BX

8620.02 .R22CSW 1900

'^°°HANDBOK

FOR BIBELFORSKARE

EN SAMLING AF

SKRIFTSPRÅK OCH HISTORISKA CITAT

ORDNADE I KAPITEL

FRAMSTÅllANDE EVANGELIETS ELLER FRÅLSNlNGSPlANENS GRUNDSATSBR OFYERENSSTAMMANDE MED

DE URSPRUNGLIGA KRISTNES

OCH DE SISTA DAGARS HELIGES

TRO OCH LÅRDOMAR

TEEDJB UPPLAGAN

K5PENHAMN

UTGIFVEN OCH PORLAGD AF ANDREAS PETERSON

TRYCKT HOS J.D.QVIST & KOMP. (a. LARSEN)

1900

All skrift, af Grud ingifven, ar ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till uppråttelse, till tuktan i rattfårdighet.

Faulus.

FORORD.

Vi hafva hårmed glddjen att framldgga ett litet verk , som vi hoppas skall uppfylla sitt dndamål, ndmligen att i verkligheten hlifva en hjdlpreda for alla som bnska Idra att forstå den heliga skrifts innehdll, och ddrigenom vinna sann kunskap om frdlsningsplanen eller evangeliets grundsatser. Detta verk har tiU afsikt att ut- peka och forklara de forstå kristnas tro och Idrdomurj dfven det som nu bibehdllas af var tids kristendom som det, hvilket frdn tid till annan har hlifvit fordndrat eller afskaffat. Den hetraktar Guds handlingssdtt med mdnniskorna frdn hegynnelsen till våra dagar, samt utpekar profetior, både de hvilka dro uppfylda samt de som dnnu forvdntas skola uppfyllas i en ndr framtid.

I en tid som den hvari vi lefva, och i hvilken dår uppstdr sd odndligt mdnga sporsmål

på det religiosa omrade och så många af de for drhundraden kyrkeliga ritualer och Idrdomar, hvilka visa sig vid en noggrann undersokelse att vara m'dnniskostadgar, således utan varde, må en hok som denna vara sårdeles nyttig till att leda dem som sbka efter sanning och kunskap in på rdtta vågen till de skatter, som de soka efter.

Det år vart hopp och innerliga onskan att denna upplagan måtte mota den samma vålvilja som den forrå hos våra medkristna och Guds helige som vi tro den fortjdnar, samt att den må blifva ett medel igenom Guds allvisa styrelse till att upplysa många uppjriktiga sjdlar om, den he- liga skrifts dyrhara sanningar.

Kopenhamn, i maj 1900.

Andreas Peterson.

Evangelium.

Hvad ETangeliam &r. Ty jag skammes icke vid Kristi evangelium, ty det ar en Guds kraft till frålsniag for hvar och en som tror. (Rom. 1 : 16.)

Begynnelsen af Jesu Kristi, Guds Sons, evan- gelium.

Johannes upptrådde dopande i oknen och pre- dikande battringeus dop till syndernas forlåtelse.

Och till honom utgingo hela Judiska landet och Jerusalems invånare , och de låto alla dopa sig af honom i floden Jordan, bekånnande sina synder.

Och han predikade och sade : Efter mig kommer den som år starkare an jag, hvilkens skorem jag icke år vårdig att luta mig ned och upplosa.

Jag har dopt eder med vatten , men han skall dopa eder med den Helige Ånde. (Mark. 1 : 1, 4, 5, 7, 8.)

Ty Guds nåd har uppenbarats med frålsning for alla månniskor och lårer oss att forsaka ogud- aktigheten och de vårldsliga lustarna och lefva tuktigt och råttfårdigt och gudligt i denna vårlden, våntande det saliga hoppet och uppenbarelsen af den store Gudens och vår Frålsares, Jesu Kristi, hårlighet, hvilken har utgifvit sig sjålf for oss, på det att han skulle återlosa oss från all orått- fårdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om goda gårningar. (Titus 2: 11 — 14.)

2 BTANGELIUM.

Men sedan Johannes hade blifvit satt i fångelse, kom Jesus till Galileen och predikade evangelium om Guds rike , sågande : Tiden år fullbordad, och Guds rike år nåra. Goren båttring och tron evan- gelium. (Marc. 1 : 14, 15.)

Det &r ofttrånderligt. Men om ock vi eller en ångel fi åa himmelen annorlunda predikade evan- gelium for eder, ån vi hafva predikat for eder, han vare forbannad. (Gal. 1 : 8.)

En kropp och en Ånde, såsom I ock hafven blifvit kailade i ett eder kallelses hopp, en Herre, en tro , ett dop , en Gud, och alias Fader som år ofver alla, genom alla och i alla. (Ef. 4 : 4 — 6.)

Kanskap då^rom kan erhållas genom bOn. Men om någon af eder har brist på vishet, han bedje dårom af Gud, som i enfald och utan forebråelser gifver åt alla; och hon skall varda honom gifven.

Men han bedje i tro, icke tviflande; ty den som tviflar år såsom hafvets våg, som af vådret drifves och kastas. (Jak. 1 : 5, 6.)

Genom lydnad. Då svarade Jesus dem och sade: Min låra ar icke min, utan dens, som har sånt mig.

Om någon vill gora hans vilja, skall han forstå, om låran 'år fråri Gud , eller om jag talar af mig sjålf. (Joh. 7: 16, 17.)

Genom nppenbarelse. Att heraligheten blifvit for mig kungjord genom en uppeiibarelse, som bland andra slåkten icke har blifvit kungjord for månniskornas barn, t-åsom hon nu genom Anden har blifvit uppenbarad for hans heliga apostlar och profeter. (Ef. 3: 3, c.)

BVAVGELItni. 3

Men jag gor eder kunnigt miaa broder, att det evangelium, som af mig har blifvit predikat, icke år något måaskligt, ty icke heller har jag undfått eller lårt det af någon månniska, utau genom uppenbarelse af Jesus Kristus. (Gral. 1: 11, 12.)

Utan såsom det ar skrifvit: Hvad intet oga har sett och intet ora hort och hvad i ingen månniskas hjårta har uppstigit, hvad Gud har berett åt dem, som ålska honom.

JÆen for oss har Gud uppenbarat det genom sin Ånde, tv Anden utransakar allt, ja. ock Guds djupheter. "(1 Kor. 2: 9, 10.)

De ringa åro kailade att fbrknnna det.

Och når han vandrade omkring utmed det Gali- leiska hafvet, såg han två broder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nat i hafvet, ty de voro fi^kare.

Och han sade till dem : Foljen mig, och jag skall gora eder till månnii=kofiskare.

Och når han hade gått vidare dårifrån, såg han två andra broder, Jacob, Sebedei son, och Johannes, hans broder, som jåmte sin fader, Sebedeus, i båten lagade sina nat, och han kallade dem till sig. (Matt. 4: 18, 19, 21.)

Och når Jesus dårifrån gick forbi, såg han en man, som hette Mattens, sitta vid tullen , och han sade till honom : Folj mig. Då stod han upp och foljde honom. (Matt. 9: 9.)

Ty sen, mina broder, på eder kallelse, att icke många vi^a efter kottet , icke många raåktiga , icke många ådlingar åro kallade.

Utan det i vårlden dåraktiga har Gud utvalt, på det att han skulle komma de vise på skam, och det i vårlden svaga har Gud utvalt, på det att han skulle komma det starka på skam.

1*

4 EVANGELIUM,

Och det i vårlden oådla och foraktade har Gud utvalt, och det som intet var, på det att han skulle gora omintet det som nåojot var, på det att intet kott må beromma sig infor honom. (1 Kor. 1: 26- -29.)

Harn inyndighet erbålles. Och ingen tager sig sjålf den hedern, utan den som kallas af Gud, likasom Aron.

Så har icke heller Kristus gjort sig sjålf h^ig, att han skulle blifva ofverstepråst , utan denWom sade till honom: „Du år min son; i dag har jag fodt dig". (Ebr. b : 4, b.)

Då vardt Herren mycket vred ofver Moses och sade: Vet jag icke, att din broder Aron af Levi slåkt år talande? Och si, han skall utgå emot dig, och då han får se dig, skall han glådja sig af hjartat.

Du skall tala till honom och såtta orden i munnen på honom; och jag skall vara i din och i hans mun och låra eder, hvad I gora skolen.

Och han skall tala for dig till folket. Han skall vara din mun och du skall vara hans gud. (2 Mos. 4: 14—16.)

AnsTaret som påhTilar dem som ftro bemyndigade. Ty om jag forkunnar evangelium, år det icke någon berommelse for mig, ty jag maste så gora; och ve mig om jag icke forkunnar evan- gelium. (1 Kor 9 : 16.)

Du raånniskobarn, jag hafver satt dig till en våktare ofver Israels hus, du skall hora ordet af min mun och gora dem en varning på mina vågnar.

Om jag sager till den ogudaktige: Du maste doden do, och du varnar honom icke och sSger honom det icke, att den ogudaktige tager sig vara for sitt ogudaktiga våsende, på det att han må

EVANGELIUM. 6

blifva lefvande; så skall den ogudaktige do for sina synders skull, men hans blod vill jng kiåt'va utur din hånd.

Men om du varnar den ogudaktige, och han icke omvånder sig från sitt ogudaktiga våsende och vågar, b& skall han for sina synders skull do, men du hafver friat din sjal. (Hes. 3: 17 — 19.)

Skall predikas i hela T&rlden. Och

evangelium maste iorst varda predikat ibland alla lolk> (Marc. 13: 10.)

Och detta evangelium om riket skall varda predikat i hela varlden till ett vittnesbord for alla folk, och då skall anden komma. (Matt. 24: 14.)

Och han sade till dem : Gån ut i hela varlden och prediken evangelium for hela skapelsen. (Marc. 16: 15.)

OfVerensst^mmande darnied skola alla månniskor blifVa domda. På den dag, då Gud skall doma manniskornas hemligheter, efter mitt evangelium, genom Jesus Kristus. (Rom. 2: 16).

Den som forkastar mig och icke mottager mina ord, han har en som domer honom; det ord, som jag har talat, det skall doma honom på den yttersta dagen.

Ty jag har icke talat af mig sjålf, utan Fadern, som har sandt mig, han har bjudit mig hvad jag skall saga och hvad jag skall tala.

Och jag vet, att hans bud år evigt lif; dårfore, hvad jag talar, det talar jag såsom Fadern har sagt mig. (Joh. 12: 48—50.)

Ty tiden år, att domen skall begynua på Guds hus, och om den borjar på oss, hvad skall då blifva deras slut , som icke tro Guds evangelium ?

6 EVANGEIvIUM.

Och om den rattfårdige med nod blifver frUlst, huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?

Darfore bora ock de som lida efter Guds vilja anbefalla sina sjalar åt houom, såsom at en trofast skapare, med goda garningar. (1 Pet. 4: 17 — 19).

Såsom ett bevis på Guds rattfårdiga dom, att I man aktas vårdiga Guds rike, for hvars skull I ock liden, om det annars år rattfårdigt hos Gud att med bedrofvelse vedergålla dem som bedrofva eder, och att gifva eder, som bediofvens, vederkvickelse med oss, når Herren Jesus varder uppenbar från himmelen med sin makts ånglar, i eldslåga, for att håmi)as på dem som icke kånna Gud och icke lyda vår Herres Jesu Kristi evangelium, hvilka skola lida straff, evigt fordarf ifrån Herrens ansikte och från hans krafts hårlighet. (2 Tess. 1: 5—9.)

Tro

eller

den forstå grundsatsen i evangeliet.

SETad tro &r. Tron ar en viss tiliforsigt om det man hoppas, en ofvertygelse om ting, som icke synas. (Ebr. 11 : 1.)

Huru tro erhålles. Huru skola de då åkalla den, på hvilken de icke tro? Och huru skola de tro den som de icke hafva bort? Och huru skola de hora, utan att någon predikar?

Så år tron af predikan och predikan genom Guds ord. (Kom. 10: 14, 17.)

TRO. 7

Ar grnndvalen till fr&lsningens plan.

Låtom oss dari'ore lamna de forstå grunderna af Kristi låra och fortgå till fullkomligheten och icke åter lagga grund med båttring fråa doda garningar och med tro på Gud. (Ebr. 6:1.)

Trons niidT&ndighet. Utan tro år det omojligt att tackas Gud, ty den som vill komma till Gud maste tro, att han år, och att han lonar dem som soka honom. (Ebr. 11: 6.)

Och han sade till dem: Gån ut i hela vårlden och predikeu evangelium for hela skapelsen.

Den som tror och blifver dopt, han skall varda frålst, men den som icke tror, han skall varda for- domd. (Marc. 16: 15, 16.)

Ty så ålskade Gud vårlden, att han utgaf sin enfodde Son, på det att hvar och en som tror på honom icke må forgås, utan hafva evigt lif.

Ty icke sande Gud sin Son i vårlden for att doma vårlden, utan på det att vårlden skulle varda frUlst genom honom.

Den som tror på honom, han varder icke domd, men den som icke tror, han år redan domd, emedan han icke tror på Guds enfodde Sons namn. (Joh. 3: 16—18.)

. . . men dem gagnade icke det ord de hade hort, emedan det icke hade genom tron blifvit inforlifvadt med dem som hade hort det. (Ebr. 4:2.)

Kraft och Terkan. Genom tron forstå vi, att vårlden har blifvit fullbordad genom Guds ord, så att det man ser icke har tillkommit af det som synes.

Genom tron tilredde Noah , sedan han hade fått uppenbarelse om det som ånnu icke syntes, i helig fruktan en ark for att rådda sitt hus, och

8 TRO.

genom henne fordomde han vårlden och vardt arf- vinge till den råttiårdighet, som år af tron.

Genom tron lydde Abraham, då han vardt kailad att draga ut till det land han skulle få till arf, och drog ut, icke vetande hvart han skulle komma.

Genom tron vislades han såsom fiåmling i loftets land, såsom i ett fiammande land, och bodde i tålt med Isak och Jakob, medarfvingarne till samma lofte , ty han våntade på den stad, som har grundvalar, hvilkens byggmåstare och skapare Gud år.

Genom tron fick och sjålfva Sara kraft till att grundlågga en afkomma och fodde, fastån ofverårig, emedan hon hoU den for trofast, som hade gifvit loftet.

Genom tron ofFrade Abraham, Isak, nSr han sattes på prof, och den enfodde sonen offrade han, som hade fått loftena, och till hvilken det hade blifvit sagt : „Genom Isak skall såd upkallas efter dig."

Men han tånkte, att Gud år måktig åfven att uppvåcka från de doda; hvarfore han ock återfick honom till en forebild.

Genom tron vågrade Moses, sedan han blifvit stor, att kallas son af Faraos dotter , och ville hellre lida misshandling med Guds folk , an till en tid hafva lust i synden, och holl Kristi forsmådelse for storre rikedom ån Egyptens skatter, ty han sag efter Ionen.

Genom tron lemnade han Egypten, utan fruktan for konungens vrede, ty med den osynlige likasom for ogonen hårdade han ut.

Genom tron gingo de genom Koda hafvet såsom genom ett torrt land, då egypterna, som for- sSkte detsamma, blefvo fordrånkta.

Genom tron folio Jerikos raurar , sedan man 8Ju dagar hade gått rundt om dem.

TRO. 9

Och hvad skall jag mer sSga? Ty tiden blefve mig fSr kort, om jag skulle fortalja ora Gideon, Barak och Simon och Jefta och om David och Samuel och profelerna, hvilka genom tron hafva besegrat konungariken, ofvat rSttfårdighet, fått lof- ten, tillstoppat lejons munnar, slSckt elds kraft, undkommit svardsegg, blifvit starke efter svaghet, blifvit våldig i krig och drifvit fråmmande hårar på flykten. (Ebr. 11: 3—34.)

Sannerligen sager jag eder: Om I hafven tro såsom ett senapskorn, så skolen I kunna sSga till detta berg: flytta dig harifrån dit bort, och det skall flytta sig och intet skall vara omojligt f5r eder. (Matt. 17: 20.)

Då sade Jesus till honom : Ja, om du kan tro. AUt år mojligt for den som tror. (Marc. 9 : 23.)

Men dem som tro skola dessa tecken åtfolja: I mitt namn skola de utdrifva onda andar, de skola tala med nya tungor; ormar skola de båra, och om de dricka något som år dodande, skall det icke skada dem ; på sjuka skola de lågga handerua, och de skola blifva helbrågda. (Marc. 16: 17—18.)

Jåmte allt detta tagen trons skold, med hvilken I skolen kunna utslScka alla den ondes glodande pilar. (Ef. 6: 16.)

Ty allt det som ar fodt af Gud, det ofver- vinner vårlden, och detta år den seger, som har ofvervunnit vårlden, vår tro. (1 Joh. 5: 4.)

Tro på, Gad. Sannerligen, sannerligen sager jag eder: Den som hor mitt tal och tror den som har sandt mig, han har evigt lif och kommer icke i dom, utan har ofvergått från doden till lifvet. (Joh. 5: 24.)

1 o TRO.

Men detta år det eviga lifvet, att de kånna dig, den ende sanne Gaden, och den du har sandt, Jesus Kristus. (Joh. 17: 3.)

Allt har blifvit mig ofverlåtet af min Fader; och ingen kånner, hvilken Sonen år, utan Fadern, och hvilken Fadern år, utan Sonen ocii den, for hvilken Sonen vill uppenbara det. (Luk. 10: 22.)

Ty fordenskull arbeta vi och varda forsmådade, att vi hoppas på den lefvande Guden, hvilken år alla månnibkors fiålsare, i synnerhet de troendes. (1 Tim. 4: 10.)

Hvilken (Kristus) var fSrut beståmd fore vårldens grundlåggning, men i de yttersta tiderna blifvit uppenbarad lor eder skull, som genom honom tron på Gud. hvilken har uppvackt honom fiån de doda och gifvit honom hårlighet, på det att I skullen hafva tro och hopp till Gud. (1 Pet. 1: 20, 21.)

Tro på Kristus. .Jesus sade : .Jag år upp- atåndelsen och lifvet; den som tror ptl mig, han skall lefva, om han an dor, och hvar och en som lefver och tror på mig, han skall icke do evinner- ligen. (Joh. 11: 25, 26.)

Den som tror på Sonen, han har evigt lif, men den som icke tror Sonen skall icke få se lif, utan Guds vrede forblifver ofver honom. (Joh. 3: 36.)

Sannerligen, sannerligen sager jag eder: Den som tror på mig, åfven han skall gora de gåruingar, som jag gor; och storre an dessa skall han gora, ty jag går till min Fader. (Joh. 14: 12.)

Så gjorde ock Jesus i sina lårjungars åsyn många andra tecken , som icke Sro uppskrifna i denna bok.

TRO. 1 I

Men dessa aro upppkrifna, på det att I skolen tro, att Jesus Sr Kristus, Guds Son, och att I genom tron skolen hafva Hf i hans namn. (Joh. 20: 30, 31.)

Och i ingen annan år flåisningen, ly det år icke något annat namn under himmele)i , l.land månniskor gifvet , i hvilket vi skola blifva fiålsta. (Ap. 4: 12.)

Och detta år hans hud, att vi skola tro på hans Sons Jesu Kristi iiamu och ålslsa hvaiandra, efter det bud, han har gifvit oss.

Och den som haller hans bud forblifver i honora och han i honom, och dåraf veta vi, att han forblifver i oss, genom Anden, som han hai- gifvit oss. (1 Joh. 3: 23, 24.)

Den som tror på Guds Son, han har vittnes- hordet inom sig; den som icke tror Gud, han har gjort honom till eii lognare , emedan han icke har trott det vittnesbord, hvilket Gud gifvit om sin Son.

Och detta år vittnesbordet, att Gud har gifvit oss evigt lif, och detta lif år i hans Son.

Den som har Sonen, han har lifvet, den som icke har Guds Son, han har icke lifvet.

Detta har jag skrifvet till eder, på det att I mån veta, att 1 hafven evigt lif, I som tron på Guds sons namn. (Joh. .o: 10 — 13.)

Tro på den Helige Ånde. Men I skolen undfå kraft, når den Helige Ånde kommer ofver eder, och I skolen vara mina vittnen både i Jeru- salem och i hela Judeen och Samarien och iutill jordens ånde. (Ap. 1: 8.)

Och vi åro vittnen om allt detta , så ock den Helige Ånde, hvilken Gud har gifvit dem som lyda honom. (Ap. 5: 32.)

12 TKO.

Johannes predikade, om Jesus från Nasaret, huru Gud har smort honom med den Helige Ånde och kraft, han som vandrade omkring och gjorde val och botade alla som voro ofvervåldigade af djåfvulen, ty Gud var med honom. (Ap. 10: 38.)

Och nar jag begynte tala, foU den Helige Ånde på dem, såsom och i forstone på oss.

Och jag kom i håg Herrens ord, huru han hade sagt : Johannes dopte med vatten , men I skolen dopa med den Helige Ånde.

Om nu Gud har gifvit dem lika gåfva med oss, som kommit till tro på Herren Jesus Kristus, hvem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud? (Ap. 11: 15—17.)

Men Hugsvalaren, den Helige Ånde, hvilken

Fadern skall sånda i mitt namn, han skall låra

eder allt och påminna eder allt hvad jag har sagt eder. (Joh. 14: 26.)

Ty tre åro de som vittna: Anden och vattnet och blodet , och • de tre aro till ett. (1 Joh.

5: 7, 8.)

Tro på fortisatt uppenbarelse. Ty Herren Herren gor intet, utan att han uppenbarar for sina tjanare profeterna sin hemlighet.

Lejonet ry ter, ho skulle icke frukta sig? Herren Herren talar, ho skulle icke profetera? (Amos 3: 7, 8.)

Nar profetian ute år, så forskingras folket; men val år honom, som lagen vid makt haller. (Ord. 29: 18.)

Utslåcken icke Anden; forakten icke profetior. (1 Tes. 5: 19, 20). *

Och Jesus svarade och sade till honom: Salig år du, Simon, Jonas' son, ty kott och blod har icke

T»0. 13

uppenbarat det for dig, utan min Fader, som ar i himmelen.

Jag sager ock dig, att du år Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min forsamling, och dodsrikets portar skola icke varda henne ofver- maktiga. (Matt. 16: 17, 18.)

Allt har blifvit mig ofverlåtet af min Fader; och ingen kanner, hvilken Sonen år, utan Fadern, och hvilken Fadern år, utan Sonen och den, for hvilken Sonen vill uppenbara det. (Luk. 10: 22.)

Karleken upphor aldrig; men profetiorna, de skola forsvinua; talandet med tungor, det skall taga slut; kunskapen, han skall forsvinna.

Ty vi forstå endels och profetera endels.

Men når det kommer , som år fullkomligt , då skall det forsvinna, som år endels. (1 Kor. 13: 8—10.)

På det att vår Herre Jesu Kristi Gud, hårlig- hetens Fader, må gifva eder vishets ochT uppen- barelses Ånde i sin kunskap. (Ef. 1: 17.)

Forgåton icke gåstvånligheten : ty genom den hafva några, utan att veta det fått ånglar till gåster. (Ebr. 13: 2.)

Tro och gårningar.

Tro gagnar icke utan gdrningar.

Frftlsarens TittnesbOrd. Icke skall hvar och en inkomma i himmelriket, som sager till mig: flerre. Herre, utan den som gor min Faders vilja, som ar i himmelen. (Matt. 7: 21.)

14 TRO OCH OARNINGÅR.

Men hvarfore kallen I mig Herre Herre, och goreu icke hvad jag sager? (Luk. 6: 4t).)

Då svarade Jesus dem och sade : Min lara år icke min, utan dens. som har sandt mig.

Om någon vill gora hans vilja, skall han. forstå, om laran år från Gud. eller om jag talar af mig fejålf. (Joh. 7: Ib, 17.) '

I åren mina vanner, om I goren allt hvad jag bjuder eder. (Joh. 15: 14.)

Aisken I mig, så hallen mina bud.

Den som har mina bud och haller dem, han år den, som ålskar mig; och den som ålskar mig skall varda ålskad af min Fader, och jag skall ålbka honom och uppenbara mig for honom.

Den som icke ålskar mig, haller icke mina ord. (Joh. 14: 15, 21, 24.)

Apostl arnes Tittnesbdrd. Det år ett fast ord, och dårom vill jag att du gifver en kraftig for-akran, på det att de som tro på (tu 1 må vinn- lågga sig att otva goda gårn'ngar. Sådant ar godt och nyttigt for måuniskorna. (Titus 3 : 8.)

Hvilken skall gifva åt hvar och en efter hans gårningar, namligen evigt Hf åt dem som med tåla- mod i god gårning soka hårlighet och å?a och ofo -gåiiglighet; men ofver dem som åro partisinnade och icke Ijda sanr.ingen, utan orattfårdigheten, komma vrede och fortornelse. (Rom. 2 : 6 — 8.)

Och blifven ordets gorare och icke allenast horare, bedragande eder sjålfva.

Ty om någon år ordets horare och icke dess gSrare , år han lik en man, som betraktar sitt naturliga ansikte i en spegel, ty då han har be- traktat sig, går han dåriiiån och forgåter strax hurudan han var; men den som har skådat in i

TRO OCH OÅRNINGAR. 15

den fullkomliga lagen, frihetens laf?, och forblifver dårvid och icke blifvit en glomsk horare , utan en verksam gorare, han skall vara salig i sin garning. (Jak. 1 : 22—25 )

Hvartill gagnar det, mina broder, om någon såizer sig hafva tro, men icke har garningar? Icke kan val tron fralsa honom?

Och om en broder eller en syster år naken och icke har foda for dagen, och någon af eder sager till den: gån i frid, varmen eder och matten eder, men I icke gifvi n dem hvad deras kropp behofver, hvartill gagnar det dem?

Så år och tron, om hon icke har garningar, dod i sig sjålf.

Men någon torde saga: Du har tro och jag har garningar. Visa mig din tro utan gårningarna, så skall jag visa dig min tro med mina garningar.

Tror du, att Gud år en? Dari gor du ratt. Afven de onda andarne tro det och båfva.

Men vill du, o låfangliga månniska , forstå, att tron utan gårningarna år dod?

Vardt icke Abraham, vår fader, råttfårdiggjord genom garningar, då han bar sin son Isak upp på altarei ?

Du ser, att tron medverkade med hans gar- ningar, och att genom gårningarna vaidt tron full- komnad och skriften uppfylld, som tåger: „Men Abraham trodde Gud och det vardt honom råknat till råttfårdighet" ; och han vardt kailad Guds van.

1 sen, att en månniska blifver råttfårdigad af garningar och icke af tro allenast.

Ty såsom kroppen utan ånde år dod, så år ock tron utan garningar dod. (Jak, 2: 14 — 26).

Och dåraf veta vi, att vi kånna honom, om vi håUa hans bud.

Den som sager: jag kånner honom, och icke haller hans bud, han år en lognare, och i honom år icke sauniugen.

16 TRO OCH GARNINGÅR.

Men den som haller hans ord, i honom ar kar- leken till G-ud i sanning fullkomnad. Dåraf veta vi, att vi aro i honom.

Den som sager sig forblifva i honom, han år och pliktig att sjålf så vandra, som han vandrade. (1 Joh. 2: 3—6.)

Och jag såg de doda, stora och små stå infor tronen, och bocker upplåtos; och en annan bok vardt upplåten som år lifvets, och de doda blefvo domda enligt det som år skrifvit i bockerua, efter sina gårningar. (Upp. 20: 12.)

Salige åro de , som två sina klåder, att de må få tilltråde till lifvets tråd och genom portarne ingå i staden. (Upp. 22: 14.)

Omvåndelse

eller

den andra grundsatsen i evangeliet.

