svär KRt RAK ÅRE RR RR RR 
bd RA RR ee * 
tt 2 


4 18 
—— ——— 2 
> 


85 


Lernen 


17 


Ire 


* 


eee 
5 
999999 


nnr 


1 
Nin 


a 


Vi 


— 
Brr RR 
ve on 


: 


N 
4 
Fe 
N 
N 
N 


DA 
6 
3 


1 


2 


nin! 
Dare 


TAN 388 


n 
1 
. 


1 


3 
1 


2 


8 
pr ål 


Läger 
br RRD 


då 


SE 


171 27 
3 


8 


Ir 
vest 


. 
3 


r 
Sön PA 


- 
3 
2 
5 
Så 

2 


5 


25 
PE 


2 


2 
Al 
n 

— fed 


—— — — 


rv — 27 —— 


515 
er 
NAT 


1 


SÅ 
5 


Arr 


4 
. 
2 — 

Je 
2 


3 
3 


5 
—— — 
— 4 D 


På 
— 


n 


SETT 


75 


725 
et 


VAS 
9 
3 Ur od ar od vån 
8 ra 
r 
ve ge en 1 
2 
—— Se 


. 


vn — 


— 
Få 295 
n 
* 
ne Ta 
Fr 


SAL 
955 
7725 


TE 
RR NG 


rv 
08 . 


1 
10 85 


e 


* 7 + * * 
|| 5 8 1 ” : 0 
8 . 2 5 . ROLLER É p 2 
* i 2 
* 5 Pag 7 3 
SN ö 8 d a N 72 
2 i „ 7 7 0 
k S N 
5 5 n 
7 4 id 
i 5 1 i ' 
f 5 j H | 2 kr 1 
* 
7 a f 1 
. 7 — 
) , 
oh 7 — 


. 2 
2 108, b. n . 
8 . 5 
D % % 368-374 


. 1128 b. 52 „ 


wenſka 
Wetenſkays 
CAD EMIENS 


andlingar, 


Sör Maͤnaderna 
JANuar. FEBRUAR. MARTIUS. 


Å 
BAD 60 0 MID 000 010 00 00 BAD MA AD MIA AMD (AD 00 MUD AD AN OBS DSS 4 


Tryckte i Stockholm med Academiens egen gen bekoſtnad. 
pr NONIAN 
Hos Jon. LAUR.HORRN, Kongl. Ant. Arch. Boktr⸗ 


8 nr . 
l AN Ti 2 ee n * 
„ e * 


5 A ae 


PRESIDENT 


J Wetenſkaps Academien för innewarande 
4 fierndels är 


SGeRR 
CARL WILHELM 
CEDERHIELM, 


Fri⸗ Herre. 


SECRET ERARE 
MWVerr BRN 
ANDERS vox HO PREN 
Lezdamot af Wettenſkaps Societeten i 
8 : NEN | 


Notarius | 
ARWID EFHRENMAÅLM, 
Extra · Ordinarius uti Juſtitiæ 
Reviſion. 


Goͤrteckning. 


Uppaͤ de Herrar Ledamoͤter, ſom uti 
Wetenſkaps Academien blifwit intagne ſe⸗ 
dan det aldra foͤrſta quartalet trykt wordet 
efter deras ordning i Aeademiens 
laͤngd. 


39. Herr Carl De GEER Brus Patron. 
40. Perr Bernhard CEDERHOLM J uftitizCanceller- 
41. Herr Claes GRILL Handelsman. 5 
42. Herr Johan ROMAN Kongl. Maj ts Capelmaͤſtare. 
43. Herr Lars BENZ ELS TIERNA N uti W 
Bergs Collegio. 
44. Herr AULÖE Aſſeſſor. 
45. Herr Eric STOCRENSTR&M. Bergmaͤſtare 
46. Herr Eric BENZ ELI Us Biſfop öfwer Lind⸗ 


kiöpings Stift och Ledamot af Societ. Liter. U- 
pfſalienſi. 


47. Herr Daniel TISELIUS Kioͤrckoherdei e 
48. Herr Olof MALMER Lagman. 


. S 
MUSEUM 


| 29 JUL'S 


NATURAL 
EIS TOR. 


1740. Jan. Febr. Mart. 185 


— — 


FFP 


F e RT eee een eee 


Da De . A a De = De ADE A A Der. 
8588 8 0 I fe RT 
Fb 
PRATAR FORT GA RR RR RR RAR AR RR RR RR AR 


Commercie-Rådet Herr CHRISTOPH. 
POLHEMS ZANCRKAR om MECHA- 
NIQUEN. 


T en raͤtt Oeconomie här i 
= Landet warit okunnig, och om jag 
får få ſaͤja, hatefull hos alt får maͤn⸗ 
2 ga, det wiſas nogſamt af waͤrt 
3 ffropliga kilſtänd emot andre Ri⸗ 
blen, bwilka icke åga en tjonde del få 
ſtora foͤrmoner af naturen fom wi: 
men likwiſt oͤfwergaͤ of wida uti rikedom, waͤlde och vt 


rop. J > 
Nog har haͤr i alla tider funnits folk, fom maͤſter⸗ 
ligen kunnat rikta fig af wåra Foͤrfaͤders enfaldighet, 
hwilkg ock ännu gerna wilja håla fort dermed; men 
faͤdane hafwa mer ſkadat ån gagnat oß uti Oeconomie 
mål. Och fom ingen ting kan nu mera fria nationen 


ifrån flika ilgrep, om icke owaͤlduga finnen och mogna 


eſtertankar börja med fult alfware wiſa ſig, få ſynes 
ock intet wara billigare, ån at alla de fom Gu D och 


naturen foͤrlaͤnt gaͤfwor dertil, binda fig tilſamman, 


at med ſamlad hug och nit råtta alt ſädant, fom almaͤn⸗ 


| neligen kan hos of briſta och tarfwas. 


| 
doch biuda til at ſkudda ifrån fig de många förfmådeifer, 
„ fom 


Ingen oͤnſkan har hos mig warit förre, ån at 
wäre Swaͤnſke jaͤmwaͤl måtte en gång oͤpna fina ögon, 


186 Jg. Jan. Feb Febr. Mart. 


fom Utlenningarne t tilmaͤla wär c wär af dem få kallade all: 
maͤnna dumhet. Jag mä gerna widgã at jag laͤnge 
och med ſtoͤrſta förtret maͤſt ſfaͤmas på hela nationens 
waͤguar. Men ſaͤ faͤgnar likwiſt det nu mig innerligen. 
och af alt mit hi erta, at jag faͤr fe uagot teken til åns 
dring innan jag doͤr. Enkannerligen aͤr det mig en ſaͤr⸗ 
deles hugnad at hoͤra, huru nåcre foͤrnuftige och ups 
lyſte Maͤn funnit detta aͤrendets noͤdwaͤndighet, och 
derfoͤre inboͤrdes upmangt hwors annars hug, at ſtry⸗ 
ka den ſfamflaͤcken af waͤr Swaͤnſka Nation, lika fom 
hår ej wore få tieckt folk, fom på andre orter i wer⸗ 


den. 


Det aͤr ſant, at min för ſta print intet år. af 
någon Swaͤnſk til Faͤderne; men få har dock Moͤder⸗ 
ne giordt mig til ſadan Swaͤuſk i hug ech finne, ſom 
nagon af dem, hwars Foͤrfaͤder alt ifraͤn Hedenhoͤ 
lefwat i Sveri ige. Ty ſkiljes tag ockſa mycket fållare 
en gang haͤrifraͤn, fom iag redan ſedt början til Swe⸗ 
riges blomſtrande ſaͤlhet i tilkommande tider, och oͤn⸗ 
ſtar at kunna ſamla nägra ringa aͤmnen til ett ſa lof⸗ 
waͤrdigt ſoftemaͤl, innan jag doͤr, eljeſt 770 jag lef⸗ 
wat alt för långe til at doͤ i foͤrtid. | 


Edert endraͤkteliga oͤgnamaͤrke, mine erer 
ſaͤſom Alſkare af Faͤdernes landets heder och foͤrkof⸗ 
ring, går nu twifpelsutan der uppå ut, ar funna fram 
wiſa något fom waͤrkeligen foͤrer gagn med ſig, at der⸗ 
igenom foͤrekomma deras foͤrhaſtade Tanckar, ſom me⸗ 
na, at mycket kan ſte för ſyn fful. Jag menar ſädant 
fom gagnar. tvår ſpaͤda Oeconomie, den der nu boͤr⸗ 
jar qtwikna wid, och likſom lefwa et annat lif. Ofta 
funna de fom aͤro wane wid Barns foͤrſta upfoſtran, 
fe hwad dem baͤſt och haͤlſt likar: men få ej göra ſom 
de vilja. „De driſta ock ſaͤllan at flyrcka Foͤraͤldrarne 
der til: Afwen få få ſkickar det fig ingalunda waͤl, at de 


unge ola lära de gamle; men det aͤr wetenſkapen 8 
inte 


1740. lan. Febr. Mart. 187 


tet e åfdren, ren, fom boͤr rå Ör rå och a aͤga ga witsord i de i Detta aͤren⸗ 
2 Och ſom de unge kunna altid baͤttre minnas 
* e gamle foͤrgaͤta; få laͤrer dem icke underſamt 

fo nina, i fall de ock .underfrå fig göra påminnelfer 
derom; iag menar , at em wärt nya Samfund ſkulle 
| ; på nödwaͤndiga båttringar i war allmaͤnna Oe- 
| omie „ fä törde landſens Foͤreſtaͤndare få wida tye⸗ 

| ka derom, fom de ſielfwa finna dem af ſaͤdan wigt och 
waͤrde, at de ej annat kunna aͤn gifwa bifall dertil. 
Men på det ſaͤdant ei måtte tagas up foͤr en dierf förs 

maͤtenhet, få aͤr efter min mening baͤſt, at alt ſom gif⸗ 
wes ut, med en ſynnerlig flit och eftertanke oͤfwerlaͤg⸗ 
ges och granneligen proͤfwas, innan det med allas 
ſamtyke gifwes fram 3 ty det aͤger få mycket förre 
| eſtertryk, ſom flere witnen gaͤlla altid mer ån et, och 
manga gon giſwes altid mera witsord åt. når de 
ro allenaſt wa. Detta aͤr i enfaldig waͤlmening 
ſagt: nu wil igg komma naͤrmare til mit aͤmne, 
och för denna gången giſwa Academien allenaſt en 
| beredelſe wid handen til det, hwaruti jag framdeles 
taͤnker upgiſwa naͤgre prof til Academiens vetekli 

re mogna. ſkaͤrſkadande. 


| 
Oeconomien. aͤr waͤl hufwudmalet, fom hår 
åftad: men ſa aͤr dock nu icke mit upſät, at juſt 
enkannerligen roͤra om hennes egit waͤſende, ſom faſt 
mera om de medel; hwilka kunna underſtoͤdia Hen⸗ 
nes waͤlſtaͤnd. Hela menniſkliga laͤktets hoͤgſta go⸗ 
da i  timnelig måtto grundar fig i ſynnerhet på twen⸗ 
ne ting, naͤring och frid; Deße kunna raͤtt få li⸗ 
tet umbaͤra hwar annant, ſom den ena handen kan 
bara fin maka förutan. Ty hwad aͤr det bewaͤnt 
d friden, om naͤringen aͤr borto? och twert 
om ; bwad gagnar of en ymnig naͤring, om 
an > intet fär nyttia den i frid och tryghet? 
if SR och naͤring Bac friget och bergning 


3 4 TEN 


Be. I (vidtas 


188 1740. Jan. Febr. Mart. 


(victus & amictus) de förra höra under Ofwer⸗ 
hetens ſtyreiſe och de ſenare under menighetens ſorg⸗ 
faͤlighet. De förra maͤſte ſoͤkas och ſkoͤtas med ſuil⸗ 
le och eftertanka, de ſenare med eftertanfa , omak 
och handa arbete. Naͤr nu hwar för fig fullgoͤr ſin 
plikt, få kan ej annat deraf foͤlſa, ån et almaͤnt 
waͤlſtänd i landet. Men igg wil nu endaſt tala om 
bärgning och naͤring ſaͤſom raͤtta grundwalen til 
frid och frihet. 

J ſtaͤllet för deße orden naͤring och boͤrgning, 
kan, om få behagas, brukas det ordet hushaͤld 
uti enſkylte, och cconomia uti almaͤnna (publique) 
mal. Deße aͤter igen aͤro få nåra med hwarandra 
förbundna, fom mannen med fin huſtru. De kun, 
na aldrig äſtadkomma några gagneliga alſter, med 
mindre de icke raͤtteligen och på et lofligit wis ſkicka 
fig emot hwarannan. Ar altſaͤ högeligen omtraͤngt 
at Oeconomia och hushaͤldning få talas wid och 
laͤmpa fig efter hwarannan, at hwarken den ena 
eller den andra matte få tilfaͤlle at aͤſka Ektenſkaps 
ſtilnad: det år , at Oeconomien gör ingen ting, 
utan Hushaͤllets ſamtycke: lika fom hushaͤllet ej eller 
bör taga fig något före , utan Oeconomiens bis 
fall. Och når få tilgar, då har den tredie ingen 
ting at bry fig med detta hionelaget, få framt han 
icke wil biuda til at ſkaffa fram mißfoͤdſel eller oaͤk⸗ 
ta barn, hwilket et wakſamt och wittert folk aldrig) | 


ne: Imo En god fkickelſe uti alt hwad hon Mall 
grunda fig pa, fom på et annat ſtaͤle bör 1 9 
daj 


| 
|| 


1740. Jan: Febr. Mart. 189 


ILdo Snitt, wittert, och idogt folk, fom låta hug 
och treſwenhet följas ät. III. En god kundſkap om 
de medel fom laͤgga foͤrſta grundſtenen til altſam⸗ 
man. De ane foͤrra laͤmnas til fina wederboͤrande; 
men af den zdie följer , at aldenſtund ingen ting 
med haͤnder kan foͤretagas eller widroͤros, med min⸗ 
dre det måtte wara någon materia, och ingen ma- 
teria år, ſom icke kommer at ſtäͤrſfädas pa twenne 
faͤrſtilta ſaͤt, antingen i utwaͤrtes måtto under Ma- 
theſis, eller til des inwaͤrtes lynde under phyſiquen; 
Saͤ maͤſte ock Oeconomien oundwikeligen ſtoͤdia ſig 
I på begge deße grundſtenar. Ty mäſte hon wara 
öm och mon få waͤl om de medels framhafwande, 
dem konſt och ſnille til waͤga bringa, ſom om det 
naturen friwilligt framraͤcker. Konſten bör wara 
bennes trognaſte tienarinna, lika fom tiden tienar 
naturen. Nu kan konſten intet wara ſina betien— 
ter Matheſin och Fhyſiquen förutan; hwars vnder⸗ 
betienter aͤro deße, nemligen til den foͤrra hoͤrer 
Naͤknekonſten, Geometria, Mechanica, med flere, 
til den ſenare Chymia, Bothanica A nathomia och 
fa ytterligare Alla aͤro the ofoͤrtrutne Tienarinnor i alt 
fom laͤnda kan til Oeconomiens upkomſt. Men eme⸗ 
dan deras fy ben Årg maͤngahanda, ſa at en ej hin⸗ 
ba med at ſkoͤta dem alla: ty taͤnker iag för min 
del allenaſt taga mig Mechaniquen foͤre, och biuda 
til at tala något på des waͤgnar. 


Alla ſnille och foͤrnufts gäfwor, fom naturen 
ſaͤ ymnigt menniſkian gifwit, mäſte ju widgaä, at ins 
* ting aͤr mera omtraͤngt til Oeconomiens tienſt, 

det, ſom ſnaraſt fraͤmjar waͤrkſtaͤlligheten: efter 
fom alt ſnille fom finnes i werden gagnar til föga 
1 55 laͤnge det icke kan foͤras ut i ſielfwa 
hwilket enkannerligen hoͤrer Mechaniquen 

u Der fordras ock e waͤrktyg, fom vt 


1900 1740, Aal Febr. Mart 


— — — 


des höra under Mechaniquen: Akerbruket tarfwar 
bwarjehanda redſkaßp: Manufacturer och handa⸗ 
ſloͤgder aͤfka fine färföile tvårttyg; Handelen många | 
äktyg, båtar och ſkiey med alt hivad dertil hör er; 
Bergwaͤrken ſma machiner, Kriget ſina wapen, 
Faͤſtningar h foͤrſwars⸗ waͤ ek, ſom alt & lhktone 
ſtannar utt den mechaniſka wetenſkapen: Ja intet 
Land, ingen Stad, intet Slott eller Hus, ingen 
roͤrelſe eller naͤring år til, fom kan wara mecha- 
niſk hielpredo foͤrutan, få wida alla , e 
roͤrelſer funna foͤrſtäs under detta namnet. 
Jag driſtar fåja , at konſten waͤl ſynes aͤga alt 

för många oͤgnatienare, fom wilja inbilla henne, a at 
de kunna goͤra ſamma kienſt til Oeconomiens, nöje | 
ſom ſielfwa den råtta Mechaniquen; z men få laͤn⸗ 
ge det flår faft , at Theorien är Praxis trognaſte 
mån och maka, ſä kan det ock Ogörtigen bli nägsa 
aͤkta barn dem baͤgge foͤrutan. Dock få wida deße nu 
gat alt för laͤnge ogifte; få har Oeconomien mål. 
ktdga emot ſädan betiening, ſom i noͤdfal kunnat wan⸗ 
kes och få långe har man icke eller fraͤgat få ſtort efter 
deras giftermäl, haͤlſt 1 wanan giordt aͤkta och o⸗ 
1 50 ika. Men foͤrfarenheten har likwiſt bringat mån: 
en pa den tan kan, at Oeconomien ſkulle wara myc⸗ 
ket bärtre tient, om T heorie och Praxis en gång wil 
le trad a i et aͤkta förbund med hwarannan, och fält Det 
afla aͤkta barn, i ſtaͤllet för vaͤkta, jag wi it nu intet ff 
Horungar, emedan natuxen kan ofta ſtapa dem rat 
ſa wackra fom de aͤkta; faſt de inter ſaͤrdeles läng 
funna bölja deras ſlaͤtta haͤrkomſt. Th, hwadan kom 
mer waͤl det, at ſa maͤnge mechaniſfe wärk göres fi 
godt ſom på maͤfa, ſa at man 0 dermed kan kom 
ma til ſitt foͤreſatte aͤndamäl, faſtaͤn alt för flora omkoſt 
ningar ware blifvit giorde? Sädant ſtulle wißerli 
gen ſällan eller ſnarare ſagt aldrig ke, om allenaſ 
Theo ria och praxis woro foͤrente. | 


SÅGA 


1740. Jan. Febr. Mart. 191 
Frågar man nu etter rt hvad ar år mwållandé dertil at 
de intet welat vara fig tilhopa? få ſynes det kommit 
deraf, at Theorien welat wara alt foͤr aͤredryg och f förs 
näm at giſwa fig i aͤktenſkap med en nedrig arbetskarl, 
haͤlſt ſom don kan haſwa fin rikeliga naͤring Honom förs 
utan: Theorien har, ſaͤſom et hufwudbry altid ſtannat 
hos de foͤrmoͤgne och lärde, hwilka intet behoͤft idka 
naͤgot med haͤnderne: deremot har praxis eller handar⸗ 
betet endaſt ſyßleſatt fattigt folk, pwilka ſkickat fig få 
odt de kunnat deruti. Nu fom Oeconomien wiſ⸗ 
ben wore båttre belaͤten med dem, zom, de wore ec 
nade tilhopa, aͤn naͤr de aͤro ſkilde ifrån hwarannan; 
få åligger ock henne at gåra den Siga eller 
Handtwaͤrkaren med Theorien lika aͤdel och foͤrmoͤ⸗ 
gen, ſom taͤnker at fria til henne, 55 då laͤrer hon 
ſnart qwaͤma fig at taga henom til man. Det waͤrſta 
fom lärer yppas i deras Ektenſkap, år, at hon nemli⸗ 
gen Theorien wil wara alt foͤr granlaga och noga 
rånad i i alt ſit waͤſende; men praxis deremot alt foͤr 
owaͤlig och ſlummeraktig, få at detta laͤrer aͤſtadkomma 
mycken ſtrid d dem, emellan ſaͤrdeles i boͤrſan; men med 
tiden laͤrer dock umgaͤnget och wanan ſaͤ förena dem, at 
e blir waͤl betient. 


Detta aͤr ſaledes korteligen talt om eben 
TN gemen: nu wil man komma til de ſynnerliga 
reglor och ordningar, ſom Oconomien behoͤfwer bru⸗ 
ka, ſa framt bon ſkal komma til den gagneliga tienſt, 
fom mechaniquen waͤrkeligen kan göra henne, hwil⸗ 
1 enkannerligen wiſas i följande ſtycken. | 


mo Pa det praxis ma kunna goͤra fig waͤrdig 
4 at åga Theorien, och hon deremot qwaͤma fa at 17 
wa amthcke dectil, få aligger det Oeconomien ſielf 
at para dem tilhopa och gifwa dem hemgift, medelſt 
ae 1115 tringar, f ſom dertil fena, nämligen. någo n 
N 10 heder än de haͤrtils haft. 

vd D4 Jag 


192 1740. Jan. Febr. Mart. 

Jag menar at en ſtudent, om han wille idka naͤ⸗ 
got handtwaͤrk, borde han ſnarare derfoͤre hedras ån 
wanwoͤrdas; Ty om någon ſkal winna Theorien, få 
maſte det wara en ſtudent fom lagt en god grundwal 
til det, fom mechaniquen enkannerligen tarfwar uti 
principiis phyſicis & mathematicis. 


II:do Sa wida mechanica practica lägger förs I 
ſta handen til alt hwad konſten kan fraͤmja Oecono- | 
mien uti, få år ej mer ån ſkaͤligt, at den blir lika med 
theorien hedrad: nemligen lika ſom den laͤrda werden 
gioͤr ſtort ſiaͤs af alla theoretiſfe wettenſkaper, få har 
boch Oeconomia wi ßerligen fog at mörda prackiquen, 
haͤlſt DÅ den aͤger theorien til fin huſtru och aͤkta maka. 


N:o Naͤr en Mathematiſf ſtudent wil laͤgga 
handen wid handaſloͤgder, da kan det wara få mycket 
mindre at undra fig oͤfwer, om han i boͤrjan ej fom: 
mer up emot en faͤrdig Handtwaͤrkare, hwilken ſaͤ waͤl 
gåt igenom fina traͤldoms ſom frihets trappor, fom inc 
tet mindre idoghet och tidsſpillan aͤſkas til det ena, aͤn 
det andra, Hwarfoͤre ock Oeconomia til fraͤmjande 
af det fom aͤnnu ytterligare för en ſtudent kunde fat⸗ 
tas, wißerligen hade fog, at arligen foͤrſkiuta få myc⸗ 
fet til laboratorium mechanicum, at det för fora 
ſtudenter, utom tarfweliga aͤmnen (materialier) och 
andra tilbehoͤr kunde wara tilraͤckeligit. Ja, lår ma 

ra, det wore ei mer an det hoͤgſtſalig i äminnelſe Ko⸗ 
nung CARL den XI gaf til et laboratorium mechani- 
eum, nemligen han fom en fulkomlig god Hushaͤllare 
allenaſt 1200. Daler Silfwermynt aärligen, hwilket 
goͤr efter denna tidſens mynt wid paß 1900. Der⸗ 
med kunde 4 ſnaͤlla ſtudenter wara hulpne, och Ån 
dock 300 Daler Silfwermynt oͤfwer, tilannat fom der⸗ 
wid tarſwas. Detta fkulle ej allenaſt ſaͤtta hela Na- 
tionen i heder och lof hos främmande, enaͤr de fälg 


des 


1740. Jan. Febr. Mart. 193 


des hos oß finge ß finge fe et fullmogit it förflåndi alt I i alt had fom 
länder til landets tvålfård i allmenhet, utan och i hår: 
feende til den otrolige foͤrmon at folck ſkulle finnas: lan: 
det, ſom både aͤgde eftertanka och kunde tillika ſaͤtta 
handen til plogen. 


Vo Likaſom en hop med Soldater kan foͤga ting 
med ſin manlighet aͤſtadkomma, utan en foͤrſtaͤndig hoͤf— 
witsman, få kan ock hela handtwaͤrkshopen icke idka 
något ſynnerligit, utan en god mechanicus: Ty fful 
le man oͤnſta, at Handtwaͤrkar ena en gäng tomme at 
få under någon wiß mechanicus, fom aͤgde ej min⸗ 
dre kundſkap och handagrep i deras ſloͤgder, aͤn en 
General at handtera et gewaͤr. Naͤr en oxe (om jag 
får få fåra) trampar ler, ſtiger han haͤlſt i ſamma ſpaͤr: 
men en krukomakare letar altid efter nya ſteg, och goͤr 
dermed leret både förr och baͤttre tilredt: Afwen ſa kan 
waͤl en Handtwaͤrkare och Mechanicus hafwa lika ſy⸗ 
ſlor; men det ſker likwiſt med en få maͤrkelig ſkilnad i 
tid, godhet och omkoſtning, ſom det aͤr emellan baͤgge 
deße lerbrukare. 


Vio Den ſom har hug och gäſwa til Mechani- 
ſke wetenſkaper, underlåter aldrig at wiſa prof deraf, 
få långe han (eftwver: ty ju mera han gaͤr in deruti, ju 
ymnigare aͤmnen komma honom före, få at han aldrig 
aͤr utan tilfålle at wiſa fin ſkickelighet alt mer och mer: 
Och naͤr ſa händer, fan Oeconomia til fullo ſkoͤnja, 
hwilken boͤr äga förtrådet och foͤrſt bli ihugkommen. 


VI:o Det aͤro 3 ſtycken, fom enkannerligen hoͤra en 
god Mechanicus til, nemligen Ito En gaͤfwa af natu- 
ren at kunna finna på något nytt. il:o Hug och luſt 
til theorien och III: o Et ſnaͤlt handalag ei practiquen 
nu måfte waͤl under tiden allenaſt en göra tülpjleeſt; men 
da går det waͤrſt, når den foͤrſta foͤrtager fig emot de 
| frocune ſenare, eller fåt wara allenaſt någondera mot 


O 7 den 


194. NRA Jan. Febr. Mart. 


den andra; ty deraf börjar gemenligen perpetuum 
mobile ſticka fram hufwudet; men miſter det innan 
ſielfwa kroppen hinner Fon efter. 


VII -o För all ting boͤr Oeconomia ffydda och 
haͤgna den för ofoͤrraͤt och hwarjehanda foͤrtreteligheter 
fom behoͤfwer fin hierna och eſtertanka ar frit och abe⸗ 
hindrat gå in uti diupfinniga mechaniſfa tankewaͤrk. 
Ty ſädant år min fan få laͤmpeligt för en god Mecha- 
nicus, fom tiſtel och hwitrot uti en raͤgaͤker. 


VIIIEO Når Oeconomia wil goͤra fig. nytta of 
nägons wetenſtap, bör det hwarken fre utt des lar bar, 
eiler når han går på grafſens braͤdd, tan då bade oͤf⸗ 
ning och kraſter aͤro tilſtaͤdes. 

IX. o Men för al ting borde i i tid letas ut 1 1 
ämnen, fom af naturen åro böfelige til mechaniquen. 
Säbant kan ſnart ſkoͤnjas hos ungdomen, ſom alt i⸗ 
från ja ſpaͤda år aͤro falne före at tålja och bruka knif⸗ 
wen. De skulle ock mån gen gång gå laͤngre deruti, 
om föråtorarna icke alt för ofta wille, likſom med wald, 
tvinga, dem til et roift. lefwernes ſaͤt, och ſatedes med 

flit gwaͤfja deras hug och bd jelfe uti ſielfwa lindan. 


Aff alt Hetta fom nu korteligen omtalt År, laͤrer 


man fraert funna ſe, huru litet Oeconomien kan wa⸗ 
ra betient med denna wettenſkap, få laͤnge theorien och 
praxis intet foͤrlikas med hwarannan. Derigenom 
har ock mechaniquen kommit i få ſtor wanheder, at 
näſtan ingen nu mera wil faͤrdel es 92 fig om den ſam⸗ 
ing. Atminſtone aͤro de få, fom med alfware laͤgga 
ſig derpaͤ: men deremot många nog, fom inbilla fig at 
aldeles meta alt broad dertil böret. Det myndiga. fel⸗ 
Fer haller laͤrdomen 10 ſchol edt al, och i deras tycke år 
ingen ting ſom mera hoͤfwes Ån ſaädant, fom kan pry⸗ 
. ut flåttians DÅ, Si ſaͤdan år werlden nu för ti⸗ 
en. 


| 


Men | 


1740. Jan. Febr. Mart. 195 

Nen jag wil ock nägot tala om ungdomens 
lynne til mechaniquen. De Foͤraͤldrar ſom aͤro 
mone om fina barns waͤlfaͤrd, tilſtaͤdia gerna dem at 
bruka kniſwen til allehanda träffdgder ſom de efter fitt 
lilla pund foͤrfaͤrdiga. Laͤt wara at de ibland ſkaͤra fig 
i fingret, det ſkadar intet, de bli derigenem foͤrſiktiga⸗ 
re och barnakoͤttet laͤkes Mart: haͤlſt om de gerna åta 
mioͤlk och bråd; men aͤro de aͤlſkare af koͤtt utan bröd 
få kan det få wida wara farligt med deras får, ſom 
kallbrand då gerna wil infinna fig. Su flitigare nu 
Barnen åro ar fig ſielfwa och utan andras drift, ju 
faftare blifma. de derwid med tiden. De fom i ſyaͤda 
åren traͤgit baͤras på armarne warda gemenligen troͤge, 
late och obegwaͤme at lägga handen wid något godt: 
Deremot bli de gerna ſtadige „idoge, treſne och ſpßel⸗ 
ſamme fom i unga åren få löpa omfring i i hufet och ſtoͤ⸗ 
kai alla ſyſlor tillika med foͤraͤldrar och Tienſteſolck, 
Om daͤ luften ſkoͤnjes hos dem, at taͤlia och floͤgda, få 
år det et tecken til en tilkommande Mechanicus. 

Om jag finge lof, at naͤrmare fåja min mening, 
få borde de måfta fludenter haͤldre föfa deras tids⸗ 
fördrif ifnicka, fivarfiva, flögda och ſädant mer, aͤn 
i ſpela, flå boll, kaſta klot och flere dylike tidsfoͤrderf, 
ſom fuller fråmja blodens roͤrelſe; men aͤro dock til in⸗ 
gen widare fromma. Sedan kunna ock de unga win⸗ 
na bäde rundſfap och handalag i hwarſehanda mecha- 
niſka handtwaͤtk, om de flitigt beſoͤka handtwaͤrkare 
och deras waͤrckſtaͤder, waͤnja ſig wid wißa ſtycken, 
fom aͤro ſwaͤraſt at ſielf komma til raͤtta med, ſaͤſom 
at byfla och foga, raͤt efter linial och winkel, ſamt 
traͤgit bruka Ane winkelhake, ringelſkiſwa, maͤt⸗ 
ſtock och Cirkel; ty alla deßa med mera aͤro. theoretijfa 
inſtrumenter, harmed man fegar de baͤſta hopſaͤtnin⸗ 
gar. 

Sedan de fåledes wunnit handaofningen, gär det 

oͤfriga maͤſt ut derpa, at de få fe och granneligen i⸗ 
genom⸗ 


196 1740. Jan. Febr. Mart. 


genomoͤgna hwarjeyanda mechaniſfa waͤrk och ma⸗ 
chiner; men enkannerligen alla ſlags waͤrktyg, 
ſom handtwaͤrkare med foͤrmon kunna bruka. Haͤrwid 
blir altid 3 ting at taga i akt. Io Sielfwa inven- 
tionen, och det med ſynnerlig eftertanka, huru wida 
den kunde och borde baͤttras; ty fållan år det ful 
komligit, fom goͤres utan theorie; det heter ock fa- 
eile inventis addere. II: o. Ses efter def jemnlikhe⸗ 
ter (proportioner) i ſtorlek, och huru wida de aͤ⸗ 
ro enige med den theorie, ſom derwid bordt brukas. 
IIIEo Huru alla ſtycken aͤro ſammanſatte til baͤſta och 
waraktigaſte ſtyrka. Deße 3 ſtycken ſtoͤta tilſamman 
i alla mechaniſfa arbeten, ſom krop, lif och foͤr⸗ 

ſtänd hos en menniſfia. 
Emedan jag i föregående få mycket talat til me⸗ 
chaniquens beroͤm, få torde någon taͤnka, at det 
ſkedt derfoͤre at jag ſielf kan nägot deruti. Men det 
kommer ingalunda derutaf, utan endaſt foͤr det all⸗ 
maͤnna gagn och fromma, ſom derigenom kan win⸗ 
nas. Man har im hunnit til det hopp, at ockſä 
Sweriget ſent omſider fal komma til en god hus: 
haͤldning, aͤfwen fom andra Riken i werlden. Der⸗ 
til traͤnges aldramaͤſt, at alt hwad eljeſt tilfoͤrene blif⸗ 
wit giordt utom lands, nu måtte komma at göras 
inrikes: och da blir ju mechaniquen få mycket nöd: 
waͤndigare, fom alla tilhoͤrige machiner och inſtru⸗ 
menter mäſte jaͤmwaͤl goͤras hemma i landet; ty el⸗ 
jeſt ſkulle utrikes handtwaͤrkare, ſom maͤſt komma at 
lida derwid, waͤl weta fina grep at goͤra oß ſaͤdane 
waͤrktyg, fom ſnart ſkulle foͤrminſka både luft, win— 
ning och Credit foͤr en Manufacturiſt. Ingen kan 
tro hwad det wil ſaͤja, at hafwa goda och behaͤndiga 
waͤrktyg, at göra med. Den ſielf ſaͤdant foͤrſoͤkt kan 
baͤſt doͤma derom och ehuruwaͤl man bragt dem wi⸗ 
da utomlands, få at mängen torde inbilla fig, at de 
ej widare ſtode at baͤttras; få kan jag allenaſt af 110 
8 illa 


1740. Jan, Feb. Mart. 19 


fila kundſkap jag deruti äger, foͤrſaͤkra, at längt mes 
ra äterſtär ån paͤfunnit år. Det går få til med al⸗ 
la mechaniſfa waͤrk, at lika fom naturen intet fram⸗ 
bringar alla fina loͤnliga gaͤfwor på en gång: få wi⸗ 
far ej eller konſten, den tiden har at råda oͤfwer, 
alla fina fulkomligheter endaſt wid et tilfaͤlle. 


Nu mina Herrar! aͤndoch det toͤr ſynas både 
ſaͤlſamt och orimligit för fraͤmmande, at en Swenſk 
wil haͤrutinnan taga fig något före, få aͤſtar dock 
kaͤrleken til faͤderneslandet och deß ungdom, ſom haͤr⸗ 
til toͤr aͤga någon luft, at jag efter mine wilkor, kraf⸗ 
ter och ringa kundſtap, utgifwer hwad jag haͤruti 
kan komma til waͤga. 


Cn regelbunden methode kan jag få mycket min⸗ 
dre wara ſorgfaͤllig om, fom minnet wid en håg ål: 
der har nog at ſyſla med ſielſwa ſaken. Ej eller 
blir mit ſyftemaͤl at tala om ſaͤdant, fom redan förut 
kan wara i andra boͤcker omroͤrt; mycket mindre at 
reda ut de ſtycken, ſom boͤra tilfoͤrne laͤras, innan 
man i den mechaniffa oͤfningen kan goͤra nägot fram⸗ 
ſteg: utan min tanka aͤr, at nägot allenaſt tala om 
ſaͤdane mål, fom i mechaniquen kraͤfwa theorie 
och praxis tilhopa, pa det at deraf måtte kunna ſlu⸗ 
tas, huru hoͤgſtnoͤdigt det aͤr, at de laͤrde och Handt⸗ 
waͤrksmaͤn waͤrkeligen underſtoͤdia och bitraͤda hwar⸗ 
annan til Oeconomiens fanffalliga upkomſt och foͤr⸗ 
kofring. Til hwilken aͤnda jag redan gifroit in til 
Academien några almaͤnna grundmeningar (genera- 
lia principia) om Elementernes waͤrkan i me⸗ 
chanifte rörelſer: Alt bör foͤrklaras med ſaͤdane roͤn 
och ſkaͤl, fom kunna gifwa den baͤſta uplyſning, fom 
jag ockſaͤ haͤdanefter wil biuda til at gioͤra uti al 
hwad jag aͤrnar framgifwa til allmaͤn fromma. Joͤf⸗ 
rigit underſtaͤlles altſammans mina Herrar! Eder 

8 mognare 


198 1740. Jan. Febr. Mart. 


— — — — — — —— — — — 


mognare eftertanka och noggreſkaͤrſkaͤdande; Men om 

intet alt ulle wara få ſmakeligit och waͤl ſammanſatt, få 
laͤrer ſadant med urfåft kunna tilſkrifwas en 78 årg 

; „Abbes felaktigheter och 3 minne. 


ANG Kl om Mae Mee 2 N⸗ . 


Dei anledning af loͤſe graͤſtenar. Af 
NEA Hofjſunkare. 


di den af mig, Abr 1738. J Abo Age 
Sl ſfrift, om en Bergsmans rön och förs 
Så | 0 N för i Mineral. Riket : har jag något mer ån 

— tilfoͤrene ſtiedt, yrckat på Gräbergs kaͤnnin⸗ 
gen, och det i den afſikt, at Man af Gråbergs och 

Minera ſtreks förhållande i anſeende til hwarannan, 

ſkulle kunna goͤra taͤmmeligen ſaͤkre utraͤkningar, hu⸗ 

ru wida Mineralier i den eller den orten ſtode at på 
finna. Gräbergs kaͤnningen aͤr altſaͤ ej allenaſt noͤd⸗ 
waͤndig, foͤr den fom wil weta en orts Mineral hi- 
ſto ia, utan ock aldeles oumgaͤngelig för en Malm⸗ 
letare. Kundſkapen boͤr ej allenaſt ſtraͤcka ſig til 
ſielfwe de faſte och ofoͤraͤndrade Gräbergs haͤllarne 
och ſtenklipporne, utan och til de loͤſe och kringſtroͤd⸗ 
de Gräͤſtenar, ſom alleſtaͤdes pa Marcken förefalla: 
ty man finner dem alt för ofta beſta af helt annat 
ſtenaͤmne, ån de derinunder befintelige Graͤbergs hål: 
lar, ja ofta af rik metalliſk halt, aͤnſtioͤnt pa flere 

Mil deromkring inga tecken i bergen til ſädan Me⸗ 
tall och Mineral finnes, hwarom foͤrfarne VBergs⸗ 

man kunna nog bewis lemna. 

At ſlike loͤſe Gräſtenar och Mineralilke utkaſt, 
ſom ofta ſtiga til Mänge hundrade Skieppunds 
wigt, ei legat det ſtaͤllet, ifrån den tid Jordklotet 
brafteg fram ulur fit urqweds aͤmne: utan at 12 3 

k eder⸗ 


740. Jan. kicke Mart. 199 


ſedermera igenon igenom hwarjehanda a förändringar o och ſoͤrſtoͤ⸗ 
ringar timat, laͤrer hwar och en foͤrnuftig, — ſa⸗ 
ken litet efterſinna wil, kunna finna, och hålla det 
för. ganſka ſaͤkert, at de foͤrefallande löſe Graͤſtenar 
och utkaſt hafwa wiſſerligen i negden fit bergſlag, 
bwarifraͤn de loͤereſne blifvit 

Flere bewis at beſtyrcka denne tanckan med, 
kunde waͤl foͤretes, Men jag wil foͤr denne gången | 
lata bero wid följande rön, fom mig wid en befalt 
a 7. i Finland Aren 1737 och 1738. Foͤre⸗ 
allit. 

Pela tracten kring Abe ſtad, Nadendahl, 
Lundo , Maſko, Nauſis, Lemo ja och Wirmo 
ſoknar beſtär af enahanda bergflag : Nemligen. en 
fingrynig moͤrck graͤſten af jemn blandning I 
hwarutt ouphoͤrligen ſtryka gaͤngar / raͤnder och 
koͤrtlar til aͤtſkillig maͤkrigh et / beſtaͤende af röde 
aktig / haͤrd och grof Feldt ſpat *. I begge 
deße ſlagen wiſa fig foraͤnderligt ſmaͤ odugeli⸗ 
ge grangter, Men i Feltſpatagaͤngarne ſaͤſom be 
ſynnerligit och haͤlfſt kring Ao, fer man ſom of⸗ 
taſt en rik ſwart grofögdt glaͤntſande Jern⸗ 
malm / fom lik waͤl faller köͤrtelwis och fortfar 
ej i naͤgot ſtrykande. Uppa ätfkillige ſtaͤllen dens 
ne tract, men ſerdeles en bar bergſtraͤckning utan 
före Anigais Tullen i Abo, Polota Bergen kallade, 
finner: man ſtore loͤſe jordſtenar, af et helt fraͤmman⸗ 
de ſtenflag, til en M annaſtyrckan widt oͤſwertraͤf⸗ 
fande ſtorlek. De beſtä af en ſtenart, fom i Fin: 
land foͤr Rapakivi eller ſief - fraͤtſten naͤmnes / och 
år ſammanſat af groftaͤrnig hard / råds och 
hen Faͤlt ſpat ſame ſmaͤ 1 „ 

och 

fe 15 jag den gemene ſpaten / fom alleſtaͤdes i 
a efaller och år ofta af den hårdhet / at frå emor fi 

ä eld med fom flinta / til aͤtſtilnad ifrån den sv 8 we, 
fa . fom följer malm och mineralſtrek at. 


—:: — nr RER Sn FÅ AR PTA SR - * 
; oa | 


— —— — 


och emellan ſpat taͤrningarne en ſwart fer 
ſkümmer, Denne ſtenarts beſkaffenhet år, 1 at han 
ſaͤſom maͤſt ſoͤnderfaller, ſerdeles emot Middags So⸗ 
len, der man hela ſtenen med blotta haͤnderne ſoͤn⸗ 
derrifwa kan, warandes ordſaken til ſaͤdan foͤrwittring 
den ojaͤmne blandningen af de tre Hufwudſlagen, 
Spat, Qwarts och ſkimmer. 2 De fine ſaltparti⸗ 
clar fom i ſpaten finnas, och igenom regn och ſnoͤ, 
ſamt päliggande heta Middags ſol vploͤſas, och foͤr 
det 3 Den ſwarte ſkimmern, ſom medelſt ſin fetma 
mera uploͤſer ån tilſammanbinder; hafwandes jag åf: 
wen i akt tagit, at denne ſkimmer warit med en 
blyertzaktig hinna oͤfwerdragen, ja ibland ren och 
ſkoͤnjelig blyerts, fom lift ſwafwelkies roſtar och mit: 
trar ſoͤnder. ** 

Jag kunde i början intet finna , hwadan 
deße Rapakiwi ſtenar woro komne, ej beller nå 
gorſtaͤdes derikring någor deraͤt liknande Bergſlag. 
Omſider kom jag at reſa NW. ut ifrån Abo ſtad, 
igenom Wirmo och Letala ſoknar ät Nyſtad, da, ju 


laͤngre jag kom ifrån Abo, ju oftare foͤrekom Rapa- 


kiwi arten i de loͤſe ſtenarne, ſaͤrdeles emellan Wir- 
mo och Letala fyrkor. Anteligen traͤffade jag ſielf⸗ 
wa Rapakiwi Bergſlaget igen i faſta bergen à hela 
tracten emellan Nyſtad, Nykörka och Letala kyr⸗ 
kor, alt up til Hinnerjocki Capell. 

Sedan jag detta nägorlunda utroͤnt, fant jag 
ei allenaſt deße Rapakiwi utkaſten wara ſkedde emot 
S. O. och likaſom hade deße utkaſt warit ſaͤdde, lig⸗ 
gandes når in til fit bergſlag tätare , men laͤngre is 
från gleſare kringſpridde, och det upp 4. til 5 9 

angd, 

**) Sedan denne Rapakiwi ſaͤledes til groft grus ſoͤnderfal⸗ 

len år / aͤrl det foͤrtraͤffeligen gode at få fåd uti honom / och trif⸗ 
wes grödan deruti waͤl / ja naͤſtan ſaͤſom i en goͤdd aͤker. Maͤnge 
åter Falt kring Letale kyrka beftå ej af annan mull / ån foͤrfallen 
Rapakiwi. 


1740. Jan: Febr. Mart. 201 
langd, utin ock, at enaͤr Rapakiwi Bergſlaget til I = 
mil, på norra ſidan om Hinnerjocki Capell emot Eura 
kyrcka lyktar, få fer man ſedan à de derintil ſtoͤtan⸗ 
de Bergshaͤllar, ſom aͤro af en hel annan ſamman⸗ 
ſaͤtning, altsinge eller och ganſta faͤRapakiwi utkaſt. 

At belaͤgenheten, det ena med det andra, må 
a mycket klarare inhaͤmtas, har jag bifogat naͤrgaͤ⸗ 
ende af Buræo en och af mig aͤndrade Geo- 
» graphiffe Charta. Tab. I. 
Af detta rön med åtffiliga flere, dem jag kunde 

upgifwa, kan en hel hop med påfölgder dragas, men 
jag gar dem denne uw foͤrbi, och tycker nog wun⸗ 
nit, om jag nagen förmon haͤraf för en Malmleta⸗ 
re kan wiſa. | 
Naͤr derfoͤre enom naͤgre Mineraliffe utkaſt för 
refalla, få 7 5 man af deß Bergart och ſtenſlags 
igenkaͤnnande ſoͤka at utreda, ifrån hwad waͤderſtrek 
de loͤſe jordſtenarne på den orten mäge wara komne, 
hwilket ej lika alleſtaͤdes år, dock gißnings wis torde 
"hår i Norden intraͤffa ifrån de med och emellan NW 
och NO. kommande waͤderſtrek, likwaͤl at da tages 
i akt, belaͤgenheten af når in til kiggande Hafswifar 
och ſtore inſioͤar, fom kunnat goͤra en liten foͤraͤndring. 
Hinner man då at utreda waͤderſtreket, få kan det icke 
fela, at man ju råfar på bergſlaget, ſtoͤnt ſkulle det 
pa flere Mils waͤg raͤcka, och ſluteligen i följe deraf, 
aͤfwenledes fulfoͤlſa den Mineraliſte tracten. ). 
1 b MINE- 
% Sedan jag rönt detta foͤregaͤende / har jag mer aͤn före 
gifwit akt på had Röfsler i fin Bergbauſpiegel 1. Bok / Cap. 28 / 
29 och 30. om Geſchiebe ſtriſwit / och fom lönar mödan / at med 
detta rön jaͤmufoͤrg. För dem fom ſamma Bok ide aͤga / bör 
jag detta derutur laͤgga til wid mineralſtreks upſoͤkande efter Ges 
ſchiebe och wineraliſfe utkaſt / at man Mall maͤrka efter om Ges 
ſchieben eller de loͤſe utkaſten / hafwa ſtubbste / nöͤtte / hwaße eller 
kriſte kanter / ty derefter kan man ſluta / om de ära på längre el. 
ler naͤrmare HAN ifrån fin Malmgaͤng kaſtade. 3 


202 240 Jan.” Febr. br. Mart. 


MINERAL.- HISTORIA 8 se 


MUNDS-BERBET uti Raͤttwiks Socht 
och Oſter⸗ „Dalarne af DANIEL TILAS, 


QR Smundsbera ligger 2 4 mil i Nord⸗ Oſt ifrät 
Naͤttwiks Kyrcka, men ifrån Bodg Capel 
allenaſt > mil i 8 ejtängt ifrån lands 
fo, waͤgen åt Ohre So 
Det aͤr en ſtor bewuxen 5505 med. helt bygdelag 
eller Oſmundsbergs by, ſamt et wackert aͤkerfaͤlt ofwan⸗ 
uppå. Denna Hoͤgd kan raͤknas ifrån fin hoͤgſta Fulle, 
at aͤga wid paß 1 so Fots lodraͤtt diup, til def eger 
fot, ty landmaͤnen baͤrikring år få daͤldig, at man fe 
dan waͤl får raͤkna halfannan gang ſa mycket diup til 
innan man traͤffar naͤrmaſte infid eller tiaͤrn d weſtra fi 
dan. Denna hoͤgd, kan wid paß wara vs mil bred. 
och med ſin hoͤgſta kulle I 5 mil lång, ehuru waͤl den 
ſtryker aͤnnu laͤngre, men mycket låg och tångflutt , få 
at man hela denne hoͤgds ſtraͤckning, 105 går i N. til 
H. och S. til W, kan raͤkna för z mil. 

A ſin norra och waͤſtra fida har denna bergſtraͤck⸗ 
ning en backe eller brant, fom kallas ſtiaͤrbackan, med 
50. à ss * graders ſluttning, wid paß 90 fots hoͤgd. 

Hela denna backa och brant beſtaͤr af flere ſkiffer 
och 5 1 8 hwarf, ſom ſtryka i N. O. til N. och 

S. W. til S. och aͤga uti oljegrufwan 2 4 27. 
graders, men uti Walcklere brottet B. 15. graders 
upande emot W. 

Uti denna ſtiaͤrbacka, har den ofoͤrtrutne Malm⸗ 
letaren, Bokhällaren Olof Larſſon wid klyfternes up⸗ 
ſkiaͤrpande med Hammar och Kihl, funnit foͤrſt ſwaf⸗ 
MER och federmera fpor på Petroleum eller Berg⸗ 

5 olja, 

dt Gradetaßl 1 denne beraͤttelfe räknat ifrån lod linien 


1740. Jan. Febr. Mart. 203 
olja, hwarfoͤre han der anlagdt et ordenteligare arbete, 
och ſedermera en tid efter, ſtraxt nedanfoͤre aͤfwen fun⸗ 
nit Walcklera men liter a ſidan, fom han likaledes med 
arbete belagdt. | 
Til at rått beſkrifwa detta Bergs med deß ſten⸗ 
hwarfs beſkaffenhet, få längt man utt hwad fom blot⸗ 
tadt år råna kan, har jag bifogat profiler och ritnin⸗ 
gar å Tab. II. 7 805 
N:o 1. Ar ſielfwa Petra Ordinaria eller Haͤlle⸗ 
bergsarten uti Oſmundsberget, fom beftår af en hård, 
flintartig, gra och litet roͤdaktig kalck, hwaruti ätſkil⸗ 
lige kiesdrummer och kiesaͤdrar a) fingers mer och niin: 
dre bredd korswis ſtryka, och tiltaga i mera maͤktighet 
pa diupet. Kieſen år moͤrk, hard, taͤt, och ſtalartig. 
I denne Kalckklyft blir man ibland bergoljſa warſe. 
23. Ar ett hwalf af half fingers bred fin blå Let— 
ten eller lera, ſom i lilla proſwet håller 1 > (od per 
Centnern. Riks Guardien Herr Doctor Georg 
Brandt, har wid en foͤrraͤttning ähr 1734 i Raͤttwik, 
maͤrkt, at denne ſilfwerhalt beſtode af en fin angeflogen 
ſilfwerhinna, och haͤlſt a ſidorne der fmå kioͤrtlar af 
Kies få waͤl ur liggande klyſten fom i fkilnaden af 
det följande haͤngande hwarſwet i leran inblandat fig. 
3. En loͤs brun kiffer; når man kaſtar honom i 
elden, få ſprakar han få långe något ſtycke aͤr öfrigt. 
Kokas den i watn få ſkummas en fin fetma och Berg⸗ 
I olja derutur, fmåltes ſkiffern til flagg, få flyter den på 
watnet. > Fot maͤktig. l 
4ꝗ̃ᷓ. En hard, taͤt och faſt brun kalck, hwars parti 
Jar ej wiſa för blotta ögonen någon tigur. Wiſer 
tecken til Bergolja, fom i ſtarck waͤrma och för elden 
ulſwettar. 2 Fot maͤktig. 5550 
. En ſkiffergäng af 2. Fots maͤktighet, beſtäende 
ar lös brun kiffer, fom flår waͤgig, och faller ej i jäm 
ne hwarf eller ſtrata, och ſom i oͤfrigt år af ſamma e⸗ 


P 2 genſkap 


204 1740. Jan. Febr. Mart. 
genſkap fom N:o 3. Pa oͤmſe ſidor i denne gång, bås 
de hvad fom, wetter emot gaͤngens haͤngande fom ock 
def liggande , ligga i en riktig ordning fore kalckbaͤllar 
af 1. Fots mer och mindre diameter. Och ibland hel 
ſmä af 1 a 2 tums diameter allenaſt. De ſtoͤrre års 
platte ock långrunde , ſamt beſta af en ganſka fin, hard 
och naͤſtan flintartig aſkgrä kalck. Uti dem finnes 
maͤſt Bergolja, fom roͤſes ſtraxt, nåt man dem för el⸗ 
den waͤrmer, både af lukten, fom ock utſwetningen, 
ig i ſomlige få mycket at Bergoljan ſtraxt wid baͤllens 
ſoͤnderſlagning kunnat rinna. De ſmarre aͤro hel run⸗ 
de, beſta ibland af ſamma kalck fom de ſtoͤrre, ibland | 
haͤlften allenaſt deraf, och reſten af en hwit ſpatartig 
kalck. Maͤſtadelen beſta de af en hvit ur Centro ſtralande 
ſpatartig kalck, hwaroͤfwer ritning wiſes med Fig. 18. 
J detta hwarfwet och denne ſkiffergang ae den 
maͤſta Bergoljan roͤnter. Något maͤrckes den uti ſielfwa 
ſkiffern men man tror ſaͤkert at det fier allenaſt haͤndel⸗ 
ſewis, och at Bergoljans raͤtta laͤgre bör raͤknas war 


uti Kalckbällarne. | 

Sielfwa Bergoljan (Petroleum) år något tiock, 
dock flytande, moͤrck och brun til färgen, brinner med 
roͤk, och ſtarck men ej obehagelig lukt, naͤſtan ſaſom 
Bernſten, ganſka igenomtraͤngande, få at utom glas 
och de haͤrdaſte metallerne ar knapt någon ting fritt. 
Huru oljan fångas, Mal widare foͤrmaͤlas. 

6. En hård, faſt och brun kalck, af ſamma egen⸗ 
ſtap fom N:o 4. 1. Fot maͤktig. 3 
7. En loͤs, brun ſkiffer fom ſprakar i elden, och 
hwars flagg flyter pa watnet. 1. Fot maͤktig. - 
.: En brungrå, härd gniſtrig kalck, af groͤfre par- 
ticlar ån N:o4 och 6 få at man kan ffönja ſpat figuren. 
Litet löfare äv ock denne kalck än de naͤmde numrer. 1. 2 
för mardtig, gs 1 
9. En loͤs brun ſtiffer, af ſamma egenffap ſom 
N:o 7. L. fot maͤftig. | 
; e 10. EH 


(LO. jan. Föbr. Mark. 205 
10. En hård och ganſka taͤt brun kalck, fom fer ut 
likaſom wore den en härd ſkiffer, och faſt denne fått en 
ſtoͤrre ſtenhardhet, få tyckes den likwaͤl rara af ſamma 
aͤmne, ſom naͤſt föregående nummer, och det ſaͤmyc⸗ 
fet mer, fom den har ſammg egenſkap med ſprakande i 
elden och ſlaggens flytande, på watnet. 1 r fot maͤktig. 


Detta hwarſwet år haͤngande waͤgg i Oljegrufwan 
A, men liggande waͤgg uti Walcklere brottet B. 


Ulti Oljegrufwan fer denne kalcken nog roſtig ut, 
ſom en jern ochra och gifwer lukt af Bergolja, naͤr den 
för elden waͤrmes; men i walcklerebrottet frå kiesniurar 
och kiesflaͤckar uti honom. 


11. En fin moͤrck grå fet lera, fom i ſitt Brott ei 
faller aldeles ſkifrig, utan maͤſtedels i hwaßkantige och 
vordentelige ſtycken fådane fom flintan faller uti. Hon 
hrytes nog faſt och aldeles intet fuktig eller wät, mer 
ån hwad deß fetma kan göra. Små fin ſkimmer blir 
man med waͤpnadt oͤga warſe uti henne. Hon loͤſes ej 
up i ſitt egit watn, eller ſädant, fom genom klyfterne 
utur Oljegrufwan och flereſtaͤdes utur berget nedſtigit, 
men få ſnart den uti annat fremmande warn kommer, 
loͤſes den ſtraxt; ſaͤſom ock loͤſes hon op och wittrar a 
der under bar himmel. Hon låddrar och fradgas ſa⸗ 
fom twål och ſapa. Gaͤſer i elden ſaͤſom annan lera, 
ach når hon år ſmaͤlt flyter des flagg uppa watnet. 3 
Fot maͤktig. 1 

| Jag twiflar intet, at når denne lera blir foͤrſiktigt 
uptagen, få at ingen mylla eller fand kan komma at 
blanda fig dermed, och enaͤr den på tilboͤrligit ſaͤtt blif⸗ 
wer torkad, den ju ſkal duga til walcklera wid klaͤde⸗ 
Fabriquerne. 1 
12. En groͤfre lera, ſom i öfrigt har ſammaͤ egen 
fkaper, fom den naͤſt föregående nummer, men år af 
groͤfre art och foͤljakteligen til klaͤdewalkning odugelig. 


P' 3 Ar 


206 1740. Jan. Febr. Mart, 


Ar r brungrå grä til faͤrgen , fer ibland ibland roftig ut, aͤr fet, 
17 med en ganſta fin ſand och ſkimmer. 1 Fot 
maͤktig 


13. Et hwitaktiat e walklera, af allenaſt 1. 
fingers maͤktighet. Ar af en foͤrtraͤffelig finhet och god: 
het, och tyckes vå alt fåre wara få god, om icke baͤt⸗ 


tre aͤn den Franſke walckleran, om allenaſt hwarfwet 
wore⸗maͤktigare. | 


14. Brungrå hård och faſt ſkiffer, finare ån de 
förr beffrefne 115 hwarfwen, ſom wid foͤrſta upbryt⸗ 
ningen aͤr ganfka fet fom taͤlgſten, men torkar ſedan ut 
och blifwer fåfom en annan torr ſkiffer. Oma fin Fine | 
mer ſkoͤnies uti honom. Sprakar i elden. Def äm- I 
ne år waͤrkeligen ſamma fom N:o 12. ock följande No 


15. Men denne aͤr finare och mindre fandblandad. 1 
Fot maͤktig. 


15. En grof, gra, fet lera, blandad med fin | 
ſand, och ganffa fin gul ſkimmer, och år af ſamma art 
fom N.o 12. J denna lera få fmå ſkälhwarf, af hwit 
ſpatartig kalck af Fö tums kiocklek, hwari man kan ffönja 
kiesgniſtror. 4. Fot maͤktig. 


16. En loͤs ler och brunaktig ſkiffer, ſom neder 

i fafta brottet år nog faſt och taͤt, men faller och wit⸗ 

ar ſoͤnder, fedan den kommit i luſten. Blifwer taͤn⸗ 

meligen laͤtt, ſedan deg i brottet warande fetma ige⸗ 
nom koͤld eller ſolhetta uttorkat. 12. Fot maͤktig. 


17. Ar den wanlige jorden af grus, ſand och klap⸗ 
pur med mylla, til atſkillig maͤktighet af 3. 4 4. Fot 
mer och mindre. 
SGulluteligen maͤrckes ſamma wid alle deße hwarf⸗ 
wen, fom wid N:o 16. at ehuru faſte och haͤrde, de ne⸗ 
der i brottet funna wara, få blifva de doch när de ! 
W fes, der e | 
Jag 


1740. Jan. Febr. Mart. 207 
Jag twiffar intet at i denna ſkiaͤrbacka, oaͤndeli⸗ 
ga flera omſtaͤndigheter och förändringar giſwas, få 
tvål i def laͤngd och bredd fom i des diup. At ock den⸗ 
na backa undergaͤdt igenom någon flod en maͤrkelig foͤr⸗ 
ſtoring, kan och klarligen ſkoͤnſas, ty af den ſtoͤrre pro- 
filen fer man huru hwarfwen aͤro afnoͤtte och afſtum⸗ 
pade, och likwaͤl aͤro i hela derma trakt, hwarſwen ins 
genſtaͤdes fulkomligare ån juſt wid olſegrufwan, utan 
maͤſtadels jämt med kalckhaͤllen eller Petra ordinaria 
afſtoͤlgde och foͤrderfwade, langt neder om det diup, 
ſom walcklerebrottet hafwer. 

Dil aͤnnu mera betwpis, af en ſädan oͤfwergängen 
9 à denna. tract, wil jag framföra följande 


3) At ofantelige ſtore loͤſe graͤſtenar, med jaͤmn 
blandning af lius Feldſpat, gwartz och ſkimmer, ligga 
hår och daͤr kringſtroͤdde hoͤgſt uppå denne hoͤgd, der 
likwiſt inge hoͤgder aͤro naͤrmare ån 1 + fierdingswaͤg 
> mil och få widare, och de deßutom efter afwaͤgning 
aͤro alleſamman laͤgre. Deße ſtenars bergſlag år alde⸗ 
les ätſküdt ifrån Oſmundsbergets Haͤllebergsart, och 
kan man ej pa nåra håll få igen nagot bergſlag, fom LE 
nar derät. Ingen laͤrer kunna paͤſtä at de aͤro der 
waͤxte, haͤlſt de ingen gemenſkap, med den under wa⸗ 
rande hållen aͤga, och aͤnnu mindre at de med mannar 
kraft aͤro ditfoͤrde: blifwer da intet annat oͤfrigt, ån at 
tro ſaͤdant wara ſkiedt igenom någon ſtor flod, hwilket 

5 taga för faſt, få laͤnge intet något giltigare 
wiſes. ; 80175 
b) At a denne tract kring Oſmundsberg i en aͤker 
år af fraͤmſt naͤmde Bokhaͤllaren Olof Larſſon paͤfunnen 
en något ſtor loͤs kalckſten, fom temmeligen kommer oͤf⸗ 
werens med Bergets haͤll, men af finare art, wid hwil⸗ 
kens ſoͤnderſlaende fants mycken och flytande Bergolja. 
J er flycke af denne ſten, fom bland min ſamling förs 
. waras, 


208 1740. Jan. Febr. Mart. 


wares, ſes aͤfwen åtffilige figurater, fom likna Me | 
temaſk, mußlor och ſneckor med mera, hwaroͤfwer rit? 
ningar Fig. 19. 20, och 21. i en fördubblad ſtorlek upb⸗ 
gifwas. At denne ſten aͤr loͤsrefwen ifrån Faſt klyſt 
och ſom troligaſt ſynes, fran detta Oſmundsberg, kan 
man ej twiflae troligt ar det, at det maͤſte ſkiedt iges 
nom någon flod; Men huru wil man uttyda haͤndel 
fen af deße figurater, eller få kallade Petrificationer, 
fom almaͤnneligen hedras med det, at wara weinen 
til ſyndafloden? 10 | 
c) At + mil ifrån Oſmundsberg i N. N W. ei 
lånat ifrån byen Gulleraͤſen, i en liten kulle, finnas ge⸗ 
ſchiebe eller loͤſe utkaſt af en ſwart låg fkiffer. Jag 
har ſielf funnit dem och ſedt dem werkeligen hafwa egen⸗ 
frap ar Geſchiebe, och at ä hela rymden omkring år in⸗ 
gen naͤrmare ſkiffer at roͤna an i Oſmundsberget. Deſ⸗ 
fe ſkiffer utkaſt aͤro likwaͤl ifran de ſtifferſlag, ſom i den⸗ 
na beſkrifningen omroͤrde aͤro, ätſtilde, medelſt ſmʒ̃ 
figurer, ſom deruti maͤrkas. De aͤro i dubbel ſtorlek 
afternade med lig 22. Ehuru ſwärt jag för de fa ſtuf⸗ 
ferne och de ſmä figurernes ffuld haft, at noga ranſa⸗ 
ka dem, få har jag likwiſt bliſwit brakt på den tankan, 
at det wore någon art af ſma orſtens ſtiernor, ſädane 
fom plåga följa alunhaltige ſkiffrar ät. * 
Hwad fom egenteligen gifwit anledning at ranſaa⸗ 

ka detta berg, har warit Flogeld eller fådant , fom ge⸗ 
mene man ſaͤger, at draken flyger i bergen. Bokhal⸗ 
laren Olof Larßon har aͤtſkillige gaͤngor maͤrkt en ſadan 
Flogeld ſtryka öfver fin gård, komma N. W. ifrån, 
och flå neder i Oſmundsberget, ei langt ifrån Olje⸗ 
grufwan, dä han wid klyfternes upſkaͤrpande funnit 
ſwafwelkies, och efter hand oͤpnat de redan beſtrefne 
ſkifferhwarſwen. e 
„Til Bergoljans winnande fier arbetet ſalunda⸗ 
ſmsaͤ ſkakter eller brunnar af 4. J. a € famnars diur 


ſlas 


1740. Jan. Febr. Mart. 209 
flåg neder, den ena ut med den andra, på det hwarf, 
fom maͤſta oljan gifwer, de foͤrtimras, och låter man 
regn och daggwatten tilflyta, da bergohjan ſedermera 

efter hand, ſamlar fig ofwan på watnet, och kan med 
likaſom afſkumning ſamlas och foͤrwaras. Annu är wid 
Oſmunds berg icke mer ån en fådan brunn af 5 famnars 
diup anlagd, och år den ſamma fom a ritningen foͤr Ol⸗ 

jegrufwan A. nämnes. Efter hand torde flere kom⸗ 
ma gt anlaͤggas, hwarwid nya foͤraͤndringar bland 
deße ſkifferhwarf foͤrmodeligen flå at erhaͤllas. 


Päminnelſe om KA L KB RA N NE: 
RIERNES foͤrbaͤttrande, af Wettenſkaps 
Academiens nu warande Præſident CARL 

WILHELM CEDERHIELM. 


0 PA Werige, fom med få många andra härliga 
SN + naturens förmåner aͤr begäfwat, har ock 
den, at aͤga en ymnig rilgång af allehanda 
1 flags kalckberg, fom wißerligen för en af 
Faͤderneslandets anſenliga ſkatter raͤknas må. Skat⸗ 
terne funna ej i fin råtta grad waͤrderas, om de ej fil: 
böͤrligen ſkioͤtas och nyttias. Man fruktar billigt at de 
Spenſke kalkbraͤnnerierne, ej aͤro til den fulkomlighet 
brakte fom de borde wara, och det i anſeende til få 


ganſka mange och ſaͤrſkilte kalkſlag, fom alle fordra en 
erſtilt proceſſ ugn och hetta. | 


Wettenſkaps Academien år foͤrdenſfuld, ganffa 
angelaͤgen at för fin del ſoͤka upadla denna kundſta⸗ 
pen, och har foͤrdenſkuld foͤreſatt fig, at efter hand in 
hämta och utgifwa de foͤrnaͤmſte kalkbraͤnnerier, fom 
wid de maͤſt ſkiljaktige kalkſtensſlag brukas, på det A- 
Cademien ſedan ma wara i ſtänd, at uti denna fund: 


Bs ffapen 


210 1740. Jan. Febr. Mart. 


ſkapen upgifta naͤgon n wißare ordning. Ii bö början der⸗ 
af meddelas då i handlingorne foͤlſande af Herr Con- 
ducteuren CARL STIERN EL inſaͤnde beſkrifning. 


Om Kalckbraͤnmung uti den Phaltziſte och Wur⸗ 
| tembergifte diſtricten i Tyſkland. 


Wache, brytes wid Bruchſal, och finnes ned i 
jorden liggande likſom ſtoder, omgifne med en 
hwit, tunn, foͤrwittrad, kritaktig kalkſforpa. Ibland 
finnes watn omkring deße ſtoder. Stenen aͤr ſwart⸗ 
gra, fåt, men få loͤs at han laͤtt kan ſkafwas: til anſe⸗ 
ende år han ganſka lik moͤrk flinta; ock fliſar ſig aͤfwen 
ſoͤnder uti ſaͤdane ſtycken . Kan ock derfoͤre latteigen 
flås ſoͤnder med Stenknoſtren. 


Ugnen aͤr ju mer ju haͤldre inſaͤnkt uti en begåtts 
lig backe, eller uti fluttningen af en wall, få at allenaſt 
den ena gafwelen, hwarigenom eldroͤren gå, får bar. 
Skulle backen icke ſlutta nog til, ſa ii man up torf 
på båda ſidor. 


Enaͤr man laͤgger kalkſtenen in, få inraͤttas Eld⸗ 
och Dragroͤren. De 2. ſtore aͤro de ſom eldas uti 
likſom den bead men de ſmaͤ äro allenaſt på det 
elden ma ſoela och draga derigenom. Bredden af baͤg⸗ 
ge ſlags rören fynes uti grundritningen, och hoͤgden 
guru wida de föras up uti profilen d Tab. III. Uti kor- 
fen der dragroͤren loͤpa tilſammans, ſaͤttias pålar 4 til 
7 alnar långa , och wid paß 4 til 5 tums Diametre 3 
ſom blifwa faſt mmurade emellan kalckſtenen, hwilka 
når de aͤro bortbraͤnde, gifwa de oͤpnade hålen, fö 
rår för elden upaͤt. 

Naͤr ugnen aͤr inemot full, da laͤgger man et 


broarf fmårre ſten, uppå det hwarfwet aͤnnu ſmaͤrre 
och få widare. du denne båddning och Ammer 


1740. Jan. Febr. Mart. 2¹¹ 


1 4 fot hög, och ker, pa det man må kunna lägga 
en lerbotn öftverft på, til at hälla hettan inne. 


Rundt omkring lerbottnen laͤmnas fom en ſmal raͤn⸗ 
na, hwilken följer muren rundt omkring, och kan ſes op 
uni profilen, Utom dep lemnar man ockſaͤ; eller 3 ſma 
fyrkantige hål på ſielfwa lerbotnen, fom begwaͤmugaſt 
ſtier med 4 ſtycken Tegelſtenar, emot hwarandre ſatte, 
för roͤken at ga igenom. 

Hela braͤnningen ſker. på 7 eller 8 dagar, med 30. 
klafter wed. En klafter aͤr 1 famn hoͤg, 1 famn bred 
och > famn diup. Jag twiflar icke, at en del lång 
uns wed, fom brukas i Sperige aͤr baͤttre hoͤn⸗ 
til. 

Naͤr man har eldat 2 dagar, daͤ murar man 
til eldroͤren med enkla ſtenar, nedifrån up til e.i. a 
Faciaten på den naͤmde Tab. III. doch få at et litet 
5 lemnas; et dygn der pa far man fort til g. 

h. och et dygn derefter fullfoͤles til i. k. då hettan 
aͤr få ſtark igenom draget, at tegelſten i roͤrhwalf⸗ 
wet glaſerar ſig, och dryper fom watn. 

Inemot det aͤr fullbraͤndt, ſiunker ſten tilſam⸗ 
mans wid paß 3. fot, och når ſullbraͤndt år, mus 
rar man aldeles igen eldroͤren, och later få någre 
dagar kallna. Daͤ man bryter up, finner man kal⸗ 
ken hwit, och ſammanfallen ſom midt, och giftver en 
foͤrtraͤffelig ſkioͤn och god kalck. 

Under braͤnningen gildrar man up et foͤrlorat 

Tak af braͤder, pa det regn icke mä gioͤra något hin⸗ 

der. Man braͤnner ock tegel på ſamma 4 5 ja 
aldeles tillifa och på en gång med kalk. 


* Anmäare⸗ 


212 1740. Jan. Febr. Mart. 


33 


Anmaͤrkningar wid utlaͤndſka FRUKT⸗ 
och andra TRA planterande i Sweri⸗ 
ge, af egna röv och foͤrſoͤk. Framſtaͤlde af 
MARTENTRIE WALD Capitain Me- 
chanicus wid Kongl. Fortification. 


N alle de, ſom ſtriſwit Traͤgaͤrds⸗ boͤcker, 
NRA och aͤfwen Traͤgards⸗ Maͤſtare aͤro mycket 
ſtihaaktige om tiden, uti hwilken tråden boͤ⸗ 
ra planteras, år en bekant ſak. Somlige 

päſta, at baͤſta tiden år om hoͤſten, andre om waͤren; 
utan at gioͤra den angelͤͤgne ſkilnaden, anten tråden 
flyttas utur den eng traͤgärden i den andra, och nä 
gra mil ifrån den ena provincen til den andra, el⸗ 
ler at de införffrifroas ifrån utrikes orter, Hwad 
det ſednare målet angår, få har jag med egen ſka⸗ 
delig erfarenhet funnit, at om Hoͤſtetiden aͤr aldeles in⸗ 
tet rädeligit låta komma tråd utrikes ifrån, emedan 
wi få dem få fent bit, at de ſaͤllan hinna faͤſta ſing 
roͤtter i jorden, foͤrr aͤn winteren infaller och da ga 
de gemenligen til koſt. Lika aͤfwentyrligit, om icke 
mera, år det om wären, dereſt man icke betienar fig 
af detta ſaͤttet fom många rön gifwit mig wid han⸗ 
den, och jag nu har den aͤran, at underſtaͤlla We⸗ 
tenſkaos, Academien. | 
a ſnart man ſtrifwer tik utrikes orter efter | 

tråd, 10 ſkola komma in om wären, och Trägärds⸗ | 
maͤſtare derute få deraf part, taga de up traͤden, få | 
ſnart de foͤr tielen kunna komma i jorden, vacka dem 
in i mattor, lefwerera dem til Commiſſionairen, 
och få ſina penningar. Och detta ſker ofta hela mås I 
naden för an ſkeppet kommer at afga, fom dem oͤf⸗ 
werfoͤrg 


1740. Jan. Febr. Mart. 213 


werfoͤra ſkal. ffa, Når de omfider komma ma hit, ſedan de 
ofta wgrit 2 4 3 maͤnader utur iorden, plantera wi 
dem på fina rum och tilboͤrliga afftånd ifrån hwar⸗ 
andra, utan at goͤra nagot widare til ſaken aͤn wat, 
na dem. Hwaraf hånder , då torka infaller, och 
waͤrman tiltager, at förr ån roten får få faͤſta fia, 
at hon kan draga muſt til ſtammen och kronan, fa 
torka de baͤgge bort. 


Det ar ej heller underligit, naͤr man befinnar , 
at wår waͤdret hos of år mera torkande, an i de fle⸗ 
fra laͤbder i werlden, och at ſaͤdana traͤd frå derute, 
uti makta ſtorg traͤ⸗ſkolor, få taͤtt in til hwarandra, 
fom det år möjeligit, då det ena traͤdet ſkygger det 
andra, få at ſolen naͤppeligen nagonſin kommer at ſki⸗ 
na på ſtammen. Haͤr ſaͤttes åter traͤden i fria luften, 
på fin goda diftance ifrån hwarandra, fritt emot ſol 
och waͤder, daͤ de noͤdwaͤndigt maͤſte mera utdunſta, 
ån de nägonſin giordt tilfoͤrende. Deraf kommer at 
mänge, utan at fe på grundorſaken, heldre måga at 
låta komma fina tråd om höften utifrån, emedan, 
när de få dem tidigt in, och förr ån winteren för 
haſtigt infaller, få hafwa de funnit det wara båttre ån 
når de fådt dem om waͤren, da ſtoͤrre delen, i briſt 
pa rått ſkoͤtzel, gaͤdt ut. 


Icke deß mindre paͤſtär jag, at wären aͤr den 
ſaͤkraſte och baͤſte tiden at lata utlaͤndſka tråd inkomma; 
hålft jag af erfarenheten laͤrt, at oaktadt jag på baͤſta 
ſattet mina tråd om waren planterat och watnat dem 
fa ofta det ſyntes behoͤfwas, har likwaͤl jag med grå 
melſe mäſt fe, huru den friſke ſtammen och kronan 
dag ifrån dag foͤrtorkades, daͤpaͤ 14 dagar intet re⸗ 
gnade. Detta gaf mig anledning, at komma ihog, 
hwad den wittre Engelloͤndaren Hales uti fina ſtati- 
Cal Eſſays igenom många rön a daga lagt, nemligen 
huru anſenligt traͤdens ſtammar och qwiſtar Auge ; 
6 


214. 1740. Jan. Febr. Mart. 
Det war da ej laͤngre underligit, at roͤtterne af mir 
na traͤd i den fremmande jorden ej kunde tilſkynda 
ſtammen fin tilboͤrliga naͤrings ſafft, hwaraf haͤnde, at 
des fibrer blefwo af waͤrwaͤdrets torkande krafft tilhopa 
dragne, och få foͤrtorkade, at då roten ſedermera Kun⸗ 
de ſafft meddela, den ſamma icke förmådde ſtiga up i 
ſtammen, utan begynte flå nya Mott ifrån roten. Jag 
fick fort derpä tilfaͤlle, at foͤrſoͤka medel och utwaͤgar 
haͤremot, da en wiß Foͤrnaͤm Herre ſkaͤnkte mig et rart 
plommon⸗traͤd, fom rraͤgaͤrds⸗draͤngen bar på axlen en 
warm dag i början af Maij månad 1738. 1 4 mil hit 
til ſtaden. Naͤr han kom fram fant jag, at traͤdet ha⸗ 
de en wacker och fullkomlig krona, ſom war full med 
blom⸗knopp: roten war redan nog torr blefwen; icke 
def mindre låt jag ſtraxt opkaſta en grop, och emedler⸗ 
tid ſatte trädet i watn uti traͤgärds⸗karet. Sa ſnart 
gropen war tilredd, ſatte jag traͤdet, lindade firart 
halm omkring ſtammen, lika ſom den ſamme foͤr winte⸗ 
ren bewaras ſkulle, watnade det, och ſedan betaͤckte 
med faͤrſfk kodynga oͤfwer hela kupan. Haͤraf haͤnde 
at detta traͤdet ej flod en tima bedroͤfwadt, utan 
flog få ſnart ut fina fulkomliga blad och blommor, 
ſom de andra plommontraͤden, och bar aͤnnu ſamma 
är ymnig frukt, hwilket det aͤfwen denna ſommar 
giordt. H 
Jag har åftven Ännu i år erfarit, at denne förs 
bemaͤlte Proc eſſen år oumgaͤngelig, om man annars 
wil bewara tråden, fom ut ifrån infoͤrſkriſwas, ifrån 
undergång, da intet dera af det, fom nyß blifvit 
ſagt, bör foͤrſummas: ty jag har med ffada funnit, 
at det icke aͤr nog allena linda ſtammen med halm, 
utan man mäſte ock aͤnteligen ſtraxt belaͤgga kupan 
omkring traͤdet med faͤrſt kodynga, och ännu der fil 
med fkygga de qwiſtar, fom af kronan laͤmn as, för 
ſolen och waͤdret; til def loͤfwet waͤl utſprrckit da 
halmen. borttages, men kodyngan lemnas på 5 
ti 


0 


—— — — — —— — 


a ut få langt de wilſa. 


216 1740. Jan. Febr. Mart. 


Profeſſor ANDERS CELSII Jaͤmfo⸗ 


relſe emellan Den SVENSKA FO⸗ 
TEN cch aͤtſeillige utlaͤndſte Maͤtt. 


Enom framledne General Directeurens 
Noch Friggs Rådets Herr Georg Stiern- 
hielms förforg är Swenſte Alnen ar 
5 1667 på järn noga utſtucken och ligger i 
foͤrwar på Stockholms Rädhus, deslikes ar pa en 
och annan Meßings mättſtäck utſtucken en half aln el⸗ 
ler den Swenſke foten, hwaraf et original maͤrkt med 
Herr Stiernhielms egit wapn, finnes på Kongl A- 
cademiens Biblioteque i Upſala derefter Kongl. Landt⸗ 
maͤteri Contoiret i Stockholm, hwilko nu aͤr an⸗ 
foͤrtrodt Direction oͤfwer maͤtt och wigt i Riket, lä⸗ 
tit med Ännu finare ſtrek, en Geometriſt ſcal utſticka 
i Meßing, fom til et Publiqvt modell för den Swen⸗ 
ſta Soten derſtaͤdes nu foͤrwaras. 

Och fom man i almaͤnt bruk har nådigt at reta, 
huru mår fot fig emot de utlaͤndſkas förhåller, få hade 
jag med mig utomlands en Meßings mättſtock, fom 
jag på det nogaſte fick jemnfoͤra med ätſkillige orters 
mått, hwarwid bör tagas i akt, at når aͤndarne på 
måtten woro utmaͤrkte med något grofwe ſtrek, få ſat⸗ 
tes Cirkel foten mitt uti korßete och ſaͤledes kan jämns 
foͤrelſen på en eller twenne puncter wara owiß. 
Den Swenſke Soten på Kongl, Landtmaͤteri 
Contoiret. z 3 5 


1 80 1000 

Beoologna. 

Uti Palazo di Gonfalonia får på waͤggen et jern⸗ 
matt, hwaruti med groſwe ſtrek år. ut⸗ 
maͤrkt laͤngden af en fob „1285 

Florents 


1740. Jan. Febr. Mart. 21 
Horentz. 


Uti jern med groſwe ſtrek 8 
Braccio di panni 3 d 1962 
Braccio di terreno . 


P 


Genua. 


En Palm tagen af en mättſtock af traͤd hos 
Mercatore publico 3 dj 3836 


London. 


En fot af et original i Meßing, fom hoͤrer til 
Kongl Societeten derſtaͤdes, hwarutaf jag 
jaͤmwaͤl fick et dylikt, baͤgge utſtuckne af 
Herr Graham, med få fina puncter, at 
de knapt ſynas utan microſcòp, har den 
proportion til war fot, fom 10269 til 
10000 eller 2 9 1027 


Paris. 


En fot tagen af en hel toiſe, utſtucken med 
helt fine ſtrek utt ſtaͤl, Herr Mairan, ledas 
mot af Wettenſkaps Academien tilhoͤrig, 
och aldeles lika ſtor med den, ſom finnes 
pa Kongl Obſervatorium derſammaſtaͤdes, 
baͤgge copierade af jerntoiſen på Chatelet, 
fom år delt med grofwe ſtrek, har den pro- 
portion til Swenſka Foten, ſom 10943 til 
10000 eller 3 ⸗ 3 1094 


Phhenlaͤndſke Foten. 
Som aͤr bruklig i Tyſkland / Solland och 
Danmark tagen af jernmaͤtt, fom Herr 
Profeſſor Muſchenbroek, copierat af 

Q > Foten 


* 


218 1740. jan. Febr. Mart. 


eee — — 


Foten på Raͤdhuſet i Leiden och ſaͤndt til 5 

Herr Profeſſor Doppelmajer i Nürnberg 1077 

| RIimeni. KAN 

En Geometriff Fot, fom blef mig giſwen af 

Herr Doctor Bianchi derſtaͤdes. ⸗ 1831 

| Rom. | 

På Campidoglio, fordom Capitolium kalladt 

uti Muren, aͤr medelſt Lucæ Poeti foͤran? 
ſtaltande, inſatt en hwit Marmorſten, hwar⸗ 

uti frå uthuggne med något groſwe ſtrek foͤl⸗ 

jande matt. . | 
omerffe Foten 2 4 6 993 


Grekiſke Soten g d „ 1034 
Canna di Archit. 2 a 7534 | 
raf ſamma Canna eller en Palm 2 775 
Canna di Merc. d 4. 2. 8355 I 
Braccio di Mere. „ 28 

Venedig. 9 R 


Efter alle mått, få waͤl hos Architecter fom 
Kioͤpmaͤn woro fins emellan nog ſkiljachti⸗ 
ge, och ingen kunde wiſa mig något pu⸗ 
bliqvt original af deras fot. få tog jag et 

medium af naͤgre ſtycken, fom kom oͤfwer⸗ 
ens med en Meßings ſcal, delad med helt 
fine ſtrek af Bernhard Facini - 117 
Rysk Archin. | 


Den Nyſke Alnen eller Archin laͤntes wid Ryß⸗ 
garden i Stockholm, hwilken war något 
gammal och roſtig, dock kunde et goga mått 
deraf tagas, warandes den aͤfwen ſtamplad. 
På Kongl, Landtmaͤteri Contoirets ſtoraſca- 
la år rönt, at en Archin förhåller fig til 
den Swenſte Alnen fom 1178 til 10 | 
eller 7 4 if 


3 


1740, Jan. Febr. Mart, 219 


för 
— 


At gioͤra ett S TEN J M, fom ej 
loͤſes up af watn, ſedan naͤgot aͤmne af traͤd 
eller ſten dermed aͤr ſammanlimat, ut⸗ 
wiſar följande Paͤfund, af Ma- 
giſter NILS BRELIN. 


n. 


et år bekant, at mänga arbeten icke funna 

göras och faͤſtas tilhopa utan limning, få at 
det ena ämnet haͤnger och faͤſter fig wid det 
andra genom limets ſammandragande kraft 
och ſeghet: men det gioͤr ock icke litet til arbetets faſt⸗ 
het och ſtyrka, når detta lim af ſaͤdan materia år giordt, 
ſom efter limningen blifwer ſtenhaͤrdt, och ſaͤledes ej 
kan loͤſas up af watn. 


Foͤrutan det almaͤnt brukelige Saͤmſkmakare⸗ och 
Garfware⸗Lim ſamt Husblos och Hornlim, år ock be 
kant, at mången med fördel brukat ſtarck Linolje⸗Faͤrniſ⸗ 
fa tilhopa med Blyhwit och Moͤnja, hwarmed glas, 
ſten och braͤder funna ihopſaͤttas. Men fom i deßa 

materier icke finnes någon ſaͤrdeles ſammanhaͤngande 
ſeghet; ſa kan detta icke wara det baͤſta. | 
Mataod aͤggehwita och oſlaͤkt kalk ſaͤttes ſoͤndergang⸗ 
ne ſtenkaͤril tilſammans. 

Gummi Arabicum uplåft uti ſtarck ſpiritu vini, 
ar ock godt at foga braͤkta glas tilſammans. 


Men huru många ſaͤtt hår tils brukelige warit wet 
jag dock icke, at någon hår i waͤrt kiaͤra Faͤdernesland 
förföft hwad feghet och ſtyrka finnnes uti Oſt, jag me 
gar ſoͤtmioͤlks⸗ oſt: wetterligit år, at ſoͤnderbraͤkta ſten⸗ 
kaͤril uti föt mioͤll funna kokas tilſammans, och deraf 
kan flutas hrwad feghet finnes i ſielfwa often, når den 

| tätteliga til ett lim beredd warder. 


2 2 ee en 


220 1740. Jan. Febr. Mart. 


ä — — ——— — — — —a——ö Äß 8 ͤ 6ĩ AEA 


arbetas med en ſked, til def de warda til et fegt ſlem, 
ſom icke blandas tilſammans med watnet: och naͤr den⸗ 
ne oſt ſaͤledes några gångor uti hett warn, fom derpå | 
ymſas, aͤr arbetad, oͤſes den med ſkeden på en warm 
giord rifſten, och derpa arbetas tilſammans med lef⸗ 
wande eller oſlaͤkt kalek, til def den warder god och 
lagom til et lim, fom brukas baͤſt medan det är warmt, 
ty ſedan det aͤr kalnat, aͤr det icke ſa godt, faſt jag der⸗ 
med limat ihop både ſtenkaͤril och braͤder. Jag har 
foͤrſoͤkt hwad nytta detta limet med ſig hafwer, ty det 
kan icke loͤſas up af warn ſedan det waͤl år torkat, fom 
bör ſtie, efter hwart och et aͤmnes ſtorlek, aͤtminſtone i 
twaͤ eller tre dygn. | | 

Soͤndergaͤngen Marmor och ſtenkaͤril ſaͤttas ihop | 
dermed få nått at det knapt kan ſynas, och har i alla 
hushäld god nytta och foͤrmon. Amnen af tråd faͤſtas 
ock dermed tilhopa; få at når et ſoͤnderſpruckit traͤkaͤ⸗ 
ril dermed limas, warder det nyttigt och a nyo brukbart. 

Def utan år ock följande rön en gagnelig fak foͤr 
Landtmannen, ſaͤrdeles för fiffare, at de funna betiena 
fig af of i ſtaͤllet för fiſk, til agn på fina refkrokar jaͤn⸗ 
waͤl ock meteſpoͤn: Ty da of arbetad i hett watn, war⸗ 
der Fall, kan den ſkaͤras i hwad form man äſtundar; 
och når den ſaͤttes på Frofen, blötnar den icke op uti 
watnet, utan år lika tienlig och ſmakelig för fiken, ſom 
naͤgonſin hwad eljeſt til agn brukeligit år med ſmaͤ fiſt ar. 
Kunna altſa fiſkare enaͤr dem felas ſmaͤ fiſk eller agn aͤf; 
wenſä waͤl hår i Swerige, fom jag funnit med nytta 
ſte pa några utlaͤndſta orter betiena fig af ſoͤtmioͤlks oſt, ty 
ſedan den fom ſades i hett watn arbetad år och tages derut⸗ 
ur finnes den wara mycket ſeg faſt och ſtadig. Detta ſiſkan⸗ 
det hwarwid jag funnit oſten icke blotna oy iwatnet, har gif⸗ 
wit anledning at utroͤna det ſaͤt, ſom hår ofwan omordat aͤr, 


1740. Jan. Febr. Mart. 221 


at bereda et hoͤgſt gagneligit ſtenlim; hwilket ehuru det til 
enſkylt nytta tiena kunde, man doch af ren luſt tilhwarjehan⸗ 
da wettenſkapers upodlande, haͤrmed welat kunnigt goͤra. 
Som jag det och för Academien upwiſt. 


Herr CARL LINNTI M. D. Anmaͤrckning 
bbbfwer Lapſka Limet. 


Et wackra och nyttiga rön Herr Magiſter Bre- 
lin framgifwit til Wettenſkaps Academien om 
V et lim fom ej kan loͤſas up af någon waͤtſka, giordt 
af oſt, paͤminner mig den obſervation fom Salig Pro- 
feſſor Boerhaave icke en gång utan ofta under mitt 
wiſtande i Holland omtalte och betygade, nemligen at 
oſt ej kan loͤſas up i något ſkilſewatn (menſtruum), 
hwilket ock detta Herr Brelins ofwannaͤmde nyttiga 
förföf är widare ſtyrcker och bewitnar wara ſant. 
Haͤrwid kommer jag ihog det lim, hwarmed Lappar⸗ 
na (eller Solini Himantopodes) brufa at haͤfta ihop fina 
bogar, fom de ſkiuta Ikornar med. Bogen gioͤres af 
två flags tråd. långsat EN limade, nämligen 
af Bioͤrk fom år boͤgelig och af Tioͤrn fom aͤr ſtyf, rak 
och härd ſaſom en Burbom, på det bogen hwarker. 
ma briſta då han boͤjes eller få krokot ſedan han är 
flåpt tilbaka. | 
Tioͤrn eller Tiur år intet annat än trädet af tall, 
ſom twurit wid eller uti kiaͤrr, dock ej med rak fram utan 
lutande, på hwilket tråd den undra ſidan år hårdare. 
Af detta göra de ockſa kioͤhler på Achian eller Lappflaͤ⸗ 
dan och deras ſkid. 
Man kan laͤtteligen ſluta at det bör wara et ut⸗ 
waldt lim, fom ſtal funna faͤſta inre bioͤrckſidan och yt⸗ 
tre Tioͤrnſidan tilſammans med hwarandra, haͤlſt bo⸗ 
gen få ofta måfte kroͤkas och ſpaͤnnas, da hwar och en 
punct af baͤgge tråden fom röra hwarandra, föra 
ie ſina puncta contactus eller ſammanhang; det⸗ 
da lim tilreder Lappen ſielf ſäledes: | 
1 Q3 | Skin⸗ 


222 1540. Jan. Febr. Mart. 


Skinnet flås af ſtora Abborar, hwilket ſedan tors | 
kas, aͤnteligen bloͤtes ikalt watn, at man flaͤlen kan af⸗ 
ſkrapa, fom bortkaſtas. Saädane 4 a 5 ſtycken Ab⸗ 
borſkin taga de gemenligen i ſaͤnder, lägga dem uti en 
Rehnblaͤſa eller inwefwa dem uti naͤfwer, at watnet 
ei ſielft ma roͤra dem, utan endaſt heta ängen. Deße 
få intaͤpte fiſkſkinnen laͤgga de uti en med watn kokande 
gryta och en ſten ofwanpa, at de ej mage flyta, utan | 
ſtadigt håla fig nedre i watnet, och lata dem få en 
timma wid paß i lagligt kokande. Derefter tagas 
ſkinnen utur fin blåfa eller naͤfwer, fom då äro loͤſe, 
miuke och limige, hwarmed de lima ihop bogen, ſom 
de faſt ombinda med ſtarka band, til deß limet blif⸗ 

wer torkat, da det aldrig går up eller ſfiljes från 
hwart annat, utan blifwer faſtare ån något 

Husblaͤs fom kommer ifran utrikes orter. 


CARL LINN I, Beſkrifning på en 
ny Fogel: Picus pedibus tridactylis. 


Na waͤrter eller diur kallas de, fom af ingen 
Author aͤro beffrefne eller nämde, faſt än | 
a J alla äro i begynnelſen ſkapade; at uptaͤcka 
s nya waͤrter eller diur i Europa år nu för | 
tiden ſaͤlſamt, ſedan få mange wittre mån derpa i 
längliga tider anwaͤndt fin hela lefnad. | 
Ibland alt hwad uptaͤkt år, roͤrer det maͤſt mår | 
omtanka, fom långt går ifrån det allmänna af fas 
paren inraͤttade fåttet, och fom denna nya Fogel, få waͤl 
i anſeende til fina fötter, fom wid jaͤmfoͤrelſen med 
andra hackſpikar, ifrån dem är wida ͤtſkild, altſäͤ foͤr⸗ 
tienar ſamma fogel en naͤrmare beſkrifning. | 
Ahr 1734 den 19 Julii upfants denna Fogel | 
på dalſka reſan, den jag för naturkunnighetens jäv | 
RE raͤdde 


740. Jan. Febr. Mart. 223 


traͤdde med ſiu reſe⸗kammerater på Herr Landshoͤf⸗ 
dingen Reuterholms omkoſtnad; da wi kommo up 
pa Dalffa Fiellen, wid den grenen af dalelfwen fom 
kallas Gryfla eller åt Idre ſidan, fick jag höra nedre i 
ſkogen, emellan fiellen, et ſaͤlſamt laͤte af en Fogel, 
befalte foͤrdenſkul war ſkytt den ſamma at upſoͤka och 
om moͤjeligit wore ſkiuta, hwilket ock ſkedde: Naͤr 
jag fick Fogelen war han til faͤrg och ſkapngd de ans 
dre Hackſpikar olik, ej eller fants den hos någon Au- 
thor beſkrifwen eller naͤmd. Han war ſtor ſom en 
Sidenſwantz (Ampelis). 

Skapnaden war fåfom en annor brokot Hack⸗ 
ſpik. Faͤrgen war oͤfwer alt ſwart, med andra fire 
gor blandad. Ty ifrån naͤfwet, wid mungipan pa 
baͤgge ſidor, utgick en hwit rand til nacken, aͤfwen få 
ifrån yiterſta oͤgnenaͤſtet en annor hwit rand, hwilken 
och gick til nacken, der den förenade fig tilſammans med 
den förra til en hwit flaͤck, fom fig utſtraͤkte aͤnda langs 
at ryggen neder til ſtierten. Undre delen war hel och 
hällen af hwit och ſwart faͤrg få blandad, at man ej 
kan ſaͤja hwilken faͤrg eller hwilka flaͤckar woro oͤmnoga⸗ 
re, men broͤſtet war mit uppå hwitt. Wingarne hwar 
för fig då de utſtraͤktes woro ofvan på fina pennor tek⸗ 
nade med ſwart och iſpraͤngde 3 til 5 rader af fmå 
hwita flaͤckar, men under, af aſkegra på froart ſtoͤtande 
med 7 til 8 rader af runda hwita ſtoͤrre flaͤckar twaͤrt 
för. wingen ſatte. Fiaͤdrarne fom taͤkte wingarne of: 
wan på woro alle ſwarta, men de fom taͤkte wingar⸗ 
ne nedan til, woro lika den undra delen af kroppen, 
med hwita och ſwarta flaͤckar. Stierten war kort och 
ſtyf, ſaͤſom pa andra Hackſpikar, def pennar (rectrices) 
woro alla bekſwarta, utom den ytterſta pa hwarje ſida, 
fom war hwitbrokug och ſtyfware. 

