KUNGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK FÖR ÅR 1903 MED TVA PORTRATT STOCKHOLM KUKGI.. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 1903 KUNGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK FOR AR 1903 MED TVA PORTRÄTT LIB«A«Y NEW, YORK JfOTANlCAU GARDBN STOCKHOLM KUXGI.. BOKTUYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖXER 1903 KUNGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIEN Maj 1903 BESKYDDARE HANS MAJ:T KONUNGEN FÖRSTE HEDERSLEDAMÖTER H. K. H. KRONPRINSEN Prl\s OSCAR CARL AUGUST BERNADOTTE H. K H. HERTIGEN AF VÄSTERGÖTLAND H. K. H. HERTIGEN AF NÄRKE or- ' -^tCAl» Svenska och norska ledamöter. A. Efter ålder i akademien. * Betyder att en ledamot varit eller är praeses. 1858, jan. 13. vox Post, Hampus ådolf, professor, f. d. föreståndare för kemiska försöksstationen vid Ultuna. Uppsala. 1859, maj 11. Lindhagen, Daniel Georg, professor. Stockholm. Hamng. 24. 1861, febr. 13. Lilljeborg, Wilhelm, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala. 1865, nov. 8. Fries, Theodor Magnus, f. d. professor vid nniv. i Uppsala. Uppsala. 1868, jan. 8. Thalén, Tobias Robert, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala. 1869, febr. 10. *Skogman, Carl Johan Alfred, friherre, f. d. kommendör- kapten. Stockholm. Drottningg. 47. 1870, apr. 13. *Adelsköld, Claes Adolf, f. d. major. Stockholm. Yillag. 2. 1871, dec. 13. Cleve, Per Theodor, professor vid univ. i Uppsala. 1872, jan. 10. *Almén, August Theodor, f. d. Generaldirektör och chef för medic. -styrelsen. Stockholm. Riddarg. 43. 1873, mars 12. Bergstrand, Carl Erik, professor. Stockholm. Rådmansg. 72. > nov. 12. *Dahlandeb, Gustaf Robert, professor och f. d. föreståndare vid tekn. högskolan. Stockholm. Stjärng. o B. 1874, nov. 11. Styffe, Carl Gustaf, f. d. bibliotekarie vid univ. i Uppsala. Stockholm. Braheg. 32. «sj 1875, maj 12. Smitt, Fredrik Adam, professor och intendent vid riksmuseet. Stockholm. Olofsg. 11. nov. 10. Odenius, Maximilian Victor, f. d. professor vid univ. i Luud. Lund. » ? *Akerman, Anders Richard, generaldirektör och chef för k. komnierskollegium. Stockholm. Kungsg. 34. Y^ 1876, maj 10. Areschoug, Fredrik Wilhelm Christian, f. d. professor vid *^ univ. i Lund. Lund. to » nov. 8. *Törnebohm, Alfred Elis, professor, chef för Sveriges geol. C" -i undersökning. Stockholm. NorrtuUsg. 10 A. *-- 1877, nov. 14. *Lovén, Otto Christian, professor. Stockholm. Garfvareg. 1. Q> > 1' ^ Malmström, Carl Gustaf, f. d. riksarkivarie och statsråd. *— ' Djursholm. .,^,1878, mars 13. Bugge, Elseus Sophus, professor vid univ. i Kristiania. ^V » dec. 11. *WiTTR0CK, Yeit Brecher, professor och intendent vid riks- — ^ museet. Stockholm. Bergianska trädgården. VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1879, dec. 15. *Retzius, Magnus Gustaf, f. d. professor vid karo!. med. kir. institutet. Stockholm. Drottaingg. 110. Berggren, Sven, prof. vid univ. i Lund. Hammarsten, Olof, prof. vid univ. i Uppsala. Ljunggren, Gustaf Håkan Jordan, f. d. professor vid univ. i Lund. Lund. DuNÉR, Nils Christofer, professor vid univ. i Uppsala. Kjellman, Frans Reinhold, professor vid univ. i Uppsala. Mittag-Leffler, Gösta, professor vid Stockholms högskola. Djursholm. Tullberg, Tycho Fredrik Hugo, professor vid univ. i Uppsala. *Théel, Johan Hjalmar, professor och intendent vid riks- museet. Stockholm. Cederbloji, Johan Erik, f. d. professor vid tekniska hög- skolan. Stockholm. Östermalmsg. 51. *SiDENBLADH, Per Elis, f. d. öfvcrdirektöi och chef för sta- tistiska centralbyrån. Stockholm. Smälandsg. 12. Nathorst, Alfred Gabriel, professor och intendent vid riks- museum. Stockholm. Rosén, Per Gustaf, professor vid generalstaben. Stockholm. Drottningg. 97. Falk, Matths, professor vid univ. i Uppsala. De Lav al, Carl Gustaf Patrik, filos, doktor, civilingeniör. Stockholm. Kungsträdgårdsg. 2 C. Björling, Carl Fabian Emanuel, professor vid univ. i Lund. *Cronstedt, Rudolf, grefve, f. d. generaldirektör och chef för k. järnvägsstyrelsen. Stockholm. Birgerjarlsg. 6. » ■> Nordstedt, Carl Fredrik Otto, filosofie doktor. Lund. > Clason, Edvard Claes Herman, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala. i . von Ehrenheim, Per Jacob, f. d. statsråd och universitets- kansler. Stockholm. Malmskillnadsg. 15. nov. 14. Backlund, Albert Victor, professor vid univ. i Lund. *Odhner, Clas THEODOR,f.d. riksarkivarie. Stockholm. Stureg.50. dec. 12. HiLDEBRANDSsoN, HuGO HiLDEBRAND, C. 0. profsssoT vid univ. i Uppsala, febr. 13. Pettersson, Sven Otto, professor vid Stockholms högskola. Drottningg. 90. maj 8. Lindstedt, Anders, professor vid tekniska högskolan. Stock- holm. Rådmansg. 67. » > Svenson, Göthe Wilhelm, f. d. öfverdirektör och chef för K. mariningeniörstateu. Stockholm. Storg. 46. dec. 11. Klason, Johan Peter, professor vid tekn. högskolan. Stock- holm. Tegnérlunden 4. > » Ekman, Carl Edvard, bruksägare. Fiskeby. april 9. Aschehoug, Thorkil Halvorsen, professor vid univ. i Kri- stiania. maj 14. Hasselberg, Clas Bernhard, professor, vet.-akad:s fysiker. Stockholm. 1880, 1881, okt. maj okt. 13. 11. 12. > 1882, 1883, dec. maj mars U. 10. 14. 1884, maj okt. 11. 8. » nov. 12. } dec. 10. 1885, mars 1 11. 1886, jan. 13. ; febr. 10. 5 > 1887, maj nov. 12. 9. 1888, 1889, 1890, LEDAMOTSFORTECKNING. 1890, juni 11. Brögger, Waldemar Christofer, professor vid univ. i Kri- stiania. » dec. 10. Nyrén, Magncs, ryskt verkligt statsråd, astronom vid observ. i Pulkova. S:t Petersburg. 1891, jan. 14. Hildebrand, Hans Olof Hildebrand, riksantikvarie. Stock- holm. Narvavägen 7. 1892, mars 9. "Widman, Oscar, e. o. professor vid univ. i Uppsala. > dec. 14. Blix, Magnus Gustaf, professor vid univ. i Lund. 1893, nov. 8. Ångström, Knut Johan, professor vid univ. i Uppsala. 1894, dec. 12. Ödmansson, Ernst Ludvig Wilhelm, f. d. professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Karlavägen 43. » > r Almström, Robert, fabriksdisponent, fullmäktig i riksbanken. Rörstrand. 1895, dec. 11. Aurivillius, Per Olof Christofer, professor och vet.-akad:s sekreterare. Stockholm. Drottningg. 94. » > » Montelius, Gustaf Oscar Augustin, professor och förste ama- nuens vid K. vitt.-, hist.- och ant.-akademien. Stockholm. S:t Paulsg. 11. 1896, apr. 15. Zander, Jonas Gustaf Wilhelm, medicine doktor. Stock- holm. Strandvägen 57. > nov. 11. Olivecrona,' Samuel Rudolf Detlof Knut, f. d. justitieräd. Stockholm. Klarabergsg. 21. !• dec. 9. Tegnér, Esaias Henrik Wilhelm, professor vid univ i Lund. 1897, mars 10. Zettervall, Helgo Nikolaus, f. d. öfverintendent. Stock- holm. Drottningg. 73 A. 3> nov. 10. Henschen, Salomon Eberhard, professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. V. Trädgårdsg. 17. ^ dec. 8 Almqvist, Per Wilhelm, professor vid tekniska högskolan. Stockholm. Kungstensg. 40. » » » Annerstedt, CLAiis, bibliotekarie vid univ. i Uppsala. 1898, jan. 12. Mörner, Karl Axel Hampus, grefve, professor och rektor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Handtverkareg. 3. 3 febr. 9. Bohlin, Karl Petrus Theodor, professor, vetenskaps-akad:s astronom. Stockholm. » maj 11. Charlier, Carl Wilhelm Ludvig, professor vid univ. i Lund. s > i SÖDERBAUM, Henrik Gustaf, professor, landtbruks-akademiens agrikulturkemist. Stockholm. Experimentalfältet. 1899, nov. 8. Sjögren, Hjalmar, professor och intendent vid riksmuseet. Stockholm. 5 dec. 13. Tham, Gustaf Wilhelm Sebastian, bruksägare. Husqvarna. 1900, jan. 10. *Törnebladh, Henrik Ragnar, lektor, fullmäktig i riksbanken. Stockholm. Torstensonsg. 12. > febr. 14. Nordström, Carl Fredrik Theodor, generaldirektör och chef för K. järnvägsstyrelsen. Stockholm. Barnhusg. 4. » maj 9. Söderwall. Knut Fredrik, professor vid universitetet i Lund. j > » Dahlgren, Erik Wilhelm, vet.-akad:s bibliotekarie. Stockholm. » nov. 14. Särs, Georg Ossian, professor vid univ. i Kristiania. > > » Ljungberg, Erik Johan, disponent för Stora Kopparbergs Bergslag. Falun. 8 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1900, nov. 14. Ki^R, Anders Nikolai, direktör för Norges statistiska cen- tralbyrå. Kristiania. 1901, mars 13. Warfvinge, Frans Wilhelm, öfverläkare vid Sabbatsbergs sjukhus. Stockholm. Stureplan 2. » april 10. GiLLJAM, Gustaf Fredrik, universitetskansler, f. d. statsråd. Stockholm. Knngsträdgårdsg. 20. » » » Berg, John Wilhelm, professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Handtverkareg. 2. » > » Phragmén, Lars Edvard, professor vid Stockholms högskola. Djursholm. ■» » » Eriksson, Jakob, professor, landtbruks-akademiens växtfysio- log. Stockholm. Experimentalfältet. » maj 8. Arrhenius, Svante August, professor och rektor vid Stock- holms högskola. Stockholm. Bergsg. 18. » okt. 9. Sahlin, Carl Yngve, f. d. professor vid Uppsala universitet. Stockholm. Regeringsg. 66. » nov. 13. Holm, Edvard Johan Gerhard, professor och intendent vid riksmuseet. Stockholm. » ■' » Tamm, Claes Gustaf Adolf, friherre, f. d. öfverståthållare. Stockholm. Mynttorget 4. 1902, mars 12 De Geer, Gerard Jakob, friherre, professor vid Stockholms högskola. Stockholm. Rådmansg. 67. s ' Wirén, Axel, professor vid univ. i Uppsala. » Widmark, Erik Johan, e. o. professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Drottningg. 7. » maj 14. Loven, Johan Martin, professor vid univ. i Lund. » » ' Hedin, Sven Gustaf, professor vid Jenner-institutet i London. 3 » » Welander, Edvard Wilhelm, e. o. professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Skeppsbron 10. » nov. 25. Brinell, Johan August, öfveringeniör vid Fagersta bruk. Fagersta. 1903, jan. 14. Mohn, Henrik, professor och direktör för k. norska meteoro- logiska institutet. Kristiania. I. klassen. Ren matematik. 6 ledamöter. Hr Mittag-Leffler. Hr Falk. Hr Björling. Hr Bäcklund. Hr Lindstedt. Hr Phragmén. B. Efter klasserna. \\. klassen. Använd matematik. 6 ledamöter. Hr Lindhagen. Hr DuNÉR. Hr Rosén. Hr Nyrén. Hr Bohlin. Hr Charlier. III. klassen. Praktisk mekanik. 8 ledamöter Hr Adelsköld. Hr Dahlander. Hr Cederblom. Hr grefve Cronstedt. Hr Svenson. Hr Zettervall. Hr Almqvist. Hr Tham. IV. klassen. Fysik. 6 ledamöter. Hr Thäléx. Hr HlLDEBRANDSSON. Hr Hasselberg. Hr Ångström. Hr ÅBRHEXIUS. Hr MoHN. V. klassen. Kemi. geologi och mine- ralogi- vi ledamöter. Hr VON Post. Hr Cleve. Hr TÖRNEBOHJI. Hr Pettersson. Hr Klason. Hr Brögger. Hr WiDMAN. Hr SÖDERBAUM. Hr Sjögren. Hr frih. De &eer. Hr J. M. LovÉN. Hr Hedin. VI. klassen. Botanik och zoologi. 16 ledamöter. Hr Lilljeborg. Hr Fries. Hr Smitt. Hr Areschocg. Hr Witteock. Hr Berggren. LED AMOTSFÖRTECKNING . 1 Hr Kjellman. I Hr Tillberg. 1 Hr Théel. \ Hr Nathorst. Hr Nordstedt. i Hr AcRiviLLirs. Hr Sars. Hr Eriksson. Hr Holm. Hr Wirén. VII. klassen. Medicin och kirurgi. 1.5 ledamöter. Hr Almén. Hr Odenius. Hr Chr. Loven. Hr Eetzius. Hr Hammarsten. Hr Clason. Hr Blix. Hr Ödmansson. Hr Zander. Hr Henschen. Hr grefve Mörner. Hr Warfvinge. i Hr Berg. | Hr WlDMARK. Hr Welander. VIII. klassen. Ekonomiska veten- 15 ledamöter. Hr Bergstrand. Hr Åkerman. Hr Sidenbladh. Hr De Laval. Hr v. Ehrenheim. Hr Ekman. Hr ASCHEHOUG. Hr Almström. Hr Törnebladh. Hr Nordström. Hr Ljungberg. Hr Ki^E. Hr frih. Tamm. Hr Brinell. Ett rum ledigt. IX. klassen. Lärdom i allmänhet. 16 ledamöter. Hr frih. Skogman. Hr Styfpe. Hr Malmström. Hr Bugge. Hr Ljunggren. Hr Odhneb. Hr Hildebrand. Hr MONTELIUS Hr Olivecrona. Hr Tegnér. Hr Annerstedt. Hr Söderwall. Hr Dahlgren. Hr Gilljam. Hr Sahlin. Ett rum ledigt. Utländsk hedersledamot. H. Kejs. Högh. Storfdrstex Konstantin Konstantinowitch. Utländska ledamöter. I. klassen. Ben matematik. — 6 ledamöter. 1851, okt. 8. Kelvin, lord, Netherhall, Largs, Ayrshire. 1895, apr. 10. Zeuthen, Hieronymus Georg, professor vid univ. i Köpenhamn. 10 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1900, juni 6. PoiNCARK, Henri, professor vid univ. i Paris. 1901, apr. 10. Darboux. Gaston, professor vid univ. i Paris, franska vet.' akad:s ständige sekreterare. » » > Cremona. LuiGi, professor vid univ. i Rom. 1902, nov. 23. Weber, Heinrich, professor vid univ. i Strassburg. II. klassen. Använd matematik. — 6 ledamöter. 1875, maj 12. Struve, Otto Wilhelm, f. d. direktör för oLservatoriet i Pul- kova. Karlsruhe. s nov. 10. Newcomb, Simon, professor, direktör för observatoriet i Wash- ington. 1877, dec. 12. Schiaparelli, Giovanni Virginio, direktör för Brera-observa- toriet i Milano. 1883, jan. 10. Huggins, William, doktor, engelsk astronom ocli f3'siker. London. 1892, apr. 13. Auwers, Arthur, professor ocli ständig sekreterare vid vet.- akad. i Berlin. 1897, febr. 10. Backlund, Oscar, direktör för observatoriet i Pulkova. III klassen. Praktisk mekanik. — 8 ledamöter. 1873, maj 14. Zeuner, Gustaf Anton, f. d. direktör för polytekn. institutet i Dresden. 1880, jan. 14. Reuleaux, Frans, direktör och professor vid tekniska hög- skolan i Berlin. 1885, dec. 9. Thurston, Rorert H., professor vid univ. i Ithaca, N. Y. 1890, juni 11. Edison, Thomas Alva, amerikansk civilingeniör. 1894, jan. 10. Thompson, SilvanusP., professor vid Technical college i London. 1896, dec 9. von Hefner Alteneck, Friedrich, civilingeniör i Berlin. 1900, maj. 9. White, sir William Henry, chef för engelska marin-ingeniör- staten. London. Cedarcroft, Putney Heath. 1901, mars 13. Tetmajer, Ludvig, professor vid polytekniska skolan i Ziirich. IV. klassen. Fysik. — 6 ledamöter. 1888, dec. 12. Boltzman, Ludvig, professor vid univ. i Leipzig. 1896, dec. 9. Mascart, Eleuthére Elie Nicolas, professor vid College de France. ledamot af franska institutet. 1899, dec. 13. Röntgen, Wilhelm Conrad, professor vid univ. i Mtinchen. 1902, febr. 12. Langley, Samuel Pierpont, sekreterare i Sniithsonian in- stitution. Washington. » okt. 8. Kohlrausch, Friedrich, president för den fysikaliskt tekniska riksanstalten i Charlottenburg. » dec. 11. Christiansen, Christian, professor vid univ. i Köpenhamn. LEDAMOTSFORTECKNING. 11 V. klassen. Kemi, geologi och mineralogi. — 12 ledamöter. 1870, jan. 12. 1880, nov. 10. 1884^ . Vi. 1885, mars 11. 1892. j 9. nov. 9. 1895, . 13. 1896, » 11. 1897, - 10. 1899, 8. Berthelot. Marcellix, professor, ledamot af franska insti- tutet. Paris. Thomsen, Julius, f. d. professor vid nniv. i Köpenhamn. Baeyer, Adolph, professor vid nniv. i Miinchen. RosENBuscH, Harry, professor vid nniv. i Heidelberg. van"t Hoff, Jacob Henrik, professor vid univ. i Berlin. WrsKLER, Clejiens, f. d. professor vid bergsakademien i Frei- berg. Dresden. SuEss. Eduard. professor vid nniv. i "Wien. Geikie, sir Archibald, generaldirektör för Storbritanniens geo- logiska undersökning. Rayleigh, lord. sekreterare i Royal Society. London. Ramsay', William, professor vid University College. London. Hjelt, Edvard, professor vid univ. i Helsingfors. Jörgensen, Sofus Måds, professor vid univ. i Köpenhamn. 12 VI. 1862, nov. 1882, dec. 1883, nov. 1885, jan. dec. 1888, apr. 1891. nov. 1893, > 1894. dec. 1895. dec. 11 klassen. Botanik och zoologi. — 16 ledamöter. 15. 14. 14. 1897, febr. nov. 1898, maj 1899, nov. 1900, okt. 1901, dec. HooKER, sir Josef Dalton. f. d. direktör vid botaniska träd- gården i Kew. Hjeckel, Ernst, professor vid univ. i Jena. Gunther, Albert C. L. G., f. d. intendent vid British Mu- seum. London. Warming, Eugen, professor vid univ. i Köpenhamn. 9. Gegenbaur. Carl, professor vid univ. i Heidelberg. 11 BoRNET, Edouard. ledamot af franska institutet. Paris. 11. Engler. Adolf, professor vid univ. i Berlin. 8. ScHWENDENER, SiMON, profcssor vid univ. i Berlin. 12. Solms-Laubach, Hermann, grefve, professor vid univ. i Strass- burg Treub. Melchior, direktör för nederländska botan. institutet i Buitenzorg pä Java. Pfeffer, Wilhelm, professor vid univ. i Leipzig. Weismann, August, professor vid univ. i Freiburg (Baden). DoHRN, Anton, föreståndare för den zoologiska stationen i Neapel. 8. Agassiz, Alexander, f. d. professor vid Harvard univ. i Cam- bridge, Mass. 10. Gaudry. Albert, professor vid Museum d"histoire naturelie i Paris. 11. Avebury (sir John Lubbock), lord. High Elms. Farnborough, Kent. England. 10 10. 11. VII. klassen. Medicin och hirurgi. — 15 ledamöter. 1882, maj 10. von Kölliker, Albert, f. d. professor vid univ. i Wiirzburg. 1889, febr. 13. Lister, lord, f. d. professor vid Kings College i London. 12 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1890, dec. 10. Tigerstedt, Robert Adolf Armand, professor vid univ. i Helsingfors. 1892, juni 8. His, Wilhelm, professor vid univ. i Leipzig. 1893, april 12. Koch, Robert, professor och geheime medicinalråd i Berlin. » dec. 13. VON Recklinghausen, Friedrich, professor vid univ. i Strass- burg. 1894, maj 9. Runeberg, Johan Wilhelm, professor vid univ. i Helsingfors. 1896, mars 11. Bouchard, Charles Jacques, professor vid Faculté de mé- decine i Paris. 1897, apr. 14. Mosso, Angelo, professor vid nniv. i Turin. 1898, nov. 9. von Leydig, Franz, f. d. professor vid univ. i Bonn. 1900, mars 14. Kocher, Theodor, professor vid univ. i Bern. » febr. 13. Czerny, Vincenz, professor vid univ. i Heidelberg. » apr. 10. Roux, Pierre Paul Emile, vice direktör för »Institut Pasteur> i Paris. Ledamot af franska institutet. 1901, dec. 11. Kossel, Albrecht, professor vid univ. i Heidelberg. 1902 nov. 23. Cornil, André Victor, professor vid univ. i Paris. VIII. klassen. Ekonomiska vetenskajyer. — 6 ledamöter. 1880, febr. 11. Beaulieu, Paul Leroy, professor, ledamot af franska insti- tutet. Paris. 1887, mars 9. Bell, sir Isaac Lowthian, industriidkare i Middelsbro (Eng- land). 1894, nov. 14. Levasseur, Pierre Emile, professor vid College de France. 1897, mars 10. Gipfen, sir Robert, engelsk statistiker och nationalekonom. London. » dec. 8. Grandeau, Louis Nicolas, professor vid Conservatoire des arts et métiers i Paris. 1902, febr. 12. Mechelin, Leopold Henrik Stanislaus, f. d. finsk senator. Uppsala. Kungl. akademiens utskott. Preses och sekreteraren äro ledamöter af alla utskott. 1. Redaktions-utskottet. En ledamot af hvarje klass: Hr Mittag-Leffler. Hr Rosén. Hr Almquist. Hr Hasselberg. Hr Söderbaum. Hr Wittrock. Hr Chr. Loven. Hr Sidenbladh. Hr Malmström. 2. Inspektions-utskottet. Två ledamöter i hvarje inspektion. A. Inspektionen öfver observatoriet och de matem. verkstäderna. Hr Rosén. Hr Lindstedt. B. Inspektionen öfver den fysiska institutionen och meteor, cen- tral-anstalten. Hr Åkerman. Hr Arrhenius LEDAMOTSFORTECKNING. la c. Inspektionen öfA-er den kemiska institutionen. Vakant. D. Inspektionen öfver biblioteket. Hr Théel. Hr Hasselbeeg. E. Inspektionerna öfver det natur- historiska riksmuseet. Mineralogiska afdelningen. Hr TÖENEBOHM. Hr SÖDEEBÅUM. Botaniska afdelningen och den Bergianska stiftelsen. Hr Che. Lovéx. Hr SiDEXBLADH. Zoologiska och palseontologiska af- delningarna. Hr Retzius. Hr grefve Möenee. Etnografiska afdelningen. Hr MONTELIUS. Hr frih. Tamm. 3. Förvaltnings-utskottet. Tio ledamöter. Hr RosÉy. Hr grefve Möexee. Hr Almsteöm. Hr TÖENEBOHM. Hr Gilljam. Hr Dahlgeex. Hr Retzius. Hr Akeemax. Hr Sidexbladh. Hr Lindstedt. Ämbets- och tjänstemän. Akademiens ämbets- och tjänstemän: Prseses: Hr Töenebladh. Sekreterare: Hr Aueivillius. Astronom: Hr Bohlin. Fysiker: Hr Hasselbeeg. Kemist: Vakant. Bergiansk lärare: Hr Witteock. Bibliotekarie: Hr Dahlgren. Amanuens vid biblioteket: Jacob Adrian Beegstedt, filos, doktor. Föreståndare för zoologiska stationen Kristineberg: Hr Théel. Kamrer: Johan Ludvig Leyonmaeck, registrator, f. d. kanslisekreterare. Stureg. 5. Ombudsman: Cael Albert Lindha- gen, borgmästare. Yalhallavägen 41. Redaktör af statskalendern : Karl Si- denbladh, öfverdirektör och chef för statistiska centralbyrån. Arkitekt: Feans Gustaf Abeaham Dahl, f. d. v. professor och förste intendent. Drottningg. 59. Notarie: Otto August Sjögeeen, f. d. kansliråd. Linnég. 33 och 85. Fysisk instrnmentmakare: Petee Mag- nus Sörensen. Naturhistoriska riksmuseet : Intendenter. Hr Smitt, för samlingarna af verte- brerade djur. Förste intendent vid den zoolog, och palaeontol. afdel- ningen. Hr Witteock. för de botaniska sam- lingarna. Hr Nathorst, för samlingarna af arkegoniater och fossila växter. Hr Théel, för samlingarna af lägre overtebrerade djur. Hr Holm, för de palceontologiska samlingarna. Hr Sjögren, för de mineralogiska samlingarna. Bror Yngve Sjöstedt, fil. d:r, pro- fessor, för de entomologiska sam- lingarna. 14 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. Knut Hjalmar Stolpe, fil. d:r, pro- fessor, för de etnografiska sam- lingarna. Konservator. Anders Svensson vid vertebratafdel- ningen. Statens meteorologiska central- anstalt: Föreståndare: Hugo Emanuel Ham- berg. fil. d:r, professor. Amanuens: Nils Ekholm, fil. d:r. Kungl. akademiens fullmäktige för Nobelstiftelsen, och dess suppleanter. Valda intill 1903 ars slut. Fullmäktige : Hr Åkerman. Hr Törnebohm. Hr SiDENBLADH. Hr AuRiviLLius. Hr Cederblom. Hr Almström. Suppleanter . Hr Retzius. Hr Nordström. Hr Almqvist. Hr Rosén. Kungl. akademiens Nobel-kommittéer. För fysik: Hr Thalén. Vald intill slutet af: 1903. För kemi: Hr Cleve, ordf. Vald intill slutet af: 1903. Hr Hasselberg, ordf. 1904. Hr Pettersson. 1904. Hr Ångström. 1905. Hr Klason. 1905. Hr HiLDEBRANDSSON. 1906. Hr WiDMAN. 1906. Hr Arrhenius. Hr SÖDERBAUM. Kommittéernas gemensamme sekreterare: Knut Wilhelm Palmer, fil. doktor, lektor. Rådraansg. 88 i LEDAMOTSFÖRTECKNING. 15 Ordinarie ärenden, som skola förekomma vid aka- demiens sammankomster. 1903— 1904. 1903. Sept. 9. Riksdagspetita: minnespenning till högtidsdagen; remisa af inkomna ansökningar om understöd från Regnells zoologiska gåfvomedel. Okt. 7. Val af ledamöter i Wallmarkska kommittéen; remiss af inkomna ansökningar till Beskowska stipendiet (mat. fys. vet.); val af leda- mot i den internationella akademiska kommittén för 1904. Nov. 11. Val af kommitterade för upprättande af förslag till bortgifvande af de Letterstedtska resestipendierna och af den Edlundska belöningen; Wallmarkska belöningen och Regnelis zoologiska gåfvomedel bort- gifvas; förslag till stat för 1904. Dec. 9. Beskowska stipendiet (mat. fys.) bortgifves; gratifikationer. 1904. Jan. 18. Förslag till böndagar för år 1905: Edlundska belöningen utdelas; val af revisorer för granskning af Stockholms högskolas och Nor- diska museets räkenskaper; val af ledamöter i de Letterstedtska kommittéerna; inkomna reseberättelser; gratifikation till afkomling af Linné. Febr. 10. Letterstedtska prisen och räntan å Schéelefonden utdelas; förslag till stat för Bergianska stiftelsen. Mars 9. Fernerska, Lindbomska och Flormanska prisen, akademiens rese- understöd samt anslaget till instrumentmakeriernas uppmuntran bortgifvas. > 81. Akademiens högtidsdag. April 18. Inspektionsberättelser; val af revisorer för granskning af akade- miens räkenskaper; val af preses; presidiets nedläggande. Maj 11. Utskottsval. Juni 8. Anmälan om Letterstedtska resestipendierna: kalendarium för 1906 till kommerskollegium: revisionsberättelse för 1903: arkitektens förslag till reparationer i akademiens och riksmuseets hus; tjänst- ledighetsansökningar. Sekreterare-expeditionen hålles öppen kl. 2—8,45 e. m. alla helgfria dagar under tiden den 1 september — 15 juni: IG juni — 31 augusti endast tors- dagar kl. 12—2. Rikstel. 68 69. ^ Biblioteket är öppet för allmänheten hvarje helgfri dag kl. 12—8 e. m. under tiden den 1 september — 19 juni samt onsdagar och lördagar kl. 12 — 2 från den 11 juli — 31 augusti; stängdt den 20 juni — 10 juli. Rikstel. 804. Kamrerarekontoret hålles öppet tisdagar och fredagar kl. 3—4 e. m. mellan 1 september och den 31 maj: 1 juni — 31 augusti endast fredagar kl. 8 — 4 e. m. Årsberättelser. Sekreterarens årsberättelse för 1902—1903, afgifven på högtidsdagen den 31 mars 1903. Då Vetenskaps-Akademien nu åter afgifver berättelse för ett gänget arbetsår, kan lion ej annat än med glädje ocli tacksamhet erkänna, att hennes verksamhet nnder året ostörd kunnat fortgå och att hon och de under henne ställda in- stitutionerna fortfarande fått röna prof på erkännande och uppmuntran så väl från statsmakterna som från enskilda. Skall emellertid Akademiens och hennes institutioners verksamhet äfven för framtiden ostörd kunna fortgå blir det nödvändigt, att åtgärder inom den närmaste tiden vidtagas för undanröjande af de yttre förhållanden, som nu allt mer och mer lägga hinder i vägen för en sådan utveckling. Den ytterst viktiga frågan om nya och fullt tillräckliga lokaler så väl för Akademien som för de under henne lydande institutionerna har därför under det gångna året varit före- mål för en omfattande utredning af en särskild för ända- målet tillsatt kommitté. Denna kommitté afgaf redan den 23 maj 1902 sitt utförliga betänkande i ärendet och har sedermera äfven inkommit med utlåtande öfver de yttranden, som med anledning af betänkandet infordrats från Akade- miens institutionsföreståndare. Ehuru Akademien ej ännu hunnit fatta sitt beslut i ärendet, har dock genom den nu verkställda utredningen en utgångspunkt vunnits för frågans rätta bedömande. Det gäller härvid framför allt att utan öfverdrifna kostnader skaffa nödigt utrymme och fullt ända- målsenlig anordning så väl åt Akademiens dyrbara bibliotek Vetenskaps-Akademiens Årsbok. 1. 2 18 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. soin åt det Naturhistoriska riksmuseets rika och nu till största delen magasinerade samlingar samt att på samma gång tillse, att de nya lokalerna i framtiden utan svårighet kunna ut- vidgas i samma mån som samlingarna ökas. Hvarje förslag, som ej tager hänsyn härtill och till den erfarenhet man redan på andra håll vunnit om dylika samlingars rätta an- ordning, är därföre fullkomligt oantagligt. För öfrigt hafva kommitterade i sitt arbete äfven utgått från den förutsätt- ningen, att Akademien och de under henne ställda institu- tionerna för framtiden liksom hittills om möjligt borde sam- manhållas inom samma område, h varigenom synnerligen afse- värda fördelar å ömse sidor kunna vinnas. Nya grundstadgar. Äfven en annan för Akademien viktig fråga har sedan förra högtidsdagen undergått en förberedande behandling. De grundregler, som nu äro gällande för Akademien, blefvo af Kungl. Maj:t stadfästade den 13 juli 1850. Under det halfva sekel, som sedan dess förflutit, hafva förhållandena så ändrats och Akademiens verksamhet — isynnerhet genom den befattning hon hädanefter skall hafva med Nobelprisens utdelning — så utvecklats, att en om ock rätt lindrig omarbet- ning af dess grundregler nu ansetts nödig. Ett förslag till nya grundstadgar för Akademien har därföre utarbetats och föreligger nu färdigt till slutlig pröfning af Akademien. Akademiens skrifter. Vid sin »sammankomst den 12 november förlidet år fattade Akademien ett viktigt beslut afseende en genomgripande förändring af hennes publikationer. Det torde därför vara lämpligt att nu lämna en kort redogörelse för Akademiens bet^^delsefulla verksamhet såsom utgifvare af vetenskapliga afhandlingar inom området för hennes verksamhet. Samma är, som Akademien stiftades, eller 17o9 började hon utgifvandet af en tidskrift i 8:o, som fick namnet: »Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar». Därefter utkom ett band hvarje år, så att till och med 1854 IIG band utkommit. Ar 1855 förändrades Handlingarnes format till 4:o, hvarjämte SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE FÖR 1902 — 1903. 19 banden ej vidare utkommo ett för hvarje år utan på obe- stämda mellantider. Af denna nya serie, som uteslutande är afsedd för större afhandlingar eller för taflor, som kräfva ett större format, hafva hittills o5 band utkommit. Redan år 1844 hade emellertid Akademien börjat en ny publikationsserie, som erhöll namnet: ;Öfversigt af K. Veten- skaps-Akademiens förhandlingar» och dels var afsedd för en kort öfversikt af viktigare ärenden, som förekommo vid sam- mankomsterna, dels för mindre, vetenskapliga afhandlingar. Af denna : Öfversigt» har sedan dess årligen ett band och så- ledes vid detta års början 59 band utkommit. Vid 1870-talets början visade det sig emellertid att an- talet af de afhandlingar, som inlämnades till »Öfversigten> blef så stort, att densamma ej kunde utkomma så fort och regelbundet, som det var önskli-gt. På grund häraf beslöt Akademien att från och med 1872 års början utgifVa en ny publikation i 8:o, som kallades: »Bihang till K. Vetenskaps- Akademiens Handlingar;;- och hvaraf intill förra årets slut 28 band utkommit. Ända till år 1 886 hade alla dessa tre publikationer utan åtskillnad innehållit afhandlingar i alla de vetenskaper, som utgöra föremål för Akademiens verksamhet; men sistnämnda år beslöt Akademien, att hvarje band af »Bihan^et.» skulle uppdelas i fyra afdelningar, af hvilka en skulle innehålla uppsatser i matematik, fysik och meteorologi, en sådana i kemi och geologi, en dylika i botanik och en dem, som be- handla zoologiens olika grenar. »Handlingarne» och vÖfver- sigtens hafva däremot fortfarande ej varit uppdelade efter olika ämnen. Då emellertid vetenskapernas utveckling medfört en allt mer och mer fortgående specialisering och en mer genomförd arbetsfördelning bland dess idkare, har Akademien ansett, att dess publikationer borde anordnas i öfverensstämmelse härmed och därföre beslutat att från detta års början upp- höra med utgifvandet af »Bihanget;» och »Ofversigten» och i deras ställe utgifva fyra fullt själfständiga fackpublikationer, som skola benämnas: Arkiv för matematik, astronomi och fysik; Arkiv för kemi, mineralogi och geologi; Arkiv för botanik; Arkiv för zoolog-i. 20 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. ;>Handlingarne;> komma däremot att utgifvas efter samma plan som förr, ehuru med iakttagande däraf, att h varje i dem ingående afhandling utgifves och säljes för sig så snart den blifvit färdig. Dessutom skall en redogörelse för Akade- miens sammankomster, kortare biografier öfver aflidna svenska ledamöter m. m. lämnas i en särskild årsbok. Genom dessa anordningar bör det för hvarje forskare blifva lättare än förr att få kännedora om de skrifter, som tillhöra hans fack. Af Akademiens skrifter hafva under året bandet 35 af »Handlingarne», banden 21 och 28 af »Bihanget till Akade- miens handlingar», årgången 50 af »Öfversigten af Akade- miens förhandlingar», sjunde bandet af »Astronomiska iakt- tagelser och undersökningar anställda på Stockholms observa- torium» samt 39:e, 40:e och 41 :a bandet af »Meteorologiska iakttagelser i Sverige>' fullständigt utkommit. Dessa band innehålla tillsammans 111 olika af handlingar, som omfatta 1,371 sidor med 31 taflor i 4:0 samt 3,110 sidor med 109 taflor i 8:o. Af dessa afhandlingar behandla 1(5 matematiska och astronomiska ämnen, 16 fysik och meteorologi, 15 kemi, 30 botanik och 35 zoologi. Statsanslag. Sistlidne års riksdag har förutom de redan under en följd af år på extra stat beviljade anslagen till riksmuseet, till meteorologiska centralanstalten, till den internationella katalogen för naturvetenskaplig litteratur, till den svenska regionalbyrån för nämnda katalog, till Nordiska Museet och till tidskriften »Acta mathematica» anslagit: dels 5,000 kronor jämte två ålderstillägg hvartdera ä 500 kronor till ailöning åt en ny intendent vid riksmuseet i et- nografi ; dels 2,000 kronor såsom förhöjning i det naturhistoriska riksmuseets ordinarie anslag till honorarirer åt yngre natur- forskare för vetenskaplig bearbetning af museets samlingar och till bekostande af sådana arbetens offentliggörande; dels på extra stat 9,495 kronor för gäldande af den skuld till flottan, som lektor E. Jäderin ådragit sig i anledning af den under 1898 företagna förberedande gradmätningsexpedi- tionen till Spetsbergen; I SEKRETERAREXS ÅRSBERÄTTELSE FÖR 1902 — 1903. 21 dels äfvenledes på extra stat 6,000 kronor såsom under- stöd till docenten Axel Hamberg för fullbordande af hans vetenskapliga undersökning af en del af Luleå lappmarks fjällområde. Donationer. Af en gifvare, som önskar förblifva okänd, har det natur- historiska riksmuseets afdelning för fossila djur mottagit en gåfva af 15,000 kronor. Denna gåfva är i främsta rummet afsedd för inköp af den i vetenskapligt hänseende synnerligt värdefulla samling af pleistocena däggdjursfossil, som af friherre Erland Nordenskiöld hemförts från Bolivien. Af en annan likaledes onämnd gifvare har samma afdel- ning emottagit 1,000 kronor för anskaffandet af en stenskär- ningsmaskin jämte därtill hörande elektrisk motor. Riksmuseets etnografiska afdelning har af grefve Erik VON Rosen såsom gåfva mottagit hela den viktiga samling af etnografiska föremål, som han hopbringat under den svenska Chaco-Cordiller-expeditionen. Afgifna utlåtanden. På Kungl. Maj:ts nådiga befallning har Akademien under året afgifvit underdåniga utlåtanden i 14 ärenden, som kraft en vetenskaplig utredning, nämligen: öfver en inbjudning, som genom Förenta Staternas här- varande minister ingått till Sverige, att genom officiellt om- bud deltaga i den trettonde internationella amerikanistkon- gressen, som skulle hållas i New York den 20 — 24 oktober 1902; öfver en underdånig ansökan af t. f. föreståndaren för riksmuseets etnografiska afdelning dr Hj. Stolpe om ett under- stöd af 2,500 kronor för att dels bevista nyssnämnda amerika- nistkongress dels idka etnografiska studier i vissa amerikanska museer; öfver ett af chefen för Sveriges geologiska undersökning professor A. E. Törnebohm afgifvet betänkande rörande an- skaffande af n3'a lokaler för nämnda undersökning i samband med en eventuell nybyggnad för det naturhistoriska riks- museet ; 22 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. öfver ett genom härvarande kejserlige tyske minister öfverlämnadt, af den första internationella seismologiska kon- ferensen väckt förslag om anordnande af internationella seis- mologiska observationer ; öfver ett af riksarkivarien afgifvet förslag till allmänna grunder i fråga om ordnande och förtecknande af oifentliga arkiv ; öfver en genom härvarande kungl. danske minister gjord framställning om tillåtelse för direktören för den danska gradmätningen general Zacharise att ä ön Hven uppföra en dansk astronomisk-geodetisk station; öfver en underdånig ansökan af professor G. Mittag- Leffler om ett anslag af 3,000 kronor för utgifvande under år 1904 af tidskriften »Acta mathematica» ; öfver en underdånig ansökan af doktor Sven Hedin om ett statsunderstöd af 75,000 kronor för utgifvande af en vetenskaplig redogörelse för de viktigaste resultaten af hans under åren 1899 — 1902 utförda resa i Centralasien; öfver en underdånig ansökan af med. doktor Anton Ny- ström om ett anslag å 600 kronor för utgifvande på svenska språket af ett redan på tyska offentliggjordt arbete med titel: »Ueber die Formenveränderungen des menschlichen Schädels und deren Ursachen»; öfver en underdånig ansökan af docenten S. Lönborg om ett anslag af 3,000 kronor fir utgifvande af ett arbete öfver den svenska kartans historia; öfver en underdånig ansökan af konservator O. Gylling om ett anslag af 750 kronor för en resa till Tyskland i syfte att därstädes idka studier öfver bästa sättet att klart, öfver- skådligt och populärt framställa naturförlopp och natur- föremål; öfver en underdånig ansökan af läroverksadjunkten A. Heimer om ett understöd af 800 kronor för bevistande af den nionde internationella geologiska kongressen i Wien; öfver en underdånig ansökan af t. f. läraren vid Stock- holms högskola H. Bäckström om ett understöd af 500 kronor för bevistande af nyssnämnda kongress; öfver inbjudan till Sverige att genom delegerad låta re- presentera sig vid den femte internationella kongressen för kemi, som skall hållas i Berlin den 2 — 8 instundande juni. SEKRETERARENS ÅRSBERÄUTELSE FÖR 1902 — 1903. 23 Minnesfester. Akademien har låtit sig representeras af sin preses vid den fest, som Kristiania universitet den 5 — 7 september firade till minne af Nils Henrik Abel; af preses och sekreteraren vid minnesfesten i Uppsala den 17 september öfver Olof RuDBECK d. ä. samt af professorerna Retzius och Nathorst vid aftäckningen af Sven Nilssons byst i Lund den 6 no- vember. Afgifna berättelseF. För resor eller undersökningar, som blifvit utförda med understöd från Akademien, hafva i vederbörlig ordning be- rättelser blifvit afgifna: af professor L. Wide, hvilken såsom Letterstedtsk sti- pendiat i och för studier öfver Greklands förklassiska arkeo- logi dels besökt museerna i Köpenhamn, Berlin, Rom och Athen, dels undersökt graflPält och dekagit i utgräfningar i Ättika, Thessalien, på flere af de mindre grekiska öarna samt i synnerhet på Kreta; af filosofie doktor G. O. Malme, hvilken med understöd från A. F. Regnells botaniska gåfvomedel nu tillbragt ett och ett hälft år i Södra Amerika och därvid hufvudsakligen vistats i de brasilianska staterna Rio Grande do Sul och Måtto Grosso; af filosofie licentiaten Hjalmar Östergren, hvilken med understöd från Hahnska donationen i Norge idkat studier öfver Holoturier; af amanuensen TrcHO Westergren, som i Skåne stu- derat parasitsvampar; af medicine studeranden Selim Birger, som undersökt Nympheea-formerna i Torneå- och Muonio älfdalar; af filosofie kandidaten R. Hägg, som i Bohuslän och an- gränsande landskap studerat glaciala och postglaciala marina skalbankar; af filosofie kandidaten H. Brunander, som undersökt Skånes och Gottlands oligochsetfauna; af ammanuensen H. Möller, som studerat mossfloran i trakten af Torneå träsk; af filosofie doktor G. Grönberg, som med understöd från Regneils zoologiska gåfvomedel anställt undersökningar öfver 24 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. de förhållanden, som sannolikt bestämma afkommans kön hos de högre djuren. Akademiens tjänstemän. Från och med den 1 oktober 1902 erhöll föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt professor Robert EuBENSON, som alltsedan anstaltens upprättande 1873 varit dess föreståndare, afsked från sin befattning mot åtnjutande af den honom af årets riksdag beviljade pension. Till inne- hafvare af den sålunda lediga platsen har Akademien kallat och antagit amanuensen vid nämnda anstalt filosofie doktor Hugo Emanuel Hamberg samt till dennes efterträdare såsom amanuens utsett filosofie doktor Nils Ekholm. Sedan 1902 års riksdag på ordinarie stat uppfört anslag till aflöning åt en ny intendent i etnografi vid det natur- historiska riksmuseet, har Akademien till innehafvare af denna befattning antagit t. f. föreståndaren för de etnogra- fiska samlingarna amanuensen vid Statens historiska museum, filosofie doktor Hjalmar Stolpe. Nobelstiftelsen. Sedan förslag å personer förtjänta af att ihågkommas vid utdelningen af Nobelprisen för fysik och kemi år 1902 i vederbörlig ordning inkommit samt blifvit af Akademiens Nobelkommittéer och vederbörande klasser granskade, beslöt Akademien vid sitt sammanträde den 11 november 1902 att dela priset i fysik mellan professorn vid universitet i Leyden Henrik Anton Lorentz och professorn vid universitetet i Amsterdam Pieter Zeeman samt att öfverlämna priset i kemi åt professorn vid universitetet i Berlin Emil Fischer. Stipendier och belöningar. I öf veren sstänimelse med donationsbrefvens föreskrifter hafva de räntebelopp, öfver hvilka Akademien förfogar, blifvit på följande sätt utdelade: Det LettcrstedtsJca resestipendiet har af Kungl. Landtbruks- akademien, som denna gång varit i tur att bortgifva det- samma, tilldelats assistenten hos Sveriges utsädesförening Anders Elofsson, som, enligt för honom utfärdad instruktion. SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE FÖR 1902 — 1903. 25 i Tyskland och Schweiz skall studera intensiva metoder för potatisodling, odling och förbättring af foderväxter, anlägg- ning af konstgjorda vallar samt förbättring så väl af sådana som af naturliga ängar och betesmarker. Sedan anmäldt blif- vit, att docenten vid Lunds universitet L. V. A. "Weibull, som erhöll det Letterstedtska resestipendiet för 1902, afsagt sig detsamma, har Akademien beslutat, att stipendiebeloppet skall läggas till fondens besparingar. — Det Letterstedtska priset för utmärJde författare och viktiga npptäcJcter har till- delats professorerna G. Retzius och C. M. Furst gemensamt för deras under år 1902 utgifna arbete: »Anthropologia sue- cica. Beiträge zur Anthropologie der Schweden». — Det Letterstedtska priset för ö feer sättning ar har Akademien för- delat i två lika delar, af hvilka den ena tillerkänts skrift- ställaren Karl August Hagberg för hans öfversättning af José Echegarays dram: :Den store Galeotto» och den andra tilldelats professor Hjalmar Edgren för hans öfversättning af Alfred Tennysons »Dikter i urval». — De Letterstedtska medlen för särskilda maktpäliggande vetenskapliga undersök- ningar skola användas för anställande af försök öfver biens förmåga att finna vägen hem till sin bostad. — Letterstedtska släkt stipendiet bar fortfarande med 2,000 kronor utgått till donators dotterson Yves Gabriel Letterstedt de Montmort. — Slutligen hafva föreskrifna delar af årsräntan öfverläm- nats till domkapitlet i Linköping, till pastorsämbetet i Valle- stads församling samt till Serafimerlasarettet i Stockholm. — Sedan de besparingar, som uppstått å fonden för det Letter- stedtska utrikes resestipendiet, vid detta års början uppgått till det af donator bestämda beloppet 20,000 kronor, kommer af dem att bildas en fond för ett inrikes resestipendium. Räntan å denna fond skall utdelas efter samma grunder och af samma myndigheter, som i viss ordning utdela det utrikes resestipendet. Vid detta års slut kommer därföre stipendiet att för första gången utdelas af Vetenskaps-Akademien. Letterstedtska föreningens fonder, som endast förvaltas af Akademien, uppgingo vid 1902 års slut till ett belopp af 765,060 kronor 42 öre. Den för året disponibla räntan 16,589 kronor 22 öre har öfverlämnats till föreningens styrelse. Af Wallmarkska fondens årsränta har hälften tilldelats lektorn vid Tekniska högskolan filos, doktor Knut Vilhelm Palm^.r såsom understöd för anställande af undersökningar 26 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. för bestämning af de absoluta potentialdifferenserna emellan metaller och elektrolyter och hälften blifvit lagd till kapitalet. Den EdlundsTici belöningen har tilldelats t. f. läraren vid Stockholms högskola Helge von Koch för hans i Bihanget till Akademiens handlingar införda af handling: »Applications nouvelles de la fonction exponentielle.» Den FernersJca belöningen har tillerkänts docenten i mate- matik vid Lunds universitet Thorsten Brodén för en af honom författad i Akademiens »Ofversigt» intagen afhandling med titel: »Ueber lineare homogene Differentialgleichungen mit gegebenen Verzweigungsstellen und gegebene Monodromie- gruppe>. Den LindbomsJca belöningen för nya och viktiga upp- täckter uti de kemiska eller fysiska vetenskaperna har Aka- demien tilldelat amanuensen J. W. Sandström för en i Öfversigten af Akademiens förhandlingar införd afhandling: »Ueber die Beziehung zwischen Luftbewegung und Druck in der Atmosphsere unter stationären Verhältnissen». Den FlormansJca belöningen för afhandling öfver fysio- logiskt eller anatomiskt ämne har filosofie doktor Gustaf Swenander erhållit för ett arbete med titel: »Studien iiber den Bau des Schlundes und des Magens der Vögel>. Liksom under förra året har räntan å den GriUska do- nationen öfverlämnats till Nordiska Museets styrelse såsom bidrag till underhållet af Skansens djurbestånd. Det BesliOH-sha stipendiet, som denna gång skolat utdelas för biologisk forskning, har tillerkänts fil. doktor Oskar ( -ARLGREN för fortsatta studier i Riksmuseet öfver där för- varade anthozoer. Af räntan ä Vegafonden har jämlikt douationsbrefvets bestämmelse ett belopp af 2,180 kronor 29 öre ställts till för- fogande af Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Från Regneils soologislw gåfvomedel hafva såsom under- stöd vitdelats: åt filos, kandidaten Albert Tullgren 600 kronor för att å Riksmuseets entomologiska afdelning bearbeta vissa grupper af exotiska hymenopterer; åt docenten vid Uppsala universitet L. A. Jägerskiöld 500 kronor för bearbetning af de af honom och hans följe- slagare från Egypten och Sudan hemförda zoologiska sam- lingarna; SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE FÖR 1002 — 1003. 27 åt fil. kandidaten friherre Erland Nordenskiöld 400 kro- nor dels för bearbetning af land- och sötvattensmollusker från Södra Amerika, dels för undersökning af slamprof från gränstrakterna mellan Argentina och Bolivien; åt fil. licentiaten Hjalmar Östergren 400 kronor för fortsatta studier öfver de skandinaviska och arktiska liolo- tnrierna ; åt docenten Simon Bengtsson 500 kronor för att i Norra ^ Sverige, särskildt i dess fjällområde, studera och insamla Ephemerider och Plecopterer. ScheeUfondens ränta har denna gång blifvit öfverlämnad till Farmacentiska institutets styrelse för att af den dispo- neras. Den Hahnshi donationens räntemedel hafva tillerkänts lektorn vid högre elementarläroverket i Nyköping Sven Fors- ling för fraktionering och spektroskopisk undersökning af säll- synta jordarter. Såsom understöd för resor inom landet i ändamål att undersöka dess naturförhållanden har Akademien åt nio yngre naturforskare — fil. licent. H. Möller, med. studer. S. Birger, fil. kand. N. Sylvén, amanuensen T. Westergren, fil. kand. H. WiTTE, fil. stud. A. Roman, fil. licent. N. Holmgren, lektor L. Johansson och fil. kand. I. Trägårdh — utdelat ett sam- manlagdt belopp af 1,300 kronor. Den å bankofullmäktigen J. W. Arnher;is donation upp- lupna räntan, som i år för första gången utdelats, har af Akademiens åttonde klass öfverlämnats till Akademiens ledamot öfveringeniör J. A. Brinell såsom belöning för hans utmärkta arbeten rörande järnets och stålets egenskaper i fysikaliskt-kemiskt hänseende. Statsanslaget för instrumentmakeriernas uppmuntrande har lika fördelats mellan instrumentmakarne P. M. Sörensen och G. Sörensen. Sin minnesmedalj i silfver öfver J. A. Wahlberg har Akademien tilldelat Herr Friedrich Wanders i Honkoug så- som ett erkännande för de vackra och synnerligen värdefulla samlingar, som af honom öfverlämnats till Kiksmuseets etno- grafiska och entomologiska afdelningar. Berzeliusmedaljen i silfver har öfverlämnats till K. sachsiske advokatfisk alen K. B. Kersten, som till Akade- miens Berzeliusmuseum skänkt dels en fotografi af hans far- 2<'^ VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. fader, Berzelius' lärjunge, professor K. M. Kersten, dels en afskrift af den dagbok, som nämnde professor förde under sill resa i Sverige 1837. Till danske undersäten F. A. Möller i Darjeeling, Ost- indien, som tvenne gånger genom härvarande K. danska be- skickning till riksmuseets entomologiska afdelning skänkt betydande samlingar af fjärilar från Sikkim och andra delar af södra Asien, har Akademien öfversändt ett exemplar af sin medalj öfver Linné i guld. Den minnespenning, som Akademien till denna sin hög- tidsdag låtit prägla, är ägnad ät minnet af hennes framl. ledamot, intendenten vid riksmuseet professor Sven Ludvig Loven. Akademiens ledamöter. Genom döden har Akademien bland sina inländska leda- möter förlorat: f. d. professorn vid Tekniska högskolan Olof Gustaf Nordenström; f. d. föreståndaren för Statens meteoro- logiska centralanstalt professor Robert Rubenson; bruksägaren Carl Fredrik Bergstedt och professorn vid Tekniska hög- skolan Johan Gustaf Wiborgh samt bland sina utländska leda- möter: professorn vid poly tekniska skolan i Paris, ledamoten af franska institutet Alfred Cornu; professorn i matematik vid universitetet i Berlin Lazarus Fuchs; professorn i pato- logisk anatomi vid samma universitet Rudolf Virchow och f. d. direktören för fysiska centralobservatoriet i St. Peters- burg Heinrich AVild. Med sin höge beskyddares Hans Maj:t Konungens sam- tycke har Akademien till utländsk hedersledamot kallat ryske ordföranden i den svensk-ryska gradmätniugskommis- sionen Hans kejserliga Höghet Storfursten Konstantin Kon- stantinowisch. För öfrigt har Akademien genom inval med sig förenat såsom inländske ledamöter: professorn i kemi vid Lunds uni- versitet Johan Martin Lovén; professorn vid Jennerinstitutet i London Sven Gustaf Hedin; e. o. professorn vid Karolinska med. kir. institutet Edward Wilhelm AVelander; öfver- inffeniören vid Fasrersta bruk Johan August Brinell samt SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE FÖR 1902 — 1903. 29 professorn • och direktören för K. norska meteorologiska in- stitutet Henrik Mohn och såsom utländske ledamöter presi- denten för den fysikaliskt-tekniska riksanstalten i Charlotten- borg Friedrich Kohlrausch; professorn i matematik vid uni- versitetet i Strassburg Heinrich AVeber; professorn vid uni- versitetet i Paris André Victor Cornil samt professorn i fysik vid universitetet i Köpenhamn Christian Christiansen. Institutionsföreståndarnes årsberättelser. 1. Akademiens institutioner. På Akademiens Oh servat o rium hafva zon-observationerna vid Meridiancirkeln enligt den nya arbetskatalogen, om- fattande stjärnor, hämtade ur Radcliffe Catalogue of stars for 1845.0, efter oförändrad plan fortgått, dock med något afbrott till följd af biträdande astronomens vid slutet af året inträffade sjukdom. Reduktionerna af zon-observationerna hafva ej obetj^dligt framskridit dels genom definitiv beräk- ning af stjärnkonstanterna till nya arbetskatalogen (2,139 stjärnor), dels genom reduktion till medelkoordinater af 1883 års rektascensions-observationer, hvilka ock blifvit till största delen i manuskript sammanställda. Med den till Ekvator eaJet anbragta astrofotografiska kameran hafva ett antal astrofoto- grafiska plåtar erhållits, af hvilka företrädesvis må nämnas ett antal klichéer af den n^^a stjärna, Nova Fersei, som i februari framträdde i stjärnbilden Perseus, jämte de märk- liga, i hastig rörelse stadda töckenbildningar, hvilka uppstodo i omgifningen af densamma. Därjämte hafva ett antal foto- metriska observationer af denna stjärna utförts. En defini- tiv bestämning af korrektionerna till det vid de astrofoto- grafiska observationerna använda r/iftret har utförts och redo- görelse för denna undersökning blifvit inlämnad för tryck- ning i »Astronomiska iakttagelser och undersökningar anställda på Stockholms Observatorium». Sex medelst den astrofoto- grafiska mätaxjparaten i fyra lägen och med dubbla mät- ningar uppmätta klichéer hafva äfven i det närmaste blifvit beräknade. Instrumentförrådet har tillökats med en af Akade- miens instrumentmakare herr P. M. Sörensen förfärdigad 30 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. kasett med positionscirkel. — Af publikationen »Astronomiska iakttagelser och undersökningar anställda pä Stockholms Observatorium; har under året Bandet 7 N:o 1 omfattande en afhandling: »Sur le développement des perturbations plané- taires. Application aux petites planétes» varit under tryck- ning. — Såsom biträdande astronom har docenten doktor K. G. Olsson fortfarande varit anställd, hvarjämte filos, kandidat E. A. Xeander innehaft befattning såsom assistent vid de astrofotografiska arbetena. ■ — Undervisning har i lik- het med föregående år meddelats åt studerande vid Stock- holms Högskola i anställandet af astronomiska observationer och utförandet af astronomiska beräkningar. — Regelbundna tidssignaler hafva under året afsändts dels till Kungl. Flottans station i Karlskrona, dels till härvarande Centraltelegraf- station. Därjämte har A. B. Svensk Normaltid i och för reglering af de elektriska ur, h varmed bolaget nyligen börjat tillhandahålla allmänheten, erhållit tillstånd å Observatorium för nämnda ändamål uppsätta ett med justerinrättning för- sedt normalur, som visat sig funktionera på ett synnerligen tillfredsställande sätt och enligt hvilket rättvisande tid genom elektrisk signal frän Observatorium delgifves bolagets centralstation, frän hvilken automatisk reglering af samtliga abonnentur utgår. — Almanackor och kalendarier hafva i behörig tid hållits allmänheten till hända. Fysiska institutionen. — Af föreståndarens undersökningar öfver metallernas spektra i elektriska ljusbågen ha de som röra Molybden blifvit i Akademiens handlingar publicerade. Likartade undersökningar öfver Wolfram äro nästan afslutade och torde i den närmaste tiden kunna lämnas till tryckning. För denna metall har nämligen väglängdskatalogen fullstän- digt färdigställts och en del af det särdeles vidlyftiga ut- mönstringsarbetet af främmande linier genomförts. På grund emellertid af spektrets linierikedom, dels det alltmer växande antalet af redan undersökta spektra, med hvilka jämförelse måste ske, kan detta arbete endast långsamt fortskrida och torde för. dess afslutande ännu den kommande sommaren erfordras. I likhet med föregående år har äfven under förra som- maren lektor Forsling från Nyköping å institutionen varit sysselsatt med spektroskopiska undersökningar, för hvilka åt honom ett mindre bidrag af lOO kr. af institutionens medel beviljats. Dessa undersökningar ha omfattat dels Neodyms INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 31 emission sspektrum dels absorptiousspektra för dess salter. Materialet för detta arbete har framställts af Kand. Otto Holmberg ä Uppsala Laboratorium enligt en af honom i Bih. till Ak. Haudl. framställd metod. Dessa undersökningar komma att äfven under instundande sommar fortsättas, sedan lektor FoRSLiNG genom af Akademien beviljadt understöd af Hahnska donationen blifvit satt i tillfälle att själf under vintern framställa de nödiga preparaten. Utom den ofvan nämnda publikationen i Akademiens handlingar af Molybdens bågspektrum, hvilken äfven blifvit i Amerika öfversatt och offentliggjord i Astrophysical Jour- nal, ha därjämte i samma tidskrift och i Memorie degli spettroscopisti Italiaui publicerats undersökningar öiver ett fall af personlig ekvation vid mikrometrisk mätning af spektroskopiska klichéer. De justerings- och profundersökningar, som med den stora Konkavgitter-spektrografen förliden sommar och höst utförts, ha fullt bekräftat denna apparats utmärkta beskaffenhet. Till densamma ha anskaffats tvänne elektriska båglampor jämte uppställningsinrättning samt en del mindre hjälpapparater för samtidig fotografering af två spektra å samma plåt. I öfrigt ha under året inga större inköp af instrumenter ägt rum. De Thamiska föreläsningarna ha under vintermånaderna i vanlig ordning hållits och såsom fortsättning af förra årets serie omfattat vissa delar af den stellära fysiken. Vid Bergiansl:a stiftelsens trädgårdsskola har antalet ordinarie elever under året varit 17. Undervisningen har omfattat hortikulturens olika grenar samt botanik, entomo- logi, geografi, geologi, kemi, fysik, aritmetik, fältmätning, trädgårdsritning, bokföring och svenska skriföfningar. Omdaning af det bergiga området i trädgårdens syd- västra del, Grustafsborg, för hortikulturändamål har påbörjats. Så ha å den branta sluttningen mot söder anlagts terrass- formiga bäddar för odling i något större skala af sådana vinranksorter, som på grund af erfarenhet frän trädgårdens botaniska afdelning eller af andra anledningar kunna an- tagas möjliga att acklimatisera. Stiftelsen har under året ihägkommits med talrika gäf- vor. Lef vande växter hafva lämnats af fröken G. Adeldorg, docent G. Andersson, kandidat S. Birger, kandidat G. Dahl 62 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. (fråu Schweiz), amanuens H. Dahlstedt, artist A. Ekblom, öfverintendeut A. T. Gellerstedt, professor G. Lagerheim, possessionat P. A. Larsson, kyrkoherde J. G. Laurell, lek- tor C. Lindman, doktor G. O. Malme (Brasilien), doktor O. NoRDSTEDT, botaniske trädgårdsmästaren O. Peterson, docent O. Rosenberg, docent E,. Sernander, Sjösa gård, kyrkoherde A. Torssander, kandidat J. P. Welander, kollega O. Wu- ström, kandidat H. Witte och öfverjägmästaren Th. Örten- blad. Frön hafva erhållits af professor E. Almqlist, rektor S. Almquist, öfverkontrollör P. G. Borén, kamrer G. Bladini, kandidat C. Dahl (Schweiz), amanuens H. Dahlstedt, kyrko- herde S. J. En ÄNDER, docent T. Hvass, herr G. Indebetou, student Lindegren, doktor G. O. Malme (Brasilien) och dok- tor O. Nordstedt. Morfologiska föremål hafva skänkts af arkitekt J. O. Lindberg och magister J. A. Österberg. Till stiftelsens botaniska tafvel samling hafva gåfvor lämnats af docent G. Andersson, professor Cn. Aurivillius, kemigraf J. Cederquist, kandidat C. Dahl, amanuens H. Dahlstedt, artist A. Ekblom, professor J. Eriksson, professor G. Lagerheim, arkitekt J. O. Lindberg, doktor G. Malme, professor A. G. Nathorst, professor G. Retzius, professor A. E. Törnebohm, professor N. Wille samt professor Bergianus. Vid det internationella frö- och fruktbytet, som årligen äger rum, har trädgården utsändt frö till och mottagit frö ifrån mer än 90 botaniska trädgårdar och motsvarande in- stitvitioner. Akademiens zoologiska station Kristineher(j har under det gångna året för studier och vetenskapliga undersökningar varit begagnad, utom af föreståndaren, af professorerna G. Retzius, t. Tullberg, A. Wirén, D. Bergendal, docenten E. Lönnberg, licentiaten I. Arwidsson, amanuensen Fr. Ing- varson, ingenjör C. Billberg, kollegan A. Fridell, kandidat E. (Jvergaard, studeranden N. Hoffsten, fröken G. Linder samt doktorerna Druner och Krause från Berlin. De ämnen, som utgjort föremål för vetenskaplig forsk- ning och utredning, hafva varit: Nervändningar hos maskar, Spermatogenes hos broskfiskar, Hörselorganen hos fiskar i allmänhet, Nervus sympatiens hos broskfiskar, Echinodermer- nas utveckling, Maldanidernas anatomi och systematik, Ne- mertinernas anatomi, Alens ungformer, Mesodermbildningen hos fiskar, Biologiska studier hos släktet Nephthys, Hörsel laby- IXSTITUTIONSFÖRESTÅXDARXES ÅRSBERÄTTELSER. 33 riutens betydelse Jbos fiskarna ni. m. Dessutom hafva yngre stu- derande användt sin tid med studier öfver djurlifvet i allmänhet. Sedan de Letterstedtska räntemedlen för särskilda makt- påliggande undersökningar ställts till stationens förfogande för året, liar vid beliof ångbåt kunnat förhyras för dragg- ningars utförande, hvarigenom flera sällsynta djurformer för- värfvats. Enligt den byggnadsplan, som blifvit uppgjord, skall stationen med vinterlaboratorium och allt vara färdig inom loppet af nästa år. Denna tidsutdräkt har betingats dels däraf att af sparsamhetsskäl mellanhänder så vidt möjligt undvikits — någonting som till stor del är att tillskrifva den nye vaktmästarens ovanliga duglighet i allt hvad som rör byggnadsföretag, sten- och snickeriarbeten — , dels däraf, att byggnadsverksamheten måst inställas under de tre som- marmånaderna, då de vetenskapliga arbetena vid stationen varit i full gång. I fedogörelsen för Kristineberg för det första byggnads- året 1901 — 1902 har redan blifvit omnämndt, hvad som då medhunnits och afslutats. För året 1902 — 1903, för hvilket här skall redogöras, hafva följande arbeten blifvit planlagda och äro ämnade att innan sommaren bringas till fullbordan. En fast pir af granit har utlagts från östra ändan af den äfvenledes nu förlängda stenkajen för att lämna behörigt skydd vid N. O. vindar för vatteutrumma och dess ledning ut på djupare vatten. Det gamla tornet med dess vatten- reservoar, hvilken dels var mycket för liten, dels blott hvilade på några träbjälkar, har rifvits, hvarigenom en betydande mängd för andra nybyggnader fullt brukbart virke erhållits. Grunden till ett nytt vattentorn, helt och hållet af granit, är redan uppförd på en bergshöjd inom stationens område, på hvilken de nya reservoarerna skola direkt hvila, och trä- resningen där ofvanpå, som skall skydda reservoarerna för värme och kyla, är så långt framskriden, att den inom kort bör vara färdig. De reservoarer, som äro ämnade att emot- taga det uppumpade h af s vattnet för att sedan sprida det till akvarierna, har föreståndaren efter mycket öfvervägande funnit lämpligast att låta förfärdiga af trä, god och tjock furu, och har han tillika funnit det i stationens intresse att anskaffa fyra stycken, hvilka hvilande direkt på granit- grunden skola rymma bortåt 56,000 liter vatten tillsammans, v etemkaps- Akademiens Årsbok. 1. O 34 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. eller något mer än dubbelt af den vattenmängd, som den gamla reservoaren inrj^mde. Erfarenheten har lärt, att trä i vårt klimat torde vara det bästa material att använda för djdika reservoarer, tj^ det härdas af salt vatten och lämnar ingen för djuren skadlig bismak. Metall duger ej, och en reservoar af tegel och cement eller cement enbart är otillförlitlig, men dessutom mj^cket kostbar. Temperaturväxlingarna jämte hafsluftens inverkan göra dessutom, att tegel har visat sig högst opålitligt och ohållbart och att cement lätt rämnar. Dessutom har man stor erfarenhet vid Lysekils och Fiske- bäckskils badanstalter om hållbarheten af reservoarer af trä. Dessa kar af trä med 3 tums tjocka väggar och omgifna af massiva galvaniserade järnband synas efter allt att döma vara för vår västra kust de mest lämpliga. Tillika får ej förbises, att flera kar äro att föredraga framför ett; skulle ett fel uppstå hos ett. af karen, är detta lätt att reparera, utan att detta behöfver inverka till skada för pågående under- sökningar och arbeten. Ifrån sjön till det nya tornet är en 2 fot djup kanal nedsprängd i berget för att skydda rörledningen för värme och kyla. Dessutom hafva betydande reparationer och förändringar utförts i det för de studerande afsedda boningshuset; ett stängsel, hvilket hittills saknats, har uppförts för att be- gränsa Akademiens område ifrån andra tomtplatser. Afven i laboratoriet hafva en del nödvändiga reparationer och för- bättringar utförts. Under nästa höst och följande är skall det nya vinter- laboratoriehuset resas, och därmed är för denna gång bygg- nadsföretaget vid Kristineberg afslutadt, sannolikt för en lång följd af år. Under det gångna året har stationen fått emottaga värdefulla gåfvor, hvaribland särskildt må nämnas flera serier af vetenskapliga arbeten berörande hafsdjuren och deras organisation, hvilka donerats af professor Gr. Retzius, samt äfven af annan person ej obetydliga andra bidrag till hennes biblioteks kompletterande. Såsom vanligt hafva samlingar af djur, väl och modernt konserverade, öfverlämnats till Riksmuseum, Sveriges hög- skolor och en del läroverk. INSTITUTIONSFORESTANDARNES ÅRSBERÄTTELSER. ÖO Akademiens BihliofeJc har under året liällits tillgängligt på stadgade tider. Statistiken öfver dess begagnande ut- visar, att under 257 tjänstgöringsdagar de besökandes antal varit 2,933, att till begagnande framtagits 4,845 volymer, af hvilka 2,387 utlämnats till hemlån, samt att 2,111 låntagna volymer blifvit återställda. Vid årets slut voro omkring 11,176 band ock häften utlånta. Genom inköp, gåfvor och byten har boksamlingen tillväxt med 5,777 band, häften och småskrifter. — Akademiens egna skrifter utdelas för när- varande till 960 institutioner och personer, af hvilka 277 inom och 683 utom landet. 2. Det Naturhistoriska Riksmuseet. Mineralogiska afdelningen. — Sedan, på grund af Akade- miens bibliotekaries skrifvelse. af d. 7:de nov. 1901, hvari påpekades faran för biblioteket af att mineralogiska afdel- ningens laboratorium vore beläget omedelbart under detsamma, ett förslag blifvit uppgjordt att flytta laboratoriet till de fem rum i mineralogiska intendentens f. d. boställsvåning, som dittills användts hufvudsakligen till magasin och upp- lagsrum, och Akademien hos Kungl. Maj:t begärt, att af h^aTsmedel för kvarteret Grönlandet Södra skulle för de nöd- vändiga ändringarne få användas kr. 2,021, gaf Kungl. Maj:t genom nådigt bref af d. 31 dec. 1901 sitt bifall till nämnda underdåniga anhållan. Arbetena med förändring och apte- ring af lokalerna för deras nj^a ändamål togo omedelbart sin början, men enär dessa kunde pågå endast i några rum i sänder, blefvo desamma ej fullt afslutade förrän under årets sista månader. Genom de gjorda förändringarna hafva, för- utom det hufvudsakliga ändamålet, att afvända eldfara från Akademiens bibliotek, äfven för afdelningen vunnits afsevärda fördelar, i det att laboratorielokalen blifvit förlagd mot en ljusare, mot söder belägen plats och ett vågrum. hvilket förut saknats, erhållits i samband med laboratoriet. Där- jämte hafva i de fyra rum, som förut utgjorde laboratorium och intendentens arbetsrum, erhållits dels tva rum för upp- ställande af den nyanlagda bergartssamlingen, dels också ett rum för uppställande af den Sjögrenska samlingen. Men dessa fördelar för afdelningen hafva också af densamma måst 36 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. dyrt betalas, i det att alla kostnader för laboratorieinred- ningeiis flyttning och aptering i den nya lokalen äfvensoni för inledandet af vatten och gas måst bestridas af afdel- ningens medel. Under året har en omordning i förening med förenklad katalogisering af den stora i monterlädorna härbärgerade mineralsamlingen ägt rum i ändamål att göra denna mera tillgänglig och underlätta inrangerandet af nya förvärf i densamma. Likaledes utfördes under nov. och dec. månader, då museet är stängdt för allmänheten, väsentliga föränd- ringar i uppställningen af den i glasmontrerna upplagda samlingen, i det att flera mineralgrupper, som förut voro upplagda för sig, äfvensom en del lokalsviter, nu inflyttades på sina platser i systemet. Uppställningen är fortfarande grundad på det Millerska systemet, hvilket tillämpades vid samlingens första uppställning i denna lokal år 1866, och ehuru densamma icke nöjaktigt motsvarar nutidens syste- matiska fordringar, har man dock för närvarande måst afstå från en fullständig nyuppställning, hvilken skulle göra sam- lingens stängande för en längre tid nödig och dessutom undanskjuta andra viktigare arbeten. En petrografisk samling, hvilken hittills saknats, har börjat att anläggas, och har för densammas uppställande ut- setts intendentens förra arbetsrum och det bredvidliggande, åt gården vettande laboratorierummet. Den petrografiska samlingen skulle enligt den härför uppgjorda planen bestå af dels en allmän, systematiskt ordnad bergartssamling, dels en samling af svenska typbergarter. De sviter af bergarts- stuffer, hemförda af svenska expeditioner från de arktiska länderna, livilka hittills varit inrangerade i mineralsamlingen, komma i mån af utrymme att därifrån afsöndras för att ut- göra en särskild afdelning af bergartssamlingen. Under augusti månad anlände den af professor Sjögren ge- nom gåfvobref af den 1 jan. 1902 till afdelningen skänkta mine- ralsamlingen, bestående af 6,763 stuffer med tillhörande 10 ma- hogniskåp och två kataloger, en bladkatalog och en katalog Ho- pande nummerföljd, och börjades uppackning och uppställning af densamma i den därtill afsedda lokalen, hvilket arbete emel- lertid icke under året hunnit afslutas. Af andra gåfvor, som afdelningen under året fått mottaga, märkes särskildt en stor och värdefull kalkspatkristall från Helgnstadir på Island, INSTITUTIOXSFORESTANDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 37 skänkt af grosshandlaren Thor E. Thulinius i Köpen- hamn. Grenom köp har afdelningen under året förvärfvat dels sviter af bergarter från Jämtland, Medelpad, Dalarne, Hel- singland. Uppland, Västmanland och Småland, afsedda att ut- göra stommen till samlingen af svenska typbergarter, dels också mineralsviter från Nordmarks grufvor i Värmland, Skottvång i Södermanland och Broken Hill i Australien. Från afdelningen har under året utlämnats undersök- ningsmaterial till dr M. Blix i Berlin, till Lunds Universi- tets geol. Institution och till lektor S. E. Forsling i Xv- kTjping. Till afdelningen för arlxegoniater oeh fossila växter hafva såsom gåfvor lämnats: Framlidne presidenten Hans Forssells efterlämnade stora samling af mossor, hufvudsakligen från Skandinavien och Schweiz, af änkepresidentskan, fru Zuleima Forssell; en värderik samling exotiska mossor af dr V. F. Brotherus i Helsingfors; mossor från No vaja Semlja af lic. O. Ekstam; skandinaviska mossor af Lunds universitets botanisTca museum ; mossor från Madeira samt Skandinavien af lektor Carl A. M. Lindman; mossor från Lappland, hopbragta af dr Hj. Möller, af Ä'. Vetenshaxis Akademien; fossila växter från Skånes kol- grufvor af ingeniörerna O. Curtz i Skromberga, H. A. Meul- LER oeh M. v. Post i Höganäs, M. Svanberg i H3'llinge, I. F. Svedberg och N. Schavartz i Billesholm samt professor A. G. Nathorst; en fossil ormbunke från stenkolsformationen af frih. C. Kurck; en särdeles värderik samling kritväxter från Skåne af Sveriges Geologiska Undersökning genom dess chef, prof. x\. E. Törnebohm; fossila hasselnötter från Ångerman- land af rådman A. Tingwall i Örnsköldsvik. Därjämte har änkefru Emilia Borgström till afdelningen öfverlämnat ett äldre mikroskop. (renom^ hyte hafva erhållits en större samling mossor från Danmark samt diverse skandinaviska mossor, pteridofyter och barrträd. Genom inl;öp hafva förvärfvats en större samling mossor frän Sydamerika samt växtfossil från Skåne och Bornholm. För vetenshapliga studier hafva samlingarna anlitats af dr O. Ekstam, lektorerna N. C. Kindberg och C. A. M. Lind- man, professor G. Lagerheim, redaktör L. Loeske i Berlin, 38 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. doktorerna C. Ostenfeld och M. Porsild i Köpenhamn samt kyrkoherden A. G. A. Torssander. Kamrer C. H. Brandel har liksom under föregående år kostnadsfritt biträdt vid arkegoniatsamlingarnas ordnande. Följande af handlingar, grundade på afdelningens mate- rial, hafva under året utarbetats: F. Ingvarson, Drifveden i polartrakterna; Hj. Möller, Bidrag till Bornholms fossila flora, Pteridofy ter ; Densamme, Bidrag till Bornholms fossila flora, Gymnospermer; A. G. Nathorst, Zur oberdevonischen Flora der Bären Insel; Den- samme, Beiträge zur Kenntnis einiger mesozoischen Cyeado- phyten. Botaniska afdelningen har under året vunnit stor till- växt. Bland samlingar, som genom köp förvärfvats, må främst nämnas en särdeles rik och värdefull samling pressade fanerogamer samt på olika sätt konserverade morfologiska växtföremå] från nordvästra Argentina och södra Bolivia; samlingen hopbragt af amanuens Hob. E. Fries under Sven- ska Chaco-Cordiller-expeditionen 1901— -02. Vidare hafva in- köpts växter från Novaja Semlja och Wajgatsch af licentiat O. Ekstam, lafvar från Teneriffa af assistent Tullgren, fane- rogamer från Afrika af G. Zenker m. fl., växter från Bra- silien af Reineck; samt följande exsiccatverk : Collins, Hol- den & Setchell »Phycotheca Boreali-americana» 18, Migula, Sydow & Wahlstedt ^Characese exsiccatfe» 4, J. E. Tilden »American Algae» 6, T. Westergren »Micromycetes rariores selecti» 20 — 25, Cummings »Lichenes Boreali-americani» 1 — 25, H. Dahlstedt ;>Hieracia suecica exsiccata» 14, E. Wolosczak »Flora polonica exsiccata> 9, samt F. Pax »Herbarium cecidio- logicum» 11. Genom byte hafva bekommits: fanerogamer från Brasi- lien och alger från skilda länder af Universitetets bota- niska museum i Köpenhamn, fanerogamer frän Kamerun och characéer från flera länder af Kuugl. botaniska museet i Ber- lin, samt Afzelianska växter från västra Afrika af universi- tetets botaniska museum i Uppsala. Såsom gåfvor hafva erhållits: asklepiadéer från Sydame- rika af professor F. Kurtz och apotekare T. Stuckert, samt Pleuropogon Sabinei från Altai af docent G. Andersson, och skandinaviska växter af lektor E. Adlerz, adjunkt J. Berg- gren, öfverkontrollör P. G. Borén, amanuens H. Dahlstedt, INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 39 kyrkoherde S. J. Enander, hofkainrer O. Hafström, kandidat H. Källmark, adjunkt K. JohanssojST, possessionat P. A. Lars- son, riksdagsman A. F. Liljeholm, fröken E. Nathorst, råd- man A. TiNGWALL, kyrkoherde A. Torssander ocli kollega O. WiJK STRÖM. Särskildt må nämnas, att grosshandlaren Ludvig Peyron till afdelningen förärat sin sons, kandidat T. Peyrons, efterlämnade, omfattande växtsamling. Delar af de skandinaviska, arktiska, allmänna och Heg- nellska herbarierna hafva varit utlämnade för bearbetning till specialister i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, Belgien och Schweiz. För vetenskapliga undersökningar hafva samlingarna varit på museum anlitade af rektor S. Almquist, ufverkontrollör P. G. Boren, kamrer C. H. Brandel, amanu- ens H. Dahlstedt, licentiat O. Ekstam, kyrkoherde S. J. Enander, amanuens R. E. Fries, hofkamrer O. H. Hafström, adjunkt K. Johansson, adjunkt T. O. B. N. Krok, studeran- den Lindegren, lektor C. A. M. Lindman, docent N. Svede- Lius och kyrkoherde A, Torssander. 1 egenskap af Regnellsk amanuens har till den 15 aug. 1902 tjänstgjort doktor N. Svedelius, samt efter denna tid- punkt licentiat E,. E. Fries. Af Regnellske resestipendia- ten doktor G. O. Malme hafva mycket värderika växtsam- lingar tvä gånger hemsändts från olika delar af Sydamerika. De synnerligen väl preparerade samlingarna hafva alla fram- kommit i bästa skick. Den Zoologiska delen af BiJismiiseef har såsom vanligt hållits öppen och tillgänglig för allmänheten på de af Aka- demien bestämda tider, söndagar och onsdagar fritt, lördagar mot en personlig afgift af 25 öre. Ett afbrott häruti för- orsakades under månaderna maj och juni genom den af aka- demien beslutade anordningen med insättande af nya järn- dörrar mellan åtskilliga musei-rum och den i samband där- med företagna reparationen af de två till zoopaleeontologiska afdelningen hörande förevisningsrummen. De betalande be- sökarnes antal har uppgått till 339; vid de förevisningar, då tillträdet är fritt, räknas ej de besökande, men dessas antal har som vanligt varit ganska stort, säkerligen uppgående till flera tusental. Efter särskild begäran hafva 1,261 skolele- ver, anförda af 65 lärare och lärarinnor, haft fritt tillträde; och under juldagarne besöktes museet af 200 rekryter från Svea garde under ledning af dess befäl. 