus. ;
8) Ale radio stigmate longiori. -Thliboneura.
+) Antenna maris serrate vel ramose; thorax
apicem versus haud angustatus. Ceraphron.
TT) Thorax apicem versus angustatus; antennae
maris haud serratze. Megaspilus.
B) Mesonotum bilineatum ; alze null. Dichogmus.

C) Mesonotum linea media impressum ; oculi parvi; ocelli
et ala nulli. Microps-.

Sectio 2. Antenne femina 10-, maris 11-articu-
late; :abdomen sub-sessile; ale stigmate lineari.

A) Mesonotum linea media impressa, scutellum lateribus
et apice stria impressa marginatum. Calliceras.

B) Mesonotum linea media transversaque scutellari tenuis-
simis; scutellum convexum, acuminatum, haud mar-
ginatum. Aphanogmus.

”) Se ofvan sid. 155.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 Juni 1858.

de NER ne

Genus HABROPELTE. 2.
(Ceraphron Bot.)

Oculi hirti, prominuli, orbita distincta. "Antenn&e femine corpo-
ris fere longitudine, articulo penultimo cylindrico; maris dense brevi-
ter pilose, in utroque sexu 11-articulate. Mesonotum striis 3 im-
pressum, lateralibus subarcuatis, intermedia recta, antrorsum angusta-
tis. Scutellum magnum, depressum, lateribus et apice stria punctata
marginatum. Metathorax spina subscutellari apice bifida instructus.
Ale stigmate magno, triangulari-ovato, radio parum arcuato. Pedes
pilosi, tarsi postici articulo ultimo 2:0 longiori; trochanteribus ovato-
globosis.

Till kroppsforms kommer detta slägte närmast Megaspilus WESTW.;
men skiljes lätt på den tvåklufna tagg, som ligger straxt under scu-
tellen, samt på den punkterade linie, som kantar den sednare.

1. H. scutellaris: Subzxneo-nigra, nitida, pilosa, fronte subexcavata,
rugoso-punctata, supra antennas impressione levi; alis fumatis,
sub radio obscurioribus; genubus tarsisque testaceis. 2. Long.
2 lin. a
Ceraphron scutellaris Bot. Vet.-Akad. Handl. 1831: 325, 1.
Mas: antennis corpore longioribus, tibiis testaceis; impressione

frontali supra antennas obsoletiori.

Ceraphron tibialis Bom. Vet.-Akad. Handl. 1831: 326, 2.

Funnen i Westergöthland och Småland af Profess. BoHEMAN;
i Skåne har jag funnit båda könen vid Lund.

z
|

Metallsvart, glänsande, långhårig; pannan nedsänkt emellan ögo-
nen, intryckningen ofvanför antennerna stark och glatt hos honan,
svagare hos hannen, för öfrigt är den tätt grofskrynkligt punkterad.
Antennerna "hos honan hafva skaftet längre än hufvudet, något in-
crasseradt före midten, 2:a leden nästan 3 gånger kortare än 3:e,
4:e hälften längre än 2:a, 5—10 lika stora, cylindriska, slutleden
tillspetsad.

2. H. striolata m.: Nigra, nitida, femoribus piceis, tibiis tarsisque
testaceis; antennis corporis longitudine; fronte convexiuscula, me-
dio levi, impressione antica obsoletiori; alis abdominis longitu-
dine, dilute fumatis; abdomine lateribus et acuminato apice bre-
viter pilosis, segmento secundo striolis subtilibus longioribus basi
impresso; tibiis extus longe pilosis. &. Long. 13 lin.

Funnen i Småland af Prof. BoOHEMAN.

Lik föregående art, men mindre, pannan i midten glatt, vingar
och ben ljusare, stigmat tvärhugget i spetsen; abdomens 2:a segment
med fina strier, som gå nästan till midten, på sidorna, liksom de
öfriga segmenterna i spetsen korthåriga; tibierna på utsidan långhåriga. —

Genus THLIBONEURA. 2.
(Ceraphron BoH. NEES.)

Caput transversum, oculis magnis glabris. Antenne 11-articu-
late, maris subfiliformes, dense pubescentes, basi distantes. Thorax

nar

— 289 —

apicem versus haud angustatus, mesonoto 3-striato. Metathorax spi-
raculis maximis orbicularibus. Ale albide, vix pubescentes, haud
ciliate. Costa glabra, stigmate magno rotundato, radio hoc semper
breviori. Pedes pubescentes. |

Från Ceraphron kännes detta slägte lätt genom sina ej cilierade
vingar, med radialnerven kortare än stigmat, costa ej hårig, spiracula
på metathorax mycket stora, kretsrunda.

1. I. glabra: Nigra, glabra, subtilissime alutacea, antennarum scapo
basi pedibusque fusco-testaceis, genubus tarsisque pallidioribus;
abdomine segmento 2:0o basi breviter et subtiliter striolato; ocel-
Jis in lineam curvam dispositis. Long. 13—13 lin.

Mas: minor, antennis corporis longitudine, dense albido-pubescen-
tibus, articulis, 3—7 basi supra oblique truncatis, subtus
testaceis.

Ceraphron glaber BoH. Vet.-Akad. Handl. 328, 4.

Ceraphron clandestinus NeEs. Mon. Pter. 276, 2.

Funnen i Lappland, vid Stockholm, i Östergöthland och Små-
land af Prof. BOoHEMAN; sjelf har jag funnit båda könen
vid Lund i Skåne.

2. T. radialis m.: Nigra, nitidula, subtilissime alutacea, antennarum
scapo subtus femoribusque nigro-fuscis, trochanteribus, tibis tar-
sisque testaceis; vertice subtiliter punctato et pubescenti; alis
abdomine longioribus, stigmate ovali-orbiculari, radio crasso; ab-
domine segmento 2:0 basi striolis longioribus impresso, $. Long.
134 lin.

Funnen 1" Bohuslän af Prof. BoHEMAN.

Lik föregående art, men pannintryckningen ofvanför antennerna
svagare, invid ögonen tydligare punkterad, liksom hjessan, hvilken
har en fin intryckt linie längs midten; vingarnes stigma längre, lju-
sare, radius kortare och gröfre; strierna på abdomens 2:a segment
längre.

3. TI. mitida m.: Nigra, nitida, haud alutacea; ocellis in triangulum
dispositis; alis abdomine paullo longioribus, stigmate suborbicu-
lari-ovali; abdomine segmento 2:o basi striolis brevibus impresso;
trochanteribus tibiis tarsisque testaceis. 2. Long. 11 lin.

Fuunen vid Lund.

Från de båda föregående arterne skild genom ocellerna, som stå
i triangelform, genom sin glänsande, ej chagrinerade, mindre kropp;
hjessan ganska glänsande, knappt punkterad.

Genus CERAPHRON Jur.
Bou. NEES.

Caput transversum, os versus angustatum; oculi pubescentes vel
subglabri. Antenna 11-articulate, maris ramosae vel serrate, vel
dense albido-pubescentes, fronti paullo supra clypeum insertae, scapo
subtus apice excavato. Thorax apicem versus haud angustatus, meso-

— 290 —

note 3-lineato. Alx pubescentes et ciliata, stigmate magno, radio hoc
semper longiori. Pedes pubescentes, tarsi postici articulo ultimo' 2:0
haud longiori. Abdomen apice subtus dense albido-pubescens, ovide-
positorio haud exserto.

Genom sina pubescenta och cilierade vingar, med radius längre
än stigmat, kännes detta slägte från Thliboneura, genom sin pubescen-
ta, ej håriga kropp, och parallela sidor på thorax från Megaspilus. Han-
narne hafva ocellerna mera upphöjda, intryckningen på pannan ofvan-
för antennerna starkare, antennskaftet kortare, något incrasseradt i
midten, ifrån 3:e leden antingen greniga eller sågade, stundom nästan
trådformiga, men i sistnämnde fall alltid beklädda med fina, mjuka,
tättstående hår. Honan har sista ventralsegmentet tätt finhårigt, ägg-
läggningsröret ej framstående. Ocellerna hos de flesta arter ställda
i bågftorm.

TD) Antenne femine art. 2:0 3:0 breviori.

A) Ale hyaline, stigmate suborbiculari; abdomen thorace brevius; an-
tenne maris ramose vel serrate.

1. C. basalis m.: Niger, nitidulus, fronte thoraceque densius pube-
scentibus; antennis validioribus, apice subattenuatis, scapo pedi-
busque testaceis; alis subhyalinis, stigmate orbiculari, radio duplo
breviori. 2. Long. 11 lin.

Mas: antennis articulis 3—7 supra triangulariter productis, dense
pubescentibus, pedibus posticis obscurioribus.
Var. 8. antennis nigris, pedibus obscurioribus.

Funnen på Kinnekulle i Westergöthland af Prof. BoHEMAN;
varieteten i Småland.

Pannan bred, knappt intryckt ofvanför antennerna, liksom tho-
rax tydligt pubescent, nästan matt; ocellerna i bågform; antennerna
hafva 3:e leden hälften längre än 2:a, 4:e smalare än 5:te, 6—11
småningom smalare, slutleden spetsad.

2. C. lapponicus m.: Niger, nitidulus, subtiliter alutaceus, vix pu-
bescens, antennarum scapo fusco-testaceo, pedibus obscure testa-
ceis, femoribus posticis fuscis; alis hyalinis, stigmate suborbicu-
lari; ocellis in triangulum dispositis. 2. Long. 11 lin.

Funnen 1 Lappland af Prof. BoHEMAN.

Från C. basalis skild genom tydligare pannintryckning ofvanför
antennerna, svagare pubescens, men tydlig chagrinering; ocellerna
ställda 1 triangelform.

3. C. Stigma: Ater, nitidulus, subglaber, genubus tibiisque anterio-

ribus testaceis; alis albidis, stigmate suborbiculari, atro. 2. Long.
1 lin.

Mas: antennis serratis, articulis 3—8 sensim levius triangula-
riter productis, pilosis.
NErEs. Mon. Pterom. 275, 1.
Funnen vid Råby nära Lund.

rn

— 291 —

Pannan är svagt intryckt ofvanför antennerna, liksom ögon och
thorax knappt synbart pubescent, eller chagrinerad; ocellerna i båg-
form; antennerna fina, 2:a leden kortare än 3:e, lika lång som 4:e,
5—10 lika breda, slutleden spetsad; vingarne äro hvitaktiga med
nästan kretsrundt stigma, radius bågböjd; strierna på abdomens 2:a
segment knappast märkbara.

4. OC. tenuicornis m.: Ater, subopacus, subtilissime sericeo-pubescens,
pedibus obscure testaceis, femoribus medio tibiisque apice fuscis;
antennarum scapo capitis altitudine, articulo ultimo conico, pe-
nultimo cylindrico vix longiori; alis subhyalinis, stigmate sub-
orbiculari, fusco. 8. Long. 1 lin.

Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne.

Från C. Stigma skild genom antennerna, som äro längre än halfva
kroppen, genom något starkare pannintryckning, dunklare vingar, men
ej så rundt stigma.

5. CO. glabriculus m.: Ater, nitidus, glabriusculus, genubus, tarsis
tibiisque anterioribus obscure testaceis; antennarum scapo capite
breviori, articulo ultimo ovato, penultimo paullo longiori; alis
abdomine paullo longioribus, hyalinis, stigmate suborbiculari. 2.
Long. vix 1 lin.

Mas: antennarum articulis 3 —7 ramis pilosis.
Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne.

Från C. Stigma skild genom mindre kroppsstorlek, starkare glans,
samt glattare yta; hannen lätt kännlig på sina greniga antenner.

6. C. hyalinatus m.: Niger, nitidulus, vix pubescens, genubus tar-
sisque obscure testaceis; alis hyalinis, stigmate ovato-orbiculari.
Fo KIOng. Vix, 5 lin.

Mas: antennis serratis, articulis 3—8 sensim levius triangulariter
productis.

Funnen vid Lund i Skåne i Augusti månad.

Mest lik C. Stigma, men mindre, mörkare ben, vingar ej hvit-
aktiga, stigmat ej så rundadt, ocellerna nästan korallröda.

7. C. ramicornis: Niger, subopacus, subtilissime pubescens, pedibus
fusco-testaceis; alis albidis, stigmate suborbiculari; ocellis in li-
neam curvam dispositis; antennis articulis 3—7 ramis pilosis.
SK Hong: + lin.

Bom. Vet.-Akad. Handl. 329, 5.
- Funnen i Lappland och Westergöthland af Prof. BoHEMAN.

Hulvud och thorax äro något matta under den fina pubescensen;
'ocellerna i bågform; radius nästan vinkelformigt böjd i spetsen; an-
tennernas 3—7 leder med långa grenar, beklädda med utstående hår,
2:a grenen något kortare än 3:e, 4—-7 småningom aftagande i längd.

— 292 —

8. C. callicerus m.: Niger, subnitidus, pedibus abdominisque basi
fuscis; alis hyalinis, stigmate orbiculari-ovato; antennis articulis
3—7 ramosis, apice fasciculoso-pilosis. &. Long. 4 lin.

Funnen i Dalarne af Prof. BOoHEMAN.

Ocellerna stå nästan i tvärlinie; antennernas 3—6 leder hafva
grenar, som hvardera bär 1 spetsen ett knippe af långa nedböjda
mjuka hår, 4—5 grenarne längst, 2—6 lika, 7:e knappt längre än
tjockleken.

9. C. serricornis: Niger, nitidulus, subtilissime pubescens, pedibus
fuscis; genubus tarsisque obscure testaceis; alis obscure hyalinis,
stigmate orbiculari-ovato; antennis articulis 3—10 sensim levius
dentato-productis, apice fasciculoso-pilosis; ocellis in lineam cur-
vam dispositis. FA. Long. 3 lin.

Bom. Vet.-Akad. Handl. 334, 11.

Funnen i Dalarne af Prof. BoHEMAN.

Från hannen till C. hyalinatus skild genom ocellernas ställning,
antennernas 3:e led starkare tandformigt framdragen.

B) Ale stigmate triangulari-ovato; costa ante stigma dilatata; abdomen
femine thorace longius, untenne validioribus, plerumque apice atte-
nuatce.

10. C. pubescens m.: Niger, nitidulus, antennis crassiusculis, nigro-
fuscis, pedibus testaceis, abdomine subtus basi piceo; alis ciliatis,
sub radio fumatis, stigmate subovato. 2. Long. 1 lin.

Mas: dense pubescens, antennis corporis longitudine, haud ser-
ratis, pilis albidis vestitis; alis magis fumatis, pedibus nigro-
fuscis.

Var. 8. femoribus posticis medio piceis.

Funnen i Lappland och Småland af Prof. BOHEMAN.

Hufvud jemte ögon och thorax äro pubescenta, ansigtet temli-
gen glänsande; ocellerna i bågform; antennernas 2:a led ej längre än
4:e, 5—10 något smalare utåt spetsen, slutleden ej längre än näst
den sista, som är något längre än tjockleken.

11. C. triangularis m.: Ater, nitidulus, fronte supra antennas fortiter
impressa, pedibus rufis, coxis basi piceis; alis hyalinis, stigmate
ovato-triangulari; ocellis in triangulum dispositis. 2. Long. 1 lin.

Funnen vid Lund.

Hufvudet jemte ögon och thorax fint pubescenta, pannintryck-
ningen ofvanför antennerna stark, ocellerna i triangelform, så att af-
ståndet emellan de 2 bakre är lika med dess afstånd ifrån ögonen.
Antennerna af lika struetur som hos C. pubescens; slutleden ej längre
än näst den sista.

12. C. Puparum: Nigro-piceus, nitidulus, subglaber, pedibus fusco-
testaceis, antennis crassiusculis, fuscis, capite abdomineque piceis;
alis fumato-hyalinis, stigmate oblongo-rotundato. 8. Long. 3 lin.
Bot. Vet.-Akad. Handl. 333, 10.

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN, som ur en Scaeva-pupa
utkläckt flera exemplar. 1

| — 293 —

Hufvud och thorax äro nästan nakna, pannan starkt intryckt

- ofvanför antennerna, dessas 2:a led knappt kortare än 3:e, längre än
4:e, 5—10 hälften längre än tjockleken, slutleden längst; ocellerna

i bågform; abdomen spetsig, längre än thorax; vingarne svagt rök-
skuggade.

Jå Rn on AE nt

13. O. rufipes m.: Niger, nitidulus, subtiliter pubescens, antennarum
scapo basi pedibusque testaceis; alis medio fumatis, stigmate sub-
ovato, apice truncato. 2Y. Long. I lin.

Mas: antennis obtuse serratis, articulis 3—7 triangulariter pro-
ductis, pilosis, femoribus nigro-fuscis.
Var. 2. femoribus fuscis.
Funnen vid Lund.

Från C. Puparum skild genom mörkare färg, ej så skuggade
vingar under stigmat; från C. hyalinatus genom sin pubescenta kropp,

oceller i bågform, honan genom längre abdomen, hannen genom mera
trubbsågade antenner.

IT) Antenne 8 articulo 2:0 3:o haud breviori, 4:o longiori.

14. C. frontalis m.: Niger, nitidulus, fronte subopaca, antennarum
basi pedibusque testaceis, coxis basi obscurioribus; alis hyalinis,

stigmate subovato-triangulari; abdomine apice subacuminato. Y
Long. 4 lin.

2 VE ET JASSE URI UR

Mas: antennarum scapo basi pedibusque testaceis, femoribus me-
dio tibiisque apice obscurioribus.
Funnen på Dovre fjell af Prof. BoHEMAN.

Från C. Puparum skild genom smalare hufvud, utan märkbar
pannintryckning, längre stigma; antennernas 2:a led ej kortare än
3:e, längre än 4:e, 5:e minst, 6—10 knappt längre än tjockleken,

skaftet vid basen samt 2—3 lederna undertill gulaktiga; abdomen
kortare än thorax.

RE SAR ORT

Ill) Antenne femine corporis fere longitudine, articulo ultimo pe-
nultimo subcylindrico duplo longiori.

mos

15. C. longicornis m.: Niger, nitidulus, parce pubescens, antennis

tenuioribus, scapo capite longiori, basi pedibusque cum coxis
rufo-testaceis; alis subhyalinis, stigmate ovato-triangulari. 2.
Long. 3 lin.

Funnen vid Malmö i Juli månad.

Genom antennbildningen skild från andra arter; pannan ej märk-
art intryckt ofvanför antennerna.

1 Genus MEGASPILUS Warstw.
; (Ceraphron Bot. NEEBSs.)

Caput rotundatum , ocelli in triangulum dispositi; oculi plerum-
Que hirti. Antenna 11-articulatae, maris haud ramos2e, nec serrateae,
filiformes, dense pnbescentes, scapo subtus apice haud excavato. Tho-
Tax apicem versus angustatus, mesonoto 3-lineato. Ale stigmate tri-

— 294 —

angulari-ovato, ciliata. Pedes plerumque pilosi, tarsi postici articulo
ultimo 2:o longiori. Abdomen feminze :' ovidepositorio subexserto.

Antennuskaftet är ofta längre än hufvudet, men ej urholkadt un-
der spetsen, vanligt något incrasseradt före midten, antennufästet oftast
tuberkelformigt, ögonen ludna, isynnerhet hos haunarne, hos flera ar-
ter med tydlig orbita. Thorax afsmalnande framåt hos båda könen.
Vingarne nästan alltid skuggade, stigmat ej rundt. Benen äro oftast
håriga, kloleden 3 gånger så lång som näst den sista, ej kortare än
2:a. Abdomen har. äggläggningsröret något framstående. Hannarne
hafva ej sågade eller kamlika antenner, utan trådformiga, tätt finhå-
riga, skaftet kortare, punkturen finare, kroppen mera glänsande, isyn-
nerhet på pannan.

A) Frons linea longitudinali impressa ab ocello antico usque ad im-
pressionem supra antennarum basin extensa.

1. M. abdominalis: Niger, nitidulus, fronte medio levi, antennarum
scapo pedibus cum coxis abdomineque ferrugineis, hoc apice piceo;
alis abdomine brevioribus. $$. Long. 11 lin.

Ceraphron abdominalis Bot. Vet.-Akad. Handl. 330, 6.
Mas: antennarum scapo articulo 3:0 breviori; abdomine nigro-
piceo, alis breviori.
Ceraphron teruicornis BoH. 332, 9.
Var. $. piceo-testaceus. K
Funnen i Westerbotten, Ostergöthland och Småland af Prof.
BoHEMAN; sjelf har jag funnit den vid Ringsjön i Skåne.
Pannan något insänkt emellan ögonen, med en fin intryckt linie
på öfre och undre sidan om ögat hos båda könen; thorax glänsande,
nästan glatt; antennernas -3:e led hälften längre än 2:a, denne af lika
längd med 4:e, 5—10 obetydligt bredare utåt, slutleden hälften längre
än näst den sista, trubbigt tillspetsad.

2. M. diformis: Niger, nitidus, hirtus, subtiliter punctulatus, fronte
alutacea, geniculis, tibiis anticis tarsisque testaceis; alis abdomine
longioribus. 23 Long. (3 lin.

Ceraphron diformis Bou. Vet.-Akad. Handl. 327, 3.
Funnen vid Anneberg i Småland af Prof. BoHEMAN.
Det exemplar, hvarefter diagnosen är uppsatt, har monströsa
antenner, men är en distinkt art, skild från föregående genom mör-
kare antenner, ben och abdomen; pannan fint chagrinerad emellan

ögonen, men ej insänkt, vingarne längre än abdomen; ögonen ej så

framstående eller håriga, men liksom hos föregående med en fin in-
tryckt linie på öfre och undre sidan om dem.

3. M. subapterus: »Niger, glaber, subnitidus, subtilissime and
fronte profunde excavata, antennarum articulo primo ba cras-
siori, pedibus testaceis; alis brevissimis.» |
Bot. Vet.-Akad. Handl. 335, 12.

Funnen i Ostergöthland af Prof. ZETTERSTEDT. i

Jag har-ej sett denna art, men efter beskrifningen synes den
höra till denna afdelning. '

DU
|

il
|

— 295 —

B) Frons puncto impresso ante ocellum primum alterogue paullo supra
antennarum insertionem.

4. M. crassicornis: Niger, vitidulus, pilosus, capite subtiliter aluta-
ceo, antennis validis, extrorsum crassioribus, basi pedibusque fer-
rugineis; abdomine thorace latiori, alis fumatis. Y. Long. 1—
13 lin.

Ceraphron crassicornis Bou. Vet.-Akad. Haudl. 331, 7.
Ceraphron sulcatus NEEs. Mon. Pter. 277, 4.

Funnen vid Stockholm och i Småland af Prof. BoHEMAN; i
Skåne har jag funnit den vid Fogelsång nära Lund.

Antennerna äro grofva, skaftet hälften längre än hufvudet, an-
tennfästet starkt tuberkelformigt, 2:a leden knappt längre än 4:e,
men hälften kortare än 3:e, 4—6 småningom något bredare, 7—10
lika, obetydligt längre än tjockleken, slutleden cylindrisk, tillspetsad,
hälften längre än 10:e.

5. M. validicornis m.: Niger, nitidus, pilosus, oculis exsertis, orbita
distincta, antennis corporis longitudine, extrorsum crassioribus,
scapo capite fere duplo longiori; fronte thoraceque vix alutaceis;
alis fumatis, pubescentibus; abdomine thorace latiori; antennarum
scapo pedibusque ferrugineis. 2. Long. + lin.

Funnen 1 Småland af Prof. BoHEMAN.

Hufvudet är smalare än thorax, något insänkt emellan ögonen,
och invid dessa punkteradt, antennfästet tuberkelformigt framstående,
ögonen håriga, med tydlig orbita; mandiblerna beckfärgade. Anten-
nerna äro af kroppens längd, utåt spetsen gröfre, 3:e leden hälften
längre än 2:a, 4—56 småningom något bredare och kortare, 7—10
lika stora, något längre än tjockleken, slutleden cylindrisk, tillspet-
sad, skaftet nästan dubbelt så långt som hufvudet, smutsgult, de öf-
riga lederna bruna. Vingarue äro af abdomens längd; rökskuggade.
Abdomen är becksvart, de sista segmenterna knappt pubescenta i
bakkanten. Benen äro långhåriga, dunkelt gula, höfterna bruna, klo-
leden på tarserna 3 gånger så lång som näst den sista, något längre
än 2:a leden.

6. M. arcticus m.: Niger, fronte thoraceque punctatis, subnitidis;
antennis validis, apice incrassatis, articulo 2:o 3:0 vix breviori,
ultimo cylindrico, pedibus cum coxis abdomineque ferrugineis,
hoc piceo, thoracis latitudine, alis breviori. 2. Long. 13 lin.

Funnen i Norrbotten af Prof. BoHEMAN.

Lik M. crassicornis, men pannan och thorax fint pubescenta, ej
långhåriga, något matta genom den täta punkturen. Antennernas 2:a
led obetydligt kortare än 3:e, hälften längre än 4:e, 5—10 hälften
längre än tjockleken, slutleden cylindrisk, i ändan tillspetsad, nästan
dubbelt så lång som den 10:e, skaftet hälften längre än hufvudet.
Thorax är något matt, punkterad, scutellen glatt. Vingarne aro rök-
skuggade, längre än abdomen. Benen ej långhåriga.

Öfvers. af K. Vet.-Akud. Förh. Årg. 15. N:o 6. 3

ES AG

C) Frons impressione supra antennarum basin fere semicirculari.
a) Frons depressiuscula;
1) puncetata , vel alutacea.

a) Antennis femine tenmuoribus, articulo ultimo penultimo paullo
longiori, haud incrassatis.

+) Alis hyalinis, viz ciliatis; antennis nigris.

ra

M. alutaceus m.: Niger, subglaber, antennarum scapo capite lon-
giori, fronte medio sublzevi, thoraceque alutaceis; alis vix ciliatis,
subglabris, hyalinis, medio infuscatis; pedibus ferrugineis, femori-
bus tibiisque posticis fuscis. 2. Long. 1 lin.

Funnen vid Lindholm i Skåne af Stud. C. RoTH.

Från M. puncticeps m. skild genom längre antennskaft, nästan
nakna ögon, pannan i midten glatt, men i öfrigt, liksom thorax, tyd-
ligt chagrinerad. Antennerna äro fina, något längre än halfva krop-
pen, 2:a leden obetydligt kortare än 3:e, men längre än 4:e, 6—10
lika breda och långa, 10:e nästan lika tjock som längden, slutleden
afläng, tillspetsad, hälften längre än föregående; till färgen äro de
rent svarta. Benen äro rödaktiga, de bakre låren och tibierna mörkare.

8. M. puncticeps m.: Niger, antennis concoloribus, scapo capitis lon-
gitudine, hoc oculis breviter piloso, fronte confertim punctata,
thorace alutaceo; alis subhyalinis, sub radio fumatis, subtiliter
pubescentibus et ciliatis. YP. Long. 1 lin.

Funnen vid Ringsjön i Skåne.

Antennerna till struktur lika med M. alutacei, men skaftet af
hufvudets längd; pannan tätt och tydligt punkterad; ögonen tätt kort-
håriga; benen äro röda, de bakre låren midtpå och tibierna i spet-
sen liksom höfternas bas bruna, korthåriga; vingarne äro knappt längre
än abdomen, denne obetydligt bredare än thorax.

T+t) Frons confertim punctulata, alis pubescentibus et ciliatis; an-
tennarum scapo saltem basi ferrugineo.

9. AI. rugiceps m.: Niger, opacus, antennis scapo capite breviori,
pedibus cum coxis, abdomineque ferrugineis; capite crassiusculo,
subrugoso-punctato, oculis vix prominulis; thorace alutaceo; alis
abdominis longitudine. 2. Long. 14 lin.

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.

Hufvudet stort, ögonen svagt framstående, endast fint korthåriga,
pannan öfverallt något skrynkligt punkterad; thorax matt, chagrine-
rad, smalare än hufvudet, hjessan baktill med en fint intryckt, lång
linie; scutellen fint ehagrinerad; antennerna äro något längre än hallfva
kroppen, skaftet nägot kortare än hufvudet, 3:e leden hällten längre
än 2:a, 6—10 knappt längre än tjockleken, slutleden obetydligt längre
än 10:e, äggrund; abdomen är lika bred som thorax, men något längre,
baktill spetsig; benen äro finhåriga, metatarsus ej längre än de öfriga
lederna tillhopa.

RER

22 Mg

10. M. opacus m.: Niger, capite thoraceque opacis, dense et subtilis-
sime punctatis, cum oculis pubescentibus, antennarum scapo capite
longiori pedibusque ferrugineis; alis medio fumatis. 2. Long.
1 lin.

Funnen vid Fogelsång och Lund.

Pannan med en svag, nästan vinkelformig intryckning ofvanför
antennroten; abdomen något bredare än thorax; benen äro röda, höf-
terna vid basen mörkare; antennerna hafva skaftet och de 2 följande
lederna undertill röda; de äro af samma bildning som hos M. aluta-
”ceus, från hvilken denna art skiljes genom den fina och täta punktu-
ren på thorax, samt på den fina pubescens, hvarmed den, liksom huf-
vud och ögon, är beklädd.

11. M. norvegicus m.: Niger, antennarum scapo basi, mandibulis
pedibusque ferrugineis; capite latiori, confertim punctato, sub-
opaco, impressioue supra antennas minus distiucta; alis fumatis,
abdominis picei longitudine, hoc thorace latiori, vix longiori. 2.
Long. 2 lin.

Funnen i Norrige af Prof. BoHEMAN.

Antennskaftet är längre än hufvudet, vid basen ljusare; hufvudet
är bredt, matt, hvarigenom denna art skiljes från M. intermedius, äf-
vensom genom sin kortare och bredare abdumen, från M. opacus ge-
nom längre antenner, från M. borealis genom kortare vingar, hufvu-
dets punktur och svagare pannintryckning ofvanför antennroten.

TTT) ÅAntennis femine dimidio corpore longioribus; abdomine tho-
race longiori.

12. M. borealis m.: Niger, parcius pubescens, capite thoracis latitu-
dine, impressione supra antennas fortiori, thoraceque alutaceis,
nitidulis; alis fumatis, abdomine vix longioribus; hoc thorace
latiori, paullo longiori; mandibulis pedibusque ferrugineis. 2.
Long. 3 lin.

Funnen i Norrbotten af Prof. BoOHEMAN.

Från M. intermedius skild genom bredare hufvud, med starkare
pannintryckning, bredare abdomen, pannan ofvanför antennerna tyd-
ligare punkterad; antennerna af lika struktur.

13. M. intermedius m.: Niger, nitidulus, capite thorace angustiori,
erassiusculo, parce pubescentibus, subtiliter alutaceis, pedibus cum
coxis testaceis; alis fumatis, basi hyalinis; abdomine thorace pa-
rum latiori, dimidio longiori, apice acuminato. 2. Long. 3 lin.

Funnen vid Lund och Fogelsång i Skåne.

Denna art står nästan midt emellan M.rufipes NEEsS-och M. alu-
taceus; med den förra öfverensstämmer den i kroppsform, men har ej
så glänsande hufvud och thorax, utan äro dessa fint chagrinerade,
antennernas slutled knappt längre än den 10:e, som är något längre än
tjockleken; med den sednare i den fina' chagrineringen på hufvud och
thorax, men har längre abdomen, tydligt pubescenta och cilierade vingar.

— 298 —

Bb) Antennis femine tenuioribus, articulo ultimo penultimo fere duplo
longiori.

14. M. brachypterus m.: Niger, nitidulus, capite thoraceque subtiliter
alutaceis; fronte supra antennas fortiter impressa; alis abbrevia-
tis; abdomine thorace latiori, haud longiori, basi sulcato; pedi-
bus obscure rufis. 9. Long. + lin.

Var. antennarum scapo, pedibus cum coxis mandibulisque rufis;
alis thoracis longitudine.

Funnen i Dalarne af Prof. BoHEMAN.

Från M. intermedius skild genom finare skulptur och antennernas
slutled, som är dubbelt så lång som den 10:e, skaftet längre än huf-
vudet, pannintryckningen ofvanför antennerna djup; vingarne räckande
till abdomens midt, denne bredare än thorax.

y) Antennis femine crassiusculis, insertione tuberculata, articulo ultimo
penultimo fere duplo longiori.

15. M. cursitans: Niger, antennis fere corporis longitudine, scapo
pedibusque rufis, capite rugoso-punctato, deflexo, thorace duplo
latiori, impressione supra antennas lzevi, oculis orbita distincta;
alis nullis; prothorace elongato, punctato; abdomine capitis lati-
tudine, dorso medio parce pubescenti, basi subtiliter striato. $.
Long. 2 lin.

Mas: antennis corpore longioribus, scapo articulo tertio dimidio
longiori, hoc ultimo fere duplo longiori distinctus; alis nullis.
Calliceras curstitans NEBS. Mon. Pter. 284, 9.

Båda könen funna vid Lund.

Hufvudet är groft punkteradt, något glänsande framför ocellerna,
intryckningen ofvanför antennerna glatt, glänsande. Antennerna äro
nästan af kroppens längd, skaftet hälften längre än hufvudet, slutle-
den nästan dubbelt så stor som den 10:e, skaftet rödt, i spetsen brunt.
Prothorax är framdragen, matt, tätt puukterad; mosonotum och scu-
tellen glänsande, glest punkterade. Vingar saknas fullkomligt hos
båda könen. Abdomen är på ryggen mycket sparsamt, på sidorna
och i spetsen tätare pubescent, 2:a segmentet fint strieradt vid basen.
Benen jemte höfterna äro röda.

16. M. halteratus: Niger, antennarum scapo apice fusco pedibusque
ferrugineis; capite thorace parum latiori, hoc scutello distincto;
alis halteriformibus; prothorace haud producto; abdomine thorace
latiori, lateribus et apice parce pubescenti, segmento 2:o basi
erebre suleato. ' 2. Lon. 3 lin.

Ceraphron halteratus Bom. Vet.-Akad. Handl. 336, 13.

Calliceras brevipennis NEes. Mon. Pter. 283, 7.

Mas: antennis corpore longioribus, scapo rufo.

Ceraphron longicornis Bou. Vet.-Akad. Handl. 337, 14.
Båda könen funna vid Lund.

— 299 —

Från M. cursitans skild genom prothorax, som ej är framdragen;
genom smalare hufvud, rudimentära vingar, tydligare scutell, smalare
abdomen, hvars 2:a segment har fåror vid basen; pannan mera glän-
sande.

17. M. lativentris m.: Niger, antennarum scapo pedibusque rufis;
fronte crebre punctata, subopaca, oculis orbita distincta; antennis
erassiusculis, articulo ultimo cylindrico, penultimo triplo longiori;

- alis stigmate distincto, abbreviatis; abdomine thorace duplo la-
tiori. 2. Long. 2 lin.
Funnen i Norrbotten af Prof. BoHEMAN.

Skild från M. halteratus genom tätare punktur, nästan matt
panna, något längre vingar; abdomens 2:a segment vid basen med
täta fåror, på ryggen, liksom de öfriga segmenterna i spetsen, pube-
scent; antennernas slutled 3 gånger så lång som den 10:e, hvilken ej
är längre än tjockleken.

2) Frons obsolete punctata, haud alutacea.

18. M. punctipes: Fuscus, dense et subtilissime punctatus et pube-
scens, antennis apice subattenuatis, articulo ultimo penultimo vix
longiori, scapo abdominisque basi subtus obscure testaceis, pedi-
bus testaceis; fronte supra antennas obsolete impressa; alis sub-
fumatis, abdomine longioribus, hoc thorace vix longiori. 2. Long.
2 lin.

Ceraphron punctipes Bom. Vet.-Akad. Handl. 332, 8.
Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.

Från M. obscurus, som den mest liknar till pubescens och punk-
tur, skild genom antennernas struktur och pannintryckningen; hufvu-
det jemte thorax och scutellen äro mycket fint och tätt punkterade,
nästan matta, pannintryckningen ofvanför antennerna omärklig; anten-
nernas slutled ej längre än den 10:e, kortare än 6:e, 3:e hälften längre
än 2:a, som åter är något längre än 1:a; de äro temligen grofva och
långa; skaftet hälften längre än hufvudet.

19. M. obscurus m.: Fuscus, subopacus, dense et subtilissime puncta-
tus et pubescens; antennis corporis fere longitudine, extrorsum
incrassatis, articulo ultimo cylindrico, penultimo fere duplo lon-
giori pedibusque obscure testaceis; alis fumatis, abdomine parum
longioribus, hoc thorace paullo latiori, haud longiori. $. Long.
å lin.

Mas: antennis: corpore fere brevioribus, scapo pedibusque testa-
ceis, articulo 3:o ultimo parum longiori, abdomine piceo.
Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.

Från M. punctipes skild genom antennernas slutled, som är dub-
belt så lång som den 10:e, hvilken är nästan lika tjock som lång, 2:a
knappt kortare än 3:e, men något längre än 4:e, 5—10 småningom
bredare, skaftet knappt längre än hufvudet, detta jemte thorax och

— 300 —

scutell ytterst fint och tätt punkterade och pubescenta, pannintryck-
ningen ofvanför antennerna tydlig.

b) Capite thorace plerumque angustiori, fronte convexiuscula, sublevi
et nitida.

+) Frons linea longitudinali ab ocello antico ad impressionem supra
antennas extensa, tenui et distincta.

20. M. frontalis m.: Piceus, nitidus, antennis tenuibus, scapo capite
paullo longiori, fuscis, pedibus obscure testaceis; alis fumatis, ab-
domine longioribus, hoc thorace latiori, vix longiori. 2. Long.
3 lin
ko .

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.

Från alla arter af detta slägte skild genom den fina intryckta
linie, som går på pannan ifrån den främre ocellen till intryckningen
ofvanför antennerna; hufvudet är nästan af lika bredd med thorax,
glänsande, ej punkteradt; thorax sparsamt pubescent, glänsande; an-

tennerna äro fina, till structur lika M. alutacei, brunaktiga, skaftet
ljusare.

+) Frons linea impressa longitudinali nulla.

21. M. rufipes: Niger, nitidus, capite thoraceque parce pubescentibus;
fronte supra antennas fortiter impressa; antennis dimidio corpore
longioribus, scapo, capite longiori; alis fumatis, basi apiceque
hyalinis; abdomine thorace vix angustiori, dimidio longiori; pe-
dibus cum coxis rufis. Y. Long. $—+4 lin.

Mas: antennis corpore longioribus, scapo basi testaceo, articulo
3:o parum longiori.
Ceraphron rufipes NEEs. Mon. Pter. 277, 5.

Var. b. 2. antennarum scapo rufo.

Var. ce. 8. antennis basi rufis, abdomine piceo.

Var. d. 2. abdomine basi testaceo.

Var. e. 2. femoribus medio tibiisque obscure testaceis.

Var. f. 2. alis halteriformibus.

Ej sällsynt vid Lund.

Antennerna äro ej fina, 2:a leden ej längre än 3:e, hälften

längre än 4:e, 6—10 lika, slutleden dubbelt så lång som 10:e, som

är obetydligt längre än tjockleken; intryckningen ofvanför antenn-
fästet mycket stark.

22. M. thoracicus: Piceus, antennarum scapo, pedibus abdominisque
basi testaceis; capite thorace fere latiori, hoc subtiliter punctato;
alis halteriformibus; abdomine glabro, thorace latiori, segmento
2:0 basi sulcato. 9. Long. 3 lin.

Mas: antennis corpore longioribus, dense pubescentibus.

Calliceras thoracica NEES. Mon. Pter. 283, 8.

Ceraphron halteratus, var. y. Bom. Vet. Akad. Handl. 336, 13.
Funnen vid Lund och vid Ringsjön.

— 301 —

Genom bredare hufvud skild från M. rufipes, pannintryckningen
ofvanför antennerna svagare, abdomen bredare än thorax.

23. M. melanocephalus: ”Testaceus, capite abdomineque obscurioribus,
thorace capitis latitudine, pubescenti et punctato; alis halterifor-
mibus; abdomine thorace fere duplo latiori, pubescenti, ante ba-
sin supra medio subglabro. 2. Long. 3 lin.

Ceraphron melanocephalus Bot. Vet.-Akad. Handl. 337, 15.
Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.

Från M. thoracicus skild genom smalare hufvud och pubescent
abdomen, samt tydligare punkterad thorax.

Genus MICROPS HaLIDaAY.
(Ceraphron BOHEMAN.)

Caput deflexum, supra antennas impressum, spina compressa in-
ter antennas; oculis parvis, ocellis nullis. Palpi vix exserti. Thorax
oblongus, capite angustior, mesonoto linea media tenui impressa. Scu-
tellum parvum. Alze nulle. Abdomen inflatum, subtus convexum,
thorace duplo longius, triplo latius, metathoracis apici superne insertum.
Pedes pilosi. Antenn&e extrorsum incrassate, 11-articulatae, articulo
secundo 3:o dimidio longiori, ultimo penultimo transverso duplo longiori.

Detta slägte skulle möjligen kunna vara identiskt med Lagyno-
des FOERSTER (Beiträge zur Monographie der Pteromalinen, Aachen
1841); men då han ej omnämner de små ögonen samt saknaden af
oceller, så vågar jag ej med visshet uppföra hans slägte såsom sy-
nonymt med HALIDAYS.

1. M. pallidus: ”Testaceus, subnitidus, pubescens, subtilissime pun-
tatus, antennis apice fuscis. Y. Long. 3 lin.

Funnen i Norrbotten, Dalarne och Småland af Prof. BoHrMAN;
sjelf har jag funnit den i Skåne vid Arrie nära Malmö.

DICHOGMUS. mn.

Caput magnum, fronte convexa, oculis vix prominulis, sat magnis,
ocellis in triangulum dispositis. Thorax convexus, capite angustior,
mesonoto bilineato; metathorace brevissimo. Ala nulle. Abdomen
segmento 2:0o basi vix striolatum, apice subacuminatum. Pedes pu-
bescentes. /

Derigenom att mesonotum saknar medianlinie skiljer sig detta
slägte lätt ifrån föregående; kroppen är ytterst fint punkterad, knappt
märkbart pubescent; palperna fina, men tydliga; thorax framtill högt
kullrig, metathorax mycket kort, utan något rudiment till vingar; ab-
domen är längre än thorax, 2:a segmentet med ytterst fina, knappt
märkbara strimmor vid basen, suturen på de öfriga mycket fin.

1. D. dimidiatus m.: Niger, subnitidus, subtilissime punctatus, sub-
glaber, capite thorace duplo latiori, hoc convexo, rufo, scutello

— 302 —

metathoraceque nigris, bilineato; abdomine breviter petiolato;

antennarum scapo pedibusque rufis. 2. Long. 3 lin.

Mas: antennis corporis longitudine, dense pubescentibus.
Funnen i uttorkade sandgropar vid Lund.

Genus CALLICERAS NEES.
(Ceraphron WESTWOOD.)

Caput ocellis distinctis, vertice lato, fronte supra antennas in-
trusa. Antennae femina 10-articulate, apice crassiores, maris 11-
articulate, filiformes. Mesonotum linea media impressum. Metatho-
rax brevis, 3-spinosus. Ale stigmate lineari in medio fere marginis,
radio curvato breviori, interdum nullxe. Abdomen subtus carinatum,
subsessile, segmento 2:o dorsali plerumque basi striolato. Pedes pu-
bescentes, tarsi postici articulo 1:o elongato, 2—4 subzqualibus.
Scutellum lateribus et apice stria tenui impressum.

A) Antenne femine articulo 2:0 3:0o evidenter longiori; 3 ultimis cras-
sioribus, clavam fere formantibus.

1. C. nigriceps m.: Pallide testacea, capite antennis apice et puncto
abdominis supraanali nigris; alis subhyalinis, radio stigmate fere
triplo longiori; abdomine basi sublevi; antennis articulis 3 ul-
timis majoribus. $8. Long. 3 lin.

Mas: antennis corporis vix longitudine, articulo 2:0 parvo, 3:0 4:0
dimidio longiori, 4—11 crassitie et longitudine zequalibus,
breviter cylindricis, pilosis, antennis, scapo pedibusque pal-
lide testaceis; thorace obscure testaceo.

Var. 82. nigra, antennis clava nigra, abdomine pedibusque rufo-
testaceis.

Funnen i Lappland, vid Stockholm och i Westergöthland af

Prof. BoHEMAN; i Skåne har jag funnit den vid Fogelsång.

Kroppen är nästan utan hårighet, fint punkterad, något glän-

sande; antennerna hafva 2:a leden längre än 3:e, 4—7 nästan run-

dade, småningom bredare, 8—10 nästan bildande en aflång klubba,
hvars sista led är dubbelt så stor som 9:e.

2. C. pallida m.: Pallide testacea, subnitida, subtilissime pubescens,
antennis clava 3-articulata, capite punctoque supraanali fuscis;
abdomine basi sublevi; antennis articulo ultimo 9:0 triplo lon-
(af al SA EN Uf Tea bt
Calliceras nana NEzrEs. Mon. Pter. 284, 10 (forte).

Exemplaret, som saknar vingar, är funnet i Småland af Prof.
BoHEMAN. '

3. C. perfoliata: Nigra, nitidula, vix pubescens, scutello convexo,
nitidulo; antennis, clava 3-articulata, scapo pedibusque testaceis,
femoribus fuscis; alis subhyalinis, radio stigmate vix longiori. $.
Long. 4—3 lin.

NEEsS. Mon. Pter. 282, 5.
Var. 2. abdomine piceo.
Funnen vid Lund.

Genom radius, som knappt är längre än stigmat, samt på sin
mörkare färg lätt skild från C. nigriceps, hvars antennbildning den har.

4. C. abdominalis m.: Nigra, subopaca, subtilissime pubescens, an-
tennis, clava 3-articulata, articulo ultimo 2:0 fere triplo longiori,
scapo, abdomine pedibusque rufo-testaceis; alis stigmate radio fere
triplo breviori, hyalinis, abdomine basi breviter striolato. 2. Long.
vix 3 lin.

Mas: antennis corpore vix longioribus, articulo 3:o 4:o parum
longiori, 4—11 2equalibus, crassitie parum longioribus.
Var. 2. abdomine latiori, halterata.
Funnen vid Lund.

Genom sin mindre storlek och bredare abdomen med tydligare
strier vid basen skild från C. nigriceps, genom något kortare slutled
på antennerna samt bredare abdomen skild från C. pallida.

B) Antenne femine articulo 2:0 3:o duplo longiori; scutello depresso,
apice rotundato.

5. C. scutellaris m.: Nigra, nitidula, subtilissime subsericeo-pube-
scens, antennis, articulis 3 ultimis crassioribus, basi pedibusque
obscure testaceis; scutello nitido, thorace antice subpulvinato; alis
subhyalinis, radio stigmate triplo longiori; abdomine basi strio-
lato. 2. Long. I lin.

Funnen vid Lund.
Antennerna hafva skaftet längre än hufvudet, 2:a leden dubbelt
så lång som 3:e, 4—7 småningom bredare, transversella, 8—9 lika
breda, 10:e hälften längre än 9:e.

6. C. tenuicornis m.: Nigra, subnitida, pubescens, antennis fuscis,
tenuibus, clava sub 4-articulata, articulo ultimo conico; alis ob-
scure hyalinis, radio stigmate triplo longiori; scutello depresso;
abdomine basi distincte striolato; pedibus obscure testaceis. 9.
Long. vix 3 lin.

Funnen i Bohuslän af Prof. BoHEMAN.

7. C. pallipes m.: Breviuscula, subnitida, pubescens, antennis fuscis,
clava sub 4-articulata, scapo pedibusque totis testaceis; alis
fusco-hyalinis, radio stigmate fere triplo longiori; abdomine tho-
racis latitudine, fusco, basi piceo, subtiliter striolato. 92. Long.
vix 3 lin.

Funnen vid Ringsjön och vid Lund i Skåne.

Lik C. scutellaris, men antennerna finare, 7:e leden knappt sma-
lare än 8:e, 10:e ej transversel, skaftet dunkelt gult, abdomen vid
basen nästan beckröd, scutellen ej så glänsande; från C. tenuicornis
skild genom mindre kroppsstorlek, abdomens bas ej så djupt strierad,
ljusare vingar och längre abdomen.

OC) Antenne femine articulo 2:o 3:o minori, clava 4-articulata.

8. C. tetratoma m.: Brevis, denseé pubescens, opaca, antennis, scapo
subtus pedibusque obscure testaceis; abdomine rufo-piceo, supra

a sar

obscuriori, basi striolato; alis obscure hyalinis, stigmate radio fere
duplo breviori. $8. Long. 3 lin.
Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.
Antennernas 2:a led är mindre än den 3:e, 4—6 småningom bre-
dare och kortare, 7:e betydligt bredare än föregående, knappt smalare
än 8:e, 10:e koniskt tillspetsad, dubbelt så lång som 9:e,

D) Antenne femine articulo 2:o 3:o subequali, 4:o dimidio longiori,
articulis 4 ultimis latitudine subequalibus, penultimo haud transverso.
9. C. flavipes m.: Brevis, pubescens, subnitida, antennis fuscis, scapo
pedibusque flavis; alis dilute fumatis, radio stigmate plus quam
triplo longiori; abdomine thoracis latitudine, basi fusco, subtiliter
striolato. $. Long. vix 3 lin.
Funnen på Kinnekulle i Westergöthland af Prof. BOHEMAN.

Lik C. tetratoma, men radius längre, vingarne dunklare, kroppen
ej matt, antennerna finare, 2:a leden knappt längre än den 3:e, men
hälften längre än 4:e.

10. C. fuscicornis: Nigra, nitidula, subpubescens, antennis tenuibus,
pedibus fusco-testaceis, femoribus tibiisque obscurioribus; alis ob-
scure hyalinis, radio stigmate triplo longiori; abdomine capite
duplo latiori, basi dense et subtiliter striolato. 2. Long. 3 lin.
NEes. Mon. Pter. 281, 3.

Funnen vid Lund.

Från C. flavipes skild genom mörkare ben, mera vattenklara vin-
gar och bredare abdomen; antennerna hafva 2:a leden lika stor som
3:e, 4—9 något längre än tjockleken, slutleden koniskt tillspetsad.
11. C. sulcata: Nigra, nitidula, subpubescens, pedibus testaceis; alis

subhyalinis, radio stigmate triplo longiori; abdomine thorace pa-

ullo latiori, basi suleato. P2. Long. i lin.

NEEs. Mon. Pter. 281, 2.

Funnen vid Ringsjön i Skåne.

Från C. fuscicornis skild genom abdomens skulptur, något star-

kare antenner, skaftet smutsbrunt, benen gulaktiga.

E) Antenne femine articulo 2:o minimo, 4:o bréviori, 3:0o elongato,
3—10 crassis, subcylindricis.

12. C. bispinosa: Subglabra, vix nitida, rufa, antennis, scapo basi
testaceo, capite, metathorace abdominisque dorso nigris; alis sub-
hyalinis; abdomine segmento 2:0 striolis crebris pone medium
extensis... 2. Long. 13 lin.

Mas: antennis articulo 2:o minimo, 3—11 sensim brevioribus,
corpore longioribus, breviter pubescentibus, ultimo lineari;
niger, abdomine pedibusque obscure testaceis.

NEEs. Mon. Pter. 280, 1.

Var. b. Q. testacea, abdomine basi supra nigricanti.

Var. ce. 2. aptera, nigra, capite postice, mesonoti dorso, rufis,
pedibus ferrugineis.

Funnen i Lappland, Norrige och Småland af Prof. BoHEMAN; sjelf

har jag funnit den i en barrträdsplantering vid Torekovi norra Skåne.

———r r————Å.!AÉnococ

— 305 —
Genus APHANOGMUS mm.

Antenne femine 10-articulatae, apice crassiores; maris 11-articu-
late, serrate, pilose. Thorax compressus, pleuris nitidis, laevibus,
linea transversa scutellari mediaque inesonoti subtilissimis, vix obser-
vandis. Scutellum oblongo-conicum, convexum, linea impressa margi-
nali nulla. Ale stigmate lineari, radioque brevi rectoque vel longiori
curvato. Abdomen subtus compresso-carinatum, basi vix striolatum.

1. ÅA. fumipennis m.: Niger, subnitidus, subtilissime sericeo-pubescens,
capite thoracis latitudine; alis fumatis, radio curvato stigmate fere
duplo longiori; antennis articulo 2:0 3:o duplo longiori, penul-
timo transverso, ultimo acuminato; genubus tarsisque obscure
testaceis. 8. Long. 1—1 lin.

Mas: antennis corpore longioribus, serratis, pilosis.
Funnen under ruttnande vegetabilier vid Lund.

2. Å. hyalinipennis m.: Niger, nitidulus, capite thorace parum latiori;
antennis apicem versus incrassatis; alis hyalinis, radio subcarvato,
stigmate fere duplo longiori; abdomine piceo, pedibus fusco-
testaceis. P2. Long. 4 lin.

Funnen vid Råby nära Lund.

Från föregående skild genom klara vingar med något kortare, ej
så böjd radius.

3. ÅA. fascipennis m.: Niger, nitidulus, subtilissime sericeo-pubescens,
capite thorace latiori; alis ciliatis, hyalinis, fascia transversa ante
medium obscuriori, radio recto stigmate vix longiori; antennis
articulo 2:0 3:0 longiori, 3 ultimis majoribus. 2. Long. 1—1 lin.
Mas: antennis corporis longitudine, obtuse serratis, pilosis.

Var. 2. antennarum basi pedibusque testaceis, abdomine piceo.
Funnen på fuktiga ängar vid Lund.
Genom sin korta radius på vingarne lätt känlig från båda före-
gående arter.

4. ÅA. clavicornis m.: Niger, nitidulus, antennis pedibusque testaceis,
abdomine piceo; alis ciliatis, hyalinis, radio rectiusculo stigmate
parum longiori; antennis articulo ultimo maximo. Y£. Long. lin.

Funnen vid Lund.

Från A. fasciipennis skild genom ljusare antenner, hvars sista led
är tjockare och längre.

5. 4. tenuicornis m.: Niger, subnitidus, subtilissime pubescens, capite
thorace duplo latiori; alis hyalinis, ciliatis, radio recto stigmate
fere breviori; abdomine apice acuminato; antennis tenuibus, apice
vix incrassatis, articulo 2:0o 3:o vix longiori. 8. Long. vix + lin.

Funnen i uttorkade sandgropar vid Lund.

— 306 —

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

(Forts. fr. sid. 286.)
Åf Författarne. 4

Binney, AM. The Terrestrial air-breathing Mollusks of the United
States described. Vol. 3. Edited by A. A. Gourp. Boston
1857. 8:0.

EpLunD, E. Handledning vid meteorologiska observationers anstäl-
lande. Stockh. 1858. 38:0.

FarzE, F. C. Börnehospitalet i Christiania 1855—57. Chra. 1858. 8:0.

ScHIMPER, W. PH. Meémoire pour servir å Y'histoire naturelle des
Sphaignes (Sphagnum L.). Paris 1857. 4:0.

ScHmiDT, Fr. Untersuchungen iber die Silurische Formation von
Esthland, Nord-Livland und Oesel. Dorp. 1858. 8:0.

SELLA, Qvint. Sulle forme cristalline di alcuni sali di platino e del
boro adamantino. Memoria 1, 2. Torino 1857. 4:0.

THomson, W. On the dynamical Theory of Heat. P. 6. Edinb.
1854. 4:0. Jemte 4 andra småskrifter.

OwzEn, D. D. Report on the geological Survey in Kentucky, 1854,
1855. Frankf. Kent. 1856. 4:0.
Af Utgifvarne.

Flora. Herausg. von A. E. FUÖRNROHR. 1857: 23—438.
Botaniska Notiser, utg. af TH. FRIES. 1858: 4, 5.

— 307 —

Orthoptera och Hemiptera från södra Afrika, — Can-
didaten Hr C. STÅL inlemnade genom Hr BoHEMAN härom föl-
jande afhandling:

»Jag anhåller att för Kongl. Akademien få framlägga redo-
görelse för den granskning, som jag företagit af de Orthoptera
och Hemiptera, som blifvit insamlade under Hr Ingeniör J. WAHL-
BERGS sista resa i det sydligare Afrika. Samlingen, gjord under
en jemförelsevis kort tid och af en enda person, som hufvudsakligen
samlade andra naturalster, och hvars tid upptogs af en mängd
göromål och bestyr, som en med så många svårigheter förknippad
resa nödvändigt måste medföra, kan naturligtvis ej göra anspråk
på någon fullständighet och rikedom; dock är den ganska intres-
sant, såsom dels lemmande bidrag till kännedomen om ett antal
förut kända arters geografiska utbredning inom Afrika, så egen-
domligt i detta afseende, dels äfven för de flera ganska utmärkta
nya arter och former, som den innehåller, från trakter, hvilka
hittills varit fullkomligt okända.

Af Orthoptera innehöll samlingen blott ett obetydligt antal,
så väl arter som individer, och då man betänker andra trakters
af Afrika, t. ex. Cafferlandets, rikedom på arter af denna insekt-
klass, så torde man kunna draga den slutsatsen, att de af Hr
WAHLBERG beresta landsträckorna äro särdeles fattiga i detta
afseende. Ett och annat anmärkningsvärdt finnes dock, såsom
Panchlora Caffrorum, Mesops abbreviatus, Forficula senegalensis
och Clonia Wahlbergi i trakten af sjön N'Gami, Forficula gi-
gantea och Hetrodes longipes vid Kuisip-floden, Phaneroptera
zebrata i trakten af Swakop-floden; vidare följande nya arter:

1. Perisphera cruralis. — Ovalis, convexiuscula, nigro-fusca, supra
= tota granulata, versus limbum squamulis acervatis griseo-albidis
conspersa; pedibus dilute piceis, femoribus nigricantibus. $. Long.

24, lat. 16 millim. — Ad BEikhams.

Antenna thorace vix dimidio longiores. Thorax longitudine
plus duplo latior, anterius rotundatus, apice medio subproductus,
ibidem earinula longitudinali instruetus. Meso- et metathorax
utrimque retrorsum angulato-producti.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 Juni 1858.

— 308 —

2. Blatta biteniata. — Elongata, testaceo-albida, nitida; vitta utrim-
que thoracis, in tegminibus ultra medium producta, et ibidem sen-
sim evanescente fusco-brunnea; antennis corpore vix duplo longio-
ribus; thorace utrimque dilatato, ibidem pellucido, decolore; lati-
tudine nonnihil breviore, postice latissime rotundato; tegminibus
corpore dimidio longioribus. &. Long. 121, lat. 33 millim. —
Prope Swakop flumen in arenosis.

3. Mantis gastrica. — Pallide virescens, dimidio apicali abdominis
nigricante; thorace subelongato, pone medium angustato, margini-
bus pallidius flavo-testaceis, subtilissime erosulis; tegminibus alis-
que vitreis, viridi-venosis, illis dimidio antico virescentibus, sub-
opacis, ante medium macula oblonga flavo-albida, fusco-terminata
ornatis. P2. Long. 55, exp. al. 103 millim. — Ad Eikhams.

Thorax latitudine duplo et dimidio longior, a basi ultra medium
parallelus, dein sensim dilatatus, anterius utrimque rotundatus et
antrorsum angustatus, marginibus subintegris vel levissime minute
erosulis. Tegmina aleque abdomine multo longiora, illa subparal-
lela, area antica retrorsum angustata, opaca, virescente, area po-
stica illa. ter latiore, intus virescente-opaca, extus vitrea et vire-
scente-venosa, ante medium macula ovali flavo-albida, antice et
postice macula fuscescente terminata. Coxs anticee anterius parce
spinuloso-tuberculatze; spinis femorum apicem versus fuscis.

BACTRODODEMA. SråL.
(Novum genus Phasmidarum.)

Corpus valde elongatum, cylindricum, breviter pilosulum. Caput
obovatum, antennis intra oculos cornubus 2 valde approximatis, intus
contiguis, subtriquetris, quorum marginibus exterioribus, preesertim
postico, profunde erosis et incisis. Antenne corporis tertiae parti fere
2equilongae. Prothorax capiti zequilongus, latitudine plus dimidio lon-
gior;. mesothorax prothorace fere quadruplo longior, posterius paullu-
lum crassior. Tegmina parva, oblonga, disco ante medium tubercu-
lato-elevata, mesothorace tertia parte breviora. Alex ample, tegmini-
bus duplo et dimidio longiores. Pedes longi, femoribus anticis versus
basin gracilioribus, intermediis et posticis basin versus foliato-bispino-
sis, spina basi propiore parva.

4. Bactrododema tiarata. — Grisea, breviter fusco-pilosula, sordide
albido- -mucorea; capite prothoraceque granulatis; alarum area an-
tica grisea, basin versus macula magna nigro-fusca, area postica
infuscata, nigro-fusco-tessellata; segmentis abdominis dorsalibus
quiuto et sexto foliolis pluribus parvis apicem versus instructis. $Y.
Long. 160, exp. al. 105 millim. — Terra Damararum.

5. Hetrodes diademata. — Testaceo-flavescens, abdomine supra infu-
scato, testaceo-flavo-sparso; thorace anterius utrimque sinuato, ante
sinum ampliato et trispinoso, posterius vix elevato, margine po-
stico multi-spinoso; femoribus inermibus, tibiis subtus versus api-
cem spinosis. S. Long. 50, lat. 20 millim. — Ad flumen Kuisip
in campis arenosis.

— 309 —

Species magna, eximia, H. Servillei proxima videtur. Caput inter
antennas cornu brevi, conico, acuto armatum. Thorax planiusculus,
anterius semel, posterius bis transversim leviter lateque impressus,
foveolis parum profundis, fundo fuscis, conspersus, anterius utrimque
sinuatus, mox pone sinum spinula armatus, ante sinum subcornuto-
ampliatus, cornubus ipsis recnrvis, anterius spinis duabus sat validis
antrorsum vergentibus armatis, margine antico bispinoso, margine po-
stico leviter subelavato, rotundato, multispinoso, spinis versus medium
sensim magnitudine decrescentibus. Abdomen muticum. Pedes validi,
breviusculi, femoribus inermibus, tibiis supra subceonvexis, apicem ver-
sus. planiusculis, posticis anterioribus dimidio longioribus, supra iner-
mibus, anticis et posticis subtus utrimque pone medium quadrispinosis,
mediis trispinosis.

Hemiptera tyckas vara talrikare och insamlingen deraf inne-
höll föremål af största intresse. Arterna från de inre trakterna
visa en afgjord likhet med OCafferlandets och äro mycket ofta
identiska med derifrån kända. De sterila trakterna närmare ku-
sten utmed floderna Swakop och Kuisip synas deremot hafva en
ganska egendomlig fauna, mera sparsamt blandad med former

från Cap- och Cafferlandet. Jag vill här lemna en förteckning
på de insamlade arterna från hvarje särskild af Hr WAHLBERG
| utmärkt lokal, börjande från vester vid kusten. I trakterna af
- Swakop- och Kuisip-floderna, närmare kusten, insamlades Soleno-
sthedium Schestedti, Coptosoma limbatellum, Paramecocoris ven-
tralis, Mictis furva, Lygeus concinnus, LDL. lemniscatus et ele-

| gans, Naucoris limicola, Anisops natalensis et perpulcher; vidare
| nya arter af följande genera: Eurygaster (1 sp.), Cydnus (1 sp.),
Atelocera (1 sp.), Mormidea (1 sp.), Pentatoma (1 sp.), Hypse-
opus (3 sp.), Acanthocoris (1 sp.), Capsus (2 sp.), Reduvius
(1 sp.), Holotrichius (1 sp.), Gerris (1 sp.), Sigara (1 sp.), By-
v thoscopus (2 sp.), Henicotettix Nov. gen. (1 sp.), Platypleura (1 sp.);
b vidare längre inåt landet vid Eikhams togos Atelocera lentiginosa,
Rhaphigaster purus, Phyllomorpha Latreillei, Rhyparochromus
nigro-maculatus, och nya arter af följande genera: Mormidea
(1 sp.), Gonocerus (1 sp.); vid T'kons Fountain togos Agonoscelis
versicolor et puberulus, Rhaphigaster scurrilis, Pseudophana caffra,
äfvensom nya arter af Solenosthedium (1 sp.), Sciocoris (1 sp.),

— 310 —

Aeliomorpha STÅL (= Tetratoma SIGN.) (1 sp.), Hypselopus
(1 sp.), Delphax (1 sp.) Under vägen till sjör N'Gami, ifrån
Eikhams och T'kons fountain, samlades följande arter, utan när-
mare meddelad lokal: Aspongopus Sutor, Gonocerus pusillus,
Rhyparochromus natalensis, Nabis caffra, jemte nya arter af
Bolbocoris (1 sp.), Mecidea (1 sp.), Gonocerus (1 sp.), Nov.
gen. (1 sp.), Peirates (1 sp.) Vidare innehöll samlingen en
mängd arter utan uppgifven lokal, hvilka dock med största sä-
kerhet kunna antagas vara tagna i trakterna af sjön N'Gami,
åtskilliga kanske äfven på den resa, som Hr WAHLBERG deri-
från företog till det i nordlig riktning från N'Gami belägna Li-
bebe. Dessa arter äro Åethus perosus, Rhaphigaster prasinus et
scurrilis, Anisoscelis membranaceus, Stenocephalus caffer, Cera-
topachys auritulus, Dysdercus nigro-fasciatus, Reduvius nigro-
fuscus, Harpactor pictus, natalensis, Echtrichodia Cruz, Diplony-
chus coenosus, Nepa grossa, Monecphora postica et areata, äfven-
som nya arter af Spherocoris (1 sp.), Odontotarsus (1 sp.),
Gonopsis (1 sp.), Carlisis, Nov. gen. (1 sp.), Lygmeus (1 sp.),
Harpactor (2 sp.) och Euagoras (1 sp.).
Jag öfvergår nu till beskrifningen af de nya arterna.