Jaͤben eller hufwudet ofwan på betaͤkte en ſafrans 
gol lack, fom dock war mindre på denne än på andre 


24 Naͤfwet 


Hackſpikar. 


224 1740. Jan. Febr. Mart, 


Neaäͤfwet n war ſaͤſom en wi wigg, 39, hwaß och och bopkramad | 
på ſidan aͤt ſpetſen; både oͤfre och undre kiaͤken woro | 
trekantige, dock den undre något rundare. | 
Benen tvoro Forta, hwardera foͤrſedd allenaſt med | 
tre får (intet fyra) af hwilka de tå fom ſtodo fram. | 
aͤt woro naͤſtan lika ſtora, dock den inre litet kortare; 
men tummen fom ſtod tilbakas på foten, war både ſtoͤrre 
och tiockare ån de tår fom fram åt waͤndes. | 
Diet maͤrckwaͤrdigaſte med denna fogel år, at da 
alle andre flags (Species Picorum! Hackſpikar haf- 
wa på hwarje fot fyra ſtycken tår » of hwilka twenne 
wetta fram och twenne tilbakas, på det de mäge kun⸗ 
na loͤpa få waͤl neder, ſom up foͤr traͤden, aͤger denne 
allenaſt et hwar fot tre tår, af hwilka en enda waͤn⸗ 
der fig bak åt. | 

Blifwer altſaͤ denne dalſka fiellens Hackſpik raͤtt 
naͤmd och med namnet aͤtſkild från de andre, da han 

kallas Feet pedibus tridactylis eller ee 
med tre tar. 


Fortſaͤttning om S 8 EN K Oe S⸗ 

WeETrTENSK APE RN, af MÅRTEN 

TRIE WALD, Capitain Mechanicus 
wid Kongl. Fortificationen. 


III. Beſkrifning om Engelſta Jordbaͤren. 


8 Net år ej aldeles ſaͤkert hwem fom foͤrſt brakt | 
denna art af Jordbär i fullkommelig gång; | 
NN RK icke deſto mindre har den nog almaͤnt namn 

af Engelſt Jordbaͤr, ſom deraf kommer, 
at den mera i England är foͤrſoͤkt och beproͤfwad 
ån annorſtaͤdes. Engelſka Nationen har ock af alla 
de påfund, fom innom de ſidſtledne hundrade 1 bh 
ifwit 


, 


1740. Ja Jan. Febr. Mart. 225 


blifwit wärckſtälſe, wel wetat gioͤra ſig mycken nytta der⸗ 
med: Hwar och en Jordaͤgare derſtaͤdes, år få an⸗ 
gelaͤgen om at med deßa baͤrar ranſaka ſine aͤgor och 
trakter, fom någon hos of kan wara man om en 
Geometriſffk Charta och beſkrifning oͤfwer ſin egen⸗ 
dom. De ſom aͤga aͤkrar af ſandjord föra med dens 
na bar, at finna, på lera under ſandjorden , til Deg 
förbättrande och aͤndrande och få widare twaͤrt om. 

Med denna Jordbär ranſakar man jordenes in: 
elfwor på 50 a 60 famnars diup, och utforſfar, 
hwad uti hwart och et hwarf och jerdenes flo år til 
finnandes. Egenteligen brukas den til upſoͤkande af 

Stenkols⸗foͤtzer, Alun⸗ſkifwer, Berg ⸗ſalt, ſalta 
kiaͤllaͤdrar, klaͤdmakare⸗lera, Gallmeja, Tobaks pipe 
lera, Marga, med andra ler⸗ och jordarter. 

Wid ſtenkols⸗ werken har detta påfundet beſpart 
en otrolig moͤda och omkoſtnad, ſom tilfoͤrene af de 
haͤrom okunnige foͤrfaͤderne målt anwaͤndas. 

Det aͤr mer aͤn faͤgneſamt at deße nyttige waͤrck⸗ 
tyg efter hand begynna at bliſwa brukte hår i Swerige 
ſaͤſom enkannerligen wid 1 med ofoͤrtruten moͤda i 
gang brakte Skänſke Stenkolsbrotten. Man foͤrmo⸗ 
dar med ſtiaͤl, at når deße waͤrcktyg få ſmäningom, be⸗ 
gynna at blifwa mer och mer kunnige, laͤra många 
haͤrliga ſaker och Naturens rikedomar hår i wart Få 
dernesland blifwa uptaͤlte och i gang brakte. 
Jag foͤr min del ſkal ej underlåta, at bos mi 
ne kaͤre Landsmaͤn ſoͤka til at gioͤra en få nyttig ſak 
aͤnnu mera almaͤn, fom iag ock redan ar 726 de 

foͤrſta Jordbaͤrar i rifet infoͤrdt och foͤrdenſkul är 1728 
Kongl, Maj:ts Privilegium a de ſamma erhållit. 
Denna Jordbaͤr är mål med fina delar beſkref— 
wen uti Leupolds Theatro machinarum Hydro- 
technicarum; af hwars figurer jag aͤfwen til någon 
del mig betient, men ſom jag wid detta waͤrcktyg få i 
ſelfwa inrattningen fom nyttiandet, medelſt famfaͤlte 
7 8 aͤrs 


226 1740. ſan. Febr. Mart. 


8 ars erfarenhet, giordt en eller annan Ändring, de 
deßutom, ſaͤrdeles i landsorterne, aͤro få fom aͤga denne 
Lecpolds wackra bok, ty har jag foͤreſatt mig at få 
mycket fom moͤjeligit aͤr, tydeligen beſkrifwa denna 
Jordbaͤr. 5 
Den kommer til ſtoͤrre del en af def ſkapnad oͤfwer⸗ 
ens med en gemen nafware fom ſes af F. 1. a. b. c. Tab. 
IV. och beſtär aͤfwen fom en annan naſware af Skaf⸗ 
tet a, Staͤngen, b, och Skaͤret o, hwad ffaftet 
angaͤr få år det altid af trä. 1 

Stangen beſtaͤr af många ſtycken, hwart ſtycke af 
3 fots laͤngd, emedan en ſtoͤrre laͤngd wore för ſwaͤr 
at handtera. | 

Hela RNaftvaren beftår af Ofre midlerſte och 
undra delen, 925 . 

1 Öfre Delen, Dertil betienar man fig gemen⸗ 
ligen af twenne delar den ena lit. A. da man windar 
op en laͤngd om 10. a 20 famnar af nafwaren hwilket 
Fig. 2. föreftåller , då det år beqwaͤmare at betiena fig 
af denne kroken, emedan man flipper loͤſa och knyta tis 
nan, hwargaͤng man får up några laͤngder af nafwa⸗ 
ren. Men det ſom med raͤtta oͤfra ſtycket af nafwaren 
kan kallas aͤr lit. B. och heter hufwudet af nafwaren, 
ſamt beſtaͤr af en jaͤmn ſtaͤng, 1 famn lång och af lika 
tioklek fom de andre nemligen + tum i fyrkant, allenaſt 
med den aͤtſkilnaden at oͤfwerſt år en ſtark oͤgla, hwari⸗ 
genom traͤdes et ſtadigt traͤſkaft til 2 alnars laͤngd; en 
fot eller litet mer ifrån oͤglan, ſweßas 2 fyrkantige rin⸗ 
gar d d faſt, på det man i noͤdfall må funna flå an res 
pet, och fom deße twaͤnne ringar, komma 2 tum ifrån 
hwarandra, få tiena de foͤrnaͤmligaſt dertil, at en kluf⸗ 
wen haͤfſtaͤng af järn får ſitt fåfte emellan dem. 

Wid aͤndan ͤter af detta hufwudet, aͤr ſtaͤngen 
ſtukader til 1 v tum för ſkrufmodren, fom har + tums 


diameter. 
Haͤrwid 


1740. Jan. Febr. Mart. 227 


Haͤrwid markes, at ingen ffruſmoder & hela den” 
ne Jordbär, får aͤga mer ån hoͤgſt 5 omgänger, pa 
det fkrufwen ej må böja fia, om han blir för laͤng ſa 
maͤſte ock til alle brukas en ſtruffkifwa, få at hwad haͤn⸗ 
delſe och arbete paͤkomma kan, alle ſkrufwar och ſkruf⸗ 
mödrar maͤge nått och noga pafa fig åt hwarannan. 
Det kommer aͤfwen mycket derpå, at ſkrufwarne ås 
ga goda gångar, få at de kunna uthärda det wald, 

ſom de måfte utſta, når en ſtor laͤngd uplyftes och 
nederfaͤlles. pA MR 

2 Millandelen Lit. C. foͤreſtaͤller en del af 
3 fots laͤngd, och år giord af 2 tums fyrkantigt jern, 
allenaſt ſtukader wid baͤgge aͤndarne til 1 2 tums tiock⸗ 
lek, ſamt aͤger wid C en ſkruf och wid ken ſtrufmoder. 
För wigheten ſkul j arbetet har man ock ibland några 
fortare millanſtycken. 6 

3. Swad undre delen eller Skaͤret betraͤffar: 
få beftår den af aͤtſkillige arter, alt fom jor dfloernes och 
ſtenhwarfwens beſkaffenhet fordrar, och föreftållag der⸗ 
af 6 ſtycken a den nämde Taflan, nemligen lit. D. E. 
F. G. H. I. och hafwa alla 6 wid oͤfra aͤndan en ſkruf 
. 

Den foͤrſta arten af deßa nafware efter den ords 

ning, fom man börjar baͤra ifrån dagen, År ſpitznaf⸗ 
waren lit. D. fom har 18 tums laͤngd med 2 tums 
diameter och år under faltſen wid ſkrufwen fyrkantig 
t, på det nyckelen måtte funna fatta honom, når han 
ffall faſtſkrufwas wid hufwudet B af nafwaren. Under 
ſyrkanten göres han af platt järn fom driſwes i run⸗ 
den frammantil, hela laͤngden utfoͤre år han 2 tum ås 
pen, på det ſanden och baͤrmioͤlet må funna rulla, och 
ſaͤtta fig uti deg ihaͤlighet, och da man får honom op i 
dagen igenom oͤpningen, man må kunna raͤnſa honom. 
Wid nedre aͤndan af oͤpningen har han en ſkarp ſpitzig 
fåra, pa det matjorden ma få mycket baͤttre funna ges 
nom ſkaͤras, och de fmå ſtenarna driſwas in uti 5 


228 1740. Jan. Febr. Mart. 


heten och och ſäledes intet hinder förorſaka. Til“ Til Lera bes 
tienar man fig af det andra flaget fom år ſkaͤran lit. E. 
och har ſamma laͤngd, tiocklek och ſkapnad, ſom den 
foͤrre undantagandes at denne wid nedra aͤndan aͤger 
et jaͤmt ſkaͤr, hwilket aͤr oͤpet och ſkarpt rund omkring. 
och kan fatta leran i fin oͤpning. 

Det tredie följ er hår uppå fom kallas Bergjaͤr⸗ 
net eller ſwale ſkaͤret, för def nedra ſkapnad ſkul lit. 
F, aͤr af 6 tums laͤngd och juſt 2 tum bredt, men til 
toger alt mer och mer i tiocklek upät, aͤnda til t. hwa⸗ 
reſt ſkrufnyckelen N. ſkal omfatta, och år derjuſt 4 tum 

i fyrkant. Deß aͤgg måtte wara ganfka mål ſtaͤllagder, 
15 brukas når man kommer på et ſkifer eller ſten 
hwarf, och fom han mycken foͤrnoͤtning, ſaͤrdeles wid 
hårda ſtenhwarf, år underkaſtad, få maͤſte man för | 
omwaͤrling och de foͤrnoͤttes omhibaͤßande hafwa foͤr⸗ 
råd af 12 ſtycken. | 

Dert fierde ſlaget eller lit. G. betienar man ſig af naͤr 
man kommer på ganſka hård och faſt Hen. Deß laͤngd år 
tum och den undre tiockleken 2 tum, af den fkapnad fom | 
de wanlige Bergbaͤrar wid Bergfprångning. Naͤr deße 
ſidſtnaͤmde nafware hafwaupfylt nafware⸗ haͤlet med Bor⸗ . 
mioͤl, ſa betienar man fig af det femte flaget fom år Lit. EH. 
och i alla mål til laͤngd bredd och ſlapnad lik D. och E. un⸗ 
dantagandes at den ſamma intet ar oͤpen wid den ne | 
dra aͤndan, på det dä han i fin haͤla fordrar in Bor⸗ 
mioͤlet, det ſamma intet kan falla ut igen haͤrigenom 
undantaͤnſas ej allenaſt baͤrmioͤlet utur nafwarhaͤlet, us | 
tan man kan ock af det ſamma ſkoͤnſa, af hvad | 
art och beffaffenbet de floer och hwarf äro fom man ar⸗ 
betar uti, om det aͤr ſtifer, kalck, ſandſten, ſtenkol, 

baͤrgſalt eller alun och få widare. 

Foͤrdenſkul ar hoͤgſt noͤdigt at taga noga wara pa 
det uphaͤmtade bärmioͤlet, hwilket efter hand laͤgges u⸗ 
ti en låda med många afdelningar, da diupet noga an⸗ 

tecknas bör, fom fås efter antalet af nafwarens millan⸗ 
ten Det 9 


1740. Jan. Febr. Mart. 229 


1 t fiette f flaget teller Lit. I. år ufi. uti långd d bredd 
och ffapnad den förre aldeles lik, undantagandes at 
han 8 tum ifrån aͤndan af botnen år igenſluten alt til v. 
på det at då något ſtarkt matn i baͤrhalet tilfloͤdar, 
man likſom i en ffed kan uphaͤmta baͤrmioͤlet, det man 
ſedan i et kaͤril låter frå och ſaͤtta fig til botten. 

Naͤr man bårar efter faltfålor och ſaltaͤdrar aͤr 

un denna ſidſtnaͤmde baͤren nyttig, men den fraͤmſt 

eropade widtberoͤmde Tyſklands Mechanicus Leu- 
gold, har påfunnit och beſkriſwit i fin Theatro, et 
längt ſaͤkrare waͤrktyg, at uphaͤmta utur bårhålet det 
ſaltaſte watnet ſom altid 15 r fig underft. 
Jag kan ej undga, för en nyttan ſkul, fom en 
gaͤng deraf torde haͤrßyta haͤr i Sperige, at der öfver 
meddela beſkrifning och ritning aͤ den foͤrenaͤmde I a 
fig. 4. 

a. b. C. d. år en Meßings Cylinder eller kafle i⸗ 
från 4 til 6 tum läng. 1 til ꝛ tum i e d a NR JA) 
alt fom bårhåler a år ſtort til, a. C. och b. d. aͤro twaͤnne 
e igenom hwilka går en flång e. f. g. fom ie, 

och f. äger twenne kolfwar, de daͤr bal fig noga lif fom 
andra ventiler til botnarne a. c. och b. d. få at ingen 
ting kan komma in eller ut, undantagandes naͤr aͤn⸗ 
dan 8 rör botnen af bårhålet ofwan uti 1. h. är en boge 
och under den ſamma en fpiral fieder fom trycker altid 
emot flången e. f. g. och nåra til K år en ſtruf, hwar⸗ 
g med detta waͤrcktyg ſtruſwas faſt til nafwareſtaͤngren. 
Naͤr nu detta waͤrktyg ſaͤnkes neder i barhälet, 
och kommer pa botnen af det ſamma, ſä ſtoͤter 
ſpitſen S på botnen, och då löper det ſalta watnet in i 
Cylindern, få ſnart äter nafwareſtäͤngen hißas 
op aldrig få litet ifrån botnen, få flutes Cy- 
lindern till igen af flaͤderen, och kommer op full med 
det ſalta watnet. 
Nu aͤr Jordbaren med alla def delar beſkrefwen, 
ner nu handlaget til deß bruk och nyttjande, fedan 
Jag 


230 1740. Jan. Febr. Mart. 


jag förft omtalt en hoͤgſt angelaͤgen ſak, fom hwar⸗ 
ken Leopold eller någon annan mig wetterligen med et 
enda ord omroͤrt: nemligen. A det ſtaͤlle man taͤnker 
bara, går man fig en baͤrlada lit. b. Fig. 2. och 3. af 
tilhopa faͤlde 4 ſtockaͤndar hwardera om en aln eller 6 
qwarters laͤngd, ſaͤ at de laͤmna en fyrkantig oͤpning e⸗ 
mellan fig af 6 tum, denne låda graͤfwes jaͤmt neder 
med matjorden och fpifas med braͤdſtumpar, igenom 
hwilka mitt i fyrkanten bäras et hal af 3 tums diame- 
ter med en dymlingsnafware. Sedan tager en karl 
hufwudet af Jordbären lit. B. och ſkrufwar wid aͤn⸗ 
dan med nyckelen N. faſt ſpitsſkaͤran lit. D. eller når 
Jordmanen år lera, få ſkonas denne och tages i ſtaͤl⸗ 
let lit. E. ſaͤttes igenom holet och wrides omkring. 

All omwridning och baͤrens waͤndning få låns 
ge den aͤr nedre i nafwarehaͤlet maͤſte ſke med 
ſolen ty annars haͤnder det at ſkrufwen går op. 

Wid omopridningen haller karlen i traͤhandta⸗ 
get i öglan på lit. B. och wrider om, til def han 
intet fer mera til lit. E. da mäſte han lyfta up 
nafwaren och raͤnſa ut ſkiaͤret, ſedan far han fort, 
at wrida omkring, få långe matjorden och leran was 
rar, och oͤkes altid bären pa med et millanſtycke, 
få fort det tarfwas, aͤnteligen når han kommer pa 
nägon ſkiferbedd eller faſt ſtenklyft, få kan lit. E. 
intet mera göra någon waͤrkan, utan ſkruſwas af 
wid nafwarens uplyftande och i ſtaͤllet paͤſkrufwas. 
lit. F. da behoͤfwas twaͤnne perſoner fom fatta hwar 
wid fin aͤnda af traͤhandtaget, lyfta naſwaren op och 
lata honom falla, waͤnd andes nafwaren altid z om 
kring, pa det han intet må falla i ſamma ſpaͤr och 
ſaͤledes icke goͤra full waͤrkan. Da de mårka at bärs 
hålet år tort, få hålles litet watn ur en pipkanna 
neder, hwarigenom ſtenen ej allenaſt blir lättare at bår 
ra uti och baͤrmioͤlet hålles löft, utan ock bärſernet af⸗ 
kples och foͤrwares emot waͤrma: få at de hela 8 

| (tös 


1740. Jan. Febr. Mart. 23 


2 MATER FER x — . —— — 


wara få fort at den igenom fin egen tyngd wid neder⸗ 
fallandet ej kunde ſkiaͤra tilfylleſt, få kan man ſkrufwa 
oͤfwerſt uppa et foͤrnoͤtt millanſtycke, och med en flågs 
ga flå uppå ſaͤſom annars wid baͤrgſpraͤngning med krut, 
men har nafwarlaͤngden wunnit z a 4 famnars diup, 
få år def egen tyngd tilraͤckelig til baͤrningen. 

Ju mera laͤngden af naſwareſtaͤngen tiltager, ju 
tyngre och ſwaͤrare blir den at handtera ock röra fig 
med, få til def lyftande och faͤllande fom upfoͤr ande ut⸗ 
ur hålet wid raͤnſning och baͤrmioͤlets underſoͤkning, 
foͤrdenſkul betienar man fig af twenne fått, til detta 
arbetets laͤttande. Det ;foͤrſta til lindring af baͤrens 
lyftande och faͤllande. Och det andra til hela nafwa⸗ 
re laͤngdens upwindande utur nafware⸗haͤlet. 

1 Wid nafware laͤngdens tiltagande betienar man 
ſig af machinen fig. 3. ſom beſtär af en ſtockande 
eller påle, a fom på en alns längd ifrån holet i baͤrla⸗ 
dan drifwes et godt ſtycke neder i jorden: dock få at 
den ofwan jord har 6 fots laͤngd. Langs efter och mitt 
uti denna ſtocken eller paͤlen, år en lang ſkaͤra af 2 
tums widd på twaͤnne ſidor aͤnda igenom uthuggen, ia 
nom de andre baͤgge ſidorne äro många Hål twaͤi bredd 
genombaͤrade, at ſaͤtta twaͤnne Jaͤrnbultar igenom, fom 
efter behof flyttas op och neder och på hwilka Jaͤrnhaͤr⸗ 
langen k, kan likſom på deß ſtoͤd, (kulcrum) hwila. 


Sielfwa 


phwareſt dock allenaſt twaͤnne foͤr tydeligheten ful åra 


ko de med en ſtarck jaͤrnbult mål ihopfaſtade, eller med | 


* 
4 * 


bultarne aͤr likſom twaͤnne ſkaͤror, ſom hindra at han 


tet med bärning och raͤnſning ſaͤſom tilfoͤrene beſkrifwit 
aͤr. : 


hwars ena ända år lindad om haſpelen h. och wid | 


let för hufwudet B puͤſffrufwas och i Jaͤrnoͤglan ro 4 


232 1740. Jan. Febr. Mart. 


Sielfwa båfftången I ifrån h til kår 10 år 10 > fot lång läng och och fås 
ledes 8 fot ifrån bulten til hoch + aln ifrån bulten til 


aͤndan k, hwilken år 12 tum klufwen fom en gaf el, at 


Alen huf ſwudet af nafwaren B. hwareſt det ſamma 
mellan de påfivefade fyrkantige ringarne d. d. aͤr rundt 
Under Jaͤrnhaͤfſtängen, hwareſt den hwilar på 


intet ſkienar. 

Wid ytterſta aͤndarne af Haͤfſtaͤngens gaffel, aͤro 
twaͤnne Hål at ſaͤtta en ſpik eller ſprint före , ſedan gaf⸗ 
felen omfattat nafwarehufwudet, pa det nafwaͤren 
under arbetet ej må falla Ifrån. . 

Naͤr denna Machin år ſaͤledes til köder, få fattar 
den ena arbetaren traͤhandtaget e och waͤnder nafwaren < | 
dmfring emellan broar gång den andre arbetaren medelſt 
haͤfſtangen k. h. lyfter op nafwaren z aln eller mer i hoͤg⸗ 
den, och låter honom åter falla: ſedan foͤrraͤttas arbe⸗ 


2. Naͤr nafwaren blir af 10 famnars och mera 
laͤngd och få tung, at man ej widare med blotta haͤn⸗ 
derne kan opfordra honom, få betienar man ſig af foͤl⸗ 
lande machin. 

Man reſer aͤnda trenne fotar af 12 alnars laͤnad 
eller få länge man kan fa dem, fom ſes af Fig. 2. lit. T. 


utſatte. Deße grafwas och ſaͤnkas med tiockaͤndan nes | 
der i jorden och med ſten mål foͤrkilas, ofwan til aͤ⸗ 


tåg ſammanbundne. i 
Den ena ſtäcken år igenombärad och foͤrſedd 
fo pinnar och ſtegtraͤn u. u, för arbetarnes up⸗ 
lifwande til trißan, oͤfwer denna trißa går en lina 


den andra ändan år en ögla hwaruti kroken A iftåle 


hakas ' i 


1740. Jan. Febr. Mart. 233 


hakas, derpä gå baͤgge arbetarena til haſpelen L och 
winda op naſwaren aͤnda til def trißan t tager emot; 
och ſäledes 4 as och flere famnar ofvan nafwarhaͤlet 
ophißar, och det alt fom hoͤgden af Backen J det 
wil tilläta, då flår den ene arbetaren qwar och haller i 
elen h medan den andre går til nafwaren, och 
pa baͤrladans lafwa b, faͤſter ſaren s. med fin klofwa 
under faltſen af det nederſta millanſtycket. På denna 
ſaxen hwilar daͤ hela nafwaren under det han med de 
twaͤnne nycklarne p. o. ſtrufwar af, få mycket ſom oͤf⸗ 
wer ſaxen blifwit oͤphißat, ſedan tager han i aͤndan och 
foͤrer den afſtrufwade laͤngden lit. 1. på fred ut at mars 
ken då den andre arbetaren firar efter tåget på haſpe⸗ 
len. Millanſtyckerne komma då at ligga qware på jor⸗ 
den til deß man widare behoͤfwer dem, men krokhuf⸗ 
wudet A. ffrufwas äter uppå nafware laͤngden, ſom i 
medlertid hwilat uppå ſakſen i naſwarehaͤlet. Saxen 
borttages och arbetaren ſtiger til haſpelen at hielpa fir 
Camrat winda op aͤnnu en laͤngd til, hwarmed fortfa⸗ 
res på föregående fåt och få widare, alt til deg hela 
nafwaren blifwit opwindad. Enaͤr ſidſta nafwarelaͤng⸗ 
den kommit op, få laͤgges den intet på marken utan 
33 endaſt nederſta ſtycket af, renſas eller och oͤm⸗ 
as et annat underſtycke på, alt fom arbetet fordrar. 
Sedan när nafwaren åter fall föras neder, ſaͤnkes den⸗ 
ne på linan haͤngande laͤngd neder i bårhålet, til deß 
ſiſta millanſtycket kommer inemot baͤrlaͤdan b) då faren 
ſaͤttes under faltſen, en annan laͤngd ophißas och paͤ⸗ 
ſkruſwas, hwarmed fortfares tils nafwaren hunnit botn 
och arbetet fortſaͤttes tils ändamålet är wunnit. 
Det haͤnder ofta at man förlorar naſwaren i bärs 
"hålet foͤrnaͤmligaſt genom twenne haͤndelſer, den foͤrſta 
da nafwarens millanſtycken blifwit mycket brukte och 
ſkrufwarne foͤrnoͤtte, den andra då arbetsfolket äro oc 
borfarne fom ock waͤrdsloͤſe uti ſaxens råtta haͤftande uns 
R Når 


der faltſen. 


234 1740. Jan. Febr. Mart. 


Naͤr jag foͤrſt kom at betieng ſtenkolsgrufworna | 
omkring newCaſtle, wiſte man aͤnnu intet medel, at 
få op en ſaͤdan qwarlemnad eller nerfallen del, få at ej 
allena nafwaren, utan ock alt det anwaͤnde arbetet war 
förlorat, til ei ringa ffada för aͤgaren, emedan man 
daͤ mäſte pa ett annat ſtaͤlle baͤra paͤ nytt. Detta brak⸗ 
te mig at efterſinna, huru denna ſwaͤrighet foͤrekommas 
kunde, da jag omſider fant på den fimple machin, 
fom med lit. K. foͤreſtaͤles och hwarmed nafwaren kan 1 
aͤterfaͤs, ehuru lång och tung han och wore. 

Denna machin år 18 tum lång, och har wid den 
oͤfre aͤndan en ſkruf. Wid nedre aͤndan aͤr han ſa wid 
fom nafwarehalet aͤr, och ſedan iholig alt ifraͤn den tun⸗ 
na braͤdden i Coniff figur, up til t. daͤr nyckelen wid 
paͤſkrufningen al fatta honom. Naͤr nu machinen 
ſaͤnkes neder på den förlorade ſtängen, få maͤſte han noͤd⸗ 
waͤndigt fatta den i Conens ihålighet, ſa ſnart det 
ſtedt, flår man med en flågga et flag på hufwudet af 
nafwaren, och då faͤſter fig ſkrufwen och faltſen in uti 
Conen, få at man kan hißa op ſtängen om den ock 
wore 20 a 30 famnar lång. Ehuru ringa detta paͤ⸗ | 

fund ſynes, få har det likwaͤl a den orten foͤrwaͤrftr? 
wat mig mycken heder och beloͤning. 


IV. Om Stenkols opfoͤkande i obrutna fält. | 


2 Ramledne Landshoͤfdingen Her Urban Hierne, 

har ganffa rått, då han i fin korta anledning til 
åtföilliga Malm⸗och Baͤrgarters, (mineraliers) waͤrters 
och jordeſlags igenfinnande, utgifwen Ar 1694 i 4 8. 
XIII. afdelning; ſäledes fåger. || 
Stenkol aͤro icke froåra at igen fånna, brytas wid ö 
„Helſingborg, och år intetſtwifwel, at de ock mäſte 
„flereſtaͤdes finnas, anledning har man dertil nåra As 
sslunbrufet, eller laͤngre i kring, fåfom och i jaͤmteland: 
ih der fkifer och alun år, der plåga ock icke heller ge- 
menligen 


| 
| 


mee Ve p ER RER AI 


denes flo. i ee e 
Dock har jag i England och Yorcklhire fet maͤr⸗ 
keliga prof af deßa Mineraliers nåra granſfap, få at 
Alun och Stenkol allenaſt igenom en ſtenwall eller Lrou- 
ble warit ätſkilde. 1 We e 
Dtkxraf ſtulle man laͤtteligen falla på den ej obilliga 
tankan, at naturen aͤmnat Stenkolen til Alunwaͤrks 
drifwande, ſaͤſom det tienligaſte braͤnſlet, och at i foͤl⸗ 
öde ſkogarne äro alt för aͤdle, at til Alunſiudning 
utoͤdas. 10 var 
J Tuſkland wiſte de för några och femtie Ar ſe⸗ 
dan intet hwad Stenkol war. J Halli Saxen koka⸗ 
de de ſaͤ laͤnge ſalt med wed, til def ſkogarne aͤtgaͤngne 
woro, då de noͤdgades leta efter Stenkol, och funno 
dem nåra in til Wettin. Om foͤrfaͤderne giordt det 
ſamma, få hade efterkommanderne fart mer orſak at 
kacka dem för ſkogarnes ſparande. ; 

. de ſpar, man af alun och ſkifer kan haf⸗ 
wa, aͤr ock det, at underſoͤka de watn, ſom komma 
utur backar och i daͤlder, ſaͤrdeles i de landsorter der 
Gräbergsſtraͤckningar aͤro ſaͤlſynte. 1 
Faora fådana watn mycken gul ochra med fig, fon 
efter torkande och roſtande ej mycket opdrages af ma⸗ 

neten, få har man god anledning at ſoͤka efter Stens 


Men ſom ofta i England Jaͤrnmalm finnes bland 
Stenkolshwarſwen, , få hålla Marckſcheiderne föl 
ande prof för det fäfrafte, hwilket de ej heller gaͤrna 
e N 2 uptaͤcka 


236 1740. Ja Jan. Febr. Mart. 


uptaͤckg: Man tager en kanna eller mer af ſſaͤdant watn 
fom foͤrer en brandgul ochra med fig, ſaͤtter det 
på en lagom eld, uti en ny glaſerad ſtenkruka, til deß 
watnet fimåningom utimmar. 

Har då det fom oͤfwerbliſwer i botnen på krukan 
fått en ſwart faͤrg, kan man wara taͤmmelig ſaͤker, at 
detta watnet kommit ifraͤn en Stenkols flo. 

Utom deß har man ock tilfaͤlle at underſoͤka hoͤg⸗ 
laͤndta och brandta hafs och aͤlfsſtrander, finner man 
der ſaͤdane hwarf och floer, ſom kunna wiſa in på ſten⸗ 
kols floar, få kan man då doͤmma, hwart ut deße 
hwarf ſtiga eller ſaͤnka. 

Derefter raͤttar man ſig utät faͤltet, allenaſt man 
derjemte i acht tager huru jordſtaͤrpan eller matjord⸗ 
månen förhåller fig i fit ſtigande och fallande. 

Sedan kan man när detta tages i akt, hafba 
temmeligen efterraͤttelſe, broar ſtenkolsfloarnas groͤdg 
eller utſtrykande i dagen ſtaͤr at erhållas. 

Det ſaͤkraſte ſaͤttet at ſoͤka op Stenkol, hwareſt 
inga fådane brätt eller grufwor finnas i naͤgden, laͤ 
rer haͤr wid handen gifwas och igenom Flens 
T ab. IV. på det möjeligafte foͤrklaras. J fall nu P 
aͤr landmonen, hwareſt man wil ſoͤka op ſtenkolen, och 
hwareſt ätſkillige groͤdor wiſa fig i dagen, och det uti 
puncterne K, L, M, N. om nu I, N, wore ſielf⸗ 
wa hufwudfloen, ſom man wil ſoͤka: da graͤßwer och 
ſaͤnker jag neder lodraͤt ifraͤn K til deß jag raͤkar på | 
G. L. uti puncten C, och då går jag i famma wa. 
derſtrek, och flår neder et litet ſtackt i L, och det lod⸗ 
raͤt neder til deß man kommer til D, ſom aͤr den an⸗ 
dra ſtenbaͤdden eller hwarfwet H. M. Och då går | 
man åter i ſamma waͤderſtrek lika lång diftance til 
puncten M. och der flår neder et litet ſkakt fom fal⸗ 
ler lodraͤtt på L. pwareſt man Stenkolen finner, fom | 
ſtiga ifrån J. til N. n 2 

; Men 


1740. Jan. Febr. Mart. 237 


Men i fall man intet ſkulle finna Stenkols floen i 
E. få mäſte deßa ſtenbaͤddar man traͤffat med ſkakten 
ligga under kolfloen, och måtte foͤrdenſkull gå tilbaka i 
ſamma waͤderſtrek, ſaͤnka lodraͤtt neder ifrån puncten, 
O, och i fall L, K, intet wore kolfloen, få måfte man 
finna honom på foͤrbeſkrefne fått, antingen i O. eller uti 
P. Pa ſamma fått foͤrfar man med bärning, fom man 
nu foͤrmaͤlt, at man gioͤr med ſkaktens ſaͤnkande at fins 
na kolen, da man wet huru hwarfwen eller ſtrata 
ſtiga och ſaͤnka fig, och år ingen annan aͤtſtilnad der⸗ 
wid at taga i akt, ån at då man baͤrar, noga maͤrkes 
och a ſido laͤgges baͤrmioͤlet, fom man får op med Naf⸗ 
waren H. eller I. fom i beſtrifningen om Jordbaͤren 
foͤrmaͤlt är. At ſaͤnka ſkackt på foͤrbeſkrefne ſaͤtt, til 
at opſoͤka fom Englaͤndare kalla ranging overthe me- 
tals eller he Coales År tvål koſtſammare, aͤn at bara 
med jordbaren, men få år det arter få mycket ſaͤkrare, 
i obrutne faͤlt, hwareſt ingen ſtenkols grufwa finnes i 
negden, emedan man då blir fulkommeligen foͤrwißad 
huru maͤktig kolfloen aͤr, af hwad art och lynde ko⸗ 
len aͤro, ſamt huru de ſaͤncka fig i diupet, hwilket år 
det aldrafoͤrnaͤmſta, fom man maͤſte hafwa fig bekant, 
om ſtenkolen annars med winſt och ſoͤrdel ſkola funna 
nyttias, hwarom ſtal talas utförligare på fit rum, 
da jag kommer at handla huru en ſtenkols flo raͤtt boͤr 
arbetas, ſedan den ſamma blifwit til fullo optaͤkt. 
„Naͤr man: äter wil opſoͤka ſtenkol under ſaͤdane 
falt hwareſt hafwet intet år i negden, eller någon 
aͤlf fom aͤger höga och branta ſtrander, fom kunde gif⸗ 
wa enom anledning, huru Jordenes flo, ſtrata, hwarf, 
eller baͤddar ſtiga och ſaͤnka fig; da maͤſte man antingen 
faͤnka och flå neder på gißning til des man kommit ige⸗ 
nom matjorden, ſanden mo eller leran, hwilka Jord⸗ 
fioer intet ſtryka med de underliggande baͤddar, de der 
wiſa fina groͤdor aͤnda up i dagen och då man finner 
den foͤrſta ſten eller cee „ få kan man 0 
1 0 


238 1740. Jan, Febr Febr. Mart. 4 


och och aftaga def ſtrykande, ſtigande och ſaͤnkande gang. 
Di foͤrfar man fom ofvan redan foͤrmaͤlt år, emedan 
der gifwes ej något baͤttre och ſaͤkrare medel ar hitta pa 
alla de kolfloer ſom kunna i et ſaͤdant faͤlt under hvars 
Aan finnas, Ån det jag redan beſkrifwit och igenom 
Figuren förklarat hafwer. 
; Antingen man wil ſoͤka kolen igenom bärande 
eller fånfande, få maͤſte man gå fram eller tilbaka, och 
bara eller ſaͤnka neder i det waͤderſtreket, fom man ſin⸗ 
ner baͤddarne ſtiga eller ſaͤnka fig emot jordenes me⸗ 
delpundt. 

PÅ det de fom i Skaͤne, Halland, Gottland, 
Oland och flereſtaͤdes ut med hoͤga hafsſtrander eller 
aͤlbackar bo, funna fkiaͤrſkada, hwad anledning der 
kan gifwas til ſtenkolsfloer, wil jag anföra, hwad fram⸗ 
ledne Markſcheidern Samuel Buſchenfeldt beraͤt⸗ 
tat, om de Jordenes floer och hwarf, fom e 
wid de Wettiniffe ſtenkolsgrufworne i ſtiftet Magd e 
burg: nemligen: 

Foͤraͤn de komma på ſielfwa kolfloen, maͤſte de drif⸗ | 
wa neder genom en 6 alnars hög in genere kallad 
ſwartmylla, hwarefter foͤljer en grälätt mör ſten f aln | 
tiock, ſedan en gulaktig hård ſtenart i aln, derefter 4 
. 2 257 mör och ſkiferig ſten, = aln blekaktig 
härd ſten. I 

1 > eller 2 alnar ofwan til gul nedan til ſwar tlaͤtt 
ſten, hwilken kallas Takſten, dernaͤſt 1 3 aln grå lera, I 
Hwarpa taket kommer, ſom på dels frållen beftår af ffås | 
na och faſta kol, undertiden à och waͤl en aln maͤktig. 

Mitt uti finner fig, en aͤder fom en liusgrä 
härd lera 6. 8. 10. a 12, tum tiock. Under kolen lig | 
ger et ſtort och odugligt baͤrg, dock undertiden med 9 
en rand af ſwafwelkies, ſom ock ofta brytes under | 
ſielfwa Stenkolen. 1 
Enaͤr man i någon landsort fåt en endaſte gruf⸗ 
wa på ſtenkal i gang, har man ſedan mycken anledning i | 

deraf 
| 
| 


RE ar 
— 


740. Jan. Febr. Mart” 239 


deraf at doͤma om hwarfwens och floernes förhållande, 
på hela wida tracten deromkring, emedan på en fam: 
15 naͤgd ſlike hwarf gaͤrna förhålla fig på enahanda 
att. 

J den följande femte afdelningen och naͤſta quar⸗ 
tals handlingar, ſkal widare afhandlas om ſlika ups 
fundna ſtenkolsfloers råtta bearbetande. 


Päminnelſe om ett laͤmpeligit Sitt 
att ſnaraſt bota briſtfaͤllige Hus med nya 
* * underbyggnad, framgifwen 
af A. J. NORD DEN BERG, Ingen. 

så Fortifications Capitaine. 


Pa byggnad har på fin Grundwal fin war⸗ 
N aktiohet, och twaͤrt om, mäſte det baͤſta 
waͤrck i foͤrtid foͤrfalla, naͤr den felar. 
| Huru allehanda olaͤgenhet haͤrutinnan 
bår foͤrekommas, finnes ganffa grundeligen a a daga lagt 
af Herr Commercie Rådet Pålheims laͤrda och hoͤgſt⸗ 
gagneliga underraͤttelſer om Husbyggnad. 
Har will jag allenaſt efter de Rön, fom nu fallit 
mig i hågen, och tilförene wid tilfaͤllen blifwit ſtaͤlte i 
ſielfwa waͤrket, andraga ett lått fått, at ifortaft bota 
ſadane traͤbygnader, fom fåt roͤta på deras Syllar, 
eller flere af de nederſte Timmerhwarfwen. 
Dienna foͤrderfwelſen ſynes tildraga fig tidaſt af 
ſwag och faſt ringa Grundwal, då Syllen ligger för 
når jorden: ty då geundmuren år för laͤg och nedrig, 
mäſte det nedfallande takdräppet komma at ſpritta til 
baka ifrån marken opp på Syllen, fom ſäledes tilſtyn⸗ 
dar, på den nederſta timmerfoten mera waͤtſka, An 
pd de oͤfre hwarſwen, hwaraf den förra tager röta och 
gar til intet. 0 


240 1740. jan. Febr. Mart. 


J Städer, och ſomligſtaͤdes på landet, daͤr 


tienlige haͤftyg domkrafter och ſkrufwar funna aſtad⸗ 


kommas, löper denna omlagning lindrigare utaf. Når 


deremot järn eller Traͤſkrufwar icke aͤro förbanden, 


hwarigenom waͤggen kan upſkrufwas til den hoͤgd man 
behagar, och utrymmet omkring waͤggarne fådant til⸗ 
låter, få år följande fått det enfaldigaſte, fom almaͤnt 
9 [ag til waͤga och aldraminſt koſtar, ſamt ſnaraſt kan 
goͤras. 8 1 
Sedan man rundt om på bygningen eſterſedt de 
timmerhwarf, ſom tagit ſtada, i hwilkas ſtaͤlle nytt 
Timmer fall tilſkaffas; få lagar man tilhopa få måns 
ga ſtadiga ſtäckar til Wagbalkar, fom bygningen har 
knutar, emellan deß utomwaͤgga 


gar. 4 
Defa wägbalkar eller få kallade haͤfſtaͤnger, fa 
wara 3, 42 5 famnar långa, alt fom huſet, fom ſkall 


opwaͤgas, är ſtort och tunat til. 


Pa de tienligaſte ſtaͤllen af hwar och en ſadan 


måga der timret år ſtarkaſt, bör tillaͤmpas en ſtadig 


Traͤklaͤts fom taͤtt fogas til waͤggen för baͤttre haͤfte ſſkul, 
aͤnda opp, 2 43. ſtaͤckar högt, och faͤſtes ſedan mar 


faſt med goda Traͤ⸗dymlingar. 


„Denne klaͤts blir ett faͤſte för Waͤgbalkens under⸗ 
ſaͤttiande, på det man ſedermera wid bygningens op⸗ 
waͤgande, utan foͤrfaͤng, kan omlaga, både grundwa⸗ 
len om den aͤr i oordning eller för nedrig, och tillika 


laͤmpeligen inſaͤttia de nya timmerhwarfwen, i ſtaͤleet för 


de gamla, fom komma då at borttagas. Naͤſt beroͤrde 


faͤſten, böra gent emot dem, 4 a 6 qwarter ifrån mus 


ren, ned i jorden, op a aͤnda ſaͤttas lika många op⸗ 


ſſtändare af tiäcka ſtäckaͤndar, för waͤgbalkarne at hwi⸗ 
la uppå, fom et Hypomochleon. W 
15 Deße 


| 


il 


. —.. . 


1740. Jan. Febr. Mart. 241 


Deße je opſtandare e blifwa et et halft « eller hoͤgſt et qwar⸗ 
ter hoͤgre ån klätſarnes underſta kant, ſom aͤr twaͤrjaͤmn. 
Man raͤttar fig haͤrutinnan maͤſt efter den hoͤgd, hwar⸗ 
til bygningen ſkall opwaͤgas. 

Opſtaͤndarne rundas litet på ofwerſta ändan, på 
det de runda waͤgbalkar vida deruppå funna hwila, 
och icke flinta utaf. De böra få diupt inſaͤttas i jor⸗ 
den på faſt grund, få at de icke ſiunka ned / eller gif⸗ 
wa efter , da man deruppa börjar baͤnda. 

Naͤr alt detta aͤr beſtaͤlt, ſtaͤlas alla deßa baͤnden 
eller waͤgbalkar , med den mindre aͤndan, hwar och en 
under fin klaͤts, och ſtoͤdia fig på deras opſtaͤndare; va 
deras utſtäende ſtoraͤndar omfaͤſtes i ſtaͤllet foͤr en wäg⸗ 
ſkal, en kaße, eller omboͤgder ſtom, gleſt ſammanhaͤf⸗ 
tad och genom ſmoͤgder i rund, laͤngd och bredd, med 
goda omwredna widjor. J brift af detta, Fan och bru⸗ 
fas en ſammanſlagen gleſer baͤtn af wrakbraͤder med 
par narar inunder, ſom ſedan med widjor Suche 
och faſthaͤnges wid hwar wägbalks aͤnda. Denne kaſ⸗ 
fe eller få kallade mågffål goͤres rymlig för et eller flere 
laß ſten, hwilken jaͤmkas efter den tyngden, ſom ſkal op⸗ 
waͤgas. Samma ſten, förre och mindre; ſamkas förs 
5 i beredſkap til en lagom hop, wid hvar och en waͤg⸗ 

alck, dock ingen ſten ſtoͤrre, ån at den lätteligen af en 
perſon kan lyftas op pa wägſkaͤlen. Naͤr detta ſaledes 
alt år tillagar, lägas watntaket liter omkring ſkaͤrſte⸗ 
narne. Boͤr och få med det ſamma på taket goͤras en tis 
ten oͤpning omkring ſkaͤrſtens piporne, at de icke måne 
brytas, når bygningen opwaͤges. Deruppä ſaͤttes, 
til en ſköndſam handraͤckning, en perſon wid hwar ſten⸗ 
hög, fom alla tillika laͤgga i berörde kaßar eller waͤgſtä⸗ 
lar, ſten för ſten, til deß bygningen boͤrjar waͤgas op, 
1 och alla wägbalkarne komma i jaͤmwigt. Sedan behoͤf⸗ 
wes icke mera deße medhielpare, utan bygningen blir 
då haͤngande på fina wägbalkar få långe man will och 
* De gamla Sylarne, eller foͤrrutnade tim⸗ 

R 5 mer⸗ 


| 
242 1740. Jan. Febr. Mart. 
merhwarfwen få då borttagas, och de nya tilhuggas, 
paßas och fogas i ſtaͤllet, emedan waͤgbalkarne ſta uns 
der klätſarne, och icke til något hinder under waͤggen. 
Den nya underwaͤggen får ock ſedan laͤmpeligen ſaͤn⸗ 
kas och lagas efter den oͤfre gamla waͤggen, få waͤl man 
will. Sedan omſider alt detta aͤr fullbordat rundt om⸗ 
kring hela bygningen, ſaͤttes äter fom ſnaraſt en perſon 
wid hwar wägbalck, fom alla tillikg laſta ſtenen utaf, 
til def bygningen jämt och ſachta far ſaͤnka fig på fin 
nya underbygnad. | 
Haͤrigenom undſlipper man domkrafter och ſkruf⸗ 
tyg, fom icke altid raka wara til fangs och tilraͤckelige. 
Dieetta Rön är i fig ſielft icke konſtigt eller käſtſamt 
men af otroligt gagn, för den, fom omtraͤngder år med 
nya Syllar, och timmerwaͤrke at omlaga ſin byggning; 


haͤlſt da han intet kan fa låna eller oͤfwerkomma de el⸗ 
jeſt oͤflige ffrufwar. Herr Commercie Rådet Pål- 


heim har behagat för mig omnaͤmna, det i Fahlun 
ſkola til detta behofwet laͤmpeliga ſkrufwar wara i bruk 
af trå giorde, gemenligen 2 alnar långa, får den hoͤ⸗ 
ga opfkrufning, fom deras bygnader wid tilfaͤllen betarf⸗ 
wa i anſeende til jordmånen fom daͤr 14 orten ſkall 
wara. 

Dieße ſkrufwar ſtaͤllas pa underlagde bielkar of 


wanpäa marken, twaͤnne par för hwar knut, och ſkif⸗ 
tas ſedan om, under oͤmſe waͤggar, foͤr hwar ny ſtaͤck 
eller (yli, ſom ſaͤttes under. Det ſkulle wid manga 
tilfaͤlen loͤna mödan at deße flags ſkrufwar wore alleftås 

des i riket bekante, ſamt gangbare, för deras goda 


nytta, ; 

Ytterligare fer man af dageliga foͤrfarenheten, at 
röͤſtwaͤggar på ſtora och höga hus, fom ladugaͤrds, rije⸗ 
och bodbygningar, ibland och waͤningshus, bafwa icke 
altid wid opbyggandet med haͤften och goda dymlingar 
raͤtteligen blifvit ihopfogade, hwaraf da fom tidaft 
haͤnder, at nagot dera af de ytterſta Roͤſten luta oͤſwer 


och 1 
ja 


— 


| 


| 


| 


54 


1740. Jan. F Febr. Mart. 243 


och gifwa ſig ut eller inåt, , hvarefter „ alla de oͤfrige, 
få waͤl mellanroͤſten, fom aͤndaroͤſten goͤra följe 
och laga gaflarne i ſtoͤrſta oſkick ga och underſtundom 
utaf wid det hwarfwet, ſom de boͤrjat luta. Den⸗ 
na briſten kan faſt ſammaledes med waͤgbalkens wars 
ſamma tillaͤmpande ſnart fas til råtta igen. 
ch fom icke alla hafwa lägenhet ute på landet 
och i de ſmaͤrre ſtaͤder at altid få rådfråga haͤrutinnan 
kloke bygmaͤſtare, naͤr ſlika 1 och briſtfaͤllighe⸗ 
ter aͤro a faͤrde; få tillaͤgges hår ännu et mycket behaͤn⸗ 
digt och gagnande ſaͤtt med kilblaͤck och ſtoͤdband at drif⸗ 
wa tilbaka allehanda lutande hus, waͤggar, och roͤſten 
ja ock hoͤga Stenhus murar, naͤr de haſwa raͤmnat, 
och gifwit fig pa någondera ſidan utoͤfwer. Detta hiel⸗ 
pemedlet har jag med mycken baͤtnad, enkannerligen 
waͤrckſtaͤlt ahr 1726 på. Tavaftehus öftra flåts mur, 
fom war på det fållet oͤfwer ſiu famnar hög, och har 
et godt ſtycke ifrån hörnet raͤmnat naͤſtan ifrån grun⸗ 
den aͤnda op, med et qwarters bred ſprickg aldra⸗ 
oͤfwerſt. Denna raͤmnan fåg aͤfwentyrlig ut, få at mus 
ren tycktes wilja falla oͤfwer aͤnda, och war i foͤrſtone 
utan förhoppning at mera få til råtta, men med drif⸗ 
bielkar på trenne ſtaͤllen tillifa tvingades muren iz 
gen tilhopa, och blef ſedan förbunden med frarfa jaͤrn⸗ 
ankare få at den icke mera feck ſkiljas ät, och gifwa fig 
tilbaka, tillaͤmpningen af detta haͤftyget ſkier ſalunda. 
Man går et kil⸗ eller drifbläck af 3 à 4 alnars laͤngd 
lagdt i marken, med en twaͤrbalk foͤr aͤndan, ſom ock 
ingraͤfwes i jorden, at gioͤra kihlblaͤcket oryggeligt. Het: 
"ta drifbläck år igenomhuggit med en twaͤr hand breder 
raͤnna af 3 til 4 qwarter i långden. 
. Haͤruti inſaͤttes med en tapp på aͤndan ett ſtoͤdband 
"Ända op, i något ſaͤkert fåfte , mot det ſtaͤllet fom lu⸗ 
tar. Deruppä har man ätſkilliga längſpetziga Filar wid 
banden, of haͤrdt traͤſlag, fom ſmoͤrjas med kitet fett, 
då de baͤttre drifwg. Pa deßa wiggar, den eng her 
den 


244 1740. Jan. Febr. Mart. 

en andra, filar man med en klubba, då ſtoͤdbandet 
måningom alt laͤngre och laͤngre traͤnges fram, til def 
den lutande waͤggen eller muren kommer i ſitt lodraͤta 
ſtänd igen. Ar nu den lutande tyngden mycket dryger, 
få tilftåtles flere ſaͤdane drifblaͤck, hwarigenom den ofel⸗ 
bart maͤſte twingas tilbaka och gå i ſitt förra fick, 

| Okunnigheten af detta ringa botmedlet har bragt 
mången gammal och förfaren hushållare at rifwa fin mur 
eller lutande roͤſtwaͤggar neder, fom för det omakſa⸗ 
ma watntaket med mera innanreda, fom daͤ kommer at 
rubbas, tilſkyndar tidaſt mycken, både omkaͤſtnad och 
tidſpillan, hwilket likwaͤl få laͤtt haͤrigenom kan blifwa 
baͤttrat, naͤr konſten och ſtyrkan foͤrſtändigt wis med 
hwarandra warda foͤrenade. 
Sluteligen kan Academien ej undgå at föreſlä et 
medel til goda ſyllars erhållande, och at hielpa omogna 
furur, ſamt annars goda ock friſka tallar til baͤttre mog⸗ 
nad och duglighet: haͤlſt ſadant på en och annan ort re⸗ 
dan med nytta förföft år. 9 1 : ; 
oc Wårtiden och når ſafwan begynner , ſkalar eller 
flår man barken af det traͤd man taͤnker betiena fig af 
få langt man kan, aͤtminſtone til a 8 alnars laͤngd nes 
der ifrån ſtubben upåt : doch få, at barken ej rundt om⸗ 
kring aldeles borttages, foͤrutan en ſmal rimſa af twaͤr⸗ 
hands bredd, fom på endera ſidan gwarlaͤmnas. Af 
ſommarhettan foͤrwandlas den maͤſta ſaften fom eljeſt 
ordſakar traͤdets mår: til käda, hwilken på alla ſidor 
arbetar ut och fär fig igenom traͤdet; da emedlertid den 
qwarlemnade rimſan foͤrwarar traͤdet, til ännu nägon 
widare waͤrt, få at det ſaledes ingen ſkada taga kan. 
Har traͤdet i ſig fielft mycken fetma och god art, behoͤf⸗ 
wer man ej qwarlemna någon rimſa, utan daͤ ſkalas 
hela traͤdet rundt omkring. Naͤſtpafoͤljande winter faͤl⸗ 
les traͤdet i wederboͤrlig tid då det igenom foͤrenaͤm⸗ 
de barckſkalning ofelbart wunnit längt mera fetma 
ra aͤn det annars kunnat Hafma. | 

Beſkrif⸗ 


1740: Ja * Febr. Febr. Mart. 245 


Beſrrifning på et SAL NATRON, 

. i Swerike och framgifwit af 10H. 

JULIUS SALBERG Ammiralitets A 1 
pothekare i Stockholm. 


NR 1739 om hoͤſten aͤr mig en jordart 
U tilſtaͤld af en borgarei Umeå ſtad wid 
J namn Axel Avander, at genom förför 
LA proͤfwa def halt och egenſkap. 
2 Samma jord aͤr tagen en half mil ifrån berörs 
de ſtad, på en hed , fom om ſommaren ſades oͤfwer 
alt wara hwit ſom få , af ſolens waͤrma och torkande 
125 » brvaraf jordenes falta waͤtſka krymper ( Cryftal- 
ſeras ). 
33. På den ena ſidan af heden (2) wid paß en 
feerndedels mil derifrän, år en liten inſid, ock på den an⸗ 
dra ſidan en ſtor hed, nedanfoͤre många rinnande ſprin⸗ 
ge⸗kaͤllor , af hwilka ſomliga föra fött watn, men ſtoͤrſte 
delen holla mineral eller ſurbruns watn, flytande bade 
Na och fommar. 
| Jag frågade noga om icke någon af deßa kaͤllor 
(2 2 af en hel falt ſmak? hwarpa ſwarades at 
han wille nogare proͤfwa watnet och meddela mig der⸗ 
om ſtrifteligit t ſwar. 

5, Uti deßa ſura fällor finnes om ſommaren da 
| olen "år ſom hetaſt en tiäck ffärpga fom wackert ſkiftar 
faͤrgen af blaͤt, roͤdt, gult och grönt, med mera beha⸗ 
gelighet och i före grad aͤn de hår i negden warande 
mineral warn, hwilkas faͤrgor aͤro lika fom doͤda emot 
v de foͤrras. 
6. Rundt omkring deßa kaͤlor (3) på et lite 
dar! år vjorden helt ſumpig; jordarten af en 8 

ar 


DD r , . aa on tt RER 1 
r — 


246 1740. Jan. Febr. Mart 


ftarck och zmnig Ochra Martis. Där ffal ock finnas | 
en myckenhet af den få kallade Creta Umbra. I 

7. Sfrån 0 heden wid paß twaͤ mil ligger | 
haſwet eller faltfiön. | 

8. Defa kaͤllor flyta tilſammans fä ſtridt, at tån | 
ne qwarnar dermed drifwas hela ähret. I 

9. Når jordarten fom uvrages under Ochran, 
braͤnnes, år den lik terra Anglicana, Engliſche erde) 
af hwilken man ock proͤſwat gioͤra ſtenkiaͤril ſom uti | 
braͤnningen blifwa helt W 958 klingande. | 


6. 2 | 
10. Sedan jorden war Aab låt jag utdünſta | 
(evaporera) luten och lutſaltet cryftalliferas, Salt 
eryſtallerne woro uti anſfiutandet naͤſtan I = tum läns | 
ga, til faͤrgen lika med oluttrad ee Men an⸗ 
dre reſans cryſtaller woro ſmaͤrre och hwitare. 
; 5 Et lispund af denna jorden, gaf et ſkalpund 
rent ſa | 
12. Salt ⸗cryſtallernes ffapnad, war lång och 
fyrkantig med twenne fidor bredare Än de andre; ſpetzar⸗ | 
ne vr med twaͤ ſidor. | 
J elden fraͤſte fuller faltet fom faltpeter men 4 
hroacfen lagade ſprakade eller rökte. i 
14. Smaken war ſalt och kylande, men icke ffarp, | 
fur eller fticfande. J 
15. Med reſina Gallarum blef det oförändrat men 1 
icke brunt eller blåt. | 
16. Med Oleum tartari per deliquium uplöſt J 
aͤndrades ej til det minſta. HH 
17. Med Vitriolum Martis uplöft aͤndrades ei 
eller. 
18. Med Spiritus ſalis Armoniaci icke heller. 
19. Med laccharum Saturni uploͤſt blef der bwit 0 
fom mioͤlck. | 
20. Med Mercur. Sublim. uploͤſt roͤrdes oh 
(ones det intet. ; 


1740. Jan. Febr. Mart. 247 


21. Med Lacmus aͤndrades det ej heller. | 
22, Med Syropo Violarum byttes ej heller faͤr⸗ 


en. 
ia 23. J waͤrman och heta luften faller det ſoͤnder 
fom en kalck til et hwitt och fint pulfwer fom åter later 
fig uploͤſa och oryſtallicera. | : 
§. 3. Slut ⸗Satſer. 

24. At detta ſalt är et rent Natrum wiſar ſtap⸗ 
naden (12) def aͤtboͤrd i elden (13) hwilket aͤr beſkrif⸗ 
wit af den andra Dioſcorides Herr Doctor Carl Lin- 
næus uti def ſyſtemate naturæ edit. 2da pag. 5. 

I 25. Om bår uti hade warit kalck, hade det med 
oleum tartari per deliquium (16) blifwit hwitt och 
aͤndteligen gult. Om fal culinare prædominerat, 
hade det genom lacharum Saturni (19) mäſt gå til 
botn ſom ſma grand, om Vitriolum Martis haͤr uti 
tagit oͤfwer handen hade laemus (21) och ſyrop. viol. 
(22) aͤndrat faͤrgen; om acidum eller alcali radt, ha⸗ 
de deße ock ſfolat ändra faͤrgen. ; 
286. Sal mirabile Glauberi (fom göres af Sal: 
communis Nixivio fortiſs. 24 lod med oleum vi- 
trioli 8 lod diſtill. per retortam då falter fas på bots 
3 ſamma ſmak (14) ſkapnad (13) och egenſkap 
(23). a 
2. Monne intet haͤraf ſkoͤmſes at et med acido 
vitrioli blandadt koͤkſalt år juſt Natron. 
; | 6 4 Nyttan. ; 
28. Naͤppeligen något rike i werlden aͤr oͤmnigare 
pa ſurbrunnar aͤn wart Faͤdernesland, fom oͤfwerfloͤ⸗ 
dar af metaller; de maͤſta gro dock Marxtiales eller jern 
wgtn; men at ka raͤtta hålfo warn hwaraf Spa, Epſom 
doch andre utlaͤndſte ſkryta år intet hört i Swerike. 
29. Watnet fom rinner med detta ſaltet år får 
dant, fom det utlaͤndſte watnet, hwilket foͤres til of i 
„ bouteiller, lång waͤg, hwart år, för flora penningar. 
Jag uptaͤcker nu för mina landsmaͤn at et ſaͤdant gif: 
r wes 


2 48 1740. Jan. Febr. n 


wes i Swerike, med al den kraft fö ſom det uttåndffa,. 
shdantagandes at det ey år få dyrt. | 


30. Eho fom wil kan haͤraf och til be koka | 
fal epſomenſe. och altſa har man ej af nåden at För | 
pa det utan ifrån. : 14 


31. J Sperike har ifrån långa tider. fötts efter | | 
warma bad; men ſädant marn har intet aͤnnu funnits 
hos oß. Hår omkring detta matn bör man dem ſoͤfg: 
ty alla bekanta warma bad beftå af Natro och Muria 
ſe Liſter de fontibus medicatis angliæ. | 


| I 
(22 22. Onſkeligit wore, om detta få länge efterlaͤng⸗ 
sade haͤlſowatn, ſedan det nu af mig aͤr bekant giordt 
och beſkrifwit, blefwe til waͤrkeligit bruk upodlat, ty der 
igenom ſkulle många wåra landsmaͤn winna födan, men 
aͤnnu flere båtfan, | 


33. Efter ſal id Guben goͤres åa ca 
commune och acido vitrioli (26) efter ſal mirabile 
aͤr lika med detta til alla prof (26) efter jaͤrnwarn med 

acido vitrioli flyter derjaͤmte, (3) få at om allenaſt 
fal culinare woro i granffapet, et fal Natron . 
2 ſkulle produceras: altſa tyckes man med 1 
wer eie i negden 1 feltüdkor af. 
eee - de ee 


1740. Jan Jan. Febr Febr. Mart. 249 


Jämſstelſe emellan det inhemſka och 


utlaͤndſta BÖSSE:SMIDE, af 
AUGUST. EHRENSW ERB. 


| gb futmachiner fårftåg ſa waͤl Styrken 
0 85. Moͤrſare, fom alla flags ge⸗ 
waͤr. 
2. 

Wid hwar och en is machine fomma fend 
börs trenne ting at i akt tagas. I:o Def materia, och 
II: do Deb ſtructur (ſfapnad) III: o 1 e 
eller foͤrfaͤrdigande. 


| 35 

Med materia förſtäs haͤr, det Ämnet hwaraf fiuts 

| machinerne göras: til exempel: med materien til 
Stycken och Moͤrſare foͤrſtäs metall oller takjaͤrn 
och med materien til handgewaͤr foͤrſtäs ſmidt jaͤrn. 
Med en ſkiut machins conſtruction foͤrſtas den iſkap⸗ 
nad fom machinen bör aͤga, få at den med minſta 

omkoſtnad goͤr den ſtoͤrſta effect fom moͤſelig år. Haͤr⸗ 

kl bidrager icke allenaſt materien utan ock tilwaͤrknin⸗ 

gen, derfoͤre år detta det ſwaͤraſte ſtycket och hoͤrer ec 
| genteligen til en mechanicus. 


Med ſkiut machiners tilwaͤrkning ſoͤrſtas fufivå 
fåttet eller handgrepen til at handtera materien, få at 
den 1 fin. råtta waͤrkan ſedan den fåt tilboͤrlig ſkap⸗ 
1 Deße twaͤnne ſidſta delarne hoͤra egenteligen til 

adtwärkarne: och efter jag funnit en maͤrkelig aͤtſkil⸗ 
emellan de fraͤmmande och i ſynnerhet de Ens 
gelſka handtwaͤrkarnes handgrep ifrån de waͤras; få har 
198 krodt gagna mit fåra faͤdernesland dermed at jag 
alt nt. kunnogt gör det 1 eg maͤrckwaͤrdigaſt funnit. 


4. 


250 1740. Jan. Febr. Mart. 


8 3 . 


. $, 4. | eee NL ng I 
Som hwart och et handtwaͤrk för fig har at ſy⸗ 
ſla med materia, hwilken på en wiß tid får den ſkap⸗ 
nad fom handtwaͤrkaren aſtundar; få aͤr det klart, at 
alla handtwaͤrk ſtoͤdia fin trefnad pa deße grundpelare, 
aͤmne, arbete och tid. Naͤr en handtwaͤrkare wet at 
rätt i akt taga deße trenne, da år han på fin ſida fås I 


ker om desde foͤrtienſten, hans medborgare foͤrwiſ⸗ 
fade om det baͤſta arbetet, och hela landet i gemen ſlip⸗ 
per fe de fraͤmmande i haͤnderna, och bortſkicka deras 
redbara aͤgendom för ſaͤdant fom de kunde aͤga hemma. 


| 
i 
| 
I 


— l 8 De a 0 8. 5. . | SE | 9954 
Naͤr materien år fulkomlig god, då år ſolklart 


aldeles detta: ty de ſom "funna. få Swenſkt järn, haf⸗ 
wa altid baͤttre gewaͤr an de andra. J nederländerne 
och Halland brukas tyſkt jaͤrn; derfoͤre är deras gewaͤr 
icke få ſtarkt och warachtigt fom det Angelſka, hroilket 
merendels göres af Swenſkt järn. Uti London, 
Hwareft de Fanna få Swenſkt och i ſynnerhet oͤregrunds 
Ae ee wal lalla gewaͤrs pipor fom gewaͤrs las 
derutaf, Smederne maͤſte waͤl betala wart dyrare än | 
Nyſkt jaͤrn och deras egit, men de finna fig likwaͤl baͤttre 
derwid, för den orſaken at de aͤfwentyra mindre wid 
arbetets. proberande. Af 124 piſtoloipor ſmidde al 
Swenſfkt järn, har jag ſedt allenaſt 6 ſtycken ſpringa fön: 


er utt profningen; men Iaf 100 ſtycken mulqtiet 
Sar Pipol 


3 


740. Jan. Jan. Febr. Mart. 251 


pipor ſudde! idde i Bermeatsham af Engelfft jaͤrn, Har jag jag 
om 25 ſpringa, altſa ſprungo s gånger flera pipor af 
Engelfft jaͤrn aͤn af Swenſkt. De Engelſke ſmederne 
beraͤttade at ſtundom aͤnnu flera pipor ſpringa af det 
Engelſka järnet, lån denna gängen ſkedde. 
af de baͤſta Boͤſſe⸗Smeder i nederloͤnderne, 
: fom bor i Lock, har beraͤttat mig at han giordt alla de 
prof med aͤtſtilliga flags järn, ſom han wid boͤſſeſmide 
Peck 2 och goͤrlige, och derwid funnit det Swen⸗ 
Han har aͤfwenwaͤl ſammanwaͤlt en boͤſ⸗ 
ſepipa — ſpiral linea, och roͤnt denna wara ſtar⸗ 
Fare ån någon: Spanſk, hwilka merendels på detta 
fittet waͤllas. Han beklagade at foͤrſlen giorde wärt 
* jaͤrn 1 BR) at pan 1 med 5171 kunde bruka det 


Mod arbetet förſtas bandepkikenſes handlag eller 
handgrep uti ſielfwa arbetets drifwande, och med tiden 
foͤrſtaͤs den tid fom anwaͤndes vå ſielſwa materiens up⸗ 
arbetande til en eller annan ffapnad. 

Handgrepen aͤro twaͤggehanda 1.0 De ſi mpla 

| Cate adde med ſlaͤgga och hammare. II:do com- 

3 e (ſammanſatte) handgrep med machiner, 

| pwilka tid efter annan blifwit upfundne, dels til at ſpa⸗ 

rg tid och arbete, dels at drifwa arbetet til ſtorſta ac. 
curateſſe och godhet. 


8. 7. 

1 end den baͤſta materia aͤr man intet ſielf altid 
herre, utan den måtte man taga emot, ſaͤdan fom na⸗ 
| unnar henne; men åftoer arbete och tid är man 
ö altid herre, få framt man annars wil foarat. 
1 Med arbete och tid foͤrhaͤller det ſig ſaͤlunda: om 
|| 


en handtwaͤrkare oͤkar materien; det qr, om en boͤſſe⸗ 


j fme tager mycket jaͤrn til et gewaͤrs låg &c. Så be⸗ 
| vöttver han mera tid och arbete, innan det kommer i 
1 N fit, och altſa får . tidſpillan och 1 


252 1740. Jan. Febr. Mart Mare. = 


dre foͤrtienſt böta för det det felet. Tager han la. la- 
gom järn, få minſkas bade tid och arbete och fäledes 
oͤkes arbetsloͤnen; men tager han aͤter foͤrlitet få ſkaͤm⸗ 
mes arbetet bort. Blir derfoͤre den foͤrnaͤmſta frågan, | 
huru mycket järn han bör taga, få at både tid och ar: 
bete blifwa de minfta fom de funna, och arbetsloͤnen 
den ſtoͤrſta fom giörlig aͤwr. Swaret kan icke blifwa an: | 
nat, aͤn at han boͤr taga jus ſa mycket i järn ſom ound⸗ 
wikeligen hehoͤfwes. 

Detta tyckes wara intet” ſwar: men om man wil, 
le ſtaͤlla denna fråga för en Swenſk och för en Engelſk 
ſmed, få ſkulle den Engelſke altid taga mindre til et och 
ſamma arbete aͤn den Swenſke. Efter nu haͤrwid fin⸗ 
nes naͤgon aͤtſkilnad, få maͤſte den beftå i fielfwa arbe⸗ 
0 „hwaraf tiden fedan ſielf krafd foͤdes, laͤngre eller 

aͤrtare. 
Diennsbeſparing af materia ſoͤm nu ankommer pa 
handlaget år juſt den ſamma hwaruti de Engelſke handt⸗ 1 
waͤrkgre aͤro mera ſkickelige ån andra nationers. De 
enkla handgrepen med ſlaͤgga ock hammare aͤro icke kru⸗ 
ſigare / aͤn hwar och en kan laͤra at goͤra de ſamma i 
likg ſulkomlighet; men fom den Engelſke ſmeden för: I 
maͤrkt at deße icke göra tilfylleft, til at ſpara materia 1 
arbete och tid, få har han laͤmpat ſtampar och ſaͤnken 
haͤrtil, hwilka kunna anſes ſom componerade hand⸗ 4 
grep eller enkla machiner, 1 

Deße waͤrcktyg aͤro intet aldeles fraͤmmande hos 
oß, faſt de icke brukas wid boͤſſeſmiden. Jag har 
ſedt en urſmed wid Stiernſund, hos Herr Commer. 
eie Rader Pålhem) hwilken betiaͤnt fig af ſaͤnken ſa mål I 
. nägon Engelſk ſmed, och det wid de ſtyckens ſmi⸗ 
dande, ſom annars hos oß aͤro owanlige. Denne har 

fom alla hans kamerater i början haft leda til en få 
owan ſyſla; men efter han ifrän ungdomen bliſwit daͤrti (| 
waͤnder, få bewiſer han i fin alder at manar å år andre 
Naturen. 1 584 22 N 
9 9 


740. Fer Febr. Mart. 253 


3 
Aſwen få mycket fn componerade handgrey 
bidraga til materiens och tidens beſparing, aͤfwen få 
mycket hielper ock detta at flera maͤſtare aͤro ſyßelſatte 
med et ſammanſat arbete; det aͤr, at mange ſaͤ⸗ 
ffilte ſmeder arbeta på hivär fit ſtycke uti et gewaͤr. 
Naturen aͤr ſig lik, och foͤder ſaͤllan ſaͤdana ſom ſtiga til 
hoͤgſta ſpetzen af maͤnga konſter men waͤl af en. Huru 
kan man da waͤnta at Juft alla ſmeder frola rara na⸗ 
turens maͤſterſtycken. Jag har. aͤnnu icke ſedt en. En⸗ 
gelsmannen wet detta mycket waͤl, och derfoͤre ſyßelſaͤt⸗ 
tes daͤr mänga maͤſtare med et gewaͤrs foͤrfaͤrdigande. 
Deße aͤro de foͤrnaͤmſte maͤſtare 
1.0 Den fom waͤller pipan. Denne har andra un⸗ 
der fig ſom bara henne ock ſluta det arbetet. 
H:o Den ſom grofſmider laͤſet. 
Lo Den ſom groffilar det ſamma. 
IV.o Den fom graverar eller ſticker ornamenter 
ba fået. | 
V:o Den fom polerar och 
Vo Den ſom härdar laͤſet. 
Wid Kronans factorie i London ſker N:o 5 
och 6 af twenne ſaͤrſfilta ſmeder, ſom ſagt aͤr: men de 
1 maͤſtare göra maͤſt detta allena: We goͤr 
0 3 tillika No 5 och 6 ſyſla. 
Io Den fom giuter garnaturen. 
VIIEo Den ſom ſtaͤmplar roͤrkerne 
IN :o Den ſom hugger til ſtaͤcken och 
io Den ſom ſlutar hela arbetet. 
Haͤribland aͤ aͤro intet de maͤſtare raͤknade ſom ſmi⸗ 
da jaͤrn garnaturen (ſtäck beſlaget) ſkrufwar, tryc⸗ 
ken och tryckpins blaͤck, kulformar, bakſkrufwar, korn, 
lift och haften, kratſar, ſticks och ladſtacks huggare, 
de ſom ſicilera fint arbete och laͤgga in med guld och 
13 . Ne; De ſom goͤra piworne och järn beſlagen 


S3 8. 9. 


2574 1740. Jan. Febr. Mart. 


Nu foͤhier korteligen det fom maͤrkwaͤrdigt finnes 
wid hwar och en maͤſtares arbete, hwaruti det fkil⸗ 
jes ifrån wirt. i 1 ee 

Jo Den maͤſtaren fom waͤller pipan brukar en 
ſtor rafo af 1 4 4 2 alnars laͤngd, 1 4 12 tums 
bredd, pa bägge ändar med et handfaſt ſkaft. Med 
denna raſpas pipan utanpå få langt i lſoͤnder, ſom hon 
kan göras röd. Storg mulquet pipor raſpas traͤnne 
gånger, men hwar piſtol pipa allenaſt en gang. 

Piſtolpiporne ſmidas partals tilſammans och af⸗ 
ſkaͤras ſedan mitpa, der mynningarne ſtoͤta tilhopa. 
Hela denna pipan ſom utgoͤr ett par piſtol pipor raſpas 
twaͤnne gånger och altfå broar pipa en gang. 

Detta handgrep påftår några minuter men gör 
gagn för nägra timars arbete: altſa ſpar man haͤrmed 


foͤrſt et drygt arbete på hwar pipa, och ſedan den oam⸗ 


kaͤſtnad fom fen användes på de brukelige ſlip machi- 


ner. 
Tab. V. lit. A. Ett ſſycke af raſpen i ſin raͤtta ſtorlek. 
Hwad fom wid bär machiners foͤrbaͤttring år 
at i akt taga, laͤmnas til en annan gang.. 
Iro Hos las ſmeden aͤro foͤrnaͤmligaſt följande waͤrk⸗ 
tyg hos of owanlige. ERS RA 
C ſaͤnke hwaruti hanen får fin form på en gång. 
D En flåt ſyrkantig ſtamp, hos oß nog brukelig, 
wid andra tilfaͤlen. Nu tienar den til alla ſlags Nära 
arbeten fom fordra hwaßa kanter. Til exempel, da 
hanen flås uti ſitt ſaͤnke C, ſaͤttes denna ſtampen ofwan⸗ 
på få waͤl til at twinga ned järnet uti ſaͤnket, fom til 


at utmaͤrka den afſaͤtning hwaremot hanen flår ned. 


Han tienar ock til at grofſmida faͤngpannan, panſto⸗ 
len, ſtaͤrmen, med mera. „ 
E. Et ſaͤnke hwarpa de fyrkantige hålen tiaͤna til 

at ſaͤtta ned aͤndan af hanen uti, då underſtg hane⸗ 
laͤppen fal hamras ſinunder. Det halfrunda Hålet gör 
' ſamma 


40. Jan. Febr. Mart. 255 


0 lle jamma tiänft at pannar pannan da ſäsbläcket och At och ſtolen ſko⸗ 
la ſlaͤttas 8 
Englaͤndarne ſmida ſing pannor faſt wid lasblaͤcket 
hwilket baͤde foͤrkortar tiden i arbetet och gör fine ar⸗ 
betet , beſtaͤndigt och waraktigt. 
F. En ſtamp at drifwa raͤnnan i hauen. 
G. Et ſaͤnke til oͤfwerſta hanelaͤppen, broilfeti 
det ra laͤppen ſmides, naͤſtan afklipper järnet. 
» Stampen til haneſkrufwen, med fit ſaͤnke S. 
K. Ett ſaͤnke til at flå blaͤcket och faͤngpannan af 
et ſtycke. Detta gifwer pannan inunder och panneſto⸗ 
len ſin tilboͤrliga ſkapnad, ſaͤ at et ringa omak laͤmnas 
Åt den fom ſkal renfila läſet. 
kaj Afwen et ſaͤnke til at renſa det rum, a fom år 
ele en och ſielfwa blaͤcket hwartil bru⸗ 
as 
Engländarne bruka maͤſ fängpanſtälpar, pa det 
eldſtäls ſkruſwen ſkal wara mindre noͤtning underka⸗ 
ſtad och foͤgakteligen läſet ſtadiggre och waraktigare. 
N. En ſtamp til at groͤpa faͤngpannan. 
1 Saͤnke och P ſtampen til at ſfapa topparne af 


kotan 
Gene til at gifwa kotans e ſida ſin 
råtta ifapnad. 
R. Saͤnke til ſtaͤngen. 

N deße flags waͤrcktyg har merendels bor maͤ⸗ 
gare trenne flags ſtorlekar; den foͤrſta til Muſquet lås 
den andra til wanliga boͤßeläs och den tredie til (må pi⸗ 
ſtoler. De oͤfrige waͤrcktyg aͤro ſadane fom waͤre: en⸗ 
da flilnaden kan wara den at de hafwa flera flags ham⸗ 

| mare, ſtoͤrre och ſmaͤrre, alla med afrundade kanter. 

IIIO Hos Handtwaͤrkare N:o 3, 4, 5, och 9 
er jag intet maͤrkt något ſynnerligit fom icke hos 3 5 

böj fe: futeder hår i Stockholm brukas. 
1 IV: Hos den fom gjuter garnaturen af mefing 
ines wal icke naͤgot ſynnerligit mera ån at han gör fir 
a S4 ſpſla 


255 1740. Jan. Febr. Mart. | 


ſyſta rått wal, hwilket foͤrnämligaſſ kommer af den go⸗ | 
da giutſand, fom de daͤr i landet äga. Derfoͤre giutes 
daͤr Och många flera beſlag Ån här, hwarigenom myc⸗ 
ken tid ſpares. : PIN 
Det wore oͤnſteligit at man i landsorterne wille 
ſoͤka efter någon god giutſand, hwarigenom wi almaͤnt 
funde winna ſamma förmån fom de. 2 
Vio Hos den ſom ſtaͤmplar roͤrkerne finnes mång: | 
faldigg ſaͤnken och ſtampar, hwilka efter publiquens 
ſmngk för mera eller mindre krus inraͤttas. Til exem- 


pel Lit. S. a | | 
0 Ddefe fånfen och ſtampar göras få at de bägge paſ⸗ 
1 noga efter hwarandra och poleras waͤl. Haͤr emel⸗ 
an laͤgges en fyrkantig meßings ſkifwa förut mål utgloͤz⸗ 
gad, fom efter en eller twenne flag får ſamma ſkapnad 
fom ſaͤnket aͤger. Sedan boͤjes meßingen til et roͤrke. 
Det kan hända at et beſlag icke helt och hällit fan I 
ſaͤnkas med winſt; då ſaͤnkes den delen fom ſaͤnkas kan, 
och den andra giutes. Til exempel, den nederſta 
röͤrken ſaͤnkes, men def ſtiaͤrt giutes, och ſedan faſt⸗ 
loͤdes. Huru deße ſaͤnken wid alla tilfaͤlen brukas, 
more hår för widloͤftigt at uprepa. Hwar och en Mmåll I 
handtwaͤrkare finner fig ſielf haͤrutit. a 

Dien handtwaͤrkaren fom fålunda gör roͤrkerna 
ſpar materien och foͤlgakteligen mycket arbete och tid i 
det deße roͤrken intet filas utan firar poleras rena. | 
Vio Pådet tiden måtte ſparas, will jag med få 

ord beraͤtta at alt hwad fom kan ſmidas med ſaͤnke och 
ſtampar, det ſmides icke för hand. Til exempel, al 
la haͤften och korn ſmidas af ſaͤrſkilta maͤſtare uti ſaͤnken, 
och ſaͤlſas ſedan hundrade tals; dito ſtora ſkrufwar, 


bakſtrufwar &. 5 

VII.o Den tionde maͤſtaren eller den fom ſlutar ak 
betet tingar och koͤper alla delarne til et gewaͤr af de andra 
maͤſtarena, och ſedan ſaͤtter han ihop hela gewaͤret. 
Mel * §. 10. 


RR 
Man kunde goͤra infaft” emot ſaͤnken och ſtam⸗ 
par: Foͤrſt at de goͤra järnet för hardt til fllande, och 
be man fåledes ffulle får bittida flita ut fina waͤrktyg, 
men utom det at ſmidet blir mycket taͤtare och ſtadi⸗ 
gare igenom ſtampar och fånfen, få har man godt råd 
foͤr haͤrdheten, om man laͤgger ſmidet un elden få at 
det intet blir för hett, hwilket en ſmed waͤl foͤrſtär, 
och låter det ſmaͤningom af fig ſielf kalna, få gar all 
haͤrdheten bort. 
Det andra inkaſtet: deßa waͤrcktyg ſkulle koſta en 
ſmed alt för mycket. Swar, om en ſmed wille ſpa⸗ 
ra det jaͤrnet på för omtalte fått, fom nu onoͤdigt för: 
filas och foͤrminſkar arbetslo nen dageligen, få ſtulle 
ban innom årets ſlut winna få mycket, fom waͤrktygen 
aͤro waͤrde, och fålgaFteligen hwart påföljande år ſpa⸗ 
ra i ſin pung aͤfwen ſa mycket. 
ag det deße waͤrcktyg intet ſkola ſynas för kruſi⸗ 
ge at foͤrfaͤrdiga, will jag beraͤtta huru de goͤras i Eng⸗ 
land, til exempel, det ſaͤnket hwaruti hanen flås: 
foͤrſt goͤres en ſtamp ſom har ſamma form ſom de ha⸗ 
nar man wil ſaͤnka Lit. B. denna haͤrdas. Sedan 
ſmides aͤnket ſtaͤlſatt ofwanpa och ſlaͤtt. Detta goͤres 
. då man med ſtampen ſaͤnker ſaͤnket til deß det 
faͤtt fin råtta ſkapnad. Hwilka handgrey en ſmed waͤl 
förftår. Sedan haͤrdas an 


$- 
; Af alt detta följer nu 1:0 at materien och ars 
betet 7 2 tiden, på hwilken ſamma aͤmne förfårs 


Ingo: Jan. Febr. N Mart. 257 
*— — — 
5 


1 Som arbetet förhåller ſig til tiden altſa 
wigten af et faͤrdigt ſtycke af et eller annat arbete 
til den materies wigt, ſom behoͤſwes til at ſmida et 
dylikt arbete. 
Huru materia oc arbete winnas ſaͤrſkilt ſes af 
bade. . 17 
S5 Som 


258 1740. Jan. Febr. Mart. 

Som nu nu en handtwaͤrkare m mera win winner når 
han på ſitt arbete anwaͤnder liten tid, aͤn när han der⸗ 
på foͤrſloͤſer mycken; altſaͤ förhålla ſig de winſter handt⸗ 
waͤrkarena på fina arbeten foͤrtiena til hwar andra 4 
waͤrelwis emot tiderne. | 
en ffilnad fom i. waͤrkſtaͤligheten kan ſinnas uti 9 
detta foͤrhällande, haͤrflyter derutaf, at den ena handt⸗ 
waͤrkaren kan wara lat och den andra flitig; den ene 
har mer noͤtta filar eller ſaͤmre waͤrcktyg aͤn den andre: 
den ene fortare handlag at arbeta ån den andre, och 
få widare; ty raͤkningen förbehåller fig en likhet uti als 
la deße och dylika ſtycken. 


85 16 
Alt detta ſtyrkes af erte en beftår i 
handtwaͤrkarenas egna arbeten. J England ſmider en 
laͤsſmed med en gaͤßes tilhielb 6 las om dagen och 7, 
naͤr det aͤr braͤtt om, harmed han dock icke laͤnge ut⸗ 
haͤrdar. Den andra maͤſtaren filar 5 ſtycken rena, på 
en wekas tid, med fina haͤrdade fiaͤdrar, aldeles faͤr⸗ 
dige til haͤrdning och polering. 
Hos oß ſmider en ſmed med fin gaͤße 2 4 2 = las 
om dagen och filar twaͤnne faͤrdige om wekan. 

Wära grofſmidda boͤßeläs waͤga för Än de blif⸗ 
wa filade 36 A 40 lod. De Engelſta af ſamma ſtor⸗ 
ket måga. 22 a 24 lod ſaͤledes foͤrſloͤſa waͤra ſmeder 12 
4 16 lod jaͤrn atminſtone på hwart boͤ ßelas mera an 
den Engelſka handtwaͤrkaren. Haͤr af följer , at når 
de Swenſka handtwaͤrkare giordt 2000 bößelds, få haf⸗ 
wa de uti ſin arbetsloͤn foͤrlorat. 1:0 12 lod SR hwart 
lj fom gidr på 2000 låfar 90 Dal Kimt 
: o På ſamma tid och med finn förtäring ; 
fom 99 5 nu giordt 2000 laſar, hade han kunnt 
göra 6000 låfar: altſa äro + tid och foͤrtaͤring 
borta för intet: om nu en ſmed med ſin hielpe⸗ 
gaͤße kunde leſwa af 3 ſtyfwer hwardera om da: 
gen, fä koſtade honom hans underhåll på den tid 


han 


1740. Jan. F Febr. Mart. 259 


han fimider 2000 tåfar 822 822 Daler aler Kopparmynt 

3 haͤrutaf aͤro nu förlorade, gioͤr 748 
3:0 Efter han intet nu pd ſamma tid kan 

göra 6000 laſar, få förlorar, ban jaͤmwaͤl arbets⸗ 

lönen för 4000 dem han intet hinder med. Om 

han nu på hwart lås allenaſt wunne, > Daler 

Voppgrupnt ſa giorde det för 4000 låfar 2000 


Summa 3638. 
En fmed allena bier med tilwaͤrkningen af 2000 
laſar på 4 aͤr ungefaͤr, eller 4 ſmeder på ett år, der⸗ 
före förlorar hwar (med 660 Daler Koprarmynt ͤͤrli⸗ 
gen. Om nu den Swenſka ſmeden år mycket flitig ſa 
at han hinner ſmida 2 > las om dagen, få förhåller 
ſig hans arbete emot det Engelſka, icke mera fom itil 
eller 4 til 12 utan fom 5 til 12 altſaͤ förlorar han 
aͤnda 728 Daler. 
Den ſmeden fom filar laͤſen hinner om året ungefaͤr 
at göra 100 ſtycken och altſa behoͤfwer han 20 aͤr til at 
gioͤra 2000 las eller ock behoͤfwes 20 ſmeder at göra 
dem på ett år. Defe förlora tilſamman på, ofwan⸗ 
naͤmde fått uti mat 2283 Daler och uti arbetsloͤn 4003 
Daler om de allenaſt wunno en daler pa hwart lag. 
Som goͤr en Summa af 6283 Daler; haͤraf miſter 
hwar ſmed = . år 316 Daler årlig foͤrluſt. 
| Hurutaf följer, at, når 24 Swenſka laͤſe⸗ſmeder 
hafwa arbetat ett år, få förlora de tilſammans 9000 
Daler ungefaͤr; hwilken ſumma de wunnit om de arbe⸗ 
tat ſom de Engelſta. 
Om nu hos of: finnas 100 läsſmeder, fom haf⸗ 
wa fulkomligit arbete et helt är, få förlora de tilſam⸗ 
mans några och trettiotuſende Daler Kopparmynt; 
haͤrutaf foͤrſwoinna 12 4 13000 Daler för mat, ſom får 
fengt foͤrſtöſes och hwar med man andra handtwaͤr. 
e underhålla kunde, item 9 fkeppund järn och 24 
250 Daler arbetsloͤn, ſom antingen . 
unde 


260 1740. Jan, Febr. Mart. 


kunde w winng a för fig, om de falde fina gewär til des 
ras landsmaͤn, eller ock hela landet foͤrkofra fia ſa myc⸗ 


ket, om ſmedens arbete finge ſkickas ut. 
Denna utraͤkning angaͤr allenaſt dem ſom årg laͤ⸗ 
ſeſmeder. Hwar och en ſom noga wil proͤfwa baͤg⸗ 


ge ſaͤtten af gewaͤrs ſmide, laͤrer utan all twifwel fa 
ſpoͤrja en maͤrkelig aͤtſtilnad til fin baͤtnad och foͤrmaͤn 


ja framt han intet raͤkar gamla och alt foͤr iſtadiga 


handtwaͤrkare, hwilka icke gerna gå ifrån det gamla — 


gnedet; jaͤmwaͤl Fal man finna, at föregående utraͤk⸗ 
ning aͤr mycket mindre aͤn 1 955 waͤrkeliga foͤrluſt. 


AUtaf alt detta följer ; 06 handtwaͤrkerierne ſkoͤ⸗ 
tas baͤſt naͤr hwar och en maͤſtare idkar en ſyſla och 


icke bryr fig om flera. Haͤrigenom kan han komma til 
ſtoͤrſta erfarenhet uti materiens, arbetets och tidens | 
beſparande, på fåt fom redan omtalt aͤr; och ſoͤlgach⸗ 
teligen kan han leſwerera godt och foͤrſwarligit ar⸗ 


bete aͤt det almaͤnna, ſamt tiaͤna ſitt faͤdernesland 
och oͤka ſin egen inkomſt pa det 
baͤſta ſaͤttet. 


Tankar om waͤderſkiftens i acht 10 
gande; eller Meteorologifte obſervationer, 


haͤllue i Upfala är 1739 af AND. CEL- 
S1 Us. Aſtronom. Profeſlor. 


lufts beſkaffenhet, och alla deruti foͤrefallan⸗ 
EE de förändringar, få i anſeende til förd ock waͤr⸗ 
ma, fom maln, dimba, raͤgn, blaͤſt, tordoͤn, med 
hwad mera. Man finner ju dageligen at wår egen krop 
foͤraͤndrar fig mycker efter waͤderlekens omſkiften, och 


Arr 4 Bland de nyttiga delar i naturkunni igheten | 
| bör med rätta raͤknas kundſkapen om mår | 


4 

HM 
5 
14. 
| 


4 4 
HÅ 
1 

1 

N 

* 


måne 


I 
ä 


1740. Jan. Febr. Mart. 261 


manga fiufdomar hafwa derutaf ſitt v ſitt urſprung. Hwad 


waͤrkan ſtark dimba och koͤkn, ſamt wind och form 
hafwa på de ſioͤfarande, år nogſamt bekant. 

Men ſa ſtulle jag tro, at denne wetenſkapen al⸗ 
dramaͤſt gagnande en Landtman, om han wiſte hwad 
gemenſkap, ätſkilligt flags waͤder hafwer med jordens 
waͤrter, och han ſedan ſkulle meta forut huru waͤderle⸗ 
ken borde förhålla fig hela året igenom. 

At erhuͤlla denna nödiga kundſkapen, år ingen an⸗ 


nan uttvåg , aͤn at man hår och daͤr på jorden, atmin⸗ 


ſtone pa hwart och et ſtycke af 100 quadrat mil, an⸗ 
maͤrkte dageligen och noga alla waͤderlekens omſkiften; 


hwarmed redan få in⸗ſom utomlands år mål begynt; 
men worse til oͤnſkandes, at aͤnnu flere, ſaͤrdeles de 


ſom bo pa landet, kunde oͤfwertalas, at icke allenaſt i 
akt taga. Barometerns, Thermometerns, windens 
och waͤderlekens förändringar, utan ock gifwa ng akt 
på den deraf följande waͤrkan, på aͤker, ångar och trå 
gärdar. Hwarwid de, fom bo uti ſkaͤrgaͤrden ſkulle 
goͤra Academien et ſaͤrdeles nöje , om de gaͤfwotilkaͤn⸗ 
na de maͤrken, ſom af laͤnglig förfarenhet åro ſaͤkert 
fundne betyda någon wiß t lkommande waͤderlek. 
Man mäſte haͤrutinnan efterfölja Aſtronomos, 


ſom haſwa genom många hundrade ars Obfervationér 


vå himmaffa kropparnas rörelfer , aͤnteligen kommit ſa 
wida, at de nu kunna noga fåja tiden. förut til alla 


maͤrckwaͤrdigheter fom ſtola fre pa himmelen. Och 


ſom det är oemotſaͤſeligit, at et tilkommande raͤgn, ffer 


få noͤdwandigr, i anledning af fina wißa orſaker, ſom 


nagon foͤrmoͤrkelſe i ſolen; få följer deraf; at når wi 


omſider ſa weta deßg orſaker genom många aͤhrs förs: 


ſarenhet, kunng wi få tvift raͤkna förut et raͤgnwaͤder, 

om Aſtronomi en foͤrmoͤrk effe. 
Efter det ſkulle falla för yidlåftigt at infåra mit 
beta dage⸗ regiſter, fom jag inraͤttat efter Doctor Ju- 
FT methode, beffriftoen uti Kongl, Engelſta Socie- 
tetens 


262 1740. Ja Jan. Febr. Mart. | 
tetens Tranfadtioner fö för ar 172 1724 N 379 , ſ wil jag | 
allenaſt draga derutur det foͤrnaͤmſte; nemligen: e 


Io Barometerns hoͤgſta och laͤgſta hoͤgder „ 
utſatte uti Swenſka Geometriſła tum / med 
deras hundrade delar / for hwarje maͤnad. 
Maänad. Dag. Kl. Tum. roodelar. 
Januar. 10. 22 e. m. — 2. 81. WNW. I. Mulit. kr 
F. 10 e. m.—24. J2. NO. 3. Snoͤ. 

Februar. 17. 74 f. m.— 25. 66. SW. I. mulit. 


2. 82 f. m.— 24. 67. S. I. klart. 

Mart. 30. 9 f. m. —25. 98. N. Te klart. 
15. 10 f. m.—24. 66, W. I. klart. 

April. 30. 62 f. m.— 25. 68. WSW. 0. klart. 
3. 10 f. m. — 24. 92. NO. 3. Snoͤ. 
Maj. 22. 82 f. m.— 25. 88. O. 1. klart. 
228. 72 f. m.— 2. 24. W. 2. mulit 
Jun. 6. 9 e. m. 25. 60. SW. I. klart. 
i 4. 82 f. m.— 25. 06. SO, 2. mulit. 

Jul. 3. 4 e. m. 25. 66. SW. 1. klart. 
21. 3 e. m.— 25. 10. WSW. 1. Raͤgn. 
Auguſt. 13. 72 f. m.— 25. 77. NW. 1. milt, 
31. 72 f. m. — 24. 92. SW. I. klart. 