40 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. Den Zoo-palceontologisTia afdelningen har under 1902 i gåfvor emottagit: af docenten J. Gr. Andersson i Uppsala en slipad kalkstensplatta med en orthoceratit frän Nerike; af kyrkoherden J. F. Ronqvist i Atlingbo, Gotland, några värde- fulla Crinoidé-exemplar; af prosten A. H. Nyberg i Rute, Gotland, några Gotlands-fossil; af med. dr P. F. Landelius kambriska fossil frän Vestanä i Östergötland: samt af fil. kand. baron Erland Nordenskiöld en mindre samling kam- briska, devoniska och andra fossil från Syd-Amerika. Silu- riska fossil hafva dessutom insamlats af intendenten under resor i Väster- och Östergötland samt på Gotland. Genom inköp hafva förvärfvats kambriska och siluriska fossil frän Öland och Gotland. För vetenskapliga arbeten har afdelningen anlitats af Akademikerna Th. Tschernyschew och Fr. Schmidt i St. Pe- tersburg, dr K. A. Grönwall i Köpenhamn, dr H. Munthe, dr Hj. Möller, doc. A. Hamberg och herr G. von Schmalen- SEE i Stockholm, hvarförutom afdelningens tecknare herr G. Liljevall för mr Frank Springer's i East Las Vegas i New Mexico räkning utfört undersökningar och teckningar af en del af de i Riksmuseum förvarade originalexemplaren till figurerna i Angelin, Iconographia Crinoideorum. För bestämning och bearbetning äro vid årets slut ut- lånade: till professor O. JvEKEL i Berlin Crinoidéer från Got- land; till professor H. Raufp i Bonn Spongier funna såsom lösa block på Qotland; till professor J. Bohm i Berlin mol- lusker från Triassystemet på Spetsbergen; till docenten A. Hennig i Lund samtliga Br3-ozoer frän Sveriges kritsystem; till Akademiker Th. Tschernyschew i St. Petersburg hela samlingen af karboniska fossil frän Gåskap på Novaja Senilja. Arbetena inom afdelningen hafva utgjorts af onidanings- och uyordningsarbeten i och för en fullständigt ny upplägg- ning af såväl hufvudsamlingen som den för den stora all- mänheten afsedda skädesamlingen. På härifrån ledig tid har intendenten arbetat med vetenskaplig bearbetning af en del siluriska djurgrupper, såsom Gotländska Graptoliter, Kam- briska och Undersiluriska Brachiopoder jämte studier af facies- bildningar på Gotland. Afdelningen för lägre Evertehrater har i likhet med före- gående år vunnit en betydande tillväxt. Såsom gåfvor hafva INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 41 erhållits: en samling Holothurier tagna vid Saint-Yaast-la- Hougue (Manche) af professor Mälard-Duméril; flera värde- fulla samlingar af hafsdjur tagna af docenten dr E. Löxx- BERG vid Sveriges västra kuster och af hvilka den från Tore- kov är betydelsefull, emedan Riksmuseum förut har i sin ägo endast ett ringa antal evertebrater frän den trakten; sviter af ryggradslösa djur, insamlade och bestämda af doc. E. Lönn- BERa, öfverlämnade af Landthruksstyrelsen\ Maldanider insam- lade från hafvet vid Triest af professor Karl Cori; diverse kräftdjur och oligocheeter, hemförda från Syd-Amerika af dr G. Malme, och af Baron E. Nordenskiöld div. land- och söt- vattensmo-llusker, insamlade under hans färd till Syd-Amerika. Genom inJiiJp eller hyten hafva äfven samlingar förvärfvats, bland hvilka särskildt må omnämnas en frän Baron E. Nor- denskiöld inköpt sådan, innehållande Mollusker, Bryozoer och I ntestin almaskar från Sj^d- Amerika. För vetenskaplig bearbetning, bestämning och granskning hafva delar af samlingarna varit utlånade till zoologer inom och utom landet. För att utarbeta ett faunistiskt arbete öfver nordiska borstmaskar har Professor A. Wirén haft till lans stora sviter af dessa djur. Professor D. Bergendal har fortfarande för bearbetning till låns en betj-dande del af Riksmuseets Nemertiner. Professor H. Ludwig i Bonn har fortfarande under arbete Eldslands-expeditionens Echinoder- raer, och Dr Joh. Thiele i Berlin är sysselsatt med samma expeditions svarapdjur. Professor Dr A. Skorikow i Peters- burg, som håller på med ett arbete öfver Stjärnmaskar, har till låns dylika djur insamlade vid Eldslandet och från våra nordiska haf. Doktor H. I. Hansen i Köpenhamn har för bestämning sviter af exotiska kräftdjur. Lektor L. Johans- son bearbetar ett antal iglar från Riksmuseum. Docenten L. Jägerskjöld har under händer ett större arbete öfver Nema- toder från Egypten, och Fil. Kandidat Th. Odhxer förbereder likaledes ett arbete öfver Trematoder från samma trakter af vår jord. Licentiaten Hj. Östergren har under arbete Mu- seets Holothurier från Eldslandet äfvensom ett antal nordiska former af samma djur. Licentiaten I. Arfwidsson har för sina arbeten haft till låns vissa grupper af borstmaskar och Licentiaten W. Sandberg betydande samlingar af nordiska spongier. Doktor G. Andersson, som under en längre tid ar- betat med Ostrakoder. har åter.ställt de samlingar, som till- 42 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. höra Riksmuseet, bestämda och till stor del bearbetade samt förökade genom planktonformer, öfverlämnade såsom gåfva af Professor Cleve. Baron E. Nordenskiöld arbetar med Riks- museets mollusker från Syd-Amerika samt med nordiska Lim- neor, och slutligen har Licentiaten N. Holmgren för sina studier öfver kutikular-bildningar haft till låns en del Eolider. Afdelningen har äfven förmedlat lån af vissa original- exemplar af slägtet Psolus från British Museum för jämförel- sers anställande här hemma af yngre forskare. Sviter af dubbletter hafva öfverlämnats till följande sko- lor: Högre Elementarläroverket i Gefle, Nya Lärarinne-semi- nariet i Stockholm, Elementarläroverket för flickor i Norr- köping och Seminariet för flickor i Landskrona. På afdelningens egen lokal hafva gjorts vetenskapliga undersökningar, hvilka haft till mål att ordna och bestämma vissa djurgrupper samt därigenom vidga kunskapen om djurens utbredning i våra haf. Sålunda hafva de nordiska mollu- skerna och Gephyreerna utgjort föremål för vetenskaplig behandling från intendentens egen sida. Docenten O. Carl- gren har allt framgent arbetat med Riksmuseets rika Actinie- samling. Assistenten Alexander Sghidlowsky frän Charkow har granskat och studerat en del af våra nordiska Hydro- zoer. Licentiaten Hj. Östergren har ägnat en tid af hösten åt att studera och bestämma Riksmuseets nordiska Asteri- der. Kandidat R. Hägg har en tid på afdelningen studerat Nilens och Röda hafvets Mollusker. iVrbetet med samlingarnas grofordnande, inregistrerande och vårdande har för öfrigt fortgått oaf brutet hela året. Af- delningens mycket rika och värdefulla samling af skal af Mollusker, hvilkeu hittills förvarats i öppna askar, glasrör, strutar m. m., har till en betydande del ordnats och omlagts i slutna askar, noga etiketterade, och torde numren af dessa uppskattas till många tusen. Genom att ökad arbetshjälp kunnat förvärfvas, har det också varit möjligt att taga ihop med Bryozoernas klass för att bringa den i ordning och tids- enligt skick. Det är en bjudande plikt att här påpeka den brist på utrymme, hvaraf afdelningen länge lidit, men som nu hotar att omöjliggöra allt ordnande eller omfattande vetenskapligt arbete vid institutionen. Utom intendentens eget arbetsrum. INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 43 — ett f. d. inuseirum, uppfyldt med tusentals spritflaskor inne- hållande djur af Molluskernas och Echinodermeruas klasser, men hvilket dessutom lider af den stora olägenheten, att in- tendenten under sina arbeten är nödsakad att hålla fötterna tätt ofvanpå den värmeledning af dubbla rör, som är dra- gen genom rummet just där arbetsborden måste stå — , så finnes endast ett mindre rum för vetenskapliga biträden. Detta har beredt nästan oöfverstigliga svårigheter, när man tor vetenskaplig behandling behöfver hafva till hands för jämförelse större sviter af djur inom en klass. I skåpen, där djuren i deras flaskor och burkar äro ordnade, stå dessa i 8 till 10 rader bakom hvarandra. ett förhållande som gör en öfverblick snart sagdt omöjlig. Men oaktadt, för att besjjara utrymme, trängseln i skåpen är olidlig, skulle utrymme helt och hållet saknas för flera tiotusentals flaskor, hade ej för- stugan och trappan till afdelningen kringbyggts med skåp, som nu äro fyllda med föremål i sprit, samt tillika den pa- Iseontologiska afdelningen upplåtit till begagnande alla läk- tare jämte ett fönsterskåp i dess för allmänheten afsedda förevisningssalar. Med bäfvan motses den tidpunkt snart vara inne, då inga samlingar mer kunna på afdelningen här- bärgeras, såvida ej ett betydande ökadt utrymme kan be- redas. Bland de gåfvor, den cnto)n ologiska afdehiinr/en under det förflutna aret fått mottaga, intages främsta rummet af fram- lidne dr Emil Haglunds efterlämnade berömda Hemipter- samling, som genom donation af godsägaren och kommen- dören Harald Röhss öfverlänmats till museet. Genom denna i bästa skick varande, om ock till största delen oordnade och obestämda samling, som vid granskning visat sig omfatta om- kring 23,077 ofta utsökt vackra exemplar, har museets redan förut synnerligen rika samling af dessa insekter fått en ytterst värdefull tillökning, så att den nu torde vara den största och genom sin rikedom på typer värdefullaste samling af denna grupp, som för närvarande finnes. Största delen af sina öf- riga samlingar öfverlämnade dr Haglund som gåfva till mu- seet. Dessa omfatta betydande förråd af svenska och äfven finska Hymenoptera (c:a 11.300), framför allt parasitsteklar (däribland finska), men äfven växtsteklar, Apidfe och Cra- bronidcie samt en del exotiska former (c:a 242), exotiska och svenska (c:a 10,406) Diptera, framför allt Nemocera, svenska 44 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. Hemiptera (c:a 5,267), Neuroptera (c:a 1,580), Orthoptera (c:a 100), Pseudoneuroptera (c:a 90) och Microlepidoptera (c:a 836) samt vackra samlingar af Coleoptera (e:a 7,816), hufvudsak- ligen Erotylider, Endomychider, Cocciiiellider, Carabider och Bnprestider, eller tillsammans öfver 60,000 insekter. De äro förvarade i tillhopa 220 lådor, hvaraf 54 äro dubbla. Här- till kommer en del torrpreparerade samt i sprit bevarade spindlar kompletterande Westrings och Thorells samlingar, däribland hela serier af Epeira-varieteter, typerna till Eri- goniderna, omnämda i Thorells arbeten m. m. De svenska insekterna äro af stort värde ej blott för sin omsorgsfulla preparering, utan äfven emedan ibland desamma mycket före- hnnes, som behöfves eller till och med saknas i museets sam- lingar. Den värdefulla samlingen af palearktiska Staphylini- der och Dytiscider, som i testamentet tillföll tandläkare L. Haglund i Kalmar, kommer enligt af denne gifvet gåfvobref att framdeles öfverlämnas till museet. Utom Dr Haglunds samling har museet fatt mottaga föl- jande gåfvor: af J. Ertl, Landshut, Bayern, några ostafrikanska fjä- rilar och skalbaggar; af E. Mjöberg, Stockholm, några säll- syntare svenska skalbaggar; af E. Sandin, Göteborg, några sällsyntare skalbaggar, däribland tre af honom för Sverige nyupptäckta arter; af prof. Aurivillius 52 arter exotiska Cerambycider; af F. A. Möller, Tukvar, Darjeeling, Ost- indien, en samling omsorgsfullt konserverade ostindiska fjä- rilar, utgörande 134 arter i tillsammans 541 ex.; af prof. Aurivillius en samling fjärilar och skalbaggar från tyska Ostafrika; af prof. Aurivillius en af omkring 100 ex. bestående samling fjärilar från Mashona-landet; af hortikultören A. Berggren en af omkring 6,10 ex. bestående samling fjärilar tagna i provinsen Santander i Columbia på en höjd af 3,000 —5,500 m.; af I. Faust, Pirna, några Curculionider; af lektor C. Lindman, Stockholm, några insekter och biologiska före- mål från S. Amerika; af dr Gr. Malme några larver, skal- baggar och myriopoder från Porto Alegre, Sydbrasilien; af L. Peringuey, Capstaden, en del vackra Locustider och Acri- diider; af G. C. Champion, London, 16 arter bestämda Cur- culionider; af L. Haglund, Kalmar, det första i Sverige tagna exemplaret af Dirrhagus Sahlbergi Mannh.; af fil. kand. A. Tullgren några svenska insekter: af stud. W. Kaudern, Stock- INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 45 holm, några svenska Neuroptera; af hr C. G. Hoffstein, Run- marö, tvenne af honom fanna, för Sverige nya Hemipterer; af med. kand. J. Peyron, Stockholm, vackert uppblåsta larver till II arter svenska mätarfjärilar. Dessutom har kand. Pey- ron genom öfverlämnadt gåfvobref till museet donerat dels hela sin samling af preparerade skandinaviska Macrolepidop- terlarver och -puppor, dels hela sin samling af för mikrosko- piskt ändamål preparerade ägg af skand. Macrolepidoptera, dels slutligen samtliga af bildningar af nämnda ägg för så vidt desamma ännu ej blifvit publicerade. Dessa samlingar, som fortfarande utvidgas, komma först i en framtid att till- ställas museet; af lektor G. Adlerz, Sundsvall, talrika ex. af den af honom i Sverige upptäckta nya myran Formica sue- cica; af lic. H.j. Möller, Stockholm, några lappländska insek- ter; af lektor G. Adlerz, en samling svenska fjärilar, steklar och flugor från Medelpad; af G. A. K. Marshall, Salisbury, en af 38 ex, bestående utvald samling fjärilar från S. O. Afrika; af kyrkoherde N. W. Wetterlund, Flöda, Dalarne, några prof pä af hästmyran mineradt trä; af L. W. Distant, Norwood, England, några för museet nya Lygseider; af apo- tekare J. A. Westerlund, Norrköping, $ ef af Leucorrhinia caudalis Charp.; af dr R. L. Trafvenfelt några svenska mätarfjärilar från Medelpad; af prof. Theo. D. A. Cockerell East Las Vegas, N. Mexico, ex. af typerna till Lecanium noc- turnum Cocker.; af dr F. Silvestri, Bevagna, bo af Termes striatus från Uruguay; af Charles S. Banks, Maao, Negros, Philippinerna, en samling af 15 arter Odonater i talr. ex., flera arter termiter samt vackra prof på deras svampodlingar; af F. A. Möller, Tukvar, Darjeeling, Ostindien, en ny sänd- ning väl preparerade fjärilar, omfattande 152 sp. i 576 ex. från Sumatra, 117 sp. i olH ex, från Birma samt 40 sp. i lo5 ex. från Andaman-öarne; tillsammans 1,029 ex., nästan alla bestämda; från Smithsonian Institution, Washington D. C, en samling bestämda amerikanska Odonater, omfattande 81 arter i 212 ex.; för denna gåfva, som var så mycket värdefullare, dä det gällde en i museet hittills föga representerad grupp, står museet främst i tacksamhetsskuld till Curatorn vid U. S. Nat. Museum, den berömde hymenopterologen W. H, Ashmead, som äfven förut till afdelningen öfverlämnat skänker; af fram- lidne läroverksadjunkten dr K. O. E. Stenström, enl. testa- mente, en samling svenska insekter, omfattande 13 dubbel- 40 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. lådor skalbaggar och 16 dylika lådor fjärilar; af prof. AuRi- viLLius 23 arter Ceramby cider i 43 ex., de flesta nya för museet. Afven en annan af svensk forskare ho^^bragt storartad samling kar under det gångna året blifvit införlifvad med riksmuseets entomologiska afdelning, nämligen den frejdade arachnologen prof. T. Thorells efterlämnade kollektion af spindeldjur, kvilken genom ett af riksdagen 1901 beviljadt extra anslag, med tillskott af medel från afdelningens års- anslag, blifvit inlöst och till museet öfverlämnad. Samlingen, som f. n. är under ordnande, omfattar omkring 2,026 arter spindeldjur, förvarade i 3,012 rör och 440 flaskor. Därtill kommer en svensk spindelsamling, innehållande c:a 297 arter i 600 rör samt 34 sp. Acarider. Genom köp hafva ytterligare förvärfvats af lic. Hj. Möller, Stockholm, en af 36 arter be- stående samling myriopoder från Java, däribland typer till 12 arter; af J. N. Ertl, Landshut, en samling fjärilar och skalbaggar från tyska Ostafrika; af docenten L. A. Jäger- SKiöLD, Upsala, en samling fjärilar, hemförd af svenska Sudan- expeditionen; af H. Fruhstorfer, Berlin, en samling Curcu- lionider, Cerambycider och Lepidopterer; af J. N. Ertl, Lands- hut, Odonater, Lepidopterer och Coleopterer från tyska Ost- afrika; af H. Fruhstorfer, Berlin, en af 198 ex, bestående utvald samling Odonater samt några egendomliga Ortho- pterer. Genom byte har afdelningen erhållit: af konservator H. Muchardt, Helsingborg, Leptura fulva De Geer; af kand. Hugo Ågren, Lund, sex arter svenska Collemboler, däribland af typerna till tre af honom beskrifna nya arter; af L. Péringuey, Capstaden, sex arter termiter; af dr H. Friese, Jena, några afrikanska bin; af dr F. Silvestri, Bevagna, 27 arter för museet nya myriopoder, däribland 21 af hans co-typer; af L. Hauschild, Gjentofte, Danmark, en af 70 arter i 112 ex. bestående samling skalbaggar, de flesta nya för museet; af Kgl. Mus. fur Xaiurlimde, Berlin, sex arter, 28 ex., afrikanska termiter, af typerna till här på museet beskrifna arter; af H. Gebien, Hamburg, en samling af 135 för museet nya, bestämda Tenebrionider; af J. Desneux, Bruxelles, några afrikanska termiter. Af museets dubbletter hafva under året samlingar ut- delats till följande personer och institutioner, ofta såsom er- INSTITDTIONSFORESTANDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 47 sättning för bearbetning af museets material: till ingeniör I. B. Ericson, Mölndal, några skalbaggar frän Spetsbergen; till L. Périxguey, Capstaden, en del Tenebrionider; till Sta- tens Entom. Anstalt svenska Hemipterer; till Smithsonian Institution, Washington, en samling af 117 arter afrikanska fjärilar; till Mus. i Bruxelles ett par Longicorner; till Hu- (liJiSvaUs h. a. läroverJ: en samling svenska skolinsekter, till Jönköpings h. a. läroverk en samling svenska fjärilar och sländor, omkr. 300 arter; till dr M. Régimbart, Evreux, några Dytiscider och Gyrinider, till dr F. Oh^us, Hamburg, Rute- lider, till O. ScHWARZ. Berlin, Elaterider, till E. Brenske, Potsdam, Melolonthider, alla från Kamerun och såsom ersätt- ning för bearbetning af museets material från denna trakt; till S. ScHENKLiNG, Hamburg, några Clerider och till dr F. Ohaus, Rutelider. För vetenskaplig bearbetning och bestämning samt för jämförelse med typer hafva museets samlingar varit lifligt anlitade af hufvudsakligen utländska specialister, men äfven af svenska forskare, hvilka alla efter afslutadt arbete, där annat i det följande ej anmärkts, i vederbörligt skick redan återlämnat det dem anförtrodda materialet. Så har W. L. DiSTAXT, South Norwood, England, upprepade gånger erhållit t3^per från Heraiptersamlingen; Thorells typ af Mnesitheus asper har af kand. A. Tullgren noggrannare beskrifvits och studerats; I. B. Ericson har för studium erhållit några Sta- ph^dinider från Spetsbergen; P. Stein, Genthin, Brandenburg, har för kritisk jämförelse erhållit en del Dipter-typer ur Fallénska samlingen; I. Faust, Pirna, har för jämförelse haft några Curculionider och dr F. Ohaus några Rutelider; J. Desbrochers des Loges, Tours, har från Chevrolats och Schön- herrs samlingar å museet fått till granskning ett antal Cur- culionid-typer; dr F. Sp.^th, Wien, har bearbetat och äter- sändt museets material af kamerunska Cassidider, såväl en samling af torrpreparerade djur som äfven i sprit konserve- rade sådana; äfven andra museet tillhöriga insekter af denna grupp hafva samtidigt bearbetats; dr H. Friese, Jena, har bearbetat och i tryck utgifvit en uppsats om museets mate- rial af kamerunska Apider; M. Aulin, Stockholm, har för undervisning haft till låns div. gallbildningar; kand. H.j. Borg, Linköping, har afslutat och i tryck utgifvit en afhandling öfver museets material af kamerunska Blattider, hvaraf huf- 48 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. vutlsainlingen behörigeii återlämnats; prof. Lameere, Bruxel- les, har för en revision af dessa grupper till bestämning och jämförelse haft museets Maerotomider, Mallodontider och Remphanider, hvaraf de tvenne första sändningarna återläm- nats; (t. F. Hampson, London, har vid olika tillfällen för kritisk jämförelse fått låna typer af Noctuer; G. A. K. Mar- shall, Salisbury, som under sommaren en tid vistades vid af- delningen, har för en tilltänkt revision af Curculionidsläktet Hipporrhinns studerat dithörande material i Chevrolats och Schönherrs samlingar å museet; nästan alla af honom lånade typer hafva redan, och i oskadadt skick, återkommit; äfven G. L. Champion, London, har för kritisk jämförelse haft typer från dessa samlingar; H. Schauteden, Mus. Bruxelles, har be- arbetat Haglunds material af afrikanska Scutellerider samt haft till jämförelse flera typer; dr F. Silvestri, Bevagna, har för sina studier från museet lånat co-typer till några afrikanska myriopoder, af hvilka en del redan återlämnats; A. Roman, Uppsala, har bestämt Haglunds material af sven- ska Evanider samt en del Cryptider; dr F. Ohals, Hamburg, har bearbetat och i Akademiens (jfversigt publicerat en upp- sats öfver museets kamerunska Rutelider; museets hela obe- stämda material af Clerider, omfattande 237 ex., har af S. Schenklixg, Hamburg, specialist på denna grupp, bearbetats, hvarigenom ej mindre än 92 för museet nya arter af denna rel. obetydliga grupp kunnat införas i allmänna samlingen; prof. AuRiviLLius har afslutat bearbetningen af museets kame- runska Lasiocampider och öfver desamma publicerat ett ar- bete; A. Grouvelle, Paris, har afslutat bearbetningen af de kamerunska Nitiduliderna ; E. Brenske, Potsdam, har full- bordat arbetet med museets kamerunska Melolonthider, öfver hvilka en i manuskript föreliggande afhandling alFattats; Ch. Kerremans, Bruxelles, har bestämt museets kamerunska Bu- prestider; dr M. Régimbart, Evreux, de kamerunska Dytisci- derna och Gyriniderna, öfver hvilka en uppsats publicerats; Otto Schwarz, Berlin, har afslutat en i manuskript förelig- gande uppsats öfver de af honom bearbetade kamerunska Ela- teriderna; dr F. Ohaus har bearbetat, förutom de kamerunska, äfven museets öfriga obestämda Rutelider, uppgående till 394 ex. Utom i och för dessa redan afslutade arbeten har mate- rial från museets samlingar under året för vetenskaplig be- arbetnina: anförtrotts äfven åt andra forskare. INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 49 Så har L. Péringuey, Gapstaden, för fortsättning af sitt omfattande, i flera volymer utkommande verk: »Descriptive Catalogue of the Coleoptera of South Africa», fortfarande frän museet erhållit ej ringa material såväl obearbetadt som typer för kritisk jämförelse. Detta material har delvis, under flera sändningar, återlämnats; dr L. Melichar, AVien, har till bearbetning dr Haglunds vackra material af Flatider och Ricaniider, utgörande ej mindre än sex hundra ex. Den fram- stående Curculionid-kännaren I. Faust, Pirna, har, utom andra Curculionider, museets material af kauierunska dithörande former. Lic. N. Holmgren har för anatomiska studier några vivipara Blattider. Prof. KRiEPELiN, Hamburg, har museets ganska omfattande material af obestämda Scolopendrider. Prof. Tullberg, Upsala. en Sminthurus variegatus. Prof. J. Sahlberg, Helsingfors, har förutom några palearktiska Cara- bidtyper museets obestämda material af sibiriska Carabider. Dr E. Rousseau, Bruxelles, har till granskning och bestäm- ning en del af museets Panageeider, under det att vissa delar redan återlämnats. J. AVeise, Berlin, har museets material af kamerunska Coccinellider, A. Fauvel, Caen, Staphylini- derna, M. Jacoby, London, Phytophagerna, prof. Kolbe, Ber- lin, Dynastiderna, dr A. Senna, Firenze, Brenthiderna, S. ScHENKLiNG, Hamburg, Erotyliderna, prof. Theo. D. A. Cocke- RELL, East Las Vegas, N. Mexico, Cocciderna, kand. I. Trä- gArdh, Acariderna och G. F. Hampson, Brit. Mus. London, Pyraliderna. Från Haglunds samling har kand. A. Roman för bestämning svenska Cryptider. Kand. I. Trägårdh har till jämförelse några Thorellska Aearidtyper. Dr M. Régim- bart, Evreux, har för bestämning 416 Dytiscider och 132 Gyri- nider, Lic. E. Wahlgren en del Siphonaptera och kand. H.j. Borg, jämte några Blattider, museets material af kamerun- ska Forficulider. På ort och ställe hafva afdelningens samlingar studerats af til. kand. Hj. Borg, Linköping, lektor C. J. Johansson, Västerås, stud. E. Mjöberg och W. Kaudern, Stockholm, fil. kand. A. Tullgren, Stockholm, G. A. K. Marshall. Salisbury, lektor C. O. v. Porat, Jönköping, M. Aulin, lic. X. Holmgren och med. kand. J. Peyron, Stockholm. I synnerligen stor tacksamhetsskuld står afdelningen till Vetenskapsakademiens sekreterare, prof. Aurivillius, som med Vetenskaps-Akademiens .h-sbok. 1. 4 50 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. oförminskadt intresse, så långt hans tid medgifvit, där fort- satt sina entomologiska arbeten. Så har hans bearbetning af museets Cerambycider fortgått och de nybeskrifna arterna publicerats, såsom äfven varit förhållandet med de kamerun- ska Lasiocampiderna. För »Svensk Insektfauna > hafva de svenska bina bearbetats. Afven arbetet med de aculeata stek- larnes bestämning till släkte och ofta äfven till art samt deras provisoriska ordnande har fortgått, ett för museet myc- ket värdefullt arbete, då dessa insekter förut ofta stått oord- nade i hvarjehanda lådor. Slutligen må nämnas det fortsatta arbetet med de afrikanska fjärilarnes ordnande. Med understöd från afdelningens anslag har assistenten vid Statens Ent. Anstalt, fil. kand. A. Tullgren, under tre månader varit sysselsatt med ordnandet af Thorells samling samt med prepareringsarbeten. Med undantag af myrioj)oderna har hela spritsamliugen genomgåtts, h varvid sprit påfyllts i rör och burkar. Intendenten har omordnat den allmänna samlingen af Forficulider och Blat tider, af hvilka de förra inordnats i 9, de senare i 56 lådor, då de förut stodo hopträngda i resp. 1 och 5. Härvid äro etiketter .skrifna och plats lämnad för öfver huf- vud taget alla f. n. kända dithörande former. Utrustningar för insamling till entomologiska afdelningen hafva lämnats missionär Laman, Matadi, Kongo, och horti- kultören Axel Berggren, Columbia, hvilka båda förut till riksmuseet öfverlämnat värdefulla samlingar. Museets samlingar hafva lämnat material till följande publikationer: Chr. Aurivillius. Neue öder wenig bekannte Coleoptcra Longlcornia: Ent. Tidskr. 1902, p. 207—224. Textfig. 1—9. — — Beiträge zur Kenntniss der Insektenfauna von Kame- run, N:o 11, Lepidoptera Heferocera, 1, Lasiocampidce. Ent. Tidskr. 1902, p. 271—288, Taf. 4—6, Textfig. 1—8. Hj. Borg. Blattodeen ans Kamerun: Bih. Vet. Akad. Handl. Bd 28, IV, N:o 10, Taf. 1—2, 38 pag. W. L. Distant. African Tingididce (ex. p.); Ann. South. Afr. Mus. vol. II 1902, p. 237— 2.Ö4, pl. XV. (Beskr. och afbildn. af flera Ståls typer). INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 51 H. Friese. Apidcs aus Kamerun, Westafrika, welche Prof. Yngve Sjöstedt auf seine Reise 1890 — 1892 beobacb- tete. Ent. Tidskr. 1902, p. 225—231, Textfig. 1. F. Ohaus. Verzeichnis der von Herrn Dr Yngve Sjöstedt in Kamerun gesammelten Ruteliden (coleoptera lamelli- cornia). Öfvers. Vet. Akad. Förb. 1902, N:o 10, p. 343 —352, Textfig. 1. M. Régimbart. JDijtiscidce et Gyrinidce recueillis au Cameroun par le d:r Yngve Sjöstedt. Ent. Tidskr. 1902, p. 295 —300. Yngve Sjöstedt. Svensk Insektfauna. 3 Pseudoneuroptera, 1 Odonata. Ent. Tidskr. 1902, p. 1—27, 41 fig. i tex- ten. — - — Termites uovos ex Africa reportatos descripsit. Ent. Tidskr. 1902, p. 40. — — Eine neue Termite aus Kamerun. Ent. Tidskr. 1902, p. 254. Neue afrikanisebe Termiten. Ent. Tidskr. 1902, p. 302 —304. 1. Trägårdh, Zur Kenntnis der litoralen Arten der Gattung Bdella Latr. (ex. p.). Bib. Vet. Akad. Handl. Bd 27, IV, N:o 9. Alb. Tullgren. Spiders collected in tbe Aysen Valley in Soutb-Cbile by Mr. P. Dusen. Bib. Vet. Akad. Handl. Bd 28, IV, N:o 1, p. 1—75, pl. 1—7. tJber Mnesitheus asper Tbor. Ent. Tidskr. 1902, p. 289—294. V ertehrat-af delningen bar med skänker varit ihågkommen af grossbandlaren C. F. Liljewalch, j:or, som öfverlämnat två fullständiga skelett af myskoxe, kauslisekreteraren C. F. Vougt ocb kandidaten baron E. Nordenskiöld. Bland större inköp- må nämnas en Equus Przewalskii, död i Hamburg, ocb en samling fiskar från Medelbafvet. Det vetenskapliga arbetet vid afdelningen bar fortgått med fisksamlingens bestämning ocb katalogisering. På kon- servatorsverkstaden bar största delen af arbetet ägnats åt den fortsatta uppställningen af museets bvalskelett, livilken kraf- tigt måste påskyndas, då förvaringen af dessa stora skelett i lösa delar ocb i skäligen olämpliga magasin alltid medför risken af förväxling ocb förstörelse. Två sådana skelett hafva 52 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. under året kunnat färdiga inflyttas i det provisoriska hval- museet på kvarteret Grönlandet Södra, nämligen ett af den antarktiska knöllivalen (Megaptera Lalandii), henifördt af kandidaten "baron E. Nordenskiöld, och ett af den sällsynta Sowerby's näbbhval (Ziphius Sowerbiensis). I samband med denna uppställning och till förberedande af en blifvande veten- skaplig bearbetning af dessa skelett har påbörjats en fotogra- fering af de särskilda skelettdelarna, och har afdelningen med egen apparat hittills tagit omkring 200 fotografiplåtar med 565 stycken afbildningar. En serie aftryck af dessa plåtar, upp- tagande alla skelettdelar till ofvannämnda näbbhval, har öfverlämnats till Uppsala universitets zoologiska museum. Då museiutrymmet, såsom Akademien är väl bekant, redan länge varit till yttersta grad upptaget, har uppstoppningen af hudar till förevisningsafdelningen måst inskränkas till de viktiga- ste bland inkomna sevärdheter, såsom en nyfödd, utmärkt vacker elgkalf och sex stycken varghundvalpar; i tredje led härstammande från korsning mellan eskimåhund (i) och varg ($) och visande återfall mot den rena hundtypen. Trångbodd- heten i museet har ock medfört nödvändighet att till det i vetenskapligt hänseende viktigaste inskränka uppköpen af ut- ställningsföremål; men 15 hudar och skelett hafva blifvit pre- parerade och inlagda till förvaring i magasin. För vetenskapliga studier har afdelningen varit anlitad af dr A. Jensen i Köpenhamn, dr T. Renvall i Helsingfors, dr K. Dahl i Trondhjem, dr E. Lönnberg, dr N. Holst, baron E. Nordenskiöld, fil. licentiaten L. G. Andersson och en del studerande från Stockholms Högskola. För den efnografisJva afdelningen, som sedan ingången af år 1900 stått under ledning af en t. f. föreståndare, bevilja- des af sistlidne Riksdag ordinarie intendentur och utsåg Aka- demien den 12 sistlidne november till intendent afdelningens dittillsvarande föreståndare, dr H.jalmar Stolpe, som med in- gången af innevarande år tillträdde denna befattning. Un- der tiden från den 20 sept. till den 20 dec. åtnjöt dåvarande föreståndaren tjänstledighet för att i oft'entligt uppdrag, så- som representant för Sverige, bevista den i New York den 20 — 25 okt. församlade 13:e internationella Amerikanistkon- gressen samt göra studier i etnografiska museer i Förenta Staterna, och uppehölls under hans frånvaro hans befattning af prof. A. G. Nathorst. IXSTITUTIONSFÖKESTANDARNES ÅRSBERÄTTELSER. OÖ Afdelningens samlingar halva under året ökats med i det närmaste 7,000 nummer, af hvilka 147 tillkommit genom in- köp, allt det öfriga genom gäfvor. Af dessa har det mesta tillfallit den amerikansla afdelningen, som allt mera artar sig till att blifva museets hufvudaf delning. Sålunda har H. M. Konungen behagat öfverlämna ett dyrbart facsimile af en fornmexikansk handskrift, den s. k. Codex Nuttall. Af grefve Erik von Rosen har museet erhållit hela den stora och syn- nerligen värdefulla, till öfver 5,000 nummer uppgående etno- grafiska och arkeologiska samling frän gränstrakterna mellan Bolivia och Argentina, som han med stor omsorg hopbragt under den forskningsresa han under åren 1901 och 1902 till- sammans med frih. Erland Nordenskiöld företagit i dessa hit- tills i etnografiskt och arkeologiskt afseende föga kända om- råden. En af frih. Nordenskiöld under samma resa bildad samling af 11 fullständiga skelett och 4 kranier af recenta indianer af olika stammar har af prof. G. Retzius, fil. kand. Hjalmar Wijk och generalkonsul Th. Caspersson öfverläm- nats till museet, som sålunda kommit i besittning af ett värdefullt material för jämförelse med de talrika mer eller mindre deformerade kranier, som tillvaratagits i de af grefve v. Rosen undersökta forngrafvarna. Själf har frih. Norden- skiöld såsom gåfva öfverlämnat en till öfver 300 nummer uppgående samling af rätt tillslagna stenredskap från samma trakter. Af prof. A. Gr. Nathorst har afdelningen erhållit den öfver 600 nummer räknande samling af fynd från forna boplatser samt grafvar å Grönlands ostkust, mellan 70° och 75 n. br., som under hans senaste Grönlandsexpedition sam- manbragts af dr Josef Hammar. Andra värdefulla bidrag till den amerikanska afdelningen hafva lämnats af direktorn för Nat. Hist. Soc. Museum i Cincinnati, dr Josua Lindahl (omkr. 100 fornfynd från trakten), hertig de Loubat (gipsmodell af en Maya-skulptur från Guatemala), directorn för etnogr. arkeol. museet i Toronto, Canada, dr David Boyle (äkta vam- pum-pärlor af musselskal och gammalvenetianska glaspärlor från grafvar i trakten), Mr E. AV. Hickson i Toronto (16 forn- saker af sten från Virginia), Mr David Bushnell J:r (6 forn- saker från Missouri), prof. M. H. Saville (Mixtekisk nephrit- amulett från Mexiko), lektor Carl Lindman (5 föremål från Gran Chaco) och dr Carl Bovallius (kalebasskål från repu- bliken Colombia), hvarjämte afdelningens intendent öfverläm- 54 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. nat 45 af honom vid besök vid den gamla indianborgen »Fort Ancientv i Ohio tillvaratagna föremål. Den asiatisla afdelningen har af dr Sven Hedin riktats med en mycket värdefull samling bestående af omkring 70 föremål af öfvervägande religiös art frän Tibet, en samling träsuiderier från Lon-lan vid norra stranden af gamla Lop- nor, omkr. 150 kinesiska manuskript på papper från 3:e år- hundradet samt 42 stafvar af tamariskträ, likaledes med kine- sisk inskrift, ett antal fynd (fragment af mynt) från samma fyndort, moderna fiskredskap från Lop-nor, omkr. 200 föremål af terrakotta från Borasan nära Khotan, buddabilder af gips från ruinerna af en gammal stad i öknen mellan Khotan och Kerija Darja, samt 3 Parsi-kranier från begrafningstorn i norra Persien. — Af löjtnant Didrik Bildt har afdelningen erhållit en af 151 föremål bestående samling dels från det förut i museet alls icke representerade Ainu-folket på Jezo (47), dels från Japan (63), Kina (8), Burma (23) och Indien (10). — Dir. för universitetets i Philadelphia etnografiska museum Mr Stewart Culin har öfverlämnat två äldre, egen- domliga mynt af bly från sultanatet Johore på Malåka, dr F. P. Martin ett äldre keramiskt föremål från Japan samt en ridpiska från Indien och dr T. Stenbeck ett guldmynt från Japan. Den under bildande varande samlingen från de svenska lapparne har af grefve Erik von Rosen erhållit ett par fragment af båt med hopsydd bordläggning från »Offer- holmen» nedanför Stora Sjöfallet, utvisande den forntida kon- struktionen af lapparnes farkoster. Den afrikanska samlingen har af grosshandlaren Knut Knutson riktats med 9 snidade träbilder från Ashante och slutligen har Söderliafsafdelningen af Mr C. C. Willoughby vid Peabody-museet i Cambridge, Mass., erhållit en gipsafgjut- ning från Havaiiska öarna. Totala tillökningen under de 3 ^/4 år de etnografiska sam- lingarna utgjort en särskild afdelning af Riksmuseet belöper sig till öfver 19,300 nummer mot 17,929 vid slutet af 1899, hvadan museets material således under sagda tid mer än för- dubblats. Det jämförelsevis ringa antalet under året inköpta före- mål har berott på nödvändigheten att företrädesvis använda - afdelningens ytterst begränsade medel till anskaffande af nya skåp för samlingarnas bevarande. INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 55 I deposition liar afdelniugen af prof. och fru G. Retzius mottagit dels en synnerligen vacker och rik samling af före- mål från X. W. Indianerna i Brit. Columbia, dels en till 3,108 nummer uppgående, ytterst värdefull samling (den s. k. Pfaffska) af äldre föremål från Grönland. Samlingen af fotografier har ökats med 65 stora fotogra- fier af indiantyper från Argentina och Bolivia, skänkta af grefve Erik von Rosen, 2 af Chipeway-indianer af hr Axel Lindegren från Wisconsin och 1 (Nicaragua) af dr Carl Bo- VALLIUS. Afdelningens boksamling har riktats med gåfva från American Museum of Nat. History i Xew York af museets samtliga publikationer af etnografiskt-antropologiskt inne- håll. Arbetet inom museet har som förut bestått i katalogise- rande af nyinkomna samlingar samt reformerande af inven- tariet öfver och omsignering af äldre materialet. Likasom under föregående år har hr C. V. Hartman i museet varit sysselsatt med bearbetningen af den af honom i Costa Rica hopbragta, af ingeniör Ake Sjögren skänkta arkeo- logiska samlingen och afslutade före sin afflyttning till För- enta Staterna det stora, af ingeniör Sjögren bekostade, prakt- verket Archfeological Researches in Costa Rica, hvilket å museiafdelningens vägnar af dess föreståndare framlades för den i oktober samlade internationella amerikanistkongressen i New York och där rönte rättvist erkännande. I museet hafva för öfrigt arbetat: grefve Erik von Rosen, som redan fullständigt katalogiserat den af honom skänkta etnografiska samlingen (1,011 nummer tillhörande stammarna Tobas, Chorotes, Matacos, Chiriguanos och Tapietes) och för närvarande är sysselsatt med bearbetningen af den arkeolo- giska; amanuensen vid Statens Historiska Museum fil. lic. T. Arne, som studerat de asiatiskt religiösa samlingarna, samt mag. Uno Sirelius från Helsingfors, som idkat komparativa studier af naturfolkens fiskredskap. Afdelningen I (Australien och Amerika), som redan före föreståndarens afresa till Förenta Staterna i sept. månad var fullständigt uppställd efter nytt system, men på grund af nya reparationer af lokalen hölls stängd till årets slut, har frän och med insrånsren af detta år, i likhet med afdelnins^en 56 VETENSKAPS-AKADExMIENS ÅRSBOK. II (Asien), jiå bestämda tider hållits öppen för allmän- heten. Den Meteorologiska Centralanstalten. Anstalten har under året drabbats af en svår förlust, i det att dess föreståndare professor R. Rubenson efter en längre tids sjuklighet aHed den 14 oktober 1902 efter att den 1 oktober hafva erhållit sökt afsked från sin befatt- ning. Till föreståndare efter professor Rubeiison kallade och utnämnde Knngl. Vetenskapsakademien den 12 no v. Ii »02 amanuensen vid Meteorologiska Centralanstalten hl. doktor H. E. Hamberg, hvilken på förordnande skött föreståndare- befattningen från den 12 februari s. å. ; till amanuens vid nämnda anstalt kallades och antogs den 25 nov. vetenskap- liga biträdet vid anstalten fil. doktor N. Ekholm, och till dennes efterträdare förordnades docenten vid Uppsala univer- sitet doktor J. AVestman, h vilka båda sistnämnda pä förord- nande skött sina nya befattningar alltsedan den 12 feb- ruari. Meteorologiska Centralanstaltens verksamhet har under året fortgått oförändradt efter samma utvidgade plan, som tog sin början med är 1894. De dagligen året om inkommande morgontelegrammen innehålla afton- och morgonobservationer öfver väderleken vid 14 inländska och 47 utländska stationer. Med stöd af dessa telegram konstrueras dagligen tvenne synoptiska kartor, af hvilka morgonkartan offentligen anslås å 4 ställen i hufvud- staden och i förminskad skala återgifves i 4 här utkommande dagliga tidningar. Det viktigaste af de i morgontelegram- men upptagna iakttagelserna meddelas i 10 dagliga tidnin- gar i hufvudstaden i en tabell, åtföljd af en sammanfattning af väderlekstillståndet samt väderleksutsikter för det när- mast följande dygnet, hvarjämte nämnda sammanfattning med hänvisning, där så ske kan, till det af professor Hilde- brandsson utgifna kartbladet »Typer för synoptiska väder- lekskartor» tillika med utsikter på telegraåsk väg öf versän- des till 11 kommuner i riket (däraf 6 året om och 5 endast under sommarmånaderna), hvilka till Kungl. Telegrafverket INSTITUTIONSFÖRESTÅNDAKNES ÅRSBERÄTTELSER. 57 erläg-ga de härför stadgade afgifter. En mera kortfattad sam- manfattning af väderlekstillståudet jämte utsikter öfversän- des också till Kungl. Styrelsen för Statens Järnvägstrafik, som på egen bekostnad låter anslå densamma å alla större järnvägsstationer. Denna anordning liar äfven blifvit vid- tagen på flera privata banlinier, hvilka de flesta erhålla sina uppgifter frän närmaste statsstation. Sistnämnda kortfattade sammanfattning meddelas äfven Svenska Telegrambyrån i Stockholm, hvilken j^tterligare sprider densamma till sina kunder. I öfverensstämmelse med hvad som ägde rum under före- gående år anordnades äfven under juli^september månader vid anstalten en särskild väderlekstjänst till jordbrukets gagn. För detta ändamål erhöll anstalten under denna tid morgontelegram, innehållande afton- och morgonobservationer från ytterligare 6 inländska och 1 utländsk station, samt eftermiddagstelegram från 17 inländska och 18 utländska sta- tioner. jMed stöd af dessa telegram dels kompletterades de ofvannämnda synoptiska kartorna, dels upprättades en sär- skild karta öfver eftermiddagens väderlek, i enlighet med hvilken kl. 6 e. m. utfärdades särskildt för jordbruket af- sedda väderleksutsikter beträffande nederbörd och nattfrost under påföljande dygn. Dessa eftermiddagsuppgifter anslo- gos i likhet med morgonuppgifterna å 4 offentliga platser i hufvudstaden samt meddelades i tvenne här utkommande dag- liga morgontidningar och sändes genom Kungl. Telegrafsty- relsens försorg till flera af dess ofvannämnda abonnenter samt delgafs Kungl. Järnvägsstyrelsen. De till anstalten ankommande morgontelegrammen hafva fortfarande och till samma utsträckning som förut publice- rats i sBuUetin du Nord-., en tidskrift, som bekostas af de trenne skandinaviska anstalterna gemensamt. Statens meteorologiska stationer äro för närvarande 34 till antalet. Därförutom anställas å flera privatstationer ob- servationer öfver lufttrycket, nederbörd och temperatur med egna eller från anstalten till låns bekomna instrument. Full- ständiga observationsserier hafva inlämnats af läroverksrek- toren P. R. Billmanson i Nora, från Ronneby hälsobrunn, Gysinge bruk och Ulricehamns sanatorium samt från Landt- bruksakademiens Experimentalfält vid Stockholm, vidare frän två stationer i Hallands och en i Uppsala län, de trenne 58 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. sistnämnda inrättade och underhållna på de respektive hus- hållningssällskapens bekostnad. Det system af s. k. o:e klassens stationer för iakttagel- ser hufvudsakligen öfver nederbörden och delvis öfver luft- temperaturen, som 1878 anordnades med de K. Hushållnings- sällskapens medverkan, är ännu i fortsatt verksamhet. Om till hithörande stationer läggas statens meteorologiska sta- tioner, såväl de hvilka sortera under Meteorologiska Cen- tralanstalten som under Kungl. Nautisk-Meteorologiska Byrån samt de privata stationerna, vid hvilka alla nederbörden ob- serveras efter en och samma plan, blir antalet af nederbörds- stationer i riket inalles 454, eller 7 flera än under föregå- ende året. Alla dessa stationer insända sina iakttagelser vid hvarje månads utgång. Desamma publiceras i en månatlig tidning med titel: »Månadsöfversikt af väderleken i Sverige , hvilken tidning redigeras under anstaltens inseende och uppe- hålles hufvudsakligen genom prenumeration af de K. Hus- hållningssällskapen. Af denna tidning hafva 22 årgångar hittills utkommit, nämligen 1881 — 1902. Det system af iakttagelser öfver isförhållanden, åskväder och fenologiska företeelser, som år 1881 öfverflyttades från Uppsala Meteorologiska Observatorium till Meteorologiska Centralanstalten, har fortgått efter oförändrad plan, och hafva till anstalten inkommit journaler från 71 observatörer öfver isläggning och islossning, från 68 öfver iakttagna åsk- väder och från 89 öfver periodiska företeelser inom växt- och djurriket. Synoptiska tabeller hafva upprättats för livarje dag af året 1901 upptagande nederbördens art och mängd, åsk- väder, dimma, dagg, rimfrost, luftens genomskinlighet, sol- rök, norrsken m. m. I dessa tabeller ingå samtliga sta- tioner. Under året besöktes och inspekterades af dr Hamberg följande stationer: Gräfle, Falun, Västerås, Nora, Skara, Jön- köj)ing, Ulricehamn, Visby, Umeå, Stensele, Hernösand, Östersund, Storlien, Växjö, Karlshamn, Kalmar och Ny- köping. Anstalten har slutligen meddelat en mängd upplysnin- gar åt såväl in- som utländska m^mdigheter och enskilda per- soner. Föredrag vid K. Vetenskaps-Akademiens Högtidsdag den 31 mars 1903. 1. Nyare undersökningar beträffande gas- nebulosor. Af KARL BOHLIN. Upptäckten af den s. k. spektralanalysen tillhör de ve- tenskapens stora eröfringar, inom hvilkas områden ständigt en liflig utveckling förblifvit beståndande och där nya skör- dar alltjämt uppspira. Till K. Vetenskaps- Akademiens Hög- tidsdag förlidet år lämnades en redogörelse för en ny viktig användning af spektralanalysen på astronomiska frågor, be- stående däruti, att man genom undersökning af fixstjärnor- nas spektrum med afseende på dettas ljusstyrka i olika delar numera är i stånd att med relativt ganska stor tillförlit- lighet bestämma den temperatur, vid hvilken den ifrågava- rande iixstjärnan befinner sig. Sålunda visar det sig, att de stjärnor, hos hvilka det röda ljuset är öfvervägande, befinna sig vid en betydligt lägre temperatur än vår sol, under det att åter motsatsen är förhällandet med de stjärnor, hvilkas ljus ligger mest åt det violetta. De värden, till hvilka man kommit för temperaturen för flera sålunda undersökta stjär- nor, angåfvos äfven och befunnos vara i och för sig fullkom- ligt antagliga. Vid dagens tillfälle ärnar jag beröra en med den ofvan- nämnda i så måtto analog undersökning, som den har afse- 60 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. ende på den relativa ljusintensiteten för de olika färgerna i det ljus, som utskickas från de s. k, gasnebulosorna, och skall därjämte en redogörelse lämnas för de resultat, till Il vilka man f. n. kommit beträffande dessa sällsamma him- melsföreteelsers natur. Låtom oss emellertid först i minnet återkalla hufvudmomenten i den metod, som har till ändamål sönderdelningen (analysen) af en ljuskällas ljus i dess olika färger samt i och härmed den närmare undersökningen af det ljus, som från densamma utsändes. Man kallar spektrum (det latinska ordet för »bildv) den färgbild, som uppkommer, dä ljus genomgår och sprides af ett prisma eller äfven på annat sätt sprides. Ett sådant, af naturen själf framställdt, spektrum är t. ex. regnbågen lika- som ock hvarje bild af solljuset, såsom man säger, i regn- bågens färger, som vi i dagliga lifvet ofta hafva tillfälle att observera, då solljuset af genomskinliga föremål bry tes. Det hvita ljuset är, såsom sedan Newtons tid varit be- kant, icke enkelt, utan består af strålar af flera olika färger, hvilka strålar hafva olika brytbarhet vid desammas gång genom ett prisma. De röda strålarna brytas minst, de vio- letta mest. Så erhåller man, då hvitt ljus får passera genom ett prisma, en färgad bild, där färgerna ligga i följande ordning: rödt, orange, gult, grönt, blått och violett. Sam- manbr3^tas dessa färger, så erhåller man åter hvitt ljus. Ar åter en ljuskälla icke hvit, utan t. ex. enfärgadt gul, så bry tes visserligen äfven dess ljus vid genomgång genom ett prisma, men det uppstår då blost en rent gul bild, emedan spridning i olika färger ju då icke kan förekomma. Emeller- tid inträffar det, då ljuset från ett hvitt föremål bry tes, så snart föremålet har någon viss, utsträckning, att de olika färgade bilderna, som efter brytningen uppstå, delvis täcka hvarandra, så att man icke erhåller en ren färgbild. För att åstadkomma en sådan kan man betrakta föremålet genom en smal rätlinig springa eller, precisare uttrj^ckt, anbringa en sådan springa mellan ljuskällan, låt vara t. ex. solskifvan, och det prisma, som åstadkommer brytningen. I stället för solskifvan ser man då endast en ljuslinje, som af prismat spri- des i en följd af bredvid hvarandra lagrade, till färgen olika, räta ljuslinjer, hvilka tillsammans utgöra ett spektrum. Detta spektrum är desto renare, ju smalare den ifrågavarande springan är. Spektrum kommer alltså att te sig såsom ett BOHLIN, UNDERSÖKNINGAR BETRÄFFANDE GASNEBULOSOR. 61 färgadt band. Ar ljuskällan åter punktformig, t. ex. en fix- stjärna, så ter sig spektrum såsom en schatterad linje. Då emellertid färgerna i en sådan linje är svåra att urskilja, brukar man genom ett särskildt konstgrepp, nämligen an- bringandet af en cylinderlins framför den till användning kommande tuben, åstadkomma, att stjärnans bild blir ut- dragen till en linje och att sålunda dess spektrum erhåller en viss bredd. Är ljuskällan hvit, innehållande, såsom t. ex. solen, alla gradationer af färg, så innehåller äfven dess spektrum alla gradationer af färg och kallas då hontinnerligt. Detta är förhållandet med glödande materie, då densamma befinner sig i fast eller ock flytande form. Finnes åter i en ljus- källa blott en färg t. ex. en gul färg, så kommer dess spekt- rum vid ofvannämnda anordning med en springa att fiJrete en och endast en gul linje. En monokromatisk ljuskällas spekt- rum utgöres sålunda af en enda linje. Ar åter en ljuskälla bi- kroniatisk, d. v. s. om den utsänder två och blott två ljussorter, exempelvis ett ljus af gul färg och ett ljus af blå färg, så antager den för blotta ögat en ny färgnyans, i nämnda fall grön. men dess spektrum består då af två och endast två linjer, en gul och en på något afstånd från denna liggande blå linje. Innehåller ljuskällan tre färger, så består dess spektrum af tre linjer o. s. v. Ett dylikt af distinkta ljusa linjer på mörk botten bestående spektrum kallas disJcontinuer- ligt. Glödande materie, som befinner sig i gasformigt till- stånd, har i regeln ett diskontinuerligt spektrum, och ljuset från en gas innehåller alltså ett bestämdt antal distinkta och rena färger. Vi kunna därför med spelitroshopet — det instrument, som tjänar till att sönderdela ljuset i färger — afgöra. huruvida en ljuskälla är gasformig eller icke. I fiirra fallet gifver den nämligen ett diskontinuerligt spektrum (linje-spektrum), i senare fallet ett sammanhängande färg- band, kontinuerligt spektrum. Om det ljus, som utskickas från en glödande fast eller flytande kropp, genomgår en gas — såsom t. ex. då ljuset från solens inre genomtränger solens atmosfär — , sä utsläckas eller — som man säger — absorberas vid passagen alla de färger i det genomgående ljuset, som motsvara gasens egna färger. Resultatet häraf blir ett spektrum, som i hufvudsak är kontinuerligt, men i hvilket vissa distinkta färger saknas, 62 VETENSKAPS- AKADEMIENS ÅRSBOK. hvilket man ser därpå, att färgbandet är genomdraget af ett visst antal mörka (färglösa) linjer, s. k. absorptionslinjer. Ett sådant spektrum är solens spektrum. Ifrågavarande mörka linjer i solspektrum upptäcktes af Wollaston 1802, stiTde- rades omkring ett decennium senare af Fraunhofer och kallas för de FRAUNHOFERska linjerna. De tydligaste af dessa betecknas med A i yttersta rödt till D i violett. Så snart en ljuskälla ger ett spektrum, kan man alltså icke blott sluta till, att en viss gas befinner sig framför den- samma, utan äfven bestämma, h vilka färger denna gas i glödande tillstånd utstrålar. Ett spektrum af denna art kallas ahsorhtionsspeMrum. De flesta fixstjärnor besitta ab- sorptionsspektrum. Undersöker man nu olika ämnen med afseende på det spektrum, de gifva, då de äro i gasformigt glödande till- stånd, så visar det sig, att olika ämnen kafva olika spektrum och att samma ämne (under i öfrigt lika förhållanden, tem- peratur och tryck) alltid gifver samma spektrum. Sålunda erkåller man af natrium, ett ämne, som ingår i koksalt, ett spektrum bestående af tvenne gula, mycket tätt belägna linjer. Dessa motsvara den FRAUNHorER'ska linjen D. Af vätgasen åter, h vilken ingår såsom beståndsdel i vatten, er- hålles en serie olika färgade linjer. De motsvara de Fraun- H0FER'ska linjerna C, F, G, H m. fl. De tunga metallerna, t. ex. järnet, gifva, då de upphettas till gasformigt tillstånd, hvilket bäst sker i den elektriska ljusbågen, spektra, som äro högst komplicerade och rika på linjer. Dessa linjer kunna emellertid med lätthet, genom uppmätning af deras läge, identifieras, och det är så, som man bemödat sig att närmare bestämma hvarje särskildt ämnes spektrum med den succés, att det sålunda ej blott blifvit möjligt att med spektrosko- pet påvisa de ringaste mängder af de särskilda ämnen, som finnas i en ljuskälla, utan att man äfven lyckats på detta sätt komma på spåren och upptäcka nya, förut okända ämnen. Man kan nu fråga, hvadan denna motsvarighet emellan ett ämnes spektrum, alias dess ljusart, och dess kemiska be- skaffenhet kommer. Det är visst, att detta sammanhang» ej blott är ett yttre eller blott spelar rollen af ett instrument för kemiska undersökningar, utan att detsamma är ägnadt att för oss i någon mån uppenbara den inre strukturen af materien i dess minsta delar. Flera förhållanden inom fysiken. BOHLIN, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE GASNEBULOSOR. 63 såsom kroppars utvidgning, då värme tillföres dem, samt gasernas med växande temperatur tilltagande tryck, hade redan ledt till antagandet, att de bestå af vissa ytterst små, själf ständiga och sinsemellan jämförelsevis fria delar, de s. k. moWkylcrna, samt att dessa i sin ordning bestå af vissa ännu mindre delar, atomerna (ett grekiskt ord, som kan öfversättas med »de odelbara»), genom hvilka kropparnas ke- miska egenskaper äro betingade. Från och med den meka- niska värmeteoriens grundläggning, sedan det blifvit visadt, att värme kan öfverföras i arbete (såsom t. ex. genom ång- maskinen) och tvärtom arbete i värme, samt att en viss värmemängd noga motsvarar en viss mängd arbete, blef den åsikten med ganska stor visshet bekräftad, att värmet hos kropparne måste bestå i små osynliga rörelser, såsom det antogs hos molekylerna. Ty vore nämligen ej detta förhål- landet, så vore det omöjligt att inse, huru af värme rörelse eller arbete skall kunna åstadkommas. I analos-i härmed antog man, att äfven atomerna besitta rörelse och att här- igenom alstras det ljus, som kroppar utsända. En viss svårighet härutinnan, som dock ej torde vara omöjlig att öfvervinna, finnes emellertid i den omständigheten, att värme och ljus ej äro åtskilda fenomen, h varför det ock förefaller öfverflödigt att antaga tvenne system af partiklar, af hvilka det ena subordinerar under det andra. På senare tider hafva nya atomistiska begrepp utbil- dats. Så har teorien för den s. k. elektrol3^sen ledt till an- tagandet af elektriskt laddade partiklar, s. k. ioner (ett grekiskt ord, som kan öfversättas med »de vandrande»), af hvilka tvenne med motsatt laddning antagas ingå i h varje molekyl. Denna föreställning, först framstäld af Faraday och sedermera adopterad af Clausius och Williamson, har ock af Arrhenius närmare utarbetats och ligger till grund för hans elektrokemiska teori. Faraday, hvars vetenskapliga verksamhet var kännetecknad af en hart när visionär upp- fattning, räknar äfven bland sina efterföljare Maxwell och Helmholtz. Den förre har på Faradays uppfattning af elektriskt laddade ioner grundat sin teori för ljuset, h vilken går ut därpå, att ljus alstras vid oscillerande rörelse af dylika elektriskt laddade ioner eller, såsom man senare äfven brukat säga, eleJdroner. Denna elektriska dallring fortledes i rätliniga strålar genom etern, hvilken af M. uppfattas ej 04 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. såsom en fast elastiskt substans, utan såsom ett system af fria celler, inneslutande livar och en en kulformig eteratora eller elektron — en uppfattning, hvilken må synas konstlad ocli säkerligen äfven af dess uppliofsman icke betraktades såsom definitiv, men hvilken erbjuder fördelen af att förklara de olika naturagensens fortplantning genom rymden, nämligen ljusets genom elektronernas oscillerande rörelse, elektricite- tens genom deras rätlinigt framflytande rörelse och magne- tismens genom en roterande rörelse hos desamma. Uppen- barligen befinner sig emellertid hela denna uppfattning af materiens och eterns sammansättning i dess minsta delar ännu i sin första begynnelse. Det vore ock ett lönande före- tao- att i en sammanfattande studie revidera densamma med hänsyn till samtliga de naturfenomen, vid hvilkas studium de 'olika ffireställningarna om materiens inre beskaffenhet hafva framträngt. Emellertid har det ofvannämnda antagandet af elektriskt laddade ioner eller s. k. elektroner på sista tiden på ett slående sätt blifvit bekräftadt genom de undersökningar öfver magnetismens inflytande på ljuset, hvilka af de från de se- naste Nobeldagarna härstädes för den svenska allmänheten kända holländske vetenskapsmännen Zeemann och Lorentz utförts, af hvilka den förre påvisat det märkliga fenomenet, att spektrallinjerna från en ljuskälla under inflytande af ett magnetiskt fält två- och tredubblas eller äfven flerdubblas, under det den senare af dessa lärde teoretiskt förklarat denna högst märkvärdiga växelverkan mellan ljus och magnetism. De positivt och negativt laddade ionerna erhålla hvardera under inflytandet af det magnetiska fältet svängningar af olika period, motsvarande en linjedublett i spektrum. Det är dock nödvändigt att härtill antaga, att elektronen i ljus- källan är underkastad icke blott en magnetisk kraff, utan äfven en elastisk kraft, analog med den, som förut uteslu- tande tillskrifvits atomerna och molekylerna. Det beror nu vidare på ljusstrålens riktning i förhållande till kraftlinjerna i det magnetiska fältet. En rätlinig vibration på grund af elastiska krafter i kraftlinjernas riktning utsänder icke ljus i kraftlinjernas riktning, men väl vinkelrätt emot dessa. De två vibrationer, som uppstå på grund af magnetiska krafter äro enl. Lorentz i allmänhet cirkulära och gifva i allmänhet upphof till en linjedublett. Så snart den elastiska rätliniga BOHLIN, UNDEESÖKNINGAR BETRÄFFANDE GASNEBULOSOR. 65 vibrationen tillkommer, uppstår en linjetriplett. Af ven sj'-- nas dessa olika strålars polarisationsförhållanden genom den ifrågavarande teorien hafva blifvit nöjaktigt förklarade. Vid detta betraktelsesätt angående materiens konsistens i dess minsta delar hafva vi att föreställa oss, att ioner och atomer äfvensom molekylerna äro stadda i oupphörlig rörelse. Huru än dessa rörelser äro beskaffade, så är det tydligt, att desamma åtminstone i medeltal för längre tidsrum måste uppfattas såsom periodiska, ty i annat fall skulle atomerna af skilj as från molekylerna och dessa senare åter skulle ut- träda ur materiens molekylära struktur, hvilket är omöjligt, då vi anse materien oföränderlig. Dessa periodiska rörelser, som vi benämna svängningar, oscillationer eller vibrationer, upptagas af etern, genom hvilken de utbredas i vågor i r3'm- den. Summan af alla under inverkan af en ljuskälla upp- stående etersvängningar kalla vi, från denna synj)unkt sedt, speliirum. En kropps tillvarelseform är i väsentlig grad beroende af dess inre molekjdarrörelse. Ar denna så beskaffad, att molekylerna lätt lämna sitt jämviktsläge och därvid kunna röra sig jämförelsevis obehindradt, så säges kroppen befinna sig i gasformigt aggregationstillstånd. Detta tillstånd med- för äfven en större frihet hos atomerna, så att äfven dessa i sina rörelser icke väsentligen hindras af nästliggande mole- k3'ler. Då nu antalet atomer i en molekyl måste förutsättas vara ändligt, så uppstå ett ändligt antal distinkta regel- bundna oscillationer, nämligen en oscillation och således en färg för hvarje slag af svängande atomer, och häraf framgår det med evidens, hvarför gaserna gifva ett diskontinuerligt spektrum, bestående af vissa bestämda ljussorter och spektral- linjer, flera eller färre, men till ändligt antal. Det fasta aggregationstillståndet hos en kropp åter be- tingas af en ringa frihet hos molekylerna. De samma kunna icke mera obehindradt lämna sina jämnviktslägen och mäste ömsesidigt undantränga, förhindra och pesturbera hvarandra. De så uppkommande oskillationsrörelserna måste uppenbar- ligen komma att gestalta sig så, att alla möjliga olika per- ioder förekomma och detta i oändligt många skiftningar. Den fasta kroppen kommer därför att utsända en strålkom- plex, i hvilken alla möjliga färger äro representerade, och bör därför gifva — såsom förhållandet i verkligheten är — Vetenskaps- Akademi ens Årsbok. 1. 5 66 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. ett kontinuerligt spektrum. Det flytande aggregationstill- ståndet befinner sig mellan de båda nämnda, men närmar sig i spektralhän seende hufvudsakligen till det fasta aggrega- tionstillståndet. Det har äfven blifvit försökt att på samma grunder för- klara uppkomsten af det s. k. ahsoijjtionsspelärum. Af denna öfversikt framgår tydligt, huru spektroskopet och spektralanalysen blifvit det tillförlitliga instrument för undersökning af materiens kemiska sammansättning, hvarom här förut talats. Det är af intresse att härutinnan tillägga, att redan Leonhard Euler i sin Theoria lucis et caloris uttalat den principen, att hvarje kropp absorberar ljus af samma våg- längd, i hvilken hans minsta delar oscillera. Foucault lyc- kades redan erhålla ett reverteradt spektrum af natrium, och Ångström uppstälde år 1853 den satsen, att de ljusstrålar, som en kropp absorberar, äro precis desamma, som de, han i glödande tillstånd förmår utsända. Fraunhofer hade se- dan iakttagit, att den dunkla linjen D i solspektrum mot- svarar natriumlinjen. Kirchhoffs epokgörande undersöknin- gar i dessa hänseenden slutligen datera sig från år 1860. För vår moderna uppfattning af världssystemets natur och allmänna egenskaper hafva de spektroskopiska observa- tionerna af celesta objekt varit af afgörande betydelse. De första observationerna riktades naturligtvis på solen. Så blefvo de s. k. FRAUNHOFERska linjerna i solspektrum syste- matiskt undersökta och bestämda af Anders Jonas Ångström i Uppsala. Denna undersökning har sedermera under senare tid förnyats af Rowland i Baltimore. En fullständig atlas har sålunda öfver de FRAUENHOFERska linjerna i solspektrum blifvit utarbetad, och det är så som man blifvit i tillfälle att konstatera, att de flesta jordiska ämnen äfven finnas i solen. Härmed analoga undersökningar af fixstjärnorna förtälja oss, att äfven där samma ämnen förekomma, så att det såsom allmänt resultat af spektralanalysens tillämpning inom astro- nomien framgått, att likasom samma kraft — den NEWTONska attraktionen — leder himmelskropparnas rörelser, hvarhelst de än må befinna sig, så hafva dessa öfverallt väsentligen samma kemiska beskaffenhet, och en allmän likformighet visar sig; sålunda inom världen vara rådande. BOHLIN, UNDERSÖKNINGAR BETRÄFFANDE GASNEBULOSOR. 67 En afvikande ställning intages emellertid af kometerna och nebulosorna. De förra bestå enligt spektroskopets vitt- nesbörd — och därom kan intet tvifvel mera vara rådande — väsentligen af kolväten i gasformigt tillstånd, då spektrnms hufvudkaraktär utgöres af trenne ljusa band tillhörande nå- got kolväte. En helt annan spektralkaraktär hafva åter de s. k, gasnehulosorna, med hvilka vi här hafva att sysselsätta oss, till hvilka räknas dels en stor klass af s. k. planetarisTia nébulosor af en af rundad, reguljär form, dels äfven vissa större nébulosor af irreguljär form och som i regeln lysa med ett matt ljus, bådadera förekommande hufvudsakligen i vin- tergatans zon. Dessa nebulosors spektrum karaktäriseras nämligen af hufvudsakligen fyra ljusa linjer, h vilkas våg- längder, uttryckta i 0.001 mm., hafva följande värden: 0,5004, 0.4957, 0.4361, 0.4341. Understundom är den sistnämnda af dessa linjer icke synlig. 1 andra fall åter uppträda än flera linjer, dock aldrig något synnerligen stort antal. De första undersökningar beträffande gasnebulosor här- stamma från den engelske astrofysikern William Huggins, hvilken år 1868 beskrifvit sina iakttagelser härutinnan huf- vudsakligen beträffande den bekanta Orion-nebulosan. Han finner i denna nebulösas spektrum tre ljusa linjer, af hvilka den första och ljusaste, belägen i spektrums gröna del, af honom komparerades med kväfvespektrum och befanns nära koincidera med en af kväfvelinjerna. Dock är denna kväfve- linje dubbel, under det att intet spår till duplicitet kunde upptäckas i nebulosalinjen. Den tredje linjen fann H. full- ständigt öfverensstämma med en af vätets linjer i blått, mot- svarande den FRAUNHOFERska linjen F. På grund af denna linjes något diffusa utseende i nebulosaspektrum antager H. att vätet i nebulosan existerar i något större förtätning än i vakuumröret, som gaf fullkomligt skarpa linjer. Den mel- lersta linjen — ehuru nära öfverensstämmande med en ba- rium-linje å ena och en syre-linje a andra sidan — kunde emellertid icke återföras på något kändt ämne. Huggins' slutsats (Philos. Transactions 1868) är, att gasnebulosorna hufvudsakligen bestå af väte och kväfve. Den, som efter Huggins på ett mera ingående sätt stu- derat gasnebulosorna, är numera direktorn för Astrophysi- kalisches Observatorium i Potsdam, H. C. Vogel. Hans obser- vationer utfördes å observatoriet i Bothkamp och publicera- 68 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. des år 1871 (Astron. Nachrichten N:o 1864). Med afseende på Orion-nebulosan kom Vogel till samma resultat som Hug- GINS, nämligen tre ljusa linjer med våglängderna 0.5005, 0.4960 och 0.48G2. Han undersökte vidare följande planeta- riska nebulosor. Nebulosan N:r 4234 ur Herschels general- katalog visade tre ljusa linjer samt ett kontinuerligt spekt- rum emellan 0.570 och 0.480 tusendedels millimeter. Vidare undersöktes N:r 4373 med de tre vanliga ljusa linjerna samt ett svagt kontinerligt spektrum mellan 0.530 och 0.450, dessutom spår af fyra andra ljusa linjer. N:r 4390 ur gene- ralkatalogen innehöll samma ljusa linjer som Orion-nebulosan och ett svagt kontinuerligt spektrum från 0.600 till 0.470 samt ännu några andra ljusa linjer. Ringnebulosan i Ltyv&n innehöll de tre vanliga linjerna. N:r 4628 ur generalkata- logen innehöll de tre ljusa linjerna och ett kontinuerligt spektrum mellan 0.600 och 0.470, därsammastädes ock en ljus linje skönjbar. Slutligen undersöktes N:r 4510, 4532 och 4572 af general- katalogen, h vilka befunnos innehålla de tre vanliga ljusa linjerna utan skönbart kontinuerligt spektrum. Senare mätningar af Huggins gåfvo vid handen, att huf- vudlinjen hos nebulosorna icke sammanföll e med den dubbla kväfvelinjen, emedan afvikelserna i alla undersökta objekt gingo ät samma håll och det vore högst osannolikt, att alla nebulosor skulle hafva precis samma rörelsehastighet i syn- linjens riktning. Enligt senare observation af Liveing och Dewar antogs den ifrågavarande nebulosalinjen tillhöra en magnesiumoxid, och åter andra iakttagelser ansågos tyda på liniens sammanhang med en blylinje. Betydligt noggrannare än de nämnda mätningarna äro de, som härröa af Iveeler och publicerats i Lick-observato- riets annaler för år 1894. Keeler har undersökt ett vida större antal nebulosor än sina föregångare och i regeln be- kräftat deras resultat beträffande förekomsten af de tre liuf- vudlinjerna, hvar jämte i flera fall ännu en eller äfven flere ljusa linjer iakttagits. Keeler har äfven bestämt nebulo- sornas rörelse i synlinjens riktning samt härför korrigerat sina mätningar. Denna rörelse är af samma storleksordning, som för fixstjärnorna och de flesta af de undersökta nebulo- sorna synes närma sig till solsystemet. BOHLIN, UNDEESÖKNINGAR BETRÄFFANDE GASNEBULOSOR. 69 I alia de undersökta nebnlosorna äro linjerna fina och. markerade, vätelinjerna i vakuuniröret äro icke finare eller skarpare. Blott vid nebulosans kärna äro linjerna breda och diffusa — ett förhällande, som gifver vid handen, att de planetariska nebulosorna bestå af gaser, hvilka äro i färd med att kondenseras och hvilka i centrum redan besitta en jämförelsevis stor täthet och där förekomma under afsevärdt tryck. Ett märkvärdigt förhållande är, att den första af vätets H- linjer saknas hos nebulosorna, under det den i det GEissLERska röret framträder tj^-dligast af alla vätgaslinjer. Detta för- hållande, som äfven gäller en del variabla stjärnor, såsom R Andromedfe, V Cassiopeja och ji Lyrte, skall måhända en gång gifva oss en närmare förklaring på dessa objekts natur. På det hela taget är enligt 'Keeler nebulosornas spektrum ett sådant, som tyder på en hög temperatur, huru svårt det än må vara att gifva en förklaring på detta faktum. Men tem- peraturen kunde vara hr)g i den bemärkelse, att jämförelse- vis få molekyler halva mycket stor hastighet och rörelse- energi, under det att större delen af molekylerna befinna sig i mindre hastiga oscillationer, så att gasens medeltemperatur dock må kunna vara låg. Det ofta observerade kontinuer- liga spektrum tyder ju ock på ett glödande tillstånd hos de centrala delarna af nebulosan, något som naturligtvis ej ute- sluter, att de yttre partierna kunna vara i ett elektriseradt tillstånd och utsända elektriskt ljus. LocKYER är åter för sin del af den åsikten, att nebu- losorna i det hela befinna sig vid låg temperatur. Han till- skrifver den t. ex. i G. C. 4390 uppträdande Dg-linjen någon modifikation af vätet, en åsikt, som dock torde böra känne- tecknas såsom otillräckligt begrundad. Ingendera af de båda första nebulosalinjerna kan enligt Keeler identifieras vare sig med kväfve, magnesium, bly eller något annat kändt element, och äfven är det tvifvelak- tigt, om den stundom, såsom t. ex. i Orion-nebulosan före- kommande D.j -linjen, verkligen får tillskrifvas helium. ]\Ien då de båda första nebulösa-linjerna, såsom Keeler först anmärkt, hafva ett konstant intensitetsförhållande för alla undersökta nebulosor, så föreligger någon sannolikhet för, att de härröra af ett och samma ämne, måhända ett ele- ment af samma natur som helium. Antagligt är i alla hän- 70 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. delser, att dessa gåtfulla iiebulosalinjer tillhöra en gas, hvil- ken, likasom vätet, i och för sig har mycket liten täthet. Det ifrågavarande inteusitetsförhållandet mellan dessa båda samt den tredje nebulosalinjen har nyligen med stor omsorg blifvit bestämdt vid observatoriet i Potsdam. Detta arbete har utförts af Scheiner och Wilsing med en spekt- ralfotometer af ny modell, som möjliggör jämförelse mellan nebulosaliujerna och artificiella linjer, uttagna ur det konti- nuerliga spektret af en elektrisk lampa. Detta ernås genom ett totalreflekterande prisma och en rörlig skärm försedd med en springa, på hvilken lampans spektrum projicieras. Scheiner och Wilsing hafva sålunda studerat nio olika ne- bulosor, bland hvilka Orion-nebulosan, hvilken de undersökt på fem olika punkter i densamma. Af dessa undersöknin- gar har framgått, att intensitetsförhållandet mellan de båda första nebulösa-linjerna (0.,5004 och 0.4957) är inom alla ne- bulosor detsamma och utgör 2.49 motsvarande 0.99 i stor- leksklasser uttiyckt. Däremot är förhållandet mellan den första och tredje linjen högst variabelt, varierande mellan 0.30 och 2.45 storleksklasser. Det synes således af dessa un- dersökningar, som i allo bekräfta Keelers, som om de båda första linjerna tillhörde en och samma okända substans, un- der det att den tredje linjen härrör af väte, som förekommer i variabla kvantiteter. Den första linjens absoluta ljus- styrka är i öfrigt betydligt olika i den ena och den andra nebulosan. Det är, då vi sålunda närmare lärt känna gasnebulosor- nas ljusart, af största intresse att framhålla det egendomliga förhållandet, att de nya stjärnorna efter det de uppflammat och befinna sig i utslocknande förete ett spektrum, som full- ständigt (jfverensstämmer med gasnebulosornas, innehållande de fyra här of van nämnda ljusa linjerna och understundom andra flera eller färre af de öfriga för nebulosorna karakte- ristiska linjerna. E-edan den nya stjärnan i Svanen från åren 1876 — 78 blef med afseende på sitt spektrum underkastad en ihållande undersökning af A. C. Vogel. Det visade sig därvid, att den till sist utsände monokiromatiskt ljus. Den 25 oktober 1877 var denna stjärna af 10:de storleken, blott ett spår af kontinuerligt spektrum kunde skönjas, däremot tydligt en enda ljus linje, som otvifvelaktigt var identisk med den BOHLIN, UNDERSÖKNINGAR BETRÄFFANDE GASNEBULOSOR. 71 första nel3ulosalinjeii (0.5004). Till och med den 18 februari 1878, då Nova Cygni var svagare än ll:te storleken, kunde denna linje iakttagas. Den näst föregående nya stjärnan från år 1866, Nova Coronse, blef visserligen ej spektroskopiskt observerad under höjdpunkten af dess föränderlighet, men den har sedermera visat sig af vika från de öfriga nya stjärnorna, ty den är ännu synlig såsom en stjärna af 10:de storleken, men före- ter ej något anmärkningsvärdt spektrum. Vida fullständigare studier gjordes af den nya stjärnan i Kuskens stjärnbild från 1891 — 92. Oss intresserar i detta sammanhang egentligen stjärnans senare period under hösten 1902. EspiN iakttog i september .monokromatiskt (enfärgadt) ljus, motsvarande den gröna nebulosalinjen (0.5004). Andra observatöror, såsom Belopolsky, Copeland och Lohse, iakttogo två af nebulosalinjerna. Sedermera iakttogos äfven linjerna D eller Dg och F. Fullständigare spektra erhöllos fotogra- fiskt. Ungraren Hereny fann det fotografiska spektrum öf- verensstämma med ringnebulosans i Lyran, och Campbell å Lick-observatoriet fotograferade icke mindre än elfva linjer, bland hvilka tvenne vätgaslinjer och åtminstone nio andra linjer voro identiska med nebulosalinjer. Utom de båda of- vannämnda ännu ej identifierade linjerna förekomma andra vätgaslinjer samt flera helium-linjer. LocKYER ansåg sio- hafva konstaterat tillvaron af flera af dessa nebulosalinjer under stjärnans tidigare stadium. Och flera linjer i deras omedelbara grannskap hade äfven af åt- skilliga observatörer iakttagits. Hans åsikt bestrides emel- lertid af sådana auktoriteter som Vogel och Huggins, och de ifrågavarande linjerna (ss. 0.5014 och 0.4921) synas äfven i stället koincidera med linjer i solarkromosfärens och protu- beransernas spektrum. Äfven beträfi'ande den senaste, underbara nya stjärnan i Perseus hafva numera utförliga observationer delgifvits såväl från England af Sidgreaves, Stonyhurst Observatory (Monthly Notices Dec. 1901) som från Amerika af Campbell och "Wright (Lick Observatory Bulletin N:r 8). Båda öfverensstärama däruti, att stjärnans spektrum under dess senare period från hösten 1901 har öfvergått till en karaktär, som liknar nebu- losaspektrum. Anmärkningsvärdt är, att ännu vid denna tid breda linjer eller band voro för stjärnans spektrum karakte- 72 V.ETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. ristiska, tydande på ett ännu högt tryck. Vätgaslinjerna äro i september enligt Sidgreaves icke mera synnerligen framträdande. De utgöras af svaga likformiga band octi äro uppenbarligen stadda i försvinnande, utan att bredden afta- ger. De två härförut ofta omtalade linjerna (0.5004 och 0.4957) hafva framträdt i stället för heliumlinjerna 0.502 och 0.492, som hafva försvunnit. Den blå heliumlinjen 0.447 har försvunnit, och i stället har en annan linje 0.47 tilltagit i intensitet, sä att den är den mest framträdande i spektrum. De amerikanska iakttagelserna äro fullständigare än de ofvannämda, sträcka sig längre och omfatta ett större antal linjer. Då observationerna i juli och augusti 1901 kunde återupptagas, befanns spektrum af Nova Persei innehålla ett stort antal ljusa band af betydlig bredd af hvilka 11 enligt jämförelse sammanfalla med principalbanden hos Nova Aurigpe från 1891. Nebuloskaraktären af spektrum är fullkomligt evident, i det alla principalbanden motsvara kända linjer, som existera i nebulosspektrum. Af dessa band tillhöra flera helium. Med afseende på dessa senare har uppmärksamheten blif- vit riktad på ett remarkabelt förhållande. Det är nämligen kändt genom undersökningar af bland andra Runge och Paschen, publicerade i Astrophysical Journal Vol. III, att heliums spektrum består af två serier af linjer och att rela- tiva intensiteten af dessa båda serier varierar med det tryck, under hvilket den strålande gasen befinner sig. Af dessa båda serier är det emellertid endast högtrycksserien, som före- kommer i den nya stjärnan. Däremot synes det, som om båda serierna vore representerade i flertalet nebulosor, ehuru- väl deras relativa ljusstyrka är mycket varierande. Denna omständighet beträffande heliumlinjerna synes bevisa, att strålningen särskildt hos den nya stjärnan icke försiggått under något ytterligt lågt tryck. Därpå tyder ock, såsom of van nämndes, de oerhördt breda banden i dennna stjärnas spektrum. Enligt hvad som sålunda blifvit anfördt kan analogien mellan den nya stjärnans spektrum i dess senare stadium och gasnebulosornas spektrum icke vara underkastad något tvif- velsmål. Det synes dessutom vara tydligt, att vid stjärnans utslocknande de tyngre ämnena äro de, som först upphöra att utsända ljus och att strålningen varar längst hos de lätta BOHLIX, UNDERSÖKNINGAR BETRÄFFANDE GASNEBULOSOR. 73 gaserna, såsom väte och helinm. Det är därför älven an- tagligt, att det okända ämne, som framkallar de ofvannämnda, ännu ej identifierade linjerna i nebnlosornas spektrum, till- hör någon lätt gas, som måhända är någon modifikation af helium. Enligt hvad vi förut anfört har det ock visat sig omöjligt att hänföra dessa linjer till någon af de substanser, som försöksvis hade blifvit föreslagna, såsom kväfve, magne- sium eller bly. 2. Skogarnes inflytande på klimatet. Af H. E. HAMBERG. »Det är ett nästan obestridt faktum, att skogarne i hög grad inverka på de klimatiska förhållandena». — »När skogen nedhuggits, skall värt land förvandlas till en ödemark, de kalla fjällvindarne skola förstöra all växtlighet». — »Islands, Greklands och Spaniens öde hotar oss». Dessa och andra, liknande j-ttranden. fällda under de heta debatterna i skogsfrågan i vår riksförsamling, vittna om en i vida kretsar rådande föreställning om skogens stora inflytande på klimatet. I sanningens intresse bör dock nämnas, att dessa yttranden blifvit motsagda, och det stundom på ett sätt, som i sin ordning icke varit fritt från öfverdrift. Denna skogsklimatiska fråga har lifligt intresserat natur- forskningen och till följd af sin stora praktiska innebörd framkallat en rik litteratur. Att så mycket behöft skrifvas, torde bevisa, att den varit svårlöst. Ja, G-ay Lussac, som på 183()-talet deltog i en kommission för att revidera en paragraf i dåvarande skogslag i Frankrike, ansåg till och med dess lösning vara hart när omöjlig. En viss svaghet vidlåder emellertid de allra flesta af dessa skrifter, och denna synes åtminstone till en del sammanhänga med meteorologiens ungdom och sena utveckling såsom vetenskap. Man finner sålunda en otalig mängd rön och isolerade observationer re- laterade och mer eller mindre vetenskapligt begrundade, äfvensom uttalanden af framstående, ja snillrika vetenskaps- män, men mera planmässiga och i större skala anlagda, om ock icke alltid tadelfria, undersökningar hafva först under 7nasuti>, och äfven af dessa större och mindre, anträffas hos vissa termiter, där de ersätta de vanliga. De hafva ett egendomligt, retortformigt hufvud, och sakna de långt utskjutande käkarna, som utgöra de andras försvarsvapen. SJÖSTEDT, TERMITERNA OCH DERAS BIOLOGI. 93 I deras ställe äga de en stor körtel, som genom det noslikt utdragna hufvudets spets afsöndrar en skarp vätska, med kvilken de försvara sig. Den viktigaste rollen inom termitsamhällena tillkommer de bevingade, iniagines, som efter svärmningen grundlägga nya kolonier. I olikhet med de vanligen blinda arbetarne och solda- terna äro de alltid försedda med väl utvecklade ögon. Termiterna äro nästan alltid nattdjur, och deras svärm- ning infaller i tropikerna vanligen i början af regntiden nå- gon afton efter de första regiifallen. De i jorden boende arterna hafva därvid ingen svårighet att ur sina gångar komma fram i det fria. Men huru kunna de svaga, bevingade formerna af de arter, som lefva inuti fasta, ofta stenhårda bon, komma ut ur dessa pa alla sidor tillslutna fängelser? Visserligen kunde man förmoda, att de borrade' sig fram ur jorden kring dessa eller hade nog kraft att sönderbryta de rätt tunna väggarna på de från boet at skilda håll ut- gående täckta tunnelliknande gångarna, men samstämmiga iakttagelser hafva visat, att svärmningen sker från själfva boet. Här är det arbetarne, som med sina kraftiga mandibler komma de svaga bevingade djuren till hjälp. Då tiden för svärmningen är inne, röra sig de bevingade oroligt i gångar och rum. Arbetarne br^^ta då plötsligt sönder väggarna pä skilda ställen, och ur dessa öppningar störta i våldsam träng- sel de bevingade skarorna fram, höja sig fladdrande i luften, där den oaf brutna, strömmen af upps värmande insekter med deras stora, hälft genomskinliga vingar på afståud ter sig som en uppstigande rökpelare. Detta gäller isjmnerhet de större formerna; de mindre hafva ej så mycket observerats vid svärmningen. Sedan de bevingade lämnat boet, tillsluta arbetarne åter de uppbrutna väggarna. Men termiternas lif som bevingade varelser, då de fritt kunna vimla omkring i luften, är af kort varaktighet. Knappt ha de tunna vingarna höjt dem några meter upp i luften, förr än man ser den ena termiten efter den andra störta till marken. Vingarna äro nämligen vid basen i en linje tvärs öfver mycket tunna, hvarför desamma vid bero- !)4: VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. ring, ofta blott sa svag, som när de flygande insekterna stöta mot hvarandra, brytas af. De flesta fortsätta visserligen sin färd och kunna, synnerligen med vindens tillhjälp, sprida sig till längre af stånd, men efter natten är hela svärmnin- gen öfver. Följande morgon ser man de nu ofta vinglösa eller med ett par hängande, obrukbara vingar försedda termiterna löpa omkring på marken, där de ifrigt förföljas af sina många fiender; och ehuru de svärmande insekternas antal är mycket stort, äro dessa fiender så talrika, att det nästan kan förvåna, att ens några kunna undkomma för att grunda nya samhällen. Deras dödsfiender äro myrorna. Utom redan anförda slag finna vi bland termiterna ännu en kategori, livars betydelse länge varit en gåta. Sedan långt tillbaka hade man i termitkolonier utom de obevingade larver, från hvilka arbetare och soldater utveckla sig, obser- verat förekomsten af tvenne slags larver med större eller mindre vinganlag. Att det ena af dessa, de med allt mer växande, fritt utstående, mjukare sådana anlag utvecklade sig till bevingade insekter, blef snart ådagalagdt. Men hvad kunde det andra slaget vara, de med för- krympta, smala, fjälliknande, ej vidare växande vingar, och hvilken funktion tillkom dessa egendomliga liksom på larv- stadiet ständigt förblifvande former? Denna fråga, som studerats af flera entomologer, skulle slutligen lösas och därvid kasta ljus öfver ett i hög grad egendomligt förhållande inom termitsamhällena. Så länge dessa utveckla sig normalt, förblifva nämnda former — i regel — utan särskild funktion. Skulle däremot någon olycka drabba det egentliga paret, vare sig det dör eller uttages ur boet, och koloniens fortsatta utveckling därigenom hotas, då finner man den stora roll, dessa individ hafva att fylla, i det att de då ersätta det förra och så- lunda i sista hand betrygga samhällets bestånd. De benämnas neotener. Haviland borttog vid fem tillfällen det egentliga paret ur boet hos en malajisk termit och träffade 3 — 4 månader därefter hos tre af dessa utbildade neotener. Grassi gjorde motsvarande experiment med ett 80-tal bon af Calotermes i södra Europa och återfann senare alltid neotener. SJÖSTEDT, TERMITERNA OCH DERAS BIOLOGI. 