20
FR a GE

NYE Te

e

FÅ

ÖFVERSIGT

AF

KONGL.
VETENSKAPNS-AKADEMIENN

FÖRHANDLINGAR.

FJORTONDE ÅRGÅNGEN.
185357.

«Med fyra taflor.

|

| K

| STOCEHOLM, 1858.

| f. ÅA. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare,

ra

SEG ds

15

Ennehåll.

ANDERSSON, Slägtet Trachypogon

ARESCHOUG, Confervernas fruktifikation .

BAHR, organiska ämnens börjande förruttnelse

BJÖRLING, de Bernoulliska talen . S
— -, ur en inlemnad mathematisk afhandling

BLOMSTRAND, egendomliga Molybdenföreningar

BozrcE, fysiologiska iakttagelser SAS AG

BoHEMAN, till Lapplands entomologi

CEDERSTRÅLE, ny art af Carex

DAHLANDER, om arean af en viss oändligt liten triangel ;
, felfördelningen vid bestämmande af en punkt läge

DAHLBOM, sem småichneumoner .
ERDMANN, vattenståndet i Mälaren och Saltsjön 1856 .
FRIES, Svamparnes Calendarium . SG
GRILL, lemningar af Uroxe i Östergöthland

— , om ön hårlösa hästracen

HANSTEEN, de periodiska variationerna i magnetisk inclination
HILL, när äro de n första termerna af Bernoullis serie gifven

fraction af den i den sista ingående derivatan?.
— , integration af ett system differential-eqvationer .
HOLMGREN, Ophionid-slägtet Anomalon
KINBERG, nya Annelider, Amphinomea .

KREUGER, vindarne 1856 och stormen den 17 November

LILLIBHÖÖK, ljungens utdöende på svältorna .

LINDBERG, nya nordiska mossarter

LINDSTRÖM, till Gottlands Geologi

Loew, Afrikas Diptera

LovEN, C. O., utvecklingen af Hydractinio

LÖNNROTH, Gottlands Laf-flora. 3

MaLw, art af Raja, ny för Sveriges fauna .

MosANDER, Wegelins Platina-filtrum :

RETZIUS, Å., SR Troyon om fornlemningar 1 Sd

SANDAHL, två nya Rhizopoder . :

STENHAMMAR, Gottlands och Ölands Laf-flora .

STÅL, Copicerus, Phytophaga, Longicornia, Sphegid2e

SVANBERG, om -Brandoljesyra RANGE RA LE:
—— +, ref. Carlson om Peplolith k

oo , » Bergstrand om svenskt hyetemjöl

IV

| Sid.

THOMSON, Sveriges Stenini ... « Ske SEVERAL REN LA HG Nga VS RAN 4 LG
So ÖSKandinavicns Proctotruper SY e LR NES Mg be ER VILA Sr Gar ONE SNS AKA
TORELL, ( Bref. OM SAME LSE ASA SOIN ES ME MENS KB
WAHLBERG, J. A., underrättelser om hans död SALE NR NSD AS ERE MOIS
WISTRAND, året 1856 i nosogeografiskt hänseende . . «=. >. . 423.
WREDE, minsta gqvadratmethodens tiLlAm PNIN SE Mar ERS ie GA
WRIGHT, foglar 1 Savolax . . STAR OL AE a AD TLA NE ANEMI ERS FAN ASS 0 VÄL
ZPTIBRSIEDT, Pyreneiska Snackarster KUNST sö kel NSENENS I TD
ÅKERMAN, utbredningen af Biatora CMA bArdA SRS ban st SAR BRG

Inlemnade skrifter: AGARDH, 68; BJÖRLING, 200; BURMAN, 428;
ERDMANN, 36, 68; Kongl. Förvaltn. af Sjöärendena, 128;
HANSTEEN, 99; LINDHAGEN, 99; Kongl. Sjöförsvars-depar-
tementet, 68, 384; SUNDEVALL, 99; WALLENGREN, 99:

Med döden afgångne ledamöter: BONAPARTE, 279; HARTMANS-
DORFF, 36; LICHTENSTEIN, 318; Å. SVANBERG, 318; SYDOW,
318; THENARD, 279; WALLQVIST, 279.

Invalda ledamöter: ANGELIN, 318; GUMALIUS, 200; KREUGER,
36; RYDQvIisST, C., 99; STEENSTRUP, 428.

Sekreterarens berättelse på högtidsdagen. . =. so... «= + .- 129.
PI1SCE HIND HAGEN ce för SOL fer ek efle fa OA LES I ERA SS SA SR NS 0 0
Wallmarkska donationen. =. « RENSAR SDR NMNO. SE

Reseanslag: LINDSTRÖM, MEVES, RuStEo 99, 128.

Piasdisval: PLATEN, 128, 384; RETZIUS, A., 428.

Utbyte af skrifter: 36, 262, 384, 428.

Skänker till Akademiens Bibliothek: 10, 40, 82, 99, 128, 156, 201,
236, 266, 272, 304, 314, 336, 404, 410.

Skänker till Riks-Musecum: Zoologiska afdelningen: 68, 100, 128, 202,
202, 279, 318, 388. — Botaniska afdelningen: 32, 68, 100, 128,
202, 279, 319, 388, 429. — Mineralogiska afdelningen: 279.

Meteorologiska iakttagelser: 69, 101, 135, 204, 322, 389, 430.

— 2000-0000

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 14. 1837. NI.

Onsdagen den 14 Januan.

Till Gotlands Laf-Flora,. — Ir K. J. LÖNNROTH hade
insändt följande meddelande:

»Då jag under en botanisk resa på Gotland år 1853 på-
träffat åtskilliga laf-former, som ej äro upptagna på den för-
teckning öfver denna ös lafvar, hvilken D:r STENHAMMAR infört
i sin afhandling »om Gotlands Laf-vegetatiom» i Vet. Akad.
Handl. för år 1846, anhåller jag att få till Kongl. Vetenskaps-
Akademien öfverlemna nedanstående förteckning på dessa af mig
funna former såsom ett supplement till nämnda afhandling. På
denna min förteckning äro jemväl några få arter uppförda, som
visserligen förut äro upptecknade såsom gotländska, men hvilkas
växtsätt eller ovanliga växt-lokal jag trott vara af vigt att an-
märka. De observationer jag i öfrigt gjort på dessa laf-former
har jag, för så vidt deras omtalande lämpar sig för denna upp-
sats, särskilt anfört vid de former som de angå. Äfven Syno-
nymien, som jag sökt reda, har jag på flera ställen bifogat, så

ofta dess anförande synts mig vara af någon större vigt. |
| Ibland de arter, som min förteckning upptager, äro flera för
den Skandinaviska Floran nya, af hvilka större antalet förut
ansetts blott tillhöra södra Europas kalk-trakter. Då nu dessa
tilläggas Gotlands Flora, blir 'den öfverensstämmelse ännu mera”
| framstående, som D:r STENHAMMAR anmärkt vara rådande mellan
| denna ös laf-vegetation och de syd-europeiska kalk-trakternas.

ESO SER

Särskilt vill jag tillkännagifva, att jag återfunnit den märk-
, värdiga Gyalecta-art, som af dess förste upptäckare, WAHLEN-
BERG, i Vet. Akad. Handl. för år 1806 blifvit benämnd Lichen
geoicus. Denna laf-art, som sammanknyter Gyal. cupularis et
aff. med Gyal. truncigena till en ganska naturlig växt-grupp, har,
sedan den först upptäcktes, eljest blott en enda gång blifvit funnen,
nemligen för närmare 40 år sedan af Atdjunkten MARKLIN. Utom
Gotland är den hittills blott påträffad i England, der LEIGHTON
funnit den, men med orätt gifvit den namnet Gyal.. Wahlenber-
giana, under det att namnet G. geoica af honom förslagsvis till-
delats en helt annan art. Utländningar, som säkerligen aldrig
sett svenska exemplar, synas ej känna den, och, omtala de den,
är deras beskrifning hemtad från svenska författares.

I nu följande förteckning, har jag för det mesta användt de
namn, som begagnats af Prof. FRIES i Lich. Eur. eller Summa
Veg. Scand., och har jag blott då föredragit ett annat, yngre, när
sednare tiders studier föranledt en benämning, som med fullt skäl
kan anses lämpligare än en äldre. Åfvenså har jag uppställt ar-
terna i ordning efter FRIES” system, då D:r STENHAMMAR i sin
förteckning följt detsamma. Tecknet " utmärker de för Skandi-
navien och tecknet f de för Gotland nya laf-formerna.

T Evernia ochroleuca FR. var. sarmentosa (AcCH.) Rudviers Lillhage i
Ahlskogs socken.

+ Cetraria nivalis (L.), sterilis. Grogarnsberget.

Sticta pulmonacea (1L.), fruktbärande, samt på undre sidan försedd
med parasitlafven Celidium stictarum TULASNE. Ethelhems socken,
på ask. -

+ Parmelia ciliaris (L.) forma stellata FR. S. Veg., L. S: exs. 139 B.
Wisby på Galgbergets kalkhed på mossa.

P. stellaris (L.) var. hispida FR., L. S. exs. 206 B. Flerstädes på
flata kalkhällar. Ar troligen den, som WAHLENBERG 1 sitt »Ut-
kast till Gotlands Flora» (i Vet. Ak. Handl. 1806) benämnt
Lichen leptaleus; med Lichen tenellus deremot torde han hafva
menat samma varietet, då den förekommer på qvistar och träd,
emedan den” derstädes vanligen har i spetsen mera uppsvällda
flikar och är mera adscendens.

T P. sazxicola (Porr) var. versicolor FR. Lich. Eur. Vid Kräcklings
gästgifvaregård på ett kalkstensblock. — En högst märkvärdig

Rh
|

ERS NEN EE

form af samma art förekommer på Grogarnsbergets platå nära
Grogarns på flata hällar, som ej äro mycket höjda öfver jord-
ytan. Den skiljer sig från granitformerna genom ett spädare ut-
seende hos den eljest ganska väl utbildade thallus, som midtpå

. alltid blott består af tätt samlade vårtor af brunaktig färg, hvilka

oftast betäckas af lika färgade, särdeles små, oftast convexa apo-
thecier, då den deremot i kanten, hvarest den är yngre, visar
mycket regelbundna, smala, tätt packade, fikade strålar med
något convex yta och nästan svafvelgul färg jemte hvit hypo-
thallus. - Crustans ursprungligen mera grönaktiga yta betäckes

”nemligen, liksom ock den troligen ursprungligt svarta randen af

hypothallus, genast af ett hvitt puder, som eger samma finhet
och är lika tunnt öfverströdt, som pudret hos P. pulverulente
thallus; crustan är således ingalunda i egentlig mening farinosa.
Dess tillväxt sker, på samma sätt som hos P. centrifuga, i det att
nya, ljusare, concentriska ringar bildas utanföre den alltid mör-
kare äldre thallus. I mikroskopiskt hänseende är denna varietet
fallkomligt öfverensstämmande med artens typ. Emellertid torde
den med samma skäl som P. cartilaginea böra anses såsom en
från P. saxicola skiljd art, men kan ock lika väl som den förra
anses vara en af lokalen framkallad form af den sednaré, hvars
motsatta ytterligheter dessa i sådant fall skulle utgöra. +P. saxi-
cola eger nemligen rikliga öfvergångsformer till P. cartilaginea
på granitberg, som visserligen icke äro belägna invid hafsstran-
den, men lNkväl från denna icke långt aflägsnade, såsom vid
Söderköping m. fl. ställen. Deremot torde det vara svårt att
uppvisa någon öfvergång från: P. saxicola till Lecanora galactina
AcCH. (vix Lichen muralis -ScHREB., saltem ex minima tantum
parte), hvilken ej på kalksten har större likhet med den förra,
än den har på tegelstensmurar, och som blott förekommer på hörn
eller verticala kalkstensväggar och murar, då deremot P. saxicola
träffas på öfre ytan af lägre stenblock. Af P. saxicola träffar man
ock på Gotland allmänt på flata stenblock och stenflisor ensamma
frukter, hvilka ej få förblandas med den analoga form af Lec.
galactina, hvilken ACHARIUS benämde 8 dispersa, ej heller med
P. varie dem något liknande, men betydligt spädare frukter, som
aldrig träffats på Gotlands kalksten.

T P. galactina v. dispersa (ACH. Syn. sub Lecanora) = Verr. dispersa

Horru., Lecan. Sommerfeltiana 8 macra SomF.! Denna form, som
bestämdt icke tillhör någon annan art, förekommer jemte öfver-
gångar till P. galactin&e hufvudform på Wisby stadsmurar ym-
nigt och är dessutom sparsamt spridd öfver hela landet på kalk-
sten, oolith och i något förändrad form, utan pruima på disken,
äfven på sandsten. Den atypiska form' af denna art, hvilken
D:r STENHAMMAR beskrifvit under namn af P. saxicola ” demi-
nuta (1. c. pag. 190) och som allmänt förekommer på Gotlands
kalkstensväggar (= Urceolaria hypoleuca AcH.?) finnes ock nästan
fullkomligt likadan på sandsten i södra landet. När denna art

"visar sig 1 en mera typisk form, men med slutligen något con-

ER AE

vexa frukter af blek färg, motsvarar den förträffligt SOMMERTELTS
Lecanora Sommerfeltiana.

" P. chalybea FR. Lich. Eur. Denna förut blott i Europas sydligare
kalktrakter på få ställen sedda laf fanns af mig på alla ställen,

som jag under resan besökte, öfverallt på kalkhällarne. I af-
seende på thallus har den analoga formbildningar med P. cal-
carea, i hvars sällskap den städse förekommer: &) crusta sub-
effigurata (i likhet med P. calcarez otvitvelaktiga hufvudform, som
är forma concreta ScHAR.!, hypothallo nigrofusco, gelatinoso, sub-
radianti circumscripta); £) crusta uniformi, areolis tamen con-
ceretis (denna form motsvaras af P. calcare& var. concreta L. S.
-397 = ScHAeR. L. Helv. 566!; y) crusta cespitosa, areolis sta-
lactiticis, discretis, condensatis tamen, apotheciis frustraneis 1.
punctiformibus (motsvaras af den ytterst atypiska »P. calcarea v.
contorta» L. S. 396).

T P. confragosa ACH. var. metabolica (AcH.), FR. 8. Veg., (Rinodina
metabolica KOoERrB.) På ekar: i Ethelhem nordost om Kyrkeby,

samt i Wänge i Gandarfve ängar. — + var. pinicola (AcH.), FR.
S. Veg. På tall i Fide socken.

”P. Bischofju (= »Psora Bischoffii &« Herr. FI. Europ. Fasc. II. 81»
enligt RABENH. L. Eur. exs. 77!) Wisby på kalkstensflisor på
heden ofvan Galgberget. Apothecierna likna särdeles P. confra-
gosa till form. och färg, men storleken är ännu mindre. Denna
likhet antyder ock RABENHORST i den upptagna synonymen:
»P. atra v. confragosa FR. p. p» Den är en Rinodina i KOoER-
BERS mening.

T P. subfusca (L.) FR. var. epibryon (AcH.) Flerstädes på kalkhe-
.darnes mossa, t. ex. Grogarnsberget (ymn.)

P. pallescens (L.), FR. På förtorkade enbuskar: på heden vid Heideby
i Kräcklingbo (ymn.), äfvensom på Grogarnsberget. — + Var.
Upsaliensis (1L.), FRrR., växte på sistnämnda stället på mossa nedan-
före de enbuskar, som byste hufvudarten. i

” P. Conradi (BRinodina KOERBER) forma crusta subdestituta, apothe-
ciis minutissimis. Sällsynt på jord af ruttnad mossa vid Heideby
1 Kräcklingbo. Synes vara genom större och särdeles olika sporer
väl skiljd från P. sophodes, ehuru det kännemärke, som KOER-
BER tillskrifver den sednare i afseende på sporernas antal i asci,
ej är naturenligt, då P. sophodes enligt IL. S. exs. 252, som
äfven i allt annat fullkomligt öfverensstämmer med KOERBERS
beskrifning af denna art, lika väl som alla andra Rinoding&e har
asci octospori. ;

+ P. cerina (HEDW.) var. stillicidiorum (Fl. Dan.), FR. Heideby i
Kräcklingbo, på heden sparsamt bland exemplar af Lichen chloro-
leucus BE. B., hvilken allmänt träffas på hedarnes mossa på Gotland.

+ P. variabilis AcH. Meth., DL. S. exs. 395. , Ethelhems socken vid
Westringe och på en kalkkulle invid Tänglings, samt vid södra
ändan af Tänglingsmyr; äfven på Grogarnsberget.

:

—

j
|

|

RENA foga es

+ Thelotrema lepadinum AcH. På gran: i Wänge i skogen mellan
Kyrkjufves och Skogs, samt i BEthelhem i skogen vid Westringe.

Gyalecta geoica AcH. (= Gyal. Wablenbergiana LEIGHt. Angioc. Plate
XIII. fig. 2! Lich. Brit. exs. 123!). På nästan alla ställen, som
jag under resan besökte, träffade jag denna art mer eller mindre
ymnigt växande, vanligast på mossa, der den har apothecia ma-
gis libera till följe af den vanligen tunnare crustan, men äfven
på kalkjord (med apothecia innata och således der typisk)”). Den
förekommer blott i stark skugga och på kalkhällarnes väggar i
springor mellan stenlagren, och sågs ymnigast på de låga hällar,
som följa vägen från Wisby ända fram till Lummelund (troligen
det al WAHLENBERG anmärkta växtstället). Mina exemplar äro
jemförda med dem 1 WAHLENBERGS lafsamling, och är isynnerhet
jordformen fullkomligt öfverensstämmande med dessa. Fullt ut-
bildade hafva apothecierna alltid discus .ochraceus;. men isynner-
het på mossa träffas ofta evacuerade apothecier af djupare skålig
form, då naturligtvis deras färg öfverallt är hyalin (= Lichen
geoicus WAHLENB. 1. c.h.

” G. truncigena AcH.! (inepte ut subspecies G. Wahlenbergiange) =
Leight. Angiocarpi Plate XIII. fig. 3. Lich. Brit. exs. 147.
På askstammar: Wänge i Gandarfve ängar och vid vägen mellan

Quie i Endre och Tibbles i Heideby socken (rar).

+ Cladonia endivicfolia (AcH.), FR. På kalkhedarnes mossklädda mark,
såsom på Grogarnsberget, Thorsborgen, vid Ahr i Fleringe, på
Fårön, i Bro socken och vid Wisby, öfverallt endast steril och i
sällskap med den svårskiljda Cl. alcicornis, hvilken betydligt ym-
nigare förekommer. :

" Biatora testacea (HoFFM.), FR. Denna högst utmärkta art, som
förut blott varit sedd i södra Europa och England, träffades af
mig i vackra exemplar ymnigt växande i springor eller afsatser
mellan stenlagren på kalkstensblock, som ligga ofvanpå Thors-
borgen åt östra sidan.

+ B. ostreata (ForrM.), Fr. Fruktbärande på tallbark i Stånga soc-
kens skog mellan Tänglingsmyr och Liffrede, och i Ethelhem vid
Westringe (rar).

+ B. triptophylla (AcH.), FR. Steril med hvita soredier på trädrötter
1 Stånga på sistnämnda ställe (rar).

+ B. flevuosa FR. Sällsynt på tallbark vid Thorsborgen.

'B. sanguineo-atra (ACH. et SomF.! sub Lecidea). Synes ej vara all-
män på Gotland; åtminstone påträffade jag den endast i skogen
mellan Kyrkjufves och Skogs i Wänge på fuktig och rutten mossa,
blandad med multnade trästickor. På Gotland förekommer der-
emot allmännare åtskilliga mindre kända, till en del troligen ej

”) Det är en fullkomlighet hos de lafvar, som sakna excipulum thallodes, att
hafva apothecia iunata, emedad det är ett bevis på mera utbildad erusta.

g

FEN NANG RE

beskrifna moss-Biatorer, som lätt kunna förblandas med den lik-
väl särdeles distincta Acharianska arten; en sådan är:

+ B. hypnophila (AcH. Lich. Univ. sub Lecidea) = Lecidea spheroides
8 obscurata Somr.!, L. spheroides & muscorum ScHzrR. Enum.
Crit., L. Helv. exs. 209!, Bilimbia spheeroides KorErB.! På berg-
väggarnes mossa: Grogarnsbergets branter, Thorsborgens nord-
östra väggar, Boge nära Tjelders och i Stånga vid Tänglings-
myr, allestädes endast sparsamt.

+ B: leucorrhea (ACH. Syn. ut subspecies Lecid. fusco-lutex), TH.
Fries i Vet. Akad. Förhandl. 1856, sid. 125. (= B. fusco-lutea
STENH. J. c. ex parte?); På mossa öfver kalkhedarne, såsom vid
Heideby i Kräcklingbo, Grogarnsberget och på Fårön flerestädes
kring kyrkan. Har stundom excipulum thallodes accessorium,
då den är fullt analog med den ytterst närbeslägtade och lika
B, ferruginea varietet ammiospila.

(B. straminea STENH. 1. c. förekommer blott på mycket grofva
ekars stammar på utsidan af de tjocka barkflisorna, då deremot
B. quernea endast sitter i springorna mellan dessa och på inre
sidorna ' deraf). :

+ B. Ehrhartiana (ACH.), KoERB. Wänge socken i Gandarfve ängar
i sällskap med Cliostomum corrugatum.

+ B. lenticularis (AcCH.) ”Thorsborgen på kalkbranternas afsatser åt
nordöstra sidan.

+ Lecidea pilularis (DAV.), FR. var. equata (ScHAR. Enum. Crit. sub
L. sabuletorum". I Oja på sandsten sparsamt jemte hufvudarten.

" L. cesia Dur. (Collolechia MaAss., KoERB.) Denna märkvärdiga laf,
som eljest tillhör södra Europa, der den blott sparsamt före-
kommer, sågs i sin typiska form 1 djup skugga på Thorsborgens
nordöstra väggar 1 grottor, liksom ock på dylik lokal i Stånga
söder om Tänglingsmyr. På dessa ställen, liksom på berghällen
nedanför Kungsladugården vid Wisby, samt på norra sidan af
Grogarnsberget, träffades dess atypiska form Lepraria cesia ACH.
1 stora fält på starkt beskuggade, öfverhängande bergväggar, och
på sistnämnda stället äfven på mossan, som beklädde dessa.

L. albo-atra (HoOFFM.), FR. Finnes ymnigt på sandsten på södra delen
af ön, dels typisk, dels i en förstörd form med apothecia innata,
arthonioidea.

T L. leucoplaca (DC.) FR. IL. 8. 26. Ymnigt på ask i ängar vid
Gandarfve i Wänge och flerstädes i Ethelhem.

" Hymenelia Prevostii (FR.), KREMPELH. i Flora 1852, N:o 2. Både
med skärt röda och med svarta apothecier sågs den af mig på
klippan Jacobsberg 1 Follingbo, på Grogarnsberget och Thors-
borgen. Utom Gotland finnes den blott sparsamt i södra Eu-
ropas kalktrakter. I FRIES” system synes den mig böra få plats
efter Lecidinex såsom en öfvergång till Graphidez.

TENN ED

+ Opegrapha sazatilis DC., KOoERB., forma gyrocarpa. (Analog med
en varietet af O. rupestris, som Frotow kallat O. gyrocarpa,
med hvilken den ej får förblandas). Thorsborgens nordöstra väg-
gar i sällskap med hbufvudarten. Att den är atypisk ser man
genast af det förkrympta utseendet, samt, under mikroskopet, af
särdeles sällsynta sporer.

+ Leprantha melaleuca (Spiloma AcH.) Fullkomligt samma form som
är lemnad i L. S. exs. 23, utan variationer och ytterst ymnig på
gran i sällskap med Pyrenothea leucocephala: i Wänge mellan
Kyrkjufves och Skogs, Ethelhem vid Westringe och vid Thors-
borgen nedanför nordöstra branterna. Ofverensstämmer fullkom-
ligt med KOERBERS slägte Leprantha, ehuru disken hos denna
art ej rätteligen kan kallas pruinatus; men är troligen skiljd art
från denne författares IL. fuliginosa, af hvilken den af: honom
anses vara en föråldrad form. Apothecierna äro dock både i
äldre och yngre tillstånd nigro-fusca vel fuliginosa och förefalla
ganska typiskt utbildade med en rikedom af brunaktigt ljusgröna
sporer af samma form, som den L. fuliginosa sporer beskrifvas
ega. Slägtet hör till den märkvärdiga gruppen Arthoniex KOERB.,
hvilken saknar paraphyser och närmar sig 1 slägtskap till Gra-
phide&e, efter hvilka den synes mig böra erhålla sin plats i det
naturliga systemet.

+ Chenotheca chrysocephala (TURN. et BoRrR.), TH. Fries i Vet. Akad.
Förh. 1856 p. 127. (Calicium Auctt.) På gran: i Ethelhem vid
Westringe och sparsamt i skogen mellan Kyrkjufves och Skogs
i Wänge.

+ Sphinctrina turbinata (PERS.), FR., KOoERrB. (non De Notaris: vide
»Memoire pour servir å Vhist. organogr. et physiolog. des Lichens»,
par TULASNE in Ann. des Sc. Nat. 1852). Ethelhem i en äng
norr om Kyrkeby (ymn.) och i Gandarfve äng i Wänge, såsom
vanligt parasit på Pertus. communis. ;

+ Coniocybe pallida FR., var. stilbea (ScHAER. Spice.) På ek i Ethel-
hem i en äng nordost om Kyrkeby.

+ Endocarpon miniatum (L.) &« AcH. L. Univ. Grogarnsberget på
kalksten. — Var. complicatum (AcCH.), äfvenledes på kalksten;
Fårön norr om kyrkan, Ethelhem flerstädes.

+ Endocarpon hepaticum AcH. Lich. Univ.! (Endopyrenium KOoERB.)
= E. pusillum FRE. e. p. (non STENHAMMAR L. S. exs. ed. II.
N:o 30). På kalkhedarnes mossa: Grogarnsberget och Ganne-
berget 1 Ostergarn, Thorsborgen och Heideby i Kräcklingbo, samt
på Fårön vid vägen från kyrkan till Lauters. En steril forma
spermogonifera, med n. cirkelrunda, fria, ehuru tätt sittande, vid
Jorden fullständigt fastsittande, något convexa, små bålfjäll och
som sannolikt tillhör en Endocarpon-art, förekommer ymnigt fler-
städes på kalkhedarne, såsom på Galgberget vid Wisby och Gro-
garnsberget. I kanten på fjällen är den försedd med mikro-
skopiskt fina, ofärgade fibriller.

NS

” Dermatocarpon Schereri HEPP. (enligt beskrifningen 1 KOERBERS |
Syst. Lich. Germ), = Endoc. pallidum HooK., LEIGHT. Angioc.
Plate V. fig. 3. På mossan öfver kalkhedarne: på Fårön norr
om kyrkan invid vägen till Lauters; Grogarnsberget, Thorsborgen
och vid Heideby i Kräcklingbo. Ar visserligen lik, men är dock
ingen Endocarpon, emedan nuclei hafva svart beklädnad och
sporerna äro polyblastiska.

(Petractis exanthematica FR. växer bäst utbildad på kalksplitter ofvan
fuktiga, flata och nakna hällar på något skuggad mark, der vatt-
net under vårtiden ej snart försvinner (t. ex. norr om Thors-
borgen), eller på sluttningen af låga jordtäckta hällar, der vatten
ofta nedsipprar; sällan, och vanligen då förstörd af solen, på
högre bergväggar). | |

+ Verrucaria muscorum FR. Syst. Orb. Veg.! Af denna för verlds-

floran så ytterst sällsynta laf, hvars hufvudform blott varit sedd |
1 få exemplar i Blekinge, och till hvilken Verr. gelatinosa SOMF., |
från Saltdalen i Norige, af FRrRIEs räknas som varietet, fann jag
ett fullt utbildadt typiskt exemplar . på heden vid Heideby i
Kräcklingbo. Apothecierna äro ej svarta, utan pallide fusco-
viridia, nigricantia. (ACHARII Verr. gelatinosa synes mig ej kunna
räknas hit.

" V. plumbea Act. Lich. Univ. På kalkklippor: Ethelhem på kullar
mellan kyrkan och Tänglings, Thorsborgen, Grogarnsberget. Har
ofta crusta fuscescenti-obscurescens. En form med mera ned-
sänkta, fullkomligt Sagediska frukter, men för öfrigt äfven i mi-
kroskopiskt hänseende fullkomligt lik hufvudformen, fann jag vid
Rosendal i Follingbo.

V. persicina (»Sagedia?» KorrB. enligt beskrifningen i Syst. Lich.
Germ.) Hittills förut blott funnen på ett enda ställe i- Bayern.
På höga, branta kalkstensväggar i djup skugga, och vanligen i
sällskap med V. conoidea, på Thorsborgen (apotheciis paullo ma-
joribus), samt på Grogarnsberget och på branterna söder om
Wisby (apotheciis minimis, magis abortivis, corrugatis et emersis,
crusta subdeficienti, magis byssina et viridulal-

V. macrostoma DC., Fr. På kalkklippan vid Rosendal i Follingbo
samt vid Tänglingsmyr i Ethelhem på en kalkkulle. Tillhör el-
jest endast södra Frankrike och Spanien samt, enligt SCHERER,
Corsika och Schweiz. Tyskarnes »V. macrostoma», så vidt v.
ZWACKHS exs. N:o 214 är dermed identisk, är en annan art,
knappt skiljd från Verrncaria nigrescens eller Lithoicea contro-
versa MASs. exs. 21. T

+»

ee

V. fuscella (TURN.), ScHeR. (Sagedia Fr.) På kalkkullar: Wisby,
samt i en forma pulvinata et sterilis på berget vid Klinte kyrka.
Träffas både med grå och brun crusta.

r V. nitida SCcHRAD. var. nitidella FL., Fr. På hassel nedanför Thors-
borgens nordöstra väggar. j

LETS BO

" Limboria (ER.) species nova? Bland åtskilliga former, som räknats
under den collectiva arten Verr. rupestris Auctt. veterum finnes
äfven på Gotland i Stånga och Ethelhem på stenflisor en laf
med crusta marmorea och apothecia minutissima, punctiformia
(mindré "och glesare än hos V. rupestris vera 1. Schraderi ACH.),

| tota immersa, apice nigra, denudata, perithecia (primo obtutu
| dimidiata) ostioliformia, eruce magna pori loco dehiscentia. Att
| den är en Limboria 1 FRIES mening, synes mig derföre otvif-
| velaktigt, men den öfverensstämmer ej med beskrifningen af
Limb. sphinctrina FR. Lich. Eur., då den ej rätteligen kan sägas
| hafva perithecia dimidiata, utan operculiformia eller helst ostiola
| ofvanpå apothecia urceolata et sagedioidea. Den brunaktiga nu-
cleus är särdeles stor i jemförelse med det högst obetydliga loc-
ket; men utan att sönderskära stenen, med hvilken crustan är
innerligen förenad, och djupt gräfva i denna, finner man den
icke, under det att man lätt lockas att tro, att den hvita, af en
| svart ring begränsade botten, som synes då locket affaller, är ett
| halft klotformigt apothecii underlag. Detta hvita lager under
locket betäcker fullständigt nucleus, som ej en gång med toppen
är blottad. (Här består nemligen nucleus endast af asci, då i
stället för paraphyser den hvita cellväf finner plats, hvars öfversta
del synes straxt under locket). KOERBERS Bagliettoa med samma
namn, som synes vara identisk med Limb. sphinctrina FR., har
apothecia hemisperica submediocria, då deremot den Gotländska
har t. o. m. mindre apothecier än V. rupestris.

+ Cliostomum corrugatum FR., (se Biatora Ehrhartiana).»

0

Skänker till Vetemskaps=-Akademiens Bibliothek.

Af H. M. Konungen.
Archiv fär Kunde von Russland. Bd. XV: 3.

Af H. M. Konungen af Preussen.
LeErPsius, C. R., Denkmäler aus Ägypten und Äthiopien. Lief. 63—75.

Af Vetenskaps-Societeten i Upsala.
Nova Acta. Ser. Tertia, Vol. II: 1.

Af R. Society i Edinburgh.
Transactions. Vol. XXIII: 3.
Proceedings. Vol. TII: 46.
Af Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft i Frankfurt.
Abhandlungen. Bd. II: 1.

Af Natuurkundig Vereeniging in Nederlandsch Indié.
Natuurkundig Tijdschrift. Deel X, XI: 1—3. -

Af Författarne.

BONAPARTE, C. L., Tableaux paralléliques des oiseaux preecoces ou
autophages. Paris 1856. 4:0.

ROKITANSKY, C., Lehrbuch der pathologischen Anatomie. 3:e Auf.

Bd. 2. Wien 1856. 8:0.

RR a

2 NNE ES

Nya slägten och arter af Amnelider. — Hr Dokt. J.
G. H. KINBERG hade insändt följande meddelande:

»Animalia Annulata nova 1. minus rite cognita recensuit J.
G. H. KINBERG.

II. AMPHINOMEA.

Os inferum, segmentis anterioribus formatum;- lobus cephalicus
oculis quatuor et carunculo praeditus.

Genera Chloeia, Notopygos, Amphinome et Euphrosyne auctorum
huc pertinent; reliqua vero, nec satis cognita nec cum illis congruen-
tia, excludenda.

Fam. I. Amphinomaeea.
Gen. Amphinome BRUG.

Lobus cephalicus rotundatus, tentaculo, antennis duabus, palpis
duobus antenniformibus praditus; branchix segmentorum bing; pe-
des dorsuales et ventrales distincti.

CHLOEIA Sav.

Corpus ovale, segmentis ovalibus; antenn&e et palpi a segmento
primo orientes; carunculus elongatus; branchise bipennate ab apice pe-
dum remotzee; cirrus dorsualis pedis unicus; sete pedum dorsualium
serratae; pedum ventralium bifide; appendices anales bing.

C. candida n. — Oculi 2quales, posteriores distantes, tentaculum
carunculi longitudine, antennis et palpis longius; carunculus ele-
vatus, supra planus, utringue plicis decurrentibus; sete pedum
dorsualium superiores serratee, inferiores bifidae, ramo longiore
extus serrato; long. 15 m.m., lat. 6 m.m: :

FHab. ad insulam S:t Thomas, unde retulit D. WERNGREN.

NOTOPYGUS GRUBE. '

Corpus ovale, segmentis ovalibus magnis; lobus cephalicus de-
pressus; antennee et palpi a segmento primo orientes; carunculus elon-
gatus; bramchise cirrate ad apicem pedum dorsualium; cirrus dorsualis
pedis umicus, sets pedum dorsualium bifide, ramo longiore intus le-
viter serrato; appendices anales binee.

N. crinitus GRruBE. — Specimina, que adsunt juniora: Corpus cum
setis longitudine 12 m.m., latitudine 6 m.m., segmenta 19 (in
specimine GRUBEI 28); oculi aequales, posteriores distantes; ten-
taculum tertiam partem carunculi longitudine equans, antennis et
palpis vix longius; carunculus segmentum septimum attingens,
sulco longitudinali preeditus, humilis, plicis profundis utrinque
9-lobatus. — Anus in speciminibus nostris non dorsualis, unde
juniora videntur; in Amphinomeis adultis semper fortasse dorsualis.

Hab. mare atlanticum juxta insulam S:t Helena in fundo ar-
gillaceo 80 orgyiarum.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Januari 1857.

NN [00 SS
LIRIONE n.

Corpus elongatum, segmentis ovalibus magnis; lobus cephalicus
rotundatus, elevatus; antenna a lobo cephalico, palpi a segmento primo
orientes; carunculus elongatus; branchice, ramis filiformibus, prope api-
cem pedum dorsualium; cirri dorsuales utrinque bini; setee omnes con-
formes, bifide, laeves; appendices anales binge.

L. splendens n. — Oculi 2quales, maximi; tentaculum dimidiam
partem carunculi longitudine fere aquans; carunculus segmentum
sextum attingens, crista media alta laminaque laterali tenui trans-
versim striata ornatus, segmentis 2:0—6:0 adnatus; segmenta
31; long. 50 m.m., lat. 11 m.m.

Hab. juxta Tahiti ad Papieti fundo pedis inter corallia.

L. maculata n. — Corpus antice rotundatum, postice attenuatum,
maculosum ; oculi anteriores majores, approximati; tentaculum di-
midia parte carunculi brevius; carunculus segmentum septimum
attingens, segmentis 2—4 adnatus; segmenta 18; long. cum set.
20 m.m., lat. 7 m.m. |

Hab. oras insularum juxta Panama.

AMPHINOME (BRUG.)

Corpus longum, depressum, segmentis rectangulis; lobus cepha-
licus minutus, carunculo parvo cordiforme tectus; antenne et palpi a
segmento primo orientes; branchiae a segm. 3:0 1. 4:0 incipientes, ramis
filiformibus; cirrus dorsualis cujusque pedis unicus; sete pedum dor-
sualium aliae subulatae, serrate, alixe lineares lxeves, ventralium unci-
nat&e, crasse, breves, parum numerose; anus dorsualis.

A. rostrata (PALL.) — Carunculus segmentum tertium vix attingens;
antenn& prope tentaculum orientes, approximate; branchiae a seg-
mento 4:o incipientes, ramosse, pedunculo brevi, crasso; setae li-
neares rectae; sanus dorsualis rotundatus; segmenta posteriora de-
cem sursum recurva.

Hab. littora ad Rio Janeiro, Colonia etc.

A. vagans (SAv.) — Carunculus segmentum tertium attingens, pun-
ctato-maculosus; antenn&e a tentaculo remote, invicem distantes;
branchie a segmento 3:o incipientes sessiles, cirratae; segmenta
34; sete lineares arcuatee.

Hab. mare atlanticum, lat. austr. 5”, long. occ. 50”, D. ScHLÖR.

A. Luzoni&e n. — Carunculus segmentum tertium non attingens;
antenn&e, a tentaculo remote, invicem distantes; branchie ra-
mosa a segmento 4:0o incipientes pedunculo gracili; segmenta 34;
sete lineares arcuata; anus dorsualis orificio longitudinali.

Hab. ad littora occidentalia Luzoniae, D. WERNGREN.

; HERMODICE nr.

Corpus longum, depressum, segmentis rectangulis; lobus cepha-
licus magnus, rotundatus, carunculo magno, utringue alato lobis folia-

TESTEN

Sosse UAV ÄR NSD fl Eon

ceis. Antenne et palpi a segmento primo orientes; branchia in seg-
mento secundo incipientes, cirrus dorsualis cujusque pedis unicus; setae
pedum dorsualium alize -subulata, serratze, aliaxe lineares laves, ventra-
lium apice serratee.

H. carunculata (Aphrodita) PALL. (Amphinome) BruG. — Segmenta
buccalia quinque; branchixe magna, ramosa, pedunculo brevi,
crasso; seta serratae, pedum dorsualium brevidentate, pedum
ventralium bifidae, ramo altero brevissimo, altero longissimo, jam
apice solum, jam toto intus serrulato.

Hab. juxta insulam S:t Barthelemy, D:r HJort; Mexico, D.
HÖGBERG.

H. striata n. — Segmenta buccalia tria; branchige minuts sessiles;
setee pedum dorsualium serratee dentibus appressis uncinatis, setae
pedum ventralium lineares apice serratze; dorsum striatum.

Hab. inter corallia juxta littora insule BPimeo maris pacifici.

EURYTHOE n.

Corpus longum, depressum, segmentis rectangulis; lobus cephalicus
magnus rotundatus, carunculo mediocri, minute lobato; antennae et
palpi a segmento primo orientes; cirrus dorsualis unicus; sete pedum
dorsualium alizxe lineares subarticulata, ali subbifide, serratae ramo
altero brevissimo, 1. rarius, earum loco, lineares; ventralium bifidae. Bran-
chiae in nostris inde a segmento tertio.

E. Hedenborgi n. — Segmenta buccalia quatuor; oculi anteriores
magni; carunculus segmentum septimum attingens, elongatus;
branchiz sessiles; setaee pedum dorsualium, circa apicem pedis et
cirrum dorsualem dispositaee, lineares, apice subarticulatae; setce
pedum ventralium laeves; segmenta 75; long. 75 m.m. lat. 12 m.m.
cum setis 14 m.m.

Mus. Reg. Dom. D. HEDENBORG, 1827.

E. syriaca n. — Segmenta buccalia tria; oculi minuti, zequales, an-
teriores distantes; carunculus antice bilobatus, lateribus 5-lobatus,
segmentum quintum attingens, ovalis; setee pedum dorsualium
subbifide; seta pedum ventralium suprema ramo altero longis-
simo, tenuissime serrato, reliqua valide, apice subserratae; bran-
chiae breviter pedunculate, in segmentis quinis ultimis null;
cirrus dorsualis pone setas positus; segmenta 59; long. 40 m.m.
latit. 3,2 m.m. cum setis 5 m.m.; anus dorsualis.

Fab. ad oras Syria, D. HEDENBORG.

E. chilensis n. — Segmenta buccalia tria; oculi anteriores majores;
tentaculum antennis brevius; carunculus elongatus, flexuosus, seg-
mentum quintum attingens, postice attenuatus; sete pedum dor-
sualium paucae, apice longo, reliquae apice intus subserratae; setoe
pedum ventralium superiores apice- longissimo serrato, inferiores
valide apice subserrato; branchise homes cirratae; segmenta
53—60 brevia; long. 25 m.m.; lat. 2,5 m.m., cum setis Z m.m.,
segmento ultimo globoso, ano' terminali.

Hab. oras juxta Valparaiso fundo 7 org.

ER JA ES

E. capensis n. — Segmenta buccalia quatuor; oculi zequales; carun-
culus ovalis, postice latior, segmentum quartum superans, sacci-
formis nec lobatus; setae pedum dorsualium subbifida, levissime
serratee, ventralium glabre; branchia humiles parum ramos2e;
cirrus dorsualis setis brevior, basi incrassata; segmenta 65— 67;
long. 115 m.m., lat. 9 m.m., cum setis 12 m.m.; anus dorsualis,
segmenta ultima quatuor sursum recurva.

Hab. ad Caput Bonz Spei, J. A. WAHLBERG.

E. pacifica n. — Segmenta buccalia quatuor; carunculus, segmen-
tum quartum attingens, ovalis, antice incisus, utringue septem-
lobatus; sete pedum dorsualium alize laves, ali tenuissime ser-
rate, ventralium laeves, unica tenuiore; branchise humiles ramis
linearibus; cirrl dorsuales setis breviores;. segmenta 85—105;
long. 160 m.m., lat. 7 m.m. cum setis 10 m.m.; anus dorsualis.

Hab. littora insularum Eimeo et Foua maris pacifici inter
corallia.

E. corallina n. — Segmenta buccalia tria; carunculus antice rotun-
datus utrinque quinquelobatus, segmentum quartum attingens,
ovalis, depressus; sete pedum dorsualium subbifide tenues, ven-
tralium subserrate et tenues, branchixe breviter pedunculatze;
segmenta 48; long. 11 m.m. lat. 1,5 m.m., cum setis 2,5 m.m.

Hab. inter corallia insularum FEimeo, Tahiti et Oahu, juxta
Honolulu, maris pacifici.

E. Kamehameha n. — Segmenta buccalia quatuor, carunculus ovalis
sacciformis, segmentum quintum attingens; oculi anteriores majores;
setae longissima, pedum dorsualium alize lineares ali subbifidee,
levissime serrata ; pedum inferiorum lzeves; branchiae minuts; seg-
menta 40, et ultra; long. 10 m.m., lat. 1,5 m.m. cum setis 4,5 m.m.

Hab. inter corallia mortua in fundo 2 org. portus urbis Honolulu.

Fam. II. Euphrosynea.
Gen. Euphrosyne Sav.

Lobus cephalicus compressus; antenn&e et palpi nulli; branchix
in segmento quoque plures; pedes cristaeformes, transversi.

; EUPHROSYNE Sav.
Corpus ovale, segmentis utrinque rotundatis; carunculus elongatus;
branchize ramosee ; setae bifida: pedum dorsualium lzeves, ventralium ramis
intus serratis; anus dorsualis orificio longitudinali, appendicibus duabus.

E. capensis n. — Carunculus, parte anteriore "semiglobosa, tenta-
culum parvum quasi formante, angustus, carimatus, lamina mar-
ginatus segmentum octavum attingens; oculi superiores ante ca-
runculum siti, obliqui, inferiores inter pedes paris primi deorsum
spectantes, minores; cirri dorsuales et ventrales breves; branchise
pone setas pedis dorsualis cujusque sitae, undecim, breviores, ramis
apice dilatatis, externa&e minute; segmenta 57; long. 43 m.m.;
lat. 11 m.m.

Hab. littora scopulosa juxta urbem Cap.»

RING [RE

Till Lapplands Entomologi. — Hr BoHEMAN föredrog:

»Berättelse om en i Umeå Lappmark 1856 gjord entomolo-
gisk resa.

Att Sveriges nordligare delar ega ett icke ringa antal insekt-
arter, som förgäfves eftersökas i våra sydligare landskap, eller
i Europas öfriga fjelltrakter, har länge varit bekant. Detta för-
hållande har ock i senare tider, så inom som utom fädernes-
landet, allt mer och mer börjat ådraga sig uppmärksambet, så
att dessa aflägsna trakters naturalster blifvit föremål för den
enskilda spekulationen. Bytes-artiklar, som hittills varit särdeles
inbringande för vårt museum, hafva härigenom betydligt fallit i
värde och äro nu mer icke så eftersökta som förr. Då likväl
uppmärksamheten hittills hufvudsakligen varit riktad på vissa
klasser, såsom Coleoptera, Lepidoptera och Diptera, bland hvilka
de nya upptäckterna nu börja blifva sparsammare, kunde med
| sannolikhet förutsättas, att Hymenopternas klass, särdeles Ichneu-
| monidernas och Braconidernas artrika familjer, hvilka icke med
tillbörlig noggranhet blifvit eftersökta, skulle erbjuda en icke
ringa skörd af nya arter. För att närmare utreda detta för-
> hållande sökte och erhöll jag det anslag, som Kongl. Aka-
| demien för förra året utdelat till vetenskapliga resors verkstäl-
' lande inom fäderneslandet, samt beslöt med anledning häraf, att
| i sällskap med en ung skarpsynt entomolog Studeranden A. E.
| HOLMGREN, undersöka den hittills endast af Professorerne ZET-
TERSTEDT och WAHLBERG i entomologiskt hänseende beresta
| Umeå Lappmark, hvarvid min afsigt var, att tränga längre nord-
| vestligt in i dessa träkter än nämnde resande varit i tillfälle
| göra. Då en trakt för första gången besökes och kunskap sak-
| nas om lokalernas mer eller mindre lämplighet för insamlingars
verkställande, kunna icke alltid de fördelaktigaste väljas. -Min
öfvertygelse är nu mer, att de öfra delarne af Umeå Lappmark,
emellan Tärna och Norska gränsen, äro särdeles förtjenta af vi-
dare undersökningar, förvissad som jag är, att resan utförd under
gynnsamma väderleks-förhållande, skall lemna en skörd af nya

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Jan. 1857.

SEEN [Oj

former, långt rikare än den jag lyckats hemföra. Färden, som
i flera hänseende är angenäm, då man öfverallt mötes af befolk-
ningens välvilja och tjenstaktighet, är icke förknippad med sär-
deles svårigheter eller besvär, emedan af de 30 mil man har att
beresa emellan Lycksele och Norska gränsen, båt begagnas under
24; mil, så att endast 5+ mil, fördelade i flera smärre stycken,
hvaraf det längsta endast utgör 11 mil, behöfva till fots till-
ryggaläggas. |

Då jag alltsedan min återkomst till Stockholm af andra
trägna göromål varit förhindrad, att så som jag önskat kunna
granska de gjorda insamlingarna, torde jag, vid afgifvandet af
berättelsen om min resa, för närvarande få inskränka mig till en
redogörelse öfver de trakter jag besökt, samt för de hufvud-
sakliga resultaterna af mina forskningar, anhållande att i den
mån min tid medger och granskningen af insamlingarne fort-
gatt, få i Akademiens Öfversigt beskrifva, hvad som förtjenar
bekantgöras.

1856 d. 29 Maj anträddes resan fran Stockholm med ång-
fartyget Berzelius under särdeles vacker väderlek. Vid de korta
uppehåll färtyget gjorde vid åtskilliga ställen, voro vi i land
för att eftersöka insekter, utan att något af särdeles värde er-
hölls. Den sena och kalla våren hade utöfvat sitt inflytande så
väl på vegetationen, som på de af denna beroende djurens fram-
komst. De flesta björkar egde ännu inga löf och grönskan på
marken var föga utvecklad. Till Umeå skedde ankomsten d. 1
Juli kl. 12 på natten. Sedan vi här qvardröjt en dag för att
förskaffa oss några, för fortsättningen af resan nödiga effekter,
anträddes denna landvägen till Lycksele. Väglaget var i högsta
grad besvärligt, i anseende till den pågående källossningen, så
att hela denna vägsträcka 12? mil, i särdeles obeqväma fordon,
endast långsamt kunde tillryggaläggas. Vid vägkanterna visade
sig en och annan Leontodon i blomma och bäckdalarne egde några
till hälften utslagna Calthe. TLifligheten bland insekterna var ringa.
Några fjärilar, såsom Vanessa Urtice och Lycena Rubi, kring-

flögo

I

flögo sparsamt. Större delen af landet emellan Umeå och Lyck-
sele är betäckt med småväxt, gles tallskog, af hvilken, här och
der, stora sträckor äro afsvedda. Kring sjöarna och ådalarne är
landet temligen uppodladt och bebygdt. Vid Tafvelsjö; der jag
uppehöll mig några dagar och som säkerligen under en mer fram-
skriden årstid utgör en af de bättre lokalerna i det nedra lan-
det för entomologiska insamlingar, visade sig redan flera nor-
diska arter, såsom på sjöstränderna den märkvärdiga. Cordylhira
Kunzei, Tachinus elongatus, samt under bark skalvingar af den
sällsynta Stenotrachelus ceneus. "Under resans fortsättning träf-
fades i bäckdalarne emellan TIkornsele och Tkornträsk, på Pil-
blommor, honor till den förut endast vid stränderna af Kalix-
elf anmärkta Bombus cingulatus. Pelophila borealis fångades i
temlig mängd, under lösa barkar vid stränderna af Ume-elf, i när-
heten af Hjuken. Till Lycksele skedde ankomsten d. 7 Juni och
beslöto vi att dröja här några dagar, på det vegetationen, som
alltjemt genom kalla och mulna dagar hindrades i sin utveckling,

| skulle i de trakter vi ämnade besöka blifva något frodigare och
| således skörden af insekter rikare. Under vårt fyra dagars vi-
| stande derstädes gjordes, då väderleken sådant medgaf, excursioner
åt flera olika trakter. De få arter, som här träffades, och hvilka
förtjena omnämnas, voro Bombus cingulatus, som besökte blom-

morna af Vaccwrium Myrtillus, Aricia denticauda, som var allmän
på pilblommor, Upis ceramboides, Ölistherus megacephalus: och
substriatus hvilka påträffades under tallbark, Cimbex nigricornis,
samt några få JIchneumonider. Den 12 Juni anträddes resan
längre inåt landet på Ume elf, som i anseende till det inträffade
vårflödet var mycket strid, så att rodden i allmänhet gick lång-
samt. Under uppfärden uppehöllo vi oss på följande ställen nem-
ligen d. 13 Juni vid Gransele, hvarest Elater melancholicus, af-
finis och GCoccinella hyberborea först påträffades, d. 15—17 Juni
vid Kattisafvan. Noctua frigida, Bombyx reclusa, Plater tristis,
Agabus serricormis, arcticus samt Elophorus pallidipennis m. fl.
sällsynta arter insamlades här. Kattisafvan utgör också onek-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o I. 2

SNES AA

ligen en af de fördelaktigaste lokaler i entomologiskt hänseende,
inom nedra delen af Lycksele församling, emedan här råder stor
omvexling af löfträdsbeväxta kullar, stora myr- och kärrtrak-
ter betäckta af pilbuskar och dvärgbjörk, barrskog, samt dess-
utom i närheten af detta nybygge finnes en vik af Ume elf; sär-
deles rik på vatten-insekter. Den 17 Juni vid Åskilje. Den
floden omgifvande trakten börjar nu blifva högre och skogen
eger i allmänhet ett resligare och friskare utseende. Här insam-
lades utom Cimbex fasciata, HFlater melancholicus och affinis,
hvilka tvenne senare förekommo allmänt. Till Badstuguträsk, en
af de största och bäst uppodlade byar inom södra Lappmarken
med 11 åboer, skedde ankomsten d. 19 Juni. Vinterrågen, som-
här var utmärkt vacker, började skjuta ax. Under de tvenne
dagar som excursioner verkställdes, anmärktes: Papilio Embla,
Disa, Freya, Bombyx pavonia, Ichneumon cceruleator och Chori-
neus lappomicus en ny, genom sin storlek utmärkt art. D: 21
Juni begåfvo vi oss från Badstuguträsk; sedan flera smärre sjöar
och mårkor passerats anlände vi till" Barsele. Under ett kor-
tare uppehåll fängades här på en pilbuske ett exemplar af den
sällsynta Anthribus dorsalis; kl. 3 e. m. fortsattes resan till
Stensele dit ankomsten skedde samma dag på aftonen. Här
uppehöllo vi oss d. 22, 23 och 24 Juni under hvilka dagar flera
utvandringar företogos till närliggande skogstrakter, myror och
bäckdalar. Af fjärilar kringflögo här sparsamt: Papilio Disa,
Jutta och Freya, men dessa voro nästan omöjliga att fånga i an-
seende till den ständigt rådande stormen. Podabrus lapponicus
förekom talrikt i gräset nära smärre bäckar. TI skogen ertap-
pades ett exemplar af den sällsynta Lyda Falleni. D. 25 Juni
begåfvo vi oss först till Luspen och derifrån vidare till Gaskelougt.
Under vandringen till förstnämnda ställe anmärktes Cornus sue-
eica i blomma. Anlända till stränderna af Stor-Uman syntes
långt vester ut flera fjell med snöbetäckta toppar. De tvenne
mil som denna dag passerades af den sju mil långa Stor-Uman,
tillryggalades under lugnt och godt väder. Vi erhöllo ett sär-
deles trefligt qvarter i Gaskelougt som bebos af tvenne åboer.

FEST ONE

Detta nybygge är ett af de bäst belägna och vackraste vid Ume-
elf samt skall, enligt uppgift, vara särdeles fredadt för frost-
skada. Vår afsigt var att endast uppehålla oss här en dag, men
en häftig, ihållande vestanstorm förhindrade all affärd under tvenne
dagar. Dessa användes, så vidt väderleken medgaf, till under-
sökningar af den kringliggande nejden. Pelophila borealis, Ptero-
stichus borealis, Cryptohypnus rivularis och Tachinus elongatus
voro här allmänna under stenar vid sjöstranden. JIchneumoniderna,
hvaraf fångsten hittills varit ringa, började nu framkomma i större
mängd. Sedan vädret något lugnat sig begåfvo vi oss åter d. 28
på morgonen i väg för att tillryggalägga de återstående fem milen
af Stor-Uman. I början gick rodden väl, men blåsten ökades
småningom, så att den återstående delen under stark storm och
kalla regnbyar måste beresas. Vid Långnäs, der roddare om-
byttes, blommade Fragaria vesca och Trientalis. Genomvåta och
nästan stelnade af köld ankommo vi sent på aftonen till Ume-
näs. Häromkring börja bergen betydligt höja sig och snöbetäckta
toppar visa sig öfverallt vester ut. Vid Umenäs insamlades på
Caltha palustris en mängd exemplar af Haltica femorata, samt
på myrtrakterna flera nya JIchneumonider. D. 30 Juni fortsattes
resan till Forsmark, det längst nordvest ut belägna ställe, som
hittills varit besökt af någon entomolog. I närheten af denna
by börjar naturen blifva mera vild och storartad. Bergen ega
kolossalare former och de på topparne snöklädda fjellen, ligga
inom ett mindre afstånd. Då de trakter, som äro belägna nord-
vestligt om Forsmark förut icke blifvit närmare undersökta, an-
ser jag mig böra vara något omständligare i deras beskrifvande,
helst efter mitt förmenande och min erfarenhet dessa, vid fram-
tida entomologiska forskningar inom denna Lappmark, böra ut-
göra hufvudsakliga föremålet för desamma. D. 1 Juli begåfvo
vi oss från Forsmark, hvarvid först en liten mårka af en sexton-
dels mils längd passeras, härefter färdas man öfver den en mil
långa Gardviks-sjön, så åter öfver en mårka, trefjerdedels mil
lång, till Aujaurs nybygge, som blifvit upptaget af en lapp. Här
begagnas åter båt öfver den halfmils långa Aujaur-sjön till Rö-

ARS NO ()N

dingfors, hvarest åter en mårka af en fjerdedels mils längd vid-
tager. Den lilla, knappt en fjerdedels mil långa Blacknicks-sjön
öfverfares i båt. Ifrån nämnde sjö måste man åter vandra en
åttondels mil, hvarefter den en och trefjerdedels mil långa Gauta-
sjön vidtager, vid hvars norra ända Tärna kapell är beläget
och dit vi hoppats anlända innan aftonen. Sjön stormade likväl
till den grad, att vi efter trefjerdedels mils rodd måste söka natt-
qvarter i ett lappnybygge Forsbäck, beläget vid sjöns östra sida.
Den trakt som denna dag genomrestes, var i allmänhet beväxt
med barrskog och syntes mindre lämplig för insamlingars verk-
ställande. I närheten af sjöarna och floddalen reste sig flera
mer och mindre snöbetäckta fjell, såsom Ryfjellet, Storfjellet,
Stalofjellet och Klippfjellet. Den 2 Juli tidigt på morgonen, se-
dan stormen något lagt sig, fortsattes färden åter i båt till det
en mil från Forsbäck belägna Tärna kapell, der vi ämnade en”
längre tid uppehålla oss för att göra excursioner till kringlig-
gande fjell och myrtrakter. Vi blefvo vid ankomsten välvilligt
emottagne af Pastor WESTERLUND, som hade godheten till oss
afstå ett mindre rum, det enda han egde utom köket, hvilket af
honom och hans familj begagnades till bostad under värt tre
veckors vistande på stället. Utom pastor finnes endast en ny-
byggare vid Tärna. Prestgärden, som är belägen på södra slutt-
ningen af det så kallade Laxfjellet, eger icke allenast ett vackert
läge med vidsträckt utsigt öfver Gauta-sjön och de omgifvande
falrika fjellen, utan äfven en yppig vegetation, sådan som, man
- endast finner den i våra nordliga trakter. På fjellets mot söder
lutande del, som genomskäres af flere smärre från den ofvan
liggande snön nedrinnande bäckar, visa sig endast några få gra-
nar. Den hufvudsakliga trädvegetationen bestar af björk, blandad
med hägg, samt en och annan rönn eller asp. Vissa delar äro
betäckta af täta, icke särdeles höga enbuskar, samt temligen
frodigt blåbärsris. Ibland växter som utmärka sig genom sin
frodighet, förekomma här, likasom i alla alpinska trakter af vart
land, Aconitum septentrionale, "Sonchus alpinus, Epilobium an-
gustifolium, Geranium sylvaticum, några bräken-arter och Angelica

1

— 21 —

Archangelica, den senare dock sparsammare. Den hufvudsak-
liga vegetationen på fjellets södra sida utgöres af Poa nemo-

ralis, cesia, Atira flexuosa, Milium effusum, Anthoxanthum odo-

ratum, Aquilegia vulgaris, Astragalus alpinus, Myosotis sylvatica,

Veronica alpina, serpyllifolia, Bartsia alpina, ÖOrchis maculata,
Trollius europeus, Viola palustris, uniflora, mirabilis, Stellaria
nemorum, Lychnis sylvatica, Geum urbanum, Spirea Ulmaria,
Fragaria vesca, Valeriana officinalis, Rumex acetosa var. alpina,
Rubus saxatilis, ideus, Convallaria verticillata, Poa remota (hvilka
tvenne senare vanligen synas uppträda på samma lokaler), Cornus
suecica, Pyrola uniflora, Epilobium montanum, Silene rupestris,
Cerastium alpinum, Paris quadrifolia, Parnassia palustris, Poly-
podium phegopteris och Dryopteris, Struthiopteris germanica, Asple-
mum viride, Lycopodium elavatum, Selago, alpinum och annoti-
num. Utmed sjö-, elf- och bäckstränderna växte Alnus incana
sparsamt, allmännare några Salix-arter, såsom phylicifolia, nigri-
cans, Lapponum, caprea och Caltha palustris. Närmare fjellets
topp förekom i temlig mängd Salix lanata och glauca, samt på
fjell=platåerna Azalea procumbens, Diapenzia lapponica, Menzieswa
ceerulea, Betula nana, Salix herbacea, reticulata, Arbutus al-
pma, Saxwifraga stellaris, Hieraciwm alpinum, Luzula spicata,
Juncus trifidus och biglumis. De stora myrtrakterna voro be-
växta med samma pil-arter, som blifvit förut uppräknade så-
som förekommande i låglandet, Betula nana, Vaccinium uligino-
sum, en mängd starr-arter ibland hvilka Carex ceespitosa, dioica,
aquatilis,' vulgaris och vaginata syntes vara allmänna, Iriopho-
rwm Scheuchzeri, Rubus Chamemorus samt ÖOxycoccus palustris.
Vid vår ankomst till Tärna voro växterna föga utvecklade. Björken
visade, något högre upp på fjellets sluttning, knappast tecken
till löf. Caltha, Viola uniflora, Daphne och några Saliz-arter
voro nästan de enda växter som blommade, hvaremot Trollius
och Häggen ännu icke voro utslagna. Detta förhållande, jemte
en särdeles kall, mulen och stormig väderlek, som med få undan-
tag fortfor under hela Juli månad, försvårade i hög grad insam-
lingarne och orsakade att dessa icke blefvo så rikhaltiga, som

FER DN

de vackra och yppiga lokalerna syntes lofva. Genom ihärdiga
ansträngningar lyckades vi dock sammanbringa ett icke så ringa
antal intressanta arter. Bland fjellhumlorna förekommo här en-
dast trenne arter, neml. Bombus lapponicus, consobrinus och ni-
valis. Den senare endast högre upp på fjellets sidor. Af Lep-
tura interrogationis och Gonioctena affinis, hvilka båda arter voro
allmänna, påträffades inga af de mörka och utmärkta varieteter,
som talrikt nog visa sig i de vestliga delarna af Luleå Lapp-
mark, särdeles vid Qvickjock. Den i flera Lappmarker, stun-
dom i oerhörd mängd funna Lina lapponica, syntes här vara
mycket sällsynt, hvaremot en liten, hittills endast i få exemplar
påträffad Coccinella, Hippodamia strigata, talrikt förekom i gräset
på sanka trakter. Af den förut i musei samling saknade HElo-
phorus mvalis lyckades jag ertappa flera exemplar under vissnadt
gräs, 1 närheten af på fjellet befintliga snöfläckar. En utmärkt
Dipter-art, tillhörande ett nytt slägte i närheten af Scatopse,
erhölls i några exemplar, Pachyneura fasciata var på fjellslutt-
ningarne temligen allmän och den sällsynta Beris dubia, som
hittills endast af mig blifvit anmärkt på Dovre fjell och i Njun-
nas-dalen i närheten af Qvickjock aterfanns här, ehuru sparsamt.
Var afsigt, att från Tärna utsträcka forskningarne ända till Nor-
ska gränsen, förhindrades alltjemt genom den fortfarande stor-
miga och kalla väderleken. Sedan denna sent omsider syntes
blifva något bättre, beslöto vi anträda den länge tillämnade fär-
den, samt begåfvo oss. i väg d 21 Juli. Efter en kort rodd
på Gauta-sjön vidtager en mårka af en attondedels mils längd,
hvarefter Lais-sjön, en half mil lång, passeras. Straxt sedan man
lemnat Tärna upphör all barrskog och björken, som är temligen
storväxt, utgör nu mer den egentliga trädvegetationen, hvilket
haft till följd att alla byggnader i dessa trakter blifvit uppförda
af sistnämnde trädslag. Boningshusen äro också i allmänhet små
och bestå endast af ett litet rum, hvaruti de resande måste åt-
nöja sig med att taga qvarter jemte nybyggenas öfriga befolk-
ning. Flera insekt-arter, som förut icke af mig inom denna Lapp-
mark observerats, påträffades vid Laisholmen, såsom Byrrlus

TN VER

picipes, Hemerodromia Frigelä m. fl. Den 22 afreste vi till
Björkfors nybygge bebodt af fem åboer. Man tillryggalägger detta,
omkring en och en half mil långa håll, på Ume elf, som på några
ställen är så strid att man måste stiga ur båten, hvilken drages af
roddarne med linor uppför de små forsarne. Sedan en gifvande
excursion blifvit verkställd, fortsattes resan till Umefors nybygge.
Härunder befors först elfven en och en fjerdedels mil, hvarefter
den öfriga vägen, en och tre åttondedels mil, måste till fots pas-
seras. Mam belönas likväl i rikt mått för denna vandring. En
rikare och yppigare vegetation än här har jag ingenstädes förut
sett i våra fjelltrakter. Lokalen var högst omväxlande; frodiga
bäckdalar, smärre höjder beväxta med björk och särdeles högväxt
blåbärs-ris, samt smärre kärrtrakter betäckta med pil- och vide-
arter träffades öfverallt. Skörden af insekter var ock under hela
vägen särdeles rik och mången ny rekryt för vår fauna inrymdes
i insamlingslådorna. Af alla de ställen vi under denna tur be-
sökt, anser jag Umefors nybygge vara mest förtjent af att,
vid framdeles skeende entomologiska undersökningar af Lycksele
Lappmark, väljas till hufvudstation. Man kan härifrån lätt göra
utfarter, icke allenast till fjellryggen, som skiljer Sverige och
Norge åt, utan äfven till tvänne från densamma, nästan parallelt
med Ume elf löpande vattendrag, nemligen Tengvattens-elfven och
Joevattens-ån, hvilkas omgifningar beskrifvas såsom särdeles yp-
piga. Den förra förenar sig med Ume elf i närheten af Björk-
fors och den senare utfaller i Laisotjaur nära Laisholms nybygge.
Utom denna fördel eger man i närheten lätt bestigliga fjell, hvil-
kas flora och fauna ega en rent alpinsk karakter. På dessa träf-
fades nemligen allmänt Nebria nivalis, Harpalus alpinus m. fl.
samt den vackra Ranunculus nmivalis med flere andra högre fjell-
växter. I dalarne insamlades Flater fasciatus, borealis och Coc-
cinella trifasciata. På Ichnewmonider voro omgifningarne särdeles
rika och sammanbragtes under de trenne dagar vi här uppehöllo
oss öfver ett tusen individer af denna familj. Som väderleken
åter började blifva regnig, kall och stormig måste vi uppgifva
förslaget att besöka Oxfjellet i Norge, hvarföre återresan an-

SEN ANNE

träddes till Tärna, dit vi anlände d. 28 Juli på aftonen. Efter
några dagars uppehåll härstädes, hvarunder stark frost inträffat,
företogs återfärden samma väg som blifvit begagnad under upp-
resan, hvarföre det torde vara tillfyllest nämna att vi derunder
uppehöllo oss en eller flera dagar på de ställen som då visat
sig fördelaktiga för insamlingars verkställande. Den 23 Augusti
skedde ankomsten till Lycksele, hvarifrån vi afreste d. 1 Sep-
tember samt afgingo, efter ankomsten till Umeå, med ångfartyg
till Stockholm der vi inträffade d. 9 September.

Ehuru den resa, som under den förflutna sommaren af mig
blifvit utförd, enligt hvad på flera ställen blifvit antydt, fortgått
under en för entomologiska insamlingar högst ogynsam, kall, stor-
mig och regnig väderlek, hvarunder solens värmande och lifgif-
vande strålar nästan ständigt varit bortskymda, har likväl det
hufvudsakliga ändamålet af undersökningarna lyckats bättre än
jag vågat hoppas. Salunda har jag till ökande af Riks-Musei
samlingar eller dess duplett-förråder hemfört och aflemnat något
öfver tio tusen individer insekter, bland hvilka omkring fem tusen
tillhöra den hittills alltför litet undersökta Ichneumonid-familjen.
Antalet nya arter af sistnämnde grupp är icke obetydligt och kan
med säkerhet uppskattas till minst ett hundrade. Flera förut i
Musei samling felande Coleopter-arter, och typer för tvenne nya
slägten bland Diptera, hafva äfven erhållits. Slutligen har jag lyc-
kats upptäcka en för vår fauna ny landsnäcka Helix Harpa, hvil-
ken förut endast blifvit funnen 1 Norra Amerika.»

SR OSSE

Fornforskning i Schweitz. — Hr A. RETzIUs föredrog
följande utdrag ur ett bref från Hr FRED. TROYON, dateradt Bel-
- Air nära Cheseaux vid Lausanne d. 22 Okt. 1856:

»De vigtigaste upptäckter vi under de sednare åren gjort
äro otvifvelaktigt de af de schweiziska pålbyggnaderna. Detta
byggnadssätt bestod uti att uppföra flera eller färre hyddor öfver
vattenytan, på så stort afstånd från stranden, att man lemnade
ett tillräckligt bredt vattenbälte för att skydda invånarne mot
vilddjur och plundringar från det inre af landet. För detta ända-
mål valde man, vid stränderna af insjöarne, de ställen hvarest
den sandiga bottnen ej sluttade alltför mycket. På några hun-
drade fots afstånd från stranden, och parallelt med densamma,
nedslog man ett stort antal pålar, och ofvanpå dessa, som räckte
ett par fot öfver vattenytan, lades ett golf, på hvilket hyddorna
uppfördes förnämligast af flätade pilgrenar, som bekläddes med
lera. Dessa byggnader i genomskärning hafva framställt unge-
färligen denna figur: €

Några af dessa pålningar äro nu betäckta af omkring tjugo fots vat-
ten, så att pålarne i vissa fall måste hafva varit trettio fot långa.

Denna byggnadsart är, såsom längre fram skall visas, ej så
hypothetisk, som man vid första betraktandet kunde tycka. Man
återfinner dessutom i HERODOTUS L. V c. 16 en noggrann be-
skrifning på Pangeernas boningar på sjön Pracias (n. v. Ta-
kinos) i Turkiet, hvilka tydligen voro af samma slag. I våra
dagar finnas liknande byggnader vid stränderna af Svarta Hafvet
och andra ännu snarlikare vid Indiska archipelagens kuster, vid

Öfvers, af K. Vet.-Akad Förh., d. 14 Januari 1857.

SINGS SE

ön Borneo och hos Papouerna i Nya Guinea (se angående dessa
sistnämnda DUMONT D'URVILLES resa). Lemningarne efter dessa
boningar uti de schweiziska insjöarne bestå af pålar mer eller
mindre uppskjutande ur gyttjan och utaf talrika fragmenter af
husgerådssaker, hvaraf deras ålder kan bestämmas. De första
fynden, som härleda sig från början af år 1854, tillhörde sten-
åldern. Vattnets ovanliga fallande i Zärichersjön föranledde nå-
gra privata personer i Meilen, att derstädes anlägga terrasser,
och vid dessa arbeten fann man på föga djup uti gyttjan, lem-
ningar af talrika pålar, kalcinerade stenhällar, hvilka synbarligen
hade tjenat till eldstäder, kilar, yxor, lansspetsar och pilar, knif-
var, sågar etc., allt af stenkisel från Jura, men äfven från Frank-
rike, landets egna stenarter, men äfven nephrit från Orienten.
Flera af yxorna voro fästade vid stycken af hjorthorn, hvilka
tjenat till skaft. Andra verktyg af ben bestodo utaf taggar, som
voro blandade med en mängd stycken af lergods, rikt på kisel-
grus. Jag bör äfven nämna, att der fanns bernsten från Öster-
sjön, hvilket förhållande är ganska intressant, emedan det bevisar,
att man -redan i denna aflägsna forntid stått i kommunikation
med norden.

Under de sednaste månaderna, har en ej mindre vigtig upp-
täckt blifvit gjord uti kantonen Bern, i följd af urtappandet af
den lilla sjön Mossendorf, nära Hofwyl. En plats af omkring
70 fots bredd och 75 fots längd befanns vara betäckt af pålar
helt obetydligt uppskjutande ur gyttjan. D:r UHLMAN har, uti
gyttjebädden på detta ställe, funnit öfver ett tusen föremål: yxor,
pilspetsar, sågar etc. af sten, samt ett stort antal benverktyg, så-
som sylar, saxar och ett slags knifvar. Bland lerkärlen var,
likasom vid Meilen, en mängd ben af djur, bland hvilka en
knota af omkring 8 decimaltums diameter förtjenar att omnäm-
nas. Jag ämnar med det första besöka denna intressanta upp-
täckt. Uti kantonen Waadt har jag funnit en dylik plats, dock
under något olika förhållanden. I södra ändan af Neufchatel-
sjön, vid Yverdun, är en dal, som bildats af torf och andra upp-
slammade ämnen, och hvilken oupphörligen imkräktar mer och mer

25 NA ER

| af sjön. Omkring 5,500 fot från stranden reser sig en kalkklippa,
| hvilken bildar liksom en stor ö i dalen. Vid foten af berget, åt
sjösidan, har man, vid upptagning af torf, på 10 fots djup fun-

nit pålar och stenverktyg, utan spår af metall. Vattnets djup i
dalen är ett stort hinder för forskningarne derstädes, men det är

| intet tvifvel om de der befintliga pålarnes ursprungliga bestäm-

melse. Det vore af vigt att utreda huru många århundraden, som
| erfordrats för att bilda detta bälte af 5,000 fot. I detta hän-
| seende visar sig ett faktum, som ej är utan intresse. Ruinerna
a Ebuiodunum, en gammal romersk stad, finnas emellan berget
| Chamblon och sjöns nuvarande strand. Under det romerska tide-
| hvarfvet, hvilket hos oss innefattar de fyra första seklerna af
| vår tideräkning, sköljde sjöns vågor foten af denna stad, hvars
ruiner nu äro 2,500 fot från stranden. Om man antager, att det
nyaste bältet bildats under femton århundraden, hvilket är ett
minimum, så skulle trettiotre århundraden hafva erfordrats för

bildandet af jordbältet mellan Chamblon och sjön, Hvilket bevisar

att pålbyggnaderna vid foten af. berget måste hafva existerati 15:de
århundradet f. Chr. Jag bör tillägga, att från detta berg till sjön
är dalens bredd ungefär densamma, och att formationen fordom
likasom nu bestod af torf och uppslammadt land. Det förstås
af sig sjelf, att jag ej fäster alltför stor vigt vid denna beräk-
ning; men man kan ej underlåta att erkänna, det en lång tid
måste hafva förgått, sedan Chamblon var kringflutet af vatten, och
omgifvet af pålbyggnader.

Man finner af nyssnämnde upptäckter, hvilka nu egentligen
blott hunnit börjas, att Schweitz har sin stenålder, likasom de
nordiska länderna, och att vid denna tidpunkt, i anseende till de
använda ämnena, dess urinvånare redan idkade byteshandel på
Östersjöns kuster och med Orienten; men å andra sidan visar
användandet af landets stenarter, att industri-alster äfven till- -
verkades på stället. De folkslag, som jag vill kalla de Indo-
Europeiska medförde till Europa ett nytt begrafningssätt och
kännedomen om kopparns bearbetning. Jag har skäl att för-
moda, att åtskilliga familjer af urinvånarne sökte en tillflykts-

ort undan eröfrarne uti några af Schweitz's dalar, men att de
likväl snart kommo i åtnjutande af bronz-industrien. Detta be- :
kräftas genom alla graf-fynd. På den skandinaviska halfön åter-
finnas verktygen från stenåldern förnämligast bredvid de hop-
krupna skeletterna, såsom uti grafvarne på Axevalla hed, under
det att bronzen vanligen åtföljer förbränningen d. v. s. urnan,
hvaruti askan förvarades. I Schweitz finnas äfven stenverktygen
bredvid hopkrupna skeletter, men denna ställning fortfar ännu en
tid under bronz-åldern; sedan utsträcktes skeletterna på ryggen,
såsom uti våra nu brukliga grafvar, hvilket visar, att här bron-
zen ej nödvändigt åtföljer grafurnan, hvilken snarare tillhör jern-
äldern. Följaktligen har man intet skäl att ej tro, det pålbygg-
naderna icke voro brukliga ännu under” bronz-åldern. Jag påstår
för öfrigt icke, att samma slags boningar nödvändigt måste till-
höra samma folk. Det finnes till och med i våra dagar, bland
de ociviliserade folken, så många liknande byggnadssätt, att det
vore omöjligt att tro det pålbyggnadena kunde hafva tillhört en
enda nation. De omständigheter, som föranledt detta byggnads-
sätt hafva dels varit behofvet att lefva i skydd emot angripande
fiender, dels ock det bättre tillfälle att fånga fisk, som dylika
pålbostäder erbjödo. Troligen voro sjöarne i Schweitz, då dessa
byar byggdes, fiskrikare än nu. Den skugga, som hyddorna ka-
stade på vattnet, drog fiskarne ditåt, hvilket förhållande visar
sig vara välbekant för nutidens fiskare, ty de utkasta grenar på
de ställen der de vilja fiska. Jag skulle äfven vilja säga, att det
' uti menniskolifvet är en tid af ungdomen, da man finner särdeles
nöje uti att leka i vattnet, och vore det ej möjligt att den pe-
riod, då detta slags byggnader uppfördes, skulle-i folkens historia
kunna likasom motsvara denna del af ungdomsåldern?

Ett af de kännetecken, hvarpå man igenkänner bronz-åldern,
oberoende af metallens användande, är pålarnes tillstånd. De
pålar, hvilka qvarstå sedan stenåldern, synas alls icke eller åt-
minstone, obetydligt öfver gyttjan. De från bronz-åldern deremot
uppsticka vanligen 2, 3 till och med 6 fot öfver densamma. På
nära 100 fots afstånd från stranden äro de likväl betäckta af

NGN JUR

8 till 20 fots vatten. Stundom upptaga dessa pålar från bronz-
åldern, platser af 1200 fots längd och 2 till 300 fots bredd. Det
bör emellertid anmärkas, att de på samma ställe ofta äro ganska
olika bibehållna. Midt uti en väl bibehållen grupp, finnas de,
som blifvit afslipade af vattnet, så att endast en bräcklig spets
qvarstår, andra åter igenkännas blott på en svart ända i gyttjans
yta. Häraf finner man, att pålarnes ålder varierar på samma
punkt, och att dessa byggnader varit länge brukliga, i anseende
till deras olika bibehållande. Då man kommer så långt, att man
grundligt kan få undersöka någon punkt, är jag säker, att man
under det lager, som tillhör bronz-åldern, kommer att finna ett
från sten-åldern. Jag bör äfven omnämna, att de delar af dessa
pålar, som upptagits ur gyttjan, äro förvånande väl bibehållna,
under det att de som varit i vattnet, äro vida mer afnötta. Förra
vintern uppryckte jag nära Rolle en ekpåle. På den del, som
varit nedslagen i bottnen, syntes ännu tydligen alla huggen gjorda
med en yxa af små dimensioner (såsom Celternas bronz-yxor);
denna del var af 12 tums diameter, under det att. den, som sköljts
af vattnet, endast hade 6 tum. Om man antager, att denna påle
förskrifver sig från dessa byggnaders sista tid, d. v. s. för ungefär

| två tusen år sedan, så följer häraf, att den, hvilken ej framställer
| mer än en mörk skifva på gyttjans yta, måste vara af långt

högre ålder. Pålar, hvilka blifvit alldeles uppmultnade af vattnet,

| äro ofta af vida större diameter. De äro ej regelbundet place-
| rade; de flesta stå på 2 till 3 fots afstånd från hvarandra, men

det synes tydligt, att så snart någon sten lade hinder i vägen

| för deras nedslående, ett mera lämpligt ställe uppsöktes. Nu

återstår att utforska huru man gick tillväga vid pålarnes ned-

| slående, i en tid då hejare troligen ej voro uppfunna; men i

stället att inlåta oss på gissningens område, finner jag det råd-
ligare att hänvisa till Papouernas vid Nya Guinea, förfaringssätt.
— Bredvid pålarne från den andra åldern finner man en mängd
föremål i gyttjans yta, hvilka ej äro helt och hållet betäckta, utan
tydligen synas då vattnet är klart. De bestå för det mesta utaf

1 celtiska bronz-yxor, skäror, knifvar, lansspetsar, dolkar, några

H

SE Nr

värjor, armband, hårnålar, en eller två synålar; allt af bronz.
Bland dessa saker finner man äfven ett slags stenhammare, be-
stående af en ursprungligen rund kiselsten, hvilken bildats till
en kub, med trubbiga vinklar. Åfven finner man stenar, lik-
nande trissor, med en reffla i kanten och en helt obetydlig ur-
hålkning på flatsidorna. Indianerna i Norra Amerika begagna
sig af dylika trissor vid sina lekar. Från denna ålder finnes
rik tillgång på lerkärl, af de mest olika former och dimensioner
från 2 tum till 2 fot i diameter. Leran i dessa kärl är grof och
innehåller vanligen en mängd kiselgrus. På några synas märken
efter krukomakarens fingrar, andra åter äro prydda med fina
streck föreställande sparrar och brutna linier. De olika styckena
af samma vas finnas ofta bredvid hvarandra, och bibehålla alltid
de vinkliga former, i hvilka de blifvit sönderslagna, så att man
tydligen ser, att de ej rullats omkring af vattnet. Åtskilliga kärl

äro ännu alldeles oskadade.

Jag bör äfven nämna, att bland lerkärlen förekomma ringar
af grof lera, från 3 till 6 tums diameter, hvilkas bestämmelse är
något -problematisk; de äro ofta brända af eld och det synes mig
troligast att de begagnats till att ställa de smärre lerkärlen på,
emedan dessa vanligen äro utan fötter. Bland dessa lerkärl har
Hr MUELLER i Nidau funnit stycken af lera, som blifvit bränd
vid någon eldsvåda; af de krökta märken, man finner uppå dem,
. och som tydligt återgifva de flätade pilgrenarnes form, synes
påtagligt, att de utgjort en del af hyddornas beklädnad. — Då

jag kom att tala om eldsvåda, bör jag äfven nämna, att bland I

dessa pålar finnes mycket kol och förkolnade trädstycken, hvilka
tyckas vittna om förstöring genom eld. Den mängd föremål man
ännu ser på gyttjans yta tillåter ej att man förblandar denna
förstöring med den vid Helvetiernas utvandring, hvarom ÖCZESAR
talar, emedan folket, då det frivilligt uppbrände sina hyddor, för
att betaga sig all lust att återvända, troligen räddade sina vapen
och prydnader. Dessutom äro de hvassa verktyg, hvilka finnas
bland lemningarne af dessa boningar, utaf bronz, då deremot de

Ner BE

Helvetier, som lefde före vår tideräkning redan kände jernet, hvil-
ket. jag kan bevisa.

De djurben, hvilka jag och mina medarbetare funnit vid
våra forskningar, äro ej utan intresse. Flera äro ännu obestämda,
likväl hafva vi redan hästen, kon, fåret, det tama eller vilda
svinet, hjorten och dofhjorten. Uti Lemansjön, Yverdunsjön
(Neufchatelsjön) och Biennersjön, finnas ännu farkoster till hälften
fyllda med grus, bildade af ekstammar och urhålkade såsom tråg,
liknande vildarnes piroger; ändarne äro spetsiga och bilda ett
slags säte. Vi hafva ännu ej försökt att upptaga någon af dem
ur vattnet, emedan de, då trädet torkar, falla i stycken och det
vore skada att tillintetgöra dem. Den största, uti Biennersjön,
är omkring 40 fot lång. Jag har uti sjön Yverdun funnit åtta
pålbesatta platser från bronz-åldern och tolf uti Lemansjön.
Hr MUELLER i Nidau har äfven uppsökt flera uti Biennersjön.,
Vid slutet af sommaren har jag likaledes återfunnit dessa slags
byggnader i sjön Annecy i Savoyen. Jag har på dessa ställen
aldrig funnit några jernverktyg och ehuru Hr MUELLER upptagit
två till tre sådana, kan jag säga, att pålbyggnaderna taga slut
på samma gång, som bronz-åldern. Jag har till och med skäl
att tro, det förstörarne af dessa boningar voro Helvetierna, hvilka,
som jag redan nämnt, kände jernets bruk, då de nedslogo sina
bopålar mellan Jura och Alperna, några århundraden före Chr. f.
Om dessa byggnader ännu existerat i CZSARS och POLYBII tid,
skulle man finna dem omtalade hos de romerske författarne. De
| folkslag, som sålunda byggde sina boningar öfver vattenytan, lefde
otvifvelaktigt hufvudsakligen af fiske, men egnade sig äfven åt
| Jagt, såsom hjort- och dofhjorts-benen tydligen visa. De under-
höllo äfven husdjur och begagnade måhända hästen såsom födo-
ämne, emedan man finner dess ben vid foten af pålarne. De
. voro ej fullkomligt främmande för åkerbruket, såsom man ser af
de skäror, hvilka på manga ställen blifvit upptagna. Metall-
arbeten voro dem ej heller obekanta; ty en gjutform af celtisk
bronz har blifvit upptäckt nära Morges.»

BARD

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.

Botaniska afdelningen.

Af Hr E. Fries. |

Etthundradenittionio arter från nordliga Persien, samlade af KotscHY.
Trettiotre arter från Sicilien, samlade af HuET DE PAVILLON.

1

a (RISE IA eken

Till Gottlands geologi. — Hr Magister G. LINDSTRÖM
hade i bref till Hr S. LoVÉN meddelat följande:
| »Jag kan icke underlåta, att vid detta tillfälle omnämna

den vink till förklaring af Gottlands-bildningens lägrings-förhål-
landen, som jag fick under mina vandringar sistlidne sommar.
WAHLENBERG och HISINGER ansågo, den sednare åtminstone
till en tid, sandstenslagret för det äldsta af alla, så att det
skulle bilda underbädden för mergelskiffern och kalken i norra
Gottland. MURCHISONS föreställning är ju åter den, att sand-
stenen jemte den ofvan liggande Hoburgskalken utgör en särskild
länk af de fyra, i hvilka han sönderdelar Gottland, och således
skulle hvila på de äldre norra lagren? Jag föresatte mig att upp-
söka den linie, som HISINGER i sina anteckningar (kartan öfver
södra Gottland) förlägger i Grötlingbo, som sandstenens nordliga
gräns. Men det befanns, att sandstenen sträcker sig mycket längre
norr ut än HISINGER känt. Jag kunde spåra sandstenen ett godt
stycke norr om Rohne hamn. Sandstenshvarfven ligga här lika
| vågrätt mot hafsytan, som längre söder ut; icke den minsta stup-
ning är märkbar, hvilket dock skulle vara fallet, om den, så-
' som MURCHISON antager, hvilar på de norra kalklagren, som här
möta. Sandstenen betäckes litet söder om Hummelbos-udd af al-
| Iuvial-bildningar och först norr om denna udden kommer åter
underbädden i dagen, men är då icke längre sandsten, utan en
| mycket sandhaltig och hård mergelskiffer, som ligger i lika våg-
| räta hvarf, som sandstenen på andra sidan udden. Längre norr
ut försvinner sanden och bädden är ren mergelskiffer, lik den,

| som på motsatta vestra sidan är så rik på försteningar. Denna
' mergelskiffer går på det tydligaste in under den kalkvägg, som i
I Burs utgör en fortsättning af den nordliga kalkmassan. Skulle
det ej kunna tänkas, att sandstenen i söder och mergeln i norr
'äro olikartade delar af en och samma, sammanhängande bädd?
| Man kan ju tänka sig, att den urtida hafsbottnen på ena hållet
varit mera sandhaltig och på det andra mera lerhaltig. För-
| steningarne tyckas också tala derför, så att de olikheter i arter-

Öfvers. af K. Vet.-Akad, Förh. Årg. 14. N:o 1. 3

näs förekomst, som MUROCHISON tillskrifver en olika tillvaro i
tiden, i sjelfva verket skulle kunna bero på en olika (men sam-
tidig) utbredning i rummet, hvilket aterigen torde hafva berott på
bottnens beskaffenhet. Ty när det — som t. ex. i Fröjel — hän-
der, att en mycket sandhaltig mergelbädd helt plötsligen visar
sig inom ett litet område, så äro dess försteningar helt olika dem,
'som finnas rundtomkring i den rena mergeln. De höra till sådana
arter, som nästan uteslutande förekomma i sandstenen (Chonetes
sp., Leptene). Att äfven bildningar, som äro så olikartade till
sin struktur, som den oolith-artade kalken i söder och den van-
liga kalken i norr, skulle vara samtidiga, kan man förmoda dels
af de mänga arter, som de hafva gemensamma med hvarandra,
dels deraf, att man i likhet med sandstens-bäddens öfvergång till
mergelskiffer, kan spåra öfvergången fran oolith-strukturen till
vanlig kalksten ju mer mad nalkas mot norr. Lagren tyckas
dessutom vara lika litet stupande 1 norr som i söder.»

a RS VE

Confervernas fruktifikation. — Hr ARESCHOUG hade i bref
till Hr ÅA. Retzius meddelat följande:

»Att rörliga sporer eller sporidier utvecklas inuti Confervernas
artiklar (= celluler) till stort antal eller ock blott en enda uti
hvarje artikel, är bekant; men att en del af dessa äro hanar
eller han-organer, åter andra honor eller hon-organer, derpå hän-
tyda af mig gjorda observationer. Både han- och hon-sporen
(sit venia verbo) röra sig; den förra, ursprungligen rund, antager

en oval form och öppnar sig i toppen medelst ett
5 lock, som lemnar fri utfart åt de inneslutna anthe-

: ridia (= animale. spermat.) Honsporen saktar sin

rörelse, vrider sig kring sin axel och omgifves vid
detta tillfälle af nämnda antheridia, som svärma rundt kring henne.
Vid denna tid märker man på honsporen nagra ljusa fläckar, rät-
tare punkter, som troligen äro hål. Inkrypa antheridia genom
dessa? Detta kan jag ännu ej afgöra. Slutligen upphör denna
företeelse äfvensom sporens rotation och dess groning vidtager,
som hastigt fortgår. Dessa saker äro ytterst intressanta och jag
längtar efter sommaren.»

Ofvers. af K. Vet.-Akad. Förh., du 14 Januari 1857.

Y

SS 0 Ores

Akademiska angelägenheter.

Preeses tillkännagaf, att Akademien .d. 21 December 1856 genom
döden förlorat sin ledamot af åttonde klassen, Presidenten i Kammar-
Rätten, Comm. m. st. k. K. N. O. AuG. Vv. HARTMANSDORFT.

Akademien kallade genom anstäldt val till ledamöter: i tredje klas-
sen, Professoren vid Bergsskolan i Fahlun Hr J. S. BAGGE, samt i
åttonde klassen Vice-Amiralen och Commendören m. st. k. K. S. O.
J. H. KREUGER.

Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med K. K. Geo-
logische Reichs-Anstalt i Wien samt det Naturhistoriska Museum
i Bergen.

Akademien beslöt, att Herr ERDMANNS afhandling: Om Dalkarls-
bergs jernmalmsfält, skulle intagas i hennes Handlingar.

Sekreteraren anmälte, att Sednete afdelningen af Akademiens Hand-
lingar för år 1854 från trycket utkommit.

STOOR LEE X

' STOCKHOLM, 1857. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

RR RR ONES Ar ot

ÖFVERSIGT

AF ;

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.

Årg. 14. —£857. MP.

Onsdagen den 11 Februari.

Lemning af Uroxen i Östergötland. — Herr Brukspa-
| tron J. W. GRILL hade insändt följande uppsats öfver detta ämne,
som af Hr SUNDEVALL föredrogs. |

»För några år sedan hittades vid Odenfors, cirka en mil
nordvest från Linköping, en fossil hornqvicke, som jag anser mig
| kunna bestämdt antaga hafva tillhört Bos urus Antiqv. (B. pri-
migenius Recent.).

Den öfverensstämmer icke blott till formen utan äfven i det
| närmaste till storleken med qvickarna på de 11 åa 12 cranier af
| nämnde art, som förvaras på Lunds Universitetsmuseum, och som
Prof. NILSSON haft godheten visa mig. Den har haft sin plats
| på hufvudets högra sida, »rigtad vid roten utåt och något bakåt,
på midten böjd framåt, mot spetsen uppåt». Den inre hälften
upptill och nedtill platt-tryckt, så att genomsnittet bildar en nå-
got oval figur. Ehuru den yttersta spetsen är afbruten, har dock
| den convexa sidan efter böjningen en längd af 2 fot 33 tum, den
| concava 1 fot 91. Periferien är vid roten 1 fot 3 tum. (Färgen
nu brunaktigt grå). |

Denna qvicke är sålunda 11—2: tum längre än qvickarne på
"det 12 fot långa, öfver manken 61 fot höga, i södra Skåne funna
skelett, hvaraf mått uppgifvas i NILSSONS Fauna, Däggdjuren,
2:dra upplagan "). Att periferien vid roten är 2 tum mindre,
|

”) Skelettets motsvarande mått äro nemligen 2 fot 2 täm; 1 fot 64 tum; 1 fot
2, tum. |

LEN RE

kommer sig deraf att icke blott den yttre knottriga 2 å 3 tum

breda hornkransen är bortfrätt, utan äfven något af sjelfva kär-

nan saknas. FEnär det beskrifna skelettet tillhört ett yngre, ej
fullt utväxt djur, finnes skäl för handen att det som burit denna
qvicke varit äldre när det omkom.

Fyndet gjordes »på en å två alnars djup, i ett dytag, belä-
get omkring 50 alnar från Svartåns strand», nära den deröfver le-
dande stora bron, alltså ofvanför de fall, som ån gör vid Oden-
fors. »Dytagets botten ligger, vid någorlunda högt vatten, om
våren, i niveau med Svartåns vattenyta» ”).

De skäl, hvarpå jag stöder min åsigt, att qvicken, ehuru
funnen så nära jordytan, icke genom mensklig åtgärd ditkommit
från främmande ort, och ej heller tillhört någon tam oxe, äro
följande:

1:o har Uroxen i Skåne lefvat i vildt tillstånd;

2:o har han derstädes bevisligen varit samtidig med den numera
i norden utdöda Sköldpaddan (Emys lutaria var. borealis
NILSS.) som också i Östergötland blifvit funnen fossil SJR

3:o ligga benen af nu utdöda djurarter, som så ofta träffas i
Skånes torfmossar, icke sällan på lika ringa djup;

4;0 känner man icke att någon race med så stora horn någonsin
hållits tam i Sverige. De största tamoxar uppnå högst 3 af
uroxens förut nämnde storlek.

Förutsatt att uroxen också i Östergötland förekommit vild
— och icke blott enstaka individer hit förirrat sig — så kan
man taga för afgjordt, att han äfven här lefvat samtidigt med
Sköldpaddan — och måhända ha de begge tillhört samma period
som de Skånska. Upptäckten är af desto större intresse, som
man hittills, på grund af saknade lemningar, ponerat att ingen
vild oxe någonsin lefvat nordligare i Skandinavien än i Skåne,

CA ta amt sas near

”) Denna &'s dalgång är en af de bördigaste i provinsen,

"") Nemligen nära Norsholm (vid Motala ströms utlopp ur Roxen), hvarest 1820,
under gräfningen af Götha kanal, hittades 2:ne skal, liggande under en grus-
bädd på 15 fots djup. (DALMAN, Vet. Ak. Hand. 1826, 2, och NILSSON, Vet.”
Ak. Handl. 1839 sid. 194—211). Norsholm ligger circa 3 mil »fogelvägen»
från Odenfors. AR

LR NRO EL

och mest i dess södra del, hvarest man funnit lemningar af ej
mindre än 4 arter”), af hvilka dock B. urus varit ej blott den
störste utan äfven den talrikaste ”").
| På samma ställe, i närheten af hornqvicken, och på lika
- djup, hittades också en kindtand af en ung, blott 4—5 år gam-
mal häst. (Den har suttit i venstra öfverkäken, är nära 3 tum
hög, 1; lång, 1 tum bred, — och på ytan glänsande svart). —
' Jemförd såväl med nutidens, som med en dylik fossil tand (från
| Österby bruk i Upland), alla af lika unga djur, synes mig denna
| hafva tillhört en mindre race. Ehuru funnen på lika ringa djup
som hornqvicken, men för öfrigt under samma förhållanden, torde
| det icke vara mycket vågadt att räkna den till samma. förhisto- j
riska tid, och af en vild hästrace ””").
| Regementsskrifvaren och Ridd. Hr C. A. EKEMAN på Oden-
fors, som vetenskapen har att tacka för tillvaratagandet af dessa

| fossiler — och som godhetsfullt tillåtit mig deras begagnande —
| yttrar skriftligen följande: »Oaktadt fortsatt gräfning af dy, till
I flere tusende lass, hafva dock inga andra lemningar efter djur
kunnat upptäckas, men väl på samma ställe, under jordytan, re-
ster af gamla trädstubbar och skog.»

| Få vi nu antaga att fordna klimatförhållanden tillåtit sköld-
| paddan, den kolossala uroxen — som varit en half gång till så

stor som den störste nu förekommande tama — samt hästen (?)

latt i vildt skick lefva i Östergötland, så berättigas man att i

fantasien fylla taflan med ännu flere af de stora försvunna dägg-
djur, som skånska jorden i sednare tider uppenbarat! Kanske är
det blott en framtid förunnadt att få veta i hvilka sällskaper
'uroxen ströfvade omkring i de skogbygder, som nw med skäl bära

|

namn af »Östgötaslätten».

") Afven på de danska öarne äro numera lemningar af alla 4 arterna funna.
STEENSTRUP: »Undersögelser i geologisk-antiqvarisk Retning», N:o 2, sid. 113.
"") Jemf. Nitrsson, Däggdjuren, sid. XI, 554, 569.
""") Se NILSSON, d:0, sid. XVII, 463 och 468.

ES

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibtiolhek.
Af Kongl. Civil-Departementet.

Underd. Betänkande och Förslag, ang. de Jernvägar, som för Statens
räkning böra anläggas, afgifvet af den dertill i nåder förordnade
Komité. Stockh. 18536. 4:0. i

Betänkande rörande Statens Jernvägsbyggnader, afgifvet af N. ERICSON.
Stockh. 1856. 4:0.

Af Kongl. Commerce-Collegium.

Commerce-Collegii underd. Berättelse om Sveriges utrikes Handel och
Sjöfart år 1855. Stockh. 1856. 4:0.

Af Kongl. Bergs-Collegium.

Underd. Berättelse om Bergshandteringen år 1855. Stockh. 1856. 4:0.

Af K. K. Akademie der Naturforscher i Breslau.
Vorwort zur 2:n Abth.- des 24:n Bandes der Nova Acta.

Af Physicalisch-Medicinische Gesellschaft i Wärzburg,
Verhandlungen, Bd. VII: 2. -

Af Författarne.

BELLARDI, L., Monographia delle mitre fossile del Piemonti. Torino
1850. 4:0.

— — Monographia delle Columbelle fossile del Piemonti. Torino
1848. 4:0.

— — Catalogo ragionato dei fossili nummulitici d”Egitto essistente
nel R. Museo di Mineralogia di Torino. Torino 1854. 4:0.

CaAssEL, P., Eddische Studien. I. Weimar 1856. 8:0.

HJIorrt, G., Om obstetriska Polikliniken vid allmänna Barnbördshuset
i Stockholm, med särskild redogörelse för dess verksamhet under
åren 1850—1854. Stockh. 1856. 8:0.

Af Utgifvaren.
Flora, herausg. von A. E. FÖRNRoHR. Jahrg. 1856. N:o 13—28.

PR
Foglar i Finland. — Följande af Hr JULIUS V. WRIGHT
uppgjorda förteckning på de foglar, som blifvit funne i Savolax,
och särdeles i trakten omkring Haminanlaks gård, nära Kuopio

(63” N. Lat.), hade blifvit af Hr WILH. V. WRIGHT försedd med
åtskilliga tillägg och anmärkningar samt i bref insänd till Hr

|
|
|
|

SUNDEVALL.

»Falco peregrinus, sedd en gång (af FERDINAND VON WRIGHT, den 30
Juni 1848). :

— subbuteo, ank. omkr. slutet af Apr.; kläcker.

— lithofalco, ankommer i Maj; kl:r.

— — tinnunculus, ank. i slutet af April; kl:r.

— — nisus; kl:r. ;

— chrysaétos et fulvus NiLss., stannfogel.

— albicilla, sällsynt.

— haliaétus, ank. omkr. slutet af April; kl:r.

— buteo, ank. i Maj; kl:r. -

— lagopus, förek. vår och höst. É

— apivorus; kl:r.

— = cyaneus, förek. vissa år (om sommaren).

Strix funerea, förek. om hösten i Sept.; vissa år i mängd.

— passerina, stannfogel.

— bubo, d:0. :

— liturata, förekommer om hösten.

— tengmalmi, stannf.

Turdus viscivorus, ank. omkr. medl. af April; kl:r.

— - musicus, d:o d:0o d:0.

— — iliacus; d:o d:0o d:0.

— pilaris, ank. något tidigare än de förre.

— merula, sedd en gång om vintern- (W. v. WR.).
ooo— torquatus, har jag endast en gång sett, i sl. af Maj 1844.
> Cinelus aquaticus; förek. fr. sl. af Oct. till sl. af April
Motacilla alba, ank. vanl. omkr. medl. af April; kl:r.
| — — flava, ank. i början af Maj; kl:r.
| Anthus pratensis, ank. omkr. medl. at April; kl:r.

-— arboretis, ank. i första hälften af Maj; kl:r.

Saxicola oenanthe, ank. mot sl. af April; kl:r.
| — — rubetra, ank. 1 början af Maj; kl:r.

Sylvia philomela, förek. någon gång i Juni.

— -rubecula, ank. stundom redan i början af April; kl:r.
— svecica, förek. 1 Juni, samt stundom om hösten.
== phoenicurus, ank. i slutet af April; kl:r.
— atricapilla, förek. sällan; endast under vårflyttningen.
— nisoria, en gång sedd af FERD. V. WRIGHT.
— — hortensis, ank. omkr. medlet af Maj; kl:r.

Öfvers, af K. Vet.-Akad. Förh., d. 11 Febr. 1857.

NS

Sylvia cinerea, ank. i början af Maj; kl:r.
— curruca var allmän omkring 1823 (W. v. WR.).
— —- hypolais, ank. i medlet af Juni; kl:r.
— sibilatrix, förek. i Juni; ej alla år.
— — trochilus, ank. vanl. omkr. medlet af Maj; kl:r.
— > abletina, d:o d:o d:o.
Troglodytes europius, stannfogel.
Accentor modularis, kläcker.
Regulus cristatus, stannfogel.
Oriolus galbula, ank. i medlet af Juni; kl:r.
Muscicapa grisola, ank. i början af Juni; kkr.
= atricapilla, ank. i slutet af- Maj; kl:r.
Hirundo rustica, ank. omkr. medlet af Maj; kl:r; bortflyttar vanligen
i början af September. ;
— — urbica, kommer med föreg.; bortflyttar tidigare.
— — riparia, kl:r.
- Certhia familiaris, stannfogel.
Sitta europrea, sedd en gång af M. v. WRIGHT.
Parus major, stannfogel.
— — eristatus, id.
— palustris, id.
— ater, förek. någongång, om hösten.
— sibiricus, ses högst sällan, om hösten.
— caudatus, stannfogel.
Ampelis garrulus, talrikast på senhösten; kläcker stundom-
Lanius excubitor, förek. under vår- och höststräckn.

— - collurio, d:o d:o d:0.
Garrulus glandarius, stannfogel. :
— -- infaustus, id.
Corvus corax, id.
— —— cornix, 105
— frugilegus, somliga år, om våren, 1 sl. af April.
— - monedula, d:o d:o d:0.

— — pica, stannfogel.
Caryocatactes guttatus, ej sedd här före 1844, då hon förek. i mängd.
Alauda arvensis, ank. omkr. medlet af April; kl:r.
— arborea, en gång skjuten, af M. v. WRriGHTt, i Nov. 1830.
Emberiza citrinella, stannfogel.
-— schoeniclus, ank. Tage April; kl:r. -
— rustica, en gång skjuten, d. 10 Sept. 1848.
— lapponica, förek. i Maj, men icke alla år.
— nivalis, flyttande, i Mars och November.
Fringilla domestica, stannfogel.
— montana, sällsynt.
— coelebs, ank. i början af April; kl:r.

— chloris, d:0 d:0o d:0.
— montifringilla, ank. i slutet af April; kl:r.
— cannabina, d:0o d:o d:0.

— - linaria, stamnfogel.
— - spinus, kl:r; säges stundom öfvervintra.

ERE SUN

Pyrrhula erythrina, ank. i medio Juni; kl:r.
— vulgaris, stännfogel.
Corythus enucleator, id.
Loxia pityopsittacus, id.
— = curvirostra, id.

Cypselus apus, ank. omkr. slutet af Maj; kl:r.
Caprimulgus europaeus, ses endast under sommarnätterna.
Cuculus canorus, ank. omkr. medlet af Maj; kl:r.

Iynx torqvilla, ank. i början af Maj; kl:r.
Picus martius, stannfogel.

— canus, id.
— leuconotus, id.
— major, id.
— ' minor, id.

— tridactylus, id.

Columba palumbus, ank. mot slutet af April; kl:r. 7
— — oenas, en gång skjuten af M. v. WriGHt, Nov. 1830.

Perdix cinerea, stanufogel.
— coturnix, kläcker stundom.

"—Tetrao bonasia, stannfogel.

— urogallus, id.
— — tetrix, id.
(— hybr. urog., id.)
Lagopus subalpina, id.

Charadr. hiaticula, förek. i sl. af Maj och börj. af Juni; icke alla år.
— apricarius, förek. om våren i Maj, om hösten i Aug. och
Sept.; kläcker veterligen ej.
Grus cinerea, ank. 1 medl. af Apr.; kl:r, och bortflyttar i börj. af Sept-
Numenius arquata, ank. i slutet af April; kl:r.
— phoeopus, d;0 d:o d:0.
'Totanus hypoleucos, ank. i sl. af April, kl:r, och bortfl. i sl. af Nu:
— = fuscus, ank. 1 slutet af April.
— ochropus, förek. någon gång om hösten i Aug.
— = glareola, ank. i slutet af April och början af Maj; kl:r.
— glottis, . d:o d:o d:0.
Phalarop. hyperboreus, mig veterligen endast en gång sedd och skjuten
(den 3 Juni 1837 af J. Vv. WRIGHT).
Tringa temminckii, var ej sällsynt på 1830-talet (WiLH. Vv. WR.).
(Tr. minuta och Tr. alpina; ett exemplar skjutet af hvardera).
Scolopax rusticola, ank. i slutet af April och början af Maj; kl:r.
— major, förek. någon gång; om hösten i slutet af Aug.
— gallinago, ank, vanligen i början af Maj; kl:r.
— - gallinula, kläcker.
Gallinula crex, ank. 1 Maj; kl:r.

EA va VA NS

Sterna hirundo, ank. i medlet af April; kkr.
Larus canus, ank. i början af Maj; kl:r.
-- glaucus, förek. endast under vårstr. omkr. medlet af April.
— fuscus, ank. vanligen något tidigare än canus; kl:r.
"Cygnus musicus, förek. under vår- och höstflyttn. i April och Nov.
Anser cinereus, ank. i början af Maj; kl:r; bortfl. omkr. början af Sept.
— albifrons, har jag sett endast under höstfl. i med näst-
föregående.
Anas clypeata, kläcker stundom i ettsträsk uti Thuusniemi kapell af
Kuopio socken. | |
boschas, ank. i början af April; kl:r och bortfl. i början af Nov.
— acuta, ank. i slutet af April; kl:r.
— penelope, ank. i slutet af April; kl:r; bortfl. i slutet af Oct.
— querquedula, kl:r uti ofvannämnde träsk i Thunusniemi kapell.
— crecca, ank. i första hälften af April; kl:r; bortfi. omkr. slutet
af Sept.
Fuligula ceristata, ank. i medlet af April; kl:r, och bortfl. i sl. af Sept.
— — clangula. ank. i första dagarve af April; kl:r; qvarstannar
stundom i strömmar öfver vintren.
— — fusca, har jag endast en gång sett, den 5 Maj 1847.
— nigra, förek. i slutet af Juni (då odat gamla bannar) samt
unga i November.
— — glacialis, förek. i början af Maj, samt om hösten i Oct: och Nov.
— -- marila, förek. stundom om hösten. (Afven om våren. W. v. WR.).
Mergus merganser, ank. i medlet af April; kl:r.
— — serrator, ank. vanligen i första hälften af Maj; kl:r.
— albellus, förek. högst sällan tidigt om våren, 1 sällskap med
de första F. clangula). ;
Phalacrocorax carbo, förek. sällan (om hösten i Sept.—Oct.).
Podiceps cristatus, Kl:r.
— — rubricollis, id.
— auritus LINN. (cornutus LrH.), auk. vid medlet af April; kl:r.
Colymbus arcticus, ank. vanligen först 1 början af Maj; kl:r; bortilyt-
tar 1 början af September
— — Scptemtrionalis, ank. omkring medlet af April; kl:r; bort-
flyttar i början af September. » S

z

Vid föredragningen häraf anmärkte Hr SUNDEVALL, att Fin-
lands fogelfauna äger högst nära likhet med den i motsvarande
delen af Sverige, men skiljer sig hufvudsakligen i följande: 1:o
förekommandet af Oriolus och Fringilla (Pyrrh.) erythrina; 2:0
bristen på Strix aluco, Picus viridis och Sitta europea; 3:0o några
nordliga arter tyckas der gå längre ned mot söder i låglandet,
såsom Garrulus infaustus, och några sydliga arter torde sträcka
sig längre norrut, t. ex. Sylvia philomela, som dock blott lärer
kunna anses dit förvillad från trakten af Petersburg, der den re-
guliert förekommer.

Slägtet Trachypogon. — Hr Professor N. J. ANDERSSON
hade insändt följande uppsats:

»Mera kanske än inom nägon annan afdelning af gräsen äro
inom Andropogoneernas grupp de af olika författare antagna släg-
ten svåra att noggrannt bestämma och sins emellan åtskilja. De
af blomställningens beskaffenhet, eller af småaxens byggnad, hem-
tade karakterer visa nemligen så många afvikelser och öfvergån-
gar, att man ej sällan stannar i den största villrådighet, huruvida
man gör rättare i att betrakta hela afdelningen såsom en enda
kontinuerlig formseries af arter, eller huruvida man såsom sär-
skilda genera bör uppställa de formtyper, hvilka visa sig mest
framstående och minst föränderliga. :

Så mycket mera värdt uppmärksamhet är det då, att bland
dessa växter paträffa ett slägte, som mera än något annat synes
ega grundade anspråk på att betraktas såsom från de öfriga med
säkerhet särskiljdt. Slägtet Trachypogon afviker nämligen från
alla Andropogone&e vere genom det långa, enkla och cylindriska
axet, hvartill endast hos slägtet Heteropogon finnes något liknan-
de, samt genom tvenne från samma punkt på axets rachis ut-
gående småax, hvaraf, tvertemot förhållandet hos alla andra An-
dropogone&, det skaftade är fertilt och det oskaftade enkönadt.

Visserligen har NEES V. ESENBECK, hvilken först uppställde
detta slägte, så karakteriserat detsamma, att arter med verklig

vippa och arter med axen inneslutna af bracteer och i allt öf-

verensstämmande med dem, hvilka vi hänföra till slägtet Cym-
banthelia, äfven blifvit dermed förenade. Då emedlertid å ena
sidan det synes riktigare att, så vidt möjligt är, lägga vigt på
den egendomlighet, som uttalar sig 1 växtens habitus och som
sammanförer hvad naturen tyckes hafva tilldelat en i ögonen fal-
lande likhet; och då vi å den andra sidan funnit, att de karak-
terer, hvilka hemtas fran de ytterst fina och ofta alldeles omärk-
liga blomdelarnes utseende (såsom kronfjällens form och textur,
blomfjällets djupare eller grundare delning o. s. v.), ganska ofta
äro underkastade förändringar allt efter småaxens förhållande till
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Pebruari 1857.

EE NAGE

- hvarandra och bildning m. m., så hafva vi föredragit att till detta
slägte hänföra blott de arter, som öfverensstämma både till det
yttre utseendet och sina af småaxens form och byggnad hemtade
karakterer, utan att lägga hufvudsakligaste vigten på de mindre
och osäkra skiljaktigheterna 1 blomdelarnes förändringar.

Men om slägtet — sålunda begränsadt — med en viss lätt-
het. skiljes från andra Andropogone&, så äro arterna inom det-
samma så mycket svårare att bestämma. Alla förekomma de på
de vidsträckta slätterna i södra Amerika eller södra Afrika, äga en
så öfverraskande likhet sinsemellan, visa så ringa bestämdhet i
karaktererna eller rättare så många öfvergångar dem emellan, att
man ovillkorligt stadnar i villrädighet om här böra uppställas
flera arter eller blott en enda. Då emedlertid slägtets förmåga
af mångformighet blir tydligare genom att särskilja hufvudtyper-
na, hafva vi i efterföljande uppställning dels antagit åtskilliga
arter, som föregående författare beskrifvit, dels diagnostiserat åt-
skilliga nya, hvilka i alla afseenden synas oss lika väl skiljda,
som de förut bekanta. Endast dem vi haft tillfälle noggrannt
undersöka hafva här blifvit såsom arter upptagna. .

TRACHYPOGON.

NEEs AB ESENBECK in Mart. FL Bras. I p. 344. Ten: Act
Petrop. Ser. VI. 2, p. 255. Andropogon L. Winirp. H. K. et Steudel
Synops.

Spicule gemine, aliera sessilis mascula vel neutra et mutica,
oliera pedicellaia, fertilis et aristata. å

Descriptio. Gramina admodum elata, pereunia. Culmus stricte
erectus, teres, nodis sepe barbatis. Folia plerumque convoluto-filiformia;
vagin&e constricte; lisula plus minus protracta. Spica terminalis soli-
taria, aut plures conjugate alternatim subdigitate. Rachis contigua,
ad pedicellos pilosa. Spicule gemine, aliera subsessilis, altera in pe-
dicello articulatione in medio obliqua pedicellata. Spica sessilis: glume
subequilonge, conrvolute, cartilaginee, exterior oblongo-cuneata,
dorso 5-7-nervis, apiee truncata, interior angustior, acuta, 3-costata;
flosculi "duo, unipaleacei, utrigue masculi. Spicula pedicellata glumis
fere ut in spicula sessili sed angustiores et vulgo hirsutiores; flosculi
duo, inferior neuter, muiicus, bipaleaceus; superior bipaleaceus, berma-
phroditus; palea exterior minutissima integra, in aristam atienuata,
interior minima vel nulla. Lodicule crassiuscule, plicate et trun-

ENA

catre vel bidentate. Stamina tria. Stigmata plumosa e latere spicu-
larum erumpentia. Caryopsis libera.

Synopsis specierum:
a. Spica solitaria.
a. Folis conyvoluto-filiformibus,
" hirtis: 1. TZ. canescens NEBS.
”" glabris: 2. T. micans ANDsS. 3. T. capensis «TRIN). 4. T.
Montufari NEES. 5. IT. violaceus ANDS.
8. Folius planiusculis: 6. 7. truncatus (NERS', 7. T. Preslei ANDS.
bd. Spice gemine, tern vel quatern&e, conjugato-digitatae:
&. Foliis glabris: 8. T. gracilis ANDS. 9. T. dissolutus NEES.
8. Foliis hirtis: 10... 7. plumosus NEES. 11. T. vestitus ANDS

1. TZ. canescens NErs (Mart. Fl. Bras. I. p. 343): Spica stricta,
elongata, rachi pubescente; spicula sessili lineari-oblonga, obtusa,
gluma exteriori dorso 5-nervi et longissime villosa, gluma inte-
riori etiam hirsuta, apice setigera; spicule pedicellate gluma- ex-
teriori dorso nervosa, longe pilosa, basi argenteo-barbata, apice
rotundata, gluma interiori longiori; arista longissima, geniculo
toto inferiori villoso-plumoso; foliis densissime villoso-sericeis; .
ligula oblonga; culmis ceespitosis. — Åndropogon canescens Steud.
Synops. p. 368, n. 58.

Hab. in Brasilia australiori (vidi in herb. reg. berol).

Differt a 7T. Montufari, cui proximus: villo culmi et foliorum
denso albo-argenteo, ligula breviori, spiculis quasi evidentius distichis,
spicule inferioris gluma exteriori longissime villosa, interiori subseti-
gera, glumis spicule fertilis angustioribus, interiori longiori, arista
breviori, rectiuscula.

Radix repens. Culmus tripedalis, crassitie penne columbinee,
simplex; teres, sub spica villosus. Folia filiformia, laxiuscula, inferiora
culmum 2equantia. Spica 4-5-pollicaris, rachis ad insertionem spicula-
rum villoso-barbatula. :

2. IT. micans n. sp.: Spica elongata, cylindrica, flexuosa, rachi gla-
brescente; Spicula sessili lineari-oblonga, obtusa, immarginata,
gluma exteriori 5-nervi, pubescente, interiore glabrescente; spi-
cule pedicellate gluma exteriori dorso nervosa, breviter pube-
sceute, apice rotundata, gluma interiori longiori; arista longissima,
longe argenteo-plumosa; foliis convoluto-filiformibus glaberrimis;
ligula brevi, ovata; culmo stricte erecto, glabro; nodis barbatis.

Hab. in Brasilia (leg. Sellow. In herb. reg. berolinensi et vin-
dob. vidi). A D:o WIDGREN in Brasilia lecta in herb.
Holmiensi asservantur specimina.

Est inter T. canescentem et T. Montufari prorsus medius. Con-

- venit cum illo glabritie culmi et foliorum, cum priori spiculis angustis

et pubescentibus. Ab utroque tamen differt: gracilitate culmi, tenui-
tate foliorum et longitudine spice (que fere 10-pollicaris!), sed pree-
sertim arista fere tota ciliis longissimis subviolacescentibus et sericeo-

ÄN SEMIN SEN

micantibus densissime plumosa. Spicula saltem inferiores (i. e. sub-
sessiles) apice violaceze, pulchre discolores. T. plumosus NEBS, secun-
dum specimina in herbario Kunthiano, valde differt: spicis geminis vel
immo ternis, hirsutie culmi et foliorum etc.

3: of. capensis "TRIN. (Act. Petrop. Ser. VI 2. p: 257): Spica elon-
gata, recta, rachi et pedicellis glabris, ad insertionem spicularum
barbatis; spicule sessilis gluma exteriori dorso convexa, nervosa,
saltem inferne hirta, immarginata, gluma interiori acutissima, seepe
seta brevi mucronata; spiculae pedicellate linearis gluma exteriori
obsolete nervosa, pubescente, obtusa, interiori truncata; arista bis
geniculata, inferne dense plumosa, spiculam sexies superante;
culmo stricto, simplici,- glabro, nodis barbatis; foliis convoluto-
filiformibus, glabris.

Syu. ”Stipa spicata LINN. THBG. F1. Cap. I. p. 107 (ex parte
fide specim. orig. in herb. Trin.) sec. NERS. Åndr. spicatus
Steud. 1. ce. p. 368, n. 59. Trachypogon capensis NEES.
Gram. Afr. aust. p. 100.

— tricuspidata: gluma exteriori spicule fertilis apicem versus
tricuspidata, glabriuscula; foliis omnino glaberrimis etuber-
culatis, adhuc magis filiformibus.

Hab. in rupestribus Saras en et in graminosis Africe australio-
ris. (Vidi in herb. berolmensi, Vin doborensi et NEESII).

Etiam hace species cum T. Montufari et affinibus valde convenit;
sed differt aperte: foliis glaberrimis, spica magis rariflora, spiculis lon-
gloribus et angustioribus, sessilis gluma exteriori "dorso magis cinera-
scente, glumae interioris nervo ediö seeplus in setam rectam, fulvam
excurrente, apice summo violacescente.

»Culmus 15—2-pedalis. Folia vix 13 lin. lata; Spica 1—2 poll.
longa». -NEES. ; ;

4. TT. Montufari NES (in Mart. Flor. Brasil. I. p. 342): Spica valde
elongata, recta v. subflexuosa, rachi teretiuscula cum pedicellis
puberula v. glabriuscula; spiculis subconfertis; spice. sessilis gluma
exteriori oblonga, apicem versus latiori, obtusiuscula, dorso con-
vexiusculo puberula, superne alato-marginata, gl. interiori glabra;
spic. pedicellatee gluma exteriori dorso convexo albo-villosa, apice
rotundata, puberula, basi cinereo-barbata, interiori longiori obtu-
sissima; arista medio geniculata, inferne pilosa, spiculam sexies
superante; foliis cConyolutor filformibus glabra, ligula protracta,
acuta; culmo nodis subobtectis glabro.

Syn. Andropogon Montufari H. B. K. n. gen. I. 184. R. 8.
SV: EE Pp. 820: C:Spr os) Mod. op. 284... Steudel Synops.
PE RIOG FM NO T

Hab. in campis aridis Brasiliee, isthmi Panamensi (SEEMANN)
et ÖERSTED et Mexico (ad Jalapam, ScHiIEDE): (Vidi in
hbb. Berolin. Vindobon. NEBsSIL et ÖBRSTEDIT.

Eximie variat haec species, generis centrum in formas ceteras
radians. Varlationes notabiliores sunt:

SER RA ONCE

— grandiflora: spicula sessili pedicellatam subattingente gla-
brescente et viridula, foliis fere setaceis.
— pauciflora: spicula sessili vix ad medium pedicellatze attin-
gente, extus magis pilosa, canescente; foliis planiusculis.
” mollis (NERS 1. c. p. 343): Spicula sessili basin tantum spi-
cul&e pedicellate attingente, spiculis longius et molliter
pilosis, apice subbarbatis; arista subplumosa; spica gra-
ciliori; culmis magis ceespitosis. -—— Andropogon mollis Steud.
p. 368.
Forma e Mexico a brasiliensi recedit foliis planiusculis, culmi
nodis barbatis. Cetera tamen plane eadem. |

5. FT. violaceus n. sp.: Spica elongata, gracili, fere curvata, rachi
et pedicellis spicularum barbatis; spiculae sessilis gluma exteriori
lanceolata, medio latiori, apice viridi-nervosa, truncata; spicula
pedicellata sessili angustiori, lineari-lanceolata, puberula; arista
bis geniculata, adpresse sericea; culmi nodis nudis, barbatis; fo-
lis convolutis glabris, ligula mediocri, subtruncata.

Hab.. in Columbia (Merida: Moritz n. 1554. Vidi in herb.
berolinensi). ”
Prozxime cum PT. Montufari ” molli convenit, sed differt certe:
spica fere duplo minori, tota violacescente, rachi non ommino obtecta,
spiculis superne angustioribus nec marginatis, culmo adhuc teneriori,
ligula breviori, nodisque barbatis. Non tam ceespitose crescere vide-
tur; folia inferiora nonnibil planiuscula, superiora ”brevissima; spica
3-uncialis; arist&e arcte adpress&e (fere ut in Heteropogonis speciebus),
nec divaricatim plumos2e.

&

6. TI. truncatus (NErs, sub Heteropogone: Afr. aust. p. 102?): Spica
lineari, stricta, acuta; spiculis sessilibus lineari-oblongis, gluma
exteriori superne obtuse marginata nervosa, villosa, gluma interiori
pubescente; spiculis pedicellatis teretiusculis, longe albo-hirsutis,
gluma exteriori apice obtusa, interiori longiori; arista bis geni-
culata, parte inferiori villosa; foliis planiusculis, cum vaginis gla-
berrimis; ligula brevi, truncata; culmo erecto, nodis albo-villosis.

Variat: |

— brevespicata: Spica angustiori, 2-pollicari; spiculis brevius
sed densius tomentoso -villosis, nodis culmi qgquandoque
glabriusculis.

.— longespicata: Spica longiori, 3—4-pollicari; spiculis longius

sed rarius villosis, nodis culmi densissime lanatis.
Syn. Andropogon truncatus Steud. Synops. p. 368, n. 51.
Hab. in Africa australi »in itinere per districtum Uitenhage a
Krumrivier flumine trans Lamtonsrivier et Krakakamma
Uitenhagam (Ecklon)» NEEs 1 ce (Vidi in herb. NEESII
et berolinensi).

Culmus minus quam in T. Montufari elatus, e basi geniculatus,
deinde strictus. Folia 2 lin. lata, demum margine involuta. Spice
pars superior aristis conniventi-contortis (fere ut in Heteropogone con-
torto) caudata; spiculae villose ut in I. canescenti; aristae pars inferior

NN 2) EE

sericeo-plumosa ut in I. micante. E quibus videtur quam difficile est
species 'certas in hoc genere distinguere!

7. T. Presl n. sp.: Spica elongata, rachi cum pedicellis glabriu-
sculis; spiculee sessilis gluma exteriori oblonga, elongato-cuneata,
dorso convexo superne nervosa, apice marginato triloba, gluma
interiori glabra; spicul&e pedicellate gluma exteriori dorso con-
vexo glabriuscula, apice sublatiori, interiori longiori; arista spi-
culam quintuplo superante, bis geniculata, remotius plumosa; foliis
elongatis, planis, cum vaginis glaberrimis, ligula protracta, acuta;
culmo stricto, nodis subbarbatis.

Syn. Heteropogon stipoides Presl. Rel. Henk. I. 335. Andro-
pogon stipoides Steud. Synops. p. 368, n. 50.
Hab. in Mexico (Henke) et in Costa Rica, in monte El Viego.
3000” alt. ut etiam in Nicaragua: ÖERSTED (n. 71, 74).
(Vidi in hbb. berolin., vindob., NEPsSII et ÖERSTEDIIL).
Culmus 3-pedalis, pennam passerinam crassus. Folia culmea

2—21 lin. lata, glaberrima; ligula 3 lin. longa, lanceolata, coriacea.

Spica semipedalis, sepius rariflora; spicule 2 lin. longae, anguste,

pallide flavida, apice infuscatee.

secundus: spica tenuiori; spiculis angustioribus, inferiori minus
dilatata dorso longius pubesceute, arista longiori inferne
plumosa; foliis angustioribus; nodis culmi inferioribus gla-
brescentibus. — Heteropogon secundus Presl. 1. ce. Andro-

pogon secundus Steudel 1. c. p. 49. T

Hab. iisdem locis ac preecedens.

Hec forma a TJ. Preslei normali notis allatis satis recedit; ad
eum tamen omnivo se habet, ut 7. mollis ad genuinum T. Montufari.

T. stipoides NEEs ab hoc etiam genere diversus.

8. IT. gracilis n.-sp.: Spicis geminis elongatis, gracilibus, stricte
erectis; rachi et pedicellis glabriusculis; spicula sessili oblonga,
gluma exteriori basi glabra, apice marginata, dorso convexa 7-
nervi subpuberula; gluma interiori glabra 3-nervi acuta; spicula
pedicellata anguste lanceolata, tereti, basi' barbata, versus apicem
obtusum obsolete nervosa; ariste dimidia parte inferiori breviter
plumosa, superiori glabrescente, spiculam septuplo superante; foliis
convoluto-filiformibus, cum vaginis glaberrimis, ligula mediocri;
culmo erecto cum nodis glabro.

— hirtus: spienlis latioribus, pedicellatis, apice pilosis.

Hab. in Brasilia (Sellow. n. 5358, Gardner 3520. Vidi in
herb. vindob. et berolin.).

” ciliatus: spicis ternis vel quaternis, longissimis, pallidis; spi-
culis longius pilosis et evidentius nervosis; ligula elongata.

Hab. in Surinam (Hostman: 1028) et Columbia (Moritz: 728.
Vidi in herb. berolin.).

Habitu 7. molli subsimilis, eique a KUNTH in herbario associata:
Culmus 3-pedalis, pennam passerinam crassus, omnino glaber, basi eze-
spitosus. Folia culmo breviora, stricta, sub-pungentia, glabra; ligula a
basi ovata lanceolato-acuta, linea longior. Spica vulgo conjugatee,

KRM 4

EA GO

pallide flave, 2 lin. late, subdensiflorae, longior semipedalis. Spicula
sessilis 2 lin. longa, apicem versus vix latior, sed truncato-tridentula,
ala angusta scabriuscula pallida cincta; spicula pedicellata adhuc an-
gustior, vix nervosa. Arista quam in ceteris longior, superne adhuc
magis glabrescens, evidentius bigeniculata.

Forma, quam ciliatam appellavimus, e Columbia et Surinam, a
brasiliensi non parum differt. 9Spiculae e hirsutie plus minus densa
”incan& conspiciuntur, gluma exterior vix apice marginata, arista lon-
gius plumosa; vagine nunc apice hirtee, nunc totse glabre; ligula
semper longius (3 lineas) protracta.

9. ÄT. dissolutus NEEsS (Linnea XIX. 695): spicis geminis vel ter-
nis, elongatis, gracilibus, stricte erectis, rachi et pedicellis glabris;
spicula sessili oblonga, gluma exteriori dorso convexa glabra,

= basi subpuberula, apice marginata obtusissima subnervosa; arista
inferne brevissime pubescente; foliis planiusculis, com vaginis gla-
bris, ligula longissima; culmi nodis barbatis.

Syn. Andropogon dissolutus Steudel Synops. p. 381, n. 224.
Hab. in Mexico (specimina in herb. NEEsiI vidimus).

A priori, cui certissime proximus, differt: culmo -firmiori, nodis
pilis erectis rigidis dense barbatis, foliis longissimis fere 2 lin. latis,
saltem intermediis planis, longe acutatis; Spicis brevioribus, magis
densifloris; spiculis majoribus, glabris, obsoletius nervosis magisque
chartaceis; ligula demum unciam fere longa.

De Trachypogone ligulari NEES (Andropogon ligularis Steud. Sy-
nops. p. 381, n. 225), cujus specimen valde incompletum in herbario
Neesii vidimns, quidquam certi enuntiare non andemus. PT. macro-
glossus TRIN. nobis incognitus. FT. ligulari simillimus dicitur.

10. T. plumosus NErs (Mart. Flor. brasiliensis, Gram. p. 344):- spicis
subternis, elongatis, erectis, rachi glabra vel ad genicula pube-
scente; spiculis confertis, sessili oblonga, apice obtusa ibique gla-
brescente, ceterum puberula; gluma exteriori dorso 7-nervi, in-
teriori glabra; spiculée pedicellatae gluma exteriori convexa, costato-
nervosa, pubescente, apice: rotundata, interiori longiori, acutiu-
scula; arista bis geniculata, inferne plumosa; 'spiculam multo su-
perante; foliis elongatis planiusculis vel complicatis, regidulis,
scabris, cum vaginis dense tomentosis; ligula exserta, ovata;
culmo simpliciusculo, stricto, cum nodis adpresse barbatis.
Syn. Andropogon plumosus I. K. nov. gen. et sp. I. p. 149.
R. et S. S. V. II. p. 819. 'Spr. S. V. I.-.p. 285. Steud.

Syn. p. 381, n. 223. |
Hab. in Brasilia (Sellow.): (Vidi in herb. berolin. et NEBEsII).
Est T. canescenti tam propinquus, ut vix eum specie sejungerem
nisi auctoritate aliorum. Culmus et folia omnino molliter sericeo-
pilosa; spice (quarum singula interdum tantum exstat!) quam in ce-
teris angustiores et longiores; spiculse sessiles apicem versus latiores,

calve, nervis viridibus evidentius notatis.

In herbario Neesii aliud adest specimen hoc nomine etiam
inscriptum, quod differt: foliis latis, planis, longissimis, glabris. Num

integumentum = foliorum in hoc genere ut etiam numerus spicarum
variat? /

11. 7. vestitus n. sp.: Spicis ternis, erectis, angustis; rachi glabra,
pedicellis uno latere breviter villosis; spiculee sessilis, linearis,
gluma exteriori nervosa, pubescente, interiori carinata, glabra:
spicula pedicellate gluma exteriori dorso hirto, apicem versus gla-
brescente, valide nervosa; arista bis geniculata, tenuiter plumosa,
spiculam multo superante; foliis strictis, planis, cum vaginis den-
sissime albo-villosis; ligula longissima, lanceolata; culmo simplici,
valido, stricto, sub nodis barbatis puberulo.

Hab. in Brasilia, Piahy (Gardner 2342. Vidi in herb. vin-
dobon.).

Differt ab omnibus hac species certe optima: culmo elato et
crasso, foliis densissime cinereo-villosis, spicis tenuibus et gracilibus,
ligula fere pollicem producta, angusta, flavescente.

E genere itaque excludendi: i

Trachypogon rufus NEEs — Cymbantheli& Sp. (C. hirta affinis).
T. scrobiculatus NErs = Item.

T. argenteus Nrrs = Erianthus saccharoides WIiLLD.

T. laguroides NErs = Aphananthi species.

T. Minarum NpEs = Andropog. paniculat. species.

T. stipoides NErs — Item.

T. avenaceus NEEs = Item.»

— 53 —
Entomologiska bidrag, — Studenten C. STÅL hade genom
Hr BoHEMAN inlemnat nedanstående uppsattser:

Ny art af Copicerus (Swartz).

I Vetenskaps-Akademiens Handlingar för år 1802 beskref
SWARTZ ett nytt, högst utmärkt Homopterslägte, som han kallade
Copicerus och hvilket sedan denna tid ej af någon författare va-
rit kändt eller omnämndt, ehuru flera arbeten utkommit öfver Ful-
goride, till hvilken familj det hörer. Det står närmast Asiraca
och Areopus, men är lätt skildt från det förra genom de enkla
frambenen, från det sednare genom de märkvärdigt bildade anten-
nerna, som äro längre, eller åtminstone lika långa som kroppen.
Musei samling har nyligen af detta slägte erhållit en ny art, hvil-
ken jag här beskrifver tillika med den förut kända. Typexempla-
ret för SWARTZ'S beskrifning finnes på Museum i Upsala.

1. — Copicerus irroratus. SWARTZ. — Testaceo-albidus; antennis fuscis,
articulo secundo medio ad marginem macula parva oblonga di-
lutiore; tegminibus fuscescente-hyalinis, apicem versus obscurio-
ribus, nervis adhuc obscurius punctatis; pectore, abdomine, an-
nulis 2 apicibusque tibiarum anteriorum tarsisque anterioribus
fuscis; femoribus anterioribus fusco-punctatis. Sh Long. 5 Millim.
— Jamaica.

