: ^ i¥

HE^'

'* ' -*;mw

^ : ' ‘ • ••■ •

#'•

t .

IT'

».

{ :*

t r. • *' '■

'a '*.*'*

'■ ■ ■ '‘V •■’.•• V ' •

jcr*

* * *#•- >

• V

Å

A

,1 %

Mr- c

f «•

■_■• n • , ‘ *

■ tV'

'? . '■

^ ■ - ir .

- r

tt.. . t

- i.

*

> • .* '

» •

AV'3/“ ••■>

w

i. * ' ' '•'

t-- .^.''k, ■'

^ ^;'

l s 1*

W 1 ■ S;^

» .?

• • •

Vi-: '/'■

#

* ■;

; ,>.

\ >■-. ■' '■

• ^

"S ■ .

» ■• ; •

K*

if'

K

\

•

, Ia & '

Wäåå elOLOGV UBRAM

101 BURR"-'-

Digitized by the Internet Archive
in 2017 with funding from

University of Illinois Urbana-Champaign Alternates

https://archive.org/details/kritiskframstallOOsund

KRITISK FRAMSTÄLLNING AF FOGELARTERNA

UTI ÄLDEE OENITHOLOGISKA AEBETEN.

i. Museum Carlsonianum.

2. Le Vaillant, Oiseaux dAfrique.

AF

I

CARL J. SUNDEVALL.

TILL K. VET. AKAD. INLEMNAD D. 6 MARS 1857.

K Vel Åli.<d HsodI B. 2. NO i.

1

A»

%

4 ^

W

f

%

■I

%

• *

yt

♦

k

%

'^v

st

i!;' '

«

k

#

Ö’ c ‘ l

1. Spurrmans Miiseura Carlsonianum.

Sedan fiera är tillbaka liar jag sökt bestäimiia de fogelarter, sorn finnas aflnldade och
beskrifna i S^aremans ^Museum Carlsonianuin, det äldsta oriiithologiska praktverk som
blifvit publiceradt i Sverige och öfverhufvud ett af de äldre inom denna vetenskaps lit-
teratur. Det är till och med det äldsta af alla dylika, som uteslutande begagnar en no-
inenclatur efter Linneanska methoden. Arbetet utkom åren 1786 till 1789, således helt
och hållet före Lathams Index Ornithologicus, som utgafs 1790, och till en betydlig del
före Gmelins edition af Systema Naturas, hvilken är tryckt 1788; det är således citeradt
uti dessa båda arbeten, som kunna kallas den äldre ornithologiens hufvudverk, och alla
de namn uti Museum Carlsonianuin, som utmärka nya arter, äga en i denna vetenskap
ganska gammal prioritet, hvarföre de äro så mycket vigtigare att bestämma. Detta är
dock icke alltid lätt; ty ehuru en del figurer äro ganska väl tecknade, så äro andra rätt
svåra, eller nästan omöjliga att igenkänna, hvilket fel ökas genom dera origtiga uppgifter
af fäderneslandet. Inkväl hafva en stor del af figurerna blifvit rätt bestämda af nyare för-
fattare. De flesta som föreställa skandinaviska foglar äro bestämda uti Nilssons fauna,

och en stor del af de öfriga uti Gkays Genera samt Bonapartes Conspectus. Men dä

mänga bestämningar voro uppenbart origtiga och en icke obetydlig efterskörd var att
göra samt det dessutom kan vara nyttigt att äga ett register, som på ett ställe upjitager
alla arterna, med citationer af de hittills gjorda bestämningarna samt ifittclse af bevisliga
fel i uppgifterna, sä har jag ansett mig böra meddela följande lista. Den är dock ej full-
ständig, ty ännu återstå 7 figurer, hvilka det, oaktadt fleråriga bemödanden, och efter-
sökande uti de största fogelsamlingar i Europa, ej varit mig möjligt att bestämma. En
och annan af dessa kan möjligtvis föreställa arter, som ej i sednare tider blifvit hemförde

till Europa. Eör att göra dem sä mycket lättare att jemföra och igenkänna, har jag upp-

fört alla dessa 7 arternas namn [)ä ett ställe, till slut.

De flesta af originalexemplaren till de i detta arbete afliildade arterna hafva funnits
uti Vetenska[)s-Akademiens sandingar i Stockholm och många af dem hafva derifrån öfver-
gätt till nuvarande Ibiksmuseum, der de ilnnu linnas qvar. Af Presidenten (hvRLSON hade
nämligen vid [)ass 100 foglar af hans sanding blifvit donerade till Akademien, hvilka
efter hans död afhemtades år 1805. Uti den, af davarande Intendenten, C. (i^uensel, upp-
rättade förteckningen öfver dessa foglar, igenkänner man namnen [)å 58 al typerna till
figurerna i Sparrmans Museum Carlsonianuin, men ofta med liifogad anmärkning, att de
redan dä voro af mal skadade eller förstörda. Till detta sednare antal höra thy värr!
6 stycken af de 7, som ännu äro mig obekanta, eller just de som nu skulle hafva varit
0 af största värdet att äga för arternas säkra bestämmande, nämligen: Muscicapa ochracea

t

4

c. J. SUNDEVALL

(n:o 22), M. fuligiiiosa (47), Certhia undulata (34), C. ignobilis (56), Ampelis lutea (70)
och Loxia cardinalis (41). Lernningarna af dessa och mänga andra hafva, sannolikt kort
efter deras ankomst till Vetenskaps-Akademien, blifvit, såsom fullkomligen oduglige, bort-
kastade, och flera af de Ofriga hafva sedan delat samma öde. — Vidare hade flera af de
CARLSONska foglarna, genom köp, efter ägarens död, öfvergått till PAYKULLska och
GRiLL’ska samlingarna, samt med dem kommit till Riksmuseum, och ett par hafva blifvit
skänkta till Vetenskaps-Akademien af Landskamereraren S. J. Ljungh. Sålunda finnas
ännu vid Riksmuseum 22 foglar, som anses vara typer till figurer i »Museum Carl-
sonianum», nämligen ;

N:o 3. Cuculus serratus.

— 4. Sitta caffra.

— 5. Certhia melanura.

— 10. Pelicanus puuctatus.

— 17. Loxia ilamengo.

— 23. Muscicapä nigra.

— 25. Parus siiebyensis.

N:o 27. Psittacus cyaneus.

— 28. — novae zeel.

— 33. Sitta cliloris.

— 44. Ember. ruticapilla.

— 45. Tanagra capensis.

— 59. Certhia polita.

— 61. Pelicanus capensis.

X:o 63. Sterna nubilosa.

— 79. Certhia gularis.

— 80. — trochilea.

— 84. Turdus triostegus.

— 89. Loxia javensis.

— 90, 91. — ferruginosa.

— 93. Einberiza luteola.

Af dessa äro dock de flesta i dåligt skick, hvarföre en del ej länge torde kunna bevaras.

Följande förteckning upptager namnen i den ordning de i arbetet förekomma.

Hliiseiim Carlsoniaiiiim.

Fasc. Primus; 1786.

N:o 1. Lanius p omer anus, ex Germania septentrionali; = Lanius senator L. Syst.
Nat. X, 94; — omissus in Ed. XII; — L. rufus (primus) Gmel. p. 301 (iiec sp. 17, p.
303); — L. rutilus Lath. Index, n:o 12; — L. rufus Temm. Manuel I, 146.

2. Corvus clericus; Suecia; — cit. sub C. corone /S' Gmel. et Lath. — Est 0.
frugilegus juv. quod jam in Eaunm Scandin. Ed. 2:da, p. 172, monstravit Nilsson.

3. Cuculus serratus n. sp. *) ex Promont. bonm spei. — Eodem nomine: Gmel.
p. 412, — Lath. n:o 12 (ex Mus. Carlss.). — Coucou edolio femelle Le ^Aill. Afr. 208. —
Oxylophus serratus ?, Bonaf. Consp. 102. Sed observandum etiaiii mares (saltem junio-
res) gastraio nigro praeditos, in Coli. Stockh. existere a J. Wahlrergio allatos.

4. Sitta caffra; n. sp. Patria non indicata; avis vero ex Polynesia minimeque ex
Caftraria oritur. Eodem nomine: Gm. 442, — Lath. Sitta n:o 9 (ex Mus. Carlss.) —
Oriolus inusae Forst. Descr. 163 (ex Ulietea), — Sitta Otatare Less. Co(|. 666, pl. 23 f. 2
(Taiti); — Tatare otaitiensis Bonaf. Consp. 224. — Genus Hybristes R:rch. — Bonaf.
Marquesas, C. Rend. 3 Dec. 1855; — Naumannia 1856, 192.

Specimen typicum Sfarrmanni adhuc in Mus. Stockh. adest, })edibus alienis, rostro
vagina cornea destituto ((piamobrem in icone, sat mala, brevius et rectum, pra'tci’ea nigrum,
false exhibetur). Hoc specimen ab altero, (piod ex ins. Marquesas habemus, paullum differt:
colore, superne, [)aullo fusciore, [)lumis dorsi apice latius flavoalbidis et rectricibus apice
brevius flavescentibus, limite flavedinis recta, transversa; in altero (ex ins. iManpiesas)

') Novas avium species eas li. 1. vocamus, (june in Musmo Carlsouiano primum descriptm sunt.

OM SPAUIJMANS MUS. O A U L S O N I A N U M.

5

color notoi (cum piloo) fcro aMpio oliviicctis v. fusco flavescens et flavedo caufhe secundum
scai)Os adsceiulens. S[)cciinen vero tei'tium, ex d'aiti, pictura uota‘i, cum s[). carlsoniano,
caudtv, cum sp. maripieseusi, couvenit. Hte igitur differentiie a sexu vel letate vel tem-
pore anni ortie videntur. - Turdus longirostris (Hi. p. 828, Latii. Turd. n:o 1)2 (f/cn.
S3T1. II, 67 n:o 84), ex Eimeo, describitur »rectricibus plerisipie totis fhivescentibus et
plumis capitis acutis», sed, ni valde fallor, eadem est avis, Hyhristes lomjirostns vocanda.

5. Certliia m elan ura n. sp. cui patria falso »Promont. bonte spei», jiro Novti
Zeelandia, dicitur. Idem vero sajpe in hoe ojiere fit, etsi aves plerteque ex Africa meri-
dionali, Nova Zeelanditi, Taiti pluribusque locis, ibi descripta?, ab ipso auctore collectte
sint. — Icon baud bona. = Certliia capensis [i Gm. 478; — C. melanura Lath, n:o 67; —
Philedon dumerili Less. Coq. tab. 26, 1; — Antliornis melanura Gkay, Dieffenb. Voy.;
— Bonap. Csp. 891.

6. Anas mollissima »cf biennis»; Suecia; — est cf habitu a?stivali, in transitu ad
habitum hiemalem.

7. 8. Anas dispar cf et ex Ostrogothia Suecite. — A. dispar Gm. — Lath.
n:o 83 (ex Mus. Carls.). — A. stelleri Pall. Spicil. VI (1769), quod nomen, ut antiquius,
prae ceteris adhibendum est, etsi a Lathamo sub A. dispari affertur. — Fuligula stelleri
Nilsson Skand. Fauna. — Typus gen:s Eniconettee rec.

9. Colymbus parotis; (patria non indicata, verisimiliter Suecia); Gmel. 592; =
Coi. rubricollis Gm.; Podiceps rubricollis LxVTII. (cit. ut var. /iJ^) — et rec.; — avis junior, ptilo-
sin senioris induens.

10. Pelicanus punctatus n. sp. ex Nova Zeelandia. — Gm. 574; Latii. n:o 19; —
Graculus punctatus Gkay Gen. of Birds.

11. Sterna alba n. sp. ex »India, Prom. b. spei et Ins. maris pacifici». — Gm. —
Lath. n:o 18; — Gygis alba Boie. Vix ad Afr. merid. inventa, nisi in mari aperto.

12. Fulica leucoryx; Stockholm. — Gmel. — F. atra ii Lath. — Est Fulica
atra cum alis Lagopodis adnexis, de qua re conf. Nils.son Skand. F:a, obs. ad F. atram.

13. Fulica a?thiops; Stockholm; — Gmel. — Fui. atra / Lath. — est F. atra
junior; Nilss. F:a.

14. Halius australis n. s}). ex Nova Zeelandia; — K. austr. Gm. - Lath.; —
Ocydromus austr. W'AOl. — Gkay, Dieffenk. Jtin.; Gen. of Birds; Erebus et Terr.
18 pl. 14.

15. Tetrao hybridus; Suecia. — T. hybridus L. Fn. 201. — T. tetrix hybr.
Gm. — Lath. — T. medius Temm. Manuel. — T. tetri.x urogallides Nilss. Fn. — (.Mas,
fig. non mala). — (.)bs. Mirandum est, naturam hujus avis hyliridam (ex Frogallo et te-
trice) hodie adhuc a multis ornithologis dubiam haberi, vel etiam plane negari, etsi a
LiNNAiO ut res cognita describitur deindeipie a Nilssonio aliisipie auctoi’ibus egregie ex-
plicatur. Venatores nostrates jam ante tempora Linnah, ut hodie, hanc rem perbene
noverunt.

c. J. SUNDE VALL,

IG. Tetrao canus; Suecia; — Gmel. — Latil n:o 13; — est Tetrao bonasia var.
alba; Nilss. Fn.

17. Loxia flaiuengo; Suecia — Gmel. — L. pyrrbiila var. d' Latil — Pyrrhula
vulgaris rec. var. alba. — Specimen boc, in captivitate, post inorbuni, colore albo indutum
esse, refert Nilsson in Fn. Scandi naviie.

18. Loxia totta n. sp. ex Africa meridionali, »ånter stationes Hottentottorum». —
Gm. — Lath. n:o 79. — Citrinella totta Bp. Csp. 520. — Avis in regione capensi vulgaris.

10. Tanagra si b iri c a; Sibiria Laxmann. — Gm. — Alauda tartarica Pall. It. —
et Gmel. — Lath. n:o 15. — Melanocorypha tartarica Bp. Csp. 242.

20. Fringilla candida [verisimiliter ex SueciaJ. — Est Fring. domestica var. alba.
quod jam Gmelin et Latiiam agnoverunt. Icon sat bona.

21. Emberiza nuelbyensis, ex Suderniannia Suecite.; — Gm. — Lath. n:o 8. —
Est Emb. hortulana L. adulta. (Fig non inter pessimas); — Nilss. Fn.

22. Muscicapa ocliracea; avis mihi dubia, quas ex capite b. sp. dicitur; de qua
re magnopere dubito (nisi forte icon haec juvenem Promeropis caffri, cui rostrum fractum,
sed a pictore restitutum fuisset, male representaret; quod tamen vix credi licet). Potius
affinis videtur Meliphaginis australice. Forte avis hodie ignota ex insula quodam maris
pacifici? — Ab auctoribus, tantummodo ex Mus. Caris, cognita, enumeratur: i\I. ochracea
Gm.; — Lath. n:o 17; — Campephaga ochr. Vieill. Enc. 858; — Rhipidura ochr. Gray
Gen. 258; — Sp. dubia post genus Leucocercam Bp. Csp. 324.

23. Muscicapa nigra n. sp. ex Ins. Societatis. — Gm. 947; — Lath. n:o 24; —
Monarcha nigra Gray Gen.; Bp. Csp. 326. — Musc. pomarea adultus Lesson Coquille
pl. 17. (Femina est Musc. lutea Gm. Lth. 46).

24. Muscicapa albi frons. Patria »Prom. bonm spei» dicitur, quod vero falsum
videtur. Avis enim, hodie dubia, minime in Africa meridionali invenitur, neque nisi ex
hae icone, cognita est. — i\I. albifrons Gm. — Lath. n:o 5. — Butalis albifrons Bp. Csp. 318.
— Similis videtur Petroicai cuidam vel Erythrodryae ex Australia, ])nesertim feminip, male
pictas (minime vero P. albifrons Gray, = Turdus ahfifrons Gm.).

25. Parus soibyensis. In Sudermannia Suecite occisus dicitur; — est Parus
cyaneus Pall. Nov. Comm. Petrop. XIV; — Gm. 1007; — Lath. n:o 3. — Tesim. Man. —
Cyanistes cyaneus Bp. Csj). 229. — Figura non mala, ex specimine, adliuc in Musam
Stockh. asservato. Avis vero deinde numquam in Suecia oliservata est.

Fasc. Secundus; 1787.

26. Falco dubius, ex Suecia. — F. incertus Lath. n:o 70. — Est F. palumbarius
L. junior, male delineatus.

0!\I SrAUlUIANS MUS. 0 A It L SO N I A N IJ M.

7

27. Psittacus cyanoiis; 'raiti; ii. sj).? (nisi forte eadem 8]x ac Ps. taitianus Gm.
Lth., ut crediderunt pleriqtie); — non a Gaf. allatus; — Ps. taitianus (i Latii. 70; —
Corijihilus cyaneus W^aul. Mono^r. Psitt. p. 102. Specimen typicum llolmia! adest.

2S. Psitt. nova' zelandiic. Patria »Nova Zclandia» dicitur. Sed observandum
est, specimen typicum hujus iconis, adhuc in l\Iusa3o Stockliolmiensi asservatum, egregie
convenire cum descriptione Ps. pacifici Gai. 329 (ex Latii. Gen. Syn. I, 252 n:o 5(1, descr.
optima), = Platyc. erythrotis Wagl. Mon. p. G4, (pia? insulas Maquarisc, a Nova Zclandia
meridiem versus sitas, inhabitare dicitur. Evidentur autem differt a Ps. nova^ zelandia3
Wagl. ^lon. p. G2 (ex descr. Fohsteri), quem etiam nos »ex Nova Zclandia» habemus.

Specimen Carlsonianum, quod nobis Ps. pacificus Gai. videtur, caret fascia sub-
alari flava habetque maculam rubram ad latera uropygii. Ala 130 millirn. Remiges pri-
inariaA (pra'ter primam) extus coerulea?, tenuissime pallido marginata?. Tectrices primaria?
eodem colore ca?ruleie. Rectrices obscure virides; laterales 3 v. 4 extus dilutiores et te-
nuissime flavido marginata'; nulla vero apice pallida. Gatra?um laetius flavido viride.

Ps. nova? zelandiae Wagl. 1. c.; = Ps. pacificus Forst. Descr. n:o 80 (nec Gmelini),
differt statura majore: ala 140 millirn., et fasciis 2 subalaribus flavidis. Fascia altera
constat macula marginis interni, ante medium cujusque remigis (pra?ter n:o 1 — 3); altera,
pallidior et minus definita, eodem modo in tectricibus inferioribus maximis pingitur. Re-
miges extus et tectrices ut in praecedente pictae, sed dilutius coeruleo?. Rectrices quaedam
apice brevi flavoalbidoe (in nostro specimina? plcroeque laesie; sed 2:da (a latere) apice inde-
finite pallide limbata, 4:ta apice fere 3 millirn. flavoalba. Forster dicit pennas utrinque
3 et 4 apice flavas). Specimen nostrum (forte juvenile?) caret macula rubra ad latera
uropygii habetque maculam auris pallidius fuscorubram. Colore corporis simillimus priori.
— In descriptione Forsteri longitudo totalis dicitur »9 unc.», quod vero lapsu calami,
pro: 12 unc., scriptum esse, comparatione reliquarum mensurarum elucet. Wagler, (pii
Forsterum tantum transscribit, idem liabet vitium.

Alter Ps. pacificus Forsteri (Descr. n:o 201), = Ps. phaeton Desaiurs Iconogr. IG,
ex Taiti, fronte purpureo-atra insignis. Neuter vero horum, a Forstero (n:o 80 et 201)
descriptorum, nomine Ps. pacifici appellari potest, (piod unice est speciei, a Latiiamo de-
scripta? et a Gaielinio nominata? (cfr. supra).

Obs. Post, quam hoc scri[)tuni erat, catalogum obtinui Psittacorum iu coli. Princi})is
Massenao, a cl. C. DE SouANCE editum, ubi lue sp., Ps. {(acilicus, novae zelandia? et ery-
throtis (n:o 13G — 138), aliter et, ut mihi videtur, minus recte exponuntur. \A'ra autem
at({ue falsa dijudicentii, (pii omnes has aves in statu vario a‘tatis sexusipie et ex patria bene
cognita, describere possunt.

29. Psitt. vernalis (Patria, non indicata, est dava); n. sp. — Ps. vernalis Gm. —
I/nr. n:o 148 (ex M. (Jarls.). — Ps. galgulus juv. Wagl. Mon. 1G4. — Iterum a recen-
tioribus distincta: Loriculus vernalis Ri*.

30. Psitt. bimaculatus (Patria, non indicata, dava). — Latii, mo 19 (ex M.
Caris.); — est Ps. pondicerianus (iai. — Ltii. mo 48; — Vs,. javanmis Osheck It. 101
(Ed. Suee. 1757, = Ps. alexandri in Osn. It. Ed. Rostock 17G5, p. 133). — A Linna-:o,
in Ed. Xll, iu synonymia Ps. Alexandri memoratus. — Palieornis [xnidic. ree.

8

c. J. SUNDE VALL

31. Oriolus melaleucus; Surinam; — Oriolus leucopterus Gm. 392; — Lth. n:o
31. — Tanagra nigerrima Gm. 899. — Desm. — Pyrrota leucopterus Bp. Csp. 238

32. Cuculus taitiensis; patria tantum nomine indicata; n. sp. — Gm. p. 412; —
Ltil n:o 4. — Eudynamis taitiensis Gkay Gen.; — Bp. Csp. 101.

33. Sitta ch loris, n. sp. Pro patria Bruntjes Hoogte in Afr. Meridionali falso
editur; avis enim, ut constat, ex Nova Zelandia oritur. — Latii. n:o 11 (non a Gmel.
citata). — Acantliisitta tenuirostris Lafr. Guer. Mag. 1842, 27; — A. diloris Gray Gen.; —
Bp. Csp. 226. — Specimen typicum adhuc restat.

34. C er tilia undulata, patria non indicata. — Avis mihi ignota, virisimiliter
eadem ac Certhia fasciata Forst. Descr. 263, ex Nova Caledonia; deinde non, quoad sci-
mus, descripta; — ex iM. Caris, citatur a Lath. (C. n:o 43); — in operibus recentioribus
a me non inventa.

35. Certhia lepida (patria non indicata, at certe India). — Avis h. 1. exhibita

- est C. zeylanica Linn. S- N. XII, 188 n;o 23 (descr. orig.); — Latii. n:o 13 et 13 •—

Cinnyris ceylonica Cuv.; — Sundev. Av. Bengal. Physiogr. Tidskr. Lund 1837, — et Ann.
Nat. Hist. 1846: XVUI, 256; — Bp. Csp. 409.

Obs. Avis Sparrmanni falso eadem habita est ac C. lepida Latii. n:o 60 (decriptione
ex SoNNERAT Voy. desumta), quie = C. lepida Temm. Pl. Coi. 126; — C. ruficollis Vieill.
Enc. 600 (1823); — Nect. javanica Horsf. L. Tr. XIII (1821), quod igitur nomen ad-
hibendum.

36. Certhia armillata; Surinam; — Lath. n:o 55 (non apud Gmel.); — est
avis junior C. cyaneie L. XII, 188; — Gm.; — Lath. 34; — Caireba cyanea Pr. Max.
Btr. ill, 761; — Bp. Csp. 399.

37. Anas magellanica femina; patria nomine speciali indicata; — est A. antar-

ctica Gm. p. 505 (ex Forst. It.); — Lath. n:o 8 (c. cit. Mus. Caris. 37); — Anser antarct.
Less. Coq. Zool. II, 732, c. fig. femina} pl. 50. — Bernicla antarctica Gray Gen. 607 (non

vero A. magellanica Gm. Lath. ex Oie de ^lagell. Buff. et Pl. Enl. 1006).

o

38. Anas fraiiiata; Aland in Mari baltico; — est A. marila Linn. ?, quod vena-
toribus cognitum esse, affert ipse auctor; — A. marila 9 Lath. n:o 54 (icon apud Gmelin
non allata); — Fuligula marila Bi*. — Nilss. En. Ed. 2, 417.

39. 40. Anas spectabilis cf et 9, ex Sudermannia Sueciai; — A. spect. L. S. Xb
X, 123; — Temm. Man. — Nilss. En. — Somateria s[)ect. rec.

41. Loxia cardinalis var. non cristata, »ex insulis Indiai occidentalis.» — Sp.

incerta mihique ignota, si revera crista caret. — L. carlsoni Gm. 847 (ex Mus. Caris.); —
L. cardinalis [i Lath. n:o 14. — Cardinalis carlsoni Gray Gen.; — Cardin. sj). dubia (sub
n:o 3) Bp. Csp. 501. — ILec sp., ut videtur, a nemine post Sparrmannium visa, (juare de

ea dubitare liceat. (Icon a Cardinali vulgari differt nigredine loi‘i nulla, guhe minima).

42, 43. Emberiza cyanella »mas et femina», ex America septemtrionali. — Gmel.
p. 887. — Est: Tanagra cyanea Linn. XII, 315; — Einb. cyanea Gm. 876; — Latii. 60

(ul)i

cm STAlMiMANS MIIS. (' A Ii L S O N 1 A N L' M.

5)

(ul)i iivos SrAHKMANNii ut vjir. /)' iilVeruiitiir); — cjiuieu Wii.s.; — Spi/.u cyanea

Hi’. (Osp. 47-0; — S[)eciiuiiia ScAiiii.M.VNNir, iidhuc in .Mus. Stockli. iisscrvata, sunt inares
(luo juniores, explicationis gradu piiulliun dissimiles.

44. Kmheriza rutica[)illa n. sp. Ptitria non indicata, est vero America meri-
dionalis. — Funi), ruficapilla (»M. 887 (ex iM. Caris.); — Fring. ruticapilla Ltii. 14; —
Fring. pilesita Ph. Max. Btr. 111, (>05; — LopIios[)iza pikaita Bi*. Csp. 471. — Coryphos[)ingus
(Car.) ruticajiilla dicenda. S[)ecimeu typicum in musmo nostrate asservatur. — Obs. Tan.
eristatella Spix 11, t. 53: 1, cpiem ex Caracas laibemus, mas junior hujus aistimatus, differt
colore dorsi pure cano, gastra^i albo, iii jugulo inf. paulluni infuscato, absque rubedine,
rostroque paullulo majore.

45. Tanagra capensis. Patria, non memorata, minime est regio Capensis, sed,
ut bene constat. Nova Zelandia. — Gm. p. 900 (ex Mus. Caris.); = Turdus crassirostris
Gm. 815 (ex Lath. Syn. 11, 34, n:o 30, tab. 37; ubi avis «ex Nova Zelandia» describitur); —
Latu. n:o 30 (c. cit. Mus. Caris. 45); — Lanius crassirostris Cuv. R. An. Ed. I. 338; —
Campephaga ferruginea Vieill. Enc. 857; — Typus Gen:s Ceropicn, Graa' List, 1840; —
quod genus, ut multa alia, male confudit Boxaparte, novumque, Otagon, pro hac avi
condidit: Ot. turdus, Bp. Csp. 374. — Avis autem Ceropia crassirostris dicenda.

4G. Muscicapa bicolor n. sp. ex Africa meridionali. — Musc. dicbroa Gm. 949
(ex Mus. Caris, sed mutato nomine ob Musc. bicolorem, Gm. 946, Lath. n:o 4); — Lath.
94; — Rhipidura bicolor Gray Gen. 258, n:o 7 ; = Turdus reclamator Vieill. N. Dict.;
et Enc. 670 (ex Le Vaill. Afr. 104); = Cossypba vociferans (typus generis Cossyphai)
ViGORS Zool. Journ. 1825. — (Obs. Genus Bessonornis A. Smith lllustr. (lapsu: Dessornis,
Smith, Report 1836, p. 36), Bessornis Cab. Mus. llein., tyqium habet B. humeralem; nec
avem h. 1. tractatam).

47. Muscicapa fuliginosa n. sj). Patria »Africa merid.» dicitur, loco exacte in-

dicato (Bruntjes lloogte); quod vero eodem, sine dubio, errore factum est, (juo indicata
est patria ad N:os 4, 5, (22 et 24?) 45 et priesertim 33, (pae omnes sunt aves Nova) Ze-
landia), sed ex regione capensi dicuntur. — lla)c sp. videtur esse Rhipidura melanura
Gray (Dieefenr. Trav. A[)p.; — Genera p. 258; — Erebus et Teri'. Av. j). 8. — ^^oy.
au P<de Sud Pl. 11 fig. 5); — Leucocerca melanui'a Bp. Csp. 324; ex Nova Ze-

landia. — Icon Musei Caris, allata est ut: Musc. deserti Gm. 949; — Lath. n:o 44; —
Rhipidui‘a fuliginosa Gray Gen. 258; Sp. inc. [*ost Leucocercas Bp. (>p. 324. — Avis
autem, ut mihi \idetur, JUripidura melanura Gr. dicenda est; icon enim Sparrmannii minime
sufficit ad determinationem correctam, et descrijitio patriam alienam indicat.

48, 49. Parus [leregrinus, mas et femina; ex India; — Linn. S}st. N. Xll,
342; — Gmel. 1010; — Laih. n:o 1; — P. coccineus G.mkl. 1015 (ex Mus. Caris. 48,
49!); — Motacilla cinnamomea Ihnx. S. N. Nll, 335 (= .Musc. Ilammea Lath. n:o 23)
ex »Ceylona» *). — dypRS gen:s Pho enico ruis Boie, Isis 1827, 715, C'*^^**'* ''‘■‘•'o genus,

iMot. ciuiiaitionicii Linn.uo, cum j)luiilHis aliis avibus, a C'l. Lotcuio, olim (Jubcruatorc iiisukc ('cyloiue,
(lata est. Ha; vero aves |)leiie(iue ejusmodi videntur, ijiue etiam in Ik-uf^alia inveniuntur, e. gr. Avis h. 1. nu)-
morata, Neetarinia lotenia, N. zeylaniea; (jnod in synonymia determinanda observandum est.