95 Enligt nämnda författares långvariga och noggranna iakttagelser rörande Calofermes återfinner man aldrig något par af det vanliga slaget i ett bo, livariir detsamma en gång borttagits eller dött, utan det ersattes alltid och för alla tider af neotener. Skulle neoterna dö eller borttagas, ersättas de snarast af andra neotener. Det är ännu ett förhållande, som gjort studiet af ter- mitsamhällena mycket kompliceradt, nämligen att olika arter stundom lefva tillsammans, blandade med hvarandra, och många felaktiga åsikter hafva därigenom uppstått, innan detta förhällande blef fullt kändt och noggrannare beaktadt. Det är t. ex. detta förhållande, som gaf anledning till Jherings framställning om förekomsten af generationsväxling hos sydamerikanska termiter. Vid undersökning af ett slags termitbo i Brasilien konstaterade han förekomsten af tvenne generationer bevingade, hvilkas flygtid inföll i juli och no- vember. De larver, från hvilka dessa enligt hans åsikt sam- höriga bevingade individ utvecklade sig, visade sig emel- lertid ganska olika. Jhering drog häraf den slutsatsen, att ifrågavarande termit hvarje år utvecklade tvenne genera- tioner bevingade individ af liknande utseende, under det att desamma uppstodo från larver af typiskt olika skapnad. En rad af fortsatta studier kom honom emellertid att uppgifva sin åsikt om generationsväxling, då han slutligen konstaterade, att hvad han ursprungligen antagit vara en art, i själfva verket omfattade två tillsammans boende arter med h vardera en flygtid på året, den enas i juli den andras i no- vember, och hvilkas bevingade individ voro hvarandra så lika, att han förväxlat dem, under det att de larver, från hvilka de utvecklade sig, lättare kunnat skiljas. De många olika slag af individ, som vi nu sett bilda ett termitsamhälle, utvecklas alla från ur äggen framkom- mande larver af i början samma utseende. Dessa larver benämnas indifferenta. Efter ett antal hudömsningar inträder emellertid en stor förändring, i det att en grupp utvecklar sig till fertila in- sekter, och därvid antingen till normalt utbildade eller till neotener, de öfriga till sterila. Men öfvergången till den ena eller andra af dessa olika grenar är icke med nödvändighet från början bestämd, och 96 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. liär möta vi åter ett förliållande af stort intresse, dock ana- logt med lios andra insekter kända, i det att det beror på insekterna själfva, åt hvilket häll larvernas utveckling skall gå. Genom en rad af observationer har det l^^ckats Grassi och Sandias att hos Calotermes påvisa, att öfvergången till neotener betingas af förändring i larvernas föda. De uppväxande indifferenta larverna födas i början af de äldre med en ur munnen utsipprande vätska, som af de små larverna uppsuges. Sä länge de lefva endast af denna vätska, äro de genom- skinliga, glasklara, erhålla sedan annan föda bestående af multnande trä och dyl. och antaga då en gulaktig färgton. De som nu bestämmas till neotener, erhålla under en längre tid endast sekret, genom hvilken, som det häraf framgår, mer närande diet de få kraft till en hastig, brädmogen utveckling. Hos de larver, som utvecklas åt den sterila grenen, och hvilka snart få lifnära sig af hufvudsakligen trämassa, upp- träder i matsmältningskanalen en mängd parasitiska mikro- organismer, protozoer, som däremot saknas hos de neoteniska. Det har varit föremål för långvariga undersökningar, huruvida den hastiga utvecklingen af neotenerna — som ju till det yttre hela sitt lif förblifva på larvstadiet — , skulle bero uteslutande på näringen, eller frånvaron af parasitiska protozoer och möjligen andra orsaker, därvid skulle spela en viktig eller kanske en afgörande roll. Så mycket har man för närvarande kunnat afgöra, att frånvaron af protozoer ensamt för sig ej är tillräcklig att framkalla neotener. Hvad som förorsakar differentieringen mellan soldater och arbetare, är en ännu ej löst fråga. Dock torde utan tvifvel äfven här vare sig kvantitativt eller kvalitativt fö- dan spela en viktig roll. Då det sålunda visat sig, att det beror på termiterna, uti hvilken riktning larverna skola utvecklas, följer häraf, att den proportion, uti hvilken de olika slagen förekomma inom deras samhällen, bestämmes af insekterna själfva. Sedan vi härmed tagit en kort öfverblick öfver de olika slag af individ, som befolka en termitkoloni, och de funk- tioner, som tillkomma dem för det gemensamma samhällets bestånd och utveckling, följt dem i deras genetiska samman- SJÖSTEDT, TERMITERNA OCH DERAS BIOLOGI. 97 häng och berört de orsaker, som bestämma deras utveckling åt ena eller andra riktningen, skola vi närmare betrakta de varierande former termiternas bostäder hafva, byggnadsma- terialets olika beskaffenhet och några af de biologiska egen- heter, dessa insekter visa. Det är icke blott på marken termiterna uppföra sina bon, ehuru detta mycket ofta är fallet. Några bygga dem under jorden, andra på trädens stammar och grenar, under det att vissa slag ej hafva några bostäder alls, utan lefva under stenar o. a. föremål, i de gångar de borra i murknande trä, eller parasitiskt hos andra termiter. Ofta hafva de på marken stående byggnaderna formen af upptill afsmalnande, med eller utan utsprång och spetsar försedda kullar, och äro af mycket varierande storlek, hos mindre arter fothöga, hos Termes hellicosus och goUatli någon gång ända till 20 fot höga och med en omkrets vid basen af 50 — 60 fot. 1 van- liga fall höja sig de senare dock endast 7 — 12 fot, spridda på större eller mindre afstånd. Stundom kunna de vara af så betydligt antal, att de på afstånd te sig som negerbyar. Hafva de nått omkring manshöjd, förlora de sitt nakna utseende och täckas så småningom af en ofta rik vegetation. Boets yttre, ända till 1,5 fot tjocka, af stora gångar genom- dragna väggar äro så fasta, att de endast med starka verk- tyg kunna genombrytas. Det inre visar en mängd af gångar och rum för olika ändamål, somliga för de i det kommande närmare skildrade svampodlingarna, andra för magasinering af förråd o. s. v. och slutligen visens stora från de öfriga afvikande cell. Vid uppförandet af dessa stora bostäder bygges först på marken uppskjutande, små toppformiga kullar. Dessa för- storas allt mer; rundt omkring dem uppstå flera, hvilka slut- ligen genom hopadt byggnadsmaterial sammansmälta vid ba- sen. Allt mer skjuter den mellersta i höjden, mellanrum- men kring de olika bona fyllas igen, till dess det hela bil- dar en enda sammanhängande, tillspetsad byggnad, hvarvid dock ofta de särskilda delarnas spetsar förblifva fria. Un- der tiden borttages midtpartiet med undantag af spetsen, som bildar kullens tak, inre skiljeväggar bortbrytas, så att de olika delarna slutligen bilda en enhetlig byggnad. I boets centrum, vanligen 1 — 2 fot öfver marken, ligger visens stora cell. Den cell, uti hvilken visen under hela sitt lif inne- Vetenskajts- Akademiens årsbok. 1. • 98 VETENSKAPS-AKADEMIBNE ÅRSBOK. slutes, är hos termiterna stundom af samma utseende, som cellerna i allmänhet. Ofta är den dock af särskild form och vida större än de andra. Så är förhållandet t. ex. hos de nämnda T. hellicosus och goliath. Cellen är där ugnliknande med hvälfdt tak och flat botten, väggarna äro ovanligt tjocka och blott längs cellens nedre rand försedda med en rad små hål, genom hvilka arbetarne kunna intränga för att afhämta och borttransportera äggen. Visen uppnår med sä- kerhet en ålder af ett par år. Savage observerade under fem års tid ett bo af T. helli- cosus växa och fann däri en mycket stor vise, af 4 ^/s tums längd, som han antog ha varit af samma ålder, hvilket också synes hafva varit fallet, då enligt nyare undersök- ningar, såsom redan omnämnts, en vise alltid ersattes af neotener, om den dör, och aldrig af en sådan som haft utbil- dade vingar. Omkring visens cell, sä väl öfver som under, finna vi en mängd andra, runda eller ovala celler af olika storlek och läge, hvilka alla stå i förbindelse med hvarandra, direkt eller genom gångar, och som hysa talrika soldater och ar- betare, af hvilka de förra bevaka visens cell, de senare tran- sportera äggen till de rundt omkring och ofvan liggande stora kammare med platt golf och hvälfdt tak, där den egentliga svampkulturen är innesluten, och de snöhvita larverna uppfödas. Hos andra termiter, där bona sakna den stora centrala hålig- heten, ligga dessa kammare antingen periferiskt ordnade när- mast under boets yttervägg eller spridda genom hela byggnaden. Som nyss blifvit antydt, förstå termiterna stundom själfva att odla svampmycelium, hvarmed de uppföda sina larver, och härmed äro vi inne på ett af de mest beundrans- värda kapitlen af insekternas biologi. Det är arbetarne, som helt och hållet utföra så väl insamlandet af det mate- rial, hvaraf substratet för svampkulturen beredes, uppföran- det af dessa egendomligt formade, stundom grofporiga, bad- svampliknande, stundom af veckade och hoptryckta skifvor bestående eller storcell iga bildningar, på hvilka s yta svamp- myceliet gror, som utförandet af själfva kulturen. I boets första stadium befinna sig svampodlingarna, som då ej äro större än nötter, nära intill visens cell. Men då, i den mån visen tillväxer och dess cell försto- ras, ett allt större antal rum kring densamma fordras för SJÖSTEDT, TERMITEKNA OCH DERAS BIOLOGI. 99 det växande antal vaktande soldater samt arbetare, som där samlas för att afhämta och borttransportera äggen, hvilkas antal kan nppgå till 80,000 på dygnet, borttagas de små svampodlingarna nära visens cell, ombyggas förstorade längre bort, på samma gång som deras antal ökas. Sålnnda förstora termiterna oafbrutet sina rum, rifva ned skiljeväg- garne ock bygga åter upp dem förändrade allt efter behof. De kammare, som innehålla svampkulturen, sträcka sig slutligen från visens cell uppåt till ungefär ^/s af byggna- dens höjd och står genom talrika gångar i förbindelse med boets öfriga delar. Svampkulturen utgöres af en tät väfnad af myceliumtrådar, hvilka utskjuta små knoppar af ungefär ett knappnålshufvuds storlek eller större, eller på spridda ställen sammanknyta sig till små runda skifvor. Detta svampmycelium utgör termiternas, särskildt larvernas föda. Och ännu ett egendomligt drag. Svamparna behöfva, som bekant, fuktighet för att trifvas och skulle i de murade rummen, som utifrån upphettes af den tropiska solen, under vanliga förhållanden här ej kunna trifvas. Grenom termiterna hållas emellertid väggarna till rummen för svampkulturen så fuktiga, att jordmassan här stundom kan sammanknådas till en deg. Rummen för svampkulturen omgifvas, synnerligast inåt, af spridda kammare, omväxlande med celler och gångar, som fortsätta åt alla håll genom byggnadens ytterlager. Dessa kammare innehålla magasinerade förråd af reservnäring. Den stora komplicerade byggnaden är emellertid i sitt fullbordade skick icke allt igenom en labyrint af celler, gångar och kammare såsom i början. Hela den öfra delen bildar sedermera inuti ett stort, öppet, af bågar stödt hvalf, liknande domen i en kyrka, hvars nedre delar gränsa till de talrika på sidorna rundt omkring belägna rummen för svampkultur och magasinen. Denna stora hålighet har till uppgift att förmedla en jämn tempe- ratur i de rum, som innehålla svampodlingar, ägg och lar- ver och vidare att genom i håligheten utmynnande stora gångar sprida en fördelad värme genom boets väggar. Det hela blir en central värmeledning, där den i domen af den tropiska solen upphettade luften genom rör sprides åt olika håll. 100 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. Termiternas bostäder växla emellertid mycket så väl till utseende som storlek och hafva oftast en vida enklare bygg- nad, utan någon central hålighet, svampkultnr eller förråds- magasiner. Några af de mest karakteristiska typerna vilja vi här i korthet anföra. Den, som företager en exkursion i Västafrikas täta sko- gar, undgår knappast att redan från första stund fästa sig vid de egendomliga, ungefär fothöga, svampformiga, af jord uppmurade byggnader, som där öfver allt anträffas på mar- ken i synnerhet i fuktig s. k. »bush-skog), och hvarje europé kan där genast upplysa, att de äro uppförda af termiter. De tillhöra en vida mindre art än den, hvars bo vi nyss närmare skildrat, knappast så stor som en stackmyra. Man träffar emellertid äfven bon af klubblik form, men dessa äro ej af någon annan art utan endast sådana, som ännu ej blif- vit afslutade. Den egendomliga, öfre, paraplyliknande delen fullbordas sist. För öfrigt äro dessa bon mycket olika; några äro korta och breda samt försedda med större tak, andra smalare med litet tak, och mellan dessa extrema former finnas många mel- lanformer. Dessa bon äro uppförda af jord med inblandade kvarts- korn och mycket hårda. Den öfre, hvälfda delen är genom sina tunnväggiga celler mer bräcklig. Det hela är inuti en labyrint af celler, som genom små cirkelrunda hål stå i förbindelse med hvarandra. Hos denna termit finnes ingen särskildt formad cell för visen, utan denne anträffas hvar som helst i boet i en van- lig cell. Mycket ofta äro af jord uppförda bon fastade på stam- mar och grenar och äro af varierande form; vanligen likna de oregelbundna, nedhängande jordvalkar med skroflig yta. Ännu en typ af bon är af intresse att lära känna näm- ligen de kulformiga, ej af jord utan af hård trämassa upp- förda, som byggas kring trädens grenar. Äfven dessa träffas gärna i tät, fuktig »bush-skog» och äro från en knytnäfves till ett människohufvuds storlek. Uppförda af söndersmulad, med ett kittande sekret uppblandad trämassa hafva de en betydande hållbarhet och bilda inuti en labyrint af celler och gångar. Den hårda, på ytan mycket ojämna kärnan, är omgifven af ett papperstunt, bräckligt af samma substans SJÖSTEDT, TERMITERNA OCH DERAS BIOLOGI. 101 bestående hölje, som från det inre afstänger det af termi- terna skydda ljuset. Från termiternas bostäder, vare sig dessa äro särskildt uppförda eller endast bestå af gångar, under bark eller i trä, leda alltid täckta gångar uti hvilka de ljusskygga djuren röra sig ut åt alla riktningar. Tydligast iakttages detta, då boet sitter på en stam, som då omspinnes af dessa tunnlar, hvilka framför allt ställa det i förbindelse med jorden, men äfveu sträcka sig uppåt trädets krona. Huru skola vi nu uppfatta den konstfärdighet, vi fuunit hos dessa insekter, hvilken synes vara yttring af ett högt själslif? Är den uttryck för en medveten själsverksamhet, eller fullgöra insekterna dessa funktioner rent mekaniskt, utan att själfva förstå eller kunna bedöma, hvad de före- taga sig? Ehuru senare undersökningar angående insekternas själs- lif med rätta borttagit mycket af den nimbus, som förr om- gaf dem, i det att deras själslif ingående jämfördes med människans och gjorde insekterna till miniatyrmänniskor, som målsmedvetet och beräknadt utförde alla de mest kom- plicerade handlingar, kunna vi å andra sidan icke frånkänna dem all själfständig omdömesförmåga, då de ej sällan logiskt anpassa sig efter för handen varande omständigheter. Det synes därför vara en föga berättigad tolkning att, såsom nyligen Bethe, uppfatta insekternas alla handlingar såsom omedvetna och dem själfva såsom blotta reflexmaskiner, om de också icke vid alla tillfällen, då vi finna förhållanden enkla och påtagliga, veta att betjäna sig af dem för att nå sitt mål. BIOGRAFIER. — NILS PETER IIAMBERG. 103 Biografier. 616. Nils Peter Hamberg. * Vii 1815. t 13/2 1902. Invald 11,12 1878. Med porträtt. Nils Peter Hamberg föddes i Katarina församling i Stockholm den 4 november 181ö. Föräldrarne voro kofferdi- kaptenen Nicholas Hamberg (f. 1785, d. 1830) och dennes maka Magdalena Lovisa Löfwenberg (f. 1791, d. 1863). Efter att under åren 1824 — 1829 hafva åtnjutit undervisning i Maria högre lärdomsskola och i juni sistnämnda är aflagt afgångs- examen till Stockholms gymnasium ägnade sig den unge Hamberg därpå någon tid under ledning af enskilda lärare åt studiet af främmande lefvande språk. Han var ännu icke femton år fyllda, då hans val af lefnadsyrke — tillsvidare — afgjordes: den 13 februari 1830 antogs han till elev hos apotekaren Ringquist å apoteket Grripen i Stockholm och be- dref här sina studier med den framgång, att han den 3 de- cember 1834 kunde undergå farmacie studiosiexamen inför Apotekare-societetens direktion, hvarefter sedermera, den 2 maj 1838, följde provisors- och apotekareexamen vid Karo- linska institutet. Ungefär ett år senare, nämligen den 28 maj 1839, erhöll han privilegium på det af honom den 1 april samma år inköpta apoteket Hjorten på Kungsholmen i Stockholm, hvilket apotek han sedermera innehade i 11 år. 104 VETENSKAPS- AKADEMIENS ÅRSBOK. Knappast hade emellertid Hamberg fullbordat sin ut- bildning för den i förstone utstakade lefnadsbanan, förrän hans håg drogs till ett annat, om ock med det tidigare när- besläktadt, verksamhetsfält. Redan 1840 beslöt han efter samråd med Anders Eetzius m. fl. gynnare och vänner att efter inhämtande af erforderliga förberedande kunskaper af- resa till Uppsala universitet för att där studera till medi- cinska graden. Detta beslut sattes ock ofördröjligen i ver- ket; den 7 maj 1841 inskrifven i filosofiska fakultetens al- bum, genomgick han den 2fi november samma år fullständig studentexamen i Uppsala och aflade ett år senare, den 14 december 1842, medicinsk filosofisk examen därsammastädes. Under de båda närmast följande åren studerade han i huf- vudstaden anatomi, fysiologi och kemi vid Karolinska in- stitutet, men återvände därefter till Uppsala, där han den 20 juni 1846 absolverade medicine kandidatexamen. På sin 34:de födelsedag, den 4 november 1848, undergick han vid samma universitet medicine licentiatexamen. Redan den 15 juni samma år hade han för medicinska gradens vinnande ventilerat en afhandling »Om vegetabiliska drogers insam- ling och förvaring» under inseende af dåvarande professorn i medicin och botanik, den bekante Göran Wahlenberg. Efter att ytterligare den 21 februari 1849 vid Karolinska institu- tet hafva aflagt kirurgie magisterexamen och några dagar senare, den 1 mars, i K. Sundhetskollegium förrättat medi- cinskt ämbetsprof, erhöll han slutligen den 1 juni samma år af Uppsala universitet medicine doktorsdiplom utan pro- motion. Efter sålunda aflagda lärdomsprof fullt beredd att nu- mera odeladt ägna sina krafter åt läkekonstens tjänst, af- yttrar han följande år sitt alltjämt innehafvande apotek. Hjorten, till apotekaren C. R. Leffmann. Icke nöjd med den utbildning han inom fäderneslandet förvärfvat, beger sig emellertid Hamberg inom kort till ut- ländsk botten för att ytterligare förkofra sina insikter, före- trädesvis på den fysiologiska och patologiska kemiens om- råde. I egenskap af civil resestipendiat anträder han 1851 på försommaren en resa till Tyskland, Belgien och Storbrit- tannien. Till en början arbetar han på professor Karl Gott- help Lehmanns privatlaboratorium i Leipzig, men besöker ännu samma år världsutställningen i London, där han med BIOGRAFIER. — NILS PETER HAMBERG. 105 särskildt intresse ägnar sig åt studiet af kemiska och farma- ceutiska preparat, på samma gång han ej försummar att taga noggrann kännedom om Englands farmaceutiska för- hållanden i allmänhet. Därjämte bevistar han under några månader professor Jonathan Pereiras föreläsningar vid Phar- maceutical Institution. Följande är återfinna vi honom ånyo på kontinenten, där han under sommarmånaderna arbetade på den bekante kemisten Otto Linné Erdmanns laboratorium i Leipzig och sedermera en kortare tid på dr Florian Hel- LERs laboratorium i Wien för att slutligen hösten 1852 åter- vända till hemlandet. — En omedelbar frukt af denna resa var den utställning af »naturalster, fabrikater, instrumenter och konstsaker», som Hamberg i augusti 1853 anordnade i Karolinska institutet. Genom offentliga bidrag vidmakth öl- los och förökades dessa samlingar, så att ett .museum för naturvetenskap, slöjd och konst' år 1854 kunde inrättas. Detta museum ägde bestånd till 1864, då föremålen dels för- såldes, dels bortskänktes till undervisningsanstalter o. d. De två årtionden af Hambergs lefnad, som närmast följa efter studie- och rese-åren, kännetecknas i främsta rummet genom en mångsidig och omfattande lärareverksamhet, gent emot hvilken hans utöfvande af det praktiska läkareyrket alltmera träder i bakgrunden. Hans läkareförordnanden äro fa och af öfvergående natur: är 1848 hade han den 12 juli, således före licentiatexamens afläggande, blifvit förordnad till karantänsläkare vid Djurhamn i Stockholms skärgård, där han i denna egenskap tjänstgjorde till den 19 augusti samma ar. Det var den andra stora koleraepidemien, som nu hotande närmade sig Sveriges kuster. Den 18 april 1850 antogs han till fattigläkare i Kungsholms församling, från hvilken befattning han afgick den 1 april 1853. Och slut- ligen var han från den 14 till den 29 juli 1856 förordnad att vid k. Svea lifgarde bestrida t. f. regementsläkaren C. Lindhagens tjänsteåligganden. Hambergs lärarebana tager äfven den sin början 1848 men utvecklar sig inom kort till ojämförligt större betyden- het. Den 17 januari nämnda år erhöll han af Sundhetskol- legium förordnande att under sex månader bestrida adjunk- turen i kemi och farmaci vid Karolinska institutet och där- jämte under samma tid laboratorsbefattningen vid Farma- ceutiska institutet. På hösten (den 28 september) förlängdes 106 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. vikariatet för den förra befattningen, och vid årets slut (den 7 resp. 28 december) förordnades han af Sundhetskollegium till ordinarie innehafvare af båda. I nära sex års tid ägnade han sig därefter ät deras skö- tande endast med af brott för den nämnda utrikes resan 1851 — 52. Den 23 februari 1854 erhöll han på därom gjord an- sökan entledigande från bägge dessa tjänster. Sedan Berzelii efterträdare på kemie och farmacie pro- fessorsstolen vid Karolinska institutet, C. G. Mosander, pä hösten 1858 efter endast några få dagars sjukdom oförmodadt aflidit, erhöll Hamberg den 8 november förordnande att under ledigheten bestrida professionen, h vilket förordnande af honom uppehölls till den 17 mars påföljande år.^ — Den 3 september 1860 förordnades han att tillsvidare vara extra lärare i kemi, farmakologi och toxikologi vid Veterinärinrättningen i Stock- holm och den 6 juni 1861 att fullgöra de åligganden, »som tillkomma en af k. Teknologiska institutets lärare med ke- miska kunskaper». Samma år den 5 september återupptog han sin sju år tidigare nedlagda lärareverksamhet vid Far- maeeutiska institutet, denna gång af Sundhetskollegium för- ordnad till lärare i kemi m. m. därsammastädes, en befatt- ning, som han bibehöll till den 1 oktober 1873. Och den 24 mars 1868 utnämndes han slutligen af K. Maj:t till lektor vid Veterinärinstitutet. Med början af 1870-talet kan Hambergs offentliga verk- samhet sägas inträda i ett nytt skede. Redan 1855 i april hade han i Keyserska huset i Stockholm inrättat ett enskildt kemiskt laboratorium »för landtbruk och näringar», alltså ett slags föregångare till de tjugutvå år senare med statsmedel inrättade »kemiska stationerna för jordbruket och näringarna». Att den verksamhet, han på detta laboratorium utvecklade, icke var ringa, framgår bäst af det stora antal iakttagelser och rön på den kemiska kontrollanalysens område, som han under de följande åren offentliggjorde i flera olika facktid- ^ Med detta förordnande inträffade det egendomliga förhållandet, att Hambekg erhöll detsamma i strid mot Karolinska institutets lärareråd, som i sin till k. Sundhetskollegium aflåtna förslagsskrifvelse enhälligt förordat — landtbruksakademiens dåvarande agrikulturkemist, professorn Alexander Muller. Saken väckte på sin tid stort uppseende, föranledde klagomål från den förbigångne och liflig skriftväxling mellan vederhörande myndigheter samt gjordes slutligen äfven till föremål för debatt i dagspressen. Detta gaf Ham- berg anledning att i 3:ne broschyrer oftentliggöra samtliga till målet hörande handlingar. BIOGRAFIER. — NILS PETER HAMBERG, 107 skrifter. Och att b] and dessa alster af hans penna ett fler- tal kom att afhandla hygieniska och farmakologiska spörs- mål, var en naturlig följd af den studieriktning, på hvilken han från början inslagit. Den vidsträckta erfarenhet han under denna sin verksamhet fick tillfälle att samla, gjorde honom synnerligen skickad att öfvertaga det på sjuttiotalet organiserade rättskemistämbetet. Också finna vi honom år 1872 af Sundhetskollegium förordnad att från den 1 novem- ber samma år tillsvidare uppehålla denna befattning, ett för- ordnande, som han den 1 juli 1874 nedlade för att slutligen den 31 december följande år af K. Maj:t utnämnas till be- fattningens ordinarie innehafvare, i hvilken egenskap han, jämlikt den för rättskemisten utfärdade instruktionen af den 29 oktober 1875, erhöll professors titel. På denna plats verka- de Hamberg sedermera oafbrutet, ända till dess han den 27 juli 1883 pa därom gjord ansökan erhöll afsked, sedan riks- dagen samma ar beviljat honom pension å allmänna indrag- ningsstaten. Vid sidan om sin egentliga lifsgärning fick Hamberg äfven tillfälle att låta sina insikter och sin erfarenhet kom- ma det allmänna till godo i och med fullgörandet af talrika, olikartade uppdrag af mera tillfällig natur, som tid efter annan kommo honom till del. Ar 1863 anmodades han af Sundhetskollegium att vara ledamot i komraittéen för ut- arbetande af en ny veterinärmedicinaltaxa. Härtill kom 1865 ledamotskapet i kommittéen för afgifs^ande af förslag till förbättrad upplaga af pharmacopoea suecica och 1868 i kom- mittéen för veterinärfarmakopéens omarbetande. Ännu ett närbesläktadt uppdrag mottog han 1879, då han af Medicinal- styrelsen förordnades att vara ledamot i den kommitté, som då tillsattes med anledning af begärda förändringar i gäl- lande laborations- och medicinaltaxa. Om Hambergs utländska resa 1851 — 1852 är ofvan taladt. Med understöd af statsmedel besökte han är 1862 för andra gången London i ändamål att vid därvarande världsutställ- ning taga kännedom om naturalster m. m. af intresse för hälso- och sjukvården. Vid 1866 års allmänna industriut- ställning i Stockholm fungerade han som prisdomare, likaså 1868 resp. 1876 vid 12:te och 14:de allmänna svenska landt- bruksmötena i Stockholm och Norrköping. Ar 1863 af Sund- hetskollegium anmodad att vara inspektor vid Farmaceutiska 108 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. institutet, fulJgjorde han detta uppdrag till 1873, då han pä egen begäran därifrån entledigades. Någon tid efteråt mot- tog han det ånyo, denna gång dock blott för ett läsår, 1876 —1877. Efter att 1874 från den 13 april till den 17 juli hafva varit adjungerad ledamot i Sundhetskollegium förord- nades han sistnämnda dag af K. Maj: t att till årets slut för- valta ett medicinalrådsämbete i samma kollegium och den 28 april 1876 att vara ledamot i direktionen för Allmänna barnhusinrättningen. I sistnämnda egenskap kvarstod han till 1884. Slutligen må icke lämnas oanmärkt, att han flerfaldiga gånger erhöll Sundhetskollegii resp. Medicinalstyrelsens upp- drag att inspektera eller afsyna apoteksinrättningar i olika delar af riket: så 1867 i Gröteborgs och Bohus län samt Hal- land, 1870 i södra och mellersta delarna af Sverige, 1872 i i Norrland voch närgränsande landskap», 1877 i Eksjö m. fl. orter och 1878 i Stockholm (apoteket Svanen). Utom af Svenska läkaresällskapet, i hvilket han 1839 blef ledamot, 1864 — 65 fungerade som ordförande och 1889 (den 3 dec.) valdes till hedersledamot, var Hamberg ledamot af följande in- och utländska lärda sällskap: K. Landtbruksakademien i dess hushålls- och slöjdafdel- ning (invald den 15 april 1872). K. Vetenskapsakademien i dess 5:te klass (invald den 11 december 1878). Pharmaceutical Society of Great Britain; hedersledamot den 7 maj 1856. Det norske medicinske Selskab (invald den 20 maj 1863). Philadelphia College of Pharniacy; hedersledamot den 2 februari 1875. Bland öfriga yttre utmärkelser kommo Vasa- och Nord- stjärneordnarnas riddarekors på hans del, det förra 1861, det senare 1872. Hamberg, som äfven efter afskedstagandet fortfor att vara bosatt i Stockholm, afled därstädes den 13 februari 1902 i den höga åldern af öfver 86 år. Han var under de sista åren af sin lefnad blind. Redan från och med år 1882 hade synförmågan börjat försvagas till följd af grå starr, och en sedermera företagen operation ledde icke till åsyftadt BIOGRAFIER. — NILS PETER HAMBERG. 109 resultat. Ännu 1884 företog han dock, nära 70-årig, en resa till Tyskland, Frankrike och Italien. Den 21 maj 1854 ingick Hamberg giftermål med Emma Augusta Christina Härnström, född i Norrköping den 2o mars 1833, dotter af f. d. landtbrukaren Carl Magnus Härn- ström och Anna Ulrika Juringius. I detta äktenskap föddes sex barn, af hvilka tvenne döttrar afledo vid späd ålder. Ende sonen, Axel, född 1863, är sedan 1893 docent i kristal- lografi och mineralogi vid Stockholms högskola. Utgifna skrifter m. m. Medicinsk farmaceutisk drogsaraling, utgifven 1843 — 1848 i 5 afdelningar; af K. Sundhetskollegium den 7 februari 1848 belönad med 20 dukater. Om vegetabiliska drogers insamling och förvaring. Akad. afhandl. Uppsala 1848. 15 s. 8:o. Förteckning på naturalster, fabrikater, instrumenter och konst- saker, samlade under en resa 1851 — 1852 och ä K. Karolinska institutet utställda under augusti 1853. Stockholm 1853. Handlingar rörande bestridandet af den genom professoreu m. m. C. G. Mosanders död lediga kemie och farmacie professorsbefatt- ningen vid K. Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Stockholm 1858. 35 s. 8:o. Ny följd af handlingar i samma ämne. Stockholm 1859. 50 s. 8:o." Analyse des Victoriabrunnens, tryckt i Aachen 1862 under titel: Dic Burtscheider Thermen bei Aachen von B. M. Lersch. I, II och III. Vägledning vid beseendet af Museum för naturvetenskap, slöjd och konst. Stockholm 1863. 47 s. 12:o. Undersökning af vatten från Arstaviken och af vattenlednings- vatten, skrifvelse till l:ste stadsläkaren dr C. G. Grähs, tryckt i: »Om vattnet i Arstaviken och Stockholms vattenledningsvatten.» Stock- holm 1874. 8:o. I K. Yeteiiskapsnkadcmieus handlingar: 1878. Bd 16: Undersökning af badgyttjan vid Marstrand. 32 s. 110 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. I Bihang till E. Yctenskapsakademicns haudlingur: Bd 12. 1886. Afd. II: Arseniksyrlighetens förändring i beröring med ruttnande animaliska ämnen. 17 s. I Ofversikt af K. Yetenskapsakademiens förhandlingar: 1868 s. 159: Kemisk undersökning af vattnet uti åtskilliga brunnar i Stockliolm. 1879 s. 95: Olika organs förmåga att upptaga och kvarhålla arsenik vid förgiftningar. 1885 s. 101: Undersökning af ölets alkoholer. I K. Landtbruksakadcuiicns tidskrift: 1873 s. 42: Sammansättningen af ostindiska s. k. rapskakor. I Tidskrift för landtin.- och komni.-ekonomieu, utg. af J. Arrhe- NIUS: 1856 s. 193: Undersökningar af komjölk och dess grädda. I Tidskrift för teknologi och tillämpad iiaturlära af G. R. Dahlander och A. W. Ewert: 1861, juli — december s. 80 — 82: Undersökning af hydraulisk kalk från Berg vid Göta kanal. I Nordiskt medicinskt arkiv: 6, 1874: Kemisk undersökning af luften i boningsrum beklädda med arsenikhaltiga tapeter. Med 1 träsnitt. 21 s. 8:o. I Sveuska läkaresällskapets nya handlingar: 8, 1854 s. 312: Topografisk ofversikt af naturalster och kemiska prepa- rater uti »London Great Exhibition» 1851, förnämligast de i medi- cinskt och farmaceutiskt hänseende märkvärdiga. I Svenska läkaresällskapets handlingar, 2:a serien: 1. Några ord om legala kemiska analyser vid förgiftningar. Tal vid ordförandeskapets nedläggande den 3 okt. 1865. I Hygiea: 5, s. 194: Subskriptionsanmälan för. medicinsk farmaceutisk drog- samling. 6, s. 99: Om gallan af J. J. Berzelids. Öfversättning ur Encyclo- pedie der Physiologie von R. Wagner. 9, s. 585: Exposé af medicinsk farmaceutisk drogsamling. 11, s. 257: Om kloroform. » s. 835: Bref från missionären Th. Hamberg, Hongkong 1848, om medicinens ståndpunkt i Kina. 12, s. 52: Farmaceutiska anteckningar. BIOGRAFIER. — NILS PETER HAMBERG. 111 13, s. 363: Medicines, their uscs and mode of administration, by J. MOORE Xeligan (referat). 14, s. 37: Salicylväte i aqua castorei af J. Pereira (öfversättn.)- 17, s. 29: Das chemische Laboratorium der Universität Christiania imd die darin ausgefiihrten cbemischen Untersuchungen von Adolph Strecker, 1854 (referat). » s. 93: Pbarmacopoea norvegica (recension). 18, s. 715: Undersökning af färgade konditorivaror. 19, s. 647: Om Storax, af Daniel Hanbury (öfversättn.). 22, s. 385 och 449: Undersökning af Ronneby hälsobrunnars vatten. 26, s, 465: Om anilinfärger. 27, s. 162: Pbarmacopoea fennica (recension). 29, s. 17: Kemisk undersökning af vattnet i »S:t Ragnhilds hälso- brunn». 30, s. 27: Utdrag ur berättelse till K. Sundhetskollegium om år 1867 verkställda apoteksinspektioner. 32, s. 3: Om Marienbad, dess hälsokällor och bad. » s. 555: Om karbolsyra. 33, s. 143 och 211: Utdrag ur berättelse till K. Sundhetskollegium om år 1870 verkställda apoteksinspektioner. 34, s. 115: Polymorphe Balneologie von B. M. Lersch, Erlangen 1871 (referat). 37, s. 325: Die chemische Werthbestimmung einiger starkwirkenden Droguen etc. von Dr G. Dragendorff, S:t Petersburg 1874 (referat). 38, s. 177: Water analysis as it should and as it should not be performed by the medical officer of health, by Cornelius B. Fox, London 1875 (referat). 39, s. 166: S. GIRARDIN, A. RlVlÉRE och J. Clouet, Undersök- ningar af blyhaltig förtenning, särskildt sådan, som är bestämd för flottan. Journal de pbarmacie et de chimie, 1876. » s. 652: Die Herbstzeitlose im Bier, von Dr G. Dragendorff (referat). 40, s. 44: Preussiska författningar rörande arsenikhaltiga tapeter m. m. 41, s. 43: Jämförelse mellan naturliga mineralvatten och konstgjorda, tillverkade vid Apotekarnes Mineralvattens-aktiebolag i Stock- holm, meddelad af AuG. Almén, Ups. Läkareförenings förh. 1878, (referat). 42, s. 489: Nekrolog öfver Alfred Swaixe Taylor. » s. 490: Nekrolog öfver August Wiggers. 44, s. 197: Undersökning af vatten från Lejonkällan vid Strömstad. » s. 442: Aix les Bains och några andra kurorter i Savojen. 45, s. 289: Giftiga verkningar af stenmurklan (jämte dr SondÉN). » s. 665: Fysiologiska försök med de flyktiga ämnen, som före- finnas i brännvin. 47, s. 18: Några ord om likförbränning. 49, s. 16: Några ord om receptskrifning. 112 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. I Syenska läkaresällskapets förhandlingar: 1849—50 s. 17: Falkners sedative solution of opium. Kinesiska droger. » 8. 18: Förfalskning af senegarot. » s. 34: Analys af ett arcanura innehållande arseniksyrlighet. » s. 39: Kalcinerad magnesia mot arsenikförgiftning. » s. 40: Folia Gongonoe. » s. 52: Analys af blod vid blyförgiftning. » s. 67: Brännvinsberedning af sjuk potatis, solaninhalt i dranken. » s. 91: x^nalys af urinblåsesten. » s. 94: Caragben-bröd för diabetespatienter. » s. 95: Dextrinlikt ämne i urin. » s. 134: Syrgasens förmåga att återupplifva kloroforraerade. 1850 — 51 s. 7: Svenska tvålsorter. » s. 63: Mylabris-arter. — Lapisstång med platinatråd. » s. 64: Olika sockerslag i honung. — Om kloroform. » s. 79: Saliv m. ra. hos tändsticksarbetare. » s. 81: Engelsk kalcinerad magnesia. » s. 125: Kalcinerad magnesia beredd af magnesialösning. 1852 — 53 s. 18: Föredrag om moschus, hyracium m. m. » s. 33: Om amorf fosfor. » s. 34: Kinesiska gallutväxter, laminaria- arter för jodtill- verkning m. m. » s. 63: Adress till allmänheten om gagnet af vaccination. » s. 67: Flytande aloé m. m. ■« s. 100: Om Cannabis sativa var. indica, harts och extrakt däraf m. m. » s. 122: Försök med Cannabis indica och dess extrakt. — Om Artanthe elongata, Manihot utilissima, Camphora offi- cinarum, Nectandra roditei m. m. » s. 125: Dr Rosenthals kontaktelektriska apparat. — Fy- siologiskt kemiska preparater af urin. » s. 162: Kalcinerad magnesia beredd af professor Ullgren m. fl. » s. 165: Limkapslar af utmärkt beskaffenhet, tillverkade af apotekaren B. Lindman. » s. 167: Olika slag af muskot, rabarber och scammonium. » s. 196: Exposition af droger m. ra. på Karolinska insti- tutet. » s. 258: Bref från provisor G. E. Bergh om blodiglars för- varing. » s. 260: B. Lindmans limkapslar. » s. 261: Bref från Th. Hamberg från Hongkong om kine- siska läkares kurer. 1853 — 54 s. 25: Urinprofvare af Aderman. — Analys af kvacksalf- varepulver från Småland. 3> s. 38: Svenskt opium. BIOGRAFIER. — NILS PETER HAMBERG. 113 1853 — 54 s. 51: Om flyktig bitterraaudelolja, » s. 89: Svensk terpentin från Claestorp. 1854 — 55 s. 45: Giftiga fiskar. » s. 7 1 : Tuggkäda. » s. 72: Vegetabilier från Paraguay, — Referater ur Pharra. Journal 1853: Pikrinsyras upptäckande i öl; koppar i brännvin m. m. » s. 95: Undersökning af Cortex Rhamni frangulae. » s. 96: Bref från professor C. G. Lehmann i Leipzig (blod- kristaller, Marienbadergyttja). — Bref frän G. E. Bergh om förbättrad blodigelreservoir. » s. 97: Zinkhvitt. » s. 141: Wooraragift från Caracas. Äkta scammonium från Srayrna. Amomumfrukter och frön från Kina m. m. » s. 150: Drogskåp för Pariserexposition. » s. 178: Frukter af Psidium pyriferum och Eugenia uui- flora från Brasilien, af Mangifera indica, Auacardium, Ano- na, Terminalia m. fl. 1855 — 6G s. 17: A. MULLERS komplementär-kolorimeter. — Förfalsk- ning af födoämnen, läkemedel m. m. » s. 71: Ferrum reductum. Dekomponerad kloroform. » s. 104: Om glycerin, citronsyrad magnesia m. m. >' s. 128: Mentiou honorable för Svenska Läkaresällskapet från Pariserexposition, » s. 133: Analys af Aseline, arcanum från Athen. 5 s. 134: Kopparkärls inverkan på bärsafter. » s. 148: Analj^s af bajerskt öl. » s. 160: Reseapotek på fartyg, som segla utrikes. — Om »wood oil:> af D. Hanbury m. m. » s. 203: Undersökning af färgad konfekt. 1856 — 57 s. 30: Komprimerade droger. » s. 57: Bark från S:t Jago del Estero i Argentinska repu- bliken. Meloncilla-rot. Kopparhaltig lakrits. » s. 83: Aubergies lactucarium. Pipitzahoa-syra m. m. » s. 85: Kinesernas sätt att använda risgryn; ur bref från missionären Lechler. » s. 107: Penghawar Djambi. — Kolets desinficerande verkan m. ra. » s. 119: Olika slag af lakrits. » s. 166: Undersökningsmetoder och reaktionsprof från ke- miskt patolog, laboratoriet i Wien. » s. 221: Amylén. Wood oil eller Gurjun-balsam. Piller öfverdragna med tolubalsam. » s. 244: Metod att upptäcka stryknin enligt Rodger och GiRWOOD. Kontrollering af konstgjorda mineralvatten. 1857—58 s. 40: Blyhaltig arrowrot. Giftigt buteljlack. » s. 61: Pepsin. » s. 129: Receptskrifning på svenska. Farmaceuters under- visning. Vetenskaps-Akademiens Arnf/ok. Bd 1. o 114 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1857—58 s. 200: Vattenledning för Stockholm. 1858 — 59 s. 19: Dödsfall af kloroform. Anestesering medelst elektro- galvanism vid tandutdragning. 1859 — 60 s. 351: Atropin i öl å apotek i Norrköping. » s. 358: Analys af trossmedel hitsändt af D. Fryxell i S:t Ybes. 1800 — 61 s. 6: Hälsokällorna i Ronneby af dr Hellman. 1861 — 62 s. 267: Nya läkemedel från Amerika. Åtskilliga prof af s. k. granular effervescing medicines. Kristalliserad kar- bolsyra. Lösning af öfvermangansyrad kalk. Axungia ben- zoata. Icke giftiga tändstickor. Persiskt opium. Euca- lyptus manna etc. 1862 — 63 s. 30: Svenska medicinalvikten. .• s. 48: Toxikologiska undersökningar: massa för löständers fästande; giftiga glaspärlor. » s. 51: Guanofabriken på Långholmen. » s. 77 : Fosforescerande fisk. » s. 222: På analys grundade anmärkningar rörande blyrörs användning till vattenledning. » s. 223: Analys af eau de la Floride. 1803 — 64 s. 187: Om blyrörs och förzinkade järnrörs användning till vattenledning. — Pikrinsalpetersyrad kinin. » s. 200: Blyintoxikation antagligen orsakad af nya vatten- ledningsrör af bly. » s. 230: Analys af tallbarrsextrakt. » s. 363: Jodhalt i Laminaria digitata från västkusten m. m. » s. 364: Arsenikhalt i anilinfärger. » s. 395: Fall af anilinförgiftning. 1865 s. 80: De officinella barkarna af S. O. Lindberg (referat). » s. 126: Om kolaiiöten. Om blodiglars skötsel. Kloroformpröf- ning med bilirubiu. » s. 203: Förgiftningsfall med Jalappa-rot blandad med Aconi- tum-rötter. » s. 255: Glycerinsalva. 1866 s. 27: Ammoniakfabriken i Stockholm. Gaturenhållningen. » s. 52: Antimon och arsenik funna i svinlefver. » s. 55: Konfekt, klädningstyg och tapeter innehållande arsenik. » s. 145: Preparerade hajfenor, svalbon, trepang, opiumpipa m. m., från Kina hitsändt af missionären R. Lechler. Anförande om opiumrökning. » s. 248: Carbonas maguesicus, magnesia usta, chloretum ferri- cum, subnitras bismuthicus m. fl. läkemedel, beredda vid Farm. iust. för ny upplaga af Pharmacopoea suecica. » s. 253: Förgiftningsfall härrörande af kokkärl, rengjorda med bly- och kopparhaltigt skurpulver. 1867 s. 5: Försök med löjtnant J. Dahlers isoleriugsapparat för matlagning. BIOGRAFIER. — NILS PETER HAMBERG. 115 1867 s. 45: Supercarb. ammon. pyrol., hydratocarb. ferros. saccharat. m. fl. farmaceutiska preparat, beredda för ny uppl. af Pharma- copoea suecica. » s. 60: Citras cbinic. ferric, järnoxidhydratsyrup etc. » s. 134: Vésicatoire d'Albespeyres, kollodiura etc. Icke giftiga tändstickor. » s. 222: Formler för essentia dulcis Hartm. och elixir pectoral. Roséni. » s. 246: Kopparhaltig tinctura absinthii. 1868 s. 9: Giftiga visitkort. » s. 55: LiEDZÉNS ångapparat för dekoktberedning. » s. 56: a. Kloroforms sönderdelning. b. Om bilirubin. c. Molybdensyra såsom reagens på morfin, af A. Almén, ref. nr Upsala Läkareförenings förhandl. » s. 180: Ovanlig förfalskning af subnitras bismuthicus. 2:ne beredningar af tartr. kalic. ferric. in lamellis. » s. 181: Analys af Hairs vegetable sicilian hair renewer. 1869 s. 52: Magistralformler såsom diskussionsämne. » s. 87: Suppositorier m. m. » s. 143: Reaktioner på atropin. » s. 144: Cinnoberhaltig tandborste. » s. 252: Hälsokällor och bad vid Marienbad. 1870 s. 86: Fysiologiska försök med apomorfin. » s. 88: Kloralhydrats pröfning. » s. 89: Halloways piller. » s. 124 och 151: Undersökning af karbolsyra. » s. 323: Gahns amykos-aseptin. » s. 324: Salpetersyrad amyleter. Förfalskad saflran. Vatten från Hunyadi Janos bittersaltkälla i Ofen. 1871 s. 53: Emplastrum oxidi plumb. et adhsesiv. beredda med rof- olja. Olika slag af kloralhydrat. » s. 54: Jodoformbildning såsom reaktion på alkohol. » s. 98: Etylidenklorid, dess beredning och användning såsom anesteticum. » s. 222: Polymorphe Balneologie af B. M. Lersch 1871 (re- ferat). 1872 s. 3: Analys af hydratocarb. ferros. saccharat.; Syrupiis jodeti ferros., dess beredning och förvaring m. m. » s. 4: Pulverisering af fosfor. » s. 60: Krotonkloralhydrat. » s. 61: Flera prof af järnoxidhydratsyrup. » s. 100: Analys af Weplers arcanum antiepilepticum. • » s. 101: Olika morfinsalters hållbarhet i lösning; morfinhaltens bestämning efter förvaring. ;^ s. 148: Reaktioner med olika slag af terpentin. » s. 150: Arsenikhaltigt svafvelväte. » s. 243: Om kloroforms pröfning. » 8. 322: Undersökning af ett arcanum kalladt sundhetssalt. » s. 324 : Försök med kloroform. 116 VETENSKAPS- AKADEMIENS ÅRSBOK. 1873 s. 8: Franska farmac. preparat. » s. 9: Arsenikhaltigt kattun. » s. 100 och 107: Beredning och analys af trochisci acetatis morphici. » s. 159: Chloralum cotton. » s. 160: Cyanetyl och propylamin. » s. 294: Undersökning af luften i boningsrum med arsenikhal- tiga tapeter. 1874 s. 91: Analys af mineralvattnet och dricksvattnet vid Bie. » s. 92: Arsenikhaltig tapet. •» s. 264: Analyser af Marienbadersalt å Farmac. institutets la- boratorium. j> s. 265 — 274: Bref från dr W. ACHARIUS om farmaceut, för- hållanden i Förenta Staterna. » s. 295: Oxidum ferric. dialysatum. 1875 s. 140: Die cheraische Werthbestimmung einiger starkwirkenden Droguen etc. S:t Petersburg 1874 von Dr G. Dragendorfe (referat). » s. 141: Tapeter, tyger m. m. undersökta 1874 på civilingen- iören W. Cronquists kemiska byrå. Arsenikhaltigt tarlatan m. m. » s. 142: Ueber eine neue Art giftiger Kleiderstoffe von W. GiNTL, referat ur Pharm. Centralh. » s. 143: Nekrolog öfver Daniel Hanbury. » s. 191: Litionhaltig mineralkälla i preussiska Rhenprov., analys, af H. WoHL. » s. 192: Tjärämnen i ammoniak. » s. 193: Strykniuförgiftning botad med kloralhydrat. Förfalsk- ning af kinesiskt te. » s. 194: Om läkares namnteckning å recept. Farm. tidskrift. 1876 s. 20: Cornelius B. Fox, Water analysis, London 1875 (re- ferat). » s. 72: Zyraotiska eller Pasteurska profvet, utfördt med åtskilliga vattenprof. » s. 74: Ammouiakbestämningar i vatten. J. Wallers analys af Porlavatten. Aachener-vattnets sammansättning och förvaring. G. Dragendorfes analys af mjöldryga. Nekrolog öfver apotekar Justus Adalrik Hjalmarson. Blyhaltig förtenning och glasyr å kokkärl. Arsenik- undersökningar. 1877 s. 158: J. Wallers analys af nya källan och Tuppenhofs- källan vid Porla. Kopparhalt i artificiellt Porla-vatten. » s. 160: Analys af dr KiLLiSCHS arcanum mot epilepsi. » s. 322: G. Dragendorff: Die gerichtlich-chemische Erraitte- lung von Giften. S:t Petersburg 1876. » s. 327: Analys af dr Laurentius' arcanum mot spermator- rhoe. 1878 s. 86: Tymol, dess egenskaper och användning m. m. s. 100: s. 128: s. 190: s. 195: s. 270 BIOGRAFIER. — NILS PETER HAMBERG. 117 1878 s. 117: Badgyttjan vid Marstrand, aflagringar, hvaruti bemälda gyttja förekommer m. m. » s. 153: Analyser af A. Almén å vatten: 1, från Drabo hälso- källa; 2, från Karlstads järnkälla; 3, frän Leka brunn. Referat ur Uppsala Läkareförenings förhandl. 1878. s. 236: Ovanliga albuminater i människouriu. G. Bolling (re- ferat). » s. 279: Jämförelse mellan naturl. minex-alvatten och konstgjorda etc. af AuG. Almén (referat). » s. 280: Analys af arcanum: Kräutermehl des Herrn A. Kr^ii- MER. » s. 282: Analys af vatten frän Tulseboda hälsokälla. 1879 s. 114: Arsenikhalt i tändsticksaskars strykplån. » s. 2(33: Analys af inhalationsvätska. 1881 s. 117: Om arsenik i tapeter med guldtryck. » s. 171: Fosforförgiftningens statistik och rättsmedicinska under- sökning. 1882 s. 50: Om Lejonkällan vid Strömstad. — Fall af förgiftning med blåsyra och kloroform. » s. 149: Meddelande om den giftiga stenmurklan. » s. 151: Skrifter om Aachens källor. s. 189: Förgiftningsfall af stenmurklor. 1885 s. 40: Kurorten Roncegno i Syd-Tyrolen. 1 Fannaceutisk Tidskrift: 1800, 7 suppl. s. 3: Om Kreuznacher »Mutterlauge» i flytande ocli fast form. 1861, 7 s. 1: Om arsenikhalt i röda tapeter och i egentligen oskad- liga färgämnen. » 10 s. 1: Minnesteckning öfver C. G. MOSANDER. » 11 och 12: Svensk fannaceutisk bibliografi. 1862, 9 s. 1: Svensk farmaceutisk bibliografi. 1864 s. 66: Undersökning af tallbarrsextrakt för badniiig i hemmet, tillverkadt vid J. M. Majerans fabrik i Jönköping. 1865 s. 106 och 121: Recension af Pharmacopoea fennica. » s. 177: Bestämning af jod uti aska af Lamiuaria digitata, L. saccharina och Zostera marina ra. m. 1866 s. 90, 106, 119 och 135: Nya eller mindre allmänt kända droger och tillverkningssätt för medikamcnter. Utdrag ur be- rättelse öfver expositionen i London 1866. 1867 s. 17, 33 och 122: Beredningar och försök vid Farmaceutiska institutet till ledning vid omarbetning af Pharmacopoea suecica. s. 114: Berättelse om undervisningen vid Farmaceutiska institutet 1866 — 1867. 1868 s. 17: Beredningar och försök vid Farmaceatiska institutet för omarbetning af Pharmacopoea suecica. 1870 s. 68, 84, 113 och 129: Farmaceutiska anteckningar. » 8. 238: Undervisningen vid Farmaceutiska institutet 1869 — ■ 1870. 118 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1871 s. 71: Farniaceutiska anteckningar. ;y s. 129 och 145: Om karbolsyra. » s. 230: Morfinbalt i opium. 1872 s. 65: Ultramarins föiiiåUando till salpeter och nödvändig sorg- fällighet vid Keinschska arsenikj^rofvet. » s. 273: Om ifrågasättandet af den rena karbolsyrans giftighet. 1873 s. 186: Analys af trochisci acetatis morphici. 1874 s. 324 och 344: Bref från med. dr W. AcHARius i Chicago om farniaceutiska förhållanden m. m. i Amerika. 1875 s. 177: Nekrolog öfver Daniel Hanbury. 1876 s. 2G1: J. Waller, analys af Porlavatteu (referat). 1878 8. 5: Kopparhaltigt Porlavatteu. » s. 156 och 172: Redovisuing öfver bidrag till »Haubui"y me- morial fund>. » s. 353: Sammansättning af badgyttjan vid Marstrand. 1880 s. 277: Nekrolog öfver AUGUST WlGGERS. 1887 s: 65: Arseniksyrlighetcns förändring i beröring med ruttnande animaliska ämnen. I Arcliiv for Pharmaci af S. Trier: 1867: Toxikologiskt kemiska iakttagelser. 1871: Om karbolsyra (fenylsyra). I Journal fiir praktische Cliemic: 80, s. 7: Untersuchung der Heilquellen von Ronneby (öfvers. af R. M. Lersch). I Pharmaceutical Jourual and Transactions: 11, 1852 s. 218: Pharmacy in Sweden (öfversatt i Pharmac. Corresp.- Blatt fur Siid-Deutschland X. s. 393 samt i Viertcl-Jahresschrift fur prakt. Pharmacie von Dr Wittstein, I, s. 417.) ■^ s. 354 och 404: A short notice of the Pharraacopoea fcnnica and Pharmacy in Finland. 3:d Series, 5, 1874 s. 81: Chemical investigatiou of the air inrooms covered with arsenical wall papers. I Pharinacent. Zeitschrift lur Russland: 1886: Vcränderung der arscuigeu Säurc in Beriihrung mit fauleuden animalischen Stoffen. H. 6r. SödcrhaiiiiL BIOGRAFIER. — R. RUBENSON. 119 590. R. Rubenson, * 10/4 1829. t ^^/'lo 1902. Invald 1=^/11 1873. Med porträtt. Föreståndaren för Statens Meteorologiska Centralanstalt Professorn, Fil. Doktorn Robert Eubenson föddes i Stockholm den 10 april 1829. Fadern var grosshandlaren Levi Rubenson, son af rabbinen i Stockholm Ruben Wolff, hvilken var in- flyttad frän Polen; modern Amalia Lamm, dotter af handlan- den Aron Lamm. inflj^ttad frän Danmark. Uppväxt i en krets af 9 till vuxen ålder komna syskon, 7 bröder och 2 systrar, och själf den näst äldste af dem, gjorde han sina första stu- dier dels i judiska skolan, dels för privata lärare, och genom- gick därefter Stockholms gymnasium. Han l)lef student i Upsala 1848, aflade filosofie kandidatexamen därstädes 1854 med utmärkta betyg i de matematisk-fysiska vetenskaperna och promoverades till filosofie doktor samma är. Af nytta för hans blifvande vetenskapliga verksamhet voro äfven hans goda kunskaper i språk, såväl klassiska som moderna. Under åren 1857—59 tjänstgjorde han som lärare i mate- matik vid Lyceum (Svartengrenska skolan) i Upsala. Sam- tidigt hade han emellertid fördjupat sina insikter i fysikens olika grenar, mest, vill det synas, i optiken, ehuru hans lef- nadskall sedermera skulle förskjutas åt ett annat håll. Af de äldre medlemmarne bland den vid Upsala univer- sitet studerande ungdomen valdes Rubenson till Byzantinsk stipendiat och anträdde i denna egenskap 1859 en treårig ut- 120 VETENSKAPS- AKADEMIENS ÅRSBOK. ländsk resa. Den ena hälften af denna tid tillbragte han i Paris och deltog därvid i arbetena å den utmärkte fysikern Regnaults laboratorium »med den framgång och det nit, att han därför af Regnault i företalet till den stora afhand- ling, h vilken finnes intagen i XXVI tornen af Pariseraka- demiens Memoirer, fick ett offentligt erkännande». Senare de- len af sin utländska vistelse tillbragte Rubenson i Italien och anställde då, hufvudsakligen i Rom på Monte Pincio, men äfven i Segni bland Volskerbergen, medelst en under hans eget inseende i Paris konstruerad polarimeter, en omfattande observationsserie å det atmosfäriska ljusets polarisation, hvil- ket arbete redan år 1859 i Upsala blifvit af honom på- börjadt. Frukterna af dessa vetenskapliga undersökningar finnas intagna i hans omfångsrika »Mémoire sur la polarisa- tion de la lumiére atmosphérique», ett arbete, som »i alla tider skall finna erkännande och tillförsäkra honom ett äradt minne i meteorologiens historia» (Pernter). Sedan han återkommit till Sverige och afslutat redaktio- nen af ofvan anförda stora arbete, infördes han på den mete- orologiska banan, hvartill han ock helt säkert särskildt känt sig dragen efter den långvariga observationsverksamheten jämte beröringen med meteorologiska institutioner och fack- män i utlandet. Närmaste anledningen därtill synes hafva varit en öfverenskommelse med Vetenskaps-akademiens fysiker, prof. Edlund, att, med understöd af Vetenskaps-akademien, i UjDsala anordna timobservationer af de meteorologiska elemen- ten, särskildt temperaturen, för att därigenom kunna be- räkna sanna medelvärden af ett fåtal dagliga observationer, sädana som de, hvilka utföras på statens andra klassens sta- tioner. Då under de förberedande arbetena härmed saken visade sig komma att blifva mera kostsam än som beräknats, gjorde RuBENSONS högt afhällne gynnare och vän astronomie professorn i Upsala GtUSTAF Svanberg, som redan länge in- tresserat sig för meteorologiska observationer och med Ed- lund långt förut äfven f()rhandlat om denna sak, på hösten 1864 ett högst väsentligt inlägg i planens realiserande, i det han föreslog, att Observatorium, åtminstone i allt hufvud- sakligt, skulle åtaga sig de utgifter, som i och för timobser- vationerna samt öfriga meteorologiska observationer, utförda efter en mera utvidgad plan och delvis med själfregistrerande apparater, torde blifva af nöden. »Observatoriet skulle räkna BIOGRAFIER. — R. RUBENSON. 121 det som en heder att genom sina lärjungar ocli andra med- lemmar af studentkåren kunna utföra ett arbete, som ej förut blifvit verkställdt i vårt land, och som enligt förhoppning- bör leda till säkrare kännedom af vårt lands klimatiska för- hållanden.» Och så började under Svanbergs auspicier och Rubensons oförtrutna och tålmodiga ledning denna för den meteorologi- ska forskningen i vårt land betydelsefulla serie af timobser- vationer dygnet om, som räckte under tiden juni 1865 — ^juli 1868, och i hvilken 125 studenter, frivilligt och utan ersätt- ning, deltogo. Hos deltagarne lefver ännu i friskt minne det nit och den hänförelse, hvarmed Rubenson då arbetade och förstod att rycka ungdomen med sig. Efter nämnda tid er- sattes de personliga iakttagelserna å barometer och psykro- meter af automatiska anteckningar genom de för detta ända- mål af Theorell konstruerade själfregistrerande apparaterna. Rubenson ledde äfven det samtidigt pågående arbetet med beräkningen af observationerna, och dessa trycktes dels för aren 1865 — 1868 i ett på mecenaters bekostnad utgifvet arbete vid Upsala universitets jubelfest 1877, dels från år 1869 i en månatlig bulletin, hvilken i föga förändradt skick fortfarande utgifves frän Upsala Meteorologiska oKservatorium. Rubensons vetenskapliga intresse under denna tid medde- lade sig äfven åt flera unga krafter, h vilka af honom erhöUo mogna råd vid utarbetandet af många uppsatser och afhand- lingar af meteorologiskt innehall, och af hvilka några seder- mera egnade sig ät meteorologiens tjänst. Hans arbete var så mycket mer värdt erkännande, som det kostade honom ganska l)etydliga ekonomiska uppoffringar, och det då för tiden icke fanns ringaste utsikt för honom att såsom någon slags ersättning vinna vare sig anställning i statens tjänst eller annan ekonomisk fördel. Först 1870, efter en grund- lagsförändring, kunde han utnämnas till e. o. adjunkt i meteoro- logi och komma i åtnjutande af därför honom tillerkända löneförmåner. Ehuru hans tid till största delen upptogs af att öfver- vaka och handlägga de dagliga göromålen vid den mete- orologiska afdelningen af observatoriet, hann han dock att genom egna uppsatser bidraga till den nyare meteorolo- giens utveckling, och utöfvade ett icke ringa författareskap äfven af mera populär vetenskaplig art. 122 ■ VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. Under sin senare Upsalatid erbjöd Rubenson bilden af den välvillige, lärde, farbroderlige vännen och den med god hälsa begåfvade, cigarrökande studenten (»Gamlen»), som tillbrin- gade sin mesta tid, vanligen i skjortärmarna, i ett om vin- tern bristfälligt uppvärmdt rum på observatoriet, sysselsatt med studier och räknearbeten. I hans lilla hem var snart sagdt allt utom bädden belamradt med böcker och skrifbor- bordet täckt med ett djupt lager af mestadels uppslagna så- dana. Och dessa icke oansenliga bokskatter stodo likasom hans eget rika vetande till kunskapssökandes förfogande. Om hösten 1872 lämnade Rubbnson Upsala för att på för- ordnande sköta föreståndarebefattningen vid den under Veten- skaps-akademiens inseende ställda Meteorologiska Central- anstalten, som från och med 1873 skulle börja sin verksam- het, och år 1876, då anstalten erhöll ordinarie stat, fick han nytt förordnande med professors titel. Redan 1865 synes en sådan institution varit påtänkt, och Rubenson blef då till- frågad af Edlund, om han ville åtaga sig att förestå den- samma. I ett bref till Edlund af böj de dock Rubbnson detta anbud, dels därför, att han »ville föra de nyss påbörjade tim- observationerna till ett lyckligt slut», dels därför, att han »icke ville åtaga sig en verksamhet, som vore helt admini- strativ, hvilket lätt kan hända med sådana anstalter». Saken måtte dock sedermera gestaltat sig något annorlunda för honom. I Stockholm vidtog emellertid för Rubenson en tid af rastlöst arbete, af något annat slag än det han förut haft att utföra. Äfven det »administrativa» fick han finna sig uti. Han lärde sig telegrafera för att sköta den nya väderleks- tjänsten; han förhandlade med utländska institutioner och vetenskapsmän samt med inhemska myndigheter för att sätta denna i gång; han besökte och reorganiserade de af Edlund upprättade andra klassens meteorologiska stationerna i lan- det; han deltog såsom delegerad i den för den internationella meteorologiens utveckling så betydelsefulla meteorologiska kongressen i Wien 1873; längre fram i en dylik kongress i Rom 1879; han författade instruktioner för stationerna; höll 1874 Thamiska föreläsningar öfver meteorologiens grunder och viktigaste resultater; var 1875 ledamot i kommittén för ordnandet af Sveriges deltagande i den geografiska utställ- ningen i Paris, och sedermera en af Sveriges tre kommissa- BIOGRAFIER. — R. RUBENSON, 123 rier vid själfva utställningen; och under året 1878 ledamot i en kungl. kommitté för ordnandet af den nautisk-meteorolo- giska verksamheten inom landet. Men till sina vetenskapliga forskningar återvände han dock, när helst han kunde. Och under nu nämnda är såo-o en rad af afhandlingar och arbeten af hans hand dagen, huf- vadsakligen öfver Sveriges klimat, såsom: Om uppkomsten af ett barometriskt depressionscentrum i det inre af Sverige den 11 maj 1873 (1873), Nederbördsmängden i Sverige (1874), Mänads- och årsmedia af temperaturen (1876), Om storleken af tempe- raturens dagliga variation i Sverige (1876). Ett arbete, som kostat RuBENSON icke ringa möda, öfver lufttrycket i Sverige, blef till följd af materialets bristfällighet icke fullbordadt; hans förarl^eten hafva dock af en annan författare tillgodo- gjorts. Ett par stora arbeten förbereddes äfven under dessa år, men blefvo först något senare publicerade, nämligen Hand- 1)ok i nautisk meteorologi (1880); samt hans storartade arbete xCatalogue des aurores boréales observées en Suéde etc.» Idére part. (1879), d:o 2:me part. (1882). Under åren 1878 — 1887 var Rubenson t. f. lärare i fysik vid Stockholms Högskola. De föreläsningar Rubenson där höll utmärktes af stor grundlighet, lärdom och ett angenämt framställningssätt samt berörde en mångfald ämnen, såsom optik, jordmagnetism, termometri, Edlunds teori för elektrici- teten, kapillaritet, akustik, teoretisk meteorologi, mekanisk värmeteori. I sammanhang härmed författade han uppsatsen: Om ljusets gäng genom isotropiska ämnen (1884). Sedan Rubenson slutat sin verksamhet vid Stockholms Högskola, uppsatte han, därtill föranledd af ekonomiskt trång- mål, en »Tabell- och räknebyrå». Det gagn Rubenson i egen- skap af denna byrås föreståndare var i tillfälle att utöfva ge- nom sitt sakkunniga biträde såväl åt enskilda jjersoner, veten- skapsmän och riksdagsmän som åt kommittéer, försäkrings- bolag, pensionsinrättningar och ämbetsverk, var helt visst icke ringa. Såsom ett litterärt alster från denna tid kan antecknas hans uppsats: Om formeln för beräkning af kapi- talvärdet vid ensidig öfverlefvelsekapitalförsäkring (1891). Den pekuniära vinsten af dessa arbeten äfvensom af ett och annat i sammanhang härmed stående företag, som han lockades att inlåta sig på, torde dock i det hela varit föga betydlig. Den vetenskapliga produktionen aftog emellertid 124 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. gilVetvis; men den upptogs åter efter räknebyråns upphörande. Det sista mera betydande arbetet af hans hand: »Etudes sur diverses méthodes servant ä calculer la moyenne de la tem- pérature etc», utkom 1898 och utgafs såsom en minnesskrift med anledning af Meteorologiska Centralanstaltens 25-åriga tillvaro. Sina sista lefnadsår egnade han hufvudsakligen åt sina sedan lång tid tillbaka med tillfälliga, längre eller kortare, afbrott fortgående studier inom den svenska meteorologiens äldre litteratur och historia samt insamling och bearbetning af gamla iakttagelser — ett arbete, som dock icke erhöll den begränsning, att han hann under sin lifstid bringa det till tryckfärdigt skick. Detta öde har nog för öfrigt äfven drab- bat andra arbeten, som den outtröttlige forskaren haft för händer såväl under sin Upsalatid som under sin länga vistelse i Stockholm. Bland Rubensons arbeten, hvilka här nedan återgifvas, förtjäna äfven framhållas åtskilliga föredrag i fysik och mete- orologi, hållna vid Vetenskaps-akademiens årliga högtidssam- mankomster, äfvensom en mängd artiklar i Nordisk Familjebok. Sin befattning såsom föreståndare vid Meteorologiska Centralanstalten bibehöll Rubenson till den 10 septemljer 1902, då han på därom förut gjord ansökan erhöll afsked med pension. Han afled kort därefter i Stockholm den 14 okt. 1902. Rubenson blef ledamot af Vetenskaps-akademien 1873, af Vetenskaps-societeten i Upsala 1875, Officier de rinstriiction publique (s. å.), ledamot af Landtbruks-akademien 1878, rid- dare af Nordstjärneorden 1882, samt tillhörde åtskilliga ut- ländska sällskap. Han var sedan 1.S79 gift med Olivia Augusta Ahl- berg. Det har icke varit möjligt att pä den knappt tillmätta tid, som stått till undertecknads förfogande, med någon högre grad af fullständighet återgifva dragen af den för- tjänte vetenskapsmannen eller skildra hans lifsgärning. Sär- skildt har han icke tilltrott sig eller ens ansett sig böra inom denna trånga ram söka något närmare redogöra för hvad Rubenson uträttat såsom akademi-ledamot och före- ståndare för den statsinstitution, hvars första ordnande varit honom anförtrodt, och som han under nära 30 år - BIOGRAFIER. — R. RUBENSON. 125 haft att ansvara för. Vetenskaps-akademiens protokoller samt de utlåtanden, inlagor och berättelser, som han till nämnda akademi under årens lopp inlämnat, torde emeller- tid i detta afseende vara en god källa för upplysningars vin- nande. RuBENSONS verksamhet vid ]\Ieteorologiska Centralanstal- ten jämte den han utöfvade i Upsala sammanfaller med tiden för den moderna meteorologiens uppkomst och hittills snabba utveckling. Och under nydaningsprocessen såväl af själfva vetenskapen som af dess praktiska tillämpningar tillkom det honom, liksom h varje annan chef i hans ställning, att noga gifva akt på tidens tecken, att organisera och reorganisera, då det var af nöden, men ock att vakta sig för brådstörtade steg pä de nya vägarna. Han var med om den synoptiska meteorologiens första framträdande med telegrafens tillhjälp, han fröjdade sig som andra ät dess landvinningar, men han fick också upplefva den tid, då de nya metoderna nått grän- ser, som synas vara svåra att öfverskrida, och hvilken nu i sin tur väntar på nya uppslag. Sådana börja äfven skymta fram. Och att den gamle och på ålderdomen sjuklige man- nen ännu hade öga för vetenskapens framsteg och hvad som på sista tiden presterats såväl i utlandet som af yngre sven- ska vetenskapsidkare, därom vittnar hans så sent som den 31 mars 1901 på Vetenskaps-akademiens högtidsdag hållna föredrag om Xyare undersökningar öfver de meteorologiska förhållandena i de högre luftlagren. ]\råtte det icke anses vara förmätet af den, som under större delen af Rubexsons ämbetstid stått vid hans sida, att såsom sin mening uttala, att hans ämbetsåtgärder förestaf- vades af en klar, själfständig och lidelsefri uppfattning af de föreliggande frågornas innebörd samt af klokhet och huma- nitet. Såsom enskild person kvarlämnar Rfbexson minnet af den bildade, vänlige, glade och flärdlöse mannen, som hade svårt att tro någon om ondt, hos hvilken man förnam så litet af det egna jaget, men så mycket mer af en godhjärtad personlighet. 126 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. Utgifna skrifter. 1. Mémoire sur la polarisation de la lumiére atraosphéri(iue. 145 s. 1864. [Af K. Vet.-Soc. belönad med H. K. H. Prins Oscars pris, år 1863.] Upsala, K. Vet.-Soc, Nova Acta, (3) Vol. 5: Fasc. 1. 2. Om stormen den 30 maj 1865 och följande dagar. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förliandl., Arg. 22 (1865): s. 489—441; T. 23. 3. Afskedsord till de meteorologiska observatörerna vid tredje observationsärets utgång i maj 1868. (Tryckt som manuskript). Ups. Edquist & Berglund 1868. 8:o. 16 s.; l tab. 4. Är det möjligt att förutsäga väderleken? Tidskr. f. mat. o. fys., Ups., Årg. 2 (1869): s. 261-297. 2 t. 5. Lettre de Mr Rubenson ä la Réuuion des météorologistes å Leipzic. Upsal, Ed. Berling 1872. 4:o. 4 s. 6. Om de förnämsta orsakerna till temperaturens olikhet på olika delar af jorden. Liisn. f. folk., Årg. 88 = N. F. Bd 4 (1872): s. 257—274. 7. Om psykrometerns skötsel. (Skrifvelse till Statens meteoro- logiska observatörer). Sthlm 1873. P. A. NORSTEDT & S:R. 1. 8:o. 14 s. 8. Om uppkomsten af ett barometriskt depressionsceutrum i det inre af Sverige den 11 maj 1873. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förhand!., Årg. 30 (1873): N:o 6: s. 31-41: T. 4—9. 9. Vägledning vid begagnande af Meteorologiska centralan stal- tens väderleks-kartor. Sthlm 1874. Gen. Ht. anst. förl. Tr. där- sammastädes. 8:o. 8 s.; 12 k. 10. Meteorologiska notiser, meddelade af R. Rubenson. Tidskr. f. mat. o. fys., Ups., Årg. 5 (1874): s. 63-68; 123—127: 269— 277. 1 t. BIOGRAFIER. — R. RUBENSON. 127 11. On observations with the psychrometer. Translated from the Swedish and abridged by W. Doberck. London. Meteor, soc, Quart. Journ,, Vol. 3 (1875—77): p. 278—283. Öfver- sättning af X:o 7. 12. Om temperatur- och fuktighetsförhållandena i de nedersta luftlagren vid daggens bildande. Öfvers. af K. Yet.-Akad. Förhand]., Årg. 32 (,1875): N:o 1: g. ö— 26. 13. Die Witterung in Schweden im Jänner 1875. Zeitschr. d. österr. Gesellsch. f. Meteorol., Bd 10 (1875): S. 126—129. 14. Von den Temperatur- und Feuchtigkeitsverhältnissen in den untersten Luftschichteu bei der Bildung des Thaues. Zeitschr. d. österr. Gesellsch. f. Meteor., Bd 11 (1876): S. 65—75. Öfver- sättning af N:o 12. 15. Nederböi'dsmängden i Sverige härledd ur de vid statens meteorologiska stationer under åren 1860 — 1872 anställda iakttagel- ser. 29 s.; 5 t. 1876. K. Vet.-Akad. Eandl., N. F. Bd 13 (1874): N:o 10. 16. Regenverhältnisse von Schweden. [Refer. von] J. Hann. Zeitschr. d. österr. Gesellsch. f. Meteor.: Bd 11 (1876): S. 199—202. Refe- rat af föreg. 17. Månads- och årsmedia af temperaturen på statens meteoro- logiska stationer under åren 1859 — 1872. 22 s. 1876. K. Vet.-Akad. Handl., N. F. Bd 14: H. 2 (1876): N:o 7. 18. Om storleken af temperaturens dagliga variation i Sverige. 33 s. 1877. K. Vet.-Akad. Handl., N. F. Bd 14: H. 2 (1876): N:o 10. 1 9. Kort instruktion för anställande af meteorologiska observa- tioner. Sthlm 1877. P. A. NORSTEDT & S:R. 12:o. 11 s. 20. Observations mctéorologiques horaii-es, exécutces, par une société d'étudiauts, å robservatoire de TUniversité d'Upsal du 30 mai 1865 au 9 aöut 1868, continuées jusqu'au 30 novembre suivant au moyen d'appareils enregistreurs, dirigées et publiées par R. R — . Pu- blication due ä la générosité de plusieurs personnes privées. (En mémoire du quatre-centiéme anniversaire de TUniversité Royale d'Up- sal en 1877, hommage respectueux de son Observatoire astronom ique.) [För dessa observationer belönad af K. Yet.-Soc. med Bergstedtska priset 1866 och af K. V. A. med halfva Wallmarkska priset 1867.] Upsal, Ed. Berling, Sthlm, Ivar H.s;ggströms boktr. 1877. 4:o. XX, 287 8.; 1 t. 128 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 21. Ucber die Grösse der täglichen Temperaturvariation in Schweden. Zeitschr. d. österr. Gesellsth. f. Metcorol., Bd 13 (1878): S. 81—88. Refe- rat, af förf., af N:o 18. 22. Catalogue des aurores boréales observées en Suede depuis le 16:me siecle jusqu'ä Tannée 1877 y comprise. P. 1 (1536—1799). 184 s. 1879. » 2 (1800—1877). 300 s. 1882. K. Vet.-Akad. Handl., N. F. Bd 15 (1877): N:o 5; 18 (1880): N:o 1. 23. Handbok i nautisk meteorologi. Sthlm 1880. J. Selig- MANN & C:IS förl., Is. Marcus' boktr.-aktiebol. 1. 8:o. II, 204 s.; 16 t. & k., 41 f. Pris 3 kr. 24. SCHIAPARELLI, G. V., Om stjernfall. Öfversättning af R. R. Sthlm 1881. 1. 8:o. II, 73 s. Pris 0.60. Läsn. f. folket: Tilläggsli., N. F. N:o 3. 25. Föredrag i fysik vid Kongl. Vetenskapsakademiens högtids- dag den 31 mars 1884. Sthlm 1884. Stockholms Dagblads boktr. 16:0. 16 s. (Särtr. f. enskild utdeln.) Sthlms Dagbl., 1884: N:o 8G. 26. Om ljusets gång genom isotropiska ämnen. (Meddel. fr. Stockholms Högskola, N:o 36.) Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förhandl., Årg. 41 (1884): N:o 10: s. 3—50: 1 f. 27. Om åskan och norrskenet. En redogörelse för prof. Ed- lunds teori om luftelektriciteten, åskan och norrskenet. Nord. Tidskr., utg. af Letterst. Föran 1885: s. 510—528. 28. Tabell- och räknebyråns förenklade metertabell till lättnad för den mindre handeln utgifven. Sthlm, J. Seligmann 1889. 1 tab. Pris 0.2 5. 29. Om formeln för beräkning af kapitalvärdet vid ensidig öfverlefvelse-kapitalförsäkring. (")fvers, af K. Vet.-Akad. Förliaadl., Årg. 48 (1891): s. 463—473. 30. Om de nyaste hydrografiska undersökningarna i Skagerrack och Kattegatt. Föredrag i fysik vid Vetenskapsakademiens liögtidsdag den 31 mars 1892. Sthlm. Stockholms Dagblads tr. 1892. 1 bl. Fol. (Särtr. f. ensk. utdeln.) Sthlms Dagbl., 1892: N:o 94. 31. Om strandliniens förskjutning. Berättelse i meteorologi vid Vetenskapsakademiens högtidsdag den 31 mars 189(5. Sthlm. Stock- BIOGRAFIER. — R. RUBENSON. 129 holms Dagblads tr. 189(3. 1. 4:o. 8 s. (Särtr. f. enskild utdel- Ding.) Sthlms Dagbl., 1896: N:o 157, 160. ?j2. Étiides sur divorses méthodes sorvaiit a oalculor la mnyoiino diuriio de la tcrapéi'ature ä Taide des observations faitcs aux bcurcs adoptées dans les stations météorologiques suédoiscs. 85 s. 1898. K. Yet.-Akad. Handl., N. F. Bd 30: N:o 4. Lämnat väderleksstatistilc till Ups. Läkarefören. Förli.; prisbelönt lör densamma vid internat. hygien, kongr. i Bryssel 1S76 i förening med F. A. G. Bergman. Redigerat Bulletin mensucl de TObservat météorol. d'Upsal 1869 —72. (Vol. 1—4). Redigerat »Meteorologiska iakttagelser i Sverige, utg. af K. V. A., anställda och utarbetade under inseende af Meteorol. central-anstaltcn», 1873 — 1896. (Bd 15— :-58. Ser. 2: Bd 1—24). Under signaturen R. R. författat en stor mängd uppsatser i fysik och meteorologi för Nordisk Familjebok. Disp. pro exerc. 1850, prws. W. E. SWEDELIUS; pro gradn 1854, pnes. (;. J. Malmsten. Stockholm i juni 1903. //. E. Ilamhrrq. Vttenshdps-Ahadriniens Ärxhnk. Bd 1. INNEHALL. Sid. K. Vetenskaps-Akademiens ledamöter 1 — 16. Arslterättelser: Sekreterarens 17 — 29. Tnstitutionsföreståndarnes 29 HB. Föredrag vid Akademiens högtidsdag 31 mars lilOo: BoHLiN, K., Nyare undersökningar beträffande gasnel)ulo8or . . Ud — 73. Hamberg, H. E., Skogarnas inflytande ])å klimatet 75—87. Sjöstedt, Y., Termiterna och deras biologie 89—101. Tiiografier (med i)oi'trätt): Nils Peter Hamberg 103—118. R. RUBENSON 119—129. KUNGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK FÖR Ar 1904 MED TRE TAFLOR STOCKHOLM KUNGL. BOKTRYCKT.RIFT. P. A. NOTiSTKDT & SÖNER 1904 ^ KUNGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK FOR AR 1904 STOCKHOLM KUNGI,. BOKTRYCKERIET. P. A. XOHSTEDT & SÖNER 1904 KUNGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIEN Maj 1904 PJESKYDDARE ha:^s majiT konungen FOKSTE HEDERSLEDAMÖTER H. K. H. KRONPRINSEN Prlxs OSCAR CARL AUGUST BERNADOTTE H. K. H. HERTIGEN AF VÄSTERGÖTLAND H. K. H. HERTIGEN AF NÄRKE Svenska och norska ledamöter. 165!^, jan. 13. 1859. maj 11. 1861, febr. 13. 18U5, nov. 8. 1868, jan. 8. 1869. febr. 10. 1870, apr. 13. 1871, dec. 13. 1873, mars 12. 1874, nov. 11. 1875, nov. 10. i87i;. maj 10 > nov. 8. 1877, nov. 14. '' i '■ 1878, mars 13. > dec. 11 1879, dec. 15. 1880. okt. 13, A. Efter ålder i akademien. * Betyder att en ledamot varit eller är preses. VON Post, Hampus Adolf, professor, f. d. föreståndare för kemiska försöksstationen vid Ultnna. Uppsala. LixDHAGEX. Daxiel Georg, professor. Stockholm. Hamng. '24. LiLLJEBORG, Wilhelm, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala. Fries, Theodor Magnus, f. d. professor vid univ. i Uppsala, Uppsala. Thalén, Tobias Robert, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala. *Skogmän, Carl Johan Alfred, friherre, f. d. kommendör- kapten. Stockholm. Drottningg. 47. ♦Adelsköld, Claes Adolf. f. d. major. Stockholm. Villag. 2. Cleve, Per Theodor, professor vid univ. i Uppsala. Bergstrand, Carl Erik. professor. Stockholm. Rådmansg. 72. Styffe, Carl Gustaf, f. d. bibliotekarie vid univ. i Uppsala. Stockholm. Braheg. 32. Odenius, Maximili.\n Victor, f. d. professor vid univ. i Lund. Lund. *Åkerman, Anders Richard, generaldirektör och chef för k. kommerskollegium. Stockholm. Kungsg. 34. Areschoug, Fredrik Wilhelm Christian, f. d. professor vid univ. i Lund. Lund. *Törnebohm, Alfred Elis, professor, chef för Sveriges geol. undersökning. Stockholm. Norrtullsg. 10 A. *LovÉN, Otto Christian, f. d. professor. Stockholm. Strandv. 43. Malmström, Carl Gustaf, f. d. riksarkivarie och statsråd. Djursholm. Bug GE, Elseus Sophus, professor vid univ. i Kristiania. *Wittrock, Veit Brecher, professor och föreståndare för Bergianska stiftelsen. Stockholm. Bergianska trädgården. *Retzius, Magnus Gustaf, f. d. professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Drottningg. 110. Berggren, Sven. f. d. professor vid univ. i Lund. Lund. <■) VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1881, maj 11. Hammaksten, Olof, professor och rektor vid univ. i Uppsala. » okt. 12. Ljunggren, Gustaf Hakan Jordan, f. d. professor vid univ. i Lund. Lund. » dec. 14. DuNÉR, Nils Christofer, professor vid univ. i Uppsala. 1882, maj 10. K.tellman, Frans Reinhold, professor vid univ. i Uppsala. 1883, mars 14. Mittag-Lefpler, Gösta, professor vid Stockholms högskola. Djursholm. 1884, maj 11. Tullberg, Tycho Fredrik Hugo, professor vid univ. i Uppsala. » okt. 8. *Théel, Johan Hjalmar, professor och intendent vid riks- museet. Stockholm. s nov. 12. *Cederblom, Johan Ertk, f. d. professor vid tekniska hög- skolan. Stockholm. Östermalmsg. 51. > dec. 10. *Sidenbladh, Per Elis, f. d. öfverdirektör och chef för sta- tistiska centralbyrån. Stockholm. Smålandsg. 12. 1885, mars 11. Nathorst, Alfred Gabriel, professor och intendent vid riks- museum. Stockholm. 1886, jan. 13. Rosén. Per Gustaf, professor vid generalstaben. Stockholm. Drottningg. 97. » febr. 10. Falk, Matths, professor vid univ. i Uppsala. » » >■ De Läval, Carl Gustaf Patrik, filos, doktor, civilingeniör. Stockholm. Kangsträdgårdsg. 2 C. » maj 12. Björling, Carl Fabian Emanuel, professor vid univ. i Lund. 1887, nov. 9. Nordstedt, Carl Fredrik Otto, filos, doktor, professor. Lund. » >■ ■' Clason, Edvard Claes Herman, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala. ? " VON Ehrenheim, Per Jacob, f. d. statsråd och universitets- kansler. Stockholm. Malmskillnadsg. 15. 1888, nov. 14. Bäcklund, Albert Victor, professor vid univ. i Lund. » » » *Odhner. Clas THEODOR,f.d. riksarkivarie. Stockholm. Stureg. 50. » dec. 12. Hildebrandsson, Hugo Hildebrand, e. o. professor vid univ. i Uppsala. 1889, febr. 13. Pettersson, Sven Otto, professor vid Stockholms högskola. Drottningg. 90. » maj 8. Lindstedt, Anders, professor och rektor för tekniska hög- skolan. Stockholm. Rädmansg. 67. » > > Svenson, Göthe Wilhelm, f. d. öfverdirektör och chef för k. mariningeniörstaten. Stockholm. Storg. 46. » dec. 11. Klason, Johan Peter, professor vid tekn. högskolan. Stock- holm. Tegnérlunden 4. 1890, april 9. Aschehoug, Thorkil Halvorsen. professor vid univ. i Kri- stiania. » maj 14. Hasselberg, Clas Bernhard, professor, vet.-akad:s fysiker. Stockholm. » juni 11. Brögger, Waldemar Christofer, professor vid univ, i Kri- stiania. » dec. 10. Nyrén, Magnus, ryskt verkligt statsråd, astronom vid observ. i Pulkova. S:t Petersburg. 