Omvåndelse &r nOdT^ndig. Sedan begvnte han forevita de stader, i hvilka hans flesta krafter hade blifvit gjorda, att de icke hade gjort båttring: Ve dig, Korasin, ve dig, Betsaida ! Ty om i Tyrus och Sidon de krafter blifvit gjorda, som hafva blifvit gjorda i eder, skulle de lange sedan hafva gjort båttring i såck och aska, men jag sager eder: For Tyrus och Sidon skall det vara drågligare på domedag ån for eder. (Matt. 11: 20 — 22.)

. . . Jesus sade till dem: Sannerligen sager jag eder : Publikanerna och skokorna ingå i Guds rike forr ån I ; ty Johannes kom till eder på råttfårdig- hetens våg, och I trodden honom icke ; men publi-

omvXkdelse. \*l

kanerna och skokorna trodde honom , och ehuru I sagen det, ångraden I eder icke efteiåt, så att I trodden honom. (Matt. 21: 31. 32.)

Och de gingo ut och predikade att man skulle båttra sig. (Marc. 6: 12.)

Och Petrus sade till dem: Goren battring, och hvar och en af eder låte dopa sig i Jesu Kristi namn till synderuas forlåtelse; och I skolen undfå den Helige Åndes gåtVa. (Ap. 2: 38.)

Båttren eder dårfore och omvanden eder, att edra synder må varda utplånade. (Ap. 3: 19.)

Men sedan Gud sålunda haft ofverseende med okunnignetens tider , bjuder han nu månniskorna, att alla allestådes skola båttra sig. (Ap. 16: 30.)

Dårfore, konuug Agrippa, blef jag icke ohor- sam mot den himmelska synen , utan lorkunnade, forst for dem som voro i Damaskus och for Jeru- SHlem, samt ofver hela Judiska landet och for hed- ningarne, att de skulle båttra sig och omvånda sig till Gud, gorande gårningar, som tillhora båttriugen. (Ap. 26: 19, 20.)

Men kottets gårningar åro uppenbara , och de åro skorlefnad, orenhet , liderlighet, afgudsdyrkan, trolldom, fiendskap, tråtor, afundsjuka, vrede, parti- sinne, sondringar, tvedragt, afund, mord, dryckeslag, gillen och annat sådant, hvarom jag forut sager eder, såsom jag och forut har sagt, att de som gora sådant skola icke årfva (iuds rike. (Gal. 5: 19 — 21.)

Ty Guds nåd har uppenbarats med frålsning for alla månniskor och lårer oss att forsaka ogud- aktigheten och de vårldsliga lustarna och lefva tuktigt och råttfårdigt och gudligt i denna vårlden. (Titus 2: 11, 12.)

18 OMVANDBLSE.

Frnkterna som bl^ra fttlja en sann om- Tiindelse. Mea då han s-åg manga af lariseerna och sadduceerna komma till dopet, sade han till dem: I huggormars afi'oda, hvem har ingifvit eder, att I skolen undfly den tillkommande vreden?

Båren fordenskuU sådan frukt, som tillhor bått- ringen, och menen icke, att I kunnen saga inom eder sjålfva: vi hafva Abraham till fader; ty jag sager eder, att Gud år måktig att af dessa stenar uppvåcka barn åt Abraham. (Matt. 3: 7—9.)

Laggen dårfore bort lognen och talen sanniiig, hvar och en med sin nåsta, emedan vi åro hvar- andras lemmar.

Vredgens och synden icke. Må solen ej gå ned ofver eder vrede, och gifven icke heller djåfvuien rum.

Den som har stulit stjåle icke mer, utan arbete hellre, gorande med siua hånder det som år godt, att han må hafva att dela med sig åt den behof- vande.

Intet dåligt tal gange ut af eder mun, utan det som år nyttigt till uppbyggelse, dår så be- hofves, att det må vara dem tacknåmligt, som hora det; och bedrofven icke Guds Helige Ånde med hvilken I hafven blifvit beseglade till forlossningens dag.

All bitterhet och håftighet och vrede och rop och hådelse vare fjårran ifrån eder, åfvensom all ondska.

Men varen mot hvarandra godhjårtade , barm- hårtiga, forlåtande hvarandra, såsom ock Gud i Kristus har forlåtit eder. (Ef. 4: 25—32.)

Så glåder jag mig nu, icke dårfore att I blef- ven bedrofvade, utan dåriore att I blefven bedrof- vade till båttring. Ty I blefven bedrofvade efter Guds sinne, på det att I icke genom oss skullen lida någon skada.

OMTAKDELSE. IP

Ty den sorg, som år efter Guds sinne, kommer åstad båttring till frålsning, som man icke ångrar, men ■vårldens sorg kommer åstad doden. (2. Kor. 7: 9, 10.)

Den ogudaktige ofvergifve sin våg, och syu- daren sina tankar, och omvånde sig till Herren, så forbarmar han sig ofver honom, och till vår Gud, ty uår honom år m}'cken forlåtelse. (Es. 5.5: 7.)

Men om jag sager till den ogudaktige, att han skall do, och han omvånder sig ifrån sina synder och gor det, som rått och godt år; så at den ogud- akti;j;e pant igengifver och betalar, hvad han rotvat hafver, och vandrar efter lifvets ord, så att han intet ondt gor; så skall han leiva och icke do.

Och alla hans synder, som han gjort hafver, skola forlåtna varda, ty han gor nu det, som rått och godt år; dårfore skall han lefva. (Hes. 33: 14—16.)

Dopet

eller

den tredje grundsatsen i evangeliet.

Dopets niidT&ndighet. Då kom Jesus från Galileen till Jordan till Johannes for att dopas af honom; men han vågrade honom det, sågande : Jag behofver dopas af dig, och du kommer till mig!

Då svarade Jesus och sade till honom : Låt nu så ske ; ty så hofves det oss att uppfylla all råttfårdighet. Då tillstadde han honom det. (Matt. 3: 13, 14, 19.)

Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen sager jag dig : Utan att en varder fodd af vatten och Ånde, kan han icke ingå i Guds rike. (Joh. 3; 5.)

40 DOPET.

I Cesarea var en man, vid namn Kornelius, en hofvitsman vid den så kallade Italienska krigs- skaran, from och gudfruktig med hela sitt lius gifvande måiiga allmosor åt folket och bedjande till Gud alltid.

Han sag tydligen i en syn, ungefar vid nionde timmen på dagen, en Guds ångel komma in till honom och saga till honom : Kornelius!

Och han faste ogonen på honom och vardt forfårad och sade : Hvad år det, Herre! Och denne sade till honom: Dina boner och dina allmosor hafva uppstigit till hågkomst icfor G\id ; och sand nu några man till Joppe och håmta Simon, som ock kallas Petrus.

Han gåstar hos en viss Simon , en garfvare, som åger ett hus vid hafvet.

Och han befallde, att de skulle dopas i Jesu Kristi namn. Dårefter bodo de honom att stanna kvar hos dem några dagar. (Ap. 10: 1 — 6, 48.)

. . . Dopet frålsar eder — icke såsom ett af- låggande af kottets orenhet, utan såsom ett godt samvetes forpliktelse till Gud — genom .Jesu Kristi uppståndelse. (1 Petr. 3: 21.)

Dopets afsikt. Johannes upptrådde dopande i oknen och predikande båttringens dop till synder- nas forlåtelse. (Marc. 1 : 4.)

Och han gick omkring i hela trakten vid Jordan och predikade båttringens dopeise till syn- dernas forlåtelse. (Luk. 3 : 3.)

Och Petrus sade till dem: Goren båttring, och hvar och en af eder låte dopa sig i Jesu Kristi namn till syndernas forlåtelse; och I skolen undfå den Helige Åndes gåfva.

De som då gårna mottogo haus ord, låto dopa sig; och på den dagen forokades forsamlingen med omkring tre tusen sjålar. (Ap. 2: 38, 41.)

DOPET. 2t

Och nu, hvarfore drojer du? Stå upp och låt dopa dig och aftvå dig diua synder, åkallande hans namn. (Ap. 22: 16.)

Hvem skall dOpas? Gån fordenskull ut och goren alla folk till larjungar, dopande dem till Faderns och Sonens och den Helige Åndes namn, larande dem att hålla allt det jag har befallt eder. Och se jag år med eder alla dagar intill vårldens ånde. (Matt. 28: 19, 20.)

Den, som tror och blifver dopt, han skall varda frålst, men den som icke tror, han skall varda fordomd. (Marc. 16: 16.)

Men når de trodde Filippus, som forkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, låto de dopa sig både man och kvinnor.

Och under det de fårdades Vågen fram, kommo de till ett vatten, och hofmannen sade: Se vatten! Hvad hindrar, att jag dopes?

Och Filippus sade: Om du tror af hela ditt hjårta, så kan det ske. Och han svarade och sade: Jag tror att Jesus Kristus år Guds Son.

Och han befallde att vagnen skulle stanna; och de stego båda ned i vattnet, både Filippus och hofmannen. och han dopte honom. (Ap. 8: 12, 36-38.)

Honom båra alla profeterna vittnesbord, att hvar och en som tror på honom skall få syndernas forlåtelse genom hans namn.

Och han befallde aH de skulle dopas i Jesu Kristi namn. Dårefter bådo de honom stanna kvar hos dem några dagar. fAp. 10: 43, 48.)

Men Krispus, synagogforeståndaren , kom till tro på Herren med hela sitt hus; och många af Korintierna horde och trodde och blefvo dopta. (Ap. 18: 8.)

22 DOPET.

AnmcLrknlng. — Spåda barns dop eller beBt'ånkning ar ett mansklipt bud, for hvilket det ej finnes det rinsaBte bevis i den helige skrift, och det var foljaktlieen ej instiftat af Kristus, hvilket afven fbljande framstående mans vittnesborJ inty^a:

TertuUian, en af de gamle kyrkofåderna, pkref sålunda : ^Låt dem dårfore komma nar de aro uppvåxta — når de kunna forstå. — når de hafva blifvit undervisade om , hvart de skola komma. Låt dem blifva kristna, når de kn na kånna Kristus."

Martin Luther sager : „Det kan ej med den helige skrift bevlsas att spåda barns dop var instiftat af Kristus , eller ens begynt af de forstå kristne efter apo'^tlarnes tid."

Calvin sager : „Men emtdan Kristus uppmanar dem (i Marc. 16 : 16) att låra folket forr an de dopa dem, och tydligen onskar att ingen annan ån troende skola blifva meddelaktiga af dopet, så forekommer det oss som att dopet ej bor utforas utan når det år en foljd af tro . . . (Under) apostlarnes tid . . . befinnes ingen hafva blifvit dopt utan en foregående tro och om- vånd els e."

Dopets s^tt. Och nar Jesus var dopt, steg han strax upp ur vattnet, och se, då vardt himmelen oppnad , och han sag Guds Ånde nedfara såsom en dufva och komma ofver honom. (Matt. 3: 16.)

Och till honom utgingo hela Judiska landet och Jerusalems invånare, och de låto alla dopa sig af honom i floden Jordan, bekånnande sina synder.

Och det begaf sig i de dagarne, att Jesus kom från Nasaret i Galileen och vardt dopt af Johannes i Jordan.

Och strax då han steg upp ur vattnet, sag han himmelen dela sig och Anden såsom en dufva nedfara ofver honom. (Marc. t : .o, 9. 10.)

Afven Johannes dopte i Enon nåra Salim, ty dår var mycket vatten, och de kommo och låto dopa sig. (Joh. 3: 23.)

Och han befallde, at vagnen skulle staniia: och de stego båda ned i vattnet, både Filippus och hofmannen, och han dopte honom.

Och når de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ånde bort Filippus , och hofmannen sag

DOPET. 23

honora icke mera, ty han for sin våg och var glad. (Ap. 8: 37, 38.)

Eller veten I icke, att alla vi. som hafva blifvit dopta till Kristus Jesus, vi hafva blifvit dopta till hans dod?

Så hafva vi då blifvit begrafn a med honom genom dopet till doden, på det att, såsom Kristus vardt uppvåckt från de doda genom Faderns hår- lighet, så skola ock vi vandra i ett nytt lefverne.

Ty om vi hafva blifvit inforlifvade med honom genom en lika dod, så skola vi ock blifva det genom en lika uppståndelse. (Rom. 6 : 3 — 5.)

Med honom begrafna i dopet, i hvilket I ock hafven blifvit uppvåckta med honom genom tron af Guds verkan, som har uppvåckt honom från de doda. (Kol. 2: 12.)

Och de talade Herrens ord for honom och for alla dem, som voro i hans hus.

Och han tog dem till sig samma timme på natten och tvådde deras sår och blef strax dopt. han och allt hans husfolk.

Och han forde dem hem i sitt hus, framsatte mat och frojdade sig, att han med allt sitt hus hade blifvit troende på Gud. (Ap. 16: 32—34.)

Anmarkning. — Ordet dnpa harleder sig från det grekiska: haptizo eller f>apto, och betyder att neddoppa eller netlsånka, hvarpå vi åfven finna många f ramstående mans vittnesbord, hvaraf det inskrankta utrymmet blott tillåter oss at anfora fbljande:

Mosheim, i sin Kyrkohistoria (den enselska upplagan, 1 delen, sid lv:9>, sager: „Dopets sakrament utfordes i (det forstå) århundradet utan alraånna sammankomster, på plats»>r som voro beståmda for d( tta andamål, och det utfbrdfs penom hela kroppens nedsankning i dopfunten." Och vidaie (sid 211) sager han: ..De personer (i det andra århundradet) som skulle dopas . . blefvo nedsånkta i vattnet, och inlåmnade i Kristi rike i Faderns, Sonnns och dt n Helige Åndes namn, ofverens- stammande med vår ålskade Herres uttryckta befallning."

24 DOPET.

Martin Luther sager : Uttrycket dop år et grekiekt ord. Det kan betecknaa med neddoppnin«, såsom når vi doppa nåsontine i vatten, sk att det blir helt och håUet betåckt med vatten. Jag skulle onska att sådana, som skola dopas, kunde fullståndigt nedsånkas i vattnet, ofverensståmmande med ordets mening och handlinjfens betydelse; icke emedan jag tror det år nodvånd'gt, men det skulle vara hårligt att hafva ett full- komligt tecken på så fullkomlig en sak, och såsom det, otvifvel- aktigt, var instiftat af Kristus."

Cilvin sager: .,Ordet dopa betyder att neddoppa, och de forstå kristna utforde dopet genom neddoppning eller ned- sankning."

John Wesley skrifver : ^'Besrrafven med honom' — hån- tydande till den ursprungliga seden att dopa med nedsankning i vatten."

Biskop Jeremy Taylor sager : „De forstå kristna forsam- linsrarne begagnade ej bestånkning, utan nedsankning, ofverens- ståmmande med ordets mening i den befallning som Kristus gaf till sina lårjungar, såvål som med hans eget exempel."

Den Heliga Åndes gåfva

eller

den fjårde grundsatsen i evangeliet.

Den Helige Ånde ntlofvad. Och jag skall bedja Fadern, och han skall gifva eder en annan hugsvalare, att han skall forblifva hos eder evinner- ligen. (Joh. 14: 16.)

Dock sager jag eder sanningen; det år nyttigt for eder, att jag bortgår, ty om jag icke bortgår, kommer icke Hugsvalaren till eder ; men når jag har gått bort, skall jag sånda honom till eder. (Joh. 16 : 7.)

Och Petrus sade till dem: Goren båttring, och hvar och en af eder låte dopa sig i Jesu Kristi

DEN HELIOE ÅNDES GAFTA. 25

namn till syndernas forlåtelse ; och I skolen undfå den Helige Åndes gåfva.

Ty åt eder ar loftet gifvit och at edra barn och åt alla som fjarran aro, så raånga som Herren vår Gud skall kalla hartill. (Ap. 2: 38, 39.)

Hnra den Helige Ånde erhålles. Då nu

de apostlar, som voro i Jerusalem , fingo hora, att Samarien hade mottagit Guds ord, sande de till dem Petrus och Johannes, hvilka foro ned och bådo for dem . att de måtte få den Helige Ånde ; ty han hade annu icke fallit på nagon af dem, utan de voro allenast dopta till Herren Jesu namn. Då lade de handerna på dem, och de fingo den Helige Ånde. (Ap. 8: 14—17.)

Och det begaf sig, att medan Apollos var i Korint, kom Paulus, efter att hafva farit igenom de ofra delarne af landet, till Efesus och fann några larjungar, och han sade till dem: Hafven I fått den Helige Ånde, sedan I kommit till tron? Och de sade till honom: Nej. vi hafva icke ens hort, om någon Helig Ånde ar till.

Och han sade till dem: Hvartill hafven I då blifvit dopte? Och de sade: Till Johannes dop.

Då sade Paulus : Johannes dopte med bat- tringens dopeise och sade till folket, att de skulle tro på den som skulle komma efter honom, det ar på Kristus Jesus.

Och sedan de hade hort detta blefvo de dopte till Herren Jesu namn.

Och då Paulus lade handerna på dem, kom den Helige Ånde ofver dem, och de talade med tungor och profeterade. (Ap. 19: 1 — 6).

Forsumma icke den nådegåfva, som ar i dig, hvilken gafs dig genom profetia med de åldstes hånders pålåggning. (1 Tim. 4: 14.)

26 DEN HELIGE ÅNDES GÅFVA.

For denna orsaks skull påminner jag dig att upplifva Guds nådegåfva. som ar i dig genom mina banders pålåggning. (2 Tim. 1 : 6.)

Låtom oss darfore lamna de forstå grunderna af Kristi lara ocli fortgå till fullkomligheten och icke åter lagga grund med båttring från doda gar- ningar ocb med tro på Gud, med lara om dop ocb banders pålåggning. om de dodas uppståndelse ocb en evig dom. (Ebr. 6: 1, 2.)

Andens Terkan. Men Hugsvalaren , den Helige Ånde, bvilken Fadern skall sånda i raitt namn, ban skall lara eder allt ocb påminna eder allt bvad jag bar sagt eder. (Job. 14 : 26.)

Men når Hugsvalaren kommer, bvilken jag skall sånda eder ifrån Fadern, sanningens Ånde, som utgår ifrån Fadern, ban skall båra vittnesbord om mig. (Job. 15: 26.)

Men når ban, sanningens Ånde, kommer, skall ban leda eder till belå sanningen, ty ban skall icke tala af sig sjålf, utan allt bvad ban bar bort, det skall ban tala , ocb det kommande skall ban forkunna eder.

Han skall forbårliga mig, ty af mitt skall ban taga ocb forkunna eder. (Job. 16: 13. 14.)

Ocb når de draga eder fram for synagogorna, ocb for ofverbeterna ocb for myndigbeterna, varen icke bekymrade , buru eller bvarmed I skolen for- svara eder eller bvad I skolen saga; ty den Helige Ånde skall låra eder i samma stund, bvad I skolen saga. (Luk. 12: 11, 12.)

Men I skolen undfå kraft, når den Helige Ånde kommer ofver eder, ocb I skolen vara mina vittnen både i Jerusalem ocb i belå Judeen ocb Samarien ocb intill jordens ånde. (Ap. 1 : 8.)

DEN HELIGE ÅNDES GAFVA 27

Utan såsom det år skrifvet: »Hvad iutet oga har sett och intet ora hort och hvad i ingen månniskas hjårta har uppstigit , hvad Gud har beredt at dem som ålska honom."

Men for oss har Grud uppenbarat det genom sin Ånde, ty Anden utransakar allt, ja, ock Guds djupheter.

Men vi hafva icke fått vårldens ånde utan den Ånde , som år af Gud , att vi må kånna det som blifvit oss skånkt af Gud ; hvilket vi ock uttala, icke med ord , som månsklig vishet lårer , utan med ord, som Anden lårer, så att vi forbinda andeligt med andeligt. (1 Kor. 2: 9 — 13.)

Och I hafven smorjelse af den Helige och veten allt.

Och den smorjelse, som I hafven fått af honom, forblifver i eder, och I hafven icke behof af att någon lårer eder, utan såsom samma smorjelse lårer eder om aliting, så år det ock sant och icke logn : och såsom han har lårt eder. så forblifven i honom. (1 Joh. 2: 20, 27.)

Anden sjålf vittnar med vår ånde. att vi åro Guds barn. (Rom. 8: 16.)

Anmarkning. — Man finner i historien tydliia bevis på, alt den Helipe Ånde blef i den ursprunglipra kristna kyrkan tilldflad de dopte troende, penom bon och handspålaggning, samt att denna handling bibehiills for en lang tid efter apost- larnas dagar.

TerluJlian , som lefde i det andra århundradet, sager: „Efter dopet foljer hånders påldggning, samt bon till Gud, an- hållande om den Helige Ånde "

Cyprian, en historiker från d« t tredje århundradet, sager: „Vår sed ar, att dem som hafva blifvit dopta, skola blifva fram- stallde, så att, genom bon och hundspålliggning , de må erhålla den Helige Ånde." Och åter sager han: „De som framstållas infor kyrkans ledare, erhålla, genoyn våra haner och hanflapdlcigg- ning, den Helige Ånde."

Mosheim, den namnkunnige tyske historikern, omband- lande det tredje århundradet, sager: „Denna handling (dopet) utfordes endast i nårvoro af sådana som redan voro invigda i

2*

28 DEN HELIOE AXDES GÅFVA.

de kristnf-H mysterier. Syndernas forlMelse troddes att Tara dess omedelbara och lyckliga frukt, medan biskopen, genom hon och kanders palaggninq , antoprs att meddela den Helige Åndes helgande gåfva, som ar niidvåndig for beframjandet af ett ratt- fårdigt och dygdigt lif."

ÅugusHnus, som lefde i det fjårde århundradet, sager: „Vi utfora ånnu den samma handling, som apostlarne gjorde, nar de larle sina hcinder på samaritanerna och nedbad den Helige Ånde ofver dem."

Gudomlig Fttllmakt

år nodvåndig for att kunna handia i Herrens namn, eller att utfora några af evangelii heliga handlingar.

JVddT^ncligheten dåraf. Huru skola de da åkalla den, på hvilken de icke tro? Och huru skola de tro den som de icke hafva hort? Och huru skola de hora, utan att någon predikar?

Och huru skola de predika, om de icke varda sande, såsom det år skrifvet: „Huru Ijufliga åro icke deras fotter, som frid forkunna deras, som godt forkunna? (Rom. 10: 14, 1.').)

Hnra rallmakt erliålles. Då vardt Herren mycket vred ofver Moses och sade: Vet jag icke, att din Ijroder Aron af Ijevi slåkt ar talande? Och si, han skall utgå emot dig, och då han får se dig, skall han glådje sig af hjårtat.

Du skall tala till honom och såtta orden i munnen på honom och jag skall vara i din och i hans mun och lara eder, hvad I gora skolen. (2 Mos. 4: 14, 15.)

Och du skall taga till dig din broder Aron och hans soner utaf Israels barn, att han skall vara min pråst, nåmligen Aron och hans soner Nadab, Abihu, Eleazar och Ithamar. (2 Mos. 28: 1.)

GUDOMLIG FULT.MAKT. 29

Och iugen tager sig sjalf den hedern, utan den som kallas af Gud, likasom Aron. (Ebr. 5: 4.)

Och han forordnade tolf, att de skulle vara med honom , och att han skulle utsanda dem till att predika och hafva makt att bota sjukdomar och utdrifva onda andar. (Marc. 3: 14, Ib.)

Då sade Jesus åter till dem : Frid vare med eder! Såsom Fadern har sandt mig, så sander jag och eder.

Och når han hade sagt dettH , blåste han på dem och sade till dem : Tagen den Helige Ånde. (Joh. 20: 21, 22.)

Och Herren sade till Moses: Tag Josua till dig, Nuns son . hvilken en man år, dår Anden uti år, och lågg dina hånder på honom.

Och haf honom fram for pråsten Eleazar och for hela menigheten och bjud honom for deras ogon.

Och lågg din hårlighet uppå honom , att hela menigheten af Israels barn år honom lydig.

Moses gjorde såsom Herren honom bjod, och tog Josua och stålide honom fram for pråsten Eleazar och for hela menigheten och lade sin hånd uppå honom och bjod honora, såsom Herren med Moses talat hade. (4 Mos. 27: 18—23.)

Men Josua, Nuns son, vardt uppfylld med vishets anda, ty Moses hade lagt siua hånder på honom; och Israels barn lydde honom och gjorde såsom Herren bjudit hade Moses, (o Mos. 34 : 9.)

Och det talet behagade hopeu ; och de utvalde Stefanus, en man full af tro och den Helige Ånde, och Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, och Nikolaus, en Proselyt från Antiokia, och dem framstålldc de for Apostlarne.

30 GUDOMLIG FULLMAKT.

Och de bado och lade handerna på dem. (Ap. 6: o, 6.)

Men i Antiokia, i den dårvaraude forsamlingen, voro profeter och lårare , Barnabas och Simeon, som kallades Niger och Lucius från Cyrene , och Manaen, tretrarken Herodes' fosterbroder, och Saulus.

, Under det att dessa forrattade Herrens tjånst och fastade, sade den Helige Ånde: Afskiljen at mig Barnabas och Saulus for det verk, hvartill jag har kallat dem.

Då fastade de och bådo och lade hånderna på dem och låto dem fara. (Ap. 13: 1 — 3.)

Prastadomet och de andliga gåfvorna

eller

kdnnetecknen på Kristi kyrka.

Anmårkning. — Kristi kyrka var en organisation, som Fralsaren upprattade, medan han var på jorden, och den bestod af åtskilliga iimbetsnian, hvilka besutto vissa gåfvor och en viss kraft, som de erhollo fran en gudomlig kalla. Dessa gåfvor och denna kraft, skiljer Kristi kyrka fran alla andra organisationer. For att blifva medlem af Kristi kyrka fordrades det att antaga evangeliet och efterlefva dess foreskrifter.

Prastaclo]net$>» nOdTiindighet. Alltså åren I icke nu mera fråmiingar och gåster, utan med- borgare med de heliga och Guds husfolk, upp- byggda på aposilarnes och profeternas grund, dår hornstenen år Jesus Kristus sjålf, i hvilken hela byggnaden sammanfogas och våxer till ett heligt tempel i Herren. (Ef. 2: 19—21.)

PRASTADOMET. 31

Dårfore sager han: »Han har uppfarit i hojden, han har tagit fångar till fånga och gifvit månni- skorna gåfvor."

Han har ock satt somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister och somliga till herdar och lårare for de heliges fuUkomnande till åmbetets verk, till Kristi kropps uppbyggelse, till dess vi alla hinna, till enheten i tron och i Guds Sons kunskap, till en fullkommen man, till Kristi fuUhets åldersmått, på det att vi icke mera må vara barn, som kastas och kringdrifvas af hvarje lardomsvåder, genom manniskornas spel, genom illfundighet i villfarelsens ranker, utan hållande oss till sanningen, i kårlek vaxa i alla stycken upp till honom, som ar hufvudet, Kristus, från hvilken hela kroppen sammanfogad och sam- manhållen genom understodet i hvarje led, efter den verksamhet, som for hvar och en del år beståmd, vinner sin tillvåxt till sin egen upp- byggelse i kårlek. (Ef. 4: 8, 11—16.)

Men I åren Kristi kropp och lemmar, hvar och en efter sin del.

Och Gud har satt i forsamlingen forst apostlar, for det andra profeter, for det tredje lårare, sedan verkande krafter, sedan gåfvorna att bota sjuka, att undsåtta behofvande, att styra o <sh att på åt- skilliga sått tala med tungor. (1 Kor. 12: 27, 28.)

Pr^stadOmets makf. Hvilka I forlåten synderna, dem åro de forlåtua, och hvilka I be- hållen dem, dem åro de behållna. (Joh. 20; 23.)

Sannerligen sager jag eder: Allt hvad 1 hinden på jorden, det skall vara bundet i himmelen, och allt, hvad I losen på jorden, det skall vara lost i himmelen. (Matt. 18: 18.)