1. Solenosthedium pallescens. — Obovatum, modice convexum, livi-
dum, subtus cum pedibus pallidius, nitidulum, sat dense ferrugi-
neo, hic illic presertim in capite, thorace anteriore lateribusque
scutelli subviolaceo-punctatum , obsolete irregulariter pallidius con-
spersum; maculis tribus prope apicem scutelli suborbicularibus pal-
lidis, purius flavescente-conspersis, maculaque parva nonnihil ante
medium utrimque sita nigra, opaca; macula una alterave pectoris
enea. &. Long. 14, lat. 8! millim. — Ad T'kons fountain.

Congenericis statura omnino simile, S. Sehestedti proximum,
aliter coloratum.

2. Spherocoris simulans. — Subovatus, modice convexus, distincte
punctulatus, niger, supra maculis multis rufo-testaceis, pallidius

cinctis, subtus flavescente-maculatus; antennarum articulis 3—5, -

femoribus supra, apicem versus tarsisque rufo-testaceis. & Long.
103, lat. 8 millim. — N'Gami.

S. hamifero valde affinis, scutello posteriora versus minus con-.

vexo, ut et colore antennarum, pedum corporisque subtus certe
distinetus; quoad picturam et distributionem macularum dorsalium
eum S. Argo omnino congruit.

3.

— 31 —

Odontotarsus illotus. — Ovalis, convexiusculus, griseo-albidus, fusco-
punctatus, linea media capitis in thorace et scutello continua-
ta, marginibusque antico lateralibus thoracis nec non maculis
duabus parvis basalibus scutelli pallidioribus, hujus etiam lituris
obsoletis vermiculatis nigro-fuscis; antennis rostroque pallidis, cum
corio apicem versus nigro-fuscis. $. Long 101, lat. 63 millim.
— In vicinitate lacus N'Gami.

O. natalensi valde affinis, nonnihil latior magisque convexus.

Caput oblongo-triangulare, apice rotundatum, utrimque ante ocu-
los subsinuatum, convexiusculum, lobo medio lateralibus paullulum
longiore. Ocelli sanguinei. Antenn articulo tertio secundo quarta
parte breviore. Thorax longitudine plus duplo latior, mox ante
medium transversim leviterque impressus, angulis lateralibus sub-
prominentibus, marginibus antico-lateralibus levissime sinuatis, l2e-
vibus. Scutellum subparallelum, apice semicirculariter rotundatum,
basi utrimque impressum, mox intra impressionem singulam ma-
cula parva pallida notatum. Subtus quam supra minus dense
punctatus.
Bolbocoris obscuricornis. — Griseo-albidus, vitidus, remote, sat for-
titer fusco-punctatus, antennis, capite (limbo excepto), callis anticis
thoracis, scutello basin versus, maculis pectoris discoque lato ven-
tris nigricantibus; tarsis fuscis; scutello basi utrimque callo laevi
flavescente-albido; pedibus pallidis, femoribus sape dilute lutescen-
tibus. & Y. Long. 33, lat. vix 23 millim. — In vicinia lacus
N'Gami.

B. rufo multo minor. Caput subperpendiculare, apice sub-
productum. Antenne articulo secundo tertio dimidio longiore.
Thorax angulis vix prominulis, marginibus antico-lateralibus levis-
sime sinuatis. Scutellum abdomini subaequilongum, ante medium
utrimque leviter sinuatum, apice fere semicirculare, ruga media
elevata longitudinali, punctata.

Eurygaster sculpturatus. — TLatiuscule ovalis, convexiusculus, sor-
dide flavo-testaceus, fusco-varius, ventre pallidiore; capite thorace-
que rugosis, scutello ruga longitudinali percurrente elevata instru-
cto; pedibus fusco-punctatis. YP. Long. 10, lat. 61 millim. — In
tractibus arenosis fluvii Swakop.

Statura fere E. maroccani, minor. Caput ante oculos utrimque
sinuatum, apice rotundatum, lobis lateralibus medio longioribus,
ante hunc contiguis. Antenna basin versus pallidiores, articulis
2 et 3 subzequilongis. Thorax rugoso-inaqualis, anterius et ante
medium transversim impressus, impressionibus medio minus pro-
fundis, utrimque fere pone oculos per rugulam Jlongitudinalem in-
terruptis, marginibus antico-lateralibus subrectis, angulis lateralibus
obtusis, medio subsinuatis. Scutellum subparallelum, apice rotun-
dato-subproductum, rugoso-inzequale, basi transversim subelavatum,
utrimque carinula vel ruga longitudinali instructum, medio per-

currenter rugoso-elavatum. Abdomen segmento singulo utrimque
sinuato.

so e VÅ
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 6. ES

4

6.

— 312 —

Cydnus (Aethus) lautipennis. — Ovalis, piceus, nitidus; thoracis
margine postico, hemelytris tarsisque squalidis, illo parce, subtiliter
punctato, plaga anteriore leevi; hemelytris parce, distinctius, pun-
ctatis. Long. 43, lat. 23 millim. — In tractibus arenosis fluvii
Kuisip.

C. lepido proximus. Caput obtuse rotundatum, ciliatum, l2e-
viusculum. Antenna breviuscula, fusco-testacex. Thorax longitu-
dine media fere duplo latior, antrorsum sensim nonnihil angusta-
tus, utrimque sat longe dilute piceo-ciliatus, parce punctulatus,
plaga transversa anteriore lavigata. Scutellum retrorsum sensim
angustatum, remote, distinctius punctatum, apice concaviusculum.
Hemelytra remote, sat distincte punctata. Pedes dilutiores, tibiis
anticis apicem versus nonnihil latioribus, extus spinis 6 vel 7 api-
cem versus longitudine crescentibus armatis.

ISciocoris fusco-sparsus. — Ovalis, grisescens, fusco-punctatus, ma-
culis minutis pallidis parce conspersus; thoracis lateribus anterius
margineque costali basi flavo-testaceis; scutelli apice pallido; mem-
brana vitrea, fusco-irrorata; subtus cum pedibus pallidior, flavo-
albidus, remote fusco-punctatus, abdomine subtus latera versus den-
sius punctato, medio plaga longitudinali nigricante, limbo supra
fusco-maculato. SA. Long. 41, lat. vix 3 millim. — Ad T'kons
fountain.

IS. tenebroso affinis videtur. Caput latitudine intraoculari non-
nihil longius, utrimque ante oculos leviter sinuatum, apice rotun-
datum, levissime concaviusculum. Antenne pallidae, apicem ver-
sus obscuriores. Thorax longitudine media duplo et dimidio latior,
transversim subimpressus, marginibus antico-lateralibus levissime
rotundatis, anterius flavo-testaceis. Scutellum utrimque vix sinua-
tum, apice rotundatum, pallidius. Hemelytra vena longitudinali
media admodum elevata, pallidiore. Femora parce fusco-punctata,
apicem versus macula irregulari fusca.

Mecidea proliza. — Pallide griseo-flavescens, supra sat dense pun-
ctata, lobis lateralibus capitis contiguis; thoracis vittis 4 obsole-
tissimis e punctis fuscis; corio sepe pallidissime sangvineo;
pedibus antennisque pallide albido-virescentibus. &. Long. 9—10,
lat. 33-—33 millim. — Inter Eikhams et N'Gami lecta.

Caput lobis lateralibus contiguis, intus nigro-punctatis. An-
tenne articulis 3 et 4 gequilongis, eeLdd quarta parte breviori-
bus. Thorax carina levi longitudinali instruetus. Corium extus
intra marginem fusco-punctatum. Abdomen supra nigro-bivitta-
tum, subtus remotissime punctatum, latera versus vitta e punctis
densius acervatis fuscescentibus.

Åtelocera notatipennis. — Oblonga, fusco-squalida, sat dense pun-
ctata, punctis fundo mucoreis; capitis marginibus lateralibus, tho-
racis vitta media in capite et scutello continuata marginibusque
antico-lateralibus, macula parva utrimque basali scutelli, ma-
cula parva corii pone medium, femoribus supra maculisque mar-
ginalibus abdominis flavo-testaceis, hoc subtus mucoreo; antennis

— 313 —

tibiis femoribusque subtus nigricantibus. Long. 17, lat. 9 millim. —
In tractibus arenosis fluvii Swakop.

Å. spinulose affinis videtur. Caput antrorsum nonnihil angusta-
tum, apice obtusum, lobo medio lateralibus subaquilongo. Membrana
sordida, fusco-venosa. Femora subtus multispinosa.

AELIOMORPHA. STÅL.
(Tetratoma. SIGNORET.)

Antenn&e hujus generis difformes, quinque-articulatae, marium cras-
siores, articulo secundo quam brevissimo, subannuliformi, feminarum
graciliores, articulo secundo quam apud mares longiore.

Nomine Tetratomatis genus Coleopterorum bene cognitum etiam
designatum.

10. Åeliomorpha simulans. — Obovata, pallide flavo-albida, antennis
sordide testaceis; capitis marginibus vittaque media, thorace po-
sterius et anterius medio, scutello (marginibus lateralibus, lineaque
media percurrente, in thorace et capite continuata exceptis) heme-
lytris, pectoris ventrisque lateribus fusco-punctatis, hujus vitta
media vel macula posteriore nigricante; pedibus pallide sor-
dide flavo-virescentibus. &A 8. Long. & 7, 29 4, lat. I 53,
2 33 millim — Ad T'kons fountain.

ÅA. natalicole valde affinis, antennis obscurioribus, scutelli ma-
cula utrimque oblonga basali limboque pone medium distinctius
levibus, femoribus apicem versus punctis nonnullis fuscis conspersis.
Latera ventris sape dilute punctata, semper tamen adest series
marginalis punctorum nigrorum; stigmata nigra. :

Huic generi etiam inserende sunt Aelie bella, griseo-flava,
natalicola et pumila, omnes e Caffraria et a me descriptae.

11. Mormidea tristicula. — Subovalis, sordide testaceo-flavescens, dense
fusco-punctulata, vitta basali capitis in thorace distincte, in
scutello obsolete continuata, marginibus angulorum lateralium
thoracis productorum, maculis minutis sparsis hemelytrorum
aliisque marginalibus abdominis linearibus pallidis; ventris disco
utrimque vitta fusca; pedibus obscurioribus, fusco-punctatis.
2. Long. 93, lat. 6 millim. — In campis arenosis fluvii Swakop.

Caput antrorsum angustatum, lobis lateralibus subacuminatis,
medio 2equilongis, linea longitudinali infra oculos pallida. Thorax
angulis lateralibus valde prominenutibus, antrorsum productis, ob-
tusiusculis, pallido-limbatis. Scutellum pone medium utrimque
sinuatum, apice rotundatum.

12. Mormidea pugionata. — Subovata, pallide griseo-flavescens, in
pallide virescentem migrans, parce punctata; antennis rufescenti-
bus, apicem versus fuscis; thorace posterius obscurius punctato,
ante medium maculis 2 punctiformibus fuscis, angulis lateralibus
acutis, valde subantrorsum et nonnihil sursum productis, rufe-
scentibus, apice fuscis; scutello basi maculis 3 parvis pallidis,
levibus; hemelytris fusco-punctatis, vitta media arcuata sublaevi-
gata. &A P9. Long. vix 10, lat. 53 millim. — Ad Eikhams.

— 314 —

M. pugnacei valde affinis, angulis thoracis subsursum et multo
longius productis, magis acutis.

3. Pentatoma vittaticeps. — Subovata, griseo-albida, supra dense,
fortius, subtus subtilius punctata; antennis, marginibus lateralibus
vittaque media capitis, angulis lateralibus subacute prominentibus,
maculisque parvis sparsis anterius confluentibus thoracis nigrican-
tibus, hujus etiam marginibus lateralibus ante medium lutescen-
tibus; scutello hemelytrisque minute nigro-tinctis, illius maculis
3 parvis basalibus, levibus apiceque, horum callis minutis sparsis
levibus albidis; membrana albido-hyalina, venis fusco-conspersis;
subtus parce nigro-notata; tibiarum olivaceo-virescentium basi api-
ceque, tarsis femoribusque apicem versus nigro-fuscis; abdominis
limbo nigro-luteoque maculato. &. Long. 9, lat. 53 millim. —
In tractibus arenosis fluvii Swakop.

Prope P. arabicam locanda.

14. Gonopsis bimaculata. — Obovata, sordide testaceo-flavescens, supra
subtusque remote fusco-punctata, maculis duabus basalibus ma-
jusculis scutelli lateribusque ventris laeviusculis, pallidioribus; spi-
nis lateralibus thoracis nigris. &. Long. 103, lat. 5 millim. —
In vicinitate lacus N'Gami.

Statura fere G. fisse, capite thoraceque proportionaliter lon-
gioribus, illius lobis apice vix divaricatis, marginibus lateralibus
medio subrotundatis, hujus angulis lateralibus spinosis, spinis
subgracilibus, transversis, subsursum productis. Antenn&e desunt.

CARLISIS. Stå.

Corpus magnum. Caput quadratum, apice haud emarginatum,
lobo medio subproducto. Antenna corpore tertia parte breviores, te-
retes. Thorax antrorsum subdeclivus, angulis lateralibus leviter pro-
minulis, obtusis, posterius late rotundatus. Scutellum triangulare, la-
titudine vix longius. Membrana venis circiter 10 instructa longitu-
dinalibus. Pedes mediocres, femoribus anterioribus apicem versus subtus
spinulis nonnullis armatis, posticis leviter incrassatis, subrectis, subtus
apicem versus spinosis; tibiis subtriquetris.

Micti affine genus.

15. Carlisis Wahlbergi. — Sordide flavo-testacea, punuctata; antennis
(artibulorum 2—4 dimidio basali excepto) vittis 2 apiceque tu-
berculorum antenniferorum capitis, marginibus lateralibus macu-
lisque 2 posticis intramarginalibus thoracis, maculis 2 basalibus
oblongis marginibusque lateralibus scutelli, maculis areolarum
hemelytrorum marginalibusque abdominis, tibiis (annulo medio
lato excepto) tarsisque nigricantibus; membrana fusco-cuprescente,
nitida, maculis nigris opacis ornata. 8. Long. 22—24, lat. 8—9

millim. — In vicinitate lacus N'Gami.
Variat corpore pedibusque interdum obscurioribus, fuscescente-
testaceis.

Memoriz&e Celeb. Dom. JoHANNIS WAHLBERG, Africa australis
perscrutatoris strenuissimi, hanc speciem pulchram novi generis

ä

— 315 =

haud procul a terris collectam, ubi elephanto feroce percussum
mortem obiit, consecrare volui.

16. Hypselopus pallidiventris. — Ferrugineus, albido pilosus et seri-
ceus, antennis, tibiis, femoribus posticis fusco-ferrugineis; capite
thoraceque nigricantibus, illius linea media ferruginea, hujus ma-

culis duabus anterioribus fasciaque postica in pectore decurrente,

articulis antennarum 3 et 4 versus basin, punctis 3 basalibus apice-
que ipso scutelli nec non annulo lato subbasali tibiarum poste-
riorum sordide flavescentibus; hemelytris sordide subhyalinis; ven-

tre flavo-albido, stigmatibus nigris. L. Long. 16, lat. 4 millim.

— Ad T'kons fountain.

H. annulicorni gracilior. Antennze corpore vix breviores. Ca-
put thoraci subrequilongum, lobo medio nonnihil prominente.
Thorax latitudine basali paullulum longior, antrorsum sensim
nonnihil angustatus, sat dense punctatus, angulis posticis acutiu-
sculis, prominulis, subreflexis. Hemelytra abdomen admodum su-
perantia. Femora postica levissime incrassata, subtus circiter octo
spinis armata, apicalibus minutis. Tibize postica recta, dimidio
apicali intus sexspinoso, fusco-piloso.

17. Hypselopus validipes. — Sordide pallide griseo-flavescens, pedibus
pectorisque lateribus obscurioribus, fusco-variis; linea media capi-
tis, marginibus lateralibus carinaque obsoletiore media anterius
evanescente thoracis pallidis. 2. Long. 13, lat. 3 millim. — In
tractibus fluvii Swakop arenosis, sterilibus.

Antenna corpore fere tertia parte breviores. Caput thorace
paullulum brevius, lobo medio prominente. Thorax latitudine
basali nonnihil longior, antrorsum sensim nonnihil angustatus,
angulis posticis haud prominentibus. Hemelytra thorace fortius
punctata, abdomen paullulum superantia. Femora postiea valde
incrassata, levissime curvata, subtus per totam longitudinem spi-
nulosa, apicem versus intus spina unica majore apice excepto
sordide flavo-albida armata. Tibise postica levissime curvatze,
apicem versus biseriatim spinosze, parce pallido-pilosa.

18. Hypselopus sordidatus. — Dilute sordide flavo-grisescens, obscu-
rius punctatus, subtus cum pedibus pallidior; antennis sordide
ferrugineis; capite marginibus lateralibus pone antennas macu-
lisque duabus posterioribus nigricantibus, lineis tribus pallidio-
ribus; pectoris lateribus infuscatis; vitta media pectoris in ca-
pite continuata maculisque marginalibus abdominis nigro-fuscis.
?. Long. 10, lat. 23 millim. — In campis arenosis ad Swakop
fluvium.

Antennee corpore tertia parte breviores. Caput thorace non-
nihil longius, lobo medio vix prominulo. Thorax latitudine non-
nibil brevior, apicem versus vix angustatus. Femora postica le-
viter incrassata, recta, subtus pone medium spinulosa. Tibiz
postice pilosse, subtus versus apicem spinosee.

19. Hypselopus inornatus. — Sordide albido-testaceus, pedibus posti-
cis obscurioribus, maculis duabus posterioribus capitis, macula==

20.

21.

22.

23.

— 316 —

minuta antica thoracis, vitta inferiore capitis mediaque pectoris
nigricantibus; ventre parce minute ferrugineo-consperso. Y. Long. 8,
lat. 21 millim. — In campis arenosis ad Swakop fluvium.

Antenna corpore tertia parte breviores. Caput thorace non-
nihil longius, lobo medio haud prominulo. Thorax latitudine
nonnihil (quarta circeiter parte) brevior, antrorsum leviter angu-
status. Femora postica incrassata, minute spinulosa, apicem ver-
sus intus spina majore pallidiore armata. Tibie postice rectae,
dimidio apicali bifariam spinoso.

Gonocerus bis-bipunctatus. — Supra pallide griseo-flavescens, fusco-
punctatus, subtus cum pedibus margineque hemelytrorum costali
ultra medium purius dilute flavescens; maculis duabus singuli
hemelytrorum transversim positis, pone medium, minutis, laeviu-
sculis, pallidis; angulis acutis thoracis, stigmatibus pectoris serie-
busque quattuor punctorum ventris nigris; tarsis flavo-testaceis.
S. Long. 11, lat. 4 millim. — Ad Eikhams.

Caput subquadratum , lobo medio subproducto. Antenna de-
sunt. Thorax marginibus lateralibus anguste pallidioribus, an-
gulis lateralibus acutis, subantrorsum et nonnihil sursum admo-
dum productis, postice obsolete serrulatis. Pectus sat dense et
fortiter punctatum. Venter obsolete punctulatus.

Gonocerus binotulatus. — Supra cum antennis griseo-flavescens,
dilute ferrugineo-indutus, punctatus, subtus cum pedibus pallidius
subsordide flavescens, hemelytrorum limbo costali ultra medium,
macula parva ad membranam aliaque adhuc minore inter illam
et commisuram pallidis; punctis duobus coxarum, stigmate in me-
dio pectoris, serieque utrimque punctorum ventris nigris; articulo
apicali antennarum fusco. 8. Long. 8, lat. vix 3 millim. — In
via inter Eikbams et N'Gami.

G. trigono proximus. Caput subquadratum, lobo medio sub-
producto. Antenn& corpore vix tertia parte breviores, articulo
secundo tertio paullulum breviore. Thorax anterius nonnihil pal-
lidior, angulis lateralibus productis, rectis, acutiusculis, postice
serrulatis.

Åcanthocoris spinulosus. — Fuscescens, griseo-sericeus et parcius
pilosus, thorace spinoso, angulis posticis antrorsum productis, acu-
tis; antennarum articulo apicali testaceo-flavescente, versus apicem
infuscato; corio disco vittaque utrimque pectoris obsoletius testa-
ceo-flavescentibus; membrana sordida, fusco-venosa. & 8. Long.
11, lat. 4 millim. — In campis arenosis ad fluvium Swakop.
Antenn corpore tertia parte breviores, articulo tertio apicem
versus sensim dilalato, secundo zxquilongo. Thorax spinoso-tuber-
culatus, angulis lateralibus antrorsum productis, acutis, extus in-
ter se parallelis. Abdomen limbo obsolete testaceo-flavo-maculato.

Lygeus fasciativentris. — Sordide coccineus, antennis, capite sub-
tus, lobo medio parteque basali, rostro, macula posteriore oblonga
utrimque marginali vittisque duabus mediis medio angustatis tho-
racis, scutello, clavo (margine scutellari excepto), corio (margini-

— 317 —

bus ad clavum et costali ultra medium exceptis) fasciis tribus
pectoris maculisque tribus utrimque parvis pone singulam fasciam,
margine basali segmentorum ventralium, pedibus membranaque
nigro-fuscis vel nigricantibus, hujus limbo maculaque parva ante
medium ramulum transversum ad marginem apicalem corii emit-
tente, marginibusque sulci rostralis capitis albidis. 2. Long. vix
7, lat. 21 millim. — In vicinitate lacus N'Gami.
Magnitudine et statura L. delicatuli.

TERACRIUS. SrtåÅL.
Caput subtriangulare, thorace antico subequilatum. Rostrum coxas

anticas parum superans. Ocelli oculis approximati. Antennie breves,
capiti cum thorace vix 2quilongse, apicem versus leviter incrassatze.
Thorax convexiusculus, latitudine parum brevior, antrorsum angustatus.
Scutellum triangulare. Hemelytra angulo apicali clavi truncato; mem-
brana quinque-venosa. Pedes breviusculi, femoribus auticis incrassatis,
subtus multi-spinulosis, tibiis anticis apice intus acute subproductis.

24.

25,

26.

Phygadico proximum genus.

Teracrius namaquensis. — Pallide griseo-flavescens, punetatus,
albido-sericeus; antennis fuscor-testaceis; corii apice ipso maculis-
que duabus minutis, una costali pone medium, altera ad mem-
branam, nigro-fuscis; ventre fusco-testaceo, pallido-marginato;
pedibus flavo-albidis, femoribus anticis subtus, posterioribus tibiis-
que basi nigricantibus. 9. Long. 4, lat. 11 millim. — Inter
Eikhams et N'Gami.

Capsus (Eurymerocoris) viridipuncetatus. — Oblongus, albidus,
capitis limbo dorsogque abdominis pallidissime virescentibus; he-
melytris viridi-irroratis; membrana vitrea, decolore; tibiis omni-
bus fusco-spinoso-setosis. P. Long. 23, lat. 1 millim. — In
campis arenosis ad Swakop fluvium.

Caput cum oculis thorace antico paullulum latius, obtuse tri-

angulare, longitudine plus duplo latius. Antenna corpore ipso
nonnihil breviores, articulo 1 brevi, 2 illo fere triplo longiore,
graciliore, 3 basali duplo longiore, ultimo precedente nonnihil
breviori. Thorax transversus, longitudine duplo et dimidio latior,
antrorsum nonnihil angustatus. Femora postica latiuscula, com-
pressa.
Capsus (Eurymerocoris) tabescens. — Elongatus, parallelus, pal-
lide flavo-virescens, membrana infuscata; oculis majusculis; tho-
race brevinsculo, antice quam postice dimidio angustiore. 2. Long.
5, lat. 11 millim. — In campis arenosis ad fluvium Swakop.

Statura fere CO. decoloris, multo pallidior, articulo secundo an:
tennarum longiore, oculis majoribus. Caput cum oculis latitudine
fere tertia parte brevius, spatio intraoculari oculis vix latiore.
Antenna corpore ipso longiores, suberassiusculae, articulo basali
brevi, capite tertia parte breviore, 2 illo fere plus quadruplo lon-
giore, toto sequicrasso, 3 illius dimidio nonnihil longiore. Thorax
postice longitudine duplo latior. Femora postica compressa, la-
tiuscula.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

— 318 —

Peirates lugubris. — Niger, nitidulus, subsenescens, parce pilosus,
hemelytris nigricantibus, opacis, vena interiore flavo-testacea; tho-
racis lobo antico lineis subimpressis opacis instructo, lobo postico
illo dimidio breviore, utrimque impresso; femoribus anticis cras-&
sis. 9. Long. 11, lat. 31 millim. — Inter Eikhams et N'Gami
captus. :

Reduvius fusciceps. — Dilute flavo-testaceus, pilosus, pedibus he-
melytrisque pallidioribus; capite fusco; membrana sordide hya-
lina; thorace lobo antico postico dimidio angustiore et tertia parte
breviore, postico supra prope angulos laterales obtusos et medio
longitrorsum leviter impresso; scutello inermi. &. Long. 103,
lat. 23 millim. — In arenosis ad Swakop fluvium.

Holotrichius obscuricollis. — Fusco-testaceus, rostro pallidiore;
hemelytris, pedibus abdomineque testaceo-flavescentibus, membrana
infuscata; ano fusco-testaceo; thoracis lobo postico transversim
rugoso, angulis lateralibus obtusis; scutello spinula recurva ar-
mato. &. Long. 20, lat 41 millim. — In campis arenosis ad
Swakop fluvium.

Harpactor albo-notatus. — Fusco-ferrugineus, pilosulus et seri-
ceus, capite, antennis, thoracis lobo antico, hemelytris tibiis tar-
sisque obscurioribus, magis nigro-fuscis; rostro nigro; scutello
vitta albido-sericea ornato. 2. Long. 12, lat. 41 millim. — In
vicinitate lacus N'Gami.

Caput thorace vix tertia parte brevius, parte anteoculari po-
stoculari 2equilonga. Antennze corpore dimidio nonnihil longio-
res, articulo basali capite paullulum breviore. Thorax longitudine
latior, lobo antico postico subzequilongo et plus dimidio angu-'
stiore, hujus angulis lateralibus nonnihil prominentibus. Pedes
intermedii anticis nonnihil breviores, femoribus anticis nonnihil -
incrassatis. ;

Euagoras agathidioides. — Cinnabarina, capite supra ante ocellos, -
antennis, rostro (dimidio apicali articuli primi et basi ipsa art.
secundi exceptis), thorace supra (marginibus lateralibus lobi po-
stici exceptis) tarsisque nigris; vitta commisurali, fascia media
apiceque tegminum nec non tibils versus apicem nigro-fuscis;
membrana fusca. S. Long. 123, lat. 23 millim. — In vicini--
tate lacus N'Gami.

Species pulcherrima, antennarum articulis 3 et 4 crassioribus,
compressis. |

Gerris swakopensis. — Supra parce flavido-sericeus, cum anten-
nis tegminibusque nigricans, subtus cum pedibus, rostri basi, linea
transversa basali capitis, carinula longitudinali antica marginibus-
que lateralibus anticis limboque angulorum lateralium testaceo-
flavescens; pedibus posterioribus supra, tibiis anticis vittisque 2
femorum anticorum nigro-fuscis; pectore et interdum disco ven-
tris infuscatis. &A P. Long. 7J—81, lat. 2—23 millim. — In
tractibus fluvii Swakop.

Ä

— 319 —

Antenna dimidio corpori vix 2equilong:e, articulis 2 et 3 zequi-
longis, ad unum basali vix brevioribus, apicali singulo illorum
paullulum longiore. Thorax postice rotundatus, carina media ob-
soletissima, non nisi antice distincta. Femora postica mediis
paullulum longiora et graciliora.

33. Sigara scutellaris. — Supra fusca, subtus cum capite pedibusque
subsordide albido-flavescens, vertice obscuriore, szpius longitror-
sum fusco-trilineato; scutello clavoque ad scutellum sordide flavo-
testaceis. I LP. Long. 41, lat. tegmin. 2 millim. — In tractibus
fluvii Kuisip.

Magna species. Caput inter oculos rotundato-subprominens,
fronte utrimque ad oculos punctis rarioribus distinctis adspersa.
Thorax longitudine media triplo vel ultra latior, latera versus sen-
sim angustatus, capite cum oculis fere angustior. Tegmina sub-
tiliter punctulata, versus medium nonnihil latiora.

DUILIUS. ESTÅL.

Caput ante oculos paullulum prominens, vertice antrorsum angu-
stato, in frontem transiente, medio carina supra frontem obsolete con-
tinuata; froute triangulari, latitudine apicali paullulum longiore, mar-
ginibus lateralibus nonnihil elevatis; clypeo convexiusculo, utrimque
non nisi obsoletissime carinato. Ocelli mox ante oculorum marginem
inferiorem siti. Thorax brevis, postice angulato-emarginatus. Scutel-
lum tricarinatum. Tegmina abdomen multo superantia, angusta, lati-
tudine fere quadruplo longiora, venis subfurcatis, versus apicem per
venulas transversas raro conjunctis. Pedes simplices, tibiis posticis
inermibus.

Cizio affine genus, tegminibus angustis, structuraque capitis di-
stinctum.

34. Duilius tenuis. — Pallide flavo-albidus, fronte utrimque intra mar-
gines, vertice inter carinam et margines, maculis 6 saepe obso-
letis thoracis, discoque scntelli plus minus distincte et obscure
testaceis vel fuscis; tegminibus subsordidis, venis minute fusco-
granulatis, pilosulis, fasciis 2 ante medium nebulaque apicali plus
minus dilute brunnescentibus. 2. Long. 4, lat. 1 millim. — In
campis arenosis fluvii Swakop.

35. Delphax lautipes. — Nigro-fusca, marginibus genarum tenuissime,
antennis, thoracis vitta media supra scutellum continuata mar-
ginibusque lateralibus anticis infra oculos, pedibus maculisque
parvis marginalibus abdominis testaceo-albidis; tegminibus abdo-
men longe superantibus, fuscescentibus, apicem versus obscuriori-
bus, macula magna costali mox pone medium oblonga, decolore,
hyalina, commisura clavi albida, mox pone medium lineola fusca
notata. $. Long. 5, lat. 13 millim. — T'kons fountain.

D. vitticolli valde similis, nonnihil major, striola commisurali
fusca. Caput ante oculos nonnihil productum; fronte reclinato-
decliva, elongata, versus basin subangustata, latitudine fere triplo
longiore, medio unicarinata, carina in frontis parte basali reflexa,
furcata. Tegmina yenis minutissime fusco-granulatis.

sin: SDN:

36. Platypleura latielavia. — Nigricans, subtus albo-mucorea; macu-
lis pluribus basalibus fasciaque utrimque inequali verticis inter
frontis basin et oculos, macula oblonga utrimque parva disci api-
ceque scutelli maculisque femorum testaceo-flavescentibus, thorace
flavo-testaceo-maculato, limbo postico similiter colorato; tegmini-
bus griseo-albidis, areolis fusco-irroratis et pinnato-maculatis,
limbo fusco-lineato; alis nigris, apice albidomaculatis, limbo la-
tissimo, lacteo. 2. Long. 26, exp. al. 80 millim. — In campis
arenosis ad Swakop fluvium.

Statura fere P. hirtipennis, propter colorem alarum earumque
limbo latissimo valde eximia species. Thorax longitudine qua-
druplo latior, utrimque obtuse angulato-dilatatus. Alarum limbus
tertiam fere partem ala singulae occupans. Femora antica iner-
mia, subtus tantum spinosula.

HENICOTETTIX. SrtÅL.

Caput thorace antico vix latius, obtuse triangulare. Thorax haud
dilatatus, postice late sinuatus. Tegmina subangusta, costa recta,
areolis apicalibus 8, areola ad marginem costalem minima. Tibia
antice apice intus spinula armate, apice extus spinoso-producta,
quare tarsi, ut videtur, pone apicem, haud in apice, ut solito, inserti.

Genus Stridulantium, structura tibiarum anticarum insigne.

37. Henicotettix Hageni. — Albido-subtomentosa, supra nigra, sub-
tus cum limbo omni thoracis, limbo dorsali abdominis pedibus-
que flavo-albida; vittis lineisque superioribus femorum, disco
pectoris Basique ventris nigris; macula parva -oblonga apicali
capitis aliaque utrimque ante oculos albido-flavis; tegminibus
alisque vitreis, sordide flavo-albido-venosis. &. Long. 26, exp.
al. 43 millim. — In campis arenosis ad Swakop fluvium.

Opercula parva, arcuata, angusta; albida.

38. Bythoscopus nigro-signatus. — Pallide flavo-virescens, maculis mi-
nutis una basali media, aliaque utrimque prope oculos frontalibus,
una apicali thoracis unaque pectoris supra coxas anticas nigris;
unguiculis infuscatis. 2. Long. 41, lat. 14 millim. — In campis
arenosis ad fluvium Swakop.

B. prasino similis. Caput rugulosum, vertice brevissimo, ob-
tuse angulato; fronte reclinato-decliva, latitudine subrequilonga.
Thorax scutellumque rugosa, illo longitudine plus duplo latior,
antice obtuse angulatus. Tegmina pellucida, pallidiora.

39. Bythoscopus glauco-virens. — Pallide glauco-virescens, nitidus, l:e-
vis; frontis maculis 2? parvis ad oculos, una supra aliam, lineo-
lisque 2 transversis inter maculas superiores, nec non maculis 2
parvis subcostalibus tegminum nigricantibus, his fusco-venosis,
apicem versus pallidioribus. fö Long. 41, lat. 13 millim. — In
campis arenosis ad Swakop fluvium.

Quoad staturam B. pinetello affinis, minor. Caput obtusum,
subrotundatum, vertice brevi, subarcuato; fronte latitudine nonni-
hil longiore, cum genis oculisque latitudine fere 3 breviore. Va-
riat tegminibus magis in albidum vergentibus, apice infuscatis.»

— 321 —

Conspectus generum Ophionidum Suecix. — Hr BoHE-
MAN inlemnade nedanstående af Studeranden A. E. HOLMGREN
inlemnade uppställning af Ophionid-gruppen:

Sectio I. Cellula alarum cubitalis prima nervos duos recur--
rentes excipiens.

A. ÅAntenne extrorsum incrassate, subelavate.

Genus 1. HELLWIGIA. Grav.

Caput transversum, haud buccatum.

Clypeus non discretus, apice truncatus.

Labrum exertum.

Mandibule subangustae, denticulis inzequalibus apice instructse, dente
scilicet superiore longiore.

Palpi filiformes.

Oculi juxta radicem antennarum emarginati.

Antenne apicem versus sensim incrassatze, subclavatse, compressiuscule.

Metathorax spiraculis linearibus.

Abdomen compressum, petiolatum; segmento primo spiraculis pone me-
dium sitis; valvulis genitalibus maris incrassatis; terebra feminse
vix exserta.

Ale areola nulla.

Pedes mediocres; unguiculis tarsorum simplicibus, non pectinatis.

Spec. Scand. 1. Typ. Hellwigia elegans GRAV.

B. Åntenne filiformes vel setacee, apicem versus nunquam
incrassate.

Genus 2. OPHION. FABR.

Caput transversum, breve, haud buccatum.

Clypeus subdiscretus foveola utrinque notatus, apice truncatus vel
subtruncatus.

Mandibule dentibus subaqualibus apice instructae.

Labrum breviter exsertum.

Palpi filiformes.

Oculi juxta radicem antennarum emarginati.

Ocelli majusculi. ;

Antenne corporis longitudine vel adhuc longiores, filiformes aut seta-
ceX; scapo rotundato-ovato, apice vix exciso.

Mesothoraz dorso lzviusculo.

Metathorax spiraculis linearibus.

Abdomen compressum, petiolatum; segmento primo angusto, spiraculis
pone medium sitis; terebra brevi.

Ale subample, areola nulla.

Pedes graciles; unguiculis tarsorum pectinatis.

Spec. Scand. 7. Typ. Ophion merdarius GRAV. et luteus LINN.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 Juni 1858.

— 322 —
Genus 3. TRACHYNOTUS. Grav.

Caput transversum, vix buccatum.

Clypeus non vel imperfecte discretus, apice utringue leviter depresso.

Mandibule subarcuate, denticulis ingequalibus apice instructae, supe-
riore scilicet majore.

Antenne porrecte, graciles, longitudine vix dimidio corporis.

Oculi ovales, integri.

Thorax scaber, rugulosus.

Abdomen gracile, compressum, petiolatum; spiraculis segmenti primi
pone medium sitis; terebra exserta.

Ale breves, areola nulla.

Pedes mediocres; tibiis validiusculis, quarum anteriboribus calcare
tantum unico armatis; unguiculis tarsorum vix nisi basin versus
obsoletius pectinatis.

Spec. Scand. 1. Trachynotus Foliator FABR.

Sectio II. Cellula alarum cubitalis prima nervum recurrentem
discoidalem tantum excipiens.

Divisio 1:ma Abdomen petiolatum.
Subdivisio 1:ma Femora postica simplicia. >
Phalanx I. Cellula alarum radialis sepius lanceolata, angulo
areolari obtuso.
ÅA. Metathoraxz spiraculis ovalibus vel oblongis (in
Absyrto subrotundatis).
a. Unguiculi tarsorum simplices, h. e. non pectinati.

Genus 4. ANOMALON. GRAV.

Caput plus minusve buccatum; facie os versus sepissime distincte
angustata.

Antenne filiformes vel setacezr.

Metathoraz apicem versus sensim declivis apice ipso erumpente, areis
nullis vel paucis.

Abdomen longe petiolatum, valde compressum; terebra breviter exserta.

Ale areola nulla.

Pedes graciles; postici longiusculi, sub volatu pendentes, tarsis seepius
incrassatis.

Spec. Scand. 25.

Obs. Hoc genus in 4 subgenera facile dividi potest, nempe:

A. Mandibule dentibus duobus inter se valde inequalibus apice instructe.
Nervus alarum vrecurrens discoidalis in medio cellule cubitalis prime
exceptus.

a. Tarsi postici articulo primo duplo circiter longiore guam secundo.
1. SCHIZOLOMA Wesw. Clypeus margine apicali late reflexo et bilobo.
Spec. Scand. 1. Schizoloma amictum FABR.
2. EXOCHILUM Weswm. Clypeus margine apicali truncato.
Spec. Scand. 1. Exzochilum circumflexum LINN.
b. Tarsi postici articulo primo quadruplo longiore quam secundo.
3. HETEROPELMA Weswm. Clypeus margine apicali late rotundato.
Spec. Scand. 1. Heteropelma Calcator WESM.

— 323 —

B. Mandibule dentibus subegqualibus apice instructe. Nervus alarum recur-
rens discoidalis ante medium cellule cubitalis prime exceptus.

4. ANOMALON Grav. Clypeus apice medio acutangulo vel apiculato.
Spec. Scand. 22 Typ. Anomalon xanthopus SCHRANK et tenuicorne GRAV.

b. Unguiculi tarsorum pectinati.
+ Scutellum convexiusculum apice rotundatum. ÅAre-
ola alarum completa.
”) Pleure linea transversim impressa duplicate.

Genus 5. OPHELTES. HoLMGR.

Caput valde buccatum.

Mandibule latiuscule, denticulis longitudine zxequalibus apice instructae.

Palpi maxillares articulis tribus ultimis filiformibus.

Oculi ratione capitis parvi, oblongo-ovati, juxta radicem antennarum
levissime emarginati.

Ocelli mediocres.

Antenne filiformes, graciles; scapo apice non exciso.

Metathorax areolatus, spiraculis elongatis.

Abdomen compressum, petiolatum; segmento primo recto, spiraculis
paulo ante medium sitis; terebra brevi.

Ale subamplae, areola completa.

Pedes graciles; unguiculis tarsorum distinctissime pectinatis.

Spec. Scand. 1. Opheltes (Paniscus) glaucopterus LINN.

”) Pleure integre.
Genus 6. PANISCUS. LINN.

Caput transversum, breve, interdam subbuccatum.

Clypeus disceretus, subelevatus, apice obtuse rotundato, ciliato.

Mandibule anguste, denticulis valde incequalibus, inferiore scilicet
multo breviore.

Palpi articulis tribus ultimis filiformibus.

Oculi juxta radicem antennarum emarginati.

Ocelli majusculi.

Antenne filiformes vel setacex; scapo subovato, apice profunde exciso.

Metathoraz spiraculis oblongis.

Abdomen compressum vel subcompressum, petiolatum; segmento primo
rectiusculo, spiraculis inter basin et medium sitis.

Ale subample, areola completa.

Pedes graciles; unguiculis tarsorum distinctissime pectinatis.

Spec. Scand. 4 Typ. Paniscus testaceus GRAV.

Genus 7. ABSYRTUS. HoLMGR
Caput transversum, vix buccatum.
Clypeus discretus, apice late rotundatus.
Mandibule modice latze, denticulo inferiore longiore quam superiore.
Palpi filiformes, longiusculi.
Oculi oblongi, juxta radicem antennarum leviter emarginati.
Antenne graciles, filiformes; scapo perparum exciso.
Metathorax spiraculis subrotundatis.

— 324 —

Abdomen petiolatum, feminse apice parum compressum; segmento primo
recto, spiraculis inter medium et basin sitis.

Ale ample, areola completa.

Pedes graciles; unguiculis tarsorum subpectinatis vel interne setosis.

Spec. Scaud. 1. Absyrtus luteus HOoLMGR.

Obs. Heec species, quae forsitan cum Mesolept. testaceo et pallido in Ichn. Europ.
a Cel. GRAVENHORST commixta est, propius ad Tryphonidum familiam accedit.
Conformatione tamen capitis, amplitudine alarum nec non structura tarsorum
magis cum Ophionidibus convenit.

Genus 8. CAMPOPLEX. GRAV.

Caput transversum, haud buccatum.

Clypeus non discretus, foveola utringue notatus.

Mandibule latiuscula, denticulis subequalibus apice instructae.

Oculi juxta radicem antennarum emarginati. 3

Antenne filiformes, corpore ut plurimum breviores; scapo subintegro.

Metathorax plerumque areolatus, szepissime longitudinaliter concavus;
spiraculis sublinearibus vel ovalibus.

Abdomen compressum; segmento primo angusto, spiraculis pone me-
dium sitis.

Ale areola completa.

Pedes medioeres; unguieulis tarsorum pectinatis.

Spec. Scand. 9 Typ. Campoplev mixtus GRAV.

+t Scutellum depressum, subquadratum. Areola
alarum deficiens.

Genus 9. CHAROPS. HoLMGR.

Caput transversum, non buccatum.

Clypeus haud discretus.

Mandibule modice late, denticulis subequalibus apice instructae.

Oculi juxta radicem antennarum profunde emarginati.

Antenne filiformes dimidio corpore vix longiores.

Metathorax spatio medio non concavo; spiraculis elongatis.

Abdomen compressum; segmento primo angusto, spiraculis pone me-
. odium sitis.

Ale areola nulla.

Pedes mediocres; unguiculis tarsorum pectinatis.

Spec. Scand. 1. Charops (Campoplex) decipiens GRAV.

B. Metathorax spiraculis circularibus vel rarius sub-
ovatis.
a. Åreola alarwm aut minuta subtriangularis aut sub-
qQuinquangularis aut omnino deficiens.
a. Abdomen modice compressum vel teretiusculum,
(in Angitia compressum). rarius depressum.
Stigma alarum angustum. Clypeus non vel
imperfecte discretus. Unguiculi tarsorum plus
minusve distincte pectinati.

1. Oculi tenuiter hirtuli. subprominuli.

— 325 —
Genus 10. CYMODUSA. HoLMGR.

Caput ut plurimum haud buccatum.

Clypeus convexiusculus, foveola utringque natatus, apice rotundatus.

Mandibule denticulis longitudine subaqualibus apice instructae.

Facies feminee os versus sensim angustata.

Thoraz altitudine longior; metathorace areis superioribus instructo.

Abdomen apicem versus compressum (2); terebra feminze et segmento
septimo utriusque sexus exsertis.

Ale areola instructeae.

Pedes graciles.

Spec. Scand. 5 Typ. Cymodusa leucocera HoLMGR.

2. Oculi nudi.
1 Clypeus distinete mucronatus vel margine apicali
in medio denticulatim producto:

Genus 11. SAGARITIS. HoLMGR.

Caput ut plurimum non buccatum.

Mandibule denticulis subsequalibus apice instructae.

Oculi juxta radicem antennarum levissime emarginati.
Metathorax areis superioribus instructus, spiraculis circularibus.
Abdomen apicem versus subcompressum; terebra exserta.

Ale areola instructae.

Pedes mediocres.

Spec. Scand. 7 Typ. Sagaritis (Campoplex) Declinator GRAV

TT Clypeus omnino muticus. 4
" Metathoraz areis supra sepius nullis vel
valde obsoletis, rarius distinctis. Abdomen
clavatum, sepius non compressum. Oculi
Jjuxta radicem antennarum distinete emar-
ginati.
Genus 12. CASINARIA. HoLMGER.

Caput transversum, breve, haud buccatum.

Clypeus non disceretus, apice late rotundatus vel subtruncatus.

Mandibule modice late, denticulis subequalibus apice instructse.

Oculi oblongi, juxta radicem antennarum interdum profunde emar-
ginati.

Antenne corpore breviores, validiuscula, extrorsum attenuatze.

Thorax altitudiue sepius parum longior; metathorace areis superioribus
nullis vel obsoletissimis et incompletis.

Abdomen clavatum, apicem versus vix vel parum compressum; terebra
feminarum brevissima,

Ale areola instructae.

Pedes mediocres; unguiculis tarsorum basin versus obsoletius pecti-
natis.

Spec. Scand. 8 Typ. Casinaria (Campoplez) tenuiventris GRAV.

— 326 —

"" Metathorax areis superioribus instructus. Abdo-
men plus minusve compressum. ÖOculi juxta ra-
dicem antennarum leviter vel obsolete emarginati.

9 Abdomen modice vel parum compressum; se-
gmentorum incisuris valde distinctis. Meta-
thorax apice non productus.

Genus 13. LIMNERIA. HoLMGR.

Caput spe transversum, interdum subbucatum.
Clypeus non vel imperfecte discretus, interdum convexiusculus, infra
genarum apicem vix descendens, apice rotundato vel truncato.
Oculi juxta radicem antennarum plerumque leviter emarginati, inter-
dum integri.

Metathorax areis superioribus instructus, rarissime subobsoletis.

Abdomen, saltem femina, apice subcompressum, petiolatum; segmento
primo petiolo angusto, haud incrassato, longiore quam postpe-
tiolo convexiusculo; secundo plerumque latitudine longiore, basin
versus sensim angustato; septimo ut plurimum brevissimo.

Ale areola completa sapissime instructe, rarius incompleta vel om-
nino deficiente.

Pedes mediocres; postici nonnunquam longiusculi; tarsorum unguiculis
basin versus plus minusve distincte pectinatis.

Spec. Scand. circit. 80 Typ. Limneria (Campoplex) longipes GRAV,
rufiventris GRAV. et exareolata RATZEB.

Genus 14. MELOBORIS. HoLMGR.

Caput subbucatum.

Facies saltem femingse os versus szaepius nonnihil angustata.

Clypeus non discretus, apice truncato.

Oculi juxta radicem antennarum levissime tantum emarginati vel fere
integri, ratione capitis parvi.

Thorax altitudine longior; metathorace areis superioribus instructo.

Abdomen apice subcompressum; segmento primo brevi, crassiusculo,
postpetiolo parum breviore quam petiolo; septimo exserto; tere-
bra feminarum brevi.

Ale areola instructae.

Pedes mediocres; unguiculis tarsorum basin versus obsoletius pectinatis.

Spec. Scand. 3. Meloboris gracilis HoLMGR.

Genus 15. PYRACMON. HoLMGR.

Caput valde buccatum, tumidum.

Facies os versus subdilatata.

Clypeus non discretus, foveola utringue notatus, apice subtruncatus,
immarginatus, rarius breviter apiculatus.

Antenne filiformes.

Oculi juxta radicem antennarum obsolete emarginati, ratione capitis

parvi. |
4

Metathoraz areis superioribus instructus,

— 327 —

Abdomen apice subecompressum; segmento primo validiusculo, parte
ejus postpetiolari latitudine fere duplo lonvgiore, petiolari altitu-
dine non latiore; septimo exerto.

Ale areola instructae.

Pedes mediocres, postici longiusculi; unguiculis tarsorum basin versus
tantum obsoletius pectinatis.

Spec. Scand. 3. Typ. Pyracmon (Porizon) fumipennis ZETT.

? Abdomen valde compressum, levissimum, suturis
segmentorum subtilissimis. Metathorax apice sub-
productus.

Genus 16. ANGITIA. HoLMGR.
Caput transversum, vix buccatum.
Clypeus non discretus, leviter convexus, apice rotundatus, marginatus.
Oculi oblongi, juxta radicem antennarum obsoletius emarginati.
Antenne filiformes.
Thorax altitudine longior; metathorace areis superioribus instructo.
Abdomen a segmento secundo ad apicem valde compressum.
Ale areola instructae.
Pedes graciles.
Spec. Scand. 1. Angitia glabricula HoLMGR.

B- Clypeus discretus. Abdomen scepius compres-
sum, rarius teretiusculum vel depressum. Un-
guiculi tarsorum non vel obsoletissime pe-
ctinati.

+ Abdomen in utroque sexu compressum; terebra
feminarum longe exserta, recta. Areola ala-
rum nulla; nervus areolaris longiusculus.

Genus 17. CREMASTUS. Grav.

Caput transversum, haud buccatum.

Clypeus linea impressa discretus, apice late rotundatus vel subtrun-
catus. !

Oculi oblongo-ovati, juxta radicem antennarum vix nisi obsoletissime
emarginati.

Antenne graciles.

Thoraz altitudine longior; metathorace areis superioribus instructo.

Abdomen angustum, longiusculum, utriusque sexus compressum; tere-
bra feminarum segmento primo semper longiore.

Ale areola nulla; cellula radiali brevi, angusta; nervo areolari longi-
usculo.

Pedes mediocres vel graciles.

Spec. Scand. 8. Typ. Cremastus decoratus GRAV.

T+t Abdomen femine sepissime compressum, maris
teretiusculum vel depressum, rarius utriusque
sexus depressum; terebra feminarum brevis-
sima. Ale areola aut subpentagona aut tri-
angulari aut valde incompleta h. e. nervo ejus
exteriori plus minusve obsoleto.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 6.

— 328 —

Genus 18. ATRACTODES. GRAV.

Caput plus minusve buccatum vel tumidum. -

Clypeus diseretus vel subdiscretus, foveola utringque notatus, apice sub-
truncatus. j

Facies os versus sepius nonnihil dilatata.

Oculi oblongo-ovati, integri.

Antenne filiformes.

Thorazr altitudine longior; metathorace apicem versus sensim declivi,
spatio medio ut plurimum leviter concavo, areis superioribus ple-
rumque completis.

Abdomen in & depressum vel teretiusculum, in ? sepissime totum
vel apice compressum.

Pedes wmediocres vel graciles.

Spec. Scand. 9.

Obs. Quoad formam abdominis hoc genus in 2 subgenera solvi potest, nempe:
a. Abdomen utriusque sexus depressum; segmento 1:mo posticorum pedum

coxis cum trochanteribus longiore. 1. EXOLYTUS Forrster

b. Abdomen maris depresswn vel teretiusculum, feminse plus minusve com-:
pressum ; segmento primo posticorum pedum coxis cum trochanteribus

breviore. 2. ATRACTODES Grav.

Typ. Ezxolytus (Mesoleptus) levigatus GRAV.
Atractodes bicolor GRAV.

b. Areola alarum majuscula, rhombea. Styli anales
maris et terebra femine exserta.

Genus 19. MESOCHORUS. Grav.

Caput transversum, breve, non buccatum.

Clypeus non diseretus.

Oculi oblongo-ovati, juxta radicem antennarum vix nisi obsoletissime
emarginati.

Antenne corporis longitudine, setaceze.

Metathorax areis superioribus instructus.

Abdomen oblongo-fusiforme, apice perparum compressum; segmento
primo leviter curvato, spiraculis fere in medio sitis; ultimo ven-
trali feminge majusculo; stylis analibus maris longiusculis, filifor-
mibus; terebra feminzee breviter exserta.

Ale areola majuscula, rhombea.

Pedes mediocres vel graciles.

Spec. Scand. 25. Typ. Mesochorus thoracicus GRAV.

Phalanx II. Cellula alarum radialis breviuscula, subtrapezina,
angulo areolari recto.

A. Antenne modice distantes. Pectus latitudine lon-

gius. Metathoraz altitudine viz vel parum brevior.

Genus 20. PORIZON. GRAV.

Caput transversum, interdum subbucatum.
Clypeus diseretus.
Oculi subovati, integri, ratione capitis parvi.

— 329 —

ÅAntenne filiformes.

Thoraz altitudine longior; areis metathoracis ssepius incompletis vel
nullis.

Abdomen petiolatum, laevissimum; terebra feminarum breviter exserta,
sursum curvata.

Ale stigmate majusculo, triangulari; cellula radiali subtrapezina, an-
gulo areolari recto.

Pedes maris graciliores quam femina; femoribus seepe incrassatis.

Spec. Scand. 6. Typ. Porizon hostilis Grav.

B. Antenne inter se sepius valde distantes. Pectus
transversum. Metathorax altitudine multo brevior.

Genus 21. TERSILOCHUS. HoLMGR.

Caput transversum, subbucatum.

Clypeus linea impressa discretus vel a facie non separatus.

Oculi subprominuli.

Antenne filiformes, rarius extrorsum nonnihil crassiores. -

Thorax gibbulus, altitudine parum longior; metathorace brevi, area
posteromedia ut plurimum completa.

Abdomen seepissime longe petiolatum; segmentis 3—6 suturis spe
obsoletissimis.

Ale stigmate magno.

Pedes mediocres.

Spec. Scand. 20. Typ. Tersilochus (Porizon) Iocator GRAV.

Subdivisio 2:da. Femora postica spina armata. ”
Genus 22. PRISTOMERUS. Cuzrr.

Caput transversum, non buccatum.

Clypeus diseretus.x.

Palpi maxillares filiformes.

Frons maris angusta, antennas versus sensim dilatata.

Oculi saltem maris prominuli.

Antenne filiformes corpore breviores.

Metathorax areis superioribus instructus.

Abdomen subcompressum; segmento primo angusto, spiraculis paulo
pone medium sitis; terebra feminarum longe exserta.

Ale stigmate magno; areola nulla.

Pedes anteriores graciles; postici validiusculi, femoribus incrassatis,
dente valido acuto armatis et preeterea inter dentem et apicem
subtiliter serratis.

Spec. Scand. 2. Pristomerus (Pachymerus) Vulnerator GRAV.

Divisio 2:da Abdomen sessile aut subsessile.
A. Tarsi omnes graciles:
a. Unguiculi tarsorum non pectinati. Abdomen sub-
sessile (vel subpetiolatum).

Genus 23. EXETASTES. Grav.
Caput transversum, haud buccatum, os versus subproductum.

— 330 —

Clypeus subdiscretus, longitudine parum latior, apice plus minusve
impresso, rotundato, basi elevata.

Mandibule latiusculze, curvata, apicem versus parum angustiores, den-
ticulis longitudine subaegnalibus.

Palpi maxillares articulo quarto teretiusculo, simplici.

Oculi integri.

Antenne filiformes vel setacex; scapo rotundato-ovato, apice.vix exciso.

Metathoraz robustuas, lateribus saepissime parallelis, supra ut plurimum
scabriculus, areis incompletis vel omnino deficientibus, spiraculis
ovalibus. ;

Abdomen subsessile vel subpetiolatum, apice leviter compressum.

Ale areola instructe; nervo transverso anali supra medium fracto.

Pedes postici longiusculi.

Spec. Scand. 10 Typ. Ewetastes Fornicator FABR.

b. Unguiculi tarsorum pectinati. Abdomen sessile.

Genus 24. BANCHUS. FABR.

Caput transversum, breve, haud buccatum. |

Clypeus subdiscretus, apice emarginato vel subemarginato.

Mandibule dentibus obtusis, inaequalibus.

Palpi maxillares articulo quarto apicem versus plus minusve dilatato.

Oculi juxta radicem antennarum leviter emarginati.

Antenne filiformes; scapo profunde exciso.

Metathorax gibbulus, retusus; spiraculis linearibus.

Abdomen subsessile, apice compressum; segmentis 5—7 brevissimis
(SM) vel exertis (2); terebra feminsae occulta.

Ale areola instructee.

Pedes mediocres vel validiusculi.

Spec. Scand. 4. Typ. Banchus Falcator FABR.

B. Tarsi postici incrassati.
Genus 25. SCOLOBATES. GRAV.

Caput buccatum; vertice profunde emarginato.

Clypeus subdiseretus, apice mucronato.

Oculi parvi, integri.

Mandibule dentibus longitudine subrequalibus apice instructe.

Antenne filiformes, corpore paulo longiores.

Metathoraz areis supra nullis; spiraculis ovalibus.

Abdomen perparum compressum; segmento primo zequilato, spiraculis
paulo ante medium sitis; terebra feminga brevi.

Ale areola deficiente.

Pedes postici longiores et validiores quam anteriores, tarsis incrassatis,
unguiculis erebre pectinatis.

Spec. Scand. 1. Typ. Scolobates auriculatus FABR.

RADIEN se

AR

Rö

äre

— 331 —

Bidrag till Hvitbetornas naturalhistoria. — Hr Profes-
sor ÅLEXANDER MiLnLER hade insändt följande:

»I fortsättning af mina redan till Kongl. Vetenskaps-Akade-
mien meddelade undersökningar af hvitbetornas sammansättning vid
olika ' vegetationsförhållanden, har min för detta assistent, Hr
MITTENZWEY, fäst sin uppmärksamhet vid bladens halt på oxal-
syra och chlor. I afseende på det sednare ämnet hade jag i mina
förut gjorda iakttagelser icke kommit till någon viss regelbun-
denhet i dess aftagande eller tilltagande allt efter de olika bladens
olika ålder, och då detta kunnat vara observationsfel, ansågs en
förnyad analys vara behöflig.

På hvitbetbladens halt af oxalsyra hade jag för flera år
sedan fästat uppmärksamhet, och genom ask-aralyserna fick jag
anledning att förmoda en likadan regelbundenhet äfven för
oxalsyran, som den hvilken fanns för bladens nästan alla oor-
ganiska beståndsdelar hos blad af olika växtperioder.

De af Hr MITTENZWEY vunna tal äro följande:

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 Juni 1858.

i gröna bladen. i torkade bladen.

- - Oxalsyra, i aft, Å Torr substans, Oxalsyra,
rans, Torr RR — — 1 — — nn —
sub- | Vatten. | Aska. | Chlor. | Jöst | olöst | | lösta | Saft; I löslig | olöslig | löst | olöst | Aska. | Chlor.
stans. z | S:ma. | mängd. | .. olösligt. ; EE ae SS AS SKA
1 saften. | ämnen. i saften. i saften.

N:o 11 8,6496|91,369512,6096]0,2394 | 0,2996|0,6696 |0,9596 | 95, 1196 | 3,7596| 4,8994 43,526| 56,56) 3.364) 7,6294|10,9896|31;1696] 2,0844

» 21 8,97» 191,03 » [2,06 » 10,27 » [0,30 » 10,56 » [0,86 », | — I — | — | — | — | 3,42» | 6,20» | 9,62» [23,03 » 3,00 »
» 31 9,43» [90,57 » | 2,03 » [0,32 » [0,19 » |0,39 » |0,58 » 195,65 » | 5,08 » | 4,35» 53,9» | 46,1» | 2,01» | 4,10» | 6,11» 121,56 » | 3,43 »
DL | AB anj88, 78 2,00» 1:0,28:» | 0) 18» | 0,4» |S003 | —S = | —= 1/57 » | 3,28» | 5,35» 117,82» | 2,03 »
» 5 112,10 » 187,84» 11,97 » 10,22.» [0,38 » [0,19 » [0,57 » 194,81» | 6,97» | 5,19» | 57,3» 42,1» | 3,05» | 1,60» | 4,65» 116,20» | 1,79»
050 [RR STAD Te ORG 0» | 00 INA EES 1,53» | 3,22») 4,75» | 14,01 » | 1,30»:
» 7 112,01» 187,99 » | 1,72 » 10,46 » |0,08 » 0,15» [0,23 » 195,71» ] 7,71» |] 4,29» ] 64,2» | 35,8» | 0,63» | 1,22» | 1,85» |14,30» | 3,83»

Anmärkningar: Alla här ifrågakommande förhållanden äro alldeles öfverensstämmando med de loc. cit. beskrifna, så att bladen N:o 1
betyda de äldsta, i nedersta bladkransen befintliga, N:o 7 deremot de yngsta, ännu icke fullväxta; askan är upptagen utan korrektion för kolsyra
och sand. Oxalsyran har blifvit bestämd en gång i vattenextraktet och sedan i saltsyrade lösningen; första fällningen af oxalsyrad kalk löstes

ånyo i chlorvätesyra och fälldes, efter tillsats af litet salpetersyrad kalk, medelst ättiksyrad ammoniak. .

; Förhållandet af den lösta oxalsyran till den olösta i N:o 5 får väl anses för en förvexling, fastän Hr MITTENZWEY tror sig kunna påstå san-
ningsenligheten af det anförda förhållandet.

Ja

2)

3)

4)

— 333 —

Resultat:

Förestående tal bekräfta den flera gånger redan iakttagna
regelbundenheten i bladens halt på vatten, torr substans och
aska efter bladens olika utveckling.

De bekräfta tillika den oregelbundenhet, som råder för chlor-
halten. Beror den kanske mera på jordmånens sammansätt-
ning och fuktighetstillstånd än på hvitbetornas behof? Ytter-
ligare försök äro behöfliga, för att utröna dess orsak.

De visa, att de yngre bladen innehålla en större qvantitet
lösliga ämnen än de äldre; inkrustationen af växtceller tilltar
och bladen blifva efter sin ålder alltmer hårdsmälta.

Oxalsyran förhåller sig såsom en oorganisk beståndsdel; dess
mängd blir ringare, i mån som bladen närma sig fruktifika-
tionsorganerna; oxalsyrans mängd i olöslig förening, t. ex. med
kalk, är nära regelbundet dubbelt så stor som den i vatten
lösliga, d. v. s. den fria eller med alkalier förenade.»

=

Akademiska angelägenheter.

Akademien beslöt, att inleda utbyte af skrifter med Geografische
Gesellschaft i Wien, Académie des sciences, belles lettres et arts i
Dijon, samt Kongl. Observatoriet i Athen. 2

Akademien emottog genom Hr Brukspatron C. ÖSTBERG en af
framlidne Friherre TAMM förärad, af SERGEL modellerad, medaljon i
jern af Fru ANNA JOHANNA GRILL på Söderfors.

Anmältes, att den af Hr EDLUND författade Handledning vid me-
teorologiska Observationers anställande, för de af Kongl. Vetenskaps-
Akademien för detta ändamål anställda Observatörer, af trycket ut-
kommit.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.
Zoologiska afdelningen.