1891, jan, 14. Hildebrand. Hans Olof Hildebrand. riksantikvarie. Stock- holm. Narva vägen 7 LEOAMOTSFORTECKNIXG. 1892, mars 9. Widman, Oscar, e. o. professor vid univ. i Uppsala. 1893. nov. 8. Ångström. Kxut Johan, professor vid aniv. i Uppsala. 1894, dec. 12. Ödsiansson. Ernst Ludvig "Wilhelm, f. d. professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Karlavägen 43. > » » Almström, Robert, fabriksdisponent, fullmäktig i riksbanken. Rörstrand. 1895, dec. 11. Aurivillius, Per Olof Christopher. professor och vet.-akad:s sekreterare. Stockholm. Drottningg. 94. > » » MoNTELius. Gustaf Oscar Augustin, professor och förste ama- nuens vid k. vitt.-, hist.- och ant. -akademien. Stockholm. S:t Panlsg. 11. 1896. apr. 15. Zander, Jonas G-ustaf "Wilhelm, medicine doktor. Stock- holm. Strandvägen 57. 5 nov. 11. Olivecrona, Samuel Rudolf Detlof Knut, f. d. justitieråd. Stockholm. Klarabergsg. 21. i dec. 9. Tegnér. Esaias Henrik Wilhelm, professor vid univ i Lund. 1897, mars 10. Zettervall, Helgo Nikolaus, f. d. öfverintendent. Stock- holm. Drottningg. 73 A. s nov. 10. Henschen, Salomon Eberharii. professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. V. Trädgårdsg. 17. » dec. 8 Almqvist, Per Wilhelm, professor vid tekniska högskolan. Stockholm. Kungstensg. 40. > » Annebstedt, Claes, bibliotekarie vid univ. i Uppsala. 1898. jau. 12. MöRNER, Karl Axel Hampus, grefve, professor och rektor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Handtverkareg. 3. 5' febr. 9. Bohlin, Karl Petrus Theodor. professor. vetenskaps-akad:s astronom. Stockholm. » maj 11. Charlier, Carl Wilhelm Ludvig, professor vid univ. i Lund. > > » Söderbaum. Henrik Gustaf, professor, landtbruks-akademiens agrikulturkemist. Stockholm. Experimentalfältet. 1899. nov. 8. Sjögren, Sten Anders H.jalmar, ]irofessor och intendent vid riksmuseet. Stockholm, j dec. 13. Tham. G-ustaf Wilhelm Sebastian, bruksägare. Husqvarna. 1900. jan. 10. *Törnebladh, Henrik Ragnar, lektor, fullmäktig i riksbanken. Stockholm. Torstensonsg. 12. > febr. 14. Nordström. Carl Fredrik Theodor, generaldirektör och chef för k. järnvägsstyrelsen. Stockholm. Barnhusg. 4. s maj 9. Söderwall. Knut Fredrik, professor vid universitetet i Lund. " * ■'■ Dahlgren. Erik Wilhelm, öfverbibliotekarie vid k. biblioteket. Stockholm. Kungsbroplan 1. » nov. 14. Särs, Georg Ossian, professor vid univ. i Kristiania. » » j Ljungberg, Erik Johan, disponent för Stora Kopparbergs Bergslag. Falun. » > » KiJER. Anders Nikolai, direktör för Norges statistiska cen- tralbyrå. Kristiania. 1901, mars 13. Warfvinge. Frans WiLfliEi>M. öfverläkare vid Sabbatsbergs sjukhus. Stockholm. Stureplan 2. > april 10. GiLLJAM. Gustaf Fredeik.. universitetskansler, f. d. statsråd. Stockholm. Kungsträ-dgårdsg. 20. 8 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1901, ajiril 10, Berg, John Wilhelm, professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Handtverkareg. 2. > » » Phragmén, Lars Edvard, öfverdirektör och chef för k. för- säkringsinspektiouen. Djursholm. > > Eriksson, Jakob, professor, landtbruks-akadcmiens växtfysio- log. Stockholm. Experimentalfältet. » maj 8. Arrhenius, Svante August, professor vid Stockholms hög- skola. Stockholm. Bergsg. 18. okt. 9. Sahlin, Carl Yngve, f. d. professor vid Uppsala universitet. Stockholm. Regeringsg. 66. > HOV. 13. Holm, Edvard Johan Gterhard, professor och intendent vid riksmuseet. Stockholm. » !■ » Tamm, Claes Gustaf Adolf, friherre, f. d. öfverståthåUare. Stockholm. Mynttorget 4. 1902, mars 12 De Geer. Gerard Jakob, friherre, professor och rektor vid Stockholms högskola. Stockholm. Rådmansg. 67. » > Wirén, Axel, professor vid univ. i Uppsala. I s » Widmark, Erik Johan, e. o. professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Drottningg. 7. » maj 14. Loven, Johan Martin, professor vid univ. i Lund. » » » Hedin. Sven Gustaf, professor vid Lister-institutet i London. » » » Welander, Edvard Wilhelm, e. o. professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Skeppsbron 10. nov. 25. Brinell, Johan August, öfveringeniör vid järnkontoret. Stockholm. Nybrog. 11 B. 1903, jau. 14. MoHN, Henrik, professor och direktör för k. norska meteoro- logiska institutet. Kristiania. > juni. 10. Ekstrand, Ake Gerhard, byråingeniör. Stockholm. Stora Bastu g. 50. B. Efter klasf>erna. 1. klassen. Ren matematik. 6 ledamöter. Hr Mittag-Lepfler. Hr Falk. Hr Björling. Hr Bäcklund. Hr Lindstedt. Hr Phragmén. II. klassen. Använd matematik. (i ledamöter. Hr Lindhagen. Hr DuNÉR. Hr Rosén. Hr Nyrén. Hr BoHLiN. Hr Charlier. III. klassen. Praktisk mekanik. 8 ledamöter Hr Adelsköld. Hr Cederblom. Hr Svenson. Hr Zettervall. Hr Almqvist. Hr Tham. Två rum lediga. LEDAMOTSFORTECKNING . IV. klassen. Fysik. 6 ledamöter. Hr Thaléx. Hr HiLDEBRANDSSON. Hr Hasselberg. Hr ÅXGSTRÖM. Hr Arrhenius. Hr MoHN. V. klassen. Kemi. geologi och mine- ralogi. 12 ledamöter. Hr VON Post. Hr Cleve. Hr Törxebohm. Hr Pettersson. Hr Klason. Hr Brögger. Hr WiDJiAN. Hr SÖDERBAUM. Hr Sjögren. Hr frih. De Geer. Hr J. M. Loven. Hr Hedin. VI. klassen. Botanik och zoologi. 16 ledamöter. Hr LlLLJEBOBG. Hr Fries. Hr Areschoug. Hr "WlTTROCK. , Hr Berggren. Hr Kjellman. Hr Tillberg. Hr Théel. Hr Nathorst. Hr NORDSTEDT. Hr AuRiviLLius. Hr Särs. Hr Eriksson. Hr HoLJi. Hr Wirén. Ett rum ledigt. VII. klassen. Medicin och kirurgi. 15 ledamöter. Hr Odenius. Hr Chr. Lovén. Hr Retzius. Hr Hammarsten. Hr Clason. Hr Ödmansson. Hr Zander. Hr Henschen. Hr grefve Mörner. Hr Warpvinge. Hr Berg. Hr WiDMARK. Hr AVelander. Två rum lediga. VIII. klassen. Ekonomiska veten- skaper. 15 ledamöter. Hr Bergstrand. Hr AkermaiJ. Hr Sidenbladh. Hr De Laval. Hr v. Ehrenheim. Hr Aschehoug. Hr Almström. Hr Törnebladh. Hr Nordström. Hr Ljungberg. Hr Ki.^R. Hr frih. Tamm. Hr Brinell. Hr Ekstrand. Ett rum ledigt. IX. klassen. Lärdom i allmänhet. It) ledamöter. Hr frih. Skogman. Hr Styffe. Hr Malmström. Hr Bugge. Hr Ljunggren. Hr Odhner. Hr HlLDEBRAND. Hr MONTELIUS Hr Olivecrona. Hr Tegnér. Hr Annerstedt. Hr SÖDERWALL. Hr Dahlgren. Hr GiLLJAM. Hr Sahlin. Ett rum ledigt Utländsk hedersledamot. H. KejS. Högh. Storfursten Konstantin Konstantinowitch. Utländska ledamöter. I. klassen. Ren matematik. — 6 ledamöter. 1851. okt. 8. Kelvin, lord, Netherhall, Largs, Ayrshire. ISiT). apr. 10. Zecthen, Hieronymus Georg, professor vid uuiv. i Köpenhamu. 10 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 190U, juni 6. Poincaré, Henri, professor vid univ. i Paris. 1901. apr. 10. Darboux, Gaston, professor vid univ. i Paris, franska vet.- akad:s ständige sekreterare. 1902. nov. 23. Weber, Heinrich, professor vid univ. i Strassburg. 1903. > 11. Painlevé, Paul, professor vid école norm. sup. i Paris, leda- mot af franska institutet. II. klassen. Ancänd matematik. — 6 ledamöter. 1875, maj 12. Struve, Otto AVilhelm. f. d. direktör för observatoriet i Pul- kova. Karlsruhe. » nov. 10. Newcomb. Simon, professor, f. d. direktör för observatoriet i "Washington. 1877, dec. 12. Schiaparelli, Giovanni Virginio, professor, f. d. direktör för Brera-observatoriet i Milano. 1883, jan. 10. Huggins, "William, doktor, astronom och fysiker. London. 1892. apr. 13. Auwers, Arthur, professor ocli ständig sekreterare vid vet.- akad. i Berlin. 1897, febr. 10. Backlund, Oscar, direktör för observatoriet i Pulkova. III klassen. Praktisk mekanik. — 8 ledamöter. 1873, maj 11. Zeuneb, Gustaf Anton, f. d, direktör för polytekn. institutet i Dresden. 1880, jan. 14. Reuleaux, Frans, f. d. direktör och professor vid tekniska högskolan i Berlin. 1890, juni 11. Edison, Thomas Alva, amerikansk civilingeniör. 1894, jan. 10. Thompson, Silvanus P., professor vid technical college i London. 1900, maj. 9. "White, sir William Henry, chef för engelska marin-ingeniör- staten. London. Cedarcroft, Putney Heath. 1901. mars 13. Tetm.\jer. Ludvig, professor vid polytekniska skolan i Ziirich. Två rum lediga. IV. klassen. Fi/sik. — 6 ledamöter. 1888. dec. 12. Boltzman, Ludvig, professor vid univ. i Leipzig. 1896. dec. 9. Mascart, Eleuthére Elie Nicolas, professor vid College de France. ledamot af franska institutet. 1899, dec. 13. Röntgen, "Wilhelm Conrad, professor vid univ. i Miinchen. 1902, febr. 12. Langley, Samuel Pierpont, sekreterare i Smithsonian in- stitution. "Washington. > okt. 8. KoHLRAUSCH, FRIEDRICH, president för den fysikaliskt tekniska riksanstalten i Charlottenburg. !> dec. 11. Christiansen, Christian, professor vid univ. i Köpenhamn. LEDAMOTSFÖRTECKNING. 11 V. klassen. Kemi, qeologi och mineralogi. — 12 ledamöter. 1870, jan. 12. Beetuelot. Marcellin, professor, ledamot af franska insti- tutet. Paris. 1880, nov. 10. Thomsen, Julius, f. d. professor vid univ. i Köpenhamn. 1884, » l"i. Baeter, Adolf, professor vid univ. i Miinchen. 1885, mars 11. Rosenbusch, Harry, professor vid univ. i Heidelberg. 1892. j 9. van"t Hoff, Jacob Henrik, professor vid univ. i Berlin. > nov. 9. WixKLER, Clemens, f. d. professor vid bergsakademien i Frei- berg. Dresden. 1895, > 13. Suess. Eduard. professor vid univ. i Wien. 1896, >■ 11. Geikie, sir Archibald, generaldirektör för Storbritanniens geo- logiska undersökning. 1897, 10. Eayleigh, lord. sekreterare i Royal Society. London. » » » Rämsay, William, professor vid University College. London. 1899. ^ 8. Hjelt, Edvard, professor vid univ. i Helsingfors. > » > JÖRGENSEN. SoFUS Mads, professor vid univ. i Köpenhamn. VI. klassen. Botanik och zoologi. — 16 ledamöter. 1862. nov. 12 Hooker. sir Josef Dalton. f. d. direktör vid botaniska träd- gården i Kew. 1882. dec. 15. H.^ckel, Ernst, professor vid univ. i Jena. 1883. nov. 14. Gl-nther, Albert C. L. G., f. d. intendent vid British Mu- seum. London. 1885. jan. 14. Warming. Eugen, professor vid univ. i Köpenhamn. 1888, apr. 11 Bornet, Edouard, ledamot af franska institutet. Paris. 1891. nov. 11. Engler. Adolf, professor vid univ. i Berlin. 1893. » 8. ScHWENDENER, SiMON, professor vid univ. i Berlin. 1894. dec. 12. Solms-Laubach. Hermann, grefve, professor vid univ. i Strass- burg 1895. dec. 11. Tkeub. Melchior, direktör för nederländska botan. institutet i Buitenzorg på Java. 1897, febr. in. Pfeffer. Wilhelm, professor vid univ. i Leipzig. T nov. 10. Weismann. August, professor vid univ. i Freiburg (Baden). 1898, maj 11. Dohrn, Anton, föreståndare för den zoologiska stationen i Neapel. 1899, nov. 8. Agassiz, Alexander, f. d. professor vid Harvard univ. i Cam- bridge, Mass. 1900, okt. 10. Gaudry. Albert, professor vid museum dhistoire naturelie i Paris. 1901, dec. 11. Avebury (sir John Lubbock). lord. High Elms. Farnborough. Kent. England. 1903 nov. 11. Hertwig. Oskar, professor vid univ. i Berlin. VII. klassen. Medicin och kirurgi. — 15 ledamöter. 1882, maj 10. von Kölliker, Albert, f. d. professor vid univ. i Wiirzburg. 1889. febr. 13. Lister, lord, f. d. professor vid Kings college i London. 12 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. Ib90. dec. 10. TiGERSTEDT. RoBERT Adolf Armand, i)rofes:ior vid univ. i Helsingfors. lSt)3, april 12. Koch, Robert, professor och geheime medicinalråd i Berlin, dec. 13. VON Recklinghausen, Friedrich, professor vid univ. i Strass- burg. Iö94. maj 9. Runeberg, Johan Wilhelm, professor vid univ. i Helsingfors. 1896, mars 11. Bouchard, Charles Jacques, professor vid faculté de mé- decine i Paris. 1Ö97, apr. 14. Mosso, Angelo, professor vid univ. i Turin. 1898, uov. 9. VON Leydig, Franz. f. d. professor vid univ. i Bonn. 1900. mars 14. Kocher, Theodor, professor vid univ. i Bern. 9 febr. 13. Czerny, Vincenz, professor vid univ. i Heidelber;j;. » apr. 10. Roux, Pierre Paul Emile, vice direktör för »Institut Pasteur» i Paris. Ledamot af franska institutet. 1901. dec. 11. KossEL, Albrecht, professor vid univ. i Heidelberg. 1902 nov. 23. Cornil, André Victor, professor vid univ. i Paris. Ett rum ledigt. VIII. klassen. Ekonomiska vetenskaper. — 6 ledamöter. 1880, febr. 11. Beaulieu, Paul Leroy, professor, ledamot af franska insti- tutet. Paris. 1887. mars 9. Bell, sir Isaac Lowthian. industriidkare i iliddelsbro (Eng- land). 1894. nov. 14. Levasseur, Pierre Emile, professor vid college de Frauce. 1897, mars 10. Giffen, sir Robert, engelsk statistiker och nationalekonom. London, dec. 8. Grandeau, Louis Nicolas. professor vid conservatoire des arts et métiers i Paris. 1902. febr. 12. Mechelin, Leopold Henrik Stanislaus, f. d. finsk senator. Stockholm. Strandv. 11. Kungl. akademiens utskott. Preses och sekreteraren äro ledamöter af alla utskott. 1. Redaktions-utskottet. En ledamot af hvarje klass: Hr 3Iittag-Leffler. Hr Rosén. Hr Almquist. Hr Hasselberg. Hr SÖDERBAUM. Hr WlTTROCK. Hr Chr. Lovén. Hr SlDENBL.\DH. Hr Malmström. 2. Inspektions-utskottet. Tvä ledamöter i hvarje inspektion. A. Inspektionen öfver observatoriet och de niatem. verkstäderna. Hr Lindstedt. Hr Rosén. B. Inspektionen öfver den fysiska institutionen och meteor, cen- tral-anstalten. Hr Arrhenius Hr Åkerman. LEDAMOTSFORTECKNING. 13 C. Inspektionen öfver den kemiska institutionen. Vakant. D. Inspektionen öfver biblioteket. Hr Hasselbekg. Hr Théel. E- Inspektionerna öfver det natur- historiska riksmuseet. Mineralogiska afdelningen. Hr SöDERBArji. Hr TÖRXEBOHJI. Botaniska afdelningen och den Bergianska stiftelsen. Hr Sidenbladh. Hr Chr. Loven. Zoologiska och palfeontologiska af- delningarna. Hr grefve Mörxee. Hl Retzics. Etnografiska afdelningen. Hr frih. Tamm. Hr MoxTELirs. 3. Förvaltnings-utskottet. Tio ledamöter. Hr Almström. Hr Törnebohm. Hr GiLLJAM. Hr Dahlgren. Hr Retzius. Hr Åkerman. Hr Sidenbladh. Hr Lindstedt. Hr Rosén. Hr grefve Mörner. Ämbets- och tjänstemän. Akademiens ämbets- och tjänstemän: Prfeses: Hr Cederblom Sekreterare: Hr Aurivillius. Astronom: Hr Bohlin. Fysiker: Hr Hasselberg. Kemist: Vakant. Bergiansk lärare: Hr Wittrock. Bibliotekarie: Jacob Adrian Berg- STEDT. fil. d:r. Amanuens vid biblioteket: Fröken Eva Dahlgren. Föreståndare för zoologiska stationen Kristineberg: Hr Théel. Kamrer: Johan Ludvig Letonmakck. registrator, f. d. kanslisekreterare. Stnreg. 5. Ombudsman: Carl Albert Lindha- gen, borgmästare. Yalhallavägen41. Redaktör af statskalendern : Karl Si- denbladh. öfverdirektör och chef för statistiska centralbyrån. Nybrog. 58. Arkitekt: Frans Gustaf Abraham Dahl, f. d. v. professor och förste intendent. Drottningg. 59. Notarie: Otto August Sjögreen. f. d. kansliråd. Linnég. 33 och 35. Fysisk instrumentmakare: Peter Mag- nus SÖRENSEN. Naturhistoriska riksmuseet : Intendenter. Hr Wittrock. /ör de botaniska sam- lingarna. Hr Nathorst. för samlingarna af arkegoniater och fossila växter. Hr Théel, för samlingarna af lägre overtebrerade djur. Förste inten- dent vid den zoolog, och palseontol. afdelningen. Hr Holm, för de paloeontologiska samlingarna. Hr Sjögren, för de mineralogiska samlingarna . Bror Yngve Sjöstedt. fil. d:r. pro- fessor, för de entomologiska sam- lingarna. Knut Hjälmar Stolpe, fil. d:r, pro- fessor, för de etnografiska sam- lingarna. 14 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. Axel Johan Einar Lönnberg, iil. rt:r, professor, för samlingarna af rertebrerade djtir. Konservator. Anders Svensson vid vertebratafdel- nino-en. Statens meteorologiska centrnl- anstalt: Föreståndare: Hugo Emanuel Ham- berg. fil. d:r, professor. Amanuens: Nils Ekholm, fil. d:r. Kungl. akademiens fullmäktige för Nobelstiftelsen, och deras suppleanter. Valda intill inOf» års slut. FuUmäJdige: Hr Turnebohm. Hr Åkerman. Hr Almström. Hr SiDENBLADH. Hr AuRiviLLius. Hr Cederblom. Suppleanter Hr Almqvist. Hr Nordström. Hr Rosén. Hr Retzius. Kungl. akademiens Nobel-kommittéer. För fysik: Vald intill slutet af : För kemi: Vald intil slutet af: Hr Hasselberg, ordf. 1904. Hr Pettersson. 1904. Hr Ångström. 1905. Hr Klason. 1905. Hr HiLDEBRANDSSON. 1906. Hr AVidman. 1906. D:r P. G. D. Granquist 1907. Hr Cleve, ordf. 1907. Hr Arrhenius. Hr SÖDERBAUM. Kommittéernas gemensamme sekreterare Knut Wilhelm Palm.^r, fil. d:r, lektor. Stureg. 56. LEDAMOTSFÖRTECKNING. 15 Ordinarie ärenden, som skola förekomma vid aka- demiens sammankomster. 1904—1905. 1904. 8ept. 14. Riksdagspetita : minnespenning till högtidsdagen ; remiss af inkomna ansökningar om understöd från Regneils zoologiska gåfvomedel. Okt. 12. Val af ledamöter i Wallmarkska kommittéen; remiss af inkomna ansökningar till Beskowska stipendiet (mat. fys. vet.): val af leda- mot i den internationella akademiska kommittén för 1905. Nov. 9. Val af kommitterade för upprättande af förslag till bortgifvaude af den Edlundska belöningen ocb af de Hahnska donationsmedlen (biol. vet.) Wallmarkska belöningen och Regnelle zoologiska gåfvomedel bortgifvas: förslag till stat för 1905. Dec. 7. Beskowska stipendiet (mat. fys.) bortgifves; gratifikationer; val af en ledamot i Stockholms högskolas styrelse. 1905. Jan. 11. Förslag till böndagar för är 1906: Edlundska belöningen utdelas: val af revisorer för granskning af Akademiens. Stockholms högskolas och Nordiska museets räkenskaper; val af ledamöter i de Letterstedtska kommittéerna: inkomna reseberättelser; gratifikation till afkomling af Linné. Febr. 8. Letterstedtska prisen utdelas: förslag till stat för Bergianska stiftelsen. Mars 14. Fernerska. Lindbomska och Flormanska prisen, akademiens rese- understöd samt anslaget till instrumentmakeriernas uppmuntran bortgifvas. 31. Akademiens högtidsdag. April 11. Inspektionsberättelser; val af preses; presidiets nedläggande. Maj 9. Utskottsval. Juni 13. Anmälan om Letterstedtska resestipendierna: kalendarium för 1907 till kommerskollegium: revisionsberättelse för 1904; arkitektens förslag till reparationer i akademiens och riksmuseets hus: tjänst- ledighetsansökningar. Sekreterare-expeditionen hålles öppen kl. 2—3,45 e. m. alla helgfria dagar under tiden den 1 september — 1 juni; 1 juni — 31 augusti endast mån- dagar kl. 12—2. Rikstel. 63 69. Biblioteket är öppet för allmänheten hvarje helgfri dag kl. 11 — 3 e. m. under tiden den 1 september — 15 juni samt från den 16 juni — 31 augusti; onsdagar och lördagar kl. 12—2 e. m. Rikstel. 804. Kamrerarekontoret hålles öppet tisdagar och fredagar kl. 3 — 4 e. m. mellan 1 september och den 31 maj; 1 juni— 31 augusti endast tisdagar kl. 3 — 4 e. m. K. Vetenskaps-Akademiens samman- komster 1903. Sammankomsten onsdagen den 14 januari. Närvarande 40 ledamöter. Kungl. Maj:ts nådiga bref angående rätt till professors- titel för innehafvaren af intendentsbefattningen vid riks- museets etnografiska afdelning föredrogs och lades till hand- lingarna. Akademien beslöt med anledning af skrifvelse från K. Ec- clesiastikdepartementet, att stafningen i sjunde upplagan af Svenska Akademiens ordlista skulle för framtiden iakttagas i Akademiens skrifvelser och protokoll, h varjämte akademien uttalade önskvärdheten af, att samma stafningssätt äfven iakttages af författarna i Akademiens skrifter. Ett belopp af 200 kronor beviljades för utgifvande genom amanuensen J. M. Hult af en fullständig förteckning öfver de arbeten, som föranledts af de svenska arktiska expedi- tionerna. Amanuensen vid meteorologiska centralanstalten D:r N. J^Ikholm erhöll tjänstledighet under februari — ^juni för att be- arbeta D:r Sven Hedins meteorologiska iakttagelser i Central- asien under åren 1898 — 1897. Den Edlundsla belöningen för året tillerkändes docenten vid Stockholms Högskola Helge von Koch för hans i Bihanget till Akademiens handlingar införda af handling: »Applications nouvelles de la fonction exponentielle». Räntan å Hahnska donationen tilldelades lektorn vid högre elementarläroverket i Norrköping Sven Forsling för frak- Vetenskaps- Akademiens Arshok. 2. 1904. - 18 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. tionering af sällsyntare jordarter och för det sålunda vunna materialets spektroskopiska undersökning. Närmare bestämmelser rörande publikationen: »Astrono- miska iakttagelser och undersökningar anställda pä Stock- holms observatorium» blefvo af Akademien antagna. Till kommitterade för afgifvande af förslag till bort- gifvande af de Letterstedtska prisen för utmärkta författare och för öfversättningar utsagos herrar Lindstedt, Rosén, grefve Cronstedt, Hasselberg, Törnebohm, Wittrock, Retzius, TöRNEBLADH och MoNTELius, samt till användande af de Let- terstedtska medlen för maktpåliggande vetenskapliga under- sökningar herrar Thébl, Söderbaum och Arrhenius. Till revisorer för granskning af Stockholms högskolas förvaltning och räkenskaper för år 1902 utsagos herrar Skog- man och Rosén samt för Nordiska Museets räkenskaper för samma år herrar Z änder, Phragmén och Eriksson. Till inländsk ledamot af fjärde klassen kallade Akade- mien direktören för K. norska meteorologiska institutet, pro- fessor Henrik Mohn i Kristiania. Till införande i Akademiens skrifter antogos följande af- handlingar : i Akademiens Handlingar: Plankton-researches in 1901 and 1902 af professor P. T. Cleve. i Arkiv för matematik m. m.: l:a) Ueber die magneto- optischen Erscheiuungen af professor A. V. Bäcklund; 2:a) Bidrag till kännedomen om ledningsmotståndet vid kontakter mellan fasta, ledande kroppar af doktor T. E. Aurén. i Arkiv för kemi m. m.: l:a) Laboratorieapparater för fraktionerad destillation af lektor A. Westerberg; 2:a) Om några af de fysikaliskt-kemiska egenskaperna hos vattenlös- ningar af salter af lantan, ceriuni och thorinm af f. licent. K. Holmberg. i Arkiv för zoologi: l:a) Beiträge zur Kenntniss der Dipterenlarven. 1. af kand. Ivar Trägårdh; 2:a) Die von Herrn Professor Yngve Sjöstedt in Kamerun gesammelten Ela- teriden, Eucnemiden und Throsciden af O. Schwarz. i Astronomiska iakttagelser och undersökningar B. 6: Sur la détermination des corrections du réseau pour la me- sure astrophotographique å Tobiservatoire de Stockholm af professor H. Bohlin. VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1903. 19 Shäfiker: Till riksmuseets entomologiska af delning: en genom härvarande danske minister öfverlämnad samling ost- indiska fjärilar, gåfva af herr F. A. Möller i Darjeeling. Sammankomsten onsdagen den 11 februari. Närvarande 39 ledamöter. Preses tillkännagaf, att Akademiens inländske ledamot af nionde klassen, godsägaren d:r Carl Fredrik Bergstedt med döden afgått. Herr Pettersson öfverlämnade till Akademien första häftet af den svenska hydrografiskt-biologiska kommissionens skrifter och lämnade ett referat af dess innehåll. Herr Bohlin redogjorde för ett af honom utfördt arbete: »Sur le développement des perturbations planétaires» samt refererade en under senare tid framställd teori angående syn- kronism mellan solfläcksminima och de vulkaniska företeel- serna på jorden. Intendenten Stolpe förevisade en modell af en kolossal stenskulptur från ruinerna vid Quiriguå i Guatemala jämte ett par andra, likaledes från Majafolket härstammande, forn- saker och redogjorde i korthet för de vid Quiriguå funna fornlämningarnas betydelse. Telegrafassistenten fil. d:r T. E. Aurén förordnades att intill den 30 juni förestå amanuensbefattningen vid den meteorologiska Centralanstalten . Stat för den Bergianska stiftelsen för år 1903 fastställdes, hvarjämte beslöts, att den för år 1902 uppkomna behållningen, omkring 8,000 kronor, skulle öfverföras till fonden för vat- tenledning. Akademien beslöt att hos Svea Hofrätt öfverklaga Stock- holms rådstufvurätts utslag rörande det servitut, som för- menats hvila å Akademiens fasta egendom n:r 5 i kvarteret Grönlandet norra. På förslag af förvaltningsutskottet beslöts att från och med detta år ett årligt anslag af 1,000 kronor tillsvidare skulle utgå till bekostande af Akademiens publikation »Astro- nomiska iakttagelser och undersökningar». På hemställan af herrar Lindhagen, Dunér, Rosén och Hasselberg beslöts att hos Kungl. Maj:t i underdånighet an- 20 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. hålla att åtgärder, så fort ske kunde, måtte vidtagas för skyddande af lämningarna å ön Hven efter Tyeho Brahes observatorier, Uranienborg och Stjerneborg. Det Letterstedtska författarepriset tilldelades professor Gustaf IIetzius och e. o. professor Carl Magnus Furst ge- mensamt för deras arbete: »Anthropologia Suecica. Beiträge zur Anthropologie der Schweden», hvarjämte Akademien på förekommen anledning beslöt, att detta pris ej skulle kunna delas mellan flera än två personer. Det Letterstedtska priset för öfversättningar beslöt Aka- demien dela i två lika delar, af hvilka den ena tillde- lades skriftställaren Karl August Hagberg för hans ut- märkta öf%'ersättning af .1. Echegarays dram: >/Den store Galeottov, och den andra professor Hjalmar Edgren för hans förtjänstfulla öfversättning af Alfred Tennysons »Dikter i urval;>. De Letterstedtska medlen för särskildt maktpåliggande vetenskapliga undersökningar ställdes till herr Aurivillius' förfogande för anställande af försök rörande biens förmåga att finna vägen hem till sin bostad. Sedan anmäldt blifvit, att docenten L. U. Weibull, som af Lunds universitet i behörig ordning utsetts till Letter- stedtsk utrikes resestipendiat för år 1902, af sagt sig stipen- diet, beslöt Akademien, att stipendiebeloppet för nyssnämnda år skulle läggas till donationskapitalet. På grund af meddelande från förvaltningsutskottet, att de besparingar, som uppstått å den Letterstedtska fonden för ett utrikes resestipendium, vid 1902 års slut uppgått till 20,842 kronor och 33 öre, beslöt Akademien att i öfverens- stämmelse med donationsbrefvet en fond å 20,000 kronor för ett Letterstedtskt inrikes resestipendium nu skulle afsättas samt räntan därå i vederbörlig ordning utdelas. Akademiens sekreterare samt inspektor för den Letterstedtska donationen erhöllo i uppdrag att afgifva förslag till de särskilda bestäm- melser, som utöfver hvad i donationsurkunden stadgades, kunde visa sig behöfliga vid utdelandet af detta stipendium. Till införande i Akademiens skrifter antogos följande af handlingar : I Akademiens Handlingar: Bidrag till kännedomen om norra polartrakternas däggdjur och fåglar af konservator G. Kolthoff; VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER li)03. 21 i Arkiv för matematik m. m. : Sur la forme des lignes de cour- bnre dans le voisinage d'un ombilic af fil. kand. Agne Wahlgren. i Arkiv för kemi m. m.: Ueber das Verhalten des /^-Amino- crotonsäureesters af doktor Hans Euler; i Arkiv för botanik: l:a) Ueber die Meeresalgenvegeta- tion von Beeren Eiland af professor F. R. Kjellman; 2:a) Eemarks on some species of TricJiomaites Sm. sect. Didymo- gJossmn af lektor C. ^L Lindman; i Arkiv för zoologi: roccinelliden ans Kamerun af herr J. A\'eise. Utgifven skrift: (jfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar för år lit<)2. X:r K). Skänker: Intendenten för riksmuseets pahfontologiska afdelning anmälde, att denna afdelning såsom gåfva emot- tagit dels af en gifvare läXlOO kronor, dels af en annan 1,000 kronor och att den förra gåfvan i främsta rummet vore af- sedd för inköp af de pleistocctma däggdjursfossil, som af fri- herre Erland Nordenskiöld hemförts från Bolivien, samt den senare för anskaffande af en stenskärningsmaskin. Akade- mien beslöt att till den förstnämnde gifvaren, herr direktör August Reinhold, iifverlämna ett exemplar i guld af sin medalj öfver Linné, livarjämte herr Holm erhöll i uppdrag att till den senare gifvaren, som önskat vara okänd, fram- föra Akademiens tacksägelse. Sammankomsten onsdagen den 11 mars. Närvarande 36 ledamöter. Kungl. Maj:ts nådiga bref angående böndagar för år 1904 föredrogs. Ett af herrar Törnebohm och Dahlgren afgifvet utlåtande öfver en af läroverksadjunkten A. Heimer till K. ]\[aj:t in- lämnad, till Akademien remitterad underdånig ansökan om understöd för bevistande af den nionde internationella geolog- kongressen i Wien blef af Akademien godkändt. Akademien godkände äfvenledes ett af herrar Törxebohm och friherre De Geer afgifvet yttrande öfver en af docenten Helge Bäckström till K. Maj:t inlämnad och till Akademien remitterad ansökan om understöd för bevistande af samma kongress. 22 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Herrar Dahlgren och friherre De Geer hade afgifvit ut- låtande öfver en af K. Maj:t till Akademien remitterad un- derdånig ansökan af docenten S. Lönborg om understöd för utgifvande af ett arbete öfver den svenska kartans historia. Detta utlåtande blef af Akademien godkändt. Uti ingifvet yttrande hade herrar Pettersson och Klason med anledning af en skrifvelse från statsrådet och chefen för K. Ecklesiastikdepartementet hemställt, att Sverige borde blifva representeradt genom särskildt ombud vid den femte internationella kongressen för tillämpad kemi i Berlin. Aka- demien godkände detta yttrande och beslöt att till delegerad för Sverige föreslå herr Klason. Ett af herrar Wittrock och Théel afgifvet yttrande öfver en af K. Maj:t till Akademien remitterad, underdånig ansökan af konservator O. (tYLLING om understöd för studier i utlandet öfver prepareringsraetoder och museers anordning blef af Akademien gilladt och godkändt. Hr Sjögren höll ett föredrag om verkningarna af en klotblixt vid (llumstorp i Vase socken i Värmland den 31 januari detta år. Anmältes att K. Landtbruksakademien till Letterstedtsk stipendiat för 190o utsett assistenten Anders Elofsson. På förslag af kalenderredaktören och kommitterade beslöt Akademien, att titlar, som af enskilda personer eller bolag tillagts deras tjänstemän och som kunde förväxlas med statens ämbets- och tjänstetitlar med säregen betydelse, ej skulle an- vändas i statskalendern, att af vid utländska läroanstalter vunna doktorsvärdigheter endast sådana skulle i statskalen- dern införas, som meddelats af universitet, hvilkas organi- sation vore likartad med de svenska universitetens samt att i underdånig skrifvelse hos K. Maj:t anhålla, att svärdsmän och vasamäu finge ur statskalendern uteslutas. Det Fernerska priset tilldelades docenten i matematik vid Lunds universitet Thorsten Brodén för hans afhandling: Ueber lineare homogene DifFerentialgleichungen mit gegebenen Verzweigungsstellen und gegebener Monodromiegruppe. Det Lindbomska priset tillerkändes amanuensen J. M. Sandström för hans uppsats: Ueber die Beziehung zwischen Luftbewegung und Druck in der Atmosphajre uuter statio- nären Verhältnissen. VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 19U3. 23 Doktor Gustaf Swenander erhöll den Flormanska belö- ningen för sitt arbete: Studien iiber den Bau des Schlundes und des Magen der Vögel. Akademiens understöd för resor inom landet fördelades mellan licent. Hj. Möller, stud. S. Birger, kand. X.Sylvén. ama- nuensen T. Westergrex, kand. H. A\'itte, stud. A. Eoman, licent. ]S. Holmgren, lektor L. Johansson och kand. Ivar Trägårdh. Anslaget till instrumentmakeriernas uppmuntran för- delades mellan instrumentmakarne P. M. Sörensen och G. Sörensen. Af Akademiens åttonde klass meddelades, att densamma tilldelat öfveringenjör Johan August Brixell det Arnbergska priset för innevarande är. Till införande i Akademiens skrifter antogos följande af- handlingar: i Akademiens Handlingar: Om drifveden i Xorra Ishafvet af kandidat Fredrik Ingvarsson; i Arkiv för matematik m. m.: Generalisation af Plancks teori för beräkning af elektromotoriska kraften mellan tvenne elektrolyter af licent. Knut Holmberg; i Arkiv för kemi m. m.: l:a) Sur Kenntnis der aliphatischen Amine af doktor Hans Euler och 2:a) Ueber Ammoniak und Metallammoniakbasen 1. af densamme. i Arkiv för botanik : l:a) Myxomyceten von Argentinien und Bolivia af fil. licent. E. Fries; 2:a) Die Algen der ersten Regnellschen Expedition. 2. Desmidiaceen af doktor O. Borge. i Arkiv för zoologi: l:a) On the adaptation to a mollusci- vorous diet in Varaniis niJoticus af docenten Einar Lönnberg; 2:a) Till kännedom om de nordiska Xemertinerna. 4 af pro- fessor David Bergendal. Utgifven skrift: Bihang till K. Vetenskaps- Akademiens Handlingar. Band. 28. Skänker: Herr Retzius öfverlämnade till G. Lindströms minnesfond ett belopp af 380 kronor utgörande hans andel af det Letterstedtska författarepriset. Professor Stolpe anmälde att till riksmuseets etnografiska afdelning såsom gåfva öfver- lämnats: af Hans Ma.j:t Konungen ett facsimile af den mexi- kanska handskriften »Codex Nuttall»; af grefve Erik von Rosen en samling arkeologiska och etnografiska föremål från indianstammar i Argentinska Chaco; af löjtnant Didrik Bildt en samling etnografiska saker från Ainu-folket på Jezo samt 24 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. dylika föremal från Japan, Kina, Burma och Indien samt af professor Gr. Retzius, kandidat Hjalmar Wijk och general- konsul Casparsson en af friherre Erland Nordenskiöld hop- bragt samling af skelett och kranier från flere indianstammar i norra Argentina. Af disponenten Erik Ljungberg hade Akademien erhållit fotografier af tA^enne Kopparbergs bergslag tillhöriga porträtt af Polhem. Sammankomsten tisdagen den 31 mars. Akademiens högtidsdag. Akademiens preses, Herr Théel, tillkännagaf, att årets minnespenning vore präglad öfver Akademiens framlidne leda- mot, intendenten för riksmuseets afdelning för lägre everte- brerade djur professorn Sven Ludvig Lovén och föredrog en öfver Lovén författad minnesteckning. Sekreteraren uppläste en berättelse för Akademiens verk- samhet under det förflutna akademiåret. Professor H. E. Hamberg höll föredrag om skogarnes in- flytande på klimatet och professor J. Sjöstedt om termiterna och deras biologi. Sammankomsten onsdagen den 8 april. Närvarande 37 ledamöter. Tillkännagafs, att Akademiens inländske ledamot af åttonde klassen professor Johan August Wiborgh med döden af gått. Akademien o-odkände såväl ett af herrar AVittrock och Törnebohm afgifvet yttrande öfver en af K. Maj:t till Aka- demien remitterad underdånig ansökan af professor A. Gr. Nathorst om understöd för bevistande af den nionde inter- nationella geologkongressen i Wien som ock ett af herrar Törnebohm och frih. JJe Geer afgifvet yttrande öfver en dylik ansökan af doktor A. Hamberg. Meddelades att K. ]\Iaj:t till Sveriges ombud vid den femte internationella kongressen för tillämpad kemi, som» VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1903. 25 kommer att hållas i Berlin i nästinstnndande juni månad, utsett professor J. P. Klason. Herr 8mitt redogjorde för en af doktor O. Grönberg af- gifven berättelse rörande hans med understöd från Akade- mien utförda undersökningar rörande de faktorer, som anses verka bestämmande på afkommans kön. Sedan anmäldt blifvit, att samtliga handlingar rörande Akademiens och det naturhistoriska Riksmuseets byggnads- fråga blifvit genom byggnadskommitténs försorg tiJl trycket befordrade samt utdelade till Akademiens alla inländska ledamöter, beslöt Akademien att för behandling af detta vik- tiga ärende hålla extra sammanträde den 18 april. På för- slag af byggnadskommitténs ordförande herr Sidenbladh be- slöt Akademien, att till kommitténs sekreterare herr Dahl- gren, som ej mindre i hufvudsak verkställt den utredning, som af kommittén förebragts, utan äfven redigerat kom- mitténs betänkande i ärendet, framföra sitt tack för det syn- nerligen mödosamma och förtjänstfulla arbete, som han utfört. • På stadgekommitténs vägnar meddelade sekreteraren, att kommittérade efter tagen kännedom om de anmärkningar, som af Akademiens ledamöter gjorts mot det ursprungliga förslaget till nya grundstadgar för Akademien, nu i vissa delar omarbetat förslaget och utdeJat detsamma till Akade- miens ledamöter. På grund häraf beslöt Akademien att för- slaget till nya grundstadgar, om tiden det medgåfve, skulle upptagas till behandling vid det extra sammanträdet den 18 april. De sedvanliga inspektionsberättelserna anmäldes och lades till handlingarne. Hr Retzius anmälde, att den kommitté, som af Akade- mien den 11 dec. 1902 tillsattes för att utreda, hvilka af Em. Svedenborgs i Akademiens ägo befintliga manuskript af ve- tenskapligt innehåll förtjänade att af trycket utgifvas, be- slutat föreslå, att ett urval af dylika skrifter borde utgifvas och att början skulle göras med ett manuskript af fysika- liskt innehåll, hvartill herr Arrhenius lofvat att utarbeta förklarande noter. Akademien lämnade härtill sitt bifall samt hembar till herr Retzius sin tacksägelse för hans fri- kostiga löfte att ansvara för de kostnader, som häraf kunde förorsakas. 26 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Till revisorer för granskning af Akademiens räkenskaper för är 1902 utsagos herrar Z an der, Söderbaum och friherre Tamm. Till revisorer af Nordiska Museets räkenskaper för år 1901 efter herr Svenson, som afsagt sig uppdraget, utsågs herr Eriksson. En af Akademiens bibliotekarie herr Dahlgren gjord an- hållan om tjänstledighet från den 1 maj till den 1 september för en studieresa till Tyskland, Frankrike och England blef af Akademien beviljad, hvarjämte biblioteksanianuensen Bbrgstedt förordnades att under tiden uppehålla bibliotekarie- befattningen samt fröken Eva Dahlgren att under samma tid förestå dennes amanuensbefattning. Till införande i Akademiens skrifter antogos följande af- handlingar: i Arkiv för matematik m. m. : l:a) Om ett jordkast vid Glumstorp i Boda socken i Värmland och om liknande före- teelser beskrifna af Urban Hjärne af professor Hj. Sjögren; 2:a) Sur nn cas particulier du théoréme de M. Picard rélatif aux fonctions entiéres af professor E. Lindelöf. i Arkiv för kemi m. m. : Ueber die Auflösung von Me- tallen 2. af doktor T. Aurén och lektor W. Palm.er. i Arkiv för zoologi: l:a) Westafrikanische Oligochttten, gesammelt von Herrn Y. Sjöstedt af doktor W. Michaelsen; 2:a) Verzeichnis der von professor V. Sjöstedt in Kamerun gesammelten Cassididen af Fr. Sp^th; 3:e) Aphanipterologische Notizen nebst Beschreibung neuer Arten af fil. licent. Einar Wahlgren; 4:e) Studier och iakttagelser öfver humlor af docenten S. Bengtsson. Till preses för nu ingående akademiär utsågs herr Törne- bladh, hvarefter herr Théel nedlade presidiet med ett föredrag: »Några drag ur en sjöborres lif och utveckling». Sammankomsten lördagen den 18 april. Närvarande 42 ledamöter. Akademien företog till behandling byggnadskommitténs och förvaltningsutskottets förslag till lösning af Akademiens och de under henne lydande statsinstitutionernas byggnads- VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1903. 27 fråga och godkände till alla delar detsamma. (Protokollet rörande denna sak finnes aftryckt i »Handlingar angående K. Vetenskaps-Akademiens, Naturhistoriska riksmuseets och vetenskapsakademiens Nobelinstituts M^ggnadsfråga s. 227 —231). Sammankomsten lördagen den 25 april. Närvarande 34 ledamöter. § 1 och § 3 af kommitterades förslag till nya grund- stadgar för Akademien genomgingos och blefvo preliminärt till sin lydelse antagna. Sammankomsten oasdagen den 6 maj. Närvarande 28 ledamöter. §§ 2 och 4 — 25 af kommitterades förslag till nya gruud- stadgar för Akademien genomgingos och blefvo preliminärt till sin ordalvdelse antagna. Sammankomsten onsdagen den 13 maj. Närvarande 31 ledamöter. Ett af herrar Rosén och Hasselberg afgifvet yttrande öfver en af K. Maj:t till Akademien remitterad, underdånig ansökan af professor H. Hildebrandsson om reseunderstöd för deltagande i ett sammanträde i England af den internatio- nella meteorologiska kommittén blef af Akademien god- kändt. Med godkännande af det yttrande, som Akademiens om- budsman afgifvit med anledning af det större akademiska konsistoriets i Lund hos K. Maj:t anförda besvär öfver Veten- skapsakademiens beslut att lägga det af docenten L. V. Weibull ej begagnade Letterstedtska utrikesresestipendiets 2'S VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. belopp till donationskapitalet, beslöt Akademien hos K. Maj:t i underdånighet hemställa, att nämnda besvär måtte lämnas utan afseende. Ett af herrar Törnebohm och Holm afgifvet yttrande öfver af docenten C. ^^^IMAN och professor S. L. Törnquist till K. Maj:t ingifna och till Akademien remitterade under- dåniga ansökningar om reseunderstöd för bevistande af den nionde internationella geologkongressen i Wien blef af Aka- demien godkändt. Meddelades, att K. Maj:t dels bifallit Akademiens under-, dåniga framställning om svärdsmäns och vasamäns uteslu- tande ur statskalendern, dels beviljat docenten 8. Lönborg ett anslag af 1,000 kronor för utgifvande af ett arbete om den svenska kartans historia, men ej funnit skäl bifalla kon- servator O. Gyllings ansökan om anslag för utrikes resa. Ett till Akademien inlämnadt förslag till nya grund- stadgar för Stockholms högskola blef paragrafvis genom- gånget och godkändt. Herr Bohlin meddelade, att en ny stjärna blifvit upp- täckt af professor Turner i Oxford och redogjorde för de iakttagelser, som blifvit gjorda rörande densamma. Herr Eriksson redogjorde för innehållet af en af honom författad, nu till Arkiv för botanik inlämnad uppsats (se nedan!) På förslag af herr Retzius beslöt Akademien att utse herr Dahlgren att jämte herr Retzius såsom Akademiens ombud deltaga i den internationella akademiska associationens sammanträde i London i början af juni månad. Akademien anvisade ett belopp af 500 kronor för inköp från professor G. Lindströms sterbhus af ett större antal för Akademiens bibliotek behöfliga böcker. Ett efter förrättad syn uppgjordt förslag till repara- tioner uppgående för Akademiens fastigheter till 8,5^8 kronor och för kvarteret (Irönlandet södra till 2,773 kronor blef af Akademien godkändt. För att i någon mån af hjälpa de svårigheter, h varmed riksmuseets afdelning för lägre evertebrater hade att kämpa för att kunna bereda erforderligt utrymme åt samlingarne beslöt Akademien att till nämnda afdelning af stå tre rum en trappa upp i tvärbyggnaden mellan gårdarne, som nu an- vändes till förvaring af Akademiens skrifter, och att i stället VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1903. 29 den stora källaren under östra delen af Akademiens hus skulle inredas för förvaring af nämnda skrifter. Herr Fries aHämnade å kommitterades vägnar redogö- relse för de medel, som intlutit för åstadkommande af en grafvård öfver A. F. Regnell i Caldas i Brasilien. På begäran medgaf Akademien, att den s. k. Sörensenska räknemaskinen finge utlånas till doktor \. Carlheim-Gyllen- sköld. Till införande i Akademiens skrifter antogos följande af- handlingar : i Arkiv för matematik m. m.: l:a) Elementare Herleitung der elliptischen Funktionen af lektor J. Möller; 2:a) Xote tiber die ganzen Funktionen zweier Yeränderlichen af pro- fessor A. Wiman; 3:e) Ueber die angenäherte 1 )arstellung von ganzen Funktionen af densamme; 4:e) Sur le calcul des in- tégrales d'un systeme d'équations différentielles par la méthode de Cauchy-Lipschitz af stud. J. Malmquist. i Arkiv för botanik: l:a) Bidrag till kännedomen om växttrikomerna i synnerhet rörande deras föran derlighet af lektor P. Gr. E. Theorin; 2:a) The researches of professor H. Marshall Ward on the Brown E,ust on the Bromes and the Mycoplasm Hypothesis af professor J. Eriksson. i Arkiv för zoologi: Phytophagous Coleoptera obtained by prof. Sjöstedt in the Cameroons af Mr M. Jacoby. Utgifven skrift: Kungl. Vetenskaps-Akademiens Hand- lingar. Band 36. Sammankomsten lördagen den 23 maj. Närvarande 2o ledamöter. Pä förslag af kommitterade beslöt Akademien, att alla de bestämmelser, som i generalkonsul J. Letterstedts dona- tionsbref finnas rörande det utrikes resestipendiet äfven skola tillämpas på det inrikes resestipendiet med följande undantag: 1. Stipendiatens skyldighet att bifoga intyg om känne- dom i franska, engelska och eventuellt äfven i latinska språket utgår ; 2. Bestämmelsen, att stipendiaten ;>tidigt nästföljande vår skall anträda resan till utrikes ort, där han under en 30 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. tid af minst ett år bör uppehålla sig i och för det med sti- pendiet afsedda ändamål» utbytes mot: »Stipendiaten skall under näst följande år företaga sin resa, som bör räcka minst tre månader». 3. Berättelse för resan skall afgifvas tre månader efter resans slut (i stället för -efter återkomsten till fädernes- landets)). 4. Uttrycken »utländsk» utbytes öfverallt mot »inländsk» och »utrikes» mot »inrikes». Akademien genomgick och antog preliminärt §§ 2fi, 27, 29 — 41, 43 — 61 i kommitterades förslag till grundstadgar, hvaremot § 28 och 42 återremitterades till kommitterade. Sammankomsten onsdagen den 10 juni. Xärvarande 2i) ledamöter. Med instämmande i ett af herrar Lindhagen och RoséN" afgifvet yttrande beslöt Akademien tillstyrka, att Sverige genom en delegerad skulle blifva representeradt vid den fjor- tonde allmänna internationella jordmätningskonferensen i Köpenhamn den 4 augusti och ville därjämte till delegerad föreslå professor P. (I. Rosén. Herr Nathorst redogjorde för den berättelse, som doktor Hj. Möller afgifvit öfver en med understöd från Akademien företagen bryologisk resa till Lappland. Anmäldes skrifvelser från det större akademiska konsi- storiet i Lund samt Vitterhets-, Historie och Antikvitets- Akademien med godkännande af Akademiens förslag till be- stämmelser rörande det Letterstedtska inrikes resestipendiet. En af Akademiens revisorer afgifven berättelse om Nor- diska Museets räkenskaper för år 1901 anmäldes och skulle öfversändas till Museets styrelse. Den af herrar Zander, Söderbaum och friherre Tamm af- gifna berättelsen öfver verkställd granskning af Akademiens och de under henne ställda institutionernas räkenskaper och förvaltning för år 1902 föredrogs. Sedan anmäldt blifvit, att några smärre af revisorerna anmärkta felaktigheter blifvit rättade, beviljade Akademien i öfverensstämmelse med VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1903. 31 revisorernas förslag vederbörande ansvarsfrihet för 1902 års förvaltning. Till inländsk ledamot af åttonde klassen valdes byrå- ingenjören i K. Finansdepartementets kontroll- och justerings- byrå, doktor Åke (xerhard Ekstrand. Till införande i Akademiens skrifter antogos följande af- handlingar: i Akademiens Handlingar: l:a) Ueber die obertriadische Fauna der Bäreninsel af professor J. Bohm i Berlin; 2:a) Bakteriologiska undersökningar af med. doktor Ernst Levin; o:e) Ueber die Säugethierefossilien im Tarijathale, Siidame- rika. 1. Mastodon andium Cuv. af kand. Erland Norden- skiöld; i Arkiv för matematik m. m.: l:a) Bana för planet (471) af kand. Bror Meurk; 2:a) Recherches sur la representation analytique de la fonction N I - af kand. S. Wigert; o:e) Beobachtungen und Photogramme des neuen Sterns Nova (3. 1901) Persei af herr Bohlin. i Arkiv för botanik: l:a) Die Algen der ersten Regnell- schen Expedition, o. Zygnemacéen und Mesocarpéen af doktor O. Borge; 2:a) Beiträge zur Kenntnis der Ornithophilie in der stidamerikanischen Flora af amanuensen B. Fries; 8:e) Om dominerande blomningsföreteelser i södra Sverige af lektor H. \V. Arnell; 4:e) Studier öfver organisationen och lefnadssättet hos Lohelia dortmanna af kandidat N. Syl- vén; ."):e) Beiträge zur Bryologie der Magellans länder. 1. af ingenjör P. Dusén; 6:e) Beiträge zur Kenntnis der tropisch- amerikanischen Farniiora af lektor C. A. M. Lindman; i Arkiv för zoologi: l:a) Staphylinidte recueillis au Ca- meroun par le Dr Yngve Sjöstedt af möns. A. Fauvel; 2:a) Verzeichnis einer Schmetterlingssammlung aus dem Katanga- Gebiete im siidöstlichsten Theile des Congostaates af pro- fessor Aurivillius. i Astronomiska iakttagelser och undersökningar: Zweite Mittheilung liber nichtverschwindende Functionen af pro- fessor K. Bohlin. Preses anmälde att enligt ett under hand från K. Ec- clesiastikdepartementet erhållet meddelande, Kungl. Maj:t funnit godt att, sedan riksdagen till en expedition afsedd att ?y2 VETENSKAPSAKADEMIENS ArSBOK. 1904. bringa undsättning at docenten U. Nordenskiölds expedition till södra Ishafvet beviljat ett anslag af högst 200,000 kronor att af Riksgäldskontoret utbetalas, till undsättningsexpedi- tionens chef utse kaptenen vid K. Flottan H. O. F. Gyldén samt lämnat Vetenskapsakademien i uppdrag så väl att mot- taga och förvalta de medel, uppgående till minst 50,000 kronor, som för expeditionens räkning på enskild väg komme att an- skaffas, som ock att i mån af behof hos Riksgäldskontoret lyfta det af riksdagen beviljade anslaget samt efter rekvisition af expeditionens chef tillhandahålla honom nödiga medel, allt mot framtida redovisning till K. Kammarrätten. Enär Akademiens bibliotekarie herr Dahluren denna dag blifvit af Kungl. Maj:t utnämnd till öfverbibliotekarie vid Kungl. Biblioteket, uttalade herr preses Akademiens stora förbindelse till herr Dahlgren för det nit och den skicklighet, hvarmed han städse fullgjort sina åligganden, samt Akade- miens saknad, att herr Dahlgren nu lämnat sin befattning hos Akademien. I anledning häraf blef amanuensen J. A. Bergstedt förordnad att tillsvidare förestå bibliotekariebe- fattningen samt fröken Eva Dahlgren att under samma tid tjänstgöra såsom amanuens vid Akademiens bibliotek. Utgifna skrifter: Förteckning öfver Akademiens leda- möter för år 1903 samt första bandets första häfte af hvart och ett af Akademiens fyra Arkiv. Skänker: A enkefru professorskan A. C. Nilsons vägnar öfverlämnade herr Bohlin ett porträtt i daguerrotypi af Berzelii lärjunge kemisten Heinrich Struwe att införlifvas med Berzelius-museets samlingar. Sammankomsten onsdagen den 9 september. Närvarande 31 ledamöter. Herr Ekstrand hälsades såsom första gången närvarande välkommen. Tillkännag-afs att Akademiens utländske ledamot af första klassen, professorn i matematik vid universitetet^i Rom LuiGi Cremona samt dess utländske ledamot af sjätte klassen, pro- fessorn i anatomi vid universitetet i Heidelberg Carl Gegen- baur med döden afgått. VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1903. 33 Kungl. Maj:ts nådiga bref, hvarigenom Akademien erhöll rätt att af hyresmedel för kvarteret Grönlandet Södra an- vända ett belopp af högst 2,115 kronor för vissa förändringar och reparationer inom Riksmuseets palseontologiska afdelning, föredrogs och lades till handlingarna. Meddelades, att Kungl. Maj:t ej funnit skäl att göra ändring i Akademiens af det större akademiska konsistoriet vid Lunds universitet öfverklagade beslut att lägga till do- nationskapitalet det Letterstedtska utrikes resestipendium, som docenten L. U. Weibull erhållit, men förklarat sig ej vilja mottaga. Meddelades, att friherre Axel Klinckowström på vissa villkor af Kungl. Maj:t erhållit tillstånd att medfölja den antarktiska undsättningsexpeditionen. Kungl. Maj:ts nådiga bref angående af 1903 års riksdag- beviljade anslag föredrogs och lades till handlingarna. Grenom skrifvelser från statsrådet och chefen för K. Eckle- siastikdepartementet meddelades, att Kungl. Maj:t beviljat reseunderstöd åt professor A. G. Nathorst, professor S. L. Törnquist och docenten C. Wiman för deltagande i geolog- kongressen i Wien, åt professor P. G. Kosén för att såsom Sveriges ombud deltaga i jordmätningskonferensen i Köpen- hamn samt åt professor H. Hildebrandsson för att deltaga i den internationella meteorologiska kommitténs sammanträde i England; därjämte meddelades, att professor Nathorst ut- setts att vara Sveriges ombud vid nyssberörda geologkongress. Ett af herrar Rosén och Bohlin afgifvet utlåtande öfver en af K. Ecklesiastikdepartementet till Akademien remitterad, från K. belgiska observatoriet i Uccle inkommen framställ- ning om erhållande af uppgift å de institutioner, till h vilka nämnda observatoriums arbeten borde sändas, blef af Akade- mien godkändt. Herr Smitt förevisade och förklarade ett af arbetsför- mannen L. P. Forsberg funnet och af redaktören G. R. Pet- terson till riksmuseum föräradt skelett af Delpliinus ttirsio. På förslag af herr Smitt beslöt Akademien att till redaktör Petterson öfverlämna ett exemplar i guld af sin medalj öfver Linné och till Forsberg ett exemplar i silfver af medaljen öfver J. A. AVahlberg. Herr Wittrock framlade de nyss utkomna faskiklarne 30 — 35 af exsickatverket »Algee aquas dulcis exsiccatte, quas VefenskajiS-Akctdemiens Ai-sbok. 2. 3 34 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. distribuerunt V. "Wittrock, O. Nordstedt et G. Lagerheim» samt den nu utkomna första afdelningen af tredje bandet af ■>Acta horti Bergiani» och redogjorde särskildt för en af honom författad afhandling med titel: »Illustrerad förteckning öfver Bergielunds botaniska trädgårds samling porträtt af bota- niska författare jämte biografiska notiser. Med 46 taflor.» Preses frambar till föredraganden Akademiens tack såväl för detta arbete som för den ytterligare gåfva af ett stort antal porträtt, som föredraganden på sista tiden öfverlämnat till porträttsamlingen ä Bergielnnd. Herr Retzius refererade i korthet förhandlingarna vid den internationella akademiska associationens sammankomst i Lon- don den 4 sistl. juni samt meddelade å kommitterades vägnar, att de två första delarna af S vedenborgs vetenskapliga skrifter, omfattande arbeten i geologi, kosmografi och fysik vore under tryckning. I sammanhang härmed lämnade föredraganden ett referat af docenten Max Neuburgers i Wien nyligen utgifna uppsatts om Svedenborgs ställning till läran om »vita propria». I anledning af särskilda därom gjorda framställningar från vederbörande institutionsföreståndare beslöt Akademien att hos Kvingl. Maj:t i underdånighet anhålla om ailätande af nådig proposition till riksdagen om anvisande för år 1905 af samma anslag på extra stat, som beviljats för år 1904 utgö- rande 9,o50 kronor till Meteoroiogiska Centralanstalten, 2,000 kronor till Riksmuseets afdelning för fossila växter, 3,500 kro- nor till Riksmuseets etnografiska afdelning samt 3,600 kronor för inköp af exemplar af den internationella katalogen öfver naturvetenskaplig litteratur och för den därför afsedda regional- byrån för Sverige. Ett från direktören för den botaniska trädgården i Buiten- zorg på Java ankommet anbud om friplatser för skandina- viska vetenskapsmän vid nämnda institution under förutsätt- ning, att desamma på bestämda tider toges i anspråk, nödga- des Akademien i öfverensstämmelse med ett af herrar Smitt, Wittrock och Holm afgifvet utlåtande afböja, enär inga me- del för detta ändamål stodo till Akademiens förfogande. Sekreteraren meddelade, att han pä framställning af den antarktiska undsättningsexpeditionens chef kapten Gyldén i Akademiens namn hos den K. Ungerska nautiska Akademien i Fiume anhållit om län af ett instrument för »Kimmtiefen- Beobachtungen» för nämnda expedition, och att denna anhållan VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1903. 35 blifvit beviljad. Akademien beslöt, att i en skrifvelse uttala sin tacksamhet för detta tillmötesgående. Från kand. A. Tullgren, docenten O. Carlgren och pro- fessor Gr. Holm inkomna ansökningar om understöd från Reg- neils zoologiska gåfvomedel remitterades till den Regnellska zoologiska kommittén. På förslag af Akademiens preses beslöts, att Akademiens minnespenning för år 1904 skulle präglas öfver Akademiens framlidne ledamot professorn Vilhelm Erik Svedelius. Uti nu föredragen skrifvelse från herr Nathorst anmäl- des, att till den antarktiska undsättningsexpeditionen på enskild väg insamlats ett belopp af 53,550 kronor och att denna summa blifvit till Akademiens kamrerare öfverlämnad. En af inspektörerna och föreståndaren för riksmuseets etnografiska afdelning afgifven skrifvelse, hvaruti föreslagits, att nybyggnaden för denna afdelning skulle förläggas på det nu åt herr Chr. Hammer upplåtna området å Kungl. Djur- gärden, kalladt »Byströms villa», blef af Akademien till nämnda herrar återremitteradt för närmare utredning af den med ett sådant tomtförvärf förenade kostnad. Sekreteraren, inspektörerna för biblioteket samt herr Dahl- gren erhöllo i uppdrag att inkomma med förslag till ny in- struktion för Akademiens bibliotekarie. En af doktor J. Westman i egenskap af vetenskapligt biträde vid den meteorologiska centralanstalten framställd an- hållan om utbekommande af dyrtidstillägg för innevarande år a det af honom uppburna arfvodet 3,000 kronor ansåg sig Aka- demien ej kunna bifalla hufvudsakligen på den grund, att an- slaget till vetenskapligt biträde vid anstalten ej syntes vara uteslutande afsedt för en person utan äfven kunna fördelas på flera. Till införande i Akademiens skrifter antogos följande af- handlingar: i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a) Sur une classe remarquable de fonctions entiéres et transcendantes af docenten Helge von Koch; 2:a) On the infinite derivates of a function af a single real variable af W. H. Young i Cambridge, England; o:e) tlber die Existens der Grundlösung bei einer linearen, partiellen Differentialgleichung der zweiten Ordnung vom elliptischen Typus af docenten E. Holmgren; 36 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. i Arkiv för kemi, mineralogi ocli geologi: l:a) tJber die Bildung einer alipkatisclien Azoverbindung und asymetriscker Triazine aus 2-Amino-l-nitroso-l-propenol af doktorerna Hans och Astrid Euler; 2:a) Zur Theorie katalytischer Reaktionen af doktor Hans Euler; i Arkiv för botanik: Die Flechtenvegetation von Kullen af amanuensen Birger Nilson. Utgifna skrifter: Arkiv för matematik, astronomi och fy- sik. Band 1, häftet 2; Arkiv för botanik. Band 1, häftena 2 och 3; Arkiv för zoologi. Band 1, häftet 2; Lefnadstecknin- gar öfver K. Svenska Vetenskapsakademiens efter år 1854 aflidna ledamöter. Band 4, häftet 3; Vetenskaps- Akademiens Handlingar. Band 37 n:o 1 och 2; Meteorologiska iakttagelser i Sverio:e. Band 42 för år 1900. Sammankomsten onsdagen den 23 september. Närvarande 35 ledamöter. Sedan det af Akademien vid dess sammankomster i april och maj preliminärt antagna förslaget till grundstadgar för Akademien genom kommitterades försorg blifvit till trycket befordradt och utdeladt till samtliga Akademiens svenska ledamöter, föredrogs detsamma nu till slutligt afgörande. §§ 1—23 genomgingos och antogos oförändrade eller med några mindre förändringar. Sammankomsten onsdagen den 14 oktober. Närvarande 38 ledamöter. Tillkännagafs, att Akademiens inländske ledamot af tredje klassen f. d. professorn vid" Tekniska högskolan GtUSTaf Robert Dahlander med döden afgått. Ett af herrar Dahlgren och friherre De GtEER afgifvet yttrande öfver en af Kungl. Maj:t till Akademien remitterad, underdånig ansökan af docenten S. Lönborg om understöd för utgifvande af kartor till hans arbete om den svenska kartans historia blef af Akademien godkändt. Herr Henschen redogjorde för sina undersökningar rö- rande synens vägar i hjärnan och det optiska centrum och VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1903. 37 förärade Akademien tvä af honom författade arbeten (se gåf- vor till biblioteket). Herr Söderbaum framlade för Akademien ett exemplar af »Berzelii Reseanteckningar», hvilket arbete han på uppdrag af Akademien ntgifvit, och redogjorde för de grundsatser, som varit ledande vid arbetets utgifning. Vid fortsatt behandling af förslaget till nya grundstadgar för Akademien blefvo alla återstående §§ med undantag af §§ 32, 39, 48 och G2 samt första stycket af § 28 till sin slut- liga lydelse antagna. Herr Arrhenius föredrog en af doktor K. W. Palmer afgifven berättelse om de af honom med understöd från Wall- markska fonden utförda undersökningar för bestämmande af de absoluta potentialdifFerenserna emellan metaller och elektrolyter. Akademien beviljade riksmuseets etnografiska afdelning ett förskott af 750 kronor för inköp från missionären M. Bäcklunds stärbhus af tvä etnografiska samlingar frän Östra Turkestan. Till införande i Akademiens skrifter antogos följande af- handlingar: i Vetenskaps- Akademiens Handlingar: Om lefnadsförhäl- landen och instinkter inom familjerna Pompilidse och Sphegidse af lektor G. Adlerz; i Arkiv för botanik: l:a) Svenska växtnamn. 2 och 3, af professor A. G. jSTathorst; i Arkiv för zoologi: l:a) La proie de Methoca ichneu- monoides af lektor G. Adlerz; 2:a) Aussereuropäische Hy- droiden im schwedischen Reichsmuseum af doktor E. Jäder- holm; 3:e) Neue öder wenig bekannte Coleoptera Longicornia af professor Chr. Aurivillius. Utffifven skrift: Akademiens Årsbok för år 1903. Sammankomsten lördagen den 24 oktober. Närvarande 49 ledamöter. En från K. Ecklesiastikdepartementet inkommen skrifvelse, med underrättelse, att telefon hädanefter ej finge utan Kungl. Maj:ts tillstånd på bekostnad af statsmedel uppsättas i någon statens ämbetslokal, skulle meddelas institutionsföreståndarne för de under Akademien ställda statsinstitutionerna. 38 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Tre genom K. Ecklesiastikdepartementet inkomna skrif- velser från den internationella jordmätningsassociationen an- mäldes och skulle hållas tillgängliga å sekreterareexpedi- tionen. Herr Aurivillius redogjorde för innehållet i den vid förra sammankomten antagna afhandlingen af lektor Gr. Adlerz. Herr Ångström höll ett föredrag om radium samt demon- strerade genom en serie experiment, utförda med en liten kvan- titet ren radium-bromur, de viktigaste egenskaperna hos de radioaktiva substanserna. Den förändrade lydelse af §§ 28, 32, 39, 48 och (32 i förslaget till nya grundstadgar, som med anledning af Aka- demiens beslut utarbetats af kommitterade, blef nu föredragen och med några mindre ändringar godkänd. Akademien beslöt därpå, att det således nu i sin helhet antagna förslaget till grundstadgar för Akademien skulle underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och uppdrog åt de kommitterade att affatta den underdåniga skrifvelsen härom. Sedan Akademien genom nådig remiss blifvit satt i till- fälle att yttra sig om de utlåtanden, som Adssa ämbetsverk afgifvit rörande Akademiens förslag till lösning af hennes egen och de under henne lydande statsinstitutionernas bygg- nadsfråga, samt Akademiens byggnadskommitté, ombudsman och förvaltningsutskott samt föreståndaren för den Meteoro- logiska Centralanstalteu och inspektörerna samt föreståndaren för den etnografiska afdelningen af riksmuseet yttrat sig i frågan, beslöt Akademien att afgifva sitt underdåniga svar i öfverensstämmelse med byggnadskommitténs af förvaltnings- utskottet godkända utlåtande (se de tryckta handlingarna i byggnadsfrågan). Till införande i Arkiv för matematik m. m. antogs: tJber Wirbelbildung in reibungslosen Flussigkeiten mit An- wendung auf die Analogie der hydrodynamischen Erschei- nungen mit den elektrostatischen af professor V. Bjerknes. Sammankomsten torsdagen den 29 oktober. Närvarande 29 ledamöter. Ett af Vetenskaps-Akademien i Wien framlagdt förslag till ändrinff af stadsrarna för den internationella akademiska VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1903. 39 associationen blef på förslag af herr Retzius af Akademien godkändt. På grand af en från herr Wittrock inkommen skrifvelse beslöt Akademien att tilldela professorn doktor J. I). Anisits i Assuncion ett exemplar i guld af sin minnespenning öfver Linné såsom ett erkännande för de stora och värdefulla bota- niska samlingar, som han öfverlämnat till riksmuseets bota- niska af delning. Anmäldes, att det större akademiska konsistoriet i Upp- sala för sin del godkänt de af Akademien föreslagna bestäm- melserna rörande det Letterstedtska inrikes resestipendiet. Ett af herr grefve Cronstedt och herr Hasselberg afgif- vet yttrande öfver en af Kungl. Maj:t till Akademien remit- terad, underdånig ansökan af chefen för rikets allmänna kartverk om anslag till precisionsafvägningarnas afslutning och bearbetning, blef af Akademien godkändt. I öfverensstämmelse med ett af herrar Hasselberg och Arrhenius afgifvet yttrande beslöt Akademien att meddela departementet för handel och arbete i Washington de af det- samma begärda upplysningarna om i Sverige stadgade be- stämmelser rörande den elektriska enheten. Enär ingen sökande anmält sig till erhållande af det Beskowska stipendiet för året, beslöt x^kademien att lägga årets ränta till donationskapitalet. Till ledamöter i AYallmarkska kommittén valdes herrar Lindstedt, KbsÉx, grefve Cronstedt, Hasselberg och Klason. Herr Retzius utsågs att under nästa år vara delegerad för Akademien i den internationella akademiska associationen. Skänker: En porträttmedaljong af Akademiens förste sek- reterare, riksrådet Anders Johan von Höpken, gåfva af professor D. G. Lindhagen; två bref från Berzelius till K. A. Winkler skänkta af den senares son professor Clemens Winkler; an- teckningar från utförda gradmätningar af professor I). G. Lindhagen; ett bref från Berzelius till professor C. Gr. Mo- s ÄNDER af mr Gr. Beamish; ett bref från Berzelius till sekre- teraren i Sundhetskollegiet Johan Erland Ljungberg af apo- tekaren Knut Ljungberg; öfver 100 skrifvelser och telegram från A. E. Nordenskiöld till friherre Oscar Dickson af fri- herrinnan M. Dickson, född von Rosen. 40 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Sammankomsten onsdagen den 11 november. Närvarande 40 ledamöter. Enär Akademiens preses var hindrad att närvara, leddes förhandlingarna af herr Bergstrand. Herr Dahlgren höll ett föredrag om sina under en resa förliden sommar gjorda iakttagelser rörande anordningen i utlandet af naturhistoriska museer och bibliotek. Herr Holm lämnade i sammanhang härmed några upp- lysningar rörande det nya museet i St. Petersburg. Ett af preses, sekreteraren och herr Hildebrand uppgjordt förslag till minnespenning öfver Vilhelm Erik Svedelius blef af Akademien godkändt. Anmäldes, att såsom sökande till det Letterstedtska ut- rikes resestipendiet anmält sig lektorn Knut Bohlin och t. f. observatorn H. von Zeipel samt till det Letterstedtska inrikes resestipendiet fil. licentiaten Einar Wahlgren. Till ledamöter i den Letterstedtska kommittén jämte preses och sekreteraren utsagos herrar Lindstedt, Rosén, Wittrock, Théel och Eriksson. Till ledamöter i den kommitté, som skulle afgifva förslag till bortgifvande af den Edlundska belöningen, valdes herrar Lindstedt, Rosén, grefve Cronstedt, Hasselberg och Klason. Akademien beslöt att af Wallmarkska fondens ränta till- dela docenten vid Stockholms högskola Ivar Fredholm 1,000 kronor för hans af handling: »Sur une classe d'équations fonc- tionelles» och docenten i kemi vid Uppsala universitet 1,000 kronor för hans undersökningar öfver dubbelsalter af kvick- silfverklorid och superjodid. Från Regneils zoologiska gäfvomedel anvisades 400 kro- nor till amanuensen A. Tullgren för bearbetning af spindel- djur i riksmuseet, 600 kronor till docenten O. Carlgren för afslntning af hans bearbetning öfver riksmuseets aktinier och 600 kronor för bekostandet af ritningarna till en af professor J. BöHM i Berlin utarbetad afhandling öfver fossil från Beeren-Eiland. Till utländsk ledamot af första klassen valdes professorn ledamoten af franska institutet Paul Painlevé och till ut- VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1903. 41 ländsk ledamot af sjätte klassen professor Oscar Hertwig i Berlin. Till införande i Akademiens skrifter antogos följande af- handlingar : i Arkiv för matematik m. m.: Om ytterligare ett jord- kast i Värmland af professor Hj. Sjögren; i Arkiv för kemi m. m.: Uber Lösungen von Ammoniak- und Aminsalzen af doktor H. Euler; i Arkiv för botanik: l:a) Das Plankton schwedischer Gewässer af doktor E. Lemmermann i Bremen; 2:a) tJber die vegetative Vermehrung in der iioralen Region bei Epidendrum elongatum Jacq. af doktor E. Hemmendorff; i Arkiv för zoologi: Reports on Plankton coUected by Mr Thorild Wulff during a voyage to and from Bombay af professor P. T. Cleve. Skänker: ett porträtt af assessor J. G. Gahn skänkt af frih. C. J. A. Skogman; en kompass för afläsning af reffel- riktningar, som tillhört Berzelius, gåfva af statsgeologen E. Erdmann. Sammankomsten onsdagen den 9 december. Närvarande 33 ledamöter. Professor Henri Becquerel från Paris var närvarande så- som gäst vid sammankomsten. Anmäldes, att akademiens inländske ledamot af tredje klassen f. d. generaldirektören Rudolf Cronstedt samt dess inländske ledamot af sjunde klassen f. d. generaldirektören August Theodor Almén med döden afgått. Ett af herrar Rosén och Hasselberg afgifvet yttrande öfver en af Kungl. Maj:t till Akademien remitterad under- dånig ansökan af professor Gr. Mittag-Leffler om ett bidrag af 3,000 kronor till utgifvande af tidskriften »Acta mathe- matica» blef af Akademien godkändt. Sekreteraren, herr Aurivillius, höll ett föredrag om biens förmåga att hitta hem till sin bostad. Herr Eriksson framlade resultaten af sina, gemensamt med docenten Gr. Tischler från Heidelberg utförda, cytologiska studier öfver sädesgulrost-svampens vegetativa lif. 42 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Enligt nu föredraget protokollsutdrag hade K. Vitter- hets-, Historie- och Antikvitets-Akademien godkänt Akade- miens förslag till minnespenning öfver Vilhelm Erik Sve- DELIUS. På förslag af herr Fries, som inlämnat en af svensk- norske generalkonsuln i Rio Janeiro J. M. Bolstad afgifven berättelse om af täckningen af A. F. Regnells grafvård i Caldas (se här nedan!), beslöt Akademien att till omförmälte generalkonsul samt till doktor Pedro de Sanchez de Lemos, doktor Gentil de Rangel, öfverste Vaz Pereira, pastor JoAQUiM AssuMPCAO och herr Lorenz Westin öfverlämna en medalj af A. F. Regnell. Af förvaltningsutskottet uppgjordt förslag till stat för år 1904 blef af Akademien antaget. Till ledamöter i styrelsen för Stockholms högskola utsa- gos herr Törnebohm för aren 1904 — 1906 och herr Nordström för år 1904. Till ledamot i den Edlundska kommittén efter framl. grefve Cronstedt valdes herr Cederblom. Akademien emottog med tacksamhet herr preses anbud att såsom Akademiens representant infinna sig vid den hund- raårsfest, som Schlesische Gesellschaft filr vaterländische Kultur i Breslau komme att fira den 17 december. Pä förslag af kommitterades flertal beslöt Akademien att till innehafvare af det Letterstedtska utrikes resestipen- diet utse t. f. observatorn vid Uppsala observatorium fil. lic. H. VON Zeipel. Det Letterstedtska inrikes resestipendiet till- delades fil. lic. Einar Wahlgren. Till införande i Akademiens skrifter antogos följande af- handlingar : i Arkiv för matematik m. m.: l:a) Sur le mouvement des projectiles oblongs autour de leur centre de gravité af professorn vid universitetet i Lyon grefve Magnus Sparre; 2:a) Snr le module des fonctions entiéres å croissance réguliére af studer. R. Mattson; 3:e) Ett bidrag till kännedomen om de periodiska planetbanorna af t. f. observatör H. voN Zeipel; i Arkiv för botanik: Vegetationen och floran i Pajala socken med Muonio kapellag i arktiska Norrbotten af kand. S. Birger; i Arkiv för zoologi: Two new species of the geniis Euco- naxius af fiskeriinspektören F. Trybom. VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1903. 43 Skänker: Till Berzelius-museet hade af docenten A. Ham- BERG såsom gäfva öfverlämnats ett af Wetterberg måladt porträtt af Berzelius. Professor Stolpe anmälde, att till riks- museets etnografiska afdelning af herr C. Gadelius, kapten J. G. Högberg och grefve Erik von Rosen skänkts samlingar, för hvilka närmare redogörelse lämnas i årsberättelsen för denna afdelnino;. Förteckning öfver vetenskapliga institutioner, hvilkas publikationer K. Vetenskaps-Akademien erhåller såsom byte eller skänk. Stockholm. Sveuska Akademien. K. Landtbruks- Akademien. K. Vitterhets-, Historie- och Antikvitets-Akademien. Kongl. Biblioteket. K. Statistiska Centralbyrån. Entomologiska Föreningen. Geologiska Föreningen. Generalstabens Topografiska afdelning. Stockholms Högskola. K. Karolinska Mediko -kirurgiska Institutet. K. Kommerskollegium. K. Landtbruksstyrelsen. K. Riksarkivet. K. Sjökarteverket. Svenska Sällskapet för Antropologi och Geograti. Svenska Trädgårdsföreningen. Svenska Turistföreningen. Sveriges- Geologiska undersökning. Göteborg. Göteborgs Högskola. K. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället. Lund. Astronomiska Observatoriet. Skånska Trädgårdsföreningen. Universitetet. Uppsala. Mineralogisk-geologiska Institutionen. Meteorologiska Observatoriura. Vetenskaps-Societeten. Universitetet. Åacheu. K. Preuss. Meteorologi sches Institut. Åbbeville. Société d'émuIation. Aberdeen. Universitv. 44 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. l'J04. Adelaide. Public library, museum and art gallery of South Australia. Observatory. Ågram. Meteorologisches Observatorium. Societas historico-naturalis Croatica. Albany. New York state museum. AUegheny City. Observatory. Amsterdam. K. Akademie van Wetenschappen. Wiskundig genootschai). Ångers. Société d'études scientiliques. Ann Arbor. Observatory of the Univ. of Michigan. Athen. Observatoire National. Austin. Texas academy of science. Auxerre. Société des sciences historiques et naturelles de TYonne. Baltimore. Peabody Institute. Maryland Geological survey. Johns Hopkins university. Bamberg. Naturforschende Gesellschaft. Basel. Naturforschende Gesellschaft. Batiivia. R. Magnetical and raeteorological observatory. K. Natuurkundige Vereeniging in Nederl.-Indic. Belfast. Natural history and philos. society. Belgrad. Académie Royale de Sei-bie. Observatoire central. Bergen. Museum. Berkeley. California university. Berlin. K. Akademie der Wissenschaften. ■ Königliche Bibliothek. Universitäts-Bibliothek. K. botanischer Garten u. Museum. Deutsche entomologische Gesellschaft. Deutsche geologische Gesellschaft. Deutsche physikalische Gesellschaft. K. Preuss. Meteorologisches Institut. K. Preuss. geologische Ländes-Anstalt u. Bergakademie. K. Zoologisches Museum. Reichs-Marine-Ä.mt, Nautische Abth. Physikalisch-technische Reichs-Austalt. K. Sternwarte. Botanischer Verein d. Provinz Brandenburg. Berliner Entomologi sch er Verein. Bern. Eidg. hydrometrisches Bureau. Naturforschende Gesellschaft. AUg. schweizerische Gesellschaft f. d. ges. Naturwissenschaften. Schweizerische Landesbibliothek. Besan^on. Académie des sciences, belles-lettres et arts. Observatoire astronomique, chronométrique et météorologique. Société d'émulation du Doubs. Blue Hill. Meteorological observatory. Bologna. R. Accademia delle scienze dell' Istituto di Bologna. INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 45 Bombay. Government observatory. Royal Asiatic society, Bombay branch. Boun. Niederrheinische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde. Naturhistorischer Verein der preussischen Rheinlande, Westfalens und des Reg.-Bezirks Osnabriick. K. Sternwarte. Bordeaux. Commission météorologique de la Gironde. Observatoire. • Société Linnéenne. Société des sciences physiques et naturelies. Boston. Amer. Academy of arts and sciences. Public library of the City of Boston. Society of natural history. Braunschweig. Verein fur Naturwissenscliaften. Bremen. Geographische Gesellschaft. Meteorologisches Observatorium. Naturwissenscbaftlicher Verein. Breslau. Schlesische Gesellschaft f. vaterländische Kultur. K. Universitäts-Stern\Yarte. Verein f. schlesische Insektenkunde. Brisbane. R. Geographical society of Australasia. Brooklyn. Brooklyn institute of arts and sciences. Bruges. Société d'émulation pour 1'étude de Thistoire et des anti- quités de la Flandre. Brunn. Mährisches Landesmuseum. Naturforschender Verein. Bruxelles. Académie Royale des sciences, des lettres et des beaux- arts de Belgique. — Commission de la »Belgica». Musée du Congo. Observatoire Royal de Belgique. Société R. de botanique de Belgique. Société entomologique de Belgique. Société Beige de géologie, de paléontologie et d'hydrologie. Société R. malacologique de Belgique. Budapest. Magyar tudomanyos akadéraia. K. Ungarische geologische Anstalt. Statistisches Bureau der Haupt- u. Residenzstadt Budapest. Ungarische Ornithologische Centrale. Ungarisches Nationalmuseum. K. Ungarische Reichs-Anstalt fiir Meteorologie u. Erdmagne- tismus. Buenos Åires. Museo nacional de Buenos Aires. Museo de Farmacologia. — Facultad de ciencias médicas. Observatorio Möns. Lasagna del Colegio Pio IX de artes y oficios. Oficina méteorologica Argentina. Sociedad cientifica Argentina. Buffalo. Society of natural sciences. 46 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅKSBOK. 1904. Kiiiteuzorg'. 's Lands Plantentuin te Buitenzorg. IJukarest^ Institut botanique. Institut météorologique de Rouraanie. Caeu. Société Linnéenne de Norraandie. Calcutta. Royal botanic garden. Indian museum. Asiatic society of Bengal. Geological survey of India. Cambridg-e. Observatory. University library. Philosophical society. Cambridare, Mass. Harvard College. Museum of comparative zoölogy. Astronomical observatory of Harvard College. Campiuas. Centro de sciencias, letras e artes. Cape Town. Geological commission. Meteorological commission. South African museum. Royal observatory. South African philosophical society. Catania. Accademia Gioenia di scienze naturali. R. Osservatorio. Chambésy. Herbier Boissier. Chapel Hill. Elisha Mitchell scientific society. Cliarlottesville. Leander Mc. Cormick observatory of the univ. of Virginia. Chemnitz. K. Sächsisches Meteorolog. Institut. Cherbour^. Société natiouale des sciences naturelles et mathématiques. Chicag-o. Academy of sciences. Newberry library. Field Columbian museum. Yerkes observatory of the univ. of Chicago. Cincinnati. Lloyd library. Observatory. Society of natural history. Cleveland. Meteorological observatory. Coimbra. Observatorio meteorologico e magnetico da universidade. Sociedade Broteriaua. Colorado Springs. Colorado college. Columbia^ Missouri. Laws observatory. — Univ. of Missouri. Columbus. Ohio state university. Cordoba. Academia Nacional de ciencias. Observatorio nacional Argentino. Oficina meteorolögica Argentina. Danzig. Naturforschende Gesellschaft. Westpreuss. Provinzial-Museum. Davenport. Academy of natural sciences. Dehra Dnn. Great trigonometrical survey of India. Des Moines. lowa Geological survey. INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 47 Dijou. Acadéniie des sciences, arts et belles-lettres. Dorpat. Naturforscher-Gesellschaft. Meteorologisches Observatorium. Universität. Dresden. Statistisches Bureau des Ministeriums des Inneru. K. Zool. uud Anthropol.