Copicerus irroratus. Swartz. Kongl. Vet. Ak. Nya Hand-
lingar. Jom. XII. ps 184. Pl VI 2. d-—£f (1802). 5

2. OC. Swartzi. — Testaceo-albidus; macula apicali capitis intraocu-
lari et media frontis, lateribus scutelli et pectoris abdomineque
nigris aut nigro-fuscis, hoc subtus latera versus parce testaceo-
sparso; antennis (prasertim ad margines et hic illie confluenter)
femoribusque anterioribus fusco-punctatis; annulis 2 apicibusque
tibiarum anteriorum fuscis; tegminibus hyalinis, apice fuscis (parte
fusca oblique terminata), nervis albidis, fusco-punctatis. 8. Long.
6 Millim. — Rio Janeiro. ;

Till kännedomen af Phytophaga.
DORYPHÖRA. ILLIG.

1. — maculatissima. — Subehalybeo-nuigra; capite thoraceque subtilis-
sime punctatis, hic illic punctis majoribus sparsis; elytris basi
ampliatis, sordide flavescentibus, remote punctatis, maculis mino-
ribus impunctatis obscure 2eneis seriatim positis ornatis. Long.
23, Lat. 17 Millim. — Remedios Columbiz.

Öfvers. af EK. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 2. 2

NEAR

D. punctatissime similis, elytris ante medium utrimque haud
gubangulatis, sed ibidem rotundatis.

maculipennis. — Nigro-zenea; capite thoraceque remote punctatis,
illo basi stria impressa; elytris flavescentibus, remotc punctatis,
vittis pluribus angustis impunctatis, quarum interstitiis longi-
trorsum nigro-maculatis. Long. 15, Lat. 11 Millim. — Remedios.

irrorata. — Supra obscure rufo-testacea, subtus aeneo-nigra; ca-
pite utrimque, maculis 2 disci limbogue laterali et postico tho-
racis obscure zeneis; elytris subsordide flavescentibus, maculis
brunnescentibus subeircumpunctatis irregulariter sparsis, sutura
obseure aenca; antennmis mgris, articulis 2 basalibus subtus testaceo-
flavis. Long. 16, Lat. 223 Millim. — Brasilia.

Hospes. — "Obscure anea; capite thoraceque subtiliter punctatis,
hoc punctis majoribus impressis hic illic sparso; labro elytrisque
dilute flavesceutibus, his lzevibus, fasciis 4 e maculis, quarum una
basali, -punctisque impressis hic illic sparsis obscure aneis orna-
tis. Long. 16, Lat. 12 Millim.

nigro-guttata. — Nigra; capite thoraceque parce subtiliter pun-
etatis, hoc hic illic punctis majoribus sparso; elytris marginibusque
labri dilute testaceo-flavis, illis remote punctatis, maculis 2 basa-
libus fasciisque 3 macularibus nigris. Long. 19, Lat. 14 Millim.
— Columbia.

Statura D. tesselate, cui affinis, thorace evidentius punctato,
elytris aliter pictis.

sobrina. — Fusco-sanguinea, subtus obscure aenea, labro, lateri-

bus thoracis leevis, limbo basali et laterali maculisque longitrorsum

sparsis irregulariter confluentibus impunctatis elytrorum flavescen-

tibus; basi antennarum testaceo-flava. Long. 15, Lat. 10 Millim.
Przcedenti affinis.

patruelis. — Öbscure aenea; capite thoraceque latera versus parce
punctatis; labro (fascia media excepta), elytrisque flavescentibus,
horum limbo, plaga magna irregulari disci maculisque hic illic
sparsis fusco-xeneis, pnuoctatis. Long. 13, Lat. 10 Millim. —
Bahia.

Praecedentibus affinis,

Guerini. — Obscure &enea; capite thoraceque parce, hoc subacer-
vatim punctatis; elytris flavescentibus, geminato—seriatim puncta-
tis, fascia lata media, vitta suturali basali,.limbo apicali apiceque
viridi-aeneis. Long. 15, Lat. 10 Millim. — Remedios.

albo-virens. — Psittacina, antennis, ore pedibusque flavo-testaceis,
illis apicem versus fuscis; capite thoraceque remote punctatis;
elytris remote striato-punctatis, limbo obsolete flavicante. Long.
11, Lat. 8- Millim. — Brasilia.

D. Dejeani valde similis, minor, magis oblonga, limbo ipso
elytrorum flavicante.

10. dilimbata. — Oblonga, psittacina; antennis, geniculis tarsisque
flavo-testaceis; capite thoraceque remote punctatis; elytris seriatim
punctatis, intra limbum flavis, sutura fusco-psittacina. Long. 8,
Lat. 3 Millim. — Rio Janeiro.

11. lUimbatipennis. — Ovalis, obseure chalybea; capite thoraceque sat
dense punctatis; elytris flavis, dorso subseriatim, latera versus
irregulariter punctatis; singulo obscure chalybeo-limbato. Long.
12, Lat. 8 Millim. — Columbia.

12. fraterna. — Suboblonga, supra testaceo-flava, subtus eum eapite,
antennis pedibusque nigra, subaenescens, capitis macula parva an-
tennarumque articulo basali subtus flavo-testaceis; thorace remote
punctulato, elytris irregulariter punctatis, vittis pluribus sublrevi-
bus instructis, illius maculis 2 basalibus, horum sutura scutelloque
nigro-eneis. Long. 11, Lat. 8 Millim. — Rio Janeiro.

Prope D. axillarem locanda species.

13. vicina. — Ovalis, testaceo-flava; capitis basi, maculis 2 basalibus
thoracis, sutura ante medium late, lineaque ante medium intra
marginem exteriorem elytrorum obscure sneis; capite thoraceque
parce punctulatis; elytris irregulariter seriatim punctatis. Long.
10, Lat. 7 Millim. — Brasilia. 7

Praecedenti affinis.

14. nigripes. — Subovata, supra testaceo-flava; subtus cum antennis,
capite, scutello pedibusque nigra, subsanescens, illarum articulo
basali subtus flavo-testaceo; capite thoraceque subtilissime, parce
punctatis, hoc latera versus punctis nonnullis hic illic sparsis
majoribus instructo, hujus vittis 2 obliquis et illius maculis 2
basalibus apiceque 2eneo-nigris; elytris irregulariter punctatis, vittis
inaequalibus subimpunctatis, sutura aeneo-nigra. Long. 10, Lat. 7
Millim. — Rio Janeiro.

15. scutellaris. — Ovalis, flavo-testacea, tota anguste flavescente-lim-
bata; antennis (basi excepta) scutelloque nigro-&Xeneis; capite tho-
raceque remote punctatis, elytris latera versus irregulariter, dorso
geminato-seriatim punctatis. Long. 103, Lat. 8 Millim. —
Brasilia.

In vicinitate precedentium, quibus affinis, locanda.

16. nigro-signata. — Late ovalis, testaceo-flava, subtus cum pedibus
obscurior; antennis (basi excepta), maculis 2 basalibus capitis, 4
disci thoracis minoribus, basali prope humerum, 3 ante medium
transversim positis et 2 fere mediis singuli elytrorum obscure
aeneis. Long. 9, Lat. 7 Millim. — Rio Janeiro.

17. nigro-notata. — Supra testaceo-flava, subtus, antennis (basi ex-
cepta) pedibusque 2neo-nigra; maculis 2 basalibus capitis, vitta
obliqua utrimque disei lineolaque basali thoracis, scutello, maculis
una prope humerum, 3 ante medium transversim positis et 2
mediis singuli elytrorum obscure &neis. Long. 81, Lat. 6 Millim.

— Rio Janeiro.
; |

18.

19.

20.

21.

23.

25.

26.

SE ÖNS me
Przecedenti valde affinis, cum illa in vicinitate D. quadrisig-
nate locanda.

notata. — Testaceo-flava; antennis (basi excepta), maculis 2 mi-
nutis anticis thoracis, maculis una prope humerum, 3 vel 2 ante
medium et 2 mox pone medium singuli elytrorum nigro-ceneis.
Long. 9, Lat. 63 Millim. — Rio Janeiro.

Preecedentibus valde affinis.

dorso-signata. — Oblonga, flavo-testacea; antennis (basi excepta),
maculis 4 capitis, 4 trausversim positis thoracis et 2 singuli ely-
trorum mediis prope suturam obscure seneis; geniculis, tibils
extus (apice excepto) tarsisque nigricantibus; elytris striato-pun-
ctatis. Long. 93, Lat. 64 Millim. — Brasilia.

intermaculata. — ÖOvalis, testaceo-flava; antennis apicem versus
nigro-fuscis; elytris punctato-striatis, maculis interstitii alterni,
maculis 4 capitis, 4 thoracis transversim' positis obscure seneis.
Long. 9, Lat. 53 Millim. — Rio Janeiro.

Bohemani. — Ovalis, pallide subtestaceo-flava; antennis apicem
versus fuscis; capite thoraceque parce, remote punctatis; elytris
striato-punctatis, sutura margineque anguste et interstitiis non-
nullis hic illie evanescente-brunneis. Long. 12, Lat. 8 Millim. —
Rio Janeiro.

cinctipennis. — Ovalis, piceo-nigra; basi antennarum, labro, vittis
2 et apice capitis limboque thoracis flavo-testaceis; elytris remote,
dorso subseriatim, irregulariter punctatis, viridi-chalybeis, limbo
flavo. Long. 12, Lat. 7 Millim. — Minas Geraes.

ochroloma. -— Pallide testaceo-flava; maculis basali capitis et 4

transversim positis thoracis nigro-fuscis; elytris viridi-chalybeis,

flavo-limbatis. Long. 11, Lat. 61 Millim. — Brasilia. i
Preecedens et heec species D. aulice affmes.

xantholoma. — Subobscure flavo-testacea; capite, maculis 2 irre-
gularibus thoracis, pectore (spina excepta) femorum apicibus, tibiis
tarsisque aeneo-fuscis; elytris sat dense et rude fusco-punctatis,
singulo flavido-limbato. Long. 11, Lat. 7 Millim. — Brasilia.

circumdata. — Supra cum limbo apicali 'maculaque apicali basali
capitis flavo-testacea, subtus cum capite, maculis irregularibus
lateralibus thoracis pedibusque (femorum basi tarsisque rufo-te-
staceis exceptis) nigra; elytris obovatis, irregulariter, dorso sub-
seriatim, punctatis, obscure viridi-zeneis, flavo-limbatis. Long. 16,
Lat. 123 Millim. — Brasilia. É

circumflexa. — Rufescente-testacea, favo-limbata; antenhis (basi
excepta), maäaculis 4 capitis, 5 discoidalibus minoribus et una
utrimque laterali irregulari majore thoracis scutelloque nigro-fuscis;
elytris dorso seriatim, latera versus irregulariter punctatis, maculis
hic illic sparsis et intra limbum flavum obscure aneis. Long. 15,
Lat. 11 Millim. — Bahia.

D. histrioni affinis et statura similis.

2

28.

Z

30.

31.

34.

30.

37.

SEN NES

tarsalis. — Flavo-testacea; antennis limbogque laterali thoracis
nigris; tibis extus tarsisque nigro-aeneis; elytris obovatis, dorso
seriatim, latera versus irregulariter punctatis.. Long. 14, Lat. 9
Millim: — Columbia.

D. histrioni statura haud dissimilis, proportionaliter angustior.

strigata. — Ovalis, nigra; elytris punctato-striatis, interstitiis le-
viter convexis, interstitiis 3 et 9 antennisque basin versus subtus
obscure rufo-testaceis. Long. 14, Lat. 9 Millim. — Minas Geraes.

Chevrolati. — Subovata, obhscure testacea, seneo-micans; elytris
obscurioribus, irregulariter seriatim punctatis, interstitiis 3 et 9
totis lineaque obsoletiore reliquorum pallide flavis. Long. 12, Lat.
835 Millim. — Rio Janeiro.

Balyi. — Subovata, nigro-anea; elytris irregulariter punctatis,
fusco-sanguineis, aeneo-micantibus, limbo vittisque abruptis thora-
cisque lateribus sordide flavescentibus. Long. 11, Lat. 8 Millim.
— Columbia.

umbonata. — Subovata, obscure fusco-sanguimea, seneo-micans,
subtus adhuc obscurior; elytris valde convexis, irregulariter, dorso
subseriatim, punctatis, singulo maculis 2 basalibus, una media, et
pone hanc vitta obliqua testaceo- flavis. Long. 9, Lat. 74 Millim.
— Columbia.

ambitiosa. — Ovalis, obscure fusco-sanguinea, seneo-micans; ely-
tris seriatim punctatis, pallide flavis, singuli limbo, sutura, ma-
culis oblongis, quarum 3 ante medium 3 mox pone medium et
2 posterius transversim positis, vittaque suturali pone medium
obscure aeneis. Long. 11, Lat. 8 Millim. — Columbia.

maculigera. — Övalis, nigro-zenea, remote punctata; elytris irre-
gulariter, dorso subseriatim, punctatis, sordide flavis, singulo vitta
Sutufali, maculis 4 disci oblongo-quadratis Fscadeg postica nigris.
Long. 10, Lat. 7 Millim. — Columbia.

blanda. — Ovalis, obscure xnea, parce punctulata; elytris pallide
flavis, parce irregulariter, dorso subseriatim punctatis, limbo, su-
tura anguste, plaga magna ante medium communi maculaque
singuli pone medium obscure aeneis. Long. 9, Lat. 7 Millim. —
Columbia.

fasciato-maculata. — ÖOvalis, nigra, subaenescens; elytris irregu-
lariter punctatis, vittis pluribus lzevibus instructis lateribusque
thoracis flavis, singuli illorum sutura, maculisque una basali,

ante medium, 4 pone medium et 3 posterius nigro-seneis. Long.

10, Lat. 6 Millim. — Minas Geraes,

Dohrni. — ÖOvalis, nigra, subanescens, sat dense punctata; elytris
pallide flavis, singuli limbo maculisque 2 magunis cum limbo con-
fluentibus nigris. Long. 10, Lat. 7 Millim. — Columbia.

cruciata. — Late ovalis, nigra, remote punctulata, pedibus ob-
scure rufo-testaceis; thorace antice et utrimque flavo-testaceo;

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

49.

46.

47.

VED GRS

elytris pallide flavis, seriatim puuctatis, singuli limbo anguste,
macula irregulari basali fasciaque pone medium nigris. Long. 10,
Lat. 8 Millim. — Brasilia.

nigro-fasciata. -— ÖOvalis, obscure fusco-sanguinea, seneo-micans,
pedibus dilutioribus; elytris pallide flavis, irregulariter, dorso sub-
seriatim punctatis, sutura fasciisque 2 sneo-nigris. Long. 9, Lat.
51 Millim. — Rio Janeiro.

Jucunda. — Late ovalis, supra flavescens, subtus cum capite pe-
dibusque nigro-zenea, illius macula parva flavo-testaeea; elytris
irregulariter subseriatim punctatis, sutura (basin versus latius),
limbo anguste fasciaque mox pone medium thoracegue posterius
obscure weneis. Long. 81, Lat. 6 Millim. — Rio Janeiro.

2zebrata. — Late ovalis, nigra; labro antennisque basin versus
testaceis; thoracis macula angulisque anticis pallide flavis; elytris
geminato-striato-punctatis, macula apicali fasciisque 3 sordide lu-
tescentibus, quarum 2 posticis utrimque macula pallide flava ter-
minatis. Long. 10, Lat. 71 Millim. — Brasilia.

fasciata. — Ovalis, rufo-testacea, remote punctata; antennis (basi
excepta) nigris; elytris seriatim punctatis, pallide flavis, singuli
limbo, fasciis 2 maculaque triangulari postica rufo-testaceis. Long.
10, Lat. 7 Millim. — Columbia.

scenica. — Late ovalis, rufo-testacea, subviolacescente-micans; an-
tennis apicem versus fuscis; elytris seriatim punctatis, maculis 12
(4. 4. 4.) pallide flavis, quarum lateralibus confluentibus, posticis
ramulhim cum opposita confluentem emittentibus. Long. 9, Lat.
7 Millim. — Columbia.

pavonina. — Late ovalis, obscure rufo-testacea, oenescente-micans;
elytris seriatim punctatis, maculis 10 (4. 4. 2) et posterius utrimque
vitta obliqua exteriore dilute flavis. Long. 9, Lat. 7 Millim. —
Columbia.

Hzec et duse priecedentes species D. &-maculatw affines.

Fairmairei. — Ovalis, obscure fusco-sanguinea, subanescente-mi-
cans; thorace sat dense punctato; elytris irregulariter, dorso sub-
seriatim punctatis, singuli macula basali vittisque angustis, una
prope suturam, altera prope marginem lateralem flavescentibus.
Long. 10, Lat. 7 Millim. — Columbia.

flavo-vittata. — Tate ovalis, chalybea, antennis pedibusque rufo-

testaceis; macula parva capitis testaceo-flava; elytris geminato-
seriatim punctatis, singuli basi vittisque 2 apice coufluentibus
flavis. Long. 9, Lat. 63 Millim. — Brasilia.

signiceps. — Late subovata, viridi-zenea, subtus obscure chalybea;
antennis nigris; linea basall capitis lutea; elytris flavis, seriatim
irregulariter punctatis, interstitiis lavissime convexis. Long. 9,
Lat. 83 Millim. — Monte Video?

viridi-cuprea. — Late ovalis, viridi-enea, cupreo-micans, remote
punctata; antenuis apicem versus chalybeis, basi subtus labrogque

MENAR

pallide testaceo-flavis; elytris cupreis, senco-micantibus, margine
ipso punctisque sat rudis seriatim ordinatis viridi-zeneis. Long.
101, Lat. 75 Millim. — Brasilia.

48. curticollis. — Late ovalis, supra metallice viridis, chalybeo-micans,
subtus cum pedibus chalybea; antennis (basi excepta) nigris; ca-
pite thoraceque breviusculo remote punctatis; elytris irregulariter
subseriatim punctatis, subtiliter reticulato-aciculatis. Long. 103,
Lat. 8& Millim. — Rio Janeiro.

49. nitidissima. — Supra nitidissima, metallice viridis, chalybeo-mi-
cans, subtus cum antennis chalybea, his obscurioribus; macula
impressa basali capitis testaceo-flava; thorace latera versus punctis
sat rudibus hic illic sparso; elytris irregulariter remote, seriatim
punctatis. Long. 8, Lat. 6 Millim. — Brasilia.

Proecedenti proxima, sed multo minor.

LYCARIA. Sri.

Corpus ovale, valde convexum. Palpi apice oblongo-clavati, ar-
ticulo apicali prsecedenti zxequilongo, sed graciliore,- cylindrico. Oculi
oblongi, auterius sinuati. Antenn&e apicem versus sensim crassiores.
-Thorax elytrorum terti&e parti oequilongus, transversus, antrorsum an-
gustatus, anguste marginatus. Scutellum utrimque et apice late ro-
tundatum. Unguiculi tarsorum fissi.

Chalcomelce (BALY) proximum videtur novum genus,

1. Westermani. — Flavo-testacea, antennis apicem versus nigro-fuscis;
capite thoraceque remote punctulatis; elytris seriatim pumnctatis,
interstitiis alternis dorsalibus magis approximatis, Long. 74, Lat.
5$ Millim. — Assam.

PHYLLOPIHILA. Svår.

Corpus oblongo-subovatum, modice convexum. Palpi cylindriei,
articulo penultimo apice ultimo nonnihil klatiore. Antenna thorace
cum capite dimidio longiores, apicem versus vix crassiores, articulo
apicali fusiformi, ”Tibioe simplices. Unguiculi tarsorum a basi ultra
medium parallell, zequicrassi, dein subito angustiores.

Gonioctene proximum genus.

1. — sedecim-pustulata. — Obscure rufo-testacea, sublevis, subtus cum
scutello elytrisque nigra, his striato-punctatis, maculis 16 testaceo-
flavis, ipsis dilutius minute multo-maculatis, ornatis; pedibus pal-
lide testaceo-flavis, geniculis fuscis. Long, 8, Lat. 4 Millim, —
Pulo Penang,

CHRYSOMELA. EIN,

4. stictica. — Ovalis, obscure senea, subtus chalybeo-micans; labri
marginibus testaceis; capite parcissime punctato; thorace. disco
parce, sat rude, latera versus intra marginem densius impresso-
punctato; elytris seriatiuw irregulariter, remote subimpresso-pun-
ctatis. Long. 9, Lat. 5 Millim. — Java.

IENG0E

Statura fere OC. perforata, cui subsimilis, major, thorace ru-
dius punctato, marginibus vix incrassato, elytris densius et regu-
larius punctatis. ;

2. Mellyi. — Ovalis, nigro-violacea; capite apice inter oculos late
transversim impresso, impressione latera versus curvata; thorace
marginibus lateralibus incrassatis, remote punctato; singulo ely-
trorum seriebus 9 punctorum, alternis magis approximatis, inter-
stitiis minus dense punctatis. Long. 8; Lat. 4 Millim. — Thibet.

C. Salvice affinis, longior, thorace minus dense punctato,
elytris densius seriatim punctatis.

3. pyrrhopyga. — Obscure chalybea, remote punctata; elytris ab-
domineque (hoc tamen regione basiali excepta) sordide rufo-testa-
ceis, illis irregulariter, dorso subseriatim punctatis. Long. 14,
Lat. 8 Millim. — India orientalis. S

LINA. MEG.

1. elata. — Viridi-genea, levis; thoracis lateribus depressis; elytris
sordide rufo-testaceis, thorace quadrupplo longioribus, seriebus 9
punctorum, alternis approximatis, instructis, interstitiis irregulari-
ter .punctulatis. Long. 16, Lat. 9 Millim. — India orientalis.

2. — discolor. — Ovalis, supra metallice viridis, capite thoraceque sub-
tilius, elytris rudius punctatis; pedibus, ore, antennis basin versus,
thoracis lateribus corporeque subtus testaceo-flavis. Long. 7, Lat.
4 Millim. — Caput bona spel.

ENTOMOSCELIS. CHEVR.

1. ochroptera. — ÖOvalis, nigro-aenea; antennis basin versus, thoracis
lateribus elytrisque testaceo-flavis, his irregulariter subseriatim
punctatis, sutura anguste nigra. Long. 63, Lat. 33 Millim. —
Caput bona spei.

MYLASSA. STÅL

Corpus oblongo-quadratum. Antenne filformes. Oculi integri,
baud sinuati. Thorax postice ante scutellum triangulariter retrorsum
productus et hujus partem dimidiam basalem tegens, elytris :equilatus.
Elytra thorace fere dupplo longiora.

Cryptocephalo proximum genus.

1. fasciatipennis. — Nigra, parce sericans; thorace subanescente,
subtiliter dense punctato; elytris ante medium rvdins et parcius,
pone medium subtilius sed densius punctatis, basi, fascia media
apiceque lutescentibus; antennis corpore nonnihil brevioribus, Long.
33, Lat. 2 Millim. — Chili.

2. socia. — Nigra, capite thoraceque subtiliter dense punctatis, hujus
linea media levi; antennis corpore nonnihil longioribus, basin
versus testaceis; elytris sordide lutescentibus, seriatim punctatis,
maculis humerali et utrimque laterali vittaque suturali, apicem
versus abrupta, nigris. Long. 3, Lat. 135 Millim. — Chili.

SE ls
MONACHUS. CHEVR.

1. — cyanopterus. — Dilute lutescens; antennis (basi excepta) nigro-
fuscis; elytris eyaneis. Long. 43, Lat. 3 Millim. — Rio Janeiro.

2. — luteicollis. — lutescens; antennis (basi excepta) nigro-fuscis, ely-
tris cyaneis, subviolacescente-micantibus; pectore pedibusque ni-
gris. Long. 4, Lat. 23 Millim. — Rio Janeiro.

3. ochropus. — Flavus; capitis basi, thoracis plaga magna antica
pectoreque nigris; elytris cyaneis. Long. 3—33, Lat. 2—24
Millim. — Rio Janeiro.

4. indecoratus. — -Flavo-testaceus; antennis (basi excepta) mnigro-
fuscis. Long. 4, Lat. 23 Millim.

5. pustulipennis. — Niger, subtus chalybeo-niger; elytris subviolaceo-
micantibus, macula utrimque laterali fava. Long. 23, Lat. 123
Millim. — Rio Janeiro.

6. geniculatus. — Flavo-testaceus, subparallelus; apicibus femorum

et tibiarum tarsisque nigro-fuscis. Long. 34, Lat. 2 Millim. —
Rio Janeiro.

7. pallipes. — Niger; elytris pedibusque favo-testaceis, his dilutio-
ribus, illorum basi maculisque 2 oblongis subobliquis posterius
convergentibus nigris. Long. 3, Lat. 2 Millim. — Rio Janeiro-
8. rubro-pustulatus. — Rufo-testaceus, subtus cum pedibus (basi fe-

morum excepta), scutello elytrisque niger, horum macula utrimque
magna media rufo-testacea; maculis 2 parvis thoracis fuscis. Long.
23, Lat. 2 Millim. — Rio Janeiro.

9. rubro-signatus. — Rufo-testaceus, subtus cum capite niger; thorace
maculis 2 fuscis; scutello elytrisque nigro-cyaneis, horum macula
utrimque prope humeros rufotestacea. Long. 3, Lat. 2 Millim.
— Chili.

MECOSTETHUS. STÄLL.

Corpus eylindricum, subelongatum, latitudine plus 11 longius.
Antenn&e filiformes, articulo basali subelongato. Oculi valde sinuati,
basi contigwi. Thorax posterius transversim depressus, ante scutellum
levissime sinuatus, basi elytris zxequilatus et ea fere amplectens. Scu-
tellum parvum. Elytra thorace plus dupplo longiora, convexa. Pro-
sternum anterius pone caput deflexo-productum, postice medio impres-
sum aut incisum.

Precedenti affine genus.

1. Sahlbergi. — Fusco-piceus, kevis, subtus dilutior; antennis basin
versus femoribusque subobscure flavo-testaceis, horum apicibus,
tibiis tarsisque nigris; elytris seriatim impresso-punctatis. Long.
43, Lat. 235 Millim. — Rio Janeiro.

PACHYBRACHYS. CHEVR:

1. humeralis. — Rufo-testaceus, remote punctatus; elytris nigris,
seriatim punctatis, apice lkevibus, margine humerali flavo; tibiis

(54

SET NE

apice tarsisque nigro-fuscis. Long. 5, Lat. 3 Millim. — Nova
Granada. Sa
signifer. — Niger, sat dense subrude punctatus, macula frontali

limboque capitis ad oculos, marginibus vittisque 3 (media poste-
rius abrupta) maculaque utrimque thoracis, limbo (suturali ante
medium excepto) maculisque pluribus irregularibus elevatis im-
punctatis singuli elytrorum, maculis 2 pyg gidii et pluribus utrimque
posticis Sbdomivis pedibusque flavis, his tamen "pallidioribus, fe-
moribus ultra medium flavo-testaceis. Long. 4, Lat. 2 Millim.
— Minas Geraes.
Statura et magnitudine P. maculati, cv affinis.

pustuliger. — Niger, maculis capitis, 2 lateralibus thoracis, 4
elytrorum, quarum 2 mediis et 2 apicalibus et 4 pygidi flavis.
Long. 4, Lat. 23 Millim. — Rio Janeiro. 5

var. b. Maculis pygidii thoracisque lateralibus confluentibus,
boc etiam maculis 2 aliis postice ornato.

flavo-pustulatus. — Niger; punctatus; fronte, thorace, maculis 4
elytrorum femoribusque basi flavis; Syria irregulariter, hic illic

subseriatim punctatis. - Long. 43, Lat. 23 Millim. — Rio Janeiro.

var. b. Limbo abdominis maculisque 2 pygidii flavis.
Variat etiam nigredo elytrorum pedumqne in fusco-testaceum
vergens. Precedenti affinis.

nigro-ornatus. — Supra cum limbo abdominis apiceque pygidii
flavus, remote punctatus, subtus cum pedibus niger; maculis 3
thoracis, gquarum media majore, apicall, maculisque 4 elytrorum
nigris; his 'seriatim punctatis. Long. 43, Lat. 23 Millim. —
Rio Janeiro.

Precedentibus proximus.

limbiventris. — Supra cum basi antennarum, Jimbo abdominis
pedibusque pallide flavus vel testaceo-flavus, remote punctatus;
basi capitis, maculis 3 mediis et laterali utrimque majore arcuata
thoracis, scutello, maculis 4 dorsalibus vittaque utrimque laterali
intramarginali elytrorum (saepe etiam femoribus anticis supra),
nigris; elytris irregulariter, hic illic seriatim punctatis. Long.
45, Lat. 25 Millim. — Rio Janeiro. : :

var. b: Ut a, sed scutelli parte dimidia apicali flava, tho-
racis maculis subeonfluentibus, vittaque utrimque elytrorum
omnino marginal.

var. ce. Ut a, sed scutelli -parte dimidia apicali flava, ma-
culisque dorsalibus elytrorum ad vittas confluentibus.

pallididorsis. — Supra pallide albido-flavus, remote punctatus, sub-
tus cum vertice pedibusque nigricans, limbo abdominis, pygidio
Pp 1 Sj | yg
utrimque femoribusque basin versus pallide albido-flavis; fronte
flavo-testacea; elytris irregulariter, latera versus seriatim punctatis,
I 8 >
apice levibus. Long. 41, Lat. 21 Millim. — Rio Janeiro.
Statura omnino pracedentium.

a:

FEN (SPE

8. pallidilabris. — Fusco-ferrugineus, dense subruguloso-punctatus,
presertim subtus albido-sericeus; macula verticis et frontis, basi
femorum tibiarumque, tarsis elytrisque testaceo-flavis, his irregu-
lariter rude, basin versus densius, apicem versus magis remote
brunneo- et fusco-punctatis, ad humeros et ante apicem brunneis.

Long. 43, Lat. 25 Millim. — Brasilia.
9. moerens. — Niger; antennis fusco-testaceis: capite thoraceque

dense, rude punctatis, hujus macula oblonga utrimque laterali fer-
ruginescente; elytris ante medium dense et rude, pone medium
seriatim rude punctatis, interstitiis elevatis, margine basali anguste,
apice et maculis nonnullis elevatis ante apicem impunctatis flavis.
Long. 4!, Lat. 23 Millim. — Brasilia.

P. carbonario affinis.

Några nya arter af Longicornia.
EBURIA. SzEryV.

1. — triocellata. — Testacea, nitida; capite posterius et inter antennas
sat rude punctato; thorace transversim rugoso, ante medium callis
2 nigris, pone medium utrimque spinula armato; elytris pedi-
busque testaceo-flavescentibus, illis punctatis, maculis 6 (2, 2, 2)
levibus favis ornatis, spinis apicalibus nigro-fuscis; femorum
apicibus ipsis spinisque apicalibus fusco-picescentibus. Long. 20,
Lat. 5 Millim. — Nova Granada. s

CLUVIA. STÅL.

Corpus elongatum. Caput productum. Palpi maxillares labiali-
bus longiores, articulo ultimoö ovato, oblique subtruncato. Antenna
corpore longiores, setacex, muticee, articulo tertio duobus priecedentibus
zequilongo. Thorax latitudine tertia fere parte longior, antice et po-
stice 2equilatus, Jateribus leviter rotundatus, anterius transversim im-
pressus, disco longitudinaliter sulcatus. Scutellum sulcatum. Elytra
parallela, äapice conjunetim rotundata, mutica, bast latitudine tho-
racis media nonnihil latiora. Femora -mutica apicem versus sensim
nonnihil crassiora; tarsi subgraciles, posteriorum” articulo basali 2 se-
quentibus nonnihil longiorex

Prope Elaphuidion locandum genus.

1. —- Chevrolati. — ”Testacea, breviter testaceo-flavo-serieea et tomen-
tosa; thorace lineis, 3 longitudinalibus denudatis; elytris testacco-
flavescentibus, irregulariter punctatis, brevissime sericantibus, sin-
gulo costis 2 valde obsoletis, sutura tennuissime fusca. Long. 1134,
Lat. 215 Millim. — Tunis.

Nya arter af Sphegide.
AMPULEX. JUR,

1. amoena. — Chalybea, sublaevis; autennis tarsisque nigris; femo-
ribus posticis rufo-testaceis, subviolaceo-micantibus, apice nigri-
cantibus; alis dilute fusco-hyalinis. Long. 16 Millim. — China.

ANNAS

venusta. — Violacescente-chalybea, tota rude, sat dense punctata,
albido-pilosa; antennis tarsisque nigris, illarum articulo basali
(apice supra excepto) oreque sordide rufo-testaceis; alis hyalinis,
superis fascia pone medium dilute fuscescente. Long. 12 Millim.
- OCaffraria. X

Pronotum et petiolum abdominis hujus speciei breviora quam
apud congenericas.

PEPSIS. FABR.

colossica. — Nigra, obsolete violacescente-micans; antennis (arti-
culis basali toto et secundo basi nigris exceptis) sordide testaceo-
flavis; facie, thorace, (disco anterius excepto), pectore coxisque
supra, flavescente-sericeis; alis subferrugineo-fuscis, superis basi
ipsa obscurioribus; segmento ultimo abdominis nigro-piloso. Long.
50 Millim. -— Antiochia Columbize.

Dahlbomi. — Nigra; ore (apicibus mandibularum nigris exceptis)
fusco-lutescente; antennis, femoribus, tibiis tarsisque lutescentibns,
his apicem versus infuscatis; alis fusco-violaceis; segmento abdo-
minis ultimo nigro-piloso. Long. 31 Millim. — Caffraria.
Mildei. — Nigro-violacea, capite thoraceque nigro-pilosis; anten-
nis subsordide lutescentibus, basin versus fuscis, articulo basali
nigro-violaceo; alis lutescentibus, basi obscure, limbo apicali di-
lutius fusco-violaceis. Long. 28 Millim. — California. A Dom.
Milde mihi communicata.

HEMIPEPSIS. DaAHuLB.

ochroptera. — Atra, opaca, capite: thoraceque nigro-pilosis; alis
lutescentibus, limbo apicali dilute fuscentibus. Long. 19 Millim.
— California.

iodoptera. — Nigra; capite (fascia basali intraoculari nigra ex-
cepta), antennis, pronoto, segmentis 2 ultimis abdominis pedibusque
flavis; alis obscure violaceis. Long. 22 Millim. — Caffraria.
ochropus. — Nigra, brevissime et ex parte (presertim margine

postico pronoti et subtus) densissime flavescente-sericea; ore, an-
tennis, tegulis pedibusque lutescentibus; alis fusco-violaceis; abdo-
mine subviolacescente-micante, segmento apicali dense flavescente-
sericeo et pilosulo. Long. 44 Millim. — Sierra Leona.

SPHECIUS. DaAuLB.

Lanio. — Nigra, fusco-pilosa; capite, abdomine pedibusque lute-
scentibus, illo clypeo praesertim argenteo-piloso et sericeo; macula
intraoculari et margine utrimque postico capitis, segmentis ab-
dominis supernis 1 toto, 2 et 3 basi, infernis 4 vel 5 fere totis
(margine apicali testaceo excepto) coxis, femoribus ultra medium
unguiculisque nigris; alis vinaceis, testaceo-nervosis. Long. 30
Millim. — Nova Hollandia. |
Antennee fere tot desunt, sed basis earum flava.

Vattenståndet i Mälaren och Saltsjön under år 1856. —
Herr ERDMANN meddelade följande:

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 11 Februari 1857.

Se NOO LER

Tabell öfver Mälarens och Saltsjöns medelhöjd samt högsta

sammandragen. ur den vid Sluss-

I =
Medium för | | |

hela året .| 14] 3,6

Mälaren.
Medel- | Högsta | Lägsta Dåga för
stånd. | stånd. | stånd.
Folk tum, | ot. tum: Fot. tum. Fe
AE IE RA SN ED Se VE RE TE ARE it
Januari . . .| 131 8,8) 14/ 0,0 131 7,5) 24. 27—31.| 12. 13.
Februari. . 14: 3,2] 141 5,5 14 0,0 14. 1.
MarSpbnnsle 13 8,7) 14| 1,0) 131 7,0] — 1—3. 31.
April 14 0,8| 14! 6,0] 13|6,0| 23. 29. 7.8
Mäji nee css 15! 1,3! 151 5,0! 141 6,0 34 | 1. 3
JUMF ses 151 2,5] 151 6,0) 14 8,0 6 29.30.
Juli IEeank 141 6,21 151 0,0] 141 3,0 dera 26. 29.
Augusti . . .| 14| 1,0] 141 3,0] 131 9,0 1:50 ; | 26.
September. |. 14103). 142,5 43)Bo) 30 Re
Oktober .. . .| 14| 3,7) 141 6,0) 141 2,0 11. 2. 29—31.
November . .| 141 0,5] 141 2,5 1 9,5 9 Fed
December . .| 141 5,8] 151:0,0] 141 0,0) 28—231. | 4—S3.
öde |
| |

67

—

och lägsta vattenstånd i fot och decimaltum under år 1856,

boriket i Stockholm förda Journal.

Saltsjön.
Medel- | Högsta | Lägsta | Dagar for
stånd. stånd stånd.
Fot. |tum.| Fot SR Fot. tom RT lägsta. vat- 3
Januari . 13 7.3 14 2,0) 131 2,5 24 | 10. 12. 13.
Februari. . .I 13/1 9,4| 14! 7,0) 131 3,0 11. | 21.- 25
Manrskas st. 131 2,6) 131 8,5) 12/ 3,0 | 29.
April 131 1,3) 13/1 6,0) 121 9,0] 30. | 8.9. 16. 17.
SVIN 13 3,2! 141 0, 121 8,0 t. ju 17. 18.
Jam ost 13) 6,4] 144,0] 13/ 3,0) 30. [34 6 a.
(ER a 143 EA 2 30
Augusti . . .| 13|8,0| 14 1,5) 13|4,5| 29—31 23
September. .| 13) 8,7) 14 2,5) 131 3,5 d33 12
Oktober . ..| 131 4,2] 141 2,5) 121 9,51 6 18. 26.
November. .| 134 83,1! 141 4,5] 131 4,0 6 Ed
December . .| 14| 4,7] 15| 1,0] 13! 7,0 Vi 4;
Medium för | | | |
hela året .| 131 72 | |

FA OS

Akademiska angelägenheter.

Sekreteraren anmälte, att Akademien nu emottagit den af hennes
framlidne ledamot Ofver-Direktören L. J. WALLMARK testamenterade
donation med ett penningebelopp af trettiosextusen Riksdaler Riksmynt
samt åtskilliga instrumenter och manuskripter.

Från Kongl. Sjöförsvars-Departementet hade Akademien fått emot-
taga en å Korvetten Lagerbjelke förd »Abstract Log», hvilken skulle

. delgifvas Löjtnant MAURY i Washington.

Hr J. G. AGARDH hade-insändt en afhandling: Om äggets läge
inom ovariet hos de fanerogama växterna.

Remitterades till Hrr FRIES och ARBSCHOUG.

Hr ERDMANNS afhandling: Om de iakttagelser öfver vattenhöj-
dens och vindarnes förändringar, som nyligen blifvit vid åtskilliga fyr-
båksstationer kring svenska kusten föranstaltade; jemte tabellariska
sammandrag af dessa iakttagelser för åren 1852—1855, tillstyrktes
till intagande i Akademiens Handlingar.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.

Zoologiska afdelningen.
Af Hr Udo Dieterich.
Två Ormar från Brasilien. ;

Af Hr OC. F. Forsberg.
En Strix passerma.

Af Demoiselle Zelander

genom testamente af den 10 Sept. 1855, en silfverskål på locket för-
sedd med bilden af en hund och skänkt till Dem. Zelander af
åtskilliga personer såsom ett minne af den vård hon lemnat hun-
den Fidele eller Fille, hvilken på 1840-talet fanns vid den graf
på Maria kyrkogård, der hans förmodade egare var jordad.

Botaniska afdelningen.

; Af Studenten Hr E. Cederstråle.
Femtiofem fanerogama växt-arter från Luleå Lappmark och norska kusten.

Af Hr Prosten Loestadius.
Arter och former af Agrostis, Gnaphalium och Triticum från Torneå
Lappmark. |
Af Studenten Hr P. J. Cleve.
Tio sällsyntare arter i talrika exemplar från Gottland.

Af Ir Ingeniören E. E. v. Rothstein.

Ett tvärsnitt af en stock, enligt uppgift tagen ur krubbverket till en
brygga, som icke finnes upptagen på kartorna och beskrifningarne
öfver Stockholm och således lärer vara äldre än dessa, d. v. s.
åtminstone 200 år, under hvilken tid stocken befunnits i vatten.

69

i Juli 1856.

Meteorologiska Observationer d Stockholms Observatorium

diam

125339] 25,347| 25,353| +159;29| +190,13| +152,35 | Nederbörden =1,650 dec bum
Nå RR NNE Ne Er

| RS un 00 ER Vindarna. —
Decimaltum. > =
RUN6N TRIES FRITT KREN6 AE KITS KRETS RITTER 2 KE =
fom. Te m. | em. | fom. | -em. | em. | fm. | em. |-em.. 2
1 | 25,14 | 25,08 | 25,04 |4+125,0 |+152,0 | + 792 | ON. |V.N.v. |V.n.v. | Mulet
I 2 | 24,93 | 25,12 | 25,20 | + 8,2 | +14,0 | + 7,7 IV.N.V. IN.N.V. | N.N.V. Regn
| 3 | 25,27 | 25,34 125,37 | + 9,5 | +12,6 | +10,1 IN.N.V. | N.N.V.] Lugnt | Halfkl.
I 4 125,38 | 25,38 | 25,37 | +14,0 | +17,0 | +13,0 | Lugnt | V.N.V.| V.S.V. | Klart
| 5 | 25,38 | 25,39 | 25,38 | +13,0 | 24,0 | +15,0 |V.N.V. | V.S.V. | S.V. | —
| 6 | 25,38 | 25,33 | 25,32 | +14,2 | +20,1 | +13,7 | S.S.V. | SS.V. | S.S.V.| —
7 |25,24 | 25,20 | 25,21 | +14,2 | +17,0 | +14,4 | S.S.V. | S.S.V. | S. | Regn
| 8 | 25,23 | 25,25 | 25,22 | +14,3 | +17,2.| +14,6 | S.V. | S JSS.0.
| 9 | 25,18 | 25,16 | 25,17 | +14,6 | +20,0 | +16,0 | s.s 0. | s.s.0. | S. |Halfkl
||| 40 125,20 | 25,26 | 25,30 |+14,0 | +16,0 | +13,8 | 3.S.V. | 5.0. |V.S.V.| Regn
| 11 | 25,38 | 25,43 | 25,43 | +15,0 | +17,2 | 415,0 V.S.V. I V.S.V. | V.N.V. Halfkl
| 142 125,40 | 25,36 | 25,34 | +15,0 I +18,2 | +14,6 | Vv. Ve NES
| 13 125,32 | 25,31 | 25,33 | +16,0 | +19,0 | +14,1 | 8.5.0. | S.S.0. | $.0. | —
[EE 44 | 25,34 | 2544 | 25,49 | +16;0 | 420,0 | +16,6 | S. | S.S.V. | S.S.V, | —
| 15 | 25,57 | 25,62 | 25,64 | +18,0 | +20,0 | 420,0 | V.s.v. | V.S.V. | V.S.V. | Klart
I 146 | 25,63 |25,58 | 25,56 | +17,5 | +22,5 | +19,5 | v.S.v. | V.S.V. | S.S.V.
I] 17 125,55 | 25,54. 125,50 | +17,6 | +220 | +18,0 | s.0. | 0.5.0. | Lugnt | —
18 | 25,46 | 25,41 | 25,40 | +14,1 | +19,6 | +17,0 | Lugnt | 0.5.0. | V.S.V.| Regn
119 | 25,34 | 25,26 | 25,15 | +16,6 | +18,9 | +14,5 | v. I SSA
| 20 125,05 | 25,07 | 25,07 | +14,2 | +18,0 | +13,5 OO ONG NI SN
24 | 25,10 | 25,16 | 25,20 | +12,0 | +15,7 | +12,3| N. IN.N.V. |N.N.V. | Halfkl
22 125,19 | 25,17 | 25,20 | +15,8 | +19,2 | +17,3 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Regn
23 | 25,25 | 25,27 | 2534 | +16,8 | +24,0 | +17,0 | V.s.v. | V.s.v. | V.S.V. | Klart
24 | 25,36 | 25,37 | 25,39 | +17,1 | 421,5 | +18,3 | V.S.V. | V.S.V. | S.S.V.
25 | 25,39 | 25,44 | 25,41 | +17,8 | +232 | +17,6 | SS. |S.S:0. | 0.5.0. | —
«od 26 | 25,44 | 25,41 | 25,41 | +19,0 | +25,4 | +19,0 | S.0. | S. S.S:0. | —
27 | 25,45 125,49 | 25,54 | +18,0 | +22,0 | +419,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.SV. | —
28 | 25,57 125,57 125,56 | --18,8 | +23,3 | +18,0 | Lugnt | Lugnt | Lugnt
129 125,53 | 25,54 | 25,54 | +17,9 | +20,4 | +46,3 | S.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Regn
30 | 25,54 | 25,49 | 25,38 | +16,0 | +20,2 | +15,6 | V.S.V. | V.S.V. | S.S.V.
31 | 25,36 | 25,44 | 25,50 | +16,8 | 419,2 | +17,0 | V.N.V. | V.N.V. | V.N.V. | Halfkl.
Me-

25,346 416,59
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 2.

3

HO
i Augusti 1856.

Barometern

fä >

reducerad till 0”. SERGE IROTAE era Vindarna. 3
Celsius. 0 =

Decimaltum. Si

Kl: 65) Kl SE IERINONEKL TO NKI | KL: 9 TRIO TIEKISR NPR =
f. m. | e. m. | em. | f. m. | e m | e m | f. m. | e.m. | em. |

25,57 125,59 125,57 |+132 | +18",2 | +16",5 IN.N.V. | V.N.V.] Lugnt | Klart
25,50 | 25,49 125,53 | +16,0 | +16,6 | +13,8 Vv. N.N.V. | Lugnt | Regn
25,57 125,60 | 25,58 | +13,5 | +17,8 | +15,2 N. N.N.V.| Lugnt | Halfkl.
25,57 125,56 | 25,60 | +13,0 | +17,0 | +412,6 N. N. N. Klart
25,62 | 25,58 | 25,51 |. +12,7. | +418,8 | +13,8 | N. N. S. —
25,41 | 25,37 | 25,34 | +12,2 | +17,1 | +14,5 | N. IN.N.O.] S.0. | Halfkl.
25,30 | 25,30 | 25,30 | +12,3 | +14,8 | +13,3 | Lugnt | N.N.V.| Lugnt | Regn
25,22 | 25,15 | 25,11 | +11,0 | +412,0 | +10,7 | 0.5.0. | O.N.O. | N.O.

FT EAS LEENDE EET AN EST SED EAA VARSE BA
m mm mm
NRO DOMRÄMTRNOAOREWHKLARA

25,19 125,25 |25,27 | + 9,0 | +13,0 | +11,0 IN.N.V. | N.N.O. ]N.N.V. | —
25,31 | 25,38,-1.25,43 |. +-8,5 +415,0 | +413,0 | Lugnt N. O.N.O. |] Regn
25,49 | 25,57 125,67 | + 82) +12,8| + 8,8 | N. N. N.N. V. | Halfkl.
25,70 | 25,72 | 25,73 | + 8,51 +415,0 | +10,2 | N. I N.N.O. | V.S.V-] Klart
13 | 25,73 | 25,69 | 25,68 | +11,0 | -+11,2 | +14,0 | Lugnt | 8. | 8.8.0.
14 | 25,65 | 25,61 | 25,55 | +14,5 I +19,0 | +14,6 | S. | S.S.0. | S.S.0. | Halfkl.
15 | 25,44 125,30 | 25,20 | +15,5 | 415,0 | +414,0 | S.S.0. | S.0. | S.0. | Regn
16 1 25,19 | 25,14 | 25,12 | +14,1 | +16,0 | 414,2 Si S.V. | Lugnt
17 125,12 125,20 | 25,22 | +14,8 | +16,1 | +14,0 | Lugnt | N.O. N.O. | Mulet
18 125,23 | 25,24 | 25,24 | +13,5 | +16,2 | +12,8 | Lugnt | O.N.O. | 0.S.0. | Regn
19 | 25,20 125,17 125,16 | +12,0 | +16,5 | +11,3 | 0.S.0. | O.N.O. | N.N.O.
20 125,10 [25,11 125,17 | + 9,9 | +16,2 | +13,1 | ON. INNV.]V.N.V. | Klart
21 | 25,20 | 25,20 | 25,22 | + 9,6 | +1750 | +12,4 [V.N.V. | V.S.V. | V.S.V. | —
22 125,27 | 25,27 125,27 | + 7,1 | +15,6 | +11,0 | V.N.V.| V.N.V.| Lugot | —
23 | 25,26 | 25,29 | 25,34 | + 6,8 | +13,1 | +12,0 N: N. NV. | —
24 | 25,44 | 25,40 125,36. | + 6,0 | +17,7 | +13,0 | V.N.V.| V. | V.S.V. | Halfkl.
25 125,28 | 25,20 | 25,21 | +13,0 1] +415,5 | +413,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. |] Regn
26 | 25,13 | 25,00 | 24,83 | +13,0 | 416,0 | 415,0 | S.V. S. Se 7
27 | 24,77 | 24,79 | 24,90 | +13,2 | +15,0 | +14,5 | SS. I V.SNJI Vol —
28 | 24,95 | 24,99 125,08 | + 6,1 | +11,0 ! + 9,0 | Vv. | V.N.V.[V.N.V. | Klart
29 125,18 | 25,21 | 25,23 | + 5,0 | +13,0 I + 8,31 V.N.V.| V.N:V.y V.NV. |] —
30 | 25,33 | 25,45 | 25,46 | + 7,5 | +414,6 | + 8,0 | Lugnt |N.N.V. |N.N.V.] —
31 | 25,41 | 25,34 25,25 + 7,2 | +18,4 | 410,2 | S:S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Halfkl.
25,334 | 25,328 | 25,329 | 410,93] +150,43| 12,40

Me- :
Idium f 20.334] 25,328 | 25,329 SL ET rv | INederbördeni== 2400) dec: tum,
| 25,329 +125,92

AL ES
2 September 1856.

Barometern

reducerad till 0». | Thermometern

Celsius. Vindarna.

Decimaltum.
Kl. 6

f. m.

103
-UIUFIRWUTY

KN 2 SN Kl. Kl. 9
e. m. e: Mm. e. m. |

+122,5 | +10",0 | V.S.V. | V.S.V.| V.N.V.
25,33 | 25,35 | 25,37 | + 7,0 mn +15,1 | + 9,6 | NN. Lugnt | S.0.
25,43 | 25,52 | 25,64 | + 6,0 | +13,1 I ++ 821) N. IN.N.O. | Lugnt
25,13 | 25,19 | 25,83 | + d +15,8 | + 8,6 | Lugnt | Lugnt | Lugnt

Kl. 9 | Kl. 6
e. m. fm

Kl. 2

e. m.

25,13 | 25,09 |25 24 |+112,9

25,84 | 25,84 | 25,79 | + 6,0 | +15,6 | +10,1 | Lugnt | O.N.O. | O.N.O.
25,73 | 25,67 | 25,61 | +10,6 | +16,0 | +12,0 | 0.N.O. | O.N.O. | N.O.
25,56 | 25,55 | 25,54 | +14,0 | 417,4 | +12,0 | Lugnt | N.O. | N.O.
25,54 | 25,57 | 25,60 | +11,5 | +17,9 | +11,0 | N.O. | N.O. Lugnt
+18,5 | +12,0 | N.O. | Lugnt | N.

+14,6 +410,0 | Lugnt | O.S.O0. | Lugnt
+15,0 | +10,0 | Lugnt | O.N.O. | Lugnt
+16,8 | +12,3 | Lugnot | V.N.V.| Lugnt

25,63 | 25,65 | 25,67 | + 9,0

25,70 | 25,73 | 25,72 | 440,5

11 | 25,71 | 25,70 | 25,68 | + 9,0

25,64 | 25,59 | 25,57 | + 9,5

13 125,52 | 25,55 | 25,62 | +410,0 | +15,0 | +10,2 | N.O. |O.N.O. | O.N.O.

14 | 25,63
45 125;59

25,65 | 25,64 | + 9,0 +14,1 | + 8,0 | Lugnt | S.S.V. | S.S.V.
25,50 | 25,38 | + 8,2 | +16,0 | +11,7 | S.S. V. S. S.
16 1 25,06 | 24,99 1 25:05 | +141,5 | +14,4 +10,3 S. Vv. V.N.V.

17 | 25,12 125,12 | 25,06 | + 6,2 | +13,7 | +11,0 | V.N.V. | V.N.V. | 0.5.0.

-— -—
HD oe Oo WNOUERWLH Mm

I
I
18 24,92 | 24,88 24,89 | + 8,1 | +14,5 | + 8,5 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.
19 NS 24,92 | + 8,0 | +11,9 i + 8,3 | V.S.V. | V.S.V. | V.N.V.

20 124,97 | 25,05 | 25,16 | + 7,1 | + 9,6 | + 7,1 IV.N.V. |N.N.V. N.N. V,
| + 4,3 | +10,0 | + 6,1 |V.N.V. | V.N.V.| V.N.V.
+ 7,0 | +14,6 | + 9,0 | Lugnt | V.S.V. | V.S.V.
+ 7,S | +13,1 | +10,0 | Lugnt | S.0. | 0.S.0.
+10,2 | +15,1 | +12,0 | S.0. S. S
TENOTSNEd20N Rdr RS EIES:ON ES:O!
26 | 24,96 | 24,97 | 24,95 | +12,0 | +15,1 | +11,9 S: S. S.
27.1 25,03 | 25,14 125,25 | +11,1 | +14,0 | + 9,6 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.
28 | 25,32 | 25,35 | 25,35 | + 7,0 | +12,0 | + 8,5 | Lugnt | O.N.O. | O.N.O.
29 125,30 | 25,23 | 25,23 I + 9,8 | +10,0 | 4- 8,2 | O.N.O. | O.N.O: | O.N.O.
30 | 23,32 | 25,35 | 25,41 | + 7,0 | 4+12,0 | +10,2 | Lugnt | Lugnt 201 25,32 1 25,35 1 25,44 I + 7,0 I 412,01] +410,2 | Lugnt | Lugnt I Tugot | —"

FE 550 [25.354 25,50 | Strö | sat | + 907 | nogerbörden — 2,600 den. tom 352] 25,357 | 25,370|+ 8,75| +1418| + 9,97
25,360 +10",97

205221 20,20] [20,29
220 255275 125,25 25529
2FN2520F25528 20,24
24 125,13 | 25,13 | 25,09
25 125,10 | 25,07 | 25,01

Dimma
Mulet
Halfkl.

Halfkl.

Regn

Nederbörden = 2,620 dec. tum.

pr LER NIE 2 a BRIT SANERAS SR IE AP SA AS LE ATI I MI EA SA ne BOREN a fe a BT a ft Don a na sn ar ae a nn kd

STOCKHOLM, 1857. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENN
- FÖRHANDLINGAR.
Årg. 14. 183573. MI.

Onsdagen den 11 Mars.

Några anmärkningar rörande minsta qvadratmetho-
dens tillämpning. — Friherre WREDE föredrog följande:

»Enligt minsta qvadratmethoden uttryckes, såsom bekant är,
samnolikheten &e af ett fel €, genom expressionen fe = >e —We,
hvaruti A betecknar en af undersökningens noggrannhet beroende
qvantitet, och x en af A beroende konstant, hvars värde borde
bestämmas af eqvationen: ;

+90
x fle-Wede =1.

VC)

Men då den här betecknade integreringen icke kan verkställas,
så har man, för bestämmandet af x varit nödsakad att gå en
omväg; och ehuru det sätt, hvarpå man härvid gått tillväga, är
både enkelt och särdeles vackert, så kan man dock mot detsam-
ma göra den anmärkning, att det tager i betraktande omständig-
heter, som äro för sjelfva frågan helt och hållet främmande, nem-
ligen ett solidum revolutionis, som man icke visat äga någon ge-
menskap med sannolikhetsberäkningen.

Då jag för flere år sedan för ett särskildt ändamål behöfde
slag af sannolikhetsberäkning, jag då förehade, omedelbart ledde
till bestämmandet af konstanten x, utan att behöfva tillita något
för frågan främmande hjelpmedel. — De af mig då framställda
formler och tabeller hafva sedan varit begagnade vid militär-
undervisningen, och de sistnämnde för detta ändamål tryckte; men

Y

SN MÄ

någon större publicitet har jag hittills icke ansett saken vara
värd. — Då man emedlertid fästat min uppmärksamhet uppå, att
den möjligen kunde vara förtjent af att allmännare blifva känd,
så vill jag här i korthet meddela densamma. För mera enkel-
hets skull vill jag hålla mig vid det speciella fall, som gifvit mig
anledning rikta min uppmärksamhet åt saken, ehuru denna kan
finna vida mer allmän tillämplighet. Jag antager derföre, att
man, i afsigt att utröna ett visst skjutgevärs träffsäkerhet, med
detsamma gjort ett antal m skott mot en fyrkantig skott-tafla,
och att man derefter uppmätt de särskildta träffpunkternes af-
stand, X, från taflans ena sidokant, och Y från marken. — Coor-

2Y

dinaterne till medelträffpunkten blifva då: X,= = OCK IN Så
m n

— Om man nu sätter X—X =, och Y—-Y =-z, så kommer
x att i allmänhet beteckna kulans fel i horisontel riktning och y
dess fel i vertikal riktning. Men om man med » betecknar en

särskild träffpunkts afstånd från medelträffen, utan afseende å

riktningen, d. v.s. om r=Vet+ y”, så kan r betraktas såsom ett
särskildt slags fel, hvilket äfven är det, hvarå allmännast göres
afseende vid täflingsmålskjutningar. För att skilja detta slags fel
från de vanliga, vill jag kalla dem fel i afseende å en punkt,
då deremot ett fel, taget i den vanliga bemärkelsen, kan kallas
fel i afseende å en linea. Tagen för de förstnämnde slags fe-
lens fördelning mäste naturligtvis vara helt annorlunda än den
för de sednares, och det är denna jag här skall framställa.
Enligt hvad förut är nämndt, uttryckes sannolikheten af ett fel,
beläget inom ett ytelement af bredden dx och af obegränsad höjd,

eller hvad jag i närvarande fall för korthets skull vill kalla sanno-

. : Joha —h?x
likheten att träffa ifrågavarande element, med 9xdx = xe de.
På samma sätt måste sannolikheten att träffa ett element af

höjden dy och af obegränsad bredd, uttryckas genom 9ydy=

ji hey?

x'e dy. — Sannolikheten att träffa elementet dxdy, måste
följaktligen blifva produkten af dessa båda expressioner, eller
— (h2x? + h'2 y?)

pxde.Pydy = xx'e sd xd rs)

Ö ESRI ER

Innan jag öfvergår till behandling af denna expression, vill
jag till en början antaga en förenkling af det framställda fallet,
bestående deruti att jag supponerar, att geväret sprider kulorna
lika mycket i vertikal och horisontel riktning, det vill med andra
ord säga, att jag antager h=Ah ; då nu x nödvändigt måste vara
en lika beskaffad funktion af h, som x' af h', så följer af den
sednaste suppositionen, att x äfven blir lika med »x'. — Här-
igenom förvandlas (1) till:

—h? 2 2 — her?
Xx ee CR Edda =0e 7 de: dy.

Häraf se vi nu att sannolikheten att träffa elementet dx-dy
uteslutande är beroende af dettas yta, och af dess afstånd från
medelträffpunkten, och följaktligen skulle blifva alldeles densam-
ma, hvarhelst det ifrågavarande elementet skulle vara beläget på
periferien af den cirkel, hvars radie är 7. — Sannolikheten att
träffa elementet rdrdv, bestämdt medelst polarcoordinater, måste
följaktligen blifva RA dör och om vi med S(r) i allmän-
het beteckna sannolikheten att träffa inom den cirkel, hvars radie
är »r, så är det tydligt att:

27 r hära
Sm =2- fd. fe” UT rdr, 7)
e CJ
0 0

hvilken expression är integrabel. Om de betecknade integratio-
nerne verkställas, så blir :

TD 02
RE (UT odlat NG)
Antager man nu cirkelens radie » att vara oändligt stor, så
är det naturligt, att sannolikheten att träffa inom denna cirkel

maste blifva lika med vissheten, d. v. s. = 1, hvaraf följer, att
THA?

h
SER S =) hvarat K=

7
eller alldeles densamma som på det vanliga sättet blifvit bestämdt.

") Denna expression uttrycker, såsom man Jätt inser, volumen af ett Solidum re-

volutionis, hvars eqvation är: 2==322. av FER TE KY och hvil-
ket åter är alldeles detsamma som det, hvilket redan förut begagnats för be-
stämmandet af Zz. Detta solidam har således nu fått en verklig betydelse i
sannolikhetsfrågan.. Dess coordinat z uttrycker nemligen tätheten af felens för-

delning vid den punkt af zy planet, hvars coordinater äro x och y, alldeles på

54 . . . 3 —h2qy2
samma sätt som ordinaten i den vanliga s. k. sannolikhetssurvan z=>.e fe
ansetts ultrycka tätheten af felen vid den punkt på x-axeln hvars abscissa är x.

I

RN NGN

Insättes nu detta värde på x i (2), så blir”
— her?

Sr) =1—e Sa Ve SIE skakade US FINRA LÄNEN (3)
Om man med »' betecknar radien till den cirkel, inom hvilken
halfva antalet af felen befinner sig, så är det tydligt, att r' måste
kunna benämnas sannolika felet 1 afseende å medelträffpunkten,
alldeles i samma mening, som x' betecknar sannolika felet i af-
seende å den vertikala linea, som går genom samma punkt. Häraf

följer således att:
— her! 1 SE
So) = (1—e = 3» hvaraf man får:
hyp. Log.2
Öl ED 2 ESA SENS Ae (5)
Om detta värde på Ah” insättes i (3), så får man följande
ytterst enkla expression, som fullständigt uttrycker lagen för fel-

fördelningen i afseende å medelträffpunkten, nemligen:

Sr) =1— G) SUR SJe FN ej of KO AES . (5)

Om man i (5) successift insätter 0,1, 0,2, 0,3 . . . O. S. V.

: 5 r
i stället för 0 och bestämmer motsvarande värden på Sr), eller

tvärtom i stället för Sr, och söker motsvarande värden på —,
r

så kan man bilda tabeller, som åskådliggöra lagen för felfördel-

ningen i afseende å en punkt. För jemförelsen skull, meddelas

här nedan så väl sådana tabeller, som ock ett utdrag ur de van-

liga med afseende å en linia, hvilka genom approximation blifvit

beräknade ur eqvation | |
(=0.7

O, fö" dt, der g=0,476936.

UA
(=0 CS

Eg

o

Felfördelnings-Tabeller med afseende ä en linia.

MH

OL

a ee Sas SEE RR AASE TS EE 2

| |

0,01 0.000] 1,0) 0,5001 2,0] 0,823] 3,0] 0,957. 0,0] 0,00
0,1/ 054| 1,1] 542121] 8431 3,2) 969| 0,1] 0,19
0,2] 107] 1,2| 58212,2| 86213,4| 978 0,2| 0,38
0,3] 1601 1,3] 6191 2,3] 87913,6| 985 0,3| 0,57
0,4) 213] 1,4) 655] 2,4| 89513,8| 990 0,4| 0,78
0,5] 264| 1,5) 68812,5| 90814,0] 993 0,5] 1,00
0,6] 314] 1,6| 719l2,6| 92114,2| 995 0,6| 1,25
0,7) 363) L7| 748) 27] 93144 997 | 0,7| 1,54
0.8) 411] 18) 7röl28) 941146) 998 | 0,8] 1,90
10,9] I 1,9 TN 2,9] 950] 5,0) 999 | 0,9] 2,44

NES | SNES | LE

I å 1 1

0,0] 0,0001 1,0] 0.500] 2,0] 0,938 0,0] 0,00]
0,1] 007] 1,1] 568) 2,1) 953]| 0,1/| 0,39]
0,2] 027) 1,2] 631] 2,2] 965 0,2| 0,57
0,3) 0581 1,3] 690) 2,3; 974 : 0,3) 0,72
0,4| 105] 1,4] 743 24 981 | 0,4! 0,86

0,5| 159) 1,5) 790j2,5| 987 |.0,5) 1,00
| 0,6) 2211 1,6| 830 2,61 991 | 0,6| 1,15
0,7) 288] 1,7) 865) 2,7) 994 0,7, 1,32
0,8; 358 1.8] 894/ 2,8 996] 0,8| 1,52
fr 0 ST Lo) 918]3,0]7 998] 0,9] 1,82

Enligt hvad förut är visadt, uttryckes sannolikheten af ett
NES he —-her?
visst fel r, genom —-e
Vz

af alla m af observationerne erhållna felens sammanträffande, ge-

» och följaktligen -sannolikheten U,

nom produkten af de särskildta felens sannolikheter, d. v. s. att
2 (RAND —R >
= Ö -e C ) eller

i| Log. U= 2m:Log. h—m:-Log. 7 —I-=(r?).

4

ENS VA

Det sannolikaste värdet på Ah blir då det, som gör Log. U ”
till ett maximum, d. v. s. det som gör:
d.Log.U ?m' NO
TEE = TR 2h-(r ) = 0
o m 1
" hvaraf man får VV =—, eller ph =— >”)
2r?) Tö
då 7, betecknar medelfelet. Om detta värde på h insättes i (4),
så blir:

Ty Vhyp. Log. 2.7,

eller . « (6)
r' = 0,83256:r, ”") |
hvarigenam »' omedelbart kan härledas utur observationerna.
Enligt hvad förut är kändt,
äre po V2-a, eller
Li UNG

enär, såsom förut blifvit visadt, r, = V2.-z, Om det häraf här-
ledda värdet på »r, == insättes i (6), så får man:

(

hyp.log. 2
yn Vhypelog. 2 eller

SN

0
FOT MAD ÖSTE VR Le ES NR SSR (10)
hvarigenom »' kan finnas, då x' är bekant.
Jag vill nu öfverga till behandlingen af formeln (1) i dess

allmännare form. — Om man i denna expression sätter exponen-
ten till :e. eller: Aiac-kh ya Mp ok a ASA. ses (8)

”) Då felen angifvas i den vanliga bemärkelsen, får man, såsom bekant är, genom

ett likartadt förfarande som det ofvan anförda, h=

Man inser lätt,
Va
att dessa båda värden på det sannolikaste h fullkomligt öfverensstämma med
hvarandra. Ty emedan r?=2?+y2, så blir 2Zr?—=Zx? + Ey? och således

äfven ro—=Vua? + yo?; men då enligt suppositionen x, bör vara lika med yp
och äfven skulle vara det, om skottens antal varit tillräckligt stort, så blir

To) =V2.z,.

”") Det förstås af sig sjelf, att man här i värdet på r, måste, såsom vanligt, ut-
byta m mot m—1, för att förekomma det orimliga uti, att sannolika felet,
härledt från en enda observation, skulle blifva =0 i stället för att vara
obestämdt.

LIN ERSM Og SR
så uttrycker detta eqvationen till en ellips, hvars halfva x-axel är
3 h :

p, och hvars halfva y-axel är q = hv P: Härigenom förvandlas

(CHEN

Grde-pydy = xx'-e ER «då: dy,
bvaraf vi nu finna, att sannolikheten att träffa elementet dx-dy
är alldeles densamma, hvarhelst detta element 2 vara beläget

på periferien af den ellips, hvars axlar äro p och — -P: Arean

af denna ellips är T-p) och dess differential RA

Man inser lätt häraf, att om dxdy utbytes mot ellipsens differen-

tial, så måste sannolikheten att träffa denna differential blifva:

é FE 2
HH >
xX «8 Zi :pdp,

samt” att, om man med wp, uttrycker sannolikheten att träffa hela
ellipsen, så blir:

Sh Pp
— NZZ (Q — hp? S e
(DF J se RIP pdp, eller
0
HA Fu)
VDA 1—e z
hvilken måste blifva =1, då p är oändlig, hvaraf fås: 1

hh'

' hlv Oo Oo .
eller xx = —; och då x måste vara en lika beskaffad funk-
va
tion af h som x' af h', så blir:

h ö h ö sl
x=— och X=—, sasom förut.
IT T
Om nu p" antages vara halfva x-axeln af en ellips, som inneslu-

ter halfva antalet af felen, så blir:

hyp. Log. 2
RS SSE IE ön (9)
Pp

Och um=1—-0(5)" NR)

hvilka expressioner äro i afseende å p alldeles desamma som (4)

och (5) i afseende å r.
För att nu från försöken härleda p', erindra vi oss först, att
sannolikheten U af alla felens sammanträffande, uttryckes af:

SÖ

hhNP (REX? 12 Sy?
v=A( :5 (Ex? + hy?)
z

eller

Log. U= m-Log.h+m:-Log.h —m-Log.z —RZÄ—h”Zy"

; å dLrU
och att vilkoret för att U är ett maximum förutsätter att —

dh
d.IrU - D o o
och dl hvar för sig måste vara =o, hvaraf man far
m Å m 3 he Xx?
Sh och Ph? = —— och således — = 222.
2.Zx? 2.Zy? TROS Z(y?)

Men vi måste äfven hafva
= (MN REp
TS CE) MOR
7T
Om nu från denna expression skall kunna härledas det sannoli-

kaste värdet på Ah eller &', erfordras naturligtvis, att p ej skall
o o . N o h?
innehålla någon af dessa qvantiteter. Men då nu p'=2" + FE
så förutsätter det ofvannämnde vilkoret, att förhållandet mellan
hk och Ah skall kunna i denna expression utbytas mot en af dessa

qvantiteters absoluta värden oberoende qvantitet k, hvars värde,

enligt] ofvanstaende är = =0 — Om vi då i det sednare
uttrycket på U i stället för h' insätta kh, så finner man af det-

samma det sannolikaste värdet på

ha ARE
2(p?)
som, jemfördt med (9) ger:
p' = Vhyp. Log. 2. =;

h? å
men nu är p=2" Er och således äfven:
i h? oy lv2sn 2 (02)
pir 204 EV =2-Z2", enär ST
, Sö 2x?
p =Vhyp. Ton2:V2 ME eller

p' =Vhyp. Log. 2-.V2-u,.
Vi se således häraf, att p' har till «, alldeles samma relation
som »7', hvaraf man således måste sluta att:
p' = 1,7456-2".

häraf fås:

FINNS

Det är tydligt, att man alldeles på samma sätt måste kunna
visa att:
q' = 1,7456-y'.

Med dessa värden på p' och g' kan man begagna den med-
delade felfördelningstabellen med afseende å en punkt, förhållan-
det må vara hvilket som helst mellan de sannolika felen i olika
riktningar. — Om man t. ex. uppmätt en stjernas ställe på him-
melen, och dervid funnit att sannolika felet i bestämmandet af
ascensio recta vore x' bågsecunden, och i declinationsbestämmel-
sen y' secunden, så kan man hålla:

1 mot 1 att stjernan befinner He inom en ellips, hvars halfaxlar

äro 1,7456-.x' och 1,7456-y'

2 mot 8 (eller 1 mot 4) att den finnes i en ellips med halfax-
larne 0,57 -1,7456-x' och 0,57-1,7456-y'".

9 mot 1 att den ligger inom en ellips hvars halfaxlar äro
2,44.1,7456-2' och 2,44:1,7456-y'

0. S. V.»

SEEN RE

Skänker till Vetenmskaps-Akudemtiens Bitbtliolhek.

Af Kongl. Finans-Departementet.
Kartor öfver Sveriges Städer, n:r 18, 23, 33, 34, 37—41. Fol.

Af Accademia Pontif. de Nuovi Lincei i Rom.
Atti. - Anno V: sessone 5, 6; VI: 8. 1. Rom 1853—55. 4:0.

Af Hr S. Fenicia i Neapel.
Galleria degli Uomini illustri delle due Sicilie nel Sec. XIX. Disp. 1.
Napoli 1856. 8:0.
Af Hr Hirzel i Lausanne.

Asile des Aveugles de Lausanne. ZLaus. 1853. 8:0.

Af Hr Landshöfding S. G. v. Troil.

Berättelse om arbetet vid Höganäs” stenkolsgrufva. Helsingb. 1856. 4:0.

Af Hr A. Betzius.
Underrättelse om Kongl. Veterinärinrättningen i Stockholm. Sthlm
1857. 8:0.
Af Författarne.

DauLBom, A. G., Zoologiska Studier, H. 1, 2. Atlas, H. 1. Lund
1857: -8:0.

Vv. WzEiGHT, W., EKstRÖM, C. U. & SUNDEVALL, O. J., Skandinaviens
fiskar. H. 10. Stockholm 1857. 4:0.

é Af Utgifvaren.
Botaniska Notiser, utg. af TH. M. ERrIEs. 1857. 1.

|
|

= 83

Ir J. ÅA. Wahlbergs död. — Sedan Preses tillkännagif-
vit den sorgliga underrättelse som nyligen ingått, att Akademiens
ledamot Hr J. A. WAHLBERG redan den 6 Mars 1856 i det inre
af södra Afrika slutat sin åt Naturforskningen egnade lefnad, ut-
talade han till Svenska Consuln i Capstaden Hr J. LETTERSTEDT,
som var närvarande, Akademiens varma tacksägelser för den väl-
vilja hvarmed han under en följd af år alltid omfattat den bort-
gångne, och det verksamma bistånd han skänkt åt alla hans vid-
sträckta företag. Sekreteraren föredrog derpaå i öfversättning föl-
jande skrifvelser.

Till Herr Consul J. LETTERSTEDT,.

pr Bark. »Buchanan».
Kapstaden d. 9 Dec. 1856.

Det är en smärtsam pligt jag för närvarande har att upp-
fylla, då jag nödgas meddela Er den hastiga och sorgliga död,
som träffat vår högt aktade vän Hr J. A. WAHLBERG, hvilken
den 6 sistlidne Mars dödades af en elefant.

De närmare omständigheterna vid denna beklagansvärda hän-
delse finner ni 1 bifogade bref.

Som ni ser, äro hans tillhörigheter och effekter ännu qvar i
Namaqualandet under vård af hans tjenare, Hr CASTRY, hvilken
lemnat mig en fullständig och specificerad förteckning på dem;
och som Hr C. J. ANDERSON inom några dagar kommer att resa
dit för Hvalfisk-Vikens Koppargrufve Bolags räkning, har jag
skrifvit till honom och gifvit honom fullmakt att förfoga öfver de
begge vagnarna och oxarna samt tills vidare öfver elfenbenet (71
tänder) och de andra effekterna äfvensom naturaliesamlingarna i
ändamål att föra dem ned till Kapstaden, de sistnämnda för att
derifrån inskeppas till Sverge.

CASTRY synes hafva handlat mycket redligt. Hr ANDERSON,
som känner honom, är öfvertygad, att, utan Hr GREEN'S närvaro
och CASTRY'S redlighet, hade litet eller intet af Hr WAHLBERGS
tillhörigheter blifvit tillvarataget. |

Mina bref till Hr WAHLBERG af den 8 Maj 1855 och den

23 Juli 1856, innehållande åtskilliga andra, hunno aldrig fram
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 11 Mars 1857,

SS SAR

till honom; de äro nu återställda till mig och de inneslutna vi-
dare befordrade.

Hans trogna Damaratjenare, Jägaren KOOLEMAN, blef efteråt
dödad af en buffel, och hans enda återstående kusk, MiLLER
från Kapstaden, dog sistlidne April, efter att hafva varit blind i
flera månader, så att expeditionen varit olycksdiger alltigenom.

Eder uppriktigt tillgifne
P. O. HEDELIUS.

»Barmen». Det inre af Afrikas Vestkust,
d. 13 Aug. 1856.

Herr J. LETTERSTEDT. Svensk Consul etc. ete. Kapstaden.

Min Herre!

Det är med en känsla af sorg och smärta, jag får under-
rätta Er om det förskräckliga öde, som vederfarits min vän och
reskamrat, J. A. WAHLBERG, som blifvit dödad af en elefant
under en af sina expeditioner till landet nordost om Ngami-sjön.

Hans rysliga död är i sanning alltför upprörande för hans
vänners sinnen, huru mycket mer då för de anhöriga, han qvar-
lemnat att beklaga en så sorglig händelse!

Jag blef bekant med den aflidne kort efter min ankomst till
Hvalfiskviken, der vi togo våra mått och steg för att tillsam-
mans anträda färden till Ngami-sjön, men som jag uppehölls långt
efter den utsatta uppbrottsdagen, afreste Hr WAHLBERG nära två
månader före mig, men sade sig vilja färdas helt långsamt på
det jag skulle kunna hinna upp honom. :

Jag upphann honom också fjorton dagar före vår ankomst
till. sjön, och endast med afbrott af en fotresa, som han företog
till det i nordvest liggande Lebébés” territorium, under hvilken
han i nära .5 månader var aflägsnad från sina vagnar (hvilka
jemte mina egna qvarstannade vid sjön), voro vi beständigt till-
sammans, och under denna tid växte vår bekantskap till en för-
trolig vänskap. Vid hans återkomst från Lebeébés — dessförin-
nan hade jag börjat en återfärd till Hvalfiskviken, men tvangs af

SNUS frö

mellankomne hinder att afstå derifrån — beslöt jag att åtfölja
min vän till det nordostliga Ökenlandet, der han beslutat att till-
bringa sommarmånaderna för att jaga elefanter och komplettera
sina naturaliesamlingar. Den 22 Nov. bröto vi således upp från
sjön, men uppehållna af häftiga regnskurar hunno vi ej fram till
jagtstället förr än i början af Februari.

Hr WAHLBERG var en högst oförskräckt elefantjägare och
hade haft mycken lycka i denna jagt; men han var alltför våg-
sam, och hans djerfhet vid det farliga förföljandet af dessa djur
försatte honom vid flera tillfällen i den yttersta fara, och sluta-
de, tyvärr, med en så förskräcklig händelse.

Jag hade ofta sökt öfvertyga honom om faran att jaga ele-
fanten till fots, men han stod fast vid att detta var det säkraste.
Följaktligen jagade äfven jag på detta sätt, ehuru jag aldrig un- .
der någon föregående utflykt tänkt på att försöka något sådant;
ej heller hade jag under mina resor träffat någon Europé i denna
del af Afrika, som jagade elefanten annorlunda, än till häst.
Ehuru jag känner till flera undantag, var det min stackars väns
öfvertygelse, att han alltid med ett skott i hufvudet kunde få
elefanten att vid anfallet kasta sig ät sidan; men, tyvärr, synes
han ej hafva fått tid att lägga an innan han var kastad' till
jorden, fjettrad af det rasande odjurets betar och trampad på ett
sätt alltför rysligt att omtala; hans qvarlefvor återfunnos i ett
nästan oigenkänneligt tillstånd och hans bössa af elefanten tvärt
afbruten vid kolfven.

— Det följande innehåller detaljerna från den dag han skiljdes
från mig, jemte hans Damaras” uppgifter.

Den 28 Februari lemnade Hr WAHLBERG sina vagnar åt-
följd af sina båda Damaras, af hvilka den ena var hans bestän-
dige följeslagare under jagtexcursionerna och mycket tillgifven sin
herre, "hvilken å sin sida betraktade honom såsom en god och
trogen tjenare lika så väl, som en dugtig jägare. Åfven tog han
med sig en »Makalaka» och en Bushman (Ökenlandets infödin-
gar). Samma morgon bröt äfven jag upp i en annan riktning,
än den han valt, också för att söka elefanter, ty, som Hr W:s

80

N

excursioner vanligen både voro långvariga och utsträcktes till
trakter på ansenligt afstånd från vagnarna, kunde jag ej åtfölja
honom i anseende till den febersjukdom, hvarmed jag varit be-
häftad redan innan vår afresa från Ngami-sjön. Jag hade ofta
anfall deraf och måste derföre inskränka mina utflykter så, att
jag kunde: återvända till vagnarna på andra eller tredje dagen
efter mitt uppbrott. Hr W. förklarade sin afsigt vara att ej
länge blifva borta, men som hans jagtexcursioner voro så ovissa,
hvad långvarigheten beträffar, kände vi ingen oro för hans åter-
komst, hvilket vi annars säkerligen gjort,om han brukat vara
mer punktlig, öfvertygade, att, om han fann föremål nog för sin
jagt, kunde vi icke vänta honom tillbaka förr än efter en månad.
Emedlertid började jag denna gång blifva orolig, sedan han varit
borta i tio dagar, så mycket mer som jag ej af infödingarna
kunde” få någon underrättelse om hans vistelseort. Jag hade be--
slutat att flytta vagnarna till en hälsosammare trakt, då mitt
folk, liksom jag sjelf, led af en allvarsam feber, hvilket jag till-
skref ställets belägenhet. Om aftonen före denna flyttning kom-
mo hans tjenare och bragte mig den sorgliga tidningen om min
olycklige väns förskräckliga öde. De känslor, en så skakande
underrättelse väckte hos alla af vårt folk, som kände honom,
låta, om jag får dömma om intrycket deraf på de andra efter
mig sjelf, svårligen beskrifva sig och skola aldrig utplånas ur
mitt minne. ;

Se här de detaljer, som hans Damaras gäfvo mig, hvilka jag
genast upptecknade, begagnande deras egna ord, sävidt tolkningen
af deras språk medgaf det.

»Vi begåfvo oss af från vagnarna i den riktningen (vesterut)
och träffade samma dag spåret af en ung elefanthanne. Sedan
vi följt detta spår i 3 dagar, funno vi honom i sällskap med 3
andra, af hvilka »master» sköt en, och ännu en sköts af mig,
KOooLEMAN. Derifrån fortgingo vi i de 2 återståendes spår och
träffade följande dag den ena, som Hr W. sköt dagen derpå.
Spåret af den förste elefanthannen, hvilket vi träffade samma dag

vi lemnade vagnarna, återfanns. Vi följde det och tillbringade

NN

natten utan vatten, såsom vi förut gjort, sofvande på spåret.
Nästa dag under fortsatt spårning sköt »master» en vild häst, af
hvilken vi gjorde oss ett godt mål, hvarefter vi togo nattläger.
Följande morgon följde vi åter samma elefants spår och funno
ett litet vattenställe, der vi stannade öfver natten. Dagen derpå
anlände vi till en by vid stranden af en stor flod (Tamanacle, se
LEVINGSTON'S charta), kring hvilken Bakoba eller Bayege stam-
men har sitt hemvist. Af detta folk förskaffade vi oss pumpor,
emedan »masters» förråd voro uttömda. Samma dag bröto vi
upp derifrån, följde spåret, och träffade elefanten om aftonen i
sällskap med en- annan elefanthanne. De stodo på en öppen slätt
nära en liten vattensamling, så att vi hade svårt att nalkas dem.
Vår »master» sköt två skott på den stora elefanten, och äfven
jag, KOOLEMAN, sköt på honom. Elefanten flydde ned till flo-
den, der vi åter fingo fatt på honom; »master» befallde oss skynda
förut och drifva elefanten mot ett ställe, der han ville afskära
honom reträtten ; vi lyckades deri medelst ett nytt skott och ele-
fanten störtade i raseri mot den plats, der vi lemnat Hr W.,
men utom skotthåll. Åtföljd af en Bushman från Bayege-byn
följde han honom i spåren. Efter några minuter hörde vi ele-
fanten trumpeta förfärligt och skyndande i denna riktning mötte
vi den flyende Bushmannen, som, då vi frågade efter »master»,
brådskande svarade: »Elefanten har slagit den hvite höfdingen»;
vi skyndade till stället och funno vår herres stympade kropp, som
elefanten just lemnat — intet tecken till lif förspordes.»

De beskrefvo för mig det rysliga tillstånd, hvari hans qvar-
lefvor befunnit sig; de hade gräft en djup graf i sanden nära ett
ansenligt träd, begraft honom deri och väl täckt öfver grafven.
Det gjorde mig mycket ondt att jag ej kunde begifva mig till
det sorgliga stället, emedan min hälsa icke tillät mig företaga
en sådan fotresa, och jag kunde icke taga vagnarna med mig,
utan att riskera förlusten af alla mina kreatur, då denna trakt
är högeligen besvärad af Tsetse-flugan (Glossina morsitans) hvil-
kens sting äro så skadliga. för boskapen, och dessutom skulle,
äfven om jag kunnat företaga resan, en tidrymd af åtminstone

EEE TO RA AE

12 dagar åtgått från olyckans inträffande, innan jag kunde hin-
na fram.

; Då ni meddelar hans familj denna bedröfliga händelse, torde
ni hafva godheten att uttrycka mitt djupa deltagande i den sorg
och smärta, en så beklagansvärd förlust måste väcka inom den-
samma.

Jag förblifver med högaktning Eder
FREDERICK GREEN.

P. S. Hvad den aflidnes tillhörigheter beträffar, har jag till-
sagt hans tjenare CASTRY, i hvilkens vård de förblifvit alltsedan
olyckshändelsen, att lemna Er en fullständig förteckning derpa.
Af elfenben finnes omkring 2,000 holländska & efter hvad jag
vågar gissa, då jag ej har några medel till ett noggrannt bestäm-
mande deraf.

Jag hoppas ni icke underlåter att anlita mig, ifall jag på
något sätt kan stå till tjenst med afsändningen af min aflidne
väns bref, samlingar och öfrige effekter. Skulle ni besluta att
låta föra elfenbenet etc. etc. sjövägen, tviflar jag ej, att vagnarna
och oxarna kunna förmånligt föryttras till något af Koppargrufve-
bolagen vid Hvalfiskviken. De förra skulle erfordra åtskilliga re-
parationer, innan man med dem kunde företaga en så långvarig
resa, som landvägen till Kap från detta ställe, liksom äfven land-
resan skulle medföra ansenliga kostnader.

FR. GREEN.

Herr J. LETTERSTEDT. Svensk Consul etc. etc. Kapstaden.
Tafelviken 1 Dec. 1856.

Min Herre!
De inneslutne brefven afsände jag med särskildt bud från det
inre af Vestkusten, i förhoppning, att de skulle hinna fram till
Hvalfiskviken, för att medfölja det fartyg, som afseglade derifrån

sistlidne Augusti. Men de kommo för sent, och som intet annat
ih tillfälle

EE TAS OS

tillfälle sedan erbjudit sig, öfverbringar jag nu sjelf den sorgliga
tidningen om min reskamrat Hr WAHLBERGS hastiga död.
Jag förblifver eder lydige tjenare
FREDERICK GREEN.

Herr Consul J. LETTERSTEDT.
Otimbingue d. 26 Sept.- 1856.
Min Herre!

Jag tager mig friheten att adressera dessa rader till Er en-
ligt en begäran af framlidne Hr J. ÅA. WAHLBERG, med hvilken
jag varit tillsammans från den 6 Januari 1855 till hans sista
stund. Någon tid innan den förskräckliga olyckan inträffade, kom
han till mig en dag och bad mig, att, ifall något allvarsamt skulle
hända honom, jag skulle föra hans samlingar och andra tillhörig-
heter till hans agent Hr J. LETTERSTEDT i Kapstaden. Jag frå-
gade då, hvarföre han trodde att han icke skulle atervända, hvarpå
han svarade: »Jag har nägra ganger med knapp nöd undkommit
elefanter.» — »Hr WAHLBERG borde icke vara så väagsam, ni
borde vara försigtigare med. elefanterna;» dertill svarade han:
»Jag kan inte styra mig, när jag får syn på dem; då försvinner
all fruktan.» — Detta var också orsaken, hvarföre han fann en
förtidig död.- En djerfvare jägare, än framlidne Hr WAHLBERG,
trampade icke Afrikas jord, ifrån dess upptäckt och alltsedan.
Jag har varit alldeles ensam med vagnarna, endast omgifven af
dumma, ociviliserade, infödingar; men med försynens nådiga hjelp
har jag kommit så långt, jag nu är. Gamle JACOB MUELLER, en
kusk från Kap, som Hr W. förde med sig, förlorade sin syn,
medan Hr W. ännu lefde, och var alldeles hjelplös under 6 må-
naders tid, hvilken sjukdom i förening med andra förde honom
för tidigt i grafven. Då Hr W. dog den 6 Mars 1856 och gamle
JACOB MUELLER den 26 April, var mig Hr GREEN såsom sänd
af himmelen. Han var närvarande då den förfärliga tidningen
anlände och har ända tills nu bistått mig. Godhetsfullt lemnade

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 3. 2

I

han mig en af sina europeiska tjenare till biträde, för hvilken jag
gifvit honom £) 2 i månaden från d. 19 April till närvarande stund.

Jag trädde i Hr WAHLBERGS tjenst under vilkor att få £3
i månaden och hälften af allt elfenben, som erhölls genom mina
skott. Men som jag ej hade mod att våga mig på några elefan-
ter, räknar jag endast på min lön och icke på någon vedergäll-
ning för hvad annat jag skjutit, då jag icke dermed anskaffat
något elfenben. Hvad vagnarna beträffar, skulle jag högeligen till-
råda, att de försåldes här, då det finnes flera spekulanter derpå.
För den ena af dem, hvilken i dess närvarande skick skall kosta
mig aätminstone £ 10 eller £ 12 sterling i lagning, skulle jag
sjelf vilja gifva :£ 30. I anseende till de tjenster, jag gjort, och
de vedermödor, jag genomgått, vågar jag anhålla, att som ett
minne af framlidne Hr WAHLBERG, utom min lön erhålla någon
anteckning af hans hand.

Hr WAHLBERGS tillhörigheter, som jag öfverlemnar er, äro
i samma tillstånd i hvilket jag emottog dem. De varor jag deraf
tagit såsom krut, bly och andra saker kunna afbetalas genom af-
drag på min lön. Jag tyckte det klokast att köpa boskap och
betala folket med, efter som det kostar minst, ja nästan ingen-
ting. Det krut jag tagit för eget behof, hade Hr WAHLBERG
lofvat mig, medan han lefde. Jag hoppas ni vill ursäkta mig,
om jag gjort något orätt, då jag är en fattig man och har litet
eller intet att lefva af. Jag kan ej sjelf komma till staden, eme-
dan jag har några boskapskreatur och får att sköta om, med
hvilka jag vill försöka vinna en anständig utkomst. Derför har
jag ingen ro förr, än jag får svar ifrån er, om jag skall sälja
vagnarna och oxarna. Jag försäkrar er, att allt skall blifva ut-
rättadt på bästa sätt, så vidt jag förmår. Vagnarna äro ej värda
mycket mer än £ 30 stycket, då de erfordra en fullständig re-
paration, och oxarna på sin höjd £ 1: 10. Låt mig snart få
svar om, hvad jag har att göra; jag önskade i sanning detta snart
toge slut. Ursäkta min dristighet.

Följande äro detaljerna om den hastiga död, som träffade
framlidne Hr J. A. WAHLBERG, en svensk naturforskare, hvilken

pe

OT

'framträngde från vestra kusten till Ngami-sjön under en jagt-
och forskningsexpedition.

Den 28 Febr. lemnade Hr WAHLBERG sina vagnar, åtföljd
af sina båda Damaras och 3 infödingar, för att under 2 eller 3
dagar jaga elefanter. Då 3 dagar hade förflutit, och hvarken Hr
W. eller någon af hans följeslagare återkommit, började jag blifva
något orolig öfver honom. Jag frågade hvarje inföding, jag träf-
fade, om han hade sett till eller hört någonting om Hr W., men
erhöll ingen bestämd underrättelse förr, än den 11 Mars, då man
ropade: »Der kommer Hr WAHLBERG.» ' Genast skyndade jag
och Hr GREEN för att välkomna honom, i det jag anmärkte:
»Der äro hans Damaras, men "jag ser icke Hr W. sjelf. Jag
fruktar någonting har händt;» ty jag visste, han alltid brukade
vara främst, när han nalkades vagnarna. När hans Damaras
närmade sig oss, utvisade deras sorgsna utseende alltför tydligt,
att deras herre icke mer var till. Jag frågade dem: »Hvar är
eder herre?» — »Han har blifvit dödad af en elefant.» — Ack!
hvilka förskräckliga nyheter att höra. Gud endast vet bäst, hvil-
ken vän jag kände mig hafva förlorat i honom. Ske Din vilje!

Damara-männen afgåfvo följande berättelse: Samma dag Hr
W. lemmade vagnarna träffade han på spår af en ung elefant-
hanne, som han följde med sina följeslagare under tvenne dagar,
hvarpå han fann honom i sällskap med två andra stora hannar.
De båda sednare sköt Hr W.; den förre flydde genast. -Der
stannade de således öfver natten. Följande dag letade de åter
upp spåret och funno honom dagen derpå i sällskap med en ap-
nan stor hanne. Den sednare sköt Hr WAHLBERG, hvarpå den
andre genast flydde. De förföljde honom ända tills det blef mörkt,
då de stannade öfver natten. Nästa morgon fortsattes spårnin-
gen till middagen, då de ankommo till en flod, vid hvilken åt-
skilliga Bayege-stammar bodde. Sedan Hr W. frågat infödin-
garna, om de kunde skaffa honom några pumpor, emedan hans
förråd voro slut, och han fått nagra få, fortsattes genast marchen
i samma elefants spår. Hr W. fann honom snart, jemte en an-

nan stor hanne, på en något öppen plats midt emot en vatten-

STO EE

samling. Hr W. närmade sig honom så mycket hans säkerhet
tillät och sårade honom med två skott, hvarpå han flydde; men
Hr W. förföljde honom genast och sade till sina Damaras: »Gå
och mota honom hitaät.» Den ena af dem, som var beväpnad,
hann snart upp honom och gaf honom ett tredje skott, då ele-
fanten genast vände sig i den riktning, der Hr W. stod; men, då
han kom utom skotthåll kunde Hr W. ej skjuta på honom, utan
förföljde honom ' sällskap med en Bayege, då elefanten sprang
ett litet stycke och gömde sig i ett tätt snar, der han väntade
tills Hr W. kom fram. Genast rusade han då ut, slog Hr W.
till marken, sönderkrossade hans kropp på rysligaste sätt och
bröt med detsamma af hans bössa tvärt öfver kolfven.
Jag förblifver eder lydige tjenare

CHARLES CATHCART CASTRY.

Herr ANDERSON yttrar 1 en biografi öfver WAHLBERG, in-
törd i tidningen Monitor utgifven i Capstaden: »Infödingarne, som
skatta högt storsinthet och mod, nästan tillbådo Hr WAHLBERG.
På deras uttrycksfulla språk hörde man dem säga om honom, att
»den store anden Moremo mäste hafva gifvit honom ett stort
hjerta,» äfvensom »att fastän han var en liten man, så var hans

hjerta större än den störste mans.»

— 93 —

Anmärkningar rörande vindarne på Sverges kuster
under år 1856 och stormen den 17 November samma”
år. — Herr KREUGER meddelade följande:

»Vid granskningen af de meteorologiska journaler, hvilka un-
der det förflutna året blifvit förda vid elfva särskilda stationer
på rikets vestra, södra och östra kuster, har det visat sig, att
under nämnde år, lika som under fyra nästföregaende, de sydvest-
liga och vestliga vindarne varit de mest rådande, på så väl den
vestra som den östra kusten, äfvensom att medeltryckningen af
blåsten varit större än under något af de 3:ne nästföregående åren.

Af de svara stormar, hvilka under förlidet år passerade öf-
ver Sverige, förtjenar den som rasade den 17 November mycken
uppmärksamhet, emedan den synes hafva haft samma egenska-
per, som de roterande stormar, hvilka tid efter annan förekomma
på norra halfklotets närmare vändkretsen och eqvatorn liggande del.
Ifrågavarande storm hade nemligen en motsols roterande rörelse,
på samma gång medelpunkten för rotationen flyttade sig i en be-
stämd riktning. Vidfogade tabell, som innehåller utdrag från om-
nämnde journaler, antyder ett sådant förhållande, ehuru stormen
under framgåendet i O.N.O.-lig riktning öfver landet, derunder
den mött en mängd elektriska afledare, såsom trädtoppar, berg-
spetsar och vattendrag, undergått mindre förändringar iden hvirf-
lande rörelsen. Största afvikningarne fran lagarne för de tropi-
ska hvirfvelvindarnes rörelse, sadana de af Engelske Ingeniör-
Öfversten-REID finnas anförde i dess afhandling om nämnde stor-
mar, hafva egt rum i Stockholm.

Af tabellen synes att det den 16 November ej blåst särdeles
hårdt vid någon af stationerna; den 17 tidigt på morgonen bör-
jade det blåsa på Bohuslänska kusten från vest, och kl. 9 f. m.
blåste 'det ganska hårt vid alla observationspunkterna med en
riktning vid de olika punkterna, utvisande en motsols hvirflande
rörelse, utom vid Stockholm, hvarest så häftiga vindförändringar
då egde rum, att man har anledning förmoda att stormmolnets
medelpunkt vid den tiden eller något sednare passerade deröfver.

Klockan emellan 1 och 2 eftermiddagen inträffade derstädes det
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. Il Mars 1857.

FOG (0 Jä ls

för årstiden ovanliga förhållandet, att några starka åskslag hör-
des, och vid ett af dem träffade blixten Riddarholmstornet ”).

Tabellen utvisar äfven, att den starkaste stormen som med
riktning V.AN. om 20 & tryck kl. 11 f. m. egde rum vid Hållö,
ej framkom till-Örskär förr än kl. 4 e. m., der dess riktning då
var N.V. och tryckningen 18 &. Häraf kan man sluta, då lon-
gituds-skillnaden mellan Hållö och Örskär är omkring en half
timme, att stormhvirfveln framgått i O.N.O.-lig riktning öfver ett
afstånd af 270 engelska sjömil på fyra och en half timme, eller
med en hastighet af omkring 60 engelska eller 10 svenska landt-
mil i timmen. Bekräftelsen härpå vinnes så väl af observatio-
nerna vid Östergarns fyr på Gottland, som vid Holmö Gaddens
fyr i Bottniska viken.

Med antagande af anförde riktning och hastighet för storm-
hvirfvelns framgaende, skulle dess S.V. del träffa Östergarn kl. 4,
och dess N.V. del Holmö Gadd kl. 7 e. m., samt vinden på
förra stället vara N.V. och på det sednare N.O.; anteckningarne
i tabellen visa, att sådant varit förhållandet.

Tabellen antyder äfven, att kl. 9 f. m. Holmö Gadd varit uti
N.O. kanten, och Falsterbo i sydliga gränsen af stormhvirfveln.
Anses föreningslinien mellan dessa punkter såsom en corda för
en båge af 135” för storcirkeln, så blir, då nämnde corda är 620
engelska sjömil, cirkelns diameter i nord och syd omkring 670
engelska sjömil, eller öfver 100 svenska landtmil.

I anseende till sitt omfång är denna storm den största af
dem, -som enligt gjorda anteckningar passerat öfver Sverige.

Huru den nu beskrifne stormen förhållit sig, sedan den lem-
nat Sveriges kuster, kan i brist på observations-orter icke nu
utredas, men framdeles, om som jag hoppas och har anledning
förmoda vindmätare blifva uppställde i Finland och Ryssland,
skall derigenom utan tvifvel vinnas värderika upplysningar för
studerandet af fenomener af ifrågavarande slag.

”) Blixten, som träffade Riddarholmstornet, följde åskledaren till jorden, utan”att
skada byggnaden. Emedan slaget var ganska starkt är det icke omöjligt, att

spetsen = eller spetsarne på öfra ändan af tornkorset, hafva genom den hetta,
som vid den häftiga urladdningen uppkommit, smilt eller blifvit skadade.

ER ER SSU SS SSI, IEEE SSE SES sn

(Inhäftas mellan sid. 94 o. 95.)

Beskrifning öfver den Orkan som den 17 November 1856 passerade öfver Sverige.

Hållö. Winga. Kullen. Falsterbo. Carlskrona. Ölands S. Udde. Grönskär. Stockholm, Örskär. Holmö Gadd. Östergarn.
November | — Kl. Vind. | &| EL Vind. | El KL | Vind | EE) KL Vind. | E] KL | Vind. | SE) EL | Vind | &| Kl Vind. | & | EL. Vind: | &| Kl. Vind. |] EE] KL | Vind. | SÅ KL Vind; | &
3 f. m.| N.N.O. | 6,0
5 f. m.! N.t.O. 5,0
den 16( | 9 f. m:| N.N.O. | 0,3] 9 f.m.| N.t.O. | 1,5) 9 f.m.| NV. | 20l 9 f. m.| N.N.V. |22 | 9 f. m.| N.V.t.N. | 2,0Å 9 fm.) N. 3,0] 9 £. m.| N.NV. | 4,5) 9 fom] NV. | Oj) 9f.mj V.N.V. | 1,0] 9 f.m.| Vt. |0 Å 9f.m| N:N:O. | 3,0
2e m.l| N.V. 0,3] 2 e. m N.V. 0,7] 2 e. m. NG 3,0] 2 e. m.| N.V. |2,5 I 2e. m. NV. 1,4] 20. m.| N.N.O. | 3,5| 2e m.| N-N.V. | 2,51 2e mil NV. 0,6] 2e. m.| V.N.V. | 1jol 2 e. mi] V.t.N. | 0 |, 2 e mi] NN. 4,0
(| 9em V. 0,5] 9 e. m.| V.t.N. | 1,5] 9 e. m. V. 3,0] 9 e m. V. 2,75] 9 e. m.] N.V.t.V. | 1,5] Jem) ON. 3,51 Je. m V. 2,5] 9 em. NV. 0,5] 9 e. m.| V.N.V. | Lol 9 es m.] NV. 10 | Iem Vv. 2,0
4 f.m.| V.tN. | 6,0] 3 f. m.| S.V.t.V. | 7,5
6 f.m| Vv. Jligs) 5ftm) SV. | so) >
7 f. m. Vv 12,0] 7 f. m S.V. 8,5 - Seal VÄSAYS I 7 6 f. m.| S.V.t.S. | 6,0
8f. ml V. 13,5 8 f. m.| SN. 7,0 8 fi m.,; V.S.V. | 6,01 8 f. m.j V.SV. | 6,5 8f. m.| SVtS: | 7,0
9 f. m:| S.V.AV. | 8,5 9 f. ml] V.t.Si.l4,0 | 9 fi m.| V.tN. | 6,0] 9 f. m.| V.S.V. | 7,5] 9 f. m. S.V 7,5] 9 f. m.] SN. 0,9] 9 f. m.! S.V.t.S. | 8,0] I fi m 5.0 4,01 9 f. m.| V.S.V. | 4,0
10.f.m.| VV. 16,5 10 f. m.| S.V. |10,0 10 f. m.| V.t.N. | 7,0110 fi m.| V.S.V. | 85110 f. m:] S.V.t.V. |11,0]10 f. m.] SV.t.V. |15,5|10 fi ms) SV. | 9,0
11 f.m.| VAN. |20 [11 f. m.] V.SV. |12,0 11 f.m.| 'V.S.V | 9,0)11 fi m.| S:V.t.V. |14,0]11 f. m.| V.t.S. |128 |
12 f.m.| VAN. 119,5 12 f. m S.V. 12,0 12 f.m.| V.t.N. |11,0 12 f. m.| V.S:V. [11,3 12 f. m. S.V. 8,0
1e. m.| V.t.N. |10,4] 1 e. m.| V.S.V. |12,0 1 e.m.| V.tN. [13,0] I e m Vv 11,0] I e. m.| V.t.S. |14;0] 1 e. ml NV. 0,8] 1 e. m. Vv. 10,0] 1'e. m.| N.O. 8,4
den 17 åskastark
2 e. m.| N.N.O. | 2,5 2 e. m S.V 12,0] 2 e. m.| V.t.S. 16,5 | 2e m.| V.t.N. 13,5] 2e. m VE 10,5] 2e. m.| NV 5,0] 2 e. m N,V. 0,4] 2 e. m. NNE 12,0] 2 e. m.| NO. 8,90] 2 e. m.| V.S.V. | 7,0
3 e. m.| N.N.O. | 2,0 3 6 m V. 12,3 3e. m. NE 11,0
| 4 e. m.| N.N.V. | 6,5] 4 e. m.] ”S.V. |15;0 4e. m.| V.t.N. 116,0) 4 e m VE 11,01 4 e. m.| N.V. 110,8 4e. m.| NV. |18,0 / 4e. m.| NV. 110,0
i Se m.l SV. l|12,0 6 e. m.| V.t.N. | 6,01 5 e m.| V.t.N. | 6,51 6 ev m.| NV. 12,0 5e. m.| NV. |17,0l 5 e. m.| NO. | 89
NN 7 e. m.] N.N.V. | 7,5 7 e. m.| S.V. 6,0 7 e.m.| V.t.N. | 4,2 7 em.) N.V. 116,0 7e m.| N.V. |14,ol 7 e. m.| NO: 110,3
8e m.| NNV. [10,0] 8e.m.| NV. | Bo) 8em| NV. |135 ;
10 e. m.| N.N.V. |12,5 9 e. m.| V.S.V. | 6,0] 9 e. m.] V.t.N. 17,0 | 9 e m.| N.V.t.V. | 1,7] 9 em.) NN. 4,5] 9 e. m.| NV. |11,5) 9 e m.| V.N.V. | 3,8] 9e. m.] NV. |13,0] 9e m.] N:t.O: |12,5| 9 em: V-N.V. 4,0
11 e. m.| N.t.V. | 9,0l11 e m.| N.t.V. | 80 Å ; i 11 e. m.| V.N.V. | 6
( f12 e m.| N.N.V. | 4,5 12 e. m.| V.N.V. | 5,0
/ h 1 f. m.| iN.tV. | 7,5 7f.mi) NV. | 5,5 6 fi. m.| N.V. |12 1 f. m.] NY: | 7,0
3 f. m.| Nit.V. | 8,0 7 f. m.| NV. 113 4 f.m.| V.N:V. | 5,0
5 f. m.] Nit.V. | 6,9 s BEI KRNSVESE IR ;
| 9 f.m| N 3,5] 9 fi ml ON 3,0] 9 f. m.| NV. | 201 9 f. m.| N.t.O. |1,5 I 9 f. m.] V.N.V. | 2,0 9 f. m.| N.NV. | 3,5| 9 f. m.| N:N.V. | 7,0] 9 fi m.| Ni 271 9 f. m.| NV. |12 [9f. ml N> | 4,6] 9 fm] V.NV. | 4,0
| Ö 11 f. m.| N.V.t.N. | 7,0
den 18/ | 22") NO: | 031 2em| N | Ol 2em] V.NV. | Lol 2 m| NtO. |0,75] 2e ml N.V.t.V. | 201 2e m| NV: | 30l12 fo m.|/N.V.t.N. | 9,3] 2e.m.| NV. | 42112 fom. | NV. dat | 2eoml ON: 138 2e m.| NV. | 7,0
9 e. m. N. 0,3] 9 e. m.:] SN. 2,0] 9 e. m VE 2,01 9 e. m.| Nit.0. |0,5 9 e. m. | N.V.t.N. | 1,2] 9 e, m.|] NV. 2,01] 2 e. m.| N.N.V. | 8&0ol 9 ee m | NV. 4,0] 1 e m.| NV. 110 | 9e. mil N.N.V. | 3,0 3e. m.| V.t.N. | 9,0
| c 4e m.| NV. | 6,3 2e m.| N.V. [10,0 6 e. m.| NV. | 5,0
Je. mi NV. 2,0 4e m.| NV. | 8,0 9 e.m.| N.N. 2,0
; | 6 e& m.| IN.N.V. | 6,0
| 8e m.| N.N.V. | 2,0 J
9 e, m.| N.N.V. | 1,0

Öfvers, af E. Vet-Akad, Förh. Årg. 14. N:o 3.

Fysiologiska iakttagelser. — Hr-BorcKk hade i bref till

Hr ÅA. RETzZIUS insändt följande meddelande:

VIERORDT har 1 Årchw fir phystologische Heilkunde Jahrg.
XIV. H. 2. meddelt nogle Iagttagelser angaaende Aandedraetsbe-
vegelserne, som han har udfört tilsammen med Studiosus med.
G. LUDWIG. Da jeg i dette Semester ved de physiologiske Fore-
lesninger skulde omhandle Aandedretsfunctionerne, indrettede jeg
et Apparat for at eftergjöre de Vierordtske Forsög. Dette Ap-
parat er noget anderledes end det af VIERORDT angivne. Jeg
fandt det önskeligt at kunne paa een gang og n&r til hiinanden
faae optegnet Curver for baade Bug- og Brystvxeggens Beve-
gelse, hvorved begge Deles forskjellige Bevegelser bedre kunde
sammenlignes. Istedet for at VIERORDT har anvendt en ulige-
armet Vegtstang, har jeg gjort begge Arme lige lange, hvorved
Curverne vel blive lavere, men dog tilstrekkelig tydelige, og netop
visende Bev&egelsernes Störrelse. Istedet for en Pensel med fly
dende Farve, hvorved aldrig smaae Bevegelser kunne blive ud-
trykte, har jeg anvendt, som ved mine andre Apparater, Glasfje-
dre, hvorved de mindste Bevegelser blive udtrykte. Ved den hos-
lagte Curvepröve (Tafl. I) er at bemerke, at Papirets Bevegelse har
veret fra Höire mod Venstre, saa at alle Lineer der gaae ne-
denfra opad og fra hötre til venstre Side ere Indaandingscurver.

Curverekken i og 2 er dannet under det at Apparatets Arme
have hvilet den ene paa Bugen lidt neden for Navlen og den an-
den lige over Process. ensiformis. Den överste Curverekke (a) viser
Bug- og den anden (b) Brystbeveyelsen. Hvor nölagtigt Appa-
ratet optegner Bevegelserne kan sees af Brystcurverne (b), da
ved dem ikke allene sees Aandedrats-- men og Hyjertebevcgelsen.

Curverekkerne 3 og 4 ere fremkomne uden Forandring af
Personens Stilling under det at han har lost höit af en Bog. I
det Hele viser sig en Parallelisme mellem Bryst- og Bugcurver-
ne, men man seer tillige, at Forholdet mellem Bug- och Bryst-

bevegelserne ikke altid er det samme, saa at Muskelvirksomheden

treder imellem frem med större Styrke snart i det ene snart i

det andet Partie.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 11 Mars 1857.

AGGE SA

- Curverekken 5 dannedes da den ene Arm hvilede paa den
nederste Deel af Brystkurvbrusken (a) og den anden paa Manu-
brium (b). Da herved den nederste Arm er kommen lidt laengere
ned end den överste, da 1. 2. b. dannedes, er der större Bugbe-
vegelse bleven kjendelig uden at Hjerteslagenes Virkning er bleven
udslettet. Man seer, at den överste Deel af Brystkasten har li-
den Bevegelse under det almindelige Aandedrag.

Ved Dannelsen af Curverne 6—7, der ere fremkomne under
det at Forsögspersonen har lest höit, vare Apparatets Arme i
den foregaaende Stilling. Curverekkerne b. viser, at under det
ved Leoesningen anstrengede Aandedret er Bevegelsen af den övre
Deel af PBrystet forholdsviis större end under det almindelige og
rolige (N.b. I Curverekken 5 a. mellem K&K og HK er den ene Arm af
Apparatet tilfeldigviis kommet ud af sin Stilling). Af alle L&ese-
curvereekkerne sees, i hvilken uafladelig vibrerende Bev&egelse Bryst-
og Bugveg ere, naar man taler, og at da, Brystveggen er mere
i Bevegelse end under almindeligt Aandedret, hvorved Lungerne
holdes mere i Activitet. Man har skrevet for sig den Gymna-
stik, der ligger i at lcse hött.

Ved Hjelp af Apparatet vil man komme til nöie at kunne
udmaale den under det rolige Aandedraet ud- og indgaaende
Luftsmengde. TLader man en Person danne under roligt Aande-
dret en Deel Curverekker som 1. og 2., hvilket let kan skee,
naar man lader Personen lese for sig selv i en Bog der fester
Opmerksomheden paa Indholdet; lader man derpaa Personen i
uforandret Stilling gjöre en Deel Udaandinger i et Spirometer
under det Aandedretsbevegelsen optegnes, saa vil man erholde
Curver af forskjellig Höide, snart af större, snart af mindre, snart
af lige Höide med Middelhöiden under rolig Respiration. Man
har da ved den spirometriske Maaling det Cubikindhold af Luft,
der svarer til de forskjellige Curve-höider, og man har da derved
tillige den Luftmengde, der svarer til den, som gaaer ind og ud
af Lungen ved det almindelige Aandedret, hvorom man- endnu
ikke har aldeles sikkre Tagttagelser. Da det Spirometer, Sam-
lingen af physiologiske Apparater havde faaet fra LUHME, ikke

ER

var beqvemt indrettet for Udförelsen af Forsögene, har jeg endnu
ikke kunnet udföre de sammanlignende Forsög, men om et Par
Uger faaes Spirometeret i Orden.

Ved de Forsög jeg hidtil har gjort, seer jeg ikke, at der un-
der Aandedrattet findes nogen egentlig Inspirations- eller Exspi-
rationspause. Det er naturligt, at naar to modsatte Bevegelser
skulle fölge paa hiinanden, maae der gives et Öieblik en Stands-
ning mellem den ophörende og begyndende Bevzegelse, og Beve-
gelserne maa ved Overgangen ende og begynde med Langsomhed.
Men ved Curverne for det rolige Aandedret vil ikke findes paa
Overgangsstederne nogen vandret Linie, der kunde antyde nogen
meerkelig Tids Standsning af Bev&egelse.

Cylinderhurtigheden = 100 Millimeter i 30 Secunder.

1 Secunds Standsning vilde altsaa have givet en vandret Li-
nie af 3,;... Millimeters Lengde. Man maa naturligvis tage
Hensyn til de större Curver, som Bugbev&gelsen giver, da man
ved den svagere Brystbevegelse faaer saa flade Buer, at nogen
tydelig Maaling ikke lader sig udföre, og det vel kan hende, at
nogen Pause i enkelt Deels Bevegelse kan finde Sted, medens ved
Respirationen i sin Heelhed denne ikke forekommer. Omend-
skjöndt de Respirationscurver, der ere erholdte af forskjellige Per-
soner, i Hovedsagen ligne hiinanden, saa udtrykkes dog deri mange
Individsafendringer, saa at man faaer mange Gange et Udtryk
for Temperamentet, forsaavidt deri udtrykkes en större Rolighed
eller Livlighed. i

I afvegte Höst begyndte jeg med nogle Forsög angaaende
Sammentrekningsevnen af Musklerne, naar de bleve udsatte for
forskjellige Gasarters Paavirkning. Efter at have arbeidet med
at faae et beqvemt Apparat istand, standsede Forsögene af Man-
gel paa Frosk, da Kulden indtraadte og jeg ikke havde noget
Opbeverelsested for Vinteren. Apparatet bestaaer of to Glas-
klokker, hvori to Muskler - samtidig kunne pröves, for at erholde
störstmuelig Lighed. Musklerne kunne heri omgives af to for-

UNO ITEE

skjellige Gasarter, og disse kunne let ombyttes igjen. Musklerne
faae en electrisk Paavirkning hver gang de ere slappede til et
vist Punct, og i det Sammentrzakningen foregaaer, heves Lednin-
gen, saa at de under Contractionen ere upaavirkede. MHver gang
Ledningen for Muskelpåavirkningen kommer istand, kommer til-
lige en anden Ledning istand, der setter en Electromagnet i Virk-
somhed. Der er to saadanne FElectromagneter — en for hver
Muskel. Ved disse settes to Naale i Bevegelse, der i hvert Re-
laxasationsöieblik, da Ledningen kommer istand, sette Merke
paa Kymographiecylinderen, hvilket bliver saa langt som Muske-
len udfordrer Tid for at komme i Contractionstilstand efter at
have faaet det electriske Slag. For at Muskelen ikke uafladelig
skal bringes til Contraction og nogen Tid kan faaes for Flytning
af det paa Cylinderen noterende Apparat, afbrydes Ledningen for
Frembringelsen af Muskelcontractionen i omtrent + Deel af Cylin-
derens Omdreiningstid. Jeg har ingen ordentlige Noteringer er-
holdte ved Gasarters Paavirkning, som jeg kunde sende Dig, men
jeg lader et Blad fölge; der viser Noteringer af en Muskel i al-
mindelig Luft. Ledningen for den anden Muskel var i Uorden.

Der vil sees at Muskelen i Begyndelsen var meget activ da
den havde over 80 Contractioner i omtrent 15 Secunder. Efter
22 Minutter blev i samme Tid Contractionernes Antal kun 22.
Man seer herved, ikke allene som tidligere er oplyst, at Re-
laxationerne ved Udmattelsen blive langsommere, men og at Ti-
den, som Muskelen behöver for at forberede sig til Contraction
bliver lengere. Medens Forberedelsestiden i Begyndelsen kunde
vare omtrent 0,625', steg den mod Slutningen til 0,350', saa at
den steg til omtrent det 15-dobbelte.

Da jeg i 1855 var i Paris traf jeg KÖLLIKER. Han angav at
man for at vise den Aftagelse i Muskelelectriciteeten, som frem-
staaer under Contractionen, beqvemt kan tage et stykke af et
Froskhjerte, der ved sin vedblivende Contractilitet viser Pheno-
menet. Da jeg just i Höst leste over Muskelcontractionerne og
den animale Electricitet forsögte jeg Sagen og fandt at det er et
udmeerket Experiment ved en :Forelesning. Jeg tog det hele

Rn >

SSE 00 (0 [RER

Hjerte, hvorved Contractionerne vedvare lang Tid, og regelmes-
sigt. Multiplicatornaalen viste derved en jevn Frem- og Tilbage-
gang snart paa den ene snart paa den anden Side af O-linien,
eftersom Hjertet blev vendt.

Akademiska angelägenheter.

Akademien kallade genom anstäldt val till sin ledamot i åttonde
klassen Advokatfiskalen i Kongl. Kommers-Kollegium, R. N. O. Hr
C. M. RYDQVIST. ;

Följande afhandlingar hade blifvit inlemnade:

Af Hr HANSTEEN: Den magnetiske Inclinations periodiske For-
andringer.

Remitterades till -Hrr SELANDER och EDLUND.

Af Hr SUNDEVALL: Bestämning af de 1 Museum Carlsonianum
afbildade foglar. |

Remitterades till Hrr BoHEMAN och LOovÉN.

Af Hr Adjunkt WALLENGREN: Lepidoptera rhopalocera in terra
Caffrorum annis 1838-—1845 collecta a JoH. AUG. WAHLBERG.

>= Remitterades till Hrr WAHLBERG och BoHEMAN.

Akademien beslöt, att Hr Magister LINDHAGENS afhandling: Om
den terrestra refractionens Theori, skulle intagas i hennes Handlingar,
och tillerkände författaren deraf det Ferrnerska priset.

Hr A. SVANBERG hade till Akademiens Bibliotek förärat en sam-
ling bref skrifna till J. SVANBERG och MELANDERHJELM af DELAMBRE,
LAPLACE och KATER.

Sekreteraren tillkännagaf, att följande skrifter af trycket utkom-
mit: Hr WIKSTRÖMS årsberättelse för år 1852, samt 10:de häftet af
Skandinaviens Tiskar, för hvilket Akademien, såsom för föregående häf-
ten af samma verk, anvisadt ett anslag af 150 R:dr Banko.

Af det för året anvisade anslaget för vetenskapliga resor inom
fäderneslandet tilldelades åt Er Magister G. LINDSTRÖM 150 R:dr
Rmt för paleontologiska undersökningar på Gottland; Hr Conser-
vator MzEvEs 450 R:dr för en ornithologisk resa till landskaperna
mellan Upland och Lappmarken, samt till Hr Magister FRISTEDT 150
R:dr för en botanisk resa till södra Angermanland.

— 100 —

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.
Zoologiska afdelningen.

Af Hr Consul Letterstedt.

Två ex. al: Phasianus torqvatus erhållna från Australien.

Af Hr Bildhuggaren A. Fornander.

En Falco palumbarias.

Af Hr Agronomen Wirsén.

En Falco nisus.

Botaniska afdelningen.
Af Hr Mag. Björnström.
Trettionio växtarter från Piteå Lappmark.

Af Hr Mag. Fristedt.
Talrika exemplar af Calamagrostis chalybsa och Botrychium virgini-
cum från Angermanland.

| Af Fru Letterstedt.
Ett stycke Ebenholzträd från Namaqvalandet i Södra Afrika.

— 101 —

Meteorologiska Observationer &ä Stockholms Observatorium
2 October 1856.

Barometern

5 Thermometern RELSEN IR =
reducerad till 09. SIST. Vindriktning. å 3 |
t Decimaltum. Sö
KINÖNFRITSTFRIF 95) AKIT6T FRIN FA RIT9N]FRI6 FEK 2 1KIT9 3
fom. | em | em | fm | em | em |'f om. | em | em föT”
1 | 25,39 125,39 | 25,41 |+10,5 | +159,4 | +119,3 | S.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Halfkl.
2 | 25,40 | 25,44 | 25,48 9,6 | +13,7-| +10,3 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Halfkl.
3 125,51 | 25,54 | 25,58 | + 8,0 | +12,3 ' + 7,0 | N.O. N.O. N. | Halfkl.
4 125,59 125,56 | 25,50 | + 4,61 + 9,5 | + 5,2!) N. |V.N.V. | Lugnt |Halfkl.
5 |25,29 | 25,15 | 25,20 | + 9,5 | +14,8 | +11,6 | S. | S.S.V. | V.S.V. ER
6 1 25,32 | 25,43 | 25,57 I + 5,3 I + 2,0 | + 1,2 I N.N.O.] N. IN.N.O. | Mulet
7 125,79 125,90 | 25,92 | — 1,0 | + 4,9 | + 11l N. N.O. Se Klart
8 | 25,84 | 25,72 |25,59 | + 3,5 | + 8,6 | + 6,5 | S.S.V. | S.S.V. | S.V. |Halfkl.
9 | 25,49 | 25,54 | 25,70 | + 3,0 | +10,2| + 4,9 | Lugnt | N. NN. dan
10 | 25,85 25,88 25,85 | + 3,0 | +11,0 | + 5,4 | Lugnt | S.S.V. | S.S.V. | Halfkl.
11 125,84 | 25,83 | 25,81 | +10,6 | +14,2 I + 7,0 Vv. V. Lugnt | Klart |
+ 12 125,72 | 25,70 125,67 | + 5,0 I +11,1 | + 6;1 | Lugnt | Lugnt | Lugnt | Klart
13 | 25,62 | 25,62 | 25,64 | + 7,1 | +12,9 | + 9,1 | Lugnt | O.N.O. | Lugnt CER
14 125,62 125,62 125,60 | + 8,4 |) +410,5 | +10,0 | Lugnt | O.N.O. | O.N.O. | Mulet
15 125,59 | 25,53 | 25,54 | +10,2 | +11,1 | +11,0 | O.N.O. | S.0. S.0. | Mulet
16 | 25,55 | 25,57 | 25,60 | +11,0 | +12,0 | +11,1 | 5.S.0. | SISIOT. SER Melet
17 | 25,63 | 25,67 | 25,67 | +10,1 | +13,7 | +11,1 | SS. S.V. | V.S.V. | Halfkl.
18 |25,63 | 25,66 | 25,74 | +11,0 | +13,0 | 410,9 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Mulet
19 | 25,85 | 25,93 | 25,99 | + 4,01 + 9,6 | + 3,0 [V.N.V. I V.N.V. | V.N.V.| Klart
| 20 25,99 | 25,98 | 25,93 | + 3,5 I +14,0 | + 9,9 Nalen V.S.V. nt
21 | 25,86 | 25,81 | 25,75 | + 9,3 | +12,2 | + 7,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Klart
| 22 - 25,54 | 25,51 | + 6,3 | + 9,6 | + 6,7 | V.S.V. | V.S.V. | V.N.V.
23 | 25,49 | 25,41 | 25,54 | + 4,0 | + 93 | + 5,2 | V.N.V. | V.N.V.| V.N.V. | Klart
24 | 25,58 | 25,68 | 25,64 | + 3,1 | + 4,2 | + 4,0 | V.N.V.|]N.N.V. |N.N.V. | Klart
25 | 25,60 | 25,73 | 25,83 | + 4,0 | + 5,0 | + 1,2 | V.N.V.| N.N.O. | N.N:O. | Mulet
26 | 25,76 | 25,61 | 25,42 | + 3,2 | + 7,8 | + 7,14 | S.S.V. | S.S.V. | V.S.V. | Klart
27 | 25,34 | 25,34 | 25,38 | + 6,5 | +12,0 | + 9,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.| Klart
28 | 25,52 125,55 | 25,46 | + 40! + 8,31 + 8,7 | V.S.V.| V.S.V. | V.N.V.! Mulet
| 29 1 25,50 | 25,57 125,65 | + 8,1 | +10,7 | + 8,0 | Lugnt Lugnt | Lugnt |N. mul.
30 | 25,68 | 25,72 | 25,74 | + 6,7 | +10,2 | + 7,0 | Lugnt Lugnt | Lugnt |N. klart
31 | 25,75 | 25,75 | 25,75 | + 681) + 9,3 | + 7,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.| Mulet
dina 22,620] 25,625] 25,634| +6,42 | +10,24| +7,25 | Nederbörden =0,432 dec. tum.

25,626 +7",97

18

28

då

I
SR 09. 3 ES Vindriktning = :
Decimaltum. - 2
LOK 6517 KET 2517 KIr9 i Kr6 [0 KRETA KE 0ETE KINO SKIN EEK 9 2
| f. m. e. m. | e m. | f. m. e. m. e. m firma. betmjslvesm.: )
25,76 | 25,79 | 25,78 | 4 6,2 | + 95,0 | + 99,5 I V.S.V. i V.S.V.| V.S.V. | Mulet
25,68 Jöns | 25,44 | + 5,6 | +10,6 | +10,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Halfkl.
25,45 | 25,53 12543 + 0,6 | + 2,0 | + 0,5 | V.N.V. I V.N.V. IN.N.V. IN. klart
25,46 | 25,59 | 25,67 | — 4,1 | — 2,0 | — 5,0 IN.N.V. ON.NV.INNV. | Halfkl.
25,70 | 25,75 3 — 3,0 | + 0;9 ! + 0,9 IN.N.V. | NV. | N.V. | Halfkl.
25,76 | 25,61 | 25,65 | + 0,6 | — 0,7 | + 0,4 | V.N.V.| V.S.V. NO
25,77 | 25,75-1 25,54 | + 0,2 | + 3;0 | + 3,0 | V.S.V. | Lugnt | V.S.V. | Mulet
25,38 | 25,51 | 25,57 | + 3,6 | + 0,7 ' — 2,0 | N.N.V.| O.N O.| O.N.O. |Q Malet,
25,52 | 25,44 | 25,37 | — 4,2 | — 4,3 | — 6,0 | O.N.O. | O.N.O. |N.N.V. Mulet
25,31 | 25,33 125,39 | — 5,0 | — 5,2 | — 5,0 | O.N.O. | N.N.O. | N.N.O. | Halfkl.
25,40 | 25,39 | 25,32 | — 6,1. | — 4,0 | — 20! N.O. | N.N.O. | N.N.O. ER
25,21 | 25,12 | 25,07 | — 3,0 | — 3,0 | — 3,4 | N.N.O. | N.N.O. | N.N.O.! Mulet
25,07 | 25,08 | 25,06 | — 5,5 | — 2,5 | — 3,3 | N.N.O.| N. V. | Halfkl.
24,95 | 24,92 | 24,94 | — 4,8 | — 1,0 | + 0,8 | O.N.O. | O.N.O. | O.N.O. | | Mulet,
24,99 | 25,05 | 25,14 | 0,0 | — 4,0 | — 3,5 | N.N.O. | N.N.O. | N.N.O. | suö
25,24 | 25,29 | 25,29 | — 7,01 — 5,9 | — 6,0 IN.N.V. | N.N.V.IN.N.V. | Klart
25,04 | 24,69 | 24,84 | — 3,1 | + 0,1 | — 2,7 | V.S.V. | V NV. | V.N.V.
25,11 | 2535 25,44 | — 5,0 | — 6,1 | — 6,9 | N.V. | NV. | V. | Halfkl.
25,47 125,55 | 25,58 | — 6,6 | — 3,5 | — 7,5 V. Lugnot | Lugnt | Klart
25,54 | 25,52 | 25,52 | — 6,0 | — 1,4 | — 1,3 | Lugnt | Lugnt | Lugnt AR
25,51 | 25,44 | 25,24 | — 6,4 | — 0,7 | + 1,1 | S.S.V. I S.S.V. | V.S.V.] Klart
| 24,91 | 24,88 | 25,03 | + 4,0) + 5,6 | + 0,1 | V.S.V. |N.N.V. | N.N.V. | Halfkl.
25,14 | 25,17 | 25,11 | — 1,6 | — 2,3] — 4,3 IN.N.V. | N.N. V.I N.N. V. |] Klart
24,88 | 24,80 | 24,87 | — 2,8 | — 2,0 | — 7,0 | O.N.O. | O.N.O. | O.N.O. | ) Mulet,
24,95 | 25,04 | 25,10 | — 6,3 | —10,0 | —10,5 N. N. N.V. | snö
25,12 | 25,14 | 25,16 | — 9,4 | — 9,8 | —14,0 | N.V. | V.N.V.| N.V. | Klart
25,16 | 25,19 | 25,20 ! —412,0 | — 9,8 | —12,0 | NN V. | NV. | NV. |N. klart
25,16 | 25,14 | 25,06 | — 8,0 | — 7,01 — 3,0 | Lugnt | Lugnt | O.S.O. | Hallm.
24,97 | 24,93 | 24,91 | — 2,0 | — 3,8 | — 3,4 | 0.5.0. | 0.S.0. | N.N.O.| )Mulet,
Sn 25,06 | 25,21 = 4,0 | — 4,33 | —10,0 | N.N.O.| ON. | NV. 7

102

2 November 1856.

25,237

—2",71

34| 25,287| 25,290] — 3.47| —1,95| — 3,00]

a FVYSARSSNNINIINIRIDRIRINS RENSAS RN

— 103 —
i December 1856.

/

dn 0”. SA ESA Vindriktning. 3 E
Decimaltum. NE
| [a GE STEREO OTO Z
| [Ers [Re rn em Sa sh [ae rn se, file sam fins | Le Sm: esim: z
| 1 125,34 | 25,36 | 25,36 |—14',0 —11,9 —15",0 NY Lugnt | Lugnt | KL, d:a
| ilB533L6 32 25:30, | 16:51 13,7.) 16,51 |; Vi lö Eogot']. V. a
| 3-1 25,26 | 25,26 | 25,27 | —19,0 ' —14,0 | —12,0 | V.S.V. | V.S:V. | V.S.V. | Halfm.
| 4 125,25 125,09 | 24,90 | — 7,2 | — 27 | — 0,8 | S.S.V. | ”S. | S. |M., snö
5 | 24,59 | 25,00 | 25,13 | — 7,0 | — 6,0 | — 6,6 | V. V. | V.S.V. | Klart
| 6 | 23,23 | 25,07 | 24,83 | —10,2 | — 4,0 | + 0,6 | S.S.0. | 0.5.0. | 0.S.0. |M., snö
| 7 -|2459 | 24,66 | 2482 | + 3,0 | + 5,7. | + 25 | v.s.v.| Vv. | V. | Malet
| 8 | 24,99 | 24,83 | 24,81 | + 0,5 | + 5,3 | + 7,0 | 0.5.0. | S.S.V. | S.S.V. | Mulet
9 125,08 | 24,92 | 25,01 | + 5,1 | + 5,2 | + 8,4 | S.V. | S.V. | S.V.- | Mulet
40 | 25,03 | 25,05 | 25,02 | + 6,6 | + 7,0) + 5,7 | S.V. | S.V. | S.S.V. | Halfm.
| 41 | 25,01 | 25,11 125,13 I + 6,0 | + 7,0 I + 6,6 | SS.v. | v.S.V. | V.S.V. | Mulet
| 12 125,09 | 24,99 | 24,84 | + 4,8 | + 4,5 | + 4,1 | Lugnt | Lugnt | S. IM, d:a
| 43 | 2472 | 24,75 | 24,76 | + 3,7 | + 3,0 |'-+ 2,6 | V.S.V. | V.S.V.| V.S.V. |D:a,snö
14 | 24,84 | 24,94 | 25,20 | + 0,8 | + 0,5 | — 0,6 | N.N.O.| N.N.O.| N. | Mulet
15 | 25,30 | 25,49 | 25,64 | — 0,5 | — 2,6 | — 7,6 | N. N. | V.N.V. | Halfkl.
16 1125;63 | 25:54 1 25,43 | — 5,7 0,0 | + 3,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Halfm,
| 17 -|25,18 | 25,14 | 25,17 | + 5,0 | + 5,4 | +- 3,0 | V.S.V. | Vv Vv Klart
18 125,27 | 25,31 | 25,37 | — 0,9 | — 0,5 | — 4,0 V. Nfö NE Klart
11-49 | 25,39 | 25,27 1 25,06 | — 4,0 1 — 2,5 | — 1,1 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Halfm.
20 124,95 | 24,95 0 + 221 + 3,6 | + 255 | V.S.V. | V.S.V. I V:S.V. "Klart
21 | 25,00 125,00 | 25,05 I + 1,0 | + 0,1 | —-2,0 | V.N.V. | V.N.V. I V.N.V. | N.klart
| 22 | 24,88 | 24,79 | 24,93 | — 2,0 | — 3,1 | — 5,9 |V.N.V. | V.N.V.! V.N.V. | Mulet
| 23 | 25,03 | 25,08 | 25,12 | —11,4 | —12,1 | —14,0 | N.V. | N.V. | N.V. | Halfm.
i 24 1 25,03 125,00 | 25,03 | —14,0 | — 7,0 | —11,0 | N.V. | V.S.V. | N.N.O. | Halfm.
| 25 | 25,02 | 24,98 | 24,98 | —14,3 | — 3,9 | — 3,5 | O.N.O. | O.N.O. | O.N.O. | Mulet
26 | 24,95 | 24,85 | 24,66 | — 2,0 | — 2,4 | — 3,5 | O.N.O. | O.N.O. | O.N.O. |M., snö
I 27 | 24,43 | 24,46 | 24,60 | + 2,0! + 1,0 | — 4,7 | S.0. SS: S. Mulet
28 | 24,80 | 24,90 | 24,99 | — 6,3 I — 4,0 I —- 1,0 | V.S.V. | V.S.V.| S.V. | 'Mulet
29 | 25,11 | 25,12 | 25,14 | — 4,0 | — 0,7 0,0 S. S: S. Halfm.
30 1 25,25 | 25,42 | 25,41 | — 4,7 | — 5,0 | — 6,1 | O.N.O. | O.N.O. | S.S.O |N. mul.
31 | 25,10 | 25,14 | 25,26 | + 0,7 | + 0,1 | — 20 1S.5.v. | Vv. | Mo | Klart

Me-
diam

F25063] 25,058| 25,073| —3",20 | —1",54| —2",32

25,0635 —2",35

Nederbörd = 0,866 dec. tum.

Februari .

JUN es

Januari. . . .

. v

» | 25,339

Augusti. .

September .
October. . .
November ..