K. V.l Akiid IlindI B. 2. N:u 3.

2

10

c. J. SUN DE VALL

crocoti nomine, c, typo Muscic. miniata Temm., prins ab eoclem auctore, in Iside 1826, 972,
propositum est); — Pericrocotus peregrinus Br. Csp. 356.

50. Parus indicus. (Patria ignota); — Gm. 1015 et Latii. n:o 29 (ex Mus. Carls.).
— Avis tantummodo ex Mus. Carls, cognita, et dubia. Inter synonyma priecedentis,
(Pericrocoti peregrini) enumeratur in Bp. Consp. 356. — Potius vero est Parus bicolor
Linn. (Catesby 57): — Latii. n:o 13; ex America Septemtrionali; = Lophophanes bicolor
Kp. ; — Bp. Csp. 228. — Icon Musei Carls, ex specimine rnale prieparato, cui crista depressa,
desumta videtur. Ipse, specimen ejusmodi, simillimum huic iconi, semel obtinui.

Fasc. Tertius, 1788.

51. Strix arctica, ex Suecia septerntr. — est Strix bracliyotus Gm. 289; —
Lath. n:o 11; et omn. — Icon Mus. Caris, citatur sub Str. ulula (i Lath. 27; — et sub
Str. brachyoto, Nilss. Fn.; — non vero a Gmelinio, cujus pars prior tum jam im-
pressa erat.

52. Psittacus albi frons, n. sp. patria non memorata. — Lath. n:o 113; —
Wagl. Monogr. 139.

53. Corvus pica var. alba, e Finlandia. — C. pica Linn.

54. Gracula glauca (Patria non indicata); — est Tanagra episcopus L. XII; —
Lth. n:o 17 (c. citatione M. Caris.): — Bp. Csp. 238; — ex Guyana.

55. Cuculus hepaticus (verisimiliter ex Suecia); — Latii. n:o 25 (ex Mus.
Caris.); — est Cuc. canorus L. var. rufus, Nilss. Fn. Ed. 2, 113.

56. Certhia ignobilis; patria non indicata; — Sp. mihi ignota et hodie, quantum
novimus, nemini cognita. Affinis videtur Anthocha?ra3 carunculatai ViG. et Horsf. vel forte
generi Hemixo (Turdo philippensi Lth. 39; — Kittl. Kupf. 12, 2). — C. ignobilis Lath.
n:o 42 (ex Mus. Caris.). Nomen in Grayi Gen. of Birds et in Bonap. Consp. a me non
inventum.

57. Certhia barth olemica, ex insula caraibica Bartholomei allata. — C. flavcola
(I Lath. n:o 53. — Sp. gen:s CeAihiolce Sundev. Orn. Syst. Act. Stockh. 1835. — Bp.
Csp. 408.

58. Certhia scarlatina n. sp., ex Cap. b. spei. — C. afra Lath. n:o 18; —
Nect. scarlatina Liciit Cat. 1842; = Cinn. smaragdinus Vieill. Enc. 595 (ex Le Vaill.
Afr. 300); — Nect. afra Gray gen. 97 n:o 1; — Cinn. afra Bp. Csp- 407; — [sed ob-
servandum, Certhiam afram L. (ex Edw. 347) eamdem esse, ac C. clialybcam L.j.

59. Certhia polita (patria non indicata). — Lath. n:o 19 (ex M. Caris.). = C.
lotenia L. S. N. XII ex India (descr. orig. sed cit. Brissoni falsa); — Lath. n:o 16 (no-
men, sed non cit. ex Pl. Enl.). — Cinnyris, Bp. Csp. 408.

OM SPAHKMANS MUS. (’ A K 1. S O N 1 A N U M.

11

()0. Anas alundica, ex ins. Ahuul inaris baltiei; — A. sparrinanni Latii. n:o 10
(ex Mus. Carls., inutato noniine); =-■ .Anas aeuta Linn., '1'kmm. ; V, niale |)ieta; — Niuss.
Fn. K(l. '2, 85)(>.

()1. Pelecanus capensis n. sp. ex Afr. meridionali. — P. graculus Latii. n:o
15 (ex M. Carls.); — Graculus capensis Gray Gen. p. (Kl? n;o 9. — Specimen typicum
Ilolmiie asservatur.

(12. Sterna caspia; Sudermannia Sueciee; = St. caspia Pall.; — Gm.; — Latii.
n:o 1. — Nilss. Fn.

63. Sterna nubilosa; n. sp. — Patria, errore Finlandia, auctoritate Doctus Grön-
DAiiLii, dicitur. Avis, ut observat Nilsson, Fn. Av. Ed. 2, p. 305 in nota, sine dubio a
Gröndahlio, ex itinere, quod ad Indiam orientalem susceperat, allata. — Icon minime
bona, cit. sub St. boysii /, »pullus», Latii. n:o 10, — et sub St. cantiaca, n:o 20, Gray'
Gen. 659. — Sterna nubilosa Nilss. 1. cit., ubi avis iterum, ex specimine typico, Holmia?
adhuc asservato, describitur; sed rostrum, lapsu typographico, »1 poli.», pro lA poli, lon-
gum dicitur. = Sterna infuscata Licht. Cat. n:o 841, ptilosi hiemali.

64. Phasianus cristatus, ex Celebes vel Macao; — Columba cristata Lath. 10
(ex SoNN. Voy. et Mus. Caris.) — et Perdix coronata Lath. Suppi. 2:dum. — Cryptonyx
coronatus Temm. Gall. III, 745.

65. Tetrao tetrix mas, varietas; e Suecia septemtrionali. — T. tetrix /? Lath. —
Est T. hybridus lagopides, Nilss. Fn. Ed. 2, II, 83, cf: hybriditas a T. tetrice et Lago-
pode subalpina.

66. Tetrao tetrix »femina, varietas», ex Suecia; — T. tetrix / Lath.; — est T.
urogallus 9, var. alba.

67. Columba bantamensis; Java. — Lath. Suppi. 2:dum (ex M. Caris.); = C.
striata Linn. Xll; — Lath. n:o 53; — Wagl. Syst. n:o 106.

68. Turdus minutus (Patria ignota); n. sp. sed nomine inepto proposita. — Lath.
Turdus n:o 136 (ex M. Caris.). — Est Xenops genibarbis 11:gg. 111. — Br. Csp. 211, ex
Amer, merid., icone ad specimen juvenile, male conservatum, haud bene delineata. Rostrum
prajterea, cpiod vi quadam retroflexum sine dubio credidit [lietor, ad formam, inter aves
plerascpie vulgarem, male restituit.

69. Turdus australis n. sp.? »e Nova Zelandia»; — Lath. n:o 43 (ex M. Caris.) —
Habetur eadem ac Muse. longipes Garnot, Coquille Pl. 19 fig. 1 (nec Gmel.); = Miro
longipes Less. Tr. 389; — Petroica australis Gray Er. et Terr. Av. p. 7; — Miro australis
Bi*. Csp. 299 *). — Sed avis h. 1. in Mus. (’arls. picta nimis differt erassitie rostri et de-

‘) lla;(; avis (Musc. longipes (Iahn.^) eadem videtur ac Turdus ochrotursus Foust. Deser. 82; — Petroica albi-
frons OiiAY, Er. et Terr. Av. j). 7 tab. G (tig. ex Foiisr. leoii. iued. 148); — 'lurdus albifroiis Gm. Ltu.
98 (deser. orig.).

12

c. J, SUN DE VALL,

fectu albeciinis frontis. — Potius vidoretur sp. Apionis, eti minns bene cum sp. cognitis
convenit. Nccpie semper, ut supra vidimus, indicationes patriae in hoc opere verae sunt.
Avis iijitur adhuc dubia habenda.

70. »Ampelis luteus» (Patria ignota), sp. mihi omnino ignota et dubia. — Ami).
lutea Latu. n:o 13 (ex M. Caris.). — In Gravi Genera of B. et in Bonap. Consp. omissa
videtur. Forte avis composita? (Anthornis melanura $ c. cauda aliena?), vel saltem cauda
male exhibita, pennis lateralibus in medio positis.

71. Loxia hypoxantha, ex »Sumatra, a Doct. Hornstedt donata»; — Lath. n:o
44 (ex M. Caris.); — Ploceus hypoxanthus Blyth; Bp. Csp. 443, »mas junior». — Ob-
servandum tamen, hanc tabulam (n:o 71), si hoc modo interpretanda sit, minime simili-
tudine excellere. Icon, lequo vel majore jure, videtur Fringillam canariam feram, navi
allatam, repriesentare, etsi flavedo gastra?i, et prassertim faciei, nimia facta sit. De patria
conferas infra, n;o 88, ubi alia avis africana, ab eodem D:re Hornstedt data, insulas Su-
matra, Java etc. inhabitare dicitur.

72. Loxia prasina mas; Java; — Lath. n:o 91 (unice ex M. Caris. — Non a
Gmel. eitata). — Emb. cyanopis Gm. — Lath. n:o 64 (ex Briss. III, 198, cf adultus), —
et Emb. cpiadricolor Gm. — Lath. n:o 63 (ex Pl. Enl. 101, 2, icone pessima). — Frin-
gilla sphenura Temm. Pl. Coi. 96: 1, 2; — Erythrura prasina Bp. Csp. 457. — Avis in
M. Caris, picta est cf junior.

73. Loxia prasina »femina»; Java. — Minime femina prioris, etsi ab auct. variis
pro tali citata. Certe alia est avis species, male picta; ut mihi videtur femina junior
Loxiaa fasciatai Lath. (Fr. detruncataa Licht.), ex Africa, sed forte Bataviam, navi allata?
Undulaa fuscae capitis, in femina juniore parum distinctm, a pictore omissae.

74. Museicapa alba, ex Stockholm; — Lath. n:o 96 (ex M. Caris.). — Rhipidura
alba Cray Gen. — sp. inc. Bonap. Csp. 324, Obs. sub Genere 691. — Est Motacilla alba
L., var. alba. (Ob formam unguis postici, vix M. tlava L., ut credidit Nilsson, Sk. Fn,).

75. Museicapa javanica; Java; n. sp.; — Lath. n;o 95 (ex iMus. Caids.); —
Horsf. L. Tr. XIII; — Leucocerca javanica Swains. — Bp. Csj). 324; — Rhipidui-a um-
bellata Sundev. Av, ex Calcutta (nota ad n:o 14), in Physiogr. Tidskr. Lund 1837, — et
Ann. Nat. Hist. 1846. — Icon Musei Caris, minime bona, forte juniorem re[)resentans?

Fasc. Quartus; 1789,

76. Corvus infaustus; Sueeia septemtr.; fig. bona; = C. infaustus L. S. N: X, 107, —
et Fn. Su, n:o 93. — Lath. n:o 22; — Temm. Man,; — Lanius inf. L. XII, 138; — Pica
infausta Wagl. Syst. n:o 20; — Garrulus inf. Nilss. Fn. — Perisoreiis inf. Bp. Csp. 375.

77. Corvus pica var. albida, ex Sueeia. — Ejusmodi varietas supra, n:o 53,
exhibita est.

o INI sr A IM!, MANS Ml) SKUM U A U S O N I A N 1 1 M.

i:}

78. (''cirthiii umioji, ex 'iliidia oeeideiitiili»; — Laiii. ii:o (!8 (ex M. (Jurds.). —
Trochilus holosericeus Ij. X et XII; — (iM.; — IjATII. n:o 11.

75). Certhia gularis. Patria dicitur »lusula Mai'tiui(|ue», sed falso; — Latii. u:o
01) (ex iMus. Carls.); — CsLu^eba gularis (juay Gen. — Bi\ Cs[). 4U0. — et Notes Oiai. sur.
Dklatthk, p. 7)0. — Kst vero avis Javana, = Certhia jugularis Linn. XII (ex Biiiss. 111,
010); — C. currucaria Lai'!!. u:o 15 (IM. Kul. 570, 0); — Cinuyris jugularis Vieilj..
Kuc. 580; - Nect. fneuata S. Mullek, Verh. Xhit. Gesch. t. 8 lig. 1; — Bi*. Cs[). 4U8. —
(Speciiueii typicuiu icouis M. Claris. Ilohuiai asser\’atur).

80. Certhia trochilea. Patria dubie America dicitur; sed in coll. oruith. Stock-
holmiensi adest specimen, hodie tritum et malum, quod ty[)icum hujus iconis habetur, etsi
paullum differre videatur; in quo feminam juniorem Dicmi rubrocani Temm., ex Java,
agnovi. Conf. infra n:o 98. — C. trochilea Latii. n:o 70 (ex Mus. Caris.).

81. Certhia prasino [itera, ex Surinamo; Latii. n:o 71 (ex M. Caris.). — Est
Trochilus jugularis Linn.; Latii. n:o 12; = Tr. auratus G.m. 483; — Tr. granaticus Latii.
n:o 11 etc. — Eulampis jugularis Bp. Csp. 72.

82. Certhia caerulea, ex Guyana. — C. caerulea Lixx. (Edw. 21); — Latii. 35;
— Caereba caerulea Vieill. — Bp. Csp. 400,

83. Larus pulo- candor, e mari cliinensi; — est Sternae pullus, specie non de-
terminandus. — Latii. Suppi. 2:dum (ex M. Caris.).

84. Turdus triostegus, »ex insulis Indiae orientalis, a Tiiunbeugio communicatus»
[forte ex Ceylon, ubi breve tempus moratus est Tiiuxbekg?J. — Est corvus brachyurus
L. XII, 158 (Sp. indica ex Edw. 324 et Alb. 31; — cui addita est citatio s[)eciei Bris-
sonianae affinis, sed distincta, ex ins. Moluccis); — Corvus brach. /: bengalensis Gmel.
370; — Latii. n:o 43; = Citta abdominalis Wagl. Syst., inter s[). Corvi s[)urias, N:o 15. —
Pitta bengalensis Vieile. Enc. 087; — Brachyurus bengalensis Bp, Cs[). 254.

85. Turdus ochrogaster. Ex »India» dicitur; certe vero ex Africa meridionali
oritur; est enim T. olivaceus Linn, XII; — Latii. n:o 88 et omn.

80. Turdus [irasinus mas, ex America; — non a Latiiamo allatus). \dx aliud
esse potest, nisi Pipra jiareola (vel aureola) femina vel juvenis, male reddita. — Icon, no-
mine Muscicapae [irasime, simul cum seipienti (n:o 87), ad genus Platyrhynchi eitatur, in
Guay Gen, et Bp. Csp. 183; sed observes, rostrum, in desci‘ij)tione Spakbmanni, »tereti-
cultratum» dici, ([uod bene cum Pipra, nou vero cum Platyrhyncho convenit.

87. Turdus jirasinus femina; nil aliud re|)riesentar(‘ videtur, nisi forte Eiqihonem
violaceam feminam aut juvenem, male rejiraisentatam.

88. Loxia cinerea. In »Malacca, Sumatra et Java» habitare dicitur, a Doct. IIobn-
STEDT, ([ui has regiones visitaverat, communicata (conf. u:o 71, 98, 100). — Est vero
Colii s[). e.x Africa meridionali, cum cauda falsa, ap[)()sita; vel forte cauda, nimis hesa, a
[lictore, ad libitum restituta. Verisimiliter Colius (piiriva \'ieill. (ex Le Vaiel. Afr. 258)
= C. iridicus Latii., in regione capensi vulgaris, non vei-o in India (juairendus.

14

c. J. SUND EV ALL,

8‘J. L OX ill ja vens is; Java, Sumatra; — Latil Suppl. 2 (ex M. Carls.); — est
Avis juvenilis Loxim oryzivora; Linn. X; — Latii. n:o 81; — Fring. oryz. Horsf. Jav. —
Amadina oryz. S\v. — Cray Gen. 8G8; — Munia oryz. Bp. Csp. 451. — Specimen adhuc
Holmiai adest.

90. Loxia ferruginosa mas, ex »India orientali»; n. sp., certe javana; — Lath.
Suppl. 2:dum (ex M. Carls.); — Fringilla majanoides Temm. Col. 500, 3; — Amadina ferr.
Cray Gen. 3G9; — Munia ferr. Bp. Csp. 451.

91. Loxia ferruginosa femina; certe femina prEccedentis.

92. Emberiza flavi frons; patria non memorata; = Tanagra flavifrons Lath.
Suppi. Indicis n:o 31 (ex Mus. Caris.). — Specimen Carlsonianum erat femina ejusdem
sp. ac Fipra musica Gm. - Lath. 28 (Musicien, Buff.) ex Ins. Antillis; — Euphone mu-
sica Desm. — Bp. Csp. 232; (non vero E. musica Pr. Max. Btr. ex Brasilia, E. au-
reata ViEILL.).

93. PAnb. luteola, n. sp. patria non indicata. Nomen ejus allatum est ad Emb.
luteolam Lath. Suppi. 2:dum, ex India. — Ambae, in Bonap. Consp. 4G9, citantur ad E.
ictericam EwerSxM., Euspizam luteolam Bp. 1. c. — Specimen vero Musaei Carlsoniani, ad-
huc in iMusaeo Stockholmiensi asservatum, est Sycalis minor Car., Schomb. Reise III, quae
igitur avis, revera affinis Sycali flaveolae (Fr. flaveolae et Emb. brasiliensi L.), sed multo
minor (ala GO niillim.), Sycalis luteola dicenda. Aliud specimen, ex Caracas allatum habemus.

94. Tanagra rudis, ex Coromandelia falso dicitur. — Lath. Suppi. 2:dum (ex

Mus. Caris.); — Cit. ad T. aestivam, Gray Gen. 3G3 et Bp. Csp. 251. — Est vero Tan.

(Rhamphocele) brasilia L. V adulta.

95. Tanagra ornata, n. sp., quae ex India orientali orta habetur; est vero avis
brasiliensis. — Lath. Su[)pl. 2 (ex M. Caris.); — Gray Gen. 3G3; — Bp. Csp. 238. =
Tan. archiepiscopus Desm. Taiig.

9G. Muscicapa s u [)erci li osa (Patria non indicata; est vero Africa meridionalis.
Icon minime bona); — Lath. Suppi. 2:dum (ex M. Caris.); — Rhipidura supere. Gray

Gen. 259. — Est eadem ac Saxicola superciliaris Licirr. Cat. n:o 357 (ex Jan Fredic, Le

VXiLL. Afr. 111); — Turdus phoenicurus G.m. — Lath. 23; — Bessonornis phoenicurus
Bonap. Csp. 301; — Bessornis phoen. Cab. i\Ius. Ilein. 9. — Nomen vero, ceteris anti-
quius, est: Motacilla caffra Linn. Mantissa 1771; — Gmel. p. 997; — hinc Sylvia caffra
Lath. 22; — Bessornis caffra nob. — (De nomine Generico cf. n:o 4G).

97. xMuscic. »meloxantha» (Patria, non indicata). = Todus cinereus Linn. (Edw.
2G2, 2); — Lath.; — Todirostrum cin. Less. — Bp. Csp. 182; — Triccus cin. Cab. Orn.
Not. in WiEGM. Arch. 1847.

98. Motacilla flammea; n. sp., ex Java a D:re IIornstedt. — Sylvia flammea
Lath. Suppi. 2:dum (ex Mus. Caris.); = Nectarinia rubrocana Temm. Pl. Col. 108, cf*; —
Dicöeum rubroc. Bp. Csp. 403, — Diceuvi Jlammeum vocanda.

OM SrARUMANS MUSRIIM O A R R S O N I A N U M.

15

Eadein avis species supra, n:o 80, exhiberi mihi videtur, sed idio statu, forte juve-
nili, uropygio dorsocpie concoloiabus, griseis. Femina adulta, teste Tiommisckio, uropygio
ornata est rubro.

99. Alauda gor ensis. Patria non memorata, sed nomen, »gorensis», insulam Go-
ream, ad promontorium Africa3 occidentale, Cap verd dictum, indicare videtur. — Ilinc
AI. gorensis IIartl. West. Afr. 153. — Icon vero, etsi non inter optimas, potius Anthum
arboreum, vel sp. affinem repraesentare videtur; forte A. campestrem (juniorem, pectore
striolato), hodie quoque ex Afr. occidentali cognitum.

100. Hirundo javanica n. sp. ex Java, Dr. Hornstedt. — Latii. Suppi. 2:dum
(ex M. Caris.); — Temm. Pl. Coi. 83; — Bp. Csp. 338.

Ex hac avium centuria, in Musibo Carlsoniano exposita, ut supra observavimus, ad-
huc mihi dubiae sunt:

N:o 22. Muscicapa ochracea. N:o 56. Certhia ignobilis.

— 24. — albifrons. — 69. Turdus australis.

— 34. Certhia undulata. — 70. Ampelis lutea.

— 41. Loxia cardinalis var.

Praeterea, ob vitia picturae et descriptionis, vel ob statum avis imperfectum et cet.,
non, vel minus certe determinat® sunt n:o 47, 50, 71, 73, 83, 86, 87, 88 et 99; qu® vero
omnes vix determinari posse, potiusque in nomenclatura ornithologica negligend®, quam
servand® videntur.

16

c. .1. SUND E VALL,

2. Le Vaillaiit, Oiseaux cVAfrique.

G voll. 4;o maj.; 1799 — 1808; m. 300 pl.

J3land ornithologiska författare har Le Vaillant intagit ett ganska utmärkt rinn, dels för
sina väl gjorda och väl framställda iakttagelser öfver ett stort antal foglars lefnadssätt,
och för det nya lif han derigenom införde i vetenskapen, på en tid då den systematiska
compilationen, efter den nyligen af Linné gifna methoden, var nödvändig, men äfven, i all
sin torrhet, ensamt rådande; dels för de åsigter af arternas inbördes slägtskap, som han i
många fall framställde i motsats till de på den tiden och länge derefter genom compila-
törerna alldeles bortblandade slägtbegreppen. Han utmärkte sig vidare genom prakten af
de arbeten, som han ntgaf, försedde med figurer hvilka hörde till de aldra bästa man
dittills hade sett; nämligen monografier öfver flera ntmärktare fogelslägten, såsom Psittaci,
ParadiseaB, Epimachi ni. fl. samt isynnerhet genom sitt arbete öfver Sydafrikas foglar, som,
alltid är ett hufvndarbete för denna verldstrakts ornithologi. Det intagande sätt hvarpå
han förstod att framställa ej blott berättelserna om foglarnas lefnadssätt, ntan till ocli
med sjelfva beskrifningarna, bidrogo ej minst att gifva författaren anseende. Hans arbeten
äro stilistiska mästerstycken, som täfla med Bnffons.

Allt detta gjorde att Le Vaillant efter ett par decenniers förlopp blef en af de
största auktoriteter i ornithologien. Hans arter voro redan samtlige np[)tagne och syste-
matiskt benämnde af Dandin, Shaw och Vieillot, då Cuvier, år 1817, öfverallt i Regne
Animal anför L. V:s uppgifter såsom bättre än de flesta andra författares. Sjelfva Tem-
ininck, som varit personligen bekant med L. V. och ägde allt hvad som återstod af hans
samlingar, samt således borde, närmare än alla andra, känna både dem och värdet af L.
V:s up[)gifter, anför dessa sednare öfverallt i sina skrifter såsom trosartiklar och Vhigler
säger i inledningen till sitt Systema Avium, att L. V. börjat ett n}'tt, bättre tidehvarf
i ornithologien.

Väl hade ett och annat tvifvel på hans sannfärdighet uppstått, men de misstag som
anmärktes betraktades af de flesta såsom sådana, hvilka ingen menniska förmår undvika.
Man trodde sig, kanhända med liitta, ej hafva större skäl att misstänka L. än
många andra högt beprisade författare och man tycktes bemöda sig att hos honom blott
finna sanning, (flämf. t. ex. Wagler Syst., Prooemium pag. 7). Sålunda kunde det all-
männa förti-oendet ej annat än fortfara, hvilket synes t. ex. af Waglers nyssnämnda ar-
bete, som är fullt af arter och uppgifter, som ensamt härleda sig från Le Vaillants arbeten
och som vi längre fram nödgas förklara för blotta, (.likter *). Anda till vår tid s|)öka

dessa

*) Exemplen finnas öfverallt i det följande. Jlessutoin kunna anföras ur ett annat af L. V:s arbeten: 3:ne ilik-
tade Epimachi och 1 Upapa, upptafjna af Wagler.

OM LK VAlLLAN'rS OISKAUX I) A F II I Q U K.

17

dessa ujip^iftei-, ocli vi iiniia iVniiu i Ji()nii|)artes C()nsj)ectuH, 1850, iitom in;lri^a andra
exempel, tvilime allmilima Pycnonoli efter L. V. uj)j')gifna såsom sydafrikanska foglar,
ehuru den ena iVr från Indien och den andra från »Java (se lilngi-e fram n:o 107: 1 oeli 2).

Le Vaillants förnämsta arbete, Oiseaux (rAfri(]ue, hade blifvit afslutadt utan att vara
fullbordadt. Deruti saknas nämligen alla Fringilliformes, Psittaci, Piicconina;, Musojihagin,
Merops et Aleedo L., Höns, Vadare och Vattenfoglar. Men bland de 284 deruti afhand-
lade arterna finnas 71, eller en fjerdedel af hela antalet, som af förf. sjelf anföras såsom

icke funna i Södra Afi-ika, och hvilkas rätta fädernesland han angifver, sä vidt det är

bekant. Alla de öfriga, 213 arter, nppgifvas af L. V. såsom af honom sjelf, i fritt till-
stånd sedda och erhållna uti Sydafrika. Det är tydligt att en noga utredning af alla
dessa arter är nödvändig, ej blott för ornithologien i allmänhet, utan isynnerhet för känne-
domen om Sjxlafrikas fogelfauna. Men denna utredning återstod ännu att göra emedan
den blifvit fullkondigen försummad af alla dem som efter L. V. bearbetat detta ämne:
man har valt den vanliga, lättare utvägen, att blott beskrifva de arter som man ansett
nya, utan att bekymra sig om de förut såsom kända uppgifna. För mig blef denna ut-
redning vigtig från den stund jag fick anledning att vara närmare interesserad af Syd-
afrikas ornithologi, och det blef mig klart, att denna sednare icke kan framställas förr än
man gjort sig full reda för alla, eller åtminstone de flesta, af Le Vaillants arter. Jag har
således derpä användt åtskilligt arbete och nedlägger här resultatet deraf.

Frän ungdomen hade jag varit intagen af L. V:s skrifter; den varma kärlek till na-
turen som deruti verkligen röjer sig och den rena naturundersökning som deruti så mä-

sterligen framställes, kunna ej fela att anslå sinnet. Det var således med ett särdeles
nöje som jag, sedan J. Wahlberg år 184(1 hemfört sina rika och omsorgsfnllt gjorda
samlingar frän Sydafrika, hvilka kommo under min vård vid Kiksmuseum i Stockholm,
jemte dem som förut funnos der från Capcolonien, omfattade tillfället att förn}'a bekant-
skapen med Le Vaillant, och att med högst betydliga samlingar framför mig taga när-
mare kännedom om hans skrifter, än som förut varit möjligt.

Under åren 1848 — !1 up[)gjorde jag, efter alla mig då bekanta materialier, en för-
teckning på de från Sydafrika kända fogelarterna. Men ehuru jag ganska väl kände de
redan mot L. V. framkastade anmärkningarna samt några bevisligen falska ujijigifter (t.
ex. om Acoli) och up[)täckten att några af honom beskrifna foglar (Sparactes 111!, Afr.
79; Sicrin, n:o 82; luåatant, 8ö) voro sammansatta konstprodukter, blef jag i sanning för-
vånad öfver den mängd af tvifvel som nu uppstod öfver noggrannheten af L. \':s be-
skrifningar och könsbestämmelser, — öfver det talrika förekommandet af arter, som an-
nars blott än; funna i Indien, .Madagaskar, Australien o. s. v., ntan att af sednare resande
hafva blifvit omtalade i Sydafrika, och öfver den mängd af foglar som alldeles icke tyck-
tes vara funna sedan \j. \':s tid. Dessa tvifvel voro alltför många att kunna förklaras
genom tillfälliga misstag eller den nyare kännedomens otillräcklighet, just nu, sedan sä
betydliga insamlingar blifvit gjorda i Sydafrika, som de af A. Smith, J. Verreaux, Drege,
Zeyher m. fl. tyska samlare och slutligen de af Wahlberg, hvilka v(n’o i mitt förvar; och
aldra minst kunde den förklaringen antagas att L. V. under blott 41 års vistande der,
skulle hafva träffat så manga arter och ett så st(jrt antal exemplar af dit förvillade
foglar, hvilka ej egentligen tillhöra S^alafrikas fauna. Oisaken var tydligen någonting

3

K. V«l. Akad. Iljudl. B. 2. >:u 9.

18

c. J. SUNDE VALL,

helt unnat än misstag och tillfälligheter, hvilket hestyrktes sä väl genom den närmare
granskningen af sjelfva arterna, som genom den pä ett ställe hopsandade kännedomen om
de redan dä bekanta falska uppgifterna hos författaren.