-Ethnogr. Museum. Dublin. Royal Irish academy. Observatory. Dunsink. Royal Dublin society. Durban. Natal observatory. Edinburgh. Royal college of physicians. Royal observatory. Botanical society of Edinburgh. Geological society. Scottish meteorological society. Royal physical society. Royal Society. Elberfeld. Naturwissenschaftlicher Vereiu. Emden. Xaturforschende Gesellschaft. Erfnrt. K. Pr, Akaderaie gemeinniitziger Wissenschaften. Erlangen. Physikalisch-medicinische Societät. Firenze. R. Istituto di studi superiori pratici e di perfezionamento. Societä entomologica Italiana. FlagstaflF. (Arizona). Lowell observatory. Franlifnrt. a. M. Senckenbergische naturforschende Gesellschaft. Freibnrg: i Br. Naturforschende Gesellschaft. Geneve. Institut national Geuévois. Observatoire. Société de physique et d'histoire naturells. Genova. Museo civico di storia naturale. Museo di zoologia e anatomia comparata. Societä Ligustica di scienze naturali e geografiche. Georgetown. College observatory. Giessen. Oberhessische Gesellschaft fur Xatur- u. Heilkunde. Glasgow. Geological society. Philosophical society. Granville. Denison university. 's-Gravenhago. Ministerie van binnenlandsche zaaken. Graz. Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steiermark. Greenwich. Royal observatory. Greifswald. Universitäts-Bibliothek. Groningen. Astronomical laboratory. Guatemala. Laboratorio quimico central. Giistrow. Verein d. Freunde der Naturgeschichte in Mecklenburg. Göttingen. K. Gesellschaft d. Wissenschaften. K. Universitäts-Steruwarte. Habana. Observatorio del colegio de Belen de la compania de Jesus. Halifax. Nova Scotian institute of science. 48 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Halle a. S. K. Leopoldinisch-Carolinische Deutsche Akademie der Naturforscher. Naturforscheude Gesellschaft. Verein fur Erdkunde. Naturwissenschaftlicher Verein ftir Saclisen u. Thliringen. Hamburg. Naturhistorisches Museum. K. Deutsche Seewarte. Horizontalpendel-Statiou. Hamburger Sternwarte. Naturwissenschaftlicher Verein. Verein fur naturwissenschaftliche Unterhaltung. Hauan. Wetterauische Gesellschaft fiir die ges. Naturkuude. Harlem. Koloniaal Museum. Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen. Teyler's Tweede Genootschap. Musée Teyler. Heidelberg. Astrophysikal. Observatorium Königstuhl-Heidelberg. Grossherzogl. Sternwarte. Grossherzogl. Universitäts-Bibliothek. Helsingfors. Statistiska Centralbyrån. Geografiska föreningen i Finland. Societas pro Fauna et Flora Fennica. Société Finuo-Ougrienne. ■ Finska Vetenskaps-societeteu. Sällskapet för Finlands geografi. K. Universitets-Biblioteket. Hobart. Meteorological department. Indiauapolis. Indiana academy of science. Innsbruck. Ferdinandeum f. Tirol u. Vorarlberg. Meteorologisches Observatorium der Universität. Itliaca. Cornell university. Jekaterinburg. Société Ouralienne d'amateurs des sciences naturelles. Jeua. Medicinisch-naturwissenschaftliche Gesellschaft. Kalocsa. Haynald-Observatorium. Karlsruhe. Centralbureau f. Meteorologie und Hydrographie im Gross- herzogthum Baden. Grossh. technische Hochschule. Naturwissenschaftlicher Verein. Kassel. Verein filr Naturkunde. Kazan. Observatoire magnétique de Tuniversité Imp. Société physico-mathématique. K. Universität. Kew. Royal botanic gardens. Kharkow. Société des naturalistes. Université Impériale. Kiel. Kommission zur wissenschaftlichen Untersuchung der deutschen Meere. K. Universität. K. Universitäts-Sternwarte. INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 49 Kiel. Naturwissenschaftliclier Verein fiir Schleswig-Holstein. Bureau der Astronomischeu Xachrichten. Kiew. Observatoire météorologique de Tuniversité. Société des naturalistes. Kjöbeuhavn. Bureau du conseil intern, pour Texploration de la mer. Commissionen for Ledeisen af de geologiske och geographiske Undersögelser i Grönland. Carlsberg-Laboratoriet Entomologisk Förening. Dansk geologisk Förening. Naturhistorisk Förening. Det danske raeteorologiske Institut. K. danske Videnskabernes Selskab. Klagenfurt. Naturhistorisches Landesmuseum. Krakau. Aoademie der Wissenschaften. K. k. Sternwarte. Kremsniiinster. Sternwarte. Kristiauia. Det norske raeteorologiske Institut. The Fridtjof Nansen fund for the advancement af science. Det norske Justeerva^sen. Yidenskabs-Selskabet. K. Universitets-Bibliotheket. K. Universitets-Observatorium. Kyoto. Imperial university. König-sberg-. Physikalisch-ökonomische Gesellschaft. K. Universitäts-Sternwarte. La Platå. Museo. Lausauue. Société Vaudoise des sciences uaturelles. Lawrence. University of Kansas. Leeds. Philosophical and literary society. Leiden. Sterrenwacht. Nederlandsch botanisch Vereeniging. Leipzig. Astronoraische Gesellschaft. • K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften. Fiirstl. Jablonowski'sche Gesellschaft. Naturforschende Gesellschaft. K. Universitäts-Sternwarte. Verein fiir Erdkunde. Leon. Observatorio meteorologico. Liége. Société géologique de Belgique. Société Royale des sciences. Lille. Facultés de TUniversité. Lima. Sociedad geogråfica. Linz. Museum Francisco-Carolinum. Lisboa. Academia Real das Sciencias. Diregao dos serviQos geologicos de Portugal. R. Observatorio Astronomico. LiTerpool. Biological Society. Observatory. Vetenskaps- Akademiens Årsbok. 2. 4 50 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Llinäs. Observatorio Belloch. London. British association for the advancement of science. Geologists' association. Royal Institution of Great Britain. — — National physical laboratory. British Museum of natural history. Meteorological office. Nautical alinanac office. — — Royal Society. Royal astronomical society. — Chemical society. Entoraological society. R. Geographical society. Geological society. Linnean society. R. Meteorological society. R. Microscopical society. Zoological society. London, Ontario. Entomological society. Liibeck. Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches Museum. Lussinpiccolo. Manora Sternwarte. Luxemburg'. Société de botanique. Lyon. Académie des sciences, belles-lettres et arts. ■ Société d'agriculture, sciences et Industrie. Société Linnéenne. Madison. Wisconsin academy of sciences, arts and letters. - — - Washburn observatory of the univ. of Wisconsin. Wisconsin geological and natural history survey. Madras. Kodaikånal solar physics observatory. Madrid. R. Academia de ciencias exactas, fisicas y naturales. Comisiön del mapa geolögico de Espana. R. Observatorio. Magdeburg-. Naturwissenschaftlicher Verein. Wetterwarte der Magdeburgischen Zeitung. Manchester. Conchological society of Great Britain and Ireland. Geological society. Literary and philosophical society. Manila. Philippine Weather bureau. Observatorio de la compania de Jesus. Marburg. Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Naturwissen- schaften. Universitäts-Bibliothek. Marseille. Gom mission de meteorologis du dép. des Bouches-du- Rhöne. Faculté des sciences. Musée d'histoire naturelle. Observatoire. Mauritius. Royal Alfred observatory. Meteorological society. INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 51 Melbourue, Public library, Museum aud Art gallery of Victoria. Observatör y. Royal society of Victoria. Royal geographical society of Australasia. Geological society of Australasia. Zoological and acclimatisation society. — — University. Mexico. Instituto geolögico de Mexico. Instituto médico nacional. Observatorio meteorolögico central. Sociedad cientitica »Antonio Alzate». Middelburg. Zeeuwsch Genootschap der Wetenschappen. Milano. R. Istituto Lombardo di scienze e lettere. R. Osservatorio astronomico di Brera. Societä Italiaua di scienze naturali. ^ Minueapolis. Minnesota academy of natural sciences. Geological and natural history survey of Minnesota. Missotila. University of Montana. Modeua. R. Osservatorio del collegio Romano. Mont Blanc. Observatoire météorologique, physique et glaciaire. Montevideo. Observatorio meteorolögico del colegio Pio de Villa Colön, Sociedad meteorologica Uruguay a. Museo Nacional. Montpellier. Académie des sciences et lettres. Université. Montreal. Xatural History society. Moskva. Observatoire astronomique de TUniversité Impériale. Observatoire météorologique de TUniversité Impériale. Société Imp. des uaturalistes. Mount Hnmilton. Lick observatory. Miinclien. K. Bayerische Akademie der Wissenschaften. K. Meteorologische Centralstation. Bayeriscbe botaniscbe Gesellschaft. Ornithologischer A'erein. K. Steimwarte. Nancy. Académie de Stanislas. Société des sciences. Nantes. Société des sciences naturelles de Touest de la France. Napoli. R. Accademia di archeologia, lettere e belle arti. — Accademia Pontaniana. Accademia delle scienze fisiche e matematiche. R. Istituto d'incorraggiamento. R. Osservatorio di Capodimonte. Neuchätel. Observatoire Cautonal. Société Neuchateloise des sciences naturelies. Newcastle upon Tyne. Natural history society. New fljiven. Connecticut academy of arts and sciences. Astronomical observatory of Yale university. 52 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. New Tork. Academy of sciences. Botanical garden. American museum of natural history. Observatory of Columbia university. Meteorological observatory of tbe dei). of jDublic parcs. Nizza. Observatoire. Société de médecine et de climatologie. Nortlifteld. Goodsell observatory of Carleton college. Niirnberg'. JSTaturhistorische Gesellschaft. Oberlin, Ohio. College. Odessa. Neurussische Gesellschaft der Naturforscher. Observatoire magnétique et météorologique de TUniv. Imp. Oflfeubach. Verein fiir Naturkunde. Ö-Gyalla. K. Ung. meteorologisches u. erdmagnet. Central-Observa- torium. Osuabriick. Naturwissenschaftlicher Verein. Ottawa. Field-naturalists' club. Meteorolog. service of Canada. Royal society of Canada. Geological survey of Canada. Oxford. Radcliffe observatory. Palermo. R. Accaderaia di scienze, lettere e belle arti. Circolo matematico. Istituto botanico. Societä di scienze natnrali ed economiche. Palo Alto. Leland Stanford junior university. Para. Museu Paraense de historia natural e ethnographia. Paris. Académie des sciences. Bureau central météorologique. Bureau des longitudes. Bureau International des poids et mesures. Conférence astrophotographique Internationale. Coraité des travaux historiques et scientifiques. École des mines. École polytechnique. École des hautes études. Museum d'histoire naturelle. Observatoire de Paris. Observatoire Municipal. ■ Société astronomique de Frauce. Société entomologique de France. • Société de géographie. Société géologique de France. Société Linnéenne. Société météorologique de France. Société zoologique de France. Perpignan. Observatoire météorologique et magnétique. Perth. Observatory. Philadelpliia. Academy of natural sciences. INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 53 Fhiladelphia. Wagner Free institute of Science. American entomological society. Geographical society. American pliilosophical society. University of Pennsylvania. Pisa. Societä Toscana di scienze naturali. Pittsburgh. Carnegie Institute. Plymouth. Marine biological association. Pola. Hydrographisches Amt der k. u. k. Kriegs-Marine. Ponta Delgada. Observatoire météorologique. Portici. Regia Scuola superiore di agricoltura. Portland. Society of natural history. Potsdain. Centralbureau der internationalen Erdmessung. K. Preuss. geodätisches Institut. Astropliysikalisches Observatorium. Prag. Ceska Akademie cisare Frantiska Josefa. K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Museum krålovstvi Ceského. Societé chimique. K. k. Sternwarte. Presburg. Verein fur Natur- und Heilkunde. Puebla. Observatorio raeteorologico del colegio del estado de Puebla. Pulkowa. Observatoire central Nicolas. Richmoud. National physical laboratory. Rig^a. Naturforscher-Verein. Rio de Janeiro. Directoria de raeteorologia da Marinha. Jardin botanique. — : — Observatorio de Rio de Janeiro. Riposto. Osservatorio meteorologico del R. Istituto nautico. Roehester. Acaderay of science. Rock Island. Augustana library. Romn. R. Accademia dei Lincei. Accademia Pontificia dei nuovi Lincei. — — ^ Biblioteca nazionale Centrale Vittorio Emanuele. R. Coraitato geologico d'Italia. R. Istituto botanico. R. Osservatorio del collegio Romano. Societä Italiana delle scienze. Specola Vaticana. Ufficio centrale di meteorologia e di geodinamica. Rostock. Grossherzogl. Universität. Rothanisted. Laboratory. Rotterdam. Bataafsch genootschap der proefondervindelijke wijsbegeerte. De Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Rousdon. Observatory. Saint John. Natural history society of New Brunswick. Saint Louis. Academy of science. Missouri botanical garden. Saleiu. American association for tbe advancement of science. 54 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Salem. Essex Institute. Saltillo. Observatorio meteorologico del colegio de San Juan Nepomuceno. San Fernando. Instituto y observatorio de marina. San Francisco. California academy of sciences. Astronomical society of the Pacific. San José. Instituto fisico-geografico de Costa Rica, Sankt Petersburg. Académie Imii. des sciences. Comité géologique. Russisch-Kaiserliche mineralog. Gesellschaft. Hortus universitatis imperialis. Hortus Petropolitanus. — — Institut impérial de médecine expériraentale. Laboratoire biologique. Musée zoologique de l'Acad. Inip. des sciences. Observatoire météorologique de TUniv. Imp. Observatoire physique central. Section géologique du cabinet de Sa Majesté. Societas entomologica Rossica. Société Imp. Russe de géographie. K. Universität. San Salvador. Observatorio astronömico y meteorologico. Santiago de Cliile. Observatorio astronömico nacional. Museo nacional de Chile. Universidad de Chile. Deutscher wissenschaftlicher Verein. Säo Paulo. Commissao geographica e geologica. Sarajevo. Bosnisch-Hercegovinische Landesregierung. Schweiz. Schweizerische geodät. Kommission. Shanghai. Meteorological society. Sophia. Station centrale météorologique de Bulgarie. Stavanger. Museum. Stettin. Entomologischer Verein. Stonyhurst. College observatory. Strassburg. K. Hauptstation fiir Erdbebenforschung. Internationale Kommission flir wissenschaftliche Luftschiffahrt. Meteorologischer Landesdienst in Elsass-Lothringen. K. Universitäts u. Landesbibliothek. Stuttgart. K. Wiirtt. Statist. Landesamt. Verein fiir vaterländische Naturkunde in Wiirttemberg. Sunderland. West Hendon house observatory. Sydney. Australian association for the advancement of Science. Department of mines and agriculture. Geological survey of New South Wales. Botanic Gardens. Australian Museum. Government observatory. Linnean Society of New South Wales. Royal Society of New South Wales. Tacubaya. Observatorio astronömico nacional. INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 55 Tasclikent. Observatoire astronomique et pliysique. Tiflis. Kaukasisches Museum. — — Tiflisser Physikalisches Observatorium. Tokyo. Eartbquake iuvestigation committee. Central meteorological obsei"vatory of Japan. Geographical society. Geological society. Societas zoologica Tokyonensis. Mathematico-physical society at the Imp. Univ. Seismological society. Imp. geological survey of Japan. Imp. university. Topeka. Kansas acaderay of science. Torino. R. Accademia delle science. Museo di zoologia ed anatomia comparata. Osservatorio centrale del R. collegio Carlo Alberto in Moncalieri. Osservatorio della R. Universitä. • Societä meteorologica Italiana. Toronto. Canadian institute. Entomological society. Meteorological service of the Dominion of Canada. University. Toulouse. Académie des sciences, inscriptions et belles-lettres. Observatoire astronomique. Trieste. Museo Civico di storia naturale. Osservatorio astronomico-meteorologico. Tromsö. Museum. Trondhjem. Det K. Norske Videnskabers Selskab. Troyes. Société académique d'agriculture, des sciences, arts et belles- lettres du dép. de TAube. Tufts Colleg^e. Tunis. Service météorologique. Utrecht. Provinciaal Utrechtsch Genootschap van Kunsten en Weten- schappen. K. Nederlandsch meteorologisch Institut. Pbysiologisch Laboratorium der Utrechtsche Hoogeschool. Talparaiso. Servicio meteorolojico. Yenezia. R. Istituto Veneto di scienze, lettere ed arti. Yerona. Accademia d'agricoltura, scienze, lettere, arti e commercio. "Warschau. Observatoire astronomique de Tuniv. Imp. Washington. National academy of sciences. ■ Bureau of american etbnology. U. S. Weather bureau. U. S. Fisb commission. U. S. Department of agriculture. Smitbsoniau Institution. Libi'ary of congress. • U. S. National museum. U. S. Naval observatory. 56 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Washing-ton. Nautical Almanac office. U. S. Hydrographic oflice. — Philosopbical society. U. S. Coast and geodetic survey. U. S. geological survey. Wellington. New Zealand institute. Colonial museum and geological survey department. Wien. K. Akademie der Wissenschaften. K. K. Central-Anstalt fiir Meteorologie und Erdmagnetismus. — — K. K. Zoologisch-botanische Gesellscbaft. K. K. Gradraessungs-Bureau. K. K. Militär-geographisches Institut. K. K. Naturhistorisches Hofmuseum. K. K. geologische Reichsanstalt. v. Kuffner'sche Sternwarte. K. K. Universitäts-Stermvarte. Verein zur Verbreitung naturwissenscbaftlicber Kenutnisse. Naturwissenscbaftlicber Verein an der Universität. Wiesbaden. Nassauiscber Verein fiir Naturkunde. Windsor, N. S. Wales. Observatory of Jobn Tebbutt. Winnipeg. Historical and scientific society of Manitoba. Wurzbiirg-. Pbysikaliscb-mediciniscbe Gesellscbaft. Xalapa. Observatorio central del estado de Veracruz Llave. Zi-ka-wei. Observatoire magnétique et raétéorologique. Ziirich. Scbweizeriscbe meteorologiscbe Central-Anstalt. Naturforscbende Gesellscbaft. Bibliotbek des eidg. Polytecbnikums. Sternwarte des eidg. Polytecbnikums. Tidskrifter. (Från utgifvarne.) Acta Matbematica herausg. von G. Mittag-Leffler. Notiser, Botaniska, utg. af O. Nordstedt. Tidskrift, Svenska Jägareförbundets Nya, utg. af A. Wablgren. Annales mycologici ed. in notitiam scientire mycologicte universalis. Herausg. u. redigiert v. H. Sydow. Annali di botanica publ. dal Prof. Roraualdo Pirotta. Devoir, Le, revue des questions sociales, créée en 1878 par J. B. Andi-é Godin. Sk. af M:rae Veuve Godin. Feuille, La, des Jeunes Naturalistes, publ. par A. Dollfus. Jaarboek, Paedologiscb, onder redactie van Prof. M. C. Schuyten. Magazine, Symon's montbly meteorological. Zeitscbrift fiir afrikaniscbe und oceaniscbe Spracben, berausg. von A. Seidel. BÖCKER SKÄNKTA UNDER ÅR 1903. 57 Böcker skänkta under år 1J)03*). Abenius, W., Elementär lärobok i oorganisk kemi. Sthlm 1903. 8:o. Ahleniiis, K., Angermanälfvens flodområde. En geomorfol.-antropo- geogr. i;ndersökning. Upsala 1903. 8:o. Arrlienius, S. A., Lehrbuch der kosmischen Physik. Th. 1 — 2. Leipzig 1903. 8:o. Berg-endal, D., Studien iiber Xemertinen. 2. Lund 1902. 4:o. Zur Kenntniss der nordischen Xemertiuen. Bergen 1902. 8:o. Berzeliiis, J., Bref till Hisinger. Sk. af Hisinger's arfvingar. Carlgren, O., Actinarien. Anvers 1903. 4:o. Cornish, Ch. J., De lefvande djuren på jorden. H. 7 — 35. Sthlra 1902—03. 4:o. Sk. af Herrar Fröléen & Comp. Duséu, P., The vegetation of western Patagonia. Princeton 1903. 4:o. Fiirst, C. M., Der Musculus Popliteus u. seine Sehne. Uber ibre Entwicklung u. iiber einige damit zusammenhängende Bildungen. Lund 1903. 4:o. Hedin, S., Asien, tusen mil på okända vägar. D. 1 — 2. Sthlm 1903. 8:o. Heiurichs, A., Isförhållandena i Östersjön och dess vikar. 1. Hfors 1903. 8:o. Henschen, S. E., Klinische u. anatom. Beiträge zur Pathologie des Gehirns. Th. 4: H. 1. Upsala 1903. 4:o. Revue critique de la doctrine sur le centre corticale de la vision. Paris 1900. 8:o. Hesselgron, F., Étude sur les intervalles harmoniques dans la gamme musicale vraie et naturelle. Turin 1903. 4:o. (Litogr. öfvertryck.) Hildebrandssou, H. Hildebrand, Rapport sur les observations interna- tionales des nuages au Comité Intern. Météorologique. 1. Upsala 1903. 8:o. Hjelt, Edv., Blad ur kemins historia. 1. Hfors 1903. 8:o. Lindman, C. A. M., Quadros do sertao sul-americano el Gran Chaco, versao do original sueco por Gustavo Edwall. S. Paulo 1903. 8:0. Bilder ur Nordens flora efter Palmstruch m. fl. Sv. Botanik. Med text af C. A. M. L— . H. 9—12. Sthlm 1903. 8:0. Sk. af Herrar Wahlström & ^Yidstrand. Lönborg', 8., Sveriges karta, tiden till omkr. 1850. Upsala 1903. 8:0. 3Iechelin, L., Till frågan om Finlands autonomi och grundlagar. Kri- tik af en under denna rubrik af ... X. D. Sergejeffsky . . . utg. broskyr. Sthlm 1903. 8:0. Möller, Hj., Bidrag till Bornholms fossila flora. Pteridofyter. Akad. afh. ^Lund 1902. 4:o. Xerman, G., Angermanälfvens flodområde, hydrografi och trävarurörelse m. m. Upsala 1903. 8:0. *) Då gifvaren ej iir särskildt nämnd, är boken skänkt af fört'. 58 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Nordenskiöld, A. E., Efterlämnade bref, anteckningar och papper. Sk. af Frih. Erland Nordenskiöld. Wittrock, V. B., Illustrerad förteckning öfver Bergielunds botaniska trädgårds samling porträtt af botaniska författare; jämte biogr. notiser. Stblm 1903. 8:o. Ångström, K., Energie dans le spectre visible de Tétalon Hefner. Upsala 1903. 4:o. Agamennoue, G., Proposte di nuovi sistemi d'ampliticazione negli strumenti microsismografici. Modena 1902. 8:o. Macrosismometrografo a tre componenti. Modena 1902. 8:o. Albert I, prince de Monaco, Resultats des campagnes scientifiques accoraplies sur son .yacht. Fasc. 22 — 24. Monaco 1902 — 03. 4:o. Bashfortli, F., A historical sketch of the experimental determinatiou of the resistance of the air to the motion of projectiles. Cam- bridge 1903. 8:o. Bertrand, C. E., Les coprolithes de Bernissart. P. 1. Bruxelles 1903. 4:o. Blnnlschli, H., Der feinere Bau der Leber von Ceratodus forsteri, zugleich ein Beitrag zur vergl. Histologie d. Fischleber. Diss. Heidelb. Jena 1903. 4:o. Borredon, G., La legge del sistema planetario . . . Nuova ed. Napoli 1903. 8:o. La luna e la sorgente fisica del freddo. Napoli 1902. 8:o. Boussinesq, J., Théorie analytique de la chaleur mise en harmonie avec la thei'modynamique et avec la théorie mécanique de la lumiere. T. 2. Paris 1903. 8:o. Brédikhine, Tli., Études sur Torigine des météores cosmiques et la formation de leurs courants. St. Pétersb. 1903. 8:o. Chun, C, Wissenschaftliche Ergebnisse d. deutschen Tiefsee-Exped. auf dem Dampfer »Valdivia». 1898—99. Bd. 1: Text & Atlas. Jena 1902. 4:o. Sk. af Tyska regeringen. Conwentz, H., Die Moorbriicken im Thal der Sorge auf der Grenze zwischen Westpreussen u. Ostpreussen. Ein Beitr. zur Kenntn. d. Naturgesch. u. Vorgesch. d. Ländes. Danzig 1897. 4:o. Die Eibe in Westpreussen, ein aussterbender Waldbaum. Dan- zig 1892. 4:o. Dahl, N. A., Yerden. (Et kosmologisk Udkast). Kristiania 1903. 8:o. DaTis, W. G., Climate of the Argentine republic, compiled from ol)- servations made to the end of the year 1900. Buenos Aires 1902. 4:o. Doppler, Clir., Uber das farbige Licht der Doppelsterne und einiger anderer Gestirne des Himmels .... [Omtryck.] Prag 1903. 8:o. Drygalski, E. von, Allgemeiner Bericht liber den Verlauf der Deutschen Siidpolar-Éxpedition . . . . Berlin 1903. 8:o. Encyclopédie scieut. des aide-mém. publ. sous la dir. de M, Léauté. Paris 1900—1902. 8:o. SL af H. M. Konungen. BÖCKER SKÄNKTA UNDER ÅR 1903. 59 Fick, A., Gesammelte Schriften. Bd 1 — 2. Wurzburg 1903. 8:o. Sk. af R. Fick. Fauna of British India. Hymenoptera. Vol. 2. London 1903. N:o. Sk. af H. M. Körningen. Fines, La pluie dans le dép. des Pyrénées-Orientales (1851 — 1900). Perpignan 1902. 4:o. Oalilei, Galileo, Opere. Vol. 12—13. Firenze 1902—03. 4:o. Sk. af Italienska regeringen. Orosjeau, O., Les champignous vénéneux de France & d'Europe . . . Saiut Hilaire (Doubs) 1903. 8:o. Hayii, F., Selenographische Koordinaten. Abhandl. 1. Lpz. 1902. 8:o. Hellmauii, G., Regenkarte der Prov. Westfalen . . . Berlin 1903. 8:o. Regenkarte der Prov. Hessen-Nassau u. Rheinland . . . Berlin 1903. 8:o. Herrmaim, E., Die Staubfälle vom 19. bis 23. Febrnar 1903 iiber dem Nordatlant. Ozeau, Grossbritannien u. Mitteleuropa. Hamburg 1903. 8:o. Hugiies, L., Un seul cbampignon sur le globe! Port-Louis 1902. 8:o. Haeckel, E., Kuust-Formen der Natur. Lief. 8—9. Lpz. u. Wien 1903. Fol. Janet, Ch., Notes sur les fourmis et les guépes. 2 — 11. Paris 1894 — 98. 4:0. Kiaer, Å. N.. Nye Bidrag til Belysning af Frugtbarhedsforholdene inden .Tlgteskabet i Norge. Chra 1902. 8:o. Lambcrt, J., Déscription des échinides crétacés de la Belgique, prin- cipaleraent de ceux conservés au Musée R. de Bruxelles. 1. Bruxelles 1903. 4:o. Laouclieiritch, I., Solution matbématiquement exacte du probléme hi- storique de la division d'un angle pris ä volonté en un nombre pris ä volonté de parts égales. Pétropävlovsk 1903. 8:o. Lebon, E., Sur un raanuscrit d'uu cours de J. N. Delisle au College Royal. Paris 1902. 8:o. Lerasseur, E., Histoire des classes ouvriéres et de Tindustrie en France avant 1789. Ed. 2. T. 1—2 & Annexe. Paris 1900—1903. 8:o. Lyonet, P., Traité anatomique de la chenille, qui ronge le bois de saule . . . La Haye et Amsterdam 1762. 4:o. Sk. af Kan- slisekreteraren S: Nordström. Loewy, M., Sur la pi'écision des coordounées des astres obtenues ä Taide des mesures effectuées sur leurs images photographiées. Mém. 2—3. Paris 1902. 4:o. Discours prononcé aux funérailles de M. Faye . . . Paris 1902. 4:o. Maideu, J. H., A critical revision of the genus Eucalyptus. P. 3. Sydney 1903. 4:o. Olufsen, Ö., The second Danish Parair expedition. Meteorol. observa- tions from Pamir 1898—99. Khvn 1903. 8:o. Panuekoek, A., Untersuchungen ixber den Lichtwechsel Algols. Leiden 1902. 8:o. HO VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Raiiliii, Y., Quelques vues générales sur les variations séculaires du magnétisme terrestre. Fasc. 1 & Suppl. Bordeaux, Paris 1867—1902. 8:o. Roberts, I., A selection of photographs of stars, star-clusters and nebultp, together with information concerning the instruments and the methods employed in the pursuit of celestial photo- graphy. London [1893]. 4-:o. Ross, F. E., On differential equations belonging to a ternary linearoid group. Diss. Baltimore 1903. 4:o. Sresnewsky, B., Einige geometrische Sätze iiber die Krlimmung eines Luftströms in atmosphärischen Wirbeln. St. Pétersb. 1902. 8:o. Szalay, L. von, Neuere Daten iiber tötliche, ziindende und sonstige Schadenblitze in Ungarn. Budapest 1903. 4:o. Cber Blitzphotographien. Budapest 1903. 8:o. Tetmajer, L., Die Gesetze der Knickungs- u. der zusammengesetzten Druckfestigkeit der technisch wichtigsten Baustoffe. Aufl. 3. Lpz. u. Wien 1903. 8:o. Turner, A. B., Secular perturbations arising from the action of Jupiter on Mars. Diss. Philadelphia 1902. 8:o. Vollii, L. N., La trigonométrie universelle ou sommaire exposition d'une nouvelle méthode trigonométrique, . . . Rio Janeiro 1900. 8:o. Théorie analytique des forraes et des queues cométaires. 16:o. Wiessner, Y., Das Werden der Welt und ihreZukunft. Wien 1903. 8:o. Willaume-Jautzeu, Y., Climat du littoral Islandais. Copenhague 1902. 8:o. Zittel, K. A., tlber wissenschaftl. Wahrheit. Rede . . . Munchen 1902. 4:o. Sekreterarens årsberättelse för 1903—1904 afgifven på högtidsdagen den 28 mars 1904. Det är ett utmärkande drag hos vår tids naturveten- skapliga forskning, att allt flere frågor väckas, som för sitt besvarande kräfva ett samarbete mellan de olika ländernas vetenskapsmän. I följd häraf hafva flere mellanfolkliga före- tag kommit till stånd, som redan lämnat goda resultat och gifva förhoppning om ännu större i framtiden. Äfven vårt land har i sin mån tagit del i dessa för kulturländerna gemensamma sträfvanden. Bland dylika före- tag under det sista året, hvaruti Sverige deltagit, må här erinras om, att en del af det antarktiska området undersökts genom docenten Otto Nordenskjölds nyss så lyckligt räddade expedition; att viktiga bidrag till kännedomen om Sydameri- kas rika växt- och djurvärld lämnats genom den Regnellske sipendiatens. Dr G. O. Malmes, och friherre Erlaxd Norden- skiölds expeditioner; att Frankrike, Danmark och Sverige på lämplig plats i norra J utland gemensamt låtit anställa iakttagelser öfver förhållandena i de högre luftlagren, hvilka undersökningar från Sveriges sida ledts af Akademiens leda- mot professor JBE. Hildebrandsson, samt att Sverige deltager i den internationella undersökningen af norra Atlanten. Dessa internationella företag böra dock ej komma oss att glömma, hvad som gjorts och bör göras för en grundlig utredning af naturförhållandena i vårt eget land. Bland sädana företag intager docenten A. Hambergs mångåriga, nu i det närmaste afslutade forskningar inom Sarjekfjällens område ett synnerligt framstående rum; när resultaten af hans undersökningar blifvit offentliggjorda, skall utan tvifvel ett viktigt bidrag hafva lämnats till kännedomen om vårt 62 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. lands nordliga delar. Mycket återstår emellertid att utforska inom vårt arktiska område, och därföre måste det anses så- som en betydelsefull händelse, att under förra året genom anslag från stiftelsen Lars Hjertas minne och genom enskild frikostighet vid Vassijaure nära Torneåträsk grundlagts en naturvetenskaplig station, som för framtiden torde komma att ställas under Vetenskaps-Akademiens hägn. Om nödiga medel för fortsatt utveckling ej komma att saknas, skall denna station helt säkert för kännedomen om vår arktiska natur få samma stora betydelse, som den zoologiska stationen vid Kristineberg haft för studiet af lifvet i hafvet. Akademiens byggnadsfråga. Akademiens uppmärksamhet har under det gångna året i främsta rummet tagits i anspråk för lösandet af hennes och de under henne lydande statsinstitutionernas byggnadsfråga. Sedan särskildt för ändamålet utsedde kommitterade den 23 maj 1902 afgifvit en utförlig utredning i frågan, samt Aka- demiens samtlige institutionsföreståndare yttrat sig öfver kommitterades förslag, och dessa senare den 20 mars 1903 afgifvit ett nytt utlåtande i ärendet, beslöt Akademien den 18 april 1903 att med instämmande i kommitterades förslag hos Kungl. Maj:t i underdånighet göra framställning om, att Akademiens och statens tomter i kvarteret Grönlandet norra och södra måtte få försäljas samt nya tomter inköpas i när- heten af den Bergianska trädgården norr om Stockholm. Den föreslagna platsen är synnerligen lämplig för uppförande af ett naturhistorislit museum, enär den såväl pä grund af sitt fria läge som på grund af sin storlek skulle medgifva, att museet byggdes så som ett dylikt museum bör byggas och att det i framtiden i mån af behof skulle kunna utvid- gas. Under sådana förhållanden och då en lika passande tomt på närmare håll ej kunnat erhållas, har Akademien ej ansett, att det större afståndet från staden bort få utgöra ett hinder för denna tomtplats' förvärfvande, helst detta af- stånd för hvarje år kommer att förlora i betydelse, då däre- mot olägenheterna af att lägga museet på en mindre lämplig- tomt inom staden för hvarje år skulle ökas. Akademien har ock haft glädjen finna, att alla de myndigheter, som yttrat SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE FÖR 1903 — 1904. (33 sig om förslaget, förordat detsamma, och att Kungl. Maj:t med erkännande af dess förtjänster framlagt detsamma för innevarande års riksdag. Akademien motser alltså nu med fullt förtroende riksdagens beslut i denna fråga, som för Akademien och de under henne lydande institutionerna är den viktigaste, som pä länge förelegat. Nya grundstadgar. Genom underdånig skrifvelse af den 24 oktober 1903 har Akademien underställt Kungl. Maj:t till pröfning och stad- fästelse ett förslag till nya grundstadgar för Akademien. Detta förslag ansluter sig i allt väsentligt nära till nu- varande, sedan år 1850 gällande grundregler. Bland viktigare skillnader må endast anföras, att ledamöternas antal nu före- slås till 100 svenska samt 100 norska och utländska, i stället för nuvarande 100 inländska och 75 utländska. Med afseende på ledamöternas fördelning i klasser föreslås, att klasserna skola blifva elfva i stället för nio samt att i samband där- med antalet ledamöter i vissa af klasserna måtte ändras. Orsaken till dessa förändringar är dels, att klasserna för fysik och kemi behöfva förstärkas i sammanhang med Aka- demiens uppgift att vitdela Nobelpris i dessa båda veten- skaper, dels att klassen för botanik och zoologi bör delas i två samt en ny klass inrättas för mineralogi, geologi och fysisk geografi, hvilket sistnämnda ämne hittills ej haft några särskilda representanter inom Akademien. Enligt det nya förslaget skulle Akademien alltså få elfva klasser: en för ren matematik med sex ledamöter, en för tillämpad matematik och astronomi med sex ledamöter, en för fysik och meteorologi med 10 ledamöter, en för kemi med 10 ledamöter, en för mineralogi, geologi och fysisk geo- grafi med 8 ledamöter, en för botanik med 9 ledamöter, en för zoologi med 9 ledamöter, en för medicinska vetenskaper med 14 ledamöter, en för tekniska vetenskaper med 8 leda- möter, en för ekonomiska, statistiska och sociala vetenskaper med 6 ledamöter och en för öfriga vetenskaper och för fram- stående förtjänst om vetenskaplig forskning med 14 leda- möter. 64 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Statsanslag". På Kungl. Maj:ts förslag har sistlidna års riksdag på extra stat för år 1904 dels beviljat de anslag, soui redan under en följd af år utgått till riksmuseets afdelning för arkegoniater och fossila växter, till meteorologiska centralanstalten, till den inter- nationella katalogen för naturvetenskaplig litteratur, till den svenska regionalbyrån för nämnda katalog, till Nordiska museet och till tidskriften »Acta mathematica»; dels höjt anslaget till värd, underhåll och förkofran af riksmuseets etnografiska afdelning med 700 kronor eller från 2,800 kr. till 3,500 kr.; dels för bearbetning och utgifning af de vetenskapliga resultaten af doktor Sven Hedins resa i Centralasien under åren 1899 — 1902 beviljat ett anslag af 75,000 kronor att för- delas på åren 1904, 1905 och 1906 med 25,000 kronor hvarje år. Sedan vår frejdade polarforskare, Akademiens ledamot professor A. Gr. Nathorst gjort sig till tolk för den oro, som vid denna tid förlidet år allmänt rådde i vårt land med anledning af, att docenten Otto Nordenskjölds expedition till det antarktiska området ej före vinterns inbrott återkommit till Sydamerika, och uti en underdånig skrifvelse till Kungl. Maj:t af den 30 april 1903 kraftigt betonat nödvändigheten af att i tid söka lämna hjälp åt docenten Nordenskjöld och hans följeslagare, föreslog Kungl. Maj:t uti nådig proposition den 1 maj 1903 riksdagen att till bestridande af vissa kost- nader för en undsättningsexpedition anvisa ett belopp af högst 200,000 kronor. Denna framställning blef af riksdagen bifallen. Af Kungl. Maj:t erhöll Vetenskaps- Akademien där- på i uppdrag att i mån af behof lyfta ifrågavarande medel och hålla dem expeditionens chef kapten H. O. Gtyldén till banda, sedan de medel, som på enskild väg för samma ända- mål insamlats till ett belopp af 53,000 kronor, i första hand blifvit för undsättningsexpeditionen tagna i anspråk. Ehuru Nordenskjöld och hans följeslagare, då undsättningsexpedi- tionen hann fram till öfvervintringsstationen, Snowhill, redan blifvit återfunna och hemförda till Sydamerika af det argen- tinska fartyget Uruguay, skall den svenska undsättnings- expeditionen dock alltid vara ett vittnesbörd om det intresse SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE FÖR 1903 — 1904. 65 och den offervillighet, som både af enskilda och af staten visades, då det gällde att rädda den nödställda antarktiska expeditionen. Donationer. Äfven frän enskildt håll har Akademien under det för- flutna året fått röna bevis på lifligt intresse för hennes sträfvan att befordra vetenskaplig forskning inom fädernes- landet. En gifvare, som önskar att under sin lifstid vara okänd, har till Akademien öfverlämnat ett belopp af 30,000 kronor, under villkor att räntan därå användes dels för belönan- de å vissa tider medelst en medalj i guld af tjugusjunde storleken af för mänsklighetens upplysning, förkofring och förbrödring synnerligen viktiga och välsignelsebringaude ar- beten, dels ock till stipendier åt unga, svenskfödda män för resor i främmande länder i afsikt att studera det praktiska af ingenjörsyrket. Af två andra gifvare, som äfven önskat att tills vidare få vara okända, har Akademien mottagit den storartade gåfvan af 200,000 kronor, hvaraf räntan i framtiden efter båda gifvarnes död skall användas till att genom understöd främja den vetenskapliga forskningen i Sverige, framför allt den biologiska. Lifligt förvissad om, att dessa donationer en gång skola blifva af största betydelse för vetenskapens utveckling i vårt fädernesland, hembär Akademien sin djupt kända, varma tacksamhet till de ädla gifvarne, som visat sig så väl upp- fatta Akademiens sträfvanden och hennes valspråk »för efter- kommande». Akademiens skrifter. Af Akademiens skrifter hafva under året hela trettio- sjätte bandet samt N:o 1, 2, 4, 5, 6 och 7 af trettiosjunde bandet af HandUngarne, första och andra häftet af första bandet af Arliiv för matematik, astronomi och fysik, första bandets första häfte af Arkiv för kemi, mineralogi och geologi, hela första bandet af Arkiv för botanik, första bandets första och andra häfte af Arkiv för zoologi, fjärde bandets tredje Vetenskaps- Akademiens Årsbok. 2. ^ 66 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. häfte af ■»Lefnadsteckningar öfver Ähademiens efter är IS 54 aflidne ledamöter», 42:a och 43:e bandet af 3Ieteorologislia iaMtagelser i Sverige, femte häftet af sjätte bandet samt första häftet af ättonde bandet af Astronomiska iaJätagelser och undersökningar anställda på Stockholms ohservatorium samt Akademiens årshoJc för år 1903 fullständigt utkommit. Dessa band innehålla tillsammans 76 olika afhandlingar^ som utgöra 1,221 sidor text med 52 taflor i 4:o samt 1,355 sidor text med 47 taflor i 8:o. Af dessa afhandlingar be- handla 12 matematiska och astronomiska ämnen, 8 fysik och meteorologi, 6 kemi, 23 botanik och 20 zoologi. Dessutom har Akademien låtit genom sin ledamot pro- fessor H. Gr. SöDERBAUM utgifva Jac. Berzelius' efterlämnade reseanteckningar, som tillsammans bilda ett band om 430 sid. i 8:o. Afgifna utlåtanden. På Kungl. Maj:ts nådiga befallning har Akademien sedan förra högtidsdagen afgifvit underdåniga utlåtanden i 15 ärenden, som kraft en vetenskaplig utredning, nämligen: öfver en underdånig ansökan af professor A. G. Nathorst om ett reseunderstöd af 800 kronor för deltagande i den in- ternationella glacierkommissionens och den internationella^ geologkongressens sammanträde i Wien; öfver en underdånig ansökan af doktor Axel Hamberg om ett reseunderstöd af 600 kronor för bevistande af nyss- nämnda kongress; öfver en underdånig ansökan af professor H. Hildebrands- SON om ett understöd af 700 kronor för deltagande uti ett sammanträde af den internationella permanenta meteoro- logiska kommittén i England i september månad 1903; öfver en underdånig ansökan af docenten C. Wiman om ett reseunderstöd af 500 kronor för bevistande af den nionde internationella geologkongressen i Wien; öfver en underdånig ansökan af professor S. L. Törn- QUIST om ett anslag af 500 kronor för deltagande i samma kongress; öfver en framställning om Sveriges deltagande genom särskildt ombud i den fjortonde allmänna jordmätningskon- ferensen i Köpenhamn; SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE FÖR 1903 — 1904. 67 öfver en från K. belgiska observatoriet i Uccle inkommen framställning om erhållande af nppgift å de institutioner, till hvilka nämnda observatoriums arbeten borde sändas; öfver en underdånig ansökan af docenten S. Lönborg om ett anslag af 2,000 kronor för utgifvande af kartor till lians arbete om den svenska kartans historia; öfver en underdånig ansökan af professor G. Mittag- Leffler om ett anslag af 3,000 kronor för utgifvande under år 1905 af tidskriften »Acta mathematica» ; öfver en underdånig ansökan af docenten Axel Hamberg om ett statsanslag af 27,000 kronor för utgifvande af en vetenskaplig redogörelse för hans undersökning af Sarjek- fjällen i Lule lappmark; öfver en underdånig ansökan af bestyreisen för en astro- nomisk kongress, som skulle hållas i Lund i september 1904, om ett anslag af 3,000 kronor; öfver en underdånig ansökan af docenten Otto Norden- SKJÖLD om ett statsanslag af 55,000 kronor för utgifvandet af ett vetenskapligt arbete öfver hans senaste forsknings- färd till det ant0.rktiska området; öfver en underdånig ansökan af f. d. professor Th. M. Fries om ett reseunderstöd af 1,500 kronor för att i England och Holland idka källstudier öfver Carl von Linné; öfver väckt fråga om Sveriges anslutning till en före- slagen internationell seismologisk association; öfver nådig framställning om ändring i det sätt, hvarpå institutionsföreståndarne vid de under Akademien ställda statsinstitutionerna skola tillsättas. Minnesfester. Långt borta i en liten obetydlig stad, Caldas i Brasilien, firades den 5 oktober 1903 en enkel men anslående minnes- fest, som väl förtjänar att i dag omnämnas. Då af täcktes därstädes den minnesvård öfver Anders Fredrik Regnell, som ett tacksamt fädernesland låtit utföra och ditsända. De Förenade rikenas generalkonsul i Rio Janeiro J. M. Sol- stad var såsom representant för Sverige närvarande, och den lilla stadens befolkning visade sitt intresse för Regneils minne genom att talrikt deltaga i högtidligheten. De veten- skapliga institutioner här hemma, som tagit initiativet till 68 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. minnesvårdens anskaffande, stå i stor tacksamhetsskuld till professor Th. M. Fries, som ombesörjt verkställigheten af kommitterades beslnt. En närmare redogörelse för denna sak finnes intagen härnedan. Akademien har låtit sig representeras af sin preses vid den högtidlighet, som »die Schlesische Gesellschaft fiir vater- ländische Cultur» firade i Breslau den 17 december 1903 med anledning af sin hundraåriga tillvaro. Afgifna berättelser. Berättelser rörande resor och undersökningar, som blifvit utförda med understöd från Akademien, hafva i vederbörlig ordning blifvit afgifna af 12 personer, som uppburit under- stöd från Akademien: af Regnellske amanuensen Dr G. O. Malme, hvilken så- som Regnellsk botanisk stipendiat från den 12 oktober 1901 till den 17 augusti 1903 vistades i Sydamerika för idkande af botaniska studier; af filos, licentiaten Nils Holmgren, som för entomo- logiska studier besökt Norrland och Stockholms skärgård; af filos, studeranden Abraham Roman, som i Torne lappmark insamlat och studerat insekter; af filos, kandidaten Nils Sylvén, som undersökt växt- regionernas fördelning mellan riksgränsen och Torneträsks östligaste delar; af med. studer. Selim Birger, som gjort iakttagelser rörande vegetationens utveckling på de vid Hjälmarens sänkning 1882 — 1886 nybildade öar; af filos, kandidaten H. Witte, som studerat kalkheds- vegetationen på Öland och i Västergötland; af amanuensen Tycho Vestergren, som undersökt vege- tationsförhållandena inom fjällregionen vid Torneträsk; af filos, kandidaten Ivar Trägårdh, som i Sarjekfjällens område studerat acarid- och insektfaunan; af filos, licentiaten Hj. Östergren, som idkat studier öfver de skandinaviska holothurierna; af docenten Simon Bengtsson, som i Umeå lappmark studerat Ephemerider och Plecopterer; af amanuensen Albert Tullgren, som i riksmuseet stu- derat Hymenoptera; SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE FÖR 1903 — 1904. 69 af docenten L. A. Jägerskiöld för andvändningen af de medel från Regneils zoologiska gåfvomedel, som han erhållit för utförande af vetenskapliga ritningar. Akademiens tjänstemän. Sedan Akademiens bibliotekarie Erik A¥ilhelm Dahl- gren den 10 juni 1903 blifvit utnämnd till öfverbibliotekarie vid k. Biblioteket, har iikademien till bibliotekarie vid sitt bibliotek kallat och antagit amanuensen vid samma bibliotek filosofie doktor Jakob Adrian Bergstedt samt till dennes efterträdare såsom amanuens vid biblioteket utnämnt fröken Eva Dahlgren, hvarjämte till biträde vid biblioteket antagits fröken Greta Ekelöf. Den 19 februari innevarande år atied efter långvarigt lidande professorn och intendenten vid det naturhistoriska riksmuseet Fredrik Adam Smitt. Professor Smitt hade i trettiotre år varit intendent vid museet och var sedan 1901 den äldste af museets intendenter. Den efter honom lediga intendentsbefattningen har. ännu ej hunnit blifva återbesatt. Nobelstiftelsen. Sedan från därtill berättigade vetenskapsmän i behörig tid inkommit 15 förslag å personer förtjänta af att erhålla Nobelpriset i fysik och 8 dylika förslag till Nobelpriset i kemi för år 1903 samt Akademiens Nobelkommittéer och vederbörande klasser afgifvit utlåtanden öfver de ingifna förslagen, beslöt Akademien vid sitt sammanträde den 12 november 1903 dels att fördela det fysiska Nobelpriset för året i två lika stora delar, af hvilka den ena tilldelades professorn, ledamoten af franska institutet Henri Becquerel för hans upptäckt af den spontana radioaktiviteten och den andra åt herr och fru Curie för deras gemensamt utförda arbeten rörande de af professor Becquerel upptäckta strålarna, dels ock att tilldela professorn i fysik vid Stockholms hög- skola Svante August Arrhenius 1903 års Nobelpris i kemi för den utomordentliga förtjänst, som han genom sin elektro- lytiska dissociationsteori inlagt om kemiens utveckling. 70 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Stipendier och belöningar. I öfverensstämmelse med stadgarna för de donationer, som till Akademien under olika tider öfverlämnats, har Akademien under det gångna året utdelat följande stipendier och understöd. Räntan å FernersTia donationen har tilldelats e. o. pro- fessorn i matematik vid Uppsala universitet Anders Wiman för hans i Akademiens Arkiv för matematik, astronomi och fysik intagna af handlingar: »Ueber die angenäherte Dar- stellung von ganzen Funktionen» och »Note uber die ganzen Funktionen zweier Veränderlichen». Den Lrndhomska belöningen har Akademien detta år ej funnit anledning utdela; den för året disponibla räntan har därföre blifvit lagd till donationens kapital. Det Flormanska priset för af handling öfver ett fysio- logiskt eller anatomiskt ämne har tillerkänts professorn i anatomi vid K. Karolinska mediko-kirurgiska institutet doktor Erik Gottlieb Muller för hans arbete: »Beiträge zur Moc- phologie des G-efäss-systems». Af WaUmarlsla donationens årsränta har ett pris å 1,000 kronor tilldelats docenten vid Stockholms högskola Ivar Fredholm för hans i tidskriften »Acta mathematica» införda af handling: »Sur une classe d'équations fonctionelles» och ett lika stort pris tillerkänts docenten i kemi vid Upp- sala universitet Daniel Strömholm för i »Journal ftir prak- tische Chemie» införda af handlingar öfver dubbelsalter af kvicksilfverklorid och superjodid. Det Letter st edtsha utrikes resestipendiet har tilldelats t. f. observatorn vid Observatoriet i Uppsala H. von Zeipel, som enligt för honom utfärdad instruktion under minst ett års tid skall vistas i Paris och i Cambridge i England för att idka teoretiskt astronomiska studier med hufvudsaklig upp- gift att taga närmare kännedom om H. Poincarés och H. Darwins exakta undersökningar af himlakropparnas transla- tions- och rotationsrörelser. — Det Letterstedtska inrikes re- sestipendiet, som nu för första gången utdelades, erhölls af filosofie licentiaten Einar "Wahlgren för studier öfver svenska dipterer vid det naturhistoriska riksmuseet och i museerna i Lund och Malmö. — Det Letterstedtska priset för utmärkta SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE FÖR 1903 — 1904. 71 författare och viJifiga upptäckter beslöt Akademien tilldela sin ledamot, f. d. professorn vid universitetet i Uppsala Thore Magnus Fries för hans under förra året utgifna synnerligen förtjänstfulla arbete öfver Carl von Linné. — Det Letter- stedtska priset för öfversättningar har Akademien öfverlämnat åt f. d. professorn vid universitetet i Lund "Wolter Eduard LiDFORSS för hans utmärkta öfversättning af Dantes »Divina €omedia». — De Letterstedtska medlen för särskilda makt- pälig-gande vetensliapUga undersökningar hafva blifvit ställda till professor A. G. Nathorsts förfogande för anställande af fortsatta undersökningar af den fossila floran i sandstenen vid Höör i Skåne. — Letterstedtska släktstipendiet har äfven 1903 med 2,000 kronor utgått till donators dotterson Yves Gabriel Letterstedt de Moxtmort. — Dessutom hafva före- skrifaa delar af Letterstedtska donationens årsränta öfver- lämnats till domkapitlet i Linköping, till pastorsämbetet i Vallerstads församling samt till styrelsen för K. Serafimer- lasarettet. Den Letterstedtska föreningens fonder, som endast för- valtas af Akademien, uppgingo vid 1903 års slut till ett be- lopp af 779,830 kronor 12 öre. Den för året disponibla rän- tan 16,464 kronor 38 öre har öfverlämnats till föreningens styrelse. Grillska fondens ränta har äfven under 1903 disponerats af styrelsen för Nordiska museet för underhåll af Skansens djurbestånd. Enär vid ansökningstidens utgång ingen sökande anmält sig till erhållande af det Beskoivska stiiiendiet, har dess be- lopp lagts till kapitalet. Af räntan å A. F. Regnelis botaniska gåfvomedel hafva arvoden för bearbetning af den brasilianska växtsamlingen utbetalats till lektor C. A. Lindman, fil. doktor R. E. Eries och amanuensen fil. doktor G. O. Malme. Af räntan å den Edlundska donationen hafva 600 kronor tilldelats filos, licentiaten Carl Benedicks för hans i »Öfver- sigten af Vetenskaps- Akademiens förhandlingar »för år 1902 intagna afhandling: »Elektriska ledningsmotståndet hos stål och rent järn». Vega-fondens ränta, som uppgått till ett belopp 2,217 kronor 35 öre, har i enlighet med donationsbrefvets bestämmelser öfverlämnats till Svenska sällskapet för antropologi och geografi. 72 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Från BegneUs soologislxu gåfvoniedel liafva såsom under- stöd utdelats: åt filos, kandidaten Albert Tullgren 400 kronor för att bearbeta och ordna en del af riksmuseets material af spin- deldjur; åt docenten Oskar Carlgren (iOO kronor för fortsättande och afslutande af hans arbete öfver riksmuseets aktinier; och till bekostande af ritningar öfver fossil från Beeren Island, afsedda att intagas i en afhandling af professor Johannes Bohm i Berlin, 600 kronor. BeijersTia donationens ränta har ställts till intendentens för mineralogiska afdelningen förfogande. Schccle fondens numera genom framl. professor N. P. Ham- BERGS gåfva betydligt förökade ränta har tilldelats filos, kandidaten Otto Holmberg för fortsatta undersökningar af- seende att finna lämpliga organiska syror för att medelst fraktionerad kristallisation af deras salter med de sällsynta jordarterna lättare kunna separera dessa. HahnsJca donationens ränta har denna gång enligt de för donationen antagna bestämmelserna blifvit lagd till kapi- talet. Akademiens understöd för resor inom landet i ändamål att undersöka dess naturförhållanden hafva till ett samman- lagdt belopp af 1,300 kronor utdelats till amanuensen T. Vestergren, amanuensen H. Dahlstedt, fil. kand. G. W. F. Carlson, fil. kand. Bertha Bergman, lektor J. Erikson, med. kand. Selim Birger, studer. E. Mjöberg, fil. kand. H. Ågren och docenten Oscar Carlgrex. Akademiens åttonde klass, som äger att utdela räntan å J. W. Arnbergs donation såsom belöning för något godt ar- bete, som faller inom klassens kompetens, har ej funnit an- ledning att i år utdela detta pris. Statsanslaget för instrumentmakeriernas uppmuntrande har lika fördelats mellan instrumentmakarne P. M. Sörensen och Gr. Sörensen. Sin minnespenning i guld öfver Linné har Akademien utdelat dels åt professorn vid universitetet i Asuncion J. D. Anisits, som till riksmuseet såsom gåfva öfverlämnat en samling af öfver 1,000 arter fanerogamer från norra delen af Paraguay, dels åt redaktören Gr. R. Peterson, som till- varatagit och till riksmuseet skänkt ett vid Sundsvall på SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE FÖR 1903 — 1904. 73 flere fots djup i leran påträffadt, nästan fullständigt skelett af Delphinus tursio. Ett exemplar i silfver af Akademiens medalj öfver J. A. Wahlberg har öfverlämnats till arbetsförmannen L. P. Forsberg, som ledt utgräfningen af nyssberörda delfinskelett. Ett exemplar i guld af Akademiens minnespenning öfver Regnell har tilldelats svensk-norske generalkonsuln i Rio Janeiro J. M. Bolstad och doktor Pedro de Saxchez de Lemos i Pocas de Caldas samt ett exemplar i silfver af samma minnespenning till öfverste Vaz Pereira, doktor Gextil de Rangel och kyrkoherden Dom Joaquim Assumpcao i Caldas samt herr LouRENgo Westin i Säo Joäo da Boa Vista, h vilka alla hvar och en på sitt sätt lämnat sin hjälp vid resandet af den grafvård, som för medel insamlade här i Sverige uppsatts i Caldas i Brasilien öfver stoftet af vår frejdade landsman doktor A. F. Regnell. Den minnespenning, som Akademien låtit prägla till sin högtidsdag i år, är ägnad åt minnet af hennes framl. leda- mot Skytteanske professorn i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet Vilhelm Erik Svedelius. Akademiens ledamöter. Genom döden har Akademien bland sina inländske leda- möter förlorat: f. d. föreståndaren för tekniska högskolan professor Gustaf Robert Dahlander; f. d. generaldirektören och chefen för k. järnvägsstyrelsen grefve Rudolf Croxstedt; f. d. generaldirektören och chefen för k. medicinalstyrelsen August Theodor Almén; bruksägaren Carl Edvard Ekman; rektorn vid Lunds universitet professor Magnus Gustaf Blix och intendenten vid det naturhistoriska riksmuseet professor Fredrik Adam Smitt samt bland sina utländska ledamöter: professorn vid universitetet i Rom Luigi Cremona; professorn vid universitetet i Heidelberg Carl Gegenbaur; professorn vid universitetet i Ithaca Robert Thurston samt civil- ingeniören i Berlin Friedrich von Hefxer-Altexeck. Genom inval har Akademien med sig förenat såsom in- ländsk ledamot byråingeniören i K. Finansdepartementet Åke Gerhard Ekstrand och såsom utländske ledamöter pro- fessorn i matematik vid Ecole normale supérieure i Paris, ledamoten af Franska institutet Paul Painlevé och professorn 74 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK, 1904. i jämförande anatomi vid universitetet i Berlin Oskar Hertwig. Öfriga lediga platser stå tills vidare obesatta i afvaktan på Kungl. Maj:ts nådiga stadfästelse af Akademiens förslag till nya grundstadgar. Institutionsföreståndarnes årsberättelser. 1. Akademiens institutioner. På Akademiens Observatorium hafva de löpande observa- tionerna vid Meridiancirkeln, hvilka haft till föremål utarbe- tandet af en stjärnkatalog omfattande 2,139 stjärnor hämtade ur iiadclifFe Catalogue of stars for 1845.0, till följd af Biträ- dande Astronomens vid förra årets slut inträffade sjukdom och därefter ihållande sjuklighet måst inställas. Däremot hafva reduktionerna af observationerna till den första stjärn- katalogen framskridit genom utförandet af reduktion till me- delort för 1885.0 af dithörande observationer från åren 1881, 1883 och 1884. Med den astro fotografi ska kameran hafva ett antal astro- gram erhållits med expositionstider växlande frän 15 minuter till 11 timmar. Af dessa må nämnas ett astrogram af den nya stjärnan i Perseus samt ett astrogram af den nya stjär- nan i Gremini, hvarjämte ett större antal plåtar blifvit tagna af flera objekt ur Herschels Greneralkatalog samt af utvalda stjärnor med stark egenrörelse. Den 25 november 1903 ankom från firman C. A. Steinheil Söhne i Munchen det af densamma för observatoriet beställda nya astrofotografiska objektivet, med hvars uppsättning dock tills vidare fått anstå, emedan ett flertal påbörjade observa- tionsserier med det äldre objektivet först böra afslutas. Me- ridiancirkeln har under året icke undergått några förändrin- gar, men väl hafva till densamma hörande biinstrument re parerats, såsom ock en del detaljanordningar vidtagits för mätningarna med den astrofotografiska mätapparaten. De med denna mätapparat utförda mätningarna hafva till största delen blifvit beräknade. 7fi VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Redogörelser för observationerna af den nya stjärnan i Perseus samt för en banbestämning af planeten (471) af herr B. Meurk liafva delgifvits tidskriften Astronomische Nach- richten. — Ett större analytiskt arbete beträiFande upplösning af algebraiska ekvationer, li vilket är af betydelse för vissa delar af den teoretiska astronomien, har bragts till afslutning. — Af publikationen »Astronomiska iakttagelser och under- sökningar anställda på Stockholms Observatorium» har 6:te Bandets 5:te Häfte utkommit, innehållande resultaten af de här utförda undersökningarna beträffande det astrofotogra- liska reseauet. Denna undersökning har haft till följd ett förändradt förfaringssätt vid framställning af de reseauer, som levereras af firman Gautier i Paris. Vederbörliga tidssignaler hafva under året från Obser- vatorium afsändts. Almanackor och kalendarier hafva i be- hörig tid hållits allmänheten till hända. Såsom biträdande astronom har fil. d:r K. Gr. Olsson fort- farande varit anställd, hvarjämte filos, kandidaten A. E. Neander tjänstgjort såsom assistent vid de astrofotografiska arbetena. Fysiska institutionen. — De i förra årsberättelsen om- nämnda undersökningarna öfver wolframs bågspektrum ha under året fullständigt afslutats och de vunna resultaten meddelats Akademien i en för dess Handlingar afsedd af- handling, som bildar sjunde delen af de under titeln »ITnter- suchungen tiber die Spectra der Metalls im electrischen Flam- menbogen» af undertecknad publicerade undersökningsserier öfver detta ämne. Mer än förut har vid studiet af denna metalls spektrum elimineringen af främmande linier vållat svå- righet och tidsutdräkt, särskildt med hänsyn till den nära förvandtskapen med molybden och därpå beroende omöjlighet att erhålla molybdenfri wolfram. Emellertid torde spektret, sådant det nu föreligger, i allt väsentligt vara fritt från främmande föroreningar, och hvad positionerna angår har nog- grannheten ej oväsentligt stegrats, så att sannolika felet för de definitiva våglängderna med säkerhet ej öfverstiger + O.015 A. E. Rörande metallens förekomst på solen har denna, då i Rowlands atlas blott en enda linie finnes hänförd till wol- fram, hittills ansetts ytterligt tvifvelaktig; — den förelig- gande undersökningen visar emellertid, att de flesta af spek- trets hufvudlinier i det allmänna solspektret äga visserligen IXSTITUTIONSFÖRESTANDARNES ÅRSBERÄTTELSER. ( t mycket svaga, men dock sä nära till läget öfverensstämmande motsvarigheter, att intet tvifvel kan råda att wolfram ingår i det absorberande lagrets sammansättning. Den tredje till denna grupp af sällsynta metaller hörande metallen uran har närmast tagits i arbete. Af densamma har institutionen erhållit flera olika prof, dels genom köp från firman Merck i Darmstadt, dels såsom gåfva af hrr Becquerel och Moissan i Paris, hvilka senare prof af Moissan framställts i den elektriska ugnen. De hittills anställda för- söken ha emellertid blott provisorisk karaktär; den egentliga undersökningen kan först med den återvändande solen något längre fram på våren begynna. Under förliden sommar har lektor Forssling liksom under flera föregående år varit på institutionen sysselsatt med spektralundersökningar öfver de sällsynta jordarterna. Där- vid afslutades de 1902 påbörjade studierna af neodym såväl i afseende på emissions- som absorptionsspektret. Det från Uppsala kemiska laboratorium erhållna materialet visade sig därvid fullt fritt från inblandning af andra jordarter och sålunda såsom det renaste neodympreparat, som hittills fram- ställts. En redogörelse af lektor Forssling för dessa arbeten är i den närmaste tiden att förvänta. Därjämte fortsattes de förut i Bihanget till Akademiens handlingar (Bd 23: 1, N:o 5) publicerade undersökningarna öfver praseodym, men denna gång med renare material än 1896, och komma de se- nare resultaten af denna likaledes afslutade undersökning att längre fram publiceras. Ett från Uppsala erhållet gadolinium- preparat, hvars spektroskopiska undersökning påbörjades, visade sig likväl så orent, att arbetet därmed tills vidare inställdes. Institutionens samling af instrumenter har under året ökats med en enligt undertecknads anvisning af hr Sörensen förfärdigad själfinduktionsrulle samt med ett astronomiskt pendelur af Höglund. För undersökning af dettas gång har Akademiens astronom välvilligt lofvat låta meddela telefo- niska tidssignaler, enär å institutionen, oaktadt densamma är i besittning af ett universalinstrument, själfständiga tidsbe- stämningar ej kunna utföras på grund af omöjligheten att för detta instrument bereda någon brukbar uppställning. Den till den Nordenskjöldska sydpolsexpeditionen enligt Akademiens medgifvande utlånta uppsättningen af magnetiska variations- instrumenter har återkommit, men i totalt ramponeradt till- 78 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. stånd, hvadan densamma f. n. befinner sig i den mekaniska verkstaden för att på låntagarens bekostnad repareras. De Thamiska föreläsningarna behandlande planetsyste- mets fysik hållas för närvarande och afslutas i början af nästkommande april månad. Bergiansla stiftelse». — Vid stiftelsens trädgårdsskola har antalet ordinarie elever under året varit 18. Undervis- ningen har omfattat hortikulturens olika grenar samt botanik, entomologi, geografi, geologi, kemi, fysik, aritmetik, fältmät- ning, trädgårdsritning, bokföring och svenska skriföfningar. Anläggningarna vid Gustafsborg — genom läge och medelst jordblandning särskildt tjänliga för odling af ädlare fruktsorter — hafva fortsatts. Bland öfriga nyanläggningar må nämnas ett parti afsedt för subtropiska, särskildt syd- amerikanska växter, samt. en damm ämnad att tjäna till växt- plats för extraskandinaviska Nympheeacéer. Stiftelsen har under året ihågkommits med talrika gåfvor. Lefvande växter hafva lämnats af rektor S. Almquist, trädgårdsmästare E. Andersson (London), docent G. Anders- son, adjunkt F. R. Aulin, skolgossen M. Aurivillius, kandi- dat S. Birger, kamrer Gr. Bladini, docent K. Bohlin, civil- ingeniör C. O. Boije af Gennäs, kandidat C. G. Dahl, skol- läraren J. Dyring (Norge), artist A. Ekblom, kyrkoherde S. J. Enander, herr Harald Eriksson, kandidat H. Fröding, öfverintendent A. T. Gellerstedt, kandidat E. E. Haglund, rektor J. Henriksson, adjunkt K. Johansson, possessionat P. A. Larsson, student E. Lindegren, lektor C. A. M, Lind- man, doktor G. O. Malme (från Sydamerika), amanuens Hj. Möller, kontorist C. Nordström, direktör S. Nyeland (Dan- mark), doktor Carl Nyström, fru D. Palm, trädgårdsmästaren O. Peterson, docent R. Sernander, kyrkoherde A. Torssander, kollega O. Wijkström, amanuens H. Witte och öfverjäg- mästare V. Th. Örtenblad. Frön och frukter hafva skänkts af N. Abrahamsson, pro- fessor E. Almquist, kandidat S. Birger, civilingeniör C. O. Boije af Gennäs, öfverkontrollör P. G. Borén, kamrer C. H. Brandel, kandidat C. G. Dahl, amanuens H. Dahlstedt, artist A. Ekblom, hofjägmästare Th. Fearnley (Norge), ama- nuens K. R. E. Fries, kandidat H. Fröding, fältintendent A. von Heijne, docent T. Hvass, adjunkt K. Johansson, possessionat P. A. Larsson, student E. Lindegren, lektor INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 79 C. A. M. Lindman, professor Ch. Loven, doktor G. Malme (talrika från Sydamerika), kandidat C. O. Xorén, docent R. Sernander, kapten E. Stenholm, kyrkoherde A. Torssander, amanuens T. AVestergren, kollega O. Wijkström, amanuens H. Witte, kandidat K. J. H. Wittrock, apotekare J. Vleu- GEL, adjunkt O. W. Örtenblad, öfverjägmästare V. Tli. Örten- blad och kamrer I. Örtendahl. Till stiftelsens samling af botanistporträtt och växtbilder hafva gåfvor lämnats af docent J. Abromeit (Königsberg), rektor S. Almquist, professor F. Ardissone (Milano), docent G. Andersson, professor F. W. C. Areschoug, häradshöfdiug E. H. Behm, kandidat S. Birger, kamrer C. H. Brandel, museidirektör J. Brunchorst (Bergen), rektor M. Brenner (Helsingfors), bibliotekarie F. Börgesen (Köpenhamn), adjunkt E. Collinder, doktor H. Christ (Basel), professor H. Con- AVENTZ (Berlin), professor C. E. Correns (Leipzig), kandidat C. G. Dahl, amanuens H. Dahlstedt, bibliotekarie Mary Day (Cambridge, Mass.), hof jägmästaren Th. Fearnley (Norge), licentiat K. R. E. Fries (en mycket stor samling botanist- porträtt), doktor O. R. Fries, professor K. Goebel (Munchen), öf- verintendent A. T. Gellerstedt, (växtbilder i akvarell och pennteckning), doktor J. Greenman (Cambridge, Mass.), assi- stent A. Y. Greyillius (Kempen am Rhein), professor J. W. Harshberger (Philadelphia), docent J. T. Hedlund, rektor J. Henriksson, doktor J. D. Hooker, assistent A. Klöcker (Köpenhamn), adjunkt T. O. B. N. Krok (en större samling botanistporträtt), docent K. F. Kupffer (Riga), professor G. Lagerheim, doktor E. Levier (Florens), professor F. Ley- DiG (Wllrzburg), arkitekt J. O. Lindberg, lektor C. A. M. Lindman, revisor K. Lindstedt, direktör E. Lindgren, Linné- ska stiftelsen på Hammarby, landtbruksinspektör A. Lyttkens, amanuens Hj, Möller, professor A. G. Xathorst, professor C. F. O. Nordstedt, kanslisekreterare S. Nordström (två por- trätt-medaljonger öfver Linné), doktor J. Ostermaier (Dres- den), professor H. Potonié (Berlin), professor B. L. Robinson (Cambridge, Mass.), professor J. Reinke (Kiel), friherre J. R. G. Rudbeck, kandidat H. G. Simmons, kandidat C. J. Skotts- berg, doktor S. SoMMiER (Florens), professor E. Strasburger (Bonn), docent N. Svedelius, professor W. Trelease (St. Louis), professor T. Tullberg, professor N. Wille (Kristiania), kan- didat K. J. H. Wittrock, professor H. de Vries (Amsterdam), 80 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. öfverjägmästaren V. Th. Örtenblad samt professor Bergianus (560 tryckta porträtt, 420 fotografiporträtt, 213 porträtt- klichéer 10 porträttmedaljer, 2 byster och 1 statyett). Till biblioteket hafva böcker skänkts af kamrer C. H. Brandel, öfverdirektör P. E. Sidenbladh och professor Ber- gianus (en samling af 404 biografier öfver botanister). Af Acta horti Bergiani har under året utkommit Band III Af delning I, innehållande följande afhandlingar: H. Hes- selman. Om groddknoppfjälls utbildning till florala blad hos Lilium bulbiferum L. med 1 tafla; C. A. M. Lindman. E,e- marques sur la floraison du genre Silene L. med textbilder; V. B. WiTTROCK. Catalogus illustratus iconothecse botanicae horti Bergiani Stockholmiensis anno 1903; notulis biographicis adjectis. Cum 46 tabulis. Akademiens zoologislia station Kristineherg har under det gångna året varit begagnad, utom af föreståndaren, af pro- fessorerna G. Retzius, t. Tullberg, E. Muller, docenten G. Grönberg, licentiaterna I. Arwidsson, T. Odhner, ingeniör C. Billberg, filos, kandidaterna J. E. Ljungqvist, N. Rosén, Gr. F. Carlson, fröken G. Asp samt studerandena H. Oldevig och W. Nordenson. Dessutom har professor A. Looss från Cairo och dr. Marcel A. Hérubel frän Sorbonne i Paris aflagt kor- tare besök därstädes, den senare i syfte att insamla och stu- dera Priapulus-former. De ämnen, som i hufvudsak utgjort föremål för veten- skapliga studier och utredningar, hafva varit: Nervändningar hos evertebrater, synnerligast hos maskar; spermatozoer och deras genes hos broskfiskar och evertebrater; kärlsystemet och dess utveckling hos broskfiskar; echinodermernas utveck- ling; stjärnmaskarnas organisation och förekomst; fiskarnas biologi; intestinalmaskar m. m. Dessutom hafva de yngre studerandena användt tiden med att göra sig förtrogna med djurlifvet i allmänhet. I föregående årsberättelse redogjordes för de nybyggnads- arbeten, som blifvit satta i gång och som voro beräknade att vara afslutade till den tidpunkt på försommaren, då de veten- skapliga arbetena pläga åter upptagas för året, d. v. s. mot slutet af maj. Arbetena med rörledningar samt det nya vattentornet med dess reservoar blefvo också afslutade inom beräknad tid, hvarefter allt arbete med byggnader måste under de tre sommarmånaderna nedläggas för att först i sep- IXSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 81 tember åter upptagas. Grrunden till det nya laboratoriet begynte då att läggas, och har arbetet nu fortskridit så långt, att hela undre våningen är färdigmurad af granit utvändigt och tegel invändigt; den öfre våningen, som uppföres af gra- nit med brädbeklädnad inåt, håller också på att resas, så att huset bör vara under tak mot slutet af våren. Det är be- räknadt att inrymma, jjå nedre bottett ett stort akvarierum med cementgolf, ett fysiologiskt-kemiskt rum, ett mörkrum samt 3 arbetsrum mot norr, samt j;^? öfre botten ett stort biblioteks- och läserum samt 5 arbetsrum, så att enskild ar- betsplats under årets alla tider kan beredas åt 9 personer på en gång; under sommarmånaderna tillkomma dessutom 7 en- skilda arbetsrum samt ett par gemensamma salar i det gamla laboratoriet, hvarför stationen hädanefter under den varma årstiden, då de studerandes antal är störst, kan disponera öfver minst 20 platser på en gång. Bland smärre förändringar förtjäna uppmärksammas, dels att ett par rum i boningshuset undergått nödvändiga repara- tioner, dels att de stora cementakvarierna i det gamla labo- ratoriet borttagits såsom obehöfliga, alldenstund vinterlabora- toriet blir försedt med ett antal sådana och att de rum, som inhyst dem, sammanslagits till ett stort med 3:ne fönster, hvaraf två mot norr, ett utmärkt arbetsrum för 2 till 3 per- soner. För att under den mörka tiden belysa stationens om- råde äfvensom brygga, kaj och hamnen hafva anskaffats 2 luxlampor för en summa af 502 kronor, hvilka redan visat sig vara till ovärderlig nytta under byggnadsföretaget, i det att arbetstiden kunnat ökas med flera timmar dagligen. Såsom vanligt hafva samlingar af hafsdjur öfverlämnats till Riksmuseum, Sveriges högskolor och en del läroverk. Under det gångna året har stationen fått emottaga syn- nerligen värdefulla och välkomna gåfvor, hvaribland särskildt må nämnas Sven Lovens bröstbild i gips, modellerad af Börjesson och öfverlämnad af professor G, Retzius jämte 10:de bandet af hans »Biol. Untersuchungen». Bestyreisen för Kjöbenhavns Universitets Zool. Museum har förärat stationen Bd IV. N:o 1 af »Den danske Ingolf-Expeditionen». — Dess- utom har biblioteket ökats med ett större antal zoologiska och biologiska skrifter. Akademiens Bibliotel- har under året hållits tillgängligt på stadgade tider. Statistiken öfver dess begagnande utvisar, Vttenshaps-Ahademiens Årsbok. 2. D 82 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. att uuder 25(> tjänstgöringsdagar de besökandes antal varit 3,055, att till begagnande franitagits 6,346 volymer, af hvilka 2,363 utlämnats till hemlån, samt att 2,080 läntagna volymer blifvit återställda. Vid årets slut voro omkring 11,200 band och häften utlånta. Genom inköp, gåfvor och byten har boksam- lingen tillväxt med 10,600 band, häften och småskrifter. Akademiens egna skrifter utdelas för närvarande till 960 in- stitutioner och personer, af hvilka 277 inom och 683 utom landet. 2. Det Naturhistoriska Riksmuseet. De miueralogisha och geologiska samlingarna hafva under året blifvit ökade bland annat med följande gåfvor: Fluorescerande kalksand från Ural skänkt af bergsinge- niören R. Bergvall, Nischni Tagil; åtskilliga stuifer af cino- ber m. m. från Sala grufva öfverlämnade af disponenten Gr. A. Granström; åtskilliga stuifer belysande magnesitförekom- sten vid Tarrakaise vid Kvickjock skänkta af dr. Fr. Sve- nonius ; bergarter från Argentina skänkta af kapten J. G: Högberg; tvenne stycken meteorjärn (Brenham och San Angelo) och två stycken meteorstenar (Mac Kinney och Kansada) skänkta af afdelningens intendent prof. Sjögren. Dessutom har afdelningen af prof. A. G. Nathorst fått mottaga synnerligen värdefulla sviter af bergarter och mine- ral från de arktiska trakterna, hufvudsakligen insamlade under hans expeditioner 1898 och 1899 nämligen från Beeren JEiland: bergarter och mineral från Silur- och Devon-forma- tionerna; från Spetshergen: bergarter från Hekla Hook-forma- tionen (Sjuöarna, Belsound, Isfjorden, Prins Charles Foreland, Treurenbergbay); från urformationen (Amsterdamön och Karl XII:s ö); diverse mesozoiska bergarter från Isfjorden, Bel- sound och Storfjorden. Från Giles land: urbergarter. Från Kung Karls land: basalter med tillhörande mineral (be- skrifna af A. Hamberg); mesozoiska bergarter; främmande block (urberg och kvartsiter). Från SvensJca Djupet: bergar- ter, delvis jökelstenar från hafs botten. Från Jan Magen: vulkaniska bergarter; från östra Grönland: vulkaniska berg- arter samt silur- och devonbergarter och några mineraL INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBEKÄTTELSER. 83 Därjämte frän Island en samling basalter och andra vulka- niska bergarter hopbragta af Th. Thoroddsen. Genom inMj) liar samlingen ökats med: Granatkristaller från trakten af Bodö, Norge; diverse mineralier från Nord- marken och Taberg i Värmland, inköpta af grufarbetare ; mineral från Skarpö, Ytterby och Rönnholm i Stockholms skärgård samt från Österby i Dalarna, inköpta af preparator Axel Andersson; diverse mineral från Stripåsen af kand. O. Tenow; Titanitkristaller från trakten af Kragerö samt en svit stuflper af det nya mineralet Hellandit likaledes från Kragerö inköpta af ingeniör A. Guldberg; diverse mineral från Brevig i Norge inköpta af arbetare ; diverse mineral från Gladhammars koboltgrufvor m. fl. lokaler inköpta af geolo- gen G. Löfstrand; flera sviter af bergarter från Skåne, Små- land. Halland, Bohuslän, Västergötland, Södermanland och Dalarna köpta af preparator Andersson; ett stycke meteor- järn från Finnmarken, inköpt af mineraliehandlaren Jul. Bohm. Af delningen fö)'' arkegoniater och fossila växter. — Till Riksmuseets afdelning för arkegoniater och fossila växter hafva såsom gåfvor lämnats: Hypniim Tundrae från Nord- amerikas arktiska arkipelag af laege N. Bryhn, Hönefos (Norge); hvitmossor från Brasilien af ingeniör P. Dusen i Rio de Janeiro; kärlkryptogamer från Wajgatsch af lic. O. Ekstam; mossor från Tibet af dr. Sven Hedin; subfossila hasselnötter af docenten C. F. G. Andersson; en värderik samling växtfossil från Hör af stenhuggaren J. F. Blomquist; bitar af en fossil lianstam af professor E. Cohen i Greifs- wald; fossilt trä och kalktufi" frän Patagonien af sjökapten J. G. Högberg. Vidare har kamrer C. H. Brandel till af delningen öfver- 1 ämnat en immersionslins med tillhörande ring och sökarelins. Genom byte hafva förvärfvats skandinaviska barrträd, kärlkryptogamer och mossor, af hvilka sistnämnda särskildt må nämnas ett 50-tal sällsynta norska mossor i rikliga exem- plar; vidare fossila växter från Hörs sandsten samt från Skå- nes kolgrufvor och kritaflagringar. Genom inköp har förvärfvats ett praktfullt exemplar af Schirzoneura Jioerensis från Hör. För vetenskapliga studier hafva samlingarna anlitats af dr. V. F. Brotherus i Helsingfors, laege N. Bryhn i Hönefos (Norge), lic. R. Fries från Uppsala, lektor Carl Lindman, 84 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. botanisten J. W. Palibin frän Petersburg, professor H. Potonié i Berlin, professorn, grefve H. Solms-Laubach i Strassburg, herr F. Stephani i Leipzig, dr. J. Stoller från Berlin och professor V. Wittrock, hvarjämte docenten R. Sernander från Uppsala, åtföljd af sina elever, tagit en öfverblick af kvartärsamlingarna. Botaniska afdelninyen har under året vunnit betydande tillväxt. Främst må nämnas de rika, särdeles väl konserve- rade samlingar af pressade växter och andra museiföremål, som hemförts från Brasilien och Argentina af Regneilska re- sestipendiaten doktor G. O. Malme. Genom köp hafva förvärfvats fanerogamer från Skandi- navien af Botaniska Föreningen i Lund, fanerogamer och ormbunkar från Itatiaj^a (Brasilien) och Rio de Janeiro af assistent P. Dusen, kryptogamer från Argentina och Bolivia af licentiat K. R. E. Fries, fanerogamer från sydamerikanska Columbia af mr H. H. Smith, fanerogamer från Kamerun af G. Zenker; samt exsiccat verken: Briosi et Cavara, Funghi parasiti fasc. 15; Collins HaJden S Setchell, Phycotheca Bor- eali-americana fasc. C 5 och 19 — 23; H. Dahlstedt, Herbarium Hieraciorum Scandinavise cent. 15 och 16; F. Pax, Herbarium cecidiologicum fasc. 12; C. G. Pringle, Plantse Mexicanse 1901 och 1902; H. Ross, Plantse siculee cent. o; och T. Wes- tergren, Micromycetes rariores selecti fasc. 26 — 30. Genom byte hafva bekommits: Cryptogamee exsiccatse af K. K. Hofmuseum i Wien samt brasilianska Xyridacéer af Uppsala universitets botaniska museum. Såsom gåfvor hafva erhållits: en betydande samling fa- nerogamer och ormbunkar från Paraguay af professor J. D. Anisits i Asuncion: fanerogamer från Uruguay af musikdi- rektör J. Arechavaleta i Montevideo ; frukter af Trapa natans från Tyskland af professor H. Conwentz i Berlin; faneroga- mer från Rio Grande do Sul af doktor J. Dutra i Sao Leo- poldo (Brasilien); fanerogamer från Grönland af fru E. Ek- man på Djursholm; fanerogamer från Novaja Semlja af licen- tiat O. Ekstam i Stockholm; Oxalis-arter af kollega Th. Fredriksson i Stockholm; asklepiadacéer från Paraguay af doktor E. Hassler i San Berhardino; fanerogamer från Pata- gonien af sjökapten J. G. Högberg i Buenos Aires; lafvar från Patagonien och Eldslandet af assistent M. Pennington i Buenos Aires; asclepiadacéer från Kile af professor C. Reiche INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARXES ÅRSBERÄTTELSER. 