32 PRASTADOMET.

Profeter ochi apostlar. Men folket sade: Denue år Jesus , profeten fran Nasaret i Galileen.

(Matt. 21: 11.)

Och når det hade blifvit dag, tillkallade han sina lårjungar och utvalde tolf af dem,' hvilka han och kailade apostlar. (Luk. 6: 13.)

Dårfore har ock Guds vishet sagt: Jag skall sånda till dem profeter och apostlar, och somliga af dem skola de drapa och forfolja. (Luk. 11: 49.)

Paulus, apostel icke från måuniskor eller genom någon månniska, utan genom Jesus Kristus och Gud Fader, som har uppvåckt honom från de doda. (Gal. 1:1.)

Att hemligheten blifvit for mig kungjord genom en uppenbarelse , såsom jag forut har i korthet skrifvit, hvaraf I, når I låsen det, kunnen forstå min insigt i Kristi hemlighet, som bland andra slåkten icke har blifvit kungjord for månniskornas barn, såsom hon nu genom Auden har blifvit uppeubarad for hans heliga apostlar och profeter. (Ef. 3: 3—5.)

Och medan vi kvarblefvo dår i flera dagar, kom en profet ned från Judeen, vid namn Agabus. (Ap. 21: 10.)

Ofverstepriister. Ty hvar och en ofverste- pråst tages bland månniskor och tillsåttes for månniskor i de ting, som rora Gud, for att fram- båra gåfvor och ofier for synder.

(Kristus år) af Gud kailad en ofverstepråst efter Melkisedeks sått. (Ebr. 5:1, 10.)

ISjuttio kallade. Och Herren sade till Moses : Forsamla mig sjuttio mån utaf de åldste i Israel, de som du vet, att de åro de åldste och fSrmån i

fRASTADOMET. 33

folket, och haf dem fram for vittnesbordets taber- nakel och stall dem dår nar dig.

Då kom Herren neder i molnskyn och talade med honom och tog af Anden, som ofver honom var, och gaf de sjuttio åldste månnerna. Och når Anden hvilade utofver dem, profeterade de och vånde sedan intet igen. (4 Mos. 11: 16, 25.)

Och dSrefter utsåg Herren åfven sjuttio andra och utsånde dem, två och två, framfor sig till hvarje stad och ort, dit han sjålf åmnade komma.

Och de sjuttio kommo tillbaka med glådje och sade : Herre, åfven de onda andarne åro oss under- dåniga i ditt namn. (Luk. 10: 1, 17.)

Aldste. Och sedan de hade utvalt at dem åldste for hvarje forsamling, anbefallde de dem, under bon och fastor, at Herren, på hvilken de trodde. (Ap. 14: 23.)

De åldste , som vål forestå , må aktas vårdige en dubbel heder, i synnerhet de, som arbeta med ordet och lårandet. (1 Tim. 5: 17.)

De åldste, som åro bland eder, formanar jag, som åfven år en af de åldste och vittne till Kristi lidanden, och som ock har del i den hårlighet, som skall uppenbaras; vården Guds hjord, som år hos eder, och hafven akt på honom, icke af tvang, utan sjålfmant, icke for slem vinning, utan bered- villigt, icke såsom herrar ofver forsamlingarna, utan såsom foredomen for hjorden. (1 Petr. 5: 1—3.)

Pråster. I Herodes', Judakonungens, dagar var en pråst vid namn Sakarias af Abias skifte, och hans hustru var en af Arons dottrar, och hennes namn var Elisabet. (Luk. 1 : 5.)

34 PRASTADOMBT.

Och gjort dem åt vår Gud till ett konunga- dome och till praster och de skola regera på jorden. (Uppb. 5: 10.)

liårare. Men i Antiokia, i den dårvarande forsamlingen, voro profeter och lårare, Barnabas och Simeon, som kallas Niger, och Lucius från Cyrene, och Manaen, tretrarken Herodes' foster- broder, och Saulus. (Ap. 13: 1.)

Diakoner. Afven bora diakonerna vara vår- dige, icke tvetalige, icke begifne på mycket vin, icke snikne efter slem vinning, hafvande trens hemlighet i ett rent samvete.

Men åfven dessa skola forst profvas ; sedan må de tjåna, om de åro oforvitlige. (1 Tim. 3: 8 — 10.)

Paulus och Timoteus, Jesu Kristi tjånare, till alla de helige i Kristus Jesus , som åro i Filippi, tillika med biskopar och diakoner. (Fil. 1:1.)

Andliga gåfvor. Men dem som tro skola dessa tecken åtfolja: I mitt namn skola de utdrifva onda andar, de skola tala med nya tungor; ormar skola de båra, och om de dricka något som år dodande, skall det icke skada dem; på sjuka skola de lågga hånderna, och de skola blifva helbrågda. (Marc. 16: 17, 18.)

Men åt hvar och en gifves Andens uppen- barelse till gagn.

Ty åt en gifves genom Anden att tala vishet, åt en annan att tala kunskap efter samma Ånde, åt en annan tro genom samma Ånde, åt en annan att bota sjuka genom den samma Ånde. åt en annan kraftvårkningar, åt en annan profetia, åt en annan bedomande af andar, åt en annan åtskilliga slags talande med tungor, åt en annan uttydningen af det med tungor talade.

DE ANDLIGA GÅFVORNA. 35

Men allt detta verkar den ene och samma Anden, utdelaude at hvar och en sitt, såsom han vill.

Och Gud har satt i forsamlingen forst apostlar, for det andra profeter, for det tredje Jårare, sedan verkande krafter, sedan gåfvorna att bota sjuka, att undsatta behofvande, att styra och att på åt- skilliga sått tala med ^^.ungor.

Icke aro val alla apostlar? Icke aro val alla profeter? Icke aro val alla lårare? Icke hafva val alla verkande krafter ?

Icke hafva val alla gåfvorna att bota sjuka? Icke tala val alla med tungor? Icke kunna val alla uttyda?

Men strafven efter de yppersta gåfvorna; och en ånnu hogre våg vill jag visa eder. (1 Kor. 12: 7—11, 28—31.)

Faren efter kårleken, stråfven efter de andeliga gåfvorna, dock mest efter att profetcra.

Jag ville val, att I alla taladen med tungor, men hellre, att I profeteraden, ty den som profe- terar år storre an den, som talar med tungor, så framt han icke uttyder det, på det att forsamlingen må få uppbyggelse.

Alltså , soken ock I, efters-om I stråfven efter andeliga gåfvor, att till forsamlingens uppbyggelse blifva rika på sådana. (1 Kor. 14: .5, 12.)

Och hafva olika gåfvor efter den nåd, som blifvit oss gifven. Har någon profetia, så vare hon i ofvereusståmmelse med tron; har någon en tjånst, akta han på tjånsten; år någon en lårare, akta han på lårandet. (Rom. 12: 6, 7.)

På det att vår flerre Jesu Kristi Gud, hårlig- hetens Fader, må gifva eder vishets och uppen- barelses Ånde i sin kunskap. (Ef. 1 : 17.)

36 DE AVDLIGÅ GÅFVORNA.

De iiyukas hel ånde. Och han kunde icke dar gora någon annan kraft, an att han lade hån- derna på några få sjuka och botade dem. (Marc. 6: 5.)

Och då solen gick ned, forde alla som hade sjuka, hvilka ledo af mångahanda sjukdomar, dem fram till honom, och han lade hånderna på hvar och en af dem och botade dem. (Luk. 4: 40.)

Och se, dår var en kvinna, som hade haft en vanmaktsande i aderton år, och hon var hop- krumpen och formådde icke fullt rata sig upp.

Och då Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade till henne: Kvinna du år fri från din vanmakt.

Och han lade hånderna på henne, och strax reste hon sig upp och prisade Oud. (Luk. 13: 11—13.)

Och han tog den blinde vid handen och ledde honom utaufor byn och spottade på hans ogon och lade hånderna på honom och fragåde honom, om han såg något.

Och han såg upp och sade: Jag ser månui- skorna, ty såsom tråd ser jag dem vandra omkring.

Sedan lade han åter hånderna på hans ogon, och han låt honom se upp , och han vardt botad och såg alla på langt hall klarligen. (Marc. 8: 23—25.)

Och se två blinde sutto vid vågen,- och når de horde, att Jesus gick forbi, ropade de och sade : Herre, Davids son, fdrbarma dig ofver oss !

Då varkunnade sig Jesus ofver dem och rorde vid deras ogon, och strax återfingo deras ogon sin syn, och de foljde honom. (Matt. 20: 30—34.)

Och han kallade till sig sina tolf lårjungar och gaf dem makt ofver orena andar till att ut-

1)1 ANDLIGÅ GÅFVOaVA. 37

drifva dem och till att bota allt slags sjukdom och allt slags bråcklighet. (Mat. 10: 1.)

Och de utdrefvo många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem. (Marc. 6: 13.)

Ar någon bland eder sjuk, hau kalle till sig forsamlingens aldste, och de bedje ofver honom, smorjande honom med olja i Herrens namn.

Och trons bon skall rådda den sjuke, och Herren skall återstalla honom; åfven om han har begått synder, varder det honom forlåtet. (Jak. 5: 14—15.)

Och Ananias gick åstad och kom in i huset och lade sina hånder på honom och sade: Saul, min broder, Herren har sandt mig, Jesus, som syntes dig på vågen, dår du kom, på det att du skall få din syn igen och uppfyllas med den Helige Ånde. (Ap. 9: 17.)

Och det hånde sig, att Publii iaderylåg sjuk i feber och rodsot, och till honom gick Paulus in, bad och lade sina hånder på honom och helade honom. (Ap. 28: 8.)

Affallet

eller

afvikandet från Kristi sanna låra.

F5rotsagt. Låten ingen bedraga eder på något sått; ty dessforinnan maste affallet ske och Syndens månniska, fordårfvets son varda uppeubar, Som såtter sig emot och upphåfver sig CJfver allt

38 ÅFFALLET.

som kallas Gud eller heligt, så att han såtter sig^ i Guds tempel såsom en Gud och foregifver sig sjålf vara Gud. (2 Tess. 2: 3, 4.)

Ty en tid skall komma, då de icke skola for- draga den helsosamma låran, utan skola eller sina egna lustar samla åt sig hopar af lårare, emedau det kliar i oroneu, och vånda sina orou från sanningen och vånda sig till fablerna. (2 Tim. 4: 3, 4.)

De inre orsakerna. Och då skola raånga taga anstot och forråda hvarandra och hata hvar- andra, och många falska profeter skola uppkomma och vilseleda många.

Och emedan laglosheten får ofverhand , skall kårleken kallna hos de flesta. iMatt. 24: 10 — 12.)

Ty jag vet, att efter min bortgang skola svåra ulfvar inkomma bland eder, hvilka icke skola skona hjorden, och ur eder egen krets skola man uppstå, som skola tala det forvandt år for att draga lårjungarne efter sig. (Ap. 20: 29—30.)

Men Anden sager uttryckligen, att i kommande tider skola somliga affalla från tron och hålla sig till villoandar och onoe andars låror, genom log- nares skrymteri, som åio V)rånnmårkte i sitt samvete och forbjuda åktenskap och mat, som Gud har skapat for att med tacksågelse mottagas af dem som tro och hafva lårt kånna sanningen. (1 Tim. 4: 1—3.)

Men åfven falska profeter uppstodo bland folket, likasom åfven bland eder skola finnas falska lårare, som skola insmyga fordårfliga partier, for- nekande till och med den Herre, som har kopt dem, dragande ofver sig sjålfva ett hastigt fordårf.

AFFALLET. 39

Och många skola efterfolja deras utsvafningar, och for deras skull skall sanningens våg blifva forsmådad.

Och i girighet skola de gora sig vinnii'g af eder med bedrågliga ord; hvilkas dom långesedan år verksam, och deras fordårf sofver icke. (2 Petr. 2: 1—3.)

Men I, mina ålskade, kommen ihåg de ord, som forut blifvit sagda af vår Herre Jesu Kristi apostlar; ty de sade eder: i den yttersta tiden skola bespottare uppstå, som vandra efter sina egna ogudaktiga lustar. (Jud. 17, 18.)

Jag forundrar mig, att I så snart låten af- vånda eder från den, som har kallat eder i Kristi nåd, till ett annat slags evangelium, hvilket icke år ett annat; endast att några finnas, som forvilla eder och vilja forvånda Kristi evangelium. (Gal. 1: 6, 7.)

Ty lagloshetens hemlighet år redan verksam; allenast den som nu hindrar, han maste undan- rodjas.

Och då skall den laglose varda uppenbar, hvilken Herren skall drapa med sin muns anda och tillintetgora genom uppenbarelse af sin till- kommelse; och dennea tillkommelse sker i foljd af Satans verksamhet med all lognens kraft och tecken och under.

Och fordenskull skall Gud sånda dem kraftig villfarelse , så att de skola tro lognen , på det att alla må varda domda, som icke hafva trott san- ningen, utan haft sin lust i oråttfårdigheten. (2 Tess. 2: 7—12.)

Ty några månniskor hafva insmugit sig, som for lange sedan blifvit forut \ippskrifna till denna dom, ogudaktiga, som forvånda vår Guds nåd till

40 IFFÅLLET.

losaktighet och forneka Gud , den enda herskaren, och vår Herre, Jesus Kristus. (Jud. 4.)

De yttre orsakerna. Och jag sag det samma hornet strida emot de hehga, och det behoU se- gern emot dem; till dess den Gramle kom och holl dom for den Hogstes heliga, och tiden kom, att de heliga intogo riket.

Han sade alltså: Det fjarde djuret skall vara det fjarde riket på jorden, hvilket måktigare skall vara an alla riken; det skall uppåta, fortrampa och forkrossa alla land.

De tio horn betyda tio konungar, som i det riket uppkomma skola; efter dem skall en annan uppkomma, han skall vara måktigare an någon af de forrå och skall undertrycka tre konungar.

Han skall forsmåda den Hogste och forstora den Hogstes heliga och skall taga sig fore att for- vandla tider och lag; men de skola varda gifna uti hans hånd i en tid och några tider och en half tid. (Dan. 7: 21—25.)

Då skola de antvarda eder till lidande och drapa eder, och I skolen vara hatade af alla folk for mitt namns skull. (Matt. 24: 9.)

De skola utesluta eder från synagogorna, ja, en tid kommer, då hvar och en som draper eder skall mena sig gora Gud en tjånst.

Och detta skola de gora eder, emedan de icke kånna Fadern, ej heller mig. (Joh. 16: 2, 3.)

Skalle blifTa allniånt;. Si, Herren gor landet tomt och ode och omstortar, hvad dåruti år, och forstor dess inbyggare.

Och pråsten går det såsom folket, herren såsom tjånaren, frun såsom tårnan; så honom som såljer, såsom honom som koper; honom som lånar, såsom honom som borgar, kråfvaren såsom gåldenåren; ty

APPALLET. 41

landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt.

Landet år oskåradt vordet af sina inbyggare; forty att de ofvertråda lagen och forvandla buden och låta det eviga forbundet fara. (Es. 24 : 1 — 3, 5.)

Ty si, morker ofvertåcker jorden, och morkhet folken; men ofver dig uppgår Herren och hans hårlighet skall synas ofver dig. (Es. 60 : 2.)

Si, tiden kommer, sager Herren Herren, att jag skall sånda en hunger i landet, icke en hunger efter brod, eller torst efter vatten, utan efter att hora Herrens ord; så att de skola lopa omkring hit och dit ifrån det ena hafvet till det andra, ifrån norr och till oster, till att soka Herrens ord, och skola deck icke finna det. (Amos 8: 11, 12.)

Och de tillbådo draken, emedan han hade gifvit vilddjuret makten , och de tillbådo vilddjuret sågande : Hvem år lik vilddjuret, och hvem formår strida.mot det.

Och åt det vardt gifven en mun, som talade Stora ord och hådelser, och åt det vardt gifven makt att verka i fyratiotvå månader.

Och det oppnade sin mun till hådelse mot Gud, till att håda hans namn och hans tabernakel, dem som bo i himmelen.

Och åt det vardt gifvit att strida mot de helige och besegra dem; och åt det vardt gifven makt ofver alla stammar och folk och tungomål och folkslag.

Och alla som bo på jorden skola tillbedja det, de hvilkas namn från vårldens grundlåggning icke åro skrifna i det slagtade Lammets lifsbok. (Upp. 13: 4—8.)

Verldens noTarande tillstånd fbrutsag^.

Och Herren sager: Darfore att detta folket nalkas

42 AFFALLET.

mig med sin mun och hedra mig med sina lappar, meu deras hjårta ar langt ifrån mig, och de frukta mig efter månniskors bud, som de låra; si, så vill jag underligen handia med detta folk, allt som underligast och sållsyntast; så att deras vises vishet skall forgås , och deras klokas forstånd skall for- blindat varda. (Es. 29: 13, 14.)

Men vet detta, att i de yttersta dagarna till- stunda svåra tider.

Ty månniskorna skola vara egenkåra, giriga, stortaliga, hogfårdiga, hådiska, mot foråldrar olydiga, otacksamma, oheliga, kårlekslosa, trolosa, klander- sjuka, omåttliga, omilda, hatande det goda, for- rådiska, låttsinniga, uppblåsta, ålskande vållust mer an Grud, hafvande gudaktighetens sken, men for- nekande dess kraft. Och dessa bor du undfly.

Ty till dem hora de som intrånga i husen och fånga kvinfolk , hvilka aro belastade med synder och drifvas af mångahanda lustar , och som alitid undervisas, men aldrig kunna komma till sanningens kunskap.

Och såsom Jannes och Jambres satte sig emot Mofees så såtta sig åfven dessa emot sanningen, manniskor, som åro fordarfvade till sinnet och icke hålla profvet i tron.

JNieu de skola icke vidare hafva framgång, ty deras galenskap skall blifva tydlig for alla, såsom ock de andras blef. (2 Tim. 3: 1—9.)

Framfor allt vetande, att i de yttersta dagarne skola komma hånfulla bespottare, som vandra efter sina egna lustar och saga: Hvar ar loftet om hans tillkommelse , ty från den dag, då våra fader af- somnade, forblifver allt såsom det har varit från skapelsens begynnelse. (2 Pet. 3 : 3, 4.)

AnmarkninQ. — Affallet från den ursprungliga kyrkans lar- domar samt forandringar af hennee organisation år ej blott adagalagt genom krietenhetens nuvarande tillBtånd, men det

AFFALLET. 43

gifves dessutom historikers vittnesbbrd , som upplysa om huru och nar de olika foråndriugarae foretagits.

Mosheitn, i sin kyrkohistoria, orahandlande det andra år- hundradet, sager:

„De kristna biskoparne instiftade nya kyrkliga ceremonier for att darigenom vinna judarnes och hedningarnes ynnest."

„Som en foljd diiraf hade de kristna ritualerna och stad- gama, redan i detta århundrade, en likhet med hedniska my- sterier."

„Den kristna religionens adla enkelhet och majeståtiska karakter fbrlorade* eller i det minsta forminskades, når dessa filosofer foretogo sig att forena sina dogmer med hennes lår- domar."

Om det fjårde århundradet sager han: „De kristna bisko- parne inforde, med blott ringa forandring, i den kristna guds- tjånsten de ritualer och stadgar hyarigenom fordom grekema och romarne samt andra nationer hade tillkånnagifvit sin vord- nad for deras inbillade gudar."

I det femte krhundradet såges det: „De vidskepliga idéerna och månakliga uppfinningarne, hvarigenom religionens framgang redan forut storligen hade forhindrats, tilltogo i hog grad. Stora månniskoskaror ansokte under bon aflidna heliges hjalp, och ingen forebrådde dem for denna orimliga dyrkan" . . . „Hela den kristna kyrkan var under detta århundrade hanfallen at dessa skamliga uppfinningar."

Om det sjette århundradet sager han: „Sedan den ursprung- liga enkelhetens och sanpingens grånser forst blifvit ofvertrådda, så foråndrades teologien bestandigt, och den mångd frammande och vidskepliga tillågg, som gjordes till Kristi religion, år nastan obeskriflig."

„Under detta (det sjunde) århundradet låg sann religion begrafven under en ofornuftig vidskepelsens massa, och var alldeles ur stand att hbja sitt hufvud. De forstå kristna hade ej tillbedit någonting forutom Gud och hans Son, men de som i detta århundrade kallades kristna, tillbådo ett trådkors, bilder af helige måu, samt ben af tvifvelaktigt ursprung."

Sålunda kunna afvikanden från den sanna tron och bevis om ett fullståndigt affall åfven spåras under senare århundraden. Och några af de mest intelligenta och uppriktiga religionsstiftare af de senaste århundraden, hafva ej blott upptåckt, men åfven uppriktigt tillstått sin ofverbevisning om kristendomens fallna tiilstånd.

John Wesley sager, att orsaken, hvarfor de andliga gåf- vorna ej långre finnas i den kristna kyrkan, år : „emedan kår- leken hade hos många forkolnat och de kristna hade åter blifvit hedningar, samt ågde blott den dbda formeln kvar."

44

Evangeliets återgifvande

och

Guds rikes upprdttande.

Nar ocb liiira det sknlle ske. Men i

dessa koDungars tid skall Gud af himmelen upp- råtta ett konungarike, det aldrig skall forstort varda, och hans rike skall icke komma till något annat folk; det skall forkrossa och forstora alla dessa riken, men det skall blifva i evig tid.

Såsom du sag en sten nedrifven af ett berg utan hander, hvilken sonderslog jårnet, kopparen, leret, silfret och guldet; alltså hafver nu den store Gud tett konungen, hvad som framdeles ske skall; och detta år visserligen drommen, och uttydningen ar rått. (Dan. 2: 44, 45.)

Men riket, makten och våldet under hela himmelen skall varda gifvet den Hogstes heliga folk, hvilkens rike evigt år; och allt vålde skall tjåna honom och lyda honom. (Dan. 7: 27.)

Si, jag vill utsånda min ångel, den, der vågen for mig bereda skall; och med hast skall han komma till sitt tempel , Herren , den I soken , och forbundets ångel. den I begåren, si, han kommer, sager Herren Zebaoth.

Men ho kan uthårda hans tillkommelses dag, och hvem kan bestå då han låter sig se? Ty han skall vara såsom en småltares eld och såsom en vaskares såpa.

Och han skall sitta och smålta och rena silfret, och han skall rena Levis soner och luttra dem likasom guldet och silfret, och de skola så fram- bara åt Herren offergåfvor i råttfårdighet.

Och Judas och Jerusalems oflergåfvor skola vara behagliga for Herren likasom i forna dagar och i de forrå åren. (Mal. 3: 1 — 4.)

EVANGELIETS ATEROIF VANDE. 45

Och jag såg en annan angel flyga midt på himmelen, som hade ett evigt evangelium, hvilket han skulle forkunna for dem som bo på jorden och for alla folkslag och stammar och tungomål och folk, och som sade med hog rost: Frukten Gud och gifven honom ara, ty stunden for hans dom har kommit, och tillbedjen den som har skapat himmelen och jorden och hafvet och vattnens kållor. (Upp. 14, 6, 7.)

Och detta evangelium om riket skall varda predikat i hela vårlden till ett vittnesbord for alla folk, och då skall anden komma. (Matt. 24: 14.)

Uppenbarelser

och

tillkånnagifvanden af Guds kraft i de sista dagarna.

Orsaken hTarf&re nppenbarelaie npp- hOrde. Si, Herrens hånd ar icke for kort, så att han icke hjalpa kan; och hans oron aro icke lom- horda vordne , att han intet horer; utan eder ondska åtskiljer eder och eder Gud ifrån hvar- annan ; och edra synder gomma bort hans ansikte ifrån eder, att I icke horde varden. (Es. 59 : 1, 2.)

BiTddTanclighet af uppenbarelse. Allt har blifvit mig ofverlåtet af min Fader, och ingen kanner, hvilken Sonen år, utan Fadern, och hvilken Fadern år, utan Sonen, och den, for hvilken Sonen vill uppenbara det. (Luk. 10: 22.)

Ty Herren Herren gor intet, utan att han uppenbarar for sina tjånare profeterna sin hemlig- het. (Amos 3: 7.)

46 UPPEICBARELSER.

Uppenbarelse ntlofVad. Och du, Daniel, fordolj dessa orden och besegla denna skriften intil] den yttersta tiden; så skola mångja darofver komma och finna ett stort forstånd. (Dan. 12: 4.)

Men Herren svarar mig och sager: Skrif synen och måla henne uppå en tafla, att den dår framom går. må det låsa fnåmligen alltså): Profetian skall ju ånnu fullkomnad varda i sin tid och skall på åndalykten fri i Ijuset komma och icke fela; men om hon drojer, så forbida henne; hon kommer visserligen och skall icke droja. (Hab. 2 : 2, 3.)

Och jag skall gifva åt mina två vittnen, att, klådd i såckar , profetera under ett tusen två hundra sextio dagar. (Upp. 11: 3.)

Och jag horde en annan rost från himmelen, som sade : Oån ut från henne , I mitt folk , for att icke deltaga i hennes synder och få del i hennes plågor.

Ty hennes synder råcka ånda upp i himmelen, och Gud har kommit i hag hennes oråtttardigheter. (Upp. 18: 4, .5.)

Dårfore skall mitt folk kånna mitt namn på den tiden, ty si, jag vill sjålf tala. (Es. .^>2: 6.)

Och dårefter skall jag utgjuta min Ånde ofver allt kott, och edra soner och dottrar skola pro- fetera, edra åldste skola hafva drommar och edra ynglingar skola se syner.

Och vill jag på den tiden utgjuta min Ånde både ofver tjånare och tjånarinnor. (Joel 2: 28, 29.)

Si, jag skall sånda eder den profeten Elia, forr an den store och forskråcklige Herrens dag kommer.

Han skall omvånda fådernas hjårta till barnen och barnens hjårta till fåderna; på det jag icke

TILLKÅKNAGIFVANDEN AF GUDS KRAFT. 47

skall komma och slå jorden med forstorelse. (Mal. 4: 5, 6.)

Ett stort verk skall ntfttras i de ytter- sta dagama. Dårfore si, den tiden kommer, sa- ger Herren, att man icke mer skall saga: Så sant som Herren lefver , som Israels barn utur Egypti land fort hafver; utan: Så sant som Herren lefver, som Israels barn fort hafver utiir nordanlanden och utur alla land, dit han dem utdrifvit hafver; ty jag skall låta dem igen komma uti det land, som jag deras fader gifvit hafver. (Jer. 16: 14, 15.)

UnderTerk skola atf&ras i de yttersta dagama. Tanken icke uppå det gamla och akten icke uppå det forr varit hafver.

Ty si, jag vill gora en ny ting; ratt nu skall det uppgå, att I skolen fornimma, att jag gor en våg i oknen och vattustrommaiL uti odemarken. (Es. 43: 18, 19.)

Sagen till de fortviflade hjårtan: Varen vid godt mod, frukten eder intet: si, eder Gud, som vedergåller, han kommer till att håmnas och skall hjålpa eder.

Då skola de blindas ogon upplåtna varda. och de dofvas oron skola oppnade varda.

Då skola de halta springa såsom en hjort, och de dumbars tunga skall lofsjunga; ty vattnen skola flyta i oknen hit och dit, och strommar i vild- marken.

Och dår tillforene hafver torrt varit, dår skola dammar vara, och dår vattulost hafver varit. dår skola rinnande kållor vara; dår tillforene ormar legat hafva, dår skall grås, ro och såf stå. (Es. 35: 4—7.)

48 TILLKANNAGIF VANDEN AF GUDS KRAFT.

Alla dalar skola upphojda varda, och alla berg och hogar skola fornedrade varda, och det ojåmnt år skall jåmnas, och det oslått år skall slått varda.