Sept. 22. 7 à f. m. — 25. 82. NW. 1. mulit. 
1. 8 f. m. — 25. O. SW. 1. mulit. 
Odob. 24. 9 f. m. —26. 11. SW. I. mulit. 
18. 8 f. m.— 25. 27. N. 1. mulit. 


Novemb. 2. 8 f. m.—25. 92. NW. o. mulit. 
24. 9 f. m.—24. 42. SSW. l Snoͤ. : 

Deccmb, 728. 193 e. m.— 26. 21. NNO. 2. mulit. 
13. 93 f. m.— 25. 38. WSW. 1, dimba. 1 

eta Ährets aͤndring 1. 79. 1 
Medlerſta hoͤgden. 62.31, 


1740. Jan. Febr. Mart. 263 

Ho Scoͤrſta och minſta hoͤgder af en 

Thermometer, fom år af Hauktbee indelt på det fåt: 
tet / at o grad betyder ſtoͤrſta hettan i ſolſke⸗ 

net i London, 4 gr. tempererat och wid 65 
gr. fryſer watnet. 

Januar. d. 8. kl. 9 2 f. m. 122, 1. WNW. 1. Klart. 
14. 22 e. m. 69, o. SSW. 3. Raͤgn. 


Febr., f. Se. m. r, 2. W. 1. klart. 
24. 12e. m. 60, o. W. 3. klart. 
Mart. 16. 82 f. m. 102, o. W. 1. klart. 
5 r 
April. 18. 11 2e. m. 90, 4. NNW. 1. flart. 
I. Fart. 
Maj. 3. 74f. m. 67, 4. N. I. mulit. 
23. 8 e. mi 20% SW. 2. mulit. 
Jun. 6. 274 f. m. 48, J. WNW. 2. mulit. 
27. 42 e. m. 26, 7. 88 W. 1. klart. 
Jul. 22, 7 f. m. 47, 0. NW. 3. klart. 
ieee em. 22, 6. SW. 1. klart. 
een tm. 25, 3. 8. t klar t 
Sept. 21. 9 f. m. 68, 8. NW. I. klart. 
. „ 8 fem is . . I. klart. 
Octob. 23. 83 f. m. 87, 8. WNW. x. mul it. 
| 2. 8 f. m. 5y, 3. WSW. 2. Raͤgn. 
Nov. 13. 8 fe. m. 92, 6. VSV. r. klart. 


24. 9e. m. 50, o. SSW. 1. dimbogt. 
t. 94 f. m roy, 8. V. o. Snoͤ. 
. 9 fle. m. 60, 7. SSW. 2. mulit. 
i erſta 9 en 725 e Sinn n 2 
Iii Kaͤgus eller ſmaͤlt ſnoͤs Hoͤgd oͤfwer 

Horiꝛonten / afmaͤtt utt Swenſka SGesmetriſta 
tum och tuſendedels tum. 
Tum. Tuſendedelar. 
1. SON TINGS äjule | 
„ 010; Mart. 


5 an ee  poligen. cv Mann SN 


264 1740. Jän. Febr. Mart. | 
a April. 1. 901. 


Mai. 1. 566. 
Jun. 1578 8. 
Jul. N. PO. 
Auguſt. 2. 397. . 6d 
Septenb. . 423, e — 
Öftob. Vo 241 
Novemb. 1. 311. 
Decemb. o. 426. 


Hela Årets Hoͤgd. 7. 023. 
eo Luftens 2eftaffenbet.. Ge. 


Uti Januario. | 
Sxnoͤaktigt och Mulit. | 
De maͤſt regerande winder 8. N. och W. Sus | 
fallit med N. och NNO. Starkt bläͤswaͤder d. 5. NO. 
3. d. 14. SSW. 3. och d. 17. WNW. 4. Storm. 
D. 6. Snoͤns rymd förhåller fig til den ſamma 
ſmaͤlt til watn, ſom 500 til 16. den 9 fom 38 til, | 
D. 19. och 2 Norſkien. 
Atti Februario. 
Å Måft mulit 5 e Mitt. uti månaden to. | 
Blaͤſt maͤſt SW. 2. d. * 
D. 17. Om aftonen ſtarkt mörker at dimba. 
D. 16. 22. och 23. Norrſkien. 
Uti Martio. 


Oſtadigt hela månaden, och mycket föråndeckia | 
wind , fom ej bläſt ſaͤrdeles ſtarkt, undantagande 
natten. 9 9 0 d. 1 och 15, då N. blaͤſte ſtarkt med 
urwaͤder. . i 

D. 1. 3. 16. 19. 21. 24. och 35. RON 

Uti Apriſi. | 
Waͤt Snoͤ och mulit. | 
1 80 maͤſt waͤder från N. d. 3. NO. 3 3 5 


1740: Jan. Febr. Mart: 265 
508 F begynneſſen en af denna månad Fördes ännu med 


90 ſlutet begyntes foͤrſt at koͤras i aͤkern. 
ti denna månad gick en mycket ſtarck flaͤck feber: 
d. 9. 17. 18. 21. 0 5 155 Norrſtien. 


| uti 
AN begynnnelſen 1 ſedan maͤſt uppehaͤls⸗ 
WVlalt oͤmſom från N. och S. d. 13. 14. och 23. 


* 75 

d. 18. ſtormt NW. 3. med dunder af blixt. Sams 
na dag giorde en hagelſfur ſtor ſkada på ſaͤdesaͤkrar⸗ 
aa omkring Upfala. 
| Uti Junio. 


Mot flutet klart, eljeſt mulit och rågnaktigt. 
SW. bläſte maͤſt. d. 19. Tordoͤn. 
Uti Julio. 

Klart waͤder, mitt i een raͤgnaktigt. 

De maͤſt S och SW: d. 22, NW. 3. 

12. Raͤgn med tordoͤn och liungande. d. 18. 
log fan ned och braͤnde up nägra byar omkring TER 
Fran den 7 til d. 20. flogg hå 
d. 22. och 30 Norrſkien. 

Uti Auguſto. 

RNaͤgn och klart om boet annat. 

Bläſt maͤſt från S SW intet fårdeles Satt, une 

a natten emellan d. 14 och 15 SW, 3. J⸗ 

fltaͤn den 8 til 13. incl. NW. 2. 

. cch 29 0 med hagel och dunder, d. 

| 21 och 24. Raͤgn och dunder. 

0 . d. I, 10. 19. 25. 26. 27. och 28 Norrſkien. 

Uti Septembri. 8 
b Ifrän begynnelſen til mit i månaden, bläͤſt fun? 
nauwaͤder, ſom foͤrde mycket raͤgn med ſig; men ſedan 

Anda til flute blaͤſte Nordan, Då det mål blef uphålss 

be W. men himmelen maͤſtedels mulen. 

CR v T d. 19. i 


2. 


) 


<a 


je 1740. Jah. Febr. Marks 


a 19% d. 19. WNW. 3. å 05 N 
„ If. 16. 17˙ I 20. och 22. Norr en. 
0 3 Un Octobri. m 
Hela ünaden mulit, och maͤſt W waͤder. 
5 5 SW. 3. d. 27. 880. 4. 
kl. 11. 2 e. m. En ring kring månen, 
öl Nader war lika ſtor med J mänans. 
Uti Novembri. 9 
Mulit och regnaktigt. 
SW, och NW blåfte oͤmſom. d. 22 eller 23 80 3 00 
880. 3 med fd och raͤgn. 
d. 12 och 16 Norrſkien. 
Uti Decembri. | 
Maͤſtedels mulen himmel. | 
Oſtadig wind, doch maͤſt Woch SW. 9 9 880. 
. med raͤgn. 3. 24. Norrſkien. 
N fit Fàdernesland Waim patriot, 
har under namn af inländſk, til Acade- 
mien inkommit med fina tankar angående | 
Swenſka fpråkets förbåttrande, i Hamer 9 
Ortographlen. 5 
Academien betygar deremot 1 | 
tackfamhet och erkånfla , fkulle ock för fin 
del önfka at flere , fom Swenfka fpråket åro 
måktige , wille med dylika tankar inkomma 
A det Academien må kunna nyttia en famling 
af det fom vid förbåttrande, af vårt moders- 
mal i framtiden kan tiena, | 
Och ehuruvålAcademiens hufvud ſakelige 
goromålår, vetenſkapers upodlande, få år hor 
dock om vårt faråks uparbetande ganſxa öm och 
angelagen, ianfeende til den förmon det almàn 
na derigenom framdeles kan 9 Men kar 
likval ånnu ej något på trycket lata utgå. 
1 Ws 1 
| 29 JUL 30 | 


i 


Toͤrtekning. 
Paͤdei detta Quartalet befinteltga 
Saker. ; 


Tankar om Mechanjquen. „ y 


Tankar om Malmlet ande... ⸗ „ 198 


Mineral Hiſtoria öfwer Oſmundsberget! Oſkr⸗ 
Ke Dalarne. 7 202 
Paminnelſer om es e 209 


Ann närfringar wid Utlaͤndſke Frukt och andre 
Treaͤds planterande i Swerige. 2212 


Dem emellan den Swenſka Foten och at⸗ 


ſkillig⸗ utlandſke Matt. z z 216 
Beſtrifning på ett lim ſom ej af man uplöſes. 219 
Anmaͤrkning oͤfwer Lappſka Limet. z g 221 
Beſkrifning på en ar fogel . 1 tr 

vlis. : 222 


Fortſätning om ecken kven . 224 
Paminnelſe om et laͤmpeligit fått at med nya ſyllar 

och underbygnad bota briſtfaͤliga hus. 239 
Beſkrifning på et i Swerige funnit Sal Natron 245 
Sjåmförelfe emellan det inbenmite och utlaͤndſke bo ; 
ſeſmidet. d 249 
Tankar om waͤderfkiſtens i akt tagande eller Me. 
4 teorologiſta Obſervationer. 260 


1 


öl 
+ 


Å OL sne NR 


— : a f 7 * * 8 
Bl Hansjokiapdl 


(A. 0. LAHN 
Eil, 


22 7 . 


= Are | . 2 ede 2 | 5 q 25 läsa ÅBo 


NE d 


— ̃ 


FE —— 


ef rofil 


ger. 
Osmundsbearg, desfkifer och kalckstens hwarf 
Samt Oljegrufiva och Walcklerebrott 
ut Ralbwiks/? och Oster Dalarne ar 1739. 


92 „ 1 | 3 | 
„„ Oljegrufwan eller  förtmratfehackt 
NRP. Walcklerebrottet 


- a 
+ SR 
* 5 
— 
5 
5 
G t 
> 
I 
£ 
* 
Fe 


IN 


50 


RAL 


[TE ORSA JE e N 


TOR 


I 


155 

USEUM 

29 JUT, 30 
NATU 


5 
V 
8 


v 


SN 
S 1 5 
7 1 2 
5 2 2 
RR a 
3 8 
2 Sån 
d 8 Y 
a 
3 * 
NN — 
- N 5 2 
N 
I 
5 £ 3 
A 0 
* 5 
I 
f — * 
I Ve 
an 
5 
1 
8 * 
1 
1 
2 i SS 
8 1 7 4 — 


r 


12 


HA 
5 1 15 


anger! 5 


Carl Bergquist fadpfit- 


cFaciat : af abbr grundritn 


8 


9 rundpittungen 2 


Så 
8 
8 
S 


nt 


. 
| 


| 4 

| 53 
Set 

HI SN 2 

117 T 


N 


(25 


Carl Stierneld delineavit. 


” 


1 


N 2 * 
„ CR G 
115 - RASA 
7 U 2 CO 
3255 
10. "SS <A 
US NN ZE 


— N 


2 
2 
5 
1 


Late ee Äl 


8 s | 
2 
7 
4 
0 


ee 


Delineavi et Svwulpsi ABhrinsverd 


— | 


SETS 
09 4 SO a 
2 ET 
| 
8 k S <A 
: S 8 
e 2 g — 4 —. — ——— 1 


wenſka 
SW)hetenſkaps 
ACD EMIENS 
andlingar, 


PFyoͤr Maͤnaderna 
RILIS. Malus. Junius. 


| 
| N. VTT ; I 740. 


8 EN 


4 1 SE 5 CD = 8 . | 
ebenes eee BAM AU Beg 8e MA S8 AA 8 leg 6 cn 
Tryckte i Stockholm med Academiens egen bekaͤſtnad. 
Hos JOH. LAuk. HoRRN, Kongl. Ant. Arch. Boktr. 


* 


| 


| 


4 
— 
* 


eee! 


iet 210 . 2 


— 1 3 . 


PRIEST S 


J Wetenſkaps . foͤr innewarande 


Herr ANDERS 
vo HOPKEN. 


Fri⸗Herre. 


| 165 cane, af Wetenſkaps Societeten i Marfeille. 
SECTCRETE RARE 


Herr, AUGUST 
 EHRENSWERD, 


| en Mechanices ock Mare d a 
A j Artilleriet. 5 


5 Notarius 
AWD EHRENMALNM, 


* Extra-Ordinarius uti Juſtitie 
ki  Revifion. 


Gortekning. 


Paͤ de i detta Quartalet utgifna 
handlingar. | 


Ti NAR om hus⸗laͤkedomar. A. Vv HÖPKEN. . 4 


2. Rön oc Sbfervattonter Öfver fmå inſecter. CARL | 
DE G 


195 SFirfök, om om Deter upſtigande i i tifttonia can, 


4. ee om aͤngars ſörbätraude. ERIC. 9 
7. At 1 St och Stvagbricéa för bund Nic 


6. Aumerkningar om diger Nölng fundeliga m b i 
wiſning. A. CELS * 


7. Tiloͤkning på nägra 1 fundrg i Upland, ſedan | 
Catalogus Plantarum upl. utgafs, år 1732. 
O. CELSIUS. 1 


8. Om Stäl tilwärkning. CER. DALHEM: > | 
9. Wiege beffvifning om ÖStenfål. MÅRTEN | 


10, 18 Super til band⸗abriquer. NJ 


11. A. HOLM RBERGS beraͤttelſe om ſamma ſtaͤdrar. | 


12. Anmaͤrkning oͤfwer de diuren, 1 5 85 kämma ne⸗ 
der utur ſkyarna. C. LINN | 


13. Lefwande gårdesgårdars 5 3 J. SALBERG. 


BRITISH | 
MUSEUM 
28 JU 1 30 
NATU På Ja 


ee ee 


740. 1 Majj. Majj. Jun. 267 


r 


8 i 

ee e Dee D eee 
bee V 
| BR (BEING 958 855 992 9888505 95805 
55 — e 


e eee eee 


TANKAR om Hus LÄKEDO: 
MAR, ock huruledes Academien dr ſinnad naͤ⸗ 
got derom 1 ſina Handlingar til almaͤn nytta 
upgifwa. Af Academ. nu warande Præ⸗ 
de ſe SAND: JOH; von HÖPKEN. | 


Nunan Academien welat ſtrida 

til någon del af de ſig foͤreſatte aͤm⸗ 
nen, har hon gerna oͤnſkat, at förs 
ut få inhämta det almaͤnnas tanc⸗ 
jä dö SN far. om fåttet, fom hon vtwaldt at 
e jfoͤlia. Hon har uti fine angels⸗ 
pgernheter ingen naͤrmare at rädfrås 
der, ; ån des, ſom aͤr domare oͤfwer hennes goͤremal och 
endaſte arfwinge til det hon ſamlar. 


Annu et lika kraftigt fkaͤl til en ſaͤdan foͤrutgäende 
rädplaͤgning, aͤr, målets wigt, des beſkaffenhet ock 
den oͤmſinte eftertanka „ſom det kraͤfwer fram för alt 
Aͤudra roͤn och förföf i naturen funna W 
555 ſaͤrdeles afſaknad, allenaſt af moͤda och koſtnad 
baͤgge ſnart nog dterhaͤmtade; men et olyckeligit forst 
Da en menniſkios kräpp lemnar ſwärare pafoͤlgder. 
Det bör ei aktas ringa, at aͤfwentyrg en menniſkios 
f ock hälla”, sm med et omogit rad föra fit egit ſam⸗ 

Ihe. 


| W 5 8 
| | 5 CN ec 9 d 5 85 I fö 8 
13 . 2 förs 


268 1740. April. Maij. Jun. 


Ofoͤrnekeligit år , at haͤlſan, ibland timelige förs 
mäner, aͤr den ſtorſta mier wi af himmelen Fun? 
na aͤſka; men ſtulle ån mindre för oſtatbar anſes, om 
ohaͤlſa ic icke wore til. Naͤr plaͤga waͤl menniſkior fung, 
huru waͤrdsloͤſt och otackſamt de anſat den foͤrra? Saͤl⸗ 
lan förr, ån då den uphoͤrer ock de raͤkat vti et ſiukli⸗ 
git tilſtänd. 


Derutinnan, ſäſom i i alt annat, års wi oß lika. 
Wi nèiute 5 af landet ſaͤſom wi dertil gifwit lif och 
waͤrkan. Wi fö rſloͤſe en ymnig aͤrswaͤrt, lika ſom wi 
wore ſaͤkre, at den nått påföljande ei kunde oß tryta, 
Obetaͤnkſamme i waͤlſtänd, faͤſte wi endaſt ögonen på 
of ſtelfwa ock gloͤmme den wi boͤre äfåda, tacka och 
woͤrda. Modfaͤlte uti motgång, twifle wi på den hie 
hwarom wi likwaͤl bedie. Wi aͤro innerligen roͤrde oc 
bedröͤfwade, icke oͤfwer 107 foͤrra otackſamhet, utan 
deroͤſwer, at wi ei med lika olackſamt finne kunne niu⸗ 
ta förra tiders noͤjjen. Saͤdan år menniſkian. 


En ſaͤdan afmälning foͤrer oß ſnart at eftertaͤnka 

3 af alla de omwexlingar fom wi dageligen före 
ſpoͤrſe. Storm, owaͤder, paͤſt, ſmittoſamma ſiukdo⸗ 
mar, hunger med flere plågor aͤro i detta afſeendet 
åftven få nyttige, aͤfwen få oumgaͤngelige, fom blida⸗ 
re oͤmſtiften. Skaparens hushaͤlning är få mycket haͤr⸗ 
1 fom ondt och godt tillika ock ſkiftewis fraͤmja et 
ock ſamma aͤndemal. Til at fatta denna ele lås 
tom oß gå til of fielfiva ock ſkada hwad äaͤtſkillig waͤrk 
goda eller onda omſtaͤndigheter hos oß foͤrorſaka. Wi 
"Aro gemenligen minft olyckelige, når wi få ſynas. Wi 
blifwe atminſtone da oͤfwerthgade om waͤr egen makt⸗ 
loͤshet och tilaͤgna da Skaparen den woͤrdnad fom wiuti 
waͤlſtand endaſt hyſt för oß ſielfwa. 
Qatom of jaͤmwaͤl ga widare med wära betraktel⸗ 
ſer ock ſaledes ſmäningom nalckas til waͤrt nu foͤreſatta 
; aͤndemal. Wi finne waͤl nya aͤmnen at aͤſkaͤda; si 
alti 


240. April. Maij. Jun. 269 


— — — ———— — — —— D— 


aren, om mår plikt, i anſeende til honom ock i ans 
Funde til of ſielfwa. Ty, de frukter, ſom derutur til 
en otalig myckenhet och foͤraͤndring uprinna, kunna baͤde 


uftens beſkaffenhet: En foͤrſigtighet fom Skaparen uti 
bn inraͤttning of för ögonen lagdt; ty allehanda ſiuk⸗ 
omar botad ei med en ock jamma laͤkedom, icke eler 
födas under en Fall luft alla de örter ſom trifwas uti 
en warmare. Detta aͤr waͤrt nuwarande ämne. 


Ty om få år, hwilket ingen kan neka, är da rodt 
möͤieligit at tro, det foͤr de ſiukdomar, fom rår luft 
ock föda hår i Norden af fig alſtra, ſtulle endaſt finnas 
bot uti Soͤdre laͤnders oͤrter? Ar waͤl en ſaͤdan tanka 
oͤfwerensſtaͤmmande med GUD: nådiga foͤrſorg, med 

deß, efter olika lufter och belaͤgenheter, laͤmpade hushaͤl⸗ 
ning, ſamt med den foͤrfarenhet, wi dels redan Åge” 
dels ock widare kunne aͤga, om wi det wele? Kl 


Nei! Okunnige om wart egit lands förmåner, wa⸗ 
ne, at foͤrakta wärt eait, fike wi efter Utlaͤnningens; 
Mången torde jemwäͤl låcfag genom en oſtaͤlig foͤrhaͤp⸗ 
ning af förre winſt på en laͤkedom, hwars dyrhet aͤr 
genligen åfroen ſa owiß, fom orten hwarifraͤn den år 
haͤmtad; Alt ſadant år kanſte orſaken til det almaͤnna 
1 T 2 miß⸗ 


270 2740. April. Maij. un. 


— — 
mißbruket, at koffſamt nt anſkaffa ock ffa ock införffrifioa , bivad 
hår waͤrdsloͤſt under föterna trampas, 

Wore ingen annor påfölgd deraf, än, at a 
tyga Utlaͤnningen om de Swaͤnſkas okunnoghet, eller 
huru wi utan noͤd rikta fraͤmmande laͤnder; få är dock 
upfåtet at haͤma en dylik föga Ge ock för Riket 
taͤrande olaͤgenhet, medelſt flifa betraktelſer, ei onyttigt 

Men Academien hyſer derwid Ännu en langt ås 
mare afſigt. Hon faͤſter fina tanckar på meniga Almo⸗ 

en, på den delen, nemligen, af fina medbärgare, ſom 
år den 1 0 och nyttigaſte i landet; hwars ſwet ock 
arbete få der, hwars arm ock blod få oͤrſwarar Riket; 
hwilken foͤrdenſkul maͤſt behoͤfwer ſtoͤtas och minſt förs 
tiaͤnar at gloͤmas. 1 

Dem boͤr ei wara obekant, at årligen „ dels wid 
luftens förändring „war ock hoͤſt, dels och efter kalla 
ſomrar, da jordens frukter ei hint til fulkomlig mog⸗ 
nad, fvåra ock fraͤtande ſiukdomar i landet ſig inſmy⸗ 
ga, hwilka , i briſt af deremot tiaͤnlige laͤkedomar, laͤt⸗ 
teligen taga oͤfwerhanden ock blifwa få mycket oboteli⸗ 
gare ſom de blifwa mera almaͤnng. 

At foͤrdenſkul någorlunda foͤrekomma ſlika obetel 
ga foͤrluſter, år Academien hugad, at icke alenaſt ſielf 
efter hand utroͤna de oͤrter haͤr i landet , fom kun⸗ 
na tiåna til detta aͤndemaͤl, utan ock at famla ifrån alla 
orter hår i Riket de, få kallade, Huslaͤkedomar, dem 
proͤfwa, och ſedan til hwars ock ens moin i dagstiufet | 
framgifwa. ä 

Slike hus⸗laͤkedomar äro, dels för 1 ock ofbör⸗ 
Nf or nyttiade, dels ock oſkiaͤligt "föraktade, icke utaf 
en fulkomlig kunffay om deras egenſkaper ock waͤrkan, 
utan oftaſt, i anſeende dertil, at gement folck dem ͤͤgt 
ock utgifwit. POM 
Jaalla tider hafwa maͤn lefwat, ſom winlagt ſig 
om, a kaͤnna ock utröna naturen uti fina ngr 

ofter: 


240. Ap April. Maij. „Jun. 27¹ 


une dermedelſt hafva I de fö få waͤl, fom wi, m wi, kunnat paͤ⸗ 
na hwarjehanda nyttigt: men, hwad de ſaledes fram⸗ 
letat och utroͤnt, har blifwit, dels innom deras flåckt ock 
| pf dels och af okunnoghet aldeles foͤrwaͤrrat. 
Lika okunnoghet om orſakerna til en ſaͤlſam waͤr⸗ 
an, har ock ſedermera giort laͤkedomen få underſam, 
at des nytiande blifwit widſkepeligit. Deraf haͤrroͤ⸗ 
rer, kan ſkie, en ſtor del af truldoms ſagor, ſom i foͤr⸗ 
ra tider hörn: foͤr mycket trodde; men nu ibland förs 
nuftigare olckſlag merendels foͤracktade. i 
Til at winna foͤrdenſkul en ſaͤdan ſamling, aͤr Aca- 
demien föranlåten at haͤrmedelſt anlita alla goda hus⸗ 
haͤllare haͤr i landet, at biſpringa Academien uti et up⸗ 
fåt , hwars waͤrckan dem mera, ån Academien ſtal 
gagna; hwilket hafwer den haͤlſoſama afſigt, at afwaͤr⸗ 
1 — olyckelige 3 fom årligen kunna Riket oͤf⸗ 
, ſamt tilſkynda få mycket eftertaͤnkeligare foͤrlu⸗ 
fer fom myckenheten af nyttiga lemmar, (år et lands 
båfta ſtyrka, och menniſkian icke få haſtigt waͤrer ock up⸗ 
river k til mognad ſom hon doͤr och utfläfnar. N 
RÖR 7 Obſervationer oͤfwer må 
m fom. funna haͤppa i 5 , 
keamgine af CARL DE GEER.. | 


Anga föder q aͤro bekantg och manga aͤro 
beſkrefna: men likwaͤl aͤr denna weten⸗ 
“ fkapen aͤnnu mycket ſwag, ofulkomlig ock 
s i ſtor oreda, Annu har ingen Auctor 
brakt Inlecterne uti riktig ordning; broar efter man 
m 1 kan dem igenfånna , ock gifwa hwar fit 
rikti, en witre Doctor Linnæus år den 
dun mig YE år. dekant, hafwog taͤnkt på den ſaken: 
ock nu dehnt gt bringa en. kraͤk i i en Fröna ordning, 


2 Jug 


272 1740. April. Mai jun. 


90 år förfåfrad, at, fom han år i ſtand at utföra ef 


W * 


Små ſwarta INSECIER fom fitta uns 
der barken af gamla tråd, och haͤppa med 

ierten, I RAR 
N Wintermänaderna Novembri, Decembri, 
9 AR  Jannario ock Februario, fann jag många 
JOD finå ſwarta diur, under loͤſa barken af gamla 
paͤron⸗traͤd, fom hoppade ock woro mycket 
ſnaͤlla at krypa, til ſkapnaden mycket laͤngre ån tiäcka, 
dock laͤngden mindre ån en linea af en toll. Fig. A. 
utwiſar et af deßa Inſecter i naturlig ſtorlek, hwilket 


jag afritade genom Microſcope, fom Fig, I. utmaͤr⸗ 


ker, wargndes det waͤl fem gånger långre an tiakt, 
1 naͤſtan jaͤmntiäck oͤfwer alt, til faͤrgen oͤfwer hes 
la kräppen ock huſwudet ganſka ſwart. Hufwudet 


la 
(Fig. I. acca. ) år trint framtil (aa.); men wid fråps 


pen har det twaͤnne hoͤrn eller anglar (c.). Wid dets 


ka hufwud fitta twaͤnne horn eller antennx (ab ab.), 


hwilka beſta af fyra leder, hafwandes hwardera måns 


ga ſma bår på fig, lika få kraͤppen ock hufwudet. Kraͤp⸗ 
1 5 pen 


1740. April. Maij. un. 273 
pen ( de.) år delad i aͤtta olika delar eler leder, den 
fraͤmſte delen, wid hwilken hufwudet aͤr förenat, år ſmal, 
ock den efterſte delen (d.) formerar en Conus. Under 
de twaͤnne foͤrſta leder aͤro fer ben faͤſtade, tu wid hwar 
led, at det ſaͤledes blifwer tre paͤhwar ſida om kraͤp⸗ 
pen. J Figuren ſynes, fom benen wore faͤſte wid ans. 
dra leder ån jag har ſagt; men når man anmaͤrker, at 

e aͤro inboͤgde wid kraͤppen, fom til en ſtor del betaͤt⸗ 
er dem, ock at diuret kan böja dem fram och tilbaka 
efter behag , fer man orſaken, hwarfoͤre de i Figuren 
få ſynes afritade. Deßa ben beſta af ſyra leder, af 
hwilka de twaͤ foͤrſta (Fig. 2. ab. be.), fom intet fyr 
nas i Fig. I., åro mycket kärtare ån de twaͤnne andre 
(ed. de); foͤterne aͤro wid aͤndan begaͤfwade med 
twaͤnne krokota klor (k h.), den ena (k.) år laͤngre ock 
tiäckare ån den andra (h.), warandes de ock ludna, 
ſom de andre diurets delar. 


HSH pareſt detta Inſect har ſina oͤgon; aͤr taͤmeligen 
ſwäͤrt at ſe, emedan de, få waͤl fom diuret, aͤro bek⸗ 
ſwarta. Man fer på hufwudet, når man häller Inſe. 
ctet i ſolſkenet twaͤnne ovala flaͤckar (Fig. 1. Oo.), på 
hwilka jag fåg aͤtſkiliga ſmaͤ klot kälſwarta ock glaͤnſan⸗ 
de, kan ſaͤledes intet annat finna, ån at deße ſma Sphæ⸗ 
r dro kraͤkets oͤgon, hwars antal jag ei kunde få redo. 


Neagot laͤngre fram ſkal jag beſkrifwa et annat In- 
ſect, hoͤrande under ſamma genus, fom det nu omtal⸗ 
ta, hivilfet til faͤrgen år graͤtt, hwarfoͤre oͤgonen myc⸗ 
ket tydeligare på det ſkoͤnjas, warandes jag i den me 
ningen, at de ſamma antal aͤga fom det ſwartas, hwil⸗ 
Fet, om få år, kan man af det grå Inſectets oͤgons an 
tal laͤtteligen hämta det foͤrras. NO ag 
Dtiet foͤrnaͤmſta fom år at obſervera på detta äf⸗ 
wannaͤmde ſwarta Infedt, år en lem, fom år: faͤſt wid 
deß bakdel och tigger fram under buken, fom man "mn 
Vv: ; T 4 E 


274 1740. April. Maij. Jun. 
fe af Fig. 3. aa bb ec. Han ar faͤſt til krappen wid 
aa, beſtäende af twaͤnne en be be.), fom 
aͤro faͤſtade med den tiaͤcka aͤndan (bb.) wid en breda⸗ 
re del, (aa bb), fom tyckes wara klufwen mit uti. 
Denne lemmen år lik en gaffel med twaͤnne länga. 
taͤnder, af hwilka aͤndarne (oc. ) flå måftedels mycket. 
tat tilammans , fom kan ſes af Figurerne 9 1 4. 
10 


Han qr mycket miuk ock boͤjelig, hafwwandes många ſma 
här på ſig. Diuret baͤr den ſamma fram åt under bus 
ken, fom ſagt aͤr, men kan likwaͤl roͤra och frålla ſam⸗ 
ma lem raͤtt ut i en linea med kraͤppen, fom jag afritat 
honom i Fig. 4. hwartil jag twingade diuret at fram⸗ 
bringa beroͤrde lem. „ 
Wid aa Fig. 30, hwaraͤſt han aͤr faͤſt wid kraͤp⸗ 
pen, är leden eler gaͤngjaͤrnet (om jag far få kalla det) 
på hwilket han roͤrer fig. Nu kunde frågas; hwar til 
tienar denne lemmen diuret? Det år tilfoͤrene ſagt, ac 
det kan haͤppa, hwilket det intet gör förr, aͤn man rör 
wid eler förföljer det på något ſaͤt, da happar det bart 
til at fraͤlſa fit lif, daͤck intet laͤngre eler hoͤgre än trot 
eler tre tum. Jag föreftålte mig, at denna lemmen 
dertil brukades, hwilket ej ſlog mig felt; ock år det 
lätt at begripa, på hrvad fåt det fer: ty diuret, fom 


bår denna lemmen, hwilken man billigt kan falla ſtiert, 


ſtrart wid ändan af kroppen, kan ſtraͤcka den ſamma 
fram efter ſig. Når det nu ſitter på barken af traͤdet, 
ock ſtoͤter ſtierten haſtigt hakut ifrån fia, få ſtudſar ſtier⸗ 
ten emot barken, kan ſaledes intet få den eljeſt fram, 
utan at krappen der jaͤmte uplyftes: Genom et ſädant 
ſtiertens ſtudſande, ſom utan twifwel har ſamma waͤr⸗ 
kan, fom en flaͤder, tilfkyndas denna lyftningen. Ock 
på detta ſaͤttet haͤppa de ſmaͤ diuren, hwilket år raͤt bes 
ſynnerligit. e ee 1 
Under barken af ſamma tråd fan jag aͤfwen, bland 
mina ſmaͤ diur, en myckenhet ſmaͤ gula aͤgg, intet föra 
r 


ue. pril. Mai Jun. 279 

— 3 

re re in prickarne wid Fig. 5. finnas afritade. Fig. 6. 

A B. vtwiſar twaͤnne af deßa aͤgg genom Microſcope 
ritade, warandes trinda o någor genomſkinande. 


Naͤr det lider til den tiden, = at de ſkola utklaͤckas / 
få de förft en purpur⸗faͤng, och når jag oͤpnade dem, 
kunde jag aͤnda ei finna deruti . diurets ſkapnad, us 
tan endaſt några ſwarta prick 

Af deßa agg foͤrwarade jag "några, utur bwilka, 
efterspågen dagar, framkroͤpo manga fmå diur, til färs 
gen roͤdaktiga ock få klena, at de med moͤda kunde med 
blaͤtta ögon åffådag. Genom et Microſcope exami- 
nerade jag dem, ock fan, at de i alla delar worg tit 
ſfapnaden lika de Inſecter, jag redan haͤr beſkrifte it, 
fom Fig,7. utwiſar. 1 

4 Denna Figur år en af deßa fmå noß utklaͤf fta diur 
5 Microſcope ritat. Dudla ſtierten (a. 5 fones 
detta unga diuret 12525 framb 1 8 | | 

Tiden, på hwilken defa Infecter laͤg a ſir a. 8 9. 
aͤr, utan twif vel, i Novemb. ock Bee 15 5 
nb ÄR 1 Er aͤgg hos 200 10. kan det waͤl ſke, 00 
de laͤgga aͤgg flera gånger 
Deße e rå aͤſwen buden, fåfom au⸗ 
dra Infedter 3 ty jag fann hos dem många ſma hwita 
budar eler finn , til ſkapnaden aldeles lika ſielfwa diu N 


ran 0 
Genom deha rån fe wi, at benämda Inſecter fena 
| på ur fina aͤgg med den ſkapnad de hela lifstiden hehaͤl⸗ 
la. Och aͤro de derutinnan lika loͤß, ſpinlar, graͤ⸗ſug⸗ 
gor ꝛc., hwilka ei foͤrbyta fin form eller ſkapnad, ſaͤſom 
Fierilen, Flugan, ꝛc., följer ſaledes hår. af, at deßa 
omroͤrda Inſecter hoͤra til eee foͤrſta Claſs at 
Infecternas förmandlingar. >. 
= Leeuwenhoek tycs tala om deßa Inſecter it 
7 bref af den 20. Decembr, 1693. Pag. 587. 
hvilka ban sad emellan gråfet af en torfwa; men af⸗ 
sp | Tf wiker 


— — MEEAGSSTEAR — — — — — —y— 


loͤßen och gräſuggorna hafwa dylika ringleder, men haf⸗ 
wa aͤndaͤ aldrig warit matkar. 10 32 
Små grå IN SEC TER, wiſtandes under 
barken ibland de förra ſwarta, af ſamma 
Wan genere med dem. Tab. II. 


Y 


NN 


A ſamma traͤd jag fann de förra ſmaͤ ſwarta 
& Infecter, fåg jag aͤfwen et annat flags diur, 
til faͤrgen liusbrunt eler grått. Naͤr jag 
— beetraktade dem genom Microſcope, fann 
jag dem nog lika de foͤrra; dock woro deras leder til en 
del af annan ſkapnad, warandes fåledes en annan Spe 
eies under ſamma genere hörande med de andrg. 
Dieße haſwa, fom de ſwarta, en lång kraͤp, fer 
ben, twaͤnne horn eler antennas wid hufwuͤdet, ock en 
dubbel ſtiaͤrt wid bakaͤndan, med hwilken de på ſamma 
fåt häppa, fom de förra de aͤro ock något ſtoͤrre ån de 


5 


ſwarta, ſamt lika, om icke aͤnda ſnaͤllare, at krypa. 


Fig: A. år en af dem i naturlig ſtorlek. Genom Mi- 
croſcope har jag afritat honom, til at tydeligare foͤre⸗ 
frålla dep ſkapnad, fom Pig: I. utwiſar, i den ſituation, 
fom når han kryper. Kraͤppen aͤr deld i åtta olika de⸗ 
lar. Det är maͤrkwaͤrdigt, at den ſiette delen från huf⸗ 
wudet (Im n p.) år allena få lång ; ſom de fem foͤr⸗ 
ſte tilſammans, de twaͤnne ſiſta eler ſiunde och åttonde 
ro åter mycket karte ock formera en Conus. Afwan 


pa krappen fer man aͤtſkilliga ſwarta flaͤckar ock ſtrimor, 


haͤmligen på den andra, fierde, femte ock ſiette delen af 


kräppen, på denna ſiette del (Im n p.) år en figur 
lik en galge. eee RN 
Huf⸗ 


r AREA HERR ERSTA ——— —„— 


Hufwudet aͤr naͤgot aflaͤngt med en udd framman, 
hwar wid fitta twaͤnne horn, mycket laͤngre än på de 
ſwarta, beſtaͤende likwaͤl af intet flera än fyra delar eter 
leder. An . 

De ſex benen, fom detta diuret aͤger, aͤro jaͤmwaͤl 
laͤngre ån pa de ſwarta Inſecterna; dock i lika manga, 
naͤmligen, ſyra leder delte, hafwandes hwardera likale⸗ 


> 2 


des twaͤnne ſmaͤ Flor på fötterna. . 
Pa baͤgge ſidor af hufvudet år en aflaͤng ſwart flaͤck 

(Fig. I. 00.) på hwilken diurets ågon ſitta, ſom re⸗ 
dan i beſkrifningen om de ſwarta Inſecter ſagt år; ån, 
ſkoͤnt ögonen på dem ej få tydeligen kunng ſkoͤnjſas, men 
SR NGA Grå maͤrkes de grant, fom af följande kan ſlu⸗ 
9. 3 

Pa hwardera af ofwannaͤmde ſwarta flaͤckar, ſyn⸗ 
tes Atta ſmaͤrre, lika halfwa klot eler genom ſkurna 
Sphæris, fom man kan fe i Fig. 2, hwilken utwiſar en 
ſida af hufwudet, på hwilken en af de twaͤnne fora, 
ovala flåcfar ar. Deße fmå klot åro ofelbart Infe- 
ctens ögon; de aͤro altfå til antalet åtta på hwar ſida 
af hufwudet. De få i twaͤnne rader på flaͤcken (Fig: 2. 
9. St.), de 125 fraͤmſta ögon (q us p.) aͤro naͤgot 
förre, ån de fyra efterſta (yrxt.) De twaͤ ſiſta (rt.) 
fa mycket taͤt tilhopa. F 
Deßa ſexton oͤgon aͤro Fål ſwarta, men mycket glaͤn⸗ 
ſande aͤfwen fom ſkoͤdpad. Ögonen af Fieril⸗maſkarna 
och Spinlarna aͤro naͤſtan af ſamma ſtapnad fom deßa. 
D.ubla ſtierten, med hwilken deßa diur haͤppa, li⸗ 
ka fom de ſwarta, år på ſamma fået ock pa ſamma rum 
faͤſtad, fom på de ſiſt naͤmde, men de åro hwarannan 
något olika i fkapnaden, Leden (Fig. 3. a bab.) hwar⸗ 
wid de twaͤnne gaffel⸗taͤnder (ſom jag har kallat dem) 
be. be.) äro fåftade , år pa mina grå Inſecter mycket 
längre ån på förenåmda ſwarta, deremot åro åter gaf: 
fel⸗taͤnderna (be be.) fårtare på deßa ån på de a 


278 1740. April. Maij. Jun. 


de frå ock med aͤndarna (c.) ifrån hwaraubdra, toårt 
emot dem af de ſwarta Inſecterna. Denne ſtierten 


(Fig: 3. aa bb cc.) år mycket. ludin „och faͤſt wid 


bakdelen (daa d.) af diuret, med deß tiacka aͤnda (aa.) 
n Inſecter haͤppa pa ſamma ſaͤtt, fom de ſwarta. 


Annu år al oblervera wid deßa ſma diur, gt de 
aro e mera ludne än. de förra; Werz ſmaͤ DEG ås 


vn mycket laͤngre, fom: kan ſes i Fig. I. 


| Jag har intet funnit agg of d a 91a | Infedter, 
berföre wet jag icke huru de fe ut, a de förft krypa 
utur aͤggen, men utan 00 hafwa de da amm 
ſkapnad, ſom naͤr de blifwa fu wuxne, lika fom jag til: 
foͤrene 10 om de andra: ty jag fann ſtoͤrre ock mindre 
l N ſom aͤndäck woro hwar andra lika i figur. a 


medan man finner deßa gra ene under ſam⸗ 


5 a , fom de ſwarta , fitta ock ofta ihop med dem 
ſa kunde man wara benaͤgen at taͤncka, det deßa twaͤnne 
flags diur matte wara hwarandra något olifa i i ſtapnad 
ock faͤrg, emedan de aͤro af twaͤnne koͤn; at de af det 
ena ſlaget aͤro hanar ock det andra bene och altſaͤ t in⸗ 


a twaͤnne aͤtſkilliga flag. 3 


dagra roͤn har jag giordt, bwikn d aͤnnu i giftva 
mig al ledning til widare utfärſkande i den ſaken; foͤr⸗ 
denſkull wil jag lämna detta tils jag en gång får ſe deßa 
biur parade med hwarandra; då i jag laͤrer inhämta fan: 
ningen deraf; hallandes dem nu få långe för twaͤnne ſaͤr⸗ 
filtaforter, Jag har intet funnat med wißbet for ſpoͤr⸗ 
ja, hwad deßa ſwarta och grå lnlecter åta; men tyckes 
b de 1 82 5 faßten 5 e i rådet de lat 5 
% e 911 7 


171 


: i 2 
; 1 5 i 2 av ; 3 9 8 1 172 2 a 8 5 5 1 
2 8 Ä III. 


ESKS e ee Pr. 


1 art ile, ſom fitta wiede 

pa watnet och hoppaſ om de Pera. 
vu ke „n NL» vå 7 
2 * 115 får 2 Web 1 

2 u fler dter en annan ecke af inlecder, 

hoͤrande til ſamma genus, fom de förra ; 

wbwilken jag wülbeſkrifwa, fom följer. 
8 110 1 Februarii månad fåg jag ligga uppå 
watnet uti fmå diken, ſtora ſwarta flaͤckar, hwilka giorde 
mig hugſe at få weta, hwad det war. 

Jag ſäg nogare pa dem, och blef warſe med 
ſtor fru an, at deße ſlaͤckar! woro hela hoͤgar af må 
ſwarta diur, hwilka lägo tuſende tals på watnet, ſa 
tiockt wid ock på” hwar andra at de betaͤkte watnet 
helt och hållit pa ſamma ſtaͤlen. Det war raͤtt ar⸗ 
tigt at ſe dem, de lago maͤſt wid braͤdden af diket és 
fer under n watnört, aldrig ſuto de frilla; men roͤr⸗ 
de fig altjaͤmt. Likwaͤl bleſwo de altid på . 5 af 

watnet, och dykte ſig aldrig neder. Jag 
ra: naͤr jag roͤrde med en liten ſticka bland deßa Inle⸗ 
cter, ſa hoppade de hit och tit pa oͤmſe ſidor, och ſprid⸗ 
de ſig något ifrån hwarandra; men når jag laͤmnade 
er fl i fred, få foͤrſamlade de fig åter och kroͤpo i bop 

tåll e. 16 

0 Deßa lalecter åre wocket få, de ſtörſta ibland dem 
obiner få långa fom en linea, De aͤro hwarandra 
olika i ſtorlek; men de ſmaͤrre äro lika de ſtoͤrre i ſkap⸗ 
nad. Jag ſkiaͤrſkodade dem genom ett microſcope och 
fan da at de aͤro lika de förra ſwarta Inſecter, fom 
fitta under barken af tråd, med den aͤtſkilnad likwaͤl, at 
de aͤro ock twaͤnne [pecies, doch af ſamma genere, 
” Figurerna och baffrifningen fota: utwiſa. 


280 1740. April. Maij. Jun. 

Figura 1. och 2. åro twaͤnne af deßa Inſecter ritade 
genom et Microſcope, men ena diuret aͤr mindre aͤu det 
andra. Fig. 3. har jag ritat genom et annat microſco- 
pe, fom giorde det mycket ſtoͤrre. Kraͤypen är laͤnglag⸗ 
der, delad i många ringeldelar, ock har derjaͤmte måns 
ga rynkor. Bakdelen (Fig. 3. bac) har ſkapnaden 
af en Conus. Hufwudet aͤr trint och taͤmmelig ſtort i 
proportion af krappen. Hornen (hh) aͤro karta men 
tiäcka, ock diuret roͤr dem alt iaͤmt; deßa Hornen haf⸗ 


* 


wa hwardera fyra delar. | 0 
Der aͤr mycket ſwaͤrt at få fe oͤgonen af deßa Infe- 
Aer; ty de ligga icke en handwaͤndning ſtilla, utan rö? 
ra fig altjaͤmt, faſt ån man laͤgger dem emellan twaͤnne 
ſma glas, fom jag giorde. Jag fåg likwaͤl afwanuppd 
hufwudet, twaͤnne något uphögde ſtaͤlen, på hwilka fus 
to många fmå fwarta glaͤnſande flaͤckar, ſom utan twif⸗ 
wel aͤro lnſectets oͤgon; men kunde intet raͤkna huru 
många de woro til antalet. J Fig. 3. har jag nägor⸗ 
lunda afritat de ſtaͤllen, fom oͤgonen fitta på, ſaſom oo. 
utwiſa. Munnen ſitter under wid hufvudet, hwilken 
jag ofta ock långe ſkaͤrſtkaͤdade , men jag kunde icke få 
ſe 1 55 leder i den ſamma; ty diuret hoͤlt honom altid 
killykt. om 1 72 
Benen, fom fitta tre på hwar ſida om kräppen, aͤro 
icke långa. De aͤro delta i många leder, ock hafwa 
wid ändan eler foten allenaſt en läng och hwaß klo, fom 
är krokot likaſom Flor på foglar. Det aͤr maͤrkwaͤr⸗ 
digt at deßa Inſecter, intet hafwa mera aͤn en klo på 
hwar fot, de förra fom fitta paͤ traͤd hafwa likwaͤl twaͤn⸗ 
ne på hwarje fot. 
For oͤfrigit aͤro benen, hornen och hela kroppen 
nagot ludna. | 
Diießa waltn Inſecter, hafwa aͤfwen fom de twaͤn⸗ 
ne förra land lnſecter, en ſtiert under buken, med hwil⸗ 
ken de funna häppa; men han aͤr nägot annorlunda 
ſtapad, fom nu fal wiſas. Naͤr 


1740. April. Maij. Jun. 281 
Naͤr man laͤgger Inlecten på ryggen, få fer man 
förft wid aͤndan af krappen (Fig. 4. 2.) twaͤnne ſmaͤ 
runda delar (bb) der brede wid år en uphoͤgd del, fom 
en rand (cc) hwarwid ſtierten (dd ee) år förenad. 
Denna ſtierten har jag afritat ſaͤrſkilt ſaſom, Fig. 5. de 
fde f) utwiſar. Han beftår, fom pa de förra diu⸗ 
ren, af twaͤnne långa leder (eke f.) hwilkas ſpitſar 
(FF) flå mycket når ihop. Deße leder aͤro faͤſtade wid 
twaͤnne andra kaͤrtare leder (cd) fom gåra en angu⸗ 
lum med dem , bwilket baͤſt kan ſes i Figuren. 
Deße ſmaͤ kaͤrta leder (d d) ſitta aͤter faſt wid den oms 
talta uphoͤgda randen (ec), ſtierten ligger under bu⸗ 
ken af diuret, fom. man fer i Fig. 4, ock råder med 
deß aͤndar in til de twaͤnne medlerſta benen. 0 


Wid randen (ec) dereſt de twaͤnne kaͤrta leder 
d d) äro faͤſtade, kan Inſecten roͤra ſtierten. Han 
aͤr mycket miuk ock boͤjelig, ſaͤſom jag har ſagt om ſtier⸗ 
ten af de foͤrra Inſecterne. Naͤr diuret roͤrer krop⸗ 
pen ſtarckt, få fer man aͤſta at ſtierten böjer fig på måns 
ga ſtaͤllen ſa at aͤndarna komma at ligga på hvarandra. 
Diuret haͤppar på ſamma fått, fom de förra, men jag 
har obſerverat något mera wid deßa Inſecter, angår 
ende haͤppandet. Igg ſaͤg når det nyß hade giordt et 
håpp „at ſtierten låg en liten ſtund bakut, hwilken 
det då ater fakta drog under kroppen; men det happar 
mycket plumpt; ty maͤſtedels faller det ner på ryggen, 
når det har haͤppat, få ligger det ock kroͤker fig; til at 
kämma up igen på fötterna. — Det raͤter fig likwaͤl 
Mart up , ock då år det åter i ſtaͤnd til at à nyo håvpa, 
det haͤppar ock äſta ock taͤt efter hwarannan. Naͤr 
man intet rör wid dem på watnet, få haͤppa de naͤſtan 
aldrig, men krypa allenaſt af ock til på watnet, hwilket 
gar mycket längſamt ock troͤgt; få qwicka fom de foͤr⸗ 
ra lnſecter åro til at krypa, få troͤga aͤro åter deremot 
deßg. Men när man litet oroar dem, få begynna 1 
| 0 


282 1740. April. Maj. Jun. 
at happa oaͤndeligen, ty då aͤro de raͤdda ock wilja fiv 
bärt. De bafwa och åfta frälſt fig, ur mina Händer 
på detta ſaͤttet; ty når jag wille lägga dem på ett glas, 
ock laͤgga et annat litet. ihåligt glas deroͤfwer, på det 
jag ſkulle få ſkaͤdg dem genom Microſcope, få häppade 
de maͤſt altid bart för mig. Jag har aͤnnu Oblerve⸗ 
rat, at når de ſtola häppa, få hålla de hornen råt op 
i waͤdret perpendiculairt med hufwudet, ock lyfta 
bakdelen nägot vp; naͤr man fer dem goͤra det, få år 
det et ofelbart tekn , at de wilja haͤppa bart. 
Emellan de baͤgge långa leder af ſtierten, tilfoͤrene 
beſkrefna, fer man en liten håg ock aflaͤng led (Fig: 
4. och 5. g.) fom ſitter faſt wid Kraͤppen. Denne le⸗ 


den har i laͤngden en oͤpning, fom; en ſpricka, hwilkfen 
diuret laͤrer kunna oͤpna naͤr det wil, faſt aͤn jag juſt in⸗ 


tet har ſedt det ſamma ſke. Jag kan intet tro, at dens 
da lemmen tienar til generation, ty alla diuren, fom 
jag examinerade, hade den ſamma, ibland hw ilka, u⸗ 
tan twifwel, laͤrer warit bade hanar och honor. Jag 
har taͤnkt pa en annan nytta, ſom denne lemmen kunde 
hafwa, hwilken jag haͤr med få ord ſkal foͤreſtaͤla. 


Dießa Inſecter, åro af den natur ock egenſfap, 
at de intet långe funna lefwa, naͤr de aͤro ſkilde ifran 


watnet. Det har jag afta funnit; ty dem jag hade lage 


emellan twennne ſmä ihåliga glas, hwareſt de ingen 


waͤtſka hos ſig innehade, taͤrckades ihop innom twa eds 


ler tre timar, ock doͤdde ſtraxt derpa. Haͤr af ſe wi, 


hålla Kräppen; ty når den felar dem, få evaporerar 


laͤngre kunna lefba. 


ju mindre ock mindre, alt efter ſom fucktigheten evapo⸗ 
e e NONE TR en ene ee 


| 


at de altjämt behoͤfwa någon waͤtſka til at dermed vppe⸗ 


fuktigheten få haſtigt vr deras Kroppar , at de icke 


At evaporation af fuktigheten år dem orſaken til 
doͤden, bewiſar följande Oblervation; naͤmligen: de 
diur, fom jag hade tagit från watnet, befunnos blifwa 


1740. April. Maij. jun. 283 
terade utur dem, då de ännu woro wid tif; dack blefwo 
de alt mer ock mer ſwagan, tils de gäfwo up andan. 
Hår af fer man nu, huru olifa deßa watn Inſecter aͤro 
de förra, fom krypa ock leſwa mit i ſolens ſtarka ſtraͤla, 
100 at waͤtſtorna evaporera för mycket utur deras 
krappar. | % SKE 
Genom deßa roͤn har jag fallit på den tanfan , om 
icke den förr omtalte uphoͤgde ock med en oͤpning förs 

ſedde lemmen (Fig. 5. 9.); fom ſitter wid buken, år 
ſkapad, pa det waͤtſkan af watnet altjaͤmt måtte ſtiga up 
i kraͤppen der igenom, ock hålla Inſecten altſa i waͤlma⸗ 
go; daͤck ger jag detta intet ut foͤr wiſt; emedan jag 
icke kan genom experimenter bewiſa det ſamma för 
diurets klenhet ſkul. — 
Al deßa ſmaͤ ſwarta diur kormerg ſtora ſwarta 
flaͤckar på watnet genom deras myckenhet, år tilfoͤrene ſagt. 
Man ſer ibland utmed deßa ſwarta flaͤckar, hwita fål 
len pa watnet, hwilkg jag närmare ranſakade, och fann 
at de beſtodo utaf baͤndelig ſmã hwita delar , fom lago 
tilſammans pa watnet. Deßa delar fkaͤrſtaͤdade jag ge⸗ 
nom et Microſcope ock fann at de woro hudarne eler 
ſkinnen, fom mina diur hade klaͤt af fig > ty de hade 
ſamma figur, fem diurets kräpp, ock på dem ſyntes 
benen, hornen, ſtierten, ock alla andra lemmar. Af deßa 
Ddiur hade jag i en flaffa , hwilka ombytte fina kinn altſa 
ſelte mig intet at finna deras hudar. Det är maͤrkwaͤrdigt, 
at kalſwarta diur laͤmma hwita ſkin aͤfter ſig, graͤ⸗ſug⸗ 
gorna goͤra och det famma. | a 
Jas har ritat af twaͤnne af deßa hudar , fom Fig. 
Se. ock 7. utwiſg, daͤreſt A. år hufroudet ock B. ſtierten. 
De ſe icke alla lika ut, ty ſomlige ligga mycket waͤl ut: 
bredde (Fig. 6.) der åter andra aͤro mera hoptarkade 
(ig. 7.), deßa diur ombyta fina ſkin når de bli dem 
por trånga, lika fom alla andra Inſecter. 
A ͤllgeſt år med ſkinnet af deßa Inſecter få beſkaffat, 
gk det intet gaͤrng kan waͤtas af E ock faſt 5 11 
1 rycker 


| 


284 1740. April. Maij. Jun. 

trycker diuret under watnet, flyter det daͤck lika taͤrt u 
igen. Somliga likwaͤl af dem jag hade i en flaſka med 
warn, lago på baͤtnen af flaſkan neder i watnet; ehuru 
de funno fig derſtaͤdes beſwoͤrade, hwarfoͤre de ock be⸗ 
moͤdade ſig mycket til at komma up igen, men de kunde 
icke det aͤſtadkaͤmma, emedan de icke laͤrt ſimma fom 
andra diur. De lefde lika fult neder i watnet några dagar 
Arad ,tror likwaͤl at de icke (na funna ſtaͤ ut der med. 


Graͤ Inſecter, fom fitta ihop med de foͤrra 
ſwarta paͤ . naͤgot ſtoͤrre. 
0. e ; 


| Et år beſynmnerligit, at man ibland de förr 
LÄR 3 7 fun are ame KAD LA 15 
22 om åre brungra, mycket ſtoͤrre, ock hafwa 
S någon aͤtſkilnad i ſkapnaden, men aͤro likwaͤl 
af ſamma genere fom de. Afwen fådana lefde i hop 
med de ſwarta Inſecter, fom fitta pa traͤden, hwilket jag 
har faͤreſtaͤlt i andra Paragraphen. ; * 
Fig. a. utwiſar en af deßa gra Inſecter i naturlig 
ſtorlek, wilken jag afritade ge om Mieroſcope, ſom Fig. 
I. utwiſar. Naͤr man jaͤmfoͤrer de na Figuren med den 
af de förra ſwarta diuren, få fer man hwar utinnan deßa 
Inſecter aͤro hvarandra olika til ſffapnaden. 

Detta Inſect (Fig. 1.), fom år oͤfwer alt ludet, 
har en lang kräp , et naͤſtan trint huſwud ock twoͤnne 
horn (Ih rh. ), fom åro delta i fyra leder. Men jag ſaͤg 
något maͤrkwaͤrdigt wid deßa horn, naͤmligen at det högra 
rh.) hade ej mera ån trenne leder, ock war derfoͤre en 
led kartare än waͤnſtra hornet (1 h.) Hår oͤfwer förs 
undrade jag mig, ock obſerverade ſtraxt et annat diur; 
men det hade ſamma fel; lifwaͤl hade alla de andra 
diuren, jag ſedan examinerade, riktigt fyra leder wid 
hwart horn. 0 

Naͤr detta Inſectet kryper, roͤrer det hornen 91 
a. 


ſtadigt. 


740. April. Maij.-Jun: — 285 


SFF 


9 hufvudet aro twaͤnne aflanga flaͤckar (Fig. 
1. 7 hwaruppaͤ oͤgonen ofelbart fitta, men jag ſaͤg 
dem intet få tydeligen, ſom på de förra diuren. Benen 
af deßa Inſecter aͤro faͤſtade wid de tre foͤrſta leder af 
kräppen (ee. ff. gg.) , ock hafwa wid foͤterna 
twaͤnne ſma krokota Flor (kig. 2. K. K.), dereſt de 
ſwarta foͤrenaͤmda diuren ej hufwa mera ån en klo wid 
hwarje fot. Aſwan uppå kraͤppen i laͤngden löpa twaͤn⸗ 
ne ſwarta trek, fom kan ſes i Fig. I. 
Defa grå Watn ⸗Inſecter haͤppa pa ſamma fåt 
fom de ſwarta; men ſtierten är litet annorlunda til 
ſkapnad, aͤn på a fit nämda 3; ty def twaͤnne långa 
leder ( Fig. 3. e f. ef.) aͤro foͤrenade wid en tiaͤck led 
(de, de.). hwareſt de fitta mycket taͤt tilhopa (e e. ). 
men ſedermera ſtilja de fig ifran hwarandra (tf. > 
Wi haſwe ſet at ſtierten af de ſwarta watn⸗ diuren aͤr 
hel e til figuren. 
| Emellan dubla 5500 af deßa fift nämda diuren år 
en liten uphoͤgd ock klufwen lem, fom och år ſagt i tredie 
Paragraphen. En ſadan lem fer man ock på detta grå 
Inſecdet, ſaſom utwiſes i Fig. 3. med g.; men ſitter wid 
kräppen 75 aͤndarne (ff.) a 1 ſtierten ligga. 
Deßa funna liFa ſom de förra ſwarta Inſecterna. 
inter långe lefwa, når de aͤro Ho ifrån watnet. 


Attydninge öftoer Figurerna N 
Fig. A. år en af de ſma Abgang läker, sem fi ttaunder 


| ; barken af traͤd „ ock haͤppa med ſtierten; i na⸗ 
turlig ſtorlek. 
bis. 1. ſamma Inſect ritad genom Mitro[cbpe, 
ac ac. hufwudet. 
ab ab. twaͤnne hornen eller antenne. 
d. bakd len. | 
o o. twaͤnne flådfar brone uppå ågoneg fitta. 
n et af Inſecbens ben. 
U 2 abe de 


286 1740. Af | April. M; Maij Jun. 


abe de e. Jutwiſa deß deß fyra led leder. 
Kk h. twaͤnne klor. 
Fig. 3. de trenne ſiſta leder af krappen med bert 
ſidan upwaͤnd. 
a be a b c. ſtierten med hwilfen duuret happar. 
Fig. 4. denna ſtierten mycket ſtoͤrre afritad. 
ab ab. tiåcfa leden fom ſitter wid kraͤppen. 
be b ce. de långa lederne, fom jag har liknat 
wid gaffel⸗ kaͤnder, | 
Fig. F. naturlige 1 af aͤggen, utſatte genom ſma | 


pri 
Fig. 6. A. B. e af deßg ågg , ritade genom Mi- 


s 7. et Infect em år nyß utklaͤkt. 
a. de oſtiärt. 


II. 
i Fig. A. en af de gra Infect. fom fitta i 5 med de 
faͤrra; 1 naturlig ſtorlek. 
Fig. r. ſamma Inſect ritad genom Microſeope. 
0. flaͤckarna fom oͤgonen fitta uppå. 
1 0 fa leden af kräppen, fom år 


Fig. 2. ena ſidan af hufwudet, pa hwilken en af de flaͤckar 
ſitter fom o oͤgonen aͤro uppå. 8 
quyrtxps. oͤgonen 
rig. 3. festen af diuret, fom det bår under 1 
5 d. en del af diurets kraͤpp. | ; 
1 5 abc. ſielfwe ſtierten. 
Tab. III. 
Fig. 1. ock 2. månne af de ſwarta inſecter fom ſitta i 
myckenhet på watnet, ock funna haͤppa, ritade 
9 baͤgge genom ſamma Microleope. 
Fig. 3. et af deßa Infedter ſtoͤrre afritad eler med et 
KE nannt Mioroſcope. | 
hh. hornen. | 
OO. oͤgonen. ; 
bac. bakdelen. Fig. 


| 
| 
| 


1740. April. Maij. Jun. 287 


Fig. 4. ſamma Inſect liggandes pa ryggen. 


a. ytterſta ändan af bakdelen. 
b b. twaͤnne ſmaͤ trinde uphoͤgde kraͤppar. 
c c. en uphoͤgd del lik en ſoͤmm eler rand. 
de d e. dubla ſtierten. | 
g. en liten klufwen aflaͤng lem, fom ſitter faſt 
wid buken. 

Fig. f. ſtierten allena afritad. 
e e. ſoͤmmen eler randen. 
def de f. ſtierten. 

1 aflänge klufne lemmen. 
Fig. s ock 7. twaͤnne hudar af deßa 1 


Wid A. ſynes hufwudet ock wid. 
B. ſtierten. 


Tab. IV. 
Fig. A. naturlige ſtorleken af de gra watn Inſecter, 
ſom man finner ibland de ſwarta. 
Fig. 1. ſamma Inſect ritad genom Microſcope. 
1h Ih. de twaͤnne horn. 
. 8 flaͤckarne der d oͤgonen fitta uppå. 
f. gg. de trenne förfta leder af fråppen, 
| wid hwilkg benen aͤro faͤſtade. 
Fig 2. 4 5 hwilket aͤr afbrutit wid. 


be de. ytterſta eler fi fra leden. 
kk. twaͤnne klor. 


| Bs 3. halfwa krappen med buken uptvånd. 


def def. ſtierten. | 
aflänge 1005 lemmen fom fitter fast wid 


buken. | 
Foͤrſok, 


288 1740. Apr April. Maij. Jun. 


Foͤrſoͤk / om Dunſternas upſtigande uti 


lufttoma rum, giorde, ock til Academien 
inſaͤnde; af NILS WALLERIUS 


Ericſſon; wid Konglige Acdemien utt 
Upſala, Adjunct. Philoſoph. 


8 l. 


I uti wär ufer giftvas en ſtor Nan 
9 1 Jä dunſter och ånga, laͤrer hwar ock en meds 
Vv J difiva , fom litet efterfiiner , huru mycket 
Vraͤhn årligen faller ; ock huru” äfta blirt, 

dunder, eldkulor, maͤln, ock dylika ſaker flere antingen 
uplyſa eler foͤrmoͤrka wär luftkretz, och göra den ibland 
nog foͤrſkraͤckelig. Men at jaͤmwaͤl på den klaraſte ock 
tärraſte ſommardag, naͤr ſom icke wi ſa ſig nagra dylikg 

aͤnnetekn, ſkal uti luften finnas en ane ſamling af 

dunſter, eler, waͤtſkaktiga delar, fom laͤrer ej falla als 
lom få troligit ; dervå hafwer man tyde liga prof ock ſan⸗ 
ningsroͤn. Om winſtens⸗ſalt tarkas waͤl wid elden, at 
det hafwer ingen waͤtſka mer uti fig foͤrbaͤrgad ock laͤgges 
ſedan uti et rent ock taͤrt glaskaͤril, fom uti fria luften, 
under en klar himmel, något höge ifraͤn jorden uphaͤn⸗ 
ges; få ſkal man finna at bemaͤlte ſalt beſtaͤndigt oͤkar ſin 
tyngd, ock blifwer alt fuktigare ock fuktigare , til deg 
det aldeles bytes om til en waͤtſta, tre gaͤnger ungefaͤr 
tyngre aͤn ſielfwa ſaltet war. At denna fuktighet ock 
tyngd kommit af watnachtiga delar, ſom uti den klara 
luften funnits ock ſaltet dragit til fig, toifar nogſamt det 
rena watnet, fom af den utt luften tilwaͤrkade waͤtſkan 
utdragas kan: (ſe Bœrhawens Chem. Tom. I. p. 1 
464. + 


1740. April. Maij. Jun. 289 
464.). Naͤſtan ſamma oͤde hafwer iag funnit, 
at en blandning af pulweriſergdt winſtens ſalt, Salt⸗ 
peter, ock Swafwel undergaͤt, da den några dagar 
legat nti et öppet kaͤril. Pataſtan blifwer ej eler länge 
uti fria luften liggande, foͤr aͤn hon af luftens til ſig 
dragne fuktighet ombytes til en ſlemachtig waͤtſta. Af 
deßa ock flera roͤn boͤr man billigt ſluta, at jaͤmwaͤl uti 
den klara luſten en anſenlig myckenhet af dunſter finnas, 
och det få mycket mer, fom , ju klarare ock warmare er 
ſommardag aͤr, ju mer plågar watnet utdunſta. Jag 
hafwer funnit, at utur et Cylindriſkt kaͤpparkaͤril, hvars 
hoͤgd är et halft qwarter eler 255 geometriſte ſerupler, 
ock baſernas diameter et qwarter ungefaͤr elev når? 
mare 497 ſcrupler, med watn fyldt, hafwer ifrån 
klaͤckan 7 om maͤrgonen den 4. Juli, foͤrledit ar, til 
ſamma tid foͤlgande maͤrgon, ock altſa på 24 timar, 
uti fria luften , under en klar ock haͤrlig himmel, ut⸗ 
dunſtat 5 ung Troiſk wigt. Haͤr af, ock i anledning af 
en proportion fom tag wid utdunſtningar funnit, foͤlger, 
at, om man hafwer en wattudam, hwars oͤfwerſte bryn 
woro 10056 quadrat alnar eler 400 quadrat fot, få 
hade på ſamma tid af honom, til det ringaſte, genom 
utdunſtningen bort afgå 10311 ung ock 123 al af 
ſamma wigt, fom gioͤr 1274 kannor; emaͤdan iag 
wid ſamma tid , fom detta foͤrſoͤk giordes, fann en 
Fanna raͤgn⸗watn waͤga 81 unt. Man ſer foͤrden⸗ 
fful , huru mycket watn utur denna lila dam på en 
klar ſommardag utdunſtat, ſom likwaͤl år ingen ting 
emot ſtora ſioͤars ock det wida hafwetz utdunſtning. 
Men detta med flere nyttige anmärkningar ock påfölgder 
wil iag ſpara til en annan gång , at utfoͤrligare 


beſkrifwa. 


k 
LA 


1 4 l, 


290 1740. April. Maij. jun. 
. 


Anſet foͤrdenſkul wi fåfert weta, at watnet 
ock andra waͤtſkor beſtaͤndigt utdunſta, däch 
N kunna wi ej ännu med ſäkerhet fåga ſielfwa 
(IV utdunſtningens orſak. Haͤrom gifwes fuller 
ätfkiliga hypotheſer, men maͤſt ſadane, fom naͤppeli⸗ 
gen, iag förs waͤl ſaͤga, ingalunda kunna med foͤrfaren ? 
heten ock de haͤndelſer, fom naturen wiſar, förenas. 
Det är foͤrdenſkul ſa wel uti detta, fom mång annor 
mål , långe gagneligare, at med flitiga vån ock foͤrſoͤk 
underſoͤka naturens hemligheter, fom aldrig flåppg — 
fina trågna utfaͤrſkare ifrån fig , utan med många nyt⸗ 
tiga ſakers kunſkap waͤl foͤrnoͤgda. Detta, ſaͤger ig, 
år langt foͤrdelaktigare, Ån uti fir egen hiaͤrna upſpin⸗ 
na en hop ogrundade hypotheſer , fom ingen förmån, 
utan faſt haͤldre ſkada kilbringa. Detta aͤr orſaken, 
hwarfoͤre iag utt nägra aͤr, at utfarſka utdunſtningens 
orſak, anſtaͤlt ätſkilliga forſoͤr, af hwihka jag wid detta 
tilfaͤllet år ſinnad „at beſkrifwa dem, fom anga ut⸗ 
dunſtningen uti et luft - tomt rum, med de pafoͤlgder, 
fom deraf flyta kunna. 1 70 1 


g. III. 
„Det Foͤrſta Foͤrſoͤket. 


dan lag, af några dagars underſoͤkning, fun⸗ 
nt, at luftpumpen, af hwilken iag mig be 
SSA tänt , luften waͤl utefloͤt, fylte ig et a- 
A rallelepipedum , af foͤrtent jaͤrnblaͤck giordt, 
halft med rent watn, fom waͤgde 6 ung ock 483 afl; 
detta ſatte iag den „ Octob. kläckgn 5 efter midda⸗ 
gen, är 1737, under en ſtor glas klaͤcka på et litet bord 
iwwer Pumpens talrik Da waͤdret ſtrart härpå haſtigt 

utpumpades, ſyntes af watnet, fom altid haͤnda plägan 
a * 


17740. April. Maij. Jun. 291 
19 födan omſtaͤndigheter, ſma luftblaͤſor upſtiga, 


wilka alla, få mycket iag foͤrmaͤrka kunde, ſprucko ock få 
foͤrſwunno uti oͤfwerſta wattu⸗ brynet. Klaͤckan 7 om 
maͤrgonen foͤggande dagen fann iag, med ſamma waͤgbalk, 
watnet , fom hela denna tiden ſtaͤt uti det lufttoma 
rumet hafwa af fin tyngd förlorat 11 all. 


Det andra Foͤrſoͤket. 


Sa ſnart watnet uti foͤregaͤende foͤrſoͤt war waͤgit, 
inneſloͤt iag det åter fom tilförene utt det lufttoma rumet, 
da iag hwarken under utpumpningen eler ſedermera fann 
nägra luftbläſor utaf watnet upſtiga, ty det war igenom 
foͤregaͤende foͤrſoͤk raͤnſat ifrån luften. At utdunſtnin⸗ 
gen ſtulle gioͤras få mycket maͤrkeligare, upwaͤrmade jag 
kakelungnen, brede wid hwilkens ſida Pumpen ſtod; 
hwadan haͤnde klaͤkan 9 före middagen ſamma dag, naͤm⸗ 
ligen d. 6. Octobr. at twvatudråppar , lika fom ſwett 
faͤſte fig utan pa Paralleleꝑipedum til ſamma hoͤgd, fom 
watnet war innan til. Klaͤkan 10. ſlaͤpte iag in waͤdret 
ock ſtraxt waͤgde watnet tillika med ſwetten, da det fans 
6 aff tyngre ån uti detta foͤrſoͤks boͤrgan. Men då 
ſwetten afſtruken war, fans watnet uti kaͤrilet 6 aff låte 
tare ån uti foͤrſoͤkets begynnelſe, waͤgde altſaͤ den aftar⸗ 
kade ſwetten 12 aſl. Hwarfoͤre watnet uti kaͤrilet miſt 
under denna tid 6 alf, men de andra 6 aſſen hafwa 
utan twifwel kommit af det waͤtſkaktiga ſkinnets (hwar⸗ 
på glaskläckan ſtod) dunſter, hwilka upſtegne faͤſtade 
ſig utan pa kaͤrilet. 


Det Tredie Foͤrſoͤket. 
Sttraxt da ſamma watn, klaͤkan 10 war waͤgit, 
ſattes det ater under ſamma glaskläcka, Utur hwilken 
waͤdret med haft utpumpades, däck utan at den ringaſte 
dräppa ſpiltes utur kaͤrilet. Klackan 11 fann iag at reci- 
pienten innan til på den ſidan fom waͤndes ifran kakel⸗ 
ungnen oͤſwerhoͤlgdes med en dig eee 
5 


292 1740. April. Maij. Jun. 

utan twifwel utaf de upſtegna dunſterna, fom utaf eldens 
waͤrkan af den warma kakelungnen hitfoͤrdes. Swet⸗ 
ningen innan til uti klaͤckan, fom på foͤlgande timarna 
alt mer och mer ſig oͤkade, gaf et ſaͤkert prof til dunſter⸗ 
nas beſtaͤndiga upſtigande. Kläkan ; efter middagen 
fans watnet wara 25 aſſ laͤttare Än uti detta foͤrſoͤks 
begynnelſe. 1 

Det Fierde Foͤrſoͤket. 

Samma watt inneſloͤts åter uti et lufttomt rum 
ſtraxt efter förra waͤgningen. Sedan iag om maͤrgo⸗ 
nen foͤlgande dagen, fom war den 7 Odtober upwaͤrmt 
kakelungnen, fann iag klaͤckan 6 watudräppar faͤſte ſig utom 
kring kaͤrilet, juſt ſom uti det andra foͤrſoͤket, hwarfoͤre 
jag kläckan 7 inſlaͤpte luften, då iag maͤrkte at watnet 
uti kaͤrilet tillika med Swetningen omkring ſamma kaͤril 
waͤgde 22 aM mindre ån uti boͤrgan, men da Swet⸗ 
ningen afſtroͤks , waͤgde det 33 afl mindre Ån uti bes 
gynnelſen. | | 


Oct Femte Foͤrſoͤket. ; 


På famma dag ifrån kläckan 7 til 12 fann iag det 


öfriga watnet hafwa bäͤrtmiſt uti det lufttomma rus 
met 9 aff af fin tyng, ſamt at de upſtigande dunſterna 


waͤtſkat glaskläckan innan til, fom uti det tredie Foͤr⸗ | 


föfet. 


Det Siette Förföket. 


SRhenft win, ſedan det på fer timars tid blifwit uti 


luftpumpen raͤnſat ifrån luften , ock federmera waͤgde 
1556 aff, ifrån klaͤckan s om aftonen den ſiunde Odto- 


ber 1737. til famma tid om märgonen foͤlgande dagen, 


baͤrtmiſte uti et lufttomt rum 34 aft. af fin tyngd. 
Anmaͤrkning. 


Wid deßa foͤrſok hafwer iag betiaͤnt mig af en 
god och 


- — — — 
— . ͤ ͤ 


— — — — — — —— 


Det Siunde Foͤrſöket. 


Om en liusläga uti en tunnare luft, under en glas 


klacka på luftpumpen ſtaͤld, utſlaͤckes ock firart luf⸗ 


| 


| 


i| 
| 
| 


ten aldeles utdrages, upſtiger icke deſto mindre röken, 
men daͤ han kommit til någon hoͤgd, faller neder och uns 


der fit nederfallande beſkrifwer en Parabolisk Figur. 


Då emot den nederfallande roͤken inſlaͤppes luften, ſpri⸗ 
des han oͤfwer hela recipienten, men utdrages åter 
luften, begynner lan a nyo at falla neder. Pa lika fåt 
naͤſtan bafwer iag ätſkilliga gångor funnit , då fönder 
flöt ſwafwel, Stenkäl och dylifa materier nederflåps 
pes på et gloͤggat järn uti et lufttomt rum at roͤken 
haͤraf upſtiger, men faller federmera på luftpumpeng 
talrick tilbakars. 10 ; 


* 1 Taf deßa foͤrſoͤk kan man nogſamt inhaͤmta, at 
mwatn eck win utiet luſttomt rum utdunſta, ty 


AY tyngdens minſkning få mål fom den oͤmniga 
We ſwetningen innan til uti den lufttoma glas⸗ 


klackan, haͤlſt fom utan ifrån ingen ting kunnat inkemma, 


haſwa 


294. 1740. April. M aij. Jun. 


hafwa hafva af ingen annan n orfak haͤrflutit aͤn at det ifrån 
watnets och winets ſubſtance ffilts ock upſtigit aͤtſkilliga 
materiaͤla tunga delar, ock i foͤlge deraf i igenom en fann 
ock riktig utbunſtning. Det torde fuller någon taͤnka 
at dunſterng uphoͤgts ock upſtigit af de partiklars elaſti⸗ 
citét, fom ſynas under utpumpningen af watnet ſaͤſom 
blaͤſor framkomma, ock uti watu⸗brynet ſig wiſa; Men 
detta inkaſt flås aldeles omkul isenog de ubrepade förs 
ſoͤk , det 2. 3. 4. ock 5. med et ock ſamma warn , uti 
hwiker inga 5 luftbläſor roͤnes. 
9. v. 


An finner foͤrdenſkul, at deras Wroche⸗ 


| fer gå aldeles ifrän naturens befkaffenhet, 


RN 7 fom mena, at dunſterna, för fint laͤthet i 


anſeende til den närmaſte luften, efter 


by droſtatiſka lagerna ſkilgas ifrån watnet och upſtiga: 
Fv ingen fan utan orimlighet bejaka, at dunfterna åre — 


jaͤmwaͤl låtarve ån det toma rumet , och om det ſkulle 
tvara , borde de oaͤndeligen långt oͤfwer war luftkretz 
upſtiga ock aldrig nederfalla, ſom wal aͤr med foͤrfa⸗ 
Füßen ea ſtridande. 


g. VI. 


Dur ir akſtutes at dünſterng intet års, fom Herr 
QQ "MUWENTYT menar , ſma kraͤppar af 


warn ock eldens eler waͤrmans partiklar ſam⸗ 


manſatte, ock i. anſeende dertil foͤr eldens | 


fnbetjoct laͤthet ful, langt laͤttare ån den naͤrmaſte 


luften, utt hwilken de foͤrbenſkule efter Hydroſtatiſka la⸗ 


gerna borde upſtiga. Det ſkulle utom det, fom redan 
bewiſt år S. F. af denna mening foͤlga aͤtſkilliga ſaker, fom 
naturen intet wet utaf. DB år bekant at watnet aͤr un⸗ 
gefaͤr 850. gånger tyngre Ån luften, hwarfoͤre, om 
beſkrefne mening ſkulle hafwa fir riktighet, fordrades 
at minſtoͤne rooode gånger mer eld eler waͤrma aͤn watn 


til 


FETT EE EE RS SVAR RES EA FR Ng rr RSS ga — 


til broar 5 Man fo ſerdenf ul pa 11 baͤrg, 
fom af toͤken eler maln betaͤckes, ej ringa grad af waͤr⸗ 
ma funna maͤrka : men en beſtaͤndig foͤrfarenhet, ei al⸗ 
lenaſt uti deße naͤrra ock kallare, utan ock uti de ſoͤdre 
ock warmare laͤnder, haſwer wiſat, at, faſtaͤn wid baͤr⸗ 
gens rötter en ſtor heta om Sommartiden finnes, däck 
på deras ſpetſar en ſtark winterkoͤld roͤnes. Widare 
wet iag ej huru med denna Herr Niuwentyts mening 
kan foͤrenas iſens beſtaͤndiga utdunſtning jaͤmwaͤl uti den 
kallaſte wintern. Men om den ve wil iag wid annat til⸗ 
nd ve andra Stater förföf enge tala. 

J. 


60 


F. redan anförde grund 5. . ſutar man 
Äfven billigt, at dunſterna icke aͤro blaͤſor 
af en watnaktig , åljaftig , ock få widare, 
hinna , famt af inneſluten tunnare luft beſtaͤ⸗ 
ende, ock i foͤlge håraf , för fin låthet, få i anfeende til 
materien hwaraf de komma, ſom til den naͤrmaſte luf⸗ 
ten, ſkilſas ifrån fina fråppar ock uti luftkretzen upſtiga. 
5 denna mening , fom maͤngom nu förtiden behagar, 
kan få mycket mindre billigas, fom deraf ſtulle noͤdwaͤn⸗ 
digt följa , at inga dunfter borde uti et luftfomt rum 
upftiga, hwilket dock redan oͤgonſkenligen år bewiſt §. 3. 
J oͤfrigit, om man an ſkulle medgifwa at luften ock 
watnet kunde få högt förtynas, at en behörig blaͤſa daͤraf 
ſkulle formeras, kunde likwaͤl den ej långe uti luften 
uppehällas: Ty den delen af blaͤſans hinna fom weter 
upfoͤre fkulle ſnart af fin egen tyngd ock materiens fly; 
tande waͤſende flyta neder ock laͤmna öppet hal, hwari⸗ 
genom hinnan, ſtraxt Mild ifrån fin tunna luft, fkulle 
1 5 falla, ej annorledes än man finner ſke få wal med 
blaͤſor, på watnets bryn upkomna, ſom med dem, ige⸗ 
nom et litet roͤr af watn ock ſäpa utblaſne. Widare, 
emedan den inneſlutne luften ſaͤttes hår tunnare ån den 
luften , fom blaͤſan omgiftver , ty foͤlger noͤdwaͤndigt at 
den 


296 1740. April. Maij. ſun. 


— s— 


den ytre medelſt fin ſtarkare elaſticitet borde krycka | 
bläſan tilſammans, ock henne ſpraͤcka, ej annorledes ån 


haͤnda plaͤgar få waͤl med fyrkantiga fom runda ock tunna 
glasflaſkor, innehafwandes en tunnare luft ock utaf den 
ytres ſtarkare elalticitet ſpraͤckas aldeles ſoͤnder. J 
förleden Sommars den 25 Junii ſlog iag uti en gryta 
en kanna watn, ſom uti et beſtaͤndigt kokande innom 50 
minuter aldeles utdunſtade. Nu aͤr bekant, at de, ſom 
foͤrſwara denna mening om blaͤſorna, hålla före at watn⸗ 
draͤppens, hwaraf blaͤſan kormeras, Diameter, förs 
håller fig til blaͤſans Diameter fom 1. til 10; men kloten 
aͤro uti den mån fom cuberna oͤfwer deras Diametrer. 


(18. prop. XII. Boken Euclid: Geom.), hwarfoͤre 


watudräppen förhåller fig til blaͤſan, fom 1 til 1000. 
Altſa hade det bort uti beroͤrdekanna warn wara mycket 
mer luft ån watn, hwilket, för många orſaker, ej laͤrer 
billigas. Och låt wara, at mycket litet luft kan til et 
ſtort rum fig utwidga, , däck laͤrer ingen funna bejaka, 


at ſa mycket luft uti et kokande watn oͤfwer en ſtark eld 
finnes, fom woro tilraͤckeligit, at relolvera det helt ock 


hållet uti dunſter. 


MH kallad allerhand nuͤtzliche Verſuche Lom. 
: II. s, 84. 5. 85. talar om et förföf , hwar 
§. 7. om luftbläſor. Foͤrſoͤket år uti käͤrthet detta: 


2 


han ſatte elden på braͤnwin ock emottog de upſtigande 


dunſterna med en ſtor Recipient, fom han deroͤfwer 


håll, ſatte ſedan recipienten neder på Pumpens talrik, 


da maͤrkte han, når en del luft utpumpades, at dunſter⸗ 


na ſom en toͤken ſyntes ock begynte falla neder; Men da 


luften åter inſlaͤptes, delte de fig ock begynte upſtiga. 
Men af detta foͤrſoͤk foͤger ingalunda at dunſterna års 


luftblaſor, ock mycket mindre ar de för fin laͤthet Full 


ſkilgas 


Derr Regerings Rädet Wolf, uti fin Bol, 


med han menar kunna bewiſa berörde mening 


> : 


ſkilgas ifrån fina kraͤppar och upſtiga. Snarare gifwer 
förföfet det wid handen, ſaͤſom ock wart fiunde §. 3. 
at, da dunſterna aͤro ifraͤn fina kraͤppar ſkilde ock uphoͤgde, 
fordras luftens medwaͤrkan til deras hoͤgre upſtigande ock 
foͤrblifwande uti luftkretzen. Hwarfoͤre, da man med bes 
hoͤrig efftertanka beſinnar, få waͤl Herr WOL bs om or⸗ 
dade foͤrſoͤk , fom waͤra uti den 3. $. beſkrefwne, laͤrer 
man ſtraxt kunna ſluta, at en annan orſak eler waͤrkande 
kraft månde wara til dunſternas foͤrſta upſtigande, en 
annan til deras widare upſtigande ock ſimmande uti 
luften; den förra waͤrkar jaͤmwaͤl uti et lufttomt rum, 
den ſenare fordrar luftens medarbetande. Om deße 
baͤgge krafters aͤtſkilliga art ock beſkaffenhet, ſamt huru 
luften tiaͤnar til en ſtarkare utdunſtning, kan ej af an: 
förde foͤrſoͤk, §. 3. foͤrklaras, hwarfoͤre iag haͤrmed för 
denna gängen ſtanngf. 


4 
N 
* 

O 

> 
— 

je 
— 
. 
— 
— 
— 
NN 
Ne. 
N 


RI någon pälitelig eſterraͤtelſe, om råtta 
orſaken til tufwor, famt om något, med 
fördel waͤrkſtaͤligt fått wore påfunnit at 
foͤre⸗ 


—— —— 2U2—ü —ĩ—ñ —ł — — — — — 


uphoͤgning på det ena ſtaͤllet mer aͤn det andra, antingen 
af jordens gaͤsning, af mullwadars graͤfwande eler at 

Swin upkaſta tärfwor, eler ock myror draga up ſmm 
högar omkring ſing haͤl, med mera; hwilkg uphoͤgnin⸗ 
gar, ehuru ſmaͤ de aͤro i foͤrſtone, taga likwaͤl alt mer ock 
mer til, enaͤr allahanda laͤtta ſaker, ſom ligga loͤſa pa 
marken, af waͤdret foͤras omkring, til deß de faſtna wid 
ſadan hoͤgd eler Tufwa, ock oͤka def ſtorlek , hwadan 
man ockſa finner at tufworne merendels aͤro längaktige 
ock ſtraͤcka fig efter waͤdrets direction, på de ångar | 
fom äro med baͤrg eler ſkog omgifne, få at allenaſt en 
ſida år för waͤdret open. Det andra ſlaget foͤrorſakas 
af wallens ned tryckande fom aͤr emellan tufworna, hwil⸗ 
Fet nedanfoͤre wiſas kal. 22. Aro deße twaͤnne flags 
tufwor i anſeende til Figuren, mycket olika; ty haͤrdwalls 
tufwor aͤro merendels rundaktige ock kulrige ofwantil, 
men de andre, der emot branta ock aͤfta widare aͤfwan, 

än nedan, ock maͤſtedels platta oͤfwerſt uppå. 30. Ges | 
menligen aͤro härdwalls tufwor mindre baͤrande, aͤn den | 
oͤfriga marken fom aͤr emellan dem; der lifrvål tufwor 
på ſanka ängar baͤra det maͤſta graͤſet, da den andra 
marken år fom aftaſt hel wart, utan den ringaſte graͤs⸗ 
waͤrt på fig, i ſynnerhet om tufworna aͤro fåt riljam? | 
man. Milt 


1740 April. Maj. ſun. 299 
556 . Mitt ändamål år för denna gången allenaſt at tala 
om det ſenare ſlaget eler Kaͤrraͤngs⸗Tufwor; efter jag i 
nnerhet haft tilfaͤlle at goͤra mina anmaͤrkningar ock 
rſoͤk wid dem , ock med god waͤrkan brukat et ſaͤtt til 
deras foͤrekammande, fom jag nu har åran at commu⸗ 
nicera med Academien. 
Dieße tufwor hafwa fin uprinnelſe deraf, at boſka - 
pen ſlaͤypas at beta på ängarna, de tider på året når 
de aͤro blöta , da marken ehwareſt något boſkaps creas 
tur ſtiger, blifwer diupt neder trampad, hwadan icke 
allenaſt graͤsroͤtterne blifwa ſkaͤmde, ock förlora fin kraft 
at frambringa något, utan der blifwer altid gropar qwar 
efter ſpären, uti hwilka det långe quarſtäende watnet gör 
den ſkadan, at roͤtterne, fom aͤljeſt kunna wara dugeliga, 
505 rutna bart; naͤr aͤngen ſedan hinner at blifwa 
aldeles taͤrr, far boſkapen alt framgent fort at ga ſam⸗ 
ma waͤg ſom foͤrr, efter de icke få laͤtteligen ſlinta, om 
de ſtjga uti de diupa waͤgarna, fom då de ſtiga på de 
ud da ock med graͤs bewurna flaͤckarna. Ock når de 
pa ſidant fått framfara, det ena året efter det andra, 
få kan det arågfrå , fom årligen faller emellan tufworna, 
ock borde frambringa ny waͤrt, aldrig kamma fig före. 
Naͤr man faledes wet, hwadan deße flags tuſwor 
haͤrroͤra, ſa aͤr klart, at de icke böra foͤrekammas på det 
Reher at man ſkaffar ſielfwa tufworna bart; ty da more 
förlorad den baͤſta graͤsmarken, men at man lagar få 
at den mallen fom är emellan dem ickeblifwer undertrykt, 
utan far efter handen höga fig up igen, få at den blifwer 
lika ög med tufworna och fåledes ängen flåt. Ja, man 
bor och få hushålla med marken, at det fom foͤrorſakar 
füdana tufwors uprinnelſe utur mågen roͤdies. Hwilket 
lt daͤrigenom ſker, at boffapen aldrig ſlaͤppas at beta pa 
dane aͤngar, med mindre de aͤro waͤl torre ock harde; 
pda får den froͤet fom faller emellan tnfworna, eler man 
der wil utfå, medan marken aͤr bloͤt, tid ock raͤderum 
dt rota fig, ock kan ſedan af N tramp ez, 


4 


* 


300 1740: April Maj. jan: 


— — — — 2 
das, daͤ jorden den År få tärr oc och härd, a at den ide gifwer 
fig unden, foͤr deras foͤtter. 

Til beſtyrkan af det ſom nu anfört 4, wil jag 5 
rätta, hwad jag med en ſaͤdan aͤn under en min 1100 
gård förſoͤkt. Den ſamma war wid mit foͤrſta t 
til garden är 1726 oͤfwer alt full med hoͤga ock 1 
tufwor, ock gaf icke mer aͤn höͤgſt so laß ho; men da jag, 
ſedermera föll på den tant; om orſaken ti tufwo ; 
uprin n elſe, ock låt til detta foͤrſoͤk håla noga hand der/ 
oͤſwer, at ingen boſkap fick komma dit den tiden fom åns 
gen war wat, hwarken mår eler hoͤſt / hafwa icke allenaſt 
tuſworna på 8 à 10 år foͤrſwunnit, utan ock Hoͤwaͤrten 
ſa „ tiltagit, at jag nu får bårga från 109 til 
120 la 


Hwarwid jag ock, ſom et (åt til ff menge | 
beſtyrkande kan anföra , at en liten del af aͤ ngen Få 
ligger naͤrmaſt til fiön ock ſaͤllan år taͤrr, behåller ndigt 
ſi a tufwor, efter ſom boſkapen ſlaͤppas dit, oakt tat den 
lila delen år ſank. Starkare hushällare aͤ⸗ jag, fåra, 
foͤrmodeligen gifwa fåfrare utwaͤgar til de andraſlage 
naͤmligen jågjord - ock härdwalls⸗ tufwors afroͤdiande, 
ty, om dem wet jag för min del intet baͤttre, ån plogen, 


ock hafras ſaende, til bårder Aae for hö, til des does | 


den får walla fi fig. 1 „ W Act 18 25 


Huruledes öl ock ſwagdiicka bunte lite 
ſammaren ock många air bewaras, ſaͤ at de 
| dee ſurna, utwiſar följande rön. af 

W NI. N a 

— 9500 ingifwit. 1 5 10 1 

as 15 fuller hört omtalas anfing före 

Cs AA Ahmee dricka ſkulle kunna bewaras från” 

e ſurnad; ſaͤſom, da man laͤgger några graͤſte⸗ 

naar uti e ſom drickan aͤr 


14 84 | | tunnad, 


6 
vw 
NN 


| 
| 
| 
| 
| 


| 
| 


ock waͤr 


4 | Ppril: Maij Jun 301 


tunnad, ock hwar dag vmſar kalt watn uti et kaͤril inun⸗ 
der tappen; eler ock, fom baͤttre ſynas, at oͤfwer ſamma⸗ 
ren hafwa drickan uti ſtenkiſtor, form aͤfwen med en flat 
ſten betaͤckas, da ingen tunna behöͤfwes: men detta år 
mycket kaͤſtſamt. Jag ſäg, da jag uti Augſpurg wiſta⸗ 
des, at de plaͤckade ute pa marke. en ört, fom kallas af 
Botanicis G men i Apothequen Cariophyllats lutea, 
den waͤrer med gula blaämmor , ock ſedan blaͤmmqn aͤr 
affallen, blifwer en rund ock taggot knapp gwar, ſaͤſom 
et litet gallaͤple ock roten luktar naͤſtan fom neilikor; dens 
na rot kaga de uß naͤſt för midraͤmmar klyfwa och taͤrckg 
den ſamma, ock lägga den ſedan i paßar inſydda uti 


. z at en blamma kan bewaras fråm förs 
j 


et anngt dus, hear 
one brade⸗lar ele 0 
tunnor funna laͤggas deruti; inunder hwar tunna laͤgges 


emillan dem äfven en ſten „ få at de icke kämma in til 
bwarandra; ock böra de på alla ſidor ligga en god twaͤr 
— 8 * 2 hand 


302 7740. April. Maij. Jun. 
7 — —— —-„—᷑ͤ i — 
.d ifrån kiſtans ſidor inne uti; når nu tunnorne fåles 
des aͤro inlagde, folte med dricka, igenſprundade ock 
aftaͤrckade, hafter man tilreds fin ock wel uttärckad 
fing-fand » hwarmed braͤd⸗laren upfpllas få at ſanden 
inneſluter tunnorna på alla ſidor, ock flår en twaͤrhand 
hoͤgt oͤfwer dem; kunnandes man göra nedan til på låren 


en eler twaͤnne ſma doͤrar, hwarigenom ſanden utrinner 


ock ſnaͤlt uttagas, daͤ tunnorne aͤro toma, ock annan 
dricka i ſtaden kammer; til hwars bewarande ſamma 


ſand aͤfwen nyttig år. Wid tunnornas inlaͤggande ſaͤttas 


tapporne, daͤruti, hwilka aͤro få långa, at de raͤcka ut 
igenom laren, med lagom laͤngd utanfoͤre til aftappan⸗ 
det, ock aͤfwantil ſaͤttes aͤfwen en tapp med en ſwicka 
Uti, hwarigenom waͤdret ſparſamt ock foͤrſigtigt e 
pas hwarje 5 man behoͤfner dricka. Detta roͤn 
har jag foͤrſoͤkt hålla prof, nemligen, da ſanden år helt 


fin , och ganſka waͤl uttärfad , lemnas derfoͤre til 
hwars ock ens tiaͤnſt ock nytta, fom aͤſtundar en god ock 
renſmakande ſwalckedryck uti den heta ſaͤmmaren. 
Foͤrut maͤſte tunnorna göras rena ſäledes: Man 
fler tunnan half med watn, tager heta eldroͤda graͤſte⸗ 


nar ock kaſtar många af dem genom ſprundet in i tun⸗ 


nan, at de kaͤmmg watnet til at koka daͤrinne; ock 
då kokningen aͤterwaͤnt, kaſtas ånnu flera gånger derin 
eldroͤda ſtenar, til des al oſmack blir utkokad; hwar⸗ 
efter , ſedan tunnorna blifwit wel ſkoͤlgde ock twaͤt⸗ 
tade, drickat får en god ock mycket ren (mak, Detta 


Ar foͤrſoͤt, med ſtor nytta i hushållet. 