December. .

Medium .

104

Stockholms Observatorium är 1856.

Barometern reducerad

till 0

0

Decimaltum.

Kl. 2
e. m.

Kl. 6
f. m.
25,204] 25,193
NIRO PRI LESS
25,557 | 25,543
25,329 | 25,339
25,353 | 25,362
25,355 | 25,350
25,347
| 25,331 | 25,328
.125,352 | 25,357
.1 25,620 | 25,625
25,284 | 25,287

1 25,063 | 25,058

«2 25,343] 25,344

STOCKHOLM,

Kl. 9

e. m.

1 25,189
1 25,363
25,544 |
125,330
25,373
25,342
25,353 |
25,329
25,370
25,634
25,290
25,073

25,349

1857.

Thermometern
Celsius.

Sammandrag af Meteorologiska Observationerna dä

Me-
dium.

25,195
25,341
25,547
25,333
25,363
25,349
25,346
25,329
25,360
25,626
25,287
25,065

25,345

— 49,52 |
SENT
— 5,31
+ 1,94
+ 5,49
+12,78
+15,29
+10,93
4
+
— 3,17

5,75
6,42

3,20

+ 3,2

Kl. 2
em

Kl. 9
| e m.

3",38
2300

-— 49,01
— 5,87
+ 1,24 |— 2,49
+ 7,17|+ 3,18
+ 9,90] + 6,11
+17,36 | +13,20,
419,13 +15,35
+15,43| +12,40
+14,18!/ + 9,97
+10,24| + 7,25
— 1,95 |— 3,00

— 1,54

ESTOXSD)

+ 7,04|+ 4,18

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

Me-
dium.

— 3,97
= 5,60

SOM

+ TA?
+14,45
(+16,59
| +12,92
+10,97
+ 7,97
— 271
235

+ 4,81

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
: FÖRHANDLINGAR.
Årg. 14. 18573. MA.

Onsdagen den 15 April.

De periodiska variationerna i den magnetiska in-
elinationen. — Från Hr HANSTEEN, hade Akademien i sitt
förra sammanträde fått emottaga en afhandling i detta ämne,
hvars hufvudsakliga innehåll var följande: å

Författaren har af sina talrika Observationer öfver den
magnetiska inclinationen i Christiania funnit, att den har en
daglig period, nemligen ett maximum om förmiddagen omkring
kl. 10, och ett minimum om eftermiddagen något före solens
nedgång, alltså tidigare under vintersolhvarfvet än vid sommar-
solhvarfvet. Skilnaden mellan maximum och minimum är 1 Juni
något öfver 3 minuter, men blir efterhanden mindre mot vinter-
solhvarfvet, då den blott är ett bråk af en minut.

Han har dernäst sökt en formel, som visar det årliga af-
tagandet från 1820 till närvarande år, och med hjelp af denna
formel har han reducerat hvarje särskilt observation till begyn-
nelsen af år 1830 (Januari 0 eller 31 December 1829). Genom
att taga ett medium af dessa sålunda reducerade observationer
för hvarje af de tolf månaderna genom hela årsföljden, har det
visat sig, att inclinationen har en årlig period, nemligen ett
maximum i Mars och September och ett minimum i Juni och
December.

Genom att taga ett medium af de särskilta årgångarna
har han funnit, att inclinationen har en längre period af litet

— 106 —

öfver 11 år, i hvilken ett minimum inträffar ungefärligen i åren
1822, '1823, 1844 eller 1845 och i 1856; hvilket sammanträffar
med de år, 1 hvilka efter nyaste undersökningar minimum af
solfläckar infaller.

Denna såväl som föregående perioder hafva redan visat
sig vid den magnetiska declinationen, och de tvenne första vid
den horizontela intensiteten, såväl efter LAMONTS undersökningar
i Minchen, som efter SABINES beräkningar af iakttagelserna i

Toronto i Canada. N

Om de Bernoulli'ska talen. — Hr BJÖRLING hade in-
sändt följande meddelande:

»Under det jag, med anledning så väl af ett meddelande af
Hr CATALAN i Franska Vetenskaps-Akademiens Comptes rendus
den 22 sistlidne Sept. som af Hr ÖETTINGER'S tvenne uppsatser
N:o 1 och N:o 11 i 26:te delen af GRUNERT'S Årchiv, sysselsatt
mig med några applikationer af Hr Prof. MALMSTENS förträff-
liga afhandling N:o 4 i ÖRELLES Journal B. XXXV; har min
uppmärksamhet blifvit fästad på tvenne rekursionsformler för de
BERNOULLI'ska talen (B,, B,, Bs, etc.), af den allmännelighet,
att de helt säkert förtjena offentliggöras. De lyda som följer:

1:0) För hvarje helt tal p, vare sig, af formen 27 eller af
formen 2r+1 (inclusive 1) gäller

NER i—1 Bi
1 RESET rn
0 (part SÅ Rd
2:0) För EK helt tal p gäller:
i—1 SR Bi
2 S 7; k o— = 0 eller
& ar SC 7 2
2 gott! Br+1
CT DC D fb

allteftersom p är =2r eller = 2r+1 (inclus. 1). —
(& ;oq betecknar som vanligt, binomialcoöff.)

Dessa formlers giltighet för udda p-valörer är i sjelfva ver-
ket ådagalagd genom formlerna (18) och (20) i Hr MALMSTENS
ofvannämnda afhandling, äfvensom — på ett mera elementärt
sätt — af Hr SCHLÖMILCH i $ 10 (sid. 46 och 47) af hans
Theorie der Differenzen u. Summen (Halle, 1848).

För jemna p-valörer kan deras giltighet deduceras omedel-
bart ur sjelfva Cotangent-formeln

u u BANKS PELKD 4 B, 6
LR a AN a

nemligen den förras genom att på ömse sidor multiplicera med

. . Ö u
sin u, den sednares genom samma operation med sin 30 och ge-
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 15 April 1857.

— 108 —

nom att derefter ordna bägge membra efter de stigande dignite-
terna af w samt jemföra bägges coöfficienter för samma u-dig-
nitet. Så har och verkligen Hr SCHLÖMILCH i sin Handb. d.
mathemat. Analysis (Jena, 1845) sid. 283 deducerat en formel,
som genom dividering med 2n+1 reducerar sig till den förra af
våra bägge formler (för jemna u-valörer). — Deductionen af
den sednare, på sätt nyss nämndes, skall jag hafva äran förete,
då jag, som jag hoppas, inom kort tår tillfällé att inför Kongl.
Vetenskaps-akademien redogöra för resultaterna af mina ofvan
antydda undersökningar. Vid samma tillfälle skall jag ock åda-
galägga, hurusom, anmärkningsvärdt nog, äfven för udda pu-va-
lörer de båda formlernas giltighet kan deduceras omedelbart ur
Cotangent-formeln, nemligen genom dess multiplicering respect.

u
med cos u och med cos =

— 109 —
Bidrag till Gottlands och Ölands Laf-flora. — Hr

STENHAMMAR hade insändt följande meddelande:

»Gottland och Öland, på hvilka den så kallade Siluriska
bergbildningen är helt och hållet rådande, utgöra inom de nor-
diska länderna den egentliga hembygden för de kalkgrundens laf-
vegetation tillhörande, egendomliga arterna. Den uppmärksam-
het, som den ena af dessa öar ej mindre än den andra förtjenar,
så väl af den skandinaviske forskaren särskildt för den utvid-
gade specialkunskap om märkvärdiga laf-former, hvilken de er-
bjuda, som allrahufvudsakligast från växt-geografisk synpunkt,
är antydd i det första försök till en Gottlands Laf-flora, som
vågades efter en resa på Gottland 1845 (K. Vet. Akad. Handl.
1846, s. 171—224). En och annan art har blifvit anmärkt
blott på den ena af dessa öar, eller utvecklas mera ymnigt på
endera bland dem. Väl äro iakttagelserna ännu, särdeles för
Öland, långt ifrån fullständiga; men någon skiljaktighet måste
utan tvifvel föranledas af de båda öarnes olika lokala natur-
förhållanden. Ty Gottland har ingen sommarhet, för vindarna
öppen, vidsträckt Öländsk Alfvar; Öland, som vänder landbor-
gens kalkväggar mot den brännande solen, har deremot icke
Gottlands enstaka, af skog beskuggade kalkkullar. Den skilj-
aktighet i hvardera öns laf-rikedom, som visar sig då följande
uppgifter jemföras, är deraf förklarlig. Då likväl båda öarna
hufvudsakligen frambringa samma arter, synes en gemensam öf-
verblick öfver bådas laf-vegetation vara af någon vigt, både för
uppfattningen af den nordiska kalkgrundens laf-rikedom i dess
helhet och för jemförelsen med de inom densamma förekom-
mande arternas utbredning i det sydliga Europas kalkbyg-
der — en jemförelse, som dock innebär det för Vetenska-

pen egentligast värderika resultatet af iakttagelserna öfver Gott-

lands och Ölands lafvar. De bidrag till dessa öars laf-flora,

hvilka här i sådan afsigt meddelas, samlades på Gottland 1855

med biträde af MANFR. M. FLODERUS och J. CH. WILH. STEN-

HAMMAR, och på Öland 1853 af dessa båda unga Vetenskaps-
Öfvers. af KE. Vet.-Akad. Förh., d. 15 April 1857,

— 110 —

älskare 7), samtidigt med K. J: LÖNNROTHS, efter sednare, ytter-
ligare undersökningar, i Öfversigt af K. Vet.-Akad:s förhandl.
Januari d. å., anmälda Gottländska laffynd. Då kalklafvarna
äro de för båda öarnes lafvegetation egentligen karakteriserande,
inskränkas här uppgifterna till dem"), jemte blott några få
slutliga antydningar rörande andra märkvärdigare arter. Men
äfven de kalklafvar, som uteslutande tillhöra Gottland och äro
anmälde, antingen i K. Vet.-Akad:s Handl. 1846 eller i K.
Vet.-Akad:s ofvannämnda Öfversigt af förhandl. Januari d. å.,
anföras endast så vida en noggrannare kännedom om deras ut-
bredning kan meddelas eller missförstånd om deras synonymi,
undanrödjas. Så vida ieke annorlunda särskildt angifves, begag-
nas alltid de specifika artnamn, som äro använda i FRIES Summa
Vegetab. Scand. eller Lichenographia Europ. reform.

För att icke upptaga ett större utrymme i Öfversigten af
K. Vet.-Akad:s förhandl., anföras här några redan för Gottland
anmärkta, nu äfven på Öland iakttagna arter; på båda öarnes
kalkklippor: Parmelia circinata ej sällsynt, mångenstädes spridd;
Parm. cervina h. o. d., hvilkens form ofvan Kylleyberget nära
Malms i Helvig, Gottland, med opudrad, i vått tillstånd höggult
pomeransfärgad lafskifva, på solöppna, horizontela hällar, är an-
märkningsvärd, och af hvilken, enligt erinran af Prof. FRIES,

”) M. M. FLoperI och J. C. W. STENHAMMARS iakttagelser på Öland meddelas
här fullständigare än i Bot. Not. 1854 s. 153, men blott så vidt de angå de
egentliga kalklafvarne. Frukterna af deras endrägtiga forskningsnit under
Gottländska resan, för Sveriges phanerogama fora, två nya arter af slägtet
Pulsatilla och Lepigonum radicans, äro bekanta (Ofvers. af K. V. Akad:s för-
handl. 1855 sid. 393, och Växtslägtet Lepigonum af N. J. KINDBERG Ups.
1856). Men det bör äfven erkännas, att de flesta märkvärdiga bidrag till
Gottlands laf-flora, som under denna resa samlades, hufvudsakligast äro att
tillskrifva deras oförtröttade granskningshåg och kärlek för vetenskapen, under-
stödda af deras på Öland redan förvärfvade erfarenhet.

”") Jag förbigår dock med uppsåt sådana arter, som tillfälligtvis äro spridda på
kalkstenen eller hedarna från träden eller de för öarne främmande gneiss-
blocken. Genom sin ytterst förknappade växtlighet och ofullkomliga utbildning
förråda de, att de förirrat sig till en för dem onaturlig växtgrund och upplysa
således blott negativt kalklaf-vegetationens lynne. Jag lemnar ock alldeles å
sido hvad som blott afser en olika form för arternas framställning t. ex. huru-
vida fera eller färre lafformer kunna hänföras till Parm. sazxicola, om rätta
begreppet af Lieh. muralis Schreb, af Lich. tenellus och Lich. leptaleus WAHLENB.
Fl. Gottl. m. m. sådant, hvilket synes mig för vetenskapen hafva alltför liten
eller allsingen betydelse.

— Il —

Biatora conspersa Sum. V. Sc. 114, träffad på framsidan af låga
hällar vid Storugns i Läderbro, Gottland, snarast är en meta-
morfoserad form; Lecidea calcarea helst på åsar af hopade lösa
kalkstensskifvor ofvan om hafsstranden, Gottland vid Grogarns-
bergets östra fot, Fårö på Landsnäs och Långhammar, ÖL
spridd på Alfvaren; Opegrapha saxatilis D. Cand. FRIES,
Gottl. Thorsburgen och Lummelund, med den luxurierande for-
men gyrocarpa, ÖL +t. ex. vid Borgholm (hvarvid till framtida.
granskning anmärkes Opegrapha Gottl. vid Lummelund, Öl. vid
Fröbygårda, Op. rupestris?) — på båda öarnas kalkhedar:
Parmel. subfusca epibryon och Parm. cerina stillicidiorum, den
sednare äfven på klippornas mossbeklädnad, med mörknad frukt-
skifva (så kallad chloroleuca) på deras solbelysta väggar, h. o.d.
spridda; Parm. verrucosa (K. Vet.-Akad. Handl. 1846 s.
213), Gottl. temligen ymnigt kring Wisby, sparsamt vid Ihre,
på Kylleybergets öfre slätt 0. sS. vV., Öl på Alfvaren t. ex.
mellan Gräsgård och Alunbruket; Cladonia endiviefolia, steril
men urskiljbar från Cl. alcicornis, med hvilken den är blandad,
genom tjockare, styfvare, bredflikigare, läderlik lafbål, alltid
utan fibriller under lafbålens kant, Gottl. mellan Grausne och
Ihre, på Grogarnsberget o. s. v., Öl. Alfvaren t. ex. nära Göss-
lunda; Biatora sanguineo-atra (K. Vet.-Akad. Handl. 1846 s.
213, B. atro-sanguinea), liksom på Gottlands kalkhedar, Öl
spridd på Alfvaren.

Parmelia gypsacea: areolis thalli dispersis, subrotundatis, albopulveru-

lento-marginatis. — Parm. crassa var? dispersa, M. M. FLODE-
RUs Botan. Not. 1854 s. 165. — Öland, Alfvaren, i trakten af
Gösslunda. — Bland artens former i S. Europas subalpinska

nejder är denna form ej sällsynt, enligt LAURER (Sturms deutsche
Flora, die Flechten s. 24).

P. chalybea, Gottland mångenstädes från nordl. udden Halls Huk
till Thorsburgen och Ganneberget på klipporna, likaså Oland på
landborgen n. och s. om Borgholm; normal, såsom på Schwei-
ziska Alpernas och Pyreneernas kalkklippor med blåhvit lafbål,
strålflikig omkrets (SCcHAERER Exsicce. n. 506); på de högre sol-
brända klippovna med blygrå, ofta svartbesprängd lafbål, korta
omkretsflikar (v. ZwaAcKH Exsicc. n. 226). — På Thorsburgen:

en habituelt utmärkt form: hypothallo nigro predominante,
crasso, inter areolas.thalli dispersas late conspicuo.

melanochlora SOMMERF. Lapp, 98? (P. sophodes 8” melanochlora
Fries Lich. Europ.?) — Rinodina lecanorina MASSALONGO Ge-
neacoena Lich. 19 (1854); (Psora atrocinerea HEPP, enligt v.
ZWACKH).

Gottland, Halls Huk, Kyrkberget i Wisby, Ganneberget 0. s. Vv.
ej ymnigt; Öland vid Borgholm, Smedby o, 8. v. på ”kalkklip-
porna. — Anmärkt i Italien kring Verona af MASSALONGO, i
Franken af ARNOLD på kalkberg. Sannolikt identisk med Parm.
melanochlora från Norrska nordlanden. (Jemf. K. Vet.-Akad.
Handl. 1846 s. 186 f. om flera SOMMERFTELTS högnordiske på
Gottland funna arter).

P. variabilis Prrs. (P. mutabilis FRIES Sum. Veg. Sc. 108 n. 92 är

denna. Enligt författarens erinran har variabilis blifvit förbytt
till mutabilis af förseelse, genom liktydigheten). — Normal, så-
som i Italien, Schweiz, Frankrike och 598. Tyskland, sparsamt
spridd på kalkklippor och stenar, Gottland vid Wisby, på Kyl-
ley- och Ganneberget, vid Tenglings myr (med svälld bål och
konvex fruktskifva); Öland på landsborgen vid Borgholm (ut-
märkt väl utbildad) o. fl st. (Vid kalkbrott på Sveriges fasta
lan :, Lich. Su. Exsicce. n. 395, förknappad form).

Gyalecta cupularis (K. Vet.-Akad. Handl. 1846 s. 213). Öland en-

dast anmärkt vid Borgholm, deremot Gottland nästan allestädes
på kalkkullarnes och skogsklippornas beskuggade, från solljuset
undangömda väggar, från Halls Huk ned till Lojsta och Thors-
burgen, samt Carlsöarna:

G. geoica WAHLENB. K. Vet.-Akad. Handl. 1806. — På samma lo-

kaler och oftast samma ställen som den föregående, ymnigast på
de beskuggade kalkväggarnes mossbeklädnad, sparsamt vid deras
fot på jorden, åter fuAnen 1853 af K. J. LÖNNROTH. Till an-
märkningen, (Ofversigt af K. Vet.-Akad. förhandl. Januari d. å.),
att ÖR IGEONS (Ang. Lich. Brit.:och Exsice. Brit. n. 123) Gyal
Wahlenbergiana är Gyal. geoica WAHLENB., bör läggas, att
samma misstag lärer begås af de lichenologer, hvilka uppgifva
kalktrakter såsom växtområde för Gyal. W ahlenbergiana (jemf.
KOERBER Syst. Lich. Germ. 172 och de der uppgifna sväfvande
karaktererna), samt att Gyal. geoica? LEIGHTON Ang. Lich.
Brit Tab. 15. f. 1, just är den sanna Gyal. Wahlenbergiana
Ach. (Lich. foveolaris WAHLENB. Fl. Lappon. 405)

Cladonia »vermicularis» (jemf. Frirs S. V. Se. 110 under n. 11),

Öland, ganska ymnig på S. Alfvaren, Gottland sparsamt vid
Garderunigs i Stenkumla, blandad med Cl. cornuta och funnen
med dess frukt, således dess urblekta form. Annorstädes tilläg-

ges namnet »vermicularis» åt analoga former af andra Cladoniie-
arter.

— 1113 —

Biatora vernalis sphaeroides ErRiEs S. V. Sc. 112 under n. 27. Lecid.
sphaeroides SOMMERF. Lapp. 164.

Gottland på kalkklippornas mossbeklädnad vid Ihre å, Thors-
burgen, Lojsta o. s. v. Normal, alldeles öfverensstämmande med
SOMMERFELTS form från norska nordlanden. Biat. hypnophila
AcH. Lichen. Univ. (Lecidea), af AcHARrIuUS sjelf indragen

(jemf. Synops. Lich. 43), Lecidea sphaeroides B obscurata
SOMMERF., Öfvers. af K. Vet. Ak. förh. Januari 1847 s. 6,
är Biat. spaeroides SoMM. med föråldrad eller förskämd, mörk-
nad fruktskifva, hvilket redan SOMMERFELT Lappon. 165, efter
authentika exemplar från AcCH. anmärkt. Bilimbia sphaeroides
KOERBER Syst. Lich. Germ. såsom synonymerna utvisa, en gan-
ska kollektiv art, kan derföre så mycket mindre betraktas såsom
synonym hvarken för Biat. sphaeroides eller för Lecid. hypno-
phila ACH., som beskrifningen (»disco 1. lutescente 1. livido 1.
fusco 1. atro» 1. ce. 213, men icke incarnato 1. pallide albo) lem-
nar i ovisshet om den ens innefattar ULec. sphaeroides Sommerf.,
oaktadt den bär dess namn.

B. leucorhea AcH. Synops. Lich. 42, SoMMERF. Lapp. 167, (under
i Lecid. fuscolutea), TH. FrRiEs, Ofvers. af K. Vet. Ak. förhandl.
1856, s. 125, Lich. Su. Exsice. n. 349. B. leucorrhoea, Ofvers.
af K. Vet. Ak. förh. 1857 s. 6. Biat. fuscolutea, K. Vet. Ak.
Handl. 1846, s. 215, icke blott »ex parte» utan såsom beskrif-
ningen tillräckligt intygar, endast denna form.

Gemensam för Gottlands kalkhedar och Olands Alfvar, spridd
på mossa. Anfördes 1846, K. Vet. Ak. Handl., bland Gott-
lands lafvar, enligt de äldre lichenologernas åsigt, såsom form
af Biat. fuscolutea, från hvilken den, efter de nyares åsigter må
betraktas skild såsom särskild art. Det återstår att nogare
jemföra "den med den oss föga bekanta, storfruktiga fjäll-lafven
Biat. fuscolutea.

B. Prevostii ERIES, S. V. Sc. 114; Lichenogr. Eur. 197, (Gyalecta)
— Hymenelia Prevostii Becentior.

Denna sköna, genom fruktbildningen högst märkvärdiga art,
ej sällsynt i Frankrikes, Schweiz och Bayerns subalpinska kalk-
nejder, träffades samtidigt 1853 på Gottland vid Rosendal i
Follingbo och på Oland vid Borgholm och Persnäs. Icke säll-
synt på Gottlands' kalkklippor vid Kams, Lummelund, Lojsta,
Thorsborgen, särdeles väl utbildad vid Gannebergets östra fot
både med köttfärgad och (i öppna solljuset föråldrad) svartaktig

fruktskifva. ;
B. hypoleuca FrRirs, S. V. Sc. 113 n. 32, AcHARrR. Method. L. 149,
Lichenogr. Univ. 335, Synops. L. 145, (Urceolaria). — Thelo-

trema gyalectoides Massalongo Ricerche 142, Petractis gyalectoi-
des Germanor. recent.

Gottland på nedre delen af kalkkullarnes beskuggade väg-
gar, Thorsborgens norra sida och Kylleyberget nära Malms i
Helvig.

— l1l4 —

Denna länge förgätna art har under sednare åren blifvit an-
märkt af MASSALONGO i Italien, af ARNOLD i Tyskland vid Eich-
stedt -och beskrifven, såsom ett nytt fynd, under det specifika
namnet gyalectoides. Men redan 1803 var den känd af ACcHA-
RIUS såsom funnen »in saxis calcareis Suecize» och beskrefs af
hovwom under namn af Urceolaria thypoleuca. Kännetecknen:
den i rutor (stundom på kalkstenen spridda) fördelade, hvitlätta
lafbålen och den rosen- eller köttfärgade, insänkta fruktskifvans
utveckling utur de svällande rutorna, hvilka omgifva densamma
med en lafbålskant och sedan lafskifvan' helt och hållet utfallit,
stå öppna med en låg fördjupning, äro i ACHARII beskrifning
så tydligt framställda, att intet tvifvel återstår om den Gott-
ländska laf-formens och den utländska af nyare lichenologer med
namn af Thelotr. 1. Petract. gyalectoides utmärkta artens identitet
med Urc. hypoleuca AcH. — Med former af Parm. galactina,
till hvilken den i Vet. Ak. förh. 1857, Jan. s. 3, (under Parm.
galactina var. dispersa) förmodas kunna hänföras, har den icke
något samband. Af AcHARrRIiI förklaring af fruktbildningen är
detta alltför uppenbart.

Lecidea cesia DUrovr, L. contigua GC. L. cesia FRrRirs, Lichen. Eur.

302, L. triptophylla &. cesia SCHAERER Enum. L. Eur. 99.
Racoblenna (RBicerche Lich.), sednare Collolechia cesia MASSA-
LONGO Geneac. Lich. 7, KoERBER Syst. L. Germ. 397. — Exsicc.
V. ZWACKH n. 237, THEPP n. 22.

Inhemsk på kalkberg i S. Frankrike, Italien, Schweiz och S.
Tyskland och, såsom synonymerna antyda, så olika betraktad,
att den, oaktadt dess tydliga svartblå underlag och Lecidezae-
frukt, slutligen för dess något gelatinösa larbål, blifvit hänförd
till :.Collemacea. Normalt utvecklad på Gottländska kalkkullar-
nes starkt beskuggade, öfverhängande väggar, yppigast nära
Ihre å (der först urskiljd och bestämd 1855) och Thorsburgen,
för öfrigt h. o. d. Carlsöarne, vid Tenglings myr, Kylley-berget
0. s. v. Om den upplösta lafbålen, der skugga saknas förblif-
vande steril, fordom för sin blå färg hänförd till den kollektiva
Lepraria caesia, jemf. Fries Lichen. Europ. 1. c. »rupes pulve-
ris instar leprosi late operit».

trullisata db. microcarpa, KORRBER, Syst. Lich. Germ. 221 (Por-
pidia), SCcHAERER HEnum. L. Eur. 121 (under Lecid. calcarea),
Exsicc. Helvet. n. 184. 3

Gottland, på heden kring Wisby, Oland på Alfvaren, på kalk-
stenar. Habituelt märkvärdig för frukternas upphöjning öfver
bålen på en låg lafbålsknöl, som omgifver dem med en kant
och af nyare lichenologer betraktad såsom yttre frukthylle, gif-
vit anledning att bilda det nya slägtet Porpidia. Den Gottländ-
ska och Oländska formen är fullkomligt öfverensstämmande med
SCHAERERS, af KOERBER såsom typ åberopade Pxsice. n. 184.
Denna form är anmärkt på kalkberg 1 Schweiz, Salzburg och
Riesengebirge. Står 1 nära samband till Lee. calcarca.

— 115 —

L. immersa b. emergens ACHAR. Lichen. Univ. 153, Synops. Lich.
28. — Gottland, L. Carlsö, Thorsburgen, nära Kams o. fl. st.
på beskuggade kalkstensklippor. Skiljd från Lecid. immersa
atrosangvinea NSOMMERF. Lappon. 153, blott genom mera upp-
lyftade frukter, men har likaså svartröd, ofta yppigt och bjert
blådaggig fruktskifva.

L. lithyrga Fries, S. V. Sc. 117.

På Gottlands och Ölands kalkklippor (jemte Lecid. lithophila
SOMMERF.) allmänt spridd, med lafbål, sällan blåaktigt grå, tunn,
oftast felande, tjockkantade frukter med inre byggnaden såsom
Lecid. contigua FrRIEs. Namnet, kollektivt innefattande flera
olika former hos ÅCHARIUS, är af FRIES 1. ce. begagnadt för denna.

»L. protuberans» SCHAERER Enum. Lich. Eur. 117, Exsiec. Helv.
203. — Sagedia protuberans AcCH. Lichen. Univ. 338, Tab. 6.
f. 4, (1810). — Sagiolechia protuberans Massal. Geneac. Lich. 11.
På Gottländska kalkkullarnes beskuggade väggar, nedanför
Lummelund, på Thorsborgen, Kylleyberget nära Malms 1 Helvig,

vid Lojsta, St. Carlsö o. s. v.

Arten upptages här under SCHAERERS namn, ehuru den, ut-
| märkt genom sin egna fruktbildning, svårligen kan betraktas så-
som en ÅLecidea. Hittills knappt anmärkt annorstädes än i
Schweiz, på Gottland förekommande i många och bland dem
väl utbildade former. AcHARIUS kände den redan af Schweizi-
ska exemplar 1810, och beskref den omisskänligt. Att den
sedan blifvit hänförd bland antalet af de flera missbildningar,
hvilka AcHaARtUS beskref under sitt slägte Sagedia, är föranledt
af de högst ofullkomliga, både till lafbål och fruktbildning för-
knappade, sannolikt vatten-öfversilade exemplar, dem SCHAERER
utdelade 1833 i Exs. — Frukterna, först inneslutna 1 den
skorplika, hvitlätta (med någon skiftning af gult, grönt eller
rödt) slutligen remnade lafbålens rutor, i dem insänkta, aflångt
rundade merendels med papill, betäckta med ep svart, af små-
ningom utvidgad, med svälld, strållikt tandad kant omgifven,
plan skifva, -såsom ett öfre frukthylle, ytterst omfattade med
lafbålskant af den lossade rutan, försedda med rödlätt frukt-
kärne, slutligen utfallande ur lafbålsrutan.

Endocarpon pusillum Fries (K. Vet. Ak. Handl. 1846, s. 219).

Af denna ytterst mångformiga art, som på Gottlands och
Ölands kalkhedar i många, Mc inga bestämbara gränsor skilj-
bara, till bålfjällens färg (på jorden "mörkare, brun eller rödgul,
på mossa blekare, brungrön eller blekgul), inbördes ställning och
bredd, olika skepnader, kände ej ACHARIUS den, såsom End.
pusillum, af HEDwiG beskrifna formen, då han i Lichen. Univ.
beskref fyra särskilda former, såsom egna arter, och benämnde

| den ena bland dem Endoc. hepaticum. I Synopsis Lich. 99, er-
| känner och rättar han sitt misstag, då han sammanför dem alla
|
|

under Endoc. Hedwigii och förklarar, att den sanna Endoc.
pusillwm HEDw., är identisk med End. hepaticum Acu. Lich.

— 116 —

|
Univ. På Gottland och Oland kunna tre, tydligt af olika växt- i
plats beroende former urskiljas, a) med vid jorden tilltryckta, |
tätt sammansittande, kastaniebruna, i omkretsen ofta bleka, mera
sällan fruktbärande bålfjäll, Lich. Suec Exsice. Ed. 2. n. 30, a,
på blotta jorden, Gottland mellan Kams och Ihre, vid Fårö |
kyrka o. s. v. Olands Alfvar t. ex. nära Gösslunda; b) med |
rödgula, mer spridda, i kanten uppstigande, oftare fruktbärande |
bålfjäll, Endoc. hepaticum, Ofvers. af K. Vet. Ak. förhandl. Jan. |
18357, s. 7., helst bland grofvare kalkgrus på hedarna mellan |
mossa och små gräsrots-tufvor t. ex. Heideby i Kräklingbo (K
Vet. Ak. Handl. 1846 1. c.), ec) med brunaktigt grågröna, hinn-
aktiga, något tegellagda bålfjäll, på sjelfva mossbädden, Olands |
Alfvar, Gottland mellan Fårö kyrka och Lauters m. m. (enligt |
K. J. LÖNNROTH), knappt skiljd från den endast mera småväxta |
formen Lich. Su. Exsicc. n. 30, c, och enligt authentika exem- |
plar Dermatocarpon Schaereri (Öfvers. af K. Vet. Ak. Förhandl. |
1857 Jan., s. 8) Den sanna Dermat. Schereri med läderlik, |
skorplikt rutformig vid murbruk eller stenblock fästad lafbål (typ.
HeEPP. Exsice. 100) kan väl omöjligt finna sin växtplats på mossa.

Petractis exanthematica (K. Vet. Ak. Handl. 1846, s. 220) är hittills
icke funnen på Oland; ymnig på Gottländska kalkklippornas
lägre, för solljuset skyddade hällar vid Garderugns i Stenkumla, |
Thorsborgen, Lojsta, Rosendal i Follingbo, Storugns i Läder- |
bro o. fl. st. - |

Sagedia cinerea (K. Vet. Ak. Handl 1846, s. 220). Likasom på
Gottlands hedar, sparsamt spridd h. o. d. på Olands Alfvar.

S. fuscella Frirs, Lichen. Eur. 413. — Gottland på de bögre sol-
brända kalkkullarne och nedrasade block under dem, från Halls
Huk, vid Wisby på Galgberget o. s. vo till Ganneberget; Oland
vid Persnäs.

Arten synes vara misskänd af S. Europas lichenologer. SCHAE-
RER (Enum. Lich. Eur. 215) utesluter ur Deskiitnins en lafbålens
väsentliga kännetecken men upptager tvetydiga för frukten (t. ex.
frukten nästan plan eller halfklotformig). KOERBER (Syst. L.
Germ. 342) gifver en träffande beskrifning, men den af honom,
såsom typ, anförda v. ZWwaACKH Exs. n. 213, är ej den sanna
Sag. fuscella Fries. De sydeuropeiska lichenologernas Sag.
(Verruc.), fuscella 8 glaucina, HEPP. Exsicce. n. 90, är en på
groft, sandblandadt murbruk och hård sandsten förekommande
askgrå, steril form, som verkligen hör till Sag. fuscella; men
till denna hänföra de allmänt, genom en obegriplig förvillelse,
Verr. glaucina ACH., FRIES, som tillhör en helt annan laf-grupp
med sammanhängande lafbål, och har klotformiga, till bälften
öfver lafbålen upphöjda, glänsande frukthyllen. Den har, enligt
Schweiziska exemplar från SCHLEICHER (i Prof. FRIES laf-
samling), icke ens den aflägsnaste habituela likhet med Sag.
fuscella. Dess karakterer äro så klart framställda ACcH. Synops.
Lich. 94 och Frirs Lichen. Europ. 430, och genom den i Lichen.

— lI7 —

Eur. s. 413, under- synonymerna för Saged. fuscella bifogade
anmärkningen, att den är »Verruc. glaucina Botanicorum Gallice»!
var en så tydlig varning gifven mot dennas förväxling med
Verruce. glaucina ACH., FRIES, att ibland visserligen ej ovanliga
misstag om synonymien, detta likväl är ett af de mest otroliga.
Det bevisar att de sydeuropeiska lichenologerne icke känna den,
.- likväl Schweiziska, sanna Verr. glaucina, som står nära Verr.
mauroides SCHAERER och torde vara sammanblandad med den.

S. viridula, K. Vet. Ak. Handl. 1846, s. 178 följ. 220.

Redan äldre, lichenologer hafva hänfört Pyren. areolata ACH.
och Pyren. tessellata Ach., såsom former, under Verr. viridula.
Den antydning AcHARIUS sjelf gifvit (Synops. Lich. 126) att Pyr.
tessellata, hvilken han beskrifvit efter engelska exemplar, borde
indragas under BSag. viridula, är bestyrkt af LEIGHTON. Af
denna föresyn var jag föranledd, att i K. Vet. Ak. Handl. 1846,
under Sag. wiridula sammanfatta laf-former, hvilka af nyare li-
chenologer antingen underordnas den mångtydiga och missför-
stådda Verrue. nigrescens (jemf. KOERBER Syst. Lich. Germ.
341, under Verruc. fusco-atra -WALLR.), eller af MASSALONGO
beskrifvas såsom särskilda arter under det (från en afdelning af
Verrucaria) af ACHARIUS lånade slägtnamnet Lithoicea. Samban-
det mellan fera arter af Lithoicea MASSAL. är ostridigt nära,
men må anses oafgjordt, intill dess de, enligt beskrifningarne,
knappt skiljbara, blifvit fixerade genom typer af utgifna Exsicca-
ter. Endast må anmärkas, att den på Gottland allmännaste och
äfven på Oland förekommande form, hvilken jag innefattade un-
der Saged. viridula är Lithoicea controversa MaAssaL. Exs. Ital.
n. 21. Men denna bildar äfven, under vidsträckt och ymnig
spridning på Gottlands kalkklippor, efter olika tillträde af sol
eller skugga och fuktighet till dess växtplats, en ganska stor
mångfald af former, som öfvergå i hvarandra. En af dessa for-
mer med temligen stora, åtskiljda bålrutor, är — så vidt af
meddeladé authentika exemplar kan dömmas — den i Ofversigt
af K. Vet. Ak. förhandl. 1857 Jan. s. 8, såsom Gottländsk upp-
gifna Verrucaria macrostoma. Något annat bevis, att denna
Gottländska laf-form icke är Verr. macrostoma D. Cand. FRIES,
lärer icke erfordas, då den erkännes icke öfverensstämma med
»Tyskarnes» och särskildt med v. ZWACKH n. 214. Ty denna
år ostridigt den sanna Verr. macrostoma och med sina frukter
vida skiljd från alld former af Lithoicea controversa MASSAL.,
ehuru den förra, efter Massalongiskt begrepp, äfven är en Li-
thoicea.

S. clopima, (på kalksten S. Gottland, rar.) Visserligen afvikande från
granitformen genom mörkare, ytterst fint grådaggig lafbål och
frukthyllets öfre del uppstigande öfver lafbåls-knölen, icke om-
gifven af svälld lafbålskant, närmast öfverensstämmande med Vv.
ZWACKH Exsicc. 27, af KOERBER (Syst. Lich. Germ. 338) anförd
såsom typ för dess Stigmatomma cataleptum. Svårligen lärer

— 118 —

dock denna sistnämnda med skäl kunna, såsom art, söndras från
Saged. clopina WAHLENB., med hvilken den i alla fruktens inre
delar fullkomligt öfverensstämmer. I

VERRUCARIA ').

j

Verrucaria Muscorum FRIES Sum. V. Sc. 120.
På Olands Alfvar, icke sparsamt och väl utbildad i trakten af
Gösslunda 1853; på Gottland s. å. Lönnrott K. Vet. Ak.
Förhandl., Jan. 1857. |

V. conoidea Fries (K. Vet. Ak. Handl. 1846, s. 220): — Lik-
som på Gottland, äfven på Olands Kalkklippor ymnigt spridd,
vid Borgholm, Persnäs, Gråborg, Ottenby 'o. s. v. normal, lika väl
utbildad som dess fullkomligaste former i S. Europas kalk-trakter.

SCHAERER (Enum. Lich. Eur. 218) och LBRIGHTON (Angioc.
Lich. Brit. 61, Tab. 26. f. 2.) hafva antagit, att denna art är
Verruc. epipolea AcH. Lich. Univ., i sanning förunderligt, då
dess frukthyllen äro från utbredd bas koniska, men ACHARIUS |
tillägger Verr. epipolea »apothecia hemisphaerico-subglobosa» 1. ce. = I
285. — LEIGTHONS figur är högst misslyckad, men hvad'han
gifvit i Lich. Brit. Exsicce. n. 31, under namn af Verr. epipolea,
är den sanna Verr. conoidea FR.

Anm. Lichenologernas Verruc. Dufourei har innefattat flera — |
otvifvelaktigt skiljda arter. Så har SCHAERER i Schweiziska = |
Exsiccaterna n. 101, under detta namn gifvit åtskilliga, sär- — |
skilda arter, hvilka med den sanna Verr. Dufourei De Cand.
endast genom frukthyllets öfre konkava intryckning visa en af-
lägsen likhet. LEIGHTON Angioc. Lich. Brit. 76, Tab. 22, f..3)
har, tvekande, såsom synonym för Verr. Dufourei slutligen anta- = |
git Verr. concinna Borr. — en art som har halfklotformiga |
frukthyllen, utan någon intryckning. Den alltför knapphändiga — |
beskrifningen hos DE CANDOLLE (Flore France. 2,318), som först — I
uppställt arten, har väl föranledt denna ovisshet och förbland-
ning. Enligt typen för Verr. Dufourei FRIES Lichenogr. Europ. |
433, 1 Mougeot's et Nestlers -Exsiccater, exemplar i Prof. FRIES” |
samling och andra från Italien och Schweiz, med hvilka äfven |
artens beskrifning i KOERBERS Systema Lich. Germ. 346 öfver-
ensstämmer, utgöras kännetecknen för den sanna Verruce. Dufou-
rei af det tjocka, från en inböjd bas, stympadt lågt koniska, of-
vantill n»nafvellikt intryckta frukthyllet, och den med tunn, svart

”) Af detta på Gottland och Oland artrika, märkvärdiga och svårutredbara slägte
förvarar jag flera former, som fordra nogare granskning och förnyade iaktta-
gelser på ort och ställe, bland dem Verruc. levata Fries Lich. Europ. 437
och Verruc. lithina ACH., jemte andra småfruktiga Verrucarie-former, hvilka
jag ej kunnat med någon säkerhet hänföra till de af mig kända författare
beskrifna arter. - Osäkra bestämningar öka endast den i synonymien rådande
förvirringen; jag har derföre hellre lemnat dessa former å sido. Blott tvenne
ganska utmärkta former har jag benämnt med egna provisoriska namn. — Af-
ven de större arterna kunna ej väl åtskiljas utan att särskild uppmärksamhet
fästes på förloppet af frukthyllets (perithecii) utveckling, hvilket dock utrymmet
icke medgifvit att här med någon utförlighet framställa.

— 119 —

hinna omgifna, genom hyllets tjocklek och intryckning, djupt i
lafbålen nedklämda fruktkärnen. För jemförelsen med följande
arter anmärkes detta, och tillika, att noggrannare undersökningar
på Gottland måste afgöra om den i K. Vet. Ak. Handl. 1846,
s. 194 och 220 uppgifna Verr. Dufourei från Gottland är den
sanna. — Verruc. pyrenophora AcCH. Lichenogr. Univ. 285, Tab.
4. f. 3, HEPP Exsice, n. 97, är en egen art.

V. papillosa TEIGHTON, Angioe. Lich. Brit: 534? (vida skild från
Verr. papillosa AcH. »apotheciis globosis»), thallo subtartareo
continuo ruguloso albicante 1. cinerascente, peritheciis dimidiatis
e papillis thalli emergentibus basi recta thallo” obtecta, hemi-
sphaericis ostiolo umbilicato-depresso, nuclei in thallum detrusi
membrana rubicunda.

På kalkklippor, Oland vid Persnäs o. fl. st., Gottland på
Thorsborgen 1 större fält, nära Wisby, o. s. v.

Ostridigt skild art. Icke utan tvekan anföres den under
namn af Verr. papillosa LEIGHTON, ehuru hans beskrifning är
nära öfverensstämmande. Frukterna, frambrytande utur den
kring dem svällande lafbålen, vid full utbildning halfklotformiga

; med nästan rak (hvarken inböjd eller utbredd) bas, ofvan kull-

| riga med konkav intryckning, till nedre delen mer och mindre

betäckta af lafbålen, merendels till hälften, stundom så att blott
| toppen är bar, hysa en med rödlätt hinna omgifven, i lafbålen
nedklämd kärne, som bortfallen, lemnar en djup, hvit urhålk-
ning, omgärdad med en något upphöjd kant af den kring hyllets
bas svällda lafbålen. Ehuru så betydligt skild från Verr. Du-

fourei, lärer den dermed blifvit förblandad, åtminstone har den i

SCHAERERS Schweiziska Exsiccater blifvit gifven under dennas namn.

V. epipolea AcH. Lichenogr. Univ. 285? — thallo tenui subleproso
contiguo inzequabili e ceesio vel subpurpurascente cinereo nigro-
limitato, peritheciis dimidiatis tenuibus nudis, opacis, scabriuscu-
lis, junioribus, depressis plerumque papillatis, sensim tumentibus,
denique e basi subrecta hemisphaericis apice integro, poro pertu-
sis, nuelei membrana rubicunda.

'Gottland på - kalkkullarne och klipporna ymnigt, från Halls
Huk ända till Hoburgen; Öland vid Persnäs.

Lichenologerna hafva befunnit sig i största villrådighet om
Verr. epipolea ACH. <SCHAERER antog först Verr. muralis
för densamma, men öfvergick från denna tanka och trodde sig
i Verr. conoidea FRIES igenfinna denna art. LEIGHTON instämde
deruti. Att de misstagit sig, är ofvanför anmärkt. KOERBER
(Syst. L. Germ. 354) antager en form med halfklotformiga frukt-
hyllen på sandsten, nästan saknande lafbål, utdelad af Herr i
Exsiec. n. 98, såsom den sanna Verr. epipolea AcH. Något
bestämdt omdöme derom vågar jag ej fälla, men den synes,
ehuru saknande lafbål, såsom ofta händelsen är på sandsten,
nära likna den Gottländska Verrucaria, hvilken jag här fram-
ställer såsom med största sannolikhet, äfven enligt den rätt
förstådda beskrifningen i Lichen. Univers. 1 c., öfverensstäm-

— 120 —

mande med Verr. epipoléa AcH. — Från Verr. Dufourei skiljes
den lätt genom mindre, tätt sittande, mörkt svarta, tunna, i
oskadadt tillstånd dunkla och fint rymliga, vid full mognad half-
klotformiga, ofvan konvexa frukter, utan intryckning, frukt-

kärnens rödlätta hinva och lafbålens i blåaktigt eller violett”

svagt skiftande färg, samt den svartaktiga kant af underlaget
kring lafbålen, hvilken nästan aldrig saknas. Men de yngre
frukthyllena äro i början betydligt nedtryckta med konkav in-
böjning ofvantill och hafva då en skenbar likhet med Verr.
Dufourei frukthyllen. Under utvecklingen uppsvälla de mer och
mer, förlora inböjningen och vinna en fullkomligt konvex form,
då äfven den papill, med hvilken de merendels från början äro
försedda, försvinner. I denna mognad äro de helt och hållet
olika V. Dufourei frukter.

V. depressa: hypothallo nigro (interdum decussante), thallo tartareo

contiguo fusco-rufescente, apotheciis immersis, peritheciis dimi-
diatis basi expansa, primum planiusculis, sensim convexis, deni-
que subhemisphaericis papillula exigua, nucleo profundius im-
merso rubicundo, membrana nigra tecto.

På Gottlands kalkklippor vid Lojsta och utom Wisby, Öland
på Alfvarens kalkstenar h. o. d. såsom mellan Smedby och
Gösslunda.

Arten, genom fruktbildningen otvifvelaktigt egen, framställes
under det provisoriska namnet depressa, då jag icke kunnat
återfinna den hos de mig tillgängliga författarne. -— Frukthyllet
i början plant, jemnhögt med lafbålen utan intryckning, upp-
sväller från kanten inåt till ofvan kullrig, muästan halfklotlik
form, med ganska liten knappt märklig papill. Fruktkärnen,
djupt nedtryckt i lafbålen, blekt rödlätt, omgifves af Svart hinna.

V. baldensis MASSALONGO DLichenes TItalici Exsicc. n. 9, Ricerche s.

Autonomia d. Lich. crustosi, 173. 5

På Gottlands kalkklippor kring Kams, Thorsburgen o. s. v.

MASsSALONGOS Exsiccat-exemplar har upplyst, att den är hans
Verr. baldensis; af hans beskrifning i Ricerche kan den omöjligt
igenkännas. — Karaktererna äro: thallus tenuis pallescente-
albidus; apothecia minuta, immerso-adnata; perithecia dimidiata
parum -convexiuscula, tenuissime papillata, decidua basi circum-
scissa; nucleus minutus centrum hypothecii thallini occupans. —
Den tunna lafbålen är ej hvit, utan skiftande i gulblekt (palle-
scens). Frukthyllena, med basen fästade i den ytterst tunna
lafbålen; nästan plana med ytterst fin papill, affallande, qvar-
lemna en sammanhängande fin svart linea kring lafbålens blot-
tade hvita inre, i midten af hvars cirkelrrunda yta den ganska
lilla kärnen ligger, och utfallen qvarlemnar en intryckt punkt.
En gång iakttagen kan den derföre, icke ens på något sätt jem-
föras med Verr. rupestris FRIES, ehuru dess perithecinm dimi-
diatum har en skenbar likhet med locket på den sednares i kalk-
stenen insänkta frukthylle.

V. Hochstetieri ErR1Es Lichen. Europ. 435. — På Gottlands kalkklip-
por nära Kams, kring Tenglings myr, Thorsburgen, isynnerhet
utmärkt vid Lummelund. Mindre tydlig, Oland vid Borgholm
(1853). — Hittills endast anmärkt i S. Tysklands kalktrakter,
Wärtemberg och Bayern.

V. phumbea Fries Lichen. Europ. 438.

a) thallo plumbeo 1. c&esio-cinereo, apotheciis innatis. Verr. caeru=
lea D. CAND. — Normal på Olands och Gottland kalkklippor
t. ex -på Thorsburgen och vid Borgholm, öfverensstämmande,
med Exsice. SCHAERER np. 102, HEPP n. 223; med mera hvit-
grå lafbål, lik Exsice. V. ZWACKH n. 248 (och på Kolmordens
kalkberg), Gottland på Ganneberget o. fl. st.

5) thallo cinereo-fusco-olivaceo, apothecis semi-immersis — när-
mande sig till Verr. cerulea £ fusca SCHAERER.

Allmän och ymnig på Gottlands kalkklippor, mera i skugga,
L. Carlsö, nära Kams, St. Ihre, vid Penglirgs myr, Lojsta på
Thorsburgen o. s. v. 2

Anm. Den i K. Vet. Ak. Handl. 1846, s. 220 såsom Gott-
ländsk uppgifna Sagedia verrucarioides, är endast en genom i
rutor sönderremnad lafbål något afvikande, mörkgrå form af
denna Verr. plumbea b.

V. nidulans: thallo tartareo fusco (sapius obsoleto) apotheciis lapidi
insculptis denique liberis, peritheciis integris submembranaceis,
ostiolo fusco-nigro planiusculo umbonato deciduo collabentibus,
tandem dilapsis foveas concavas ore regulari circulari in lapide
relinquentibus.

På Gottlands kalkklippor h. o. d. såsom på Thorsburgen, vid
Lojsta o. fl. st., Oland Alfvaren på kalkstenar.

Under namn af Verr. rupestris a Schraderi finnes denna form
stundom gifven i SCHAERERS Schweiz. Exsiccater n. 103, (sam-
manblandad med andra former) ehuru SCHAERERS beskrifning
Enum. Lich. Eur. s. 217, icke kan på densamma lämpas. —
Frukternas imsänkning och bildning med ett affallande mynnings-
lock och det nedre hinnaktiga hyllet efter lockets affall samman-
krympande, slutligen utfallande utur den stenens ihålighet, i
hvilken det varit insänkt, öfverensstämma med fruktbildningen
hos Verr. rupestris FRIES. Men lafbålen är brum eller gulbrun
och qvarlemnar, då den icke utbildas, på stenen en brunröd
eller - mörkgrå färg. Frukterna äro mer än dubbelt, ofta flera

je gånger större än hos Verr. rupestris, slutligen lossade, fritt sit-

tande i stenens ihålighet. Mynningslocket är brunaktigt svart
med trubbig rundad papill eller buckla. Efter frukternas ut-
fallande är urhålkningen skållik med cirkelformig öppning.

Anm. »Limboria species nova?» Ofversigt af K. Vet. Ak. Förh.
1857, Jan. s. 9, flerstädes på Gottlands kalkklippor, vid Kams,
på Thorsburgen, vid Garderungs i Stenkumla, alltid utmärkt ge-
nom en glatt, åt grönt skimrande, med kalkstenen likasom sam-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 4. 2

— 122 —

manväxt lafbål och oregelbundet remnande mynningslock, hvar-
före den väl af äldre lichenologer har blifvit öfversedd men visst
icke kunnat blifva förblandad med Verr. rupestris, är bland de
former, dem jag tills vidare ej vågat upptaga, men i mina an-
teckningar benämnt Verruc. limborioides, då fruktbildningen icke
heller fullkomligt öfverensstämmer med Limboria.

Jemte de anförda kalklafvarna, må slutligen, såsom för
Gottlands och Ölands lafvegetation karakteristiskt följande til-
läggas: ;

Den fordom på Gottland anmärkta Sterecoc. incrustatum, den
enda art af detta slägte, som ' tillhör kalktrakter, har icke åter-
funnits. : Deremot anmärktes 1855 en upprätt, lågväxt, men ym-
nigt fruktbärande form af Stereoc. paschale, genom en besynner-
lig afvikelse från -artens vanliga växtplats, ymnigt på Fårö i
sandkullarne af den fordom uppvräkta hafssanden kring Olle
Hau och vägen till Ava. :

Jemte ÅLecid. leucoplaca, ymmig vid Lummelunds träsk, Loj-
sta och fl. st. på Gottland, förtjenar såsom uteslutande tillhörig
kalkgrundstrakter, och derföre för båda öarnes lafvegetation ka-
rakteriserande, att anmärkas:

Lecanactis impolita Frirs Lichen. Europ. 183, 372, Gottland, mellan
Kams och Lummelunds Träsk, vid Ethelhem o. s. v., Oland vid

Ottenby, Böda m. m.

För båda öarna gemensamma trädlafvar förtjena nämnas,
såsom väl icke uteslutande tillhöriga den yngre bergbildningens
nejder, men dock egentligast inom dem i någon vidsträcktare
utbredning och ymnighet hemmastadda: Parm.: haematomma (ar-
borea), Biat. rosella (sparsamt), Biat. quernea, Biat. dryina.

Thelotrema lepadinum och Pyrenothea leucocephala FRIES,
med dess Lecidinska former, äro jemväl ej mindre inhemska på
Öland än på Gottland».

— SA uu

— 123 —

Nya nordiska Moss-arter. — Följande af Hr 8. O. LInD-
BERG, Studiosus Medicine vid Carolinska Institutet, författade
uppsats föredrogs af Hr A. RETZIUS.

»Ehuru inom Sverige och Norige mossorna af flera skarp-
synta botanister, såsom SWARTZ, SCHIMPER, WAHLENBERG, C.J.
och ROB. HARTMAN, BLYTT, SOMMERFELT, ÅNGSTRÖM, THEDE-
NIUS, LINDGREN m. f., blifvit med största framgång studerade
och härigenom nämnde länder, så väl hvad denna afdelning bland
växterna som hvad phanerogamerna beträffar, med skäl kunna
räknas till jordens bäst undersökta trakter, återstår likväl alltid
för framtida forskare mycket att upptäcka. Till följe af nämnde
botanisters outtröttliga ifver uppgår antalet af för Sverige och
Norige antecknade Bryace&e, Sphagnace& och Hepatice till ett
antal af ej mindre än omkring 660 arter. Också är mossvege-
tationen i intet land i Europa, icke en gång i Schweiz, så om-
växlande och rik på både arter och individer, som i våra nor-
diska fjelltrakter. De för sin rikedom mest ryktbara och bäst
undersökta dithörande nejder äro Dovre och Herjedalen. Mag.
R. F. FRISTEDT, hvilken år 1853 gjorde en resa i sistnämnda
trakt, har godhetsfullt lemnat mig sin derstädes gjorda sam-
ling till bestämning, hvarföre de deribland påträffade nya ar-
ter i denna lilla uppsats intagas. Dessutom har Mag. N. C.
KINDBERG meddelat mig flera af honom på Gottland funna ar-
ter till undersökning. Sistlidne sommar, då jag i sällskap med
Mag. FR. J. BJÖRNSTRÖM besökte Piteå Lappmark, upptäcktes
flera nya och intressanta former. Men då en stor del af mina
samlingar från såväl denna som flera andra trakter af Sverige
ännu är oundersökt, så anhåller jag vördsammast hos Kongl.
Vetenskaps-akademien att genom några följande serier få med-
dela mina iakttagelser och bestämningar.

1:sta serien.

1. Hypnum Haldanianum Grev. Bryol. Eur. VI, p. 23 tab. XII.
Hab. unå cum Dicrano pulustri in trunco putrido paludis
silvatice inter Långträsk et Svanselet ad fluvium Skellefteelf in
paroecia Norsjö prov. Westerbotten. Plantam masculam inveni,

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 15 April 1857,

2
Ce

3.

4.

5.

6.

rå

Hypnum cirrhosum SCHWZGR. Sp. muse. suppl.- I, pars II. p. 214.

Hab. inter H. turgidum in apice alpis St. Midtåkläppen prov.
Herjedalen. Legit R. F. FRISTEDT.

Anm. Då denna art hittills aldrig blifvit funnen med frukt,
kan ej med säkerhet afgöras till hvilket af ScHIMPERS nybildade
slägten eller afdelningar af Hypnmuwm-slägtet den bör hänföras.
Troligen hör den till Furhynchium, då den bland alla bekanta
mossor mest närmar sig E. piliferum.

Limnobium ochraceum Br. Eur. VI suppl., p. 2 et tab. II.

Hab. in rivulo infra alp. Sylfjellen Norvegiae. Plantam ma-
sculam leg. R. F. FristEDT. In alp. Peljekaise Lapp. Pitensis
sterile inveni.

Anm. Slägtsamnet af RICHARD 1811 begagnadt för en N.
Amer. Hydrocharidé. |

Amblystegium irriguum Wirns. Br. Eur. VI suppl., p. 1 et tab. I.
Hab. in saxis rivuli calearei prope opp. Wisby ins. Gottland
(N. C. KINDBERG). WSecundum RoB. HARTMAN in Tinnerbäcken
juxta opp. Linköping quoque inventum est ab IHJ. HOLMGREN.
In Svecia nondum fructificans lectum.

Brachythecium plicatum Br. Eur. VI, p. 21 tab. XXL

Hab. in saxo granitico prope fluvium Laiselfven infra alp.
Walloive Lapponi&e Pitensis. Plantam masculam, cespitem. ma-
ximum formantem, inveni.

Brachythecium glareosum Br. Eur. VI, p. 19 tab. XVIII.

Hab. in terra umbrosa ad Drottningholm prope Stockholm, ubi
sterile legi. In litt. scripsit ill. ScHIMPER se fructificantem plan-
tam in eodem loco legisse. Cum capsulis paucis, inter Hypnum
aduncum, Bryum bimum etc. crescentem, in terra humida alpis
Walloive Lapponise Pitensis quoque inveni.

Plagiothecium turfaceum TLiNDB.: monoicum; late dense depresseque
cespitosum; ramis arcuatis. subdisticho-complanatis; foläs vixz ho-
momallis lanceolatis longe acuminatis denticulatis paulo concavis,
nervo nullo I. bifurco; floribus masculis eparaphysatis; perichetio
nervoso; capsula in seta breviore flexuosa, ovata suberecta incurva

sicca striata; peristomii papillosi cilis brevibus; annulo duplici

deciduo ; operculo conico obtuso.

Hab. ditissime fructificans inter Weberam nutantem, Jungerm.
conniventem, J. trichophyllam et Calypogeiam Trichomanis supra
muscos, folia etc. putrefacta in palude turfacea ad Grycksbo
prope oppidum Falun prov. Dalarne.

Matur. mense Juli.

Ccespites 1—2 pedes lati, depressi, dense coherentes, sericeo-
nitidi, supra luteo-virides, infra brunnescentes. Caulis tener, in-
tricatus, semiuncialis 1. uncialis, decumbens, radiculosus, subdi-
sticho-complanatus, dense foliosus; rami sat breves, arcuato-decur-

vati 1. arcuato-decumbentes, sepius radiculas emittentes. Folia
patula, vix homomalla, lanceolata, in acumen longum, flexuo-
sum producta, paulo concava, toto margine denticulato; nervus
nullus, simplex 1. bifurcus; cellulze omnes conformes. Flores
masculi 2—4 in ramo proprio juxta perichaetium posito, parvi,
6-phylli; folia perigon. integra; antheridia 2—4 minima, (nullas
paraphyses vidi). Fructus in eadem planta complures. Peri-
| chetium valde radiculosum, 9-phyllum, folia apice patula, nervosa,
| denticulata. — Vagimuda brevis, longe ovato-conica, rufo-fusca, |
eparaphysata. Capsula in seta vix unciali, rufo-rubrå, flexuoså,
ovata, suberecta et incurva, rubra, sicca striata, evacuata sub ore
vix constricta, collo haud distincto. Peristomium duplex, pallido-
luteum; exterioris dentes crenulati, apice parum trabeculati, in-
terioris membrana ad quartam partem dentium elongata, dehinc
| soluta in processus perforatos ciliisque binatis paulo nodosis multo
longiores; omnes dentes, processus ciliaque papillosa. Spore mi-
nute, favo-virides. Annulus duplex, deciduus. Operculum auran-
tiacum, obtuso-conicum.

I
I
|
|
|
|
|
|
Anm. Denna art är till storlek och habitus närmast PI. niti- |
- dulum, till karakterer Pl. silesiacum. Utom växtplatsen skiljes |
| den från den förra arten lätt genom sina starkt tandade blad-
kanter, från den sednare med sina stora, nedtryckta och täta ; |
tufvor, platta stjelkar och grenar, flera gånger mindre storlek, |
omärkligt ensidiga blad, fröhusets form m. fl. kännetecken. i
|

8. Plagiothecium latebricola Br. Eur. VI, p.”6 tab. I.

Hab. in terra spelunc&e valde umbrose montis Axhögen prov. |
Herjedalen sterile (R. F. FRISTEDT).

Anm. Bestämd af SCHIMPER. i

9. Dicranum fragilifolium TLIiNDB.: dioicum, densiusculo-cespitosum,
caule subsimplici tomentoso; foliäs erecto-patentibus strictis sicci-
tate inequaliter curvatis e basi lanceolata longe subulätis cana-
lieulatis integerrimis maxime fragilibus, nervo lato excurrente to-
tam subulam occupante; foliis perichet. lanceolato-subwlatis erectis

| —— fragilissinis; capsula ovata suberecta paulo incurva lenissime ru-

fulo-striata, collo subtumidulo; dentibus peristomiä ad medium re-
gulariter bifidis; annulo duplici fugaci; operculo subulato; calyptra
duplo longiore.

Hab. pluribus locis Lapponie Pitensis, ut ad Adolfsströms
bruk in trumeis putridis et radicibus arborum sat parce, sed
pulcherrime fructificans; sterile et elongatum in paludosis alpis
Peljekaise; cum paucis fructibus &etate corruptis cxespitem 13 pedem
latum formans, in terra sicca insul&e lacis Hornavan prope Arje-
ploug etc. In herbario Swartziano guoque adest in Lapponia
| leetum et nominatum PD. elongatum. In ins. Gottland: Fardume
in paroecia Rute terram -humidam habitans sterile legit N. C.
KINDBERG et communicavit sub nom. D. strieti.

Matur. mense Juli.

10.

11,

Ccwespites Tati, 1—3 unc; alti, tomento ferrugineo laxius 1. dense
coharentes, infra pallidi, supra virides 1. lutescentes, nitidi.
Plante simplices 1. parce ramose, erecta, strictae, caule brunneo,
tenui, fragili. Folia erecto-pateutia, strictissima, sicca hinc inde
curvata, dehince sensim majora et longiora, maxime fragilia, ca-
naliculata, e basi lanceolatå in subulam longissimam, integerri-
mam attenuata, nitida, dorso kevi; nervus latus, totam subulam
occupans; 'cellulee apicis rotundatax, media elongatze, ad basin
quadratee, ferruginea, omnes chlorophyllo farcta. .Fructus inno-
vationibus sape pseudolateralis. Perichetium 12-phyllum, folia
perichaet. semivaginantia-convoluta, subito in subulam longissi-
mam, integerrimam et fragilissimam elongata; nervus multo te-
nuior, excurrens; areolatio laxior. Vaginula cylindriea, fusca.
Capsula in seta levi,.stramineå, unciali 1. minore, ovata, incurva,
pachyderma, pallide ferruginea, obsolete striata, collo paulo
distincto. Annulus duplex, fugax. Peristomi dentes rufo-fusci,
ad medium regulariter bifidi. Spore mediocres, pallidoferru-
ginerx. Operculum longitudinem capsulae 2equans, e basi rufa
in rostrum pallidum attenuatum. Calyptra straminea, apice fusca,
hyalina, operculo fere duplo longior.

Planta mascula femineis intermixta, multo gracilior. Folia
minora, -latiora, saepius homomalla, in statu sicco magis curvata,
minus fragilia, nervo tenuiore. Flores 3—8 in eodem ramo,
laterales et terminales, gemmiformes, 6-phylli; folia perigon.&ex-
teriora e basi lanceolatå, ferrugineå, subulata, interiora latissima,
concava, acuminata, nervo tenui instructa; antheridia et paraphy-
ses numerosa.

Anm. Denna art skiljes genast från D. strictum med sitt
korta och krökta fröhus, från D. elongatum och congestum genom
sina långa, raka och ytterst spröda blad. Inom Europa finnes

ingen med den ifrågavarande nära beslägtad art; dess närmaste

granne är, så vidt man säkert kan dömma af beskrifning och
figur, en antipod-art, D. setosum Hoor, fil. et Wirs. Fl. Ant-
arct. I, pag. 129 tab. LVIII fig. 5, från Aucklands och Camp-
bells-öarna, hvilken likväl har sågade bladkanter.

Sphagnum fimbriatum Wirs. Fl). Antarct. II, p. 398.

Hab. in palude Falkträsket imfra Falkberget juxta opp. Skel-
lefteå prov. Westerbotten et ad Koroqueik in litore lacus Ud-
jaur Lapponie Pitensis.

Anmmn. Bestämd al SCHIMPER,

Sphagnum Lindbergii SCHIMP. im litt, et Sphagnolog. Europ. edit.
germanica mox edenda.

Hab. sat copiose et pulcherrime fructificans in paludosis hu-
midissimis inter Skutijaur et Storavaviken Lapp. Pitensis,

Anm. Denna vackra nya art, en bland de mest utmärkta
inom sitt slägte, skiljes genast från föreg. och S. cuspidatum
med sina i 5 tydliga spiraler ställda grenblad,

— 127 —
12. Jungermannia Helleriana N. ab Es. Fig. Ekart. tab. XII, fig. 103.

Hab. unå cum Dicrano montano in arboribus putridis paludis
infra Gåsberget in paroecia Järfälla prope Stockholm (sterilis) et
inter Granliden et Granbergsträsk in paroecia Norsjö prov.
Westerbotten (cum perianthiis)».

— 128 —

Akademiska angelägenheter.

Akademien beslöt att de i sednaste sammanträde remitterade
afhandlingar af Hrr HANSTEEN och SUNDEVALL samt af Adjunkten
WALLENGREN skulle i hennes Handlingar intagas.

K. Förvaltningen af Sjöärenderna hade insändt tjugo vid fyr-
båksstationerna förda meteorologiska journaler, hvilka öfverlemnades
till Hr ERDMANNS bearbetning.

Till Prases under nu ingående år valdes Hr Grefve B. v. PLATEN.

Hr Huss nedlade presidium med en framställning af »Några
grunddrag utur läran om näringsämnen och menniskokroppens under-
håll genom näringsprocessen».

Skänker till Vetenskups=Akademiens Bibliothek.
Af Kongl. Nederländska Regeringen.
Flora Batava. Af. 180.

Af Författarne.
Hint, C. J. D:s. Rydaholmsalnen och dess likare, bestämda till de-
ras storlek. Lund 1856. 8:0.
KoLrrnsaTti, F. A. Die Parasiten der Chiroptern. Dresd. 1857. 8:0.
FERREL, W. An Essay on the Winds and the Currents of the
Ocean. Nashville, U.S. 1856. 8:0.
Af Hr Bergmästaren Fr. v. Sehéeele.

K. Wermländska Hushålls-Sällskapets Årsberättelse för 1851 och 1853.
» » » Då Matrikel 1856.
Underrättelser för Wermlands Jordbrukare, 1857: 1.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Mwuseunm.
Zoologiska afdelningen.
Af Hr Brukspatron Grill.
Ett antal snäckor från Cap insamlade af Stud. VICTORIN.
Af Doktorinnan Gothen genom Stud. Ludv. Söderberg.
Ett ägg af Psittacus molluccensis.
Af Frih. C. G. Cederström.

Två ex. af Salmo alpinus från Vermland.

Botaniska afdelningen.
Af Kandidaten S. O. Lindberg.

»Arborum, fruticum ac Herbarum flores et folia in insula Gottlandia
collecta annis 1701—1702 ab Mänchenberg.» 4:0.

1

— 129 —

Vid Akademiens offentliga sammanträde på dess årliga hög-

tidsdag den 31 Mars afgaf Sekreteraren följande
Berättelse

om hvad sig tilldragit inom K. Vetenskaps-Akademien under
är 1856—1857.

— Tvänne frågor, lika vigtiga för deras praktiska tillämpning, som
i rent vetenskapligt hänseende, nemligen om geologiska undersöknin-
gars anställande öfver hela riket jemte upprättande och utgifvande af
derpå grundade kartor, och om meteorologiska observationers ordnande
i alla landets delar, hvilka bland andra under året varit föremål för
Akademiens behandling, hade, i enlighet med hennes underdåniga för-
slag, blifvit af Kongl. Maj:t med uppmärksamhet omfattade och pro-
positioner om nödiga medel till Rikets nu församlade Ständer blifvit
aflåtna; hvarförutan Kongl. Maj:t med hänsyn till det förstnämnda
ändamålet tills vidare i nåder anvisat 2000 Rdr Bko årligen för un-
dersökningars utförande inom Upsala län.

Sedan med statsanslaget för anskaffande af originalmålningar öf-
ver svenska växter och utgifvande af teckningar till zoologiska arbe-
ten, om hvars fortfarande Kongl. Maj:t täckts göra framställning,
större delen af de fullkomligare, i flera afseenden vigtiga svamp-ar-
terne blifvit afbildade, deribland under sistlidna året 123 taflor, har
Kongl. Maj:t, på Akademiens underdåniga hemställan, likaledes före-
slagit Rikets Ständer beviljande af ett anslag för målningarnes utgif-
vande under ledning af Professor FRIES, grundläggaren af kännedo-
men om dessa växter, hvilkas ekonomiska värde allt för länge blifvit
förbisedt. Med bidrag af det nyssnämnda anslaget för utgifning af
zoologiska teckningar, har nyligen 10:de häftet af VON WRIGHTS Skan-
dinaviens fiskar utkommit, ett verk lika hedrande i artistiskt som i
vetenskapligt hänseende.

Den betydliga tillväxt Rikets Naturhistoriska Museum tid efter
annan vunnit ej mindre genom inköp af större naturaliesamlingar, än
genom utbyte och skänker, har redan länge påkallat ökade penninge-
tillgångar "och vidgadt utrymme för att ändamålsenligt kunna upp-
ställas till allmänhetens och vetenskapens gagn, äfvensom det tillta-
gande arbetet och de förhöjda lefnadskostnaderna erfordra förbättring
i deras ställning, som hafva uppdraget att vårda, öka och tillgodo-
« göra de dyrbara samlingarne. Akademien, åt hvilkens inseende de
äro anförtrodda, har derföre hos Kongl. Maj:t i underdånighet an-
mält dessa förhållanden, och Kongl. Maj:t har af Rikets Ständer be-
gärt en högst behöflig förhöjning å de medel, som äro anvisade så
väl till materiel och biträde, som för den anställda personalen. Om
det intresse detta Museum väcker, äfven hos dem, som känna vår
tids rikaste samlingar, har Akademien haft tillfälle öfvertyga sig vid
det besök hon sistlidne sommar af Hans Kejserliga Höghet Prins
NAPOLEON och de honom åtföljande Naturforskarne fått emottaga,
hvarvid de särskilda samlingarne ej blott togos i noggrant betrak-
tande, utan flera sällsyntare föremål aftecknades eller i gips afgötos.

Utom den omvårdnad vetenskaperna genom nu anförda åtgärder
fått röna, har Kongl. Maj:t, på Akademiens förord, behagat tilldela

— 130 —

erforderliga anslag åt Professor FRIES till utgifvande af andra delen
af det vigtiga arbetet Monographia Hymenomycetum Svecie, samt åt
Professorerne ERDMANN och ANDERSSON till företagande af vetenskap-
liga resor, den förre i geologiskt, den sednare i botaniskt ändamål.
LTikaledes hafva medel sistlidne sommar nådigst blifvit anvisade åt
flere vetenskapsmän, för att besöka Naturforskare-mötet i brödrarikets
hufvudstad, äfvensom förra årets beräknade anslag till utgifning af
det vetenskapliga verket öfver fregatten Eugenies jordomsegling. =Ett
betydligt antal väl utförda afbildningar af djur- och växt-arter äro
med sistnämnde medel anskaffade och till en del äfven aftryckta, och
texten till första häftet, så väl af den fysikaliska, som af de natur-
historiska delarne, blir snart till tryckning färdig. Den öfver förvän-
tan stora rikedomen på nya och föga utredda föremål, som expedi-
tionen lemnat, ökar arbetets omfattning, men med detsamma äfven
den vinst vetenskaperna deraf skola skörda.

De utmärkta prof på enskild välvilja Akademien fått emottaga,
genom gåfvan af 10,000 Rdr Bko till inrättandet af det så kallade
Berzelianska stipendiet för Chemisze-Studiosi, samt sednast den från
hennes hädangångne Ledamot Ofverdirektören WALLMARK, af 24,000
Rdr samma mynt, till prisbelöningar äfvensom till undersökningar och
resor 1 vetenskapligt eller industrielt hänseende, äro redan kända, men
med tacksamhet bör här anföras, dels att stiftaren af det nyssnämnda
stipendiet är framlidne Bergsrådet JOHAN LORENTZ ÅSCHAN, som ej
under lifstiden medgaf tillkännagifvandet af sitt namn, dels att Of-
verdirektören WALLMARKS frikostiga donation af penningar m. m. ge-
nom hans sterbhusdelägares välvilliga omsorg nu i allo kommit Aka-
demien tillhanda.

Bland det icke ringa antal ärenden Akademien från Kongl. Maj:t
och Embetsverken under året haft att handlägga, anföres i främ-
sta rummet de på Kongl. Maj:ts nådiga befallning företagna frå-
gorna om förfärdigande af modeller och likare för mått och vigt,
samt om granskning af instrumenter för bränvins mätning och prof-
ning, hvilka båda varit af betydlig omfattning. Modeller äro med
anledning häraf till Kongl. Civil-Departementet öfverlemnade och nya
platina-likare för skålpundet äro färdiga så väl att tillställas Upsala
Universitets styrelse, som att i Akademien förvaras. Afven till Kongl.
Landtmäteri-Kontoret hafva likare för skålpundet och kannan blifvit
aflemnade.

I öfrigt har Akademien på Kongl. Maj:ts nådiga befallning ut-
låtit sig öfver Instrumentmakaren SÖDERBERGS anhållan om anslag
för utbildande af kronometer-fabrikanter, öfver ansökningar om medel
till vetenskapliga resor och utgifvande af lärda arbeten m. m., samt
på Embetsverkens begäran till Sundhets-Kollegium om medicimal-vig-
ten och till Kammar-Kollegium om sättet för fiskes bedrifvande i
saltsjön och i fiskvatten inom några härader af Nyköpings län, samt
om laxfisket i Ljusne och Woxna elfvar. ;

Enligt sin bestämmelse har Akademien sökt medverka till veten-
skapernas förkofran, så väl genom utgifvande af sina handlingar och
årsberättelser om vetenskapernas framsteg, som genom original-med-
delanden vid sammankomsterna och redogörelse för utkomna skrifter,

— 131 —

hvilka förhandlingar hon i den särskilda öfversigten till allmän kän-
nedom befordrat. Till handlingarne för år 1856 har hon erhållit bi-
drag af Herrar LINDHAGEN, ERDMANN, J. G. AGARDH, HANSTEEN,
C. J. SUNDEVALL och WALLENGREN. I öfrigt kommer deruti att in-
flyta en framställning om förfaringssättet vid rikslikarnes förfärdi-

' gande. Ett värdefullt bidrag till kännedomen af det inre Sydafrikas

naturalster, grundadt på Ingeniören WAHLBERGS der gjorda samlin-
gar, har den utmärkte Entomologen LoEWw i nyssnämnda Ofversigt
börjat meddela om dessa trakters Diptera.

Likasom under föregående år har Förvaltningen af Sjöärenderna
äfven för det sistlidna aflemnat de vid fyrbåksstationerna förda ob-
servations-jurnalerna öfver vattenhöjden m. m. och Amiral KREUGER
hade likaledes inlemnat af honom gjorda sammandrag ur jurnalerna
med hänsyn till vindtrycket under år 1856. Meteorologiska iaktta-
gelser voro insända af Kronofogden BURMAN i Neder-Calix och af
Inspektor BJÖRKMAN vid Gefle, hvilka båda nnder en lång tidsföljd
oafbrutet fortsatt desamma. Dessutom har Akademien under året
från Chefen för Kongl. Sjöförsvars-Departementet och från Kommers-
Kollegium fått emottaga meteorologiska jurnaler, efter Löjtnant MAu-
RY'S formulär, förda ombord å svenska örlogs- och handelsfartyg, som
besökt transatlantiska orter, och komma dessa jurnaler, enligt Kongl.
Maj:ts beslut, att till Maury's begagnande meddelas. Slutligen hade
af Chefen för Sjökarte-Kontoret blifvit Akademien delgifne samman-
drag öfver resultaten af magnetiska observationerna, under åren 1832

- till och med 1855, för utrönande af kompassens missvisning vid hela

svenska kusten.

Reseberättelser äro afgifna af Professor BoHEMAN, om de ento-
mologiska iakttagelser han med: understöd af Akademien anställt i
södra Lappmarken, samt af Olverdirektören STYFFE och Ingeniören
BLADIN, hvilka innehaft det Byzantinska stipendiet till företagande af
utrikes resor, af den förre om hvitbets-sockers- och linberedningen, af
den sednare om grunddikning m. m. De båda sistnämnda berättel-
serna äro till Kongl. Landtbruks-Akademien öfverlemnade.

Sedan Akademiens Fysiker, Professor EDLUND, på förra våren
afslutat de så kallade Thamiska föreläsningarne öfver värmeläran, fö-
redrog han under hösten elektricitets-lära för ett så talrikt audito-
rium, som utrymmet kunde medgifva. Innevarande vår kommer
samma ämne att fortsättas. Intresset för dessa föredrag har visat sig
i ett ständigt tilltagande.

Vid den under Akademiens inseende ställda globverkstaden har
den förändring blifvit vidtagen, att nya, tidsenligare kartor å globerna
blifvit anbragta.

Nya litterära förbindelser har Akademien beslutat ingå med
Wagner Free Institute of Science i Philadelphia, Kejserliga geologi-
ska Riksanstalten i Wien, samt med Naturhistoriska Museeti Bergen,

Till den genom Professor WIKSTRÖMS på våren timade frånfälle
lediga Intendents-befattningen vid botaniska samlingen och lärare-
platsen vid Bergianska trädgårdsskolan, har Professor ANDERSSON blif-

-

vit antagen, och Herr LINDHAGEN, hvilken som biträde vid Observa-
torium blifvit anställd, har hitkommit och börjat sin verksamhet.

Så väl Bibliotheket, som Riksmusei samlingar hafva under det
sist tilländagångna året tillvuxit genom värdefulla skänker, genom
inköp, och samlingarne äfven genom utbyte.

Till Bibliotheket hade H. Maj:t Konungen nådigst förärat den
utmärkta geologiska kartan öfver Belgien af ANDRÉ DuUMONT. HLika-

ledes hade Konungen af Preussen låtit öfverlemna fortsättningen af

LeEpPsIi1 dyrbara arbete: »Denkmäler aus Egypten und Ethiopien»
med 24 häften, t. o. m. det 75:te. RUDBERGS föreläsningar, och öf-
riga af Ofverdirektören WALLMARK donerade manuskripter, äro ge-
nom hans sterbhusdelägares försorg aflemnade. Dessutom har Pro-
fessor ADOLF SVANBERG skänkt en samling vetenskapliga bref från
utmärkte mathematici till hans fader Doktor JÖNS SVANBERG och
till Kanslirådet MELANDERHJELM m. fl. För sin medaljsamling har
Akademien af Konungen af Hannover fått emottaga den minnespen-
ning han låtit prägla öfver den ryktbare Mathematikern och Astro-
nomen GaAUSS.

Till de Fysikaliska samlingarne hafva på Kongl. Maj: ts befall-
ning blifvit öfverlemnade, dels tvenne likare för det nya engelska
måttet och vigten, dels äldre svenska likare, hittills förvarade i K.
Ränte- och Skattkamrarne, samt åtskilliga instrumenter af historiskt
intresse från K. Landtmäteri-Kontoret, hvartill ytterligare komma de
af Öfverdirektören WALLMARK donerade instrumenterna.

Riksmusei mineralogiska afdelning hade genom insamling, sär-
deles af värdefulla norska mineralier, äfvensom genom byte med ut-
landet och genom skänker blifvit riktad med många dyrbara stuffer.

Lo) d

Den botaniska, som blifvit ändamålsenligare ordnad, hade äfven
vunnit betydlig tillväxt. Ofver 800 arter från Caracas äro skänkta
af Konsul VAN LANDSBERGE, och rika bidrag hafva erhållits, genom
Sir WILLIAM HOoKER, från Nya Zeland och Himalaya, af Professor
GRIESEBACH 1 Göttingen från Siberien, mindre Asien, Pyreneerna,
Spanien och Ungern, af Doktor SonprrR i Hamburg från Nya Hol-
land, Cap, Port-Natal och Cap-Verds-öarne, af Herr TITTELBACH från
Kew-trädgården vid London, af Professor FRIES från norra Persien
och Sicilien m. m., sammanlagdt uppgående till 2,450 arter, oberäk-
nadt en inköpt samling af portugisiska växter, Professor ANDERSSONS
svenska herbarium och samlingar från flera Europas länder, af honom
öfverlemnade, samt- ett ej ringa förråd svenska arter från landets
flesta provinser, mest skänkta af yngre botanister. Större remisser
äro aflagda för utsändning till Museerna i Berlin, Wien, Paris, Lon-
don och S:t Petersburg, samt början gjord till upprättande aft ett
särskildt europeiskt herbarium och till en samling af stamdelar, fruk-
ter m. m.

Zoologiska Museum hade bekommit en större samling, mest säll-
5 . . se . .” . se od .
synta foglar i sprit, för anatomisk undersökning, förärad af Herr
WESTERMAN, Direktor vid Zoologiska Sällskapets i Amsterdam mena-
. o 5 ny os nm o
geri, och en annan, bestående af amfibier, fiskar och mollusker från

|
|
|
|
|

— 133 —

S:t Barthelemy, dels inköpt, dels skänkt af Friherre v. VEGESACH.
delningen, som genom köp bekommit mer än 1,400 arter, samlade i
Brasilien af Doktor SAHLBERG, nästan alla förut här felande, och af
Herr MEYER DUR rika förråder från de sydliga fjelltrakterna i Schweiz.
Dessutom har Intendenten från sin resa i Umeå Lappmark hemfört
och aflemnat öfver 10,000 individer, bland hvilka många, särdeles af
Tehneumonidernas talrika familj, för vår fauna äro nya. TI utbyte
hafva äfven värdefulla remisser ingått från Herrar MURRAY, DOHRN,
FAIRMAIRE, ZELLER, LOEW, KOLENATI, SAULCY m. fl. För att under-
lätta skolundervisningen i Naturalhistorien hade under året snäcksam-
lingar blifvit lemnade till läroverken i Orebro och Skara, äfvensom
åtskilliga naturalier till Malmö och härvarande Veterinär-inrättning.
Tillväxten 1 Riksmusei samtlige afdelningar har icke varit ringa, men
öfver allt visar sig för ordnandet brist på utrymme och arbetsbiträde.

För uppresandet af den sedan längre tid färdiga minnesstoden
öfver BERZELIUS, hade Akademien med särdeles ledsnad sett hinder
möta, dem det ej stått i hennes förmåga att undanrödja. Sedan
nemligen grunden samt piedestalens understycke och corniche länge
varit fullbordade, har dess stora mellanstycke föranledt detta dröjs-

mål, derigenom att det, redan till betydlig del bearbetadt, gång efter

annan söndersprungit, så att arbetet å nytt block måst återbörjas.

De medel Akademien årligen anvisar till vetenskapliga resor inom
fäderneslandet, har hon för innevarande år, med 100 Rdr Bko, till-
delat Magister LINDSTRÖM för insamlandet af materialier till en be-
arbetning af Gottlands siluriska Brachiopod- och Korall-grupper; med
300 Rdr åt Konservator MEvzes för ornithologiska iakttagelser i de
mellan Uplands norra och Lappmarkens södra gränser belägna trak-
terna, samt med 100 Rdr åt Filosofie-kandidaten FRISTEDT för bota-
niska undersökningar i södra Angermanlands löfträdsregion.

Ferrnerska belöningen för någon tiil Akademiens handlingar in-
lemnad afhandling 1 ren eller använd mathematik, har hon tillerkänt
Herr LiNDHAGEN för hans uppsats »om den terrestra refraktionens
theori».

Den uppmuntran Akademien äger att utdela för visad skicklig-
het i förfärdigandet af mathematiska instrumenter, öfverlemnar hon
detta år åt Instrumentmakaren FRANS BERG och Instrumentmakare-
gesällen EMANUEL SÖRENSEN. |

Under det förflutva året hade Akademien bland sine utländske
Tedamöter icke förlorat någon mer än Geheime-Medicinal-Rådet KLuG ”
i Berlin, men bland de inländske saknade hon deremot: Botanices-In-
tendenten Professoren J. E. WiKSTRÖM, Bergsrådet JOHAN LORENTZ
ASCHAN, Förste Arkiatern ERIK AF EDHOLM, Åssessoren PER LAGER-
HJELM, Brukspatronen Frih. PER ADoLF Tamm, Hans Excellens Grefve
GUSTAF LÖWENHJELM, Hofjägmästaren ISRAEL ÅDOLF AF STRÖM, Pre-
sidenten AUGUST VON HARTMANSDORFF, samt Ingeniören i Landtmä-
teri-Kontoret och Läraren vid Skogs-Institutet JOHAN AUGUST WAHL-
BERG.

— 134 —

Under samma år hade Akademien till Ledamöter kallat: Vice Bi-
bliothekarien vid K. Bibliotheket, En af de Aderton i Sveneka Aka-
demien JOHAN ERIK RYDQUIST, Ingeniören JOHAN AUGUST WAHL-
BERG, redan vid valet med döden afgången, ehuru underrättelsen
först ett år sednare hitkom, Medicine Professoren vid Universitetet i
Christiania FRANS CHRISTIAN FaYE, Föreståndaren för Degebergs
Landtbruksskola EDWARD NONNEN, f. d. Statsrådet Genceral-Tulldirek-
tören JOHAN FREDRIK FÅHRAUS, Professoren Doktor CARL JOHAN
- SCHLYTER, Professoren Magister JONAS SAMUEL BAGGE, Amiralen Jo-
HAN HENRIK KREUGER, Advokatfiskalen CARL MAGNUS RYDQUIST,
samt till utländsk Ledamot Zoologixe Professoren vid Universitetet i
Miänchen CARL THEODOR ERNST VON SIEBOLD.

— 135 —

Meteorologiska Observationer ä Stockholms ÖObservatorium
i Januari 1857.

reducerad till 0. FS Vindriktning. I -
Decimaltum. 3
EEE GR SEN
1-1 25,30 | 25,25 | 25,25 | — 502 | — 50,5 | — 797 [V:S VE]:S:StO. N.N. V. Sä
2 | 25,34 125,32 | 25,32 | —13,9 | —10,5 | — 12,0 IN.N.V. |N.N-V.IN.N.V. | Halfkl.
3 | 25,31 | 25,33 | 25,37 | — 9,5 | —11,1-! —13,1 | N.O. | N.N.O:]N.N.V | Mulet |
4 125,36 | 25,41 | 25,46 | —11,3 | —10,9 | —10)2 | N. NILSEN (IM: soo
FR HORN RKGNE F2577 | SL) = 74) N. NE ONS [Halfkl.
6 | 25,94 | 26,04 | 26,08 | —12,0 | — 9,8 | —11,0 | V.N.V. | N.N. V./N.N.V. | Halfkl.
7. | 26,11 | 26,07 | 26,02 | —12,3| —12j0 | —149 | Vv. | V.S:V- | V.S.V. | Klart
8 | 25,91 | 25,82 | 25,70 | — 8,0. | — 7,9 | — 80 | V. |V.S.V. | V.S.V.| Mulet
9 | 2553 [2547 | 25,42 | = 50 [= 0,5 + 0,5 || S.S:V. | SV. | S.V- | Mulet
140 | 25,31 | 25,25 | 25,24 |— HÖ BO Sys IIS I SNS NG
41 125,43 | 25,07 | 25,03 |— 5,2 | TO SIONLS:Ve Enger: | kugbr Klart
142 124,97 | 24,99 | 25,02 |— 3,2 | — 2,8 | — 4,5 | 0.N.O. | O.N.O: | O.N.O. ut
13. |25,07 | 25,10 |25,12 |— 3,0 | = fö 30 0NO. [[ONO] JO Re
414 | 25,20. | 25,29 | 2540 |— 281 — 5,0 | — 6,5 | N.N.0.| N. |V.N.V. 3 Snö
145 | 25,48 | 25,50 | 25,50 | — 6,6 | — 5,3 | — 9,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Mulet
146 | 25,45 | 25,42 | 25,43 | — 5,0 | — 4,2 | — 5,2 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Mulet
17 | 25,45 | 25,44 125,43 | — 3,8 | — 0,3 | — 1,9 I S.S.V. | S.S.V. | V.S.V.| Mulet
148 | 25,37 | 25,34 | 25,19 | — 22 | — 2,0 ) + 1,0 | v.S.V. | v.s.V. | V.S.V. |] Mulet
19 | 24,93 | 24,77 | 24,84 | + 3,5 | + 4,41 + 3,5 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | N.klart
20 125,06 | 25,12 | 25,13 | — 0,5 1 — 0,4 | — 3,3 I V.S.V. | V. No Halfm.
2 | 25,14 | 25,14 125,15 | + O1 I + Oo 0,0 | V.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | Mulet
IlpaN25.444]125,091 | 25,04 |— 0,9 1-4 0,5 |. 050 |.S.S. V. | Lugot | Lugnt EKA
23 | 25,01 | 25,00 | 25,04 |— 1,0 | + 0,5 | + 0,5 | S.S.0. | S.S.0. | 5.5.0. | Mulet
| 241 25114 | 25,14 | 25,20 | — 0,1] + 0,4 | — 101 S.S.0 0. 0. M., snö
25 | 25,28 | 25,34 | 25,38 | — 3,1 | — 5,0 | — 9,0 | O.N.O. | O.N:0. | N.O. | Mulet
26 | 25,41 | 2543 | 25,43 | —10,0 | — 9,5.) — 9,8) NN | N. NOLLA
| 27 | 2540 je 40 | 25,40 | —12,5 | — 12,6 | SOON Ne N. N. EH
28 | 25,41 | 25,41 | 25,42 | —11,0 | —11,0 | —11,6 | N.N.O. N:N.O. |N.N.O. | Snö
129 | 25,40 | 25,40 | 25,43 | —12,0 | — 8,5 | — 8,6 | N.N.O. | N.N.O. | N.N.O. | /
30 for 47 125,47 | 25,45 | —13,0 | — 9,0 | —12,0 | Lugnt | Lugnt V. ol
| 31 | 25,40 | 25,39 | 25,47 | — 80 | — 3,6 | — 7,9 | 0.5.0. | O.N.O. | V.N.V. | Halfkl. 2540 12559 25,47 |— 80 | — 3,6 | — 7,9 | 0.S.0. | O.N.O. | V.N.V. | Halfkl
Ne [25350 [25358 | 6445 [to [sia 25,350| 25,358|—6",15 |—59,09 |—6 "23 |

25,354 —55,82

i Februari 1857.

136

— Ö OX-— -.-.— —=—-—-—2 —--—X X!2 ? 2

feducsrad ull0 Cd Vindriktning. ÅS 2
Decimaltum. > =

KL. 6 | Kl. 2-| KL 9 | Kl 6 | Kl 2-| KI 9 | Kl 6 | Kl. 2] KL 9 | &

f. m. |.e m, | e m. | fm. |e m | e m. | f. m. | em. | e. m. U
1-1 25,57 | 25,63 TR 8:8| — 845 | Sr VI KV ON:
2 125,64 | 25,63 I 25,57 | —10,0 | — 9,9 | — 5,0 | V.N.V.] Lugnt | O. Halfm
3 125,62 | 25,66 | 25.69 es 4,9 | — 5,3 | — 5,6 | O.N.O. | 0.5.0. | 0.5.0. | I Mulet,
4 125,76 | 25,76 | 25,77 | — 7,0 | — 7,2 | —11,8 | 0.S.0. | 0. (0
5 125,65 | 25,54 | 25,42 | —12,1 | — 7,1 | — 6,0 | =S. S. S. | Halfm.
6 | 25,19 | 25,14 | 25,16 | — 3,9 | — 1,4 | + 0,2) S | V.S.V. IS S.V. |M., snö
7 125,21 | 25,29 25,30 | + 0,7 | + 0,7 | — 2,6 | S.S.V. | V.S.V. | S.S.V Klart
8 | 25,24 | 25,24 | 25,32 | + 22 | + 3,8 | + 26 | v.s.v. | v.s.v. | V.S.v.|-Mulet
9 125,31 | 25,31 | 25,37 | + 0,6 | + 3,2 | — 0,5 | 3.S.V. | Lugnt | V.S.V. | Mulet
10 | 25,35 | 25,34 | 25,23 | + 0,2 | + 2,6 0,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. ] Klart
11 | 25,21 | 25,18 1 25,09 I! + 1,0 + 4,5 | + 2,0 | V.S.V. | V.S.V. I V.S.V.| Halfm.
12 | 24,86 | 24,82 | 24,91 | + 1,0] + 221 + 18) S. | S.S.V. | V.N.V.| Klart
13 | 2495 | 25,08 | 25,30 | — 3,2 | — 1,2 | — 3,1 | V. Vv. v. | Klart
14 125,40 | 25,40 | 25,34 | — 3,0 | + 1,21 + 291 Vv. I V.S.V. | V.S.V. | Klart
15 | 25,44 | 25,56 | 25,71 | + 20 | + 5,0 | + 0,1 | V.N.V. | V.N.V. | V.N.V. | Klart
16 | 25,82 | 25,85 | 25,79 | — 5,0 | + 0,8 | — 2,2 | V.N.V. | V.S.V. | V.S.V. | Klart
17 125,71 | 25,62 | 25,58 | — 16 | + 2,21 + LOI SV. | V.S.V. Vv. Mulet
18 |25,55 | 25,53 | 25,54 0 + 2,2|— 0,1 | V. | V.S.V. | V.S.V. | Mulet
19 | 25,54 125,56 | 25,61 | + 0,51 + 1,7 | + 1,0 | V.S.V. | V-S.V. | V.S.V. | | Mulet,
20 125,67 | 25,73 | 25,75 | + OM | + O11— L3 | V. V. V. |) dim-
21 | 25,76 | 25,77 | 25,80 | — 2,5 | — 0,8 | + 1,3 | Vv. V. Vv. | mA
22 125,82 | 25,80 | 25,77 | + 1,4 | + 2,0 | + 1,5 | V.S.V.| S.V. | S.S.V. | Mulet
23 | 25,76 25,75 | 25,78 | + 2,0 | + 4,2 | + 3,2 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | Mulet
24 | 25,91 |25,97 |25,99 | + 24! + 33 |— 0,9) V. |v.s.v.| V.s.v. ER
25 | 25,98 | 25,93 | 25,85 | — 1,4 | + 0,5 | — 20 |S.S.Vi | S | S | Mulet
26 | 25,69 | 25,70 | 25,76 | — 2,0 | + 1,0 | — 0,1 | V.S.V. | V. Vv. | Halfkl.
27 | 25,64 | 25,51 | 25,43 0,0 | + 3,3 | + 3,2 | V. | V.S.V. | V.S.V. | Halfm.
28 a 25,44 | 25,51 | + 3,21 + 6,0 | + 3,5 I V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Klart

ana 25,525| 25,535 | —1,72| +0,33 —0'93] ;

25,5328

—0",77

eo

STOCKHOLM, 1857.

P, A. NORSTEDT & SÖNER,

rr —

ÖFVERSIGT

ÅF

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENN
FÖRHANDLINGAR.

Årg. 14. 1857. NM &.

Unsdagen den 13 Maj.

Oo

Svamparnes Calendarium under medlersta Sveriges
horisont. — Herr FRIES hade insändt följande meddelande, som
af Sekreteraren föredrogs: :

»Naturen gaf icke blott åt skilda zoner och olikartade sta-
tioner olika naturalster, utan fördelade tillika de samma mellan
olika årstider, på det lifvet skulle utpreglas till största mångfald
af former. Naturens vexlande rikedom betingas deraf, att olika
organisation blir ett nödvändigt vilkor för deras framträdande och
bestånd under skilda yttre förhållanden och derigenom beredes
större utrymme för hvarje art. Skulle samtliga på en gång fram-
träda, skulle de yppigare och större förqväfva de spädare och
mindre. Synnerligast gäller detta om växtriket, hvars alster icke
ega valfrihet af vexlande stationer, utan helt och hållet äro be-
roende af. den yttre omgifvande naturen. Sa se vi ock arternas
antal högst inskränkt i den kalla zonen 1 jemförelse med de var-
mare, ehuru individernas antal knappast är ringare, emedan un-
der den korta vegetationsperioden så föga omvexling eger rum i
klimatförhållanderna i jemförelse med de länder, der vegetationen
fortskrider under hela eller större delen af året. Det är häraf
arternas emot eqvatorn jemt stegrade antal beror och icke endast
af den högre temperaturen, ty den alstrande naturen frambringar
lika lätt former egendomliga för den kalla som den heta zonen,
och måhända gäller detta mest om Svamparne, hvilka utgöra. den

— 138 —

ojemförligt artrikaste delen af vegetationen i våra länder; men de
äro så väl till sin utbredning, som växttid i flera afseenden en
motsats till de grönskande växterna. Ty då dessa vid solstånds-
tiden stå i sitt högsta flor, är Svampvegetationen under denna tid
torftigast; Svamparnes egentliga växttid börjar först efter sol-
ståndet, så att hösten blir deras ungdom, men flertalet af dessa
fruktificera först om våren. Uppfattar man detta riktigt, hvilket
vi i det följande med talrika exempel skola upplysa, försvinna
många anomalier i deras Biologie; hösten är deras vår, våren
blir för dem höst, liksom hos våra antipoder — och är det så-
ledes af omedveten, men riktig, instinkt man benämner Svam-
parne växtverldens andra hemisfer.

Under Botanikens glada, svärmande ungdomsår, under den

gamla Linneanska tiden, innan vetenskapen ännu blifvit så för-

näm, minutiös och genom jagande efter speciella detaljer så diffus
— då en naturforskning i stort gjorde sig mera gällande än den
nu vanligare i smått — då man uppfattade naturen eller hvarje
af dess riken såsom enhet, fast genom ett oändligt prisma bruten
till en lika oändlig mångfald — under denna tid studerade man
vida mer lifvets fenomener, naturen i sin sjelfverksamhet. Veten-
skapen var då mera supranaturalistisk, uppfattande naturen som
en högre uppenbarelse; i våra dagar är den mera rationalistisk,
sökande mest genom skarpsinniga förklaringar egen ära. Ehuru
den förra lättare och mera bildande ingick i allmänna bildningen
och praktiska lifvet, kunna vi i den abstrakta vetenskapens in-
tresse omöjligen förkasta den senare, blott den för exegesen ej
förbiser eller misstyder den gudomliga urkunden, naturen. Det
går en poetisk värflägt genom alla LINNÉS herrliga uppsatser af
denna art, såsom Prolepsis plantarum, Somnus plantarum, Gem-
me arborum, Vernatio arborwm, Horologium Florce, Calenda-
rium Flore; de innehålla alla en oskattbar rikedom af trogen,
passiv naturbetraktelse, som ej blott med det naturliga ögats,
utan mera genom snillets skarpsinnighet uppfattats af de förbi-
skymtande fenomenerna — och i allmänhet kunde man säga, att
i samma mån synen underlättats genom mikroskoperna, i samma

— 139 —

mån har ögats naturliga skarpsynthet aftagit, af samma grund,
som de yttre sinnena äro mera utbildade hos vilden, än hos den
civiliserade europeen. Derföre har man i de flesta ofvannämnde
frågor knappt kommit ett steg längre än LINNÉ och fastän växt-
geografien blifvit mångsidigt bearbetad, har Calendarium Flore
intill sista åren blifvit försummadt, ehuru naturens uppträdande i
tiden icke är mindre väsentlig än den samma i rummet. TI sitt
Calendarium Florce fästade LINNÉ ingen uppmärksamhet på Svam-
parne — och då ingen efter honom lemnat några bidrag dertill,
torde tillåtas oss ett försök, att sprida något ljus öfver denna
vextverldens nattsida. |
Redan ARISTOTELES anmärkte, att för växtriket de fyra ärs-
tiderna (vinter, vår, sommar och höst) emotsvara de fyra åldrarne
(barndom, ungdom, mannaålder, ålderdom) bland djuren och att
vextindividens lif var afslutadt inom året. Denna uppfattning är
fullkomligt riktig, då man antager den ettåriga plantan såsom
typ för individsbegreppet inom växtriket. Denna är ock den enda
allmänt tillämpliga på alla växter; de sammansatta växterna, f.
ex. träden, upplösas då till lika många individer som årsskott.
Men det skulle alltför långt afleda oss från vårt egentliga ämne,
om vi här ville ingå i den onyttiga striden öfver begreppet in-
divid i växtriket: endast ett sorgligt vittne på saknaden af första
elementerna af filosofisk bildning, då man ej insett, att individ i
högre mening kan i inskränktare innefatta en maångfald individer
i flera gradationer. Så kan man visserligen anse äfven trädet för
ett individ, men i annan mening än den ettåriga plantan. Detta
gäller likväl icke om de mångariga, träartade svamparne (f. ex.
Fnösksvamparne); ty, ehuru dessa årligen afsätta nya lager, så
att man äfven hos dessa kan räkna årsringar, så utgör det blott
ett individ, ett sammanhängande lager”), som utgår från deras
mycelium och endast bekläder ett äldre indiv och är således skill-
naden föga betydlig från de öfrige Svamparne, hvilkas vanligen
mångåriga vegetativa system blott är undandöljdt i jorden, rutten

”) LINNÉ benämnde trädens stammar en rot ofvan jord (radix supra terram);
nämnde Svampars vegetativa system är ett svamplager, som trädt i dagen.

— 140 —

ved 0. s. v. Hos dessa har man derför att tillse, vid hvilken
arstid detta nya lager börjar bildas. Detta inträffar vid första
regntid efter sommarsolståndet. Samtidigt dermed börjar, med få
undantag, hela det nya årets svampvegetation. De mucilaginösa
Gasteromyceterna hinna först till utbildning, derefter de köttiga
arterna om hösten. Men alla af hårdare och fastare substans
hinna till utbildning (frömognad) först om våren, och mot sol-
ståndstiden är årets svampvegetation först afslutad. Då således
sommaren är deras barndom, hösten deras ungdom, då deras ve-
getativa kraft är störst, vinter och vår deras mannaålder och ål-
derdom, så tro vi oss ega fullt skäl antaga en motsatt betydelse
för årstiderne för svamparne emot de öfrige växternas. Bland
otaliga exempel välja vi blott ett till bevis, som tillika på det
mest slående sätt framställer en vis plan i naturens anordning.
Rhytisma-arterne börja om sommaren såsom svarta fläckar på
lefvande träds och buskars blad, svälla om hösten upp till svarta
knölar, men under denna tid visa de ej ringaste spår till fröred-
ning, hvarföre man länge icke visste om man kunde anse dem
för annat än exanthemer, till dess jag händelsevis en vår fann
på de nedfallne löfven dessa knölar öppnade och då yppigt fruk-
tificera, samtidigt (vid samma temperaturgrad) med de nya bla-
dens utveckling på de träd och buskar, på hvilka deras elastiskt
uppstigande fröstoft skulle gro. Hade naturen ej uppskjutit dessas
fröredning till denna tid, hade den ju varit ändamålslös.

Fästa vi oss nu vid svamparnes bestämmelse att vara para-
siter eller lefva på döende växter, så finner man ock naturligt,
att dessa maste företrädesvis frodas, då den öfriga vegetationen
aftynar. Den motsats, som i svamparnes bildning och biologiska
förhållanden emot de öfriga växterna genast faller i ögonen, står
dermed äfven i nödvändigt sammanhang. Fast hösten är deras
vår, tillkommer dem alla höstvegetationens egenheter och fysiog-
nomi. Så sakna alla den gröna färgen, som tillkommer vårens

barn; all framskridande metamorfos, hvarigenom de blifva be-

stämda i sina former. Enligt höstvegetationens natur utvecklar
sig det fruktifikativa systemet på det vegetativas bekostnad; ge-

— 14] —

nom sin lösa substans fortskynda de till förgängelsen. Då Algerna
och vårvegetationen hämta sin näring af oorganiska ämnen, erfor-
dra svamparne, liksom de "högre växterna under frösättningen,
företrädesvis näringsämnen beredda af ett föregående organiskt
lif; isynnerhet qväfvehaltiga, emedan qväfvet utgör en öfvervä-

gande beståndsdel hos de köttiga svamparne och torde grunden

= deruti böra sökas både till deras hastiga tillväxt och förgängelse.

De arter, som utbildas på djurens spillning eller i gäsning varande
organiska ämnen, äro nemligen de hastigast utbildade, hastigast
försvinnande och minst vid årstiderna bundna f. ex. Coprini (C.
fimetarius ser man ofta i brinnande gödselsamlingar i Mars och
April). De åter som växa på bark, hårdnad ved o. 3 v. till-
växa mycket långsamt, vara hela året öfver, men fruktificera
egentligen om våren. Men utom dessa finnas flera andra arter,
hvilka i vårt så omvexlande klimat”), liksom flere bland Phane-
rogamerna, icke äro bundna vid någon viss årstid, utan framträda
när som helst yttre förhållanderna äro gynnande; dessa hafva af
alla den vidsträcktaste geografiska utbredning och förekomma i
de flesta länder af jorden. Vida större antalet är likväl bundet
vid bestämda årstider och det är dessa vi i det följande hufvud-
sakligen skola afse. Men det gifves ännu en annan klass, hvilka
atminstone i större mängd endast framkomma vissa år med ovan-
ligt rik nederbörd 1 förening med en högre värmegrad och före-
trädesvis under åskväder, synnerligast i Augusti månad, så att
en större elektrisk spänning i atmosferen synes vara ett vilkor
för deras utbredning. Troligen äro varmare trakter af jorden
deras egentliga hemland, men en ännu olöslig gåta är hvar deras
sporer under tiden förvaras, f. ex. Nyctalis-arternas, hvilka en-
dast visa sig ungefär hvart sjunde år och då visa sig på andra
köttiga svampar, uti hvilka deras mycelium omöjligen under tiden
kunnat bevaras.

”) Årstiderna äro nämligen icke hos oss så bestämda som i den tropiska och
varma [Can pexerade zonen. En höstlik väderlek kan här inträda under sjelfva
högsommaren då flera (men visserligen icke alla) egentliga höstsvampar kunua
uppträda. Detta gäller dock endast om de köttiga, alla Ed fast byggnad
hafva bestämda utvecklingstider.

— 142 —

Vid vår framställning af årstidernas motsatta betydelse för
svamparne emot de öfriga växterna torde man invända, att vin-
"tren gör ett afbrott i deras vegetation, hvilket icke eger rum med
de öfriga växternas under högsommarn. Grunden derför är. lik-
väl den att vi lefva under den subarktiska zonen och vi anmärka
ytterligare, att i den heta zonen vegetationen afstannar, träden fälla
sina löf o. s. v. på samma sätt hetaste årstiden. Ytterligheterna
i köld och värma verka således på samma sätt. Liksom hos oss
saknas söderns egentliga vårväxter f. ex. de herrliga Liliace&e, så
saknas 1 de tropiska länderna större delen af våra höstsvampar,
de köttiga Hymenomyceterna. Den allmänna lagen måste häm-
tas från medelförhållanden, nemligen 45” breddgraden, båda yt-
terligheterna utgöra undantag. Under nämnde breddgrad, eller vin-
terregnens region efter SCHOUW, afbrytes svampvegetationen om
sommaren, börjar först sednare på hösten, står under sin full-
komligaste utbildning just under vintersolståndet (Tuber eibarium);
men ju mer vi närma oss polerna, desto mer tillbakaflyttas tiden
för de egentliga svamparnes framträdande. Det mest karakteri-
stiska slägtet i detta afseende är Cortinarius. I S. Italien är
bästa tiden för dessa från den 15 Nov. till den 15 Dec., i syd-
liga Frankrike från den 15 Okt. till den 15 Nov., i norra Tysk-
land efter ALBERTINI och SCHWEINITZ från den 15 Sept. till den
15 Okt., men hos oss vanliga år från den 15 Aug. till den 15
Sept. Det synes vara öfverflödigt anmärka, att dessa uppgifna
tidsmomenter icke få strängt uppfattas, utan endast såsom unge-
färliga, då efter yttre förhållanden deras utbildningstid under olika
ärgängar än fram-, än tillbakaflyttas. I den arktiska zonen blir
hela svampvegetationen sammanträngd till den korta sommaren.
Ty värma och fuktighet i förening äro för svamparne lika nöd-
vändiga vilkor, som för den öfriga vegetationen, men med den
skillnad, att då bland de öfriga det företrädesvis är värmen som
bestämmer vegetationens inre olikhet, är det bland svamparne
fuktigheten. - Detta är primära grunden så väl till olikheterna i
deras årstider, som i deras geografiska utbredning”).

”) Min sov, E P. Fries, bar i sin gradualdisputation öfver Svamparnes geogra-
fiska utbredning i detaljer utfört detta senare.

— 143 —

LINNÉS fördelning af året i 12 vegetationsperioder (»Menses»
L.) är så ypperlig att äfven för vårt ämne någon mer passande
svårligen kan uppgifvas. Vi hafva likväl icke velat benämna
dem månader, emedan de hvarken med månens omloppstider hafva
något gemensamt eller genom sin vexlande längd kunna med en
månad i vanligt språkbruk jemföras. Rättast vore äfven börja
svamparnes kalendarium vid deras nyår, sommarsolståndet; men
då en enskild del måste underordna sig det hela, följa vi helt
och hållet den Linnéanska ordningen, hvarigenom jemförelsen med
den öfriga vegetationen underlättas. Vi böra slutligen anmärka,
att vi till medlersta Sveriges horisont räkna äfven Smålands
bergstrakter, der till tiden svampvegetationen öfverensstämmer
med Upsala horisonts, endast Skånska slätten afviker betydligare,
der ofta den rikaste svampvegetation infaller i Oktober.

I. Vintren eller Isperioden (Mensis glacialis L.) innefattande Ja-
nuari och i vanliga år hela eller större delen af Februari.
Då temperaturen är under fryspunkten måste all vegetation
upphöra, emedan alla växternas närande delar måste upp-
tagas i flytande form eller upplöste i vatten. Detta hindrar
likväl icke en mängd sega och läderartade svampar under
denna tid bibehålla sig friska och oskadade (Lenzites, Po-
lypori, Deoedalece, Irpices, Sterea m. f1.); ja! äfven fera
köttiga såsom Agaricus velutipes, salignus, serotinus. och ge-
latinösa: Tremellinec. Flera, som till vintrens inträde ej
hinna utbildning, såsom Corticia och flera Discomycetes lida
icke det minsta af kölden, ehuru deras utbildning afbrytes.
För flera Pyrenomyceters mognad synes just denna frostpe-
riod vara af vigt, emedan de under deruppaå infallande tö-
väder bäst fruktificera. Under denna period frambryter MNe-
maspora erocea i stor mängd på i vedlager uppstaplade
Bok-grenar. I växthus och annorstädes der temperatur ej
sänker sig under fryspunkten besväras man af mögelväxter.
Likväl finnas hos oss inga för denna tid egendomliga arter
(om ej Hypoclnus serus), men helt olika är förhållandet i
södra Europa. Under lindriga vintrar kan likväl så blid

2

väderlek inträffa, att svampvegetationen ännu fortfar. I
Skåne är detta icke ovanligt; 1853 d. 12 Januari fans på
Slottsbacken vid Upsala efter flera klara frostfria dagar
Ag. muralis, som under de samma uppväxt.

Sidvintren eller Tövädersperioden (»Mensis regelationis L.»)
börjar vanligen i slutet af Februari, fortfar med mer eller
mindre häftiga recidiv af vintren till d. 15—21 April. Af
köttiga svampar framkomma under denna tid Agaricus un-
gwcularis, hemalis, azymus; i brinnande gödselsamlingar
Coprinus fimetarius och C. congregatus (Upsala 1857); utom
dess reviviscera Åg. vel utipes, Tintinabulum, flera Marasmi”).
För en del lägre på trädstammar växande Hymenomyceter
(Kneifjia, Corticia, Radula m. fl.) är denna period den mest
gynnande, under hvilken de fruktificera. Samma förhållande
eger rum med flera Pistillarie, Acrosperma, Sclerotiacec!,
Thelebolus terrestris!, Dacryobolus sudans. En mängd Py-
renomyceter fruktificera äfven bäst vid denna tid, såsom
Diatrype- och Valsa-arter, framför allt Cytisporer; och de
utmärkta Spheronema rufum, Ceratostoma niveum och
Crociceras äro karakteristiska för denna period. Ännu mera
gäller detta om de sega Discomyceterna, såsom Dermatec,
Heterospheeriw, Lachnelle, Cenangia, Trochile, Phacidium
Pim, Agyria; synnerligen märkvärdigt är att den på nässle-
stjelkar växande Rhytisma Urtice, jemte Dacrymyces Ur-
ticce, nu samtidigt med de uppstickande nässleskotten fruk-
tificera, då de öfriga på träds löf växande först mogna då
löfven äro färdiga att utslå. Mest anmärkningsvärdt är lik-
väl, att redan nu uppträda åtskilliga de mest utbildade
Pezize, såsom P. nigrella, coceinea, melastoma, protracta
(Microstomum hiemale Bernst.), Helotium pithywm, aureum
och af mindre Pezizer P. calycina, bicolor, cerina, flammea,
corticola och otaliga andra. Af Gasteromyceter finnas blott

fa, men i hög grad utmärkte, f. ex. Reticularia olivacea,

”) I växthusen i Botaniska trädgårdar framkomma ofta under denna tid Agaricus
cristatus, echinatus, flabellatus Borr.

IT.

— 145 —

Tachnobolus cireinans, Physarum hypnophilum och Licea.
Utrymmet medgifver icke anföra alla de lägre Gymno- och
Haplomyceter, som nu visa sig; den mest karakteristiska är
Lanosa nivalis, som under blida dagar framträder i de
smältande snödrifvorne, men träffad af solstrålarne nedslås
som en spindelväf till marken.

Såningstiden eller Hängeträdens blomningstid (Mensis ger-
minationis) beräknas från islossningen till löfsprickningen.
Under denna tid, då öfrige växter gro, finnas en stor mängd
svampar i sin bästa mognad, som ej kunde vara förhållan-
det, om ej årstiderna för dessa hade en motsatt betydelse.
Af de på jorden växande Hymenomyceter tillhöra likväl få
denna årstid, såsom Ågaricus esculentus (ytterst -allmän),
ÅA. majalis, albellus, Cantharellus lobatus; men några hela
sommaren förekommande visa sig nu vissa år ånyo såsom
Agaricus campanella, umbelliferus, alcalinus, carbonarius,
atrorufus m. f., Panaeolt och Coprini; af de lägre parasi-
tiska fortfara de flesta under förra månaden nämnda, jemte
Hymenula nigra. Men de flesta sega, läderartade Hymeno-
myceter, som qvarsitta från föregående höst, äro nu döda;
endast Polyporus brumalis reviviscerar. De mest utmärkta
för denna liksom förra månaden äro Discomyceterna, hvil-
kas kulmination infaller under denna månad och ädlaste
slägten nu framträda såsom Morchelle, Gyromitra, Discina
perlata och vaporaria (i drifbänkar: = Rhizina vaporaria
S. M.), Verpe, Peziza Acetabulum (slägtets utmärktaste
art), venosa, tuberosa, Ciborium, melena, vernalis, vesicu-
losa, Ciborioides jemte otaliga andra; ytterligare Bulgaria
globosa (den mest egendomliga bland alla Discomyceterna),
Ombrophila violacea, större delen af Phacidiacei, Actino-
thyrium, Åctidium, arterna af slägtet Polynema: Ditiola,
arterna af slägtena Zympanis och Cenangium fruktificera
nu som bäst. Åfven talrika icke vid någon viss årstid
bundne Pezize framkomma derjemte, såsom P. varia, Ca-
tinus, badia, repanda, scutellata m. fl. Pyrenomyceterna äro

IV.

— 146 —

äfven talrika och många äro egendomliga, hvilka vore för
vidlyftigt anteckna. Stegia arundinaccea är måhända den
mest egendomliga för denna årstid, jemte Myriococcum, Hy-
phelia och Physarum vernum af Gasteromyceterna. Eljest
tillhöra de mera normala slägtena af dessa icke denna års-
tid. ÖOnygena equina finnes dock på hästhofvar fruktifice-
rande. Deremot framträda äfven en stor mängd af de ut-
märktare arterna bland de lägre svamparne, såsom Guluti-
mum, Myriophysa, Isaria monilioides, alla arterna af ÅAr-
thrinium, Dematium lispidulum, jemte de utmärktaste Hel-
misporia och Cladosporia. Det bör likväl icke förgätas att
alla dessas utbredning redan börjat föregående år.

Löfsprickningen (Mensis frondescentie L.) eller från medlet
af Maj till och med första 8 dagarne af Juni. Denna är
egentligen endast en fortsättning af föregående och svamp-
vegetationen snarare i af- än tilltagande, ehuru under sär-
deles gynnande väderlek talrikare arter af de, vid ingen
ärstid bundne, geogeniska Hymenomyceterna pläga framträ-
da, såsom Ågaricus wnfundiwuliformis, butyraceus, dryophi-
lus, rubromarginatus, ostreatus, fibula, Prunulus, pyxidatus,
Hygrophorus conicus, Marasmius oreades, Boletus scaber,
Clavaria fragilis, mucida; men alla dessa äro allmännare
hösttiden. Blott få äro egendomliga för denna tid, nemligen
Agaricus gambosus, graveolens, sinopicus, icemadophia, cly-
peatus, vernalis, pröcox, Bolbitius vitellinus, Lenzites le-
pideus; Polyporus squamosus, Hydnum fuscoatrum börja
nu äfven visa sig, men utbildas under följande ännu mer.
Flera af Discomyceterna qvarstå sen förra månaden. men
blott få tillkomma, såsom Vibrissea, Mitrula paludosa, Hel-
vella lacunosa; anmärkningsvärdast är de epiphylla Rhy-
tismernas mognad samtidigt med de nya utslående löfven.
Pyrenomyceternas bästa tid är dock nu förbi. Deremot börja
Gasteromyceter allmännare visa sig, såsom Lycoperda, men
i synnerhet Myxogastres, såsom KReticularia atra, jemte flera

under sommarmånaderna vanliga f. ex. sEthalium, Licea

— 147 —

cylindrica, Stemonites fusca, ferruginea, Physarum nutans
m. fl. Trichia fallax, chrysosperma. Af de lägre svamparne
visa sig äfven flera; karakteristiska äro JIsaria carnea, Ce-

phalotrichum- flavovirens och Gymnosporangium juniperinum

-— och bland Entophyterna Peridermium Pini och corru-

scans. Heidia och Uredines börja nu visa sig på blad,
synnerligast af Ranunculacec, Sazxifragee o. s. Vv.

V. Under Solståndstiden (Mensis florescentie), motsvarande de

VI.

trenne senare veckorna af Juni, är ett afbrott i svampar-
nes vegetation, emedan förra aårets svampvegetation före
denna period afslutats och det nya årets efter denna tid -
först börjar. Detta är dock vida mer i ögonfallande i de
varmare länderna än hos oss, der ofta äfven en regnfull,
höstlik väderlek kan inträffa, då flera af de vanligaste (egent-
ligen skördetiden tillhörande) Hymenomyceter, utom förut-
nämnda, pläga framkomma, såsom Ågaricus vaginatus, pla-
typhyllus, ectypus, laccatus, galericulatus, cervinus, mutabi-
lis, campestris, foemisecu, Sphagnorum; Panaeoli, Russulce,
Cantharellus cibarius, Boletus subtomentosus m. fl., men nå-
gra för denna period egentligen egendomliga kunna vi icke
uppgifva, om icke Agaricus solstitialis, Pes Capre och af-
fricatus; Polyporus sulfureus börjar tillika nu utsvälla på
gamla löfträds stammar. Äfven af Discomyceter (ehuru
Peziza hemispherica nu börjar visa sig) och Pyrenomyceter
framkomma inga mera egendomliga. Deremot tilltaga Myxo-
gastres såsom ÄLycogala epidendron, Arcyrice och Trichiw
under egna, gynnande förhållanden, Kcidia och Uredines
blifva allmännare; men af de till bladsvamparne räknade
äro Phylleriacei nu de mest framstående, ehuru dessa icke
äro sjelfständiga växter.

Karttiden eller högsommaren (M. grossificationis IL.) eller
större delen af Juli, är icke heller synnerligen svamprik,
ehuru nu inträder svamparnes groningstid eller Mycelii ut-
bildning. Svampvegetationen under denna tid beror mer än
andra månader af väderleken; är den klar och torr uteblir

VIL

— 148 —

den nästan alldeles; är nederbörden mera betydlig visa sig
de flesta redan nämnda Hymenomyceter, till hvilka komma
Ågaricus granulosus, mucidus, radicatus, clavipes, purus,
pascuus, pediades, tener, samt i synnerhet arter af Volvaria,
Pluteus och Inocybe, Paxillus involutus, Gomphidius glu-
tinosus, TLactarius torminosus, rufus, Russula adusta och
decolorans, Boletus variegatus och luridus, Craterellus lu-
tescens och någon gång Hydnum repandum. Af Cortinarier
är C. cinnamomeus den enda, som hittills visat sig. Alla
dessa tillhöra egentligen följande månader, men för denna
egendomliga äro Ågaricus squamulosus och Leptonie, jemte
andra med dem beslägtade Hyporhodier; deras maximum
infaller dock först under följande. Af Discomyceterna finnes
knappast någon tillhörande denna tid; men flera Pyreno-
myceter, helst på blad, såsom Dothideer, Rhytismer, fram-
träda nu, utan att likväl förr än följande vår mogna. Der-
emot tillhör Cordyceps typlina denna årstid. År nederbör-
den betydlig under denna period, så uppnå Myxogastres, f.
ex. Spuwmaria, sin högsta utbildning, De år, då deremot
nederbörden är ringa, saknas fera arter af Diderma, Di-
dymium. Craterium, Cribraria, Dictydium, ty ehuru deras
utbildning inträffar då följande månad, blir deras utbildning

icke så rik, som under innevarande.

Slottertiden (Mensis maturationis L.) innefattar sista veckan
af Juli och de tvenne första af Augusti. Svampvegetatio-
nen, i synnerhet Hymenomyceternas, betydligen ökad. År
väderleken gynnande framkomma nu i mängd Amaniter, Le-
pioter, Pholioter, Lactarier, A. lugubris, Gomplus rutilus,
Hygrophorus olivaceo-albus jemte vissa arter af underslägtet
Hydrocybe (H. murinaceus), Boletus luteus, granulatus, bo-
vinus, piperatus, edulis, impolitus, de vanligare Hydna och
Clavarie. Nu först börja äfven Cortinarier (med undantag
af C. cinnamomeus) visa sig (C. scaurus är den tidigaste),
men ännu hufvudsakligen endast de större och allmännare

arterna, såsom C. caperalus , saginus, traganus, torvus,

— 149 —

brunneus, evernius, limonius, raphanoides, armeniacus, ca-
staneus. Hyporhodierna och Myxogastres hinna nu sitt maxi-
mum och aftaga under följande perioder. Men det är huf-
vudsakligen på fuktigare ställen i skogarne svampvegetatio-
nen framträder, i synnerhet talrika Mycener, f. ex. Å. ga-
lopus, zephirus, lacteus, integrellus m. 1. Denna och som-
marmånadernes arter utmärka sig i allmänhet genom högre
och renare färger, som icke genom torkning förändras, då
höstmånadernes vanligen äro smutsigt gråa eller brunaktiga,
samt genom torkning blifva blekare (hygrophana). Så till-
hör Ågaricus vaginatus fulvus företrädesvis sommaren, bör-
jan af hösten Å. vaginatus spadiceus och senhösten Å. vag.
lividus. De så utmärkta Tricholomerna saknas likväl ännu
till största delen, med undantag af ÅA. inamoenus. Bland
Discomyceterna äro få mera utmärkta, f. ex. Ascoboli, före-
trädesvis tillhörande denna period; äfvenså bland Pyreno-
myceterne, f. ex. Hypocrece, hvilka väl nu börja visa sig,
men mera tillhöra följande. Deremot utbildas flera de ut-
märktaste Gasteromyceter, f. ex. Phallus, synnerligast under
åskväder. Bland de lägre svamparne äro de nu framträ-
dande Ceratia de utmärktaste. Af bladsvamparne framträda
nu, jemte <Eecidia och Uredines, Phragmidier, Uromyces-
arter. ;
VIII. Skördetiden (Messis IL.) omfattar vanligen senare hälf-
ten af Augusti och första 8 dagarne af September. Un-
der denna period infaller maximum för de större, köttiga
svamparne, hvilkas bästa växttid sammanfaller med Corti-
nariernas. Dessa framträda nu i en oändlig mångfald af
former och snart sagt äfven arter, likväl så att de mera
köttiga (icke hygrophana Phlegmacia och Inolomerna före-
trädesvis tillhöra denna tid; de tunnare, mera vattenaktiga
och deraf färgskiftande åter följande. De flesta slägten af
de köttiga Hymenomyceterna äro nu rikast representerade,
att det blir omöjligt uppräkna enskilda arter; endast några
få tidigare, f. ex., Leptonier aftaga. Såsom denna månads

IX.

— 150 —

utmärktaste arter böra vi nämna Boletus cyanescens, ful-
vidus, felleus, badius; Polyporus subsquamosus, ovinus, con-
fluens jemte förvandta; Hydna carnosa, terrestria, Sistotre-
ma confluens 0. s. V. Åfven Tricholomer, som äro bland de
senast framträdande, börja nu blifva allmänna, såsom: Å.
rutilans, imbricatus, vaccinus, terreus, flavobrunneus; cory-
pheus m. f.; dock infaller deras maximum och de ännu se-
nare Pratellernas och Pleuroternas först under följande tid-
skiften. Af Discomyceterna framkomma likaledes flera högst
utmärkta arter af Helvella, Geoglossum, Cudonia circinans,
Spathularia, Peziza (f. ex. P. macropus, aurantia, onotica,
leporina), Rluzina undulata; likaledes af Pyrenomyceterna,
f. ex. Cordyceps alutacea, purpurea: Åfven för Lycoperdacei
inträffar nu den mest gynnande årstiden; liksom för Reti-
cularia maxima och andra Myxogastres. I allmänhet är det
under denna årstid de flesta meteoriska svampar visa sig.
Af bladsvampar utbilda sig företrädesvis Erysiphes-arterna
under denna period.

Eftersommaren (Mensis disseminationis L.) från den 8 Sept.
till månadens slut. Den yppiga svampvegetationen under
förra månaden fortfar äfven under denna, så vida icke torr
och klar väderlek och i synnerhet ej nattfroster inträffa, då
den aftager. Inträffar likväl efter dessa en ny regntid upp-
träda samma arter ånyo, hvilket icke är förhållandet under
följande. Mindre nytt tillkommer, utom några mera lång-
samt växande trädsvampar, såsom Polyporus umbellatus,
frondosus, Tlispidus, borealis, Hydnum septentrionale, Co-
ralloides, Erinaceus; Thelephore jemte talrika förvandta.
Maximum för Cortinarä och Hygrophori inträffar vid denna
periods början och för Stropharice och Coprini vid dess slut.
Agaricus melleus, ehuru nu i aftagande, bildar de största
tufvorna vid trädrötterne, liksom den nu uppträdande Agari-
cus squamosus under följande. Tricholomerna äro talrikare
än under föregående tidskifte, men flera dess utmärktaste
arter f. ex. Ågaricus equestris, portentosus, soponaceus, per-

— 151 —

sonatus, brevipes m. fl. blifva först utbildade och allmänna
under följande. Enskilda för denna årstid karakteristiska
arter äro, för att blott nämna de utmärktaste, Ågaricus
bulbiger, giganteus, nebularis, atromarginatus, radicosus, pe-
lanthinus, Cantharellus cinereus, sinuosus, Marasmius chor-
dalis, Hygrophorus penarius, Boletus floccopus, Fistulina
hepatica m. fl. Anmärkningsvärdt är, att vid Femsjö fram-
kom alltid Sparassis under denna period, ofta första veckan
i September; men vid Upsala framkommer den vanligen
först i slutet af Oktober; deremot är icke ovanligt, att sam-
ma art visar sig vid Upsala tidigare än i södra Sverige.
Till denna period höra de Gasteromyceter, som hafva en
fastare byggnad, såsom Hlaphomyces, Secleroderma, Poly-
saccum, Rhizopogon, Hyperrhiza, Sterrebeckia, Cenococcum;
äfvensom Hecchyna faginea (Onygena S. Myc.), jemte Tri-
chier, Arcyrier. Bland de denna period karakteriserande
Disco- och Pyrenomyceter nämna vi endast Helvella elastica,
Peziza sepulta m. fl. Phacidium coronatum och Hysterium
tumidum fructificantia jemte Cordyceps militaris, ophioglos-
soides, Nectrie och flera Spherie. Af de lägre svamparne
Isarie, Anthine m. fl. och bland de entophytiska bladsvam-

parne Puccinice, Asteromata 0. s. Vv.

X. Löffällningen (Mensis defoliationis L.) börjar med de första

skarpare frostnätterna, vanligen sista dagarne i September
eller första dagarne af Oktober. Svampvegetationen anta-
ger nu en helt annan karakter; jordsvamparne aftaga be-
tydligt, de ömtåligare sommarsvamparne försvinna såsom de”
flesta Boleti; i stället inträder en rikare vegetation på träd-
stammar, så att nu infaller maximum för Agarici Pleuroti
(såsom ÅA. glandulosus, salignus, petaloides, Ulmarius, sero-
tinus, mitis, nidulans, mastrucatus, fluxilis m. 1.) och Cre-
pidoti, samt Polypori apodes (äfven de köttiga), Irpices,
Phlebice. De köttigare och saftigare Cortinari försvinna-
med få undantag, f. ex. C. orichalceus som tillhör denna
period; i stället tilltaga de mera vattenaktiga och Hygro-

— 152 —

phanska. Den för denna månad mest karakteristiska art
är Hygrophorus hypothejus, hvilken genast efter första frost-
natt öfver allt framträder och sedan fortfar inuti Decem-
ber, hvilket är så mycket anmärkningsvärdare som dess
närmaste slägting, Hygr. olivaceo-albus, som förekommit
förra månaderna, samtidigt försvinner. Bland de många ar-
ter, som nu dels först, dels i större mängd nu framträda,
nämna vi endast några utmärktare Å. tyrianthinus, lentus,
lupinus, cyatliformis, velutipes, collinus, supinus, Hygro-
phorus unguinosus, Marasmius porreus, prasiosmus, tergi-
nus, Arrhenia ÅAuriscalpium, Cantharellus crispus, musci-
genus jemte Cyphelle, Clavaria juncea, fistulosa, argillacea,
Typhule ete. Nu luxuriera tillika flera Tricholomer såsom
ÅA. equestris och öfriga under förra månaden nämnda; A.
loricatus och compressus tillkomma (i Skåne A. Schuma-
cheri, hordus, popinalis, obturatus m. f.); det samma
gäller om flera Hygrophori Hygrocybes, såsom H. psitta-

X

cinus,. coccineus, puniceus. Af Discomyceterna frambryter

nu ur bokstammarne i stora massor Bulgaria inquinans;
äfven Bulgaria sarcoides jemte sin sterila form Tremella
sarcoides. För öfrigt börja nu så väl de smärre Discomy-
ceterna, som Pyrenomyceterna blifva så talrika, att man
icke kan uppteckna alla enskilda arter. Deremot aftaga
Gasteromyceterna märkbart; karakteristiska för denna pe-
riod äro likväl Tulostoma, (Scleroderma Bovista i Skåne),
Reticularia versicolor, Trichia serotina, några Physara och
Iicee. För mögelväxterna är denna tid tillika högst gyn-
nande, företrädesvis för dem, som utbildas på ruttnande svam-
par, Botrytis-arter, Trichothecium m. fl. Hydrophora stercorea
och Mucor caninus spela en väsentlig roll under de töckniga
Oktoberdagarne på skånska slätten. Bland de entophytiska
bladsvamparne förherrska nu Septorice, Ascospore m. fl.

Frostmånaden (Mensis congelationis L.) under hvilken blida
och kalla dagar med frostnätter omvexla; snö faller väl,

I

men

men borttinar vanligen; vanliga år sammanfaller den med
November månad. Af alla månader är likväl denna den
mest omvexlande; en del år kan hela November vara blid
såsom 1847 och då fortfor hela tiden förra månadens svamp-
vegetation, ja vissa arter framträda då i mängd, -som andra
år alldeles icke finnas (f. ex. Coprimus 'ephemeroides, Bol-
bitius luteolus) eller ock blott enstaka förekomma f. ex. A.
Arrhenu; andra åar ater f. ex. 1856 infaller under samma
tid stark vinter med köld och snö, då vegetationen allde-
les afbrytes. Vi måste här afse det normala förhållandet.
Under detta qvarstå vanligen några köttiga jordsvampar,
men vanligen så skadade att de icke fruktificera (af Corti-
narii qvarstår C. rigens längst), endast några få hålla sig
ännu friska, såsom Å. cyatliformis, brumalis cum affin.,
pyxidatus, umbelliferus, rugosus, Panwoli, Marasmii; men
ganska många trädsvampar, af hvilka några nu först upp-
hinna sin fullkomligaste utbildning, såsom Å. velutipes, sc-

rotinus, Panus, Lenzites-arterna; synnerligast gäller likväl

detta om Polypori, Merulii; Calocere fortfara tillväxa in-
till snön blir oafbrutet qvarliggande. Endast få nya Hyme-
nomyceter tillkomma nu, såsom Ågaricus tenacellus, supi-
mus, corticola, unguicularis, Cantharellus glaucus, Cyphella
leta, Clavaria contorta. Deremot synas de Tremellinska
svamparnes vegetation nu blifva rikare och flera, såsom
Fzidie, Nematelic, Diaphamum hinna först under följande
sitt maximum. Om Discomyceterna, som aftaga, och Py-
renomyceterna, som tilltaga, gäller hvad anfördes under
förra månaden. Gasteromyceter äro mycket sällsynta, men
åtskilliga qvarstå från förra perioder och såsom verkligen
karakteriska tillkomma Cribraria purpurea, Physarum hya-
num, utriculare, columbinum. Af de lägre svamparne börja
nu Dematiacee och Sporidesmiacer vegetera på de borttvi-
nande örtstjelkarne för att nästa vår fruktificera, såsom
Cladosporia, Hendersonice, Diplodic. Af bladsvampar ut-
bildas nu Melampsore. ;

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 5. 2

XII.