Ty Herrens hårlighet skall uppenbarad varda; och allt kott skall tillsammans se, att Herrens mun talar. (Es. 40: 4, 5.)

De elånde och fattiga soka vatten, och dår år intet; deras tunga borttorkas for torst, men jag Herren vill hora dem, jag Israels Gud vill icke ofvergifva dem; utan jag vill oppna vattufloder på hojdema och kållor midt på marken ; jag vill gora oknen till vattusjoar och torra landet till vattu- kållor.

Jag vill gifva i oknen cedrar, furu, myrten och oljotråd; jag vill gifva på marken gran, bok och buxbom tillhopa; på det man må se och kånna och formårka och forstå tilisammans , att Herrens hånd hafver detta gjort, och den Helige i Israel hafver detta skapat. (Es. 41: 17—20.)

Men Herren skall draga ut och strida emot de samma hedningar, såsom han plågar att strida i stridstid.

Och hans fotter skola på den tiden stå på oljoberget, som for Jerusalem ligger ostantill; och' oljoberget skall remna midt i tu stycken ifrån oster och allt intill vester ganska vidt ifrån hvart annat; så att den ena hålften af berget skall gifva sig norrut, och den andra soderut.

Och I skolen fly for denna dalen emellan mina berg; ty den dalen emellan bergen skall råcka in- till Åzal; och skolen fly, likasom I uti fortiden flydden for jordbåfningen i Ussia, Juda konungs tid; så skall Herren min Oud komma, och alla helige med dig.

På den tiden skall intet Ijus vara, utan kold och frost. (Zak. 14: 3—6.)

TILLKÅNNAGIFVANDEN AF GUDS KRAFT. 49

Och jag skall gifva undertecken i himmelen och på jorden, nåmligen blod, eld och rokdamm.

Solen skall forvandlad varda uti morker, och månen uti blod, forr an den stora och forskråckliga Herrens dag kommer. (Joel 2: 30, 31.)

Men strax efter de dagarnes nod skall solen formorkas och månen icke gifva sitt sken, och stjårnorna skola falla ifrån himmelen, och himlarnes krafter skola båfva.

Och då skall Månniskosonens tecken visa sig på himmelen, och då skola alla jordens folk jåmra sig, och de skola se Månniskosonen komma på himmelens skyar med stor makt och hårlighet. (Matt. 24: 29, 30.)

Hedningarnes Fnllhet

och

Loften till dem.

ETangelinm blef taget ifVån judarna ocli gifTit ét hedningarna. Då togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: Till eder maste Gruds ord forst talas, men då I stoten det från eder och icke ansen eder sjålfva vardiga det eviga lifvet, se, så vånda vi oss till hedniugarne.

Ty så har Herren bjudit oss : „Jag har satt dig till ett Ijus for hedningar, att du skall vara till frålsning intill jordens ånde."

Och når hedningarne horde detta, vordo de glada och prisade Herrens ord, och de trodde, så många som voro beståmda till evigt lif. (Ap. 13: 46—48.)

Men Herren sade till honom: Grå; ty denne år mig ett utkoradt redskap till att bara mitt namn

S

50 HEDNINGARNAS PULLHET.

infor hedningar och konungar och Israels barn.

(Ap. 9: 15.)

Då oppnade Petrus sin mun och sade: I sanning inser jag, att Gud icke har anseende till person. (Ap. 10: 34.)

Kristus har frikopt oss från lagens forbannelse, da han vardt en forbannelse for oss ... på det att Abrahams valsignelse skulle tillfalla hedningarna i Kristus Jesus, och på det att vi skulle undfå Andens lofte genom tron. (Gal. 3: 13, 14.)

Herren skall i tidernas fallbordan nppre^^a ett baner bland hedningarna, hTarefker Israel åter skall blifva meddel- aktigt af evangelium. Ty jag vill icke, mina broder, att I sholen vara i okunnighet om denna hemlighet — på det att I icke mån anse eder sjålfva for vise — att forhårdelsen har endels tråffat Israel till des s hedningarnes fullhet har ingått.

Och så skall hela Israel varda fralst, såsom det ar skrifvit: „FrånZion skall forlossaren komma, och han skall bortskafia ogudaktigheterna från Jakob." (Rom. 11: 25, 26.)

Hår år icke jude eller grek, hår år icke tral eller fri, hår år icke man och kvinna, ty alla åren I en i Kristus Jesus. (Gal. 3: 28.)

Så sager Herren, Herren : Si, jag vill upplyfta min hånd till hedningarna och uppresa mitt baner till folken, då skola de båra dina soner fram på armarna och draga dina dottrar på axlarna. (Es. 49: 22.)

Och hedningarna skola vandra i ditt Ijus, och konungar uti skenet, som uppgår ofver dig. (Es. 60: 3.)

HEDNINGARNAS FULLHET. 51

Men af soleas uppgång allt. iutill nedgangen skall mitt namn hårligt varda ibland hedningarna ; ocb i alla rum skall for mitt namn rokt och ett rent spisoffer offradt varda; ty mitt namn skall hårligt varda ibland hedningarna, sager Herren Zebaoth (Mal. I: 11.)

I det att han for oss har kungjort sin viljas hemlighet efter sitt vålbehag, hvilket han har foresatt sig inom sig sjålf, med afseende på den hushållningen i tidernas fullbordan, att i Kristus saramanfatta allt, både det som år i himmelen och det som år på jorden. (Ef. 1: 9, 10.)

Nåmligen att hedningarne åro medarfvingar och hora till samma kropp och åro delaktiga med oss i loftet i Kristus Jesus genom evangelium. (Ef. 3: 6.)

Och det skall ske på den tiden, att Isais rot, som står till folks baner, dåri skola hedningarna fråga efter, och hans hvila skall vara ara. (Es. 11 : 10.)

Israels Insaniling.

Ii<>fteii gifna om ett evis^t arfland. Då

nu Lot hade skilt sig ifråu Abram. sade Herren (till Abram): Håf upp dina ogon och se ifrån det rummet, dår du nu bor. norrut, soderut, osterut och vesterut; forty allt detta landet, som du ser, vill jag gifva dig och din såd till evig tid.

Octi vill gora din såd såsom stoftet på jorden. Kan en månniska råkna stoftet på jorden, så må hon ock råkna din såd.

Dårfore upp och drag genom landet, tvårs och åndalångs; forty dig vill jag gifva det. (1 Mos, 13: 14—17.;'

3*

52 ISRAELS INSAMLING.

Så kom en dyr tid i landet, efter den forrå, som var i Abrahams tid; ocli Isak for till Abimelech, de Filisteers konung, till Gerar.

Då uppenbarade sig honom Herren och sade : Far icke ned till Egypten; utan blif i det land, som jag sager dig.

Blif en fråmling i detta land, och jag skall vara med dig och vålsigna dig; forty dig och din sad skall jag gifva alla dessa lander och skall stadfåsta min ed, sora jag din fader Abraham svurit hafver, och skall foroka din sad såsom stjårnorna på himmelen och skall gifva din sad alla dessa lander; och igenom din sad skola alla folk på jorden valsignade varda. (I Mos. 26: 1 — 4.)

Och (Jakob) sade till Joseph : Den allsmaktige Gud syntes mig i Lus i Canaans land och val- signade mig.

Och sade till mig: Si, jag skall låta dig vaxa och forokas och gora dig till mycket folk och skall gifva din sad efter dig detta land till egendom evinnerligen.

Men då Joseph sag, att hans fader lade sin hogra hånd på Ephraims hufvud, behagade det honom illa ; och fattade uti sin faders hånd, att han skulle vanda sin hånd af Ephraims hufvud in på Manasse hufvud, och sade till honom : Icke så, min fader; denne år den forstfodde, lågg din hogra hånd på hans hufvud, men hans fader nekade det och sade: Jag vet val, min son, jag vet det val; denne skall ock varda till folk och skall varda stor, men hans yngre broder skall varda storre an han, och hans sad skall varda till ett stort folk.

Så valsignade han dem i den dagen och sade: Varde Israel vålsiguad efter ditt sått, så att man må saga : Gud satte dig såsom Ephraim och Ma- nasse. Och så satte han Ephraim fore Manasse. (1 Mos. 48: 3, 4, 17—20.)

ISRAELS INSAMMNG. 53

En telning från ett fruktbart tråd ar Joseph, en telning fran ett fruktbart tråd vid ett kallsprång, med grenar stråckta ofver muren.

Din faders vålsignelser ofvertraffa de eviga bergens vålsignelser, ocli de gamla hojdernas har- lighet! Ofver Josephs hufvud komme de och ofver hans hjåssa, som ar en furste bland sina broder. (1 Mos. 49: 22, 26.)

Och om Joseph sade han : Vålsignat af Herren vare hans land med riklig dagg från himmelen och med djupa vatten som darunder ligga, och med riklig skord af solens aister och med riklig skord af månadernas frukter och med det basta urtids- bergen hafva att gifva och med riklig skord ifrån de gamla kuUarne och med riklig skord af allt som på jorden år och med haus nåd, som bodde i torn- busken ! Måtte allt detta komma ofver Josephs hufvud och ofver broderfurstens hjåssa!

Den forstfodde af hans tjurar, åra vare honom! Hans horn vare starka som buffelns, med dem stange han alla folk, så langt jordens grånser nå, med Ephraims tallosa skaror och med Manasse tusental! (5 Mos. 33: 13—17.)

Ty de onde skola utrotade varda; men de, som vånta efter Herren, skola årfva landet.

Det år ånnu en liten tid, så år den ogudaktige ickemer; och når du efter hans rum ser, skall han borta vara.

Men de elånde skola årfva landet och lust hafva i stor frid.

Ty hans vålsignade årfva landet, men hans forbannade varda utrotade.

Ty Herren ålskar ratten och ofvergifver icke sina heliga ; evinnerligen varda de Ibevarade ; raen de ogudaktigas såd skall utrotad varda.

De råttfårdiga arfva landet och blifva dårinne evinnerligen. (Ps. 37: 9—11, 22, 28, 29.)

54 ISRAELS INSAMLIKG.

VJlIsignelser lofvade åt Israel. Tv Herrrn skall forbarma sig of'ver Jakob och ånnu utkora Israel och satta dem uti sitt land, och framlingar skola gifva sig till dem och hålla sig iatill Ja- kobs hus.

Och folk skola dem till sig taga och hafva dem intill sitt rum, så att Israels hus skall åga dem utt Herrens land till tjanare och tjånarinnor; och de skola hålla dem fångna, af hvilka de fångna voro, och skola råda ofver sina plågare. (Es. 14: 1, 2.)

Intet vapen, som gores emot dig, skall hafva framgång, och hvarje tunga, som upphåfver sig emot dig i dom, skall du doma brottslig. Sådan år lotten for dem, som tjåna Herren, och sådan deras Ion från mig sager Herren. (Es. 54: 17.)

Ty det folk och det rike, som ej vill tjåna dig, det skall forgås, och hedningarne skola i grund utrotas.

Och dina fortryckares barn skola komma till dig och odmjukt buga sig, och alla de, som hafva hånat dig, skola nedfalla till dina fotter och kalla dig Herrens stad, Israels heliges Zion. (Es. 60: 12, 14.)

Och de skola uppbygga de gamla ode plat- serna; hvad af alder varit forstort skola de upp- råtta. och de skola åter uppbygga odelagda stader, som hafva legat forstorda ifrån slåkte till slåkte.

Och framlingar skola erbjuda sig att valla edra fårahjordar, och utlåndingar skola vara edra åker- brukare och edra vingårdsmån.

Och I skolen kallas Herrens pråster; I skolen heta vår Guds* tjanare. Hedningars gods skolen I åta, och i deras hårlighet skolen I insåttes.

I stallet for eder skam skolen i få dubbelt, och de som hafva lidit smålek skola jubla ofver sin

ISRAELS INSAMLING. 55

lott, emedan de i sitt land få dubbelt att åga, och deras glådje blifver evig.

Ty jag ar Herren, som ålskar ratt, som hatar oråttfårdigt rof; och jag skall gifva dem sin Ion med trofasthet och gora ett evigt forbund med dem.

Och deras sSd skall blifva kånd bland hednin- garne och deras afkomma bland folken; enhvar som ser dem skall om dem bekånna, att de aro en sad, som Herren har valsignat. (Es. 61 : 4 — 9.)

Och de skola komma och glådjas på Zions hojd och skola i hopar stromma till Herrens gåfvor, namligen till korn, must, olja och unga får och oxar ; så att deras sjal skall varda likasom en vatturik ortagård, och de skola icke mer bekym- rade vara.

Alltså skola jungfrurna lustiga vara i dans; dårtill nnga man och gamla, den ene med den andre; ty jag skall forvandla deras ångest i gladje och trosta dem och frojda dem efter deras be- drofvelse.

Och jag skall gora prasternas hjårta fullt med glådje, och mitt folk skall mina gåfvor hafva till- fyllest, sager Herren. (Jer. 31: 12 — 14.)

Si, tiden kommer, sager Herren, att man skall tillika ploja och uppskåra, och tillika pressa vin och så: och bergen skola drypa sott vin, och alla backar skola fruktsamma vara.

Ty jag vill omvåuda mitt folks Israels fångelse, att de skola uppbygga de ode stader och besitta dem, plantera vingårdar och dricka dår vin af, gora trådgårdar och åta dår frukt af.

Ty jag vill plantera dem nti sitt land, så att de icke mer skola varda utrotade utur sitt land, det jag dem gifvit hafver, sager Herren din Gud, (Amos 9: 13—15.)

56 ISRAKLS INSAMLING.

Och de sjongo en ny sang, sågande: Du ar vardig att taga boken och bryta hennes insegel, ty du har blifvit slaktad och bar kopt oss åt Gud med ditt blod utur alla stammar och tungomål och folk och folkslag och gjort dem åt vår Gud till ett konungadome och till pråster, och de skola regera på jorden. (Uppb. 5: 9, 10.)

Profetior angående Israels insamling.

Når nu allt detta kommer ofver dig, antingen vål- signelsen eller forbannelsen, som jag dig foresatt hafver, och du begynner lågga på hjårtat, huru du år ibland hedningar, dit Herren din Gud dig for- drifvit hafver; och du omvånder dig till Herren din Gud, så att du lyder hans rost, du och dina barn, af allt hjårta och af all sjal, i allt det, som jag bjuder dig denna dag; så skali Herren din Gud vånda ditt fångelse och forbarma sig ofver dig och skall åter forsamla dig utur alla folk, dit Herren din Gud dig forskingrat hafver.

Om du vore bortdrifven allt in till himmelens ånde, så skall dock Herren din Gud forsamla dig dådan och håmta dig dådan.

Och Herren din Gud skall låta dig komma i det land, som dina fader besuttit hafva; och du skall det intaga, och han skall gora dig godt och foroka dig ofver dina fader. (5 Mos. 30: 1 — 5.)

Men tank dock uppå det ord, som du din tjånare Moses bjod och sade : Om I torsynden eder, så vill jag forstro eder ibland folk.

Men om I omvanden eder till mig och hallen mina bud och goren dem; och om I ån bortdrifne voren allt intill himmelens ånda, så vill jag dock dådan forsamla eder och skall låta eder komma till det rum, som jag utvalt hafver, till att mitt namn dår bo skall. (Neh. 1 : 8, 9.)

Omvanden eder, I affålliga barn, sager Herren ; ty jag vill trolofva eder mig och vill håmta eder,

ISRAELS INSAMLING. 57

så att en skall fora en hel stad, och två ett helt land, och jag skall låta eder komma till Zion.

Och skall gifva eder herdar efter mitt hjarta, de eder foda skola med lårdom och vishet. (Jer. 3: 14, 15.)

Detta sager Herren emot alla mina onda grannar, som antasta den arfvedel, som jag åt mitt. folk Israel utskiftat hafver: Si, jag skall rycka dem utur deras land och taga Juda hus midt ut ifrån dem.

Och når jag hafver uttagit dem, skall jag åter forharma mig ofver dem och skall låta hvar och en komma till sin arfvedel och till sitt land igen. (Jer. 12: 14, 15.)

Och jag skall forsamla det kvar år af min hjord utur alla land; dit jag dem utdrifvit hafver, och skall hafva dem hem igen till deras hus, att de skola våxa och forokas.

Och jag skall såtta herdar ofver dem, som dem skota skola, att de icke mer skola frukta sig eller fdrskråckas, eller hemsokta varda, sager Herren. (Jer. 23: 3, 4.)

Si, jag skall låta dem komma utur nordlandet och vill forsamla dem ifrån jordens åndar, hade blinda, halta, hafvande kvinnor och dem, som ny- fodt hafva, så att de skola i en stor hop hit igen komma.

De skola komma gråtande och bedjande, så skall jag leda dem; jag skall leda dem utmed vattubåckar en slat våg, att de icke skola stota sig; ty jag år Israels Fader, så år Ephraim min forstfodde son.

Horen, I hedningar. Herrens ord, och for- kunnen det fjårran på oarna och sagen : Den som Israel forskingrat hafver, han varder honom ock

58 ISRAELS INSAMLING.

Igen forsamlande och skall taga vara uppa honom, såsom eu herde uppå sin hjord.

Ty Herren skall forlossa Jakob och hjålpa honom utur den maktiges hånd.

Och de skola komma och glådjas på Zions hojd och skola i hopar stromma till Herrens gåfvor, nåmligen till korn, must, olja och unga får och oxar ; så att deras sjal skall varda likasom en vatturik ortagård, och de skola icke mer bekymrade varda. (Jer. 31: 8—12.)

Si, jag skall forsamla dem utur alla land, dit jag dem bortdrifver genom min stora vrede, grymhet och obarmhertighet, och skall låta dem komma åter till detta rummet igen, att de skola bo trygga; och de skola vare mitt folk, så vill jag vara deras gud; och skall gifva dem ett ense hjårta och våsende, att de skola frukta mig i alla sina lifsdagar. på det dem och deras barn efter dem skall val gå. (Jer. 32: 37—39.)

Ty jag vill vånda Juda fångelse och Israels fångelse och skall uppbygga dem, lika såsom af begynnelsen.

Och skall rena dem af all missgårning, dår de med emot mig syndat hafva, och skall forlåta dem all missgårning, dår de med emot mig syndat och ofvertrådt hafva.

Och det skall vara mig till ett glådjenamn, be- rommelse och pris ibland alla hedningar på jorden, då de få hora allt det goda, som jag dem gor; och skola forundra sig och forskråckas ofver allt det goda och ofver all den frid, som jag dem gifva vill.

Detta sager Herren : Uti detta rummet, dår I om sagen: Det år ode, efter hvarken folk eller få i Juda stader och på gatorna i Jerusalem blifver; de så forodde åro, att dår hvarken folk, borgare eller boskap uti år; dår skall man ånnu åter hora rop af frojd och glådje, brudgummes och bruds

ISRAELS INSAMLIXG. 59^

rost och deras rost, som saga: Tacken Herren Zebaoth, ty Herren ar god och gor ju alltid val i evighet; och deras, som tackoffer frambara till Herrens hus; ty jag skall omvanda landets fangeise, liksom af begynnelsen , sager Herren. (Jer. 33 : 7-11.)

Uti de dagar och i den tiden, sager Herren, skola Israels barn, samt med Juda barn, komma och skola gå och grata och soka Herren sin Gud.

De skola fråga efter den yagen åt Zion och vånda sig dit: Kommen, och vi vilja hålla oss intill Herren med ett evigt forbund, det aldrig skall forgatet varda. (Jer. 50 : 4, 5.)

Och du skall saga till dem : Detta sager Herren Herren: Si, jag vill håmta Israels barn ifrån hed- ningarna, dit de dragua aro, och skall forsamla dem ifrån alla orter och skall låta dem komma uti sitt land igen.

Och gora allt ett folk utaf dem i landet på Israels berg, och de skola allesamman hafva en konung och skola icke mer två folk, eller uti två konungariken delade vara.

Och min tjanare David skall vara deras konung och alias deras enige herde; och de skola vandra i mina råtter och hålla mina bud och gora dårefter.

Och de skola åter bo i landet, som jag min tjanare Jakob gifvit hafver, dår edra fader uti bott hafva; de och deras barn och barnebarn skola bo dåruti evinnerligen , och min tjanare David skall vara deras forste evinnerligen.

Och jag skall gora med dem ett nåds forbund, det skall vara ett evigt forbund med dem; och skall uppehålla dem och foroka dem, och min helgedom skall vara ibland dem evinnerligen.

Och jag skall bo ibland dem och vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. (Hes. 37: 21—27.)

60 ISRAELS IKSÅMLING.

Men i yttersta dagarna skall det berget, som Herrens hus uppa står, beredt varda hogre an alla berg och upphojdt ofver hogarna, ocb folk skola lopa dårtill.

Och många hedningar skola gå och saga: Kommen, låten oss gå upp till Herrens berg och till Jakobs Guds hus, att han lårer oss sina vågar, och vi må vandra på hans stigar; ty af Zion skall utgå lagen, och Herrens Ord af Jerusalem. (Mika 4: 1, 2.)

Hvarifrån samt ander Ii¥ilka fi&rliål- landen de skola insamlas. Tacken Herren, ty han år mild och hans godhet varar i evighet.

Sagen I, som af Herren forloste åren, dem han utur nod forlost hafver; och dem han utur landet tillsammanhåmtat hafver, ifrån ostan, ifrån vestan, ifrån nordan och ifrån hafvet; de dår vilse gingo i oknen, dår ingen våg var, och funno ingen stad, dår de bo kunde; hungriga och torstiga och der as sjal forsmåktade.

Och de ropade till Herren i deras nod, och han frålste dem utur deras ångest.

Och forde dem en rått våg, att de gingo till den stad dår de bo kunde. (Ps. 107: 1 — 7.)

Ty han skall uppresa ett baner fjårran ibland hedningarne och locka dem ifrån jordens ånde, och si, hastigt och snarligen komma de. (Es. 5 : 26.)

Och Herren skall jjå den tiden an en gang utråcka sin hånd, att han skall få det ofverblifna af sitt folk, det kvarblifvet år for de Assyrier, Egyptier, Pathoros, Ethioper, Elamiter, Sinear, Hamath och for hafvets oar; och skall uppresa ett baner ibland hedningarna och sammanhåmta de fordrifna af Israel och forsamla de forskiD grade af Juda af fyra jordens åndar. (Es. 11: 11, 12.)

ISRAELS INSAMLlN(i. 61

Sagen till de fortviflade hjartan; varen vid godt mod, frukten eder intet; si, eder Gud, som vedergåller, han kommer till att håmnas och skali hjålpa eder.

Då skola de blindas ogon upplåtne varda, och de dofvas oron skola oppnade varda.

Då skola de halta springa såsom en hjort, och de dumbars tunga skall lofsjunga; ty vatten skola flyta i oknen hit och dit, och strommar i vild- marken.

Och dår tillforene hafver torrt varit, dår skola dammar vara, och dår vattenlost hafver varit, dår skola rinnande kållor vara; dår tillforene ormar legat hafva, dår skall grås, ro och såf stå.

Och dar skall vara en stig och våg, hvilken den heliga vågen heta skall, så att ingen oren skall gå dåruppå; och densamma skall vara for dem, att man dåruppå gå skall; så att ock de fåvitske icke behofva dår vilse fara.

Dår skall intet lejon vara, och intet rifvande djur tråda dåruppå, eller dår funnit varda, utan man skall gå dår fri och såker.

Och Herrens forloste skola igenkomma och komma till Zion med glådje ; evig frojd skall vara, ofver deras hufvud; lust och glådje skola de få) och vårk och suckan maste bortgå. (Es. 35: 4 — 10.

Så frukta dig nu intet; ty jag år når dig; jag vill låta komma din sad ostanefter och vill for- samla dig vestanefter: Och skall saga till norr: Gif; och till soder: Forhall icke; haf mina soner hit ifrån fjårran och mina dottrar ifrån vårldens ånde. (Es. 43: 5, 6.)

Viken, viken, dragen ut dådan och kommen vid intet orent; gån ut ifrån dem; renen eder, I som Herrens tyg båren.

Ty I skolen icke draga ut med hast, eller vandra med flykt; ty Herren skall draga fore

62 ISRAELS INSAMLING.

eder. och Israels Gud skall forsamla eder. (Es. 52: 11, 12.)

Dårfore si, den tid kommer, sager Herren, att man icke mer skall saga : Så sant som Herren lefver, som Israels barn utur Egypti laud fort hafver ; utan : Så sant som Herren lefver, som Is- raels barn fort hafver utur nordanlanden och utur alla land, dit han dem utdrifvit hafver; ty jag skall låta dem igen komma uti det land, som jag deras fader gifvit hafver.

Si, jag skall utsanda många fiskare, sager Herren, de skola fiska dem; och dårefter skall jag utsanda många jagare, de skola fånga dem på alla berg, på alla hogar och i alla stenklyftor. (Jer, 16: 14—16.)

Och skall fora eder ifrån folken och forsamla eder utur de land, dit I forstrodde åren, med stark hånd, med utråckt arm och med utgjuten grymhet och skall låta eder komma uti folks oken och dår vara i råtta med eder, ansikte emot ansikte.

Likasom jag med edra fader uti oknen vid Egypten i råtta var, rått så skall jag vara i råtta med eder, sager Herren Herren. (Hes. 20 : 34 — 36.)

Och han skall utsanda sina ånglar med starkt Ijudande basun, och de skola forsamla hans utvalda från de fyra våderstrecken, från himmelens ena ånde till den andra. (Matt. 24: 31.)

Och jag horde en annan rost från himmelen, som sade : Gån ut från henne, I mitt folk, for att icke deltaga i hennes synder och få del i hennes plågor. (Uppb. 18: 4.)

63

Zion i de sista dagarne.

littften om Zions hftrlighet. Statt upp, var Ijus; ty ditt Ijus kommer, och Herrens hårlighet går upp ofver dig.

Ty si, morker ofvertacker jorden, och morkhet folken; men ofver dig nppgår Herren, och hans hårlighet skall synas ofver dig.

Och hedningarna skola vandra i ditt Ijus, och konungar uti skenet, som uppgår ofver dig.

Lyft upp dina ogon, och se omkring dig: dessa alla forsamlade komma till dig; dina soner skola komma fjårranefter, och dina dottrar vid sidan uppfodda varda.

Då skall du se din lust och utbrista, och ditt hjårta skall forundra och utvidga sig, når den Stora hopen vid hafvet vånder sig till dig, och hedningarnes makt kommer till dig.

Hvilka åro de, som "flyga såsom skyar och såsom dufvor till deras fonster?

Oarna forbida mig, och skeppen i hafvet for lang tid, att de skola hafva dina barn fram ifrån fjårran, samt med deras silfver och guld, till Herrens din Gruds namn och till den helige i Israel, den dig hårlig gjort hafver.

Fråmmande skola bygga dina murar, och deras konungar skola tjåna dig, ty uti min vrede hafver jag slagit dig, och i min nåd forbarmar jag mig ofver dig.

Och dina portar skola stadse oppna stå, hvarken dag eller natt tillslutna varda, att hed- ningarnas makt skall till dig hafd varda, och deras konungar tillfdrde varda.

Ty hvilka hedningar eller konungariken icke vilja tjåna dig, de skola forgås, och hedningarna forodde blifva.

t)4 iZION I DE SISTA DAGARNK.

Libanons hårlighet skall till dig komma, furu, bok och buxbom tillsammans, till att bepryda min helgedoms rum; ty jag vill mina fotters rum har- ligt gora.

Skola ock de, som dig undertryckt hafva, bugande komma till dig; och alla de, som dig for- smadat hafya, skola nedfalla till dina fotter och skola kalla dig Herrens stad, Israels heliges Zion.

Solen skall icke mer skina dig om dagen, och månens sken skall icke mer lysa dig; utan Herren varder ditt eviga Ijus, och din Gud skall ditt pris vara.