85 i Santiago ; ; pilse lacustres» från Medelpad af professor Y. Sjö- STEDT i Stockholm; fanerogamer från Argentina af professor C. Spegazzini i La Platå; Alg{© aqute dulcis exsiccatse, quas edid. V. WiTTROCK, O. Nordstedt & G. Lagerheim af professor V. WiTTROCK ä Bergielund; samt skandinaviska fanerogamer af kandidat S. Birger och kamreraren C. H. Brandel i Stock- holm, adjunkt E. Collinder i Sundsvall, amanuens H. Dahl- STEDT i Stockholm, kyrkoherden S. J. Enander i Lillherrdal, lektor J. Erikson i Karlskrona, kandidat H. Fröding i Värm- land (en större samling), studeranden E. Lindegren, kamre- raren A. V. Lindstedt, amanuens Gr. O. Malme, professor A. G. Nathorst, fröken H. Palmquist och adjunkten J. A. O. Skärman alla i Stockholm, samt öfverjägmästare V. Th. Ör- TENBLAD 1 Umeå. Delar af de skandinaviska, arktiska, allmänna och Reg- neilska herbarierna hafva varit utlämnade för bearbetning till specialister i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Öster- rike, Schweiz, Holland och England. På museet hafva sam- lingarna varit anlitade af rektor S. Almquist, professor G. F. Atkinson (Förenta Staterna), ingeniör C. O. Boije af Gennäs, doktor O. F. Borge, kamrer C. H. Brandel, museidirektör F. V. CoviLLE (Förenta Staterna), amanuens H. Dahlstedt, licentiat O. Ekstam, kyrkoherde S. J. Enander, kollega Th. Fredriksson, licentiat K. R. E. Fries, hofkamrer Hj. Haf- STRÖM, adjunkt T. O. B. N. Krok, landtbrukaren P. A. Lars- son, studeranden E. Lindegren, lektor C. A. M. Lindman, mr C. G. Lloyd (Förenta Staterna), amanuens G. O. ]\[alme, professor W. A. Setchell (Förenta Staterna), lektor A. Skån- BERG, studeranden Hj. Ström, kyrkoherden A. Torssaxder och amanuens T. Westergren. Utaf afhandlingar, för hvilka museets material legat till grund, hafva följande under året blifvit tryckta i Kungl. Vetenskaps- Akademiens publikationer: O. F. Borge, Die Algen der ersten Regnellschen Expedition. 2. Desmidiaceen. Mit 5 Tafeln, och 3. Zygnemaceen und Mesocarpeen. Mit 1 Tafel; C. A. M. Lindman, Beiträge zur Kenntnis der tropisch-ameri- kanischen Farnflora. Mit 8 Tafeln; samt K. Starbäck, As- comyceten der ersten Regnellschen Expedition. III. Mit 2 Tafeln. I egenskap af Regnellsk amanuens har filosofie licentiaten K. R. E. Fries tjänstgjort till den 1 oktober 1903, och från 86 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. denna tid doktor Gr. O. Malme, som vid midten af september månad återkommit från sin forskningsresa såsom Regnellsk stipendiat för åren lliOl — 1903. De rika samlingar doktor Malme hemfört från Sydamerika hafva alla vid framkomsten befunnits vara i bästa skick; och äro de nu vederbörligen införlifvade med det Regnellska herbariet. Zoologisica Riksnmseef har såsom vanligt hållits öppet och tillgängligt för allmänheten på de af Akademien be- stämda tider, söndagar och onsdagar fritt, lördagar mot en personlig afgift af 25 öre. De betalande besökarnes antal har uppgått till 347; vid de förevisningar, då tillträdet är fritt, räknas ej de besökande, men dessas antal har som vanligt varit ganska stort, säkerligen uppgående till flera tusental. Efter särskild begäran hafva 1,472 skolelever, anförda af 82 lärare och lärarinnor, haft fritt tillträde. Den Zoo-palceontologisTia af delningen har under år 1903 haft lyckan att få emottaga flera särdeles värdefulla skän- ker. Bland dessa må i främsta rummet nämnas den gåfva af 15,000 kronor från direktör AuG. Reinhold, genom hvilken afdelningen blef satt i stånd att för 10,000 kronor inköpa den af frih. Erland Nordenskiöld under hans expedition till S.- Amerika gjorda storartade samlingen af fossila däggdjur från Tarij a-dalen i Bolivia — hvilken i annat fall säkerligen blifvit såld till utlandet — , samt därjämte bestrida åtskilliga såväl för denna samlings uppställning som för samlingarnas anordning i sin helhet nödvändiga utgifter. Därnäst må nämnas gåfvan af 1,000 kronor från en känd vetenskapens mecenat, hvilken dock ej önskar blifva omnämnd, för anskaf- fandet af en skärmaskin med tillhörande elektrisk motor. Af försteningar har afdelningen emottagit flera mycket värdefulla gåfvor. Bland dessa böra i främsta rummet näm- nas: af professor A. G. Nathorst fossilsamlingar från Spets- bergen och Kung Karls land, gjorda under 1898 års svenska polarexpedition, och från Grönland frän expeditionen år 1899, äfvensom af några intressanta svenska fossil från Östergöt- land; samt af frih. Erland Nordenskiöld tvenne af honom förvärfvade samlingar af däggdjursfossil från Bolivia, hvilka i väsentlig mån komplettera de ofvannämnda af honom själf gjorda samlingarna. Vidare hafva till afdelningen skänkts: af chefen för Rysslands geologiska undersökning A. Karpin- SKY gipsafgjutningar af den af honom såsom Helicoprion IXSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 87 Bessonowi beskrifna intressanta fisklämningen från kolfornia- tionen i Ryssland; af kapten J. Gr. Högberg diverse fossil från Patagonien och Argentina; af frili. E. Nordenskiöld en samling devon-fossil från Bolivia, kompletterande en förut af honom skänkt samling från samma trakt; af med. d:r P. F. Landelius kambriska fossil från Östergötland. Från afdel- ningen för evertebrerade djur hafva dessutom öfverlämnats: spongier från Gottland, och en samling snäckor från lössaf- iagringarna i trakten af Wtirzburg i Bayern. Silurfossil hafva dessutom insamlats af intendenten under resor på Gott- land och i Öster- och Västergötland. Genom inköp hafva förvärfvats siluriska fossil från Gott- land samt kambriska och siluriska från Västergötland, äf- vensom tertiär-fossil från vSkåne. För vetenskapliga arbeten har afdelningen anlitats: af frih. E. Nordenskiöld, hvilken bearbetat och beskrifvit en del af de af honom hemförda och till museet förvärfvade däggdjursfossilen från Bolivia; af akademikerna Th. Tscher- nyschew och Fr. Schmidt i St. Petersburg; d:r A. Schmith WooDWARD i London samt herr G. von Schmalensee. För bestämning och bearbetning äro vid årets slut ut- lånade: till professor O. J^ekel i Berlin crinoidéer från Gott- land; till professor H. Rauff i Bonn spongier funna såsom lösa block på Gottland; till professor J. Bohm i Berlin mol- lusker från triassystemet på Spetsbergen; till akademiker Th. Tschernyschew i St. Petersburg hela samlingen af kar- boniska fossil från Gåskap på Novaja Selmja. Inom afdelningen hafva omdanings- och nyordningsarbe- tena, tack vare de af K. Maj:t för reparationer och omänd- ringar af lokalerna beviljade, samt de af direktör Aug. Rein- hold skänkta medlen, oafbrutet fortgått. På från dessa arbe- ten ledig tid har intendenten fortsatt sina arbeten med en vetenskaplig bearbetning af vissa grupper af samlingarna, såsom graptoliterna, de kambriska och siluriska brachiopo- derna, samt de siluriska refbildningarnas på Gottland fauna. Afdelningen för lägre Evertebrater har såsom gåfvor emot- tagit: af professor K. CoRi i Triest en utomordentligt vacker samling bestämda echinodermer från Adriatiska hafvet; af fil. licentiaten Hjalmar Östergren en vacker samling everte- brater från Trondhjemsfjorden samt ett antal exemplar af den ytterst egendomliga parasitiskt i en Holothuria lefvande 88 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. mollusken, Enteraxcnos Ostergreni, hvilken förut saknats i Riks- museets samlingar; af Uppsala universitets soologisha museum ett antal oligochfeter från Kamerun, bestämda af Micbaelsen i Hamburg; af friherre Erland Nordenskiöld en samling söt- vattenkräftcljur från Syd-Amerika, mestadels ostracoder och copepoder; af d:r G. Malme flera landplanarier, sötvattenpla- narier och kräftdjur frän Brasilien; af kapten T. G. Högberg några maskar och kräftdjur från Golfo Nuevo, Porto Ma- dryn; af fiskeriinspektöreu d:r F. Trybom ett par kräftdjur, nya för vetenskapen och för Riksmuseum; af intendenten d:r E. Lönnberg en rikhaltig samling hafsevertebrater från Laholms- bukten; af Landtbruksstf/rdsen genom d:r F. Trybom en be- tydande mängd evertebrater mest från Sundet och genom do- centen O. Carlgren ett stort antal för museet nya typer af actinier; dessutom hafva smärre skänker influtit t. ex. från lektor A. Bergman, professor P. T. Cleve m. fl. Genom inJcöj) har afdelningen förvärfvat ett antal kräft- djur från Kamerun af herr Gunnar Linnell och en samling bestämda oligochtieter af kandidat H. Brunander, samt ge- nom b]jfe med Trondhjenis nnisetim en ny nordisk sjöstjärna och med universitetets zoologiska museum i Köpenhamn en ny af Mortensen beskrifven echinid. För vetenskaplig bearbetning, bestämning och granskning hafva större eller mindre sviter af samlingar varit utlånade till zoologer inom och utom landet. Professor A. Wirén, som planlagt ett arbete öfver nordiska borstmaskar, har till låns betydande sviter af dessa djur. Professor D. Bergendal har till låns en betydande del af museets nemertiner. Professor H. LuDWiG i Bonn bearbetar Eldslandsexpeditionens echino- dermer. Doktor Joh. Thiele håller pä att afsluta samma expeditions svampdjur. Doktor R. Hartmeyer i Berlin ut- arbetar museets synascidier från Eldslandet. Doktor A. Skorikow har bestämt och återsändt Riksmuseets gephyreer från Eldslandet. Herr Strebel vid museet i Hamburg håller på med bearbetningen af alla hafsmolluskerna från Eldslan- det. Doktor H. I. Hansen i Köpenhamn har för bearbetning till låns sviter af exotiska kräftdjur. Docenten L. Jäger- skiöld har under händer ett större arbete öfver nematoder från Egypten, tillhöriga Riksmuseum. Fil. licentiaten Th. Odhner arbetar med museets samlingar af trematoder från samma trakter. Licentiat I. Arwidsson behandlar kritiskt INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 89 vissa grupper af borstmaskar och licentiaten AV. Sandberg liar för bearbetning en betydande samling af nordiska spon- gier. Slutligen har på begäran för jämförelse former utläm- nats till professor H. Jungersen i Köpenhamn, inspektor d:r J. M. R. Levinsen i Köpenhamn, professor W. Kukenthal i Breslau, professor W. Leche vid Stockholms högskola, pro- fessor D. Bergbndal i Lund, professor E. Ehlers i Gröttin- gen, professor P. T. Cleve i Uppsala, doktor A. Skorikow i Petersburg m. il. Pä afdelningens egen lokal hafva vetenskapliga under- sökningar utförts, hvilka haft till mål att vidga vår kun- skap om hafsdjurens utbredning. En redogörelse för alla nordiska och arktiska gephyreer, grundad hufvudsakligen på Riksmuseets samlingar men äfven på från öfriga nordiska museer lånade former, närmar sig sin fullbordan. Docenten O. Carlgren har nu ordnat och bestämt hela Riksmuseets actiniesamling, som genom honom växt ut till en af de full- ständigaste i världen, och förbereder flera afhandlingar där- öfver. Doktor Elof Jäderholm, specialist på hydrozoer, har på Riksmuseum under året genomgått hela den exotiska samlingen och öfver dem affattat ett nu färdigtryckt arbete med titel »Aussereuropäische Hydroiden im Schwedischen Reichsmuseum». Licentiat Hj. Östergren har genomgått och bestämt alla våra nordiska och arktiska asterider, hvilka hittills varit obestämda och ej ens inregistrerade. Dessutom hafva baron E. Nordenskiöld, kandidat Hägg m. 11. arbetat vid af delningen. Arbetet med samlingarnas grofordnande, inregistrerande och vårdande har fortgått oafbrutet under hela året. Så- lunda ha stora sviter af afdelningens mollusker omlagts i nya askar med lock och ordnats in efter släkten, och hela den rika nordiska bryozo-samlingen har ordnats och inregi- strerats, hvilket blifvit en möjlighet först sedan af delningen genom Akademiens beslut fått sitt utrymme ökadt med 3:ne rum, hvilka förut tillhört biblioteket, men som ansetts mindre lämpliga för detta ändamål. Den entomologisTia afdelningen har äfven under år 190a fått mottaga rika gåfvor: af fil. lic. R. Fries, Uppsala, några bin från Bolivia; af A. L. Montandox, Bukarest, några He- mipterer; af fil. stud. A. Roman, Uppsala, parasitsteklar; af prof. Chr. Aurivillius en summa af 100 kr. såsom bidrag till 90 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. inlösning af d:r E. Nymans samlingar; af L. Pékinguey, Cape Town, Schizonycha-arter; af prof. Aurivillius en samling dag- fjärilar från Kongo; af densamme 79 Cerambycider; af J. Weise, Berlin, sex sp. Coccinellider från Usambara, co-typer till af honom beskrifna arter ; af prof. Aurivillius en nr vald, af 26 arter bestående samling afrikanska fjärilar; af fil. kand. I. Trägårdh, Uppsala, en samling i 70 rör bevarade spindlar, insamlade under »Daga»-expeditionen 1898; af prof. Aurivil- lius 32 Cerambycider; af J. Weise, Berlin, ytterligare några co-typer af Coccinellider från Usambara; af E. Mjöberg, Stockholm, några Acarider; af Theo. D. A. Cockerell, East Las Vegas X. M., några bestämda Coccider; af prof. Auri- villius, omkring 40 arter bestämda Cerambycider; af doc. L. A. Jägerskiöld, Upsala, H arter termiter hemförda af svenska Sudan-exped.; af K. Jordan, Tring, några värdefulla bestämda fjärilar; af Theo. D. A. Cockerell, East Las Vegas, hylsa af en Psychid, gallbildningar af en Dipter samt co-typer af några Coccider; af prof. Aurivillius, 22 arter för museet nya spinnarijärilar; af E. Mjöberg, Stockholm, några Sipho- naptera; af doc. L. A. Jägerskiöld, Uppsala, 27 sp. Formici- der, 29 sp. Dytiscider och Hydrophilider, 2 sp. Gyrinider, 1 sp. Coccinellid och 4 sp. Phytophager från svenska Sudan- exped. jämte N:o 8, 9, 10 och 12 af exp:s publikationer, vidare bon och svampodlingar af termiter; af Goodman & Salvin, London, nytt häfte af Biol. Centr. Am. med pl. N:o 20; af H. GrEBiEN, Hamburg, några Heteromerer; af fil. d:r Otto Holm, Stockholm, 88 svenska Phryganeider från Löfånger i Västerb.; af Gr. L. Champion, London, 10 arter Curculionider; af E. Haglund, ett rör Aphider från Torneå Lappmark; af frö- ken Levin, Stockholm, Thripsar; af Axel Josephson, Stock- holm, en samling Phryganeider från Jämtland ; af prof. Auri- villius 30 sp. Cerambycider från Ostafrika; af missionären K. E. Laman, Mukimbungu, Kongo, en värdefull af omkring 145 ex., hufvudsakligast fjärilar, bestående samling. Många af dessa voro tagna såsom larver och kläckta i de burar, som i maj 1902 vid herr Lamans resa medsändas från ent. afd.; larver tillhörande nio olika kläckta arter medföljde; af byrå- chefen J. Meves, Stockholm, flera ex. Exochilum circumflexum, kläckta ur puppor af tallspinnaren; af Aug. Berggren, Stock- holm, 41 fjärilar från Columbia; af A. Roman, Uppsala, Pseu- doneuropterer från Torneå Lappmark; af dr. G. Jacobson, IXSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 91 mus. St. Petersburg, oo-typer af Hodotermes turkestanicus; af d:r Karl Daniel, Miinchen, co-typer af Aphodius amblyo- don; af W. L. Distant, London, sex co-typer af Tiugididen Cadamustus t^-picus; af H. Tournier, Peney, Schweiz, några parasitsteklar; af d:r G-. Malme, Stockholm, en del insekter från Brasilien; af René Martin, Le Blanc, en af 27 sp. i 42 €x. bestående samling bestämda Odonater, de mesta från Frankrike och Indien; af studeranden P. Geijer, Stockholm, Aradus brevicollis från Värmland, första svenska ex. af denna art i samlingarna; af lektor C. H. Johansson, Västerås, Leu- corrhinia pectoralis c3=^$; af doc. L. A. Jägerskiöld, Uppsala, 2 sp. Siphonaptera från Sudan-exp.; af Axel Josephson, Stockholm, Xemosoma elongatum, det första svenska ex. i saml. ; af doc. Axel Hamberg, Stockholm, hela det entomologiska materialet från Sarjek-traktens undersökningar, omfattande omkring 800 insekter, samt 95 rör spindlar från samma lokal; af doc. Gr. Grönberg, Stockholm, tallspinnare; af fil. stud. E. Mjöberg, ett par för den svenska samlingen nya skalbaggar: af Axel Josephson, en samling skalbaggar från Frankrike samt af J. G. Högberg, några i sprit inlagda insekter från S. Amerika. Genom lö}) har förvärfvats Gran Chaco-exp:s material af insekter, spindlar, myriopoder och skorpioner; af Fruhstorfer exotiska Odonater, af Ertl Miinchen, ostafrikanska in.sekter och af Staudinger & Bang-Haas en del Cerambycider. Genom hy te har afdelningen erhållit; af René Martin, Le Blanc, 35 sp. Odonater i 57 ex. från Frankrike, Australien och Sechellerna; af J. Desneux, Bruxelles, co-typer af Euter- mes desertorum; af kand. E. Strand, Kristiania, Siphonap- tera; af Henry S. Gorham, London, Endomychider och Ma- lacodermer; af H. E. Andrewes, London, en samling co-typer af Coleoptera; af René Martin, Le Blanc, en samling be- stämda franska Odonater; af häradshöfding Hultgren, Örebro, en samling för museet värdefulla Curculionider; af konserva- tor C. O. Roth, Stockholms högskola, Pseudoneuroptera från Gellivare; af konservator H. Muchardt, Helsingborg, diverse insekter; af Carl Felsche, Leipzig, en del för museet nya Coprophager samt af d:r Loman, Amsterdam, ett par Opilio- nider. Af för museet obehöfliga dubbletter hafva samlingar iit- deJats till följande personer, i de flesta fall såsom ersättning- för bearbetning af obestämdt material: till J. Weise, Berlin, 92 VETENSKAPSAKADEiMIENS ÅRSBOK. 1904. Coccinellider från Kamerun; till S. Schenkling, Hamburg, ErotyJider från samma trakt; till med. kand. J. Peyron, Stockholm, ägg af svenska fjärilar; till d:r L. Schultze, Jena, en del termiter från Afrika; till G. F. Hampson, Brit. Mus. kamerunska Pyralider; till d:r F. Sp^th, AVien, cassidider, liksom i föregående fall såsom ersättning för bearbetning af museets material från Kamerun; till A. L. Montandon, Buka- rest, Hydrocorider för bearbetning af ett större material af sädana från Haglunds samling; till P. Lesxe, mus. Paris, Bostrychid från Kamerun; till prof. Lameere, Bruxelles, några Cerambycider; till H. Gebien, Hamburg, en del Pycno- cerider; till prof. dir. Kr^pelin, mus. Hamburg, Scolopendri- der för bestämning af museets obearbetade material af denna grupp; till Carl Felsche, Leipzig, Coprophager från Kame- run; till M. Jacoby, London, Phytophager från samma trakt; till lic. E. Wahlgren, Västerås, en del svenska Tipulider; till H. d'Orbigny, Paris, några Onthophagus-arter från Ka- merun och till J. BouRGEOis, St. Marie aux Mines, Elsass, Lycider från samma trakt. För vetenshapUg hearhetning samt för jämförelse med typer hafva museets samlingar varit mycket anlitade af isynnerhet utländska specialister, men äfven af svenska zoologer, af hvilka några genom erhållna anslag längre tider arbetat vid museet. Från detsamma hafva samlingar för sagda ändamål utlånats till följande personer, hvilka alla efter afslutadt ar- bete i oskadadt skick återställt det åt dem anförtrodda ma- terialet. Så har lil. stud. E. Mjöberg för jämförelse haft Cryptophagus labilis; H. Schoutedex, mus. Bruxelles, har för sitt under arbete varande verk >Rhynchota Aethiopica» haft museets afrikanska bestämda och obestämda material af Scutellerider och Graphosomider; A. L. Montandon, Bukarest, har till granskning haft ett par Hydrocorid-typer; iil. stud. Mjöberg har för närmare undersökning haft Aneurus Isevis och Tropistethus holosericeus; lic. E. Wahlgren, Stockholm, har för en uppsats öfver Siphonaptera bearbetat museets dit- hörande material från Gran Chaco expeditionen ; d:r F. Sp^th, Wien, har i samband med bearbetningen af det kameruuska Cassidid-materialet haft ett antal Aspidomorpha-typer till kritisk granskning; prof. O. M. Reuter, Helsingfors, har till jämförelse haft typen till Capsus chinensis; W. L. Distant, London, har för samma ändamål haft ett par andra Hemi- I INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 93 pterer; d:r F. Speiser, Biscliofsburg, har för bearbetning ai' Diptera pupipara i Tierreich» till granskning haft några dithörande Thomsonska typer från »Engenies.> resa; P. Stein, Genthin, har till låns haft typer ur Fallénska samlingen; K. Jordan, Tring, har bearbetat de kamerunska x^nthribi- derna; J. Bourgeois, St. Marie aux Mines, har bearbetat och publicerat en uppsats öfver de från Kamerun hemförda Ly- ciderna; A. L. Montandon, Bukarest, har till granskning haft några B-anatra-typer samt bearbetat museets obestämda Hy- drocorider från Haglunds samling, utgörande 291 ex.; S. ScHENKLixG, Hamburg, har till påseende haft en Clerid från Kamerun; Henry S. Gorham, London, har bearbetat de ka- merunska Endomychiderna och Lampyriderna; I. Weise, Ber- lin, har bearbetat museets material af kamerunska Hispider och därom tillsammans med Coccinelliderna publicerat ett ar- bete; d:r F. Sp^th, Wien, har till granskning ytterligare haft ett par Cassidid-typer; H. Gebien, Hamburg, har för en monografi öfver Pycnoceriderna haft museets bestämda och obestämda material af denna grupp, det senare hufvudsakli- gen från Kamerun; prof. O. M. Reuter, Helsingfors, har stu- derat Dalmans typ af Phimodera humeralis; kand. A. Tull- gren, Albano, har till jämförelse haft ett par växtsteklar; director prof. Kr^pelin, Hamburg, har bearbetat Gran Chaco- expeditionens Scolopendrider; G. C. Champion, London, har för det stora verket Biologia Centr. Americana till låns haft flera Curculionid-typer från Schönherrs och Chevrolats sam- lingar; prof. Beuter, Helsingfors, har till undersökning haft Pentatomider; mag. phil. Walter M. Axelson, Helsingfors, har för sina studier öfver Collembolerna haft till jämförelse en dithörande typ; doc. E. Nordenskiöld, Helsingfors, har bearbetat Gran Chaco-expeditionens Hydrachnid-material; A. Fauvel, Caen, har för kritisk jämförelse med efter dem ut- förda teckningar haft Staphylinid-typer från Kamerun; P. Lesne, Paris, har bestämt de från nämnda trakt hemförda Bostrychiderna; prof. K. Heller, Dresden, har till granskning haft några Curculionid-typer från Chevrolats samling i och för bearbetning af museets kamerunska material af dessa in- sekter, h vilken han efter Fausfs död öfvertagit; W. L. Di- stant, London, har granskat några typer af Oncocephalus- arter; prof. Lameere, Bruxelles, har till kritisk granskning och bestämning haft en del Cerambycider; Carl Felsche, 114 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. Leipzig, har bearbetat museets från Kamerun hemförda Co- prophager ocb öfver desamma skrifvit en i manuskript före- liggande af handling; lektor G. Adlerz har för sitt intres- santa arbete öfver vissa Pompiliders och Sphegiders lefnads- förhållanden och instinkter haft till jämförelse ett par svenska stekelarter; W. L. Distant, London, har för undersökning haft typerna till några Reduviider samt typen af en fjäril; d:r Gr. Jacobson, mus. St. Petersburg, har för jämförelse med en transkaspisk form haft ex. af Hodotermes ochrace^^s; d:r Karl Daniel, Mlinchen, har från Schönherrs samling haft en del Curculionid-typer; G. Ulmer, Hamburg, har bearbetat museets material af eldsländska Trichopterer; Henry d'Orbigny, Paris, har bearbetat de från Kamerun hemförda Onthophagus- arterna, samt däröfver skrifvit en i manuskript föreliggande uppsats; amanuensen Hugo Ågren, Lund, har för jämförelse haft en Collembola-typ; Carl Felsche, Leipzig, har till gransk- ning haft flera Coprophag- typer och d:r J. C. C. Loman, Am- sterdam, Opilionider frän Kamerun. För ännu ej afslutade arbeten har d:r E. Rousseau, Bru- xelles, ytterligare erhållit obestämda och bestämda Panagfei- der; P. Stein, Genthin, har från Fallénska samlingen ett par Dipterer; A. L. Montandon, Bukarest, har Ranatra-arter samt en del andra, obestämda Hydrocorider; A. Fauvel, Caen, har till bestämning en af öfver ett tusen Staphylinider bestående samling; H. S. Gorham, London, har till granskning en Zy- thonia; H. Boileau, Bois Combes, har för bearbetning museets kamerunska Lucanider; prof. Reuter, några Hemipterer; d:r F. SiLVESTRi, Bevagna, har för bestämning en Embiid från Kamerun; d:r H. Schouteden, Bruxelles, har museets material af afrikanska Asopider, äfvensom Tessaratomider; d:r F. SiL- vestri har för bearbetning Gran Chaco-expeditionens myrio- poder, äfvensom sådana hemförda af d:r G. Malme och d:r C. Bovallius; a. L. Montandon, Bukarest, har för bearbetning Gran Chaco-expeditionens Hydrocorider och kand. J. Silfve- Nus, Helsingfors, samma expeditions Phryganeider; G. C. Champion har för jämförelse Curculionider från Chevrolats samling; H. Gebien bearbetar museets material af kame- runska Tenebrionider; d:r E. Bergroth, Tammerfors, har för bestämning en samling svenska Tipulider; P. Stein, Genthin, har för granskning en del Dipterer från »Eugenies» resa; d:r v. Schulthess-Schindler, Ziirich, bearbetar museets material INSTITUTIONSFÖRESTÅXDARXES ÅRSBERÄTTELSER. 95 af kamerunska Acridiider, hvaraf en del till honom blifvit afsänd; G. Ulmer, Hamburg, har museets Trichopterer från samma trakt; AV. E. Sharp, England, har för jämförelse ett par svenska Dytiscider; d:r L. ^Melichar, Wien, har för sina fortsatta monografiska arbeten öfver Homoptererna museets bestämda och obestämda Issider; Gr. C. Champion har för jäm-- förelse några Homopterer och prof. I. Bolivar, Madrid, typen till en Acridiid. Det under förra året för då ännu ej afslutade arbeten utlånade materialet har i vederbörande skick återställts, af Faust, Pirna, allt utom det från Kamerun, hvars bearbetning prof. Heller öfvertagit; Melichar, Wien; Holmgren, Stock- holm; Kr^epelin. Hamburg; Rousseau, Bruxelles, delvis; Weise, Berlin; Fauvel, Caen; Jacoby, London; Schenkling, Ham- burg; Cockerell, East Las Vegas; Hampson. London, Roman, Uppsala; Régimbart, Evreux; A\'ahlgren, Västerås samt Borg, Linköping. På museet hafva samlingarna studerats af prof. V. Witt- ROCK, artisten Gr. Hallström, doc. G. Grönberg, stud. Per Geijer och fil. stud. E. Mjöberg. Med understöd från honorarieanslaget har assistenten kand. A. Tullgren fortsatt ordnandet af Thorell s samling, h vilket arbete genom ett mindre tillskott från afdelningens medel kunnat fullt af slutas. Samlingen, som redan i förra årsbe- rättelsen approximativt beräknades, visar efter nu upprättad katolog, frånsedt Acariderna, af svenska och norska former, 'I^)'^ sp. Araneee verae, 11 sp. Opiliones, 1 sp. till Chelonethi = 310 sp. i (y-^i] rör. Den extraskandinaviska delen omfattar 1 sp. Palpigradi, -4 sp. Solifugee, 7 Pedipalpi, Ii6 Scorpiones, 12 Chelonethi, 121 Opiliones samt 1844 Aranese veree = 2,055 sp. &\\^r tillsammans 2,365 arter spii)delartade djur, hvartill komma 34 sp. Acarider. De äro förvarade i 3,443 rör, stående i 267 med sprit fyllda glasburkar. Den dyrbara samlingen är in- ordnad i ett särskildt för densamma förfärdigadt skåp. Den 176 sidor omfattande katalogen har, utan direkt kostnad, af entomologiska föreningens distributör kassör G. Hofgren pryd- ligt renskrifvits. Med understöd från samma anslag har fil. stud. A. Roman arbetat med de exotiska parasitsteklarne, af hvilka de verkliga Ichneumoniderna bestämts till släkte och ofta till art; de öfriga grupperna hafva grofordnats. Vidare har lic. E. Wahlgren bearbetat och ordnat museets svenska 9(3 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1004. Tipulider, särskildt materialet från Haglunds samling. Med anslag från Bcf/iiells Zool. gåfvomedel har kand. A. Tullgren bearbetat museets material af vissa steklar från Kamerun, öfver hvilka en afhandling i manuskript föreligger, samt be- stämt, preparerat och ordnat museets extraskandinaviska Seoliider, som inordnats i 15 lådor. Afven detta år står afdelningen i stor tacksamhet till Vetenskaps-akademiens sekreterare, prof. Aurivillius, som där, så långt tiden medgifvit, fortsatt sina entomologiska ar- beten. Så har bestämningen af Heterocerer och andra fjä- rilar samt Cerambycider fortgått, hvad de senare beträffar särskildt de kamerunska, öfver hvilka ett arbete under året publicerats. Bearbetningen af de svenska bina har afslutats och en öfversikt öfver dem skrifvits för »Svensk Insekts- fauna». Prepareringsarbeten hafva fortfarande utförts af fru S. Ramberg, hvarvid bl. a. ostafrikanska former, Odonater, Gran Chaco-expeditionens samlingar, A. Berggrens samlingar från Columbia, Lamans från Kongo, svenska Phryganeidsamlingen, större delen af de exotiska bina samt de lappländska sam- lingarna från Sarj ek-trakten blifvit uppställda eller omprepa- rerade. Intendentens tid har till stor del tagits i anspråk till författandet af den allmänna skildringen öfver resan i Väst- Afrika samt för utarbetandet af föredrag till Vetenskaps- akademiens högtidsdag. Vidare har största delen af museets obestämda extraskandinaviska insekter utom fjärilar och Odonater, hvilka voro för talrika att här inrymmas, från skilda delar af museet gruppvis sammanförts i ett för ända- målet förfärdigadt magasinskåp, ett nödvändigt ehuru rätt tidsödande arbete. Museets samlingar hafva lämnat material till följande publikationer : Chr. Aurivillius. Zwei neue afrikanische Heteroceren (1 mus. Holm). Ent. Tidskr. 1903, p. 106. Svensk Insektsfauna 13: 1; 1 Apidse. Ent, Tidskr. 1903, p. 129—218; 24 textfig. — - — Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von Kame- run, n:o 21 Cerambyciden. Ent. Tidskr. 1903, p. 250 —282; 12 textfig. J. BouRGEOis. Lycides recueillis au Cameroun par le Prof. Yngve Sjöstedt. Ent. Tidskr. 1903, p. 285—287. IXSTITUTIONSFÖRESTÅXDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 97 E. Brexske. Melolonthiden aus Kamerun nach der Ausbeute des Herrn Professor d:r Yngve Sjöstedt, sowie eine Ubersicht aller bisher bekannten arten Kamerun's und des angrenzenden Gebiets. Ent. Tidskr. 1903, p. 81 — 98; 2 textfig. A. Fauvel. Staphjdinidae recueillis au Cameroun par le d:r YxGVE Sjöstedt. Arkiv för Zoologi Bd I, p, 235 — 244, tafl. 11. M. Jacoby. Phytophagous Coleoptera obtained by Prof. Sjö- stedt in the Cameroons. Arkiv för Zoologi Bd I, p. 223—234, tafl. 10. Karl Kr^pelin. Revision der Scolopendriden: Mith. aus dem Naturh. Mus. Hamburg 1903; XX 276 sid. (ex. p. behandlar Porats typer samt annat museet tillhörigt material.) L. Melichar. Monographie der Acanaloniiden und Flatiden. Annalen des K. K. Naturhistori schen Hofmuseums Wien (1902) [ex. p. utförliga beskr. af Ståls typer o. a. museet tillhörigt material af dessa grupper]. Otto Schwarz. Die von Herrn Prof. d:r Yngve Sjöstedt ge- sammelten Elateriden, Eucnemiden und Throsciden. Arkiv för Zoologi Bd 1, p. 43 — 53; 1 textfig. Yngve Sjöstedt. Termiterna och deras biologi. Föredrag i zoologi vid Vetenskapsakademiens högtidsdag den 31 mars 1903. Vet. Akad. Årsbok 1903, p. 89—101. Eine neue Termite aus Brit. Centr. Afrika. Ent. Tidskr. 1903, p.^ 76. Fr. Sp^th. Verzeichnis der von Professor d:r Yngve Sjö- stedt in Kamerun gesammelten Cassiden. Arkiv för Zoologi Bd L p. 171—180; 1 textfig. Eine neue Casside aus Birma. Ent. Tidskr. 1903, p. 111. Einar Wahlgren. Aphanipterologische Notizen nebst Bemer- kungen neuer Arten. Arkiv för Zoologi Bd I, p. 181 —196, tafl. 7—9. tjber Pulex vagahunda Boh. Ent. Tidskr. 1903, p. 219. J. Weise. Coccinelliden und Hispiden aus Kamerun. Arkiv för Zoologi Bd I, p. 55—63, tafl. 5. Vert ebrat af delningen har under året fått mottaga flera skänker, bland hvilka först må nämnas ett skelett af »Tursio Vetenskaps- Akademiens Arshok. 2. 7 118 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1004. truncatiis», funnet i blålera i Sandsvall och skänkt af redak- tören herr G. R. Petersson därstädes. Afdelningen har med gåfvor äfven varit ihågkommen af konservator Gr. Kolthoff, disponenten A. Wennberg, tullförvaltaren O. Ekborn, öfver- kontrollören P. G. Boren, professor Y. Sjöstedt, konservator A. Svensson, kapten J. G. Högberg, jägmästaren C. A. Smitt och doktor Sven Hedin. Bland inköp må nämnas en läppbjörn, två apor, en kalf, bastard mellan yak och Ijällko, en hare samt diverse fåglar. Det vetenskapliga arbetet vid afdelningen har fortgått med fisksamlingens bestämning och katalogisering. På kon- servatorsverkstaden har största delen af arbetet ägnats åt den fortsatta uppställningen af museets hvalskelett. Två sådana hafva under året kunnat färdiga inflyttas i det provisoriska hvalmuseet på kvarteret Grönlandet Södra, nämligen ett af narvalen Monodon monoceros och ett af Balsena Svedenborgii. Bland uppstoppade däggdjur må nämnas ea hermelin (Mustela erminea), en panterkatt (Felis pardalis) och en tam katt samt åtskilliga fåglar. Flera hundar och skelett, däribland tre myskoxar och en polarvarg, hafva blifvit preparerade och in- lagda till förvaring i magasin. För vetenskapliga studier har afdelningen varit anlitad af fil. stud. vid Stockholms Högskola S. Lagerheim och lära- rinnan fröken Karola Schalander. JEtnografisha afdelningen. — Afdelningens samlingar hafva under året ökats med 691 nummer, af hvilka 282 förvärfvats genom inköp och 409 genom gåfvor. Bland de senare må i främsta rummet nämnas en särdeles värdefull samling af 250 föremål, till största delen från Batakerna på Sumatra, skänkta af hr Carl E. Gadelius i Singapore och af honom insamlade under ett flerårigt uppehåll bland detta folk. Samlingens värde ökas än mera genom en utförlig och mönstergill kata- log, upptagande äfven föremålens namn på Batakspråket. Kapten John G. Högberg har som gåfva öfverlämnat en myc- iket instruktiv samling af 138, till större delen för museet nya föremål från Eldslandet och Patagonien. Öfriga gåfvor äro: af frih. Erland Nordenskiöld, en i brons gjuten af bildning af leopardskalle från Beuin i V. Afrika, två Jakutiska ka- lendrar, skurna i fossilt elfenben och två ovanliga, broderade skinnväskor från Mataco-indianerna i S. Bolivia; af kuratorn för etnologiska och arkeologiska afdelningen af Carnegie- INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 99 museet i Pittburgh i Pennsylvania, hr C. V. Hartman, fyra äldre keramiska föremål från Costa Rica; af sekreteraren vid svensk-norska generalkonsnlatet i Kobe, hr Torsten Udden, tre japanskt buddhistiska blixtsymboler i brons; af missionä- ren Herman Tjäder i Kina, en kinesisk eremits matskål af trä; af fil. licentiaten O. Ekstam, en samojedknif från S. "Waigatsch, af docenten frih. Axel Klinckowström ett stycke tapa från Påskön och af deltagaren i Swerdrups Fram-expe- dition, fil. kand. Herman G. Simmons en slädmodell af hval- rosstand från Väst- Grönland och en kartskiss öfver den af eskimåer bebodda delen af Grönland norr om Melville bay, tecknad af eskimåen Kolotengva. Löjtnant D. Bildt har öfverlämnat ett porträtt af den 1774 till England förda po- lynesiei-n Omai från Raiatea, stucket i koppar af Fra:s Barto- lozzi. Den antropologiska samlingen har af grefve Eric von Rosen riktats med gåfvan af 10 recenta skelett, de flesta af till namnet kända Chiriguan-indianer i södra Bolivia, och af kapten J. G. Högberg med tre kranier från Patagonien. Samlingen af fotografier har ökats genom bidrag af fil. mag. Uno Sirelius i Helsingfors, hr C. V. Hartman, hr C. E. Gadelius och prof. Y. Sjöstedt. Afdelningens boksamling har af grefve Eric von Rosen erhållit praktverken: Die Rninenstätte von Tiahuanaco af Uhle d' Stilhel och Seltene Waff'en aus Afrika, Asien und Amerika af Meyer & Uhle. — Mr Clarence B. Moore i Phila- delphia har öfverlämnat en fullständig samling af sina viktiga arkeologiska publikationer rörande de af honom under en lång följd af år utförda undersökningar i Förenta Staternas S. O. delar. — Prof. Gerhard Holm har öfverlämnat katalog öfver etnografiska museet i Petersburg. De viktigaste inköpen utgöras af en samling af 104 fö- remål från holländska N. Guinea och 76 från Collingwood Bay i brittiska N. Guinea. Nödvändigheten att förse af- delningen med många nya skåp och annan materiel har för öfrigt hindrat samlingens välbehöfliga förstärkande i någon betydligare mån genom inköp. Arbetena vid afdelningen hafva bestått i revision af det äldre inventariet och omsignering af dithörande material samt katalogisering och signering af nyförvärfvade samlingar. Vidare har i Afd. I de af grefve E. von Rosen skänkta 100 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. samlingarna frän Mataco-, Chorot-, Toba-, Chiriguan- ocb Tapietes-indiauerna i Argentina och Bolivia (öfver 1,000 num- mer) blifvit fullständigt uppställda i ett särskildt rum i bot- tenvåningen. Den peruanska afdelningen bar fullständigt omordnats. I afdelningen II (Asien) bafva de kinesiska, koreanska, siamesiska, birmanska och indiskt religiösa afdel- ningarna helt ocb hållet och den japanska afdelningen delvis omordnats. De i förra årsberättelsen omnäninda betydande gåfvorna af d:r Sven Hedin från Tibet, Mongoliet och östra Turkestan halva fullständigt uppställts. Till grefve Eric von Rosen står museet i största för- bindelse för hans fortsatta, särdeles förtjänstfulla arbete med katalogiserandet af de af honom skänkta samlingarna och har detta arbete nu fortskridit till N:o 5,552 i hans utförliga beskrifvande katalog, hvadan är att förutse, att dessa lika rika som viktiga samlingar vid afslutadt katalogarbete torde komma att uppgå till närmare 7,000 nummer. — Vid museet har d;r JosEF Hammar varit sysselsatt med utarbetandet af en snart afslutad monografi öfver de af honom vid den se- naste Nathorstska expeditionen till N. O. Grönland gjorda vik- tiga fynden frän de nordligaste kända platser på Ostkusten, där eskimåer lefvat. — Löjtnant Didrik Bildt, frih. Erland Nordenskiöld och kand. Sven Lovén från Lund hafva under intendentens ledning genomgått en kurs i naturfolkens orna- mentik och för öfrigt idkat etnografiska studier i museet. — Af utländska forskare har museets samlingar studerats af d:r Gustaf Antze vid Grassi-museet i Leipzig, som speciellt stu- derat den australiska afdelningen, assistenten vid museet i Kiel, d:r Fr. Knorr, d:r Franz Weinitz från Berlin, prof. Alfr. Hettner från Heidelberg, d:r Hugo Ficke, Leiter des städtischen museums i Freiburg i Bg., prof. A. A. Veblen vid lowa State University, som speciellt studerat fartygsmo- deller och d:r T. Näsa från Tokio, Japan. Museets båda afdelningar hafva under året på fastställda tider hållits öppna för allmänheten fyra dagar i veckan, hvarvid intendenten såsom vanligt gått de besökande till hända med samlingarnas förklarande. Sammanhängande före- drag hafva därvid hållits för en del skolor och seminarier. INSTITUTIONSFÖRESTÅXDARXES ÅRSBERÄTTELSER. 101 3. Statens Meteorologiska Centralanstalt. Meteorologiska Centralanstaltens verksamhet har under året fortgått i det närmaste oförändradt efter samma plan som under de närmast föregående åren. För den dagliga väderlekstjänsten har Anstalten aret om mottagit morgontelegram, innehållande afton- och morgonob- servationer öfver väderleken, från 14 inländska och 46 ut- ländska stationer samt endast morgonobservationer från 2 ut- ländska (norska). Genom tillmötesgående af Direktionen för Die Deutsche Seewarte i Hamburg har från och med 26 maj 1903 det t3'ska väderlekstelegrammet ökats med uppgifter från en ny station, nämligen Borkum vid Nordsjöns sydkust. Vidare har genom underhandling med det holländska meteorologiska institutet i de Bilt vid Utrecht samt med Deutsche Seewarte telegram- växlingen med Holland förenklats, i det att Seewarte godhets- fullt åtagit sig att utan ersättning förmedla det dagliga te- legramutbytet mellan Sverige och Holland, så att uppgifterna från den holländska stationen Helder från och med den 26 maj inkomma tillfogade det tyska telegrammet, och därmed äfven betydligt snabbare än förut. Slutligen har föranstal- tats därom att från och med 1 april dagliga uppgifter öfver vind och väderlek från 3 fyrplatser, nämligen Vinga, Skagen och Skanör, meddelas Anstalten per telegraf genom förmed- ling af meteorologiska stationen i Göteborg. Med stöd af samtliga inkommande telegram hafva dagli- gen tvenne synoptiska kartor konstruerats, af hvilka morgon- kartan offentligen anslagits å 4 ställen i hufvudstaden och i förminskad skala återgifvits i 4 här utkommande dagliga tidningar. Det viktigaste af de i morgontelegrammen upptagna iakttagelserna har meddelats i 10 dagliga tidningar i huf- vudstaden i en tabell, åtföljd af en sammanfattning af väder- lekstiliståndet samt väderleksutsikter för det närmast föl- jande dygnet, hvarjämte nämnda sammanfattning, tillika med utsikter, på telegrafisk väg öfversändts till 11 kommuner i riket (däraf 6 året om och 5 endast under sommarmånaderna) hvilka till K. Telegrafverket erlägga de härför stadgade af- gifter. En mera kortfattad sammanfattning af väderlekstill- 102 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904, ståndet jämte utsikter hafva äfven öfversändts till K. Sty- relsen för Statens järnvägstrafik, som på egen bekostnad låtit anslå densamma å alla större järnvägsstationer. Denna an- ordning har äfven blifvit vidtagen på flera privata banlinier, af hvilka de flesta erhållit sina uppgifter från närmaste stat- station. Sistnämnda kortfattade sammanfattning har äfven meddelats Svenska Telegrambyrån i Stockholm, hvilken ytter- ligare spridit densamma till sina kunder. En ganska väsentlig förändring till det bättre, hvad väderlekstjänsten i sin helhet under förmiddagarna beträflPar, har under året inträdt, i det att, tack vare internationella bemödanden, de flesta utländska väderlekstelegram börjat in- komma icke obetydligt tidigare på förmiddagen än förut varit fallet, och att till följd däraf de för allmänheten af- sedda telegrafiska och andra meddelanden kunnat utfärdas tidigare och i regel mera fullständigt än förut. De engelska och franska telegrammen inkomma dock fortfarande väl sent. I öfverensstämmelse med hvad som ägde rum under före- gående år anordnades äfven under juli— september månader vid Anstalten en särskild väderlekstjänst till jordbrukets gagn. För detta ändamål erhöll Anstalten under denna tid morgontelegram innehållande morgon- och aftonobservationer från ytterligare 6 inländska och 1 utländsk station, samt eftermiddagstelegram från 17 inländska och 19 utländska sta- tioner. Med stöd af dessa telegram dels kompletterades de ofvannämnda synoptiska kartorna, dels upprättades en sär- skild karta öfver eftermiddagens väderlek, i enlighet med hvilken kl. (i e. m. utfärdades särskild för jordbruket afsedda väderleksutsikter beträffande nederbörd och nattfrost under påföljande dygn. Dessa eftermiddagsuppgifter anslogos i lik- het med morgonuppgifterna å 4 offentliga platser i hufvud- staden samt meddelades i tvenne här utkommande dagliga morgontidningar och sändes genom K. Telegrafstyrelsens för- sorg till flera af dess ofvannämnda abonnenter samt delgafs K. Järnvägsstyrelsen, De till Anstalten ankommande morgontelegrammen hafva fortfarande och till samma utsträckning som förut publicerats i «Bulletin du Nord», en tidskrift, som bekostas af de trenne Skandinaviska anstalterna gemensamt. Statens meteorologiska stationer äro för närvarande 34 till antalet. Därförutom anställas å flera privatstationer INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 103 observationer öfver lufttrycket, temperaturen, fuktigheten, nederbörden m. m. med från Anstalten till låns bekomna in- strument. Fullständiga observationsserier bafva inlämnats af läroverksrektoren P. E,. Billmanson i Nora, från Ronneby hälsobrunn, Gysinge bruk, Ulricehamns och Hålahults sana- torier samt från Landtbruksakademiens Experimentalfält vid Stockholm, vidare från två stationer i Hallands och en i Uppsala län, de trenne sistnämnda inrättade och underhållna på de respektive Hushållningssällskapens bekostnad. Det sj^stem af s. k. tredje klassens stationer för iaktta- gelser hufvudsakligen öfver nederbörden och delvis öfver lufttemperaturen, som 1878 anordnades med de K. Hushåll- ningssällskapens medverkan, är ännu i fortsatt verksamhet. Om till hithörande stationer läggas statens meteorologiska stationer, sä väl de hvilka sortera under Meteorologiska Cen- tralanstalten och under Nautisk-Meteorologiska Byrån som de privata stationer, vid • hvilka nederbörden observeras efter en och samma plan, blir antalet af nederbördsstatio- ner i riket inalles 452. Alla dessa stationer insända sina iakttagelser vid hvarje månads utgång. Desamma publi- ceras i en månatlig tidning med titel »Månadsöfversikt af väderleken i Sverige», hvilken tidning redigeras under An- staltens inseende och uppehålles hufvudsakligen genom pre- numeration af de K. Hushållningssällskapen. Af denna tid- ning hafva 23 årgångar hittills utkommit, nämligen 1881 — 1903. Det system af iakttagelser öfver isförhållanden, åskväder och fenologiska företeelser, som år 1881 öfverflyttades frän Uppsala Meteorologiska Observatorium till Meteorologiska Cen- tralanstalten, har fortgått efter oförändrad plan och hafva till Anstalten inkommit journaler från 52 observatörer öfver isläggning och islossning, från 64 öfver iakttagna åskväder och från 81 öfver periodiska företeelser inom växt- och djur- riket. Synoptiska tabeller hafva upprättats för hvarje dag af året 1902, upptagande nederbördens art och mängd, åskväder, dimma, dagg, rimfrost, luftens genomskinlighet, solrök, norr- sken m. m, I dessa tabeller ingå samtliga stationer. Utgifvandet af arbetet Meteorologiska Iakttagelser i Sverige, som sedan åtskilliga år varit försenadt, har så fort- skyndats, att under året kunnat utgifvas tvenne årgångar. 104 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. nämligen för 1900 och 1901, h varjämte den för 1902 är i det närmaste färdigtryckt. En del smärre förändringar och till- lägg hafva blifvit införda från och med årgångarna 1899 och 1900. Bland annat har från och med årgången 1900 i af delningen Dagliga iakttagelser införts observationer öfver maximum- och minimumtemperaturen samt af snötäcket på marken. Anstaltens ordinarie amanuens fil. doktor N. Ekholm var tjänstledig under tiden 1 febr. — 30 juni; i hans ställe var af K. Vetenskapsakademien förordnad telegrafassistenten, fil. doktorn T. E. Aurén. Vid Anstalten ha för öfrigt varit an- ställda fil. doktor J. Westman såsom vetenskapligt biträde vid väderlekstjänsten m. m. och från och med april fil. lic. M. Jansson såsom extra assistent. Ett större antal stationer har försetts med nya instru- ment för observation af vindens riktning. Under året besöktes och inspekterades af föreståndaren följande stationer: Vänersborg, Bjuråker, Jockmock, Gelli- vara, Haparanda, Piteå, Västervik, Askersund, Strömstad, Göteborg och Halmstad. Anstalten har slutligen meddelat en mängd upplysningar åt såväl in- som utländska myndigheter och enskilda personer. Reseberättelse afgifven af Regnellske stipendiaten doktor G. 0. Malme för åren 1901-1903. Enligt föreskrifterna i d:r A. F. Regnells gåfvobref af den 29 augusti 1872 åligger det den, som kommit i åtnju- tande af det för resor i Brasilien eller angränsande länder anslagna stipendiet, att inom fyra månader efter hemkomsten afgifva dels en redovisning för de uppburna medlen, dels en berättelse öfver resans gång och en redogörelse för därunder utförda arbeten. Undertecknad, som den 21 sistlidne september återkom från en sådan resa, får härmed fullgöra denna min förplik- telse. Resans förlopp torde redan i de stora dragen vara bekant genom de under hennes gång hvarje halfår hemsända berät- telserna. Min plan var att afresa från Sverige under förra hälften af september 1901 och först begifva mig via Ham- burg och Montevideo eller Buenos Aires till den sydbrasili- anska staten Rio Grande do Sul för att där under en tid af två månader komplettera några undersökningar under min resa åren 1892 — 94. Därifrån skulle jag Ijegifva mig till Cordillera de los Andes, till omgifningarna kring Aconcagua vid gränsen mellan Argentina och Chile, för att, så länge väderleken tillät det, undersöka den alpina vegetationen. Sedan skulle färden ställas till den brasilianska staten Måtto Grrosso, där hufvudstaden Cuyabå skulle blifva utgångspunkten för mina exkursioner, och där jag skulle uppehålla mig under återstoden af den tid, som är för resan föreskrifven. När det gäller Sydamerika, har emellertid den resande att räkna icke blott med de faktorer, som i allmänhet kunna betinga förändringar i en på förhand uppgjord reseplan, såsom uppträdande farsoter, egen sjukdom, ogynnsamma väderleks- 106 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. förhållanden o. d., utan kanske i ännu högre grad med så- dana, som i andra civiliserade länder mera sällan ställa sig hindrande i vägen, nämligen de politiska förhållandena. Dessa senare gjorde också, att jag i flera afseenden måste afvika från ofvan antydda plan. Afresan från Stockholm skedde den 10 september 1901. Efter ett kortare besök i Berlin fortsatte jag från Hamburg den 18 i samma månad och ankom den 12 oktober till Buenos Aires. Sedan den för den närmaste tiden icke behöfliga delen af utrustningen där inlagts i magasin och en del upplysningar beträffande den blifvande utflykten till Anderna inhämtats, begaf jag mig till E-io Grande do Sul och ankom till staden Rio Grande den 27 i samma månad. Under tiden till den 17 november företogos exkursioner dels i de närmaste om- gifningarna kring denna stad — det sandiga kustområdet — dels utmed den därifrån till Bagé ledande järnvägen ända till Piratiny. Nämnda dag fortsattes färden med ångbåt till Porto Alegre, hvarest med anledning af böldpestens upp- trädande i Rio de Janeiro den egendomliga karantänsåtgärden var vidtagen, att den resande, som för öfrigt fick fritt röra sig i staden, hvarje dag måste personligen anmäla sig på en besiktningsbyrå. Sedan efter några dagar detta tvång, som naturligtvis gjort, att exkursioner kunnat företagas endast till stadens utkanter, upphört, utsträckte jag mina utflykter längre, dock ej mer än en eller annan mil ut i de närmaste omgifningarna. Under flera år fortgående gränstvister mellan Argentina och Chile hade emellertid mot slutet af år 1901 antagit en så hetsig karaktär, att ett krigsutbrott var att befara hvad dag som helst. Att under sådana förhållanden begifva mig till Aconcaguatrakten, där en af de viktigaste vägarne öfver Anderna går fram, ansåg jag vara mindre rådligt. Den i reseplanen ingående utflykten dit måste därför tills vidare uppgifvas. Och att redan vid denna tid fortsätta till Måtto Grosso lät sig ej heller göra, då där rasade ett blodigt in- l)ördeskrig. Jag beslöt därför att kvarstanna i Rio Grande do Sul ännu någon tid och begaf mig i början af januari 1902 på en fem veckors utflykt till statens inre, till Cachoeira och Cruz Älta. Efter återkomsten och sedan de redan gjorda samlingarna inpackats, fortsatte jag mina undersökningar i omgifningarna kring Porto Alegre, där flera i botaniskt hän- RESEBERÄTTELSE. 1()7 seende synnerligen intressanta platser finnas, den märkligaste en söder om staden liggande höjd vid namn Morro da Policia eller Morro da .Gloria. Ett kortare besök gjordes äfven i Säo Leopoldo, där en för den riograndiska floran ovanligt intresserad läkare, d:r Joäo Dutra, är bosatt. Den 25 mars återvände jag till staden Rio Grande och stannade där några dagar för att komplettera samlingarna och anteckningarna från sandområdet; fortsatte sedan via Montevideo, där jag måste tillbringa fem dagar i karantän på Isla de Flores, till Buenos Aires, dit jag anlände den 16 april. Till följd af det oförmodade af brottet i resan genom karan- tänen på Isla de Flores kom jag för sent för att med Lloyd brasileiros) april-ångbåt fortsätta till Måtto Grosso. Sedan min utrustning iordningställts och kompletterats, begagnade jag tillfället att göra ett kort besök i den argentinska uni- versitetsstaden Cördoba för att taga kännedom om där be- fintliga botaniska samlingar och sammanträfi'a med tvenne där bosatta botanister, professor d:r Fr. Kurtz och apote- karen Th. Stuckert, af hvilka jag för E-iksmuseets räkning bekom värdefulla botaniska samlingar, hufvudsakligen Ascle- piadacéer. Åfven i Buenos Aires uppsökte jag de få där bo- satta botanikens idkare och vänner. • Då några säkra upplysningar om nästa »Lloyd brasileiro;^- ångbåt till Måtto Grosso icke kunde erhållas i Buenos Aires, begaf jag mig den 8 maj med en argentinsk ångbåt Para- guay-Paranå-floden uppför till Asuncion för att där om möjligt finna någon lägenhet till Corumbå i Måtto Grosso med de små lastångare, som underhålla förbindelsen mellan dessa båda städer. En sådan lägenhet yppade sig också om några dagar. Det korta uppehållet i Paraguay hade jag ingen anledning att ångra. Af professor d:r J. D. Anisits, som jag kände redan från min förra resa, mottogs jag på det hjärtligaste och erhöll af honom för Riksmuseets räkning en ansenlig samling fanerogamer från den föga undersökta nordvästra delen af Paraguay. I hans sällskap gjordes också ett besök hos d:r E. Hassler i San Bernardino, en schweizare, som sedan han nedlagt sin praktik som läkare, uteslutande ägnat sig åt undersökningen af den paraguayska floran, och hvars rikhaltiga, synnerligen väl konserverade samlingar måste betraktas såsom grundläggande för kännedomen om den- samma. 108 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. När jag morgonen den 29 maj ändtligen kom fram till Corumbå, hade jag lyckan att finna en liten ångbåt, som samma dag på kvällen afgick till Cuyabå, dit jag nådde den 6 juni. Det första intrycket af denna stad och de första under- rättelser, jag där inhämtade, voro föga uppmuntrande. Re- volutionen var visserligen slut, men den hade lämnat sorg- liga spår efter sig. Hvad som framför allt låg mig om hjärtat, var anskafiandet af last- och riddjur. Men den stam af sådana, som hade funnits, hade under revolutionen dödats eller stulits och förts bort, och ägarne af de få, som funnos kvar, begärde oskäligt hög hyra och voro dessutom föga be- nägna att låta dem lämna staden. Lyckligtvis hade det regnat så sent som i början af juni, och till följd däraf erbjödo >.cerrados» kring staden tillräckligt tillfälle till arbete, till dess jag i midten af juli kunde förhyra mig en »tropa» och begifva mig upp till Santa Anna da Chapada, en by belägen ungefär 10 mil från Cuyabå, på den, för att vara i Måtto Grosso, betydliga höjden af något mer än 800 meter öfver hafvet. Byn hade gått mycket tillbaka, sedan jag år 1894 besökte den; de flesta husen voro förfallna och knappt be- boeliga eller åtminstone synnerligen olämpliga för den, som måste ständigt skydda sina samlingar för fukt. Med största tacksamhet mottog jag därför det anbud, som byns präst, padre Bento Severiano da Luz, lämnade mig, att bo i ett större rum i kyrkan. På detta sätt fick jag den lämpligaste bostad man gärna kunde önska sig i denna afkrok af världen. Och omgifningarna kring Santa Anna erbjödo till följd af den omväxlande naturen och de många olika växtsamhällen, som där uppträdde, ett outtömligt fält för botanisten. Redan efter en månad hade mina samlingar vuxit så, att jag måste begifva mig ned till Cuyabå för att ordna och packa in dem. Sedan jag åter företagit några exkursioner kring staden, återvände jag i midten af september till Santa Anna och stannade där äfven denna gång något öfver en månad. Tiden var nu snart inne att återvända till Buenos Aires och företaga den från föregående sommar uppskjutna ut- flykten till Anderna. Det var också min afsikt att lämna Cuyabå i midten af november. Men till följd af det låga vattenståndet i Paraguayfloden och böldpestens uppträdande i Corumbå, stodo vi i Cuyabå under en tid af öfver 6 RESEBERÄTTELSE. 109 veckor utan förbindelse med yttervärlden. Först den 13 de- cember kunde afresan anträdas, och äfven dä voro förbin- delserna söderifrån med Corumbå så oregelbundna, att jag- måste vänta 14 dagar, innan någon ångbåt gick därifrån floden utför. Dessa två veckor i Corumbå voro de minst angenäma under hela min resa. Värmen i denna stad är i allmänhet mycket tryckande — platsen anses vara en af de hetaste i Sydamerika — och naturligtvis i särdeles hög grad midt i sommaren. Floran i omgifningarna är visserligen mycket intressant, såsom bildad dels af Chaco- dels af Hylsea- element, men vid denna tid kunde exkursioner företagas endast under förmiddagarne. Den 11 januari 1903 anlände jag ändtligen åter tillBuenos Aires. Sedan de under vistelsen i Måtto Grosso gjorda sam- lingarna hemsändts och utrustningen åter kompletterats, begaf jag mig via Villa Mercedes och Mendoza till Puente del Inca, då ändpunkten på den argentinska sidan för den transan- dinska järnvägen, beläget ungefär 3,000 meter öfver hafvet och alldeles i närheten af Aconcagua. Platsen har betydelse icke blott såsom nattstation för de resande öfver Cordille- rerna mellan Chile och Argentina, utan också såsom badort. Helt nyligen har där uppförts ett efter förhållandena för- träffligt, ehuru något för litet hotell, där dock naturligtvis prisen voro ganska högt uppdrifna. Hvarannan natt vimlade där af resande, som ej sällan måste sofva på golfvet eller på borden. Tack vare värdens tillmötesgående fick jag det oak- tadt, utan någon förhöjning i priset, ett litet rum till min uteslutande disposition. Hotellets läge var särdeles lämpligt för exkursioner i den högalpina zonen. På endast ett par timmar kunde man nå bergstoppar, som höjde sig öfver gränsen för allt högre växtlif. Men vegetationen är, eller åtminstone visade sig vid första anblicken vara, ytterst fattig. I Puente del Inca och det ännu närmare den chilenska gränsen, något högre och alldeles invid Cumbrepasset belägna Las Cuevas uppehöll jag mig omkring fem veckor, och bortsedt från de allra tidigastp vårblommorna, torde högst få af de högre väx- terna i nejden hafva undgått min uppmärksamhet. Förut voro härifrån kända ungefär 50 fanerogamarter; min samling innehåller vid pass 130 sådana samt en enda ormbunke. Denna nästan totala brist på kärlkryptogamer är ett synnerligen 110 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. talande uttryck för det extremt torra och kalla klimatet. Äfven laf- och mossfloran var svagt utvecklad och artfattig. Nästan hela den korta sommaren igenom fann man om morgnarna isskorpa på vattenpussarna vid Las C uev as-floden, och i slutet af februari började redan snöstormar infinna sig så långt ned som vid hotellet. Någon ytterligare botanisk skörd var sålunda knappast att vänta på Cordilleran, hvarför jag den 2 mars begaf mig tillbaka till Buenos Aires. Efter några dagars uppehåll där anträdde jag åter resan Paraguay-Paranå upj)för, stannade 14 dagar i Corumbå i och för exkursioner i stadens omgifningar och ankom den 22 april till Cuyabå. Sedan några exkursioner företagits i »cerrados> däromkring, begaf jag mig ånyo upp till Santa Anna da Chapada, där jag kvarstannade till i midten af juni. Ned- kommen till Cuyabå, inpackade jag de nu gjorda samlingarna och de användbara resterna af utrustningen och tog den 9 juli definitivt afsked af Måtto Grossos hufvudstad. Under färden floden utför begagnades ångbåtarnas många uppehåll, ofta ofrivilliga på sandbankarna, som vanligt för korta exkursioner på stränderna. Natten till den 9 augusti ankom jag åter till Buenos Aires. Den 17 samma månad embarkerade jag på en »Norddeutscher Lloyd» tillhörig ocean- ångare och anlände, sedan vi i Engelska kanalen fått pröfva på en fruktansvärd orkan, den 17 september till Bremen. Aftonen den 21 i samma månad var jag åter i Stockholm. De arbeten, åt h vilka jag under resan ägnade mig, voro i främsta rummet sy.stematisM-floristiska, särskildt undersök- ningar öfver vissa större eller mindre fanerogamgrupper (familjer, släkten eller artgrupper). Hvar och en, som sysslat med tropiska länders vegetation, känner nogsamt, att t. ex. artbegreppet i äfven de bästa densamma behandlande arbeten i allmänhet är mycket vidare än i arbeten öfver den euro- peiska eller den nordamerikanska floran. Detta är en na- turlig följd däraf, att de förra i allmänhet stödja sig på ofta rent af på måfå sammanbragt, ej sällan dåligt konser- veradt herbariematerial eller enstaka drifhusexemplar och äro författade af personer, som aldrig varit »i tillfälle att besöka intertropiska länder, än mindre att under någon längre tid observera där förekommande växtformer. Flere af de morfologiska och i allmänhet de biologiska karaktä- rerna kunna i dessa forskares arbeten icke komma till siA RESEBERÄTTELSE. 111 rätt. Träd, som blomma på bar kvist, exempelvis flera Bom- bacéer, Tecoma- och Aspidospermaarter, blifva vid studiet på herbariematerial nästan omöjliga att utreda, då man i många fall icke kan annat än gissa sig till, om föreliggande blom- mande material är att hänföra till samma arter som till- gängligt bladbärande. På samma sätt och af samma skäl blir det äfven hos former, hvilkas blommor utveckla sig strax efter bladen, ofta omöjligt att kombinera karaktärer hämtade från blommorna med sådana hämtade från frukterna eller fröna, enär bladen särskildt till konsistens och beklädnad kunna högst betydligt förändra sig under den tid som åtgår för fruktens utveckling. Säsongdimorfism torde för den, som har att arbeta med herbariematerial, sådant det i allmänhet föreligger från tro- piska länder, förblifva ett så godt som obekant eller obruk- bart begrepp. Och en annan art af dimorfism, som särskildt när det gäller den brasilianska Oreas-floran, har en synner- ligen stor betydelse, och hvilken lämpligen kan benämnas ståndortsdimorfism, bereder vid sådana undersökningar oöfver- stigliga svårigheter. I många fall hafva också rent indi- viduella, t. ex. af camposbranden framkallade, olikheter för- anledt uppställandet af nya arter, och i andra fall hafva sammanförts former, som genom ståndort, blomningstid och morfologiska karaktärer, som vid konserveringen till en vä- sentlig del gått förlorade, visa sig i naturen vidt skilda. Den som för första gången besöker tropiska länder blir lätt öfverväldigad af mängden af växtformer och har svårt att begränsa sig till bestämda grupper eller fullfölja plan- mässiga undersökningar, helst de gjorda samlingarna snart måste packas in och sålunda ej blifva tillgängliga för jäm- förelse med senare tillvarataget material. Till följd af er- farenheter, inhämtade under min förra resa och under ett flerårigt arbete i ett af de bästa brasilianska herbarier i Europa, såg jag mig denna gång i stånd att bedrifva mina undersökningar åtminstone i någon mån efter samma prin- ciper, som följas af skolade botanister i Europa. Resultaten hafva, såsom var att vänta, blifvit för olika växtgrupper ganska olika. Hvad t. ex. Asclepiadacéerna beträff'ar, har jag i det stora hela icke kommit till någon annan uppfattning om de högre systematiska enheterna, om släktgruppernas, släktenas 112 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1004. eller artgruppernas begränsning, än den jag vann vid bear- betningen af samlingarna från min förra resa och det material, som förut fanns i det Regnellska herbariet. På grund af de nu gjorda iakttagelserna och samlingarna ser jag mig i stånd att genomföra den gruppindelning och släktbegränsning efter skottbyggnaden och blommans, särskildt translatorsapparatens, morfologi, som jag i mitt arbete öfver det Regnellska her- bariets Asclepiadacéer antydde såsom den naturligaste, och att till de förut kända lägga en del nya arter och, för så vidt jag nu kan afgöra, ett nytt släkte. Hvad däremot Xyridacéerna beträffar, måste man till- mäta skottbyggnaden och från- eller närvaron af lökbildning en långt större betydelse i systematiskt hänseende, än hit- tills skett. I den bearbetning af resans Xyridacéer som jag under loppet af innevarande år hoppas få tryckfärdig, komma därför arterna att grupperas på ett sätt, väsentligen olika det, som följts i lektor A. Nilssons »Studien» och i mina upp- satser öfver denna växtfamilj ; af nya arter har däremot skörden blifvit ringa. Inom de Korgblomstrigas familj har det visat sig, att flera af Baker i Flora brasiliensis beskrifna arter äro kollek- tiva eller till och med måste betraktas som konglomerat af med hvarandra föga besläktade former. Flera utredningar, sådana som den, jag förut försökt beträffande släktet Ptero- caulon, torde därför komma att framgå ur mina samlingar och anteckningar under den nu afslutade resan. I systematiskt hänseende mindre gifvande hafva Legu- minoserna varit. Detta är icke heller något oväntadt, dä de i Flora brasiliensis bearbetats af en så framstående fanerogam- kännare som Bentham. Inom denna familj har jag lyckats påvisa åtminstone ett fall af otvetydig säsongdimorfism. ^) ') Begreppet dock taget något vidare, än hittills gjorts, i det jag som säsongdiniorf betecknar en art, som splittrat sig i två underarter eller ele- mentararter med olika blomningstid orh hvilkas morfologiska skiljemärken uppenbarligen äro beroende af de olika klimatiska förhållandena under blom- ningstiden. Det här åsyftade exemplet är BowdicJiia virgilioides H. B. K., som vid Santa Anna da Chapada uppträder som två elementararter, B. pu- bescens (Bentham) och B. major- Martius. Som ett annat exempel på säsongdimorfism torde kunna anföras den i Rio Grande do Sul ymnigt förekommande Eryngium paniculatum Cav., som uppträder under två former, af hvilka den ena har mera taggiga blad, hvarför den ej ätes af kreaturen, ocli blommar på försommaren, under det att den andra har mindre starkt beväpnade blad, hvilka, dock blott såsom yngre, ätas af boskapen, och blommar på hög- eller hufvudsakligen på eftersommaren. RESEBERÄTTELSE. llo I morfologiskt och biologiskt hänseende hafva flera till denna familj hörande växter, t. ex. Clitoria, Barbiera och Harpa- lyce, visat sig synnerligen intressanta. Ett särskildt om- nämnande förtjänar släktet Bauhinia, som i Måtto Grosso är ovanligt rikt företrädt. Bentham har nppenbarligen förfogat öfver ett allt för ringa och för dåligt konserveradt material — den största i Brasilien förekommande gruppen, Pauletia, har nattblommor, som måste konserveras i sprit eller någon annan vätska — för att kunna utreda hithörande arter. Stu- dier i naturen ha därför bringat i dagen mycket nytt. Dessa exempel äro anförda för att antyda riktningen och resultaten af mitt arbete på det systematiska området. Att lång tid kommer att förflyta, innan dessa resultat kunna fullständigt föreligga i tryck, behöfver ej framhållas. Endast ^n mindre uppsats med titeln »Beiträge zur Kenntnis der siidamerikanischen Aristolochiaceen» är nu i manuskript färdig och föreslagen till införande i Akademiens Arkiv för Botanik. Bland allmänna morfologiska och hioloc/isla frår/or, som varit föremål för min uppmärksamhet, må nämnas vedväx- ternas skottbyggnad och skottut vecklin g. Två eller flera skottgenerationer under samma vegetationsperiod eller, kanske riktigare uttryckt, förgrenade årsskott äro vanliga företeelser hos brasilianska träd och buskar. Föreställningen om peren- nerande blad hos dessa växter, hvilken helt säkert till en betydlig del beror därpå, att man förbisett nämnda förhål- lande, har visat sig vara, åtminstone hvad Måtto Grosso be- träffar, i de flesta fall oriktis'. Jaor Ivckades icke anträffa något enda dikotyledont träd, hos hvilket samma blad fun- gerar under två hela vegetationsperioder. Tiderna för blomning, fruktmognad, löfsprickning och löffällning hafva noggrant antecknats; och i Måtto Grosso, där en skarpt utpräglad skillnad förefinnes mellan en torr- och en regnperiod, har särskildt afseende fästats vid de frukt- typer, som under de särskilda årstiderna äro förhärskande. Ät ornithofila blommor har uppmärksamhet ägnats, och har jag därvid kunnat påvisa, att i vissa fall af förmodad orni- thofili, t. ex. hos Marcgravicéerna, kolibris icke spela någon roll vid pollentransporten; de kunna till och med genom in- brott bereda sig tillträde till blommans inre, utan att komma i någon som helst beröring med ståndarknapparne och märket (ii. ex. hos vissa Tecom a-arter och en Odontadenia). Vetenskapsahademlens Årsbok. 2. o 114 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1004. Afven ekologiskt och statistiskt växtgeogratiska frågor hafva uppmärksammats; ståndortsanteckningar i olika växtsamhällen hafva gjorts, och fotografier öfver karakteristiska växtformer och växtsamhällen hafva tagits. I Måtto Grrosso har jag- kunnat konstatera, att olika växtsamhällen hafva väsentligen olika geografiskt ursprung; under det att t. ex. »cerrados» och »campos limpos» på hård mark hufvudsakligen äro bil- dade af Oreas-element, bestå »cabeeeira'>-skogarna till öfver- vägande del af Hylseaeleraent. Amazonas-växter förekomma också i stor mängd på de små sandiga öfversvämningscampos, som flerstädes anträffas mellan Cuyabä och Serra da Chapada. För Thallofy terna har föga tid l)lifvit ofri g. Lafvar och svampar, dels torra Polyporéer, dels rostsvampar, hafva dock, ehuru i jämförelsevis ringa mängd, insamlats. Att till följd af arten af det arbete, hvaråt jag före- trädesvis ägnade mig under resan, mycken tid måste användas på insamling oeh konservering, torde knappt behöfva påpekas. Samlingarna — dels torrt herbariematerial, dels i sprit eller i formalin konserveradt material — hafva också svällt ut till ett betydligt omfång. Antalet insamlade växtspecies kan af lätt insedda skäl ännu icke exakt uppgifvas men torde belöpa sig till bortåt 3,000 (Thallofyterna oberäknade), och då af samma art material insamlades vid olika tider och på olika ståndorter eller fyndorter, torde det Reguellska herbariet komma att genom den andra Regneilska resans samlingar förökas med öfver 10,000 herbarieexemplar. Väderleken var under min vistelse såväl i Rio Grande do Sul som i Måtto Grosso i allmänhet ovanligt gynnsam för konservering och förvaring af samlingarna, och under hemfärden hafva dessa icke heller varit utsatta för någon olycka. De skola därför, som jag hoppas, godt kunna uthärda en jämförelse med det material, som förut finns i det Regnellska herbariet och hvilket, som bekant, vunnit ett ej ringa erkännande, hvad konserveringen beträffar. Under resans gång hafva frukter och frön samt lefvande växter för den Bergianska trädgårdens räkning insamlats och hemsändts. Af botanister, som jag under resan besökte, såsom pro- fessor d:r J. D. Anisits i Asuncion, professor d:r J. Arecha- VALETA i Montevideo, professor E. Autran i Buenos Aires, d:r J. DuTRA i Säo Leopoldo (Rio Grande do Sul), d:r E. RESEBERÄTTELSE. 115 Hassler i San Bernardino (Paraguay), professor d:r F. Kurtz i Cördoba, professor d:r C. Spegazzini i Bueiios Aires och apotekaren T. Stuckert i Cördoba, har jag för Riksmuseets räkning till skänks erhållit värdefulla växtsamlingar. På ett eller annat sätt hafva dessutom många, hufvudsakligen i Sydamerika bosatta utlänningar, understödt och underlättat mitt arbete; särskildt må nämnas svensk-norske general- konsuln i Buenos Aires S. A. Christophersen svensk-norske vicekonsuln i Porto Alegre K. E. Mumssen, disponenten M. Hagstedt och målaren O. Andersson i Porto Alegre, pastorn och skolläraren Bento Severiano da Luz i Santa Anna da Chapada samt tandläkaren d:r R. Rendall och ingeniören J. Markwalder i Cuyabå. ]\litt hälsotillstånd har under resan varit rent af ovän- tadt godt. Uppe i Puente del Inca hemsöktes jag, liksom de liesta, som komma dit, de första dagarne af bergsjukan (»puna»), dock ej så, att det i någon nämnvärd mån hämmade mitt arbete. Först under min sista vistelse i Santa Anna da Cha- pada förlorade jag några få arbetsdagar genom sjukdom, men denna var icke framkallad af klimatet, utan en följd af en lindrig yttre kontusion. Under de första månaderna af resan hyste jag vissa far- hågor för dess ekonomi. Det visade sig dock sedan, att dessa voro alldeles ogrundade; såsom framgår af bifogade redovis- ning, är af stipendiet ett rätt ansenligt belopp öfver, ^) hvilket samtidigt härmed återlämnas till Akademien. M Kronor 2,049 0.5. Då stipendiet utgjorde 16,000 kronor, liar alltså för resan åtgått 13,950 kronor 95 öre. Reseberättelse afgifven af Regnellske stipendiaten docenten Simon Bengtsson för en zoologisk resa till Umeå Lappmark 1903. Undertecknad får härmed vördsamt afgifva följande be- rättelse öfver den resa till norra Sveriges fjäll fr akter för stu- derande af Ephemerider och Plecopterer, hvartill jag under förlidet år satts i tillfälle genom det af K. Akademien från Regneils zoolog, gåfvomedel mig tilldelade understödet. Om förekomsten och utbredningen i nordliga Sverige af de former, som vårt land äger af ifrågavarande båda insekt- grupper, föreligger i litteraturen så godt som intet medde- lande utöfver hvad som innehålles i J. W. Zetterstedts Tn- secfa lapponica af år 1840. Sedan jag för undersökning af dessa samma grupper i södra och mellersta Sverige under de sista fem åren dels på egen bekostnad, dels med understöd af K. Akademien företagit talrika resor och lyckats hopbringa ett ganska betydligt material, syntes det mig därför önskligt att blifva i tillfälle få besöka äfven vårt lands nordligare delar, särskildt fjälltrakterna, för att i någon mån söka vidga vår kännedom om där förekommande former. Vid valet af mål för resan beslöt jag af flera skäl att stanna vid TJme lappmarlx och att i främsta rummet ägna min uppmärk- samhet åt de öfre, nordvästra delarne af densamma, i omgifningarna kring IJme älf och dess källsjöar, hvilka trakter voro i entomologiskt hänseende så godt som all- deles oundersökta. Väl hade Ume lappmark i entomologiskt syfte förut berests af proff. Zetterstedt och Dahlbom år 1832, af prof. P. Wahlberg är 1845 samt senast år 185^ af prof. BoHEMAN i sällskap med dåvar. studeranden, sedermera lektor A. E. Holmgren. Af dessa forskare hade endast de bägge sistnämnde utsträckt färden så långt som till Tärna socken. 118 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. gränsområdet mot Norge, och af denna hade endast den södra delen, närmaste omgifningen kring Tärna kapell, af dem när- mare undersökts, medan den ogynnsamma väderleken hade medgifvit blott en 3 — 4 dagars tur till de norr därom be- lägna trakterna. Dessa sistnämnda skildras af prof. Boheman i hans till K. Akademien afgifna reseberättelse »Till Lapp- lands entomologi» (Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förhandl. 1857 sid. 15 f.) sålunda: »en rikare och yppigare vegetation än här har jag ingenstädes förut sett i våra fjälltrakter. Lokalen var högst omväxlande » »Min öfvertygelse», tillägger han, »är numera, att de öfre delarna af Umeå Lappmark, emellan Tärna och norska gränsen, äro särdeles förtjänta af vidare undersökningar, förvissad som jag är, att resan, utförd under gynnsamma väderleksförhållanden, skall lämna en skörd af nya former, långt rikare än den jag lyckats hemföra.» Min resa kan därför i viss mån sägas utgöra en fortsättning och komplettering af de af ofvan nämnda entomologer före- tagna undersökningarna af ifrågavarande lappmark. Som jag förgäfves sökte erhålla lämpligt sällskap, före- tog jag resan pä egen hand. Min resplan, sådan jag före af resan från Lund hade upp- gjort den, var att från Stockholm begifva mig omkr. den 15 juni sjöledes till Umeå och därifrån följa Ume älf uppåt till Tärna. Den 11 juni lämnade jag Lund och tog vägen först till Värmland (dit jag följde min familj). Kort efter ankom- sten dit träffades jag emellertid af ett recidiv af en sjukdom, som redan i maj hade bundit mig vid sängen ett par veckors tid, hvarigenom min afresa mot norden tyvärr blef fördröjd med nästan tvenne veckor. I tanke att utvecklingen troligen hann blifva för långt framskriden, innan jag nu, med full- följande af den uppgjorda resplanen, kunde hoppas anlända till de trakter, som skulle utgöra mitt hufvudsakliga verk- samhetsfält, och till någon del äfven af hälsoskäl, nödgades jag tillika ändra min resplan därhän, att jag beslöt i stället taga den kortare vägen öfver Norge och från Ranentjord i Nordlanden söka mig inåt svenska sidan till Tärna. Om morgonen den 25 juni anträdde jag sålunda från Ar- vika min färd på järnväg först till Kristiania, där jag kom- pletterade min utrustning. Afreste härifrån följande dag med hurtigtåget till Trondhjem, dit framkomsten skedde den 27 på f. m. Afgick härifrån kl. 12 midd. samma dag med RESEBERÄTTELSE. 119 det Norden fjeldske Dampskibselskabs ångare »Olaf Trygves0n» till Mo vid Ranentjord i Xordlanden, dit jag anlände, efter en synnerligen behaglig resa, niånd. den 29 juni vid mid- dagstiden. Här började det arta sig tämligen motigt för mig. Kågon skjuts stod icke att få h varken denna dag ej heller den följande, hvarför jag nödgades kvarligga här till den l:e juli. På grund af den å fjället sedan ett par dagar pågående starka snösmältningen vågade ingen nämligen för närvarande, svarades det, riskera häst och åkdon, och det var först sedan postiljonen från Umbugten pä tisdags kväll den 30 juni an- ländt och medfört lugnande underrättelser, som jag lyckades få skjuts betingad till följande morgon. Under nästan hela uppehållet i Mo regnade det, men gjorde jag dock mellan regnskurarne mindre exkursioner i omgifningarna. Vegetationen var här tämligen framskriden. Af växter, som blommade, antecknades, förutom de nedan an- förda, Ribes rubrum, Trientalis europcea, Cornus suecica, Häg- gen m. fl., af hvilka Cornus förekom i stor mängd i skogarne och sedan allmänt (långt upp på fjället) under vägen mot Umbugten, Af Ephemerider och Plecopterer kunde inga upptäc- kas, men fångade jag några få humlor, näml. Bonihus scrinishira- inis K. (på Vacclnium vitis klcea), B. pratorum L. (på Geum rivale och BhinantJnis) och B. agrorum var. arcticus Dahlb. (å Trifolium pratense och Bhinanthus) samt en parasithumla Psithyrus vestaUs Fourcr. — af samtliga endast $. I skogen norr om kyrkan svärmade för tillfället den lilla vackra Cryptus infu- matus Thoms., men lyckades jag träffa endast 1 $ af den. Den 1 juli om morgonen af reste jag från Mo till Umbugten vid Öfver-Umans norra ända, 40 kilom.. väg. Resan denna dag gynnades af godt väder. Uppe på fjället var ännu ganska vinter- likt: j)å dera ställen fanns ännu ganska mycket snö och på några sjöar låg delvis is. Marken var mestadels gråbrun och björkarna till stor del ännu icke utslagna. Vid Rödvands fjällstuga, hvarest betades en timme, tog jag pa väggarna (å läsidan) en del små- mygg samt under stenar 2 ex. af Patrohiis davipes Thoms., ännu hälft domnade af kyla — de enda insekter, som kunde där påträf- fas. Kl. \ -2 5 e. m. skedde framkomsten till Umbugten. Här kändes hela tiden kallt, riktigt vinterlikt. Först den 26 juni hade skogen (uteslutande björk), sades det, börjat grönskas här, och den 29 juni hade kreaturen kunnat utsläppas första gån- gen i år, hvilket ansågs mycket sent. Här odlas ingenting. 