Af D:r Åberg i Norrköping.

En Stör, Acipencer sturio.

Af Candidaten Lindberg.
En Fungia från Borneo.

Af Commissarien Herlin.

En Scolopendra och en Epeira från Brasilien.

Mineralogiska afdelningen.

Af Målaren Fredriksson.

Två stuffer Turmalin från Käringbricka.

Af Fru Sjöstedt.
En Calcedon-rullsten och prof af Vask-guld från Nya Zeland.

STOCKHOLM, 1858. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 15. 1858. HM I & S.

Unsdagarne den 8 September och 13 Oktober.

Den 8 September.

Bidrag till kännedomen om Afrikas Diptera. — Hr
LoEW hade insändt nedanstående tillägg till hans förut, i Aka-
demiens Öfversigt intagna afbandlingar:

»Ibland de af WAHLBERG under hans sista resa insamlade
Diptera, äfvensom ibland dem, hvilka VICTORIN erhållit i trak-
ten af Goda Hopps-Udden, befinnas många, som utvidga vår
kännedom om Syd-Afrikas arter. För de familjer hvilkas arter,
insamlade af WAHLBERG under dess förra resa, af mig förut
blifvit uppräknade, bifogas nu de som befunnits vara nya. Upp-
räknandet af sådana arter, hvilka förut blifvit påträffade, förbi-
går jag; deremot komma de rättelser som blifvit en följd af flera
exemplars granskning, att anmärkas. De nya arterna hafva blif-

vit på lämpliga ställen inrymda, emellan de förr beskrifna.
.

Fam. I. STRATIOMYDZ.

B) ODONTOMYINA. v
Gen. 5. Opontomria. MEG.

spec. 8 bis. Oponr. pulchriceps, nov. sp. 2. — Atra; caput
flavum, maculis faciei tribus frontisque duabus magnis atris
pictum ; vertex ater, margine postico flavo; thoracis stria la-
teralis, macule pleurarum et margo scutelli posterior flave-

scunt; segmentorum abdominalium anteriorum margo poste-

rior lateribus, segmenti ultimi totus' pallide flavescens; ven-

ter pallidus; pedes nigro flavoque varii; ale limpidae, nervis
anterioribus flavescentibus, cellula discoidali minutissima in/

— 336 —

tegra, nervis quos emittit obsoletissimis. —' Long. corp.
375 lin.
Cap B. Sp. (VICTORIN.)

Fam. II. TABANIDA.

B) TABANINA.
Gen. 5. TaBanvs LIN.

spec. 1 bis. TaB. vexans, vov. spec. 8. — Nigricans, thoracis
lineis cinerascentibus parum distinctis. Secundum abdominis
segmentum lateribus late rufum, secundum et tertium utrin-
que macula albido-pollinosa; quatuor ultima brunneo-nigra,
margine postico flavescente, breviter nigro-pilosa; pedes
nigricantes, tibiis posterioribus totis et anticarum dimidio
basali brunneo-testaceis. Ale distincte cinereze, stigmate et
nervis obscure brunueis, nervi longitudinalis secundi ramo
anteriore non appendiculato. — Long. corp. 6 lin.

Cap. B. Sp. (VICTORIN.)

spec. 2 bis. TaB. levifrons, nov. sp. 2. — Thorax nigricans,
polline flavo-cinerascens; abdomen ex cinereo-flavescens, vit-
tis duabus brunneis, postice valde abbreviatis; antenn an-
guste, favae, apice nigro; frons latissima, tota obscure brun-
nea, levis; pedes flavi; ale hyaline, stigmate pallide brun-
neo. — Long. corp. 44 lin.
Cap. B. Sp. (VICTORIN.) a

3 6 dd obligier nocilala CE

spec. 25 bis. TaB. leucostomus, nov. sp. 2 — Nigro-cinereus, z

facie candida, anteriore frontis parte laxvigata, atra, antennis

atris, abdomine bifariam albo-maculato, pedibus nigricantibus,

tibiarum anticarum dimidio basali albo. Ale cinerese, ner-

vis et stigmate nigro-brunneis, nervis transversis brunneo-
limbatis. — Long. corp. 7 lin.
Kuisip (WAHLB.)

Gen. 6. HaeEmatorora MEG.

spec. 32 bis. Haemar. vittata, nov. sp. 2. — Faciei pars su-
perior atra; antennae atrae basi obscure brunnez, articulo
primo modice crasso, tertio latissimo, brevi; thoracis dor-
sum vitta media latissima albicante duobusque punctis adja-
centibus albidis ornatum; scutellum albicans utringue wacula
brunnea signatum; ale nigro-cineree, lineolis albicantibus
variegatae. — Long. corp. 5£—53 lin.

N'Gami (WAHLB.)

Fam. III. THEREUIDZ.

Gen. 2. THEREvA LATR.
så spec. 3. Tauer. basalis, nov. sp. 2. — Nudiuscula, atra, tho-
” race cinerascente; antennis, palpis, abdominis segmentis du-
obus anterioribus femoribusque rufo-testaceis; ale limpidee,

= 337 —

cellula posteriori quarta ante ale marginem clausa. — Long.
corp. 314 lin. — long. al. 23 lin.
Swakop (WAHLB.)

spec. 4. TpER. anthracina, nov. sp. 9. — Tota atra, nitida,

nigro-pilosa; ale nigricantes, cellula posteriore quarta clausa

ante ale marginem. — Long. corp. 31 lin. — long. al. 23 lin.
Swakop (WAHLB.)

Fam. IV. ASILIDA.

A) DASYPOGONINA.
Gen. 1. Lararvs LW.

spec. 10 bis. Lar. laticornis, nov. sp. AF & LP. — Thoracis
dorso pallide flavo-pollinoso, vittis tribus brunneis signato,
facie et pleuris albicantibus; antennee testacerx, articulo tertio
dilatato, superius vix piloso; ala hyalinee umbra levi sub-
apicali signate; pedes brunnei, graciles, femoribus tibiisque

basi pallidioribus.
&. abdomine scoriaceo-nigro, indistinctius brunneo-maculato.

2. abdomine flavo-brunneo, margine laterali et ventre in-
terdum nigris.
Long. corp. & 51 lin. — £ 53—81 lin.
Swakop (WAHLB.)

Gen. 4 bis. Dasprertis nov. gen.

Asiliformis, longe pilosa. Facies satis angusta, tubereulo longo
et distincto, mystace usque ad antennas ascendente. Tertius an-
tennarum articulus clavatus, stylo terminali tenui, omnium bre-
vissimo; tuberculus ocellorum parum elevatus. Pedes non in-
erassati, unguibus non divergentibus, pulvillis parvis. Ale late;
cellula posterior prima longe ante marginem clausa, secunda tota
in primam promota, tertia dilatata, longe ante marginem clausa.
spec. 18 bis. Daspi. Vulpes, nov. sp. £. -— Nigra, tota ru-
bigineo-pilosa; alxe pure hyalinge. — Long. corp. 103 lin.
N”'Gami (WAHLB.)

Gen. 7. Scriaricvs LW.

spec. 24. Scrri. costalis Wiepv. Sf & L. — Niger thoracis
angulis rufis, facie alba, alarum dimidio anteriore fusco, po-
steriore limpido.

ÖS. scutelli margo rufus; pedes rufi, femoribus late nigro-
cinctis, tarsis nigro-brunneis; abdomen cingulis an-
gustissimis flavis, anterioribus interruptis.

2. scutellum totum rufum, pedes rufi, femoribus interdum
superius macula nigra signatis et tarsis brunneis; ab-
domen cingulis latioribus rufis, omnibus integris, an-
terioribus plerumque postice late flavis.

Long. corp. & 41 lin. — L£ 51-64 lin.

— 338 —

Synon: S Dioctria costalis Wiepb. Zool. Mag. III. 6.8.
WizEp. Dipt. exot. I. 180. 3.
WizeD. Zweifl. I. 365. 2.
8? Scylaticus laticinetus Lorw. Öfvers. af K.
NCC CAKE öRorh: 1857:-3490;
Cap. B. Sp. (TOLLIN, VICTORIN.)

Gen. 7 bis. Laprurctis, nov. gen.

Laphriam nudam simulans. Facies plana absque tuberculo, my-
stax fere ut in Saropogonibus. Frons lata, excavata; antennarum
stylus terminalis brevis, crassissimus, obtusus; alarum cellula po-
sterior prima late aperta, quarta longe ante ale marginem clausa.

Pedes graciles, tibise posticaee setosa, inferius non pilosae.
spec. 24 bis. Lapnycr. gigantella LW. AF & 84. — Grisea, ab-
domine nigro, cingulis 2aequalibus albidissimis subinterruptis
ornato. Ale brunneo-cinereze; pedes nigro-cinerei tibiarum

basi testacea, interdum ex majore parte testacei.
g”. lamellis analibus superioribus atris, brevibus, obtusis,
intus fulvo-, extus albido-ciliatis.
Long. corp. 51—6 lin.
Inhambane (PErtERS), Swakop (WAHLB.)

Gen. 15. AcnEPHarum Macao.
spec. 41 bis. Åcweru. platygaster, nov. sp. 2. — Totum atrum,
breviter albo-pilosum, pilis pallide fuscescentibus admixtis;
abdomen atrum maculis lateralibus albis et margine albido-
pilosis, setis pedum sordide flavescentibus, in tibiarum apice
et in tarsorum planta atris; ale hyalina, basi et limbo ner-
vorum transversalium angusto infuscatis. — Long. corp. 6 lin.
Swakop (WAHLB.)

Gen. 16. Damaris WIED.
spec. 45 bis. Dam. annulata, nov. sp. Sf. — Obscure cinerea,
abdomine nigro-annulato, faciei parte inferiore pedumque la-
tere superiore testaceis, alis infuscatis. — Long. corp. 43 lin.
Cap. B. Sp. (VICTORIN.)

B) LAPHRINA.

Gen. 17. Lamrra LW.
Sect. nov. pedibus non elongatis.

spec. 47 bis. Lam. bipunctata, nov. sp. I & 82. — Nigra,
facie, antennis, thoracis limbo tibiis tarsisque rubigineis, ab-
dowmine violaceo, segmentis secundo et tertio utrinque albo-
maculatis, thorace punctis duobus atris signato, alis nigro-
cinereis. — Long. corp. 10—11 lin. — long. al. 81—9 lin.

; Swakop (WAHLB.)

spec. 47 ter. Lam. angularis, nov. sp. 8. Atra, facie, anten-

nis, tibiis tarsisque rufis, thoracis dorso obscure rufo, vitta
media postice eximie abbreviata, maculisque quatuor scoria-

— 339 —

ceo-nigris signato; ale nigra, vitta ex alarum basi excur-
rente et gutta in summo. angulo posteriore posita limpidis.
— Long. corp. 61 lin. — long. al. 577 lin.

T'kons fountaim |WAHLB.)

Gen. 23... Arcimvs Lw.

spec. 64 bis. Arc. stenurus, nov. sp. 2. — Helvas, albido-
pollinosus; thoracis vitta olivaceo-brunnere lineis albo-flavidis
separate et limbo laterali albido-micante inclusee, laterales
lineolis tribus aterrimis signate; abdomen macularum elon-
gatarum serie nigro-vittatum lineisque lateralibus brunneis
picetum; ale pure hyalinge. — Long corp. 163 —-18 lin. —
long. al. 0—10 lin.

Swakop (WAHLB.)

Gen. 27. LopHonorus MACQ.
Sectio I.

spec. 75 bis. LopH. albus, nov. sp. F. — Nigricans, albopi-
losus et albosetosus; thorax lineis duabus approximatis, po-
stice abbreviatis brunneis signatus, postice setis nigris arma-
tus; crista dorsalis tantum antice adest brevissima alba;
ale pure limpidae, apice cellule marginalis brunneo; cellula
posterior secunda parum promota in primam. — Long. corp.

51 lin. — loug. al. 43 lin.

Kuisip (WAHLB.)

Sectio III.

spec. 78 bis. Loru. pulcher, nov. sp. &. — Brunneus, tibiis
tarsisque testaceis, mystace et brevi thoracis crista fulvis,
pilis plenrarum albis; abdominis segmenta anteriora superius,
posteriora inferius spinosa, segmenta primum et tertium la-
teribus fasciculo pilorum alborum ornata: alx pure lim-
pidie, apice nigro-cinereze. — Long. corp. 53 lin, — long.
al. 34 lin.

Cap. B. Sp, (VICTORIN.)

spec. 80 bis. Loru. elachipterus, nov. sp. F & 2. — Nigro-
cinereus, thoracis et abdominis vitta longitudinali nigra;
thorax usque ad anteriorem marginem longe nigro-setosus,
erista dorsali mediocri, tenui, autice nigra, postice alba;
ale cinereo-hyalince, versus apicem nigro-cinereee, summo
autem apice dilutiore, cellula posteriore prima ante ale mar-
ginem clausa. i
S. mystace albo, forcipe anali brevi, subtus nigropilosa.
Q. mystace pallide flavesceute, stylo anali lato, brevi, apice
rotundato, lamellis terminalibus prominentibus, acumi-
natis.
Or ALLES [NE ; SING
Long. corp. 44 63 lin. long. al. 23—33 lin.
Cap. B. Sp. (VICTORIN.)

— 340 —

Fam. VI. NEMESTRINIDAZ.

Gen. 3. Corax WIED.

spec. 5. Cor. Vespertilio, nov. sp. Q. — Fuscanus, pilis al-

bis in inferiore capitis parte, in coxis anticis, in pleuris et

ad marginem tegularum; abdomen serie punctorum nigro-

rum signatum; ale nigra, lineola albida a margine ante-

riore oblique descendente et punctis atris in nervis trans-

versis variegate. — Long. corp. 4!—53 lin. — long. al. 51 lin.
N'Gami (WaAHLB.)

Fam. VIII. HYBOTIDAE.
Gen. 3. STENnorroctus, nov. gen.

Tertius antennarum articulus elongatus, conicus; seta terminalis
recta, subnuda. Rostrum porrectum, horizontale; palpi lineares.
Femora postica elonzata, incerassata, subtus spinosa; tibixe posticae
simplices, curvate. Alarum nervus longitudinalis secundus e
primo prope basin oritur; cellula basalis anterior posteriori plus
dimidio longior.
spec. 4. SrTEnop. unipunetatus, nov. sp. 2. — Niger, nitidus,
vittis duabus thoracis et margine laterali, inferiore pleura-
rum parte scutellique margine rubiginosis; pedes flavescen-
tes, femoribus posticis apice late nigris, tarsisque omnibus
brunneis; ale hyalince. stigmate distinctissimo, sub-rotundato,
brunncvo. — Long. corp. ly5 lin. — long. al. 13 lin.
Cap. B. Sp. (VICTORIN.)

Gen. 4. ÅcCARTERUS, NOV. gen.

Tertius antennarum articulus latus, breviter conieus, seta termi-
nali recta, nuda. Rostrum porrectum, horizontale; palpi lineares.
Pedes simplices; femora postica nec incerassata, nec subtus spi-
nosa. Alarum nervus longitudinalis secundus prope basin oritur;
cellula basalis anterior posteriori aequalis.

spec. 5. ÅcarTt. unicolor, nov. sp. 2. — Ater, nitidnus; ale ci-
nerere, stigmate brunueo. — Long. corp. 11 lin. — long. al
14 lin.

Cap. B. Sp. (VICTORIN')

Fam. IX. EMPIDEA.

Gen. 1. Emris MEIG.
spec. 1 bis. Emwp. albicineta, nov. sp. 2. — Cinerea, thoracis

vittis duabus latissimis atris, abdomine nigricante, segmen-'

torum margine postico albo-micante; ale brunnea, cellula
discoidali valde elongata; pedes badii, tarsis nigris. — Long.
corp. 4 lin. — long. al. 33 lin.
Cap. B. Sp. (VICTORIN.)
Gen. 2. Hitara MEIG.
Sectio I.

spec. 8 bis. Hit, sordida, nov. sp. 2. — Cinerea, superius

fusco-cinerea, opaca; thorax quadrivittatus, vittis intermediis

sr

pE

— 341 —

postice, lateralibus utrinque valde abbreviatis; ale cineréze,
halteres flavescentes, pedes fusci. — Long. corp. 2—24' lin.
— long. al. 23—23 lin.

Cap. B. Sp. (VICTORIN.)

Fam. X. TACHYDROMIDEA.
Gen. 2. DnrarEtis MBIG.

spec. 2. Drar. crassa, nov. sp. — Atra nitida; thorax flavido-
pilosus, aenescens; antenna atre; ale hyalinge, nervo longi-
tudinali secundo modice curvato, quarto fere recto; pedes te-
stacei, femoribus (apice et summa basi exceptis) atris, interdum
tibiis et tarsis brunnescentibus; tarsis posticis tibiis ante apicem
ipsam adnatis. — Long. corp. 14 lin. — long al 175 lin.

Cap. B. Sp. (VICTORIN.)

Observat. A DRrRAP. genescenti WIED, in Sicilia a Zellero, in
Germania a me ipso pluries capta, hac species an-
tennis atris distincta.

Fam. XI. DOLICHOPIDA.

Gen. 6 bis. XirHanprivum HAL.
spec. 11 bis. XrpHanv. triste, nov. sp. 2. — Obscure zeneum,
pedibus obscure testaceis, coxis, femoribus anterioribus (apice
tarsisque exceptis) nigris. — Long. corp. 17; lin. — long. al.
123 lin.
Cap. B. Sp. (VICTORIN.)
Gen. 7. HrypropHorus FALL.
spec. 12 bis. HrprorH. inequalipes Maceo. I & 2.
Synon: Medeterus inequalipes Macao. Suit. Buff. II. 453. 5.
Hydrophorus inequalipes ZET'tT. Dipt. Scand. II. 444. 4.
Hydrophorus inequalipes Loew. Neue Beitr. V. 24.
Swakop (WAHLB-)»

— 342 —

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Den 8 September.
Af Hans Majestät Konungen.
Archiv fär Kunde von Russland. Bd. XVI: 4.

Af Kejserl. Franska Regeringen.

Annales des Mines, 1857: 3—5.

Af K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn.

Skrifter. 5:e Roakke. Historisk och philosophisk Afd. Bd. II: 2.
Oversigt, 1857.

Af Académie RB. des Sciences, ete. de Belgique i Bruxelles.

Mémoires couronnés. Colleetion in 8:0. T. 7.
Bulletins. 2:e Sér. T. 1—3.

Annuaire, 1858.

Annales de V'Observatoire R. T. 12.

Annuaire — — 1858.

Af Linnean Society i London.

Transactions. Vol. XXII: 2.

Journal of the Froceedings: Zoology. N:o 4—6.
— —= — Botany. N:o 4—6.

List, 1857.

Address, 1857.

Af BR. Geograplical Society i London.
Journal, Vol. 27.
Proceedings, Vol. IT: 3.

Af Geological Society i London.
Journal, N:o 54.

Af Chemical Society i London.
Journal, N:o 51.

Af RB. Irish Academy i Dublin.

Catalogue of the Antiquities in the Museum of the Academy. Dubl.
1857, 8:0.

Af Literary and Philosophical Society i Manchester.

Memoirs. Vol. 1, 2. 2:d Ed. Vol. 3—5. New 8eries. Vol. 1—
14. Lond. 1789—1857, 8:0.
DALTON, J. Meteorological Observations and Essays. 2:d Ed. Lond.
1834, 8:0.
— — A new System of Chemical Philosophy. P. I. 2:d Ed. P.
II: 1, 2. Lond. 1810—42, 8:0.
(Forts. å sid. 348.)

— 343 —

Om ön San-Domingo. — Från Hr J. A. HJALMARSON
hade Sekreteraren emottagit en skrifvelse dat. Arecibo på Puer-
torico d. 20 Juni 1858, hvarur följande utdrag meddelades.

»I enlighet med den plan jag fattat före min afresa från
Sverge, lyckades jag blifva i tillfälle att kunna företaga en kort resa
till ön San-Domingo och afreste för detta ändamål d. 27 Januari
från S:t-Thomas till Puerto de Plata, förnämsta hamnen å San-
Domingos norra kust och det enda ställe tillgängligt för främlin-
gar att landstiga till följe af den på ön pågående revolutionen. Den
tid jag kunde använda för resan var inskränkt till tre månader
och som mitt hufvudsakliga ändamål var att insamla landtsnäc-
kor föredrog jag en någorlunda noggrann undersökning af en viss
trakt framför en ytlig öfversigt af en större landsträcka, troende
mig derigenom spara arbetet för framtida resande att besöka
samma trakt för samma ändamål; mitt utbyte har jag skäl att
anse ganska tillfredsställande och flera af de arter jag funnit
komma troligen att befinnas vara nya för vetenskapen.

Ehuru den geografiska beskrifningen af denna, den först ko-
loniserade och i öfriga hänseenden märkliga ö i Nya Verlden,
borde vara bekant och äfven tillförlitlig, anhåller jag dock det
måtte tillåtas mig nämna något om den trakt jag besökt, all-
denstund samtliga hittills utgifna kartor, som jag sett, äro högst
felaktiga med hänseende till bergens utsträckning och fördelning.

Republiken San-Domingo genomlöpes längs dess medlersta
del af en betydlig bergssträcka kallad La Sierra de Cibåo, som
från haytianska området utbreder sig i riktning från vester till
öster mot golfen af Samana, sålunda indelande republiken i
tvenne naturliga hälfter af hvilka den norra kallades Cibao redan
under Caraibernas tid och som bekant misstogs af COLUMBUS
för Cipango.

Norr om denna bergås finner man en annan också ganska
betydlig, nemligen La Sierra de Monte Cristi, som utsträcker sig
från Old Cap francais mot golfen af Manzanilla, der dess termi-
nationspunkt utgöres af det märkliga och som sjömärke bekanta
tafvelberget La Granja.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 8 September 1858.

2 ER

Mellan dessa båda bergskedjor utbreder sig en oändlig, högst
fruktbar och praktfull slätt »La Vega real» af Columbus, vattnad
af tvenne stora floder »El Iuna» och »El Iaque», af hvilka den
förra uttömmer sitt vatten i Samanå- och den sednare i Manza-
nilla-golfen. Deras vattendelningslinie befinner sig 1 närheten af
staden La Vega och utgöres icke af en bergssträcka såsom man
finner det å kartorna, utan af en så högst ringa höjning af slät-
ten, att den blir fullkomligt omärkbar för ögat och utan tvifvel
skulle kunna medge flodernas tförening medelst kanal. Otaliga
mindre floder springa upp i de omgifvande bergen och tjena de
nämnde hufvudfloderna till källor.

Utom de ofvannämnda tvenne bergskedjorna märker man en
mindre kallad »La Sierra del Puerto», som går längs en del af
norra kusten från Isabella till Puerto de Plata der den ändas i
det 2400 fot höga berget »Isabel de Torre».

Cibåo-bergen, som äro högst oregelbundna i sin bildning
och hafva spetsar som nå 6000 fot öfver hafsytan, bestå hufvud-
sakligen af primära och sekundära lager; samtliga der uppsprin-
gande floder äro guldförande och detta i en ganska utomordentlig
grad; vanligtvis anträffas guldet i form af små tillplattade korn,
men ofta i större stycken af 4 till 9 lods vigt, derå man visat
mig prof i Santiago, dessa sednare vanligen under större qvarts-
stycken, af hvilka de synas hafva uppehållits i sitt lopp: Hela
denna kedja är betäckt af furuskog (Pinus occidentalis?) och na-
turen är 1 allmänhet i hög grad liknande den af medlersta Sverge
med den skillnad endast att tallarne här och der äro blandade
med palmer. Denna bergsträcka erbjuder i allmänhet en fattig
flora och fauna.

Den å andra sidan floden Iaqué's dalbädd mot norr sig ut-
sträckande Sierra de Monte Christi har en mera regelbunden
bildning, utmärkt i allmänhet af en likformig höjd, endast på få
ställen höjande sig några hundrade fot öfver kedjans medel-ele-
vation; dess höjd varierar från 2000 till 3000 fot öfver hafsytan.
Det 4000 fot höga berget »Diego Campos», ehuru skenbart deta-
cheradt, är egentligen tillhörande Monte Christi-kedjan. Vegeta-

— 345 —

tionen å denna sednare är utomordentligt yppig och utgöres för-
nämligast af mahogonyträd, omvexlande med Clusier, Capparis,
Myrtaceer, Copaifere, Guayacum, Euphorbiaceer och öfriga be-
kanta vestindiska trädslag. Faunan är också här jemförelsevis
rikare. Vilda däggdjur saknas dock helt och hållet å ön San-
Domingo med undantag måhända af Aguté, som ehuru högst
sällsynt dock påstås anträffas någon gång och troligen är den å
andra vestindiska öar förekommande Didelphis. Detta djur anses
före spanska eröfringen hafva anträffats i stor mängd och utgjort
ett af Caraibernas förnämsta födoämnen, men efter hundars in-
förande af Spanjorerna tros de hafva blifvit utrotade. Foglar
finnas ej i den myckenhet som man kunde vänta om man tager
i betraktande det öfverflöd på näringsmedel, som här stå dem
till buds; märkvärdigt nog är dock största delen af arter olika
dem å den närgränsande ön Puertorico, ehuru vegetationen är
högst liknande.

Såväl Monte Cristi- som Puerto-kedjan utgöras förnämligast
af tertiära kalkstenslager och äro som man kan vänta rika på
landtsnäckor. De specimina jag skall hafva äran sända vilja
visa att, ehuru många arter äro utmärkta för sin skönhet, de
dock i allmänhet framställa enklare och mindre varierade former
än de å Jamaica anträffade; det sednare isynnerhet varande fallet
med slägtet Cylindrella, som å San-Domingo synes vara jemförel-
sevis illa representeradt.

Med hänseende till fruktbarhet, naturskönhet och egna
ofantliga hjelpmedel måste ön San-Domingo tillerkännas första
rangen bland dessa rikt lottade och af Europas makter så afun-
dade Antiller; dess materiella välstånd står dock i ett sorgligt
förhållande till dess omätliga tillgängar, och orsaken härtill torde
sökas såväl i befolkningens tröghet och obenägenhet för arbete
och industriella företag, som i de på hvarandra tätt följande in-
bördes oroligheter. Sedan Juli månad förlidet år har inbördes
krig härjat den spanska delen af ön och dess ringa befolkning
blifvit tvingad att lemna plogen för svärdet endast för tillfreds-
ställande af personliga och egennyttiga afsigter af några få. Kort

— 346 —

efter min återkomst till Puerto de Plata, för att der gå ombord
för San-Thomas, blef nämnde hamn blokerad af BAEZ's flottilj
och staden bombarderad d. 1 Maj; denna krigiska manöver hade
dock icke att glädja sig åt något afgörande resultat, alldenstund
endast en kula föll in i staden, sönderbrytande en gammal säng
och ett i närheten befintligt porslinskärl af det slag som icke
visas. Till följe af blokaden måste jag tillika med några andra
resande under natten d. 8 Maj smyga mig förbi flottiljen i en
öppen båt och vi anlände efter trenne dagar lyckligt till Turks-
öarne, derifrån jag hoppades få en lägenhet till San-Thomas.
Under mitt fjorton dagars uppehåll på Grand Turk hade jag ett
godt tillfälle att insamla samtliga å denna lilla ö befintliga plan-
tor, deraf jag öfversändt specimina till Sir "WILLIAM HOOKER,
under hvars direktion en flora öfver engelska besittningarne i
Vestindien är under bearbetning; jag fann här äfven mot min
förväntan åtskilliga arter landtsnäckor och begagnade dessutom min
tid att kopiera öfver ön en karta, som skall blifva K. V. Aka-
demien tillställd med första, och är så tillvida af intresse, att
den lemnar temligen otvetydiga bevis för det påstående att det
måste vara denna ö (Grand Turk) af Turks-Islands gruppen å
hvilken COLUMBUS först landade och icke San Salvador, ej heller
Watlings island, som WASHINGTON IRWING och Kapten BECHER
vilja påstå.

Det torde vara öfverflödigt nämna att jag icke kunnat våga
på egna konklusioner stödja ett sådant påstående eller vederlägga
opinionen af dylika auktoriteter; jag har blott tillfälligtvis blifvit
bekant med »NAVARRETES» verk öfver COLUMBI resor, och denne
författare framställer Grand Turk som den sannolika punkt der
den store upptäckaren först landade, och riktigheten af hans på-
stående är så i ögonen fallande för den som sett dess belägen-
het, att den måste häfva alla tvifvel. IRWING och BECHER hafva
icke haft tillfälle att se hvarken Turks-öarne eller de öfriga af
Bahama-öarne som de skildrat.»

— 347 —

Till Hålskräckans naturhistoria, — Hr Rådman A.
LANGMAN i Trosa hade i bref till Hr SUNDEVALL meddelat
följande: i

»I händelse ännu ingen bestämdt uppgifvit på hvad sätt
Hålskräckan, Mergus merganser, transporterar ungarna från sitt
bo, som hon vanligen har i ihåliga träd, tre till fem fammnar från
marken, får jag härmed upplysa, att det sker på följande vis.
Hålskräckan tager med sin näbb en unge i sender öfver hal-
sen, och förer den med sakta fart ned till närmaste vatten,
der hon lägger den på ryggen, och låter den ligga på detta
vis, till dess hon fått alla ungarna i vattnet. Då vänder hon
om dem, utsträcker sina vingar, och sänker sig så djupt ned
oi vattnet, att ungarna utan svårighet kunna uppkomma på
hennes rygg. Derpå beger hon sig genast till ett ställe, der pas-
sande föda finnes, hvilken hon till en början sjelf upptager åt
dem, likväl på det sätt, att de icke få den alldeles uppe i vat-
tenbrynet, utan något litet derunder, troligen på det de må
lära sig sjelfva dyka till bottnen efter den. Sedan jag besett
allt detta lät jag Skräckan blifva mig varse, då hon genast ned-
hukade sig, tog ungarna på sin rygg och aflägsnade sig utåt
hafvet.»

Akademiska angelägenheter.

Przeses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat in-
ländske ledamoten i femte klassen Professoren i mineralogi vid Uni-
versitetet i Upsala L. P. WaALMSTEDT, och utländske ledamoten i
sjette klassen ROBERT BROWN.

Från K. Sjöförsvars-departementets Kommando-Expedition hade
skrifvelse ingått med en meteorologisk journal förd ombord på Kor-
vetteu Najaden, samt från K. Kommers-Kollegium en skrifvelse med
en s. k. abstrakt log förd af Sjökapten Hr A. F. KREUGER.

Hr Brukspatrou J.-W. GRILL hade inlemnat en afhandling: Zoo-
logiska anteckningar under en resa i södra delen af Caplandet åren
1853—1855 af J. F. VICTORIN; ur den aflidnes dagböcker samlade
och ordnade af J. W. GRriuL. Afhandlingen, som varit remitterad
till Hrr WAHLBERG och SUNDEVALL tillstyrktes till införande i Aka-
demiens handlingar.

- 0

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. fr. aid. 342.)
Af British Association for the Advancement of Science.

Report of the 8:th Meeting, 1837.

Af Societe Géeologique de France i Paris.
Bulletin. 2:a Sér. T. XIV: FF. 39—45. TF! XV: Fi 1—14.

Af Muséum & Histoire naturelle i Paris.
Archives du Muséum. T. X: 1, 2.

Af Istituto I. R. di Scienze etc. i Venedig.
Sfi NEKIe åse Le dte kr

Af EK. Akademie van Wetenschappen i Amsterdam.

Verhandelingen. D. 4, 5, 6.

Verslagen en Mededeelingen. Natuurkunde. D. VII: 1—3.
— o- — Letterkunde. D. TIT: 1—3.

Jarboek, 1857—58.

Catalogus van de Boekerij der K. Akademie. D. I: St. 1. Amst.
1857; 9:0:

Af K. Zoologisch Genootschap ”Natura artis magistra” i Amsterdam.
Bijdragen tot de Dierkunde. Af. 7.

Af K. Nederlandsch Meteorologisch Instituut i Utrecht.

Metcorologische Waarnemingen, 18357.

Af Academie Imp. des Sciences i S:t Petersburg.

Compte rendu, 1856.

Af Administration des Mines de Russie i S:t Petersburg.

KuPFFER, A. T. Compte rendu de P'Observatoire physique central,
1856.

Af Observatoire Central de Russie i Pulkowa.

Recnveil de Mémoires. Vol. 1.

FEDORENKO, Iv. Positions moyennes pour lF'époque de 1700,0 des
étoiles circumpolaires dont les observations ont été publiées par
J. LALANDE. S:t Petersb. 1854, 4:0.

DöÖLLEN, W. Uber D:r Wichmaun's Bestimmung der Parallaxe des
Argelanderschen Sterns. S:t Petersb. 1854, 4:0.

StruWwE, W. Fondation de V'Observatoire central de Russie par I Em-
pereur Nicolas I. S:t Pétersb. 1856, 8:0.

— OO. Narratio de parallaxi stelle a Lyre. Petrop. 1852, 4:0.

akt. (SD ne

WorpstEDT, Fr. Die Biegung des Meridiankreises der Helsingforser
Sternwarte. Helsingf. 1855, 4:0.
— — Untersuchung der Theilungsfehler des Reichenbach'schen Me-
ridiankreises der Sternwarte in Helsingfors. (Helsingf. 4:0).
Af Naturforscher-Gesellschaft i Dorpat.
Afelw. 11:e Serie: Bd. I: sar ssd.

Af Société Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne.
Bulletin. N:o 42.
Af Naturforschende Gesellschaft i Zirich.
Vierteljahrsschrift. Jahrg. II: 1—4. III: 1, 2.
Af K. K. Akademie der Naturforscher i Breslau.
Nova Acta. Vol. XXVI: 1.
Af Naturforschende Gesellschaft i Iralle.
Abhandlungen. Bd. IV: 2—4.
Af EK. Universitetet i Kiel.
Schriften der Universität. Bd. 4.
Af Firstl. Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig.
Preischriften, N:r 6: HirscH, TH. Danzigs Handelsgeschichte.
Af Verein fir Naturkunde i Presburg.
Verhandlungen, Jahrg. II: 2.

Af Kaiserl. Akademie der Wissenschaften i Wien.
Denkschriften. Math. Nw. Classe: Bd. 13.

— — - Philos. Hist. — = Bd. 8.
Sitzungsberichte. Math. Nw. — Jahrg. 1857: 2—10. 1858: 1—53,
— — Philos. Hist. — — 1857: 1—10.

Fontes Rerum Austriacarum. 22:e Abth. Bd. 14, 15.
Monumenta Habsburgica. 1:e Abth. Bd. 3.

Archiv. Bd. XVIII: 2.

Notizenblatt. Jahrg. 1857.

Almanach, 1858.

Festreden von Tu. G. Vv. KARAJAN und Å. V. ETTINGSHAUSEN.

Af K. EK. Geologische Reichs-Anstalt i Wien.
Jahrbuch. 1857: 2—4.
Af Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Wirzburg.
Verhandlungen. Bd. IX: 1.

— 350 —

Af Hr J. F. L. Haussmann i Göttingen.

HaUsSMANN, J. F. Ls Uber den Einfluss der Beschaffenheiten der
Gesteine auf die Architektur. Gött. 1858, 4:0.

— — Uber das Vorkommen von Quellengebilden in Begleitung
des Basaltes der Werra- und Fulda-Gegenden. Gött. 1858, 4:0.

Studien des Göttingischen Vereins Bergmännischer Freunde. Bd. Apan Re

Göttingische Gelelrte Anzeigen, 1857: 1—23.

Nechrichien von der Georg-Augusts- -Universität, 1857.

Af Hr F. OC. Faye i Christiania.

Discussioner om Medicinalstyrelsen i det medicinske Selskab i Chri-
stiania. Chr:a 1858, 8:0.

Af Författarne.

BJÖRLING, E. G. Om de algebraiska quantiteterna och rätta sättet
för deras framställning vid elementarundervisningen. Westerås
1858, 4:0.

DANIELSSEN, D. C. Syphilisationen anvendt mod Syphilis og Sped-
alskhed. Bergen 1858, 8:0.

FI1zZINGER, L. J. Uber die Schädel der Avaren. Wien 1853, 4:0
samt åtta st. smärre skrifter. .

Fries, Te. M. Monographia Stereocaulorum et Pilophororum. Ups.
1858, 4:0.

HANSTEEN, CHR. Den magnetiske Inclinations Forandringer i den
nordlige og sydlige Halvkugle. Kjöb. 1857, 4:0.

PaAnper, C. H. Monographie der fossilen Fische des siluriscehen
Systems der Russisch-Baltischen Gouvernements. S:t Petersb.
1856, 4:0.

— — Uber die Placodermen des Devonischen Systems. Ib. 1857, 4:0.

PELIKAN, C. u. KÖLLIKER, A. Untersuchungen tber die Einwirkung
einiger Gifte auf die Leistungsfähigkeit der Muskeln. Wäirzb.
1858, 8:0.

QuUETELET, A. Observations des Phénoménes périodiques, 1856. Brux.
1858, 4:0.

STIEMER, G. F. Die Cholera. Königsb. 1858, 8:0.

— 351 —

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.
Zoologiska afdelningen.
Af Hr Doktor Åberg.
En Acipenser sturio från Norrköping.

Af Hr Candidat Lindberg.

En Fungia från Borneo.

Af Hr Candidat Lagervall.
Ett stycke furuträd genomborradt af Teredo, från Gottland.

Af Hr Professor Hedenborg.
En samling af djur i sprit, insekter och petrifikater från Rhodos,
Egypten och Sennaar.
Af Hr C. Ekeblad.
Ett cranium af en häst från Grönland.

Af Hr Candidat C. Stål.

En samling svenska Hymenoptera.

Botaniska afdelningen.

Från Petersburgs botaniska trädgårds herbarium, genom
Hr Director Regel.

206 växtarter från Nordamerika, samlade af ENGELMANN.

59 Eriocaulones, bestämde af KÖRNICKE.

112 Myrtacez från Brasilien, bestämde af BERG.

80 växtaxter från Altai.

128 — från Siberien.

283 -— från Persien, Armenien m. m., samlade af SzovIiTz.

Af Med. Filos. Candidaten S. O. Lindberg.

En större samling af ungefär 600 species i talrika exemplar från pro-
vinsen Minas Geraés i Brasilien, samlade af Hr G. A. LINDBERG.

Af M:r Spach i Paris.
20 sällsyntare växtarter från Jardin des plantes i Paris.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o7 &8. 2 f ä

— 352 —
Af Studeranden RB. Fries i Upsala.
251 species från Kalix- och Hapararda-trakten.

Af Magister E. Fries i Upsala.
39 växtarter från Upsala, Skåne, Småland och Halland.

Af Mag. Docens Th. Fries i Upsala.

Potamogeton rutilus och Najas flexilis i talrika exemplar från Uppland.

— 353 —

Den 13 Oktober.

Crotopus, nytt genus ibland Ichneumoniderna, be-
skrifvet af Aug. Emil Holmgren, — Denna afhandling in-
lemnades af Hr BOoHEMAN.

»Då man ibland Ichneumoniderna, hvilka i allmänhet i af-
seende på sin kroppsbildning följa en gifven bestämd grundtyp,
finner så afvikande former som hos det djur, hvilket jag här-
nedan beskrifvit, måste detta anses såsom en ganska sällsam fö-
reteelse. Såväl af denna omständighet, som derigenom att det-
samma, enligt min åsigt, rättast bör bilda en egen familj, har jag
blifvit föranledd att icke dröja med dess bekantgörande. I af-
seende på öfverensstämmelsen med de öfriga Ichneumonid-famil-
jerna synes detta nybildade genus stå nära Crypti, ehuru man
hos detsamma kan spåra en ej obetydlig likhet, särdeles hvad
vingarnas nervförgrening beträffar, med slägtet Thersilochus inom
Ophionidernas familj. Om djurets lefnadssätt veta vi föga mer
än att det uppehåller sig bland gräs vid sjöstränder, just på så-
dana ställen som tjena till uppehåll för vissa Steni, med hvilka
hufvudets bildning hos detta djur har en öfverraskande likhet. An-
dra författare hafva icke, såvidt jag kunnat utröna, i sina arbe-
ten omnämnt detsamma.

CROTOPUS HoLMGR

Caput transversum a fronte visum subtriangulare; gena infra
oculos longe descendenutes.

Clypeus convexus, obtusus.

Mandibule majusculze, denticulis duobus inter se valde inzequas
libus apice instructze.

Palpi maxillares longiusculi, filiformes, 5-articulati.

Antenne filiformes; articulus primus flagelli 2:do longior.

Oculi leviter prominuli, subparvi, integri.

Thoraz robustus; scutellum spina longa apice armatum; meta-
thorax areis superioribus instructus, spiraculis obsoletissimis.

Abdomen ovatum, petiolatum; segmentum primum zequilatum, li-
neis longitudinalibus elevatis instructum, spiraculis ante medium sitis,
valde obsoletis; segmenta ventralia convexa, plica nulla; terebra 2
breviter exserta.

Ale subanguste; areola uulla; cellula radialis brevissima, subtra-
peziformis; angulus areolaris fere rectus.

Pedes graciles; tibize posteriores apice bicalcaratee; condyli tarso-
rum spurii.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 13 Oktober 1858.

AR 3 2

CROTOPUS ABNORMIS HoLMGR.

Niger, griseofusco-pubescens; alis anticis obsolete (MP) aut distinete
(P2) fusco-fasciatis. — (Long. 13—2 lin.).

Habitat in graminosis ad littora lacuum per Sueciam meridionalem,
rarius; scilicet in Scania (MUNCH AF ROSENSKJÖLD); in Smo-
landia ad Näsbyholm (BoHEMAN); in Vestrogothia (GYLLENHALJ).

Caput pone oculos vix angustatum; fronte sulcis duobus longitu-
dinalibus instructa. Clypeus diseretus, convexus, longitudine vix la-
tior, apice obtuse rotundatus. Mandibulae longiusculre, leviter cur-
vate, dente exteriore quam inuteriore multo longiore. Antenna maris
dimidio corpore paulo longiores; femine breviores; utriusque sexus
filiformes, porrectae; scapo non exciso. Scutellum in spinam longam,
validam, sursum leviter curvatam productum. Metathorax multo hu-
milior quam mesothorax; areis superioribus 3 longiusculis; area po-
steromedia minuta. Segmentum primum abdominis posticorum pedum
coxis cum trochanteribus longitudine 2aequale, parum elevatum, 2xqui-
latum, lineis longitudinalibus a basi ad apicem extensis instructum,
spatio interjacente planiusculo; 2 et 3 transversa, puberula, inter se
imperfecte discreta. Ala nervo transverso anali infra medium fracto;
radiali interno segmento coste tertio nonnihil longiore. Pedes graciles.»

— 355 —

Nya svenska Hemiptera. — Hr BoHEMAN inlemnade en
af Medico Filosofie-Candidaten C. STÅL författad afhandling un-
der förestående titel.

»Under min, på Kongl. Akademiens bekostnad, sistlidne som-
mar företagna resa i Ångermanland hafva åtskilliga för vår fauna
nya Hemipter-arter blifvit funna och anhåller jag att öfver de-
samma få framlemna följande beskrifningar.

1. Anthocoris fasciatus H. ScH. — Niger, nitidus; antennarum
articulis 2? et 3 (exceptis apicibus) pedibusque flavo-testaceis; tho-
race postice tegminibusque lividis, vitta commisurali, disco po-
stico corii cuneoque (hujus limbo exteriore excepto) nigricantibus;
membrana albo-pellucida, nebula apicali fusca. SA. P2. Loug. 33—
3!, lat. 1 millim.

H. ScH. Wanz. Ins. 'P. IX; p. 225, fig: "975.
Ad Undrom d. 16 Juli haud rarus in salicetis.

2. Cyllecoris alienus H. Scu. — Oblongus, niger, nitidus; macula
parva oblonga verticis utrimque ad oculos, limbo laterali scutelli,
tegmivibus pedibusque flavo-testaceis, femoribus fusco-punctatis;
thorace dense punctato, fusco-testaceo, callis anticis nigris, niti-
dis. &A.8. Long. 32, lat. 1 millim.

H. ScH. Wanz. Ins. P. III, p. 53, pa: 071
Ad Nyland et Å d. 7—8 Juni exempla nonnulla inveni.
Exempla succica, que cepi, exoticis mibi cognitis obscuriora.

3. Capsus Saliceticola Står. — Ovalis, niger, nitidus; hemelytris,
geniculis tibiisque sordide testaceo-flavescentibus, macula maxima
oblonga discoidali illorum, spinulis tibiarum punctisque, e quibus
ille oriuntur, nigris; tarsorum articulo apicali nigro-fusco; mem-
brana limboque costali hemelytrorum infuscatis, illius macula ad
apicem cunei decolore. 2. Long. 4, lat. 2 millim.

Ad Undrom et Långsele d. 16 Juli nec non 2—3 et 19 Au-
gusti in salicetis rarus.

C. quadrimaculato subsimilis, duplo major. Ovalis, niger, niti-
dus, glaber. Caput triaugulare, deflexum, ab antico visum latitudine
intraoculari fere dimidio lungius, leve. Anteunze corpori dimidio fere
zequilongee, articulo basali brevi, capitis latitudini dimidis intraoculari
subequilongo, 2 thorace vix breviore, apicem versus quam levissime
incrassato, 3 et 4 ad unum illi subeequilongis, 4 tertio nonnihil bre-
viore. Thorax postice quam antice vix duplo latior, antice longitu-
dini fere sequilatus, subtiliter rugulosus. Scutellum subtiliter rugulo-
so-punctulatum. Hemelytra medio nonnihil latiora, obsolete subrugu-
loso-punctulata, brevissime, obsoletissime pilosula. Femora postica
compressa, modice lata.

4. Capsus geniculatus STAL. — Ovalis, niger, nitidus; membrana

infuscata, basi flavo-testaceo-hyalina, apicibus femorum flavo-testa--="=
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 13 Oktober 1858. Hi

fo

CER

ecis, tibiis fusco-testaceis vel nigro-fuscis. A. Long. 4, lat. 2
millim.

Ad Undrom d. 16 Juli et ad Långsele d. 19 Augusti, in sali-
cetis rarus.

An mas precedentis, cui statura similis, aliter coloratus. Caput
deflexum, triangulare, latitudine intraoculari dimidio longius. Antenna
corpori dimidio subzequilongse, articulo basali brevi, 2 illo duplo et
dimidio longiore, thorace paullulum breviore, 3 et 4 ad unum illi
equilongis, 4 tertio paullulum breviore. Thorax postice quam antice
fere duplo latior, priesertim posterius obsolete, trausversim rugulosus.
Scutellum subtiliter rugulosum. Hemelytra subtiliter ruguloso-punctu-
lata, obsolitissime, brevissime pilosula.

5. Delphagx collina BonemM. forma macroptera. — Ut forma bra-
chyptera, sed scutello (uti solet apud formas macropteras) majore,
tegminibus abdomine duplo longioribus, subsordide hyalinis, venis
fuscis, ultra medium suLtiliter granulatis, granulis piligeris. &. L.

Variis locis in Ange:mannia, ad Hämra, Nyland et Gårdnäs d.

7—13 Juni minus frequenter legi.

Exempla in Angermannia capta Holmiensibus majora et obscuriora.

6. Delphax denticauda BoueM. forma macroptera. — Ut forma
brachyptera, sed tegminibus abdomine duplo longioribus, sordide
hyalinis, fusco-venosis. &.

Cum mare forma brachyptere rarissime imveni ad Gårdnäs et

Hämra d. 9—13 Juni.

7. Delphagx elegantula BOoHEM. forma macroptera. — Ut forma
brachyptera, sed tegminibus abdomine duplo longioribus, sordide
hyalinis, venis ultra medium pallidis, apicem versus fuscis, obso-
letissime granulatis, granulis brevissime piligeris. &. Y.

Ad Hämra et Gårdnäs d. 9 -13 Juni, ad Hällingsås d. 24 Juni
nec non ad Hernösand d. 9 Juli raram inveni.

8. Delphaz thoracica StåL. — Nigro-fusca (5) vel plus minus
dilute aut obscure fusco-testacea (Y); capite dilutiore, pedibus in-
cisurisque pectoris plus minus dilute sordide flavo-testaceis; tho-
race, limbo angusto laterali superiore valvul&e analis maris albi-

cantibus; fronte medio bicarinata, carinis basin versus sub-evane-”

scentibus. &A. 2. Long. corp. A 2!, 8 3, lat. 13 millim. .

Forma brachyptera. Tegminibus abbreviatis, abdomen vix ad di-
midium tegentibus, nigricantibus (0) vel plus minus obscure aut di-
lute fusco-testaceis (P), apice albido-limbatis; thorace feminarum s2e-
pius albicante.

Forma macroptera. Tegminibus abdomine duplo longioribus, sub-
sordide vitreis, venis pallidiusculis, apicem versus cum vena costali
pone medium fuscis.

Ad Nyland d. 7—38 Juni et ad Gårdnäs d. 11—13 Juni for-
mas ambas valde raras inveni.

RE NE nes

— 357 —

Delphaci moeste valde similis et cum illa facillime confundenda;
major, carinis frontis minus distinctis, basi inter ocnulos fere omnino
evanescentibus, fronte vix dilutioribus, numquam albidis.

9. Delphax Bohemani STÅL. — Plus minus obscure aut dilute
grisco-flavescens; capite ante oculos paullulum prominente, fronte
elongata, unicarinata, concolore, supra utrimque fusco-nebulosa (2),
vel nigra, incisuris ventris, limboque apicali medio segmentorum
dorsalium abdominis griseo-flavescentibus; apicibus tarsorum nigro=
fuscis. &. 2. — Long. & 2, 8 3, lat. 11 millim.

Forma brachyptera. Tegminibus abdomine multo brevioribus, lati-
tudine paullulum longioribus, nigris, costa limboque apicali griseo-fla-
vescentibus (& PL) vel totis grisescente-subpellucidis (2 var.)

Forma macroptera. Tegminibus abdomine multo longioribus, fusco-
hyalinis (3) vel sordidis, quam levissime infuscatis (2), fusco-venosis,
venis minute fusco-granulatis, granulis piligeris.

Ad Nylavd, Gårdnäs et Hämra d. 7—13 Juni haud infrequens;
forma macroptera rarior.

Species pulchra, D. lugubrine affinis, paullulum minor, capite
ante oculos minus prominente, fronte angustiore, carina media basi
distinetiore coloreque abdominis differt. Forma macroptera D. pel-
lucide similis, fronte angustiore, parallela, tegminibusque srepius ob-
scurioribus differt. Caput ante oculos nonnihil prominens, vertice
transverso, biilmpresso, fronte admodum reclinato-decliva, parallela, non
nisi basi subangustata, latitudine fere duplo et dimidio longiore, ca-
rina unica media distincte percurrente, basi furcata, instructa Thorax
vertice ipso dimidio lere longior, biimpressus, inter impressiones di-
stincte carinatus. Scutellum tricarinatum, carinis lateralibus divergen-
tibus, minus distinctis.

Nomine entomologi celeberrimi, preeceptoris carissimi hanc spe-
ciem pulcherrimam pie ornavi.

10. Delphaz albo-carinata STtåL. — Griseo-albida; fronte, clypeo
genisque nigris, albido-carinatis; macula utrimque pectoris nigro-
fusca, sulcis pedum fuscis; tegminibus abdomen multo superantibus,
vitreis, venis albidis, apice fuscis. 8. Long. cum. al. 4, lat. 1
millim.

Ad Hällingsås d. 24 Juni et ad Forse d. 20 Juli rarissimam
inveni.

Exemplis pallidis D. disparis primo intuitu similis, distinctissima
tamen capite nonnihil magis prominente, fronte sublongiore et spatio
a ramulis basalibus caringe frontalis furcatae incluso longiore, triangu-
lum acutangulum formante. Caput nigrum, ante oculos nonnihil pro-
minens, parte intraoculari supra latitudine paullulum longiore, vertice
ipso transverso, pallido, biimpresso, impressionibus fundo infuscatis,
fronte admodum reclinato-decliva, latitudine media fere duplo et di-
midio longiore, basi et apice sequilata, medio quam levissime ampli-
ata, carinis lateralibus et media albidis, hac basi furcata, spatio a
furea incluso triangulum acutangulum, latitudine basali duplo longio-

— 358 —

rem, formante. Thorax vertice ipso duplo longior, distincte carina-
tus, ad carinam utrimque leviter infuscatus. Scutellum utrimque pal-
lide flavo-testaceum, carinis tribus subparallelis, lateralibus obsoletis,
spatio inter carinas infuscato.

11. Delphaz straminea STÅL. — Dilute flavescens; vertice ante oculos
parum prominente, bifoveato, fronte obtuse unicarinata, carina basi
furcata; unguiculis fuscis. AF. Long. &S 2, 2 3, lat. vix 1
millim.

Forma brachyptera. ”Tegminibus abbreviatis, dimidium abdominis
vix tegentibus, apice rotundatis, hyalinis.

Forma macroptera. Tegminibus abdomen fere duplo longioribus,
vitreis, albido-venosis.

Ad Gårdnäs d. 11—13 Juni haud infrequenter legi; forma ma-
croptera rarior.

Prope D. hyalinipennem locanda species, femine D. mesomele
primo intuitu similis. Caput supra visum ante oculos parum pro-
minens, vertice transverso, biimpresso, fronte modice reclinato-de-
cliva, subparallela, latitudine duplo fere longiore, marginibus latera-
libus elevatis, media carina obtusiuscula, basi ipsa furcata, ibidem ob-
soletiore. Thorax medio obsolete carinatus. Scutellum tricarinatum,
carinis lateralibus obliquis, retrorsum divergentibus, obsoletis, media
distinctiore. Tegmina vitrea, abdomine multo breviora, validius ve-
nosa, vel eo fere duplo longiora, subtilius albido-venosa, vena margi-
nali apicali infuscata.»

— 359 —

Sverges Proctotruper. — Hr C. G. THOMSON hade in-
sändt följande fortsättning af sitt arbete öfver denna insekt-

grupp ”).
»IV. Tribus DIAPRIINI.

Palpi maxillares 5-articulati, labiales 2-articulati. Clypeus haud
tuberculatus. Mandibulae plerumque breves, obtusee, apice bidentatze,
margine exteriori recto. Antennze in fronte porrecta insert, a clypeo
distantes, scapo capitis altitudine; feminve 12—13 articulatse, apice cla-
vate vel incrassate; maris 13—14 articulate, filiformes, articulo 4:0
basi sinuato vel exciso. Prothorax lateribus haud impressus; meso-
thorax pleuris politis, subquadratis, haud impressis, sutura postica
impresso-punctata, tegulis magnis. Metathorax haud arcolatus, apice
utrinque dentatus. Alve ciliata, areolis nullis distinctis, vel nulle.
Abdomen segmento 2:o maximo, petiolo brevi. Pedes parce pilosi,
elava femorum scapo tenui, trochauteribus coxarum longitudine, tarsis
articulo 1:0 elongato, 2—4 sensim brevioribus, ultimo precedente la-
tiori et duplo longiori.

Denna grupp skiljer sig från Belytini genom labialpalperna, som
äro 2-ledade; clypeus ej tuberkelformig; mandiblerna korta, ej spet-
siga, aldrig skärformigt krökta; antennerna hos honan 12—13-le-
dade, i spetsen klubblika eller åtminstone tydligt incrasserade, hos
hannen 13—14-ledade, 4:e leden vid basen utskuren eller urbug-
tad; pronotum liksom pleurz af mesothorax ej intryckta, tegule stora;
metathorax utan några fält; vingarne saknas antingen fullkomligt eller
hafva de ej några fullständiga fält. Benen hafva, liksom den öfriga
kroppen, endast glesa hår, låren äro klubblika, med fint skaft, höf-
terna lika långa som trochantererna; tarsernas sista led bredare och
dubbelt så lång som näst den sista.

Öfversigt af slägtena.

Sectio I. Abdemen subtus linea laterali impressa nulla; caput
striga oculos cum ore connectente nulla.

ÅA) Antenne feminae 12-, maris 14-articulate; abdomen segmento 2:0o
dorsali sulco basali nullo; mesonotum haud bisuleatum.
a) ale nervo transverso HUllo; MONS: IBVvisE ov Se Diapria.
b) ale nervo transverso pellucido; frons sulcis di-
STEGET SN ÖP HORA Ng ENARE ARR ELENA. fe Basalys.
B) Antenna feminzae 13-articulatae, articulo ultimo ma-
ximo, maris 14-articulatze; scutellum fovea nulla —. Corynopria.
C) Antenne in utroque sexu 13-articulatzae.
a) frons infra antennas impressa, vel excisa.
&) abdominis segmentum 2:um petioli apicem ob-
völvens;/söbtus lanatum:. Oy sie som sr. Spilomicrus.
B£) abdominis segmentum 2:um supra petioli api-
cem haud obvolvens, subtus haud lanatum,
OREEU ERT bIStilGa ft vg chose nin ns Paraämestua

") Se ofvan p. 287.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 13 Oktober 1858.

— 360 —

by) Frons levis, ale nervo transverso ramoque sub-
stigmaticali distinctis; abdominis segmentum se-
cundum dorsale basi canaliculatum +. .- + + +» Glyphidopria.

Sectio 2. Abdomen subtus linea laterali impressa;
seymentum secundum dorsale sulcatum; caput striga
oculos cum ore connectente.
A) Antennie feminae 12-articulatae, maris 14-articulat:e.
a) Caput rostrilorme; antennarum scapus angulatus . Galesus.
b) Caput haud rostriforme; anteunarum scapus linearis. Aneurhynchus.
B, Antenna feminge 12-, maris 13-articulate; mesono-
tum bisuleatum ; ale ciliate, nervo subcostali, trans-
verso stigmateque marginali appendiculato, distinctis. Mionopria.

Genus DIAPRIA LATR.
Psilus JURINE.

Frons infra antennas haud impressa, levis, sulcis supraclypealibus
vel nullis vel obsoletis. Palpi maxillares capite breviores, articulis 3
ultimis sensim lonpgioribus, 2:o his simul sumtis longitudine sequali.
Anteund femine 12-articulatae, apice clavate; maris 1I4-articulatae,
articulo 4:0 basi emarginato vel exciso. Mesonotum zequale, sulcis
dorsalibus nullhis. Scutellum basi fovea distincta. Metathorax apice
subtridentatus. Ale nervo subcostali longe ante medium in pun-
ctum stigmaticale incerassato. Abdomen segmento 2:do dorsali basi
sulco nullo impresso. Prothorax, gena abdominisque petiolus et
segmentum 2:dum ventrale lanata vel dense pubescentia.

Från slägtena Spilomicrus och Paramesius skildt genom anten-
nerna och pannan, som saknar intryckning under antennerna. palperna
korta; från Corynopria lätt kännligt genom scutellen, som alltid har
basalgrop, från Basalys genom sim glatta panna och genom vingarne,
som sakna den transversella nerven.

Sectio 1) Abdomen segmento 2:o dorsali basi medio incisum, ante
marginem subelevatum, transversim impressum; scutellum linea elevata e
basi foveolm egrediente.

I. D. conica: Atra, antennis thorace paullo longioribus, piceis, arti-
culis 5 ultimis majoribus, nigris, pedibus piceo-testaceis; alis di-
lute fumatis, abdominis longitudine, hoc apice subpiloso, conico,
acuminato. 2. Long. 14 lin.

Mas: antennis corporis longitudine basi pedibusque testaceis, illis
articulo 3:0 subceurvato, 4:0 fortiter exciso, 83—12 subtus
subdentato productis, articulis 3—13 pilis brevibus divari-
catis dense obsitis.

Funnen vid Lund och Ringsjön i Skåne.

Hufvudet är lika bredt som thorax, pannfårorna otydliga och
korta. Autennerna hafva 2:a leden ej tjockare men kortare än 3:e,
som är dubbelt så lång som 4:e, 4—6 aflånga, småningom något
kortare, 7:e något bredare än de föregående men smalare än 8—12,
som äro lika stora, till färgen äro de beckröda, skaftet något mör-
kare, 8—12 svartbruna. Pronotum med tät pelskrage. Abdomen är

— 361 —

starkt koniskt tillspetsad, skaftet af bakhöfternas längd, 3:e segmentet
obetydligt längre än 4:e; hos hannen äro 7 tydliga dorsalsegmenter.

Sectio 2) Abdominis segmentum 2:um dorsale integrum.

a) Scutellum linea elevata e basi foveole lateribus marginate egrediente.

0) fronte sulcis supra clypeum abbreviatis.

T) abdomen femince depressiusculum, apiculatum, segmento 3:o se-

quente longiori.

2. D. carinata: Atra, antennarum eclava 3-articulata, crassiuscula,
articulo ultimo oblongo, pedibus rufis, antennarum medio femo-
ribus tibiisque piceis; pronoto dense tomentoso; alis obscure hy-
alivis; abdomine thorace latiori, subtus convexo, apice subpiloso,
haud compresso. £. Long. 114 lin.

Mas: (bujus?) avtennis corpore longioribus, articulis basi piceis,
apice verticillato-pilosis, 3:o sinuato, apice denticulo prowmi-
nulo, 4—11 clavatis, ultimo elongato.

Funnen i Bohuslän af Prof. BoHEMAN.
Honan har antennerna något längre än thorax, skaftet nederst
vid basen beckrödt, 2:a leden något tjockare men knappt längre
än 3:e, 4—8 obetydligt aftagande i längd, beckröda, 9:e något bre-
dare än 8:e, nästan rundad, men betydligt smalare än 10:e, denna
"åter något smalare än 11:e, som är lika bred med den aflånga slut-
leden. Vingarne äro längre än abdomen, gråfjuniga.

TT) abdomen femine viz apiculatum, segmento 3:o 4:to wquali.

3. D. equata: Atra, nitida, antennarum clava 3-articulata, crassi-
uscula, abrupta, articulo ultimo oblongo, pedibus rufis, femoribus,
tibiis apice antennisque medio piceis; alis dilute fumatis; ab-
domine apice piloso. 2. Long. 14 lin.

Funnen vid Ringsjön i Skåne i början af Juni månad.
Lik D. carinata, men antenneruvas 3:e led något längre än 4:e,

9:e knappt bredare än 8:c, hvarigenom den synes längre och klubban

derigenom skarpare afsatt; vingarne ej så tätt fjuniga; abdomen med
en knappt märkbar spets, dess 3:e segment lika långt som det 4:e.

Å) fronte sulcis nullis; abdomen femine subapiculatum, apice conico-
compressum.

4. D. compressa: Atra, nitida, antennarum elava 3-articulata, ab-
rupta, articulo ultimo ovato, pedibus piceis, femoribus tibiisque
apice obscurioribus; alis abdomine vix longioribus, dilute fuma-
tis; abdomine convexo, apice piloso. 8. Long. 11 lin.

Funnen vid Ringsjön i Skäne uti Juni månads början.
Mest lik D. equata, men antennklubban ej så grof, slutleden
kortare, 9:e smalare och längre; abdomen med en kort spets, starkt
kullrig buksida, i ändan komprimerad och koniskt utdragen.

b) Scutellum basi foveola profundiori, e cuus apice carina subtilis;
egreditur.

5. D. hyalinipennis: Atra, antennarum clava tenui, sub-4-articulata,
pedibus piceis, femoribus tibiisque apice obscurioribus; ulis abdo-

— 362 —

mine longioribus, hyalinis; abdomine apienlato, convexo, thorace

latiori.. 2: Long. 12 lin.

Mas: antennis mnigris, corpore paullo brevioribus, articulo 3:0
basi evidenter emarginato, denticulo apice prominulo, 4—13
sensim brevioribus, verticillato-pilosis, ultimo ovato-acumi-
nato.

Funnen till båda könen under nedfallna löf i Fogelsång i Skåne
1 Augusti månad.

Antennklubban är mycket aflång och finare än hos föregående
arter, 9:e leden obetydligt smalare än följande: led; pronotum på
sidorna hvitulligt, men ofvanpå bart; abdomens petiolus hos hannen
af bakhöfternas längd.

6. D. longicornis: Atra, antennis corporis longitudine, articulo ul-
timo conico-acuminato, scapo basi testaceo, ceteris basi piceo-
rufis; pedibus rufo-piceis; alis hyalinis, abdomine longioribus;
hoc petiolo coxis posticis vix longiori. &. Long. 11 lin.

Funnen i Ostergöthland och Småland af Prof. BoHEMAN.
Alldeles lik föregående med undantag af antennerna, som äro af
kroppens längd, ljusare, slutleden längre och tillspetsad.