Din sol skall icke mer nedgå, eller din måne mista sitt sken; ty Herren skall vara ditt eviga Ijus, och dina sorgedagar skola en ånde hafva.

Och ditt folk skola allesamman vara råttfårdiga och skola besitta jorden evinnerligen; såsom de dår min planteringskvist och mina hånders verk aro, till pris.

Utaf den minsta skola varda tusen, och utaf den ringaste ett måktigt folk. Jag Herren vill detta i sinom tid snarligen utråtta. (Es. 60: 1 — 22.)

Och Herren skall ofver hvarje plats på Zions berg och ofver dess festliga forsamlingar skapa ett moln och en rok om dagen och skenet af en flam- mande eld om natten, och allt hvad hårligt år skall ofvertåckas. (Es. 4: b.)

Zion en tillflyktsort. Gack bort, mitt folk,

uti en kammare och slut dorren igen efter dig ; forddlj dig ett litet ogonblick, så lange vreden går ofver.

Ty si, Herren varder utgående af sitt rum till att hemsoka jordens inbyggare for deras ondska, så att jorden skall uppenbara deras blod och icke mer ofverskyla dem, som på henne slagna åro. (Es. 26: 20, 21.)

ZION I DE SISTÅ DAGARNE. 65

Och det skall ske, ho som helst Herrens namn åkallande varder, han skall fralst varda; ty p& Zions berg och i Jerusalem skall en salighet vara, såsom Herren hafver sagt, och når de andra kvar- blifna, dem Herren kallande varder. (Joel 2: 32.)

De af Herren forlossade skola vånda tillbaka till Zion med jubel . . . (Es. 51: 11.)

Herren skall bo i Zion. Herren bygger Zion och låter se sig i sin harlighet. (Ps. 102: 17.)

Och Herren skall ryta utaf Zion och låta hora sin rost utaf Jerusalem, så att både himmel och jord skola båfva; men Herren skall vara sitt folk en tillflykt och Israels barn ett faste.

Och I skolen fornimma, att jag Herren eder Gud bor i Zion på mitt heliga berg; och jag skall icke låta deras blod ohamnat blifva: och Herren skall bo i Zion. (Joel 3: 16, 17, 21.)

Lofven Herren, den i Zion bor; forkunnen ibland folken hans verk. (Ps. 9: 12.)

Ty Herren hafver utvalt Zion och hafver lust till att bo dar.

Detta ar min hvila evinnerligen, har vill jag bo; ty hår behagar mig val. (Ps. 132: 13, 14.)

Och mycket folk gå dit och saga: Kommen och låten oss gå upp på Herrens berg; till Jakobs Guds hus, att han lårer oss sina vågar, och vi vandra på hans stigar. Ty af Zion skall lagen utgå, och Herrens ord af Jerusalem. (Es. 2: 3.)

66

Guds straffdomar i de sista dagarne.

Straffdomar som skola OfVergå dem, som f^rkasta evangeliet. Ty Herren år vred uppå alla hedningar och fortornad uppå alla deras hårar; ban skall gifva dem till spillo och ofverant- varda dem till slaktning.

Deras slagna skola bortkastade varda, att stanken af deras doda kroppar skall uppgå, och bergen flyta i deras blod.

Och all himmelens hår skall forruttna, och himmelen skall varda sammanlagd såsom ett bref; och all hans hår skall forvissna, såsom ett lof for- vissnar på vintråd. och såsom ett torrt lof på ett fikontråd.

Ty det år Herrens håmdedagar och ett veder- gållningsår till att håmnas Zion.

Då skola dess båckar varda till tjåra. och dess jord till svafvel; ja, dess land skall varda till brin- nande tjåra; den hvarken dag eller natt utslockna skall ; utan evinnerligen skall rok nppgå dåraf, och skall ode blifva utan ånde, så att ingen skall gå dårigenom i evig tid. (Es. 34: 2 — 10.)

Ty si, en dag kommer, som brinna skall, likasom en ugn; så skola då alla foraktare och ogudaktiga vara halm, och den tillkommande dagen skall upptånda dem, sager Herrer Zebaoth, och skall hvarken låmna dem rot eller kvist. (Mal, 4: 1.)

Men strax efter de dagarnes nod skall solen formorkas och månen icke gifva sitt sken, och stjårnorna skola falla ifrån himmelen, och himlarnes krafter skola båfva. (Matt. 24: 29.)

Men når I fån hora krig och rykten om krig, blifven icke forfårade. Ty så maste ske, men ånnu år icke ånden.

GUDS STRAFFDOMAR T DE »ISTA DAGARNE. 67

Ty folk skall resa sig mot folk och rike mot rike ; och det skall vara jordbafuingar pa den ena orten efter den andra, och det skall vara hungersnod och oroligheter. Detta år begynnelseu till fodslo- smårtorna. (Marc. 13: 7, 8.)

Och tecken skola ske i sol och i måne och stjårnor, och på jorden skall ångest komma ofver folken , och de skola fortvifla vid hafvets och vågornas dån, under det att månniskor uppgifva anden af forskråckelse och af våntan på det, som skall ofvergå varlden, ty himmelens krafter skola båfva. (Luk. 21 : 25, 26.)

Och jag såg, då det brot det sjette inseglet, och se, det vardt en stor jordbåfning, och solen blef svart som en såck af hår, och månen vardt hel och hallen såsom blod.

Och himmelens stjårnor folio ned på jorden, likasom ett fikontråd faller sina omogna frukter, når den skakas af en stark vind.

Och himmelen forsvann, såsom en bok, som hoprullas , och alla berg och oar flyttades från sina rum.

Och konungarne på jorden och stormånnen och befålhafvarne och de rike och de starke och alla trålar och fria dolde sig i jordkulor och i bergsbkrefvor och sade till bergen och klipporna : Fallen ofver oss och skylen oss for dens ansikte, som sitter på tronen, och for Lammets vrede.

Ty hans vredes stora dag har kommit, och hvem kan bestå? (Uppb. 6: 12—17.)

Och ur roken utgingo grashoppor på jorden, och dem vardt gifven makt, såsom skorpionerna på jorden hafva makt.

Och dem vardt sagt, att de icke skulle skada gråset på jorden eller något gront eller något tråd,

68 GUDS STRAFFDOMAR I DE SISTA DAGARNE.

utan endast de maiiniskor, som icke hade Guds insegel på sina pannor.

Och dem vardt gifvet att de icke skulle doda dem; de skulle endast plågas i fem månader; och plågan af dem var såsom plågan af en skorpion, når den har stungit en månniska.

Och i de dagarna skola månniskorna soka doden och icke finna honom; och de skola långta att do, och doden flyr ifrån dem. (Uppb. 9: 3 — 6.)

Kristi andra Tillkommelse.

Profetior darom. Af Zion går upp Guds hårliga sken.

Vår Gud kommer och tiger icke ; fortårande eld går fore honom, och omkring honom en maktig storm.

flan kallar himmel och jord, att han skall doma sitt folk. (Ps. 50: 2—4.)

Sagen till de fortviflade hjårtan: Varen vid godt mod, frukten eder intet; si, eder Gud, som vedergaller, han kommer till att håmnas och skall hjålpa eder. (Es. 35: 4.)

Zion, du som predikar, stig upp på ett hogt berg; Jerusalem, du som predikar, håf upp din rost med makt; håf upp och frukta dig icke; sag Juda stader: Si dår år eder Gud.

Ty si, Herren Herren kommer våldeligen, och hans arm skall varda rådande: si, hans arbete och hans gårning skall icke vara utan frukt. (Es. 40: 9, 10.)

Så skall ock Kristus, en gang offrad for att borttaga mångas synder, for andra gangen låta se

KRISTI ANDKA TILLKOMMKLSE. 69

sig utan synd, till fralsning for dem, som forbida honom. (Ebr. 9: 28)

Och uår de sago upp mot himmelen, i det han for bort, se, då stodo två man hos dem i hvita klåder, hvilka ock sade : I galileiske man, hvarfore stån I och sen tnot himmelen? Denne Jesus, som har blifvit upptagen från eder till himmelen, han skall så komma, som I hafven sett honom uppfara till himmelen. (Ap. 1: 10, 11.)

Båttren eder dårfore och omvanden eder, att edra synder må varda utplånade, på det att tider af vederkvickelse må komma fråti Herrens ansikte, och att han må sånda den at eder utkorade, Jesus Kristus , hvilken himmelen maste upptaga intill tiderna for alltings återstållelse, om hvilka (iud af alder har talat genom sina heliga profeters mun. (Ap. 3: 19, 21.)

Ty Månniskosonen skall komma i sin Faders harlighet med sina ånglar och skall då lona hvar och en efter hans gårningar. (Matt. 16: 27.)

Tecken som skola foregå hans andra tillkominelse. Och detta evangelium om riket skall varda predikat i hela vårlden till ett vittnes- bord for alla folk. och då skall ånden komma.

(Matt. 24: 14.)

Och såsom det skedde i Noas dagar, så skall det ock vara i Månniskosonens dagar.

De åto , drucko, gifte sig och bortgiftes allt intill den dagen, då Noa gick in i arken och floden kom och forgjorde dem alla.

Saramalunda ock, såsom det skedde i Lots dagar: de åto, drucko, kopte, sålde, planterade, byggde; men på den dagen, då Lot gick ut från Sodom. regnade eld och svafvel från himmelen och •forgjorde dem alla.

70 KRISTI AXDRA TILLKOMMELSE.

Likaså skall det vara på den dagen, då månnisko- sonen varder uppenbar. (Luk. 17: 26 — 30.)

Då sade lian till dem: Folk skall resa sig emot folk och rike mot rike, och det skall vara stora jordbåfningar på den ena orten efter den andra och hungersnod och farsoter, och stora skråcksyner och tecken från himmelen skola visa sig.

Men fore allt detta skola de båra hånder på eder och forfolja eder och antvarda eder till syna- gogor och fångelser och draga eder fram for konungar och furstar for mitt namns skull.

I skolen utlåmnas åfven af foråldrar och broder och frånder och vånner och somliga af eder skola de doda, och I skolen vara hatade af alla for mitt namns skull.

Och tecken skola ske i sol och måne och stjårnor och på jorden skall ångest komma ofver folken, och de skola fortvifla vid hafvets och vågornas dån . under det att manniskor uppgifva anden af forskrackelse och af vantan på det som skal] ofvergå vårlden, ty himmelens krafter skola båfva; och då skola de se månniskosonen komma i en sky med stor makt och hårlighet. (Luk. 21 : 10—12. 16, 17, 25—27.)

Hurn han skall komma. Ty hvilken som Vjlyges vid mig och vid mina ord i detta horiska och syndiga slåkte, vid honom skall och Månnisko- sonen blygas, når han kommer i sin Faders hårlighet med de helige ånglarne. (Marc. 8: 38.)

Ty Herren sjalf skall stiga ned från himmelen, med befallande rop, med ofverångels rost och med Guds basun och de, som hafva dott i Kristus, skola uppstå forst.

Dårefter skola vi, som lefva och åro kvar, til- lika med dem bortryckas i sky ar till Herrens mote-

KRISTI ANDRA TILLKOMMELSE. 71

i luften, och så skola vi vara med Herren alltid. (1 Tess. 4: 16, 17.)

Men om tiderna och stunderna, mina broder, hafven I icke behof af att något skrifves till eder, ty I veten sjHlfva val, att Herrens dag kommer såsom en tjuf om natten.

Nar de saga : det ar frid och sakerhet , då kommer ett plotsligt fordarf ofver dem , liksom fodslovåndan ofver den hafvande kvmnan, och de skola icke kunna undfly.

Men I, mina broder, åren icke i morker, så att den dagen skall ofverfalla eder såsom en tjuf, ty I åren alla Ijusets barn och dagens barn . . . . (1 Tess. 5: 1—5.)

Och att gifva eder, som bedrofvas, vederkvic- kelse med oss, når Herren Jesus varder uppenbar ifrån himmelen med sin makts ånglar, i eldslåga, for att håmnas på dem som icke kånna Gud och icke lyda vår Herre Jesu Kristi evangelium, hvilka skola lida straff, evigt fordarf ifrån Herrens ansikte och från hans krafts hårlighet, når han kommer for att på den dagen forhårligas i sina heliga och be- undras i alla dem som tro. (2 Tess. 1 : 7 — 10.)

Om dessa har ock Enok, den sjunde från Adam, profeterat. sågande: „Se Herren kommer med sina otaliga helgon for att hålla dom ofver alla och straffa alla ogudaktiga for alla de ogudaktighetens gårningar, som de hafva ofvat, och for alla de hårda ord, hvilka de såsom ogudaktiga syndare hafva talat mot honom." (Jud. 14, 15.)

Ty dem i Zion skall komma en Forlossare, och dem, som sig omvånda från synderna i Jakob, sager Herren. (Es. 59: 20.)

HTartill han skall komma. Men Herren skall draga ut och strida emot desamma hedningar, såsom han plågar att strida i stridstid.

72 KRISTI ANDRA TILLKOMMELSE.

Och hans fotter skola på den tiden stå på oljeberget, som for Jerusalem ligger ostantill; och oljeberget skall remna midt i tu stycken ifrån oster allt intill vester ganska vidt ifrån hvart annat; så att den ena hålften af berget skall gifva sig norrut, och den andra soderut.

Och I skolen fly for denna dalen emellan mina berg; ty den dalen emellan bergen skall råcka intill Azal; och I skolen fly, likasom I uti fortiden flydden for jordbåfningen i Ussia, Juda konungs tid ; så skall Herren min Grud komma, och alla helige med dig. (Sak. 14: 3—5.)

Si, jag vill utsånda min angel, den dår vågen for mig bereda skall; och med hast skall komma till sitt tempel Herren, den I soken, och for- bundets ångel den I begåren; si, han kommer, sager Herren Zebaoth. (Mal. 3: 1.)

Millenninm

eller

Kristi Fredsregering på jorden.

Satan skall blifFa banden och fred skall råda på hela jorden. Och jag sag en

ångel nedstiga från himmelen, som hade nyckeln till afgrunden och en stor kedja i sin hånd.

Och han grep draken, den gamle ormen, hvilken år djåfvulen och Satan, och band honom for tusen år.

Och han kastade honom i afgrunden och till- slot och forseglade den ofver honom, på det att han icke mer skulle forvilla folken, forr an de tusen åren voro fnllåndade; dårefter skall han varda lost for en liten tid.

MILLENNIUM. 73

Och jag såg troner, och de satte sig på dem, och dem gafs domsrått; och jag sag de for Jesu vittnesbords och Guds ords skull halshuggnas sjålar och dem som icke hade tillbedit vilddjuret eller dess bild och icke hade tagit market på sin panna och på sin hånd, och de blefvo lefvande och regerade med Kristus i tusen år.

Och nar de tusen åren hafva blifvit fullåndade, skall Satan varda los ur sitt fangeise. (Upp. 20: 1-4, 7.)

Hvar och en skall sitta under sitt vintrad och fikontråd utan fruktan; ty Herren Zebaoths mun hafver det talat. (Mika 4: 4.)

Ulfvar skola bo tillsammans med lamm, och parder ligga ibland kid; en liten pilt skall tillhopa- drifva kalfvar och unga lejon och godeboskap.

Kor och bjornar skola gå i bete, och deras ungar tillhopa ligga, och lejonen skola ata halm såsom oxar.

Och ett spenabarn skall lust hafva vid en huggorms hål, och ett afvandt barn skall stinga sin hånd uti en basilisks kula.

Man skall ingen sarga eller fordårfva på mitt heliga berg; ty landet ar fullt af Herrens kunskap, likasom med hafvets vatten betåckt. (Es. 1 1 : 6 — 9.)

Man skall ingen oratt mer hora uti ditt land, ej heller skada eller fordarf uti dina granser ; utan dina murar skola heta salighet, och dina portar lof.

Solen skall icke mer skina dig om dagen, och månens sken skall icke mer lysa dig; utan Herren varder ditt eviga Ijus, och din Gud skall ditt pris vara.

Din sol skall icke mer nedgå, eller din måne tappa sitt sken; ty Herren skall vara ditt eviga Ijus, och dina sorgedagar skola en ånde hafva.

1

74 MILLENNIUM.

Och ditt folk skola allesamman vara rattfårdige, och skola besitta jorden evinnerligen ; såsom de dår min planteringskvist och mina banders verk åro, till pris. (Es. 60: 18—21.)

Ocb Herren skall vara en konung ofver alla land ; på den tiden skall Herren vara en, och hans namn ett. (Sak. 14: 9.)

Men riket. makten och valdet under hela him- melen skall varda gifvet den Hogstes heliga folk, hvilkens rike evigt år; och allt vålde skall tjåna honom och lyda honom. (Dan. 7: 27.)

Alla Tings Återstållelse.

Allt skall återstållas såsom det var i begynnelsen. Båttren eder dårfore och omvanden eder. att edra synder må varda utplåuade, på det att tider af vederkvickelse må komma från Herrens ansikte. och att han må sånda den åt eder utkorade, Jesus Kristus , hvilken himmelen maste upptaga intill tiderna for alltings återstållelse, om hvilka Gud af alder bar talat genom sina heliga profeters mun. (Ap. 3: 19—21.)

Till dess att ofver oss utgjuten varder Anden af boj den. Så skall då oknen varda till en åker- mark, och åkermarken skall for en skog råknad blifva.

Ocb ratten skall bo i oknen, och råttfårdigheten blifva på åkermarken.

Och råttfardighetens frukt skall vara frid och råttfårdighetens nytta skall vara evig stillhet och såkerhet.

Så att mitt folk skall bo uti fridshus, uti trygga boningar och uti skon'ro. (Es. 32: 15 — 18.)

ALLA TINGS ATERSTALLELSE. 76

AUa dalar sko la upphojda var da, och alla berg och hogar skola fornedrade varda, ocli det ojamnt år skall jåmnas, och det oslått år ykall slatt varda.

Ty Herrens hårlighet skall uppenbarad varda; och allt kott skall tillsammans se, att Herrens mun talar. (Es. 40: 4, 5.)

Och alla berg och kuUar flyttades från sina rum. (Upp. 6: 14.)

De Dodas Uppståndelse.

Profetier oeh lOfYen om uppståndelsen.

Jag vet att min Forlossare lefver; och han skall på sistone uppvåcka mig af jorden.

Och jag skall sedan med denna min hud om- klådd varda och skall i mitt kott få se Gud.

Honom skall jag se ; och mina ogon skola skåda honom och ingen annan. Mina njurar åro fortårda i mitt skote. (Job. 19: 25 — 27.)

Ty du skall icke låta min sjal uti helvete och icke tillstadja, att din Helige ser forgangeisen. (Ps. 16: 10.)

Men dina doda skola lefva och med lekamen uppstå igen. Vaken upp och berommen eder, I som liggen under jorden; ty din dagg ar en gron mark.s dagg, och jorden skall gifva ifrån sig de doda. (Es. 26: 19.)

Men jag vill forlossa dem utur helvetet och hjålpa dem ifrån doden; dod, jag skall vare dig ett forgift; helvete, jag skall vara dig en plåga; dock år trosten fordold for mina ogon. (Osea 13: 14.)

Jesus sade till henne : Din broder skall uppstå.

4*

76 DE DODAS UPPSTÅNDELSE.

Marta sade till honom: Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.

Jesus sade till henne : Jag ar uppståndelsen och lifvet; den som tror på mig, han skall lefva, om han an dor. (Joh. 11: 23 — 25.)

Men då jag nu har fått Ion af Gud står jag annu i denna dag och vittnar infor både små och Stora, sågande intet annat an hvad profeterna och Moses hafva sagt skola ske, att ju Kristus skulle lida och, såsom den forste af de dodas uppstån- delse forkunna Ijus for folket och for hedningarna. (Ap. 26: 22, 23.)

Som skall forvandla vår fornedrings kropp, så att han varder lik hans hårlighets kropp, efter den kraft, hvarmed han formår att åfven underlågga sig allt. (Fil. 3: 21.)

Och han sade till mig: Du manniskobarn, dessa benen aro hela Israels hus. Si, de saga nu: Vi aro torra ben, och vart hopp ar ute, och vi åro fortappade.

Dårfore profetera och sag till dem : Detta sager Herren Herren : Si, jag skall upplåta edra grifter och vill hamta eder, mitt folk, dårur och låta komma eder uti Israels land.

Och I skolen fornimma, att jag år Herren, då jag hafver oppnat edra grifter och haft eder, mitt folk, dårur.

Och jag skall gifva min ånde uti eder, att I skolen få lif igen, och jag skall såtta eder uti edert land igen, och 1 skolen fornimma, att jag år Herren. Jag talar det. och jag gor det ock, sager Herren. (Hes. 37: 11—14.)

Forundren eder icke ofver dctta; ty en stund kommer, då alla som åro i grifterna skola hora hans rost.

DE DODAS UPPSTANDELSE. 77

Ocli de skola gå darutur, de som hafva gjort det goda, till lif\ets uppståudelse , och de som hafva gjort det onda till domens uppståndelse. (Joh. o: 28, 29.)

Och har samma hopp till Gud, som dessa ock hysa, att de dodas uppståndelse skall ske. både de råttfårdigas och de orattfårdigas. (Ap. 24: 15.)

Verkliggjord genom Kristus. Denne Jesus har Gud uppvackt, hvarom vi alla aro vittnen. (Ap. 2: 32.)

Men ångeln svarade och sade till kvinnorna: Rådens icke I; ty jag vet, att 1 soken Jesus, den korsfåste.

Han år icke hår, ty han år uppståuden. såsom han hade sagt. Kommen och sen rummet, dar Herren har legat. (Matt. 28: 5, 6.)

Men den som Gud har uppvackt, han såg icke forgångelse. (Ap. 13: 37.)

Och grafvarne oppnades och många de afsomnade heligas kroppar stodo upp, och de gingo ut ur sina grafvar efter hans uppståndelse och ingingo i den heliga staden och uppenbarades for många. (Matt. 27: 52, 53.)

Kvinnor hafva återfått sina doda genom upp- ståndelse ; andra hafva blifvit lagda på stråckbånk, och icke velat mottaga befriel:ien, på det att de skulle få en båttre uppståndelse. (Ébr. 11: 35.)

(Jag år) den lefvande; och jag var dod, och se, jag år lefvande i evighetens evighet, amen; och jag har nycklarne till doden och dodsriket. (Upp. 1: 18.)

Ty såsom alla do i Adam, så skola ock alla i Kristus goras lefvande ; men hvar och en i sin

78 DE DODAS UPPSTÅNDELSE.

ordning, Kristus såsom forstling, sedan de som tillhora Kristus, vid hans tillkommelse. (1 Kor. 15: 22, 23.)

Ty om vi tro, att Jesus har dott och uppstått, så skall ock Grud likaledes genom Jesus med honom framfora dem som åro afsomnade.

Ty detta saga vi eder såsom Herrens ord, att vi, som lefva och lamnas kvar till Herrens till- kommelse , alls icke skola komma fore dem , som aro afsomnade.

Ty Herren sjalf skall stiga ned från himmelen med befallande rop, med ofverångelns rost och med Guds basun, och de som hafva dott i Kristus skola uppstå forst.

Darefter skola vi, som lefva och aro kvar, tillika med dem bortryckas i skyar till Herrens mote i luften, och så skola vi vara med Herren alltid. (1 Tess. 4: 14—17.)

En n>rsta oeh en andra nppståndelse.

Men de andra doda blefvo icke lefvande, forr an de tusen åren hade blifvit fullandade. Detta ar den forstå uppståndelsen.

Salig och helig ar den som har del i den forstå uppståndelsen. Ofver dem har den andra doden ingen makt, utan de skola vara Gruds och Kristi pråster och skola regera med honom i tusen år. (Upp. 20: o, 6.)

Oiika grader af hiirlighet. Och det finnes himmelska kroppar och jordiska kroppar, men en år de himmelskas hårlighet och en annan de jordiskas.

En ar solens hårlighet och en annan månens hUrlighet och en annan stjårnornas hårlighet; ty den ena stjårnan ofvergår den andra i hårlighet.

Så år det ock med de dodas uppståndelse. Det varder sådt i forgånglighet, det uppstår i oforgånglighet.

DB DODAS UPPSTÅNDELSE. 79

Det varder sådt i vanåra, det uppstår i har- lighet. Det varder sådt i svaghet, det uppstår i kraft.

Det varder sådt en naturlig kropp, det uppstår en audlig kropp. Det gifves en naturlig kropp, och det gifves en andlig kropp. (1 Kor. 15: 40 — 44.)

I min Faders hus åro många boningar; om så icke vore, skulle jag hafva sagt eder det; jag går bort for att bereda eder rum. (Joh. 14: 2.)

Jag kanner en man i Kristus, hvilken for fjorton år sedan — om han var i kroppen eller utom kroppen, det vet jag icke. Gud vet det — vardt uppryckt ånda till tredje himmelen. (2 Kor. 12: 2.)

Den allmanna Domen.

Dom sikall hållas efter nppståndelsen.

Och jag såg de doda, stora och små, stå infor tronen, och bocker upplåtos; och en anuan bok vardt upplåten, som år lifvets, och de doda blefvo domda enligt det som var skrifvet i bockerna, efter sina gårningar.

Och hafvet gaf igen sina doda, och doden och dodsriket gåfvo igen sina doda, och de blefvo domda hvar och en efter sina gårningar.

Och doden och dodsriket blefvo kastade i den brinnande sjon: detta ar den andra doden.

Och om någon icke fanns skrifven i lifvets bok, vardt han kastad i den brinnande sjon. (Upp, 20: 12—15.)

Och många åro de, som under jorden sofvande ligga, skola uppvakna ; somliga till evigt lif, somliga till evig forsmådelse och blygd. (Dan. 12: 2.)

80 Den aLlmanna domen.

Och jag skall gora domen till ett rattesnore och rattfårdigheten till en vigt; så skall haglet drifva den falska tillflykten bort, och vatten skola fora skårmen bort. (Es. 28: 17.)

Sådant sag jag, till dess stolar framsatte vordo, och den Gamle satte sig, hvilkens klådnad var snohvit, och håret på hans hufvud såsom ren ull; hans stol var alltsammans eldslåga, och hans hjul brunno som eld.

Och af honom utgick en lang eldstrimma; tusen ganger tusen tjånte honom, och tio ganger hundrade tusen stodo for honom; domen vardt hallen, och bockerna vordo upplåtne.

Jag sag till for de stora ords skuil som det hornet talade ; jag såg till, intill dess djuret dråpt vardt, och dess kropp forgicks och i eld kastad vardt, och de andra djurs valde också ute var; ty dem var en tid och stund beståmd, hum lange hvartdera vara skulle.

Dårefter skall domen hallen varda; så skall då hans vålde borttaget varda ; så att han skall i grund fordårfvad och forgjord varda.

Men riket, makten och valdet under hela him- melen skall vaida gifvet den Hogstes heliga folk, hvilkens rike evigt år ; och allt vålde skall tjåna honom och lyda honom. (Dan. 7: 9 — 12, 26, 27.)

Och jag skall komma till eder och straffa eder och skall vara ett snart vittne emot de trollkarlar, horkarlar och menedare och emot dem, som våld och oratt gora dagakarlen, ånkan och den faderlosa och fortryckta fråmlingen och icke frukta mig, sager Herren Zebaoth. (Mal. 3: 5.)

Si, en dag kommer, som brinna skall, såsom en ugn; så skola då alla foraktare och ogudaktige vara halm, och den tillkommande dagen skall upp-

DEN ALLMÅNNA DOMEN. 81

tanda dem, sager. Herren Zebaoth, och skall lamna dem hvarken rot eller kvist.

Men eder, som mitt namn frukten, skall uppgå råttfårdighetens sol, och salighet under hennes vingar; och I skolen gå ut och in och våxa till likasom godkalfvar.