— 154 —

Snömånaden (Mensis nivalis), med qvarliggande snö, sam-
manfaller vanliga är med December månad. Men då tem-
peraturen vid denna årstid mycket vexlar olika år, kan ock
svampvegetationen ombytas med förra månaden, hvilken lik-
väl dervid förlorar på ombytet. Endast Pyrenomyceterna
vinna. — När snö täcker marken kan naturligtvis inga jord-
svampar mera finnas, men på trädstammar visa sig ännu
flera, om blid väderlek infaller, ja! några äro till och med
nu allmännare, såsom Ågaricus corticola, hiemalis och flera
Tremellinska svampar f. ex. Ewidic, Nemateliw, Callorie
fruktificera nu som bäst; äfven Stictei. Talrika Pyrenomy-
ceter såsom Xylaric, Hypoxyla, Diatrypes-arter, jemte Gib-
bere, Dichene m. fl. äro nu bäst utbildade. De under
förra månaden anförde Gasteromyceter tillhöra vissa år äf-
ven denna. Af bladsvampar utbildas nu Phomata och Stig-
matex. — Helt olika är förhållandet i södra Europa, äfven
i det sydvestliga England, hvarest under de blida vinter-
regnen är den rikaste svamptid, för hvilken den äkta Tryffeln
(Tuber cibarium) är karakteristisk. — Under hvar och en af
föregående årstider hade vi lätt kunnat tillägga ett tio-, ja!
hundradefallt antal af arter, men vi hafva ansett lämpligast
hufvudsakligen endast anföra allmänna och utmärkta arter,
som under en lång följd af år blifvit observerade, ty en-
skilda observationer äro här af föga vigt.

Utgå vi nu frår den åsigten att svampåret börjar vid sol-

ståndstiden blifva flera svamparnes biologiska förhållanden klara.
Vi finna då först grunden till deras olikhet i geografisk utbred-

ning ligga deputi, att det icke är värman som bestämmer deras

väsentliga skiljaktigheter, som bland de grönskande växterna, utan
fuktigheten och nederbörden. Vidare, att svamparne i allmänhet,
i den mån tidigt utbildas, som deras byggnad är lös; så att
maximum för de ursprungligen mucilaginösa Gasteromyceterna in-

faller först (sommarn), derefter följa de köttiga slägtena (bör-

jan af hösten), sen för de sega, läderartade, fnöskartade (senhö-
sten och vintren); de horn- och kolartade hinna deremot först

sin utbildning om våren, såsom Pyrenomycetes, Dematiacei. Till

dessa sluta sig äfven de utmärktare vaxartade Discomyceterna,

af annan inre grund, som straxt nedanför skall anföras. Vid
sommarsolståndet är årets svampvegetation afslutad. Svampar-

nes stora klass kan fördelas med allt skäl i trenne, 1) de lägre

elementär-svamparnes, utan skildt fruktlager (Mucedines), 2) de

egentliga svamparne (Fungi) med exosporiska sporophorer och

3) halfsvamparne (Mycetes eller Ascomycetes) med endosporiska

sporophorer eller Asci p. s. d. Af dessa utgöra de förstnämnde

öfvergången till Phyceerna; de sistnämnde till Lafvarne. De egent-
liga svamparne, som utgöra centren, afbryta tvärt mot den öfriga
naturen och ega icke förvandtskap med någon annan familj utom
svamparnes klass. De mest från alla andra afvikande äro onek-

ligen Myxogastres. Betrakta vi nu hvardera af dessa underklas-
ser särskildt, så finna vi att de egentliga svamparne äro de som
först framträda efter sommarståndet (och ibländ dem främst de

mest afvikande Myxogastres, sen hösten och våren Mucedines;
Ascomycetes åter, som för slägtskapen med Lafvarne erfordra
längsta tid för sin utbildning, hafva tydligen sitt maximum om
våren. I den mån de biologiska förhållanden närma sig hvaran-
dra, försvinna alla gränser emellan Homonemeernas olika klasser,
som Hr D:r NYLANDER i en. uppsats i Kongl. Vetenskaps-Aka-
demiens förhandlingar visat och hvaruppå visserligen ingen enda
under senare 50 åren tviflat, som nagot befattat sig med dessa
växters studium.»

— 150: 0-—
Skänker till Vetenskaps=Akademiens Bibliothek.

Af H. Maj:t Konungen.
Archiv fär Kunde von Russland. XV: 3, 4. XVI: 1.

— Af Kejserl. Franska Regeringen.
Annales des Mines. Année 1856: 3, 4.

Af Geological Society i London.
Quarterly Journal. N:o 48, 49.

Af Société Geologique i Paris.
Bulletin. 22:e Série, T. XII: F. 66—80.

Af Istituto Imp. di Scienzi, etc. i Venedig.

Memorie. Vol. VI: P. 1.
Atti. Tomo II: Disp. 1, 2.

Af K. Akademie van Wetenschappen i Amsterdam.

Verhandelingen. Deel 3.

Verslagen en Mededeelingen. Naturkunde: Deel III: 3. IV: I — 3. V:A.
» » » Letterkunde: Deel I: 1—3. II: 1.

Vv. LEEUWEN, J., Lycidas et Musa Invocatio. Amst. 1856. 8:0.

Af Société Imp. des Naturalistes i Moskwa.

Nouveaux Mémoires. T. 10.
Bulletin. Année 1855: 2—4. 1836: 1.

Af RB. Academia de Ciencias i Madrid.

Memorias. 3:a Serie. -T. II: P. 1.
Anuncio del eclipse, 15 Marzo 1858.

Af Naturforschende Gesellschaft i Bamberg.
Ueber das Bestehen und Wirken der Gesellschaft. 3:r Bericht.

Af Schlesische Gesellschaft i Breslau.
Jahresbericht, 18355.

Af K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig.

ZARNCKBE, F., Urkundliche Quellen z. Geschichte der Universität Leip-
zig. &Lpz. 1857. 4:0. h

HanKreL, G. W., Elektrische Untersuchungen. I. =&Lpz. 1856. 4:0.

HormMeistTER, W., Beiträge z. Kenntniss der Gefässkryptogamen. II.
Lpz. 1857. 4:0.

(Fortsättn. sid. 201).

N

— 157 — ;

1

Ophionidslägtet Anomalon. — Herr BoHEMAN inlemnade
härom nedanstående af Studenten A. E. HOLMGREN författade
afhandling "):

»Emedan Ichneumoniderna numera synas tillvinna sig ett sti-
gande intresse hos oss, och sednare tiders forskningar icke alle-
nast gifvit vid handen, att denna insektsgrupp inom vårt fäder-
nesland är ganska talrikt representerad, utan äfven att flertalet
af hithörande arter äro obeskrifna eller ännu icke tillräckligt
kända, så vill jag hoppas, att sådana bidrag, som kunna lända
till dessa parasiters närmare kännedom, med välvälja måtte om-
fattas af alla dem, hvilka gjort denna del af vår fauna till före-
mål för sina forskningar. Under en sådan förutsättning har jag
trott mig böra bekantgöra de resultater till hvilka jag kommit
vid utredandet af Sveriges Anomaloner. Och emedan jag till-
förene .i Kongl. Vetensk. Akademiens skrifter funnit plats för
mina uppsatser, vågar jag äfven hoppas, att denna, som jag nu
framlägger till Akademiens granskning, måtte inrymmas i Öfver-
sigten af hennes Förhandlingar.

De insekter med hvilka vi här komma att sysselsätta oss,
tillhöra ÖOphionernas familj. Utan: tvifvel torde de redan hafva
tillvunnit sig samlares uppmärksamhet. Deras lefnadssätt, stor-
lek och egna kroppsbyggnad tyckes atminstone gifva anledning
till en sådan förmodan. De förekomma i alla Sveriges landska-
per, men ingenstädes i mängd, och aftaga i detta hänseende märk-
bart mot norden. Utan att här ingå i någon närmare redogörelse
rörande deras metamorphos och öfriga lefnadsförhållanden ”"'), vilja
vi blott anmärka, att alla arter, om hvilkas larvtillstånd vi kun-
nat förskaffa oss kännedom, lefvat såsom parasiter företrädesvis
i nattfjärilarnes afföda, och att det är högst sannolikt att alla
öfverensstämma 1 detta hänseende. Just denna omständighet, som

naturligtvis måste hafva ett stort inflytande på dessa parasiters

") Härtill Tafl. II.
”") Vi hänvisa i detta afseende till RarzEBuUrRGS afhandling: »dic Ichneumonen der
Porstinsecten in forstlicher und entomologischer Bezichung» Tom. I-III. Berlin.

Öfvers. af EK. Vet.-Akad. Förh., d. 13 Maj 1857,

geografiska utbredning, lemnar oss äfven en tillfredsställande för-
klaring på deras aftagande i talrikhet mot norden. Ty som det
är tillräckligt konstateradt, att ifrågavarande fjärilar jemförelse-
vis mindre talrikt förekomma i Sveriges norra provinser, så böra
vi väl äfven på förhand kunna antaga, att deras parasiter också
mera sparsamt böra förefinnas derstädes. -'Så är, som vi redan
hafva antydt, också verkliga förhållandet. Under en resa i södra
Lappmarken sistförflutne sommar hade jag rikt tillfälle att göra
dessa iakttagelser, såväl hvad Anomalonerna särskildt beträffar,
som Ichneumoniderna i allmänhet. Jag fann nemligen att Ich-
neumones, Crypti m. fl. till hvilka vi då äfven räkna Anomalo-
nerna, som innästla sig hos fjärillarver, förefunnos der i jem-
förelsevis ganska ringa antal. Mina, äfvensom Professor BoHE-
MANS, insamlingar och iakttagelser vore en tillräcklig bekräftelse
härpå. Men om vi deremot vände vår uppmärksamhet på andra
djur, som voro utsatta för Iehneumonidernas förföljelser, så hade
vi, med hänsyn till Lapplands fauna, i främsta rummet att be-
trakta Tenthredines. Lappland var ofantligt rikt på dessa djur.
Deras larver funno vi på snart sagt hvarenda buske under som-
maren och hösten. Denna omständighet ingåfvo oss den förmo-
dan, att sådana Ichneumonider, hvilka, under första stadiet af
sin tillvaro, lefva i dylika larver, äfven måste finnas derstädes i
stor mängd. Så befanns äfven förhållandet vara. Vara insam-
lingar gåfvo otvetydiga vittnesbörd om, att Lappland också eger
en stor rikedom på Tryphoner.

Vi se således att den högre norden icke är Anomalonernas
egentliga hemland, utan att dessa, liksom fjärilarna, tillhöra mera
blida luftstreck. En blick på Europas Lepidopterfauna torde gifva
oss ledning för bedömandet i hvad förhållande Anomalonernas
talrikhet inom vårt fädernesland bör stå till andra länders. Vi
kunna då nemligen väl inse, att Sverige måste ega mindre rike-
dom på dessa parasiter i samma mån som fjärilarna hos oss af-
taga i mängd. Men då nu de Anomaloner, som blifvit anmärkta
i Belgien, vår tids utmärktaste Ichneumonologs fädernesland, till

artantalet understiga våra, så tror jag mig derigenom erhålla stöd

|

för denna min förmodan, att, om några nya arter ännu hos oss
skulle kunna anträffas, så måste de vara ganska få. De rikhal-
tiga samlingar ”), som, vid utarbetandet af denna monografi, stått
mig till buds, äro äfven en tillräcklig borgen för ett sådant an-
tagande.

Enligt de iakttagelser, som blifvit gjorda, förekomma, ehuru,
som vi redan anmärkt, sparsammare mot norden, öfver hela Sve-
rige: Exochilum circumflexum, Anomalon Cerinops, Fibulator,
flaveolatum och tenwicorne. För södra provinserna egendomliga
äro: Schizoloma amictum, Heteropelma Calcator, Anomalon Wes-
meli, perspicuum och geniculatum. I de mellersta landskaperna
har man funnit Anomalon Eeros, procerum och nmigricorne. -Den
sistnämnde går dock äfven högre mot norden. För Gottland är
Anomalon rufum egendomlig och för Lappland Anom. septen-
trionale. De öfriga förekomma 1 södra och mellersta Sverige.

LINNÉ kände icke mer än en Anomalon, nemligen circum-
flexum, som han beskrifvit i Fauna Suecica, och FABRICIUS anför
blott tre arter, nemligen: amictum, circumflexum och xanthopus.
GRAVENHORST deremot beskrifver i sin Ichneumonologia Europea
26 europeiska arter, och ibland dessa återfinna vi de flesta af
vara. Uti Insecta Lapponica beskrifver ZETTERSTEDT tre arter,
af hvilka Anomalon flaveolatum och Cerinops (= pubescens ZETT.)
nu för första gången blefvo omnämnda såsom svenska. I sin af-
handling »die Ichneumonen der Forstinsecten», upptager RATZE-
BURG flera Gravenhorstska arter och tillägger äfven några nya.
Härefter har den entomologiska litteraturen blifvit riktad med ett
ytterst förtjenstfullt arbete öfver Belgiens Anomaloner af WES-

MABEL, hvaruti han beskrifver 20 arter, af hvilka många äro nya.

”) Dessa samlingar äro först och främst Kongl. Vet. Akademiens, sammanbragta
af vår berömde entomolog Prof. och Ridd. C. H. BoHEMAN; sedermera Prof.
och Ridd. ZETTERSTEDTS, hvilken s2jort mig den ovärderliga tjensten alt sända
mig alla typerna för sitt verldsbekanta arbete Insecta Lapponica; vidare Prof.
och Ridd. P. F. WAuLBErGSs, Prof. G. DauLBoMms och Herr N. WESTRINGS
enskildta samlingar, som äro af stor betydenhet äfven i detta hänseende; och
slutligen de utmärkta samlingar, som vår flitige och skarpsyote entomolog,
Kandidalen AXEL v. Goés, ställt till min disposition. Dessa samlingar, mina
egna att förtiga, hafva blifvit sammanbragta från alla Sveriges delar.

För meddelade iakttagelser står jag äfven i tacksamhelsförbindelse hos Hrr
G. BELFRAGE, FR. RIDDERBJELKE och CARL STÅL.

g — 160 —

Om vi nu särskildt vända vår uppmärksamhet på Sveriges fauna, .

så finna vi, att hon vid denna tidpunkt blott egde 3 arter be-
skrifna. Sedermera har jag 1 mina »Anteckningar under en resa
i södra Sverige är 1854» ytterligare beskrifvit två arter. Vi se

dock att detta artantal för närvarande är mer än fyrdubbladt.

Det kan visserligen med skäl tyckas, att Anomalonernas be-,

stämning, efter så mycket förarbete, icke skulle kunna vara för-
enad med några synnerliga betänkligheter; men af erfarenhet vet
man, att de gamles skrifter någongang icke ega den klarhet och
grundlighet, ej heller, sedan nu artantalet blifvit mångdubbladt,
nog tydligt framhålla sådana karaktärer, hvarigenom närstående
arter kunna med bestämdhet skiljas ifrån grundtypen. För reda
inom synonymien måste man dock respektera prioritetsrätten, och
om möjligt söka att komma på klar fot i detta hänseende. Några
dubier rörande Anomalonerna hafva icke uteblifvit. Tvistämnet
är Anomalon xanthopus. WESMAL har förslagsvis hänfört den
både till IHeteropelma Caleator och Anomalon armatum. Hvad
den sednare af dessa beträffar, så yttrar nämnde författare, att
de tvifvel, hvilka föranledt honom att icke antaga den vara iden-
tisk med xanthopus, synnerligast äro, att mandiblerna äfvensom
undre sidan af antennbasen hos armatwn äro helt gula, då der-
emot GRAVENHORST angifver, att mandiblerna vid basen och spet-
sen äro svarta och antennernas bas på undre sidan blott hos
hannen äro gula. Om vi nu närmare taga dessa förhållanden i
öfvervägande, så blir det temligen tydligt, att GRAVENHORST, vid
uppställandet af descriptionen till sin xanthopus, haft för ögonen
hannen till WESMZELS armatum och honan till densammes He-
teropelma Calcator. Öfvertygad härom har jag icke dragit i be-
tänkande att återföra Anomalon armatum under sin gamla be-
nämning. Hvad deremot min Anomalon Wesmeeli vidkommer, så
har den visserligen mycket gemensamt med GRAVENHORSTS AÅno-
malon ruficorne; men af skäl, som längre fram skola anföras,
har jag trott mig böra bibehålla den benämning jag för ett par
år sedan gifvit arten. Efter denna inledning vilja vi öfvergå till
arternas beskrifning. - 6

NR

— 161 —

Genus ANOMALON GRAV.

Caput plus minus buccatum; facie os versus sapissime distincte
angustata. Antenne filiformes vel setacer. Metathorax apicem versus
sensim declivis, apice ipso erumpente, areis nullis vel paucis. Abdo-
men longe petiolatum, valde compressum. Ale stigmate angusto; cel-
lula radiali sublanceolata; cellula cubitali prima nervum recurrentem
discoidalem tantum excipiente; areola deficiente, angulo areolari obtuso.
Pedes graciles; postici longiusculi, sub volatu pendentes; tarsis posti-
cis sepius incrassatis; unguiculis omnibus simplicibus; tibiis posterio-
ribus bicalcaratis. Diferentia sexus; mas: segmento septimo abdominis
majusculo, precedente parum breviore; valvulis genitalibus incrassatis,
obtusis; femina: segmento septimo abdominis retracto, brevissimo; te-
rebra nonnibil exserta, valvulis tenuibus. Habitant in gramimosis per
hortos et prata; flores umbellatarum interdum quoque visitant; in fru-
ticetis swepe etiam obveniunt. In Lepidopterorum larvis ova deponunt.
Hoc genus Gravenhorstianum in 4 Subgenera facile. solvi potest,
nempe:

A. Mandibule dentibus duobus inter se valde inequalibus apice
instructe. Nervus alarum recurrens discoidalis in medio cel-
lule cubitalis prime exceptus.

a. Tarsi postici articulo primo duplo circiter longiore quam
secundo.

1. Schizoloma WeEsm. Clypeus margine apicali late reflexo et bilobo.
2. Exochilum WeEsm. Clypeus margine apicali truncato.

b. Tarsi postiei articulo primo quadruplo longiore quam
secundo.

3. Heteropelma WEsm. Clypeus margine apicali late rotundato.

B. Mandibule dentibus duobus subcequalibus apice instructw. Ne-
vus alarum recurrens discoidalis ante medium cellule cubi-
talis prime exceptus.

4. Anomalon Grav. Clypeus apice medio acutangulo vel apiculato.

: Subgen. I. SCHIZOLOMA WESM.

Caput parum buccatum; fronte corniculo medio juxta basin an-
tennarum instructa; facie antice sensim angustata; clypeo vix discreto,
foveola utringue notato, margine apicali late reflexo, bilobo. Antenna
corpore nomnihil breviores. Metathoraz longe erumpens, apice medio
profunde exsculpto. Abdomen compressum; segmento primo sublineari;
terebra feminarum breviter exserta, valvulis linearibus. Ale nervo
transverso anali supra medium fracto. Pedes graciles; tarsis posticis
incrassatis, articulo primo duplo cireiter longiore quam secundo.

— 162 —

1. 8. amictum WESM.

Nigrum; facie flava; antennis apicem versus testaceis; abdomine
rufo vel rufo-ferrugineo, dorso segmenti secundi nigro; pedibus rufis,
anterioribus plus minusve cum tarsis posticis flavis, tibiarum posticarum
apice nigro. — AY. (Long. 8—13 lin.).

Ichneumon amictus FABR. Syst. 341. 78.

Ophion amictus FABR. Piez. 133. 11. ;

Anomalon amictum Grav. Ichn. Europ. III. 650. 114. —
RaArTzZEB. die Ichn. der Forstins. I. 88., II. 77.

Schizoloma amictum Wesm. Bull. de Belgique T. XVI. 120.
— HoLMGR. Act. Holm. (1854). 24. 1. &.

Habitat in Suecize meridionalis nemoribus, rarius; scilicet in Hallandia
ad Karup d. 12 Aug. feminam inveni; specimina quadam utri-
usque sexus in collectione Dom. G. MARKLIN quoque adservan-
tur, loco natali non annotato.

Inter majores Anomalorum species. Caput pone oculos paululum
angustatum; genis et temporibus minus tumidis; fronte ruguloso-pun-
ctata, nonnihil concava, antice in medio juxta basin antennarum cor-
niculo brevi, subtruncato instructa; facie os versus distinetius angu-
stata, ante orbitas utrinque longitudinaliter impressa. Mandibule den-
tibus inzqualibus, inferiore scilicet breviore. Palpi maxillares articulis
duobus ultimis brevioribus et gracilioribus quam articulo proxime prae-
cedente. Antenne corpore breviores, capite cum thorace plus duplo
longiores, filiformes, porrectae, apice subcurvata; articulo primo flagelli
secundo duplo longiore; sequentibus longitudine sensim decrescentibus.
Oculi -oblongo-ovati, subprominuli, nudi, juxta basin antennarum le-
vissime tantum emarginati. Thorax robustus; mesothorace fortiter
punctato, parum nitido, antice trilobo; pleuris remotius punctatis, in
medio lvwevibus, nitidis, infra alas subrugosis; peetore medio sulcato,
posvice marginato; scutello subdepresso, late sed parum profunde ca-
naliculato; metathorace longe erumpente, antice parum elevato, hirto,
rugis et lineis elevatis, irregularibus instructo, spatio medio costis
duabus convergentibus incluso, ante petiolum profumde exsculpto, area
laterali basali utrinque subcompleta, spiraculis ad basin retractis, ova-
libus. Abdomen lIaeviusculum ; segmento primo lineari femorum posti-
corum longitudine, basi reflexa; 2:do nonnihil longiore; 3—6 valde
compressis, subaequalibus vel longitudine paulo decrescentibus; terebra
valvulis linearibus; valvis genitalibus in & dilatatis, obtusis. Ale
nervo transverso anali supra medium fracto, nervum e fractura curva-
tum emittente. Pedes elongati, graciles; trochanterum posticicorum ar-
ticulis subtus longitudine aequalibus;,tarsis posticis in A valde, in L£
modice incerassatis, articulo secundo maris subtus canaliculato.

Mas et Femina subsimiliter colorati. Caput nigrum: palpis, man-
dibulis (denticulis fuscis exceptis), apice genarum, clypeo et facie, fla-
vis; orbitis oculorum externis plerumque etiam flavescentibus. Antenna
articulo primo ferruginco, supra interdum nigro, subtus semper flavido;
sequentibus ferrugineis vel testaceis, apicem versus sensim pallidioribus.
Thorax niger. Abdomen rufum, åpicem versus sepe ferrugineum; seg-

— 163 —

mento secundo dorso nigro. Ale flavescenti-hyaline, stigmate, radice
et squamulis in P2 rufis aut ferrugineis, in & testaceis. Pedes rufi;
anteriores pallidiores, tibiis tarsisque ut plurimum in utroque sexu
flavidis, coxis et latere infero trochanterum in mare flavis; postici
coxis basin versus interdum nigricantibus, tibiis apice nigris, tarsis
flavis articulis 1, 2 et 5 interdum rufis.

Subgen. 2. EXOCHILUM WESM.

Caput buceatum; fronte corniculo medio pone basin antennarum
instructa; facie os versus sensim paulo angustata. Clypeus apice sub-
depresso, truncato. Antenne corpore multo breviores. Metathorax
breviter erumpens. Abdomen compressum; segmento primo sublineari;
terebra femimarum breviter exserta, valvulis linearibus. Pedes graciles,
tarsis posticis, in & articulo primo apicem versus sensim incrassato,
2—4 latis linea subtus elevata, in 2 modice incrassatis, subaequilatis.

[

1. E. circumflexum LINN.

Nigrum; facie ex parte scutelloque flavis; antennis rufo-fulvescen-
iibus, basi nigricante; abdomine rufo, apice et segmenti secundi linea
dorsali nigris; pedibus rufis, coxis nec non femorum tibiarumque posti-
corum apice, nigris. — AY (Long. 8—10 lin.).

Ichneumon circumflezus LINN. Faun. Suec. n. 1631. —
FABR. Syst. 341. 80. — THUNB. Ichn. n. 503.

Ophion circumflezus FABR. Piez. 133. 15. — Zerr. Ins.
Lapp. 392. 4.

Anomalon circumflexum Grav. Ichn. Europ. III. 643. 112.
— RATZEB. die Ichn. der Forstins. I. 87. IL 77.

Ezochilum circumflexum WEsm. Bull. de Belgique T. XVI.
121. — HoLMGR. Act. Holm. (1854). 25. 2.

var. 1. SL: scutello toto nigro.
GRrAVv. 1. ce. var. 1. — ZETT. I. c. var. b.
var. 2. AP: scutello apice ferrugineo vel rufo.

Habitat in fruticibus et graminosis per hortos, prata et silvas Suecize,
haud infrequens; mihi Junio et Augusto imprimis obvium ; scili-
cet in Scania (Prof. A. G. DAHLBOM); in Hallandia ad Karup d.
12 Aug. passim; in Smolandia et Westrogothia pluribus locis
(Prof. C. H. BoHEMAN); in Ostrogothia ad Winnuerstad prope
Motala frequens, ad Gusum iProf. P. F. WAHLBERG), ad Mjölse-
fall paroecie Kisa (Cand. A. v. Goés); ad Gothoburgum (Cel. N.
WESTRING); in Uplandia ad Holmiam passim, ad Upsaliam (Dom.
FR. RIDDERBJELKE); in Westmannia et Dalecarlia (Doct. C. H.
JOHANSSON); in Lapponia passim (Prof. J. W. ZETTERSTEDT).

Caput buceatum, pone oculos subdilatatum, hirtum, scabriculum ;
vertice late et profunde emarginato; fronte impressa. Labrum exser=

i — 164 —

tum. Mandibule dentibus duobus valde inzequalibus instructee, infe-
riore scilicet breviore. Palpi maxillares articulo ultimo penultimo non-
nihil longiore et tenuiore. Antenne dimidii corporis longitudine, fili-
formes, porrecta: vel apice subcurvatae; articulo primo flagelli secundo
vix duplo lougiore. Oculi oblongo-ovati, juxta basin antennarum le-
viter emarginati, nudi. Thorax fortiter puncetatus, hirtulus; mesotho-
race antice trilobo; scutello valde convexo; metathorace irregulariter
subreticulato-rugoso, lineis vel costis elevatis nullis, areis superioribus
omnino obsoletis, in medio longitudinaliter excavato-deplanato, apice
breviter et obtuse erumpente, profunde emarginato, spiraculis prope
basin locatis, subovalibus. Abdomen lIaeviusculum, sicut in Schizol.
amicto conformatum. Directio nervorum in alis omnino quoque ut in
illo. Pedes graciles; articulo secundo trochanterum posticorum subtus
paulo breviore quam primo; tarsis posticis ut in char. generis.

Mas et IFemina subsimiliter colorati. Caput nigrum; palpis et
labro, interdum quoque mandibularum medio flavis. Clypeus aut totus
flavus aut niger, macula vel linea transversali flava notatus. Facies
aut nigra, orbitis et linea media plus minusve lata, rarissime in ma-
culam parvam contracta, flavis, aut tota flava (0), praeterea punceto
verticis juxta oculos utrinque et orbitis externis flavidis vel subferru-
ginantibus, his nonnunquam tenuissimis. Antenne rufoe; articulis
1—2 (—3) nigro-piceis; primo subtus interdum flavo aut rufo. Tho-
rax mniger; sutura pleurarum postica plerumque rufescente; scutello
flavo vel ferrugineo. Ale flavo- aut fulvescenti-hyalince, stigmate, radio
et squamulis, rufis vel fulvis. Abdomen rufum; segmento primo rarius

medio nigro; 2:do linea dorsali nigra, a basi ultra medium extensa,-.

notato; 4 et 5 plus minusve nigris; 6 et 7 totis nigris. Pedes rufi;
anteriores plus minusve flavidi, coxis ut plurimum in & nigris, in &
subtus svepius flavis; postici coxis, femoribus et tibiarum apice nigris,
tarsis fulvis aut flavidis.

Subgen. 3. HETEROPELMA WESM.

Caput parum buccatum; fronte corniculo medio juxta basin an-
tennarum instructa; facie os versus sensim angustata. Clypeus subdi-
seretus, foveola utringue notatus, apice late rotundato. Antenn& cor-
pore breviores. Metathorar longe erumpens. Abdomen compressum;
terebra feminarum breviter exserta, valvulis lanceolato-linearibus. Ale
nervo transverso anali supra medium fracto. Pedes graciles; postici
longiusculi, tarsis presertim maris incrassatis, articulo primo quadruplo
longiore quam secundo.

1. IH, calcator WEsm.

Nigrum; ore et facie flavis; antennis subtus saltem rufescentibus,
bast nigra; abdomine rufo, apice et linea dorsali segmenti secundi ni-
gris; pedibus rufis, anterioribus plus minusve flavis, cowis et tibiarum
posticarum apice nigris. — AY (Long. 5—7 lin).

|
|
|

Anomalon ranthopus Grav. Ichn. Europ. III. 652. 116. 2.
(excluso mare) ”). s
Heteropelma calcator WEsm. Bull. de Belgique. T. XVI. 120.

Habitat in pinetis, rarius; scilicet in Smolandia ad Anneberg speci-
mina nonnulla detexit Prof. BoHEMAN et in Östrogothia ad Mjöl-
sefall paroecix Kisa unum marem unicamque feminam invenit
mecumque benevole communicavit Cand. A. v. Goös. Alibi in-
tra patriam, quantum scio, hactenus non repertum.

Caput parum buccatum, scabriculum, hirtum, pone oculos paulu-
lum angustatum ; occipite modice emarginato; fronte nonnihil excavata,
corniculo medio acuto juxta basin antennarum instructa; facie os versus
valde angustata, ante orbitas utringque longitudinaliter impressa. Man-
dibule subangusta, denticulis inzequalibus, inferiore scilicet breviore.
Palpi maxillares articulo ultimo penultimo nonnihil breviore. Antenna
dimidio corpore longiores; articulo primo flagelli duplo longiore quam
secundo, levissime curvato. Oculi oblongo-ovåti, majusculi, prominuli,
juxta basin antennarum levissime et obsolete emarginati. Thorax ca-
pite angustior, fortiter punctatus, hirtus; mesothorace antice trilobo;
pleuris medio lzviusculis; scutello depresso et plus minusve distincte
canaliculato; metathorace reticulato-ruguloso, apice longe et obtuse
erumpente, ante apicem profunde emarginato nonmnihil excavato, areis
nullis. - Abdomen fere ut in specie pracedente conformatum, laviuscu-
lum. Ale nervis recurrente discoidali et transverso-anali supra medium
fractis. Pedes graciles; trochanterum posticorum articulis subtus lon-
gitudine sequalibus; tarsis posticis, in & articulis 1 et 2 crassis, se-
quentibus abrupte tenuioribus, in 2 sublinearibus, modice incrassatis.

Mas. Caput nigrum, puncto verticis utringue juxta oculos, facie,
clypeo, mandibulis (denticulis fusceis exceptis) palpisque, flavis; orbitis
externis (interdum obsolete) pallidis. Antenne rufo-ferruginer vel supra
plus minusve fuscee; articulis: 1—3 nigris 1; nigro-piceis, subtus (in
nostris saltem speciminibus) dilutioribus. Thorax nmiger. Abdomen
rufum, linea dorsali segmenti secundi segmentisque 6 et 7 nigris. Ale
fulvescenti-hyalinee, stigmate, radice et squamulis, rufis. Pedes ante-
riores flavescentes, femoribus interdum fulvis, coxis rarius fere totis
flavis, plerumque nigris anticis subtus flavis; postici rufi, coxis et ti-
biarum apice nigris, femoribus ante apicem interdum infuscatis, tarsis
fulvo-flavis, articulo 5:to fusco.

Femina. Mandibule basi apiceque plus minus nigricantes. An-
tenne articulis 1—3 totis nigris. Pedes, femoribus anterioribus rufis;
coxis anticis ssepe nigris, posterioribus apice interdum rufis. Cietera
sicut in mare.

' Subgen. 4. ANOMALON GRAV.

Caput buceatum vel subbuecatum; fronte corniculo medio juxta
radicem antennarum presente vel omnino deficiente; facie os versus

”) Conferas observationem ad Anom. xanthopum.

— 166 —

plus minusve angustata. Clypeus obsolete discretus, apice acutangulo
vel apiculato. Antenne vel corpore longiores vel ejus longitudine vel
breviores. Metathorar erumpens, sape longitudinaliter late sed non
profunde suleatus. Abdomen compressum; segmento primo sublineari;
terebra feminarum breviter exserta, valvulis apicem versus ut plurimum
dilatatis, rarissime linearibus. Pedes graciles; tarsis posticis aut in-
crassatis aut simplicibus, linearibus, articulo primo duplo circiter lon-
glore quam secundo.

Conspectus specierum.

Sectio I:ma. Antenne I vel | corporis longitudine.
A. Nervus alarum recurrens discoidalis in medio vel paulo
infra medium fractus.
a. Frons cornigera.
a) Caput buccatum, pone oculos subdilatatum.
xanthopus SCHRANK, 2 bellicosum WeEsw.
p) Caput viz buccatum, pone oculos subangustatum.
Wesmeeli HoLMGR.
b. Frons mutica.
; «. Scutellum flavum.
biguttatum GRAV.
p. Scutellum totum nigrum.
T. Årticuli trochanterum posticorum subtus longi-
tudine valde inequales.

=

&

PS

Heros WESM.

++. Articuli trochanterum posticorum subtus longi-
tudine subequales.
”) Scutellum gibbulum, convezum Il. parum de-
pressum.
6 procerum GRAV., 7 cerinops GRAV., 8 Fibulator GRAV., 9 ni-
gricorne WESM., 10 perspicuum WESM. |
”) Scutellum depressum, marginibus lateralibus
valde elevatis.
11 canaliculatum RATZEB.

B. WNervus alarum recurrens discoidalis supra medium fractus.
12 rufum HoLMGR., 13 flaveolatum GRAV., 14 clandestinum

GRAV., 15 affine HOLMGR., 16 septentrionale HOoLMGR., 17
geniculatum HOoLMGR.

[= d

Sectio 2:da. ÅAntenne& corporis longitudine vel paulo longiores,
setacecm.
18 tenuicorne GRAV., 19 varitarsum WeESM.

Sectio I:ma. Antenne 3 vel I corporis longitudine.

A. AÅlarum nervus recurrens discoidalis in medio vel paulo
infra medium fractus.
a. Frons cornigera.
0«) Caput buccatum, pone oculos subdilatatwn.

|
.
/

— 167 —

1. ÅA. xanihopus SCHRANK.

Nigrum; ore, clypeo, facie, apice genarum, puncto verticis juxta
oculos utrinque et articulo primo antennarum subtus, flavis; abdomine
rufo, apice et segmenti secundi dorso nigris; pedibus rufis, anterioribus
fHlavo-variis, posticorum coxis et tibiarum apice nigris, tarsis posticis
flavis, basi fulvescentibus. — SY (Long. 5—6 lin.).

Ophion tzanthopus FABR. Piez. 133. 13.
Anomalon zanthopus GRAV. Ichn. Europ. III 652. 1165

(exelusa femina). — RATZEB. die Ichn. der Forstins. I. 89.
05 SY

Anomalon armatum Wesm. Bull. de Belgique T. XVI. 122.
15 SP:

Habitat in fruticetis, rarius; scilicet in” Smolandia et Dalecarlia pauca
specimina detexit Prof. BoHEMAN; in Lapponia meridionali ad
Tärna d. 30 Juli, rarissime.

Caput buccatum vel subbuccatum, pone oculos levissime dilata-
tum; fronte rugulosa, planiuscula, antice parum impressa, corniculo
brevi, compresso-triangulari, in carinam brevem ocellos versus conti-
nuato, instructa; facie ante orbitas utrinque longitudinaliter impressa,
os versus modice angustata. Clypeus obsolete discretus, foveola utrin-
que notatus, apice distincte apiculato. Mandibule apicem versus parum
angustata, denticulis subaequalibus. Palpi maxillares articulis duobus
ultimis longitudine subaqualibus. — Antenne dimidio corpore paulo
longiores, filiformes; articulo: primo flagelli secundo duplo longiore,
”levissime curvato. Oculi oblongo-ovati, ad basin antennarum obsole-
-tissime emarginati. Thorar latitudine fere capitis, erebre punctatus,
parum nitidus; mesothorace trilobo; pleuris totis punctatis; scutello
convexo; metathorace rugoso, in medio longitudinaliter, praecipue ta-
men ante apicem, concavo, lateribus subtumido-rutundatis. Abdomen
sicut in speciebus preecedentibus conformatum, leviusculum. Ale hervo
transverso anali seepissime longe infra medium fracto. Pedes medio-
cres, trochanterum posticorum articulis subtus longitudine zequalibus;
tarsis posticis in & valde, in 2 modice incrassatis.

Mas. Caput nigrum; palpis, mandibulis (denticulis piceis ex-
ceptis), genarum apiee, clypeo, facie et puncto ad orbitas verticis, flavis.
Antenne articulo primo- nigro, subtus flavo; 2:do et 3:tio nigris, hujus
apice ut plurimum ferrugméo vel rufo; sequentibus nigricantibus vel
fuscis, intermediis interdum ferrugineis vel rufis. Yhoraz niger, sutura
metathoracis laterali fulvescente, rarius apice summo metathoracis con-
colore. Abdomen rufum, segmento 2:do et séepe 5:to dorso nigris; 6
et 7 nigris, horum ventre ut plurimum rufo. Pedes rufi, anteriorum
coxis et trochanteribus tibiarumque datere externo tarsisque, flavis;
posticorum coxis totis vel maxima ex parte tibiarumque apice nigris,
tarsis flavidis articulo primo basi fulva vel rufa.

Femina. Abdomen segmento 1:mo ante apicem interdum fusconota-
to; 3:tio et 4:to rarius nigro-maculatis; 5—7 nigris. Caetera sicut in mare.

Obs. Anom. zanthopus GRAV. dubium guoddam auctoribus in-

Jecit. Vix tamen dubito, quin femina, quam descripsit

— 168 —

eel. GRAVENHORST, a femina Heterop. calcatoris WeEsm.
nihil differat. Neque eredo, marem zanthopi GRAV. a
mare Anom. armati WESM. discedere. Tgitur maxime pro-

= babile est, feminam &xanthopi veram GRAVENHORSTIO ig-
notam fuisse. Persuasum mihi etiam est, marem nostra
speciei cum mare canthopi auct. identicum esse; quare
satius putavi hoc nomen retinere et WESM&LI »armatum»
non accipere.

2 Å. bellicosum WESM.

Nigrum; ore, elypeo, genis, facie, punceto verticis utrinque et an-
tennarum scapo toto, flavis; apice metathoracis et abdomine rufis, hoc
apice et seqmenti secundi dorso nigris; pedibus rufis, anterioribus flavo-
varis, posticerum coxis maxima ex parte et tibiarum apice nigris, tarsis

flavis ima basi rufa. — 2 (Long. 5—6 lin.)
Anomalon bellicosum Wesm. Bull. de Belgique. T. XVI.
1245 ONE: |

Habitat in fruticetis Suecix medie, rarissime; scilicet in Uplandia
prope Holmiam feminam descriptam cepit Cel. BoHEMAN. Marem
non vidi.

Anom. zanthopo valde affinis, differre tamen videtur capite pone
oculos vix dilatato, temporibus minus tumidis, mesothorace magis opaco,
scutello minus convexo, tarsis posticis gracilioribus (Q), scapo anten-
narum toto flavido et apice metathoracis rufo (Q). Similis quoque
Anom. Wesmeli, capite adhuc magis buccato, scutello elevatiore
apicem versus minus depresso, antennis aliter coloratis etc. vere di-
versus.

Femina. Caput nigrum, palpis, mandibulis (denticulis fuscis
exceptis), clypeo, genis totis, facie, puncto ad orbitas verticis, flavis.
Antenne nigro-fuscre, subtus ferruginantes; scapo toto flavo vel supra
fulvescenti-flavo. Thorax niger, suturis pleurarum et apice metatho-
racis ”) rufescentibus. Abdomer rufum, segmentis 2, 6 et 7 dorso
nigris; valvulis terebre flavis. Ale fulvescenti-hyaline, squamula, ra-
dice et stigmate fulvo-testaceis. Pedes rufi; anteriores coxis et tro-
chanteribus flavis; posticis coxis maxima ex parte, basi trochanterum
et apice tibiarum, nigris, tarsis flavis summa basi rufa.

Mas preter metathoracem nigrum femine similis; secundum
Dom. WEsSMAL LÅ. c. 5

B) Caput viz buccatum, pone oculos subangustatum.

3. ÅA. Wesmali HoLMGR.

Nigrum; ore, facie, elypeo, genarum apice, macula ad orbitas ver-
ticis, articulo primo antennarum subtus tarsisque, flavis; apice metatho-
racis, antennisque fulvescentibus, his ante apicem subfuscum pallidiori-
bus; pedibus rufis, anterioribus ex parte flavidis, coxis posticis (Q) et

+

Metathorax totus rufus. Wesw. l. ce.

— 169 —

tibiarum posticarum apice nigris; abdomine rufo, segmento primo ante
apicem, secundo dorso segmentisque 6 et 7 maxima ex parte, nigris. —

FL (Long. 8—9 lin.).

? Anomalon ruficorne Grav. Ichn. Europ. III. 653. 116 b.
Anomalon bellicosum WeEsm. Bull. de Belgique. T. XVL 124.

var. 1. &Q.
— Anomalon Wesmeli Hormer. Act. Holm. (1854). 25. 3. 72.
Habitat in fagetis prope Karup Hallandize meridionalis d. 10—12
Aug. 1854, haud infrequens. Alibi intra Sueciam hactenus non

inventus. ;

Caput subbuccatum, pone oculos potius nonnihil angustatum quam

'dilatatum, fortiter punctatum, breviter hirtum; vertice profunde emar-

ginato; fronte planiuscula, rugulosa 1. ruguloso-striata, antice medio
corniculo compresso-triangulari instructa; facie os versus modice an-

gustata. Mandibule latiusculae, denticulo inferiore breviore quam su-.

periore. Palpi maxillares articulis duobus ultimis tenuibus, subzequa-
libus, antecedente brevioribus. Antenne dimidio corpore longiores, fi-
liformes, porrecte; articulo primo flagelli secundo duplo longiore.
Oculi oblongo-ovati, juxta basin antennarum levissime emarginati.
Thoraz capite angustior, creberrime et fortiter punctatus, breviter hir-
tus; mesothorace trilobo; scutello antice perparum elevato, apicem ver-
sus toto depresso, vix canaliculato; metathorace subreticulato-rugoso,
in medio longitudinaliter impresso, ante apicem profunde emarginatum
sexsculpto, areis nullis 1, superioribus lateralibus valde incompletis,
spiraculis ovalibus prope basin sitis. Abdomen ”leviusculum, ut in
Schizol. amicto conformatum; valvulis terebre apicem versus non-
nihil dilatatis. Ale nervo recurrente discoidali fere in medio fracto;
transverso anali infra medium fracto, nervum e fractura distinetum in
marginem ala emittente. Pedes graciles; trochanterum posticorum
articulis subtus longitudine xequalibus; tarsis posticis modice incrassatis.

Mas. Caput nigrum; palpis, mandibulis (denticulis fuscis ex-
ceptis), genarum apice facieque, flavis; macula (vel puncto) verticis
juxta oculos utringue szepius testacea. Antenne fulvescentes 1. rufo-

ferrugine&, ante apicem subfuscum pallida, articulo primo subtus fla-

vido. ”Thorar mniger, suturis pleurarum et apice metathoracis fulve-
scenti-testaceis vel rufis. Abdomen rufum; segmento primo ante api-
cem, secundo dorso, 6 et 7, nigricantibus, his ventre rufo. Ale fu-
scescenti-hyalinze, stigmate, radice et squamula, fulvescentibus. Pedes
anteriores flavidi, femoribus plus minusve rufis; postici rufi, coxis supra
et apice tibiarum nigris, trochanteribus latere interiore piceis, tarsis
flavidis articulo primo basi ferruginea.

Femina. Core anteriores rufse; posticee tote nigre. Valvule

terebrae rufse. Coaetera sicut in mare. :

Obs. Dubius adhuc hereo, num hanc speciem cum Anom. rufi-
corni GRAV. conjungam, cum quo preter colorem coxarum
posticarum fere omnino convenire videtur. Omnia tamen
individua (3 & et 9 2), que coram habeo in eo con-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förk. Årg. 14. N:o 5. 3

— 170 —

gruunt quod coxa posticre marium maxima ex parte, fe-
minarum totae nigre sunt. GRAVENHORST vero affirmat
Anom. ruficornem coxis posticis rufis basi nigra gaudere,
qu& nota cum nostra specie non quadrat. Igitur syno-
nymia GRAVENHORSTI maxime dubia est. At probabile est
varietatem 1. Anom. bellicosi WESM. non differre ab Anom.
Wesmeli. De structura autem scutelli nullam mentionem
fecit cl. auctor.

b. Frons mutica.
ee. Scutellum flavum.

4. ÅA. biguttatum Grav.

Nigrum; ore, clypeo, facie, orbitis genarum, macula ad orbitas ver-
ticis, articulo primo antennarum subtus, scutello, postscutello et maculis
duabus metathoracis, flavis; antennis apicem versus flavo-fulvis; abdo-
nune rufo, apice et segmenti secundi dorso nigris; pedibus rufis, tibis
anterioribus tarsisque omnibus jlavis, coxis posticis et tibiarum posticarum
apice nigris. — 9 (Long. 6—38 lin.).

Anomalon biguttatum Grav. Ichn. Europ. III. 642. 111.Q.
— RaArTrzEB. die Ichn. der Forstins. I. 88. 3. — Wesw. Bull.
de Belgique. T. XVI. 125. 3. SY.

Habitat in pinetis rarissime; feminam unicam in Smolandia ad pre-
dium Anneberg detexit mecumque commnnicavit Cel. BoHEMAN.

Minimis Ewochil. circumflexi individuis primo adspectu haud
absimile,. sed longe diversum. Secundum descriptionem cel. WESMALI
mas, quem non vidi, a femina tantum differt: »1:0o tarsis posticis
paulo crassioribus; 2:o coxis anterioribus totis, trochanteribusque po-
sticis subtus, flavis.»

Caput pone oculos potius angustatum quam dilatatum; fronte
planiuscula, rugulosa, linea media longitudinali elevata; facie os versus
distinete angustata, ante orbitas utringue leviter depressa. Clypeus
obsolete discretus, perparum convexus, apice apiculato. Mandibule ut
in specie precedente constructe. Palpi maxillares articulo ultimo
penultimo nonnihil longiore, setuloso. Antenne filiformes, + corporis
longitudine; articulo primo flagelli secundo duplo longiore, leviter cur-
vato. Oculi oblongo-ovati, ad basin antennarum/'subemarginati. Thorax
capite angustior, punctatus, nitidulus, breviter hirtus; mesothorace an-
tice trilobo; scutello convexo; metathorace humili, rugoso-striato vel
irregulariter reticulato-rugoso, supra coxas posticas apicem versus utrin-
que valde impresso, spatio medio nonnihil concavo, spiraculis ovalibus
prope basin sitis. Abdomen lxeviusculum, ut in specie praecedente con-
formatum; valvulis terebre apice dilatatis. Ale nervo transverso anali
fere in medio fracto. Pedes valde graciles; trochanteribus posticis
articulo primo secundo' nonnihil longiore; tarsis posticis modice in-
erassatis.

Femina. Caput nigrum; palpis, mandibulis (denticulis fuscis
exceplis), elypeo, orbitis genarum, facie maculaque ad orbitas verticis,

AA

= ge

Havis. ÅAntenne articulis 1—3 nigris, subtus flavescentibus; 4—146
(—20) supra ferrugineis, infra rufis; sequentibus flavo-fulvis. Thorag
niger; puncto infra alas, scutello, postscutello et macula apicali utrin-
que metatboracis, flavidis; suturis pleurarum fulvis vel testaceis. Ab-
domen rufum; segmento secundo dorso nigro; 5:to nigro, lateribus plus
minus rufis; 6:to et 7:mo nigris, ventre testaceo-rufo; valvulis tere-
bre fulvo-flavis. Ale fulvescenti-hyalinge vel fuscedine leviter tinctae,
stigmate et squamula fulvis, hac sepe flava (GRAV. 1. c.). Pedes an-
teriores ut in diagnosi colorati, coxis basin versus (in nostro exemplo)
-piceis; postici rufi, coxis et articulo primo trochanterum nigris, femo-
ribus subinfuscatis, tibiis apice late nigris, tarsis flavidis.

B. Scutellum totum nigrum.
T. Articuli trochanterum posticorum subtus longitudine
valde inequales.

5. ÅA. Ieros WEsM

Nigrum; ore, elypeo, facie, orbitis genarum, articulo primo anten-
narum subtus, pedibus anterioribus ex parte. tarsisque, flavis; antennis
ferrugineis apicem versus fulvis; abdomine rufo, segmenti secundi dorso
nigro; pedibus rufis, tibäs posticis apice nigris. — SY (Long. 12—13
lin.).

) -
Anomalen Heros Wesm. Bull. de Belgique. T. XVI. 125.
2

Habitat in silvis frondosis, rarius; seilicet in Uplandia ad Holmiam
specimina nonnulla legerunt mecumque communicarunt Celebb. C.
H. BoHEMAN et P. F. WAHLBERG. Eodem loco (exeunte Julio)
individuum hujus speciei quoque vidi. Alibi intra patriam ha-
ctenus, quantum scio, neque captum neque observatum. =E pupa
Lasiocampe Pim exclusum.

Species inter nostrates hujus subgeneris maxima et distinctissima.
Caput subbuecatum, pone oculos non dilatatum; vertice modice emar-
" ginato; fronte rugulosa, antice impressa, linea media longitudinali ele-
vata; facie ante orbitas longitudinaliter utrinque impressa. Clypeus
parum convexus, linea subarcuata impressa subdistincte discretus, bre-
vissime apiculatus. Mandibule apicem versus sensim angustatae, den-
ticulis subinzeequalibus, inferiore nonnihil breviore. Palpi maxillares
breviusculi; articulo ultimo penultimo nonnihil longiore. Antenne 3
corporis longitudine, filiformes, porrect&e vel apice subcurvata; articulo
primo flagelli recto secundo duplo longiore: ”Thoraz latitudine capitis,
robustus, fortiter punctatus, subopacus; mesothorace lineis 2 impres-
sis, erenulatis; trilobo, lobo medio longitudinaliter subimpresso; pleuris
ereberrime ruguloso-punctatis, tuberculo prope suturam metathoracis
levissimo; scutello subdepresso, rugoso; metathorace fortiter reticulato-
rugoso, in medio longitudinaliter concavo, spiraculis ovalibus prope
basin sitis. Abdomen fere utin Schizol. amicto conformatum, post-
petiolo tamen magis dilatato. Ale nervo transverso anali paulo supra
medium fracto. Pedes mediocres; articulo primo trochanterum posti-

— 172 —

corum -secundo duplo longiore; tarsis posticis modice incrassatis, in &
fere gracilioribus quam in 9. |

Mas et Femina. Caput nigrum; palpis, mandibulis (denticulis
fuscis exceptis), orbitis genarum, clypeo, facie et orbitis abbreviatis
frontalibus, flavis. ÅAntenne sicut in Anom. biguttato coloratae, ar-
ticeulo primo tamen in & interdum fere toto flavido et tertio supra,
apicem versus ferrugineo. Thoraz niger; suturis pleurarum, prasertim
in &, et apice summo metathoracis in utroque sexu rufis. Abdomen
rufum, apice sape ferrugineo 1. fusco; segmenti secundi dorso nigro;
valvulis terebrae flavidis. Ale fulvescenti-hyalinee; stigmate, radice et
squamula, rufis. Pedes rufi; anteriores coxis et trochanteribus in mare
totis, his in femina subtus flavis, tibiis et tarsis in utroque sexu fla-
vidis; postici coxis basi summa et tibiarum apice late nigris, tarsis
flavidis.

++ Articuli trochanterum posticorum longitudine subequales.
”) Scutellum gibbulum, convexum Il. parum depressum.

6. ÅA. procerum Grav.

Nigrum; ove, clypeo, facie articuloque primo antennarum subtus,
Hlavis; antennis obscure rufis, basi apiceque leniter infuscatis; abdomine
rufo, segmento secundo linea dorsali, 9—7 plus minus nigris; pedibus
rufis, tibis anterioribus tarsisque flavis, posticorum coxis ima basi et
tibäs apice nigris, tarsis basi fulvis. — 2 (Long. 7 lin.

Anomalon procerum GRrRAv. Ichn. Europ. III. 651. 115. G.

Habitat in fruticetis, rarissime; scilicet in Uplandia ad Holmiam et
in Westrogothia ad Kinnekulle feminas duas detexit mecumque
Göm munIGAViE Prof. C. H. BoHEMAN. Marem ignoro.

Statura Ånom. Wesmeeli. Caput parum buccatum, pone oculos
subangustatum; fronte planiuscula vel parum impressa, rugulosa, linea
media longitudinali elevata; facie os versus modice angustata; clypeo
brevissime ”apiculato. Mandibule apicem versus sensim angustatae, den-
ticulis subinaequalibus, inferiore scilicet nonnihil breviore. Palpi ma-
xillares articulo ultimo penultimo paululum longiore. Antenne dimidio
corpore vix longiores, filiformes; articulo primo flagelli levissime cur-
vato, duplo circiter longiore quam secundo. Thorax capite angustior,
erebre et fortiter punctatus; mesothorace antice obsoletissime trilobo;
scutello perparum elevato, apice depresso, marginato; metathorace ir-
regulariter subreticulato-ruguloso, in medio longitudinaliter planiusculo,
spiraculis prope basin sitis, ovalibus. Abdomen sicut in Anom. Wes-
mel: conformatum, laviusculum. Ale nervo recurrente discoidali et
transverso anali fere in medio fractis. Pedes valde graciles; articulis
trochanterum posticorum subtus subrequalibus; tarsis posticis modice
incrassatis.

Femina. Caput nigrum; palpis, mandibulis (denticulis fuscis
exceptis), clypeo et facie, flavis; puncto verticis juxta oculos utrinque
et orbitis externis ferrugineis. Antenne obscure rufoe 1. ferruginec,
apice fusco; articulis primo et secundo subtus flavis; secundo et basi

— 173 —

tertii supra piceis. Thorax niger, sutura metathoracis ejusdemque apice
summo rufo-fulvis. Ale fuscedine tincte; stigmate, radice" et squa-
mulis fulvescentibus vel rufo-ferrugineis. Abdomen rufum; segmento
secundo linea dorsali nigricante; 5 et 6 nigricantibus, ventre et late-
ribus in medio obscure rufis; 7 dorso nigro; terebra rufa, apice palli-
diore. Pedes lete rufi; coxis, presertim posticis, basin versus plus
minusve infuscatis 1. piceis; tibiis anterioribus tarsisque omnibus prae-
ter basin metatarsorum posticorum fulvam, flavis; tibiis posticis apice
nigris,

7. Å. cerinops GRAV.

Nigrum; ore. et facie flavis; abdomine rufo, apice et segmenti se-
cundi dorso nigris; pedibus anterioribus flavo-fulvis, cozis nigris; po-
sticis nigris, trochanterum et femorum apice tibiarumque basi et tarsis

fulvis. — AL (Long. 5—8 lin.).

Ophion flavifrons Grav. Uebers. un. 3790.

Ophion pubescens ZETT. Ins. Lapp. 393. 5. &.

Anomalon cerinops Grav. Ichn. Europ. III. 658. 118. 5.2.
— RaArTzEB. die Ichn. der Forstins. I. 90. 10. 2. --— WESua.
Bull. de Belgique. T. XVI. 126. 5. AY.

Habitat in fruticetis per silvas et prata Suecia medie et borealis, mi-
nus frequens; in Gottlandia (Prof. BoOHEMAN).

Caput pone oculos subdilatatum, fortiter punctatum, villosum ;
fronte leviter impressa, rugulosa, linea media elevata, tenui; orbitis
externis laviusculis; facie apicem versus angustata. Clypeus obsolete
diseretus, puneto utringue impresso notatus, apice medio brevissime et
obsolete apiculato. Mandibule dentibus subingequalibus, infero scilicet
nonnihil breviore. Antenne dimidii corporis longitudine, filiformes,
apicem versus attenuate. Thorar robustus, capite angustior, fortiter
punctatus, hirtus; mesothorace antice obsolete trilobo; scutello con-
vexo; metathorace rugoso, areis nullis, in medio apicem versus, saltem
in 2, excavato, spiraculis ad basin sitis, ovalibus. Abdomen in utro-
que sexu compressum, nitidum; segmentis 1 et 2 longitudine sub-
aequalibus; valvulis analibus in mare et terebra in femina breviter
exsertis, hac- valvulis apicem versus sensim paulo dilatatis. Ale nervo
transverso discoidali fere in medio fracto. Pedes graciles; articulis
trochanterum posticorum subtus longitudine subaqualibus; tarsis po-
sticis in utroque sexu modice et aequaliter incrassatis.

Mas et Femina. Caput nigrum, palpis, mandibularum medio
late, elypeo et facie, flavis; macula verticis juxta oculos utrinque ut
plurimum ferruginea. Antenne nigrae, medio interdum picex, articulo
primo sepissime subtus flavido. Thorax totus niger. Abdomen rufum,
apice plus minusve et linea dorsali segmenti secundi nigricantibus;
segmento primo interdum quoque basin versus nigro. Ale flavescenti-
hyalinze, stigmate fulvo-stramineo. Pedes anteriores flavo-fulvi, in &
pallidiores quam in 2, coxis interdumque ima basi femorum nigris;
postici coxis et trochanteribus nigris, his apice fulvo aut:rufo, femo-
ribus vel nigris, summa basi summoque apice rufis, vel fuscis basi

— 174 —

apiceque fulvis, tibiis rufis aut fulvis, rarius flavis, apice semper nigris,
tarsis fulvis aut flavis, interdum supra plus minusve infuscatis (0.

8. A. Fibulator Grav.

Nigrum; abdomine rufo, basi apiceque nec non segmenti secundi
dorso nigris; pedibus rufo-nigroque varäs; PP: picturis ceapitis, tibiis
anterioribus tarsisque plus minusve, flavidis I. albidis; 2: tarsis posticis
medio fuscis I. albidis. — AY (Long. 5—7 lin.)

Anomalon Fibulator GRAV. Ichn. Europ. III. 681.131.” 2.

Habitat in graminosis, praesertim locis aridis, per omnem Sueciam,
haud infrequens; scilicet in Scania (Dom. WALLENGREN); in Oe-
landia ad Isgärde et in Ostrogothia ad Ostra Ryd (d. 20 Maji)
a me haud raro inventum; in Westrogothia (Dom. SCHÖNHERR);
ad Gothoburgum (Dom. WESTRING); in Uplandia ad Holmiam
(DD. C. StÅL et G. BELFRAGE), ad Upsaliam (Dom. RIDDER-
BJELKE); in Dalecarlia, Lapponia nec non in alpe Dovre Norve-
gixe (Dom. BoHEMAN).

Quoad colorem pedum posticorum duas constantes hujus speciei
formas annotavi, nempe:
a) Pedes postici nigri, tarsis in medio flavidis 1. albidis; — PY.
b) Pedes postici nigri, femoribus .apice tibiäsque basi rufis, tarsis nigris
vel fuscis basi ferrugineis; — i:
Anomalon Fibulator var. 1. GRAV. I o.

Statura et conformatio partium corporis omnino Anom. cerino-
pis. Caput in mare nonnihil magis tumidum quam in femina. Ner-
vus alarum recurrens ordinarius interstitialis.

Mas. a). Caput nigrum; palpis albidis; mandibulis aut totis
piceis aut medio flavidis; clypeo macula media pallida; facie linea vel
macula media orbitisque albidis; orbitis externis subferrugineis. An-
tenne nigra, articulo primo subtus puncto pallido notato. Thorax
niger. Abdomen rufum; segmento primo nigro, apice summo rufo;
2:do vitta dorsali, ante apicem abbreviata, nigra; 5:to dorso macula
apicali nigra; sequentibus nigris. Ale fuscedine tinctre; stigmate rufo-
fulvescente; squamulis nigris. Pedes nigri; antici femoribus et tibis
subtus flavidis vel stramineis, tarsis albidis; intermedii tibiis latere
exteriore, prsesertim apicem versus, pallidis, tarsis albido-flavidis, basi
apiceque leviter infuscatis; postici tarsorum articulis 3 et 4 albidis.

Femina a. Caput nigrum,- orbitis facialibus et externis pro
parte ferrugineis. Antenne nigra. Terebra obscure ferruginea. Pedes
nigri; anteriores femoribus et tibiis vel totis vel ex parte rufis; tarsis
fuscis, obscuris; postioi. tarsorum articulis 2—4 totis et apice primi
albidis. Caetera ut in mare.

Mas. b). Caput nigrum; palpis, mandibulis ex parte, clypeo et
facie, flavis; macula ad orbitas verticis, rarius quoque orbitis externis,
ferrugineis. Antenn& nigra, articulo primo subtus macula pallida no-
tato. Thorax niger. Abdomen rufum; segmento primo nigro, apice
summo rufo; 2:do vitta dorsali, ante apicem abbreviata, nigra'; 3:tio et

4:to interdum lateribus marginem versus nigricantibus; 5—7 nigris,
ä:to basi saepe plus minus rufa. Ale e fuscedinea tinctze ; stigmate
rufo vel fulvo, rarius obscuriore; squamulis nigricantibus. Pedes an-
teriores rufi coxis, bockadtenhus interdumque basi femorum, nigris,
tibiis subtus et tarsis flavescentibus; postici nigri, apice femorum, basi
tibiarum et tarsorum, rufis, tarsis Hioticantibus vel fuscis, rarius totis
obscure-rufis vel articulis 2—4 pallidis.

Femina b). Caput nigrum; apice clypei, medio mandibularum,
orbitis facialibus et externis pro parte, ferrugineis. Antenne nigra,
Abdomen segmento 4:to apice, sequentibus totis nigris; terebra fusca.
Pedes anteriores femoribus et tibiis rufis; femoribus posticis totis ni-
gris; tarsis posticis nigris basi rufa. Ceetera sicut in mare.

9. Å. nigricorne WESM.

Nigrum; ore, clypeo, facie, genarum apice et articulo primo an-
tennarum subtus, jlavis; abdomine rufo, segmenti secundi dorso, 9—7
dorso et lateribus, nigris; pedibus anterioribus flavo-fulvis, posticis rufis,
cozis et tibiarum apice nigris, tarsis flavis, basi fusco-picea. —
(Long. 4—6 lin.).

var. 1. 2: cozis posticis rufis.

EL Go Var CORE Wesw. Bull. de Belgique. T. XVI. 126.
6.5

Habitat in fruticetis, rarissime; prope Holmiam a me captum; in
Lapponia a Cel. ZETTERSTEDT inventum et mihi sub nomine
»Ophion flaveolatum» transmissum.

Statura et summa Anom. canaliculati similitudo, sed preter
alias notas structura scutelli ab hoc facile discedit.

Caput pone oculos non dilatatum; occipite profunde emarginato;
fronte rugulosa, interdum vestigio lineolxe medixe elevate; facie os
versus distincte angustata, orbitis elevatis. Clypeus laeviusculus vel ad
basin sparse punetulatus, apice breviter apiculato. Mandibule apicem
versus sensim paulo angustatae; denticulis subinzequalibus, inferiore
scilicet nonnihil breviore. Palpi maxillares validiusculi, breves, inflexi;
articulis duobus ultimis longitudine subaqualibus. Antenne filiformes,
dimidii circiter corporis longitudine. Oculi juxta radicem antennarum
leviter emarginati. Thorax capite parum angustior, punctatus; meso-
tborace distinctius trilobo; pleuris medio lzeviusculis vel parce puncta-
tis; scutello convexo, utringue marginato; metathorace- longe erum-
pente, inzequaliter et fortiter rugoso, medio longitudinaliter subimpresso,
areis superioribus valde incompletis vel omnino deficientibus. Abdomen
sicut in speciebus precedentibus conformatum, laeviusculum; valvulis
terebre apice subincrassatis. Ale nervo recurrente discoidali fere in
medio fracto; transverso anali infra medium fracto, nervum e fractura
subdistinetum emittente. Pedes graciles, tarsis posticis sat fortiter
incrassatis.

Mas. et Femina. Caput nigrum; palpis, mandibulis, preter
denticulos fuscos, clypeo, facie et genarum apice, flavis. (Macula ad

— 176 —

orbitas verticis flava in hac specie ommino deest). Antenne ni-
gricantes; flagello basin versus interdum obscure ferrugineo et scapo
subtus semper flavo. Thorax niger. Abdomen ruftun > segmento se-
cundo vitta dorsali nigra; 5—7 dorso toto et lateribus plus minusve
nigris; valvulis terebra flavidis. Ale fuscedine tinctae;- squamula,
radice et stigmate, flavidis vel fulvescentibus. Pedes anteriores flavi,
femoribus in utroque sexu et coxis intermediis in femina fulvis; postici
rufi, coxis, trochanterum basi saepe et tibiarum apice, nigris, tarsis
flavis articulo primo nigro vel fusco-ferrugineo, apice fulvo.

(Var. 2. 8: »coxis intermedis fuscis» WESM. 1. ce. apud nos hactenus
non inventa.)

10. ÅA. perspieimwn WESM.

Nigrum; ore, facie, genarum apice, puncto ad orbitas verticis et
articulo primo antennaruwm subtus, flavis; abdomine rufo, apice et se-
gmenti secundi dorso nigris; pedibus anterioribus flavo-fulvis vel rufis;
posticorum Jfemoribus et basi tibiarum rufis, tarsis flavo-fulvis; I: cozis
posticis nigris, subtus flavis; Q: posticorum coxis et basi trochanterum
nigris. — AY (Long. 5—--6 lin).

Anomalon perspicuum Wesm. Bull. de Belgique. T. XVI.
127. 7.

Habitat in Suecia meridionali, rarissime; scilicet in Ostrogothia ad
Mjölsefall d. 29 Aug. a Candidato A. v. Goös captum mecum-
que benignissime communicatum.

(Var. 1. &P: »scutello medio et coxis posticis apice rufis» WESM. 1. c.
in Suecia hactenus non inventus.)

Caput vix vel perparum buceatum, pone oculos nonnihil angu-
statum; fronte rugulosa, planiuscula, linea media longitudinali elevata,
subcariniformi; facie os versus distincte angustata, supra clypeum
utrinque inzequaliter impressa. Ciypeus non discretus, in medio non-
nihil convexus, apice utrinque leviter deplanate, apiculato. Mandibule
validiusculae, apicem versus sensim angustatee, denticnlo inferiore paulo
breviore quam superiore. Palpi maxillares crassiusculze, articulo ul-
timo penultimo tenuiore, vix tamen breviore. Antenna dimidio cor-
pore paulo longiores, filiformes; articulo primo flagelli 3 (nec duplo)
longiore quam secundo. Oculi subprominuli, oblongo-ovati, juxta basin
antennarum leviter emarginati. Thorax capite angustior, punctatus,
nitidulus, mesothorace trilobo; scutello praesertim ad basin valde con-
vexo, lateribus submarginato; metathorace rugoso, medio longitudina-
liter leviter concavo, areis lateralibus superioribus valde incompletis.
Abdomen laeviusculum, sicut in speciebus pracedentibus conformatum ;
valvulis terebrae apice dilatatis. Ale nervo recurrente discoidali fere
in medio fracto. Pedes graciles, posticorum trochanterum articulis
subtus longitudine aqualibus, tarsis in & valde incrassatis, in 8 non-
nihil gracilioribus.

M as. Caput nigrum; palpis, mandibulis (denticulis fuscis excep-
tis), apice et orbitis genarum, clypeo, facie punctoque verticis juxta

— re

oculos utringque, flavis. Antenne nigre, articulo primo subtus flavo.
Thorax niger, suturis pleurarum rufescentibus vel totus niger. Abdo-
men rufum, segmento: 2:do dorso, 6:to dorso et lateribus, 7:mo toto,
nigris. Ale squamula, radice et stigmate fulvis. Pedes anteriores
flavi, femoribus fulvis. aut rufis; postiei coxis nigris, subtus flavis, tro-
chanteribus subtus flavis, supra articulo primo piceo, secundo rufo,
femoribus rufis, tibiis nigris basi late rufa, tarsis flavis articulis 1 et
5 rufis.

Femina. Abdomen rufum, segmento 2:do orso nigro, 6 et 7
nigris ventre rufo, rarius 5 apice nigro; valvulis terebra flavis. Pedes
anteriores rufi, tibiis et tarsis fulvescentibus; postici coxis et trochan-
terum articulo primo nigris, articulo secundo rufo. Cetera sicut in mare.

”) Scutellum depressum, marginibus lateralibus valde elevatis.

11. 4. ceanaliculatum RATZEB.

Nigrum; ore, celypeo, facie, apice genarum articuloque primo an-
tennarum subtus, flavis; abdomine rufescente, dorso plus minusve nigri-
cante vel fusco; pedibus anterioribus fulvo-flavoque variis; posticis rufis,
tibiarum apice et plerumque basi trochanterum interdumque coxis vel
coxarum parte, nigris, tarsis flavis, basi nigra vel ferruginea. — IL
(Long. 4—5 lin.).

Anomalon canaliculatum RATZEB. die Ichn. der Forstins.
MIT T90:9. et I IL 9.

Habitat in graminosis Scania et Smolandiz, rarius (Cel. BoHEMAN"

Anom. flaveolato et elandestino primo intuitu simillimum,
sed vere diversum. Caput minus buceatum quam im flaveolato,
pone oculos non dilatatum; vertice convexiusculo; fronte planiuscula,
rugulosa, vestigio line medie longitudinalis: elevatwe; facie sericeo-
hirta, os versus angustata. Clypeus et mandibule ut in flaveolato
conformata, ha tamen apice distinctius canaliculatae. Palpi maxillares
- validiuseuli, articulis duobus ultimis longitudine subaequalibus. Antenna
dimidio corpore paulo longiores, filiformes; articulo primo flagelli 3
longiore quam secundo. Oculi oblongo-ovati, ad radicem antennarum
subemarginati. Thorax capite nonnihil angustior; mesothorace pro-
fundius et fortius punctato quam in flaveolato, nitidulo, trilobo;
pleuris nitidulis, in medio remote punctatis; scutello depresso vel in
medio ante basin subtumidiusculo, apicem versus subexsculpto, margi-
nibus lateralibus, preesertim paulo pone medium, valde elevatis et prae-
terea interdum prope basin utrinque areola plus minusyc completa
instrueto; metathorace humili, fortiter rugoso 1. subreticulato-rugoso,
medio ”longitudinaliter nonnihil impresso 1. late subeanaliculato, areis
superioribus lateralibus plus minusve completis. Abdomen sicut in
specie pracedente conformatum, paulo tantum gracilius, leviusculum.
Ale nervo recurrente discoidali in medio fracto; transverso anali longe
infra medium subfracto nervum e fractura subobsoletum emittente.
Pedes graciles; postiei trochanterum articulis subtus longitudine xquar
libus, tarsis modice incrassatis.

— 178 —

Mas. Caput nigrum; palpis, mandibulis (denticulis fuscis excep-
tis), ”apice genarum et facie, flavis; vertice (in nostris speciminibus)
toto nigro, nec macula flava ad orbitas ornato. Antenne nigra vel
picere, articulo primo subtus flavido. Thorax niger. Abdomen rufum,
dorso plus minusve nigro; segmento primo saepissime toto rufo. Ale
subfulvescenti-hyalinze, stigmate, radice et squamula fulvis. Pedes an-
teriores flavi, femoribus rufis; postici rufi, tibiis apice tarsorumque basi
semper, coxis et basi trochanterum saepe, nigris, tarsis preterea flavis.

Femina. Terebra valvis pallidis. Pedes anteriores magis rufi
quam in &, coxis et trochanteribus posticorum rarius nigricantibus,
plerumque totis rufis. Cetera sicut in mare.

B. Nervus alarum recurrens discoidalis supra medium fractus.

12. ÅA. rufum HoLMGR.

RBufum; ore, clypeo, facie, genarum apice articuloque primo anten-
narum subtus, flavis; antennis fusco-ferrugineis subtus dilutioribus, scapo
supra rufo; macula ocellari maculisque thoracis nigricantibus; abdomine
apice et segmenti secundi linea dorsali nigris; pedibus posticis nigro-
piceis, coxwis et femoribus maxima ex parte rufis, tibis ima basi subal-
bidis. 9 (Long. 5 lin.

Habitat in Gottlandia rarissime; feminam tantum unicam a Cel. C. H.

BoHEMAN captam lustravi.

Species ab affinibus prater alias notas mox discedit pictura rufa
et colore pedum posticorum. Statura Anom. flaveolati.

Caput pone oculos dilatatum; fronte planiuscula, antice parum
impressa, fortiter punctata, vix rugulosa, linea media elevata notata;
facie latiuscula, os versus modice angustata, subsericeo-pubescente,
Clypeus non disceretus, apice utrivque impresso, brevissime, subobsolete
apiculato. Mandibulce denticulis subinrequalibus, inferiore scilicet non-
nihil breviore. Antenne porrectae, filiformes, dimidii corporis longitu-
dine; articulo primo flagelli duplo fere longiore quam secundo. Oculi
oblongo-ovati, juxta basin antennarum leviter emarginati. Thorax
capite paululum anugustior, robustus; mesothorace subintegro, punctato,
nitidulo; pleuris fortiter punctatis, macula ad suturam metathoracis
levi; scutello tumidiusculo, convexo; metathorace ruguloso, in medio,
presertim ante apicem, subeanaliculato, spiraculis prope basin sitis,
ovalibus. Abdomen sicut in flaveolato conformatum ; terebra valvu-
lis apice dilatatis. Ale nervo transverso anali longe infra medium
fracto, nervum e fractura subdistinetum emittente. Pedes graciles; po-
sticorum trochanterum articulis subtus longitudine zxequalibus, tarsis non
incrassatis. :

Femina. Caput rvufum; ore, apice genarum, clypeo et facie,
flavis; macula ocellari nigra. Antenne obscure ferrugineae, subtus di-
lutiores; scapo rufo subtus flavido. Thorax rufus; mesothorace vestigio
vittarum 3 longitudinalium nigrarum; pectore macula utringue maju-
scula nigra notato; metathorace supra fere toto nigro, apice et late-
ribus tantum rufis. ”Abdomen-rufum; segmento secundo linea dorsali,
5 apice, 6 et 7 fere totis nigris; terebra valvulis fuscis. Ale infu-

— 179 —

mato-hyalinzre, radice et squamula flavidis, stigmatle fusco-testaceo. Pe-
des antici rufi; intermedii rufi, coxarwm apice summo et articulo primo
trochanterum nigricantibus; postici nigricantes vel picei, coxis et fe-
moribus rufis, his summa basi summoque apice nigricantibus, tibiis
ima basi subalbidis, tarsis basi ferruginea.

13. ÅA. flaveolatum GRAV.

Nigrum; ore, clypeo, facie et articulo primo antennarum subtus,
flavis; abdomine rufo, apice et segmenti secundi dorso plus minusve
fusceis; pedibus anterioribus fulvo-flavoque variis, posticis rufis, tibiarum
apice et plerumque basi trochanterum interdumque coxzis vel coxarum
parte, nigris, tarsis flavis basi rufa vel ferruginea; AN: genis ex parte
flavis; 84: genis flavis, temporibus fulvis. — SY (Long. 33—5 lin.).

Anomalon flaveolatum Grav. Ichn. Europ. III. 664. 122.
— id. var. 2 p. 166. — Wesm. Bull. de Belgique. T. XVI.
128. 8. — RATzZEB. die Ichn. der Eorstins. I. 90. II. 79.—
HoLMGR, Act. Holm. (1854). 25. 4.

Ophion flaveolatus ZETT. Ins. Lapp. 393. 6. & (nec 2).

Var. 1. PL: scutello castaneo.
GRAV. LI. ce. var. 4.

Habitat in graminosis et fruticibus per hortos et prata Suecize, passim
haud infrequens; a mense Maji usque ad autumnum mihi obvium;
scilicet in Scania, Ostro- et Westrogothia, Blekingia, Gottlandia,
Smolandia et Uplandia, passim; in Bahusia (Prof. BoHEMAN); in
Lapponia rarius (Prof. ZETTERSTEDT). Varietatem 1. e Gothoburgo
mecum communicavit, Dom. N. WESTRING. ;

Caput bucecatum, pone oculos dilatatum; occipite profunde emar-
ginato; fronte planiuscula vel -antice parum impressa, rugosa, linea
media elevata mnulla. vel ad radicem antennarum tenuissima et valde
obsoleta presente; facie os versus modice angustata, sericeo-hirta, tem-
poribus latis. Clypeus foveola utrinque impressa notatus, distincte api-
culatus. Mandibule modice late, denticulis subequalibus. Antenne
dimidio, corpore paulo longiores, filiformes; articulo primo flagelli se-
cundo vix duplo longiore. Oculi oblongo-ovati, juxta radicem anten-
narum obsoletissime emarginati. Thorax capite angustior; mesothorace
subtiliter punctato, nitido, antice trilobo; pleuris. nitidis, in medio sal-
tem sparse et subtiliter punctatis; scutello subdepresso, immarginato,
medio interdum longitudinaliter subimpresso; metathorace ruguloso vel
transversim ruguloso-striato, in medio longitudinaliter deplanato, vix
impresso, areis nullis, spiraculis prope bäsin sitis, subovatis. Abdomen
sicut in speeiebus antecedentibus conformatum; terebra feminarum bre-
viter exserta, valvulis apice parum incrassatis. Alm nervo recurrente
discoidali supra medium fracto; transverso anali recto, nervum nullum
(vel »plane obsoletum» WEsw. 1. c.) emittente. Pedes graciles; postici
trochanterum articulis subtus longitudine aequalibus, tarsis in & magis
inerassatis quam in $.

Mas. Caput mnigrum; palpis, mandibulis (denticulis fuscis ex-
ceptis), genis ex parte, facie punetoque-ad orbitas vertieis, flavis. Ån-

— 180 —

tenne ut plurimum nigra, subtus fusce aut fusco-ferruginea, rarius
tot fusco-ferrugineze, articulis 1—3 supra nigris; articulo primo sub-
tus semper flavo. Thorax, plerumque niger, suturis pleurarum et an-
gulis apicalibus metathoracis ferrugineis vel rufo-testaceis. Abdomen
rufum, segmento 2:do dorso fusco vel piceo; 3—5 aut rufis aut dorso
plus minus fuscis; 6 et 7 nigricantibus ventre rufo, rarius totis ob-
scure fuscis. Alw flavescenti-hyalinee vel flavedine leviter tinctre;
stigmate, radice et squamula ferrugineo-testaceis. Pedes anteriores
flavi, femoribus et interdum tibiis intermediis uno latere rufis; postici
rufi, coxis vel nigris vel rufo-nigroque variis vel totis rufis, articulo
primo trochanterum ut plurimum nigro, secundo rufo, tibiis apice ni-
gris aut piceis, tarsis flavis, articulo primo vel toto vel basi ferrugineo.

Femina. Caput gems totis favis, temporibus fulvis. Pedes
anteriores magis rufi quam in mare; coxis tamen anticis flavis. Cetera
sicut in mare.

Var. 1. AL: meso- et metatborace maxima ex parte plagaque in
mesopleuris, castaneis 1. ferrugineis.

14. ÅA. elandestinum GRAV.

Nigrum; ore, elypeo, genarum apice, facie, puneto ad orbitas ver-
ticis articuloque primo antennarum subtus, flavis; abdomine rufo, dorso
apiceque nigris; pedibus anterioribus fulvis, cowis et trochanteribus flavis
vel flavo-nigroque wvariis; posticis rufis, coxis et trochanteribus sape,
tibiarum et tarsorum apice, nigris vel fuscis; valvulis terebre fuscis. —

AL (Long. 3—4 lin.).

Anomalon clandestinum GRAV. Ichn. Europ. III. 670. 124.
SP. — Wesmw. Bull. de Belgique. T. XVI. 129. 9.

Habitat in fruticetis et in graminosis per Sueciam, minus frequens;
scilicet in Scania, Gottlandia et Smolandia a Cel. BoHEMAN in-
ventum; in Östrogothia meridionali rarius a Cand. AXEL. Vv. Goés
observatum.

Anom. flaveolato subsimile et affine, sed capite pone oculos
vix dilatato, vertice magis convexo, metathorace fortiter scabriculo,
areis superioribus subcompletis, tarsis posticis rufis apice fuscis vel totis
fuscis, valvulis terebroe fuscis etc. sine dubio diversum. Anom. ca-
naliculato primo intuitu quoque valde simile videtur, a quo tamen
quam maxime differt fractura nervi alarum recurrentis discoidalis, stru-
ctura scutelli, colore capitis, etc.

Caput pone oculos vix dilatatum; vertice convexiusculo, late sed
non profunde emarginato; fronte rugulosa, vestigio lineolx media ele-
vate; facie os versus distinete angustata, ante orbitas longitudinaliter
subimpressa. Clypeus vix elevatus, obsolete diseretus, foveola utrinque
instructus, apice breviter apiculato. Mandibule modice late, apice
subceanaliculatae, denticulis longitudine fere aequalibus. Palpi maxilla-
res filiformes. Antenna dimidii cireiter corporis longitudine, porrectre,
filiformes; articulo primo flagelli fere duplo longiore quam secundo.
Oculi ad radicem antennarum leviter émarginati. Thoraw capite non-

— 181 —

nihil angustior, nitidulus, punctulatus; mesothorace trilobo; pleuris in
medio lzviusculis; scutello impresso, utringue submarginato; metatho-
race rugoso vel irregulariter reticulato-ruguloso, area superiore utringue
ad basin subeompleta, lreviuscula. Abdomen sicut in Anom. flaveo-
lato conformatum. Ale nervo transverso anali infra medium fracto,
”nervum e fractura subobsoletum emittente. Pedes graciles; postici
trochanterum articulis subtus longitudine sequalibus, tarsis in ' mo-
dice, in 2 parum incrassatis.

Mas. et Femina. Caput nigrum; palpis, mandibulis, praeter
denticulos fuscos, apice genarum, clypeo, facie et macula ad orbitas
verticis, flavis. Antenne nigricantes vel fusca, subtus dilutiores; arti-
culo primo subtus flavido. Thorax niger, puncto ante alas (saltem in
nostris speciminibus) flavido. Abdomen rufum; segmento primo basin
versus plus minusve nigro, rarius toto rufo vel fere toto nigro; 2:do
dorso mnigricante; 5 maxima ex parte vel dorso tantum nigro; 6 et
7 mnigris, ventre interdum rufescente. Ale fuscedine leviter tinctze,
stigmate, radice et squamula fulvescentibus, hac rarius picea. Pedes
anteriores fulvi aut rufi, coxis et trochanteribus flavis, illis basi nigris,
rarius ambobus in 9 supra nigris; postici rufi aut rufo-fulvescentes,
coxis et trochanteribus maxima ex parte 1. basi nigris, femoribus in-
terdum supra infuscatis, tibiis dilute ferrugineis apice fusco nigrove,
tarsis vel rufis apice fusco vel totis fuscis, rarissime totis ferrugineis.

15. ÅA. affine HOLMGR.

Nigrum; ore, clypeo, genarum apice, facie, macula ad orbitas ver-
ticis et articulo primo antennarum subtus, flavis; abdomine rufo, dorso
apiceque plus minusve nigris; pedibus anterioribus fulvis, coxis 'et tro-
chanteribus jflavis; posticis fulvescenti-rufis, apice tibiarum et tarsorum
fuscis; valvulis terebre sordide flavidis. — AY (Long. 4—5 lin...

Habitat in fruticetis per hortos et prata Suecia meridionalis, rarius;
seilicet in Ostrogothia ad Winnerstad d. 20 Maji (ipse), ad Mjöl-
sefall paroec. Kisa d. 5 Aug. (Cand. v. Goés); in Smolandia ad
Anneberg (Cel. BoHEMAN).

Statura et summa affinitas precedentis, a quo precipue discedit
magnitudine majore, antennis longioribus et colore pedum posticorum.
Forte tamen ejus varietas. Antenn&e dimidio corpore nonnihil longio-
res, filiformes; articulo primo flagelli secundo vix duplo longiore. Ale
nervo radiali externo apice leniter incurvato; transverso anali infra
medium fracto, nervum e fractura subdistinetum emittente. Tarsi po-
stici vix incrassati. Pedes postici rufi vel fulvescenti-rufi, apice tibi-
arum fusco, tarsis pallidioribus articulo ultimo vel duobus ultimis ob-
scure fuscis; tarsis intermediis apice seepe infuscatis. — Cetera sicut
in Anom. clandestino. ;

16. ÅA. septentrionale FOLMGR.

Nigrum; ore, clypeo, orbitis et apice genarum, facie, macula ad
orbitas verticis et articulo primo antennarum subtus, flavidis; abdomine

— 182 —
rufo, dorso apiceque late nigris ; pedibus anterioribus fulvis, apice tar=
sorum infuscato; posticis maxima ex parte nigro-piceis, tarsorum medio
flavo; valvulis terebre pallidis. — 2. (Long. circiter 3 lin.).

Habitat in Lapponia ad Qvickjock, rarissime; feminam tantum unicam
a Cel. BoHEMAN captam Jlustravi.

Species Anom. clandestino iterum valde similis et affinis, sed
preter notas jam allatas ab hoc quam maxime differt nervo alarum
recurrente ordinario fere interstitiali, transverso anali non fracto, tarsis
posticis erassioribus.

Caput pone oculos vix dilatatum ; occipite profunde emarginato;
vertice circa ocellos valde convexo; LOnte planiuscula, rugulosa, ncola
media elevata nulla; facie os versus distimcte angustata, pubescente,
ante orbitas longitudinaliter subimpressa, impressione supra clypeum
depressum, breviter apiculatum, profundiore. Mandibule apicem versus
angustata, denticulis subaequalibus. Palpi maxillares filiformes, inflexi.
Antenne dimidii circiter corporis longitudine, filiformes, breviter pilo-
sell; articulo primo lenissime curvato, duplo fere longiore quam se=
cundo. Thorax sicut in Anom. flaveolato conformatus et sculptu-
ratus, mesothorace tamen nonnihil fortius punctato. Abdomen gquoque
ut in illo, sed gracilius. Pedes tarsis posticis valde incrassatis.

Femina. Antenne nmgro-picex, subtus dilutiores, articulo primo
flavido. Thorax niger, puncto ante alas rufescente. Abdomen segmento
primo rufo; 2:do rufo, dorso fusco; 3 et 4 nigricantibus, lateribus ru-
fis; sequentibus nigris; terebra flavida. Ale subhyalinge, stigmate
fusco-testaceo; radice et squamula fulvescenti-flavidis. Pedes anterio-
res fulvi, coxis et trochanteribus pallidioribus, his intermediis supra
macula nigricante, tarsis apice infuscatis; postici coxis et trochante-
ribus nigris, his apice piceis, femoribus nigro-fuscis, apicem versus
latere preesertim interiore dilutioribus 1. rufescentibus, tibiis rufis di=
midio apicali nigro, tarsis flavis, articulo apicali nigro, metatarso fusco,
apice flavido. -

17. ÅA. geniculatum HoLrMGR.

Nigrum; ore, celypeo, facie, apice genarum, orbitis externis et ar-
ticulo primo antennarum subtus, flavidis; abdomine segmento primo et
lateribus plus minusve rufis; pedibus anterioribus,fulvescentibus, cowis
et trochanteribus flavis; posticis rufis, coxis, basi trochanterum, basi
apiceque femorum et tibiarum nec non apice tarsorum, nigricantibus;
valvulis terebre dilute fusco-testaceis. — AY (Long. circiter 3 lin.).

Habitat in pinetis, rarius; scilicet in Ostrogothia meridionali ad Mjöl-
sefall paroeciae Kisa id... 8jrJule HO: Aug. a Nobil. Candidato
AXEL. Vv. Go€s captum mecumque liberaliter communicatum.

Hoaec species non tantum pictura insigni sed etiam structura ca--
pitis et pedum nec non directione nervorum in alis ab omnibus affi-
nibus satis superque dignota.

Caput pone oculos dilatatum; occipite profunde emarginato; fronte
rugulosa, vix vestigio lineole medie elevate; facie os versus valde

— 183 —

angustata, supra clypeum utringue impressa. Clypeus leviter convexus,
brevissime apiculatus, margine apicali leviter depresso. Gene imfra
oculos vix descendentes. Mandibule modice late, denticulis subequa-
libus. Oculi oblongo-ovati, ad radicem antennarum levissime tantum
emarginati. AÅAntenne dimidi corporis longitudine, filiformes; articulo
primo flagelli duplo fere longiore quam secundo. Thorax fortiter pun-
ctatus; mesothorace subintegro; pleuris in medio parce punctatis, infra
alas transversim striolatis; scutello depresso, marginibus lateralibus
elevatis; metathorace fortiter subreticulato-rugoso, areis basalibus com-
pletis nullis. Abdomen tenue;-terebra nonnihil longius exserta quam
in speciebus proxime precedentibus, valvulis apice subdilatatis. Ale
nervis recurrente discoidali et transverso anali non. fractis. Hac alarum
structura species a ceteris hujus generis egregie differt. Pedes postici
trochanteribus subtus inzequalibus, articulo primo scilicet longiore, ti-
biis validiusculis basi angusta, tarsis articulo primo in utrogque sexu
subincrassato. S

Mas. et Femina. Caput nigrum; palpis, mandibulis (denticulis
fuscis exceptis), elypeo, facie; genarum apice et orbitis externis, flavis.
Antenne nigricantes, articulo primo subtus flavido. Thorax mger,
punceto vel lineola ante alas pallidis. Abdomen segmento primo aut
toto rufo aut basi nigra; 2:do fere toto fusco; 3 et 4 nec non bast
5:ti. lateribus plus minusve rufis, dorso fusco-nigro; sequentibus nigris;
ventre flavido; terebra dilute fusca vel sordide fusco-testacea. Ale
subhyalinae, stigmate fusco, radice flavida, squamula fusca vel pallida.
Pedes anteriores sordide fulvescentes, coxis et trochanteribus flavis,
tarsis apice fuscis; postici coxis et trochanteribus nigris, his apice fla-
vidis, femoribus et tibiis rufis, summa basi summoque apice nigrican-
tibus, tarsis obscure fuscis, articulo primo fere toto rufo.

Sectio 2:da. Antenna corporis longitudine vel paulo longiores,
: setacem.

18. ÅA. tenuicorne Grav.

Nigrums; ore, clypeo, facie et articulo primo antennarum subtus,
flavis; temporibus rufo-maculatis; abdomine rufo, apice et dorso plus mi-
nusve nigris; pedibus maxima ex parte rufis. — SEP (Long. 3—6+ lin.).

Anomalon tenuicorne GrRAv. Ichn. Europ. III. 671. 125. —
WeEswm. Bull. de Belgique. T. XVI. 134. 14.

Habitat in” graminosis per hortos et prata Suecise, passim haud in-
frequens.

Caput hirtum, buceatum, pone oculos subdilatatum; vertice pro-
funde emarginato; fronte leviter convexa, rarius (in individuis majori-
bus) planiuscula, rugulosa, lineola media elevata; facie os versus di-
stincte angustata, punctata, supra clypeum utringue impressa. Clypeus
vix elevatus, parum determinate discretus, apiculatus. Gene margine
dilatato, subreflexo, hyalino. Mandibule modice late, denticulo infe-
riore nonnihil breviore quam superiore. Palpi maxillares graciles, ar-

I

— 184 —

ticulis duobus ultimis longitudine subsaequalibus. Antenne longitudine
corporis vel paulo longiores, tenues, apicem versus attenuatzee; articulo
secundo majusculo; flagello circiter 54-articulato, articulo primo leviter
curvato duplo longiore quam secundo. Oculi ad radicem antennarum
levissime emarginati. Thorax capite angustior, punctatus; mesothorace
antice subtrilobo; pleuris medio nitidis; scutello oblique depresso, utrin-
que marginato; metathorace longe erumpente, humili, irregulariter ru-
guloso-reticulato, area superiori utrinque ad basin completa, laxeviuscula.
Abdomen gracile; segmento primo canalicula inter spiracula saepe in-
structo; valvulis terebree apice incrassatis. Ale nervo recurrente dis-
coidali supra medium fracto; transverso anali subrecto vel infra me-
dium obsoletius fracto, nervum e fractura vix perspicuum emittente.
Pedes graciles; postici trochanterum articulis subtus subinaequalibus,
tarsis in utrogue sexu linearibus, non incrassatis.

Mas. Caput nigrum; palpis, mandibulis preter denticulos fuscos,
clypeo, facie interdumque genarum apice, flavis; temporibus macula
rufa plus minusve dilatata, rarius obsoleta notatis. Antenne nigra,
subtus scapo- flavo et flagello basin versus sacpe rufo vel ferrugineo.
Thorax mwmger. Abdomen rufum; segmento primo ut plurimum basi
nigra; 2:do dorso fusco vel nigro; 3:tio dorso saepe fusco; 4:to et
5:to dorso interdum fuscis; 6:to et 7:mo nigris. Ale fuscedine le-
viter tinetae, squamula aut flava aut fulva, disco saepe fusco; radice
flava; stigmate fusco 1. rufescente. Pedes anteriores fulvi, coxis flavis,
rarius basi nigris, trochanteribus, tibiis externe tarsisque, flavis, horum
intermediis apice fuscis; postieil coxis nigris apice interdum rufo aut
flavo, vel rufis, basi interdum nigra, trochanteribus nigris articulo primo
subtus basi flavo, rarius articulo primo subtus rufo, femoribus rufis ut
plurimum basin versus superne fuscis aut nigris, tibiis rufis apicem
versus saepius fuscis, tarsis articulis 1—3 rufis, 2 et 3 interdum apice
fuscis, 4 et 5 fuscis, rarissime articulis 1—4 fulvis.

Femina. Gene flave; temporibus nigris macula rufa vel non-
nunquam totis rufis. Metathorax interdum apice rufo; scutello raris-
sime plus minusve rubricoso. Abdomen segmentis 3 et 4 dorso saepe
fuscis; 5 dorso et apice late nigris; 6 et 7 nigris, ventre flavescente;
valvulis terebre flavis. Pedes anteriores rufi, coxis flavis basi nigra
aut rufa, rarius fere totis nigris, trochanteribus flavis; postici coxis vel
totis nigris vel ex parte rufis, vel denique totis rufis, trochanteribus
interdum totis rufis, plerumque tamen nigris articulo secundo basi
rufa, femoribus rufis basi seepe fusca, tibis rufis”apice haud raro fu-
scis, tarsis rufis articulis 1 et 2 apice et 3—5 sepe fuscis. Cetera
sicut in: mare.

(Var. 1. &A: »caput nigrum, mandibulis flavis basi et apice nigris, faciei
orbitis et vitta media abbreviata flavis, temporibus macula rufa.
Pedes rufi, coxis et trochanteribus nigris, horum anterioribus subtus
flavis; femoribus posticis basi, tibiis tarsisque posticis apice, fu-
scis. Caetera sicut in plerisque maribus genuinis.» WeEsm. I. ec.)

Obs. Ex Ostrogothia meridionali Candid. A. v. Goés mecum com-

municavit specimina queedam statura et sculptura corporis Anom.
tenuicorni

— 185 —

tenuicorni similia, at discedentia abdomine et pedibus posticis
maxima ex parte nigro-fuscis et terebra feminarum obscura. An
species peculiaris?

19. ÅA. varitarsum WEsmM.

Nigrum; ore, celypeo, facie, genis, puneto ad orbitas verticis, ar-
ticulo primo antennarum. subtus punetoque ante alas, flavis; pedibus
maxima ex parte rufis; abdomine rufo apice et dorso plus minusve ni-
gris; valvulis terebre flavidis. — ALP (Long. 4—5 lin).

Var. 1. S: tarsis posticis rufis, flavo-annulatis.

Var. 2. SP: puncto flavo ante alas nullo; tarsis posticis fere totis rufis.

Var. 3. A: puncto ad orbitas verticis et ante alas nullo; tarsis posticis
rufis, subobsolete flavo-annulatis.

Anomulon varitarsum WeEsm. Bull. de Belgique. Tom. XVI.
131. 12. : i

Habitat in graminosis apud nos minus frequens; scilicet in Uplandia
STA RR | P
prope Holmiam specimina nonnulla cepimus Cel. BoHEMAN et ipse.

Hec species ab Anom. tenuicorni, cui primo intuitu haud ab-
similis est, differt statura forte graciliore, genis et temporibus minus
latis, his nunquam rufo-maculatis, scapo antennarum sapius supra ful-
vescente et nervo transverso anali non fracto.

Caput pone oculos vix dilatatum; occipite late sed parum pro-
funde emarginato; fronte convexiuscula, fortiter punctata, vestigio li-
neole medie elevatae. Scutellum depressum, foveola basali rugis ali-
quot transversalibus exarata. Metathoraz areis superioribus minus com-
pletis. Cetera sicut in Anom. tenuicorni.

Mas. Caput nigrum; palpis, mandibulis, preter denticulos -fu-
scos, facie, genis, macula-ad orbitas verticis, (»rarissime orbitis tempo-
rum» WeEsM. I. ec), flavis. Antenne fusce vel nigre, scapo subtus
flavo, superne fulvescente vel nigro. Thorax niger; puncto flavo ante
alas, interdum collo subtus flavo et sutura inter alas et collum apice
testacea; metathoracis apice summo seepe rufo; scutello interdum mar-
gine laterali basin versus rufo. Abdomen segmento primo nigro aut
fusco, apice rufo, rarissime toto rufo; 2:do dorso et lateribus nigris;
3:tio rufo, dorso fusco, basi rufa; 4:to rufo, dorso fusco; 5:to et 6:to
rufis dorso nigro; 7:mo toto nigro. Ale subhyalmae; squamula et
radice flavis, stigmate dilute fusco.” Pedes anteriores fulvi, coxis et
trochanteribus, tibiis externe tarsisque, flavis, horum intermediis apice
fuscis; postiel coxis rufis 1. flavidis, basin versus interdum fuscis vel"
nigris, rarius totis” nigris, trochanteribus nigris, subtus totis vel ex
parte flavis, femoribus rufis basi summa nigra, rarissime geniculis fu-
scis, tibis rufis apice nigris basi summa sepe fusca, tarsis rarius to-
tis nigris, ut plurimum articulo primo apice articulisque 2 et 3 flavis
1. rufis.

Femina. Trochanteres postici nigri. Abdomen segmento 5:to
rufo, dorso et lateribus apicem versus late nigris; 6:to nigro, ventre

Öfvers. of K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 5. 4

— 186 —

flavo; 7:mo apice et ventre flavis; valvulis terebre flavidis. Cetera
sicut in mare.

Var. 1. SA: tarsis posticis articulo primo rufo apice summo flavo,
2—4 flavis, 5 fusco. Cetera sicut in genuinis.

Var. 2. AL: puncto flavo ad orbitas verticis multo minore; anten-
narum flagello basin versus subtus rufo, supra ferrugineo; puncto
flavo ante alas nullo; abdominis segmentis 4 et 5 rufis, dorso
concolore vel subobsolete fuscescente, segmento 7 ventrem versus
rufo; pedibus posticis coxis pallide rufis, tarsis concoloribus arti-
culis 4 et 5 fuscis.

Var. 3. AP: antennis et thorace ut in var. 2; orbitis verticis et genis
totis nigris; pedibus posticis 'coxis pallide rufis, tarsis articulo
primo rufo, hujus apice articulisque 2 et 3 subflavicantibus, 4 et
5 fuscis.

Obs. Anom. debile Wes. »antennarum scapo fulvo, temporibus
totis nigris valvisque terebree nigris» forte tantum varietas Anom.
varitarsi.

Explicatio Tabule.

Fig. 1. Anomalon Heros &.

» 2. Ewvochilum circumflexum Y8.

» 3. Abdomen Anom. Herois &.

> 2. Ale:
a: Cellula cubitalis prima.
bd: Cellula radialis.
1: Nervus recurrens discoidalis.
2: Nervus transversus analis.

— 187 —

Beskrifning öfver en för Skandinaviens fauna ny art
af slägtet Raja, jemte bidrag till utvidgad kännedom
af trenne andra, vår fauna tillhörande arter af samma
slägte. — Hr A. W. MALM håde insändt följande uppsats:

1) »Raja circularis: Nosen särdeles kort och bred, trubbvinklig,
med högst obetydlig spets; afståndet ifrån denna till midten
af ögat tre gånger större än pannans bredd emellan ögonen;
samt endast en half pannbredd utskjutande utom en linia,
dragen emellan spetsarne af bröstfenans främsta strålar. Krop-
pen ofvan med omkring 12 ljusa, oftast gräddhvita, symme-
triskt ställda småfläckar. Stjerten ofvan, åtminstone emellan
de mellersta knaggraderna, och räknadt från spetsen af den
tillbakaböjda bukfenan till midten af stjerten, fullkomligt glatt.

Synon: The Sandy Ray, Raja circularis CoUcH, hos YAR-
RELL, British Fishes, 2; pag. 574, med fig. samt CoucH'S be-
skrifning.

Ofvan citerade figur, likasom den efter CoucH aftryckta beskrif-
ningen, återgifver särdeles väl den art jag här gar att beskrifva; |
men en och annan afvikelse förekommer dock, hvilken jag likväl
ansett mig böra lägga mindre märke till, emedan det kan vara
möjligt att CoucH mindre noggrant beskrifvit arten eller ock för-
bisett ett och annat förhållande. Men äro alla CoUuCH'S uppgif-
ter sanna enligt naturen, hvilket jag kanske ej borde betvifla,
lärer ifrågavarande utgöra en hittills obeskrifven art, i hvilket
fall den 'då äfven bort erhålla ett eget, specifikt namn. Derom
kan man väl inom kort blifva upplyst af Englands Ichthyologer.
CoucH säger nemligen, sedan han beskrifvit de ordinära knag-
garne: »The remainder of the body smooth». Således skulle hela
kroppsytan sakna småtaggar (!?), hvilket ingalunda passar på min
art; och å fig. hos YARRELL finnas ock sådana taggar tydligt
utsatta, hvilket äfven är en anledning hvarföre jag ej lagt stor
vigt vid nämnda uppgift. Vidare heter det att arten skall hafva
en taggrad långs midten af stjerten. Å anförde fig. tycks en

sådan antydd från bakryggen till ett stycke ut på ES
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 13 Maj 1857,

— 188 —

Min art är derstädes helt och hållet blottad på knaggar; men
det förtjenar nämnas, att den der har utefter midten af ryggra-
den en rad små upphöjningar, hvadan det vill synas som om
knaggar äfven der funnits i en tidigare ålder.

Hos MUELLER et HENLE — Syst. Beschr. d. Plagiostomen,
Berlin 1841 — finner jag ingen rockart beskrifven, som med sä-
kerhet kan sägas vara den jag nu har framför mig. De uppföra
visserligen Engelsmännens Sandy Ray sasom synon. med deras
Raja radula — se nämnde monogr. sid. 183; — men att sluta
af beskrifningen de lemna, hvilken otvifvelaktigt uteslutande är
tagen efter medelhafsexemplar, är M. et H. RK. radula en helt
annan art än Engelsmännens Sandy Ray. Bland annat synes
detta derutaf, att LB. radula M. et H. har platta tänder, något
annorlunda färgteckning, t. ex. bruna fläckar och tvärband på
undre sidan af stjerten m. m.; men bland annat äfven glatt buk-
sida. Att denna art är DE LA RocHE'S R. »radula, derpå tviflar
jag icke; men den är ock, redan på grund af de anförda känne-
märkena en ifrån vår skild art. R. falsavela BP., som af YARR.
upptages i synon., beskrifva M. et H. som egen art under nam-
net BR. nevus. Denna lärer ock komma vår art nära; men skil-
jer sig bland annat äfvenledes genom glatt undersida, undanta-
gandes nosspetsen. Hvad slutligen angår BR. spinosa RONDEL.,
hvilken af YARR. äfven anföres som synonym, kan jag ej yttra
mig, då jag ej eger förstnämnde författares arbete. M. et H.
upptaga spinosa bland tvifvelaktiga synon., och af hvad der an-
föres lärer den ej höra till någondera af ifrågavarande arter.

Efter dessa anmärkningar öfvergå vi nu till beskrifningen af
den af mig funna, för hvilken jag tills vidare, på grund af hvad
anfördt blifvit, bibehållet det enligt YARR. af CoUCH gifna namn.

De få exemplar jag varit i tillfälle att se af denna art
och hvilka hade fångats på fiskebanken Jädern i Nordsjön, på
omkring 90 famnars djup, voro alla honor. Att döma efter dessa,
hvilka i det närmaste hade samma storlek, eller föga öfver en
meter i längd, kan arten räknas till de medelstora af de hos oss
förekommande. Jag har ingen anledning att tro den vara så

|
|

— 189 —

sällsynt, åtminstone på nämnde bank, alldenstund, sedan jag först
upptäckt den i början af Maj 1856, uti en nyss hemkommen fi-
skarebåt, jag ett par veckor derefter ytterligare uppsökte tvenne
individer uti en annan båt. Den förekom bland ett större antal
af BR. batis och R. clavata, några få af fullonica samt en'lintea
och en vomer, hvilka alla fångats på samma plats. Tillsammans
med dessa Raje funnos dessutom en mängd långor, åtskilliga
helgflundror samt ett individ af Sebastes norvegicus KR.

Bland öfriga hos oss funna samslägtingar kommer denna
rockart närmast RR. fullonica, från hvilken den dock med lätthet
skiljes genom de 1 karakteren anförda kännemärken.

Honan: Kroppsformen är nästan qvadratisk, med mycket
afrundade vinklar, särdeles den främre, hvilket sistnämnda härrör
derutaf, att bröstfenans främre och framåtrigtade strålar långt
utskjuta, så att den eljest raka, främre sidoranden af kroppen, å
den främre tredjedelen, på det bredaste stället, når nära en ögon-
diameter utom en linia, dragen emellan nosspetsen och infallande
i bakre tredjedelen af nämnde sidorand. Sjelfva spetsen af no-
sen framskjuter blott en fjerdedels ögondiameter framom den
särdeles breda och' starkt afrundade nosen. Bröstfenans yt-
tersta sidohörn är ock temligen starkt afrundadt; dess bakre
sidorand ännu mindre, tills denna slutligen sänker sig under en
ganska stark och nästan regelmässig böjning nedåt slutet af sam-
ma fena. Bukfenan har i första tredjedelen af degs sträckning
en nära till midten af fenans höjd gående, halfrund inskär-
ning. Dess främre afrundade och något kägellika del är föga kor-
tare än fenans bakre del vid basen, och föga högre än sistnämnde
dels höjd baktill. Bakdelens öfre brädd, som är helt svagt af-
rundad, utlöper 1 en spets och formerar med den nästan raka
bakbrädden en helt obetydligt afrundad, vid pass halfrät vinkel.
Stjerten jemnförd med öfriga hos oss förekommande arter, temli-
gen tjock vid basen, hvarefter den så småningom aftager och ut-
löper i en ganska läng spets. Första ryggfenan börjar vid bör-
jan af sista fjerdedelen af stjerten, räknadt från slutet af buk-
fenans rot; och midt emellan början af nämnde ryggfena och

— 190 —

stjertspetsen har andra ryggfenan sitt ursprung. Afståndet emel-
lan båda ryggfenorna är omkring en half ögondiameter. Från
andra ryggfenan till stjertspetsen är något längre än afståndet
emellan nämnde fenor, hvilka till storlek och form nästan full-
komligt likna hvarandra. Basen utaf en af dessa fenor är vida
längre än den nästan raka, blott svagt afrundade framkanten;
och denna öfvergår omärkligt i den starkt afrundade öfverkan-
ten, som, jemte den inskurna bakkanten, — hvilken förhåller sig
till fenans bas som 1:3 — formerar en vid pass rät vinkel, med
spetsigt hörn. Stjertfenan högst obetydlig.

Från munnen till första ryggfenan är afståndet vid pass så
mycket större än djurets totalbredd, som afståndet emellan nos-
spetsen och ögonen, Pannans bredd emellan ögonen innehålles 3
gånger i afståndet emellan nosspetsen och midten af ögat, samt
är i det närmaste lika med afståndet från nosspetsen till spetsen
af bröstfenans första stråle,

Ofvantill finnas småtaggar öfverallt, undantagandes yttersta
randen af bröstfenans bakbrädd, öfre randen af bukfenans bakre
del, hela främre delen af samma fena och ett ifrån roten af denna
del framåtgående, aflångt fält, af vid pass halfva bukfenans stor-
lek, samt största delen af stjertens ryggsida, hvilka partier såle-
des äro för känseln glatta. Undertill är den ock skarp eller sträf
af sådana småtaggar, med undantag af stjertens första tredjedel,
analtrakten, bukfenorna, bröstfenornas ut- och bakaåtrigtade par-
tier, ä ömse sidor till en tredjedel af kroppens bredd, hvilka sed-
nare, stora och glatta fält nå fram i höjd med munnen; men
kroppens främre sidobräddar äro tätt beströdda med småtaggar,
till inemot yttersta hörnet af bröstfenan. Närmast munnen är
huden jemväl glatt. Ofvan äro dessa taggar temligen tätt sit-
tande, korta och nålsuddlika samt merändels något bakåt krökta,
försedda med en 2—5 delt, stjernlikt utbredd och för blotta ögat
synlig bas, De största förekomma utmed främre sidobrädden samt
ett stycke innanföre bröstfenans bakre hörn. Undertill hafva de
i grunden samma utseende, men äro ytterst tättsittande under

nosen och längs främre sidobrädden, samt på öfre delen af ma-

2 TOR

gen, det vill säga ett stycke bakom sista gälöppningarna. De
äro störst under nosen och å nämnde sidobrädd, men rotskenk-
larna kunna svårligen upptäckas med oväpnadt öga. Störst af
alla småtaggar äro de, hvilka, tätt sammanställda, formera ett
smalt band å ömse sidor af stjerten, utefter hela dess längd.
Dessa likna derföre små, starkt bakåtböjda tornar och hafva
basen mer hel. Af ordinära knaggar finnas omkring 10, hvilka
ställda efter hvarandra formera en båge, som omsluter öfra ran=
den af hvartdera ögat; två rader på framdelen af nosbrosket,
men blott en eller några få i hvardera raden; mellan 20 och 30
ställda i ett liksidigt, triangellikt fält emellan hufvudet och hu-
meralbrosket, samt, såsom det vill synas, fördelade i 7 oreguliera
rader, af hvilka en rad är ställd längs efter ryggraden, En sida
af detta fält är hälften så lång som afståndet från den framåt-
rigtade vinkeln till nosspetsen; och en sådan sidolängd bakom
humeralbrösket börja tvenne rader knaggar på ömse sidor om
ryggraden, hvilka till en början äro låga, helt små och glest
ställda, men närma sig hvarandra och tilltaga i storlek, allt efter
som de nalkas stjerten, längs hvilken de fortlöpa, å ömse sidor
om dess rygg, ända till början af andra ryggfenan. Utanför
dessa rader börja på stjertroten, å ömse sidor, tvenne rader till,
likaledes med små, glest sittande knaggar; men den nedersta ra-
den upphör redan en pannbreddslängd bakom spetsarna af de
bakat fällda bukfenorna, och har ingenstädes särdeles stora knag-
gar; den mellersta raden, hvars knaggar i storlek föga eftergifva.
dem i öfversta raden (d. v. s. i mellersta parraderna), fortlöper
deremot ända ut mot första ryggfenan. På stjerten sitta knag-
garna tätt packade, så att de stundom hafva utträngt hvarandra.
De nedersta raderna äro minst reguliera. Knaggarna tilltaga
ganska hastigt i storlek till midten af stjerten, hvarest de äro
störst. Derifrån aftaga de återigen, men helt småningom, så att
sista knaggen blott är hälften kortare än en af de största. De
ordinära knaggarna hafva roten tillplattad, grundt refflad, i det
närmaste helbräddad och i allmänhet något längre än bred, från
hvilken den i synnerhet på stjerten starkt bakåtböjda och från

— 192 —

sidorna sammantryckta spetsen höjer sig. De likna derföre starkt
böjda tornar. Bakom humeralbrosket finnes ej någon enda knagg
på hela ryggraden.

Tänderna talrika, små och hvassa, liknande tornar. I öf-
verkäken har jag räknat 78 och i underkäken 84 längsrader samt
I uti en sådan rad midt uti öfver- och 10 i underkäken. Den
plats 9 tänder i yttre tvärraden intaga, räknadt från munnens
midt, är lika med bredden af fjerde gälöppningen. Ofvan om en
tands inknipna rotstycke finnes på sidorna endast svagt spår till
skifva; och den från sidorna starkt sammantryckta tanden höjer
sig derifrån temligen starkt inåtböjd och tornelik. Fram och
baktill utskjuter kronan ett godt stycke öfver rotstycket, och å
sistnämnda stället nedhänger den häl-lik. De innersta tänderna
äro ytterst små och nålsuddlika; och vid munvikarna hafva tän-
derna 1 grunden samma form som tänderna 1 allmänhet, men ära
slutligen helt små och särdeles lågspetsade.

Färgen ofvan brungråaktig, med gräddhvita, runda småfläc-
kar, hvilka i allmänhet äro omgifna af en ring, mörkare än den
allmänna färgen ofvan. Dessa fläckar äro symmetriskt ordnade,
så att två och två finnas midt emot hvarandra å ömse sidor.
Den som är belägen vid pass midt för den 3:dje gälöppningen
och den som står halfvägs från denna mot yttersta hörnet af
bröstfenan, samt den, hvilken, likaledes från den förstnämnda
räknadt, förekommer något mer än halfvägs mot nämnde fenas
bakre hörn, äro' af alla störst och vid pass lika med en tredje-
dels ögondiameter. Hufvudantalet af sådana fläckar tycks i all-
mänhet vara 12, eller deromkring. Undertill är kroppen ända
till yttersta stjertspetsen enfärgadt hvit. Öfre brädden af buk-
fenan äfvensom bröstfenans bakre sidobrädd äro visserligen något
mörkare; men detta härrör endast deraf, att ryggsidans färg lyser
igenom, Färggränsen på stjertens sidor är ganska skarpt uppdragen.

Det exemplar, som närmast legat till grund för denna be-
skrifning, håller i totallängd 995; totalbredd 620; från nosspetsen
till ögats framkant 110; pannan emellan ögonen 40, och från
början af första ryggfenan till stjertspetsen 117 millimeter.

— 193 —

2) Raja lintea FRIES:

Emedan ' aflingsföra hannar af denna art; likasom af följande
tvenne, hittills ej blifvit funna hos oss af andra svenska zoolo-
ger, förtjenar det nämnas att jag under en resa i skärgården för-
liden vår (1856) såg en sådan, som blifvit fångad på Jädern.
Den var, ty värr, likasom den mesta fisk, som hemföres från
denna rika, aflägse fiskeplats, så illa skadad, att jag ej kunde
använda den. Fiskarena hade ock, kort före min ankomst, på
öfligt sätt uppskurit den för att torkas. I totallängd höll han
1,190 millim., och hvardera af de yttre hjelpgenitalia 130.

3) Raja batis L., FRIES:

Af denna art tycks den aflingsföra hannen ej vara så säll-
synt som man förmodat; ty vid ofvannämnda tillfälle fann jag
tvenne sådana i en från fiske nyss hemkommen storsjöbåt. Och
har jag dessutom ej så sällan sett sådana hannar i fiskarenas
magasiner. Den ena höll i totallängd 1,750 mill.m.; yttre hjelp-
genitalia 150. Den andre var 150 mill.m. kortare; men med
nämnde delar lika långa som hos den förstnämnde. Hvarförutan
en tredje &A iakttogs, som väl var 1,500 mill.m. lång; men de
yttre hjelpgenitalia voro föga. utvecklade och höllo hvardera en-
dast 90 mill.m. i längd.

4) Raja vomer: Nosen särdeles långt utdragen och nästan dolk-
likt tillspetsad; afståndet från dess spets till midten af ögat
omkring sex ganger större än pannans bredd mellan ögonen.
Nosen undertill — med undantag af sjelfva spetsen, — öfre
och undre fram eller sidobräddarne, ett aflangt fält öfver hvart-
dera ögat, bröstet äfvensom stjert- och ryggfenorna tätt be-
strödda med nålhvassa småtaggar, atminstone lika långa som
basens för blotta ögat synliga, stjernlikt utbredda skenklar.

Synon: Raja vomer, Plogjerns-rocka FRIES, Kongl. Vet.
Akad. Handl. för 1838, sid. 161, samt efter honom NILSSON i
Skand. Fauna, 4, sid. 740; MUELLER und HENLE l. c., s. 144;
Long-nosed Skate YARR. 1. c., s. 550 med fig.

— 194 —

Törhända att LINNEÉES BR. oxyrhynchus äfven hörer hit, i
hvilket fall detta namn bort bibehållas; men då det torde vara
vanskligt att med full säkerhet afgöra denna fråga, då ifragava-
rande art ej lärer vara den enda af de i Europa förekommande,
på hvilken den eller de beskrifningar skulle kunna tillämpas, som
gifvit anledning till det af LINNÉ upptagna namn, och FRIES'S
art är utom allt tvifvel, har jag för min ringa del ansett mig
böra bibehålla det namn, som af denne utmärkte, men allt för
tidigt hädangångne ichthyolog, blifvit tilldeladt ifrågavarande art.

Hvad den art vidkommer, som M. et H. beskrifva under
namnet BR. vomer, och såsom det vill synas uteslutande efter
Medelhafsexemplar, passar allt noga in på var Svenska art. Jag
har imellertid hittills ej lyckats öfverkomma så unga individer,
att ordinära knaggar funnits vid ögonen. Det har dock förefs!lit
mig underligt, att i fall dessa förf:s art haft tandkronorna skif-
formigt utbredda, detta förhallande då undfallit dem eller åtmin-
stone ej blifvit anfördt; och i detta m. fl. hänseenden kan en
jemnmförelse blifva af intresse och vara att önska, i thy att om
större skiljaktigheter förefinnas, fråga kan uppstå huruvida I.
vomer FRIES är identisk med £. vomer M. et H.

Plogjernsrockan, som bland de inhemska arterna af slägtet i
storlek kommer närmast Slättrockan, £. batis, och är aflingsför
(7) atminstone redan vid 1280 mill.m. längd, hörer till de säll-
syntaste af slägtet och ingår, mig veterligen, ej uti Kattegat.
Den erhålles imellertid en och annan gang på de utanföre lig-
gande nordsjöbankarna och vistas der på betydliga djup — 70—
130 famnar — jemte atskilliga samslägtingar, såsom KR. clavata
circularis, fullonica, lintea och batis. De två exemplar, jag jemte
öfriga nu har framför mig och hvilka närmast legat till grund
för följande beskrifning, äro fangade på Jädern, på 90 fam-
nars djup.

AP: Kroppsformen är ganska egendomlig jemnförd med
öfriga skandinaviska arter, närmast föranledt derigenom, att no-
sen är utdragen i en särdeles lång spets, hvarigenom en temligen

djup bugt danas emellan denna och spetsen af bröstfenan. Djuret

= 19

har derföre, hvilket FRIES redan anmärkt, likhet med en sektor,
med temligen starkt inåtböjda och straxt framom munnen åter-
igen något utatböjda radier: kroppens främre sidoränder. Den
bakre randen — kanten af bröstfenornas bakåtvända bräddar —
formerar en i det närmaste regulier cirkelbåge, med midten af
munnen till medelpunkt. Bröstfenans sidohörn är ganska mycket
utdraget, så att det formerar en nästan rät och endast lätt af-
rundad vinkel. Bukfenan är delad i tu medelst en framåtgående,
stor, vid och nästan triangelformig inskärning, som sträcker sig
inemot roten, Det främre partiet är kägellikt och vid pass dub-
belt så högt som bredt vid basen, eller lika med det bakre vid
basen. Detta är en tredjedel lägre än det främre, har afrundad
öfverkant, hvilken, med den något inskurna bakkanten af fenan,
som här är hälften så hög som den främre, kägellika delen, for-

merar en vid pass halfrät vinkel, — Det sistnämnda gäller na-

turligtvis ej den utbildade hannen. Stjerten smal och temligen
lång. Första ryggfenan börjar vid dess sista tredjedel; och midt
emellan denna fenas början och stjertspetsen, har andra ryggfe-
nanm sin upprinnelse, med en ögondiameters mellanrum mellan bada
dessa fenor. Ifrån andra ryggfenans slut till stjertspetsen är af-
ståndet något större än afståndet mellan båda ryggfenorna, hvilka
till formen likna fyrsidingar, med öfre och bakre kanterna hvar-
dera dubbelt kortare än främre och nedre eller fenans bas. Den
första är högst obetydligt större än den andra. Stjertfenan yt-
terst liten och hudlik. På de exemplar jag har till hands före-
kommer ej någon knagg emellan ryggfenorna.

Från munnen till första ryggfenan är afstandet lika med
djurets största bredd. Pannans bredd mellan ögonen innehålles
omkring 6 gånger i afstandet från nosspetsen till midten af ögat,
och vid pass fyra gånger i afständet från nosspetsen till spetsen
af bröstfenans första stråle.

Tänderna medelmåttiga, nubblika, med spetsen snedt inåt-
böjd. Småtaggarna nålsuddlika, med stjernformigt utbredd bas,
Denna bestar af 2—5 för blotta ögat synliga grenar. De ordi-

nära knaggarna, som egentligen endast och glest samt till ringa

— 196 —

antal — stundom saknas de helt och hållet — förekomma på
stjertens sidor, likna vid basen från sidorna sammantryckta tor-
nar. Basen är oreguliert stjernlikt utbredd och refflad, med än
fram- än bakätrigtad och ofta rakt utstaäende spets.

Färgen ofvan brungrå med glest strödda, ljusare småfläckar
och blåsvarta slemporer. TInunder är den ljusare eller hvitgrå,
brunschollig, med likaledes blåsvarta slemporer, ifrån hvilka lju-
sare, böjda streck utlöpa. Sjelfva nosspetsen är svartbrun,

Hannen : Ofvantill finnas småtaggar på nosen, ofvan ögonen,
på nacken, helt omkring skifvans yttre rand ända till slutet af
bröstfenorna, samt glest strödda, på öfra sidan af stjerten, på
ryggfenorna och stjertfenan. För öfrigt obeväpnad och för kän-
seln glatt. Undre sidan har äfven småtaggar, undantagandes nos-
spetsen till 15 ögondiameters längd, trakten omkring munnen,
slaksidorna, samt här och der på magen, bakre randen af bröst-
fenorna, bukfenorna och stjerten, hvilka alla likaledes äro glatta.
Dessa taggar äro särdeles tätt sittande, stora och nållika samt
något bakat krökta på undre sidan af nosen, ofvan och under på
kroppens främre sidokant samt öfver ögonen, hvarest de formera
ett krökt band, dubbelt längre än ögats diameter. Ordinära
knaggar saknas stundom och merendels hos större individer helt
och hållet; då de finnas, förekomma de glest och oreguliert spridda
på sidorna af stjerten, oftast vid och något framom ryggfenorna..
En och annan sådan träffas ock stundöm längre fram; men of-
vantill har jag blott hos ett mindre, likväl fortplantningsskickligt
individ — totallängd 1280 mill.m. — iakttagit nagra få, till an-
talet fem, sittande framom första ryggfenan, med olika mellan-
rum. Dessa knaggar äro så till vida olika dem på stjertens si-
dor, att spetsen nästan helt och hållet saknas. Till formen äro
de elliptiska, tre gånger längre än höga och med den lilla, bakat-
rigtade spetsen öfver början af knaggens sista tredjedel. De hafva
derföre stor likhet med snäckan, Pilidium fulvum. Baktill på

dessa finnes en fåra, från spetsen till basen, — grundare sådana
äro ock tillstädes framtill och på sidorna — men denna, nemli-

gen basen är hel och ej flikigt eller stjernlikt utbredd såsom hos

— 197 —

sidoknaggarna. Å ömse sidor vid sidobrädden, på början af bröst-
fenan samt i höjd med en linia som drages tvärs öfver kroppen
och straxt bakom ögonen, finnes en af de hos hannar vanligen
förekommande, så kallade kardor, sammansatt af 7—12 från si-
dorna och vid basen starkt sammantryckta, bakåtrigtade, torne-
lika knaggar, med uppåtböjd spets. Ett stycke innanföre bröst-
fenams sidovinkel är det andra paret beläget, och hvar och en af
dessa kardor är dubbelt större än en af de främre, samt väl dub-
belt längre än bred; men knaggarna i en sådan karda, hvilka

uppgå ända till 50 stycken, hafva spetsarna inåt och uppåt böjda

- samt basen sammantryckt från fram- och baksidorna. De äro

ställda i 10—17 tvärrader, 2—5 i hvardera, och fältet är på
midten bredast. I hvardera käken finnas 40 längsrader tänder
samt 10 stycken i en sådan rad uti öfver- och 11 i underkäken:
de motsittande likna hvarandra. Den plats 3—9 tänder i yttre
tvärraden intaga, räknadt från munnens midt, är lika med bred-
den af fjerde gälöppningen. Ofvan om en tands — en från mid-
ten af främre tvärraden — rotstycke, är kronan utbredd till en
rundad skifva, med från sidorna något uppåtböjda kanter, och
ifrån denna höjer sig den inåtrigtade och något böjda tandspet-
sen, hvars längd är något större än skifvans diameter. De yt-
tersta sidotänderna äro mindre, men hafva i grunden samma
byggnad; men den högst obetydliga eller nästan omärkliga tand-
spetsen är belägen vid inkanten och ifrån den sträcker sig utåt
tandskifvan en helt låg och slutligen försvinnande längsköl. Emel-
lan midtel- och sidotänderna ser man de till de förra sig smånin-
gom utvecklande mellanformerna.

De yttre hjelpgenitalia lika långa med afståndet från mun-
nen till nosspetsen. | |

Färgen ofvan brungrå, med glesa, runda, mjölkhvita fläckar,
hvilka äro föga större än halfva ögats diameter. Kanten från den
mörka nosspetsen till bort mot bröstfenans sidovinkel, de aflånga,
småtaggiga fälten öfver ögonen jemte kardfälten gråaktigt hvita.

Det exemplar, som närmast legat till grund för denna be-
skrifning och hvilket är det största jag hittills sett, håller i to-

— 198 —

tallängd 1370; totalbredd 1010; från nosspetsen till ögats fram-
kant 298;-pannan mellan ögonen 54; från början af första rygg-
fenan till stjertspetsen 185; yttre hjelpgenitalia 240, samt läng-
den af ett bakre kardfält 105 millim.

Honan: är, hvilket redan af det föregående kan synas, i
mycket lik hannen, då man frånräknar de honom tillkommande,
manliga attributer samt kardorna; men nosen hos honan är jem-
förelsevis längre och hon tycks i allmänhet vara något större och
är ofvantill för känseln sträf öfverallt, till följe af de talrikt
förekommande småtaggarna, undantagandes yttersta brädden af
bröstfenan baktill, hela framparten af bukfenan, brädden af sam-=
ma fenas bakre part samt ett aflängt fält på hvardera sidan af
länden, hvilka alla delar sakna taggar och således äro fullkom-
ligt glatta. Undertill är den likaledes öfverallt småtaggig, med
undantag af yttersta spetsen af nosen, en smal rand omkring
munnen, slaksidorna, här och der på buken, stjerten till början
af första ryggfenan, samt på bröst- och bukfenor i likhet med på
öfre sidan. Men taggarna å främre sidobrädden upptill äfvensom
ofvan Ögonen äro knappast märkbart större än de öfriga; detta
kan ock sägas om dem på undre sidan af nosen, likväl äro de
på alla dessa sistnämnda ställen störst och tätast, och på undre
sidan är bandet å främre sidobrädden ganska tydligt. Alla de
exemplar jag sett hade nägra eller åtminstone någon enda ordinär
knagg på sidorna af stjerten, men ingen ofvan. Tänderna, som
äfvenledes likna hannens, hafva dock större skifva, men spetsen
jämförelsevis kortare. Upptill har jag räknat 40 längsrader och
6 tänder i en af de mellersta; nedtill 38 och 7.

Färgen liknar ock hannens, men tycks vara något ljusare och
fläckarna ofvan något mörkare. Den gråaktigt hvita färgen å de
ofvannämnda ställena hos hannen, saknas dock hos honan.

Det exemplar jag vid beskrifningen närmast följt håller i to-
tallängd 1335; bredd 940; från mnosspetsen till ögats framkant
328; pannan mellan ögonen 55 samt från början af första rygg-
fenan till stjertspetsen 160 mill.m. Det största jag sett höll 1400
i längd, och det minsta 1250.»

— 199 —

Ny art af Carex, — Studenten Herr E. C, J. CEDERSTRÅHLE
hade insändt följande:

»Carex brevirostris: spicea terminali, solitaria, simplici vel com-
posita, androgyna vel polygamo-dioica, oblongo-lanceolata; stigmatibus
duobus; utriculis raris, erecto patentibus, e basi angustiore ovato-lan-
ceolatis, intus planis, extus convexis, viridibus, glabris, superne tan-
tum interdum scabriusculis; rostro brevissimo brunnescenti, pellucide
emarginato; squamis femineis ovatis, obtusiusculis, brunnescentibus, an-
guste hyalino-marginatis, nervo uno pallidiore usque ad apicem visi-
bili preeditis, utriculos subaequantibus; squamis masculis oblongis ob-
tusis; culmo erecto, tereti, glabro, striato, foliis duplo longiore; foliis
linearibus, inferne canaliculatis, marginibus dentibus acutis scabris, su-
perne subteretibus, scabris; vaginis striatis; radice repenti stolonifera.

Collegit in litore graminoso prope Ryssvik ad sinum maris gla-
cialis Foldenfjord Norvegie BE. OC. J. CEDERSTRÅHLE d. 5 Aug. 1856:

Planta 7—10 pollices alta, saturate viridis. Radix repens, sto-
lonifera. Stolones vel steriles vel culmos fructiferos ferentes. Culmus
erectus, teres, glaber, albo-striatus, basi vaginis aphyllis, rufescentibus,
testaceis, valde striatis, obtectus, inferne foliatus, superne nudus. Folia
culmi fructiferi 3—35 pollices longa, stolonum longiora, tenuissima;,
paullum excurvata, inferne canaliculata, superne subteretia, usque ad
apicem aspera, saturate viridia. Vagina foliiferee constrictee, pallide
virides, striatae. Spica ovato-lanceolata vel oblongo-linearis, 5—6 li-
neas longa, aut simplex, flores tantum masculos ”), vel apice masculos
arete imbricatos 9—12, basi” femineos, 2—4 erecto-patentes ferens,
infra quos sepe conspicitur una alterave squama, vel sterilis, vel sta-
mina obtegens, aut composita ita, ut apice 9—12 flores masculos
ferat, infra eos 2—4 femineos, 'et infra eos 1—2 spiculas masculas,
vel ita, ut ferat apice 9—12 fores masculos et infra eos nullos fe-
mineos, sed tantum 1—2 spiculas masculas. Squamzae brunnescentes,
margine angustissimo hyalino, nervo dorsali pallidiore, usque ad api-
cem visibili, preadite. Infima squama totius spice nervum dorsalem
viridem, extra apicem porrectam, sepe fert. Utriculi e bast anvustiore
ovato-lanceolati, intus plani vel fere concavi, extus convexi, virides,
glabri, apice tantum brunnescentes et interdum scabri. Rostrum fere
nullum , pellucide-emarginatum. Filamenta staminum squamas sub-
2equantia.

Difficile est dietu, ad quas ante cognitas Carices proxime accedat
hac planta, imprimis, quum sic variam habeat structuram spice, ut
nunc simplex, nunc composita, nunc mere mascula, nunc androgyna
adsit spica. Spica mere mascula proxime accedit ad Carices dioicam,
parallelam et formam masculam gynocratis, in Grönlandia collectam,
spica simplici androgyna quam proxime ad formam androgynam gy-
nocratis, quam misit e Lapponia LastADIus, et pulicarem. Spica

") Observandum est: me nunquam invenisse non modo mere femineas spicas, sed
ne quidem ubi non masculi pravaluerint flores.

Öfvers. af RK. Vet.-Akad. Förh., d. 13 Maj 1857.

— 200 —

composita refert etiam ad chordorrhizam ct ejus cospecies. Multum
habet etiam commune cum Carice illa Americana exili, que etiam
interdum habet spicam compositam. Difficile etiam est dictu, utrum
litora maris an paludes inhabitet hac planta, nam sedem suam habe-
bat quidem in litore graminoso prope mare, irrigato tamen aqua ni-
vali, quz defluebat a montibus editis, quam proxime sitis.»

Akademiska angelägenheter.

Akademien kallade genom -anstäldt val till ledamot i åttonde
klassen, Theologie Doctorn, Contractsprosten, Kyrkoherden i Orebro
L. N. O. Herr G. W. GUMELIUS.

Herr BJÖRLING hade insändt en afhandling: Om de båda sum-

i=n—1 i=n-1
morna: I (x +ih)"t, S(—1)(r +) för reela u-valörer.
g (==) v==0 ;

Remitterades till Hr Friherre WREDE och Hr C. J. MALMSTEN.

Herr J. G. ÅAGARDHS afhandling: Om äggets läge inom ovariet
hos de fanerogama växterna, som varit remitterad till Herrar FRIES
och ARrREscHoUG, hade blifvit tillstyrkt till införande i Akademiens
Handlingar.

— 201 —

Skänker till Velenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Fortsättn. fr. sid. 156.)
Af Kaiserl. Akademie der Wissenschaften in Wien.

Denkschriften. Philos.-Hist. Classe. Bd. 7.
Sitzungsberichte. » » » BASEN CER 125360 NO IN
Register 2. Bd. 11—20.

— — Math.-Naturw. Classe. Bd. XX: H. 2, 3. XXI: 1, 2. Re-
gister 2. Bd. 11—20.

Fontes rerum Austriacarum. Abth. IT: Bd. 11.

Archiv för Ostr. Geschichtsquellen. Bd. XVI: 2.

Notizenblatt, 1856: 15—24.

Tageblatt der 32:n Versammlung RER Naturforscher etc. in Wien
1856. Nr 1—8. 4:0.

Af Naturforschende Gesellschaft i Zirich.
Mittheilungen. H. 10.
Vierteljahrsschrift. Jahrg. I: 1—4.
Af N. ÅA. Förenta Staternas Regering.

Reports of Explorations and Surveys to ascertain a route for a rail-
road from the Mississippi river to the Pacifie Ocean, 1853—1854.
Vol. 1. Wash. 1855. 4:o, med kartor.

Reports of Experiments on the Strength and other Properties of Me-
tals for Cannon. Philad. 1856. 4:0.

Report of the Commissioner of Patents, 1854. BP. 1, 2. 8:0.

Af American Academy of Arts and Sciences i Boston.
Memoirs. New Series, vol. V: P. 2.