7. D. petiolata: Atra, nitida, antennis corporis longitudine, articulo
ultimo conico-acuminato, scapo basi testaceo, articulis ceteris basi
rufo-piceis; alis vix fumatis; petiolo abdominis coxis posticis di-
stincte longiori; pedibus rufo-piceis. SA. Long. 14 lin.

Funnen i Småland af Prof. BourEMAN.
Till antennubildning lik D. longicornis, men abdomens skaft hälf-
ten längre än bakhöfterna; vingarne ej vattenklara, utan svagt rök-
skuggade.

8. D. nigricornis: Atra, antennis thorace longioribus, articulis 5 ul-
timis majoribus, nigris, pedibus piceis, alis obscure hyalinis; ab-
domine vix apiculato, oblongo. 2. Long. 1—11 lin.

Funnen på bladen af lönn i Lund samt under nedfallna löf vid
Fogelsång i Skåne under Augusti månad.

Från D. conica, med hvilken den fullkomligt öfverensstämmer i
antennbildning, skild genom sin abdomen och svarta antenner, från
öfriga arter af denna afdelning genom antennernas structur, abdomen
med en kort spets, 3:e segmentet obetydligt längre än 4:e, skaftet
nästan af bakhöfternas längd; pannfårorna tydliga; thorax nästan bre-
dare än hufvudet.

9. D. Oogaster: Atra, antennis pedibusque nigris, femoribus tibiisque
summo apice piceo-testaceo; antennarum clava 3-articulata, arti-
culis sensim majoribus; alis obscure hyalinis; abdomine vix api-
culato, thoracis latitudine, ovato. 2. Long. vix 1 lin.

Mas: antennis fere corporis longitudine, articulo 4:0 leviter si-
nuato, 5—13 clavato-ovatis, apice verticillato-pilosis, ultimo
elongato.

Funnen till båda könen vid Fogelsång under nedfallna löf i Au-
gusti månad samt vid Lund under ruttnande vegetabilier.

j

— 36063 —

Antennerna hos honan hafva 2:a leden tjockare och längre än
3:e, 4—38 fina, 9:e något bredare, 10—12 småningom längre och
bredare; abdomen är starkt kullrig, skaftet kortare än bakhöfterna;
vingarne hafva en ljusgul strimma före spetsen af subcostalnerven.
Hannen har antennskaftet ej märbart längre än 3:e leden, som åter
är hälften längre än 4:e.

10. D. tritoma: Atra, nitida, antennis thorace longioribus, medio per
dibusque piceis, clava abrupta, 3-articulata; alis fumatis; abdo-
mine apiculato, oblongo. $. Long. 3 lin.

Funnen under ruttnande vegetabilier vid Råby nära Lund i
Augusti månad.

Lik D. Oogaster, men antennerna längre, 4—8 lederna smalare
och längre, 9:e ej märkbart bredare än 8:e, hvarigenom klubban blir
tvärt afsatt; dennas näst sista led ej transversel; vingarne mörkare;
abdomen aflång, med tydlig spets i ändan.

ec) Scutellum basi fovea distinceta impressum, apice haud carinatum.

11. D. verticillata: Atra, nitida, antennis tborace longioribus, (clava
3-articulata nigra) pedibusque flavis; scutello fovea basali parva
impresso, apice convexo; ulis dilute fumatis, abdomine fere duplo
longioribus, hoc oblongo, apice subpiloso, petiolo coxis posticis
longiore. 2. Long. 2—1 lin.

Mas: antennis corpore longioribus, scapo pedibusque flavis, arti-
culis 3—13 apice verticillato-pilosis, piceis, basi flavis, 4:0
sinuato, apice denticulato-producto, 3:0 longitudine zequali.
Tong. 1—13 lin.

LatrR. Hist. Nat. des Crust. et des Ins. III, pd

Diapria elegans. NEEs Mon. Copnr. SSP JRRK

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN; i Skåne har jag funnit
båda könen talrikt under nedfallna löf i Fogelsång samt
under ruttnande vegetabilier i Lund.

Hufvudet är nästan bredare än thorax, pannfårorna ej märkbara;
antennerna hafva 2:a leden något bredare men kortare än 3:e, 4—8
småningom något kortare; 9:e något bredare än de föregående, 10—
12 lika breda, slutleden äggrund.

12. D. picicornis: Atra, antennis thoracis longitudine, medio pedi-
busque piceis, antennarum clava abrupta, 3-articulata; scutello
basi fovea profundiori impresso; alis fumatis, abdomine parum
longioribus, hoc subovato, petiolo coxis posticis breviori. 2. Long.
1 lin.

Mas: antennis verticillato-pilosis, corporis fere longitudine, nigro-
piceis, articulo 4:0 leviter sinuato, 3:0 longitudine sequali,
hoc scapo duplo breviori, penultimo subnodoso.

NErs. Mon. Codr. 322, 3.

Var. antennis scapo, basi articuli 2:i pedibusque piceo-testaceis.

Punnen i mängd under ruttnande vegetabilier vid Råby nära Lund.

Lik föregående, men antennklubban skarpare afsatt derigenom att

9:e leden är obetydligt bredare än 8:e; scutellens grop djupare, vin-

gar, antenner och ben mörkare, de förra kortare.

— 364 —

13. D. nigripes: Atra, mnitida, antennis verticillato-pilosis, corporis
longitudine, articulo 3:o scapo duplo breviori, 4:0 emarginato,
zequali, 5—13 sensim brevioribus, penultimo ovato; scutello fo-
vea parva impresso; alis subhyalinis, abdomine longioribus, pe-
tiolo breviori. A — Long. 2 lin.

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.
Från D. picicornis skild genom längre antenner, svarta ben, min-
dre basalgrop på scutellen, antennernas näst sista led ej knutformig
utan nästan äggrund.

14. D. nigra: Atra, antennis articulis 4 ultimis crassiorioribus, pe-
dibus testaceis, elava femorum, tibiarum apice unguisque nigris;
scutello fovea basali parva, apice depresso; alis obscure hyalinis,
abdomine longioribus, hoc oblongo. 2?.= Long: 1—i lin.

Mas: antennis corporis fere longitudine, pilis. dinar dense ob-
sitis, articulo 3:0 scapo (ÖR longitudine zaequali, 4 basi emar-
ginato longiori, ultimo oblongo, scapo, articulo 2:0 basi pe-
dibusque ferrugineis.

NEzEs. Mon. Codr. 321, 2.

Var. b. 2. antennis medio pedibusque rufo-piceis.

Var. ce. 2. alis abdomine fere brevioribus.

Funnen vid Stockholm at Prof BourMAn; i Skåne har jag
funnit den i mängd under nedfallna löf i Fogelsång, vid Arrie
nära Malmö samt vid Råby nära Lund; var. c. under tång
vid Lomma.

Antennerna hafva 2:a leden obetydligt bredare än 33:e, 4—7
småningom något kortare, 8:e något bredare än föregående, 9—12
lika breda. Scutellen är i spetsen platt, basalgropen liten; abdomens
skaft nästan af bakhöfternas längd.

15. D. basalis: Atra, nitida, antennis corpore longioribus, pilis albidis
divaricatis dense obsitis, scapo, pedibus coxisque flavis, articulo
3:0- scapo vix breviori, 4:0 fortiter emarginato longiori, 5—13
sensim brevioribus, penultimo cylindrico, ultimo lineari; alis hy-
alinis, abdomine longioribus, hoc oblongo, petiolo coxis posticis
longitudine aequali. &. Long. 1 lin.

Funnen vid en damm nära Lund i Augusti månad.

Från D. nigra skild genom längre anvtenner, lederna olika, hå-
ren, hvarmed de äro beklädda, längre, benen och autennskaltet all-
deles gula, abdomens skaft längre.

16. D. suspecta: Atra, mnitida, capite thorace fere duplo latiori, an-
tennis articulis sensim majoribus, thorace fere brevioribus; clava
3-articulata, ovata; scutello fovea parva basali impressa; alis
abdomine oblongo brevioribus, obscure hyalinis; pedibus piceo-
nigris. 2. Long. I lin.

Mas: apterus, antennis thorace paullo longioribus, pubescentibus,
articulis 5—13 sensim vix brevioribus, penultimo nodoso,
ultimo ovato.

NEEs. Mon. Codr. 323, 5.

Var. antennarum scapo pedibusque piceo-testaceis.

— 365 —

Funnen vid Stockholm af Prof. BoHEMAN; i Skåne har jag
funnit den vid Lund under ruttnande vegetabilier, på vestra
kusten vid Lomma och Kulla Gunnarstorp under tång.

Antennerna bos honan hafva 2:a leden längre och bredare än
3:e, 4—8 nästan rundade, 9:e något större och bredare, 10—12 små-
ningom något bredare, bildande en äggrund klubba; hos hannen är
3:e leden kortare än skaftet, hälften längre än 4:e, som är emargine-
rad vid basen, 5—13 obetydligt aftagande i längd, näst den sista
nästan rundad.

17. D. tenuwicornis: Atra, mnitida, capite thoracis latitudine, antennis
thorace fere longioribus, clava oblonga 3-articulata; scutello fovea
basali sat profunde impresso; alis, abdomine subovato, longioribus,
subhyalinis. Y£. Long. 3 lin.

Mas: alatus, autenvis corporis fere longitudine, pilis brevibus di-
varicatis dense obsitis. articulis 5—13 sensim brevioribns,
penultimo ovato, ultimo elongato.

Var. antennarum scapo pedibusque piceo-testaceis.

Funnen vid Lund under ruttnande vegetabilier.

Lik D. suspecta, men hufvudet ej märkbart bredare än thorax;
scutellen med tydligare basalgrop; abdomen mera äggrund-oval; an-
tennerna längre, i midten finare, klubban längre med nästan lika
stora leder, 9:e något bredare än 8:e, som ej är transversel.

18. D. ruficornis: Atra, nitida, capite thorace latiori, antennis, tho-
race fere longioribus, rufis, scapo clavaque obscurioribus, hace 3-
articulata, oblonga, articulo 9:0 precedente paullo latiori:; alis
abdomine brevioribus, subfumatis, hoc oblongo, thorace latiori;
pedibus testaceis. $. Long. 1 lin.

Funnen i Småland af Prof. BouEMAN.

Lik D. suspecta, men antennerna ljusare, längre, klubban aflång

3 o a ter 4 .
med lika breda leder, den 9:e något bredare än föregaende, 2:a ej
längre men tjockare än 3:e.

19. D. Morio: Atra, vitida, antennis thoracis longitudine, elava 3-ar-
ticulata, ovata, articulo 9:o0 pracedente vix latiori, 2:0 3:0 fere
duplo longiori; thorace capitis latitudine, scutello fovea basali
distincta; alis obscure hyalinis, abdomine ovato longioribus, pe-
dibus nigris, tibiis tarsisque basi picescentibus. $. Long. 3 lin.
Mas: (hujus?) antennis verticillato-pilosis, corpore longioribus, ar-

ticulo 3:o scapo duplo breviori, 4:0 basi emarginato, subae-
quali, 5—13 sensim brevioribus, penultimo fusiformj, ultimo
elongato, articulis basi pedibusque testaceis.

Var. &. thorace abdominisque petiolo piceo-testaceis.

Funnen i Fogelsång i Skåne.

Från D. suspecta skild genom hufvudet, som är lika bredt som
thorax, genom tydligare scutellargrop samt genom äggrund abdomen;
från D. tenuicornis genom kortare antennklubba, 10—11 lederna trans-
versella. Hannen liknar mest D. verticillata, men skiljes genom mör-
kare ben, kortare petiolus samt i synnerhet genom mörkare vingar.

— 366 —

20. D. elongata: Atra, nitida, antennis medio piceis, clava elongata,
sub-5-articulata, articulo 7:o pracedente paullo latiori; alis hya-
linis, abdomine oblongo parum longioribus; pedibus nigro-piceis,
tibiis tarsisque basi piceo-testaceis. £. Long. 134 lin.

Funnen vid Stockholm af Prof. BOHEMAN.

Från alla föregående arter skild genom antennerna; de äro lika
långa som thorax, 2:a leden något tjockare men ej längre än 3:e, 4
—/(; småningom kortare, 7:e något bredare än föregående, men be-
tydligt smalare än 8:e, hvilken åter är något smalare än de följande,
som alla äro lika breda, slutleden äggrund, koniskt tillspetsad.

Genus CORYNOPRIA HALIDAY.
Diapria NEBS.

Caput subrotundatum, thoracis latitudine; antennae feming 13-
artieulate, clava 3-articulata, articulo ultimo maximo; maris 14-arti-
culatae, corporis fere longitudine, articulo 4:o basi emarginato. Me-
sonotum lineis dorsalibus impressis nullis; scutellum fovea basali
nulla; metathorax apice emarginatus, sub 3-dentatus. Alz longe ci-
liatae, nervo sub-costali ante medium in punctum stigmaticale incras-
sato. Abdomen segmento 2:0 dorsali basi haud sulcatum. Gene,
prothorax, abdominis petiolus et segmenti 2:i ventralis basis lanata.

Från Driapria skiljer sig detta slägte genom scutellen, som sak-
nar basalgrop, genom antennerna hos honan, hvilkas 2:a led är dub-
belt så lång och bred som 3:e, 4—9 transversella, små, 10—11 nå-
got större, slutleden mycket stor. Hannen har 3:e och 4:e lederna
nästan lika stora, obetydligt längre än 5:e, 5—13 småningom något
kortare, näst den sista rundad, slutleden äggrund.

1. C. parvula: Atra, nitida, pedibus nigro-piceis; antennarum arti-
culo ultimo oblongo penultimo duplo longiori; alis obscure hya-
linis, apice integris, abdomine parum longioribus; hoc oblongo-
ovato, apice acuminato, petiolo coxis posticis breviori. 9. Long.
1—3 lin.

Mas: antennis corporis fere longitudine, dense pilosis, articulo
penultimo rotundato, ultimo ovato.

Diapria parvula NEES. Mon. Codr. 324, 6.

Var. antennarum scapo, abdominis petiolo pedibusque piceo-te-
staceis.
Funnen under ruttnande vegetabilier i Lund.

Honans antenner äro lika långa som thorax, slutleden något
längre än de 2 näst sista tillhopa, hvilka åter äro mycket bredare än
föregående leder.

2. C. solida: Atra, nitida, antennis basi, articulo ultimo penultimo
quadruplo longiori, pedibusque testaceis, femoribus tibiisque
obscurioribus; alis dilute fumatis, apice subemarginatis, abdomine
longioribus, hoc petiolo coxis fere longitudine sequali. 2. Long.
3 lin.

Funnen under ruttnande vegetabilier vid Lund i Maj månad.

— 367 —

Lik föregående art, men antennernas slutled mycket bredare och
längre, de 2 nästsista lederna ej så breda, vid basen lergula, utåt
mörkare, klubban svart; abdomen mera aflång, ej vidgad på sidorna
eller tillspetsad i ändan; benen ljusare.

3. C. cineta: Atra, nitida, antennis thorace longioribus, flavis, clava
nigra, articulo ultimo elongato, penultimo quintuplo longiore,
10—11 przecedente parum latioribus; alis subhyalinis, abdomine
longioribus, hoc oblongo, petiolo coxis posticis longitudine aequali;
pedibus cum coxis flavis. 2. Long. 3 lin.

ElärNat. Hist. Rev. Juli 1857; 17052:
Funnen vid Ringsjön 1 Skåne i början af Juni månad.

Lik föregående art, men antenner och ben ljusare, de förras slut-
led större, de 2 nästsista obetydligt bredare än föregående leder.

Genus BASALYS MWestTw.
Diapria NEES.

Palpi maxillares capite saltem duplo breviores, articulis 3:o et
4:0 parvis, zequalibus, ultimo elongato, piloso. Frons infra antennas
impressione, basi linea elevata terminata; sulci frontales distincti. An-
tennae feminae 12-articulate, apice clavatae; maris 14-articulate, ar-
ticulo 4:0 basi sinuato. Prothorax cum genis et abdominis pe-
tiolo segmentoque ventrali basi lanatus. Mesonotum lineis dorsalibus
impressis nullis; scutellum depressum, lateribus marginatum, basi fo-
veola impressa. Ale ciliate, nervo subcostali ante medium in pun-
ctum stigmaticale incrassato, nervoque transverso pellucido distincto.
Abdomen subdepressum, segmento 2:0o dorsali basi haud suleato, feminae
apice haud conico. Femora clavata; tibie apicem versus dilatatze;
tarsi postici tibiarum longitudine.

Detta slägte liknar mest Spilomicrus, men skiljer sig såväl deri-
från som från Paramesius genom antenunledernas antal och genom den
intryckning på pannan, som ligger under antennerna och som nedtill
begränsas af en upphöjd linea.

A) Antenne maris corpore longiores, articulo 4:o 3:o duplo longiori;
scutellum fovea basali profunda; caput transversum.
1. B. fumipennis (WEsTWw.). Atra, mnitida; alis fumatis, abdomine
longioribus. A. Long. 1—14+ lin.
Var. antennis extrorsum pedibusque picescentibus.
Funnen vid Stockholm och i Småland af Prof. BoHEMAN; i
Skåne har jag funnit den vid Ifö i medio af Juni månad.

Svart, glänsande, hufvudet transverselt; antennerna långa, 4:e
leden dubbelt så lång som 3:e; 5—13 cylindriska, alla lika stora,
slutleden hälften längre än föregående; beklädda med tätt åtliggande
hår; scutellens grop djup; vingarne rökskuggade, längre än abdomen,
med svartbruna ådror.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 7 & 8. 3

— 368 —

B) Antenne maris thorace paullo longiores, articulo 4:o 3:o haud lon-

2.

giori; gene buccate; scutellum basi fovea parva impressum.
B. tritoma: Atra, nvitida, antennarum clava abrupta, 3-articulata;
alis subhyalinis, abdomine duplo longioribus; pedibus piceis. 2
Long. 1—11 lin.
Mas: antennis articulis 5—13 subrotundatis.

Funnen vid Lund i Augusti månad.

Genom sina mörka ben och antenner, vattenklara vingar och

längre antennklubba skild från D. abrupta med hvilken den har mesta

likh
3.

et.

B. abrupta: Atra, nitida, antennis thoracis longitudine, eclava ni-
gro-fusca, abrupta, 3-articulata, pedibusque rufis; alis subfumatis,
abdomine duplo longioribus. 2. Long. + lin.

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.

Antennerna hafva 9:e leden ej synbart bredare än 8:e; vingarne

dubbelt så långa som abdomen, hvarigenom den skiljes från B. dispar
Nezrs; från B. tritoma skild genom ljusare antenner och ben, ej så

vatt
4,

som

enklara vingar samt något djupare basalgrop.

B. parva: Atra, nitida, antennis thorace brevioribus, clava ab-
rupta 3-articulata, funiculo longitudine 2equali, nigra, pedibusque
testaceis; alis abdomine brevioribus. 82. Long. vix I lin.

Funnen vid Lund.
Från B. abrupta skild genom antennklubban som är lika lång
strängen, genom sina kortare vingar och ringa storlek.
B. dispar: Atra, nitida, antennis, clava 3-articulata, nigra, arti-
culo 9:0 preecedente latiori, pedibusque rufis. 2. Long. + lin.
NEEsS. Mon. Codr. 328, 9.
Var. b. alis abdominis longitudine.
Var. ce. alis abdomine longioribus, antennarum clava abdomineque
piceis.
Mas: antennis, articulo 2:o 3:o sesqui-longiori, basi pedibusque
totis flavis; alis abdomine duplo longioribus.

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN; i Skåne vid Arrie;
var. c. i Dalarne af Prof. BoHEMAN.

Mest lik B. abrupta, men vingarne i allmänhet kortare samt

hufvudsakligen skild genom antennernas 9:e led som är tydligt bre-
dare än 8:e.

6.

dett

B. antennata: Atra, nitida, antennis, elava 4-articulata fusca, pe-
dibusque flavis; alis dilute fumatis, abdominis fere longitudine.
Long. 1 lin.

Diapria antennata NEEs. Mon. Codr. 329, 10.
Funnen i norra Skåne.

Genom sin 4-ledade antennklubba skild från alla andra arter af
a slägte.

= 3I009 —
Genus SPILOMICRUS WEsTw.

Antenn&e in utroque sexu 13-articulatae, femine apice clavate,
thorace haud longiores; maris corpore breviores, articulo 2:0 3:o mi-
nori, hoc 4:0 longiori. Frons infra antennas medio leviter excisa.
Mesonotum lineis impressis vel nullis, vel anutice abbreviatis. Scutel-
lum depressum, basi bifoveolatum. Metathorax apice emarginatus,
utrinque dentatus. Ale nervo costali et stigmate punctiformi in-
structe. Abdomen segmento 2:0o supra lzevi, haud sulcato, basin pe-
tioli obvolvente, subtus basi cum petiolo lanato.

Kinderna äro uppblåsta; palperna korta, näst den sista leden
triangulärt dilaterad.

A) Antenne femine articulo ultimo minimo.
1) Articulis 4—7 subnodosis.
a) Mesonotum basi bistriatum.

1. S. stigmaticalis (WEsTW.): Ater, nitidus, antennarum clava ab-
rupta 5-articulata; alis dilute fumatis; pedibus cum coxis ferru-
gineis. £. Long. 1 lin.

Mas: antennis thorace paullo longioribus, articulo 2:0 4:0 parum
breviori, pedibus fuscis.
Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.

Antennerna hos honan hafva 2:a leden något längre och tjockare
än 3:e; 4—8 lika stora, knutformiga, klubban skarpt afsatt; abdomens
skaft nästan längre än bakhöfterna.

2. S. flavipes: Ater, nitidus, pedibus cum coxis flavis, antennis me-
dio piceo-rufis, clava elongata 5-articulata, articulo 8:0 praece-
dente latiori; alis subhyalinis. $. Long. 1 lin.

Funnen vid Stockholm af Prof. BoHEMAN.

Lik föregående art, men antennerna längre, i midten ljusare, klub-
ban mera långsträckt, 8:e leden tydligt bredare än 7:e, men smalare
än 9:e.

b) Mesonotum basi haud bistriatum.

3. S. integer: Ater, nitidus, pedibus cum coxis flavis, antennis clava
sub 5-articulata, articulo 8:o praecedente latiori; alis subfumatis.
2. Long. 1 lin.

Mas: antennis thorace longioribus, articulo 2:0 4:0 fere duplo
breviori.
Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN; i Skåne har jag funnit
den vid Ringsjön.
Från S. flavipes skild genom antennerna, hvars 9:e led är tyd-
ligt smalare än 10:e, 8:e transversel, bredare än 7:e.
2) Articulis 4—7 transversis.

4. S. compressus: Ater, nitidus, pedibus antennisque medio picescen-
tibus, his clava 5-articulata, articulo 8:0 preecedente latiori; tibiis
posticis medio supra sinuatis, basi compresso-carinatis. 4. Long.
13 lin.

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.

— 370 —

Från öfriga arter skild genom baktibierna, som hafva en bugt i
midten, samt äro vid basen starkt comprimerade; antennerna hafva
2:a leden bredare och längre än 3:e, 4—7 transversella, 8:e dubbelt
så bred som föregående, men tydligt smalare än 9:e; mandiblerna
äro beckfärgade; baktarserna korta, kloleden lika lång som metatar-
sen, exemplaret saknar vingar, hvilka troligen blifvit afryckta under
uppstickningen.

B) Antenne femine articulo ultimo penultimo longiori; mesonotum li-
neis 2, antice abbreviatis, basi impressis.

5. IS. nigripes: Ater, nitidus, antennis, clava abrupta, 6-articulata,
pedibusque nigro-piceis; alis subfumatis. ?. Long. 11 lin.
Mas: antennis corpore tertia parte brevioribus, articulo 2:0 4:0

duplo breviori.

Var. pedibus testaceis, antennis medio, femorum tibiarumque clava

piceis.
Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN; i Skåne vid Ringsjön
och Fogelsång.

Antennerna hafva 2:a leden längre och tjockare än 3:e, 4—7
lika stora, 8:e betydligt bredare än föregående men något smalare än
9:e; vingarne äro längre än abdomen, obetydligt rökskuggade; benen
svartbruna.

Genus PARAMESIUS MWESTW.

Antenna in utroque sexu 13-articulate; feminae thorace longio-
res, apice incrassatze, articulo ultimo penultimo majori; maris corpore
longiores, articulis 2:0 et 3:o parvis. Frons infra antennas impressa,
sulcis abbreviatis, obliquis. Mesonotum lineis 2 integris profunde
impressum. Scutellum basi fovea in fundo striata impressum. Meta-
thorax apice emarginatus, sub-tri-dentatus. Ala nervo costali, subco-
stali, stigmate oblongo vel lineari ramuloque radiali brevissimo in-
structie. Abdomen scapo crassiusculo, striato, segmento 2:o petiolum
haud obvolvente, rarissime basi sulcato, eodem ventrali haud lanato,
femina apice conico.

Hufvudet är nästan kubiskt, under antennerna med en intryck-
ning; pannan sparsamt hårig, ocellerna starkt upphöjda; kinderna äro,
liksom pronoti sidokant, baktill tätt fjuniga. Maxillarpalperna äro
långa, slutleden lineär, dubbelt så lång som näst den sista, som är
dilaterad, 3:e kortast af alla. Abdomens skaft har utstående hår, 2:a
ventralsegmentet ej ulligt vid basen.

A) Abdomen femine segmento 2:o basi sulcis 3 abbreviatis; antenne
articulo 2:o 3:0o equali.

1. P. rufipes (WEsTtW.): Ater, nitidus, antennis, articulo ultimo ovato,
apice nigris, pedibusque cum coxis piceo-rufis; alis fumatis, ab-
dominis longitudine, stigmate lineari; abdomine apice piloso, pi-
ceo, compresso-conico. $. Long. 2 lin.

Mas: antennis articulo 4:o0 basi sinuato denticulo ante basin pro-
minulo, petiolo abdominis coxis posticis duplo longiori.

— 371 —

. -

Funnen i Norrbotten, Ostergötbland och Småland af Prof.
BoHEMAN; i Skåne har jag funnit den vid Ringsjön, under
nedfallna löf i Fogelsång samt på spillning vid Lund.

Antennerna hos honan hafva 2:a leden lika med 3:e, 4—6 små-
ningom något kortare, 7—12 småningom något bredare, slutleden
äggrund. Vingarne äro starkt rökskuggade, stigmat svartbrunt. Ab-
domens skaft är hos honan kortare än belhölskan hos hannen dub-
belt så långt.

2. P. tenutcornis: Ater, nitidus, antennis, articulo ultimo oblongo,
apice nigris pedibusque rufis; alis subfumatis, stigmate oblongo,
itdömme fere brevioribus, hoc apice piceo, piloso, conico, vix
compresso. 2. Long 12 lin.

Mas: antennis articulo 4:o basi emarginato, denticulo ante me-
dium prominulo; petiolo abdominis coxis posticis paullo
longiori.

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.

Lik föregående, men synes skild genom smalare kropp; anten-
nerna på midten finare, slutleden mera aflång: abdomenv knappt com-
primerad i spetsen; vingarne kortare, ljusare, med icke så långt stigma ;
hannen genom kortare skaft på abdomen, antennernas 4:e led skar-
pare emarginerad, och den lilla tanden något före midten.

B) Abdomen feminw segmento 2:o basi equali, apice haud compresso;
ale nervo transverso pellucido.

3. P. elongatus: Ater, nitidus, antennis medio, scapo basi pedibus-
que piceo-rufis, illis articulo 2:0o 3:o longiori et crassiori, ultimo
elongato; alis subfumatis, stigmate stil Long. 113 lin.
Mas: antennis rufis, articulo 4:o basi exciso, BE dente valido
prominulo.

Utbredd öfver hela Skandinavien.

4. P. brachypterus: Ater, mnitidus, antennis tenuibus, apice nigris,
articulo ultimo oblongo, 2:0 3:0 vix longiori, pedibusque rufis,
coxis nigris; alis abdomine duplo brevioribus, subfumatis. 9. Long.
11 lin.

Funnen i Maj månad under nedfallna löf i Fogelsång nära
Lund i Skåne.

Lik P. elongatus, men antennernas 2:a led knappt längre än 3:e,
åtminstone ej tjockare, slutleden aflång, de 5 sista lederna svarta, de
öfriga röda; vingarne korta; benen röda med svarta höfter.

5. P. crassicornis: Ater, nitidus, antennis fortiter incrassatis, arti-
culo ultimo oblongo, penultimo transverso, apice nigris, pedibus-
que cum coxis rufis; alis abdominis longitudine, subfumatis, stig-
mate oblongo; abdomine apice piceo. 9. Long. 11 lin.

Funnen vid Fogelsång under nedfallna löf.

Från P. brachypterus skild genom gröfre antenner och längre
vingar; från P. elongatus äfven skild genom de i spetsen starkt in-
crasserade röda antennerna, hvars 2:a led knappt är längre än den 3:e,
de 5 sista lederna svarta; abdomen i spetsen beckröd.

— 372 —

6. P. elaviscapus: Ater, nitidus, pedibus antennisque rufis, . his apice
nigro, sat incråssato, scapo subelavato, articulo 2:0 3:0o crassiori
et dinidio longiori, ultimo elongato; alis obscure hyalinis, abdo-
mine brevioribus, hoc subelavato, thorace duplo latiori, apice sub-
conico, piceo. 9. Long. 14 liu.

Funnen i Norrbotten af Prof. BoHEMAN.

Från alla föregående arter skild genom sin bredare och kortare
abdomen; antennerna hafva skaftet klubblikt dilateradt, 2:a leden
tjockare och hälften längre än 3:e, i spetsen ganska starkt incrasse-
rade, slutleden koniskt förlängd, näst den sista något transversel; abdo-
mens skaft är kort, vingarne äfvenledes, fastän mindre märkbart ge-
nom den korta abdomen.

Genus GLYPHIDOPRIA HaALIDAY.

Antenne 13-articulate, articulis ultimis crassioribus. Caput api-
cem versus angustatum, genis haud buccatis, vix pubescentibus; frons
levis, nitida, infra antennas haud impressa. Mesonotum lineis 2,
apicem versus evanescentibus, basi impressum. Scutellum fovea pro-
funda basi impressum. Ale nervo subcostali, ante medium in pun-
etum stigmaticale incrassato, a quo ramus substigmaticalis, crassus,
rectus angulatim exit; nervo transverso distincto, brachiali obsoleto.
Abdomen segmento 2:0 dorsali basi sulco impresso.

Från Diapria, med hvilket detta slägte öfverensstämmer i pal-
pernas bildning, skiljes det genom antennledernas antal; från Spilo-
micrus och Paramesius genom pannan, som saknar intryckning samt
genom kortare palper. Vingarne hafva en tydlig tvärnerv, som träffar
subcostalnerven i en mycket spetsig vinkel.

1. G. perpleza: Atra, nitida, glabra, antennis corpore brevioribus,
basi pedibusque ferrugineis, illis articulis 7 ultimis crassioribus;
alis subhyalinis, longe ciliatis, abdomine longioribus. Y. Long.
2 lin.

Harz. Nat. Hist. Rev. Juli 1857, 172, 2.
Funnen vid Ringsjön i Skåne.

Antennernas 2:a led är betydligt större än 3:e, 4—6 små, run-
dade, 7—12 alla lika breda, trausversella, slutleden kort, äggrund.

Genus MIONOPRIA HaALIDAY.

Caput versus os angustatum; linea impressa, oculos cum ore con-
nectente. Antennie feminzee 12-articulate, apice clavatae, maris 13-ar-
ticulate, articulo 4:0 basi emarginato Mesonotum sulcis 2 integris
impressum; scutellum basi fovea impressum. Ale nervo transverso
distincto et subcostali ante medium in stigma oblongum incrassato, e
cujus medio ramus substigmaticalis brevis, apice incrassatus egreditur.
Abdomen subtus linea laterali impressum, segmento 2:o basi medio sulco
insculpto.

Kinderna äro ej ulliga ofvanför mandiblerna, utan radierande
strier; vingarne äro i spetsen bredt rundade, transversella nerven bil-

— 373 —

dar en nästan rät vinkel mot subcostalnerven; radial-, brachial- och
discoidalnerver i viss rigtning synliga men otydliga.

1. M. rufiventris: Atra, nitida, antennis clava fusca, 5-articulata, ar-
ticulis sensim latioribus; alis dilute fumatis, abdomine rufo parum
longioribus; pedibus cum coxis rufis. $. Long. 1 lin.

Funnen vid Ilstorp i Skåne af Stud. C. RoTH.

Antennerna äro lika långa som thorax, 2:a leden tjockare och
något längre än 3:e, som är obeonisk, 4—6 små, nästan rundade, 7:e
bredare än den föregående, transversel, 8—11 småningom bredare,
alla transversella, slutleden kort, ärgrund. Abdomen är i spetsen fin-
hårig, blank, med en kort spets i ändan, fåran af 2:a segmentets
halfva längd.

Genus GALESUS CURTIS.
Diapria NEES.

Caput horizontale, mandibulis extus dentatis in rostrum elongatis,
suleis frontalibus profundis. Antenn&e fronti laminse instar elevatee in-
sertee, scapo angulato; feminza 12-articulatae, apice incrassatae, maris
14-articulatse, articulo 4:0 basi emarginato, subfiliformes. Mesonotum
suleis 2 postice convergentibus impressum; scutellum basi bifoveola-
tum; metathorax apice emarginatus, utringue dentatus. Ala nervo
subeostali ante medium in stigma liberum punctiforme incrassato. Ab-
domen subtus linea laterali impressum; segmento 2:o basi sulcato.

A) Lamina frontis apice medio incisa.

1. G. frontalis: Ater, nitidus, capite breviter ovali, tegulis pedibus-
que nigris; antennis thoracis longitudine, articulo 2:0 3:0 subae-
quali, penultimo transverso, ultimo conico-oblongo; alis abdomine
longioribus, fumatis; hoc thorace vix latiori, apice parce piloso,
segmento 2:o basi sulco, petiolo supra uni-sulcato dimidio lon-
giori, impresso. Y. Long. 2 lin.

Mas: antennis corpore brevioribus, articulo 2:0 3:0 obconico vix
longiori sed crassiori, 4—13 longitudine zequalibus, sensim
paullo angustioribus.

Diapria cornuta NEEs. Mon. Codr. 327, 8.

Tagen i copula af Prof. BoHEMAN i Småland.

Hufvudet är på sidorna glest pubescent, ej bredare bakom ögo-
nen. Honans antenner hafva 3:e och 4:e lederna lika med hannens,
4—11 småningom bredare, näst den sista transversel, slutleden nästan
3 gånger så lång som 11:e; scutellens gropar äro djupa.

2. G. rufipes: Ater, nitidus, antennis thorace brevioribus, articulo
penultimo subtransverso; alis subhyalinis; abdomine breviter ovali,
thorace latiori, lateribus et apice parce piloso, petiolo coxis po-
sticis paullo longiori, medio sulcato, segmento 2:0 sulco petiolo
vix longiori; pedibus rufis, coxis nigris. EU NANO pH

Funnen under nedfallna löf i Fogelsång. fr

— Från G, frontalis skild genom kortare men gröfre antenner, 2:a”

leden tydligt längre än 3:e; hufvudet något mera äggrundt; vingarne >.

a Er

— 374 —

ljusare; abdomen bredare med kortare fåra; benen röda med svarta
höfter.

3. G. clypeatus: Ater, nitidus, capite subovato, frontis lamina medio
leviter incisa; anteunis apice subelavatis, thoracis longitudine, ar-
ticulo 2:o 3:0 longiori, penultimo transverso; alis obscure hyali-
nis, abdomine longioribus, hoc tboracis latitudine, apice piloso,
segmento 2:0o sulco medio petioli longitudine; pedibus nigris, ti-
biis tarsisque basi ferrugineis. $. Long. 13 lin.

Funnen vid Lund under ruttnande vegetabilier.

Från G. frontalis skild genom hufvudet som är smalare men
bredare bakåt, hvarigenom det blir nästan äggrundt; antennernas 2:a
led hälften längre än 3:e; pannskölden lätt inskuren i midten; sma-
lare abdomen med kortare fåra; från G. rufipes genom längre och
gröfre antenner, mörkare ben, smalare abdomen.

B) Frontis lamina integra.
a) Scutellum foveis obliquis.

4. G. brevicornis: Ater, nitidus, pedibus nigro-piceis, antennis medio
tenuibus, thorace brevioribus, articulo penultimo fortiter trans-
verso; alis subhyalinis, thorace longioribus; abdomine, thoracis
latitudine, apice piloso, segmento 2:0o sulco basali petiolo paullo
longiori. £. Long. 13 lin.

Funnen i Småland af Prof. BOHEMAN.
Hufvudet är bredt ovalt; antennerna tydligt kortare än thorax,
2:a leden längre än 3:e, 4—11 småningom bredare, 11:e starkt trans-
versel, slutleden nästan 4 gånger så lång; scutellens gropar stöta vid
basen tillhopa i en rät vinkel.

5. G. obliquus: Ater, nitidus, capite postice subangustato, pedibus
nigro-piceis; antennis thoracis longitudine; alis obscure hyalinis
abdomine longioribus, hoc thorace vix latiori, apice et lateribus
subpiloso, segmento 2:o sulco basali petiolo longiori. $. Long.
13 lin.

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN, vid Ilstorp i Skåne af
Stud. C. RotH

Lik &G. brevicornis men antennerna längre och på samma gång
tjockare, 2:a ledeu obetydligt längre än 3:e, slutleden 3 gånger så
lång som näst den sista, hvilken är lätt transversel; hufvudet något
smalare bakåt.

b) Scutellum foveis rectis.
1) Mandibulis maximis.

6. G. filicornis: Ater, nitidus, femorum clava nigro-picea; antennis
fere corporis longitudine, articulo 3:0 transverso, 4 —13 elongato-
cylindricis; alis fumatis, abdomine longioribus, hoc lateribus et
apice pubescenti, segmento 2:0 sulco petiolo longiori. &. Long.
2171in.

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.
Hufvudet är ofvanpå glest finhårigt, sidorna liksom abdomens
spets fint -pubescenta; ocellerna ljusa; antennernas 2:a led dubbelt så

— 375 —

lång som 3:e, båda tillhopa kortare än den 4:e, som vid basen är ur-

bräddad, 4—13 ungefär lika långa, något smalare utåt spetsen; scu-

tellens gropar äro ej djupa, baktill sammanflytande med den intryckta
sidolinien.

7. G. lapponicus: Ater, nitidus, tibiis tarsisque basi ferrugineis;
antennis corpore brevioribus, articulo 3:0 breviter obconico; alis
fumatis abdomine longioribus, hoc lateribus et apice subtiliter
pubescenti, segmento 2:o sulco petiolo longitudine eequali.
Long. 23 lin.

Funnen i Lappland af Prof. BoHEMAN.
Lik G. filicornis men antennerna kortare, 3:e leden längre, 4—

13 kortare; scutellens gropar djupare men ej sammanflytande med

sidolinien; abdomens fåra kortare; benen svarta med knäen, tibiernas
spets samt tarserne roströda.

2) Mandibulis mediocribus.

8. G. subapterus: Ater, nitidus, capite postice dilatato, thorace an-
gustiori; antennis thoracis fere longitudine, articulo penultimo
transverso; alis thoracis longitudine; abdomine oblongo, lateribus
et apice parce pubescenti, thorace latiori, sulco medio brevi.
2. Long. 14 lin.

Mas: antennis corpore multo brevioribus, articulis 4—13 cras-
sitie vix longioribus, ultimo oblongo-ovato; alis obscure hy-
alinis, abdomine longioribus.

Funnen vid Lund.

Hufvudet är smalt, tydligt bredare bakåt, ögon och oceller små;
antennernas 2:a led tydligt längre än den 3:e, 4—11 småningom bredare,
slutleden äggrund; mesonotum med dorsallinierna mycket närmade
hvarandra vid basen, scutellens gropar små, korta, nästan rundade;
abdomens fåra kort, af skaftets längd; detta sednare ovalt. Hannen
har 2:a leden längre än den 3:e, som är kort obconisk, 4:e vid basen
sinuerad, 5—13 alla lika långa.

Genus ANEURHYNCHUS WEsTw.
Diapria NEES.

Caput transversum, linea oculos cum ore connectente, mandibulis
brevibus, apice bidentatis, fronte sulcis distinctis sed brevibus. An-
tennae feminae 12-articulate, apice clavate vel incrassate; maris 14-
articulatze, articulo 4:0 basi emarginato, corporis fere longitudine.
Mesonotum sulcis 2 dorsalibus impressum ; scutellum depressum, basi
bifoveolatum. Metathorax apice emarginatus, utringque subdentato-
productus. Ale nervo subcostali ante medium in stigma liberum,
obliquum, marginem haud attingens incrassato. Abdomen subtus linea
laterali impressa; petiolo supra strigoso, piloso; segmento 2:o basi 3-
sulcato.

Från Galesus skildt genom mandiblerna, som ej äro sprötformigt
förlängda, genom hufvudet som är transverselt samt genom vingarnes
stigma, som ej vidrör kanten. Kinder och prothorax äro ej ulliga,

— 376 —

utan liksom abdomens skaft samt dennes 2:a ventralsegment finhåriga.
Vingarne äro ej långt cilierade, med otydliga radial-, brachial- och
transversel-nerver.

1. ÅA. galesiformis (WESTIW): Ater, nitidus, parce pilosus, antennis
thoracis longitudine, apice incrassatis, articulo penultimo late
transverso, pedibus rufis, femoribus antennisque medio piceis;
alis fumatis; abdomine breviter ovali, lateribus et apice parce
piloso. 2. Long. 11 lin.

Mas: antennis articulis 2 primis rufis, 2:o 3:o duplo breviori,
4—13 elongato-linearibus, dense, breviter pubescentibus.

Diapria sericeicornis Ners. Mon. Codr. 331, 14.
Var. &. antennis nigris, pedibus picescentibus.
Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.

Honans antenner hafva 2:a leden mindre än 3:e, de sista små-
ningom bredare utåt, ej bildande någon klubba.

2. Å. pentatomus: Ater, mnitidus, antennis thorace fere longioribus,
articulis 5 ultimis clavam formantibus fuscis, pedibus coxarum
apice tegulisque ferrugineis; alis abdomine brevioribus, hoc tho-
race latiori, parcius fulvo-piloso. 2. Long. 13 lin.

Mas: (hujus?) antennis corporis longitudine, articulo 3:0 4:0 di-
midio breviori, basi pedibusque testaceis, femoribus medio
picescentibus.

Var. b. 2. antennarum clava valida nigra, coxis piceis. Long.
2 lin.

Var. ce. 2. alis abdomine longioribus, subfumatis, abdomine tho-
race duplo latiori.!
Funnen vid Stockholm af Prof. BoHEMAN.

Honan skiljes från andra arter på antennbildningen; hannen kän-
nes från Å. oviventris genom längre antennleder, 2:a och 3:e tillhopa
ej längre än 4:e, denne 3 gånger så lång som tjockleken, slutleden
lineär. Var. c. utgör kanske eget species, antennerna hafva 2:a leden
mindre än 3:e, 4:e längre än tjockleken, och längre än 5:e; abdomen

- kort, äggruud.

3. ÅA. longicornis: Ater, nitidus, antenuis thorace longioribus, articulo
penultimo vix transverso, apice fuscis, pedibus rufis; alis dilute
fumatis; abdomine suborbiculari, thorace duplo latiori. 82. Long.
11 lin.
Funnen vid Stockholm af Prof. BoHEMAN.
Från AA. galesiformis skild genom ljusare ben och antenner, de
sednare mycket längre, 4—7 lederna längre än tjockleken, näst den
sista knappt transversel.

4. ÅA. ruficornis: Ater, nitidus, antennis, apice fuscis, pedibusque ru-
fis, illis articulo ultimo praecedenti subrequali, 3:0 2:0 parum lon-
giori; alis subfumatis; abdomine oblongo, lateribus et apice fulvo-
piloso. SA. Long. 13 lin.

Funnen vid Lindholm i Skåne af Stud. C. RoTH.

— 377 —

Antennernas 2:a led är obetydligt kortare än 3:e, slutleden knappt
märkbart längre än näst den sista; antennerna ljusa; vingarne mörka,
rökskuggade; abdomen finhårig på sidorna och i spetsen.

5. Å. oviventris: Ater, mnitidus, antennis, thoracis longitudine, apice
incrassatis, articulo penultimo transverso, secundo pedibusqne ru-
fis; alis subhyalinis; abdomine oblongo, subglabro. 2. Long.
13 lin,

Mas: antennis corporis longitudine, articulo 2:o 3:o duplo bre-
viori, 4:0 his simul sumtis longitudine equali, crassitie
duplo longiori, ultimo conico-elongato, penultimo paullo
longiori.

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.

Från AA. galesiformis skild genom ljusare antenner och vingar,
smalare abdomen och mera glatt kropp; bannen skiljer sig från A.
ruficornis genom antennerna, hvilkas 2:a led är dubbelt kortare än
3:e, slutleden tydligt längre än näst den sista, och ljusare vingar.

Tribus V. ISMARINI.

Caput transversum, thorace latius; mandibulae breves, arcuatze;
frons plana; palpi capite breviores; antenna supra clypeum insertze,
basi distantes, scapo capite vix breviori; feminee 15-articulata, sub-
moniliformes; maris 14-articulate, articulo 4:0 basi sinuato. Protho-
rax supra truncatus, avgulis rectis; mesonotum sulcis dorsalibus de-
stitutum ; scutellum altum, elevatum, lateribus marginatum; metatho-
rax brevissimus. Ale antice stigmate lineari, area radiali parva et
brachiali, distinctis. Abdomen feminza 7-annulatum, maris 8-annula-
tum; subtus linea marginali impressum; petiolo brevissimo; segmento
2:0o maximo, basi medio sulco impresso. Pedes parcius pilosi, tibiis
clavato-compressis, basi tenuibus; tarsis articulis 1—4 sensim brevio-
ribus, ultimo pråcedente longiori; calcaribus tibiarum 2 inzequalibus,
minutis.

Till vingbildning lik Belytini skiljer sig denna grupp likväl ge-
nom sitt breda, transversella hufvud, med plattad panna; antennerna
fästade ofvanför clypeus, i linea med det glatta ögats nedre kant, vid
basen ej hopstående, skaftet kortare än hufvudets höjd; 4:e leden hos
hannen vid basen sinuerad; prothorax på sidorna ej intryckt, skul-
drorna rätvinkligt framstående, i lika bredd med mesothorax; scutel-
len mycket hög, kantad; metathorax utan synliga fält; abdomens 2:a
segment ej längre än de öfriga tillhopatagne; tibierna utåt starkt di-
laterade, vid basen fina.

Genus ISMARUS HaALIDaAY.
Belyta NEES.

Palpi maxillares 4-articulati. Caput thorace duplo latius. Man-
dibulae bidentatae. Abdominis petiolus crassitie haud brevior.

Kroppen är nästan blank, pronotum, metathorax och ansigtets
uedre del ljushåriga; hufvudet är betydligt bredare än thorax, af-

— 378 —

ståndet emellan ocellerna mindre än till ögat; mesonotum utan någon
punktformig intryckning framtill; vingarne tätt fjuniga med kort ra-
dialfält; abdomen starkt kullrig på båda sidor, dess petiolus ej kor-
tare än tjockleken, 2:a segmentet med en fin fåra i midten.

1. I. dorsiger (Curtis): Pallide testaceus, subpellucidus, antennis
medio fuscis, oculis, ocellis, mesonoto scutelloque nigris; alis
area radiali stigmate breviori. 2. Long. 1 lin.

Belyta anomala NErs. Mon. Codr. 345, 13.
Funnen vid Lindholmen i Skåne af Stud. C. Roru.
Blekgul, nästan genomskinlig, antennerna i midten brunaktiga,
3:e leden lika stor med 4:e, 5:e kortare än föregående, näst den sista
rundad; vingarne äro något dunkla af den täta och fina behåringen,
nerverna mörkbruna, radialfältet tydligt kortare än stigmat.

Genus ENTOMIUS HERRICH-SCHÄFFER.

Palpi maxillares 5-articulati. Mesonotum antice puncto utrinque
impressum. Abdomen petiolo crassitie breviori. Caput thorace paullo
latius.

Från föregående slägte skildt genom ej så bredt hufvud, längre
afstånd emellan ocellerna,; kortare petiolus på abdomen, samt i syn-
nerhet genom en på hvarje sida af mesonotum intryckt punkt, hvil-
ken utgör början till dorsallinien.

1. E. campanulatus (HERRICH-SCHÄFFER): Ater, nitidus, antennis
articulis 4 primis, tegulis pedibusque testaceis, coxis posterioribus
basi piceis; antennis thorace longioribus, scapo articulo 3:o lon-
giori, 5:0 oblongo; alis hyalinis, nervis ferrugineis, stigmate area
radiali longitudine 2equali; abdomine lateribus et apice breviter
et parce albido-piloso, segmento 2:o sulco tenui, breviori im-
presso. 2. Long. 11 lin.

Mas: antennis articulo 3:0 4:0o duplo breviori, 5:o longitudine
2equali. zz
Haripayr. Nat. Hist. Rev. 169, 2.

Funnen vid Ringsjön i Skåne i början af Juni månad.

2. E. longicornis: Ater, mnitidus, antennis thorace longioribus, arti-
culis 4 primis pedibusque ferrugineis, coxis basi, unguibus meta-
tarsisque fuscis; antennarum articulo 3:0 scapo longitudine aequali,
5:0 elongato, ultimo longiori; alis subhvalinis, nervis nigricanti-
bus, stigmate area radiali fere longiori. 2. Long. 13 lin.

Mas: antennis articulis 4 primis supra nigris, 3:0 4:0 paullo
breviori sed 5:o longiori; pedibus posticis femoribus tibiisque
medio piceis.

Funnen vid Söfdeborg i Skåne af Stud. C. RorH; hannen vid
Stockholm af Prof. BoHEMAN, af författaren vid Bögestad i
nordöstra Skåne.

Lik föregående, men antennerna längre, vingarne mörkare med

bruna ådror, radialtältet kortare.

— 379 —

3. E. flavicornis: Ater, nitidus, antennis pedibusque flavis; alis sub-
hyalinis, nervis brunneis; pleuris medio scutelloque lzxevibus; ab-
dominis segmento 2:o sulco longiori basi impresso. 2. Long.
17 lin.

Funnen af Prof. BoHEMAN i Småland.

Från föregående arter skild genom sina helt och hållit gula antenner
och ben, bakhöfterna endast vid basen bruna; antennerna kortare, 3:e
och 4:e leden nästan lika långa, 5:e nära dubbelt kortare än 4:e,
7—14 alla lika breda, knappt aftagande i längd; pleursa något matta,
finstrimmiga, i midten släta; metathorax i yttersta spetsen, der peti-
olus är fästad, fint strierad; fåran på abdomen längre än halfva 2:a
segmentet.

4. E. rugulosus (FÖRST.): Ater, dense et subtilissime punctatus, ca-
pite et mesonoto lavibus; pedibus flavis, coxis trochanteribusque
piceo-nigris; alis subfumatis, area radiali parva, stigmate fere
duplo breviori; scutello apice emarginato. 2. Long 1 lin.
Har. Nat. Hist. Rev. 169, 3.

Funnen på Dovre fjell af Prof. BoHEMAN.

På sculpturen lätt skild från alla föregående arter, tegulze svarta.

Tribus VI. HELORINI:

Mandibulze depresse, apice acute, margine exteriore rotundato,
interiore bidentato. Antennge 15-articulata, basi distantes, fronti haud
prominulze, in medio inter oculos inserte. Mesonotum sulcis 2 im-
pressum; metathorax postice obtusus. Ale nervis 4 longitudinalibus
et stigmate distincto instructse, inferiores costali et subcostali conflu-
entibus, brachiali deorsum curvato. Abdomen petiolo obconico, se-
gmento 2:o maximo. Pedes pubescentes, haud pilosi.

Hufvudet är lika bredt som thorax, med ej framstående panna, öfver
mandiblerna försedt med en punktformig intryckning på hvarje sida,
transverselt, ocellerna ställda i en båglinea. Antennerna äro längre
än thorax, fina, skaftet tjockt, kortare än hufvudets höjd, 2:a leden
liten, 3—153 lika tjocka, ej synbart håriga, tätt slutna intill hvaran-
dra. Mandiblerna äro nedtryckta, spetsiga, på yttre sidan starkt run-
dade, på insidan med 2 tänder. Ögonen äro temligen stora, ovala,
genom en intryckt linea sammanbundna med mungropen. Prothorax
är vid basen nästan tvärhuggen, på sidorna tätt strimmig; mesono-
tum är transverselt, tegule ej stora, pleur&e skrynkligt strimmiga,
med den bakre vertikala sömmen punkterad; scutellen med djup ba-
salsutur. Vingarne hafva 41 radial-, 2 cubital-, 2 discoidal- och 2
brachialfält; de undre hafva costal- och subcostalnerverna sammanfly-
tande, samt en böjd, något otydlig brachialnerv. Abdomen har utom
petiolus 6 ringar, är längre än thorax, aflångt elliptisk; skaftet dub-
belt så långt som bakhöfterna, vid basen snedskuret, bakåt afsmal-
nande, 2:a segmentet längre än de öfriga tillhopa, utan basalfåra, 3
—6 nästan lika långa, sista eller analsegmentet triangulärt; buksidan
starkare hvälfd än ryggsidan, hvarifrån den skiljes genom en intryckt
linea. Benen äro temligen långa, låren något tenformiga, höfterna

— 380 —

äggrundt-klotlika, längre än trochantererna, som äro otydligt 2-ledade;
tibierna längre än låren, i spetsen dilaterade, fint pubescenta, med
2 små, olikstora sporrar; tarserna äro längre än tibierna, 1—4 le-
derna småningom aftagande i längd, den sista längre än 4:e, klorna
sågade, hudsömmen på frambenens metatarsus ej stor.

Genus HELORUS LATR.

Palpi maxillares 6-articulati, labiales 3-articulati Mandibula in-
tus bidentatz. Frons supra clypeum puncto utrinque impresso. Oculi
laterales. — Prothorax lateribus impressus, striatus, supra truncatus.
Tibia calcaribus minutis. Unguiculi pectinati.

1. H. anomalipes: Niger, subnitidus, subtiliter punctatus, tibiis, fe-
moribusque anticis apice testaceis; alis subfumatis; metathorace
rugoso-punctato; abdomine petiolo punctato-striato. 8. Long.
23 lin. ;

Mas: mnitidulus, mesonoto, pleuris scutelloque medio sublevibus;
abdomine parcius subtiliterque punctato, ano inflexo.
Sphex anomalipes PAnz. Faun. Germ. Fasc. 52, tab. 23.
Var. antennarum articulis 3--5 subtus piceo-testaceis.
Funnen vid Lund.
Metathorax är grofskrynkligt-punkterad, utan medianköl; abdo-
mens petiolus skrynkligt ojemn.

2. H. ater: Niger, nitidulus, subtilissime, minus crebre punctatus,
tibiis anticis testaceis; alis subhyalinis, pleuris sublavibus, meta-
thorace crebre rugoso-punctato, carina media tenui; petiolo ab-
dominis subtiliter striato, linea media elevata. 2. Long. 24 lin.
NErEs. Mon. Codr. 364, 1.

Funnen vid Ilstorp i Skåne af Stud. C. RoTH.

Lik föregående art, men kroppen mera glänsande, punkturen
finare; metathorax hög vid spetsen, dess skulptur ej så grofskrynk-
lig, men liksom abdomens skaft med tydlig medianköl; pleure mera
glänsande; vingarne mera vattenklara; benen mörkare, i synnerhet
de bakre.

3. H. rugosus: Niger, fortiter rugoso-punctatus, humeris prominulis;
alis subfumatis; abdomine subtiliter punctato, petiolo rugoso-pun-
ctato; tibiis fusco-testaceis. 2. Long. 23 lin.

Funnen i medlersta Skåne.
Lätt skild från båda föregående arter på sin grofva sculptur och
sina framstående skuldror.»

— 381 —

Akademiska angelägenheter.

Till inländske ledamöter kallades genom anstäldt val: i sjette
klassen Professoren 1 botanik vid Universitet i Christiania Hr Ma-
THIAS NUMSEN BLYTT, och i den åttonde Statsrådet m. m. Hr J. A.
GRIPENSTEDT; samt till utländske ledamöter i tredje klassen Civil-In-
geniören 1 London WILLIAM GRAVATT och Professoren SAMUEL MORSE
i Staten New-York.

Hr C. J. MALMSTEN hade inlemnat en afhandling: Om differential-
eqvationers integrering.
Remitterades till Hrr SELANDER och Frih. WREDE.

Med. Phil. Candidaten Hr OC. Står hade inlemnat: Berättelse om en
entomologisk resa till Angermanland.
Remitterades till Hr BoHEMAN.

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
Den 13 Oktober.

Af H. M:t Konungen.

PALISoT DE BrAUVoIsS, Insectes recueillies en Afrique et en Ame-
rique. Livr. 13—13. Par. 1818—1821. Fol.
Archiv för Kunde von Russland. Bd. XVII: .3.

Från Kongl. Civil-Departementet.

A1rRY, G. B. Account of the Construction of the new national Stan-
dard of Length. HLond. 1858, 4:0.

MILLER, W. H. On the Construction of the new Imperial Standard
Pounds. Lond. 1857, 4:0.

Från Kongl. Universitetet i Christiania.
Physikalske Meddelelser ved A. ARNDTZEN. Chra 1858, 4:0o. 2 Ex.
Almindelig Norsk Huus-Kalender. Chra 1859, 18:0.

Från Philosophical Society i London.

Philosophical Transactions. Vol. 147: 3.
Proceedings. N:o 30, 31.
Astronomical, magnetical and meteorological Observations made at the
R. Observatory, Grenwich, 1855 & 1856. Lond. 1857, 58, 4:0.
Från Geological Society i London.

Quarterly Journal. N:o 55.

Från Chemical Society i London.
Quarterly Journal. N:o 40.

= JO

Från Academia R. delle Scienze i Turin.
Memorie. Ser. 2:a: T. 17.

Från Wetterauische Gesellschaft fär die gesammte Naturkundei Hanau.

Jahresbericht 1855—57.

Naturhistorische Abhandlungen aus dem Wetterau. Hanau 1858, 8:0.
Från K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig.

Abhandlungen der Math.-Physischen Classe. Bd. VI: 3, 4.

Berichte » » » » 185T2a rn 1858-115
» » Philol.-Historischen » 1857: 1—4 "1858: 1,

Från Academia Real das Sciencias i Lissabon.

Memorias. T. XII: 2. 2:a Serie: T. I—III: 1. Nova Serie (=3:a),
1:a Classe: T; I: 1, 2, 2n-Olasses: T: I: 1, 2: INSSIE

Annaes. 1:a Classe. T. I: 1—7. II: 1—6.

Portugalie Monumenta historica: Leges. T. I: 1; Scriptores. T. I: 1.

Från Naturforschende Gesellschaft i Basel.

Verhandlungen. Th. II: 1.

Från Hr W. C. H. Staring i Haarlem.
Geologische Kaart van Nederland. Blad 14. Haarlem 1838. Tvärfol.

Från Författarne.

HANNOVER, AD. Statistiske Undersögelser af Legevidenskabeligt Ind-
bold. Kjöbenh. 1838, 8:0.
NYLANDER, W. Expositio synoptica Pyrenocarpeorum. Andecav. 1858, 8:0.
— — Synopsis methodica Lichenum omnium hucusque cogni-
torum. Fasc. 1. Par. 1858, 8:0.
NiLsson, S. Skandinavisk Fauna, Foglarue. B. 1—2. Tredje uppl.
Lund 1858, 8:0.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.

Zoologiska afdelningen.
Af Handlanden Ölmmd.
En Hummer från Stavanger.
Af Kaptenen vid K. Flottan Frih. C. Skogman.
Tre ägg af Falco peregrinus.

Af Sjökaptenen Christofer Petterson.

En fisk från Sargasso-sjön.
En Ixodes från Brasilien.

— 383 —
Af Hr Hjalmar Ling.

En Ranatra linearis.

Af Doktor Nordenskjöld.

Några Insekter och Spindlar från Spetsbergen.

Af Kyrkoherden N. Wieslander.

En Merops Apiaster, skjuten vid 'Täfvelsås prestgård i Kronobergs
län d. 19 Maj 1858, ur en flock af 6 exemplar.

Botaniska afdelningen.
Af Professor Reichenbach fil. i Leipzig.
229 species Graminex och Cyperacese från olika länder.
Af D:r Körnicke i S:t Petersburg.
Arter af slägtena Salix, Carex och Rumex från S:t Petersburg.

Af Stud. Krok i Upsala.

32 species, af slägtet Hieracium, från botaniska trädgården i Upsala.
6 sällsyntare växtarter från nordliga Sverige.

Af Docenten Fries i Upsala.

Talrika exemplar af Colpodium latifolium och Conioselinum Gmelini.

Af Stud. Lestadius i Upsala.

33 arter från åtskilliga delar af Sverige, deribland Calamagrostis cha-
lybea, Pulsatilla patens, Botrychium virginicum, Glyceria remota
m. fl. i ett stort antal exemplar.

Mineralogiska afdelningen.

Af Apothekaren Helleday.
30 st. slipade så kallade porfyrarter från Elfdalen.

Aj Kapten Bergman på Gottland, genom Hr Meves.
Ett stycke anfräten bergart.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 1 NOT gg 8 4

— 384 —

Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium
2 April 1858.

dium

Barometern
reducerad till 0”.

Decimaltum.

Thermometern

Celsius. Vindriktning.

183
-UTUYIPWUUY

126 ROR IE BR JA fe osa a oc eat Re I Mja fe 2 Ba Je (bal I fer 8
fans esam; | fansen.
1 124,89 | 24,81 | 24,65 +65 | + 65) 0. 1|S.S.0. | S.S.V. | Mulet, regn
2 | 24,74 | 24,89 |24,95 + 3,0.) =— 0,7 || V.S:V. | VSM | VESNA] I Halfdart
Fil 20,04 25:16 INT + 3,2 | — 1,3 | V.N.V. | V.N.V. |] S.S. V. Klart
4 |25,24 125,08 | 24,88 | + 1,0 | +-0,2 | + 0,5) S.S:V.| S.V. | N. | Mulet |
5 125,00 125,05 125,10 |— 3,51 — 2,0 |— 1,7 IN.N.V. IN.N.V.|N.N.V. | Mulet, snö
6 | 25,14 | 25,25 |25,34 |— 1,21 + 1,61— 3,4 IN.N.O.] N. N. Mulet, snö
7 125,35 125,41 | 25,44 |— 2,81 — 1,0 |— 4,0 N. IN; N. Mulet, snö
8 |25,40 |25,38 | 25,37 |— 6,6 | + 2,2|— 1,0) N. |N.N.V.| N.V. | Mulet
9 125,33 |25,28 |25,30 |— 4,0! + 6,0 | + 3,0 | V.N.V. | V.N.V. | V.N.V. Klart
25,32 |25,22 | 25,02 |— 1,0 | + 7,0| + 2,2 |V.N.V.| V.S.V. | V.S.V. | Halfmulet
24,92 | 24,84 | 24,82 0,0 | 4- 1,81 — 3,5 IN.N.V.|N.N.V. | V.S.V. | Halfmulet
24 675 1:24, 66.4] 2470 | biDilt i DA rr IEVSVSN rd VG NEN EM eb
24.90-1.25,07 | 25,16, |— 5,3: + 5;5.|-+ 3,21. Va Jet Va LEVA mRafklart
25,37 | 25,49 |25,56 |— 4,5) + 5,2| + 1,8) V. |V.N.V.|V.N.V.| Halfklart
25,67 125,68 |25,64 | — 2,3 | + 5,3 | + 3,0 | V.N.V. | V.N.V. | V.N.V. Klart
25,59 | 25,49 | 25,32 | + 3,6 | + &7|+ 5,2| V.S.V. | 8.S.V.| 8 | Mulet
25,34 | 25,40 | 25,43 | + 4,8) +11,6| 4 3,1 |V.N.V.| N.V. |V.N.V.] Klart |
25,45 |25,38 | 25,41 | + 4,0|-+14,0 | + 8,4 |V.N.V.| V.S.V. |. V. | Halfmulet
25,43 | 25,42. | 25:43, 16,8), 514; IH rd, 6) Ve eV | VAA NES er
25,50 |25,43 |25,33 | + 8,91 +14,0 | +11,0 | Lugnt. | S.S.0. | V.S.V. | Halfmulet
25,28 |25,38 |25,41 | + 7,0] + 7,0] + 22) V. |N.N.O.|S.S.V. Mulet, hagel
25,54 |25,63 |25,70 |— 2,7 | + 4,6 | + 3,0 IN.N.V.|N.N.V.]N.N.V.] Halfklart
25,71 |25,49 125,38 | + 2,01 + 9,6) + 5,4) V. IV.N.V.) Vas Halfmulet
25,31 | 25,45 | 25,52 | 6,0) + 5,51 4,3) ViN.V.| Ni JVNV] Klart
25,52 125,51 125,49 | + 2,0 | +10,0 | + 6,1 | Lugnt. | N. S. Halfklart
25,29 125,07 125,04 | + 5,0| +13,6 | + 5,6 | V.S.V.] V. IN.N.V.| Halfmulet
25,12 125,16 |25,15 | + 2,61 + 7,91 + 7,21) N. N. N. Halfklart
25,21 125,23 125,21 | + 6,3 | +11,5 | + 6,0 IN.N.V.|N.N.V.] S.S.V. Klart
25,10 125,04 125,05 | + 6,4 | +15,0 | +11,0] S.V. | V.S.V. |] V.S.V.| Halfmulet
25,03 125,08 125,14 | + 6,2 +11,0 | + 5,3 |O.N.O. | Lugnt. | O.N.O. Mulet

Me-

(25247 25,248| 25.243] + 1,22] + 6,83| + 3,09] Nederbörden = 0,536 deo. tum.
M——Ö. MR RR

— VA
25,246 + 37

— 385 —
i Maj 1858.