Emellertid var det ännu svårt att göra bestämda påståenden i så stor skala emot en
utmärkt författares vetenskapliga redlighet, sä länge man ej ägde tillräckliga samlingar
frän just de trakter der L. V. sjelf samlat. Foglar från Sydafrika höra numera visst ej
till sällsyntlieterna; men svårigheten att kontrollera L. V:s uppgifter låg deruti, att största
delen foglar nu för tiden fås från det rikare Cafferlandet, långt norr om de trakter som
L. V. besökte, och dessa så väl som de, hvilka verkligen äro frän Capcolonien, pläga i
allmänhet ej vara försedda med säkra uppgifter om stället, tiden och könet. De duga så-
ledes i alhniinhet föga till en jämförelse af noggrannare art, hvilket jag snart fick erfara,
dä utländska samlingar rådfrågades. J. Wahlberg hade visserligen lemnat alla nödiga
uppgifter om sina exemplar, men han hade hufvudsakligen samlat i det nordligare Caffer-
landet och blott föga inom colonien, närmast kring Capstaden. Det var så mycket svårare
att förkasta L. V:s uppgifter, som han oftast, just vid de tvifvelaktiga arterna och sådana
hvilka sedan blifvit befunna vara sammansatta, eller alldeles ej vara afrikanska, noga an-
gifver stället och omständigheterna vid fogelns erhållande, säger sig hafva fått flera exem-
plar eller hafva funnit deras bo och ägg, hvilka noggrannt beskrifvas, eller ujjpgör länga
historier om deras lefnadssätt; och detta allt, vanligen under det bittraste klander af Buf-
fons och andra föregångares misstag oeh origtiga uppgifter. Allt detta blir än mera för-
villande derigenom, att han ofta, vid andra arter, upprigtigt säger sig »ej känna nå-
gonting om deras lefnadssätt», eller »vara ledsen öfver att ej hafva kunnat finna deras
bo» o. s. V.

Likväl må,ste hvarje betänklighet gifva vika för en mängd alltför påtagliga osan-
ningar, hvaraf vi blott beliöfva nämna följande. Under n:o 214 och 21(5 beskrifvas tvänne
foglar, som tydligen äro hannen och honan af den i Bengalen allmänna Cuculus niger,
hvilken aldrig blifvit funnen i Afrika. Hannen är alldeles svart och honan grå, tätt blek-
fläckig, hvarföre L. V^. trott dem vara två fullkomligt skilda artei’. i\Ien af den svarta »arten»
(h. e. hannen) säger han sig hafva funnit båda könen i Sto]’a Nanuuiva-landet vid Stora
Fiskdöden, och tillägger, att honan är lik hannen, men har blott något dunklare svart
färg, isynnerhet pä undersidan! Af den grå fogeln (h. e. honan) berättar han sig hafva
skjutit »5 äldre exemplar» i Lilla Xamaqva-landet, bland hvilka voro både hannar och
honor; hvilka noga beskrifvas, såsom sinsemellan ganska föga olika.

Flera dylika exempel kunna framdragas och en massa af högst osannolika up[)gifter
finnas öfverallt, hvarom en hvar kan öfvertyga sig genom att jämföra de anmärkningar
som göras i den härmed lemnade förteckningen, vid alla de fogelarter, hvilkas namn stå
inneslutna uti parenthes, eller genom att läsa dessa artei-s historia uti L. \bs eget arbete.
Men den som läser detta sednare, blir lätt förvillad af hans skrifsätt. Man måste samman-
hålla kännedottien om det stora allmänna bedrägeriet, för att ej bli missledd af hvarje
särskild berättelse, och det är allenast genom denna saimuanhållning som jag kunnat
såsom rena dikter up[)föra ett så stort antal af häns upj)gifter. diig är dock fullt (dver-
tygad att detta antal icke är för stort, utan att dessutom de flesta af de arter som
i det följande uppföras blott så.som tvifvelaktiga, rätteligen borde hafva varit upptagna
bland de fabulösa.

I!)

()i\I Ii K VAIIiliANTS OISKAUX I)’a K U 1 Q II 10.

Vi(l (len tid då lilrt utt klart inse heskallenlieten af L. V:.s arbeten (1850 — 51)

började Wahlberg tiiidva på en ny utfart till Sydafrika, för att komplettera fogelsam-
lingarna derifrån samt att sedan bearbeta dem, oeb då ban, efter ett par års ihärdigt
studium af detta ämne, afreste, hösten 1858, medförde ban den långa listan ])å under-
sökningar som voro att göra i aidedning af så väl Le Vaillaiits, som andra författares
skrifter. Det skulle hafva varit väl om liaii inskränkt sig till dessa undersökningar, som
till största delen borde ske inom de mera bekanta delarna af landet; men begäret efter
upptäekter och en rikare skörd af nya och sällsynta arter förde honom thy värr snart
till de vilda och okända trakter, nord-ost om den nyupptäckta sjön Ngami, der han fann
sin graf i början af Mars 185G (se Vet. Ak. Öfv. Mars 1857).

Sjelfva Capkolonien blef således nu aldeles icke undersökt; men helt oförmodadt
blef denna brist till en god del ersatt genom en högst utmärkt samling af 160 fogel-
arter derifrån, gjord af en yngling. Stud. Victorin, som dock någon tid efter hemkomsten
afled vid blott 25 års ålder. Största delen af dessa foglar äro från sydkusten, öster om
Gap, i trakten kring Plettenbergs bay och det af L. V. beprisade Houtniquas land (»Auteni-
quoi») der denne tyckes hafva gjort sina största insamlingar. Af hvarje art finnas van-
ligen mänga exemplar och alla äro med största noggrannhet försedda med alla önskvärda
uppgifter om ställe, tid, kön m. m. hvarföre Victorin genom denna samling satt mig i
stånd att med säkerhet bedömma nästan alla de arter som L. V. funnit i östra delen
af kolonien *).

För den närmare kännedomen om Le Vaillants fogelarter, var det vigtigt att nog-
grannt känna, ej blott de trakter som han verkligen besökt, utan äfven tiden af året dä
han vistades på hvarje ställe och såg eller erhöll de särskilta arterna. Då uppgifterna
härom sällan finnas noga upptagna uti artbeskrifningarna blef det nödvändigt att söka
dem uti hans båda resebeskrifningar (Premier et Second Voyage en Afrique, Paris 1790 — 94).
Samtidigt med artlistans uppgörande företog jag således ånyo ett noggrannt studium af
dessa arbeten som voro mig kära sedan ungdomstiden; men thyvärr fann jag, att upp-
gifterna om tiden för vistandet pä hvarje ställe samt resan dit och derifrån voro ganska
ofullständiga och ofta motsägande; isynnerhet [)å andra resan, up[)åt Namaq\'a-landet. En
närmare undersökning visar t. ex. att hela denna andra resa, som af L. V. sjelf på 2:ne
ställen upjigifves hafva räckt 1(1 månadei’, icke kan hafva varat längre än 11, högst 12
månader. Det blef således ej möjligt att der \inna säker kännedom om tiden. Men äfven
om de besökta ställenas läge finnas inga noggranna uppgifter då fråga är om Namaqva-
landet, och det blir högst sannolikt att L. V. ej varit så långt ujip mot norr som han
föregifvit och kanhända sjelf trott, nämligen nära till granskajiet af södra vändkretsen.

De af L. V. besökta trakterna voro följande:
l:o Sydligaste delen af Cafferlandet, vid Gr. \dshrivier, i sydöstra hörnet af Afrika,
något öster om Algoa bay, men visst ej, såsom L. V. sjelf trodde, ända upp mot trakten
af Port Natal, utan blott ett litet stycke omkring 83“ S. lat.:

2:o hela Cajicolonien, från nyssnämde fiod till vestra kusten, vid 81 å 82“ S. lat.
(omkring Olifant rivier);

q Denna samliiif^, som blifvit af Brukspatron J. W. Grill skänkt till Riksmuseum, kommer att j)å annat ställe
utförligare omtalas.

20

c. J, SUND EV ALL,

3:o Lillii ocli Stora Nainaciva-laiidet, på båda sidorna oiu Garie[) eller Oranjefloden,
mot vestra kusten. Norrut gjorde lian, från Gariep, en exeursion, som uppgifves liafva
varat nära 4 månader, i ökenlandet kring den der belägna Stora Fiskfloden, der han,
utom Namaciva stammar, säger sig hafva träffat s[)ridda lemningar af ett nog märkvärdigt
Ilottentott-folk, som han lian kallar fluswanas; möjligen desamma som af nyare resande,
något norr om tropiken, kallas Berg-Damaras. Men det är, såsom nyss anfördes, omöjligt
att någorlunda bestämma, huru långt mot norr denna exeursion sträckte sig och det
skulle ej förefalla mig oväntadt om någon visade, att underrättelserna om Huswanas huf-
vudsakligen berodde på andras berättelser.

Bland dessa af L. V. besökta trakter är det isynnerhet den sistnämnda, eller Stora
Namaqva-landet, som ännu återstår att noggrannt undersöka. Det är i detta föga till-
gängliga ökenland, hvilket L. V. sannolikt ej trodde, att någon ornitholog skulle våga
genomresa, der han uppgifver sig hafva funnit en stor del af de fogelarter, hvilka aldrig
blifvit återfunna i Sydafrika efter hans tid och af hvilka en stor del äro väl kända frän
andra verldstrakter, andra befunnits vara sammansatta konstprodukter och några få ännu
äro obekanta och tvifvelaktiga. Likväl sakna vi ej all kännedom om Namaqva-landet. Smith
och J. Verreaux hafva i längre tid uppehållit sig åtminstone uti dess södra del vid Oranje-
floden, men jag känner ej huru långt norrut deras excursioner sträckt sig. Anderson ge-
nomreste under ett par års tid hela landet från Kuisipfloden, under tropiken, norr, öster
och söder ut, samt färdades långsigenom hela Namaqva-landet, ända ned till Caji. Det
som han under denna sistnämnda ganska långvariga resa samlade, bör finnas upptaget
uti den förteckning öfver hans insamling i Damara-landet, som Strickland och Sclater
lemnat i Jardines Contributions 1852, ehuru lokalerna ej äro särskildt utmärkta. Trak-
terna omkring Kuisip och Swakop samt Damara-landet, närmast ät norr från dessa flo-
der och ökenti’akterna inåt, ända till sjön Ngami, torde kunna anses väl undersökta af
våra båda landsmän Anderson och Wahlberg. Den sednare kom dit kort efter den förres
afresa derifrän och gjorde under två års tid betydliga insamlingar, hvilka samtliga nu
finnas här vid Riksmuseum i Stockholm. Båda dessa ifriga forskare hafva tillhopa funnit
omkring 150 fogelarter, hufvudsakligen i Damara-landet. Men af dessa är den vida största
delen, v. p. 120 arter, sådana som äfven finnas i Cafferlandet eller inom Capkolonien.
Af de öfriga äro 5 å G arter blott att anse såsom klimatiska varieteter af Ca[)ska eller
Cafferska arter och v. p. 20 äro af samma genera som tillhöra det öfi-iga Sydafrika.
Blott de få återstående äro mera afvikande, såsom Philetajrus socius, Lanioturdus Wat.
och Falco vespertinus.

Detta visar tillräckligen att det mellanliggande Namaqva-landet, fi-än 24 till 28“ S.
lat., icke kan hafva en frän det öfriga Sydafrika betydligen afvikande fogelfauna, och vi
kunna med full trygghet påstå, att det är ren osanning då L. V. up[)gifve]' sig liafva,
under några få månaders vistande derstädes, funnit ett betydligt antal (v. p. 2G) arter,
som mest tillhöra Indiens, Madagascars, Senegambiens o. s. v. fauna ocli till en stor del
äro ganska afvikande från de sydafrikanska formerna. Rigtigheten af detta påstående blir
ännu tydligare sedan vi lärt känna, att Ij. V. beskrifvit en mängd samimuisatta, således
uppdiktade foglar, hvilka han dock säger sig sjelf hafva funnit och hvilkas lefnadssätt, bo
och ägg ofta beskrifvas (t. ex. 14‘J, IGO, 222, 278).

OM IMO VAILLANTS OISIOAIIX I ) A I' K I Q IJ 10.

21

StMlaii iillii ofviiii uppriVkiiadr Iijclpiiicdcl l)lifVit Ix-^agnadc, liadc* lisfaii pa dc tvifvci-
aktiva arterna hos L. V. niyeki‘t hirkortafs. 1’lera af dcin hade iiäiidigeii ^enom l>etyd-
liga fel i lians figurer och heskrifnin^ar varit aldeles oigenkäiineliga, ända till dess exenijilar
erhöllos fran saniina trakt der han fnnnit dem. Härigenom hade liera af dessa arter
blifvit anyo beskrifna nnder andra namn, och detta var jnst händelsen med nagra, som
jag sjelf hade heskriHit sasom nya (n:o 74, 125, 157). Andra knnde nn, bestämdare än
förut, u[)i)tagas bland dem, som aldeles icke blifvit funna i Sydafrika (t. ex. n:o 54, (d),
73, 87). Dock återstodo ännu omkring 30 arter som voro mig obekanta eller om hvilka
jag af andra, orsaker ej kunnat fatta en bestämd mening. Men äfven de flesta af dessa
blefvo fullständigt belysta under ett kort besök utomlands. I Lejxlen erhöll jag först af
Ih-of. Schlegel flera goda upplysningar, och fick se åtskilliga ännu der förvarade exem^ilar
af L. V:s samlingar. Flera af dessa voro just originaler till mina ovissa arter, och några
befunnos vara konstprodukter (e. gr. 65, 291, 298); andra lemnade bekräftelser pä redan
förut fattade meningar. Slutligen erhöllos i Paris en mängd up[)lysningar af J. Verreaux,
som vistats öfver 20 år i Södra Afrika, uppehållit sig läng tid på hvarje ställe och i hela
sin lefnad gjort fogelkännedoinen till sin hufvusak. Alla dessa upplysningar nämnas i
det följande pä sina ställen.

1 det föregående har jag ansett mig böra närmare redogöra för beskaffenheten af
Le Vaillants uppgifter för att visa den grad af trovärdighet de förtjena. Att han gjort
sig skyldig till det aldra gröfsta vetenskapliga bedrägeri är alltför uppenbart. Men det blir
äfven tydligt af hans skrifter, att han varit lifvad af en enthusiastisk kärlek till naturens
studium och att han vetat genom egen erfai^enhet förskaffa sig en utmärkt och lefvande
kännedom om foglarna, sä väl i Europa som i Afrika; det är blott skada att maii inåiste
frän annat hall lära känna hvad som bör anses för sanning eller osanning hos denne
författare.

Vid den närmare forskningen efter orsakerna till dessa besynnerliga motsägelser och
till L. V:s föga prisvärda förhallande, finner man snart, att alla hans osanningar varit före-
stafvade af äregirighet i förening med en ytterlig lättsinnighet. Utan tvifvel har han
sjelf trott att en stor del af de foglar, som han osannfärdigt uppgifvit såsom afrikanska,
verkligen voro fi'än denna veiådsdel, emedan de blifvit för honom uppgifna såsom sådane.
.Men då de nu, enligt hans tard<a, verkligen vor(j afrikanska, så syntes det honom vara ett

litet oskyldigt nöje, att upj)gifva sig .sjelf såsom den der hade funnit dem, att tillfoga

någi‘a roaiide up[)gifter om stället, tiden eller sättet huru de blifvit funna, t. o. m. att

noga beskrifva deras lefnadssätt o. s. v.; hvilket allt han gjort utan att begripa, att be-

drägeriet just ligger i dessa små tillsatser, hvarigenom en iddi-e, osann uppgift bestyrkes.

Alla de sammansatta foglar som L. \k beskiåfvit, af hvilka de som tillhöra hans
»Oiseaux dbVfiåipie», uppräknas .särskildt i slutet af denna afhandling, äro, enligt uppgift
af Prof. Schlegel i lA-yden, fabricerade af en naturaliehandlare i Paris, som utan tvifvel
lät betala sig väl för dem och uj)pgaf dem vara än från det ena, iin från det andra
landet. De flesta af dessa konst])rodukter, .som med den gamla Temminekska samlingen
kommit till Museum i Leyden, finnas ännu (jvar der. De är<j i allmänhet väl ho[)satta
och hafva varit ännu bättre då de voro n3’a, men jag måste tillstå att det ej länder L.
V:s kritiska förtmiga till stoi- heder, att han icke upptiickt hed.ägeriet (se t. ex. n:o 79,
82, 85 m. fi.). Sannolikt har han .sjelf ansett dem alla föi- iigta, enligt up[)gift. De flesta

22

c. J. SUNDEVALL,

äldre samlingar, från 1790 — 1800-talet, liafva ägt prof på den anförda industrien att sälja
konstgjorda foglar. Riksmuseum i Stoekholm har ägt flera, som hitkoinmit med den be-
tydliga Raykullska samlingen, och som uppenbart blifvit köpta i Paris, tillhopa med många
arter af La Vaillant frän Sydafrika, af Perrein från Malimbe o. s. v. (se t, ex. n:o 286).
De flesta liafva blifvit förstörda i den mån de blifvit upptäckta, men ett par återstå så-
som kuriositeter.

Vidare är det tydligt att L. V. uppsökt alla de fogelarter, som af Brisson, Buffon
m. fl. äldre författare uppgifvas vara från Sydafrika, samt att han utan vidare under-
sökning antagit dem alla såsom sådana, och tillfogat att han sjelf funnit dem der, utan
att märka att den äldre uppgiften stundom var origtig. Fordom liände nämligen ofta,
liksom ännu någon gäng, att naturalier från Indien, China, Australien o. s. v. fördes med
ett fartyg till Gap och med ett annat derifrän till Euro[)a; eller att det från Indien m. m.
hemseglande fartyget lade till vid Gap och således sednast kom derifrån. Dessa samlingar
såldes nu i Euro[)a, och blefvo genom ofullständiga uppgifter ansedda för capska. Endast
på detta sätt kan jag förklara L. V:s uppgift att han i Sydafrika funnit Pycnonotus lue-
morrhous och P. aurigaster (n:o 107: 1 och 2) samt flera andra arter. Vid den förstnämnda
anför han sjelf att han fatt samma art frän Indien. Det var ej underligt att Brisson,
som gjorde alla sina beskrifningar uti den Réaumurska fogelsamlingen, blef på detta sätt
narrad af origtiga uppgiftei-, samt att Buffon och Linné blefvo narrade af sin föregån-
gares fel; men att L. V. med en ny osanning bekräftade felet är oförlåtligt. Genom
fogelexemplar, som han sjelf fått med origtiga uppgifter, liafva sannolikt bans Bacha (n:o
15) från Java, Azur (n:o 153) frän Indien, m. d. fått en plats bland Oiseaux d’Afrique. —
Utan tvifvel erhöll han äfven af andra personer, tämligen dåliga ritningar af helt vanliga
ca[)ska arter, hvilka han ej igenkände, utan utgaf för nya, med det vanliga tillägget: att
han sjelf funnit dem; och det är på detta sätt jag anser mig kunna förklara tillkomsten
af hans Gol d’or (11:0 119) och sannolikt några dera, ännu tvifvelaktiga. Allmänt känd
är den förderdiga oreda som Latham infört i ornithologien genom den mängd af fogel-
ritningar från Indien och Australien, som han beskrifvit och benämnt, isynnerhet i sitt
Suppl. 2:dum, och det är beklagligt att mången ännu i dag befattar sig med att beskrifva
dgui‘er af föga märkvärdiga arter, hvilkas original man ej känner, blott för att få den
äran att liafva gjort en upptäckt eller gifvit ett namu. — Ytterligare dnner man lätt af
L. V:s arbete, att han i Afrika sett åtskilliga foglar, som han sannolikt ej kunnat få, eller
att han erhållit dem, men ej hemfört exemplaren, antingen emedan han ansett dem för
allmänna europeiska arter och ej velat göra sig besvär med deras jineparerande, eller
emedan exemplaren blifvit af mal m. m. förstörda. Efter hemkomsten har han erhållit
fofflar, i hvilka han trott sig igenkänna dem som han sett i. Afrika, och utan vidare un-
dersökning antagit denna mening för god. På detta sätt kan man begrijia tillkomsten af
hans dgurer och beskrifningar af en mängd arter, såsom Blagre, n:o 5; Aeoli, 11:0 31; de
desta af Ugglorna o. s. v. — Såsom allmän ]-egel kan man antaga, att alla de foglar L.
V. sägei’ sig blott liafva träftat under flyttning i Namaqva- och (åiff(‘rlandet, iiro ic‘ke
sydafrikanska arter och att alla de, ofta roande och väl berättade omständigheter, som
anföras om deras erhållande, äro rena dikter. Se t. ex. n:o 90, 95: t, 2; 96; de desta
arterna från Madagaskar o. s. v.

Efter dessa allmänna anmärkningar öfvergår jag till den speciella framställningen af:

OM 1M<: VAIl. LANTS OISEAUX DA Kli IQ II K.

Hist. lVatiii‘(‘lic des Oisc:iii\ «rAfriqiie,

l)av Fr. L(! Vaillaiil.

Tom K 1: »j.’an VII»

1. Le Guiffaud*); N{viMii(|ua. — Fulco bellicosus Daud. Tr. (ex Le V.); —
Aquila bellicosa Sm. 111. 42; — Spizaetus bellie. Kaup. Isis 1847, 147; — Hartl. W. Air. 5.

2. Hupfaut; Iloutniijua, CaflVaria. — F. oecijiitalis Daud. Tr. 40 (ex L. V.); —
Lath. Suppl. 2; — Spizaetus occ. Kaup. 1. c. — Flartl. 1. c.

8. Blanciiard; Houtniqua. — F. albescens Daud. 45 ex L. V. — F. coronatus
Linn. XII (Edw. 224); — Latb. n:o 6; — Aq. coronata Smith Illustr. 40, 41; — Spiz-
aetus coron. Kaup, — et Hartl. 11. citt. — Icon Le Vaillantii (teste Smith) ex speci-
mine juniore vel colore pallido, Edwarsii (a Linnoeo citata) ex adulto (Sm.), vel ob-
scuriore, depicta?.

4. VociFER, »in colonia capensi, ad orientem frequens». — Falco vocifer Daud.
Tr. 65 ex L. V. — Lath. Suppi. 2. — Haliaetus vocifer Vieill. Enc. 1194. — Kaup. 1. c.
282. — Hartl. pag. 8.

5. (Blagre): »ad litora maris ripasque fluminum in colonia capensi» habitare, a L.
V. dicitur. — Falco blagrus Daudin 70, et Lath. Suppi. 2 ex L. V. — Pandion blagrus
Vieill. Enc. 1200 ex eodem opere, quod solus est fons nominis Blagri. — Hanc avem nemo
post Le Vaillant in Africa vidit, quare diu dubia fuit. Acutissimus vero Cuvier in Regne
An. 1817, p. 316, in nota dicit »Le Blagre ... (^ui est probablement le F. leucogaster»
iLath. n:o OJ; (piam tamen determinationem rejiciit Temminck (Pl. Coi. 40), quia Blagrum
revera in Africa meridionali inventum credit, sed F. leucogaster est avis australiie propria.
Icon vero a Le Vaillant data non male F. leucogastrum exhibet, nec aliam avem hodie
cognitam repra?sentare potest. Cognitione igitur ducti reliipiorum erratorum ejusdem ge-
neris, (pia? commisit auctor noster, certe enuntiare possumus Blagrum esse avem mere
fabulosam, iconeimpie ejus ex F. leueogastro australia? desumtam esse, etsi vltie ejus ratio
copiose a Le Vaillantio describitur. Is sine dubio in Afri(-a vidit Pandionem haliaetum,
(pii hodie in Caffraria freipienter obvenit, vel forte, ut credit d. \ erreaux, Haliaetum voei-

‘) fn liac cnuiiu^ratioiie, nomina ab anctoiT, Lt; Vaillantio, data, ipsis literis in (juiiupie ffcnera distinguimus;
eadem ratione, (pia aves, ab eo descri])tas, in line liujus tractatus, iu .b ordines, seorsim enumeramus; scilicet:

a) Nomina mteius capitalibus imjncssa, desif^nant aves vcie AIrieie meridionalis, satis vel bene ab
auctore definitas, e. gr. mo I 4.

/j) Tuteris ordinariis impressa sunt nomina avium male definitarum et propterea dubiarum; (pias ta-
men etiam nos incolas regionis capeusis habemus, e. gr. mo (>, Caffre; in ipiibus una sp. composita: mo 28,
Faucon buppt;.

c) Literis ordinariis et signo ? notatie sunt aves omnino dubiie.

d) Nomina tparentliesi inclusa) denotant aves ])se ud oc a pe n ses: certe non iu Africa meridionali habi-
tantes, etsi eas ibi invenisse dicit, et interdum forte credit auctor, e. gr. mo .b, l.b, 2!t. Iu hoc numero sunt
(piiedam fabulosm, e. gr. mo dl.

e) iUdicis v. cKr.sivis eas aves designamus, (pias ijise auctor extraneas, nec in Africa meridionali
inventas dicit, e. gr. mo 11, 12, Id.

1’neterea aves eompositie signo !, ante nomen posito, denotantur, e. gr. mo 28. — Nomen systematicum,
ceteris anti(iiuus, literis remotis imprimitur.

24

c. J. SUN DE VALL

feruni juniorem, (jui saape halntu jnvenili indutus nidificat et eodem fere modo, ac Pandion,
vivit; avi vero non potitus est, vel saltem non domnm attulit. Deinde, forte in Europa
redux, avem australem accepit, quaB pro capensi ei vendita est, in qua Blagrum suum
agnoscere credidit. Sic liistoriam et iconem Blagri ortas credimus et eodem fere modo
errata multa in historiam naturalem induxerunt plures auctores; omnes vero hac levitate
excelluit Le Vaillant, de qua re supra locuti sumus.

6. Caffre; »in Afr. meridionali-orientali rarus inventus». — Falco vulturinus Daudin

53, ex L. V. — Avis non minus quam praecedens dubia, a nemine post Levaillantium

visa. A. Smith plures({ue credunt hanc esse Acpiilam verreauxii Less. Cent. 38, de qua

re magnopere dubito. Hanc avem nimis ab icone L. V. differre, satis superque ostendit

Des Murs B. Z. 1848, 95, ubi sententiam Temminckii de »Caffro» affert, sc.: »avem non a

L. V. in Europam allatam esse, sed iconem et descriptionem, post reditum, ex memoria
compositas esse». — Icon minime habitum exprimit Aquilai, sed tota statura, forma rostri,
tarsis longe plumatis, unguibus parvis et cet. non male Gypaetum, et priesertim capensem,
tarsis apice nudis, refert; (juare cl. Temminck hanc avem Gypaetum caffrum nominavit,
quod a tractatu Desmursii, nuper citato, elucet. Credimus igitur LeVaillantinm in Africa
vidisse Gypaetum juvenilem (colore fere totum obscurum), captivum, loco angusto et sor-
dido inclusum, ubi alae et cauda valde sunt trita*, cui barba, in avi juvenili semper minus
evidens, sorde et tritura, obsoleta facta esset. Vel forte iconem speciminis ejusmodi, ab
alio quodam pictam, accepit, et inter aves africanas edidit. Credimus etiam Aquilam ver-
roxii minime cum avi Levaillantii confundendam esse, sed nomen peregrinatoris egregii,
et acerbam sortem experti*) retenturam; — nomen vero a Daudinio datnm: F. vnlturini,
potissimum esse omnino negligenduin, utpote iconi dubiee datum, vel saltem nullam aliam
avem cognitam designare posse, nisi Gypaetum in Africa meridionali habitantem.

7, 8. Bateleur; ex Africa merid. ad occidentem. — Falco ecaudatus Sh. Daiid.

54, ex L. V. — Helotarsus typicus Sm. South Afr. Qv. Journ. 1830. — H. ecaudatus Gi‘.
et Bp. Csp. 16; — Sund. Wt. Ak. Ofv. 1850, 131. — Icon haud melior quam praecedentis
et ad indolem ejus illustrandam apta.

9. Okicou. Nanuupni et Afr. int. — Vnltur auricularis DaiuL; — Bp. Csp. 10; —
Otogyps auric. Gray Gen. — Vultur tracheliotus Forster in ed. Germanica Itinerum Le-
vaillantii (quod ex memoria h. 1. describo; liber enim non priesto est).

10. Ciiassefiente; in Afr. merid. ubicpie. — Vultur kolbii Daud. ex L. \b —
Gy[)S kolbii rec. — Bp. Csp. 10.

11. Ckaugoim; Bengalia. — Vultur bengalensis Gmcl. n:o 2 (ex Lath. Gen. Syn.
1, 19: Bengal vulture); — V. leucoceph. [i Lath. — Gyps bengalensis Bp. Csp. 10.

12. Chincoii, ex »China»; — est Vultur monachus Linn. XII (ex Edw. 290); =
\b cinereus Lath. n:o 2; Temm. i\Ian. etc.

13. Roi des Vautours, ex America meridionali; — VGiltur pa[)a Linn.; — Sar-
corhanq)hus j)a|)a rec. — Bp. Csp. 9.

14.

Thesaurum rerum naturalium, per annos XX collectarum, naulragio perdidit J. Vkkukalx.

OM LE VAILLANTS OISEAUX I)’aFRIQUE.

25

14. OuiGOUUAP; ill Afr. inericl. ubiiiiie; = Neojiliron percnopteruH Sav. — Bp. Csp. 11.

15. (Baclia); »in terra Naiuaipioniin et septemtriones versus», euin lon^a Iiistoria
de vitie ratione! — est avis javana, certe nunupiain in Africa inventa = Falco bacha
Daudin, ex L. — Ivaili. Linn. 4'rans. XIII, 278 (Sumatra); — F. bido Ilorsf. ibid. 137
(ex Java); — Spilornis baeha (iray; — Bp. Cs[). 1(1.

K). Rounoiii; in Afr. merid. ubiipie, prope domicilia, Jackal-vogel dictus; — F. jacal
Daudin (ex L. V.); — Buteo jacal Cuv. — Bp. Csp. 19.