AND. CELSII Anmaͤrkningar om 


Magnet- Näͤlens ſtundeliga foͤraͤn⸗ 


dringar uti des mißwiſning. 


Det 


240. April. Maij. Jun. 303 


Wet år bekant, at Magnet- nälens declinati- 
Oe on eler mißwiſning ändrar fig årligen haͤr i 
| (CS Europa, få laͤngſamt, at den, til ex. i Paris 
O ock London ſtiger knapt til 1 minut af en 
grad om månaden eler 2 ſecunder om dagen. J an⸗ 
ledning hwaraf man hållit före Compaſſens mißwiſning 
från den ena dagen til den andra funna anſes fom aldeles 
broͤrlig. Men få har däck Fader Tachars Ar 1682, 
når han ſkulle wiſa Magnetens mißwiſning för Konun⸗ 
gen i Siam, aldrafoͤrſt, få wida mig år weterligit, fun⸗ 
nit Magnet · nalen undergå en dagelig foͤraͤndring, fom 
ar mycket ſtoͤrre ån denna laͤngſame roͤrelſen ſkulle fordra. 
Sedermera Ar 1722 har den beroͤmde Mechanicus 
ock Urmakaren i London Herr Graham med mycken 
flit anmaͤrkt, at Magnet · nålen icke alenaſt aͤndrar fin 
mißwiſning dageligen, utan jaͤmwaͤl fran den ena timan 
til den andra. Ock fom jag foͤrmaͤrkt, at någre Natur⸗ 
kunnige, i ſynnerhet Herr Afefor Svedenborg i fit. 
Philhſophiſta waͤrk om Magneten, draga defa rön uti 
twiſwels mal, ock paͤſta dem kommit af något fel ock 
owarſamhet under ſielfwa obſerverandet; få har jag 
tycke det wara waͤrdt, at ſamma experimenter jaͤmwaͤl 
hår i Swerige & nygo anſtaͤlla. Til den aͤndan har jag 
frit beſtaͤlla hos Inſtrument - makaren Siſſon i Lon- 
den, under Herr Grahams anförande, en accurat 
Compaſs, hwilken jag wil nogare beſkrifwa, tillika med 
den aktſamhet, jag brukat wid deßa oblervationer, 
pa det hwar ock en matte wara i ſtaͤnd at döma om de⸗ 
ib. 
. Compaſt - nalen år af en priſmatiſk ſigur 1 fot 
ock 2 lineer lang, x linea bred ock 2 linea tiak. Mitt 
bär nålen ar en ihålig maͤßingsknap , fom roͤres på en 
maßingspinna med minſta gnidning, fom moͤſeligit ar: 
Pa den födra aͤndan af nalen . man ſkiuta fram 5 
| 3 


„ RR 


394 1740. April. May. Jun. 
tilbaka et litet maͤßingsſtycke, til at der med ſtaͤllahenne 
horizontelt. Jadan aͤr af traͤd med en maͤßingsbatn, 
ſom har på hwardera aͤndan en cirkelbage af 40 gra- 
der, få mycket uphoͤgd, at nalen ſtär i ſamma plang 
med ſuperficies af bägan, hwaruppa dae 
med fina ſtrek til hwar femte minut, emellan hwilka aͤr 
Ända få ſtort rum, at man med et convert glas kan 
aͤtſkilia en femtedel eler hwar minut. Taͤt til denna 
delningen, med et litet ſpelrum, pekar nalen med en ſin 
aͤgg, fom aͤr flipad perpendiculair med Horizonten. 
Laͤdan år noga betaͤkt med en glasſkifwa, få at hwarken 
luften eler anden, då man nåra til obſerverar, kunna 
komma at at roͤra nalen från ſitt raͤtta ſtaͤlle. Efter hår 
allenaſt kommer an pa, at weta mißwisningens ätſkilnad 
från den ena timan til den andra ſaͤ ſatte jag Com⸗ 
pallen på et bord i min kammare til en wiß grad efter 
behag utan at ſtaͤlla den efter middags linesn; ock 
är jag foͤrſaͤkrad, at han, under den tiden jag oblerve⸗ 
rade, ſtod där altjaͤmt orubbad. Naͤr jag obſervera⸗ 
de, hade jag ingen nyckel eler jaͤrn bog mig. Alf jaͤrn, 
fom kunde wara haͤr ock daͤr i rumet, ſaͤſom i foͤnſtr 
ock doͤren, ſtod altid fila til ſamma diltance från 
nalen, ock ſaͤledes matte ſtaͤndigt på henne gioͤra lika 
waͤrkan. Sedan har jag ock, ſaͤrdeles när de ſoͤrſta 
aͤndringar maͤrktes;, med en nyckel nägra” gånger dras 
git nålen från ſitt ſtaͤlle, ock haͤllit henne ſtilla pa det rum 
hon ſtod wid foͤrra obſer vation: men når nyckele 
togs bart, har jag funnit henne altid noga ga tilbaka 
igen på ſamma punct. Lika få ſfiedde det, hår nalen 
hade gungat af et, jaa under obſer vation trampade 
med flit på galfwet. Sa at jag år foͤrwißad, at den 
obſerverade nalens roͤrelſe aͤr en waͤrkelig egenſfap af 
Magneten. Jag har redan haͤr med giort en hop med 


i 


Nude ene „men wil nu allenaſt til prof anföra 


ͤljande för twaͤnne dagar; naͤmigen: 


pg 
Ye 1 


4 1 
> 1 
Vid 


1746 


24. April Maij. Jun. 303 


1740 Aprilia den 30 HL. 8. ÄG m. becken maͤlen på 29 minuter 


* 15 1 MH 2 kr : ) 2 

; | „ e 
e eee e ee eee 

e ee ee e ee 

i olle ECE MM * eee e 

15 d W. 1 1 äg 71 
— Ern 

rr up. 4 8 k 

ee eee 

Nr. ng a 6 x ' $ GC — — 55 47 

1 ee 5 10 — FS är 
ener. 04 — — 3 
boet den 1. 74 m. — — 36 

* 0 FEN 62 : 18 6 8 YT 1870 38 
n Jå e ont” Fa niel 
Fe NA bag iv SV 1 / 

955 0 1 175 122 em. — ÅS 

ån. 4 ' 3 | 


år utaf: — . huru Magnet- Nälen audrer 
1 rum från den ena timan til den andra, ibland aͤnda 
til ro minuter ock på s timars tid til 27 minuter, 
Sedan, at hon: från den ena dagen til den andra på 
. tid — fär ei på ſamma ſtaͤlle, utan kan wara ſkili⸗ 
aktig ibland paͤ minuter, med mera. Jag har ei 
rkt, at koͤld, waͤrma, luftens olika tyngd,wind. i. 
gal, med denna” Ändringen någon gemenſkap; däck 
Fal det wara mit noͤje oc ån widare därmed fortfara, 
at en annan gang med Academien communicera, om 
ag i denna roͤrelſen kan finna någon wiß regel. 


D. OlOE CELSIVS upgifwer tiloͤrning 


ök på nå bare a oͤrter „ fundna 1 Upland, ſedan 


bir Canide eus plantarum Uplandicarum 
. utgafs Ar 1732. 1 
fö sä Vv Then 


306 1740, April Maij. Juri. 


— 
ERP 


kunna naͤmna maͤſtedelen med ſina namn, ſy⸗ 
nes, foͤr des dg ock liuflighet ſkul, hafwa 
wartt högt warderad, ifrån werldens be 
gynnelſe, ſom den ock med tiderna mer ock mer tiltagit, 
ock nu omſider ſtigit til den hoͤgd „at ock myckit annat, 
fom, utom laͤkarekaͤnſten, deraf behoͤfwer uplyſas, far 
nu baͤttre, aͤn tilfoͤrene, framletas utur moͤrkret, och 
dagen bringas. Til Ex. wi finne i den H. Skrift öfwer 
hundrade tråd ock oͤrter naͤmda, men, til en ſtor del oraͤt 
oͤfwerſatta, af den orſak, at man, efter propheter / 
nas tider, har foͤrgloͤmt hwad de klebraiſfe namnen 
fordom betyt hafwa. Der ibland år Rotem, dettraͤd, 
fom propheten Elias ſäf inunder; för hwilket uttal⸗ 
karena hafwa ke Enebaͤrstraͤd; Men af jämförande 
med Arabiffe ſpraket, finnes. d 
annan waͤrt, fom heter, på Latin, geniſta. Deträ⸗ 
den Ares ock Beroſch woro ibland det Waͤrke, for 
hoͤgs på Libanon til templets bygning; a dem har 
man tagit det förra för Cedertraͤd , der däck nu rån 


den klarligen kan bewiſas, at det war tall, eler furutraͤd. 


Det ſenare aͤr icke eler ceder, utan et beſynnerligit ſla 


af gran, ſom af kaͤtten nogſamt ſtoͤnies. Men hroad- 


cedren angar, fo har han inga kattar, få fom förbi: 
nämde tråd ; utan des frukt år ſaſom Enebaͤr i 
d 


ſielfwa traͤdet råfnas åfroen ibland juniperos. Säk: 
des har man pa de flåfta rum, hwareſt oͤrter ock tre 
nämnas i den H. Biblien „ utan widlyftigt betaͤnkande, 
tagit det ena foͤr det andra. 
gifwit en Tydelig foͤrklaring oͤfwer alla i den H. Skrift 
ore ommande diurs namn hwilka af uttaͤlkarena aͤfwen 
få illa woro hanterade, hade i ſinnet, at ockſa utgifwa 
et waͤrk om de Bibliſka örter ock tråd : Men ehurn 
waͤl han war til detta ſwaͤra arbetet den e 
5 igaſte 


9 Wen ädla Wetenſapen at känna srt, odat 


et däck wara en helt. 


Den Laͤrde Franſoſen Sam. Bochart, ſom har vi- 


i 4 


. 
1 
1 | 
N 
| | 
I 
| 


740. April: M Maij.Jr Jun. 307 


dofter fn d for den ogemena Tunffap han Fap han hade i de 
öſterlaͤndſfa ſpräken, ock war med detta hierobotaniſfa 
waͤrket långt kommen: få 19 likwaͤl hans ſamlingar 
icke kunnat ringas i ärd ning efter hans död, ock ut⸗ 
kaͤmma; hwilket war för den laͤrda werlden en ſtor 


ning. 

Detta arbetet har jag mig företagit, icke i den 
mening, at kunna hinna: til ända der med, eler at funna 
göra. dem laͤrdom hår utinnan behoͤrigt nöie ; ty ſadant 
ae ke pa en ort, deraͤſt godt foͤrrad ſunnos af Orien- 
ta Sif fe manucripter ; utan mer at oͤfwa mig, ock at 

1 det ringa. jag fordom laͤrt i de 
Genau iſka ſpräcken. Oc, fom jag fet mig icke kamma 
fr hår med utan någon kunfkap uti botaniquen > få 
har jag warit noͤdſakad, at wid lediga Jam mmarſtunder 
8 bwad ſom w rer hår omkring Upfala, ock det får 


mig at upſfrifa ; hwaraf omſider blifwit en ſamling 
af örter och tråd, ſamt maͤßor ock ſwampar in emot 
attahundrade. Ar ock en foͤrtekning der af utgifwen utt 


Actis literariis & ſcient. upf. Ar 1732. från 
ben tiden he 10 naͤgra flera funnit, dem jag bår 11 
upnaͤmner, ock lagger til de förra. a. 


Angelica foliorum impari lobato. Fl. Lap. 67. 
Boletus cauleſcens, pileo utrimque planiulealo, pers 
oeennis. Fl. Lap. ba 
Bugula Fl. albo. 75 
2 sfarinacea vireſcens, ae e ein Fl. La 376. 
2 foliis pinnatis, pinnis laciniatis. H. 
diff. 336 5 1 
Carduus caule crispo, Fl. albo. 
e aquatica. geniculata 7 non lybijea, C. 
i 


Cyperoides minimum ſeminibus reflexis. sulicifogs 
mibus. Dill. Giſſ. 78. Carex Pics i p 
a dioica „mas, & fœmina. H. Cliff. 438. 


* 7 Feſtuca 


1240. Ap. April: Mail. J 


culmo alternatim Sy Spicato, icato , Spicis creed . 
Fl. Lap. 21. Gramen Spica Br ze maus. C. 
B. p. 9. prodr. 19. 5 
Filago elatior , capitulis denſe -conglobatis. | 8. 
e g bl) 
San foliis acutis, caule Race H. Cliff. Gb 
hum album vulgare. Tourn. I. R. H. ſoſ. 
Glaux paluſtris Fl. albo, elauſo, foliis portulacæ. 
Gramen foliolisj junceis , brevibus minus, C. B. 
5. 
Gramen paniculatum Scope agel angu⸗ 
ſtiore, nigricante. Tourn. I. R. H. 54. 
Baer e piloſellæ folio, erectum, maus. Tourn, 
ieracium caule ſupra folia ramoſo, foliis. amplant 
caulibus, dentatis, glabris. Fl. Lap. 230. 
Zaneff nemorofus, I latifolius, major; deen LR. 
55 24 | WORD TE OR 
Libanotis. Rivin. Pent. Ir. 1 ” RON MOE 
Kobe humilis, fragariæ folio, fructu fübro. Rudb; 
12 4p. n 
Salix ale Ales, ſ. lato , e odoraro; R. 8. 
r * er 125 5 
| Salix foliis obſeure crenatis utrimque villofsjovato- 
oblongis. Fl. Lap. 27, N 
Sedum majus, vulgare. C. B. p. 283. 4 
Sedum 4 luteum, ramulis reflexis, B. ci 
4. 124 1 4 i 
Sonchus foliis 5 planet „ floribus glabris. 
fere ſolitariis, Peder 
Sonchus anguſtifolius, maritimus. C. 


— 


5 1 Pp: 124. 7 * 
i 15 foliis natantibus, . *. 


ee e e 


ernatis. H. Cliff. 


17H10. April: Ma Mal. Jun. lun. 29 
Veronica a humilis, erecta; montana, fl. parva fl. arvo cz- 1 
* hee. C. Gilf. 47. N. pl. lp. 38. P * 
Vitis Idea foliis es unde non crenatis a batels 


albis 9 „ 8 7 a é : > 
San, e a då . 3 1 bör 
i earn ; Ny Ya 
vel. d. 23. der, 1 ee le 3 
— ; 1740. 4. Ån . Nes 5 1 N ÅR ww a 0 


Päminnelfe wid S 8 4 2 c Ege. 
e . 
5 75 105 0 5 uti 2. Wart. 1739. . 


BA 


af 
CHRIST. L NE N. 


1 2 SA Commercie Raͤd. 2 


; 2 Anne frågan giftver få wert ſtoͤrre 5 


froar. » fom järn ock 5 aͤro de foͤrnaͤmſte 
ämnen 105 inrikes m 9 1 facturer, hwilka alt 
e of of warit obekante. Utlaͤnningen 


har aura r paͤnningar med utrikes 
nr om rien utan ock wetat hålla waͤra lands 
ter i få flåt waͤrde A rå materiens utfoͤ⸗ 
0 * 10 6 af unh 15 ka a 55 
nin oß foͤr dumhufwuden af waͤrſta ſlaget, ſom 
I 00 iet g a n ſtoͤpa maten i munnen 5 deras 


har idtwiare a ſlaͤta hushalning gick mig mycket 
| F för 6o ar ſedan , men aldramaͤſt för 46 är, 
ww ag baͤttr 105 fe en ſadan ſkilnad emillan utlaͤnningens 
ck war hushalning, ſom i mina ågon lyſte fom dag ock 
att, hwit ock ſwart. Jag blygdes der wid ock talte 
der om due mina waͤnner, ock, kanſke/med andra 
deribland. Om detta war orſaken at lyckan i i början 
tog 1 240 dag ali under armarna , lyfte mig på fina 
förſta krapf & låt mig f dan ſtanna , det wet jag 
icke; men De smigbefant a at jag ſedan räkade i alt 9 05 
t 


128 man 


310 1740. April. Maij. Juni. 
mängas ogrundade ogunſt, hwarigenom jag waͤlm 


tandem bona cauſa triumphat: 


cv 


grundwalen til det fom förmår lyfta waͤrt kaͤra faͤdernes⸗ 


fom annorſtaͤdes. Nuſkoͤnjer man ock, at, når misbru⸗ 
ken omſider komma til ſulmognad, da tilbiuder fig 


2 


ſkedt. Wi aͤge nu goda räd ock anſtalter 


fielffraft bot derföre, fom nu hos aß, Gudi lof, är 


ſa mycket 


fom på paperet åter fig. gra, men tvårfftålligheterne 
deraf (tå ännu uti wär fria wiljſa. Af de unga , font 


= 


haͤdan efter tilfämma och dem fom rubba fina boftåller 
utan ifrån; kunna wi waͤnta de foͤrnaͤmſta waͤrkſtaͤllighe⸗ 


ter; de gamle fom redan aͤro wane wid det förra, lära: 


5 5 7 bryta den wanen på ålderen : men om hwar 


0 
de det han laͤrt til manufacturiernes ffyndeſamma ups 
kämſt , kan det bli något godt utaf > ty hwar ock en i 


ſynnerhet goͤr tvål icke mycket til ſaken , men myckenhe⸗ 
ten tüſamans går det maͤſta ock baͤſtg. Jag foͤr min 3 


en af deßa wil laͤmna åt fina barn ock efterkämman⸗ 


1740. April. Maij. Jun. Zit 

el wil icke ſpara den tila tiaͤnſt jag nu i min hoͤga äls 
der kan göra mit kaͤra faͤdernesland, i haͤpp at, når har 
ock en gör det han förmår ſaͤ larer hwad fom briſ⸗ 
ter gaͤrna urſaͤktas. En ſulkämlig kunſkap om flål, 
kan jag waͤl icke lafwa , få wida jag aldrig ſielf gåt i 
lara derpå , men hwad af min foͤrfarenhet ock flitiga 
eſtertanka kan framledas „det wil jag hafwa den åran 

at loͤmna. Rök S N 

Arn stal igenom känſten tilwaͤrkas af jaͤrn, aͤfwen 
ſom maͤßing af kappar , år nu almaͤnt bekant, men ſaͤt⸗ 
tet icke ſa. Saͤlaͤnge järnet behåller fin naturliga fetma, 
fom är ſwaflet , ſa år det miukt, men få ſnart detta 
kommer daͤr ifran få blifwer det hart, ock da är det 
ſtaͤl: altſa blir ock käͤnſten denna: huru man utur järnet 
ma funna draga ſwaflet. En blaͤtt haͤndelſe har warit 
början til denna känſten „hwarmed man långe warit 
noͤgd; men ſedan har man igenom foͤrſoͤk ock foͤrnuft få 
långe giort under ſoͤkning til des man nu wet flera flags 
materier til ſtälets beredande, ån man i boͤrjan af en 

haͤndelſe paͤfunnit. E . 12 
J anſeende til blaͤtta känſten i beredningen, giſwes 
tvänne flags fal, men i anſeende til naturen gifwes waͤl 


Den foͤrſta beredningen ſker i hammarſmidian, ſom 
i begynnelſen mera kommit af en haͤndelſe an af en upſa⸗ 
telig känſt. Så långe det ſmaͤlte 17155 wiſtas innom ſin 
matrix, ſom år ſlaggen eler, raͤttare ſagt, orent glas, 
waruti järnet ligger ſaſom oſt i loſtwafla , ſä behaller 
et fit uaturliga ſwafwel uti fig ofoͤrrykt: men füße 
nagon del der af raͤfar ligga utom denna ſlaggen, hwil⸗ 
ken icke des mindre år lika ſmaͤlt, da foͤrſwinner ſwaflet 
efter hand ; tils deraf warder det haͤrdaſte ſtaͤl. Den⸗ 
na foͤrfarenhet har gifwit anledning at tappa ifrån al 
gte helt ock källit „ ſedan tackejaͤrnet blifwit ned⸗ 
ſmaͤlt, ock ſaledes kaͤmma til den inraͤtning af ſtalbruk, 
fm wid Quarnbacka ock Traͤllbo år waͤrkſtald bent 


222 1740. April. Maij un 
1 5 heſtär i ſamma ſtaͤls garfning til mera 
ghet an aͤljeſt. . nee eee 
l Det andra ſaͤttet at bereda tål af jaͤrn ſker ſalun⸗ 
da: Man utwaͤljer det baͤſta jaͤrn ock laͤgger det i ler⸗ 
kiſtor, af franſkt ker gorda, fålunda, at emellan hwart 


hwarf ſlroͤs med bioͤrk⸗aſka ock bioͤrk⸗kaͤl ſoͤnderſtoͤt til 
oft pulfwer , a at järnſtangerne ingalunda näkas⸗ 


braͤnningen; ty da faſtna de i en klimp. Jag har 


ov 


hört at Bok⸗aſka hwargf måtta pataſkan göres ſamt des 


Fål ſkolawara baͤttre; item erde fot; bornfrå front) | 


ſalnt alt hwad ſom håller et ſal voſati e utan ſwaͤfwel. 


Detta drar ſtwafler ur järnet til ſig medelſt det unver⸗ 


ul fåfom fate ocr warn , aha, käda ze. ock lita ſem 


Lala e "fom alla ſadana materie arb enige 


med ſwaflet, altſa wil det ſwafwel ſom är i järnet! 


fm wilket nu ſielf är utan ſwafwel gaͤrna wil blanda 
| 


iFades draga falret til fig utur afkan, o ff 
intet dera rent iftan blandning, utan lifa 
watnet för rent i fiaͤlen wid Stockholm > få tar man 


hår ſtal ock aſka efter braͤnningen. Dacklikwäͤl dunſtar 


det maͤſte ſwafler bärt, få at icke få mycket blir quart i 


bägge delar: es eier wore det nyttigt at ftaler blefwo als” 


ock ſäledes biie 
ſom man tager! 


deles frit fran fwafwel, emedan det da more alt for ſkoͤrt 


til aͤggjaͤrn ock andra wißa waͤrketyg foͤr hwilken orſak 


det ock maͤſte garfwas innan det blir i alla mal dugeligit. 


Detta ar nu i kaͤrthet ſagt, huru ſtaͤl goͤres af jaͤrn: 


nu flier den friga beredningen i ſmidje härden, hwa⸗ 


reſt man kan goͤra godt ſtäl af odugligit, ock odugligit af | 


gödr,alt ſom ſmeden foͤrſtar ſin kaͤnſt. 


1. Til god ſtaͤl beredning i be ee förft” 


goda blöckekal af nöden „ju mera beße ard af färta fåt 

re frå pa hoͤglaͤnta backar men aldeles intet i mår” 

ock kaͤrr, ju baͤttre aͤro de. Dor haͤnda at kal af an⸗ 

50 9 90 tråd ärd baͤttre, til erempel, Bok⸗kaͤl, efter 
es aſta kalt i g 

hwwilket baͤſt kan proͤfwas på de orter dår ſaͤdana finnas. 


ſkal wara baͤttre ån bioͤrkafka i braͤnningen, 


rta faͤlte 


För 


1740 April Mah jun. 335 


r nöd ful kan man til man til ftalſfmide brufa a hårda tall eler 
ru kal, men för al ting inga grankal, efter de göre 
ſtaͤlet mera blöt ån hårt. 5 
Naͤr bioͤrk⸗kaͤlen laggas i haͤrden, maͤſte det blå: AC 
ſwaflet i elden förft braͤnnas baͤrt, ſa at fåret da förft 
laͤgges i elden når den hwita lagan ſtiger helt hwit ock ren 
an kaͤen då det kan waͤllas eler ſmidas til hwad man 
hagar, få ramt en garfning icke år någig at ga foͤrut. 5 
aſte man alta fig at roͤdbraͤlt järn icke ſnides SC 
1 den hard, man wil ſmida flak Faſt mindre göres: 
deruti naͤgra kaͤpparloͤdningar, ten⸗eler bly⸗ſmaͤltningar/ 
hwilket alt går härden odugelig til godt ſtaſmide. 
ale, dö SG ſanden wara mål rem at ingen iord at bar 23 


4. Vor haͤrden wara ren ifrån * „ blaͤſten 250 
friſt fat 1 ofta waͤndas, ock med ſand oͤfwerkaſtas, 
at ei alt för många 3 677 ga der ifrån: men at de ſom 
kämma, aro våt ſtora ock hwita, fom ſtiaͤrnor. Sma 
mit niſtror gifwa a oduglighet tilkaͤnna hwilket 
mmer af elaka waͤllar, hwarigenom ſtälet lattelis 
0 eee ock göres ofkickeligit til ſamman wuͤlning 


med 
f. Sa ofta får fal waͤllas tilho 1 mb ae 
mate det Fe i orofiva ämnen; för den orfaken, at, ju 
mera det ſedan ſmides, iu finare ock fler. eule det. 4 
Men rakar man fedan. at för mycket ed 5955 Ad * 
Ber blir broitrvarmt uh bern Håfta grad fil waͤfning 
. den finhet det igenom 1 äng fd ning "får 2 


8. "Når man ſmider ſtal under hammaren mäſſe IX 

Sen grant akta ſig, at det icke ſpraͤnges, fom ſker naͤr 
den breda fidan af hammaren flår oͤfwer ät; ſamt taͤt 

4 15 ; 5 ju 891 35 8 e penet 

| ammar en, ju ſakrare blir man foͤr ſpraͤngning 

oc der Ne förorfafade. fager. äg ” j 


WW, * * 

K 

115 14 91 
5 5 


7 


314 1740. April. Maij. Jun, 

77. Sa afta, man haͤrdar ſtampar ock fil⸗meiſtar, 
maͤſte ſtalet ſedan det blifwit brunwarmt flås up 11485 
—.— öfver ſtaͤd⸗brynet, innan det dappas i warn. 
Denna kanſt har jag laͤrt i en ſmidia i Haͤlland, hwaraͤſt 
meiſlar giordes til at hugga hwit ock ſwart marmor med, 
ock funnit honom ſedermera nyttig. . 
, Alla haͤrdningar i watn böra ſte mycket fakta 
ock laͤngſamt, ty baͤſta haͤrden Mer juſt i watn⸗orynet, 
daͤr waͤdret ſtoͤter tilkopg med watnet. Haͤr wid ar til 
maͤrkandes, at, om ſtaͤlet ſtickes få haſtigt ock diupt 
neder at det ſyngs ſma waͤder⸗bublor, eler aͤnnu waͤrre, 
flora, få blir ſtälet icke fylleſt härdt. Naͤr godt aͤgg⸗ 
jaͤrn fal goͤras „ da får ſtaͤlet icke wara ſa mycket garf⸗ 
wat fom aͤljeſt, ja ſtundam aldeles intet, hwilket profwet 
utwiſar på wanligit ſaͤtt, hwaraf en ſmed bör wara 
kaͤnnare. Om anloͤpningen kan fa wara bla, ock ſtalet 
ända biter på ſtaͤdet , da kan det 5 utan anloͤpning 
15 glas, hwilket kammer an pã ſtaͤlets godhet af begyn⸗ 
9. J goda knifsblad kan man mål lågga järnet in! 
paken för mera blankhet ſkul oͤfwer alt. Men hår wid 
ar noͤdigt, at det ſker i groft aͤmne, på det man des mera 
må fa arbeta ſtaͤlet fint; fom förr ſades. 
10. Om knifsbladen äro nog tunna, fa krokna de 
laͤtteligen. Denna kroken får man til råtta, ſedan knif⸗ 
wen år anlupen til hafwergaͤl faͤrg, ja ſtundom til hoͤgbla 
om det aͤr mycket hardt, medelſt det man flår på inre 
ſidan af kroken med hammar penet. Ty, fom den bloͤ⸗ 
kaſte ſidan kroknar in är , få låter ock ſamma ſida litet 
ſtraͤcka fig „war af knifwen raͤtnar, allenaſt detta fer 


Vår han år lagom anloͤpnings warm. 


11. Den fom wil haͤrda en ſtor myckenhet funna 
knifwar och ſaxar på en gang, han gör det baͤſt och bes 
quåmaft i få hett bly , fom haͤrdningen fordrar > och få 


fart ſamma bly blir få kalt, at, når fint jarn eler ſtaͤl 


lägges der uti ock blir hoͤgbladt eler den faͤrg man bes 
9 hoͤfwer 


* Å N 


740. April. Maij. Jun. 315 


—— — 


hoͤfwer i anloͤpning, daͤ funna knifwarne helt ock haͤllit 
| (åggas der uti; ock, ju mera bly til hela eler halfwa Skep⸗ 
pund⸗talet, ju fiera funna daͤ laͤggas in på en gaͤng. 

125 Urfſaͤdrar haͤrdas ock pa lika fått, i bly, ock, 
ſedan i aͤlja eler talg, ſamt loͤpa an i ſamma bly, ſedan 
det blifwit lagom warmt. Man kan ſkura fiͤdren ock 
åter låta henne loͤpa an til bla, få många gånger man 
wil, utan at hon deraf blir bloͤtare. 


Stenkaͤls⸗wetenſkapens widare beſkrif⸗ 
ning, af MÅRTEN TRIE WAL, Capitain 
een, n en 
2 Puruledes en Stenkäls⸗ſlo boͤr raͤt arbetas. 


O )Cdan ſtenkälen i obrutna fålt åro upletade, i 
A anled mind af det 4 roͤnet om ſtenkaͤl, ock man 
S giort fig noga underraͤttad om ſtenkaͤls⸗floens 
S ſtrykande, fallande ock ſtigande, ſamt igenfun⸗ 
nit grödan eler utſtrykandet i dagen af ſtenkäls ⸗floen, 
går man tilbaka dit ut, ſom kaͤl⸗loen faller, få långt 
ſom man kan, om til aͤfwentyrs nãgon laͤglighet kunde 
1 fia at ga in med en flåd eler tunna ifrån någon 
ald, ſtrand af nagon flod, ſtroͤm, eler aͤlf, få at man 
meldelſt en ſaͤdan watu⸗ſtäll kunde inom ens aͤgor ock 
landamaͤre traͤffa, om icke Centrum af käl⸗floen pa 
diupet, ätminſtone ſtoͤrſta diupheten. En ſaͤdan tågens 
het, fom den omroͤrde, wiſar den foͤrſta Figuren Tab. V. 
hwareſt A. B. beteknar en käl⸗flo, fom upaͤt landet har 
fit utſtrykande ock emot en alf⸗backg fit fallande. 
Ei. ar en ſtroͤm eler alf, i hwars backa ſoͤres en 
wattuſtäll S, in til deg den ſamma träffar kal oen när 
in wid A, ock då ſaͤger man icke utan ſkaͤl, at alla kälen 
ſem iſrän den punkten ſträcka ſig i falt ock ſtiga up til 
Uſtrykandet i dagen aͤro wundna ock ens egna; emedan 

da aldrig något tiläp af warnt ehuru ſtarkt det ock * 
; 


l 
89911 


316 1740. April. Maij. Jun. 
gonſin wara månde, hindrar, at man icke med lindrig 
omkäßnad kan arbeta ock upfordra hela den kaͤlflo⸗ 
en, ehuru långt han ock månde i jaͤmwigts⸗linea ock 
äfwanfoͤre punkten A. ſtraͤcka fig. 

Man faͤr åfta anledning til det rum ock ſtaͤlle hvars 
aͤſt man fal börja en ſaͤdan watu⸗ſtaͤl, af det raͤſtiga 
watnet, ſom iag i det de roͤnet ock pag. 23 5. om ordat, ock, 
giftver anwiſning på ſtenkaͤl i naͤgdenz haͤlſt når man förut 
med jordbären funnit ſtenkaͤls⸗loen , då kan det 8aͤll⸗ 
backar ock ſtrandar roͤja kaͤlfloens framſtrykande. 

Dee aͤr få mycket lyckeligare, om det befinnes wara 
ſielfwa hufwud⸗floen, men Fulle det icke wara den, utan 
någon ſwagare, tom ligger oͤfwer honom, ock ſaͤledes 
mindre arbets waͤrdig, få är icke des mindre, den på en 
ſaͤdan flåd ätgaͤngne kaͤßnad, ingalunda foͤrgaͤfwes, utan 
kan haſwa fin ſtora nytta med fig. Ty, om, tilaͤfwen⸗ 
tyrs kaͤl⸗floen uti omtalte Figur A. B. ei wore den raͤta 
bufwud⸗loen, utan den ſamma läge, fom D. E. & eler 
8 famnar diupare, få kunde man årnå den förmånen 
af watu⸗ſtallen S, at, om ei den oͤfre floen fule löna 
mödan at arbeta, fom däck fållan haͤnder, få kan man 
under afſaͤnkandet af ſkaktet F flå et naſwarehaͤl neder til 
ſtaͤllen, hwarigenom watnet nederrinner, at det ſaledes 
Fate afdrifwande icke hindra kan, til des man med 

aktet kammer horizontelt neder til ſtallen. 

Kämmer man äter diupare, få behoͤfwes blaͤtt at 
upfordra watnet til ſtällen, i det ſtaͤlle man ſkulle noͤdgas 
göra det ända up til F, i dagen, ock da man hunnit 
ſaͤnka ſkaktet neder til hufwud⸗kaͤlfloen, ock man wil goͤra 
ſkaktet F. til en watu⸗dunt, eler afſaͤnka den något diu⸗ 
pare, man da allenaſt behoͤfwer pumpa eler fordra det 
up til ſtaͤllen, hwaraͤſt det ſedan igenom den ſamma får fit 


lap. é j . valla 2 
Ernaͤr tilfaͤlle gifwes at man ifrån det laͤgſta af 
ens faͤlt, kan föra in en watu⸗ſtäll pa hufwud⸗floen, likſom 
I pà D Ez få kallas en ſadan ſtall af 'Engelåndarne, a 

1 | ree· 


1740: April. Maij. Jun. 317 
free leud, ock foͤrſts der med en fådan , hwarigenom 
watnet kan fritt rinna ifrån kaͤlfloen, utan at man med 
falk, haͤſtar eler watu⸗kaͤnſter, behoͤfwer fordra up wat⸗ 
net i dagen ock dymedelſt funna ſpara en for kaͤſtnad, 
hwilken i kaͤlgrufwor år få ſtor ock ſtundom odraͤgelig, 
emedan goda ſtenkaͤls grufwor äro långt watuſſukare 
än alla andra baͤrgwaͤrk. Jag har ſielf fet uti Jarlen 
Wintins fålgrufroa i Scottland , få mycket watn rinna 
utur ſtaͤllen, fom kam ifran kaͤlen, at det war tilraͤckeligit för 
4. qwarnar. Naͤr man wil drifwa en ſadan ſtãll in på 
kälfioen, få år följande noga gt i ackt taga. 10. At man 
noga afwaͤger fit faͤlt alt ifrån kaͤlfloens utſtrykande til 
den laͤgſta daͤld, man kan finna, ty dymedelſt roͤner man 
Huru mycket af kälfloen kan foͤrmedelſt watu⸗ſtallen 
hållas watufrit, ſamt huru längt den ſamma mäaͤſte in⸗ 
drifwas förän man raͤkar på kal baͤdden. 2e. Sedan 
maſte man lata det wara fin waͤrdande gaͤrning, at boͤrja 

ſtall⸗oͤpningen ſa lågt man naͤgonſin kan, ock driſwa den 
ſammg i nogaſte watupas, ock i ſaͤ raͤt ſtyrlinea dit år, 
man förmodar traͤffa kaͤlffoen , fom naͤgonſin aͤr moͤieli⸗ 
git > Ty daͤr ligger ſtor makt pa, at man hwarken hoͤjer 
eler ſaͤnker trumman. i % Hig 
Mår man, fom förr år omroͤrt, följer kälwatnet 
in med en ſtall, utwiſar ſielfwa watnet nogfamt, huru 
flållen drifwas bör, nemligen: at watnet i det knapaſte 
kan rinna undan; ty foͤrluſten af en enda fot utur watu⸗ 
paßet, fom ſtaͤllen ſkulle höja fig mera än han borde, 
. at ſakna en draͤpelig maͤngd af fåt , fom 
edermera för watuſtuka icke funna arbetas, ſaͤrdeles 
naͤr kalfloen ligger nog flack. i eee 
Naͤr någon upfinner en ſtenkäls⸗ flo; fom ligger un⸗ 
der et mycket Mät ock flackt fålt ock candman , hwaraſt 
icke någon laͤglighet yppar fig, at funna börja ſtenkäls 
grufwan foͤrmedelſt en ſtäll, har man ingen annan utwaͤg, 
an at man går få 11 tilbakg ifrån den fundna kälflo⸗ 
ens utſtrykande, fom want e kan „ i det måne 
; 2 * 


å 
2 


318 1740. April. Maij. Jun: 
ſtrek dit ät kaͤlfloen har fit raͤta fallande, til des man 
kammer inemot aͤndan af ens landamaͤre „ock daͤr flår 
man da neder et frakt likſom A, i grundritningen Fig. 2. 
til deß man raͤkat på kaͤlfloen, fom lönar "mödan, at up: 
arbeta , ock om man då finner; til exempel, at fak 
lden fliger emvt O. N. O. ock ſaͤnker fig W. S. W. få 
drifwes arbetet fort i bemaͤlte waͤderſtrek til diupet, få 
langt man kan för watn; ock da kallas den breda orten 
i kalen, den waͤſtra hufwud ⸗ſtraͤckan, dit kalfloen ſaͤnker 
fig ifrån ſkaktet A. ock den breda orten, fom ſtiger up 
emot kaͤlfloens utſtrykanda lit. B. kallas den oͤſtra Huf⸗ 
, . NISRR SIR bA0 
Nu ßfoͤres ock brytes i ſſelfwa kaͤlffoen få rämna 
orter efter 4 ſtrek af Compaſſen, fom man nägonſin 
kan finna gator ock gränder i en ſtad. 
Ty om ſom förr ſades, kal loen, til aͤfwentyrs, 
ſtiger oſt⸗nord⸗oſt ock ſaͤnker fig waͤſt⸗nord⸗waͤſt, ſaͤ fåttes 
ut efter Compaſlen hufroud ? ſtraͤkan B. Fig. 2. ifrån 
ſtaktet A. emot waͤderſtreket oſt⸗nord⸗ oſt; denna ort drif⸗ 
wes aͤfwen til waͤſt⸗ſyd⸗waͤſt, dit kalen ſaͤnkg fig, ock da 
man intet aͤger naͤgon fal för watnets aflaͤp , få drif⸗ 
wes denne ſiſtnaͤmde hufwud⸗ſtraͤckan ſtarckare, ock man 
winlaͤgger fig , få mycket möjeligit aͤr, at fynda med 
kälens bärtarbetande på den ſidan af ſkaktet, dit floen 
faller”, neml. til waͤſt⸗ſyd⸗waͤſt, paͤ det man ma går 
rum för watnet at ſamka fig i de rum fom kalen är 
borthugna, hwilket arbete kaͤlhuggare plåga kalla, at 
kaſta watnet bak om ſig / hwilket tager lag, når til⸗ 
lappet daͤr af är maͤteligit, da man kan hinna göra rum 
foͤr watnet, fom ibland kan låta goͤra fig i obrutne 
. e 8 
Men om det haͤnder, at watu⸗ſiukan år foͤrſtor, få 
maͤſte man göra det foͤrſta ſkaktet, man ſaͤncker på diupet, 
til en watudunt, hwarutur watnet, antingen med eld⸗ ock 
luft⸗Mmachin, haͤſt⸗ eler watu⸗känſter uppumpas, da man 
ei eler bror fig ſtort om, at driſwa in de ſmala orter⸗ 
. . | na, 


1740. Ap April. N May: Jun. 379 


na, 5e, C, C, C eler få Fallade nårra ock ſoͤdra huf⸗ huf⸗ 
wud orterne N, N, W. ock 8, 8, O. Men i fall de fe 
ſig kunna hinna 40 à 50 famnar, få flå de neder på den 
orten, de kalla waͤſtra hufwud⸗ſtraͤckan, et annat ſkakt, 
ſom i flaͤlet 15 A blir watu⸗dunt, hwarigenom de winna 
få mycket förre del af kälfloen „om de annars fe fig 
kunna maͤſtra watnets tillaͤp, da ſkakten icke aͤro diupe 
med haͤſt⸗eler watu⸗kaͤnſter, ock i widrigt fall med eld ock 
luft⸗machin, da de ſedermera drifwa ock ſla igeuom de 
ſma e orterna , fom åro likſom kaͤrsorter åfroer huf⸗ 
wud⸗ſ aͤckorna, gåendes altid i jämt fålt af kalfloen, ock, 
fom: arbetet år da ſwaͤrare för kalhuggarne, emedan 
de ei hafwa aͤdrorna ock klyftorna af kalen, fom de kun⸗ 
ug efterfölja ock flå in deras kilar uti, utan noͤdgas 
14 twaͤrtswis igenomhugga , få niuta de ock för 
etta arbetet en får ffilt betalninmg. 
| Haͤnder det åter , at ffaftet A aͤr ytterſt på ens 
— Aer ſa noͤdgas man goͤra det til watudunt, ock da 
ſtyndar man ſig at drifwa hufwud⸗ſtraͤckan få art man 
hinner med ſkaftet i kalen, Ända fram i waͤderſtreket 
oſt⸗nord⸗ oſt til 75 famnars laͤngd „ emedlertid detta 
arbetet haſwes foͤrhaͤnder, ſaͤtter man aſwan i dagen ut 
et nyt ſkakt pa ſamma lånad ifran A, ock det i ſammg 
waͤderſtrek, ſom oͤſtra hufwudſtraͤckan under jorden, fa 
at, naͤr man hinner med detta ſka'tet 1 uppå 
a kalen at man da juſt råkar hufwud⸗ſtraͤckan B 
Sa ſnart deta ſkaktet år fulbordat, kammer det 
i ſamma det förra til hielp, få med waͤderwaͤrling fom med 
upfordring af kalen, ock da bemoͤdar man fig, at arbeta 
i kalfloen det forderligaſte man nagonſin kan, lemnan⸗ 
des pelare at underſtoͤdia taket, ſom big. 2. för oͤgonen 
laͤgger, pa det at watnet må fa rum at ſamka fig nåra 
watuduntſkaktet A. ock intet hindra arbetet, i fall det ei 
igenom förr om ordade ed ; 0 före kan utfordras, 
Halt det ee 1 


W 


320 1740. April. Maij. jun. 


Der aͤr ganſta noͤdwaͤndigt at arbetet foͤres regel⸗ 
maͤtigt uti en kaͤlgrufwa; fördenfful äligger det en mark⸗ 
ſcheidare, at noga tilſe, det, få waͤl huſwud⸗ ſtraͤckorne, 
ſom hufwud⸗orterne foͤras i en jämn ſt r⸗linea, få at de 
weta emot ſing raͤta fyra waͤder⸗ſtrek af Compaſſen, 
de der afſtaͤra hvarandra til raͤta hoͤrningar af 90 gra- 
der: fom til aͤfwentyrs , om ſtenkaͤls⸗floen ſtiger ifrån 
waͤſt ſyd⸗waͤſt, fil oſt nord⸗oſt, få måne ſtrackorne föras 
lika breda ock jaͤmnſidiga i ſamma waͤderſtrek,, ock or⸗ 
terne åter ga jaͤmnſidiga ifrån nord⸗nord⸗waͤſt, til fd: 
ſpd⸗oſt. Sraͤckorne äro 2 famnar breda, ock orterne en 
famn ; uti ſtraͤckorne hugges ſaͤledes baͤrt + delar af 
kalen, ock lemnas ? del til pelare fom O; orterne ſkiaͤrg 
aͤter igenom deßa pelare, ock lemna de ſamma allenaſt 
en famn i fyrkant, fom P. P, P. P, hwilka nogſamt förs 
må underſtoͤdig den aͤfwanhaͤngande takſtenen. 
Deße pelare, fom aͤro en Cube af en famn naͤr käl⸗ 
baͤdden år en famn tick eler maͤktig, bli orubbade , til 
des man arbetat up alla kalen, fom finnas inom en kaͤl⸗ 
aͤgares aͤgor; ock dã ingen hel kaͤlflo fom D. D. D. Fig. 2. 
år mera i ſtigande eler i faͤlt at tilga; få går man til 
baka neder til floens fallande få langt man kan, ock hug⸗ 
ger bärt pelarna radtals, ock dymedelſt lemnar takſte⸗ 
nen fritt at falla ock raſa, hwilket arbete aͤr ei mera aͤn 
det förra någon fara för arbetarena underkaſtat, eme⸗ 
dan taket gifwer nogſamt, igenom gny ock brak, tekn at 
de funna taga fig til wara, foͤraͤn något deraf faller; 
haͤlſt de hafwa ei mer, ån en famn emillan hwar rad af 
pelare, hwilka de radtals, efter ſtrykandet af kalen, baͤrt⸗ 
hugga, ock det alt ifrån diupet, Ända tils de kaͤmma up 
til utſtrykander i dagen, hwilket arbete ſyßelſaͤter några 
hundrade man i många års tid, uti en kaͤlgrufwa af en 
fiaͤrdedel waͤgs quadrat arca. 10 * 
Naͤr Kronan Dannemark ſiſt aͤgde herrawaͤldet 
öfver Skaͤne, hafwa e wid Elſingbaͤrg 
fom arbetat ſtenkaͤl, wiſt mycken okunnighet at piren 
| enfå 


1740. April. Mai Jun. 321 


ſtenkals gruftvor , i det de takſtenen ſtoͤdat med ekeſtal⸗ 
par eler ſtoͤdor, ock baͤrthuggit hela kalfoen , i ſtaͤlet, 
at de bort, fom iag nu wiſt, lemna kälpelare, hwilka 
icke derfoͤre äro förlorade, utan mål efterhaͤmtas ock 
nyttias, når ingen, faſt ock obruten klyft, mer finnas at 


tilga. e 1020 
Euyaͤr arbetet på nyß omtalte fåt anfoͤres i et ſten⸗ 
kaͤls bråt ; med aͤrdentliga ſtraͤckor ock orter, ſamt at 
ifrån dagen, alt fom man under jorden fortfar ock hin⸗ 
ner, 5 en ſaͤnkes vr famnar ifrån hwargndra, få pa 
hufwud⸗ſtraͤckorna fom hufwud⸗orterna , få kan ei allena 
upfordringen af kalen til en ſtor myckenhet waͤrckſtaͤllas, 
utan jaͤmwaͤl på en god waͤderwaͤrling ei wara någon 
briſt, hwarom mera på fit rum. Nu återfår allenaſt, 
anföra en foͤrtekning på kaͤſtnaden at uparbeta ſten⸗ 
alen, hwaraf man, ei allena lärer funna aftaga, huru 
ſtor winſt ſtenkäls⸗grufwor kunna kaſta af fig framfoͤr 
andra baͤrgwaͤrk, utan jaͤmwaͤl tiaͤna dem, fom ſtenkaͤls 
gruſwor börja , til raͤttelſe, broad hwart ock et arbete: 
dem bör kämma at kaͤſta, ſedan grufwan kammit i full 


gaͤng. 


i 


At hugga 20 Färgar ſtenkal — >< 0 
At foͤra dem til ſkakt benen — 1. — 
5 hufwud⸗orter ock lis — 2. 
Foͤr timring ock hundar, eler ſmaͤ akedon, hwarpa kargen 
e 3 . 


Dras | | G 3 
| dͤenig eler upfordring af 20 kaͤrgar⸗ ⸗ 3. 


2 


a 


At laga färgarna — 


322 1740. April. Majj. Jun. 


————————— ÄRNRNAPNN: 


bund Sterl. en 75 


gör ffåflar, flådor och waͤrckethg 2 
För ſtaktens ſaͤnkande, timmer, ock at ffärpatoårfetog vå 

20 kaͤrgar — — — 1 
Grufünor på 20 kärgar — 9 7 255 sa 
Ofwermans lön pa 20 kärgar 12 
Foͤr intagningen ock foͤrßlen af kalen til fåtfopen. | 
At ſtaͤrpa hackor ock kilar — . 25 hå 
| Pund N 3. 1 


12 Score ia 240 o fårgatgå på en Tenn ock 20 wagnar 
goͤra en Tenn, ock, fom 20 kärgar kaſta 3 Sch. 
8 p. ſa käſtar en Tenn Pund Sterl. 2, 4. 

Foͤrſlen, reparation af 22 7 4 „ med des 


ek ramar ee n e Tr e PE 
item af käl⸗wagnarna 6. 8. 
Viewer eler markſchedarens 5 lon ock reparåion af 
7 haͤltwindarne e TARA Säg 


pund Sterl. JR eee 


n Tenn käſtar ſaledes aͤgaren 3 pund Sterling. 

En Tenn ſtenkäl gioͤr 2 Reels eler pråmar , ock 
de föra 16 Chalder New Caftels matt. En wagn med 
ſtenkaͤl waͤger wid pas 2 Ton eler 15 ſkeppund, ſom dras 
ges af en haͤſt a 6 Engelſka milar ifrån leſay kalgruf⸗ 
wa til B yth, ſoͤrmedelſt kaͤlwaͤgens We en ja 
ſtor tyngds låta framffaffande. 


— Anmärkning oͤfwer denna utvåfning. 


Af föregående omfäftnad paͤ 16 Chalder kal, fer 
man at hwar Chalder kammer aͤgaren af ſtenkals⸗ 
grufwan allenaſt at kaͤſta 3 Schillingar, 9 pence, ock far 
derfoͤre af ſkepare iom föra dem. loud, 1 Schillin- 

8205 


1740. April. May. Jun. 323 
gar, ſom år en maͤkta ſtor winſt; ock form en New. Caſtle 
Chalder gör hår i Stockholm 20 tunnor, naͤr de bliftoit 
taͤrra inſkepade, aͤljeſt allena 19 tunnor; få följer der⸗ 
af z at en tunna ſtenkäl kaſtar aͤgaren ſielf i New⸗ 
Caſtle med alla omkaͤſtningar til ſioͤſtranden, når gruf⸗ 
wan ligger en Swaͤnſk mil derifran, allenaſt 22 pence, 
eler i Swaͤnſkt mynta 36 daler Pundſterling, 9 oͤre 
kapparmynt tunnan , ock ſaͤljes hår aldrig gaͤrna under 
3 daler kaͤpparmynt tunnan. SVD 


Huruledes Skåttfpolfiädrar > uti band 
fabriquer funna goͤras baͤttre och nytti⸗ 
gare, aͤn de fom förr brukelige warit ock 


utrikes giorde aͤro 3 utwiſar foͤljande paͤfund 1 
af Magiſter BRELIN upwiſt. ; 


Ig. 1. år fielfroa Skättſpolan, Fig. 2. år fådren, b. 
4 uti profil, ock ſynes i ſpolan A. A. huruledes den⸗ 
na fiaͤder gifwer fin tryckning ; den goͤres uti 
| wridningen, icke med, utan mot ſolen, och haf⸗ 
wer fyra leder, förutan Ds ock den oͤfwerſta leden E. E. 
Knaͤet D. gar genom et Hål uti Skaͤttſpolan, ock håller 
fiådren till aka, få åfta tryckningen ffer wid ändan E, 
varaͤſt inſtrumentet C. C. hållas in til filfet uti ſpolan 
B. ock ſtyrer des aflöͤpande under waͤfningen, til fakta eler 
Mmåll omgång , alt fom bandens kanter behoͤſwa til at 
jaͤmnas. Atſkilnaden emellan deßa ock de gamla fiaͤdrar⸗ 
ha, ſynas af Fig. 3. fom år en af ſtaͤlträd utklapad 
Rn ock tilfoͤrende warit brukelig: Men den kan aldrig 
baftvg beftånd eler gifwa någon lika tryckning , få waͤl 
för des kaͤrthet ful , fom ock at fietfma frålträden fållan 
finnas der til dugelig. Ar foͤrdenſkul ſolklart, at faͤdren 
Fig. 2. fom beftår af många leder), ſaͤledes år mycket 

längre ock baͤttre, ty den böjer 95 wid trykningen alt 

* | Su 5 > Stan 


4 


324 1740. April. Maij. Jun, 


7 7 5 7 j — a N — —Ä—— | 
ifran den ena fin ända til den andra; ock kan, utan til⸗ 


fogat wald, icke ga ſoͤnder, ſynnerligen, då den goͤras 


af maͤßingtraͤd; men flåltråden , hwartil ſaͤlan tages 


hår i landet utwalt gaͤdt ſtäl, utan allenaſt järn, fom 
gemenligen aͤr flagot ock otaͤt, kan til deßa fiaͤdrar icke 


gaͤrna brukas. Om deßa nya fiaͤdrars godhet ock wärkan 


intygar widare nedanſtaͤende beraͤttelſe. 
Fabriqveuren Herr AND. HOLM BERG 
Beraͤttelſe om de Skaͤttſpolfiaͤdrar, ſom 
Magiſter NIC OL. BRELIN, ; 
uri des bandsfabrique inraͤttat. | 
CN Wad gagn och förmån en Fabriqveur ock 
OR handråckare hafwer af goda och beſtaͤndiga 
g waͤrketyg, och hwad aͤtſkilnad år, at arbeta 


med dem,emot andra , fom fåmre ock owar⸗ 
aktige aͤro, det har jag waͤrkeligen förföft, med de Skaͤtt⸗ 
ſpolfiaͤdrar, fom Herr Magiſter BRELIN upfunnit ock i 
mine bandſtolar inraͤtat, i ſtaͤllet för de fiaͤdrar, fom 
foͤlgt med berörde ſtolar från Holland ock der giorde 


Med den ſaken gick ſaͤledes til: Magiſter BRE. 
LIN käm en gång foͤrledit ir i September månad, 
in uti min fabrique , ock ſaͤg huruledes de wid waͤrket 
arbetande klappade ock lagade ſiaͤdrarna uti Skaͤttſpo⸗ 
larna; han fåg ockſa, at deße fuͤdrar icke woro få giorde, 
at de kunde göra fin tilboͤrliga waͤrkan wid bandens 
jaͤmna waͤfwande, efter de icke altid kunde ſpaͤnna ock 


trycka ſpolarna med lika kraft ock ſtyrcko, ſamt at de 


desutan owaraktige woro. Sade foͤrdenſkul til mig, at 
detta waͤrket borde foͤrbaͤttras med andra fiådrar , ſom 
gifwa en lika tryckning då ſpolan år full, fom då den är 
maͤſt utwaͤfd, ſamt at den tidsſoͤrſumelſe, fom de arbetan⸗ 


de maͤſte aͤrfara dageligen genom fiaͤdrarnas 9 | 


2740: April Maij Jun. 325 
e borde foͤrekammas , med ſaͤdana faͤdrar, fom war⸗ 
aͤktige aͤro. Begynte altſä, efter min anmodan, at 
nogare beſinna denna ſaken,goͤrandes i foͤrſtone atſtilliga 
förföF , men fann omfider på et mycket godt ock be⸗ 
haͤndigt ſaͤtt. Magiſtern giorde ſielf nya fiaͤdrar 
ck inſgtte dem uti alla bandwaͤfſtolarna, med få lckelig 
framgång ock wårfan, at de med ſtoͤrſta nytta, alt frän 
ofwannaͤmde September moͤnad warit brukade. I 
kan i ſanning hetyga, at deße af Msgiſter BRE- 
LIN inrättade fiaͤdrar, aͤro icke allenaſt baͤttre aͤn de förra, 
utan goͤra ock full amligen den waͤrkan, fom wid bands 
fabriquen kan aſfas ock behoͤſwas. Icke en enda af 
dem år ſoͤndergaͤngen eler behoͤft den minſta omlagning, 
utan äro aldeles waraktige, kunna icke, utan tilfogat 
wald, gå ſoͤnder, ock de gifwa en aldeles lika tryckning 
a ſpolarna når de aͤro maͤſt toma, fom då de aͤro med 
ſilke upfylte; hvaraf banden altid fa jämna kanter ock 
wer alt et baͤttre utſeende ock godhet ån tilfoͤrende. 
Dienna beraͤttelſen har, efter Wetenſkaps Acade- 
miens aſtundan, jag haͤrmed welat ingifroa ock det få 
mycket haͤldre, fom Magiſter BRELIN icke den 
ringaſte betalning för fin möda ock arbete begaͤrt eler 
ſtundat; hwarfoͤre ſaͤdant tyckes böra laͤnda honom til 
a mycket ſtoͤrre heder, fom han utan egennytta wil fins 
nas en nyttig landets inbyggare, aͤlſka det almaͤnna, ock 
befordra Fabriquers upkämſt ock fördel. i 
. Jag har desutan foͤrnumit, at Herr Magilter 
BRELIN redan upwiſt prof af deßa band waͤfſpolar med 
fina nya fiaͤd rar för Wetenſtaps Academien, men hwar 
ock en kan efter behag ſielf dem baͤttre beſkäda, med fin 
waͤrkan, haͤr uti min Fabrique på Swartmanne⸗gatan 
uti det Leionhuvudſka huſet. 


8 


Stockholm d. 12. Maji. 75 
SÅ LIN- 


326 1740. April. Maij. ſur. 


neder utur Skyarna i Norrige. 


Sfkyarna, haftver foͤranlätit den lärda Wor⸗ 


bewiſa, huru det kunde ſke, genom ſannolika ſkaͤl; OLAI 


WORMIIHiſtoria Animalis, quod in Norvegia e nu- | 
bibus decidit & fara ac gramina, magno incolarun 


detrimento celerrime depaſcitur. Hafniæ 1653. 4t0 
p. 6. Ifraͤn hans tid har ingen naturkunnig foͤrmät 


giſwa tydeligare underraͤttelſe åt den laͤrda werlden, om | 


deßa diurs natur; har altfå jag welat hår med gifma få 
mycken underraͤttelſe, fom jag wet, haͤlſt få maͤnga hafwa 
frågat mig om deßa diurs egenffaper , den tiden jag 


wiſtades i Holland, Engeland, ock Frankrike, at der | 


med upmuntra mina Landsmaͤn, fom bo närmare ät 
fållen , at på dem gifwa nogare akt. ; 
Namnen pa deßa diuren aͤro: 010 
Aus cauda abrupta, corpore fulvo nigro macu- 
lato. 
Mus montanus. Schef. Lappon. 346. 
Mus Norvagicus. Vormii monograph. 6. 


Mus Norvagicus, vulgo Leming. Vorm. muf.3223 


Raj. quadr. 227. | 
Lemmus. Ol. Magni Septentr. J. 18. c. 20. 
Spwenſka Fiaͤllmus, Sabelmus, Roͤdmus. 
Torſka Laͤming, Loͤmmer, Loͤmmel. 
Lapſka Lummick. 
At foͤrbiga Geſneri, Sca ĩgeri, Ziegleri, Jonſtoni 
ock andras namn, efter fom deras eſtrifningar aͤro tagne 
af deba upnaͤmdas. 


C. LINNAL Med. Doct. Anmärkning 
oͤfwer de Diuren, fom ſaͤgas kaͤuma 
0 SR En beraͤttelſe, fom almaͤn år i Norrige om et | 
lags ſma Diur, fom ſkola raͤgna neder utur 


mius, at ſtrifwa en hel bok daͤr öfwer, ock 


Denna 


. 
—————————————— 


Oo ů ——— GAR TEESE — . A— 


flaͤckar på ſidorna ſtroͤdda : 
Spanſen aͤr mycket kärt, luden, gul med ſwart 
blandat ſkapnaden på hufwudet år lik de andra moͤßen, 
med myxtacer; på hwarie fot har hon 5 klor. Oronen 
aͤro ganſka kaͤrta. Framtaͤnderna års twaͤ oͤfwan, ock 
twa nedan; inga betar; tre oxeltaͤnder i hwarie kaͤka. 
Dienna bor raͤt i Lapſka fiaͤllen, ock der ganſka 
oͤmnogt. Da man reſer daͤr omkring, finner man ſaͤllan 
någon tufwa aͤler brink på marken , i hwilka ei et liter 
hål ſynas „ få diupt fom en finger aͤler Z quarter, men 
få widt, fom alla 5 fingrarne hoplagde woro trycktened 
ijorden: Alla jädana hål grafwa deßa diuren Åt ſig; 
däck finner man ſaͤllan några af dem deruri wiſtande. 
Die aͤro icke ſaͤrdeles raͤdde, utan fålla ſaſom en 
hundwalp, om man kammer någorlunda nåra, at ga 
dem foͤrbi; waͤga ock waͤl bita i kaͤpen, om man ſticker 
den at dem, ock fin icke gaͤrna baͤrt. SM 
Merendels hafwer jag hos dem funnit 5 til 6 ungar, 

faſt än de hafwa s ſpaͤnar, fåfom andra moͤß. 

Diers fris år graͤs ock Renmaſa, fom jag funmit 
ut: dem jag upſturit; de idiſla til halfs, ſaſom andra moͤß, 
däck icke få fulkamligit, fom hornſlaͤgtet: goͤra altſa 
Lapen intet foͤrfaͤng i des kaͤjor, aͤler på des mat ock hus⸗ 
| | 9 8 


| rad, 8 | | p a 
15 Elfter Lapornas beraͤttelſe, loͤpa Renarna efter 
deßa moßen når de fa ſe dem, ock det aͤfta långa trakten 
uur waͤgen, ock ſluka dem uti fig; fom daͤck är und er⸗ 
e deras maga tycks ei wara ſkapad, at hafwa 
j TU + 3 8 al nn 3 3 1 

Aljeſt finnes i faͤllen et flags raͤfwar, ſom aͤro juſt 

ſamma flag fom wåra, men til faͤrgen hwita, ock 1 25 

n in 


328 1740. April. Maij. Jun. 
ſkin minſt dyra bland råfffinnen, dem fälket kalar Fiaͤ!⸗ 
rackor; de lefwa hela aret i fiaͤllen af ſma Snoͤripor 
(Cheruna Lappis) ock af deßa moͤ . 

„ Lapornas hundar, fom äro få många fom faͤlket! 
kajan, (ty hwar Lap har fin hund, den honom lyder) 
lefwa til en ſtor del af deßa moͤß, den dagen de gå w al 
med Renarna daͤck aͤta de ſaͤllan af dem mer ån huf⸗ 


wudet. W 

Det aldra maͤrkwaͤrdigaſte wid deßa diuren aͤr dec 
tas flygt ; ty wid wiß tid aͤfta 10 à 20 år emellan, fy de 
ifrån fiållen ſkäcketals, i ſadan myckenhet, at den alfoͤr⸗ 
undran oͤfwergar; da de i wißa träppar til tuſendetal 
gå aͤnda fram efter hwar andra, ſa många. , at deras 
måg blifwer et par finger diup, et aͤler tu quarter bred, 
ock ſaledes på ſidorna andra dylika waͤgar, några alnar 
ifrån hwar andra, alla raͤt fram ſaſom en linea. Pa 
mågen åra de up graͤſet ock rötterna der de ga fram zock, 
fom mig aͤr ſagt, yngla de aͤfta på mågen, baͤrandes en 
unga i munen, ock den andra pa ryggen. Deras waͤg 
är 97 fiaͤllen, men hwart de aͤrna ſig, wet jag icke, 
back gå de hos of neder åt hafwet (Sinum Bothnicum) 
faſt de ſaͤlan kamma fram, utan foͤrſkingras, förgås 
ock doͤdas til ſtoͤrſta hopen pa waͤgen. 

Icke mindre ſaͤlſam år deras waͤg, fom maͤſte ligga 
få ända fram , at depå intet fåt fa lemna honom, e. gr. 
Kämmer någon menniſka i deras ſtrak, få gå de icke utur 
waͤgen, utan biuda til at gå emellan benen-pådenfamma, 
aͤler reſa fig up pa tw foͤter emot honvm, bita i kaͤpen 
om man den ſaͤtter emot dem. ns 
Finna de naͤgon hoͤſtack på mågen ; ga de icke om⸗ 
kring honom, utan med grafwande ock fraͤtande arbeta 
de ſig waͤg twaͤrt igenom den ſamma. Ligger dem en ſtor 
ſten i waͤgen, den de icke kunna kãmma oͤfwer, , få göra 
de en half⸗circel omkring honom, daͤck få, at de taga fin 
raͤta linen igen. : 


Moͤter | 


1740. April. May. Jun. 329 
* TIP 2 — 5 si ; N 
Maoͤter dem någon fid, ehuru bred han ock år, biuda 
de til at ſimma oͤfwer honom aͤſter fin linea, faſt ginge 
den oͤfwer bredaſte diametren ; Möter dem någon båg 
pa ſioͤn, fly de icke undan, uran föfa at arbeta fig up i 
båten, ock twaͤrt oͤfwer, på andra fidan fafta de fig i ſioͤn 
igen. Möter dem någon bruſande faͤrs, få frukta de 
icke för honom, allenaft det går raͤt fram , faft hwar och 
en ſkulle fåtta lifwet til deruti. enn 
Falk, fom icke wetat hwar deße diuren bo haſwa trot, 
at de raͤgnat neder af himmelen; andra, at målnet dem 
tagit med fig från baͤrgen, ock at de ſaledes kaͤmmit nes 
der; hwilket foͤranlaͤt Olaus Wormius at mycket bry 
fig om, huru han måtte det phyſice foͤrklara, genom 
dylika haͤndelſer hos grodor ock andra diur, det dåck ins 
gen naturkunnig kan tro denna tiden; men gifwes aͤn i 
ag de, uti, ock ſtrart wid Lapland, fom tro, det maͤlnen 
kunna taga baͤrt både lap ock ren på reſan i fiaͤllen, ock 
at lapen derfoͤre år noͤdgad ſtrart „ når maͤlnet omgif⸗ 
wer honom; liga ſtilla, på det maͤlnet icke ma föra ho⸗ 
nom bart; men det haͤnger icke få tilſammans; jag har 
ſielf warit upa frällebagen mer aͤn en gång af maln 
omgifwen. Iſpaͤrgen aͤro de hoͤgſta bland alla fiaͤllen, 
ock ſtraͤcka fig laͤngs åt dem, afta 3 a 4 mil breda, på 
hepilka ſpnas ingen groͤn flaͤck åler bart baͤrg, utan en ewig 
„a hög oͤfwer jorden, fom de hoͤaſte baͤrg; waͤgad 


| 
| 


der ſolen badat på fidan af ſnoͤn, ock watnet fakta 
egynt rinna tilſammans, foͤrorſakas aͤnteligen en liten 
zack, hwaraf blifwer en ſpringa i ſnoͤbaͤrget perpendi⸗ 
culair, aͤler bredare inunder, åfta få diup fom ſielfwa 
n, til 15 å 30 famnar. | NINE 
„Naͤr lapen får fe wid horizonten en liten moͤrk 
malnflaͤck, wet han foͤrut, at hwila, om han år på SE 
geligi 


| 
| 


330 1740. April. Maj. Jun. 


eligit ſtalle/ åler ffynda fig dit han begwaͤmligen ſig lara 
an. Malnet 15 ſmämingon lit fom hoͤgre up, 


blifwer ſtadigt ſtoͤrre ock ſtoͤrre , aͤnteligen intager det 


alfwa horizonten ock hafwer en blaſt med fig, ſamt 
aͤnteligen ſaͤſom en frack dimba inneſluter fälket ock erea⸗ 


turen; de måta partiklarne faͤſta fig pa alla håren ; det 
blifwer få dunkelt, at man med möda kan fe haͤnderna, 
ſaͤlan foͤterna, ock alt warder tyſt, utan blaͤſt; daͤ man 


ropar, kan den icke höra, fom flår 9 alnar derifraͤn. 


Gjär man nu i denna tökn., da man ei kan fe ſnoͤn pa 
jorden, år låt at raͤka nagon ſpringa gf watnet giord, 
ock der bliſwa begrafwen; hwar af aͤr kämmit det talet, 
at malnen föra bart lap ock ren, ſamt kaſta dem ned 
för baͤrgen: Aljeſt kan målner icke lyfta någon mer Ån 


en dimba; altſa, ock ei aͤler deßa moͤß , utan de aſſas ock 


födas, ſaſom andra diur i fiaͤlen „ gå der ifrån på wißa 
är, likſom colonier. J forna tider, då deßa diur ofoͤr⸗ 
modeligen oͤfwertaͤkte hela landet i de 71 „ fom 
liga naͤrmaſt til Lapland, blef faͤlket beſtoͤrt der oͤfwer, 
efter fom de aldrig tilfoͤrene fet dem, inbillandes ſig, at 
de woro et ſyndaſtraf, omedelbart af Gud oͤfwer dem 
ſtickade, derfoͤre de och Höllo boͤnedagar, ſaͤſom fordom. 
ſket hos of i Lima ſokn, fåfom praͤſten der ſammaſtaͤ⸗ 


des beraͤttade för mig, Boͤner emot dem, ock beſwaͤr⸗ 


jelſer , fom af de Pöwiſkai Norrige blifwit fordom 
brukade, beſkrifwer Wormius i afwannaͤmde bok. 
På aͤkrar ock ängar om ſaͤmmaren göra de fuller 


någon ſkada, men aͤljeſt icke något beſynnerligit ont i 
huſen ſkada de ingen ting. Når deße moͤßen klaämma taͤ⸗ 
gande, da ſpa Naͤrrlaͤnningarna fig efter dem et godt 


förråd. på ſtinwaror; ty bioͤrnar, raͤfwar, mårdar, 


jaͤrfwar ock haͤrmeliner plåga hopetals följa dem efter, 


af dem lefwa, ock ſaledes fångas. Skinnet ſkulle wara 
mycket wackert, miukt ock behageligit til paͤlswaͤrcke, om 
det icke wore fa braͤckeligit, at det med moͤda kunde dra⸗ 
gas af diurets krap. Hwad ſom ſaͤgs om deßa 50 


1740. April. Maij. Jun. 33¹ 
gift, det aͤr maͤſta delen, om icke alt, en kabel. At de 
icke förgifta watnet, aͤler beſmitta luften med naͤgot gift, 
kan hvar foͤrnuftig finna. Det hundarne icke åta 

gaͤrna mer an hufwudet, bewiſar icke at de äro 
giftiga , ty katten åter icke gaͤrna mer ån hufwudet pa 
råttan ; men daͤr af följer icke, at rattan år foͤrgiftig; 
ty Varro beraͤtar, at raͤttor fordom goͤddes af Italiener; 
ne ock aͤtes; Mallhiolus ſaͤger, at de ſmaka mål, ur- 
mora aͤler Normeldiur ſlaktas, roͤkas ock aͤtas. 
Cricetus et flags moͤß i Tyringen, ſaͤger Sebizius 
wara låfre ; Ikornar / ſom aͤro af ſamma flågte , åtas 
pa landet af boͤnderna. Caniner / fom aͤro ſyſkonebarn 
med moͤßen, aͤtas med behag af Hollaͤndare, Engels⸗ 
maͤn ock Franſoſer, faſt de almaͤnt icke aͤro ſa ſmakelige 
foͤr Tyſt ar ock Swaͤnſkar. Haren / ſom år lika nåra 
ſlaͤgt med mögen aͤr begaͤrlig för ala. Jag tror at inter 
fyrfotat diur År få foͤrgiſtigt, at det icke kan aͤtas, hwar 
pa Chineſerne, fom åta alla flags diur, wiſa prof. 
Jag wet ſkogs⸗Lappar, fom för nåd Ful aͤtit deße fiaͤlmoͤß. 
Wet daͤck at wißa diurs koͤt aͤr ſundare til almaͤnt brut, aͤn 
andras, ſaͤſom foͤrſt Jumenta, ſedan Glires, få Armenta, 
ſiſt Feræ. Se mit Syſtema Naturæ. Ock at Moſis 
lag, wid wal af koͤtmat, har fin ſtora grund i Naturen. 
Diennaberaͤttelſen bar jag upſatt. 
I. Ak ista Publicum förftå hwaroͤſt deße mågen bo 
ock bygga, pa det man ſaledes haͤdan efter ma weta hwar 
| ifrän det mma ock icke widare tro, at de genereras i 
F N 0 
* ju 2. På det jag matte upmuntra mina Landsmaͤn, 
gt mer taͤnka på deßa diuren, ock, då de Fämma taͤgan⸗ 
des, noga ſöͤka efter orſaken til deras refa , fom ſaͤkert 
bar fina naturliga orſaker dem ingen baͤtre aͤn waͤra 
Naͤrrlaͤnningar funna utfärſka; det ock hela den laͤrda 
werlden af Sk funder hos hwilka de endaſt ſinnas. 
„Fig 4 Tab. VI har jag laͤntagit af Wor mio, after 
de taͤmelig god, ock jag ei kunat gifwa någon 
3 aͤtre. 8 | Huru⸗ 


| ; 
„ 


För 


| 
| 
i 
| 
v 
4 
1 


332 1740. April. Maj. Jun. 


———— 


Huruledes en ſtark / waraktig ocklefwande 
Gaͤrdes⸗gaͤrd / medliten moͤda ock kaͤſtnad / 
inom 2 a3 aͤr, at nytia til noͤdig haͤgn, 
Lan aͤrhaͤllas; utwiſar följande rön af Apo⸗ 
tthekaren JOHAN JULIUS 
e inne ee sve sv 
Jg har waͤl tilfoͤrene ar 1736 lemnat til ſal. 
5 1 Probſten ock kyrkoherden i Närkoͤping Mag. 
"HW ReinerusBrookman en utförlig beſkrifwig pg 
ett wiſt ſaͤt af gårdesgårder , med pil⸗ſtoͤr, til 
valmaͤnt bruk ock landtmannens ſtora nytta ock fördel, | 
utan mycken möda ock kaͤſtnad, hwarom kan laͤſas i des 
huſhalsboks foͤrſta del, pag. 38; warandes ſamma gaͤr⸗ 
desgärd waraktig barn efter barn, ſamt til ſkogarnas 
ock tidens beſparing mycket nyttig ock naͤſtan oſkatbar. 
Men detta nu paͤtaͤnkte ock til Academien ingifne 
ſattet år aͤnnu långt behaͤndigare ock ſtarkare, hwarwid 
jaͤmwaͤl ſtogarnas beſparing ock tidens winning aͤro i aft 
tagne, faſt det ſker med något ſtoͤrre kaͤſtnad; ſaͤrdeles om 1 
man et langt ſtycke gaͤrdesgaͤrd på en gång ſkulle upraͤta, 
ty der til hoͤrer mycken förråd af groͤna ock friſka pil⸗ 
ſtoͤrar: Men, då litet göras hwart ar, år detta brbetet 
aͤfwen få draͤgeligit , ock mer gagneligit i anſeende til 
ſkogarnas beſparing. 4 "Bo 
Dtieenna gaͤrdesgärd har icke den debe, ſom 
alla andra aͤlieſt brukeliga lefwande gaͤrdesgaͤrdar, at 
man noͤdwaͤndigt behoͤfwer at fånga om honom, inan 
han waͤxer til, foͤr boſkap, ock andra creaturs ohaͤgn ſfkul; 
ty de funna honom icke få laͤtt foͤrſtoͤra, haͤlſt de icke 
gaͤrna åta pil loͤfwet,, få långe graͤs finnes , ock foͤroͤn 
Role pa marken aͤr foͤrtaͤrt, warda pil⸗qwiſtarna 
grofwa. i 1 
. Aulritning på fielfroa gaͤrdesgaͤrden finnas, Tab. VII 
Fig. A. af 12 aluars laͤngd, fom pa foͤliande fåt inraͤttas: 


2 — — — ͤ — 


1 2 —.— pre. '333 


5 4 a Alt 


| 


1 


i BRI 4 1 
I MUSELM 


29 JUL 30 


334 1740. April. Maij. Jun. 

At hindra ſmaͤ⸗boſkapen, fom funna krypa genom 
oͤpmingarne nedan til, foͤraͤn pikqwiftarne blifwit der 
utwurne, kan man nedſaͤtta ſmaͤ pil⸗kaͤppar i jorden 
emillan oͤpmingarna, ſom ſes J. I. I. Kunna ock ſtickel⸗ 
bärs buſkar ſaͤttas der emillan, eler planteras barbaris⸗ 
kaͤrnor, få långt ſtaͤngſlen raͤcker; ty deßa ſlag waͤra 
laͤtteligen, ock hiålpas aͤt, at göra haͤcken mycket taͤtare, 
ſamt uteſtaͤnga ſma creatur ock al ohaͤgn. 99352 
Ooar ock en hushällare, fom detta nyttiga arbetet 
icke foͤrſumar, får med glaͤdie ock faͤgnad fe en ſädan 
grön ock lefwande gaͤrdesgaͤrd, fom gifwer honom dubel 
nytta , i anſeende til ſkogarnas, ua wal ſom den aͤdla 
tidens myckna beſparing. 
Academien har med ſardeles nöje ock fågnad fet ock àrfarit, hu- 


xuledes åtfkilliga wiſat tekn af ſynnerlig wålwilja dermed, at de 


behagat inſanda fina tankar, rån ock förfök , ſamt hwariehanda un- 
derrättelſer, angående få wel landbruk, fom andra nyttiga hus- 


halds-wetenſkaper. Ock fom Academien framdeles] ſa fnart flere 


pålirelige rön ock fötfök blivit anftålte , år finnad utgiwa något 


dieraf til almån nytta; få warda imedlertid ſamtelige Herrar nedan- 


nåmde correſpondenter hårmed högeligen betackade för fin ſtora 
Wälwilja ock benågenhet. | 
Herr AND. ROSENSTEN , Major ock Academiens Ledamot: 
med àtſkilliga anmårkningar wid landthushålningen. 
Bibliothecarien Herr LARS LAUREL : om ångars förbåtrande, 
tuwors urfprung ock mulwadars utrotande. 
En obekant: angåeude ångars ock àkrars förbätrande. ; 
Bargſidoger: om Landbrukets få wel fom fådens förbâtrande. 
Ne fimulabit : angåendé et nytt påfund på fpannemålsbod, 
En obekant : med förſiag til fkogarnas befparing ock planterande. 
Herr N. KAL MAN huruledes uti gåftrikeland ock Hama- 
range ſokn åkrar plåga gödas, fås ock handteras, ſamt om 


* 


* 


mütlupna ångars förhàtrande. 


i NATURAL 


Sem 2 a 4 
TER ANGE 


I * 
C Seeg que fe cudpsit. 


: 5 1 4 EA J 1 2 4 * 
— ——— — — — 8 — ; —— — 5 — * 3 e SA 2 avg 


saa 


ERE RER Se 


=E 


SE EE: 


5 


— 
O 


8 5 
—— == 


646 


0 al 


1 


I KA 
—— 
r = 
ESR 1 4 é 
— 2 — 
2 v 
> 1 5 
. 5 * 
7 
7 0 
N 8 * 
I 1 5 
2 * 
— 5 
+ 
* 
. 
5 
„ — 
I 
X 5 
N — 
1 
i N > 
. . 
— 8 i 
0 
N 
— * 
N 
1 7 


N 


SFR e = ESR RSA RA 
É — . 8 I 8 1 
8 5 > 
1 8 f . ˙ AA | 


2 a N 1 > | 


— > 


an i 


— 


Gwenſka 
Hetenſkaps 
ACADEMIENS 
andlingar, 


Foͤr Månaderna 
Jollus. AUGUSTUS. SEPTEMBER. 


1740. 


eee eee eee CAD RAD GA BAR 2 CAD CA CA CAD 88e 012 80 
Tryckte i Stockholm med Academien: egen bekaͤſtnad. 


— ͤ— 


Hos Joh. LAuk. 1 Kongl. Ant. Arch. Boktr. 


p R A S E s 


A wetenſkaps Academien foͤr innewarande qvartal. 


. EVALD RIBE, 


Nied. Docter, Kong. 15 5 Memb. Reg. 


SECRETERA R E 
Herr Baron 
ANDERS von HÖPKEN, 
Ledamot af Wetenſkaps Societeten i Marſeille. 
Archivarius 


om NICOLAUS BRELIN, 


Philof, Shu ock Theologus. 


ARWID EHRENMALM, 


Extra- ordinarius uti Juſtitiæ Reviſion. 


Goͤrtekning. 


Paͤ de i detta e utgift ne Hand⸗ 


12. 


13. Om Horizonte la Waͤderqwarns · Wingar: 4 
p. 
14. Beſkrifning på Gull⸗ ock Silfwer: Siten: C. I 


| Huru med god Ras boͤr foͤrfaras, at den til fin 


| Itterligare fene om Sie e 1 


lingar. 

uAuckar om Handelen i gemen: Th: Plom- 
artn 

Fortſaͤttning om Hus bygnad: Chr. Polhem. 


Beſtrifning på et ſaͤrdeles flags Flott: Carl de 


Ger, 
Beſtrifning på en Machin, Arcuccio Fallad: M: 
Triewalds 
Om Saͤdens fö roͤrande til 40 kornet: C. Polhem, 
At giöra oglaſerat Caktegel, få godt fom det glas 
ſerade: EF Salberg, 


godhet ei må aftaga: Ad. J. "Cederhielm. 
Om Såningstiden och Sinings ſaͤttet: P. Ad- 
lerheim. 
Beſkrifning pa Snöd⸗ „Sparfwen! C. Linnæus. 
Hwad nytta Aderlatning ock Laxerande medel 
foͤrorſaka uti Raͤppor ock Win Ey. 


apen: M. Triewald, 

Om Magnet- Nålens, mißwisning eller afwikan⸗ 
de från Solſtreket: And: Celſius. 
Elvius; 


Linnæus. 


SEOM | 


| 29 3111. 30 


: V é 0 


24727797245 238 2 
eee ee eee 3 ** 8. 25 Ars : 2 
952 VA SO ERNER VON D se VED EA . VAA vasa 


RA N ee ee fri e 28 288 s 


ff 


TAN KAR om HANDELEN i GE 
mR Af THOMAS PLOMGREN, 


Er Alsmaͤktiga Skaparen har 
al ſit allwiſa tad ock foͤrſyn få ins 
f raͤttat Jordenes krets, at det ena 
Rieet eller Landet ſkulle frambaͤra 
andra Metaller, Water ock Fruck⸗ 
FEN fer, ån det. andra. ; 
Diet aͤr Menniſkiom hwarken til⸗ 
dt eller möcligit, at utgrunda den Stora Gudens 
haͤrunder hafda Gudomeliga afſigter; af ſielſwa utgaͤn⸗ 
gen ock Foͤrfarenheten, Menniſtiornes ſaͤkraſte Laͤromaͤ⸗ 
ſlerinna finnom wi likwaͤl, at en ſlik af Skaparen giord 
Aſkilnad emellan den ena delen af Werlden ock den an⸗ 
dra, har ibland annat haft derhaͤn ſftemäl, at Folk ock 
iken, i anſeende til deras inbördes noͤdtorft, ſkulle 
dymedelſt ledas få ofoͤrmaͤrkt in uti omgiaͤnge, kaͤrlek ock 
aͤnſt ap med hwarandra. 
Al denna omſtaͤndigheten, bår man ock auſe ſom 
en naturlig foͤlgd, at Menniſkior under det de ſom ifri⸗ 
gaſt ſöka at befråmja fina egna foͤrmoner, likwaͤl med 
det ſamma arbeta på andras upkomſt ock waͤlgang. Det 
ena Landet har undfätt et ymnogt foͤrraͤd af aͤtſkiliga 
Frufter ock Waͤrter, et annat åter lider briſt på de fans 
ma; Men frambaͤr andra deremot, fom ſaknas hos det 
förra; 5 auledning W har det ena Landet ae 


at foͤrſe fig med det andras Waͤrter ock tilwaͤrkningar; 
ock deraf har man uprinnelſen til Handel, ſom uti ſig 
ſielf ei år annat, Ån et ſtaͤndigt ombyte af waror, ſom 
Riken ock Laͤnder til deras inbördes briſters upfyllande 
maͤſte idka med hwarandra. Handelen år Rikedoms 
Moder ock den ſanſkyldiga kaͤllan, hwaraf et Rike haͤm⸗ 
tar Kraft ock Styrcka. Handelen upwaͤcker Menniſkor 
utur deras naturliga laͤttia, leder dem til nyttiga roͤrel⸗ 
fer, befordrar arbeten ock handa⸗floͤgder, ſamt betalar” 
aͤnteligen altſammans med penningar; hwaraf ſaͤrſtilte 
hushäld trifas waͤl, ock hela ſamhaͤldet kommer uti 
anſeende hos deras grannar. Handel uti et Rike aͤr 
Twaͤggehanda; Inrikes ock Vtrikes: Den foͤrra aͤr en 
handel, ſom Staͤder ock Laͤnder uti et ock ſamma Rike 
drifwa med hwarandra. Den ſenare åter idkas allenaſt 
Riken emillan. Et Land fom naturen foͤrſet med Flo⸗ 
der, watn ock ſtroͤmar ſamt aͤr få belaͤgit, at igenom” 
det famma wgaror til ock från fraͤmmande Niken foͤras 
kunng, har af Inrikes Handelen maͤrkelig förmån ock 
indraͤgt. Genom Warornes af ock tilfoͤrſel, ſyßel⸗ 
ſaͤttes en myckenhet Folk, ock dymedelſt foͤroͤkes Inwäa. 
narena uti Landet, hwilfet år grunden til Landets waͤl⸗ 
ang; En ſanning fom ei behoͤfwer något bewis. Et 
ike åter, fom ei fått hugna fig af en få förmånlig be⸗ 
laͤge åsön Nåfional winſt af dens: 
na Handelen. Waͤl kan det ena Landſkapet eller Sta⸗ 
den genom: denna Handelen hafwa ſtoͤrre förmån ock 
wid wißa tilfaͤllen winna mera aͤn det andra, men hwad 
en Stad eller Landſkap winner, det förlorar en annan, 
ock altſa har et Rike af den ſamma hwarken naͤgon in 
draͤgt eller ſkada. Inrikes Handelen aͤr dock nödig ock 
oumgiaͤngelig ock bör derfoͤre på alt uptaͤnkeligit ſaͤtt laͤ⸗ 
tas ock underſtoͤdjas, haͤlſt utom den ſamma Inwanarne 
ſkulle ä ena ſidan ſakna tilfoͤrſel på nödiga waror ock a 
den andra hafwa ſwäͤrighet wid, at med tilboͤrlig bat ⸗ 
nad afſaͤttia find egna Tilwaͤrkningar. 50 21 
i I Öm | ri⸗ | 


enbet, kan icke hafwa n 


174. oJOl Aug. Sept. 337 
Vrtritkes Handelen åter widkämmande, ſaͤaͤr den 
af olika beſkaffenhet, ock kan fördelas uti enſkylt ock Na; 
tional Handel. Enſkylt handel kallar jag en födan, fom 
waͤl gagnar enſkylte perſoner ock går dem förmögna, 
men ſtadar ock utarmar fielfwa ſamhaͤldet. Naͤr de foͤr 
et Rike oumgiaͤngelige ock noͤdige waror haͤmtas ur 
andra ock tredie handen, i ſtaͤllet för, at de borde tagas 
pwareſt de wåra eller tilwaͤrkas; Når Rikets egna red⸗ 
bara tilwaͤrkningar ei foͤrſaͤndes til råtta foͤrſaͤggnings or⸗ 
terna, utan twart om, ſtoͤrſta delen til de orter, hwar⸗ 
I ifrån de åter til andra Riken utfkepas, då kan utrikes 
handelen ei ſaͤgas gagna hela Riket eller ſamhaͤldet, utan 
allenaſt enſkylta, ty den fördel. ock beſparing fom et Rin 
ke, medelſt en widt utſtraͤckt handel kunde winna, ſtad⸗ 
| Har da hos fraͤmmande, de der medelſt ſaͤdane warors 
huͤmtande ifrån raͤtta inkoͤps⸗ orterna, ſamt Rikets 
bProducters aſſaͤtjande uti andra Laͤnder, foͤrtiena Frak⸗ 
ker, Tull, Proviſioner med mera, ſom eljeſt, med 
Ritkets egna Skep borde och kunde foͤrtienas; Hwar⸗ 


+. 


igenom och en ſtor del mera penningar ur et Rike aͤrligen 


Irſwaga 
a ock 


338 1740. Jul. Aug. Sept. 

hwar och en ort kan hafwa nådigt, hvarigenom et Ris 
kes Producter ock tilwaͤrkningar funna hållas uti et jämt 
ock ſkaͤligt waͤrde, ock ei förfalla uti wanpris, ſaͤſom 
ock enaͤr et Rike anwaͤnder fina Skep til Frakters förs 
kienande medelſt oͤfwerfoͤrßel af främmande Linders 
Waror ifrån det ena Riket til det andra, jaͤmwaͤl til 
ſielfwa Riket, at der ifrån funna foͤrſe def grannar med 
de dem noͤdige waror. Genom en ſaͤdan handel ock in⸗ 
gen annan kan et Rike blifwa rikt, lockſaligt ock maͤg⸗ 
ligt, ſamt foͤrhielpas uti det waͤlſtänd, fom Naturen 
ſielf ei det tilaͤmnat. Väl 7775 
„Handeln är Medlet, hwarigenom penningar in⸗ 
foͤrſkaffas uti et Rike ock många tuſende Menniſkior förs 
ſoͤrjes, fom eljeſt ſkulle gå broͤdloͤſe. Igenom handel 
updrifwas Skeps⸗ Byggerierne, ock derigenom ſamt 
Skeppens utredande foͤdes ock underhaͤlles en mycken⸗ 
het Folck. Genom en wida utſtraͤckt Sioͤfart aͤrhaͤller 
et Rike tilraͤckeligit aͤrfarit Sioͤ⸗Folckk. 
Handel aͤr ſäledes den trogna Skaffaren, fom 
frambringar med ſin idoghet alt hwad ſom behoͤfwes uti 
Fred ock Örlig: Den lägger grunden til Menniſkorss 
Saͤllhet wid det foͤrra, ock befordrar deras ſtyrcka ock 
ſaͤkerhet wid det ſenare. Igenom et lyckeligit krig kan 
tvål et Rike foͤrwaͤrfwa fig någon Rikedom, men fås 
dant ſter dock genom mycken ee a Ifwer⸗ 
wald ock Tuſende⸗tals Menniſkiors foͤrtryck. Han⸗ 
deln åter tilbringer et Rike Rikedomar ock foͤrmoͤgen⸗ 
het med inwänarnes lyockſalighet ock waͤlgäng. Krig förs I 
ſwagar et Rike, ock då aldramaͤſt, enaͤr de til def fort 
fiele aͤrfordrade förnödenheter altſammans eller tin 


oͤrſta delen ifrån andra Riken måte koͤpas: Men hans 
elns afſtadnande eller en oordentelig, til enſkylt nytta, 
drifwen handel, gioͤr det ändå längt mera. Den 
rſtaffar def grannar wida mera ſtyrcka ån något 
krig fule funna dem tilbringa. Den gioͤr ock, at 
de igenom et lpckeligit Faͤlt⸗Taͤg foͤrwaͤrſwade 1 | 
IR VEN | Giar 


Än 
* 


1740. ſul. Aug. Sept. 339 
delar ei trifwas qwar, utan flyta Acer fom en ſtroͤm 
| utur Rike. synt Då 
Handel, fom tilforene år wordet ſagt, beftår uti 
Byte af Waror. Waror aͤro af olika ſlag ock beſkaf⸗ 
fenhet. De fom omöjeligen funna ombaͤras, utan aͤga 
en naͤra gemenſkap med ſielfwa Lifwet, aͤro Spanmaͤl, 
Salt, Ull ock Lijn; de foͤrra tienande til foͤdan ock de 
ſednare til klaͤderna. Ymnogheten på Spanmaͤl aͤrhaͤl⸗ 
les ſaͤk raſt genom aͤkerbrukets updrifwande i ſielfwa Lans 
det, ſamt genom foͤrſigtigt anlagde Foͤrraͤds⸗Hus, fås 
ledes, at Landt⸗Brukaren winner fkaͤlig wedergaͤlning 
foͤr deß nedlagde Swett ock Arbete, den handlande 
niuter någorlunda winſt för def Anwaͤnda Moͤda ock 
Afwentvr wid Infoͤrſkrifningen, men för al ting, at den 
Fattige fär åta fit Brod utan fuck ock tårar. ; 
Et Rike kan aldrig foͤrkofras i handeln, om det icke 
uͤger tilraͤckelig maͤngd af Folck ock arbetare. Inwänar⸗ 
nes antal i et Land foͤroͤkas, når det noͤdigaſte hwad 
menniſkian til föde ock annan foͤrnoͤdenhet behoͤfwer, fas 


uti tilraͤckelig ymnoghet. 
Nur flit ock handa⸗ſloͤgd upmuntras med fmå beld⸗ 
mingar. Mår arbets flagen aͤro få många ock tilraͤcke⸗ 
5675 at Folck igenom Foͤdans laͤttare winnande, utom 
i en medfödda benaͤgenhet aͤfwen deraf upwuntras til tia 
dige giftermål, 0 
Naͤr Barn ånda ifrån ſpaͤda ären waͤnjas wid ars 
beten fom aͤro laͤmpade effter deras ſwaga förmåga , få 
at Laͤttjan på ef ofoͤrmaͤrkt fått dödas, och luft til nyttig⸗ 
ga roͤrelſer och handaſloͤgder blifwer likaſom inplantad i 
ſielfwa Nationen, ock hela menigheten på ſlutet fattar 
ſmak foͤr Arbete. 8 10 
Naͤr Fraͤmmande inlaͤckas i Landet medelſt ſkaͤlig 
Frihets ätniutande, wid de Förmåner, fom funna wa⸗ 
da dem maͤſt ock oͤmaſt om Hiertat; ock ſiſt, når Tig⸗ 
gerierne utrotas ock det e almoͤnneligen raͤknat för 
** N d 3 | en 


340 1740. Jul Aug. Sept. 
en grof foͤrbrytelſe, at begaͤra bråd; utan at arbeta dere 
foͤre; Efter fom tiggeriet i ſanning år en ſtaͤndig ſtoͤld, 
fom man begår emot hela ſamhaͤldet. Slika ſteg foͤr⸗ 
oͤka myckenheten af Landets Inwänare, goͤra dem nyt⸗ 
tiga för Riket, ock tilſkynda en Stat mera ſtyrcka aͤn ofta 
de ſtoͤrſta aͤroͤfringar. lee ) 
Muycekenhet af Folk, gioͤr myckenhet af handaſloͤg⸗ 
der ock Manufacturer, myckenhet af handaſloͤgder ock 
Manufacturer gör myckenhet af handels arter, ty ju 
ſtoͤrre maͤngd af handaſloͤgder ock Manufacturer uti et 
Land finnes, ju ſtoͤrre blir myckenheten af rå Amnen ock 
Rudematerier, fom der til mäſte haͤmtas ifrån andra 
Riken ock Länder, ock Ra⸗Amnens infoͤrſel, i anſeende 
til deras rymd, ock haͤmtande ifrån widt aflaͤgſne orter, 
ſyßelſaͤtter et langt ſtoͤrre antal af Skep, aͤn faͤrdige eller 
tilwaͤrkade Waror⸗. „ NaN 1 ons 
Handel kan ei driſwas med ſaͤrdeles foͤrman på 
widt affaͤgſne ock obekanta orter, utan genom Priviliger 
rade handets⸗ ſaͤlſkaper, i anſeende til de ſtora Foͤrlager 
fom til en MF handels inraͤttande aͤrfordras; De ſärſt | 
lige ock mål oͤfwerlagde mått, fom til des lyckeliga drif⸗ 
wande mäſte tagas; Oek aͤnteligen, i anſeende til de 
fara man loͤper, at aldeles foͤrſkaͤmma en utt ſig ſielf for 
delaktig handel, när atſkillige enſkylte Perſoner ſtoͤta ti 
ſammans, de der haſwa olifa handels⸗grunder. 1435 e 
Handels⸗Saͤlſkaper eller ſammanſaͤttningar aͤro för et 
rike ganſkg nyttige, enaͤr de aͤro bygde på en ſaͤker grund, 
ock få inrättade, at de gagna hela Riket, ock icke allenaſt 
naͤgre få enſkylte Perſoner, ſamt når de haͤmtande Wa⸗ 
rorne finnes af ſadan beſkaffenhet, at de antingen aͤro 
foͤr et Rike aldeles noͤdige ock oumbaͤrlige eller ock tiena 
til aͤmnen foͤr de i Riket anlagde waͤrck ock kabriqver; 
men Ater, når ſlike handels ⸗ſaͤllſkaper få på en waklande 
grund; Når fel inſmyga fig uti ſielfwa inwaͤrtes foͤrwalt⸗ 
ningen; Når warorne icke tiena til de inrikes waͤrkens 
utwidgande; Når foͤrſaͤlgningen icke jaͤmkas efter 10 
127 tork 


| 1740. "Jul Aug. Sept. 34 
torſten, ock det öfriga anwaͤndes til penningars foͤrtie⸗ 
nande på utlaͤndningen; Då åro de fkadelige för det alls 
maͤnna ock funna ei långe hafwa beſtaͤnd. | 
Af detta alt laͤrer foͤrmodeligen kunna intagas, hus 
ruledes en waͤl inraͤttad handel år uprinnelſen til et Ris 
kes Lyckſalighet, alla ſamhaͤldens ſtyrka ock waͤltrefnad; 
Den upfyller Landet med flitiga ock nyttiga Inwaͤnare; 
Den uplifwar wetenſkaper, konſter ock handaſloͤgder; 
den utwidgar Sioͤfarten, ſtaͤller widt afſkilda Laͤnder uti 
nyttiga umgiaͤngen ock foͤrbindelſer; uptaͤcker naturens 
dyrbaraſte haͤfwor; gioͤr et Land maͤktigt innom fig ſielft 
ſamt anſenligit får fina grannar. Handel kan bringas i 
oͤdesmäl genom krig ock oͤrlig, men åter ofta derigenom 
uphielpas. Naͤr et Land, fom förut ſagt är, maͤſte haͤm⸗ 
ta från fraͤmmande Laͤnder, hwad det behoͤfwer til et faͤlt⸗ 
tags utförande; da utmattas det på penningar ock mi⸗ 
ſter ſa ſmaͤningom hela ſin ſtyrcka, utom det, at Folcket 
anwaͤndes til krigs⸗ roͤrelſer, fom eljeſt med nytta kunde 
brukas til handel. Men naͤr et Land ſoͤker fig en foͤrmur, 
ock traktar allenaſt efter, at ſaͤttia fig uti billig ſaͤkerhet 
för fraͤmmandes hot ock anfall,foͤrſwarar fina, af Gu D 
ock naturen, foͤrlaͤnta raͤttigheter, ock under alt detta 
ſaͤmwaͤl ſoͤrjer för handelens beſtaͤnd ock waͤlgang, fame 
inraͤttar foͤrfattningarne ſaͤledes, at alt ſtadnar uti en Na- 
tional winſt, då kan krig med handel waͤnligen beftå. Af 
Hiſtorien fan man fe, det ſomlige Riken kommit til makt, 
anſeende ock Rikedom genom krig ock haͤrnad; Men an⸗ 
dra åter, ſedan de wunnit ätſkillige ſegrar, intagit förs 
delaktiga Länder ock jagat ſkraͤck uti deras omkring lige 
gande grannar, detta alt vacktadt; likwaͤl ſtaͤtt uti en ſyn⸗ 
lig underwigt emot andra, de der i anſeende til beſittning 
af Lander icke aͤgt halfparten få ſtor makt ock anſeende, 
3 omſider fallit de ſamma aldeles til rof. Hwad 
ande der til wara orſaken ? Efter min ofoͤrgripeliga 
tancka, hafwa de förra medelſt deras faͤlt⸗taͤg allenaſt 
traktat efter det waͤſendteliga ock ſlutit Fred, når de 
1 Aa 4 wun⸗ 


342 124 1740. Jul. Aug. 8 Sept: 


wunnit det, ſom brakt den dem at ta at taga til wapn. vapn. De haf⸗ 
wa ſatt fina graͤntſor uti fullkomlig ſaͤkerhet. De haf⸗ 
wa ſkyddat ock b det foͤrwaͤrfda til deras handels 
utwidgande, til an laͤggning af 1 55 waͤrk, ock icke lås 
tit krigsluſtan enwaͤldigt regera oͤfwer et ſundt ock waͤl⸗ 
fattat handels begrep. De ſenare aͤter, ſom ei foͤreſatt 
fa nägra graͤntſor, utan fallit ur det ena kriget i det an⸗ 
dra, blårtat fig pa Folck ock uttoͤmt deras pungar, ſamt 
ei dragit behoͤrig foͤrſorg om handelens beſtaͤnd, mäſte 
ofelbart hafwa et annat oͤde. | 

Hvad år då råtta kaͤnnemaͤrket pd et Lyckligt gand 2 
Jo, I: mo. Naoͤr jorden aͤr oͤfweralt få upbrukad, at hon 
bår til oͤwerfſoͤd Spanmal ock andra nödiga ock nyttiga 
waͤrter. II:do. Naͤr landet nyttjar ſin belaͤgenhet til han⸗ 
delens ock Sioͤfartens utwidgande ock foͤrkofring. IH: 10. 
Når def Borgerliga inraͤttning år få beffaffad, at In⸗ 
wänarena derigenom i Landet maͤrfeligen fördes. Och 
aͤnteligen LV:to. Naͤr Vnderſaͤtarne tilhallas igenom 
Oeconomiffa Lagar ock Foͤrfattningar, ſamt en alf⸗ 
warſam handhaͤlande oͤfwer de ſamma, at få inraͤtta 
deras handel, at den ſamma aͤr enig med Rikets 
ſanſkyldiga baͤſta, ock ei har fin enda afſigt på enſtylt 
nytta. och fördel. fr 

Lyckligt aͤr det Rike bwareſt ſlike unttige mått blife 
wit faͤttade, ock hwareſt de finna tilraͤckeligit 1 
emot inhemſte ock e foͤrſök 1 5 | 


KK | 
Swad nu bår om handelen i gemen gag ze / 
finner Academien at til en ſtor del / om icke altſam⸗ 
mans kan laͤmpas til waͤrt fåra Faͤdernes Land. 
Soͤrra ock naͤr warande tiders wedermaͤlen göra 
Fidane oͤfwertygeligit. 
men / fom bår i Landet torde finnas många 
rå åmnen ock waror / hwilka tunna uphielva ock 
widare forkofra handelen fit waͤl fom Manufacturer, 
få år och geademiens hoͤgſta aͤſtundan / at de fom 
| i Pe 


740. jul. Aug. Sept. 343 
haͤrom hafwa eller funna foͤrwaͤrfwa fig någon 
kunſkap / behaga fådant för Academien gifwa tilkaͤn⸗ 

na / på det ſaͤdant maͤrte uti handlingarne fram⸗ 
deles funna utgifwas til almaͤn nytta ock fördel. 