I skolen trampa uppå de ogudaktige, ty de skola varda till aska under edra fotter på den dagen, den jag gora skall, sager Herren Zebaoth. (Mal. 4: 1—3.)

Ty Manniskosonen skall komma i sin Faders harlighet med sina åaglar och skall då lona hvar och en efter hans gårningar. (Matt. 16: 27.)

Men Jesus sade till dem : Sannerligen sager jag eder, att I, som hafven efterfoljt mig i den nya fodeisen, skolen, når Manniskosonen skall sitta på sin hårlighets tron, sitta åfven I på tolf troner och doma Israels tolf slåkter. (Matt. 19: 28.)

Men når Manniskosonen kommer i sin harlighet och alla heliga ånglar med honom, då skall han sitta på sin hårlighets tron, och infor honom skola forsamlas alla folk, och han skall skilja dem från hvarandra, såsom herden skilj er faren ifrån getterna.

Och faren skall han stålla på sin hogra sida och getterna på den venstra.

Då skall Konungen saga till dem som aro på hans hogra sida : Kommen, I min Faders vålsignade, och tagen i besittning det rike, som eder år tillredt från vårldeus grundlåggning.

Då skall han ock saga till dem på venstra sidan : Gån bort ifrån mig, I forbannade, till den eviga elden, som år tillredd åt djåfvulen och hans ånglar.

Och dessa skola gå bort till evigt straff, men de råttfårdiga till evigt lif. (Matt. 25: 31—34, 41, 46.)

82 DEN ALLMANNA DOMEN.

Ty vi maste alla varda uppenbarade for Kristi domstol, på det att hvar och en skall få igen sitt lifs garningar, allt efter som han har handlat, ehvad det år godt eller ondt. (2 Kor. 5: 10.)

Och menar du, o månniska, som domer dem som gora sådant och sjålf gor detsamma, att du skall kunna undfly Guds dom?

Hvilken skall gifva åt hvar och en efter hans garningar, nåmligen evigt lif åt dem som med tålamod i god gårning soka hårlighet och ara och oforgånglighet ; men ofver dem som åro partisinnade och icke lyda sanningen , utan oråttfårdigheten, komma vrede och fortornelse.

Nod och trångmål ofver hvar månniskas sjal, som gor det onda, .Tudens forst, så ock Grrekens! men hårlighet och ara och frid åt hvar och en som gor det goda, Juden forst, så ock Greken!

Ty alla som utan lag hafva syndat skola ock utan lag varda fortappade, och alla som med lag hafva syndat skola genom lag varda domde.

Ty icke åro lagens horare råttfårdiga infor Gud, men lagens gorare skola domas råttfårdiga.

På den dagen når Gud skall doma månniskornas hemligheter, efter mitt evangelium, genom Jesus Kristus. (Rom. 2: 3, 6—10, 12, 13, 16.)

Den som forkastar mig och icke mottager mina ord, han har en som domer honom; det ord, som jag har talat. det skall doma honom på den yttersta dagen. (Joh. 12: 48.)

Men du, hvarfor domer du din broder? Eller du andre, hvarfore foraktar du din broder? Ty vi skola alla stå for Kristi domstol. (Rom. 14: 10.)

Att gifva eder, som bedrofvens, vederkvickelse med oss, når Herren Jesus varder uppenbar från himmelen med sin makts ånglar, i eldslåga, for att håmnas på dem som icke kånna Gud och icke lyda

DEN ALLMÅNNA DOMEN. 83

vår flerre Jesu Kristi evangelium, hvilka skola lida straff, evigt fordårf ifrån Herrens ansikte och från hans krafts hårlighet. (2 Tess. 1 ; 7 — 9.)

Ty om vi sjålfviljande synda. sedan vi hafva fått sanningens kunskap, så står oss intet offer åter for synder, utau en forskracklig forbidan af dom och nit af en eld, som skall fortåra motståndarne.

Ty vi kånna den som sade: „Min år håmden; jag skall vedergålla, sager Herren", och åter: ^Herren skall doma sitt folk." (Ebr. 10: 26, 27, 30.)

Om dessa har ock Enok, den sjunde från Adam, profeterat, sågande: „Se, Herren kommer med sina otaliga helgon for att hålla dom ofver alla och straffa alla ogudaktige for alla de ogudaktig- hetens gårningar, som de hafva ofvat, och for alla de hårda ord, hvilka de såsom ogudaktige syndare hafva talat mot honom." (Jud. 14, 15.)

Men de fega och de otrogna och de som hafva ofvat styggelser och mordare och horkarlar och trollkarlar och afgudadyrkare och alla lognare skola få sin del i den sjo. som brinner med eld och svafvel, hvilket år den andra doden. (Upp. 21 : 8.)

Gud, ett personligt Vasen.

9Iå.nniskaii år skapad i Gnds afbild.

Och Gud sade : Låt oss gora manniskan till ett belåte, det oss likt år, den råda skall ofver fiskarne i hafvet och ofver fåglarna under himmelen och ofver fånaden och ofver hela jorden och ofver allt det, som krålar på jorden.

Och Grud skapade manniskan sig till ett belåte, till Guds belåte skapade han honom, man och kvinna skapade han dem. (1 Mos. 1 : 26, 27.)

84 GUD, eTt personligt VÅSEK.

Med henne (tungan) valsigna vi Herren ocli Fadern, och med henne forbanna vi mannislcorna, som aro skapade till Guds afbild. (Jak. 3: 9.)

Herren besfiker Abraham. Och Herren

syntes honom i den lunden Mamre, dar han satt vid sitt tjålls dorr, då hetast var på dagen.

Och som han upplyfte sina ogon och sag, då stodo tre man for honom. Och då han såg dem, lopp han eraot dem från sitt tjålls dorr och bugade sig ned på jorden och sade: Herre, hafver jag funnit nåd for dina ogon, så gack icke fram om din tjånare.

Man vill håmta eder litet af vatten och två edra fotter; och hvilen eder under trådet.

Och jag vill lågga for eder ett stycke brod, att I vederkvicken edert hjårta; sedan gån I då fram båttre, forty dårfore åren I komne till eder tjånare. De sade : Gor, som du hafver sagt. (1 Mos. 18: 1—5.)

Han brottas med Jakob. Och han blef på den sidan allena. Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnan uppgick.

Och då han såg, att han icke kunde ofver- vinna honom, rorde han hans hoftsena, och strax fortvinade hans hoftsena,

Och han sade : Låt mig gå, ty morgonrodnan går upp; men han svarade: Jag slapper dig icke med mindre du vålsignar mig.

Han sade: Huru heter du? Han svarade: Jakob.

Han sade: Du skall icke mer heta Jakob utan Israel. Forty du hafver med Gud och månniskor kåmpat och hafver fått ofverhanden.

Och Jakob fragåde honom och sade : Huru heter duV Men han sade: Hvi frågar du, huru jag heter? Och han vålsignade honom dårsamma- stådes.

GUD, ETT PERSONLIGT VASEN. é5

Och Jakob kailade dot rummet Piiuel, ty jag hafver sett Gud under ausiktet, och miu sjal år frålst vorden. (1 Mos. 32: 24—30.)

Han Tisade sig for ;!?Ioses samt andra af Israel. Då stego Moses, Aron, Nadab och Abihu och de sjuttio åldste af Israel upp och sago Israels Gud; under hans fotter var såsom en skon saphir och såsom en himmel, då han klar år. (2 Mos. 24: 9, 10.)

Men icke så min tjånare Moses , hvilken uti mitt hela hus trogen år.

Muntligen talar jag med honom, och han ser Herren, såsom han år, icke genom morka ord eller liknelse; hvi hafven I då icke fruktat att tala emot min tjånare Moses? (4 Mos. 12: 7, 8.)

Och når Moses kom in uci tabernaklet, så kom molnstoden ned och stod i tabernaklets dorr och talade med Moses.

Och allt folket såg molnstoden stå' uti taber- naklets dorr och stodo upp och bugade sig, hvar och en i sitt tjålls dorr.

Och Herren talade med Moses ansikte mot ansikte, såsom en man talar med sin van.

Och Herren sade ytterligare: Si, hår år ett rum når mig; dår skall du stiga uppå klippan.

Når då min hårlighet går framom , vill jag såtta dig in i stenklyftan; och min hånd skall hålla ofver dig, till dess jag kommer framom.

Och når jag tager min hånd af dig, skall du få se mig på ryggen; men mitt ansikte kan man icke se. (2 Mos. 33: 9—11, 21—23.)

Fadern och Sonen åro tTå. s&rskilda personer. Och en rost kom ur skyn och sade: Denne år min ålskade Son; honom horen. (Luk. 9: 35.)

86 Gub, ETT PBRSOKLIGT VA9EK.

Jag har utgått från Fadern och har kommit i varlden ; åter lamnar jag vårlden och går till Fadern. (Joh. 16: 28.)

Men han, full af den Helige Ånde, sag upp mot himmelen och fick se Guds hårlighet och Jesus, stående på Gruds hogra sida, och sade: Se, jag ser himmelen oppen och Månniskosønen stå på Guds hogra sida. (Ap. 7 : 55, 56.)

Då svarade Jesus och sade till dem: Sanner- ligen, sannerligen sager jag eder: Sonen kan intet gora af sig sjålf, utan hvad han ser Fadern gora; ty allt hvad han gor, det gor likaledes ock Sonen.

Ty Fadern ålskar Sonen och visar honom allt hvad han sjålf gor, och han skall visa honom storre verk an dessa, på det att I mån forundra eder. (Joh. 5: 19, 20.)

Hvilken, alldenstund han år hans (Guds) hårlig- hets återsken och hans våsendes afbild och bar allt med sin makts ord, har, sedan han genom sig sjålf verkstålt en rening från synderna, satt sig på Majeståtets hogra sida i hojden. (Ebr. 1 : 3.)

Varen så till sinnes, som Kristus Jesus var, hvilken, då han var i Guds skepelse icke aktade såsom ett rof att vara jåmlik Gud, utan utblottade sig sjålf och antog en tjånares skepelse och vardt lik månniskor och i åthåfvor funnen såsom en manniska; han odmjukade sig sjålf och vardt lydig intill do den, ja intill korsets dod. (Fil. 2 : 5 — 8.)

Den Helige Ånde ^r en person sårsklld firån Fadern och Sonen. Men når Hugsvalaren kommer, hvilken jag skall sånda eder ifrån Fadern, sanningens Ånde, som utgår från Fadern, han skall bara vittnesbord om mig. (Joh. 15: 26.)

Men Hugsvalaren, den Helige Ånde, hvilken Fadern skall sånda i mitt namn, han skall låra

GUD, ETT PERSONLIGT VASEN. 87

eder allt och påminna eder allt hvad jag har aagt eder. (Joh. 14: 26.)

De tre persouerna i gndomen Uro ett i Tisdom, knnskap och makt. Få det att alla må vara ett. såsom du, Fader, i mig och jag i dig, att ock de må vara ett i oss, på det att varlden må tro, att du har sandt mig.

Och jag har gifvet dem den harlighet, som du har gifvit mig, på det att de må vara ett, såsom vi åro ett, jag i dem och du i mig. (Joh. 17 : 21, 22.)

Andarnes Fornttillvaro.

Kristas ågde en f^rattillTaro hos Fadern.

I begyunelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

Och Ordet vardt kott, och han bodde bland oss, full af nåd och sanning, och vi skådade hans harlighet. (Joh. 1 : 1, 14.)

Hvad då om I fån se Månniskosonen uppstiga dit, dår han forr var? (Joh. 6: 62.)

Jag har utgått från Fadern och har kommit i rårlden ; åter låmnar jag varlden och går till Fadern. (Joh. 16: 28.)

Och nu, Fader, forhårliga du mig hos dig sjalf med den harlighet, som jag hade hos dig, forr an varlden var. (Joh. 17: 5.)

Hvilken val var forut beståmd fore vårldens grundlåggning, men i de yttersta tiderna blifvit uppenbarad for eder skull. (1 Petr. 1: 20.);

Och ingen har farit upp i himmelen utom den som for ned från himmelen, Månniskosonen, som ar i himmelen. (Joh. 3: 13.)

BB ÅNDARNES FORUTTILLVARO.

M.&nni(ili.auH giidomliga ursprung. Mina albkade, vi åro uu Guds barn, och det ar icke ånnu uppenbart livad vi skola varda, men vi veta, att nar han varder uppenbar, skola vi blifva lionom lika, ty vi skola se honom såsom han år. (1 Joh. 3: 2.)

Vidare, vi hade våra kottsliga fader, som agade oss, och for dem hade vi forsyn; skola vi då icke mycket mer vara andarnes Fader under- dåniga, att vi må lefva? (Ebr. 12: 9.)

Ty stoftet maste åter komma till jord igen, såsom det varit hafver, och anden till Gud igen, den honom gifvit hafver. (Pred. 12: 7.)

Och Herrens ord skedde till mig och sade: Jag kande dig, forr an jag tillredde dig i moder- lifvet, och utkorade dig, forr an du af modern fodd vardt, och satte dig till en profet ibland många folk. (Jer. 1: 4, 5.)

Hvar var du då jag grundade jorden? Sag mig.

Då morgonstjårnorna tillsammans lofvade mig, och alla Guds barn frojdade sig. (Job. 38: 4, 7.)

Utvalda f<&re Tiirldens grundlag^^niiig.

Vålsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som har vålsignat oss med all andelig vål- signelse i det himmelska, i Kristus; såsom han har utvalt oss i honom fore v'arldens grundlåggning, att vi skulle vara helige och ostraffliga infor honom, och i kårlek forut beståmt oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas vålbehag. (Ef. 1: 3—5.)

I hopp om evigt lif, hvilket Gud, som icke kan Ijuga , från eviga tider har utlofvat (Tit. 1: 2.)

ANDARNES FORUTTILLTARO. 89

liåirjnugarna ^gde knnskap diiroiii. Och

då han gick dår fram, fick han se en man, som var blind ifrån fodeisen.

Och hans lårjungar fragåde honom, sagande: Rabbi, hvilken har syndat, denne eller hans for- åldrar, så att han skulle fodas blind? (Joh. 9: 1, 2.)

Anden liknar den naturliga lekamen.

Det var sådt en naturlig kropp, det uppstår en andlig kropp. Det gifves en naturlig kropp, och det gifves en andlig kropp. (1 Kor. 15: 44.)

Sen mina hånder och mina fotter, att det år jag sjålf; tagen på mig och sen. Ty en ånde har icke kott och ben, såsom I sen mig hafva. (Luk. ^4: 39.)

Jag kånner en man i Kristus, hvilken for fjorton år sedan — om han var i kroppen eller utom kroppen, det vet jag icke. Gud vet det — vardt uppryckt ånda till tredje himmelen.

Och jag vet, att densamme — vardt uppryckt till paradiset och horde outsågliga ord, hvilka ingen månniska får utsåga. (2 Kor. 12: 2 — 4.)

Anden år ododlig. Och då det brot det

femte inseglet, såg jag under altaret de månniskors sjålar, som hade blifvit slaktade for Guds ords skull och for det vittnesbords skuU, hvilket de hade.

Och de ropade med hog rost och sade : Huru lange, du helige och sannskyldige Herre, drojer du att doma och att håmnas vart blod på dem som bo på jorden?

Och åt hvar och en af dem vardt gifven en hvit fotsid klådnad, och dem vardt sagt, att de ånnu en liten tid skulle gifva sig ro, till dess talet blifvit fuUt jåmvål af deras medtjånare och brSder, hvilka skulle blifva dodade såsom de. (Upp. 6: 9 — 11.)

90 ANDÅRNES FORUTTILLVARO.

Ocb de anglar, som icke behollo sitt furstdome, utau ofvergåfvo sitt eget hem, dem har han med eviga bojor i morker forvarat till den stora domens dag. (Jud. 6.)

Ty detta forgangliga maste iklada sig oforgang- lighet, och detta dodliga iklada sig ododlighet.

Men nar detta forgangliga har iklådd sig oforganglighet, och detta dodliga har ikladd sig ododlighet, da skall det ord fullbordas, som år skrifvet: „Doden år uppslukad i seger." (1 Kor. 15: .53, 54.)

Kristi Forsoning.

Fdratsågelser d&rom. Men han år sargad for våra missgårningars skull och slagen for våra synders skull; nåpsten ligger uppå houom, på det att vi skulle frid hafva, och genom hans sar åro vi helade.

Vi gingo alla uti villfarelse såsom får, hvar och en såg uppå sin våg; men Herren kastade alias våra synder uppå honom.

Men han år tagen utur ångest och dom ; bo kan uttala hans lifslångd? Ty han år bortryckt utaf de lefvandes land, då han for mitt folks miss- gårningar plågad var.

Dårfore att hans sjal arbetat hafver, skall han få se sin lust och nog hafva; och genom sin kunskap skall han, min tjånare, den råttfårdige, många rått- fårdiga gora, ty han bar deras synder.

Dårfore vill jag gifva honom ganska mycket till byte, och han skall hafva de starka till rof; dårfore att han gaf sitt lif i doden och vardt ogår- ningsmån lik råknad och mångas synder bar och bad for ofvertrådarne. (Es. 53: 5, 6, 8, 11, 12.)

KRISTI FORSONING. 91

Dagen dårefter såor Jobannes Jesus komma till honom och sade: Se, Guds Lam, som borttager vErldens synd ! (Job. 1 : 29.)

Kristus f ftriitbeståmd som ett offer f^re Tilridens grnndl^ggning. Jag ar den gode berden. Den gode berden låter sitt lif fur faren. (Job. 10: 11.)

Vetande, att I icke med forgangliga ting, silfver eller guld, bafven blifvit återlosta från edert fåfångliga, fådernearfda lef verne, utan med Kristi dyra blod, såsom ett felfritt ocb obesmittadt lams, bvilken val var forut bestamd fore varldens grund- låggning, men i de yttersta tiderna blifvit uppen- barad for eder skull, som genom bonom tron på Gud, bvilken bar uppvackt bonom från de doda ocb gifvit bonom barligbet. på det att I skullen bafva tro ocb bopp till Gud'. (1 Petr. 1 : 18—21.)

Ocb alla som bo på jorden skola tillbedja det, de bvilkas namn från varldens grundlåggning icke aro skrifna i det slaktade Lammets lifsbok. (Upp. 13: 8.)

Blygs dårfore icke for vår Herres vittnesbord, ej beller for mig, bans fange, utan lid afven du for evangelium efter Guds kraft, som bar frålst oss ocb kallat oss med en belig kalielse, icke efter våra garningar, utan efter sitt eget beslut ocb den nåd, som ar oss gifven i Kristus Jesus från eviga tider, men som nu bar blifvit uppenbar genom vår JFrålsares, Jesu Kristi, uppenbarelse, bvilken bar tillintetgjort doden ocb i Ijuset framburit lif ocb oforgångligbet genom evangelium. (2 Tim. 1 : 8 — 10.)

Den nrsprnngliga eller s. k. arfsyndeu f<>rsonad. Ty emedan doden kom genom en månniska, så koin ock genom en manniska de dodas uppståndelse.

92 KRISTI FORSONING.

Ty såsom alla do i Adam, så skola ock alla i Kristus goras lefvaude. (1 Kor. 15: 21, 22.)

Dårfore, såsom genom en månniska synden har kommit i varlden och genom synden doden, och doden så har kommit till alla måuniskor, emedan de alla hafva syndat. —

Såsom nu dårfore genom en ofvertrådelse for- domelse kom ofver alla månniskor, så har ock genom en råttfardighet råttfårdiggorelse till lif kommit ofver alla månniskor.

Ty såsom genom den ena månniskans olydnad de många hafva blifvit gjorda till syndare, så skola ock genom den enes lydnad de många goras rått- fardiga. (Rom. 5: 12, 18, 19.)

Och dårfore år han mediare for ett nytt forbund, på det att, sedan dod har skett till återlosning från ofvertrådelserna under det forrå forbundet, de kallade skulle få det eviga arfvets lofte.

Ty dår ett testamente år, dår år det nod- våndigt, att deus dod, som har gjort testamentet, tillkommer, ty ett testamente blifver giltigt genom doden, enår det aldrig har någon kraft, så lange den lefver, som gjorde testamentet.

Och nåstan allt renas enligt lagen med blod, och utan blodsutgjutelse sker ingen forlåtelse. (Ebr. 9: 15—17, 22.)

Men den som en liten tid varit mindre an ånglarne, Jesus, se vi for dodens lidandes skull kront med hårlighet och åra, på det att han af Guds nåd skulle smaka doden for alla. (Ebr. 2: 9.)

Och han år forsoningen for våra synder, men icke allenast for våra, utan ock for hela vårldens. (1 Joh. 2: 2.)

Och de sjongo en ny sang, sågande: Du år vardig, att taga boken och bryta hennes insegel,

KRISTI FORSONING. 93

ty du har blifvit slaktad och har kopt oss åt Gud med ditt blod utur alla stammar och tungomål och folk och folkslag. (Upp. 5: 9.)

Fdr^oniugen utverkar f<&rlåtelse fftr personliga ofvertradelser blott på Tissa Tillkor. Om vi saga, att vi hafva gemenskap med honom, och vandra i morkret. så Ijuga vi och gora icke sanningen.

Men om vi vandra i Ijuset, såsom han år i Ijuset, bå hafva vi gemenskap inbordes, och Jesu Kristi, hans Sons. blod renar oss från all synd. (1 Joh. 1: 6, 7.)

Och likasom Moses upphojde ormen i oknen. så maste Månniskosonen varda upphojd, på det att hvar och en som tror på honom icke må forgås utan hafva evigt lif. (Joh. 3: 14, 1.5.)

Ty fordenskuU arbeta vi och varda forsmådade, att vi hoppas på den lefvande Guden, hvilken år alla månniskor.^ frålsare, i synnerhet de troendes. (1 Tim. 4: 10.)

Så hafven nu akt på eder sjålfva och på hela lijorden. i hvilken den Helige Ånde har satt eder till biskopar, att vårda Guds forsamling, hvilken han har forvårfvat sig med sitt eget blod. (Ap. 20: 28.)

Och då han vardt fullkomnad , blef han for alla dem som lyda honom en orsak till evig fråls- ning. (Ebr. .o: U.)

Barns Vålsignande.

Spiida barn skola Tålsignas. Och de

buro fram barn till honom, att han skulle taga på

94 BARNS VALSIGNANDE.

dem, men larjungarne nåpste dem som framburo dem.

Och når Jesus sag det, vardt han misslynt och sade till dem: Låten barnen komma till mig och formenen dem icke; ty sådana horer Gruds rike till.

Sannerligen sager jag eder : Hvilken som icke mottager Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig dår in.

Och han tog dem upp i famnen och lade hån- derna på dem och vålsignade dem. (Marc. 10: 13 — 16.)

Anmårkningar. — Att dopa eller bestanka spåda barn ar ett månniskobud, f<jr hvilket man icke kan finna det minsta bevis i den heliga skrift.

Curcellæus skrifver: „Spada barns dop var under de tvenne forstå århundraden efter Kristus alldeles okåndt . . . Sedan att dopa spada barn infordes ej forr an i det tredje århundradet efter Kristus. Fore den tiden finner man ej det minsta spår daraf, ocb det infordes utan befallning från Kristus."

Den beryktade biskopen Jeremy Taylor sager: „Att, for- medels Kristi handling, att viilsigna barnen, soka bevisa, det spada barn skola diipas, ar fafangt, emedan det beviear ingen- ting annat an att ej några biittre argument till forsvar for barn- dopet kunna framdragas; och man kommer snarare daraf till den ofvertygelsen, att Kristus viilsignade spada barn, men han dopte dem ej. Spada barn bora foljaktligen ej dopas."

Herrens Nattvard.

Påbjuden $>>o]ii en åminnelse om Kristas.

Och når stunden var inne, satte han sig till bords och de tolf apostlarne med honom, och han sade till dem: Jag har hogeligen åstundat åta detta påskalam med eder. forr ån jag lider; ty jag sager eder, att jag icke mer skall åta dåraf, forr ån det varder fullkoranadt i Gruds rike.

Och han tog en kalk, tackade och sarle: Tagen honom och skiften eder emellan; ty jag sager eder,

HERRENS NATTVARD. 95

att jag icke skall dricka af vintrådets frukt, forr an Gruds rike kommer.

Och han tog ett brod, tackade och brot det och gaf dem, sågande: Detta ar min lekamen, som for eder varder utgifven. Goren detta till min åminnelse.

Sammalunda tog han ock kalken efter mål- tiden, sågande: Denna kalk år det nya forbundet 1 mitt blod, som for eder varder utgjutet. (Luk. 22: 14—20.)

Den ar ett beligt sakrament. Och tackade och brot det och sade: Tagen, åten. Detta år min lekamen, som brytes for eder; goren detta till min åminnelse.

Sammalunda tog han ock kalken efter måltiden och sade: Denna kalk år det nya forbundet i mitt blod; goren detta, så ofta I dricken, till min åminnelse.

Ty så ofta I åten detta brod och dricken denna kalk, forkunnen I Herrens dod, till dess han kommer.

Dårfore, hvilken som o vårdigt åter detta brod eller dricker Herrens kalk, han varder saker på Herrens lekamen och blod.

Men profve en månniska sig sjålf, och åte så af brodet och dricke af kalken.

Ty den som ovardigt åter och dricker, han åter och dricker sig sjålf en dom, emedan han icke domer rått om Herrens lekamen.

Dårfore åro ock bland eder många svaga och sjuka, och många åro afsomnade.

Dårfore, mina broder, når I kommen tillsamman for att åta, så vanten på hvarandra.

Men år någon hungrig, så åte han hemma, på det att I icke mån sammankomma till dom. Om det ofriga vill jag forordna, når jag kommer. (1 Kor. 11: 24—30, 33, 34.)

96 HERRENS NATTVARD.

Helighålleu af apoistlarna. Ocli hvar dag voro de standigt och. endrågtigt i templet och broto brod i hemmen och åto med hvarandra i frojd och hjartats enfald och prisade Grud. (Ap. 2: 46.)

Fralsning for de doda.

Jesu ldf%e till rttfTaren på korset. Och

han sade till Jesus: Herre, kom i hag mig, då du kommer i ditt rike.

Och Jesus sade till honom: Sanuerligen sager jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset. (Luk. 23: 42, 43.)

Jesu ånde bes5kte dodsriket medan hans lekanien låg i grafven. Men Maria

stod och gråt utanfor grafven. Under det hon nu gråt, lutade hon sig in i grafven och fick se två angl ar i hvita klåder, sittande, den ene vid huf- vudet, den andre vid fotterna, dår Jesu kropp hade legat.

Och dessa sade till henne: Kvinna, hvarfor gråter du? Hon sade till dem: De hafva tagit bort min Herre, och jag vet icke hvar de hafva lagt honom.

Och når hon hade sagt detta, vånde hon sig om och fick se Jesus stå dår, och hon visste icke att det var Jesus.

Jesus sade till henne: Maria! Hon vånde sig om och sade: Rabbuni! det år måstare.

Jesus sade till henne: Ror icke vid mig; ty jag har ånnu icke uppfarit till min Fader, men gå till mina broder och sag dem: Jag far upp till min Fader och eder Fader och till min Grud och eder Gud. (Joh. 20; 11—14, 16, 17.)

FRÅLSNING FOR DE DODA. 97

Hans mission i d5dsriket. Ty afven Kristus led en gang for synder, rattfardig for orått- fårdiga; på det att han skulle fora oss till Gud, val till kottet dodad, men lefvandegjord till anden, i hvilken han ock gick åstad och predikade for andarne i fångelset, som fordom icke trodde, nar Guds långmodighet bidade i Noas dagar, då arken byggdes, i hvilken få, det ar åtta sjålar blefvo frålsta genom vatten. (1 Petr. 3: 18 — 20.)