17. Rougui, in locis colonije capensis desertis; — Faleo desertorum Daudin ex
L. V.; — Buteo desertorum nob. (in Musaso Stockh.); colore similis B. rutino Riipp. sed
minor; aequalis praecedenti (B. jacal), sed vix junior ejusdem; multo major quam F. ta-
chardus, cui etiam colore subsimilis est. A recentioribus omissus videtur.

18. ? Buse gantée, »habite les forets d’autcniquoi», (Houtniqua, in parte orientali Coloniae
capensis). — Icone bene repraesentatus est Buteo lagopus europaeus, qui vero deinde,
quoad scimus, in Africa meridionali non visus est. Fatemur quidem specimen hujus avis,
hieme late vagantis, usque ad prom. bonae spei errare, ibique occidi potuisse, etsi minime
civis ordinarius hujus terrae habendus est; suspicor tamen Levaillantium in Africa vidisse
Aquilam wahlbergii nostram, Vet. Ak. Öfv. 1850, 109, quae magnitudine, et interdum co-
lore, ita similis est B. lagopodi, ut ipse J. Waldberg avem, hoc nomine inscripto, domum
retulerit; — Levaillantium vero, credentem, avem in Europa vulgarem accepisse, specimina
non conservasse; deinde vero, iconem ad specimen europaeum delineavisse.

19. Taciiakd: »unicum specimen in terra Namaquorum occisum»; — F. tachardus
Daud. (ex L. V.); — Buteo tach. Bp. Csp. 18; — Ilartl. \V. Afr. 2. — Athnis B. de-
sertorum supra (n:o 17) memorato, sed minor. Specimina habemus ex Africa meridionali,
Sennaaria et Bosphoro europa*o.

20. Buserai, ex Cayenne; = Falco busarellus Daud. et Lath. Suppi. 2, ex L. V. —
prius vero descriptus ut: F. nigri collis Lath. 80 (Gen. Synopsis. Sup[)l. n:o 100). —
Ichthyoborus nigricollis Kaup Monogr. 333 (confusus cum se(|venti et eum F. meridio-
nali). — (Buteogallus! busarellus I)p. Csp. 17).

21. Buson; Cayenne. = F. buson Daud. et Lath. Suppi. 2:dum. ex L. V, — Prius
descr. ut F. aequinoctialis Lath. n:o 42; — 1 lypomorphuus a^quinoct. nob. — (Buteo-
gallus buson! Bp. 1. c.).

22. Parasite; in Afr. meiåd. ubique. — F. parasiticus Daud. Tr. 150, ex L. V.,
— Lth. Sup[)l. 2. — Milvus parasiticus Kau|) Isis 1847, 118; — Ilartl. W . Afr. 10.

23. Grenoltllaig); secundum litus Africa* meridionale, orientem versus; — F. rani-
vorus Daud. 170 ex L. V. — Ciieus raniv. Kaup 1. c. 105; — Bp. Csp. 34.

24. Taciiiro; Iloutnicpia. — f alco tachiro Daiul. p. 90 ex L. V, — Temm. Pl.
Coi. 377 (jun.); — Nisus tachiro Kaup 1. c. 170; — Accipiter tach. B[). Csp. 32; — Mi-
cronisus tachiro nob. — Obs. Le Vaillant tantum juniorem avem exposuit, quam vero
adultum et nidificantem dicit; quod ita nobis explicavit cl. ,1. V'^eiTeuux, ut haec avis, et

■ Vel Akad ll.is>ll. B. 2. n:o \ 4

26

c. J. SUNDEVALL,

plerique Accipitres africani, prius plerumque nidificent, quarn habitum coloremque adul-
tum induerint; sicuti sape in Europa fit.

25. Mangeuu des Serpens; »ubique in Africa meridionali, et ex Insulis philippinis»
L. V. — F. serpentarius Gm. p. 250; — Vultur serp. Lath. n:o 21; — Gypogeranus
111. et rec.; — Bp. Csp. 12. — Obs. Hanc avem, vel sp. ejusdem generis, etiam insulas
philippinas inhabitare, est fabida vetus, a Sonneratio, in Itin. ad Nov. Guineam, pag. 87
(c. tab. 50), divulgata, sed a recentioribus denegata vel neglecta. Summa mihi de hac
re auctoritas est apud egregium ornithologum J. Verreaux, qui me certiorem fecit, Gypo-
geranum in his insulis non inveniri. — Fratres J. et E. Verreaux, mercatores rerum Na-
turalium parisienses, ceteros omnes antecellentes, collectiones avium et aliorum animalium,
saspe, a collectoribus, ibi diu degentibus, acceperunt; ille prajterea, ipse has insulas visi-
tavit. Rem igitur haud male novisse potest. Nec ipse specimen philippense vidi, vel ab
alio visum audivi.

26. Aiitom' hujipé, ex Cayenne; — Falco ornatus Daud. 77, ex L. V. — Pr. Max.
Beytr. III, 78; — Spizaetus ornatus Kaup 1. c. 166; — Bp. Csp. 28.

27. Faucon ciianteur; ex Camdebo in colonia capensi orientali, et ex Caffraria me-
ridionali. — Falco musicus Daud. 116, ex L. V. — Melierax musicus Kaup 1. c. 192; —
Bp. Csp. 34.

28. ! Faucon huppé; in colonia capensi, etiam non procul ab urbe; = F. frontalis
Daud et F. galericulatus Sh.; ambo ex opere Le Vaillantii descripti. — Icon et descriptio
exhibent Falconem proprie sic dictum, crista frontali ornatum. Ejusmodi vero avis hodie
ignota est, et jure credimus, eam non existere. Varia igitur auctores varii de hoc Falcone
disputaverunt. Est vero observandum, iconem, non minns (juam descri[)tionem, praiter
cristam, non male referre varietatem minorem Falconis communis, in afr. meridionali vul-
garem (F. minorem Schl; Bp. Csp. 23), quam L, V. praeterea nullo verbo memorat. —
Nobis igitur persuasum habemus auctorem nostrum, hanc avem in Africa vidisse, non vero
domum retulisse; eum vero deinde specimen ex Africa accepisse, genuinum sed crista, arte,
apposita, ornatum; quod in opere suo decripsit et delineavit.

29. (Faucon a culotte noir); ex Nama(pia, cum historiola de hac avi; — prieter
dubium est Falco jugger Cray et Hardw. ex India, Bp. Csp. 24; quem cum multis aliis
avibus indicis, pro africanis venditis, verisimiliter })ost reditum in Europam, acce[)crat. —
Kaup (Monogr. 1. c. 360 et 364) credidit avem Levaillantii esse formam pallidiorem Fal-
conis ardesiaci; sed magnitudo nimis obstat. — Nomen huic iconi datum est: F. tibialis
Daudin Tr. 120 et Lath. Suppi. 2.

30. Chiquera, ex Bengalia; — Falco chiquera Daud. ex L. V. — Kaiq). 1. c. 60; —
Ilartl. Journ. fiir Orn. 1853, 38, »de diff. inter avem indicam et avem Afr. se[)tentrionalis:
F. ruficollem Sw.» — Tertia varietas, ab utra(|ne bene distincta, in Caffraria ab J. Wahl-
berg inventa nobis(pie allata est. — Nomen Cliiciuera est vox bengalica Siccrie, paullum
corrupta et in o})pido Gallico-Bengalensi Chandernagor, avi, a Le Vaillant descriptae, affixa;
quo vocabulo Accipitres parvos in genere nominant Indi.

27

OM LE VAILLANTS OISEAUX 1)’aE11IQUE,

.‘U. (Acoli); »intni coloniam capenseni non rarus»; prtcsertim in Zwartland ctc., non
procul ab urbc, frequens dicitur; ova ejus et vitie ratio describuntur. — lla^c tamen avis
post L. V. non visa (F. acoli Daud. et auct.), nobis fabulosa videtur. Icon ct descriptio
forte, ut sus|)icatur Kauj) (Wiegm. Arcliiv. 1851, 87) ex C. histrionico, amcricarKj, post
reditum in Europam, desumtic. Vel forte potius ex s[)ecimine composito (F. gal)ar cum
pedibus caudaque Circi cyanei?) descripta et picta videtur ha?c avis? Sed in Africa L. V.
verisimiliter avem qiiendam viderat, ab incolis batavis, ut ait: Witte-valk (Falco albus) etc.
dictam; forte Circum pallidum Sykes, quem ex Afr. merid. habemus, quem tamen non
acceperat, vel saltem non domum attulerat; quem vero in specimine descripto agnoscere
credidit. Multa certe in descriptione hujus avis, ut sa?pe in hoc opere, ad libitum ad-
dita sunt.

32. Tchoug; ex Bengalia; — F. melanoleucus Gm.; et Lath. 85 (ex Forst. Zool.
Indica, 12, t. 2); — Circus melan. Vieill. Enc. 1215, et Sparvius mei. ib. 1263; — Stri-
giceps mei. Kaup 1. c. — et Bp. Csp. 35. — Hunc accipitrem, volantem, in Africa meridio-
nali, semel vidisse credit L. V. (p. 135). Certe vero non hunc, sed potius C. maurum vel
Asturem melanoleucum Sm. ibi viderat.

33. Gabar; in parte orientali colonife; — F. gabar Daud. 87; — Vieill. Enc. 1264; —
Micronisus gabar Kaup. 1. c. 188; — Bp. Csp. 33.

34. Minulle; intra coloniam capensem, ad orientem inventus. — F. mi nullus
Daud. 88; — Nisus min. Kaup 1. c. 171; — Bp. Csp. 32 (Accipiter). — Obs. L. V. tan-
tum describit avem juniorem, quem adultum habet, eadem ratione ductus, quam supra, ad
n:o 24, Tachiro, explicavimus.

35. Montagnaud; ubique in colonia capensi; Falco rupicolus Daud. 135 ex L. V.
et Lath. Suppi. 2. — Tinnunculus rupicolus Kaup 1. c. — Bp. Csp. 27. — (Falco »rupi-
cola» Liclit., Cat. 62, nobisque, rite dicendus).

36. Blac; in colonia orientali et caffraria inventus; — F. rnelanopterus Daud. Ti\
152 ex L. V.; — et Lath. Suppi. 2; — F. vociferus Lath. 112 (indicus; ex Sonnerat It.
Ind. II: 184). — Elanus caesius Sav. Egypt.; Vieill. — Elanus rnelanopterus Kaup 1. c. —
Bp. Csp. 22.

37. Idem, junior.

38. (Choucou) ex lloutnicpia, — Strix choucou Dandin Tr. 186, ex L. V. — Avis
post L. V. non observata et certe fabulosa. Icon, tarsis brevibus etc. sat bene exhibet
Surniam nisoriam euro[)aeatn (Str. ululam Linn.), marem; nec ullam aliam avem cognitam
refei’t et prieter dubium ex specimine boreali depicta est. L. V. vej‘o in Africa forte vi-
derat Athenem capensem Sm. (Bp. Csp. 37), qiue colore, magnitudine caudåque longiore,
Surniam paullum refert (piaecpie in parte orientali colonia; invenitur, ubi L. V. avem suam
invenisse dicit; sed specimina domum verisimiliter non retulerat. Avis vero africana affinis
est Str. noctuai europea; et in multis, e. gr. tarsis elongatis, a Surnia differt.

39. Choucouhou; ex Namaqua; — Str. nisuella Daud. 187, ut Lth. Suppi. 2, ex
L. V. — Avis in Afiåca meridionali frequens, sed u L. V. tam male descripta et picta

28

c. J. SUN DE VALL,

(omissis fasciculis capitis), ut eam nemo in opere ejus agnoverit. Specimen vero typicum
Le Vaillantii, quod in musa?o Leydensi vidimus, est Strix maculosa Vieill., Bp. Csp. 49,
(Str. africana Temm. Coi. 50), quod primus J. Verreaux observavit, teste Hartl. W. Afr. 19.

40. (Grand Duc); »sur les bords de la riviere des Elephans». — A L.V. idem di-
citur ac Strix bubo Linn. sed paullo minor. Certe vero nec europaeus neque africanus.
Icon enim et descriptio sat bene repraesentant Bubonem bengalensern rec. (Bp. Csp. 49;
Otus beng. Vigors, Z. Pr. 1831), quem sine dubio L. V., cum reliquis avibus indicis, in
Europa acceperat, cum indicio: avem esse africanam. L. V. forte in Africa viderat B. ca-
pensem Sm. 111. 70, qui vero ab europaeo et a bengalensi longe differt, etsi in Bp. Csp. 49
cum icone Le Vaillantii confunditur.

. (Moyen Duc; abs({ue figura, pag. 162). »Le Moyen Duc»: idem ac europaeus, i. e.
Strix otus Linn., a L. V. per totam coloniam inventus dicitur; in quo tamen maxime
errat. Forte Str. helvolam Licht. (Ot. capensem Sm.), quas avem europaeam paullum refert
ibi viderat.

. Scops, pag. 162 (sine icone); in regione Camdebo visus; est Strix scops L. var. me-
ridionalis, s. Scops seuegalensis Sav. Bp. Csp. 48. Varietas in Caffraria sat freqvens paul-
luluin a senegalensi differt. Specimina ex ipsa colonia non vidimus, sed ibi existere scimus.

.(Chouette; pag. 163; fig. nulla); »intra coloniam et circa urbem capensem, in mon-
tibus, frequens» dicitur. Hmc a L. V. non describitur, sed eadem habetur, ac »Chouette
ou grande Cheveche Buff’.»; = »Pl. Enl. 438», qua? icon Str. brachyotum male repra3sentat.
Simul dicit se eandem Strigis speciem ex Cayenna obtinuisse. Credimus vero rem ita se
habere: In Africa, ut nuper diximus, Striges quasdam vidit, quas ab europaus non differre
credidit; specimina vero, forte ab insectis destructa, domum non attulit. Redux vero Stri-
gem brachyotum ex America meridionali, ubi re vera existit, obtinuit, concluditque, hanc
avem multo facilius in Africam quam in Guyanam migrare posse; credidit igitur hanc esse
unam ex iis, quas ibi viderat. — Fieri sane posset, hanc avem migratoriam, eo uscpie
pervenire, etsi adhuc non in Africa meridionali cognita sit; sed il)i non frequens inveniri
potest. Ne in Africa quidem occidentali cognita est, Cf. Hartl. W. Afr.

. Effkaie, (ibid. absq. fg.), »frequens circa urbem Capensem, in Namaqua» etc.; —
est Str. flammea L. ab europoea vix dignoscenda, in Africa meridionali frequens; — in
Bp. Csp. male cum Str. ca])ensi Sm. (fusca, multo majore etc.) confusa.

41. Huhul, ex »Cayenne»; — Strix bubula Daud. 190. — Ciccaba liuhula Wagl. —
Bp. Csp. 43.

42. Chouette a collier; »Surinam»; — Str. torquata Daud. 1, 193 ex L. V.; = Str.
perspicillata Lth. 24; — ejusd. var. A, Lth. Suppi. 2. — Ciccaba torquata Bp. Csp. 43
(eadem ac n:o 44 habetur).

43. Ch. a aigrettes blnnches, ex Guyana; — Str. griscata Daud. 207 ex L. V.; —
Scops cristata Jard. Contrib. 1848 c. fig. — Jjophostrix cristata Bp. Csp. 45.

44. Ch. a masque noir; ex Cayenne. — Str. personata Daud. 192, ex L. V.; — Str.
perspicillata B, Lath. Suppi. 2; — Ciccaba torquata junior Bp. Csp. 43.

OM LE VAILLANTS OISEAUX OAEUIQUE.

29

45. Chouette blanche, »patriu ignota»; = Str nivea Daud. 'Fr. 190 (ex I.. V.); — Str.
candida Latli. Suppl. 2. — Ex vero Strix nyctea Linn. vetus, totus albus. — L. V.
credit hane esse sp., a Strige nyctea diversam; sed differentim tantum a sexu et ratione
praeparationis pendent.

46. Chevechette. Patria ignota dieitur; = Strix pusilla Daud. 205, ex L. V.; — est
vero Str. passerina L.; sine dubio ex Europa. Non minus icon, quam descriptio, hanc
bene repriesentant.

47. 48? Engoulevent a queue fourchue, ex terra Namaqvorum, cum historia de
eaptura hujus avis in arbore cavo! — Caprimulgus forficatus Vieill. Enc. 540; — Nycti-
hius forf. Cray, gen.; — typus gen:s Selochuste Cray List 1841; — Bp. Csp. 58. — Avis
post L. V. non inventa nee hodie cognita. Tamen pro certo dicere possumus nil aliud
esse, nisi Nyctibium grandem ex Guyana, cum cauda falsa (furcata) arte apposita.
Tah. L. V. 48, pedem caputque bene exhibens, dubia nostra sustulit. Praeterea genus
Nyctibii exclusive est arnericanum. Historiola de captura forte ad aliam avem attinet, etsi
hoc loco adhibita. Genus vero Selochusa certe superfluum esset etiamsi existeret haec avis,
a Nyctibio grandi nulla re, nisi cauda furcata, diversa.

49. Engoulevent a collier; ex coloniae parte orientali: Houtniqua, Lagoa bay; —
Caprimulgus pectoralis Vieill. Enc. 545 (ex L. V.); — Bp. Csp. 60. — In Caflraria quo-
que frequens.

Tome 2: 1799.

50. CoRBiVAU; in Africa meridionali ubique. — (!orvus albicollis Lath. n:o 3; —
Licht. Cat. p. 20; — Wa"l. Syst. n:o 5. — Corvus cafer Gray Gen.; — liine Corvultur!
cafer Bp. Csp. 387.

51. (Grand Corbeau); in colonia Capensi; »juxta Saldanha bay fnapiens»; = C. major
Vieill. N. Dict.; et Enc. 877 (ex L. V.); — Wagl. Syst. n:o 2; et Bp. Csp. 387 (ex eodem
fonte). — Avis post L. V. non cognita et certe fabulo.sa. — Peregrinatores nostrates eam
in regione memorata non viderunt et J. Verreaux definite negat eam existere. A L.^ .
describitur: simillimus C. coraci europa^o, sed })aullo majoi-. — Hac ratione fictus videtur,
quod L. V., eum primum annum in Afi-iea degeret, multunupie lioe tempore ad Saldanha
versaretur, sp. prajcedentem (C. albieollem) procul viderit; ne(jue eo potitus est, credens
Corvum esse in europa vulgarem. Deimle, C. albieolli potitus, eum novum invenit, sed
non suspicatus est, .se eum prius vidisse.

52. CouNEiLLE ])E Cai', in colonia capensi frequens. — C(ji'vus eapensis Licht. Cat.
n:o 199; — Bp. Csp. 385. — C. macropterus Wagl. Syst. n:o 10; — C. segetum Temm.
(in Cuv. Regne An.).

53. CouN. A SCAPULAIRE BLANO; cx Colonia, CaftVaria et Naimuiva; — Corvus
scapulatus Daudin 11, 233 ex L. V.; — Wagl. Syst. n:o 8 (simul cum sp. aflini, sene-
galcnsi: C. curvirostri Gould Z. Pr. 1836; — Hartl. W. Afr. 114).

30

c. J. SUNDEVALL,

54. (Piacpiac) »in terra Naniaquoruin et Senegalia»; = Corvus afer L. XII, 157
(ex Briss. II, 40); Gni.; — et C. senegalensis L. ibid. 158, ex eodem fonte; — Lath. n:o
33. — Coraeias nigra Lath. n:o 18. — Cryptorliina piaepiac Wagl. Syst. — Ptilostomus
senegalensis Sw., et llartl. W. Afr. 113. — Avis post L. V. nuniquam in Afriea meridio-
nali inventa certeque ibi non quaerenda; sed in Senegambia frequens, nobisque ex Rozeres
ad Nilum (Balir et Azrak) ad 12” lat. sept., ab Hedenborgio allata.

55. ! Pie a culotte de peau. Avis composita quam L. V. in collectione cl. Kayi de
Breukelerwaard descripsit, cui vero patria ignota erat; — Corvus rufigaster Lath. Suppi.
2:dum (ex L. \ — Wagl. S3^st. sp. inc. Corvi n:o 22; — Pica rufig. Vieill. — Specimen
vero typicum, in Musaeo Leydensi adhuc asservatum, quod mihi benevole monstravit ami-
cissimus Schlegel, est Amydrus morio (infra n:o 83) cum cauda sp. praecedentis (Ptilostomi)
et ventre alieno, apposito (forte ex dorso Upupae epopis desumto?).

56. Temia, ex Batavia. Corvus varians Lath. Suppi. 2 (exL. V.); — Crypsirhina
varians Vieill. Enc. 898; — rectius Cryptorhina varians Wagl. Syst. n:o 6. — Phrenotrix
temia Horsf. Jav. Limi. Trans. XIII.

57. Pie hleue, »ex China». — Corvus erythrorhynchus Lath. 29 (ex Pl. Enl. 622); —
Pica er. Wagl. Syst. n:o 3. — Cuculus sinensis L. XII (ex Brisson); — hinc Urocissa si-
nensis Cab. Mus. Hein. 87; — Calocitta sin. Bp. Csp. 381.

58. ? Pie a tete mire, etiam »ex China» = Pica »melanocephalos» Wagl. Syst. n:o 7
(ex L. V.) — Bp. Csp. 382 (Cyanopica!). — Avis dubia, tantummodo ex opere Le-
vaillantii cognita et hodie ignota. Eadem videretur ac P. cyanea Pali, ex Dauuria.
Differentia?: gula nigra et apices alba? rectricum omnium, forte a L. V. suppositio, ob sta-
tum minus completum speciminis descripti.

59. Pie rousse, ex Bengalia; — Corvus rufus Lath. 28 (ex Sonuerat); - Pica rufa
Vieill. Enc. 888; — Sundev. Av. ex Calcutta, Physiogr. Tidskr. Lund 1837 (et Ann. Nat.
Hist. 1846: Vol. XMII), n:o 7. — Dendrocitta rufa Cab. Mus. Hein. 217; — Bp. Csp. 369.

60. Pie pie-grieche; Cayenne; — Lanius leverianus Gm. — L. picatus Lath. n:o
20 (sed rectr. apice alba?!); — Cissopis bicolor Vieill. Enc. 750; — Ciss. leverianus Cab.
Mus. H. 144; — Bethylus picatus Cuv. 1817; — Bp. Csj). 491.

61. 62. Fiscal; in Africa merid. ubique. — Lanius collaris L. XII; — Lath.
n:o 10; — Bp. (Vp. 363; — Cab. Mus. Hein. 74. — Avis in Africa meridionali vulgaris.

63. (Pie-grieche rousse); »Cap, Senegal, Europa»; — est Lanius senator L. Syst.
Nat. X (ante opus Brissonii edita; in ed. XH omissus); — L. collurio var. rufus Gm. 301,
c. cit. falsa Brissoni; — hinc nomen L. rufus rec. ut: Temm. Man. I, 146. — Hartl. W.
Afr. 102; — Enneoct. rufus Bp. Csp. 362. — (non vero (‘st L. rufus Linn. et Lath,). —
L. pomeranus Mus. Carlss. n:o 1; — Enn. pom. Cab. Mu.s. H. 73, — Ihoc sp. ex Africa
meridionali tantummodo a L. V. enuntiata est. Specimina exinde orta in musmis librisque
frustra (iua?sita sunt, et in illa terra inveniri a cl, J. Verreaux negantur; certe igitur inter
multos errores Le Vaillantii numeranda.

OM LK VAILLANTS OISKAUX OAFUIQUK.

81

()4. Ecokciieur; inträ coloniam et in Nairni(|va liahitare dicitnr. — S[)ecirnina ihi
inventa non vidimus, sed ex terra Natalensi [)lura nobis attulit J. Waldb(;r^, mense De-
cembri occisa. Simillima sunt Lanio collurioni L. ex Euro2)a, sed paullo itiinora, at vix
pro distincta specie habenda.

G5. ! Pie-gr. rouge a plantron hlanc; »4 specimina, ex insulis maris pacifici allata»
»a ce quon m’a assure». = Lanius mystaceus Latii. Sup])l. 2:dTun (ex L. V.). — Est avis
composita. Specimen unum, quod in rnusoeo Leydensi mihi indicavit Schlegel, est Malaco-
notus ferrugineus (infra n:o 68) cum gastrmo rubro et cauda Psittaci rubri, arte appositis.
Albedo ad gnatliidia, fascia ante-pectoralis et crissurn a cute Malaconoti restant.

66: 1. 1 Pendeur, »ex India, teste schedulge, avi affixae, observationes de vitae ejus
ratione continentis». — Lanius pendens Lath. Suppi. 2:dum; — et Bp. Csp. 364. — Opus
Le Vaillantii est solus fons hujus nominis: avis, hodie plane ignota, forte ex specimine
composito descripta videtur.

66: 2. Rousseau, ex Java; — Lanius superciliosus Lath. Suppi, secundum; — Bp.
Csp. 363; — Revue Zool. 1853, 457: Otomela superciliosa.

67. Bacbakiri; in colonia capensi et Namaqua frequens; = Turdus zeylonus L. XII
(ex Edw. 321, sed minime in insula Zeylon nec in India inventus); — Lath. 80. — La-
nius ornatus Licht. Cat. 45. — Lanius bacbakiri Sh. (ex L. V.); — Laniarius bacb.
Vieill. Enc. 755; — Bp. Csp. 360. Telephonus bacb. Cab. Mus. Ilein. 70. — (Typus gen:s
Telephoni Swains.)

68. Boubou; in colonia frequens, et in Caffraria. — Lanius ferrugineus Gm. —
Lath. 33. — (Minime vero L. boulboul Lath. 49, quae avis est indica, tegre determinanda,
forte Turdus paecilopt. Vig.? sec. Bp. Csp. 274. Hinc tamen male orta sunt nomina:)
Dryoscopus! boulboul Bp. Csp. 361 et Malaconotus boulboul Cab. M. Ilein. 69. — Malae,
rufiventris Sw. Classif. II, 220 (ex L. V.). — Malae, ferrugineus nob. (ex litteris nostris
a Bp. 1. c. allatus). — Obs. Boulboul est nomen indicum vulgare Pycnonoti bengalensis,
optimi Indiae cantoris, a poetis hujus terrae celebrati, non cum Boubou L.^^ confundendum.

69. (Gonolek) »ex Nairnupia et Senegal»; — Lanius barbarus L. XII (ex Briss.); —
Lth. 45; — Laniarius barb. Vieill. Enc. 755; — Bp. Cs[). 359. — Malaconotus barb. Sw.
(typus generis); — Cab. Mus. Ilein. 69. — Ivx Africa occitlentali, nec certe uimpuim in
meridionali inventus; de qua re videas I larti. \V. Afr. 107.

70. Tciiagua; »in colonia orientali, Xhmuupia et Senegambia». — Lanius erythro-
])terus Sh. ex L. V. — Telephonus erytiiropterus Bp. Csp. 361; — llartl. W . Afr. 106
(levis varietas); — rectius: Pomatorhynchus erythr. Cab. Mu.s. Ilein. 69.

71. Biiubuu; ad flumen Gariep, indecjue septemtrionem versus; — Lanius brubru
Lath. Suppi. 2 (ex L. V.); — Vdeill. Enc. 731. — Nilaus capensis Sw. Classif. 219. —
Bp. Csp. 362 (»Lanius capensis Sh.»). — Nilaus brubru llartl. W. Afr. 166. — Specimina
scnegalensia, quae ipse non vidi, sunt Lanius afer Lath. Suppi. 2; specie vero a capensibus
non distincta ab Ilartlaubio 1. c. habentur. N. brubru vix intra coloniam capensem habi-
tare videtur, sed in Caffraria frequenter obvenit.

32

c. J. SUNDEVALL,

72. CuBLA, in colonia orientali-ineridionali et CafFraria. — Lanius cubla Sh. et
Lath. Suppl. 2 (ex L. V.); — Vieill. Enc. 733. — Dryoscopus cubla Boie. — Cab. Mus.
llein. 08. — Bp. Csp. 300.

73. (Pie-griéche bleue) ex insula Madagascar; sed etiam a L. V. ipso, in Africa
meridionali, »juxta limites terrs® Namaquorum» inventus dicitur; ubi vero nullus alius
ornithologus eam vidit. Etiam ipse L. V., vol. II, p. 39 (sub n:o 01) hanc avem ut ma-
dagascariensem, memorat, neque addit, se eam invenisse, quod vero, in tali casu, non obli-
visci solet. — Est Loxia madagascar ina L. XII (ex Briss. II, 197 n:o 20); — Lanius
bicolor Linn. Mantissa 1771; Gm.; — - Lath. n:o 20 (Pl. Enl. 298, i); — Vieill. Enc. 730; —
Dryoscopus bicolor Bp. Csp. 301. — Ex Madagascar, nec alibi inventus.

74. Silencieux; ex Houtniciua et Caifraria; — Lanius silens Sh. et Vieill. Enc. 737
(ex L. V.). — Tephrodornis silens Bp. Csp. 357; — Sigeius silens Cab. Mus. Hein. 08. —
Bradyornis leucomelas {(f vet.) et Br. vittata, (? et cr’ jun.?) Sundev. Vet. Ak. öfv. 1850,
100, — Bradyornis silens dicendus. Hanc avem, ut novam, descripsi, descriptione falsa
L. V:tii seductus. Dicit enim rectrices gradatas, nigras »extus albomarginatas»; — sunt
vero: 2 mediae nigrae, reliquae albae, a[)ice late nigrae, et cauda leviter tantum rotundata.
Determinationem vero, primum a Cabanisio factam, verisimillime esse rectam agnovimus,
postquam plura s[)ecimina ex eadem parte coloniae, meridionali-orientali, ubi aivem invenerat
Le Vaillant, acceperamus.