Fortſaͤtning om HUS BGN ADD, 
ingifwen af CHRISTOPHER POLHENM 
Al | Commercie RÅD. a 


40 


+: $$ ; 


En omkoſtnad, fom en ſtor ock waͤlgiord Traͤ⸗ 
bygning fordrar, kan icke betala ſitt interes⸗ 
le på annat fått, ån igenom en langwaraktig 
nytta. Ju längre tid man nu kan nyttig en 
bygnad, utan ny bekäſtnad, ju hoͤgre ſtiger beſparnin⸗ 
gen; Efter en beſparing aͤr aͤfwen få god fom inkomſt, 
a följer klart, at en bygningg båfta intereſſe beftår i en 
längling waraktighet barn efter barn. 
Dtienna waraktigheten hwilar på twaͤnne bufwud⸗ 
ſtycken, nemligen I:mo. En waͤlgiord ſammanſaͤttning 
852 II:do goda ock waraktiga Materialter; Det förra 
år redan omtalt, det ſenare följer nu. NL väl 
Kaͤnne⸗Maͤrken af godt och waraktigt 
doe erte. 
(07) N förfaren Timmerman wet waͤl at ſkilja godt 
ock elakt timmer ifrån hwarandra, men, fom 
fa hinna få länge, ock ännu mindre bygnings 
Herraor aro få foͤrfarne haͤruti, at de icke af 
ſina Bygemaͤſtare kunna bli narrade, igenom ſin egen 
okunnoghet, ock deras otrohet; Sa wil jag gifwa wid 
handen, få mycket jag haͤruti kunnat aͤrfara. Jag kan 
wal icke lofwa en få fullkomlig underwiſning haͤrom, fom 
ſaken fordrar, emedan de aͤrnade förfök, uti det, redan 
foͤrra Seculo, begynte Laboratorio Mechanico, icke 
| Aa 5 blif⸗ 


344 7740. lol. Aug. Sept 

blifmit w wärkſtälte; för det infalla infallande k kriget füt frut; ; Dock 
wil jag trogit meddela det jag igenom en laͤnglig foͤrfa⸗ 
renhet inhaͤmtat. 

Tall ock furu aͤro enahanda, ock allenaſt ſkiljakti⸗ 
ge i anſeende til aͤldren ſäſom barn, ungdom ock alder. 
Sä ſnart en tall blifvit få mogen at ytan är mindre ån 
kaͤrnan, da begynner man falla den ſamma furu, ock ju 
mindre ock mindre ſamma yta blifwer emot kaͤrnan, ju 
mognare ock warakkigare warder furun, in til des full⸗ 
komligg mognad, då ytan blir tunnaſt. 

„ Dett flags timmer år fyrahanda, nemligen: Hoög⸗ 
furu, len: furu, tall ock gär⸗ 1 hwilka alla til fina ſaͤt⸗ 
fkiltd bruk tiaͤnliga aͤro, ſaſom Imo. Hoͤgfurun år baͤſt 
til ſyllar ock foͤnſter⸗karmar, II:do til enkla braͤder åt tak 
utan på huſen. J ſonnerhet år rotaͤndan baͤſt, alt up til 
haͤlfften af traͤdet. Detta traͤſlag kaͤnnes af fina grof⸗ 
wa ock tiaͤrefulla ådror, jaͤmwaͤl derutaf, at det naſtan | 
aͤr lika tungt då det år tort, fom dä det år rätt. 

Den ſom icke dageliga omgaͤr med allahanda traͤ⸗ 
waͤrken, få at han igenom en länglig wana blir kaͤnnare 
deraf, kan på följande fåt proͤfwa traͤdens art ock gods | 
het: man later hoͤfla fig jaͤmntiäcka pinnar af aͤtſkilliga 
ſlags traͤd til en half alns laͤngd ock en tum i förfan 9 
e reſas aͤnda i watnet med en träd, faſtbunden i ien 
ſtaltrads ögla, fom ſlaͤs faſt i öſtwerſta aͤndan af dem, 
få at de haͤnga helt frie ock ledige utt watnet. „Naͤr man 
nu har tvänne af hwart flag, en rå ock en taͤrr pinna, | 
få fer man icke allenaſt aͤtſtilnaden emillan det ra ock taͤr⸗ 
ra traͤdet, utan ock emillan allahanda olika traͤd, hwil⸗ 
Fas godhet urſkiljas efter det diup de ſiunka i wathet, ty 
ju diupare et tråd ſiunker, ju baͤttre år det uti waraktigher. 0 
God furu ſiuncker få diupt at allenaſt z A z af hela traͤ | 
dets laͤngd frär uppe utur warnet. | 

Len⸗furu har granna ådror och tiaͤnar baͤſ til brå, 
der, fom brukas in under tak, fåfom til panelningar ock 
annat innanrede, myckit derföre, et detta trädet år . 

12 qwaͤmt 


140. > Jul. Aug. Sept: 345 


gwaͤmt at t måla p på, men maͤſt för den för den orſak, at det aͤr 
mindre waraktigt under bar Himmel an det fö org. 

Denna furu i lang⸗timmer tiaͤnar til waͤggar, 
at, ju tunnare yta den innehäller ju mognare år traͤ⸗ 
der, och waraktigare mot roͤta, jaͤmwaͤl mindre be⸗ 
nägit til ſprickor. 

Man maͤſte uti bygnader noga akta fig för Sok 
wint timmer. Detta wrider fig utur waͤggen under taͤrk⸗ 
finger, då det inſaͤttas watt, ock når det tort inſaͤttas 
wrider det ſig ut genom we åtan, ock fåledes dåger detta 
timmer til intet annat ån braͤnſel, efter en enda ſtaͤck kan 
fekaͤ mma hela bygningen. Detta traͤdſlag kaͤnnes af des 
utwaͤrtes adror, eller fmå ſprickor, fom loͤpa ſnedt oͤſwer 
traͤdet. lika fom i en ſtruf, ock det med fotens omhäng. 
De traͤn, hwilkas ſprickor löpa emot foten; aͤro allenaſt 
winda uti ytan, men icke uti kaͤrnan; ock ſom ytan uti 
derta flags timmer aͤr tunn ock merendels boͤr taͤlias bart, 
få ſtadar denna winhet ingen ting. ; 

Tall bettar mer af yta ån af kärna, ock kan nyt⸗ 
— til uthus, foͤr ſin mindre maraftighet fful. emot 
w tan. 
Gaͤr⸗tallen år offapelig, både fil fram och grenar 
pe aldreamåft benaͤgen til roͤta, har liten kaͤrna, men 
mycken yra, ock derfoͤre föga dugelig til annat, aͤn wed 
ock braͤnſel. Det endaſte, fom Gaͤr⸗ tallen år nyttig til, 

pump⸗ock pipſtockar til hoͤga watuledningar, efter den 
behåfiver mindre jaͤrnbeſlag uti ringar ån annat tråd, få 
och år taͤtaſt at innehålla watnet, få wida den icke klyf⸗ 

was, ty då år den helt odugelig. 
| Af Gran har man 3:ne ſlag: kaͤrr⸗ gran, ſtogs⸗ 

gran ock frö « gran. | 

Kaͤrr⸗gran har granna ock fina ådror, til fͤͤrgen 
golaktige. Detta traͤdſlag aͤr det aldrabåfta. til taklag 
bock torn-refningar, med mera, dels för des ſeghet ſtul, 
ock dels för des waraktighet ful naͤr det ſtaͤndigt får wi⸗ 
e eller ock ſtaͤndigt i waͤta; Men daͤ det 911 
om 


346 1740. jul. Be. 5. Sept. 

dom ar i tårka och ch ſtundom i w i waͤta, få få följer mycket. 
ſnart des foͤrgaͤngelighet, dock år denna granen beſtaͤn⸗ 
digare ån ſkogs⸗gran. 

„ Denna gran tiaͤnar til Muſi icaliffa Inſtrumenter, 
da den år finddrig ock gälaktig til faͤrgen. 

Skogs⸗Gran warar baͤſt, naͤr den hålles från 
watn. Til taklag aͤr den tienlig foͤr ſin laͤthet ſkul. Til 
uthus kan den ock duga. 

Fro⸗Gran däger få godt, ſom til ingen ting utan | 
allenaſt til wed ock braͤnſel, ock i noͤdfal naͤr intet annat 
finnes, til faͤgärds lider ock gaͤrdſel. Men kaͤrr⸗gran 
ock ene traͤd år baͤſt til ſtoͤr, ſͤſom ock grofwa qwiſtar 
af flogs⸗ gran. 

Gemenligen aͤr den broita weden förenåmbda tråd 
dduglig da den har en alt för blef faͤrg, utan fetma: 
Denna rutnar ſnaraſt, men iu gaͤlare den aͤr, ju baͤttre 
år han, dack år röd wed icke eller gagnelig, efter den 
redan å år på halfwa waͤgen til foͤrrutneſſe. | 

Haͤraf följer; at en bygnings Herre Noga boͤr vr⸗ | 
filja det timmer, fom ffal brukas uti en bygning. n 
enda ſolwind eller omogen ſtäck kan ſtoͤmma hela waͤggen, 
ſom kanſte annars kunnat wara i nägra mång aldrar: | 
Derfoͤre år det angelågit, at man icke låter timmer⸗ 
maͤnnen efter egit godtycko ock begwaͤmlighet taga hwad 
ſtäck, fom naͤrmaſt aͤr förhand, utan den fom til det eller 
det bruket aͤr nyttigaſt. | 

Sälunda fer man af foͤrfarenheten, huru et ock | 
ſamma flags tråd kan wara olika uti waraktighet, och fås 
ledes mer eller mindre tienligit til et eller annat bruk; lik⸗ 
fom alla Menniſkior icke aͤro lika ſtarka ock frodiga id 
lika alder; Altſaͤ ock tråden, hwars invärtes ſkapnad, 
icke allenaft utwiſar traͤde⸗ ſlagets godhet, utan ock det 
rum ock ſtaͤlle, hwareſt det ſtaͤdt ock waͤrt. Gamla tråd 
fom fråt för ſig ſielfwa utan traͤngſel och annan ſkog, fås I 
fom emillan baͤrg, på ſwedieland, eller der ſtogseld gått | 
fram, blifwa gemenligen feta ock tiaͤref ulla, ſamt 980% | 

adri⸗ 


1740. jul. Aug. Sept. 347 
aͤdriga; Men ju tiäckare ock taͤtare fkog en furu waͤxer 
uti, ju finare ådror eller ſafraͤnder aͤger den. At träd, 


ſom waͤra på flacka faͤltet, altid äro mera grofaͤdriga, 
tyckes komma deraf, at de blifwa mera ſkakade ock brut⸗ 


ne af waͤdret, aͤn i taͤta ſkogar, Äfven font man fer at 
ſaͤdes⸗halmen, medan den flår pa aͤkren, gioͤr thet ſam⸗ 
ma. Men ſtoͤrſta ock foͤrnaͤmſta orſaken tyckes wara den, 
at de maͤſte utſta ſtarckare koͤld, ån de, fom flå i taͤta 


fogar. Detta ſtoͤnjes klart af kiaͤrr⸗gran, fom och får 
helt fina ädror, når den waͤxer i fräcka kaͤrr ock ſnaͤr, ock 
deremot ſkiuter fig få mycket mera up i hoͤgden, ſom den 


kommer at korta i tiäcklekfen. I 
At koͤlden kan befordra waͤrten i tiackleken mes 


delſt grofwa ſafraͤnder, det kan ſlutas af iſens ſwaͤllande 


til ſtoͤrre widd ock rymd oͤn watnet hade, då det war 
ofruſit: Som nu alla friſka traͤd innehaͤlla waͤtſka, få 


mäſte den igenom fraͤſten aͤfwen bringas til någon poͤs⸗ 


ning ock foͤljakteligen blifwer traͤdet genom fraͤſten ut⸗ 


ſpaͤnt til ſtoͤrre tiacklek, hwarigenom waͤrten befordras 


0 


om waren ock den der pa följande ſommaren. De mås 
ſta utrikes traͤd beſtyrka detta, hwilkas aͤdror aͤro få fina; 
at de knapt ſynass. at ne 

IJſens ſwaͤllande krafft fer man icke allenaſt da, når 
watnet fryſer uti et glas ock jaͤrn⸗ kiaͤril, utan ock da det 
fryſer tilhopa på ſtenar ock ſtora baͤrg, hwaraf de ſoͤn⸗ 
der ſpraͤngas, em nogſamt aͤr ſynligt omkring Falu gruf⸗ 
wa, hwareſt ſpillwatnet af wattuledningarna naͤr in til 
gruf⸗braͤdden foͤrorſakat en ſadan ſwall is, ſom i min 
tjo foͤrſtoͤrt 6. watuſpel medelſt baͤrgets ſoͤnderſpraͤngan⸗ 
de. En ſaͤdan Machinernas foͤrſtoͤring, har jag waͤl 


igenom aͤtſkilliga nya påfund förhindrat, men annat folck 


ock oblida tider hafwa dem nu oͤdelagt, til grufwans ock 
bårgflagens oboteliga ſkada. Har utaf kan emedlertid 
proͤfwas, hwad ſkada et Land ock Rike derigenom tilſtoͤ⸗ 
ter, at goda Mechanici felas; Warandes dermed bes 
ſtaffat, lika fom, at bruka olaͤrda bönder til Secretera⸗ 

EN 28 


348 . 2 8 Jul. . Aug. Sept. 
rare, endaſt oc ock ”allenaft derfoͤre, at de at de kunna måla 
fina namn. S | 

Gåledes kan man finna, hwilken tid på Aret år 
ben tienligafte til at fålla tråd, nemligen: ſent om 
Hoͤſten före ån tiaͤlen kaͤmmer i jorden, ſa at aͤdror⸗ 


na en koͤlden icke lg utfpånda ock (räder 
aun loͤ fare. 


DM . | 0 
Om Laͤs⸗Smide. 

( Edan en hus⸗hällare blifwit aͤgare af en war⸗ 
IR aktig traͤbyaning med des innanrede, fö fe⸗ 
lr aͤnnu goda ock fåfra las, ſom funna ute ⸗ 
— ſtaͤnga tiufwar. 

Det aͤr nu foͤrtiden Ålen få beklageligit, at deſ⸗ 
ſe ffadelige Menniſkor ſkola finnas ibland of, fom det 
war underligit, at uti de gamla Georgiers ock Lacedæmo- 
niers Lag, aldeles intet ſtraff war utſatt på tiufweri. Til 
aͤfwentyrs ſkedde detta derfoͤre, at de hoͤllo före, wara 
obilligt, at ſtraffa den oſkyldige för den ſkyldige. Man 
wet at ſtoͤdd ock bedraͤgeri aͤro laͤtians alſter, men all laͤt⸗ 
tias uphof kommer af flepuga moͤdrars kaͤrlek, ſom an⸗ 
tingen ſielfwa eller genom ſina ammor ock barnpigor la⸗ 1 
ta baͤra ungen pa armen i några aͤr, til des han blir få 
ſtäck⸗lat, at han omſider hwarken ides klaͤda eller kla ſig, 
utan andras tilhielp, ock då år han et fulkomligt aͤmne 
til en ſtadelig medlem uti den almaͤnna kraͤppen, ſa framt 
föräldrarna icke laͤmna et, på det ſaͤttet, upfoͤdt barn få 
ſtort capital, eller faſt egendom efter (ig, at det allen 
af intereſſe 5 raͤntan kan lefwa, utan det minſta egit 
arbete, At laͤtian aͤr ſtridande emot ſielfwa naturen, kan 
proͤfwas, få waͤl af de ofoͤrnuftiga exeaturen, ſaͤſom kalf⸗ 
war, killingar, lamb, ete. fom ock af bondefolcket, hwil⸗ 
1 en danſar hela natten, faſt det dagen förut sär 

raͤng 


1940 Jul. Aug. Sept. 349 
ſirängt arbete wid d plogen, Yran « yran 15 lian. S Altſa har bar 
en flitig aͤfwen fä ſwärt at ſittia ſtilla ock wånra pås 
doͤden, fom en laͤttinge at hafwa ſina haͤnder i roͤrelſe. 
Nr nu en laͤttinge icke ides arbeta, ock hans maga 
likafult kraͤfwer födan, få mål fom den flitigaſte, ſa gri⸗ 
per han til det foͤrmenta laͤttaſte naͤrings medlet, fon: 
han kan, hwilket merendels år: liuga, ſtiaͤla ock bes: 
draga, hwarigenom han 8 bewiſar, at den ſom laͤrt. 
honom wara lat, har ock hos honom inplantat ar 
arten; Derfoͤre ſynes icke wara obilligt, at ſaͤdana m 
drar almenneligen utſkaͤmdes, naͤr deras re e 
ſraffade for dylka brått, Kg 


| Om man nu genom en fört 19119 when kung 
* —— den ſyndiga boͤjelſen til laͤttia ock ſtoͤld, ſa wo⸗ 
re dock et sd binder oͤfrigit, nemligen: tiffålle « goͤr 
tiufwen. Haͤremot år ingen annan laͤkedom, aͤn goda. 
ock tiuf⸗fria läg. Men huruledes de:ffola göras; ſedan 
las ⸗dyrkning kaͤmmit i få alment bruk, blir ſtoͤrſta kän⸗ 
ſten. Man kan med fkaͤl fräga, om något läs gifwes, 
fom icke af en behaͤndig tiuf kan tagas up, når han har 
tilfaͤlle ock raderum. Andra funna tro hwad de behaga, 
men jag för min del kan ſaͤga; At jag hwarken in⸗el⸗ 
ler utom⸗ lands, ſet et ſaͤdant las. Atſkiliga behaͤndigg 
ſtoͤlder hafwa tid efter annan foͤranlaͤtit mig at taͤncka på 
helt andra medel deremot, aͤn at lata ſin ſtoͤrſta ſaͤkerhet 
bero uti kaͤnſtiga inrikten ock dubbla fål: bommar 3 utan, 
| uti fådana, fom hwarken med dyrkar, aftrykning, eller 
nägon annan känſt, fom almaͤnt icke bör naͤmnas, knn⸗ 
na uptagas; efter de få aͤro giorde, at af nägra tuſende 
nycklar ingendera ſtal kunna laͤſa up den andras las, 
utan endaſt ſit egit. Men emot denna inraͤttning ſtrider 
ze ting. Imo at det år owanligit. II:do at alt hems 
gjordt werder foͤrdoͤmt, fåfom odugeligit, ock IIletio at 
Mundus vult decipi 3 men för. eſter⸗werlden, ſom blir wi⸗ 
* denna, wi jag gifwa et godt råd, 1 


350 1740. Jul. Aug. Sept. 
ſaͤkra låg, med lika bekoſtnad uran at behoͤfwa dyrck, 
når nyckelen baͤrttapas. e 
Man låter klenſmeder i ſtaden göra med fina låg, 
fom urmakarne i London med fina ur. En wiß laͤs⸗ſmed 
examinerar ock approberar dem, för hwilkens påfatte 
namn betalas et wiſt dock ringa. Til denna inraͤttning 
hoͤrer en bok med numer til få många nycklar, fom ſaͤle⸗ 
des aͤro giorde i hela Maden. Nyckelens numer ftrifs 
wes på en papers lap, fom följer laͤſet eller des nyckel åt, 
til den, fom år des afnaͤmare. Denna numer har aͤga⸗ 
ren i foͤrwar, til des nyckelen baͤrttapas, då han i ſtaͤllet 
för dyrck, koͤper en nyckel af den numern. Smeden bör 
wara foͤrſedd med en ſtor myckenhet af ſlaͤta nycklar, få 
at han icke behoͤfwer mer, ån fålla ſitt lrſtrument ef⸗ 
ter den numern, fom i boken finnes; ock lata nagon af 
fina gaͤßar draga en hwef några flag omkring, hwarige⸗ 
nom nyckelen blir ſtrax faͤrdig, ock kan ſaͤljas för wanligit 
pris, utan at den ena eller den andra wet til hwad rum 
nyckelen hoͤrer, utan allenaſt husbonden ſielf. 
Saͤttet til detta Lås: Smide beror på en faſt ock 
otwifwelaktig grund, ock kunde baͤſt wiſas i modet. Til 


et prof, wil jag måga 1000 Plätar, om någon Smed 


Stockholm loͤſer det up, innom 8 dagars tid, få frame 
de ſaͤttia få mycket deremot om de tappa; ock om få haͤn⸗ 


de, wille jag föreffuta ſamma medel til foͤrenaͤmde Las⸗ 
Maͤſtare, med det wilkar, at han foͤrſaͤkrar alla fina Las 


2 


wara ſtoͤldfrie , i ſtaͤllet för det de nu blifwa dyrkfrie. Hu⸗ 


tuledes deßa Läs ſkola goͤras, få at de icke funna ſkrufſwas 
ifrån, förr ån doͤren år oͤpnad i famt hurudant Inſtru- 


mentet til deße nycklars utſkaͤrande göras Mal, följa: 
framdeles, ſedan jag foͤrſt faͤt naͤgot annat faͤrdigt. 

LQi.aſen kunna ock goͤras ſaͤlunda, at, ſedan doͤren år 
en gang uplaͤſt, få kan nyckelen foͤrwaras och en knapp 
ſͤttas I ſtaͤllet, til at laͤſa up Laͤſet uti dageligit bruk, när 
doͤren icke behoͤfwer wara ſtaͤngd. e 


| 


SR m . 7˙. , , / . .. 
* 


740. J 5 Aal. . Aug. ape a 351 
Befteifring på et fårdeled flags. Flott: 


8 ablum, e paris 6 mon- 
u ros. | 


TÅ 
27 


& Sratigifivcn Af CARL de GEER, 


Lott, . kallas et flags Inſecter, fom 
aͤro maͤſtedels mycket ſmã, hafwa en rund kräp, 
twaͤnne oͤgon, Atta ben ock et ſpetſigt huſwud. 
fFPfancircus Redi har icke med SFål, blandat 
— 75 af deßa loſecter med Loͤßen ock Lapporne, oe 
ifrvit dem ſamma namn, allenaſt för den orſaken, at 
ban fann dem emellan faͤdrarna af fåglar, Haͤr ſkal jag. 
ſkrifwa et ſlagds Flott, fom aͤr mycket underliait | 
maͤrkwaͤrdigt, hwilket jag lunnit va en. Bofickg. . 
9 Bae 
Die aͤro få ſmaͤ „at mam nåpeligen kan fe dem med 
bråtta dgonen; Jag har naͤgorlunda utfat des ſtorlek uti 
kretzen kig: 1. genom en liten punkt. Men når jag ſkaͤr⸗ 


ſtaͤdade dem genom et gott Mictoscope, wart jag mycket 
under ſam oͤfder des ſkapnad; aldrig har jag fet en ſa ſaͤr⸗ 


deles ſkapnad på någor diur. Det foͤrſta jag oblerve⸗ 


rade tog jag för et Monſtrum eller en wanſkapelig In⸗ 
| få; Men ſedan jag fann flera af ſamma fapnad;) wart 


ertygad, at det är et ſaͤrſtiſt flag eller ſpecies. 


|? 22 'n af dem har jag afritat mycket för, fom Fig? 


u hwareſt A. dr Huſwo det ock B. bakdelen 
F 5 Hufwuͤdet aͤr likt, til figur, en conus, af 
vilken ſpetzen aͤr 0 5755 Skapräden af kräpen ſy⸗ 
as baͤtre i Figuren, aͤn den kan beſkrifwas; Bakdelen 


| år lik en ſäkertäy. Mid aͤndan aͤr en liten afdelt lem 


( A.), fom rr twaͤnne ſmä krokuta delar (b b.) wid 
Men fr kroppen en ing brutt We, bris 


| tens is nya mi år obekant. 


5 Be se 


— —— — —— — —ä—ͤ — 


kar dem til at dermed hälla fig faft wid flͤdrarna af 
foglarne, ock at detta år deras foͤrnaͤmſta nyttg. 
g För oͤfrigit har denna Inſeeten haͤt ock daͤt 1 

9 | bes 


1740. Jul. Aug. Sept. 353 
fet långa ock ſtadiga har, Haͤlſt wid bakdelen ock ſtora 
benen, fom ſynas i Figuren, Til faͤrg år han brun⸗ 
aktig hwit. ee. 

Fol de twaͤnne ſtora benens ſkul kallar jag denna In 
ſecten: Acarus avium, pedibus tertii paris mole monſtroſit. 
J de bariſiſka Wetenſkaps Academiens Händ⸗ 
lingar af 1693. finnas Figuren ock beſkrifningen af en 
Aearus, ſom faͤſter fig wid Flugorna, hwilken aͤfwen få 
waͤl ſom denna hår beſkrefne, foͤrtienar at kaͤnnas, för 
des ffapnad ful. 


Beſkrifning om en Machin Arcuccio kal⸗ 
AA llad, fom utt Florence nytjas. 
Framgifwen Af MAR TEN TRIEWAI. D. 


Ir många barn fom: ligga hos fina mödrar 
ock wärdsloͤſa ammor medan. de ånnu di 
Y gifta, blifwa e eee om 
lifwet brakte, år en bekant, få wal fom gan⸗ 
ffa beklagelig ſak; Om en noga foͤrtekning pa alla dem, 
fom foͤdas ock då årligen i Swerike, ſamt igenom hwad 

| 


 fiufdomar ock haͤndelſer unga och gamla aflida, kunde 

ärhallas, fom i andra riken, få ſkulle man nogſamt finna, 
Lt antalet af fådana på oͤmkeligit fåt ombrakte barn, ei 
ulle wars mindre hos of, ån andra nationer, Ock, 
ſom ingen ting är neſligare för menniſkior/ ån, då de ei ige 
nom förnuftet ſoͤka medel at undwika det fom de ofoͤr⸗ 
Nultiga wildiuren aldrig funna waͤrkſtaͤlla ſa wida det är 
en kabel, at markattan af oͤfwerfloͤdig kaͤrlek kramar til 
doͤda fina nngar, få har jag ock ofta foͤrundrat mig der⸗ 
Iſwar at den Florentinffa Ofwerheten warit den endas 
ſte, ſa wida mig år weterligit, ſom tagit! ſadang matt 
cock ſteg, fom foͤrhindra, på ſüdant oͤmkeligit får at förs 
bora fina underſaͤtare; Har 1 ſtraͤngeligen . 
5 2 Dit 


354. 1740. Jul Aus Aug. 8 Scpt. 


dit ock befalt, ock da nf gend eng ot ng mm 
ma eller moder fFal:underftå fig at di giſwa ſit barn med 
mindre det ligger i en Machin, fom de falla Arcuccio. 
Tekningen af denna Machin efter perſpectivet 5 
ſom jag haͤr meddelar, aͤr waͤl nagot ſtoͤrre aͤn almaͤnt bru⸗ 
kas , men ſa kan den goͤras ſtoͤrre eller "mindre, Bön 
e eee ee Senn % 00 
Se Machin Arcuecio. Tab. v. 5 17 
Arti naͤſtfoͤregaͤende Qva Lartal. add 
A. aͤr 1 5 uti hwilket barnet debe. 4 | 
B. Hufwud b rådet. 


vb 11 17 1 sa NT 

ee utbalkningen fernab bröſt. 

P. brådet kod 50e ge hon gif⸗ 
wer 


E. En jårg bäga a ur pa den eng uhu akebeddet 
år faft ſkrufwad. 824 

; * längden g Areuccio ar 3 fot 24 Tum, bi > 
denwid Hufwudgaͤrd ty fot ge r. Tum, 
Naͤr barnet ligger inne uti denna Machin, få Fa 
Arcuccio om winteren i fången aldeles: frverhöka med 
ſaͤngklaͤder/ utan at man har at befrukta det barnet kan 
blifwa foͤrgwaft; fom aͤr en ſtor foͤrmaͤn i ſadana länder, 
broareft de icke weta af ſpiaͤl ock warma rum. 
„Om Denna Machin finnes afwen for fin nta fful 
beråttelfe Rö e snöa . e 00 


6% N 5 2115 7. 1 5 5 förse mycket wanligit 
N N aͤr, at wara en god. ärswaͤrt, til det 40,ſom 
Sa BJ wore dn 0 gänger mera/ det e 


n e Aa. . Aug. Sept. 355 


rs oͤgon en om nö ſelig ting; likwaͤl, naͤr m 
een 5 et enda ax, ſo 2 af et ko e 5 
i innehålla oͤfwer 40 korn, sd! . intil 90. 2100. 
| da den år lagom gles ſad i baͤſtg jord, ock goda är äro 
ſoͤrhand; Utom det at ot förn. 9 80 Kan frambringa ffe⸗ 
ra ax, få fon man åtminf ne göra fig hap haͤrom. Men 
ſom få allan gift was en ſa oͤmni warte à tycks 10 8 
fäkerhet funna; hoppas det. minſta, fom et ax innehall er i 
medelmäaͤttig fet jord da ſaͤden år "lagom gles ſad od en 
| ordinait ars wart, nemligen, fyrationde kornet. 3 
Otſaken til en få maͤrkelig årffildnad;. font år emil” 
lan . ch kornet, ſynes af följande 

åro Sedeskernen af oke mognad), od e 
bet iu säg a 


z. Falla ide ala korn lifa gleſt på atern, utan 
58 998 52 ſtällen för tät, ock da a andra” för langt åke 

2 Sön icke. eller alla lagom Lark 0) ijo den. 
| 4 lifwa många korn bara ligandes, Wer ans 
upaͤtas eller foͤttorkas. 7 


EE sten 11 for fånings > tiden frundotm 
1 6. e mycket Fife man bårgar fäder af 
11 


' 


0 fle dr + 1 . 1 R ; 
95 mycket arms AE IRAN 
de o. näget följa åre mö tro arenas 
1 ga, öl. ei 
hån da la warda ſi finde i ſaͤdes⸗ 
kammer mös ock boſkap til gagns. 
få flor afoång år det ice underloitot 55 
er del Fock at? gå bort. 
1 mera qwar på fin del, 0 
e före e wee 10 15 
mänga 2 a gã ut 
Bra . "hän 


356 1740 "Jul. Aug, Sept: 


N " 2 e eee 
man tilſe, hwilka afgängar fom maͤſte wara, ock bwilfa 


fom ſtaͤ at förebygga. 


I. Al ſaͤdeskornet icke år lika waͤl moget, ock | 


fåledes icke lifa tiaͤnligit at få, det ſynes kunna botas pa 
följande ſat: Man upſaͤter en lång waͤder⸗ria pa åkern med 
kak, men utan waͤggar. Mit uti, andes efter, goͤres en 
braͤbraͤnna til 9. å 10. qwarters bredd, hwarutoͤfwer 
alla aren laͤggas, når ſtubben waͤndes ut ät båda ſidor, 
ock laͤmnas få mycket rum emillan baͤgge raderna af axen 
at en perſon kan gå daͤremillan, och få ut ſa mycken ſaͤd 
med en kaͤp, fom kan behoͤſwas til utſaͤdet. Ty foͤrfaren⸗ 
heten wiſar, at alla korn, fom laͤtteligen falla ut af ſig ſielf⸗ 
wa, gro i ſakerhet, ock fom ſaͤden firar kan inlaͤggas i en 
ſaͤdan Ria, få fort den baͤrgas, få har nu den 6, olaͤgen⸗ 
beten, at ſpilla bart ſaͤden i ſtylande foͤrſwunnit. Tillikg 
med den 7. ty den baͤſta fåden år redan utſlagen med 
59 kaͤp i Rian, ſa at nu mera intet kan utfalla wid in⸗ 


Som nu ſaͤden kan taͤrkas, få waͤl i Ria, ſom i 
ſkyl, få undwikes aͤnnu en olaͤgenbet på koͤpet. Ty få 
ledes har man igenom en waͤder⸗Nia allaredan fåt bot 
för den 1. 6. 7. ock g. olaͤgenheten, ock aͤnnu wunnit den 


förmån, at ſaͤden aldrig kammer at gro uti ſkylen, hwilket | 


ofta förorfafar almenna mifwårter.. d, 1 
Den 2. 3. ock. 4. olaͤgenheten faller ſwaͤrare at för 


rebygga. Jag har mål taͤnkt at gåra et planterings red⸗ 


ffap, hwarigenom deſſa olaͤgenheter funna raͤtas, få at 
alla kornen falla på en beproͤfwad diſtance ifrån hwar⸗ 
andra, alla komma lagom diupt i jorden, alla blifwa 
myllade, ock intet bart liggande oͤfwer jorden: men, alla 


1 7 5 utom nya moden på klaͤder, hafwa hos off warit 
ne 


ſtan allom obehagelige, ock jag har ſielf icke tilraͤckelig 


medel at anwaͤnda på fruktloͤſa foͤrſoͤk. Emedlertid, ſom 


mina inventioner dem jag tilfoͤrene uptaͤnkt alla waͤl lye⸗ 


kats, når de med fullmogen eftertanka blifvit waͤrkſtaͤlte, 


få wil jag icke twifla om dem, fom jag hädan efter före 


tagan⸗ 


| 


Fat OS SR —ͤ w — — — ———— 


tigare för Academien ytrat mina tankar. 
5 Den 9. dels 10. ock g. olaͤgenheten kunna laͤte⸗ 
ligen förebyggas med en troͤſk⸗machin, den jag redan 
| förföft i fmåt på twaͤnne fåt, i proportion af I + tunnas 
utſaͤde: Ty ſtoͤrre war icke mit hoͤſte⸗ſaͤde wid Stiern- 
ſund. Det förra ſaͤttet war med handwef fom ſkulle dra 
gas af en perſon, men fom detta fans owanligt, få wille 
ingen deran, utan maͤſte jag ſaͤtta waͤrket wid et litet ſlip⸗ 
ſtens hiul fom drefs af watn, dä denna lilla machine ut⸗ 
troͤſkade 4. tunnor om dagen med en draͤng ock en paͤike. 
Denna machine war bygder något nåra wid hammar 
ſmidian, få at på halmen laͤteligen hade kunnat falla eld 
al gniſtrorne från flora ſmidian; Derfoͤre driſtade jag 
icke behalla honom laͤngre på det ſtaͤllet, utan bygde en an⸗ 
nan med haͤſtedrift, laͤngre derifrän, den jag ſedermera 
nyttiade få långe ſag war wid bruket. Nu, ſedan brus 
Fet undergådt den ſtora waͤdelden, år den förra machi- 
nen upbrunnen, ock den ſenare nedlagd i briſt af rum, få 
at nu ingendera mer år til. Saͤlaͤnge deſſe baͤgge ma⸗ 
chiner woro i ſtänd, blefwo de likwaͤl af manga bes 


ede. 

Model på dem aͤro redan laͤngeſedan upwiſte i 
Stockholm, med tilbud, om någon fule wilja bygga 
den foͤrſta af demz hwar til alt ſmide redan war faͤrdigt, 
ock da hade det blifwit waͤrkſtaͤlt, utan ringaſte betaling; 
Men efter ingen wille wara den foͤrſta, få blef anbudef 
ſoͤrſt tit, ſom nu är owiſt, om det mera goͤres. 

| På de de De 


— 


359 1740. ul. Aug. Sept. | 
Dienna war giord til 12 å 16 tunnors troͤfkande 
om dagen, naͤr en år får, Han fule eck med det ſam⸗ 
ma omak ſkaͤra halmen til hackelſe, dels at ſtong et hions 
arbete, fom annars målle binda ock bärtbåra halmen 
dels ock, at halmen då år tienligare för boſkapen. Om 
min höga ålder tillåter mig fe blidare tider, ock folk, få 
haͤppas jag likwaͤl aͤnnu få ſe denna machine, gagna mi⸗ 
Went, 
Et rånfningssmårE kunde ock mål ſittas til tvåffs 
machinen; Men ſom 3 frågan 1 Qvantalet giſer 
anledning til at raͤnſa fåden renare, ån wanligit aͤr, a al 
den hwarken ſkal fammanbrinna eller orna; få ſpares det 
ta til ſit egit ſtaͤle. %% : 455 5 17100 et ; 1 9 5 

„Jyenom alla deffa förföf har man wål hap at käm⸗ 
ligheten aͤnnu aterſtär, få mäſte man emedlectid dragas 
med tälgmod, och förfl befinna hwad foͤr del et olanterings⸗ 9 
redſt ap kan aſtadkomma, i arſeende til mera äfer ock min⸗ 
dre utſaͤde, hwilkel det ſamma fodrar. 


Naͤr man raͤknar , huru många korn et fierdedels 
qvarter eller 2 kanna innehåller, få finnes wid pal, 2706 
SRägforn, 1600 Smeteskorn, 1050 Bugg forn: och 
280 hwita åferzårter; hwilket i kannetal gör 86100 råga 
korn, 41200 hivereforn, 33600 biuggkorn, ock 8960 
aͤrter; ock i tunnetal, 4838400 rägkorn, 2307200 hwete⸗ 
korn 1881600 biuggkorn, ock 501760 aͤrter. Nu wil 
man tilſe buru mycket et tunneland eller 14000 qvadrat - 
alnar fordrar af foͤrenaͤmda ſa dz. | 


JJ föds 
1 Detta kammer mycket an på den giſtance, fom 
bår wara emillan bart ſaͤdeskorn. Sa mycket jag ſielf 
ock 5. a 6 tum ar det aldralaͤngſta; ty daͤ har jag maͤrkt 
at ſlere halmſtra wurit utur en rot. Men ſom detta aller 
naſt ſter med ſſeedie lands eller Podo'fk råg på feta åf 
| rar, hwil et boͤrjan ſkaffar 20 kornet, men ſedan ſmaͤ⸗ 
ningom minſtar årligen til det 7ꝛde; Derfoͤre wil man nu 
N 5 9 taga 
* 


740. jul. Aug. Sept. 359 
taga en fadan han diſtanee, fom det rodigaſte på akern gif 
wer wid handen, -nemligen ; emillan 3 a 4 tum; ſom 
goͤr 7 korn i rad paͤ en alns laͤngd, ock 49 eller oͤfwer huf⸗ 
wudet ro korn paͤ en qvadrat aln. Detta med 1400 
multiphcerat, goͤr 70000 rͤgkorn på et tunnelands 
åter; hwilket naͤſtan, på en kanna når, år + af en — 
innehål, eller 4838400 raͤgkorn; följer altſa hår utaf 
at et tunnelands fer. icke har mera noͤdigt til utſaͤde, da 
den planteras; ån > tunna eller 8 kannor, fom gioͤrg en 
raͤgad faͤrding. 

Etter nu detta går. en alt för ſtor aͤtſfilnad, ſom a aͤr 
emillan en tunna ock en fiaͤrding, ock man wil aͤnnu ga får 
krare, jå funna ſaͤttas 4 tum emillan hwart hål, ock laͤg⸗ 
gas 2 korn i hwart dera för mera ſaͤkerhet ſtul, ifall det 
ena af dem icke wille gro; da kamma 6 korn på hwar aln, 
eller 36 Hå hwar qvadrat aln; naͤr de laͤggas enſamt; 


pwilket förminffar, utſaͤdet ſom sö til 36 eller wid paß, 


3 til 2 det år 1 4 fiaͤrding på tunnelandet: men efter. man 


wil plantera 2 korn tilhopa i hwart bål, få följer, at et 


tunneland dä fordrar 3 rägade ferdingar, ſaͤſom det al⸗ 
drahoͤgſta ſom kan behoͤfwas Saledes har man f fler⸗ 


dingar i behaͤl når utſaͤdet maͤtes med rågat mål; a g fans 
nor pa faaͤrdingen, eller 64 pa tunnan. Men wil - man 
plantera taͤtare eller gleſar » a blir det en annan ſak. 


Aldenſtund planterad ſaͤd fordrar ſtoͤrte aer, nem⸗ 


ligen: ſom y. til 3, det aͤr til at plantera en tunna ſaͤd, 


| förse J tunnelond aͤker, ! ſtaͤllet ſaningen allenaſt fors 
ar tre tunneland; altſ måtte ſiunde kornet multiplice- 
mas med , ock 40 kornet med 3, hwilket goͤr 35 ſoͤr det 

„ock 1ꝛo för det ſenare; bliſwer altſa avancen alle⸗ 


nat 3 E i ſtaͤllet man ibegynneljen-gierde-fia foͤrſlag va 


| 427 gånger ſtoͤrre fördel; hwilket der af kämmer, at 2 
korn laͤggas tilhopa i hwart hal. Med here och ärter 
— bebåfves icke detta, derfoͤre kan man old dem förmoda 


| e . ite 


Å 


8 95 AA e Ater⸗ 


1 


— 


360 1740. "Jul. Aug. Sept. 
— — — n — —AB: B — —— BRANN ANA 
Arlrternas diſtance warder få mycket ſtoͤrre, fom 
deras ris fager mera rum ån ſaͤdeshalmen. Om man di- 
viderar àrtetalet på tunnan 01760 med 14000, kammer 
3 4 aͤrt paͤhwar qvadrat alm, eller wid paß 4, fom gioͤr & 
aln emillan hwar aͤrt. Men fom goda aͤkermaͤn mig ſagt, 
at icke en tunna aͤrter behoͤfwes på et tunneland, ja knapt 
en halfpart, få kommer wid paß 3 qvarter emillan hwar 
aͤrt, ock ſaledes warder planterings · inſtrumentet för 
aͤrter mycket laͤttare at foͤrfoͤrdiga, än de andra. 
Det nu omtalte planterings⸗redſfapet blifwer 3. 
alnar bredt, ock ſaͤ laͤt, at det kan dragas af en haͤſt, ſom 
ſtiger waͤl fort. Haͤrmed kan utſas mera på en dag, ån nu 
wanligit år ock beſparas mycket mera folck ock oͤker. Om 
man finner noͤdigt at aͤkren fal klapas flår ſaſom en kryd⸗ 
deſaͤng efteråt , få kan det aͤfwenwaͤl ſſe. 
De aͤkrar fom hålla ſten, maͤſte hafva fina egna 
redſkaper, hwarmed de förut. kunna goͤras fåra til 


utſaͤning. 


Paͤfund at göra oglaſerat Taktegel få godt 
ock tvaraftigt ſom det glaſerade. 
Igngifwit Af JOH. JUL. SALBERG , 
| Ammiralitets Apothecare. 
4 a Aa Fat finvåk ock en trediedels tunna god tiaͤ⸗ 
ra blandas ock roͤres med en traͤſtoͤt få tilſam⸗ 
wan at man efter handen giuter til tiaͤran, alt 
NES fom man hinder arbeta ock foga henne ihop 
med kinroͤken. Med denna blandning och ſwaͤrta måfte 
hwar ſten eller taktegel för fig målas waͤl oͤſwer på utſidan, 
hwilket bör ffe med en wanlig Målare pånfel, få at foårs 
tan deſto baͤttre må kunna driſwas ock ſtenen waͤl der med 
oͤfwerſtylas? Dagen der på, når foͤrſta oͤſwerſtrykningen 
blifwit torr, bör ſtenen med fiåra allena : utan kinroͤk mår 
las oͤfwer, men något tiackare ån foͤrſta gangen: efter twaͤn⸗ 
Lä ne 


r74.0. Jul. Aug. Sept. 361 
ne dagars förlopp, ock når denna ſidſta målningen blifwit 
waͤl torr, ſtrykes ſtenen oͤfwer tredie reſan aͤfwen med tiaͤ⸗ 
ra, utan kinroͤk. Sedan ſtenen blifwit waͤl torr, fom plaͤ⸗ 
gar kunna ſke pa atta dagars tid om ſommaren, maͤſte ſte⸗ 
nen beſtroͤs med ſiktad blyerts; hwilket foͤrſt med en grof 
ock ſedan med lengre torr linne⸗ſlarfwa gnides in ock faſt 
wid ſtenen, få at han deraf blir någorlunda glaͤnſande, 
hwarefter ſtenen aͤr aldeles faͤrdig, at uyttia til taͤck⸗ 
ine e 1 0 


Hwad ſaͤlunda tilredde taktegel kaͤſta emot 
de glaſerade, ſtal wiſas uti följande jaͤmfoͤring. 
I Fco, taktegel fåfta uti inföp a 120. D. Kopp: Mynt. 
för tuſende s e: 
1. funna god tiaͤra 2005 N 10: 
2. fat dubbel kinroͤk a 4 = Dal. | 9: 
2.3 Skaͤlp. fiftad blyarts a 20. okre ⸗ 1 18. 
Oſwerſtrykare tån a 24. oͤre får 1oo. ⸗ 11 2 9 
CR, Summa 211: 26. oͤre. 4 


Glaſerat 9 815 1500 2 200. D. för tuſende gor | 


för RES al. 
Blir altſaͤ beſpart . 
Summs Dal: Koppimt. 300: 300: 


| Mot det fom af maͤngom aͤr förfökt, at doppa hela 

l fafftenen uti bekolja, inan den blifvit lagd på taket, 
har jag til påminna: 1. At oljan icke behoͤfwes at 
flepka mer an på utfidan af ſtenen, fom allena måfte tåla 

Solen, luften ock watnet; få at oljan beſparas til bålften, 
om den uttra fidan allena 2 AL 2. Bekoljan goͤr 
en elak ſtank i huſet, om takſtenarne på inre ſidan dermed 
äro beſtrukne. 3. Emedan oljan år fet, kan kalkrappnin⸗ 
gen under taket icke laͤnge haͤfta wid ſtenarne, om de js 
8 en⸗ 


— rape borders 1 5 1 80 995 70 +” 
er en le 17 ennie rcbd ei det 
af mig beſkr ſaͤtt, blir man warſe en ſwart rand, ſom 
tiaͤr an — 9 giort pa ſtenens ytra ſida naͤr bon traͤngt 
ſten 


1; hwarpa prof ut ten 
e 3 2 SO 


He inn 


2 
1 * » 


| 6 at den 150 n 1435 


10 05 Ku RN 7 Bror 1 3 et 
2 N Aire det, bre 00 6 ce en . 
N födan fid fom år kiaͤrnfull ock fåledes 

il mist eller annat, aͤn en fåms 

8 2 1 757575 inga angel | 
andtman, at aͤgg en ſadan til aͤrligit utſaͤde | 

han altid wara fåfer, icke dlenaſt om e 59 10 åfer, | 

utan ock om e Se 1 5 mat | 
te få den ſaͤmre. . „ 
de 2 födan ga ba 


denſamma 3 Men, ee at. pr 2 0 ITA? | 
git: i fym erher har en del landen an Har Iebed lan et, 
ſunn f baͤſta raͤkni g, bland all flags Råd, wid den 1 pol | 

ke, nen alle id uppä et eller hoͤgſt tu ars id; | 
emedan t 5 efter e gångers ſaͤende på deras äkrar rd 
; 6 i 121 7 TR ock a eee 29 til | 


Ju malt SS 6 1 4 Ag 1 vå r 8 yr * 


TR 5 19 | 
Som 


I 
| 
| 
Ho] 
N 


1540. 3 Jul. Aug. Sept. 383 
Som det nu icke år hwars ock ens råd eller laͤgen⸗ 
het, at aͤrligen foͤrſkaffa fig annan raͤg til ſaning, ſaͤrdels 
utlaͤnſk ock Podolſk, ock icke alla torde mera huruledes, 
den en gang fängne, får, wid fin goda art at bibehal⸗ 
la; Wil jag gifwa wid handen, hwad jag med ſaͤk erhet 
wet wara rönt, nemligen: At den Podolfke; få waͤl fom 
annan rag, hämtar fig igen når den fås på ſwedieland; 
ock at hwareſt den aͤr ſaͤdd allenaſt hwart annat, eller hoͤgſt 
tu år à rad på en äker, men deremellan hwart annat el⸗ 
ler ätminſtone hwart tredie år uti ſwedieland få har den 
waͤrckeligen funmits, ſtaͤndigt behälla fin 900 art ock 
frucktbarhet. | 5 i 2 


Tankar, om SAN IN GSI DE NS 
utrönande, ock om SAR IJ RGS SAT TEN. 
Af PEHRADLERHE IM. 
9 än 


Anledning af Aczdemiens pte ſpoͤrsmäl uti 
des acter, pag. 183, ock de deruppä til Aca⸗ 
mien inkomne foͤrſlag til tekn af rätta ſänings⸗ 
liden; ſaͤrdeles, af det ſom en foͤrfaren Bon⸗ 
11 i Skaͤne ſkal i akt tagit, at, da han går pa Kren och 
orden gifwer ſig up igen, ock likſom giaͤſer efter fotſpaͤren, 
kal raͤtta ſaͤningstiden rara inne; har jag kommit at taͤnka 
ester, huruwida, ſaͤ waͤl det ſamma, fom ock andre tern; 
nemligen, af luckt ock ſmak, hwilka alla utaf jorden tagas, 
mage hafwa någon tilraͤckelig grund: Ock, fom jag ycker 
ffål nog wara derril, at alenaſt jordens godhet men icke ſaͤ⸗ 
ningstiden utaf ſaͤdana tekn får at aͤrfara; har jag ſa wal 
famma ſkaͤl, ſom ock min ofoͤrgripeliga mening; huru fås 
De mä utroͤnas, ock om faninas ſaͤttet, haͤrmed 
welat giſwa wid hande. Se 30 
Ulttaf de jordarter ſom uppå aͤkrar finnas, naͤmligen, 
Muylla, ler, ſand ock mo, år allenaſt myllan, ſom, foͤr ſig 
allena, har den egenffap at wars ſpaͤnſtig eller at 97 05 
e ig 


364 1740. jul. Aug. Sept, 


ſig up, da någon tryckande kraft uphoͤrer: ſaͤllan finnes 
ock någon jord, men aldrig någon aͤkerjord fom icke haf⸗ 
wer blandning af mylla, til mindre ock ſtoͤrre mockenhet; 
Derfoͤre tyckes funna lutas: at den ſpaͤnſtighet fom någon 
jord kan hafwa, måtte haͤrroͤra utaf beroͤrde blandning 
med mylla, ock ſaleds wara, wid en jordart, proportio⸗ 
nerad efter myllans qvantitet; ock foͤrdenſkul, fom myl⸗ 
lan efter all aͤrfarenhet år den baͤſta jordmånen, ock en aͤker⸗ 
jord få mycket baͤttre ån en annan, fom den fåt mera goͤb⸗ 
fel, ock ſaleds mer blifwit myllad; få tyckes aͤfwen böra 
flutas : At den jord, fom, wid lika omſtendigheter, wi⸗ 
far ſtoͤrre ſpaͤnſtighet, måtte ockſa wara baͤttre ån den fom 
wiſar en mindre. =. | 1 
Ul oͤrte⸗ ock traͤgardar, hwareſt gemenligen År baͤe 
fra myllan, ſaͤrdeles uti de wanlige baͤnkar, finnes altid 
denne jordens ſpaͤnſtighet, dock få, at den ſamma år ſtoͤr⸗ 
re, når jorden aͤr fuktig, få ock enaͤr hon nyß år upgrafwen, 
ock ſaleds blifwit luftig; derutaf kan finnas, at, ſa wida 
ockſa en akerjord har få mycken mylla uti fig, fom kan foͤr⸗ 
orſaka någon maͤrckelig ſpaͤnſtighet; få maͤſte det orſakas 
af ens arbete ock flit, at fa jorden ſpaͤnſtig, når fom aͤſtun⸗ 
das, ſaͤrdels efter raͤgn; Ock foͤrdenſkull, kan utaf def ſpaͤn⸗ 
ſtighet intet tekn tagas til den råtta ſaͤningstiden. | 
Likaledes tyckes och funna dömas om luft ock ſmak 
utaf en jord, fom maͤſte haͤrroͤra af def innehafwande måte 
ſkor; Ehwareſt jorden år ſank, ock watnet ei har ſitt fria 
aflop utan ſtadnar, kan det icke annat ån fyra ock rutna; 
den jord fom i ſadant watn ligger, mäſte altſaͤ wara förs 
ſkaͤmd, men når den upkoͤres några gångor, får derigenom 
ny lufft, blir genomwaͤdrad, ock får nya waͤtſkor til fig, | 
få kan hon altid blifwa friff igen; ock foͤrdenſkull, fom aͤf⸗ 
wen ſädant aſtadkommas af ens arbete ock flit; få at jor⸗ 
den warder ſkickelig til ſaning når fom aͤſtundas; få kan 
ock utaf. def ſkickelighet intet ſlutas om ſaͤnings tiden för 


ie 3 | 


RR 


1740. jqul. Aug. Sept. 365 
—— — —— * —— 
1 Mår nu efterſinnas, at en jord altid kan fås ſki⸗ 
kelig at emottaga en ſaͤd, ſomt at gifwa den fin waͤrt, ock 
derhos aͤr ſolklart, at hwad ſom ſaͤs det underlater aldrig 
at gro uti ſadan jord ock waͤra up, når tiaͤlan ſädant ei 
hindrar; men at det likwaͤl ei kommer til någon mognad 
eller full waͤrt, naͤr det icke år ſadt uti fin råtta tid, ock 
derigenom faͤt tilraͤreligit raͤderum at waͤrxa ock mogna up⸗ 
pa, förr ån Hoͤſten kammer; få tyckes endaſte waͤgen at 
finna råtta ſaͤningstiden wara den: At aͤſwen fom obſer⸗ 
vationer Aro gierde in Regno Animali med Diur ock 
Foglar; Afwen få in Kegno Vegetabili utröna: foͤrſt, 
huru lång tid en fåd behoͤfwer, at, uti årffilig flags jords 
man, både gro, rota fig, waͤra, blomſtras, matas ock 
mogna uppå; ock ſedan, hwad tid på året ſamma ſaͤd, 
19 aͤtſkillig Pol⸗hoͤgd, bör hafwa hunnit fin. mog⸗ 
nad. | FIONA i n 
Wil man nu taͤncka på den noͤdigaſte ſaͤden, Raͤg, 
Korn ock Hwete, få tyckes det wara taͤmmeligen roͤnt, at 
den ſamma, haͤr uppe hos oß, boͤr hafwa ſin mognad 
Olofsmaßotiden; emedan luften då börjar blifwa Fal ock 
fucktig, få ar föga tiltagande ſedermerg kan aͤrhaͤllas ofwan 
jord; Det war ock oͤgonfkenligit foͤrledit är pa många 
Alben hwareſt en del korn aͤnnu ſtod grönt ock omogit da 
"Rågen bårgades; ty, ehuru det droͤgdes med des upſtiaͤ⸗ 
| rande i det allerlaͤngſta, kunde det likwaͤl icke åfroerrvinna 
groͤnſkan, ock blifwa fullmatat, ſamt mogit. 
Hoyqad tiden angaͤr fom berörde flags ſaͤd tarfwar, 
ifraͤn des fående til des mognad; få ſynes, i anſeende til 
kornet, at det uti waͤrt Clima behoͤfwer all den tid det kan 
få, få wida det Fal ſas om wären; emedan det foͤrledit 
Ar, da tioͤlan ſent gick utur marcken, ock det derfoͤre ei 
kunde fas bittida, icke wart mogit oͤfwerglt: Det ſynes 
ock, at landtmannen går ganſta rått, når han, efter fin. 
mana, får kornet, ju förr ju haͤllre, allenaſt tiaͤlen år ut: 
ur jorden, at han kan bruka den ſamma: Afwen ſynes det, 
at, til undwikande af alt aͤfwentyr, fom korn efter ; ng⸗ 
7 amn⸗ 


1 
i 


366 140. Jul. Aug. Sept. 


— A 
wãrar aͤr underkaſtat at at icke dena fin mognad; ful | 
wara rädeligit at foͤrſkaffa fig ſaͤdant flag ſom ut⸗ 
oc bite winteren, och kunde ſas om Hoͤſten äfven fom råg 4 
0 | 
at Stendet om Hoͤſten, ſker at winna tiden i få måtto, | 
at ſaͤden måtte da faͤggro ock rota fig wår, förr ån koͤlden 
kommer, ſamt ſedermera daͤ waren inſtundar, ſtraxt wara 
faͤrdig at ſkiuta ofwan jords ock foͤrdenſkul kommer da, 
rätta ſaningstidens utſaͤttande derpa an, at man utroͤ⸗ 
Hå „ wad tid en gad fordrar, ,; at funna rota ſig 
på: | 
Men, fm det år funnigt, at det ſpaͤda uptoårs | 
ande foͤrſte ſtraͤet, utur ſine leder, framſtiuter många ſle⸗ 
ra ſtraen, de äterigen aͤnnu andra, ſamt at alleſamman 
böra taga rot; få: mäſte icke allenaſt gifwas akt pa den 
til Huſwudſträet hoͤrande roten, utan ock på de ſederme⸗ 
ra utwaͤrande, at ockſä deras röͤtter matte komma fig för 
3 ty, naͤr de ſenare utwaͤrne ſtraͤen ei hinna at 5 75 
om Hoͤſten, utan maͤſte daͤrmed uppehällas om waren; 1 | 
es deras halm ei eller blifwa få frodig, deras ar blif 
wa kortare, ock aͤfwen kornen uti ſamma ar blifwa ſma 
ſamt tunne ock ei fylleft matade, hwilket alt finnes få waͤl 
utaf foͤrſök med waͤr⸗Raͤg, fom ock årligen uppå aͤkrar, 
efter gemenligen wid et fullkomligit ock längt ar et mycket | 
ymkeligit plågar finnas. 
Den olika mognad af korn fom förledit år pordet, 
har ock utan twifwel haͤrroͤrdt af ſamma orſak: 15 de fö 7 
| 


nare utſkiutande ſträen, icke hunnit i tid at rota fig, o 

ſalunda kommit efter; ty det ſyntes liuſligen, at fålan Held 
kornſtänden på akrarna warit groͤne ock omogne, utan al 
lenaſt en del ftråen i ſtändet; Och derutaf kan man finna, 
at om det foͤrſt upftiutande kornſträet, det ähret FA 
ſramſkutit få många biſtran utur na leder; ſa hade 
ingen ojaͤmn mognad blifwit; och foͤljakteligen hade 
Landtmannen bordt ſaͤdant foͤrekomma, ee myc⸗ 
Fer a medelſt den lila Ändringen i inzest 


1740. jul. Aug. Sept. 367 
tet naͤmligen: at i afſeende på den ſenare ſaͤnings⸗tiden, 
utſa kornet något grundare ån wanligen, da han i ftåls 
let kunnat få deſto tätare. 1 1. 0 % 
Man finner foͤrdenſkul, at ſaͤnings⸗ſaͤttet bår raͤt⸗ 
tas efter ſanings⸗tiden, eller landtmannen bör hafwa 
afſeende på tiden da han ſär, enaͤr han wil faſtſtaͤlla, hus 
ru diupt eller grundt ock huru taͤt eller tunt en ſaͤd bör 
fås; Ty når det foͤrwaͤntas 8, 16, eller flere flrå utaf et 
korn i ſtaͤllet för 1, få måtte ju ſas ſa mycket gleſare, font 
flere ſtraͤen fordra ſtoͤrre rum aͤn et; ſkal nu åter funna 
waͤntas en ſaͤdan ſaͤdens foͤroͤkelſe, få måtte ſaͤdeskornen 
komma få diupt neder, at tilraͤkelige leder af de upſkiu⸗ 
tande ſtraͤen åre under jord ; men at med framgång kun⸗ 
na få få diupt man dertil finner noͤdigt, ock en jords 
man kan tillata; måtte foͤrnaͤmligaſt aktas, at tiden blir 
tilraͤckelig för alla leder, fom få waͤl af hufwudſtraͤet, 
fom af de daͤrutur efterhand waͤrande ſtraͤen, funna förs 
waͤntas, at tilboͤrligen få rota ſig ock nogna. 


Det år waͤl icke utan, at en aͤtſkillig waͤderlek, til 
en del aͤndrar den aͤrfordrade tiden, ock at, få långe waͤ⸗ 
derleken ei med ſaͤkerhet kan wetas förut, man icke eller 
foͤrwiſſo kan utſoͤtta någon tid för en ſaͤd, ock i följe daͤr⸗ 
af ſtoͤnja ſaͤnings⸗ſaͤttet; Men ſom ärstiderne naͤgorlun⸗ 
da aͤro fig lika, få måtte landtmannen likwaͤl taͤmmeligen 
kunna raͤt er ſadana roͤn, fom wid naͤgon aͤrfor⸗ 
drad Årstid kunna anſtaͤllas med ſaͤning. 
Naͤr nu altderfoͤre blir utroͤnt, huru lång tid daͤrtil 
karfwas, at en ſaͤd blir fylleſt rotad innan winteren kom⸗ 
mer, ſa i anſeende til Hufwudſtraͤet ſom fine andre ſtraͤ⸗ 

ſaͤ wida ſaͤdant uti aͤtſkilliga jordmaͤner kan ſke; få 
thyckes Landtbruket til en ſtor del blifva hulpit; ock, hwad 
ſaningen betraͤffar, altſammans blifwa faſtſtaͤlt, få waͤl 
til tiden fom til ſaͤttet. * e e 
Dien ſom hafwer en grund jord, hwareſt icke ſas 
fi di pr fom aͤljeſt, kan ju ſtraxt finna hurudan def förs 
ſte waͤrkan blifwer, ſamt 12 ock huru man bör få, at 
| | 


7 


win 


368 1740. Jul Aug. Sept. 

winna den ſamma: Der en god ock diup jord aͤr kan en 
god hushaͤllare weta, hwad tid och hurulunda han boͤn 
få, at han måtte få et aͤſtundat antal af ax efter kornet, 


ock foͤljackteligen 100 eller 1000:de kornet: Och i det fall, 
han, anten af foͤrmycken waͤta eller ſtarck torcka, blefwe 


hindrad, at få den tiden fom finnas nådig, til at årnå | 
den rikaſte ſkioͤrd; få ſkulle han ju altid foͤrſta at låmpa | 
ſanings⸗ſaͤttet efter tiden, få at hwarken igenom fikan⸗ 
de efter alt förmycket, förlorades hela ſtycket, eller ige⸗ 
nom oaktſamhet foͤrſummades den ymnoge aͤrswaͤrt font | 
fas kunde. |; | 19550 | 
J öfrigit bör haͤrwid påminnas: at ingen ſwaͤrig⸗ 
het Fan göras til at få en fåd få diupt och få tunt ſom 
man behagar ; Så fnart Commercie Rådet Herr Chri- 
ſtopher Polhems Machine, den han til jaͤmn ſaning 
upfunnit, warder almaͤnt brukbar; Hwars fullkomlige 
waͤrkan han ock beſkrifwit, uti beraͤttelſen om fina Me⸗ 
chaniſke påfund. Tryckt är 1729. 


Doctor CARL IIN NAI 


pa 
SNÖ S ARNF WEN, 
Tab. 1. Fig. 9. 


5 Foͤrſta qvartalet 1739 war den ſidſta frägan 
ag framſtaͤlte; at fa en beſkrifning om Snoͤ⸗ 
7 Sparfwen, efter fom några delar fattades 
mig ibland de anmaͤrkningar, jag oͤfwer ho⸗ 
nom giorde i Fiaͤllen; Jag har ſamma Fogel aldrig af 

-någon funnit beſkrifwen eller afmålad; Men, på det Ut⸗ 
Laͤndſke måtte fe hwad ſaͤlſamt waͤrt Norden föder ock 
framfoͤrer; Sa har jag foͤrſkaffat mig trenne Fogen i 
En ; em 


1740. Jul Aug. S. Sept. 369 


dem jag i mitt Hus 13 upfoͤdt/ a at t fe dera Deras art, pi art, på der jag 
dem N måtte kunna beſkrifwa 


1. NAM RER. 


2, ALA remigibAs albis, primoribus extros ſium 1e 
rectricibus nigris: lateralibus trilus albic. 
Paſſer Alpinpo Lapponicus F. nivalis. 
Linn. Act. 1 2 10 Scient. Hyec. 1736. 
Pe, II. 9. 


b, Se . S4 
ä elk Alaipg. 


BeSKR JF RJ RG. 


15 8 Torleken kommer oͤfwerens med en gårfa 
3. Des tyngd aͤr merendels 2. Lod. 
4 Falter aͤr, fom en kaͤgla, ſperſigt, merendels 
ſwart, offta neder mot baſin golt, ſom dock ei goͤr 
nmäaͤgon ſkilnad på koͤnet; Den undra kaͤken är något 
kortare, men tiockare, med kanten inboͤgd mot ba- 
ſin, utan någon ſkaͤra: Naͤsbororne runda, något up⸗ 
i taͤkte med fiaͤdrar, utan myxtacer. 

Tungan koͤttful, ei ffarpen fom pergament, til 
ſkapnad ſom en kaͤgla, miuk, på ſpitzen knapt flußpen, 
at det maͤrkas kan. Haͤlningen på tungan år ſaſom 

| å en pil, dock hwar tagg twekl loͤfd; Andhaͤlet Lagen! 

I gummen har taͤnder på ſidorne. 

| 6. Ogonen aͤro fina, ſwarta. 

i 7 Sötterne åro moͤrka, ei ſerdeles (ånga, hafwa 4 tär, 

af 5 medlerſta år den laͤngſta, men baftån den 

ftiockeſta. 

| 3 Alorne aͤro ſwarta, litet boͤgde, henfgamane på på 

+ fidorne, alleftådg lika brede, icke ſpetſige, utan broag 
kant på någordera W dem aͤr den medlerſta half⸗ 

anno 


— — 3 


— — — 


annor gang få lang fom fides⸗ klorne/ men bat: Elon år 
dubbelt få läng fom fides - Flon, 

9. Wingarne hoplagde på kroppen ſynas hwita, men 
mot ſpetzen på nedre kanten ſwarta, ock desutan en 
liten ſwart fleck wid buckten af wingen. Denna flåck 
beftår af et par ſma fiaͤdrar paͤhwarandra lagde. 

10. Dennarne (Remiges Fig: 10.) ård 16, utom 
någre ſmaͤ ſwarte, fom ſluta 1 5 no 5 75 

Af deſſe aͤro den T. . 0% mot 
ju baſin hwita, men mot fin ſpets 7 5 act fr oͤr⸗ 

a är half hwit ock half ſwart, da de andre alt mer ock mer 
blifva hwite, få at den 8 har allenaſt en liten ſwart flaͤck 
wid ſin ſets. 

Den 9. 10. 11. 12. 13. 14. 1. helt ock hålls 
ne hwite. Den 16. ſwart med ytterſte kanten hwit 0 pa 
Honom, eller golbrun på Henne. 

11. Stierten aͤr ganſka litet klufwen, få at det naͤp⸗ 
peligen kan maͤrkas; ofwan på ſynes han ſwart, men 
inunder hwit. 

12. Pennarne ( Rectrices Fig: 11.) aͤro. 12, af hwilka 

den . 2. 3. 10. 11. 12, qͤro hwite med en liten wart 
ſaͤck, fom en linea wid ſpetſen, jämte ſtylen (rachis) 
af pennan. | 

Den 4. 9. på den yttra ſidan ock halfwa delen, 

7 5 men på den andra halfwa delen eller inre hp | 
warte. | 


370 1740. Jul Aug. Sept. 


Den F. 6. 7. 8. aͤro ſwarte. 1 

13. Saͤrgen på den andra delen af bre aͤr olif pa 
koͤnen, at den fom ei förut kaͤnde Paret, laͤtteligen ſkul⸗ | 
le foͤrtaga fig, ock af et gioͤra tu Species. 


Ty 
Hans Hennes. 
Sufwud Broͤſt och kor Hufwud Brot ock kor 
ta Hals aͤro helt hwira, Sfi ta Sals aͤro alt oͤfwerdrag⸗ 


werdragne med ganſka litet ne med golbrunt (color 1 | 
gok | 
| 


740. Je Jul, Aug. g. Sept. 1 


golbrut (teftaceum ) & ) och Kaceus ) at intet hwit maͤr⸗ 
det endaſt, om ſommaren. 15 

Fla drarne hwar för ſigaͤro Siaͤdrarne, hwar för fig, 

ſwarta, men på yttra ſidan aͤro ſwarta, utan något 

halfwa delen emot ſpetzen hwit, men paͤytra delen mot 

hwita, undertiden med en li⸗ ſpetſen heit golbruna, at det 

ban knapt ſynlig golbrun 9 10 ei maͤrkes utan paͤ 
t. - 


Joglen 
Magen eller undra delen år eM agen eller undra delen aͤr 
helt hwit, hwar fiåder aͤrfofwan på broͤſtbenet blef, 
| wart, mot ſpetzen hwit, så 0 bort oͤfwer hwitaktig, 
da yttra kanten pa hvar fia⸗ Fiaͤdrarne aͤro ſwarta, mot 
der endaſt ſynes, blifwer he⸗ſpetzen golbrune mer eller 
la undra delen hwit, men, mindre va hwit ſtoͤtande, alt 
om ſommaren aͤr broͤſtet nã⸗ ſom de fitta laͤngre fram eller 
t golbrunt. tilbakars. 
Ryggen år ſwart, med (må l Kyggen år ſwart med gol⸗ 
knapt fynlige wagor oͤfwer⸗fbruna lineer 18 ſidorne af 
dragen. Stådrarne aͤro fiaͤdrarna. Fiadrarne åro 
helt ſwarta, men på des yt: | ſwarta, men på den ſidan fom 
terſta kant golbrune eller weer ut golbruna, få at den 
ade af blifwe waͤgor, halfwa yttra ſidan endaſte 
fom ga twaͤrt före, ock ei fom! | ſyns golbrun, den andra bas 
a henne langs efter. Ira delen ſwart. | 
Up fom taͤcka win⸗ Siaͤdrarne fom taͤcka mins 
garne ofwan ock inunder aͤro garne ofvan på aͤro golbru⸗ 
hwita, allenaſt wid roten ne, men inunder hwitaktige. 
varta. Ytterſta ſpetzen på 2 8 05 ſpetzen, på ſwarta 
ſtierten år ſwart. De ſwar⸗ iertpennorne år litet gol⸗ 
fa ſtiertpennorne fro intet brun. 
brune på fpeken. 
14. Men hroad fårgen angår, aͤr at i att taga, Det 
denna Fogel byter honom, aͤfwen ſom Ripan (Lagopuß), 
Haren ock andra diur fom lefwa i koͤlden. Sz at han 
mas) om wintren år pa hufwud, hals ock broͤſt helt ſno⸗ 
255 at ei vitare faͤrg kan inbildas, utan det minſta 


Ce 2 tekn 


372 1740. Jul. Aug. Sept. 
teln til gol golbrunt, utom n något litet wid pufwudet; | 
Men mot rötmånaden blifwer all denna hvita hoͤga 
faͤrgen oͤfwerdragen med en tunn genomſkenlig color 
teſtaceus på hwit mäkad. Ryggen fom om wintren 
år helt I 85 „blifwer da med gola waͤgor alt oͤfwer⸗ | 
dragen, dock aldrig få ſtarckt fom på henne. | 

är De Foglar jag hade i mit foͤnſter (daͤr hwar dag | 
eldades oͤfwer winteren) blefwo icke hwita på huf⸗ 
wudet, hals eller broͤſt, utan behölls fin ſommarfaͤrga I 
hela wintren, aͤfwen fom Haren hos oß alla wintrar 

aͤr hwit, men i Tyſkland, Holland, Engeland, Frank⸗ 
rike etc. alla wintrar aͤr gra, ſom hos oß ock dem 
om ſommaren. | 


3. LARO⸗ SATSER. 


16, ANSE denna Fogels faͤrg tycks man laͤra, hwilka i 
; noter aͤro måft maͤrkwaͤrdige til nomina 
ſpeciſica hos Foglarne. Jag wet fuller, at intet koͤnne⸗ 
maͤrcke af faͤrgen tagit, år få maͤrckeligit fom af J | 
der och figuren laͤnt; ty faͤrgen varierar, Dock minſt 
hos de milla diuren. J medlertid til des wi af ſkapna⸗ 
den funna, utarbeta atffilnaden , mäſte wi antaga 
faͤrgen. Faͤrgen omſtifftar efter årfens tid, är och olika 
på Honom ock Henne; Baͤgge koͤnen böra dock kioͤn⸗ 
nas af et almaͤnt namn med buͤgge; tror altfå at no- 
mina ſpecifica böra tagas af fårgen på ſkriſpennorne | 

i wingarne ock ſtierten, hwilket och aͤnderng tyckasſbe⸗ 
witna, utom det, at ſoglarne “ (utom Sid Foglarne) | 
ſaͤllan dem ombyta. 
17. Kloen, fom pa baktaen är dubbelt laͤngre aͤn ſide⸗ 
klorne, gioͤr, at denna Fogel boͤr föras til Laͤrckorne, 
ty han få ſpringer ock hoppar, lik ſom de, faſt tungan 
ei år membranacea, ſom et pergament, ed f klofd, | 


Nåfs | 


1740. Jul. Aug. Sept. 373 


Naͤſwet et ar ei få ſmalt, ei ei eller kiakarne ſika 


bega. 


4. MÄRKVÄRDIG 
HETER, 


18. 1 Fogel bor om Sommaren i Lappfka 


Fiaͤlen, ock ei nedre hos of på Lands ⸗ byg⸗ 


den; Ty då man kommer up på Lapſka⸗ . 


ſer man der ganſka fa Foglar, utom Cheruna (La- 
gopus, Sno⸗ripa) ock bago (Charadrius Raͤgnpi⸗ 


pare) ſamt denna, fom altid löper nedan för ſnoͤen på 


bergen, ock då han flyger up, maͤrckes mycket grant, 


emedan han fer då helt hwit ut. Han kunde icke ger⸗ 
na ſittia på nägon qwiſt eller buffa, då jag foͤdde. ho⸗ 


nom, utan haͤlſt ſpraͤng på jorden, emedan i Fiaͤllen 
aͤro inga tråd der han bodt, hwareſt han foͤrorſakad 
år ſtadigt hoppa på ſtengruſet; Han loͤper ock juſt ſom 
en Laͤrcka om wintren. Hans Mat i Fiaͤllen år frös 
en af Scherre (Betula foliis orbiculatis crenatis. El. Lapp. 
342.) aͤfwen fom Cherunæ; men hos mig hoͤlt han til 
godo Samp froͤ det han ſkalade, da han war naͤgorlun⸗ 
da maͤtt, men ei da han war hungrig, ock Hafre frö, det 
han behaͤndiat ſkalade, få at kaͤrnan gick utur ſkalet wid 
ena ſpetſen, få fnart han tog det imunnen. Får han åta ſa 
mycket Hampfroͤ han wil, blifwer han haſtigt fet ock dör. 
3 jag gaf honom gröna ärter, at han dem gerna. 
Dä wintren år ſtark ock tlaͤlen i Fiaͤllen, har alla 
Arsen faͤſt, ock da maͤſte han daͤr ifrån neder at Lands⸗ 


bygden, därföre få wi altid fe honom hår nedre ſtraxt 
förr ån wintren anſaͤtter med ſtark froft, reſa neder åt 

> Landet; aͤfwen få på flutet af wintren, då han kommer 
iran de ſoͤdra Provincier tilbakas ock reſer aͤt faͤls; 


Man finner honom da maͤſt gående på waͤgarne at ſo⸗ 

ka up korn ock hwad til fin föda tienar. Deraf kallas 

han Sud ⸗Sparf / dels Yr han aͤr hwit fom ſnoͤ, 8 
4 4 


374 1740. J Jul. Aug. Sept. 
han flyger, dels, at han kommer ock gaͤr ar med ſnoͤn. Da 
han reſer fram ock tilbakars, faͤngas han undertiden 
af Fogle faͤngare, ock bår I Stockholm qwarhaͤlles 
i burar, för fin fårg ſkul, men ei för fin fång; ty han 
gwittrar ſaͤlan, utan da man tager honom, ſtriar han 
ſom en ſwag Skrika. | 


40. Han ſofwer om naͤttren naͤſtan aldrig, utan hopa 
par fom en groda, e eller flyger något litet up, faſt det 

Aar aldrig få moͤrktz år altſa baͤſt fallen at leſwa i Lap⸗ 
ſta Fiaͤllen der ingen natt om ſommaren oroar ho⸗ 
795 | 
Hans kioͤtt ſmakar helt waͤl, då han år goͤdd eller 
e ock aͤro ätſkillige af wäre inbillade, at denna 
Fogel år en rått HÖRTULANA, för hwilken Ut⸗ 
fåndningarne ofta ei frukta at giſwa en Ducat, foͤr 
des härliga ſmak ſkul; Men Hortulana år en helt an 
nor Fogel ſom ock bos of fångas under tiden, Faſt 
ſparſamt: Boͤr kallas, FRINGILLA remigibus ri 
rimis tribus margine 4 bid, rectricibus nigris; Late- 
ralibus duobus extrorſus Albis, har en blek ring kring 
oͤgonen, kroppen år af ſwart ock golbr unt blandad. Hal⸗ 
ſen grånfårg, id, hafan gol, magen golbrun, kaͤftarne 
med en aflang gol flaͤck; altſa olik, ſom natt ock dag. 


ab 1 1 

Fi R U 80 Fogleni naturlig ſtorlek, en han 

5 1 (Mes ) om wintren aftagen. i 

10, Wingen utſpaͤnd at: ſtriſpennorne ( Remi- ; 

2 ges) med deras faͤrg laͤttar emaͤge ſynas. 

11. Stierten utſpaͤnd, at pennorne (Kectri- 
Les) til fin fårg klart måge aſkodas. 


Roͤn | 


1740. 2 JU Jul. Au Aug. Sept. 375 


Rön ock Förfök / hwad nytta A De R⸗ 
LAT NINGockLAXERANDE- ME DES 
foͤrſkaffa Vri RO ppGOR oc mA JVIG, 


Ingifwit Af EVALD RIBE, Med. Doctor, 
Kongl. Lif⸗Medicus, Memb. Reg. Call. Med. 
ock Academiens nu warande Præſes. 


Octer Freind, en Engelſk laͤrd ock foͤrfaren 
Medicus, har, uti en tractat, De Purgantibus 
in Secunda Variolarum Confluentium fe- 
bre adhibendis, à daaa lagt åtffilliga exem- 

pel, fom ſtyrka til den practiqve, at uti haͤf⸗ 

liga Febrer wid flutet af Käpporna bruka affoͤr⸗ 
ande medel. En, Franſöſt Medicus, Sylva, demon- 
ſtrerar nyttan af aͤderlätning uti fåppor , uti ſtarckt 

Prande ock Phreneſie. Detta oaktat, foͤrblifwa de mås 

ſta wid den en gång alment antagne meninaz at få ſnart 

tekn til Käppor eller Maͤſling wiſa ſig hos naͤgon eller de 

redan aͤro uiſlagne, man då, icke aan patientens flårs 
ſta Lifs⸗fara törs, antingen oͤpna Adron, eller gifwa in 
något Laxerande medel. 

Grunden til denna mening haͤrrörer daͤr af, at, fom 
Naturen aͤr i det arbete begrepen, at drifwa ut käpp⸗ 
Materien til ytan af kroppen, man da, igenom endera 
af deße medel, dels ſkulle få foͤrſwaga naturen uti des 
ſtyrcka, at han intet ſkulle förmå til widare fulkomligit 
utſlag, dels ock, at hindra honom i fin direction ock 
ſtyrelſe, ock följat' teligen draga in Mater ien tilbakas i blo⸗ 
det, fom icke utan Lifs⸗fara ſkulle funna aſloͤpa. Saͤ⸗ 
kert aͤr det, at drifwa in Materien tilbaka i kroppen, wo⸗ 


; 


re, at taga lifwet af Patienten: men at ofwan⸗ nambde 
medel det ſkulle foͤrorſaka, daͤr emot ſtrida foͤrnuftet ock 
experiencen. Foͤrnuftet jaͤmte foͤrfarenheten. laͤrer, at 
uti alla hetziga Siukdomar, i ſynnerhet, daͤr någon blods 
fuga *, fan man den Sul uti alt foͤrſtort aͤfwentyr, 
c 5 om 


376 1740. jul. Aug. Sept. 


om man ſtraxt i yt i början förfummar Aderlatningen; ty, 
få wida blodet igenom fin myckenhet ock wallande ſpaͤn⸗ 
ner ock utdaͤner Adrorna, ſamlar fig i ſtoͤrre myckenhet 
dit, daͤr minſta motſtändet å år, hwarigenom en ſtor oord⸗ 
ning ffer i alla Secretioner ock Excretioner , blodet 
twingas ur ſina raͤtta blod⸗ Adror in uti traͤngre rår, hwil⸗ 
ka naturligit wis icke böra föra annas än blodwatn eller 
Serum, Haͤraf haͤrroͤrg inflammationer, ſom til de 
olika ſtaͤllen i kroppen de ſaͤttia fig, foͤrorſaka olika påfölgs | 
der ock Symptomer. | 
J hinnorna fom omgiſwa hiernan, goͤra de hufs 
wudwork, Yra ock Raſeri; Imagen, waͤrk ock upkaſtnin, 
gar; J tarmarna, haͤftig Coliqve, ſom oͤkes af heta 
ock waͤrma afwerlagde Servietter ock talrikar, ock ån 
mer af hetſiga Oljor ock ſmoͤrjor. Wid ſaͤdana ock dy⸗ 
lika tilfaͤllen, låter en foͤrſtaͤndig Medicus bu all 
ting foͤrſt tappa af blodet, det han à nyo later waͤrkſtaͤl⸗ 
la, om hans afſigt icke ffulle ſnart århallas; härigenom, 
jämte andra tienlige medels bruk, betages ſpänningen ock 
praͤſningen i Adrorna, kroppen Ailponeras til en jämn 
ock naturlig utdunſtning, hwarigenom Siukdomen ſaͤkra⸗ 
re öfwerwinnes. 14 
J betraktande af alt detta, finner jag icke, hwar⸗ 
före man uti kaͤppor igenom Aderlätning ock Laxering 
ſtulle mera exponera den ſiuka uti fara. Icke ſkulle 
man tro, därföre, at Materien i i Kaͤppor ock Maͤſling 
aͤr af annan art ock beſkaffenhet, ån den fom år uti an⸗ 
dra febrer. Icke eller daͤrfoͤre, at Materien ſkulle der⸗ 
igenom mera hindras, at driſwas ut til ytan af kroppen, 
aͤn uti andra febrer. Derfoͤre kan man med al trygg⸗ 
het göra den Slutſatzen, at, emedan uti alla hetſiga ſiuk⸗ 
domar, man igenom Aderlätning, ock daͤr foͤrſtaͤpnin⸗ 
gar aͤro foͤrhanden, igenom lindrigt Lexerande medel ock 
Olyſterer, betager ſpaͤnningarne, och håller blodet inom 
fina råtta frramkor, hwarigenom naturen winner 11 | 
få att⸗ 


| 
| 


— 


74e. jul. Aug. Sept. 377 
lätther ſatthet ock ſtyrck ſtyrcka, at at utarbeta det fom ſoͤrorſakat febern, 
man aͤfwenwaͤl ut: Kaͤppor ock Maͤſling, med all ſaͤker⸗ 
het kan bruka redan⸗naͤmde medel; emedan naturen uti 
dem på enahanda fått , ſom uti andra febrer, waͤrckar. 
Denna likhet och oͤfwerens⸗ ſtaͤmmelſe af naturens lika 
waͤrkan i alla febrer, har brakt mig denna Methode 
utan twekan ock hinder uti Käppor at bruka, ock eme⸗ 
dan jag funnit at experiencen af twa eller tre anſtaͤlte 

foͤrſoͤk ſtyrckte mig uti denna min fattade mening; har 
jag ſedan A5 med god lycka ock framgäng detta foͤr 
en wiß ock ſaͤker Methode antagit, hwaraf jag allenaſt 
med tre Exempel bland alla dem, af mig deßa g aͤren blif⸗ 
wit rönte, det ſamma widare wil beſtyrcka. 

. En wiß Herres Son, 16 är gammal faller in 
uti en Soͤmn⸗ſiuka, med ſtark feber, Adren blef oͤp⸗ 
nad på armen andra dagen daͤrefter. Dagen daͤrpaͤ⸗ 
foͤljande ſyntes redan tekn til Kaͤppor haͤr och daͤr i anſig⸗ 
tet ock på kroppen. Den ſiuka begynte da ſtraxt at kom⸗ 
ma ſig litet foͤre, ſe up med ögonen ock tala. Kaͤpporna 
togo alt mer ock mer til, få i myckenhet fom i ſtorlek, ock 
alt ſyntes ga waͤl. Siette dagen, at raͤkna ifrån den, 
Kaͤpporna foͤrſt läto fe fig, begynte kebren at taga til; 
patienten klagade oͤfwer mera oro ock Huſwudwaͤrk, 

fom foͤrbytte fig, dagen daͤrpa följande, uti ſtarkt Raſe⸗ 
ri ock Pra, at z til 4 perſoner måtte Hålla honom, Kaͤp⸗ 
porna blefwo åftven blekare ock plattade fig litet. Den⸗ 
na yra päſtod uti twaͤ fulla dran, dä jag om aftonen laͤt 
| aftappa 8 lod blod igenom Adren på armen. Den daͤr 
kh pafoͤljande natten war aͤnnu alt lika, men emot morgon⸗ 
ſtunden klaͤckan 5. ſomnade han in, hwilken ſoͤmn warade 
til klockan 8; Då han vrwaknade, war han fredligare, 
| klagade oͤfwer oͤmhet ock troͤtthet i kroppen, ock tilbrakte 
maͤſt hela dagen i ſoͤmn, under hwilken tid febren mins 
| — fig til fin haͤftighet, Kapporna begynte åter at ups 
I höga fig, ock togo tili ſtorlek; Anſigtet ock haͤndren bes 
gynte ſwulna; en ſtarck foåttning började Na» fig. 
4 II- 


1 


= NR 


— 


378 1740. jul. Aug. Sept. 
Summa, alt geck waͤl, ock Siukdomen, fom hotade med 
doͤden, oͤfwerwans lyckeligen. i 
2. En förnäm Dame af 18 års ålder, fick en Fråk 
fa ock ryfningar, fom ſedan flöto fig uti en håftig heta 
och feber, med mycken aͤngſlan, huſwudwaͤrck ock ſoͤmn⸗ 


loͤſa. Iwo dagar därefter, ſyntes hår och Hår i anfigs 
tet ock på armarna tekn til Måfling: det oaktat, hoͤlt ke 
bren med de redan naͤmde Symptomef lika håftigt an. 

Tredie dagen, om Morgonen, blef Adren oͤpnad pa 
armen. Icke 2 timar woro förbi, foͤraͤn anſigtet ock 


hela kroppen blef röd, Maͤſlingen flog ut, febern min 


ſtades ock aͤngſlan förfan. Utan at bruka widare näg⸗ 


ra Medicamenter, ån en Broͤſt⸗ ſaft för hoſtan, ock? 
eller 6 dagar därefter, et halft qvintin Rhabarber⸗pulf⸗ 
wer, Hugnade hon ſina anhoͤrige med en fulkomlig god 


hj 


haͤlſa. | 
3. Et barn 6 år gammalt, fec en feber, med alla 


| 0 5 2 2 0 o 
be tekn, fom plåga gå före Käpporna, dock utan någon 
haͤftighet. Fierde dagen wiſte Kapporna fig efter hans 


den och oͤkte fig; Hwarwid patienten hela 6 dygnen maͤd⸗ 


de waͤl ock hade en naturlig ſoͤmn, da han ofoͤrmodeligen 


fick mera heta ock begynte at yra, ſom alt mer ock mer 


tilcog, brvarföre jag, emedan han maͤſt hela tiden, ſom 


plaͤgar wara wanligit, warit foͤrſtaͤypad, lår ſaͤtta hes 


nom et Clyſter, hwilket ſtrart daͤrpa gjorde fulkomiig 
waͤrckan. Dock likwaͤl hoͤlt febern ock yrſlen haͤſtigare 


an natten öfver, hwarfoͤre jag ſtraxt om morgonen das 
gen daͤrpa låt gifwa honom in et lod Khabarber⸗ Sirup 
upblandad med 15 gran Khabarber-pulſwer. Detta 
foͤrde af 5 til 6 gaͤngor, hwarefter, ſamma dag om afto⸗ 
nen, han begynte blifwa baͤtre, feck en rolig ſoͤmn, 
och kort daͤrefter aͤterwant fin förra haͤlſa igen. i 


Ptter⸗ 


8 — 


e Jul Aug Sep. 379 

Orterligare re fortfaͤttning om 

StéER KAL S BETER: 
SKA PER, 


Af MARTEN IRIE WALD, Capitain 
Macanicus. 6 


14 | 
Angående den gene ock doͤdelga IM AN 
1 a fom ofta ſünnes i Stens 


Käls⸗Grufworna. 


2 erna Iman eller waͤdret, fom fig i Stenkaͤls⸗ 
grufworna infinner, aͤr af twaͤggehanda art 
| Jag och lynde. Den förſta artens waͤrkan beftår 

NIT dåruti, at intet lius, blås; glödande käl, eller 
naͤgon annan eld kan brinna i ſamma waͤder, utan nåfs 
nar på få Fort tid, ſom en låga ien lufttom recipient på 
luftpumpen, ock likſom det haͤnder, då man tillika med 
et brinnande livs innefluter et lefwande diur uti en reci⸗ 
pient på luftpumpen, ock ſedan pumpar ut waͤdret, 
at liuſet några minuter förr ſtaknar, foͤraͤn diuret får 
rykningar ock dör. 