Barometern »
reducerad till 0. Thermometern Vindriktning. 3
f Celsius. NA
Decimaltum. F-
RTNGNEKT AS RAR RES0N SKE A2 | KIA97]IEI6 TR RS =
KÖRS er Man S3e Bl |. fr ME |Le5 | er NR ERA SRS !

+11,0) + 8,3 | O.N.O. | 0.5.0. |O.N.O. | Halfmulet

1
2 + +13,9 | + 6,0 | S.S.V. | S.S.V.] &S. Halfmulet
3 + +13,0 | + 7,0) SS. S.S.0.] 0. Halfmulet
4 + + 8,6 | + 6,11 N.O. IO.N.O.] O. Mulet
5 + + 9,0 | + 8,5 |V.N.V.| V.S.V. | S.S.V. Mulet
6 + +10,0| + 3,3 | V.S.V. | S.V: IN.N.V.] Halfklart
(f + + 9,0 | + 6,0 |V.N.V.] N.V. | N.V. Mulet
8 - +12,8| + 8,21 N.V. | V.S.V. |0.S.0.] Halfklart
9 + 9,0 | +15,1 | + 8,0 |N.N.V.IN.N.V. |N.N.V.] Halfklart
10 + 9,51 +16,3| + 9,0) N. IN.N.O.] N. Klart
11 + 10,0 | +11,4 | + 5,5 IN.N.O.] 0. 0. Mulet
12 + 5,0| + 82 | + 7,0 |O.N.O. |O.N.O. |O.N.O. | Halfklart
13 + 8,0| +13,1| + 7,6 |O.N.0O.] O. I|O.N.O. | Halfmulet
+13,7 | + 8,6 |O.N.O. |0.S.0. | 5. Klart
3 +15,0 | + 9,4 | Lugut. | Lugnt. | Lugnt. | Halfklart
ET + 16,0 | +10,1 | Lugnt. 9: S. Näst. klart

e&Å

+18,5 | + 9,9 | S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Halfklart
+16,0 | +10,5 | Lugnt. | S.V. | S.S.V. Mulet
+45,6 | +10,7 |, SV: Ii SMNa | SN, Mulet
-F42:5 5 9,0]; SE I SISVAN Mulet
+12,0 1 + 9,6 | N.V. Via INDISK Klart
+14,9 | + 9,9] S.S.V. S S.V. | Halfmulet
+17,2 | +12,3| S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Halfklart
+13,3 | + 9,7 | Lugnt. | S.S.V. | S.S.V. |Halfkl., regn
+16,3 | + 8,9 | Lugnt. | S.S.V. | Lugat. | Halfmulet
+14,2 | + 6,6 VS 1Ö:NOL II NG Halfklart
+ 9,01 + 5,21] N. IN.N.V. | O.S.0. Klart
+11)2 |] + 7,0 S. S. S. Halfklart

HE

+

Da

sw

LA

[34

[LC

no
ot St I a AN

Vv

NV > I = = AV KR RM
SS :

-—

LA
S

»

a
-—

[0]

no
oo I
v

vw

LS
(54
vw
I

>

LA
St
KN
[or]

LA
(STI
sv

LA
too mm
&S&S oo mn AA
ww [Tg

ne
[0

vw

+10,9 7,3 | Lugut. |O.N.O. | Lugut. Mulet
+12,0 8,0 IN:N.V.IN.N.V.|N.N.V. Klart
5,63 | + 6,0 | +14,6 9,7 | N. N. N. Klart
25,306| 25,367| 25,377| + 8,08 +13,04) + 8,16| Nederbörden = 1,327 dec. tum.
M— RR ”
25,370 + 9,76

La

-—

386

i Juni 1858.

Barometern
reducerad till 02

Decimaltum.
Kl.

Celsius.

KE”R2
e..m.

+17",1
+18,1
+18,9
+23,4
+24,0
+24,0
+ 14,7
+16,8
003
+23,5
+26,4
+27,5

Oe OO NN SÖS RH BW BB mm

+16,5
+23,0
+25,0
+15,0
+19,0
+25,0
+20,2

NN

ot

ot

-
+
wo
=
[0]

a
v

St St a
[5 jr JP Sä. GR
QR ct

Te
+
-—
»
LG

NN» NN RM

SE
S
wo
AA
[24
(Ag
no
eS
-—
St
em

vw

LJ
N
LC
ot
v
[2
eS

NS

[CA
5 (Tf
v
ot
-—

” w w NM ww w NN Mm NM
NN - It

-—
+
—
bn |
»

eS

vw
Vv

cs St RR I RAR I
ue
eS
Nn
Sn
NN
[CA

on
ww
LA
St
AR
co
LA
ot
—
-—
NN
<S

+19,5
EI
:-18:2
+22,0
I +21,4

+21,7
I +14,9
+16,0
+ 18.0

NM» RM
>

v
oc
—
>
w a
Han
+
-—>
&S

LA

LA
ot mm

<o
+
[
&
eS

»

a

v
v

nn
[er]
eS

ou IS mm I I

ne
NN

ww
ww RN RN KN RB RN RB RM NH RH

a a Er MM

Vv

w wa MN S&S Aa
=S

[2]
[514
S
A+
FN
0
=

er
+
2

AP NM BH BH Bo I HH

vw 2 hb
S
N

NM HM RM MM

ot TE IA

S
ö
-—
de
=

=
[20]

j| 415,02
+ 16,86

STOCKHOLM, 1858.

+27,0 |

+16,6 |

Thermometern

Kl. ”9
e.m.
+ 99,9
+14,6
+14,9
+16,0
+14,2
+15,5
+11,8
+13,3
+15,2
+ 14,1
+19,4
+17,0
+15,6
+14,5
+18,5
+17,3
+ 8,9
+15,2
+16,1
+15,2
+13,0
+15,2
+18,5
+16,3
+16,0
+16,5
+15,4
+13,0
+13,7
+13,0

Vindriktning.

Kl. 6
f. m.

N.
N.N.O.
N.
Lugnt
S.S.V.
S.S.V.
N.N.O.
O.N.O.
N.O.
Lugnt
Lugnt
S.S.V.
Lugnt
Lugnt
S.S.V.
VIS
0.
Lugnt
VIS.V.
Lugnt
NS
N.N.V.
Lugnt
O.N.O.
S.S.0.
S.S.V.
S.V.
S.V.
V.SV.
S.S.0.

N.N.O.] 0.
Lugnt |N.N.O.
N.
Lugnt | S.S.V.
S.S: Ve] NI: Ve
SS. Vv. | SIN.
V.S.V. | O.N.O.
O.N.O.|O.N.O.
N.O. | Lugnt
O.N.O. I O.N.O.
VISSVEl] VäSnve
V.S.V. | Lugnt
VSM.
0.S.0.
S.S.V.
N.
N.N.O.
V.S.V.
NÄS
Lugnt
N.N.V.
NINSV:
VINEV:
0.5.0.
S.S.0.
SV.
S.V.

Lugnt

Lugnt
S.S.0.
Lugut
N.N.O.
Lugnt
S.S.V.
V.S.V.
Lugnt

N.

O.N.O.
S.S.0.

S.
SN

IO.N.O.

+20,3]+14,93] Nederbörden = 1,167 ect tum:

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

NEINSVS

"103
-UtUHFsPWUYy |

Klart
Klart
Klart
Näst. klart |
Klart
Halfmulet
Mulet, regn |
Halfklart
Klart
Klart
Klart
Halfklart
Halfklart
Mulet
Näst. klart
Klart
Klart
Klart
Klart
Mulet, regn
Näst. mulet
Klart
Halfklart
Halfklart
Näst. klart
Halfklart

Halfklart
Halfklart,
åska, regn
Mulet

Näst. mulet

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-ARADEMIENN
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 15. 18358. MN 9 & 10.

Unsdagarne den 10 November och 8 December.

Den 10 November.

Om Differential-eqvationers integrering, — Hr C. J.
MALMSTEN, som till Akademien i hennes sednaste sammanträde
inlemnat en afhandling i detta ämne, meddelade nu följande så-
som inledning till detta arbete:

»Det theorem, som JACOBI i sin Theoria novi multiplica-
toris equationum differentialium Cap. I. $ 11 framställt, är utan
tvifvel ett af de märkvärdigaste, som den nyare analysen har att

uppvisa. Det konstituerar en helt och hållet ny princip för dif-
ferential-eqvationers integrering, hvilken den illustre författaren

benämner le principe du dernier multiplicateur, och hvilken i
sina tillämpningar öppnar för oss tillträdet till förut inom detta
gebit helt och hållet okända resultater.

Såsom bekant är, lärer oss nämnde theorem att, om

äro funktioner af
Oh MNSN Mere RR NR in
och man till eqvations-systemet
ORO RIGA Fd SNS AR SRA SIREN oar de ee (1)
funnit n—1 förste integraler, den återstående n:te integralen
alltid låter finna sig genom simpel qvadratur, om man blott kan

— 388 —

kan bestämma ett sådant M hvilket som helst — dock ej kon-

stant — att det satisfierar eqvationen ”)
dlogM » OX, dX, , OK OXA
ATG ERS NG FIER ar, IDE)

Hela svårigheten reducerar sig således till att finna en solution
hvilken som helst till eqvationen (2); men denna svårighet är
tillräckligt stor, för att i de allra flesta fall göra hvarje bemö-
dande i detta hänseende fruktlöst.

Nu är det sedan gammalt väl bekant, att det mäktigaste
medel man eger för att i allmänhet öfvervinna analytiska svå-
righeter består i lämpliga, d. v. s. för det afsedda ändamålet
passande, transformationer. Det finnes intet gebit inom analy-
sen, der icke sådane spela den vigtigaste rol — ja, man kan
med skäl säga, att det är i transformationen som den analytiska
methoden egentligen består. Nära ligger då den tanke till hands,
att genom införarde af nya variabler transformera de Jacobiska
formlerna till andra, hvilka, om de också icke mer än de förra
låta oss generelt öfvervinna svårigheterna, dock presentera nya
fall, der sådant låter sig göra. Ty en sådan transformation blir
i sjelfva verket också en generalisation, hvilken förer oss liksom
utom de gamla gränserna och låter oss lära känna, jemte de
gamla integrationsfallen, äfven nya sådane.

En sådan generalisation af den Jacobiska satsen innehålles
i Theor. I i denna afhandling. TI stället för att den förra, så-

som redan är nämndt, gäller eqvationssystemet
UB OS 2 rare a NR = IS RING RYAN FOR SURT ANNAN
sysselsätter sig det sednare med detta eqvationssystem:
de,:dpq:dp, i... dp, =1:YW, Yr... Yr > >» (303

der såväl &f,, P3, «+ + P, SOM Wi> Ya «+ + + W, äro funktioner
af r, BZ, By... Z. Det inses utan svårighet huru mycket

”) Vi följa i denna afhandling det Jacobiska beteckningssättet och utmärka med
d totala differentialen och med d en partiell differentiering i afseende på den
variabla, som nämnaren utvisar.

— 389 —

generellare eqvationssystemet (3) är än systemet (1). För det
speciella fallet

sammanfalla de båda till ett.

Närvarande afhandling sönderfaller i 3:ne afdelningar. I
den första framställes det ofvannämnde generella theorem I. Vi
deducera det först såsom ett transformationsresultat utur den be-
römda Jacobiska satsen, och gifva sedermera derpå ett annat
mera direkt och fristående bevis, hvilket är fullkomligt oberoende
af den theorie du dermer multiplicateur, hvarpå det Jacobiska
beviset hvilar. I theoremet II gifva vi en annan form åt samma
generella sats, ur hvilken vi äfven deducera de tvenne theore-
merna III och IV, hvilkas vigt och. betydelse för integreringen
af högre ordningars differential-eqvationer utan svårighet inses.
Särskildt torde det tillåtas oss fästa uppmärksamheten på de
utur dessa theoremer härledda korollarier, hvilka lära, att, om i
allmänhet &f och w äro funktoner af &, y, y', ys... yt",
och man till, väre sig

dip dp (n—1)
TT Ma eller Fr ANETTE

funnit n—1 förste integraler, den n:te återstående alltid redu-
ceras till vanlig qvadratur, för den förra så ofta i q icke före-
kommer y"”? och i w icke y"”", och för den sednare så ofta
f blott är én funktion af y"”” och y"”" och i w icke före-
kommer y"—". JACOBIS formler lärer oss endast i afseende på
n
SAT
att, när w icke innehåller y"”", n:te integralen till densanima
reduceras till vanlig qvadratur.
I den andra afdelningen sysselsätta vi oss mera specielt med
integrering af differential-eqvationer af 2:dra ordningen. Tbland
dessa har hittills

= 390 —
dy
al (2, y)

varit känd såsom den enda allmänna form, hvars kompletta in-
tegrering icke beror på annat än vanlig qvadratur, så snart en
förste integral till densamma blifvit funnen. De ur våra theore-
mer V och VI härledda korollarier visa, att samma märkvärdiga

egenskap äfven i allmänhet tillkommer differential-eqvationerna
MR > y')
a KG

och
de (Yy, y') 4
Res TAN (Br

Men den tillkommer icke endast dessa eqvationsformer, hvilka
båda äro af 2:dra ordningen. I en mémoire af LIOUVILLE: Re-
marques sur une classe d'équations différentielles, som finnes in-
förd i Journal des math. pures et appliqués Tom. XIV p. 225,
har det lyckats honom genom ganska ingeniösa transformationer,
att äfven hos denna eqvation af 3:dje ordningen
(2) d?z
(2.3
dix? sd? z
EA =). F (9 (2):

framvisa samma förut icke kända egenskap (se pag. 231). Men
både denna eqvation och den ännu generellare, hvilken författaren
i slutet af sin afhandling omnämner, äro endast speciella fall af en
ganska vidsträckt grupp af differential-eqvationer af 3:dje ordnin-
gen, med hvilka samma förhållande eger rum. Ty korollarierna
till de af oss framställda theoremerna VII och VIII lära, att
man endast behöfver känna en förste integral till eqvationerna

d ip (Y,Y
2.0 VOR
och

dp (Vy, y
Sea = y".W (y.y')

för att i allmänhet deras kompletta integrering reduceras till
vanlig qvadratur.

SN

— 391 —

Med tillhjelp af de i denna afdelning framställda theoremer,
har det varit oss möjligt att fullständigt integrera eqvationerna

rö (+ me) = oy + (y). P (ETT),

ce + mz
2yy” ar + b + cz
RAD Tots 2!
Ty Vax + b)? + 2cz (ax + m) + ce? z?
"
— =2/(u),
(a + 2by' + y'?)?
der
2= EE

u = ar + 2bry + cy + 2ex + 2fy + g

och a, b, c, e€, f, 9, m, n, r äro konstanter hvilka som helst,
äfvensom att fullständigt solvera tvenne rätt kuriösa geometriska
problemer, nemligen

att finna den kurva, hvars radius curvaturce är en funktion
hvilken som helst af radius vector,

och
att finna en sådan kurva att för hvarje punkt produkten

af ordinatan, subtangenten och developpatans radius cur-

vaturce är en funktion hvilken som helst af normalen.

På det förra hade jag redan för längre tid tillbaka funnit en
solution, som jag meddelade") Professor ÅA. SVANBERG, hvilken
derefter i Nova Acta Regie Societatis Upsaliensis på ett helt
och hållet annat sätt verkställde integreringen. Det sednare pro-
blemet framställes här, så vidt jag vet, för första gången, och
leder till en differential-eqvation af 3:dje ordningen, om hvars
kompletta integrering man vid första påseendet icke gör sig så
särdeles stora förhoppningar.

I den 3:dje och sista afdelningen behandla vi differential-
eqvationer af första ordningen. Med tillhjelp af theoremerna IX
och X, som omedelbart resultera ur de föregående V och VI
och hvilkas riktighet utan ringaste svårighet låter verifiera sig,

") Se Nov. Act. Reg. Societ. Ups.

— 392 —

hafva vi integrerat ett icke obetydligt antal särskilta grupper af
differential-eqvationer, hvilkas integraler icke förut, så vidt vi
känna, hafva blifvit framställda.

En sedan länge känd method att integrera differential-eqva-
tioner af första ordningen består i differentiering. Man differen-
tierar den gifna eqvationen, och erhåller på så sätt en eqvation
af 2:dra ordningen. Om det då lyckas att till denna sednare
finna en annan förste integral än den, på hvilken differentieringen
blifvit verkställd, erhålles den sökta generella integralen genom
eliminering af y' mellan de tvenne sålunda bekanta första inte-
gralerne.

Det var på detta sätt, som ÖLAIRAUT i Mémoires de l Aca-
demie des Sciences de Paris 1734 integrerade den sedermera
under hans namn kända differential-eqvationen

F—ty = (UI

och äfven till andra analoga eqvationer, såsom

y=2- fly) + (y).

v=yfly)tA YI

y—2ay =y.f (ys

y VI+y?=fle+yy),
der första derivatan y' ingår under implicit form, låter denna
method med fördel använda sig. Men den är dock inskränkt till
de fall, der differentiations-resultatet blir af en så enkel form att
»la separation des variables» är mera i ögonen fallande.

Den utsträckning, som vi i theoremerna IX och X gifvit åt
denna method, består hufvudsakligen deruti, att vi differentiera
den gifna eqvationen — icke för att underkasta det erhållna re-
sultatet en ny omedelbar integrering — utan för att med dess
tillbjelp finna en passande integrations-faktor. Hvad sjelfva in-
tegreringen af qvadraturen sedermera angår, kan den ofta vara
förenad med så stora svårigheter, att man väl behöfver en på

förhand gifven visshet om att den måste lyckas, för att ej afstå
från försöket att verkställa densamma.

— 393 —

Då man erinrar sig hvilket ringa antal differential-eqvatio-
ner, der y förekommer under en mera implicit form, man lyckats
integrera, och då man tillika tager i betraktande att flerfaldiga
geometriska problemer just leder till eqvationer af sådan form,
torde de applikationer vi gjort af de oftanämnde theoremerna IX
och X icke böra anses utan vigt och intresse. Med deras till-
hjelp har det lyckats oss integrera en 20 stycken särskilda klas-
ser af differential-eqvationer, hvilkas integraler vi icke sett nå-
gonstädes framställde. Hvad de 6 första beträffar, innehålla de
solutioner af lika många geometriska problemer, och äro tillfölje
deraf icke så generella som de följande 14. Och ibland dessa
tillåta vi oss särskildt fästa uppmärksamheten på exemplen 13,
18, 19 och 20, hvilkas form

Ty' il Ty + )

az+by+yy' 2y'—y
Va+by ty? Va+by + 7)
ax + by+yy' 3
EEE = fl + böy tan),

Ly' — Y peng q Rv
(y' + ey + BY MG a OA

är af den egendomliga art, att de synas väl förtjenta utaf en
sådan uppmärksamhet.»

— 394 —

Skänker till Vetenskaps=- Akademiens Bibliothek.
Den 10 November.

Från H. Maj:t Konungen.
ERMAN, Archiv fär Kunde von Russland. XVII: 4.

Från Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors.

Acta. V: 3, Tit. & Registr.
Ofversigt, 3.
Notiser ur Sällskapets Pro Fauna & Flora Fennica Förhandlingar, 3.
Vv. NORDMANN, A., Paleontologie Sudrusslands. Text 1, 2. Tafeln
1—12. Helsingf. 1858. 4:o & Fol.
Bidrag till Finlands Naturkännedom. H. 41, 2, 4. Helsingf. 1857,
1858. 8:0.
Från Kejserl. Universitetet i Helsingfors.

Akademiskt Tryck Höst-Terminen 1857 och Vår-Terminen 1858.

Från British Association for the Advancement of Science.
Report of the 27th Meeting, 1857.

Från Société Geologique de France i Paris.
Bulletin. 2:e Sér. T. XIV: 46—57; XV: 15—23.

Från Accademia RB. delle Scienze i Turin.
Memorie. Ser. 2:a. T. 17.

Från Istituto Veneto die Scienze &c. i Venedig.
Memorie. Vol. VII: 1.
Atti. Serie 3:a. T. III: 6—38.
Från Académie Imp. des Sciences i St. Petersburg.
Compte Rendu, 1857.

Från Kaiserl. Mineralogische Gesellschaft i St. Petersburg.
Verhandlungen, 1857—58.

Från Societe Imp. des Naturalistes i Moscou.
Bulletin. 1856: 2—4. 41857: 1—4. 1858: 1.

Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin.

Abhandlungen, 1857.
Monatsbericht. 1857: 9—12. 1858: 1—6.

(Forts. å sid. 432.)

RSK

Om Brunnsvattnet i Stockholm. — Hr Mag. J. F. BAHR
hade insändt följande uppsats, som föredrogs af Hr EDLUND:
»Denna undersökning af ett par brunnsvatten i Stockholm,
hvilken jag härmed har äran framlägga för K. V. A., har ej
egentligen haft för ändamål ett qvalitatift uppsökande af de äm-
nen, brunnsvattnet i Stockholm vanligen innehåller, ej heller ett
qvantitatift bestämmande af flera eller färre af desamma. De förra
äro ganska tillräckligt bekanta, och hvad qvantiteten angår af
de oorganiska ämnen, som i brunnsvattnet vanligen förekomma,
kan ett mer eller mindre af desamma, så vida det ej öfverskri-
der en viss gräns, i de festa fall icke apprecieras af smaken,
och torde äfven i sanitärt afseende betyda föga eller intet. Det-
samma gäller ej om de organiska ämnen, ett vatten kan inne-
hålla, ehuru likväl äfven här en modifikation i det vanliga före-
ställningssättet om ett dricksvattens godhet torde böra äga rum.
Ehuru visserligen alla organiska ämnen äro underkastade en
ständigt pågående och fortskridande omsättningsprocess, ända tills
deras beståndsdelar ingått i de rent oorganiska föreningarne af
kolsyra, vatten, salpetersyra och ammoniak m. m., sker detta
likväl olika fort för olika ämnen och under olika stadier af denna
process, och de dervid uppkommande produkterna måste i mån
af sin olika natur utöfva en olika verkan både på smaksinnet
och säkerligen äfven på helsotillståndet hos dem, som förtära
vattnet. Då denna omsättningsprocess, såsom nämndt är, är i
ständig fortgång, så följer också att ett vatten, som innehåller
organiska ämnen, nödvändigt måste förr eller sednare till en viss
grad rena sig sjelf; och vissa beståndsdelar i Stockholms brunns-
vatten, nemligen de salpetersyrade salterna, tyckas också genom
sin relatift betydliga mängd utvisa att denna reningsprocess icke
måtte ske så särdeles långsamt, ehuru vattnet endast föga är un-
der inflytelsen af de vilkor, som betinga densamma, nemligen luft och
rörelse deruti, samt utan tvifvel, och i väsendtlig mån, äfven ljuset.
Det var egentligen ett af dessa vilkor, som jag i ett par af
Stockholms brunnsvatten ville undersöka, samt tillika pröfva en
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 November 1858.

LR

uppgift af Dr MEDLOCK till vattens renande, ehuru undersöknin-
gen sedermera kommit att blifva litet mera utsträckt, än ur-

sprungligen var ämnadt.

Vatten absorberar, såsom bekant är, luft ur atmosferen.
Rent vatten upptager härvid, vid 0” C. och 760 m.m. barometer-
stånd, 2,471 volumprocent; och då det vatten, som för de anima-
liska behofven användes, endast får innehålla en försvinnande
liten qvantitet ämnen upplösta, så begår man intet märkligt fel,
om man betraktar detsamma i sina absorptionsförhållanden så-
som vore frågan om rent vatten i kemisk bemärkelse. Men den
luft, som vatten håller absorberad, har en annan sammansätt-
ning än den atmosferiska. Denna håller i rundt tal 21 volum-
procent syrgas och 79 procent qväfgas, när den i vatten absorberade
luften deremot håller af det förra 34,9 volumprocent och af det
sednare 65,1. Denna större rikedom på syre tjenar, såsom lätt
inses, icke blott såsom andedrägtsmedel för de lefvande organiska
väsenden i vattnet, utan äfven såsom destruktionsmedel för lem-

ningarne efter de döda.

Det är häraf tydligt, att man genom undersökning af den
luft, ett vatten håller absorberadt, eller egentligen syrgashalten i
densamma, med ganska stor pålitlighet kommer till kännedom
dels om de vilkor, under hvilka vattnet befinner sig, för att an-
tingen fortfara att vara godt, eller att i motsatt fall kunna rena
sig sjelf, dels äfven af dess helsosamhet, så till vida, som det
maste vara i hög grad sannolikt, att den större rikedom af syre,
som ett friskt vatten naturligen bör innehålla, icke kan vara utan
inflytande på de varelsers välbefinnande i sanitärt afseende, hvilka
förtära det.

I dessa afseenden står brunnsvattnet i Stockholm ganska
lågt. Emedan brunnarne äro djupa samt öfverbyggda, hinner
ingen diffusion och ersättning för det förbrukade syret att fort
nog äga rum, hvadan luften i brunnsschacktet är ganska syre-
fattig, samt ju fattigare ju längre ned den upptages till under-
sökning.

— 397 —

Uti brunnen vid Brunkeberg hade luften, hvaraf ett prof upp-
hemtades medelst aspirator genom ett blyrör, som nedsänktes till
omkring 30 fot, följande sammansättning:

STATE SA SINDE NERGT ATA 18,06.
OVäldäsk AR i so AT 81,94.
100,00.

Det är likväl härvid att märka, att dörren till brunnshuset hade
en längre stund, under det vatten medelst en annan apparat upp-
hemtades, stått öppen, hvadan en större luftvexling än vanligt
der måst försiggå.

När deremot, medelst en särskild och ganska sinnrikt ut-
tänkt, enkel apparat”) ett luftprof upphemtades omedelbart vid
vattenytan, hade luften följande sammansättning:

ISYBCASIS EKO STORT DER, 14,3.
ÖVÄLOAS ofte IRA rs 85,7
100,0.

Luften hade således i brunnens djup qvar endast 3 af sin Syrgas-
| halt. Den var fri från kolsyra.

Medelst en K. V. A. tillhörig apparat upphemtades nu från
sjelfva bottnen af brunnen en portion vatten, som omedelbart
genom ett glasrör fick inrinna i den för luftens utkokning be-
stämda kolf, hvilken på förhand blifvit fylld med kolsyregas.
Luften utkokades på det Bunsenska sättet i lufttomt rum. För
att icke få någon kolsyra i uppsamlingsröret, insläpptes i kolfven,
förr än kautschröret tillklämdes, en liten bit kalihydrat.

Vid uppsamlingsrörets löstagande efter verkställd utkokning,
tilläts vattnet ej gå öfver stället för ligaturen, för att sedermera
undvika vattendroppar i eudiometern, hvilka skulle besvära af-
lösningen. Denna andel luft, som sålunda förlorades, kunde se-
dermera genom pipettering af kulröret ganska noga bestämmas.
Dess volum utgjorde 1,9 ce c. Trycket under hvilket den befann

”) Dema Ya för lufoprofs, upphemtning. ur: schackt, äfvensom en annan här
straxt nedanföre omnämnd för upptagande af vatteuprof på hvad djup, man
önskar, är konstruerad: af' Revisorn i Rikets Ständers Bank, Hr C. M. LINDQVIST.

PE (TE i

sig var = 637,6 m.m. och dess temperatur (= vattnets i kulröret)
utgjorde +40". Dess volum vid 0” och 760 m.m. således =1,269
-C. c., som sedermera tillades den öfriga qvantiteten.

Barometerståndet var vid upphemtningstillfället = 769,6 och
vattnets temperatur == 10". Den funna luftqvantiteten intog i
det rör, hvari den mättes, en pelare af 40,194 m.m. vid 0” och
1000 m.m. tryck. Hvarje millimeter af skalan på röret utgör
=0,302096 c.c. Hela den funna luftqvantiteten, med tillägg af
af den nyss förut beräknade, utgjorde således, beräknad efter
+ 10? och 769,6 m.m. = 1,410 + 16,355 = 17,765 c. ce. Utkok-
ningskolfven rymmer 968 c.c. vatten af +18”. Korrektionen
för vattnets utvidgning mellan +10” och +18” kan gerna negli-
geras, och vattnet höll således 17,765 c.c. luft, hvilket gör 1,803
volumprocent.

Denna luft hade en sammansättning af:

SSV DS) eka LEN deals SE 3,933.
QVäldas ad SKAR 96,067.
100,000.

Då utkokningskolfven på förhand varit fylld med kolsyra,
kunde vattnets halt deraf icke bestämmas 1 detta prof. Detta
skedde i ett annat, som likväl icke var med samma omsorg upp-
taget i tillsluten apparat, utan uppumpadt. Den utgjorde 27,318
procent af luftens volum. Tar man nu denna qvantitet in i
räkningen, så får man de i Brunkebergsvattnet absorberade gaser
utgöras af:

KOLSYYA Ts eke hocis el de 27,518
FÖDER SSA SÄSFORIA 2,850
ÖVAT IST os a sar 69,632

100,000

Då brunnens djup är 55 fot samt vattnets höjd deruti, en-
ligt uppgift, =2',6, motsvarande en qvicksilfverpelare af 56,7 m.m.,
så är vattnet i brunnens botten, när man negligerar korrektionen
för höjden af luftpelaren mellan vattenytan och observations-

— 399 —

stället för barometern, under ett tryck af 769,6 +56,7= 826,3 m.m.
Då luften i brunnsschacktet ingen kolsyra innehåller, så kan den
i vattnet befintliga icke vara ur atmosferen absorberad, utan
måste hafva sin egen källa, nemligen förstörelsen af de organiska
ämnena i vattnet. Men denna kolsyra, hvilken blott till någon
del är fri och för öfrigt befinner sig i förening med baser till
tvefaldt kolsyrade salter, är då, med afseende på vattnets ab-
sorptionsförhållanden, att betrakta såsom ett bland de flera öfriga
ämnen, hvilka vattnet i ringa mängd håller upplösta.

Då nu en gasblandnings absorption uti vatten är i för-
hållande till det tryck, som hvardera gasen för sig utöfvar,
så, om man betecknar syreqvantiteten uti den luft, som be-
finner sig öfver vattenytan, med o och qväfvet deruti med n
samt trycket med FP, så har man först enligt Mariotteska lagen
pig HORA nP

otnNn o+nn
coefficienter för + 10” betecknas med a och b, samt vattenvolu-

, och om syrets och qväfvets absorptions-

av Po

men med v, så utgör det absorberade syrets qvantitet = —
760 (0 + n)

bvPn
760 (0 + n)
formeln de resp. värdena: a = 0,03250, b=0,01607, 0 = 14,3,
n=785,7 samt P=826,3, så får man att en volum vatten ab-
sorberat:

och qväfvets = >» samt om v=1 och man insätter i

Syre = 0,005064.
Qväfve = 0,014974.
0,020038.
eller 2,003 volumprocent luft.

Detta beräknade resultat instämmer med det genom försöket
erhållna = 1,803 så noga man här kan begära, samt utvisar att
den uppgifna vattenhöjden i brunnen, hvilken efter olika omstän-
digheter måste vara föränderlig, inträffat nära nog med den för
tillfället befintliga.

Men denna öfverensstämmelse sträcker sig ej till den absor-
berade luftens sammansättning. Denna borde utgöras af 25,27

volumprocent syrgas och 74,73 proc. qväfgas; men försöket har
gifvit af den förra endäst 3,933 proc: och af den sednare 96,967,
så att omkring 3 af den förra försvunnit i vattnet. Detta visar
att förbrukningen af syre för den naturliga reningsprocess,; som
vattnet sjelf ville verkställa, är större än att den genom absorp-
tionen kan ersättas, emedan luftvexlingen icke tillräckligt fort
hinner försiggå uti brunnsschacktet.

Detta förklarar äfven ett i Stockholm allmänt kändt faktum,
nemligen att Brunkebergsvattnet, och förmodligen äfven de flestå
andra, nyss det är upptaget har en ren och frisk smak, men att
det sedan det fått stå något litet blir obehagligt och får en elak
lukt. Huruvida denna förändring med vattnet skall inträffa förr
eller sednare beror till en betydlig del på den som hemtar det
från brunnen. Om han nemligen upphänger sin kopparflaska på
kroken öfver brunnspipen, så att vattnet sakta inrinner i kärlet,
så håller vattnet sig friskt något längre; ställer han deremot
flaskan på gatan och låter vattnet i en hög stråle inkastas med
fart deruti, så hinner det blifva fullkomligt aereradt, hvilket
med den ringa tillgången på syre i brunnen icke var möjligt, och
den oundvikliga förstörelseprocessen inställer sig så mycket fortare
och verksammare.

Lufthalten uti ifrån åtskilliga brunnar uppwnpadt vatten

har i några försök varit följande:

Brunnen i egendomen n:o 12 vid Holländaregatan:

Kolsyra . . . 24,585 vol.proc. |

Syrgas. r:s . 10,119. Vattnet grumlades
Qväfgas . . . 65,296. vid uppkokning.
100000.
Brunnen i egendomen n:o 9, Stora Badstugugatan:'
Kölsyra ko Pr NT 3,149
SYIAs von RR 18,297
Qväfgas sä rivs 78,554

= ANI

Brunnen i egendomen n:o 66, Drottninggatan "):

SYNKA ARR .« 12,578 volumproc.
Qväfgas ler umokd 87,122.
100,000
Brunnen vid Brunkeberg:
INIOlSYLA oc ocs ic «a ske FOTA
FLYT O AST 1 sade og 15,668. | Klart vid
NIVA DAS SNR 66,258. | kokning.
100,000. |

Den i detta sista försök funna kolsyrehalten skiljer sig betydligt
ifrån den i det föregående anförda, men orsaken inses lätt, då
man betänker, att i detta här anförda försök vattnet var mera
aereradt, och att följaktligen kolsyrans andel måste utfalla min-
dre. Dessutom får ingalunda antagas att kolsyrans qvantitet i
vattnet, lika litet som någon af de öfriga beståndsdelarnes, kan
vara konstant, utan måste den omvexla efter de omständigheter,
under hvilka vattnet befinner sig.

Då organiska ämnen förstöras under vatten, bildas dervid,
såsom bekant, utom åtskilliga fasta och flytande produkter, äfven
gasformiga. Dessa gasformiga äro, utom kolsyran, kolbunden vät-
gas (grufgas), något vätgas och något koloxid, samt i händelse
af svafvel- och fosforhaltiga ämnens närvaro, äfven svafvelbunden
och fosforbunden vätgas. De 2:ne sednares närvaro blir, så vida

”) Den qvantitativa analys, som jag för längre tid sedan gjort på detta vatten,
hade gifvit:

Ki86lSyRR str ers ole ol RE 0,149 tiotuseudedelar.
Basisk fosforsyrad kalk . . ... 5039;
Svafvelsyrad kalk . si... dt. 0,602
Kplevddj all, Avon 3,048
Kolsyrad talkjord ........ 0,870
Chisnattvänr ne: val a 8,616
Svafvelsyradt natron. ...... 1,554
Svafvelsyradt kali . :... so. 2,330
Salpetersyrad kalkjord . . . . . . 6,686
Salpetersyrad talkjord . . . . . . KK
Bin Blidö rn. NN Ke —
20,285.

Det direkta bestämmandet af de oorganiska ämnena hade gifvit 24 tiotusende-
delar. Således erhölls i analysen ett öfverskott af 2,233 tiotusendedelar.

— 402 —

icke särdeles gynnande omständigheter förefinnas, icke långvarig,
utan öfvergå de till andra föreningar. År mängden af organiska
ämnen samlad till en ringare myckenhet och hafva luft och ljus
mera obehindradt tillträde, så försvinner grufgasen stundom helt
och hållet, och kolsyran upptages till större delen af vegetatio-
nen, som då aldrig fattas. Så t. ex. innehöll en gas, som en
varm Åugustidag förlidne sommar bubblade upp ur sandbotten
mellan ett par stenar beklädda med sjöväxter vid stranden af
den lilla sjön Maren vid Södertelge, der kanalen går fram:

KölSyr borstade sheer 2,112
Syrgas eden ns ou 0,988
Qvälfgase sale. 96.900

100000.

År deremot mängden af förmultnande ämnen ymnig, så att det
syre, som hinner af vattnet absorberas, blir alldeles otillräckligt
för det kräfvande behofvet, bildas tillika, på bekostnad af de
organiska ämnenas väte, kolbunden vätgas, som då visar sig så-
som en öfvervägande beståndsdel. En sådan gas, upptagen d. 22
Juni detta år ur vattnet i sjön Ralången i Småland, hvars bot-
ten utgöres af svart bränntorf, bestod af:

ICOISYLA Ger dyske sel öser 6,324.
(ÖNSLTAS! « IR brotbla ge SI 43,235.
GIMDAS SiS felfklkakis, ov « 49,588.
RUE FSS NE 0,353
YT SAS Adra er ske fel 0,000
ACOIOXIA valla a aker ARE 0,000.

100,000.

Det vatten, som silar sig genom Stockholms öfre jordlager,
är nära nog under samma vilkor, som ett stillastående vatten,
hvilket står öfver en af organiska ämnen öfverfylld botten, och
det låg nära att efterse huruvida icke uti det prof, som upptogs
från bottnen af Brunkebergs brunn, något spår af grufgas kunde
upptäckas. Det från sitt syre befriade luftprofvet detonerades
derföre med tillsatt syrgas, men ingen kontraktion uppkom der- -

— 403 —

vid, ej heller minskades luftvolumen sedan en kula af kalihydrat
blifvit införd. Der fanns således hvarken grufgas eller koloxid
närvarande. Denna sednares närvaro var visserligen icke sär-
deles sannolik, hvilket deremot var fallet med den förra, som,
då den har en vida större absorptionskoefficient än syret och en
mer än dubbelt så stor som qväfvet, man gerna kunde förmoda
böra bibehålla sig någorlunda länge i vattnet. Den mängd i
hvilken den bildas är likväl förmodligen alltför ringa, och följ-
aktligen dess qvantitet i vattnet ännu vida ringare, för att när-
varon derutaf på eudiometrisk väg må kunna upptäckas.

Ett annat, ehuru likväl icke fullt afgörande, resultat erhölls
vid eftersökande af svafvelföreningar. Att sådana, vare sig så-
som vätesvafla eller sannolikt såsom svafvelalkalier, åtminstone
skulle hafva funnits der, kan gerna på förhand antagas såsom
säkert. Nu är visserligen luktorganet det aldrakänsligaste reagens
för vätesvafla, och vattnet från Brunkeberg har, såsom hvar
man vet, ingen lukt, när det upphemtas. Likväl bevisar detta
icke, att svafvelföreningar saknas 1 det vatten, som tillflyter
brunnen; ty svafvelalkalier omsättas ganska fort till undersvaf-
velsyrliga salter. Om derföre dessa kunna upptäckas, så har man
deruti ett bevis, att svafvelalkalier nyligen förefunnits.

För detta ändamål togos 2:ne lika portioner vatten, hvaraf
den första på vanligt sätt fälldes med chlorbarium, och baryt-
saltet vägdes. Uti den andra portionen inleddes chlor till mätt-
ning, hvarefter öfverskottet deraf utjagades i kokning, och sedan
fälldes äfven denna. Den första portionen gaf efter 1 litre vat-
ten = 0,1847 gr. svafvelsyrad baryt, motsvarande 6,34 hundra-
tusendelar svafvelsyra i vattnet; den sednare gaf 0,1883 gr. svaf-
velsyrad baryt, motsvarande 6,46. Öfverskottet af 12 million-
delar i denna sednare skulle således härröra från undersvafvel-
syrlighet. Skilnaden mellan de båda resultaten är så ringa, att
den snarare kan anses härröra från observationsfel. Om emel-
lertid skilnaden antages såsom verklig, bevisar den likväl icke
afgjordt att öfverskottet härrörde från undersvafvelsyrlighet, då

Öfvers. af KE. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 9 & 10. 2

= 404 —

den likväl kunnat härleda sig från oförstörda organiska svafvel-
haltiga ämnen i vattnet, hvilkas svafvel genom kokning med fri
chlor förvandlats till svafvelsyra; men i detta fall bevisar det
för vattnets svafvelhalt och deraf följande ändamålsenlighet för
helsan alldeles detsamma som undersvafvelsyrligheten skolat be-
visa. Att en halt af svafvelalkali emellertid någon gång före-
finnes i vattnet synes af hvad jag hört berättas i ett hus, der
hemtaget Brunkebergsvatten efter en stund börjat lukta ganska
illa samt färgat brunt ett papper, indränkt med en blysocker-
lösning.

Till följe af den på Brunkeberg befintliga åkarestationen har
det alltid varit misstänkt, att den flytande spillning, som der
dapligen uttömmes, skulle direkte förorena vattnet. Ett afgörande
bevis häruppå skulle vara, om man i vattnet upptäckte hippur-
syra eller någon af dess omsättningsprodukter. Ett försök, som
jag i detta afseende anställt, gaf verkligen en liten qvantitet af
ett ämne, som under mikroskopet visade sig såsom fina nålar,
och hvilket, efter den väg jag inslagit, borde hafva varit benzoe-
syra, en förvandlingsprodukt af hippursyra. Qvantiteten var emel-
lertid så ytterligt ringa, att den icke på kemisk väg kunde vidare
pröfvas, och jag måste lemna derhän huruvida hvad mikroskopet
visade mig var benzoesyra eller möjligen ett spår af något sal-
petersyradt alkali. Emellertid synes af MOSANDERS undersök-
ning att hippursyra verkligen blifvit funnen samt i tillräcklig
myckenhet för att kunna pröfvas. Då dessa lemningar i vattnet
efter hästarnes spillning naturligtvis icke alltid kan vara lika, för-
klaras den skiljaktighet mellan hvad MOSANDER och jag funnit
helt naturligt af olika hemtningstider. Det vattenprof jag an-
vände, var hemtadt för omkring 6 veckor sedan efter denna som-
mars långvariga torka.

Uti brunnhsvattnet i Stockholm hafva alla, som undersökt
detsamma, funnit salpetersyrade salter i mängd. Dessa salter
finnas i alla naturliga vatten, vare sig ur åar, sjöar eller brun-
nar, och deras källa ligger i de qväfhaltiga organiska ämnen,

— 405 —

med hvilka vattnen under sitt lopp, samt under medverkan af
atmosferiskt syre, komma i beröring. Likväl är qvantiteten af
dessa salpetersyrade salter i vattnen vanligtvis ringa, och för det
mesta innehålla de endast spår deraf. Om man af dessa sal-
petersyrade salters myckenhet i Stockholmsvattnet ville, såsom
man vanligen plägar, sluta, att de härrörde af mängden af nya
animaliska affall, som tillkommo, och med hvilka vattnet im-
pregnerade sig, skulle man sannolikt hafva orätt. De äro nem-
ligen årens långsamma arbete och bildas säkerligen till minsta
delen uti det aldraöfversta jordlagret, utan längre ned, medelst
det syre, som vattnet håller absorberadt, och hvilket det under
sitt nedsipprande icke hinner helt och hållet förlora, samt för
öfrigt på sin väg träffar, ehuru sparsamt, nytt, enär jordlagren
icke kunna vara alldeles fria derifrån. Uti det aldraöfversta jord-
lagret eller, att jag så må kalla det, jordhinnan bildas, ehuruväl
luften der har mesta tillträde, sannolikt endast föga salpeter-
syrads salter, dels emedan alkaliska baser, hvilka genom kol-
syrans långsamma inverkan på vittrande mineralier, först måste
anskaffas, der fela, ty ur chlorföreningar och svafvelsyrade salter
förmår salpetersyran icke uttränga deras syror, dels äfven eme-
dan en ymmnig närvaro af färska oförstörda animaliska ämnen är
för salpeterbildning icke blott hinderlig, utan rent af förstörande.
När BoUSSINGAULT uti Franska Akademien redogjorde för sin
afhandling om salpetersyrade salter i jorden och i vattnen, om-
förmälde PELoUZE i sammanhang dermed försök hvilka han gjort,
hvilka visade att salpeter i en ägghvitelösning småningom för-
stördes och att salpetersyran dervid förvandlades till ammoniak,
hvilket förklarar hvarföre man eedast finner svaga spår af sal-
petersyra uti gödselvatten, uti stagnerande rännstenspölar o. s. v.

Det är klart, att med den mängd af organiska affall, som
årligen tillkommer i en stad, jorden skall derutaf bli allt rikare
med hvarje år; och en följd häraf måste äfven blifva att vatt-
net, i ju större mängd af dessa, hvarmed det kommer i beröring,
måste blifva alltmera förorenadt at fremmande ämnen. Ett så-
dant gradvis tilltagande af fremmande ämnen i vattnet, så säkert

— 406 —

det än på förhand kan inses, torde äfven genom observationer
kunna bevisas. Jag har först sent kommit att tänka härpå, för
att tiden nu skulle kunna tillåta några försök i denna väg; men
ett faktum skulle dock möjligen redan nu kunna anföras.

BERGIUS undersökte år 1759 rätt många af Stockholms
brunnsvatten. Hvad sjelfva beståndsdelarne deruti angår, ådaga-
lade han närvaron af kalk, salpeter och alkali samt ett spår af
Jern, och i detta fall har hans undersökning intet annat än van-
ligt intresse. Men af ett ganska högt sådant är hans qvantita-
tiva bestämmande af återstoden efter vattnets afdunstning. Utaf
de brunnsvatten på Norrmalm han undersökte, finnes icke något,
som mig veterligen blifvit nyligen med noggrannhet undersökt till
qvantiteten af fasta ämnen. Brunnsvattnen i Staden och på Sö-
dermalm få för en så gammal stad som Stockholm icke votera,
när deremot på Norrmalm, som först sednare blifvit mera ym-
nigt befolkadt, en tidsskilnad af 100 år bör kunnat gifva ett
tydligt utslag. Ibland de brunnar, hvilkas vatten BERGIUS un-
dersökt, finnes då en, som torde kunna begagnas, nemligen
Smedgatsbrunnen. Denna brunn, som BERGIUS säger vara be-
lägen »der Brunkebergsgränden stöter in på Smedgatan», trodde
jag i början möjligen kunna vara Brunkebergs brunn, men har
blifvit upplyst, att den varit belägen der, hvarest Herkules backe
skär N. Smedjegatan, helt nära sjelfva skärningspunkten, eller
ungefärligen midt framför trappan till huset n:o 5, hvarest är
en spegelbod. Detta vatten gaf efter BERGII undersökning en
återstod af 50 hundratusendelar. Uti Brunkebergsvattnet har
MOSANDER funnit de fasta ämnena utgöra 97 hundratusendelar
och jag 93,333, hvarutaf 15,333 hundratusendelar voro organiska.
I fall det är tillåtet att utaf dessa båda brunnars närbelägenhet
af knappt 100 alnar, samt deras borrande uti alldeles samma
sandbacke, sluta till en fullkomlig likhet i den primitiva beskaf-
fenheten af deras vatten, synes det att halten af fasta ämnen
deruti på 100 nära fördubblats.

Ändamålet med hvad jag hittills anfört har icke kunnat vara
att genom en undersökning visa att Brunkebergs vatten vore

a NE

mindre godt: en undersökning i detta fall vore helt och hållet
öfverflödig, enär erfarenheten länge inlärt Stockholms invånare
detsamma. Det är till och med ibland de bättre brunnsvattnen
i Stockholm; men då dessa alla äro under enahanda vilkor, har
jag kunnat taga hvilketdera som helst till experimenptalfält. Ån-
damålet har deremot varit att visa att Stockholms brunnsvatten
icke kunna vara och ej heller kunna blifva goda, äfven med
upprensningar, åkarestationers borttagande o. s. v., emedan det
felas dem de vilkor, som äro nödvändiga, för att ett vatten skall
kunna bibehålla sig rent, eller vid tillfälligt förorenande kunna
rena sig sjelf.

Jag kommer nu till andra delen af min undersökning, nem-
ligen pröfvande af en method för vattens renande, uppgifven af
Dr MEDLoCK i England, hvarom afhandlingen finnes i Philoso-
phical Transactions, Januari 1858.

Det är bekant, att vatten, ombord på fartyg under längre
sjöresor, efter en viss tid ruttnar, blir dervid grumligt, utstöter en
elak lukt, men att denna förruttnelseprocess snart nog afstannar,
grumlet afsätter sig och vattnet derefter blir fullkomligt friskt och
drickbart. Sjömännens erfarenhet har lärt dem, att orent vatten
fortare undergår och afslutar denna jäsningsprocess, och derföre
välja de, när de t. ex. intaga sitt vattenförråd i London, före-
trädesvis de ställen i Themsen, der vattnet är mest grumligt och
stinkande. Detta obehag af vattnets förskämning om skeppsbord
synes hafva blifvit afhjelpt genom det numera ganska allmänna
bruket af jerncisterner till vattnets förvaring. Dr MEDLOCKS
afhandling synes gifva klaven härtill, och utan att inlåta mig
med hans förklaring, hvilket vore ett mindre grannlaga intrång i
en annans ännu, såsom det synes, icke afslutade arbete, ber jag
att endast få omnämna de försök jag gjort med ett par brunns-
vatten här i Stockholm, nemligen ifrån Brunkeberg och från
brunnen uti egendomen n:o 12, Holländaregatan.

Om man uti vattnet inlägger metalliskt jern, t. ex. en knippa
jerntråd, uppkommer deruti efter en längre stunds förlopp liksom
en hvit sky i den omedelbara beröringsytan mellan vattnet och

— 408 —

jernet. Denna hvita sky diffunderas efter hand genom hela vat-
tenmassan, och efter ett par timmars förlopp är denna alltigenom
black. Dennå blackhet tilltar, vattnet blir efter hand allt grum-

ligare och slutligen efter 24—48 timmar utfäller sig ett brunt
sediment, såsom jernoxidhydrat, och vattnet står numera alldeles

klart deröfver, har en fullkomligt frisk och behaglig smak, utan
att i minsta mån kännas dufvet, ehuru det i tvänne dagar stått
i ett omkr. 17” varmt rum.

Den bruna fällningen (försöket gjordes med 2,9 litres vatten
ifrån Brunkeberg) togs på ett vägdt filtrum, torkades under luft-
pumpklockan öfver svafvelsyra och vägde =0,2764. Efter glödg-
ning vägde den = 0,1700, och de organiska ämnena, tillika med
jernoxidhydratets vatten, utgjorde således = 0,1064. Räknar man
jernoxiden, som sedermera bestämdes i analysen, såsom EE? samt
den funna kalk- och talkjordshalten såsom kolsyrad, så utgjorde
de organiska ämnena i fällningen = 0,0940, eller 3,2 hundratusen-
delar af vattnets vigt.

Den glödgade fällningen innehöll:

KISelSYyLA sas 7,059 proc.

JELDOZIA 41.3 oss sel le 86,353.

KKAIKJOrA a means 6 0.117.

1 BENNO AR RN 0,530.
RO

För den qvantitativa noggrannheten af den lilla portionen
talkjord kan jag ej ansvara, då ett litet missöde träffade degeln,
när den skulle väga. Det var nog att den fanns, hvilket var af
vigt att veta. Då nemligen denna talkjord, ifall den funnits upp-
löst i vattnet såsom kolsyradt salt, ej skulle hafva kunnat utfällas
af jernet, så bevisar dess närvaro i fällningen att den måste hafva
utgjort en beståndsdel af de organiska ämnen som vattnet oför-
störda innehållit. Detsamma får antagas om åtminstone någon
del af kalken. Kiselsyran är det vigtigaste. Det är svårt att
inse huru densamma, ifall den funnits upplöst i vattnet, skulle
kunna utfällas af jernet. Under mikroskopet visar den oglödgade

— 409 —

fällningen, sedan jernoxidhydratet med saltsyra blifvit utdraget,
organisk struktur, men huruvida denna organiska struktur tillhör
lemningar af kiselinfusorier, kan naturligtvis ett för sådana un-
dersökningar alldeles oöfvadt öga, som mitt, icke afgöra. Detta
vore emellertid af stort interesse. Uti kiselinfusorierna är nem-
ligen kiselsyran uti det gelatinösa tillståndet. I denna modifikation
är den till någon ringa del för sig löslig i vatten. Så länge den
emellertid är lefvande, d. v. s. utgör omhöljet för ett lefvande
djur, har den likväl samma motståndskraft mot kemiska agentier,
som lefvande djurs och växters organer vanligen hafva, och dessa
kiselinfusorier föras derföre med, icke wuti, vattnet. Men när
detta, som innehåller dem, framgår öfver jordytan eller silar sig
igenom dess öfversta lager, samt afdunstar eller intorkar, qvar-
stanna dessa små organismer och samlas der uti större eller
mindre myckenhet. Den kiselsyra, som vattnet höll upplöst, upp-
tages snart nog af växterna; men nu återstår i jordlagren en
kiselsyra, som, då det meteorvatten, hvarmed de numera komma
i beröring, är för litet till sin qvantitet, för att såsom blott vat-
ten kunna upplösa så mycket deraf, som erfordras för vegetatio-
nens behof, likväl, såsom varande i den lösliga modiflkationen,
är särdeles angriplig af vatten som innehåller alkalier och alka-
liska jordarter, och bildar dermed mera lättlösta silikater, så att
det kunde se ut, som naturen vid produktionen af dessa kisel-
organismer och vid deras kringförande med vattnen tillika velat
åstadkomma ett jemnt spridande och magasinering af ett för ve-
getationen vigtigt näringsämne. Jag påminner i detta afseende
om den ökade växtlighet som ängar få genom öfversilning, då
det isynnerhet är gramineernas klass, som mera än andra växter
äro i behof af kiselsyra.

Den i analysen afskiljda jernoxiden gaf vid pröfning en så
stark reaktion på fosforsyra, att det visade sig att denna ganska
väl kunde qvantitatift bestämmas. Denna fosforsyra hade utan
tvifvel tillhört de organiska ämnena i vattnet, och det fanns så-
ledes en utväg att qvantitativt kunna i ett vatten skilja den
fosforsyra, som härrörde från organiska ämnen, ifrån den hvil-

Pad
,

Å
vi

RA

— 410 —

ken vattnet för öfrigt kunde hålla upplöst i form af fosfor-
syrade salter.

Ett nytt försök Sjordes derföre med 2,9 litres vatten, som
denna gång för beqvämare hemtnings skuld togs ifrån brunnen i
egendomen n:o 12 Holländaregatan. Detta vatten innehåller 123,2
hundratusendelar fasta ämnen, derutaf 13,625 äro organiska.

Behandladt på samma sätt som det förra, infunno sig ena-
handa fenomen. Fällningen torkad under luftpump vägde =0,5286,
samt gaf en glödgad återstod af 0,3851. Denna utgjordes af:

HETSCLSYLA a aka a order R a = 0,0231 = = 5,999 proc.
I ER [Or EAS AN esk MRS 0,0140 = 3,349.
MUOSTOTSVI Oe es bre et er ek 0,0018 = = 0,467.

Jernoxid och talkjord . . 0,3462 = 90,0835.
0,3851 = 100,000.

Talkjordens närvaro endast konstaterades; dess vigt bestäm-
des icke, utan är inräknad uti jernoxiden, hvars qvantitet be-
stämdes genom förlusten. Räknar man nu, såsom förra gången,
att jernoxiden förefunnits uti fällningen såsom H?Fe?, kiselsyran
antagligen såsom BSi samt kalken såsom CaC, så får man för
de genom jernet nedslagna organiska ämnena en vigt af 0,1214
eller 4,28 hundratusendelar i vattnet.

Det ifrån fällningen affiltrerade vattnet hade alldeles samma
egenskaper af friskhet och färglöshet, som det på samma sätt
behandlade vattnet från Brunkeberg. Det ”afdunstades nu till
mycket liten volum och litet rent kolsyradt natron tillsattes, men
i otillräcklig mängd för att helt och hållet utfälla hela halten af
jordarter och göra vattnet alkaliskt.

När Stockholms brunnsvatten afdunstas, utfälles en del af
deruti befintlig kalk, såsom kolsyrad, litet gips o. s. v. och denna
fällning är alltid starkt gul- eller brunfärgad af organiska äm-
nen. Dessa färgande organiska ämnen äro dels proteinförenin-
gar, som koagulerats och blifvit olösliga, dels hörande till de
humusartade, hvilka såsom syror varit förenade med en del af
kalken. Men sedan vattnet blifvit behandladt med jern, är den

— 411 —

kalk, som utfäller sig, snöhvit, och först sedan vätskan blifvit
ganska starkt koncentrerad, börjar den gulna.

Den fällning, som i försöket erhölls, tvättades och torka-
des något, hvarefter en del togs från filtrum med den försig-
tighet, att intet fjun från papperet kunde medfölja, och torka-
des i lufttomt rum öfver svafvelsyra, hvarefter den vägdes.
Vigten utgjorde 1,1925. Sedan fällningen derefter blifvit glödgad,
öfvergöts den i degeln med en koncentrerad lösning af kolsyrad
ammoniak, fick dermed ett par gånger ofullkomligt intorka i en
varm kakelugnsnisch, hvarefter den togs under luftpumpen, för
att åter bringas i samma torrhetstillstånd som före vägningen.
Dess vigt utgjorde nu =1,1430. Den delen, som ej löstagits
från filtrum, förbrändes. Dess vigt utgjorde = 0,0560. Denna
portion analyserades icke, utan beräknades efter hvad analysen
på den förra gaf.

Den gaf nemligen:

Käselsyrabs ans ssu 0,0186.
Svafvelsyrad baryt . . . 0,0379.
Fällning med ammoniak. 0,0017.
Kalk JONA sins riEG 0,6195.
Fosforsyrad talkjord. . . 0,0992.
0,7769.
Fällningen med ammoniak visade sig hålla ett spår af jern, lika-
ledes ett dylikt af kiselsyra, hvilket affiltrerades, men som det
var förgäfves att försöka väga. Det öfriga var ett fosforsyradt
salt; men då det måste användas till pröfning på fosforsyra, blef
basen deri icke närmare bestämd. Den har dock utan tvifvel
varit kalk. Om man nu, i brist på närmare bestämning, upp-
skattar jernoxidens och kiselsyrans förenade vigt till 0,0005, så
återstår för den basiska fosforsyrade kalken en vigt af 0,0012,
motsvarande en halt af fosforsyra = 0,0005, hvilket gör 0,17 hun-
dratusendelar på vattnet.

Den portion af jordarterna, som vägdes kolsyrad, utgjorde

=71,1430. Det som lemnades på filtrum vägde starkt glödgadt

=0,0560. Om man i denna lilla portion negligerar kiselsyran och
svafvelsyran, som tillsamman icke utgjorde 2 procent deraf, så,
enär kalk- och talkjorden måste befinna sig der i samma inbördes
proportion, som i den förra, så skulle denna portion, ifall den ana-
lyserats för sig, hafva gifvit CaC = 0,9937 + Mg Ö = 0,0073= 0,1010,
samt således hela qvantiteten af de fällda produkterna tillsam-
mans hafva vägt — 1,1430 + 0,1010 = 1,2440.

Beräknar man åter de här ofvan anförda vägningarne, så

finner man att analysen gifvit:

Kiselsyra sj SSIE? or Heh SSR 0,0186.
3 [290009 7 ERAAA ETERN 0,0005-
Fosforsyrad kalk. .... 0,0012.
Svafvelsyrad kalk . . . . 0,0290.
Kolsyrad kalk ...... 1,1062.
Kolsyrad talkjord . . . . 0,0831.

1,2356.

Och om man subtraherar denna från den förra, så fås en förlust
under operationen af 0,0034 eller 0,43 procent.

Nu vägde fällningen före förbränningen = 1,1925 samt efter
de organiska ämnenas förstöring, men i kolsyradt tillstånd = 1,1430.
De organiska ämnena i denna portion utgjorde således =70,0495.
Men de organiska ämnen, som funnos i den portion, hvilken för-
brändes tillika med filtrum, skulle naturligtvis hafva en de förra
motsvarande vigt, nemligen 0,0044, så att hela vigten af de tillika
med jordarterna utfällda organiska ämnen följaktligen blir = 0,0539,
hvilket, på hela vattenqvantiteten beräknadt, utgör = 1,86 hun-
dratusendelar.

Det återstod ännu att veta, huruvida de organiska ämnen, som
qvarstannade i vattnet, sedan det blifvit behandladt med metal-
liskt jern, voro qväfhaltiga eller icke. För detta ändamål afdunsta-
des en portion af detsamma med ett ytterst svagt öfverskott af
kaustikt kali till nära torrhet och behandlades sedan med vatten.
Det olösta togs på filtrum, tvättades och fick torka i lufttomt
rum öfver svafvelsyra. Hvad som gått igenom filtrum försattes

— 413 —

med en alunlösning, och den fällda lerjorden torkades på lika sätt
i lufttomt rum. När båda sedermera blandades med litet kalk-
hydrat och upphettades i ett glasrör, gaf lerjorden en stark re-
aktion för ammoniak, på ett i glasröret instucket lakmuspapper;
fällningen gaf en svagare, men fullt tydlig.

Det syntes således att qväfve fanns i beggedera, men att
fällningen af jordarterna endast innehöll en smitta deraf.

Den fråga jag uppställt för mig var icke: huru mycket af
den eller den beståndsdelen innehåller vattnet, emedan ett svar
härpå är temligen likgiltigt; utan: i hvad mån och ifrån hvilka
ämnen befrias ett vatten genom metalliskt jerns inläggande deri,
och hvilka organiska ämnen, när vattnet innehåller sådana, återstå
sedermera?

Om man nu sammanför resultaterna af allt hvad som blifvit
anfördt, så finner man:

1. Att metalliskt jern utfällt ur detta undersökta vatten
omkring 31,5 procent af hela dess halt af organiska ämnen. Att
denna fällning utgjorts af oförstörda dels vegetabiliska dels ani-
maliska qvarlefvor har man rättighet att sluta både af talk- och
- kalkjordens samt fosforsyrans närvaro deri. Den derjemte ut-
fällda kiselsyran torde dessutom, åtminstone till någon del, ut-
gjorts af kiselinfusorier.

2. Att de genom jernet utfällda ämnena utgöra det ferment,
medelst hvilket vattnet blir skämdt, obehagligt och sannolikt
ohelsosamt, är tydligt deraf, att det sålunda renade vattnet har
en ren smak samt så mycken friskhet, som är förenlig med dess
temperatur, samt att det bibehåller sig friskt och välsmakande
en längre tid efteråt, såsom fallet är med ett sådant vatten,
hvilket nu under nära sju veckor stått hos mig i ett varmt bo-
ningsrum uti en stor glasbägare, endast löst betäckt med papper,
för att afhålla damm. Detta vatten har under tiden genom af-
dunstning minskats till sin volum, och dervid på glasets sidor
afsatt litet kolsyrad kalk, som är fullkomligt hvit.