75. Oliva; ad Lagoa bay in coloniae parte orientali. — Duae sp. conjunctae: Fig. 1
(»f Oliva») est Lanius olivaceus Sh. (ex L. V.); — Laniarius oliv. Vieill. Enc. 750; — Bp.
Csp. 359; — Chlorophoncus oliv. Cab. Mus. Hein. 71.

Fig. 2 (»1’Oliva jeune») = Malaconotus rubiginosus Sund. ()fv. 1850, 100, junior; —
Chlorophoncus rub. Cab. 1. c. — N:o 70, tig. 1, »Oliva femelle» videtur hujus ¥ junior.

70: 2. Sourcirou; »de Guadeloupe ou de Caiyenne»; — Tanagra guyanensis Lath.
24 (Verderoux Buff.); — Cyclorhis guyanensis Sw. — Bp. Csp. 330; — Cab. Mus. H. 04.

77: 1. Tachet; Caiyenne. — Lanius naevius Lath. 51; — Tluinmophilus naevius Vieill.
Enc. 747; -- Bp. Csp. 198.

77: 2. Eousset; Cayenne; — Femina praecedentis? vel Th. doliati sec. Bp. Csp. 197.

78. Grande Fie-grieche. Paitria ignotai. — Est Lanius corvinus Sh. (ex L. V.); —
Corvinella corvina Less. Tr. 372; — Hairtl. W. Afr. 104; — Cab. Mus. H. 75; — ex
Africa occidentaili.

79. ! Bec de fer, »ex Insula .Maris paicifici»; duo specimina auctori cognita. — Est
avis compositai, sc. Pogoniais sulcirostris cum pedibus ailienis et crista aj){)ositai; — nominataa:
Lanius superbus Sh. (ex L. V.); — Genus Sparactes! lllig. Protlr. 219 (ex icone L. V:tii
creatum!). — Admirandum saine, L. V. fraudem non perspexisse, cum similitudinem hujus
avis cum Pog. sulcirostri (»Bairbican»), in descriptione, expresse indicavit. Sed etiaun suc-
cessores in verba maigistri juraverunt; genus Sparactes aidhuc in Lessonii Mainuel 1828,
I, 135 exstat, verbis multis ex Kegne Animal mutuatis. Cu vier, in R. A. 1817, nota p. 350,

quasi

OM LE VAILLANTS OISEAIJX i/aFIUQUE.

33

quiisi dubitans, dixerat se hane avern non vidisse et cet.; sed in ed. altera, 1829, I, nota
ad p. 3()5, fraudem a Teniminckio detectam, denuntiat.

80. Geoffroy, ex Senegalia; — Lanius plumatus Sli. (ex L. V.); — Prionops geoffroyi
\’ieill. Enc. 754 (L. V.); — Pr. plumatus Sw. — Ilartl. W. Afr. 107; — Cab. M. II. 68; —
Bp. Csp. 359.

81. Id. junior.

82. ! Sicrin; »duo specimina »ex India» cognita». Alterum horum in Musaeo Leydensi
vidi. — Est avis composita: Pyrrhocorax alpinus, cui, utrinque, ad aures, appositae sunt
fibrae tres long», e folio Palmae cujusdum desumtae; quod primus indicavit Schlegel, Krit.
Cb. 98. — Interea ex opere Le V;tii artefactum nominatum est: Corvus crinitus Daud.
Tr. — Pyrrhocorax crinitus Yieill. Enc. 896; — Pastor setifer Wagl. Syst. n:o 3. — Sed
ipse L. V. memorat similitudinem ejus cum Pyrrhocorace.

83. Roupenne; in colonia capensi vulgaris. — Turdus morio L. XII (ex Briss.
II, 309); — Lath. 64; — Sturnus morio Daud.; — Amydrus morio Cab. M. Hein. 201. —
Spreo! morio Bp. Csp. 416; — Hartl. W. Afr. 115.

84. Ejusdem femina.

85. ! Edatant; »patria ignota»; — denuo avis composita, adhuc in Musaeo Leydensi
asservata, de qua re jam in Yet. Ak. Ofv. 1848, 53 scripsimus. Est Qviscalus versicolor
ex America septemtrionali, cum cauda Picae europeae, a basi abscissa. Rostrum quoque
(et verisimiliter cranium?) alienum: suspicor Lamprot. nitentis. — Nomina iconi data:
Sturnus splendens Daud. et Turdus splendidus Yieill. Enc. 658 (n:o 73; nec n:o 50).

86. Choucador; »patria ignota». — Sturnus ornatus Daud. Tr. 309; — Lamprot.
ornata Cray in Brit. Mus. (1847); = Lamprot. ignita Nordm. Bp. Csp. 415; — Juida
ignita Cray Gen. tab. 80; — Lamprocolius ignitus Ilartl. W. Afr. 116, — ex Africa
occidentali.

87. (Yertdoré), »ex Namaqua et Senegandjia». — Est Turdus ceneus Gm. — Lath.
67 (ex Briss. II, 313, sp. 54, et Pl. Enl. 220); — Lamprot ornis lenea Temm. Man. In-
troduct. p. LY (typus generis Lamprotornithos, quod vero ipse, in Syst. Av. 1835, male
neglexeram.) — Ilartl. W. Afr. 115; — Urauges aeneus Cab. M. II. 200; — Juida Less.; —
Bp. Csp. 414. — Avis tantum in Africa occidentali (Senegambia) (juan-enda; in meridio-
nali, ubi alia sp. affinis (L. australis (Sm. Report), L. burchelli Sm. 111. 47) invenitur, ig-
nota; neque in terra interjacente cognita. L. Y. forte in Africa vidit hunc L. australem, ex
Caffraria in terram Namaquorurn vagantem; sed re vera L. aneam, ex Senegalia, pinxit et
bene descrii)sit. Praderea specimen hujus sp., ex illius collectione, hodie adhuc in Musieo
Leydensi adest.

88. SruEo, in colonia capensi vulgaris. — Turdus bicolor Lth. 84 (e.x Buff.); —
Spreo! Less. — B[). Csp. 416. — Notaiiges bicolor Cab. Mus. Hein. 198. — Obs. Nomen
Spreo corruptio est nominis batavici Sturni: Sjn*euw. L. Y. in descr. hujus avis dicit eam,
a colonis capensibus: »Witgat-spreuw: étourneau a cui blunc», vocari.

K Vet. Akjd. Ilindl. B. 2. No 3.

5

34

c. J. SUNDEVALL,

89. Nabikop, in colonia capensi orientali, ad flumen Gamtoo, et in Caffraria meri-
dionali inventus. — Sturnus auratus Daud. (ex L. V.; non vero Turdus auratus Lth. et
Daud. = sp. sequens). — Hic non dubie idem videtur ac Turdus nitens Linn. XII
(ex Briss. II, 311; typus primus gen:s Lamprocolii nostri, Act. Stockh. 1835, 104, tum
ex specimine capensi cognitus), quod etiam suspicatus est Hartlaub (W. Afr. p. 118). Spe-
cimen a Brissonio descriptum ex Angola allatum erat, unde nostris temporibus aves raris-
sime afferuntur. Hartlaub igitur nullum, prmter Brissonianum, inde ortum novisse videtur.
Sed avem in Caffraria non rarum invenit noster Wahlberg, ejusdemque specimen deinde,
in regione interjacente, Damarensi, occidit, quod hodie in manu habeo. — Specimina caffra
praeterea nominata sunt: L. phoenicopterus, Sw. Two Cent. 360.

90. (Couigniop), in Senogambia frequens, sed etiam a L. V. »migrans, in terra Na-
maquorum visus» dicitur; ubi »ab indigenis, sicuti praecedens, promiscue Couigniop vel Na-
birop vocatur». Hoc esse fabulam a L. V. additam, diu credidi, cum avem nemo praeter
eum extra limites Guineae, vel ultra aequatorem, viderit; quae sententia a J. Verreaux
magnopere confirmata est. Audeo igitur narrationem supra adlatam inter fabulas Le V:tii
numerare, et observem, idem fere semper fieri, cum L. V. patriam veram indicat cum ob-
servatione: se ipsum avem migrantem in Africa meridionaili vidisse; e. gr. ad plerasque
madagascarienses, ad n:os 95: i et 2, pluresq. — Hmc sp. est Turdus auratus Gm. — Lath.
n:o 68 (ex Buffon et Pl. Eui. 540); — Lamprocolius auratus nob. 1835 1. c. — Hartl. W.
Afr. 117; — Cab. Mus. Hein 199. — L. n:o 2 et 4, Bp. Csp. 415 (nec illius L. auratus). —
Icon Edwardsii 320, a Linnmo et Linnteanis neglecta, huc referenda est. — Obs. Confusio
nominum L. auratm et nitentis ab opere Lichtensteinii »Verzeichniss. 1823», pag. 18 de-
rivatur, ubi auctor, plerumque adcuratissimus, lapsu quodam, nomina L. V:tii perverse affert.

91. Nabouroup; in Namaqua frequens; = Sturnus nabouroup Daud. ex L. V.; —
Amydrus nabouroup Cab. Mus. Hein. 201; — Lamj)rot. fulvipeimis Swains. Two Cent.; —
Spreo fulvip. Bp. Csp. 416, — et Hartl. W. Afr. 116. — Coracias caffra Linn. X
(descr. orig.); — XH; — Lath. n:o 8. — (Lamprocolius caffer dicendus).

92. Cravate frisee; »ex insulis maris pacifici»; — Merops cincinnatus Gm.; —
M. novae zelandiae Lath. 18; — Philemon citic. Vieill. Enc. 613; — Gal. 123; — Pro-
sthemadera cincinnata Gray Gen. — Pr. novte zeel. Bp. Csp. 391; — Cab. Mus. Hein. 119. —
Ex nova Zelandia.

93. PoRTE LAMBEAUX; »in Africa meridionali-oricntali. Ad urbem tantum migrans». —
Gracula carunculata Gm. (ex Lath. Gen. Syn.); — Sturnus gallinaceus Lath. n:o 7. —
Dilophus gall. Vieill. N. Dict.; — Acridotlicres gall. Enc. 691; — Pastor carunc. Wagl.
Syst. n:o 16. — Dilophus carunc. Bp. Csj). 421; — Cab. Mus. H. 206.

94. Idem, junior et var. albinus.

95: 1. (Martin Braine); »ex India, sed in teri’a Namaciuorum, orientem versus mi-
graTis, a L. V. inventus». — Turdus pagodarum Lth. 20 (ex Sonuerat It. Ind, 11,189); —
Pastor pag. Wagl. Syst. n:o 8; — Hetmrornis pagodarum Gray; — Bp. Csp. 419; — Te-
menuchus [)ag. (Ed). Mus. Hein. 204. — Tantum in peninsida indica, nec in Africa vivit.
(De indicatione patriae hujus et se(iuentis, conf. sub n:o 90).

35

OM LE VAILLANTS OISKAUX I)’aEHIQUR.

95: 'i. (Martin gris de fer); — »die (i Octobri, j)rope Bruyntjes-IIoogte . . in {)arte
orientali colonia», greges numerosi, occidentem versus migrantes, visi»; ex (juibus ipse L. V.
5 specimina occidisse dicit, pluracjue de hac re narrat; — et tamen non did>ito haec omnia
fabulosa habere. Avis enim est mere indica: Turdus ginginianus Lath. 133 (ex Son-
uerat); — Pastor griseus Wagl. Syst. n:o 9; — Acridotheres gingin. Bp. Csp. 419.

9G. (Roselin); »Europam et Asiam meridionalem proprie iidiabitat, sed a L. V. ad
24" lat. merid. (i. e. in terra Namaquorum, prope tropicum) visa», »ubi quotannis regulari-
ter transmigrat»! — Montbeliardum vehementer vituperat, qui credit, hanc avem in Gallia,
migrantem, quotannis apparere, et ipse tamen, eodem loco, fronte proterva, illud men-
dacium affert! Avis per totam Africam ignota est, nisi forte in maxime septemtrionali
inveniretur. — Turdus roseus Linn. — Lath. 59; — Pastor roseus Temm. Man. —
Cab. Mus. Hein. 203; — Bp. Csp. 421.

97. PiQUE-BOEUF, »in Nainaqua et ad Senegal»; — Buphaga africana Linn. et omn. —
Cab. Mus. H. 202; — Bp. Csp. 423. — Obs. Buphagam erythrorhyncham, in Caffraria,
etiam ad Port Natal, frequentem, non memorat.

Tome 3: an X (1802).

98. Griverou, intra coloniam frequens. — Turdus olivaceus Linn. XII (Briss. II,
294); — Lath. 88; — Vieill. Enc. G42; — Bp. Csp. 273.

99. Idem, junior.

100. Varieté du Griverou; »unicum specimen, ad Sontagrevier (in coi. orientali)
occisum» = T. obscurus Smith Report 45; et Illustr. 3G (nec T. obsc. Vieill. Enc. G54).

101. Rocar cf et V; intra coloniam in montibus. — Turdus rujiestris Vieill. N. Dict.,
et Enc. G71 (ex L. V.); — T. rupicola Licht. Cat. 1823, 38 (L. \’.); — Petrocincla rup.
\dg.; Bp. Csp. 297; — Monticola rup. Boie, Cab. M. Hein. 7.

102. Idem, var. et junior.

103. Espionneur; Taffelberg et montes in colonia, orientem versus. — Turdus ex-
plorator Vieill. Enc. 658 (ex L. V.); — Petrocincla expl. Bj). Csp. 297.

104. Reclameur; »in coi. orientali, us(pie ad Caffrariam»; — Muscicapa bicolor
Sparrm. Mus. Carlss. 4G (v. supra pag. 9, n:o 4G, in revisione M. Carlss.); — Bessornis
vociferans (Sw.), Cab. Mus. Hein. 8; — Bp. Csj). 301; — Cossypha reclamator Hartl.
W. Afr. 7G.

105. Brunet; intra coloniam, etiam juxta urbem. — Turdus capensis L. XI I (ex
Briss. H, 259); — Lath. 97 (Brunet, Buff'.); — Pycnonotus ca[). Cray; — Cab. Mus. Hein.
107; — Ixos, Temm.; Bp. Csp. 2GG.

c. J. SUNDEVALL,

3 G

106: 1. Bhunoir; »in terra Natnaquorurn frequens; non vero in colonia inventus».
(Sed in Caffraria frequens, M. Sthm). — Turd. capensis Lath. (ex Buff. Brunet varieté,
et Pl. Eui. 387); — T. nigricans Vieill. Enc. 653; — Pycnonotus nigricans Cab. 1. c. 107.

106: 2. Importun; in colonia, orientem versus. — Turdus importunus Vieill.
Enc. 662 (ex L. V.); — Andropadus importunus Gr., Cab. Mus. Hein. 112. — Bp. Csp.
261. — Certe eadem avis sp. qua; in Caffraria frequenter invenitur; de qua re dubia in
V. Ak. Öfv. 1850, 100, exposueram. Deinde specimina ex utroque loco obtinui.

107: 1. (Curouge); »inventus in terra Narnaquorum, ubi eum tantum sub festate
calida inveniri, dixerunt indigenae»! — Ha;c vero avis, mere indica et circa Bombay fre-
quens, certe numquam in Africa inventa est, etsi Brisson, indicio falso seductus, hoc cre-
diderit. Hinc vero avis appellata est: Turdus cafer L. XII (ex Briss. II, 257); — Lth.
99. — Muscicapa hasmorrhousa Gm.; — Lth. 26 (ex Brown 111.); — Pycnonotus ha;-
morrhous Gray Gen., nobisque; — Ixos cafer Bp. Csp. 267 et L haemorrh. 265; — Bra-
chypus haem. Mus. Hein. 108. — Icon et descriptio L. V. bene hanc, nec sp. bengalensem
exhibent. Cabanis 1. c. nobiscum negat avem in Africa inventam esse.

107. 2. (Cudor); »prope flumen »Groote Vis» [ad confinium terrae Caffrorum] a servo
fideli Klaas occisus»! — Est tamen avis javana: — Turdus aurigaster Vieill. N. Dict.
et Enc. p. 657; — Pycnonotus Gray Gen.; — Brachypus aurigaster Cab. 1. c. 108. —
»Ixos chrysorrhaeus Temm.» (ubi?) — Bp. Csp. 266, c. falsa cit. Lathami.

108. Merle a calotte noire, ad Bruyntjes-Hoogte, in colonia orientali, inventus; —
Turdus nigricapillus Vieill. Enc. 656 (ex L. V.); — Lioptilus nigricapillus Mus. Hein. 88; —
Bp. Csp. 332.

109. (Cadran); »inventus in terra Narnaquorum»! — Est vero avis indica, numquam
in Africa visa, sed in Bengalia frequens (»rectricibus utrinque 4 albis»); — Gracula sau-
laris Linn. X (ex Edw. 181; Albia 17, 18); — Lath. n:o 9; — Copsychus saularis Bp.
267; — Mus. Hein. 9.*)

110. ? Hausse coi noir; »cum praecedente (i. e. in terra Narnaquorum) inventa»; —
avis omnino dubia, hodie ignota, vix autem ex Africa meridionali; verisimiliter compo-
sita? — »Copsychus pectoralis (Steph.), Le Vaill.»: Gray Gen. of B. Appendix, 30 a, lin.
ultima. — Aliam citationem hujus iconis non inveni, ne apud Vieillot (piidem.

111. Janfrkdic; »per coloniam capensem vulgaris»; — iMotacilla caffra Linn.
Mantissa; — Gmel. 997; — Sylvia caffra Lth. n:o 22; — Turdus phoenicurus Gm. —
Lath. 23; — Muscic. superciliaris Mus. Carlss. 96; (Videas supra, pag. 14, in expositione
Musa;i Carlssoniani, n:o 96).

112: 1. Jaboteur; »in regione Houtnicjua vulgaris»; — Plijllastrephus capensis
Sw. W. Afr. — Mus. Hein. 113; — B[). Csp. 260. — Nomen emendandum: Phyllostrophus
capensis scribendum. — Etiam in Caffraria inventus.

') Obs.' sp. altera est Copsychus amoenus llorsf. L. Tr. XllI, ex Java, rectricibus utriiupie 3 albis; — sed
etiam tertia sj). cum his pleruimpie coiifuiulitur:

Gops. miiidancnsis, ex insula Imzou ('l’urd. mind. (Jm. — laith. Of), ex BulT. Merle de Mindanao,
et Pl. Eui. 627, 1) rectricibus omnibus nigris; quem ex insulis Philippinis obtinuimus.

OM LE VAILLANTS OISEAUX DAEUIQUE.

37

112: 2. Fluteuu; »iil) urbe capensi us(}ue ad Caffrariaiti»; — Sylvia africajia Titn, —
Latli. 32 (ex liriss. Ill, 35)0). — Muscicapa afra Gin. — Lath. 1.’3 (orig.). — Sphenura
tibicen Liclit. Cat. 43. — Splieiueacus africarms Strickl.; Cab. Mus. llein. 42; — Bp.
Csp. 279.

113. Merle roux a collier noir, »de la mer du Sud». = Turdus atricollis Vieill. Ene.
671; — et hinc: »Copsychus? atricollis» Gray Gen. 177. — Hunc esse Turdum najviurn ex
California (Bp. Csp. 271) docuit cl. J. Verreaux.

114. Merle tricolor a longiie queue; »patria incerta; sed avis, cum prmcedente, a cl.
Woodfort, Londinensi, Parisios missa». — Est Turdus macro u rus Gm.; Lath. 100; —
Copsychus macr. Mus. Hein. 9; — Kittacincla! macr. Gould Z. Pr. 1836’; — Bp. Csp.
268; — ex Java — Malacca. Nomen, si adhibendum censetur, Cittocincla macroura scri-
bendum est.

.115. Cravate hlanche, »ex Batavia, Temminckio missa»; — Tur dus gutturalis
Lath. Suppl. II; — Pachycephala gutt. Vig. et H. — Mus. Hein. 65; — Muscic. pectoralis
Lath. Suppl. II; Bp. Csp. 328; sed nomen hoc, nulla re, nomini T. gutturalis, in eodem
libro edito hodieque accepto, praeferendum est. — Laniarius albicollis Vieill. Enc. 756, ex
L. V. — Ex Australia.

116. Merle ecailUe, »cum praecedente advenit»; — Meliphaga phrygia Lewin, ex Au-
stralia; — Cab. Mus. Hein. 119; — Bp. Csp. 391. — Turdus squameus Vieill. Enc. 658
(ex L. V.).

117. ? Merle jaune kupé, »ex insulis maris pacifici, in coli. cl. Ray de Breukeler-
waard»; — avis hodie ignota et verisimiliter composita, = Turdus melanicterus Vieill. Enc.
662, — indeque »Copsychus? mel.» Gray Gen. — Prieterea milii ignotus. Hanc vero fuisse
avem compositam suadet, non minus habitus insolitus, quam citatio collectionis ubi aderat,
in qua plures aves compositas descripserat auctor noster (e. gr. n:o 55). Hanc etiam sen-
tentiam probavit J. Verreaux.

118. Grivetin; »in colonia orientali; egregie canorus». — Sylvia leucojihrys \deill.
Enc. 119 (ex L. V.). — Thamnobia leucophrys Cab. Mus. Hein. 40, nota n:o 2 et 3 (no-
bisque). — Erythropygia pectoralis Sm. Report 46 et 111. 49.

119. ? Coi dor; Iloutniqua. S[). dubia, a nemine prieter L. V. descripta. — Sylvia
auraticollis Vieill. Enc. 438; — Ixos auri<»ularis Voi^rt. Remie An. — Turdus auraticollis
Bp. Csp. 302 (omnes ex L. V^). — Hyec avis, hodie ignota, mihi videretur Cossypha caffra
(supra n:o 111), descripta ex pictura minus bona, <piam L. \'. ab alio ipiodam peregrino-
tore acceperat?

120. CoRiPiiÉE, »ex parte orientali coloniui»; »optimus Africie cantor» L. V. —
»Sylvia coriphajus Vieill.» Lesson Tr. 419 (ex L. V.); — Drymoica coriph. Bp. Csp.
282; — Thamnobia coryphmus Cab. Mus. Hein. 40 (lajisu calami »coryphiea»). — Etiam
in Caffraria obvia.

121: 1. ?Caqueteuse; lloutniipia; = Sylvia baba^cula Vieill. Enc. n:o 62 (ex L. V.); —
Bp. Csf). 286. — Avis nobis ignota; (]vam vero existere non dubitamus.

38

c. J. SUNDE VALL,

121: 2. Isabelle; Houtniqua; — Sylvia basticata Vieill, Enc. n:o 123; — Calamo
lierpe Bp. Csp. 286. ■ — Cettia baeticata nob. ex Caftraria, non procul a Port Natal, a Wahl-
bergio inventa.

122. ? Pavaneur; Houtniqua et ad Lagoa bay. — Sylvia bracbyptera Vieill. N. Diet. —
Enc. 460 (ex L. V.); — Bradypterus platyurus Sw. Classif. 241 (an ex specimine cog-
nito?); — Brad. brachypterus Cab. Mus. Hein. 43. — Avis inihi adhuc non rite cognita,
etsi 4 sp. hujus generis ex Africa meridionali habeo. Illa, quam olim sp. L.Vrtii credidi,
ad Portum Natal inventa est (cf. Vet. Ak. Ofv. 1850, 103, sub n:o 27); duae vero, non
procul a Lagoa bay (ubi suam invenerat L. V.), evidenter differunt. — Obs. Bradypterus
brevirostris 1. c. (Öfv. 1850, 103) descriptus, forte est junior Catrisci apicalis Cab. Mus.
Hein. 43, in nota, vel saltem sp. affinis. Cat riscus a Bradyptero non differt, nisi rostro
breviore et crassiore, paullum tumido.

123. Plastron noir; »in Caffraria et Namaqua minore majoreque»; — Fig. 1 cf = Mo-
tacilla thoracica Sh. Nat. Misc. ; — Apalis thoracica Sw. Zool. 111. N. Ser. — (Genus in
Sw. Classif. rejectum et species ibi non inventa); — Drymoica thoracica Cray Gen.; —
Bp. Csp. 282.

Obs. Fig. 2, Femina dicta, est alia sp., forte Drym. pectoralis vel flavicans, vel
omnino ficta; nam Apalis thoracica cf et ? pictura similes sunt. Specimina ex Caffraria et
colonia capensi, sexu, inspectione genitalium, definita habemus.

124. Roussetete; »Namaqua, Camdebo, Caffraria». — Sylvia fulvicapilla Vieill. Enc.
n:o 162 (ex L. V.); — Drymoeca fulvicapilla Bp. Csp. 282, — nobisque.

125. Olivert; »ad Pampoen-kraal in Houtniqua». — Sylvia brachyura Vieill. Enc.
n:o 142 (ex L. V.). — Eremomela flaviventris Sundev. öfv. 1850, 102 (ex Caffraria;
propter malam descriptionem L.V:tii, distincta sp. habita); — Eremomela brachyura di-
cenda. Hodie specimina, non procul a loco, ubi avem invenerat L. V., a Victorin occisa,
habemus.

126. Grignet; »in colonia ad orientem»; — Sylvia subcierulea Vieill. N. Dict.; —
Enc. n;o 100 (ex L. V.); — Sylvia erythropygia Licht. Cat. 1842; — Parisoma rufi ventris
Sw. Classif. 247 (ex L. V.); — Parisoma subcEeruleum Cray Gen. — Bp. Csp. 259. —
(Tliamnobia subcaerulea nob.).

127. Citrin; Namaqua; — Sylvia flavicans Vieill. Enc. n:o 69; — S. limonella Licht.
Cat. 1842. — (Vix Sylvia subflava (Gm.), Lath. 102; — Drymoica subflava Gray Gen. —
Bp. Csp. 282). — Drym. flavicans nob.

128. ? Double sourcil; »in cam})is Karow, intra coloniam». — Sylvia diophrys Vieill.
Enc. n:o 69 (ex L. V.); — Drym. dio})hrys Gray Gen.; — Bp. Csj). 282 (c. cit. »Shaw
Nat. Misc. 973»). — Avis vix post L. V. visa mihique dubia. Etiam chmo J. Verreaux
ignota; ulterius in regione citata ({uaerenda.

129. Dicitur femina sequentis (n:o 130) cum nido. — De nido ipse nihil com-
pertus sum; sed femina se(|uentis similis est marito; luee igitur icon videtur alia sp. vel
j)lane ficta.

39

OM LB VAILLANTS OISKAUX I)’aFRIQUB.

130: 1. Capocibr inale; »ad urbcin, ad Saldaidia bay et iti tota colonia frequens»; — ‘
Sylvia inacronra (Gin.) Lath. n:o 140 (Pl. Enl. 752, 2 et Jlnfl’.). — Dryinoica capeiisis
Smith. III. 7G. — Drymoeca inacronra Cab. Mns. Hein. 43; — Bp. Csp. 282.

130: 2. Queue gazée; »ex Java, Tetnininckio rnissa». — Est Stipiturus rnalachnrns
(Lth.). — Less. Tr. 414; — Bp. Csp. 219; — Cab. Mus. Hein. 42; — ex Australia, circa
Sidney vulgaris.

131. PiNC-PiNC; intra coloniam capensem frequens. — Sylvia textrix Vieill. Enc.
152; — Ilemipteryx (typus gen:s) Sw. Classif. 242; — Dryrnoica textrix Smith 111. 74; —
Hemipteryx textrix Mus. Hein. 44; — Bp. Csp. 280. — Obs. Nidum, a L. V. in hac ta-
bula delineatum, et huic avi attributum, non esse hujus, sed dEgithali minuti (infra n:o 134),
in V. A. Ofv. 1850, 106 — 7, ostendimus. J. Verreaux hanc correctionem, propria expe-
rientia ductus, affirmat.

132. Tcheric; in colonia frequens, Wit-oog [albi-oculus] dictus. — Zosterops ca-
pensis V. Ak. Ofv. 1850, 102. — Plerumque Z. raadagascariensis appellata; — sic. Mus. H. 115.

133. (Figuier acutipennes) cf et ?; »circa flumen magnum [i. e. Gariep] inventa». —
Deinde ibi non visa. Icon vero, ut descriptio, non dubie exhibent avem Synallaxinam
ex America meridionali, quas forma in Africa et in tota orbe antiqua non invenitur; forte
Sphenura mentalis Licht. vel sp. affinis. Forte ex pictura, ab alio quodam facta, de-
scripta:' — Nominata est: Sylvia oxyura, Vieill. Enc. n:o 32.

134. Becque fleur cf (? false descripta); »in coloniae parte occidentali et Namaqua».
— Sylvia minuta Sh. (ex L. V.); — Dryrnoica minuta (Jray Gen. 163; — A^githalus
smithii Jardine, et Vet. Ak. Ofv. 1850. 106; — /Eg. minutus ibid. 107; — Anthoscopus
minutus Mus. Hein. 89. — Femina, ut 1. e. docuimus, pictura similis est mari. A Le V.
pictura frontis nigra, albovaria, carere dicitur. De nido hujus avis, conf. supra, n:o 131.

135. Cromrec; »ad Elephant revier, ab urbe ca[)ensi septemtriones versus». — (Conf.
ea quas in Vet. Ak. Ofv. 1850, 128 de hac et de sp. affini diximus). — Dicieum rufescens
Vieill. Enc. 609; — Sylvietta crombec Lafr. Rev. Zool. 1839, 258. — Troglodytes micrurus
Rupp. N. Wirb. tab. 41? (Oligura micr. Rrq)p. Syst. Ub. 56); — 0. rufescens Mus. Hein.
44. — Nomen autem genericum »Sylvietta», prius datum, corrigendum et huic generi
reservandum videtur. Avis igitur Sylviella rufescens dieenda. Nomen Oligura Hodgs.
melius forte avibus asiaticis, plerunnpie »Tesia» dictis, tribuendum. — Icon L.V:tii peccat
rostro nitnis longo et curvato.