Sammaledes har det fig med denna doͤdeliga ifs 
ten, fom Engeſlandare kalla, bad air eller damps in mi- 
nes; ty jag har ſielf rönt mer aͤn engång i Stenkäls⸗gruf⸗ 
worna, at mit lius, jag hafti handen ſlaͤknat, da jag icke fun⸗ 
nit någon annan olaͤgenhet, an at jag bliſwit töſwermät⸗ 
tan tung ock ſoͤmnig, men ſoͤmnen har faͤrgät mig, få 
Mart jag kommit dit god waͤderwaͤrling warit, hwilken 
obeſfrifweligen wederqwecker en menniſka efter en ſaͤdan 
utftånden fara. 

De ſom doͤ af denna ſkadeliga luften, tyckas fins 


na det icke fivårare aͤn at ann dã de aͤro åfoermåttan 
| | troͤt⸗ 


380 1740. Jul Aug. Sept. 
troͤtta, ock laͤrer ſaledes waͤl funna raͤknas för den laͤta⸗ 
Dienna ſkadeliga luften yttrar fia waͤrkan mye⸗ 
fet haſtigt; ty, om man ſaͤncker neder uti et ſadant ſkakt, 
fom hyſer denna luften, et brinnande blås, få flåfnar 
det) ſamma på en handwaͤnning, ock det ſäledes, at då 
man får up blaͤſet, faſt det icke blifwit ſaͤnkt mer ån et 
par famnar neder, få finnes det icke en gång roͤka. Gloͤ⸗ 
dande kal komma up helt kalla, ock likſom de icke hade 
warit itaͤnde, ſedan de kalades. nm 
Jag har roͤnt, at arbetare fallit utur oͤglan af 
Gruflinan, foͤr ån de fåt gifwa det ringaſte liud el⸗ 
ler ropa om hielp; hwarom mer på fit rum. 
Det haͤnder ock, at, naͤr de i tid, genom an⸗ 
dras hielp, haſtigt utur fådana orter ock rum, fom 
med detta ſkadeliga waͤdret aͤro bekajade, baͤrtſkaffas til god 
ock friſt luft, åter kammit fig före igen, faſt dei början icke 
haft det ringaſte tekn til lif, hwilket mig ſielf år wederfarit. 
Wid dylika tilfaͤllen, ock få ſnart de få en fås 
dan perſon up i dagen, få ſkaͤra de up en graͤstaͤrfwa, 
wid paß en fot i fyrkant, ock laͤgga honom framſtu⸗ 
pa, få at mun ock naͤſa ligga i gropen, hwar ⸗ utur 
graͤstarſwan År upſkuren; taͤrfwan långa de ſedan pa 
bara hufwudet; ock om han då icke foͤrlaͤnge wiſtats 
i den doͤdeliga luften, få kommer han ſig fmåningom 
foͤre igen, pulſen börjar alt mer ock mer kaͤnnas, ock 
han wäknar omſider, likſom utur en fåt ſoͤmn; men 
finner hufwudet tungt, fom waͤrker några dagar. Det⸗ 
ta år wid ſlika tilfaͤllen et allmaͤnt medel, fom alla 
Käl⸗ arbetare hafwa fig bekant, ock hålas af dem 
för det endaſte, fom gifwer lif ät dem, hwilka genom 
bemaͤlte doͤdeliga luft komna i doͤdſens kaͤftar. 
Tao haͤnda, at den nyligen oͤpnade jorden til 
fig drager de ſkadeliga Imor, fom få haſtigt bind 
| O⸗ 


e Se min kaͤnſt at lefwa under warn / Trykt in 
15 qvarto Ar 1734. pag. IF, 16. N 


1740. jul. Aug. Sept. 381 
blodets kretsgaͤng. Det må ock wara der med huru 
det wil, ſa har ſamma medel fraͤlſt mit lif ock gan⸗ 
ffa manga andras, fom jag ſielf fet ock rönt. . 
Alt utſpana denna fkadeligg ock doͤdeliga luftens 
raͤtta egenſkap, år en ſak, icke få laͤtt, fom mången 
kunde tro, emedan oß doͤdeliga til ſtoͤrre delen aͤnnu år 
okunnigt, hwad egenteligen det är för delar uti war 
luftkretz (Atmoſphere) fom af et brinnande lius, ock 
af et lefwande diurs lungor foͤrtaͤres i få ſtor myckenhet, 
ock på få fort tid. Ty man har roͤnt, at en menniſkos 
lungor fordra, wid paß, en kanna, eller 100 cubic⸗tum 
luft om minuten. Lefwande diuren dd, få waͤl af briſt 
pa friſk luft, fom da de ingen luft hafwa. Et brinnan⸗ 
de lius ſlaͤknar, naͤſtan få ſnart i en glasklacka full med 
luft, fom uti en luft⸗ tom, All luften, fom år i en taͤp⸗ 
ter glaskläckg, hwar uti et lius flåfnar, blir icke af liu⸗ 
ſet aldeles foͤrtaͤrd, ei eller af et diurs lungor, ſom aͤf⸗ 
wen doͤr uti et tiltaͤpt glas. | oh 
Den laͤrde Engellaͤndaren Doctor Mayow, uti 
fin bok de Sp. Nitro aereo, pag. 104. fåger fig haf⸗ 
"tva rönt, at en mus har i fina lungor foͤrtaͤrt * del af 
den lufften, fom glaſet innehoͤlt, der hon dog ut. 
Herr Steph. Hales har fört ani fina Statical 
Eſſays, pag. 236. ock 237. Tom. 1. At en fullwuren 
ratta, fom blef doͤd på 14 timors tid uti 2024 cubic- 
tum luft, hade foͤrtaͤrt 73 cubic-tum af ſpaͤnſtig (ela- 
ſtiqve) luft, ock ſaledes öfwer: del af hela glaſets ins 
nehaͤll, ock naͤſtan få mycket, fom et brinnande lius förs 
kaͤrde på 3 minuters tid. En halfwuxen råtta lefde i 
10 timors tid uti et kaͤril, fom innehoͤlt 594 cubic: tum, 
ock foͤrtaͤrde deraf 45 cubic; tum ock ſaͤledes z del af 
hela luften. En katta 3 maͤnader gammal lefde i ſam⸗ 
ma glas allenaſt en tima, ock förtårde 16 cubic - tum el⸗ 
ler s del af hela luften. Et lius braͤnde i ſamma glas 
en annan gång allanaſt en minut förån det ſlaͤna⸗ 


de 


LJ 


382 1740. jul. Aug. Sept. 
de, ock foͤrtaͤrde 54 cubic tum, eller * del af al den 
luft, fom glaſet innehoͤlt. a Sya 
Deſſa rön intyga owederſaͤjeligen, at lungorne 
ſtaͤndigt foͤrtaͤra den elaſtica eller ſpaͤnſtiga luftens des 
lar, ock kan foͤrdenſkul laͤtteligen ſkoͤnſas, at, om de, 
i ſtaͤllet för en få beſkaffad ren luft, undfaͤ någon; ſom 
är vpfyld med ſura Imor ock ängar, hwilka icke al⸗ 
lenaſt med deras fora tilſamans⸗draga de ofoͤrlikneli⸗ 
gen oͤma lungans kaͤril, utan jaͤmwaͤl, foͤrmedelſt de⸗ 
tas grofhet, mycket hindra fria ingaͤngen af luften der⸗ 
uti. Många deffa fårit aͤro få fmå, at de icke en gång 
med någor Microſcope, ſfädeglas, funna befedde war⸗ 
da, förån de utpoͤſa, hwaraf noͤdwaͤndigt tyckes följa, 
at luften uti bemaͤlte kaͤril mätte haſtigt foͤrlora ſin ut⸗ 
widgande kraſt genom deſſa ſura Imor, ock foͤljakteli⸗ 
gen falla platta neder; emedan den i Torax befintelige 
elaſtiqve luften kramar dem tilſammans, at de icke Fun 
na igen utpoͤſa, da foͤrdenſkul blodetz roͤrelſe genom lun⸗ 
gorna aldeles blifwer hindrad, hwilket en haſtig doͤd 
foͤrorſaka maͤſte. 1 Lot 
Ar den doͤdeliga luften i Stenkaͤlsgrufworna und⸗ 
får fin ſkadeliga egenſfap af ſura ſwafwelaktiga ock fukti⸗ 
ga Imor, kommer foͤrfarenheten mig at tro; emedan 
jag befunnit, at den ſamma hade maͤſt fit tilhaͤll i fås 
dane grufwor, ſom få woro belaͤgne, at watnet utur kaͤ⸗ 
len genom en war trumma aldeles blifwit aftapat, fom 
eljeſt i Kaͤlklyftorne lupit fin kretzgaͤng; hwilka ſpringor ſe⸗ 
dermera, iſtaͤllet foͤr watn, med luft bliſwit upfylte. Som 
= nu denna luften i fådane rum, klyftor ock ſoringor icke 
haft något ſammanhang eller gemenſkap med luſtkretzen 
i dagen, få har den ſamma aͤfwen och förlorat den ge⸗ 
menſamma roͤrelſen, hwarigenom den ock, ſaͤſom et ſtil⸗ 
llaſtaende watn, blifvit foͤrdaͤrfwad ock med de om⸗er⸗ 
dade ſkadeliga Imor vpfyld. Ty denna arten af as 
deligit waͤder infinner ſig ſaͤlan i ſadane grufwor, hvars 
utur watnet medelſt en watu⸗ dunt ock kaͤnſter pferde | 
a ; er 


1740. Jul. Aug. Sept. 383 


—— — — 
— 


Der finner man altid kalen fuktiga, ock watnet genom 
klyftorna ſilande, de der aͤfwen icke äro få oͤpna fom i 
de ofwan omtalte. Jag har aͤfwen ock rönt, at da man 
börjat med arbete belaͤgga naͤgon Kälgrufwa på diupet 
af Kälſſoen, den där, för ſtarkt tillapp af watn, legat 
en läng tid Öde, emedan grufwan med haͤſter ock kaͤn⸗ 
f icke kunde hållas ren; få har under den tiden, nem⸗ 
ligen en 60 års tid, grufwan ſtaͤt oͤde, watnet ſtigit up 
emot groͤdan af kaͤlen ock alt mer ock mer ihop⸗packat ock 
jnneſtutit waͤdret i orter ock trumor, utur hwilka kaͤlen wa⸗ 
kit uthugnez hwaraͤſt waͤdret få blifwit upfylt med ſura ock 
ſwawelaktiga Imor ock watnaktiga ängor, at, då ſkak⸗ 
ten igen oͤpnades, ock watnet genom eld⸗ ock luft: Ma- 
chin utdrogs, foͤrorſakade denna inſtaͤngda luften, då 
den flapp utur fit faͤngelſe, en arbetares haſtiga ock oͤm⸗ 
keliga Död , jämte flera olyckor ock olaͤgenheter, få framt 
jag icke gifwit det paͤſunnet wid handen, fom i den 8:de 
Oblervation om Stenkaͤl kommer at beſtriſwas. | 
| Naͤr en Stenkåls : 9: ufrma icke med tilraͤkelige ſkakt 
foͤr waͤderwaͤrling ock upfodring år foͤrſedd, . 
at, når wißa waͤder blåfa up i dagen, denne ſkadeliga 
luften gemenligen infinner fig, ſom icke haͤrroͤrer af win 
den, utan faſt mer af grufwans ock ſkaktens belaͤgenhet 
i dagen af backar ock daͤlder; men foͤrnaͤmligaſt i briſt af 
tiaͤnliga medel, at befordra en god waͤderwaͤrling, hwar⸗ 
om mera pa ſit rum. Imedlertid har, hwad ſom nu 
blifvit ſagt, mycken likhet med ffårftenar fom råka, når 
wißa waͤder blåfa , men eljeft icke; Fördenfful gå ei ars 
betarena gaͤrna neder i ſaͤdane ſkakt af dylika grufwor, 
för ån de taga wara på, huru winden blås , ock da den 
ar ifrån en fådan kant, at ſkadelig luft ſtär at befrufta 
a ſaͤtta de et brinnande lius uti en kal korg ock lata det ga 
1 i ſkaktet; brinner det klart til baͤtnen, få ga 
de neder utan ſky eller fara, men om liuſet flåfnar, ar 
| det icke rådeligit, at gå dit, bwilket de fom graͤfwa ock 
raͤnſa up brunnar aͤfwen 1 i 5 taga ock ſaͤledes und⸗ 
| 
| 


wifa 


384 1740. Jul. Aug.“ Sept. | 
wika en en haſtig dor DÖD, biwarlaf man man haften många inga bedröftvelis 
ga e aͤfwen haͤr hos oß. 

Den andra arten af ſkadelig ock doͤdelig luft i 
Stenkäls⸗brätt, kallar Engellendaren Wild Fire, ock 
är mer owanlig ån den förra, ſamt infinner fig förnåma | 
ligaſt uti fådana kaͤlfloer fom byfa Pecrroleum, baͤrg⸗aͤl⸗ 
ja, oc e kallas af dem Fart Coals (feta kal). 

De kalla denna eld⸗faͤngde luften Wild Fire, för 
den liegelſen ſom den har med ignis fatuus, naͤr den 
blir itaͤnd; emedan Imorne, fom man Fan höra komma 
utur klyftorng ock ſoringorng, pipandes ock waͤſandes 
likſom man hoͤrde många ſaͤckepipor vå lånat håll, itaͤn⸗ 
da fig wid liuſen ock brinna fom braͤnnwin; Hwarmed 
kaͤlhuggare plåga roa fig, når waͤderwaͤylingen i orten aͤr 
ſtark ock god, ock da de ſlutat fit arbete, Det ſamma 
giorde jag ock ofta uti et Machine ſfakt wid byker. 

Men då deſſe eld⸗faͤngde imor ock dunſter, få 
ſamla fig til en myckenhet ock icke blifwa igenom en ſtark 
waͤderwaͤrling foͤrſtingrade, ock up utur grufwan foͤrda, 
få itaͤnda de fig wid lågan af et lius, ock goͤra famma 
haͤftiga ock underbara waͤrkan ſom liungeld, eller ſädan, 
fom dä en tunna eller mera ſtyckekrut itaͤndes. Sa at 
denna underjordiſka liungelden oftaſt kaſtat Haͤſtwin⸗ 
darne högt up i ſkyen. 

Jag war 1724 et bedroͤfweligit witne, da dets 
ta eldfaͤngde waͤdret en maͤrgonſtund dödade 31 arc 
betare ock 19 haͤſtar utt Herr Kidleys kaͤlgrufwa Bye 
ker kallad, nåra Staden New Caftte, 

7 Några wekor för ån denna olyckan timade, war 
jag i ſamma grufwa, ock naͤr jag kom gåendes med 
mit lius i handen et litet ſtycke ifrån ſkaktet ſom jag ne⸗ 
der aͤkt, hoͤrde jag en kalhuggare arbeta i moͤrkret, langt 
in uti en Hufwudort, jag frågade honom, hwarfoͤre 
han arbetade i moͤrkret! Hwar på han ſwarade mig, 
at det icke war raͤdeligit komma til honom med lius; Men 
ſom denna orten war nåra ſkaktet eran der öder we | 
lin⸗ 


1740. Jul. Aug. Sept. 2385 
lingen war god, it god, få kunde jag r dcr tro, at det ffulſe haf⸗ 
wa någon fara 'med fig at gå til honom ; Gick foͤrden⸗ 
fful in i orten, ock i det han ropade andra reſan, at jag 
icke måtte kamma naͤrmare, itaͤnde fig luften på et oͤgon⸗ 
bleck, då jag foͤrſkraͤkt kaſtade mig plat neder uti en wa⸗ 
tupus, ſom war fram för mig, da på en handwaͤning 
denna luften ſom itaͤnde ſig af mit lius, gick in at orten 
ock kam fom en liungeld foͤrſtaͤrckt tilbgka ock for oͤfwer 
min rygg bart, foͤljandes Kältaket åt ock up igenom 
fkaktet; jag fick, Gudi lof, ingen ffada allenaſt maͤrke 
pa ryggen af min buldans raͤk, ſom blef ſwedder, få mål 
ſom Lamſkins peruqven jag hade på hufwudet, faft baͤg⸗ 
ge woro foͤrut nog. mata , Kälhuggaren ſkadades icke 
eller, emedan han aͤfwen ſtraxt kaſtade fig omkull. Sa 
ſnart ſtraͤcken war förbi tackade han mig för beſwaͤ⸗ 
ret, emedan han nu ſkulle på en god tid ſlippa at 
arbeta i moͤrkret. 

Når någor Stenkals brått är bekajat med dens 
na eldfångda luften, löpa arbetarena ſtoͤrſta faran, ſom 
boͤrja arbeta om Maͤndags märnarna; Ty deſſe eld⸗ 
faͤngde Imorne få mera råderum ock tilfaͤlle at ſamla fig, 
når ingen arbetar i grufpan; Men arbetet foͤror⸗ 
ſakar en roͤrelſe i luften, da en ſtor del af deſſa Imor 
komma i waͤderwaͤrlingens waͤg, ock foͤres up igenom 
fakten; Foͤrdenſkul bruka de om Mändagen at låta 
en karl bekladg fig med wat ſegelduk, tagandes en lång fång 
medi i handen, fom år klufwen i aͤndan, hwaruti han faͤſter 
et lius, kryper få på buken til det farligaſte Kaälrummet, 
foͤrandes ſtaͤngen med liuſet fram för fig in i orten, då den 
eldfaͤngda luften ſnart itaͤnder ſig, far up igenom ſkakten 
med en ſmaͤll fom et ſtyckeſkät, haͤr igenom blir luften raͤn⸗ 
ſad, ock karlen får ſaͤlan något men, emedan han håller 


ue fåt ät gaͤlfwet, ock ſtarkaſte elden följer ta⸗ 
et at 


At jag må funna meddela mina laͤſare et nogare 
betep, ſamt beſtyrka hwad jag om denna underjor⸗ 
H D d 2 diſka 


386 1740. Jul. Aug. Sep Sept: 


diffa I (iungelden anfördt, noͤdgas jag jag meddela den d 
raͤttelſen, fom finnes i Kongliga Engelſka e 
Societetens philofophifka handlingar N:o 429, pag: 
109. ock lyder oͤfwerſat på ſwenſka ſäledes: ir James 
Lowther fant nådigt at ſaͤnka et ſkakt til watu⸗dunt, 
mycket nåra hafs⸗ ſtranden belaͤgit, på det han matte 
funna derigenom winna en af fina baͤſta kaͤlgrufwors huf⸗ 
wud ⸗flo, ock det, naͤra wid Whitehaven i Landſkapet 
Cumberland belågen. Henna fåt: flo förmodade han 
finna på, in emot 80 famnars diup ock år 3 Yards eds 
ler 9 fot maͤktig; 

Arbetet drefs med mycken flit natt och dag (yckelis : 
gen, igenom åtsfiliga hwarf ock floer af hård ſten, kal, 
ock andra Mineraſier, til des ſkacktet kam at blifwa 42 
famnar diupt ifrån dagen, då de raͤkade pa en ſwart ſten 
baͤdd wid paß 6 tum tå, fom war full af oͤpna kiyfter 
ock ſpringor, ſom deſte denna ſten uti ſtycken wid paß 
6 tum i fyrkant, hwilkas ſidor woro alla iſpraͤngde ock lik⸗ 
ſom angeflogne med ſwafwel, til faͤrg ſom guld. Un⸗ 
der denna ſwarta ſten låg en kal⸗ baͤdd eller flo, 2 fot 
maͤktig; når arbetarena aldra foͤrſt ſlogo neder i den ſwar⸗ 
ta ſtenbaͤdden, den de räkade på ſtignings ſidan af ſkak⸗ 
tet, få gaf den ſamma mycket litet warn, twaͤrt⸗ emot 
det man förmodade; Men i des ſtaͤlle en faſelig myeken⸗ 
het af ſkadelig luft, ſom pärlade up igenom någon del 
watn ſom aͤfwen ſtod derſtaͤdes; ſedan ſpridde luften fig 
oͤfwer den delen af ſkaktet, med et winande guy ock laͤte, 
fom giorde arbetarena något beſtoͤrte, däck hoͤllo de et 
lius dit åt, då den eldſaͤngde luften ſtrart itaͤnde fig, fom 
tvar oͤfwer watubrynen, ock bran mycket haͤftigt; Då 
lägen war wid paß I fot i Diametern, ock naͤſtan 8 
for hög. Detta ſkraͤmde arbetarena, få at de gaͤſwo fig på 
linan ock foro up utur ſkaktet, ſedan de med fina hats 
tar förft hade ſlaͤkt denna lagan. 
| Sa ſnart grufwe⸗fogden detta foͤrnam, for han 
neder i ſtaktet allenaſt med en man ock hoͤll liuſet til jen | 


| 
| 
7 
| 
| 


1740 Jul Aug. Sept. 387 


ma rum, da det åter ſtraxt tog eld, ock lågan blef lika ſtor. 
Denna lågan bran bet blå, nåra in til watnet, men war 
mera hwit oͤfwerſt; lågan låt man brinna in emot en half 
tima, ock, fom under den tiden intet watn upfodrades, 
 fåfteg det up ock betaͤkte baͤtnen af ffa”tet, til 3 fots diup⸗ 
lek, bwilket däck icke ſaͤrdeles foͤrminſkade haͤftigheten 
ock ſtorleken af denna lågan, fom icke des mindre for fort 
at brinna oͤſwer watu⸗brynen. Da flaͤcktes denna låga 
pa ſamma får, fom foͤrr, ock den ſwarta ſten⸗baͤdden oͤp⸗ 
nades til 2 fors bredd, på det en ſtoͤrre myckenhet af den⸗ 
na eldfaͤngda luften matte komma fram, och ſedan itaͤn⸗ 
de man den ſamma igen; da brann lägan fulla⸗ fot t 
diametern, ock wid paß 9 fot hög, hwilket mnarligen få 
N Fe ſkartet, få at folcket las fara at ſtaͤrkna, ock 


foͤrdenſkul bemoͤdade fig med all flit, at dämpa denna el⸗ 
n fom da war bleſwen för ſtarck at lata flå fig ut med 
e men foͤrmedelſt tilhielp af en watu⸗pelare (Col- 
lumn) af 4 tums diameter; fom man låt falla neder 
utur en watupraͤm ock ifrån dagen, blef den ſamma om⸗ 
ſider ſlaͤkt utan widare ſkada. Efter den tiden tillaͤt man 
icke några lius at komma nåra in til denna luften til des 
ſkaktet blef ſaͤnckt igenom denna ſwarta ſtenbaͤdden, ſamt 
kaͤlfloen under den ſamma, fom war 2 fot maͤchtig, då 
hela delen af ſkaktet, til 4 eller 5 fots hoͤgd blef få taͤt bes 
klaͤd med braͤden rundt omkring, få at denna klaͤdning kun⸗ 
e utſtaͤnga denna eldfaͤngda luften; icke des mindre be⸗ 
fr ktade man, at den ſamma ſkulle trånga fig igenom 
oc komma fram på något annat ſtaͤlle, om icke 
detta eldfaͤngda waͤdret kunde aldeles afledas, få fort det 
utur klyften af fen utimade; Til hwilken aͤnda en liten håla 
eller rymd blef lemnad bak om beklaͤdningen, eller pa⸗ 
nelningen, få at alt detta waͤdret kunde ſamlas på en 
ſida af ſkaktet, hwareſt et traͤ⸗ roͤr wid paß 2 tum i ſyr⸗ 
kant blef taͤt indaßat, få at den ena aͤndan der af gick in 
bak om panelningen ock den andra foͤrlaͤngdes aͤnda 
up i dagen ock ſedan 12 fot up oͤſwer ſkaktet. Igen om 
Poa e „ det 


— 


; 


388 1740. Jul. Aug. dug. Sept. 


detta roͤret eller t trånga trumman, nan, har d detta w waͤdret alt | 
ſedan haft fin utfart, utan at det blifwit maͤrkeligen foͤr⸗ 
minſkat til des ſtyrka eller myckenhet, alt ſedan det 1 | 
oͤpnades, fom år nu 2 aͤr och 9 Månader. Ock befin⸗ 
ner fig wara af enahanda lynde, winter eller ſommer, 
ock kan fylla up en ſtor Ox⸗ bläſa på få Secunders tid, 
då man ſaͤtter på åndan i förbemålte rör en tratt, hwars 
ande ända ſtickes i halſen af blaͤſan, och haͤlles tått med | 

anden. | 

Samma waͤder fom upfolt en ſaͤdan hläſa, pa 
fått fom foͤrut blifwit omtalt, då bläſan wel foͤrbindes, 
kan foͤras hwart man wil, ock goͤmas nägre dagar; ock 
da man ſedermera ſakta kramar bläſan ock waͤdret fåle 
des går ut igenom en pipa, med et litet Hål uti emor lås 
gan af et lius, få tager detta eldfaͤngde waͤdret eld, och 
brinner: ut med andan af pipan, få långe ſom blaͤſan ſak⸗ 
ta tryckes, at foͤda laͤgen. Tager man aͤfwen bort pi⸗ 
pan ifrån liuſet ſedan waͤdret blifvit itaͤnt, få brinner 
waͤdret få långe, fom något deraf år qwart i blåfan at 
föda lagen med. 

Detta roͤnet tog lag förleden Maj Månad, dä det 
för Kongl. Societeten anſtaͤltes, faſt detta waͤdret wa⸗ 
rit en hel maͤnads tidi blaſan innefiurit. 

Maͤrkwaͤrdigt år det, at denna Iman, eller eldfaͤng⸗ 
de waͤdret, tager icke eld, undantagandes wid laͤgan, 
Gniſtror gioͤra det icke, ock för den orſaken ſkul betienar 
man fig ofta i ſaͤdane rum, hwareſt detta waͤdret wankar, 
af flinta ock ſtäl, fom gifwer et glimmande ſten från fig; 
detta kommer arbetareng waͤl til paß, at kunna foͤrraͤt⸗ 
ta det de eljefs i moͤrkret icke kunde gioͤra. 

Sedan detta eldfaͤngde waͤdret fåledes fom omor⸗ 
dat aͤr, igenom roͤret up i fria luften blifwit brakt; has 
de Skaktet ei widare något beftvår deraf, utan ſaͤnktes 
lyckeligen igenom aͤtſkillige baͤddar af fen ock kal, utan 
någon annan nde eller hinder, til des man kom til 


Huf⸗ 


| 


1740. Jul. / Aug. „Sept. 389 


Hufwudfloen, ſoen, fom år 9 fi är 9 fot me måftig, ock ligger 79 79 fame | 
nar diupt ifrä dagen. 

Gamma frakt år ovalt, nemligen, ro fot den ena 

Diametern, ock 8 den andra, få at det icke allena tie⸗ 
nar at uofordra watnet! igenom en eld⸗ ock luft Machin, 
uran jaͤmwaͤl för upfordring af Stenkaͤlen. Whitebaven, 
den 1 Auguſti 1733. J. L. 
Nagon tid der efter, ock ſedan Sir James Lowrber 
inſaͤndt til Kongl. Societeten detta eldfaͤngda waͤdret, 
har en, wid namn, John Maud, påfunnit et Chymiſſet 
foͤr oͤk, fom maͤrkeligen foͤrklarar det nys anfoͤrda, helſt 
det hade en jaͤmlik waͤrkan. Se Philoſophical Trans- 
actions N:o 442 pag: 282. 

Detta förſoͤket har jag aͤfwen haft den aͤran, 

för wär Swenſka Wettenſkaps Academie at anſtaͤl⸗ 

la, ock waͤrkſtaͤltes ſäledes: 

| Jag tog 2 qvintin Victriol⸗ Olja ock blandade z 
qvintin jaͤrn⸗filſpaͤn, ſom haͤldes i et glas med flat botn, 
wid paß 10 tum widt, 3 tum diupt, ock 6 tums ſmal⸗long 
hals; uti ſamma glas ⸗flaſka haͤldes ſidſt 8 qvintin målas 
re⸗watn; Så ſnart deße Materier woro blandade, fåg 
man en haͤftig gaͤßning ock under det at jaͤrnet uploͤſtes, 
ſteg en myckenhet roͤk ock damb utur blanningen. 

Wid halſen af bemaͤlte glas: flaffa ock des oͤpning 
fogade jag en tom Ores blaͤſa, uti hwilkens oͤpning war 
bundit et ſtycke af en tobaks⸗ pipa, om 3 tums laͤngd; 
få at dunſten af de blandade Materierne utpoͤſte blaͤſan, 
utur hwilken alt waͤdret war tilfoͤrende utkramat, til fin 
fulla widd, ock ſaͤledes med nytt waͤder utur flaſkan upfyl⸗ 
te den ſammai igenom pipan ſom war bunden wid halſen 
af blaͤſan ock hängde neder i flaſkan, då halſen af blaͤſan 
med handen tår hoͤls til glaſet, på det alla dunſterna ſom 
gaͤsningen åftad kom, matte, ſedan de upfylt glaſet, aͤf⸗ 
wen upfolla Ox⸗ bläſan. 

| Hwilket då det war wårkftålt med en blåfa, förånt 
| Academien kom til ſamman och rummet ännu liuſt 10 
| wil⸗ 


390 1740. Jul. Aug. Sept. 
wille jag jag pröfwa o om m dunſterna we word traftiga ne nog, hoͤlt 
foͤrdenſkul ändan af tobaks⸗pipan nåra lagan af et brin⸗ 


nande hus ock kramade blaͤſan; men fom jag foͤr den myk⸗ 
na dagen, fom då i rummet war, icke kunde ſe, om dun⸗ 
erna woro itaͤnde fom kommo utur det lilla holet af to⸗ 


aks⸗ pipan, wille jag flytta blaſan i en wraͤ, fom war nås 


got moͤrk, men i det ſamma jag icke mera krammade blås 


ſan, fann jag, at den blef mig emellan haͤnderne en gang 


oͤrre aͤn hon foͤrut war, ock i et ögnabt lick foro de itaͤnde 


unſterna utur blaſan, likſom itånt krut utur et gewaͤr, 


med en ſtarkare ſmaͤll, ån et Piſtol⸗ſtaͤtt, ock gaf mig 
en god handplagga i baͤgge händerna, da med der ſam⸗ 
ma blafan for utur dem och föll ned pa golfwet. 
Blaſan fann jag icke wara ſoͤndergaͤngen fom, det 
timade, då i Konst, Engelffa Socteteten, man icke kra⸗ 


made på henne, ock ſaͤledes de itaͤnde dunſterna foro in 


i blaͤſan, at itaͤnda dem fom inne woro, de der ſpraͤng⸗ 


de blåfan med en knall likſom af en Musqvec: men dens 


na aͤtſkilte waͤrkan aͤger fin grund deruti, at deras blaͤſa 


fom warit torr ock ſaledes mera ſkoͤr kunde icke utpoͤſa fig 
til en ſaͤdan rymd ſom denna giorde. 
Samma blaͤſa fyltes igen med bemalte dunſter, 


naͤr Academien war foͤrſamlad ock rummet moͤrkt aret, | 


då man klarligen och långe kunde ſkoͤnja deße dunſter, då 
de krammades utur blaͤſan itaͤnda fig wid laͤgan af liuſet, 
ock brunno fom en ſwans af en Comet, utur aͤndan af 
tobakspipan, til des blaͤſan blef tom. 

Det maͤrkwaͤrdigaſte wid detta foͤrſöket, war, at 
all den luften hwarmed blaͤſan upfyoltes, föddes a nyo ges 
nom blanningen af Victriol-Olian, filſpaͤnen ock wat⸗ 
net, uti hwilka Materier detta waͤdret warit likſom faͤng⸗ 
flat och aͤfwen fiåtrrar til fin utwidgande fraft. 
| Detta foͤrſoͤket, ſynes aͤwen gifva of en mycket 
ſannolik orſak wid handen, til jordbaͤfningar, brinnande 
baͤrg, få mål fom andre utur jorden utbriſtande eldfaͤng⸗ 


de Materier; Emedan ingen ting mera ſynes haͤr 10 


1740. >. jul. Aug. 1 391 


hoͤfwas, ån järn, en en Victriolifk fi fyra ra ock warn. watn. Ty deſ⸗ 

Materier, da de i jordenes inaͤlfwor blifva blandade, 
| åftadfomma de en haͤftig hetta och gåfning, föda jaͤm⸗ 
waͤl af fig en ganſka ſtor myckenhet luft, fom ju mera den 
ſamma igenom jordens päliggande tyngd blir ſamman⸗ 
trykt, aͤger en ſtor utwidgande kraft uti fig, til des 
denna kraften blifwer foͤroͤkt til en omatelig grad, då 
denna dunſten omſider likſom krut, undanroͤdſer alt wi⸗ 
dare motſtand, ock frambaͤr oͤfwer jorden de faſliga waͤrk⸗ 
ningar med jordbaͤ ningar ock eldſputande baͤrg, hwar⸗ 
af få många på wart jordklot finnes. 


Magnet⸗ Naͤlens mißwiſning eller afwi⸗ 


kande från Norr⸗ſtreket / obſerverad 
i Uplala, 


Af AND. CELSIUS. 


en ſtaͤttraͤd ſtruken på en Magnet ſten pe⸗ 
ec fade ongefaͤr emot Norden, blef utan twif⸗ 
Y wel foͤrſtore, fom alt annat i naturkunnig⸗ 
| heten, af de flåfte anſedt fom en blott curieu- 
fire och et Philofop hifft griller eller tids⸗ foͤrdrif; men 
ſedan detta roͤnet för mer aͤn Joo år tilbakas blef laͤmpat 
til Navigation, få har nyttan deraf för hela menniſkio⸗ 
| flågtet warit oͤgonſkenlig. Ty huru driſtige hafwa icke 
Sioͤ⸗folket nu blifwit at gioͤrg reſor kring hela jorden 
pa wilda hafwet, daͤreſt ingen waͤg år utſtakad, i ſtaͤllet de 
tilfoͤrende torde knapt ſlaͤppa ſtranderne utur oͤgnaſigtet. 
Men jag år ſaͤker, at åndå många Skep foro wilſe och 
| jömmål olykades, förr aͤn de maͤrkte, at Magnet⸗Naͤ⸗ 
icke altid ſtyrdes noga efter Norr⸗ſtreket, hwilket 
dock ei oͤfwer 200 är tyckes warit allmaͤnt kunnigt. 
1 Hwarwid war det beſwaͤrligaſte, at de ei funno denna 
mßwiſningen lika ſtor 5 ale orter i werlden; e at 
7 


392 1740. jul. Aug. Sept. 
ſamma nål, fom, til exempel, på reſan från Europa 
til America foͤrſt afwikte til waͤſter, foͤlgde ſedan når de 
woro halfwaͤgs juſt norr-ſtreket, ock aͤnteligen in emot 
America mißwiſte naͤgre grader emot Oſter. Hwarfoͤ. 
re, om en Sioͤ- man ſkal wara ſaͤker om ſitt beſtick, ſa 
mäſte han weta huru ſtor mißwiſningen aͤr til den ort han 
ſeglar på, eljeſt kunde har. ibilla fig ſegla juſt i Norr, | 
daͤreſt hans koſa likwel gick emot Nord-waͤſt, ſaͤſom det 
fker i Hudſonſvik wid Norra delen af America. vä 
Omſider når man begynte at jämföra deßa ſenare 
tiders obſervationer med de aͤlſta, fom woro giorde wid 
Compaſſens mißwiſning på et och ſamma ſtaͤlle; uptaͤk⸗ 
tes aͤnnu en foͤrtretlig egenſfkap af Magnet⸗Naͤlen, i det, 
hon befants på ſamma ort årligen förändra fin afwikning; 
få at en Skeppare fom ſeglar i Norr⸗ſioͤn emillan Gös 
theborg ock London, ock tror Compaſſens variation 
eller mißwiſning wara nu den ſamma, ſom hans far eller 
farfar daͤr obſerverade för 80 år ſedan, ſtulle fara wil⸗ 
ſe aͤtminſtone et helt ſtrek om ſin raͤtta waͤg efter Sioͤ⸗ 
chartan. e 
Man kan waͤl taͤnka at Philoſophi, ſom gemenli⸗ 
gen aͤro otaͤlige at waͤnta på en laͤnglig foͤrfarenhet, haf⸗ 
wa redan budit til, at utleta orſakerna til deßa underli⸗ 
ga Magnet-Nälens egenſkaper. Ock ga de ſannoli⸗ 
kaſte gißningar foͤrnaͤmligaſt derpä ut, at de inbilla fig 
wärt jordklot, ſom en ſtor Magnet, hwilken har ſina 
twaͤnne poler, den ena i Norr och den andra i Söder, 
fom fil en wiß diſtance röras mycket laͤngſamt omkring 
jordens råtta omrullnings poler ock ſaͤledes foͤrorſaka en 
olika Magnet⸗Naͤlens directon. Eller at in uti jorden 
ligger en annan ſtor Magnet⸗glob, lika ſom en kaͤrna, 
hwilben har ſamma centrum med jorden, ock hwars 
Norra ock Soͤdra pol ligga under jordens poler til et 
wiſt diup ock diſtance; få at denna Magnet-globen ge⸗ 
nom fina polers roͤrelſe ſtyrer Magnet⸗Naͤlen ofwan på 
jorden. Eller ock, at baͤgge deßa orſaker gifwas på en 
gang, 


I 


i 


—— — ———— 


—— — — 


| gäng, da jordens ptra ſkärpa eller ſkal tillifa med den 
inra Magnet: globen hafwa twaͤnne poler i Norr ock 
twaͤnne i Soͤder. 5 


Wißte man altſaͤ helt noga deßa Magnet⸗Polers 


raͤtta ſtaͤlen, antingen ofwan eller in uti jorden, tillika 
med deras laͤngſamma gång, få ſkulle man funna raͤkna 


ut Magnetens mißwiſning, til en gifwen tid, på alla or⸗ 


ter, hwars longitude oc latitude woro befante. Och 
twaͤrt om ſkulle man på Sioͤn finna den hoͤgſteſterlaͤng⸗ 
tade longituden; få waͤl fom latituden, når man utaf 


obfervation hade fig kunnigt Magnet⸗Naͤlens afroifan: 
de, ſaͤrdeles, om man toge til hielp Magnet⸗Naͤlens in 


clination eller ſaͤnkning under Horizontal- linean, 
| Hwarom jag en annan gaͤng, wil Gud, ſkal hafwa den 


åran at communicera med Academien mina obſer- 


vationer. 


Men ſom wi ei haſwe få tilraͤckeliga experimen- 


ter rundt omkring jorden anſtalte, at man aͤnnu kunnat 
geometrice finna deßa Magnet⸗polers belaͤgenhet, i ſyn⸗ 


nerhet, uti deßa Norra orter, få more til oͤnſkandes, at 


haͤr i Swerige Magnet⸗Naͤlens mißwiſning kunde noga 


i aft tagas, til Sioͤs af dem fom göra reſor få i Oſter⸗ 
ſioͤn, fom til Levanten ock Oſt Indien, ock til Lands 


of Landtmaͤtarena i Provincierne, hwilka deßutan haf⸗ 


wa noͤdigt at weta Magnetens declination, om de ſko⸗ 


la ſaͤtta rått i hop fina chartor efter waͤderſtreket. 
Jas har derfoͤre den 28 Juli ſiſtledne emellan kl. 
* 4 efter middagen uti klart ock warmt waͤder hår i 


Ipſala obſerverat Magnet- Naͤlens mißwiſning med 


ſamma Compaſſ, fom jag tilfoͤrende i deße handlingar 
beſtkrifwit ock brukat derwid all moͤſelig foͤrſiatighet. 


Foͤrſt har jag genom et noga ſtaͤlt Aſtronomiſkt Ur, 
giordt mig en middags linea 6 alnar lång, fom jag år 
ſaͤker, ei ſkal fela på några lec under i tiden, ock det i 
min traͤgaͤrd i fria luften, til at undfly alt jaͤrn i granſka⸗ 
pet; ſedan har jag under obſerverandet ei haft på mig 

1 nagot 


394 1740. Jul. Aug. Sept: 


nägot ot jarnred nredfkap, ſaſom nyklar, ſkoͤſpannen etc. ”Efret 


middags linean har jag utſpaͤndt en fin träd, hwarun⸗ 


der Compaſſen få frålteg , at traͤn helt accurat ſtod taͤt 
oͤfwer » grad pa baͤgge meßings⸗ baͤgarnas delning. 
Naͤr tvåen war borttagen, Magnet; Malen) fatt vå fin 
pinna, ock altſammans med ett glas betaͤkt, obſerve. 


rade jag nalen afwika emot waͤſter från norrſtreket 8. 73 


Nålen ne af filt rum med 1 nyckel ſtannade ſe⸗ 


dan 8. 70 
Når öm pall rördes ock åter ſtältes under trän, wi⸗ 
fade ſedan nålen ⸗ N . 9 
Med en nyckel roͤrd 
Naͤr Compaſſen rubbades ock ã 5 nyo paßades 1 5 


från = « 40 50 


Blir al: få medium af arme 0 15 
fom år naͤlens råtta weſterliga declination ae 
orten. 


Efter Herr Aſſeſſor Swedenborg har wiſt hu⸗ 


ru man til en wiß gifwen ort kan finna à priori Mag- 


net; Nålens mißwiſning, få har Herr Mag. Hiorter 
på min anmodan medelſt 28 operationer utraͤknat ef⸗ 


ter ſamma Theorie Magnet- Nälens declination, nu 


förtiden hår i Upfala e 4 17. 4 4 
Hwilfet fåledes får felt pa ⸗ 3. 13 2 
Lika ſaͤ har han funnit den boͤra ara i Torncå den 17 
Aprilis 1736. e . 
Den jag dock daͤr e e e „ ee peng 
hwilket felar bp ʒ⸗ eee eee 


Hwarutaf noaſamt ſkoͤnjes, at denna Herr AR 
ſeſſorens hypotheſis torde fordra aͤmnu någon N 
baͤttring. | 


7 


1740. Jul Jul. Aug Aug. Sept. SE 
Om Horizontela Waͤderqwarns⸗ win⸗ 
agaaur eller Segel 


. B LV LIUS, 


F Horizontela Woͤderqwarns⸗ wingar kan 
man ſe aͤtſtilliga paͤfund i ritning uti H. Leu- 
11 polds Theatr. Machinar. Tab. XLV, 

| XLVI, ock XL VII. En af dem, nämliga 
den fom wiſes i Fig: 1. Tab. XI. V, kan ockſaͤ tes waͤrk⸗ 
ſtaͤld hår wid Stockholm på Diurgärden, 

Dieſſa påfund gä alla ut på, at betäcka wingarng 
eller ock fålla dem undan för motblåftern. Jag åter haf⸗ 
wer haͤr foͤreſatt mig at jaͤmnfoͤra blaͤſt rns drift uppå fas 
dane ſegel i anfeende til deras olika ſtaͤlning, ock olikg 
70 fom på en gång kunna komma, at taga emot blås 
; en igenom et ſaͤdant jämnförande „wil jag och 
får wifi a, det man icke allenaſt, utan maͤrkelig afſaknad 
ü driſten, kan frit laͤmna deſſa qwarnwingar oͤpna foͤr 
hela blaͤſtern, ſaſom hår uti foͤrſta Figuren, utan ock at 
man det kan gioͤra med förmån, i auſcende til en del 
af deßa valund. 

I. Lat cirkel - peripherien A B CD utwi⸗ 
ha en horizontel Section af waͤder qwarns⸗ſtomen, fom 
inneſluter ſegelron, ock om ſamma ſtome då wore få igen⸗ 
taͤpter för waͤdret, at allenaſt en liten blaͤſter⸗ ſtraͤng 
flaͤptes in igenom en gifwen oͤpning, A B, få funne man, 
at ju närmare denna blaͤſter dirigerades til cirkelens 
centrum, ju ſtoͤrre wore qvantiteten, ock bårföre aͤf⸗ 
wen des waͤrkan uppå ſeglen, wid ſamma omſtoͤndiahe⸗ 
ter; ock twaͤrt emot, mindre, om han dirigerades laͤn⸗ 
gre derifraͤn, ock det i proportion fom chor da AD, uts 
af denna direction, då år mindre eller ſtoͤrre. Ty, ſam⸗ 
ma qvantitet aͤr proportionel emot blaͤſter⸗ ſtraͤngens 
bredd Ab, ock, når A B gifwes, år denna ab fom linus 


för 


396 1740. Jul. Aug. Sept. 
för angeln ABb, eller för angeln ABD, Ty differen- 
cen emellan deſſe anglar år mycket liten. Men at, nus 
för angeln ABD, fom flår innom ſegmentet ABCD, 
år fom des chorda AD, år bekant af Geome- 
trien, ) ; 

2. Laͤt ockſa widare denna blaͤſter⸗ſtraͤng falla 
in på ſeglet A c, få wet man, at ju mera perpendicu- 
lert fom blaͤſtern dirigeras uppå ſamma ſegel, ju förre 
år hwar ock en waͤder partikels waͤrkan, ock twaͤrt emot 
mindre, när han dirigeras ſnedare, men det i propor- 
tion fom chorda CD da år ſtoͤrre eller mindre; waran⸗ 
des naͤmligen Lineen Ac foͤrlaͤngd, få at hon raͤkar peri⸗ 
pherien i C. Ty ſinus för inlops angeln BeA eller CAD 
uti ſegmentet CBA, efter hwilken denna waͤrkan pro- 
portionerar fig, år fom chorda CD. 

3. Men waͤrkan af hela blaͤſter⸗ſtraͤngen propor- 
tionerar fig efter hwar ock en waͤder⸗partikels waͤrkan, 
ock tillika efter partiklarnas myckenhet, fom waͤrka på en 
gang, eller blaͤſterns qvantitet, ock derfoͤre efter $ 1 och 
2, år blaͤſter⸗ſtraͤngens waͤrkan, fom AD ock CD tillika, 
eller, fom rectangeln AD X CD, hwilken år, (om per⸗ 
pendicuier lineen DF fåld uppå AC. Ty, om CE 
drages igenom cirkelns centrum, råfandeg peripheri⸗ 
uti E, få får triangeln ECD en likhet med triangeln 
ADF, efter de hafwa hwar ock en fin angel DEC ock 
DAC i ſamma ſegment DEAC, ſom daͤrfoͤre aͤro lika 
ſtora, ock des tan hafwa de hwar ock en fin rätta an⸗ 
gel EDC ock AFD, efter EDC år en half⸗cirkel ock 
DF år dragen perpendiculer til AP; derfoͤre förhåller: 
fia DC til CE, fom DP til DA, få at rectanglarna DC 
XDA ock CE X DF aͤro lika ſtora, ock i följe deraf rectan⸗ 
geln DC X DA proportienel emot DF efter CE år en 
diameter i cirkeln, ock doͤrfoͤre gifwen. i ; 

4. Andras då intet ſeglets ſpaͤnning, ſa kan drif⸗ 
ten af denna blaͤſterns waͤrkan uppå ſeglen ei eller wida⸗ 
re aͤndras, ån fom wi redan fett huru waͤrkan 9 ög 

| rad 


— 


17740. ſjul. Aug. Sept. 397 
dras efter blaͤſterns aͤtſkilliga directioner; men låt wa⸗ 
ra, at ſeglet ſkulle ſpaͤnnas til mindre eller ſtoͤrre angel 
ifrån des arm, eller ifrån cirkel - radien, få blifwer 
ockſa driften der igenom förre eller mindre i propor- 
tion fom chorda AC da aͤndras, wid lika ſtor waͤrkan 
af blaͤſter. Ty waͤrkans direction blifwer altid deter- 
minerad perpendiculert ifrån ſeglet, ehuru ſnedt blaͤ⸗ 
ſtern må falla deruppa, men driften eller ſtyrkan af ſam⸗ 
ma waͤrkan, at föra omkring ſegel⸗ ron ock hela den oͤfri⸗ 
ga Machinen, år fom denna directionens diſtance 
ifrån roͤrelſens centrum eller ock des duplum, choida. 


F. Derfoͤre om nu både ſeglens ſpaͤnning ock blaͤ⸗ 
ſters direction der uppå aͤndras; få at ockſa blaͤſterns 
waͤrkan aͤndras, få proportionerar ſig driften efter 
AC ock DF tillifa: det ar efter triangeln ACD, el: 
ler ock efter et folidum af denna triangelns ſidor AC, 
CD ock DA. ; ; | 

6. Naͤr nu oͤpningen (Fig. 4.) för blaͤſterns 


blaͤſterns direction, at han tangerar cirkeln uti Q, få 
tages archen Q F dubbel emot QA, Q emot Q B, 


mellan, fom driften af blaͤſtern, hwilken faller in ige⸗ 
iom deſſa oͤpningar Ab, BC, (D, DE, reſpectiyt, 
lar alla ſeglen hafwalika ſpoͤnning. Ty drag AV uti 
laͤſterns direction raͤkandes peripherien uti l, hwar⸗ 


398 1740. Jul Aug. Sept. 
ifrån ln drages perpendiculert uppå chorda Am, fom 
år tagen lika med Qu eller dragen efter ſeglets ſpaͤnning; 
a finner man af $3 ock 4. at ſamma perpendiculer 
inea år fom waͤrkan eller driften af blaͤſtern, hwilken 
faller in uppå ſeglet wid A, men efter Qq år parallel 
med Al ock tangerar cirkeln uti Q få maſte archen 
O! wara lika ſtor med AQ och QTF lika med AQ, 
chorda QF med Al angeln FQY med IA m, ock der⸗ 
foͤre perpendiculer lineen FR lika med In, ock fåles 
des aͤfwen få mål fom In proportionel emot driften. 
7. Men delas icke archen AE i lika flora delar 
få proportionerar fig drifterna efter delarnas ſtorlek ock 
perpendiclarna tillika: naͤmligen, af blaͤſter fom loͤper 
in igenom oͤpningarna AB, BC, CD, DE, aͤro drif⸗ 
tarna ſins emellan ſom rectanglarna AB X FER, BC Xx GS 
CDX HF DE X IV, eler ock af rectanglerna GEX FR | 
GH X GS, HIXHT, IKXIV, Ty archorna FG, GH, 
HI, IK blifwa efter conſtruction dubbelt ſtoͤrre än AB, 
BC, CD, DE ock derfoͤre i ſamma proportion ſins 
emellan. 00 44 
8. Naͤr det nu widare kommer an på, at jaͤmnfoͤ⸗ 
ra driſter af blaͤſter, ſom loͤper in igenom ſtoͤrre eller 
mindre oͤpningar, få ſter det derfoͤre componendo ige | 
nom ſumman af foͤrenaͤmde rectanglar, ock det ſaledes: 
drag fk ock LP parallet med OT, få at F fktangerar 
cirkeln ock råfar RF ock XK foͤrlaͤngda, når få behoͤfs, 
uti Fock K, Men CP igenom cirkelens centrum, ra- 
kandes ſamma perpendiculer lineer uti L ock P; få | 
ändrar fig driften aͤfwen fom RLX arch. FK rectan- 
geln LK. Ty det aͤr en egenffap af cirkeln , at de ſmaͤ 


1 
1 


. 


— 


i 
65 
rectanglarna Lg, Mh, Ni, Ok, hwar af rectangeln 
Lk componeras, aͤro replectvit [ifa ſtora med rectan- 
glarna FG X FL., GHX GM, HIX HN, IK X IO, ock 
når denna rectanglar „ med rectang. 
FEGX LR GH X MS, HIX NT, IK X OV, hwaraf LRX 

arch. FK blifwer Componerad, hafwer man rectan- 
8 glarne 


1740. Jul. Aug. Sept. 399 
arne FI IFR, GH GS, HIXHT, IK XIV. 
Hwars ſumma derfoͤre maͤſte wara lika ſtor med RLX 
arch. FK rect. Lk. Ta 
9. Andras derjemte ſeglens ſpaͤnning Q, få aͤn⸗ 
drag ockſa driften i proportion af ſamma chorda Q 
tillika med foͤrenaͤmde qvantitet RL X arch. FK I rect. 
Lk. J anledning af $ ock 6. det år, når man ſpaͤnner 
ſeglen ån til ſtoͤrre angel ock ån til mindre ifraͤn ſegelra⸗ 
dien, ock tillika aͤndrar oͤpningen för blaͤſterns inlop til 
ſtoͤrre eller mindre; ock fodras at ſaͤga huru driften deri⸗ 
genom kan aͤndras; få låt aͤſwen fom tilfoͤrende Archen 
E wiſa oͤpningen för blaͤſterns inlop, (big. 5.) fom få 
löper in, at han tangerar cirkeln uti Q, ock når ar⸗ 
cherna QF ock OK aͤro tagna dubbelt ſtoͤrre ån QA 
ock QE, få ſkrif da rectangeln Qq yY in uti cirkeln, 
få at des ena ſida QY wiſar ſeglets ſpaͤnning. Och ſkrif 
åter rectangeln f K parallelt utom cirkeln, doch få, at 
månne af des ſidor ffock kk ſkaͤra cirkeln uti Fock K 
ok et parallelepippedum, hwars baſis år rectang. Qy, 
ock hoͤgd, ar lika med laͤngden af archen FK, falla p, 
ock et parallelepippedum, gwars baſis år rectang. fk, 
ack hoͤgd, är lika med chorda Q, falla Q. få aͤndrar 
ſig driſten aͤſwen fom detta ſolidum. P N. 
1᷑0ð0. Foͤlle puncten F pa Q ock K pa 1, Fig 6. 
kal man finna, at denna boliditeten Pf Qur ſtoͤrſt, 
ock derfoͤre aͤwen waͤl driften wid ſamma ſpanning aß 
fegel, eller når QY gifwes. Ock at til den aͤndan flaͤp⸗ 
psc in en tienlig qvantitet blaͤſter efter ſegleus ſpaͤnning, 


bör man goͤra oͤpningen få ſtor fom man kan, at den fis 
dan ſom weter ät Q, få at A faller in a Wan 
Nen ſedan boͤr man gåra hela oͤpningen få for, 
at archen AE bliſwer haͤlften få ſtor fom archen OFK T. 
11. OM om detta altid obſerveras wid alla åt 
ſtilliga ſpaͤnningar af festen, få låt laͤngden af archen 
k wara A, denna archens ſinus, wara B, ock des 
ſinus Complementi &, Bg I år ſinus e 
N ev ig 


ig d iften fom qvantiteten AB I N 70 y arc en 
ME eller A år haͤlften af QE, ock derfoͤre des Anus 
B hälften 10 chorda Q eller fk ſamt ſiaus comple- 
menti B haͤlften mot Q q, desutan aͤr ſinus totus altid 
haͤlften mot Fk få at P f blifwer lika med z ABG 
5 Bel. Ock detta hafwer tient mig, at finna, det ſeglen boͤ⸗ 
ra ſpaͤnnas til 39 4 grad wid pas ifrån ſegelradien, når 
man wil hafwa den ſtoͤrſta Effecten, hwilken ockſa da 
är den ſtoͤrſta man kan aͤrhaͤlla af ſaͤdane horizontela 
waͤberdrifter .: e ie bort e eee se ee 
12. Om alla luckorna oͤpnas eller waͤderqwarnen 
blifwer utſtaͤld utan luckor för hela blaͤſtern, inner man 
at blaͤſtern löper in oͤfwer halfwa qwarnen, eller at ar⸗ 
chen AE tager in halfwa peripherien, fallandes A pa 
Q ock derfoͤre tager KK in hela peripherien, få at bås 
de Fock K falla in pa Q, hwarigenom rectang. f k förs 
ſwinner, ock i följe deraf parallelep. Q, få at wid oͤp⸗ 
na waͤderqwarnar aͤndrar fig driften, ſom parallelep. P. 
eller ock, fom des balis rectang. Q, warandes hoͤg⸗ 
den lika med laͤngden af hela peripherien; ock derfoͤre 
gifwen. Ock emedan af alla deſſa rectanglar den in⸗ 
ſtrefne qvadraten aͤr ſtoͤrſt, hwars ſida QM gör 4 gr. 
med radien, få kan man ſluta, at driften ockſa är fört; 
når: ſeglet år ſpaͤnt til ſaͤdan angel med ſegel⸗ ar⸗ 
men nne è KE 5 
13. Hafmer qwarnen oroͤrliga luckor, (Fig. 2. 
ſom plaͤga wara 16 til antalet, hafwandes alla ſamma 
ſtaͤnning och inclinationer ſins emellan, naͤmligen til 
22 K graders angel eller + af en raͤt, ock, om blaͤſtern 
da ſtryker andas in efter luckan NU, ſa tager mau i 
akt 19 at blaͤſtern loͤper in på de twaͤnne naͤrmaſte luckor⸗ 
na N Cock OE til 22 2 grad, uppà LB ock PF til 47 gr. 
tippa Q ock Q til 7 &, uppå HR til 90 gr. ock på 
Sl til 112 4 gr. 2. At, ſa wida luften aͤr fulkoml 10 
elaſtique maͤſte blaͤſtern reflecteras ifrän deſſa luckor til 

uͤfwen ſa ſtor angel ſom han löpte in uppa dem, ſaledes 


10 1 2 reflec- | 


17.40. jul. Aug. Sept. 401 


reflecteras blaͤſter⸗ ſtraͤngarna dd ock Eg til 22 4 ift an 
NMC ock OE, ock in i gwarnen, oc ock kk til 4 gr. ifrån 
EB ock PF, oo refleckeras ifrån GQ til 67 2 gr, utur 
qwarnen, pp ifrån HR til 90 gr., qq ifrån IS til 112 
gr. 39. Naͤr en blaͤſter⸗ ſtraͤng reflecteras ifrån den 
ena luckan in uppå den andra, til at aͤter reflecteras der⸗ 
ifrån, få år den ſenare teflections angeln altid 22 8 
gr. förre ån den förra, naͤmligen, få mycket fom luckor⸗ 
na inelinera emot hvarandra, ſaͤſom når blaͤſter⸗ ſtroͤn⸗ 
gen h Hh loͤper in ock af Ob til 22 5 gr. maͤſte han derfoͤ⸗ 
te loͤpa in pa N ock relleckeras devifrån ock in i qwar⸗ 
nen til 45 gr., ock på ſaͤdant fått rellecteras TIT in til 
67 + gr. men aa ock nn komma altſa at loͤpa perpen⸗ 
diculert emot LB ock PF och blifwa derfoͤre reflecterade 
ſamma waͤg tilbakas; aͤfwen få loͤpa bbb ock m mm 
iran ſamma luckor perpendiculert efter trenne reflec- 
tioner. e ee e eee e 
1344. Men denna blaͤſter fom wi fett ſale des loͤpa 
in i qwarnen, dels un rak fart, dels ock efter en eller 
twaͤnne gaͤngors reflection, ſkal jag wiſa, at han loͤper in 
til få ſtor qvantitet, ock efter ſaͤdana ditectioner, ſom, 
om qvarnen wore helt oͤpen, undantagandes den delen 
ſom ſwarar emot Hl. Ty af det ſom blifwit an maͤrkt, 
finner man, at emot den blaͤſter, fom då Mulle löpa in 
emellan A ock 5, ſwarar aldeles ſtraͤngen kk, emellan, 
B och Cſwarar gg, emellan Cock D ſamt O ock C löpa 
blåfter renne ee och kf in i raß fart, emellan E och 
F kan blaͤſter⸗ſtraͤngen ii, fom ockſa loͤper in i rak fart, 
TFompleteras med dd, emellan Bock G ſwarar hh ock 
c tilſammans, emellan G ock H ſwarar III. 
15. Foͤrdenſkul kan man laͤtteligen efter 59 jaͤmn⸗ 
Foöra driften af denng blaͤſter med drift af en blaͤſter fom 
vpe frit in igenom nogon gifwen oͤpning, allenaſt at 

wan! iter Aide A ock ſedan tager AE til 157 K 


b och derföre FK til 215 gr. Och da utaf ala qvan- 
brer b J fact man d ſtoͤrſt, der charda 
. e 2 | , 


en 
Q, fom wiſer ſeglets ſpaͤnning, ſubtenderar en arch. 
af 95 gt. 23 ock camplementum til hälften deraf 42 
r. 19, E aͤr altſa angeln fom ſeglen boͤra ſpaͤnnas ifraͤn 
geladen » få at driften kunde wara ſtoͤrſt. eee 
16. Saͤledes har man fkaͤrſtaͤdat deſſa trenne ſaͤt⸗ 
ten af horizontela waͤderdrifter, naͤmligen: 1“. der 
blåftern får frit löpa in igenom en oͤpning, fom ſwarar 
få emot ſeglens ſpaͤnning, at motblaͤſtern blifwer förhins 
drad at fla emot ſeglen. 25. Der hela blaͤſtern far loͤpa in 
utan något hinder. 3. Der blaͤſtern löper in, dels frit, 
ock dels igenom feflectioner. Spaͤnnas da ſeglen ock 
på det ſaͤttet, fom jag wiſt i 8. 11. 12 och 1. at århålla 
ſtoͤrſta drifterna, ock Wa kn efter $. 9 med 
en drift der ſeglen åro ſpaͤnte directe til wingarnas axel 
ſamt haͤlſten af blaͤſtern får allenaſt löpa in der uppå, 
eller goͤra effect, efter inraͤttningen af de maͤſta inven⸗ 
tionerna hos Herr Leupold, få ffal man finna at drif⸗ 
terna aͤro, fom 1749, 1570 ock 1625, då den ſiſtnaͤm⸗ 
de driften tages för 1000, 1 
17. Men det aͤr at i akt taga, at jag i hela den⸗ 
na afhandlingen hafwer ſupponerat, det haſtigheten 
hwar med ſeglen ga undan för blaͤſtern, ar incompara⸗ 
belt mindre ån den, hwar med blaͤſtern löper der uppå, 
få at driften hår kan heldre anſes fom en ſtyrcka, fom blott 
ſoͤker at roͤra en Machin utan någon waͤrkelig roͤrelſe. 
Derfoͤre når åter deſſa haſtigheter icke differera 
få mycket, få fmarar driften eller P Quti 0 9 icke emot 
Effecten, utan emot blotta laſtningen, ock Effecten år då 
naͤrmare proportionel emot blaͤſterns waͤrkan, eller emat 
Rl. X arch. FK rectang. Lk uti 5 8, allenaſt, at deſſa 
haſtigheter äro uti en gifwen proportion, ſaſom, når de 
aͤro til hwarandra fåfom 3 til 1. eller, når ſeglen göra ſitt 
omlop uppå den tid, de kunde göra trenne i tomningen, 
da Effecten wore ſtoͤrſt, wid ſamma ſpaͤnning af ſe⸗ 
gel. Och wid ſaͤdana omſtaͤndigheter Fal man aͤter fins 
j Ra, 


r740. jul. Aug. Sept. 403 
na, at deſſa Effecter aͤro til hwarandra fom 2264, 
2221, 2191 ock 1000. J anſende der til wore det ei el⸗ 
ler de ſtoͤrſta effecterna, jag wunne, efter den ſpaͤnning 
af ſeglen, ſom aͤr gifwen, utan det wore allenaſt den ſtoͤr⸗ 
fra laſtningen, boͤrandes ſeglen dragas ännu laͤngre ifrån 
fint arm, kommandes derigenom at gå fortare, men laſt⸗ 
ningen deremot at foͤrminſkas. Men, ju mindre laſt⸗ 
ningen år, ock haſtigheten ſtoͤrre, ju maͤrkeligare år den 
delen af den abſoluta effecten, fom går bort för fric⸗ 
tioner, ock det man derigenom tappar i den waͤrkeliga 
effecten, år af mycket ſtoͤrre waͤrde än det man ſkulle 
winna i den abſoluſa. s 
Mean det aͤr här för widloͤftigt, at . 
ſtig boͤr, tienar ockſa bettre at anföras foͤr wattendrifter. 


Doctor CARL LINNAP | 
ii Beſkrifning o m 


Aid 


IBULD: SIS REN oh SJLFIWER: 
1 CYPRINUS pin dupliei, caudæ trifures. 
td abe Fig. 2. , f. G.. N olla 
Cademien påminner fig med aͤrkaͤnſamhet den 
benaͤgenhet fom Herr Geheime ⸗Raͤdet Ra- 
bei Köpenhamn yttrat för henne, ock den Sms 
ma foͤrſorg, fom Kongl. Mayꝛtts Miniſtre wid 
Danſta Hofwet Herr Ofwerſten balmſtierna jaͤmwaͤl 
—.— anwaͤnda, wid Gul⸗ ock Silfwer⸗Fiſtens an⸗ 
ae ide „nnd 9 
— den deres gunſt i detta målet har warit Acade- 
mien få mycket mera hugneſam, ſom hon aͤr nogſamt 


i 


oͤfwertygad, at Store och lärde maͤns bitraͤde gifwer ine 
tet mindre ſtyrcka at deß arbete, ån hedrar ſielfwa ins 
raͤttningen. Den ſenares 8 ock möda. bårutianan. wil 
e e 


404 Ad. ſul. Aug. Sept: 


Deaqemſen icke widroͤra, i Tanende nde dertil ar Han at ban | 

aͤr af hennes Medlemar. | 
2 Naͤr Academien ſaledes fåt: dena ME, ; blef jag arts | 
befalt den ſamma ſom nogaſt beſkrifwa ock underſoͤka, 
: da j jag wid des Anatomie ock upfkaͤrande, ſtraxt låt 
rita af alla de delar; fom wid 5 en fiſf boͤra 
5 i 1 555 Se Figuren, 3, ök Höra Wild 33 en 


2 Bed N. 


Roppen a år lik en Mort eller lien Boda 
AB waͤger wid paß 3 gvintin, ..Sångden aͤr, 
Leech ſtierten, 4 twärfinger; bredden halfannor twaͤr⸗ 

W 
Hufwudet aͤr tiokt, ofwan uppä tämeligen fiat 1 
pa ſidorne (opercula n glatt, utan | 
e tagg. 
5. Munnen r trubbig, eam tander; baͤgge kiaͤkar⸗ 
e lika langa, ſa at, da munnen oͤpnas, tyks den un⸗ 
dra wara nägot litet laͤngre. 7 
6. Naͤsborerne aͤro erna duble, eller twaͤnne 
til ſammans, dock ätfkilde mebelſt en lite lap (La- 
mella rhombea / ſa at den foͤrra naͤsboran paͤhwar⸗ 
dera ſidan af hufwudet ur rund ock oͤpen / men den bor⸗ 
Ara naͤſboran, half enen kaſt han tar 
Z upraͤtt, lägger ſig naͤſtan oͤfwer detta bol. 
Ggonen ars ſtora, runda, bara ö dan Huf 
125 Ber e åinåsborerne 3Cbgonfteren aͤr rund 
om et k. ee 26 ei i 
BGiålet (Branchiæ) år på hwarjo ſida fosfat | 
Wppdürbete med dubble traͤdar. Giaͤltaͤcket (Membra- | 
da brenchioſtega Artedi) har uti ſig 3 3, böͤgde, 


rouge, flate ben. 9015 3 
„ Ryggen gar ifran sufoudet näget upföves sår 
* nice hopkramad n 9 AND 139 | 


* 
4 


10. Bu⸗ | 


o. Jul. Zuge Sept. 48 
10. 7 uben ar aͤr "bredare, -tiofare,: are, tundare dare f få at des 
llaͤngd aͤr ſtoͤrre aͤn ragen Han aͤr emellan Broͤſt⸗ 
fenorne ock Magfen orne. flat; emellan Magfenorne 
£ deck e kund; emellan deße ock ſtierten ut⸗ 
4 

än. Länglineen (Linea lateralis). år Feofug, naͤrma⸗ 
re til ryggen. aͤn buken, boͤgd neder åt, beftående af 
vy en uphoͤgd linea på hwart fall. 

u. Fiaͤllen aͤro kaͤmmeligen ſtora, trubtige, utan ref 


1075 Jenorne 4 åro 8: en Ryggfenaz et par Broͤſtfenor; 
erg — 5 et par Gumpfenor; en ſtiertfena. 
140 K 3 tager ſin begynnelſe mit på ryggen, 
ock ſräcker g bort mot frierten, höjom afhuggen wid 
„ llntet. Hon beſtär af, XVIII ſträlar af hwilka den 
foͤrſta aͤr minſt ͤͤnkel, ſpitſig; den andra tredub⸗ 
belt laͤngre an den foͤrſta, ſtyf, ſpitſig, ſtickande. De 
oͤfrige aͤro litet laͤngre ån de andres jämnlånge; miuke, 
foͤrdelte emot fit en. Fig. 2 

. Broͤſtfenorne beſtä d wardera af XVI miuke flås 
lar; af hwilke den zr dre, 3:die, 4:dedro laͤngſt; den 
. pe eſter den ene aſtagan⸗ 
e 1langden. rig. 

ma Bukfenor ne beftå hvardera af IX flrålar, fomå ård 

Tömivfa ochmot.foetfarna foͤrdelte; af hwilka den 2:dre 

ock z die äro laͤngſt; den I e e 

3 We N Fi 17 ee 


Mål * wi⸗ 


406 1740. "Jul I. Aug. Sept. | 
wiker ( ſinus) nus) vide; Fig: 2 ff. d f. denna fena fena år på fidors 
ne nedboͤgd, fåfom ſtierten pa en håna, men Fiſken kan 
upraͤtta henne, ſaͤſom en Kalkontup fin ſtiert da han 
yfwes; DÅ denna fena uphåjes fer man at ſielfwa 
ſlutet påfroppen, på hwilket ſtierten, fitter är concavt, 
dock utan någon oͤpning, bredt ock trubbigt; mirpå, på 
oͤlra ſidan, har ſtierten en klͤl. Denna ſtiertfena be⸗ 
ſtaͤr af XXXVII ſtralar, alla miuka ock foͤrdelte mot ſpit⸗ 
fen, utom den r19:de eller medlerſta, ſom aͤr enkel; vå 
hwar ſida om 910 fitta twaͤ (må korta ſtraͤlar i fe⸗ 
nan, fom ſtoͤdia henne, ock knapt funna maͤrkas. 
Har del eller kant (apex) på ſtierten år trubbig, 
dock den medlerſta ofoͤrmaͤrkt ock knapt kloͤfd (emar⸗ 
ginatus), ty den 197 de eller medlaſte ſtralen, fom gör 
at ſtierten aͤfwan vå far en liten Bröt, år något litet 
. 8 aͤn des ſi 15 Fate Fig. g. 8. f. | 
KRefoenen åro XII par. | 
55 Wader blaͤſan ar dubbel, ſaͤſom på Mört „ 
Braxen, ock de andre af detta genus, dä den bor⸗ 
tra delen aͤr winde aͤn den förra, fom wid ſpitſen aͤr 
Pe intryckt: Fig. 8. | 
Tarmen war få läng fom hela Fiſken, ſedan han | 
. blef utraͤttad, (låg trefald i kroppen, büwerhopad | 
med fetma. | | 
2 Taͤnderne word 3 flora, groſwa, fom ſutto juſt | 
der tarmen wid hufwudet begyntes. Naͤmligen tw 

på fides, och en fpitfigare åt ryggen. Men inga an⸗ 
5 taͤnder hwarken i fåfen pa tungan eller i gapet. 
Rummen låg mycken på 11 om tarmarne, 

| ar altia denna Fiſk en Hon 

24. argen war hwirblek, 0 ken ſcks db i Spirica 

vini 1 | 


LÄRDSATSER. 


åf. denna fit år et vått ock 25 fpecies cr. | 
Är I toifar. | 
&, Ha I. 


1740. jul. Aug. Sept. 407 
4. Benen / ſom aͤro tre i giaͤltaͤcket (Membrana 
1 branchioſtega),. 5. 8. ; 
6. Taͤnder inga i munnen, men 3 i ſwalget $. 22, 
7. Waͤderblaͤſan fördeld i twaͤ olika fora ma⸗ 
gar; . 0. 
. Naaͤſebenet lift en kofot på hela detta genus. 
. Utwaͤrtes ſkapnaden (facies externa). Jaͤme 
för med deße Characterem Cyprini. Artedi 
genera p. 2. 
26. Detta genus år det widloͤſtigaſte ibland alla fiffar, 
få at wår ARTE Dl (hwars like uti Ichthyologien 
werlden aldrig burit) hår af upraͤcknat 33 aͤtſkilda 
ſpecies. Myckenheten af ſpecies under et genus, 
gaoͤr at de ſwarare igenkaͤnnas genom namn. Beroͤr⸗ 
de Author har funnit, huru Naturen foͤrnaͤmligaſt fat 
i gumpfenan de maͤrken, hwar igenom de laͤttaſt fil 
jas ifrån hwar andra; ſamma Authors invention 
bekraͤſtar ingen mer Ån denna fiſk, fom har traͤnne el⸗ 
ler et par gumpfenor, der alla andra aͤga allenaſt en 
enda; (ã at följande kaͤnneteken blifwa de faͤrnaͤmſta 
maͤrken. | | 
. Dubbel gumpfena. Fig. d. d. ock Fig. 7, 
6. Trekloͤfd eller trekantig ſtiertfena. Fig. e. f. g. 
9. Stiert fom ei år Horizontel, fom vå blagiu- 
ris, ei eller perpendiculair fom på de andra 
2 fiffar, utan twaͤfalt neder at boͤgdd. 
27. Haͤr af tages til nomen fpecificum den foͤrſta 
nota (5. 26. &) pinnæ ani duplici, ſaſom den foͤrnaͤm⸗ 
ſta, underſamaſta, i detta genus nådiga, ock infal- 
4 ible, ſedan (S. 26. 8) pinna ani trifurca, ſaſom den 
laͤttaſte, ſnaraſt ſynliga, fom af ingen kan oͤfwerſes, 
fom i alla ritningar ock målningar oblerveras. Jag 
kilſtar at om en af deſſa noter allenaſt antogos, woro 
phon tilraͤckelig at ſkilja fiken från alla andra i werlden 
bpekanta, men ſom jag fruchtar, at då alla Valentyni 
fe Ee 5 Oſt⸗ 


r 
L 


— — — . —-— a 


408. 1740. jul. Aug. Sept. 


Yſt⸗Indiffa fſſfar blifwa uptäctte , nac någon jon da måtte måtte 
aͤga en den notan af deſſa, detta namn da ei må blifs 
wa beſtaͤende, och fom Auchores fåga. at denna fiſt 
"varierar med perpendiculair ock twaͤfloͤfd ſtiert , bes 
”hållée jag baͤggeteknen, och menar honom altſa raͤt fal 
las Cyprinus pinna ani Auplici, caudæ trifurca. | 
28. Jag finhér honom naͤmd ock beſtreſwen foͤrnaͤmi⸗ | 

0 ee tre Authores. 

Ludovic de comte Memoires fur I etat 
preſent de la Chine, pag. 197. 
* Da Halde Deſeription de L' empire de la Chine: 
1735. cem. 2. p. 1400, tom, f, p. 36. 
VHualentyn Francis: Bene e 1 8 
| Amſtel. 1736. belg. tom. 3. p 

29. Samma namn har jag betat på. Sowie, ben 

N andra nationer på fina focaf. 

W Poiſſons d 4 or. Poifföns 4 argent. ; 

Belgis.  Goud-Vifch. Zilver- Vifeh. * 
svecis. Bulls Sift. Silfwer⸗ Fiſk. NS 90 

Chinenſibus. Xin Ta. 

30. Rummet (Locus natalis) pa hwilket han finnes, 
ffal wara en liten Sid, in til orten af et hoͤgt berg 
Tlienking, wid Stadeu Tchang hoa, i Frovin- 
cen Tche Kiang under polens hoͤgd Grad: 30:23. 
ufdeend. waͤl ock finnas på andra ſtaͤllen, ty Valentyn 
ſaͤger at de komma ockſa från. Japan. | 


MARK WAR DJ Hege. 


51. 2 Argen aͤr det fom giort denna fiff ram fie 

5 andra maͤrkwaͤrdig, ja få högt at 10 4 
n ſom ſedt de maͤſte fiſkar, ſaͤger ſielf at denna år den 
wackraſte bland alla. Mas eller Hannen aͤr pa halfwa 

delen af kroppen at hufwudet hoͤgroͤd, men den andra 
halten, fom wetter bort år ſtierten, förgyld ock likſom 
med guldſand beſtroͤd; Denna guldfaͤrg år få hög; at 
all foͤrgyldning år ingen 1 at likna emot deſſe fiſkars 
Aägring. 8 Feui- 


| 


ul Aug. Seen 42 
Femina eller Honan aͤr der emot maͤſtedels hwit, 
men pa bortra haͤlſten af kroppen ſilfwererad, ſaͤ 
Wee Han aͤr foͤrgyld. 
Siſwas dock fiſkar fom Aro ſwarte ock hwite med 
Guld och Silfwer punctar, derfoͤre ſkiljas deſſe fiſkar 
af Chineſerne (fom med deſſe fiſkar fara omkring i 
Oſt⸗Indien ock handla) där med, at Hon har 
några ſwarta fluͤckar wid ögonen ock naͤſan, der Han 
har dane liuſe flaͤckar . 
2. Denna faͤgring har giort at deſſe fiffar bewaras 
i huſen af foͤrnaͤma Herrar ock Foͤrſtar, ſnart ſagt i 
ſtoͤrre delen af Oſt⸗Indien; Hwar til antingen ſmaͤ, 
enſkyldt derfoͤre inraͤttade damar aͤro giorde, eller ock 
det Porcellains fåril, fom aͤro diupare aͤn brede, 
brukas at bewara dem uti. Fiſkarne aͤro nog klena, boͤ⸗ 
ral altſa få mycket mer ſkoͤtas; de böra hafwa nytt 
ock friſkt warn twaͤ a tre gänger om weckan, da det 
altid maͤſte fa några timar för aͤn fiſken får laͤggas i 
det; Man får daͤ ei röra eller fintra honom utur det 
fie bel i det nya watnet med blotta handen, ty da 
ägs han wantrifwas, utan med en liten haf daͤr til 
giord; warnet far icke fryſa, doch aͤr ei af noͤden at 
rummet år mycket hett haͤlit om wintren. 


3. Fiſkarne åro mycket klene tåla. icke ſtarkt dunder, 


knall, flöt på kiaͤrilet, fkott, äſkſlag, omaͤder, roͤk af 
bek eller tiåra på ſkeppen, oro, ty dä doͤ de laͤtteli⸗ 
gen. De aͤlſka gierna ſkugge, derfoͤre ſtroͤr man års 
ter pa watnet, under hwilka de få hålla ſieg. 
4. Maten deras år mycket liten; beſynnerligen giſwer 
man dem oblater wekta med litet watn, aͤgge⸗gula, deg, 
magert ſwinkoͤtt i ſolen torkat ock dulvericeratz ſma 
fu åcfor fom kaſtas i watnet, hwilkas ſlem ſaͤgs wara dec 
as baͤſta rått. De boͤra icke fa mera i ſaͤnder ån de kun⸗ 
na upaͤta; ſa Mart de blifwa hungrige ga de up til warn 
brynen. 7 at de hela wintren, få laͤnge koͤlden 
Ae ei åra, ock at man ſkolat proͤſwat i Pechin på z 
44. Mänader medan kioͤlden paͤſtod, ei gifwa dem na⸗ 
gon mat. | 35. Me⸗ 


410 1740. Jul. Aug. Sept. | 
— — —— — — — — — — . — ⏑ 
35. Merendels giſwa de foͤrnaͤme ſielfwa dem maten, ty de lås 
ra kaͤnna honom, fom dem föder, ock ſtiga up i watnet, ſaͤſnart 
han kommer; doͤrfoͤre at waͤnja dem ſaͤmycket lättare komma 
fram når man wil, brukar man hänga en pipa wid kaͤrilet, 
paͤhwilken man blaͤs bwar gång för an man gifwer dem mat, 
at man ſedermera naͤr man bläſer fal få dem fram; ock fe hus 
ru ofoͤrliklig qwicke ock wige ock ſkioͤna de ſpela i watn bry⸗ 
nen. Derfoͤre laͤgger man ock altid ſmaͤ fiſtar i kaͤrillen, fom 
aͤro noͤſſamare ock mer lekandes, utom det de til ſtoͤrre antal 
kunna baͤrgas i watnet. Vu | 
36. I Majo begynna de ſkubba fig och leka, då man ſtroͤr paͤwat⸗ 
net groͤna oͤrter, wid hwilka rummen faͤſter fig. Då de lekt 1 7 | 
fiffen i annat kiaͤril; det andra, i hwilket rumen blef qwarhaͤl⸗ 
len, ſtaͤlles 3-3 4 dagar i ſolen, men watnet bytes ei om paͤ go 
à 50 dagar, då man får fe den lilla fiſken, hwilken ſtraxt år 
hel ſwart, in til des at den höga färgen begynnar wifa fig 7 
wid ſtierten. Denna fiſk foͤroͤker fig ofoͤrlikeligen, fom nog war 
at fe af den myckna rummen (. 23.) dock haͤldre i dammar, 
aͤn i krukor. n | 
37. Då fiffen doͤr ock lägges i Spiritu vini foͤrſwinner hans 
Gull⸗ eller Silfwerfaͤrg, (§. 19.) men om han torkas behaͤl⸗ 
les den naͤgorlunda. 1 
Detta (. 31, 37.) är alt hwad Maͤrkwaͤrbigt jag funnit 
0 om denna fiſk, hos dem (F. 28.) ſom honom ſielf⸗ | : 
wa ſedt. N Lå 
4. STOURTERYVIT, Tab. 1. 


338. Fig. 3 SIften, få for jag den fick. J6. Sufwuder med des grundſtrekar. ; 
4. Den ſam̃a på ryggen ſedd. 7. Begge gumpfenorne. 1 


ama på buken ſedd. 8. Waͤderblaͤſan. 4 
Litera. e b. Besſttenorne. e d. Gumpfenor⸗ 
i ne e. Stiertfenan. 40 | I 
39. Med naturliga faͤrgor fins denna fiſt på de maͤſte porcel⸗ 

lains käril aftagen utaf Chineſarne, fom fång låt igen från al- 
la andra fiffar i werlden medelſt fin trekantiga ſtiert; Amar I 
af man kan doͤma fiſkens faͤgring ock waͤrde hos ſielfwa Chine⸗ 
farne. Har altſaͤ Skaparen gifwit Alen Guld eller Silfwerft⸗ 
ſtar med denne Cyprino; Americam Guld ock Silfwer Foglar 
med Troglodytes eller Honungs foglen; Africam Guld ock Silfs i 
wer Tråd med Proteam eller Argyrodendron. Altſa ſer man haͤr 
af Sioͤfolcks fabler om Gull ock Silfwer⸗ſkogar, Gull och 
Silfwer fiſtar ock foglar, ock hwar af de fåt anledning. 
Skulle någon äſtunda at utom denna beſkrifningen wilja 
beſkaͤda ſielfwa Fiſtens Figur til fin Naturliga ſkapnad ock ifs | 
tande faͤrgor, få gifes der til lägenhet wti Academien. 


ÅN 


W 


A 


— 


) 


BS 10 41 19 


pr Bergguist Sculpfit. 


S 
BRITISH 


MUSEUM 
29 JUL 30 


NATURAL 
HISTORY. 


—— 


* 


— 


7 


* 
1 * 
g * 
| NG 
0 N | 
99 
N 
Ab 
5 VÄ 


aue „ 
e | 1 


HISTORY. 
| ji 
| 
* 
; 
3 
LÄ 
* 
; 
5 I 
| 
10 : - 
| 
- ÖT 
1 
| 
* 
+ 


wenſka 


7 8 


, 


Faoͤr Maͤnaderna | 
Oro. NOVFMRED. Drcermonn. 


0 n e e 3 
W 5 r 0 
an, N 
7 . 


11 


fö 1 

5 e 
Run vit y 

F rd N 


beste PR ES Es 

J wetenſkaps Academien för innewarande qvartal. 
Herr Grefwe 
CARL JOHAN 
| CRONS TI EDT 9 


koof: Intendent , Ledamot uti Wetenſkaps⸗ Societe. 
ten i Paris, ſamt uti Ritare-ock Målare: Aca- 
demien i Florence. 


SECRET ERARE 
Herr Baron 
ANDERS von HG PREN, 


| Ledamot af Wetenſkaps Societeten i Marſeille. 


Archivarius 


Herr NICOLAUS BRELIN, 


Philoſ. Magifter och Theologus. 


| Notarius 
Herr ARWID EHRENMALM⸗ 


15 e uti Juſtitiæ Reviſion. 


| 


880 2 . AR . . . | 
MN 


Gortekning på de Nön ock nya 
Paͤfund, fom finnes i detta Fierndels | 
Ja SS Handlingarg! VI 


1. We) Ankar om Grunden til Oeconomien. 
Ci. Linnæus. 

2. Om hwarjehanda Metallers ock Tråd: «flagg | 

ee af Luftens koͤld ock waͤrma. 
a 

3. Omdoͤme Iver Whiftons Bok, angaͤen⸗ 
de Longitudens igenfinn ande til Siòͤs. 
A. Celſius. 

4. Stål Balfors flipande efter haͤrdningen. 
G. Polhem. 

5. Takſtolars upſaͤttande på Tråbogningar, 

é Cronſtedt. 

6. Beſtrifning om alla de medel, hwartge⸗ 
nom aͤrhaͤlles en god ck tilraͤckelig 
waͤderwaͤrling i Stenkaͤls⸗ 18 


Trievald. 


7. Femfingers⸗Fiſtens Beſteſfning Atkar- 

. crona. 

3. Med ſparſamhet at foͤdg / H ſtar ock Bo⸗ 
ſtap. Sandberg. 


9. Beſtrifning oͤfwer Flugay, lchneumon 
ater, antennis ramoſſ C. De Geer. 
10. Rön, 45 A bruke främjande. 8. 


Weſtb 
11. Majoren, Nader Roföpftens Minne. A. 
J. v. Hôpken. 
4 5 Doctor 


BIN | 
| . 


29 JUL 30 


1740. Octob. Nov. Dec. 4 


Doctor LINNAI Fandat om Grunden 


til Oeconomien genom Naturkunnogheten 
ock Phy ſiquen. 


3 


1. 


et hwad ſom finnes på waͤrt 
Joerdklot, år antingen Elementer 
10 eller Naturalier. Elementer åro 
ſimpla ting, men Naturalier aͤro 
N 25 ſammanſatte kroppor utaf le men- 
n 12 genom Skaparens allwiſa 
ban 

1 Den frys „ſom gifwer wid handen Ehemen. 
ternas egenſtaper, kallas Hue; men den fom 
laͤrer kunſkapen af Naturalier, kallas Scientia Na- 

. tumlis, eller Naturkunnoghet. 
3. Alla Naruralier fördelas i 3 Naturens riken: 
| Sten ⸗Kiket / Waͤrt⸗Kiket ock Otur: Riket. 
HAltſa foͤrdelas ock Narurkunnogheten i trenne de⸗ 
lar; uti Minéralogie Kunſfapen om Stenar, bo- 
tanique Kunſfapen o om Waͤxter, ock Soolagie Kun⸗ 
4 om Diur, Foglar, Fiſkar, Matſkar, zc. 
4. Alt det fom menniſkian kan anwaͤnda fig til noͤd⸗ 
torft, måfte wara til finnandes hår på Jordklo⸗ 
tt; altſa (1) antingen klementer eller Natura- 
lier. Elementerne kunna hwarken föda eller 
klaͤda Menniſtan, 1 2 maͤſte hon Nama 
* rus 


+ 


442 


a 
+ 


1740. Octob. Nov. Dec. 


"pruta Naturalier; deße aͤro dock ofta rå I ſig ſielf⸗ 
wa, foͤrraͤn de genom Elementerne blifwit til 
lagade til det aͤndamaͤl, hon af dem aͤſkar. 
Den wetenſkap ſom laͤrer oß använda Natura- 
lierne genom Elementerne (4) fil wår foͤrnöͤ⸗ 


denhet kallas Oeconomie; uteſlutas altſäͤ den få 


8 


kallade Cameral-Oeconomien. 
Ar derföre Oeconomiens foͤrſta ock foͤrnaͤmſta 


grund, at kaͤnna fit egit object eller Naturalier- 


Ie; den andra grunden, at kiaͤnna Elementernes 


7. 


waͤrkan ock tillaͤmpning på kropparne efter ſit aͤn⸗ 
damaͤl; altſä bygges all Oecono mie på twaͤnne 
1 2 Phyſiquen (2) ock Naturkunnoghe⸗ 
ten (. 

Ingen wetenſkap i werlden år hoͤgre, noͤdigare 
ock nyttigare aͤn Oeconomien, ſaͤſom alla men⸗ 


niſkors timmeliga waͤlfaͤrd grundar ſig derpa; 


bör altſaͤ den wetenſkapen med ſtoͤrſta flit upbru⸗ 


kas ock idkas; altſaͤ ock medlen (5) Fhyliquen 


8. 


ock Naturkunnogheten, utom hwilka ingen Oe— 
conomie kan beſtaͤ. 

Emedan Oeconomiens object år Naturkunnog⸗ 
beten (J. 6. ), ſa maſte Oeconomien fördelas 


aͤſwen fom Naturalierne, efter de 3 Naturens 


Riken (3): nemligen, at den wetenſkap ſom up⸗ 
brukar Sten⸗Riket, kallas Oeconomia Mineralium, 


110 Metallurgie eller Bergs waͤſende; den fom 


handterar Waͤrter, kallas Oeconomia Vegetabilis 


um, Agricultura eller Plantering; ock den fom 
upodlar Diur⸗Niket, kallas Oeconomia Animalium, 


Vita Ruſtica, „Boſkaps⸗ ſtoͤtſel/ Jagt, Fiſkeri, ꝛc. 


Waͤrdet af det fom ſoͤkes, gör ff flit ock moͤda mer 
noͤdig ock pipgch: Hwad år ſtoͤrre, hwad wig⸗ 
tigare ock noͤdigare foͤr publique eller enſkylt waͤl⸗ 
faͤrd, Ån frukten af deße trenne Rikens Oeco- 
nomie? At med få ord naͤmna nägot af hwart⸗ 
dera: Sten⸗ 


5 


1740. Octob. Nov. Dec. 413 


Sten⸗ 1 Riket. 


; (CEN Ten: Kiket, faſt det år det nedrigaſte til 


2 


vet. 
Ty hwad år öde icke år falt för Silfwer ock Guld? 
Se fåljes icke för det ſamma både Staͤder ock Land? 
Foͤrdrifwes icke dermed bäde hunger ock dyr tid? 
Klaͤder icke bet Menniſkian fom praͤcktigaſt? 
Foͤrtaͤres dock ei af någst Klement? 
Gioͤr det icke all ting til ſlafwar? 
Ock daͤr det fattas, fattas icke alt? 
Ar waͤl nägot Me tall i werlden noͤdigare aͤn Jaͤrnet? 
Willa nationer, fom funna ombaͤra alla andra 
metaller, ja både Silſwer ock Guld, hafwa 
detta noͤdigt. 
Det kan i haſt nedboͤja de hoͤgſta ock tiockaſte tråd, 
fom fiwårligen annars ſkulle kullkaſtas. 2 
Det kan genomgrafwa härda haͤlleberget, ock mot 
Flintan utpaͤcka elden. 
Hwad aͤr ſtarkare än Saltpettret / ſom goͤr Kru⸗ 
tets ſtyrcka? Det kan kaſta de ſtoͤrſta Skeyp 
i luſten, uplyfta de faſtaſte Faͤſtningar, ſoͤn⸗ 
derſpraͤnga de haͤrdaſte berg, doͤda de tappra 
fc ſaͤſom barn; med et ord, göra ingen ting 
0 oͤfwerwinnerligit. 


belaͤgenheten, få aͤr det dock ei til waͤr⸗ 


4 Goͤres icke det klaraſte Glaſet af ſtenar ; genom 
bmilket wi får fora in i Mänan, ſe flackar i 


Solen, och oͤgonen i Oſtmalet? 


| Salrer år ju oß få noͤdigt, fom Plinius fåger: Sa- 


le & ſole nil utilius. 


En enda Magnet Sten kan ju r wiſa oß koſan, da 


wi utan landkaͤnning kaſtas i det bruſande haf⸗ 
wets willa waͤgor. 
alan aͤr det gifft, «fom alt lefwande dådar. 


414 1740. Octob. Nov. Dec. 


En lim fer Demant, år den [den de c på Fo på Jordklotet. 
8 enen aͤr den haͤrligaſte Lik⸗ kiſta för en doͤd 


1 ropp. 
LR 75 Leret maͤſte genom windens ock tvågens 
biftånd koͤyas fraͤn China ock Japan. 
Silſtenen kan fria hafs⸗watnet fraͤn fin ſaͤlta ock et 
orent watn göra fött... > 
All Swar tanylla a år ju producerad af foͤrmultna⸗ 
de waͤrter ock diur; ock menniſkan blir aͤter til 
jord, daͤdan hon tagen aͤr. 
petrificata bewitna om Synda⸗floden, ock om al 
ting tego, ſtulle då ſtenarna tala. 

Men, hwad behoͤfwes haͤrom mycket? Saken talar 
ſiell. Waͤra föra Bergs⸗klippor, fom likſom giordt 
wart Land hårdt 0 dee hu ock mer obeqwaͤmt til 
Oeconomie, föda dock få många hundrade Bergs⸗ 
mån, Gruf⸗ draͤngar, Smaͤltare, Masmaͤſtare, Has 
mar⸗ſmeder, Bergs: betienter, ock foͤljackteligen alla 
Smeder, Blaͤck⸗ſlagare, Piſtol⸗makare, Hof⸗ſlaga⸗ 
re, Urmakare, Kopparſlagare, Kläck⸗giutare, Görs 
delmak are, Meßingſlagare, Guldſmeder, ſubilerare, 


Saltſiudare, Tegelbraͤnnare, Krukmakare, Kalkbraͤn⸗ 


nare, Murare. Med et ord, de måtta Handtwärka⸗ 
re i landet; ock utom deße, fa många Koͤpmaͤn ock Sioͤ⸗ 
maͤn, ſom det wunna ock tilredda, bortfoͤra ock foͤrſaͤl⸗ 
ja, mot wedergaͤllning af utlaͤnningen. 

än 5 få ſtor winſt ock foͤrmän foͤrtienar få mycket 
ſtcoͤrre atanka, ſom allſammans endaſt kan aͤrnäs 
genom upfinnandet af metaller. Metall kan al⸗ 
drig upfinnas, daͤr man ei kaͤnner des Malm; 

ock af modren kan doͤmma om des foſter. 
Guld⸗Malmen i Smoland har warit ſedd af många 
hundrade menniſkior, utan at kaͤnd warit; 
Baͤrgmaͤſtar Swab hade ock med dem gaädt ho⸗ 
nom foͤrbi, daͤr icke en ſäker Malm: 9 
warit haus grund. 


—E: T 7§⏑ẽʃ7˙ i! —ð¾O... «⅛—ͤä! 22 


, 


1740. Octob. Nov. Dec. 415 


Zink ock Galmeja har wal warit ſedd i dt Natwik, faſt faſt 


ingen wiſte, hwad det war ſom blaͤnkte, förr aͤn 
Se kickades oͤfwer til Proberare, fom dem 
förföfa kunde. 


Salta watnet wid Umeå har mängen ſmafat, faſt 


ingen wetat hwad det betydde, foͤrr aͤn Herr 
Sahlberg. Se Wetenſkaps Acad Handl. 1740 
pag. 247. 