120 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. icke ens potatis. Kort efter framkomsten hit började regnet igen och detta höll sedan i sig under tiden för min vistelse här. Att under dylika förhållanden stanna kvar här någon dag var uppenbarligen intet skäl. Jag längtade att fortast möjligt komma längre söderut och afreste därför följande dag vid 2-tiden på e. m. med båt öfver Stora Umvatten till Stri- masunds fjällstuga, 2 V* mils rodd, dit ankomsten skedde kl. ^/2 7 på kvällen. Ungefär V2 mil från Umbugten passeras riksgränsen, och befann jag mig därför nu i Sverige. Färden var långt ifrån behaglig, blåste och regnade gjorde det, rundt omkring stodo höga snöfjäll, bl. a. sågos de vilda Oxtinderne på norska sidan, och under och omkring en var det iskalla vattnet — jag fick prof va på, att man icke alldeles okritiskt bör följa turistskribenters råd af en möjligast lätt och enkel ekipering för sin kroppshydda under sådana färder, ty kylan kändes verkligen inträngande. Tack vare den vänlighet, som här i Strimasund visades mig af ingeniör Knut Lidblom från Umeå, hvilken hade anländt hit föregående dag och för de närmaste veckorna tagit sin station härstädes i och för af- vittringsarbeten i trakten, var jag snart åter rekreerad. Af honom, som nu under 10:e sommaren uppehöll sig här uppe i Lycksele lappmark, erhöll jag en mängd goda råd och upp- lysningar för fortsättningen af min resa, af hvilka jag sedan hade mycken nytta. Den 3 juli fortsatte jag på morgonen färden, 1 ^/4 mil, på Öfver- Uman till Umfors nybygge. Här hade jag ämnat, följande prof. Bohemans råd i hans reseberättelse (anf. st. sid. 23), att taga min hufvudstation. Men, såsom redan ingeniör Lidblom hade förutsagt mig, visade detta sig vara omöjligt nu åtminstone, emedan de fyra nybyggare, som här finnas, hade alla sin lilla stuga (jämförliga med de anspråkslösaste torpstugor neråt landet, t. ex. i Värmland) full af arbetare, hvilka här inkvarterat sig under tiden för den i trakten just nu pågående anläggningen af den nya vägen från Tärna by till Öfver- Umans strand (Umfors). Emellertid aftalade jag vid detta tillfälle med Johan Peter Nilsson därstädes, den ende nybyggare som sades äga en kammare att tillgå utöf- ver husets eljes enda rum, om att få inlogera mig hos honom senare på sommaren i och för undersökningar i trakten. Så- som redan nu kan nämnas, yppade sig härtill tyvärr aldrig något tillfälle, enär vägarbetet, som skulle vara färdigt och RESEBERÄTTELSE. 121 afsynadt den 15 juli, ännu vid min afresa frän orten icke var slutfördt. Denna väganläggning var mig öfver hufvud under min resa till stort men, såsom framgår äfven af det följande. Jag fortsatte så, efter en timmes uppehåll, till Klippen, 1 ^4 mil, som måste passeras till fots. Tvenue af ingen. Lid- bloms karlar, som medföljt från Strimasund, medföljde fort- farande för transporten af mina saker. Vägen var på sina ställen rätt svår att passera på grund däraf att vägtrummor m. m. öfver bäckar och älfvar ännu flerstädes saknades. Som vädret emellertid var soligt och godt, var strykhåfven möj- ligast ofta i verksamhet, och jag lyckades insamla flera Ple- copterer, ett par Bomhi m. m. Af ven här vid Klippen, där schaktmästaren O. Sander, som hade ledningen af väganlägg- ningen om händer, för sommaren var bosatt, visade det sig af samma anledning som vid Umfors omöjligt att för närva- rande taga sitt uppehåll. De '^'^ mil, som ännu återstodo fram till Björkfors. till- ryggalades i båt på Urnan (Ume älf), hvarunder man har att till fots passera en liten märka vid Öyterbäckens utlopp. Vid ^2 8-tiden på kvällen skedde framkomsten till Björk- fors. Jag fick här, såsom ingen. Lidblom hade ställt i utsikt, ett godt logi hos kommunalstämmoordföranden Johan Berg- lund och hade sedan under hela tiden för min vistelse i Tärna min hufvudstation förlagd här. Björkfors lämpade sig ock, håller jag före, synnerligen väl därtill, för mitt speciella ändamål säkerligen bättre t. o. m. än både Umfors och Klip- pen, beläget som det är strax vid Ume älf. som här just ut- vidgar sig till en mindre sjö, och med flera nedfallande bergs- bäckar i närmaste grannskap samt med jämförelsevis lätt tillträde till kringliggande vattensystem: Tängvattnet, A^estan- sjö, Jovattnen, Björkvattnet m. fl. sjöar. Björkfors utgör den förnämsta byn i Tärna socken och har den största arealen uppodlad mark, dock odlas endast potatis, hvarförutom en ymnig grässkörd erhålles å myrängarna. Vintern hade här i Tärna varit ovanligt rik på nederbörd och snön hade pac- kat sig i väldiga drifvor, hvilket hade med sig, att våren var ovanligt sen och kall här, och det var, sades det, först under den sista veckan före min ankomst som det egentligen hade börjat blifva grönt. Öfverallt på de omgif vande fjällen, som här resa sig ganska höga och imponerande — Stuorevare, 12-2 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. det högsta fjället i Västerbottens län, Artefjället med sina toppar o. s. v. — låg nu och hela sommaren ganska mycket snö, och vegetationen företedde ännn endast en ringa utveck- ling. Denna var, såsom allmänt sades här, t. o. m. mycket senare än vid motsvaraöde tid i fjol. Af växter, som under de första dagarne efter min ankomst sågos i blom, må an- tecknas: Caltha palustris, Taraxacum officinale, Vaccimum myrtillus, Cornus succica, en del F/oZa-arter m. fl., hvaremot Trollius enropceus, Melandrium silvestre, hvilka båda före- kommo allmänt å myrängarna, Geuni rivalc, liuhus arcticiis o. a. endast i enstaka exemplar ännu voro utslagna. Salices, som naturligtvis funnos representerade i talrika arter, såsom nigricans, phylicifolia, caprea, lapponmn, glauca m. fl., syntes i de flesta fall, besynnerligt och förargligt nog, redan vara utblommade. Af Pilar sågos enstaka träd af ända till 8 — 10 meters höjd och med en stam, hållande fullt ^/2 meter i ge- nomskärning. Den egentliga trädvegetationen utgöres eljes af björk, som bildar skogarne, samt en och annan inblandad Al, Hägg och Rönn, men dessa i allmänhet endast i busk- form. Barrträd saknas här vid Björkfors fullständigt. Vädret, som under sista dagsleden till Björkfors hade varit rätt varmt och soligt, slog genast efter min framkomst hit om och fortfor sedan, med afbrott endast af 4 — 5 dagar, ända till den 20 juli att vara särdeles kallt och regnigt och blåsigt, oftast med regn hela dagen. Temperaturen uppgick härunder flera dagar ej till mer än + 4 — 5° C, högst 8 — 10. och sjönk om kvällen mj^cket ofta ner till -f- 2 ä 3°. Att dessa ogynnsamma väderleksförhållanden skulle i hög grad både hämmande inverka på insekternas utveckling och fram- komst och försvåra insamlingarna, är gifvet. Som exempel på, huru föga lämplig väderleken öfver hufvud var för in- sektinsamling under dessa första 14 dagarne, kan anföras, att t. o. m. dagar med jämförelsevis godt väder träfl'ades un- der barken af träd ej sällan h varjehanda phythophaga cole- optera (Gonioctena-a.Tter), mindre Tenthredinider, parasit- steklar m. m., som lågo där (ännu i vinterdvala?) hälft dom- nade af kyla. Under dessa båda första veckor, som jag hade mitt uppe- håll här, företogos flitigt utflykter, längre och kortare, i om- gifningarna, så ofta som vädret ej alldeles omöjliggjorde det, och min uppmärksamhet var alltid och i främsta rummet RESEBERÄTTELSE. 123 naturl. riktad på insamlandet af representanter för de båda grupperna Ephemerider och Plecopterer. Resultatet af in- samlingarna var dook för dessa gruppers vidkommande, sär- skildt den förra, under hela denna tid ganska klent. Af Ephemerider kunde sålunda under de tre, fyra första dagarne, oaktadt flitigt håfvande å lämpliga lokaler, ingen enda upp- spåras, och det var först efter ett par soliga och relativt varma dagar (den 6 — 7 juli) som ett första enstaka exemplar den 8 juli till min stora glädje öfverkoms. Äfven de föl- jande dagarne stannade ett och annat individ, men alltjämt blott af en eller två olika arter, i håfven. Af Plecopterer, hvilkas utveckling af den kalla väderleken nog vida mindre påverkades, samlades däremot redan ifrån första dagen ej så få och i flera species. Det olämpliga vädret tvang mig ofta både nu och senare att vända uppmärksamheten och samlingsifvern äfven åt an- nat håll, till andra insektgrupper, som mindre influerades af väder och vind, sä särskildt till grupp. Collemhola. Såväl under stenar, mossa och träbitar m. m. å marken som under barken och lafvar å träd o. s. v. träfl'ades dessa i stor mängd, och lyckades jag att från min resa hemföra af denna ord- ning ett material af cirka 2,000 individer. — En insektgrupp, som kring Björkfors äfvenledes var ganska rikligt företrädd, mer än å någon annan af mig under resan besökt lokal, var humlorna (Bomhi), och dä jag under senare åren ägnat åt dessa vackra och intressanta djur ett flitigt studium, hvaraf jag haft tillfälle att nyligen i K. Akademiens Arkiv för zoologi äfven framlägga en del af resultaten, låg ju nära att skänka åt dem också mitt intresse. Under de få varma och soliga dagar, som inföllo under denna första tidsperiod, voro de i liflig verksamhet och besöktes af dem nu isynnerhet blommorna af Taraxacnm och JRuhus arcticus. De arter, som här allmännast förekommo, voro Bomhus scrimshircanis K.. B. pratorum L. och B. terrestris L., alla ungefär i lika indi- vidantal, därnäst kommo B. lapponicus F. och B. lirhyeUiis Curt. Sparsammare företrädda voro B. agrorum F. var. arc- ticus Dahlb., b. hypmorum L. och B. mastrucatus Gerst. samt vid denna tid ännu B. consohrimis Dahlb. Denna sista flög nu utom å Taraxacum endast å Mvlanärium silvestrc, senare på sommaren såg jag den uteslutande besöka Aconitum lycoc- tontmi och Geranium silvaticufri. B. alpinus L. iakttog jag 124 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. blott i helt få individer. Af sällsyntheter, som jag tog- här, förtjänar nämnas den förut, såvidt jag känner, endast vid Kalix älf (af Wahlberg) samt af Boheman vid Ikornträsk och vid Lycksele anträffade B. liypnorum L. var. cinc/ulatus Wahlb., en ny, förut okänd, utmärkt varietet af B. alpiniis L. samt den sällsynta parasithnmlan Psithyrus lissonuriis Thoms., hvilken sistnämnda är, såsom jag vid tillfälle skall framlägga, en från Fs. quadricolor Lep. {sylvestris Thoms.) väl skild art — samtliga i blott ett enda exemplar. Parasithum- lorna voro i öfrigt representerade endast af Fs. restalis Fourcr. — De biologiska iakttagelser öfver humlorna, som jag i öfrigt lyckades samla, må här lämpligen förbigås, då de torde komma att inflyta i ett andra meddelande af mina »Studier och iakt- tagelser öfver humlor», som jag hoppas inom kort kunna pu- blicera. Den 20 juli syntes, till min outsägliga glädje, ett om- slag i vädret vilja inträda, och dagen därpå den 21 var ett riktigt »önskeväder» med helt klar himmel, lugnt och soligt och med ända till 15 — 16 C. i skuggan, den varmaste dagen hittills denna sommar där nppe. Insekterna började nu också mera allmänt framkomma. Flera Sågsteklar och andra hy- menoptera samt diptera, som förut icke iakttagits, erhöllos i håfven, äfvenså ett par Trichopterer, en grupp hvaraf jag un- der hela resan mot min förmodan endast lyckades öfverkom- ma ytterligt få former. Då äfven den 22 juli ingick med samma strålande vackra väder, beslöt jag att i dag företaga min länge planerade färd söderut, till Jovattensdalen och Björkvattuet. Jag begaf mig därför i väg efter middagen, med Vestansjö nybygge, beläget vid sjön med samma namn, som närmaste mål. De fem första kilom. tillryggalades i båt på TJme älf till »Porten», hvari- från nära 5 kilom. återstodo, hvilka passerades till fots. Framkom på kvällen till Vestansjö, där ett passabelt logi erhölls hos åboen Gust. Johansson. Jag öfverraskades här under en kort exkursion utefter sjöstranden samma kväll af att träffa hvitsippor och häggen i full blom, visserligen vid sidan af Trolliiis eiiropcEns, Geranium silvaticum och Astraga- lus alpinus (talrik), också blommande. Vegetationen kring Vestansjö var eljes densamma som vid Björkfors, om än nå- got litet mera framskriden i utveckling. Så stod den ståt- liga Aconitum på soliga ställen ä fjällsluttningarna nu del- RESEBERÄTTELSE. 125 vis utslagen, älven Buhus saxatilis m. fi. hade börjat blomma. Nere i omgifningarna af sjön, i bäckdalar m. m. håfvades Hitigt och upprepade gånger efter Ephemerider och Plecop- terer, men under de nära tre dygn, jag här uppehöll mig, blef skörden af dessa grupper dock på det hela tämligen klen, åtminstone kvantitativt sedt. Däremot stannade samtidigt under afhåfvandet af vide- och björkbuskarne om kvällarna (aldrig eljes) ett icke ringa antal Podurider i håiVen. Af intressantare fynd, som i öfrigt gjordes här, förtjänar om- nämnas den största och ståtligaste af våra humlor. Bomhus hypcrhoreus Schönh., hvaraf 1 ex. togs a Geranium silvaficiim, rätt långt nere pa s. ö. sluttningen af fjället Gieravaro — det enda individ af denna sällsynta art, som jag såg under hela resan — samt ett exemplar af den för Skandinaviens fauna nya och förut endast på Alperna anträffade Bomhiis Gerstäckeri Moraw. {opulentus Gerst.), som allmänt anses vara en från cousohritnis Dahlb. specifikt skild art, hvilket dock synes mig tvifvelaktigt. Den togs tillsammans med denna sist nämnda på Aconitum å samma lokal som hyperhorciis. — Un- der hela vistelsen vid Vestansjö gynnades jag af det härli- gaste väder. Fortsatte vid middagstiden den 25 juli med båt 9 kilom. till Nedre Jovattnet, hvarvid först en kortare mårka (.Jo- vands mårka») pä 1 ^2 kilom. passerades. Fick här logi i Joe- ström vid Nedre Jovattnets västliga ända hos kommunalnämnds- ordf. Johan Larsson. Växtligheten var här ännu något längre framskriden än vid Vestansjö, men hade eljes samma karaktär som ä sist nämnda ställe. Aconitum stod här i stora mäng- der å fjällsluttningarna allmänt i blomning, men knaj^pt en enda humla syntes till pa dem, oaktadt vädret var gassande varmt. Öfver hufvud företedde denna trakt en påfallande fattigdom på insekter af nämnda grupp, och de enda arter, jag observerade här, voro Bomh. pratorum L., scrimshirumis K. (dessa båda allmännast), terrestris L., MrbyeUiis Curt. (sällsynt) och cousohrinus Dahlb. För Ephemerider såväl som Plecopterer syntes nu rätta tiden vara inne, och en ifrig jakt anställdes också på dem nere vid sjön och i omgifningarna kring Seinesbäcken, som särskildt om kvällarne lönades med ganska godt resultat — under ständig strid med myggorna," som nu börjat blifva myc- ket svåra. Flera förut ej observerade arter af båda grup- 1:^(3 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. perna erhöllos härunder. Den nämnda Seineshäcken följdes nnder nästan hela dagen den 27 jali på en lång sträcka, och plockade jag där nnder stenar m. m. ett icke ringa antal larv- och nymiFormer af bägge grupperna. Vädret var för närvarande för insamlingar det gynnsam- maste, och hade jag gärna velat stanna i Joeström ännu ett par dagar och sedan utsträcka färden ännu längre västerut, till Öfre Jovattnet. Men tyvärr stötte såväl det ena som det andra pä oöfvervinneliga hinder. Såsom jag redan i Vestan- sjö hade fått höra, och hvarpå här i Joeström erhölls vidare bekräftelse, fanns vid Öfre Jovattnet för närvarande ingen möjlighet att kunna få hysa in sig, enär de par tre små stu- gor, som där funnos, redan sedan flera veckor voro upptagna af arl^etare i och för i trakten pågående afvittringsarbeten. I Joeström kunde jag heller icke få logi längre än till den 27 juli, emedan det enda rum, som fanns disponibelt där, hade redan för länge sedan från denna dag betingats för bergsin- geniör Öller's räkning, hvilken skulle ha sitt stamhåll här nnder en längre tid i och för undersökningar å kopparmalms- fyndigheterna i Södra Storljället. Jag hade därför intet an- nat val än att på kvällen den 27 begifva mig åter till Vestan- sjö. Här företogs efter framkomsten om kvällen en exkursion utefter Jovands märka, där en Ephemerclla sp. närstående form i stor mängd som bäst dansade i aftonsolens strålar — nästan det enda tillfälle nnder resan, då jag iakttog en Ephe- merid i svärmning, AfVen af en del andra arter (af båda könen) insamlades nu och följande dag här ej så obetydligt. A Äconifum, som nu äfven i Vestansjö stod allmänt i blom, fångades ett 20-tal Bomhus consohrimis Dahlb., äfvensom ett par exemplar af den förut ej sedda B. hortoriim L. Både i Vestansjö och Joeström klagades allmänt öfver den sena sommaren i är, hvilken sades vara »minst tre vec- kor» senare än under normala år, hvilket hade till följd bl. a., att grässkörden ännu ej kunnat börjas. Vädret hade nu tyvärr redan den 28 juli börjat blifva ostadigt med blåst och mulen himmel, dock fortfarande rätt varmt. Den 29 ingick tillika med regn. Då dessutom det medförda spritförrådet — jag insamlade under resan både Ephemerider och Plecopterer nästan uteslutande ä sprit i mindre glasrör — mot min beräkning redan började taga slut, ändrade jag min resplan något och inställde tills vidare fär- RESEBERÄTTELSE. 127 den till Björkvattnet. Emellertid betingade jag genom min värd Gust. Johansson logi för en veckas senare uppehåll där- städes. Afreste den 29 juli på e. m. till Björkfors. Utvecklingen hade här under tiden för min bortovaro betydligt skridit framåt, och jag kunde nu under de närmaste dagarna insamla jämförelsevis ej sa obetydligt af mina båda hufvudgrupper, med delvis äfven nya, förut här osedda former. Väderleken fortfor alltjämt att vara ostadig med solsken och regnskurar omväxlande med hvarandra hvarje dag, den 3 aug. hade det om morgonen t. o. m, snöat på fjällen och luften kändes ganska kylig. Då barometern emellertid föl- jande dag visade tendens att stiga, anträdde jag i dag vid middagstiden den beramade resan ner till Björkvattnet och Gäutajaur, tagande vägen öfver Vestansjö, dit jag anlände på kvällen. Under hela ditresan var uppehållsväder och både soligt och varmt. Den 5 aug. tog regnet dock vid igen och fortfor mest hela dagen, hvarför resultatet af exkursionerna blef ganska minimalt. Då samma tröstlösa väder rådde äfven följande dag, begaf jag mig denna dag (den 6 aug.) i väg ner tfll Tärna by (Laxnäs) vid sjön Gäutajaur för att här afvakta ett möjligen inträffande bättre väder för den längre turen till Björkvattnet. Under ditvägen, som togs först öfver sjöarna A^estansjö och Lajsan och sedan till fots öfver Lax- fjället, föll hela tiden ett stridt regn, som fortsatte hela kvällen. I Tärna erhöll jag ett utmärkt logi hos läkaren pa plat- sen, dr Kristow. Naturen här hade öfver hufvud en vida sydligare prägel än vid Björkfors: fjällen hade antagit blyg- sammare dimensioner — endast Rivovardo höjde sin hjässa högt öfver de omgifvande inom synkretsen — och endast några enstaka mindre snöfläckar syntes å dem, under nor- mala somrar äro äfven dessa, sades det, försvunna. Grässkör- den pågick nu här som bäst, och sades gräset i år vara \'3 kortare än vanligt. Vegetationen företedde en något mera framskriden utveckling än kring Björkfors, liksom den i allm. äfven hade en något sydligare karaktär. Sålunda börjar gra- nen här uppträda, ehuru ännu blott i spridda individer, me- dan björken fortfarande bildar de egentliga skogarne. Den ståtliga Mulgedium aJpinmn, Serratula alpina och ChanKsne- rion angustifolnim stodo bland andra växter nu här i blom. 128 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. Feclicularis sccptruni carolinum var delvis redan nästan ut- blommad. Den 7 ang. gjordes i omgifningarna, utefter stran- den af sjön Gäutajaur, längre exkursioner både på för- oeh eftermiddagen, delvis med rätt godt resultat. Af Bomhi så- gos här endast JB. tcrresfris och mastrucatus. På kvällen, lik- som förut på morgonen, regnade det. Den 8 aug. ingick med svar nordlig blåst och ihållande regn, barometern var i starkt sjunkande, och ingen utsikt till ett varaktigt bättre väder syntes snart vara att vänta. Björk vattens-turen måste jag nu u])pgifva, och med sorg i hjärtat vände jag på f. m. åter till min station i Björkfors. Under hela dagen utan af brott föll regnet i strömmar, och en våldsam storm rådde. Vägen togs nu öfver Lajsholm och Krokfors, och anlände jag tämli- gen lyckligt, ehuru genomvåt och huttrande af köld, kl. 8 e. m. till Björkfors. Ingen väsentlig förändring i väderleken inträdde under de båda följande dagarne, ingen utsikt syntes heller vara snart till ett bättre, och ingenting kunde uträttas. Jag såg mig under sådana förhållanden nödsakad att uppgifva mina vidare planer och att vända åter hem. Återfärden anträddes följande dag den 11 aug. på morgonen och företogs samma väg som blifvit begagnad under uppresan via Ilmliugten, Mo o. s. v. till Trondhjem och sedan med järnväg till Lund, dit jag, efter ett kortare uppehåll i hembygden, anlände åter i slutet af augusti. Såsom jag af bref från Tärna försport, fortsatte samma regniga och kalla väderlek där uppe efter min afresa hela augusti månad och ända till senare hälften af september. — Att den resa, som under den förflutna sommaren af mig blifvit utförd, fortgått under i mångt och mj^cket synnerligen ogynnsamma förhållanden, torde till fullo ha framgått af of- vanstående skildring. Af de nära sex veckor, som jag vista- des i nämnda trakter, befinnas vid en närmare sammanräk- ning i dagboken ej mindre än 30 dagar ha varit mer eller mindre regniga, kalla och blåsiga samt för insamlingar där- för i mer eller mindre grad ogynnsamma, medan endast 13 dagar bjudit på ett varmt och godt väder. Att resans ut- byte i vetenskapligt hänseende under sådana förhållanden ej kunde blifva så godt och rikligt, som ej minst jag själf hade önskat och hoppats, är naturligt nog. På de medverkande orsakernas konto torde ock utan tvifvel få skrifvas den i hög RESEBERÄTTELSE. 129 grad kalla och regniga väderlek, som äfven under föregående år (1902) hade rådt i dessa nordliga bygder och som säker- ligen har hämmande influerat på insekternas fortplantning och utveckling. Pa annat sätt torde knappast till fullo kunna förklaras den påfallande fattigdom på såväl arter som indi- vider, som åtminstone många insektgrupper innev. sommar visade, hvarpå jag torde få andraga några karakteristiska exemT)el. Af gruppen Phytophaga inom Coleoptera kunde så- lunda under hela resan endast följande fem species påträflFas: Gomoctena palliiki L. var., Gonioct. Triandrce Suff., Goniocf. 5-puHctata Fabr., Phyllodecta vitelUnce L. och Cryptocephaliis 6-puuciatus L. Af Apider såg jag under hela tiden, frånräk- nadt humlor och parasithumlor, blott 1 enda individ af An- drena lappouica Zett. (på Taraxaciim offic. den 6 juli), af Vespider likaledes endast arten Vespa saxonica F. Af en i fjälltrakter eljes i allm. relativt sa rikligt företrädd grupp som Tenthrediniderna lyckades jag endast hopbringa ett 70- tal individer. Dagfjärilarne snarast »lyste med sin frånvaro», i det endast följ. 6 arter iakttogos: Erehia lappona Esp, (den allmännaste dagfjärilen), Erehia ligea L., Argynnis påles Schiff. och Arg. selene Schiff., Lyccena optilete var. Cyparissus Hubn. samt Chrysophanus hippotJioe var. Sfieheri Gerb. Dessutom såg jag vid Joeström den 26 juli på täml. långt håll tvenne Pierider (Colias?). Af Odonater observerades på hela resan endast 2 å 3 medelstora individer (vid Joeström den 2^ jwli), som jag dock tyvärr ej lyckades fånga. Huru menligt en ogynnsam sommar som den sist för- flutna verkligen kan inflnera på insekternas utveckling, därpå lämnade äfven humlorna ett eklatant bevis. Dels voro de öfver huf\aid taget icke allmänna, dels iakttogos under hela tiden för min vistelse "där uppe bara idel honor, icke en enda vare sig arbetare eller hanne af någon art syntes till ännu dagen före min afresa. Jag betviflar starkt, att, med den ogynnsamma väderlek som äfven efter min hemresa, såsom ofvan nämndt, ännu under en hel månad var där rådande, detta år annat än honor och hannar i allm. hunno utvecklas. Detta tyder, synes mig, på, att humlorna, åtminstone som- liga arter, under vissa år — och hvarför då icke kanske konstant i rent arktiskt klimat? — kunna öfvergä eller tillpassa sig till ett solitärt lefnadssätt. Vissa iakttagelser af konservator Sparre-Schneider i Tromsö (se H. Eriese, Die arktischen Vetenskaps- akademiens årsbok. 2. 9 130 VETENSKAPSAKADEMIENS IrSBOK. Hymenopteren etc. Fauna arctica. Bd. 2. Lief. 3. Jena 1902' pag. 490) tyckas för öfrigt peka åt samma antagande. Hvad beträffar de båda grupper Ephemerider och Plecop- ferer, åt hvilka jag under resan städse ägnade hufvudparten af undersökningar, delade äfven de helt visst denna sommar lotten med de flesta öfriga grupper att vara fåtaligt före- trädda. Eljes måste resultatet af insamlingarna ha blifvit rikligare. Nu har jag af de förra lyckats hemföra mellan 200 — 300 individer samt af de senare eller Plecoptera nå- got mera eller mellan 300 — 400. Materialet af Ephemeriderna har jag i dess helhet ge- nomgått, och en närmare granskning har till min glädje bragt i dagen, att, om än det erhållna individantalet icke är stort, samlingen likväl kvalitativt erbjuder ett särdeles stort intresse. För såvidt bearbetningen, som ännu icke hunnit definitivt slutföras, för närvarande tillåter mig att bedöma resultatet, innehåller samlingen sannolikt 14 species, repre- senterande 8 släkten. Af dessa arter äro ej mindre än 13 nya för den svenska faunan, och af dem kunna åtminstone de 10 (kanske 12) icke identifieras med förut beskrifna arter. De representera äfven 5 för vår inhemska fauna nya genera, af hvilka minst tvenne tillika äro för vetenskapen nya. Då förut från vårt land äro (med säkerhet?) kända h. e. publi- cerade 17 ä 18 arter, fördelade på 7 genera, kan såsom ett resultat af min resa detta antal, för såväl arter som genera,^ följaktligen nu i det närmaste fördubblas, och torde sålunda ändamålet af undersökningarna för denna grupps vidkom- mande icke fä anses förfeladt. Jag lämnar här nedan till sist — under ofvan antydda reservation — en förteckning öfver anträffade former jämte fyndlolaler: 1 Gen. Leptophlehia (Westw.) Eat. 1. L. marginata (L.) — Vestansjö. 2. L. nov. sp.? — Vestansjö. Joeström. 3. L. nov. sp. — Tärna by. 2 Gen. Ephemerella Walsh. (nov. gen.?) 1. E. nov. sp. — Jovands mårka. Joeström. 3 Gen. Baetis Leach. 1. B. nov. sp. — Björkfors. Tärna by. 2. B. Rhodani Pict. — Jovands mårka. Björkfors. Joeström. RESEBERÄTTELSE. 131 3. B. HOV. sp. — Joeström. 4. £. nov. sp.? — Joeström. 4 Gen. Cenfropiilum Eat. 1. C. striatum nov. sp. — Jovands mårka. ') Gen. Eatonia nov. gen. 1. E. horealis nov. sp. — Björkfors. Jovands mårka. 6 Gen. Parameletus nov. gen. 1. P. affinis nov. sp. — Björkfors. Vestansjö. Joe- ström. 7 Gen. SipJilurus Eat. 1. 8. Zetterstedti nov. sp. — Björkfors. Joeström. 2, S. spinosus nov. sp. — Björkfors. Joeström. Samtiden, veckoskrift för poUttk och litteratur^, en pu- blikation, som hvarken haft några föregångare i vårt land, ej heller fått några efterföljare. Bergstedt var själf hela redaktionen: han fyllde ensam hvarje vecka 16 sidor stor oktav med politiska betraktelser, redogörelser för viktigare utländska litteraturalster af olika slag, längre ocli kortare anmälningar af inhemsk litteratur, vetenskaplig, ekonomisk och skönlitterär, samt hvarjehanda smärre meddelanden från den oaflåtliga och omfattande lektyr, som lag bakom det egentliga författarar betet. Genom rikhaltigheten i sitt inne- håll, det själf ständiga i uppfattningen och den lediga och träffsäkra, ofta uddiga stilen vann Samtiden många vänner bland bildade och bildningssökande i vårt land. Bergstedts arbetsförmåga räckte till äfven för andra litterära värf än publicistens. Är 1868 afslutade han ut- gifvandet af B. E. Malmströms föreläsningar öfver svenska vitterhetens historia. Samma år utgaf han en med inledning försedd öfversättning af Cléments politiska ekoiiotm. Vid flera tillfällen höll han offentliga föreläsningar: öfver språk och språkforskning, öfver religionshistoriska och ekonomiska ämnen. De båda sistnämnda föreläsningsserierna offentliggjordes sedan i tryck; den förra, som hållits till förmån för Stockholms högskola, med titeln Gamla sanningar, den senare med titel Arbetet och dess villkor (båda 1871). Äfven på andra håll togs Bergstedt under sin Stock- holmstid i anspråk. Han var medlem i den kommitté, som 1869 tillsattes för utredande af de kungliga teatrarnas eko- nomiska förhållanden, och förordnades 1871 till ordförande i Slöjdskolans styrelse. När Bergstedts riksdagsmandat med 1875 års riksdag gick till ända, återvände han till Skrukarp, som han sedan sällan lämnade. Han var ännu knappast vid ålderdomens början; om han tidigt begynte sin lefnads afton, så berodde det väl därpå, att det kontemplativa i hans natur, som länge yarit tillbakaträngdt af verksamhetslusten, nu tog ut sin rätt. Dock fortfor han länge att då och då för allmän- heten framlägga resultaten af sina studier och betraktelser. Ar 1878 utgaf han sålunda en serie meditationer öfver den moderna bildningens förhållande till religion och sedlighet 142 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. med titel Hiaä vi veta, livad vi tro och livad vi vilja. Tanlar och frågor af En lehnan, och följande året den lilla skriften Ederna och edgång. För öfrigt offentliggjorde han flera intressanta uppsatser i tidskrifter och gjorde fortfarande inlägg i dagens frågor genom tidningsuppsatser, bland annat i Göteborgsposten. Från kommunala bestyr och andra förtroendeuppdrag — han var länge styrelsemedlem i Motala verkstads aktiebolag — drog han sig småningom tillbaka. Mer och mer blef studerkammaren hans värld. Hans andliga synkrets led dock föga inskränkning; innan ålderdomens tröghet infunnit sig, företog han flera längre utrikes resor, och framgent till- godosågo utländska revyer hans ständigt vakna intresse för samtidens händelser och kulturföreteelser. Och — som det plägar ske — hans ungdoms länge undanskjutna studier gjorde sig emellanåt påminda, och Roms och Greklands auktorer togos ned från hyllan och omlästes med nyväckt intresse. Ungefär vid sekelskiftet började krafterna svika. Men först när ögonen vägrade sin tjänst, lade den gamle nöd- tvungen ifrån sig boken. Efter någon tids aftynande afled han den 26 januari 1903. Före honom hade maka och tvenne barn gått ur tiden. Han öfverlefdes af en son, Vetenskapsakademiens nuvarande bibliotekarie, fil. d:r J. A. Bergstedt. och tvenne döttrar. Utgifna skrifter. 1. De vita et scriptis Anicii Manlii Torq. Severini Boethii dis- sertatio. Upsal. Wahlström et Låstbom 1842. 8:o. 17 s. Ak. afh. Auctor C. F. B—. (Pr«s. J. Sellén.) 2. De vi et indole mythi Oedipici ex dramatis Grnecorum repe- titi. Dissertatio. Upsalise. Excud. Wahlström & Låstbom 1843. 8:o. 50 s. Ak. afh. 3. [ — ] Om ett Skandinaviskt sällskap, dess betydelse och ändamål. Med särskildt afseende på H:r [C. H.] Paindgrens skrift: »Reflexioner öfver ett tilltänkt skandinaviskt samfund och idéer till en studentförening.» Ups. Lepfler o. Sebell 1843. 8:o. 16 s. 4. [ — 1 Samtidens roman och Eugéne Sue. Intillegensblad utg. i Upsala. 1844: s. 273—279; 282—286. BIOGRAFIER. — CARL FREDRIK BERGSTEDT. 143 5. Sagau om syndafloden hos de gamle Hindueriie. En episod ur Mahå-Bhårata metriskt öfversatt, jemte några inledande anmärk- ningar. Frey, 1844: s. •201—212. •j. Kort j omförande grammatik öfver ny- och forngrekiska språket, i synnerhet för studerande och kännare af forngrekiskan . . . Öfver- sättning från tyskan af S. O. Wahlström. Örebro 1843. 8:0. [Recension, sign.] C. F. B. Frey, 1844: s. 254—261. Innehåller, s. 259 — 261, öfversättning, verkställd af C. F. Berg- stedt, af två nygrekiska dikter. 7. En fornindisk fabel, första gången öfversatt pa ett euro- peiskt språk. [:>Dufvau och jägaren», ur den indiska fabelsamlingen Pauschatantra.] Frey, 1844: s. 477—482. 8. Tal öfver högtsalig Hans Majestät konung Carl XIV Johan vid den af Upsala Academie firade sorgefest den 1 Juuii 1844 i Universitetets namn hållet. Upsala Leffler o. Sebell 1844. 8:0. 32 s. 9. Såvitri, eu episod ur den Indiska epopéen Mahå-bhårata. Från Sanskrit-texten metriskt öfversatt jemte Inledning och Anmärk- ningar. D. 1 — 5. Ups. Wahlström & Låstbom 1844. 8:0 x, 44 s. Ak. afh. Pris 1,25. 10. Metriska öfversättuingar från Sanscrit. Ups. Wahlström & Låstbom 1845. 8:0. xv, 127 s. Ak. afh. Pris 1,50. 11. Yikrama och Urvasi eller bjelten och nymfen. Ett indiskt skådespel af Kalidåsa. Öfversatt och förklaradt. [Med förord af P. D. A. Atterbom.] Sthm. Tr. hos L. J. Hierta 1846. 8:0. xiv, 111 s. Pris 1.50. 12. (Sanskrit-titel.) De coguitione animi commentatio Vedantica. E codicibus mss sanscritis Bibi. Nat. Paris et Bibi. Bodley. Oxon. edita. P. 1 — 2. Ups. Reg. Acad. Typogr. 1849. 4:o. iv, 16 s. Ak. afh. 13. Om de nyaste upptäckterna i x\siens fornkunskap, särdeles med afseende på den så kallade kilskriften. Frey, 1850: s. 449—491. 14. Om medelklassen och den allmänna bildningen. Några ord i stället för en inledning. Tidskr. f. liter., 1851: s. 1 — 13. 15. Om den religiösa frågan. Tidskr. f. liter.. 1851: s. 13—41. 144 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. 1(3. Gluntarne och deras författare. Tidskr. f. liter., 1851: s. 112—120. 17. Om folkundervisningen. Tidskr. f. liter., 1851: s. 165—173. 18. Om handel och industri i deras sedliga betj^delse. Tidskr. f. liter., 1851: s. 310—320. 19. Om den usla litteraturen. Tidskr., f. liter., 1851: s. 366—380. 20. Om språkforskningen såsom naturvetenskap. Föredrag vid de Skandinaviska Naturforskarnes sjette möte i Stockholm den 16 juli 1851. Tidskr., f. liter., 1851: s. 385—398. 21. Religion och vetenskap. Tolf föreläsningar [af N. WlSE- MAn] om sammanhanget mellan den vetenskapliga forskningen och den christna uppenbarelsen. Från engelskan öfversatta och till en del omarbetade. Sthm Z. H^ggströM 1853. 8:o. viij, 396 s.; 1 karta, 2 tafl. Pris 3, so. 22. [ — ] Den kungliga propositionen om religionsfrihet. Öppet votum af en orepresenterad. Upsala Wahlström & C, 1857. 8:0. 64 s. Pris 16 sk. b:ko. 23. Den politiska ekonomien i sin närvarande utveckling fram- stäld af Ambroise Clément. På svenska utgifven med inledning och tillämpning på fäderneslandets förhållanden af C. F. Bergstedt. Sthm P. A. Norstedt & S:R 1868. 8:0. Ixij, 544 s. Pris 4,50. Inledningen (s. iij — Ixij) är författad af Bergstedt. 24. [ — ] Förslag till förändrad redaktion af Tryckfrihetsförord- ningen. [Särtr. ur »Stockholms-Posten».] [Undert.] Ledamot af kon- stitutionsutskottet. Sthm, tr. hos Is. Marcus 1869. 1. 8:0. 32 s. 25. Olika sätt att läsa Bibeln. Sv. Liter.-tidskr. utg. af H. Forssell, 1869: s. 385—404.- 26. Gamla Sanningar, drag ur den äldsta kulturhistorien. Före- drag till förmån för Stockholms Högskolefond. Sthm F. & G. Beljers förl., tr. hos A. L. Norman 1871. 1. 8:0. 104 s. Pris 1 .rdr rmt. ,På omslaget: Föredrag till förmån för Stockholms Högskole- fond, 1. 27. Arbetet och dess vilkor. Föredrag uti Slöjdskolan i Stock- holm. Sthm F. & G. Beijers förl., tr. hos A. L. Norman 1872. 8.0. 113 s. Pris 0,50. 28. Sommarbesök i brödrariket. Sv. Tidskr. f. pol., ekon. o. liter., 1875: s. 500—520. BIOGRAFIER. — CARL FREDRIK BERGSTEDT. 145 29. Hvad skall man tänka om lyxen? Fria Ord, en saml. uppsatser utg. af Publicistkl. Sthm 1878, s. ^7—111. 30. [ — ] Hvad vi veta, hvad vi tro och hvad vi vilja. Tankar och frågor af En Lekman. Sthm Z. H^ggströms förl. exp., I. II^GGSTRÖMS boktr. 1878. 1. 8:o. vij, 281 s. Pris 3,50, 31. Georg Scheutz. Auditör, skriftställare, mekanisk uppfinnare. Lefnadsteckn. öfv. K. Sv. Vet.-Akad. efter år 1854 afl. ledam., Bd 2: s. 155—179. Sthm 1878. 32. Om eder och edgång. Ett bidrag till besvarande af frågan : Hvilka skäl kunna andragas för och emot obligatorisk edgång hos ett folk, som bekänner sig till Christi lära, och hvilka skäl äro härvid afgörande? Af C. F. B. Sthm Z. H^ggströms förl. exp., I. HiEGG- STRÖMS boktr. 1879. 8:o. 86 s. Pris 1 kr. 33. [ — ] Nv norsk tendensdiktning. [Björnson, Ibsen.1 1 — 2. [Sign.] *** Nord. Tidskr. utg. af Letterst. För. 1880: s. (32—73; 170—180. 34. Hvad är »spräkvetenskapj'? Xord. Tidskr., utg. af Letterst. För. 1881: s. 243—281. [Tillägg:] Till utgifvaren af Nordisk Tidskrift. L. c, s. 584—586. 35. Gustaf Vilhelm Gumaelius. Kontraktprost, riksdagsman, skrift- ställare. Lefnadsteckn. öfv. K. Sv. Vet.-Akad. efter år 1854 afl. ledam., Bd 2: s. 407—431. Sthm 1883. 36. Anmärkningar vid Bibelkommissionens öfversättning af Nya Testamentet, afgifna till 1883 års kvrkomöte. Sthm Is. Marcus' boktr.-aktieb. 1883. 4:o. 3 s. 37. Wallenberg, André Oscar. Sv. Biogr. Lexikon, N. F., Bd 10: H. 2: s. 488—522. Sthm 1892. En särskild praktupplaga i st. 4:o, för enskild utdelning, af denna biografi utgafs, innan uppsättningen af ofvanstående, af förf. något ändrade, för Sv. Biogr. Lexikon afsedda, biografi, börjades. 38. Herbert Spencer och hans filosofi. 1 — 2. Nord. Tidskr. utg. af Letterst. För. 1894: s. 367—387; 461 — 484. 39. Herbert Spencer's stora filosofiska arbete. (Herbert Spencer, A system of synthetic philosophy, Vol. 1 — 10. Lond. 1860 — 1896.) Nord, Tidskr. utg. af Letterst. För., 1897: s. 326—338. Vetenshapsakademiens Årsbok, 2. 10 14f) VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Redigerat följande tidskrifter och tidningar: Frey^ tidskrift för vetenskap och konst 1844 — 46; 1849 — 50, Tidskrift för literatur, 1851. Aftonbladet, 1852—55. Samtiden, Veckoskrift för politik och litteratur, 1871 — 1874; hvari, med få undantag, alla uppsatser äro af hans egen hand. Artiklar och recensioner i ofvanstående samt i Göteborgs-Posten (under D. F. Bonniers och F. Åkerbloms redaktörskap), Stockholms- Posten 1869 — 70, Morgonposten, Ostgöta Korrespondenten, Nya Dagligt Allehanda m. fl. Recensioner i Frey 1842 — 50, Nordisk Tidskrift utg. af Letterstedtska Fören. 1882—84 m. fl. under olika signaturer (C. F. B., B, — dt o. s. v.). Anföranden i Riksdagens första kammares protokoll åren 1867 — 1875, i Kyrkomötets protokoll åren 1868, 1873, 1883, 1888. Ombesörjt utgifningen af: Malmström, B. E., Grunddragen af svenska vitterhetens historia. D. 1—5. Örebro, N. M. Lindh 1866—1868. 8:o. Hugo Bergstedt. K. VET.-AKAD:S ÅRSBOK. Tafl. 2. . ^^.-^^?->-^.,>7^ BIOGRAFIEK. — JOHAN GUSTAF WIBORGH. 147 Biografier. 688. Johan Gustaf Wiborgh. * 28/4 1839. t 'Vs 1903. Invald ^'3 1899. Med porträtt. Släkten Wiborgh leder sitt ursprung från Vreta kloster i Östergötland. Under sjuttonkundratalets senare hälft lefde där en man, benämnd Anders Wiberg, som uppgifves hafva varit in- spektor hos general Wrede på Kungsbro. Hans söner an- togo sedermera namnet Wiborgh. Af dem gick Carl Gustaf (f. 1793, d. 1850) den lärda vägen, blef filosofie doktor, skol- rektor i* Vadstena och kyrkoherde i Orlunda samt slutligen kyrkoherde i Ekebyborna och Ask. Han ingick giftermål med Maria Sofia Öländer (f. 1815, d. 1859), dotter af vice häradshöfdingen Nils Öländer på Piltorp i Orlunda försam- ling. I detta äktenskap föddes i Vadstena den 28 april 1839 sonen Johan Gustaf (Janne), den andre i ordningen af fem syskon. Kort därefter flyttade föräldrarna till Ekebyborna, där sålunda gossens tidigaste barndomsår förflöto. Efter faderns död bosatte sig modern med sina barn i Linköping. Den unge Wiborgh åtnjöt nu någon tid (från 1851 till som- maren 1855), jämte sin äldre broder August^ och ett par 1 Född 1837, död 1893 såsom regementsläkare vid Smålands husarer. 148 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. jämnåriga, enskild undervisning hos pastor Valdner i Väster- lösa, då lärare vid Palmgrenska skolan därstädes, sedermera kyrkoherde i Flisby församling. Det berättas, att han under gossåren icke visade någon utpräglad håg för studier och att gryet till den blifvande framstående vetenskapsmannen först röjdes hos den nära fullvuxne ynglingen. Vid sexton års ålder intogs han i Uppsala lyceum, där han studerade åren 1855 — 1858. Mellanterminerna tillbragtes dock alltjämt i hemorten, särskildt hos farbrodern, krigsrådet J. P. Wiborgh, hvars gästvänliga hem i Linköping länge fortfor att utgöra en kär tillflykt för de snart både fader- och moderlösa brors- barnen. Efter att 1858 hafva aflagt studentexamen i Uppsala 'begaf sig Wiborgh omedelbart till teknologiska institutet i Stockholm, vid hvars fackskola för kemisk teknologi han studerade åren 1858 — 61 och hvarifrån han sistnämnda år utexaminerades. Hans lärare i kemi under denna tid var Berzelii elev Clemens Ullgren. Därefter återvände han till Uppsala och tillbragte där fyra läsår, sysselsatt med studier för bergsexamen, hvilken han med heder bestod 1865. Bland hans lärare under uppsalatiden märkas Daug i matematik, L. F. Svanberg i kemi och Walmstedt i mineralogi och geo- logi. Under sin vistelse vid universitetet tillhörde han i likhet med fadern och brodern före honom Östgöta studerande na- tion därstädes. Den 27 september 1865 antagen till auskul- tant i k. kommerskollegium, använde han den närmast föl- jande tiden till att vid Falu bergsskola ytterligare befästa sina förvärfvade kunskaper, innan han pä allvar trädde ut i det praktiska lifvet. Om haus intagande i nyssnämnda skola finnes följande uppgift i föreståndarens (V. Eggertz') ämbets- berättelse för år 1865: »Slutligen intogs äfven i november auskultanten i kungl. kommerskollegii bergsaf delning J. G. Wiborgh, som lörut genomgått fullständig kurs vid det tek- nologiska institutet samt af några dess bekante bland bergs- skole-eleverna erhållit löfte att, så godt sig göra kunde, få begagna sig af deras platser.» ^ Utexaminerad 1866, fortfor Wiborgh under år 1867 att vistas vid Falu bergsskola i egenskap af biträdande lärare i konstruktionsritning. Från denna tid förskrifva sig de första yttringarna af den upp- finnarebegafning, som sedermera skulle fästa en varaktig be- 1 Järnkont. ann. 21, 1866. s. 177. BIOGRAFIER. — JOHAN GUSTAF WIBORGH. 149 römmelse vid hans namn. Han erhöll den 1 november 1867 elevstipendium på Järnkontorets mekaniska stat och hade under de sista månaderna af detta år sysselsättning som ritare hos ingenjör W. AVenström i Örebro. Under denna tid uppgjorde han konstruktionsritningar till tvenne hydro- metrar d. v. s. instrument lor mätande af rinnande vattens hastighet, af hvilka den ena, som är en förändring af det s. k. Pitotsröret, befanns erbjuda »flera fördelar framför det vanliga». Denna apparat är utförligt beskrifven af professor J. S. Bagge i hans årsberättelse för .Järnkontorets f. d. me- kaniska stat för 1867 (Järnkont. ann. 23, 1868 s. 357—359). Följande år (1868) var Wiborgh på uppdrag af direktör RiNMAN »sysselsatt med undersökning af bituminös skiffer etc. i afsikt att undersöka såväl de nyttiga produkter, densamma vid torr destillation kunde lämna som dess värmeeffekt vid fri förbränning-^. Vid slutet af juni reste han på begäran till Munkfors bruk i Värmland för att »i egenskap af tekniskt biträde tillhandagå brukspatron Lundin»; då emellertid denne kort därefter oförmodadt ailed, kvarstannade Wiborgh icke desto mindre någon tid som bruksbokhållare vid Munkfors »dels under uppdrag att hafva tillsyn vid smidet, dels för studium af de Lundinska vällugnarna, om hvilka han på begäran af bolagets disponent afgaf berättelse». (Järnkont. ann. 24, 1869.) Från den 1 november 1868 fick han uppdrag att sköta spegel- järnstillverkningen vid Finnboda och Schisshytte masugnar. Under de närmast följande femton åren af Wiborghs lefnad kan hans verksamhet i främsta rummet kännetecknas som den praktiske bergsmannens och metallurgens. Aren 1869 — 1870 förestod han i egenskap af hyttingenjör den metallurgiska och tekniska ledningen af spegel- och tack- järnstillverkningen vid Ramens och Schisshytte masugnar. Ar 1871 utöfvade han liknande verksamhet vid de till Ferna- verken i Västmanland hörande trenne masugnarna Trummeis- berg, Finnbo och Björnhyttan. Från våren 1872 till som- maren 1874 var han anställd först såsom disponent, sedermera som bruksförvaltare vid Avike bruk i Västernorrlands län. Aren 1874 — 1877 var han bosatt i Arboga och erhöll nu dels ånyo anställning som konsulterande ingenjör vid Ferna-verken, — hvilket uppdrag han fortfor att utöfva ända till sin död — dels äfven (från 1875) befattning såsom praktiserande hyttingenjör samt lärare i järnets metallurgi och praktisk 150 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. hyttskötsel vid Filipstads bergsskola. Sistnämnda lärarebe- fattning lämnade han först 1892. Under Arboga vistelsen utgaf han från trycket sin »Handbok i svenska tackjärnstill- verkningen». Detta arbete, som för att använda hans egna ord, innehåller »ett kort sammandrag af äldre och nyare litteratur i ämnet jämte några rön från egen mångårig er- farenhet», vann snart nog en för våra förhållanden stor sprid- ning och bidrog i sin mån att göra författarens namn kändt inom vidsträcktare kretsar. Företalet till denna bok är da- teradt Arboga i juni 1877; kort därefter ilyttade Wiborgh till Sala, där han genom förordnanden af den 18 september och sedermera af den 11 december 1877 blef t. f. bergsvärdie vid silfververket. Denna (numera upphörda) befattning inne- fattade ledningen af och tillsynen öfver de metallurgiska processerna vid silfververket med skyldighet att verkställa analyser och proberingar å malmer, hyttprodukter och fram- ställda metaller samt att årligen till kommerskollegium af- gifva redogörelse för anrikningen och smältprocesserna vid silfververket. I Sala kvarstannade Wiborgh i nära sju år eller ända till sin afflyttning till hufvudstaden. Under denna tid mottog han äfven talrika smärre uppdrag af mera till- fällig natur. Sålunda innehade han en kortare tid, från 5 sept. till 15 nov. 1878, förordnande att vara grufingenjör vid Sala silfververk, likaså från 16 — 22 maj 1883 förordnande att uppehålla bergmästaretjänsten i Västra distriktet, vidare från den 15 januari 1883 till riksdagens slut samma år för- ordnande att bestrida grufingenjörsbefattningen i Västra berg- mästaredistriktet och samtidigt föreståndarebefattningen vid Filipstads bergsskola, hvarjämte han under tvenne månader år 1883 meddelade undervisning i kemi och speciell metal- lurgi vid samma skola. Dessutom utöfvade han från 1881 den metallurgiska tillsynen öfver tackjärnstillverkningen vid Seglingsbergs masugnar i Västmanlands län. Aret 1884 inleder i Wiborghs lif ett nytt skede, hvars skaplynne i främsta rummet betingas af hans verksamhet som lärare och vetenskapsman. Redan förut genom tidigare förordnanden väl förberedd för lärarens kall, fick han i detta sin hufvuduppgift, då han den 10 maj nyss anförda år ut- nämndes till lektor i metallurgi och hyttkonst vid k. tekniska högskolan i Stockholm. Sålunda återbördad åt den läroan- stalt, från hvilken han tjugutre år tidigare utgått som elev, BIOGRAFIER. — JOHAN GUSTAF WIBORGH. 151 ägnade han frän den stunden åt dess tjänst lejonparten af sin håg och sina krafter, äfven om han, såsom förut antydts, ännu en följd af år bibehöll sin lärarebefattning vid Filipstads bergs- skola, en anordning som möjliggjordes därigenom, att hans undervisning där begränsades till en kortare del af året. Under den tid, som nu närmast följde, utvecklade Wiborgh vid sidan af sina lärarebestyr en liflig och framgångsrik vetenskaplig verk- samhet: det kolorimetriska svafvelprofvet för järn och den voly metriska metoden för bestämmande af järnets kolhalt äfvensom den första konstruktionen af luftpyrometern utar- betades samtliga under 1880-talets senare hälft och förskaffade sin upphofsman inom kort ett berättigadt erkännande äfven från utländska fackkretsar. Då sedermera i början af 1890- talet den dittillsvarande professorn i metallurgi och hyttkonst vid tekniska högskolan befordrades till generaldirektör och chef för k. kommerskollegium, var Wiborgh närmast att blifva den lediga lärostolens innehafvare. Hans professorsfullmakt är daterad den 27 maj 1892. Medan han som lektor under- visat i bergskemi och öfriga metallers metallurgi utom järnets, öfvertog han som professor undervisningen i järnets metallurgi. Därjämte blef han 1893 föreståndare för tekniska högskolans fackskola för bergsvetenskap och 1896 inspektor för samma högskolas materialprofningsanstalt. Bland öfriga uppdrag, som under senare tid kommo honom till del, må anföras, att han under en kortare tid i egenskap af adjungerad deltog i den s. k. apatitkommissionen, hvilket så till vida blef af betydelse, som han härigenom leddes till en af sina viktigaste uppfinningar: nämligen af »wiborghsfosfatet». Han var 1893 ordförande i Svenska tek- nologf öreningens af delning för kemi och bergsvetenskap samt från 1899 till sin död ordförande i Stockholms Naturveten- skapliga förening. Vid allmänna konst- och industriutställ- ningen i Stockholm 1897 fungerade han som juryman. Ett offentligt erkännande för hans framstående veten- skapliga förtjänster kom honom till del, då han den 8 mars 1899 invaldes till ledamot af Vetenskapsakademiens åttonde Mass. Nordstjärneordens riddarkors hade han året förut erhållit. Wiborgh ägde en öppen Ijlick för betydelsen af studie- resor i främmande länder och begagnade sig allt ifrån ung- 152 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. domen ända till sina sista år liitigt af detta medel till ut- bildning. Redan 1869 efter nyligen fullbordade studier i hemlandet företog han med understöd från Järnkontoret under juli och augusti månader en resa till Rhenprovinserua för att studera »framställandet af manganhaltigt tackjärn, de därtill använda malmernas natur och förekomstsätt samt^ såvidt möjligt vore, de ekonomiska förhållanden, under hvilka tackjärnsblåsuingen där äger rum». Två år senare (1871) sattes han genom understöd dels från Järnkontoret, dels från en enskild bruksägare (grefve C. J. v. Hermanson) i tillfälle att i England och Skottland grundligt studera gjutstålsfa- brikationen samt tillverkningen af eldfasta materialer, sär- skildt s. k. Dinastegel. Hans frånvaro frän hemlandet räckte denna gång omkr. 9 månader. Ar 1879, således kort tid efter sedan han tillträdt bergsvärdietjänsten i Sala, genom- reste han med understöd af statsmedel Harz, Rhenprovinserna,, Sachsen, Böhmen och Steiermark samt besökte äfven Kongs- berg i Norge, allt i afsikt »att studera anriknings- och bly- smältningsprocesser samt silfrets metallurgi i allmänhet», hvaröfver han vid hemkomsten afgaf underd. berättelse till k. kommers kollegium. Är 1889 reste han i Tyskland och Österrike och tog därvid bl. a. närmare kännedom om bly- och silfververken Friedrichshiitte i Oberschlesien samt om framställningen af vattengas och dess användning för metal- lurgiska ändamål. Ar 1899 företog han en resa genom Fin- land till Ryssland, dit han kallats för att i egenskap af sak- kunnig afgifva utlåtande i en praktiskt metallurgisk fråga. Följande år besökte han världsutställningen i Paris och bereste vid samma tillfälle Tyskland, Österrike och Schweiz. Slutligen bevistade han 1901 på uppdrag af Järnkontoret och för materialprofningsanstaltens räkning utställningen i Buda- pest, där han fungerade som hederspresident. WiBORGHS vetenskapliga verksamhet utmärkes genomgå- ende af en utprägladt praktisk läggning, som framträder i hans arbeten inom den analytiska kemien och den tilläm- pade fysiken likaväl som inom den egentliga metallurgien. Några få exempel må vara tillfyllest för att känneteckna arten af hans alstring. I betraktande af järnhandteringens stora betydelse för vårt land är det lätt förklarligt, att svenska forskare städse BIOGRAFIER. — JOHAN GUSTAF WIBORGH. 153 tagit en framstående del i utvecklingen af järnets tekniska analys. Icke minst gäller detta i fråga om den så utom- ordentligt viktiga bestämningen af järnets kolhalt. Berzelius är här som pä mänga andra områden banbrytaren. Det för- faringssätt han utstakat har sedermera utvecklats och modi- fierats af Ullgren, Särnström m. fl. Det grundar sig på profvets behandling med lämpliga saltlösningar — företrädes- vis af kopparsalter. Dessa utlösa järnet och kvarlämna en återstod af kol, som genom en på olika sätt anordnad för- bränningsprocess öfverföres till kolsyra, hvars vikt efter försiggången absorption slutligen bestämmes. Dessa metoder kräfva emellertid invecklade och delvis rätt dyrbara appa- rater, framför allt mycket känsliga vågar, hvarför de, huru användbara de än äro på ett väl utrustadt undervisnings- laboratorium, likväl mindre väl lämpa sig för enklare hytt- laboratorier. WiBORGH föresatte sig att af hjälpa denna olägen- het och löste uppgiften på det sätt, att han med bibehållande af den Berzelianska metodens grunddrag utrönte den bildade kolsyremängden genom uppmätning af dess volym i stället för genom bestämning af dess vikt. Gången af Wiborghs metod är således i korthet den, att järnprofvet behandlas med en lösning af kopparsulfat, hvarefter den olösta åter- stoden oxideras med en blandning af svafvelsyra och krom- syra; den härvid utvecklade kolsyran öfverföres i en byrett, där dess volym afläses. Härigenom är en väsentlig förenk- ling i utförandet vunnen jämte en icke obetydlig besparing af tid, hvartill kommer, att den nya metoden ställer mindre långt drifna fordringar på analytikerns experimentella vana och skicklighet utan att därför stå tillbaka för de äldre i fråga om resultatens skärpa. Huru användbart det af WiBORGH gifna uppslaget i själfva verket var, därom vittnar måhända mer än något annat det stora antal efterföljare, som på detta område inom kort trädde i hans fotspår och bland hvilka här må erinras om Vogel, Lunge och March- LEWSKi, Reinhardt, Hempel, andra att förtiga. Af ännu större betydelse är dock Wiborghs ungefär sam- tidigt utarbetade kolorimetriska svafvelprof. Man kan säga, att en fullt tillfredsställande metod att bestämma järnets svafvelhalt förut knappast existerade. Den noggrannaste af de äldre metoderna var den ursprungligen från Fresenius härrörande, sedermera af Johnston förbättrade s. k. brommeto- 154 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅKSBOK. 1904. den, enligt h vilken profvet löstes i saltsyra och de härvid utvecklade gaserna utsattes för inverkan af fri brom, så att den bildade vätesvallan däraf syrsattes till svafvelsjTa. Oaktadt denna metod var rätt omständlig och tog jämförelse- vis lång tid i anspråk, lämnade den icke för ty i fråga om noggrannhet åtskilligt öfrigt att önska. Sålunda kunde den, isynnerhet när de undersökta profven innehöllo en något så när betydande mängd kemiskt bundet kol, ge resultat, som utvisade en svafvelhalt ända till 50 % lägre än den verkliga. WiBORGHS svafvelprof består nu däri, att metallen fullstän- digt löses i utspädd saltsyra eller svafvelsyra, hvarvid de utvecklade gaserna få passera genom dubbla tyglappar in- dränkta med en lösning af kadmiumacetat. Detta salt om- sätter sig med vätesvaflan till gult svafvelkadmium, och då en gifven yta under i öfrigt lika förhållanden alltid färgas lika starkt af en viss mängd vätesvafla, så utgör den gula färgens intensitet en måttstock för det undersökta järnets svafvelhalt. Metoden är lika sinnrik till sin idé som enkel till sitt utförande; äfven om den icke är absolut fri från felkällor, har den dock i regel lämnat mycket tillfredsstäl- lande resultat», i det att den oberoende af järnets kol- och kiselhalter med noggrannhet angifvit såväl höga som låga svafvelhalter.» (Järnkont. ann. 1886.) Också begagnas den numera allmänt vid svenska hyttlaboratorier och har äfven i utlandet vunnit stor spridning. ^ Det svårlösta problemet att på ett för praktiska ända- mål fullt tillfredsställande sätt uppmäta de höga temperatur- grader, som äro rådande vid ett flertal metallurgiska processer, ägde för Wiborgh en stark dragningskraft. Hans första luft- pyrometer, konstruerad 1888, hvilar på följande, dessförinnan icke tillämpade princip: Om man inpressar en bestämd och till sin storlek känd luftvolyra V^ af bekant temperatur t i en annan likaledes känd luftvolym V, så erfordras härtill ett visst tryck, som för det vid tillfället rådande barometerstån- det representerar instrumentets nollpunkt. Har nu luft- volymen V den från t afvikande och okända temperaturen T, som blir bestående äfven efter det volymen V^ inpressats, efter- som ju V föreställer termometerns »kula», så måste luftvo- lymen V^ uppvärmas T — t grader. Till följd häraf ändras det tryck, som erfordras för att inpressa V^ i V, och denna ändring kan användas som mått på temperaturskillnaden, BIOGRAFIER. — JOHAN GUSTAF WIBORGH. 155 alldenstund höjningen af trycket, frän instrumentets noll- punkt räknadt, är proportionell med temperaturskillnaden T — t. Några år senare vidtog och oifentliggjorde Wiborgh en del förbättringar å sin luftpy rometer. En svårighet blef dock alltid att erhålla tillräckligt motståndskraftigt material för vissa af apparatens delar. Han sträfvade därför äfven att nå målet på en annan väg, och resultatet häraf blef hans termofon. Denna utgöres af små cylindrar, tillverkade af eldfast lera, grafit eller något annat eldfast ämne; hvarje dylik cylinder innehåller i sin midt en sluten metallkapsel, beskickad med en liten kvantitet sprängämne af konstant explosionstemperatur. Utsattes en sådan termofon) för högre temperatur, så sönderspringer den med en svag knall efter förloppet af en viss tid, så snart nämligen metallkapseln med sprängämnet hunnit antaga den temperatur, vid hvilken det sistnämndas explosion äger rum. Tiden, räknad från det ögonblick, då termofonen inkastas uti den högre temperaturen, och till explosionsögonblicket, blir tydligen kortare, ju högre denna temperatur är, och kan följaktligen användas såsom ett mått på densamma. Att på ett rationellt sätt tillgodogöra de mineralfosfat, hvilka erhållas såsom afi*allsprodukt vid anrikningen af vissa svenska järnmalmer, framför allt Grängesbergs- och Gelli- varemalmerna. har som bekant länge utgjort ett efter- sträfvadt önskemål för den inhemska bergshandteringen. I den apatitrika Gellivaremalmen uppträder fosfatet antingen i afsöndrade korn, som äro likformigt inblandade i den magne- tiska järnmalmen, eller ock i form af gröfre eller finare ådror, som genomsätta denna. Med tillhjälp af magnetiska malmskiljare låter nu dylik malm efter förutgången kross- ning separera sig å ena sidan i magnetit, å andra sidan i en afiallsprodukt, som till ungefär fyra femtedelar eller därutöfver utgöres af apatit. Som bekant är det icke möj- ligt att direkt tillgodogöra apatiten för gödslingsändamål, enär växterna sakna förmågan att upptaga och assimilera fosforsyran i detta mineral, äfven om det tillföres jorden i ytterst finpulveriseradt tillstånd. Den eljest brukliga ut- vägen att genom behandling med svafvelsyra öfverföra apa- titen till superfosfat kan icke med fördel tillgripas i fråga om Gellivaremalmens apatit, enär denna enligt det nyss an- tydda förfaringssättet erhålles starkt uppblandad med fram- 156 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. mande mineral, iiineliållaiide järnoxid och lerjord, hvilka i hög grad motverka svafvelsyrans upplösande inverkan. Under apatitkommissionens arbeten försökte man ett motsatt till- vägagångssätt, bestående i apatitens nedsmältning tillsam- mans med kalk. Det visade sig härvid, att man visser- ligen erhöl] en produkt, hvars fosforsyra enligt anställda kulturförsök ägde ungefär samma gödslingsvärde som fos- forsyran i Thomasslagg; dock erfordrades för uppnående af detta resultat en så stark hetta vid nedsmältningen, att metoden svårligen kunde antagas blifva i ekonomiskt afseende lönande. Efter flitigt experimenterande lyckades AViBORGH omkring midten af 1890-talet att finna en annan lösning på frågan. Han upphettade apatitpulver med soda; härvid inträdde en reaktion, analog med den vid apatitkom- missionens försök iakttagna, likvisst med den väsentliga skillnaden, att omsättningen nu ägde rum vid en afsevärdt lägre värmegrad (af Wiborgh uppskattad till 900 — 1,000° C). WiBORGHS vän, den namnkunnige kemisten L. F. Nilson, åtog sig att genom kulturförsök pröfva gödslingsvärdet af den nya produkten, som han för att hedra upphofsmannen kallade Wiborghsfosfat (i analogi med det efter metallurgen Thomas uppkallade Thomasfosfatet), en benämning som seder- mera utan motsägelse vunnit allmänt burskap. De första kulturförsöken anställdes sommaren 1896 vid Landtbruksaka- demiens agrikulturkemiska försöksanstalt å Experimental- fältet utanför Stockholm och fortsattes därstädes i större omfattning under nästföljande år. Resultaten af dessa försök äro af Nilson offentliggjorda i hans skrift: »Om Wiborghs- fosfat, ett ur Gellivaremalmens apatit framställdt gödslings- ämne» och utvisa, att det nya fosfatet till sina verkningar kan sägas täfla med superfosfatet, medan det i vissa fall t. o. m. öfverträffar thomas-slaggen. Fabriksmässig tillverk- ning af Wiborghsfosfat ur apatit från Norrbottens malmfält har allt sedan 1898 bedrifvits å Svartön invid Luleå, och det nya gödslingsämnet har med hvarje år som gått allt mera tillvunnit sig de svenska jordbrukarnes förtroende. Tyvärr s^^nas dock tillverkningskostnaderna hafva ställt sig högre än man från början trott sig äga anledning hoppas, och hur förträffligt Wiborghsfosfatet än visade sig vara till sina verkningar, kunde uppfinningens ekonomiska bestånd därför ännu icke sägas vara tillräckligt betryggadt. Också BIOGRAFIER. — JOHAN GUSTAF WIBORGH. 157 var WiBORGH under sina sista lefnadsår oaflåtligt betänkt på att utfinna njSi och mera prisbilliga utvägar, som på en gång skulle förskaffa det svenska jordbruket ett värdefullt och lätt tillgängligt gödslingsämne och den svenska bergs- handteringen en förmånlig af sättning för en eljest så godt som värdelös biprodukt. Författaren, som för sista gången sammanträffade, med honom föga mer än en månad före hans bortgång, bibehåller ännu i friskt minne, hurusom samtalet vid detta tillfälle nästan uteslutande rörde sig om ifråga- varande älsklingsplan, som Wiborgh då ansåg sig vara på god väg att förverkliga. Wiborgh bortrycktes, innan den annalkande ålderdomen hunnit dämpa mannaårens arbetsifver. Ännu den 11 februari 1903 bevistade han Vetenskapsakademiens sammankomst. Få dagar därefter, den 19, nedlades han på sjuklägret, som den 16 mars ändades med döden. Sedan 1872 i äktenskap förenad med Emilie Ingrid Teresia Hallin (f. 1847), efterlämnade han tvenne söner, Gustaf Anders (f. 1874; löjtnant) och Erik Johan (f. 1878; ingenjör) samt en dotter, Ellen Ingrid Maria (f. 1876; gift 1902 med löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren Hem- ming Olsson). Tvenne barn, en dotter, Lilly Ingrid Johanna (f. 1881, d. 1892). och en son, Johan August (f. 1885, d. 1895), hade i unga år bortgått före fadern. Som lärare utmärkte sig Wiborgh för ett klart, lätt- fattligt och rakt på sak gående framställningssätt. Samma egenskaper återfinnas äfven i hans skrifter. Personligen var han i hög grad afhållen icke blott af sina lärjungar utan af alla, med hvilka han kom i närmare beröring. Hans en- skilda uppträdande präglades nämligen af en okonstlad flärd- löshet, som i förening med en viss godmodig fryntlighet hastigt vann hjärtan. Och den, som med förtroende kom honom till mötes, fick aldrig skäl att ångra det. Ty Wiborgh var icke blott en mycket dugande man, han var äfven en mycket god man. 158 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Utgifna skrifter. 1. [Undersökning af bituminös skiffer från Lanna vid Örebro.] Jernkont. ann., årg. 24 (1869): s. 170—171. 2. Berättelse om en till Rhenprovinserna företagen resa för att studera dervarande spegeljernstillverkning. Jernkont. ann., årg. 25 (1870): s. 14—39. 3. Blästerbehållare för bessemerverk. 111. tekn. tidn., årg. 1 (1871): s. 245-246. 4. Om tillverkning af Dinas-tegel. Jernkont. ann., årg. 28 (1873): s. 97—102, pl. I. 5. [Kan man med visshet antaga, att användandet af koks till större eller mindre mängd för nedsmältandet af svenska bergmalmer skall lemna en god produkt och vara i ekonomiskt hänseende fördel- aktigt? Diskussionsanförande.] Werniläncl«ka Bergsmanna-föreningens annaler, 1875: s. 33 — 34. 6. [Westmansk rostugn vid Trummeisberg.] Werml. Bergsm.-fören:s ann., 1876: s. 69 — 70, pl. 7. 7. Handbok i svenska tackjernstillverkningen. Sthm 1877, P. A. Norstedt & S:r. 8:o. 144 s. 25 pl. " 8. [Om material för masugnsställen. Diskussionsanförande.] Jernkont. ann., årg. 36 (1881): s. 73. 9. . Hvilka fördelar kunna vid våra svenska masugnar vinnas genom användande af regenerad masugnsgas? [Diskussionsanförande.] Werml. Bergsm.-fören:s ann., 1885: s. 28 — 30. 10. Xytt kolorimetriskt svafvelprof för jern. Jernkont. ann., årg. 41 (1886): s. 105— 119, pl. VIII, IX. — Öfversättning i Berg- und Huettenmaenn. Zeit:g, Jahrg. 45 (1886): s. 112—114: 123—125. — Stahl und Eisen. Jahrg. 6 (1886): s. 230—235. pl. XIV. — Journ. of the Iron and Steel Instit. N:o I, 1886: p. 396—397. 11. Uppsättningsapparat för masugnar. Werml. Bergsm.-fören:s ann., 1886: s. 38 — 41. pl. 1. — Ofversättn. i Zeitschr. f. die Chem. Industrie. Bd I (1887): s. 47—48. 12. Volumetrisk metod för bestämmande af kolhalten i jern. Jernkont. ann., årg. 42 (1887): s. 74—84, pl. II. — Ofversättn. i Berg- und Huettenmaenn. Zeit:g, Jahrg. 46 (1887): s. 223—225; 233—235. — I>ingler"s Polytechn. Journ. Bd. 265 (1887): s. 502—507. — Stahl und Eisen, Jahrg. 7 (1887): s. 465—469. — Oesterreich. Zeitschr. f. Berg- und Hiitten- wesen. Jahrg. 36 (1888): s. 67—68; 83—85. — Journ. of the Iron and Steel Instit! N:o II, 1887: p, .361-362. BIOGRAFIER. — JOHAN GUSTAF WIBORGH. 159 13. Om vigten af att vid bedömande af en järnmalms värde ej blott taga hänsyn till malmens jernhalt och föroreningar, utan äfven till dess reducerbarhet; samt om ett enkelt och praktiskt sätt att i detta afseende probera malmer. [Föredrag.] Tekn. tidgkr., årg. 17 (1887): s. 89—93, pl. 4. 14. [Har masugnsslagg erhållit någon lämplig och ekonomisk användning inom industrien? Diskussionsanförande.] Tekn. tidskr., årg. 17 (1887): s. 97. 15. [Om torra kols inverkan på masugnsgången. Diskussions- anförande.] Jernkont. ann., årg. 42 (1887): s. 248. 16. Luftpyroraeter. Jernkont. ann., årg. 43 (1888): s. 97—113, pl. V. — Tekn. tidskr.. årg. 18 (1888): s. 89—93, pl. 17 fig. 1—4. — Ingeniörs-fören:3 förhandl., årg. 23 (1888): s. 33—38. — Öfversättn. i Dingler's Polvteohn. Journ., Bd 271 (1889): s. 118—124; 163—169. — Stahl und Eisen, Jahrg. 8 (1888): s. 699—701. — Oesterreich. Zeitsclir. f. Berg- und Hiittenwesen, Jahrg. 36 (1888): s. 603 — 605: 617 — 620. — Schilling's Journ. fiir Gasbeleuoht. und Wasserversorgung, 1889. — Journ. of the Iron and Steel Instit., N:o II 1888: p. 110—122. 17. Pyrométre å air de J. WiBORGH. Anzin 1888. Impr. de Kicouart-Dugour. 8:o 15 p. + 1 pl. Öfversättn. af n:r 16. 18. Företeelserna på det metallurgiska området under år 1888. Tekn. tidskr., årg. 19 (1889): s. 139—140. 19. Om bly- och silfververkcn Friedrichshiitte i Oberschlesien, utdrag ur en reseberättelse. Jernkont. ann., årg. 45 (1890): s. 147—154, pl. VII. 20. Om vattengas, dess framställning och användning, rese- berättelse. Jernkont. ann., årg. 45 (1890): g. 154—174, pl. VIII. 21. Förbättringar å Wiborghs luftpyrometer. Jernkont, ann., årg. 46 (1891): s. 81 — 93. — Öfversättn. i Stahl und Eisen. Jahrg. 11 (1891): s. 913—917. — Journ. of the Iron and Steel Instit., N:o n 1891: s. 130-140. 22. [Apatithaltiga malmer från Gellivare; resultat af deras blås- ning. Diskussionsanförande.] Werml. Bergsm -fören:s ann., 1891: s. 27—31. 23. [Resultatet af apatitsmältningarne vid Jäder.] Underd. berättelser öfver apatit-unders. i Norrbotten. Sthm 1892: s, 29—30. 160 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. 24. [Har masugnsställens infodring med koltegel visat sig vara fördelaktig, och huru högt från ställets botten kan en dylik infodring användas utan risk för kolteglens l)estånd? Diskussionsanföranden.] Jernkont. ann., årg. 48 (1893): s. 19 — 20. — Werml. Bergsm.-fören:s ann., . 1891: s. 19—20. 25. Om meteorstenar. [Föredrag.] Tekn. tidskr., årg. 23 (1893) afd. f. kemi och bergsvetensk. s. 1—2. 26. Kritisk redogörelse för Karlander-Meyersons luftpyro- raeter. Tekn. tidskr., årg. 24 (1894) afd. f. kemi och bergsvetensk. s. 69—70. 27. [Om eldfasta material. Diskussionsanförande.] Tekn. tidskr., årg. 25 (1895) afd. f. kemi och bergsvetensk. s. 6, 7. 28. Termofon, ny metod för bestämning af höga temperaturer. Jernkont. ann., årg. 51 (1896): s. 102 — 128. — Öfversättn. i Berg- und Huettenmaenn. Zeit:g, Jahrg. 55 (1896): s. 257—259. 29. Proberingsmetod för bestämmandet af järnmalmers reducer- barhet. Sthm 1897. K. L. Beckmans boktryckeri. 8:o. T. + 31 s. + 1 pl. Jernkont. ann., årg. 52 (1897): s.^ 280—310. — Tekn. tidskr., årg. 27 (1897) afd. f. kemi och bergsvetensk. s. 61 — 68, pl. II. — Öfversättn. i Stahi und Elsen, Jahrg. 17 (1897): s. 804. — Jahresber. tiber die Leistungen d. Chem. Technologie . . . 1897: s. 186—194. 30. Svenska järnhandteringens utveckling sedan 1860-talet. Förhandl. vid Nordiska Teknikermötet i Sthm 15—19 juni 1897: s. 362 —364. 1 pl. 31. Varm blästers användning vid Bessemer. Jernkont. ann., årg. 53 (1898): s. 257—264. — Öfversättn. i Stahl und Eisen. Jahrg. 19 (1899): s. 13 — 16. — Journ. of the Iron and Steel Instit., vol. 55 (1899): p. 197—203. 32. Om användning af pulvei'formig järnmalm, erhållen genom anrikning. Jernkont. ann., årg. 54 (1899): s. 257 — 285. 1 pl. [Diskussionsanföran- den i samma fråga]: s. 294—295; 303—308. — Öfversättn. i The engin. and min. journ., Vol. 68 (1899): s. 305—306. 33. Järn tillverkningen [i Sverige]. Sveriges land och folk, hist.-statist. handbok. Sthm 1901, a. 642 — 686. H. G. Söderbaiim. Minnesvården öfver A. F. Regneli. Med 1 tafla. Vid Vetenskapsakademiens sammankomst den 10 maj 1899 anmäldes, att från Akademiens ledamot professor Th. M. Fries ingått en skrifvelse, hvaruti meddelades, att enligt bref från Herr L. Westin, medlem af en ursprungligen svensk, i Brasilien bosatt familj, intet monument eller ens den enk- laste grafvård funnes å den svenske mecenaten Dr A. F. Regnell's graf i Caldas i Brasilien. Med anledning häraf uttalade sig Akademien för tillsättande af en kommitté, som skulle verka för åstadkommande af ett dylikt monument, och beslöt inbjuda de fyra öfriga institutioner, som mottagit donationer af Eegnell, nämligen Uppsala universitet, dess medicinska fakultet, Karolinska mediko-kirurgiska institutet samt läkaresällskapet, att hvardera utse en ledamot i denna kommitté, bvarjämte Akademien för sin del till ledamot i kommittén utsåg professor V. B. Wittrock. Vid Akademiens sammankomst den 7 juni samma år med- delades, att de inbjudna institutionerna bifallit Akademiens förslag och valt ledamöter i kommittén, hvarvid för Uppsala universitet utsetts professor Fries, för Uppsala medicinska fakultet professor S. E. Henschen, för Karolinska institutet professor grefve K. H. A. Mörner och för svenska läkare- sällskapet docenten doktor A. Levertin, Kommitterade utsago prof. Fries till ordförande och ut- färdade följande upprop till den vetenskapligt intresserade svenska allmänheten: »Femton år hafva förflutit, sedan Medicine Bokfor Anders Fredrik B,egnell afled i staden Caldas i Brasilien. Under de mer än 40 år, som Dr Eegnell tillbragte i det fjärran landet, bibehöll han städse en varm Jiärlel' till Sverige och hade vid sidan af sin verksamhet såsom läkare blott ett Vetenskapsakademiens Årsbok. 2. 11 162 VETENSKAPS- AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. mål, numUgcn att gagna sitt fädernesland och de vctoiskoper, hotaniken och medicinen, som han alltifrån sin ungdom älskat. För detta stora mål verkade han dagligen och lefde ett ofta försakande lif. De storartade botaniska samlingar, som han i Brasilien med mycken möda lyckades åstadkomma, skänkte han hiffrudsakligen till Piiksniusenm och JJpsala universitet. De donationer, som kommit fäderneslandet till godo, ■U2)pgd till sammanlagdt omkring 900,000 kronor, fördelade mellan Upsala universitet, Vetenskapsalia demien. Karolinska institutet, Natur- historiska Biksnmseet, Svenska läkaresällskapet, Medicinska fakulteten i Upsala m. fl. vetenskapliga institutioner. Genom dessa gåfvor, som kraftigt befordrat det botaniska och medicinska studiet i vårt land och möjliggjort vetenskapliga forskningsfärder till lä)igt aflägsna trakter, har Begnell blifvit en af vårt lands störste mecenater och själf rest sig en varaktig minnesvård i vetenskapernas häfder. Men i det fjärran land, där han framlefde ett undanskymdt och själff orsakande lif och där hans stoft hvilar, erinrar ännu ingen minnessten om, honom och om, att hans fädernesland med tacksamhet erinrar sig hans lifs stora gärning. Det är af denna anledning, som undertecknade fått i upp- drag af de vetenskapliga institutioner, som i främsta rummet stå i tacksamhetsskuld till Dr Begnell, att verka för resandet af en minnesvård på hans graf i Caldas i Brasilien. Vi vända oss därför härmed till alla dem, som vilja hedra Dr Begnells minne, med en vördsam anhållan, att de här nedan behagade teckna bidrag och verka för detta ändamål. Utsända anteckningslisfor och subskriberade medel torde, helst före utgången af nästkommande februari månad, insändas till någon af undertecknade, Bedogörelse för de tecknade be- lopp>en och deras användning skall framdeles i allmänna tid- ningar meddelas. Stockholm och Upsala i oktober 1899. För Upsala Universiiet : Föv Vetenskaps- Akademien: Th. M. Fries. V. B. Wittrock. För Karolinska Mediko- För Medicinska Fakulteten Kirurgiska Institutet: För Srenska Läkaresälhkapet: i Upsala: K. A. H. Mörner. Alfr. Leveri in. S. E. Henschen.» Pä grund af detta upprop inflöt ett belopp af 3,973 kr. 2 öre. Kommitterade läto därefter hos firman Flodquist & C:o MINNESVÅRDEN ÖFVER A. F, REGNELL. 163 i Stockholm efter af professor I. Clason uppgjord ritning ut- föra en helpolerad minnesvård af granit. Denna blef färdig i slutet af 1901 och afsändes då, söndertagen i fyra af del- ningar, öfver Göteborg och Hamburg till Santos i Brasilien. Därifrån fördes den utan svårighet till Pocos de Caldas, som är järnvägens slutpunkt. Forslandet landvägen på hjuldon från Pocos fram till Caldas vållade däremot, isynnerhet med afseende på det största stenblocket, så stora svårigheter och så mycket dröjsmål, att alla delarna af vården först i början af år 1903 lyckligen voro framme i Caldas. Nu återstod emellertid vårdens uppsättning, hvartill de af Caldas kom- mun anslagna medlen befunnos otillräckliga. Oaktadt väl- villig medverkan af Herr L. Westin och en för detta ända- mål i Caldas tillsatt kommitté blef därföre grafvårdens full- bordande flere månader fördröjdt, tilldess densamma, tack vare svensk-norske generalkonsuln i Rio Janeiro I. M. Bol- stad's energiska ingripande, i september 1903 upprestes. Detta jämte grundläggning m. m. vållade en ytterligare utgift af 1,730 kronor, hvilken summa sedan här i Sverige anskaffades. Om själfva aftäckningen af monumentet lämnar general- konsul BoLSTAD i bref till professor Fries följande utförliga och lifliga skildring: »Den 1 oktober på kvällen erhöll jag från Dr Pedro Sanchez i Pocos de Caldas det öfverenskomna telegrammet: »Prompto, felicitacöes.» Jag beslöt att nästa dag göra resan till Caldas och se monumentet färdigt. På kvällen den 2 oktober af reste jag till Säo Paulo efter att hafva underrättat Dr Sanchez om min ankomst och sändt telegram till LAURENgo Westin i Sao Joao da Boa Vista och till vicekonsul Löfgren i Sao Paulo. Den senare fick telegrammet för sent för att tänka på att medfölja, men sade mig sedermera, att han gärna skulle medföljt, om han haft litet tid på sig att blifva i ord- ning. Westin syntes ej till vid stationen Sao Joao da Boa Vista, ^ och har han, som är rätt gammal, således antagligen varit hindrad att resa eller att sända sonen i sitt ställe. Jag kom fram till Sao Paulo på f. m. den 3. Jag träffade där Herr Gr. Edwall, anställd i »Commissäo geogra- phica e geologica*, hvilken med mycket intresse omfattat Regnells minne, själf varit i Caldas och med där insamladt material nog kommer att skrifva en liten minnesteckning ' Telegrammet hade gått till orätt ställe. 164 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. öfver den bortgångne mecenaten. Herr Edwall kunde tyvärr ej komma med, lika så litet som herr P. Dusen i E.io, livarigenom min förhoppning, att en svensk botanist skulle varit närvarande i Caldas vid monumentets aftäckning, gick om intet. På e. m. fortsatte jag resan till Campinas, en nätt, treflig och välbyggd stad; längre var det ej möjligt att komma den dagen. Nästa morgon kl. 8 for jag vidare med järnväg och hann fram till Pocos de Caldas kl. 4,3 o på e. m. Jag träffade Dr Pedro Sanchez, som emottog mig med mycken vänlighet. Kl. 5,3 o fortsatte jag, åtföljd af en förare (cama- rada), ridande på mulåsna till Caldas. Dr Sanchez var genom indisposition hindrad från att följa med. Vägen, ytterst usel, går in öfver högplatån upp och ned och ständigt öfver dålig och svår terräng. Den räknas till 5 leguas (=33 kilo- meter). Vi hade månljus och hunno fram kl. 12 på natten. I det lilla hotel Candinho, hvars ägare herr Candinho och hans maka Dra Maria Gertrudes, sedan de en gång blifvit väckta, med artighet emottogo oss, tillbringade vi natten. Vi störde tyvärr två präster, som för tillfället bodde i huset i deras nattro, men de togo saken med all älskvärdhet. Följande morgon iklädde jag mig min svarta dräkt med hög hatt och begaf mig till kyrkogården för att se monu- mentet, efter att hafva gjort bekantskap med den ena af prästerna, som föreföll vara en rätt snäll herre. På kyrko- gården fann jag monumentet i tillfredsställande skick; på sin piedestal tager det sig äfven på rätt stort afstånd väl ut. Kyrkogården, som omgifves af en stor mur, är rätt ödslig och ser fattig ut. Midt på den står ett stort svart kors af hårdt trä, å hvilket passionsinstrumenten äro fastade. Rätt bakom detta vid kyrkomuren är ett litet grafkapell, hvarest likkistor sättas in strax före begrafningen. Till vänster om detta finnes ett prydligt grafmonument af mar- mor för en italiensk familj af namnen Sarpi och Brandi. Längre fram närmare korset är en grafsten öfver förre kyrko- herden i Caldas. För öfrigt funnos nog inga andra monu- ment öfver personer, hemmahörande i staden; öfriga grafvar voro ytterst fattiga, märkta med små kors af trä och järn, när de öfver hufvud taget voro synliga. Till höger om kapellet symmetriskt med nämnda monu- ment Sarpi-Brandi står nu Regneils (se fig. 1). Hans graf var egentligen uppe i hörnet vid kyrkogårdsmuren, ungefär MINNESVÄRDEN OFVER A. F. REGNELL. 