Obs. nomen »Oligura meridionalis», in Bp. Csp. 237 allatum, delendum est, utpote
olim in literis nostris, ad Temminekium missis, avi tum dubia; datum. In iisdem litei‘is
scripsimus »O. brachyuram (Lafr.) e.x Sennaar nobis allatam», esse; ex (pio non dubito,
nomen, eodem loco expositum, »(J. brachyptera Lafr., ex Sennaar», la[)su calami facto,
derivari.

136. Figuier rouge ii ailes noires; e.x Amboina. — Videtur = Dica;um cruentum
Horsf. (nec Linn.); — Nectarinia rubrocana Temm. Coi. 108: 2, 3, ex Java; — Dicujum
flammeum (Spa.-rm.) nobi.s, supra pag. 14, n;o 98.

40

c. J. SUNDE VALL,

137. Mesange noire ?; in colonia orientali et Caffraria. — Parus niger Vieill.
Enc. 508 (ex L. V), nobisque. — Pentlieres niger Cab. Mus. Plein. 92. — Melaniparus
niger Bp. Csp. 228.

138. Mesange grisette; ex Catndebo. — Parus afer Gm.; Lath. n:o 7 (male de-
scriptus, Latb. Gen. Syn. II, 539, in coll. Burkii); — P. cinerascens Vieill. Enc. 507; —
Mus. Hein. 92; — Bp. Csp. 229.

139: 1. Mes. brune a poitrine noire (Fig. inferior, lapsu signata 2); intra coloniam,
etiam prope urbem; — Parus fuscus Vieill. Enc. 505 (ex L. V.). — Bp. et Cab. locis
ad prrnc. citatis.

139: 2. Mes. grise ä joues blanclies (Fig. superior). Java; Coli. Temminckii. —
Parus cinereus Vieill. Enc. 506; — Cab. 1. c. — Bp. 1. c.

140. Capnegre, ex Ceylon. — Pycnonotus atricapillus Blyth (ex: iEgitliina quadri-
color Vieill. N. Dict. = Sylvia n:o 206 atricapilla! Enc. 481) nobisque. — Parisoma mo-
nacus Bp. Csp. 259, — et »Brachypus gularis Gould» Bp. Csp. 264. — (An idem in Gray
et Hardw. Ind. 111. II, 35 fig. 1, cum crista apposita, exhiberetur? — Cf. etiam »Pycn. ni-
gricapillus Drapiez», Kelaart Prodr. Fn. Ceylan.).

141. Quadricolor cf ¥; Ceylon. — Sylviai zeylonica Gm.; Lth. 91 (Brown 111. 15, ex

Ceylon); — Vieill. Enc. 481 (»iEgithine Quadricolore»; typus gen:s iEgithinm Vieill.
Analyse); — lora zeylonica Cab. Mus. Hein. 76; — Avgithina zeylonica nobis. —

Obs. Varietas bengalensis est: Motacilla tipbia Linn. X (ex Edw. 79); — lora tipliia Cab.

1. c. — Nomen vero javanicum: lora Horsf., in nomenclatura zoologica male admittitur.

142. Tciiitrec cf ?; »ex Africa meridionali-orientali et Senegalia». — Muscipeta per-

spicillata Sw. \V. Afr. II, 60 (ex Afr. merid. ; illi non ex Afr. occid. cognita). — Speci-
mina primum descripta, dicta sunt: Muscicapa cristata Gm.; Lath. n:o 9 (ex Briss. II, 422;

M. senegalensis cristata, »ab Adansonio allata»); — Tchitrea cristata Hartl. W. Afr. 89,
(dubium tamen videtur an specimina recentius allata noverit?) — Ipse specimina multa, ex
Caffraria a Wahlbergio et ex Lagoa bay a Victorinio allata, habeo; specimina vero ex

Africa occidentali non vidi. N^escio equidem, an alia pneter Brissoniana, inde cognita sint.
Suspicari sane posset, avem ibi non inveniri, sed specimina citata, errore (piodam, senega-
lensia judicata fuisse; ({um res ulteriore illustratione eget.

143. Ejusdem nidus.

144. Tchitrec-he, ex India et Cey Ionia; var. rufa,

145. eadem » » var. alba,

146. eadem » » var. intermedia. Ilae varietates simul sunt

Muscicapa paradisi Linn. XII (ex Briss. Edw. etc.); — Lath. n:o 54; — Sundev. Aves
ex Calcutta (Pliysiogr. Tidskr. Lund 1837, et Ann. of Nat. llist. 1846) n:o 11; — Musci-
peta (typus generis) Cuv. IL An. 1817, I, 344; — Muscipeta paradisi Bp. Cs|). 325 (et
M. cristata, ibid. pars); — Tchitrea, Less. Traité (typus gen:s); — Terpsiphone Gh)g. (pro
Musci[)eta); — Ter[)s. paradisi Cab. Mus. Flein. 58.

Obs. Descriptionem gen:s Muscipeta) Cuv. 1. c. attente perlegenti, clarum erit,
M. paradisi proprium esse typum hujus generis, etsi non prima enumeretur, et Todum

regium

OM LE VAILLANTS OISEAIJX i/aEIIIQUE.

41

regiuin uuct, ciim lioc tyjx) coiisociiitum, sed, ob riiiignificentiiirn crista', pritnurn exposi-
tum esse. Nomen vero Musci iH'ta^ (jam ante, anno 1815, teste Oray, Catalogue, a Kocliio,
pro Calamodyta adhibitum), si 1l h servandum non videtur, substituendum est’: Terpsi-
phone, Gloger, Fror. Not. 1827: XVI, 278; nomen sine typo et definitione, tantum ut
locum »Äluscipetae Cuv.» impleat, propositum. Omittendum vero est nomen barbarum
Tchitrea Less.

147. (Schet roux), «ex Madagascaria et Bourbon, sed etiam a L. V. ipso, in Caf-

fraria meridionali inventa» dicitur. Quod vero inter fabulas numerandum est. — Musci-
peta rufa S\v. W. Afr. II, 60 (ex L. V.); — Musc. mutata /^, Lath. n:o 55 (ex Briss. II,

424, ubi etiam hausit Buffon, et Pl. Enl. 248, i). — M. holo serie ea Tennn. Index ad

Pl. Coi. — Bp. Csp. 325. — Certe non ex Africa.

148. (Schet noir); a L. V. ipso »in Caffraria inventa» dicitur. Est vero, sicuti pra?-
cedens. Avis madagascariensis, vel forte Mascarena, = muscicapa mutata L. XII (con-
fusa cum priori; indeque citatio nominis Brissoniani prioris, sed descriptio hujus, ex Briss.
II, 430, a Linnajo afferuntur); — Lath. n:o 55 (c. cit. Buff’. et Pl. Enl. 248, 2; qu»
descr. et icon etiam ex Briss. desumtae videntur); — Bp. Csp. 325; — Muscipeta bi-
color Sav. 1. c.

149. (! Nebuleux); in terra Xamaquorum, »prope flumen »Grote Vislirevier» a L. V.

ipso inventa dicitur. Nidus moresque describuntur. — Est vero avis arte composita,

quod jam indicavit Hartlaub, Isis 1846, 186. Specimen L.^htii, adliuc in musaeo Leydensi

asservatum, nobis monstravit cl. Schlegel. Est vero Fluvicola bicolor ex America meri-
dionali, cum dorso alieno, albido, arte apposito, additisque rectricibus 2 longis Viduae se-
renae. — IIoc monstrum olim ex opere L.V:tii appellatum est: Sylvia nebulosa Vieill. Enc.
n:o 135; — Muscipeta fluvicola Swains. W. Afr. 11, 60.

150. (! Cordon noir); »prope tropicum Capricorni, a L. V. ipso» inventa dicitur;
i. e. in parte sej)temtrionali terrae Namaejuorum, ubi L. sine did)io credidit, neminem
post se ipsum intraturum fore, .sed ubi illum i[)sum fuisse, nos dubia ({ua'dam fovere au-
demus. Avis itiihi, omnibusque (pios interrogavi, ignota; spero antem non errai-e, si, in
icone, Muscicapam atricapillam, in Europa vulgarem, agnoscere credo, cui appositie sunt
fascia pectoi‘alis nigra et penna} caudales 2 longissimae, alienie. — Interea icon LeV:tii
nominata est: Sylvia melanoleuca Vieill. Enc. n:o 72; — .Muscip. pectoralis Sw. 1. nuper
citato.

'foME 4; 1805.

151. GonEMOUCHE MANTELÉE; lloutiiiqua, Caffraria; — Muscicapa cyanomelas Vieill.
Enc. 815; — Bhilentoma c^anom. Bp. ('sp. 324; — Trochocercus cyanom. Cab. Mus.
llein. 58.

K. Vcl. Akad llundl. B. 2. N o 9.

6

42

c. J, SUNDEVALL

152. (Cobein. ä lunettes); »Gaintoo» in colonia orientali. Sed, etsi minus bene picta,
non dubito, hanc esse avem javanam: = Rhipidura javanica (Sparrm.); — Conf. Cab. Mus.
Hein. 57 : Leucocerca jav. — Platyrhynchus perspicillatus Vieill. Enc. 858 (ex L. V.). —
Fig. 2, ?, plane ficta videtur.

153. (Azur a calotte); »Caffraria». Est avis indica minimeque africana; Muscicapa
crerulea Gm.; Lath. 36; — Hypothymis ca3rulea Boie; — Mus. Hein. 56. — In Bp. Csp.
p. 320 confusa cum avi javana, ibid. n:o 6; dein p. 321 nomine recentiore: M. manadensis,
inter Myiagras numerata.

154. Mignard; Caffraria, Namaqua. — Muscicapa scita Vieill. Enc. 815 (ex L. V.); —
»Platystira longipis» Sw. Flyc. t. 28. — Stenostira scita Bp. Csp. 316.

155. Ormior; India, Ceylon. — Pericrocotus peregrinus Boie; — Cab. Mus. Hein.
59. — Conf. supra pag. 9 n:o 48.

156. Ondulb; Houtniqua, Caffraria. — Muscicapa fuscula Sundev. Öfv. 1850, 105; —
Citata sub M. undulata ex ins. Mauritio, Vieill. Enc. 813; — Alseonax undulata Cab. Mus.
Hein. 52. — Vera M. undulata Gm.; Lath. 19 (ex Buff.), mihi ignota.

157. Etoile cf 9; in colonia orientali; — Musc. stellata Vieill. Enc. 81 1 (exL. V.); —
Pogonocichla stellata Cab. Orn. Not. 1847, p. 314; — Mus. Hein. 2; — Bp. Csp. 300. —
Pog. margarita ta Sund. Öfv. 1850, 104; ex Caffraria; quam ego, descriptione mala L.V:tii
in errorem inductus, sp. distinctam credidi. Specimina deinde ex colonia capensi accepi
et simillima caffris inveni.

158. (Azourou); »Namaqua», cum historia de vitoe ratione, nido, ovis, junioribus. —
Avis mihi pauli um dubia; post L. V. in Africa non inventa. — Musc. azurea Vieill. Enc.
807, n:o 7 (ex L. V.). — Habitu minus avem africanam, quam javanam refert; nec mul-
tum a sp. gen:s Eumyige Cab. differre videretur; est vero Sialia wilsoni ex. Amer. sept.

159. (Capuchon blanc) cf 9; apud Huswanas, »prope tropicum capricorni, inventa»; —
nil vero aliud est nisi Todus leucophalus (cf) et T. plumbeus (9) Pali.; — Lath. n:o 6
et 8; — Muscic. leuc. Pr. Max Beytr. HI, 812; — Arundinicola leuc. Lafr. dOrb. —
Bp. Csp. 194; — ex America meridionali. — (Platystirse sp. habetur: Sw. Flyc. 188; —
Piat, monacha Gray Gen. 257).

160. iMolenar cf 9; »in colonia meridionali, a Duyvenhoc ad confinium terra> Hout-
niqua»; i. e. fere in provincia hodierna Zwellendam; nec alibi a L. V. visa dicitur. Deinde
a nemine inventa est avis, (pialis a L. V. describitur: gula maris nigra. L. V. vero nullo
verbo memorat avem similem, per totam coloniam et in Caffraria freipientem, cui nomen est:
Muscicapa ca pensis Linn. XI I (ex Briss, II, 372); — Musc. torquata ji Lath. 3; — Saxi-
cola thoracica Licht. Cat. 32; — Platystira capensis Gray Gen.; — Cab. Mus. Hein. 59.
Rite igitur eadem a Cabanisio 1. c. habetur, lapsu (piodam, a L. V. male picta et de-
scripta. — Icon et descr. L.V:tii = Musc. pistrinaria Vieill. Enc. 816, — Cf. Bp. Csj). p. 322:
Platystira n:o 2 et 6.

161. Puihit; »Namaqua et Caffraria»; — Muscicapa pririt Vieill. Enc. 819 (ex
E. V.); — Platystira pririt Bp. Csp. 322; — Mus. Hein. 59.

OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFUIQUE.

43

1G2. Eciienilleii guis o^, intni coloniam ad orientem; — Campepliaga cana Vieill.
N. Diet. — Ene. 857 (ex L. V.); — Ceblepyris ea3sia Lieht. Cat. 51; — Cab. Mus. Jlein.
62. — Bp. Csp. 353.

163. Ejusdem femina.

164. Eciienilleur jaiine; (locum non memorat L. V.). — Cebl. dava Vieill, Enc.
857. Est femina vel junior sequentis, quod L. V. non observav^erat, quod vero specimi-
nibus multis a Wahlbergio, ex Caffraria, nobis allatis sexuque determinatis, omni dubio
caret. Conf, mox infra.

165. Echen. noir; »in silvis colonia3 ad orientem, prtesertim ad Gamtoo»; — Cam-
pephaga nigra Vieill. Enc. 858 o^; — Bp. Csp. 353; — Cab. Mus. Hein. 61 c/' 9* — Obs.
L. V, false dicit »feminam esse similem mari, sed minorem, colore paullo fusciore», quod
plures errores induxit. Cf. praecedentem: 164.

166. (Drongo); »in Caffraria frequens» a L. V. inventus dicitur, cum multis de vitte
ratione. Est vero avis madagascariensis, — Lanius forfi catus L. XII (ex Brisson II,
188, e Madagascar); — Lath. n:o 1; — Dicrurus cristatus Vieill. Enc. 753; — Bp. Csp.
352. — Obs. specimina antiquiora interdum composita esse a sp. quadam vulgari cum
crista apposita. Lmum in musaeo Stockholmiensi, e collectione Paykulliana restat, veri-
similiter olim Parisiis emtuin, a sp. vulgari bengalensi confectum; aliud vero, genuinum,
recentius acquisivimus.

167. Drongear; »in colonia orientali et in Caffraria». — Dicrurus musicus Vieill.
Enc. 75 (ex L. V.); — Cab. Mus, Hein. 111; — Bp, Csp. 352. Hunc nos ([uoque ex co-
lonia capensi ad orientem habemus.

168. Ejusdem nidus,

169. (! Drongo a moustaclies); Caffraria; cum longa historia. Est avis composita
e sp. paullo majore (vel forte praecedente) cum vibrissis apjtositis et vi erectis; (]uod jam
indicavit J. Verreaux in llartl. W. Afr. 101, sub n:o 307.

170. Drongri, ex »Ceylon»; sed indicationes patriie hujus et seciuentis {)ermutatie vi-
dentur; haec enim nobis apparet = Dicr. cineraceus (Horsf.) Cab. Mus. 11. 111, — Bp. Csp.
352, — in Java vulgai‘is. — Icon L.\htii = D. leuco[)lueus \'ieill. Enc. 752.

171. Drongri a ventre hlanc, »ex Java» (sed verisimiliter ex Ceylon. Cf. [)rit‘ced.); —
Dicrurus leucoga.ster Vdeill. 1. c. — 8[). inc. Bp. Cs[). 351, lin. ult. — Forte idem ac sp. a
Bp. sub D. leuco[)hoeo (p. 352 n:o 9) citata.

172. JJrongo Fingah; »Bengalia». — Lanius ca‘rulescens Liim. X (ex Edw. 56);
Lath. 3; — Dici*, caerulescens Bp. Csp. 351. — Sj). mihi ignota, .sed nulla est ratio eam
dubiam habendi, nisi forte junior alius speciei esset?

173. JJrongtq); »ex India». — Dicrurus lophorhinus \ ieill. Enc. 752 (ex L. \k). —
Mihi videtur sp. in Bengalia vulgaris, cui pliniue frontis majores et curvataj, vel a pictoi’e,
vel a praeparatore, appositae sint. Idem diximus in descr. Avium ex Calcutta n:o 9 (Phys

44

c. ,1. SUNDEVALL,

Tidskr. 1837 et Ann. Nat. Hist. 1846) ubi avis Ed. balicassius dicitur. Conf. sp. sequen-
tem, similliinain.

174. Drongolon. Patria non indicata, sed inter »sp. exoticas» enumeratus. — Dier.
macrocercus Vieill. Enc. 753 (ex L. V.); — Musc. biloba Licht. Cat. p. 52, cum cit. L. V.
174; — Dicr. bilobus Cab. Mus. Hein. 111 (»ex Java». Conf. notam h. 1. allatam). »Rec-
trices apicem versus angustatas» (Licht.) avem javanam a bengalensi distinguere videntur.

175. Drongo a raquettes; »ex Malabaria, a Sonneratio allatus». = Lan. malabaricus
Grn. — Lath. n:o 2 (ex Sonuerat); — Dicrurus malab. Vieill. 1. c. — Edolius mal, Cuv. —
Bp. Csp. 351; — Dissemurus malab. Cab. Mus. Hein. 112, in nota.

176. Drongo hronze; »Bengalia»; — Dicrurus asneus Vieill. Enc. 752; — Sundev.
Calcutta, loco nuper citato, n:o 10; — Cliaptia aenea Hodgs. — Bp. Csp. 350.

177. Lavandiere brune; in colonia et circa urbem capensem. — Motacilla capensis
L. XII (Briss. III, 476); — Lath. n:o 10. et omn.

178. Agui.mp ou Lav. pie; tantum in Namaqua, non intra coloniam. — Motacilla
vidua, var. major (ex Caffraria) Sundev. Ofv. 1850, 128. — Mot. vaillantii Cab. Mus. Hein.
13. — Habetur Mot. capensis adulta Licht. Cat. 35, at certe non, utpote non simul intra
coloniam habitantes. Ambas vero circa Port Natal inveniuntur.

179. (Lavandiere variee); »in Caffraria»; »pedes breviores habet arboresque insidet». —
Est avis indica, certe non in Africa inventa: — Motacilla variegata Vieill. Enc. 408 (ex
L. V.); — Nemoricola indica Bp. Csp. 251.

180. Traquet Patre; in colonia et circa urbem frequens. — Muscicapa torquata
Linn. XI I (B riss. II, 379; ex Cap); — Lath. Musc. n:o 3; — Saxicola rubicola var. ca-
pensis Vieill. Enc. 491; — Sax. pastor Voigt. Regne An. (ex L. V.). — Praticola sibilla
Cab. Mus. Hein. 10; — Bp. 304. — Sed observandum est: Mot. sil)illa Linn. XH (ex
Briss. HI, 439); Lth. Sylvia 50; ex Madagascaria dicitur. Nescio an differat; sed interea,
dum probetur eandem esse, sp. ca{_)ensis tutius dicenda est: Praticola torquata (Linn.).

181. Traquet imitateur; »[)ro]ie urbem et ubique fre(iuens; bene canit». — Sylvia
hottentotta (Gm.); Lath. 82 (Gi'and Motteux Buff); — S. pileata (Gm.); Lath. 84 (Descr.
orig. in Lath. Gen. Syn.); — Saxic. pileata Licht. Cat. 32; — Ty])us gen:s Campicohe Sw.
Z. Journ. 1827; quod in Sw. (ffassif iinpi’obatur. — Campic. pileata iMus. Hein. 10; —
Bp. Csp. 304. — (Non male Sax. hottentotta dicenda).

182. Eadem, junior.

183. TRACiUKT familier; »Ca[), Namaqua»; — Syl\ ia s[)erata (Gm.) Lth. 51 (ex Buff.
Traq. du Cap de B. E.); — Vieill. Enc. 489 (Lth. et L. V.); — Sax. familiaris Steph.; —
Voigt. R. A. (ex L. V.); — Smith 111.; enuu). sub n:o 28; — Saxic. n:o 9 et 25 Bp. (V[).
303. — Luscinia (Ruticilla) sperata nolx *). — Erythro|)ygia galtoni Strickl., Andersson,

’) Alia s|). afliiiis, Luse, sinuata noh., circa uiLeiu capcnseni invenitur, cui Ueinex 2;(la, sinu pogonii iuterni
profundo, apice angustata est. (iui character etiam in pullulo nuper plumato api)arct.

45

OM LE VAILLANTS O IS E A II X 1)’aFRIQIJE.

Contrib. 1852, ex reg. Dainara, vix distincta liaberi potest. Est eniin levis varietas, colo-
ribus in climate sicco paullo laetioribus factis.

184: 1. Tractrac. »In Houtniipia frequens; frutices plerumque insidens». — Sylvia
cinerea Vieill. Enc. n:o 243 (ex L. V.); — Saxic. levaillantii Smith 111., Enum. sub n:o 28. —
Dromoltea cinerea Bp. Csp. 302.

184: 2. Traquet montaonard; in rupibus terne Namaquorum. — Sylvia monticola
Vieill. Enc. 233 (ex L. V.); — Bp. Csp. 302; — Cab. M. H. 9.

185. Eadem juvenilis et intermedia.

186. Traquet fourmilier cf; in colonia orientali et Caffraria. — Sylvia formicivora
Meill. Enc. n:o 210 (ex L. V.); — Saxicola leucoptera Sw. Two Cent. 292; — Myrmeco-
cichla formicivora Cab. M, Hein. 8; — Bp. Csp. 302.

187. Ejusdem femina.

188: bg. 1, inf. (Traquet a cui roux); »ex Bengalia et a L. V. ipso apud Caffros in-
venta». — Sylvia rufiventris Vieill. Enc. (ex L. V.); — Ruticilla rutiventris Cab. Mus. Hein.
40, nota: avis inere indica.

188: tig. 2, superior (Traquet a queue striee); ut pnec. »ex Bengalia, et a L. V. in
Caffraria inventa» dicitur; nidus insuper, ova et vox describuntur! Est vero avis Javana
certe non in Africa inventa: — Mot. fulicata L. XII (ex Briss.); — Sylvia fnl. Lth. n:o
53; — Thamnobia fulicata Cab. M. Hein. 40.

189. (Traq. commandeur); »in terra Xanuni. usipie ad 28® lat. (i. e. usque ad fl. Gariep)
a L. V. inventa»; »sed etiam ex Malimbe allata». — S[)ecimen unicum milii, ut Hartlanbio,
cognitum, in museo Leydensi asservatum, jam a L. V. (»dans le Cabinet de M:r Temminck»)
memoratum, ex Malindie a Perreinio allatum erat; hanc vero avem a])ud Namatpias inve-
niri, tuto inter fabulas rejici potest. — Sylvia nigra \'icill. Enc. n:o 226 (e.x L. V.;
sed descr. cum seijuentis confusa); — Myrmecocichla nigra Cab. M. Hein. 8, nota; —
Bj). Csp. 302.

190. ? Traq. coureur. »In campis apricis iVfricie meridionalis; [)lerum(iue currens;
mira calliditate venatorem deci[)iens». — Avis mihi ignota et dubiii, ntjiote a nemine ])ost
L. V. inventa videatur. — Nominata est: Sylvia cursoria \'ieill. hinc. n:o 244; — Sax.
curs. Srnith 111. ennm. sub n:o 28; et — Cray, Cen. (ex L. V.). — Nullibi vero specimina
hujus avis inveni. Illa ({iia*, in (Jab. Mns. Hein. 9, Dromoheai cnrsoriie nomine apjiellan-
tur mihi sunt ignota, sed signum ?, ad citationem EeV^tii positum, ostendit ea dilfei‘re, et
illa in M. Bei'olinensi, longe ab icone Levaillantii dilfeianit. Ibec vero icon colore similis
est Sax. lencnra! adultai ([lileo albo) in Nnbia et Sennaria vulgaris, lliec igitur avis inte-
rea inter dubias relinquenda est, nt melius innotescat.

191. (Tracal); Nama(|ua, U!State, migratoria. Nidus ct ova, ibi inventa, mores(juc
describuntur. Tamen avis maxime dubia et potius fabulosa mihi videtur. A[)pellata est
Alauda nigra Steph. (ex L. V.); — hinc Mclanocory[)ha nigra Ci‘ay Cen. — AI. tracal
Voigt Cuviers Thierr. (e.x L. V.). — Dubia, citata in Cuv. K. An. 1817, 378 nota. —

4G

c. J. SUNDEVALL

Esse Alaiidarn tarta ricam Pall., ex Tartaria, minirneqne ex Africa, credunt Bonaparte, Csp.
242, et Cabanis, M. Hein. 124, signo tamen? apposito. — Eandem sententiam definitius
professus est J, Verreaux. — Mihi non dubium videtur, avem ex specimine asiatico pictam
et descriptam esse. Pedes quidem, in icone, ungue postico curvato differre viderentur; sed
in descriptione unguis rectus expressis verbis describitur. L. V. forte in Africa viderat
AI. nigricantem nostram, Öfv. 1850, 99, qum tamen pedibus multo altioribus, gastraeo albo
et cet. ab icone et descriptione L.V:tii longe differt.

192. SiRLi; intra coloniam capensem. — Alauda africana Lath. (Sirii Buff. et
Pl. Enl. 712); — Certhilauda afr. Sw. — Bp. Csp. 246; — Chersornanes afr. Mus. Hein.
126 nota.

193. Alouette a gros bec; in colonia, etiam circa urbem frequens. — Alauda
crassirostris Vieill. Enc. 323 (ex L. V.); — Megalophonus crassir. Bp. Csp. 243; — AI.
magnirostris Voigt. Cuv.

194. Al. bateleuse; in campis aridis coloniae capensis. — Alauda apiata Vieill.
Enc. 321 (ex L. V.). — Al. praestigiatrix Voigt Cuv. — Brachonyx (Sw.) apiata Smith
111. 110, 1. — Megalophonus (typus generis) Cray List 1841, 62; — M. apiata Bp. Csp. 244.

195. Alouette sentinelle; Cap, frequens, et usque in Caffrariam. — Alauda ca-
pensis L. XII (Briss. III, 364); — Lth. n:o 20 (Pl. Enl. 504, 2). — Macronyx (Sw.) ca-
pensis Bp. Csp. 247 ; — Cab. M. Hein. 15.

196. Femina praecedentis.

197. Al. a dos roux; intra fines coloniae frequens. — Alauda pyrrhonota Vieill.
Enc. 322 (ex L. V.; non vero A. pyrrhonota Smith 111. 110, de qua conf. Sundev. Ofv.
1850, 100). — Al. codea Sm. 111. 87; — Al. albescens Lafr. R. Z. 1839.

198. ? Al. a calotte rousse; in desertis terrae Namaquorum. — Sp. mihi ignota; —
Al. rufipilea Vieill. Enc. 322 (ex L. V.); — Bp. Csp. 243. — A. ruficapilla Steph. An.
Kingd. et Voigt Cuv. (ex L. V.). — Haec. sp. post L. V. non inventa videtur. Sat affinis
videtur Al. fasciolatae nob. Ofv. 1850, 99 (A. pyrrhonotie Sm.); sed differt pileo definito,
rufo, maculis gastraei aliter dispositis, ungue postico multo longiore, tota statura majore
et cet. — In musaeo Leydensi specimen antiquum adest Al. rufopalliatae Lafr. (semi-
torquatae Sm.; Bp. 246), nomine Levaillantiano signatum; (juod vero adime magis a descr.
et icone L.V:tii differt: statura magna, superciliis latis, albidis, rostro longo, curvato etc.

199. Petite Alouette a tete roux; in colonia orientem versus; — Alauda cine-
rea Lath. 23 (ex Cendrille Buff.); — Bp. Csp. 244; — Calandritis cinerea Cab. M.
Hein. 122.

f

OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFUIQUE. 47

T O ME 5. 1806.

200, 201. Coucou vuLG. d’Afrique; Canidebo et Caffr. merid., frequens; — Cuculus
gularis Stepli. (ex L. V.); — Ilartl. W. Afr. 189; — sp. vix ab europasa distincta.

202, 203. Coucou vulg. dEurope; — Cuculus canorus L. ex specimine europaeo.

204, 205. Coucou criard, male; in coloniae parte orientali et in Caffraria. — Cuc.
clamosus Lath. Suppi. II (ex L. V. Voy. II, p. 6); — Cuv. R. An. 1817. — (An etiam
C. nigricans Sw. W. Afr. II, 180; — Hartl. 190?).

206. Coucou solitaire; in colonia orientali et Caffraria; — Cuc. capen sis Lath.
n:o 2 (ex Buff, Coucou de Cap, et Pl. Enl. 390, pessime colorata); — C. solitarius Cuv.
R. A. — Vieill. N. D., et Enc. 1336 (ex L. V.). — (An etiam C- rubiculus Sw. W. Afr.
II, 181; — Hartl. 190?).

207. Coucou EDOLio, måle [gastraeo nigro]; intra coloniam frequens; — Cuculus
serratus Sparrm. Mus. Carlss. 3; — Lath. 12; — Oxylophus serr. Cray Gen.; — Bp.
Csp. 102; — Hartl. W. Afr. 267.