Nog wore Mineral- watn eller Surbrunnar i i länga 
tider bekante til namn, effect ock waͤrkan, aͤfwen 
för de Swenſta, faſt ingen kaͤnde ſadana watn, 
förr ån Hierne upfann Medewi; faſt annor 
watn så dylik art funnos i hwart annat kaͤrr i 


Swe 
Waͤl finnes Owidfhi Ifwer tufende falt flere gånger, 


ån man tror, faſt man aͤnnu ei få noga laͤrt af 
utwaͤrtes paͤſeendet igenkaͤnna des Malm, ock 
altſa miſter det ſamma, daͤr man ei det ſoͤker ock 
förmoda. 


wWißmut⸗ Malmen i Ferila Sokn hade aldrig blif⸗ 


wit aͤrkaͤnd foͤr dugelig til något Metall, om 
den warit ſedd för 100 ar ſedan af ware Berg⸗ 
maͤſtare „ock förr ån waͤra Bergs⸗ betienter be⸗ 
gynt anlaͤgga ſaͤ ſtor flit wid Malm⸗kaͤnningen. 


Med et ord: Man ſer i Bergslagerna, huru alla 


Gruf⸗draͤngar daͤr gifwg aktning på alla Berg, 
ock af minſta ſten ofta göra fig anledning til näs 
got mera; laͤmnandes ingen ting ofoͤrſoͤkt; daͤr 
emot i de Provincier, fom inga ſynnerliga Berg⸗ 
werk aͤnnu uptagna aͤro, ſer ingen daͤr efter, faſt 

bes han ock hwilade ſig på det klaraſta Silſwer⸗ 
ſtreket. 
Så mycket går Kunſkapen „och åftven få litet 
Okunnogheten. 


En enfaldig Bergsman, fom anlagdt fin Mas⸗ ugn 


wid rikaſte Dorſtens⸗ 1 owan wid almaͤn⸗ 
0 na 


fa 1740. Octob. Nov. Dec. 


r w P RARE MARATON ANG RP 


nenn 


na Sten⸗ arten på orten, koͤper ofta baͤde Stål: 


ſten och Blandften många mil bort, faſt bela | 
Bergen woro fulle af ſädan Sten omkring hans 


hytta; endaſt derfoͤre, at han icke kaͤnner af nam⸗ 


— —— 


net Berg⸗arten, ock af Berg⸗arten namnet ock 


des Natur. 


Waͤrt⸗Riket. 


de Silfwer ock Guld til det menniſkli⸗ 
ga uppehaͤllet. 


Arternes Rike år dock 9 515 aͤn bä⸗ 


Mäſte icke alla diur ſig naͤra ock foͤda af waͤrter, ſa 


at koͤtt tyckes icke wara annat aͤn waͤrter, genom 
en underſam machine tillagade? 


Aro icke hela Secter aͤn i dag, fom endaſt lefva af 


waͤrter, ſaͤſom Pythagoræi ock Gymnoſophiſtæ 


Of hade aldrig menniſkan behoͤft göra mord pa 
Diuren, daͤr icke waͤlluſt henne brakt til Ty- 


; rannie. 
Ar icke ſnart rode delen af hela Europa befådd med 


Saͤd, ock planterad med Hoͤ, Menniſkan til fös 


da, ock VBoſfapen til foder? 


Naͤr endaſt de Graͤs⸗ ſorter, ſom wi Saͤd kalla, icke 
| gifwa tilraͤckeligit Froͤ, doͤ folket af hunger, ock 


ofta hela landet bliftver ſnart oͤdelagt. 


Huru har icke en nådig Skapare giſwit i detta Riket 


fina barn alt det, fom til mat, uppehaͤlle ock kraͤs⸗ 


ligbet laͤnder; ſaſom Sallater, Aplen, Sten⸗ 


frukter, Vaͤr, Skidor ock krydder. 

Dallater: Lactuca, Spinat, Molla, Syra, Ka 
puntzel, Lejontand, Sparis, Kål, katno, Jerja, 
Artſkäcker. 


Rotter: Sellerie, Perſilia, Roſwor, Roͤdbetar, 


Raͤttikor, Scorzonera, Hafrerot, Sockerrot, 


Palſternacker, Morötter. Aplen: 


DE Octob. Nov. Dec. 417 


Apler en: : Päron, Qwitter witten, Gran Granat ⸗äplen aͤplen, Citro⸗ 
bi ner, Pomerantzer, Meloner, Gurker, Warn⸗ 
| Meloner, Calabaſſer. 

Stenfruckter: Kioͤrsbaͤr, Plomon, Perſiker, 
Apricoſer, Mandlar, Walnoͤtter, Haßelnötter, 
Dadlar, Oliver. 

Barfruckter: Meſplar, Mulbaͤr, Hallo, Aker⸗ 
bår, Smultron, Niupon, Blaͤbaͤr, Lingon, 
Hiortron, FLinbår , Krusber, Druſwor, Fikon. 

Skidfruckt: Artor, Vönor, 2c. 

Brydder: Anis, Coriander, Kumin, Senap, 
e Peppar, Naͤglikor, Moſchott, 

Moſchotbloma, Dhymnan, Meyran, Baſilica, 
Mentha, Capris, Loͤk, Pepparrot, Kraßa, 
Kyrfwel, Ganel, Socker. 

3. Beſtä icke wåra måfta aus och Hus⸗ förrad af 

Traͤd? Af Trad bygges wåra Skep / genom 
bivilfa wi på Fort tid fimma runt om Jord⸗ 

otet 

Har icke Linet bewarat al Hiſtorie, al laͤrdom baͤt⸗ 
tre ock ſaͤkr are aͤn al Marmor? 

Haſwe icke wi af Linet wåra beqwaͤmaſte Klaͤder? 

Huru Rn wi få beqwaͤma Skin, om icke Garfwar⸗ 

ne hade fin Garfware-Bark af Rhus, 1 

ria ria, Arburus, Quercus, Salix ock Betula? 

Huru ſtulle Faͤrgaren faͤrga wåra klaͤder, om de icke 

hade utur detta Riket Indigo, Glaſtum, Ser- 
ratula, Curcuma, Saffran, Geniſta, Cartha- 
mus; Rubia, Orleana? 

Tages icke utur detta Riket, de ting, hwars bruf j jag 
ei wet, om Gudarne laͤrt menniſkorna i fin 
105 ak wrede, ſäſom Win, THE, Caffé, 


154. Snart ſagr, har Skaparen utur detta Riket gif⸗ 
wit oß wär maͤſta, baͤſta ock ſunnaſte mat 
ock dryck, klaͤder, 5 hus ock noͤdtorft. Hu 

Ff 4 e 


San ů DAR 


detta welat faͤgna alla waͤra finnen luft, fon ock 
ſmak. Han har hela werlden klaͤdt med en 
Blom⸗tappet, ock där på fatt menniſkan at ſpaſ⸗ 
ſera, leſwa ock fig foͤrnoͤſa; haͤr finner man al 
luckt, faͤrg ock ſmak på tuſende fått foͤrblandade 
ock foͤrmaͤngde? Haͤr ſer man den underſama 
Jdrabilis, den ſenſible Mme, den ſofwande 
Hymenæa, den liggande Tamarinden, den foͤrun⸗ 
derliga Nepenthes, den watnfulla Tlandſia, den 
daggfulla Droſera, den feta pinguicula, den natt 
fåra Methantes, den nattpraͤlande Cereu, den 
afton⸗ ock morgon blommande Ceſerum, den ho⸗ 
nungs⸗drypande Melianthus, den foͤrſmaͤdeliga 
Vulvaria, den as⸗ſtinkande Prarontium, den ups 
lifwada Anaſtatica, den upſimmande Valiſneria, 
den ſpraͤttande Impatiens, den ſmaͤllande Harra, 
den ringande Hernandia, den klagande Delphini- 
um, den ſmutſande Elaterium, den nedkrypande 
Arachis, den under⸗jordiſka Lathyrus, den ſtoͤd⸗ 
— fulla Khzophora, den ſilfwererade ock foͤrgylta 
Protea, den gul: punctade Amamllis, den prås 
lande Leonurus, den ſwatſande Gloriofa, den Igel⸗ 
kot⸗lika Melocadtus, den flug⸗baͤrande Orebis, den 
flug⸗ faͤngande Aſelepiæs, ock den i watnet fom en 
lampa lyſande Pinne Marina. 
15. Naturſens Målare har begåfrvat hwart ock ett 
land med fina egna ſaͤrſkilte förmåner, at hwad 
fom briſter i det ena, må winnas genom bet an: 
dra, En klok Inwaͤnare, Agare ock Oeconom 
wet ſaͤdant anwaͤnda til ſin egen nytta, at ge⸗ 
nom det han, ock ingen annor, aͤger winna det 
honom fattas. E. gr: 
Sollaͤndarne i Oſt⸗ Indien behålla för fig Neg⸗ 
lickor / Moſchot ock Canel, det de wid Lifs⸗ 
ſtraff foͤrbudit til Fro utfoͤras. Jag wil allenaſt 
andraga Hollaͤndarens Piſonis ord i ſin Sa 
195 neg ti 


418 1740. Octob. Nov. Dec. 


1740. Octob. Nov. Dec. 419 
tiſſa Aromat: pag. 177. Smaͤkungarne 
i Oſt Indien blefwo af wåra Hollaͤndare 
med några tuſende Kiksdaler forblindade / 
at utrota alla Neglicke⸗Traͤd i ſina laͤnder / 
ock wåra / fom endaſt på winſten hafwa 
afſigt / mena at de giorde ofoͤrſigtigt / om 
de låte en få aͤdel krydda komma t wanpris 
foͤr ſin ymnoghet ock frodiga waͤrt. 

Saͤ länge endaſt Arabia Felix hade Coffé: Traͤd, mår 
ſte alla penningar för Coffe ga til detta land; men 
ſedan Witlen practicerade friſfa Coffé - Froͤn 
til Oſt⸗ Indien, Caput bone ſpei, fom nu ſe⸗ 
dermera ock kommit til America, aͤr ſamma 
Arabia minus felix. 220 

Spaniorerne foͤrtroͤto få hoͤgt, det Angelsmaͤnnerna 
i deras Americaniſfa Provincier togo Hæ- 
matopilon (Braſilie Tråd) at de daͤr igenom 
giorde til priſer alla de Angelſke Skep, ſom förde 
detta Traͤd, hwilket endaſt waͤrte hos dem, ock 
därmed lade ſoͤrſta grunden til paͤſtaͤende krig 

| dem emellan, 

16. Huru kan en Oeconom goͤra lyckelige Culturer 

| ock Producter af detta Riket, fom icke har fig 
den delen af Naturkunnogheten bekant, fom 
kallas Botanique? Die 

En Landtman, ſom wil beſaͤ fin ång med tiaͤnlige 

Gras ock Hofro, arbetar faͤfaͤngt, om han ic 
ke wet ſoͤka både ſaͤdane, fom waͤxa frodiat ock 

ſiom tåla ſaͤdan jordmaͤn. Boͤr han altſaͤ haf⸗ 
woas ſig alla fådana graͤs ock waͤrter bekante, då 
han wil beſa en hoͤglaͤnt ång, fom af fia ſielf Fun 
na waͤxa i ſädan jord. Det aͤr ei nog, at 
han utdikar ett kaͤrr, befriar från warn, foͤr⸗ 
braͤnner eller nedgrafwer Torfwen, befår med 
Hoͤfroͤ af haͤrdwals⸗aͤngen tagit, uten med få 
dane Graͤsfroͤ, 1 22 i ſidlaͤnt ång. 
7 


420 1740. Octob. Nov. Dec. 


En förſfrifwer fåfängt allehanda fl flags Ng gras | 
från utlaͤnſke orter, at genom dem ſoͤka winſt, 

on han icke wet i hwad land ock ihwad jordmän 
ſädane waͤrter, hwar foͤr ſig, af fig ſielfwa 
waͤra, ock daͤr efter wet ſtaͤlla fin cultur. Se 
Werenſt. Acad. Handl. 1739. p. 1. 

17. Huru wil en Oeconom waͤnda fin åtanfa på når 
got ſpecielt, huru wil han upfinna nägot gag⸗ 
neligit, ſom icke kaͤnner waͤrterna, wet dem 
ſoͤka, foͤroͤka ock waͤnda til nytta? B. gr: 

Man mente at Nuß endaſt waͤrte i Perfen ock Tarta- 
riet, til des Botanici kommo på ſpor af detta 
aldradyraſta Medicament bland alla, at det 
i America ock ſa fants. 

Hwilken Oeconom ſoͤkte waͤl finna vernix (en käda 
i Apothequen brukelig) i annat land ån Chi⸗ 
na ock Japan, foͤrr aͤn Botanici den nu uptaͤckt 
i Virginien? 

Hwem hade trodt at Nbaborber; fom årligen til få 
många tuſende Lod upbrufas i Europa, ffulle 
wåra I annat Climat ån i Morgonlaͤnderna, 
förr ån Botaniffe foͤrſoͤk laͤrt at hon ſaͤ frodig 

ock kraftig wuxit i Holland, ſom daͤr? 

Hwilken hade kunnat trodt, at Toback, fom förft waͤx⸗ 
te i Florida, ſkulle komma fort hos oß i Nor⸗ 
den, foͤrr aͤn foͤrſoͤb ock aͤtſkillige prof upfunnit 

15 Tobackens jordmån ock den efterapat hos of. 

. har icke hoͤrdt ock ſedt, huru Hollaͤndarn 

planterat ſitt Belm på alla fina Doiner, at för: 

hindra ſanden kaſtas af Blaͤſten hit och dit; 
men huru många proͤfwat med ſamma Graͤs at 
dämpa Flyg⸗ ſanden i Skåne, daͤr dock detta 

Graͤs waͤrer wildt, wet jag icke. 

otatoes fom wildt waͤrte iVirginien, war i foͤrſtone da | 

det anfom til Europa, en ibland de ſaͤlammaſte 

Waͤrter „ock bewarades aktſamt, faſt a 

0 


| 
| 


1740. Octob. Nov. Dec. 1 


————— ———— —— — — — — 


lol Botanicus ock Oeconomus fielf lat laͤtt t funnat 
fedt, at det åftven hos oß Norlåndffa waͤra mätte, 
da det waͤrte wid ſadan latitudo i i America. 
Tbe-Buſkarne / fom få frodiga våra i China, har 
man förföft mänga reſor genom Froͤ eller leſwan⸗ 
des rötter föra oͤfwer Sioͤ⸗waͤgen til Europa, men 
den brännande Solen under Æquatoren har förs 
torkat roͤttren, ock giordt froͤn haͤrſkna, foͤrraͤn de 
kommit hit åfroer : hwem kan doch icke ſe, at om 
de foͤrdes genom Ryßland oͤfwer, at de få mål 
uti Italien, kanſfe och i Swerige, wåra ffulle, fom 
i China? Hwad penningar ſpardes icke aͤrligen 
genom detta enda foͤrſoͤk för kuropæerne? 


18. Hwar ock en eftertaͤnkſam ſer laͤtt, hwad nytta de 


ſtoͤrre waͤrters kaͤnning contribuerar til Oecono- 
mien; men foͤrundrar at Botanici få mycket dry: 
ſin bierna med de minſta Moßar ock foͤrackteliga⸗ 
ſte S Swampar, ſraͤgandes altid, oui bono? Jag 
tilſtar mycket aͤr, fom wi icke weta hwar til det 
Heger, men tiden laͤrer ſadant, allenaſt wi kaͤnnat 
ock foͤrſoͤkat. Naturen har ingen ting giordt fa⸗ 
faͤngt, det wete wi, jag wil allenaſt låta Lappen 
haͤr pa ſwara. Beſtär icke hela Lappens Oeco- 
nomie i de willa, med Renmoßa / oͤfwerlupna 
ſandheder? De aͤro hans aͤker ock aͤng, föda för 
hans Ren⸗faͤ ſommar och winter. Norrbotnin⸗ 
gen wet denna Moßan at ſamla ock blanda uti foͤr 
boſkapen om wintren, da wära Boͤnders Kor of⸗ 
ta ei kunna upraͤta fig båfen för hunger, där 
deck Bergs⸗klipporne omkring få med detta alt 
öſwerwurne. Lappen wet af Biörnmoßan at 
göra fig i willa ſkogen, den falla wärnatten, både 
bolſter och taͤcke, at daͤr i i ſofwa för hela natten, da 
wärt arma folk i ſkogen ſnart fryſer til doͤds. 
Daͤrrmoßan aͤr Lin⸗ klaͤder, Taͤcke ock Dyna 
for hans fina barn, fom foͤrtager ſkarpa e 
be 


422 1240. Octob. Nov. Dec. 


e ae Sö 


ock är behageligare a ån Silkes⸗ klaͤder i wåra wag⸗ 
gor. Ifſlaͤndaren wet af Aſlands⸗ moß an koka 
ſig bade behagelig ock ſoͤdande waͤlling, då wara 
doͤ af hunger i dyrtid, dår i dock ſamma Moßa bes 
taͤcker alla ſkogar. Sio⸗Finnen wet af ſin Hafs⸗ 
taͤng gioͤra fig både bråd ock waͤling, da wåra i 
hunger haſwa intet, faſt alla bafs ſtrander medelſt 
den ſamma öſwerwalſas. Frantſoſen wet af ſin 
Hafs⸗ moßa at faͤrga ock tillaga det roͤdaſte Pon- 
tac. Lappen wet med Swanmpvar foͤrdrifwa 
Mogg ock Broͤmſar från fia eck fina Renar, ock 
med andra Swampars parfum winna ſin kiaͤra⸗ 
ſtas lukt. 

19. Med ſtoͤrſta jaͤmmer har jag ſedt folket nedre i Pro- 
vincierne i hungers⸗noͤd, daͤ endaſt Spanmalen 
flår felt, då bort, utan at weta det minſta foͤr ſoͤk 

til Brod i ſtaͤllet; faſt alla kaͤrr ſtädt fulla af 
Miene, alla Käl⸗ fångar. af Jord⸗ tös alla akrar 
af Qwick⸗rot, alla Traͤdes⸗faͤlt af Spergula och 
alla ångar af Cambroc, genom hwilke andra Na- 
tioner wetat bewara lifwet, ock af dem baka 
Broͤd, faſt de åat allenaſt erdera af de upraͤfna⸗ 
de. Meni ingen har dem detta kunnat laͤra at kaͤn⸗ 
na, eller tillaga, efter ſom inga warit Oecono- 
mi "Bofotici. Å 

20. En Heconom fom har fig Botaniquen bekant, kan 

hafwa anledning til oaͤndelige mange ſakers förſoͤk 
ock utforſkning, ock alt waͤnda til fin nytta. Hu⸗ 
ru många obrukeliga faͤrg⸗oͤrter gifwas icke aͤnnu i 
fom aldrig blifvit foͤrſoͤkte eller ätminſtone icke rått 
förföfte ? 2 Dem fårgarena aldrig hördt nämnas? 
Jå Mofar gifwas, fom icke hafwa någon faͤrg; 
Rån intet något fonnerligit kunde minnas genom 
abel Man icke rec kunna wara pro- 

tabel. 


21. Me 


3240. Octob. Nov. Dec. 423 


21. 21. Medelſt grun grunden til Geconomien, genom Bots. 
niquen wet en Hushällare når hwar ock en ting 
bör ſamlas ock baͤrgas. Huru ſkulle en i Botani. 

gquen okunnog weta, bwarföre Boſkapens koͤtt på 

wi.iůßa tider i Jamaiea, haͤlſt da mycket ſtark torka 

Ia] år om ſommaren, blifwer få beſkt at ingen det kan 

data, eller af Slacktaren koͤpa, ſom icke kaͤnner 
Petiveriam? 

Huru ſtal den förflå, at Kramsfoglar på wißa orter 
ock tider aͤina, purgera, fom icke wet, at Khamuus 
casharticus waͤxer i naͤgden ock des kraft? 

Hur ſkal en meta orſaken, at Boſfapen doͤr om wär⸗ 
tiden på wißa orter, da de foͤrſt ſlaͤppas ut pa be⸗ 
tet, ſom icke kaͤnner Cieut am! 

Huru ſkal den förftå at utſska godt Traͤ⸗waͤrke til 
bygnad, ſom icke wet Traͤdens art, egenſtaper ock 
7 Se Wetenſt. A. Handl. 1740. 70. 


22. Utom alt detta, huru wil en Oeconom fåra , at 
blifwa ſlugare genom böcker ock laͤrda Maͤns Ob- 
ſervationer, ſom icke genom Botaniquen laͤrt kaͤn⸗ 
| na den waͤrt, ſom i boͤckren omtalas? Huru wil 
han ſoͤka ifran främmande land härliga faͤrge⸗graͤs 
eller Hoͤfroͤn, om bwilka han aldrig drömt? Hu⸗ 
ru wil han ſina Rön, om någon mårts ſaͤrdeles 
nytta, med andra communicera, eller för laͤr⸗ 
da werlden beſtrifwa, fom icke wet naͤmna waͤxten 

med. något tydeligit namn ? 
i Ar altſa Botaniquens ib uti Oeconomien 

demonſtrerad. a 


nina 8 Diur⸗Riket. 


Jur : Riket år icke ſaͤmre aͤn det naͤſt före 
gående , emedan der år det fulkomligaſte, 
Y hwilket den Hoͤgſte har kapat på det mens 
: 3 5 ſkal hafwa fit uppehaͤlle där af. At 


424 1740. Octob. Nov. Dec. 


— — 


At menniſkian icke mätte lida nöd, har Gud henne 
giſwit diuren pa markene, Foglarna i luften, ock 
fliſkarne i watnet. Alle fyrfotade diur kunna aͤtas, 
53 ſom Chineſerne med ſit egit Exempel betyga. 
De grymmaſte ormar aͤro Americanernes ſpis. 
Foglarne mäſte flyga aͤrligen från den ena werld⸗ 
ſens del til den andra; Fiſkarne maͤſte från haf⸗ 
ſens diup up til ſtranderna, ock Snaͤckor ſamt 
Muſlor alla ſtrander betaͤcka, at mat icke maͤfat⸗ 
nm e i köket ! | 
Huru måtte icke Biet tilreda den ſoͤtaſte honungen, 
Silkes⸗maiſken ſpinna det miukaſte Silket; Baͤf⸗ 
ren gifwa den ſtinkande Baͤfwer⸗gaͤlet; Moſkdiuret 
utſila Moſchus; Gazella föda Bezosr; Muſlan 
framfoͤra paͤrlor. Ifraͤn detta riket kommer El⸗ 
fenben, Unicornu, Walrus, Fiſkben, Skoͤl⸗ 
pad. Hoͤr ifran Tran ock Siaͤlſpaͤck; hår giſwes 
de maͤſte ock waͤrmaſte klaͤder; hår Americaner⸗ 
nes prydnad ock Turkarnes Haͤger⸗Fiaͤdrar. | 
Hwad kan man likna mot Elefantens ſterlek, Haͤſtens 
fors, Urexens ſtyrka, Tigrens grymhet, Päfog⸗ 
lens glants, Hajens kaͤftar, Krokodylens gap, 
Cobræ de capello gift, Naͤchtergalens fång, 
Remoræ fortiuſning.“ 3 eee e 
Man fer bär diuren loͤpa pa marken, Foglarna qwit⸗ 
tra i luſten, Fiſkarne blaͤnka i watnet, Inlecternz 
brilliera alleſtaͤdes, ock alla på ſit ſaͤtt foͤrnoͤſßa ock 
tiena oß. | | ; 1 
24. Herde⸗lefwernet genom boſkaps⸗ſkoͤtſel har i alla ti⸗ 
der hållits för det eſkyldigaſte dock lyckeligaſte. 
Hwad nytta har icke Landtmannen aͤn i dag af ſin 
Boſkap? Mioͤlk, Smoͤr, Of, Skor, Koͤtt, 


Talg. Saͤren med fin Ull klaͤda oß; Haͤſtar na 
draga oß ock waͤra boͤrdor fraͤn det ena aflaͤgſne ru⸗ 
mee iil det andra. 6 3 


| gas 9 


1740. Octob. Nov. Dec! 425 


Lappen genom ett enda flags diur lefwer både lycke⸗ 
lig ock foͤrnoͤgd absque Cere & Baccho. Vi 
27. Alla de förmåner, fom Gud gifwit oß genom det 
få rifet, goͤra, at det med ſtoͤrre makt bör up⸗ 
brukas; Men huru år icke haͤr aͤfwen få noͤdwaͤn⸗ 
digt, ſom wid de foͤrre, at weta hwart ock et diurs 
ock kraͤks natur, art, maner, egenſkaper? 

De willa Americaner uppehålla fig på många ſtaͤllen 
endaſt af Jagt. Sioͤ⸗Finnens hela winſt kom⸗ 
mer utur Norſka Hafs⸗botn. Lappen aͤter, fnart 
ſagt, inga Vegetabilier, utan endaſt hwad af det⸗ 
ta riket kommer. 

26. Hwar ock en Jagt maͤſte anſtaͤllas pa ſaͤrſkilt fått, 
ock annorledes efter hwart ock et diurs art dock ma⸗ 
ner. Sedan man wet at Haren ſpringer i ringar 
omkring, ſkutes han låt vå haͤllet; Sedan man 
har fia bekant Biörnens winter⸗laͤger, fångas 
han baͤtre; Sedan man ſedt Loens förundran 
på hunden från traͤdet, laͤgges han ſnart neder. 
Sedan man ſedt, huru laͤtt Siaͤlen kommer utur 
watnet up igenom iſen, men huru fivårt neder, doͤ⸗ 
das han utan konſt. Rofdiurens ſnaͤlhet på Kött 
och As, haſwer laͤrdt of genom luder, Taner, 
> Råffarer ock Warg⸗gropar at fånga dem. Dock 
icke alle på ett ſaͤtt, men hwart ſlaͤgte efter des egen 
anledning. Denna anledning har foͤrſt laͤrdt men⸗ 
niſkan genom rofdiur (hundar) at jaga diur; ge⸗ 
nom rof⸗ſoglar (Falkar) fånga Foglar, genom 

Chamæleonte bortſnappa Flugor. 

27. Aramsfoglarnes maner, at få ſnart de twaͤttat 

ſig, flyga up i traͤden, ock ſoͤka mat, har gifwit 

anledning til Donor. 1 2 

Orrars ock Tiaͤdrars loͤpande om hoͤſten, da baͤren 

bliſwa mogna, på ſmã waͤgar i ſkogarne ock deras 

1 . under taͤcke, har laͤrdt folk goͤra Flae⸗ 

Fon ee ör e 

ebe Saͤrme⸗ 


426 1740. Octob. Nov. Dec. 


Haͤrmelinens inens ſnalhet eft efter Swampar har laͤrdt 9 
fånga honom genom flag. 
Bofinkarnes utlinffa Hoͤſt⸗ reſor har laͤrdt Hollaͤn⸗ 
dare på wißa tider fånga Millioner af dem. 
Harens bitande i ſtaͤcken, då han oͤfwer honom Frys 
per, har gifwit anledving til hans giller. 
Laͤͤrkans fruktan för Hoͤken ock goͤmande på 8 
har laͤrdt of fånga henne genom pappers: höfar. 
Naͤchtergalens förundran på alt hwad ſom ſker i 
des traͤd, har laͤrdt of honom at låt fånga. 
Tia drars ock Orrars ruſande ſpel, har laͤrdt of 
ſtiuta dem. 
Genom Foglarnes Spraͤk haftve tvi lårdt , at til of 
kalla Ander, Hierpar, Goͤkar ock Raͤdiur. 

Meienogonens faſt⸗ ſugande wid ſtenar, har laͤrdt oß 

gora naͤttings ⸗ſtaͤckar; Braxens ſoͤkande wid 
ütranderna om Lek⸗tiden, har giſwit anledning til 
Katiſer. Gaͤddans upſligande om wärtiden, til 
Roͤſior; Abborrens lekande på ſtenoͤren, til 
Miaͤror; Laxens upruſande mot ſtenoͤren til Lax⸗ 
Far numer anledning: 

Därefter äro krok, drag, nåt, not ꝛc. för hwar ock 
en ſort inroͤttade. 

28. Säaͤleds winna inbyggare i wißa provincier anſen⸗ 
ligit; genom Kenſagt Sernaboen; genom Ztroͤ⸗ 
mings⸗fiſke Norlaͤnningen; genom Larfiſke Kemis 
boen; genom Gäddfiſte Nybyggaren; ock andra 
genom annat... > 

Den ſom icke wet Biens kön ock aͤktenſkavs⸗ lagar 
kan icke med få ſtor nyita anlage Biſtaͤckar, fom 
en annor. 

Den ſom icke foͤrſtär Silkes⸗ marſfens metamor. 0 
phoſis eller ener baͤr ſig tokot aͤt, daͤhan 
84 bonom wil winna ſilke. 

Den fom icke wet, huru Cocas ock, kermes, de få 
bögnödige faͤrgor produceras, lager fätångt, fin 
ag 


1740. Octob. Nov. Dec. 427 
hang der på at dem til gagns foͤroͤka; ty bår fors 
dras tienligit foder til Creaturets bibehällo nde. 
Da jag betaͤnker, huru många inleder an faͤrg⸗ 
ſtannar jag i billig foͤrundran, at ſä få aͤnnu aͤrs 
pbrukte ock foͤrſoͤkte. Orſaken låter wara, en ſtot 
dkunnighet uti Kunſkapen om dem hos Menni⸗ 
fkorna in til denna dagen 
En ſlug wet utan pa Muflan at domina, öm Per, 
lan ligger innom henne eller icke, at han ei be oͤf⸗ 
mer doͤda alla, ock för et foſter, draͤpa många tu⸗ 


— AR 
, 


as: ät 
29. Den fom wil upfoͤda, jaga, fanga eller nüttia diu, 
fogel, fiff ꝛe. maͤſte weta deras Mat, Tid, mås 
ner ock Lefnads⸗art, hwilken Zoologle baͤſt laͤres 
genom det, at man en enda; eller et par foͤrſt ups 
odlar hos ſig i ſin Kammar eller nåra wid, at fås 
digt fé deras maner; få bör ſke med Fiſkar, Fo⸗ 
i glar, och al Diur; få år och ffedt med lnfecter⸗ 
30. At foͤrdri wa wißa Diur, aͤr ofta få nyttiat,; gem 
at cultivera andra; at endaſt undwika luſecter⸗ 
| nes ſfada, år en Oeconom alt för noͤdigt; mhe⸗ 
Fet woro hår om at tala, men laͤmnar nu hår wid/ 
eefſter fom jag redan något naͤmt uni mitt Tal foͤr 
Wetenſkaps Academien; då for ſta Praffdium af⸗ 
llades. 20% e ne 
En Oecohom ſom bygt fit Hus På Natürkünnog⸗ 
heten, har fat det på en faſt pekare, ſtaͤller pan 
under ſamma bygnad den andra pekaren genom 
| hyliquetr ; blifwer det faſt ock Srörkgg. t. 
31. Den andra grunden til Oecon omen dr, dt han 
fuoͤrſtaͤr Pbyfigsen; wet alla 4 Elementernes warkanj 
på Naturalierne, ock kan dem fkaͤrpa eller efter⸗ 


— —— — — 


IS 2 d / ; l „ 5 4 = 

Han boͤr weta genom laglig helta och Artifterel-tvåge 
| ma at imitera det Chmat i hwilfet oͤrten waͤrer 
of ſig ſielf- San bör derefter tilreda des Fords 
ög ma 


428 1740. Octob. Nov. Dec. 


RER —ẽ — — ——— — — — 


mån , der efter watna den ſamma; ock ſaͤledes pa 
wißa tider efter Plantans alder henne genom Ele⸗ 
menterne drifwa, lika fom ſielfwa Climatetſ i 

des Faͤdernesland. | | | 
Han boͤr funna genom Chemiam Phyſicam ock Pros 
ber⸗konſten alla Metaller ſmaͤlta, ſkilja, upfoda; 
watn ock waͤder⸗machiner inraͤtta. Upfinna tien⸗ 
lige Machiner til cultur, til baͤrgning, ock all an⸗ 
nan Landt⸗Oeconomie. | 


Slut. 


Et wore oͤnſkeligit, at Mineralogie, Botani- 
que, ock Zoologie en gång ſa noͤdige kunde 
Oblifwa wid waͤra Academier, fom nu Hi- 
ſtorien, Metaphyſiquen, Logica ock Moralen, 
få at hwar Philolophiæ Magiſter måtte foͤrſtaͤ fin 
bhyſique ock Naturkunnoghet; då woro redan 
grunden lagd til al Oeconomie, men icke foͤrr. 
Ty Herrar Magiſtri bliſwa merendels alla Praͤſtmaͤn, 
planterade öfver hela Riket, maͤſt på Lands⸗byg⸗ 


dem 

Ahoͤraren i Soknen uptaͤcker alt för fin Praͤſt; få at, 
om han wiſte det minſta Malm⸗ſtrek i Soknen, 
doͤlgde han det icke gerna foͤr Praͤſten, ſom da kun, 
de ock wille urſkilja Malmens art ock godhet til 
Publici nytta, ß 01 

Således ſkulle på nägra är uptaͤckas mer i Bergs⸗ 

waͤſendet, ån eljeſt i långa tider; 

Då ffulle man få L Haͤckar af allahanda ſlags Bus 
ſtar beſatte; Traͤgardar anlagda, Angar med 
hwarjehanda Fro beſadde, Akrar med Faͤrge⸗graͤs 
ock andra nödiga Waͤrter utſirade, daͤ han ſielf 
foͤrſtodo ock aͤlftade ſaken. Ty gemene Mans 
hog ock pung tillåter inga foͤrſoͤk at anſtaͤlla; men, 
antager alt, hwad ſom han ſer wid ſin Kyrkia 10 | 


| 
| 
. 


I 


i 


| 
| 


1746: Octob. Nov. Dec. 429 


fas för fin Pra. Da ffulle man fe, at Bonden 


lärdes ; hwad til bröd tiena kunde i dör tids 

d at han ock laͤttare kunde finna i ſiukliga tider 
Husmedel hos fig waͤrande. Se Baron Ho, kent 
Tankar om Hus laͤkedomar i Wetenſk. Acad. 
Handl. 1740. pag. 25. 

DÅ ffulle Rön om Inſecters; Foglaͤrs ock diurs na⸗ 
tur blifwa et oſkyldigt tidsfoͤrdrif foͤr honom om 
Sommardagen på den liuſwa Lands bhaden, da 
deßa ting ockſa bleſwe waͤrdigare at aͤſkaͤdas. 

Men jag oͤnſkar altfoͤr mycket; ty huru ringa denn fas 
ken ſynas, få år doch inter Rike i werlden, fom den⸗ 
na förmån aͤtniutit, faſt Romarena wid Fraͤlſarens 
Boͤrd begynte Rem Ruſticam uparbetd. 

TAN KAR om hwarjehanda Metallers 
ock Traͤd⸗ flags ändring uti ſtorlek af Luftens 
Koͤld ock Waͤrma; Laͤmpade til ͤͤtſkilligt gagn 
uti Hushalning, Wetenſkaper ock floͤgder. Pt⸗ 
trade af JACOB FAGGO T, Inſpect: wid 

Kongl: Landmaͤteri⸗Contoiret. 
ee eee 5 
Guru en Maͤtſtaͤck må goͤras af Metall, ſom 
oaktadt luftens aͤndring altid har en oomby⸗ 
telig laͤngd. 6 | 


3 et år til fullo kunnigt, at Metallerne uttwid⸗ 
oas af waͤrma, ock krympa af koͤlden. Or⸗ 

12 2 ſaken der til hafwa waͤl mange ſoͤkt at utgrun⸗ 
da, men wi wiljom denna gangen, icke bey 
of derom, utan allenaſt taͤnka på utwaͤgar, huru⸗ 
ledes man, uti en ſlik Metallernes aͤndring, mä 


ika fullt wara wißer om en e Maͤtſtäck af 
5 


Metall. Der ligger mycken makt uppå, at et Rike, 


2 


et ſamhaͤlde, en menighet, har et wiſt raͤtteſnoͤre ock o⸗ 
6 d 6 9 2 b bhy⸗ 


430 1740. Octob. Nov. Dec. 


S8 T... . NS SAR psp 


ombyteligit maͤrke, til mått, mål och wigts bibehållans 
de, uti ewaͤrdelig jämnad ; men man wet, at många 
omſkiften haͤrutinnan foͤrelupit, jemwaͤl i waͤrt fåra Faͤ⸗ 
dernes⸗ land, hwilka om noͤdigt wore, kunde intygas, 
wara til en del baͤrflutne deraf, at man icke wetat F hus dä 
ru ſielfwa Metallen, hwaraf Rikſens Likare Mätſtäak 
warit giord, ſtundom gifroit en laͤngre ock ſtundom en 
korttare aln, ja at den Mårftåck, fom man giordt en⸗ 
lig med Likaren, den ſtund afſtikningen ſkedt, har kort 
derefter, warit maͤrkeligen olika. 

Sedan Kongl: Landtmaͤteri⸗Contoitet blifwit om⸗ 
betrodt, at hafwa inſeende oͤfwer Julterings - warket, 
ſamt at inraͤtta Likare, til Rikſens Matt, Mal ock 
Wigt, har jag ibland anar warit bekymrad derom, 
qt finna på någon utwaͤg, ſom kunnde goͤra mig wiß 
deruppa, at altid ega en jämn ock lika lang Matſtaͤck. 
Der wid hat jag funnit 0 onoͤdigt ſom beſwaͤrligt, at 
förebygga luftens olika waͤrkan „til Metallernes frymp⸗ 
ning eller utwidgande, twaͤrt om har jag trodt, det jag 
borde nyttia et faͤdant naturens fick obehindradt, til 
winnande af mit aͤndamaͤl. Derjaͤmte har jag warit 
maͤner derom, at en få gagnelig inrättning, måtte utan 
1 ock granlgga upſiqt, kunna hållas wid lika, ock 
faͤtedes bl lifwa få waͤl laͤmpelig til en ſaͤker Rikſens Lika⸗ 
re Maͤtſtack, fom ock komma til paß wid et Obſerva⸗ 
torium , och annorſtaͤdes, hwareſt en Matſtäks om 
burcliga kick,, aͤſtas ma. Maäͤtſtäcken inraͤttas aliſa 0 
pa följande ſaͤtt: . 

Wid en Masugn låter man giuta twaͤnne lika ſtorg 


tackjaͤrns ſtycken, Lab. I. ar, ock a 2. Fig. I. med jaͤmn⸗ 


gaͤende ſidor ock raͤta hoͤrn pa alla kanter: ſamt at exe 
ſtycke ſmidt järn ſom utt ritningen wiſar ſig med afprik⸗ 
ning aͤfwan på tackjaͤrnet, warder uti ſtoͤpningen ingutit 
ock faͤſtadt wid tackfaͤrnet , efter fom det ſmidda faͤrnet 
kjaͤnar baͤttre at göra ſkrufningar uti, til Maͤtſtäcken? 
kaͤttande. Deße tackjärns n funka goͤras af 36 


fumg 


| 


| 
| 


1740: Octob. Nov. Dec. 431 
tums hoͤgd, 10 tums laͤngd ock; tums bredd. De mus 


ras in, til haͤlften, paͤfaſta ock ſtadiga ſaͤrſkilte grund⸗ 


walar, mit pa galfwet, uti en jord⸗Kammare, få at de 
til 15 tum ſta, efter wattupaßet, med oͤfra aͤndarne, 
högre ån gaͤlfwet, ock aͤro med flatorna, emot hwar⸗ 
andra; jaͤmngaͤende, ſamt ſtaͤ i raͤt hörn. Skilnaden 
dem emellan blir få ſtor, fom man aͤrnar laͤmpa der til 
en laͤngre eller ſtackigare Maͤtſtäck, få lagande, at emel⸗ 


lan Medel⸗lineen af hwart tackjaͤrns oͤfra ſida, blir få 
langt afſtaͤnd, fom uti medelmättig luft, efter Ther- 
mometerns wisning, aͤr jaͤmlikt med den aͤrnade Maͤt⸗ 
ſtäckens laͤngd. Sedan grundwalen waͤl fatt fig, ock 


murningen aͤr torr, då baͤres in fyllning af torr jord, 


ock galfwet goͤres faͤrdigt, men icke förr ; ock ſaledes 


laͤrer man trygt funna lita der på, at tackjaͤrns ſtycker⸗ 
ne bliſwa oroͤrlige, beſynnerligen, om jordkammaren 


Ar något ſtor, ock ligger på et tort ſtaͤlle, fom jaͤmwaͤl 
År fritt för koͤrning ock annat buller. De ſaͤrſkildte 


grund: rmalarna för hvardera jaͤrn⸗ſtycket, funna icke 


| 


håller göra någon aͤndring i ſkilnaden emellan tack⸗ jaͤr⸗ 


nen, efter de icke röra wid hwarandra. Ty om någon 
aͤndring tildrar fig i deße grund⸗murar, få fer den li⸗ 
1 1 hwardera, få at Medel⸗linien deraf ända blir hwi⸗ 
ande. 1 


Maͤtſtäcken a bc ſmides af et ſtycke maͤßing, icke 


laͤngre ån a b, men ſkaͤres ſedan efter lingden mit i tu, 
ock loͤdes tilſamman wid b, han bör ſedan filas ren, 
ſamt gioͤras til hwardera delen rat ock oͤfweralt jamn⸗ 


tik. Pa fra Medel⸗lineen af jaͤrnſtycket ar 175 


Maͤtſtäcken med en ſtark Stal⸗ſkruf uti e, hwars huf⸗ 


wud ſaͤnkes något ned uti Maͤtſtäcken, ſamt efter ſked 


inſtrufning, filas jaͤmt af med Maͤtſtäckens oͤfra ſida, 
få at en fin punck uti e deruppa goͤras kan. Matſtäc⸗ 
ken blir ei på något frålle mera faͤſtad wid tackſaͤrnen, 


widare än med maͤßings⸗hylſan dug, fom faͤſtes på det 


andra jaͤrnſtyckets Medel⸗linea, med twaͤnne ſkrufwar 
3 Gg3 wid 


432 1740. Octob. Nov. Dec. 


—— ———— — — —— — —— 


wid g: Dock ſa at Mätſtäcken, uti afſatzen under hyl⸗ 
ſan, har lagom ſpelrum, ock får efter laͤngden ſkrida 
fram ock tilbaka, men hylſans oͤfre flata, hwaruppa 
puncten gioͤres wid d, bör wara lika hög med Mus 
ſtaͤckans oͤfra ſida. Daͤ en riktig Thermometer gif 
wer a daga, at luften har en jaͤmkad mån emellan 
koͤld ock waͤrma, få utſaͤttes efter en behörig Likare⸗ 
Maͤtſtäck, ifrån puncten wid e til punectn g; 10 fot, 
ſamma ſtund ſaͤttes från hylſans punct wid det lika 
mät til k. Wid deßa punckers utſaͤttiande lagar man 
för al ting få, at de paßg fig juſt oͤſwer Medel⸗lineen 
pa jaͤrnſtyckernes oͤfrg flata, ſamt at Likare Måttet ock 
den tilaͤrnade Maͤtſtäcken, hafwa någon tid legat i et 
husrum med Thermometeren, få at de under Juſte⸗ 
ringen ega en likg mån af waͤrma. Och på det at foͤ⸗ 
renaͤmda pruncter måga blifwa deſto waraktigare, bås 
ra goda ſtaͤlſtyftar, jaͤmwaͤl efter Thermometerns ut⸗ 
wiſande, förut ſaͤttias in i Maͤtſtacken, på de ſtaͤllen, 
der puncterne ſedan komma at inſaͤnkas. 


Nu fitter Matſtäcken faſt uti e wid jaͤrnſtycket ar, 


fom år oroͤrligt, ock fom Maͤtſtäcken oͤwer al den an⸗ 
dra delen år ledig, få förändras laͤngden e g af luſtens 
koͤld ock waͤrma: ſamma aͤndring foͤreloͤper ock uti den 
andra delen be, men fom den ſamma får ſkrida fram 
ock tilbaka under den oroͤrliga hylſan d, få blir laͤngden 
d f altid af enahanda ſtorlek. Ock fom ak ſaͤledes al 
tid år likg fort, men ge lider aͤndring af luften, få kan 
ſamma aͤndrings ſtorlek, af den beftåndiga laͤngden dk, 
noga roͤnas och urſkiljas. 


2. & 


1740. Octob. Nov. Dec. 433 


———— —4—ä —— . —— ³2!ä— 


2. „ g. 
Huru en Ur Pendel må göras af Metall, ſom 
| icke aͤndrar fin laͤngd af luftens koͤld ock 
Endelens aͤndring i laͤngden kommer af luftens 
olika koͤld ock waͤrma; hwilken altſaͤ år waͤl⸗ 
lande der til, at Uret ſtundom går för fort, 
| ock ſtundom för ſakta. Men huru mycken 
makt der ligger uppå, at et Ur, fom nyttias wid Altro- 
nomiſfa Gbſervationer, ſtaͤndigt haͤllas i en jaͤmn 
| gäng „det weta Herrar Aſtronomi baͤſt, fom dermed 
aͤro ſyſloſatte. Det är mig för någon tid ſedan beraͤt⸗ 
tat, huruledes en Engelſk Urmakare, genom et nyt 
ock artigt påfund, ſoͤkt, at ſaͤttia Pendelen uti en o⸗ 
ombytelig laͤngd, dermed at han fogat jaͤrn ock maͤßing 
uti Pendel ſtängen tilſamman, ock laͤmpat deßa Metal- 
lers olika ändring, til en mechaniff roͤrelſe, fom ſtun⸗ 
dom lyfter up, ock ſtundom ſlaͤpper ner Pendel -kulan, 
få at hon altid ſkal ena en lika laͤngd från Pendelen; 
Haͤnge⸗ punct. Men foͤljande påfund fal laͤgga a 
daga et annat ſaͤtt, hwarigenom et få gagneligit aͤnda⸗ 
mal, med mindre omak ock kaͤſtnad, ſamt med enahan⸗ 
da Metall, winnas mä. 
Af ſamma flags Metall, fom år uti Pendel- ſtän⸗ 
gen, later man goͤra en ſtaͤng a bc, Fig. 2, hwilkens 
nedra aͤnda faͤſtes wid Urfodrets waͤgg med fkrufwen a, 
mit för Medel puncten af bendel-kulan, ſamt hålles 
ſtadig wid Urfodret med maͤrlan e, dock få at ſtängen 
har ſpelrum under maͤrlan, at ſkrida up ock neder. 
Pa armen be haͤnges Pendelen, ock icke efter förra 
manligheten, på d f, hwilken ſitter faſt wid Urſtomen, 
ock nu allenaſt tjenar til Pendelens Haͤng⸗punct, men 
tillåter likwaͤl at Pendel. loͤfwet gf får frit, lyftas up ock 
neder genom ſkaͤran wid f. i pwilkens ſtaͤlle man haͤllre 
ma göra twaͤnne rörliga Cylindrer, på det Pendel- 
loͤfwet må deſto laͤttare 12 tillika ſaͤkrare funna dragas 
N . up 


434 1749. Octob Nov. Dec. 


1 
| 


up och neder deremellan ock ſaledes få et oombytelte 
91 ſaͤlle för Pendelens Haͤnge⸗punct. Om nu armen 


LF och ſtrufwen wid a aͤro oroͤrlige, ſea at de icke åns 
dra laͤngden fin emellan , få år det klart ock onekeligit, 


at få myek et fom Pendel- ſtangen ar luftens waͤrma foͤr⸗ 


länges eller af koͤden foͤrkortkas, juſt få mycket Iyfteg 


hon up i den förre ock ſlaͤppes ned i den ſenare haͤndel⸗ 


ſen, af ſtängen a b, få af bendel kulans Medel punck 


blir altid lifg langt wiſtande från Pendelens Haͤnge⸗ 


pupck wid l, Men nu har Profefforen Herr and 
Te ſius igenom fit wakra rån fom finnes uti Academi-⸗ 
ens handlingar , för Julii, Aug; ock Septemb: Många 
ber ar 1739, pag: 39, ſagt g daga, at gllehanda traͤ⸗ 
war 


Fe ändrar ſig med en fådan rörelfe af köld ock waͤr⸗ 
ma, fom år aldeles ſtridande emot Merallernes frid, 


i def at trå förkortas gf den luft, fom går Metallen 
laͤngre och få twaͤrt om: Dock är traͤets aͤndring, ens 
ligit foͤren oͤmde roͤn, få liten, at han ſnart fylle kunng 
anſes för mindre noͤdig wid detta filfillet at j akt taga: 
Kikwaͤl wil jag wiſa, huruledes den aldygringaſte års 
dring fom kunde ffe uti Urfodret, ock RR aldrig få li⸗ 
ten rubbning ur laͤngden emellan Pendel-Fulan och ar⸗ 
dan det til rulla blifwjt utroͤnt, cke allenaſt huru myc⸗ 
Fet hwarjehandg flags Metaller, utan ock åtffiliga trå 
ag lida aͤndring i fin ſtorlek af Er koͤld och waͤrma, 
wilket ännu tarfwar noggre fö od flere underföknins 
gar. Deßforinnan låt warg: | 
fom i medelmåttiat Faller luft år jult 3 alnar lång, blir 
2 Gegmetriſſg Iineer laͤngre af mårman och likg ſa 
mycket Forftare af koͤlden, hwaxemot en furuſtäng af li⸗ 
ke langd i luftens medelmättiga koͤd, med den foͤrra, 
fan fig 4 ines of köld, och kruͤmper z lines af 
harman, få more Maͤßingens hela foͤraͤndring emot fu⸗ 
4 0 Jem 8 til 1, ware da Urſtomen of Maͤßing och 
ÅG 


men af aaf, må fullfomligen botas och foͤrekommas, ſe⸗ 


- 


ten Maͤßings⸗ſtäng 


högd biz, men Urfopret, fom ar af furu, 900 


1740. Octob. Nov. Dec. 437 


hoͤaden iK = 8; sa ar uppenbart, af få få mycket q Exoil 
ffiida u foͤre af Urſtemens oͤkande "til högd af waͤrman, 
juſt à mycket ſiunker df neder af Urfodrets minſfning 
genem ſamma waͤrma, ock få twaͤrt om af koͤlden: 
Blir altſa armen df, ſaſom Pendelens Huͤnge⸗ pundet 
aldeles hwilande ock opoͤrlig „ bwilket war det foͤrſta. 
Stfkrufwen wid a borde mål ſittia gint emot bendel ku⸗ 
lans Centrm, ſa qt frången ab wore af ſamma laͤngd 
fm Pendelen. cp» men emedan berörde ſkruf faͤſtes 
uti ſamma flagg foͤrunderliga furu, fom Urſtomen bn 
lar uppå, få bör ſtrufwen fiyttas led till, få at al 
| ock fodret hoͤgd so blir = 8. Hå jaͤmwaͤ puncten 4 
blir aldeles hwilande ock oombytelig, hwilket war det 
ondra, fom oumgaͤngeligen tarfwas; få framt ſtängen 
2 b ſkal belt noga, ock utan ringaſte felaktiahet, utoͤfwg 
fin roͤrelſe til Pendelens jaͤmkning uti en ſtaͤndig langd 
ock ſtorlek. 

Haͤr af ſes nu klarligen huru Urſtomens ock Urfo⸗ 
drets hoͤgder köra paßas emot hwarandra, men om 
endera eller baͤgge woro faͤrdige giorde, utan anſeende 
til en få noga jaͤmkning, ock i fall Urſtomens boͤgd wo⸗ 
re för liten emot fodrets hoͤgd, ſa ſaͤttas fyra Maͤßings⸗ 
ſtolpar faſte in uti fodret mod ſkrufwer uti m, juſt pa 
det ſtaͤllet, at når Maͤßings⸗ ſtomen hwilar på berörda 
ſtelpar, få år hoͤgden EHI ock mk 2s fåfom tilfoͤ⸗ 
ena ſades. bikaledes foͤrfares, om Ur ſtomen wore 
för hoͤg, då han icke kommer at hwilg uli 1j utan hoöͤ⸗ 
å sie up uti n efter ok 25 


Burn Roͤn må ſtallas i i waͤrket, at noga 
forfara hworjehanda Metaller, ock Lraͤſlags 
Endringar af luftens koͤld ock waͤrma. 


T ätſkillige käßſamma waͤrk, Machiner ock 
roͤrlige bygnader, de dår aͤro ſammanſat⸗ 
te gf många Metaller ock Traͤflag , ofta 

Gg 5 antin⸗ 


436 1740. Octob. Nov. Dec. 
antingen ſtadna af ock mißlyckes, eller ſtundeligen kom⸗ 
ma i olag och briſta ſoͤnder, det haͤnder mycket der af, 
at man wid byggnaden icke anſedt de regler, fom fas 
ta af kunſkapen om Metallernes ock Traͤſlagens omby⸗ 
teliga ſtorlek, efter den maͤn af koͤld ock waͤrma, ſom 
omſtiftar fig i luften. Utom lands har man wal an⸗ 
ſtaͤlt några Rön i detta mål , men jag tror, at ſaͤdant 
borde haͤr i Norden wara oß mer om hiertat, efter 125 
förändringarna i luften til koͤld ock waͤrma, aͤro ſtoͤrre 
hår ån i de Soͤdre laͤnderna. | 
Manga laͤra waͤl wara oͤfwertygade om noͤdwaͤn⸗ 
digheten deraf, at flifa Rön blifwa anſtaͤlte, fom kun⸗ 
na gifva någon wißhet derom, huru den ena Metallen 
aͤndrar ſig olika af ſamma luft, emot en annan Metall, 
lika fom det ena Traͤwaͤrket gör emot et annat, få at 
man hade en ſlik foͤrfarenhet uti ſifror helt noga uptek⸗ 
nad; Men de aͤro få, fom hafwa raͤderum der til, 
ock ån faͤrre aͤro de fom ſoͤka at laͤmpa en ſaͤdan kun⸗ 
ſtap til det gagn, fom almaͤn ock enſkylt Hushälning, 
ſamt wetenſkaper ock ſloͤgder, Mulle waͤrkeligen deraf 
tilfyyta. Det aͤr mål hugneſamt til höra, at man nu 
mer ån tilfoͤrene, börjat hugſa fig om i de ſtycken af 
witterlek, ſom laͤnda til waͤrkeligit gagn uti almaͤnna 
lefwernet, ock laͤgga grunden til menniſkliga lyckſalig⸗ 
heten i timmelig måtto, dv bör man ock hoppas, at 
hwarjehanda gagneliga paͤfund, i dy mal, lära efter 
handen, komma i dagsliuſet: Til den aͤndan, ſkulle 
man ock gaͤrna oͤnfka, at något hwar wille ſtaͤla an 
foͤrſoͤw, om Metallernes ock Traͤſlagens faͤraͤndringar, 
ſamt at beroͤrde förföf kunde til någon myckenhet Aca⸗ 
demien tilſaͤndas; på det de flut ock påfölgder , fom 
beraf böra goͤras, matte med få mycket flörre trygghet 
funna foͤljas ock eſterleſwas. Hwar ock en har der uti 
frihet, at finna på de waͤrktyg, fom man tror wara 
påliteligaft til flika foͤrſoͤks anſtallande, men jag taͤn⸗ 
ker om SUD wil, ock laͤgligheten ſtaͤdſer det til, 5 
4 | göra 


1740. Octob. Nov. Dec. 337 
göra der til en fådan mraͤtning, fom jag finner minſt 
kaͤſtſam, ock minſt kaͤnſtig, men likwaͤl tilraͤckelig ock 
pälitelig, at wmna det foͤreſatte ämne ock ſpftemäl. 
Skulle naͤgon annan haͤrutinnan hitta på baͤttre utwaͤ⸗ 
gar, få wore det få mycket kaͤrare, fom aͤndamalet der⸗ 
igenom torde antingen laͤtare eller tryggare aͤrhaͤllas. 
Deßfoͤrinnan, wil jag uti följande beſkrifning, yttra 
mina tanckar, om de waͤrktygs tilredning ſom jag aͤr⸗ 
nar nyttja til deßa Roͤns behöriga waͤrkſtaͤllande, jämte 
de päminnelſer, fom eljeſt böra i akt tagas. 

Mäan later ſwarfwa fig en ruta i K Fig. 3. af He⸗ 
bentraͤ eller Burbom, uti den ſamma intappas och faſt⸗ 
limas ſtiſwan I m d, fom göres af torr Ek eller annat 
faſt Traͤ, hworuppä Ek⸗liſtan nn limas ock faſtpinnas 
pa kant. Når altſammans aͤr waͤl torrt ock noga fo⸗ 
gat, ſaͤttes det uppå axelen e, fom förut ſlaͤs in uti 
muren uti et ſtort husrum, men rutan haͤlles qwar pa 
axelen med en ſkruf på yttre aͤndan. Då rutan med 
deß ſkifwa haͤnger lodraͤtt pa axelen, laͤmpas Metall- 
eller Traͤ⸗ ſtängen ſäledes der til, at a b gör emot cd 
et rått hörn eller 90 grader, men ſtaͤngen ab bör wa⸗ 
ra förut jaͤmkad til längden , få at hon emellan pun- 
terne ab håller ſit raͤtta mått , fom wore 10 fot, når 
Thermometern flår j Medel⸗hoͤgden; Wid ſamma 
luftens beſkaffenbet faͤſtas ſtaͤngen wid muren uti a, få 
at puncken b blir lodraͤtt frående oͤfwer Centrum e: 
ock på det fången må funna deſto wißare röra rutan 
tillika med deß ſkifwa, wid foͤrefallande aͤndring, ſa 
hackas hon fom en fil inunder et ſtycke på oͤmſe ſidor 
om b, da bon år af Metall, men år hon gf Traͤ, få 

kan hon beſtrykgs inunder med wax eller någon annan 
feg materia, deßutan ſaͤttes på ſtaͤngen en tyngd wid 
b, fom trycker henne waͤl til rutan. Om nu e b år til 
ccd fom 1 til 10, få ſkrider udden d tije gängor laͤngre 
fram ock tilbaka, ån puncten b rör fig af Mätſtäc⸗ 
kens aͤndring; fördenfful kan ſaͤdant tages i akt, 5 


438 17 40. ir Ocłob. Nov. Dec. | 


Grad - bågan ed f, fom delas i ſa många fina; delar 
fom goͤrligit år , hwilkas ſtorlek emot laͤngde Mår bör 
utroͤnas, få at de til berörde Mat, funna med räkning 
altid foͤrwandlas. 150 ann fr SED 
lifa tilredningar göres icke allenaſt foͤr ſtaͤn⸗ 
ger af Käppar, Maͤßing, Jaͤrn ock Stäl, ſamt 
för de foͤrnaͤmſta Traͤſlagen, utan ock för några ſtaͤn⸗ 
ger af enahanda flag, ſa at der af rånas mä, om ock 
huru mycket Maͤßing mot Maͤßing „Stal mot Ställ, 
Furu mot Furu, ock ſa widare, malda någon ſtiljak⸗ 
tig aͤndring: Hwarjamte borde tagas i akt, om et 
flags Metall eller Tra, lider någon ſtiljaktig aͤndring 
der af, at den ena ſtaͤngen göres tigckare ån den an⸗ 
dra, med mera fom under ſiel wa Roͤnen förefalla kan. 
Om någon ändring ſkulle foͤreloͤpa uti ſielfwa waͤggar⸗ 
ne af huſet, få lärer den dels wara nog ringa, ock 
dels komma alla ſtaͤngerna lika til delnings, få at Roͤ⸗ 
nen om deras til ock aftagande i ſtorlek ſin emellan, har 
likafullt fin behöriga wißhet ock reda. 1 
Jag hoppas altfa , at naͤrwarande päminnelſer 
gifwa någorlunda utwag til deßa Noͤnens behoͤriga 
ſkoͤtſel ock handtering: Af alt detta laͤrer ock nogſamt 
ſtoͤnjas, gt den delen af Cameral-Oeconomien, fom 
roͤrer Mår ock Wigt, at Aſtronomien ock Urmake⸗ 
riet, at Mechaniquen ock andre ſloͤgder, ſkola kaͤnna 
en maͤrkelig foͤrkaͤfring af ſlika foͤrſoͤks anſtaͤllande: 
owarwid jag må naͤmna, hwad ginwaͤg, til en ofoͤr⸗ 
änderlig Matſtäcks inraͤttning, Mulle yppas deraf, at 
er ele dee emot någon wiß Metall, blefſwe 
utroͤnt; ty da behoͤfde man allenaſt göra en Mätſtaͤck, 
om beſtode af famme Tråd ock Metall, på det ſaͤttet 
opafogade, at Metallens laͤngd hade til Traͤdets laͤngd 
den mån, fom Traͤdets foͤraͤndring har til Metallens åns 
dring, enligit det fom förut i 2 §. ſagt ar. Det är 
ock onekeligit at utforſkandet af en Pendels rätta längd, 
ſom ſtkal dela en minut af tiden i 60 lika delar, eee | 
. 5 | er⸗ 


1740. Octob. Novo Dec. 439 
derkaſtadt både ſwaͤrhet ock owißhet af Metallernes 
ombytelighet i ſtorleken, men at denna gangneliga ſaken 
ſkulle winna ei mindre lins ån täthet; om berörde sma 
bytelighet blefwe fulleligen utroͤnt, det år få låt at fins 
na, fom det wore godt at bewiſa. Ock ehuru Mr 
gagn wore kraftigt nog, at täcka en til deßa Roͤns ids 
keſamma foͤretagande; få ma man dock wata ttyg 
derpa, at naturens underſoͤkning i detta mälet, ffa 
oͤpna waͤgen til hwar jehanda aͤnnu opataͤnkte förmåner, 
lika forn wid manga andra tilfaͤllen ſkedt aͤn. 
Den ſom har raͤd och tilfaͤlle at håla an nägra de 
ler alla de foͤrſoͤk fom hoͤra hår til, ock wil hedra Aea⸗ 
| demien med delartiohet deraf, han gör fig förtjänt få 
waͤl af Acaderniens tjänft och aͤrkaͤnfla, ſom af hela 
memigbetens gode hugkemmelſe, når Aeademien 
framdeles får göra dem almatina, sek limpa dem til 
hwarjehanda gagneligit behof sc nyttiande. a 
AND: CELSII Omdoͤme oͤfwer en ut⸗ 
gaͤngen Bok 1 England, under namn af The 
Longitude difeovered by the selipſes, oceulta- 
tions and conjunctions of Jupiters Planets, 
framgifwen af Herr Wilton, ock utt Acades 
mien upgifwen af Herr Commiſſions Secre⸗ 
. ter? Waſenberg. 8000 
HÅ Academiens gunſtiga anmodan har jag 
(CAG genomlåft Herr Whiftons nyligen utgifna 
SA Tractat om Longitodens igenfinnande til 
ſiͤs, ock hoppas, at Academien med wan⸗ 
lig benaͤgenhet behagade deroͤfwer uptaga mitt ringd 
omdoͤme. 64 l I 1 i 
Under Drottning Annas regemente i England, 
fom mycket upmuntrade fina underfårare til konſter ock 
wetenſkaper, blef genom en Act gf Parlamentet jah 
fell ; wa 


* 


440 1740. Ockob. Nov. Dec. 


wat 10000 pund Sterling til beloͤning foͤr den, ſom | 
kunde finna Longituden til ſioͤs på 10 Swenſka mil 
naͤr, ock 20000 pund til den, ſom kunde foͤrſaͤkra om 


Skieppets raͤtta ſtaͤlle på wilda hafwet mnom ; mil. 


J anledning där utaf, hafwa mange, ſaͤrdeles i Eng⸗ 
land bemödat fig tid efter annan at upgifwa aͤtſkilligg 


maner til detta hoͤgſtnyttiga problemets uploͤſande. 


I ſynnerhet har Herr Wilhelm Whiſton, för detta 


Profeſſor Matheſeos wid Univerſitetet i Cambridge, 


giordt hår wid fin ſtoͤrſta flit. Ty ahr 1714 gaf han 


ut tillika med Herr Ditton en method at finna Longi- 


tuden genom Signalers gifwande med Kaqveter til 
wißa Stationer på ſioͤn, ock ahr 1731 medelſt Magnet⸗ 
naͤlens inclination. Anteligen foͤr tu ahr ſedan har 
Herr Whiſton gifwit foͤrſlag på de fyra Planeter; 


rn gå omfring Jupiter, eller des få kallade Satel- 
Ites. 1 0 | Nen Sen 
Det år bekant, at få fart den gamla Caſſini hade 
foͤrſt i Italien ock ſedan i Frankrike utarbetat Taflor, 


hwarefter man kunde naͤgorlunda utraͤkna deßa Plane: 


ters gäng, få har redan för 70 ähr ſedan Konungen 
i Frankrike genom fin Wetenſkaps⸗ Academie I Paris 


lätit til widt aflaͤgſe orter anſtaͤlla Obſervationer på 
deßa Planeter; foͤrmoͤrkelſer; hwarigenom oaͤndeligen | 
mänga fel på måra gande Chartor blefwo uptaͤckte, och 
Longituden nogare, aͤn tilfoͤrende ſkiedde genom Mås 


nens foͤrmoͤrkelſer, upfunnen. Hwarwid war måtte 
ligit, at de Orientalſfe orterne kommo of altid närmar 


re, än wi dem tilfoͤrende hade trode wara; ock ſielfwve 


den Store Konung Ludwig mäſte på den nya Char- 
tan ſe 155 land i anſeende til Oſter ock Weſter anſenligen 
tvära foͤrkortat af fina Aſtronomi, på hwilka han ha⸗ 


de giordt få mycken ock naͤſtan hos of otrolig omkoſt⸗ 


nad. 


Nu ehuruwaͤl denna methoden få waͤl lyckades 
til lands, få blef den dock hållen för ogoͤrlig at 1 | 
| ålla 


— — 
— 


— ——ñ— 


pare] 


rr ü TA 


| en ſaͤſom det ſker til lands, utan man ha⸗ 


de n 


ock bound utarbetat; hwilka aͤnnu ei aͤro brakte til den 
fullkomlighet, at man på en minut når i tiden 11 
* raͤkna 


442 1740. Octob. Nov. Dec. 


—— — 


raͤkna deras foͤrmoͤrkeſſer, ſer deles de tre ytterſtas / tik 
en gifwen mer idian hwilket dock tik Longitud ns up- 


finnande noͤdwaͤndigt fodras. Likaledes har wär Aus 
ctor ei frambrakt nagra fullkomligare taflor, hwaref⸗ 
ter man på en minut fan finna tiden til ſtiernornas 
bortſktymmande eller naͤra annalkande af Mänen. Wa⸗ 
rande laͤngeſedan denna methoden genom Mäanan at 
1115 Lofigituden til ſioͤs, ſüſom den goͤrligaſte af alla 
jittils befäntd ; foͤreſlagen af Flamſten, fom och gaf 
Konung SAR! 1955 Andre i England anledning, at lås 
tå bhgga et Aſttenomiſf Oblervatorium i Green- 


2 


While Ahr 1666, Och ſedermerg har jaͤmwaͤl i lika 
115 Dr: Edmund Halley på ſamma Ohſervatorium 
tt fin 
tioner öfwer Mänan efter 18 är öck 11 dagar eller 
224 e ſom innehalla en Period af alla 
Manans ojämnheter i des gång; men har dock ännu ei 
publicerat nägra riktigare taflor, fom tiena til Longi- 
tudens ptaͤckande. F 1 
Saͤledes laͤrer Herr Whiſton ei heller denna gaͤn⸗ 


gen blifwa delaktig af den utfatra belöningen, utan ſna⸗ 


rare den, fom kan upwiſg de aͤſtundade Taflor på Mås 


nans ock Jupiters Satellites, Da man mtet behef⸗ 


wer betiaͤna fig af Herr Whiſtons Inſtrument, Lon- 
gitude-· Sector fallat, til at facilitera utraͤkningen för 
Sioͤ⸗folket, utan laͤra mål Aſtronsmi draga foͤrſorg, 


at de foͤrnaͤmſta Phnomen på Himmelen för Lon⸗ 
gitudens upfinnande bliſwa tit nagon bekant meridian 


för manga tilkommande är wederboͤrligen utraͤknade; 
få at en Sid ⸗Man allenaſt tilkommer, at ar ſtiernor⸗ 
nas hoͤgder tagne antingen med Barſtons Qvadrant, 
fom Herr Whiſton foͤreſlaͤr, eller med Herr Hadley 
Reflexions- Inſtrument, utraͤfna tiden, når en Satel- 
les går in eller utur Jupiters ffugga, eller någ en ſtier⸗ 


na betaͤckes af Maͤngn, ock ſedan jaͤmfoͤra den tiden 
med utraͤkningen utj Ephemerides, da ſfilnaden månd 
50 i gras 


höga ålder nu lyckligen fullaͤndat fina Obfervas 


1740. Ockob. Nov. Dec. 443 
grade gifwit kükianng Skeppets längd i Oſter eller 


Weſter från den orten, til hwilken Ephemerides aͤro 


„„ aan roa NA RR a 1 . 
Wore altſa til oͤnfkandes, at Aſtronomi kring hela 
werlden med ſaͤmmanfogade krafter wille arbeta pa acs 
curata Taflor oͤfwer Mänans ock Jupiters Satellites; 
hwarwid wi haͤr i Swerige, i anſeende til de länga ock 
moͤrka winter⸗naͤtterna, ſerdeles nu på et par år ; då 
Jupiter går i de Norra keknen, tyckes haſwa naͤgon 
förmån ; hwilken jag ock taͤnkt betjäna mig utaf, når 
jag blir med nådiga loſtrumenter foͤrſedd på det nyß 
W Obſervatorium wid Kongl. Academien 
, e ee e e 
b Emedlertid år hågf angelaͤgit, at alla Sis⸗Ku⸗ 
ſter få hår i Swerige, fom annorſtaͤdes kring alla om⸗ 
ſeglade laͤnder, blifwa noga til fin laͤngd ock bredo des 
terminerade, ty elieſt blir all möda om Longitudens 
1% på hafwet faäfaͤng. Warande föda nyttigt 
foͤr en Skeppare, at weta helt noga, huru maͤnga mil 
han ſeglar Oſter om något Oblervatorii Meridian 
langt up på faſta landet, om han icke wet af naͤgon 
accùrat SidChartar hurt langt han år ifrån den fars 
ligaſte klippan wid naͤrmaſte hafsſtranden. Stockholm; 
d. 13 Septemb. 1748. | 
GABRIEL POLHEMS nya Paͤfund / at 
funna ſlipa ock juſtera Staͤl⸗Walſar til ſtoͤrſta 
fullkomlighet efter Haͤrdningen. 
ound alt ſadaͤnt, t kraͤf⸗ 
er en extraordinair ſtor Accurateſſe, fås 
om Urwaͤrk, Matliematiſfe och Mulicali⸗ 
ke laſtrumenter med mera, få kan det med 
— fal ſaͤgas at wid rått giorde Mynt⸗Wal⸗ 
ſar den ſamma År hoͤgſt omtraͤngd; Ty faftén man i als 
la tider lagt ſig winning e til jaͤmnlikt b 


444 1740, Octob. Nov. Dec. 


uti wigten, eller ätminſtone til den minſta oliffet 
fom goͤrligen kan ffie, få maͤſte dock alla Myntmaͤſtare 


widgaͤ, at man aͤnnu icke hunnit til ſaͤkerhet derutinnan. 


Samma olaͤgenhet wiſte fig aͤfwen mycket ſtenl art 
wid det gamla Mynt waͤrket uti Caſſel. Detta gaf mig 
tilfaͤle at få mycket mera taͤnka på naͤgon utwaͤg, at i 
goͤrligaſte måtto foͤrekomma et ſlikt fel wid det nya 


Mynt⸗waͤrket, hwilket Hans Kungl. Majeſtaͤt i Nader 


mig der ombetrodt at inraͤtta, efter min Faders Inven⸗ 
tion, fom Mynt⸗betienterne derſtaͤdes fade, at det ffuls 
le wara omoͤjeligit, at kunna walſa Myntet til en lika 
tyngd eller tiocklek, hwaraf jag ſedermera likwaͤl wiſt 
moͤjeligbeten, til hoͤga weder boͤrandes goda nöje. 
Huru ock på had fört denna Mynt: machine 
war ſammanſatt til alla fina delar , ſamt hwad den kan 
aͤſtadkomma för nytta ock beſparing, få waͤl i omkoſt⸗ 
naden fom Accurateſſen af Mynt ſaͤdant aͤſkar en fåra 
ſtildt widtörtig beſkrifning. Jag taͤnker fördenfful bår 
allenaſt med få ord naͤmna något om alla de ſaͤrſkilta 
Operationer, fom denna Mynt: machine medelſt et 


enda wattu⸗hiul på en och ſamma tid kan tilmåga brin⸗ 


ga, bwilka woro följande: . . 
1. Et ſtort Praͤgel wår? til groͤfre eller ſpecies Mynt, 
fom mar få inraͤttat, at Mynt: plattan fördes 


fram af mach:nen under Staͤmplarne, och få 


fnart praͤglingen war ſkiedd, ſtoͤttes Myntet med 
haft in uti en naͤrſtaende kiſta eller laͤda, fom 
kunde ſlutas igen når få äſtundades, ock ſtraxt 
foͤr des en platta i des ſtaͤlle juſt in uppå under⸗ 
ſtaͤmpelen, ock det immerfort utan haͤnders til⸗ 

hielp, allenaſt at plattorna efter hand af en 
Gaͤße inſaͤttas uti en naͤrſtäende Cylinder af 
Meßing. 


2. Et annat Praoͤgel⸗ waͤrk til mindre ſſags Mynt af 


lik beſfaffenhet, allenaſt med den aͤtſkilnad, at 
Myntningen ſfedde hår dubbelt fortare ån på 


föregående machine, 3. ER 


— —̃— 0 


— 


— — 
— nt 


r BOERNA 


1740. Octob. Nov. Dec. 445 


J, Et något mindre Praͤgelwaͤrk til ſmaͤtt ffiſſe mynt, 


med den foͤrmaͤn, at ſielfwa riſpan (planchen) 
ſedan den igenom wals⸗waͤrken fåt fin råtta tiock⸗ 
lek, traͤddes under Staͤmplarne, då den ſeder⸗ 
mera af machinen framdrogs til ſlutet, ock 
blef på en gång förft Myntet praͤglat, ock ſtraxt 
derpa under rund⸗ ſtampen utklipt hwart Mynt 
för ſig, hwilket ännu gick nagot fortare ån det 
foͤrſta, nemligen fom 5 til 2. Detta dubbla 
Praͤgel waͤrk beſtod af 4 ſaͤrſkilta roͤrelſer. 


4. Et Klip waͤrk til allehanda ſtoͤrre ock mindre 
Mynt⸗plattor, hwilket gaf minſta ſkrot fom lås 
ter ſig goͤra. | 

s. Et Wals waͤrk af dubbel omgång emot wattu⸗ 
hiulet, hwilket war få inrättat, at man med en 
Hwef⸗ arm afwan til kunde behändigt ock ſnart 
ſtaͤlla baͤgge Walſarne antingen taͤtare tilſam⸗ 
mans eller längre atſkils. | 

6, Et mindre Juſter-Wals⸗waͤrk af 3 dubbel oms 
gång emot Wattu⸗hiulet, naͤſtan på famma ſaͤtt 
inrättat , fom det ofwannaͤmde, dock med den 
ſtilnad, at Walſarne wore hår med mycken Ac⸗ 
fr juſterade, hwilket ſaͤtt hår widare 

oͤljer. | 

7. En grof Klipp far, fom drefs af machinen, til 
at dermed jaͤmnbrett kunna klippa tiockare ock 
tunnare Koppar⸗riſpor, til Mynt. 

8. En Skur: ballja af Ek med ſkoflar innan til, at 
dermed ſkura Plattorne, utur hwilken man uns 
der ſielfwa omloͤpandet behaͤndigt kunde uttaga 

lattorne, få ſnart man ſaͤg, at de woro til⸗ 
hlleſt ſkurade. 


9. Det war aͤſwen aͤrnat, at inraͤtta et Snib⸗ waͤrk 


AP E 


med Wals ⸗ſtifwor på denna machinen; men 
fom det fans mindre noͤdigt, ſaͤ blef det tils wi⸗ 
; Dh 2 dare 


446 1740. Octob. Nov. Dec. 


dare laͤmnat: Dock giordes likwiſt et modele 


derpaͤ i ſtort. 


10, Et Krans⸗eller Leter- waͤrk för Species-Mynt, 


fom likaledes laͤmnades i modele. 


Detta alt fom nu i korchet år omtalt, fordrade waͤl 
en beſynnerlig Accurateſſe uti waͤrkſtaͤligheten, få 


framt det ſkulle goͤra den aſtundade waͤrkan til jämna 


godt ock riktigt Mynt dock moͤtte mig ſtoͤrſta ſwaͤrighe⸗ 
ten, at få exact runda Walſar, hwilket waͤl lår goͤra 
fig, foͤrraͤn de haͤrdades; men ſom intet jern ock ſtaͤl år 
i fig ſielft få fullkomligen lika, at icke en del toͤr wara 
hårdare ock en del bloͤtare, faſt ån af ringa aͤtſkilnad, 
ock det bloͤtare kraͤmper mera i haͤrdningen an det har⸗ 
da, utom det at ſtälet uti målningen ei raͤkar bli lika 
tiockt rundt om Walſen, få war omoͤſeligen at få en ſa 
rund Wals efter haͤrdningen ſom den war foͤrut, ja un⸗ 
der tiden med en få ſynbar ſkilnad, at jag började naͤſtan 
twifla om goͤrligheten at komma til dugeliga Walſar. 
Detta gaf mig nu få mycket mer tilfålle at efterſinna, 
huru jag efter haͤrdningen med ſwarfning mätte kunng 
hielpa til raͤtta den oriktighet ſom der af or akades, da | 
jag omfider efter några foͤrfoͤk fant uppå följande fått, 
fom af Figuren 7. Tab. 11 kan ſes, hwilket fåledes 
ſtiedde: a år en fyrkantig Traͤ⸗docka, något bredare 
på ena ſidan, ſom har en tapp underwerds, hwilken 
med en kil faͤſtes uti en ſtadig baͤnk eller annat. Der⸗ 
uti aͤro baͤgge Wals⸗pannorne bb inhuggne, fom wo⸗ 
ro af hård Metall efter den diſtance fom Walſen c 
behoͤfde, d ar en kapa af fint tenn, fom giutes oͤfwer 
ſielfwa Walſen, ſedan den för haͤrdningen år accurat 
ock mål rund ſwarfwad, ock intager wid paß > delar 
af deg peripferie. Denna kaͤpa göres något ſtadig, 
a at jern ſtyften e få mycket baͤttre deruti faſnar, hwil⸗ 
ken ſtyft har en liten afſaͤttning, ock går med aͤndan uti | 


et aflängt hål igenom järn klafwen h. Denna Klafwe i 


faͤſtas med Staͤll⸗krufwen i wid dockan , få at den 115 | 


1740. Octob. Nov. Dec. 447 


ſaͤnkas och höjas alt fom Walſens ojaͤmnhet det kraͤf⸗ 
wer. K. Ar en arm af järn, fom leder fig wid I, 
ock trycker vå afſaͤttningen af ſtyften e, med hwilken 
man kan föra Käpan daf ock til på Walſen; Ty eme⸗ 
dan det kan haͤnda, deraͤſt Käpan ſtadigt ſute faſt på 
ett ſtaͤlle, at naͤgre groſwa korn af Smergel kunde faͤ⸗ 
ſta fig ock goͤra diupa ſtripor i Walſen, få tienar dens 
na armen, at under flipningen, fom oftaſt dermed flyt⸗ 
ta Kaͤpan hit ock dit, hwarigenom detta felet foͤrebyg⸗ 
ges. Ock ſom det j boͤrjan aͤr noͤdigt, ſaͤrdeles om 
Walſen aͤr mycket orund, at den wid omdragningen li⸗ 
tet kan fiaͤdra fig mot tennet, få tienar boͤjelen n der til, 
ſom med ane ſtruſwar foͤſtes wid Klafwen h och trycker 

pa armen k. 

Sedan detta Inſtrument nu pa foͤrenaͤmde fått 
år tilredt, få laͤgges Walſen in i fina pannor, ock dras 
ges beſtaͤndigt om med en hwef, ſamt ſmoͤrjes ſom of⸗ 
taſt med Bomolja ock ſiktad Smergel, , få tvål på tap⸗ 
parne fom på ſielfwa brynet, hwarmed fortfares, til 

deß man fer, at Smergelen griper Walſen an på alla 
ſtaͤllen, hwilket ei ſker, foͤrraͤn Walſen kommit til fin 

| råtta circulaire rundning, då den ſedan aftorkas, ock 
til ſlut med finare Smergel oͤfwerfares, tils han år 
fulkomlig ſlaͤt. Hår wid tages i ackt, at få fnart 

Wals⸗tapparne blifwit fylleſt runde i fina pannor, fom 

altid ſker förr , ån med ſielfwa Walſen, då aftorkas 
Smergelen ock ſmoͤrjes med ren olja i ſtaͤllet, ſedan 

fortfares med ſlipningen fom ſagt år, 

Dtdlt aͤr ockſa noͤdigt, at hafwa twaͤnne ſlika Tenn⸗ 
käpor tilreds, i fall Walſen år mycket orund, da man 
til den foͤrſta betienar fig af groͤfre Smergel, at ſlipnin⸗ 

gen må gå få mycket fortare, Tenn⸗kaͤporne böra jem⸗ 

waͤl innan de ſtrykas med Smergelen, riſtas inuti med 
taͤta korß⸗linier, hwarnti Smergelen ſaͤtter fia få faſt, 


at Käpan ſedermera af Walſen ei kan lida någon noͤt⸗ 


. ˙ — — — — 


läras 


Hh 3 | Wil 


448 1740. Octob. Nov. Dec. 


— — 


Wil man ſedan proͤfwe proͤfwa om Walſarne äro goda, | 


få laͤgges de emot hwarandra uti fina pannor i Wals⸗ 
ſtomen, ock den ena drages kring, då de följas år, når 


de nägot blifwit tilſtruſwade, om då ingen dag på näs 
got ſtaͤlle lyſer emellan dem, ſamt at de på alla ſtaͤllen | 


gå lika tungt omkring, hwilket ei laͤrer flå felt, når 


fipningen ffer på förenåmbde fått , få kan man om de⸗ 


ras godhet wara foͤrwißad. 

Med ſaͤdana Walſar giorde jag prof på Mynt⸗ 
machinen i Caſſel, at walſa en Silfwer ſkena af 4 
alnars laͤngd, hwilken ſedan den bekommit 95 raͤtta 
tiocklek, klptes til plattor, da man fant, at de på jus 
flerstvågen alla exact hoͤllo en lika tyngd , antingen man 
proͤfwade flere eller en ock en tillika. 


Pa detta ſaͤttet kan aͤfwen undwikas wid guld⸗ 
ock Ducat- Myntningen det ſenfaͤrdiga arbete at fitta — 
med en fil ock jamka hwar Ducat för fig » hwarwid al⸗ 


tid något gull jaͤmwaͤl foͤrſpilles. 

Til ſlut wil jag hår nämna, at jag funnit det wa⸗ 
ra baͤſt eller ſaͤkraſt, at hårda Walſar uti Talg, eme⸗ 
dan de då minſt flå fig i haͤrdningen; Men når detta 
ffer bör Talgen ei wara mera fintande an fom et tiockt 
moß, ſamt kaͤrilet ſtaͤllas uti kalt rinnande wattn, naͤſt 
forran Walſen ſtickes deruti; ty eljeſt kyles den för 
laͤngſamt, då Walſen ei får fin råtta hårdhet. 


Obſervation om Tafftolars upfåttiande 


paͤTrädbogningar, af CARL JOH. CRON= - 


STEDT, Kongl. Hof⸗Intendent &c. &c, 
nu waraͤnde Academiens Præſes. 


e flåfte Byggemaͤſtare eller Timmermaͤn, fom 


deo wana wid Stenhus⸗Bygnader, obſer⸗ 
vera altid noga Takſtolarnes råtta upfåttiana il 


i QR d 


e, få at de icke tvinga murarna ut på Hu⸗ 


fet, men de maͤſta ſonas haftoa foͤrbittida kommit * 


SE ——ß — —— K—ͤ— ä 


— — 


; 


1740. Octob. Nov. Dec. 449 


— — — 


Dr 


ſina Maͤſtare, ehuru de plåga fom maͤſt ſkeyta af fin 
wetenſkap; ock fom de icke kunnat blifva goda Maͤſta⸗ 
re, få brufa de det gamla wanliga ock odugeliga fåts 
tet, at upraͤta Takſtolar på Traͤd⸗hus, hwilken fed ock 


maͤſt brukas af okunnogt folk, af hwika man ei kan bes 


gaͤra få for eftertanka fom haͤrwid fordras, i det de 
altid inhugga fina Takſtolar uti det oͤfwerſta Warfwet 


på Traͤd⸗ bygningen, faſtaͤn den wore uptimrad 4 til 5 
warf up i winden, utan at hafwa andra biaͤlkar twars 
oͤfwer bygningen, fom hälla det oͤfwerſta warſwet til⸗ 
ſammans, ock i godt ſtaͤnd; utan de taga allenaſt (ma 
ſtockaͤndar af 5 til 6 qwarters laͤngd, fom de inhugga 
ikorſen, ock mena dermed ac hålla waͤggen fri från ut⸗ 


baͤndning och kroͤkning, hwilket år ſolklart at fe på gam⸗ 


la Traͤd hus oͤfweralt va Landet. 


Derfoͤre böra ala de, fom wilja lata bygga Traͤd⸗ 


bygningar, noga tilſe, at detta icke goͤras efter den 
gamla ſkadeliga waaligheten, utan man ffal lata biaͤl⸗ 


karne ab, nemligen Tak⸗biaͤlkarne, hwarunder Tak⸗ 


panelningen flås inne uti rummen, gå ut oͤſwer waͤg⸗ 
gen til en half alns lånad på et Hus af en waning, ock 
tre qwarter på twa⸗wänings⸗ hus. Uti deßa aͤndar 


fom nu gå ut oͤfwer waͤggen, huggas Takſtolarne in 
med en tapp på aͤndan, fom af Figuren ſes, ock då 
bör laͤnaden ifrån aͤndan af Tak⸗ſtolen c til d, dereſt 
tappen boͤrjas, wara aͤtminſtone 3 tum, på det at ſtoc⸗ 
ken wid aͤndan d kan hafva nog ſtyrkg at emotſta Jake 
ſtolens utbaͤndning, ty, om tapphälet ffulle huggas 
aldeles wid yptterſta kanten e, få ſkulle al ſtyrka at emot⸗ 
ſta utbaͤndningen bero på den dymling, fom går ige⸗ 
nom tappen ock biaͤlkan; hwilket hwar ock en kan ſe, at 
det ar owaraktigt. Det kan waͤl låta göra fig på finå 
Braͤd⸗tak, men icke pa Torf tak fom äro mycket tunga; 

Man kan afhugga biaͤlkan ab wid aͤndan b efter 
Lineen bf, om man fkulle för baͤttre prydnad ſkul wil⸗ 
ja ſaͤtta dit någon takfots liſt; men eljeſt bör hörnet e 
N Hh 4 blif⸗ 


— 


.. ˙ ...... V . . ̃ . ‚ . NART ER 


derwid; få blifwer dock Taket derigenom ſtadigare, at 
til åndan e på biaͤlkan blifwer da icke mer än + aln, ock 


1 aln på högre Hus utan för waͤggen, hwilket eljeſt blif⸗ 


wer til pundten b, hwaraf man laͤtteligen kan finna 
des waraktighet, i det, at takſtolen kommer då at hugs 
gas få mycket längre tilbgkars, fom diſtancen aͤr emel⸗ 
lan de lodraͤtta linierne ef g, fom gör den aͤtſkilnaden 
at Takſtolens ſtoͤrſta kraft kommer då at hwila lodraͤtt 
oͤfwer waͤggen, på låga Hus, ock något litet utom 
waͤggen på hus af trod maningar, fom år det båfta man 
kan med foͤrſigtighet åftadfomma , på ſadang Hus fom 
fordra waraktiga Tak. | 


De oͤfriga ſammanſaͤttningarne af hoͤgbenor böra 


råtta fig efter Huſens bredd, ock Traͤwpaͤrkets laͤngd. 


Befſkrifning om alla de Medel / hwar⸗ 
igenom aͤrhaͤlles en god ock tilraͤckelig Waͤder⸗ 
wäxling uti Stenkaͤls⸗Grufworna, af MÅR- 
TEN TRIE WALD, Cap: Mecha- 
NICUS, 


12 | 


9 drr ån jag de medel beſkrifwer, fom laͤnda til 
en god Wäderwaͤrling uti Stenkäls⸗Gruf⸗ 
J wor, ſpnes ei wara otienligit, at foͤrſt tala 


“ något om Grunden ock Theorien, hivarpå 


Waderwaͤrlingen beror, på det man wid hwart ock et 


tilfaͤlle ei allena må kunng dömma, hwilket medel kan 


wara tilraͤckeliggſt, utan at man ock, alt efter omſtaͤn⸗ 
digheterna, något laͤmpligare medel til aͤfwentyrs få 
mycket laͤtare torde funna upfinng. 


e 


na 
2, Atmoſphæren fördenfful eller Luft⸗ kretzen fom 


wart Jord⸗klot omgifwer til en anſenlig högd a 


AA 


1740. Octob. Nov. Dec. 451 


Tam ock bör anfes , fom et måtta ſtort Haf af 
en flytande ock fubtil Materia, den daͤr hwad 
des Fluiditet angår , aͤger ſamma lynde fom 
Watten, tilExempel: Storm ock blaͤſt år ins 

gen ting annat aͤn en haͤftig Stroͤm af luft, bes 
gaͤfwad med en undrans⸗waͤrd haſtighet. 

3. Emedan fåledes Luft⸗kretzen ei allena år utt et gan⸗ 
la Fluid eller flytande filſtänd, utan jaͤmwaͤl ås 
ger en anſenlig tyngd naͤr man betraktar hoͤgden, 
hwarmed denſamma omgifwer wär jord, i det 
luften hwilar ock trycker pa wart Jord⸗klot fom 
et Haf af 33 8 fot watten, eller 29 til zo tums 
Qwick⸗ ider; Jord⸗klotet år foͤrdenſkul à allg 
ſidor tryckt med en tyngd fom år jaͤmlik til 
29,292,384,000,000,000 Skeppund. Ty är 
foͤrdenſtul icke underligit, at Luften kan ſaͤnka 
fig neder uti de diupaſte oͤpningar, fom uti Jor⸗ 

den fig uppa. 
4. Luften aͤger och den egenſkapen med alla andra fly⸗ 
tande Materier gemenſam; at den ſamma tryc⸗ 
ker efter fin Lod⸗ raͤtta hoͤgd ock Baſis, hwaraf 
kommer, at da man tager en Barometer, ſom 
ingen ting annat aͤr aͤn en Luft⸗waͤg, neder med 
fig uti Grufwor, få ſtiger Qwick⸗ſilfret uti den⸗ 
ſamma, hwilket nogſamt intygar; at ju hoͤgre 
Luft⸗pelaren blir, fom trycker paͤQwick⸗ſilfret, 
ju mera waͤger ock trycker denſammg. 

5. Denna ſanningen hafwa många Lårda ock beroͤm⸗ 
meliga Mån , igenom flitiga ock noga Rön ock 
foͤrſoͤk uti aͤtſtillige Laͤnder beproͤfwat: föfom 
Toinard, Rohault, Mariott, Caſſinis, de 
la Hit, Caſſini den yngre, Picard, Der- 
ham, Muſchenbroek, Müller ock Scheutzer, 
de der noga antecknat til hwad hoͤgd Barome⸗ 
tern eller Luft⸗wägen ſtädt wid roten ock tops 
pen af höga berg ock torn, men ingen har an⸗ 

Sh ſtaͤlt 


45. 


1740. Octob. Nov. Dec. 


FN detze Ait debe förför uti Grufwor/ ; få wida wida mig we⸗ 


terligit är, ån aͤfwen waͤra beroͤmwaͤrde Lands⸗ 
mån Profe ſſor Celſius ock Herr Valerius, ock 


fom grunden til min Theorie om waͤder⸗waͤr⸗ 


ling uti Grufwor aͤfwen beror på deras noga 
anftålte Rön, få noͤdgas jag dem Hår forteligen 
anföra. Profeſſoren Sr. And: Celſii Ron uti 
Sahlbergs Gruſwa wore deße. Hans Baro- 
meter ſtod wid mynningen af Skacktet 30 25 
Swenſka tum, ock da han kom neder i Gruf⸗ 
wan med ſamma Barometer til 636 fots diun, 
få tant han der at Qwickſilfret ſtigit til 30 * 


tum: Når han årer kom op utur Gruſwan 1 


fant han, at Qwickſilfret wid mynningen af 
Skacktet ſtod lika hoͤgt ſom foͤrr, ock fallit til 
30 * dels tum. Dagen derpaͤ ſtod Qwick⸗ 
ſilfret på Sahlbergs Stads Kyrkogård 30 r 
tum: ock uti tornet en hoͤgd af 145 fot, 30 7 


tum. 
6. Herr Vallerius har funnit wid oͤpningen af Fahlu- 


Grufwa Qwick⸗ ſilfret ſta uti Barometern 24 
tum ock zs dels fot. Sedan då han kom med 
ſamma Barometer på 45 famnars diup, då 
hade Qwickſilfret ſtigit til 24 tum 7 lineer, ock 
da han for aͤnnu 45 famnar diupare ſtod Qwick⸗ 


ſilfret 25 Swenſka tum, ock hade ſäledes ſtigit 


2 lineer. På det han måtte wara få mycket 
ſaͤkrare om detta Roͤn, få gaf han noga ackt 


på Barometern, då han for op igen ifrån 90 


famnars diup, ock fant, at på de foͤrſta 30 fam⸗ 
narne foͤl Q Qwickſilfret 2 linier, på de andra 30 


famnar aͤfwen 2 ae ock da han kom op i 


dagen, ſtod Qwickſil free lika hoͤgt 7 ſom det 
förut giorde | nämligen på 24 tum s dels fot. 


7. Som deße anförde Rön intyga ei allena, at Luf⸗ 


ten aͤr tung, utan aͤfwen at han tynger ock 9 
er 


| 


frn Ul — — — — ER 


1740. Octob. Nov. Dec. 453 


ker mera på et ſtoͤrre diup ån et mindre, få hafs 
wa wi ock otaliga flere Rön fom proͤfwa, at 
Luften aͤger, jaͤmwaͤl en utwidgande kraft, det 
aͤr, at han krymper i kioͤld, ock utwidgar ſig 
igenom waͤrman. Pa deße anförde Luftens egen⸗ 
ſtaper, beror nu all waͤder⸗waͤrling uti Gruf⸗ 
wor. Denna aͤr nu twaͤggehanda, en naturlig 
ock en konſtig. 