3. Att de organiska ämnen vattnet efter reningen innehåller
äro af 2:ne slag. Det ena, som till omkring 13,6 procent af hela

— 414 —

halten utfälles med de alkaliska jordarterna, när vattnet afdun-
stas, och som synes höra till de humusartade ämnena, samt äro
smittade af något qväfhaltigt ämne. Det andra slaget, eller de
återstående 54,9 procent af hela halten, qvarstannar i vattnet,
och torde utgöras dels af organiska syror, som med alkalier och
alkaliska jordarter gifva i vatten lättlösliga salter, dels af hvad
man kallat extraktivämnen, och hvilka torde vara de egentligen
qväfhaltiga.

Om man antar båda slagen i den ringa mängd i hvilken de
äro närvarande såsom fullkomligt oskadliga för helsan, torde man
sannolikt icke mycket misstaga sig.

4. Den fosforsyra, som man vid analys finner uti ett vatten,
synes hafva 2:ne ursprung, nemligen fosforföreningar, som utgöra
integrerande beståndsdelar af ännu oförstörda organiska qvarlef-
vor, och som under de analytiska operationerna syrsättas till
fosforsyra; samt fosforsyra i form af salt upplöst i vattnet. De
förra utgörande i detta här undersökta vatten en qvantitet af
0,052 hundratusendelar, den sednare till 0,017 hundratusendelar.

Slutligen, om det är tillåtet att af försök i smått söka en
sannolikhet för deras fullkomliga lyckande i stor skala, vill det
synas, som detta sätt att rena ett vatten vore ovärderligt för en

länge saknad och väntad vattenledning.»

AS NN

Om lir Rob. Östlunds patenterade sätt att tillverka
smidigt jern. — Hr EKMAN meddelade följande:

»Det bekanta sättet att genom s. k. puddling bereda smidigt
jern har olägenheten att fordra betydlig kraftansträngning och ej
ringa konstfärdighet hos arbetaren, samt att, särdeles då man
behandlar strängsmält tackjern, sådant som det bättre svenska,
vålla hastig och skadlig förstöring af sjelfva ugnens tegelväggar,
hvarigenom äfven jernets renhet ganska mycket skadas.

Hr RoB. ÖSTLUND afser att med sitt nya »färskningssätt» i
betydlig mån afhjelpa dessa fel. Jernet bearbetas nemligen här
uti en ugn, liknande en stor snedt ställd gryta, hvilken uppfin-
naren medelst tjenligt machineri låter revolvera kring sin kärn-
linea. Framför grytans mynning anbringas ett stort blåsrör, in-
rättadt så att det tillför atmosferisk luft och i vanlig generator
producerad koloxidgas, blandade i afpassad proportion. Man har
på detta sätt lyckats genom koloxidens förbränning erhålla till-
räckligt hög temperatur, för att kunna uti grytan insmälta färsk-
slagg, hvilken under apparatens omhvälfning flutit omkring och
blifvit jemnt fördelad samt fastsmält vid hela grytans insida.
Sedermera består operationen deruti, att flytande tackjern (hvil-
ket helst bör tagas direkte från masugnen) för hvarje gång till
vigt af omkring 13 centner, inhälles uti grytan, hvilken försättes
uti roterande rörelse och hvarunder den förut omnämnda koloxid-
blåsrörslågan fortfarande underhåller hög temperatur inuti sjelfva
ugnen eller grytan. Härunder inkastas då och då tjenlig färsk-
slagg, alldeles som vid vanlig puddling är brukligt. Genom den
snedt liggande grytans revolvering försättes tackjernet i en sqval-
pande rörelse. En del af den flytande slaggen fästes på kärlets
väggar och föres sålunda oafbrutet under sjelfva tackjernsmassan,
under det en annan del af den på jernytan flytande slaggen blan-
das in i jernmassan, till följd af dennas omsqvalpning. Häraf
följer att en oxiderande verkan af slaggens syrehalt uppstår, så att
jern reduceras ur slaggen, vid det att tackjernets kol förbrännes,
och fortgår härmed under »kokning», d. v. s. under utveckling af

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 November 1858.

— 416 —

koloxidgas, ända dertill, att tackjernet öfvergår till »färskadt till-
stånd» och massan kan »bollas ihop». På arbetarens omdöme
och på afsigten att bereda stål, hårdare eller vekare jern, beror
när denna bollning bör företagas. Då detta skall ske, afstannas
anstalten för några ögonblick, så att massan (stålet eller jernet)
får sjunka ned ur slaggen och sätta sig litet tillsamman, hvar-
efter den med spettet hopföres till en eller flere bollar. Grytan
sättes åter i revolverande rörelse, dervid jernmassan rullar om-
kring och formas till en, i jemförelse med förhållandet vid vanlig
puddling, särdeles stor boll; allt detta, snart sagdt, utan besvär
för arbetared. Sedan bollen är färdig, uttages den och Hopyslge
under hammare på vanligt sätt.

De hittills gjorda försöken antyda att såväl afbränning som
bränsleåtgång för koloxidgasens genererande ingalunda blifva af-
skräckande. Produktionen synes kunna blifva betydlig, så att den
kan uppgå till mera än 100 skeppund i veckan, vid ett ändock
ganska lindrigt arbete.

Detta nya färskningssätt, hvilket, såsom nu nämndt, i flere
hänseenden visar sig fullkomligare än den gamla puddlingsmetho-
den, bör för svenska jerntillverkare få ett särskildt värde deri-
genom, att det synes bereda en utväg att till stål färska våra
bättre tackjernssorter. Puddelstålets värde för industrien blir allt
mer och mer afgjordt, och det är klart att man af det bästa,
d. v. s. af det från fosfor och kallbräcka renaste och friaste tack-
jernet borde vänta att erhålla det utmärktaste puddelstålet, men
försöken dermed både in- och utrikes hafva hittills strandat mot
svårigheten att, vid den höga températur, som fordras för detta
jerns behandling, kunna förekomma ugnsväggarnes hastiga förstö-
ring. Någon sådan olägenhet förekommer deremot icke vid be-
gagnande af ÖSTLUNDS puddelgryta, som invändigt är helt och
hållet beklädd med fastsmält slagg och hvilken slaggbeklädnad,
under grytans rotation, oafbrutet bibehåller sig sjelf till behöflig
tjocklek.»

ARG PER ANDA VAL

|
|
.
;

i
|

j

Sveriges Proctotruper. — Hr Magister C. G. THOMSON
hade insändt följande fortsättning af sin afhandling om denna
insekt-familj "):

Tribus VII. SCELIONINI.

Antenne fractae, tuberculo clypeali inserte. Mandibulze bifidae.
Scutellum semicirculare, linea marginali impressa. Metathorax spino-
sus. Ale antice nervo subcostali ramoque substigmaticali instructee.
Abhdomen depressum, subtus linea margiuali impressum

Kroppen är undersätsig, svart, sällan metallisk, finhårig. Hufvu-
det är temligen stort, ögonen ej utstående; mandiblerna i spetsen
klufna; antennerna fästade på en tuberkellormig upphöjning på cly-
peus, radiculan oftast tydlig, skaftet stort; hos honan äro de 12-
ledade, oftast klubblika i spetsen; hos hannen 12-, sällan 10-ledade,
tråd- eller borstformiga, oftast åtminstone af kroppens längd och med
5:e. leden vid basen urbugtad, 2:a leden minst. Mesothorax är kort,
sällan med 2? dorsallinier; skutellen stor, halfcirkelformig, med en in-
tryckt linia inom kanten. Metathorax har oftast 3 tagglormiga ut-
skott, ett omedelbart under skutellen, de 2 andra på sidorna om ab-
domens insertion. Vingarne hafva en subcostalnerv, som bakom midten
utsänder en vanligen kort substigmatical-gren. Abdomen är platt-
tryckt, oftast fästad öfver spetsen af metathorax, 3:e segmentet, hos de
flesta, större än de andra; buksidan med en intryckt linia inom den
incerasserade sidokanten; äggläggningsröret ej utstående. Benen äro
temligen långa, tarserna 5-ledade, 1:a leden längst, 2—4 småningom
aftagande i längd, kloleden längre än föregående.

Öfversigt af Genera.

A) Abdomen segmertis zequalibus, metathoracis apici in-
sertum; pronotum humeris prominulis, rectis; al& an-
tice nervo subcostali a margine remoto.
a) Frons transversim carinata. . . . .- . «+ + Sparasion.
b) Frons haud carimata; antennge femina clavatee,
12-articulatae, maris submoniliformes, 10-articu-
false: sarticulo. 5:00 basi sinualo. wo koojr vet . ok cello.
B) Abdomen, segmento 3:o maximo, supra apicem meta-
thoracis insertum; pronoto humeris haud prominulis.
a) Ale ramo substigmaticali longiori; antenne clava
5-articulata, articulo 7:0 6:0 latiori.
&) Mesonotum bilineatum.

av Ocu glabr; corpus eneum ; . <c- <> . SThoron.
Ft) Oculi hirti; corpus nigrum. + «7 I. KR oo. Anteris,
8) Mesonotum haud bilineatum . . . so « « . Acolus.

”) Se ofvan sid. 359.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 November 1858.

— 418 —

b) Ala ramo substigmaticali brevissimo, punctiformi;
antenne clava 6-articulata, articulis 5—6 minimis.

&«) Femora clavata, tibie metatarsique dilatata, spi-
TUMOSE pel tr FIONS INR er a SA RSTSSEROEISE

£) Femora simplicia, metatarsis haud dilatatis . . Prosacantha.
+

Sectio A) Abdomen segmentis equalibus, humeri prominuli.

Genus SPARASION LATR.
NEES. ZETT. FOERST.

Caput inter oculos carinato-elevatum; mandibulis rostrato-elon-
gatis. Palpi maxillares elongati, 5-articulati; labiales 3-articulati.
Antenne 12-articulate, feminre medio incrassate, maris subsetacezre,
articulo 2:o minimo, scapo capitis altitudine breviori. Pronotum an-
tice in collum constrictum, humeris prominulis, rectiusculis. Mesono-
tum basi lineolis 2 abbreviatis impressum. Metathorax apice utrinque
spinoso-productus. Ale antice nervo subcostali a margine remoto,
panllo pone medium cum stigmate brevi conjuncto, ramo substigmati-
cali obliquo longiori instructae. Abdomen segmentis subaequalibus,
1:0 basi truncato, eodem ventrali tuberculato-compresso, maris 7-annu-
latum. Pedes pilosi, tibiis calearibus 2 tenuibus apicalibus instructis,
metatarso articulis 3 sequentibus simul sumtis longitudine sequali, 5:0
precedente longiori.

Kroppen är långsträckt, gleshårig, med grof sculptur; hufvudet
afsmalnaude mot mandiblerna, som äro näbbformigt framstående, utan
intryckt linea emellan munvinkeln och ögat; pannan med en skarp
list, som bågformigt böjer sig emellan ögonen; dessa äro ganska stora,
nakna; antennerna äro ej längre än hufvud och thorax sammanräk-
nade, skaftet kortare än hufvudets höjd; hos honan äro de incrasse-
rade på midten, 2:a och 3:e lederna lika stora, hos hannen afsmalnande
mot spetsen, 2:a leden minst, 3:e större än de följande, 4—8 på
undra sidan med en svagt upphöjd linia; pronotum är starkt hals-
formigt hopsnörad framtill, på sidorna böja sig de framstående skul-
drorna upp, så att de bilda ryggsidan; metathorax på sidorna utdra-
gen i en spetsig tuberkel, i midten under skutellen med en nästan
omärklig tagg. Dessa djur lefva, liksom arterna af följande slägte,
på sandmarker.

1. S. frontale: Nigrum, nitidum, rugoso-punctatum, mesonoto scu-
telloque parce punctatis; alis fumatis, ramo substigmaticali haud
curvato; abdomine segmentis crebre strigosis, apice et lateribus
levibus; tibiis anterioribus tarsisque testaceis. SR Long. 24 lin.
LaATR. Hist. Natur. XIII, p. 30. NeEzrs. Mon. Pter. 260, 1.7
Sparasion carinatus ZETT. Ins. Lapp. 412, 1.

Funnen i Lappland af Prof. ZETTERSTEDT; i Öster- och Wester-
göthland samt Småland af Prof. BoHEMAN i Skåne på sand-
fälten vid Ilstorp af Stud. C. RorH.

— 419 —

Honan har pannan under den bågböjda listen glatt, samt liksom
thorax och abdomen mera glänsande, dennes strier ej så djupa, an-
tennerna tillbakarullade, tibierna ljusare.

2. S. lepidum: Elongatum, nigrum, nitidum, antennis breviusculis,
» dense sericeo-pubescentibus: alis subfamatis, ramo substigmaticali
apice hamato; abdomine opaco, deuse striato. &. Long. 1: lin.
FoErst. Hymenopterologische Studien. Heft. 2. p. 104, 3.
Funnen af Prof. BoHEMAN i Småland.

Den är mindre, isynnerhet smalare, än föregående art, antennerna
kortare än thorax, tätt finhåriga, skutellen vid basen glatt, abdomen
matt, med täta strimmor, som gå ända till spetsen; vingarnes sub-
stigmatikal-gren nästan metkrokslikt böjd i spetsen, benen svarta, ti-
bier och tarser knappt ljusare.

3. S. enescens: Elongatum, cyaneo-nigrum, nitidulum, fronte antice
levi, subnitida; antennis thoracis longitudine; alis subfumatis,
ramo substigmaticali apice hamato; abdomine nigro, nitido, se-
gmentis omnibus apice lavibus; pedibus parce pilosis, nigris, ge-
nubus tarsisque fuscis. &. Long. 13 lin.

FOERsT. 1. c. p. 104, 2.

Funnen på Gottland af Prof. BoHEMAN.

Till statur lik Si lepidum, från båda föregående skild genom
framlifvets svartblå färg; abdomen glänsande, dess segmenter djupt
strierade, men alla i spetsen glatta, antennerna mindre tätt finhåriga,
räcka till basen af thorax, vingarne lätt rökskuggade, pannan under
den framskjutande listen glatt.

Genus SCELIO LaTz.
NEEs. FOERST. Sparasion ZETT.

Antennze femina subcelavatze, 12-articulatae, maris submoniliformes
10-articulate, articulo 5:0o basi sinuato. Frons inter oculos haud ca-
rinata; ocellis lateralibus feminz& oculis contiguis. Palpi brevissimi,
vix conspieui. Metathorax utrinque apice spinoso-productus. Ala an-
tice nervo subcostali a margine remoto, pone medium cum stigmate
punctiformi conjuncto, ramo substigmaticali brevi instructae. Abdomen
segmentis zaequalibus, ventrali 1:o haud tuberculato-compresso.

Hufvudet är ganska stort, pannan utan tvärlist, men med en in-
tryckt linia, som förenar munvinkeln med ögat. Vingarne med en
subkostal-nerv, som bakom midten förenar sig med stigmat, hvilket
är litet, nästan rundt, utsändande en mycket kort substigmatikal-gren,

A) Mesonotum lineis 2 antice obsoletis impressum.

1. S rugosulus: Niger, rugoso-punctatus, tibiis tarsisque fusco-testa-
ceis; alis fumatis stigmate nigro-fusco; abdomine segmentis crebre
striolatis. &. Long. 13 lin.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 9 & 10. FA
sd
rr

Jå

— 420 —

LA'TR. Gen. Cr. et Ins. 1. tab. 12. f. 11, 12: NEzs. Mon. Pter.
20
Sällsynt i Skåne; funnen vid Stockholm af Prof. BoHEMAN.

Hufvud och thorax grofskrynkligt punkterade, fint och glest hå-
riga; abdomen nästan längre än framlifvet, tätt strimmig; metathorax
ofvan plattad, med hvithåriga sidotaggar; vingarne rökskuggade, med
svartbrunt stigma; antennernas 2:a led minst, 3—10 nästan lika
tjocka, ej längre än bredden, 5:e vid basen sinuerad.

B) Mesonotum lineis nullis dorsalibus impressum.

2. S. inermis: Niger, subrugoso-punctatus, albido-pubescens, tibiis
tarsisque testaceis; alis subhyalinis, stigmate pallido; abdomine
subtilius striato. 2. Long. 11 lin.

Mas: antennis fusco-testaceis, scapo nigro.
Sparasion inermis ZETT. Ins. Lapp. 412, 2.
Utbredd öfver hela Skandinavien.

Mindre än föregående, med mycket finare skulptur, och utan
dorsallinier på mesonotum, vingarne klarare med blekt stigma.

Sectio B) Abdomen, segmento 3:o maximo, supra apicem metathoracis
insertum; lumeri haud prominuli; antenne 12-articulate, fe
mine clavate, maris filiformes, articulo 3:o basi sinuato.

Genus THORON Hari.

Corpus metallicum, glabrum, nitidum. Caput magnum, vertice
vix exeavato. Antenn radicula exserta, femina clava subsolida, 5-ar-
ticulata. Mesonotum lineis 2 dorsalibus impressum. Metathorax ob-
solete 3-spinosus. Ala nervo subcostali pone medium ramum substig-
maticalem rectum, longiorem emittente. Abdomen segmento 1:0 cras-
sitie longiori, feminee supra tuberculato-producto.

Kroppen är undersätsig, metallglänsande, nästan utan punktur och
pubescens; hufvudet är stort, hjessan är hvasskantad, föga urbugtad
baktill, kinderna, liksom hos alla följande slägten, med en intryckt
linla, som sammanbinder munvinkelnu med ögats nedre kant, inom
hvilken de äro bågstrimmiga. Ögonen äro ganska stora, nakna. An-
tenuerna äro fästade straxt ofvanför munuen på en låg tuberkel, radi-
culan ovanligt lång, nästan hälften så lång som skaftet, klubban hos
honan 5-ledad, med otydlig sutur emellan lederna. Vingarne hafva
subkostalnerven tätt inunder kauten, bakom midten utsändande på sned
inemot skifvan en rät substigmatikalgren, bakom hvilken finnes en an-
tydning till stigma. Abdomens skaft är tydligt uppdrifvet i form af
en rundad tuberkel hos honan, hvilken lägger sig under den mellersta
tornen på metathorax, men hvartill ej finnes spår hos hannen. Benen
äro temligen grofva hos honan, spensligare hos hannen, tibierna glest
håriga.

1. T. metallicus (MaALiIDAY): ZEneus, subglaber, nitidus, levis, anten-
nis scapo basi pedibusque picco-rufis, femoribus medio nigro-
piceis; alis subfumatis, pone medium stigmate puuctiformi fusco-

+

— 421 —

nigro; abdomine segmentis 2 primis striolatis. A P8. Long. 1—
11 lin.

Funnen i Westergöthland «af Prof. BoHEMAN; i Skåne har jag
funnit den på fuktiga ställen vid Ringsjön, Lund och Fo-
gelsång.

Honan har antennernas 2:a led ej kortare än 3:e, 4—6 rundade,
lika stora, 7:e något större än föregående; hos hannen äro de nästan
trådformiga, af kroppens längd, 3:e leden nästan kortare än 4:e, 4—12
småningom något kortare och tunnare.

dd

Genus ANTERIS FOERSTER.

Corpus nigrum, pubescens. Caput sat magnum; oculi hirtuli, ro-
tundati; ocellis his fere contiguis, Antenna articulo 2:0 3:0 majore,
clava 35-articulata, subsolida. Mesonotum lineis 2 dorsalibus antice
divergentibus impressum. Ala nervo subcostali pone medium in
stigma punctiforme incrassato, ramum substigmaticalem distinctum,
rectum emittente. Abdomen segmentis 2 primis dorsalibus crebre
striolatis.

Kroppen är undersätsig, fint punkterad och gråluddig, hufvudet
temligen stort, de bakre ocellerna nästan stötande intill ögonen, som
äro fionhåriga. Antennerna hafva 3:e leden dubbelt så lång som 4:e,
4—6 nästan lika stora, 7:e något bredare, klubban 5-ledad, med otyd-
lig sutur emellan lederna. Mesonotum är transverselt, med 2 ej af-
brutna, framåt divergerande dorsallinier; metathorax med 3 små korta
taggar, den första under skutellen, de 2 andra på sidan om abdomens
insertion. Abdomen är längre än framlifvet, nästan omvändt äggrund,
de 2 första dorsalsegmenterna tätt strimmiga.

1. A. bilineata: Nigra, subnitida, crebre, subtilissime punctata,
griseo-pnbescens, scutello nitido, levi, trochanteribus, tibiarum
basi tarsisque ferrugineis; alis subfumatis stigmate punctitformi
fusco; abdomine segmento 3:o opaco, dense et subtilissime striato. 2.
Long. 13 lin.

Funnen vid Ringsjön i Skåne.

Svart, temligen glänsande, mycket fint och tätt punkterad på tho-
rax, skutellen blank, glänsande, temligen kullrig; ansigtet glänsande,
hbjessan fint pubescent; vingarne äro lätt rökskuggade, med en brun
punkt straxt bakom midten, ifrån hvars främre del substigmatikal-
grenen går på sned in mot skifvan; abdomens 3:e segment matt af
de fina och täta strimmorna.

2. A. scutellaris: Nigra, nitidula, subtilissime punctata, griseo-pu-
bescens, scutello polito; alis subfumatis; abdomiue thorace vix
angustiori, nitidulo, segmento 3:0o subtilissime punctato. 2. Long.
vix 3 lin.

Funnen vid Fogelsång nära Lund i Maj månad under ned-
fallna löf.

Lik föregående, men mindre, isynnerhet smalare, punkturen finare,
abdomen mera glänsande, dess 3:e segment fint och tätt punkteradt;

— 422 —

antennerna hafva 2:a leden obkonisk, hälften längre än 3:e, denne åter
större än 4:e, som är lika stor med 53:e; hjessan är fint pubescent,

ansigtet glänsande, glatt liksom skutellen.

Genus ACOLUS FOERSTER.

Corpus pubescens, subtilissime punctatum; caput magnum, vertice
lato, crassiusculo, ocellis oculis fere contiguis. Antenne articulo 2:0o
3:o multo majori. Mesonotum lineis dorsalibus nullis. Ala anticae
stigmate mox pone medium punctiformi, ramo substigmaticali distincto,
obliquo. Abdomen subsessile, segmento 2:0 obsolete striolato.

Från båda föregående slägten skiljer sig detta lätt genom meso-
notum, som saknar intryckta dorsallinier, genom hjessan, som är bre-
dare, och genom abdomen, hvars 1:a segment är mycket kort, så att
den synes nästan fastsittande, 2:a med knappt märkbara strimmor, 3:e
mycket längt, något längre än de följande tillhopatagne.

1. ÅA. opacus: Niger, opacus, dense pubescens et punctatus, pe-
dibus fusco-testaceis; alis abdominis longitudine, subfumatis; ab-
domine nitidulo, subtiliter punctato. 2. Long. 1 lin.

Funnen vid Fogelsång under nedfallna löf.

Matt, tätt punkterad och gråluddig, abdomen något mera glän-
sande och med mindre tät punktur, benen brungula; antennerna hafva
2:a leden mer än dubbelt större än 3:e, 3—6 nästan lika stora, trans-
versella, 7:e något bredare än föregående, klubban 5-ledad; vingarne
äro af abdomens längd, svagt skuggade; abdomen längre än fram-
lifvet, 4:e segmentet knappt längre än 5:e, 3:e temligen sparsamt
finhårigt.

2. ÅA. basalis: Niger. subopacus, scutello subnitido, abdomine ni-
tido basi pedibusque rufis; alis abbreviatis. $. Long. vix 4 lin.
Funnen under ruttnande vegetabilier vid Lund.

Mindre än föregående och lätt skild genom sina korta vingar,
som knappt räcka till midten af abdomen, hvilken vid basen jemte
benen är rödaktig, skutellen något glänsande.

Geous TELEAS LATR.
FoErsSTt. Prosacantha NEES.

Antenn&e clava 6-articulata, articulis 2—4 crassitie longioribus,
5—6 minimis, transversis; maris subsetacer, corpore longiores, arti-
culo 5:o basi sinuato, 4:0o breviori. Mesonotum lineis dorsalibus im-
pressis nullis. Ale nervo subcostali ante medium in stigma lineare
imerassato, pone medium ramum substigmaticalem brevissimum emit-
tente. Abdomen obovatum, segmentis 2 primis longitudine zequalibus.
Femora postica valde incrassata, tibiis apicem versus dilatatis, meta-
tarsoque postico dilatato spinulosis.

Kroppen är undersätsig, med grof skulptur, glest hvithårig. Huf-
vudet är temligen stort, med finhåriga ögon. Antennerna hos honan
äro klubbformiga, 3:e leden något längre än 4:e, 5—6 små, transver-

— 423 —

sella; hos hannen äro de längre än kroppen, 2:a leden minst, 5:e med
ett svagt tandformigt utsprång. Mesonotum saknar tydliga dorsal-
linier; metathorax med 3 taggar, en större under skutellen och 2 min-
dre på sidorna om abdomens insertion. Baklåren äro grotva, klubb-
lika, tibierna dilaterade emot spetsen och liksom den 1:a leden på
bakbenen beväpnade med fina tornar.

1. TI. clavicornis (LATR.): Niger, opacus, subtilius cano-pubescens, ru-
goso-punctatus, mandibulis, geniculis tarsisque ferrugineis; abdomine
erebre striolato. & YL. Long. 1 lin.

Prosacantha spinosula NEEsS. Mon. Pter. 296, 2.
Ej sällsynt på grusbackar vid Lund; äfven funnen i Småland
af Prof. BOHEMAN.

Hufvudet är matt, med undantag af ett glatt fält ofvanför an-

«tennerna, som äro svarta, deras skaft vid basen jemte mandiblerna rost-

färgade; thorax tätt och groft, skrynkligt punkterad, skutellen i spetsen
något glänsande, glatt, Abdomen är finhårig och matt, tätt finstrim-
mig, segmenterna i spetsen glatta. Benen äro svarta, tibierna stun-
dom alldeles rostfärgade hos honan, hos hannen mörkare, tarserna hos
båda könen rostfärgade. Hannen har, utom olika antenner, svagare
taggar på metathorax och ej så grofva baklår.

p Genus PROSACANTHA NEESs.

Foerrst. Teleas HALIDAY.

Antenna feminge clava 6-articulata, maris subsetaceze, vel fili-
formes, articulo 2:0o minimo, 5:0o basi sinuato. Oculi hirtuli. Meso-
notum lineis dorsalibus nullis impressis. Metathorax apice 3-spinosus.
Ala nervo subcostali ante medium in stigma lineare incrassato, ramo
substigmaticali brevissimo, punctiformi. Abdomen segmentis 2 primis
dorsalibus striolatis, 3:o maximo. Femora postica fusiformia, tibiis
metatarsisque posticis simplicibus, pubescentibus.

Detta slägte skiljer sig från föregående hufvudsakligen genom
bakbenens lår, som ej äro klubblika, och genom tibierna, som ej äro
dilaterade, samt sakna taggar liksom 1:a leden på bakbeneu. Kroppen
är undersätsig, finhårig, med mer eller mindre grof skulptur. Anten-
nerna hafva skaftet af hufvudets höjd, hos honan äro alltid 5—6 le-
derna små, mindre än föregående, klubban tydligt 6-ledad; hos han-
nen äro de tråd- eller nästan borstformiga, med 2:a leden minst, 5:e
vid basen sinuerad, stundom tandformigt utdragen i midten. Meso-
notum saknar dorsallinier, metathorax med 3 tornar, som oftast äro
svagare hos hannen. Vingarne hafva subkostalnerven före midten för-
enad med costa, hvarigenom bildas ett liniärt stigma, som bakom
midten utsänder en mycket kort, nästan punktformig substigmatikal-
gren. Abdomen är olika hos olika arter, kretsrund eller omvändt
äggrund, stundom nästan spadlik, de 2 första segmenterna med tyd-
liga, djupare strimmor, 3:e antingen glatt eller fint punkteradt eller
tätt och fint strimmigt. Benen äro enkla, utan dilaterade tibier eller
metatarser.

— 424 —

A) Abdomen spathulatum, petiolo crassitie longiori; ale ramo substigma-
ticali longe pone medium egrediente.

1. P. varicornis: Nigra, nitidula, pubescens, antennis medio pedibus-
que flavis; alis fumatis; abdominis segmento 3:0 crebre striolato. Y.
31
Long. 13 lin.
Funnen i Juni månad vid Ringsjön i Skåne.

Svart, något glänsande, finhårig, pannan i midten glatt, på si-
dorna jemte kinderna tätt strimmig; antennskaftet vid basen och i
spetsen rödaktigt, 3:e leden cylindrisk, något längre än 4:e, liksom 5:e
alldeles lergul, benen, med undantag af höfterna, af samma färg;
thorax och skutellen tätt och fint punkterade; taggarne på metathorax
skarpa, den främste under skutellen något nedåtböjd; abdomens skaft
är vid basen uppdrifvet i form af en rundad tuberkel, som griper in
under taggen på metathorax, 3:e segmentet med fina strimmor, i spet-
sen glatt.

2. P. grandis: Nigra, subnitida, fusco-pubescens, thorace crebre,
fortiter punctato, alis dilute fumatis; abdomine segmento 3:0
fortiter striato, 4—6 subopacis, punctulatis; autennis articulo 3:0
scapo subequali, ultimo sesqui-longiori, 5:o basi sinuato.
Long. 2—234 lin.

Var. pedibus fusco-testaceis.

Funnen vid Stockholm, i Bohuslän, Ostergöthland och Småland

af Prof. BoHEMAN; i Skåne har jag funnit den vid Lund.

Större än föregående art, svart, temligen glänsande, brunhårig,

tätt och ganska starkt punkterad; antennerna längre än kroppen, 5:e

leden vid basen sinuerad, 3:e nästan lika lång som skaftet, hälften

längre än slutleden; vingarne rökskuggade; abdomens 2:ne första seg-

menter med djupa strimmor, 3:e med fina tätt stående strimmor, som

gå nästan till spetsen, 4—6 mera matta af de fina punkterna; benen
svarta, knän och tarser något ljusare.

3. P, minor: Nigra, nitidula, tenuiter pubescens, thorace subti-
lius punctato, scutello sublevi; abdomine segmentis 2 primis sub-
snleatis, 3:o minus profunde striato; antennis articulo 3:0 scapo
dimidio, ultimo paullo breviori; mandibulis pedibusque obscure
testaceis. SA. Long. 13 lin.

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN.
Lik föregående, men mindre, med ej så stark skulptur, mera glän-

sande, med finare hårighet och lätt skild på antennerna, hvilkas 3:e

led är hälften kortare än skaftet och något kortare än slutleden.

B) Abdomen ovatum vel orbiculare.
a) Abdomen segmento 3:o polito.

4. P, nitidula: Nigra, mnitidula, subtilius albido-pubescens, erebre
punctulata, trochanteribus, genubus, tibiarum apice tarsisque testa-
ceis; abdomine thorace paullo latiori, segmento 2:0 apice laevi;
alis subhyalinis. Long, 1 lin,

— 425 —

Mas: antennis pubescentibus, corporis longitudine, articulo 5:0
dentato-producto; scutello nitido.

Funnen vid Ringsjön, Fogelsång och Lund i Skåne.

Svart, temligen glänsande, thorax och skutell fint och tätt punk-
terade, med en temligen fin gråhvit hårighet; ansigtet glänsande,
hjessan otydligt punkterad. Antennerna hafva 2:a leden obkonisk,
något kortare än 3—4, som äro lika långa, 5—6 små, smalare än
de föregående, men knappt transversella. Vingarne äro nästan vatten-
klara, längre än abdomen. Metathorax med subskutellartaggen skarp
och något nedböjd. Abdomen är längre än framlifvet, blank, 2:a seg-
mentet med djupa strimmor, som ej gå till spetsen, 3:e poleradt, på
sidorna liksom de följande glest finhårigt. Benen äro svarta, trochan-
terer, knän och tibiernas spets samt tarserna gulaktiga. Hannen har
skutellen glänsande, knappt punkterad, antennerna af kroppens längd,
5:e leden på insidan med ett tandformigt utsprång före midten.

5. P. brevicollis: Nigra, thorace opaco, confertim profunde pun-
ctato, scutello nitido; alis abdominis longitudine; abdomine polito,
segmento 2:o apice laevi; genubus, tibiarum apice tarsisque ferru-
gineis. 8. Long. i lin.

Funnen vid Lund i Augusti månad.
Från föregående skild genom kortare kroppsform, glatt skutell,
fbjessan och thorax matta, den sednare med djupare och tätare punk-
tur; antennklubban kortare, 4:e leden ej längre än tjockleken, 5—6
transversella; metathorax med kortare subskutellartagg; vingarne ej
längre än abdomen, nästan vattenklara; abdomens skaft kortare, 4—6
segmenterna glänsande, knappt finhåriga.

6. P. ovata: Angustior, thorace scutelloque opacis, confertim pro-
funde punctatis; alis ciliatis, subhyalinis, abdomine brevioribus,
hoc thorace duplo longiori, apice subacuminato; pedibus obscure
rufis, femoribus tibiisque medio fuscis. 2. Long. 3 lin.

Funnen vid Fogelsång under nedfallna löf i Maj månad, vid
Rivgsjön och Lund 1 Skåne.

Från föregående, som den liknar i antennbildning och skulpturen
på thorax, lätt skild genom sin matta, tätt punkterade skutell; an-
sigtet temligen glänsande, hjessan matt; antennernas 3:e led längre
än 4:e, som är nästan transversel, 5—6 mycket smalare och kortare
än föregående; vingarne nästan vattenklara, kortare än abdomen, som
är dubbelt så lång som thorax, 4—6 segmenterna glänsande, tillhopa-
tagne nästan lika långa som 3:e segmentet; benen äro rödaktiga, lår

och tibier mörkare.

7. P. orbiculata: Nigra, nitidula, antennis fuscis, scapo, pedibus
abdominisque petiolo flavis; thorace subtiliter punctato, scutello
sublaevi; alis subhyalivis, ciliatis, apice subacuminatis, abdomine
brevioribus, hoc thorace latiori. orbiculari. $. Long. + lin.

Funnen på en fuktig äng vid Lund i Augusti månad.
Från alla föregående arter skild genom sin ringa storlek och
kretsrunda abdomen; antennerna äro bruna, skaftet gult, 2:a leden

— 426 —

kort obkonisk, större än 3:e, 4:e transversel, 5—6 mycket smala, klub-
ban kort; ansigtet glänsande, hjessan fint punkterad; thorax ej djupt,
fint punkterad, skutellen nästan glatt; vingarne äro tätt cilierade, kor-
tare än abdomen, något tillspetsade i ändan; abdomen är glänsande,
med kort skaft, rundad, bredare än thorax; benen gula.

8. P. petiolaris: Nigra, thorace scutelloque subtiliter punctatis, ni-
tidulis; alis abdomine parum brevioribus, ciliatis, hoc obovato,
thorace paullo latiori, petiolo pedibusque flavis, his femoribus me-
dio fuscis. 2. Long. vix 3 lin.

Funnen i Alnarps skog nära Malmö i Augusti månad.

Från föregående skild genom mörkare och längre antenner, sku-
tellen fint punkterad, abdomen längre än thorax, omvändt äggrund;
benen något mörkare.

b) Abdomen segmento 3:o basi saltem striolato vel punctulato.

0) Antenne articulo 3:o oblongo, 2—4 clava plerumque longioribus ;
alis apice rotundatis, ramo substigmaticali paullo pone medium
egrediente; abdomen thorace longius, segmento 3:0o basi plerumque
striolato.

T) Antenne articulis 2—4 oblongis.

') Thorax profundius puncetatus; abdomen segmento 3:0 evidenter
striolato.

9. P, levifrons: Nigra, subnitida, antennis coxisque piceis, scapo,
mandibulis pedibusque testaceis; thorace scutelloque confertim
puncetatis; alis subhyalinis, abdomine brevioribus, hoc nitidulo,
lateribus et apice subtiliter pubescenti, segmento 2:o basi medio
crebre striolato; antennis articulo 4:o 3:o longiori, hoc secundo
parum longiori. 8. Long. 11 lin.

Funnen i mellersta Sverige af Prof. BoHEMAN.

Svart, något glänsande, glest finhårig; hjessan glänsande, ansigtet
nedtill med fina strimmor; thorax och skutellen tätt och ganska starkt
punkterade; vingarne äro vattenklara, något kortare än abdomen, den-
nes 3:e segment i midten med fina strimmor, som gå till midten, på
sidorna och i spetsen liksom de öfriga segmenterna glatt; benen äro
lergula, med undantag af höfterna, som äro beckfärgade; antennernas
skaft lergult, 3:e leden något längre än 4:e, denne åter obetydligt
längre än 2:a, klubban långsträckt, nästan tenformig.

10. P. hyalinipennis: Nigra, nitidula, antennis scapo basi, mandibulis
pedibusque testaceis, femoribus tibiisque medio fusco-piceis; tho-
race scutelloque confertissime punctatis; alis hyalinis abdominis
longitudine, hoc segmento 3:o apice polito; antennis articulo 2:0
3:0 breviori...L.. Long. I tolin,

Mas: antennis corpore longioribus, pubescentibus, articulo 5:0o basi
sinuato, 4:0 breviori; abdomine segmento 3:o minus dense,
subtilius striato.

Funnen i Westergöthland af Prof. BoHEMAN.

SET

— 427 —

Lik föregående till storlek och skulptur på thorax och skutell,
men vingarne ej kortare än abdomen, dennes 3:e segment med täta
strimmor, som gå nästan till spetsen; thorax dubbelt kortare än
abdomen, tätt och djupt punkterad; ansigtets strimmor temligen
djupa, gå till midten af ögat; antennerna hafva 2:a och 4:e lederna
lika långa, tydligt kortare än 3:e, skaftet vid basen, mandibler och
ben gula, lår och tibier på midten bruna. Hannen har antennerna
längre än kroppen, 5:e leden vid basen sinuerad, hälften kortare än
3:e; abdomens 3:e segment med glesare och finare strimmor.

11. P. cozalis: Nigra, vix nitida, antennis scapo basi, mandibulis
pedibusque flavis, coxis piceis; alis abdomine fere brevioribus, sub-
fumatis; abdomine thorace duplo longiori, segmento 3:o crebre
striato, apice polito. 9. Long. 11 lin.

Funnen 1 norra Skåne.

Till skulptur lik P. levifrons, men antennernas 3:e och 4:e leder
nästan lika långa, vingarne lätt rökskuggade, och isynnerhet skild ge-
nom hjessan och ansigtet ofvanför antennerna, som äro fint men tyd-
ligt punkterade, svagt glänsande.

12. P. puncticollis: Nigra, thorace scutelloque subopacis, crebre pun-
ctatis, subtiliter pubescentibus, mandibulis, trochanteribus, ge-
nubus, tibiarum apice tarsisque ferrugineis; alis subfumatis, abdo-
minis longitudine, hoc petiolo supra basi tuberculato-producto,
segmento 3:o subtiliter dimidiato-striato; antennis articulo 3:0 2:0
fere duplo longiori. 2. Long. 1 lin.

i Funnen vid Lund.

Från föregående arter af denna afdelning skild genom små svarta
antenner och genom abdomens skaft, som vid basen ofvantill är upp-
drifvet i form af en tuberkel; ansigtet emellan ögonen, ofvanför an-
tennerna poleradt, hjessan glänsande, glest och fint pubescent, thorax
och skutell med grof och stark punktur, matta; vingarne lätt rökskug-
gade; abdomens 3:e segment med fina strimmor, som löpa till midten,
på sidorna, liksom de följande segmenterna, finhåriga; antennernas 3:e
led dubbelt så stor som 2:a, hälften längre än 4:e, 5—6 små och
smalare än föregående.

”) Thorax subtilius punctatus; abdomen segmento 3:o subtilissime
punctato.

13. P. pallipes: Nigra, nitidula, antennis scapo basi mandibulis pe-
dibusque testaceis, coxis nigris; thorace scutelloque dense, sub-
tilissime punctatis; alis fumatis, abdomine vix longioribus, hoc
oblongo, thorace duplo longiori, segmento 3:0 nitido, subtilissime,
vix perspicue punctulato; antennis articulo 2:0 3:0 fere duplo
breviori, hoc 4:0 zequali, oblongo. 2. Long. 14 lin.

Mas: antennis corpore longioribus, pubescentibus, articulo 5:0 aute
medium dentato-producto, 6:0 fere longiori, 7 —11 zequalibus,
linearibus, nigris, pedibus fuscis.

Funneov i Småland och på Kinnekulle af Prof. BoHEMAN, '

NR

Svart, temligen glänsande, finhårig; ansigtet i midten poleradt,
nedtill med fina strimmor, hjessan glänsande med otydlig punktur;
antennerna hafva skaftets nedre hälft rödgul, 2-leden obkonisk, nästan
dubbelt kortare än 3:e, hvilken är aflång, 5—6 små, smalare än fö-
regående, klubban tenformig; thorax och skutell äto temligen glän-
sande, med mycket fin punktur; abdomen på sidorna och i spetsen
tätt finhårig, 3:e segmentet med en fin, nästan omärkbar punktur;
benen äro ljusgula, höfterna becksvarta. Hannen har antennerna all-
deles svarta, längre än kroppen, tätt och tydligt håriga, 5:e leden före
midten tandformigt utdragen, nästan längre än 6:e, hvilken liksom alla
följande är lineär.

+T) Antenne articulo 2:o breviter obconico; abdomen segmento 3:0
basi. evidenter striolato.

14. P. angustula: Angustior, nigra, subnitida, subtilissime punctata,
parcius subtiliter pubescens, pedibus ferrugineis, femoribus tibiis-
que medio fuscis; alis subfumatis, apice rotundatis, ciliatis; ab-
domine thorace latiori, sat nitido, segmento tertio subtiliter strio-
lato, apice punctulato. 2. Long. 3 lin.

Mas: (hujus?) antennis corpore longioribus, articulo 5:o basi si-
nuato, scapo pedibusque testaceis.
Funnen vid Fogelsång, Alnarp och Lund i Augusti månad.
Svart, sparsamt finhårig, thorax tätt och fint punkterad, något
glänsande, ansigtet poleradt, hjessan matt, skutellen nästan blank; an-
tennerna hafva 2:a leden kort obkonisk, något kortare än 3:e, som är
längre än 4:e, hvilken åter är lika lång som tjockleken, klubban lång-
sträckt, tenformig: vingarne äro mycket svagt rökskuggade, längre än
abdomen, fint cilierade, i spetsen afrundade; abdomen är omvändt
äggrund, längre och i spetsen, der den är afrundad, bredare än tho-
rax, 3:e segmentet med täta och fina strimmor, i spetsen och på si-
dorna glänsande, glatt; benen äro rödaktiga, lår och tibier i midten bruna.

15. P. similis: Nigra, subnitida, parcius, tenuiter pubescens, pe-
dibus ferrugineis, femoribus medio fuscis; alis subhyalinis abdo-
mine vix longioribus, hoc apice rotundato, thorace vix latiori,
segmento 3:0 nitido, basi medio crebre striolato. 2. Long. 2 lin.

Funnen vid Fogelsång och Ringsjön i Skåne.
Till kroppsform och skulptur lik föregående, men större, vingarne
ljusare, abdomen glänsande, dess 3:e segment endast vid basen i midten
fint strimmigt.

16. P. producta: Nigra, nitidula, subtiliter pubescens, pedibus fusco-
testaceis; thorace scutelloque subtiliter punctatis: alis longe ci-
liatis, abdomine longioribus, hoc apice subacuminato, segmento
1:0 basi supra fortiter producto, 3:0 basi medio striolato. $. Long.
3 lin.

Funnen vid Lund i Augusti månad.
Till statur lik P. angustula, sparsamt finhårig, thorax och skutell
jemte hjessan fint punkterade, temligen glänsande, ansigtet poleradt;

— 429 —

antennerna hafva 2:a leden nästan längre än 3:e, som är hälften län-
gre än 4:e, klubban tenformig; vingarne äro nästan vattenklara, långt
cilierade; abdomen glänsande, skaftet vid basen med ett tuberkelfor-
migt utsprång, som lägger sig tätt inunder den mellersta taggen på
metathorax, liksom hos P. varicornis, 3:e segmentet endast vid basen
i midten finstrimmigt.

Bb) Antenne articulis 2—4 brevioribus, crassitie haud vel viz lon-
gioribus; ale ramo substigmaticali mox pone medium egrediente;
abdomen thorace haud vel vix longius.

+) Abdomen segmento 3:0o striolato.

17. P. arenicola: Nigra, subopaca, subtiliter pubescens, genubus,
tibiarum apice tarsisque ferrugineis; alis subfumatis, abdomine
brevioribus, hoc apice subacuminato, segmento 3:o subopaco, cre-
bre striolato. 8. Long. + lin.

Funnen vid Råby nära Lund i Augusti månad.

Undersätsig, finhårig, ansigtet med ett poleradt fält emellan ögo-
nen; antennerna hafva 2—4 lederna nästan lika stora, 5—6 starkt
transversella och mycket smalare än föregående; vingarne något rök-
skuggade, mycket kortare än abdomen, hvilkens 3:e segment är matt
af de täta och fina strimmorna, i spetsen jemte de öfriga segmenterna
något glänsande.

+) Abdomen segmento 3:0 subtilissime punctato.
”) Alis abdomine longioribus.
0) Alis apice rotundatis.

18. P. rotundiventris: Nigra, thorace scutelloque opåcis, crebre pun-
ctatis, genubus, tibiis apice tarsisque ferrugineis; alis hyalinis,
apice rotundatis; abdomine suborbiculari, petiolo brevissimo, pi-
cescenti, segmento 3:0 nitido, subtilissime, vix perspicue punctu-
läto: +. Long. i lin.

Funnen vid Lund i Augusti månad.

Till statur lik föregående, men mindre, med längre vingar och
olika skulptur; hjessan är svagt glänsande, men tydligt finhårig, tho-
rax och skutell matta, tätt punkterade; antennklubban kort; taggen
på metathorax ganska fin och kort; vingarne äro längre än abdomen,
nästan vattenklara, i spetsen afrundade; abdomen nästan kretsrund,
skaftet kort, beckfärgadt, 3:e segmentet glänsande, med en ytterst fin,
nästan omärklig punktur.

19. P Chloropus: Nigra, subopaca, subtilissime punctata, densius pu-
bescens, pedibus rufescentibus; alis apice rotundatis, subhyalinis;
abdomine segmento tertio subtilissime punctato. 2. Long. 3 lin.

Funnen vid Råby nära Lund.

Från föregående art skild genom sina rödaktiga ben, längre ab-
domen, som ej är glänsande, med tydligt punkteradt 3:e segment; från
efterföljande art äfvenledes lätt känlig på sina röda ben, längre abdomen,
mattare thorax och skutell, med tätare punktur och pubescens.

— 430 —

20. P. autumnalis: Nigra, subnitida, subtiliter, dense punctata, fe-
moribus tibiisque fuscis, genubus tarsisque ferrugineis; alis sub-
hyalinis, ciliatis; abdomine rotundato-ovato, petiolo basi tumi-
dulo, segmento tertio nitidulo, crebre, subtiliter punctato. 2. Long.
3 lin.

Funnen under ruttnande vegetabilier vid Lund i Augusti månad.

Till kroppsform och antennbildning lik P. rotundiventris, men pan-
nans öfra del, thorax och skutell något glänsande, med fin punktur
och tydlig gråaktig pubescens; abdomens skaft vid basen ofvantill nå-
got uppsväldt, 3:e segmentet glänsande, med fin och tät tydlig punktur.

00) Alis apice subacuminatis.

21. P. opaca: Nigra, opaca, subtilissime, dense punctata, densius
cano-pubescens, femoribus tibiisque fuscis, genubus tarsisque fer-
rugineis; alis dilute fumatis, apice subacuminatis; abdomine se-
gmento tertio opaco, dense pubescenti et punctulato. 7. Long. 3 lin.
Mas: antennis corporis longitudine, articulis 3—11 cylindricis,

5:0 basi sinuato.
Funnen vid Lund.

Genom sina tillspetsade vingar och matta kropp lätt skild från alla
föregående; antennernas 3:e led något längre än 4:e, 5—6 transversella,
klubban kort; ansigtet med en glatt linie emellan antennerna, men
för öfrigt matt liksom thorax; vingarne något längre än abdomen,
svagt rökskuggade; abdomen bredare än thorax, i spetsen afrundad,
3:e segmentet matt af den fina och täta punkturen och gråaktiga pu-
bescensen.

22. P. subtilis: Nigra, thorace scutelloque opacis; alis hyalinis, ci-
liatis, apice acuminatis; abdomine segmento tertio nitidulo, sub-
tilissime punctato. 8. Long. 4 lin.

Funnen vid Råby nära Lund.

Lik P. opaca, men vingarne nästan vattenklara, cilierade under
spetsen; abdomen något längre, ej så starkt afrundad i spetsen; an-
sigtet ofvanför antennerna, thorax och skutell matta, fint punkterade;
benen rödaktiga, abdomens 3:e segment temligen glänsande.

") Alis abdomine brevioribus.
o) Alis metathoracem superantibus.

23. P. brachyptera: Nigra, mandibulis pedibusque fuscis. thorace
scutelloque opacis, confertissime punctatis; alis subhyalinis, abdo-
mine duplo: brevioribus; abdomine suborbiculari, segmento tertio
subtilissime punctato, subnitido. ?. Long. 3 lin.

Funnen vid Stockholm af Prof. BoHEMAN.

Undersätsig, glest finhårig, ansigtet matt, något glänsande i mid-
ten, ocellerna små; antennerna hafva 2—4 lederna nästan lika långa,
5—6 starkt transversella, klubban aflång, tillspetsad; metathorax med
en mycket kort, otydlig tagg under skutellen; vingarne räcka till
midten af abdomen, hvars 3:e segment är fint men ej tätt punkteradt.

— 431 —

24. P. rufipes: Nigra, subnitida, pedibus rufis; alis abbreviatis; ab-

domine orbiculari, segmento tertio nitido, subtilissime punctato.

PR Hong! | vix/y lin.

Teleas hemipterus NEES. Mon. Pter. 292, 9 (forte).

Funnen vid Ringsjön och Fogelsång under nedfallna löf i Maj
månad.

Till antennbildving lik föregående, men mindre; benen röda; vin-
garne kortare; pannan, thorax och skutellen fint punkterade, temligen
glänsande.

00) Alis halteriformibus, vel nullis.

25. P. pedestris: Nigra, vix nitida, pedibus fuscis; thorace scutelloque
subopacis, confertissime punctatis; alis halteriformibus; abdomine
orbiculari, segmento tertio pubescenti, subtiliter punctulato. pi
Long. 3 lin,

Teleas pedestris NEES. Mon. Pter. 293, 10.
Mas: antennis corpore longioribus. articulis 3—11 linearibus, 5:0
intus dentato-producto; scutello abdomineque subnitidis.

Platygaster apterus NEES. Mon Pter. 299, 1.

Funnen i sandgropar vid Lund; i Lappland, på Dovre och i
Småland af Prof. BoHEMAN.

Ansigtet ofvanför antennerna, liksom hjessan, ej glänsande, utan
något matta under den fina punkturen; thorax och skutellen tydligt punk-
terade; vingarne rudimentära; taggen på metathorax under skutellen
mycket kort; abdomen kretsrund, dess skaft kort, 3:e segmentet fint
punkteradt, något glänsande.

26. P. brevicornis : Nigra, nitidula, scutello abdomineque nitidis, hoc
thorace paullo longiori, haud latiori, petiolo brevissimo; alis nullis;
auvtennis corpore brevioribus, articulis 3—11 crassitie vix longio-
ribus, 5:o basi sinuato. &. Long. vix 1 lin.

Funnen i sandgropar vid Råby nära Lund i Augusti månad.

Från föregående art skild genom sin ringa storlek, mera glänsande

kropp, isynnerhet på skutellen och abdomen, hvars skaft är kort, knappt

synbart, taggen på metathorax under skutellen ej märkbar, antennerna
kortare än kroppen, 5:e leden vid basen utskuren.»

— 432 —

Skänker till Vetenskaps- Akademiens Bibliothek.
(Forts. fr. aid. 394.)
Från Physikalische Gesellschaft i Berlin.
Die Fortschritte der Physik. Jahrg. XI: 2.

Från Königl. Sternwarte vid Miimnchen.
Annalen. Bd. 10. Supplementbd. 2.

Från Senckenbergische Gesellschaft i Frankfurt a. M.
Abhandlungen. Bd. II: 2.

Från Författarne.

AGARDH, J. G. Theoria systematis plantarum. Lund. 1858. 8:0.

; Med Atlas. | i

DEsMmoncrzaux, M. A. Notice Biographique sur Balth. Romano. Napl.
1858. 8:0.

MassonE, G. B. Studi sulla Sifilide. Genova. 1858. 80.

Från Utgifvaren.
Botaniska Notiser, 1858: 9.

— 433 —

Hemipterologiska bidrag, — Hr Candidaten C. STÅL hade

insändt följande fortsättning af sina uppsatser om denna insekt-

klass.

tum,

COPTOSOMA. LaP.

C. hirtella. — Latissime ovata, admodum convexa, pallide sor-
dide flava, breviter hirta, lobo medio maculaque utrinque basali
capitis, plaga maxima indeterminata thoracem fere totum occu-
pante, margine maculaque scutelli magna basalibus, hac interdum
ramulum longitudinalem retrorsum emittente, ventreque ferrugi-
neo-brunneis, hoc pallidius limbato. Y Long. 5, Lat. 41 millim.
— Old Calabar. Coll. DoHRN et STÅL.

Statura fere C. maculate. Caput ante oculos semicirculare,
lobo medio lateralibus paullulum breviore, his apice distantibus.
Thorax distincte, sat dense, posterius parcius punctatus, utringue
solito profundius sinuatus, callis anticis obsoletioribus. Scutel-
lum remote, dilute ferrugineo-punctatum, margine obscuro, basali
sepius maculis 3 pallidis ornato.

C. bimaculicollis. — Latissime subquadrato-ovata, modice convexa,
pallide subsordide flavescens, witida, lobo medio, limbo apicali
loborum lateraliam maculisque 2 basalibus capitis, impressionibus,
callis, punctis maculisque minutis confluentibus posterioribus,nec
non limbo antico et laterali teruissimo thoracis, punctis acervätis
scutelli abdominisque nigris. &. Long. 44, Lat. 4 millim. —
Old Calabar. Coll. DoHRN et STÅL.

Statura C. cribrarie. Caput ante oculos admodum rotundatum,
leve, lobis lateralibus ante medium coöuntibus. Thorax ante
medium levis, impressionibus tantum obsolete punctatis, pone me-
dium distincte nigro-punctulatus, confluenter nigro-irroratus. Scu-
tellum (callo basali levi excepto) irregulariter acervatim nigro-
punctatum.

PONSILA. SrTÅL.

Corpus breve, latissimum, ovatum, leviter convexum. Caput la-
lobo medio lateralibus paullulum longiore, lateralibus ad oculos

antrorsum cornuto-productis, cornubus parallelis compressis, apice su-
perne profuude emarginatis. Thorax utrimque ante medium nonnihil
dilatatus, parte dilatata per impressionem separata, callis distinctis,
subeonfluentibus, basi ab impressione transversa lineari terminatis.
Scutellum abdomen totum tegens, basi transversim calloso-subeleva-

tum.

1,

Pedes mediocres, validiusculi, tarsis biarticulatis.
Brachyplatys huvic generi proxima, capitis structura diversa.

P. luctans. — Pallide sordide testaceo-flavescens; limbo supero
et infero cornuum capitis, illo in lobos laterales producto,
regione ocellari, impressionibus punctisque thoracis scutellique,

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 November 1858.

— 434 —

peetore disco maximo impressionibusque linearibus lateralibus ven-
tris seneo-nigris. &. Long. vix 6, Lat. 43 millim. — Old Ca-
labar. Coll. DOHEN.

PLATASPIS. WeEstw.

1. P. vermicellaris. — Latissime ovata, longitudini 2quilata, valde
couvexa, pallide sordide flavescens, subtus testaceo-flavescens, ni-
tida, supra irregulariter, confluenter acervatim nigro-punctata, ma-
cula ovali utringue marginali scutelli prope basin impunctata;
capite apice callisque parvis thoracis nigro-limbatis; incisuris ven-
tris nigro-fuscis. 8. Long. 11, Lat. 11 millim. — Old Calabar.
Coll. DoHRN.

P. Wahlbergi affinis. Caput apice subsinuato truncato, utrim-
que ante oculos nonnihil rotundatum, punctis rarioribus nigris
conspersum. Thorax utrimque latius rotundato-ampliatus, pun-
ctis acervatis nigris conspersus, callis anticis parvis, transversis,
separatis, subobliquis, flavo-testaceis, nigro-cinctis. Scutellum
apice latissime rotundatum, punctis acervatis nigris, lituras nu-
merosas nigras formantibus, conspersum, prope basin utrimque
spatio marginali lzevi instructum. Pedes testaceo-flavi.

AGERRUS. STÅL.

= Caput elongatum, thoraci fere sequilongum, lobis lateralibus medio
longioribus, ante hunc contignis, extus reflexis. Rostrum gracile, coxas
anticas nonnihil superans, articulo basali capite dimidio breviore. Antennie
articulo basali brevi, 2 illo duplo longiore. Thorax angulis lateralibus
productis, apice spinosis, postice pone apicem sinuatis. Scutellum supra
basin membrane extensum, apice latum, rotundatum. Venter basi
spina coxas posticas sequante armatus. Pedes mediocres, femoribus
anticis prope apicem spinula armatis, tibiis anticis intus parum, extus
valde rotundato-dilatatis.
Genus Asopidarum forma capitis, rostro solito graciliore, tibiis
anticis extus rotundato-dilatatis, scutello apice lato insigne, prope
Platynopum locandum.

1. ÅA. remipes. — Plus minus obscure fusco-sanguineus, nitidus, pun-
ctatus, pedibus interdum dilutioribus; thoracis vittis 2 longitudi-
nalibus punctis pone medium sitis, retrorsum divergentibus inter-
ruptis, callis 3 parvis basalibus limboque apicali levi scutelli
flavescentibus. SA. P2. Long. 83, Lat. 33 millim. — Surinam.
Coll. DoHEN et STÅL.

Caput pone medium utrimque lobisque lateralibus distincte
punctalum. Thorax marginibus antico-lateralibus latissime sinua-
tis, integris, fortiter punctatus, ruga media distincta anterius
evanescente. Scutellum subtiliter, remote, basi densius fortiusque
punctatum. Hemelytra distinete punctata, corii disco lzeviusculo;
membrana fusca. Subtus distincte punctatus, ventris disco lae-.
viusculo, apud marem utrimque mox pone medium macnla ovali

ERNIE EES

RN

— 435 —

subimpressa, flavo-griseo-sericea instructo. Thoracis discus, scu-
tellum hemelytraque sepius anescentia.

PARAMECUS. FIEBER.

1. P. marginiventris. — Ovalis, griseo-flavescens, dense fusco-puncta-
tus; ventre (limbo excepto) senescente-fusco; capite apice rotun-
dato, integro; thorace antice capite latiore, marginibus antico-
lateralibus medio leviter sinuatis. &. Long. 12. Lat. 63 millim.
— Old Calabar. Coll. DoHRN.

Prope P. ellipticum locandus. Caput latitudine intra-oculari
paullulum longius, mox ante oculos leviter sinuatum, dein an-
trorsum angustatum, lobis lateralibus medio sublongioribus, vix
contiguis. Thorax marginibus antico-lateralibus leviter reflexis.
Hemelytra hic illie maculis parvis indeterminatis lavibus con-
spersa, venis impunctatis, distintis, margine costali basin versus
subreflexo. Pedes inermes.

COCTOTERIS. StÅL

Corpus subovato-oblongum. Caput latitudine duplo longius, apice
subtruncatum, parallelum, utrimque supra tubercula antennifera obtuse
spinosum, parte antica lateribus parallelis, lobo medio lateralibus sub-
longiore; subtus totum longitrorsum canaliculatum, marginibus canali-
eul&e apicem versus magis elevatis, ibidem angulato-productis. Antennae
longe, graciles, quingque-articulate, articulo basali capitis apicem super-
ante, reliquis apicem versus sensim longitudine crescentibus (apicali de-
ficiente). Rostrum ventris medium attingens. Thorax mox ante medium
transversim impressus, marginibus antico-lateralibus crenulatis, angulis
lateralibus horizontaliter extrorsum acute spinoso-productis, parte po-
steriore convexiuscula. Scutellum triangulare, basi convexum, apice
supra basin membrane parallele anguste productum, apice ipso sub-
reflexo, obtusiusculo. Membrana venis 6, quinta furcata. Abdomen
subtus a basi ad medium sulcatum, segmentis apice utrimque, spinosis.
Pedes longiusculi, graciles, femoribus anticis subtus serie spinularum
armatis; tiblis extus sulcatis.

Genus Halydidum, Ecteno affine.

1. OC. acutangulus. — Obscure lividus, supra nigro-punctatus, an-
tennarum articulis 3 et 4, basi excepta, fuscis; scutelli apice pal-
lido; macula utrimque minore mesosterni aliaque segmenti basalis
abdominis fusco-violaceis; tibiis extus fasciis 2 latis, fuscis. &.
Long. 20, Lat. 8 millim. — Nova Guinea. Coll. DoHRrN.

Caput parce ferrugineo-punctatum. Thorax pone impressionem /
pallidissime olivaceo-virescens, ibidem densius, ante impressionemi

parce, sat fortiter nigro-punctatus. Scutellum medio pallidissime

olivaceum, ibidem (vitta media lxevi excepta) densius, basin ver-
sus parcius nigro-punctatum, apice producto, punctis decoloribus
minus profundis raris conspersum. Hemelytra acervatim nigro-

Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 9 & 10. 4

— 436 —

punctata; membrana pallidissime sordide olivaceo-hyalina, fusco-
venosa.

COENOMORPHA. Da.

1. C. pilosa. — Ovalis, griseo-pilosa, nigra, nitida; marginibus la-
teralibus thoracis, margine costali basali hemelytrorum, trochan-
teribus, femoribus ultra medium annulogque obsoletiore tibiarum
posteriorum rufescente-testaceis; linea thoracis scutellique lseviu-
scula media, thorace posterius, scutello hic illic hemelytrisque
pallide sordide flavo-testaceis, nigro-punctatis; membrana albida,
basi nigra. P. Long. 17, Lat. 9 millim. — Mozambique. Coll.
DOHRN.

Caput antrorsum nonnihil angustatum, medio utrimque leviter
sinuatum, apice obtusum, subrugoso-punctatum. Antenne crassi-
uscule. Thorax marginibus antico-lateralibus obtuse prominen-
tibus. Scutellum basi utrimque callo parum elevato, nigro, nitido.
Venter maculis 2 maximis, sordide testaceo-flavo-sericeis.

PENTATOMA. Enc.

1. P. chlorina. — Obovata, dilute virescens, nitida, antennis, vitta
media basique capitis, macula magna transversa basin thoracis
attingente, macula utrimque media marginali scutelli, hemelytris
(limbo costali latiusculo parteque apicali exceptis), membrana ba-
sin versus, macula utrimque transversa segmentorum ventralium
3, 4 et 5 nec bon pedibus nigricantibus; rostro (excepta basi)
fusco-picescente. &A. Long. 12, Lat. 73 millim. — Sumatra.
Coll. DoHRN.

Pulchra, distinctissima species. Caput apicem versus angusta-
tum, apice rotundatum, utrimque leviter sinuatum, transversim
rugosulum. Thorax remote, mediocriter punctatus, angulis latera-
libus obtusis, vix prominulis. Scutellum apice latiusculum, ro-
tundatum, disco parce, latera versus densius punctatum. Heme-
Jytra modice dense, mediocriter punetata, membrana apicem versus
sordide hyalina. Pectus parce, distinctius, venter densius puncta-
ta, hoc subrugosulum.

RUSCOBA. STÅL.

Corpus ovale, depressum, supra planiusculum. Caput antrorsum
angustatum, apice rotundatum, lobo medio lateralibus 2equilongo, vel
sublongiore. Antenne&e quingue-articulatze, articulo basali caput super-
ante, 2, 4 et 5 zequilongis, illo longioribus, 3 basali parum breviore.
Thorax planiusculus, parum antrorsum declivus, marginibus antico-
lateralibus leviter rotundatis, integris, angulis lateralibus rotundatis,
hand prominulis. Scutellum triangulare, latitudine sub-zequilongum,
apice angustum, supra basin membranze haud productum. Hemelytra
abdomini &quilata, membrana parcius venosa. Venter inermis. Pedes
mediocres, inermes, tibiis cylindricis; tarsis biarticulatis.