208. C. EDOLIO, femelle [gastraeo albo]. Habetur ? praecrs; sed specimina utriusque
sexus, subtus alba, et alia, utr. sexus, subtus nigra habemus; inter qiue 3 juniora; alterum
masculinum, alterum sexu incerto, subtus nigra; tertium, sexu incertum, subtus album.
Coloris igitur differentia neque sexum neque aetatem designare videtur; quam etiam sen-
tentiam habet J. Verreaux. Ulterius igitur perlustrandum est an re vera unius sint avis
speciei. — Specimina subtus alba, sunt C. melanoleucus Lth. 13 (Buff. et Pl. Enl. 872, ex
Coromandelia); — C. serratus ? Bp. 1. c. — Hartl- 1. c. — Specimina subtus alba e Sen-
naaria et ex India (Bombay) habemus, sexu vero ignota.

209. Varieté du Coucou edolio; »ex Africa aequatoriali loco incerto»; — C. ater
Steph. (ex L. V.); — Oxylophus ater Bp. Csp. 102; — Hartl. W. Afr. 188; — Cuc. afer
Leach Z. Misc. (1814) I, 71, t. 31 (nec C. afer Lth. = Leptosomus rec.); — Oxyl. vail-
lantii Sw. — Hanc avem e Caffraria superiore, in regione fluvii Limpopo occisa, nobis
attulit J. Wahlberg.

210. 211. Coucou Didric c?" et ?; e Namaqua minore, Colonia orientali et Caffra-
ria; — C. auratus Lth. 27 (Buff. et Pl. Enl. 527); — Chrysococcyx aui-atus Bp. Csp.
105; — Hartl. W. Afr. 191. — Obs. Specimina e Semiaria allata jjaullo minora sunt;
alias vero vix differunt.

212. Coucou DE Klaas; Phitte riv- in coi. capensi; — Cuc. klaasii Vieill. Enc.
1333; — Chrysococcy.x klaasii Sw. — Hartl. W. Afr. 190.

213. (C. a collier blanc); »ex (Coromandelia (Buff.), Senegalia et Afr. meridionali»;
ubi eum, in colonia orientali, ad Zwartekop et Sontags revier, ipse occidisse dicit L. V.;
quod vero credere non possumus, avis enim tantummodo in India inventa est. — Cuc.
coromandus L. XII (ex Briss.); — Lath. 30 (Pl. EI. 274, 2); — Oxylophus cor. Bp.
Csp. 102; — Cuc. collaris. Vieill. Enc. 1333 (ex L. \h).

48

c. J. S U N D E V A L L

214. (Coucou a gros bec). L. V. dicit, se ipsinn, inarem et feminam (colore similes!)
prope flumen Groote Vishrevier »ultra Namaquas» (i. e. prope tropicum Capricorni) occi-
disse. Haec vero avis est Cuculus nigei- L. X et XII (ex Edw. 58); — Eudynamis niger
Ilp. 101; — incola sat vulgaris Bengalia}, minime vero in Africa inventus; estque tantum-
modo mas hujus speciei; femina enim, longe aliter colorata, a L. V. ipso, mox infra (n:o
21G) ut distincta species proponitur. Auctor igitur li. 1. ipse prodit mendam veritatis.

215. Coucou gris bronze; ex Malimbe in regno Congo allatus. — Cuculus aereus
Vdeill. Enc. 1338 (ex L. V.); — Zanclostomus flavirostris Sw. W. Afr.; — Z. aereus
Marti. V\^. Afr. 188. — Obs. Forma huic maxime affinis, sed colore paullo magis virescente
et gutture albido agnoscenda, in Caffraria frequenter obvenit; quam vero specie non di-
stinctam habet Ilartlaub 1. c. Ipse s[)ecimina ex Congo non vidi.

216. (Coucou tachirou); in Namaqua minore (inter coloniam et Gariep) L. V. ipse
»5 specimina adulta, mares et feminas» occidisse dicit, »colore parum dissimiles»; nec deest
historia de vitae ratione. Avis vero descripta et picta est femina Cuc. nigri, supra n:o
214; ex India.

217. (Coua), male; a L. V. ipso in Africa meridionali, loco non indicato, inventus
dicitur, seque nidum cum pullulis 4 invenisse perhibet. Avem vero prgeterea in Mada-
gascaria, India et prope Senegal cognitam dicit. Est vero — Cuculus cristatus L. XII
(ex Briss. »Coua»); — Coua crist. Cuv. — Bp. Csp. 109; — Sericosomus crist. Sw. Classif. —
Certe nullibi, nisi in insula Madagascar, quaerendus.

218. (Coua taitsou) måle; »ex Madagascar Buff.« et »in sylvis magnis Caffrarite
a L. V. ipso inventus»; qui historiam de sono et cet. narrat. Est — Cuc. cieruleus L.
(ex Briss.); — Sericosomus rec. — Bp. 1. c.; ut praecedens, tantummodo incola Madagascariae.

219. Coucal houhou; »in Caffraria et in colonia orientali: Camdeho, Gamtoo», a L. V.
ij)SO inventus, et [)rgeterea in regione Senegalensi, Egypto et India cognitus, perhibetur. —
Non impossibile videtur auctorem nostrum, in locis indicatis, invenisse avem, in Caffraria
superiore, etiam circa Fort Natal non rarum, quae hodie Centropus burchelli (Sw. Two
Cent. 121) dicitur, (juam vero nos, ex illis terris quas visitaverat L. V., non vidimus; —
neque admirandum est si L. V. aves inter se simillimas, forte non specifice separandas,
senegalensem, mgypticam et caffram, non distinxisse; sed pro certo tradere possumus eum
non formam caffVam, sed senegalensem, descri[)sisse et pinxisse; qum ahdomine penniscpie
cubiti ultimis, transversim, crebre fusco-striatis, semper agnoscitur. Ihec vero est: —
Cuc. senegalensis L. XII (ex Briss. IV', 120, sp. 7); — Lath. 19; — Centi’opus staieg. Sw. —
et Marti. W. Afr. 187.

220. CouoAL NOIKOU; ad Zwart-revier in colonia orientali; »carnivorus». — Centro-
pus nigrorufus Cuv. II. A. 1817; — Bp. Csp. 107; — Corydonyx bicolor Vieill.
Enc. 1354. — Mune sine dubio ij)se invenit L. V., sexus vero [)erverse desci-ibit. Nam
ex specimitiibus numerosis, a J. Wahlberg allatis, adeurate determinatis, prodit, feminam
mare majorem esse. L. V. vero expressis verbis dicit feminam esse majorem.

221.

OM LK VAILLANTS OI SK AU X 1)’a F It 1 (i U K.

4 i)

2:21. (Couciil nifin) male; juxta lliiincMi »(jlroote Vlsh revier» iiivcutiis; inccrturn vero
est, utrum Huiuen sit iii terra iiama(|U()iaim, au fluiueu tjusdem nominis in linibus Caffru-
riie situm. Avis quo([uo liodie in Africa ignota est, sed icon non male rej)ruiscntat juve-
nem Ceiitruj). affinis, llorsf. ex Java. llune igitur a Ii. V. descriptum credimus.

222. (iCoucal negre) male. »In silvis magnis Caffrarite», ubi .5 s[)ecimina, niareset
feminas, occidisse dicit L. V. Nidum et ova, vocem motusipie describit. Avem vero com-
positam esse, ingenue prodidit pictor adcuratissiinus. Nam ala? iconis minime referunt
alas avis ciiculinaj; sunt enim alai avis oscininse, et quidem certe Turdi merulas!

223. Coucal géant; ex Australia. — Cuc. phasianus Lath. Suppi. Ind:s; — Cen-
trojais plias. Gould, Av. Austr. — Bp. Csp. 108.

224. Malcolia; Ce}don; — Cuc. p3"rr hocephal us Forst. Zool. Ind.; — Lath. 47; —
Phasnicophaeus! p}-rrhoc. Vieill. Enc. 1340; — Bp. Csp. 98; — Melias (typus gen;s), Gloger.

22.5. Malcolia ronverdin; »Ceylon»; — Phaenicophasus viridis Vieill. N. D. ; et Enc.

1340 (ex L. V.); — Melias viridis Less. Man. 127; — Tr. 131. — Avis tamen non ex

insula Ceylon orta videtur; certius vero ex Java, ubi frequentius invenitur: = Phaen. me-
lanognathus Horsf. L. Tr. XIII, 178 — Ph. viridirufus Bp. Csp. 98.

226 — 7. (Vourougdriou) måle; »ex Madagascar et in silvis magnis Catfrariae». ubi

»semper pullos 2, in societate parentum» se vidisse narrat. Est vero avis exclusive ma-

dagascariensis, = Cuculus afer Gm. — Lth. 34 (ex Briss. IV, 160, sp. 28: «Vouroug-
driou, cf, et Cromb, ?»); — Lejitos ornus viridis Vieill. Enc. 1342; — Galerie 40; —
Leptosorna afer Bp. Csp. 96.

228 — 29. CouROUCOU Nakina cf et ?; in Caffraria et Colonia orientali (Iloutniqua); —
Trogon nari na Vieill. N. I). et Enc. 1360 (ex L.^^); — Apaloderma narina Sw. Classif. —
Bp. Csp. 1 50.

230. Calao caroncuU; ex Senegambia et Abyssinia; »non in Afr. merid. inventus». —
Buceros ab3’ssinicus Gm. — Lath. n:o 4 (Pl. Enl. 779 et Bufh); - Buc. carunculatus Wagl.
S}'st. n:o 6; — Bucorvus! (s[). ty[)ica Le.ss.) ab^ss. Bp. Csp. 89; — Bucorax ab^^ss. Sundev.
Ofv. 1819, 161, sub n:o 16; — llaiJl. W. Afr. 165. — Avis deinde in Caifraria superiore,
a \VahlI>ei'gio inventa, non vero intra coloniam capensem (puerenda.

231 et 232. Caput ejusdem, senioris et junioris.

Calao l/rac (p. 1 13: descr. sine icone); [»atria ignota. — Avis dubia, tantum ex
descriptione Labatii cognita, ([uam, ut idtcrius in([uiratur, hoc loco memorat auctor,
simul(|ue ut siepe alibi, auctores vehementer reprehendit, ([ui confusionem in cognitione
animalium afferunt!

233. Calao longibandes ; ex Angola. — Bucei’os fasciatus Sh. et melanoleucus Vieill.
Ihic. 401 (ex L. \'.). — Whigl. S}'st. n:o 16; — B[). Cs[). 91.

234. Calao ci^uiujnnk cf, e Caffraria et Colonia orientali; — Buc. coronatus Sh.
(ex L. V.); — Vdeill. Ihic. 401; — Wagl. Syst. n:o 17; — »B. melanoleucus Licht. Cat.»

7

K. Vvt. Akj(J. Ilaudi. B. 2. No 3.

50

c. J. SUNDEVALL,

fp. 21, absq. descriptione; nec adest cit. L.V:tii| Gray Gen.; indeqne — Bp. Csp. 91. —
Avis circa Port Natal non rara.

235. Idein junior.

23G — 1 . Calao nasique, ex Senegalia. — Buceros nasutus L. XII (ex Briss. IV,
573 sp. 5); — Bp. Csp. 91; — Hartl. W. Afr. 164. — Varietas hujus deinde in Caffraria
siqoeriore inventa; v. Sundev. Öfv. 1850, 108 (B. epirliiiiTis), aliaque in Sennaria, v. ibid.
p. 130. — Feniina? senipcr a masculis differunt rostro ex parte rubro (v. loc. citt.) = B,
pmcilorhynclius Lafr. R. Z. 1839, 257; — Bp. et Hartl. 1. cit.

238. Calao toc, ex Senegalia. — Buc.- erythrorhynchus Teinm. Consp. generis ad Pl.
Col. 210; — Wagl. Syst. n:o 20; — Hartl. W. Afr. 165. — Obs. L. V. et auctores re-
liqui tantum varietatem senegalensem describunt. Deinde vero hujus, ut praecedentis, va-
rietates inveutce sunt in Caffraria et in Sennaaria; de quibus conf. Sundev. Öfv. 1850,
108 et 130.

239. Calao javan, »e Java vel India»; — Buceros plicatus Lath. n:o 12; — Wagl.
Syst. n:o 9; — Bp. Csp. 90; — ex Java.

240. Calao a casque piat; »patria ignota», — Buc. hydrocorax L. XH; — Lath.
n:o 7 ; — Bp. Csp. 89. — Ex Ins. Philippinis.

241: 1. Grand indicateur »måle»; ex Houtniqua et Caffraria. — Indicator ffavi-
collis Sw. W. Afr. II, 198. — Ind. major Steph. et Vieill. Galerie 45 (sed non Enc. 1350,
ubi Cuc. indicator L., Ind. albirostris Temm. describitur); — Hartl. W. Afr. 183 (»senior»).

241: 2. Gr. indicateur »femelle», cum priore inventa. — Haec avis certe non est
femina praecedentis; utrumque enim sexum utriusque sp. habemus. Recentiores vero cre-
diderunt, hanc (avem maculatam) esse juniorem praecedentis. Sed inter specimina mvdta
s]L praecedentis (Ind. flavicollis Sw.) quae nolas attulit J. Wahlberg, unum juvenile videtur,
ab adultis colore impuro, rostro paullo debiliore et plumis rarius radiatis differens, illis
vero picturå simile, nisi quod flavedo juguli obsoleta sit. Pneterea: specimina 4 hujus
sp. (maculatae), omnia speciem avium adultarum prae se ferunt. Horum tria majo et jimio
occisa sunt; 4:tum vero, masculinum, d. 14 septembris necatum, testes tumidos habuit,
quod in schedula affixa notavit Wahlberg. Haud igitur avis juvenilis erat. In super
pictura alarum et uropygii ostendit has aves specifice differre. Avem igitur, a L. \\ pro
femina Ind. flavicollis habitam, speciem bene distinctam esse credimus, cui nomina sunt: —
Ind. variegatus Eess. Tr. 155; — Guerin Iconogr. Ois. tab. 32 fig- 2; — Ind. maculi-
collis Sundev. Öfv. 1850, 109; — I. sparrmanni Leadb. Linn. Trans. XVT: 1 (1825: non
vero I. sparrmanni Steph., qui est Ind. minor Cuv.); — I. levaillantii Bp. Csp. 100 (non
vero I. lev. Temm.); — Ind. major: »junior» Hartl. W. Afr. 183. — Suspicor, causam, cur
luEC avis juvenis praecedentis (I. flavicollis) haberetur, esse maculas fuscas, irregulares,
quae saepe in gula (superiore) Ind. flavicollis adsunt. Horum natura et ratio propria mihi
ignota est; sed multo magis affinitatem cum I. albirostri, quam cum I. llavicolli ostendunt.

242. Petit indicateur; in colonia orientali et Namaqua; — Indicator minor Vieill.
— et Enc. 1350 (ex L. V.). — Cuv. R. A. 1817; — Hartl. W. Afr. 184.

N. D.

o M L E V A I L LAN T S 01 S E A U X o’ A E H 1 <1 U E.

51

243. iMautinet a gouge blanciie; iiitra, coloniaiii ca[)c'iisein ; — Hifundo rnelba L.
X et XII (ex Edw. 27); — Latli. 33, var.; — Cypselus nielba Ep. Csp. G5. — Cyps. gut-
turalis Vdeill. Enc. 534, ex L. V.: crgo noineii [iropriuiti avi capensi, quaj vero ab euro-
pa^a iion differre milii videtur.

244: 1. Martinet a croupioii blanc; ')in colouia et circa urbem frequens». = Hirundo
nigra Vieill. Enc. 525 (ex L. V.); — Cyps. leucorrhous Stepb. ; — Bp. Csp. 65 (etiam unice
ex Jj. y.). — Haec vero avis, a nemine post L. V. visa, non alia esse potest nisi Cypselus
caffer Licht. Cat. 58; — C. pygargus Temm. Coi. 460, i; — Bp. Csp. 65; — quae avis,
ab omnibus ornithologis capensilius non solum prope urbem, sed per totam Africam me-
ridionalem, vulgaris inventa est; quae vero a L. V. nullo verbo memorata est, nisi de-
scriptione et icone, hoc loco expositis, nullam aliam Cypseli speciem, nobis cognitam,
exhibentibus. Avis igitur: Cypselus caffer dicenda est; nomina vero a Vieillot et Ste-
phens, iconi falsae, vel saltem dubiae, data, omnino sunt negligenda.

244: 2. (Martin velocifere); »in Houtniqua, tempore pluvioso»; »ibi haud nidificans»;
= Hirundo velox Vieill. Enc. 530, — Atticora Bp. Csp. 337; — unice ex opere L. V.
cognita. Haec avis, cum a nemine ]jost L. V. inventa sit, maxime suspicor, L. in terra
citata Hirundinem quandam, totam nigram, volantem vidisse, quam Cypselum credidit, qua
vero non potitus est; eum vero iconem deinde finxisse. Cypselus enim tam parvus et
totus niger, non cognitus est. — Hirundo vero quam vidisset, vix alia esse potuit, quam

H. bolomelas nob. Ofv. 1850, 108, — Psalidoprocne cypselina Cab. M. Hein. 48; —
quam nos deinde ex ipsa terra Houtniqua accepimus; — vel forte H. atrocferulea nob.

I. c. 107, circa Fort Natal frequens; quae vero utraque sunt verae Hirundines (vel »Atti-
corae» rec.): pedibus nudis, caudaque longe ultra alas extensa instructae. Avis autem
L.Abtii non solum notnine gallico Cypseli (»Martinet») appellatur, sed etiam (Vol. V, p. 147)
intei’ Cypselos enumeratur, quos L. \". diligenter ab Hirundinibus distinguit: (V, 149 »Des
Hirondellcs»). Pedes brevissimi et plumati exhibentur et cauda, etsi valde furcata, in
icone et in descriptione brevis exponitur; vel potius: alae tam longm exhibentur, ut cau-
dam, longe furcatam, »unciis 2 excedant». Haec igitur icon ita ficta mihi videtur, ut ideam
aviculai summie in volando velocitatis exhiberet.

245: 1. Hirondelle rousseline iiiale; »ubi(pie in colonia capcnsi, locis cultis, frequens».
Nil alii esse p(jtest nisi avis, in Africa meridionali et circa urbem ca])ensem frequens: Hi-
rundo capensis Gm.; — Lath. n:o 6 (ex Pl. Enl. 723, 2, et Buff. Varieté n:o 6 de 1’Hir.
domesti(jue); — Bp. Csp. 339. Icon et descriptio maris, apnd E. \h, praesertim differunt
pileo nigro; sed femina, non [)icta, in descriptione similis dicitur iconi citatie Buffoni (Enl.
723, 2). Credi igitur licet, marem descriptum fuisse avem compositam, (pue hodie dubia
et laborem inutilem, sed necessarium attulit.

245: 2. Hir. a fiajiit roux; »in Africa meridionali, teitq)ore pluvioso; ibi non nidifi-
cans». »Prfeterea e regffme senegalensi cognita». — Ha‘c s[)., non minus (piam [irwccden-
tes, dubia fuit errores(iue creavit; sed, ut pra;cedens, non potest esse alia, <piam Hirundo
rufifrons Licht. Cat. 1842; — H. albigula Bp. Csp. 338; — sp. intra coloniam, etiam
prope urbem, frequens, qiue ornithologo, 44 annos in Africa meridionali degenti, ignota
esse nequivit. Icon vero L.\htii peccat gula (juoque nigra; (pue menda desciaptione levi

ytuvtRint ot
UUNOlS

52

c. J. SUNDE VALL,

iiffirrnatiir. — Icon L.V:tii nominata est: Hirnndo riififrons Vieill. N. Diet., — Enc. 524
(unice ex L. V.); — Bp. Csp. 33H (cnrn lapsn eit:s Viellotii). — Effatum L.Y:tii, avem (pio-
que prope Senegal inveniri, hodie non affirmari videtur; avis enim in opere egregio Hart-
laubii: Ornitli. Westafricas, non enumeratur.

24G: 1. IIiRONDELLE FAUVE; »intra coloniam capensem, testate frequens; ibi nidifi-
cans»; — Hirundo fuligula Licht. Cat. 1842, is; — Cotyle fuligula Bp. Csp. 342.

246: 2. Hir. de marais; ut prtecedens; frequens; — Hirundo paludicola Vieill. Enc.
523 (ex L. V.); — Cotyle palud. Bp. Csp. 342.

247. (Hirondelle houppee); in terra Namaquorum, migrans; nec ibi nidificans. —
Hirundo cristata Vieill. Enc. 525 (ex L. V^.). — A nemine post L. V. inventa videtur et
certe inter aves pseudocapenses numeranda. Opinionem suggessit J. Verreaux, lianc esse
avem indicam, Dendrocbelidon schisticolor a Bonaparte, Consp. 66, vocatam, descri[)tione
et icone paullum mancis. Crista vel arte apposita, vel e plumis paucis, Itesione (piadam
cutis, inversis, oritur.

Tome 6; 1808.

248, 249. Pic OLIVE cf* et ?; intra coloniam, ad orientem; — Picus capen sis
Gm.; — Lath. 37; — P. caniceps Wagl. Syst. n:o 46; — Dendrobates n:o 17 Bp. Csp. 125.

250. Pic tigre; »Houtniqua, Senegal et Nubia»; — Picus notatus Licht. Cat. p. 11; —
Wagl. Syst. 35; — Dendrobates, Bp. 123.

251, 252. Pic a double moustaciie cf, 9; »in Caffraria frequens»; — Picus mysta-
ceus Vieill. N. D.; et Enc. 1307 (ex L. V.); — P. namaqua Licht. Cat; — P. biarmicus!
Wagl. Syst. n:o 44; — Dendrobates namaquus Bp. Csp. 124.

253. Pic a baguettes d’or; »in silvis colonim capensis»; — Picus fulviscai)us 111.
Wagl. Syst. n:o 45; — Dendrobates, Bp. Csp. 124.

254, 255. Pic laboureur cf, 9; per coloniam, in aridis, montosis, etiam circa ur-
bem frequens; terrestris, gregarius, num([uam scandens»; — Picus olivaceus Lath. 54; —
P. arator Cuv. K. A. 1817; — Wagl. Syst n:o 86; — Geocolaptes arator Bp. Csp. 113.

256. CoLiou RAYÉ; »in colonia capensi, circa urbem vulgaris»; — Colius striatus

Gm.; Lath. n:o 4 (Coliou rayé Buff); — B[). Csp. 86; — C. panayensis Gm.; Lth. 5 (ex

Sonnerat, Voy. N. Guin. 116, tab. 74, ubi falso ex ins. Phili})p. Panay! allatus dicitur.

257. Coliou a dos blanc; »in Caffraria et colonia orientali»; — Loxia colius L. XH

(ex Briss. 111, 304, t. 16, fig. 2, »Colius»); — hinc: Colius capensis Gm.; — Lath.

n:o 1; — C. erythropus Gm. (ex Lath. G. Syn. 11, 100, tab. 41; Whitebacked Coly); —
C. leuconotus Lath. n:o 3.

258. Coliou quiriva; »habitat cum prmcedente»; — Colius indicus! Latii. n:o 7
(Gcn. Syn. Suppi, ex pictura a Paterson missa); — B[). Csp. 86; — C. crythromelon

OM l.K VAILLAN'rS OISKAUX DAFlilQUE.

Moill. Knc. 8G5 (cx L. V. etsi citutio eju.s oinissa); — C. (|tiirivu Jtuppcll Moiiogr. (Miih.
ScMik. Ill) ii:o 5.

259. Coliou rwjé a gorge noire, cx Angola et Maliinl)c; ■ — Colins nigi-icollis Vieill.
X. I).; — Enc. 8G5 (ex L. V.); — Hp. Cs[), 8(1; — C. gularis V^ngt, Cuv.

2()0. (Loriodor); »in Caffraria, auctuinno, in migratione inventus»; — Oriolus au-
ratus Vieill. N. Diet. et Ene. p. (195 (ex L. V.); — Bp. Csp. 248; — Cab. Mus. Ilein.
209. — Oriolus bicolor Licht. Cat. p. 20 (c. Cit. »Loriot bicolor» Tennn. Cat. 1807, 202); —
\\bigl. Syst. n;o 4; — Hartl. W. Afr. 80. — Htec Orioli sp. iuliabitat Afrieam tropicam
superiorem, ab Abyssinia ad Senegalem; sed a nemine, prteter L. V., incola Africae meridio-
nalis perhibetur. Auctorem vero nostrum, h. 1., ut saepe, fabulam narravisse, eo tutius
dicere })0ssumus, quod aves migratoriae non polum versus, hieme, migrare soleant.

Obs. Waxgler 1. c. observavit »Turdum flavum auctorum» ex China, hanc forte esse
avem, quod vero minus probabile videtur. T. flavus Gm.; — Lth. 72 (ex Merle jaune
de la Clune, Sonuerat It. Ind. II, 195) tam leviter descriptus est ut certe determinari ne-
queat; praaterea, verba; »scapi plumarum albi» minus bene cum Oriolis conveniunt.

261, 262. Loeiot Coudougxan cT $; »in Caffraria et in colonia orientali, nidiflcans»;
»etiam in Abyssinia et ad Senegal»; — Oriolus larvatus Licht. Cat. 20; — Bp. Csp. 347; —
Cab. Mus. Hein. 210; — Hartl. \V. Afr. 81. — 0. monachus Wagl. Syst. n:o 7.

263. (Loriot rieur); in Africa meridionali ad orientem, sub migratione autumnali,
a L. V. ipso visus et occisus dicitur; quod vero inter fabulas ejus vulgares numerandum
est. Avis enim tantummodo Indiaiu colit, ubi vero frequens reperitur. — C)riolus melano-
cephalus Linn. (Edw. 77); — Bp. Csp. 346; — ]\Ius. Hein. 210. — O. galbula /:? et / Lath.

264. Kameron; Houtniqua; — Columba arquatrix Temm. Big. — Wagl. Syst. n:o 50.

265. Ramiek liOUSSAun; per totam Coloniam capcnsem; — Columba trigonigera
Wagl. n:o 51; — B[). Cs[). H, 50; — (pim forma meridionalis paullum sane a sennaiåi-
senegalensi, C. guinca L. X (Edw. 75), differt, ideotjue a Bp. sp. propria habetur.

266. (llarnier Eouningo); ex insula Madagascar a Brissonio descripta; sed »mense
februario, silvas CalfrariEC, migrans visitat». In historia hujus avis L. \'. non, ut solet,
expressis verbis, .se ipsum dicit avem vidisse; sed vocem et modum, (pio se inter frondes
arborum celat, describit. Tamen jiostulari potest hanc avem non in Africa visam fuisse. —
Est: Columba madagascariensis Linn. XII (Bri.ss. I, 140, sp. 36); — Lath. 40 (Bufl.); —
Bp. Csp. H, 29. — C. phoenicura W agl. S}'st. n:o 23.

267. (Ramier héris.sé); »in Naimnpia majore, hieme, gregaria migrans, non igitur
nidificans»; »ibi vero L. \b i[)se avem vidit et 5 s[)ecimina occidit»; »etiam prope Senegal
inventa»; — quae omnia inter fabulas numeranda sunt. .\vis enim, non nisi ex insula
Mauritio (seu Ile de Erance) cognita, est: Columba franc im Gm. — Lath. 42 (e.x Son-

Observaiidiiin est iioincii «Loriot l)icolor« esse iioim-ii gallicuiii, iicc iiiajorfiii vini lialicrc in nonicnolalnram
systoniaticam (Ictcnninandain, ((nam nomina gallica vel liarhara a IjC Vaillantio vd Hnflbnio, anglica ctc.
a Latliaino, Edwardsio ot pliir., — brasiliana, a Marcgravio c. s. p. data. Ergo nomen Oriolus auratus anti-
quius est nomine O. Iricolore.

54

c. J. SUND EV ALL,

nerat It. Ind. II, 176, tab. 101); — Col. jubata Wagl. n:o 22; — Alectroenas iiitidissiiua
Bp. Csp. II, 29.

268. ? Tourterelle blonde; Nainaqua. — Hsec pro stirpe fera Col. risoriie deseribi-
tur; sed vereor ut omnia h. 1. recta sint. L. V. hanc avem describit: minorem, quam sp.
affinem, circa urbeni capensem vulgarem (v. infra »autre es})cce»), dorso levissime isabel-
lino tincto et cet. Sed in Africa meridionali, praeter capensem, mox infra memorandam,
duas tantum Columbas novimus, huic affines, ambas vero capensi multo majores. Altera,
e Caffraria, obscurior, est Col. erythrophrys Sw. — B[). Csp. II, 63; — Hartl. W. Afr.
195. — Altera, ex terra Datnarensi (juxta t. Namaquarum), fere mque magna, sed multo
pallidior. Hmc, ])raeter magnitudinem, quodammodo cum descriptione L.V:tii conveniens,
vocata est C. vinacea, Strickl. Anderson, Contrib. 1852 (non vero C. vinacea Gm. et Lath.,
de qua v. mox infra). — Sed in Africa tropica septemtrionali, prceter varietates majores,
aliae, his simillimae, sed multo minores, inveniuntur; quarum una, senegalensis, est C. vi-
nacea Gm.; Lth. 63 (ex Briss.); — C. semitorquata Sw.; — Hartl. \V. Afr. 196. — Al-
tera, in Nubia (et «Egypto» Riipp.) inventa, colore paullo magis fulvescente tincta,
melius cum descr. L.V:tii convenit. Haec verisimiliter est »Turtur risorius» Riipp. Syst.
Ub. 100 (c. cit. tabulae L. V. 268); alias, ut videtur, non descripta. Sine dubio est va-
rietas climatica Col. vinaceae Gm., cui in plerisque similis est; eam vero pro tempore
C. roseogriseam vocavimus; (pallidior; ala 140 mm.; al. tectr. majores pallide canw, limbo
apicis albo). — His perpensis crederemus, L. Y. Columbam majorem, damarensem, vidisse;
sed specimen ex Egypto descripsisse et pinxisse.