Af American Association for the Advancement of Science.
Proceedings. Meeting 7, 8, 9.

Af Lyceum of Natural History i Newyork.
Annals. - Vol II, III: 8—14. VI: Nr. 5.

Af Academy of Natural Sciences i Philadelphia.
Journal. New Series. Vol. IIT: P. 2.
Proceedings. Vol. VII: N. 8—12. VIII: 1

Af American Philosophical Society i Philadelphia.
Proceedings. Vol. VI: N. 53, 54.

Af California Academy of Natural Sciences i S. Francisco.

Proceedings. Vol. 1.
5

— 202 —

Af Smithsonian Institution i Washington.
Contributions to Knowledge. Vol. 8.

Af the Prison Discipline Society i Boston.
Reports. Vol, 1—3. 1826—1854. 8:0.

Af Prof. B. Silliman i New Haven.
The American journal of Science. Nr. 59—63.

Af President Rivas i Grenada.
A Map of Nicaragua, 1855, by F. Ferrer.

Af Prof. J. Hart i Pliladelphia.

37:ts Report of the Controllers of the 1:st School district of Penn-
sylvania. Philad. 1856. 8:0.

The Relations of the English Language to the Teutonic etc. Wash.
1854. 8:0.

Af Författarne.

BLAKE, W. P., Descriptions of Fossils and Shells collected in Cali-
fornia. Jemte 3 småskrifter.

DAUBREE, A., Nio st. geologiska småskrifter.

DITTMANN, A. F., Die Erde ein Himmelskörper. Kiel 1857. 8:0. 5 Ex.

Fries, E., Monographia Hymenomycetum Suecia. Vol 4. Ups.
1857. 8:0.

Horner, G. RB. B., Medical Topography of Brasil and Uruguay. Chil.
1845. 8:0. i

SCHYANOFF, Å., Essai sur la Métaphysique des forces inhérentes å
Fessence de la Matiere. Mém. 1. Kiew 1857. 4:0.

TREADWELL, D., The Practicability of constructing Cannons of great
caliber capable of enduring long-continued Use under full Char-
ges. Cambr. U. 5. 1856. 8:0.

TrAsKE, J. B., Report on the Geology of N. et S. California. Wash.
1856. 83:0.

Skänker till Rikets Nalurfkhistariska Wusewm.

Zoologiska afdelningen.
Af Hr Grefve Gustaf Bonde.
En Spheronit funnen i en torfmosse i Jönköpings län.

Af Hr Apothekaren Sieurin på S:t Croiv i Vestindien.

Fyra större glas innehållande i sprit förvarade Fiskar, Mollusker, Co-
raller och Insekter från Vestindien.

— 203 —
Botaniska afdelningen.

Af Hr Brukspatron J. W. Grill.
Tio fanerogamer, åtskilliga lafvar och rötter samlade i södra Afrika
af Hr VICTORIN.
Af Hr Apothekaren Sieurin på S:t Croiz.
En spatha med blommor af Kokospalmen, frukten af Hippomane
mancinella i sprit, samt några andra torra frukter.
Af Fröken B. Roos.

En samling växter från Norra Carolina, samlade af gifvarinnan.

; Tryckfel.
: ER Bj
Sid. 107 rad. 14 står: i läs: =
Bi Bj
» » DAD DNE
V (Å t

Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium
i Mars 1857.

dium

reducerad till 0” RS Vindriktning. £ -
Decimaltum. = =
KI: GH] SKL E25 SKI 0 EKO UK 2 KINO ARIA6 ER CRIS KIs 3

1 125,65 | 25,71 25,81 | — 1,0 | + 6",0 | + 2,0 | V.N.V. |N.N.V. I N.N. V. | Halfkl.
2 | 25,83 | 25,82 od + 2,3 | +10,0 | +:5,5 1 .9.S.V. | V.S.V| Vv. Klart
3 125,67 | 25,55 | 25,47 | + 1,0| + 4,4! + 4,2 Vv. V.S.V. | V.S.V. |] Mulet
4 125,24 | 25,04 | 24,86 | + 4,0 | + 5,4 | + 3,8 | V.S.V V. V. Mulet
5 124,82 | 25,04 | 25,14 | — 1,1 | + 4,5 | — 2,2 | V.S.V. I N.N. V. |] V.N.V.| Halfkl.
6 |25,07 | 24,99 | 24,92 | — 4,2 | + 1,2 | + 0,5 | Lugot | 5.5.0. | S.S.V. | Halfkl.
7-1 24,87 | 24,95 124,99 | +:0,7 + 1,0 | — 201 Va IVNV N. | Mulet
8 | 24,93 | 24,98 | 25,07 | — 2,8 | — 2,6 | — 4,7 N. N. N. Mulet
9 | 25,16 | 25,23 | 25,24 | — 6,8 | — 5,0 | — 88 | N. |N.-N.O N.N.O. Rd
10 | 25,18 | 25,21 | 25,27 | — 8,3] — 6,0 | — 7,5 | N. ÅN.N.O.| N. | Halfkl.
11 |25,26 | 25,23 | 25,24 |— 9,9 | 560-70 | N. | N.N.O.|NN.O. fn
12 125,18 | 25,27 | 25,36 | — 4,0 0,0 | — 5,0 I N.N.O.|] N. | N. I Halfkl.
13 125,35 | 25,27 | 25,27 | —10,0 | — 3,2 | — 6,8 N. IN.N.V. |N.N.V. ] Mulet
14 | 25,32 |25,39 |25,36 | — 7,8 | + 0,5 | — 2,0 | Lugnt | S. | S.S.0. | Halfkl.
15 |25,25 | 25,16 | 24,99 | — 0,5 | + 0,2 | + 0,21 5.0. | S.0. | S.0. | Mulet
16 | 25,06 | 23,21 | 25,34 | + 0,7 | ++ 5,0 | + 0,9 | S.0. | S.S.V. | S.S.V. | Mulet
17 | 25,48 | 25,62 | 25,74 | + 0,5 | + 4,8 | + 0,5 | 0.5.0. | S.0. | 0.5.0. I
18 125,89 1 25,99 | 26,07 | + 0,5 | + 3,0 | + 1,3 | Lugnt | S:0. | O.S.0. | Mulet
19 | 26,15 | 26,21 | 26,24 | + 1,0 I + 1,6 | — 41,5 | S.S.0. | S.S.0. | S.S.0. | Mulet
20 126,27 | 26,28 | 26,28 '— 3,01 + 3,0 | — 2,7 1 S.S.0. I S.S.0. | S.S,0. | Klart
21 | 26,21 | 26,12 | 26,02 | — 4,2 | + 2,9 1 — 143 Lugnt | Lugnt | N.O. | Halfkl.
22.:125,87-1 25,79-1 25,77. | — 1,9): + 3,0 | — 154) .N.O: | NO. | NO: | Halfkli
23 | 25,74 | 25,81 | 25,81 | — 2,0 | — 0,5 | — 1,9 | N.O. |O.N.O. | O.N.O. | Mulet
24 | 25,75 | 25,73 | 25,69 | — 0,5 | + 1,6 | + 0,5 | O.N.O. | O.N.O. 0. Mulet
25 | 25,62 | 25,61 | 25,60 | + 1,01 + Bil + 0,81 0: (0) 0. | Mulet
26 | 25,54 | 25,56 | 25,58 | + 0,5 | + 27 | + 0,3) 0: | 0.5.0. |] 0.5.0. | Mulet
27 | 25,59 125,55 | 25,50 | — 0,6 | + 4,0 I — 0,5 | 0.N.O. | 0.5.0. | 0.5.0. ÄR.
28 | 25,47 125,48 | 25,59 | — 2,0! + 3,0 '— 2,01 Lugnt | V.N.V. | V.N.V.| Snö

29 | 25,62 | 25,60 | 25,56 | — 3,6 | + 0,3 | — 4,0 |N.N.V. | O.N.O. | O.N.O. | Klart
30 | 25,48 | 25,43 | 25,40 | — 3,0 | + 2,5 | — 2,9 | O.N.O. | Lugnt | O.N.O. | Halfkl.
31 | 25,40 | 25,44 | 25,49 | — 4.0 | + 0,5 | — 1,2 | O.N.O.| O. 0. | Mulet

On AO —

Me-

25,490

—0",69

125.481] 25,493| 25,497 | —2",23 | +1",55 |—19,39 |
Nee EE TEN

STOCKHOLM ,

1857.

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 14 1857. HX 6.

Unsdagen den 10 Juni.

Om de båda swmmorna

—m-—-1 i=n—1
Se + ih)", S(—L (e+ih)
=0 i=0

för reela u-valörer.

Hr BJÖRLING hade insändt följande skriftliga meddelande
angående den afhandling, med förestående rubrik, som han i ses-
sionen den 13 nästlidne Maj inlemnade.

I N:o 1 af GRUNERT'S Årchiv d. Math. u. Physik Th. 26
har Hr ÖETTINGER nyligen, men på ett mindre tillfredsställande
sätt, sökt evaluera dels summorna

0===99 ==0
1

(a) s- SCEN

== (£+iAD) =0 (CFiAL)P
(p helt tal),
förmedelst half-convergerande- oändliga serier, men utan utsatt

eller ens omnämnd supplementar-term; dels ock summan

(2) | SS (— 1) k (+ iÅAz) p

i=0

genom ett raisonnement, hvaraf de fruktansvärda formlerna

1—2+3—4+5— etc. in inf.=—41, I'—2'+3'— etc. = 0,
1P—24+3'— etc. in inf. =+, 1'—2'+3'— etc. = 0,
OSTEN: 05 Ve

befinnas vara nödvändiga följder. Denna sistnämnda våda har
han sedermera i en annan artikel (N:o 11) af samma Arch

— 206 —

Th. 26 sökt undkomma genom en modificering af sitt förra rai-
sonnement. Men utom det att detta bemödande endast till en
viss grad lyckats, finner han sig slutligen vara försatt i ovisshet,
hvilketdera raisonnementet bör tillerkännas företräde framför det

andra.

Detta föranledde mig att på en annan väg söka valörerna
icke blott af summorna (1) och (2), utan af de i rubriken här
ofvan utsatta vida allmännare; hvartill i sjelfva verket” en-
dast erfordrades att rätt använda de allmänna resultater, som
Hr Prof. MALMSTÉN i sin berömda afhandling »Sur la formaule

, h , . |
hu, = Au, — = Au, +» ete. i Band. 35 af CRELLE'S Journal (tr.

1847) redan för längesedan offentliggjort. På detta sätt har jag
i den afhandling, som jag nyligen haft äran till Kongl. Veten-
skaps-Akademien inlemna, deducerat valörerna af de i öfverskrif-
ten här ofvan nämnda allmänna summorna, och således äfven af
de för praktiken användbara, mera speciella

i=n=1 i=n—1
(3) S (1+2)” och & (—1)' (1 +)”

== 10

i

för reela u-valörer hvilka som helst,

äfvensom, för helt-tals-valörer af u, af summorna
i=n—1 i=n—1

(4) & (a +)" och & (—1)' (a +i)”

i=0 ==0)

för alla möjliga valörer af a. —

Det torde tillåtas mig att här kortligen redogöra för, de resulta-

ter, som dervid erhållits.

1. I I:sta paragrafen angifvas förberedelsevis tvenne anmärk-
ningsvärda rekursionsformler för de BERNOULLI'ska talen, nemli-
gen desamma, som jag redan i Akademiens session den 8 sistl.
April hade äran omnämna, så lydande: &

Om de BERNOULLI'ska talen & Fp db, etc. utmärkas med
B,, B,, By, etc.; så gälla, för hvarje helt tal u, vare sig, af
formen 2r eller af formen 2r+1 (inclus. 1), formlerna

g—1 TS SK Bi;
(4) u+l KE INET EE SER
(B) ET SEN ==0 eller =
Bert

=(—1) (21 DA allteftersom ju är =2r eller =2r+1;
EUs > Som vanligt, binomial-coeff.). —

Der är ock ådagalagdt, hurusom dessa formler i sjelfva ver-
ket kunna på ett enkelt och elementärt sätt deduceras ur den
kända Cotangent-formeln

SS

u WES 5 2-4

B3 6
RAGE etc. ,
nemligen — för udda mwu-valörer — genom denna formels multi-

ER - u [yY
plicering, respective, med cos U och cos > samt — för jemna u-
3 SSE

valörer — respect. med sin u och sin be

I hvad mån dessa formler kunna anses redan förut vara
kända, är ock på samma ställe antydt. —

2. I den 2:dra paragrafen evalueras den förra af de i ru-
briken här ofvan utsatta summorna, hvarvid till en början, genom
direkt tillämpning af formeln (62) i Hr MALMSTÉNS ofvan nämnda
afhandling, erhålles följande

4

Theorem.

Ehvad postitiv eller negativ qvantitet än u må vara, gäller,
för positiva z- och h-valörer, och med vilkor att 2m tages >,
då u är positiv, formeln

= (z+ neil gl

(D 8 SC ih)" = TS

=m—1

23 S (FN) sov bk le+nh)en te

(m helt tal hvilket som helst, med förenämnda vilkor),

— 1 h [(x + nh)" —z FT 333

— 208 —
nemligen
R= (1)! 0: flyg or SK [(2+nhyren an — ap 20]
(O begränsadt af o och 3).
Specielt för u =—1 fås häraf”):

SE + (A

a x + ih

= ora Bi Bi;
1 ir
St ) [GG (6) (a) J+Ro
nemligen

Bm rö 1N 2m 1 om ;
SED OR [G) (GG) ) CO pe

gränsadt af o och 2).

Och för u helt tal =2r eller 2r+1 (inclus. 1) finnes af for-
meln (1), SR bägge membra i detta fall blifva obrutna algebr.

SS

funktioner af > att formeln

ana | H+1 utw+1
(« + n) — d
1 BA Aa ++i)" = SE ENSE
I ; ;
—3 3 ((a+n)"— a— St 1y'- Ua 3 [(e+n)etio? 28 Cem
(fa

är em identitet i afseende på a i denna händelse. —

För den praktiska beräkningen, i hvarje särskildt fall, af
den ifrågavarande summan

i=n—1
& (vc +ih)"
i=0

är en annan form af förestående 3:ne formlers sednare membra
lämpligare. Ett enkelt raisonnement ”"") lemnar i detta afseende
följande resultater:

”) Således: huru många termer man än må taga med i formeln (T), är städse
fyllnaden (supplementartermen) numeriskt << än den t:sta af de termer, som
skulle följa efter, i fall man toge med flera.

3) NG om man så heldre vill, direkt ur samma källa som formeln (T).
”) & I art. 2 i den ifrågavarande afhandlingen.

— 209 —

1:0) För negatwt u, nmumeriskt > eller <1, erhålles af
formeln (I):

i=n—1

+
(Mm 26 (c+)"=2A, (2 + nh)+!
EA tl

i=m—1

+$S(—-N''ugoss ER (e + nh) RR,

FE

—3 h(z+nh)”+

nemligen
Bm
R=(—-1)"-'0- Mam =Am hh (x+nh)tt— >”) (O begrän-

sadt af o och 31),
och
A,, en finit konstant (i afseende på n), beräknelig — ap-
proximativt — medelst sjelfva formeln (II) genom att i densam-
ma tilldela n speciela ATEN och i sjelfva verket

t=—=n—1

=S h S E + ne

ARE lim i=n—1 ; (xc + nh) et!

eller = (6) | 8 (x+h) — SR i];
0

efter som det negativa u är numer. > eller <1.

Och för u=—1 erhålles af (T):

i—n—1 ib i=m—1
pA t—1
(Mt) ST SA la SC DD Ga
nemligen
nm Br
R,=(—1)"O (mn , (O, begränsadt af o och 5),
och

A , en finit konstant (i afseende på n), beräknelig (som
ofvan) medelst denna formel (IT) och i sjelfva verket <

TE lim [Sä —1+"")] 2
= (n=0)|S Irh

2:0) Äfven för positivt ww, icke helt tal och närmast < ett
sådant, vare sig, 2r eller 2r+1 (inclus. 1),

— 210 —

gäller formeln (IT), med vilkor att m—1 tages >r, varande då

i sjelfva verket konstanten

A=, [18 (e (g+ihy—

(n= 0)

(& + nh) +!
url

+ bh(o+nhyt— LSI) ys Ri (ernhyrt], —

2
Och för u helt tal =2r eller 2r+1 (inelus. 1) erhålles af (T'),
för alla möjliga valörer af c«, identiteten

i=n—1
AT) S(a+i)=—9e)+
i=0
(&« +n)" KS fo FE A Rel 1 Bi
RN (erna [1 SC Tja HÖR
nemliger: g(«) oberoende af n och determinerad genom formeln
Oh 5 ja Moir Bi
(5) Pl) a 2 D—-S-) SEA ET

Anmärkning. Denna a 1 sjelfva verket särdeles
anmärkningsvärda, funktion af de BERNOULLI'ska ta-
len kan, då den är känd för någon e-valör, beräknas
för a+1 (och vice versä) genom en synnerligen enkel
rekursionsformel, den der såsom en specialitet innefat-
tar ofvan angifna formel (A), äfvensom — åtminstone
för jemna u-valörer — formeln (B) här ofvan.

Denna nya, mycket generela, rekursionsformel för
de BERNOULLI'ska talen, är följande:

(0 + DET fett

ER

(C) or=

Bi Sa 2 pt 2i

-S(- ÖS

—(- se
an ?

eller, helt enkelt: =

(C') pl(ae+1) = ple)+0e",
gällande för alla möjliga &-valörer, då pu är helt
tal, vare sig, 2r eller 2r+1 (inelus. 1), och erhålles
omedelbart ur formeln (II”) genom att deruti sätta
n+1 i stället för n och subtrahera.

EES ESSENS AAA

— 211 —

T. ex. af g(0)=0 följa successivt:
EN eller rekursionsformeln (A) >”,
Az ilaid Bi
ST pA ad
SIE sger HE SG ÖR Pe 1,

=

u 2i— SA

6 SO
mt SEM = Mojr Bi
6 +1)= 1—-&(—-1y-—=—
(0) Re m SR ÖN (+ SR
i=N=—1

= 8 (1 +i)”. —

1=0
Tillämpningen af formlerna (II) här ofvan är naturligtvis lika

mångfaldig som. antalet combinationer af positiva «- och h-va-

lörer. I den afhandling, hvarom här är fråga, considereras den
enda, vanligaste, händelsen = 1; hvilket tydligen gör tillfyllest

för att evaluera den förra af summorna (3)””. Den förra af
summorna (4) är redan genom formeln (II”) evaluerad.

3. Sedan derefter, genom insättning af ET "i stället för «

i formeln (I), formler — analoga med de 3:ne formlerna (I), (I
och (I") — erhållits för evalueringen af summan

”) Positionen «=>—+3 bringar (C') att återgifva rekursionsformeln (B) för jemna
u-valörer.
”") För att här åtminstone i någon mån antyda användbarheten af de formler,
i=n—1
som på detta sätt erhållas för evalueringen af summan & (1 + i), må näm-
0
nas, att den formel, som ur (IT') erhålles för summering af den harmoniska
serien 1, 3, 3, +> 5, ete., gifver summan
i=1000
ST >7,485470860550336
==
och < 7,485470860350345,
således känd t. o. m. 13:e decimalen, redan genom antagningen m=? (supple-

B
mentartermen är positiv och < (0,1)'2 = eller 0,00000 00000 00008 333...).
E

Man erhåller i sjelfva verket af den sistnämnda formeln i alla händelser
tillfyllestgörande gränspar för termsumman af nämnda harmoniska serie ome-
delbart och således mera direkt än på den väg, som af Hr CATALAN i Compte
rendu för d. 22 sistl. Sept. blifvit angifven.

(7) Sc dl HE i—1hy?

i=1
så väl, 1 allmänhet, för positiva och negativa wu-valörer hvilka
som helst som ock specielt för u==——1 och för helt-tals-valörer
af us erhålles i $ 3 af den ifrågavarande afhandlingen, på grund
af identitetens

(8) S-1(e+ ih) rt 26(c+2-—1hy

i=0 i=0 i=1
giltighet för n=2p så väl som för n= 2p+1 (inclus. 1), till
en början detta

Theorem.

Ehvad posttw eller negativ qvantitet än u må vara, gäller,
för positiva &- och -h-valörer, och med vilkor att 2m tages =E
då uu är positiw, formeln

i=—=n—1 (£ + nhjeti— gett

(Mm) 26(-1) (o+inyr= EID - S[(e+nhy — a]

2p + AR (a 4 hytt! 2
(ET öpe I ET [(a rop lä) fe KAS

u+l
i=m—1 ; ,
+I&(—- DE = hf (e+nhyetisä gps
Jo I

—2"[(0+2p+1h)4 a (a hytt] la R,
(m helt tal hvilket som helst, med förenämnde vilkor),
nemligen

Br -
R= Q- Mom ANITER hem nm | (x + nhyrt! =m = gxetl1 — Em.

+ 22m [(e+ 2p+ hyrt! AM (£+ RA 2 |
(2 begränsadt af + 1)»
”n må nu vara af formen 2p eller af formen 2p+1 (inclus. 1).

Specielt för u =-—1 fås häraf, äfvensom direkt ur samma
källa som denna formel (III), följande:

— 213 —

I h
(OT') St Na (0+7)+ GG" am)
2ph 1
-Ul+— )-—4A =9"
FÖR 2 z+2p+1h

AE 1N 2 1 2;
1 — TNA SD! poi dart) EN då.
3 $( ) i ; (C a

=1

; 1 2i
SOK GR) 5 G JG J+R É
| Bar z+2p+1h J] :
nemligen

Bm 1 2m 1 m
R= 2 (GG) - mn)
6)
[GH +?2p+1h I

(L, begränsadt af + 1).
Och för mu helt tal =2r eller 2r+1 (inclus. 1) finnes af
formeln (III), att formeln

Nå

Mm) SC)Y(er)e>

+ gt
CO RR -I[(a+n)' —a"”]—

i=—0 utl
2 Öar pet! it
Sn ag —+[(e+2p+1)" —(a+1)"]+
utl
=P

+2S(- Dis "Mg Ä 2 ((e + nn eng

i=1
= 2"[(0 + 2p+1)Yt 5 (a+1)"
är en identitet i afseende på &« i denna händelse. —
Dessa formler gälla, som sagdt är, för hvarje helt tal n, vare
sig, af formen 2p eller af formen 2p+1 (inclus. 1). Men de re-
ducera sig för n—= 2p+1 till dessa enklare:

i=2p (g+hytti gt
CE (ES
(IV) ns 1) (x+h) =

TS > [(2 +2p + 1h)" — Uz+h)+2"]—-

i=m—1
-1IS(- ST mn UL ee 1) (e+2p+1h)ett 2
i=1

— 2 (94 hytt gar] R,

— 214 —

nemligen

R= Rby i Kn [24 1) (0+2p + Ihyet iom

9 (PE - ÖR de (2 Rene af +1);

IV) St a +) + 2) tt
(IV) x+ih ( al x+h T+2p+l. RN
im! SR ft 2 : å
1 ENN |A ry VR AD TAR — 92 2i
SENT 0 (+
ON —V 12:
x+2p+1. h
nemligen

R,= =Q,- NG (GG a) —(2"+1) SE
Te I+?p+ Th

och för wu helt tal =2r eller =2r+1 (inclus. 1), efter några
reduktioner och med stöd af rekursionsformeln (C) här ofvan,
identiskt:

i=2p—1

(IV) S(-lN(e+)"=-

(a+2p)t — at
(etta

2
= N NER ; i; B: (0 4-2p) Ske veta 2
Dip 2i e
+ S(-NC- Digi 7 l 3: =
hvaremot för n=2p fås af formlerna (III) andra uttryck för
summan
i=2p
(9) h & C dy (c+ihy",

i=0
som likväl icke för beräkningen af denna summa äro af någon
betydenhet, alldenstund denna beräkning kan verkställas efter före-
stående formler (IV), under RR derjemte af relationen
i=2 sd i=2
(10) S- 1) (rv + ih) = S(—-1Y (+ ihyt— (+ 2phyt. —
==) (0
Anmärkning 1. — I det afseendet förtjenar likväl den genom
positionen » — 2p i formeln (III) uppkommande nya
formeln för summan i (IV”) särskildt uppmärksamhet,
att man genom jemförande af de sålunda på tvenne

— 215 —

vägar erhållna uttrycken för denna summa (för helt-
tals-valörer af mu) får en ny formel för de BERNOUL-
LI'ska talen, åtminstone lika generel som formeln (C)
här ofvan, nemligen — på sätt i den ifrågavarande
afhandlingen visas — denna:

(ee+1)"

(e+1) uti— Hg Sa

nn

=

=0 eller =(—-1y (2""'— Nn

(D)

, Qllteftersom u är

=2r SR I (inelus. 1),
gällande, identiskt, för alla möjliga a-valörer; eller,
helt enkelt,

er (NON

eftersom u är =02r mn +1,
då nemligen

(11) w(e) utmärker e".[1—-S(—-1)-t(27—-1)2 21, —
i=1 a«

21 I

Denna y(e&), som — likasom g(&) här ofvan —
är en rätt anmärkningsvärd funktion af de BERNOUL-
1r'ska talen, kan således, om den är känd för någon
ea-valör, efter formeln (D,) beräknas äfven för a+1
(och vice verså). — Så erhållas t. ex. af y(o)=20
successivt valörerna af w(1), w(2), w(3), etc., med
ett ord formlerna:

= Haj Bi

(12) 3v(2p) = 3 (2p)"-[1— SR Pyrek Da =

pjärt d

i=2p-2
= & (—-1) (1+)”,
i—0
i ==F [YES -
ARD NA 7 1 EE VG bes (GE SEE LD 2
(13) — Iy(2p+1)=1H2p+1)1 S LÄ
i=2p—1

=-S(-1(1+0"

— 216 —

i=2p—-1
OR ee = SC NL VE NET
i=0

allteftersom ju är =2r eller = 2r+1 (inclus. 1). —
Anmärkn. 2. — Emedan, enligt (11) och formeln (5), tydligen

i=r T HE Hu = B;
(14) 2Y(0) är =) = a te [1-8(- 1y- 1221 = ST
så får man funktionen
=> ; ;
(0) x(0)=0".:[1-&(— ET
CSN

=
genom formeln (14) känd för de &-valörer, för hvilka
(ex) och W(e) äro bekanta.
Sålunda erhålles t. ex. för « = 2p+1 (inclus. 1),
genom formeln (14), på grund af (13) och nyssnämnda
(5), den nya formeln

ED ÅA AS Ce Mai Bi
16 — (2p+1)"-|1—&(—1y'-!2?-!
dT -S(- VET

—28Q2-1)
i=1

Br+s

i=p
eller = 2$(2—-1)" —(-1y (2-1) ÅL,

i=1
allteftersom u är =2r eller = 2r+1,
(hvaraf rekursionsformeln (B) är ett mycket specielt fall),
hvaremot för &« = 2p genom samma formel (14), på
grund af (12) och formeln (5), endast återfås just
denna sistnämnda (5). —
För den praktiska beräkningen, i hvarje särskildt fall, af
den nu ifrågavarande summan

i=n—1

St 1) (ce +ih)"

är en annan form af | sednare membra i formlerna (III) eller
(IV) lämpligare, och densamma analog med den i formlerna (II)
angifna, nemligen:

— 217 —

1:o) För negatwt mu, numeriskt > eller <1, erhålles af
formeln (IV):

(V) 8 1) (v+ih) =D tå[hlo+2p+1 lh)" —

äre 1) ey; "7 RE (0 + 2p+1h) 24 KR,

==

nemligen
Br
R=L-(2"+ I flygs 7 HE (a + 2p + IR), (N bör

gränsadt af +3),
och

=
= h&(—1)(z+2hy", beräknelig (approximativt) medelst
i=0
sjelfva formeln (V) på samma sätt, som om ÅA, i for-
meln (II) är sagt.
Och för u=—1 erhålles af (IV'):

i=2p h
E die Å 3 [RU [Or SN Sv SVR
(V) sö lr =S RN
i=m—1

SE

x + p+1Ih

ot ] +,
nemligen

EN ;
NR, =.L, es yr (L2, begräns. af +1),
x+2p+1Ih

och
FR LARS
2 S(- 1) —— , beräknelig — som vanligt — ur sjelfva
ER x+h
formeln (V').
2:0) Äfven för positivt uw, icke helt tal och närmast < ett
sådant, vare sig, 2r eller 2r+1 (inclus. 1),
gäller formeln (V), med vilkor att m—1 tages >>r, varande då
constanten :
Bi= TS (- 1) (ec + ih) — [he +2p+1-hy—

=P

-&(— 1)" (2"— Ljug Fer 2p + Ib),
=
beräknelig, som ofvan är nämndt, ur Sdiva (V).

= 218 —

Och slutligen för mu helt tal =27r eller 2r+1 (inelus. 1)
erhålles af (IV”), för alla möjliga valörer af &, identiteten

Vv) SCNer=
=1y(0e)—$le+2p)y-[1 SN ED rr Så =E

nemligen y(&) oberoende af n och determinerad genom formeln

(11) i Anmärkn. 1 här ofvan.

T. ex. Emedan w(0o) är =o, erhålles häraf (för helt-tals-
valörer af u):

on SC) = 0 -S(-1)0- Je

eller sjelfva formeln (12) i a RA —
Tillämpningen af dessa formler (V) på den speciela händel-
sen i = 1 gör uppenbarligen tillfyllest för att evaluera den sed-

nare af summorna (3). Den är ock i den ifrågavarande afhand-
lingen verkställd. — Den sednare af summorna (4) är redan ge-
nom formeln (V”) evaluerad.

— 219 —

Öfversigt af de arter inom Insektgruppen Stenini,
som blifvit funna i Sverige, — Herr C. G. THOMSON hade
genom Herr BoHEMAN under förenämnde titel inlemnat följande
uppsatts:

»Inom den artrika och genom sina omvexlande former ut-
märkta Staphylinfamiljen utgöra Steninerna en ganska naturlig
grupp, hvars väsendtliga karakter ligger deri att antennerna äro
klubbformiga i spetsen och fästade på pannan invid ögonen, att
bakhöfterna äro koniska samt att stigmata prothoracica äro dolda.
De äro till formen cylindriska, bakåt afsmalnande, mer och min-
dre tätt beklädda med gråhvita hår, vanligen försedda med tyd-
lig punktur, oftast svarta till färgen, stundom med blyglans. De
uppehålla sig alltid på fuktiga ställen, i synnerhet vid kanten af
dammar, åar och sjöar; några arter lefva endast i skogar, andra
synas vara egna för hafskusten, men egentliga alpina former sy-
nas ej finnas. GYLLENHAL upptager i Insecta Svecica af denna
grupp 22 arter, fördelade på de 2 slägtena Stenus och Fucesthe-
tus, hvilket antal numera uppgått till 56, hvaraf 1 inom slägtet
Dianous med 5-ledade tarser och hakan transverselt fyrkantig,
53 inom Stenus med 5-ledade tarser och triangulär haka och 2
inom HFucsthetus med 4-ledade tarser.

DIANOUS LEACH.

1. D. coerulescens: Nigro-cerulescens, subtilius punctatus, subtiliter
pubescens, nitidulus, elytris puncto postico fulvo. Long. 2$ lin.

ER. Gen. et Spec. Staph. 689. 1.
Stenus cerulescens GYLL. Ins. Sv. II 463. 1.

Sällsynt vid stranden af bäckar; i Småland af LJuNnGH, i We-
stergöthland af GYLLENHAL, i Skåne har jag funnit den vid
Ramlösa nära Helsingborg, och vid Herrevadskloster.

STENUS LATR, E
A) Tarsi articulo quarto simplici:
1) Abdomen marginatum:
a) Elytra puneto fulvo:

1. S. biguttatus: Subreneo-niger, dense profundeque punctatus, sub-
tiliter albido-pubescens, fronte excavata, obsolete carmata, palpis
basi testaceis, elytris puneto postico fulvo. Long. 23 lin.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Juni 1857.

4.

= 220 —

GYLL. Ins. Sv. II. 464. 2. — Er. Gen. et Spec. Staph. 690. 1.
Staphylinus biguttatus LIN. Syst. Nat. Ed. X. 422. 11.

Allmän öfver hela Skandinavien.

S. bipunctatus: Subreneo-niger, dense profundeque punctatus, den-
sius albido-pubescens, fronte modice excavata, palpis articulo primo
testaceo; thorace pone medium canalicula abbreviata; elytris puncto
postico fulvo. Long. 24 lin.

Mas. abdominis segmento 6:0 longitudinaliter impresso, apice
profunde emarginato, 5:o inde ab apice ad medium usque
leviter late impresso, impressione levi, lateribus margine
utrinque leviter prominulo, obtuso terminata, apice leviter
sinuata, 4:0 integro. Femina: segmento 6:0 apice triangu-
lariter producto.

Er. Gen. et Spec. Siaph. 691. 2.

Ej sällsynt i Skåne; den är äfven funnen i Lappland af Prof.
ZETTERSTEDT.

Anm. Denna är ganska lik föregående, från hvilken den lättast
skiljes på palpernas färg, andra leden är nemligen svart, en-
dast första lergul; dessutom är kroppen vanligen robustare,
pannan ej så djupt insänkt.

S. Guttula: Niger, fulvescenti-pubescens, dense profundeque pun-
ctatus, pedibus testaceis, genibus late nigris, elytris puncto po-
stico flavo. Long. 2 lin.

MöLL. Germars Mag. IV. 225. 23. — Er. Gen. et Spec. Staph.
691. 3. ;
Stenus Kirbyi GYLL. Ins.” Sv. IV. 499. 2—3.

Sällsynt; funnen på stranden af en liten bäck vid Ramlösa
nära Helsingborg.

S. bipustulatus m.: Coerulescenti-niger, subtiliter punctatus, albido-

HT a
pubescens, antennis, palpis, mandibulis pedibusque rufo-testaceis,
femoribus fuscis; thorace canalicula abbreviata postice impressa;
elytris puncto postico fulvo. Long. 13 lin.

Mas: abdominis segmento 5:o apice medio leviter sinuato, intra
sinum oblique retuso, excavatione levi, margine utringue
prominulo, obtuso terminata, 6:0 apice profunde emarginato.

Sällsynt; funnen vid Lärketorp i Östergötbland af Prof. ZET-
TERSTEDT.

Mindre och.smalare än S. biguttatus TiN., från hvilken den lät-

tast skiljes på sina ljusgula palper och antenner. Hufvudet är öfver
de utstående ögonen mycket bredare än thorax, fint, ej djupt punkte-
radt, pannan djupt insänkt, med en svagt upphöjd linea, som framåt
aftager; mandibler och palper äro rödgula, antennerna af samma färg,

dessas

Ch

dessas första led knappt mörkare, de äro ganska tunna, tredje leden
dubbelt så lång som fjerde. Thorax är vid roten nästan dubbelt så
smal som elytra, nära dubbelt så lång som bred, sidorna i mid-
ten lätt rundade, tätt och något skrynkligt punkterad, bakom midten
med en kort ränna. Elytra äro föga längre än thorax, tätt och tem-
ligen djupt punkterade, blåsvarta med en rödgul punkt bakom mid-
ten närmare suturen än yttre kanten. Abdomen är smalare än co-
leoptera, bakåt afsmalnande, fint punkterad, mot spetsen något glesare;
beklädd med korta, nedliggande, något silfverglänsande hår. Benen
äro långa och spensliga, rödgula, låren brunaktiga. Hannen är till
bildningen af abdominal segmenterna lik S. biguttatus, men fjerde seg-
mentet saknar intryckningen mot spetsen.

5. SS. bimaculatus: Niger, opacus, confertim profunde punctatus, par-
cius albido- -pubescens, palpis pedibusque testaceis, illis fuscis,
his geniculis nigris, elytris puncto postico fulvo. Long. 23 lin.

GYLL. Ins. Sv. II. 466. 3. — ER. Gen. et Spec. 692. &

Sällsynt; lefver på sandiga sjöstränder.

/ b) Elytra nigra immaculata, pedes concolores:

6. S. Juno: Niger, parum nitidus, parcius albido-pubescens profunde
punctatus, palpis basi testaceis; thorace obsoletius canaliculato;
abdomine dense, fortius punctato. Long. 23 lin.

« FABR. Syst. El. II. 602. 2. — GYL1L. Ins. Sv. II. 467. 4. —
Er. Gen. et Spec. 694. 7.

Utbredd öfver hela Skandinavien.

7. SS. ater: Niger, confertim profunde punctatus, densius albido-pu-
bescens, palpis articulo primo flavo; thorace elongato, distinetius
canaliculato; abdomine dense, fortius punctato. Long. 21—21 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice profunde et acute
emarginato, longitudinaliter lzvigato, basi subtiliter bidenti-
culato, 3:o late longitudinaliter excavato, excavatione laevi-
gata, utringue carina elevata, postice denticuli instar promi-
nula, apice inter carinas emargimato, 4:lo tertiogue pariter
longitudinaliter impressis, impressione antrorsum sensim lae-
viori, illo apice sinuato, impressione carinula prominula, licet
minus acuta terminata, carinis segmenti 4:ti quintique pilis
introrsum vergentibus ciliatis, tibiis posticis ante apicem in-
terne subdentatis. Femina abdominis segmento inferiore 6:0
apice leviter producto rotundato, tibiis posticis simplicibus.

MANNERH. Brachel. 42. 4. — ER. Gen. et Spec. Staph. 696. 10.
Funnen vid Westervik i Småland och vid Ringsjön 1 Skåne.

Anm. Ganska lik föregående art, men mindre, thorax med en fin
men tydlig ränna, palperna mörkare, och hannen dessutom
med olika byggnad af abdomen.

Öfoers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14, N:o 6. 2

= 222 —

8. -S. longitarsis m.: Niger parum nitidus, confertim profunde pun-
ctatus, parcius albido-pubescens, palpis articulo primo testaceo,
capite excavato; thorace lateribus rotundato, canalicula abbreviata
medio impresso; abdomine basi fortius, apice subtilius et parcius
punctato. Long. 13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice triangulariter exciso,
basi bidenticulato, 5:o longitudinaliter excavato, excavatione
levigata, utringue carina acuta, bidentata terminata, apice
inter carinas emarginato, 4:to apice impresso, impressione
angustiore, parum profunda, lavigata, carina acuta subtiliore
simplice terminata.

Funnen vid Ramlösa och Ringsjön i Skåne.

Denna art synes stå nära St. intricatus ERrR., men är mycket min-
dre, abdomens och elytras sculptur olika. Hufvudet är i midten in-
sänkt, med två fåror, och en något kullrig ås, som likväl ej uppstiger
till lika höjd med de stora ögonen, det är ej märkbart bredare än
thorax, tätt, något oregelbundet punkteradt. Thorax är på sidorna
rundad i midten, lika bred öfver spetsen som vid roten, tätt och
djupt något skrynkligt punkterad, i midten' försedd med en, mot båda
ändar afsmalnande ränna. HBlytra äro något längre än thorax, till-
sammanstagne nästan dubbelt så breda, tätt och starkt, baktill skrynk-
ligt punkterade. Abdomen är ganska tätt och djupt punkterad, mot
spetsen något finare och glesare. Benen äro svarta, baktarserna långa.

9. -S. grandiceps m.: Niger, parum nitidus, albido-pubescens, crebre
punctatus, capite elytrorum latitudine, fronte excavata, leviter
bisuleata; thorace in medio obsolete canaliculato; elytris thoracis
longitudine, depressiusculis; abdomine subtilius punctato. Long.
13 lin.

Funnen vid stranden af Ringsjön i Skåne.

Synes stå nära St. morio, men afviker genom sitt breda hufvud
och bakbenens långa tarser. MHufvudet är till följe af de stora ut-
stående ögonen nästan bredare än coleoptera, tätt och ganska starkt
punkteradt, pannan tydligt insänkt, med 2 svaga fåror, hvars mellan-
rum är lätt upphöjdt; antennernas tredje led är föga större än den
fjerde, svarta liksom palperna, hvilkas första led är gulaktig. Thorax
är vid roten nästan dubbelt så smal som coleoptera, nästan cylindrisk,
föga Tundad på sidorna före midten, ganska tätt och starkt punkte-
rad, i midten försedd med en otydlig ränna. HElytra äro ej längre än
thorax, tätt och jemnt punkterade, något nedtryckta. Abdomen är
fint punkterad, de första segmenterna med en köl vid basen. Benen
äro svarta, bakbenens tarser af tibians längd, första leden lika lång
som de trenne följande tillhopatagne.

10. St. argentellus m.: Niger, opacus, confertim profunde punctatus,
spissius albido-pubescens, palpis concoloribus; thorace obsolete
canaliculato; elytris thoracis longitudine; abdomine parcius for-
tiusque punctato. Long. 2 lin. ”

|

I

12.

|
| 13.
|

— 223 —

St. buphthalmus GYLL. Ins. Sv. II. 475. 10. — St. palposus ZETT.
Ins. Lapp. 70. 6.
St. carbonarius ER. Gen. et Spec. Staph. 696. 11.

Sällsynt vid sjöstränder och bäckar; i Skåne har jag endast
funnit den vid Ringsjön.

Anm. ERICHSON har ansett sin S. carbonarius vara identisk med
GYLLENHALS, men sistnämnde författare beskrifver sin art
såsom till storlek varande lik S. fuscipes, och dess »thorax
lateribus rotundato-ampliatus, supra fere planus; fronte la-
tissime bis. obsolete canaliculata», hvilket ej passar in på
ERICHSONS art, utan fullkomligt på S. opacus ER.; att jag
uppfört S. buphthalmus GYLL. såsom synonym med S. car-
bonarius ER., dertill har jag hufvudsakligen blifvit föranledd

af uttrycket: »specimina illesa pilis albo-argenteis sat crebre
undique obsita», som förekommer i GYLLENHALS description;
i alla hänseenden kan åtminstone denna karakter ej använ-
das på S. buphthalmus ER.

S. labilis: Plumbeo-niger, subnitidus, confertim punctatus, densius
albido-pubescens, palpis articulo primo piceo; fronte profunde bi-
sulcata; thorace elongato, subtiliter, obsolete canaliculato; abdo-
mine densius punctato. Long. 2 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice leviter emarginato,
5:0 quartoque longitudinaliter medio late depressis.

Er. Gen. et Spec. Staph. 697. 12.
Funnen i Lappland af Prof. ZETTERSTEDT.

Anm. Från föregående art skiljes denna på sin blyaktiga glans,
de tvenne djupa pannfårorna samt på thorax, hvars sidor
äro föga rundade.

S. buphthalmus: Niger, opacus confertissime profunde punctatus,

subtilius parciusque albido-pubescens, palpis articulo primo te-

staceo; thorace oblongo, obsolete canaliculato; elytris thoracis lon-

gitudine, abdomine subnitido, densius fortiusque punctato. Long.

13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:to apice leviter triangulari-
ter exciso. Femina eodem apice rotundato.

Grav. Micr. 156. 6. — ER. Gen. et Spec. Staph. 699. 16.
Ej sällsynt i Skåne.
Anm. MHufvudet är något bredare än thorax, pannan med 2

breda men ej djupa fåror; thorax nästan omärkligt rännlad;
elytra af dennes längd, baktill skrynkligt punkterade.

S. incrassatus: Niger, opacus, parcius albido-pubescens, confertis-
sime profunde punctatus; capite elytris duplo angustiore, fronte
obsolete bisulcata; thorace oblongo, xequali; elytris thorace.lon-

— 224 —

gioribus; abdomine nitidulo, crassiusculo, parce subtiliterque pun-

ctato. Long. 13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 5:to longitudinaliter. subim-
presso, apice leviter emarginato, 6:0 apice leviter triangula-
riter exciso; Femina eodem apice leviter producto, rotundato.

Er. Gen. et Spec. Staph. 702. 23.
Funnen vid stranden af Ringsjön och Lomma i Skåne.

Anm. Denna art skiljes lätt från föregående på sitt smala huf-
vud, hvilket liksom thorax är matt, abdomen deremot är
temligen glänsande; elytra äro tätt och djupt punkterade,
mellanrummen mot spetsen skrynkliga; abdomen är vid ro-
ten lika bred som coleoptera, tjock, bredt kantad, mot spet-
sen lätt afsmalnande.

14. S. nigripalpis m.: Niger, parcius albido-pubescens, confertissime
punctatus; fronte leviter bisulcata; thorace zsequali; elytris hoc
paulo longioribus; abdomine nitido, parcius subtiliter punctato.
Long. 14 lin. ;
Mas: abdominis segmento 6:0 apice emarginato distinctus.

Funnen vid stranden af Ringsjön.

Mest lik S. cinerascens Er., men mycket glesare hårig, pannan
med 2 svaga fåror, mellanrummet obetydligt upphöjdt. MHufvudet är
hälften smalare än coleoptera, tätt och starkt punkteradt; palperna äro
svarta, första leden beckfärgad; antennerna äro temligen korta, tredje
leden något längre än fjerde. Thorax är aflång, sidorna rundade före
midten, afsmalnande mot basen, tätt och starkt punkterad, utan ränna
i midten. Coleoptera äro dubbelt så bre a som roten af thorax, och
något längre än densamma, tätt och starkt punkterade, knappt skrynk-
liga baktill. Abdomen är glänsande, glest och fint punkterad, de första
segmenterna med några upphöjda lister vid roten. Benen äro svarta,
tarserna korta.

15. S. nitidus: Plumbeo-niger, nitidus, subtiliter albido-pubescens, par-
cius, profunde punctatus; capite: elytris plus dimidio angustiore,
fronte profundius bisuleata; thorace pone medium canaliculato;
elytris thorace paullo longioribus; abdomine parcius, subtilius
punctato. Long. 13—13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice leviter emarginato;
Femina eodem rotundato.
Er. Gen. et Spec. Staph. 703. 25.
Funnen vid en torfmosse nära Malmö.

Anm. Från närstående skiljes denna art hufvudsakligast genom
sin starka och temligen glesa punktur samt tydliga ränna
på thorax. ;

16. S. oemulus: Plumbeo-niger, fortius profundeque punctatus, subti-
liter albido-pubescens; fronte planiuscula; thorace elongato, sub-

17.

18.

19.

20.

— 225 —

tiliter canaliculato; elytris thoracis longitudine; abdomine parcius,
subtiliter punctato. Long. 2 lin. /

Er. Gen. et Spec. Staph. 704. 26.
Funnen af ScHUPPEL i Lappland enligt ERICHSON.

Anm. Denna art skall vara lik S. canaliculatus, men mera glän-
sande, framlifvet starkare punkteradt; pannan med en smal,
upphöjd, glatt linea.

S. canaliculatus: Plumbeo-niger, dense, profundius punctatus, sub-

tiliter cinero-pubescens, fronte plana; thorace oblongo, subtiliter

canaliculato; elytris thorace paullo longioribus; abdomine crebrius,

subtiliter punctato. Long. 13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice leviter emarginato;
Femina eodem leviter producto, rotundato.

'GYLL. Ins. Sv. IV. 501. 10—11. — Er. Gen. et Spec. Ståph.

1045 27.

S. carbonarius: Subdepressus, niger, opacus, dense punctatus, sub-
tilissime albido-pubescens, palpis fuscis, basi testaceis; capite
elytrorum latitudine, fronte lata, obsolete bisulcata; thorace sub-
rotuudato; elytris thoracis longitudine; abdomine densius punctato.
Long. 13 lin. :
Mas: abdominis segmento 6:o apice triangulariter emarginato,
4:to quintoque apice leviter impressis.
GYLL. Ins. Sv. IV. 505. 13—14. — S. opacus ER. Gen. et Spec.
Staph. 705. 28. g
Ej sällsynt i Skåne; den är äfven funnen i Lappland af Prof.
ZETTERSTEDT.

S. pusillus: Niger, dense punctatus, parce albido-pubescens, palpis
articulo primo testaceo; fronte profunde bisulcata; thorace rotun-
dato; elytris hoc sesqui longioribus; abdomine parcius punctato.
Long. 1—13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice leviter emarginato;
Femina eodem rotundato.

Er. Gen. et Spec. Staph. 705. 29.

Allmän i Skåne.

Anm. Denna lilla art kännes lättast på de djupa pannfårorne,
som framtill äro sammanstötande, och hvilkas. mellanrum är
kölformigt upphöjdt; thorax är ojemn, bakom midten med
en tydlig intryckning på hvarje sida; elytra äro djupt och
starkt punkterade, mellanrummen något skrynkliga.

c) Elytra immaculata, pedes, saltem femoribus basi, testacei:
+. fronte excavata; tarsis posticis elongatis.:

S. boops: Niger, opacus, cereberrime punctatus, palpis. testaceis;
fronte excavata, bisulcata, pedibus testaceis genubus nigris, tarsis
fuscis. Long. 24 lin.

[|

21.

22.

23.

= 2000

GYyLL. Ins. Sv. IL 469. 5. — Stenus speculator Er. Gen. et
Spec. Staph. 706. 31.

Allmän öfver hela Skandinavien.

S. providus: Niger, ereberrime punctatus, parce pubescens, palpis
testaceis, apice piceis; fronte leviter excavata, bisulcata; thorace
medio canaliculato; abdomine minus crebre punctato, pedibus te-
staceis, genubus, tibiarum apice tarsisque fuscis. Long. 23 lin.

Mas: abdominis segmento 6:0 profunde acuteque triangulariter
exciso, segmentis 5 anterioribus longitudinaliter leviter im-
pressis, impressione densius griseo-pubescenti, lateribus a
segmento 2:0o inde ciliis sensim longioribus, introrsum ver-
gentibus, in segmento 5:0 carina, sensim magis prominente,
apice in denticulum producta terminata, hoc apice inter den-
ticulos acutos late emarginato; pectore impresso, densius
longiusque griseo-pubescenti; femoribus posterioribus subin-
crassatis, posticis interne longius pubescentibus.

En, Gen. et Spec. Staph. 707. 32.
Sällsynt; jag har funnit några exemplar vid Ramlösa i Skåne.

Anm. Ganska lik föregående art, hannen lätt känlig på abdo-
mens olika structur; honan i synnerhet på thorax, som är
tydligare ränlad, antennerna, som äro svarta och på de främre
abdominal-segmenterna, som i spetsen äro glesare punkterade.

S. Scrutator: Niger, ereberrime punctatus, parce pubescens, palpis
basi pallide testaceis; fronte impressa, bisulcata; thorace obsolete
canaliculato; elytris hoc tertia parte longioribus; abdomine minus
dense, subtilius punctato; pedibus piceis, femoribus basi testaceis.
Long. 21 lin.

Mas: pectore leviter impresso, haud villoso, abdominis segmento
inferiore 6:0 apice exciso, 5:o medio late impresso, impres-
sione levi, utringue carina elevata, apice prominula termi-
nata, apice late emarginato, 4:o medio leviter impresso; Fe-
mina segmento inferiore 6:0 apice summo emarginato.

Er. Gen. et Spec. Staph. 708. 33.
Sällsynt; funnen på den sandiga stranden af Ringsjön i Skåne.

Anm. Från föregående hufvudsakligen skiljd genom sina längre

elytra, mörkare palper och ben, hannen dessutom genom olika
abdominalbildning.

S. sylvester: Niger, creberrime punctatus, parce pubescens, palpis
testaceis, articulo tertio fusco; fronte leviter excavata, bisulcata;

thorace obsolete canaliculato; pedibus piceis, femoribus testaceis.
Long. 2 lin.

. . Vv . . . . . .
Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice triangulariter exeiso,
5:0 medio late impresso, impressione lzevissima, utringue ca-
rinula elevata, postice denticuli instar prominulo, terminata,

7 Sr

— 221 —

apice late emarginato, 4:0, 3:0 secundoque apicem versus
triangulariter impressis, impressionibus sensim obsoletioribus,
levibus; segmento 6:0 apice acute rotundato.

ER. Gen. et Spec. Staph. 708. 34.
Sällsynt; funnen vid Ramlösa 1 Skåne.

Anm. Ganska lik S. boops GYLL., men mycket mindre, palperna
lergula med sista leden brunaktig, benen ljusare, hannen
dessutom med olika abdominalbildning.

24. S. Ezcubitor: Plumbeo-niger, nitidulus, albido-pubescens, crebre
fortiterque punctatus, palpis articulo primo testaceo; fronte sub-
excavata, obsolete bisuleata; thorace oblongo, zequali; elytris tho-
racis longitudine; pedibus brunneis. Long. 13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice leviter triangulari-
ter exciso, 5:0 late, leviter emarginato; Femina segmento 6:0
apice rotundato.

Er. Gen. et Spec. Staph. 714. 45.
Sällsynt i norra Skåne.

Anm. Denna art kommer närmast S. Argus, men kännes lättast
på sin insänkta panna, med 2 något otydliga fåror, samt på
elytra, hvilka ej äro längre än thorax.

+t fronte haud excavata; tarsis postieis breviusculis:

25. S. Argus: Plumbeo-niger, subnitidus, albido-pubescens, crebre pro-
fundeque punctatus, palpis articulo primo testaceo; fronte obso-
letius bisuleata; thorace oblongo, zxequali, elytris thorace longiori-
bus, femoribus basi rufopiceis. Long. 43 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice leviter triangulari-
ter exciso, 5:0 leviter emarginato; Femina segmento 6:0 apice
rotundato.

ER. Gen. et Spec. Staph. 714. 46.
Sällsynt; funnen vid Vesums torfmosse nära Lund.

Anm. I. Från föregående arter känlig på sin ej insänkta panna,
från S. fuseipes, som den mest liknar genom sin cyfindri-
ska, -mindre' bredt kantade abdomen, kännes den lättast på
sina längre elytra, och tätare punktur.

Anm. 2. Jag har ej vågat upptaga GYLLENHALS Stenus opticus
såsom synonym, emedan den säges vara något mindre än &S.
fuscipes, thorax skrynkligt punkterad.

26. S. vasellus: Plumbeo-niger, nitidus, pube albida cinerascens, for-
titer punctatus; capite coleopterorum latitudine; fronte fortius bi-
suleata; thorace oblongo, sequali; elytris thorace longioribus; pal-

pis fuscis, articulo primo testaceo, pedibus rufo-brunneis. Long.
13 lin. ;

27.

28.

20:

30.

RE se

Mas: abdominis segmento 6:0 apice emarginato distinctus.
Er. Gen. et Spec. Staph. 715. 48.
Sällsynt; funnen vid Vesums torfmosse nära Lund.

Anm. Från S. fuseipes kännes denna art på sin bredt kantade
abdomen och finare punktur; från S. argus på sina ned-
tryckta elytra och pannfårornas mellanrum mera upphöjdt.

S. fuscipes: Niger, subnitidus, griseo-pubescens, palpis fuscis, ar-
ticulo primo flavo, pedibus ferrugineis; fronte planiuscula, obsolete
bisulcata; thorace &equali, oblongo; elytris thoracis longitudine;
abdomine tenuiter marginato. Long. 11—413 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice leviter emarginato.

Grav. Micr. 157. 8. — GyLr. Ins. Sv. II. 478.13. — Er. Gen.
et Spec. Staph. 716. 49. — Stenus femorellus ZETT. Ins.
Lapp. 71. 13.

Allmän öfver hela Skandinavien.

IS. humilis: Apterus, niger, pube albida parciore cinerascens, pal-
ETS aa p ; ;

pis testaceis, articulo tertio fusco; fronte planiuscula, bisulcata;
elytris depressis, thorace subbrevioribus. Long. 13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice leviter triangulariter
exciso, 5:0 late longitudinaliter subimpresso, apice emargi-
nato; Femina segmento 6:0 apice rotundato.

Er. Gen. et Spec. Staph. 716. 50. — Stenus argus GYLIL. Ins.
Sv. IV. 503. 12—213.

Ej sällsynt i skogar; jag har mest funnit den under barken af
träd på fuktiga ställen.

S. eircularis: Niger, vix nitidus, palpis, antennis pedibusque te-

staceis geniculis fuscescentibus; thorace rotundato; elytris thorace

sesqui longioribus. Long. 1—11 lin.

Mas: abdominis segmento 6:0 apice leviter emarginato; Femina
eodem rotundato.

Ex. Gen. et Spec. Staph. 717. 51. — Stenus circularis GYLL.
Ins. Sv. IL 479. 14. var. b.

Ej sällsynt i Skåne.
Anm. Lik S. declaratus, men antenner, palper och ben ljusare;
thorax samt elytra skrynkligt punkterade.

S. declaratus: Niger, nitidulus, fronte plana bisulcata; thorace
rotundato, palpis pedibusque piceo-testaceis, illis articulo tertio,
his geniculis fuscis. Long. 14 lin.

Er. Gen. et Spec. Staph. 717. 52. — Stenus circularis GRAV.
Mon. 233. 15. — GYLL. Ins. Sv. IL. 479. 14.

Ej sällsynt.

— 229 —

2) Abdomen immarginatum:

31. S. nigritulus: Niger, opacus, confertissime fortiter punctatus, par-
cius albido-pubescens, palpis articulo primo testaceo; abdomine
dense, fortius punctato. Long. 2 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice leviter emarginato;
Femina eodem leviter producto, subacuminato.

GYLL. Ins. Sv. IV. 502. 10—11. — Stenus campestris Er. Gen.
et Spec. Staph. 719. 55.

Temligen sällsynt; jag har funnit den om våren under rutt-
nande vegetabilier; vid Stockholm är den funnen af Prof.
BOoHEMAN.

Anm. Enär GYLLENHAL 1 sin diagnos begagnar »opacus» och i
sin description på punkturen af abdomen och elytra uttryck-
ligen säger »elytra confertissime ruguloso-punctata; abdomen
confertim et sat profunde puncetatum»; så har jag ej kunnat
upptaga hans S. nigritulus såsom synonym med ERICHSONS,
utan uppfört sistnämnde författares art under ett nytt namn.

32. S. crassiventris m.: Plumbeo-niger, densius, profunde punctatus,
albido-pubescens, palpis articulo primo testaceo; abdomine parcius,
subtiliter punctato. Long. 11—13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice levissime emargi-
nato; Femina eodem rotundato.

S. nmnigritulus ER. Gen. et Spec. Staph. 719. 54.
Ej sällsynt i Skåne.

Anm. Ganska lik föregående, men med svag blyglans, punktu-
ren på elytra mycket glesare och gröfre, punkternas mellan-
rum platta; abdomen mycket fint och glest punkterad.

33. S. littoralis m.: Niger, subnitidus, dense et fortiter punctatus,
albido-pubescens; abdomine crebre et sat fortiter punctato, pedi-
bus piceis. Long. 11 lin.

X

Stenus nigritulus ER. var. Gen. et Spec. Staph. 719. 54.
Funnen vid stranden af Ringsjön och Lomma 1 Skåne.

Ganska lik föregående art, men mindre, benen ljusare, samt huf-
vudsakligen skiljd genom abdomens tätare och tydligare punktur.
Hufvudet är något bredare än thorax, tätt och tydligt punkteradt,
pannan något plattkullrig med 2 otydliga fåror, hvars mellanrum är
svagt kölformigt upphöjdt. Antennerna äro ganska korta, svarta,
tredje leden något längre än fjerde. Palperna äro svarta, första leden
lergul. Thorax är hälften smalare än cleoptera, tätt och djupt punk-
terad, nästan cylindrisk, på sidorna före midten lätt rundad. Elytra
äro något längre än thorax, ganska tätt och starkt punkterade; abdo-
men är cylindrisk, ganska kort, lätt afsmalnande mot spetsen, tätt och
ganska starkt punkterad. Benen äro beckfärgade, låren ljusare; tar-
serna korta.

35.

36.

37.

— 230 —

S. unicolor : Niger, dense fortiterque punctatus, albido-pubescens,

palpis piceis, articulo primo testaceo, pedibus antennisque rufo-

piceis, his basi nigris; abdomine erebre, fortius punctato. Long:

12 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice leviter emarginato;
Femina eodem leviter producto, subacuminato.

Er. Gen. et Spec. Staph. 720. 56.
Sällsynt; funnen vid Ramlösa i Skåne.

Anm. Till utseende mest lik S. latifrons, men fjerde tarsleden

ej tvåflikig; från föregående arter känlig genom sina ljusa
antenner och ben.

S. opticus: Niger, confertissime punctatus, parce albido-pubescens,
palpis piceis, articulo primo: testaceo, antennis pedibusque rufo-
piceis; abdomine parcius, subtiliter punctato. Long. 11 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice leviter triangulari-

ter exciso, 5:0 late, leviter emarginato; Femina segmento 6:o
apice acuminato.

Grav. Mon. 231. 11. — GYLL. Ins. Sv. IV. 504. 13—214 (forte).
— ER. Gen. et Spec. Staph. 720. 57.

Ej sällsynt.

B) Tarsi articulo quarto bilobo:

1) Abdomen marginatum:

S. binotatus: Plumbeo-niger, confertim punctatus, densius albido-

pubescens, antennis palpisque piceis, his articulo primo testaceo,

illis -articulo primo nigro. Long. 23 lin.

LJUNGH. Weber et Mohr Archiv 1. 1. 66. 6. — GYLL. Ins. Sv.
II. 474. 9. — Er. Gen. et Spec. Staph. 721. 59.

Utbredd öfver hela Skandinavien.

S. subimpressus: Plumbeo-niger, subtilius punctatus, densius al-
bido-pubescens, antennis testaceis, articulo primo nigro, tarsis pal-
pisque piceis, his basi pallidis. Long. 22 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice profunde semicir-
culariter exciso, 4:0 tertioque late semicirculariter impressis,
impressione carinula leviter prominente utringque terminata;
Femina segmento 6:0 apice medio triangulariter producto,
acuminato. ;

Er. Gen. et Spec. Staph. 722. 60.
Ej sällsynt i Skåne; vid Stockholm funnen af Prof. BoHEMAN.

Anm. Nästan dubbelt så stor, som S.. binotatus, beklädd med en
tät gråhvit hud, antennerna ljusare, palperna beckfärgade,
hela första leden ock tvenne vid roten lergula.

38.

39.

40.

41.

EN RS

S. plantaris: Plumbeo-niger, subtilius punctatus, densius albido-

pubescens, tarsis, palpis antennisque rufo-testaceis, his articulo

primo nigro. Long. 23 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 profunde inciso, 4:0 ter-
tioque apice leviter impressis; Femina segmento 6:0 apice
medio fortiter triangulariter producto, acuminato.

Er. Gen. et Spec. Staph. 722. 61. — S. binotatus var. b. GYLL.
Ins. Sv. IV. 500. 9.

Temligen sällsynt.

Anm. Denna art afviker från S. binotatus, hufvudsakligen genom
sina alldeles lergula palper och tarser.

S. bifoveolatus: Niger, subtilius punctatus, parcius pubescens, an-
tennis testaceis, articulo primo nigro, palpis testaceis articulo ter-
tio fusco, femoribus obscure piceis; elytris thorace paullo longio-
ribus. Long. 2 lin.

GYLL. Ins. Sv. IV. 500. 9—10. — Stenus planeus Er. Gen. et
Spec. Staph. 723. 62.

Ej sällsynt på fuktiga ställen 1 skogar.

Anm. På grund deraf att GYLLENHAL i sin description säger:
»palpis apice fuscis; elytra thorace vix longiora; abdomen
subtilissime punctatum» har jag sett mig föranlåten att upp-
taga ERICHSONS IS. plancus såsom synonym med GYLLEN-
HALS S. bifoveolatus, och för ERICHSONS S. bifoveolatus välja
ett annat namn.

S. brevicollis m.: Niger, nitidulus, dense punctatus, parcius albido-
pubescens, palpis totis antennisque testaceis, his articulo primo
piceo, pedibus piceo-testaceis, geniculis nigris, elytris thoracis lon-
gitudine. Long. 13 lin.
Stenus bifoveolatus ER. Gen. et Spec. Staph. 723. 63.

Sällsynt; funnen vid Ramlösa i Skåne.
Anm. Denna art står mycket nära S. bifoveolatus GYLL., men

kännes lätt på de alldeles lergula palperna, och korta elytra,
samt på abdomen, som är tätare och djupare punkterad.

S. rusticus: Plumbeo-niger, subnitidus, dense punctatus, albido-
pubescens, palpis antennisque testaceis, his articulo, primo nigro,
pedibus piceo-testaceis, geniculis nigris; elytris thorace tertia parte
longioribus. Long. 2 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 triangulariter exciso; Fe-
mina eodem medio subacuminato.

ER. Gen. et Spec. Staph. 724. 64.
Funnen vid Ramlösa och Ringsjön i Skåne.
Anm. Från föregående art lättast känlig på de längre elytra.

i = 03

42. S. tempestivus: Apterus, niger, nitidus, subtilius punctatus, parce
pubescens, palpis antennisque testaceis, his articulo primo nigro,
pedibus testaceis, geniculis nigris; elytris thoracis longitudine.
Long. 21 lin. ;

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice triangulariter exciso;
Femina eodem apice utringue subsinuato, medio triangulari-
ter producto, acuminato.

Er. Gen. et Spec. Staph. 724. 65.
Funnen vid Ramlösa i Skåne.
Anm. Obevingad, elytra ej längre än thorax, i spetsen snedt af-
skurna, fiut, ej tätt punkterade, mellanrummen platta.

43. S. impressus: Nigro-subaneus, nitidus, fortius punctatus, parce
albido-pubescens, antennis palpisque testaceis, pedibus flavis; tho-
race medio obsoletius canaliculato. Long. 2 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice acute emarginato;
Femina eodem rotundato.
GERM. Spec. Ins. 36. 59. — Er. Gen. et Spec. Staph. 728. 72.
Temligen sällsynt.

Anm. Svart, metalliskt glänsande, antenner och palper alldeles
lergula; thorax med en otydlig ränna i midten.

NN
=
.

S. geniculatus: Niger, fortiter punctatus, leviter albido-pubescens;
antennis palpisque testaceis, apice fuscescentibus, Pad testaceis,
geniculis fuscis. Long. 2 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice leviter sinuato; IFe-
mina eodem rotundato.

Grav. Mon. p. 228. — Er. Gen. et Spec. Staph. 728. 73.
Sällsynt på fuktiga ängar.
Anm. Från föregående art kännes denna på sin föga glänsande
kroppsyta, mörka knän, och den bruna sista palpleden.

45. S. flavipes: Niger, nitidulus, fortius punctatus, parcius albido-
pubescens; antennis, palpis pedibusque flavis, immaculatis; thorace
medio obsoletius canaliculato, abdomine late marginato. Long.
13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice emarginato; Femina
eodem rotundato.
Er. Gen. et Spec. Staph. 729. 74.
Funnen vid Dalby nära Lund.
Anm. Från S. pallipes, som denna art mest liknar, afviker den

isynnerhet genom sin bredt kantade abdomen och glesare
behåring.

46. S. palustris: Niger, nitidulus, fortius punctatus, parcius albido-
pubescens, antennis, palpis pedibusque flavis, antennis articulo

47.

48.

49.

— 233 —

primo, palpis articulo tertio, femoribus apice, tibiis basi late fu-
scis; thorace medio obsoletius canaliculato. Long. 134 lin.
Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice triangulariter exciso;
lol [o]
Femina eodem rotundato.

Er. Gen. et Spec. Staph. 729. 75. — Stenus proboscideus GYLL.
Ins. Sv. II. 476. 11. (forte).

Sällsynt.

S. pallipes: Niger, subnitidus, erebre, fortius punctatus, densius

albido-pubescens, antennis, palpis pedibusque testaceis; abdomine

subeylindrico, subtiliter marginato. Long. 13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice leviter triangulari-
ter exciso; Femina eodem apice medio leviter triangulariter
producto.

Grav. Micr. 157. 7. — GYLL. Ins. Sv. II. 477, 12. (forte). —
Er. Gen. et Spec. Staph. 731. 77.
Temligen sällsynt; funnen vid Lund.
S. Filum: Apterus, elongatus, subdepressus, niger, nitidus, parce
subtiliter punctatus, parcius albido-pubescens, pedibus palpis an-
tennisque flavis, his articulo primo nigro. Long. 13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice triangulariter emar-
ginato, 5:o longitudinaliter subimpresso; Femina segmento
6:0 apice triangulariter producto, subacuminato.

Er. Gen. et Spec. Staph. 731. 78.
Ej sällsynt; funnen vid Ramlösa i Skåne.

Anm. Smalare och mera långsträckt än S. flavipes, antennskaftet
svart, elytra knappt längre än thorax, temligen glest och fint
punkterade.

2) Abdomen immarginatum:

S. tarsalis: Plumbeo-niger, mnitidulus, densius albido-pubescens,

erebre punctatus, tarsis, palpis antennisque rufo-testaceis, his ar-

ticulo primo nigro; abdomine crebrius punctato. Long. 2—21 lin.

LJUNGH. Weber und Mohr Beitr. II. 157. 11. — GYLL. Ins. Sv.
II. 472. 8. — Er. Gen. et Spec. Staph. 732. 79.

Utbredd öfver hela Skandinavien.
S. oculatus: Plumbeo-niger, subnitidus, crebre subtilius punctatus,

albido-pubescens, palpis antennisque testaceis, his articulo primo
nigro, pedibus flavis, geniculis nigricantibus. Long. 21 lin.

Grav. Micr. 155. 3, — GYLL. Ins. Sv. Il. 471. 7. — Er. Gen.
et Spec. Staph. 733. 81.

Lika utbredd som föregående art.

51.

52.

53.

— 234 —

S. cicindeloides: Niger, nitidus, grosse profundeque punctatus,
parce pubescens, antennis palpisque testaceis, pedibus flavis, fe-
moribus apice tibiisque basi late nigris; abdomine parcius pun-
ctato. Long. 23 lin.

Grav. Micr. 155. 4. — GYLL. Ins. Sv. II. 470. 6. — ER. Gen.
et Spec. Staph. 734. 84.

Temligen sällsynt.

S. paganus: Plumbeo-niger, nitidulus, erebre profundeque puncta-
tus, subtiliter albido-pubescens, antennis palpisque testaceis, his
apice, illis basi apiceque fuscis, pedibus rufo-brunneis, tarsis te-
staceis. Long. 13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice profunde inciso, 5:0o
longitudinaliter late impresso, impressione carinula obtusiu-
scula terminata, apice trisinuato, 4:0 levius longitudinaliter
impresso; Femina segmento 6:0 apice rotundato.

Er. Gen. et Spec. Staph. 742. 100.
Temligen sällsynt.

Anm. Till habitus ej olik S. unicolor, men nästsista tars-leden
djupt klufven.

S. latifrons: Subdepressus, plumbeo-niger, subnitidus, crebre pun-
etatus, subtiliter albido-pubescens, antennis medio palpisque piceis,
his basi testaceis, pedibus rufo-piceis; abdomine fortius, crebre
punctato. Long. 13 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 profunde inciso, 5:0o lon-
gitudinaliter impresso, impressione apicem versus utrinque
carinula obtusa, terminata, apice sinuato, 4:0 apicem versus
leviter impresso; Femina segmento 6:0 apice acute rotundato.

Er. Gen. et Spec. Staph. 743. 101.
Ej sällsynt vid Lund.

Anm. Denna art är ganska lik föregående, men har mera ned-
tryckt kropp, mindre stark punktur, coleoptera knappt bre-
dare än thorax.

EUESTHETUS Grav.

E. ruficapillus: Piceus, nitidulus, capite pedibusque rufis, capite
thoraceque confertim punctatis, hoc lineolis duabus arcuatis im-
presso; elytris subtilissime punctatis. Long. 3 lin.

Mas: abdominis segmento inferiore 6:0 apice exciso, 5:0 medio
longitudinaliter canaliculato, 4:0 prope apicem tuberculis 2
minutis compressis, approximatis instructo; Femina segmento
6:0 apice rotundato.

— 235 —

Er. Gen. et Spec. Staph. 747. 2. — E. scaber GYLL, Ins. Sv.
II. 462. 1. :

| Temligen sällsynt.

Anm. Då GYLLENHAL ÅL c i sin diagnos begagnar uttrycket:
»subnitidus» och i desecriptionen på thorax »foreolae due:
| 2 subarcuate» anser jag det rättast att anföra honom under
| E. ruficapillus.

I

| 2. HP. pullus m.: Piceus, antennis, palpis, capite pedibusque rufis,

| capite thoraceque opacis, subtilissime dense punctatis, hoc basin

versus fortiter angustato, lineolis duabus aproximatis fortiter im-

| presso, elytris abdomineque nitidulis. Long. $ lin.

| Sällsynt; funnen på fuktiga ängar vid Ringsjön i Skåne.
Mycket lik föregående art, men mindre, hufvud och thorax matta,

fint och tätt punkterade, den sednare med 2 djupa, tättstående gro-

| par; elytra fint och tätt punkterade, temligen glänsande, något kortare

| än thorax, med en afkortad stria invid suturen. Abdomen är fint och
tätt punkterad, temligen glänsande, finluddig. Benen rödgula.

= RO
Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Af K. Förvaltningen af Sjöärenderna.
Sjökort öfver Norrköpingsbugten. Fol.

Af EK. Norska Universitetet i Christiania.

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. Bd. IX: 3, 4.

Voss, Inversio vesicee urinarioee og luxationes femorum congenitae hos
samme Individ. Chra. 1857. 4:0.

SuUNDT, E., Om Sedelighedstilstanden i Norge. OChra. 1857. 8:0.

SARS, M., Bidrag til Kundskaben om Middelhavets Littoral-Fauna.
Chra. 8:0. ;

Af RBoyal Geographical Society i London. ;
Journal. Vol. 26.
Proceedings. N:o 6.

Af Hr J. J. Steenstrup i Köpenhamn.

Videnskabelige Meddelelser af den naturhistoriske Forcning i Kjöoben-
havn. Aarene 1855, 1856. ;

Af Hr J. F. L. Haussmann i Göttingen.

Göttingische Gelehrte Anzeigen. Jahrg. 1856.
Nachrichten von der Georg-Augusts Universitet. 1856. ; ;

Af Författarne.

ERDMANN, Å., Geologisk karta öfver Fyris-Åns Dalbäcken, upprättad = -
1856. Fol. :

— — Några ord till belysning af den geol. kartan öfver Fyris-Ans
Dalbäcken. Stockh. 1857. 8:0.

Hirt, C. J. Ds., Sex mathematiska Afhandlingar. Fol. et 4:0.

ADRIANI, G., Della Vita di Mons. G. Ferrero-Ponziglione. Torino
1856. 4:0.

JORDAN, A., Nouveau Mémoire sur la question relative aux Aegilops
triticoides et speltaeformis. Paris 1857. 8:0.

REICHARDT, E., Die Theorie der Wärme. Jena-18357. 8:0.

RESET

Om brandoljsyra (fettsyra), — Hr L. SVANBERG anförde:

»Brandoljsyran synes hafva tvenne modifikationer, af hvilka
den ena är vida lättlösligare än den andra uti varmt vatten.
Den svårlösligare synes bilda sig på bekostnad af den lättlösli-
gare, om den sednare öfverlemnas en längre tid i beröring med
det vatten, hvarutur den kristalliserat, eller om den lättlöstare
behandlas med saltsyrehaltigt vatten en längre tid. Skillnaden i
de olika modifikationernas löslighet i varmt vatten är ganska
märkbar 'och kan svårligen undfalla någon, när man en gång
derpå fästat sin uppmärksamhet. Likasom, på sätt blifvit an-
fördt, den lättlösligare, genom behandling med sin egen vatten-
lösning eller med saltsyrehaltigt vatten, småningom blifver svår-
lösligare, synes den svarlösligare kunna fås att öfvergå till den
lättlösligare, om dess lösning försättes med alkali i öfverskott
och behandlas dermed en längre tid, särdeles i värme. Granskar
man under mikroskopet de olika modifikationerna, så finner man
den lättlösligare utgöras af små nålar, men den svårlösligare af
blad. Emedlertid är det svårt att framställa den ena modifika-
tion så ren och fri ifrån den andra, att ju ej mikroskopet angif-
ver en ringa inblandning af prismer ibland bladen, eller af blad
ibland prismerna. Oaktadt såväl de naålformiga, som de bladfor-
miga kristallerna blifvit betraktade under 400 gångers förstoring
hafva de dock aldrig företett några sådane kristallfacetter, att
deras form närmare kan uppgifvas. ;

Hvar och en, som arbetat med brandoljsyran, torde hafva
anmärkt det vittrade utseende, den efter torkning antager. Detta
gaf mig anledning att efterse, huruvida icke den nyfällda syran
hade en annan vattenhalt, än den lufttorkade, eller den, som blif-
vit torkad vid + 100? C. och hvilken sednare vi veta vara sam-
mansatt enligt formeln ÉCNH:O?, då syran betraktas såsom mät-
tande en atom bas, eller H2C2HOS då den betraktas såsom två-
basisk. Försöket anställdes med den svärlösligare modifikationen
af syran på så sätt, att den behandlades med ett underskott af
kolsyradt kali, hvarvid kolsyrans utdrifning samt brandoljsyrans

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 6. 3

lösning underlättades genom lindrig uppvärmning. Den brandolj-
syra, som vid afsvalning afsatte sig utur lösningen, prässades
starkt emellan sugpapper samt undersöktes derefter så hastigt

som möjligt på dess vattenhalt, genom att blanda en gifven vigt

deraf med en tillvägd qvantitet blyoxid och afdunsta till torrhet.
Den utkristalliserade brandoljsyran, som förut blifvit befunnen
vara fri ifrån inblandadt kalisalt, befanns dervid utgöras af

Vatlenfrun syra: (OMESO SARA 50.97 proc.

SV AGLEING Ar slle 55 TN Or PSN [SN NA NSU EN bass SS 49.03 >» :
svarande emot formeln H"C"HO? = HO"H'O”+9Aq, enligt hvil-
ken de beräknade qvantiteterna äro:

VAbberfrl sSYLA steg alles ere lie MENN ner AE re a 50.55 proc.

NG HA KSO SEN SE SES KLO EA de se 49.45 »

Bevarad, äfven i vatten, antager denna utkristalliserade syra
snart ett vittradt utseende. Öfverlemnas den någon tid i luften,
så bortgar efter hand de i sednare formeln antydda 9 atomerna
kristallvatten, hvarefter syran endast qvarhåller sitt basvatten
samt utgöres af HOHO>

För att efterse om brandoljsyran kunde bilda något surt salt,
löstes den svårlösliga modifikationen af syran i ett underskott af
kolsyradt kali vid lindrig uppvärmning, hvarefter lösningen lem-
nades at sig sjelf under luftens vanliga temperatur en längre tid,
på det att den så fullständigt som möjligt skulle afsätta all den
upplösta fria syran. Då sedermera den ifrån afsatt brandoljsyra
affiltrerade vättskan afdunstades i värme till ringare volum, af-
satte sig vid afsvalning ett kalisalt, hvilket, äfven under mikro-
skopet, icke företedde några rediga kristaller, utan visade sig
utgöras af koncentriskt stråliga runda korn. Då dessa korn så
hastigt, som möjligt, starkt pressades ifrån moderlut samt under-
söktes på deras kalihalt, befanns denna, i tvenne försök, vara
14.56 och 14.83 procent, svarande emot en sammansättning hos
saltet af KO"HBO:+ HCNHO: + 94, enligt hvilken formel den be-
räknade kaliprocenten är 14.67. "Om detta salt får en längre tid
ligga i luften, släpper det sitt kristallvatten, ty vid bestämmande
af det lufttorkade saltets kalihalt befanns denna i tvenne försök

vara 20.37 samt 21.:0 procent, instämmande ganska nära med den
beräknade kalihalten enligt formeln KO”HO' + HCO"H:O", som
, förutsätter 19.62 procent kali.

Det ma öfverlemnas” åt vidare försök att afgöra, huruvida
det undersökta kalisaltet varit en kemisk förening eller endast en
mekanisk blandning uti sådane förhållanden, som instämma med
tillvaron af ett surt brandoljsyradt salt. Likaledes står frågan
oafgjord, huruvida brandoljsyrans bada modifikationer hafva be-
nägenhet att bilda sura salter, likasom” huruvida olika modifika-
tioner af syran inga uti dess salter.

Den till ofvananförda försök använda brandoljsyran var be-
redd genom utkokning med vatten af det distillat, som erhölls;
då oljsyra (ifrån en stearinljusfabrik) upphettades i retort. Brand-
oljsyran, som vid vattnets afsvalning afsatte sig, renades genom
flere gånger förnyad omkristallisation utur vatten.

Då brandoljsyrans salter äro endast obetydligt, särdeles i
qvantitatift hänseende, studerade, torde följande, af Mag. N. C.
W. GELLERSTEDT gjorda och mig meddelade iakttagelser, icke
sakna allt intresse såsom utgörande mindre tillägg till hvad vi
om några af dessa salter hittills hafva oss bekant. Härvid torde
dock böra anmärkas, att någon atskillnad icke blifvit af honom
gjord emellan syrans båda olika modifikationer. Den af Hr GEL-
LERSTEDT använda brandoljsyran var beredd igenom behandling
af ricinolja med kaustikt kali, enligt Bouis's method.

Barytsaltet, beredt igenom att sätta en lösning af neutralt
brandoljsyradt kali till chlorbarium, afsätter sig ej genast, utan
först efter några timmar, hvarvid det anskjuter i runda korn.
En gång afsatt, är det sedermera ganska svårlöst i vatten. Nyss
beredt synes detta salt vara sammansatt enligt BaC”H'O?+3H.
Får saltet ligga i luften, så förlorar det, äfven vid vanlig tem-
peratur, efter hand 2 atomer vatten, hvarefter det antager ett
vittradt utseende. Den tredje i formeln antydda vattenatomen
bortgår först vid uppvärmning och är helt och hållet utdrifven
vid +200". — Ett barytsalt, sammansatt enligt 2BaC'H:0? + 3Ö,
synes äfven förefionas. Vid ofvannämda dubbla sönderdelning

= 10

afsatte det sig stundom på ytan i form af en blank kristall-
skorpa.

Kalksaltet, framställdt på analogt sätt med barytsaltet, af-
sätter sig utur en utspädd lösning i små, runda och klara korn,
hvilka dock småningom antaga ett vittradt utseende. En del af
detta salt kristalliserar i blanka fjäll. Det nyfällda saltet, ha-
stigt pressadt emellan sugpapper, förlorar, vid upphettning till
+ 200”, icke mindre än 34.52 procent vatten och synes således
innehålla 7 atomer kristallvatten samt vara sammansatt enligt
CaC"HO? + TE, enligt hvilken formel den beräknade vattenhal-
ten utgör 34.43 procent. Det lufttorkade saltet deremot håller
endast en atom vatten, ty vid dess analys befanns det innehålla
21.08 procent kalk samt vid upphettning till +200" förlora 7.02
procent vatten, under det att dessa, ifrån formeln CaC"H:Q? + H
beräknade procenter äro 21.71 proc. kalk samt 6.93 proc. H.

Talksaltet är mindre svårlösligt än kalksaltet och afsätter sig
som en grötformig massa da svafvelsyrad talkjord sönderdeias
med neutralt kalisalt. ; ä

Zinksaltet, fälldt utur svafvelsyrad zinkoxid med tillsatts af
kalisaltets lösning, utgör en voluminös fällning.

Kopparowidsaltet, beredt igenom att sätta en lösning af kali-
saltet till svafvelsyrad kopparoxid, är, efter torkning i luften, ett
blågrönt salt. Lufttorkadt håller det icke något bundet vatten.

Jernoxid och kromoxidsalterna, båda beredda igenom att fälla
lösningar af jernoxidalun eller kromoxidalun med brandoljsyradt
kali, falla såsom neutrala salter, hvilka efter torkning i luften
icke hålla något bundet vatten. Jernoxidsaltet är gulrödt, under
det att kromoxidsaltet är blågrått.»

; =

Peplolith en pseudomorphos af Cordierit. — Hr I.
SVANBERG föredrog följande till honom af Mag. C. P. CARLSSON
gjorda meddelande:

»Vid Flögfors i Ramsbergs socken uti norra delen af Örebro
län förekommer ett mineral, hörande till Cordieritens kristallform,
hvilket likväl, då det i hårdhet och egentlig vigt skiljde sig ifrån
Cordierit, med skäl kunde misstänkas vara en ombildningsprodukt
af detta sistnämde mineral. Denna förmodan vinner ett ytterli-
gare stöd af de små hvita glimmerfjäll, hvilka förekomma här
och der i mineralets massa och företrädesvis äro samlade när-
mast ytorna af de kristalliniska delar, hvilka tillsammans bilda
de större stufferna. För ernåendet af en säker kännedom om
mineralets typiska sammansättning kunde förutses, att flera ana-
lyser skulle blifva nödvändiga. Mineralets färg och glans äro i
den inre hufvudmassan något afvikande i färg och glans uti de
vid ytan af kristallerna och de kristalliniska partierna liggande
delarne. I den inre hufvudmassan, om hvars sammansättning
egenteligen afsågs att genom analyserna vinna kännedom, är fär-
gen renare blå, med ringa dragning åt grönt, hvilken färg små-
ningom och utan någon bestämd gräns mer och mer öfvergår i
grönt och närmast ytan blifver nästan alldeles grön samt liknande
Fablunitens. Glansen är i den inre blåaktiga hufvudmassan star-
kare än i kristallernas yttre, mera gröna, delar, der den är mera
vaxlik. Dessa omständigheter visa, att mineralets ombildning
fortgått utifrån inåt, hvarigenom det kunde förmodas, att hufvud-
massans sammansättning sannolikt var mindre afvikande ifrån
Cordieritens ursprungliga sammansättning, än fallet måste vara
med de mera ombildade yttre delarne. Samma öfvergang till
grönare färg och mindre glans visar sig äfven, ehuru till ännu
mindre grad och till mindre afstånd, närmast de sprickor, hvilka
oregelbundet genomdraga de kristalliniska partierna. Genom alla
dessa omständigheter sammanlagda var det svårt, om ej omöjligt,
att erhålla så rent och homogent material för analys, att resul-
tatet af en enda sådan kunde anses fullt tillförlitligt, hvarföre

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Juni 1857.

det var antagligt, att endast utaf flera analysers medelresultat en
säker kännedom om den blåa massans sammansättning kunde
ernås.

Vid en analys af Hr J. E. SIEURIN, hvartill materialet ut-
valdes af en stuff af temmeligen likartad, blåaktig färg, utan att
dock möjligen något af grönare färg dervid kunde undvikas, be-

fanns mineralet proeentiskt innehålla:

Kiselsyra . . . » . 45.56 syrehalt 23.312 4.71.
Eerjord . . . ..« 20.23 oo» > 14431 2.79.
Jernoxidul . ... 6.2 » 1.378

Manganoxidul . . spar

=

5038. — 1.00.

Kalkjörd. . «cc. 0.52 » 0.148 |

TAlKJÖrd is 3.33 » 3.532

Vatten. <> ses ole 3.19 » 7.250 1.44.
99.34.

Magnesiaglimmer, efter denna glimmers vanligen antagna sam-
mansättning, och under upptagande af tre atomer vatten. Att en
sådan öfvergång till glimimer, af åtminstone en del utaf minera-
let, skett, tyckas de små ofvannämda glimmerfjällen antyda, som
hufvudsakligen finnas på angränsningsytorna mellan de kristalli-
niska partier, hvilka tillsammans bilda den större massa, hvaraf
mineralet togs till denna analys. Antager man deremot syreqvan-
titeten i R:Å1l:Si:É =1:3:5:1.5= 6:18:30:9 så blifver minera-
lets kemiska formel: R” Si? + 341Si +4.554 =2(R?' SP + 3A1Si) + 9H-.

En annan af Hr C. E. F. ÅMARK utförd analys af detta
mineral, hvartill materialet togs ifrån en annan stuff, hvars huf-

vudmassa visade en något grönare färg, angaf en procentisk sam-
mansättning :

Käselsyra « oo. 45.23 syrehalt 23.485 DAG.

erjordia >se 30.17 » 14.102 3.10.

Jernoxidul .. .. 8.92 » 1.980

Manganoxidul .. spår

Kalod so ÖR 0 (EN

PRalkjörd i sr d.74 » 2.296

IVIALCenE le on scene 9.::5 » 3.014 Hae
100.038

Om syreqvantiteten i R: Al: Si:HÉ antages vara = 1:3:5:2,

så uppkommer Fahlunitens formel; men tages den = 1:3:5:1.5
= 6:18:30:9, blifver förhållandet lika med det ur SIEURINS
analys härledda sednare resultatet.
Af dessa tvenne analyser hade således icke något fullt öf-
verensstämmande resultat erhållits och nödvändigheten af en tredje
analys var sålunda derigenom gifven. Icke heller hade någondera
af dessa analyser hvar för sig, ehuru omsorgsfullt utförda, gifvit
en antaglig formel, utan en, om ock icke betydligt afvikande från
de vunna analytiska resultaterna. Dessa analyser visade emed-
lertid, förnämligast genom den i den förra erhållna mindre och i
den sednare större vattenhalten, att den af SIEURIN undersökta
stuffen var något mindre framskriden i ombildning, än den af
ÅMARK undersökta.

Om åter ett medium tages af dessa analysen erhålles föl-

jande resultat:

Kiselsyra . ... . » 45.55 syrehalt 23.651 4.92,
erjord RN 30.20 » 14.117 2.94.
Jernoxidul . ... 7.57 » 1.680 |
Manganoxidul . . spår |
Kalkjord! <> Ae. RN
Talkjord. 5 NS 2) 2 |
NANNONEN doo BL 3.62 1.59.
99.98. | SRB
Förhållandet emellan syreqvantiteterna i R : Ål: Si: H blir ST Ez
härvid ganska nära det enkla förhållandet 1:3:5:1.5=6: 18:30:9, Ö Fr

NO

hvilket nästan, utan allt afvikande från det genom medelresulta-

För att erhålla kännedom om denna formels tillförlitlighet
anställde jag (CARLSSON) en analys af samma mineral, hvartill
materialet togs af den utaf SiEURIN undersökta stuffen. Till ana-
lysen användes endast smärre bitar af den renaste blå färg, ut-
valda med största möjliga omsorg utur det innersta af ett större
stycke kristalliniskt mineralpartie. Resultatet af analysen öfver-
ensstämde nära med de af SIEURIN och ÅMARK erhållna, utom
deruti, att vattenhalten fanns mindre. Denna omständighet åda-
galägger, att mineralets inre blå hufvudmassa är mindre fram-
skriden i ombildning, än dess yttre, mera grönaktiga, delar och
tillika att möjligen det aldra innersta ännu icke fullt vunnit den
vattenhalt och således ej heller ännu fullt uppnått den ombild-
ningsgrad, på hvilken mineralets hufvudmassa befinner sig.

Det nu ifrågavarande mineralet förekommer å ofvananförda
fyndort invuxet i qvartz, dels i rediga, mindre kristaller, dels i
större, af sammanvuxna kristalliniska partier bestående, massor.
Kristallernas form är en kombination af «P. «Po och oP. Pris-
mats trubbiga vinkel, som till följe af ojemnheter på ytan, en-
dast kunde mätas med HAUYS goniometer, befanns vara emellan
7119? och 120”, hvilket öfverensstämmer med samma vinkel hos
Cordieriten. Genomgångar äro endast synbara i det innersta af
de stora kristalliniska partierna.

Öfriga mineralogiska karaktärer: Brottet något skåligt, tillika
splittrigt. Färgen är gråaktigt blå. I tunn kant genomtlysande.
Hårdheten: 3—3.s. Egenteliga vigten, tagen å ganska små, till
analysen utvalda bitar = 2.63 å& 2.75.

Blåsrörsförhållande: I kolf blifver mineralet gråhvitt, un-
der afgifvande af vatten. Ingen reaction för fluor. I tång smäl-
ter det i tunnaste kant till grått glas. Af borax och fosforsalt
löses det föga i bit, men lätt såsom pulver till ett glas med jer-
nets reactioner. Af soda löses det icke märkbart, hvarken i bit

eller pulver. Gifver med koboltsolution svag reaction för lerjord.

— 245 —

Det vid +110? C. torkade mineralpulvret underkastades ana-
lys, hvarvid procentiska sammansättningen befanns vara:

Kiselsyra . . . ... 46.77 syrehalt 24.281 4.95.

Terjord . .. ... 31.11 » 14.556 2.97.

Jernoxidul . ... 5.8 » 1.150

Manganoxidul . . spår

Kalkjord . .... spår h

Talkjord ..... 9.39 » 3.756

Mattenne de 6 » 6.509 1.39.
100.124.

Om förhållandet emellan syreqvantiterna i R : Al: Si: H
1: 2.97 24.95 : 1.39 sättes = 1:3:5:1!, så uppkommer Chloro-
phyllitens formel, hvilken dock icke kan gälla för det nu under-
sökta mineralet, dels emedan detsamma till utseendé och öfriga
egenskaper i hög grad afviker från nyssnämnde mineral, dels eme-
dan det är mer än antagligt, att till analysen, hvartill materialet
togs af ett stort kristalliniskt parti, något af den innersta kär-
nan medföljt, hvilken ännu ej hunnit upptaga så mycket vatten,
som den öfriga större massan, till följe hvaraf vattenhalten vid
analysen naturligen utföll något för liten. Sättes åter förhållan-
det emellan syreqvantiterna = 1:3:5:1.5, gifver analysen sam-
ma formel, som härledts af de först anförda båda analyserna,

Oaktadt den stora öfverensstämmelsen emellan de anförda tre
analyserna, kan likväl icke en enda fullt tillförlitlig formel utur
någondera af dem ensam beräknas för mineralet. De medgifva
nemligen, såsom blifvit visadt, hvar för sig möjligheten af tvenne
formler, af hvilka dock den ena är gemensam för alla de tre
analyserna. Detta visar, att ett mineral, af till sin hufvudmassa
bestämd sammansättning, blifvit vid de serskildta analyserna un-
dersökt, om ock det för hvardera af dem använda materialet be-
funnits, till följe af mer eller mindre långt fortskriden ombild-
ning, i ringa mån modifieradt. Det säkraste uttrycket för mine-
ralets typiska sammansättning måste följaktligen vinnas, om ett
medium tages af de samtliga tre analysernas resultater. Detta

medium atergifver, nästan utan all afvikelse från det dervid er-
hållna slutresultatet, samma formel, som förut kunnat härledas
utur hvarje analys och hvilken således ovedersägligen angifver
mineralets egentliga sammansättning.

Medium af de tre analyserna gifver i procent:

KiselsYyLräses sms 45.95 syrehalt 23.359 4.93.
Lerjord .:. «css 30.51 » 14.262 2.95.
Jernoxidul; sc». ÖT » 1.503 |

Manganoxidul . . spår |
Peje SG SENAT NO
Kalkjord . ... . 0.50 » a

Talkjord issn ens 7.99 » 3.196
SVIaCtena das sk SN 8.30 » FÖRS 1.524.
100.02.

Förhållandet mellan syreqvantiteterna i R : Ål: Si: H blifver
i det närmaste 1:3:5:1.5=6:18:30:9 och följakteligen mi-
neralets kemiska formel 2R? Si + 3A1Si) + 9lI.

Enligt hvad sålunda är visadt, har man följaktligen full rätt
antaga, att i naturen finnes en pseudomorphos af Cordierit på
den grad af ombildning, som uttryckes genom den anförda for-
meln. Då alla förut kända Cordierit-pseudomorphoser hafva blif-
vit namngifna och då det tillika är förmånligt, att uti vetenskap-
lig framställning med ett serskildt namn beteckna en bestämd

sak, föreslås för detta mineral namnet Peplolith (af etA0o,

mantel, omhölje och A:Joc) med anledning af det omhölje af

annan färg och af en, genom längre fortskriden ombildning, otvif-
velaktigt annan sammansättning, hvilket hos kristallerna omslu-
ter och döljer deras inre blå hufvudmassa, för hvilken den funna
kemiska formeln angifver den typiska sammansättningen.

I afseende sluteligen på den plats, som detta mineral inta-
ger bland Cordieritens samtlige pseudomorphoser, står detsamma
midt emellan FEsmarkit och Fahlunit; ty ERDMANNS analys å

Esmarkiten gifver för detta mineral formeln R? Si 4 3A1 Si+30,
fmemot de mäst AN FR na å ana leda

es formel är ok SPA) 9

= MS

Bidrag till kännedom af svenska hvetemjölets be-
skaffenhet, med serskildt fästadt afseende derpå, när
hvetet fortkommit under betydligt skiljaktiga klimatolo-
siska förhållanden. — Hr L. SVANBERG anmälte följande till
honom ifrån Mag. C. E. BERGSTRAND gjorda meddelande:

»Vid undersökning af säd eller det deraf erhållna mjölet
kunna endast dess oorganiska konstituenter bestämmas med full
skärpa, hvaremot thyvärr fullgoda 'methoder ännu saknas för
qvantitatift bestämmande af dess organiska konstituenter, hvilka
således endast på ett visst ungefär kunna angifvas. Orsaken der-
till ligger icke blott uti vår ännu bristfälliga kännedom om de
ämnen som blifvit hänförda under namnet »proteinföreningar», och
hvilka, äfven då de äro beredda utur endast sädesarter, visat sig
förete större och mindre skiljaktigheter allt efter som de blifvit
framställda på ett analogt sätt af olika material äfven då de
inom vetenskapen gå under samma benämning, utan torde till
betydlig del vara att söka uti de öfvergångar ifrån den ena or-
ganiska konstituenten till den andra, förutom uppträdande mel-
lanlänkar, som de proteinartade ämnena föranleda då de utöfva
inverkan på de skiljaktiga qväffria blandningsdelarne uti ett mjöl.
Undersökningar enligt olika methoder, ehuru alla rekommenderade
af skickliga kemister, angifva äfven alltför stora variationer uti
de procentiska halterna af ett och samma mjöls kemiska 'konsti-
tuenter och utvisa till och med att man icke en gång med sä-
kerhet kan bestämma totalqvantiteten af qväfföreningarne eller
kolhydroderna, än mindre de serskilda arterna deraf. Följderna
häraf äro, att en viss osäkerhet ofta vidlåder de resultater, hvilka
man för praktiskt behof vill draga, samt att de på theoretisk väg
tillkomna uppgifterna vinna i tillförlitlighet endast genom att an-
tingen framlägga en mängd analytiska bestämmelser, eller ock
hafva endast ett inbördes värde, då fråga gäller att afgöra emel-
lan tvenne mjölsorter, derigenom nemligen att de vetenskapliga
undersökningarne blifvit verkställda enligt en och samma method
af en och samma kemist.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Juni 1857.

— 248 —

Flere kemister angifva för hvete och råg en halt af qväfve-
föreningar, som bestämt måste anses för stor. HMERMBSTÄDT t.
ex. angifver för det hvete, som vuxit på akertegar, gödslade med
oxblod, menniskourin eller kreatursgödsel, en glutenhalt af 30—35
procent, hvaremot en åker, som antingen varit ogödslad eller er-
hållit endast vegetabiliska förruttnande ämnen, skulle frambringa
en hveteskörd med en glutenhalt af omkring 9 procent. SAUSSURE,
FUSS, MULDER m. fl. beräkna- glutenhalten hos hvetet till 11, 15,
20 å 25 procent. HORSFORD angifver hvetemjölets glutenhalt till
I1 å 16 procent, vattenhalten till 13 å 15 procent samt oorga-
niska beståndsdelarne till 2 å 3 procent, till hvilka sistnämnde
uppgifter äfvensom till JOHNSTONS, att glutenhalten hos engelska
hvetemjölet i allmänhet kan anses vara 9 å 10 procent, man
torde böra skänka största förtroendet.

För bestämmandet af qväfveföreningarne har man förnämli-
gast användt följande 3:ne hufvudmethoder. Såsom den säkraste
har man ansett vara, att, på grund af den med största möjliga
noggrannhet bestämda qväfhalten uti ett mjöl, beräkna den in-
gående halten af proteinföreningar, hvarvid man utgått ifrån MUL-
DERS, SCHEERERS, JONES, HELD'TS, DUMAS och CAHOURS m. fl.
ganska öfverensstämmande elementaranalyser af de vegetabila äm-
nen vi känna uti legumin, hvetets och rågens fröhvita m. m. Upp-
hofvet till denna bestämningsmethod är hufvudsakligen att söka
uti BoUSSINGAULTS uppgift: att foderämnenas näringsvärden för-
hålla sig i det närmaste såsom deras qväfvehalter. Denna me-
thod utarbetades sedermera af HORSFORD för en mängd sädes-
arter och leder till temmeligen konstanta resultater, hvilka dock
torde angifva procenthalten af qväfveföreningarne uti ett mjöl
något för stor, dels af det skälet att qväfvehalten icke är den-
samma uti alla proteinkroppar, dels emedan ett ringa fel uti
qväfhaltens bestämmande föranleder ett vida större fel uti angif-
velsen om mjölets proteinhalt, emedan qväfvet ingår till en min-
dre procenthalt uti mjölet, hvarigenom således felet blifvit mul-
tipliceradt, dessutom emedan det ingalunda är afgjordt huruvida
icke någon mindre del af föga assimelerbart qväfvehaltigt ämne

kan ingå uti ett mjöl samt mera uti den ena sorten, än uti en
annan. ;

Den andra bestämningsmethoden, hvilken äfven i allmänhet
blifvit begagnad vid nedananförda försök, består uti mjölets ut-
rörande med kallt vatten på en fin siktduk, hvarvid stärkelsen
afslammas och gluten qvarstannar på sikten. Denna method är
för praktiskt behof temmeligen tillförlitlig, då man vill undersöka
hvetemjöl af bästa qvalitet och som är fritt från kli och skal-
delar samt beredt af ett hvete, som före inbergningen icke lidit
någon förskämning. År mjölet ej tillbörligen siktadt, så kommer
gluten att innehålla en viss mängd cellulosa eller lignin. Har
deremot säden tagit på åkern skada, till följe af fugtighet, så
förmår ej växtfibrinen att vid afslamningen qvarhålla hela halten
af växtlim, utan detta åtföljer till en del det stärkelsehaltiga
vattnet. I förra fallet blir glutenhalten för stor och i det sed-
nare för liten. - Tillika angifves glutenhalten för hög igenom för-
handenvarande fett, som icke medföljer stärkelsen vid afslamning.
Samma undersökningsmethod använd för rågmjöl, gifver alltid en
för ringa glutenhalt, emedan dess gluten äger en annan beskaf-
fenhet, än den hos det icke skämda hvetemjölet”). Emedlertid
bör man alltid ihågkomma, att den gluten, som fås äfven vid de
tillfällen, då slamningsmethoden med största fördel kan användas,
ingalunda angifver mjölets hela halt af proteinämnen, emedan de
lösliga deraf, såsom mucin, fröhvita, växtcasein, bortgå jemte stär-
kelsen, gummit, sockret m. m. Dessa måste derföre serskildt

”) Glutens yttre beskaffenhet framträder högst olika, allt efter som växtfibrinen
eller växtlimmet deri utgör hufvudbeståndsdelen. Hvetegluten är-en samman-
hängande elastisk massa, liknande en köttmuskel, hvaremot råggluten och korn-”
gluten visa intet sammanhang, utan bilda lösa, spridda flockor. I hvetegluten
ingår växtfibrin till vida större qvantitet, än uti de båda andra. Hvete, som
blifvit dåligt inbergadt eller redan på åkern, till följe af fugtighet, börjat mälta,
lemnar en gluten, som mycket liknar råggluten. En så beskaffad hvetegluten
kan lätt, genom knådning med vatten, mekaniskt skiljas i tvenne delar, hvaraf
den ena är sammanhängande och elastisk, under det att den andra utgör en
flockig massa. Man skulle redan deraf kunna sluta, att en del af växtfibrin
öfvergaår till växtlim, emedan halten af den förra aftager i förhållande som
halten af den sednare ökas. Då uti rågmjöl, efter en äfven under de mäst
gynnande omständigheter inbergad gröda, ingen del af dess gluten visar benä-
genhet till trådighet och sammanhang, såsom hos den egentliga hvetegluten, så
måste, redan vid räågkornens mognad, en tillräcklig stor mängd växtlim hafva
bildat sig, för att gifva åt hela glutenhalten en flockig beskaffenhet.

— 250 —

upphemtas och bestämmas. Låter man den mjölkiga vätskan stå
till dess stärkelsen hunnit afsätta sig på botten af kärlet, och
upphettas den afhällda vätskan, för att coagulera fröhvitan, så
erhålles visserligen denna sistnämnda bestämd, men svårare är
att bestämma de öfriga qväfvehaltiga ämnena i vätskan äfvensom
de, hvilka af stärkelsen mekaniskt qvarhållas. Ofvanpå stärkelse-
massan befinnes dessutom alltid ett mörkare lager, som består af
stärkelse jemte i vatten olösliga qväfveföreningar, hvilka icke
kunna mekaniskt atskiljas.

En tredje undersökningsmethod består deruti, att man be-
handlar mjölet med diastas eller kokar det med utspädd saltsyra,
för att öfverföra stärkelsen till stärkelsegummi och drufsocker
eller i lösligt tillstånd. Den återstående olösliga massan behand-
las sedan med kaustikt kali i utspädd lösning, för att utdraga
proteinföreningarne och skilja dem ifrån cellulosan. De qväfhal-
tiga kropparne utfällas sedermera genom tillsatts af saltsyra till
kalilösningen. — Denna method synes visserligen till sin theori
vara bade tillförlitlig och lätt användbar, men låter dock aldrig
i praktiken utföra sig utan betydliga svårigheter. Man kan nem-
ligen icke med tillbörlig noggrannhet skilja lösningarne fran det
utfällda, ty vätskorna kunna endast med svårighet filtreras och
fällningsmedlet utfäller icke qväfveföreningarne fullständigt. An-
vändes diastas till stärkelsens lösning, »så öfverför denna äfven
proteinföreningarne till en del i lösligt tillstånd, hvarigenom de
komma att medfölja gummit och sockret i dess lösningar. Dess-
utom är det svårt att efter dessa methoder få all stärkelse att
öfvergå 1 lösning, åtminstone kan den aldrig fullständigt förvand-
las till socker, hvartill kommer, att något gummi envist qvar-
hålles i den olösta återstoden. Då massan håller cellulosa och
man följaktligen har af nöden att medelst kali utlösa protein-
föreningarne, så utfalla dessa åter delvis igen, under det man vid
filtreringen söker skilja dem från det olösta vedämnet och qvar-
stadna jemte detta på filtrum. Försöker man att medelst för-
nyad upplösning och utfällning erhålla proteinföreningarne i rent
tillstånd, så gör man betydliga förluster och får alltid en för ringa

= BR

procenthalt af dem. Vill man åter undgå dessa förluster, så blir
procenten för stor, emedan stärkelse, gummi, cellulosa m. m. ingå
och förorena den del, som man genom vägning bestämmer såsom
gluten eller mjölets qväfveföreningar:

Lika litet som man med större tillförsigt kan förlita sig på -
de uppgifna proteinprocenterna i mjölet eller säden, likaså osäkra
äro uppgifterna på halterna af de särskildta qvantiteterna stär-
kelse, gummi, socker och cellulosa, hvilka i dem förefinnas. MIT-
SCHERLICH och KROCKER anse, att i den råa säden finnes intet
socker. En viss halt af gummi har man likväl aldrig velat för-
neka; men är det så, att detta gummi leder sitt ursprung från
stärkelsen, så har man svårt att fatta, huru en sådan gummi-
bildning kunnat ske, utan att tillika en del öfvergått till socker.
Ty då stärkelsen börjar öfvergå aldrig så litet i lösligt tillstånd
samt bilda dextrin och gummi, uppstår alltid samtidigt en mer
eller mindre qvantitet socker. Har säden lidit inverkan af fug-
tighet och börjat undergå en förskämning, så röjer sig sockerhal-
ten redan af den söta smak, som sädeskornen äga. Emedlertid
beräknar KROCKER gummihalten hos t. ex. korn och hafre till
20 å 28 procent, hvilket väl svårligen torde medgifvas, utan att
tillika en betydlig mängd socker uppstått. — Qvantiteten cellu-
losa eller lignin kan icke heller med tillräcklig noggranhet be-
stämmas. Behandlar man hvetekli flera gånger med saltsyra och
kali, för att utdraga stärkelsen och qväfveföreningarne, så åter-
står allt mindre och mindre gqvantiteter vedämne, ty detta angri-
pes alltid något och löses till en del, innan man fullständigt hun-
nit aflägsna de öfriga af kliets beståndsdelar. Man antager att
kliet dervid vanligen bör gifva en återstod af 9 å 12 procent,
men får syran eller kalit inverka tillräckligt länge, så erhålles en
vedämnehalt af endast 4 å 5 procent. POGGIALE, som vid kliets
undersökning använde en annan method, nemligen behandling med
diastas, erhöll äfven en återstod, hvars vedämnehalt beräknades
till 35 procent af kliets vigt. Denna halt är sannolikt lika myc-
ket för stor, som den enligt förra- methoden är för liten. Dylika
skiljaktigheter visa, huru stor tillit kan sättas till båda under-

— 202 —

sökningssätten. — Den genom mäskningsmethoden erhållna qvan-
titeten drufsocker har man trott angifva den verkliga mängden
dextrin eller stärkelse, men man har dervid förgätit, att, enligt
BOLLING, stärkelse eller den blandning af gummi och socker, som
vid behandling med diastas alltid uppstår, aldrig kan fullständigt
omsättas till drufsocker, äfven om diastas tillsättas i dubbelt
större qvantitet, än som vanligen plägar ske.

Det vore måhända på sin plats att, efter framställandet af
de här framlagda kortare anmärkningarne och inkasten emot vissa
methoder, hvilka af vetenskapsmän blifvit begagnade för under-
sökning af mjöl, angifva den method, som komme sanningen när-
mast. Då emedlertid afsigten med denna lilla uppsats mera va-
rit att antyda skiljaktigheten hos det hvetemjöl, som erhållits när
hvetet producerats under betydligt skiljaktiga klimatologiska för-
hållanden, än att utreda det vetenskapligt strängaste analytiska
förfaringssättet, öfvergår jag, utan att inlåta mig i en detaljerad
granskning af de omständigheter, som vid de skiljaktigt uppgifna
bestämningssätten kunna vara att iakttaga, till meddelande af en
method, hvilken, såsom varande både lätt och erfordrande kort
tid, kan, af äfven en vid kemiska manipulationer mindre vand
person, utföras för att ungefärligen bestämma godheten af ett
hvetemjöl eller rågmjöl samt, emellan flere framlagda prof af
dessa mjölsorter, afgöra hvilketdera är bättre eller bör föredragas
framför de öfriga.

Godt hvetemjöl bör ega ett rent hvitt utseende eller en svag
dragning i gult, hvilken färgnyance härrör af växtlim. Det far
ej kännas fugtigt emellan fingrarne eller innehålla hopgyttrade
klumpar, hvarjemte det bör vara fritt ifrån synbara skaldelar
eller lemningar af kli. Man tager deraf ett litet prof af t. ex. 2
lods vigt och utrör desamma med kallt vatten på en fin siktduk
och knådar massan samt slår på kallt vatten så länge detta ge-
nomrinner mjölkigt. Efter massans behandling på detta sätt un-
der 10 å 15 minuter, begynner gluten samla sig till en samman-
hängande klump. Uppsamlas hela denna massa, sedan man pressat

duken

— 203 —

duken mellan fingrarne, för att låta vattnet afrinna, bringas i en
postlinskål och knådas med påslaget vatten, så afskiljes cellulo-
san mekaniskt jemte en ringa del af gluten, hvilken ej har be-
nägenhet att, likt den öfriga delen, bilda trådar och hänga till-
sammans. Den sålunda erhållna sega, elastiska och hvita massan
bör efter utpressningen väga ungefär 3 lod eller något derutöfver.
Vid fullkomlig torkning bildar den en hornlik kropp af något
mörkgrå färg, nästan genomskinande och inuti blåsig. Den har
da förlorat ungefär hälften i vigt och väger omkring I af det an-
vända mjölets vigt. Den i postlinsskålen afskiljda flockiga mas-
san bör, efter torkning, ej utgöra mera, än ungefär 133 eller högst
vr af det använda mjölets vigt. Denna del har efter torkningen
ett graaktigt utseende, är hård och låter lätt pulverisera sig samt .
visar inuti inga håligheter. Låter man vidare det af uppslammad
stärkelse mjölkiga vattnet stå en tid, tilldess stärkelsen- hunnit
afsätta sig, hvarefter den klara vätskan afhälles och upphettas
till kokning, så uppstå flockor af koagulerad fröhvita, hvars halt
"dock i hvetemjölet är temmeligen ringa. Vid undersökning af
flere sorters mjöl, kan man, på den bildade grumlingen eller an-
talet af de flockor som här och der simma 1 vätskan och slutli-'
gen sjunka till botten, ungefärligen se, hvilka mjölsorter lemna
den största mängden fröhvita. Kokas vätskan ytterligare eller
ställes den någon tid på en varm kakelugn, så bekläder den sig
med en hinna, af hvars tjocklek man bör kunna finna, hvilken-
dera mjölsorten innehåller största halten af växtcasein — såvida
nemligen man far anse, att denna proteinkropp är identisk med
legumin.

År hvetemjölet skämdt, tillverkadt af illa inbergadt eller
mältadt hvete, vårdslöst siktadt, eller förfalskadt med rågmjöl,
så märkes detta vanligen redan på dess yttre utseende, men säk-
rast under dess behandling med vatten på siktduken, ty i sådant -
fall fås ej hela glutenhalten att bilda en seg och elastisk massa.
Kommer, vid den slutliga knådningen i postlinsskålen, halfva eller
större delen af gluten att afskiljas såsom flockor med grått ut-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 6. Å 4

SNS

seende och deruti skaldelar kunna skönjas, så härrör detta af
inblandadt kli eller rågmjöl. Tlar dessutom den egentliga rena
hvetegluten ett grått och mörkt utseende, så kan man nästan anse
för gifvet, att hvetet varit utsatt för fugtighet under inbergningen
"eller eljest blifvit skadadt. Genom att jemföra med hvarandra
qvantiteterna af de funna särskilda sorterna gluten, kan man nå-
gorlunda bestämma huru stor del af hvetet blifvit skadad eller
huru stor rågmjölshalten är uti detsamma. Jag har varit i till-
fälle att noga finna alla dessa egna förhållanden genom att un-
dersöka godt Uplands hvetemjöl efter 1855 års skörd, äfvensom
af tyskt godt Stettinerhvetemjöl, hvilka båda mjölsorter gåfvo
särdeles goda resultater i jemförelse med Uplands hvetemjöl efter
1856 års gröda, då hvetet såväl kring Upsala, som på de flesta
orter i Sverige, till följe af missgynnande kall och fugtig väder-
lek undergick en icke så obetydlig förskämning. Likaledes har
jag sammanblandat godt hvetemjöl med rågmjöl i olika propor-
tioner och dervid återfunnit dessa proportioner i de olika slag af
gluten, som erhållits efter stärkelsens afslamning. Dylika prof-
ningssätt äro lätta att anställa och kunna, enligt min tanke, med
fördel rekommenderas hos hvar och en, som är intresserad af att
sjelf vilja någorlunda göra sig förvissad om godheten hos vissa
slag af hvetemjöl. En person, som någon tid blifvit van vid dy-
lik undersökning, finner genast af glutens mängd, färg och be-
skaffenhet, hvilka hvetesorter böra föredragas, utan att ens be-
höfva använda vågskål eller torka produkten.

För undersökningen af rågmjöl går man tillväga på enahanda
sätt. Dervid erhåller man en gluten af gråhvit färg, stundom
dragande något i brunt, utan sammanhang eller elasticitet. Af
den större eller mindre halten af skaldelar, som visa sig i gluten-
massan, kan man någorlunda bedömma mjölets finhet eller till
hvad grad det blifvit siktadt. Den torkade råggluten har vanli-
gen en något rödbrun färg, kännes ytterst lätt och låter med lätt-
het pulverisera sig. Godt rågmjöl bör lemna en glutenhalt, som
är i det närmaste lika stor med hvetets, ja stundom tyckes den
vara till och med större, men detta härrör deraf, att andelar af

-

| 20

kli och skal ingå och öka vigten. Vid afslamningen genomgår

likväl en stor del af gluten siktduken och lägger sig såsom ett

gråaktigt lager ofvanpå den hvita stärkelsen, som först sjunker
till botten. |

Såsom prof på en enligt sistnämde förfaringsmethod utförd
undersökning må anföras följande bestämmelser å ett godt Up-
lands hvetemjöl af 1855 års skörd. Vid torkning visade det sig
Glutenhalten,
hvarvid en del afskiljde sig såsom flockor och till vigten icke

i tvenne försök hålla 12.9 å 13.3; procent vatten.
kunde bestämmas, var 9.4 procent.- I den rena hvetegluten för-
höll sig vigten af växtfbrin till vigten af växtlim som 1:0.1.
Sedan stärkelsen hunnit sätta sig till botten, afhälldes vätskan
Dess halt
befans vara 0.4 procent, hvilken bestämmelse dock är alltför rin-

och upphettades, hvarvid flockor af fröhvita utfälldes.

ga, emedan, då vätskan svårligen helt och hållet kan filtreras,
utan man måste vänta tilldess fröhvitan till det mesta afsatt sig
till botten och sedermera afhälla större delen af lösningen för att
filtrera endast en mindre portion, en ringa förlust icke kan und-
vikas. Adderas till dessa siffror askans procent, som befans 1.5,
så återstår 75.4 procent, hvilket utgör summan af kolhydrater
samt de mindre andelar af proteinkroppar, hvilka dels medföljt
stärkelsen, dels befunnits 1 lösningen efter fröhvitans coagulering.

Följande tabellariska framställning af analytiska resultater a

diverse -mjölsorter, må här anföras:

I

—!N

Flea est Bess se Se
< (s] Er = å J > >»
fe SSE STA
2 FA -: Un) I = SD DH =
38 | HE le 2 gle S&S I NE | wå
ATLANTIS SSR DE
SUS SAST Sk sa TS SS E. E. EB,
= - a =P so = So 30 O: [H o:
EES SRA = SE 5 : :
5 far 3 =
RS z
= (EA Af 1856 års skörd.
Mjäflenje Ar 14.0] 13.3 | 14.5) 128) 15.0.) 14.6 | 15.6 | 15.5
Qväfveföreningar . . . .. - 12.51 9.8 6.9 9:8] 8.2) 6.3")] 6.4 6.8
Qväfvefria organiska för: |
QILDGANS See ole « ee re 72.0) 75.4 17.8 70.5) 75.1 17.4 76.5 ) 70.2
KAS KI GTRS fal sj re or NA aller 1.5) 1.5? 0.8 0.9] 1.7 | 1.5? 1.52) 1.5?
100.01100.0 | 100.0] 100.01100.0 1100.0 1100.:0 1|100.0

") Medelprocenten efter tvenne undersökningar. Eu stor del af gluten var flockig.
”') Ungefär hälften af gluten var flockig.

— 256 —

Den hufvudsakliga skillnaden emellan 1855 års hvetemjöl och
det af år 1856 syntes bestå deruti, att halten af socker och dex-
trin samt växtlim var vida större hos mjölet af det sistnämde
året. Orsaken dertill att det sednare mjölets gluten till en del
antog en flockig beskaffenhet synes bero deraf, att halten af växt-
lim (och kanske äfven mucin) ökats i förhållande till halten af
växtfibrin, hvadan gluten erhöll egenskaper, som i det närmaste
liknade rågglutens. Att detta måste vara verkliga förhållandet
bestyrkes dessutom af glutens förhållande vid behandling med
alkohol, hvarvid den flockiga delen löste sig till betydligt större
mängd, än den egentliga sega och elastiska hvetegluten. Då re-
dan smaken tillkännagaf en sockerhalt uti 1856 års mjöl, försat-
tes den vätska, hvarutur fröhvitan blifvit fälld, med starkt ut-
pressad jäst samt sattes på ett varmt ställe. Dervid inträdde
snart alkohboljäsning och, då denna slutat, erhölls, vid afdunstning
af den filtrerade vättskan, en återstod af dextrin, gummi och sal-
ter. Oaktadt noggrann efterforskning kunde icke någon sådan
sockerart, som mannit upptäckas i denna återstod. Måhända lig-
ger skillnaden emellan detta mjöl och det från föregående år just
1 en större halt af dextrin, gummi och socker, genom hvilkas när-
varo gluten äfven blifvit väsendtligen förändrad.

För att jemföra hvetemjölets förhållanden med hvetekliets
och rågmjölets, gjordes följande bestämmelser, hvarvid alla prof-
ven togos efter sädesarter, som producerats under 1856 års min-
dre gynsamma förhållanden. Dervid befanns torrknings (vatten)
förlusten hos hvetemjölet uppgå till 15.6 procent, hos rägmjölet
12.7 procent och hos hvetekliet 8.5 procent. Hvetemjölet behand-
ladt med diastas gaf en torkad återstod af 4.3; procent, som dock
icke utgör hela den olösta återstoden, emedan den frånsilade vät-
skan var mycket grumlig och det lösta kunde ej med noggranhet
skiljas från den olösta delen. Rågmjölet gaf efter samma be-
handling 20.8 procent och hvetekliet 41.6 procent i återstod. Den
efter kliet erhållna massan utkokades med utspädd kalilösning,
silades och filtratet fälldes med saltsyra. Den torkade fällningen,
som hade mörkröd färg, utgjorde 14.5 proc. af kliets vigt. Enligt

ög

detta försök skulle kliet innehålla omkring 27 procent skaldelar
och ungefär hälften af dess vigt skulle utgöras af andra kolhy-
drater, fettarter, salter m. m. I öfrigt befans askan i detta hvete-
mjöl innehålla 6.) procent kiselsyra samt 27.3 procent fosforsyra,
hvarjemte såväl alkalier, som kalk, svafvelsyra och chlor qvali-
tatift befunnos i den närvarande, ehuru de ej qvantitatift be-
stämdes.

Vid frågan om de förändringar säden undergår i våta år, så
mäste de vara af temmeligen enahanda art, som vid kornets gro-
ning. Dervid är det icke blott stärkelsen, som af proteinämnena
omsättes till dextrin, gummi och socker, utan de sednare åter-
verka ifrån sin sida på gluten och föranleda på den nya ombild-
ningar. Till följe deraf att det gummi, som uppstår i den ska-
dade säden, tyckes endast med svårighet kunna fås att öfvergå
till socker, förmodar jag, att detta gummi stär, i sina egenska-
per, närmare gummi arabicum, än det dextringummi, som under
andra förhållanden, t. ex. vid brödbakningen, bildas af stärkel-
sen. Då man dessutom har sig bekant, att gummi icke blott
emotstår vida starkare, än stärkelse och socker, kemiska agen-
tiers inflytelse, utan att det till blott obetydlig grad och ganska
långsamt resorberas samt öfvergår i saftmassan vid matsmält-
ningsprocessen, skulle man deruti finna en förklaring på den gjorda
iakttagelsen, att det bröd, som blifvit beredt af ett genom väta
skämdt mjöl, är vida mindre närande.

För att utröna, hvilka förändringar växtgluten kan undergå,
gjordes följande försök. Trenne glas sattes på ett varmt ställe
och i hvardera lades nyss beredd hvetegluten, som i ena glaset
öfvergjöts med vatten, i det andra med en lösning af dextrin och
gummi, samt i det tredje med en diastasvätska. I sistnämda
glaset löstes gluten temmeligen fort och bildade en mjölkig eller
nästan slemmig vätska; 1 det andra blef vätskan äfven snart
grumlig. och gluten öfvergick till en klibbig massa, liknande fo-
gellim, hvilken löste sig nästan fullständigt i kokande alkohol,

häntydande på att fibrinen öfvergått till växtlim.

— 2058 —

Nästan likartade förändringar undergår mjölet vid brödbak-
ningen, likväl med den skillnad, att hela processen får ega rum
på en ojemförligt kortare tid, nemligen ifrån degens beredning till
brödets uttagning ur ugnen och dess torkning. Då säden en längre
tid på åkern lider inverkan af luftens fuktighet och syre, hinner
växtlimmet och mucinen vidare förvandlas till förruttnande äm-
nen, som blifva skadliga vid näringen och menliga för hälsan.
Mjölet kan ej binda vatten tillräckligt; det kännes fuktigt, oak-
tadt vattenhalten ej är större än 1 friskt och oförderfvadt mjöl;
det blir unket och får en obehaglig lukt. Brödet deraf blir de-
gigt, fuktigt och i torrt tillstånd stålrandadt. Detta kommer sig
deraf, att, genom växtfibrinens försvinnande, degen vid jäsningen
ej blir porös, ty kolsyran och alkoholn bortgå utan hinder och
utan att lemna blåsor efter sig vid bakningen. I ugnen gar ej
degen upp, utan antingen sjunker den tillsammans, eller ock höjer
sig skorpan under det inkråmet faller ihop och bildar stora hä-
ligheter mellan sig och skorpan. Att dessa omständigheter bero
af växtfibrinens större eller mindre halt, ses lätt deraf, att nor-
mal hvetegluten under torkningen alltid höjer sig som en bulle,
under det växtlimmet eller en fibrinfattig gluten skrumpnar till-
sammans, så framt den ej, såsom hos rågdegen, är blandad med
mycket stärkelse, något cellulosa och föga dextrin eller gummi.
Skadadt hvetemjöl, hvars gluten är likartad med råggluten, är
dock sämre till brödbakning, emedan stärkelsen ej är 1 sitt na-
turliga skick, utan till en del i lösligt tillstånd som dextrin.

L

— 259 —

När äro de n första termerne af Bernoullis serie
gifven funktion af den i den sista ingående derivatan?
— Hr HILL hade meddelat följande lösning af detta problem:

»Vi vete, att om TAYLORS Theorem skrifves så:

fo+ry=fot+yfety fet t+yfe+R, der R är resten och y
sättes = —.x, så fås BERNOULLIS serie fo = få - fw + fu:

— NN

+—ä:f,2+R, — och frågan är nu att bestämma fx så, att de
här utförde n+1 termerne eller deras motsvarande värde fo—R
blir 'en gifven function fq af f,x, som vi sätta =>. Frågan är
således att lösa denna differential-eqvation af n:te ordningen (om
fx sättes =y, och Pf för d"f:1-2-3--n)

T

y—2dyt 2 Py PIP Yy+: ET Py=p(I"y).
Genom differentiation förenklar den sig betydligt, till -2-d9y=
p. (I"y):dö”y, och söndras i tvenne faktorer d9”y=0 och

—01

—-2z= 9, (I"y), af hvilka den förra ger y=n& (d. äv y= en
n-gradig helfunktion af x), och den sednare, (om f,x=2 ger

Er

Tz=0Q, 2)3
Iy= (9) ((-2))> eller d'y=1-:2-3:n-(g,) '(—2xY-de,
således
y=1:2-n EPN ((— 2) (de).
Kompletta "integralet erhålles således ganska lätt, jemte ett sin-
guliert.

Anm. 1. Detta problem föranleder också åtskilliga märkliga
betraktelser. Så om t. ex. n sättes blott =2, fe=y, dy=npdx,
dp = 2rdx, så, då 2 =09,r och tvärtom > = 9, (2), samt
Zi Vg,r, blir dp = 27: dV gr, och p= f2r- dVp.r =
27. Vg.r - 2f[ drV pr, samt y både =>2 - fda pi (2) och
= fpde = px — fxdp, varande fzdp =/f Vgr- 2rd Ver =
7p,r— pr—ot, af hvilkas jemförande följer detta integral:

2. fdz p, (2) =p-Vpr-rprt pr +00t,

Öfvers. af EK. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Juni 1857.

— 2600 —

hvilket är ganska allmänt, då är tecken för en arbiträr funk-
D
tion, fp, för dess derivat, samt (q,)”' för dennas omvända. Der-
vid är sp "Vg —/ Vpr:dr.
Genom att specialisera q kunna häraf åtskilliga integraler
härledas; och om t. ex. q bestämmes så, att (Q)T2= ENE
fås en relation mellan dessa trenne integraler:

fö de: CV SSJ drVgp.r och fdze (9) (2).

Anm. 2. I allmänhet integreras detta slags eqvationer genom
differentiation. Såsom 1) y—«dy+IrTy=ady+b, ger d'y=0,
y=2xr=A+2pr+yx, genom insättning hvaraf finnes «=b+2ay.
Och 2) i allmänhet om y—ady+$2'dy= gp(dy), så fås likale-

des y=2"x, och genom insättning 2'x —x-2AP+yx)+2'-y=Qp2y,

eller «= q2y och således y= g2y+2p x+yrx. Såsom, när
ad? y + b RE 2ay + b

pldy) VT dy” är &=>= (BV Och förfarandet är lika lätt

vid högre ordning. Men dröja vi vid den 2:dra, så är dy =
D . » 3dy—gB 1 äl d
20P +yx), och häraf Zora OCT säledes

1dy—p YAVSELN Eg 2
SE -dy+3 ) Ey = lt
YTA a 5 ly = pliy)

en härigenom integrabel eqvation, äfvensom dess transformation

d
genom att sätta dy =p och d'y = dp = rt eller
Tr Tr
2 dm sl föra ei la (DR "y pdp — påp
Eg p+3 ( yay fdy”

eller, om numera x bibehålles i stället för p

ä dx daN |
y —-22(P+ yx)+ 2xy(p + yx): 7 =0Q Ay (P+ xy) 5) 3
som är en mera sammansatt eqvation af första ordningen men
dock integrabel. Liknande transformationer kan man ock göra.
vid hvar och en af de högre ordningarne, såsom vid den tredje
Ag 1
z y—-edy+Sedy— stt cdy = pldy);
hvarföre man på detta sätt finner en oändlig mängd lätt integra-
bla differential-eqvationer af allt högre ordningar.

= — 261 —
Anm. 3. Vidare följer häraf ett
; Enkelt bevis af Taylors Theorem.

Sätt u = få — sf + fyr — + 1 At + fv, OCH
df-sv="- 'f,x, och således de x)=r-12""? farm GR,
så blir du EE er font dR, och följaktligen genom inte-
gration IN HAE fx”'def.x+ C= seriens rest, särdeles om
C. bestämmes af 2=0, då R=0, och u=7£o, och härföre
R=uU+ = SR dxf,x—fo, hvadan fo=fx—xcf L+LXfx—
SITS TREE gNerR 1: ff. cd. Sättes nu fx=9(lc+x), och
således fo = qc, samt ce =a—X, så blir således pa-z =fo=
pa — LP, + LC Pa + RR a C+$, samt Taylorska
resten &= Ej J MERA — if p,c+2 d(x"), och om C=y,

pla+y)= pa+yp,a+Y Pat FY Psa+tS pet xd.
I

Följd. 1) Om $ tages ur föregående eqvation, så fås tvertom
detta integral alltid under finit form, när > är positivt helt tal.

2) Men då ock samma rest & kan på åtskilliga andra sätt
uttryckas genom definit integral, så fås ock häraf åtskilliga märk-
liga jemförelser mellan särskilta definita integraler. Så t.ex. fann
jag fordom resten BR, =y" (P,a+tyP,,i2+tY P,soa+) (efter se- >

0
: Z YNT CI ng 5
rien för ga+y) = CC) SepeeralE , om 1” har den i theo-
1 1

2 qv
ec

rien för binomiska rötter antagna betydelsen, och y<c<a (eller
gpatc= pa+ep,a+e p,a+.). Detta integral blir derföre lika

0, Fr .
med det föregående, eller = fdy" gp, (c—y), om häri efter inte-
gration för c sättes a+y. 7

Öfvers. af K. Vet.-Akad, Förh. Årg. 14. N:o 6.

— 202 —

Akademiska angelägenheter.

Akademien beslöt, att inleda utbyte af skrifter med Videnskabs-
Selskabet i Christiania, samt att till åtskilliga lärda samfund och en-
skilta vetenskapsidkare utdela exemplar af J. SVANBERGS Exposition
des opérations faites en Laponie.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Musewm.

Zoologiska afdelningen.

Af Hr Apothekaren Sieurin på S:t Croiz.
En samling snäckor m. fl. hafsdjur från Vestindien.

Af Hr Hofpredikanten O. Fryxell.
Ett exemplar af Merops apiaster skjutet i Dalsland, detsamma som
omtalas i NILSSons Fauna ed. 2.
Af Hr Brukspatron J. W. Grill.
En större samling däggdjur, foglar, amfibier och skeletter från Cap-
kolonien, insamlade af framlidne Studenten VIiCTORIN.
Af Hr Biks-Antiqvarien Hildebrand.
Ett antal petrifikater från Bleking.

Rn
STOCKHOLM, 1857. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 14. 198357. HM I.

Unsdagen den 9 September.

Filtrerings-apparater af platina. — Hr MOosANDER fö-
revisade tvenne af Hr Brukspatron C. H. WEGELIN inventerade
filtrerings-apparater af platina och vitsordade tillika deras an-
vändbarhet vid åtskilliga tillfällen.

Hr WEGELIN, som förärat dessa tvenne apparater till Aka-
demien har, jemte här aftryckta 2:ne ritningar, meddelat följande
om apparaterna och deras användande:

»Till desiderata vid kemiska manipulationer höra onekligen
filtra som ej hygroskopera. Detta har föranledt mig att för-
söka använda platina såsom ämne för sådana, och då de härutaf
förfärdigade filtra, äfven i deras nuvarande skick, ehuru åtskilligt
återstår att förbättras, äro i många fall ganska användbara, har
jag ej ansett ur vägen att till Kongl. Vetenskaps-Akademiens
kännedom och ompröfvande öfverlemna ett par dylika.

De former vid hvilka jag stadnat, såsom för de flesta fall de
ändamålsenligaste, synas bäst af åtföljande figurer, af hvilka den
kupiga är till upptagande af mindre fällningar, äfvensom till lock
åt det andra vid bränningar och vägningar, och vill jag endast
tillägga få ord till upplysning om några nödiga prekautioner vid
begagnandet.

”

Som de hål på platinan, hvarigenom filtreringen sker, ej,

såsom hos papper, stå i kombination med hvarandra, så hafva
pression och haärrörskraft hos det förra ämnet ett vida trängre
fält att agera på än hos det sednare, och med fina häl försedda
platina-filtra filtrera i allmänhet långsammare. Man bör der-
före söka till att befordra allt hvad som åstadkommer en adhe-
sion mellan metallen och vätskan, hvilket bäst sker derigenom
att man omedelbart före hvarje filtrering glödgar filtret och sedan
rundt om utanpå medelst sprutflaska och destilleradt vatten an-
fuktar detsamma, samt sedan genom kontinuerad filtrering söker
hindra den yttre sidan att torka. Då de första få dropparne,
som gå igenom, gerna släpa något af fällningen med sig, så bör
man upptaga dessa i ett särskildt kärl för att, ifall de gått oklart,
sedan, så snart detta upphört, aåterhälla dem på fitret. Pla-
tinans förmåga att innestänga olika fällningar, eller rättare olika
fällningars förmåga att krypa igenom fina hål på metallen, låter
sig ej a priori bestämmas af filtrerpappers egenskap i motsva-
rande fall. Så t. ex. filtreras voluminösa jern- och lerjords-
fällningar, kol och grafit, äfvensom flera svafvel-metaller, lätt och
säkert; kiselsyra deremot mycket långsamt. Af svafvelsyrad ba-
ryt gå endast de första 4 å 5 dropparna oklara och kunna genast
åter påhällas, då deremot kolsyrad kalk endast med svårighet
lemnar en klar vätska och oxalsyrad kalk oupphörligen medföljer
Ö:ESSVG

— 265 —

Såsom förbrännings- och oxidations-apparater hafva dessa
platina filtra en ej ringa fördel framför deglar &c. Man kan t. ex.
genom att upphänga filtret, ifyldt groft pulveriserad natif grafit,
i hvilken spritlamplåga som helst, på temmeligen kort tid för-
bränna allt kol deruti, till de återstående mineralämnenas så ke-
miska som mikroskopiska undersökning, äfvensom man, genom
blåsrörslågans applicerande på yttre sidan af filtret, kan utsätta
det på den inre befintliga ämnet för en stark hetta under stän-
digt luftdrag, utan att befara att ens den ringaste del af äfven
den lätta askan efter finaste filtrerpapper bortföres af luft-
strömmen.