8. Hwad den naturliga waͤder⸗waͤrlingen angaͤr, få 


har jag altid noga i ackt tagit, uti alla Grufwor 
de jag naͤgonſin befarit: At Luften eller Waͤ⸗ 
der⸗waͤrlingen gåt neder det diupaſte Skak⸗ 
tet / ock op det grundaſte / då de haft någon 
Communication med hwarandra. Orſaken 
haͤrtil år ingen annan an denna: At Luft: vela⸗ 
rena i ſadane Skackt aͤga olika tyngd, hwilket 
de anförde Roͤnen i den 5 ock te §. nogſamt 
beſtyrka, ock emedan de icke äro lika tunga, få 
funna de ei eller flå i jaͤmwigt med hwaran⸗ 
dra; der til kommer aͤnnu, at Luften år en flytan⸗ 
de Mater ia, fom ſtaͤndigt ſoͤker fin egen jaͤmwigt. 
Til Exempel, om man waͤnder op ock neder på 
en Syphon, ock fyller matten in igenom den laͤn⸗ 
ga foten, få ſtannar wattnet aldrig uti den ſam⸗ 
ma, ehuru mycket man infyller, utan rinner ut 
igenom den kortare. Sammgledes har det fig 
ock med waͤdret uti Grufwe⸗Skakt, ſom watt⸗ 
net uti en Syphon, når waͤder⸗waͤrlingen år nas 
turlig. Til at ytterligare förklara detta, wil 
jag ponera, et Käl⸗Skakt ſaͤſom A Fig. 1. Tab. 
J. wore 35 famnar diupt, ock det andra B 
45 famnar, da är klart i anledning af Roͤnen 
uti den ste ock ste . At Qwickſilfret på bott⸗ 
nen D af Skatter à fule ſta 1 linia laͤgre än 
på botnen C af Skatlet B; haͤraf följer oemot⸗ 


ſaͤgeligen at Luft⸗pelaren B C år tyngre ån AD, 


funna 


454 


1740. Octob. Nov. Dec. 


kunna fåledeg aldrig rig ballancera hw hvarandra, 


utan den fortare och laͤttare, maͤſte wika undan 


vf för den långre ock tyngre. Nu kan ingen del af 


en Lodraͤtta Pelaren AD eller den ſlutande DC, 
begifwa fig op ock undan, at icke Luft⸗ pelaren 
B C måtte opfylla det rum de laͤmna, hwarige⸗ 

nom den en gång pabegynte roͤrelſen ock waͤder⸗ 
twärlingen ſtaͤndigt fortfara måfte, alt ifrån den 
oͤgnablicken Communication emellan bågge 
Skakten blir öppen och målet enahanda , få at 
duften måfte ſtändigt ſtroͤmma utföre ifrån B til 
C och opföee CD aͤnda til A, haͤraf funna wi 
aͤfwen laͤtteligen ſluta; at ju ſtoͤrre ffilnaden år 
emellan begge Skaktens diup, ju ſtarkare waͤ⸗ 
derwaͤrling maͤſte fig aͤfwen yopa, likſom ju laͤn⸗ 
gre den ena foten af en up ock nedwaͤnd Sy- 

phon emot den korta år, ju ſtarkare måfte mats 
net flyta ut igenom den korta, når det infylles 
igenom den långa, ock det i den ue ſom den 
ena foten aͤr laͤngre aͤn den andra, ſe E ig. 2. 


9. Hwad den igenom konſt tilwaͤga brakte Waͤder⸗ 


waͤrlingen angår , få aͤro alla medel: de jag wil 
anföra bygde på ſamma grundwal ſom den na⸗ 
turliga: Naͤr twaͤnne Skakt aͤro lika diupa, 


ock inga flera aͤga Comminueation med de ſam⸗ 


ma, hwilket år et mal, ſom ſaͤllan eller aldrig 
haͤnder uti Stenkaͤls⸗ Grufwor , emedan jo 
Stenkäls⸗Floe aldrig ligger få horizontel , 


da et Skakt ſaͤnkes på wederboͤrlig diftanceifrån 
det andra, at de funna blifwa lika diupa, dock 


fom wid Stenkaͤls⸗braͤtt, en ganſka ſtark Waͤ⸗ 


der⸗waͤxling fordras, fa för de ſkadeliga ock doͤ⸗ 


deliga Fmmors affoͤrande ſkul, fom ock, at Käͤl⸗ 
rummen eljeſt ſnart blifwa opfylde af dunſterna, 
fom komma utur en myckenhet arbetares nakna 
kroppar, ſamt de brinnande Liuſen ock Kal⸗dam⸗ 


t 


Oel, Nov. Peg. 8 

bet. Foͤrdenſkul, når Kål: floen [ig ger mycket 

flack, kan man foͤroͤka et Skakts diuplek, i det 

man timrar äfwan på marken en fyrkant af 

nägra famnars hoͤgd, efter widden af Skak⸗ 

tet, ſamt waͤl moßar hwart hwarf, ſom plaͤ⸗ 

gas göra wid waͤrg Traͤbygningar, hwarmed 

jag ei eller låtit nåja mig, utan lait fylla ock 

ſtampa bla Lera omkring denna Timbringen, 

hwarigenom man ernaͤdt en ſtarkare Waͤder⸗ 

waͤrling. 85 8 JIA + 

10. Jag har ock äfwan tippa en ſaͤdan foͤrtimring, 

naͤr ingen opfordring utur Skaktet mera warit 

af noͤden, laͤtit foͤrfaͤrdiga af hel tunna braͤden 

en Conus Truncatus, fom nedan til warit oͤp⸗ 

pen oͤfwer Skaktet A Fig. 3. men aͤfwantil wid 

B igen, ock på en ſida af Conen, en fierde del 

deraf öppen, ock på det denſamma maͤtte kunna 

laͤt waͤndas omkring emot waͤdret, at faͤnga up 

; detfämma , famt gifwa det en Direction neder 

; at Skaktet, få blef et korß af tiva ftock- åns 

dar giort, ſom raͤkte oͤfwer foͤrtimringen af 

Skaktet', mit uti detta korßet war en ſtaͤng fås 

ſſtad, ſom raͤkte op til oͤfra delen af Conen B, 

få at denſamma på en falß af ſtaͤngen kunde fritt 

| ock laͤtteligen wridas omkring emot waͤdret, 

hhwartil aͤfwen en liten Flagga fom ſatt oͤfwerſt 
ee gef anled aß, TA 

11. Det maͤſt brukeliga medlet åter, når få trängda 

Skakt fom til Sten⸗kal fordras, ſaͤnkas ſkola, 

ock hwaraf de betiena ſig, til des de komma ne⸗ 

der til kalen, ſamt få Communication med 

naͤgot annat Skakt, aͤr, at de foͤrfaͤrdiga före 

kantiga Trummor af 4 braͤders laͤngd, hwaraf 

tmdaͤnne kantas ock fogas, men de oͤfriga hoͤflas 

llaͤta på den ena ſidan åt kanterne, ſedan ſtrykas 

JDaͤra, hwareſt de ſkola fogas e 

ag⸗ 


456 1740. Octob. Nov. Dec. 
N 3 

laͤgges tiokt brunt Papper emellan, då de dem 
ſammanſpika, få at de blifwa temmeliga waͤder⸗ 
taͤta, hwar längd af deße Trummor ſpitzas, 
foͤrraͤn de ſpikgs tilſammans, twa tum wid den 
ena aͤndan, på yttra ſidan, ock vå tum wid 
den andra pa inra ſidan, få at man kan foga ock 
ſkarfwa få många laͤngder tilſammans, fom man 
behagar ock tarfwar; deße fogningar bruka 
ſomligg, at oͤſwerkliſtra med Pergaments rim⸗ 
for, på ſamma fått fom Orgelbyggare fina Waͤ⸗ 
der ⸗roͤr; Naͤr Skaktet några famnar blifwit 
nedſaͤnkt, och Arbetarena finna at det ſamma blir 
warmt ock ſwaͤrt at andas uti, få fåtta de uti et 
hörn af Skaftet en af de förut beſkreſne Trum⸗ 
mor, ock faͤſta den med en jaͤrn⸗ſtift uti klyfterne 
af Skiffern eller Stenbaͤdden, ſedan pafa de 
en annan derpa, ock fortfara dermed til des 
Trumman omſider raͤcker 1 famn eller twa oͤf⸗ 
wer Skaktet i dagen, då gioͤres en botten aͤf⸗ 
wan på denna Trumman med et rundt haͤl til 
4 tums Diameter, uppå denna botten ſtaͤlla de 
en horizontel Tratt med et kort blaͤck⸗ roͤr fom 
paßar fig uti foͤrenaͤmde hål, fom tienar alle⸗ 
naſt dertil, at denna Tratt beqwaͤmligen kan 
waͤndas emot ock faͤnga up waͤdret, ſom Fig. 4. 
ock 5. utwiſar. „ 

12. Naͤr de ſkole drifwa in Stollar eller Trummor 
igenom något beſwaͤr, fom plågar afſtaͤra Kaͤl⸗ 
bådden eller Floen, fe pag. 112. Vol. I. af Aca- 
demiens Handlingar, få aͤro de ofta illa utſtaͤl⸗ 
te foͤr waͤder⸗waͤrling, ſaͤrdeles naͤr Stenwallen 
aͤr mycket tiock, ſom de ſkole driwa Stollen ige⸗ 
nom, hwilket ibland händer warg so ock mer 
famnar, om ock då waͤder⸗waͤrlings Skaktet 
warit långt aflaͤgit, ifrån en ſadan Sten⸗wall, 
ſaͤhafwa de ei haft annat medel ån med gon 

| rg 


= ding omfoftnad, at gaͤnka neder et Wiser ſtakt 

pa den begynte Trumman. Men d har jag 

j wid et ſlikt tilfaͤlle betient mig af et ringa medel, 

| ſom uti en Stolle af några och fyratio famnars 

långd giorde god tienft: detta medlet war ingen 

ting annat aͤn at jag laͤt taga af de fyrkantige 

Braͤd⸗trummor, de jag i deu 1rte §. beſkrifwit, 

ock låt laͤgga dem horizontelt på gälfwet af 

Stollen, alt ifrån det rum, fom jag fant at 

waͤder⸗ waͤrlingen war god, aͤnda in uti orten 

der fom arbetades, hwilket foͤrorſakade en Cir- 

culation af Luft; ock draget blef få farkt, wid 

baͤgge aͤndarne af det fyrkantiga Traͤ⸗ roͤret; at 

när jag hoͤlt et lius wid A Fig. 6. pa 4 tums 

hål , få drogs det ut, ock wid B blaͤſte liuſet ut 

på 6 tums håll. Men få fant jag icke deßmindre 

at detta medlets waͤrkan war ſtundom olika, ock 

at denſamma raͤttade fig nog efter waͤderleken 

up i Dagen, ſaͤrdeles foͤrſporde man det, da 

det war mycket lungt, warmt ock qwalmugt 

waͤder, da man ock ingen ſaͤrdeles Circulation 

eller Waͤder⸗ drag foͤrmaͤrka kunde, få at arbe⸗ 

tet inſtaͤlas maͤſte, hwilket aldrig mera ſkedde, 

ſedan jag paͤfant at igenom Eld, meddela waͤ⸗ 

der⸗waͤrling, fom uti naͤſta Fortſaͤttning af Stens 

kaͤls⸗Wetenſkapen, utfoͤrligen kommer at bes 
ſkrifwas. 


Beſkrifning oͤfwer Faͤmfingers⸗ Fiſken / 
ingifwen af Vice-Ammiralen ANKAR- 
0 CRONA. 


Land Atſkilliga rara ock ſaͤlſynta Fiſkar, dem 
jag foͤrledne Sommar fran China bekom, 
| — bafwer jag tyckt, at denne Fiff Tab. III. 
wara ſynnerligen waͤrdig, at med Academien com- 
| munis. 


240. Oétob, Nov. Dec. 457 


458 1740: Octob. Nov. Dec. 


b er > våt beſkrifwa, ock för Publicum göra be⸗ | 
unt, W . . 1 
Stkeapnaden år haſtigt päſedd lik en Flundra, tre 


gånger laͤngre ån bred; mycket hopkramad på ſidor⸗ 


ne, at han längs åt buken och ryggen är tunn fom en 


trubbig waͤrja; framman til jämn, bred, ei maͤrkeligen 


bredare mitt på än mot hufwudet, men mot ſtierten i 


bredden aftagande, doch ei ſa mycket fom de maͤſta Fi⸗ 
ffar. Faͤrgen år ſwär at beſkrifva, ſom jag den ei lef⸗ 
wande uran ! braͤnwin doͤd fick oͤfwerſkickad, da han alt⸗ 
5 1 5 höga faͤrgor, af hwilka han fonts lyft då 
ee EE pl 1 9 1 | 
Flaͤllen åro ſtora fom på en Ruda, trubbuge, flås 
te, med en blef twaͤrſtrek maͤrkte; på bufroudets ſidor 
der kinderne aͤto kioͤtfulle, fer man ſmaͤ fiaͤll betaͤcka koͤ⸗ 
tet Fig: . A men eljeſt inga på hela huſwudet. 


Hufwudet år mycket hopkrammat B, få at det 


naͤſtan år waſt rundt omkring, flått, utan någon tagg. 
— Ögonen äro up mot def öfroerfta kant, runda, 
bara 
dubbel, tunn ock på intet ſaͤtt koͤttfll. 
Baͤkarne aͤro lika langa, aͤfwen da munnen oͤp⸗ 
nas. 4 1 a 5 4 % . 1 
Taͤnderne aͤro mange, ; fmå ſpetzige jämneftore, 
taͤtt in til hwarandra ſatte i kaͤkarne, af hwilka de twã 
fraͤmſte eller ytterſte aͤro, få i oͤfre fom nedre kaͤken, 


Laͤpparne åro lika långa , den oͤſwerſta af dem 


langt ſtoͤrre aͤn de andra, ſpetzige ock längre ån Laͤpparne, 


at de laͤtt ſynas, faſt Fiſken flutar munnen til. C. 

Guiaͤhl⸗Locket (Operculum Branchiarum) bes 
flår af tre flata ben c de utan naͤgon tagg; af hwilka 
det ena ſitter oͤfwer det andra, det tredie fram oͤfwer 
de två. Pannan år på Fiſken ingen, th hufwudet är 


få hopkrammat, at det åfroan ock under, ock framman⸗ 
til år belt waſt, få aldeles intet ſpetzigt, at Het år ibland 


alla Fiſkar, ſnart ſagt, det trubbigafte, eller likſom fram⸗ 
man⸗ 


—̃— — — 


1746. Octob. Nov. Dec. 459 
mantil afhugget (faſt på ſidorne ihop klaͤmt) allenaſt 
något litet rundat beſynnerligen aͤfwan för munnen. 

Giaͤltaͤcket ( Membrana branchioſtega) beftär 
af 4 flata ſpetziga benſtraͤlar. 

Ryggfenan år en enda, tagandes fin begynnelſe 
in wid hufwudet, ſträͤckandes fig längs år ryggen in 
mot ſtierten, daͤr den är afhuggen, hon år på hela längs 
den öfver alt lika bred ock hoͤg, beſtaͤendes af XXI. 
ſträlar, af hwilka alla aͤro ſpetzige, miuke ofoͤrdelte, 
utom den zdie 4de ste ste 7de ade ock ode, fom åra 
ſtyfwe, benaktige ock ſtickande. 
Bröoͤſtfenorne D beſta hwardera af Xl. ſtralar, 
alla foͤrdelte ock miuka, utom den foͤrſta, ſom aͤr hel. 

Blukfenorne E beſtä hwarderg af VI. ſtraͤlar, 
af hwilka den foͤrſta år liten, ofoͤrdeld, benacktig, ſtie⸗ 
kande (a), den andra aͤnckel, miuk, några gånger låna 

gre aͤn de andra, ock ſaſom en boͤrſt eller tra utſtraͤkt (b); 

den z die 4de ste ste aͤrs långt kortare, efter hwaran⸗ 

dra aſtagande i laͤngden, foͤrdelte ock miukg. 

SGumpfenan k beſtar af XIV ſtralar, ſtraͤckandes fig 

ifrån Anum (fom år mit på Fiſken) få når mot ſtierten, 
ſom Koggfenan der hon aͤr ockſa affruren > ſtraͤlarne 

i henne åro naͤppeligen foͤrdelte, dock miuka, lika långa, 

utom de tre foͤrſte, fom aͤro efter hwarandre något fors 

tare, ſpetſige, ſtyfwe ock ſtickande. 


bug, beſtäendes af XIII. ſtraͤlar, alla lika långa, twaͤ⸗ 
kloͤfde utom de ytterſta pa 1 5 ſida, ſom aͤro minſt. 
| Länglinien beſtär af en uphhoͤgd Linea på fiåls 
len, gar rått fram, något litet nedboͤgd mot hufwudet, 
+ naͤrmare Knasen, eller + ifrån buken, denne Linea 
gar dock ei til ſtierten, men ſlutar fig en twaͤr 
finger, förr ån den kommer dit, dä en annan Linea, 
| RN paͤFiſten, begynnes ock flutar fig wid ſtier⸗ 
en H. 


Ji Såvd 


Stierten G år hel, ingalunda tweklöͤfd, uber 


460 1740. Octob. Nov. Dec. 
Faͤrgen år blef, med en blek twaͤr⸗linea på hwart 

fiaͤll; en anſenlig twaͤr⸗ linea helt hwit år mit på undra 
kiaͤken på def bågge ſidor, flere twaͤre hwita liner aͤro 
målade pa Giaͤl⸗Locken. Men det ſom ſynnerligaſt år 
på denne Fiſk aͤro ſwarta Flaͤckar, fom fitta på 
hwarje ſida fram emot huͤfwudet, genom hwilka denne 
Fiſt kaͤnnes ifrån alla andra mycket laͤtt, af hwilka den 
foͤrſta ſwarta flͤcken år rund, for fom en aͤrt, belaͤ⸗ 
gen in wid hufwudet, ſtraxt äfwan för Laͤng⸗lineen 
med en hwit ring omgifwen; de fyra andra flå langs 
efter mit på Laͤng⸗ linien, likg längt ifrån broar andra, 
ei få långt fom ifrån den foͤrſta, ſins emellan åtffilde; 
Alla deße aͤro ſwartblaͤ, twaͤre eller aflänge och nåaot 
9 0155 mot bortra kanten hwardera med en hwit faͤck 

uta e. | | | 11 

Dienne Fiſk kan kallas på Swaͤnſta Faͤmfingers⸗ 
Siſt, emedan den femte flaͤcken år längre ifraͤn, ſaͤſom 
af en tumme; men på Latin bör han kallas Blennius ma. 
culis utrinque verſus Caput nigris, efter den Theorie, 
fom Artedi giſwit i fin Ichthylogie. 

palengyn Amboiniſte Beſkrifning Tom. 3. pag. 


37. T: 292. Kie vier Dolyyn aͤr en fot lång, Hufwudet 5 | 


4 

himmels⸗ blatt, lik en Delfins hufwud, ſtort och rundt 
med en himmels⸗ bla ſtrima pa hufwudet, men under ock 
pa ſidorna bran⸗gola. Ogonen brangola, äfwan på 
aͤro 4 röda flaͤckar, fom på oͤfre delen äro bran⸗gola, 
(men med deße år han ei lik min) Bukfenan purpur ock 
ſwart, bran⸗gol ock råd mot kroppen; med en bran⸗ 

gol ſtrima ät den ena ſidan af hufvudet, ock ännu 7 
ſma flaͤckar ned wid buken, (ſom på denne ei ſynes til) 
Ryggfenan wackert Sioͤ⸗groͤn med bran⸗gul kant, ock ins 
under med röd fömm ; Gumpfenan har ſamma faͤrg, 
roten af ſtierten beftår af zne bran⸗gola klyfter på en 
ſwart grund. Stierten beftår af tvänne delar, ſaͤſom 


af purpur ock bran⸗gol. 


>” 


1740. Octob. Nov. Dec. 461 


— 5 — ——ů—ů— 
Au bekant för en god ock ſmakelig Fiſk, ock faͤn⸗ 
gas i Stroͤmar. 11 55 
Denne Valentyns Beſkrifning år giord efter lef⸗ 
wandes Fiſken, (men min efter en i Spiritu Vini oͤfwer⸗ 
ſkickad,) år altfa mindre at undra på aͤtſkilnaden. ki⸗ 
guren hos ſamma Auctor, kommer taͤmmelig waͤl oͤf⸗ 
werens, dock aͤr ſtierten pa hans twaͤkloͤfd, fom dock 
ſyns, at den ſaͤdan blifwit af utwaͤrtes wäͤldſamhet. 
Derfoͤre hafwer jag tillagt kiguren, fom i alla delar 
ſwarar emot Fiſtens ſkapnad. 


Et foͤrſoͤkt ock ricktigt befunnit Medel / 
at med ſparſamhet foͤda Haͤſtar ock Boſtap, 
af Regerings⸗Raͤdet SANDBERG. 


Tti den allmaͤnna Foder⸗briſten, fom foͤrledit 
Ar warit, och ännu paͤſtär, har man blifwit 
noͤdtwungen, taͤncka efter alla de utwaͤgar, 
8 ſom funna wara goͤrlige at framfoͤda fine 
Creatur, ſtilla deras hunger, ock foͤrekomma deras uns 
dergäang. Ibland annat Foder för Boſkapen, ſaͤrde⸗ 
les Haͤſtar har man funnit Granrijs wara af en beſyn⸗ 
nerlig kraft, når det på et wiſt fått tilredes ock dem 
foͤrelaͤgges; hwilket ehuruwaͤl ätſtillige tilfoͤrene proͤf⸗ 
wat, ock godt befunnit, man likwaͤl nu til allas under⸗ 
raͤttelſe, ock til en allmaͤn nytta borde meddela. Det 
kan komma til paß, icke allenaſt då allmänt trångmål år 
pa Foder, utan och med ſtor fördel nyttias årligen på 
alla ſtaͤllen der liten Ang aͤr, ock man lifwål giaͤrna wil 
underhålla mycken Boſkay til Aker ock Angs baͤttre gioͤ⸗ 
dande: med mera. Haͤſtar ock Boſtap kunna på detta 
ſaͤttet med beſparing af annat dyrare Foder underhaͤl⸗ 
las både Sommar ock Winter; emedan Granriſet år 
groͤnt hela Aret igenom: dock bekomma de, om IVäs 
ren groͤna ock roͤda utſprickande aͤndar eller 3 
110 47 r 


462 1740. Octob. Nov. Dec. 


Creaturen aldrabaͤſt, ock åre ju få gode fom Hafra dt 
Haͤſtarne, ock Soͤrpa aͤtKoerne; ty de åta det giaͤr⸗ 
na, når de blifwa wane der wid: det bekommer dem 
waͤl, ock har det goda aͤnnu med fig, at det bewarar 
dem från många flags anſtoͤter ock ſiukdomar. Man 
tager lagom ſtora grener, haͤlſt af ung Gran, rycker af 
de ſmaͤrſta Qwiſtarne, hackar dem ſmaͤ ſoͤnder med en 
Ya, eller laͤgger dem i en Hackelſe⸗kiſta, ock får dem, 
det ſmaͤrſta fig göra later. Detta ſoͤnderhackade eller 
ſkurna Granriſet, laͤgges ſedan i ett taͤtt far, ock oͤſes 
watn der pa, fom flår wid paß 2. dygn atminſtone 
ett, ock drager ut den ſtarkaſte kädan. Af detta blot⸗ 
ta Granriſet, tager man 2, 3, eller 4 Kannematt! ſaͤn⸗ 
der, laͤgger i krubban för hwar Haͤſt, ock ſtroͤr derof⸗ 
wer 1, 2 eller 3 gioͤpnar af: ſkraͤde af hwarjehanda ſaͤd, 
Kli, groͤpad Hafra, eller Draf, alt fom man har rad 
til, ock fom man wil waͤl eller ſaͤmre hafwa Haͤſtarne for 
drade til. Den ſom wil giſwa dem aͤnnu mera atraͤ, 
ock goͤrat kraftigare, ſtroͤr litet kroßadt Salt deroͤfwer: 
NB. Detta behoͤfwes foͤrnaͤmligaſt i boͤrjan, til def 
Haͤſtarne blifwa wane wid Granxiſet; pa ſlutet åta de 
det waͤl aldeles tärt , utan at det behoͤfwer antingen 
bloͤtas, eller något ſtroͤs derpaͤ, om man gifwer Haͤ | 
ſtarne detta i ſtaͤllet foͤr Hafra ock Hackelſe, hwar mor⸗ 
gon ock hwar afton ett foder efter matningen. Med 
Kor, Oxar ock ung Voſkap foͤrfar man ſammaledes; 
hwilka i foͤrſtone noͤdigt, men omſider giaͤrna åta detta 
fodret, ock trifwas waͤl deraf, om det beſpraͤnges med 
Sallaka af Sill, Strömming eller annan Salt⸗fifk, 
eller ock med Menniſto⸗Urinz dock bör det både baͤttre 
bloͤtas, ock om få nådigt proͤfwes, med en Stöt waͤl 
kroßas, om Orar, Koer ock ung Boſkap ſkola dermed 
komma waͤl til raͤtta. 

En del Creatur, både Haͤſtar ock Boſkap, fom hår 
wid aͤro aldeles owane, wilja mål i foͤrſtone icke giaͤrna 
der pa, men om man brukar alfware, ock läter dem 


1740. Octob. Nov. Dec. 463 
blifwa rått hungrige ock taͤrſtige, få gripa de aͤndteli⸗ 
gen til ock waͤnjas der wid ſmaͤningom, til def de hallat 
för fin baͤſta kraͤſelighet ock laͤngta derefter; huru dens 
ne Granris⸗blandningen om Wintren da ſtraͤng Koͤld 
år, ſkal funna acktas, at den icke fryſer, ock bliſwer fås 
ledes oaͤtelig, det laͤmnas en hwar til at förebygga ſom 
det honom baͤſt ſynes ock lågligaft faller. IJ Fähuſen 

år gemenligen ſaͤwarmt, at daͤr ſaͤllan fryſer. Allmo⸗ 
gen fom ſielf ſtillar fina Creatur, kan hafwa ſtoͤrſta nyt⸗ 
ta deraf, ty han kan om han wil, waͤnſa dem dertil, 
emedan han ſielf laͤgger handen wid fodringen: Men 
Herſfap, ock alla de, fom mafte lita på ſitt Tiaͤnſte⸗folk, 
lara finna ſtoͤrſta ſwaͤrighet, at funna oͤfwertala fina 
Draͤngar ock Pigor hår til: Ty deße inbilla fig, at de⸗ 
ras arbete haͤrigenom oͤkes ock göres ſwaͤrare, derfoͤre 
are de benaͤgne, at på alt uptaͤnkeligit fått hindra waͤrk⸗ 
den af denne flags utfodringen; de foͤregifwa 
ock toͤras mål ſwaͤrja på, at det går aldrig an; at Hä 
ſtarne eller Bofkapen wilja aldeles intet ſmakat: At de 
wantriſwas deraf, ock at de hungra ihiaͤl, med flere fås 
dane dicktade, ja ock undertiden i deras tycko waͤlmente 
inkaſt ock foͤrewaͤndningar; Men kloke ock alfwarſam⸗ 
me Husboͤnder ock Matmoͤdrar, laͤra weta, at foͤrekom⸗ 
ma ock afroͤdja alle ſlike omoͤjeligheter, om icke annars, 
dock dermed, at de goͤra ſig den moͤdan, til at ſielfwe ſe 
haͤrpa, ock hålla hand oͤfwer at det ſker. Wanan gör 
det alt ſedermera laͤtt, bade för Folk ock Creatur. Ty 
at det waͤrkeligen går an, om icke på det ena, dock på et 
annat ſaͤtt, om icke med den ena, dock med en annan 
Läcke⸗mat, fom Cregturen maͤſt tycka om, det år en, 
i många Ar, of åtffillige Hushahare, beproͤfpad fak, 
om hwar ock en med ſaͤkerhet kan lita på. Det alles 
naſt, måfte en foͤrſigtig Jord⸗aͤgare hår wid gifwa noga 
akt uppå, at elake aͤboer, eller owuligt tiaͤnſte⸗ folk icke 
få lof hugga ned ock utoͤda alla unga Granar, Skogen 
til ſkada ock foͤrderf, utan allenaſt ſparſamt underqwiſta 
70 Ji dem; 


464 1740. Octob. Nov. Dec. 


— — 


—ꝛů— — — 


dem; ock på det ſaͤttet kan denne Granris⸗fodringen, 
tända ſkogen til ſtort gagn, genom det de nederſta Qwi⸗ 
ſtarne borthugges ock undan roͤdias, Skogen bliſwer 
renare ock mera waͤrande, ock Skogs⸗ betet, uti bördig 
marck, jaͤmwaͤl anſenligen foͤrbaͤttrat. De ſtoͤrre gre⸗ 
nar, fom ſäledes afqwiſtas, kunna, ſedan de en gang 
Aro hemförde, tiaͤna til braͤnſle, ock de fom aͤro foͤrſmaͤ 
der til, kan man blanda uti gioͤdſlen, hwareſt de nåra 

godt gagn, få ſnart de efter hand hinna rutna; Der⸗ 
igenom kommer det ena med det andra til ſin behoͤriga 
nytta, ock ingen ting foͤrſpilles onoͤdigt. 


Beſkrifning paͤ en maͤrkwaͤrdig Fluga / 
kallad Iebneumon ater, antenne ramoſis. 
Framgifwen af CARL De GEER. 


An wet, at många Inſecter lefwa ſamt 
J uppehålla fig emellan oͤfwerſta ock under⸗ 
fia hinnan på bladen af aͤtſkillige örter, 
hwilka Herr Resamur kallar des Mineurs, 
ä emedan de likſom miner bemaͤlte bladen, 
fom kan ſes uti zdie Jomen af hans Memoires pour les In- 
ſellese Mem. I. denna Auctoren har daͤrſammaſtaͤdes 
pag. 20. Cc. beſfrifwit ett flags Maſkar, fom minera 
Bladen af Ektraͤdet. Deße Maſkar har jag ock funnit 
i ſlutet af September Månad; daͤr ſom de futro i Bla⸗ 
den, ſyntes flora hwita flaͤckar, på den underſta ſidan, 
orſaken daͤrtil war denne, at Maſkarne hade aͤtit ut den 
innerſta Subſtancen af bemaͤlte Blad, ock ſaͤledes intet 
annat lemnat qwar, aͤn allenaſt en tunn hinna, ſom war 
hwit på den underſta ſidan af deße Blad. Herr Reau- 
mur har utſatt deße hwita ffaͤckar i Fig. 1. Tab. 3. wid 
aa. Hpwilka flaͤckar äro maͤrkwaͤrdige, emedan de haf⸗ 
wa, mitt uppå i laͤngden et uphoͤgt ſtrek, fom en ſoͤmm 
hwilken år et wek fom Maſten har giordt daͤrſtaͤdes på 
hinnan af Bladet. Foͤrbemaͤlte Auctor har wiſt fdr 
wad 


| 1740. Octob. Nov. Dec. 465 
broad fått denna Mafken går et ſadant wek pa Bladet, 


ock hwartil det tienligit aͤ n. 
Inſecterne fom fitta under deße hvita hinnor af 
berörde Blade, aͤro ſmaͤ gulaktige Fiaͤrel⸗Maſkar 
(Frucæ) fom hafwa 7 par Foͤtter, hwilka fitta i en 
ſaͤdan ordning, at emellan ſiette ock ſiunde paret finnes 
tre laͤncker af Maſfens Kropp utan Fötter , ock raͤknas 
altſa til tredie Claſſen af Fiaͤrill⸗Maſkarne, efter Herr 
Reaumurs Syſteme. Wid den tiden jag obſerverade 
deße Maſkar, woro de maͤſt alla foͤrwandlade i ſma 
Puppor, hwilka få långe de åro Maſkar, tiena til mat 
för wär lilla artiga Fluga, fom ſkal ſkoͤnjas af foͤljande 
Obſervationer. . 
Alla Fiaͤrill⸗Maſkar hafwa fina fiender af aͤtſkillige 
flag, ibland hwilka Foglarna icke äro dem minſt Mas 
delige, ty de åra dem med mycken Appetit. Men de 
haſwa ännu andra fiender, ſom icke ſkona dem mera 
an Foglarne, nemligen ätſkillige flags Flug⸗maſkar, 
ſom ſittia uppå, men maͤſtedels in uti dem, ock foͤrtaͤra 
ſmaͤningom alla deras inaͤlfwor, få at de daͤraf maͤſte då. 
Deße Flug⸗maſk ar hafroa fin uprinnelſe af aͤgg, ſom Flu⸗ 
gorna waͤrpa uti kreppen af Fiaͤrill⸗maſken. Nu ſkulle 
man tro, at Fiaͤrill⸗Maſkarne, ſom ſitta in uti Bla⸗ 
den, ock ſaͤledes mål betaͤkte aͤro, woro fria från deße 
fientelige Flugors anfall, ock at deße ſidſtnaͤmde intet 
kunna blifwa dem warſe, til at waͤrpa fina aͤgg uti el⸗ 
ler bredewid dem. Men jag har maͤrckt, at de aͤfwen 
få waͤl fom andra, aͤro underkaſtade detta ſwaͤra oͤdet; 
ty jag fant under ſomlige af merbemaͤlte hwita hinnor, 
hwarken Fiaͤrill⸗Maſk eller Puppa, eller något, fom 
hade liknelſe daͤraf; ei eller blef jag warſe något hål, 
hwarigenom man kunde taͤncka, at Fiaͤril⸗Maſken hade 
krupit fin fos, men jag maͤrkte ſtrart, hwad hon hade 
tagit waͤgen, emedan jag ſäg i def Kålle ligga en liten 
hwit Maſk, for fom et ſand korn, på hwilfens Kropp 
ſyntes något brunt , hwilket foͤrorſakades af Excre⸗ 


Ji 4 men- 


466 1740. Octob. Nov. Dec. 
SATIR EG ig e e e e . 
mencerne, fom lago uti henne. Jag har ritat af dens 
ne lilla Maſken genom en Microſcope, fom Fig. 5. ut⸗ 
wiſar, Hufwudet (a) löper ſpitzigt af, ock bakdelen 
b) år tiock, har altſa ſamma ſkapnad fom Koͤtt⸗ma⸗ 
ſtarne. Denna Maffen rörde ſig ganſka litet. 

Genom denna Oblervation war det mig laͤtt at ut⸗ 
grunda huruledes denna lilla Maſken hade aͤtit up Fiaͤ⸗ 
rill⸗Maſken, hwarutaf wi fe, at denna ſidſtnaͤmde Mas 
ſken icke ar fri för Flugornes foͤrfoͤljelſer, aͤnſkoͤnt han bor 
uti et waͤl inſtaͤngt rum, jag menar uti et Blad. Utan 
twifwel hafwer Flugan, ſom har warit Modren til 
denna lila Maſken ſtuckit en liten oͤppning uti hinnan af 
Bladet med den hwaſſa ändan, fom man gemenligen fer 
wid bakdelen af deße flags Flugor, ock ſäledes waͤrpt 
et ägg bredewid Fiaͤrill⸗Mafken, hwarutur foͤrbemaͤlte 
tila Maſk är utklaͤckt. Det aͤr daͤrjemte maͤrkwaͤrdigt, 
at jag aldrig fant mer Ån en Flug⸗Maſk hos hwar Fiaͤ⸗ 
rill⸗Maſk; Flugorne tyks göra mycket foͤrſiktigt, at de 
icke waͤrpg mer ån et aͤgg hos hwarje Fiaͤrill⸗Maſk, ty 
om de waͤr pte flera hos hwar, få fule Maſkarne fom 
kommo daͤrutur, icke finna tilraͤckelig föda af en Fiaͤ⸗ 
rill⸗Maſk, utan wara hwarannan til hinders, och dö 
i briſt af underhall. | 
Haͤrwid kunna wi nu goͤra följande anmaͤrkningar: 
kme Huru Flugorne weta, at daͤr ſitter en Fidel 
Maſk uti Bladet, fom kan tiena til foͤdo för deras un 

gar. adda Huru de meta, at denna Maſken icke fis 
far til at föda mer ån en enda Maſk. zꝛtio Huru Flu⸗ 
an wet, naͤr hon taͤnker at waͤrpa ett aͤgg hos en af 
eße Fiaͤrill⸗Maſkar, om icke en annan Fluga redan 
har waͤrpt et aͤgg hos henne, ock at rummet altfå res 
dan ar intagit, Pa alt detta kan jag intet annat ſwa⸗ 
ra, aͤn at naturen ſtyrer dem uti alt deras göromål. 
Efter några dagars förlopp foͤrwandlade denna 
lila Maſken Tab, I. (Fig. J. A) fig i en mörkbrun 
Puppa, af det ſlaget fom man kallar Nympha; a „ 


1740. Octob. Nov. Dec. 467 


har ritat af denna Nympham något förre ån Maſken 
(Fig. 5.) fafom Fig. 4. utwiſar; e år hufwudet, ock d 
bakdelen, hon ligger hår i Figuren på ryggen. | 
Den ade Octob, fröp utur denna Puppan mår 
lila maͤrkwaͤrdiga Fluga, fom icke war laͤngre eller 
tiockre ån lila ſtreket, fom år utſatt under Fig. 2. A. 
Uti Fig. 3. aͤr hon afritad genom en ordinair Micro- 
ſcope. Mon aͤr nog lång ock ſmal i Proportion af def 
tiocklek, har fyra wingar, twaͤnne ſtoͤrre ock twaͤnne 
mindre, fom ligga uppå hwarandra ock Parallelt med 
ryggen, eller med Superficien ſom hon ſitter paͤ. Hon 
har fer mycket ſmala ben, ock twaͤnne nog långa horn 
eller Antennas wid hufwudet. Hennes faͤrg aͤr ſwart⸗ 
brun, men når man håller henne i klart Solſken, få fer 
man på Kroppen , men foͤrnaͤmligaſt på wingarne, alla 
de ſkoͤna Foͤrgor fom ſynas på Regn⸗baͤgen. Faſt an 
denna Flugan är mycket liten, få kryper hon dock rätt 
fort. | g a 
Nagra af hennes leder äro ganſka maͤrkwaͤrdige, 
nemligen hornen ock wingarne. Jag har aldrig ſedt 
någon Sluga hafwa faͤgre horn / ån denna. Fig. 1. 
A B utwiſar hennes hufwud, ock CD E FG H båg: 
ge hornen, denne Figuren har jag ritade genom en Mi- 
croſcope, fom gör Objecterne mycket ſtora, hwilket 
kan ſkoͤnjas af Flugans ſtorlek, Hår fer man nu, at 
deße horn Aro ſtolta, ſom jag icke annat finna kan, kaͤn⸗ 
nandes jag inga Hiortar, fom hafwa dem faͤgre. Eme⸗ 
dan deße horn aͤro lika, ſaͤbeſkrifwes hår allenaſt et af 
dem, fom foͤljer; ; 
Dietta horn (kig. 1. CE) år delt uti åtta olika 
leder (ei k I m n op) hwaraf den ſidſta (p) har 
Figuren af en Conus; Tredie, fierde ock femte le⸗ 
derna (kI m) hafwa hwardera på inra ſidan en läng 
ock ſmal led, (gr. st uw.) fom åter år delt i många 
ſmaͤ dekar. Deße twaͤnne leder (qr. st uw.) fom man 
kan kalla grenar, göra en Angulum med ſielfwa ſtam⸗ 
| Ji 5 men 


468 1740. Octob. Nov. Dec. 

en (C E.) af hornet, ock deras ändar (r. t. w.) frå naͤſtan 
i en linea med aͤndan (E) af ſtammen (O E.) Utom alt 
detta aͤro både ſtammen ock grenarne prydde med många 
taͤmmeligen långa hår eller håriga delar. J denna Fig. I. 


flå grenarna naͤgot ifraͤn ſielfwa ſtammen; men eljeſt hal⸗ 


ler flugan dem gemenligen taͤtt intil ſtammen, ſaͤſom nås 
gorlunda kan ſes i Fig. 3. e s 

För det andra aͤro wingarne af tvär Fluga maͤrk⸗ 
waͤrdige: de aͤro fyra til antalet, ſaͤſom redan i början af 
denna beſkrifningen ſagt aͤn. Jag har ritadt af en af 
oͤfwerſte wingarne, genom et godt Mic rolſcope, ſaͤſom 
Fig. 6. AB CD E utwiſar, af hwilken Figur man fer, 
huru artig denna wingen aͤr til ſkapnaden. Hon aͤr 
mycket genomſigtig, ock har laͤngs efter den ytterſta fis 
dan en ſtark fena B C. A B år lemmen, hwarmedelſt 
wingen har warit förenad wid kroppen, ock hwarigenom 
Flugan roͤrer den ſamma. Hon aͤr i Circumferencen 
til ſkapnaden fom en ſkifwa, ſkuren i laͤngden, mitt utur 
et Paͤron, fom man kan ſe af Figuren. Widare, få 
år hon öfwer alt oͤfwerwaͤrt med ſma korta hwaßa ock 
ſwarta haͤr, fom fitta faſt wid henne uti ſma ſwarta 
prickar. Deße ſmaͤ hår giſwa en ſtor prydnad at mins 
gen. Senan B Char ock ſaͤdane här; men nederſta 
randen eller Baſis af wingen C D d har laͤngre hår, 
hwilka mycket taͤtt tilhopa ſitta. 

De twaͤnne underſta wingarne aͤro mycket mindre ock 
ſmalare aͤn de oͤfwerſta. Fig. 7. FG HI år en af deße 
wingar, ritad genom ſamma Microſcope, fom den för: 
ra. Fig. 6. ytterſta randen eller ſidan. k G H har alle⸗ 
naſt til haͤlften en fena F G, hela den öfriga omkretzen 
G H I F har långa ſwarta här, ock aͤfwan lik fom på de 
oͤfwerſta wingarne aͤro ock på denna många korta ſwarta 
här, fom fitta uppå ſma ſwarta prickar. Man år 
wan at fe på wingarne af maͤſt alla Flugor, manga ſe— 
nor, ſom ſprida ſig ut oͤfwer hela wingen, likſom gre⸗ 
narne af aͤdrorne; men paͤ dem af wär bila Fluga ſynes 


icke ſaͤdang. Leeu- 


= 


740. Octob. Nov. Dec. 469 


r , rr... Sr oro sa 


— Leeuwenheek ffriſwer uti fitt Bref af den 18 den 18 
N45, 1695. pag. 68. &c. om ganffa ſmaͤ Flugor, fom 
kommo utur kropparne af fmå Fiåritlz Maſkar. Utur 
Figurerne, fom han har gifwit på deße Flugor, fer jag 
at derag mwingar « aͤro ungefaͤrligen af lika ffapnad med 
dem af war lilla Fluga; aͤndock åro de intet af ſamma 
flag med denna , ty deras horn aͤro ganffa olika til ſkap⸗ 
naden, ſom kan ſes uti foͤrbemaͤlte hans Figurer. 

Sör oͤfrigit har jag intet mera funnit något maͤrk⸗ 
waͤrdigt på min lilla Fluga; allenaſt aͤr ännu at beraͤt⸗ 
ta, at hon har wid bakdelen en liten ſpitſig lem, hwar⸗ 
igenom aͤggen ſom hon waͤrper frambringas. Når hon 
wil waͤrpa ett aͤgg bos Fiaͤrill⸗ Maſkarne, fom fitta uti 
Bladen af Eken, hwilka wi i början omtalt hafwa, få 
ſticker hon denna ſpitſiga lemmen igenom hinnan af 
. fom Maffen ſitter utt, ock då waͤrper hon aͤg⸗ 


Benen af denna Fluga, ſom aͤro taͤmmeligen län⸗ 

ga i Proportion af Kroppens fortet, aͤro med mänga 
ſma Hår bewaͤrte. 
Emedan: denna Fluga hoͤrer til Ichneumon- ſlaͤg⸗ 
tet, ock har ſaͤdane ſynnerliga grenade Horn, få har 
jag giſwit henne detta i början haͤraf utſatte namnet 1 
lebneumon ater; antennis ramoſis. 


Roͤn om Akerbrukets nyttiga fraͤmjande 
medelſt Utſaͤdets ock Goͤdſlens wißa beſpar⸗ 
ning. Framgifwit af SACHARIAS WEST; 
BECK, Kyrkoherde uti Oſt: Loͤfſta För 
ſamling i Upland. 
A Öp: An har med ſaͤrdeles hugnad aͤrfarit, huru 
i deße 20 Frids⸗ aren manga om Faͤder⸗ 
nes landets trefnad nitiſke Mån, i hoͤg⸗ 
—ſta måtto lagt fig winn om Publici 
ene ock upkomſt: Des, fom i ſamma a0 
afſig 


470 1740. Octob. Nov. Dec. 
11 anwaͤndt någon tid ock omtancka på Akerbrukets 
foͤrfraͤmjande ock uphielpande, ſamt få godt, fom ſielf⸗ 
wa waͤrkeligen ſatt handen til plogen, aͤro, efter mit 
ringa tycke raͤtt oumbaͤrlige ock gagnelige lemmar uti 
wärt Borgerliga Samfund. Deras Roͤn ock traͤgna 
Foͤrſoͤk hafwa upwaͤckt andra til eftertancka ock idoghet, 
ock det, fom för de förra ſlagit någorlunda efter Öns 
ſtan ut, hafwer retat andra, at ſoͤka aͤnnu ytterligare 
fromma. Jag, i min ringhet har, under lediga frun: 
der, ſaſom nyttigt tids foͤrdrif nu i 14 års tid aͤtſfkilligt 
hår i foͤrſokt, bade med fördel ock ſkada, ock nu aͤnteli⸗ 
ger funnit det, ſom jag baͤde bordt ock driſtat laͤgga i 
liuſet, ſaſom bidragande til almaͤn nytta. Har, eller 
har jag intet wunnit mit aͤndamäl, det lemnar jag, 
min Laͤſare, uti dit mogna ock milda omdoͤme, dock al⸗ 
lermaͤſt til ſielfwa aͤrfarenheten ock waͤrkeliga proͤfwandet, 
fom gör baͤſta ock fåfrafte utſlaget i ſaken. 
FSi. 2. Alla menniſkor ſe ock års nogſamt oͤfwerty⸗ 
gade, at wår maͤſta Jord mån i Swerie kraͤfwer o 
vrckar på något mer leſwande ock gwickare waͤſende, 
fom ſkal ana ock reta waͤrten til fortkomſt ock foͤrkof⸗ 
ring. Jorden wil ha mutor, ſaͤga wåra Boͤnder, ock 
da hon dem får, röjer hon det ſielf genom fruchtbarhet 
ock waͤlſignad groͤda. Alla beſlita wi of om at göra 
henne nöje ; men det raͤcker icke få til för allom: Haͤ⸗ 
dan blir man ock warſe en få anſenlig briſt på det, fom 
jorden, med detta förord aͤrkade ock kunde gifwa⸗ 
Man maͤrker, at baͤſta Saͤdes⸗jord får i qwarſtad, ock 
maͤktar ei mer ån ste hoͤgſt 8de kornet i baͤſta år , da 
hon år ſwulten; men ſamma jord maͤttad ock nagorlun⸗ 
da foͤrnoͤgd, raͤcker r yde, zode, ja gode kornet, det 
jag ofta foͤrſoͤkt. Stoͤpande ock roͤkande more det als 
lerlaͤttaſte grep i werlden; men hos of haller det icke 
profwet. Jag har foͤrſoͤkt på hel mager ock ſteril mark 
bade ſtoͤpt ock oſtoͤpt Saͤd, ock fått af ingendera knapt 
Utſaͤdet igen: Derfoͤre fer jag, at här wil det icke fa 
1 an 


5 


1740. Octob. Nov. Dec. 471 

an eller bielpa. Later det baͤttre göra fig a annor ort i 
utmager ock ſtraͤfwer mark, wore baͤttre at aͤga aͤn öns 
ffa. Da borde Landtmannen noͤdgas ock med upmun⸗ 
tring tihaͤllas, at, efter få aldeles ringa; dock förs 
delacktigt omak, i ſtaͤllet för 6 ffåra ock bårga 20 Tun⸗ 
nor, ock ſedan föra fin ſpillning eller gödfel på aͤngen, 
daͤr han hade rått för omaket. . 
3. 1 At med Graͤs⸗froͤen foͤrbaͤttra marken, ock 
dymedelſt reda honom til god ock draͤgtig Saͤdes⸗jord, 
fom efter Engelſka maneret ſaͤges göra ſtaͤl för fig , daͤr 
emot har jag ingen ting at fåga , emedan jag daͤr uti li⸗ 
tet eller intet år foͤrfaren. Wore ganſka waͤl, at måns 
ga, efter egen förfarenbet, wille gifwa mig ock androm 
lius i detta ſtycket. Det har jag foͤrſoͤkt, at utlaͤndſka 
Graͤs ⸗froͤen haͤr, utan floͤdig ock mycken Goͤdſel icke 
vilja fort, ock då tror jag waͤl, at marken efteråt blir 
god til Saͤdes⸗jord. Wi hafwa haͤr en ball ock daͤf⸗ 
wer Kaͤll⸗ſand maͤſtadels til Ford⸗maͤn, fin, fom Giut⸗ 
ſand (hwar til han ock ofta brukad warder) fom för fig 


ſielf aͤr ganſka ofrucktſam, ehuru han i oͤfwerſta ſkor⸗ 


pan, aͤr nog jordblandad: Men får han aldrig få litet 


ſmak ock kaͤnning af ſpillning, bår han både in⸗ ock ut⸗ 


laͤndſkt Graͤs til ſtoͤrſta förundran i 3 eller 4 aär. 
9. Det fått ock maner, fom Herr Magiſter 


2 4.5 0 5 4 

Stridsberg foͤreſkrifwer, aͤr oemotfågeligen, aodt ock 
foͤrnuftigt, fom år dels i kupor, dels ock i Akerſtycken 
med god Goͤdſel plantera Saͤden: Men fordrar ſa 


| 


| 


| 
| 


mycken tid och arbete , at jag icke wet, om ſaͤrdeles 
många. i Sperie giordt honom följe i det, fom ban 
beroͤmligen gått foͤrut. Atminſtone wet jag ingen, fom 
genom prof kan ſanna hans förnuftiga Skrift. Jag 
mäſte tilſtä, gt hans Jordblaͤnning maͤtte wara traͤn⸗ 


gande ock drifwande: Men planteringen af Saͤden 


på Aker ⸗ſtycken alt för beſwaͤrlig för ſtela ryggar , fom 
taͤnka utan få mycket bugande ock buckande ſikafult få 
foͤdan: De der heldre taga 1 Tunna utan ape 

4 eſwar, 


472 1740. Octob. Nov. Dec. 


befivår , an 20 Tunnor med ed förre omaf / ſkulle de ock 
derfoͤre foͤrſmaͤkta af ſwult: Hwilket dock Publico 
laͤnder icke til ringa briſt ock miſtning, hwars ſaͤkraſte 
waͤlmaͤga fotar ock grundar fig på Inwänarenas Idoy⸗ 
het ock behåldna tilftånd. 
F., 6. At föra Kärr: och Gyttie⸗ jord på Akren hos 
oß, går gode förfta ock hoͤgſt andra året; men ſedan 
blir daͤraf Akren magrare ock ſaͤmbre aͤn han förr war, 
toͤr haͤnda, t. ſaͤdant tar baͤttre lag på annan flagg 
Jordmän ån hår finnes. Med braͤnſle på Akren år li 
ka få: gör godt en gång, magrar ſedan otroligt: icke 
maͤcktar man eller wid hwar ſaͤd beſtrida denne dryga 
ant daͤr man har flere Tunneland at ſkoͤta. Kalck, 
Aſka, Horn⸗pinck år alt för dyr ock koſtſam Goͤdſel, 
om den til behörig myckenhet ſkal brukas: Derſoͤre (ås 
ter detta icke ſaͤrdeles goͤra fig, utan daͤr, der man för 
nöje ſtul wil uti liter fe deße tings kraft ock drifwande: 
Ty hwad Commiſſ. Menzer uti ſin Appendice til 
Swenſka Akermannen pag. 3. ſkrifwer ſaſom et utdrag 
af Engelſta Åkerman at de uti Waͤſt⸗Indien hafwa 
Aſkan til deras endaſte Goͤdſel, ock ſprida ei mer aͤn en 
Halfſpan pa Acren eller 63 fierdings⸗ land: det kom⸗ 
mer mig aldeles obegripeligt ock altſa otroligt före. 
6. §. Sedan jag nu funnit alt dettal dels för dyrt 
ock käͤſtſamt, dels ock, at man omoͤgelig kunde hafwa 
tilgäng pa få mycket, fom noͤoigt behoͤfdes, freſtade 
jag för 6 ahr ſedan, at ſaͤttia Gödning på ſielfwa Så 
den. Jag låt fönderflå hel tort ger, lade det i en Tun⸗ 
na, ſpaͤdde daͤr uppå den kraftigaſte Laka af Faͤr⸗goͤdſl, 
giorde den med Lere⸗mioͤlet få ſtadig, fom en tunn Gröt. 
Denne Gråt oͤſtes med en ſlef på flata border, lades 
der uti 1 eller 2 händer fulla af korn: Man hade 2ne 
ſma Traͤſpader, hwarmed man arbetade om kornet uti 
Lere⸗groͤten, ock lyftade ſedan ned Spadarne hele den: 
ne Maſſan, fom fat tilhopa, uti en Aſke⸗hoͤg, fom lag 
pa 4 bord; där begnnte kornen at ſkiljas 1 | 


| 
1740. Octob. Nov. Dec. 473 
Maſſan handterades "uti Aſkan, ſedan de woro 
aftorkade uti Aſtan, ſallades de uti et Så, 
ock ſkildes altſaͤ redigt ifrån hwarannan, hafwandes Ler 
ock Aſka omkring ſig. Man ſtoͤpte dem 4 eller 5 gåns 
gor, ock handterade dem på lifa ſaͤtt, tils hwart korn 
blef få ſtort, fom en liten Haßel⸗noͤt. Jag laͤt fåå hår 
af en fiårding i mager jord, fom eljeft intet bår ſaͤd, ock 
fick 8 fiaͤrdingar igen. En hand full påfarte korn kom⸗ 
mo at ligga qwar på en hylla i ſtufwan, de ſprucko alla 
ut på tredie dagen, ock ſpraͤngde fina Lerhus. Man 
ſtulle taͤncka, at detta förfarandet med Saͤden ſkulle ga 
alt för långt ut; men af oͤfringen funno wi, at en Flic⸗ 
ka om 10 eller 12 ahr kunde ſaͤtta på 12 fiaͤrding om da⸗ 
gen. Detta foͤrſoͤkte jag allenaſt med Waͤrſaͤde, ock 
medan jag icke fick mer ån te kornet, tyckte jag, at det 
ei loͤnte moͤdan. Roligt war at ſe, det hwarken Fog⸗ 
lar eller andra Creatur kommo til råtta med denne flags 
Saͤden, utan han låg aldeles i frid. Orſaken, hwar⸗ 
före denne Saͤden icke giorde få for frukt, fom man 
foͤrmodade, war ofoͤrgripeligen denne: Waͤhren war 
ganſka torr, få at deße fmå bållar fingo ingen ſaͤrdeles 
waͤtſka, ock kunde altſa icke ſynnerligen ſprida fin muſt 
ock kraft til roͤtterne. Om Hoͤſten, då kornet ſkars, 
maͤrkte jag, at deße Leer⸗hus woro allenaſt ſpraͤngde; 
men hade aͤnnu någon ſtadga qwar, daͤr de likwaͤl bordt 
wara til loͤs mull, om någon rått nytta af dem til Sår 
den flyta ſkulle. Jag wille tro, at, om man ſaͤlunda 
handterade Hoͤſt⸗ſuͤdet, torde det baͤttre taga lag, efter 
jorden är fuktigare om Hoͤſten, ock kaͤlſkottet loͤſer up 
mulen, ock kommer den lika fom uti gaͤſning. Jag foͤr⸗ 
ſoͤkte mål i förleden Hoͤſt med roode Rag⸗ korn uti mas 
greſta jord: Men, da jag taͤnkte goͤra baͤſt, gorde jag 
illa: Jag tog Urin i ſtaͤllet för Faͤrgoͤdſel laka, hwilken 
braͤnde Saͤden ock qwafde honom , at intet mer ån nås 
den korn kommo up: Man får nu fe, huru det går med 
90 7. 9. 


474 1740. Octob. Nov. Dec. 


7. §. Då nu alt detta icke wille foga fig efter ön⸗ 
ſkan, har jag då ock Då på 5 Ars tid taͤnkt efter , huru 
man med låg mull, det år waͤl brunnen och beredd Goͤd⸗ 
fel, ſtulle funna , utan ſynnerligit beſwaͤr och tidſpillan 
fa Saͤden i jorden, at den blefwe liggande i ſielfwa lös 
fa Goͤdſlen uti magraſte Aker. Jag har här uti giordt 
få mmänga Foͤrſök ock Machiner, at jag blygs det 
naͤmna: Ingendera har welat göra gagn. Nu foͤr 
en Månad ſedan har ſag aͤnteligen funnit på et Inſtru⸗ 
ment ock waͤrktyg, fom jag med all trygghet driftar 
mig fatta fram. Det år få limpelt, at hwar Bonde 
kan göra det pa en Sommor⸗dag. Machinen får ock 
göder deslikes få waͤl 10 det aldeles kan heta en art af 
god plantering; ty S den kommer at ligga uti ſielfwa 
beredde Goͤdſlen, ock år juſt gagneligit, at Akren år 
hel mager, på det han ei må föda ograͤs. Det gar få 
fort at få, fom det går fort at koͤra: Ty få fort en 
en Får koͤres i Akren, få fort går en annan efter, ock 
får i fären med denne Machin, fom år til wißa delar 
lik en Skättkaͤrra. Wil man goͤda tunt eller ymniga⸗ 
re, tort eller wätare Goͤdſel, ſtrart later Machinen 
råtta fig der efter. Rumet i denne Machin Hår Goͤ⸗ 
ſlen med Saͤden ffal ligga, Är af en Tunnas innehåll, 
emedan en Tunna lös mull af en Karl laͤtteligen kan tyfs 
tas ock ſkiutas, hållt maͤſta tyngden ligger: på hiulet, 
ock Karlen intet ſkiuter många ſteg, förr än det lårrar 
fig fielf: Dock kan en hwar efter behag ock krafter dets 
ta laͤmpa och intet taga mer in, aͤn han förmår draga. 
Faͤrarne, hwar i man får föras 9 tum eller och aln 
ifrån hwar annan; ty da får Saͤden mer af den aͤmna⸗ 
de Goͤdflen på et ſtaͤlle, hwilket aͤr, det man ſoͤker. 
Skulle någon tycka, at det då blir för ſtort rum pa 
aren obeſaͤdt, da = aln år mellan hwar fahr, ock uti 

- hwar fåbr icke bredare Goͤdſl än 2 hoͤgſt z tum, den 
ſamme bör eftertaͤnka, hwad Hr. Mag. Stridsberg hår rs 
zegm ſkrifwer pag. 84. Da jag för 3 Fr ſedan Aue 5 

é 9. 


1740. Odctob. Nov, Dec. 475 


de Praͤſte⸗bords Aker uti Haͤlfte⸗brukares haͤnder med” 
Hoͤſtſaͤde uti Novembri; kommo Bönderna ock kla⸗ 
gade, at mina draͤngar få owaͤrdigt aͤrjat neder Går 
den, at de knapt kunde waͤnta någon Groͤda. Jag 
foͤggde dem ut, ock beſaͤg ſamma aͤkrar, det fåg frå: 
peligit ut. Draͤngarna hade fört få ganſka diupt och 
groft, få at mellan broar fahr⸗ bald war ibland 28 
gmarter. Hwad haͤnde? Aret efter blef daͤr den bås 
fra Saͤd på hela Gaͤrdet. Saͤden borſtade fig och 
ſpridde fig ofwan. Halmen blef fom Roͤr. Jorden“ 
hade få mycket hon orkade baͤra. Detta ger mig ans” 
ledning, at aͤfwen nu nämna = aln uti detta flags Ute 
ſaͤdet: Men fule någon finna fig bättre wid taͤtare 
aͤrming, han kan ock det ſaͤttet håla. 
F. 8. Underredan på Machin år lik en Skaͤtt⸗ 
kaͤrra, fom wi plåga föra wed paͤ. Hiulet år litet 
ſtoͤrre ån et annat Skattkaͤrre hiul, ock har raͤta ſkal⸗ 
mar. Naͤgon uphoͤgning ſaͤttes mit uppaͤ ſkalmar⸗ 
na, hwar uti ſtaͤlles en ſtor fyrkantig Tratt af he 
tunna braͤder giord: J qwarnarna heter han ſkruf, o 
uſt få ſfal han wara ſkapad. Daͤr under ſoͤttes, fom 
i qwarnen en ffo på zne ſtocken rep: Men ſkoen ſkal 
wara aldeles oͤppen, ock intet ihopniupen i mynningen, 
fom qwarn⸗ſkoen, eljeſt binder fig mullen. Mynninge 
ſkal få fram åt Karlen fom ſkiuter, på det han må bli 
warſe, och hafwa akt på, at det rinner jaͤmt. Ifraͤn 
mynningen går et jaͤrn, fom raͤcker alt til Kaͤrre⸗hiulet; 
Jaͤrnet har et bål mit uppå med en ſtift igenom , fom 
waͤller, at detta järn ledar fig ock leker. Kaͤrr⸗hiulet 
har et mindre hiul af järn uppå fin axel, med utfilte 
taggar på ſidan, fom en fåg ; men mycket ſtoͤrre ock gle⸗ 
ſare. Naͤr nu Skaͤtt⸗kaͤrr⸗hiulet gar omkring, går ock 
afwen detta taggiga hiulet lika, ock gör at genom den 
onmtalte jaͤrn⸗ tenen, ſkoen kommer uti et ſtaͤndigt ſka⸗ 
kande ock taͤtt darrande. At nu detta darrande ſaͤmyc⸗ 
fet kraftigare, ock med eftertryck ſkal ſke, har man en 
5 Kk. fiaͤder 


476 1740. Octob. Nov. Dec. 
fiåder , fom från ſkalmen går på Skoens mynning, 
hwilket gör , at, om mullen klimpar ock binder fig, 
han då lika ſom ſoͤndermales. Om mullen wil falla 
klimptals utur ſkoen, kan man hindra det med några 
ppråta pinnor i mynningen på ſkoen I eller 2 tum från 
hwarandra, hwilka aͤfwen under den taͤta darrningen 
mala ſoͤnder klimparna. Nu blir ſkoen i mynningen til 
10 eller 12 tum öppen ock ſpiller likg bredt Goͤdſlen 
på jorden, det han ingalunda får ock bör goͤra; (ty om 
Goͤdſlen få bredt ock tunt ſtulle ſpridas, komme hon ins 
gen ting ſynnerligen til waͤga (derfoͤre til at taͤma ock 
naͤpſa denna breda ſpillningen, fåtter man faſt wid ſkal⸗ 
marng en raͤnna, mit under ſkoens mynning, ſom of⸗ 
wan år litet bredare ån ſkoen, men nedan til drager fig 
ifrån 10 til 2 eller 3 tum tilſamman, ock pekar juſt i 
fahren, ock da har man det man ſoͤker. Et aͤr ännu. 
angelaͤget hår wid at ackta. Skrufwen, ſom ſtaͤr op 
uti ſtoen, maͤſte aͤnteligen hafwa en luka på frambroͤ⸗ 
ſtet neder wid ſkoens mynning, fom kan dragas op ock 
ſlaͤppas ned, alt fom mullen aͤr daͤfwen eller torr, eller 
man wil goͤda ymnigt til; ty för denne lukans fful får 
ſkoen altid fitta i fit förfta ſkick. Man kan ock hafwa 
denne Machin på en låg Akare⸗kaͤrra med Haͤſt före: 
Men mig tyckes nu i boͤr ian at det går wigare ock bes 
haͤndigare med en Skaͤtt⸗ kaͤrra. 

„. 9. Goͤdſlen wil wara naͤſtan til mull brunnen, 
da är hon qwick ock draͤgtig, faſt hon föga mer ån et 
ar warar, fom och hår til år alt nog. Nui början, 
fom prof kan man undan Faͤhus⸗Ladu⸗ och Stals⸗golf 
ſkaͤta up mull, fom år god i detta ſtycket. 16 Tunnor 
god fet mull kan man nu foͤrſt taga til en Tunna Saͤd, 
daͤ blandas 1 Kanna Saͤd ock en halfſpan mull tilſam⸗ 
man pa Ladu⸗lofwen, ock få ytterligare. Kan man 
hafwa råd på dubbelt få mycket Goͤdſel, kunde man 
freſta, huru det wille hafroa fig. Sedan, då man får 
tid och lägenhet, kan man efter Mag, Stridsbergs ma: 

ner, 


1740. Octob. Nov. Dec. 477 
ner, eu et Lider med Tak ock gleſa waͤggar af Gårds 
fel, föra dit in 12 Tunnor Goͤdſel, 3 Tunnor Aſta af 
Myrſtak eller annat Stoͤk, ock I Junna Kalck, ock 
hålla ſamma mån i ſtoͤrre. Dock bör jag ei foͤrbiga 
det, fom wid denne jordblaͤnning år et bland det bår 
ſta, det de maͤſta dock utegloͤmt. Det aͤr fnoſt ock nås 
ſtan utrutit Tra, fom granneligen bör tagas til wara 
wid en Gard. Wi hafwa dumbror ock tufwor i ſko⸗ 
gen, fom ei annat äro än högar ock ſwulſter af rutit 
Traͤ, hwars qwarlefwa fer ut i ſamma faͤrg, fom 
Spanſkt ſnus. Ingen, ſom icke foͤrſoͤkt, kan naͤnſin 
tro, hwad foͤrtraͤffelig nytta ligger uti denne roͤtan. 
Foͤr fig ſielf går hon icke ſaͤrdeles ; men då hon fått 
mak af Goͤdſel, år des waͤrkan otrolig, Denne roͤtan 
ſuger ock drager til fig muſten ock waͤtſtan ur kringlig⸗ 
gande Jorden, ock bewarar den granneligen ock långe, 
där af Saͤden icke har ringa gagn ock förmån , deß⸗ 
utan , medan hon ännu år uti ptterligare foͤrrutnelſe 
ſtadd i Jorden ( där til hennes fmå, fina ock klena des 
lar åro nog benaͤgne) år hon med fit fina qwalm ock 
ibm oͤfwerfloͤdigt drifwande. Igg har det både på 
Saͤd ock Graͤs proͤfwat til ſtoͤrſta förundran. Sa boͤr 
då icke detta aͤmne tillika med de andra foͤrſummas, at 
man ju ock det infoͤrer i Jord⸗ blaͤnningen, få mycket 
man har råd på Waͤdrad Ler⸗torf ock annan knap⸗ 
eller romlera bör man ei eller förfmå , fom år ganſka 
god, ock daͤr med ſpar man mycken Goͤdning til aͤngen. 
Deße ſaker waͤl ſammanblandade, watnar man; eller 
4 gångor om Sommaren med Urin af Folk eller Få, 
efter det ſaͤtt, ſom baͤde Gaͤrdsfogden ock andra föres 
ſkriſwa, fom aͤr ju hwarken konſt eller ſynnerlig koſtnad. 
Når man nu wil bruka denne maͤngd ock blaͤnning, foͤ⸗ 
rer man foͤrſt 3 Laß bår af på Ladu⸗logen, riſlar dem, 
om man befararl, at där uti aͤro grofwa qwiſtar, fom 


i ſtrufwen kunna binda mullen. 
ler Kk 5. 10, 


478. 1740. Octob. Nov. Dec. 


8 För Wär⸗ ſadet föreg Föreg, ſom 76. fager tis tils 
hela akren aͤr beſaͤdd, då Faͤhrarna aͤnnu flå oͤpna. 
Man kunde waͤl med en lar Harf harfwa dem igen; 
men jag befarar , at man aͤndaͤ med pinnarna rubbar 
Goͤdſlen: Derfoͤre har jag funnit baͤſt wara, at man 
hår brukar antingen en ſladd eller ock en foͤrwaͤnd ſnioͤ⸗ 

log IT, fom 3 eller 4 tum år oͤpen bak efter; men 
rammantil waͤl 1 aln. Da, uppå honom lågges nås 
gon tyngd, förrättar han denne ſyſlan til noͤſe. Straxt 
daͤr uppå bör man ſedan waͤlta. Med Hoͤſt⸗ ſaͤdet wil 
det wara något annorledes. Man får Rogen juſt på 
ſamma ſaͤtt, , fom kornet; dock för man hår ganſka 
grundt ock = aln mellan hwar fähr. At ſedan få igen 
faͤhrarna, ock theslikes bringg akren i det ſkick, 
han eljeſt plaͤr ſe ut på waͤra gaͤrden om Hoͤſte⸗ . år 

baͤſt, at man med en liten traͤcſtock Fiör diupt emellan 
fährarna, daͤ foͤſes waͤl mullen med macht up i de oͤpna 
faͤhrarna, ſa at Saͤden lika fult kommer diupt nog, ock 
har hår igenom fina diken på baͤgge ſidor: Men man 
maſte dicht hålla i Traͤſtocken, at han ei ſkenar på näs 
gondera fidan ock rubbar Goͤdſten. Ofningen i detta, 
fom i alt annat, år baͤſta Akermannen. 


S. 11. Kring om Upfala, ja i Tierp ock Wäͤndel 
aͤr ganſka ſkoͤn Saͤdes⸗jord, ſom haͤr af laͤtteligen ſkulle 
flå at hielpas och til frucktbarhet bringas, daͤr eljeſt 
Goͤdſel tryter: Men det år undran waͤrdt, at på måns 
ga ſtaͤllen i ofwannaͤmde orter waͤrer naͤſtan intet Graͤs, 
ja aͤnſkoͤnt man tämligen goͤder. Jag wet at på diks⸗ 
renar i et gaͤrde daͤr a orten icke baͤrgas mer aͤn fora Laß 
Hoͤ, faſt. aͤn gaͤrdet år taͤmligen goͤdt: i det ſtaͤllet man 
hos oß på lifa flort gaͤrde får 40 Laß. På en ſaͤdan 

Jordmän, daͤr, om nägorſtaͤdes eljeſt, ffulle utlaͤndſka 
Graͤs⸗ fröen flå taͤmliga waͤl an, da den mål goͤdes: 
emedan intet annat Graͤs daͤr wil trifwas, ſom kunde 
ſaͤſom ograͤs hindra waͤrten. 


Å 


$. 12, 


1740. Octob. Nov. Dec. 479 
. 12. Utaf alt detta, fom nu ſagt aͤr, laͤrer nå? 
got hwar kunna liusligen haͤmta den handgripeliga nyt⸗ 
ta, fom oemotſaͤfeligen hår af flöte, daͤr Hoͤgſte HEr⸗ 
ren med ſin waͤlſignelſes dagg wille fukta deße fährar, 
ock låta fin fotſpaͤr drypa af fetma, det ock hans mild⸗ 
het gaͤrna goͤrandes warder, ſom hiertans gerna wil 
med baͤſta Hwete oß maͤtta, om wi med traͤgen boͤn ock 
ofoͤrtruten idoghet wiſligen gripa ſyßlan an. Den för: 
ſta nyttan blefwe det, at man med hoͤgſt 5 Laß kunde 
goͤda 1 Tunneland, fom eljeſt wißaſt fordrar 150 Laß 
på wär ort, hwart Laß til s Tunnor beraͤknat. Wid 
Oregrund ock annorſtaͤdes goͤda de aldrig fina Kaͤhlſaͤn⸗ 
gar; utan i det hållet får hwar planta en flef god Goͤd⸗ 
ning i ſin grop ock waͤrer haͤrligen. Hwi ſkulle det ock 
icke faſt mera låta göra fig med Saͤden? Da kan 2) 
den armeſta Bonde hinna: av goͤda all ſin åker hwart 
år, fom ei blifwit goͤdd på so ar. Da kan man ock 3) 
få foͤra mycken Goͤdſel på ingen, fom är mer än nådigt. 
DÅ kan man 4)' årligen få befa förre delen af aͤkeren, 
efter intet ogråg hindrar i mager aͤker: Icke eller akren 
utſuges ock magras, efter han årligen får få rycket til 
haͤſta, fom Saͤden tager och drager. Arligen kunde 
han beſas daͤr man icke för dikning ock annan ans ock 
ſkoͤtſel kul wil laͤgga honom i traͤde. Da toͤr zen 5) 
ee Utſaͤdet, at icke mer går til twa än: <' me 
geland tilfoͤrene. Da 6) har Matken om Hoͤſten ingen 

rdeles trefnad i aͤkren för de diupa diken ſkul, fom aͤro 
mellan hwar fahr. DÅ kunde Swenſka barn ha bröd 
nog, utan at lita grannarna til, haͤlſt om man i goda 
är ktaͤnckte på de härda. Manga aͤro hör a orten, fom 
naͤſtkommande War wilja haͤr i göra ätſkilligt förfök: 
Jag oͤnſkade, Ade många a andra orter wille goͤ⸗ 


ra det ſamma, 1 man igenom många påliteliga 


Rön-fedan måtte traͤffa det wiſaſte ock wißaſte. Den, 
fom behagar proͤfwat i Wärtiden, wakte ſig aͤnteligen 
at han icke rubbar den faſte äkren, fom blir liggande 
enn Kk 3 emel⸗ 


480 1740. Octob. Nov. Dec. 


emellan emellan fährarna; utan waͤlte waͤlte heldre ſtraxt ſe ſtraxt ſedan mul⸗ 
len år brakt uti ordning, på det muſten må hällas få 
mycket baͤttre qwar. 

6. 13. I förleden Waͤras ſatte jag några Hafre⸗ 
korn i mager mull, med en god niupa brunnen Goͤdſel 
til hwart korn, ock de mådde waͤl, få at ſomliga hade 
öfwer 10 frodiga ſtielkar ock ar. Föͤrledne Hoͤſtas ſaͤd⸗ 
de jag aͤfwen Raͤg i lika mager mul „tog en fingerbor 
Rag, och 16 fingerborar Goͤdſel, ock lade det, få godt 
jag kunde med handen uti en fähr, om jag riſtade med 
en Stoͤr. Jag födde ock utan Goͤdſel en annan faͤhr; 
men blef warſe, då Saͤden kom op, at ätſkilnaden war 
maͤrkelig: Den goͤdde Saͤden hade ſtor foͤrman, kom 
foͤrr op, hade knorliga ock frodiga Blad, daͤr den an⸗ 
dra war ſpinkig ock mager. Mycket kunde aͤn wara 
0 wid at paͤuinna; men wil det beſpara til laͤgligare 
ki 
| Academien bör haͤrwid gifwa tilkaͤnna / at Hr. 

Wehbeck, benåget laͤfwat / ſaͤnda in til Aeademien 
modell eller efterſyn, af fin bår förut beſtrefne 
e machin, ſiſt uti Jauuarii lånad 1741; 


hwarfoͤre den ſom aſtundar beſe ſamma machin , 
fral der til hafwa llaͤgenhet ock få fir nöje / få 
ſnart Arademien får henne haͤnder emellan, Om 
det I til widare uplysning ſkulle proͤfwas nås 
digt / få wil Academien låta ſaͤtia up ritning ock 
Kopparſtycke deroͤfwer / ock jaͤmte kort beſtrif⸗ 
ning göra ſaͤdant allmaͤnt bekant uti naͤſta rader 
wiens Utgående Handlingar. 


ee eg er- 


Majo- 


1740. Octob. Nov. Dec. 481 


rr RR (FEED PAT STREET . — —— —— (v— 


Majorens Herr ANDERS ROSEN- 
STENS Minne. i 

Nders Roſenſten år född i Lund i Skåne den 

16. Jan. 1687. Fadren Hr. Johan Lunder- 

ſten, Juris N. & Gentium Profeſſor wid 
Academien derſtädes; Modren Fru Anna 


> Catharina Ehrenborg, af Adelig Att ock Stamma. 


De lyckeligaſte omftendigheter möttes åt wid 
hans upfoſtran. Fadrens mogna Råd ock Infeen- 
de; den tåflan fom wid Hög-Scholar upåggar fin- 


nen, ock fråmjar lyckelige åmnen; famt Hr. Ro- 


fenftens egen medfödda qwickhet at fatta, ockluft 


at låra. 


Philofophien , i fynnerhet Mathefis ock 
Lagen woro de Wetenfkaper , hwarpå han 
fin måfta tid anwånde. Efter några Ars för- 


lop, nemligen 1708 lemnade han Lund med det 


allmånna, ock för fina Ar maͤrkwardiga lof- ordet: 


At wara en af de lårdafte ynglingar i fin tid. 


Herr Roſenſten anfäågt fit wiftande ock fit ar- 


bete wid Hög-Scholan endaſt, fåfom et beredande 


til de nyttige tienſter, hwilka Fåderneslandet fram- 


dieles af honom àſka ſkulle. Han begaf fig forden- 
ſkul ifrån Lund til Göta Hof- Rått , at der lara 


wärkſtälligheten af fin fłꝶrwärfwade kundſkap i Lag 


ock Råttegång ; ty Lagens behöriga låmpande år 


des wåfende , men fordrar mycken öfning, en 
diup eftertancka, ock i fynnerhet et ömtåligt ſam- 
wete. 

Herr Roſenſten àgde fulkomligen deſſe för en 
domare högftnédige egenſkaper; dock, om jag 


far låf, at få tala, han ågde dem, i wiſt afſeende, 


uti oràttan tid. Ty ſedan de Danſta föllo in uti 
Skåne, ock krigs-lAgan itändes innom Sweriges 
Kk 4 grän- 


482 1740. Octob. Nov. Dec. 
grånfor , war uti en fådan påtrångande Rikes nöd, 
Hr. Rolenften bered , at lemna de enſkylte betwå- 
ren, lålom domare, lamt deremot hielpa til, at 
liſa de almånna fålom Soldat; blef ock ſamma År 
Cornet wid då warande öfwerſten Bennet: Rege- 
mente. Den 26 Septembr. Regements-Owarter- 
maͤſtare. 1711 den 6 Novemb. Second. Ryrtmåftare, 
ock den 14 Maij 1712 rorſta Ryttmåftaren wid Lif- 
Compagnie, ock förenåmde Regemente; hwilken 
fullmakt Hôgſal. Konung, Carr bekråftade den $ 
April, 1719. År 1719 wardt hans, under [wåra ti- 
der, wiſte nit för fäderneslandet, af Hennes Majeſtet 
wur nu warande Drottning med Adelſkap belönt, 
ock 1729 forordnanes han til Srads- Major” uti 
ain l eee e 
Deäetta år i korthet des lefwernes lopp, i an- 
ſeende til de tienſter han Riket giordt. Jag går 
dem (om haſtigaſt förbi, Hr. Roſenſtens åtånka, 
fåfom wår medbroder, tyckes råra Academien na- 
got naͤrmare. | 14 
En nog ſwag hälſa, jemte en beſynnerlig luft 
for landtlefwernet, föranläto altjemt Hr. Rofenften, 
få ofta tilfållet det medgaf, at föndra fig ifrån 
Stader ock ftora Samfund , ſamt bruka i ro wåra 
förfta Foͤraͤldrars handtering med plogen. Men 
uti enfligheten glömde han ei mennifkor ock fin 
fkyldighet emot dem. Et låttare fått at fköta Jor- 
den ock upmuntra des drift, blef af honom icke 
til egen fördel undandolgt. Han arbetade icke. 
med obetånkfamhet , hwilken ſtödier fig wid en 


gammal wana, ock fkyddar fig derunder, utan ſon 


en wis Man, den al ting mårker, utröner ock för 
hwilken Naturen har ſwärt fore, at göma fig. 

Ar 1737 gaf han ut på Trycket en Bok, angå- 
ende Trdds Plantering , hwilken wal Academien 
icke ſedt; men af det, fom hon har fedt , 5 

9 aon 


—— — —3ððx0 


oerob Ne. Der 388 
hon fig ei irra, enår hon föreftåller fig denſamma, 
fålom en Samling af Rön. Hr. Roſenſtens endaſtè 
affigt gick derpå ut, at göra förfök , ock dem gaf 
han fram alt fom de föllo honom i pennan, utan at 
binda fig wid någon wiſs ordning eller bygnad, 
hwilken han, förde hånda, anfäg för brå, 14 län- 
ge nog àmnen til fullbordan ei blifwit förut fram- 
kallade. „nici 
Academien wardt wid fin törfta inråtning he- 
drad med Hr. Rofenftens Brefwåxling , ock åger 
hon at denna fin ledamot åtfkillige Rön om Land- 
hus- håldningen , i fynnerhet et, angående Flug- 
fands fülande, hwilket framdeles torde i dagsliu- 
ſet framkomma. Det ſidſta fom han inſandt, war 
et Förlag til en Bok med ò werſkrift: Om Akerbru- 
ket , huru, nemligen det på båfta. ſättet bör handteras ef 
ter Provinciernes , Fordmånens ock Sådens årf/kilnad ock 
Egen/kap. ; | 
Academien trodde fig af alt detta d ga anled- 
ning, at kalla honom til Ledamot , hwilket ock 
ördde den 10 Auguft. 1739. Men den fågnad 


hon ägde, räckte ei lange; ty den 20 Octob. der 
på följande yppade fig en tårande Feber, hwilken 
anhölt in til den 14. Febr. 1740. då han aflomna- 
de uti fit 54 Ar. 4 i 
F A. F. v. Höpken. 


Secret. vid Wetenſk. Acad. 


FERRAN NOPE 
e e 
e Tale das es drr der der der des za l dl a | 
D r SER 
08 5 
2 | 


egiſter / 


Ofwer de Rön och Obſervationer, fom 
finnes uti Wetenſkaps⸗ Academiens Hanud⸗ 
lingar, foͤr Aren 1739. ock 1740. 


A. 


+ 


Cademiens Juratning uti et Företal 0 
Academiſf Traͤgärds noͤdigheter 23 
Arcuccii Beſtrifning för Barn 353 
Aſpargies Saͤngar ⸗ 173 


B. 
NI Rännerving Pannor e 29 
| Brygga och bränna med Weds⸗ Sepang 32 
Boͤße⸗ ſmide inlaͤnſkt, jemfoͤrt med utlaͤnſtt ⸗ 249 


C. 
(CLaviers ock Cymbalers godhet at föröka 81 
Curbma Renars Siukdom 7 121, 133 


D. 
8 fur z Riket, af åtffillige ſlags Diur „ 4423 
Drif⸗Baͤnkar, fom undfa fin waͤrma af aͤnga 27 


Dunſters upftigande i i luftoma rum z 288 
Dunſters atſkilliga Förfök z 290 ſeq. 
ELementernes waͤrkan i feet „ AE 
. Fem⸗ 
| BRITISH 
| MUSECM 
29 JUL 30 | 
| KILA TTYE NO 


Kegiſter. 


| 
— 


| . Fiſkens aan g AST 
D Fiel⸗Moͤßens Beſkrifning „ 326 
| Tiſkarna, Guld⸗Fiſken ock Silfwer⸗ Fiſten 403 
| Augan, Ijchneumon ater, antennis ramoſis, kallad 464 
Flott, et) nytt flags Inſect, ock des Beſkrifning 341 
Fogeln, Picus pedibus tridactyli is 5 222 
Fruckt utlaͤnſk ock Traͤds planterande ⸗ 212 


Lå 


GK * z 2 
| Gaͤrdesgaͤrdar lefwande ock ſtarka „ 3 


Andel 0 uti et Foͤretal g 335 
Hwalf uti Hus 161 
Haͤſtar ock Boſkap med ſparſumhet at föda 461 
Hus ⸗Laͤkedomar uti et Foͤretal 2 267 
Hus ⸗Bygnad ⸗ 138 
Hus at bygga, daͤr äm. fins litet (Fog ⸗ 156 
Hus, gamla, at bota med nya ſyllar 239 
Humlegaͤrds⸗Skoioͤtſel z : 168 


| QNedfnings forekommande i Kakel⸗ugnar⸗ 2 
Inſecters àtſkilliga alſtrande uti Creatur c. 121 
Inſecter fmå , fom hoppa i hoͤgden z 271 
Et ſlag ſwarka under Barken af gamla Traͤn 272 
Sms gra af ſamma flag 276 
Sm ſwarta, fom ſittia goosdetals pa watnet 279 


„Gra Dito pa watnet g g 284 
Jordbaͤfningars orſak g 230 
Sordmån af allahanda flag g 8 ſeq. 
RA ugnar och deras anlägning ke 
Kalk⸗braͤnneris foͤrbaͤttrande : 209 
Kalk⸗braͤnneri i den Phaltziſta ock Würtembergiſfa 


Diſtricten i eie 5 216 
5 Krut, 


Regiſter: 


Krut , del et Swanfkas jämförelfe med med frennignde 38 
Kroppar af allahanda flag, huru de dragas tilſaman 3 


Knifwars ock Saxars haͤrdning 8% % 31 
Kycklingars utklaͤckning i uanar 2 * 33 
Andtbruk ock des upodlande uti et rn, 85 
Lapfka Limet g sg 10225 
Las⸗Smide g 2 348 
Ler, ſom brukas wid Tegelbräker 2 118 
Lim, 5 ei oplöfes i watten ⸗ 219 
Muln⸗ letande z 198 
Magnet- Nälens dagliga wier 0 
„Dito des afwikande från Norſtreket obſ. i Upſ. 391 
Mechaniquen i gemen uti et Foͤretgal!l - 185 
Mechanici requiſita a 199 193 
Mechaniſfa werks godhets upſoͤkande⸗ 196 
Metallers aͤndringar af kioͤld ock wärma 435 
Murningar i Spiſar 20. 158 
Mätſtock af Metal, fom har en oembykelig langd 429 
Moͤß, at förhindra utu Hus g 147 
+ 
Okconomie i demen n e 191 
Oeconomiens grund i nnr 
Oßmunds⸗Berget i Oſterdalarna * 202 
Roy ock Traͤßars ſtyrka 5 5 73 
Roſenſtens Minne ⸗ 7 481 
Roͤn om Rep 1 g 65 
Renars Bröms: al R de 3 30 121 
Renarnes Siukdoms bot 133 
Rog at foͤrwara, at den ei aftager 110 godhet ör 
8 natron funnit bår i Sverige 2 2 
— ſpol⸗ fiaͤd rar EA 


Regiffers 
EBnid: Sus Servers Veſkrifning 2 368 


Ståls sz Jilwårkning g 309 
Stål: Smide och des Kål : 1 312 
Staäͤl⸗Walſar at ſipa ock juste sg 7 443 
Sten⸗Niket 413 
Stenars åtffillighet ock tele 2 200 feg. 
Stenkaͤril, ſoͤnderſlagna at bota 2 220 
1 fälg aͤtſkilliga Kön = g 99 
Hiftoria naturalis, om Sten-Fål g 102 
Sten⸗ wallarna, fom afſtkaͤra Stenkals⸗baͤddarna 112 
Sten⸗kaͤls⸗Baͤren z „ 224 
Huru de ſkola wridas 5 3 230 
Sten-fål i obrutna fålt at upleta 8 234 
Flo raͤtt at arbeta * 21 
* Iman i Grufworna 379 
= altid aͤga en god ock tilråcelig wider mårling 
i Grufworna 470 
Swarta Starren, botad genom upfaftning 58 
Swenſka Fotens jemförelfe med utlånfft Matt 216 
Saänings⸗tid och fått z : 363 
Sar ei ſkola gå igen, om man wil 128 
Saͤd ock Saͤning 5 g 93 
Saͤds foͤroͤkande til er Kornet : 3574 
Saͤd at taͤrka = g 3 37 
Saͤd at troͤſka sg 3577 
Saͤnken ock Stampars nytta wid Smide 246 
T. 
TA af Jern⸗blaͤck at foͤrwara e 
Tak⸗Tegel oglaſerat E65 4 360 
Tak, Nate utan efter; I eee 149 
Daß Tak i te i 149 
Span ock Braͤd⸗ Tak | 151 
HBraͤd⸗Tak, fom hwarken hung eller 11 155 153 
„ Andra eg Tak i almenbet A 
Tak⸗Tege 58 


i 
Tak ⸗ſt . upfåttiande på Tra bygningar 448 


Regiſter. 
Jimmers ſprickor at foͤrekomma z ; 165 


Timmers ock Tråsmwårkes Kånnemårke 343 
des äͤtfkillighet ; s 2 344 
Traͤs utwidgande i Kioͤld 5 36 
Traͤs förvaring emot Froſt sg 94 
s deras foͤrfryſande, huru den fer . 96 


Traͤſlags⸗ aͤndring uti ſtorlek af Kioͤld ock Waͤrma 429 
Traͤwaͤrcke, ſom icke brinner, e det inſugit a 


fixum z 3 
Traͤ⸗Bygningars upbyggande på goda grundſtenar äg 
med waraktigt optimrade waͤggar 5 141 
med warma rum 5 é 146 
Ur⸗ pendel af . > fom icke ändrar fin laͤngd 

3 3 ⸗ 433 
Wetttuzrinnor wid Qwarnar 2 49 
Whiſtons Bok om occultations and conjun- 
ctions af Jup. Planet. 5 430 
Waͤdeeld at foͤrekomma 155 
Waͤder⸗Qwarnars horizontelle Wingar 395 


Waͤder⸗ ſkiften eller Meteorologiſfe Obſervat. 260 


Waͤggar at hielpa, naͤr dem felas doͤmlingar 242 


Waͤrt⸗ s Riket . 4 416 
Waͤrters Plantering g 1 N 
Adnan wid Kopror ock Maͤßling 5 
Akerbru 

des befraͤmjande, medelſt Utſädes 1 Giödfrens 

wißa beſparing 5 469 
Nar ätſkillighet | . 90 | 

deras förbättrande från 8 % 7 297 


Ohl 


| 

| Kegiſter. 

1 —— 2 5 
Sya ock Drickas Conferverande emot Surnad 300 
7 Örten , blå Stormhatten kallad „ 10 

| 98 ätſkilliga tvärt på Baͤrg, Slaͤtter, ic. 13 19. 

Orters tiloͤkning, fundne wid Upfala ; 305 


Foͤrtekning, På de Academiens Ledamöter, 
ſamt andra Auctorer, ſom naͤgot Arbete utgifwit, ock 
hwareſt det i Handlingarne år at igenfinna. Pag. 


Adlerhielm Aa, Änings Tiden ; 363 
Ankarcrona Femfingers⸗Fiſten 1 
Brelin Sy 9 Claviers Foͤrbaͤttring e 81 
, Sprickor i Bygnings Timmer 165 

Lim, fom ei uploͤſes af någon waͤtſta 219 

Drickas Conſerverande för Surnad 300 
Skott⸗ſpol'fiaͤdrar til Bands Fabriqver 323 

Cederhielm C. W. Kalkbraͤnneris foͤrbaͤttrande ; 209 
Cederhielm Ad: utlånft Raͤgs Saͤning $ 362 
Cronſtedt Ler wid Tegelbraͤkor . 118 
Tak: ſtolars opſaͤttiande ” 448 
| Celfius O: Orter i Upland : „ 
Celſius A: Traͤds utwidgande i Kioͤld 5 
Maͤtts jemfoͤrelſe : s 216 

Meteorologiffe Obſervationer 260 


Magnet - NRålens dagliga wiswiſning 302 

Magnet-Nålens i Upfala miswiſning 39x 

Omdöme om Hr. Whiſtons Angelſka Bok 439 
5 


Bhrenſwerd Kruts jaͤmfoͤrelſe ; 38 
| Boͤße⸗Smides jaͤmfoͤrelſe : 249 
Elvius Waͤderqwarnar med horizentelle wingar 395 
Faggot Foͤretal om Landt⸗bruket „„ 
4 | Traͤd ei foͤrbraͤnnes i Eld 4 163 
É Metallers ock Traͤſlags åndringar 429 
De Geer Obfervationer oͤfwer fmå Inſecter ⸗ 271 
lugan Ichneumon ater, antennis ramoſis 464 

| Höpken 1 om Academiens inraͤttning 1 
É | Foͤretal om Hus:Låfedomar ; 267 
Linnæus Waͤxters Plantering 2 $ 


Lapffa Limet ; ” 2 I 
Renars Bröms: kulor 2 


* 
ta 
N 
L 


så 1 


Morzus 
Nordenberg 


. 0 
Polhem Ch: 


Polhem Gab: 


Salberg 


| 


Regifter, 


— — — 


05 Pa | 

Hakſpik med tre Taͤr : fr 
Fiellmoͤßen 1 5% 162 
Snio⸗Sparfwens Beſtrifning 3068 
Gulfiſkens Beſkrifning ; 403 
Grund til Oeconomien : 411 
Stormhats Orts foͤrgifft s 41 
Kakel⸗Ugnars foͤrbaͤttring 71 
Syllar, at laͤgga under gamla Hue 239 
Foͤretal om Handeln 199 
Elementers waͤrkan 1 44 
Reps ſtyrka 5 3 65 
Hus⸗bygnad 1 , 7 $ 138 
us bygnad rain 
taͤls tilwaͤrkande = s 309 
Saͤdes⸗kornets foͤroͤkande 6 23834 
Foͤretal om Mechaniquen s 185 
Staͤl⸗Walſar at ſlipa ock juſtera s 43 
Swarta Starren, curerad genom e 68 
Purgation i Koppor 375 
Jern⸗blaͤcktaks bevarande från soft 78 
Sal natron : 5 245 
Haͤckar . 
Oglaſeret Tak⸗ gegele Canftchation 30560 


Strömer 
Sandberg 
Trie wald 


Traͤds bortfryſande ock orſak 6. 94 
Haͤſtars ock Boſkaps foͤdande 2 461 


Drif⸗baͤnkar hende angga⸗ 1 


Sten⸗kaͤl * . 99 
Utlaͤnſka Traͤs Plantering 8 „ BIR 
Bot emot Renarnes Curbma e 13 
Humle⸗gaͤrds Skioͤtſel + b 
Arcuecio för Barn 4 6 253 
Stenkäls Bår 19 : 224 
Sten⸗kaͤls⸗Flo at arbeta ; Rey 


Tilas 


Wrangel 
Wallerius 


Wieſtbeck 


* 


e 


fa 


„Iman i Stenkaͤls⸗ grufworne 379 
god ock tilraͤckelig mwåderwårl. Usel 450 
Malmlekande 198 
Oljoberget Oßmund 15 5 202 
Tufwors orſak t s 6 29 
Reps Styrka 3 633 
Dunſters opſtigande i i luftoma Rum 288 
* fraͤmjande 3 469 


2 * 2 


SET 1E 
MUSEUM 


20 9. JUL. 30 


NATURAL 
HISTORY. 


2. 


eee UN 
SAN 


H 
9 
= | | 


5 n 
q e e e AA NANNA ee MAT 
eee d IN ng dl. C. 
0 i 10 e pepe o GHANA 
Demed Ane . 


Hl 
UM 10 4 
44 666—＋KU—6ʃ 
7160 


705 Vili 
446% 0 
1160 


sy 
sig 
44% 


4 64% 

" 

HAL 

161 M FL U 

61666 
HAT 


N 
16% 
(MU 
In 0 
PAM HL 


i 
UTA 
44 


1060 
10ů— 
444% vik 
41 % %% 
ip 
i 
UU 


* 
6% 
040% 


65% 
1% 


2 


IH 
17010 


1ů6 (% 
1 6ůõů 


4 
11 ' 


0 
1166550 
(VIKER 


. 


Hl (i 0 5 


e 


AA 


ken 


i C:Bergquist fe 3 


D der 2 2 8 1 
W SE e 
. 5 8 85 5 N 8 


r 7 . 7 * E i RT , Da PE 
j 2 VERA pe ; a 


3 8 8 2 e n 


C crgguust : fculpsit. 


—— 
varen 
* 


1 


1 17 
i 


[LEKA 


— 7 9 ok Rh 
9 28 — 


2 Serre 
rr 
3x 22 ** 
* tera 
er 
88 


Aer [ed 8 
r 


r 


16477 
pr 


111 


45 
7 


FETARE 
fa ok RA RR 
A+ D 


27775 
77517 
— 
1 


7 

TT 
Nerd 
rr 


722 
1772775 
a 

vet vi 


1 
LÄRA 
Un 


n 
rr 


3 


n 
— 9 2 


r 
een 


ren 
— RN 


15 


11 77 


r 


tivt 


8 
—— — 


—— — RAN 
Nr 
7 eee 
De 


2728827 
22 


— 2 


— EE 
2 


rag 


3 


eee 
2 — 


. 


RIS 
2272222 5 
—— 2 —— RR 
e > 
: N 227 
9 — 27 


OS — — 
55 
1 222 


— — 7 
E 
, —— 


22 
P 
e 


r 

r 2 
n Wer 
7 KETEN 


228252