— pag’ ”Autre espece», »in regione capensi vulgaris», in descriptione praece-
dentis meinorata est; cujus plura specimina habemus. Haec alia est varietas Col. vinaceae
Gm., propius, quam nuper descripta, ad C. vinaceam senegalensem accedens, sed distincta:
colore paullo obscuriore, guM tantum albida et cet.; ala 150 mm. Eam vero, donec me-
lius innotescant numerosm varietates, inter se simillimm, C. vinaceam var. capicolam
vocavimus.

269. Tourterelle a masque; Houtniqua; — Col. larvata^ Temm. Pig. — Wagl.
n:o 67.

270. Tourt. maillee; »in Namaqua et ad Senegal»; — Col. senegalensis E. (e.x
Briss. 1, 125, 25); — C. maculicollis Wagl. 97. — Haic in Calfraria frecpienter obvenit;
eam vero ipsi, neciue ex colonia, neque ex regione occidentali (Nannupui, Hamara) vidimus.

271. Tourt. emeraudine; in colonia orientali et Caffraria; — Col. chalcospilos
Wagl. 83, maculis alarum viridiameis; qiue vix est nisi varietas Col. afnc L. XI 1, Lath.
64, ex Africa tropica septemtrionali, unice maculis alarum violaceis distinctic. Bp. Csp.
H: 67, 68.

272. Touitr. TAMi5f)URETTE; cuiii piTjre inventa; — Col. tympanistria Temm.
Pig. — Wagl. 102. — Hartl. W. Afi-. 197. — Bp. Csp. H, 67.

273. Tourtelette cf; »intra coloniam capensem migrans; in Nanuujua nidilicans». —
Columba capensis L. — Lath. 75; — C. atrogularis Wagl. 108; — Oena capensis Bp. Csp. 69.

274 et 275. Ejusdem femina et junior.

0I\I LE VAI]. I. A NFS O I S E A U X 1)’aFUIQUE.

27(), 277. (Colombiir); »ad flmnen Grote Vislirivier in terra Nainaijuoruin», cum
historiola de nido pnllulisque. — In Caffraria frequens invenitur s[). huic allinis: Treron
delalandi, Bp, Csp. II, G, — et jirope Ihnnen Doughe, ad lat. inerid. 18 — 20'’, aliam (Vin.
nudirostrcm vel sp. maxime aflinem) invenit J. Waldlierg, sed non verisimile videtur,
ntranujue harum, qna3 regiones locupletiores amant, deserta Nannupue, saltem nidificantes,
inhahitarent. Icon vero et descriptio L.V:tii evidenter exhihent Coi. ahyssinicam Latii.
Suppi. II (ex Buff. et Brnce Itin. Ahyss. : Waalia), qiuc Africam superiorem, ah Ahyssinia
ad Senegalem, inhabitat. — Ohs. genus Vinago Cuv. typum habet hanc Coi. ahyssinicam,
a Brnce et a L. V. descriptam. Nomen igitur male a Bonaparte, Csp. II, 7, adhibetur.

278. (! Colomhigalline); »inter rupes terrte Namaquorum», cum longa historia de
vitae ratione, de nido »in terra sito» et de »pullulis mox ex ovo currentibus» etc.; quae
omnia demonstrarent hanc avem esse mediam inter Columbas et Gallinas. Quae vero
omnia sunt ficta; avis enim arte composita erat. Specimina duo, inter se similia
adhuc in Musaeo Ley densi, ex collectione LeVaillantii restant, quae nihil aliud sunt, nisi
Columba livia domestica cum carunculis gulae etc., arte appositis. — Interea hoc mon-
strum descriptum est nomine Coi. carunculatae, Temm. Pig. — Wagl. 41, — et cet. ; et
factum est typus generis Verruliae Flem, et rec. !. Conf. Bp. Csp. II, 47.

279. Colo mbig alline a carnali; ex insulis moluccis; — Columba nicobarica L. X
(ex Albino); — Lath. 44; — Columba gallus Wagl. 113. — Caloenas nicobarica Cray; —
Bj). Csp. II, 95.

280. Colornhiliocco ; Java; — Columba coronata L. (Edw. 330 et Briss.); — Lath.
9; — Wagl. 111; — Goura ! coronata Flem. — Bp. Csp. II, 90.

281. Colonibiperdrix a cravate noir, ex Antillis; — Columba cyanocephala L. X
(ex Albino, II, 49); — Lth. 54; — Wagl. 112; — Starnaenas, Bp. Csp. II, 09.

282. Colombiperdrix roiix violet, ex Antillis; — Coi. montana L. X (Edw. 119); —
Lath. 3; — Pr. Max. Beytr. IV, 479; — Wagl. 75; — Bp. Csp. II, 72.

283. (Colombicaille); »inter montes Namaipiorum a L. inventa», ubi tamen »nidum
investigare non jiotuit». — IIa;c avicula, a nemine [)ost L. \h cognita, ex illius opere de-
sci‘i[)ta, vocata est: Columba hottentotta Temm. Pig. — C. gularis Wagl. 90. — Genus:
Coturnicoenas !! Des .Mnrs B. Z. 1854. — Et sj). ignota et dnbia enumeratur, Bp. Cs[). II,
09. — Ilaic praeter dubium est avis fictitia, forte ex specimine composito Coi. passeriruv,
cum fronte gulåque albis, arte apjiositis, descri[)ta, et forte cum sj). quadam llemipodii
vel Coturnicis, in Africa visa*, non vero domum allata*, confusa.

284. Chevechette pe^iee, »ex regione Senegalensi»; — Strix perlata Vieill. Enc.
1390; — Strix occi[)italis Temm. Pl. Coi. 34; — Athene perlata I larti. W. Afr. 17. —
Obs. Strigis species, huic maxime affinis, Str. (Athene) licua Liclit. Cat. 1842, in Caffraria
superiore invenitur, (pue vero L.\htio ignota erat.

285. riegrieche blanchot, etiam »e regione Senegalensi»; — Lanius olivaceus Vieill.
Enc. 730 (ex L. V.; nec L. oliv. Sh., cpii = n:o 75, supra); — Lan. icterus Cnv. IL A.
1829 (ex L. V.); — L. polioce[)halus Licht. Cat. p. 45 (Senegal); — Laniarius icterus

c. ,T. SUNDE VALL,

5 G

llartl. \V. Afr. 110. — Obs. Omnia Inne nomina avi sonen^alensi data sunt. Hodie vero
eandem ex CaltVai-ia cognovimus, (jiue vocata est: Archolestes icterus — et A. hypo-
pyrrlms Cab. Mus. Ilein. 71. — Adsentimus vero Hartlaubio, cpii A. liypopyrrlium marem
veterem ejusdem speciei credit.

286. Pie-grieche Perrm, «ex Malimbe»; — Lanius gutturalis Daud. (ex L. \\). —
Laniarius gutt. llartl. W. Afr. 108; — Malaconotus gutt. nol).

Obs. Etiam hujus avis varietas, vel species maxime allinis: Malaconotus quadricolor
Cassin Pliilad. Proc. 1851, 245, in Cafli'aria superiore et ad Port Natal frequens inventa
est, qiuu vero ignota erat [.,eAbtio. — • Is memorat duo specimina cognita M. gutturalis, ex
Malimbe, a Perriuo allata; quorum alterum in Musa3um hodiernum Stockholmiense, ex coli,
lib. Baronis Paykullii, suecani, nec berolinensis, ut credidit L. V., pervenit, ibique, adhuc,
egregie corservatum, adest.

287, 288. Geand Sucrier ou Sucr. du Protea; — intra Coloniam, in Proteis, nec
in silvis; — iMerops cafer L. X et XII (ex pictura Burmanni); — Upiq)a [)romerops L.
XII (Briss. II, 461, t. 43: Promerops); — Lath. n:o 5; — Falcinellus griseus Vieill.
Enc. 580; — Ptiloturus Sw. — Cab. Mus. Hein. 104; — Promerops (typus geins) Bris-
son 1. c. — Pr. cafer Gr. Gen.; — Bp. Csp. 410, — nobisque.

289, 290. Sucrier malaciiitte; per coloniam et circa urbem frequens; — Certhia
famosa L. (Briss. III, 647); — Lath. 24; — Cinnyris famosa Cuv. — Vieill. Enc. 592; —
Nectarinia 111. — Nect. formosa! Bp. Csp. 404 (quaj emendatio nominis minime necessaria
erat; famosus enim, non minus quam forinasus, est vocabulum bene latinum). —
Nect. famosa Licht. — Mus. Hein. 102.

291. (! Sucrier cardinalin); »in montosis editis ten-a? Namaijuorum»; — Cinn}'ris car-
dinalinus Vieill. Enc. 599, unice ex L. V., nec post eum inventa. Avem esse conq)ositain
edidit Hartlaub W. Afr. 54, in nota; nobisque cl. Schlegel sj)ecimen typicum L.V:tii, adhuc
in Musaio Leydensi asservatum, monstravit; quod e Nectarinia chalybea, cum ventre alieno,
rubro, compositum videtur.

292. Sucrier Oranga; intra coloniam capensem, frequens. — Certhia violacea L.
Xli (Briss.); — Lath. 21; — C. aurantia Lth. 47; — Nectarinia viol. Gray Gen. — Bp.
(Jsp. 404.

293: 1. (Sucrier cossu); »ex Senegambia»; sed »in Calfraria meridionali a L. ijiso
visa»; nec deest relatio de iis, ({uai ci de hac avicuhi, narraverunt indigciue; ipii saq)e mos
est auctori nostro in mendaciis referendis. — Certliia pulchella L. ; — Lath. 23; —
Nectarinia pulch. rec. — Bp. Csj). 404; — llartl. W. Afr. 52; — avis tantum in .Africa
tropica septemtrionali, a Senegalo ad Nilum, inventa.

293: 2. (Sucrier figuier); »in silvis Namaqme majoris, succo florum flasmini sj). in-
certae, victitans». — Est Cinnyris piatura Vieill. Enc. 589; — Nect. piatura Bp. Cs[).
405; — llartl. 53; — tantuiRmodo c.x Africa occidentali cognita.

294. Sucrier Velours; »in colonia orientali: Houtni(pia, Ganitoo; — Cinnyris au-
ratifrons Vieill. Enc. 590 (e.x L. Vh); — Certhia amethystina Sh. (ex L. Ah); — Cinn.

amethy-

OM LE VAILLANTS OlSEAUX I)’aEHIQUE.

57

ivinctliystinu Bp. 40(5; — IFiirtl. W. Afr. 44; — Avis nobi.s e Ciiffriu-iu et ex eoloniu ori-
entali allata. Etiam in Africa occidentali inventa dicitur, (piod vero maxime dubium vi-
detur. Hartlaub specimina exinde haud novit; ipse vero dubia, 1. c., a J. Verreaux suggesta
affert. Sola auctoritas, hanc avem esse Africic occidentalis incolam, ni valde fallor, est
Swainson, W. Afr. II, 134, qui avem describit; patriam vero non memorat.

295: 1. (Sucrier eblouissant); »in Namacpia majore»; ubi »plures nidos cum ovis» in-
venisse dicit L. V. — Cinn. splendida (Sh.) \deill. Euc. 587; — Certliia coccinigastra Lath.
Siq)pl. Ind:s (ex descr. orig. in Suppi. II, 164 n:o 18); — Cinn. bombycinus Vieill. Enc.
59(5 (Ois. dores II, 82); — Cinn. splendida Bp. Csp. 408; — Nectarinia spl. Hartl. W. Afr.
46; — ex Africa occidentali (Senegambia, Guinea, Congo Hartl.). Nulla vero auctoritas,
pra3ter LeV:tii, non magni habendam, adest, avem etiam in Africa meridionali inveniri;
quod etiam plane negat J. Verreaux.

295: 2. Sucrier peotee; »ex Caffraria maxime meridionali et regione senegalensi». —
Ab icone et descriptione L.V:tii non certe dijudicari potest, utrum avem senegalensem
(Xectariniam senegalensem (Linn.) rec.), an varietatem, vel sp. maxime affinem, in Caffra-
ria, circa Fort Natal, vulgarem, habuerit. Hoc vero, ut possibile, h. 1. accipiendum.
Avis caffra: Cinnyris natalensis Jard. Nat. Libr. V, pl. 12, a senegalensi vix differt,
nisi iiragnitudine paullo majore alisque nigrioribus, dorso concoloribus.

296. Sucrier Namaquois; ex Nama(jua; — Cinnyris fuscus Vieill. Enc. 594 (ex
L. V.); — Bp. Csp. 407; — (Hartl. W. Afr. 51?). — Hanc avem e regione fluminis Gariep
accepimus, eanique deinde in terra Damararum occidit J. Wahlberg.

297. (Sucrier bronzé); »in colonia orientali: »ad Zwartekop et Sontagsrevier», visus
dicitur. Nidus quoque, ova et pulluli, ibi inventi describuntur! — Sed tamen hiec mi-
nime est avis africana; specimen enim, »mas» dictum, est: Nectarinia lotenia (L.) ex India;
sed femina alia videtur, forte, ut credit J. \Vrreaux, Nect. zenobia cf ex Amboina. —
Icones et descr. L.V:tii vocatae sunt: Cinn. aenea \deill. Enc. 599; — Bp. Csp. 406.

298. (iSucrion); »in silvis prope Van Stade et Louri inventa»; »forte sub migratione». —
Specimen tamen »maris», in musaeo Leydensi adhuc asservatum, compositum est a Nect.
zeylonica (L.), in tota India vulgari, cum gastrau) i-ubro, arte apposito. »Femina» })otest
esse Cinnyris zeylanica $. — (Jbs. non absonum videtur, hanc compositionem factam esse,
ut Cinn. speratam (L.), ex ins. Philippinis, mnlto rariorem, reproisentaret. - Nomen iconi
datum, est: (Jinn. pusilla \ leill. Enc. 587; — Bp. Csp. 407 n:o 30 (nec n:o 9).

299. Sucrier gamtocin; ex Gamtoo, in colonia orientali; — Cinnyris collaris
V'ieill. Enc. 590, n:o 23 (ex L. \b); — Bp. Cs[). 406. — dypus gen:s Anthodiiet:e, (Aib.
Mus. Hein. 100. — Nobis e (Aiffraria allata.

300. Sucrier a rlastron rouge; in sylvis altis Caffrariie et coloniie orientalis; —
(Jerthia scarlatina S[)arrm. Mus. Carlss. 58. — ('onf. supra, pag. 10, n:o 58.

— p. 177. SuCR. A nouuLE COLUER (absipie icone, sub descr. prioris memorata); —
circa urbem cajiensem frecpiens; — Certliia capensis L. NH (V, e.x Briss. 111, 618, sp. 7); —
C. chalybea ibid. (cf, ex Briss. IlI, 643, sp. 20); — C. afra ibid. (Edw. 347); — Lath.

8

K Vit Akjil lljnai B. 2. Nu 3.

58

c. J. SUN DE VALL,

n:o 11, 12 et 18; — Nect. clialybea 111. Licht; — Cinriyris chal. Bp. Csp. 407; — Mus.
Hein. 102.

— pag. 179, Varietas hujus, albinistuo partiali affectus, describitur.

— pag. 180, »alia sp. affinis», »inter duas pnecedentes media», describitur, qiue vero
nimis dubia mihi videtur.

Revisione operis Levaillantii finita, aves omnes, ibi descriptas, 284 sp., ut melius re-
cognoscantur, hac ratione distribuimus:

l:o Aves certe Africas meridionalis
a L. V. sufficienter deterrninatce, nobisqne ex eadem terra cognitte. (134 sp.)

1.

Palco bellicosus Daud.

104.

Cossypha bicolor (Sparrni.)

195. Macronyx capensis.

2.

— occipitalis Daud.

105.

Pycnonotus capensis.

197. Alauda

pyrrhonota.

3.

coronatus L.

106:

1 . — nigricans.

199. —

cinerea.

4.

— vocifer Daud.

—

2. Andropadus import.

200-1. Cuculus gularis.

7-8.

— ecaudatus Sh.

108.

Lioptilus nigricapillus.

204-5. —

clamosus.

9.

Vultur auricularis.

111.

Bessoruis caftra (L.).

206. —

capensis.

10.

— ■ kolbii Daud.

112:

1. Phyllostrophus cap.

207-8. —

serratus.

14.

Neophron perenopterus.

—

2. Spheumacus african.

209. —

ater.

16.

Falco jacal Daud.

118.

Tliamnobia leucophrys.

210-11. —

auratus.

17.

— desertorum Daud.

120.

— coryphaeus.

212. —

klaasii.

19.

— tachardus Daud.

121:

2. Cettia baeticata.

220. Ceutroiius nigrorufus.

22.

— parasiticus Daud.

123.

Apalis thoracica; sed ? aliena.

228-9. Trogon

L narina.

23.

— ranivorus Daud.

124.

Drymoeca fulvicapilla.

234. Buceros

i coronatus.

24.

— tacliiro Daud.

125.

Eremomela brachyura.

241: 1. Indicator flavicollis.

25.

Gypogeranus serpentarius.

126.

Tliamnobia subcaerulea.

— 2. —

variegatus.

27.

Falco musicus Daud.

127.

Drymoeca flavicans.

242. —

minor.

33.

— gabar Daud.

130:

1 . — macroura.

243. Cypselus melba.

34. — minullus Daud.

35. — rupicola Daiul.

36-7. — raelanopterus Daud.
Sub u:o 40, pag. 162:

Strix (Scops) senegal. var.
p. 163: Str. flammea.

49. Caprimulg. pectoralis.

50. Corvus albicollis.

52. — capeiisis.

53. — scapulatus.

61-2. Lanius collaris L.

64. — collurio, var.

67. Malacouot. bacbakiri.

68. — ferrugineus.

70. Pomatorbyuch. erytliropt.

71. Nilaus brubru.

72. Dryoscopus cubla.

75. Malaconotus olivaccus.

— rubigiuosus.

83-4. Amydrus morio.

88. Notauges bicolor.

89. Lamprocolius nitens.

91. — caffer.

93-4. l’astor earuucidatus.

97. Bupliaga africana.

98-9. Turdus olivaccus.

100. — obscurus.

101-2. — rupestris.

103. — explorator.

Tab. 129: »femina», sed aliena.

131. llemipteryx textrix.

132. Zosterops capensis.

134. Aegitbalus minutus.

135. Sylviella rufesccens.

137. Parus niger.

138. — ater.

139. iuf. — fuscus.

142-3. Muscic. perspicillata.

151. — cyauomclas.

1 54. — scita.

156. — fuscula.

157. Pogouociclda stellata.

161. Platystira pririt.

1 62-3. Campephaga eaua.

1 64-5. — nigra.

167-8. Dicrurus musicus.

177. Motacilla capensis

178. — vidua var.

180. Pr.aticola tortpiata.

181-2. Saxicola pileata.

183. Ruticilla sperata.

184: 1. Saxicola cinerea.

1 84: 2.

185.

1 86-7. — formicivora.

192. Alauda africana.

193. — crassirostris.

194. — apiata.

Hirundo fuligula.

— paludicola.
Picus capensis.
notatus,
mystaceus.
fvdvisca])us.
arator Cuv.
Colius striatus.

246. I.

2.

248-9.

250.

251-2.

253.

254-5.

256.

257. — capensis.

258. — erylbromelou.

261-2. Oriolus larvatus.

264. Columba arquatrix.

265. — trigonigera.

Sub 268, p. 79 C. capieola.

269. Columba larvata.

270. — senegalensis.

271. — cbalcospilos.

272. — tympanistria.

273-5. — capensis.

287-8. Pronierojjs caler.
289-90. Nectariu. famosa.

— monticola.

292.

291.

295:

296.

299.

300.

— p.

2. —

177 —

violacea.

amethystina.

nataleusis.

fusca.

collaris.

scarlatina.

chalybea.

OM LE VAILLAN'rS OISEAUX I) A K K I Q U E.

5 i)

2:o A\'es verisimiliter eii})enses,

etsi descriptionibus et iconibus auctoris,
ininusve dubioj. (9 sp.).

6. (JaiTre v. siipra.

2H. ! Fak'0 conmi. minor; compositus.

89. Strix maculosa, false dcscr.

74. Bradyoruis silens, male descr.

160. Platystira capensis, false descr.

ab avibus nobis cognitis, sat differentibus, plus

219. Ccntrojjus burclielli? c. lig. C. senegal.

244: I. veris. Cypselus cafer, false descr.

245: 1. » Hirundo capensis « »

— 'i. » — riififrons » »

3:o Aves dubiae,

ignotae vel in Africa meridionali ulterius inquirendae. (10 sp.).

18. Buteo lagopus, au uinquara in Africa meridionali visus?

47-8. «Engoulevent a queue foiircliue», au avis composita?

110. «Hausse coi noir» » » id. ?

119. mCoI d’or, videtur eadem ae n:o 111, male picta.

121: 1. »Caqueteuseu, videtur Calamoherpe sp. inc.

122. »Pavaneur«, Bradypterus, typus gems, sed sp. incertus!

128. »Double sourcil», avis ignota.

190. »Traquet coimeur», Saxicohe sp. nobis obsciu’a.

198. «Alouette ä ealotte rousse». Alauda sp. incerta.

268. »Toiuderelle blonde»; Columba idterius inquirenda.

4:o Aves pseudocapenses,

certe non in Africa meridionali, a L. V. peragrata, inventae, etsi eas auctor, veritatem
parum curans, asseverat, se ipsum ibi invenisse, adjecta plerumque historiola de vitm ra-

tione, de captura et cet. (GO sp.)

5. Falco leucogaster Lath Australia.

15. — bacha lava.

29. — tibialis Haud. (F. jugger) . . India.

81. »Aeoli», avis ficta, vel composita.

88. Surnia nisoria Europa v. Amer.

40. Bubo bengalensis India.

— p. 162. Strix otus Kuropa.

— ]). 16.8. — sj) »

51. Grand corbeau, avis ficta.

54. J^tilostomus afer Senegal.

68. ].a7iius senator L Eur. v. Senegal.

69. Alalaconotus baibarus Senegal.

78. l>anius madagascarinus (L.) Aladagasc.

87. Lam|)rotornis aenea Senegal.

90. — aurata »

9.5: 1. i’astor jjagodaruin India.

— 2. — ginginianus »

96. — roseus Fur. v. India.

1(>7: 1. l*ycnonf)tu.s luemorrli India.

— 2. — aurigastcr lava.

109. (Vqj.syclins saularis India.

188. Avis Synallaxitia Amer. merid.

147. iVluscipeta lioloscricca Bourlxni.

148. — mutata .Madagasc.

149. !»Nebuleux» avis composita.

150. ! »Cordoii noir» » id.

152. Hliipidura javanica lava.

158. JMuscica|)a emndea Gm India.

1.58. Sialia wil.soni Amer. sept.

1.59, Arundinicola leucocepli Amer, mer,

1 66. Dicrurus forficatus Madagasc.

169 ! Dicrurus sp. composita.

179. Alotacilla variegata India.

188:1. Kuticilla rufiventris »

— 2. Tliamnobia fulicata Java.

189. Myrmecocichla nigra Congo.

191. Alauda tartarica Asia media.

218. Cuculus coromandus L India.

214. — niger L. cf »

216. — » »V »

217. — cristatus L Madagasc.

218. — Cicruleus E »

221. Centro])us aflinis juv lava.

222. »Coucid negre», composita.

226-7. Le])tosomus viridis Madagasc.

244:2. ».Martin velociftre», avis ficta?

247. Hirundo sp indica?

2tiO. Oriolus auratus Afr. tropica sc])t.

268. — melanoceph Imlia.

266. Colundia madagasc. L Madagasc.

267. — franciic (im Mauritius.

276-7. — abyssiuica Lth Senegal.

278. ! Colombigalline : composita.

288. ? Colond)icaille, fabulosa.

291. I Nectarinia sp. composita.

298: I. — pulchella Afr. sept.

— -2. — piatura » occid.

295: 1. — splendida » »

297. — lotenia India.

et zenobia Ainboina.

sp. composita.

298. !

()0

c. J. SUNDEVALL, OM LE VAILLANTS OISEAUX d’aFRIQUE.

5:o AVes extranea?

ex Africa meridionali accepisse, quas tamen cum africanis

(juas ipse L. V. dicit, se non
promiscue describit. (71 sj))

11. Vultur hengal Bengal.

12. — luouaelius . . . Cliiiia.

13. — papa Ani.mer.

20. Balco nigricollis ... » »

21. — pcepiiuoxiali.s . » »

20. — ornatus .... » »

30. — cliiquera . . . Bengal.
32. — nielanoleuc. . . »

41. Strix liuliula Ain.trop.

42. — torquata .... » »

43. — griseata .... » »

44. — personata. ... » »

45. — nyctea . . . (regio aret.).

46. — passerina. . . . Europa.

55. ! Av. composita.

56. Cryptorliina varians . Java.

57. Pica erythrorli. . . . Cliina.

58. ? — sp. inc »

59. — rufa Bengal.

60. Gissopis lever Guyana.

65. ! Avis composita.

66: 1 . ? igu. an compos. ?

— 2. Jjan. supercil. . . . Java.

76: 2. Cyclorliis guyan. . . Guyana.

77: 1. Tliamnopli. naevius Guyana.
77: 2. — sp. ? . »

78. Lanins corvinus . . . Senegal.

79. ! Av. compos. (Sparactes),

80-1. Prionops pium. . . . Senegal.
82. ! Av. compos. (Sicrin).

85. ! — — (Eclatant).

86. Lamprot. ornata . . . Afr. occ.
92. Melipli. cincinnata. . N. Zcel.

113. Tnrd. naevius .... Californ.

114. — macrourus Gm. Java.

115. Pacliycepli. guttur. . Austral.

116. Melipli. plirygia ... »

117. ? Av. ign. an compos.?

130: 2. Stipitnr. malacli. . . Austral.
136. Dicaeum flammeum . Java.
139 sup. Parus ciner. ... »

140. Pycnonot. atricapill. . Ceyl.

141. Aegitliina cey Ionica . »

144-6. Muscip. parad. . . . India.
155. Pericroc. peregr. ... »

170. Dicrurus leucopli. . . (Java).

171. — leucogaster (Ceyl.).

172. — caernlesc. . . Bengal.

173. • — • lophorliiu. . India.

174.

Dicrurus macrocerc. .

Java.

175.

— malabar. . .

India.

176.

— tenens . . .

»

202-3.

Cucul. canor

Europa.

215.

Zancl. teneus

Congo.

223.

Centrop. phasian. . .

Austral.

224.

Melias pyrrlioc. . . .

Cevl.

225.

— viridis Less.

Java ?

230.

Bncorax abyss. . . .

Seneg.

231 — 2 idem.

— p. 113. Calao brac.
233. Buceros fasciatus . .

Angola.

236-7.

— nasutus . .

Seneg.

238.

— ervtbrorli. .

»

239.

— plicatus . .

Java.

240.

— hydrocor. .

Philip)).

259.

Colius nigricollis . .

Angola.

279.

Colnmba nicob. . . .

Molucc.

280.

— coronata . .

Java.

281.

— cyanocepli.

Amer.

282.

— montana .

))

284.

Strix perlata ....

Senegal.

285.

Malacon. icterus . .

»

286.

— gutturalis .

Malimbe.

Ergo in toto opere descripta? sunt avium sp. 284, in quibus arte compositte sunt:
n:o 28, 55, 65, 79, 82, 85, 149, 150, 169, 222, 278, 291, 297. Sus])icor autem ejusdem
indolis esse: n:o 31, 47, 58, 66: i, 110, 117, 160, 245: i, 283.

OBSERVANDA:

pag. 13 n:o 88: Synonyiuia mala; coiTectam videas p, 52 mo 258

» 42 » 158: Descriptio ovoriun et nidi vitaeque rationis temere ticta: »nidus in furca rami, aadifieiose confectus» . . . .; »ova vire-
scentia, maculis rufis» etc. — Sialia vilsoni nidum in cavo arboreo construit ovaque dilute cierulea, immaculata
parit. — Quam comparationem h. 1. exempli gratia afferimus.

» 190, linea pcnultima; legas: vulgari.

45

. «■ r )"j’

‘,A.- 'T' ‘.»i- ■ i» ’

lii» ':^ -

:4^V ' v ■:•, vii*

hV'- f.

‘ ■■*■' ' cn;'V'

^‘^ .'1^ ‘f. ,-l. ^ '

-2^.

fi;

V-s.

iT’ j*i'

V^SelkkOi . .0P3fe» . ■ ' «V -J /.V. • *'

I * ^

*J/ r^' /

K. fe'. :^’-'

-■ .. ’ 'V — V- ■ ''‘7

%f-" .. «..'i; P^r--

^/.1» .

e ■ i,:;.

•Jr-.

■■• ■ ■•I'"*-" *-' ^ - -i'v _,^

Sr'- .};, , . ■ ■~' '.•' ■■■■•;,.

, -5tv* -‘,

V^-TT-, - ^ 'Vjf* JL >-,

t i.

■ “ • ' • ^ ■/ ww .

TS'-:-^ ' ■■ ■'? :■■'& ‘ '*-’i^>'. '-^i'

•*

>r

^ ' . , t

i

* ^'*rv

■*K- T

i7»'' . ii • .

atk'^ -sT}

Nt.

*■%' ■ ■ • ■ T» '

- ^ ■ „, .■ .

»?rv

• ^ J^^i

'Qk

?Plitti'3-*<ii-j*^R-, ' '• .' ; ■J':.!^h^ij^ -iWs- ■

• .♦

a’ ^'i.,fe.

>', '■

l ,'•

"•'V* j*^'

«■3

*•( 4

I

-M: I

C;,.

>• '

►

* •

I

*r^

é

’