Då omnämnda filtra äro temmeligen lätta att göra, så torde
det för vanda platina-arbetare vara tillräckligt för deras till-
verkning att nämna, det den platina, jag hitintills ansett tjenli-
gast såsom material, är bleck af cirka 9 å 10 qvadrat-centime-
ters areal på en grammes vigt, och filtreringshålen stå cirka 1500
på en qvadrat-centimetre med afstånd sins emellan af cirka deras
femdubbla diameter. Att dessa filtra, så till form som finlek,
på mångfaldigt sätt kunna varieras, säger sig sjelft; äfvensom
att det i dessa afseenden mest passande, för hvarje åsyftadt än-
damål, af en utvidgad erfarenhet måste läras.»

Skänker till Vetenskaps-Akademtiens Bibliothek.

Af I. M. Konungen.
AUDUBON, J. J., BACHMAN, J., 'The Quadrupeds of North America.
Vol. 1—3. Newyork 1854. st. $:0. R
AUDUBON, J. J., The Birds of America from drawings made in the
United States. Vol. 1—7. Newyork 1856. st. 8:0.

Aj Kongl. Finans-Departementet.
Kartor öfver Sveriges Städer, n:r 31, 37, 42.
Af Kongl. Förvaltningen af Sjöärenderna.
Sjökort öfver Norrköpingsbugten.

Af Kongl. Tabell- Kommissionen.
Underd Berättelse 1851—1855. Afd. 1. Stockh. 1857. 4:0.

Af K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn.
Skrifter. 5:te Roackke. Historisk och Philos. Afdeling. Bd. II: 1.
Oversigt 1856.

Af Académie B. des Sciences, etc. i Bruxelles.

Mémoires. T. 30.
Meéemoires couronnés. T. 26, 27, 28.
Bulletins. T. XXIII: 2. XXIII: 1, 2.
Annuaire. 1856, 1857.
Annales de l'Observatorie. 'T. 11.
Annuaire de » 1857.

Af Royal Society i London.
Astronomical, Magnetical and- Meteorological Observations made at
the R. Observatory, Greenwich, in the Ycår 1855.
Results of the magnetical and meteorological Observations in Grecen-
wich, 13855.
Af Academie Imp. des Sciences i Paris.
Mémoires. ”T. XXVII: 1.
» présentés. Sciences mathém. et phys. T. 14.
Supplément aux Comptes Rendus des Séances. TT. 1.
Af Muséum d& Histoire Naturelle i Paris.
Archives. ”T. VIII: Livr. 3, 4.

Af Societe Geologique de France i Paris.
Bulletin. 2:a Serie. T. XIII: F. 20—30. ;

Af Kaiserl. Akademie der Wissenschaften i Wien.
Denkschriften. Math.-Naturw. Classe. Bd. 12.
Sitzungsberichte. » » » Bd. XXIII: 1—3. XXIII: 71.
» Philos.-Hist. » Bd. XXI: 3. XXTII: 1, 2.
Almanach, 1857.

(Forts. sid. 272.)

2 Bon

Om integration af ett system differential-eqvationer. —
Herr HILL hade' insändt följande meddelande:

»Vanligen afhandlas i läroböckerna särskilt s. k. eéquations
simultanées och särskilt differential-eqvationer af högre ordningar,
ehuru de förra, genom elimination, förvandlas i de sednare, och
saledes problemet i grund är ett och detsamma. Likvisst kan
stundom frågan på förra sättet uppställas under en mera symme-
trisk, och således åtminstone för minnet lättfattligare, form. Säå-
som exempel härpå kan anföras följande enkla system, hvars in- ;
tegral jag fann för några och tjugo år sedan.

1. System af 2 differential-eqvationer af 1:a ordningen, eller
en motsvarande af 2:a ordningen.

1) dy = pdr och dz = gdx, samt p och g sådana funktioner
af x och y, att de identiskt fullgöra dessa eqvationer.

Yy+Pp—PPY=P (r— pp £— Y9)
2+Ywq4— Wigg =P (z— pp, c— W9)
varande P, P, 9, w och p, samt w, functionstecken, fp =
dp:dp. De bägge differential-inqvationers integral är då
y+gqp—ppp=0 (a, c) samt
z2+Yqg—qwa="P (a, ce),
om a och c äro de bägge arbiträra constanta samt p och q be-
stämmas i < och y genom de bägge föregaende eqvationerna.
De kunna tydligen också uttryckas sluteligen i «x ensamt, hvar-
igenom man far ett par egna integraler /pde = + Const. samt
fade =2 + Const.

En singulier lösning eger också rum, när p och g bero af

hvarandra samt « så, att
Pp. P—-P- Pp: P+q:P —pq=0, om
d P(P,Q) =P -dP+ P,dQ, d P(P,Q)= P-dP+ P-dQ
samt P=x— pv och Q=2x— YW,q-

2. Dylikt system af 3 eller flera differential-eqvationer eller
af allt högre ordningar med allt flera arbiträra functioner pP> W,
Z-.... och deras derivater q,, W,, Zz, då PD, P, X &c. sam-
mansättas af samma form, såsom

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 September 1857.

— 208 —

dy = pdr, dz = gdx och du =-"rdz, när p, q och » fullgöra dessa
eqvationer:
y=PPpP - pp + Ple- pp —-YQ4> 2— Xr)
z2=q4Yg— Yq+Ple— pp z- YI ec —X0)
och u=rY,r — Xr+X(xr— pP.P> L— YI CX)
då deras kompletta integral uttryckes genom dessa eqvationer:
y=PpPPp.p —- pp + P(a, b, c)
2=q4Y,q9— Yq + Pla, bd, ec)
samt u =>" Y,r — Xr +X(a, b, c).
Och när man genom differentiation söker verificera detta, finner

man lätt motsvarande singuliera lösningar.»

— 269 —

Om arean af den oändligt lilla triangel, som inne-
slutes mellan en kurvas tvenne consecutiva normaler och
motsvarande bågelement. — Herr G. R. DAHLANDER, Lä-
rare i fysik vid Chalmerska slöjdskolan i Götheborg hade in-
sändt följande meddelande:

Vid de undersökningar jag företagit beträffande ofvanstående
ämne, har jag kommit till några theoremer, hvilka jag tager mig
friheten meddela Kongl. Vetenskaps-Akademien, då de synas mig

vara af något intresse och äro, sa vidt jag känner, nya.

1) I en cycloid (OBA) är arean (MM NN), innesluten

mellan tvenne normaler, mellanliggande båge af cycloiden och

Sg
dess developpé, lika med arean af rektangeln (DD PP), hvars
höjd är den genererande cirkelns diameter och bas skillnaden
mellan de mot cycloidbågens ändpunkter svarande abscissorna.
Bevis. Låt arean, innesluten mellan tvenne consecutiva nor-

maler och bågelementet vara dÅ, så är

R.ds ETS
dA = - Men för cycloiden är R=2 V2 ay,

ds SV S dax, hvaraf dÅ = 2adr. Sättes OP=x', OP'=2",
så blifver MM'NN=2a får =2a (£"— 2), hvarigenom det
framställda theoremet är bevisadt,

2) I en cycloid (OBA) förhåller sig arean (MM' C'C), mel-

lan tvenne normaler, mellanliggande båge och absciss-axeln, till
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 September 1857.

— 210 —
arean (MN'C'C), innesluten mellan samma normaler, absciss-
axeln och developpéen, likasom 3 förhåller sig till 1.

Bevis. Arean MM'C'C= OM C'— OMC. Men OM'C' =
OM'P+MCP. OMP är åter = ar” Sy V2ay —y”?
och M'C'P'=1y"V2ay = y"”. Häraf får man OM'C' =
3ax” 3ax'

TN och på samma sätt OMC= =. MM'C'C blifver då =
30

>(e ”— Xx) Nu är NNCC=MMNN- MM CC=

2a (rv — 2) - : (2 — 2) = 33 a(r" — 2). Således får man

MM C'C:NN'C'C=3:1. H; S. B.

x

3) I ag (MAD med eqvationen Xx = 2my ut-

Xx?
: ön
normalen, mellanliggande bågen och dess developpe, och i detta

trycker 2 öns arean (OMNA), innesluten mellan axeln,

Mm

uttryck motsvarar den sista termen arean (ABC), mellan axeln,
normalen och developpéen.

Bevis. Man finner af de bekanta på parabelns
krökningsradie och bågelement, att OMNA = — 2 a Al =) da=

— 271 —

BAREN Mer nu är BOM = BMP+ MPO--ET se

2 Fa 10m3”

AR Hyanafo ÅN SK GHASER
=> ara = RR . . .

4) Arean af ABN förhåller sig till arean af ABC likasom
4 förhåller sig till 5.

Bevis. date Men AB=BP-AP=m-—(m - y)=y
ch sAG: PM AB: BPR. hvaraf -AC— = = > ABC
blifver då = = 0 Således får man ABN: ABC= gd=

— äm 3
4:5. H. S. 3

ENE EE

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. fr. sid. 266.)
Af Kaiserl. Akademie der: Wissenschaften i Wien.
Fontes Rerum Austriacarum. 22:e Abth. Bd. 10. 13.

Monumenta Habsburgica. 22:e Abth: Bd. 1: Einleitung.
Archiv. Bd. XVII; 1, 2, XVIII: 1.

Af k. k. Geologische Reichs-Anstalt i Wien.
Jahrbuch, 1856: 2, 3.

Af k. k. Geographische Gesellschaft i Wien.
Mittheilungen. Jahrg. 4: 1.

Af Zoologisch-Botanischer Verein i Wien.

Verhandlungen. Bd. 6.
Separat-Abdruck aus den Verhandlungen. 1856.

Af Académie Imp. des Sciences i St. Petersburg.
Mémoires: Sciences Naturelles. T. 7.
» » Politiques. T. 8.
» des Savants Étrangers. T. 7.
Compte Rendu. 1852, 1853, 1854, 55. 8:0.

Af Författarne.

BABBAGE, CH., Analysis of the Statistics of the Clearinghouse 1839.
Lond. 1856. 8:0.

BraAsius, J. H., Fauna der Wirbelthiere Deutschlands. Bd. 1. Braun-
schw. 1857. 8:0.

Brunius, C. G. Poömata. Lunda 1857. 8:0.

Catalogue of Coleopterous Insects in the Collections of the British
Museum. Part. 9: Cassididzae, by C. H. BoHEMAN. Lond. 1856. 12:0.

HörBYE, J. C., Observations sur les Phénoméenes d”Érosion en Norvéege.
Chra. 1857. 4:0. 3 Ex.

PEtERsS, W., Uber die Chiropter-Gattungen Mormops und Phyllostoma.
Berl. 1857. 4:0.

QuETBLET, A., Observations des Phénoménes périodiques 1855. Brux. 4:0.
» Rapport sur les Travaux de PObservatoire R. de Bru-
xelles, 1856. Brux. 1857. 8:0.

ScHEUTZ, G. et E., Specimens of Tables, calculated, stereomoulded and
printed by Machinery. Lond. 1857. 8:0.

WiISTRAND, ÅA. T., Kort öfversigt af epidemiska sjukdomar i Sverige
1855. Stockh. 1857. 38:0.

Af Hr Fr. Argelander i Bonn.

Atlas des nördlichen gestirnten Himmels fär den Anfang des Jahres
1855, entworfen auf der Königl. Sternwarte zu Bonn. Lief. 1.
Bonn 1857. Tvärfol.

ä Af Utgifvaren.
L'Oeuvre de Fogelberg, publié par Cas. LEcONTE. Par. 1856. Fol.

— 213 —

Några Snäckarter funna under sommaren 1856 i
omgifningarne af Bagnéres de Luchon och Saint-Beat,
eller den sydliga delen af departementet Haute-Garonne.
— Docenten Hr J. E. ZETTERSTEDT hade meddelat följande:

— »Departementerna Haute-Garonne och Hautes-Pyrénées ut-
göra tillsammans den franska sidan af de centrala Pyreneerna.
Under de fyra månader som jag vistades i Pyreneerna under-
sökte jag dessa båda departementer i botaniskt hänseende; men
som jag hade min hufvudstation i det förstnämnda, så hade jag
ock tillfälle att undersöka detta mera omsorgsfullt. Det är ock
nästan endast i detta departement, som jag samlat något snäc-
kor, emedan jag uppehöll mig der hela Juni och September må-
nader, hvilka voro regniga och framlockade dem ur deras göm-
mor; då deremot en varm och torr väderlek herrskade under
Juli och Augusti månader, under hvilka jag gjorde de flesta
längre utflykterna, såsom åt Pic du Midi och Mont Perdu i de-
partementet Hautes-Pyrénées, samt åt spanska sidan inåt Ara-
gonien och Catalonien. Under mina botaniska exkursioner ur-
aktlät jag ej att anteckna och insamla de få snäckarter, som
mötte mig; dock tillät mig ej tiden att göra några exkursioner
uteslutande i detta ändamål, och det är således endast i förbi-
gående som jag egnat dem någon uppmärksamhet, hvarföre det
ock ej bör väcka någon förvåning att antalet är så ringa.

Den högländta eller sydliga delen af departementet Haute-
Garonne, den trakt om hvilken här är fråga, är ej rik på mol-
lusker. Orsakerna dertill äro flere. Först och främst är klima-
tet nog hårdt, så att en massa af arter, som tyckas vara all-
männa i södra Frankrike, såsom Helix Pisana, striata, neglecta,
variabilis, Bulimus acutus m. fl., saknas här helt och hållet.
Vidare bidrager dertill den geognostiska beskaffenheten; ty den
förherrskande hällearten 1 Luchons omgifningar är lerskiffer, uti
hvilken på några ställen, såsom vid Cazaril, finnas några tunna
lager af kalk inbäddade. För det tredje är det brist på vatten-
snäckor i proportion till landtsnäckorna, så arter som individer,

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 Sept. 1857.

— 274 —

hvilket har sin grund deruti, att alla sjöarna ligga i den alpina
eller högre subalpina regionen, till följe hvaraf deras vatten är
för kallt; och vidare af markens starka lutning i de lägre smala
dalarne, hvilken gifver ett häftigt forsande lopp åt floderna och
gör att denna. trakt lider brist på stillastående vatten. Så har
jag i denna bergstrakt ej funnit någon art af slägtena Paludina,
Bythinia, Valvata, Neritina, och alldeles ingen bivalv. Straxt
nedom ” Saint-Béat och Cierp, då terrängen börjar blifva mera
jemn och floderna forsa mindre häftigt, måste otvifvelaktigt an-
talet af vattensnäckor betydligt ökas. ”") Af landtsnäckorna äro
några arter mycket allmänna såsom Helix nemoralis och ericeto-
rum, men flertalet förekomma mer sparsamt. Af slägtena Arion
och Limax träffade jag väl några arter, men jag kan ej uppgifva
hvilka, då jag ej kunnat konservera dem och ej heller egde till-
räcklig kännedom om arterna af detta slägte, för att med säker-
het på stället bestämma desamma. Jag har ej anträffat någon
Vitrina, ehuru tvifvelsutan några arter af detta slägte finnas i
dessa ängder.

Efter dessa förutskickade allmänna anmärkningar vill jag
öfverga till uppräknandet af arterna, samt derefter med några
ord omnämna de landtsnäckor, som jag funnit i trakten af Mont-
pellier, för att visa huru ytterst olika denna sistnämnda trakt är
jemförd i detta hänseende med de centrala Pyreneerna.

Succinea Pfeifferi Boss — Här och der på fuktiga ställen, t. ex.
vid Antignac.

Helix aspersa MULL. — På stenmurar i de lägre dalarna; temligen
. . . . D D
ymnig uti vallée de Luchon och vid Saint-Béat.

H. nemoralis L. — Ofverallt ymnig, och den allmännaste af alla
snäckarter i Luchons omgifningar. -Uppstiger temligen högt på
fjellen, eller till cirka 1600 metres.

H. hortensis MÖLL. — Vida sparsammare än föregående; här och der
vid Luchon samt uti vallée dHospice.

”) Mr. NouLeETt har, enligt MOoQuIiSN-TANDON, egnat speciella undersökningar åt
snäckarterna i departementet Haute-Garonne, men som jag förmodar förnämli-
gast åt nordliga delen eller slätten. Han har nemligen 1834 publicerat ett
arbete öfver molluskerna under titel: Precis analytique de Uhistoire naturelle
des Mollusques terrestres et fluviatiles qui vivent dans le bassin sous-pyrencen,
hvilket arbete jag ej sett.

— 215 —

Då man finner denna snäcka tillsammans med H. nemoralis, så-
som uti Pyreneerna, tycker man det nästan stridande emot naturen
att betrakta den såsom egen art. Så lika äro de hvarandra till form,
färgteckning och ofta äfven till storlek, att det är omöjligt att upp-
täcka någon annan skillnad än färgen på margo. Annorlunda är för-
hållandet i Sverige, der de båda arterna tyckas hafva en olika geo-
grafisk utbredning. På Kinnekulle t. ex., är H. hortensis ytterst ym-
nig, men jag har der ej kunnat finna ett enda exemplar af IH. ne-
moralis; likväl har jag sett några exemplar af sistnämnde art, som
uppgåfvos vara tagna i Hellekis och Råbäcks munkängar. Hvarken
på Omberg, der H. hortensis är ymnig, ej heller i Nerike och Upsa-
la-trakten, der den ej är sparsam, har jag kunnat finna ett enda ex-
emplar af H. nemoralis. Deremot tyckes denna sistnämnda förherrska
1 granskapet af hafvet. Så har jag i en park straxt utom Götheborg
träffat IT. nemoralis i betydande mängd, men förgäfves sökte jag der
efter H. hortensis. |

Obs. Helix arbustorum LT. tyckes saknas i de centrala Pyrene-
erna; den lär dock ej vara sällsynt i de östra.

H. carascalensis Fbr. — Temligen rar och vanligtvis på en höjd af
ungefär 2000 metres, såsom vid Port de Venasque på blad af
Saxifraga ajugerfolia, och vid Rencluse, som utgör foten af Mala-
detta på nordvestra sidan.

Denna sällsynta fjell-art, som är nära beslägtad med den i
Dauphiné-alperna förekommande H. alpina FAURE BiG. ex FER., hvars
representant den kan anses vara i Pyreneerna, tyckes vara ymnigare
i departemeutet Hautes-Pyrénées, der jag funnit den på Pic du Midi
ofvan I'Hospice på en höjd af 2300 metres, och vid Marboré på blad
at Rhododendron ferrugineum.

H. lapicida 1. — Här och der på stenmurar uti vallée de Luchon,
vallée de Larboust samt vid Cazaril; dock ej allmän.

H. carthusiana MULL. (H. carthusianella DRAP.) — Af denna art har
jag endast träffat några få exemplar vid Luchon.

H. limbata Drar. — Nästan öfverallt i dalarne vid Luchon, 9Saint-
Béat, vallée de Burbe, vallée d”Hospice, Superbagneres ete. Upp-
stiger någon gång på fjellen såsom vid Esquierry och vid Ren-
cluse.

H. rupestris DRAP. — Denna lilla art finnes nog ymnigt på klippor
vid Cazaril och i vallée de Larboust.

H. olivetorum GMEL. — Af denna art har jag endast funnit ett ex-
emplar på Mont de Rie vid Saint-Béat. Den torde ej vara säll-
synt i de lägre dalarne vid bergskedjans fot.

H. cellaria MöLL. — Sparsam på Superbagnéres.
H. rotundata Mörrn. — Cazaril; vallée de Larboust.

H. ericetorum Möni. (H. cespitum var. DRaAP. Pl. VI, fig. 16 -och 17).
— Ganska allmän, öfverallt der kalk finnes, och näst I. nemora-

— 276 —

lis den allmännaste arten i dessa ängder, såsom vallée d'Hospice,
vallée de Burbe, Montauban, Saint-Béat, Luchon, samt i största
mängd vid Cazaril och uti vallée de Larboust. Den uppstiger
öfverallt i subalpina region, och tyckes till och med uppnå nedre
gränsen af den alpina.

Vid Rencluse har jag funnit på en höjd af ungefär 2000 metres,
tillsammans med H. carascalensis, en liten snäcka, som till färgteck-
ning fullkomligt öfverensstämmer med H. ericetorum, men som dock
tyckes mig vara en derifrån skild art. Denna form eller art har jag
ej kunnat återfinna i något al de malakologiska arbeten, som jag
rådfrågat, och jag tror mig med säkerhet kunna säga, att den ej är
anmärkt hvarken i DRAPARNAUD'S, DuPuY's eller MOQUIN-TANDON'S
arbeten öfver de franska landt- och söttvattens-molluskerna. Denna
snäcka är flere gånger mindre än H. ericetorum, vanligtvis enfärgad
smutsigt hvit, mer sällan tecknad med en ljusbrun rand på hvarje
vindling, ofvanpå något convex (mer convex än H. ericetorum), samt
med en vid umbilicus, ehuru dock ej så vid som på sistnämnde art.
Den enfärgade. formen har ofvanifrån sedd ett visst tycke af H. ca-
rascalensis, med hvilken, som jag nämnt, den lefver tillsammans; men
den är något mer platt-tryckt, blekare till färgen, samt skiljes lätte-
ligen af sin vida större umbilicus. Vid Rencluse var denna art ym-
nig; men på Pic du Midi och Marboré, der jag ock observerat den-
samma, alltid i sällskap med H. carascalensis, träffade jag den mer
sparsamt. Skulle det kunna vara den nyligen beskrifna I. nubigena?

Clausilia obtusa C. Prrirr. (C. rugosa DrRAP.?) — Här och der i vallée
de Larboust synnerligen vid foten af berget Cazaril; mer rar vid
Luchon. :

Balea fragilis LescH (Pupa fragilis DRAP.). — Stenmurar vid Luchon.

Pupa avena DRAP. — Ymnig uti vallée de Larboust synnerligen vid
Cazaril; Pic de Gard.

Vid Cazaril har jag funnit tvenne exemplar nära dubbelt så
långa som den vanliga P. avena, och med 10 vindlingar.

Planorbis albus MöULL. (forma glabra). — Mellan Salleo och Juzet i
en graf, ej sparsam.

Physa hypnorum DRrRAP. — Cierp, i en dam ofvan byen ymnig.

Limnea palustris LAM. — Ej sällsynt i vattenpussar och stillastående
vatten, såsom Saint-Béat, Estagnau, Antignac.

L. minuta LAM. — Ymnig vid Cierp tillsammans med Physa hypno-
rum; men sparsam mellan Salles och Antignac, samt vid Ca-
stélvieil.

L. peregra LAM. — I en rännil vid Castelvieil ej sparsam.

L. ovata LAM. — Temligen allmän i stillastående vatten såsom vid

Antignac, vid Salles, nedom Cierp och synnerligen ymnig vid
Salnt-Béat.

3 — 277 —

Cyelostoma elegans DrRAP. — En bland de allmännare arterna 1 Lu-
chons omgifningar, och synnerligen ymnig i vallée de Luchon vid
Barcugnas och Moustajon; för öfrigt finnes den nog ymnigt i
vallée de Larboust och vid Cazaril, samt vid Saint-Béat.

Pomatias obscurum JAN et Crisr. (Cyclostoma obscurum DRAP.). —
- Vallée de Larboust vid foten af Cazaril. ,

Vi se häraf, att alla vattensnäckor, som jag funnit, äro i
vårt fädernesland ingalunda sällsynta, men att vi deremot helt
och hållet sakna halfparten af landtsnäckorna. Men ännu större
skillnad visar 1 detta fall trakten af Montpellier jemförd med de
centrala Pyreneerna; ty af de 24 arter landtsnäckor, som jag
funnit i Montpelliers omgifningar under de få exkursioner jag
gjorde der, äro endast åtta eller en tredjedel gemensamma med
Pyreneerna. Dessa 24 arter äro: Helix aspersa (teml. ymnig),
H. vermiculata MUELL. (ymnig), H. splendida DRAP., H. nemo-
ralis och H. hortensis (i bergstrakten norr om Montpellier), IH.
cornea DRAP. (mer sparsam tillsammans med de båda föregåen-
de), H: Lapicida, H. carthusiana, H. cellaria, H. Algira L.
(ej sparsam), H. explanata MUELL. (H. albella DRAP. non L.z
vid hafvet vid Perols och Cette, synnerligen ymnig på sistnämnda
ställe), 4. elegans GMEL. (flerstädes ymnig), H. striata DRAP.
(ymnig, tillsammans med föregående", H. variabilis DRAP. (myc-
ket allmän; denna och H. Pisana äro de allmännaste arterna
i Montpelliers omgifningar), H. maritima DRAP. (vid Perols och
Cette vid hafvet tillsammans med H. explanata och H. conoidea),
H. Pisana MUELL. (H. Rhodostoma DRAP., mycket allmän; det
är enligt ROSSMÄSSLER ungar af denna art som af LINNÉ blif-
vit beskrifna under namn af HH. albella), H. conoidea DRAP.
(Perols och Cette vid hafvet ymnig), Bulimus acutus BRUG.
(ymnig och ofta tillsammans med HH. elegans och H. striata),
B. radiatus BRUG. (norr om Montpellier i bergstrakten), B. de-
collatus BRUG. (allmän), Clausilia rugosa DRAP. (C. obtusa C.
Pfeif.?), Pupa quadridens DRAP., P. cinerea DRAP. (temligen-
ymnig), Cyclostoma elegans (allmän).

Om man ock kan antaga, att dessa 24 endast utgöra en
tredjedel eller fjerdedel af de arter, som lefva i det så rika de-

partementet Herault, hvars chef-lieu Montpellier är, så är det
dock de vanligast förekommande och de arter, som förnämligast
karakterisera denna trakt. De visa derjemte tillräckligt den stora
olikheten mellan Mollusk-faunan på franska medelhafskusten och
i den pyreneiska bergskedjan, en olikhet som i lika hög grad
framträder i dessa trakters flora. Så äro t. ex, ungefärligen två
tredjedelar af de centrala Pyreneernas fanerogama växter gemen-
samma med Skandinavien, då knappast, det jag tror, en tredje-
del af de arter, som träffas i Montpelliers omgifningar, återfinnes
hos oss.

På förhand skulle man kunna sluta till att den sydfranska
slätten har en mollusk-fauna, som mer öfverensstämmer med
Montpelliers än med de centrala Pyreneernas. Så fann jag ock
på min hastiga genomresa genom Toulouse, under en promenad
utmed kanalen, åtskilliga snäckarter, sasom Helix cellaria, H.
striata, H. neglecta DRAP. (den allmännaste), I. Pisana, Buli-
mus acutus, Physa acuta DRAP., till större delen sådana, som
allmänt uppträda i Herault, ehuru der IH. neglecta tycks vara
ersatt genom ÅH. variabilis. Dock har Herault, som anses för
att vara en af de på snäckor rikaste provinser i Frankrike, utan
tvifvel en vida rikare mollusk-fauna än trakten vid Toulouse.
Härtill bidrager i hög grad dess läge vid Medelhafvet, som gör
dess vintrar blidare. Dessutom tyckas vissa snäckarter, såsom
de ofvan anförda Helix explanata, H. maritima, H. conoidea
m. fl. vara bundna vid landtremsan närmast hafvet, och dessa
saknas följaktligen 1 alla provinser, som ej sträcka sig ända ned
till hafvet.» i;

— 279 —

Akademiska angelägenheter.

Preeses tillkännagaf att Akademien genom döden förlorat inländ-
ske ledamoten i femte klassen, Professoren vid Universitetet i Upsala,
R. W. O. D:r E. WaALLoQvist; utländske ledamoten i samma klass,
Ledamoten af franska Institutet Frih. L. THENARD; samt utländske
ledamoten i sjette klassen, Prins CARL LUCIEN BONAPARTE.

Hr BJÖRLINGS i sammanträdet d. 13 Maj till Frih. WREDE och
Hr C. J. MALMSTEN remitterade afbandling, återlemnades med till-
styrkande af dess införande i Akademiens Handlingar.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Musewm.

Zoologiska afdelningen.
Aj Professor Liljeborg.
Fyra st. Aspar (Cyprinus aspius L.) från Upsala.
Af Apotekaren Hornberg.

En Gunellus vulgaris från Örnsköldsvik.

Af Brukspatron J. W-. Smitt.
Trettio st. Foglar från Brasilien, och
En Söttvattens-korall från Buenos-Ayres.
Aj Doktor Oscar Sandahl.

En suite af sju arter af slägtet Carychium från hålorna i Krain.

Af Apotekaren Hjalmarson.

En samling snäckor från Vestindien.

Botaniska afdelningen.

Af Fanjunkaren J. Appelqvist.

Missbildning af en granqvist från Odensala socken.

bo

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 7.

— 280 —

Mineralogiska afdelningen.

Af Ingeniören J. A. Wahlbergs Sterbhus.
Trehundradenittiosex stuffer diverse mineralier.

Af Hr Apotekaren Hjalmarson.
Etthundradeen stuffer bergarter, mineralier och petrifikater från Vest-
indien.
Af Hr Grefve Ridderstolpe.

En samling svenska bergarter och mineralier fordom tillhörig fram-
lidne Riksrådet Grefve RIDDERSTOLPE.

ec oteat

STOCKHOLM, 18357. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-ARKADEMIENNS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 14. 1837. HM. 8.

Onsdagen den 14 October.

Några iakttagelser vid animaliska ämnens börjande
förruttnelse. — Herr Mag. J. F. BAHR hade insändt följande
meddelande:

»Ett i Stockholms Tidningar väckt välment förslag till liks
förbränning gaf anledning att anställa några försök öfver anima-
liska ämnens förruttnelse, och jag hade dervid tillfälle att göra
några iakttagelser, hvilka jag ber att få framlägga för K. Ve-
tenskaps-Akademien.

Om man nemligen i en glascylinder eller flaska, som inne-
håller atmosferisk luft, inlägger något af ett animaliskt ämne
(jag har begagnat kött, blod, eller det sammanvispade innehållet
af ett ägg, indränkt i pimstensbitar eller i en bit tvättsvamp),
samt tillika insätter ett papper, öfverstruket med Jodkalium-
klister, så finner man, att detta efterhand börjar blåna. Denna
reaktion framkommer hastigare eller långsammare, icke blott i
mån af temperaturens högre eller lägre stånd, utan äfven, samt,
såsom det vill synas, i synnerhet, i mån af intensiteten af det
ljus, för hvilket flaskan eller cylindern utsättes.

Uti diffust ljus blånar papperet uti cylindern vida långsam-
mare, än i direkt solljus. I mörker framkommer reaktionen icke,
eller rättare sagdt, endast ganska långsamt; men har flaskan
stått någon tid i mörkret och ingen reaktion visat sig, så fram-
kommer denna ganska snart, om flaskan ställes i solskenet.

Efterhand, och sedan den kemiska verksamheten inom det
animaliska ämnet kommit i full gång, försvinner åter papperets

-

blåa eller violetta färg, och har man samtidigt med Jodkalium-
papperet insatt ett rodnadt lakmuspapper, så börjar detta blåna
i mån som Jodkaliumpapperet bleknar. Detta blånande är icke
starkt, ty redan, medan papperet ännu är rödt, börjar dess färg
betydligt aftaga, till följd af färgämnets successiva förstöring.

Dessa försök afbrötos genom bortresa från Stockholm de
första dagarne af nästlidne Augusti, och en grundligare under-
sökning af denna, såsom det lätt synes, ganska märkliga före-
teelse, till hvilken undersökning äfven, och i synnerhet, hör, att
med Eudiometerns tillhjelp steg för steg följa förändringarne uti
den i flaskan inneslutne luftens sammansättning, måste uppskjutas
till en lämpligare årstid af mera värme och mera ljus.

Ehuru det således endast är några nakna observationer, jag
här kunnat framlägga, och några fullt säkra och bestämda slut-
satser icke med fog kunna dragas af ett blott ofullkomligt stu-
deradt fenomen, synas likväl några anmärkningar, som redan nu
deraf föranledas, icke böra vara för tidiga, och jag anhäller att
få framställa dem.

Då det förut genom SCHÖNBEINS försök är bekant, att några
vissa organiska ämnen äga förmåga att ozonisera ") syret, så in-
nehålla ofvan anförda iakttagelser så till vida ingen ting annat
nytt, än att, till följe af desamma, till några få organiska äm-
nen, såsom Terpentinolja, Citronolja, Bittermandelolja, Alkohol,
m. n. a. om hvilka man förut känner, att de hafva denna egen-
skap, numera kan läggas ett oändligt stort antal kroppar, nem-
ligen utan tvifvel alla animaliska ämnen, icke blott de af mig
försökta.

Om vi besinne, att med den ofantliga mängd fritt syre, som
förefinnes i atmosferen, samt med dess allestädes närvarelse öfver
hela jordklotets yta, intet organiskt lif skulle kunna bestå, derest
detta atmosferens syre der befunne sig i aktift tillstånd, samt
utan vidare omständigheter förmådde förena sig med kropparne;

”) Jag begagnar namnet Ozon såsom liktydigt med aktift syre. Huruvida det är
det aktiva syret, eller en med dess egenskaper begåfvad Väteoxid, H? 03, som

i förevarande fenomen spelar en roll, är för frågan i dess närvarande skick
fullkomligt likgiltigt.

— 283 —

men att, å andra sidan, den nödvändiga förstörelseprocessen ej
heller utan syrets aktivitet skulle kunna försiggå, så kunne vi
ej annat än se oss omkring efter det medel, hvaraf naturen måste
betjena sig, för att framkalla verksamhet hos det eljest inaktiva
syret, samt tillika hålla denna verksamhet inom behöriga grän-
ser. Att syrets i atmosferen ozonisation härvid torde vara det
verksamma medlet, är, såsom hvar och en vet, icke någon ny
förmodan af mig; tvärtom är den af flere mer eller mindre be-
stämdt uttryckt.

Men utaf fåtalet af kroppar, deribland mig veterligen inga
qväfhaltiga, och hvilka dessutom, med undantag af Terpentin-
och OCitron-oljan, icke omedelbarligen produceras af naturen, —
utaf fatalet af dessa kroppar, som ozonisera syret, har man icke
haft rättighet, att med någon större bestämdhet sluta sig till
någon dylik, genom dem aåstadkommen, förmedlingsprocess i
naturen.

Annorlunda deremot blir förhållandet, om man hos andra,
och just hos de i naturen aldra allmännast förekommande, och
ef henne omedelbart producerade, proteinföreningar, såsom kött,
blod, ägghvite, finner förmågan att göra syret aktift. Man kan
då af dessas förhållande med någorlunda tillförsigt sluta, att
samma förhållande, möjligen i olika grad, måste äga rum med
alla öfriga hithörande.

Men som öfverallt, både på jordklotets yta, i vattnet, samt
äfven i atmosferen, finnas lemningar efter döda organismer, så
vill det synas, som betjenade sig naturen just af dessa, för att,
under inflytelsen af ljuset, försätta en del af atmosferens syre i
aktift tillstånd, och derigenom åtminstone inleda den stora för-
störelseprocess , hvars ändresultat blir de organiska föreningarnes
öfvergång till rent oorganiska.

Om nu, såsom det af de, visserligen få, försök, dem jag
hittills hunnit anställa, redan vill synas, detta syrets försättande
i aktift tillstånd visar sig försiggå med mera energi i mån af in-
tensiteten af det solljus, för hvilket det animaliska ämnet utsät-
tes, så inser man redan, för att taga ett exempel, hvilken utväg

naturen har, för att fort och lätt bortskaffa öfverflödet af lem-
ningarne af döda organismer på de ställen, der ett öfverflöd af
lif produceras. Produktionen af lif tilltager nemligen, i allmänhet
taget, i mån som ställenas breddgrader aftaga, och med produk-
tionen af lif går förstöringen deraf alltid jemna steg; men i sam-
ma mån bringas också, under inflytelsen af en allt högre och
högre sol, de döda organismerna snart till förruttnelse, och göras
ånyo fruktbärande för lifvet.

Ehuru jag ännu ej varit i tillfälle att göra försök med fär-
gadt ljus, vill det likväl synas, som värmets medverkan vore un-
derordnad ljuset, samt att det således blott, eller åtminstone huf-
vudsakligen, är de kemiska strålarne, som äro verksamma, der-
utaf, att Jodkaliumpapperets blånande icke sker lika fort i kärl
af hvilken glassort som helst. Uti en glascylinder, uti hvilken
reaktionen, under för öfrigt lika omständigheter, framkom vida
trögare och sednare, än 1 andra, visade sig, när jag sönderslog
densamma, för att kunna se glasskärvorna på kant, att glaset
var betydligt gult utaf jernoxid.

Jag har förut nämnt, att om man, samtidigt med Jodkalium-
papperet, insätter ett rodnadt lackmuspapper, så blånar detta i
mån som Jodkaliumpapperet bleknar. Detta sednares bleknande
härrör naturligtvis dels af Ammoniakgas i flaskan, dels af en del
af den fria Jodens förening med Väte till Jodvätesyra, till följd
af de spår af svafvel- och fosfor-väte, som måste utvecklas.

Man kan naturligtvis i det aldra första stadium af den inträ-
dande förruttnelseprocessen, och så länge Jodkaliumpapperet ännu
är blått eller violett, icke upptäcka ammoniakgas uti den i flaskan
inneslutna luften. Den atmosferiska luft, som, tillika med en bit
kött och en remsa Jodkaliumpapper, varit under 24 timmar inneslu-
ten uti ett i ändarne tillsmält glasrör, hvilket af denna tid en hel
klar Juli-eftermiddag varit utsatt för solskenet, uppfångades till
undersökning. Jodkaliumpapperet var starkt violett. Denna luft
visade sig då hålla 0.793 procent kolsyra samt 19.851 procent
syrgas, men till ammoniak visade sig intet spår.

Ammoniakens närvaro kunde likväl ådagaläggas på ett annat
sätt, då jag tillika ville undersöka luften uti simblåsan hos en
Braxen. Simblåsan sköts nemligen ned i en glascylinder så
trång, att denne i det närmaste fylldes af blåsan, och mellan-
rummen fylldes af vatten, som varit starkt afkyldt och i detta
tillstånd skakadt i en större flaska, för att det måtte absorbera
så mycket luft som möjligt. Cylindern fylldes öfverfull och en
plan glasskifva lades öfver öppningen samt besvärades med en
liten tyngd, och nu fick allt stå i solen hela sommardagen.

Luften uppsläpptes derefter ur blåsan i Eudiometern, för att
undersökas, och vattnet uthälldes ur cylindern, gjordes surt med
en liten droppe ren svafvelsyra, och när nu ett'Jodkaliumpapper
indoppades, fick detta genast en svag dragning i violett, ett bevis
att salpetersyrlighet var närvarande.

När man kommer ihåg, att Ozon i beröring med ammoniak,
syrsätter dess qväfve till salpetersyrlighet, hvilken med en annan
del ammoniak bildar salpetersyrlig ammonium-oxid, så visar denna
reaktion, att en del af det syre, som varit absorberadt af vattnet,
blifvit aktift, samt att af simblåsans beståndsdelar redan under

denna korta tid ammoniak hunnit bildas.

Hvad sjelfva luften i.simblåsan angår, innehöll den 1.549

proc. kolsyra samt 98.451 proc. qväfgas, men intet spår af syre och
ingen ammoniak. Då blåsans väggar lemna genomgång åt ljuset,
är det att förmoda, att zfall den funna kolsyrehalten icke varit
der förut, utan fritt syre, detta blifvit aktift, och förenat sig med
blåsans beståndsdelar. Det är likväl troligare, att kolsyran ifrån
början förefunnits der såsom sådan. Försöket var nemligen illa
verkställdt, enär fisken hölls öfver vattnet under den tid buken
uppklipptes för att uttaga blåsan, och han således möjligen un-
der tiden förbrukade det syre, som der kunnat vara magasine-
radt. Dessutom var äfven vattnet, hvaruti han en het sommar-
dag hemfördes från torget, varmt, så att den lilla qvantitet syre,
det kunnat hålla absorberadt, väl redan var förtärd.

Jag fäster således vid detta försök, hvad luften i blåsan

angår, ingen vigt; men väl vid den omständigheten, att vattnet

hh

N
2 NM

4 N
PEETER
RN AS
KR

4
fam

J
'

— 286 —

uti glascylindern visade spår af salpetersyrlighet. Denna omstän-
dighet, om den, hvilket jag ej tror mig böra betvifla, vid förnyade
försök en lämpligare årstid bekräftar sig, ger, såsom det vill
synas, ett begrepp om mekanismen af organiska ämnens förstö-
ringsprocess på hafsdjupet. Uti vattnet finnas nemligen alltid
animaliska ämnen dels upplösta, dels uppslammade, och då det i
vattnet absorberade syret i kontakt med dessa bestrålas af solen,
försättes det i aktift tillstånd, och en del deraf diffunderas bland
det öfriga i vattnet varande syret, för att inleda och sprida för-
störelseprocessen äfven till sådana rum, som för ljuset äro mindre
tillgängliga. :

Att icke tilläfventyrs fri kolsyra, genom uppkomst af kol-
syradt kali och deraf föranledt afskiljande af fri Jod, ästadkom-
mit Jodkaliumpapperets färgande uti ifrågavarande försök visar
sig af följande experiment.

25.5 gr. rått Oxkött inlades uti exsiccator uti en blandning
af osläckt kalk och kalkhydrat. Ett rödt lackmuspapper och ett
annat med Jodkaliumstärkelse immställdes. Efter 2 dagar var lak-
muspapperet blått, och vid lockets aftagande kändes en stark
lukt af ammoniak och en svag d:o af förruttnelse. Jodkalium-
papperet var oförändradt. Nu inställdes ett litet kärl med rer
svafvelsyra. Exsiccatorn hade förut stått i dager, men icke i
direkt solljus. Den ställdes nu på ett ställe, der den hela efter-
middagen kunde -beskinas af solen. Vid lockets aftagande mor-
gonen derpå kunde intet tecken till lukt förmärkas. En del af
lakmuspapperet var rödt, emedan dess absorberade ammoniak af-
dunstat, och Jodkaliumpapperet var färgadt violett.

Köttbitarne vägde nu 6 gr., och det borttorkade vattnet,
tillika med hvad som åtgätt till bildande af den absorberade
kolsyran och ammoniaken, utgjorde således 76.5 proc. De samma
lades nu i en kolf, som hade några droppar vatten på bottnen,
en genomborrad kork insattes, och fasthöll ett par nedhängande
remsor af lakmus- och jodkalium-papper, och kolfven ställdes i
solen. Redan efter en timme blef lakmuspapperet blått. Detta

SETS

hastiga bildande af ammoniak härrörde sannolikt af något kalk-
damm, som motstått borstning och ännu satt qvar vid köttbitarne.

Att det fria Ozon i luften icke verkar genom sin massa,
utan måhända mera tjenar såsom en blott impuls, för att för-
medla ämnenas syrsättning, kunde man kanhända våga sluta af
ett försök, visserligen icke på långt när afgörande, men som jag
likväl skall anföra, och låta gälla hvad det kan.

Uti 2:ne lika flaskor inlades 2:ne lika köttbitar och 2:ne bi-
tar Jodkaliumpapper infördes, en 1 hvardera flaskan. Detta skedde
om aftonen, och båda höllos betäckta öfver natten. Den ena af
flaskorna aftäcktes följande dag och flck under en stund, cmkring
+ timma, besträlas af solen. Ingen färgförändring af Jodkalium-
papperet förmärktes ännu. Flaskan betäcktes återigen, och ställ-
des jemte den andra. När de efter 2:ne dagar eftersågos, visade
papperet i den under hela tiden mörka flaskan en knappt märk-
bar dragning i violett; uti den insolerade flaskan deremot var det
visserligen också svagt, men dock ojemförligt starkare färgadt.

I sammanhang härmed kan jag ej underlåta att påminna om
SCHÖNBEINS försök med Terpentinolja. Han fann nemligen att
denna, skakad med atmosferisk luft, ägde förmågan att starkt
ozonisera syret deri, men att oljan sjelf, under det den endast
jemförelsevis långsamt förhartsades, qvarhöll hos sig och liksom
magasinerade det stora öfverskottet af ozon.

Det kan vara ganska sannolikt, att detta, i högre eller lägre
grad, gäller om en mängd af naturen omedelbart frambragta flyk-
tiga kolväten. I sådant fall ligger det verkligen nära, att anse
dessa såsom ett slags transportabla magasiner för aktift syre,
dymedelst att detta sednare, genom diffusion af dessa kolväte-
angor, spridas vida omkring.

Det är bekaut, att växterna, särdeles barrträd, och isynner-
het luktande blommor, om natten producera mycket kolsyra. Or-
saken härtill tyckes ligga tydlig och klar. Det i de flygtiga kol-
väte-ångorna magasinerade aktiva syret räcker icke blott till att
inleda deras egen syrsättning, utan äfven syrsättningen af andra
i luften diffunderade eller uppslammade organiska ämnen; och

— 288 —

det låter tänka sig, att de ångor, som spridas från blommande
växter, icke blott, såsom vi pläga anse det, endast för våra lukt-
organer förkläda i atmosferen för hand varande illaluktande äm-
nen, utan äfven i sjelfva verket till någon del förstöra i luften
inblandade skadliga föreningar.

I de få försök, jag här ofvan anfört, har det Jodkalium,
som begagnats, naturligtvis varit med omsorg pröfvadt på ämnen,
som kunnat inverka störande, och vid försöken har en remsa af
samma Jodkaliumpapper, som befunnits i flaskan, alltid till jem-
förelse varit placeradt jemte och utanföre densamma. Det har
då visat sig, hvilket för öfrigt ingalunda är något nytt, att detta
utanföre varande papper alltid lidit någon, om än ringa, färgför-
ändring. Att denna färgförändring härrör af luftens konstanta,
ehuru ringa, ozonhalt, är tillräckligt bekant.

Med stöd af det förut anförda synes det, som man kunde
äga skäl att förmoda en i atmosferen varande ständig och öfver-
allt närvarande källa till frambringande af dessa svaga spår af
ozon, uti de organiska dammpartiklar, som alltid finnas i större
eller mindre mängd fördelade i luften, och hvilka, när de bestrå-
las af solen, naturligtvis böra utöfva qvalitatift alldeles samma
verkningar, som ett i en flaska med atmosferisk luft inneslutet
organiskt ämne.

För denna förmodan torde jag kanhända, ehuru oväntadt
nog, hafva vunnit en bekräftelse i det visserligen ytterst ringa,
men konstanta, minus i syrehalt, som jag funnit uti en mängd
prof af atmosferisk luft, tagna här i Stockholm för 8, 7 och 6
år sedan af framl. Öfver-Direktör WALLMARK, och sedan denna
tid förvarade uti tillsmälta glasrör.

På dessa luftprof får jag, då ännu en del af analyserna
återstår att göras, först vid ett följande tillfälle fästa K. Veten-
skaps-Akademiens uppmärksamhet.»

— 289 —

Svenska Små-Ichnewnonernas familjer och slägten. —
Hr BoHEMAN inlemnade, under förestående titel en af Professor
A. G. DAHLBOM författad afhandling:

»Små-LIchneumoner kallas de Hymenoptera som sakna cubi-
talfält i sma vingar och hvilkas metanotum icke är areoleradt.
De kunna indelas i följande familjer eller grupper, nemligen:

1. —- Psilus-artade små-ichneumoner, Psilide nob., med raka antenner,
långa antennskalt (som äro längre än 3:dje antennleden), antin-
gen platt eller spolformig bakkropp med tubulerad anus och räff-
ladt skaft, klubblika lår, och vingarne antingen åderlösa eller för-
sedde med både ådror och fält.

Inom denna familj eger Sveriges Fauna 2 slägten, neml.:

Gen. Diapria LATR. Hufvudet långt cylindriskt, inunder vid
bröstet draget bakut i form af ett litet näbb; hjessan lång,
plattkullrig, framtill på tvärs bågformigt urringad och på ömse
sidor försedd med ett framstående hornlikt utskott; punktögo-
nen mycket stora, ligga straxt bakom urringningen; ansigtets
knöl framför antennerna :skarpkantad. Vingarne” sakna både
ådror och fält.

(Ex. Diapria elegans LATR. Psilus JUR.)

Gen. Psilus Jur. Hufvudet klotformigt med mycket små ögon;
pannknölen slät (okantad). Vingarne alltid försedde med kostal-
och postkostal-ådror; stundom finnas både radial och tvär-ådror.

2. Codriner, Codrinide nob., med utsträckta antenner, korta antenn-
skaft, spolformig bakkropp med tubulerad anus, klubblika lår.
Vingarne, när de finnas, alltid försedde med 1 costal- och 1 ra-
dialfält.

Hit hörer blott:
Gen. Codrus JuR. (= Proctotrupes LATR.)

3. Mutill-artade små-ichneumoner, Heloride nob., med utsträckta an-
tenner, korta eller medelmåttiga antennskaft, tjock, ägglik och
skaftad bakkropp med räffladt skaft och nedböjd trubbig anus
samt spolformiga lår. Vingarne ha radialfält och flere basalfält.

Gen. Agorophorus nob. Kroppen nästan liten eller medelmåttig.
Hufvudet (rundadt) med små eller medelmåttiga punktögon.
Antennskaftet längre än 3:dje leden. Bakkroppen kort, skaftad.
Framvingen medelmåttig, lancettlik, med ett stort medianfält,
men saknar stigma.

Gén. Helorus LATR. Kroppen stor. Hufvudet rundadt med stora
punktögon. Antennskaftet kortare än 3:dje leden. Abdomen
långt skaftad. Framvingen stor halfcirkelformig med stort
groft stigma; medianfälten 2, det inre medelmåttigt eller stort,
det yttre litet triangelformigt. Hel. ater JUR.

Öfvers, af EK. Vet.-Akad. Förh., d. 14 October 1857.

— 290 —

Plattbukade små-ichneumoner, Sparasionide nob., med brutna eller
ock s. k. armbågade antenner som sitta vid munnen, platt ab-
domen, klubblika lår och inga fullständiga fält i vingarne.

Gen. Platygaster LATR. Hufvudets periferi rundad, främre ytan
lodrät eller plattkullrig. Antennerna i hvilan bildande 2 vink-
lar. Abdomen oval, platt långsträckt, vidhängande eller skaf-
tad. Vingarne rikt fjunfransade, sakna både ådror och fält.

Detta slägte innefattar flere grupper, till hvilka äfven Scelio
hörer.

Gen. ”Teleas L TR. Hufvudet rundadt, dess främre lodräta yta
plattkullrig, antennsträngarne bilda blott en vinkel emot skaf-
tet. Abdomen kort, platt, rundad med kort skaft. Låren
korta, mycket tjocka, spolformiga. Vingarne ha tydlig costal-
ådra, som slutar just der stigma skulle ligga, men stigma sak-
nas, och i ådrans ända utlöper en liten sned och kort hake,
som är begynnelsen till en ramulus radialis.

Gen. Sparasion LATR. Hufvudet rundadt kubiskt, hjessan fram-
till på tvären skarpkantad. Bakryggen har skarpa utstående
bakhörn. Abdomen elliptisk, vidhängande. Fötterna långa,
spensliga springfötter. Framvingen har fast median-ådra; vid
dess ända ligger en kort grof ådergaffel, hvars ena gren genast
upphör och utgör början till den delen af kostal-ådran, som ut-
vändigt skulle begränsa radialfältet; den andra ramulus (inter-
nus), hvilken ock upphör genast, utgör transverso-radial-ådran
från hvilken utgår ett blindt spår till radial-ådra, men något
fullständigt radialfält finnes naturligtvis icke. Sp. carinatum
LATR.

Tjockmärkta små-ichneumoner, eller Ceraphrontide nob., med brutna
och stundom armbågade antenner, platt eller plattkullrig bak-
kropp och medelmåttiga springfötter. Vingarne ha fast median-
ådra, ovanligt stort och groft vingmärke samt temligen grof ra-
mulus interno-radialis, men inga fält. Blott hos ett enda slägte
saknas vingar.

Gen. Microps Har. Kroppen liten, obevingad. Hufvudet half-
klotlikt med mycket små ögon. Thorax oansenlig, smal, hals-
formig, smalare än hufvudet; prothorax upptager hallva thorax;
mesothorax förkrympt, endast antydd genom 2 efter hvarandra
liggande mycket små tvärplåtar; metathorax utgör en liten
tvärring som är hälften kortare än pronotum. Bakkroppen
äggformig, tjock och längre än både hufvud och thorax till-
sammans.

Gen. ”Telospilus nob. Kroppen liten bevingad med liniesmala,
mycket korta vingar, som icke äro längre än thorax, hvilken
är fullständigt utbildad. Antennerna medelmåttiga, armbågade.
Fötterna medelmåttiga springfötter. Vingmärket är beläget i
yttersta ändan af vingarne. Bakkroppen äggrund med kullrig
buk och något platt rygg.

— 291 —

Gen. Megaspilus WEstw. Kroppen medelmåttig eller liten och
bevingad. Ogon, antenner, thorax och fötter såsom hos Telo-
-spilus. Pannan och metanotum släta och obeväpnade. Vin-
garne medelmåttiga med ett stort, antingen kägelformigt eller
balfcirkelformigt märke, som ligger vid början af vingens sista
tredjedel och från hvilket märke utlöper en fin, sned eller båg-
böjd, kort eller lång ramulus interno-radialis.
Innefattar 3 grupper eller subgenera, nemligen:
A. (Conostigmus nob.) Vingmärket koniskt, med lång båg-
böjd ramulus. Antennerna enkla.
B. (Calliceras NEES) Vingmärket-ovalt med lång bågböjd
ramulus. & antenner greniga.
C. (Megaspilus WEstw.) Märket halfcirkelformigt med
kort, sned ramulus. Antennerna enkla.

Gen. Ceraphron JUR. Kroppen nästan stor, bevingad. Ogonen
. medelmåttiga. Pannan har en mindre, oansenlig tvärkant, un-
der hvilken antennerna, som äro längre än hufvud och thorax
tillsammans, sitta. Postscutellum beväpnad med en kort, sned,
tvåspetsad torne. Fötterna såsom hos Megaspilus. Vingmär-
ket koniskt med grof, lång och rak ramulus.

Sphezx-artade små-ichneumoner, eller Dryinide HAL., med utsträckta
eller halfknäade antenner, två- tre fullständiga basalfält, ett tyd-
ligt och hos somliga stort stigma samt medelmåttig eller lång
ramulus interno-radialis.

Gen. Bethylus LATR. Hufvudet långt, ovalt, plattkullrigt (likt
en myras), med medelmåttiga ögon, och korta raka antenner
som sitta vid munnen. Thorax lång, något smal, rektangel-
formig. Abdomen platt, oval, kort skaftad. Vingarne, som
ej räcka till anus, hafva 3 fullständiga basalfält, det yttersta
minst, det mellersta störst, ett litet cirkelrundt stigma och en
lång bågböjd ramulus.

Gen. Dryinus LATR. Hufvudet hemisferiskt med medelmåttiga,
nästan knäade antenner, stor cylindriskt äggformig thorax och
liten äggrund plattkullrig bakkropp, som antingen är adherent
eller ytterst kortskaftad. Framvingen har 3 lika långa 'basal-
fält, stort stigma, bågformig radial-ådra samt bleka eller blinda
spår till kubital- och diskoidal-ådror. Framfötterna hos som-
liga enkla (Aphelopus DALM.), hos andra honor försedde med
stora fällkniflika klor, af hvilka den inre är hopväxt antingen
med 5:te tarsleden (= Anteon LATR., Dryinus LATR.) eller
med både 4:de och 5:te tarslederna (= Chelogynus HaAL., Dryi-
nus CURT.); — men emedan denna tarsal-armatur endast till-
hörer ena könet och saknas hos det andra, neml. hos han-
könet, hvars alla individer både hos Aphelopus, Anteon och
Chelogynus äro lika, så kan man icke derpå bygga några ka-
rakterer för de särskilta Genera som åtskilliga författare anta-
git, och fördenskull ha vi trott det vara riktigast att återställa

— 2092 —

det gamla Genus Dryinus, och hafva 1 detta fall äfven NEES
VON ESENBECKS auktoritet för oss.

Gen. Gonatopus LJUNGH. Kroppen lång, smal, obevingad. Huf-
vudet stort bjertlikt, på hjessan urringadt, liknande de stora
myrornas. Ögonen. mycket stora, upptaga hufvudets hela si-
dor. Thorax lång, smal, sammansatt liksom af 2 ägglika knö-
lar, af hvilka den främste utgöres af prothorax och den bakre
at metathorax, hvilka båda förenas medelst den outbildade och
mycket hopdragna mesothorax såsom genom en mycket smal
mellanlänk. Framhöfterna och framlåren mycket stora, koni-
ska, framhöftlederna och framtibierna långa och smala, fram-
klorna såsom hos Anteon-gruppen mom Dryimus.

7. Fyr-tarsledade små-ichneumoner, eller Entedontide nob., med korta
brutna 7- 9-ledade antenner och fyraledade tarser.

Sect. 1. Med 2 sporrar på bakbenen.

Gen. Microplectron nob. Kroppen smärt, långsträckt med lång-"
spetsad anus. -Bakbenens sporrar mikroskopiska. Antennerna
monilierade och i ändan trubbiga.

Gen. Telegraphus RATzZEB. Kroppen lika beskaffad som hos Mi-
ceroplectron. Antennerna grofva, komprimerade, i ändan spetsiga.

Gen. Diplectron nob. (an Euplectron WEstw.). Kroppen under-
sättsig. Bakkroppen platt, kretsrund med trubbig anus. Bak-
benens båda sporrar mycket stora och långa, men den ene
mycket längre än den andre.

Sect. 2. Med blott en enda sporre på hvarje tibia.

Gen. Entedon nob. Kroppen 1 form och storlek varierande. Ti-
biernas sporrar alltid enkla, så att på hvarje tibia finnes blott
en enda sporre. Antennerna 8—9-ledade.

Detta Genus har följande grupper eller subgenera, neml.:
Subgen. 1. HFlachestus DALM.: Bakkroppen skaftad.
Subgen. 2. Entedon DALM.: Antennerna enkla. Auxiliar-ådran
och den oskaftade bakkroppen normala.
Sect. 1. Med ovanligt kort, nästan knapplik ramulus ra-
dialis 1 framvingen.
Sect. 2. Framvingens ramulus radialis medelmåttig eller

lång. :
Subgen. 3. Pachyneuron Westw. Auxiliar-ådran ovanligt grof
och tjock.

Subgen. 4. Pulophus DALM. Hannens antennsträngar greniga
liksom hos Cladius. -

Subgen. 5. Geniocerus nob. Hannarnes antennsträngar besatte
med borst eller liksom skäggiga (= Geniocerus RATZEB.);
honornas antenner något håriga, deras anus spjutlikt lång=
spetsad (= Lonchentedon RATZEB.). |

Subgen. 6. Ennetoma nob. Antennerna 9-ledade.

— 293 —

Bröstsköldade små-ichneumoner, eller Encyrtide WALK., med brutna
antenner, stora - mellanbröstsköldar, grofva mellantarser och en
väldig sporre vid hvardera -mellanbenet.

Hit höra 7—38 slägten, neml.:
(Gen. Lonchocerus nob. Antennerna korta, ovanligt bredt blad-
formigt hoptryckta. Abdomen äggformig. Kroppen obevingad.)
Gen. Kupelmus DALM. Kroppen långsträckt (obevingad inom vår
Fauna). Antennerna långa, trådformiga. Dorsulum konkave-
radt. Abdomen oval, äggläggare tydligen utsträckt.

Gen. Copidosoma RATzEB. Kroppen lång, smal, bevingad. An-
tennerna långa, trådformiga. Abdomen hoptryckt, kniflik. Ra-
dial-ådran (ramulus radialis) kort, rak, mot ändan tilltjocknad.

Gen. Chorcius WEstw. Kroppen liten, obevingad med quadra-
tisk plattkullrig thorox; (sannolikt blott honindivider. till ännu
obekanta hannar).

Gen. Coccophagus WErstw. Kroppen liten, bevingad. Anten-
nerna korta, 8-ledade, med tjocka spolformiga strängar. Vin-
garne sakna ramulus radialis, men i dess ställe sitter en liten
knapplik åderknöl vid insidan af auxiliar-ådrans ända.

Gen. Lusemion nob. Kroppen liten, bevingad. Antennerna korta,
fåledade, mycket bredt bladformigt hoptryckta. Vingarnes ra-
mulus radialis normal. Abdomen äggformig, skaftad. Mån-
ne Lonchocerus icke är en Sectio aptera af detta genus?

Gen. sStenocera CurRT. Kroppen bevingad, smärt, långsträckt, med
långa, smala, trådformiga antenner och långa, smala fötter.
Vingarne sakna stigma, radialgrenen är betydligt aflägsnad från
junceturens begynnelse. ;

Gen. Encyrtus Auvctor. Kroppen dels bevingad, dels obevingad,
till storlek och form omvexlande. Antennerna enkla, minst
10-ledade. Vingarne hafva alltid stigma, ehuru mer eller min-
dre fullständigt, ramulus radialis utgår ur junkturens begyn-
nelse. Emncyrtus-arterna förete flere olika typer, som gifva oss
anledning att för artbestämningens underlättande antaga åt-
minstone 4 grupper eller subgenera, neml.:

Subgen. Ageniaspis nob. Skutellen naken (utan hårtofs; bak-
benen raka, radialgrenen kort). Antennskaftet långt och
smalt.

Subgen. Fuscapus nob. (Skutellen utan hårtofs. Bakbenen
raka. Radialgrenen kort.) -Antennskaftet kort, bredt, blad-
likt hoptryckt, triangelformigt.

Subgen. Encyrtus nob. Skutellen med hårtofs. Bakbenen båg-
formiga. Radialgrenen lång och radialfältet till följe deraf
nära komplett.

Subgen. Trimorphocerus nob. Kroppen medelmåttig, tjock med
stor quadratisk och gropig thorax; ovanligt kort och blank
bakkropp, hvilken är lika kort som det graverade hufvudet.

— 2094 —

Skutellen, fötterna och vingarne lika beskaffade som hos
Subgen. Ageniaspis. Antennerna 10-ledade, högst märkvär-
digt bildade: skaftet jemnsmalt, komprimeradt, i båda ändar
attenueradt, så långt som frAMmtasten och så tjockt som fram-
benet, upptagande "ungefär 1 af hela antennlängden; — de
nästefterföljande 8 lederna, hvilka utgöra liksom ett särskilt
stycke för sig, ungefär så långt som skaftet. äro mycket korta,
icke hoptryckta utan bägarlika eller strutlika och till en del
inpassade i hvarandra: 10:de leden utgör antennens 3:dje
parti, är längre än skaftet, lika lång och lika tjock som
framlåret, men hoptryckt, svagt bågböjd och i ändan inifrån
och utåt snedt nedåt trunkerad.

Hak-ådrade små-ichneumoner, eller Torymide WALK., med brutna
antenner och en ytterst kort radialgren, som ofta är hakformig.
Hit höra:

Gen. Sciatheras RATZEB. Nätcnnskalten medelmåttiga, strängarne
grofva, nästan monilierade. Kroppen långsträckt, nästan cylin-
drisk. Abdomen vidhängande med kort och tjockt, cylindriskt,
horizontelt utsträckt ÖST Vid junkturens begyn-
nelse ofvanpå framvingarne finnes en tvärrad af upprättstående
borsthår, som bilda en uppvänd borste. Båda radialgrenarne
äro ovanligt korta, jemnsmala, bilda i ändan af junkturådran
en mycket liten tjuga.

Gen. Spalangia LATR. Kroppen långsträckt, smärt med smala an-
tenner, hvilkas skaft äro mycket långa, strängarne mot ändan till-
tjocknade, de mellanliggande lederna perfolierade. Thorax lång,
smal. Bakkroppen kortare än thorax, oval, skaftad, med myc-
ket kort, smal, spetsig och horizontelt utsträckt äggläggare.
Vingarne (sakna borste): junkturådrans ända är liksom hos
Sciatheras slutad med en tjuga, men den inre ramulus är i
ändan förtjockad och hakformig.

Gen. Periglyphus Botn. Kroppen tjock och kort. Antennerna
medelmåttiga, cylindriska, med tätt hopsittande leder. Thorax
kort och tjock. Bakkroppen vidhängande, tjock och kägellik
med spetsig anus; nedanför de mellersta dorsalsegmenternas
basalkant finnes en tvärrad af liggande halfupphöjda, triangel-
formiga taggar, och i dessas vinklar finues vanligen en grop,
så att groparne äro lika många som taggarne. Benen ha
långa sporrar, som på bakbenen äro dubbla (såsom bos Gen.
Diplectron).. Framvingarnes inre radialgren är kort och krökt.

Gen. Torymus DALMN. Kroppen robust, antennerna medelmåtti-
ga, strängarne spolformigt cylindriska med aproximerade leder,
stundom äro strängarnes ändar förtjockade. Thorax tjock, ägg-
formig. Bakkroppen prismatiskt ägglik, med plattkullrig ogra-
verad eller slät rygg; & anus försedd med ett långt cylin-
driskt, borstlikt, horizontelt utstående äggläggningsrör. Bak-
höfterna mycket stora; baklåren ganska tjocka; benens sporrar
sådana som blifvit nämnda hos Periglyphus. Radial-ådran bildar

— 295 —

en kort, tjock och bågböjd hake, som vanligen ligger tätt in-
till kostal-ådran.

10... Spolmärkta små-ichneumoner, eller Hurytomide WaALcK. Anten-
nerna brutna med minst 10-ledade antennsträngar. Vingarne
försedde med stort, tydligt stigma. Den inre rädialgrenen lång
eller medelmåttig, snedt rak (ej hakformig).

Gen. Pteromalodes nob. Kroppen liten, Pteromalus-artad. Thorax
oval, obetydligt chagrinerad. Abdomen vidhängande, elliptiskt,
utan någon utdragen stjert, ryggen plattkullrig eller insänkt.
Vingmärket spolformigt med lång smal, bågböjd (inre) ra-
dialgren.

Gen. Megastigmus DALMN. Kroppen stor. Thorax oval, obetyd-
ligt chagrinerad. Bakkroppen (abdomen) vidhängande, antin-
gen elliptisk eller prismatiskt oval, i sednare fallet utlöper anus
hos & från ryggsidan i en liten spetsig stjert liksom hos vissa
Pteromaler. Vingmärket rectangelformigt, inre radialgrenen
snedt rak, slutar i en tretandad eller trehörnig knöl.

Gen. Decatoma SPIN. Kroppen Eurytom-artad. Thorax framtill
trunkerad. Framryggen transverso-quadratisk. Hjessan och tho-
raxryggen nätlikt graverade med runda maskor, liksom hos
vissa Chrysides. Bakkroppen hoptryckt, linsformig och skaftad,
såsom hos de bäst utbildade Eurytomee; analstiftet snedt upp-
stående hos Y. Vingmärket triangelformigt, med nästan lika-
dan inre ramulus radialis som hos Megastigmus.

Gen. Furytoma ILLiG. Kroppen undersättsig med tjock och fram-
till trunkerad thorax, hvars yta är groft graverad och liksom
grynig; pronotum bredt, qvadratiskt. Hannens antenner meren-
dels knutiga och kranshåriga. Bakkroppen skaftad, mer och
mindre hoptryckt, antingen linsformig eller äggformig, sällan
spolformig. Fötterna något korta, starka, med något tjocka
lår. Framvingens junkturådra något tjock, bildar en slags an-
tydning till stigma (som är stort och utbildadt hos Pteroma-
lodes och Megastigmus). Radialgrenen något grof, en liten
smula bågböjd med tjock ända.

11. Pteromaliner DALMN. p., eller Pteromalide WaALcK., med brutna
antenner, femledade tarser, och vingar utan stigma.
t:a Gruppen: Bakkroppen kort skaftad = Chrysolampide nob.

Gen. Cycloneuron nob. Thorax smärt. Pronotum cylindriskt. Bak-
kroppen äggformig; honans äggläggare borstlik såsom hos To-
rymus, till hvilket slägte Cycloneuron-arterna oriktigtvis blif-
vit räknade, men bågformigt böjd uppåt, då den deremot hos
Torymerna är alldeles rak. Radial-ådran utgöres af en myc-
ket stor, platt, mer och mindre rundad knöl, som med en kort
och fin stjelk hänger vid ändan af junkturådran.

Gen. JINotopodion nob. Kroppen liten, Pteromalisk med monilie-
rade antenner, som hos 2 mot ändan äro tjockare. Thorax
äggformig. Bakkroppen oval, plattkullrig, med kort och tjockt

12:

— 296 —

skaft som är fästadt på ryggen af metathorax och hvarigenom
detta slägte påminner om Fvaniales LATR. Fötterna korta
och spensliga liksom hos de små Pteromalerna. Radial-åder-
grenen snedt rak slutar med en kuöl.

Gen. Clirysolampus NEES VON Es. Kroppen liten eller medel-
måttig, hos somliga stor, tjock och undersättsig med oval tho-
rax. Abdomen kort, prismatiskt äggformig, mycket kortskaf-
tad, skaftet fästadt vid nedre bakre kanten af metathorax
emellan bakhöfterna. Radialgrenen olika hos olika afdelningar.

2:a Gruppen: Bakkroppen oskaftad = Pteromalide propr:

Gen. -Pteromalus SvED. p. Kroppens 3 hufvudstycken (caput, tho-
rax, abdomen) proportionerliga. Radialgrenen något lång och
rak, slutar i en slät eller KARLS mer och mindre tjock knöl
eller knopp.

Gen. Cleonymus LATR. Lik Pteromalus, men radialgrenen liknar
en lång krökt hake.

Gen. Caratomus Bon. Kroppens hufvudstycken oproportioner-
liga: hufvudet ovanligt stort, transverselt kubiskt, urhålkadt
både framtill och baktill samt bredare än thorax, och framtill
vid hvardera ögat 2-tandadt. Antennerna smala, klubblika.
Thorax oval, medelmåttig. Abdomen mycket liten sitter som
en knapp fast bakvid thorax. Radialgrenen kort bågböjd med
trubbig ända.

Gen. Perilampus LAR. Kroppen tjock och klumpig. Hufvudet
stort, rundadt, baktill och framtill något urhålkadt; antenn-
skaften tjocka, tapplika. Thorax tjock med stor uppsvälld
skutell. Abdomen kort, tjock, triangelformig, konisk med
blank yta. Radialgrenen kort, nästan vinkelrät, slutar med
rund knapp.

Lårsteklar, eller Chalcidide WALCK., med stor eller medelmåttig

kropp, ovanligt tjocka baklår, passande för språng eller hoppande -

rörelser (såsom hos Haltica) och bakbenen bågböjda efter lårens
undre kullrighet.

Pronoti bakkant hos somliga rakt transversel, hos andra båg-
formigt urringad. Framvingarnes ramulus radialis mycket kort,
lineär, knapplik, triangelformig eller hjertlik; hos slägtena Hoo-
keria och Haltichella är den så kort, att man i hast skulle kunna
tro att den saknas. Bakkroppen medelmåttig eller liten, ägg-
formig eller klotformig, något litet komprimerad, med kägelfor-
mig eller lancettlik anus utan något äggläggningsrör. Anten-
nerna 11—12-ledade. Mandiblerna vid ena eller andra kropps-
sidan olika tandade, den ena 2-tandad, den andra 3-tandad. Un-
derläppen hel eller knappt urbräddad. Maxillarpalpernas näst
sista led kortare än den föregående.

1:a Gruppen: Bakkroppen (adherent och) oskaftad.

A. Antennerna fästade vid munnen. Pronoti bakkant trans-
versel.
Gen.

— 297 —

Gen. Hookeria LAPORTE. Junktur-ådrans') yttre ända gaffel-
formig, den inre ramulus (radialis) mycket liten, lineär,
något krökt och trubbig. Baklårens undre kant osågad,
men försedd med en eller annan liten vinkelformig knöl.
Skutellen baktill vid centrum väpnad med 2 nästan cy-
lindriska, punkterade, trubbiga och nästan vågräta tornar.

Gen. Haltichella SP1is. Junktur-ådran bågböjd, i ändan enkel
utan både yttre och inre ramulus. Baklårens undre kant
emellan den inre knölen och knävecket tätt mikroskopiskt
sågtandad. Skutellens bakkant vid centrum utdragen till
en sned transverselt rektangelformig flik, som ofvanpå är
något litet konkaverad och i spetskanten något urringad.

B. Antennerna fästade nära eller litet nedanför ansigtets midt.

Pronoti bakkant bågformigt urringad.

Gen. Brachymeria WEstw. Junktur-ådrans yttre ända gaffel-
formig, båda ramuli tydliga, den yttre smal och dubbelt
längre än den inre, som vid basen är smal och i ändan
tjock samt antingen trunkerad eller urringad. Skutellen
i det närmaste lika danad som hos Haltichella. Baklårens
undre sida glest och groft sågtandad.

2:a Gruppen: Bakkroppen skaftad med tjockt ojemnt cylindriskt
skaft. (Pronoti bakkant bågformigt urrirgad. Antennerna fö-
stade såsom hos Brachymeria, skutellen ock i det närmaste
lika danad som hos sistnämnda slägte.)

Gen. Pucharis LATR. 1:a och 3:e antenulederna långa. Bak-
låren tandlösa.

Gen. Chalcis FABR. p. Antennsträngens 3:e led nära hälften
kortare än den första. Baklårens undre sida glest och groft
sågtandad.

Nära intill Chaleididerna sluter sig en familj som, ehuru icke
tillhörande vår fauna, vi dock för sammanhangets skull icke torde
böra underlåta att nämna, emedan dess kroppsform mest liknar
Chalcidernas; dess vingar vikas liksom getingarnes och således
bildar den en föreningslänk emellan båda, men genom sin på
ryggen liggande äggläggare afviker den betydligt ifrån alla an-
dra, nemligen:
Leucospide nob. Framvingens hinna är 1 hvilan hoplagd i veck på

längden liksom hos Vespa L. Ramulus radialis är betydligt

”) Termen junktur-ådra begagnas uti Prof. RATZEBURGS »Porst-Ichneumonen» för
att utmärka det åderstycke (i framvingen) som vanligen utgör en förening -af

kostal- och auxiliar-ådrorna. (Understundom, när ingen kostal-ådra finnes, är
den blott auxiliar-ådrans förtjockade ända.)

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 8. 2

v

— 208 —

längre än hos Chaleididerna och till formen gaffellik; från gaf-
felns båda grenar utlöper en åderskugga, den ena är ett utkast
till radial-ådran, den andra till kubital-ådran. Pronotum är gan-
ska stort och bredt samt transverselt rectangeltormigt med rak
bakkant. Bakkroppen stor, bredt vidhängande, halfcylindriskt
äggformig, mot anus tjockare och afrundad. Honans borstlika
borr (äggläggningsrör) är långt och böjer sig ifrån buksidan upp
öfver anus och sedan tillbaka utefter hela ryggen; det upptages
uti en öppen ränna allt igenom och hvilar med spetsen uti en
fördjupning på thorax. Baklåren äro utomordentligt tjocka, klot-
likt äggformiga och således lämpliga till starka hopp eller språng.
Antennerna 12—13-ledade. Mandiblerna 2-tandade, den nedre
tanden bredast. Underläppen långsträckt, i spetsen temligen djupt
urringad. Maxillarpalpernas » 2:dra och 3:dje leder lika stora.
Hakan i ändan 3-tandad, mellantanden urnupen. Hit hörer blott
det enda

Gen. Leucospis FABR., som har 2 Europeiska species, neml.:
DL. dorsigera och
LDL: gigas»

22 BRO CE

Två nya former af Rhizopoder”), — Hr D:r O. SANDAHL
hade meddelat följande:

»Under någon tids vistande sistlidne sommar i Bohuslänska
skärgården hade jag tillfälle att närmare aktgifva på två nya
djurformer, hörande till Rhizopodernas klass. De iakttagelser jag
deröfver gjort, anhåller jag att få framlägga för Kongl. Veten-
skaps-Akademien.

Amoeba gigantea. n. Corpus albidum, e materia gelatinosa
consistens, sine structura interna et forma definita externa, figuram
continuo mutans processibus crassis vel fibrillis jam extensis jam
reductis. — Diam. 2—38 millim. Long. fibrill. usque ad 15 m. m.

Amoeba gigantea mn sp. Kroppen består af en hvitaktig,
slemmig proteimhaltig massa, utan inre struktur eller bestämd yttre
form, beständigt ändrande sin gestalt genom utsändande och indra-
gande at dels mer och mindre grofva utskott och dels ytterst fina
trådar. — Diam. varierande från 2 till 8 millim. Trådarnes längd
ända till 15 wmillim.

Detta underbara djuriska väsen, som otvifvelaktigt bör före-
nas med det af EHRENBERG uppställda slägtet Amoeba, men som
genom sin jemförelsevis oerhörda storlek i hög grad afviker från
öfriga arter inom detta slägte, träffades en morgon under slutet
af Juli månad till temligen talrik mängd i en balja innehållande
lera från 30 famnars djup. På ytan af den ytterst fina leran,
som under natten fått stå och sjunka, visade sig djuren såsom
små klumpar af oregelbunden form, dels nästan mjölkfärgade och
dels gråaktiga, i hvilket sednare fall de voro öfverdragna af
fint slamm af leran. De igenkändes från andra sma tillfälliga ku-
lor och upphöjningar på lerans yta genom de vanligen talrika
trådar — icke olika fragmenter af ett fint mycelium hos någon
svamp — som åt flera häll voro utsträckta, och medelst hvilka
djuret under natten flyttat sig en eller annan linie, såsom tydli-
gen syntes af de färska spåren på lerans yta.

Försigtigt upptagna och flyttade uti en glasskål samt lem-
nade i-ro för några timmar, visade dessa väsen sitt individu-

”) Härtill tafl. TII.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Oktober 1857.

— 300 —

ella lif genom att småningom, men oupphörligt ändra form, i
det de, än fran ett, än från ett annat ställe på kroppen, som
liknade en liten slemklump, utsköto större eller mindre, än run-
dade, än uddiga, ömsom långa smala, ömsom korta breda ut-
skott, hvilka sedermera åter indrogos antingen helt och hållet
eller blott till en del. Härjemte utsände denna Amoeba, dels
från nyssnämnda utskott, dels emellan desamma, från hvilken
punkt af kroppen som helst, en mängd fina genomskinliga slem-
miga trådar, hvilka med en långsamt strömmande rörelse utsän-
des stundom ända till 15 millimetrers längd från kroppen. Dessa
trådar voro emellanåt mera söndrade från hvarandra, men van-
ligen bildades förgreningar emellan dem, och icke sällan liksom
sammansmälte de till smalare eller bredare band. I dessa trådar
och band sågos under mikroskopet en oräknelig mängd korn, ord-
nade i rader efter trådarnes rigtning, samt här och der blandade
med större kärnor. Stundom träffades större eller mindre delar
af sjelfva den slemmiga kroppsmassan afskiljda från denna och
endast genom de nämnda fina tradarne egande samband med den-
samma. I dessa trådar märktes ofta en dubbel strömning, en
gående utåt från kroppen och en annan gående i motsatt rigt-
ning. Denna strömning syntes stå i samband med utsträckandet
eller indragandet af trädarne, och jag såg aldrig någon sådan
fram och åter gående strömning af slemkornen på samma tråd,
som M. S. SCHULTZE beskrifver i sm afhandling »Ueber den Or-
ganismus der Poiythalamien», sid. 3. — Blef djuret oroadt, drog
det ofta plötsligt in sina tradar och utskott, och sammandrog sig
till en liten klump. Ibland ater skedde denna indragning mera
langsamt.. Tradarne tjente tydligen såsom förflyttningsverktyg,
och förmodligen äfven såsom redskap till fångande af och indra-
gande i kroppen af diatomaceer o. d., som tjenar till djurets un-
derhåll. Jag var likväl aldrig nog lycklig att få se någon dia-
tomacé fångas af denna Amoeba, och fann icke heller någonsin i
djurets inre några föremål, som bestämdt kunde igenkännas säsom
rester efter födoämnen, men hos åtskilliga individer träffade jag

ett litet bihang, hvilket vid undersökning befanns hufvudsakligen

— 301 —

bestå af dels hela, dels sönderfallna diatomaceer. Det synes mig
icke osannolikt att detta bihang bildats dels genom hvad djuret
afskiljt, och dels genom tillfälligtvis fastnade individer af dessa
mikroskopiska växter. — Någon kontraktil blåsa i djurets inre
varseblefs aldrig.

Vid mikroskopisk undersökning af djurets massa befanns
denna bestå af ett finkornigt slem, i hvilket visade sig dels en
mängd runda, klara, genomskinliga små kulor, och dels några af-
långa, kantiga, starkt ljusbrytande kroppar, ofta med en färg,
dragande i gult, samt åtskilliga större och mindre runda celler
innehållande från en till flera (sex) små kärnor af gulbrun färg.
Dylika celler träffades äfven utan kärnor, men med gulbrunt kor-
nigt innehåll, hvilket tillstånd syntes vara dessa cellers yngre
stadium. Något sammanhang mellan dessa kärnförande celler
och djurets fortplantning kan icke angifvas. Fortplantningen sy-
nes snarare försiggå genom delning af kroppsmassan. Jag såg
nemligen flera gånger, att tillfälligt afskiljda delar fortforo att
lefva såsom nya individer. Olika individer kunna äfven samman-
smälta, — såsom förhållandet är med Actinoplhrys. Två exem-
plar af denna Amoeba; som -förvarades särskildt i en liten skål,
och en afton blifvit bragta nära intill hvarandra, funnos följande
morgon vara oskiljaktigt sammanlupna. Efter ett par dagar hade
de åter skiljt sig från hvarandra. Om denna sammanlöpning må
betraktas såsom en copulering, och i hvad förhållande den möjli-
gen kan stå till denna Amoebas fortplantning har jag icke varit

i tillfälle att afgöra.

ASTRORHIZA on». gen.
- . CENT
(coTho stjerna, ÖiSa rot.)

Corpus discoideum, orbiculatum, testa tectum stellata e materiis
diversis composita, sine poris, » argine in radios plures tubulosos ex-
currente.

Kroppen nedplattad, rundad, betäckt med ett af olikartade äm-
nen sammansatt stjernformigt skal, saknande porer, men utlöpande i
flera rörformiga uddar med fria mynningar.

A. limicola. n. Color teste stellate obscurus, griseo-brunneus,
maculis parvis flavo-bruuneis sparsis, inequalibus, irregularibus, paul-

lum nitentibus. Numerus denticulorum varians (10 —15). — Diame-
ter testa (since dentic.) 5—6 m.m. Longitudo denticulorum 1—2 m m.

Skalets färg dunkel, gråbrun med strödda, olikstora, oregelbundna,
svagt glänsande ljusbruna små fläckar. Uddarnes antal varierande
(10—15). — Diametern af skalet (uddarne oberäknade) 5—6 m. m.
Uddarnes längd 1—2 m. m.

Äfven detta djur träffades ibland samma slags lera, som
hyste ofvan beskrifna Amoeba. Oaktadt upprepadt eftersökande
erhölls blott ett enda exemplar under denna sommars vistande
vid Bohuslänska kusten. Men några år förut upptäckte Prof.
S. LoVEN detta djur vid Herföl i norra Bohuslän, hvarifrån två
exemplar finnas i naturhistoriska Riks-Museum.

Djuret var betäckt med ett stjernformigt skal, som utstrå-
lade i flera rörformiga uddar. Öfver skalets yta liksom äfven på
uddarne syntes kringströdda utan ordning en mängd små kantiga
ljusbruna fläckar, hvilka voro matt glänsande och glatta, samt
härigenom tydligen skiljde sig från skalets öfriga yta, som var
mera gråaktig, och syntes liksom luddig genom vidhängande rester
af organiskt ursprung.

Sin förvandtskap med Rhizopoderna visade detta djur genast,
så snart det lemnades i ro, derigenom att det ur uddarnes myn-
ningar — vanligen ur två, sällan ur tre mynningar på samma
gång — utsträckte en mängd fina gråhvita genomskinliga trådar
i flera riginingar, hvilka visade samma beskaffenhet som trådarne
hos Amoeba gigantea och hos Rhizopoderna i allmänhet. Trå-
darne voro korniga, utsändes och indrogos med en sakta ström-
mande rörelse, alldeles som hos nyssnämnda Amoeba, men de
bland trådarnes fimare korn spridda kärnorna voro något större,
och trådarnes förgrening och sammansmältning till smärre ore-
gelbundna utbredningar syntes hos Astrorhiza höra till undanta-
gen. Med dessa trådar fästade djuret sig vid glasskålens botten
och flyttade sig äfven, ehuru högst långsamt. Liksom Amoeba
kunde äfven Astrorhiza, när djuret oroades, hastigt indraga sina
trådar. Ofta såg man derefter liksom en liten frans vid den ud-

dens mynning, genom hvilken trådarne varit utsträckta.

— 303 —

Enligt den uppställning som M. S. SCHULTZE gör af Rhi-
zopoderna uti ofvan anförda arbete om Polythalamierna (pag.
52—53) hör ÄAstrorhiza till ordningen B. Testacea och afdelnin-
gen I. Monothalamia, såsom egande ett skal med enkel hålighet.
Men uti ingen af de tre familjer, 1. Lagynida, 2. Orbiculinida,
3. Cornuspirida, hvilka innefattas inom denna afdelning, låter
Astrorhiza inpassa sig, hvarföre det torde vara rättast att efter
Cornuspirida, som utgöres endast af slägtet Cornuspira SCH.,
införa Astrorhiza såsom typ för en fjerde familj, hvilken sålunda,
i likstämmighet med de öfriga familjerna, bör benämnas Astro-
rhizida.

Djurets inre blef icke mikroskopiskt undersökt, emedan jag
icke ville förstöra det påträffade enstaka exemplaret, då djuret

synes vara temligen sällsynt.»

Förklaring öfver figurerna.
Tafl. III.

Fig. 1. Amoeceba gigantea i naturlig storlek.

Fig. 2. Samma individ förstoradt. a. Sjelfva den slemmiga krop-
pen. b. De utsträckta trådarne. c. En bihang af vegetabiliska rester.

Fig. 3. Samma individ aftecknadt under förstoring, ett dygn sed-
nare. a. Sjelfva slemkroppen. b. De utsända gröfre utskotten. c.
En större del af sjelfva kroppen, som blifvit alldeles afsöndrad, men
som genom de fina trådarne åter kan indragas. d. Smärre förgre-
ningar och sammanväfningar mellan trådarne.

Fig. 4. En framställning af slemkroppens utseende under star-
kare förstoring (240 ggr). «a Klara, genomskinliga små kulor. 'b.
Aflånga kautiga starkt ljusbrytande kroppar med en färg dragande
i gult. c. Större och mindre runda celler med gulbruna kärnor. d.
Dylika celler utan kärnor, men med kornigt gulbrunt innehåll.

Fig. 9. Astrorhiza limicola, i naturlig storlek med ut-
sträckta trådar.

Fig. 6. En del af samma individ förstorad, visande utsträckta
trådar med sina korn och kärnor, samt vid a de ljusbruna matt glän-
sande fläckarne å skalet.

— 3I00 —
Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Af Kongl. Britanniska Regeringen.
HANSEN, P. A., Tables de lune. Londres 1857. 4:0o, 2:ne ex.
Observations made at the magnetical and meteorological observatory
at Toronto. Vol. 3. Lond. 1857. 4:0.
Af Royal Society i London.

Philosophical Transactions. Vol. 146: P. 2, 3.
Proceedings. Vol. VIII: 23—26.
List, 1856.

Åf Linnean Society i London.

Transactions. Vol. XXTI: P. 1.
Journal of the Proceedings: Zoology. Vol. I: 1—3.
» NEN) » Botany. Vol. I: 1—3.
Address, 1856.
List, 1856.
Af EB. Geographical Society i London.
Proceedings. Nr. 8, 9.
Af Geological Society i London.
Quarterly Journal. Nr. 50, 51.
Af Société Geologique i Paris.
Bulletin. T. XII: F. 81—85. XIV: F. 1—7.
Af Accademia delle Scienze i Neapel.

Memorie. Vol. I: 1, 2.
Rendiconto, 1856: 1, 2.

Af K. Akademie van Wetenschappen i Amsterdam.

Verslagen &c. Natuurkunde. D. V: 2, 3. VI: 1—3.
» Tetterkunde. — D. TI: 2—4.
V. LECUWEN, J., Octavizxe Querela.

Af EK. Nederlandsch Meteorologisch Instituut i Utrecht.

Meteorologische Warnemingen, 1856.

Af Physikalische Gesellschaft i Berlin.
Die Fortschritte der Physik. Jahrg. 10, 11.

Af K. Societät der Wissenschaften i Göttingen.
KUuPFFER, Å. T., Uber den Binfluss der Wärme auf die elastische
Kraft der festen Körper. St. Petersb. 1856. 4:0.
Af Naturforschende Gesellschaft i Halle.

Abhandlungen. Bd. IV: H. 4.
(Forts. å sid. 314.)

— 305 —

Till ntvecklingen af Hydractinia”). — Cand. Chir. CHR.
LOVÉN hade insändt följande meddelande:

»Förliden sommar hade jag, i Bohusläns skärgård, tillfälle,
att följa medusabildningen hos en Hydroidpolyp, som vid första
— påseendet liknade Hydractinia echinata V. BENED., men vid när-
mare granskning befanns skilja sig derifrån genom fullkomlig
saknad af ett taggbärande hornartadt polyparium.

De enskilda polyperna voro af två slag (fig. 1):

1) Sterila, omkring + tum långa, smala, uppåt något an-
svällda, försedda straxt nedom munnen med 8—12 nästan krans-
sittande tentakler, af hvilka oftast fyra voro betydligt längre än
de öfriga och riktade rätt uppåt.

2) Något kortare, med endast 3—4 mycket korta och lika-
som förkrympta tentakler, samt straxt nedanför dessa bärande
medusabildande knoppar i alla stadier af utveckling.

Dessutom funnos några mycket små, klubblika individer med
3—5 korta tentakler, hvilka utan tvifvel voro yngre exemplar af
den under 1) beskrifna formen.

Polyperna voro fästade på skalet af en lefvande Nassa re-
ticulata och mellan dem var detta på fera ställen betäckt af ett
brunaktigt ämne, ur hvilket polyperna tycktes uppskjuta. Vid
närmare undersökning befanns detta vara mjukt, nästan flockigt,
lätt aflöslig, ej hornartadt incrusterande, och under mikrosko-
pet visade sig den bruna färgen härröra af en mängd lefvande
Diatomaceer. ES

Snäckan med sin polypkoloni erhölls i slutet af Juli och bi-
behölls lefvande till medlet af Augusti. Hon sattes genast i en
mindre glasskål och erhöll vanligen tvenne gånger om dagen friskt
vatten. Redan andra dagen märkte jag i vattnet flera medusor,
som lifligt simmade omkring genom omvexlande systole och dia-
stole af sina klara klockor. Jag förmodade genast, att de kommo
från polyperna, och vid närmare undersökning fann jag verkligen
flera, som genom en kort stjelk voro fästade vid de ofvan be-

”) Härtill tafl. IV.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Oktober 1857.

= 3008 0

skrifna knoppbärande individerna. Dessa medusor voro särdeles
lifliga och tycktes under ständiga contractioner sträfva att afslita
det band, som ännu höll dem fängslade. Sedan detta lyckats,
sänkte de sig först, likasom utmattade af den häftiga ansträng-
ningen, till kärlets botten, der de en stund endast genom svaga
rörelser visade, att de voro vid lif. Småningom blefvo de åter
rörligare, stego med kraftiga slag upp mot ytan, och simmade se-
dan omkring lika lifligt, som deras äldre kamrater.

Vi återvända nu till knopparne, och skola i korthet söka
skildra deras utbildning till fria medusor. Man kunde lätteligen
steg för steg följa denna process, emedan på samma polypindivid
ofta funnos ända till sex dylika knoppar, i alla utvecklingssta-
dier. De uppträda först såsom små utbugtningar af polypens
vägg, och allteftersom de tillväxa, ser man, att deras cavitet står
i sammanhang med den allmänna näringskanalen. Ytterst om-
gifves knoppen (fig. 2) af en tunn klar hinna, en fortsättning af
den, som omkläder hela polypen, och i det inre ser man en sär-
deles liflig strömning af näringskorn lika med dem, som circulera
i den gemensamma kanalen. Man ser dessa korn dels följa den
allmänna näringsströmmens ebb och flod, dels ock sjelfständigt
dansa omkring utan bestämd riktning. Vid knopparnes vidare
tillväxt, hvarunder deras baser småningom afsmalna till form af
skaft, märker man snart en allt tydligare framträdande skilnad
mellan en periferisk och en central del. Detta tycktes mig tillgå
sålunda, att från knoppens ursprungliga hålighet, som fortfarande
utgör en omedelbar fortsättning af polypcaviteten, ett periferiskt
lager utat aflyfter sig, skjutande framför sig den klara hinnan,
under det den centrala delen jemförelsevis långsamt tillväxer.
Mellan dessa båda delar bildas troligen ganska tidigt en hålig-
het. Det periferiska lagret är till en början slutet, och knoppens
yttre ända är då regelbundet afrundad. Snart ser man dock, att
denna ända börjar afplattas, och ungefär samtidigt dermed upp-
träda omkring afplattningen fyra små mörka ansvällningar. Mellan
dessa är nu det periferiska lagret öppet och sjelfva ansvällnin-

garna visa sis snart såsom flikar i randen af detta lager, som nu

— 307 —

bildar en klocka med öppningen ännu tillsluten af den yttersta
klara hinnan. Från centralcaviteten synas snart fyra band af mörk
kornig substans utgå längs det periferiska lagret, och förlora sig
i de fyra nyssnämnda ansvällningarna. Inom kort märkes i dessa
band samma strömning af näringskorn, som iakttogs i den cen-
trala caviteten; de hafva således blifvit kanaler och utgöra bör-
jan till den blifvande medusans kärlsystem, i det att de sedan
förenas genom ett randkärl. Ansvällningarna i klockans rand
utbildas till tentakelbulbi genom ytterligare aflagring af mörk
'kornig massa, och mellan dem uppträda snart fyra andra, smärre.
Från dessa bulbi utvexa tentaklerna inåt klockans hålighet, i
hvilken man temligen tidigt ser dem ligga slingrade. Den cen-
trala caviteten tillvexer långsamt, afsmalnar utåt, öppnar sig och
får omkring mynningen fyra flikar.

Vid detta stadium synas de första rörelserna hos den unga
medusan. Använder man nu försigtig pressning, så kan man
ganska tydligt se de flesta organerna nästan färdigbildade. Fig.
3 visar en sådan knopp, i hvilken svaga contractioner börjat. Vi
se der den centrala caviteten a, vid basen omgifven af ett ljust,
gulaktigt lager b, i hvilket man ofta redan nu ser antydningar
till ägg. Sjelfva klockan utgöres af två hinnor. Den yttre är den
förut omnämnda klara hinnan; den inre har ett vackert cellulöst
utseende (fig. 4) förorsakadt af små, aflånga, cellartade?, glän-
sande kroppar, som innesluta 2—3 ytterst fina mörka korn. Från
centralcaviteten utgå de fyra näringskanalerna, af hvilka två äro
på fig. synliga, cc, och förlora sig i de fyra större bulbi, dd,
mellan hvilka man ser fyra smärre. Från bulbi utgå tentaklerna,
hvilka synas slingrade i klockans cavitet. Afven synes velum, e,
skimra genom klockans väggar. Genom absorption eller genom
medusans kraftiga ansträngningar uppstår nu i knoppens spets
en öppning på den yttre hinnan, klockan utbreder sig, genom
öppningen utkomma tentaklerna, och den färdiga medusan lössli-
ter sig på ofvan beskrifna sätt från moderstammen.

Den utbildade medusan (fig. 5) öfverensstämmer närmast med
slägtet Sarsia af Oceaniernas familj.

= 308 —

Diskens form är rundt eller något fyrkantigt klocklik med
vertikala och horizontela diametrarne ungefär lika stora, omkring
2.25 m.m. De medusor, som nyss lösslitit sig, äro vanligen till
sin form något oregelbundna, och visa i klockans öfversta del
märken efter det afslitna skaftet. Från midten af klockans un-
dra sida nedhänger ett munrör (proboscis) (fig. 10), omkring myn-
ningen försedt med fyra särdeles rörliga flikar (fig. 7), af hvilka
hvardera i spetsen bär en tofs egendomliga bränn- eller fång-
organer. Dessa utgöras af små lancettlika glänsande kroppar,
som med den ena ändan äro fästade tätt tillsamman på munfli-
ken, med den andra utlöpa 1 en fin spets (fig. 9). Munröret, som
ytterst omklädes af en tunn klar hinna, är än utdraget, smalt,
räckande till hälften af klockans höjd eller längre, är åter sam-
mandraget nästan tjockare än längt, hvarvid de fyra munflikarne
vanligen äro kastade bakåt mot klockans öfre vägg. Munröret
öfvergår upptill i en något oregelbunden fyrsidig näringscavitet,
som vanligen med en liten spets skjuter upp genom klockans
klara lager, antydande det fordna sambandet med moderpolypens
näringskanal. Från näringscavitetens hörn utgå de fyra närings-
kärlen liksom radier i en cirkel, och förena sig vid klockans rand
med ett ringkärl. I näringshålan ses ständigt en liflig rörelse af
till form och storlek vexlande näringskorn. Man ser än ytterst :
små fina molekulära korn, än små klara blåsor, än större dylika,
innehållande en eller flera kärnor; dessutom ser man ofta en
mängd små korn sammanbakade till klumpar utan någon omklä-
dande membran. Alla dessa elementer dansa en stund om hvar-
andra utan bestämd riktning, tills de plötsligen vid klockans eller
munrörets contractioner drifvas ut genom kanalerna eller från
dessa tillbaka.

Klockan består af tvenne lager. Det yttre är fullkomligt
klart och på ytan temligen glest och utan ordning besatt med
små, mandelformiga, på ena sidan stundom något inböjda, glän-
sande nässelorganer, ur hvilka vid pressning en lång fin tråd ut-
kommer (fig. 8). Det inre lagret är äfven nästan fullkomligt”

klart, men man ser deri, isynnerhet nära kärlen, och då klockan är

— 309 —

något contraherad, fina transversela strimmor (fig. 11). Märk-
värdigt är, att denna hinna, såsom ofvan nämndes, i knoppen har
ett vackert cellulärt utseende, hvilket vid friblifningen plötsligt
helt och hället försvinner.

I randen är klockan försedd med åtta tentakler, af hvilka fyra
hos yngre exemplar äro något mindre än de andra; de tillvexa
sedan, så att alla blifva lika stora. Af tentaklernas bulbi äro
de fyra, som motsvara de fyra kärlen, betydligt större än de
andra. Hvarje bulbus (fig. 11) omgifves af ett ljusare lager, som
innehåller glänsande korn eller blåsor, och utgöres innerst af en
mörk, vid påfallande ljus gulaktig, kornig massa. Bland de van-
liga pigmentkornen funnos oftast några större, röda, oljeglänsande
kulor; de voro dock ingalunda constanta, och lågo, då de funnos,
utan bestämd ordning strödda i pigmentmassan. Mellan bulbi
sträckte sig längs randkärlet en dunkel sträng (nerv?) (fig. 11),
som än var temligen tjock, än ytterst fin och stundom otyd-
lig. Tentaklerna tycktes innehålla en genom septa afdelad
hålighet, i hvilken dock aldrig kunde förmärkas någon ström-
ning af näringskorn, antydande ett samband med näringskär-
let; på ytan voro de rikligen besatta med brännkapslar. Hos
de medusor, som nyss frigjort sig, äro de korta, samman-
dragna och böjda uppåt, sednare äro de vanligen långt utsträckta.
Mellan klockans kanter är, såsom en botten, ett tunnt velum ut-
spändt, 1 midten försedt med en öppning, hvilkens storlek är myc-
ket vexlande i följd af denna hinnas contractilitet. Vanligen ser
man deri fina concentriska strimmor antydande dess musculära
natur. Åggstockarne ligga i munrörets vägg, 1 dess öfre hälft
tätt under den fina hinnan; man finner vanligen i dem ägg redan
då medusan ännu är fastsittande, och, hos den fullt utbildade, i
alla utvecklingsstadier. Gulan (fig. 15) är hos de yngre ljus,
nästan genomskinlig, hos äldre dunkel, gulaktig, homogent fin-
kornig. Fröblasan utmärker sig från gulan genom sin klarhet
och innehåller en temligen stor, halmgul, fettglänsande fröfläck, i
hvars medelpunkt man stundom ser ett mörkt korn. Allt efter-

— 310 —

som äggen tillvexa, skjuta de framför sig den omslutande fina
hinnan, och gifva at öfre delen af munröret ett eget knöligt ut-
seende, bildande på dess vägg fyra ansvällningar (fig. 7).

Jag fann dessutom tvenne medusor, hvilka voro i allt öfrigt lika
med de ofvan beskrifna, men hade intet munrör, och, i följd deraf,
ej heller några äggstockar. Näringscaviteten var tydligt utbildad,
nedåt tillsluten, visade liflig strömning, och var hos den ena ge-
nom en skiljovägg delad i två rum, af hvilka hvardera upptog
två af kanalerna (fig. 6). Dessa medusor blefvo olyckligtvis vid
den närmare mikroskopiska undersökningen dödade, så att jag ej
fick tillfälle att göra några iakttagelser öfver deras vidare för-
hållande. :

Polyp-colonien lemnade hvarje dag en stor mängd medusor,
som Hifligt svärmade omkring i vattnet. De medusor, som blifvit
fria på olika dagar, förvarades i särskilda kärl, så att jag alltid
hade ett rikt förråd af individer af olika ålder, och lätteligen

De första två dagarne af deras fria lif märktes ingen vidare
förändring, än att de mera fullständigt utbildade sina delar, så
att t. ex. alla tentaklerna blefvo lika långa, och att äggen be-
tydligt tillväxte och började utskjuta såsom knölar på munröret.

På tredje dagen höllo de sig vanligen alla på kärlets botten,
hade blifvit hvitaktiga, opaliserande och rörde sig endast helt
svagt. Jag förmodade då att de voro döende, men vid noggran-
nare undersökning befunnos de ännu i flera afseenden fullt lifliga,
och isynnerhet spelade de särdeles flitigt med munflikarne, hvilka
snabbt utsträcktes och kastades hit och dit. Klockorna voro be-
tydligt contraherade, isynnerhet i den vertikala riktningen, så att
munnen ofta sträcktes långt utom öppningen i velum. Klockans
förut klara lager voro likasom stadde i en molekulär degenera-
tion, synnerligast det inre, som var dunkelt och kornigt. Fria
korn lågo äfven hopade på flera ställen i den förminskade klock-
hålan, och bland dem svärmade en talrik mängd vibrioner.
Strömningen 1 kärlen var obetydlig, stundom ingen, men i nä-
ringscaviteten var den fortfarande liflig. På det högsta förvånad

— 311 —

öfver dessa förändringar, som constant på samma tid (tredje eller
fjerde dagen) inträffade hos alla medusorna, följde jag dem med
största uppmörksamhet och fann, att medusorna nu beredde sig
att vända ut och in på sina klockor. Jag har iakttagit de föl-
jande förändringarne på en stor mängd individer af olika ålder
och derigenom så godt som möjligt kontrollerat observationernas
riktighet.

Klockan sammandrogs nu ytterligare, hvarunder djuret fram-
sträckte munröret allt längre genom öppningen i velum, så att
snart äfven äggstockarne trädde fram derigenom (fig. 12). Nä-
ringscaviteten och den öfra delen af klockan kommo ock snart
efter, men i ett fullkomligt förändradt skick. Något spår till
den förra klara substansen kunde ej förmärkas, utan var den nu
dunkel, kornig, och på utsidan likasom finluden af små klara
kolflika utskott, inneslutande ett eller flera glänsande korn (fig.
13 & 14). Denna process fortsattes nu oafbrutet; tills hela kloc-
kan var försvunnen, och den förra fritt kringsimmande medusan
förvandlats till en på glasets botten långsamt krypande varelse.

Djuret hade vid denna tidpunkt följande form (fig. 13).
Kroppen var långsträckt; i ena ändan syntes munnen, hvilken
tillika med munröret var oförändrad, med undantag deraf, att
äggstockarne alltmera ansvällt. Straxt bakom äggstockarne af-
smalnade kroppen plötsligen betydligt, blef sedan åter småningom
tjockare och slutade baktill med de åtta tentaklerna, hvilkas bul-
ber ännu voro fullt tydliga. Straxt framom dessa syntes ofta
spår af klockans klara substans eller af velum? i form af en
krans temligen regelbundna, genomskinliga bubblor. Tentaklerna
voro måttligt utsträckta och rördes, ehuru ganska långsamt.
Munnen deremot var i den lifligaste verksamhet, och genom denna,
underhjelpt af tentaklernas, samt genom kroppens egna böjningar
och contractioner, flyttade sig djuret helt långsamt, dock tydligt,
på kärlets botten.

I detta stadium fortforo djuren vanligen några dagar och
tyckte jag mig förmärka, att de derunder fällt de mest utbildade
äggen, ehuru jag i vattnet blott fann ett sådant fritt. Detta var

— 312 —
fullkomligt sferiskt, saknade fröblåsa och fröfläck och bestod
uteslutande af den dunkla, gulaktiga, finkorniga gulan omklädd
af en tunn hinna. Det undergick snart ett slags oregelbunden
klyfning och upplöstes sedan.

Slutligen började äfven tentaklerna degenereras. De blefvo
orörliga, missformade, mellan dem uppträdde en mängd fina korn,
bland hvilka skaror af vibrioner och monader svärmade, och upp-
löstes slutligen tillika med bulbi.

Efter förlusten af tentaklerna utgjordes djuret nästan endast
af det oförändrade munröret med äggstockarne (fig. 16). Bakom
dessa fortsatte sig munrörets kanal i en oval något oregelbunden
hålighet (näringscaviteten). Kroppens bakre ända var likasom
naggad och ojemnt afstympad; någon densamma omgifvande hinna
kunde ej med säkerhet upptäckas, ehuru en sådan omkring ägg-
stockarne var fullt tydlig. Dessa hade troligen redan aflemnat
flera ägg, ty de innehöllo nu blott få sådana och dessa betydligt
utvecklade. I detta skick träffades djuret vanligen fästadt vid
glasets botten med sin bakre ända, men rörde fortfarande mun-
flikarne med stor liflighet.

Här ' afbrötos olyckligtvis iakttagelserna genom min afresa.
Jag fck ej tillfälle att följa de fällda äggens förändringar mera
än 1 det fall, som ofvan nämndes, men troligen hade deraf intet
resultat vunnits, emedan de sannolikt alla voro obefruktade. Alla
de många medusor, som jag undersökte, och hvilka under en tid
af omkring tvenne veckor successift utvecklats från Polyp-kolo-
nien, voro honor, och hade alla mer eller mindre utvecklade ägg
— med undantag endast af de båda ofvan omnämnda individerna,
som saknade både munrör och äggstockar.

Först ett par dagar innan min afresa erhöll jag ännu ett
annat exemplar af samma polyp, äfven nu på en lefvande Nassa
reticulata. Åfven denna producerade ymnigt medusor, och jag
är böjd att anse dessa för hannar, ehuru jag icke lyckades få se
zoospermier. De liknade 1 allt öfrigt de ofvan beskrifna medu-
sorna, men visade ej spår till ägg. På det ställe, der hos de

öfriga

— 313 —

öfriga äggstockarne hade sin plats, omgafs munröret innanför den
yttre fina hinnan af ett temligen mäktigt, blekt gulaktigt, ytterst
finkornigt lager. Detta kunde ej gerna vara unga äggstockar,
"emedan det ännu på andra dagen efter medusans friblifvande ej
visade tecken till ägg, då hos de andra dessa tydligen syntes
omedelbart efter friblifvandet, oftast äfven förut. Efter analogien
kan man således förmoda, att detta lager var det manliga köns-
organet. Framtida undersökningar må genom framvisande af
derur afsöndrade zoospermier afgöra, huru härmed förhåller sig.

Det återstår att anmärka, att jag under denna tid erhöll
flera exemplar af Hydractinia echnata och hade således tillfälle
att tydligen se olikheten mellan denna polyp och den, med hvil-
ken vi nu sysselsatt oss. Alla dessa exemplar förekommo på
döda skal af Buccinum, Littorina m. fl., i hvilka Pagurer in-
qvarterat sig; de hade alla det karakteristiska hornartade incru-
sterande, spinösa polypariet, och voro alla försedda med rosen-
röda äggkapslar vid de honalstrande polypernas baser.»

Figurernas förklaring.

| Tall. IV.

| Fig. 1, en grupp af polyper, något förstorade. Fig. 2, toppen
| af en honalstrande polyp med sina knoppar. Fig. 3, en betydligt
utvecklad medusa-bildande knopp, något pressad och starkt förstorad.
Fig. 4, strukturen af klockans inre lager i knoppen; vid 6 starkare
förstoradt. Fig. 3, fullt utbildad medusa (nässel-organerna äro ute-
lemnade). Fig. 6, abnormt bildad medusa utan proboscis. Fig. 7,
munnen och äggstockarne hos en fullt utbildad medusa sedda ned-
| ifrån. Fig. 8, nässel-organer på klockans yta. Fig. I, bränn-orga-
ner kring munnen. Fig. 10, öfra delen af klockan med munröret,
| äggstockarne, närings-kaviteten. Fig. 11, tentakel-bulbus. Figg. 12,

utskott från den förvandlade medusans kropp, vid 6 starkare försto-
rade. Fig. 13, en del af äggstocken starkare förstorad med ett äldre
(och två yngre ägg.»

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 14. N:o 8. 3

— 314 —

(Forts. fr. sid. 304.)
SKinker till Vetenmskaps-Akademiens Bibliothek.

Af Naturwissenschaftlicher Verein i Hamburg.
Abhandlungen. Bd. 3.

Af Naturforschende Gesellschaft i Dorpat.

Archiv fär die Naturkunde Liv-, Ehst- und Kurlands. 41:e Serie, Bd.
I: 1, 2. 2:e Serie, Bd. I: 1—4. ;

Af Marin-observatorium i S. Fernando.
Almanaque nautico para 1858. Cadiz 1856. 8:0.
Af Författarne. ;
BonsDorrFr, E. J., Redogörelse för resultaterna af vattenkuranstalten

i Abo 1856. 8:0.
— — -Jemförande anat. beskrifning af cerebral-nerverna hos Raja

clavata. 4:0.
— — Physiol. Anmärkningar öfver vattenkurens inflytande på den

syphilitiska sjukdomen. = 4:0.
— — Undersökning huruvida användandet af läkemedel liktidigt

med vattenkuren kan anses rationelt. 4:0.
DEs Movuuiss, C., Études organiques sur les Cuscutes. Toulouse

1853. 8:0.
GASPARRINI, G., Richerche sulla natura dei succiatori e la escrezione

delle radici. Nap. 1856. 4:0.
MartzKaA, W., Ein neuer Beweis des Kraftenparallelogramms. Prag

1856. 4:0.
SCOUTETTEN, H., L'Ozone ou recherches sur Oxygene électrisé. Paris

1856.) 12:0 (A Cex.):

— 315 —

Ytterligare fornfynd af pålbyggnader i Schweitz. —
Hr ÅA. RETZIUS föredrog ur ett bref från Hr FR. TROYON föl-
jande:

»Jag får underrätta Er om en ny, i flera afseenden högst
intressant upptäckt af pålbyggnader. Förliden sommar sänktes,
för anställande af odling, den lilla Moosseedorfs-sjön, belägen nära
Hofwyl, uti canton Bern. En af mina vänner, D:r UHLMANN,
upptäckte vid detta tillfälle en plats med lemningar af pålar,
hvarest han genast lät anställa gräfningar. Som jag sjelf i No-
vember månad besökte stället, kan jag, för att förtydliga min
beskrifning, uppteckna terrainen i genomskärning.

a, yngre torflagret. — 6, äldre torflagret. — ec, mergelbädd. —
d, framstående påländar. — e, stranden före sänkningen 1856. — /f,
pålbyggnader. — g, sjöns yta före sänkningen. — h, sjöns nuvarande
yta. — z, äldsta stranden före torflagrens bildning.

På punkten d uppstucko ännu några pålar från sjöbottnen
4 till 6 tum, och, ända till stranden e anställda gräfningar hafva
visat att de blifvit nedslagna uti mergel-lagret c, sjöns äldre bot-
ten. Lagret b genomskäres äfven af pålar, hvilka äro öfvertäckta
af det sedan bildade lagret a. Då dessa pålar nedslogos voro de
naturligtvis mycket längre än nu, för att kunna uppbära bonings-
husen f öfver vattenytan. Vid den tid då dessa byggnader upp-
fördes, funnos ännu icke de tvenne lagren a, b, såsom jag snart
skall visa, men ofelbart hafva dessa hus varit bebodda under
hela den tid lagret b bildades. TI lagret Db träffades allehanda
redskap som tillhört invånarne i pålhusen, hvaremot man i de
begge andra lagren ej finner spår af sådana. De bestå utaf frag-
menter af groft krukmakeriarbete samt af sten- och ben-saker,

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Oktober 1857.

— 316 —

till ett antal af omkring 1000. Detta ställe har tydligen varit
en af stenålderns verkstäder för stenredskap, emedan man der
ej finner spår af metall; flera af verktygen äro endast rått till-
huggna såsom ämnen och visa derigenom huru man förfarit vid
deras tillverkning. De stenar, som användes, voro för det mesta
inhemska, deribland bergkristall (Qvartz); likväl tyckes mig en
del af flintredskapen vara från södra Frankrike. Benen, som dels
äro lemningar efter måltider, dels utgjort verktyg, tillhöra: Hä-
sten, Kon, Fåret, Svinet, Hunden, Elgen, Hjorten, Björnen, Vild-
svinet, Bäfvern och Sköldpaddan; en underkäke och en atlas af
ett idislande djur hafva enligt JOHANNES MUELLERS mening till-
hört Bos urus. Dessa fragmenter finnas uti hela lagret b, hvilket
är omkring 3 till 4 fot tjockt; några af de lättaste ligga underst
och flera af de tyngre uti öfre delen af lagret. Häraf följer, att
lagret Db bildades medan husen beboddes; man återfinner ofvanför
detsamma, mellan de båda torflagren, stycken af förkolnadt träd,
hvilka vittna om förstöring genom eld; lagret a är således upp-
kommet efter eldsvådan. Det tyckes till och med som om torf-
bildningen för en tid afstannat, ty efter eldsvådan, hvilken ej
kunde förtära pålarne under vattenytan g, måste en temligen
lång tid hafva förgått innan vattnet hunnit afslipa pålarne, hvilka
ej öfverstiga lagret b, och hvilka lagret a skulle hafva bevarat,
om det bildats innan vattnet hunnit förstöra dem.»

— 317 —

Ljungens utdöende på Svältorna. — Hr Öfverste-Löjt-
nant E. G. LILLIEHÖÖK hade insändt följande meddelande:

»Utan att år 1855 någon åkomma förmärktes på Ljungen,
befanns denna växt efter våren 1856 på de stora, inom Elfsborgs
Län belägna, ljungbeväxta »Svältorna» vara i allmänhet utdöd,
hvilket äfven var förhållandet med Ljung, som växte i skogs-
mark och på andra från nämnda ljungfält mera aflägsna orter.
Ju större eller äldre plantan varit, ju allvarsammare syntes den
angripen, och endast bland de spädare kunde lif upptäckas. Att
sjukdomen angripit ej allenast plantan ofvan jord, utan roten,
synes deraf, att i år endast sparsamt nya skott slagit ut, och
ännu träffas stycken af från en till flere hundrade qvadrat-alnars
yta, på hvilka man ej kan upptäcka en lefvande ljungväxt, utan
endast torr ljung. På roten, eller den öfriga växten, har ej kun-
nat upptäckas någon yttre orsak till sjukdomen, som ej heller
synes varit beroende af markens beskaffenhet (hög eller låg-
länd), eller deraf att växten varit utsatt för någon viss vind.

Samtidigt med den sålunda utdöda ljungen såg man mången-
städes Emnbuskarne alldeles uttorkade, ehuru de feste af dessa
bibehållit så mycken lifskraft att de åter i år blifvit gröna.

Ljungväxtens borttorkande synes hafva menligt inverkat på
biskötseln. Ett betydligt antal bistockar hafva i närheten af
»Svältorna» utgått, sannolikt af brist på den näring, som ljung-
blommorna förut lemnade.»

Öfvers. af K. Vet.-Akad, Förh., d. 14 Oktober 1857,

— 318 —

Akademiska angelägenheter.

Preses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat in-
ländske ledamoten i första klassen, Professoren i Fysik vid Universi-
tetet i Upsala Hr A. F. SVANBERG; inländske ledamoten i tredje
klassen, Ofver-Direktören, Ofversten och Chefen för Väg- och Vatten-
byggnads-Corpsen, Hr A BE. v. SYDow; samt utländske ledamoten i
sjette klassen, Professoren 1 Zoologi vid Universitetet i Berlin, Gehei-
merådet M. H. OC. LICHTENSTE:N.

Akademien kallade genom anstäldt val, till ledamot i sjette klas-
sen, Docenten i Paleontologi vid Universitetet i Lund, Hr Doctor
N. P. ANGELIN.

>

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.

Zoologiska afdelningen.

Af Hr J. Wolley.

Ägg af 23 arter foglar, samt bon af 7 arter, alla från Lappland.
Deribland, enligt uppgift, bo och ägg af Garrulus infanstus och
af Ampelis garrulus.

Af Hr Kammarherren Fr. Boy.
En Eledone cirrhosa Lam.

Af Kontors-Skrifvaren i Banken Hr OC. Åbom.

En Nautilus macromphalus Sow. från Waigiow, samt åtskilliga andra
Conchylier.

Aj Hr Apothekaren Hjalmarsson.

En samling snäckor från Westindien.

Af Hr J. Schmidt i Laybach och Ir Koch i Trieste,
genom Hr Doctor Oscar Sandahl.

En suite af sju arter Carychium från grottorna i Krayn.
Af Hr Doctor O. Sandahl.

En samling Fiskar, Mollusker, Echinodermer m. m. från Venedig.
Af Hr Öfverste Chr. Lovén.

En samling petrifikater från Alpkalken.

— 319 —
Af Hr Doctor J. Koren i Bergen.
Åtskilliga sällsynta Norska Mollusker och Echinodermer.
Af Hr Apothekaren Anderberg.
Några försteningar ur Mansfelder-skiffern.
Af Hr Professor A. Retzius.
En Hafsorm från Indiska hafvet (?).

Af Hr Doctor Cnattingius i Skeninge.

Btt större antal af Cobitis taenia från Skena-ån.

Botaniska afdelningen.

Af Hr Kyrkoherden Lestadius.
En särdeles artrik växtsamling från Torneå Lappmark.
Af Hr Mag. Fristedt i Upsala.
Ett hundrade femton arter och varieteter från Ångermanland.

Af Hr Åpothekaren Dyhr i Skellefteå.

Åtskilliga växter från Skellefteå, deraf flera (ss, Rosa carelica, Norna
borealis, Saussurea alpina m. fl.) i ett stort antal exemplar.

Af Hr C. F. Nyman.
Några kritiska växtarter från Stockholms-trakten.
Af Hr Baron Hisinger i Finland.

Sjuttiofem phanerogamer från Schweizer-alperna.

Af Hr Professor Balfour i Edinburgh.

Femhundradetjugutvå växtarter, de flesta från Skottland, alla från
Brittannien.

Af Hr Doctor J. Hooker i Kew. å

En särdeles artrik samling växter från ön Wight, i sköna och talrika
exemplar.

— 320 —
Af M:r Russel i Paris.
Etthundradetjugufyra sällsyntare växtarter från Frankrike.

Af M:r Le Jolis i Cherbourg.

Femhundradesextioåtta ,phanerogamer från norra Frankrike, samt tre-
hundrafyrtiofem alger från Normandies kuster.

Af M:r Caruel i PFlorenz.
Åttioen sällsyntare växtarter från Italien.

Af Hr Siegert i Breslau.

En samling Cirsia och Carices, samt bastard-bildningar af dessa genera,
från Schlesien.

Af Hr Wichura i Breslau.

Tjugo artificielt frambragta hybriditeter af Salix från Schlesien.

Af Hr Professor Wimmer i Breslau.
En stor samling (omkring 800 arter) växter från Schlesien, särdeles
från Riesengebirge.
Af Hr Doctor Körnicke i S:t Petersburg.
Etthundradeåttiotre phanerogamer från Berlin.
Af Hr Doctor Sonder i Hamburg.
Åttionio phanerogamer från "Tyrolen och aderton Thesia från Goda
Hoppsudden.
Af Hr Lektor C. J. Hartman i Gefle.

Etthundradefyra växtarter från Azorerna; 35 från Canari-oarne; 518
från Algeriet; 76 från Africa, Ostindien, Nya Holland; 234
från Norra America; 30 från Jamaica; 26 från Nya Zeeland.

Af M:r Cosson i Paris. ;
Tjugoen arter från Sebastopol; 44 från Algeriet.
Af M:r Le Normand i Vire (Frankrike).
Ett tusen sextionie Graminezx från olika länder.
Af Hr Professor G. Reichenbach i Leipzig.

Fyrahundradeåttiotre Graminere och Cyperacere.

— 3221 —

Af Hr A. Pihl i London.

Etthundradesjuttiotvå Filices insamlade i Roy. Bot. Soc. Garden i
Regent park.

Af Hr Hjalmarsson i Porto-Rico.
Trehundradefyrtioåtta växtarter från Central-America.

Af Hr Doctor J. Hooker.

Tvåhundradetre växtarter från Himalaya; samt omkring 3000 arter
från Polar- och antarktiska trakterna, Nya Holland, Nord-Ame-
rica, Oceaniens öar, Africa och Ostindien.

/

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o, 8. 4

— 322 —

Meteorologiska Observationer då Stockholms Observatorium
i April 1857.

| Barometern = |
reducerad till 0. OCEAN | Vindriktning. 32
Decimaltum. = =
KL=07 |, KLI20EKI 9 KL AO.) KLEIN KL 27 KL od os
fm ller sms ses man ekems ve: MIN TeNMm. | fö. es mn Re RN |

1 | 25,50 | 25,25 | 235,50 | - 3,5 | — 0,6 | — 35,0 | O.N.O. | O.N.O.| N.O. | Klart
2 125,37 | 25,35 löne — 2,8 0,0 | + 0,8 | O.N.O. | O.N.O. | O.N.O: | Mulet
3 | 25,40 | 25,46 125,55 + 0,8 | + 4,9 | + 1,0 | N.N.O.! O.N.O.| O.N.O. ' Mulet
4 125,60 25,61 | 25,64 0,0 | + 5,3 | + 0,1 | N.N.O.| Lugnt | Lugnt Mulet
H25:657 1] 25,63 | 25,63 | + CA + 6,9 | — 0,2 | Luguat | Lugot | N.N.O. Halfkl.
671:25;67,,| 25,80 | :25)77: || —12,9 | +-4;3. | —1:0)| Nino EO Or Ke
7-1 25,78 | 25,78 | 25,72 | — 1,0 | + 5,3 | — 1,2 | 0.5.0. j 0.S.0. | O.N.O. | Klart
8 | 25,64 | 25,62 | 25,58 | — 0,5 | + 6,7 + 1,1 | Lugnt | 0.5.0. | O.N.O. | Halfkl.
9 | 25,50 | 25,47 | 25,45 | + 1,0 | + 6,7 | + 3,0 | O.N.O. | Lugnt | Lugot | Mulet,
10 -11-25,44 | 25741, 1125;39- | -kii236,) Fr 72) — 2056 | S:SEVa 1 ASO: SIOG ER rart
11 | 25,21 | 25,12 | 25,06 | + 2,0 | + 3,5 I + 3,0 | 0.5.0. | 0.S 0. | 0:S.0. | ve
12 1 24,95 | 24,88 | 24,55 | + 3,0 | + 4,3 | + 27 N.N.O.| 0.5.0. | O.N.O.
13 1.25,03 | 25,02 | 24,86. |.-+ 4,6 k+ 7,5 + 3,5 | S.S. V: | O S:05]| N.O. | Mulet

| 14 124,80 125,02] 25,07. I + 3,5 | +-80--F- 4,5 S. S s. | Halfkl.
15 1 25,12 | 25,16 | 25,23 | AAA | (ELSA =E Si YSLSIO RN LES s. | Halfkl.
16 | 25,34 | 25,41 | 25,51 | + 3,0 | +40,0 | +-5,9.| S. "| S.S:V: | S.S.v. | Halklf.
17 | 25,60 | 25,61 | 25,63 | + 4,0 | +11,8 | + 4,0 | Lugnt | S.V. v. I Halfkl.

| 15:1.:25,697 125,70] 2A73u ltr AON) VE Ne V. SE
19 125,69 | 25,64 | 25,68 | + 3,0 | +10;9 | + 5,5 | Lugut | V.N.V.| ON.O
2051 25;740]-25567. 725,51 ]acbi 1,7 | EIsr2L NO la FOS OR NIO. a
21.1 25,38 | 25,48 | 25,51 | — 0,9 | + 0,2 | — 4,9] O:N.O. | N.O: | N. Å Stod
22-1-25,491 |-25,49, 725150... —- 555.) — 0:1— 5 2NFENS SN: N. SR |
23 25,45 | 25,51 | 25,58 | — 6,5 | + 0,1 | — 2,4 | N. N. N. 3 snö. |
24 125,61 | 25,63 |25;64 |— 2,5 + 14,2) — 4,8) N. od Mulet. |G
25.1 25,64 125,63 |25,65 | — 2,0! + 21 | — 1,2 | N. | O:N.O. | O.N.O. | Halfkl.
26-125;65 125,62. | 25,59 | — 1,4 | + 1,3 | — 1,0 | N.O. |O.N.O. | N.N.O. Klart
27.1 25,52 1 25,54 -1-25,52 4. 0,3 | + 3,0 j+ 2,0 | N.N.O. | O.N.O. ! O.N.O. Ar
28 125,48 | 25,48 | 25,49 | + 1,9 | + 4,4 | + 3,0 | N.NO. | N.N.O. | N.N.O. I snodd
29.1 25,47 | 25.49 [25,50 | + 3,0 | + 9,7 | + 20 |N.N.O. |O.N.O. |]. N. ON
30 | 25,48 | 25,50 |25,51 | + 1,0 | + 49 | + 21 | N.N.V. | N.N.O. LO.N.O. | Mulet.
Ae 25,462| 25,475| 25,473| +0',43| +59,07| +0,76| Nederbörden =—0,982 dec. tum.

25,470 RE RE

— EN 7 fi

dium f —— —
205520 +9",93 a

| i Maj 4857.
|
| LEE fl 00 Thermometern | Vindriktning. | Zz
Decimaltum. CoIsius: | = z
RNO NER TRRIN9FEEKI 6 NERE KRIS 9 IERT 6 RIM KIS9 Zz
| fm ie m. mn. | -e m. | fm. | em e. m. | fi öm: fl em. ke. mö) 7
112546) 125,40 | 2537 | +318 | + 90! + 352) N. |O-N.O.]|N.N.V.] Mulet
2 125,33 | 25,40 | 25,46 | + 3,0 | +11,0 | + 6,6 | V N.V. | V.N.V. | S.S.V. | Halfkl.
IGN S AR 515625 64 | 50 + 301 454 ON. 0.0. N NO Haltkl.
| 211:25,59 | 25,52 - + 3,0 | + 83 | + 201 N.N.O| NI Il ON Halfkl.
| 5 125,50 25,54 | 25,54 | + 1,5 | + 6,5) 4 40! N. INNO] S 2
| 6 125,55: | 25,55 |25,55 | + 4,4 | +11,6 | + 6.2 | Lugnt | S.V. Sö | Klart
7 125,58 | 25.65 | 25,75 | + 6,5 | +10,7 | + 6,1 I N.N.O. | O.N.O. | N.N.O. ed
MPS RORE256 | 25,1 |, 35 -+10;:0:)-+ 3,0 | N- N.O. | N.N.O.]| Halfkl.
1 925575 25570: | 25,69 | + 4,5 | + 9551 + 5,3 IN.N.O:|O.N.O. | - Ni Klart |
10: | 25,65 | 25,62 | 25,61 | + 4,21 + 86 | + 4,5) N. |O.N.o.|o.N.o.|fNäst
11 | 25.59 | 25,65 | 25,64 | + 4,0 | +10,4 i + 7,0! N- JONO] NO:
12 125,65 | 25,69 | 25,66 | + 6,0 | + 7,5 | + 6,0 I 0.N.0. | O N.O. | O-N.O. I [mulet
13 E 67 | 25,63) | 25,60 | + 5,3 | +133 | +15551- NO Ox | Klart
| 14 125,61 12565 | 25,74 | + 555 | + 9,5) + 4,0 | N- IN.N.O.]| N Klart
| 15 | 25,74 | 25,76 | 25,68 | + 151 + 6,2|+ 20) No | N |V.NV.] Klart
1601 25:05 20207 | 25,56: | + 552 I-+13,4 | + 4,0 |V.N.V Vv O.N.O. | Klart
[| 17 25,57 125,06 1 25542 | + 49 |-+ 94) + 501) 0-0 i 0: S.S.0. | Klart
H 181 25,32 [25-245 | m0 | + 10 SVA | V.S.V. | V.N.V.| Malet
| 19 jr 25537 25529 IFO 1052 | + 6,8 | 0.S.0. OSLO Så Mulet
|| 20.125,25 | 25,25 | 25,30 | + 9,61 +18,6 | +14,5 I v.S.V. | V.S.v.] V.S.V. | DR
21 [2555 25,37 | 25,44 | +15,4 | +21,6-| +16,0 | V.S.V. | V.S:iV. | V.S.V. | Klart
22 125,45 | 25,43 | 25,42 | +17,8 | +25,1 | 4+16,0 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V. |N.klart
| 23 Ra 25,43 | 25,40 | +18,4 | +24,0 | +15,0 | Lugot | O.N.O.] O- Klart
| 24 | 2542 | 25,42 | 25,40 | +13,8 : +19,6 | +13,5 | N.O. | O.N.O. | Lugnt | Klart
| 25 | 25,38 | 25,32 | 2541 | +14,8 | +25,0 | +10,0 | Lugat | 0.5.0: | N.NO. | Klart
| 26 | 25,51 125,57 | 25,58 | + 80 | +10,5 I + 5,7 || N.O. | O.N.O. | N.N.O. | Klart
| 2/22 a 44 1 25,38 | + 7,7 | +15,0) + 9,0] Lugnt | V.S.V. | S.S. V. Klart |
| 28 -|25,40 | 25,46 | 2548 | + 80 | +14,7 | + 6,01 0.5.0. | O.N-O. | Lugnt 0
| 291 25,54£ | 25,58 | 25;64 | 6,5) + GAS ON: N. N. ES
| 30 | 25,64 | 25,65 | 25,67 | + 4,1 | +12,0 | +10,0 | N. J|O.N.O.| N. | Klart
31 | 25,62 | 25,59 25,54 | + 9,14 | +13.0 | +10,0-| N.O. [0.8.0 |N.N.O. | Halfkl.
Me- lo5, 527|25 5525 3| 25,524|+6? SfE, |+452, 75] +7? 27 | Nederbörden = 0,345 dec. tum.
|
|

— 324 — =
i Jum 1857. i

Barometern >
reducerad till 0". iFHermometesn Vindriktning. 2

S Celsius. = [61] = |
Decimaltum. SR

KIFS) KLE0 SEK LE6SNORISR | Kl. 9 | Kl. 6 | Kl. 2.) Kl. 9 = |

250504 VARE AD 09 ÅN JR SA 4 0 fe ar a VE [LSD FB RSK 20 [2 Eomt0l sä fs rö | GAN NR |

S.S.V. | Halfkl

1 | 25,44 | 25,33 | 25,21 | 41090] + 7,0 | + 8,0 |N.N.O. | N.N.O.| O.N.O.
2 | 25,14 | 25,18 | 25,21 | + 6,2 | +11,0 | + 8,3 | 0.5.0. | S. S. | Mulet

3 125,23 125,26 | 25,31 | +11,1 | +14,2 | +10,0 |-S.S.V. | S.S.V. | V.S.V.| Mulet

4 125,38 | 25,45 | 25,46 | +10,3 | +16,0 | +11,6 ! V.S.V. | S.0. S. Klart!

5 125,41 | 25,43 | 25,50 | +12,0 | +16,7 | + 9,6 | S.V. | Lugnt | Lugnt | Mulet

6 | 25,56 | 25,56 | 25,39 | +11,0 | +11,6 | + 8,6 | 0.5.0. | 0.5.0. | O.N.O. I Mulet |
7 125,45 125,49 | 25,48 | + 8,5 | +12,0 | + 8,0 | Lugot | Lugnt | O.N.O. | Mulet

8 | 25,45 | 25,39 | 25,25 | + 8,4 | +14,0 | +10,2 | 0.5.0. | 0.5.0. | 0.5.0. SR

9

25,19 | 25,17 | 25,13 | +13,2 | +19,0 | -+15,0 | V.S.V. | S.S.V.

| 25,14 | 25,18 | 25,19 | +15,0 | +17,3 | 413,0 | V.S.V. | V.S.V. | Lugnt | Mulet

11'| 25,17 | 25,17 | 25,16 | +12,3 | +18,3 | +12,1 | Lugnt | 8. 3 Sd
12 125,19 | 25,22 | 25,25 | +14,0 | +16,6 | +12,0 | S. | S.S.0. | S.S.0. | Halfkl
13 | 25,30 | 25,43 | 25,49 | + 7,0 | +10,2 | +10,0 | N.N.V.IN.N.V.| Lugot | Mulet
14 | 25,56 | 25,60 | 25,62 | +10,0 | +13,0 | + 88 | N. N. N. | Mulet
15 | 25,63 | 25,62 | 25,60 | +11,2 | +14,2 | +11,0 | N.N.O.| O.N.O. | N.N.O. | Klart

16 | 25,54 | 25,51 | 25,53 | +12,2 | 417,0 | +15,2 | N.N.O. | O.N.O. | Lugnt |; Klart
177) 25,54: | 25555 -1:25,57 IF 143 | +20,8 | +14,5 | Lugot | N.N. V.| Lugot | Halfkl.
18 | 25,61 | 25.63 | 25,64 | +16,0 | +21,0 | +14,1 | O.N.O. | V.N.V. | SS. |Halfkl.