Ty dårfore har evangelium blifvit predikat åfven for de doda, att de val måtte i likhet med månniskor domas till kottet, men i likhet med Gud lefva till Anden. (1 Petr. 4: 6.)

Jesu verksamhet bland de dOda n>rat- sagd. Sannerligen, sannerligen sager jag eder: En stund kommer och år redan inne, då de doda skola hora Guds Sons rost, och de som hafva hort henne skola lefva. (Joh. 5: 25.)

Att de skola tillhopa sarakas såsom ett knippe till gropen och skola inneslutne varda uti fånga- huset och efter lang tid åter besokte varda. (Es. 24: 22.)

Jag Herren hafver kallat dig i råttfårdighet och fattat dig vid handen och bevarat dig och hafver gifvit dig till ett forbund i folket, hednin- garne till ett Ijus; att du skall oppna de blindas ogon och fora fångarne utur fångelse och dem, som sitta i morkret, utur fångahuset. (Es. 42 : 6, 7.)

Herrens, Herrens Ånde år med mig, dårfore hafver Herren smort mig; han hafver sandt mig till att predika for de elånda, till att forbinda de forkrossade hjårtan, till att predika de fångar for- lossning och de bundna oppning. (Es. 61: 1.)

6

\)H FRÅLSNING FOR DE DODA.

Han skall for manniskorna bekSnna och saga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig år åunu for litet skett.

Han hafver forlossat min sjal. att bon icke skulle komma i fordarf; utan mitt lif skulle få se Ijuset.

På det han skall håmta hans sjal igen utur fordårfvet; och Han upplyser honom med de lef- vandes Ijus. (Job 33: 27, 28, 30.)

Ty du skall icke låta min sjal uti helvete och icke tillstådja att din Helige ser forgångelse. (Ps. 16: 10.)

Dop f&r de cl4^da. Hvad skulle eljes de gora, som låta dopa sig ofver (for) de doda? Om i allmånhet doda icke uppstå, hvarfore låta de då dopa sig ofver (for) de doda? (1 Kor. 15: 29.)

Anmarkningar. — Professor A. Hinderkopen, en tysk histo- riker, sager: „I det andra och tredje århundradet trodde alla de olika afdelninparna af den kristna kyrkan, for sa vidt som deras uppteckningar gifva oss upplysning, att Kristus predikade till de hadangångna andama." (Haleys Discrepancies of the Bible.)

Biskop Aliard sager: „Jag forstår desea ord: (1 Petr. 3: 19) att antyda att Jesus, under det hans lekamen låg i grafven, gick till den plats hvarest de hadangångna andarna forvarap, och att han dårstiides forkunnade sitt frålsningsverk — att han i verklig- heten dår predikade frålsning for de hadangångna andama, som vågrade att lyssna till Guds rost, når hans beslut om synda- floden forkunnades for dem."

Bonen.

Bonens nj^d^iindiglietoehverkan. Bedjen, och eder skall varda gifvet; soken, och I skolen finna; klappen, och eder skall varda upplåtet; ty hvar och en som beder,^,han får, och den som soker,

BONEN. 99

han finner, och for den som klappar varder upp- låtet. (Matt. 7: 7, 8.)

Vaken och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden ar villig, men kottet år svagt. (Matt. 26: 41.)

Sannerligen, sannerligen sager jag eder : Allt hvad I bedjen Fadern i mitt namn, det skall han gifva eder.

Hittills hafven I icke bedt om något i mitt namn. Bedjen, och I skolen få, på det att eder glådje må vara fullkomnad. (Joh. 16: 23, 24.)

Alltid tackande Gud och Fadern for allt i vår Herres Jesu Kristi namn. (Ef. 5: 20.)

Ar någon bland eder sjuk, han kalle till sig forsamlingens åldste, och de bedje ofver honom, smorjande honom med olja i Herrens namn.

Och trons bon skall rådda den sjuke, och Herren skall återstålla honom ; åfven om han har begått synder, varder det honom forlåtet.

Bekånnen dårfore for hvarandra edra ofver- trådelser och bedjen for hvarandra, på det att I mån varda helade. En råttfårdig mans bon formår mycket, dår hon år i verksamhet.

Elias var en månniska. af samma natur som vi, och i en bon bad han, att det icke skulle regna, och det regnade icke på jorden i tre år och sex månader.

Och han bad åter, och himmelen gaf regn, och jorden frambragte sin frukt. (Jak. 5: 14 — 18.)

Och som tid var till att offra spisoffer, gick profeten Elias fram och sade: Herre Abrahams Grud, Isaks och Israels, låt i denna dag knnnigt varda, att du år Grud i Israel, och jag din tjånare, och att jag allt detta efter ditt ord gjort hafver.

1 00 BONEN.

Hor mig, Herre, hor mig, att detta folket ma veta. att du Herre år Gud; att du sedan må om- vånda deras hjårta.

Då foll Herrens eld ned och uppbrånde brånne- offret, veden, stenar och jord och uppslickade vattnet i grafven. (1 Kon. 18: 36—38.)

Och då de hade bedit, skakades rummet, dar de voro forsamlade, och de blefvo alla uppfylda med den Helige Ånde och talade G-uds ord med frimodighet. (Ap. 4: 31.)

Då dref Petrus ut dem alla och foll på sina knan och bad och vande sig till kroppen och sade : Tabita, stå upp, Och hon oppnade sina ogon, och når hon fick se Petrus, satte hon sig upp. (Ap. 9: 40.)

I Cesarea var en man, vid namn Kornelius, en hofvitsman vid den så kallade Italienska krigs- skaran, from och gudfruktig med hela sitt hus, gifvaude raånga alraosor åt folket och bedjande till Gud alitid.

Han såg tydligen i en syn, ungefår vid nionde timmen på dagen, en Guds ångel komma in till honom och saga till honom: Kornelius!

Och han faste ogonen på honom och vardt forfårad och sade : Hvad år det, Herre ? Och denne sade till honom: Dina boner och dina almosor hafva uppstigit till hågkomst infor Gud. (Ap. 10: 1 — 4.)

Men om någon af eder har brist på vishet, han bedje dårom af Gud, som i enfald och utan forebråelser gifver åt alla; och hon skall varda honom gifven.

Men han bedje i tro, icke tviflande ; ty den som tviflar år såsom hafvets våg; som af vådret drifves och kastas.

Ty en sådan månniska tanke icke, att hon kan få något af Herren. (Jak. 1. 5 — 7.)

101

Den patriarkalska Åktenskapsordningen.

Herrens erkannande af patriarkalskt åktenskap och lagar angående detsamma.

Och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiske tjånste- kvinua Hagar och gaf henne Abram sin man till hustru, sedan de hade bott tio år i Canaans land. (1 Mos. 16: 3.)

Och skall foroka din sad såsom stjårnorna på himmelen och skall gifva din sad alla dessa lander; och igenom din sad skola alla folk på jorden val- signade varda; darfore, att Abraham hafver varit min rost horig och hafver hållit mina seder, mina bud, mina stadgar och min lag. (1 Mos. 26: 4, 5.)

Gifver hon honom en annan, så skall han icke forvågra denna hennes kost, klader och aktenskaps- plikt. (2 Mos. 21: 10.)

Och Moses samtyckte att blifva når den mannen. Och han gaf Moses sin dotter Zipora. (2 Mos. 2: 21.)

Och Mirjam och Aron talade emot Moses for hans hustrus skull, den Ethiopiskan, som han till hustru tagit hade; dårf5re att han en Ethiopiska hade till hustru tagit. (4 Mos. 12: 1.)

Skall ock ingen skokoson komma i Herrens forsamling, ja ock efter tionde led, utan skall platt intet komma i Herrens fCJrsamling. (5 Mos. 23: 2.)

Når broder bo tillhopa, och en dor utan barn, så skall den dodas hustru icke taga> någon fråm- mande man utantill; utan hennes svåger skall ingå till henne och taga henne till hustru och uppfylla svågerplikten emot henne. (5 Mos. 25 : b.)

Om någon hafver två hustrur, en som han kår hafver, och en som han hatar, och de foda honom

102 DEN PATRIARKALSKA ÅKTENSKAPSORDNINGEN.

barn, både den kara och den okara, så att det forstfodda år den okåras ; och tiden kommer, att han skall at sitt barn utskifta arfvet, så kan han icke gora den kåras son till forstfodde son for den okåras forstfodda son; utan han skall erkånna den okåras son for forstfodde sonen, så att han gifver honom dubbelt af allt det på fårde år; forty den- samma år hans forstå kraft, och honom horer forst- fodsloråtten till. (5 Mos. 21: 15—17.)

Och David tog ånnn flera hustrur och frillor i Jerusalem, sedan han var kommen ifrån Hebron ; och honom vordo ånnu flera soner och dottrar fodde. (2 Sam. 5: 13.)

Då sade Nathan till David: Du år den mannen. Så sager Herren Israels Grud: Jag hafver smort dig till en konung ofver Israel och hafver frålst dig utur Sauls land och hafver gifvit dig din herres hus, dårtill hans hustrur i din famn, och hafver gifvit dig Israels hus och Juda; och år det icke neg, vill jag ånnu det och det gSra dig dårtill. (2 Sam. 12: 7, 8.)

Dårfor att David gjort hade det Herranom Ijuft var och var icke viken ifrån det Han honom bjod, så lange han lefde, forutom i den handeln med Uria, den Hetheen. (1 Kon. Ib: 5.)

Och Joas gjorde det Berranom vål behagade, så lange pråsten Jojada lefde.

Och Jojada tog honom två hustrur, och han fodde soner och dottrar.

Och Jojada vardt gammal och matt af alder och blef ådå och var hundrade och trettio år gammal, då han blef dod.

Och de begrofvo honom uti Davids stad ibland konungarne, dårfore att han hade gjort vål med Israel och med GKid och hans hus. (2 Kron. 24: 2, 3, 15, 16.)

DEN PATRIARKALSK A ÅKTENSKAPSOBDNINGEN. 103

Ocli Gideon hade sjuttio soner, som utaf hans lander komne voro ; ty han hade många hustrur. (Dom. 8: 30.)

Och på den tiden skola sju kvinnor fatta en man och saga: Vi vilja sjalfva foda och klada oss; allenast låt oss namnas efter ditt namn, att vår forsmadelse må ifrån oss tagen varda.

Uti den tiden skall Herrens telning vara kår och kostelig, och jordens frukt hårlig och skon med dem, som behållne blifva i Israel. (Es. 4: 1, 2.)

Horen mig, I som efter råttfårdighet faren, I som Herren soken; sen uppå klippan, dådan I af- huggne åren, och uppå brunnsgropen, dådan I utgrafne åren.

Sen uppå Abraham, eder fader, och Sara, den eder fodt hafver; ty jag kailade honom, då han ånnu ensam var, och vålsignade honom och for- merade honom. (Es. 51: 1, 2.)

De svarade och sade till Honom: Abraham år vår fader. Jesus sade till dem: Voren 1 Abrahams barn, så gjorden I Abrahams gårningar. (Joh. 8: 39.)

Anmarkningar. — I ett verk kallat „Thelyphthora-', som for omkring ett hundra år sedan blef utgifvet i London af den larde d:r Martin Madan, finna vi talrika ojåfaktiga argument och hi- storiska citat angående detta amne, men det inskrånkta utrymmet tillåter oss ej att anfora flera an foljande utdrag :

„Polygami praktiserades antagligen mycket allmant bland de forstå kristna . . . Samma forhallande tyckes åfven hafva ■varit rådande lang tid efter dem, ej blott bland folket, utan åfven bland prasterskapet; ty omkring år 335 e. K. utfårdade biskop Sylvester ett påbud, att hvarje prast skulle hafva blott en hustru . . . Det bevises i Seldens „Uxor Hæbraica ' att poly- gami var tillåtet ej blott bland judarna, utan åfven bland de flesta nationer på jorden (1 Del sid. 192^.

Judarne och grekerna hade for sed att åkta tva eller tre, ja, åfven flera hustrur samtidigt (sid. 244).

„Josephus sager, att det var seden bland judarne att lefva tillsamman med ett flertal" (sid. 392).

104 DEN PATRIARKALSKA AKTENSKAPSORDNINGEN.

„Langt från att Jesus någonsin fordomde polygami, hvilket man antager att han som en ny lagstiftare gjorde, sa namde han det aldrig" (sid. 306).

,.Våra ledande reformatorer Luther, Melanchton, Bucer, Zuinglius m. fl. forklarade enståmmigt, efter ett sammantråde i Wittenberg for att behandla frågan: „om det var motstridande den gudomliga lagen att en man hade tvenne hustrur på en gang?" att „det icke var" — ocli på denna auktoritet tog land- grefven Philip af Hessen en andra hustru medan den forstå ånnu lefde" (sid. 212).

Naldius, den framstående danska teologen, som lefde i det 17:de århundradet, sager: „de forstå kristna, som voro polyga- mister, syndade ej infor Gud, emedan de lefde under en sårskild hushållning."

Zuinglius sager: „Apostlarna instiftade ej någon ny lag an- gående polygami, men låmnade den såsom de funno den."'

Tionde.

Abrabam gaf tionde af allt byte. Men

Melkisedek, konung i Salem, bar fram brod oc-h vin, och han var den hogste Guds pråst.

Och valsignade honom och sade : Vålsignad vare du Abraham for Gud den hogste, den himmel och jord tillhorer.

Och lofvad vare Gud den hogste som dina fiender beslutit hafver i din hånd. Och honom gaf Abram tionde af allt byte. (1 Mos. 14: 18—20.)

Och denne stenen, som jag upprest hafver till en vård, skall varda ett Guds hus ; och allt det du mig gifver, det vill jag gifva dig tionde af. (1 Mos. 28: 22.)

NOdvandigbeten af tiondelagens app- fyllande. All tionde i landet, bade af landets sad och af frukten af tran, hor Herren till och skall vara helig Herranora.

Och allt tionde af få och får och af allt det under staf går, det år en helig tionde Herranom. (3 Mos. 27: 30—32.)

TIOKDE. 105

Du skall alla år afskilja tionden af all din sads frukt, som utaf din åker kommer. (5 Mos. 14: 22.)

Och jag fornam, att Leviternas delar voro dem icke gifna; for hvilken sak Leviterna och fångarne voro bortflydda, hvar till sin åker till att arbeta.

Då straffade jag ofverstern och sade: Hvi ofver- gifva vi Guds hus? Men jag forsamlade dem och satte dem i sitt rum.

Och hela Juda lat komma fram tioude af sad, vin och olja i dråtseln. (Neh. 13: 10 — 12.)

Och då det talet kom ut, gåfvo Israels barn mycken forstling af sad, vin, olja, honung och alla- handa årsvåxt på marken; och allahanda tionde forde de in ganska mycket.

Forde ocksa Israels barn och Juda, som i Juda stader bodde. tionde fram af fa och får och tionde af det helgade, som de Herranom sin Oud helgat hade, och lade en hop hår och en hop dår. (2 Kron. 31 : 5, 6.)

Ty jag år Herren, den icke Ijuger; och I, Jakobs barn, skolen icke allesammans forgås.

I hafven från edra faders tid allestådes afvikit ifrån mina bud och icke hållit dem. Så omvanden eder nu till mig, så vill jag ock vånda mig till eder, sager Herren Zebaoth. Så sagen I då: Hvarut- innan skola vi omvånda oss?

Ar det rått, att en månniska besviker Gud, såsom I besviken mig? Så sagen I då: Hvarmed besvika vi dig? Med tionde och håfoffer.

Dårfore åren och I forbanuade, så att aliting forsvinner eder undan hånderna; ty I besviken mig allesamman.

Men foren mig tionden allesamman uti min tiondelada, att i mitt hus må spis vara; och be- profven mig hårutinnan, sager Herren Zebaoth; om

106 TIONDE.

jag ock icke upplater eder himmelens fonster och gjuter valsignelse ned tillfyllest. (Mal. 3: 6 — 10.)

Hedra Herren af dina agodelar och af all dia årsvåxts forstlingj så skola dina lador fuUa varda, och dina pressar med must ofverflyta. (Ord. 3 : 9, 10.)

Ve eder, skriftlarde och fariseer, I skrymtare, att I gifven tionde af mynta och dill och kummin, men hafven låtit fara det som år viktigare i lagen, nåmligen domen och barmhårtigheten och tron! Detta borde man gora och det andra icke låta. (Matt. 23: 23.)

Ty denne Melkisedek, Salems konuug, Guds, den hogstes pråst, som gick Abraham till motes, når denne återkom efter att hafva slagit konungarne, och vålsignade honom, åt hvilken Abraham ock gaf tionde af allt, och hvilken forst, efter namnets betydelse, år „råttfårdighetens konung", men sedan ock „Salems konung", det år „fridens konung".

Och de af Levi soner, som få pråsttjånsten, hafva befallning att enligt lagen taga tionde af folket, det år, af sina broder, fastån dessa åro ut- gångna af Abrahams land, men denna, som icke har sin slåktledning från dem, har tagit tionde af Abraham och vålsignat den som hade loftena.

Men utan all gensågelse får det mindre val- signelse af det storre. (Ebr. 7: 1, 2, 5 — 7.)

Forfoljelse och de trofastas Beloning.

Fdrn>ljelse f&rutsagd af Fraisareu. Och

I skolen blifva hatade af alla for mitt namns skull; men den som haller ut intill ånden, han skall varda frålst.

FORFOLJELSE OCH DE TROFASTAS BELONING. 107

Och når de forfolja eder i en stad, så flyn till en aunan; ty sannerligen sager jag eder: I skolen icke hafva genomgått Israels stader, forr ånMånnisko- sonen koramer. (Matt. 10: 22, 23.)

Då skola de antvarda eder till lidande och drapa eder, och I skolen vara hatade af alla folk for mitt namns skull. (Matt. 24: 9.)

Men fore allt detta skola de båra hånder på eder och forfolja eder och antvarda eder till synagogor och fångelser och draga eder fram for konungar och furstar for mitt namns skull.

I skolen utlåmnas åfven af foråldrar och broder och frånder och vånner, och somliga af eder skola de doda. (Luk. 21: 12, 16.)

De skola utesluta eder från synagogorua, ja, en tid kommer, då hvar och en som draper eder skall mena sig gora Gud en tjånst.

Och detta skola de gora eder, emedan de icke kånna Fadern, ej heller mig.

Detta har jag talat till eder, på det att I mån hafva frid i mig; i vårlden hafven I betryck, men varen vid godt mod: Jag har ofvervunnit vårlden. (Joh. 16: 2, 3, 33.)

TrOst till dem, »om lida forfoljelse.

Jesus svarade och sade: Sannerligen sager jag eder: Ingen år, som har ofvergifvit hus eller broder eller systrar eller fader eller moder eller hustru eller barn eller åkrar for min och evangelii skull, som icke skall få hundrafaldt igen nu i denna tiden, hus och broder och systrar och moder och barn och åkrar, under forfoljelser, och i den till- kommande vårlden evigt lif. (Marc. 10: 29, 30.)

Se, fordenskull sander jag till eder profeter och vise och skriftlårde. Somliga af dem skolen I drapa och korsfåsta, och somliga af dem skolen I

108 f6rFOLJEI.se OCH de TROFASTAS BET-ONINft.

gissla i edra syiiagogor och forfolja från den cna staden till den andra, på det att ofver eder skall komma allt rattfårdigt blod, som ar utgjutet på jorden, från den rattfårdige Abels blod intill Sakarias, Barakias' sons blod, hvilken I dråpten mellan templet och altaret. (Matt. 23; 34, 35.)

Mina ålskade, forundren eder icke ofver den glodhetta bland eder, som vederfares eder till profning, likasom hånde eder något sållsamt, utan i den man 1 deltagen i Kristi lidanden, så glådjens, på det att I ock mån glådjas och frojdas vid hans hårlighets uppenbarelse. (1 Petr. 4: 12, 13.)

Men så skola alla de, som vilja lefva gudligt i Kristus Jesus, lida forfoljelse. (2 Tim. 3: 12.)

Saliga åro de som lida forfoljelse for råttfårdig- hetens skull, ty dem horer himmelriket till.

Saliga åren I , når de forsmåda och forfolja eder och, Ijugande, saga allt ondt mot eder for min skull.

Glådjens och frojdens eder, ty eder Ion år stor i himmelen; ty sammalunda hafva de forfoljt pro- feterna, som voro fore eder. (Matt. 5: 10 — 12.)

Ja, om I an skullen lida for råttfårdighetens skull, saliga åren I. „Frukten icke, såsom de frukta, och låten icke forskråcka eder." (1 Petr. 3: 14.)

Salige åren I, når månniskorna hata eder och når de forskjuta eder och forsmåda och bortkasta edert namn, såsom vore det ondt, for Månnisko- sonens skull.

Glådjens och frojdens på den dagen, ty se, eder Ion år stor i himmelen; ty sammalunda gjorde deras fader med profeterna.

Ve eder, då alla månniskor tala vål om eder; ty sammalunda gjorde deras fader med de falske profeterna. (Luk. 6: 22, 23, 26.)

fORFOLJELSE OCH BE TROFASTAS BELONING. 109

Om I blifven sraådade for Kristi namns skull, saliga åren I. ty hårlighetens och Guds Ånde hvilar ofver eder.

Dårfore bora ock de som lida efter Gruds vilja anbefalla sina sjålar åt honom, såsom åt en trofast skapare, med goda gårningar. (1 Petr. 4: 14, 19.)

Och en af de åldste svarade och sade till mig: Hvilka åro desaa, som åro klådda i de hvita fotsida klåderua, och hvarifrån hafva de kommit?

Och jag sade till honom: Herre, du vet det. Och han sade till mig: Dessa åro de som komma ur den stora bedrofvelsen; och de hafva tvagit sina klåder och gjort dem hvita i Lammets blod. (Uppb. 7: 13, 14.)

Somliga hafva fått lida bespottelser och gisslingar och dårjåmte bojor och fångelse, blifvit stenade, ihjålsågade, satta på prof, dodade med svård, hafva gått omkring i fårskinn och gethudar, nodlidande, plågade, misshandlade, hvilka vårlden icke var vårdig, kringirrande i oknar och berg och hålor och jordens klyftor. (Ebr. 1 1 : 36—38.)

Tåliuo<ligliet under lorfftljelse. Tagen, mina broder, till foredome i lidande och i tålamod profeterna, som hafva talat i Herrens namn.

Se, vi prisa dem saliga, som tåligt hafva lidit. Jobs tålamod hafven I bort, och det slut han fick af Herren hafven I sett; ty Herren år kårleksrik och barmhårtig. (Jak. 5: 10, 11.)

Ty detta år nåd, om någon for samvetets skull infor Gud foredrager bedrofvelser, då han lider oråttvist.

Ty hvad berommelse år det. om I åren tålige, då I for edra missgårningar varden slagne? Men om 1 åren tålige, då I liden for goda gårningar, det år nåd for Gud.

110 FORFOLJELSE OCM DE TROFåSTAS BELONING.

Ty dartill åren I kailade, medan åfven Kristus har lidit for oss och låmnat oss en foresyn, på det att I skullen efterfolja hans fotspår, hvilken icke gjorde någon synd, och i hvilkens mun intet svek vardt funnet, hvilken, når han blef smådad, icke smådade igen, och når han led, icke hotade, utan ofverlåmnade det åt den som rått domer. (1 Petr. 2: 19—23.)

Orsaker till f<&rf^]jelse. Om vårlden hatar «der, så veten, att hon har hatat mig forr ån eder.

Voren I af vårlden, så ålskade vårlden sitt «get; men emedan I icke åren af vårlden, utan jag har utkorat eder ur vårlden, dårfore hatar vårlden eder.

Kommen ihåg det ord, som jag har sagt eder; en tjånare ar icke for mer ån hans herre. Hafva de forfoljt mig så skola de ock forfolja eder; hafva de hållit mitt ord, så skola de ock hålla edert.

Men allt detta skola de gora eder for mitt namns skull, ty de kånna icke den som har sandt mig. (Joh. 15: 18—21.)

Jag har gifvit dem ditt ord, och vårlden har hatat dem, emedan de icke åro af vårlden, såsom jag icke år af vårlden. (Joh. 17: 14.)

Helgelse.

Helgelse &r nOdv&ndig. Dårfore helgen eder och varen heliga; ty jag år Herren eder Grud.

Och hallen mina stadgar och goren dem; ty jag år Herren, den eder helgar. (3 Mos. 20: 7, 8.)

Faren efter frid med alla och efter helgelsen, utan hvilken ingen skall se Herren. (Ebr. 12: 14.)

HELGELSE. 111

Varen fordenskull I fuUkomlige, såsom eder himmelske Fader år fullkomlig. (Matt. 5: 48.)

Utan, såsom den helige, som har kallat eder, varen ock I heliga i all eder umgångelse.

Ty det år skrifvet: „Varen heliga; ty jag år helig." (1 Petr. 1: 15, 16.)

Affållingars Straff.

Synd mot den Helige Ånde tillgifTes icke. Sannerligen sager jag eder: Alla synder skola forlåtas månniskors barn, åfven de hådelser, med hvilka de ån må håda, men hvilken som hådar den Helige Ånde, han har icke forlåtelse till evig tid, utan han år skyldig till evig dom. (Marc. 3: 28, 29.)

Och den tjånaren, som har vetat sin herres vilja och icke beredt sig, ej heller gjort efter hans vilja, han skall straffas med många slag. (Lnk. 12: 47.)

De affallnas hopplOsa stållning. Ty dem

som en gang hafva blifvit npplysta och smakat den himmelska gåfvan och blitvit delaktiga af den Helige Ånde, och smakat det goda Guds ord och den tillkommande vårldens krafter, men sedan hafva affallit, dem år det omojligt att åter fornya till båttring, då de for sig på nytt korsfåsta och be- spotta Guds Son. (Ebr. 6: 5, 6.)

Ty om vi sjålfviljande synda, sedan vi hafva fatt sanningens kunskap, så står oss intet offer åter for synder, utan en forskråckiig forbidan af dom och nit af en eld, som skall fortSra motståndarne. (Ebr. 10: 26, 27.)

1 12 ÅFFÅLLINGARS STRAPP.

Ty om de genom var Herres och JbValsares, Jesu Kristi, kunskap hafva undkommit vårldens besmittelser, men åter låta sig insnårjas i dem och ofvervinnas, så har deras sista blifvit vårre an det forstå.

Ty det vore båttre for dem att icke hafva kant råttfårdighetens yåg, ån att, sedan de hafva lårt kånna den, vånda tillbaka från det heliga bud, som blifvit dem ofverlåmnat. (2 Petr. 2: 20: 21.)

Bocker, nåmda i Bibeln, som icke finnas i den.

Dåraf sager man uti den boken om Herrens strider: Den hoga bergklippan allt intill skyn och intill Arnons back. (4 Mos. 21 : 14.)

Då stod solen stilla och månen desslikes, till dess att folket håmnade sig på sina fiender. Ar icke detta skrifvit i den frommes bok? Så stod solen midt på himmelen och fordrojde gå ned så når en hel dag. (Jos. 10: 13)

Och befallde, att man skulle låra Juda barn bagen; si, det år skrifvet i den redliges bok. (2 Sam. 1: 18.)

Och Samuel sade folket all rikets rått och skref det uti en bok och lade dét infor Herren. Och Samuel låt allt folket ga, hvar och en i sitt hus. (1 Sam. 10: 25.)

Hvad mer af Salomo, sågandes år, och allt det han gjort hafver, och hans visdom, det år skrifvet i kronikan om Salomo. (1 Kon. 11: 41.)

BOCKER, NAMDA I BIBELN, SOM ICKE FINNAS. 113

Men konung Davids garningar, både de forstå och de sista, si, de åro skrifna ibland Samuels deu siarens garningar och ibland den profeten Nathans garningar och ibland Gads den siarens garningar. (1 Kron. 29: 29.)