/
|
|

ES

om of

j

— 437 —

Genus singulare, Pentatomati multis notis affine, aliis tamen valde

discrepans, transitionem formans ad Urostylides, nec tuberculis antenni-
feris productis nec apparatu odorifero auriculato instructum.

R. sanguineiventris. — Supra olivaceo-virescens, thorace scutello-
que minus dense, hemelytris densius mediocriter punctatis, scu-
telli angulis pallidis; membrana vitrea; pectore pedibusque pallide
subolivaceo-flavescentibus; ventre sanguinescente; antennis macu-
laque parva basali scutelli infuscatis. &. Long. 81, Lat. 4 mil-
lim. — Chile. Coll. DoHEN et STÅL.

Variat thorace scutelloque pallidius olivaceo-flavescentibus.

Marem tantum vidi, segmentis ventralibus apicalibus medio
retractis, apicali apice utrimque dense ciliato, organis sexualibus
in segmento ultimo immersis, hamatis.

STRACHIA. HAEN.

S. melanopyga. — Ovalis, pallide flavescens, nitida, supra punctu-
lata; antennis (articulo basali excepto), parte dimidia basali capi-
tis, maculis 2 magnis basin thoracis attingentibus, maculis 2 ba-
salibus transversis magnis fasciaque lata mox pone medium scu-
telli, fascia latissima media hemelytrorum, membrana, maculis
maximis pectoris lateralibus et 2 mediis mesosterni, angulis
apicalibus segmenti ventralis quinti, segmento sexto (basi media
excepta) ano pedibusque nec non rostro (articulo basali excepto)
nigris. &Y. Long. 17, Lat. 10 millim. — Mexico. Coll. DoHRN
et STÅL.

IS. spectabili affinis, notis allatis tamen distincta.

RHAPHIGASTER. LaP.

R. punctato-rugosus. — Obovatus, obscure viridis, subtus cum pe-
dibus pallidior, supra punctatissimus, rugulis callisque minutis
levibus conspersus; membrana vitrea; marginibus capitis, la-
teralibus thoracis, costali hemelytrorum ad medium supra anguste
ferrugineis, subtus mnigris; connexivo subferrugineo, ventre lute-
scente-limbato, margine ipso tenuiter nigro, angulis apicalibus et
basalibus segmentorum abdominis supra subtusque nec non ma-
cula media segmentorum connexivi nigro-fuscis. &.Y8. Long. 17,
Lat. 10 millim. — Old Calabar. Coll. DoHrN et STÅL.

Thorax angulis lateralibus rectis, prominulis, marginibus antico-
lateralibus rectis. Hemelytrorum margo imus costalis basin ver-
sus subreflexus. Pectus remote, distincte punctatum. Venter sub-
tiliter rugulosus, punctatus, carina obtusa lata media leevi di-
stincta, spina basali coxas intermedias attingente.

R. pallido-conspersus. — Obovatus, dilute virescens, subtus cum
pedibus pallidior, supra dense punctatus, callis parvis leevibus palli-
dis conspersus; antennarum articulis 3 ultimis apice maculisque
parvis marginalibus abdominis supra subtusque nigro-fuscis; limbis

— 438 —
I
capitis, lateralibus thoracis, costali hemelytrorum ultra medium
nec non ventris, maculisque minoribus hujus utrimque pallide et
sordide-flavescentibus. &. Long. 121, Lat. 75 millim. — Ma-
dagascar. Coll. DOHREN.

Caput utrimque leviter sinuatum, planum, dense punctatum.
Thorax dense punctatus, anterius absque callis albidis, margini-
bus lateralibus ipsis distincte elevatis, vix rotundatis, angulis la-
teralibus subprominulis. Scutellum dense punctatum, disco ruga
punctata obsoleta instructum. Hemelytra dense punctata, area
costali absque callis albidis. Venter subtiliter aciculatus, utrim-
que subtilissime punctatus, basi spina coxas intermedias attingente
armatus.

3. RB. cinceticeps. — Suboblongo-obovatus, fusco-cupreus, dense pun-

ctätus; limbo capitis, antennis, pedibus, maculis pectoris ad coxas,
maculis marginalibus oblongis segmentorum supra subtusque, ma-
culis 8 discoidalibus lsaevibus ventris, marginibus antico et late-
ralibus, rugis mediis parteque posteriore thoracis nec non scu-
tello venaque costali hemelytrorum flavescentibus; thorace poste-
rius scutelloque parcius acervatim nigro-punctatis. 9. Long. 8,
Lat. 4 millim. — Old. Calabar. Coll. DoHrnN.

R. loriventri affinis. Fusco-cupreus, punctatissimus. Caput la-
titudine intraoculari parum longius, mox ante oculos nonnihil
sinuatum, dein apicem versus leviter angustatum, apice latius ro-
tundatum, anguste flavo-limbatum. Thorax flavescens, parcius
acervatim nigro-punctatus, anterius et lateribus fusco-cupreus,
ibidem densissime punctatus, marginibus lateralibus et antico
anguste callosis nec non callis transversis ante medium flavis.
Scutellum flavescens, acervatim nigro-punctatum, marginibus la-
teralibus medio fusco-cupreis. Hemelytra flavescentia, cuprea,
densius fusco-punctata, vena costali et intracostali subelevatis,
flavis; membrana fuscescente. Pectus minus dense, licet fortius,
abdomen densissime subtilius distinete punctata, illo maculis parce
punctatis ad coxas, hoc maculis marginalibus nec non aliis ma-
joribus laviusculis ventralibus segmentorum 2, 3, 4 et 5 mediis
laevibus, in segmento 2:0 sitis minoribus, obsoletioribus flavis.

MUCANUM. Aw. et SERV.

M. maculigerum. — Obscure ferrugineo-testaceum, antennis tho-
raceque ferrugineo-nigris; hemelytris apicem versus nonnihil di-
lutioribus, macula minore discoidali venulisque corii internis me-
dio ferrugineo-flavescentibus; membrana fusco-cuprea, pellucida.
&. Long. 27, Lat. 14 millim. — Java. Coll. DoHRN.

M. canaliculato valde affinis videtur, macula hemelytrorum
diversum.

ASPONGOPUS. LaP.

Å. remipes. — Ovalis, niger, totus subtiliter ruguloso-punctatis-
simus, ventre obsolete subceupreo; abdomine supra (excepto con-

— 439 —

nexivo) seneo-viridi; tibiis posticis dilatatis. $$. Long. 17, Lat.
10 millim. — Old Calabar. Coll. DoHRN et STÅL.

Antenne subgraciles, articulo basali capitis apicem superante,
2 illo duplo, 3 eodem parum longiore, subcompresso, subsul-
cato, ultimo quarto vix breviore. Thorax marginibus lateralibus
subrectis. Scutellum utrimque distincte sinuatum. Margo apicalis
corii rectus. Tibize posticae (apice excepto) utrimque nonnihil ro-
tundato-ampliatze.

PACHYLIS. Enc.

P. acutangula. — Nigricans, griseo-flavo-sericea, antennarum ar-
ticulis 2 et 3 basin versus rufescente-testaceis; thorace angulis
lateralibus acutis, prominentibus; hemelytrorum venis maculisque
marginalibus abdominis spinis ciliatis sordide lutescentibus. &. Y.
Long. 38, Lat. 12 millim. — Mexico. Coll. DOBEN et STÅL.

Distinctissima a P. gigante. forma thoracis et tibiarum posti-
carum. Antenn articulo 3:0 valde dilatato. Thorax marginibus
lateralibus subtiliter crenulatis, angulis posticis acutis, rectis, pro-
minentibus, latitudine posteriore inter angulos longitudine majore.
Femora postica maris valde incrassata, subtus pone medium la-
tissime subsulcata, ibidem utrimque spinulis nonnullis armata;
tibie postice compressae, utrimque sequaliter dilatatae, basi et
apicem versus paullulum angustate, apud marem apicem versus
vix curvate, intus versus apicem dente latiuscula armatse, apud
feminam intus spinulis nonnullis hic illic instructae.

CRINOCERUS. Bury.

C. mundulus. — Niger, opacus, capite anterius, angulis acutis
posticis productis et interdum marginibus lateralibus thoracis
anguste pedibusque ferrugineis, femoribus subtus tibiisque plus
minus obscure fuscis; scutelli apice ipso flavo-albido; basi limbo-
que ventris indeterminate, maculis connexivi magnis, commisura
corioque pallide flavo-grisescentibus, hoc nigro-irrorato, extus sub-
ferrugineo disco sepius macula irregulari oblongo-subtriangulari
nigro-fusca ornato. FA. 8. Long. 9, Lat. 31 millim. — Brasilia.
Coll. DoHEN et STÅL.

Antennarum articulus apicalis basali paullulum longior, inter-
mediis illis nonnibil brevioribus. Thorax angulis posticis valde
acutis, extrorsum horizontaliter productis. Abdomen utrimque
rotundatum, hemelytris nonnihil latius. - Femora postica maris
valde incrassata, fusiformia, femina apicem versus sensim paul-
lulum incerassata.

HOMOEOCERUS. BURM.

H. melanocnemis. — Testaceo-flavus, antennis, tibiis tarsisque,
membrana basique segmentorum ventralium nigris; femoribus ro-
stroque rufo-testaceis, hoc apice fusco; segmentis ventralibus po-

> RE or

sterius nec non fasciis 3 latis pectoris flavo-albidis, his medio
linea vel fascia angustiore nigra ornatis. &. LL. Long. 22—27,
Lat. 6—7 millim. — Mozambique. Coll. DoHEN et STÅL.
Caput ante antennas antrorsum productum, parte ante anten-
nas posteriore dimidio breviore. Antenn articulo secundo basali
nonnihil longiore (apicali deficiente). Thorax, scutellum hemely-
traque dense, mediocriter punctata. Rostrum apicem segmenti
ventralis secundi attingens, articulo basali capite longiore, 2 et 4
subaequilongis, illo longioribus, 3:0o reliquis minore.

NOLIPHUS. STÅL.

Corpus elongatum, parallelum. Caput suboblongo-triangulare, tu-
berculis antenniferis prominulis. Ocelli inter se et ab oculis fere xequi-
longe distantes. Rostrum pedes posticos attingens, gracile, articulo
basali et secundo capiti 2equilongis, 2 ultimis brevioribus. An-
tenn graciles, corpori subequilonga, articulo basali thoracis fere lon-
gitudine, secundo illo breviore. Thorax posterius utrimque spina acuta
armatus. Pedes longi, graciles, inermes, femoribus apicem versus le-
vissime incrassatis, tarsorum articulo basali reliquis 2 ad unum longiore.

Alydo affine genus, pedibus gracilioribus, inermibus.

1. N. erythrocephalus. — Nigricans, fortiter punctatus, basi ipsa ar-
ticulorum 2 et 3 annuloque basali articuli 4 antennarum, femo-
ribusque versus basin sordide griseo-flavescentibus; capite (ocellis
fuscis exceptis), coxis, metasterno, maculis connexivi ventreque
levi rufo-testaceis, hujus maculis marginalibus, maculis laterali-
bus segmentorum 2 et 3, plaga magna media segmentorum 4 et
5, segmento 6 anoque nigris; clavo apice pallido; membrana sor-
dide hyalina. &. Long. 11, Lat, 2 millim. — Sumatra. Coll,
DOourN.

LYGAEUS. FABR.

1. LDL. Stollianus. — Sordide flavescens, antennis, capite, pedibus, ma-
culis 4 parvis hemelytrorum, membrana pedibusque nigricantibus.
2. Long. 25, Lat. 7 millim — Caput bone spei. Mus. Hol-

miense.
La punaise couleur de bois. StorrL. Wanz. p. 162. Pl. XLI.
fig. 293.
RHYPAROCHROMUS. Curtis.
1. RB. nigro-ruber. — Oblongus, supra ruber, sultus cum capite dense

punctatus, autennis, macula magna transversa ante medium ma-
culisque 4 posticis minoribus thoracis, scutello, macula subbasali
parva clavi, nec non discoidali corii, membrana (basi maculaque
pone medium exceptis) pedibusque mnigris, marginibus prosterni
(parte postica media excepta), maculis ad coxas limboque abdominis
rubris. 2. Long. 10, Lat. 31 millim. — Cyprus. Coll. DoHrN.

— 441 —

Statura RB. aterrimi. Caput distincete, densissime punctulatum.
Thorax a basi antrorsum sensim paullulum angustatus, anterius
subito rotundatus, ibidem capite nonnihil latior, marginibus late-
ralibus attenuatis; dense puuctulatum, plaga ante medium nigra
antice margini valde approximata, utrimque cum illo sub-conti-
gua, opaca, subimpunctata. Scutellum subtiliter subrugoso-pun-
ctatum. Hemelytra subtiliter, sat dense punctata, margine co-
stali basin versus subreflexo. Femora antica incrassata. Venter
nitidus, subtiliter, dense rugulosus, prope marginem utrimque
serie punctorum 5 atrorum, opacorum.

R. cribratissimus. — Subovato-oblongus, niger, rostro, antennis pe-
dibusque piceis, illarum articulo apicali (basi excepta) testaceo-
flavescente; supra cum pectore (hoc fortius) distinete punctatissi-
mus, ventre subtilius punctato. &A. PP Long. 71—10, Lat. 3—
32 millim. — Rhodus, Cyprus. Mus. Holm. Coll DOHRN et STÅL,

R. aterrimo similis, antrorsum nonnihil angustatus, multo den-
sius distinetinsque punctatus, thoracis marginibus lateralibus mi-
nus late attenuatis, margine corii costali haud reflexo, membrana
minore, antennis pedibusque picescentibus, distinctissimus.

ODONTOPUS. Lar.

O. lineatipes. — Subelongatus, niger; annulo basali articuli an-
tennarum ultimi, lineisque pedum sordide albidis; thoracis mar-
ginibus lateralibus supra subtusque, posterius latius, antrorsum
sensim multo angustius, pectore posterius, abdomine corioque rufis,
hujus macula magna discoidali apiceque nec non ventris maculis
lateralibus transversis nigris. &. Long. 19, Lat. 63 millim. —
Ceylon. Coll. DoHEN et STÅL.

Antenna corpore nonnihil breviores, articulis 1 et 4 subrequa-
libus, 2 et 3 brevioribus. 'Thorax latitudini basali zequilongus,
marginibus lateralibus medio levissime sinuatis et reflexis. He-
melytra abdomen nonnihil longiora. Femora antica nonnihil in-
erassata, subtus prope apicem spinis 2 armata.

0. analis. — Sordide Ilutescens, capite, rostro, macula maxima
transversa posteriore thoracis, scutello, clavo, macula magna me-
dia apiceque corii, membrana, pectore, segmentis 2 apicalibus
abdominis, pedibus antennisque nigricantibus, horum articulo api-
cali ultra medium flavo-albido. £. Long. 13, Lat. 4 millim. —
Old Calabar. Coll. DoHEN.

Antenna articulo 1:0 capite nonnibil longiori, 2 illo parum
longiore, 3 eodem nonnihil breviore, apicali basali longiore. Ca-
put latitudine intraoculari nonnihil longius. Thorax longitudine
fere dimidio latior, marginibus lateralibus subrectis, mediocriter
punctatus, ruga antica laeviuscula. Scutellum densius subtiliusque
punctatum. Hemelytra sat dense, clavo fortius, corio subtilius
punctata. Femora antica subtus serie spinularum minutissiniarum
armata, spinis apicalibus 2 majoribus.

— 442 —

PEIRATES. SErRV.

1. PP. flavo-pustulatus. — Niger, antennis fusco-testaceis, basi palli-
dis; clavo (basi apiceque exceptis), macula corii ad suturam clavi,
macula prope basin nec non macula parva membranae subelongata
ad apicem corii, limbo ventris pedibusque sordide testaceo-flavis,
femorum omnium apicibus, maculaque exteriore anticorum parva
fuscis. AA. Long. 21, Lat. 5 millim: — Old GCalabar. Coll.
DoHEN et STÅL.

Antenne articulo basali capitis apicem subequante, 2 illo fere
plus duplo longiore Thorax lobo antico lineis pluribus sericeis
impressioneque lineari media subtili. Scutellum apice acutum,
vix productum. Hemelytra abdomini zsequilata. Femora antica
nonnihil incrassata, inermia.

PACHYNOMUS. KLucG.

1. P. alutaceus. — Niger, opacus, dense punctatus et granulatus,
rostro, tibiis tarsisque anticis, pedibusque posterioribus piceis;
corii angulo interno obtuso. &. Long. 7, Lat. 2 millim. —
Tranquebar. Coll. DoERN.

P. picipede dimidio minor. Capitis pars anteocularis intra-
oculari vix dimidio longior. Thorax lobo antico impressione lon-
gitudinali distincta, acervatim varioloso-punctato, lobo postico
minute granulato. Scutellum ruga longitudinali media, posterius
evanescente et utrimque prope illam rugula basali obsoletiore
etiam longitudinali instructum. Hemelytra sat dense minutissime
ruguloso-granulata, venis elevatis; corio apice obtusato, vix ad
membranae medium producto, membrana parte coriacea nonnihil
minore. Pectus nitidum, punctatum. Venter minute granulatum.
Femora antica valde incrassata.

SANTOSIA. STÅL.

Corpus ovato-oblongum. Caput ante oculos conicum, subdeflexo-
productum, pone oculos sensim angustatum, collo brevi. Antenna
corpore fere + breviores, octo-articulata, articulo basali capite parum
breviore, 2 illo nonnihil longiore. Rostrum articulo 1 reliquis 2 ad
unum longiore. Thorax antrorsum angustatus, mox ante medium con-
strictus, cruce media impressa instructus, impressionibus transversim
rugosis. Scutellum apicem versus angustatum, mucronibus 2 appro-
ximatis armatum. Pedes mediocres, femoribus anticis leviter incras-
satis, inermibus; tarsorum articulis apicem versus longitudine cre-
scentibus.

Genus inter Ectrichodiam et Potheam medium.
Typus generis: Reduvius maculatus. FABR.

1. S. maculata. — RBufo-testacea, nitida, antennis apicem versus
fuscis; maculis 4 orbicularibus thoracis, scutello (marginibus la-
teralibus exceptis), clavo, macula media apiceque corii, membrana,
maculis utrimque 3 pectoris, maculisque lateralibus 5 ventris

= BG

nigris. &. Y. Long. 13, Lat. 33 millim. — Old Calabar. Coll.
DouHRN et STÅL. j

S. simillima. — Pallide sordide flavescens, nitida, antennis, ma-
culis 4 thoracis magnis, scutello, hemelytris (margine costali versus
basin excepto), maculis connexivi, pectore, fasciaque postica se-
gmentorum ventralium nigris; capite, rostro, articulo basali an-
tennarum toto vel tantum basi pedibusque rufo-testaceis. &. ce
Long. 17, Lat. vix 5 millim. — Old Calabar. Coll. DOHRN.

HAMMACERUS: LaP.

H. cinctipes. — Niger, granulatissimus, hirsutulus; hemelytris al-
bidis, clavi dimidio basali, corii angulo apicali basique ipsa nigris;
maculis marginalibus abdominis annuloque latissimo subbasali fe-
morum rufo-testaceis. &A. L. Long. 22—26, Lat. 513—63 mil.
lim. — Columbia. Coll. DoHRN.

H. fusco affinis, preeter colores pedum differt capite longiore,
lobis lateralibus apicem versus contiguis.

H. chilensis. — Niger, dense granulatus, hirsutulus, maculis mar-
ginalibus abdominis sanguineis. &. Long. 15, Lat. 4 millim. —
Chile. Coll. DoHRN.

Statura omnino congenerum. Articulus basalis antennarum
lobos laterales capitis fere sequans, his distantibus, subangustis
haud foliaceis.

CERILOCUS. STÅL.

C. Nero. — Nigricans, levis, thoracis parte postica tibiisque an-
terioribus prope apicem testaceis, limbo ventris fusco-testaceo;
hemelytris griseo-flavescentibus, membrana apiceque corii nigris.
P. Long. 28, Lat. 8 millim, — Old Calabar. Coll. DouHRN.

C. Dohrni. — Piceo-niger, nitidus, antennis (articulo basali ex-
cepto) macula magna media corii pedibusque (basi femorum an-
ticorum posterioribusque ultra medium exceptis) lutescentibus;
membrana apice pallida. &&. ?. Long. 26, Lat. 8 millim. —
Mozambique. Coll. DoHEN et STÅL.

ACANTHASPIS. Aw. et SERV.

A. bistillata. — Nigricans, opaca, macula majore corii sordide
flava; apicibus femorum, tibils tarsisque testaceis. PiLong. 21;
Lat. 5 millim. — Ceylon. Coll. DoHEN.

Thorax postice medio tuberculis 2 acutis angulisque laterali-
bus spinula recurvata armatus.

A. dilutipes. — Nigricans, antennis, rostro, thoracis maculis 2
angulisque posticis, corii basi maculaque maxima media, pedibus
limboque abdominis sordide griseo-flavescentibus, hoc nigro-fasciato.
&. Long. 17, Lat. 44 millim — Old Calabar. Coll. DonmrN
et STÅL.

m-— 44 —

Thorax lobo postico rugulosus, angulis lateralibus spinoso-
prominulis.

PLYNUS. StåL

maculicollis. — Dilute griseo-flavescens, antennis, maculis magnis
thoracis (una lobi antici, 2 postici), scutello, clavo (excepta basi),
macula magna apiceque corii, membrana, pectore utrimque fasciis-
que ventris nigricantibus. +. Long. 17, Lat. 4 millim. — Old
Calabar. Coll. DoHRN.

PETALOCHEIRUS. P. Brauv.

P. nigro-pustulatus. — Testaceo-fuscus, annulis antennarum pe-
dumque, maculis marginalibus abdominis spinisque 2 anticis tho-
racis pallidis; hemelytris pallido-irroratis, macula corii irregulari
ad membranam nigro-opaca. 9. Long. 15, Lat. 4 millim. —
Old Calabar. Coll. DoHRN et STÅL.

P. variegato affinis videtur, sed spinarum anticarum pallidarum
nullam fecit mentionem Palisot de Beauvois. Antennarum articulus
1 thorace nonnihil brevior. Thorax lobo antico anterius spinis
2 longis, postico angulis lateralibus spina acuta concolore arma-
tis. Scutellum medio utrimque spinula obtusa, apice spina sub-
reflexa longiore armatum. ”Tibize anticae intus vix, extus valde
rotundato-dilatatse. Spinulax abdominis breviusculte.

P. brachialis. — Fusco-testaceus, annulis antennarum pedumque,
spinis thoracis, nec non apicali scutelli, marginalibusque abdo-
minis (excepta basi) maculisque hujus marginalibus pallidis; he-
melytris pallido-irroratis, corio ad membranam macula obscurius
fuscescente, ipsa pallido-liturata. &. 2. Long. 14—17, Tat. 31
—4 millim. — Ceylon. Coll. DoHEN et STÅL.

Precedenti valde affinis, colore spinarum, spinis abdominis
longioribus, tibiis anticis extus minus, sed intus distincte dilata-
tis differt.

APIOMERUS. HaAHN.

A. bicoloripes. — Niger, nitidus, nigro-pilosus; corio pedibusque
posterioribus (illius basi, coxis, trochanteribus basique femorum
superne exceptis) nec non abdomine sordide testaceo-flavescenti-
bus, hoc pallide rufescente. &. Long. 24, Lat. 7 millim. — Su-
rinam. Coll. DoHRN.

A. crinipedi valde similis, distinctissimus antennarum articulis
1 et 2 nigris, hoc illo nonnibil breviore, 3 et 4 fusco-testaceis,
xequilongis, ut et capite longiore ante oculos producto, parte an-
teoculari postoculari parum breviore. Thorax longitudine 3 fere
latior, impressione media lobi postici levissima. Hemelytra abdo-
men quarta parte longitudinis sus superantia. Pedes antici po-
sterioribus densius longiusque pilosi.

Mål van
ISYNDUS. - StÅL.

Corpus elongatum. Caput cylindricum, elongatum, thorace paul-
Julum brevius, pone antennas tuberculis duobus parvis instructum.
Rostrum articulo basali secundo nonnihil longiore. Antennee long,
articulo basali thorace dimidio longiore. Thorax ante medium con-
strictus, lobo antico postice utrimque tuberculo conico, horizontali ar-
mato, lobi postici angulis lateralibus extrorsum spinoso-prominentibus.
Scutellum disco tuberculatum. Abdomen hemelytris latius. Pedes
longiusculi, antici intermediis longiores, femoribus anticis nonnibil in-
crassatis.

Ploeogastri affine genus.

1. I. Heros. (FABR.) — Testaceo-flavescens, antennis pedibusque rufo-
testaceis, nigro-annulatis; vitta lata antice dichotoma capitis, ma-
culis anticis parvis plagaque transversa posteriore magna thoracis,
clavo, vitta corii, membrana maculisque marginalibus ventris ni-
gricantibus. &. Y8. Long. 26, Lat. 6 millim. — China. Mus.
Holm. et Coll. DoHRN.

Zelus Heros. FABR. Syst. Rhyng. p. 285. 15.

MARGASUS. STÅL.

Corpus elongatum. Caput cylindricum, thoraci 2equilongum, pone
antennas obsolete tuberculatum. Rostrum articulo basali secundo non-
nihil longiore. Antenna longee, articulo basali capiti cum thorace sub-
2equilongo. Thorax mox ante medium econstrictus, lobo antico postice
bituberculato, postico posterius bituberculato, angulis lateralibus acute
prominentibus, postice sinuatis. Abdomen hemelytris latius. Pedes
longi, antici intermediis longiores, femoribus leviter incrassatis.

Pristesancho et Pleogastri affine genus.

1. M. Afzelii. — Nigro-chalybeus, capite, rostro antennisque nigris;
thorace (margine postico excepto), scutello, hemelytris pectoreque
dense griseo-flavo-tomentosis; membrana viridi- vel violaceo-fusca;
abdomine anguste (apicem versus latius) flavo-limbato; pedibus
flavo-testaceis. Y. Long. 28, Lat. 6 millim. — Sierra Leona.
Dom. ArFzELuivs. M. Holm; Old Calabar. Coll. DoHEN.

var. a.: Annulo mox pone medium femorum geniculisque nigris.

var. b.: Femoribus nigris, posticis basin versus flavo-testaceis.

Pristesanchus Afzelii. Svår. Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh.
1855, p. 189.

DOMNUS. SrTåL.

Caput elongatum, cylindricum, thorace nonnihil brevius. Rostrum
articulo basali secundo longiore. Antenna articulo basali thorace di-
midio longiore. Thorax ante medium profunde constrictus, lobo po-
stico ante scutellum truncato, angulis lateralibus obtusis, prominen-
tibus, lobo antico posterius foveato et obsolete obtuse gquadri-tubercu-

lato.

2 SE

Pedes mediocres, validi, antiei intermediis longiores. Abdomen

hemelytris latius, utrimque rotundatum.

1.

Harpactori affine genus.

D. flavo-niger. — Flavescens, nitidus, pilosulus, antennis, collo
superne, meso- et metasterno, abdomine, coxis, trochanteribus
femoribusque posticis (horum apicibus exceptis) hemelytrisque ni-
gris, his maculis minutis flavo-griseo-sericeis conspersis, membrana
fusco-violacescente. &A. Long. 22, Lat. 6 millim. — Old GCala-
bar. Coll. DoHRN.

HARPACTOR. Lar;

H. bituberculatus. — Niger, nitidus, thorace (impressione trans-
versa excepta), clavo corioque (apice excepto) dimidioque basali
femorum subsordide flavescentibus. &S. Long. 18, Lat. 41 mil-
lim. — Old Calabar. Coll. DoHRN et STÅL.

Caput thoraci subaquilongum, collo cylindrico. Thorax ante
medium admodum constrictus, lobo antico posterius subelevato,
ibidem medio tuberculis duobus instructo; angulis lateralibus lobi
postici rotundatis, subprominulis. Hemelytra abdomen nonnihil
superantia. Femora antica vix incrassata.

H. spectandus. — Testaceo-lutescens, nitidus, antennis mnigris,
apicem versus fusco-testaceis; capite supra, rostri articulis 2 et 3,
angulo apicali corii membranaque nec non pedibus nigris, annulo
prope basin tibiarum, annulo ante medium femorum sordide flavo-
albidis, his basin versus lutescentibus; dimidio apicali abdominis
sordide albido, segmentis ibidem basi apiceque (extus latius) ni-
gricantibus. &. 8. Long. 11, Lat. 21 millim. — Old Calabar.
Coll. DoHEN et STÅL.

Caput thoraci zxequilongum, subeylindricum, macula inter ocellos
lineaque oculos cingente obsolete flavo-testaceis. Antennee longee,
graciles, articulo 1 thorace fere dimidio longiore. Thorax lobo
antico longitrorsum impresso, utrimque convexo, impressione media
lobi postici latiuscula, parum profunda. Pedes longiusculi, gra-
ciles, femoribus anticis vix incrassatis.

H. conspersus. — Niger, supra maculis minutis flavo-griseo-to-
mentosis conspersus; maculis majoribus marginalibus abdominis
rufis, aliis minoribus irregularibus, latera versus numerosis, disco
elongatis, obliquis, series 2 formantibus nec non carina apicali
scutelli sordide flavo-albidis. &. LP. Long. 11—14, Lat. 21—31
millim. — Old Calabar. Coll. DoHRN et STÅL.

H. morioni affinis. Caput thoraci subaequilongum, subeylindri-
cum. Antenne graciles, longe, articulo 1 thorace dimidio lon-
giore, 2 et 3 ad unum illo nonnihil longioribus, 2 tertio nonni-
hil longiore, ultimo basali sublongiore. Thorax lobo antico po-
sterius medio impresso, ad impressionem subtuberculato-elevato.
Pedes graciles, longiusculi, femoribus anticis leviter incrassatis.
Macula parva inter ocellos interdum adest flavo-testacea, ob-
soleta. :

Sn
CASTOLUS. Står.

Caput thorace nonnihil brevius, pone antennas tuberculatum.
Rostrum articulis 1 et 2 subzequilongis. Antennée articulo 1 thoracis
longitudine. Thorax longius ante medium constrictus, lobo antico parvo,
medio sulcato, lxevi, postico posterius ante scutellum truncato, angulis
lateralibus obtusis, subprominulis. Membrana, uti solet, areolis 2,
anteriore tamen posteriore duplo majore. Pedes mediocres, antici in-
termediis longiores, femoribus levissime incrassatis.

Harpactori affine genus.

1. C. plagiaticollis. — Flavescente-albidus, nitidus, capite, rostro pe-
dibusque rufo-testaceis, tibiis obscure infuscatis, tarsis, antennis,
macula maxima lobum posticum thoracis fere totum occupante,
apice corii membranaque nigro-fuscis, hac apice pallido-hyalino;
limbo, fasciaque apicali segmentorum ventris nec non ano san-
guineis. P2. Long. 13, Lat. 33 millim. — Mexico. Coll. DoHrN.

DARBANUS. AM. et SERV.

1. D. rugulosissimus. — Nitidus, testaceo-flavescens, thorace, scutello
hemelytrisque infuscatis, opacis, densissime, minutissime rugulosis,
illius lobo antico obscuro, lzevi, impressionibus sericeis instructo;
antennis, lineis 2 ante medium et 2 pone medium capitis retror-
sum. convergentibus tarsisque nigricantibus; tibiis apice infuscatis.
du Long. 12—13, Lat. 3 millim. — Old Calabar. Coll. DoHEN
et STÅL,

Caput thoraci 2equilongum, subeylindricum. Thorax latitudine
subbrevior, lobo antico medio furcato, postico ante scutellum
truncato, angulis lateralibus spina obtusa armatis, Pedes graci-
les, femoribus subnodosis, anticis levissime incrassatis. :

PISILUS. Står.

Corpus elongatum. Caput cylindricum, thoraci zequilongum. Ro-
strum articulo 1 brevi, 2 longissimo. - Antenna longissime, gracilli-
me, articulo basali dimidio corpore nonnihil longiore. Thorax mox
ante medium constrictus, lobo antico suleato, utrimque convexo, lavi,
postico posterius ante scutellum truncato, angulis lateralibus rotun-
datis. Pedes longissimi, graciles, antici intermediis, postici anticis
longiores.

Euagoras huice generi affinis.

1. P. marginalis (Pal. de Beauv.). — Rufus, antennis, maculis mar-
ginalibus abdominis pedibusque nigris; hemelytris fuscis, margine
costali late rufescente. &. [ Long. 15, Lat. 23 millim. — Old
Calabar. Coll. DoHRN et STÅL.

var. b.: Thoracis lobo postico macula magna transversa fusca.

Zelus marginalis. P. Beauv. Insectes, p. 66. Hem. PI. II,
fig. 6.

var. ce. — Ut var. b.: ventre utrimque fusco-vittato.

22
ONCOCEPHALUS. BURM.

1. -O. calabarensis. — Elongatus, retrorsum nonnihil latior, fusce-
scente-lividus, margine scutellari clavi, lineola areola basalis in-
tern nHec non vitta indeterminata retrorsum dilatata membrane
nigro-fuscis. $. Long. 17, Lat. 21 millim. — Old Calabar. Coll.
DOoHRN.

Caput thorace vix brevius, anterius breviter angustato-produ-
ctum, lobis lateralibus spinoso-prominulis. Antenn&e articulo 1
capite dimidio nonnihil longiore, secundo longiore. Thorax ab
apice retrorsum ultra medium parum, dein nonnihil magis am-
pliatus, latitudine basali + longior, griseo-flavo-sericeus, ante me-
dium lineis pluribus longitudinalibus laevigatis. Hemelytra abdo-
mine nonnihil breviora, angustiora.

POLIDIDUS. SrTåL.

Corpus subelongatum, hirsutum. Caput seriebus 2 spinarum lon-
garum et apice spina media armatum, cylindricum, pone oculos sub-
latius. Rostrum articulo 1 longissimo. Antenne corpore nonnihil
breviores, capitis apici inserte, articulo 1 capite cum thorace nonnihil
longiore. . Thorax medio constrictus, lobo antico antice utrimque spi-
nula, disco spinis 2 longissimis, posterius spinis 4 armato, lobo po-
stico antice utrimque spina una, posterius spinis 4 longis, gracilibus
armato. Scutellum apice spina longiore subreflexa, disco spinulis 2
armatum. Hemelytra venis elevatis. Venter segmentis utrimque spinis
3 vel 4, apicali longiore, armatis. Pedes spinosi, antici intermediis
longiores, femoribus mnonnihil incrassatis; tarsis biarticulatis, uti vide-
tur, articulis 2equilongis.

Genus Zelo affine.

1. PP. spinosissimus. — Lividus, supra infuscatus, capite, thorace,
pectore, vitta laterali ventris venisque hemelytrorum griseo-tomen-
tosis, vittis nec non disco ventris rugosi maculis minutis rario-
ribus sanguinescentibus irroratiss &. P. Long. 101—111, Lat.
2—21 millim. — Old Calabar. Coll. DoHREN et STÅL.

HOTINUS. Aw: et SERV.

1. H. guttifer. — Pallide flavo-subolivaceus, vitta elypei, marginibus
arearum lateralium processus capitis (basi apiceque exceptis) ma-
cula genarum ante oculos tuberculoque postoculari, maculis 4
dorsalibus et 2 partis lateralis deflexi thoracis, 4 basalibus una-
que utrimque marginali media scutelli fasciaque basali segmento-
rum ventralium abdominis sanguinei, nigricantibus; tegminibus car-
neis, nigro-conspersis, guttis compluribus minoribus anguste nigro-
cincetis ornatis, apicem versus sordide pallidioribus, areolis ibidem
numerosis, nigro-maculatis; alis coccineis, limbo postico et apicali
late nigro-fuscis. 92. Long. cum proe. cap. 25, Exp. al 40 mil-
lim. — Ceylon. Coll. DoHRN.

— 449 —

H. decorato affimis videtur. Caput longissime protuberans,
processu corpore dimidio sublongiore, gracili, compresso, sensim
retrorsum subcurvo, a latere viso apice angustato, prope apicem
subdilatato; vertice latitudini subaequilongo, medio leviter carinato,
anterius triangulariter producto et in aream superam processus
angustissimam transiente; fronte latitudine dimidio longiore, tri-
carinata, carinis in processum cortinuatis, media in media fronte
evanescente. Thorax capite cum oculis duplo latior. Scutellum
thorace vix duplo longius, carimis 3 obsoletissimis, utrimque ab-
breviatis, lateralibus retrorsum divergentibus, subarcuatis.

PYROPS. SPIN.

1. PP. Dohrni. — Livida, nigro-conspersa, capite corpore parum bre-
viore; tegminibus alisque albidis, illorum venis obscurioribus, basin
versus pallide lutescentibus, maculis minutis nigris subelevatis, ni-
tidulis sparsis; alarum venis leviter infuscatis; abdomine flavo-
testaceo, submucoreo. Y. Long. cum proe. cap. 31, Exp. al. 46
millim. — Ceylon. Coll. DoHzrn.

ÅA P. affini differt sec. descriptionem Westwoodii, abdomine sor-
dide flavo-testaceo, haud nigro. Caput corpori fere zequilongum,
conico-cylindricum, usque a basi sensim nonnihil gracilescens,
apicem versus subcompressum, inzequale, maculis nigris impressis
ornatum, cum pedibus parce pilosum.

ERANA. WALKER.
Journ. of the proc. of the Linn. Soc. I N:o 4, p. 151.

Caput ante oculos nonnihil productum, vertice latitudine vix
2equilongo, subparallelo, postice angulato-sinuato, medio carinato, mar-
ginibus lateralibus carinato-elevatis; fronte valde reclinata, versus api-
cem fere horizontali, a basi sensim ampliata, latitudine apicali dimidio
longiore, medio carinata, carina versus apicem obsoleta, marginibus
lateralibus elevatis, clypeo triangulari, marginibus subreflexis, intra
limbum lateralem utrimque impressa. Oculi mediocres, infra subsi-
nuati. Ocelli duo, mox ante antennas et sub oculis sit. Antennze
longe, articulis 2 basalibus crassis, subdepresso-cylindrica, articulo
basali brevissimo, secundo longissimo, latitudine capitis cum oculis
duplo longiore. Thorax capite fere plus duplo latior, latissime sub-
triangularis, medio carimis tribus in scutellum continuatis instructus.
Scutellnm late triangulare, thorace fere duplo longius. Tegmina di-
midia sua longitudine abdomen superantia, apice rotundata, venis lon-
gitudinalibus elevatis, apicem versus furcatis et per series 2 venula-
rum transversarum conjunctis. Ala tegminibus subsequilonga. Pedes
mediocres.

Genus Derbidum, Patar& proximum.
AA. —B. nigricornis. — Nigro-fuscus, subtus cum pedibus, carinis ver-

ticis thoracisque, scutelli lineola undulata transversa laterali pun-
ctoque marginali medio utrimque, sordide testaceo-flavescens; fronte

— 450 —

fusco-testacea; tegminibus sordide testaceo-flavescente-pellucidis,
maculis minutis venarum fasciisque angustis irregularibus nume-
rosis tegminum obliquis nigro-fuscis; alis fuscis. &. Long. 5,
Exp. al. 13 millim. — Ceylon. Coll. DournN.

GENESTIA. STÅL
Rhotana Walker, 1. ce. p. 160.

Caput parvum, inter et ante oculos valde compresso-productum,
foliaceum, hyalinum, vertice angustissimo, basin versus leviter am-
pliato, in frontem sensim transiente, hac basin versus inter oculos
valde compressa, foliaceo-prominente, dein apicem versus ampliata, et
prope apicem denique angustata, marginibus lateralibus (apice excepto)
foliaceo-dilatatis, margivibus apicali-lateralibus carinatis, carinis in fron-
tis basim utrimque continuatis; genis magnis, margine infero foliaceo,
cum ' margine laterali frontis utrimque conjuncto; clypeo triangulari,
angusto, convexo. Oculi subtus subsinuati. Ocelli duo, obsoletissimi,
mox ante oculos siti. Antennee breves, articulo 2:0 globoso. Thorax
transversus, brevissimus, arcuatus. Scutellum maximum, longitudine
parum latius, carimis 3 obtusis, lateralibus abbreviatis. Tegmina ma-
gna, retrorsum nonnihil latiora, apice oblique rotundata, vitrea, vena
unica primaria a basi ad angulum apicalem exteriorem currente, sub-
recta, a margine costali remota, apice ipso furcata, venas 4 introrsum
et retrorsum currentes, furcatas, pone medium per seriem venularum
transversarum conjunctas emittente; venis 2 et 3 basi ipsa conjunctis,
4 mox pone illas e vena primaria emissa; prope basin adest venula
transversa, venas 1, 2 et 3 conjungens. Ale tegminibus minores,
breviores. Pedes graciles, inermes.

Genus Derbidum, Mysidie affine.

1. G. vitriceps. — Albida, scutello (exceptis carinis) venisque tegmi
num fuscis, areolis ad venas leviter infuscatis; costa medio albido-
farinosa. &. Long. 3, Exp. al. 12 millim. — Ceylon. Colli
DOoHRN. «

EURYBRACHYS. GvUER.

1. EP. fraterna. — Flavo-testacea, pectore, metanoto pedibusque ob-
scure sanguineis, tibiis tarsisque posticis obscure infuscatis; tegmi-
nibus subsordide croceis, apice sordide subalbido-pellucidis, ibide
guttis plurimis nigro-nitidis, parvis (una ad apicem clavi majore
ornatis; alis pallidissime virescente-albidis, macula mox pon
medium marginis anterioris fasciaque prope apicem nigro-fu
scis; tegminibus basi ipsa thoraceque postice obsolete sangui-
neis. £. Long. 9, Exp. al. 26 millim. — Ceylon. Coll. DoHR
et STÅL.

Statura omnino Z. spinose, parum major, non nisi color
picturaque tegminum alarumque differt; sec. descriptionem Wal
keri BE. subfasciate proxima videtur.

— 451 —

NICIDUS. STÅL.

Corpus oblongum. Caput latum, thorace latius, antice latissime
rotundatum, vertice latitudine dimidio breviore; fronte reclinato-decli-
va, longitudine duplo fere et dimidio latiore, basi inter angulos late-
rales acutos ante oculos extrorsum productos rotundata; inter frontem
et verticem adest spatium angustissimum, transversum, marginibus
acutiusculis terminatum; clypeo convexo, fronti sequilongo. Antennze
breves, oculos haud superantes. Thorax transversus, longitudine vix
guadruplo latior, scutello dimidio longior, hoc longitudine duplo la-
tiore. Tegmina longa, abdomen plus dimidia sua longitudine super-
antia, latitudine subbasali fere plus ter longiora, apicem versus non-
nihil angustata, hyalina, reticulata. Ala tegminibus tertia fere parte
breviores, apicem versus angustata. Pedes breviusculi, anteriores com-
presso-dilatati, tibiis apicem versus angustatis.

Eurybrachydi affine genus, forma capitis tegminumque distin-
ctissimum.

EEE ov

N. fusco-nebulosus. — Sordide flavo-testaceus, facie, pectore pedi-
busque pallide testaceo-flavescentibus; vertice, thorace scutelloque
obscurius conspersis; tegminibus pallidissime flavo-testaceo-hyalinis,
venis obscurioribus, hic illie rufescentibus, maculis fuscis, dimidii
basalis parvis, dimidii apicalis majoribus confluentibus, sparsis;
alis dilute infuscato-vinaceis, apice decoloribus, ibidem macula
transversa subapicali fusca ornatis; femoribus anticis apice tibiis-
que anticis nigro-fusco-variis, tibiis intermediis postice fusco-irro-
ratis; spinis tibiarum posticarum apice nigris. & Long. 10, Exp.
al. 34 millim. — Ceylon. Coll. DoHRN.

PHAL/ZNOMORPHA. AM. et SErRV.

P. erosipennis. — Sordide albida, albo-mucorea, supra cum tegmi-
nibus pallidissime sordide virescens; maculis 3 basalibus frontis
(lateralibus minutis), lituris 2 genarum, illa ante oculos elon-
gata, vittiformi, lineola transversa arcuata antica punctisque
sparsis verticis, nigro-fuscis; thorace parce, minute, pone oculos
utrimque densius, scutello parce, tegulis dense confluenter, tegmi-
num venis hic illic fusco-conspersis, margine costali eroso. 9.
Long. 12, Exp. al. 35 millim. — Ceylon. Coll. DoHrN.

Caput ante oculos sat longe productum, vertice latitudine di-
midio fere longiore, parallelo, apice rotundato, marginibus leviter
elevatis, sulco medio longitudinali lineari; fronte a basi fere ultra
medium sensim nonnihil ampliata, dein subparallela, apice ipso
leviter angustata, planiuscula, medio et infra medium utrimque
leviter impressa, basi convexa, ibidem carina obsoleta longitudi-
nali instructa, latitudine media vix duplo longiore; clypeo fronte
— Donnibil breviore. Thorax. utrimque foliaceus, acute angulato-

— dilatatus. Scutellum disco plano, utrimque ad tegulas dense
fusco-sparsas macula fusca parva notatum. Tegmina ampla, api-

— Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15. N:o 9 & 10. 5

— 452 —

cem versus subangustata, apice late rotundata, margine costali
leviter trisinuato. Ala albide. Venter hic illic infuscatus. ”Ti-
bi postice infra medium spina armatze.

P. Nietneri. — Plus minus obscure testaceo-albida, supra parce
fusco-irrorata et conspersa; macula basali frontis, vitta indetermi-
nata obsoleta anteoculari genarum, vitta thoracis utrimque obli-
qua pone oculos, vittis 2 apicem versus subconjunctis et paralle-
lis, dein angulatis et retrorsum divergentibus scutelli, venis clavi,
vena primaria corii (cum partibus adjacentibus subelevata), pone
medium vittam angustam oblique retrorsum currentem, mox an-
gulatam et cum alia etiam obsoleta angusta et angulata opposita
conjunctam, denique ad angulum externo-apicalem tegminis cur-
rentem emittente, fuscis; alis albidis, apicem versus interdum in-
fuscatis. FS. Long. 10, Exp. al. 28 millim. — Ceylon. Coll.
DoHrEN et STÅL.

Caput ante oculos admodum productumy,' vertice parallelo, la-
titudine dimidio longiore, apice rotundato, impressione lineari
subtilissima; fronte latitudine maxima fere dimidio longiore, a
basi ultra medium sensim ampliata, dein utrimque subrotundata,
apice subangustata, planiuscula, basi convexiuscula, ibidem cari-
nula obsoleta instructa; adsunt etiam licet obsoletissima ecarinae
du& longitudinales, in angulis lateralibus basalibus incipientes,
dein convergentes, versus medium divergentes et ad margines la-
terales nonnihil infra medium ducte. Thorax utrimque acute
angulato-dilatatus. Scutellum disco plano, anterius nonnihil con-
vexo-declivum. ”Tegmina latitudine duplo longiora, retrorsum
subangustata, limbo costali prope apicem levissime late sinuato.
Tibize posticae infra medium unispinose.

LEDROPSIS. WHIirz.

L dimidiata. — Depressa, flavo-olivacea, nitida, supra distincte
punctata; margine capitis ipso brunnescente; ocellis rufescentibus;
marginibus lateralibus thoracis anguste tegminibusque ferrugineo-
brunneis; abdomine fusco-testaceo, subtus multo pallidiore; tarsis
infuscatis. &. Long. 12, Lat 4 millim. — Ceylon. Coll. DoHrN.

Caput transversum, longitudine duplo latius, basi parallelum,
dein subito antrorsum maxime angustatum, apice obtusissime
angulatum, foliaceum, dense distincte subruguloso-punctatum, ca-
rina media obsoleta, longitudinali, levi. Thorax capite nonnihil
longior, longitudine duplo latior, distinete punctatus, disco et po-
stice transversim rugosus. Scutellum thorace nonnihil brevius,
longitudine latius, apice vix angustatum, ruguloso-punctatum.
Tegmina abdomen tertia fere parte longitudinis sus superantia,
pellucida, clavo toto corioque costam versus dense mediocriter,
corio reliquo minus dense fortius punctatis.

|
i

<= Väs =
SELENOCEPHALUS. GERM.

S. gravis. — Oblongus, sordide pallide griseo-flavescens, ungui-
culis posterioribus margineque ipso apicali medio verticis fuscis;
thorace posterius quam antice multo latiore. Y. Long. 15, Lat.
5 millim. — Old Calabar. — Coll. DoHRN.

Caput thoraci antico zequilatum, obtuse-rotundatum, vertice ra-
diatim rugoso; fronte basin versus plana, apicem: versus levissi-
me convexa, facie tota rugulosa. Thorax transversim rugosus,
antice irregulariter rugulosus, retrorsum ampliatus, longitudine
duplo et dimidio latior, basi ante scntellum latissime sinuatus.
Scutellum thoraci subaquilongum, pone medium transversim ru-
gosum, ante medium irregulariter rugulosum, utrimque macula
lzeviuscula instructum. Tegmina abdomen haud superantia, sat
dense fortiter punctata, distincte venosa, venis apice per venulas
subtiliores, irregulares, curvatas, iransversas conjunctis.

S. micans. — Nitidus, ferrugineo-brunnescens, subtus cum pedibus
pallidior; capite breviore, late rotundato; tegminibus subtiliter
obscurius venosis, areolis parce fusco-conspersis, limbo ipso apicali
maculisque limbi costalis 3 pone medium nigro-fuscis. 9. Long.
7, Lat. 23 millim. — Old Calabar. Coll. DoHRN.

S. consperso affinis, angustior. Caput breviusculum, apice atte-
nuatum, vertice transverso. Thorax vertice fere duplo longior.
Tegmina a medio retrorsum nonnihil angustata, areolis apicalibus

5, extrorsum longitudine et magnitudine decrescentibus; costa
infuscata.

S. limbaticeps. — Retrorsum angustatus, lividus; fronte, genis
basin versus, vertice thoraceque ferrugineis, capitis margine ipso
apicali pallido, supra subtusque linea transversa nigra termi-
nato; vertice, thoracisque margine antico maculis pluribus minutis
pallidis; scutelli dimidio basali infuscato, apicali diluto; tegmi-
nibus obscure vinaceo-pellucidis, venis fuscis, albido-guttatis, fascia

media decolore. Y. Long. 9, Lat. 3 millim. — Ceylon. GColl.
DoHRN.

Caput thorace latius, late subangulato-rotundatum, anterius
distincte attenuatum, vertice, subarcuato, medio longitrorsum,
utrimque transversim oblique rugosulo; fronte basin versus trans-
versim depressa, longitrorsum rugosa; genis rugosulis. Thorax
medius vertice ter longior, antice rotundatus, scutello vix lon-
gior. ”Tegmina tectiformia, abdomen nonnihil superantia, areolis
4 apicalibus exceptis, rugosa, his a commissura extrorsum sensim
magnitudine decrescentibus. Spinze tibiarum posticarum e punctis
nigris orte.

ACOCEPHALUS. GERM.

ÅA. foliaticeps. — Subelongatus, subparallelus, sordide testaceo-
albidus, fusco-irroratus et punctulatus, vittis 2 mediis interruptis

— 454 —

verticis magni semiovalis et vitta utrimque pectoris nigro-fuscis;

tegminum venis utrimque fusco-irroratis. $. Long. 10, Lat. 23

millim. — Old Calabar. Coll. DoHRN.

Caput magnum, tenue, foliaceum, vertice a basi ultra medium
levissime angustato, dein apice semicirculariter rotundato, longi-
tudine nonnihil latiore, sat dense fusco-punctulato; facie basin
versus densius fusco-punctata et obscuriore. Thorax antice quam
postice parum angustior, latitudine postica dimidio fere, vertice
vix + brevior, posterius obscurior. Tegmina abdomen vix supe-

rantia, apicem versus subangustata, venis crassiusculis, areolis api-

calibus 5, 3 mediis minoribus.

COELIDIA. GERN.

C. flavo-teniata. — Nigra, oculis verticeque ante oculos haud
producto flavescente-testaceis; scutelli apice fasciaque tegminum
mox ante medium nec non macula fascie pone medium subde-
coloris pellucida favis; incisuris pectoris abdominisque flavo-
testaceis. 2. Long. 73, Lat. 2 millim — Hongkong. Coll.
DOoHRN.

— 455 —

Meteorologiska anteckningar i Lappland. — Hr P. H.
MALMSTEN meddelade följande af Hr Kronofogden E. BURMAN en-
ligt egna observationer sammanställda Tabell öfver medelvärmen
under Juni, Juli och Augusti månader, åren 1831—1858, hufvud-
sakligast upptecknade i Neder-Kalix socken, under 65”533' pol-
höjd, men 1857 och 1858 uti Öfver-Torneå socken, 66?23'40”
polhöjd, med begagnande af CELSII thermometer.

Juni. | Juli. Augusti. Årsväxten för hvarje år

1831 | +122,855 | +18,226 | +15?,488
1832 | +13,877 |+14,924 | +11,978

Under medelmåttan.
Total missväxt i följd af frostnätter.

1833 | +12,855 | +15,919 | +10,532 | dito dito dito dito.
1834 | +11,417 | +17,193 | +16,043 | Medelmåttig.
1835 | +13,766 | +16,166 | +12,720 i flirt total missväxt, i följd af natt-

1836 | +11,750 | +16,435 | +12,097
1837 | +11,336 | +14,455 | +12,095

1838 | +11,700 | +16,346 | +13,266

1839 | +13,122 | +17,273 | +13,510
1840 | +13,955 | +15,447 | +15,703
1841 | +14,305 | +14,978 | +14,876
1842 | +13,700 | +15,120 | +16,327
1843 | +12,100 | +17,360 | +17,464
1844 | +13,733 | +16,161 | +18,234
1845 | +13,194 | +17,183 | +16,000
1846 | +13,811 | +16,043 | +17,731
1847 | +16,161 | +16,613 | +16,580

Total missväxt, i följd af nattfroster.

Närmast missväxt, dito dito.

Vida under medelmåttan, i följd af
mycket regn.

Nära medelmåttig.
Medelmåttig. — «
Medelmåttig.
Nära medelmåttig.

Nära medelmåttig.
God af all slags frukt.
Nära medelmåttig.
Fullt medelmåttig.

Under medelmåttan.

1848 | +12,466 | +14,376 | +13,924 | dito dito.
1849 | +12,316 | +16,043 | +16,871 | Fullt medelmåttig.
1350 | +12,766 | +16,871 | +14,505 | dito dito.

1851 | +13,700 |+416,801 | +13,199

1852 | +16,211 | +18,430 |+15,252
1853 | +16,500 | +18,677 |-+12,548
1854 | +15,833 | +18,236 | +16,618
1855 | +15,366 | +19,777 |+13,355
1856 | +12,633 | +15,980 | +11,097
1857 | 412,223 | +15,900 |+16,385 :

1858 | +16,116 | +20,833 |+15,257 Ute yedne

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 November 1858.!

Missväxt, i följd af mycket regn och
froster.

Medelmåttig.
Fullt medelmåttig.
Nära medelmåttig.

Under medelmåttan.

Total missväxt, i följd af frostnätter.
Medelmåttig.
Medelmåttig. |

— 456 —

Akademiska angelägenheter.

Praeses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat i femte
klassen inländske ledamoten, Intendenten vid Riks-Musei mineralogi-
ska afdelning, Professoren, R. N. O: Hr C. G. MOSANDER, samt i
sjette klassen, utländske ledamoten Hr DAWSoNn TURNER.

Hr C. J. MALMSTENS afhandling: Om Differential-eqvationers in-
tegrering, hvilken varit remitterad till Hrr SELANDER och Frih. WREDE,
återlemnades med tillstyrkan af dess införande i Akademiens Handlingar.

Hr Fries hade insändt aderton blad af de under hans ledning
utförda afbildningar af svenska svamparter.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.

Zoologiska afdelningen.

Af Dr A. E. Nordenskiöld.
Ett par horn af ren, samt
Femton stycken fogelägg, från Spitzbergen.

Af Kapten O. L. Levin.
En Lanius excubitor.

Af Hr P. Nisser.
Åtskilliga ormar, insekter m. m. från trakten af Antioquia i Columbien. -

Botaniska afdelningen.

Af Dr Engelmann, S:t Louis, Missouri.
Tvåhundradetrettioen sällsynta arter från Norra Amerika.
L Af Hr C. Lindroth.

Attionio fanerogamer från Portugal.
Af Hr A. Pill i Kew.

Trettiofem arter af i England odlade trädslag, samt en samling af
frukter, mest kottar af barrträd.

Af Hr P. Nisser.
Tvenne frukter från Columbien.

Mineralogiska afdelningen.
Af Professor J. Hedenborg.
En stuff med smaragder från öfra Egypten.

Af Professor P. H. Malmsten.
En jernmalms-stuff från Lousavaara i Torneå Lappmark.

— 457 —

Den 8 December.

Om definita integraler. — Hr LINDMAN meddelade föl-
jande:

»För flera år sedan tog jag mig friheten att till K. Veten-
skaps-Societeten i Upsala insända en liten uppsats om transcen-

TI

; 3
denten /zOCotaxde (= H(a)), af hvilken ganska många andra
0

integraler bero. I nämnde uppsats, som blifvit intagen i K. So-
cietetens Handlingar förra fascikeln af 3:dje seriens första volum
sid. 137—145, har jag anfört flera af dessa, men sedan har jag
funnit några andra, för hvilka jag anhäller om rum i »Öfversigt af
K. Vet.-Akademiens Förhandlingar». Dessa innefattas i formeln

4
mr R för Ixdx ;
n R 1+227

hvarest m och n äro hela, positiva tal och m <n.
Om man för korthets skull gör

(2p+ Daz
=== =,
[(1—22 Cosq,+2)=L
TSinp,

RE 0 CosfL LAR

så finner man genom obestämd integration

hv = ett jemnt tal)

m—1 po 31 p= 31
fe S Cosmq, i SER A,|
+ I nr i SE
dx En |
fif [S Söosmg, DD ERA ERK vs a
( - jz
" = ett udda tal) (—
m=1 Pxd p=">2 p= = YX
- 1 1)" [(1+2)— SCosmg,L, +2 SSinmy,A, fn
1+x p kad
38 p="=3
RED” dr
=-f= ++ SE [Soismy,z, FORE då

Öfvers. af E. Vet.-Akad. Förh., d. 8 December 1858.

— 458 —
För att få ”I

n?

måste integralerna tagas mellan gränserna
0 och 1; men dervid möter den svårigheten, att de termer, som
äro fria för /, då x=0, antaga den obestämda formen 0 Xx oo.
Om man för att finna verkliga värdet sätter

u= Iz (1—2200sq,+2'),
så inses lätt, att u ligger emellan 2fz[(1+2) och 2lz I (1—2).
Nu kunna [(1+2) och [(1—2£) utvecklas i serier, och termerna

|
i dessa functioner få då formen = 2. Emedan detta är =0

för z=0, så äro 2fal(1+2) och 2fzI(1—2x) äfvensom det
mellanliggande u lika med 0 i detta fall. Häraf följer att den
första summan är =0 för x= 0.

Gör man vidare
TSing
w= Ir Aretg —
1—xCosq,
och sedan
x Sin Py
1—z Cos p, tey».

så får man

- ig w fö Sin3p

befö Sing, + tgw Cosq, fr Sin(p, +w)

w = w I Sin y — y I Sin (p, + W).
Emedan w är =0 för 2=0, så har man att bestämma
värdet af w för w=0. Genast inses, att den sednare termen i

5 Si a
detta fall är =0; då man ger den förra formen a = så fin-
w

ner man den på vanligt sätt =0. Alla termer, som stå utom /,
blifva alltså =0 för £=0. De blifva det äfven för x=1;
alltså är

(n = ett jemnt tal)

Re SN
Ad br ; Co os mp, I (1—22 Cos p, + ")
0 0
1 4
ARR BENA x Sin Pp,
EE RE LA
—å ie Sön - Arc tg RT AL

REN ARR

— 459 —

(n = ett udda tal)
="

lys = frar D+ ST S Öos my, I (120 Cos py)

=

| 37 Sån mg, Arts sen

TSinp,
—X Cosy,

Den framställde integralen beror alltså på tre andra:
1

1 1
dr dx dx
pt IA +2), fTL0—2200sg,+2), före
0 0

0

zSing,
1—2 Cosq,

Om man i den första utvecklar I(1+.2) i serie samt in-
> tegrerna, så får man

2
Det är bekant, att summan af denna serie är = 33 så-

- ledes är
1
dx n?
fa Il ROR BAS LL

Vidare har man ”)
"dr 1+ 1
Tx 2
= sy (a>y>0)

yr Vi+22 Cosy +?
Genom sönderdelning befinnes denna integral =

1 CC

2 fl deg 1+x dx 1+x
"0 — VI +22 Cosy + a? 4 £Z VIi+2zCosyta?

Om man i den sednare insätter — i stället för .x, så finner man

x

[20] 1

dx 1-+x dr 1+zx

CM jod No 2fFrE
6 x

——————— 2XX2?= =
— — LÄ — pa CESSUNRe

0 £ Vi+2zCosy+g? e Vi+2xCosy+2?

”) Se MinpInGs Integral-Tafeln pag. 149.

— 460 —

Således är
SE -[(1+ 2-3ST Ul+22008y+2)==7Y

Subtraheras denna eqvation ifrån (1), så fås efter multipli-
cation med 2

r 2 2

/ ja [AO +2 Cosy+2) = 5S—

2?
0

och om man gör y = —,, så befinnes

1
”d 2 1
J — f(1—22 Cos pg, +") =1T—-> (1—9)

0

n? 2p+17?
=7—3 [1— - 0R 2 ANTA (2).

Nu återstår att finna den tredje. Sätter man fördenskull
T Sin 9,

Are Ls kr Sr Sen EN

så är
Sin w de 2 |
Eg Fre Cotw dy — Cot (9, + W) dy.
Mot gränserna z = 0, v =1 svara resp. y = 0, v = - (n— P,).
Alltså blir

3(7—9,) $(z—0,)

T Sin
f= Aretg HR = Sw dy Cory —Jy dy oot(p,+y).

Pp
2, så fås

pa
Gör man i den förra yw =

Zl — Pp) FER Nee 2p+1
fw dy ooy = 0—2") f2de 01-27) 2

bil 2p+1 2p+1
=(1-2tY pa 25).

Den sednare integralen kan också reduceras till samma transcen-
dent. Gör man derföre pg, +w=>2, så får man

— 461 —

$z—p,) (a +'p,) 3(z+'p,)
SwdwCot(p,+w)=Szd2z Cotz— gp, f Cotzde.
” Pr Pp
$lz + p,) Py 3 +P)
fede Cote—fzd2z00ot2—=p,föotz dz.
Pp

å +P ij 29
Gör man i den förste z = —y och i den andre z = 2
va

samt inför värdet på q,, så blir

3(z—p,)

[Way Co(pyry) = 0+"222Y) fy ay Cor A+

It
2p+1N2 2 20p+1) (2p+1z (2p+1)z
-4 (2) OR an [2 Sin >Å
eller

3(x—p,) 2
SYydy Cot(pi+W) = fler ET ") =

2 1 2(2 1 2 1 SA 1
n n n 2n

Införes allt detta, så befinnes

d. xSin 1 2 1
RT LEN a PY H0- p- )
Å x 1—2 Cos p,

2p+1Y? 2p+1 2p+1Y? =)
- (1+2) H0+22)+4(2>) gp EN

SURRIE p (EEE

I ofvannämnda uppsats bevisas att, (5 < 1), (1 — Db) H(1— 5)
—- (1+b) H(1+b5) = 20 [H(b) — 2 H(25)]:

i följe deraf är

ep 2p+1 2p+1YN? er
a 2 'HA-22)Y -0+ 2) H(1+=2—) =

=2(0- Ey [n (>) då 27 (22)

— 462 —
och således
FR SÅ 2p+1Y? 2p+1
ft Åre tg Toms, 1—2x Cosp, 2( n ) & n )

2 1)z 2p+l1
si PÅ Zn ( mm )z (3).