19 | 25,58 | 25,52 | 25,47 | +18,6 | +22,0 | +15,2 | V.S.V. | V.S.V. | V.N.V. a

— — — — — AA

20 | 25,48 | 25,47 | 25,50 | +15,6 | +20,2 | +15,0 | N.N. V. | O.N.O. | Lugnt Re
24 | 25,50 | 25,53 | 25,60 | +13,4 | +16,0 | +12,0 | N. N. N. AE
22 | 25,65 | 25,67 | 25,69 | +14,0 | +19,5 | +16,0 | N. |O.N.O.] S:0. |Halfkl.
23 | 25,74 | 25,75 | 25,72 | +17,5 | +23,0 | +14,0 | S. | SSM. | SS. | Klart

24 | 25,71 | 25,67 | 25,64 | +19,5 | +27,0 | +22,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Klart
25 125,61 | 25,63 | 25,66 | +18,6 | +24,3 | +18,2 | V.S.V. | N.N.O. | O.N.O. | Halfkl.
26 | 25,69 | 25,62 | 25,53 | +12,0 | +19,0 | +12;2 | O.N.O:] V. | V.S.V. | Halfkl.
27 | 25,44 | 25,24 | 25,12 | +16,0 | +23,0 | -+21,0 | V.S.V. 1 SV. I V.S.V. |! Halfkl.
98 | 25/24 |25,18 | 25,11 | +10,3 | +17,0 | +14,0 | N.V. | V.N.V.] V. fn
29 25,11 | 25,17 | +12,6 | -+10,3 | +11,3 JV.N.V.] N.V. | V.N.V. | Halfkl.

d

30 | 25,16 | 25,18 | 25,24 | +13,2 | +18,0 | +10,2 | V.S.V. | V.S.V. | S.S.V. | Halfkl.
Su Kåt

| 25,425 | 25,415| +122,83| +16,97 | +12',70 | Nederbörden =1,604 dec. tum.
REKA SE 4
25,421 +14,17

STOCKHOLM, 1858. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT b

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 14. 18357. MD.

Onsdagen den 11 November.

Bref om Island. — Hr Mag. OTTO TORELL, hvilken i
sällskap med Mag. OLSSON GADDE, under sommaren besökt Is-
land, hade derifrån skrifvit till Hr S. LoVÉN, som ur hans bref
föredrog följande utdrag:

»Berufjord den 15 Juli 1857.

Efter femton dagars resa kommo vi i land, Pingstafton den
30 Maj, på Thorshamn i Thistilfjorden. Vi draggade der en vecka
med medelmåttig skörd. Bottnen var sandig lera, ej djupare än
16 fammar, så långt vi kunde hinna. Vi måste dagligen rida ett
par mil för att kunna sköta draggningen. Vädret omvexlande,
än godt, än snöyra. Ett farstall, derifrån vi om aftnarne utja-
gades af fåren, utgjorde arbetsstället.

Från Thorshamn sände jag med fartyget Anders Jacobson
till Raufarhamn, tätt under polcirkeln, nordost om Thorshamn.
Halfannan dags draggning gaf honom godt utbyte, bland annat
Cyprina Gaimardi, och den utsållade sanden har gifvit mig en
god efterskörd. — Samma dag han kom med fartyget, hitkommo
vi till häst. Sedan midsommarshelgen var öfver, började dragg-
ningen här. Omkring etthundrade arter Testacea har hittills va-
rit utbytet, utom en mängd andra hafsdjur af alla klasser. Men
i går måste arbetet afbrytas för det stormiga vädrets skuld. För

”) Denne, en erfaren draggare från Bohuslän, samt Vaktmästaren vid Anatomi-
salen i Lund, Cato, voro följaktige såsom biträden under resan.

— 320 —

en vecka sedan seglade Anders Jacobson ater till Thistilfjord;
rider derifrån på två dagar till Raufarhamn, och draggar der tills
han hemtas från fartyget, som han följer till Siglefjord och vi-
dare till Hofsås i Skagafjorden. Der skall jag efter bestämmel-
sen möta, hvarpå vi rida till Öfjord omkring den 1 September
och dragga der tills ett fartyg afgår omkring den 10—12 Okto-
ber. En skrapa, en låda med glas och flera tillbehör, har jag
fått afsända till Havnefjord, en mil från Reikiavik, der Cato, som
nu är bra inöfvad, skall dragga ensam 3—4 veckor, medan jag
går till nordlandet. — Från Thorshamn redo vi den 13 Juni och
kommo till Berufjord först den 23, ehuru vi tagit två nätter till
hjelp. Två till tre dagar uppehöllo vi oss dock på Eskifjord, sam-
lade mineralier och köpte vackra stuffer af dubbelspath, hvars
lokal förpaktas af Faktorn på stället. Vid Berufjord har jag
endast ett par gånger som hastigast hunnit ut att söka zeolither.
På hela vägen från Vapnafjord till Berufjord äro de lägst
liggande bergterrasserna alldeles afslipade och parallelt refflade.
Refflorna äro vackrare än jag sett dem i Sverige, ofta utslipade
till breda rännor. Ofta äro klipporna på länga sträckor glatt-
polerade. SARTORIUS V. WALTERSHAUSENS hypothes, att Isländ-
ska refflorna äro tillkomna genom hafsis, håller bestämdt ej streck -
på Österlandet. De iakttagelser jag kunnat göra äro naturligtvis
ytliga och knapphändiga, när de måste göras under en forcerad
resa, men jag tror refflorna stryka solfjäderlikt i förhållande
till bergsryggens riktning, och ej 1 rät vinkel deremot, som
det vanligen är i Schweiz. Ofta tror jag mig hafva sett SÄF-
STRÖMS stöt- och läsida, den sednare åt, den förra i riktning
från berget. Maånne ej. en sådan är naturlig der glaciererna be-
täcka och framskrida på bergets ytor och ej endast i dalarna
såsom i Schweiz? Har jag ej sett moräner, så var det något
som jag tror är svårt att skilja derifrån. |
Jag brinner af otålighet att nu få se hur det ser ut vid
sjelfva glaciererna, och det är mest derför jag valt den farliga
södra vägen under Jöklarna. Till Reikiavik är det härifrån om-

kring femtio svenska mil och sedan visst mer än trettio till Nord-
landet. För att komma fort hafva vi tillsammans tio hästar.»

»Svinafell vid Öräfa Jökul den 5 Augusti 1857,

Ridten hit har varit lång, och genom elakt väder obehaglig.
Från Berufjord till hit har jag sett refflor hela vägen. När man
gar öfver bergpasset Lonsheidi till sydlandet, äro refflorna tydliga
och midt för passets mynning ligger en grusås, som väl kan
misstänkas för en morän.

Utan bagage redo jag och GADDE i förväg till Heinaberg,
som ligger vid en af Klofa-jökelns många framskjutande armar.
Vi lade oss på hö uti en torfhydda, och följande dagen besteg
jag jökeln. Den sammanflyter med Skaulafells-jökeln, och nästan
tangerar en annan öster derom liggande. Framför jökeln voro
bergen slipade och refflade med stötsidan mot jöklarne, men reff-
lornas riktning stämde ej med jökelns närvarande, utan deremot
med den, som jökeln fått, om den, i händelse den varit större,
sammanflutit med den tangerande östra jökeln. En morän på
isen fortsatte sig från det mellan Heinabergs och Skaulafells-
jökeln liggande Havrefell. Under det jag följde Heinabergssidan
af Havrefell, fann jag ej refflor vid jökeln, men tydliga och
väl tecknade uti en stor klyfta, som sträckte sig från jökelns
sidomorän på sned genom bergets nedre del. När jag återvände,
följde jag deremot den andra jökelns, (Skaulefells) berget tange-
rande, sida och fann der på flera ställen de allra vackraste reff-
lor, dels omedelbart vid isen, dels inom sidomoränens område.
Märkligt nog voro refflorna på en klippa i vinkel mot hvarandra,
hvilket just utgör WALTERSHAUSENS bevis mot att Isländska reff-
lorna blifvit bildade af jökler.

Slutmoränerne bestå i allmänhet af mindre stenar, grus och
sand, ofta genomblött af jökelselfven, medan sidomoränerna utgö-
ras långt mera af stora stenar och block.

Mellan Heinaberg och Bredamarker-jökeln var jag uppe itre
fjälldalar, som baktill begränsades af uppe i bergen liggande jö-
klar, hörande till Klofa-jökeln. De voro särdeles instruktiva,

emedan de tydligen voro bottnar till gamla jöklar. Tvärsöfver
dalbottnen från sida till sida gingo bergterrasser afslipade och
refflade mot dalens insida, parallelt med dess längdriktning. På
sina ställen voro bergen i dalen skalformigt slipade.

Efter hvad jag nu sett i naturen, tror jag att den bergyta
jökeln först berör blifver stötsida. Om sedan läsida bibehåller
sig, eller äfven den afslipas, beror uppa jökelns massa och tids-
längden under hvilken den rör sig, m. fl. omständigheter. Af
gamla moräner har jag i en af dessa dalar sett bestämda spår.
Utmed den 8—10 geogr. mil breda Bredemarks-jökeln redo vi
under regn, som hindrade mig att se mycket. Här och der ligga
qvar en till två rader moräner, ibland långt framom jökelns nu-
varande. Den jökelså, som omedelbart framstörtar ur jökeln, an-
ses som Islands farligaste elf, ehuru den endast har ett lopp af
några hundrade famnar. Vi föredrogo, med våra vid de strida vatt-
nen temligen ovana hästar, att en timmas tid under regn mar-
schera öfver jökeln ofvan åns lopp, en väg som jag ej vet att
andra främlingar valt. Vandringen med våra hästar var föga
behaglig, men gick lyckligt, ehuru vi ofta hade skäl att frukta
motsatsen. Det var eget att se huru hästarne satte sig att åka
på isen, der den var brant. Sedan redo viröfver ändlösa vat-
tendrag, stundom breda och djupa nog, samt kommo sent omsi-
der till en menniskoboning, som ännu ligger i öknen.

Ett framskjutande fjell afbryter jökeln. Dess lägre partier
äro skållikt afslipade; äfven spår till moräner finnas.

Vid den första garden i Öräfa, Knappavellir, gjorde vi
halt, emedan der finnes en relatift liten brant jökel, som tydligt
företedde' FORBES'S »Dirtbands», äfvensom isen hade särdeles tyd-
ligt den bekanta blå och hvitbandiga strukturen. Angelägen att
komma derupp, kunde jag det likväl endast med afdragna stöflar,
och på detta vis gick jag der fyra timmar. Under återvägen var
det ändå nödvändigt, att långa sträckor hugga fotsteg, emedan
isen genom regn blef betydligt hal. Helbregda, fast sargad, kom
jag dock ned. Nästa jökel är Sandfells-jökeln, som utmärkes af
flera långt framför jökeln liggande moräner, till en del gräsbe-

— 329 —

vuxna. Svinafell skiljer denna jökel från Svinafells-jökeln, vid
hvilken jag nu uppehållit mig atta dagar. I morgon bryta vi
upp och skola söka passera de tva vadligaste elfverna på Island,
näst den nämnda jökelsån.»

»Öfjord den 15 September 1857.

»Föregåaende bref skrefs på sydlandet, nu är jag på nordlan-
det, ett godt stycke väg derifran. Under 8 dagar studerade jag
Svinafells-jökeln, som THIENEMANN förklarar vara obestiglig.
Denna jökel skiljes till större delen från den dermed parallela
Skaptafells-jökeln, genom Havrafell. Nedanom detta samman-
flyta de, medan en morän på isen antydde föreningslinien. På
och utmed denna begaf jag mig oförtöfvadt upp till det mellan
jöklarne liggande fjellet, men fann jökeln omöjlig att öfverskrida,
genom de talrika remmorna, hvarföre jag maste uppgifva hoppet
att här observera rörelsen. Följande dagen maste jag med min
vägvisares hjelp uppsöka den enda punkt, der han ansåg jökeln
tillgänglig från de omgifvande branta klipporna. Jag nådde jö-
keln, lyckades passera till andra sidan och måla ett stort hvitt
kors på motsatta klippan, på ett ställe der jag kunde komma
upp. En mätskala sattes sedan upp på ungefär midten af jökeln,
som jag sökte bestämma genom uret, men det befanns, att alla
signaler på det afståndet voro omöjliga. Jag måste derföre be-
qväma mig till att sätta skalan uppa en morän, bildad af två
sammanflytande jöklar af andra ordningen, och ungefär 3—400
alnar från fjellet. Moränen bestod af sand, grus och stenar, samt
stundom af stora block. Jag hade hårkors i en god Oberhäusers
kikare, som jag ställde efter korset på andra sidan och lät Cato
långsamt föra på skalan ett hvitt träkors, tills det slog in med
kikarens. Träkorsets ställning på skalan annoterades sedan. Upp-
ställningen skedde till en del under hagel :och störtskurar. Föl-
jande dagen begaf jag mig till stället, då skalan framskridit nå-
gra tum. På 6 dagar framskred jökelns ytmorän 23 alnar i det
närmaste. Jag har observationer för hvar dag, men har ej gjort

BH)

uträkningen ännu. Jag hoppas, att de ej slå felt på mera än en

— 330 —

tum; men större noggrannhet är jag ej viss på. Jag skall emel-
lertid aldrig mer begifva mig till en jökel utan Theodolith, som
är oändligt mycket bättre än denna oviga method. Hvar dag
hade jag en marsch, som jag fann värre och mer tröttande än
bestigningen af MHeclas topp. Isynnerhet var en lång väg, som
mäste göras på sjelfva sidomoränen, högst gemen. Marscherna
på fjellet högt öfver jökeln, hvartill jag dagligen tvangs, hade
det goda med sig, att jag fick en särdeles god blick öfver jökeln,
hvars nästan horizontala afdelning på det allra vackraste och
tydligaste företedde FORBES'S Dirtbands, som bildade stora curver
öfver isen. De blå och hvita banden voro särdeles väl utpreg-
lade, och hade den af FORBES observerade riktningen. Nevén,
som Isländarne kalla fönn, består af lager, liksom i Schweiz,
med skiftning i grönt, medan isen är mer eller mindre blå.

Först sökte jag refflor förgäfves, men fann dem dock efter
3—4 dagar ett godt stycke från glacieren, och högt öfver samma
på klipporna, som bildade dess ena sida. De voro så svara att
finna, emedan trappens yta mest var söndersprängd. Jag fann
dem emellertid alldeles tydliga och i samma riktning som jökeln.
Sedan lyckades jag tillsist, att under sjelfva jökelns ishvalf finna
vackra refflor, hvaraf jag tagit prof. Intet menskligt öga skall
kunna skilja dem från de öfver hela Island på basaltklipporna
förekommande refflorna. Ehuru man kunde urskilja deras rikt-
ning, voro de ingalunda parallela , hvilket ej gerna sidorefflorna
kunna blifva, i anseende till isens och fjellväggens ömsesidiga
läge. Refflorna 1 bottnen af jökeln böra deremot hafva parallel
riktning.

Så vidt jag begrep och hade tillfälle att observera, öfverens-
stämde Svinafells-jökeln fullkomligt med FORBES'S och ÅGASSIZ'S
beskrifningar öfver BSchweiz” glacierer. Till min ledsnad mäste
jag, för draggningarnas skull, bryta upp från denna jökel, till
hvilken jag längtar att återkomma.

Vi passerade lyckligen Skeidarar-jökelns båda elfver, af
hvilken den ena är mycket fruktad för sitt strida lopp, den an-

| SB

dra för sin blöta botten. Vid denna jökel räknade jag fyra bak-
om hvarandra liggande möräner, antydande jökelns olika utsträck-
ning under olika tider. Sedermera gingo vi en sällan gjord gen-
väg mellan Torfva-jökeln och norra sidan af Myrdals-jökeln. Jag
begaf mig upp på dess nedersta rand. Märkligt nog kunde jag
ej upptäcka, att den bestod af annat än härdnad snö, men hade
ej tid att undersöka huruvida detta var sjelfva- jökeln eller ett
stort derofvanpå liggande lager af snö. Jökelelfven från denna
sida förde mot regeln klart vatten. Sina betydliga jökelelfvar
har denna jökel på sydsidan. Vid Tindfjalla-jökeln var jag också,
men den företedde ingenting märkligt. Efter att hafva legat två
nätter mellan fjellen, kommo vi till bebodda trakter och nådde
foten af Hekla, hvars topp jag besteg, och tog ett par varma
lavabitar vid randen af dess crater. Red så till Geiser, som
efter flera dagars väntan visade sig 1 all sin prakt. För att
kunna återtaga draggningarna, red jag, utan bagage, med litet ost
och bröd till provision, en obebodd väg mellan Lang- och Arnar-
eller Hofs-jökel. En natt sof jag på en bädd af grästorfvor, den andra
på marken, och nådde ändtligen efter en skarp ridt Skagafjord. Der
| mottogs jag af den föga angenäma underrättelsen att draggningen
för Anders Jacobson misslyckats. Under de sex veckor, vi varit
skilda, hade han, till följe af storm och oväder, ej kommit mer
än 53 dag på sjön. En tur till Raufarhamn tillät honom endast
23 dags draggning. Pa Siglefjord tvangs han att dragga ensam,
emedan det var omöjligt att få folk till något pris. På Reikia-
vik har Cato varit för att dragga, men det går väl på samma
sätt der, ty fjorden är öppen för vindarna. Här är jag nu på
femte dagen, och är ur stånd, allt bemödande oaktadt, att upp-
drifva folk. Den 10 Oktober först ämna vi oss härifrån, om

vinden då medgifver afsegling.
Refflorna har jag emellertid fått reda på, på norra, östra och
södra kustlandet, liksom inom vestra delen af landet. Utom på
sydlandet tror jag mig temligen visst hafva sett gamla moräner

på ett ställe på nordlandet. '

RS ENSO NE

Det bekanta Olofsvatten, som skulle vara en gammal hafs-
vik, har jag besökt. Muytilus edulis var der temligen lik Öster-
sjöns. En torsk har jag derifrån. Mycket fick jag ej veta, men
fick betala dess mer penningar. Fjellridten från Geiser, på min-
dre än fyra dagar, kostade mig t. ex. 60 R:dr, nästan uteslutande
för följesmän.» ;

Enligt sednare underrättelser hade de resande den 15 Octo-
ber lyftat ankar vid Öfjord, och efter en mycket svär resa don
16 November lyckligen ankommit till Götheborg.

— 333 —

Om utbredningen af laf-arten Biatora cinnabarina i
Skandinavien. — Hr -J. ÅKERMAN meddelade följande:

»Den för sina skönt röda fruktsköldar utmärkta skorplafven
Biatora cinnabarina upptäcktes först af Pastor S. CHR. SOM-
MERFELT i Saltdalen i Norrige sällsynt vexande på enbuskar och
björkstammar, och beskrefs af honom i K. Vetenskaps-Akade-
miens handlingar 1823, under namn af Lecidea cinnabarina. Se-
dermera har den funnits af Prof. BLYTT i det sydligare Norriges
fjelltrakter icke under 1000 fot öfver hafvet, samt ytterst sällsynt
i Schweiz af SCHAZRER »ad infimos pinorum truncos locis udis in
alpibus Bernensibus». Slutligen har KOERBER i sitt Systema
Lichenum Germanie 1855 p. 206 anfört arten såsom funnen af
Vv. FLoTOW »an Fichten, Knieholz u. Birken im Hochgebirge
(Riesengebirge) äusserst selten». Ingenstädes har denna laf blif-
vit funnen i någon myckenhet vexande.

Under det jag efter en resa 1 norra Ångermanland, uti Örn-
sköldsvik den 30 September 1856 inväntade det från nordligare
orter kommande aängfartyget, som skulle återföra mig hem till
Stockholm, tillbragte jag såsom tidsfördrif några timmar på det
imvid staden belägna omkring 600 fot höga Åsberget , hvarifrån
man har fri utsigt öfver hvarje punkt, så väl af den lilla nya
staden, som af den stora och förträffliga hamnen, och som för
sin laf-vegetation icke saknar intresse. Under nedstigandet från
berget öfverraskades jag af ett litet tvinande granträd, som så
väl på stam som grenar var nästan fullsatt med ymnigt frukt-
bärande exemplar af denna sköna laf, som då för mjg var all-
deles okänd och hastigt påsedd ansågs vara en afvikande form
af Parmelia hematomma. Jag insamlade hvad som fanns på
nämnde granbuske och som mera sparsamt träffades på ett par
i närheten vexande smärre granar, men tidens knapphet för till-
fället medgaf icke vidåre efterforskning. Under en resa till sam-
ma trakt vid tidsskedet mellan September och October inneva-
rande år har jag funnit samma laf-art icke allenast vexande på
den branta sluttningen af Åsberget , i trakten mellan den nedre
skogbevexta delen och den öfre klippiga och nästan kala toppen,

— 334 —

utan äfven i den lägre belägna skogen omkring Örnsköldsvik till
omkring 3 mil norrut åt Arnäs samt vid Fröstdals hemman i Nätra
socken, 2 mil söder om nämnde stad, och slutligen i grannskapet
af Hernösand. På alla dessa ställen har den funnits i gles skog,
aldrig i tätt och frodigt växande, kanske mest på fuktiga ställen,
men äfven på torr och mager sandgrund, för det mesta på nedre
delar af små och förtvinande granar, men stundom äfven utlö-
pande på de minsta smågrenarne. På stammen af större frodiga
granträd fanns den ytterst sällsynt, atminstone fruktbärande, men
oftare på lågt sittande och utåt marken utbredda grenar. Den
hvita lafskorpan, hvilken, såsom SOMMERFELDT redan anmärkt,
mycket liknar den af Parmelia tartarea, betäcker helt och hållet
en mängd granstammar, och angifver redan på temligen långt
håll, hvar man skall söka lafven, men fruktbärande exemplar äro
mera sällsynta, och frukter träffas, besynnerligt nog, icke gerna
midtuti denna vidtutbredda skorpa, utan oftare samlade uti fäc-
kar af en och annan qvadrat-tums yta på den renare barken.
Blott på en tall och ett par aspstammar har jag sett lafven,
men ej på en enda En, ehuru jag granskat en mängd enbuskar,
och icke heller på björk.

Man synes kunna sluta af ofvannämnda förhållanden, att
denna lafart finnes på granbark i hela Ångermanland och troli-
gen äfven i de nordligare länen. Egendomligt är det, att den i
dessa östliga delar af Skandinavien träffas nästan uteslutande på
gran, samt nedstiger på låga platta landet, då den lika uteslu-
tande finnes på En och gammal björk på norska sidan, samt
blott i de högre fjelltrakterna.

Mag. THEOD. FRIES, som förlidne sommar gjort en resa till
de nordligaste delarne af Norrige, och som tillatit mig offent-

liggöra de iakttagelser, rörande B. cinnabarina, som han i bref till
Doctor STENHAMMAR och mig meddelat, skrifver härom följande:

»Enligt hvad jag har mig bekant, är denna laf en egentligen
för den högsta norden och de högre fjelltrakterna egendomlig art.
I Saltdalen är den enligt SOMMERFELDT redan sällsynt, men i
Ost-Finmarken är den högst allmän, synnerligen något upp på

— 335 —

fjellsluttningarne på enbuskar (Juniper. communis 7 nana); mera
sällan får man dock vackra exemplar af densamma. Ofta nog
finner man blott dess hvita, med någon vana lätt igenkännliga,
crusta, ännu oftare med ett eller annat apothecium, liknande
exemplaren i SOMMERFELDTS exsiccater. Stundom träffas den
långt ut på de smala grenarne; endast mera sällan på den nakna
veden af skadade enbuskar. På björk förekommer den nästan
endast vid roten på äldre träd, samt på kullfallna stammar. En
enda gång såg jag den på Empetrum. Utom Finmarken fann jag
den, men endast på En, i den flik af Finland, som jag som ha-
stigast i somras genomvandrade, samt på svenska sidan af gräns-
fjellen mellan Norrige och Herjeadalen, dock sparsamt och blott
1 öfre delen af Björk-regionen.»

— 336 —
Skänker till Velenskaps-Akademiens Bitblivtihel.
Af Kejserl. Franska Regeringen.
Annales des Mines, 1856: 5, 6.
Af British Association for the Advancement of Science.
Report of the 26:th Meeting, 1856.

Af The Museum of Practical Geology i Calcutta.
Memoirs of the Geological Survey of India. Vol I: p. 1. Calcutta
1856. 3:0.

Af Accademia RB. delle Scienze i Turin.
Memorie. Serie 2:a. T. 16.
Af Istituto J. B. Veneto delle Scienze &c. i Venedig.
Atti. Serie 3:a. T. II: 3—7. ;

Af K. Akademie der Wissenschaften i Mimnchen.
Abhandlungen: Philos.-Philologische Classe. Bd. VIII: 1.
Reden von v. Hermann, Hoffman, Jolly u. Martins.
Abhandlungen der Naturwissenschaftlich-Technischen Commission. Bd. 1.
Annalen der Sternwarte. Bd. 9.
Magnetische Ortsbestimmungen. Bd. 2.
LAMONT, J., Resultate aus den an der K. Sternwarte veranstalteten

meteorologischen Untersuchungen. Munchen 1857.

Af Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Wirzburg.
Verhandlungen. Bd. VII: 3. VIII: 1.

Af Bataviaasch Genootschap van Kunsten en Wetenschappen
5: i Batavia.

Tijdschrift voor Indische Taal-, Land- en Volken-Kunde. Deel. 3 —5.

Aj TPörfattarne.

BEnDzZ, H., Om Oprindelsen af Drejesygen hos Faaret. KjÄobenh.
1857. 8:0.

BoHEMAN, C. H., Insecta Caffraria annis 1838—1845 a J. A. Wahl-
berg collecta. Pars II. Holm. 1857. 8:0.

Vv. DUBEN, G., Johan August Wahlberg; elt minnesblad. Stockholm
1857. 4:0.

FayrE, F. C., Undersggelser "angaaende Inoculation af Vaccine- og
Chanker-Materie. Chra. 1857. 8:0.

LEBERT, H., Uber die Pilzkrankheit der Fliegen. s. 1. & a. 4:0.

SCHÖNBEIN, C. F., Fem smärre afhandlingar.

— 337 —

Bidrag till kännedomen om Afrikas Diptera. — Herr
Director LoEW 1 Meseritz hade inlemnat följande fortsättning af
sin i årgången 1856 p. 255, under förestående titel började af-
handling.

Fam. II. TABANIDAE.

j A) PANGONINA (tibiis posticis calcaratis).
Gen. 1. PAnGonra. LATR.

spec. 1. Panc. suavis, nov. sp. 2. — Flavescens, thorace
nigrovittato, abdomine nigrofasciato, antennis pedibusque
nigris, alis ochrascentibus ante apicem infuscatis, cellula po-
steriore prima aperta, vena transversa apicali appendiculata.
Palpi longi, acuminati, superius profunde sulcati. — Tong.
corp. 63—7 lin.
Cap B. Sp., Caffraria (WAHLB.)

spec. 2. PanG. brunnipennis, nov. sp. 2. — Atra, antennis pe-
dibusque concoloribus; thoracis lineis longitudinalibus, abdo-
minis incisuris maculisque dorsalibus trigonis flavido-griseis;
alis brunneis cellula posteriori prima aperta, vena transversa
apicali appendiculata. Palpi longi, acuminati, superius pro-
funde sulcati. — Long. corp. 8+ lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 3. Panc. biclausa, nov. sp. 2. — Atra, nitida, antennis,
pedibus alisque concoloribus, thorace antice punctis quatuor
albis signato, abdomine. rufo-marginato. Alarum cellul&e po-
steriores prima et quarta clausee, a margine remote. —
Long. corp. 74; lin. :
Caffraria (WAHLB.)
Gen. 2. Sirvivs. MEIG.
Secet. 1. O'emwli nudi
A) Terti antennarum articuli segmentum primwn furcatum.
spec. 4. Siv. denticornis, WirpbD. A & 2. — Flavidus, abdo-
minis vittulis duabus utrinque abbreviatis fuscis; alis lim-
pidis, basi, fascia obliqua subintegra, macula magna suba-
picali et margine antico fuscanis. — Long. corp. 51— 51 lin.
Synon: Silvius denticornis WirpD. Zweifl. I. 111. &.
Dichelacera binotata Mace. Dipt. exot. I. 1. 113.
SC

Caffraria (WAHLB.)

spec. 5. Siv. pertusus, nov. sp. SF. — Ater, alis concoloribus,
striola media pellucida; fronte, antennis pedibusque laete
flavo-ferrugineis. — Long. corp. 7$ lin.

Caffraria (WAHLB.)
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Oktober 1857.

— 338 —

B) Tertä antennarum articuli segmentum primum superius bre-
viter dentatum ut in plerisque Tabanis.

spec. 6. Sir. glandicolor, nov. sp. AP. — Glandicolor, nitidus;
ale pallide brunnege, vitta transversa irregulari subpellucida.
— Long. corp. 42 lin.
Caffraria (WAHLB.)
C) Tertii antennarum articuli segmentum primum ovatum.

spec. 7. Sir. cuneatus, nov. sp. A" & 84. — Brunnescens, in-
terdum piceo-niger, pedibus brunneis, alis cinereis, ad co-
stam brunnescentibus, basim versus angustioribuss= Long. -
corp. 4 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 8. Sir. confluens, nov. sp. F. — Obscure cinereus, ab-
domine sublateritio, brunneo-fasciato; alis infumatis, cellula
discoidali aperta. — Long. corp. 33 lin.
Caffraria (WAHLB.)
Sect. II. Oculi pilosi.
spec. 9. Sir. decipiens, nov. sp. 8. — Cinereus, opacus, pe-
dibus testaceis, thoracis lineis longitudinalibus et uniuscu-
jusvis segmenti abdominalis maculis binis rotundatis margi-
neque postico albidis; frons latissima, callo infero ingenti
quadrangulari brunneo, interdum nigro; ale hyaline stig-
mate obscure brunneo. — Long. corp. 51 lin.
Cap. B. Sp., Caffraria (WAHLB.)
Gen. 3. Curysops. MEIG. ;
Sect. I. Tibia postice ciliatre. ;
spec. 10. Currs. ciliaris, nov. sp. 2. — Flavido-cinereus tho-
race nigro-vittato, abdomine flavescente, nigrofasciato. Omnis
alarum pictura brunnea; basis ad primas usque venulas
tincta; fascia tramsversalis angustior, non oculata, postice
abbreviata; limbus costee cum vena prima longitudinali exit,
macula apicalis et umbra marginis posterioris desunt. —
Long. corp. 34 lin. ; :
-— Caffraria (WAHLB-.)
Sect. II. Tibix posticae non ciliate.

spec. 11. Curys. stigmaticealis, nov. sp. 2. — Niger, thorace
albido-bilineato, abdomine wnicolore, pedibus flavo nigroque
variis. Alarum pictura obscure brunnea; basis subpellucida;
limbus costa obscurus, latus, usque ad maculam subapica-
lem parvam extensus; fascia transversalis lata, integra, non
oculata, postice maculam pellucidam cellulis posterioribus
quartae et quintae communem includens; margo posterior
cinereo-limbatus. — Long. corp. 4+ lin.

- Caffraria (WAHLB.)

spec. 12. CHrrs. confluens, nov. sv. 8. — Niger, thorace cine-
reo-bilineato, abdomine unicolore, pedibus flavis, tarsis ob-
scurioribus. Alarum pictura obscure brunnea; limbus costa

— 339 —

obscurus, latus, usque ad maculam subapicalem mediocrem
extensus; fascia transversalis lata, integra, non oculata, po-
stice puncta duo pellucida includens; margo posterior a ma-
cula apicali usque ad fasciam transversalem brunneo- limbatus.
— Long. corp. 5 lin.

Cap: B. Sp.

B) TABANINA (tibiis posticis imermibus).
'

Gen. 4. Pronores nov. Gen.
Corpus latum, subdepressum, longe pilosum. Ala longae. Oculi
pilosi, in mare longe distantes. Facies deorsum spectans, hori-
zontalis. Ocelli magni. Antennarum articuli 1 & 2 longe pilosi,
tertius quinque-annulatus, segmento primo ovato. Rostrum breve.

spec. 13. PRrRon. nigricans, nov. sp. fo Niger, opacus, longe
flavo-pilosus, pilis atris AO alis nigricantibus. —
Long. corp. 37, lin. — Long. al. 31 lin.
Cap. B. Sp.

Gen. 5. TaBanus LIN.
Sect. I. Oculi pilosi.
spec. 14. Tap. strigiventris, nov. sp. 8.” — Cinereo-nigricans;,
abdomen superius brunneo-nigrum vittis duabus oequalibus
" integris, pallide flavido-cinereis, inferius flavo-rufescens; ale

limpide. — Long. corp. 64 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 15. TaB. fulvianus, nov. sp. 82. — Cinerascens, dense

ochraceo-tomentosus, ”Tabano fulvo simillimus sed angustior,
capite thoraceque magis depresso, fronte distincte latiore,
abdominis vittis lateralibus ochraceo-pellucidis usque in quar-
tum segmentum productis. -- Long. corp. 6 lin.
Caffraria (WAHLB.)
Sect. II. Oculi nudi. ;
A) Vena transversa apicalis simplex, non appendiculata.
a) Ale atrate. 8
spec. 16. TaB. biguttatus, WIED. I & 8. — Ater, alis conco-
loribus, apice cinereo-hyalinis, tibiis posticis ciliatis.
SF. abdominis segmentis tertio et quarto macula albida
signatis.
$. capite, thorace superius scutellogue flavo-pilosis.
Long. corp. 83—10 lin.
Synon. Tabanus biguttatus, WIiED. Zweifl. II. 623. |
Tabanus cilipes Maco. Dipt. exot. I. 4. 120.
Cap. B. Sp., Caffraria (WAHLB.)
b) Ale aut infuscate aut venis transversis fusco-limbatis.
spec. 17. TaB. sericiventris, nov. sp. 2. — Flavido-cinereus,
thorace non striato; abdomen räfescens, cinereo-sericeum ,
stria longitudinali media pallida duabusque hanc includenti-

— 340 —

bus nigricantibus pietum; als cinerex venis omnibus brun-
neo-limbatis. — Long. corp. 73 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 18. TaB. bovinus IL. 8.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 19. TaB. trisignatus, nov. sp. 8. — Brunneo-cinerascens,
thorace albido-vittato; abdomine brunneo-rufo, triangulis tri-
bus albidis in segmentis 2—4 positis signato. Al: cinereo-
hyalinge, venis transversalibus fusco-cinctis; callus frontalis
inferior et linea longitudinalis brunnescentes. — Long. corp.
8—81 lin.
Caffraria (WAHLB.)
c) Ale hyaline nec venis transversis fusco-limbatis.
spec. 20. TaB. serratus, nov. sp. 8. — Brunneo-cinereus, tho-
race albido-vittato; abdomen brunneo-rufum segmentis ulti-
mis nigrioribus; vitta media sequalis brunnea in omni quo-
que segmento triangulum album ineludens; callus frontalis

unicus, inferus, brunnescens. — Long. corp. 83 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 21. TaB. atrimanus, nov. sp. 2. — Nigro-cinereus, tho-

race albido-lineato; abdominis maculis trigonis, incisuris ma-
culisque magnis segmentorum lateralibus albido-cinereis; ven-
tre albido-pollinoso,' vitta longitudinali media lata nigricante;
antennz&e nigra; callus frontalis unicus inferus et linea lon-
gitudinalis nigricantes; vertex nigro-pilosus. — Long. corp.
61 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 22. TaB. variabilis, nov. sp. 2. — Cinereo-nigricans, tho-
race lineis duabus obsoletis albidis picto; abdominis seg-
menta albido-marginata, secundum utrinque macula albida
sublaterali permagna, sequentia maculis oblongis parvis albi-
cantibus signata; venter rubro-nigricans, nitidus, segmentis
omnibus albo-marginatis. Antenn, frontis callus unicus in-
ferus lineaqua longitudinalis integra et vertex atra. — Long.
corp. 443— 55 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 23. TaB. gratus, nov. sp. 2. — Cinerascens, thorace pal--
lide vittato; abdomen superius nigrum, pallide trivittatum,
vitta intermedia integerrima, lateralibus undulato-serratis;
antennee favo-ferrugineae; scutellum et pedes pallide rufe-
scentes; frontis callus inferior brunneus, superior ater; oculi
fasciati. — Long. corp. 54 lin.
Caffraria (WAHLB.)
B) Vena transversa apicalis appendiculata.
a) Ale maculate. 3
spec. 22. TaB. maculatissimus, MAcQ. 2
Synon. Tabanus maculatissimus Macq. Dipt. exot. I. 2. 121.
Cap. B. Sp. (WAHLB.)
b)

— 341 —

b) Ale immaculate.

spec. 25. TaB. insignis, nov. sp. P. — Nigricans, lineis duabus
thoracis postice abbreviatis fasciaque apicali albis; abdominis
segmentum secundum maculis sex albis, sequentia tribus sig-
nata. Ale hyaline stigmate brunneo. — Long. corp. 641 lin.
Caffraria (WAHLB.) ;
spec. 26. TaB. sulcipalpus, nov. sp. 9. — Nigro-cinereus, tho-
race cmereo-lineato, abdomine subtus flavescente, superius
triplice serie macularum flavido-cinerascentium parum distin-
ectarum signato; antennis rufis, apice atris; palpis flavescen-
tibus angustis, longitudinaliter sulcatis. Ale cimereo-hyalinge
stigmate obscure brunneo.. — Long. corp. 5& lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 27. TaB. luteolus, nov. sp. Q. — Luteolus, pedibus con-
coloribus, fronte angusta immaculata, antennis Iste ochra-
ceis, oculis non fasciatis. — Long. corp. 53 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 6. HaEmarorora. MEIG.

LÄ
A) Tibie omnes cingulis duobus albidis.

spec. 28. Harmar. duplicata, nov. 'sp. 2. — Ala obscure nigro-
cinere&e, lineolis undulatis geminis flavescentibus pictae. —
; ) UN
Long. corp. 51 lin.
Cap. B. Sp.
B) Tibie intermedic et postice cingulis duobus albidis.

spec. 29. Hasemar. obscura, nov. sp. AP. — Antennarum arti-
culus primus percrassus, ater; scutellum totum obscurum ;
alarum lineola pellucida apicalis simplex, valde undulata,

bis interrupta, antice latior. — Long. corp. 5 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 30. HaEmar. scutellaris, nov. sp. 2. — Antennarum arti-

culus primus distinete incrassatus, obscure brunneus; scu-
tellum flavescenti-cinereum, lateribus obscurum; alarum li-
neola pellucida apicalis simplex, angusta. — Long. corp.
51-—53 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 31. HaEmar. recurrens, nov. sp. 9. — Antennarum arti-

culus primus perparum incrassatus, brunneo-niger; scutellum
flavido-cinereum, lateribus obscurum, alarum lineola pellucida

apicalis duplex. — Long. corp. 5 lin.
Cap. B. Sp.
spec. 32. HaEmar. bistrigata, nov. sp. 9. — Antennarum arti-

culus primus incrassatus testaceus; alarum lineola pellucida
apicalis flexuosa, interrupta, parum distincta; pedes testacei,
tibiis anticis gracilibus. — Long. corp. 4 lin,

Caffraria (WAHLB.)

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 9. 2

spec. 33. Harmar. circumseripta, nov. sp. 2, — Antennarum
articulus primus non incrassatus, brunnescens; alarum lineola
pellucida apicalis distinctissima, simplex, modice arcuata, in
ipso margine usque in quintam cellulam posteriorem pro-
ducta; pedes brunneo nigro-que varii, tibie anticae dilatatae.
— Long. corp. 44 lin.
Caffraria (WAHLB.)
0) Tibice intermedie cingulis duobus albidis.
spec. 34. Haemar. dorsalis, nov. sp. 9. — Faciei pars superior
ater; autenna atra, articulo primo modice incrassato, tertio
lato, brevi; thoracis dorsum vitta media latissima albicante
duobusque punctis adjacentibus albis ornatum; scutellum al-
bicans; ala nigro-cimereae, maculis albicantibus irregularibus
variegate. — Long. corp. 43 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Fam. HI.z THEREUIDA.

Gen. 1. Ecrtinormyncnus MaAca.
spec. 1. Ecrin. alternans, nov. sp. I & P. — Nudus, niger,
abdominis segmento secundo albo-marginato; als cinereo-
hyalinge fasciis duabus transversis integris nigris, prima an-
gustiore in media ala sita, secunda latissima subapicali. —
Long. corp. 33 lin. — Long. al. 3 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 2. THEreEva. LATR.

spec. 2. Tuer. brachycera, nov. sp. S. — Nigricans, albo-
villosa, pedibus nigris, tibiis tarsisque anterioribus testaceis,
posticis obscure brunneis; antennarum articulo tertio breviter
ovato, brunneo. Ale cinerexe, ante venam longitudinalem
primam brunner, stigmate obscure brunneo, cellula posteriore
quarta aperta. — Long. corp. 33 lin.

Caffraria (WAHLB.)

Fam. IV. ASILID/E. |

4. DASYPOGONINA.
A) Tibie antice calcarate. '

Gen. 1. Lararus LOEW.

Sect. I. Setae mystacina dur.
spec. 1. Larp. pulchriventris, nov. sp. A. — Thoracis flavido-
grisei vittae obsoletae; abdomen rufum, margine segmento-
rum postico angustissimo maculisque segmentorum lateralibns
parum conspicuis albido-pollinosis. Ala hyaline ad apicem
et marginem posticum late sed dilutissime cinereze; cellula
posterior quarta valde angustata. Pedes brunneo-testacei.
Setee mystacinre albide. — Long. corp. 67 lin. — long.

al. 5 lin.
Caffraria (WAHLB.)

— 343 —

» spec. 2. Lap. cuneatus, nov. sp. 2. — Thoracis vitta unica lata,
integra, cuneata, brunnea. Abdomen ferrugineum, postice
segmentorum margine apicali maculisque lateralibus non bene
determinatis nigris obscuratum. Ale dilute brunneo-flave-
scentes, ad apicem et marginem posticum distincte cinerexr,
ceellula quarta posteriore apice parum angustata. Pedes fer-
ruginei apicem versus obscuriores, setis rufis. Sete mysta-
cin& albide. — Long. corp. 104 lin. — long. al. 83 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 3. Lar. gracilipes, nov. sp. 2. — Thoracis cinerascentis
vitta unica lata, integra, cuneata, brunnea, antice cinera-
scente; abdominis obscure ferruginei segmentis secundo et
tertio attenuatis rufo-testaceis. Ale brunnescentes ante ve-
nam longitudinalem primam brunnexe, ad apicem late, ad
marginem posticum anguste sed distincte brunneo-cinerese;
cellula posterior quarta apice parum angustata. Facies et
frons flavidae; setee mystacinee albida. — Long. corp. 7 lin.
— long. al. 744; lin.
(Observatio: Forsitan Lapari pedunculati femina, sed frons flava, vitta

thoracis antice latior, ale angustiores et minus obscura angulo
interiore non hyalino vinculum conjugale in dubium revocant.)

Caffraria (WAHLB.)

spec. 4. Lar. pedunculatus, nov. sp. AS. — Thoracis cinera-
scentis vitta latissima ex tribus connata, antice et postice an-
ö gustior, brunnea. Abdomen nigrum segmentis 2—4 tenuis-
simis rufo-testaceis. Ala brunne&e cellularum posticarum
disco dilutiore, angulo interiore hyalino; cellula posterior
quarta apice modice angustata. Frons nigra, facies flavida;
setaee mystacinae albide. —- Long. corp. 73 lin. — long. al.
745 lin. ; ;
Caffraria (WAHLB.)

Sect. II. Set&e mystacine quatuor.

| spec. 5. Lap. maculiventris, nov. sp. 2. — Thoracis flavido-
grisei vittis tribus olivaceo-brunneis parum separatis; abdo-
mine ferrugineo, segmentis omnibus macula nigra notatis.
Pedes brunneo-ferruginei apieem versus obscuriores. Facies
testacea pallidissime flavido-pollinosa; setee mystacinae albidae;
antenn rufae. Ale brunnescentes cellula posteriore quarta
apice magis angustata. — Long. corp. 8 lin. — long. al.
73 lin. 4

2 Caffraria (WAHLB.)

spec. 6. Lar. caliginosus, nov. sp. I. — Ater, facie, thoracis
-margine laterali pleurisque pallidissime favido-pollinosis,,
pleurarum vitta anteriore verticali et parte postica brunneo-
pollinosis. Abdomen rufum, segmento primo ultimisque nigris.
Tamell&e anales inferiores rufee. Pedes obscure brunneo-
ferruginei apicem versus obscuriores, setis nigris. Ala nigrae

— 344 —

cellula posteriore quarta apice modice 'angustata. Sete my-
stacinae nigre. — Long. corp. 61—7 lin. — long. al. 43—
52 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 7. Lap. funestus, nov. sp. Sf. — Ater, facie et thoracis
limbo laterali pallidissime flavido-pollinosis; pleure atrae
brunneo-pollinosXe. Abdomen cum forcipe anali magno atrum,
nitidum, segmento secundo toto et maxima tertii parte rufis.
Pedes ferrugineo-bruunei apicem versus obscuriores, setis nigris.
Ale nigre cellula posteriore quarta apice parum angustata.
Set mystacine nigre. — Long. corp. 63 lin. — long.
al. 6 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 8. Lap. melasomus, nov. sp. 2. — Ater, facie et thoracis
opaci limbo laterali pallidissime flavido-pollinosis, abdomine
nitido, pedibus ferrugineo-brunneis, tibiarum apice tarsisque
nigrioribus. Pleurae sub basi alarum obscure ferruginee,
brunneo-pollinose. Ale hyaline, apice latissime sed dilute
cimerez. BSetae mystacine&e albidae. — Long. corp. 53 lin. —
long. al. 53 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 9. Lar. bicolor, nov. sp. 2. — Ater, facie albo-pollinosa,
thoracis opaci limbo laterali pallidissime favido-pollinoso,
abdomine nitido, pedum nigrorum tibils nisi apice et extre-
ma tarsorum basi brunneo-ferrugineis. Pleura totae nigra,
brunneo-pollinose. Ale hyaline, apice late sed”dilute ci-
nere&. Sete mystacine albide. — Long. corp. 8 lin. —
long. al. 63 lin.

(Observatio: An femina Lapari funesti?)
Caffraria (WAHLB.)

spec. 10. Lar. squalidus, nov. sp. 2. — Thoracis dorsum brun-
neum vittis tribus obsoletioribus olivaceo-brunneis; abdomen
atrum nitidum, lateribus interdum piceum; pedes ferrugineo-
brunnei femoribus superne nigrioribus. Ale brunnescentes,
basi parum dilutiores, solita in hoc genere longitudine. Setze
mystacin&e nigre, valide. — Long. corp. 73 lin. — long. al.
6— 674, lin.

Caffraria (WAHLB.)

Gen. 2. PEGESIMALLUS, Nov. Gen. ;
Forma Lapari, sed corpore toto dense et longe piloso diversus.
Caput latissimum. Facies lata, valde convexa, non tuberculata.
Mystax pilosus absque setis, densus, usque ad antennas adscen-
dens. Antennarum aticuli basales breves, articulus terminalis
clavatus, precedentibus simul sumtis longior, margine supero
nigro-pilosus; stylus terminalis brevissimus, verruciformis, articulo
secundo immerso, vix conspicuo. Thorax svalde convexus et ab-
domen dense pilosa, setis nullis intermixtis. Pedes graciles, tibia

— 3I3HDd —

anticx apice calcarate; metatarsus anticus basi fuleratus. Alarum
cellul&e posteriores ommnes aperte, quarta apice angustata; cellula +
analis in ipso ale margine clausa.
spec. 11. PEGES. ursinus nov. sp. S. — Ater, longe atro-pilo-
sus: antenna ochracex; thorax et scutellum opaca, margine
laterali pallide cinereo-pollinoso; abdomen lere, nitidum.
Pedes obscure badii, tarsi apicem versus brunneo-nigri. Ale
albide, parum nitentes, venis ochraccis, stigmate nullo. —
Long. corp. 43—43 lin. — long. al. 44! lin.
Cap. B. Sp.
Gen. 3. LaGopras, nov. Gen.
Laparo affinis, corporis gracilitate et pedum tenuitate Leptogastro
simillima, sed tibiis anticis armatis, tarsis longioribus, alis latio-
ribus basi non cuneatis, facie lata longe diversa. — Caput latum;
vertex excavatus, tuberculus ocellorum magnus; facies convexa,
non tuberculata; mystax magnus, parcius pilosus. Scutellum cou-
vexum, nudum. Abdomen tenuissimum, elongatum, non setosum.
Arma maris copulatoria ut in Lapari speciebus. Pedes gracillimi,
elougati; tibie antice spina terminali adunca, metatarsus anticus
basi fuleratus; pulvilli distineti; tarsi postiei maris densissime
plumati. Alarum cellule posteriores ompes apertae, analis in ipso
ale margine clausa. Antennarum articulus tertius clavatus.

spec. 12. Lac. albidipennis, nov. sp. &. — Albicans, ultimo
abdominis segmento et appendicibus analibus nitidis, ex parte
rufis, alis albido-hyalinis. Pedes brunneo-testacei, femoribus
et tibiis posticis excepta parte apicali pallidius testaceis,
apice tibiarum -auteriorum tarsisque anterioribus obscurius
brunneis; set& tibiarum tarsorumque alb, longe; apex ti-
biarum posticarum tarsique postici squamis longis brunneo-
nigris densissime pennati. Ala nude, summo tantum apice
SErOSropIer pilosul&e. — Long. corp. 63—064 lin. — long.

al. 45544 lin.

Caffraria (WAHLB.)
spec. 12 b. Lac. albidipennis? 2. — Thorace favido-cinereo sub-
nudo, pleuris et capite albo-flavidis, abdomine obscurius ci-
nereo, segmentis ultimis nitidis, maxima ex parte rufis, alis
hyalinis vix albidis. Antenn&e rufo-flave (articulus tertius
deest). Pedes brunneo-testacei, femorum posticorum tibia-
rumque posteriorum basi pallidiore, tibiarum omnium summo
apice tarsisque obscurius brunneis. Set tibiarum tarsorum-
que albe, lounge. Alx nude; cellula submarginalis posterior
tota, cellula submarginalis anterior fere usque ad radicem
nervi transversi apicalis et cellula marginalis adhuc longius
pilis microscopicis vestite. — Long. corp. 61 lin. — long.
al. 42 lin.
(Observatio: Hanc feminam Lag. albidipennis esse mihi persuasum
habeo, quamquam' pilositas in apice alex mazis repanda sententiam
meam dubiam reddere videtur).

Caffraria (WAHLB.)

— 346 —

B) Tibie antiee non calcarate.

Genera in hac divisione militantia difficilius distinguuntur;
ea, quibus species hic enumeranda ascripta sunt, hoc modo

disponuntur:
A. cellula posterior secunda promota in
primam, tertia dilatata . . . + «+

B. cellula posterior secunda non pro-
mota in primam, tertia non dilatata.
ÅA. stylus antennarum non setiformis,
articulo tertio semper brevior,
scpissime multoties brevior.
a. pulvilli adsunt.

&. occiput tumidum .. ..> >

BP. occiput non tumidum.
T- tibie postice graciles, non
celavatce.
1. rostrum incurvum. . . .
2. rostrum rectum.

" facies non tuberculata .
"" facies eximie tuberculata
TT. tibie postice crassiusculcm,
clavate.
abdomen compressum . .
2. abdomen nec compressum,
nec latum.

stylus antennarum apice
PUOSUS SöS ers olesiis Rn ee
stylus antennarum åpice
non pilosus.

LJ

9 cellula discoidalis non

CLONG ALA War sin ISER Ale rele
cellula discoidalis valde
ElONGALAEE Ne egsnsede

00

3. abdomen latum > . : . +

b. pulvilli desunt
0. tibice postice graciles. . . .
B. tibie postice valde incras-
SAC. Seele l hej je Tee
D. stylus antennarum setiformis, ar-
ticulo tertio minuto multoties lon-
(SOLENS BSR NO O NE sr SA LO Ob ODLA

Gen. 4.
Sect. I.
spec. 13.

Microstyrtur MACQ.

Microstrrum. MCQ.

ÖS
5

TERATOPUS NOV.
XrpHocErus MCQ.

SCYLATICUS NOV. g.

HYPENETES NOV. g. -

SPANURUS NOV.

8:

OLIGoP0GON LOEW.

HororoGon LOEW.

RHABDOGASTER NOV. g.

DiScocEPHALa MACQ.

LEPTOGASTER MEIG.

LastocnNEmUS LOEW.

Danmanis WIED.

Mystax usque ad antennas adscendens.
Microsr. simplicissimum ILoEw, SS. — Totum obscure

flavido-cinereum, mystace et palporum pilis pallide flavescen-

; — 347 —

tibus. Ala hyaline, venis brunneis, versus marginem po-

steriorem multo tenuioribus; cellula posterior prima clausa.

— Long. corp. 10 lin. — long. al. 72 lin. ;
Port Natal, Mozambique. (PETERS)

Sect. II. Mystax ab antennis longe distans.
A. Mystax densus, multisetosus.

spec. 14. Microsr. validum, nov. sp. AA. — Atrum; thorax
polline brunneo dense tectus, non vittatus; abdomen se-
gmentis 1—4 opacis, utringue macula magna laterali rotun-
data pallidissime flavido-pollinosa signatis, segmentis sequen-
tibus nitidis, Pedes nigri, nigro-spinosi; tibia femoraque
pilis pallidis cinerascentia. Ala fuscee, venis ommnibus ochra-
ceis, ad marginem anticum ochrascentes. Occiput palpo-
rumque basis flavido-pilosa, palpi nisi basi et antennarum
articuli basales nigro-pilosi. Frons, facies et mystax flavo-

albidi. — Long. corp. 113—112 lin. — long. al. 83 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 15. Microsr. gulosum, nov. sp. S. — Nigrum, pleuris

leviter, thoracis dorso vix levissime albo-pollinoso, non vit-
tato; alis nigro-brunneis, ima basi et ad primum coste di-
midium ochrascentibus. Facies albo-micans; mystax densus,
longus, albidus; antennae nigra, nigro-pilose; gena et occi-
put albo-pilosa; palpi nigri, nigro-pilosi. Thorax, scutellum
et abdomen nigro-pilosa, collo, pleuris summoque forcipis
analis apice albo-pilosis. Pedes brunneo-nigri, maxima et
parte nigro-pilosi, pilis albidis in femoribus erebre admixtis;
tibixe postice in duabus prioribus lateris inferioris partibus
albo-pilosee; tarsorum posticorum articuli tres ultimi extus
albo-pilosi: — Long. corp. 10 lin. — long. al. 744 lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 16. Mrcrosr. ignobile, nov. sp, AP. — GCinereo-nigrum,
opacum, superius nigro-pilosum, inferius sordide albido-pilo-
sum, thorace non vittato, facie abdominisque limbo laterali
dense, pleuris leviter cinereo-pollinosis, alis nigro-brunneis,
venis ferrugineo-ochraceis. Pedes nigri, tibis intermediis
basi, tibiis et metatarsis posticis nisi apice albido-pilosis, tar-
sorum posticorum articulis tribus ultimis extus albido-pilosis
et albido-setosis. Forceps analis atra, nitida, nigro-pilosa,
apice albo-pilosa. — Long. corp. 93 lin. — long. al. 64 lin.
Caffraria (WAHLB.)

B. Mystdx tenuis, paucisetosus.
spec. 17. Microst. aterrimum, nov. sp. I & P2. — Atrum, opa-
cum, alis concoloribus, breviter nigro-pilosum, facie brunneo-
micante, occipite fulvo-piloso, pleuris brunneo-pollinosis.
&. alis basi albis, abdominis segmentis 2—5 albido-margi-
natis, forcipe analt atra, nitida.

— 348 —

2. alis basi brunneo-hyalinis, abdominis segmentis 1—5 to-
tis atris, opacis, sequentibus atris, nitidis.

Long. corp. 83—94 lin. — long. al. 63 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 18. Microst. dispar, nov. sp. S&P. — Gracile, nudiu-

S sculum, thorace obsoletissime vittato, pedibus nigris, femo-
rum tarsorumque basi et tibiis posticis seepissime brunneis.

&. obscure brunneus, facie, fronte pleurisque concoloribus,
nigro pilosus, abdomine ochrageo, summa basi et apice
atro, alis brunneo-nigris, mystace nigro.

2. griseo-cinerea pleuris concoloribus, facie flavido-pollinosa;
albido-pilosa, pilis antennarum, palporum anteriorisque
thoracis dimidii nigris, abdomine atro; limbo laterali ci-
nereo, dorso ex parte' rufo-ochraceo, alis hyalinis, levis-
sime cinerascentibus.

Long. corp. 9i—103 lin. — long. al. 73—73 lin.
Caffraria (WAHLB.)
Gen. 5. TEratorus nov. Gen.
Caput parvum, occipite valde tumido, vertice non excavato, tu-
berculo ocellorum magno, facie parum lata, tuberculo faciei valde
protuberante, mystace mnmniagno, rostro medioceri subadscendente.
'Thorax et abdomen hirta, non setosa. Pedes graciles. Ala late,
cellula posteriore quarta clausa. Corporis figura Xiphocero non
dissimilis.

spec. 19. Terar. cyaneus, FABR. 82. — Nigro-pilosus, nigro-
cyaneus, nitens, alis pedibusque concoloribus, thoracis dorso
atro opaco, halteribus nigris. — Long. corp. 6 lin. — long.
als ln,

Synon: Asilus cyaneus FBR. Mant. Ins. II. 361. 35.
FEBR. Unt. Syst. IV. Sem 52.
Dioctria cyanea FBR. Syst. Antl. 150. 3.
WiED. Zweifl. I. 366. 5.
Caffraria (WAHLB.)
Gen. 6. Xirunocerus Macao.
spec. 20. Xipnoc. cruciger, hov. sp. 2. — Ater, facie aurea,
mystace aureo-fulvo, antennis pedibusque gambogiis, scutello
thoracisque dorso rufis, vitta media maculisque duabus nigris
crucis signum efficientibus. Ale fulve apice latissime brun-
nee, cellula posteriore quarta clausa. Abdomen segmentis
1—4 atris opacis, segmentorum 2—4 margine postico sape
rufo, lateribus macula albida signato, segmentis 5 & 6 leviter
albido-pollinosis, segmento septimo atro nitido, superius le-
vissime albido-pollinoso, segmento septimo atro, nitido, su-
perius levissime albido-pollinoso, segmento octavo rufo. —

Long. corp. 73 lin: — long. al. 51 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 21. XipHoc. quadrimaculatus, nov. sp. F. — Ater, sub-

opacus, antennis rufo-brunneis nigro-pilosis, facie albomicante.

— 349 —

mystace atro, thoracis maculis quatuor in angulos positis
obscure rufis, abdominis segmentis 2—53 margine posteriore
lateribus albo-flavido, forcipe anali brunneo-rufa, pedibus
pallide badis, dimidio basali femorum anteriorum atro. Ale

brunnege, cellula posteriore quarta aperta. — Long. corp.
51 lin. — long. al. 4-lin. 5
Cap. B. Sp.
spec. 22. NXipnoc. unifasciatus, nov. sp. Af. — Ater, opacus,

antennis, mystace pedibusque concoloribus, alis nigro-brun-
neis, cellula posteriore quarta aperta, inaculis quatuor in
thoracis angulis positis rufis. Abdominis segmentum secun-
dum fascia latissima subinterrupta albo-pollinosa, segmento-
rum 3 et 4 margo posterior lateribus, segmentorum sequen-
tium totus favo-rufus. — Long. corp. 33 lin. — long. al.
22 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 7. Scrraricus, nov. Gen.
Jn omnibus Xiphocero simillimus, sed rostro recto nec adunco
diversus. Cellula posterior quarta aperta, apice angustata.
spec. 23. Scrrar. zonatus, nov. sp. A & 9. — Flavido-cinereus,
antennis nigris, facie mystaceque albidis; thorace nigro-vittato,
vittis in femina brevius pilosa distinetioribus, media antice
valde dilatata linea pallida divisa, lateralibus angustissime
interruptis. Abdomen fasciis subrequalibus nigris, forcipe
anali maris et ultimo segmento feming atris. Ale brunneo-
cimeresxe, margine antico sublutescentes. Pedes mellei, apice
tibiarum tarsisque in utroque sexu nigris.
SS. femoribus nigris, plaga subapicali mellea.
2. femoribus melleis, extrema anteriorum basi nigra.
Long. corp. 6—561 lin. — long. al. 475 — 43 lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 24. Scrrar. laticinetus, nov. sp. 8. — Niger, antennis
brumneis, facie albida, mystace rufescente, thoracis limbo la-
terali, scutello pedibusque rufis, femoribus superius nigro-
plagiatis. Abdomen cingulis alternantibus nigris albido-pol-
linosis et alteris flavo-rufis insigne. Alarum dimidium an-
terius obscure brunneum, posterius cinereo-hyalinum. — Long.
corp. 6q, lin. — long. al. 445; lin,

Cap. B. Sp.

Gen. 8. HrPENETES , nov. Gen.

Asiliformis, setosus, faciei tuberculo mystaceque permagnis, rostro
magno recto, palpis longis, antennarum articulo tertio praeceden-
tibus simul sumtis parum' longiore, clavato, basin versus valde
attenuato, quasi pedunculato, stylo terminali brevi, crasso, biarti-
culato; scutello apice setis perlongis armato. Pedes setosi femo-
ribus satis validis, tibiis non clavatis. Ale lata, cellulis poste-
rioribus apertis.

spec. 25. HPrEn. stigmatias, nov. sp. S. — Nigricans, capite,
thorace et segmentorum abdominalium margine postico ci-
nereo-pollinosis, pedibus brunneo-nigris; femoribus tibiisque
anterioribus postice brunneis, femoribus posticis superius stria
brunnea signatis. Ale margaritaceo-albae venis flavo-brun-
neis, transversis incrassatis obscurioribus, macula oblonga
nigro-brunnea inter venam longitudinalem primam et secun-
dam, radici ven&e tertie vicina. — Long. corp. 53 lin. —
long. al. 4 lin.

Caffraria (WAHLB.)

Gen. 9. Spanurvs, nov. Gen.

Asiliformis, abdomine valde compresso; facie modice convexa,
non tuberculata; mystace ab antennis parum remoto; rostro recto,
obtuso; vertice parum excavato; femoribus validiusculis, tibiis
posticis crassis. Antenne angustae, articulis basalibus parvis,
tertio lineari, styli subulati articulo primo abbreviato, secundo
elongato. Ala totaee dense pubescentes, cellula discoidali elongata,
furca venzee longitudinalis tertiee fere ter longiore quam pedunculus,
cellulis posterioribus omnibus apertis, quarta non angustata.
spec. 26. Spanur. pulverulentus, nov. sp. 2. — Nigricans, facie,
humeris, thoracis limbo postico, dimidio pleurarum posteriore
et ultimo abdominis segmento rufis, totus polline flavido-
ciuereo dense obtectus, abdomine maculis permagnis trigonis
atris, nitidis signato. Pedes rufo-testacei, femoribus poste-
rioribus tibiisque posticis inferius atris. Mystax tenuis, al-
bidus, pilis supremis nigris. Palpi, antennee, posterior tho-
racis pars et margo scutelli nigro-pilosa, femora postica in-
ferius setis nigris armata. Ale brunneo-cinereze, ad margi-
nem anteriorem sublutescentes, venis brunneis, venz costalis
segmento secundo, auxiliaris apice et prime longitudinalis
parte altera ochraceis. — Long. corp. 4 lin. — long. al.
31 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 10. ÖOricoro6on LOEW.

spec. 27. OniGop. penicillatus, nov. sp. A. — Ater, abdomine
violaceo-resplendente, femorum, tibiarum tarsorumque basi
brunnescente, alis limpidissimis, cellula discoidali valde mi-
huta. Facies, pleur& cum coxis, metanotum et abdominis
margo lateralis polline albo-cinereo vestita; thoracis dorsum
brunneo-pollinosum, opacum. — Long. corp. 23 lin. — long.
al. 2$ lin.
; Caffraria (WAHLB.)
Gen. 11. Hotorocon LoEw.
spec. 28. Horor. fugar, nov. sp. A & PL. — Ater, nitidus, pilis
albis, longis sed raris, in abdominis dorso brevibus vestitus;
facies albido-pollinosa; mystax albus, superius tenuis; halte-
res albi.

— 350 —

&. thoracis margo lateralis pleurseque vix levissime albido-
pollinosae, segmentorum abdominalium angulns posterior
pallide cinereo-pollinosus. 'Pedes nigri, femorum apice
tibiisque rufo-brunneis. Ale pure hyalinge.

8. thoracis macula scapulari et margine laterali, scutello
pleurisque cinereo-pollinosis; segmentorum abdominalium
margine laterali et angulo postico cinereo-pollinosis. Pe-
des brunneo-rufi.” Ale hyalinae, dimidio secundo cine-
rascente, apicem versus dilutiore.

Long. corp. & 23 lin. — P2 3; lin. — long. al. S
2 lin. — 2 3 lin. /
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 12. RuHABDoOGASTER nov. Gen.

Nudus, Leptogastro simillimus, sed facie lata, alis nonnihil lon-
gioribus,-halteribus permagnis et pulvillis distinctis diversus.

spec. 29. RHsaBboc. nudus, nov. sp. A. — Flavido-cinereus, tho-

race obscurius vittato, abdomine linea longitudinali et mar-

gine segmentorum postico atris. Pedes brunneo-rufi, tibia-

rum posticarum apice tarsisque obscurioribus, femoribus po-

sticis litura nigra signatis. Ala hyalin& dimidio apicali sub-
cinerascente. — Long. corp. 51 lin. — long. al. 33 lin.

Cap. B. Sp.

Gen. 13. DiscocErHara MACQ.

spec. 30. Discoc. cafra Macq. AI & 2. — Opaca, cinereo-
nigricans, thoracis dorso cinereo-brunneo, atro-vittato. An-
tennze, palpi pedesque nigri. Halteres sordide albi. Ale
nigre, apice et margine postico dilutioribus. Pili et setae
omnes sordide flavicantes; pili, thoracis longi. Abdomen
feming obscurius quam abdomen maris. Arma copulatoria
maris rufa. — Long. corp. A 2 lin. — 82 23 lin. — long.
al. A 24 lin — 8 3 lin.

Synon: Discoc. caffra Macq. Dipt. exot. Sppl. I. 70. 4.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 31. Discoc. umbripennis, nov. sp. FA & 2. — Opaca, tho-
race brunneo-vittato, antennis palpisque nigris, alis brunneo-
nigris, pilis et setis omnibus albido-flavicantibus, pilis tho-
racis brevibus.

&S. pedes nigri; femorum apice, tibiarum anticarum basi, in-
termediarum latere exteriore, posticis excepto apice tar-
sorumque posticorum basi ochraceo-rufis; arma copula-
toria ochraceo-rufa.

2. pedes ochraceo-rufi, femoribus anterioribus excepto apice
posticorumque dimidio basali nigris.

Long. corp. & 24, lin., 2 214 lin. — long. al. S 2757
lin., 2 3 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 14, <LEProGastER. MEIG.

Sect I. Mystax dense pilosus.
spec. 32. Lerroc. validus, nov: sp. 8. — Magnus, ater, thora-
cis limbo laterali et postico, pleuris, scutello abdominisque
lateribus albo-pollinosis, segmentis abdominis intermediis
apice, basi et lateribus rufis. Pedes rufi, summo femorum
apice, tibiarum stria longitudinali et posticarum dimidio ul-
timo toto nigris; tarsi nigri articulo primo nisi apice rufo.
Ala brunnec-flave, dimidio posteriore et apicali magis fusco,
stigmate vix conspicuo. Mystax albidus ab oris apertura
magis remotus quam in reliquis speciebus. — Long. corp.

81 lin. — long. al. 64 lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 33. Lerroc. stigmaticalis LoEw, A & 8. — Ater, hume-
ris, segmentorum abdominalium margine antico, interdum
etiam laterali rufis; thoracis limbo laterali et postico, pleu-
ris, scutello abdominisque lateribus albo-pollinosis. Femora
rufa basi stramincea, apice omnium magnaque posticorum
plaga atris; tibie straminer utringue stria longitudinali atra,
posticorum apice toto atro; tarsi obscure badii, posticorum
basi pallidiore. Ale hyaling, parum cinerascentes, summo
apice distinctius cimereze, stigmate distinctissimo obscure brun-
neo. — Long. corp. 73—73 lin. — long. al. 43 lin.
Synon: Leptogaster stigmaticalis Lorw. Ber. Berl. Acad.
1822.
Caffraria (WAHLB.), Mozambique (PETERS).

spec. 34. LErroc. ochricornis, nov. sp. 9. — Cinereus, opacus,
abdominis fasciis brunneo-cinereis non bene determinatis.
Antenuzr ochracee. Thorax lineis duabus intermediis postice
valde abbreviatis maculisque utrinque duabus separatis, vit-
tam lateralem ”efficientibus atris. Pedes pallide testacei, fe-
moribus nisi basi- brunnescontibus, posticis utrimque stria
longitudinali obscure brunnea; tibia anteriores stria unica,
posticae striis duabus apice confluentibus brunneis; tarsi rufo-
brunnei, basi pallide testacei; ale hyalin& apice non cine-
rascentes, stigmate minuto brunneo. Long. corp. 67; lin.
— long. al. 44 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 35. LeproG. nitidus WiED. 2. — Cinereus, opacus, abdo-
minis segmentis anterioribus macula bene determinata, po-
sterioribus fascia minus determinata brunnea signatis. An-
tenn&e rufo-flave. Thorax lineis duabus intermediis postice
modice abbreviatis vittisque duabus lateralibus non interru-
ptis atris. Pedes pallidissime testacei femoribus anterioribus
apice vix brunnescentibus, posticorum dimidio apicali obscure
brunneo, annulo rufescente interjecto; tibiee stria longitudi-
nali brunnea, postice nisi parte basali tote brunnere: tarsi

— 303 —

brunnei, articulo primo excepto apice pallido. Ale hyalinae
summo apice vix cinerascentes, stigmate minuto brunneo. —

Long. corp. 34 lin. — long. al. 23 lin.
Nubia.
spec. 36. LprproG. brunneus nov. sp. 9. — Nigro-brunneus, scu-

tello, pectore pleurisque albo-pollinosis, ventre abdominisque
lateribus cinerascentibus. Antenne atre. Pedes brunneo-
testacei femoribus basi pallidioribus, tibiis anterioribus stria
unica, femoribus tibiisque posticis utringue stria longitudinali
nigro-brunnea; tarsi obscure brunnei basi pallida. Ala hya-
ling, vix cinerascentes, stigmate nullo. — Long. corp. 5 lin.
— long. al. 22 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Sect. II. Mystax parce pilosus.
spec. 37. LEproc. rufirostris, nov. sp. A. — Gracillimus, brun-
neus, thorace opaco, abdominis parum nitidi segmentis 2, 3
& 4 postice pallide marginatis, pleuris albieantibus fusco-
vittatis. Rostrum, palpi et antenn rufescentia. Mystax
parce pilosus. Pedes albido-testacei, femoribus posticis utrin-
que linea et annulo ante-apicali latisstimo brunneis; tibiarum
posticarum - dimidium apicale brunneum, dimidium basale
utringue linea brunnea signatum. Ale hyalimae vix cine-
rascentes, stigmate nullo, cellula discoidali brevi, anali latis-

sime aperta. — Long. corp. 63 lin. — long. al. 41 lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 38 Leproc. pictipennis, nov. sp. S'. — Gracillimus, mel-
leus, vitta thoracis media lata abdominisque segmentis an-
terioribus et posterioribus nigro-brunneis. Rostrum, palpi et
antenne rufescentia. Mystax parce setosus. Ala cinereze,
venis longitudinalibus anterioribus et venis transversis fusco-
cinctis. — Long. corp. 53 lin. — long. al. 33 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 39. Leprroc. tenuis, nov. sp. 2. — Gracillimus, cervino-
cinereus, opacus, thoracis vittis' tribus obscurioribus; abdo-
minis segmentis intermediis summa basi flavis. Rostrum
nigrum. Antenne rufoe; mystax parcissime pilosus. Pedes
pallide brunneo-testacei, femoribus tibiisque posticis utrinque
stria obscurius brunnea. Ale cinereo-hyalinse, stigmate mi-
nutissimo obscuro, parum conspicuo, cellula anali latissime
aperta. — Long. corp. 6 lin. — long. al. 33 lin.
Caffraria (WAHLB.)
Gen. 15. Lasrocnemwvs. LOBEW.
sp. 40. Lasiocn. lugens, nov. sp. SA. — Ater, abdominis cingu-
lis glauco-cinereis. Alze fusco-nigrae maculis nonnullis palli-
dioribus parum determinatis. Facies brunnea; mystax niger;
antennae brunneo-nigrae; occiput nigro-pilosum. Thorax sum-
mo margine laterali leviter albo-pollinosus, utringue nigro-

— 354 —

pilosus; pleurze tote obscure brunneo-pollinosee. Pedes toti
atri. Halteres nigri. — Long. corp. 52 lin. — long. al.
37 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 41. Lasrocn. obscuripennis, Lorw. &. — Ater, abdomi-
nis cingulis latissimis glauco-cinereis- Ala fusco-nigre ma-
culis nonnullis pallidioribus parum determinatis. Facies alba;
mystax albidus; antennua brunneo-rufee; occiput pallide fla-
vido-pilosum. Thorax margine laterali late flavido-pollino-
sus, utrinque flavido-pilosus; pleur& .superius dense flavido-
pollinosee, inferius brunneo-pollinosee. Pedes atri tibiis ante-
rioribus superne. stramineis. Halteres flavi. — Long. corp.
6—61 lin. — long. al. 4t lin.
Synon: Lasiocnemus obscuripennis LoEW. Bemerk. pag. 2.
Delagoa B.

Gen. 16. Damnauis WIED.
spec. 42. Dam. hirtiventris Macq. S. — Thorax et caput nigra,

flavido-pollinosa, facie brunneo-pollinosa, mystacis atri parte
superiore recurva; thoracis dorso vittis atris, media lata po-
stice abbreviata, lateralibus interruptis, omnibus fere conflu-
entibus signato. Abdomen rufo-fulvum, superius pilis bre-
vibus, lateribus pilis longissimis rufo-fulvis vestitum, se-
gmento ultimo et forcipe anali atris. Pedes atri femorum
basi tibiarumque partibus duabus prioribus rufo-fulvis. Ala
nigre versus marginem anteriorem obscuriores. Thorax fla- .

K vido- -pilosus, pedes nigro-pilosi. — Long. corp. 53 lin. —

k long. al. 51 lin.

| Synon: Damalis hirtiventris Mace. Dipt. exot. Suppl. I. 94.3.

4 -— Discocephala imbuta WALK. Cat. Br. M. Dipt. Suppl.

i 498. 12.

| Caffraria (WAHLB.)

flavido-pollinosa et flavo-pilosa, mystacis concoloris parte su-

periore recurva; thoracis dorso vittis brunneo-nigris, media

longitudinaliter divisa, lateralibus angustissime interruptis
(signato. Abdomen flavo-fulvum, superius pilis brevibus, la-
| teribus pilis longissimis flavo-fulvis vestitum, forcipe anali
atra. Pedes rufo-fulvi, trochanteribus, femorum anteriorum
tibiarumque omnium summo apice, nec non femorum posti-
corum apice latius atris, tarsis atro-annulatis. Ale fuligi-
noso-brunneze, margine anteriore obscuriores; pedes antici "et
femora intermedia flavo-pilosa. — Long. corp. 53 lin. —
| long. al. 51 lin.
| Caffraria (WAHLB.)

| spec. 43. Dam. speciosa, nov. sp. &. — Thorax et caput nigra,

spec. 44. Dam. longipennis, nov. sp. A. — Atra; thorax polline
| cinereo-flavido opacus, dorso obscuriore vittis non bene de-
| i terminatis atris signato. Abdomen nitidum, subcehalybescens.

— 355 —

Pedes atri, atro-pilosi, femoribus tiblisque basi flavescentibus.
Ale cineree. Mystax ater, fere totus deorsum directus, pilis
supremis minoribus recurvis. — Long. Corp: 53 lin. — long.
al. 5$ lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 45. Dam. capensis WiEDp. PA & 82. — Atra, capite tho-
raceque polline flavido-brunneis, pleuris dense flavido-polli-
nosis, abdominis margine laterali flavido, pedibus brunneis 1.
rufo-brunneis, tarsis femorumque posticorum litura obscurio-
ribus. Ala fusce, margine postico dilutiore et apice latis-
sime cinereo-hyalinee, cellula posteriore quarta pedunculata.

Facies valde convexa, mystace atro. — Long. corp. 41 lin.
-— long. al. 32 lin.
Cap. B. Sp.

B. LAPHRINA.

ISRN EIESRESSET UI SNR LE RES US ROS TS,

A) Cellula alarum posterior prima aperta.

Gen. 17. LaAanrra LOEW.

spec. 46. Lam. Gulo LoEw, & & 2. — Atra, thoracis dorso
cinereo-nigro, tribus ultimis abdominis segmentis pedibusque
chalybeo-resplendentibus. Frons atra. Pleurze superius vitta
albo-pollinosa nulla. Abdominis segmenta secundum et ter- j
tium fascia integerrima albo-pollinosa, -superius favicante;
ventris segmenta secundum et tertium albo-pollinosa, angulis
anterioribus segmenti secundi et margine anteriore segmenti
tertii atris. Tibiz posticae totae brevissime nigropilosa. Ale
cinereze, margine antico brunneo-ochrascente. — Long. corp.
10—121 lin. — long. al. 9—101 lin.

synod Lamyra Gulo LoEw Bemerk. pag. 19.
Caffraria (WAHLB.)

SÖS

spec. 47. Lam. voraxz, nov. sp. A & 2. — Atra, thoracis dorso
cinereo-nigro, tribus ultimis abdominis segmentis pedibusque
chalybeo-resplendentibus. Frons atra. Pleurae superius vitta
longitudinali albo-pollinosa signatae. Abdominis segmenta
secundum et tertium utrinque macula magna triangulari albo-
pollinosa; ventris segmenta secundum et tertium margine
postico anguste albo-pollinosa. Tibia postice superius bre-
vissime nigro-pilos&, inferius brevissime albo-pilosa. Ala
cinerezee, dimidio anteriore usque ad radicem cellulx sub-
marginalis secundaee flavo-ochracex. — Long. corp. 11—12
lin. — long. al. 93 lin.

Chartum. (VIERTHALER).

Gen. 18. Laruria. MEIG. 5
spec. 48. LarHr. flavipes WiED. & & 2. — Scoriaceo-atra,
subviolacea, breviter atro-pilosa, mystace concolore, pilis fa- |
eiei aureo-flavis, inferius albis, barba alba, pedibus melleis
et melleo-pilosis, coxis, femorum tibiarumque apice tarsisque

— 356 —

totis atris et atro-pilosis, alis nigris, cellula posteriore prima

apice parum angustata. Tibie et femora maris crassiora

quam feminze et apice latius atra. — Long. corp. 51—61

lin. — long. al. 47,—54 lin.

Synon: Laphria flavipes WiED. Dipt. exot. I. 238. 12.
WiED. Zweifl. I. 519. 33
Laphria varipes Maco. Suit. Buff. Dipt. I. 286. 26.
Cap. B. Sp.

spec. 49. Lapir. bella nov. sp. 8. — Scoriaceo-atra, brevissime
nigro-pilosa, mystace concolore, faciei pilis aureo-flavis, infe-
rius albis, barba alba, thorace exceptis lateribus et scutello
toto pilis adpressis aureo-fulvis densissime vestitis, pedibus
melleis et melleo-pilosis, coxis, femorum tibiarumque ”apice
et tarsis totis atris et atro-pilosis, alis nigris cellula poste-
riore prima apice valde angustata. — Long. corp. 54» lin.
— long. al. 44; lin. å

Caffraria (WAHLB-.)
B) Alarum cellula posterior prima clausa.

Gen. 19. HorrisromrEra MACQ.

spec. 50. Horiisrom. serripes FABR. S & 8. — Nigra, anten-
nis, palpis pedibusque concoloribus, capite albido-piloso, my-
stace palporumque pilis concoloribus, fronte utringue flavo-
pilosa. Thoracis dorsum totum et scutellum pilis brevissimis
aureo-fulvis vestita. Abdomen usque ad summum margimem
lateralem tomento aureo-fulvo ornatum, lateribus segmenti
primi albo-tomentosis. Tibia posticae maris non calcaratae.
Ale macula magna centrali et majore subapicali fuscis. Hal-
| teres fusci — Long. corp. 7—81 lin. — long. al. 64 lin.
Synon: Laphria serripes FABR. Syst. Antl. 1359. 16.
WiED. Zweifl. I. 505. 11.
Hoplistomera serripes Maco. Dipt. ex. I 2. 60.
Laphria maculipennis Maco. Suit: Buff. I. 285. 22.

Guinea.

spec. 51. Hornisrom. auriventris, nov. spp I & 9. — Nigra,
antennis, palpis pedibusque concoloribus, capite albido-piloso,
mystace palporumque pilis eoncoloribus. Thoracis dorsi pars
media a margine antico usque ad posticum et scutellum pi-
| lis minutissimis aureo-fulvis, dorsi partes laterales pilis mi-
| nutissimis albis vestitae. Alidomen tomento densissimo aureo-
|

rr RR

fulvo, lateribus tomento albo vestitum. Tibia posticae maris
non calcaratae. Ala macula magna centrali et majore sub-
apicali fuscis. Halteres flavi. — Long. corp. 73—83 lin. —
long. al. 63—7 lin.

Chartum. (VIERTHALER).
spec.

spec. 52 Hornistom. nobilis, nov. sp. ON 2 Nigra, anten-
nis, palpis pedibusque concoloribus, tibiis aut anterioribus
aut omnibus superius brunneo-testaceis, capite albido-piloso,
mystace concolore, palporum pilis magna ex parte nigris.
Thoracis dorsum. pilis minutissimis flavescentibus, posterior
thoracis pars et scutellum pilis minutissimis aureo-fulvis ve-
stita. Abdomen margine segmentorum postico et plerumque
segmentorum posticorum parte majore fulvis, tomento aureo-
fulvo latera versus minus denso et in margine segmentorum
1-—3 laterali tomento albo vestitum: Tibia postice maris
apice calcarate. Ale macula magna centrali et majore sub-
apicali fuscis. — Long. corp. 5—54+ lin. — long. al. 5-—
5t lin.

Synon: Laphria serripes Lorw. Ber. Berl. Ac. 1852.

- Caffraria (WAHLB., Mozambique, (PETERS).

spec. 53. Horiistom. cribrata, nov. sp. AP & 9. — Brunneo-
nigra, abdomine pedibusque aut brunnreis aut brunneo-rufis,
alis cinereis. Facies atra, lateribus alba; mystax albus, pilis
ad oris aperturam mnigris; antenne testacer, apice obscuriores.
Thorax superius pilis minutissimis aureo-fulvis, pleuree supe-
rius fascia longitudinali albo-pollinosa. Abdomen nitidum,
fere nudum, grosse punctatum, segmentorum margine postico
levigato, lateribus albo-micante. — Long. corp. Oo" 34, P 33
lin. — long. al. AA 21, P 255 lin.

Caffraria (WAHLB.)

Gen. 20. Drseris, nov. Gen.

Laphrizeformis; antennarum articulus tertius elongatus, pilosus,
stylo apicali brevissimo, crasso, obtuso; rostrum mediocre, non
acutum ; femora postica valde inerassata, subtus non spinosa; pri-
mus tarsorum articulus ultimo non longior; alarum cellulae po-
steriores prima et quarta longe ante marginem claus&e. Proxime
affinis Laxenecerae Macq., a qua cellula alarum posteriore prima
elausa differt.

spec. 54. Drser. albicineta Lorw, &. — Atra, nitida, antennis
pedibusque concoloribus, segmentorum abdominalium margine
= —Ppostieo angustissime, lateribus latius albo, pulvillis luteis, alis
hyalinis apice et margine postico late sed dilute cinerascen-
tibus, venis dimidii anterioris brunneo-ochraceis, posterioris
obscurius -brunneis. Pili occipitis, tertii antennarum articuli
superiorisque mystacis- nigri, verticis, genarum, menti mysta-
cisque inferioris albi, frons et primus antennarum articulus
albo-pilosi pilis nigris intermixtis; in thoracis dorso adsunt
pili” longiores nigri et multo breviores albidi; scutellum et
abdomen nigro-pilosa, forcipe anali maxima ex parte albo-
pilosa; pedes nigro-pilosi, plurimis tibiarum pilis albis. —

Long. corp. 63— 6+35 lin. — long. al. 5—54 lin.

Caffraria (WAHLB.) Mozambique (PETERS).

Öfvers. af RK. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 9. 3

— 358 —

spec. 55. DYsEr. zonata, nov. sp. 9. — Nigra, subopaca, tota

flavido-pilosa, ima tibiarum basi brunnea, thorace, scutello

abdominaliumque segmentorum cingulis posticis aequalibus e

flavido cinereo- pollinosis, alis cinereo-hyalinis, venis brunneis,

auxiliari, prima, tertia et quinta magna ex parte ochraceis.
— Long. corp. 7—74+ lin..— long. al. 51 lin.
Caffraria (WAHLB.) ;

spec. 56. DrsEr. mollis, nov. sp. 8. — Brevis, nigra, tibiis tar-
sisque anterioribus melleis, tarsis posticis brunneis, alis hya-
linis, levissime' cinerascentibus. Caput cum primo antenna-
rum articulo, thorax et scutellum longe flavo-, fere aureo-
pilosa; segmenta abdominis depressi fascia postica zequali
flavo-pollinosa et flavo-pilosa, ante fasciam brevius nigro-
pilosa; pedes anteriores fulvido-pilosi, postici flavido-pilosi.
— Long. corp. 4,5—43 lin. — long. al. 4 lin.

Caffraria (WAHLB.)

Gen. 21. Dasrrurix LOEW.

spec. 57. Dasrrur. stenura, nov. sp. 5. — Brunneo-nigra, nigro-
pilosa, thorace brunneo vittis obscurioribus signato, mocka
duplici, lateralibus interruptis, tibiis tarsisque anticis superne
pilis brevibus albidis; aloe cinerex, ven longitudinalis tertize
ramulo anteriore basi incrassato. — Long. corp. 63—63 lin.
— long. al. 41 lin.
(Observ. An varietas Dasythr. infumatae LOoEWw.)

Caffraria (WAHLB.)

C. ASILINA.

A) Cellule submarginales tres.

Gen. 22. PromacHus LOEW.

spec. 53. Promacu. cqualis, nov. sp. 8. — Ater, thoracis dorso
inter vittas, pleuris scutelloque polline brunnescente tectis,
maxima ex parte flavido-pilosus, pilis albicantibus extrorsum
vergentibus abdominis segmenta secundum et tertium den-
sissime tegentibus; pili nigri adsunt: in superiore mystacis
parte, in facie sub antennis, in duobus prioribus antennarum
articulis, in fronte et occipitlis parte superiore, in palporum
pagina superiore et ad oris apertura latera, in dorso thoracis
toto, ad marginem scutelli, in pleurarum regione media et
ante halteres, in abdominis segmentorum que tertium se-
quuntur parte superiore, in femorum anteriorum pagina su-
periore nec non in anticorum anteriore, in apice tibiarum
omnium et in anteriorum basi, in totis denique tarsis. Ale
hyalinze, fuscedine quadam flavido-cinerascente tinctee, cellulae
submarginalis anterioris externa nucleo obscuro ab omnibus

ejus marginibus aequaliter remoto. -— Long, corp. 83 lin. —
long. al. 73 lin.
2
(Observ. Promach. cafjer Maca. a nostra specie pedum setis flavidis,
nec nigris, Promach. fasciatus PABR. mystace superius albido et
inferius nigro, nec superius nigro et inferius albido, distinguitur )
Caffraria (WAHLB.)

spec. 59. Promacu. trichozonus, nov. sp. &. — Ater, thoracis
dorso inter vittas, pleuris scutelloque pollinis brunnescentis
vestigio parum conspicuo, maxima ex parte flavido-pilosus,
pilis albidis extrorsum vergentibus abdominis segmenta sc-
cundum et tertium densissime tegentibus; pili nigri adsunt:
in prioribus duobus anteunarum articulis, ad frontis latera
prope antennas, in superiore orbit parte, in palporum par
gina superiore, in disco dorsi thoracis, ad marginem scutelli,
in pleurarum SN media et ante halteres, in abdominis
segmentorumquee tertium sequuntur parte superiore, in femo-
rum ommniurm pagina superiore et anteriore, in tibiarum apice
et latere anteriore; in maxima denique tarsorum parte. Ala
byalinze, fuscedine quadam flavido-cinerascente tinctze, cellulae
submarginalis anterioris extern&e nucleo obscuro a posteriore

ejus margine latius quam ab anteriore distante- — Long.
corp. 73 lin. — long. al. 48 lin.
Guinea.
spec. 60. ProxmacH. scalaris, nov. sp. (SPL hs Niger, polline :

griseo, in thorace flavido dense tectus; thoracis vittee solitae
brunneo-nigrae, distimetissimae; abdomen maculis transversis
nigris fasciatum. Corpus totum pallide pilosum; pili nigri
adsurt: in fronte, in maxima thoracis dorsi parte, ad apicem
femorum anticorum et in tarsis; setee pedum pallide nigris
admixte. Ala flavido-hyaline, venis ferrugineis, basim versus
gambogiis.

FS. genitalia atra sat magna, pallide pilosa, fasciculo pilorum
albidorum superiore nullo, forcipis apice bidentato, dente
superiore latiore, truncato, inferiore angustiore, acuto.

Hong. (cOnp: LOL EROS lin ES long al) (OM da
PGA.
Caffraria (WAHLB.)

> spec. 61. PromacH. guineensis Wien. 9. — Badius, thoracis
stris latis nigricantibus, thorace toto scutelloque polline ci-
nereo leviter tectis; abdomine utrinque cinereo-pollinoso, se--
gmentis anterioribus atro-fasciatis, posterioribus totis atris;
pedes badii, femoribus anterioribus superne, femoribus tibiis-

que omnibus apice tarsisque totis atris; maxima ex parte
albido-pilosus; setis mnigris in posteriore thoracis parte, ad

-
: . . . qr . . Kr TRANIRRe . 7 2 mn
marginem scutelli et in pedibus; pilis nigris brevissimis in 4 ÄR
JALLE SR
; | a
å Leg BETA =
NN Elagév ÅS
S d Zi

NE

— 360 —

disco dorsi. Als hyalinee, levissime flavo-brunnescentes, venis
ferrugineis. — Long. corp. 13 lin. — long. al. 10 lin.
Synon: Asilus guineensis, WIED. Anal. entom. 23. 19.
WiED. Zweifl. I. 486. 92.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 62. ProwacH. fulvipes Macao. A & 4. — Obscurus; tho-
rax et scutellum polline flavido-brunneo teguntur; vitta tho-
racis intermedia utrinque stria obscure brunnea dilatatur;
abdomen fasciis aute marginem lateralem abruptis, ultimis
segmentis in femina totis et forcipe anali maris atris. Pe-
des obscure badii, femoribus inferius atris. Caput antice
pilis flavis nigrisque, postice albidis vestitum; thorax ad
maximam partem nigro-pilosus; abdomen in anteriore se-
gmentorum parte nigro-pilosum, in posteriore albido-pilosum;
pili in ventre maris nigricantes, in ventre feming albican-
tes; pili minuti, qui in pedibus inveniuntur, plerique albi,
setee omnes nigre. Ala hyalinge, in femina levissime fla-
vido-brunnesceutes, venis ferrugineis. — Long. corp. I 8,
$ 877 lin. — long. al. SI 6, £ 7 lin.

Synon: Trupanea fulvipes Maceo. Dipt. exot. I! 2. 93.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 63. Promacu. Capreolus. nov. sp. &. — Cervinus, anten-
narum articulo tertio, abdominis fasciis et forcipe anali atris.
Thoracis vitta intermedia utrinque stria brunnea dilatatur.
Pedes pallide badii, femora subtus stria: longitudinali atra
signata. - Caput antice pilis flavis nigrisque, postice albidis
vestitum. Thorax maxima ex parte nigro-pilosus. Abdomen
superius pilis albo-flavidis, inferius nigris vestitum; pedum
pili minuti fere ommnes albicantes, sete omnes nigra. Ale
pure hyalinzee, venis gambogiis. — Long. corp. 65; lin. —
long. al: 455, lin. ;

Caffraria (WAHLB.)
Gen. 23. Arcimwus Lorw. ;

spec. 64. Årc. tristrigatus, nov. sp. S. — Olivaceo-cinereus;
thoracis vittae vix obscuriores lineis albo-flavidis separate et
limbo dorsi flavido-micante inclusze, laterales lineolis tribus
aterrimis, quarum ultima breviter cuneiformi, signate, ab-
domen maculis intermediis subrhomboidalibus nigris laterali-
busque cuneatis obscure brunneis. Als hyalineae, leviter flavo-
brunnescentes, apice non cinerex. -— Long. corp. 17 lin. —
long. al. 10,5; lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 65. Arc. Longurio, nov. sp. Sf. — Niger, pedibus conco-
loribus, tibiarum basi brunnea, thoracis dorso pleurisque
brunneis, dorsi limbo laterali, scutello, pleurarum fasciis
obliquis male distinctis, segmentorum abdominalium margine
" laterali et postico cinereo-albidis. Thoracis vitta solitee di-

— 361 —

stincte, atre, media duplex, laterales satis late. Ale brun-
nescentes, ad basim et marginem anteriorem dilutiores, apice

nigro-cineree. — Long. corp. 133 lin. — long. al. 83 lin.
Cap. B. Sp.
spec. 66. Arc. angustipennis, nov. sp. &. — Brunnicosus, an-

terioribus abdominis segmentis femoribusque inferius nigris;
dorsi limbo laterali, scutello, pleurarum fasciis obliquis valde
obsoletis, segmentorum abdominalium margine laterali et
postico cinereo-albidis, Thoracis vitte solite distincte, atre,
media duplex, laterales satis anguste. Ale leviter brunne-
scentes, ad basim et marginem anteriorem dilutiores, apice
cinerex. — Long. corp. 122 lin. — long. al. 8 lin. 5

Cap. B. Sp.

Gen. 24. Puärropicus LOEW.

spec. 67. PuHirop. tenuipes, nov. sp. S. — Helvus, albido-pol-

linosus; abdominis fasciis latissimis ante marginem lateralem
abruptis, femorum tibiarumque latere anteriore tarsisque totis
nigris. Thoracis vitta media duplex, obscure brunnea, late-
rales: parum distihet&e, brunneo-striolate. Al&e hyaline, po-
stice vix levissime brunnescentes, apice distincte cinerezxe. —
Long. corp. 93 lin. — long. al. 61 lin.

; Caffraria (WAHLB.)

spec. 68. PHitop obscuripes, nov. sp. Sf. — Opacus, superius

B)

brunnescens, inferius cinereus, antennis pedibusque nigris,.
tibiis extrema basi brunnescentibus. Thoracis vitte solitae
distinete, nigre, media duplex, laterales e maculis tribus
separatis composite. Mystax stramineus. Ale levissime
brunnescentes, apice distincte nigro-cinerexe. — Long. corp.
73 lin. — long. al. 53 lin. A

Guinea.

Cellule submarginales due.
Genera, quibus hujus cohortis species inferius descriptas
adnumeravi, ita distinguuntur:
L Stylus terminalis antennarum nudus.
Å. terebra femine analis compressa.
1. facies non tuberculata.
A. cellula alarum posterior quarta
antrorsum valde dilatata cel-
lulam discoidalem medio angu-
stissimam reddit. . . .. - - . SFNnorers nov. gen.
D. cellula posterior quarta an- >
"= trorsum non dilatata, cellula
discoidalis latitudine solita.

a) mystarx fortiter sed non dense
setosus, Tigidus . . «... . DYScrrros nov. gen.

— 302 —

b. mystax densissime pilosus,
mollis.

a. cellula posterior secunda
antrorsum dilatata . . . . LorHonorus MaAca.

pp. cellula posterior secunda
antrorsum non dilatata. . TricBonorus nov. gen.

2. facies tuberculata.

ÅA. faciei tuberculus permagnus
fere usque ad antennas ad-
scendens, thorax usque ad mar-
ginem anteriorem setosus et
PV UOSUSTN ENS n Ne bla SUS) belle ögat kor te (LD ASOPHRYSKAN OMS OEI

BD. faciei tuberculus parvus, pa-
rum adscendens, thoracis di-
midium anterius non setosum MocurtBErRus LOEW.

B. Terebra analis feminew' conica, non
COMPNRESS Ars SS SER TäGeld net sl Net . PROAGONISTES NOV. gen.

IT. Stylus antennarum longe a . - Omxmatius WIBD.

Gen. 25. Srnorcvus, nov. Gen

Affinis generi Erax, sed venda longitudinalis tertixe ramulö ante-
riore hon appendiculato diversus. Totus parum pilosus. Facies
non tuberculata; mystax tenuis. Thorax convexus, brevissime pi-
losus, postice longe setosus. Scutellum apice bisetum. Venula
alarum transversalis ultra mediam cellulam discoidalem angustis-
simam promota; cellula posterior prima aperta, cellula posterior
quarta antrorsum dilatata. Ale maris dilatate; forceps copula-
toria recta, simplex. Stylus analis feminee longus, compressus.
spec. 69. Srworc. tenuiventris, nov. sp. SAS. — Cinereus, thoracis
vittis nigris, femoribus posticis tiblisque rufo-testaceis. Barba
alba, mystax pallide flavescens; alarum vengse fuscedine cinctae.

S. forceps atra, tenuis, acuminata, apice inferius fulvo-bar-

bata.
Long. corp. 8 lin. — long. al. 53 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 70. Srworc. 'signatus, nov. sp. &. — Cinereus, thoracis

vittis abdominisque fasciis mnigris, tibiis anterioribus extus
obscure brunneis. Barba alba; mystax superior uiger, infe-
rior albidus; ale hyaline macula apicali vigricante.
S. forceps atra, mediocris, acuminvata, longissime mnigro-
pilosa. — Long. corp. 73; lin. — long. al. 5 lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 71. Srwnorc. dubius, Maco. S & 8. — Flavidus, thorace
abdomineque interdum cinereo-flavidis; antennarum articulo
tertio, thoracis vitlis, abdominis vitta media, magna femorum

— 363 —

plaga ante apicem dilatata et abrupta, tibiarum apice tarsis-

que nigris. Ale apice distincte cinerewre.

OS. forceps atra, tenuis, acuminata, nigro-pilosa, apice in-
ferius fulvo-barbata.

2. stylus analis satis longus, apicem versus parum angustior,
truncatus, lamellis terminalibus ovatis prominentibus.

Long: corp. 94—10 lin. — long. al. 635—63 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 26. Drscirtus, nov. Gen.

Parum pilosus; posterior thoracis pars dense pilosa. Facies pa-
rum convexa, non tuberculata; mystax minus densus, setosus, ri-
gidus, fere ad antennas usque adscendens. ”Tertius antennarum
articulus tenuis. Ala maris non dilatate; cellula posterior prima
aperta, secunda basi antrorsum dilatata; cellula discoidalis latitu-
dine solita. Forceps copulatoria maris longa, compressa; stylus
analis femin&e valde angustatus, perlongus.

spec. 72. Drscirr. spurcus, nov. sp. I & 8. — Luteo-cinereus,
opacus. MSupercilia nigra; barba pallide lutescens; mystax
dilute lutescens, superius et ad oris latera niger. Thorax
pilis brevibus setisque longioribus nigris vestitus. Femora
brunneo-nigra, anticorum latus posterius badium; tibia te-
stacex. Alx brunnescentes, ad apicem et marginem posti-
cum distincte cinerascentes.
OS”. forceps atra, longa, recta, simplex, apice rTotundata. :
2. stylus analis perlongus, angustus, lamellis terminalibus
prominentibus, ovatis.
Long. corp. & 108, 2 12 lin. — long. al: I 64,
P7; lin.
Caffraria (WAHLB:)

Gen. 27. LorHonorus, MACQ.

Sect. I. Abdomen nec margine segmentorum postico,
nec ventre setigerum.

spec. 73. LopHon. chalcogaster WirbD. AS & 2. — Nigro-brun-
neus, metallescens, barba superciliisque flavis, mystace aureo-
fulvo. In thoracis jugo dorsali sete adsunt creberrim&e ni-
gra; juba nigra antice tantum distincta. Vena alarum trans-
versalis ordinaria valde obliqua; cellula submarginalis poste-
rior basi acuta, cellula posterior secuuda basi valde dilatata.
ÖS. forceps perlonga, recta, acuminata, apice profunde bifida,
ramo inferiore longiore, apice bidentato.
2. stylus analis perbrevis, latus, apice truncatus, lamellis
terminalibus rotundatis.

Long. corp. & 83—91, 9 8 lin. — long. al. 51 lin.
Cap. B. Sp.

— 364 —

spec. 74. Lopuon. cupreus, nov. sp. S. — Nigro-bruuneus, cu-
prescens, superciliis barbaque fulvis; mystace interiore fulvo,
exteriore et superiore mnigro. Sete in thoracis dorso ere-
berrimae nigroe; juba nigra im posteriore thoracis parte eva-
nescens. Vena alarum transversalis ordinaria valde obliqua;
cellula submarginalis posterior basi acuta; cellula posterior
secunda basi valde dilatata.
ÖS. forceps perlonga, recta, apice bidentata, dente inferiore
longiore, descendente, recurvo.
Long. corp. 73 lin. -— long. al. 54 lin.
Cap. B. Sp.

spec. 75. LoPHon. suillus, FABR. 8. — Cinerascens, abdominis
maculis trigonis atris, thoracis vitta media femoribusque ni-
gris, tibiis tarsisque brunnescentibus. Supercilia nigra; barba
alba; mystax exterior niger, interior albus. Setze creberrimae
in thoracis jugo nigree; juba nigra distincta. Ale hyaling;
cellula submarginalis posterior basi parum acuta.
2. stylus analis perbrevis, truncatus, lamellis terminalibus

acutis.
Long. corp. 63 lin. — long. al. 5 lin.
Cap: B. Sp.
Sect. II. Abdomen segmentorum margine postico se-

tigero, ventre non setoso.

spec. 76. LorHon. melanolophus, nov. sp. A. — Nigricans, thora-
cis dorso lateribus cinerascente, abdomine nigro albidoque tes-
sellato. Supercilia nigra; barba albida; mystax niger pilis
albis admixtis. Setée in thoracis jugo dorsali longee, nigra;
juba dorsalis nigra eximia, integra. Alarum vene fuscedine
quadam cincte; vena transversalis ordinaria subrecta; cellula
submarginalis posterior basi parum acuta.

S. forceps analis longa, recta, simplex. i
Long, corp. 6 lin. — long. al. 4 lin.
Caffraria (WAILB.)

Sect. III. Abdomen margine segmentorum postico et
ventre setigerum.
spec. 77. Lopnon. ustulatus, nov. sp. 2. — Brunneo-cinereus,
thoracis vitta media postice dilatata abdominisque linea dor-
sali minus distincta nigris, tibiis tarsisque brunnescentibus.
Supercilia nigra; barba alba; mystax pallide flavidus, ad oris
aperturam niger. Sete in thoracis jugo perlonge, nigra;
juba brevis, antice nigra, postice alba. Ale versus finem
marginis anterioris infuscatze.
$. stylus analis brevissimus, apice rotundatus, lamellis ana-=
libus prominentibus, apice acuminato-dentatis. :

Long. corp. 63 lin. — long. al. 41 lin.
Caffraria (WAHLB.)

— 365 —

spec. 78. LopHon. spiniwentris, nov. sp. A. — Flavido-cinereus,
thoracis vitta media obscura, barba, mystace superciliisque
pallide flavescentibus. Set in thoracis jugo longe, antice
nigree, postice- pallide flavescentes; juba brevis, antice nigra,
postice pallide flavescens. Abdomen totum pallide pilosum
et pallide setosum. Ale purissime hyalinee.

&S. forceps brevis, simplex, apice rotundata.

Long. corp. 53 lin: — long. al. 334 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 79. LopHon. angustibarbus, nov. sp. Sf. — Obscure cine-

reus, tibiis extus pallide brunnescentibus. Supercilia nigra;
barba alba; mystax niger, intus albus. Thoracis setae nigra;
jubee nigre initium brevissimum antice et alterum distinctius
postice conspicitur. Ala hyaling ad apicem et ad marginem
posticum totum distincte cinerascentes.

FS. forceps brevissima, integra, obtusa.

Long. corp. 73 lin. — long. al. 53 lin. 4
Cap. B. Sp.
spec. 80. Lopion. setiventris, nov. sp. 8. — Nigro-cinereus, tho-

racis dorso lateribus cinereo, pedibus nigris. 9Supercilia ni-
gra; barba alba; mystax pallide flavescens, pilis ad oris latera
nigris. Thoracis setae nigra; jubae initium anterius nigrum,
brevissimum, vix conspicuum, finis pösterior albidus distin-
etior. Ale leviter brunnescentes, versus finem marginis an-
terioris distincte infuscatae.

8. stylus analis brevis, apice rotundatus, lamellis termina-
libus prominentibus, acuminato-dentatis.
Long. corp. 52 lin. — long. al. 44 lin.
Cap. B. Sp.
Gen. 28. TricHonorus, nov. Gen.

Facies modice convexa, non tuberculata. Mystax longus, densis-
simus, mollis. Tertius antennarum articulus linearis. Thorax
convexus, subcarimatus, jubatus, non setosus. Venula alarum trans-
versalis ordinaria cellule discoidalis fini ter propinquior quam
basi; cellula posterior prima aperta, secunda basi non dilatata.
Ale maris dilatatee.

spec. 81. TricHon. Pegasus, nov. sp. S. — Brunnescenti-cine-
reus, thoracis linea longitudinali intermedia distinctissima
abdominisque minus distincta nigris, pleuris pedibusque ni-
gricantibus, tibiis extus rufo-brunneis. Supercilia nigra; barba
albida; mystax albus, seriem pilorum nigrorum duplicem in-
eludens. Seta in thoracis dorso, nisi ad basin alarum, om-
nino nulle; juba nigra, insignis, integra.
Sö forceps analis mediocris, recta, simplex, lobo intermedio
forcipi 2equali, lamellis inferioribus cochleatis.
Long. corp. 71 lin. — long. al. 575 lin.
Caffraria (WAHLB.)

— 366 —

Gen. 29. Dasorurrs, nov. Gen.

Totus pilosus. Facies tuberculata; tuberculus perlongus fere usque
ad antennas adscendens. Mystax longus, densus, pilosus. Vertex
profundissime excavatus.. Thorax convexus, nisi antice pilosus,
non jubatus. Alarum cellula posterior prima aperta, secunda an-
tice modice dilatata. Ala maris dilatate. Forceps copulatoria
maris simplex; stylus analis feminge perlongus.

spec. 82. Dasovur. longiburbus, vov. sp. PA & 2. — Nigricans,
superius cinereus. Tuberculus faciei parum prominens. BSu-
percilia nigra; barba alba; mystax superior et exterior niger,
interior et inferior albus. Thorax santice nigro-pilosus, po-
stice nigro-setosus et albo-pilosus. Scutellum albo-pilosum.
Ale hyalinee, apice einereze.
&. ale antice abrapte- dilatate; femora omnia incrassata;
forceps atra, mediocris, recta, apice rotundata.
2. ale simplices; femora postica non incrassata, anteriora
parum crassiora; stylus analis perlongus, valde compres-
sus, satis angustus, lamellis terminalibus prominentibus,

ovatis.
Long. corp. &S 13, 2 745 lin. — long. al. A 53, ?
5t lin
i 3

Caffraria (WAHLB.)
Gen. 30. MocutueErus, LOEW.

spec. 83. Mocnru. sinuatus, nov. sp. P. — Brunnescenti-cinereus,
pleuris albido-cinereis, thoracis vitta brunnea, pedibus luteis,
summo femorum posteriorum tibiarumque posticarum apice
atro. Supercilia nigra; barba alba. Mystax parvus, rarus,
setis exterioribus nigris, interioribus albidis. Antennee nigra,
summa articuli tertii basi flava. Ale hyalina, ad apicem et
marginem posticum cinereae; venre longitudinalis tertise se-
gmentum ultimum sinuatum.

F$. stylus analis duobus ultimis abdominis. segmentis sequa-
lis, acutus.
Long. corp. 63 lin. — long. al. 544 lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 84. Mocurtn. annulitarsis, nov. sp. 2. — Cinereus, pleuris
albido-cinereis, thoracis vitta longitudinali nigra, pedibus lu-
teis, puncto femorum posteriorum apicali summoque tibiarum
posticarum apice mnigris. Antenn nigre. Mystax parvus,
niger, setis mnonnullis albis inferne imtermixtis. . Ale apice
late sed dilutissime cinerascentes; vene longitudinalis tertie
segmentum ultimum tantum leviter sinuatum.

Y?. stylus analis duobus ultimis abdominis segmentis longior,
acutus.
Long. corp. 5 lin. — long. al. 33 lin.
Caffraria (WAHLB.)

— 367 —

Gen. 31. PRrRo4GoniStES, nov. Gen.

Similis generi Asilus, faciei tuberculo magno, multo magis pro-
tuberante, palpis dilatatis ovatis, rostro acutissimo apice subre-
curvo insignis. Stylus analis femine brevis, conicus, non com-
pressus, lamellis terminalibus liberis, perlongis, linearibus. — Verus
hujus generis locus, tertio antennarum articulo deficiente, dubius
restat; fortasse Laphrinis adnumerandum, ex quorum numero
Laphr. rufipes FABR., Laphr. Ufens WALK. et Laphr. preceps
WaLK. quodam affinitatis vinculo cum Proagoniste nostro con-
juncet&e esse videntur. ;

spec. 85. PRroacon. validus, nov. sp. 2: — Ater, subopacus;
alis, halteribus, barba femoribusque concoloribus; facie et
fronte ferrugineis, nitidis; antennis (quorum articulus termi-
nalis. deest), femorum apice, tibiis tarsisque ferrugineis; my-
stace rufo-ferrugineo.

2. stylus analis uniarticulatus, breviter conicus, obscure
brunneus, nitidus; lamella terminales exserte, stylo con-
colores et longitudine subzequales.

Long. corp. 153 lin. — long. al. 124 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 32. Ommarivs, WIED.

spec. 86. Ommar. flavipes, nov. sp. &. — Cinereus, facie, pleu-
ris, metanoto et segmentorum abdominalium margine apicali
albicantibus, pedibus flavis, alis totis cinereo-hyalinis; anten-
narum articulus tertius niger, antecedentes testacei; mystax
albus, setis circiter octo nigris, biseriatim dispositis.
SS. forceps rufo-testacea.
; AEA ÖR
Long. corp. 3 lin. long. al. 224 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Fam V. LEPTIDA.

Gen. 1. CHrysorira MACQ.

spec. 1. CHrrsor. testacea, nov. sp. I & PY. — Brunneo-testa-
cea, tenuiter aureo-tomentosa, pectore pedibusque pallidiori-
bus, alis hyalinis, apicem versus cinerascentibus, stigmate
obscure brunneo. — Long. corp. I 3, 2 31 lin. — long.
al ON Lr Lin.
Caffraria (WAHLB.)

Fam. VI. NEMESTRINIDA.

Gen. 1. NEMESTRINA LATR.

spec. 1. NeEmesr. longipennis, nov. sp. 2. — Brunnea, breviter
pilosa, thoracis vittis quatuor, pleuris, abdominis fasciis la-
tissime interruptis et ventre albido-cimereis, fronte, facie

— 368 —

pedibusque badiis. Antennarum articuli basales badi, tertius
rufus, stylus terminalis niger. Rostrum corpore duplo lon-
gius. Ale non reticulate, cinereo-hyalinee, margine antico

nigro-brunnese. — Long. corp. 81 lin. — long. al. 91 lin.
— long. rostr. 163 lin.
Cap. B. Sp.
spec. 2. Nemest. variegata, nov. sp, PA Nigra, fronte, facie,

thoracis vittis distinctissimis. scutelli margine pleurisque al-
bidis, abdomine albido trifariam nigro-maculato, alis non
reticulatis cinereo-byalinis, margine antico infuscatis, pe-
dibus pallide testaceis. Antennarum articuli basales pallide
flavescentes, articulus tertius rufo-brunneus, stylus terminalis

niger. Rostrum longitudine corporis. — Long. corp. 41—43
lin. — long. al. 43 lin.
Cap. B. Sp.
spec. 3. NEmesr. variabilis, nov. sp. SA & 2. — Brunnea, ven-

tre pallido, facie, articulis antennarum duobus basalibus pe-
dibusque testaceis, 1. rufo-testaceis; abdominis segmento se-
cundo basi pilis erectis flavidis densius vestito. Ala nigri-
cantes, postice dilutiores. Rostrum corpore parum brevius.
— Long. corp. A 6, £ 51 lin. — long. al. I 6, 2 53lin.
— long. rostr. S 5, P 43 lin.

Caffraria (WAHLB.)

Gen. 2. Srymmicrvs nov. Gen.

Medium inter genera Colax et Trichopsidea locum tenens, priori
partibus oris plane absconditis, posteriori ocellis magnis distin-
ctissimis propius accedit. Oculi nudi sub ocellorum tuberculo
protuberante fere contigui; frons triangularis; facies inferius ma-
gis dilatata, recedens. Antennee triarticulatre, articulo tertio mi-
nuto, globoso, in stylum setiformem producto. Alarum vene fere
ut in Trichopsidea oestriformi directa, sed in alarum parte apicali
simpliciores.
spec. 4. Srumict. costatus, nov. sp. PS. — Niger, totus palli-
dissime aureo-pilosus, antennis pedibusque melleis. Alce hya-
line, margine antico anguste ferrugineo, venis crassioribus
ferrugineis, tenuioribus favidis. — Long. corp. 544, lin. —
long. al. 5 lin.
Caffraria (WAHLB.) 5

Fam. VII. CYRTIDA.

Gen. 1. OgGcopEsS LATR.

spec. 1. OgGc. caffer, nov. sp. 82. — Niger, prothoracis lobis,

callis lateralibus ante scutellum scutelloque ipso pallide te-

staceis; abdomine superius piceo segmentorum marginibus

albidis, inferius albido; alis fuscescentibus; pedibus brunneis,

geniculis testaceis. — Long. corp. 3 lin. — long. al. 34 lin.
Caffraria (WAHLB.)

=B00
Fam. VIIL HYBOTIDZA-.

Gen. 1. SrnEcHES WALK.

spec. 1. SrnEcH. nebulosus, nov. sp. &. - Brunneus, pedibus
pallidioribus, alis cinereo-nebulosis, stigmate oblongo obscure
bruuneo, vena longitudinali tertia et quarta apicem versus

convergentibus. — Long. corp. 2 lin. — long. al. 24 lin.
Cap. B. Sp.
Gen. 2. Srynpras, nov. Gen.
Antennarum articulus tertius ovatus, seta terminali. — Rostrum

horizontale, porrectum; palpi lineares. Femora postica incrassata,
subtus spinulosa; tibia postice clavate. Alarum vena longitu-
dinalis secunda in media ala e prima oritur, quarta a basi ale
usque ad cellulam discoidalem quadrangularem deest.

spec. 2. Srnp. opaca, nov. sp. S. — Atra, superius opaca, alis
infumatis. — Long. corp. 13 lin.” — long. al. 13 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 3. Srwnp. nitida, nov. sp. 2. — Tota nitida, atra, alis pure
hyalinis. — Long. corp. 13 lin. — long. al. 145 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Fam. IX. EMPIDZ.

Gen. 1. Emnris MEIG.

Sect. I. Vena alarum: longitudinalis quarta abbre-
viata.
spec. 1. Eur. bivittata, WIiED. &. — Nigra, thoracis vittis
duabus late distantibus atris opacis, rostro pedibusque atris
levigatis; caput, thoracis dorsum, forceps analis pedesque
nigro-pilosa, pectus cum abdomine pallide luteo-villosa; ale
fusce cellula discoidali elongata. — Long. corp. 33 lin. —
long. al. 33 lin.
Synon: Emp. bivittata WIEDEM. Analect. ent. 28, nr. 9.
WIEDEM. Zweill. II. 2. 2.
Cap. B. Sp.

spec. 2. EupP. crassifila, nov. sp. A. — Nigro-brunnea, nigro-
pilosa, duabus thoracis lineis approximatis nigricantibus;
abdominis lateribus, ventre, forcipe anali coxis pedibusque
- badiis, tarsis nigris. Ale cinereo-brunnescentes, cellula

discoidali parva.. — Long. corp. 4 lin. — long. al. 311 lin.
Cap. B. Sp.
spec. 3. Eur. macropus, nov. sp. &. — Tennis, nudiuscula,

canescens, lineis thoracis atris, pedibus longis, posticis lon-
gissimis, nigro-brunneis, basi testaceis, tibiis tarsisque posti-
cis validis, ano arcuatim filato. Ala longea, limpidissimee,

— 370 —

; stigmate vix conspicuo, cellula discoidali mediocri. — Long.
f . .
/ corp. 13 lin. — long. al. 2 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 4. Emr. perpendicularis, nov. sp. 9. — ”Tota, nitida, atra

halteribus concoloribus, breviter nigro-pilosa, femoribus po-
sticis subtus breviter nigro-squamatis. Al: nigricantes, vena
apicali transversa perpendiculari, cellula discoidali sat magna,
latissima, apice truncata. — Long. corp. 11 lin. — long.
al. 13 lin.'
Caffraria (WAHLB.)
spec. 5. Eur. inornata, nov. sp. 8. — Nigra, opaca, thorace
imdistinete atro-lineato, parce nigro-pilosa. tegularum fimbriis
pallidis, halteribus flavidis. Pedes satis graciles, nudiusculi.
Ale cinereo-hyalinge, nigro-venosee, vena longitudinali quarta
mox post cellulze discoidalis finem abrupta. — Long. corp.
135 lin. — long. al. 18; lin.
Cap. B. Sp.
| Sect. II. Vena alarum longitudinalis quarta integra.

spec. 6. Emr. completa, nov. sp. 2. —-Flavido-cinerea, opaca,
nudiuscula, thoracis lineis duabus obscurioribus satis appro-
ximatis, postice valde abbreviatis; palpis, pedibus halteribus-
que luteis; rostro antennarumgue articulis primo et secundo
brunneis. Ala hyalina, basi dilute lutescentes, venis luteis,
cellula discoidali mediocri. — Long. corp. 134 lin. — long.
al. 23; lin.

Caffraria (WAHLB.)
Gen. 2. Hirara, MEIG.

Sect. I. Rostrum capite longius, rectum; vena alarum
transversa apicalis fortius adscendens quam in spe-
ciebus europeeis.
spec. 7. Hin. cervina, nov. sp. &. — Magna, robusta, pedibus

validis simplicibus, tota lutescente-cervina, opaca. Al&e hya-

linge dilutissime luteo-cinereze, venis brunneis ad basim pal-
[ lidioribus, stigmate pallide brunneo. — Long. corp. 31 lin.
— long. al. 31 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 8. Hir. heterogastra, nov. spp AF & 2. — Rufo-testacea
thoracis dorso brunnescente, tibiarum apice tarsisque obscu-
ris, antennarum articulo tertio atro, halterum capitulo fusco
alis brunnescentibus.

SA. abdomine superius atro opaco, tibiis apicem versus brun-
neis, posticis longe, anticis longissime nigro-pilosis; tar-
sis atris, intermediorum articulo primo crasso, ovato

2. abdomine superius albomicante, pedibus simplicibus bre-
viter pilosis, tibiis apice tarsisque nigro-brunneis.
Long. corp. 1y'; lin. — long. al. 23 lin.

Caffraria (WAHLB.)

— 371 —

Sect. II. Rostrum capite paullo brevius; vena alarum
transversa apicalis procumbens ut in speciebus
europsais.

spec. 9. Hin. castanipes, nov. sp. I & 8. — Nitida, atra, an-
tennis, rostro halteribusque concoloribus, coxis pedibusque
obscure badiis, tibiis apice tarsisque nigris.
Oo”. metatarso antico oblongo subincrassato, tibiis posticis
apice parum incrassatis, alis nigricantibus.
2. tarsis omnibus simplicibus, tibiis posticis apice magis
incrassatis, alis nigro-cinereis.
Long. corp. 175, lin. — long. al. 175 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Fam. X. TACHYDROMIDA.
Gen. 1. PrarreParrus MACQ.

spec. 1. Prarrp. univittatus, nov. sp. 2. — Rubro-testaceus, ca-
pite cum antennis, thoracis vitta lata, scutello abdominisque
dorso nigris, antennarum seta alba, alis brunnescentibus. —
Long. corp. 11 lin. — long. al. 12 lin.
Caffraria (WAHLB-.)

Fam. XI. DOLICHOPIDAE.

Gen. 1. Psirorus MEIG.

Sect. I. Vena alarum transversa posterior flexa in
formam liter&e 5.

spec. 1. Psiror. flezus, nov. sp. 8. — Leete ceeruleo-viridis, ni-
tidissimus; pedes brevissime pilosi cum coxis anticis flavi,
tarsis obscuris; ala pure hyalinge macnla subapicali fusca,
margini antico contigua; vena transversa posteriore biflexa,
ven& transverse apicalis parte posteriore et vena longitudi-
nalis quarte parte interjecta fusco-cinctis. — Long. corp.
21 lin. — long. al. 23 lin.

Caffraria (WAHLB.)

, Sect. II. Vena alarum transversa posterior in formam
Jättiense IStnlon. flex a ;

a. Secundus antennarum articulus brevius pilosus.

spec. 2. Psirop. jlavirostris. nov, sp. AF & LP. — Leete ceruleo-
viridis; facies in utrogque sexu lata, albido-pollinosa; pedes
breviter pilosi cum coxis anticis flavi, tarsis obscuris. Ale
cinereo-hyalinge immaculate, venis longitudinalibus secunda
et tertia valde approximatis parallelis.

S. femoribus anticis posticisque nigro-ciliatis, hypopygio
nigricante, lamellis exterioribus pallide flavis sublineari-
bus, nigrociliatis.

2. femoribus anticis subtus flavo-ciliatis.

Long. corp. 2—24; lin. — long. al. 21 lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 3. Psirop. stenurus, nov. sp. AM & LP. — Aureo-viridis,

frontis parte antica scutelloque magis caeruleis, abdomen po-

stice attenuatum aureo-viride, fasciis segmentorum basalibus

in mare latis, in femina angustis, atropurpureis, cupreo-
marginatis; segmentum ultimum leaetissime cupreo-micans.

Pedes cum coxis anterioribus flavo-testacei, breviter nigro-

pilosi, tarsis tibiarumque posticarum apice nigris. Ale nigro-

einereza, venis longitudinalibus secunda et tertia valde appro-
ximatis parallelis.

O”. tibiis posticis nigro-annulatis; hypopygio nigro, lamellis
exterioribus filiformibus, rectis, brunnescentibus, apice
nigris, longe nigro-pilosis.

2. abdominis segmento ultimo tubuliformi.

EO VISAN ST
Long. corp. 24 lin. long. al. 2 lin.

Cap. B. Sp., Caffraria (WAHLB.).

b. Secundus antennarum articulus longissime pilosus.

spec. 4. Psiop. angustipennis, nov. sp. A. — Nigricans pedi-

bus halteribusque concoloribus, capite latius, thorace cum

scutello, femoribus primoque abdominis segmento obscurius

virescentibus, reliquo abdomine cuprescente. Hypopygium

nigrum; lamellae exteriores oblonge, nigricantes, longissime

nigro-pilosae. — Long. corp. 2j5 lin. — long. al. 22 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 2. GrmnoPrernus LOEW.

spec. 5. GymnoPr. argyropus, nov. sp. I & 8. — Obscure vi-

ridi-oeneus; facies albida, frons caerulescens; antenna nigra,

basi testaceaxe; cilia oculorum inferiora pallida, tegularum

nigra. Pedes testacei, tibize spinis parum crebris vallidissi-
mis armatee, tarsi nisi basi nigri. ;

OO. squamis caudalibus minutis pallide flavis, apice breviter
nigro-ciliatis; tarsorum 'intermediorum articulo ultimo
posticorumque articulis tribus ultimis argenteo-micantibus.

HONG ENN jag ; 22 Ii
Long. corp. 21—241 lin. long. al. 23 lin.
Caffraria (WAHLB-.)

Gen. 3. CHrrsorvs MEIG.

spec. 6. Currsor. inconspicuus, nov. sp. AS. — Nigro-viridis,

thorace leviter brunneo-pollinoso, pleuris femoribusque nigris,
tibiis brunneis, posticis obscurioribus. Oculi sub antennis
arctissime contigui. ”Tegularum fimbrize nigricantes. Ale
cinereae, ad marginem anteriorem infuscata, basim versus
vix angustate. — Long. corp. 11 lin.

Caffraria (WAHLB.)

Fen. 4.

ESA

Gen. 4. DirarPHorus. MEIG.

spec. 7.- DrarH. brunneus, nov. sp. A. — Nigro-brunneus, pedibus
anterioribusque abdominis segmentis testaceis, alis dilute
fuscanis. — Long. corp. 24 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 8. Drar. dasycnemus, nov. sp. A. — GCeeruleo-viridis,
thorace leviter cinereo-pollinoso, abdominis segmentis primo
et secundo maculisque tertii lateralibus testaceis. Oculi fronte
lineari alba disjuncti. Pedes pailide flavo-testacei, nigro-
pilosi; tibise posticée pilis nigris erectis, longis, tenuissimis
vestite. — Long. corp. 12 lin.
Caffraria (WAHLB.)

X

Gen. 5. SrurPrecnvs. LOEW.

spec. 9. Srurrcn. caffer, nov. sp. I & 2. — Obscure zeneus,
pedes cum coxis anticis testacei; femora postica apicem ver-
sus superne brunnescentes; tarsorum anteriorum articuli ul-
timi tarsique postici toti obscure brunnel.

OS. antennarum articulo tertio acuminato, facie angustissima
alba, tarsorum posticorum articulo tertio abbreviato, intus
nigro-piloso.

2. antennarum articulo tertio........, facie latiore albido-
cinerea, pedibus simplicibus. — Long. corp. 175—14 lin.

Caffraria (WAHLB-)

Gen. 6. SavcrorPvs. LOEW.

spec. 10. Savcr. wnivittatus, nov. sp. 2. — Totus pallide rufo-
testaceus, capite albicante, thoracis vitta lata antice abbre-
viata scutellique disco late violaceis, abdominis segmentis
tertio et sequentibus basi nigricantibus; pleuris sub tegulis
lineola atra cuneiformi signatis. Ala brunneo-cinere&e, venis
longitudinalibus tertia et quarta parallelis. — Long. corp.
275 lin. — long. al. 23 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 11. Savcr. cyanescens, nov. sp. 2. — Totus pallide rufo-
testaceus, antennis nigris, facie albido-cmerea, fronte chalybea,
thoracis scutellique disco chalybescente, abdominis segmentis
tertio et sequentibus basi nigricantibus; pleuris sub tegulis
lineola atra cuneiformi signatis. Ala brunneo-cinere2e, venis
longitudinalibus tertia et quarta parallelis. — Long. corp.
155 lin. — long. al. 13 lin.

Caffraria (WAHLB.)

Gen. 7. HyprorHorus FALLEN.

spec. 12. Hypropy. spinicornis, nov. sp. 2. — Olivaceo-zeneus,
abdomine pedibusque virescentibus, pleuris albo-pollinosis;

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14: N:o 9. 4

ISA

faciei pars superior aeneo-viridis, inferior polline ochrescenti-
cinereo tecta. Antennarum -articulus tertius apice aculeo
minuto albo armatus. — Long. corp. 11—11 lin. — long.
al. 143 lin.

Caffraria (WAHLB.)

Fam. XII. PIPUNCULIDA.

Gen. 1. Piruncuiws. LATR.

Sect. I. Alarum stigma distinctissimum.

a. Abdomen nitidum.
spec. 1. Pirunc. UWeviventris, nov. sp. &. — Olivaceo-niger, tho-
race levissime pollinoso, abdomine atro, pedibus flavis, alis
infumatis. Facies et frons albo-micantes; antennarum arti-
culus tertius. brunneo-niger, EN non acuminatus. —
Long. corp. 21 lin. — long. al. 23 lin.
Caffraria (Mun)

spec. 2. Pipunc. brevicornis, nov. sp. 2. — Ater, thorace, ab-
"> dominis segmento primo secundique parte anteriore cano-
pollinosis; pedibus nigris, genubus, tibiarum tarsorumque basi
pallide testaceis. Ale cinereo-hyaline; halteres pallidi; an-
tennarum articulus tertius brunneo-rufus, brevis, non acumi-
natus; frons albo-micans, linea longitudinali angusta vertice-

que atris. — Long. corp. 14; lin. — long. al. 23; lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 3. Pirunc. abdominalis, nov. sp. 8. — Niger, thorace

primoque abdominis segmento griseo-pollinosis, abdomine
flavo-testaceo, vitta media latissima atra; pedes flavi; ale
hyalinge, parum cinerascentes; tertius antennarum articulus
flavus, longe albo-micans. — Long. corp. 13 lin.
— long. al: 1; lin.

dr (WAHLB.)

b. Abdomen opacum.
spec. 4. Prrunc. umbrinus, nov. sp. S.-— Brunnescens, pedibus
flavis, femorum lituris tarsorumque apice brunneis; antenna-
rum articulus tertius rufo-brunneus, acutus, apice seta tenuis-
sima articulo ipsi sequali armatus; frons albido-micans. —
Long. corp. 2 lin. — long. al. 23 lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 5. Preunc. mutillatus, nov. sp. ÅA. — Brunnescens, pedi-
bus flavis, femorum lituris parum conspicuis tarsorumque
apice brunneis; antennarum articulus tertius rufo-brunneus,
acutus, apice in setam non productus; frons nigricans linea
media angustissima albicante. — Long. corp. 1$ lin. — long.
al. 26; lin.
Caffraria (WAHLB.)

— 375 —

spec. 6. Pirunc. aculeatus, nov. sp. &. — Brunneo-niger an-
tennis concoloribus, articulo tertio in aculeum crassiusculum
producto, pedibus testaceis, femoribus ultimoque tarsorum
articulo nigris, alis cinereis; frons atra, subnitida, superius
lineolis duabus cinerascentibus, parum conspicuis. — Long.
corp. 13 lin. — long. al. 274; lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 7. PIrunc. parvifrons, nov. sp. A. — Cinereo-niger an-
tennis concoloribus, articulo tertio subacuto, apice in setam
tepuissimam ipsi articulo aqualem producto, pedibus testa-
ceis, femoribus excepto apice et basi ultimoque tarsorum

articulo nigris, alis cinereis; — frons atra, subnitida, valde
minuta. — Long. corp. 13 lin. — long. al. 13 lin.
Cap. B. Sp.

Sect. II. Stigma alarum omnino nullum.

spec. 8. Pirunc. claripennis, nov. sp. 9. — Ater, subnitidus,
segmenti primi abdominalis margine postico albido-pollinoso;
antennarum articulus tertius longissime acuminatus, rufo-
testaceus, albo-micans; pedes nigri, summo femorum apice
tibiarumque basi pallide flavidis; alx pure hyaling. — Long.
corp. 11 lin. — long. al. 13; lin.
Caffraria (WAHLB.)

Fam. XII. PLATYPEZIDAE.

Gen. 1. Prarreeza. MBIG.

spec. 1. Prarrp. inornata, nov. sp. &. — Opaca, thorace, scu-
tello halteribusque brunneo-atris, abdomine atro, antennis pe-
dibusque brunneo-testaceis, tarsis posticis totis pallide ochra-
ceis. Ala hyaling. — Long. corp. 18,—135 lin. — long.
al. 13—13 lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 2. Prarrp. lugens, nov. sp. $. — Opaca, atra; capite,
| thorace cum -scutello, segmenti abdominalis primi fascia po-
stica angusta integra et segmenti secundi fascia antica latiore
interrupta cinereis. Pedes brunneo-testacei, tarsorum posti-
corum articulis primo et secundo pallide ochraceis. Ala
hyalinge. — Long. corp. 13 lin. — long. al. 13 lin.
Caffraria | WAHLB.)

Fam. XIV. SYRPHIDA.

Gen. 1. CeErria FEBR.

spec. 1. CEr. brunneipennis, nov. sp. 7. — Nigro-brunnea, mar-
gine posteriore segmentorum abdominalium concolore, alis
totis obscure brunneis, femoribus posticis superius macula
oblonga flava signatis. Processus frontalis longus; alarum

ör longitudinalis tertia non appendioulata. = (HONg: COLP:
+ lina long. al. 7 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 2. Micropon. MEIG.

spec. 2. Microp. brevicornis, nov. sp. 2. — Cyaneus, alis in-
fuscatis, pedibus nigris, tibiarum basi alba; antennae breves;
scutellum bispinosum, apice emarginatum. — Long. corp.
4 lin. — long. al. 33 lin. — long. antenn. 3 lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 3. Microp inermis, nov. sp. SA. — Nigricans, antennis
perlongis alisque concoloribus, abdomine pedibusque totis
rufo-testaceis; scutellum inerme. — Long. corp. 54 lin. —
long. al. 47; lin.. — long. antenn. 12 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 3. Baccna. FEBR.

spec. 4. Bacct. claripennis, nov. sp. 2. — Atra, antennis pe-
dibusque testaceis, femoribus posticis nisi basi et apice, tibils
posticis nisi basi nigris; ale hyalinee, stigmate brunnescente,
infima basi obscure brunneo, vena longitudinali tertia leviter
flexa. — Long. corp. 31 lin. — long. al. 3 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 4. Ocrpramvs MAcQ.

spec. 5. Oocrrr. rotundiceps, nov. sp. 9. — Brunneo-niger, cae-
rulescens, antennis pedibusque obscure testaceis, abdominis
fasciis tribus angustis, albidis, interruptis, alis infumatis. —
Long. corp. 53 lin. — long. al. 475 lin.
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 5. ParagGus LATR.

spec. 6. ParaG. substitutus, Nov..sp. 2. — Ater, virescens, facie

albida nigro-vittata, pedibus favescentibus, femoribus basi

late nigris; frons maculis lateralibus albicantibus nullis; tho-

rax albido-pubescens; ala limpidissimae. — Long. corp. 21 lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 7. Parac. longiventris, nov. sp. 2. — Ater, scutello con-
colore, facie alba nigro-vittata. Al& hyaline stigmate brun-
nescente: pedes graciles, flavescentes, femoribus anticis- basi,
postieis fere totis nigris, tibiis posticis nigro-annulatis; ab-
domen elongatum, prope basim coarctatum. — Long. corp.
23 -lin.
Caffraria (WAHLB.)

spec. 8. Parac. nudipennis, nov. sp. 2. — Niger, frontis caeru-
lescentis macula utringue albida; facies albida nigro-vittata;
pedes flavi, femoribus basi tibiarumque posticarum annulo
nigris; abdomen latam fascia subinterrupta flava signatum,

fe

— 377 —

segmentis secundo et tertio coalitis; ale purissime hyalinee
stigmate obscuriore nullo, nude, summo apice dense pilo-
sule. — Long. corp. 22 lin.