Hvad nu mer af Salomo sågandes ar, både om hans forstå och om hans sista, si, det ar skrifvet uti den profeten Nathans kronika och uti Ahias profetia af Silo och uti de syner Jeddos den siarens emot Jerobeam, Nebats son. (2 Kron. 9: 29.)

Men Rehabeams garningar, både de forstå och de sista, aro beskrifne uti den profeten Semajas och i Iddos den siarens garningar och upptecknade. Och krigade Rehabeam och Jerobeam så lange de lefde. (2 Kron. 12: 15.)

Hvad nu mer af Abia sågandes år och om hans vågar och hans garningar, det år skrifvet uti den profeten Iddos historia. (2 Kron. 13: 22.)

Hvad nu mer af Josaphat sågandes år, både det forstå och det sista, si, det år skrifvet i Jehus garningar. Hananis sons, hvilka han upptecknat hafver uti Israels konungars bok. (2 Kron. 20: 34.)

Men hans soner, och summan, som under honom forsamlad var, och Guds hus byggning, si, de åro beskrifna uti historien i Konungaboken. Och hans son Amazia vardt konung i hans stalle. (2 Kron. 24: 27.)

Och om hans bon, och huru han bonhord vardt, och alla hans synder och missgårningar och rummet, dår han hojder uppå byggde och lundar och afgudar uppstålde, forr ån han odmjuk vardt, si, det år allt skrifvet ibland siarnes garningar. (2 Kron. 33: 19.)

114 BOCKER, NÅMDA I BIBELN, SOM ICKE FINNAS.

Och Jeremias jamrade sig ofver Josia; och alla sångare och sångerskor hollo deras klagovisor ofver Josua allt intill denna dag och gjorde en vedvånja dåraf i Israel. Si, det år skrifvet i de klagovisor. (2 Kron. 35: 25.)

Jag skref till eder i mitt bref, att I skullen undvika umgånge med horkarlar. (1 Kor. 5: 9.)

Att hemligheten blifvit for mig kungjord genom en uppenbarelse, såsom jag forut har i korthet skrifvit. (Ef. 3: 3.)

Och sedan brefvet har blifvit låst hos eder, så lagen, att det ock blifver låst i Laodiceernas for- samling, och att åfven I fan låsa det bref, som kommer från Laodicea. (Kol. 4: 16.)

Om dessa har ock Enok, den sjunde från Adam, profeterat, sågande: „Se, Herren kommer med sina otaliga helgon. ..." (Jud. 14.)

Emedan många hafva tagit sig fore att be- skrifva de ting, som bland oss åro fuUkomligt vissa, efter hvad de hafva meddelat oss, som af begyn- nelsen varit ogonvittnen och ordets tjånare. (Luk. 1 : 1, 2.)

Blandade Åmnen i alfabetisk Ordning.

Andliga gåfvor. 1 Kor. 12, 13 och 14 kap. Apostlar omtalas. Matt. 10: 2—4. Marc. 6: 30.

1 Kor. 12: 28. Ef. 4: 11. Apostlarnas fullmakt. Matt. 18: 18— 20. 28:18—20.

Marc. 16: 15—18. Luk. 24: 46—49. Joh. 20: 23. Apostater och ofvertradare blefvo utrotade. 4

Mos. 25: 6—18. 5 Mos. 13: 5—18. 1 Tim. 1:

19, 20.

BLANDADE AMNEN 1 ALFABETISK ORDNING. 115

Barns plikter emot foraldrar. Ef. 6: 1 — 3. 2 Mos.

20: 12. Ords. 1:8. 4: 1—4. 10: 1. 15: 20. Beblandelse med uåra blodsforvandter forbjudes.

3 Mos. 18: 6—20. ^iskopar och deras plikter. 1 Tim. 3: 1 — 7. Tit.

1: 7. Blod forbjudes att åta. 3 Mos. 17: 10—14. 3: 17.

5 Mos. 12: 16, 23—25. Ap. G. 15: 20, 29. Broders forhållande till hvarandra. Matt. 18: 15 — 17.

Luk. 17: 3, 4. Buden, de tio. 2 Mos. 20: 1—17.

Diakoner och deras plikter. 1 Tim. 3: 8 — 13. Fil. 1 : 1.

Djur, åtliga och oatliga. 3 Mos. 11 kap.

Dryckenskap , fråsseri, kif och afund m. m. for- bjudes. Luk. 21: 34. Rom. 13: 13. Oal. 5: 19—21. Ef. 5: 18. 1 Pe+.r. 4: 3.

Drommar. Job. 33: 14—17. Joel 2: 28. Matt. 1: 20. 2: 12. 27: 19. Ap. G. 2: 17.

Dåraktiga, svaga, oadla och foraktade har Gud utvalt i stallet for visa, starka, ådlingar och maktiga, på det att intet kott skall beromma sig infor Gud. 1 Kor. 1 : 26—29. Matt. 1 1 : 25, 26.

Enighct i de heliges forsamling. Ap. G. 4: 32.

Joh. 17: 20—23. Evangelium predikades for faderna. Ebr. 4:2. 1

Kor. 10: 1—5. Gal. 3: 8. Ap. G. 4: 12.

Fasta. Matt. 6: 16—18. Marc. 9: 29. Ap. G. 13: 2.

2 Kor. 6: 5. 1 Sam. 7: 6. Fattiga, huruledes de skola behandlas. 5 Mos. 15:

7—11. 1 Joh. 3: 17. Jak. 2: 15, 16. Forbannelser , som skola komma ofver dem, som

icke hålla Guds bud. 3 Mos. 26: 14-40. 5

Mos. 28: 15—68. Es. 24 kap. Jer. 11: 1—17.

116 BLANDADE ÅMNEN 1 ALFABETISK ORDNING.

Foreståndare omtalas. 1 Tim. 5: 17.

Forfoljelse maste Jesu efterfoljare lida. Matt. b:

10—12. 10: 22. Joh. 15: 20. 2 Tim. 3: 12. Forsamlingens ambetsmån. Ef. 4: 11. 1 Kor. 12: 28. Forsonlighet. Matt. 6: 14, 15. 18: 21—35. Luk.

17: 3, 4. 2 Kor. 2: 6—11. Ef. 4: 32. Kol.

3: 12, 13. Fortal forbjudes. 3 Mos. 19: 16. Ps. 50: 20, 21.

Giftermål. 1 Kor. 7 kap.

Guds rike tillhor de fattiga. Matt. 5 : 3. Luk. 6 : 20. Gåstfrihet. Ebr. 13: 1, 2. 1 Petr. 4: 9. Es. 58: 7—10.

Helige och helighet omtalas. Rom. 1: 7. 1 Petr.

1: 15, 16. 3 Mos. 11: 44, 45. 19: 2. 20: 26. Herren hor ej de ondas boner. Ps. 66: 18. Ords.

15: 29. Es. 1: 1.5. Joh. 9: 31. Hor forbjudes på det strangaste. 3 Mos. 19: 29.

20: 10—21. 5 Mos. 22: 13—30. Ap. G. 15:

20, 29. 1 Kor. 5 kap. Hunger efter att hora Herrens ord. Amos. 8:

11—14.

Inbordes karlek, ett kannetecken på Jesu sanna

larjungar. Joh. 13: 35. Israel, ett rike af pråster. 2 Mos. 19: 6. 1 Petr: 2: 9.

Jesus framtråder och predikar. Matt. 4: 17. Marc.

1: 14, 15. Luk. 3: 23. 4: 14, 15. Jesus utvåljer och utsånder sina larjungar. Matt. 4:

18—22. 10 kap Marc. 1: 16 — 20. 3: 14—19.

6: 7. Luk. 5: 1—11. 6: 13—16. 9: 1—6.

10: 1—20. Johannes doparen framtråder, predikar och doper.

Matt. 3 kap. Marc. 1: 1—8. Luk. 3: 1-22.

Joh. 1 : 19—36. 3: 23—36.

BLAKDADE ÅMNEN I ALFABETISK ORDNING. 117

Kristus kom icke for att upplosa lagen eller pro-

feterna, utan for att fullborda, Matt. b: 17. Kristus må man icke bljgas for. Marc. 8: 34 — 38. Kvinnor, goda och ouda. Ords. 31 : 30, Syr. 25

och 26 kap. Kyskhet omtalas. 1 Kor. 6: 19, 20. 1 Tim. 4: 12.

Ords. 6: 23—35. 7: 5—27. 10: 17. Syr. 9:

1 — 11. 42: 12—20.^ Kårleken till Grud består uti att hålla hans bud.

1 Joh. 5: 3.

Lathet tadlas. Ords. 6: 6—11. Syr. 22: 1, 2. Larare omtalas. Ap. G. 13: 1. 1 Kor. 12: 28.

Ef. 4: 11. Loften, huru de bora hållas. 4 Mos. 30 kap. 5

Mos. 23: 21.

Plikter af man, hustrur, barn. tjanare och hus- bonder. Ef. o och 6 kap. Pråster omtalas. 2 Mos. 19: 6, 22. Ebr. 7 kap. Pråster och profeter, som låra och spå for pen-

ningar. Mika 3: 11. Tit. 1: 10. 11. 2 Petr.

2: 1 — 3. Profeter. Mose. 5 Mos. 34: 10. — Aron. 2 Mos.

7: 1. — Samuel. 1 Sam. 3: 20. — Elia. 1

Kon. 17—21 kap. — Elisa. 2 Kon. 2—9 kap.

— Barnabas och Saulos m. fl. Ap. Gr. 13: 1. - Agabus. Ap. a. 11: 27, 28. 21: 10, 11. —

Se åfven 1 Kor. 12: 28. Ef. 4: 11. Profeter, kånnetecken på sanna och falska. 5 Mos.

13: 1—5. 18: 20, 21. Profeter, ej sånda af Gud. Jer. 14: 14. 23: 21.

27: 15. 29: 9. Profetier om Kristi forstå tillkommelse. Es. 7: 14 — 16.

0: 6, 7. 53 kap. Mika 5: 1. Sak. 9: 9.

Saligheten år forst fullkommen efter kroppens for- lossning i uppståndelsen. Rom. 8: 19 — 25. 2 Kor. 5: 1—7. Fil. 3: 20, 21. 1 Joh. 3: 2.

118 BLAND ADE AMNEN I ALFABETISK ORDNING.

Sjuka botas genom trons bon och smorjelse med

olj^ af de åldste. Jak. 5: 14, 15. Marc. 16: 18. Sjuttio aldste omtalas. 2 Mos. 24: 1, 9. 4 Mos.

11: 16, 24, 25. Luk. 10: 1. Skyddsanglar eller vaktande ånglar. 2 Kon. 6:

13—17. Ps. 91: 11, 12. Matt. 18: 10. Ap. G.

5: 19. 12: 7—11. Ebr. 1: 14. Storsta ar alias tjanare. Matt. 20: 2.5—28. 23: 11.

Marc. 9: 35. Luk. 22: 24—27. Joh. 13: 4—11.

21: 9—13. Synd emot den Helige Ånde tillgifves icke. Matt.

12: 31. Marc. 3: 29. Luk. 12: 10. Ebr. 6:

4—7. Sattet, hvarpå medlemmar upptagas i forsamlingen.

Ap. G. 2: 38—47. 8 och 10 kap.

Tungans styrsel och ratta bruk. Jak. 3: 1 — 12. Tusen år åro såsom en dag for Herren. 2 Petr. 3: 8. Ps. 90: 4.

Uppenbarelsens klippa. Matt. 16; 13, 19.

Yittnesbordets ark, tabernaklet och rokelsealtaret forvaras. 2 Mak. 2: 4 — 9.

Vålsignelser, uttalade genom profetians gåfva ofver Rebecka. 1 Mos. 24: 60. — Ofver Jacob. 1 Mos. 27: 27—29. — Ofver Esau. 1 Mos. 27: 39. 40. — Ofver Josef och hans soner och broder. 1 Mos. 48: 15, 16. 49: 1—27.

Vålsignelser for dem som hålla Guds bud. 3 Mos. 26: 3—13. 5 Mos. 11: 13—15. 28: 1—14.

Ypperliga formaningar till de helige. Rom. 12 kap. Gal. 6: 1—10. Fil. 2: 1-16. 1 Joh. 4 kap. Jak. 2 kap.

Akta makar, huru de bora lefva tillsamman. 1 Kor. 7: 1—7.

BLANDADE AMNEN I ALFABETISK ORDNING. 110

Åldste omtalas. 2 Mos. 19: 7. 3 Mos. 4: 15. 1 Sam. 15: 30. Ap. (r. 11; 30. 14: 23. 15: 4. 20: 17. Jak, 5: 14.

,,Alsken edra ovånner." Luk. 6 : 27.

Anglarna frambara de heligas boner. Tob. 12: 19. Upp. 8: 3, 4.

dfverheten. Rom. 13: 1—7. Tit. 3: 1.

Kyrko-Ceremoniers TJppkomst.

Foljaude år ett utdrag ur E. Evalds tidsregister och J. L. Rohmans reformationshistoria.

Dopet forråttades ursprungligen genom ned- doppning, så att den, som framstållde sig till dop, bringades hel ocli hallen under vattnet, efter att hafva aflagt en offentlig bekånnelse. E. E. sidan 64 och 138 II Del.

Ar 112 forordnade biskop Evaristus i Rom, att ingen vigsel skulle erkånnas for giltig utan att vara forråttad af en pråst. E. E. sidan 66 II Del.

o

Ar 122 inforde biskop Alexander i Rom vig- vattnet och forordnade, att man skulle blanda vatten i vinet vid utdelandet af altarets sakrament. E. E. sidan 67 II Del.

Ar 152 befallde biskop Hyginius kyrko-in vigelse och faddrar vid dopet. E. É. sidan 69 II Del.

Ar 172 forordnade biskop Anicetus i Rom att brud och brudgum skulle vigas i kyrkorna. E. E, sidan 71 II Del.

År 230 infordes'skriftemål. E. E. sidan 81 II Del.

Ar 241 infordes helgondyrkan och forboner for de doda. E. E. sidan 83 II Del.

120 KYRKO-CEREMONIERS UPPKOMST.

Ar 252 antogs barndopet på en biskopsynod i Kartago. E. E. sidan 87 II Del.

Ar 300 inforde man altare och messa. sam- tidigt tog m^inkvåsendet sin begynnelse. E. E. sid. 97—98 II Del.

Ar 314 borjade man att uppfora praktiga kyrkor och foretaga pilgrimsresor. E. E. sidan 103 II Del.

Ar 340 begynte man att uppfora kloster. B. E. sidan 109 II Del.

Ar 400 begynte pråsterskapet att anvånda egna och dyrbara ornater, sattes i stor ara och erhoU vidstråckt makt. E. E. sidan 140 II Del.

Ar 427 borjade man att anvanda korstecknet, och utskara kors i kyrkorna. E. E. sidan 176 II Del.

Ar 500 bestamdes, att fastan skulle råcka 40 dagar fore påsk, och forordn ades det, att man under fastetiden endast skulle bruka vissa slag af fodoåmnen. E. E. sidan 177 II Del.

Ar 600 borjade pråsterskapet att anvånda messhakar. Biskoparne begynte att bruka dalma- tiska lifrockar. samt ring och staf. E. E. sidan 208 II Del.

Ar 604 forordnade biskop Sabianus i Rom att iufora kyrkklockor. E. E. sidan 211 II Del.

Ar 657 forbjod biskop Engenius pråsterskapet att lefva i åktenskap. E. E. sidan 222 II Del.

Ar 671 forordnade påfven Vitulian att bruka orgel och musik i kyrkorna, samt befallde, att det latinska språket skulle anvåndas vid gudstjånsten. E. E.^ sidan 224 II Del.

Ar 887 inforde påfven Enginius vattenprofvet. E. E. sidan 273 II Del.

INNEHALL.

Sida

Forord I

De Sista Dagars Heliges Trosartiklar VII

Kronologi IX

Evangelium: Hvad evangelium ar , 1

Det år oforånderligt 2

Kunskap dårom erhålles genom bon 2

Kunskap dårom erhålles genom lydnad ... 2

Kunskap dårom erhålles genom uppenbarelse 2

De ringa åro kallade att forkunna det ... 3

Huru myndighet erhålles 4

Ansvaret som åligga dem som åro bemyn-

digade 4

Skall predikas i hela vårlden 5

Ofverensståmmande dårmed skola alla mån-

niskor blifva domda 5

Tron: Hvad tro år 6

fluru tro erhålles 6

År grundvalen till frålsningens plan 7

Trons nodvåndighet 7

Trons kraft och verkan 7

Tro på Gud 9

Tro på Kristus 10

Tro på den Helige Ånde 11

Tro på fortsatt uppenbarelse 12

Tro och gårningar: Frålsarens vittnesbord 13

Apostlarnas vittnesbord 13

Omvandelse: Ar nodvåndig 16

Frukterna, som bora folja en sann omvån- .

delse 18

Sida

Dopet: Nodvandigheten daraf 19

Dopets afsikt 20

Hvem skall dopas? 21

Dopets sått 22

Den Helige Åndes gåfva: Den Helige Ånde

utlofvad ^ 24

Hum den Helige Ånde erhålles 25

Andens verkan 26

Gudomlig fullmakt: Nodvandigheten daraf 28

Huru fullraakt erhålles 28

Prastadomet och de andliga gåfvorna: Prasta-

domets nodvandighet 30

Pråstadomets makt 31

Profeter och apostlar 32

Ofverstepraster 32

Sjuttio kallade 32

Åldste 33

Pråster 33

Lårare 34

Diakoner 34

Andliga gåfvor 34

De sjukas helande 36

Affallet: Forutsagt 37

De inre orsakerna 38

De yttre orsakerna 40

Skulle blifva allmånt 40

Vårldens nuvarande tillstånd forutsagt ... 41

Evangeliets återgifvande : Når och huru det skulle

ske 44

Uppenbarelser: Orsaken hvarfore uppenbarelse

upphorde 45

Nodvåndigheten af uppenbarelse 45

Uppenbarelse utlofvad 46

Ett stort verk skulle utforas i de sista

dagarna 47

Underverk skola utforas i de sista dagarna 47

Hedningarnas fullhet: Evangelium taget ifrån ju-

darna och gifvet at hedningarna 49

Sida Herren skall i tidernas fullbordan uppresa ett baner bland hedningarna, hvarefter Israel åter skall blifva meddelaktigt af

evangelium 50

Israels Insamling: Loften gifna om ett evigt

arfland 51

Valsignelser lofvade åt Israel 54

Profetier angående Israels insamling 56

Hvarifrån och under hvilka forhållanden de

skola insamlas 60

Zion i de sista dagarna: Loften om Zions har-

lighet 63

Zion en tillflyktsort 64

Herren skall bo i Zion 65

Guds straffdomar i de sista dagarna: Stra£fdomar som skola ofvergå dem som forkasta

evangeliet 66

Kristi andra tlllkommelse: Profetior darom 68

Tecken, som skola foregå hans andra till-

kommelse 69

fluru han skall komma 70

Hvartill han skall komma 71

Millennium eller Kristi fredsregering på jorden : Satan skall blifva bunden och fred skall råda

på hela jorden 72

Alla tings återstållelse : AUt skall återstallas såsom

det var i begynnelsen 74

De dodas uppståndelse : Profetior och loften om

uppståndelsen 75

Verkliggjord genom Kristus 77

En forstå och en andra uppståndelse .... 78

Olika grader af harlighet 78

Den allmanna domen: Dom skall hållas efter upp- ståndelsen 79

Gud ett personligt vasen: Manniskan ar skapad i

Gruds afbild 83

Herren besoker Abraham 84

Sida

Han brottas med Jakob 84

Han visade sig for Moses samt andra af

Israel 85

Fadern och Sonen åro två sårskilda personer 85 Den Helige Ånde ar en person, sarskild

från Fadern och Sonen 86

De tre personerna i gudomen åro ett i

visdom, kunskap och makt 87

Andarnes fdruttillvaro : Kristus ågde en forut-

tillvaro hos Fadern 87

Månniskans gudomliga ursprung 88

Utvalda fore vårldens grundlaggning .... 88

Lårjungarne ågde kunskap dårom 89

Anden liknar den naturliga lekamen 89

Anden år ododlig 89

Kristi forsoning: Forutsågelser dårom 90

Kristus forutbeståmd som ett offer fore

vårldens grundlaggning 91

Den ursprungliga eller s. k. arfsynden for-

sonad 91

Forsoningen utverkar forlåtelse for person- liga ofvertrådelser blott på vissa vilkor. . 93 Barns vålsignande: Spåda barn skola vålsignas . . 93 Herrens nattvard: Påbjuden som en åminnelse

om Kristus 94

Den år ett heligt sakrament 95

Helighållen af apostlarna 96

Frålsning for de dbda: Jesu lofte till rofvaren på

korset 96

Jesu ånde besokte dodsriket, medan hans

lekamen låg i grafven 96

Hans mission i dodsriket 97

Jesu verksamhet bland de doda forutsagd . 97

Dop for de doda 98

Bonen: Bonens nodvåndighet och verkan 98

Den patriarkaislca åktenskapsordningen : Herrens er- kannande af patriarkalskt åktenskap och lagar angående detsamma 101

Sida

Tionde: Abraham gaf tionde af allt byte 104

Nodvandigheten af tiondelagens uppfyl-

lande 104

Fbrfdljelse och de trofastas betoning: Forfoljelse

forutsagd af Fralsaren 106

Trost till dem som lida forfoljelse 107

Tålmodighet under forfoljelse 109

Orsaker till forfoljelse 110

Helgelse: Helgelse ar nodvandig 110

AtTållingars stratF: Synd mot den Helige Ånde

tillgifves icke 111

De affallnas hopplosa stållning 111

Bocker, namda i bibeln, som icke finnes I den. . . 112

Blandade amnen i alfabetisk ordning 114

Kyrko-ceremoniers uppkomst 119

De sista Dagars Heliges Trosartiklar.

1. Vi tro på Gud vår evige Fader och på hans Son, Jesus Kristus, och på den Helige Ånde.

2. Vi tro, att månniskorna skola blifva straffade for sina egna synder, och ej for Adams ofver- trådelse.

3. Vi tro, att alla manniskor kunna blifva fralsta formedels Kristi forsoning, genom att åtlyda evangeliets lagar och ordinauser.

4. Vi tro, att dessa ordinanser åro :

1) Tro på Herren Jesus Kristus.

2) Båttring.

3) Dop med begrafning i vatten till syn- dernas forlåtelse.

4) flånders pålaggning for den Helige Åndes gåfva.

5. Vi tro, att man må kallas af Gud genom inspiration och ordineras af dem, som åro ratteligen bemyndigade til I att predika evangelium och for- råtta dess ordinanser.

6. Vi tro på den samma organisation , som fanns i den ursprungliga kyrkan, namligen med apostlar, profeter, evangelister, herdar, larare, diakoner o. s. v.

7. Vi tro på det eviga evangeliets krafter och gåfvor, namligen bedomande af andar, profetia, uppenbarelser, syner, helbrågdagorelse, tungomål och uttydning af tungomål o. s. v.

8. Vi tro på Guds ord, såsom det ar ned- skrifvet i bibeln, så vidt som den ar riktigt ofver- satt; vi tro också på Guds ord nedskrifvet i Mormons bok och Lårdomens och Forbundets bok.

9. Vi tro allt det som Gud har uppenbarat, allt det som han nu uppenbarar, och vi tro, att han ånnu vill uppenbara flera stora och viktiga ting, hånhorande till hans rike.

10. Vi tro på Israels verkliga insamling och de tio stammarnes återforande, att Zion skall blifva grundlagt på det vestra fastlandet (Amerika), att Kristus skall personligen regera på jorden ett tusen år, och att jorden skall blifva for.nyad och återfå den paradisiska hårligheten,

11. Vi fordra den råttigheten att oforhindrat dyrka Gud den Allsmåktige i ofverensstamraelse med hvad våra egna samveten bjuda, och forunna alla månniskor den samma råttigheten, att de må tillbedja huru, hvar och hvem de behaga.

12. Vi tro, att det år riktigt att vara konungar, presidenter och ofverhetspersoner underdåniga, och att åtlyda, ara och vidmakthålla lagarna.

13. Vi tro, att enhvar bor vara råttskaffens, sannfårdig, kysk, måttlig, vålgorande, dygdig, upp- riktig och god emot alla. Vi kunna i sanning saga med Paulus: Vi „tro allting, vi hoppas allting", vi

hafya titstått mycket och hoppas med Guds hjalp kunna „fordraga allting". Vi eftertrakta allt, hvad som år dygdigt, ålskvårdt, prisvårdt och godt.

Joseph Smith.

Kronologi.

1820. Tidigt på året hade Joseph Smith sin forstå himmelska syn och var blott 14 år gammal. Han såg två himmelska vasen: Fadern och Sonen.

1823. Den 21te September hade Joseph Smith sin andra himmelska syn, idet ångelen Moroni g'å- stade honom om natten i hårlig glans, och i synen viste honom stallet hvar uppteckningarne , hvar- efter Mormons Bok blef ofversatt, vore bevarade ifrån gamla dagar. Nåsta dag gick han till stallet och oppnade kistan och såg dem, men blef icke tillåten att taga dem.

1827. Den 22de September erholl han af samma angel nSmnda uppteckningar och under- visning med hånsyn till deras ofversattning på engelska, hvilket arbete påbegyntes strax darefter.

1829. Den 15de Maj blef Joseph Smith och Oliver Cowdery meddelat det aronska prSstadomet af ångelen Johannes den doparen, och med denna myndighet dopte de hvarandra. I Juli månad gå- stades Joseph Smith af Petrus, Jakob och Johannes, fordom Kristi apostlar, och erholl det Melkisediska pråstadomet, hvilket de sjålfva hade hår på jorden.

1830. Jesu Kristi Kyrka af Sista Dagars He- lige blef organiserat den 6te April och åldster blefvo ordinerade, den heliga nattvarden blef utdelt for forstå gangen i kyrkan och likaledes blef hånders pålåggning for den Helige Åndes gåfva utofvadt.

1834. Den 17de Februari. Det forstå presi- dentskap af tre och ett Hogråd af tolf blefvo forst organiserat.

1835. Den 14de Februari blefvo tolf apostlar utvalde, hvilka senare låmnade Kirtland for att begynna deras forstå mission.

1836. Den 27de Mars blef templet i Kirtland invigd. Den 3je April blef det gåstat af Fralsaren, Moses, Elias och Elisa — himmelska såndebud.

1837. Forstå missionarer reste till England.

1838. Grufliga forfolj eiser rasade, och många blefvo mordade genom pobelvåld.

1841. Den forstå upplagan af Mormons Bok blef tryckt.

1844. Den 27de Juni blef profeten Joseph Smith och hans broder Hyrum Smith mordade i Carthage fangeise af en pobelhop bestående af 1.50 man med svårtade ansikten och full bevapning.

1846. De helige blefvo utdrifna från Nanvoo efter en strid med pobelhopen i forsvar af hustrur, barn och agodelar.

1847. Det forstå ressallskap af helige ankom till Salt Lake City, Utah, den 24de Juli, hvar de strax begynte att anlågga stader och odla landet genom konstvattning.

1850. Den 14de Juni ankommo apostel Erastus Snow och åldsterna John E. Forsgren och Geo P. Dykes till Kopenhamn, Danmark. De voro de forstå missionårer sånda till Skandinavien, med undantag af P. O. Hanson, som anlånde några veckor forut.

1893. Templet i Salt Lake City blef invigd den 6te April och for många dagar darefter, till dess 75,000 helige hade ofvervarit invigningen. Tre andra tempel voro forut fullbordade och invigda i Utah.

BRIGHAM YOUNG UNIVERSITY

3 1197 20274 5581

1