Insättas tre nu funna integralerna i värdet på ”I,, så

erhålles efter några reduktioner

(n = ett jemnt tal)

m AJ 7. KR 1 2p+1 c
SE Reae R [SPETT

FT
VA 280 Sin mg, [2222 Hr (2) - 2 Sin + 9,]-
(n = ett udda tal)
yr SNR sä Såsng Fre
n 12n P

2 <2p+1 ; 2(2p+1) 2p+1 Sv
tl 5 S Sin mp, [FZ Hä (2) - nn I2 Sin 3 Pol: 25)
(2p + l)z
SR

n
För speciela värden på m och n kunna ofta betydliga re-
duktioner göras med biträde af formlerna i den anförda uppsat-
sen, hvarjemte integraler, som efter någon substitution medgifva
bruket af (4) eller (5), sedan man förut nyttjat (4), gifva nya
relationer mellan H-funktionen för olika argumenter.
Gör man t. ex. m = 1, n = 4, så är

'T,= TT (F+atv2+0+0(5)-26G)]

xdx

I förutnämnda uppsats har jag äfven behandlat Soönaa a

som jag betecknat med L(a) och hvilken med H(a) är förbun-
den genom den enkla eqvationen L(a) = H 6) — H(a)

— 463 —
Då denna transcendent införes, så blir

AS Na +alV2+D+ (GF kl

Söker man 'Z, direckte, så träffar man på f = Avetg ve eV2 i;
1—2?
0
som det varit mig omöjligt att finna på vanligt sätt genom sub-

stitutioner eller dylikt. Men emedan

Arctg Sve = Aretg Tu + Arcetg sr 5;
1= Vv 2—x Vv 2+x
har jag fått två andra och derigenom funnit
fre = la I (V2+1) +26G )!-
Såsom bevis för det sednare påståendet kan
ani A xlxrdr
: ed 1+2?

användas, hvilken, då man insätter « i stället för x', öfver-
går till

Då båda dessa hvar för sig behandlas enligt (4), så fås

6z(5)- ur Fr [f4— Ute]

Af den funktion, som blifvit betecknad med H(...), beror
äfven integralen
a
1 +2)
Fe ifs rar de.

Gör man «£ = tgw och Arctga = &, så fås

1= SlO+ey dy.

2 Mig

Emedan man har
V2sin (Z+w)
Cosw

på

l+tgy=
så blir

I=alV2+S Sn (T+y)ay=Slcosydy
0 0
eller genom delvis-integration
I=alV2Sin C+0-el Cosa — f w Cot C+way-Syiey dy.
0 0

Gör nä nu ty p, så blir
cz KA äre zz Få n
fv 086 40 20 rg Bered TEVA

=(+" VG -+2(5)-TIV2Sn(G+0)

Sätter man vidare y = — fp, så fås

Syweydy -[(G-ponpap= = Hongag= Hå Cotq dy
Ze Zz
KEENAN HA-=

20

= -5I208e+0-) H(—>
Insätter man de funna värdena uti I, så fås
2 1

NN CF: LV2 Sin (Gros köra 20

-G+) 2G+)-Aa- rdr 37)

ER FYRA
Gör man & = 1 eller «= 3 > så blir

som enligt GRUNERTS Archiv Tom VI pag. 448 i LIOUVILLE'S
Journal blifvit behandlad af SERRET och före honom af BERTRAND.

AE

$

= MOD.

Om Solrök. — Hr Professor AL. MäLLER hade insändt
följande meddelande, som föredrogs af Frih. WREDE.

»Solrök kallas det fenomen, då föremålen i fjerran visa otyd-
liga konturer och ljus blågrå färg, liksom om de betraktades ge-
nom ett tunnt lager af mjölk — allt vid molnfri himmel och klart
solsken utan dimma. |

Mig veterligen observeras solrök högst sällan om vintern,
mest under sensommaren, aldrig omedelbart efter regn utan efter
någon tids torka.

Dess uppkomst måste härledas från en atmosferens bland-
ning med ett ämne, som störer och förvirrar de genomilande ljus-
strålarne, på samma vis som mjölkens genomskinliga smörkulor
åstadkomma med den för öfrigt klara lösningen af ostämne och
mjölksocker m. m. en hvitfärgad, »mjölkaktig» vätska.

Men hvilka äro i atmosferen de ljusstörande ämnena? Svaret
lyder antingen: »damm», eller »rök». Båda dessa skäl synas mig,
minst sagdt, otillräckliga för solrökens förklaring, utan jag tror,
att detta fenomen endast sällan derifrån upprinner; i de långt
flesta fall torde sjelfva luften kunna anses såsom en ljusstörande
blandning, jag menar en blandning af kall och varm luft.

Luft är, som man vet, en ytterst dålig värmeledare; värmet
sprides strålande ganska lätt genom den, men egentlig ledning
observeras endast, då luften får cirkulera, t. ex. emellan innan-
och ytterfönsterna. Luften uppvärmes vid de inre, blir lättare
och stiger uppåt, men svalnar sedan på de yttre, blir tyngre och
sjunker, för att förnya sitt kretslopp.

Annorlunda är förhållandet i atmosferen. Der uppvärmes luften
på den horizontela jordytan och tränger sig sedan uppåt emellan
de kallare, ännu ej uppvärmde lufthvarfven; den kan der ej svalna
genom beröring med bättre värmeledare, utan meddelar sitt vär-
me-öfverskott högst långsamt åt sin omgifning.

Att det så är, ser man ganska tydligt, då solens strålar
gå tätt förbi en uppvärmd kakelugn till en bakom stående
vägg — hur darrar då bilden, liknande en upphvirflande bland-

Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh., d. 8 December 1858.

— 466 —

ning af ljusare och mörkare ljusstrimmor. Samma fenomen ses,

när solen skiner på åkerfält eller på en sandmo — hela atmosfe-

ren synes darra!

Här finnes onekligen en blandning af kall och varm luft, som
likväl existerar såsom sådan en längre tid — kan en sådan bland-
ning vara utan inverkan på ljusets väg?

Bestämdt icke! Ty sådan luft är liktydig med en blandning
af starkare och svagare ljusbrytande ämnen. Ljusstrålarne måste
disperseras, måste böjas och äfven reflekteras, och som det sker
med mångdubbelt och oregelbundet förnyande, kan resultatet ej
vara något annat än om ljusstrålarne gått genom mjölk; de ge-
nom sådant medium sedda ljusreflekterande föremålen måste synas
vara beklädda med en ljus blågrå slöja; den genom samma medium
sedda ljusspridande solen måste antaga en brandgul färg, liksom
om man betraktade den genom benglas eller efter FORBES genom
till hälften kondenserad vattenånga ofvanom lokomotivets ångrör.

Om så behöfs, kan denna förklaring kontrolleras genom

exakta fysikaliska försök, kanske med hjelp af långa rör; det

enklaste sättet att åstadkomma solröksfenomener torde emel-

lertid vara det, att sticka ut teleskopet från ett varmt rum ge- :

nom de öppnade fönsterna i den kallare atmosferen och observera
fullmånen, möjligast nära zenith. Fenomenet låter sig ganska
lätt åskådliggöra med hjelp af olika vätskor, som småningom
upplösa sig i hvarandra, t. ex. koncentrerad sockerlösning och
sprit; det enklaste fallet vore mandelemulsion, om ej mandel-
oljans olöslighet i vatten kunde anses vara förvillande, då
frågan är om en blandning af genomskinliga men olika ljusbry-
tande ämnen. Hvad deremot fenomenets första stadium beträffar,
så föreställer jag mig det på samma vis, som om oleinsyrad bly-
oxid sönderdelas i varmt vatten genom saltsyra; här frigöres en
olja å kärlets botten, dess tension att stiga upp i vattnet växer
med massans tilltagande, till dess den öfvervinner sin egen adhe-

sion vid det tunga blysaltet och kohesionen af det derpå befint-
liga vattnet. På samma vis som oljan här i detta fall samlar

sig till droppar och stiger upp i droppform genom det tyngre

— 467 —

"vattnet, föreställer jag mig, att den på jordytan uppvärmda luf-
ten samlar sig till droppar och flyter uppåt, naturligtvis med min-
dre skarp afgränsning mot den kalla luften än olja mot vatten.

Vid det nu erbjudna tillfället skall jag äfven omnämna det
beryktade »Sternschwanken«, som understundom iakttagits å stjer-
nor nära horizonten, helst öfver takåsar; månne ej det är föror-
sakadt genom ett tjockare hvarf varm luft, som med ens ryckes
lös från det ännu varma taket och bryter sig i den svalnade at-
mosferen genom synlinien emellan observatören och stjernan. Li-
kaledes torde atmosferens färgskiftning vid solens upp- och ned-
gång jemte öfriga fenomener af samma slag i någon mån bero på
atmosferens mindre homogena beskaffenhet.

Återkommande till solröken, skall jag äfven försöka att visa
hvad vatten har för inflytelse på luftens uppvärmnings- och vär-
meledningsförmåga.

Så snart varm och med fuktighet ej mättad luft kommer i
beröring med flytande vatten, så går värmet öfver till vattnet
och förvandlar så mycket derutaf i vattengas, som efter tempe-
ratur, tryck 0. s. v. ske kan. Sålunda kan solrök ej motstå ett
regn, som jemnar luftens tillstånd både kaloriskt och mekaniskt;
atmosferen är klarast efter regn.

Solrök. kan af samma skäl ej heller gerna bildas, der solen
lyser på snöfält eller träsk; i bägge fallen kan marken ej betyd-
ligt uppvärmas, ty värmet går åt för att smälta is eller att för-
vandla vatten till vattenånga. Helt annorlunda, då solen verkar
på torr mark, ty dess temperatur stiger oftast till 60 a 70”, un-
der det att thermometern i skuggan ej visar öfver 20—25?.

Att fuktig luft, d. v. s. med vattenånga nära mättad luft, ej
lätt åstadkommer solrök, förklaras kanske derigenom, att vatten-
gas förenar med en ringa ljusbrytningsförmåga, som ej mycket
skiljer sig från atmosferiska luftens, en betydlig skillnad i ten-
sion för ringa värmedifferenser, samt relatift till luften en stark
värmeledningsförmåga och värmekapacitet. Varm luft förhåller
sig till vattengas i en lika fuktig men kallare luft såsom ett luft-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15:TCN:0 0 -g 10. 6

SE TNÄRSA

förtunnadt rum och ger anledning till diffusionsfenomener; mot
samma håll verka vattengasens kaloriska egenskaper, så att dessa
små orsaker väl kunna framalstra ett märkbart resultat. Har
måhända äfven vattenångans elektriska ledningsförmåga andel
häruti? Det förefaller mig icke alldeles otroligt, att en blandning
af varm och kall luft laddar sig med motsatt elektricitet, som
återigen förenas genom fuktighet.

Den här gifna förklaringen för solrökens natur ställer honom
närmast hägringen eller fata morgana; den sednare förklaras också
genom olika uppvärmning af atmosferen, men den förhåller sig
till solrök som solens bild i en spegel till det från ett snöfält
eller från en hvit kalkvägg reflekterade ljuset. Det ena fenomenet
är följden af en regelbundet ordnad inverkan på ljuset, det andra

resultatet af den största förvirring. Således kunde man tro, att

solrök kunde ibland öfvergå i hägring eller tvärtom, på samma
vis som det hvita vattenskummet återger solens ostyckade bild,
när vattnet samlat sig till en jemn yta; den ena sorten hägring
med varm luft på jordytan skulle den väl kunna åstadkomma;
men förhållandet betraktas kanske rättare från den synpunkt, att
man förvisar hägringen mera till den jemna ytan af sandöknen
eller sjön, solröken mera till kuperad terräng. Der en gång
större luftmängder af olika värmegrader samlat sig bredvid hvar-
andra, kan man förutsätta, att fenomenet slutar med ett grund-
ligt återställande af jemnvigten genom starkt luftdrag.

— 469 —

Till kännedomen om Amerikas Chrysomeliner. — Hr

BoHEMAN inlemnade en af Candidaten C. STÅL under förestående
titel författad afhandling.

4.

DORYPHORA. ILLIG.

D. flavo-stillata. — Ovalis, valde convexa, nitida, cyaneo-nigra;
thorace utrimque rotundato, parce, latera versus nonnihil densius,
fortiter punctato; elytris nigro-violaceis, subtilius sat dense vage
punctatis, maculis 22 (4, 8. 8. 2) suborbicularibus subsordide
flavis ornatis. Long. 19, Lat. 14 millim. — Brasilia.

D. spectanda. — Ovalis, valde convexa, senea, nitida, remote
distincte punctata; elytris acervato-seriatim punctatis, chalybeis,
fasciis 3 erosis maculisque 2 posticis flavis. Long. 18, Lat. 13
millim., — Costa Rica.

D. opima. — Ovalis, obscure zenea, nitida, minus dense distincte
punctulata; elytris irregulariter geminato-seriatim punctulatis, glau-
cis, margine inflexo aneo. Long. 14, Lat. 10 millim. — Nova
Granada.

D. impustulata. — Ovalis, nigra, nitida; thorace latera versus
parce punctato et impressionibus nonnullis instructo; elytris acer-
vato-seriatim punctulatis, lutescentibus, sutura, limbo margineque
inflexo nigris. — Long. 18, Lat. 13 millim. — Columbia.

D. sparsipennis. — Obscure senea, nitida, thorace sat dense di-
stinete punctulato; elytris subobovatis, dorso seriatim, utrimque
vage punctatis, maculis numerosis minoribus hic illic longitrorsum
confluentibus limboque interno marginis inflexi ante medium ob-
scure &neis. Long. 14, Lat. 10 millim. — Bolivia.

D. eucosma. — Obscure brunneo-testacea, nitida, parce punctata,
subtus dilutior; elytris minus regulariter geminato-seriatim pun-
etatis, pallide flavescentibus, vitta suturali, limbo, margine inflexo,
utriusque vitta ante medium prope suturam, maculis 3 una ma-
jore ante medium cum vitta confluente, 2 mediis irregularibus
brunneo-testaceis. Long. 81, Lat. 6 millim. — Costa Rica.

D. eudoza. — Anguste ovalis, obseure eenea, subtus cum pedibus
subehalybeo-micans; thorace remote, distincte punctato; elytris
minus regulariter geminato-seriatim punctulatis, supra flavis, su-
tura, fasciis 2 dentato-undulatis, subinterruptis, maculisque 3
utriusque posterioribus obscure zeneis. Long. 16, Lat. 10 millim.
— Cayenna.

D. decem-signata. — Subovata, admodum convexa, testacea; an-
tennis fere totis nigro-fuscis; thorace remote punctato, utrimque
dilutiore; elytris flavis, dense seriatim punctatis, maculis 10 (4,
4, 2) magnis ovalibus suturaque testaceis. Long. 12, Lat. 8 mil-
lim, — Columbia.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 8 December 1858.

10.

14.

12.

13.

14.

16.

— 470 —

D. Erichsoni. — Subobovata, subdepressa, zenea, thorace cupreo-
micante, sat dense, mediocriter punctato; elytris stramineis, sat
dense vage, hic illic geminato-seriatim punctatis, plaga transversa
anteriore ad suturam interrupta, utrimque abbreviata, maculisque
parvis sparsis irregularibus zeneis, marginis inflexi limbo interiore
ante medium violaceo-nigricante. Long. 14, Lat. 10 millim. —
Peru.

D. biremis. — Obovata, plus minus obscure zenea et sanguineo-
pellucens; thorace remote, mediocriter punctato; elytris sordide
flavescentibus, remote subgeminato-seriatim ferrugineo-punctatis,
fasciis 2 undulatis, media ad suturam interrupta, anteriore supra
limbum inflexum continuata, nec non margine hujus interiore ante
fasciam saeneis. Long. 13, Lat. 10 millim. — Costa Rica.

D. semicineta. — Subovalis, fusco-cuprea, parum nitida, parce pun-
ctata; elytris subtiliter striato-punctatis, punctis compluribus ma-
joribus impressis; interstitio intramarginali convexo, flavo. Long.
16, Lat. 12 millim. — Brasilia.

D. Carolina. — Subovata, modice convexa, flavescens, nitida, an-
tennis nigris; maculis 2 basalibus capitis, 4 orbicularibus mino-
ribus thoracis, vitta intramarginali maculisque 4 dorsalibus, 2
anterioribus elongatis, 2 pone medium rotundatis, obscure cyaneis.
Long. 10, Lat. 6 millim. — Brasilia.

D. flavilabris. — Subobovata, modice convexa, zenea, parce pun-
ctulata; elytris flavescentibus, maculis numerosis irregularibus se-
riebus 4 transversis dispositis, maculaque parva marginis inflexi
ante medium, subaenescente-nigris. Long. 91, Lat. 73 millim. —
Columbia.

D. Scurra. — Testacea, nitidula, antennis (basi excepta) nigro-
fuscis; limbo elytrorum nec non laterali thoracis remote punctati
flavo-albidis; maculis 2 verticis, 2 discoidalibus valde remotis
thoracis, maculis parvis sparsis, vitta intramarginali intus inde-
terminata plagaque anteriore elytrorum obscure seneis, his obo-
vatis, dorso sat regulariter geminato-seriatim, utrimque vage pun-
ctatis. Long. 11—13, Lat. 8—10 millim. — Brasilia.

D. scurrilis. — Testacea, thoracis limbo angusto laterali flave-
scente-testaceo; antennis (basi excepta), maculis 4 verticis, 9 tho-
racis parvis, unica basali segmentorum ventralium, scutello, ma-
culis minutis sparsis, vitta intra marginem flavo-albidum, ma-
cula parva basali nec non plaga transversa utrimque abbreviata
anteriore elytrorum nigricantibus, his dorso minus regulariter ge-
minato-seriatim, utrimque vage punctatis, obovatis. Long. 18,
Lat. 14 millim. — Brasilia.

D. Congener. — Testacea, subtus pallidior; limbo laterali thoracis
elytrorumque testaceo-flavescente; antennis (basi excepta), maculis
4 verticis, 9 minoribus thoracis, scutello, maculis pectoris, pro-
cessu mesosterni, limbo basali segmentorum ventralium nec non
maculis parvis sparsis nonnullisque majoribus, anterioribus trans-

v

18.

19.

20.

21

22:

23.

24.

— 471 —

versim ad fasciam plus minus confluentibus elytrorum nigrican-
tibus, his obovatis, dorso-geminato-seriatim, utrimque vage pun-
ctatis. Long. 17, Lat. 13. millim. — Brasilia.

D. Cliens. — Flavo-testacea, nitidula, limbo thoracis laterali ely-
trorumque pallidiore; antennis (basi excepta), maculis 4 capitis,
9 minoribus thoracis retrorsum angustati, scutello, pectore ex
parte, processu mesosterni, limbo basali segmentorum ventralium,
maculis minutis sparsis elytrorum nigris, his obovatis, dorso ge-
minato-seriatim, utrimque vage punctatis. Long. 18, Lat. 14
millim. — Brasilia.

D. vittaticollis. — Ovalis, nitida, flava, antennis basin versus, ca-
pite (apice excepto), vittis 2 thoracis, scutello, margine inflexo,
limbo, sutura fasciisque 3 elytrorum, zneis. Long. 11, Lat. 8
millim. — Bogotå.

D. ceneo-ornata. — Ovalis, flava, nitida, parce, mediocriter
punctata; basi apiceque capitis, maculis 4 thoracis, lateralibus
medio constrictis, a duabus conjunctis ortis, tibiis basi intus, pe-
ctore ad incisuras antennisque fere totis nigris; elytris remote
acervato-seriatim punctatis, viridi-aeneis, utriusque macula ad scu-
tellum, margine inflexo toto, limbo lato fasciaque media subobli-
qua flavis. Long. 10, Lat. 63 millim. — Mexico.

D. Eugenia. — Breviter ovalis, valde convexa, testacea, antennis
fere totis nigris; thorace sat dense, distincete punctato, disco ob-
scure violaceo; elytris geminato-seriatim punctatis, utriusque ma-
cula humerali apiceque pallide flavis. Long. 8, Lat. 6 millim.
— Patria ignota.

D. dissecta. — Ovalis, valde convexa, supra pallide flava, subtus
cum capite, maculis 2 magnis margineque basali thoracis, sutura,
linea transversa media, limbo angusto margineque elytrorum in-
flexo nigricans; antennis, labro, apice clypei pedibusque testaceis,
Long. 11, Lat. 8 millim. — Patria ignota.

D. tricineta. — Ovalis, admodum convexa, obscure aenea, remote,
sat fortiter punctata; elytris seriatim punctatis, punctis subtilibus
interspersis, fasciis 3 pallide flavescentibus, extus cum vitta in-
tramarginali similiter colorata, infra fasciam posticam haud de-
currente, confluentibus. Long. 10, Lat. 73 millim. — Mexico.

D. flavo-ornata. — Subovata, valde convexa, obscure brunnea,
mediocriter punctata; elytris vage, dorso subseriatim punctatis,
utriusque macula ovali basali prope scutellum, vitta prope suturam
ante apicem abbreviata, vittaque intramarginali percurrente flavis,
limbo, maculis 2 parvis, una ad basin, altera ad marginem exte-
riorem vittaee subsuturalis viridi-aenescentibus. Long. 11, Lat. 8
millim. — Bogotå.

D. decurrens. — Ovalis, admodum convexa, eenea, sat fortiter

punctata; elytris geminato-seriatim punctatis, utriusque macula
basali prope scutellum, vitta intramarginali, fascia media nec su-

25.

26.

21.

28.

29,

30.

31.

32.

— 472 —

turam nec vittam illam attingente, intus cum vitta recurrente
apice abbreviata coheerente, sordide flavescentibus. Long. 12,
Tat. 7 millim. — Costa Rica.

D. discifera. — Ovata, parum punctata, supra flavescens, subtus
nigra; capite, maculis 2 magnis basalibus basi connexis thoracis,
scutello, elytrorum margine inflexo, limbo, sutura (ante medium
latissime), maculaque magna oblonga utriusque aneis; ore pedi-
busque testaceis; mandibulis apice nigris. Long. 73, Lat. 53
millim. — Brasilia.

D. approzimata. — Ovata, valde convexa, supra obscure senea,
subtus nigricans, antennis pedibusque testaceis; macula parva ca-
pitis, ore (apicibus mandibularum exceptis), limbo antico et late-
rali utrimque thoracis, elytrorum limbo basali vittisque 2 utrius-
que distantibus, apice confluentibus flavis, his fascia valde obli-
qua similiter colorata pone medium conjunctis. Long. 81, Lat.
6 millim. — Brasilia.

D. mitis. — Ovata, valde convexa, flava, antennis fere totis
nigris; maculis 2 maximis capitis, disco thoracis, limbo laterali,
sutura plagisque 3 oblongis, media suturali communi, elytrorum
viridi-eeneis. Long. 8, Lat. 6 millim. — Brasilia.

D. sororia. — Ovata, valde convexa, flavescens, parce punctata;
antennis fere totis nigro-fuscis; maculis 2 magnis capitis thora-
cisque basalibus, scutello, elytrorum limbo angusto, vitta lata su-
turali retrorsum angustata, posterius abbreviata, fascia fere media
utrimque abbreviata utriusque nec non macula marginis inflexi
obscure aeneis. Long. 73, Lat. 6 millim. — Brasilia.

D. dubitabilis. — Ovata, valde convexa, testaceo-flavescens, an-
tennis nigricantibus; maculis 2 basalibus capitis thoracisque, ely-
trorum limbo angusto, margine inflexo plagisque 3 oblongis, me-
dia suturali retrorsum angustata, aliis postice oblique truncatis
obscure 2eneis. Long. 8, Lat. 51 millim. — Brasilia.

D. consobrina. — Ovata, valde convexa, subsordide flavescens,
antennis, capite (macula minuta excepta), pectore, ventre, pedibus,
elytrorum. vitta angusta suturali antrorsum nonnihil dilatata, mar-
gine inflexo, limbo fasciaque angusta abbreviata discoidali utrius-
que senescente-nigris. — Long. 81, Lat. 53 millim. — Brasilia.

D. mundula. — Ovata, valde convexa, supra virescens, subtus
cum pedibus nigro-genea; lateribus thoracis, elytrorum margine
inflexo, limbo lato, parteque apicali flavis, margine laterali ipso

(basi apiceque excepto) maculisque 3 utriusque posterioribus eneis.
Long. vix 7, Lat. 43 millim. — Brasilia.

D. notaticeps. — Ovata, valde convexa, snea, supra violaceo-
micans; thorace parce, subtiliter, utrimque densius rudiusque, ely-
tris irregulariter geminato-seriatim punctatis, horum vittis binis
latiusculis, basi apiceque conjunctis margineque inflexo, nec non
macula parva capitis flavis. Long. 9, Lat. 6 millim. — Brasilia.

33.

34.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

— 473 —

D. scrupulosa. — Semiglobosa, testacea, thorace vix punctato,
maculis 6 parvis nigris; elytris geminato-seriatim punctatis, fla-
vescentibus, fasciis 4 e maculis nigris, plus minus confluentibus,
macula exteriore fasci&e basalis cum fascia secunda confluente.
Long. 91, Lat. 8 millim. — Brasilia.

D. regularis. — Ovalis, obscure anea, parce punctata; elytris se-
riatim punctatis, punctis subtilioribus interspersis, sordide flave-
scentibus, limbo, margine inflexo, sutura, serie macularum minu-
tarum interstitiorum, plaga transversa erosa communi ante me-
dium, utriusque maculis 2 parvis basalibus maculaque majore
pone medium irregulari obscure 2eneis. Long. 11, Lat. 71 millim.
— Bogotaå.

D. Compater. — Ovata, valde convexa, nigricans, supra obscure '

nea; antennis pedibusque testaceis; macula parva verticis, mar-
ginibus antico et lateralibus thoracis, elytrisque lutescentibus, ho-
rum limbo, margine inflexo plagisque 3 a basi ultra medium
extensis, una communi suturali, retrorsum angustata, aliis retror-
sum latioribus, apice oblique truncatis, obscure zaeneis. Long. 9,
Lat. 63 millim. — Brasilia.

D. sticticeps. — Ovata, admodum convexa, nigro-enea; capite
thoraceque sat dense et hoc prasertim fortiler punctatis; elytris
flavescentibus, vage, dorso subseriatim punctatis, vitta suturali
subanescente-nigra. Long. 11, Lat. 73 millim. — Bogotå.

D. Augur. — Nigro-zenea, subovata, valde convexa; thorace re-
mote, elytris vage, fortiter punctatis, bis sanguineis, vitta suturali,
margine inflexo limboque angusto obscure wneis. Long. 12, Lat.
3 millim. — Brasilia.

D. ligata. — Subovata, brunneo-testacea, lateribus vittaque tho-
racis, margine inflexo vittisque pluribus elytrorum pallide flave-
scentibus; thorace parce, utrimque densius, elytris geminato-seri-
atim punctatis. Long. 11, Lat 7 millim. — Mexico.

D. leviuscula. — Subovata, enescente-nigra, thorace vix punctato;
elytris violaceis, subtiliter seriatim punctatis. Long. 13, Lat. 91
millim. — Cayenna.

D. quatuordecim-stillata. — Subsemiglobosa, dilute testacea, tho-
race remote, subtiliter, utrimque fortius punctato; elytris obscu-
rioribus, striato-punctatis, utroque maculis 7 (2, 2, 2. 1) flavis,
fusco-cinctis. Long. 8, Lat. 63 millim. — Bolivia.

D. dolabrata. — Ovalis, nigro-chalybea, subnitida, parce punctu-
lata; elytris lutescentibus, sutura, fasciis 2 communibus utrimque
abbreviatis, maculaque utriusque posteriore nigro-chalybeis. Long.
12, Lat. 8 millim. — Brasilia.

D. procera. — Subovata, chalybescente-nigra, parum nitida; litura
angulata capitis elytrisque lutescentibus, his subtiliter vage, Yr

subacervato-seriatim, thorace parcius, vage punctulatis. Long. 13,4

f

CRETA

Lat. 9 millim. — Brasilia. NER

43.

44.

— 474 —

D: circumpuneta. — Ovalis, nigro-violacea, supra opaca, subtus
cum pedibus nitida; macula minuta obsoleta capitis flavo-testacea;
thorace subtilissime, elytris subtiliter irregulariter geminato-seri-
atim 'punctulatis, serie punctorum distinetiorum marginali. Long.
12, Lat. 9 millim. — ' Brasilia.

D. seladonia. — Ovalis, valde convexa, nitida, supra olivaceo-
virescens, subtus cum antennis, pedibus limboque elytrorum dilute
testacea; thorace subtilissime, elytris subtiliter striato-punctatis,
punctis subtilissimis vix perspicuis interspersis. Long. 13, Lat.
913 millim. — Cayenna.

PROSEICELA. ER.

P. vittata (FABR.). — Ovalis, valde convexa, obscure chalybea, ni-
tida; thorace minus dense distincte punctato; elytris dorso seri-
atim, latera versus vage punctatis, margine inflexo, limbo omni
vittaque utriusque suboblique percurrente flavis. Long. 10—11,
Lat. 7 —71 millim. — Cayenna, Surinam.

Chrysomela vittata, FABR.; SCHH. Syn. Ins. II, p. 240. 13.

P. flavipennis (ER.). — Subovata, aenea, nitida; thborace parce di-

stincte punctato; elytris flavescentibus, acervato-seriatim puncta-

tis, sutura 2aenea. Long. 8—11, Lat. 53—63 millim. — Peru.
Proseicela flavipennis, ER. Faun. Per. p. 156. 1.

P. signifera. — Ovata, anea, nitida; thorace parce, distincte pun-
ctato; elytris pallide flavescentibus vel testaceis, acervato-seriatim
punctatis, sutura (basin versus latius), utriusque maculis 4 dorsa-
libus lineisque 3 exterioribus obliquis, anteriore angulata, nigro-
2eneis. Long. 11—13, Lat. 7—8 millim. — Columbia, Venezuela.

ELYTROSPHAERA. CHEVR.

Corpus ovatum, valde convexum, subcompressum; antennis api-

cem versus sensim plus minus incrassatis et compressis; palpis arti-
culo apicali truncato, minore; thorace parallelo vel retrorsum angu-
stato, longitudine raro duplo, szpius dimidio tantum latiore; elytris
valde convexis, parte supera cum margine inflexo angulum obtusum
formante vel in hunc sensim transiente; pedibus longiusculis, articulo
apicali tarsorum unguiculisque simplicibus.

1;

P. zanthopyga. — Oblongo-ovata, nitida, chalybea; thorace rude
punctato; elytris anoque flavis, illis sat fortiter striato-punctatis,
interstitiis convexis. Long. 12, Lat. 713 millim. — Brasilia.

E. breviuscula. — Ovata, chalybea, nitida; thorace rude, parcius
punctato; elytris limboque ventris versus apicem flavis, illis for-
titer remote striato-punctatis. Long. 8—10, Lat. 6—63 millim.
— Brasilia.

E. Noverca. — Suboblongo-ovata, zenea, nitida; thorace rude pun-
ctato; elytris fortiter, dorso plus minus regulariter seriatim, latera

5:

— 475 —

versus vage punctatis, dilute castaneis, macula laterali segmenti
ventralis ultimi marium castaneo. Long. 10—123, Lat. 6—8
millim. — Brasilia.

E. fulminigera. — Ovata, nigra, nitida, supra vage, thorace par-
cius, elytris densius subtiliusque punctata; marginibus antico et
lateralibus, linea utrimque obliqua antica curvata, antice cum
margine antico, posterius mox ante medium cum limbo laterali
confluente, nec non linea media longitudinali thoracis, elytrorum
lineis transversis irregulariter angulato-undulatis, alternatim ad
suturam et ad limbum conjunctis annulisque 2 utriusque aureo-
flavis. Long. 7—9, Lat. 4—6 millim. — Nova Granada.

E. testudinaria. — Ovata, piceo-nigra, nitida, marginibus antico
et lateralibus nec non linea longitudinali media thoracis remote
distinete punctati, annulo humerali lineaque subundata a basi
nonnibil retrorsum ducta, dein flexa et bis extrorsum et rursus
introrsum currente utriusque elytri aureo-flavis. Long. 6—7,
Lat. 31—41 millim. — Nova Granada.

E. Hospes. — Ovata, nigra, nitida, maculis 2 lateralibus thoracis
testaceis; elytris subacervato-seriatim punctatis, lineis pluribus
transversis interruptis, argenteo-flavis ornatis. Long. 7, Lat. 43
millim. — Patria ignota.

E. flavilatera. — Subovata, modice convexa, nigra, obsoletissime
punctata; antennis pedibusque aenescente-piceis, tibiis obscuriori-
bus; marginibus lateralibus et antico thoracis (illis latius), mar-
gine inflexo, limbo, pone medium ramulum introrsum emittente,
maculisque 3 basalibus utriusque elytri scutelloque flavescentibus.
Long. 6, Lat. 31 millim. — Patria ignota.

LEPTINOTARSA. CHEVR.

Corpus ovatum vel subovatum, valde convexum; antennis apicem

versus sensim incrassatis et compressis; palpis articulo apicali minore,
truncato, brevi; thorace transversim convexiusculo, angulis anticis acu-
tiusculis; elytris subacervato-seriatim vel vage punctatis; pedibus me-
diocribus, articulo tarsorum apicali unguiculisque simplicibus.

a

L. cacica. — Suboblongo-ovata, obscure zenea, nitida, interdum
chalybeo-micans; thorace disco parce, latera versus nonnihil den-
sius fortiusque punctato; elytris pallide sordide flavescentibus,
plus minus regulariter seriatim punctatis, margine inflexo, limbo
angusto, vittaque avgusta suturali chalybeo-seneis. Long. 12—
16, Lat. 8—10 millim. — Mexico.

L. Heydeni. — Ovata, viridi-chalybea, nitida; thorace disco minus
dense et subtilius, latera versus densius distinctiusque punctato;
elytris acervato-seriatim punctatis, maculis utriusque 6 irregula-
ribus, una elongata ante medium, intramarginali, apice dilatata,

NN

— 476 —

4 dorsalibus, prope suturam sitis, una extra maculam dorsalem
tertiam, flavis. Long. 123—14, Lat. 9—10 millim. — Mexico.

L. chalcospila. — Ovata, fusco-cuprea, nitida; thorace remote sub-
tilissime, latera versus distincte punctato; elytris sordide flave-
scentibus, vage punctatis, vittis angustis laevigatis, vitta anteriore
suturali retrorsum angustata, maculis pluribus magnitudine nu-
meroque variabilibus, seriebus transversis positis et una hnmerali
nec non limbo marginis inflexi intus et extus plus minus late
obscure aneis. Long. 14—16, Lat. 10—11 millim. — Mexico.

L. lacerata. — Subovata, subaenescente-nigra, nitida; thorace disco
parce, subtiliter, latera versus nonnihil densius et fortius punctato:
elytris vage, distincte punctatis, versus suturam vittis angustis
lrevigatis instructis, pallide sordide flavescentibus, margine inflexo,
limbo angusto, vitta angusta suturali, fasciisque 3 irregularibus
valde profunde undatis, nigro-aeneis, anteriore utrimque ramulum
antrorsum emittente, posteriore interrupta. Long. 15—17, Lat.
10—11 millim. — Mexico.

L. subnotata. — Chalybea, nitida, subovata; thorace disco parcius
subtiliter, latera versus densius et distinctius punctato; elytris
pallide flavescentibus, irregulariter geminato-seriatim punctulatis,
sutura (anterius latius) maculis 2 minoribus versus latera, una
mox pone medium, altera prope apicem chalybeo-nigris; margine
inflexo chalybescente-fusco. Long. 12, Lat. 83 millim. — Mexico.

L. flavitarsis (GUPR.). — Subovalis, viridi-chalybea, valde nitida;
antennis nigricantibus, basin versus cum apicibus tibiarum tarsis-
que flavo-testaceis; thorace remote distincte, utrimque fortius pun-
ctato; elytris subacervato-seriatim punctatis, margine inflexo, vitta
suturali limboque angustis nec non vittis ternis inaequalibus,
utrimque abbreviatis nigris, prima et secunda prope apicem con-
junctis, illa medio cum macula suturam haud attingente cohze-
rente, tertia in medio elytro incipiente et ibidem per ramulum
brevem cum vitta media conjuncta. Long. 10, Lat. 63 millim.
— Guatimala.

Polyspila flavitarsis. GuerR. in Verh. Zool. Bot. Ver. Wien. V.
p- 606.

L. calceata. — Ovalis, viridi-chalybea, nitida; antennis nigro-
fuscis, basin versus cum apicibus tibiarum tarsisque flavo-testa-
ceis; thorace disco parce, subtilius, latera versus densius fortius-
que punctato; elytris minus regulariter geminato-seriatim punctu-
latis, sutura vittisque quaternis utrimque abbreviatis, angustis,
nigris. Long. 10—11, Lat. 63—73 millim. — Mexico.

L. rubiginosa (ROGERS). — Ovata, flavo-testacea, nitida; macula
utrimque capitis parva ad antennas, antennis, ore, scutello pedi-
busque nigris; thorace parce subtilissime, utrimque tamen eviden-

NISSE ETS YE

9.

— 477 —

ter remote, elytris irregulariter geminato-seriatim, utrimque magis
vage punctulatis. Long. 11, Lat. 8 millim. — Mexico.

Doryphora rubiginosa. RoG; SUFFR. Ent. Zeit. 1858. p. 245.

L. tlascalana. — Ovalis, brunnescente-testacea, nitida; macula
basali capitis, antennis apicem versus, apicibusque mandibularum
nigris; thorace disco minus dense, utrimque erebrius distincte
punctato; elytris seepius dilutioribus, irregulariter geminato-seri-
atim vel acervato-seriatim punctatis, interstitiis alternis latioribus,
presertim secundo et octavo; lineis maculisque parvis interstitio-
rum nigro-fuscis. Long. 9—11, Lat. 6—7 millim. — Mexico.

LEUCOCERA. CHEVR.

Corpus ovale, valde convexum, subcompressum; antennis thorace

transverso brevioribus, apicem versus sensim paullulum incrassatis et
compressis, flavo-albidis; palpis maxillaribus articulo apicali minore,
truncato; thorace longitudine plus duplo latiore, transversim convexo,
disco levi, latera versus plus minus dense fortiter punctato; elytris
plus minus regulariter seriatim punctatis; articulo tarsorum ultimo
unguiculisque simplicibus.

1.

L. 10-pustulata (FABR.) — Obscure senea, nitidula; antennis
apice fuscis; elytris regulariter, remote sat fortiter seriatim pun-
ctatis, maculis 10 (4. 4. 2) rufescente- vel flavescente-testaceis or-
natis. Long. 8—9, Lat. 54—63 millim. — Cuba.

Chrysomela 10-pustulata. FABR.; ScHH. Syn. Ins. II. p. 245. 55.

L. 8-pustulata. — Subchalybescente-nigra, nitida; antennis apice
nigro-fuscis; elytris regulariter distincte seriatim punctatis, ma-
culis 8 (4. 2. 2) flavis. Long. 61—7, Lat. 43—54 millim. —
Cuba.

L. cubana. — Chalybea, nitida; antennis apice fuscis; elytris
violaceo-micantibus, minus regulariter seriatim punctatis, maculis
utriusque 3 minoribus flavescentibus, una prope scutellum, una
ad limbum prope humerum et una pone medium majore; pedibus
testaceis, violaceo-micantibus. Long. 6, Lat. 41 millim. — Cuba.

L. apicicornis (CHEVR.). — Obscure chalybea, nitida; antennis
apice fuscis; elytris minus nitidis, lzetius coloratis, irregulariter
seriatim punctulatis, margine fere toto inflexo, plaga utriusque
basali, scutellum haud attingente, maculam subhumeralem chaly-
beam relinguente, luteis; tibiis versus apicem tarsisque flavo-
testaceis. Long. 7, Lat. 5 millim. — Cuba.

Leucocera apicicornis. CHEVR. Rev. Zool. 1838. p. 286.

L. testaceipes. — Chalybea, nitida; elytris sat regulariter seriatim
punctulatis, flavis, maculis 3 communibus (una basali parva scu-
tellum cingente, 2 reliquis majoribus) nec non maculis utriusque
3 magnis ad limbum, supra marginem inflexum continuatis, nigro-

— 478 —

violaceis; pedibus testaceis. Long. 6—71, Lat. 4—5 millim.
— Cuba. |

DL. Poeyi (CHEVR.). — Chalybea, nitida, antennis apice fuscis;

elytris irregulariter seriatim, hic illic vage punctulatis, tarsis api-

cibusque tibiarum testaceis. Long. 7, Lat. 5 millim. — Cuba.
Leucocera Poeyi. CHEVR. Rev. Zool. 1838. p. 285.

L. eneo-micans. — Ovalis, ferruginea, supra plus minus obscure
seneo-micans; elytris zeneis, sat regulariter, remote seriatim pun-
ctatis; antennis apice imo fuscis. Long. 61—73, Lat. 41—51
millim. — Cuba.

L. insularis, — Lutescens, nitida, elytris sat regulariter, distincte,
seriatim punctatis. Long. 51, Lat. 4 millim, — Cuba.

— 479 —

Akademiska angelägenheter.

Akademien kallade, genom anstäldt val, till utländsk ledamot i
hennes sjunde klass Dr WILLIAM STOKES i Dublin.

Till Intendent för det Naturhistoriska Riks-Museets mineralogiska
afdelning efter Hr MOsSANDER utsåg Akademien Hr Dr A. E. Nor-
DENSKIÖLD.

Akademien beslöt att tillerkänna Hr C. J. MALMSTEN den Wall-
markska belöningen för hans afhandling: Om Differential-eqvationers
integrering.

Hr Docenten Mag. R. BrRuzenir afhandling: Bidrag till känne-
domen om Skandinaviens Amphipoda Gammaridea, som varit remit-
terad till Hrr SUNDEVALL och Lovin, återlemnades med tillstyrkan
af dess införande i Akademiens Handlingar.

, Föredrogs K. Maj:ts nådiga skrifvelse om ändringar af Akade-
miens grundreglor i hvad som rörer Arsberättelserna om vetenskaper-
nas framsteg.

Meteorologiska och naturhistoriska observationer hade blifvit in-
sända, från föckeiland af Hr Bergmästaren FR. v. ScHÉELE, från Öfver-
Torneå af Hr Kronofogden E. BURMAN, samt från Athen Hr Grefve
A. V. ROSEN.

ger (AN oa

Skänker till Vetenskaps=-Akademiens Bibliothek.

Den 8 December.

Från Förenta Staternas Regering.

Patent Office Report, 1856: Agriculture, 1 vol., Mechanics, 3 vols.

Report of the Superintendent of the Coast Survey, 1856.

Reports of Explorations and Surveys to ascertain the Route for a Rail-
road from the Missouri River to the Atlantic Ocean. Vol. 2—38.

Från Smithsonian Institution i Washington.

Fifth annual Report, 1851.

HENRzEY, J., Meteorology in its Connection with Agriculture. Wash.
1858, 8:0.

BaIrD, 8. F., Catalogue of North American Mammals. Ib. 1857, 4:0.

PreErcE, B., Physical and Celestial Mechanics. Boston 1855, 4:0.

Gauss, C. F., Theory of the Motion of the heavenly Bodies, moving
about the Sun in conic Sections. Transl. with an Appendix by
C. H. Davis. Bost. 1857, 4:0. :

Från American Academy of Arts and Sciences i Boston.

Proceedings, III: 32—52.
Från Society of Natural History i Boston.

Journal, VI: 4.
Proceedings, VI: 11—21.

Från American Association for the Advancement of Science

i Cambridge.

Proceedings of the 10th & 11th Meetings.

Från Harvard College Observatory vid Cambridge.
Annals of the Observatory, Vol. II: 1.

Från Board of Agriculture of the State of Ohio i Columbus.
Elevents Report.

Från American Philosophical Society i Philadelphia.
Proceedings, Vol. VI: 57, 58.

Från Academy of Natural Sciences i Philadelphia.

Journal. Vol. III: 4.
Proceedings, 1857: 11—14. 1858: 1—10.
Notice of some Remarks by the late H. MILLER. Philad. 1857, 8:0.

dä RN
Från Academy of Science i St. Louis.

Transactions. Vol. I: 2.

Från Prof. Silliman och Dana i NewHaven.
American Journal of Science and Arts. N:o 64, 71, 72, 74—76.

Från Académie Imp. des Sciences etc. i Lyon.

Memoires. Classe des Sciences. T. 5—7.
— Lettres. T. 5, 6.

Från Académie Imp. & Agriculture etc. i Lyon.
Annales. 2:e Série: T. VII: 1. VIIL 3:e Sér. T. I

Från Société Linnéenne i Lyon.
Annales. Nouvelle Sér. T. 2—24.

Från Corps Imp. des Ingenieurs des Mines de Russie i St. Petersburg.

Annales de V'Observatoire Physique central. 1854: 1. 41855: 1, 2.
1856: 2.

Från Hr J. Lovering i Cambridge.

HaLL, J. P., Register of the Thermometer 1821—1856, in Boston.
DEL ar 4:0.

Från Scientific Council of the Dudley Observatory i Albany.

Defence of Dr. GouLrp. 2d Ed. Alb. 1858.
An Address to the Citizens of Albany. Ib. 1858.

Från Författarne.

GHAHAM, J. D., Report on the Lake Harbor Improvements. Wash.
1858, 8:o with a Map. fol.

HELMERSEN, G. V., Geologische Bemerkungen auf einer Reise in Schwe-
den und Norwegen. St. Petersb. 1858, 4:0.

JORDAN, A., Mémoire sur V'Aegilops triticoides. Paris, 1856, 8:0.

— .— de PF'Origine des diverses variétés darbres fruitiers. Par.

1853, 8:0.

LeiDY, J., Notice of Remains of extinct Vertebrata from the Valley
of the Niobrara River. Philad. 1858, 8:0.

— 482 —

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.
Zoologiska afdelningen.

Af Hr Major Bratt i Carlskrona.
En hud af Myrmecopbaga jubata.

Af Hr Magister O. A. Stridsberg.
En Strix nyctea.

Af Hr RB. G. Elgenstjerna.

En varietet af Emberiza citrinella.

Botaniska afdelningen.

Af Hr W. Davidson.

Två synnerligen vackra afbarkade stammar af svensk masurbjörk.

— 483 —

Meteorologiska Observationer d Stockholms Observatorium
t Juli 1858.

Barometern

: Thermometern
reducerad till 0”.

PE RE Vindriktning.

Decimaltum.

183
-UIUYIRUNY

FENG K17251K]1:70 | JELT6: JAR KISENNERINIG SS ERRESH TI
fm em. |e mi uf. m. a MERA a SN ER
125,21 125,16 | 25,12 | 4146 5) + 12",210.N.O. å .S.V. |Halfkl., regn
2 125,20 | 25,22 125,29 | +16,0 +13,0) SS. ; , Halfklart
Skl233a | 25,40 125,46 |-+46,0 5,3 | + 14,6 É .S.0. | V.S.V. | Halfklart
4:125,49. 125,45 | 25,39 | +15,0 : + 15,0 gut. | S.V. .S.V. | Halfklart
5 125,33 | 25,29 | 25,30 | + 20,0 2 + 15,1 | V.S.V. , : Halfklart
6 123,31 125,34 | 25,34 | +17,0 +15,5 gut. | S.S.0. | S.S.0. | Näst. mulet
le) [2541 | 25541 | +17,0 20,5 | + 16,9 | Lugut. | O.S.0. . | Näst. mulet
8 125,35 | 25,35 | 25,37 | +20,0 +16,5 | 0.5.0. | O.S.0. . | Mulet, regna
9 125,42 | 25,50 | 25,53 | +16,0 : +18,9 5 .N.V. | 0.5.0. Klart
10 125,49 | 25,43 | 25,41 | +17,5 | +2: + 18,2 ; . | Lugnt. | Halfklart
11 125,35 | 25,37 125,36 | + 20,0 22,0 | + 19,2 | O.N.O.| O.N.O.| O.N.O.] Näst. klart
RNRa.0 | 2803 218,6 2 +19,0 | N.O. |O.N.O.| N.O. | Mulet, regn
131) 25,34 | 25,34 | 25,36 | +19,1| +2: + 21,0 | Lugnut. | O.N.O.| Lugnt.| Mulet
färl259 jens 25,42 I +4+19,2 24,5 | +20,1 Vv. å V. | Näst. klart
15 |25,43 | 25,43 | 25,46 | +20,0 27,1 23000 Vi .S.V. | Lugnt. Klart
46.1 25;50 | 25,52 125,61 | +21,5 1] +; +23,0| N. .N.O.IN.N.O. Klart
17 125,63 | 25,68 | 25,70 | +20,1 Z +21,9 | Lugnt. | O.N.O.| O.N.O. Klart
fen 3 |.25,72 125,69 |-FI9,0 : +21,2 | O.N.O.| S.S.0. E Klart
19 125,64 | 25,59 | 25,57 | + 20,0 | 430,0 | + 23,4 | S.S.V. | V.S.V. | Näst. klart
20 | 25,54 | 25,50 | 25,46 | 424,0 27,5 | + 21.6 | Lugut. ; E Klart
21 | 25,44 | 25,43 | 25,41 | +22,0 | +30,6 | + 23,5 | V:S. V. | V.S.V. | S.S.0. | Halfklart
22 125,39 | 25,36 | 25,33 | +22,8 | + 30,0 | + 23,0 | Lugut. | O.S.0. | 5.0. | Näst. klart
Balla 25,34 125,37 |-F21,0 2 + 19,0.) > V:. : .S.V. | Halfklart
24 dr 39 125,32 | 25,29 I + 19,0 , +20,2 | V.S.V. : .V. | Halfklart
25 ;22 125,09 124,95 1 418,0 2,2 | + 19,0 | Lugut. | 0.S.0. | 0.S O. | Halfklart

26 a 24,77
| 27 | 24,83 | 24,92
1 28 | 25,03 | 25,09

29 | 25,22 | 25,24
1.30. |-:25,31 | 25,36

31 | 25,44 | 25,48

dim $ 255346] 25,349| 25,358

MM NR a RESER

”
| 25,351 + 20",05

+17,0 |] +: +17,0 | S.S.0. | S.0. | S.0. | Halfklart
+ 160,2 V.
+ 16,1 Vv.
+ 18,0 | Lugnt. | O.N.O.| O.N.O.| Halfklart
4 +19,2 | Lugnt. | O.N.O.| O.N.O.| Halfklart
4 +22, .010.N.0.| 0. |O.N.O.| Näst. klart
3

ww
oto ee I Ut

UN

”

LA
Su I I

wc

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 15, No 10: Yj

484

i Augusti 1858.

Barometern |
i reducerad till 09. |

| Decimaltum.
KI. 6 | KL. 2 | KL. 9
fras fvt
1 | 25,41 | 25,43 | 25,51
2 125,62 | 25,64 | 25,65
3 | 25,63 | 25,58 | 25,59
4 125,57 |25,58 |25,55
5 |25,52 |25,49 | 25,41
6 | 25,42 | 25,43 | 25,49
7 |25,53 |25,59 | 25,66
8 | 25,76 |25,81 | 25,85
9 125,86 | 25,81 | 25,80 |
10 | 25,76 | 25,74 | 25,74
11 |25,76 | 25,75 | 25,73 |
12 | 25,74 | 25,69 | 25,65 |
13 | 25,65 | 25,62 | 25,63 |
14 | 25,60 | 25,57 | 25,54
15 | 25,55 |25,54 | 25,57
16 | 25,57 | 25,54 | 25,53
17 | 25,50 | 25,50 | 25.48
18 |25,53 | 25,54 | 25,56
19 |25,53 |25,52 | 25,49
20 125,49 125,52 | 25,52
21 | 25,32 | 25,53 | 25,54
22 125,53 | 25,48 | 25,48
23 | 25,48 | 25,46 | 25,49
24 |25,49 | 25,41 | 25,30 |
25 | 25,23 | 25,17 |25,15 |
26 |25,16 |25,15 |25,10 |
27 25,03 PR
28 25,12 125,18
29 25,11 | 25,13
25,17 | 25,21

25,24

25,480

+17,5

+13,7 | +20,0]
+14,1'| + 18,6

+14,8 | S.S.V.
+13,0 |V.N.V.| N.V.

STR Vindriktning. | = :
>>
Kl. 6 | KIL. 2| KL 9 | KL 6 | KI. SKIT =
Esmkl Em [3 eG [R R Ee a. '
+18',5| +23",2 +16",0) O.N.O.| Lugnt | N. |Näst. mulet
+12,5 | 420,0 | 415,5 | N.N:O.| Lugnt Klart
+14,3 | +20,5 | + 15,2 | Lugnt | O.N.O.| Lugnt Klart
+15,7 | +22,0 | +16,0 | Lugnt | S:0. | 8.0. | Klart
+17,0 | +21,3 | +19,0| 8.0. | S.0. |8.8.0.| — Klart;
+19,5 | +25,0 | + 18,5 | V.S.V. | S.S.V. | S. | Halfklart
+16,0 | +23,0 | + 18,0 | V.N.V. | V.N.V.|N.N.O.| Halfklart
+ 16,4 | +22,2 | +16,9 N.O. | Lugnt Klart
+14,5 | +23,9 | +18,5 | Lugnt | O. Lugnt Klart
+16,4 | 4+235,5 | +18,6 | Lugnt | Lugnt | Lugnt Klart
+15,6 | +26,0 | + 18,0 | Lugnt | O. Lugnt Klart
+16,3 | +27,0 | + 19,6 | Lugnt | Lugnt | S.V. Klart |
417,2 | +24,6 | +19,5 | Lugnt | 8.8.0. | 8. Klart
318,2] "20:04 21,0 1 SSV, ATS S. | Halfklart |
+18,2 | +29,0 | +19,0 | Lugnt | V. | Lugnt | Halfklart |
+18,5 | +24,0 | + 19,0 | Lugnt | 0.8.0. | Lugnt | Näst. klart |
+19,4 | +21,1 | +18,6 | N.O. |N.N.V.] S. |Näst. mulet
+ 18,0 | +27,4 | + 20,0 | Lugnt | Lugnt | S. Klart
+17,5 | +27,0 | +21,6 | S.S.V. | S.S.V. | Lugnt RR
| +18,5 | +23,0 | +18,0 |N.N.O.| O.N.O.|O.N.O.] — Klart
+15,3 | +22,7 | +17,3 | Lugnt | O.N.O.| 8.0. | Näst. klart
+ 14,4 | +24,5 | +19,0 | S.V. | V. |V.NV.| — Klart
+15,6 | +26,4 | +18,2 a | Halfklart
+16,0 | + 23,9 | +18,8 | Lugnt | V.S.V. | V.S.V. | Halfklart
+15,0 | + 23,0 | + 17,0 | V.S.V. | S.V. | S.S.V.| Halfklart |

+11,6 | + 16,1 | + 14,5 | V.N.V.| N. :
+16,1 | +19,6 | + 19,4 |N.N.O.| O.N.O.|O.N.O.
+19,0 | +20,0 | +18,2 | O.N.0.| 0. |O.N.O.

+20,0

+19".13

+16,4 | N.O.
25,484| 25,476| 25,479) + 16,34/+ 23,21|+17,84| Nederbörden = 0,688 dec. tum.
— ON — — en |

0.

Klart
Mulet å
Halfklart
Mulet
Halfmulet
Halfmulet

485

1 September 1858.

oe Oo NN ÖA I bh WH

ÅS > mb job > - jar -— jar —
Se oo 8 NN IB I BB WAV >

Me-

Barometern
reducerad till 09

Decimaltum.

Thermometern

Celsius.

Vindriktning.

Kl. 6 | KL =2 |

fram. ilae m;

25,21 | 25,24 |
25,30 |25,33 |

25,42 | 25,41
25,27
25,28

25,19 | 25,15 |
25,28 | 25,32 |

25,43
25,42 |
25,55
25,62 | 25,61
25,71 |&
25,66 | 25,59
25,42 | 25,44
25,46 | 25,31
25,35 | 25,55
25,70 | 25,77
25,84 | 25,82
25,72 | 25,63

25,45 | 25,38 |

25,42 | 25,39
25,47 | 25,51
25,53 |23,54
25,49 | 25,42
25,44 | 25,41
25,36 | 25,42
25,47
25,17 |25,13
25,42 | 25,52
25,58 |25,47

LU
Ss

ee.”

ot

NM 8 vw Hb

I St
NN & mm I
Sm -- - 00

ee om Mm MN

v

Nn
j-—

v vw sw
ne

5 NN MM

oc
RN
& Nm 3 Ge

NN 2

LC
Sv Sr or a IR I
5 vf J
0 KNDD

v
> WwW mm AA
=

[or]

[4

| +15,1

KIRK

+145,8|
+15,0
+13,4
+17,0
+13,8
+17,1
+120
+13,1
+13,6 |
+14,1

+15,6
+16,6
+15,0
+10,6
+ 12,0
+ 8,0
+ 8,0
+ 9,8
+11,5
+10,6
+13,0

I +14,5

-+H125
+14,5
+14)1
+ 9,0
+16,1
+ 9,2

+ 5,5

+18",0
+20,3
+20,2
+20,2
+20,1
+21,0
+18,0
+17,9
+18,1
+20,1
+21,0
+21,3
+22,4
+ 8,7

+16,2
+16,4
+17,0
+17,0
+17,3
+15,6
+19,0 |
+21,8
+17,1
+20,5
+17,0
+17,0
+15,0

+17,4
+14,6
+15,0

+16",0
+16,4
+16,4
+17,1
+17,2
+13,4
+15,0
+14,0
+15,5
+17,4
+18,0
+17,1
+18,0
+10,0
+129
+11,0
+ 9,5
+10,0
+11,0
+13,6
+ 14,9
+13,1

14,8
+15,5
+16,0
+l11,5
+13,0
+12,5
+ 7,6
+13,5

KL. 6

f. m.

O.N.O.

Lugnt
S.
S.S.0.
Lugnt
0.5.0.
S.V.
Lugnt
Lugnt
Lugnt
S.S.V.

MN:

V.S.V.
V.S.V.
V.

N.N.V.

Lugnt
Lugnt
S.S.V.
SV:
V.S.V.
Lugnt
Lugnt
Lugnt
V.S.V.
Ne
V.SN;
VESNA
Vi
Lugnt

e. m. e.m.

Lugnt | O.N.O.

VISITS
V.S.V. | 8.8.0.

VSM] ViN:

S.S.V. | S.S.V.
S.S.0. | S.S.V.
SV VS
S.S.0. | S.S.0.
SÅ: ISM
S.S.V. | S.S.V.
S.S.V. | S.S.V.
SSV. | IVESING
V.S.V. | V.SV.
N. Vv.
VIS:VI VISS
NV INNE
Lugnt : Lugnt
V.N.V. | Lugnt
S.S.V. | S.S.V.

VAS: Vd ÖV
Mö CERN
Lugnt | Lugnt
V.S.V. | S.S.V.
S.S.V. | S.S.V.
V.S.V. | V.S.V.
Vit LER
V.S.V SSV,
Vv. Vv

FE IVAN.
S. |S.S.0.

"103
-UtUMSPRWUUY

Mulet
Halfklart
Halfklart

Näst. mulet

Mulet
Halfklart
Halfklart
Halfklart

Halfkl., regn
Halfklart
Halfmulet
Näst. klart
Klart
Mulet, regn | ,
Näst. mulet
Halfklart
Halfklart
Halfklart

Klart
Halfklart

| Näst. klart

Halfklart
Mulet
Klart

Halfmulet
Klart
Näst. mulet
Klart
Klart
Halfklart

mf”? 454) 25,449| 25,4521+ 12,84/+18,04/+14,06| Nederbörden = 0,963 dec. tum,
—— MM

25,452

+ 14”,98

RE
i Oktober 1858.

Barometern
reducerad till 0”.

Decimaltum.
KL 6:/"Kl:;2 | KLANG

- Thermometern

Celsius. Vindriktning.

KLE201VKIS0, JKL
e. m. | e. m. | f. m.
+14",0) +135",2 + 91
25,02 |24,87 |24,92 I + 3,01 +13,0| +10,2
24,99 125,00 | 25,20 | + 8,6 | +11,01 + 6,1
25,43 |25,49 | 25,45 | + 4,0 | +11,4 | +11,2
25,39 123520 k2arl8 h12801 15,0) 412,9
25,11 125,00 | 25,02 | +10,9 | +14,0 I +
25,16 |25,26 |25,17 | + 5,21 +10,5 1 + V.S.V: | V:S: | VISN: Mulet
24,83 | 24,87 | 24,89 | +11,0 | +12,0| + S4 OVISS VISN Klart
25,06 | 25,24 | 25,43 | + 6,01 +10,0 | + 5,5 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. Klart

+

5

+1

KI: 221 SRA

e. m.
S. STÖT Klart
S.V. |V.S.V. | V.S.V. |] Strömulet

VE Vv. N.V. | Mulet, regn
Lugnt. | S.S.0.1 S. Mulet
NISSAN tl ESS S. Strömulet
S.S.V. | S.S.V. | V.S.V. | Strömulet

183
-UIUYIBWUY

+-4,6 | -+12,3 V.S.V. | V.S.V. | 0.S.0. | Halfklart
25,48 | + 5,61 + 9,35 N.O. | N.O. |0.S.O. | Näst. mulet
TE IE STEA 0.5.0. OS. Mulet
dad V.S.Vs] V.SV: | V.S.V. Mulet
V.N.V. | V.S.V. | V.S.V. | Strömulet
VSNAIVDNINHNTIV Klart

4

4
3,3 9,0 | + 12,11 +10,6
5,49 | 25,52 | + 9,51 +10,8| + 9,4
5,2

3

3

3

>

ww RM
ss I
31 NS
=

LC

[CA
St
SS w
nd

28 125,35 | + 9,8 | +15,0 | +10,4

25,35 125,37 | 25,38 | +10,1 | +10,0)| + 7,0 | V.S.V.| V. | Lugnt. Mulet
25,34 |25,34 | 25,34 | + 8,0|-+ 8,2| + 6,0 | Lugnt.| Lugnt. |N.N.O.| Mulet
25,28 125,38 | 2547 | + 2,01 + 5,61 + 2,51 N. INNO] N Strömulet
25,59 125,68 |25,73 | + LU + 6,41 + 2,01 N. IN.N.O.|] Lugnt. Klart
25,69 125,65 |25,57 0,01 + 7,01 4 2,3 | Lugnt. | V.S.V. (OF Klart
25,44 | 25,39 | 25,43 | + 2,01 4 8,0| + 2,31 V. | V.SV. |] V.S.V. | Näst: klart
25,45 |25,49 125,53 | + Löl+ 8,21 + 5,01 V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. Klart
25,56 |25,59 |25,59 | + 3,81 +10,0| + 5,21 V.S:V. | V.S.V. | V.S.V. Klart
25,57 |25,55 125,53 | + 6,0 | +10,0 | + 8,0 | V.S.V. | V.S.V. | Lugnt. | Strömulet
25:46 | 25,51 125,63 | + 5,1 I + 8,5) + 4,0 I V.SV. V. |O.N.O.] Halfklart
25,77 |25,81 | 25,75 | + 0,51] + 7,31 + 2,8 | Lugnt. | V.S.V. | S.S.V. | Näst. klart
25,53 | 25,37 |25,18 | + 8,0 | +10,1 | + -9,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Mulet
25,09.125:12 | 25.21 I 7,01+ 75,51 + LILOMo lYNYIVNV: Klart
25,22 | 25,33 | 25,49 |— 1,0| + 2,0|— 0,5 |N.N.V.|N.N.V.| N. |Näst. mulet
25,68 | 25,71 | 25,70 | — 4,8 0,0 | + O,1IN.N.V. | V.N.V. | V.N.V.] Halfklart
25,6 25,95 | + 0.6| + 2,41 — 1,0 | V.N.V.|]O.N.O.] 0. Strömulet
3

2 + 3,70] + 9,52] + 6,27| Nederbörden = 0,873 dec. tum.

+ 75,16

STOCKHOLM, 1859. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

Ofversigt al kVet Akad Förhandl 1658

Fiq I
d LÖ

Väab I

Öfversigt at Vet Ak Förh. 1858. é Tel IL
NIA

ax

a

Goon. Stab. Lith. Tar.

Mi

iv |

bås Ringar

fr

RS

> Öhrersigt al K. Var Ak. horh. (858 Jufl. II.

Oy z

Lilljeborg det .

Öfversigt af Vet. Ake Forh: 1858.

Taft: IV

St
Je
I
Ö
I
I
2.
6.
(&
steg
GR se

>

Gen Stad, Li. Inre