Caffraria (WAHLB.)

Gen. 6. JFvmxErus. MEIG.

spec. 9. Evum. unicolor, nov. sp. 82. — Nigro-viridis, nitens,
facie concolore, albido-pilosus, antennis pedibusque nigris,
tibiarum tarsorumque basi late brunneo-testacea; thorax non
lineatus; abdomen ter binis lunulis in medio abdomine con-
tiguis, latera versus extinctis signatum; ala infuscata, sub
stigmate brunneo obscuriores, vena longitudinali tertia di-
stincte flexa. — Long. corp. 43 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 10. Eum. erythrocerus, nov. sp. 2. — Nigro-aneus, parum
nitens, breviter pilosus; antenne, femorum apex, tibia tar-
sique rufi; oculi omnium brevissime hirsutuli fere nudi;
thorax lineis albido-pollinosis pictus; abdomen ter binis lu-
nulis albis, sat latis, distinctissimis signatum; ala hyalina
stigmate brunneo, vena longitudinali tertia parum flexa. —
Long. corp. RESA lin.

Caffraria (WAHLB.)

spee. 11. Eum. argenteus, WALK. P2. — /Enescens, tomentosus,
brevis, thorace albido-lineato, abdomine maculis utringue
duabus permagnis rotundatis niveis punctisque duobus se-
gmenti quarti albido-cinereis; antenua nigre; oculi maris

late distantes. — Long. corp. 475 lin.
Synon: Humerus argenteus WALKER. Ins. Saund. Dipt. 224
Cap. B. Sp.

Gen. 7. Srrirtra. ST. FARG.

spec. 12. Srr. stigmatica, nov. sp. I & 8. — Syrittee pipienti
simillima, sed longitudine aliquantulum majore, antennis
pallidioribus, vertice latius atro alarumque stigmate brunneo
distineta. — Long. corp. 32—-444 lin.
- Cap: B. Sp. (WAHLB.)

spec. 13. Srr. spinigera LoEW. A & 4. — Capite pleurisque
albo-micantibus, antennis mnigricantibus, femoribus posticis
prope basin spina valida, in mare majore, in femina bre-
viore armatis. —- Long. corp. 22—4 lin.
Caffraria (WAHLB.), Sicilia, Asia minor. -
Gen. 8. RHineis. FEBR.

= N

spec. 14. Ruinc. cerulescens, nov. sp. 8. — Badia, chalybe-
scens, fronte et abdomine cesio-chalybeis, facie dn
ochraceis, pedibus alisque flavescentibus. — Long. corp. 44
lin, — long. al. 4 lin. -

Caffraria (WAuULB.)

— 378 —

Gen. 9. -SrrpHus. FEBR.
Sect. I. Oculi longe pilosi.

spec. 15. Srrru. capensis WiED. 8. — ZEneo-niger, facie al-
bida albo-pilosa, stria atra superius abbreviata: antennae ni-
gre articulo tertio ovato; scutellum stramineum; abdomen
fasciis quatuor subintegris albido-pollinosis, tribus anteriori-
bus sape detritis rubescentibus; ale pure hyaline, stigmate
flavido-brunnescente. Pedes rufo-brunnei femoribus anterio-
ribus basi late, posticis fere totis nigris; tarsis nigricantibus

anteriorum basi pallidiore. — Long. corp. 33—437 lin.
Synon: Syrphus capensis WIEDEM. Zweifl. II. 127. 18.0.

Cap. B. Sp., Caffraria (WAHLB.)

spec. 16. Srrep. claripennis, nov. sp. 2. — AEneo-niger, facie
albida albo-pilosa, stria atra superius abbreviata; antennae
nigree articulo tertio ovato; abdomen- fasciis quatuor sub-
integris albido-pollinosis, duabus intermediis seepe detritis
rufescentibus; ale pure hyaline, stigmate flavido-brunne-
scente, basi obscure brunneo. Pedes rufo-brunnei, femoribus-
anterioribus tantum basi, posticis latius, tarsorumque arti-

culis quatuor ultimis nigris. — Long. corp. 43 lin.
Cap. B. Sp. :
spec. 17. Srren. hirticeps, nov. sp. 2. — Eneo-niger; facie al-

bida, parte media albido-pilosa. laterali nigro-pilosa, stria
alra superius abbreviata; abdomen fasciis quatuor subintegris
pollinosis, glauco-albidis; als cinereo-hyalinge stigmate flavido-
brunnescente, basi obscure brunneo. Pedes brunneo-rufi,
femoribus nisi summo apice, tibiarum annulo tarsisque totis
nigris. — Long. corp. 41 lin.

Nubia.

Sect. II. Oculi nudi l subnudi, numquam longius pu-
bescentes.

a. Abdomen ellipticum.

spec. 18. SrreuH. cognatus, nov. sp. AP. — Syrpho corollee affi-
nis, a quo differt thorace magis aureo-viridi, abdominis fasciis
secunda et tertia integris latissimis, segmento quinto imma-
culato. Femora omnia basi nigra. — Long. corp. 4 lin.

Cap. B. Sp.

b. Abdomen angustius, cequilatum.

spec, 19. Srrru. cgyptius. WID. I & 8. — Eneo-niger, ni-

« otidus; capite, thoracis vitta laterali lata postice abbreviata,
scutello, abdominis fasciis tribus subarcuatis, prima interrupta
aut subinterrupta, secunda lateribus subangustata, tertia la-
teribus modice dilatata et ventre flavis; abdominis apex flavo-
ferrugineus; pedes rufo-flavi annulo femorum posticorum sub-
apicali distincto et tibiarum posticarum intermedio parum
distinceto brunneis; ale hyalinre. Mas coxis posticis spina

— 379 —

elongata armatis et unguiculo tarsorum anticorum interiore

difformi, apice subbifido insignis. — Long. corp. 33—4+ lin.
Synon: ? Sceva scutellaris FABR. Syst. Antl. 252. 15.

Syrphus cegyptius WIEDEM. Zweifl. II. 133. 29.

Syrphus. longicornis Mace. Dipt. exot. II 2. 94.

Syrphus natalensis Macao. Dipt. exot. Suppl. 1.134. 28.

Egyptus, Madeira, Cap. B. Sp., Caffraria (WAHLB.),
Mozambique (PETERS).

spec. 20. Srrreu. trisectus, nov. sp. 2. — Magnitudine, forma et
colore Syrpho balteato affinis. Facies pallide flava; antennee
rufo-flave articulo tertio ovato, superius parum infuscato;
thorax aureo-viridis splendidus, vittis parum distinctis flavido-
pollinosis; abdomen ochraceum, segmento primo, macula
segmenti secundi parva basali, margine postico segmenti se-
cundi et tertii, et linea arsa subapicali segmenti quarti
nigris. — Long. corp. 43 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 21. SrrrH. rotundicornis, nov. sp. 8. — Eneo-niger, ni-
tidus; capite thoracis vitta laterali integra, pleurarum macu-
lis magnis contiguis; scutello, abdominis fasciis quatuor sub-
arcuatis, prima et ultima interruptis, ventre pedibusque fla-
vis, vertice, vitta frontali lata et vitta faciei angustiore
integra atris nitidis: antennwe rufo-flave articulo tertio ro-
tundato superius infuscato; ale hyalinge stigmate fusco, vena

longitudinali tertia vix flexa. — Long. corp. 323 lin.
Cap. B. Sp.
spec. 22. SrreH. calopus, nov. sp. 9. — Ater nitidus, capite

cum antennis, thoracis vitta laterali integra, pleurarum ma-
culis, scutello, abdominis maculis quatuor, binis magnis ro-
tundato-ovatis, ventre toto pedibusque lete flavis; anten-
narum articuli tertii margine superiore, stria frontali angu-
sta verticeque, femorum posticorum apice, tibils posticis ex-
cepto annulo medio tarsisque totis nigris; ale hyalinge stig-

mate cinerascente. — Long. corp. 303 lin.
' Nubia, Caffraria (WAHLB.)
spec. 23. SrreH. bituberculatus, nov. sp. I & 82. — Nigro-

viridis, nitidus, scutello concolore, antennis, abdominis nigri
maculis octo elongatis, ventre pedibusque rufo-testaceis; tu-
berculis binis minutis in media facie collocatis insignis. —
Long. corp, 34—33 lin. — long. al: 34 lin.

Caffraria (WAHLB.), Cap. B. Sp.

Gen. 10. AÅsarcina MACQ.

spec. 24. Asarc. rostrata WIED. SA & 2. — Capite elongato-
conico, primo antennarum articulo distinctissime Flöngatsar SÖ
faciei vitta lata integra atra; primum abdominis segmentwfi G= ,< SR
fe fog
ER ICE fan
NET =)

— 380 — 5
nigrum lateribus flavum, prima abdominis fascia flava inter-
rupta, sequentes zequales. — Long. corp. 5—52 lin.

Synon: Syrplhus rostratus WIEDEM. Zweifl. II. 125. 14.
Asarcina rostrata MaAcQ. Dipt. exot. II. 11. 78.
Cap. B. Sp., Caffraria (WAHLB.)

spec. 25. Asarc. eremophila, nov. sp. AF & 2. — OCapite bre-
viter conico, primo antennarum articulo distinctissime- elon-
gato, faciei vitta superius abbreviata mnigricante; primum
abdominis segmentum nigrum lateribus flavum, prima abdo-
minis faseia flava interrupta, fasciee sequentes in medio ab-
domine angustate. — Long. corp. 6—641 lin.

Nubtia.

spec. 26. ÅAsarc. Salvim. FBR. SEP Bacie prominente
inferins carimata, vitta atra nulla; antennarum articuli pri-
mum et secundum subzaequales; abdominis segmentum pri-
mum flavum puncto medio parum conspicuo nigro, fasciae
flavee omnes integre. — Long. corp. 5—52 lin.
Synon: Syrplhus Salvie FBR Ent. Syst. IV. 306. 105.
FBR. Syst. Antl. 250. 6.

Guinea, Sierra Leona, Cap. B. Sp., Caffraria
(WAHLB.), Mozambique (PETERS.).

Gen. 11. Herornpiws. MBIG.
Sect. I. Oculi nudi.

spec. 27. Heioru. caffer, nov. sp. I & 2. — Oculi maris con-
tigui; thorax niger vittis quatuor flavis; abdomen ochraceum,
solitis in hoc genere signaturis nigris 1 brunneis pictum,
opacum; pedes nigri, genubus, tibiis intermediis anticarum-
que dimidio .basali flavis; femora postica apice inferius sca-
bra; pilorum fasciculus globuliferorum in summa metatarsi
postici basi. — Long. corp. 535 —6 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 28. Heropn. ingratus, nov. sp. AF. — Oculi maris conti-
gui; thorax vix obsoletissime vittatus; scutellum flavescens;
fascia segmenti abdominalis secundi interrupta, segmenti ter-
til integra flavae; pedes nigricantes tibus anticis basi angu-
stius, intermediis latius flavescentibus; femora postica inferius
apice scabra; pilorum globuliferorum fasciculus in summa
metatarsi postici basi. — Long. corp. 42 lin.

Caffraria (WAHLB.)

Sect. IT. Oculi hirti.

spec. 29. Heroru. extremus, nov. sp. 2. — Faciei vitta latissi-
ma et antenn nigra; thorax non. vittatus et scutellum fla-
vescens albido-pilosa; abdomen basi ochraceum interjecta
fascia utrinque abbreviata nigra; tibia basi albidae, posticre

— 381 —

clavate et subtus nigro-barbatse; ale pure hyalinse subnudee,
stigmate minuto obscure brunneo. — Long. corp. 53 lin.
Caffraria (WAHLB.)

[

Gen. 12. PraGrocerRa MACQ.

spec. 30. PraGioc. maculipennis, nov. sp. Af. — Obscure-picea;

thoracis ochraceo-pollinosi margine postico scutellogue lute-

scentibus; alarum dimidium basale lutescens, apicale cine-

reum, macula maxima stigmati contigua obscure brunnea. —
Gorm 6-6 TE

Tong. corp. 6—62 lin.
Synon: ? Heloplilus Asacus WALK. Cat. Br. Mus. 609.

Guinea.

Gen. 13. Mecasers MaAcaQ.
Sect. I. Corpore brevi, crasso.

spec. 31. Mecasr. bullata, nov. sp. P. — Tota atra, orbita ocu-
lorum postica et extrema tibiarum basi albo-micantibus,
puneto sub alarum basi coccineo; abdomen bullis lzevigatis
insigne. Ale hyaling, basi late, margine antico anguste et

fascia postice valde abbreviata atris. — Long. corp. 6 lin.
Caffraria (WAHLB.)
spec. 32. MeGasp. curta, nov. sp. 9. — Atra, thoracis fascia

antica lata et postica angusta, fascia segmenti abdominalis
secundi 2equali, maculis lateralibus segmenti tertii et quarti
femorumque posticorum ' basi flavis; segmenta-abdominalia
tertium et quartum fere tota nitida; ale hyalinge ima basi
atre. — Long. corp: 53—6t lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 33. Mecasp. natalensis Maceo. 2. — Atra, thoracis fascia

antica lata, fascia segmenti abdominalis secundi latissima

equali, maculis lateralibus segmenti tertii et quarti femorum-

que posticorum basi flavis; segmenta abdominalia tertium et

| .quartum magna ex parte opaca. — Long. corp. 61—561 lin.

Synon: Eristalis natalensis Maceo. Dipt. exot. Suppl. IV. 134.
| Caffraria (WAHLB.)

| Sect. II. Corpore elongato.

spec. 34. MeGasr. Capito, nov. sp. 2. — Picea, capite permagno,
fronte brevissime pilosa, faciei lateribus genisque flavo-testa-
ceis, scutello testaceo breviter flavo-piloso; abdominis se-
gmentum secundum fascia latissima subduplicata rufo-flava;
femora postica tota picea. — Long. corp. 73 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 35. Mecasr. Fronto, nov. sp. 2. — Picea, faciei lateribus

flavido-pollinosis, fronte longius pilosa; scutellum basi brun-

neum et nigro-pilosum, margine testaceum et pallide flavo-
pilosum; abdominis segmentum secundum -fascia duplicata

— 382 ”—

latissima, duo sequentia fascia angusta basali flava; femora
postica picea, basi flava. — Long. corp. 6$ lin.
Caffraria (WAHLB.)

Gen. 14. SimwoipeEs. nov. gen.
Oculi nudi, in mare distantes; frons femine parum lata; ale cx
parte in quibusdam tota nude. KReliqua nt in Eristali.
spec. 36. Sim. crassipes FABR. AI & 2. — Piceus; scutellum
testaceum; abdomen basi flavo-bifasciatum; femora postica
crassissima, basi flavescentia, breviter pilosa. — Long. corp.
61—62 lin.
Synon: Eristalis crassipes FABR. Syst. Antl. 237. 22.
Eristalis pachymerus Wiep. Zool. Mag. III. 17. 24.
Eristalis crassipes WiEpD. Zweifl. II. 157. 8.
Cap. B. Sp.

spec. 37. Sim. expletus, nov. sp. AP. — Piceus; scutellum ni-
gricans margine testaceum; abdomen fasciis flavis mnullis;
femora postica crassissima piceo-nigra, breviter pilosa. —
Long. corp. 64 lin.
Nubia.
spec. 38. Sm. villipes, nov. sp. S. — Piceus; scutellum nigrum
summo margine testaceo; abdomen basi flavo-fasciatum; fe-
mora postica modice crassa, atra, longissime villosa; tarsi
postiei distincete dilatati, breves. — Long. corp. 6 lin.

Nubia.

Gen. 15. ErIstaus.
Sect. I. Oculi fasciati.
spec. 39. Enist. teniops Wirb. SA & L.
Synon: Eristalis teniops Wirb. Zool. Mag. II. 42.
WizED. Zweifl. II. 182.-43.
Helophilus pulchriceps MriG. Syst. Beschr. III. 375. 8.
Macae. Suit. Buff. I. 505.
Eristalis pulchriceps GERM. Faun. XXTII. Tab. 22.
Kristalis cegyptius WALK. Cat. Dipt. Br. M. 621.
Europa australis, Asia minor, Syria, Zgyptus,

Cap. B. Sp., Caffraria.
Sect. II. Oculi punctati.

spec. 40. Erist. quinquelineatus FABR. A & CL.
Synon: Syrphus quinquelineatus FABR. Spec. Ins. II. 425. 21.
FABR. Ent. syst. IV. 290. 42.
Fristalis quinquelineatus FABR. Syst. Antl. 239. 29.
WieD. Zweifl. II. 185.47.
Eristalis fasciatus MiG. Syst. Beschr. VII. 143. 22.
Germ. Faun. XXIII. Tab. 23.

Europa australis, Asia minor, Cap. B. Sp.

— 383 —

spec. 41. Enrisrt. metallescens, nov. sp. 8. — Oculi confertissi-
me punctati; facies albido-pollinosa nigro-punctata, stria in-
termedia utringque abbreviata lineisque duabus integris atris;
segmentorum abdominalium pars anterior glandicolor, nitore
quodam viridi-zeneo resplendens; pars segmentorum posterior
olivaceo-viridis; segmentum quartum ad marginem posticum
et segmentum quintum totum 2eneo-atra. Pedes rufo-ferru-
ginei tibiis basi albidis, femoribus obscurioribus, posticis ex
parte viridi-2aeneis. Ale hyaline, stigmate parvo obscure
brunneo. — Long. corp. 53—6 lin.

Caffraria (WAHLB.)

spec. 42. Erist. euzonus, nov. sp. AF & L. — Facies griseo-
pollinosa, vitta media atra superius abbreviata; antenne ni-
gre articulo tertio rotundato; thorax flavido-pilosus, scutel-
lum fulvum, fulvo-pilosum. Abdomen maris smepissime se-
gmento primo et basi secundi mnigris, sequentibus pallide
ferrugineo-rufis, ultimis obscurius brunneis; abdomen feminae
atrum nitidum; fascixe favae abdominis tres, segmenti secundi
latera versus latior, segmenti terti et segmenti quarti equa-
lis integra, polline flavo-albido densissime tecte; margo po-
sterior segmenti quarti fascia flavido-alba; segmentum quin-
tum femine fascia basali angustissime interrupta flavido-
alba. Genitalia maris atra mnitida. Ale hyaline stigmate
minuto brunneo, non bene determinato. — Long. corp.
52—6 lin.

Cap. B. Sp., Caffraria (WAHLB.)

spec. 43. Enrist. nigricornis, nov. sp. AF & P. — Eristali aeneo
simillimus sed major, facie multo magis producta, antennis
brunneo-nigris, articulo tertio breviter ovato; vittis thoracis
quatuor obscuris multo angustioribus et minus bene deter-
minatis, vittis pallidis latioribus quam in illo et cinerascen-
tibus; pedibus atris, tibiarum et summa tarsorum basi rufo-
testacea. — Long. corp. 53—6 lin. — long. al. 4+; lin,

Wallfisch Bay.

— 334 —

Akademiska angelägenheter.

Przeses Hr Grefve VON PLATEN, som af K. M. blifvit utsedd att
vara Sveriges och Norriges Minister i London, tillkännagaf, att han,
af sådan orsak, ej mera kunde föra ordet vid Akademiens samman-
komster. 4

Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med Istituto Lom-
bardo di Scienze i Milano.

Af de under Hr E. FriEs ledning förfärdigade afbildningar af
svenska svampar hade tjugo nya blifvit aflemnade, som nu förevisades.

Kongl. Sjöförsvars-Departementet hade insändt tvenne s. k. »ab-
stract logs», förda ombord på korvetterna af Chapman och Lagerbjelke.

Arfvingarne efter Akademiens framl. ledamot Prof. WIKSTRÖM
hade öfverlemnat en samling af handskrifter, deribland bref från LINNE
d. yngre.

Om den hårlösa hästracen, — Hr Brukspatron J. W. GRILL
hade meddelat följande uppsats öfver detta ämne i bref till Hr
SUNDEVALL, dat. Berlin den 2 November:

»På tyska Naturforskarnes och Läkarnes 32:a möte i Wien
1856 förevisade D:r L. FITZINGER figur öfver en för tillfället der
befintlig fullkomligt naken häst af obekant ursprung. Den var
ett fyraårigt Sto, tydligen tillhörande den Orientalisk-Arabiska
racetypen, med utomordentligt fin hud af mörkt musgrå färg. Den
totala bristen på hår, likasom de särdeles små, nästan alldeles
runda hornvårtorna, skilja djuret från alla hittills bekanta racer;
och då detta vore det tredje exemplar, som D:r F. hittills haft
tillfälle att se, samt alla tre sinsemellan fullkomligt öfverens-
stämde, så uttalade han den åsigt, att denna hästrace, likasom
den Friesiska och Dvärghästen, utgör en särskild grupp, måhända
art, hvars hemland väl blott är att söka i det inre af Arabien,
hvarifrån djuren genom Ziguenare komma till Europa.

I en följande session förmälde D:r TSCHUDI att han ur säker
källa hade sig bekant, att också i Danmark funnes ett 15 Faust”)
högt exemplar af lika beskaffenhet.

Enär jag för några veckor sedan hade tillfälle att i Leipzig

"noga betrakta det förstnämnda exemplaret, föranledes jag att

tillägga följande: Stoet, tillhörande Hr Stieglitz från Anvers,
uppgafs vara i 7:de året och af 54 fots höjd, således medelstor-
lek, är vid det bästa hull, samt så utan hår och tagel, att så-
dana saknas ej blott på hals och svans, utan till och med på
ögonlocken. Några spridda, tumslånga och spröda tagelstumpar
af svart färg i svansspetsen, samt några längre, mjuka, in i öro-
nen, på läpparne och under ögonen förtjena föga afseende. Den
särdeles fina och tunna, matt glänsande huden, som till det yttre
i intet fall skiljer sig från den nakna hundens (Canis caraibicus
Less.), är öfverallt enfärgadt svartgrå, med undantag af halsens
venstra sida, hvarest små liffärgade fläckar äro strödda likasom
”) d.ä. 51 Fot Saxiskt mått.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 11 November 1857.

— 386 —

en vintergata, med samma bredd och riktning hvari ett bogträ
har sin plats. Den ädla, väl bildade kroppsformen, med de fina-
ste ben och de vackraste svarta hofvar, synes mig ej afvika från
den äkta Arabens, om icke genom den nästan snörräta halsryg-
gen, samt att hufvudet icke är så vackert ansatt vid halsen.
Vidare störes djurets skönhet af det nedtryckta nosbenet, som
påminner om »gäddhufvudet», samt af ganaschernas alltför stora
bredd, begge brister, som dock icke sällan vidlåda Araben ”).
Till lynnet mycket from, sades hon vara väl inriden, och under-
gick nu konstdressur ""). Sednast har hon tillhört en kavalleri-
officer, och är köpt i Galizien af en vandrande Ziguenare, som
uppgifvit sig hafva medfört henne från Ryssland, samt dit från
Afrika, tilläggande att »i det inre af denna verldsdel skola finnas
hundratals dylika djur =).

Sällan lära dessa hästar införas till Turkiet, Moldau, Walla-
chiet, Polen och Ungern; ännu mera sällan till Österrike och
Tyskland. Oftare deremot till Krim, och nästan utan undantag
af Ziguenare, under uppgift att »de härstamma från dessas eget
hemland», hvilket de dock icke förmå närmare beteckna. Nam-
net Stenhästar (»Steinpferde»), som de tillägga dem, har bidragit
till gissningen att racen leder sitt ursprung från »Steniga Arabien».

Den enda mig bekanta äldre beskrifning finnes i Prof. J. G.
NAUMANNS arbete: »Ueber die vorzäglichsten Theile der Pferde-
wissenschaft» Berlin 1800, der någrå delvis nakna exemplar om-
nämnas, hvilka möjligen kunde bilda en öfvergang 1), men gäller
hufvudsakligen, likasom den meddelade figuren: en alldeles naken

”) Djurets exterieur finnes i korthet beskrifven af Prof. D:r MULLER i Viertel-
jahrschrift f. wissenschaft. Veterinärkunde, Wien 1856, Band VIII. sid. 37.

-"") Sistl. April lärer hon blifvit betäckt af en äkta arabisk hingst i Pesth.

""") Kanske bör icke heller den uppgift förtigas att racen skulle lefva i vildt eller
halfvildt tillstånd, hvarföre också den skylt, som i Leipzig var uthängd som
lockbete för allmänheten, framställde huru djuret af en ryttare fångas med
lasso.

+) Nemligen 2, sedda i Belgrad några år förut, hvilkas enda hårbeklädnad skall
hafva bestått i mahn och svans; samt liktidigt en hvit Persisk Hingst här i
Berlin med så fint och tunnt hår, att han på något afstånd såg ut att vara
naken. Denne hade också på korset och höfterna nakna fläckar till en hands
storlek af svartgrå färg, ehuru hela den öfriga huden skimrade rödaktig genom
det glesa håret.

— 387 —

svartgrå Hingst, som 1798 fanns lefvande här i Berlins Thierarz-
neischule, och ännu bevaras uppstoppad på dess Anatom. Mu-
seum. Han hade varit inköpt i Belgrad, utan att hemlandet var
närmare kändt, men exterieuren tyckes tillkännagifva samma race,
den om »gäddhufvudet» erinrande nosen samt ganaschernas bredd
icke undantagne, och äfven hans höjd har jag vid mätning funnit
lika med de andras, neml. 54 fot”). Likväl finnas, mellan de
begge jag mnu sett, icke obetydliga afvikelser i formen, hvilkas
större eller mindre vigt först då kan uppskattas, när ett större
antal exemplar hunnit blifva kändt.

Såsom ytterligare bidrag till historien om den lika märkvär-
diga som sällsynta racens utbredning, anser jag mig böra anföra,
att då jag redan för ett år sedan ur Wiener-mötets »Tagesbe-
richt>» meddelade D:r FITZINGERS föredrag för Löjtnant P. VON
SCHNEIDAU, som de sista 15 åren varit bosatt i Förenta Sta-
terna, berättade han sig, för några år sedan, i Chicago hafva sett
en dylik Häst, likaledes tillhörande Ziguenare, som sade honom
härstamma från Arabien; och nu i Leipzig bekräftades Hr Vv. S:s
berättelse, i det flere personer, som sett samme häst, försäkrat

att han vore fullkomligt lik den "här befintlige, och af samma

ålder, »men icke hade så fina vackra ben och hofvar som denne».
I Wien lärer 1818 ett exemplar blifvit förevisadt, tillhörande
Madame Tourniaires menageri.
Då, så vidt jag känner, alla systematiska arbeten med tyst-
nad förbigå denna race, och den på svenska språket ingenstädes
är omnämnd, väntar jag ursäkt för min vidlyftighet.»

”) Såsom en egenhet har blifvit anmärkt, så väl rörande detta som förut nämnda
exemplar, att »benen från: knäet till hofven ständigt kännas kalla».

— 388 —
Skänker till Rikels Naturhistoriska Museum.
Zoologiska afdelningen.

Af Fru F. Svedbom.

- En Psittacus sulphuratus.

Af Hr Apothekaren A. Burman.

En Eledone moschata.
En Chimeera monstrosa. : S

Af Hr Professor A. Retzius.
Ett större antal exemplar af Petromyzon Planeri 1 olika utvecklings-
stadier.
Af Hr Magister J. IB. Zetterstedt.

Trettiotvå arter land- och sötvattens-snäckor från Pyreneerna.

Botaniska afdelningen.

Från Botaniska Museum i Wien.
Kotschy's Plantae nubice, 382 arter.
Sjutton arter fanerogamer samt ett större antal kryptogamer, mest
lafvar, från öfra Egypten och Cypern.
Etthundradetrettioåtta fanerogamer, samlade af Kotschy på Taurus.
Af Studenten P. Jonsson.
Sextioåtta fanerogamer i ett synnerligt stort antal exemplar insamlade
i nordvestra delen af Upland.
Af Studenten G. Bolling i Wisby.

En särdeles rikhaltig samling, i talrika exemplar, från Gottland.

— 389

Meteorologiska Observationer då Stockholms Öbservatorium

2 Juli 1857.
Decimaltum. =
Kl. 6 | Kl. 2 | KIL 9 | KL 6 | KL 2 | Kl. 9 fd 6 | KL. 7 KL. Ez 3
Fm 5 esk. e. m. | f. m. | e m. | e m. | f. m. IE e. dl EE ja it (
1 | 25,19 | 25,17 | 25,22 | 413221] 41520) +1504) S. N. ägat Halfklart
2 125,31 | 25,33 125,37 | +12,0 | +17,6 | +14,3 . N.N.V Vv. S.S.V. Klart
3 | 25,38 | 25,39 | 25,42 | +17,5 | +241,5 | +15,5 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | Näst. klart
4 125,46 | 25,44 | 25,46 | +14,4 | +21,3 | +17,0 V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Näst. klort.
5 | 25,45 | 25,41 | 25,37 | +16,5 | +18,0 | 445,7 | V.S.V S: Se Mulet, regn
6 125,38 | 25,32 | 25,27 | +418,9 | +24,0 | 418,0 | Lugnt S. S.S.0O. | Halfmulet
7 125,26 | 25,28 +18,0 | +24,0 | +17,6 S. S.S.0. | 0.S.0. | Näst. klart
8 | 25,24 | 25,26 | 25,25 | +20,0 | +19,6] +17,1 | 0.5.0 O. 0. Mulet, regn
9 | 25,15 | 25,14 | 25,17 | +14,2 | +15,2 | +415,9 N. O.N.O. | Lugat | Mulet, regn
10 | 25,23 | 25,30 | 25,33 | +415,9 | +22,5 | +18,5 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Halfklart
11 | 25,35 | 25,37 | 25,35 | +18,2 | +225 | +15,2 | Lugnt | S.V. | S.V. | Halklfart
12 125,37 | 25,40 | 25,43 | +17,0 | +17,6 | +17,4 | V.S.V. | S.S.V. | Lugnt | Mulet, regn
13 | 25,46 | 25,48 | 25,44 | +18,3 | +23,2 | +419,5 | V.S.V. | V.S V. | V.S.V. Klart
| 14 | 25,35 | 25,44 | 25,46 | +18,0 | +19,4 | +16,3 | V.N.V.| N.V. |V.N.V.| Halfklart
1 45 | 25,49 | 25,49 | 25,44 | 414,6 | +20,5 | +17,2 | N.N.V.|] V. V. Halfklart
16 | 25,40 | 25,31 | 25,21 | +18,7.| +22,6 | +17,0 | Lugat | S.S.V. | S.S.0. | Näst. mulet
17 | 25,11 | 25,11 | 25,13 | +419,0 | +21,4 | +47,0 | S.S.V. | V. V. Halfklart
13 | 25,16 | 25,18 | 25,23 | +15,2 | +14,6 | +12,0 No V. |V.N.V.]| Halfklar.
19 | 25,30 | 25,36 | 25,42 | +11,0 | +15,5 | +14,0 | N.N.V. | N.N.V. | ON. | Halfklart
20 125,41 | 25,41 | 25,40 | +12,0 | +19,2 | +415,5 | N.N.V.| N.V. | S.S.0. | Halfklart
21 | 25,32 | 25,25 | 25,14 | +16,0 | +21,3 | +15,8 | S.S.0. | S.S.V. | S.S.0. | Näst. mulet
22 | 25,01 | 24,96 | 24,91 | +15,0 | +15,5 | +14,0 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | Mulet, regn
23 | 24,96 | 25,04 | 25,14 | +14,6 | +16,9 | +14,1 | N.N.O. | N.O. | N. Halfklart
24 | 25,22 | 25,31 | 25,32 | +13,0 | +20,7 | +14,2 | Lugnt | O.N.O. | S.S.0. | — Klart
25 | 25,22 I 25,13 | 25,02 | 415,0 | +18,2 | +17,0 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | Mulet, regn
26 | 24,99 | 2506 25,17 | +16,0 I 4+19,6 | +17,0 | V.S.V. | V.S.V.| V.S.V. | Halfklart
27 125,22 1 25,28 | 25,28 | +14,9 I +19,5 | +16,0 | V.S.V. ; V.S.V. , V.S.V. Klart
28 | 25,14 | 25,08 | 25,09 | +15,0 | +19,2 | +16,3 | V.S.V. | RN V.S.V. | Halfklart
29 | 25,45 | 25,26 | 25,34 | +13,1 | +12,6 | +16,0 | V.N.V.|N.N.V.| NV. RE
30 | 25,37 | 25,36 | 25,31 | +14,0 | +21,2 | +17,0 | Lugnot | Lugnt | V.S.V. Klart
31 | 25,23 | 25,22 | 25,23 | +17,0 | +21,2 | +17,0 | V.S.V. y. S.V. V. Halfmulet
I je 267| 25,275| 25,277 | +15,69| +19,39|+16, 13] Nederbörden — 3,479 dec. tum.
25,273 4-17",07
5

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 9.

390

2 Augusti 1857.

reducerad Gill 00. FSE Vindriktning. ä 2
Decimaltum. = =
KI. Ö | KL 2 | KL. 9 | KI. 6 | KL 2 | Kl. 9 | Kl 6 | Kl. 2 | Kl. 9 2
f. m. I e. m. | e. m. fm e. m. e. m. f. m. | em. e. m. | 7
1 | 25,23 | 25,28 | 25,36 | +16',0| +23",0| +16',6| V.N.V. | V.N.V.| Lugnt | Halfklart
2 125,40 | 25,43 | 25,43 | +18,0 | +24,0 | +19,0 | Lugnt Vv. NS Näst. klart
3 125,47 | 25,55 | 25,64 | +17,0 | +23,2 | 417,0 | V.S.V. | V.N.V.! 0.5.0. | Halfklart
4 125,62 | 25,61 | 25,57 |'+418,0 | +21,6 | +19,0 | Lugat | Se | S. Mulet
5 125,54 | 25,52 | 25,48 | +19,01 +25,0 | +17,4 | S.S.0. | S.S.0. | S.S,0. Klart
6 | 25,49 | 25,50 | 25,52 | +24,0 | +25,6 | +21,1 | 5.5.0. | S. |S.S.0.] Klart
7-1 25,53 | 25,52 | 25,53 | +21,0 | +24,6 | 419,0 | S.S.0. | S.S.0.] Lugnt Klart
8 125,53 | 25,55 | 25,54 | +20,0 | +25,0 | +19,0 | S.s.0. | S.0. | 0.S.0. Klart
9 125,55 125,59 1 25,60 | +20,0 | +24,7 | +19,0 | 0.5.0. | 0.5.0. | Lugnt Klart
10 1 25,61 | 25,61 | 25,62 | +19,0 | +26,0 | +19,0 | Lugnt | 0.S.0. | Lugnt Klart
11 125,59 | 25,59 125,58 | +19,5 | +28,2 | +21,0 | Lugot | Lugnt | Lugnt Klart
12 125,57 1 25,55 125,55 | +21,0 | +29,5 | +22,0 | Lugnt | S.S.V. | S.S.V. | Näst. klart
13 125,54 | 25,53 | 25,50 | +20,5 | +24,0 | +21,1 | Lugot Vv. Lugnt ESR
14 | 25,51 | 25,50 | 25,52 | +19,5 | +26,2 | +21,0 | Lugnt | 0.S.0. | Lugut | Halfklart
15 | 25,54 | 25,49 | 25,47 | +19,0 | +28,6 | +22,0 | Lugat | $S:0. | Lugnt Klart
16 | 25,38 | 25,35 | 25,34 | +17,9 | +24,0 | +17,9 | N.N.O.| N.N.O. | N.N.O. | — Malet
17 | 25,29 | 25,26 | 25,20 | +16,5 | +15,2 | +15,7 | N.N.O.|] N.N.O.|] N. | Mulet,regn
18 25,25 | 25,28 | 25,30 | +17,5 | +19,5 | +17,0 | N.N.O.|N.N.O. | N.N.O.| — Mulet.
19 125,30 125,35 125,39 | +15,6 | +23,2 | +17,0 IN.N.V. I N.N.V. N.N. V. Klart
20 -|25,39 | 25,43 | 25,51 | +17;9 | +22,6 | +16,2 | V.S.V. | O.N.O. | O.N.O. | — Klart
24 125,60 | 25,55 | 25,47 | +13,0 | +19,2 | +17,0 | N.N.O.|O.N.O. | O.N.O. | — Klart
22 125,52 | 25,64 | 25,72 | +135,2 | +17,4 | 412,0 N. N.N.O. | N.N.O. | Halfklart
23 | 25,79 | 25,76 | 25,74 | +11,9 1 +20,5 | 415,5 | Lugnt | V.N.V.| V.S.V. Klart
24 | 25,75 | 25,73 | 25,71 | +16,0 | +25,7 | +20,0 | V.N.V. | N.N.O. | Lugnt Klart
25 | 25,69 | 25,67 125,68 | +16,7 | +27,0 | +18,9 | Logut N. N.N.O. Klart
26 | 25,69 | 25,65 125,56 | +16,0 | +23,0 | +16,6 | Lugnt | S.S.V. S. Halfklart
27 125,40 1 25,30 125,30 | +17,0 I +22,0 | +16,0 | S.S.V. | V.S.V. | V.N.V.| Mulet,
28 | 25,36 | 25,45 | 25,46 | +13,0 | +17,6 ! 415,0 | N. N. N. Halfklart
29 | 25,50 | 25,56 | 25,59 | +12,0 | +18,2 | 415,0 | N.N.V.| N. | Lugnt | Halfklart
30 | 25,58 | 25,52 | 25,53 | +13,9 | +22,0 | +15,0 | S.S.V. N. V.N.V. | Näst. klart
31 125,44 | 25,34 |25,31 | +150 | +22,9 | +17,0 | v.s.v. I v.s.v. I v.s.v. | Klart
25,505 | 25,505| 25,506| +17',21 [+23"10]+17.90 | Nederbörden = 0.052, dec. tum.

25,505 +19",40

391

i September 1851.

OMR ARR WP mm

NO Ds mRmRwmjmhnjhamE ,m mm mm ja
=O OMRWM-PRP RE WNYRAR OO

srVuetenn o Thermometern SER B AA =
Desna till 0”. (SITS Vindriktning. GA
Decimaltum. I
SE 8 Kl. 5 Kl. 7 Kl. 2 | KL 9 | Kl. 6 | KL 2 | KL. 9 =
; (Fö rng Gb är f. m. em; |Eexm. U
25,26 | 25,29 | 25,34 +152,9] +189,6] +13",0 | V.S.V. | V.N.V. | V.N.V.| Halfklart
25,37 | 25,42 | 25,45 | +14,6 | +18,4 | +15,6 | 0.N.O.] 0.5.0. | O0.S.0: | Halfklart
25,48 | 25,52 125,53 | 415,0 | +20,6 | +14,0 | O.N.O. | O.N.O. | Lugnt | — Klart
25,53 125,52 | 25,53 | +13,0 | +23,0 | +16,7 | Lugnt | 0.S.O S:0: Klart
25,48 | 25,46 | 25,45 | +16,6 | +23,7 | +16,5 | 5.0. Lugnt | Lugnt | Halfklart
23,41 | 25,42 | 25,45 | +16,3 | 425,0 | +17,0 Lugnt | S.S.O. | Lugnt | Näst. klart
25,43 | 25,47 | 25,48 | +16,6 +21,0 | +17,0 | Lugnt | O.N.O Oo. Mulet
25,46 | 25,44 | 25,41 | +17,0 | +15,5 | +15,3 O. N.O S.0. | Mulet, regn
25,47 | 25,51 | 25,58 | +14,0 | +18,1 | +14,0 |V.N.V. | N. | N.N.V. | Halfklart
25,56 | 25,53 | 25,46 | -+13,0 | +18,0 | +16,0 | Lugnt | O.N.O. | 0.S.0. Mulet
25,35 | 25,35 | 25,39 | +17,0 | +20,1 | +16,8 | 0.S.0. | 0.S.0. | S.0. | Halfklart
25,37 | 25,37 | 25,36 | +16,2 | +19,9 | 417,0 | O.N:O. | Lugnt | N.N.O Mulet
25,31 | 25,37 | 25,42 | +11;6 | +16,0 | +11,0 | Lugnt N. N. Halfklart
25,49 | 25558 | 25,62 | + 6,0 | +12,2 | + 7,3 N. N.N.O. | Lugnt | Näst. mulet
25,57 | 25,55 | 25,52 | + 9,1 | +16,4 | +12,8 | V. | V.S.V. | V.S.V Klart
25,41 | 25,26 | 25,33 | +14,6 | +18,0 | +13,4 | V.S.V. | V.S.V. | N.N.O0.| Mulet
25,41 | 25,49 125,35 | +10,5 | + 9,8 | + 9,0 | O.N.O. | O.N.O. | O.S.O. | Mulet, regn
25,01 | 25,07 | 25,23 | +11,0 | +10,0 | + 7,0 | V.N.V.| O.N.O. | O.N.O. | Mulet, regn
|år 25,52 | 25,67 | + 3,8 | + 6,0 | + 3,7 I N.N.V.| N. N. Mulet, regn
252565 [25,48 | -EN455 41,0, | 9531 NS EVASVA EST Halfklart
25,36 | 25,27 125,25 | + 5,3 | +13,0 | + 7,3 | V.S.V. | V. I N.N.V. | Halfklart
25,34 | 25,39 125,49 | + 2,0 | + 4,0 | + 3,8 | N.N.V.] N. |N.N.V. | Halfklart
25,61 | 25,70 | 25,69 | + 2,0 | + 6,2 | + 5,2 | NN. V.| N.N. V NE Halfklart
25,61 | 25,60 | 25,61 | + 3,0 | +15,0 | +11,1 | V.N.V.| V.N.V.| V.N.V Klart
25,65 | 25,63 | 25,59 | + 8,4 | +15,2 | +410,0 | V.N.V.| V. |V.S.V.| Klart
25,55 | 25,47 | 25,44 | + 9,2 | +15,5 | +413,0 | V.S.V. | S.V. | S.S.V. | Näst. mulet
25,40 125,39 | 25,41 | + 9,7 | +17,0 | +12,0 | s.v. I SV. | S.V. | Halfklart
25,39 | 25,38 | 25,37 | +12,0 | +17,8 | +14,7 | V.S.V. | V.S.V. | S. Halfklart
— 25,27 | 25,34 | +14,2 | +13,8 | +12,0 S. V.S.V. | V.S.V. Mulet
25,47 | 25,56 | 25,58 | + 9,0 | +15,0 | + 9,2 I V.sS.V.| Vv. I V.S.V. | — Klart

25,449

da 125.437] 25,448 | 25,461 | +119,20

+15",79| +11",89] Nederbörden = 7,252 dec. tum.

+129,96

Vi
rn SNRA
— O— a
— — — me ooo

— ————

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

1858.

sö
fe
o
Hö
kh
Oo
o
&
n

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
"FÖRHANDLINGAR.
Årg. 14. 1837. HM 10.

Onsdagen den 9 December.

Om några egendomliga Molybdenföreningar. — Herr
Adjunct C. W. BLOMSTRAND i Lund hade insändt följande med-
delande, som föredrogs af Hr MOSANDER.

»I en akademisk afhandling om »Chlorens förhållande till
Molybden», Lund 1855, har jag meddelat resultaterna af mina
arbeten med denna metalls chlorföreningar. Vid återtagande af
den liktidigt anställda, men för tillfället afbrutna, undersökningen
af bromföreningarne har jag funnit några derunder iakttagna för-
hållanden vara af det allmänna intresse, att jag ansett mig böra
på förhand meddela en kortfattad öfversigt af desamma, ehuru
jag nödgas till ett annat tillfälle uppskjuta den fullständigare
redogörelsen. ”

Af de 1 ofvannämnde afhandling beskrifna sex chlorförenin-
garne äro endast tvenne syrefria, nemligen chloriden Mo€l och
sesquichloruren Mo? EI”, den sednare identisk med BERZELI chlorur.
Tillvaron af en verklig chlorur MoCl hade jag ej funnit någon
anledning att misstänka, hvarföre också antagandet af en en-
atomig oxidul MoO måste förlora sitt vigtigaste stöd, enär tyd-
ligen det svarta hydrat, som vid sesquichlorurens sönderdelning
uppkommer, maste tillhöra en oxid af motsvarande sammansätt-
ning eller Mo” OQO” (sesquioxidul). Undersökningen af bromföre-
ningarne har emellertid fört mig till kännedomen af såväl chlorur
som bromur och i följd deraf också till den säkra förutsättnin-
gen af oxidulens verkliga existens.

|

— 394 —

Det är dessa oxiduler motsvarande, hittills obekanta haloid-
föreningar, på hvilka jag härmed vill fästa uppmärksamheten,
såsom icke endast af inflytande på den riktiga uppfattningen af
Molybdenens oxidationsgrader, utan ännu mer såsom i sin ordning
gifvande upphof åt en, så vidt mig är bekant, hittills enstående
klass af härledda föreningar.

Jag vill göra början med bromföreningen, enär densamma
bildat utgångspunkten för mina sednare iakttagelser.

Vid inverkan af bromgas på metallisk molybden är i van-
ligaste fall hufvudprodukten grågrön sesquibromur Mo Br” jemte
en ringa mängd svartbrun bromid Mo Br”, begge i form af kri-
stalliniskt sublimat, men merendels uppkommer dessutom ett, åt-
minstone vid hettan af en dubbel spritlampa, fullkomligt eldfast
rödgult ämne utan spår till kristallinisk textur, i hvilket jag till
en början misstänkte en oxisesquibromur, men sednare vid nog-
grannare undersökning igenkände den verkliga syrefria bromuren
Mo Br. Dess förhållande till reagentier är i korthet följande.
Utan att märkbart angripas hvarken af saltsyra eller salpeter-
syra, ej en gång af kokande kungsvatten, löses det deremot lätt
och fullständigt vid kokning med utspädda kaustika alkalier till
en vackert gul vätska, hvarur det vid frivillig afdunstning i öp-
pen luft återigen afskiljes i form af guldgula, starkt glänsande
små kristaller, under det varm koncentrerad alkalilösning föror-
'sakar sönderdelning under utfällning af ett rent svart oxidhydrat.
Neutraliseras den gula lösningen med en syra, uppkommer en
flockig eller kornig fällning (vid det nämnda frivilliga afskiljandet
synes luftens kolsyra på samma sätt inverka) af skenbart oför-
ändradt ämne, likasom det ursprungliga, men ännu lättare, lösligt
i alkalier, till lösligheten i syror deremot olika allt efter den an-
vända syran. Sålunda är fällningen med de vanligare vätesyrorna
olöslig i syrans öfverskott och afsätter sig i allmänhet genast vid
neutraliseringen; endast om den alkaliska lösningen på en gång
blandas med ett stort öfverskott af syran, isynnerhet koncentre-
rad och varm, bibehåller sig vätskan några ögonblick klar, men
inom kort inträder en fullständig utfällning. Med de flesta star-

— 395 —

kare syresyror är- deremot fällningen mer eller mindre löslig i
syrans öfverskott. T. ex. utspädd svafvelsyra ger, tillsatt i till-
räcklig mängd, en fullkomligt klar lösning, som vid äfven lindrig
uppvärmning grumlas och slutligeu fullkomligt affärgas. År syran
koncentrerad kan dock fällningen lösas äfven vid kokning, lika-
ledes utan att märkbart förändras. Utspädes lösningen förhåller
den sig vid upphettning på angifvet sätt. Silfversalt förorsakar
ingen fällning i det ur alkali kristalliserade eller med kolsyra
utfällda ämnets lösning i syresyror. :

Utan att närmare följa gången af mina undersökningar eller
anföra tillhörande analytiska data, vill jag endast i korthet fram-
ställa de åsigter, till hvilka jag på grund deraf kommit, beträf-
fande rätta tolkningen af dessa ovanliga förhållanden.

Det ursprungliga ämnet är, såsom redan är angifvet, Molyb-
denbromur MobBr. Af koncentrerade alkalier sker sönderdelning
på vanligt sätt, således under afskiljande af motsvarande oxidul-
hydrat: Mor + KO, HO = Kr + MoO, EO: Då deremot äm-
net skenbart oförändradt upplöses i alkalit, försiggår visserligen
likaledes ett utbyte af syre och brom, men endast till 3 af hela
bromhalten, och det vid frivillig afdunstning eller behandling med
syresyror afskiljda ämnet utgör sålunda ett slags oxibromur:
3 MoBr +KO, HO =KBr + HO + (2 MoBr + MoO), eller, så-
som jag af nedan anförda skäl heldre skulle vilja skrifva, Mo”Br'O.
Det är denna oxibromur; som å ena sidan fullständigt löses i al-
kalier, å den andra i starka syresyror, såsom svafvelsyra, salpe-
tersyra, under omständigheter, som till en del i det föregående
äro angifna. Om deremot den alkaliska lösningen, som alltså
innehåller nämnde syrehaltiga bromur, försättes med en vätesyra,
intager saltbildaren samma plats som syret i nyssnämnde fall,
så att t. ex. vid användande af chlorvätesyra uppkommer ett
dubbelsalt af molybden-bromur och chlorur, eller, med andra ord,
en chlorobromur enligt följande formel:

(2 Mo Br + Mo0) + H€1= HO + (2 Mo Br + Mo €1)
eller heldre:
Mo? Br? O + BH €1 = EO + Mo? Br? Cl,

— 396 —

Häraf förklaras det förut anförda förhållandet vid den alkaliska
lösningens behandling med saltsyra i stort öfverskott. VWVätskan
bibehåller sig till en början klar, då oxibromuren såsom sådan
är löslig i syran, men i mån som den anförda reaktionen inträ-
der blir vätskan grumlig af olöslig chlorobromur. På samma sätt
erhålles med Todvätesyra en motsvarande Jodobromur Mo? Br?t,
slutligen med bromvätesyra en bromobromur Mo'Br”Br eller, om
man så vill, den ursprungliga föreningen är återställd (Mo Br =
3 Mo Br). -

Emellertid innehåller i alla händelser det ur lösning utfällda
2 eller 3 2equ. hydratvatten; den kristalliserade oxibromuren tillika
kristallvatten, som vid lindrig upphettning afskiljes, 1 fullkomligt
torr luft öfver svafvelsyra till och med redan vid vanlig tempe-
ratur. Kristallerna utgöra nemligen Mo BrO+8HO, hvaraf
6 atomer vatten under nämnde förhållanden bortgå, hvarvid den
annars för alla dessa föreningar karakteristiska mörkt gula fär-
gen öfvergår till intensift mönjeröd.

Såsom redan är nämndt, ger lösningen i svafvelsyra (af oxi-
bromur) ingen fällning med silfversalt, oaktadt den ännu qvarva-
rande betydliga bromhalten. Detta, jemte den egna sammansätt-
ningsarten af de härledda föreningarne, angifver tydligen ett inti-
mare sammanhang mellan metallen och 3 af den ursprungliga
bromhalten än i vanliga kaloidsalter är händelsen. TIcke utan
skäl skulle sålunda kunna antagas, att 3 Mo med 2 Br gemen-
samt bilda ett slags sammansatt radical Mo” Br”, som i sin ord-
ning efter vanliga lagar ingår föreningar med syre, chlor, brom,
Iod ete. Syreföreningens eller, med ett sådant antagande, oxidens
löslighet i syror skulle sålunda bero på en chemisk förening med
densamma. Likaså den samtidiga lösligheten i alkalier, hvaraf å
andra sidan kunde slutas till dess temligen indifferenta (obestäm-
da) karakter, som återigen kunde föranleda svårigheten att fram-
ställa syresalterna i isolerad form. Då emellertid tillvaron af
bestämda sådana ännu är obevisad, och den nämnda förutsätt-
ningen dessförutan hvilar på otillräckliga grunder, vill jag tills-
vidare inskränka mig till antagandet, att bromuren, om också

— 39T —

möjligen först i dess af alkalit förändrade tillstånd, representeras
af en atomkomplex Mo”Br”, i hvilken af ett eller annat skäl den
ena brom&equivalenten kan ersättas af syre eller en saltbildare.
Med bibehållande "af benämningen oxibromur och de i analogi
dermed bildade chlorobromur, jodobromur etc., ger jag sålunda
företrädet åt det redan anförda beteckningssättet, såsom för den
chlorhaltiga bromuren Mo” Br'A, för den medelst bromvätesyra
återställda Mo” Br Br etc.; formler, som, också utan anspråk på
att bestämdt ange den rationella sammansättningsarten, dock tyd-
ligare än någon annan tillkännagifva, att den ena elektro-negativa
atomen är lösare bunden än de begge andra eller, för att begagna
ett sådant uttryck, rörlig, medan dessa äro fasta. Den enklaste
formeln i analogi med skrifsättet för vanliga dubbelsalter och s. k.
basiska kaloidsalter, t. ex. 2 Mo Br + Mo€l, 2 Mo Br + MoO, ger
alls intet uttryck åt denna atomernas olika roll.

De åsigter, för hvilka jag sålunda redogjort vinna ett ökadt
stöd i tillvaron af en analog chlorförening, som i många afseen-
den erbjuder ett ännu större theoretiskt intresse.

Med kännedom om bromuren låg antagandet af en motsva-
rande chlorförening nära till hands. Jag igenkände också genast
denna förening i ett vid mina ofta upprepade försök att genom
glödning af chloriden framställa sesquichloruren, stundom i ringa
mängd uppträdande gult ämne, som jag just i följd af dess mest
karakteristiska egenskap, nemligen lösligheten i alkalier, föranläts
att alldeles falskt uppfatta och sålunda aldrig kom att närmare
undersöka. Jag antog det neml., om också på grund af svår-
flygtigheten ej utan tvekan, såsom molybdensyra, hvars bildning
syntes naturligen kunna förklaras af en ringa lufthalt, som oak-
tadt all använd omsorg kunnat förefinnas 1 kolsyran, möjligen
ock af syre på kolsyrans egen bekostnad; i vissa fall också af
förhandenvarande acisuperchlorider, som genom hettan sönderde-
lats; ett misstag, som jag ännu med fullt inseende af rätta sam-
manhanget ej kan finna serdeles underligt, då jag i ett gulaktigt,

— 398 —

i vatten olösligt, deremot i alkalier utan förändring lättlösligt
ämne svårligen kunde misstänka något annat, aldraminst en syre-
fri förening af lägre chlorhalt än i någon af dem jag förut lärt
känna, på sin höjd och med mera sannolikhet, ehuru svårflygtig-
heten ingalunda talade derför, en molybdensyrerik acisuperchlorid.
I förut citerade afhandling förekommer sidan 17, att »sesqui-
chloruren ' synes vid upphettning i kolsyra till större delen sön-
derfalla i sublimerande chlorid och gul molybdensyra, möjligen på
bekostnad af kolsyran, som vid den starka glödhettan delvis re-
ducerats», sid.. 19 vid en analys af sesquichloruren, att densamma
»först tvättades med ammoniakhaltigt vatten för att befrias från
spår af gul molybdensyra», samt sid. 68, att det »knappt skönj-
bara lager af ett hvitaktigt ämne», som erhölls” bland andra
produkter vid glödgning af molybdenoxid och kol i chlorgas, »om
det också möjligen kan hålla chemiskt bundet chlor i ringa mängd,
åtminstone är att anse som en sönderdelningsprodukt af acichlo-
rider vid stark glödhetta».

I sammanhang med sednast anförda torde vidare förtjena
omnämnas som en omständighet af serskildt intresse, att jag san-
nolikt i ifrågavarande chlorur funnit förklaringen på ett af SVAN-
BERG och STRUVE (»Om några molybdenföreningar och denna
metalls atomvigt», Vet.-Akad. Handl. f. 1848) uppgifvet förhål-
lande, hvars tolkning hittills trotsat alla mina bemödanden, att
neml. vid ett försök att framställa molybdenchloriden genom att
leda torr chlorgas öfver en glödande blandning af oxiden med
kol, jemte andra sublimater uppträdde »utåt rörets hela längd en
gulaktigt kristallinisk skorpa af en högst svårflygtig, i vatten
löslig chlorid». Dessa egenskaper öfverensstämma nemligen,
oafsedt lösligheten, med ingen mig bekant chlorförening, så nära
som med chloruren. Ånnu större är dock öfverensstämmelsen,
sådant detta sublimat finnes beskrifvet af C. J. KEYSER (»Bidrag
till kännedomen af Molybden», Upsala 1851) neml. såsom »f, en
ljusgul förening, som var så svårflygtig, att den hade afsatt sig
straxt framom det fria kolet, var oföränderlig i luft och vatten

— 399 —

och varseblefs blott ett par gånger». Jfr. ock det nyss anförda
från mina egna försök.

Alla dessa förhållanden ligga numera i öppen dag. OChlor-
uren bildas vid häftig glödgning af de högre enkla chloriderna,
närmast af sesquichloruren, som dervid jemnt sönderfaller i chlo-
rid och chlorur: Mo€1 = Mo€l + Mo€l. Således måste den också
i ringa mängd uppträda som biprodukt, hvarhelst vid chloridens
-framställning användes en alltför stark glödhetta. Af det sätt,
hvarpå bromuren i största mängd "uppkommer, utfann jag en
annan method för chlorurens framställning, nemligen genom direkt
inverkan af högst utspädd, d. v. s. med kolsyra starkt utblandad
chlorgas på metallisk molybden äfven vid jemförelsevis lindrigare
hetta. Båda methoderna lida emellertid af stora olägenheter. I
sednare fallet är nästan omöjligt att så reglera chlorhalten, att
ej chlorid blir hufvudsakliga, om ej nästan uteslutande produkten.
Vid den förra methoden, som oberäknadt besvärligheterna vid
sesquichlorurens framställning, utan fråga synes vara den säkra-
ste, beror deremot utgången af försöket allt för mycket på af-
passandet af den rätta temperaturen. En dubbel spritlampa för-
mår endast delvis och i tunnare lager sönderdela sesquichloruren.
Å andra sidan, då jag en gång försökte att göra sönderdelningen
fullständigare genom förnyad glödning i porslinsrör vid stark kol-
eld, men, i förlitande på chlorurens skenbara eldfasthet hade för-
summat att så inrätta apparaten, att de med kolsyran bortström-
mande fasta produkterna kunde uppsamlas, förlorades till sista
spåret icke endast ännu förhandenvarande sesquichlorur, utan äf-
ven den ej obetydliga mängden af redan bildad chlorur, och en-
dast metallisk molybden återstod, visserligen i följd af bered-
ningsmethoden för sesquichloruren till en del ifrån början inblan-
dad, men sannolikt äfven uppkommen genom chlorurens fullstän-
diga reducering. Dessa förhållanden återstå att närmare utreda,
då jag för tillfället stadnade vid detta misslyckade försök, enär
jag genom amlitande af en annan mindre omständlig method, som
jag under tiden lärt känna, nemligen medelst upphettning af me-
tallen med qvicksilfverchlorur, lyckats förskaffa mig tillräckligt

4
I
|
f

2 400

material för mina hittills anställda försök. Åfven denna method
är dock så till vida otillfredsställande, att å ena sidan metallen
aldrig fullständigt chlorbindes, å den andra samtidigt äfven sesqui-
chlorur uppkommer, hvarför också rent preparat eller i någon
betydligare mängd ej heller på detta sätt stått att erhålla. För
framställningen af de härledda föreningarne är dock detta-af
mindre inflytande, då inblandad sesquichlorur och metall förblifva
olösta vid behandlingen med alkali.

Ehuru jag sålunda för svårigheten att erhålla rent material
ännu ej varit i tillfälle att genom analys bestämma den ifråga-
varande föreningens sammansättning, tvekar jag alls icke att an-
taga den såsom den bromuren motsvarande enatomiga chloruren
MoC€l, enär den i alla väsendtligare karakterer visar en fullkom-
lig öfverensstämmelse med bromuren. Sålunda öfvergår den vid
behandling med alkalier till en oxichlorur, som vid frivillig af-
dunstning utkristalliserar, ehuru mindre lätt i tydliga kristaller
än motsvarande bromförening, eller vid neutralisering med kol-
syra eller en annan syresyra afskiljes som en amorf, flockig fäll-
ning. Vätesyror föranleda ett utbyte af oxichlorurens syre mot
den förhandenvarande saltbildaren, med ett ord: antages, af skäl,
som vid bromuren äro anförda, chlorurens formel vara MÖ€P,
visar sig också här samma rörlighet hos den ena chloratomen och
härledda föreningar kunna uppkomma, såsom Mo? CP O-+ aq.,
MO CP Br + aq., Mo-CIT+aq., slutligen Mo? €PE1 (Mo? €T')+aq.,
regenererad chlorur.

I allmänhet är chloruren så väl som dess derivater utmärkta
från de analoga bromföreningarne genom en ljusare gul färg, men
framför allt genom en större löslighet i syror, hvilken åter för-
anleder andra ganska väsendtliga skiljaktigheter. Sålunda löses
också haloidföreningarne i motsvarande vätesyror och kunna i
följd deraf enklast framställas genom den med kolsyra eller på
annat sätt afskiljda oxichlorurens upplösning i syran, samt till
och med genom den gula lösningens afdunstning, vare sig frivil-
ligt eller vid uppvärmning i öppen luft, erhållas vackert kristal-
liserade t. ex. chloruren (eller, för att- till åtskilnad från det ur-

— 401 —

sprungliga ämnet och i analogi med de öfriga föreningarne be-
gagna denna ovanliga benämning, chloro-chloruren) i serdeles
vackra prismatiska kristaller eller vid hastig afkylning af en
mättad lösning i fina nålar; bromo- och Iodo-chloruren i mörkare
gula, glänsande fjäll ete. Af rent vatten förändras de sålunda
erhållna kristallerna, isynnerhet af den förstnämnda, svälla på en
gång ut liksom kalken vid släckning och fördela sig till ett fint,
stundom kristalliniskt pulver, i sin ordning så godt som olösligt
i vatten; en reaktion, som sannolikt beror på öfvergången till ett
hydrat af annan sammansättning. I syran lösas de deremot oför-
ändrade, likaså och ännu lättare af alkohol, som för flertalet af
dessa föreningar, visar sig som ett kraftigt lösningsmedel.

Försättes den från början erhållna alkaliska lösningen med
en vätesyra i tillräcklig mängd, eller med andra ord förfares så-
som vid framställning af bromurens haloid-derivater, måste på
grund af ofvan anförda löslighet vätskan bibehålla sig klar. Åt-
minstone är "den blifvande fällningen föga betydlig. Afdunstas
dessa lösningar, erhålles en grupp af egendomliga, högst intres-
santa dubbelsalter, hvilka, såvidt jag kunnat utröna, icke ega sin
motsvarighet på bromsidan.

T. ex. om den i ammoniak lösta oxichloruren behandlas med
chlorvätesyra i öfverskott, utkristalliserar vid afdunstning af den
filtrerade vätskan icke såsom i nyssanförde fall den enkla chlor-
uren, utan denna har med det i lösningen befintliga chlorammo-
nium förenat sig till ett dubbelsalt af formeln:

Mo EP Cl + NH'CI + 2 HO.

På samma sätt bromvätesyra. De öfriga vätesyrornas för-
hållande återstår ännu att undersöka.
Sålunda existera åtminstone följande redan undersökta salter:
MO CP CI +KEl +aq
Mo? CP-C1 + NH! Cl + aq
Mo” CI Br+ KBr +aq
Mo? CP Br + NH" Br + aq.

— 402 —

"Troligen skall det lyckas mig att framställa analoga förenin-
gar äfven af de öfriga saltbildarnes haloid-derivater,
t. ex. Mo? €P I + KE + aq
Mo CP FI+KFl+aq, etc.
Alla dessa salter kunna, för så vidt jag hittills varit i till-

-

fälle att undersöka dem, erhållas vackert kristalliserade. Kristall-
formen olika, vanligen prismatisk; färgen halmgul till mörkt guld-
gul. Till lösningsmedel förhålla de sig olika. I allmänhet synas
de sönderdelas af vatten, åtminstone varmt, så att alkalisaltet
blir upplöst, under det den molybdenhaltiga delen utfälles. Al-
kohol löser en del, t. ex. ammonium-bromochlorur, oförändrade;
andra sönderdelas och, naturligtvis beroende på den olika löslig-
heten, alldeles i omvänd ordning mot förhållandet vid behandling
med vatten. T. ex. om alkohol i ringa mängd sättes till kristal-
lerna af kaliumbromochlorur, medan de ännu befinna sig på filt-
rum efter den sura moderlutens afdrypning, är den genomgående
vätskan gul af upplöst bromochlorur, under det rent hvitt brom-
kalium återstår olöst. Vid närvaro af den fria syran lösas de
såväl i vatten som alkohol oförändrade och låta sig sålunda utan
serdeles svårighet omkristallisera. ;

Med andra metaller än de anförda har det ej lyckats mig
att erhålla några bestämda dubbelföreningar, åtminstone ej i
isolerad form, ej en gång med natrium. Dock synes närvaron af
ett motsvarande metallsalt, utan åtskilnad hvilket, liksom öka
oxichlorurens löslighet i vätesyror, liksom också lösningen derige-

nom blir beständigare mot luftens inverkan, hvilket synes antyda, '

att i den sura vätskan verkliga dubbelsalter förefinnas, ehuru de
vid afdunstningen sönderdelas, så att den svårlöstare bestånds-
delen först utkristalliserar.

Blotta tillvaron af” dessa dubbelföreningar ger ett kraftigt
stöd åt den antagna sammansättningsarten för ifrågavarande äm-
nen, ty en formel efter det vanliga beteckningssättet, såsom:
2 Mo €1 + MoBr + KBr + 2HO, måste redan i och för sig före-
falla föga sannolik. När dertill kommer, att silfversalt äfven här
- endast delvis inverkar på halten af saltbildare, som i föreningen

i

— 403 —

ingå (man kan t. ex. i det sednast anförda dubbelsaltet med silf-
versalt utfälla hela bromhalten, under det chlorur förblir i lös-
ningen i form af i salpetersyra upplöst oxichlorur: (Mo €I' Br+
KBr) + 2 AgO, NO? = 2 AgBr + KO,NO? + Mo? EP O + NO”), synes
allt tala för berättigandet af det af mig begagnade skrifsättet.

Jag återkommer vid ett annat tillfälle till en utförligare re-
dogörelse. Endast exempelvis vill jag anföra några analytiska
data, såsom stöd för det i det föregående meddelade:

Beräknadt: Funnet:
Mo = 36.55 36.79
Br = 63.45 61.70
100.090 98.49
Kvristalliserad oxibromur Mo Br O'-+ 8 HO:
Beräknadt: Funnet:
1 2 3

3 Mo — 36.55 35.35 30.29
2 Br = 42.30 42.19 41.37

å O= 2141 — —
8H0O=1904 oo — — =: 0(18.:78
Kaliumbromochlorur Mo? €P Br + KBr + 2 HO:

Beräknadt: Funnet:
3 Mo = 32.42
2 €1 = 16.65 16.59
2 Br = 37.52 30.95
RE 948 8.70
2H0 = 4.22 =>

— 404 —

Skänker till Vetenmskaps-Akademiens Bibliothek.

Af EK. Universitetet i Christiania.
Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. X: 1.
NORMAN, J. M., Observations de Morphologie végétale. Christiania
18357. 4:0.
Af K. Akademie der Wissenschaften i Berlin.
Abhandlungen, 1855, 1856.
Monatsbericht, 1856, 1857: 1—38.
Corpus inscriptionum graecarum. Vol. IV: 1.
Af N. A. Förenta Staternas Regering.
Report of the Commissioner of Patents: Mechanics, 1855: I, 2.
— — — — — =: Agriculture, 1855.
Åf Smithsonian Institution i Washington.
Contributions to Knowledge. Vol. 9.
Report, 1855, 1856.
Account of the Smithsonian Institution.
GiBBS, W. & GENTZ, F. A., Researches on the Ammonia-cobalt Bases.
Wash. 1856.
Af American Academy of Arts and Sciences i Boston.
Memoirs. Vol. VI: 1.
Proceedings. Vol. III: Ark 24—31.
Af Boston Society of Natural History.
Journal. Vol. VI: 1—3.
Proceedings. Vol. V, VI: 1—10.
Af Board of Agriculture of the State of Ohio i Columbus.
Report 6, 7, 9, 10. :
Af American Philosophical Society i "Philadelphia.
Transactions. Vol. XI: 1.
Proceedings. Vol. VI: 55, 56.
Af Academy of Natural Sciences i Philadelphia.
Journal. Vol. III: 3.
Proceedings. Vol. VIII: 3—6. 1857: 1—27.
By-laws etc. of the Academy. Philad. 1857. 8:0.
Af Academy of Science i S:t Louis.
Transactions. Vol. I: 1. 1857. 8:0.
(Forts. å sid. 410.)

— 405 —

Om felfördelningen vid bestämmande af en punkts
läge i rymden. — Läraren i Fysik vid Chalmerska slöjdskolan
i Götheborg, Herr G. R. DAHLANDER, hade meddelat följande
uppsats.

»En vigtig tillämpning af den minsta qvadrat-methoden vore
utan tvifvel undersökningen om felfördelningen vid bestämmande
af en punkts eller ett punktsystems sannolika läge i rymden. —
Det är visserligen ej nu min afsigt att försöka en generel lös-
ning af detta problem, men jag vill likväl härom göra några an-
märkningar, hvilka möjligen kunna tjena som ett supplement till
Herr Friherre WREDES afhandling om felfördelningen i afseende
å en punkt (Öfversigt af Kongl. Vet.-Akad. Förhandlingar, 1857,
N:o 3).

De enklaste händelser, hvilka kunna komma i fråga vid be-
stämmande af en punkts sannolika läge i rymden, äro:

A. då alla felen måste befinna sig uppå en rät linie;

B. då alla felen måste befinna sig uppå ett plan;

C. då ej något inskränkande vilkor för felens läge i rymden
finnes.

Det första af dessa fall är det som hufvudsakligen tagits i
betraktande, ehuru detta ingalunda skett från geometrisk syn-
punkt, utan uteslutande från analytisk, så vidt jag känner. Det
under B omnämnda fallet har Hr Friherre WREDE i den anförda
afhandlingen betraktat och har sålunda först undersökt den geo-
metriska betydelsen af felfördelningen. Det är beträffande det
under C betecknade fallet, som jag nu vill göra några anmärk-
ningar. SE

Antag att man funnit en punkts sannolika läge i rymden
genom att uppmäta dess trenne koordinater, och antag detta san-
nolika läge till origo för trenne rätvinkliga koordinataxlar paral-
lela med de gamla. Låt precisionsmåtten efter de trenne rät-
vinkliga axlarne £, y och z vara h, h h'. Sannolikheten före
observationerne att bega ett visst fel x parallelt med x axeln är

Ke de ett fel y parallelt med y-axeln xe dy och ett fel z

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 December 1857.

— 406 —

-— 2
parallelt med 2-axeln x”e 5 dz, då x, x', Xx” beteckna vissa af
h, k', k” beroende qvantiteter. Sannolikheten s för sammanträf-
fandet af x, y och Zz är lika med produkten af dessa trenne ex-

pressioner, eller
ru RR hyrt h222
SK KK ne ET ”gdyde.
Sättes Va +hy+h 2 =p, så blifver

= h2 ec)
s=x.Hk'.e ”P.dedyde.

Men We +ly+h2=Pp? är eqvationen för en ellipsoid, hvars

- axlar sammanfalla med koordinataxlarne och hvilka respektivt

2h 2h
äro 2p> 3 TP Pt Sannolikheten för att vid undersökningen

af läge detta skall befinnas vara i en betecknad punkt
är då tydligen densamma, huru dennas läge ock må vara, blott
dess koordinater satisfiera ellipsoidens eqvation. Man kan då
tänka sig oändligt många likformiga ellipsoider omkring den ifrå-
gavarande punkten så, att sannolikheten för att punktens läge
vid uppmätningen finnes vara vid en ellipsoids yta är densamma
hvar som helst på den.

Ellipsoidens volym finner man af uttrycken 3 dess axlar

4 h?
att vara — XT ör p”, hvaraf volymelementet 47 SS p' dp. In-

sättes det sednare i stället för dxdydz uti den ofvan funna san-
nolikhets-expressionen, så fås
Anzoeeth —hRep

ST ho 4 P dp.

Sannolikheten S för att ett fel skall ligga inom en viss gifven
ellipsoid, hvars eqv. är Pe +hlly+h2=1p, blifver
Pp

4N.AL Ah Ships
S = ELSE fc Pp dp.

Oo

Ju större ellipsoiden är, desto större är sannolikheten för att ett
begånget fel skall ligga inom densamma, och antages S=3, så
kan den motsvarande ellipsoiden benämnas sannolika fel-ellipsoiden,
då det är lika sannolikt att felet ligger inom som utom densamma.

— 407 —

Låt det värde på p, som motsvarar sannolika fel-ellipsoiden,

vara p', så bör p' satisfiera eqv. ;

1
P

AnN.zel eh ff hp? 1
Sd RES

0

p hh " 3 z
NS ——, enligt hvad strax skall visas,

zV Zz

eller då x.x'.x'

1
p

4h? —h? p? 1
fe pdp=3-
Vz

Sättes här hp =v och hp! =v!', så blifver

4 —v? a 1

EE flerisvidor= =

Vz. z
Oo

och genom delvis integration

Ur denna eqv. skall v' bestämmas. Detta torde enklast ske der-

igenom att man uppgör en tabell, der för gifna värden för v' upp-

tages motsvarande värden för eqv. första led, och hvarvid man

kan betjena sig af de redan uppgjorda tabellerna innehållande
2 ÖP D Ö o ;

värdena för ff ”dv för gifna värden på v. Sedermera kan
TE

ur denna så uppgjorda tabell genom interpolation v' lätt beräk-

1,08766
h

Om sannolika felen längs x, y och z2-axlarne respektivt be-

nas. Jag har på så sätt funnit v'=1,08766, hvaraf p' =

tecknas med 7,, r, och r,, så ega, enligt hvad man känner, föl-
jande relationer rum: :

7 h=17 kr =0,47694,
Införes nu i eqv. för sannolika fel-ellipsoiden värdena på h,
h', hk samt p', så blifver denna eqv.

Ce y? Z2 1,08766 N2
2 är ar = .
Tz T3 12 0,47694

— 408 —

De med x, y och 2-axeln respektivt infallande halfaxlarne blifva
2,28049 r,, 2,28049 r,, 2,28049 r.. Man skulle äfven lätt kunna
erhålla lagen för felfördelningen i öfrigt, hvilket likväl för vin-
nande af korthet här förbigås.

Åfven genom dessa betraktelser kan man erhålla uttrycken
för precisionsmåtten och konstanterne x, x' x”. Om i expres-
sionen för sannolikheten att begå ett visst fel man antager
p=00, så måste denna expression reduceras till 1, hvaraf

oo
4 NE ff Np? 4
kh fe PoP ag

Oo

och genom delvis integration

[e ol
4n.vnos d2 J (ET (5 Tp 1
2h?2 (CT 2

samt slutligen

Då x, x', x” måste vara samma slags funktioner af h, k och
h”, så följer af föregående eqv.

= V-
hvilket öfverensstämmer med de på vanligt sätt erhållna re-
sultaten.

Hvad vidare beträffar h, h' och h”, så kunna uttrycken för
dem finnas på följande sätt:

Låt antalet observationer för bestämmande af punktens läge
i afseende å «-axeln vara m, i afseende å y-axeln m' och i af-
seende å 2-axeln m”. Om summan af observationsfelens qvadra-
ter i afseende å x, y, z-axlarne respektivt betecknas med Zz”,
Ly” och 22, så blifver sannolikheten UU för ett visst felsystems
inträffande vid de m+m' +" observationerne
ER AR RT

?
der k är en af h, h', h” oberoende qvantitet.

— 409 —

Då det är omöjligt att bestämma precisionsmåttens absolut
sanna värden, så måste man nöja sig med sannolika sådane, och
dessa erhållas om man tager h, h', h” sådane, att sannolikheten
för de verkligen varande m-—+m'+m” observationsfelens inträf-

fande blifver ett maximum. HSättas de partiella differential-koeffi-
dU dU -dU
dh > dh > dh
gen precisionsmåttens sannolika värden, hvilka blifva

cienterne hvar för sig = o, så erhålles följaktli-

"a mm"
= ALE ETT 4

22y? 2ZEz?
likasom man förut funnit.»

N

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 10. 2

— 410 —
Skänker till Vetenmskaps=Akademiens Bibliothek.
(Forts. fr. sid. 404.)

Af Prof. B. Silliman i New-Haven.

The American Journal of Science. N:r 65—70.

Af American Geographical and Statistical Society i New-York.

Bulletin. Vol. 2.
Documents relating to the History of the State of New-York. Vol:
5, 6, 9.
KANE, E. K., Access to an open polar Sea. N.Y. 1853. 8:0.
Report of the banking Department, 1854.
— of Canal Comissioners, 1855.
— of the Governors of the Alms House, 1855.
— on the Criminal-Statistics, 1855.
— on the Canal, 1855.
— — = Statistics of the Poor, 1855.
— of the Commissioners of Emigration, 1856.
— on the Decimal-System. 1857.
TAPPAN, H., The Growth of Cities. N.Y. 1855. 8:0
Hewitt, A. S., On the Statisties and Geography of the Production
of Iron. N.Y. 1856. 8:0.
Report on the Central Park, 1857. 8:0.

Af Prof. A. D. Bache i Washington.

Report 'on the U. 8. Coast Survey for 1855.
Af Hr Th. Lawson i Washington.
Statistical Report on the Sickness and Mortality of the Army of the
U. 5. 1839—1855. Wash. 1856. 4:0. :

Af Central High School i Philadelphia.

Report, 1856.
Af Hr E. Jarvis i Boston.
Report on Insanity and Idiotcy in Massachusetts, 1854.
| Af Författarne.

BLAKE, W. P., Description of Fossils and Shells collected in Califor-
nia. Wash. 1855. 8:0.

GIRARD, C., Researches upon the cyprinoid Fishes of the U. S. west
of the Mississippi Valley. Philad. 1856. 8:0.

PAYNE, M., A Review of theoretical Geology. 1856. 8:0.

— 411 —

Skandinaviens Proctotruper beskrifna af 0. G. Thom-
som. — Hr BoHEMAN föredrog" denna insända uppsatts:

»Om man undantager en monografi öfver slägtet Ceraphron,
som med vanlig omsorg blifvit utarbetad af Prof. BoHEMAN och
införd i Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar år 1831, p.
322, så kunna vi endast i Prof. ZETTERSTEDTS förtjenstfulla In-
secta Lapponica erhålla upplysningar öfver antalet och utbred-
ningen af de arter inom denna familj, som finnas i Skandinavien.
Då likväl i sistnämnda arbete endast sådane species äro beskrifna,
som tillhöra nordligare delen af halfön, och författaren, för de
öfriga inskränker sig till att uppgifva huru många arter som fin-
nas i dess Museum, så vågar jag hoppas att en närmare gransk-
ning af denna familj ej bör anses öfverflödig, och får derföre till
en början lemna beskrifning på den första gruppen Proctotru-
pin. Af denna grupp, som blott innefattar två slägten, kände
LINNÉ endast en art, som han beskrifvit i Fauna Svecica under
benämningen Jchneumon Gravidator; Prof. ZETTERSTEDT uppgif-
ver 5 arter såsom funna i Skandinavien; i denna uppsats äro
16, som jag tror, distincta species beskrifna. Af dessa förekom-
mer slägtet Codrus endast i Skåne; af Proctotrupes äro 5 arter
utbredda öfver hela Skandinavien, 4 1 medlersta Sverige, 3 i
södra Sverige, 2 gemensamma för Lappland och Skåne, samt 1

-egendomlig för Lappland och 1 för Skåne.

1. Tribus. PROCTOTRUPINI

Mandibule edentule, apice acute. Palpi labiales brevissimi. An-
tenne recte, in utrogue sexu 12-articulate, fronti inter oculos in-
sertee, corpore breviores. Metathorax pone coxas productus. Abdomen
petiolatum, segmento secundo maximo, ceteris tubulosis, terebra di-
stincta, apice incurva. Ale nervo costali et subcostali, stigmate are-
aque radiali instruct:e.

Kroppen är i allmänhet af en långsträckt, på sidorna hoptryckt,
form. MHufvudet är västan alltid af lika bredd "med thorax, labrum
oftast inböjd, försedt med 2 groplika intryckningar framför clypei
framkant. Mandiblerna äro starka, hårda, spetsiga, vanligen sikel-
formiga. Antennerna är 12-ledade, radicula och pedicellus oberäk- ;
nade, hos hannen borstformiga, hos honan vanligen trådlika. Pro-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 December 1857.

— 412 —

thorax är merendels halsformigt förlängd, metathorax alltid utdragen
bakom höfternas insertion. Abdomen är hoptryckt på sidorna, dess
1:a segment, eller skaftet, vanligen kort, 2:a segmentet mycket stort,
uppkommet af 3 hopvuxna segmenter, 3—5 rörformigt hopdragna,
6:e bildande en slida för äggläggnings-röret, alltid nedböjdt och hårigt
i spetsen. Vingarne äro fint hårpuncterade, fint och tätt cilierade i
kanten. Benen äro temligen långa, oftast spensliga, med enkla tro-
chanterer, tibiernas sporrar olikformiga, kloleden med enkla, fina krökta
klor, emellan hvilka finnes en pulvill; frambenens metatarsus sinuerad
vid basen, och med en fin hudsöm i bugten.

Hithörande insecter äro af medelmåttig storlek, vanligen till fär-
gen svarta, med ljusare antenner och ben; de uppehålla sig dels på
sandmarker, dels på bladen af träd och buskar i skogar och lefva
parasitiskt i svampmyggor enligt observationer af NEES VON ESENBECK,
hvars arbete jag begagnat vid artbestämningen.

PROCTOTRUPES LaATR.

Codrus JUR. NEES.

Palpi maxillares 4-articulati, articulo ultimo lineari, capite lon-
giores. Ale stigmate et area ra iali distinctis. Abdomen lateribus.
compressum.

Hufvudet är verticalt, nemligen af lika bredd med thorax, stun-
dom transverselt; pannan emellan ögonen platt, eller mer och mindre
framstående. Mandiblerna äro temligen krökta, ej tandade. Ogonen
äro runda eller något aflånga, föga framstående. Antennerna äro van-
ligen af lika längd med thorax, skaftet tjockt, de öfriga lederna cy-
lindriska eller lineära. Thorax är aflång, på sidorna hoptryckt, ofvan
kullrig, metathorax alltid på sidorna med tydlig sculptur, oftast med
fin medianköl. Vingarne äro vanligen kortare hos honan, stundom
rudimentära, med 2 otydliga discoidalnerver. Abdomen är vanligen
af lika längd med thorax, afsmalnande såväl mot spetsen som mot
basen, skaftet nästan alltid skrynkligt puncteradt, 2:a segmentet vid
basen med en fin fåra i midten och några korta strimmor på sidorna
om den. Benen äro långa, finluddiga, tarsernas första led längst,
2—4 småningom kortare, 5:e vanligen af den nästsistas längd, stun- /
dom något längre. é

Könen äro lätt skilda, hannen genom sina borstformiga antenner,
som äro tätt beklädda med fina ljusa hår, honan genom Sin tydliga,
nedböjda terebra. g

Div. 1. Fronte planiuscula, oculis oblongo-ovatis; antennis tenwibus
articulis linearibus, thorace longioribus; prothorace in collum an-
gustato; alis area radiali minutissima, transversim lUineari; abdo-
mine terebra tenui, apice incurva, ejus fere longitudine; femoribus
in utroque sexu fusiformibus; tarsorum articulo ultimo 4:o lon-
gitudine subcequali.

1. P. Gravidator: Niger, nitidulus, tenuiter fusco-pubescens, abdo-
mine piceo, basi pedibusque rufis; metathorace fortiter rugoso-

; — 413 —

punctato, carina media tenui elevata; alis subfumatis, ramo sub-:
stigmaticali brevissimo, area radiali transversim lineari; tibiis
calearibus apicalibus rectis. Long. 11—31 lin.

Mas: antennis setaceis, dense subtilissime pilosis.

Ichneumon Gravidator Lin. Faun. Sv. Ed. II. 405. 1622. —
FABR. Syst. Ent. p. 86. Ent. Syst. p: 174. 168.

Banchus Gravidator FABR. Syst. Piez. 128. 10.

Codrus Gravidator Jur. Hymen. p. 309. — NErs. Mon. Codr.
354. 2. — ZETT. Ins. Lapp. 416. 1.

Var. b. abdominis petiolo piceo-nigro. ;
Ichneumon Campanulator FABR. Ent. Syst. Suppl. 227. 177.
Bassus Campanulator FABR. Syst. Piez. 99. 25.

Proctotrupes Campanulator SPIN. Ins. Lig. Fasc. III. 167. —
GERM. Faun. Ins. Eur. Fasc. V. tab. 16.

Codrus Campanulator NEEs. Mon. Codr. 353. 1.

Var. c. antennis scapo subtus rufo-piceo.

Var. d. antennis, labro, prothorace mesonotoque picescentibus.

Var. e. abdomine toto rufo.

Var. f. palpis, abdomine, femoribus omnibus, tibiis tarsisque po-
sticis apice nigro-piceis.

Var. g. ut in f, sed alis abdomine brevioribus.

Denna art synes vara utbredd öfver hela Skandinavien; funnen i
Lappland, Norrbotten, Bohuslän, vid Stockholm, 1 Ostergöthland,
Småland och Gottland af Prof. BoHEMAN; sjelf har jag funnit den
på sandmarker 1 Skåne, varieteten f. på sandfälten vid Torekov.

Så varierande denna art är i storlek och färg, kännes den dock
Hd
” o Q .
lätt på sin grofva punctur på metathorax, på vingarnes korta sub-
fo) 2 > o
stigmaticalgren samt på tibiernas raka sporrar; svartaktig, thorax nå-
got brunaktig af den fina behåringen, temligen glänsande. MHufvudet
är något bredare än thorax, tramsverselt, pannan något plattad, fin-
hårigt i synnerhet på ansigtets nedre del, labrum starkt inböjd; man-
diblerna becksvarta; ögonen äro temligen stora, af en aflångt-äggrund
form, laterala. Antennerna äro något längre än thorax, tunna, dess
2 fo) Sd 2,
leder långsmala, skaftet tjockt, dubbelt kortare än 2:a leden. Thorax
är aflång med större höjd än bredd, prothorax ofvanpå med en stark
transversel intryckning, skuldrorna ej framstående, på sidorna längs åt
I [of å S 2 OR
nedre delen med en sned intryckning; mesonotum afsmalnande framåt,
temligen högt kullrig, beklädd med en ljusbrun pubescens, svart, te-
Oo o DD - 2 -
gula lergula; pleura äro finluddiga med undantag af ett glatt, något
upphöjdt fält i midten; metathorax är öfverallt grofskrynkligt puncte-
rad, med en fin medianköl. Vingarne äro lätt rökskuggade, med en
kort substigmaticalgren, radialnerven rät, utsändande ett otydligt bi-
. od . od dl . . o R . . DS
hang inåt skifvan, de båda discoidalådrorna äro ej synbara vid basen.
Abdomen är ungefär af lika längd med thorax, ofvanpå blank, på
. o ? , 2) . .
sidorna nedåt beklädd med ett fint ljusbrunt ludd, becksvart, vid basen

im

röd; terebra nästan af abdomens längd, i spetsen inböjd. Benen äro
röda, höfterna vanligen mörkare, tibiernas sporrar fina och räta.

2. PP. brevipennis: Niger, nitidulus, abdomine piceo, basi pedibusque
rufis; metathorace- apicem versus depresso, angustato, longitudi-
naliter strigoso; alis sub-fumatis, ramo substigmaticali nullo,
nervo radiali arcuato; tibiis calcaribus recurvis. Long. 11—3 lin.

Mas: abdominis basi pedibusque testaceis.

LaATrR. Hist. Nat. Crust. et des Ins. XTII. 232. — Precis des
charact. genr. des Ins. 108. — Gen. Crust. et Ins. I. Tab.
13.6. 1IV. op. 38.

Codrus brevipennis NERsS. Mon. Codr. 355. 4.

Var. b. alis abdomine duplo brevioribus, vel omnino nullis.

Codrus emarciator NEEs. Mon. Codr. 355. 4.

Var. c. prothorace femoribusque piceis Y.

Funnen endast i sydligare Sverige, nemligen 1 Småland och Skåne
af Prof. BoHEMAN; i sistnämnde provins är den tagen på sandfälten
vid Istorp af Stud. C.' RortH, sjelf har jag träffat den i Augusti

månad på Kjeflinge sandbackar vid Lund.

Ehuru omvexlande till storlek och vingarnes längdförhållande är
denna art dock lätt att skilja från föregående på sculpturen af meta-
thorax, de krökta sporrarne på tibierna samt på vingarne, som sakna
substigmaticalgren. Hufvudet är något bredare än thorax, temligen
glänsande, med en fin pubescens, som är tätare på ansigtets nedre
del, pannan platt med en svagt intryckt linia ofvanför antennerna,
svart, mandiblerna beckröda, palperna gulaktiga. Antennerna äro
längre än thorax, tunna, svartbruna. Thorax är aflång, starkt. hop-
tryckt på sidorna, ofvanpå fint pubescent, pleurae med "ett blankt fält
i midten; metathorax afsmalnande och nedtryckt mot spetsen, med
tydlig medianköl, dessutom med fina, täta, långsgående strimmor. Vin-
garne äro svagt rökskuggade, radialnerven böjd; hos hannen äro de
längre än abdomen, hos honan antingen af dennes längd eller kor-
tare, stundom rudimentära. Abdomen är becksvart. Andra segmentet
hos hannen rödgult, hos honan beckrödt, ofvan blank, på sidorna
nedåt med ett fint gulbrunt ludd; terebra 1 spetsen inböjd., tunn, af
abdomens längd. Benen äro rödgula, hos honan mörkare, tibiernas
sporrar uppåt krökta, hos honan starkare.

Div. 2.. Antennis tenuioribus, thoracis longitudine, articulis cylindricis,
maris intermediis denticulo prominulo, thorace humeris prominulis,
metathorace areolato; alis area radiali sat magna; terebra tenwi,
abdomine tertia parte breviori; tarsis posticis articulo ultimo 4:o
longiori.

a) mesonoto lineis 2 dorsalibut postice convergentibus impresso.

3. P. elegans m. Nitidulus, piceo-rufus, capite abdomineque nigri-
cantibus, antennis, palpis, mesonoto pedibusque testaceis; alis
subfumatis, stigmate oblongo, area radiali ovato-triangulari; tibiis
calearibus AN 8. Long. 11 lin.

Funnen i Juni månad vid Ringsjön i Skåne.

— 415 —
Temligen glänsande, ljust beckfärgad ; hufvudet är svartaktigt,

nästan utan behårmg, ecelypealintryckningarne djupa, nedanför anten-

nerna 1 midten med en kort köl. Antennerna aro knappt så långa som 3
thorax, lergula, palperna af samma färg. Thorax är ofvan nästan blank,
de 2 dorsallinierna bakåt svagare, skuldrorna framstående, pleurse
nästan blanka; metathorax med tydlig medianköl och, 2 fina lister,
hvilka löpa på insidan af spiracula ända till spetsen, kort före hvilken
de skäras af en tvärlist, hvarigenom således bildas 2 aflånga, glatta,
större basalfält och 2 smärre, finskrynkligt puncterade apicalfält. Vin-
garne äro af abdomens längd, mycket lätt rökskuggade; stigmat af-
långt fyrkantigt, ifrån hvars bakre del 1 rät vinkel utgår en gren som
nästan är af stigmats längd, och med hvilken den något böjda radial-
nerven bildar ett äggrundt-triangelformigt fält. Abdomen är aflångt
oval, ofvan kullrig, ej starkt hoptryckt på sidorna, blank; skaftet
något nedtryckt, ojemnt puncteradt, med en fåra i midten, 2:a seg-
mentet med några små korta strimmor vid basen;-terebra är krökt i
en nästan jemn båge, en tredjedel kortare än abdomen. Benen äro
ljusgula, höfterna af samma färg, tibiernas sporrar korta och fina;
baktarserna af tibians längd, 1:a leden mer än dubbelt så lång som
den 2:a, kloleden hälften större än den näst sista.

4. P. nigripennis m.: Niger, nitidus, antennis subtus coxisque fuscis,
pedibus testaceis; alis mnigro-pilosis, nervis obscuris, stigmate
oblongo-quadrato, area radiali triangulari. 7; 13 lin.

Funnen vid Stockholm af Prof. BoHEMAN.

: Liksom föregående art med 2 dorsallinier på thorax, men vin-
garne mörkare svartfjuniga, ådrorna svartbruna, stigmat mera aflängt,
radialnerven kortare; rent svart, glänsande. MHufvudet är något sma-
lare än thorax, glänsande, ansigtets nedre del finfjunigt; mandiblerna
korta, spetsiga, ljusbruna. Antennerna lika långa som thorax, svarta,
på undre sidan ljusare, 5—8 lederna med ett tandformigt utsprång i
-midten, palperna gulaktiga. Thorax är aflång, skuldrorna framstå-
ende, ofvan nästan utan behåring, sidorna glänsande, mycket glest
fjuniga; metathorax af mesonoti halfva längd, med tydlig medianköl,
och 2 aflånga glatta basalfält samt 2 smärre skrynkliga 1 spetsen.
Vingarne äro af abdomens längd, dunkla, till följe af de fina svarta
bår hvarmed de äro försedda, discoidalnerverna svartaktiga; stigmat
aflångt fyrkantigt, från hvars bakre del utgår en kort gren, radial-
ältet äggrundt-triangelformigt. Abdomen är af den öfriga kroppen
fältet äggrundt-triangelformigt. Abd fd friga k S
ängd, på sidorna hoptryckt, svart, vid basen ljusare, blank, peti

längd, på sid hoptryckt, vide ] e, blank, petiolus
något längre än dess egen bredd, finskrynkligt med en fåra i midten,
2:a segmentet med några fina strimmor på hvarje sida vid basen.
Benen äro gulaktiga, höfterna svartbruna, tibiernas sporrar små och fina.

La

b) mesonoto lateribus linea abbreviata obliqua pone apicem utringque
impressa.

5. PP. longitarsis m.: Niger, nitidus, antennarum basi, palpis pedibus
cum coxis flavis; alis hyalinis, stigmate ovato, area radiali magna,

— 416 —

lanceolato-triangulari; abdomine compresso-ovato; tibiis posticis
calcari interiori metatarsi dimidia longitudine. 2. Long. 11 lin.

Funnen i Lappland af Prof. BoHEMAN.

Svart, glänsande, hufvudet blankt, endast ansigtets nedre del gles-
hårigt. Antennerna äro ungefär af lika längd med thorax, trådformiga,
finhåriga, svartbruna, de 2 första lederna gula, skaftet något tjockare
men kortare än 2:a leden, som åter är längre än slutleden; mandibler
och palper gula. Thorax är finhårig, på sidorna nästan blank, skuld-
rorna framstående; metathorax vid basen och på sidorna blank , med
tydlig medianköl. Vingarne äro längre än abdomen, vattenklara, med
stort, svartbrunt stigma, och ett aflångt trekantigt radialfält. Abdo-
men är starkt hoptryckt på SKO vid roten finhårig, för öfrigt blank,
dess petiolus mycket kort, 2:a segmentet med några få korta, fina
strimmor. Benen jemte höfterna äro alldeles gula, bakbenens tarser
längre än halfva tibian, dennes inre sporre rak, längre än halfva
metatarsus.

6. ÅP. basalis m.: Niger, nitidus, antennis testaceis, scapo piceo, pe-
dibus flavis; alis subfumatis, stigmate oblongo, area radiali sub-
ovata; tibiis calcari interiori metatarso quadruplo breviori. &S.
Long. 14 lin.

Funnen i Lappland af Prof. BouEMAN; i Skåne har jag funnit
den vid Fogelsång.

Ganska lik föregående, men vingarne mera skuggade, dessas
stigma mera aflångt, radialfältet kortare, abdomens skaft längre, bak-
tibiernas sporre kortare. ,Svart, glänsande, hufvudet blankt, endast
ansigtets nedre finhårigt. Antennerna lika långa som thorax, 4—7
lederna i midten försedda med ett tandformigt utsprång, gulaktiga,
skaftet mörkare, mandibler och palper lergula, de förra i spetsen beck-
färgade. Thorax är ofvan kullrig, glänsande, sidorna och metathorax
finhåriga, skuldrorna rätvinkligt framstående; metathorax med 2 glatta
basalfält, sidorna och apicalfälten skrynkligt ojemna. Vingarne äro
svagt skuggade; stigmat aflångt-fyrkantigt, från hvars nedre del en
kort gren utgår och ifrån hvars förtjockade spets den något böjda ra-
dialnerven utsänder ett bihang tillbaka inåt skifvan; radialfältet nästan
äggrundt. Abdomen är knappt så lång som thorax, all deles blank, skaf-
tet något längre än dess egen bicda med en fin fåra i midten, 2:a
segmentet vid basen på hvarje sida med några fina, korta strimmor.
Benen äro lergula, höfterna mörkare, tibiernas sporrar fina och korta.

Div. 3. Fronte planiuscula; antennis thorace brevioribus; mesonoto linea
brevi pone apicem utrinque impressa; metathorace areolato; terebra
valida, adunca, abdomine triplo breviori; petiolo brevissimo; tarsis
tibiarum longitudine, articulo primo secundo triplo longiori.

7. P. leviceps m.: Ater, nitidus, pedibus testaceis, coxis piceis; alis
albidis stigmate magno, rotundato-ovato, area radiali angusta;
abdominis Segmento NN basi fovea insculpta SA L. Töre
13 lin. i

— 417 —

Var. b. antennis scapo subtus testaceo.
Var. c. pedibus posticis femoribus tibiisque apice nigrofuscis.
Funnen i Norrbotten, Bohuslän, vid Stockholm och i Småland

af Prof. BoHEMAN; sjelf har jag funnit den vid Dahlby
nära Lund.

Svart, glänsande, thorax finhårig; hufvudet är framifrån sedt
nästan kretsrundt, pannan platt, hjessan smal och hög, ögonen tem-
ligen stora, aflångt-runda; blankt, med undantag af ansigtets nedre
del, som är finhårig. Antennerna äro temligen tunna, slutleden något
längre än den näst sista, hvars längd är föga större än tjockleken; till
färgen äro de svarta, palper och mandibler brungula. Thorax är på
sidorna blank, skuldrorna framstående; metathorax temligen kort, snedt
afskuren, på sidorna vid basen med ett blankt fält, försedd med tyd-
lig medianköl och 2 glatta basalfält. Vingarne äro af abdomens längd,
alldeles ofärgade, med ett stort, nästan rundadt stigma och ett myc-
ket smalt radialfält. Abdomen är becksvart, skaftet mycket kort, 2:a
segmentet med en gropformig intryckning på hvarje sida. Benen äro
gula, höfterna svartbruna, tibiernas sporrar små och korta, tarserna af
tibians längd, dess 1:a led tjockare än de öfriga, tre gånger längre
än 2:a, kloleden längre än den näst sista,

Div. 4. Capite brevi, thorace latiore, oculis sat magnis, wvertice exca-
vato, antennis tenwibus thorace fere brevioribus; metathorace brevi;
tibäs intermedis curvatis, tarsis longiusculis; terebra abdomine
quadruplo breviori.

8. P. boops m.: Ater, nitidus, subglaber, pedibus testaceis, abdo-
mine subovato, basi piceo; alis hyalinis, stigmate magno, trian-
gulari, area radiali angusta. 9. Long. 11 lin.

Funnen vid Stockholm och i Westergöthland af Prof. BOHEMAN.

Rent svart, glänsande, nästan utan behåring. Hufvudet är trans-
verselt, bredare än thorax, antenngroparne stora, nästan sammanfly-
tande med clypealintryckningarne, clypeus i spetsen rundad, pannan
lätt kullrig, hjessan smal. Antennerna äro kortare än thorax, fästade
midt för ögonens nedre kant, dess leder slutande tätt intill hvar-
andra, skaftet och utåt spetsen mörkare; ögonen äro stora, nående
ända intill hjessans bakkant. Thorax är hög, pronotum framtill af-
huggen, med rätvinkligt framstående skuldror, sidorna och metathorax
glest fjuniga, den sednare snedt afhuggen, kort, skrynkligt puncterad.
Vingarne äro något kortare än abdomen, vattenklara, med stort, ägg-
rundt-triangelformigt, brunt stigma, från hvars undre sida en kort gren
utgår, med hvilken radialnerven bildar en spetsig vinkel, radialfältet
smalt, snedt liggande. Abdomen är något kortare än thorax, nästan
äggformig, med mycket kort petiolus, blank, andra segmentet med
några fina strimmor vid basen, becksvart, vid basen ljusare; terebra
är kort, nästan sylformig, ohetydligt böjd. Benen, 1 synnerhet de
bakre, äro särdeles långa och fina, de medlersta tibierna inåt böjda,
sporrarne små och fina; till färgen gulaktiga, höfterna svarta, trochan-
terer jemte spetsen af tarserna ljusbruna.

z — 418 —

Div. 5. Capite crassiusculo, fronte leviter convexa; antemus crassiuscu-
lis, articulis cylindricis; prothorace in colluwm producto; terebra
abdomine quadruplo briviori.

9. P. pallipes: Niger, nitidulus, fusco-pubescens, antennis basi, palpis
pedibusque cum coxis pallide testaceis; metathorace rugoso-pun-
ctato, area utringue basali lrevi; alis subfumatis, stigmate sub-
ovato, area radiali transversim angusta; abdomine segmento se-
cundo sulco medio et striolis nonmnullis abbreviatis basi instructo:;
tibiis calcaribus metatarso duplo brevioribus. 2. Long. 2—23 lin.

Mas: antennis scapo testaceo, abdominis segmento secundo stri-
olis basalibus fortioribus distinctus.

Codrus pallipes JUR. Hym. 309. tab. 13. — NEEs. Mon; Codr.
330. 5.
Funnen på Dovre i Norrige, i Östergöthland och Småland af
Prof. BoHEMAN; sjelf har jag funnit den vid Ringsjön och
Lund 1 Skåne.

Svart, temligen glänsande, beklädd med ett fint gråbrunt ludd.
Hufvudet är lika så bredt som thorax, pannan emellan ögonen tem-
ligen framskjutande, ofvanför antennerna gråluddigt, isynnerhet på
ansigtets nedre del. Antennerna lika långa som thorax, svarta, skaftet
hos hannen, de 3—4 första lederna hos honan lergula. Thorax är
smal, långsträckt, prothorax något halsformigt förlängd, skuldrorna
knappt framstående; metathorax groft puncterad med tydlig medianköl,
som delar det glatta fältet i tvenne hälfter. Vingarne äro af abdomens
längd, svagt rökskuggade, stigmat brunt, utsärdande en kort gren,
radialnerven rät, förlängande sig inåt skifvan i en otydligare strimma.
Abdomen är kortare än thorax, ofvan blank, på sidorna med gulbrunt
ludd; skaftet är lika långt som bredt, baktill strimmigt, andra seg-
mentet med en fåra i midten och några korta strimmor vid basen på
sidorna derom, fåran starkare hos honan, men strimmorna kortare och
finare; till färgen är den svart, segmenterna 1 spetsen ljust beckfär-
gade. Benen äro lergula, höfterna af samma färg, tibiernas sporrar
af halfva metatarsi längd.

10. P. niger: Subnitidus, fusco-pubescens, antennis apice fuscis pe-
dibusque testaceis; metathorace rugoso-punctato; alis subfumatis,
stigmate subovato, area radiali angusta; tibiis calearibus metatarso
triplo brevioribus. Long. 13—2 lin.

Mas: antennis fuscis scapo nigro distinctus.
Codrus niger PANzZ. Faun. Germ. Fasc. 85. tab. 9. 1.
Codrus pallipes var b. NEES, Mon. Codr. 356. 5.
Funnén på Dovre, i Lappland, vid Stockholm, i Bohuslän och

Småland af Prof. BouEMAN; sjelf har jag funnit den på
flera ställen i Skåne.

Mycket lik föregående art, men skild genom kortare sporrar på
tibierna, pannan emellan ögonen ej så framstående, olika antennfärg,

— 419 —

finare strimmor på abdomens andra segment. Hufvudet är af lika
bredd med thorax, pannan ofvanför antennerna föga kullrig, ansigtet
tätt gråluddigt. Antennerna af lika längd med thorax, hos honan
lergula, 1 spetsen bruna, hos hannen svartbruna, skaftet svart. Thorax
är ofvan kullrig, långsträckt, prothorax utdragen 1 en kort hals; me-
tathorax med tydlig medianköl, grofskrynkligt puncterad, vid basen
nästan glatt. Vingarne äro af abdomens längd, lätt rökskuggade,
stigmat svartbrunt, med en kort gren, radialnerven något böjd. ADb-
domen är något kortare än thorax, ofvan blank, på sidorna nedåt fint
gråluddig; skaftet skrynkligt puncteradt, andra segmentet vid basen
med några fina strimmor, den medlersta ej längre. men något djupare
än lateralstrierna. Benen äro gula, höfterna vid basen samt tarsernas
kloled bruna; tibiernas sporrar tre gånger kortare än tarsernas första
led, de medlersta något krökta.

11. P. calcaratus m.: Niger, nitidulus, subtiliter pubescens, antenna-
rum scapo, palpis, pedibus cum: coxis flavis; metathorace punctato-
rugoso; alis fumatis, stigmate quadrato, area radiali oblonga; ti-
biis posticis calcari interiori recurvo, metatarso paullo breviori. &.
Long. 2 lin. V
Var. b. antennis fémoribusque posticis fuscis.

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN; i Skåne är den funnen
vid Sjöbo af Stud. RorH, och af författaren vid Rysjöholm
i Juni månad.

Från C. pallipes skild såväl genom tibiernas sporrar som vin-
garnes större och tydligare radialfält. Hufvudet är fint och tätt grå-
luddigt, något glänsande, pannan lätt framstående, svart, mandiblerna
beckröda, palperna gula. Antennerna äro nästan längre än thorax, borst-
formiga, fint och tätt gråluddiga, skaftet lergult, de öfriga lederna svarta.
Thorax är fint gråluddig, på sidorna nästan blank, svart, tegula ler-
gula; metathorax grofskrynkligt puncterad, med fin medianköl, som
går ända till spetsen. Vingarna äro brunskuggade, stigmat nästan
fyrkantigt, brunt, båkom hvilket subcostalnerven böjer sig inåt, så
att det aflånga radialfältets nedre del blir skarpspetsig, dess yttre sida
rät. Abdomen är något kortare än thorax, nästan blank, skaftet lika
långt som bredt, i spetsen med fera tydliga strimmor; andra segmen--
tet vid basen med omkring 7 temligen djupa strier, af hvilka den
medlersta är starkast, men ej längre än de öfriga. Benen äro tem-
ligen robusta, alldeles gula, baktibiernas inre sporre är starkt uppåt
krökt, och endast en tredjedel kortare än tarsernas första led.

12. P. seticornis m.: Niger, nitidulus, antennis. brunneis, basi pedi-
busque flavis; alis subfumatis stigmate parvulo, area radiali sat
magna, triangulari-oblonga; antennis in- utroque sexu setaceis,
articulo ultimo preecedenti haud longiori. A. 2. Long. 11—
13 lin.

Funnen i Bohus län och Småland af Prof. BoHEMAN.

Från öfriga arter lätt skild genom antennernas byggnad, från C.
ater dessutom genom tunnare lår. Svart, temligen glänsande, huf-

— 420 —

vudet tätt och fint pubescent, pannan emellan antennerna framstå-
ende, labrum, palper och mandibler lergula. Antennerna äro nästan
längre än thorax, mot spetsen afsmalnande hos båda könen, likvisst
mest hos hannen, hvars leder såsom vanligt äro tätare finhåriga, slut-
leden ej längre än den näst sista; till färgen äro de svartbruna, vid basen
lergula, hos hannen endast skaftet lergult, Thorax är finhårig, på si-
dorna nästan blank; metathorax finskrynklig, med tydlig medianlinia,
samt ett blankt fält på hvarje sida om den vid basen. Vingarne äro
längre än abdomen, svagt rökskuggade; stigmat ljusgult, ej stort,
nästan fyrkantigt, från dess bas utgår en kort gren, med hvilken ra-
dialnerven bildar en rät vinkel. Abdomen är nästan alldeles blank,
beckbrun, skaftet kort, skrynkligt, andra segmentet vid basen med
några fina strimmor, terebra kort, klolik. Benen äro lergula, höf-
terna af samma färg, metatarsus längre än halfva tibian, dennas
inre sporre lätt krökt, nästan af halfva metatarsi längd.

13. P. ater: Nitidus, antennis thorace brevioribus, basi pedibusque
fusco-testaceis, femoribus subelavatis; metathorace carina media,
basi laevi; abdomine glabrö, petiolo brevissimo, segmento secundo
basi striolis impressis; alis hyalinis, area radiali parva. Long.
1—2 lin.

Codrus ater NEEs. Mon. Codr. 359. 8.
Codrus ligatus NEBRS. Mon. Codr. 359. 9.
Var. b. antennis in utroque sexu nigris.
Funnen i Norrige, vid Stockholm, i Bohuslän och Småland af
Prof. BoHEMAN; i Skåne är den allmännast bland alla arter.

Genom små, nästan vattenklara vingar skild från föregående ar-
ter; svart, temligen glänsande, fint pubescent. Hufvudet är, i synner-
het hos honan, mycket tjockt, pannan kullrig, svart, temligen glest
finhårigt. Antennerna äro kortare än thorax, med korta, nästan cy-
lindriska leder, bruna, vid basen på undre sidan gula. Thorax är
ofvan kullrig, svart, på sidorna nästan blank, suturen på pleurze starkt
intryckt; metathorax alltid vid basen glatt, stundom äfven i spetsen,
försedd med tydlig medianköl, som försvinner straxt före spetsen.
Vingarne äro af abdomens längd, nästan vattenklara, radialtältet litet,
stigmat temligen stort, nästan äggrundt. Abdomen är kortare än
framlifvet, nästan äggrund, blank, skaftet kort, andra segmentet vid
basen med. några korta strimmor. Benen äro smutsgula, låren mör-
kare, hos honan ganska grofva, tibierna något utvidgade mot spetsen,
tarsernas kloled längre än den nästsista leden.

14. P. clavipes m.: Niger, subtiliter pubescens, antennis pedibusque
flavis, illis scapo coxisque brunneis; metathorace valde producto,
apice truncato; alis obscure fumatis, area radiali parva; tibiis
calcaribus curvatis, interiori metatarso triplo breviori. 2. Long.
23 lin. | ;

Funnen på Dovre af Prof. BoHEMAN.

Från föregående art skild genom sina starkt rökskuggade vingar

och gula ben; från C. pallipes genom gröfre ben och tjockare hufvud:

— 421 —

Hufvudet sedt ofvanifrån är fyrkantigt, pannan tuberkel-formigt fram-
stående emeilan antennerna, hjessan blank, ansigtet Sleshårigt clypeus
på hvarje sida ofvanför labrum med en gropformig intryckning, svart,
palperna gula. Antennerna räcka till spetsen af metathorax, äro tem-
ligen grofva, 2:a leden mycket längre än slutleden, till färgen äro de
gula. i spetsen något mörkare, skaftet brunt. Thorax är glest och
fint pubescent, på sidorna blank; metathorax öfver spetsen lika hög
som vid roten, med tydlig medianköl, grofskrynkligt puncterad, i
spetsen glatt. Vingarne äro något kortare än abdomen, starkt rök-
skuggade, med bruna nerver; stigmat ej stort, nästan äggrundt, från

dess bas utgår ett litet knoppformigt bihang, med hvilket radialnerven

bildar en rät vinkel. Abdomen är af lika längd med thorax, beck-
svart, blank, skaftet nästan lika långt som bredt, 2:a segmentet med
en fåra i midten och på sidorna derom flera små strier; terebra klo-
formig. Benen äro grofva, de främre tibierna klubblika, sporrarne
starka, men korta, något krökta; till färgen äro de gula, höfterna och
kloleden bruna.

15. P. buccatus m.: Ater, nitidus, genis buccatis, antennis thorace
fere brevioribus, palpis pedibusque testaceis, femoribus fuscis; alis
subhyalinis, stigmate areaque radiali parvis; metathorace canali-
culato. &. Long. 14 lin.

Funnen vid Stockholm och 1 Ostergöthland af Prof. BoHEMAN.

Lätt skild från C. ater på små utspända kinder, kortare palper
och fårad metathorax. Hufvudet är lika bredt med thorax, temligen
glänsande, ansigtet finhårigt, pannan framstående. Antennerna äro
något kortare än thorax, temligen tjocka, skaftet något kortare än
tredje leden, den näst sista obetydligt längre än dess tjocklek, till färgen
svartbruna, palper ljusbruna eller gula. Thorax är på sidorna nästan
blank, ofvan knappt hårig; metathorax fint puncterad, vid basen nästan
glatt, försedd med en ganska djup ränna, som försvinner mot spetsen.
Vingarne äro nästan vattenklara, radialfältet smalt. Abdomen är blank,
skaftet kort, finskrynkligt, '2:a segmentet med en fåra vid basen och
några fina strimmor på sidorna derom. Benen äro brungula, låren
mörkare, något klubblika, tibierna dilaterade mot spetsen, kloleden
längre än den näst sista.

CODRUS JUR.

Palpi maxillares capite breviores, 3-articulati, articulo ultimo sub-
celavato. Metathorax subdepressus, dorso levis. Abdomen supra sub-
depressum , terebra brevi. Ale stigmate et area radiali minus distinctis
instructe. Femina aptera.

Hufvudet är transverselt, pannan lätt kullrig, hjessan något till-
bakastött, elypeus med 2 intryckningar före spetsen. Mandiblerna äro
korta, ej framstående; kinderna något utspända. Maxillarpalperna äro
mycket kortare än hufvudet, slutleden längst, nästan klubblik, labial-
palperna mycket korta, tvåledade. Antennerna äro trådformiga, af
lika längd med thorax, hos hannen borstformiga, beklädda med fina,

hvitaktiga korta hår. Thorax är ofvanpå föga kullrig, pronotum med
en stark, transversel intryckning, som sammauflyter med en fördjup-
ning på sidorna; pleura äro fint puncterade och håriga med undantag
af ett glatt fält i midten; metathorax är något nedtryckt, utan me-'
dianköl, glatt på ryggen, på sidorna puncterad. Vingar saknas hos
honan; hos hannen äro de längre än abdomen, med ett blekt, något
otydligt stigma och radialfält. Abdomen är nästan utan skaft, ofvan
platt kullrig, blank, terebra mycket kort, klolik. Benen äro temligen
grofva, I synnerhet hos honan, låren klubblika, tibierna dilaterade mot
spetsen, tarsernas första led något tjockare än de öfriga, dubbelt så
lång som 2:a, 2—4 småningom aftagande 1 längd, kloleden större än
nästföregående.

if (OG albipennis m.: Niger, nitidus, antennis basi, palpis, pronoto pedi-
busque flavis; matathorace dorso levi; abdomine brevissime pe-
tiolato, supra subdepresso, polito. $. Long. 2 lin.

Mas: antennis setaceis pronotoque nigris, pedibus fuscis; alis al-
bidis, stigmate pallide testaceo areaque radiali subtriangulari
minus distinctis. Long. 1—2 lin.

Funnen vid Råby nära Lund.»

— 423 —

Året 1856 i epedemiologiskt och nosogeografiskt
hänseende, — Medicinal-Rådet A. T. WISTRAND hade insändt -

följande meddelande:

»En allmän öfversigt af helsotillståndet i Sverige under
loppet af år 1856 utvisar att sjukligheten i landet öfverhufvud
taget varit något mindre än under föregående år”). Det förra
årets i allmänhet försvarliga skörd af särdeles god beskaffenhet,
i förening med den kyliga väderleken under nu ifrågavarande år,
torde icke hafva saknat inflytande till framkallande af detta för-
delaktiga förhållande, helst förut vunnen erfarenhet i allmänhet
visat dels, att godt helsotillstånd öfverhufvud plägar följa på goda
år och dels, att kyliga somrar i våra trakter vanligtvis medföra
mindre sjuklighet än ett motsatt förhållande.

I epidemiologiskt hänseende skiljer sig detta år icke sär-
deles betydligt från det näst: föregående. Likasom då hafva herr-
skande sjukdomar förnämligast varit: Koppor, Skarlakansfeber,
Messling, Kikhosta, Strypsjuka, Påssjuka, inflammatoriska och
katarrhala samt gastriska och nervösa Febrar, äfvensom jemväl
Hjernfeber, Kolera, Rödsot, Diarrhé och Frossa. Liksom då står
Frossan i afseende på freqvens och utbredning aldra främst; dock
nu endast under en del af året, hvarefter densamma temligen
hastigt i det närmaste upphört. Likasom då hafva de gastriska
och nervösa febrarna öfverhufvud endast sparsamt förekommit och
likasom då hafva inflammatoriska och katarrhala febrar äfven-
som Diarrhéer visat sig temligt allmänt och Strypsjuka endast
med spridda sjukdomsfall. | l

Deremot kan — förutom Frossans nyssnämnda hastiga upp-
hörande, — såsom eget för detta år anmärkas: att Messling,
Skarlakansfeber och Kikhosta, i motsats till den förmodan som
tillförene blifvit uttryckt, ökats i freqvens och utbredning; att
Diphteritis der och hvar åtföljt utslagsfebrarna; att den epide-
- miska Meningiten eller Hjernfebern visat sig på flere ställen än

>) Jfr Kongl. Vet. Akad. Förh. 1855, sid. 265:
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 December 1857.

— 424 —

tillförene; att efter knappast ett års mellantid en ny Koppfarsot
yppats, hvilken synes vara stadd i tilltagande och att Kolera
samt Rödsot ganska betydligt aftagit äfvensom jemväl i någon
mon Påssjukan.

I afseende på årstidernas vexlingar må erinras att vintern
öfverhufvud varit temligt kall och jemn, våren sen, kall och
blåsig, sommaren kylig, mycket regnig och blåsig samt att hösten
medfört tidiga nattfroster och vinterkyla. Sjöar och elfvar, som
förut i allmänhet företett lågt vattenstånd, återvunno under som-
marens och höstens ymniga nederbörd sin normala höjd. Års-
vexten, som lidit af vårens och sommarens ”ogynsamma väderlek
och på många ställen ej ens hunnit mogna före vinterköldens in-
träffande, gaf öfverhufvud medelmåttig skörd men i allmänhet af
dålig beskaffenhet.

Med hänsyn till årstiderna' hafva Hjernfeber och Frossa
jemte inflammatoriska och katarrhala Febrar förnämligast före-
kommit under förra hälften af året, Messling dels på föråret
(i södra provinserna) och dels på hösten (i de norra), Koppor,
Skarlakansfeber och Påssjuka, äfvensom Kolera, Rödsot och Di-
arrhé förnämligast under sednare halfåret, Kikhosta dels på för-
året, men dels och synnerligast på hösten, samt gastriska och
nervösa febrar under alla årstider, men förnämligast på våren
och hösten.

I nosogeografiskt hänseende förekommer anmärkningsvärdt:
att under det att Messlingen fortfarande från förra året, då den-
samina redan syntes hafva uppnått sin höjd, långsamt aftagit i
de södra provinserna, har samma sjukdom varit i starkt tillta-
gande i norra delen af riket, der också Skarlakansfebern för-
nämligast förekommit, hvaremot Kikhostan och Påssjukan, samt
jemväl Kopporna, förnämligast förekommit i rikets medlersta pro-
vinser, inom hvilka också den söderifrån mot norr allt mera fram-
trängande Hjernfebern inkräktat ett större område, under det
densamma lemnat den under föregående året deraf hemsökta

trakten nästan alldeles fri; att Strypsjukan endast der och hvar
visat

— 425 —

visat sig med spridda sjukdomsfall, men gastriska och nervösa
febrarna varit temligen jemnt, ehuru sparsamt utbredda; att Kole-
ran dels med smärre partiela epidemier, förnämligast i städerna,
dels med spridda sjukdomsfall, men öfverhufvud ganska ringa i
jemförelse med de föregående åren, visat sig på åtskilliga ställen
af så väl östra som vestra kusten äfvensom i Mälaredalen och
jemväl på ön Gottland; att Rödsot i märkligt aftagande före-
kommit i medlersta delen af landet, ungefär på samma områden
i Wermland, Bohuslän, Westergöthland och Småland som under
föregående år varit af denna farsot hemsökte, dock nu ganska
betydligt förminskade och slutligen att Frossan äfven detta år
funnits utbredd till alla delar af riket utom Jemtland och de
högländta delarna af de nordligaste provinserna samt en del af
landthöjden i Småland och Westergöthland; dock har denna sjuk-
dom synnerligast herrskat i strandbygden invid de större vatten-
dragen i landet äfvensom på kusten. |

Vid dessa allmänna anmärkningar öfver sjukdomsförhållan-
det i landet torde böra tilläggas följande upplysningar.

Smittkopporna, som efter knappt ett års mellantid ånyo
visat sig, yppades först i hufvudstaden, hos en person som kort
förut dit anländt från Åland och hafva sedan, alltifrån midsom-
martiden intill årets slut, tilltagit i freqvens och utbredning. Af
Finska Årsberättelser om Medicinalverket inhemtas också att smitt-
koppor under år 1856 verkligen varit gängse på Åland. Att sluta
af det förhållande som vid föregående kopp-epidemier blifvit iakt-
taget, äger man skälig anledning att förmoda, att detta års kop-
por utgör begynnelsen till en större epidemi hvaraf landet torde
komma att unv'r flere års tid hemsökas.

Den epidemiska Meningiten eller Hjernfebern, som först
under år 1854 yppades i riket och år 1855 hufvudsakligen före-
kom i Blekinge och angränsande delar af Calmar län, emellan
56 och 56;36 gr. N.B., har under år 1856 framträngt mera norrut
och inkräktat ett större område emellan 56,36 och 58 gr. N.B.
samt med spridda sjukdomsfall till och med visat sig ofvanför

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 14. N:o 10. 3

— 426 —

59:de graden, hvaremot densamma lemnat den under föregående
året af denna farsot hemsökte träkten nästan alldeles fri.

Under såväl detta som båda nästföregående år, under hvilka,
såsom bekant är, landet 1 allmänhet företett ett allt mera till-
tagande ekonomiskt välstånd under ökad jordbruksafkastning,
stigande egendomsvärden äfvensom varu- och arbetspriser samt,
i följd af god penningetillgång, ökad företagsamhet i industrielt
hänseende, hafva gastriska och nervösa febrar öfverhufvud varit
ganska måttligt gängse, så att, alltsedan den af missväxt fram-
kallade stora nervfeber-epidemien i Jemtland åren 1852—1853
upphörde, också ingenstädes i riket någon allmännare epidemi af
denna art förekommit. ;

Koleran har under detta år, i jemförelse med alla föregå-
ende årens kolera-epidemier, varit ganska obetydlig och ehuru den-
samma visat sig på en mängd ställen inom samma vidsträckta
område som tillförne utgjort fältet för dess utbredning, har denna
sjukdom knappast på något enda ställe utvecklats till någon an-
märkningsvärd epidemi.

En återblick på Rödsotens förhållande under de båda näst-
föregående åren, i jemförelse med detta års Rödsot, utvisar att
sedan denna farsot under år 1854 härjat vidsträckta områden af
Wermlands, Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs och Jönköpings samt
Kronobergs län,.har densamma redan år 1855 visat sig mindre
allmänt utbredd och ändtligen wider nu ifrågavarande år, med
hänsyn till rummet, befunnits ytterligare inskränkt, så att den nu
intaget en jemförelsevis obetydlig del af det område som under
de båda nyssnämnde åren varit af denna farsot hemsökte; detta
förhållande skulle hafva kunnat utgöra anledning att förvänta
det Rödsoten, som alltifrån år 1853 med hvarje år förnyats och
från en ringa början i dessa trakter vuxit till en vidt utbredd
" och svår epidemi, snart torde komma att tills vidare upphöra;
en förmodan som likväl icke vunnit bekräftelse.

I motsats till det förhållande som Frossan iakttagit under
de föregående åren, då denna epidemi endast med korta afbrott
eller minskning under sommarmånaderna fortfarit från årets bör-

— 427 —

jan intill dess slut, har densamma under 1856 förnämligast före-
kommit under första hälften af året och derefter med ens nästan
öfverallt upphört eller åtminstone i högst betydlig grad aftagit.
Den fross-epidemi, som fortfarit alltsedan år 1852, med år från
år tilltagande freqvens och utbredning och som under de sistför-
flutna åren äfven framträngt till Sveriges nordligaste eljest fross-
fria provinser, så att densamma temligt allmänt visat sig ända
till 65,55 gr. N.B., har alltså med detta års första hälft såsom
epidemi upphört.

; Frossans upphörande inträffade samtidigt med eller kort
efter den ymniga nederbörd som detta års sommar och höst i
alla delar af riket medförde, och som hade till följd att sjöar
och vattendrag hvilka, såsom tillförne anmärkt blifvit, under de
föregående årens torka öfverhufvud taget företett ett uthållande
lågt vattenstånd och lemnat ofantligt stora sträckor sumpmark
blottade, under detta års sommar ätervunnit sin vanliga vatten-
höjd. Detta förhållande utgör en ytterligare bekräftelse på den
förut gjorda iakttagelsen att Frossans freqvens och utbredning
står i ett direkt beroende af uthållande lågt vattenstånd och
mängden af blottad sumpmark. Årets medeltemperatur (+ 4,31)
har också varit betydligt lägre än under något af de näst före-
gående år, under hvilka Frossa varit en herrskande sjukdom, så
att man torde nu kunna emotse att denna farsot åtminstone tills

vidare skall komma att uteblifva.»

— 428 —

Akademiska angelägenheter.

Genom anstäldt val utsågs Hr A. REtz1us till Prases under det
återstående af det akademiska året.

Till utländsk ledamot af sjette klassen kallades genom anstäldt
val Professoren i Zoologi vid Universitetet i Köpenhamn JAPETUS
STEENSTRUP.

Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med The Geolo-
gical Survey of India i Calcutta.

Hr Magister FRIsTEDT hade- aflemnat Berättelsen om sin med
Akademiens understöd utförda botaniska resa i Angermanland.

Meteorologiska observationer under år 1857 vid Öfver-Torneå
anställda och insända af Hr Assessor E. BURMAN, öfverlemnades till
det astronomiska Observatorium.

Af de under inseende af Hr FRrIEs utförda afbildningar af svenska
svamparter, hade 25 blad blifvit till Akademien aflemnade.

— 429 —

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.

Botaniska afdelningen.

Af Hr Duval-Jouve i Strassburg.

Nittioåtta arter Cyperacex och Juncacez från medlersta Frankrike.

Af Professor Grenier i Besangon.

Femhundradetjugo sällsynta och kritiska phanerogamer från Frankrikes

olika provinser, normalexemplar för bestämningarne i gifvarens
Flore de France.

Af Prof. Er. Wimmer och Apothek. E. Krause i Breslau.
«Herbarium Salicum Dodecas 1—VIID.

|

|

430

Meteorologiska Observationer då Stockholms Observatorwm

Barometern

2 October 1857.

Vindriktning.

fm. de: m.

&
a
[DA
pa
[Bg
w
—
Sw
—

NN

ND
So I I I

-—
LC
FN
<D
<<
Nn
Ng
kl
[AC]

v

oo MO NÅT WANMA
LE
N.
[CA
> 00
> &w
LA
=
fö
c

-—
eS

og

-—
-—

or AA

24

25,417

er m.

SMS SM uu
= &
NN MM» ?
St CN -
NN -—
> o &
NN
5 SS
SM
S Bh

>S
LE
a

Vv
-—
=
ND

=S
-—
oo

4 SRA Thermometern
Teducerad till 0". Cdlsias
Decimaltum.
KIF:6 0) KE TR SERTION ÖRA TON ERINR2

e. m.

+15",2

+13,6
+15,4
+12,5
+10,1
+11,6
+12,2
+12,0
+12,9
410,0
+10,3
+13,2
+12,0
+13,0
11312
+10,5
+ 6,0
+ 6,9
+ 8,9
411,5
+13,5
+10,6
+ 8,0
+11,0
+ 8,9
+ 6,5
SS
358,5
+10,0
+11,0
+10,1

+9,32

LE om.

Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9

e. m.

5.0. | 5.0: | O.N.O.
N.O. | N.O. IN.N.O.
AG SVESVE NAV
V.S.V. | V.S.V. I V.S.V.

Lugnt. | V.S.V. | V.S.V.

NISSV EVEN SV RVENSEN:

V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.

V.S.V.IN.N.V.IN.N:V.
N.N.V. | N.N.:V. | N.N.V.

Lugnt. | 5.0. | S.0.
Lugnt. | S. S.
V.S.V. | V.S.V.] V.
SV: ] V.S.V. | V.SV.
0.5.0. | 0.S.0. | N.O.

N. N. | Lugnt

V.N.V. | V.N.V. | V.S.V.
VSM VS NV.
V.N.V. | Lugnt | N.

N.N.O. | N.N.O. | O.N.O.
0.5.0. | 0.5.0. |0.S.0.

Lugnt. | S.S.0. | 5.0.
S:O0ISS:OSISS:0:
S. SIS: VV ISVESiV:

+ 8,27|+ 19,87] + 8,83] Nederbörden = 1,683 dec. tum.
I mr t

e: m:

103
Ho -UTUSIRWUY

Näst. mulet
Mnlet, regn
Halfklart
Näst. mulet
Mulet, regn
Halfklart
Halfklart
Mulet
Mulet
Mulet, regn
Halfklart
Halfklart
Mulet
Mulet, regn
Klart
Klart
Halfklart
Näst. mulet
Mulet
Mulet
Mulet
Mulet, regn
Mulet
Näst. mulet
Mulet
Klart
Mulet, regn
Mulet
Mulet
Mulet
Halfklart

— 431 —
2 November 1857.

I ? var
| rad till Or RER EE Vindriktning. Å 3
Decimaltum. 23
EEG TE ET EON AD =
Töm He fm fesam sj Ktm sn | Keskam rn |Fesäm. ar. fm: kesm sy kem: ?
1 125,32 125,58 | 25,63 + 99,7 | + 8,0 I V.S.V. | S:S.V: | V.S.V. | Näst. klart
SN 0NM 00. +10,6 | + 6,1 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V. Klart
3 125,73 125,72 125,65 | + 6,0 | + 6,6 | + 5,5 | S.S.0. | S.S.0. | S.S.0. Mulet
4 125,60 125,63 | 25,71 | + + ZI 1 + 6,0 |S.S.0. 1) SS. S. Mulet
5 |25,80 125,83 | 25,38 | + + 9,21 + 4,5 10.S.0. | 0.S.0.] N. Mulet
6 | 25,87 |25,87 |25,86 | + + 4,3 | + 3,2) N. IN.N.O.|O.N.O. |] FHalfklart
7 125,86 | 25,85 |25,86 | + + 3,2 + 2,6 IN.N.V.IN.N.VIN.N.V. Mulet
| 8 125,85 125,86 125,86 | + 2,01 + 2,4 I + 1,9 IN.N.V.IN.N.V.IN.N.V. Mulet
| 9 125,81 | 25,81 125,85 | + + 2,5 | + 1,1 | V.NV. IV.N.V. | V.NV. Mulet
10 125,84 | 25,85 125,92 | + + 6,1 + 3,0 | V.N:V. IN.N.V.IN.N.V. Klart
11 125,93 125,91 125,90 I + + 53,5 | + 3,0 | V.N.V. | V.N.V. IV.N.V. | Halfklart
12 125,81 125,69 125,61 | + I + 4,7 | + 4,6) V. V. V. Klart
13 125,55 125,56 125,62 | + 6,51 + 8,0 | + 5,41) V. V. V. | Näst. klart
14 125,52 | 25,37 | 25,68 | + +10,0 | + 7,0) V. V. V. Klart
15 125,68 125,61 125,58 | + + 9,0 | -+ 4,8) V. Vi Vv. Klart
16 125,39 | 25,66 | 25 + + 70: 0,2 I V.N.V. I V.N.V. |. N. Halfklart
| 17 | 26,02 | 26,04 | 26 — 0,2 | — 2,0 | V.N.V. IN.N.V. | NV. Klart
118 125,93: 125,89) 2 ar ar 2 NVENSNE INET AVENENG Klart
19 125,89 | 25,87 + 3,0 | + 0,2 | V.N.V. | V.N.V. | V.N.V. Klart
20 | 25,77 |25,73 + 3,3 | + 0,5 | V.N.V. | V.N.V. | V.S.V. Klart
21 125,50 | 25,48 + 6,52) + 452 | V.SV. VSM V. Halfklart
22 120,33 | 25,37 ar AUT SA AME V. NV Mulet
23 | 24,99 | 24,85 + 9,2 | + 6,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. Mulet
24 | 24,86 | 25,02 — 4,7 1 — 4,0 | N.O. | N.O. |O.N.O. | Mulet, snö
23 | 25,18 | 25,13 — 3,0 | — 5,6 |O.N.O.] N. N. | Mulet, snö
26 125,31 | 25,41 — 7,8 | —10,5 | N. IN.N.V.|N.N.V. Klart
27 125562 | 25,64 — 6,4 | — 7,5 | N.V. | Lugnt | N.V. Klart
28 125,50 | 25,39 + OL la HUSMAN SMI OVISN Mulet
29 125,28 125,20 + 53,1! + 4,1 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Halfmulet
30 125,54 | 25,58 + 1,5 | + 1,2 | V.N.V. | V.N.V. | V.S.V. Klart
linn 223611 25,610 25,033 + 1,87] + 4,04] + 2,18] Nederbörden = 0,171 dec. tum.

dium

— — a
25,6 18 +270

STOCKHOLM, 1858. P. A. NORSTEDT & SÖNER.
ä 4

Översigt af VA Förhandl. 1857.

a TARA: Tv VANAN de
SAVA PE a JINDER

LTaftl.

Öfversigt af Vet. Akad. Förhandl. 1857.

"Tab. Mi

Tab. IV.

SÅ

ad. Förhandl. 18

(SE

IC AA SN

Öfversigt af Vet. Ak