165 15 meter längre bort, men alJa i Caldas funno, att monu- mentet borde ställas längre fram. Regnelis graf var icke markerad af något. Hans ex-slaf Gabriel kände dock säkert stället, liksom äfven andra personer voro eniga om grafvens plats. Regnell hade själf förordnat, att hans lik skulle läggas i två kistor, >;för den händelse att sedan skulle blifva fråga om att taga hans lik eller ben hem». Det kunde där- före ej blifva svårt att finna honom. De två kistorna an- träffades mycket riktigt, ehuru redan i dåligt skick, och Fig 1. Del af kyrkogården i Caldas. likets skodon igenkändes af Grabriel. Sedan benen upptagits, blefvo de desinficierade och lades i en liten kista, som in- sattes i minnesvårdens fundament. Sedan denna blifvit fär- dig, borttogos den 23 september resterna efter arbetet i när- varo af öfverste Vaz (kommunens ordförande) och andra af stadens mera framstående män. Denna förberedande invig- ning finnes skildrad i »Municipio de Caldas» för den 27 sep- tember. Jag inspekterade monumentet. Arbetet såg ordentligt ut och skall, såsom jag hoppas, länge kunna hålla sig oska- I(i6 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. dadt. Af största stenen hade ett litet stycke afslagits vid nedre hörnet under transporten, men skadan var lagad med cement så, att man skulle se noga efter för att upptäcka den. Stora stenens transport från Pocos till Caldas tog 5 dagar; 22 oxar voro spända för vagnen och vägen hade här och där blifvit reparerad för tillfället. I tre dagar arbetades för att skaffa stenen fram från kyrkogårdsporten till monu- mentets plats. Enär Caldas är stad, hade jag tänkt mig den som ett betydligt centrum med åtminstone 4^5,000 invånare. Några familjer hafva måhända afflyttat till Pocos, hvilken stad så- som ändstation för järnvägen och såsom brunnsort är stadd i framåtskridande, men Caldas har dock knappast någonsin haft öfver 1,500 invånare och har nu väl endast 1,000. Omkring en lång fyrkantig plats, vid hvars korta sidor finnas en kyrka och ett kapell, ligga de bästa husen och nedanför på höjdens svaga sluttning två trånga gator med små hus. Det är det hela. Rörelsen i staden är således ej stor, ej heller dess kommunala resurser. Man märker för öfrigt hela tiden, att man är långt inne i landet och i an- språkslösa förhållanden. Jag gjorde visit hos öfverste Vaz och hos juiz de direito (domaren) Dr Gentil de Rangel; jag hade för afsikt att an- ordna en högtidlig invigning af monumentet. Nämnda herrar hade äfven tänkt på något dylikt, men afstått därifrån för de ofvan omtalade prästernas skull. Dessa voro nämligen missionärer, utsända af biskopen i Paulo Alegre Dr Joäo Baptista Correia Nery för att hålla bönvecka och religiösa öfningar i trakten, och det antogs, att befolkningen icke där- under skulle sympatisera med en demonstration för Regneils minne, enär han varit protestant. Då emellertid böneveckan nu var slut, och prästerna samma morgon skulle resa vidare till Caracol, och jag ej tänkte företaga någon demonstration af religiös natur, talade jag med missionärerna, som förkla- rade sig ej hafva något emot min plan och ej heller emot att flaggor medtoges till kyrkogården. Den vördnadsvärde kyrkoherden i Caldas Dr Joaquim Assumpcäo, som just var närvarande, sade detsamma och uttalade sin beundran för Dr Regneils minne. Han sade mycket godt om honom. »Jag kan nog icke», sade han, »hålla tal på hans graf, men vara med om att fira hans minne skall jag med nöje.» Således MINNESVÄRDEN OFVER A. F. REGNELL. 167 kunde jag lugna de goda invånarne i staden med att kyrkan ej hade något emot den tillämnade högtidligheten, hvilket gjorde den bästa verkan. Efter inbjudan samlades därpå kl. 12 (den 5 okt. 1903) stadens förnämsta honoratiores hos juiz de direito. Den nya svenska flaggan, som jag medfört, och en brasiliansk flagga, båda uppfästade på bambustänger, nedskickades i förväg till kyrkogården. De församlade gingo sedan, alla klädda i sön- Fig. 2. Invigningen af Regneils grafvård. Brasilianska flaggan hålles af Dr Gentil de Rangel. till vänster om honom (midt för flaggstången) står hans broder José Ct. de Rangel {som upp- läste Dr Sänchez tal), därnäst öfverste Vaz, och promotor publico Dr Tobias Machado, Dr José Ferreira och generalkonsul Bolstad, som håller svenska flaggan. dagskläder, i högtidligt tåg dit ned. Då vi kommit till grafvården ställdes den brasilianska flaggan (hållen af Dr Rangel) på dess högra sida och den svenska (hållen af mig) på den vänstra ^, och de öfriga ställde sig i en grupp om- kring. Omkring 50 personer voro väl närvarande. En ama- törfotograf från Såo Paulo José Martins da Silva, som för ' Se taflan. 168 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. närvarande bodde i staden, tog en bild af monumentet och de församlade. Gabriel och ett par andra af Dr Regneils ex- slafvar voro också med, mycket rörda. Dr Gentil de Rangel höll först ett litet tal, hvari han å kommitténs och Laurenco Westins vägnar förklarade monu- mentet aftäckt och omtalade Regnelis verksamhet för Caldas och för hans fosterland, yttrande sig på ett mycket lyckligt sätt, enkelt, värdigt och varmt. Hans broder José Godofredo de Rangel uppläste där- efter det af Dr Pedro Sanchez de Lemos författade minnes- talet. Detta var af följande lydelse: »Det behagade ödet bestämma, att jag skulle få i upp- drag att säga några ord rörande Dr Anders Fredrik Regneils personlighet på den dag, då detta vackra och dyrbara monu- ment till hans minne inviges 19 år och 23 dagar efter hans död, som ägde rum den 12 september 1884.» »Jag fullgör detta hedrande uppdrag under inflytande af tvenne känslor, den ena lika liflig som den andra, vemods- full saknad och tacksamhet — vemodsfull saknad vid tanken på den berömde läkaren, som så väl förstod att höja sin klass genom snille, omfattande lärdom, ovanliga kirurgiska anlag, djup hederlighet och en aldrig svikande uppriktighet — tack- samhet gent emot den gode ämbetsbroder, som år 1873 införde mig i den kliniska medicinens praxis, alltid stödjande mig genom råd, föredöme och de mest omfattande kunskaper.» »Och hvarföre ej lämna ett bevis på hans djupa medi- cinska skarpblick? Vi veta alla, att den djupt saknade Fransisco de Castro's förtjänst förnämligast bestod uti att hafva ombildat den inhemska pyretologien, i det han upp- manade sina lärjungar att studera orsakerna till febrarna, så att paludismen skulle upphöra att vara på samma gång läkarnes spöke och den mantel, hvari de insvepte sin okunnig- het. Nå väl; 1873, då jag i denna trakt började min bana såsom läkare, och på en tid, då teorien om paludismen, om- huldad af Torres Homenis snille, var som mest inflytelserik, hörde jag Dr Anders Regnell uttala samma åsikter, som många år senare häfdades af Fransisco de Castro, och den kloke läkarens lärdomar pä detta område voro för mig af sådan betydelse, att jag till honom står i förbindelse för de flesta af mina framgångar, då jag tog de första stegen i det praktiska lifvet.» MINNESVÅRDEN ÖFVER A. F. REGNELL. 169 »Men Dr Anders Fredrik Regnell var ej blott en fram- stående läkare och kirurg; han var äfven en vetenskapsman, en passionerad botanist.» »Enkel, anspråkslös, tillbakadragen och allvarlig, sökte han alltid i stället för sällskapslifvet umgänget med växterna och var liksom de en vän af stillhet och frid.» »Outtröttlig i sitt arbete och praktisk till hela sin lägg- ning, fäste den berömde vetenskapsmannen största vikt vid sådant, som hade praktisk nytta, och gillade af detta skäl ej den barmhärtighet, som inskränker sig till gifvandet af en allmosa; han såg i penningunderstöd endast ett sätt att försämra sin nästa. Att människorna genom egen ansträng- ning och arbete skulle arbeta sig upp var det ideal, som Regnell sträfvade för.» »Den stora rikedom, som den berömde döde genom sin praktik och såsom kapitalist förvärfvat, använde han helt och hållet för vetenskapens utveckling så väl i Sverige som i Brasilien, men förnämligast i sitt fädernesland, hvarest han med allt skäl betraktas såsom en ny Msecenas.» ^ »Då man vet, att den berömde läkaren alltid tog blyg- samma honorar, kan man förklara samlandet af en så stor rikedom endast genom en mer än 40-årig praktik samt flitigt arbete och god hushållning, så att kapitalet ständigt ökades genom räntornas tilläggande.» »Den stora rikedom, som Regneli förstod att hopa, an- vände han emellertid endast till vetenskapens och sanningens tjänst.» »Och för Brasilien och för Caldas? Hvad gjorde han, torde man fråga, för oss och för det land, i hvilket han för- tjänade ett så stort kapital?» »Hvad Brasilien beträffar, skall, så länge intresset för vår växtvärld varar, det brasilianska herbariet i Stockholm bära vittne om Regneils intresse för Brasiliens flora. Genom Regnelis anslag till denna institution kan på vissa mellan- tider till vårt land från Sverige utsändas en eller två bota- nister, som hafva till uppgift att fortsätta mästarens arbete och rikta vår kännedom om Brasiliens vegetation med nya ' Här följer i talet en redogörelse för Regnells många och storartade donationer. Då emellertid en utförligare och noggrannare redogörelse för dessa finnes intagen i bilaga 3 till A. Key's lefnadsteckning öfver Regnell (Lefnadst. öfver K. Vet. Akad. led. B. 3: 1 s. 145 — 159), förbigås denna del af talet. 170 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. fynd och nya rön. I öfverensstämmelse med detta legat hade Regnell också redan under sin lefnad tillfälle att i sitt an- språkslösa men gästfria hem emottaga flera berömda svenska naturforskare såsom Jacobsson, Sköldberg, Widén, Lindberg, Henschen, Mosén och Löfgren.» »Med afseende på Caldas må det tillåtas mig att med- dela Eder ett samtal, som Regnell, sista gången han kort före sin död ändrade sitt testamente, hade med den ansedde advokaten härstädes Dr Barras Cobra. Han yttrade: >.Jag märker, att mitt slut närmar sig, och jag önskade gärna göra något för Caldas, men Ni vet, hur det går med legater här i Brasilien; de försvinna nästan alltid eller användas för andra ändamål. Hvad råder Ni mig att göra?» »Lämna något till kyrkan i Caldas», svarade Dr Barras Cobra. »Till kyrkan! nej», svarade Regnell. >Jag är icke katolik, och jag skulle således handla mot mitt samvete, men här är ett hospital på väg att bildas. Jag vill lämna några statsobligationer, hvilkas räntor skola användas till dess underhåll, så snart det blifvit färdigt; till dess skola de an- vändas att köpa nya obligationer till kapitalets förökande.» »I veten, att Regnell lämnade till hospitalet i Caldas 5,500 milreis i 5\'2 % obligationer. Räntorna å detta belopp användas ännu i dag att vårda, trösta och läka de olyckliga sjuka här i landet. Var detta ej en tjänst, som förtjänar ihågkommas?» »Klimatet i denna stad har ett godt rykte och dess för- träfflighet är känd i den vetenskapliga världen. För känne- domen om detta faktum, som är af största betydelse för denna trakt redan nu och skall blifva dess ekonomiska räddning i framtiden, hafva Caldas innevånare att tacka Dr A. F. Regnell. Det var han, som här under en lång följd af år gjorde regel- bundna meteorologiska observationer och därigenom gjorde det möjligt för Dr C. Wallis att utarbeta den utmärkta af- handlingen: »Om klimatet i Caldas, Brasilien.» Det var äfven- ledes Regnell, som lät analysera mineralvatten från Rio Verde de Caldas och gaf dem terapeutisk ryktbarhet.» »Hans namn är därföre oupplösligen förbundet med denna stads historia och dess ekonomiska framtid.» »Äfven i Pocos de Caldas bör Regneils namn aldrig glömmas, ty det var han, som först analyserade våra termo- sulfurösa källor och för regeringen i den gamla provinsen MINNESVÅRDEN ÖFVER A. F. REdNELL. 171 Minas jämte Dr Agustinho José Ferreira Britos först fram- lade planen om byggandet af en badanstalt öfver dessa källor.» »Regneils ärorika fädernesland kan därföre med skäl vara stolt öfver denne sin son, som alltid betraktade lifvet såsom en allvarlig och ansvarsfull uppgift; ty kan förstod att hedra detsamma i utlandet genom outtröttligt arbete och ett lif fylldt af ädla och värdiga sträfvanden, och han glömde aldrig i det fjärran landet bort sitt älskade Sverige, utan skänkte det gåfvor värdiga en amerikansk magnat. Afven denna stad, som under så många år utgjorde hans hemvist och där han slöt sina ögon, bör känna sig stolt öfver en medborgare, som spridt så många välgärningar omkring sig vid utöfvandet af sitt yrke och ännu efter sin död sökt vara till nytta för dess nödställda invånare. Afven Brasilien bör hedra hans minne, ty den af honom stiftade brasilianska institutionen i Stockholm sänder ej allenast botanister till Brasilien för studiet af dess flora, utan öfverlämnar också till vårt Museu national exemplar af alla nyupptäckta arter. Ar icke denna förmån, som aldrig skall upphöra, ett bevis på den stora kärlek, som Dr Regnell alltid hyste för vårt fädernesland?» »Heder därföre åt Uppsala Universitet, som genom en kommitté, hvaruti professor Fries varit ordförande, låtit upp- resa detta vackra och dyrbara monument till minnet af en så ädel och förtjänt man!» »Hell, Caldas stad, som i sitt sköte gömmer så älskad aska!» Efter detta tal sade jag själf några ord — tagande som utgångspunkt de två vid grafven förenade flaggorna — om Regnell såsom svensk akademisk medborgare och såsom in- vånare i Caldas, om hans kärlek till det gamla och nya landet, om hans verksamhet såsom en föreningslänk mellan Sverige och Brasilien samt om sympati och samarbete mellan Norden och dessa nejder. Efter dessa tal, hvilka med intresse och uppmärksamhet åhördes af den lilla skaran, förklarades högtidligheten af- slutad. Alla gingo nu med mig till Hotel Candinho, hvarest jag hade låtit anordna en liten förfriskning (på landets språk en »capo d'agua> — ett glas vatten), som bestod af öl, vin, kaffe och bakelser (hvilket var hvad som kunde fås). Här höllos 172 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅKSBOK. 1904. därpå tal för Caldas, för Brasilien, för närvarande honoratiores och af dessa för Sverige, för kommittén ocli för mig. Prästen fick sitt särskilda lilla tal, hvarmed han blef nöjd, och då jag lämnade honom 50 milreis till hans fattiga, blefvo vi utmärkta vänner. Kl. 2 var den lilla festen slut och vi skildes åt, alla såsom det tycktes nöjda med den i all dess enkelhet. Domaren skulle bort på en resa, som han helt älskvärdt uppskjutit några timmar. Jag bytte dräkt, packade, tog afsked af det snälla folket i Hotel Candinho och började återfärden till Pocos. Flaggan lämnade jag kvar hos domaren, för att den hvar 8 juni skulle kunna hissas vid Regnelis gamla hus, som nu stod tomt, eller vid hospitalet, hvarest hans porträtt hänger. Vi talade äfven om ett förslag att på hans hus sätta en minnesplåt, som angåfve, att han bott där samt innehölle hans födelseår och dödsår. Det öfvenenskoras äfven, att jag skulle öfversända svenska folksången, så att den kunde instuderas af musikanter i staden till en eventuel minnesfest öfver Regnell den 8 juni. Det var rörande höra folket i Caldas, hög som låg, om- tala Regnell med värme och sympati; ej minst hans ex- slafvar, hvilka han frigaf någon tid före sin död. Han var alltid god emot dem och de hade honom tydligen i kärt minne. Jag talade med Gabriel Adaosinho och, efter hvad jag tror, Domiciano. Pedro, Rita och Maria Julia (hus- hållerskan) kunde ej vara närvarande. Kl. ^/2 3 lämnade jag Caldas och ankom kl. ^/2 9 i mån- sken till Pof;os de Caldas. Dr Sanchez var bortkallad till en sjuk och först nästa morgon kunde jag således berätta om högtidligheten i Caldas och om att hans tal var uppläst, hvilket naturligtvis var honom angenämt, enär han haft farhågor för klerikal intolerans. Den 6 kl. 9 fortsatte jag med järnvägen och kom kl. ^/2 9 på kvällen till Såo Paulo. Efter en angenäm samvaro med herrar Löfgren, Edwall, Boy och Ekman fortsatte jag nästa kväll med nattåget till Rio och var åter hemma den 8 på morgonen.» K. vet.-akad:s årsbok. 2. Tafl. 3. Begnells grafvård å ki/rkogården i Caldas i Brasilien. MINNESVÅRDEN ÖFVER A. F. REGNELL. 173 Monumentet (se tafl. 3) bär följande inskrift: Andre.e Frederico REGNELL NATO IN SUECIA MDCCCVII DENATO IN CALDIS MDCCCLXXXIV NATURALIS SCIENTIyE MEDIC^QUE ART IS ASSIDUO CULTORI M.ECENATI LIBERALT HOC MONUMENTUM PIE POSUERUNT CIVES SVECANL 174 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. c 0 T3 u. •cö CÖ bD w "ö) c bo 0) QC 0) •ö c cö =0 &. cö £ O) a cö CO £ :CÖ U M- CÖ £ cö (f) w o O 1 O tD tD I^ 00 1 in CO n 1-H r^ Ö :^, (fi ö6 ^ Ci fM O w^ lO «) f— « T— 1 CM g B OJ ■+i ^ O) o g M a • P^^ = o ^ ^ ^ fl ^ .=0 fl a §,3 O s CÖ O •fl =s r^ fl fl ! o fl cö 43 Oj .^ o cö O) Jh CO Cm ,_, Jh H t> O f^ f^ CO CO OO CO ön Cö ^ fl L. ■ö 'T5 C cö fl £ fl O .fn cö •+- ^J ■T3 :cÖ ^ bD f-i a; cö OJ ."Ii ^ ^ *fl Ph > -^ =ö ? '^ cö .^ fl =^ rfl O p^ b o ^ ^ P. «*-! +3 P-l «J cö cö CO o le pH C •D s- »cö > CÖ bD cö U) 0 c bc Q) X :0 cö c 0) a cö CO c 0 :CÖ bD bD :CÖ OO T— I (M O PQ ^ bo _, fl fl -»J CO KÖ c: 33 o Pj 4iJ Ph IS ^ 5r! t« ;^ fl m fl I-H O O O o o CO CO o O' o o o o o CO CO -^ CO I— I p, cö p, ;^ fl o r3 o; o ^ -S ^ cö -^i -tJ i^H o;) -i-H fl —i cö Cl K -t-3 •cö ^ o -*-' t» cc l/J O) fl m pq t— 1 CÖ • ^ S^ CÖ :cö 1^ M > _fl 'o cö M i-H o C» fl > 02 Upsala K. Vet C/J CO O rH q-l <1 » Ä ^ !-J; c3 a a o C5 fl O) oö 1—1 o3 CO Pl Kungl. IVIaj:ts nådiga Grundstadgar för Dess Vetenskapsakademi; gifna Stockholms slott den 15 april 1904. Akademiens uppgift och sammansättning'. Akademien, stiftad den 2 juni 1739, liar till uppgift att främja vetenskaperna, företrädesvis matematik och natur- vetenskap. För denna sin uppgift verkar Akademien genom veten- skapliga institutioner, genom utgifvande af vetenskapliga skrifter, genom utdelande af understöd och belöningar åt förtjänta forskare och författare samt i öfrigt genom medel, som för ändamålet stå Akademien till buds. Akademien förenar med sig sådana personer, som synas bäst kunna bidraga till dess ändamål. 176 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. § 2. Akademien består af högst ett hundra svenska samt ett hundra norska och utländska ledamöter. Ledamöterna intaga sig emellan den ordning, i b vilken de blifvit invalda. § 3. Klassindel- De svenska ledamöterna fördelas i elfva klasser sålunda: ning. Första klassen, för ren matematik (i ledamöter, Andra » » tillämpad matematik och astronomi 6 » Tredje » » fysik och meteorologi . . 10 » Fjärde » » kemi 10 » Femte » » mineralogi, geologi och fy- sisk geografi 8 » Sjätte » » botanik 9 » Sjunde » » zoologi 9 » Åttonde » >; medicinska vetenskaper . . 14 » Nionde » » tekniska vetenskaper ... 8 » Tionde » » ekonomiska, statistiska och sociala vetenskaper . . G » Elfte » » öfriga vetenskaper och för framstående förtjänst om vetenskaplig forskning . 14 » §4. De norska och u^tländska ledamöterna fördelas å Akade- miens klasser, med enahanda antal för hvarje klass, som i § 3 stadgas för klassens svenska ledamöter. §5. Till svensk hedersledamot äger Akademien kalla med- lem af svenska konungahuset. Till utländsk hedersledamot må, när särskild anledning därtill förefinnes, kallas utländsk högtstående j)erson, som gjort sig synnerligen förtjänt om svensk vetenskaplig forskning. GRUNDSTADGAR FÖR VETEXSKAPS-AKADEMIEN. 177 Institutioner ocli organisation. §6. Akademiens institutioner äro: Astronomiska observatoriet, Fysiska institutionen, Bergianska stiftelsen, Kristinebergs zoologiska station. Biblioteket. Därjämte äger Akademien ett Berzelius-museum. § 7. Följande institutioner, som icke tillhöra Akademien, äro ställda under dess inseende och vård: «) Naturhistoriska riksmuseet, Statens meteorologiska centralanstalt, h) Nobelinstitutet för fysik och kemi, för hvilket gäl- ler hvad därom särskildt stadgas, § 8. Akademiens angelägenheter besörjas af dess preses, tjänstemän och inspektörer samt af dess berednings- och förvaltningsutskott. Preses och tjänstemän. § 9. Preses för ordet vid de allmänna sammankomsterna Preses. äfvensom i de utskott, af hvilka han i egenskap af preses är ledamot. § 10. Preses väljes för ett år vid första ordinarie samman- komst i april och utses bland Akademiens i Stockholm bosatta svenska ledamöter. Sedan ny preses blifvit vald, häller afgående preses föredrag öfver ämne efter eget val och öfverlämnar därefter presidiet åt sin efterträdare. Vetenskapsalcademlens Artibok. 2. 12 178 VETENSKAPS- AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. § 11. Vice preses. Till ställföreträdare för preses, när denne har förfall, iitses en vice preses. Han väljes för ett år vid första ordi- narie sammankomst i maj bland de i Stockholm bosatta ledamöter, som innehaft presesbefattningen. Har vice preses förfall, företrädes han af den ledamot, som senast varit preses och som är oförhindrad att åtaga, sig nppdraget. § 12. Tjänstemän. Akademiens egna tjänstemän äro: a) Sekreteraren, &) Föreständarna för de i § 6 omförmälda institutionerna,, nämligen: Astronomen, Fysikern, Föreståndaren för Bergianska stiftelsen, Föreståndaren för Kristinebergs zoologiska station. Bibliotekarien, c) Amanuenser vid institutionerna, Trädgårdsmästaren vid Bergianska stiftelsen, d) Kamreraren, Redaktören af statskalendern, Notarien, Ombudsmannen, Arkitekten. § 13. Tjänstemän vid de i § 7 mom. a omförmälda stats- institutionerna äro: a) Föreståndarna för dessa institutioner, nämligen: Intendenten för Riksmuseets mineralogiska af delning. Intendenterna för » botaniska af delningar, Intendenterna » » zoologiska afdelningar, Intendenten » » etnografiska afdelning. Föreståndaren för Statens meteorologiska central- anstalt, h) Amanuenser vid institutionerna, Konservatorn vid Riksmuseet. ren. GRUNDSTADGAR FÖR VETENSKAPS- AKADEMIEN. 179 § 14. Akademiens sekreterare, astronom och fysiker, före- ståndaren för Bergianska stiftelsen, intendenterna vid Naturhistoriska riksmuseet samt föreståndaren för Statens meteorologiska centralanstalt äga titel af professor. § 15. Sekreteraren har den närmaste befattningen med Akade- Seh-etera- miens angelägenheter. I kraft af sin tjänst är han ledamot af de i § 8 om- förmälda utskotten och ordförande vid klassernas samman- träden, dock utan rösträtt inom klass, af hvilken han ej är ledamot. Ar sekreteraren ej ledamot af Akademien, äge han ändock deltaga i Akademiens öfverläggningar och beslut. Sekreteraren åligger: att föra diarium öfver alla in- och utgående skrifvelser; att, efter samråd med preses, kalla Akademien och ut- skott till sammankomst, preses dock obetaget att själf utfärda kallelse till sådan sammankomst, om han finner sär- skild anledning därtill föreligga; att sammankalla klasserna; att bereda och föredraga ärendena och tillse, att intet ärende försummas eller utan skäl fördröj es; att befordra till verkställighet de vid sammankomsterna fattade besluten; att föra Akademiens brefväxling; att ombesörja utgifningen af Akademiens skrifter. § 16. Då sekreterare skall utses, upprättas förslag af ett utskott, bestående af preses och elfva af Akademien genom val utsedda ledamöter, en från hvarje klass. På förslaget uppföres blott en person, och skall denne, jämte skicklighet att fullgöra sekreterarens åligganden, äga stadgadt anseende såsom vetenskapsman. Utskottets vid förslagets upprättande förda protokoll framlägges för Akademien, som bestämmer vid hvilken följande sammankomst åtgörandet skall företagas. Vid val- sammankomsten må diskussion om förslaget ej förekomma. Blifver den föreslagne icke vald, skall ärendet undergå ny behandling. 180 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. § 17. Vice sekrete- Dä sekreteraren har förfall, företrädes han af en vice rare. sekreterare. Denne utses för fyra kalenderår i sänder, helst bland institutionsföreståndarna. Förslag till vice sekreterare upprättas af förvaltnings- utskottet. I öfrigt gälle om hans tillsättande hvad i § 16 föreskrifves om tillsättande af sekreterare. § 18- Institutions- Då föreståndare för institution skall utses, upprättas förestån- förslag af ett utskott, bestående af preses, sekreteraren, institutionens inspektörer samt, när fråga är om: astronom andra klassens ledamöter, fysiker tredje » » föreståndare för Bergianska stif- telsen sjätte » » föreståndare för Kristinebergs zoo- logiska station sjunde » > bibliotekarie fem genom val utsedda ledamöter, intendent för Riksmuseets minera- logiska af delning fem genom val utsedda ledamöter, intendent för någon af Riksmu- seets botaniska afdelniugar . sjätte klassens ledamöter, intendent för någon af Riksmuseets zoologiska afdelningar . . . sjunde » » intendent för Riksmuseets etnogra- fiska afdelning fem genom val utsedda ledamöter, föreståndare för Statens meteoro- logiska centralanstalt .... tredje klassens ledamöter. Vid förslags upprättande skall hänsyn tagas såväl till framstående egenskaper såsom institutionsföreståndare som ock till erkänd vetenskaplig förmåga inom institutionen tillhörande specialfack. Sedan förslaget blifvit af utskott upprättadt, förfares i öfrigt på sätt, som i fråga om till- sättande af sekreterare är stadgadt. Val af intendent vid naturhistoriska riksmuseet eller af föreståndare för Statens GRUNDSTADGAR FÖR VETENSKAPS-AKADEMIEN. 181 meteorologiska centralanstalt skall underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och stadfästelse. Därest Kungl. Maj:t ej stadfäster valet, upptages ärendet till ny behandling. § 19. Skall någon i § 12 mom. c eller i § 13 mom. h om- Öfriga nämnd tjänsteman vid institution utses, åligger det institu- tjänstemän tionens föreståndare att afgifva förslag å lämplig person. Akademien kan antaga den föreslagne vid den samman- komst, då förslaget afgifvits. Antages icke den föreslagne, skall nytt förslag upp- rättas af institutionens föreståndare och inspektörer gemen- samt vid sammanträde, till hvilket sekreteraren kallar och där han för ordet. För antagen tjänsteman, som afses i § 13 mom. h, ut- färdas förordnande af Akademien. § 20. De i § 12 mom. d nämnda tjänstemännen utses af Aka- demien efter förslag af förvaltningsutskottet. Afgörandet kan äga rum vid den sammankomst, då förslaget fram- lägges. Antages icke den föreslagne, skall utskottet upp- rätta nytt förslag. § 21. Akademien utser en af sina ledamöter att hafva tillsyn öfver Berzelius-museet. * n. tjänstemän. Till utskott, som jämlikt §§ IG, 17, 18 eller 20 har att RMt att upprätta förslag till besättande af ledig tjänst, må enhvar f/^^^^^ff^,^ af Akademiens ledamöter ingifva förslag å person, som synes honom lämplig till tjänsten. Sådant förslag skall vara motiveradt och till sekreteraren inlämnadt inom fjorton dagar efter det Akademien fattat beslut om ärendets öfver- lämnande till vederbörande utskott; i annat fall må det ej upptagas till behandling. 182 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. § 23. Tjänstemän- Närmare bestämmelser rörande tjänstemans åligganden nens skyldig- meddelas af Akademien genom särskild instruktion. Tjänste- man vare dock skyldig att, utöfver hvad instruktionen be- stämmer, fullgöra tillfälligt uppdrag inom området för hans sakkunskap, när sådant uppdrag tilldelas honom af Akade- mien eller något af de i § 8 omförmälda utskott. Förslag till instruktion uppgöres af samma utskott eller person, som äger att uppgöra förslag till besättande af den tjänst instruktionen af ser. Är tjänsteman tillsatt, må ej förändring i den för honom gällande instruktionen företagas, innan han haft till- fälle att yttra sig däröfver, § 24. Förfarande Har tjänsteman visat försumlighet eller vårdslöshet i vid tjänste- tiänsten eller på annat sätt srifvit anledning till berättigadt förseelse. '' ^ ° ^ klagomål, äger Akademien, allt efter förseelsens art och på sätt i ordningsreglerna närmare föreskrifves, tilldela honom varning eller skilja honom från tjänst och lön för viss tid eller för alltid, dock att beslut om entledigande af tjänste- man, som omnämnes i § 13 mom. a, ej äger giltighet, förrän detsamma blifvit af Kungl. Maj:t fastställdt. Inspektörer. § 25. Inspektörer. Akademien utser bland sina ledamöter genom val två inspektörer för hvar och en af följande institutioner: Astronomiska observatoriet, Fysiska institutionen, Bergianska stiftelsen, Kristinebergs zoologiska station. Biblioteket, Riksmuseets mineralogiska afdelning, » botaniska afdelningar, » zoologiska » , » etnografiska afdelning, Statens meteorologiska centralanstalt. GRUNDSTADGAR FÖR VETENSKAPS-AKADEMIEN. 183 Valet sker vid första ordinarie sammankomst i maj ; det gäller för en tid af två år och bör så ordnas, att hvarje år en inspektor vid hvarje institution är i tur att afgå. Afgående inspektor kan återväljas. § 26. Inspektörerna åligger : att tillse, det institutionens tjänstemän följa dem gifna instruktioner och i öfrigt fullgöra sina skyldigheter; att föreslå ändringar i gällande instruktioner, när så befinnes nödigt; att granska förslag och redogörelser angående institu- tionen och öfver dem afgifva yttrande till Akademien; att i öfrigt främja institutionens utveckling och be- vaka dess intressen. Ordinarie utskott. § 27. Akademiens beredningsutskott har till uppgift att om- Berednings- besörja beredningen af sådana ärenden, som icke omedelbart ^* ^ " ^ • kunna framläggas till Akademiens af görande, och för h vilkas behandling särskildt förfarande ej är föreskrifvet. Beredningsutskottet består af preses, sekreteraren och elfva af Akademien genom val utsedda ledamöter, en från hvarje klass. Valet sker vid första ordinarie sammankomst i maj och gäller för två år; afgående ledamot kan åter- väljas. § 28. Förvaltningsutskottet har till uppgift att vårda Aka- Förvaltnings' demiens ekonomiska angelägenheter enligt de bestämmelser, som i §§ 50 — 55 meddelas. Förvaltningsutskottet består af preses, vice preses, sekreteraren, vice sekreteraren samt åtta af Akademiens ledamöter, som för fyra år i sänder väljas vid första ordinarie sammankomst i maj på det sätt, att hvarje år två äro i tur att afgå. Afgående ledamot kan återväljas. 184 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Val af ledamöter. § 29. Anmälan om Har i en klass uppstått ledigt rum, anmäles förhållan- ledigt rum. ^^^ ^^ preses vid nästa ordinarie sammankomst. Vid föl- jande sammankomst, och sedan de närvarande svenska leda- möterna af klassen blifvit hörda, beslutar Akademien, huru- vida åtgärder till rummets återbesättande skola ofördröj- ligen vidtagas, eller om därmed bör anstå tills vidare eller för viss tid. Har ett rum förklarats böra tills vidare lämnas obe- satt, ankommer det på klassens ledamöter, en eller flera, att hos Akademien väcka fråga om rummets återbesättande. § 30. Förslag Förslag till återbesättande af ledigt rum upprättas af till återbe- ^^^ klass, i hvilken ledigheten inträffat. I förslagets upp- ledigt rum. rättande deltaga endast de svenska ledamöterna. Kallelse till sammankomst, som för sådant ändamål, skall hållas, tillställes minst fjorton dagar före samman- komsten alla klassens inom riket bosatta ledamöter. Klassledamot, som är förhindrad att infinna sig vid sammankomsten, må före densamma till sekreteraren insända behörigen motiveradt förslag på en person. Äfven hvarje annan svensk ledamot af Akademien är berättigad att insända sådant förslag. Förslag, som ej motsvarar ofvan angifna bestämmelser, må ej upptagas till pröfning. § 31. Vid klass-sammankomst för återbesättande af ledigt rum äger, sedan inkomna skriftliga förslag föredragits af sekreteraren, en hvar af de närvarande klassledamöterna jämväl att afgifva dylikt förslag. Sedan sålunda samtliga förslag blifvit upplästa, afgifver en hvar af de närvarande sin röst med åberopande af något bland de upplästa förslagen. GRUNDSTADUAR FÖR VETENSKAPS-AKADEiMIEN. 185 Klassens förslag utgöres af det vid sammankomsten förda omröstningsprotokollet. I detta anföras de föreslagna i ordning efter antalet röster, som tillfallit dem, hvarvid jämväl såsom röst medräknas af frånvarande klassledamot afgifvet förslag. Har ej minst hälften af klassens i § 3 bestämda antal ledamöter afgifvit röster, vare förslaget ogiltigt. I sådant fall skall ärendet företagas till ny behandling. § 32. Sedan klassens förslag inkommit, afgör Akademien, om det skall godkännas. Blir förslaget godkändt, bestämmes tillika den sammankomst, då val skall äga rum. § 33. Vid sammankomst, då val af ny ledamot skall äga Ledamots rum, skola före valet de afgifna förslagen uppläsas för ^"^■ Akademien. Ofverläggning om de föreslagna må därvid ej förekomma. Aro i en klass två eller flera rum samtidigt lediga, behandlas, såväl af klassen som af Akademien, besättandet af hva,rje rum särskildt för sig och vid skilda sammankomster. Till nyinvald ledamot utfärdas, så snart ske kan, kallelsebref, underskrifvet af preses och sekreteraren. § 34. Godkännes ej klassens förslag till återbesättande af ledigt rum, eller varder, när förslaget upptager endast en person, den föreslagne icke vald, skall ärendet undergå ny behandling. § 35. Förslag om inväljande af hedersledamot skall vara underskrifvet af minst tre ledamöter och skall inlämnas till sekreteraren, som äger att remittera det till berednings- utskottet. Gillas förslaget af utskottets flertal, framlägges det för Akademien, som omedelbart kan företaga ärendet till af- görande. Ogillas förslaget af utskottets flertal, är det förfallet. 186 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK, 1904. § 36. Själfbio- Svensk ledamot bör efter sitt inval ofördröjligen till ^r^"^ • "**" sekreteraren inlämna en öppen eller förseglad redogörelse för sina viktigaste lefnadshändelser och sin verksamhet in- till den dag, då han inträdde i Akademien, och bör seder- mera fullständiga denna redogörelse m.inst hvart tionde år. Ärendena och deras behandling. Samman- komster. 37. Akademien håller ordinarie sammankomst minst en gång i månaden, ntom i juli och augusti. Extra sammankomst må hällas, då ärendena därtill föranleda. Vid Akademiens sammankomster föres protokoll af notarien. Rösträtt och röstsätt. § 38. Endast närvarande ledamot kan deltaga i omröstning. Norska och utländska ledamöter äga rösträtt i alla frågor utom ekonomiska och administrativa. Val, som ej gäller hedersledamot, skall ske genom om- röstning med slutna sedlar; så ock tillsättning af tjänste- man äfvensom godkännande af förslag till återbesättande af ledigt rum. Hafva vid ett val flera än två fått röster, men ingen af dem erhållit minst hälften af de afgifna rösterna, före- tages ny omröstning om de två, som erhållit de flesta rösterna. I fråga om annat ärende skall preses, sedan öfverlägg- ningen förklarats slutad, framställa proposition så affattad, att den må kunna besvaras med ja eller nej. Preses till- kännagifver därefter, huru enligt hans uppfattning beslut utfallit, och befäster detsamma med klubbslag, därest om- röstning ej begäres. Äskas omröstning, verkställes den med slutna sedlar. Utfalla röstetalen lika, skiljes genom lottning. GRUNDSTADGAR FÖR VETENSKAPS- AKADEMIEN. 187 § 39. Utskott kallas skriftligen till sammankomst minst tre Utskotts- dagar förut. I kallelsen böra angifvas alla viktigare aren- träden. den, som skola förekomma till behandling. Utskott må ej fatta beslut, därest ej minst halfva antalet ledamöter är tillstädes; dock må protokoll kunna justeras af två ledamöter jämte ordföranden och sekreteraren. Vid sammankomst af utskott föres protokoll af notarien. § 40. Under månaderna juni — september må ej sekreterare Valtid. •eller institutionsföreståndare af Akademien tillsättas; ej heller må under denna tid företagas val af inspektor eller af ledamot, vare sig i Akademien eller i dess ständiga utskott. § 41. Afgår preses, vice preses, vice sekreterare, inspektor eller medlem af ordinarie utskott före utgången af den tid, för h vilken han blifvit vald, väljes, så snart ske kan, en annan för den återstående tiden. § 42. I enlighet med särskildt träffade bestämmelser utgifver Skrifter. Akademien skrifter, i hvilka endast må intagas förut ej offentliggjorda vetenskapliga arbeten i ämnen, som tillhöra området för Akademiens verksamhet. § 43. Af medel, som för sådant ändamål stå till förfogande. Belöningar. utdelar Akademien understöd och belöningar för veten- skapliga arbeten. § 44. Akademien må, när den så för godt finner, genom präg- Minnes- lande af minnespenning hedra hädangången ledamots minne. P^'>^'>i'^'>^9- § 45. Akademien åligger att med vetenskaplig utredning be- Utredning svara frågor, öfver hvilka utlåtande infordras af Kungl. Maj:t. ^'/ frågor. 188 VETENSKAPS- AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. § 46. Öfver skrift, som blifvit från trycket utgifven, lämnar Akademien icke något utlåtande. Akademien dömer ej heller i lärda tvister. § -17. Intet ärende, som fordrar utredning, må, utan att sådan förut blifvit verkställd, företagas till afgörande af Akade- mien. Utredning skall, när ärendet angår Akademiens ekono- miska angelägenheter, verkställas af förvaltningsutskottet. 1 öfriga fall verkställes utredningen af beredningsutskottet, där ej i dessa stadgar annat förfarande är föreskrifvet, eller Akademien beslutar ärendets utredning genom sär- skilda, för ändamålet utsedda sakkunnige. § 48. Utredning, som afgifves till Akademien, skall inne- hålla bestämdt förslag till ärendets afgörande. Det åligger fördenskull dem, som fått utredningens verkställande sig anförtrodt, att utföra de undersökningar, som kunna vara för ändamålet erforderliga. Befinnes det, att särskilda kostnader äro förbundna med sådana undersökningar, göres anmälan därom hos Akademien, som pröfvar, huruvida ärendets vikt svarar däremot, och sedan förordnar om vid- tagande af nödiga åtgärder. § 49. Utredning, hvars verkställande lämnats i uppdrag åt utskott eller åt särskilda sakkunnige, bör — därest ej Akademien annorlunda beslutat — afgifvas till nästföljande ordinarie sammankomst. När så ej kan ske, böra hindren därför tillkännagifvas. Sekreteraren åligger att tre dagar före sammankomsten påminna om då ej ännu inkomna utlåtanden. I svar, som af Akademien afgifves rörande remitte- radt ärende, skall uppgift jämväl lämnas på dem, som verk- ställt ärendets utredning. GRUNDSTADGAR FÖR VETENSKAPS-AKADEMIEN. 189 Ekonomien. § 50. Akademiens tillliöriglieter ocli ekonomiska angelägen- heter vårdas af förvaltningsutskottet, som jämväl äger att själft eller genom ombud föra Akademiens talan i frågor, livilka falla under ntskottets bandläggning. § 51. Förvaltningsutskottet åligger att vid ordinarie sam- stat mankomst i november li varje är för Akademien framlägga fullständigt förslag till stat för därpå följande kalenderår. Sådan stat skall jämväl innehålla förslag angående de särskilda fondernas bevarande och tillväxt. Göres mot för- slaget anmärkning, som af Akademien godkännes, återför- visas ärendet till förvaltningsutskottet. För Bergianska stiftelsen skall särskild stat upprättas, och skall förslag till denna framläggas för Akademien vid första ordinarie sammankomst i februari. Utöfver fastställd stat må utskottet ej anordna ut- gifter, såframt ej Akademien i hvarje särskildt fall lämnat sitt medgifvande. Har förvaltningsutskottet afstyrkt väckt förslag om förhöjning af ett ordinarie anslag eller om tillfällig utgift, fordras för förslagets antagande af Akademien, att två tredje- delar af de afgifna rösterna bifalla detsamma. § 52. Alla inflytande medel insättas ofördröjligen i någon af Medels Akademien bestämd bankinrättning, hvars reglemente blifvit insättning fastställdt af Kungl. Maj:t. Uttag från checkräkning sker nttagning. genom anvisning, som underskrifves af sekreteraren och kontrasigneras af kamreraren; uttag från annan räkning sker genom anvisning, som därjämte underskrifves af preses. 190 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. § 53. Penninge- Medel, som icke erfordras för löpande utgifter, skola placering, användas till inköp af fullgoda värdepapper eller till ut- låning mot fullgod säkerhet. Inköp eller försäljning af fastighet må icke äga rum utan Akademiens därom fattade beslut. § 54. Förvaring Atkomsthandlingarna till Akademiens fastigheter äfven- .. ,""' som skuldförbindelser, inteckningar och andra säkerheter, varaevavver m. m. donationsbref och andra viktiga handlingar angående Akademiens tillhörigheter eller fonder skola förvaras i brand- fritt kassaskåp under tre lås med olika nycklar, af hvilka en innehafves af sekreteraren, en af vice sekreteraren och en af kamreraren. Förvaltningsutskottet äger, när helst det så för godt finner, företaga inventering af de i kassaskåpet förvarade handlingarna. Öfver dessa handlingar upprättas förteckning i två exemplar, af hvilka det ena förvaras i kassaskåpet och det andra innehafves af preses. I kassaskåpet förvaras jämväl förteckning öfver Aka- demiens öfriga lösegendom äfvensom de inventarieförteck- ningar, som afgifvas af föreståndarna för Naturhistoriska riksmuseets afdelningar och för Statens meteorologiska cen- tralanstalt. § Ö5. Ekonomisk Vid första ordinarie sammankomst i mars skall för- årsfce/affeZse. yg^]^^j-^jjjgg^^g]jQ-t^g-(3 afgifva skriftlig berättelse om förvalt- ningen af Akademiens ekonomiska angelägenheter för det förflutna kalenderåret. Samtidigt aflämnas ock de afslu- tade räkenskaperna för samma år jämte balansräkning. Vid berättelsen skall, till minne af dem, som ihåg- kommit Akademien med donationer, och såsom bevis på dess erkänsla, fogas förteckning öfver donatorerna jämte uppgift om det af hvar och en donerade kapitalets belopp. GRUNDSTADGAR FÖR VETENSKAPS-AKADEMIEN. 191 Revision. "Vid första ordinarie sammankomst i januari utser Aka- ^«^ «/ revisorer. demien genom val tre revisorer för granskning af nästföre- gående års förvaltning äfvensom två suppleanter för dem. Vid detta val är ledamot af förvaltningsutskottet eller den, som eljest är redovisniugsskyldig, hvarken röstberät- tigad eller valbar. Eevisorerna åligger att taga kännedom om förvaltnings- Revisorenias utskottets protokoll, att granska räkenskaperna och dem åt- " ^^ följande verifikationer samt att i närvaro af sekreteraren, vice sekreteraren, kamreraren och ombudsmannen inventera de i kassaskåpet förvarade handlingarna. Minst en gång hvart femte år skall jämväl Akademiens öfriga lösa egendom af revisorerna inventeras efter de i kassaskåpet befintliga förteckningarna. § 58. Revisorerna skola afgifva sin berättelse till ordi- Revisions- narie sammankomst i april, och böra de i denna bestämdt till- eller afstyrka ansvarsfrihet för förvaltningsutskottet, kamreraren och ombudsmannen. Öfver anmärkning, som gjorts af revisorerna, infordrar Akademien vederbörandes yttrande, som skall afgifvas till ordinarie sammankomst i maj, h varefter Akademien be- slutar om ansvarsfrihet. Beviljas icke sådan, men varder ej i följd däraf rättslig talan väckt inom ett år, anses ansvarsfrihet hafva blifvit beviljad. Akademiens högtidsdag. § 59. Hvarje år den 31 mars, som är årsdagen för Kungl. Maj-.ts fastställelse af Akademiens första grundregler 1741, hålles offentlig sammankomst, hvilken öppnas af preses. 192 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1904. Har Akademien till denna dag låtit prägla minnes- penning öfver afliden ledamot, skall preses vid samman- komsten föredraga en af honom författad lefnadsteckning öfver den hädangångne. Sekreteraren föredrager därefter en berättelse öfver Akademiens verksamhet under det för- flutna kalenderåret samt öfver de viktigaste tilldragelser i öfrigt, som under året förekommit inom Akademien. Sammankomsten af slutas med ett eller två föredrag af institutionsföreståndare eller eljest för ändamålet af Aka- demien utsedd ledamot. Sådant föredrag skall afhandla ämne inom någon af de vetenskaper, som tillhöra Akademiens verksamhetsområde, och skall vara aifattadt i en för allmän- heten fattlig form. Vid denna sammankomst må för öfrigt intet ärende förekomma. Ordning-sreg-ler. § 60. Genom särskilda ordningsregler äger Akademien att i enlighet med dessa grundstadgar och de särskilda bestäm- melser, som af Kungl. Maj:t eller stiftare meddelats, fast- ställa närmare föreskrifter angående Akademiens och de under Akademien stående institutioners verksamhet. Ändring af grundstadgarna. § 61. Väckes inom Akademien fråga om ändring af dessa grundstadgar, skall förslag därom vara undertecknadt af minst tre af Akademiens ledamöter. Sådant förslag be- handlas först af beredningsutskottet. Ogillas förslaget af minst sju af utskottets ledamöter, är det förfallet; sker så ej, tillställes det, åtföljdt af utskottets däröfver afgifna utlåtande. Akademiens svenska ledamöter jämte uppgift om dag, då frågan skall företagas till behandling af Akademien. Slutlig behandling kan ske endast vid ordinarie samman- komst. Af Akademien beslutad ändring i grundstadgarna skall underställas Kungl. Maj:ts pröfning. GRUNDSTADGAR FÖR VETENSKAPS-AKADEMIEN. Idi Öfvergångsstadgande. Dessa grundstadgar träda i kraft den 1 januari 1905, då de grundregler, som af Kungl. Maj:t för Vetenskaps- akademien den 13 juli 1850 i nåder fastställts, upphöra att gälla. Vid den första tillämpningen af den nya klassindel- ningen, hvartill behöfliga åtgärder må vidtagas före början af år 1905, fördelas Akademiens ledamöter på klasserna med afseende fäst endast på arten af enhvars vetenskapliga verksamhet och utan hänsyn till det för klasserna bestämda ledamotsantalet. Blir därvid någon klass undertalig, må den fyllas i den mån tillgång finnes på förtjänta personer, äfven om Akademiens ledamotsantal därigenom skulle komma att öfverstiga det fastställda. Blir åter någon klass öfver- talig, må ej ny ledamot inväljas, förr än klassen blifvit undertalig. Det alla, som vederbör, hafva sig hörsamlingen att efterrätta. Till yttermera visso hafve Vi detta med egen hand underskrifvit och med Vårt Kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 15 april 1904. Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro: GUSTAF. (L. S.) Carl von Friesen. Vetenshapsuhademiens Årsbok. 2. 13 INNEHALL. Sid. K. Vetenskapsakademiens ledamöter m. m 3 — 15. K. Vetenskapsakademiens sammankomster 1903 17 — 43. Förteckning öfver vetenskapliga institutioner, hvilkas publikationer K. Vetenskapsakademien erhåller såsom byte eller skänk . . . 43 — 56. Böcker skänkta under år 1903 57 — 60. Årsberättelser : Sekreterarens 61 — 74. Institutionsföreståndarnes 75 — 104. Reseberättelser: Af Regnellske stipendiaten D:r G. O. Malme för åren 1901—1903 105—115. Af Regnellske stipendiaten docenten Simon Bengtsson för en zoologisk resa till Umeå lappmark 1903 117 — 131. Biografier (med porträtt): Carl Fredrik Bergstedt (Tafl. 1) 133—146. Johan Gustaf Wiborgh (Tafl. 2) 147—160. Minnesvården öfver A. F. Regnell (Tafl. 3) 161—174. Kungl. Maj:ts nådiga grundstadgar för dess Vetenskapsakademi gifna Stockholms slott den 15 april 1904 175—193. KUNGL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK FÖR ÅR 10O5 MED 5 TAFLOR UPPSALA & STOCKHOLM ALMQVIST & WIKSELIiS BOSTBTCKSBI-A.-B. 1906 KLNGL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK FOK AB 1905 UPPSALA & STOCKHOLM ALMQVIST & WIKSELLS BOKTBYCKEBI-A.-B. 1905 KUNGl. STENSKl VETENSKAPSAKADEMIEN Maj 1905 BESKYDDARE HANS M A J : T Tv O X U N O E X FÖBSTE HEDERSLEDAMÖTER H. K. H. KEONPRINSEN Pkins OSCAR CARL AUGUST BERNADOTTE K. K. H. HERTIGEN AF VÄSTERGÖTLAND H. K. H. HERTIGEN AF NÄRKE Svenska ledamöter. A. Efter ålder i akademien. * Betyder att on leilamot rarit eller är preses. 1858, jan. 13. von Post, Hajipcs Adolf, professor, f. d. föreståndare för ke- miska försöksstationen viil Ultuna. Uppsala 1859, maj 11. Lixdhagex, Daxiel Georg, professor. Stockholm. Hamng. 24. 18C1, febr. 13. Lill.jbborg, Wilhelm, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala. 1865, nov. 8. Fries, Theodor Magnus, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala. 18(j8, jan. 8. Thalén. Tobias Robert, f. d. professor vid uniir. i Uppsala. Uppsala. 1869, febr. 10. *Skogiian, Carl Joh.an Alfred, friherre, f. d. kommendörkapten. Stockholm. Drottningg. 47. 1870, apr. 13. *Adelsköld, Claes Adolf, f. d. major. Stockholm. Villag. 2. 1871, dec. 13. Cleve, Per Theodor, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Göte- borg. 1873, mars 12. Bergstrand, Carl Erik, professor. Stockliolm. Rådmansg. 72. 1874, nov. 11. Styffe, Carl Gustaf, f. d. bibliotekarie vid univ. i Uppsala. Stockholm. Braheg. 32. ISTö, nov. 10. Odenius, Maximilian Victor, f. d. professor vid univ. i Lund. Lund. » » » "Åkerman, Anders Richard, f. d. generaldirektör och chef för k. kommerskollegium. Stockholm. Kungsg. 34. 1876, maj 10. Areschoug, Fredrik Wilhelm Christian, f. d. professor vid univ. i Lund. Lund. ' nov. 8. 'Törnebohm, Alfred Elis, professor, chef för Sveriges geol. undersökning. Stockholm. St. Eriksplaii 2. 1877, nov. 14. Malmström, Carl Gustaf, f. d. riksarkivarie och statsråd. Djursholm. 1878, dec, 11. *Wittrock, Veit Brecher, professor och föreståndare för Ber- gianska stiftelsen. Stockholm. Bergianska triidgården. 1879, dec. 15. *Retzius, Magnus Gustaf, f. d professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Drottningg. 110. 1880, okt. 13. Berggren, Sven. f. d. professor viJ univ. i Lund. Lund. 1881, maj 11. Hammarsten, Olof, professor och rektor vid univ. i Uppsala. > okt. 12. L.TUNUGREN, GusTAF HÅKAN JoRDAN, f. d. professor vid univ. Lund. Lund. ' dec. 14. DuNÉR, Nils Christofeb, professor vid univ. i Uppsala. 18S2, maj 10. K.jellman, Frans Reinhold, professor vid univ. i Uppsala. 1883, mars 14. Mittag-Leffler, Gösta, professor vid Stockholms högskola. Djursholm. 6 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. 1884, maj 11. Tullberg, Tycho Fredrik Hugo, professor vid univ. i Uppaala. » okt. 8. *Théel, Johan Hjalmar, professor och intendent vid rikamuseet. Stockholm. » nov. 12. "Cederblom, Johan Erik, f. d. professor vid tekniska högskolan. Stockholm. Östermalmsg. 51. » dec. 10. *SiDENBLADH, Per Elis, f. d. öfverdirektör och chef för sta- tistiska centralbyrån. Stockholm. Smålandsg. 12. 1885, mars 11. Nathorst, Alfred Gabriel, professor och intendent vid riks- museum. Stockholm. 1886, jan. 13. Rosén, Per Gustaf, professor vid generalstaben. Stockholm. Drottningg. 97. » febr. 10. Falk, Matths, professor vid univ. i Uppsala. » > » De Laval, Carl Gustaf Patrik, filos, doktor, civilingeniör. Stockholm. Kungsträdgårdsg. 2 C. -> maj 12. Björling, Carl Fabian Emanuel, f. d. professor vid univ. i Lund. Lund. 1887, nov. 9. Nordstedt, Carl Fredrik Otto, filos, doktor, professor. Lund. y> » » Clason, Edvard Claes Herman, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala. » » » VON Ehrenheim, Per Jacob, f. d. statsråd och universitetskansler. Stockholm. Malmskillnadsg. 15. 1888, nov. 14. Bäcklund, Albert Victor, professor vid univ. i Lund. » dec. 12. Hildebrandsson, Hugo Hildebrand, e. o. professor vid univ. i Uppsala. 1889, febr, 13. Pettersson, Sven Otto, professor vid Stockholms högskola. Drottningg. 90. » maj 8. 'Lindstedt, Anders, professor och rektor för tekniska högskolan. Stockholm. Rådmansg. 67. » » » Svenson, Göthe Wilhelm, f. d. öfverdirektör och chef för k. mariningeniörstateii. Stockholm. Storg. 46. » dec. 11. Klason, Johan 1'eter, professor vid tekn. högskolan. Stock- holm. Tegnérlunden 4. 1890, maj 14. Hasselberg, Clas Bernhard, professor, vet.-akad:s fysiker. Stockholm. » dec. 10. Nyrén, Magnus, ryskt verkligt statsråd, astronom vid observ. i 1'ulkova S:t Petersburg. 1891, jan. 14. Hildebrand, Hans Olof Hildebrand, riksantikvarie. Stockholm. Narvavägen 7. 1892, mars 9. Widman, Oskar, professor vid univ. i Uppsala. 1893, nov. 8. Ångström. Knut Johan, professor vid univ. i Uppsala. 1894, dec. 12. Ödmansson, Ernst Ludvig Wilhelm, f. d. professor vid karol. med. kir. institutet Stockholm. Karlavägen 43. >i » » Almström, Robert, fabriksdisponent, fullmäktig i riksbanken. Rörstrand. 1895, dec. 11. Aurivillius, Per Olof Christopher. professor och vet.-akad:s sekreterare. Stockholm. Drottningg. 94. " » » MoNTELius, Gustaf Oscar Augustin, professor och förste ama- nuens vid k. vitt.-, hist.- och ant -akademien. Stockholm. S:t Paulag. 11. 1896, apr. 15. Z.\.nder, Jonas Gustaf Wilhelm, medicine doktor. Stockholm. Strandvägen 57. ) dec. 9. Tegnér, Esaias Henrik Wilhelm, professor vid univ. i Lund. 1897, mars 10. Zettervall, Helgo Nicolaus, f. d. öfverintendent. Stockholm. Drottningg. 73 A. » nov. 10. Henschen, Salomon Eberhard, professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. V. Trädgårdsg. 17. » dec. 8. Almqvi.st, Per Wilhelm, f. d. professor vid tekniska högskolan. Stockholm. Kungstensg. 4U. > » « Annerstedt, Claes, f. d. bibliotekarie vid univ. i Uppsala. 1898, jan. 12. Mörner, Karl Axel Hampus, grefve, professor och rektor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Handtverkareg. 3. ål 1899, nov. 8. ,, dec. 13. 1900, jan. 10. « febi-. 14. » maj 9. LEDAMOTSFÖRTECKNING. 7 1898 febr. 9. Bohlin, Kabl Pethus Theodok, professor, vetenskap8-akad:s astronom. Stockholm. » maj 11. Charliek, Carl Vilhelm Ludvig, professor vid univ. i Lund. » » » Södekbatjji, Henrik Gustaf, professor, landtbruks-akademiens agrikulturkemist. Stockholm. Experimentalfältet. Sjögren, Sten Anders Hjalmar, professor och intendent vid riksmuseet. Stockliolm. Tham, Gustaf Wilhelm Sebasti.an, bruksägare. Husqvarna. *TÖRNEBLADH. Henrik K AGNAR, lektor, fullmäktig i riksbanken. Stockholm. Torslensonsg. 12. Nordström, Carl Fredrik Theodor, landshöfding. Örebro. SÖDERWALL, Knut Fredrik, professor vid universitetet i Lund. » » » Dahlgren, Erik Wilhelm, öfverbibliotekarie vid k. biblioteket. Stockholm. Kungsbroplan 1. » nov. 14. Ljungberg, Erik Johan, disponent för Stora Kopparbergs Bergslag. Falun. 1001, mars 13. Warfvinge, Frans Wilhelm, f. d. öfverläkare vid Sabbatsbergs sjukhus. Stockholm. Stureplan 2. i april 10. GiLLJAM Gustaf Fredrik, f. d. universitetskansler och statsråd. Stockholm. Kungsträdgårdsg. 20. » » ;> Berg, John Vilhelm, professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Handtverkareg. 2. » » n Fhr.^gmén, L.\rs Edvard, öfverdirektör och chef för k. försäk- ringsinspektioiien. Djursholm. » » » Eriksson, Jakob, professor, landtbruks-akademiens växtfysiolog. Stockholm. Experimentalfältet. » maj 8. Arrhenius, Svante August, professor, föreståndare vid Akad:s nobelinstitut. Stockholm. Bergsg. 18. » okt. 9. Sahlin. Carl Yngve, f. d. professor vid Uppsala universitet. Stockholm. Regeringsg. 6t). nov. 13. Holm, Edvard Johan Gerhard, professor och intendent vid riksmuseet. Stockholm. » ■' » Tamm, Claes Gustaf Adolf, friherre, f. d. öfverståthållare. Stockholm. Mynttorget 4. 1902, mars 12. De Geer, Ger.\rd Jakob, friherre, professor och rektor vid Stockholms högskola. Stockholm. Rådniansg. 67. » » » Wirén, Axel, professor vid univ. i Uppsala. » » » Widmark, Erik Johan, e. o. piofessor vid karol. med. kir. in- stitutet. Stockholm. Drottning. 7. . » maj 14. LovÉN, Johan Martin, professor vid univ. i Lund. -' ' » Hedin, Sven Gustaf, professor vid Lister-institutet i London. "' » » Welander, Edvard Wilhelm, e. o. professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Skeppsbron 10. ■> nov. 25. Brinell, Johan August, öfveringeniör vid järnkontoret. Stock- holm. N.ybrog. 11 B. 1903, juni 10. Ekstrand, Åke Gerhard, byråingeniör. Stockholm. Stora Badstug. 50. 1905, jan. 11. Wiman, Anders, e. o. professor vid univ. i Uppsala. » " ' Hamberg, Hugo Emanuel, professor, föreståndare för statens meteorol. centralanstalt. Stockholm. » » » Högbom, Arvid Gustaf, professor vid univ. i Uppsala. » » s Jönsson, Bengt, professor vid univ. i Lund. >' ■ > ' Adlerz, Gottfrid Agaton, lektor vid Sundsvalls högre allm. läroverk. Sundsvall. > > ■> Lennander, Karl Gustaf, professor vid univ. i Uppsala. > febr. 8. Granquist, Per Gustaf David, professor, laborator vid univ. i Uppsala. » » ) Hamberg, Axel, Docent vid Stockholms högskola. Stockholm. Dalag. 22. >> » » Bergendal, David, professor vid univ. i Lund. » i> ■■> GuLLSTRAND, Allvar, professor vid univ i Uppsala. VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. 1905, febr. 8. Hjäene, Hakald Gabriel, professor vid univ. i Uppsala. '> mars » Bbndixson, Ivab Otto, professor vid Stockholms högskola. Stock- holm. Drottningg. 87. » » •» Ekholm, Nils, Amanuens vid statens meteorol. centralanstalt. Stockholm. » » » Hedin, Sven Anders, fil. doktor. Stockholm. N. Blasieholms- hamnen 5 B. » >> » Lönnberg, Johan Einar, professor och intendent vid riksmuseet. Stockholm. y> » » Muller, Erik Gottlieb, professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. » april 25. Linroth, Klas Mauritz, generaldirektör och chef för k. medi- cinalstyrelsen. Stockholm. Grefg. 14. )> » » Danielsson, Olof August, professor vid univ. i Uppsala. B. Efter klasserna. 1 klassen. Ren »lafematik. 6 ledamöter Hr Mittag-Leffler. Hr Falk. Hr Björling. Hr Phragmén. Hr WiMAN. Hr Bendixson. 2 klassen. Tillämpad matematik- och astronomi. (! ledamöter. Hr Lindhagen. Hr DtTNÉR. Hr Rosén. Hr Lindstedt. Hr Nyrén. Hr BoHLiN. Hr Charlier. 3 klassen. Fysik och meteorologi. 10 ledamöter. Hr Thalén. Hr Cedeeblom. Hr BÄCKLUND Hr HiLDEBEANDSSON. Hr Hasselberg. Hr Ångström. Hr Aeehenius. Hr H. E. Hambeeg. Hr Granquist. Hr Ekholm. 4 klassen. Hr K.JELLMAN. Hr Nathorst. Kemi. Hr Noedstedt. Ill ledamöter. Hr Eeiksson. Hr C LE VE Hr Jönsson. Hr Bergsteand. Hr Hr Hammaesten. Pettersson. 7 klassen. Hr Klason. Zoologi. Hr WiDMAN. 9 ledamöter Hr grefve Mörner Hr Södeebaum. Hr LiLLJEBOEG. Hr Loven. Hr Tullberg. Hr S. G. Hedin. Hr Théel. Hl- Ekstrand. Hr AURIVILLIUS. Hr Holm. Hr WiEÉN. 5 klassen. Hr Adleez. Hr Beegendal. .1/ iiieralogi, i/eoloi/i och fl/sisk geografi. 8 ledamöter. Hr LÖNNBEEG. Hr VON Post. 8 klassen. Hr Töenebohm. Medicinska vetenskaper. Hr Sjögren. Hr Dahlgren. 14 ledam.öter Hr frih. De Geer. Hr Odenius. Hr Högbom. Hr Retzius. Hr A. Hambeeg. Hr Clason. Hr S. A. Hedin. Hr Ödmansson Hr Zandee. Hr Henschen. 6 klassen. Hr Warfvinge. Hr Berg. Botanik. Hr Widmark. i' ledamöter. Hr Welander. Hr Feies. Hr Lennander. Hr Areschoug Hr Gullstrand. Hr WlTTROCK. Hr Mullee. Hr Berggren. Hr Lineoth. LEDAMOTSFORTECKNING. 9 klassen. 10 klassen. Tel-n isk-a vetenskaper. Ekonom i ska , statist Iska 8 ledamöter. och sociala vetenskaper. Hr Adelsköld. G ledamöter Hr Åkerman. Hr SiDENBLADH. Hr De Laval Hr v. Ehrenheim. Hr Svenson. Hr TÖENEBLADH. Hr ÄLilSTKÖM. Hr Nordström. Hr Zettertall. Hr Ljvngbero. Hr Almqvist. Hr frili. Tamm. Hr Tham. Hr Brinell. 11 klassen. Ofriffa vetenskaper och framstående förtjänst om vetenskaplig forskning. 14 ledamöter. Hr frih. Skogmän. Hr Styffe. Hr Malmström. Hr Ljunggren. Hr HiLDEBRAND. Hr MONTELIUS. Hr Tegnér Hr Annerstedt. Hr SÖDERWALL. Hr GiLLJAM. Hr Sahlin. Hr Hjärne. Hr Danielsson 1 rum ledigt Utländsk hedersledamot. H. Kejs. Högh. Storfursten Konstantin Konstantinowitch. Norska och utländska ledamöter. 1 klassen. Ren mafemalik. — *! ledainötei-. 1851, okt. 8. Kelvin, lord, Netherhall, Largs, Ayrshire. 1895, apr. 10. Zeuthen, Hieronymus Georg, professor vid uiiiv, i Köpenhamn. 1900, juni 6. Poincaré, Henri, professor vid univ. i Paiis. 1901, apr. 10. Darboux, Gaston, proft-ssor vid univ. i Paris, franska vet.- akad:s ständige sekreterare. 1902, nov. 23. Weber, Heinrich, professor vid univ. i Strassburg. 1903, » 11. Painlevé, Paul, professor vid école norm. sup. i Paris, ledamot af franska institutet. 2 klassen. TlUäinpad mafematik och astronomi. — (3 ledamöter. 1875, nov. 10. Newcomb. Simon, professor, f. d. direktör for observatoiiet i Washington. 1877, dec. 12. Schiaparelli, Giovanni Virginio, professor, f. d. direktör för Brera-observatoriet i Milano. 1883, jan. 10. Huggins, William, doktor, astronom och fysiker London. 1><92, apr. 13. Auwebs, Arthur, professor och ständig sekreterare vid vet.- akad. i Berlin. 1897, febr. 10. Backlund, Oscar, direktör för observatoriet i Pulkova. Ett rum ledigt. 10 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. 3 klassen. Fysik. — 10 ledamöter. 1888, dec, 12. Boltzman, Ludwict, professor vid uiiiv. i Leipzig. 1896, dec. 9. Mascaet, Eleuthere Elie Nicolas, professor vid College de Frauce, ledamot af franska institutet. 1897, nov. 10. R.\yleigh, lord, sekreterare i Royal Society. London. 1899, dec. 13. Röntgen, Wilhelm Conead, profes.sor vid univ. i Muiichen. 1902, febr. 12. Langley, Samuel Pieepont, sekreterare i Smithsonian institu- tion. Washington. » okt. 8. KoHLEAUscH, Friedeich, f. d. president för den fysikaliskt tek- niska riksanstalten i Charlottenburg. Marburg, Kaasel. » dec. 11. Christiansen. Christian, professor vid univ. i Köpenhamn. 1903, jan. 14. Mohn, Henrik, professor vid univ. i Kristiania. 190.5, april 25. Bjeeknes, Vilhelm Koren Friman, professor vid Stockholms högskola. Stockholm. NorrtuUsg. 8. maj 10. Lenard, Philipp, professor vid univ. i Kiel. 4 klassen. Kemi. — 10 ledamöter. 1870, jan, 12. ]3erthelot, M,\rcellin, professor, ledamot af franska institutet. Paris. 1880, nov. 10. Thomsen, Julius, f. d. professor vid univ. i Köpenhamn. 1884, > 12. B.AEYER, Adolf, professor vid univ. i Munchen. 1892, mars 9. van't Hoff. Jacob Heneik, professor vid univ. i Berlin. 1897, nov. 10. Ramsay, William, professor vid Uiiiversity College. London. 1899, -> 8. H.JELT, Edvaed, professor vid univ. i Helsingfors. ) " > JöRGENSEN, SoFUS Mads, professor vid univ. i Köpenhamn. 1905, jan. 11. Fischee, Emil, professor vid univ. i Berlin. » febr. 8. Mendelejeff, Dmitri Iyanowitch, f. d. professor i kemi vid univ. i St. Petersburg, mars > Cannizzaro, Stanislaus, professor vid univ. i Rom. 5 klassen. Mineralogi, geologi och fijsisk geografi. — 8 ledamöter. 1885, mars 1 1. Rosenbusch, Harry, professor vid univ. i Heidelberg. 1890, juni 11. Beögger, Waldemar Cheistophee, professor vid universitetet i Kristiania. 1895, nov. 13. Suess, Eduaed, professor vid univ. i Wien. 1896, :> 11. Geikie, nir Abchibald, generaldirektör för Storbrittanniens geo- logiska undersökning. ^ 1905, april 25. Heim, Albert, professor vid univ. i Ziirich. » maj 10. HisE, Charles Richard van, professor vid Wisconsins universitet. Två rum lediga. 6 klassen. Botanik. — 9 ledamöter. 1862, nov. 12. Hookee, sir Josef Dalton, f. d. direktör vid botaniska träd- gården i Kew. 1885, jan. 14. Waeming, Eugen, professor vid univ. i Köpenhamn. 1888, april 11. Bornet, Edguaed, ledamot af franska institutet. Paris. 1891, nov. 11. Englee, Adolf, professor vid univ. i Berlin. 1893, ' 8. ScHWENDENEE, SiMON. professor vid univ. i Berlin. LEDAMOTSFÖRTECKNING. 11 1894, dec. 12. Solms-Laubach, Hekman-x, grefve, professor vid univ. i Strasa- burg. 1895, » 11. Tbeub, Melchiok, direktör för nederländska botan. institutet i Buiteiizorg på Java. 1897, febr. 10. Pfeffeb. Wilhelm, professor vid univ. i Leipzig. 1905, mars 8. Wille, Johan Noedal Fischer, professor vid univ. i Kristiania. 7 klasseu. Zoologi. — 9 ledamöter. 1882, dec. 15. Hackel, Eknst, professor vid univ. i Jena. 1883 nov. 14. Gu>'ther, älbeet, f. d. intendent vid Brilish Museum. London. 1897, ' 10. Welsmann", August, professor vid univ. i Freiburg. 1898, maj 11. Dohkx, Axtox, föreståndare för den zoologiska stationen i Neapel. 1899, nov. 8. Agassiz, älex.\xdek, f. d. professor vid Harvard univ. i Cam- bridge, Mass. 1900, okt. 10. Gaudey, Albert, professor vid museum d'histoire naturelie i Paris. »/ nov. 14. S-\.Rs, Georg Ossiax, professor vid univ. i Kristiania. 1901, dec. 11. AvEBURY, lord, High Elms, Farnborough, Kent. England. 1903, nov. 11. Hertwig, Oskar, professor vid univ. i Berlin. 8 klassen. Medicinska vetenskaper. — 14 ledamöter. 1882, maj 10. vox Kölliker. Albert, f. d. professor vid univ. i Wiirzburg. 1889, febr. 13. Lister, lord, f. d. professor vid Kings college i London. 1890, dec. 10. Tiger.stedt, Robert Adolf Akmaxtd, professor vid univ. i Hel- singfors. 1893, april 12. Koch, Robert, professor och geheime medicinalråd i Berlin. » dec. 13. VON Recklixghäusen, Friedrich, professor vid univ. i Strass- burg. 1894, maj 9. Runeberg, Johan Wilhelm, professor vid univ. i Helsingfors. 189*5, mars 11. Bouchaed, Charles Jacques, professor vid faculté de medicine i Paris. 1897, april 14. Mosso, Angelo, professor vid univ. i Turin. 1898, nov. 9. von Leydig, Franz, f. d. professor vid univ. i Bonn. 1900, mars 14. Kocher, Theodob, professor vid univ. i Bern. febr. 13. Czebny, Vincenz, professor vid univ. i Heidelberg. april 10. Roux, Pierre Paul Emile, direktör för "Institut Pasteur" i Paris. Ledamot af franska institutet 1901, dec. 11. KossEL, Albeecht, professor vid univ. i Heidelberg. 1902, nov. 23. CoE^^L, .\ndeé Victor, professor vid univ. i Paris. 9 klassen. Tekniska vetenskaper. — 8 ledamöter. 1873, maj 14. Zeuneb, Gustaf Anton, f. d. direktör för polytekn. institutet i Dresden. 1880, jan. 14. Reuleaux, Frans, f. d. direktör och professor vid tekniska högskolan i Berlin. 1890, juni 11. Edison, Thomas Alva, amerikansk civilingeniör. 1894, jan. 10. Thompson, Silvanus P., professor vid technical college i London. 12 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. 1897, dec. 8. Grandeau, Louis Nicolas, professoi- vid conservatoire des arta et métiers i Paris. 1900, maj 9. White, air William Henky, chef for engelska uiariii-ingeiiiör- staten. London. Cedarcroft, Putney Heath. Två rum lediga. 10 klassen. Ekonomiska, statistiska och sociala vetenskapev . — 6 ledaiiiötei'. 1880, febr. 11. Beaulieu, Paul Lekoy, professor, ledamot af franska institutet. Paris. 1890, april 9. Aschehoug, Thokkil Halyoesen, professor vid univ. i Kristiania. 1894, nov. J4. Levasseue, Pierre Emile, professor vid college de France. 1897, mars 10. Giffex, sir Robert, statistiker och nationalekonom. London. 1900, nov. 14. KiiER, Anders Nikolai, direktör för Norges statistiska central- byrå. Kristiania. 1902, febr. 12. Mechelin, Leopold Henrik Stanislaus, f. d finsk senator. Helsingfors. 11 klasseu. Öfriga vetensknper och framståouie förtjänst om veten skapliif forskning. — 14 ledamöter. 1878, mars 13. Bugge, Elseus Sophus, professor vid univ. i Kristiania. 1905, » 8. Thomsen, Wilhelm, professor vid univ. i Köpenhamn. » maj 10. VON .\MiRA, Karl, professor vid univ. i Miinchen. Elfva rum lediga. Preses. Lindstedt, Anders, pr(>fessor och rektor vid tekniska högskolan. Stockholm. Rådmansg. (17. Vice Preses. . Åkerman, Anders Richard, f. d. generaldirektör. Stockholm. Kungsg. 34. Inspektörer. För astronomiska observatoriet. För Kri.-tinebei'gs zoologiska station. Hr Lindstedt. Hr Tullberg. Hr Rosén. Hr Retzius. T,.. . . , ■ ^., .. För biblioteket. For fysiska institutionen. „ , Hr Dahlgren. Hr Arrhenius. , „ s Hr Theel. Hr Åkerman. För naturhistoriska riksmuseet: För Bergianska stiftelsen. mineralogiska afdelningen. Hr Eriksson. i Hr De Geer. Hr Klason. i Hr Törnebohm. LEDAMOTSFORTECKNING. 13 botaniska afdelningariie. Hr Ekstkand. Hr Eriksson. zoologiska afdelniiigarne. Hr grefve Mökxek. Hr Retzius. etnografiska afdelningen. Hr frih. Tamm. Hr MoxTELius. För meteorologiska centralanstalten. Hr Akrhenics. Hr Åkerman. Utskott. Preses och sekreterai-en äro själfskrifna ledaiiiuter af utskotten. BeredrtiitffSKtskottft. Hr Phragméx. Hr KOSÉN. Hr Arrhenius. Hr SÖDERBAUJI. Hr frih. De Geer. Hr Nathobst. Hr Théel. Hr WiDMARK. Hr ALMgriST. Hr TÖRSEBLADH. Hr MoXTELirS. Förvidtniiigstttskoititt. Vice preses. Vice sekreteraren. Hr Dahlgren. Hr grefve Mörner. Hr Almström. Hr Lindstedt. Hr Rosén. Hr SiDENBLADH. Hr Retzius Hr TÖENEBOHM. Institutioner och tjänstemän. A kadern iens furraU» inf/. Sekreterare: Hr Aurivillius, 01. Vice sekreterare: Hr Théel, 04. Kamrer: Leyonmaeck, Johan Ludvig, registrator, f. d. kanslisekreterare, 99. Stureg. ö. Redaktör af statskalendern: Siden- bladh, Karl, f. d. öfverdirektör, 77. Nybrog. 58. Notarie: Sjögreen, Otto August, f. d. kansliråd, 68. Linneg. 33 och 35. Ombudsman : Thomasson, Åke, revi- sionssekreterare, 04. Riddareg. 62. Arkitekt: Dahl, Frans Gustaf Abra- ham, f. d. förste intendent, profes- sor, 7ö. Drottnins 59. Vaktmästare: Vakant. Portvakt: Eriksson, Erik Johan, 84. Obsercatoriet. Astronom: Hr Bohlin, 97. Bitr. astronom: Olsson, Karl Gustaf, fil. d:r, 98. Assistent: Bloch, Henrik Gabriel, fil. kand., 05. Vaktmästare: Pettersson, Per, 86. Fysiska institutionen. Fysiker: Hr Hasselberg, 88. Fysisk instrumentmakare: Sörensen, Peter Magnus, 64. Vaktmästare: Blom, Lars Larsson. Bergiunska stiftelsen. Föreståndare: Hr Wittkock, 79. Trädgårdsmästare: Lindström, Nils Hen-ning, 88. Kristinehergs zonlogiska station. Föreståndare: Hr Théel, 92. Biblioteket. Bibliotekarie: Bergstedt, Jakob Ad- rian, fil. d:r, 04. Amanuens: Dahlgren, Eva, 04. Biträde: Ekelöf, Greta, 04. Vaktmästare: Åman, Lars Oskar, 93. Berzeliits museet. Föreståndare: Hr Sjögren. 14 VETENSKAPSAKADEMIENS AKSBOK. 1905. NaliirJiisforisk-a Hiksmitf:eet. Intendenter: Hr Nathokst, för samlingarne af ar- kegoniater och fossila växter, 84. Hr Théel, för aamlingarne af lägre evertebrerade djur, 92. Förste in- tendent för de zoologiska afdelnin- garna, 04. Hr Holm, för de pala^ontologiska sam- lingarna, 01. Hr Sjögren, för de mineralogiska samlingarna, 01. Sjöstedt, Beor Yngve, professor, för de entomologiska samlingarna, 02. Hr Lönnberg, för samlingarna af vertebrerade djur, 04. Vakant, för de botaniska samlingarna. Vakant, för de etnografiska samlin- garna. Amanuenser: Lindström, Gu.staf, assistent vid mi- neralogiska afdelningen, 01. Fries, Robert Elias, Regnellsk ama- nuens vid botaniska afdelningen, 04. Konservator: Svensson. Anders, 77. Vaktmästare: SÖDERNOLM, .Johan, 85. Blom, Lars Larsson, maskinist, 68. Statens tneteoroloffinka cenlralanstalt . Föreståndare: Hr Hamberg, 02. Amanuens: Hr Ekholm, 02. Biträde: Jansson, Martin, fil. d:r, 04. Vaktmästare: Pettersson, Otto Vic- tor, 01. Akademiens fullmäktigre för Nobelstiftelsen, och deras suppleanter. Valda intill 1905 års slut. Fullmäktige: Hr Törnebohm. Hr Åkerman. Hr Almström, Hr SiDENBLADH. Hr AuRiviLLius. Hr Cedekblom. Suppleanter: Hr Almqvist. Hr Nordström. Hr Rosén. Hr Retzius. Akademiens Nobel-kommittéer. För fysik: Vald intill slutet af: För kemi: Vald intill slutet af: Hr Ångström, ordf. 1905. Hr Klason. 1905. Hr Hildebrandsson. 1906. Hr WiDMAN. 1906. Hr Gkanquist. 1907. Hr C LE VE. 1907. Hr Hasselberg. 1908. Hr Pettersson. 1908. Hr Arrhenius. Hr SÖDERBAUM. Sekreterare: Palm^ir, Knut Wilhelm, fil. d:r, lektor, 00. Akademiens Nobelinstitut. Afdelningen för fysikalisk kemi. Föreståndare: Hr Arrhenius, 05. LEDAMOTSFÖRTECKNING. 15 Ordinarie ärenden, som skola förekomma vid akademiens sammankomster. 1905—1906. 1905. Sept. 13. KikaJagapetita; minnespenning till högtidsdagen; remiss af inkomna ansökningar om understöd från Regnelis zoologiska gåfvomedel. Okt. 11. Val af ledamöter i Wallmarkaka kommittén; remiss af inkomna an- sökningar till Beakowska stipendiet (biol. vet.); val af ledamot iden internationella akademiska kommittéen för 1906. Nov. 8. Val af kommitterade för upprättande af förslag till bortgifvande af den Edlundska belöningen och af de Hahnska donationamedlen (mat fys. vet.). Wallmarkska belöningen och Regneils zoologiska gåfvo- medel bortgifvas; föralag till stat för 1906. Dee. 6. Beakowska stipendiet (biol.) och Wahlbergska resestipendiet bort- gifvas; gratifikationer. 1906. Jan. 10. Förslag till böndagar för år 1907: Edlundska belöningen utdelas: val af revisorer för granskning af Akademiens, Stockholms högskolas och Nordiska museets räkenskaper; val af ledamöter i de Letter- stedtska kommittéerna; inkomna reseberättelser; gratifikation till af- komling af Linné. Febr. 14. Letteratedtaka priaen utdelaa; förslag till atat för Bergianska stif- telsen. Mara 14. Ferneraka, Lindbomaka och Flormanska prisen, akademiens reae- underatöd aamt analaget till inatrumentmakeriernaa uppmuntran bort- gifvas. » 31. Akademiena högtidsdag. April 11. Inspektionaberättelaer; val af preses; presidiets nedläggande; revi- sionaberättelae för 1905. Maj 9. Utskottaval: val af vice preses och inspektörer. Juni 13. Anmälan om Letterstedtska resestipendierna; kalendarium för 1908 till kommerskollegium: arkitektens förslag till reparationer i akade- miens ock rikamuseets hus; tjänatledighetsansökningar. Sekreterare-expeditionen hålles öppen kl. 2 — 3,45 e. m. alla helgfria dagar under tiden den 1 september — 1 juni; 1 juni — 31 augusti endast mån- dagar kl. 12—2. Rikatel. 63 69. Biblioteket är öppet för allmänheten hvarje helgfri dag kl. 11 — 3 e. m. under tiden den 1 september — 15 juni samt från den 16 juni — 31 augusti; onsdagar och lördagar kl. 11 — 2 e. m. Rikstel. 804. Kamrerarekontoret hålles öppet tisdagar och fredagar kl. 3 — 4 e. m. mellan den 1 september och den 31 maj; 1 juni — 31 augusti endast tisdagar kl. 3—4 e. m. PETER ARTEDI ETT TYAHUNDRAÅRSMINNE PA UPPDRAG AF KGL. \'I-:TEXSKAPSAKADEMIE\ FÖRFATTAD AF EINAR LÖNNBERG UPSALA 1905 ALMQVIST .t WIKSELLS BOKTRYCKEEI-AKTIEBOLAG BIOGRAFIER — PETER ARTEDI. Peter Artedi. För mången af nutidens svenskar torde detta namn ha en ganska okänd klang, och likväl är det fa, som ristats så djupt i den svenska vetenskapens häfdaböcker, eller som stråla med så klar glans från naturforskningens tidigare skeden, då grun- den lades och bana bröts för nya vetenskaper. Då nu denne märklige mans 200-årsminne skall firas, torde det därför vara skäl att tälja hans korta lefnads saga och äfven erinra något om hans betydelse för den biologiska forskningens utveckling. Peter Artedi synes härstammat från en gammal vester- bottnisk släkt. Den förste, som antog släktnamnet och sålunda på sätt och vis kan sägas vara stamfader för den ännu kvar- lef vande släkten, var bondson från Hiske by i Umeå lands- församling. Han var född på 1630-talet och skref sig Petrus Martini Archt^dius. Efter studier vid Abo universitet, där han inskrefs som student 1656, förordnades denne af Hernösands konsistorium den 3 april 1663 till kollega vid Piteå skola och fick bref att genast förfoga sig dit. Samma år den 13 Sep- tember ordinerades han till präst. Ar 1666 fick han kommi- nistraturen i sin fädernebygd, Umeå landsförsamling och år 1690 blef han kyrkoherde i Xordmaling. P. M. Arct.edius var förmäld med Anna Grubb och i detta äktenskap föddes två söner, Olaus och Mårten samt tre döttrar. Den först- nämnde, hvars födelseår antagligen var 1670, studerade liksom fadern vid Abo universitet, där han inskrefs 1692. Fyra år senare blef han prästvigd i Hernösand och fick kom- ministraturen i Anundsjö 1701. Samma år den 10 okt. afled hans första hustru Dorothea Djupedia, hvarefter han äktade Helena Sidenia dotter till liofpredikanten phil. mag. Petrus SiDENius i Stockholm. Detta äktenskap välsignades med fem barn, och bland dem var sonen Peter den näst äldste. Han 4 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 19U5. föddes i Anundsjö församling år 1705 den 27 febr. ^ enligt den julianska kalendern (d. v. s. den 10 mars enl. reduktion till vår tidräkning). I något mer än ett decennium lefde kommi- nistern Olaus Arct^dius och hans familj i Anundsjö. Men den 28 jan. 1716 skref Hernösands domkapitel till Kongl. Majestät: "Kyrkoherden i Nordmaling Petrus Arctsedius en mycket åldriger och på o:dje året blind och uti stor älände liggiande prestman, har hos Cons:m sökt pastoratet till sin son capelianen i Anundsjö Olaus A. at updraga, och sen försam- lingen enhälligt vocerat honom i sin faders ställe, begär Consist, att han dermed må blifva benådad". Härtill resolve- rade konung Carl: "Lund den 26 Sept. 1716 uppsattes fullmakt för Olaus Arctsedius". Denne senare tillträdde alltså Nord- malings pastorat redan under faderns lifstid 1716. P. M. Arct^dius dog nämligen först 1719. Flyttningen från Anundsjö till Nordmaling var utan tvifvel mycket betydelsefull för den unge Peter Arct^dius' utveck- ling till naturforskare och speciellt zoolog. Här vid Botten- hafvets kust och i en natur, som med hänsyn tagen till den nordliga breddgraden kan betecknas som jämförelsevis frodig, lockades gossens håg tidigt till att uppmärksamma och studera djur och växter i sin omgifning. Han säger ock om sig själf, att han redan från sin första ungdom fattat kärlek för zoolo- gien och särskildt, att han var "Ichthyophilus" . Ar 1716 skic- kades Peter till Hernösands skola. Om hans skolgång känna vi ej något förutom den skildring, som Linné ^ efter hans död gaf och som antagligen är grundad på den aflidne vännens och möjligen äfven hans släktingars berättelse. Det heter däri, att redan i skolan använde den unge Peter de lediga stunder, då kamraterna lekte och muntrade sig, till att undersöka fiskar samt samla blommor. Så steg han från klass till klass ej underlägsen någon af sina kamrater och knappt hade han bör- jat att lära sig latin, förrän han ifrade att läsa alkemisternas underfulla böcker. Från skolan uppflyttades han till gymnasiet i Hernösand och genomgick detta med berömmelse, så att han med bästa vitsord, "summa cum laude", kunde anträda resan till universitetet. '^ Enl. benägen lappgift af kontraktsprosten J. G. Dixelius angifvea i Anundsjö kyrkböclicr detta datum, under det att Linné och andra, förmodligen enl. dennes auktoritet, anföra den 22 febr. 1705. ^ Såsom ett företal till "Petri Artedi Sveci, medici Ichthyologia sive Opera Orania de Piscibus. BIOGRAFIER. — PETER ARTEDT. 5 I olikhet mot sin fader och farfader styrde Peter ej ko- san till Åbo, utan till Upsala. Anledningen härtill var antag- ligen den, att Åbo universitet, som under den stora ofredens dagar varit upplöst, ännu ej hunnit att efter sitt nyliga åter- upprättande nå någon betydligare utveckling. Så begaf det sig alltså, att Peter inskrefs som student vid Upsala univer- sitet den 30 okt. 1724. I "albo studiosorum" infördes emel- lertid hans namn af annans hand, säkerligen af terminens deka- nus, och därtill på grund af missuppfattning felstafvadt. Där läses således bland de sagda dag inskrifna studenternas namn "Petrus Arctelius Angerm." Däremot i den bok, där de till universitetet nykomne antecknade sina afgifter till biblioteket finner man namnet skrifvet med hans egen hand jemte anteckning om, att han erlagt 4 daler och 16 öre \ Häraf framgår alltså, att han i början af sin studenttid stafvade familjenamnet på samma sätt som fadern senare ändrades dock detta, som nedan skall anföras. Det var från början bestämdt, att Peter skulle studera teologi och filosofi och utan tvifvel hägrade det som ett önskemål för kyrkoherden Olof Arctj^dius, att hans son i framtiden skulle blifva hans efterträdare och få Nordmalings pastorat på samma sätt, som han själf en gång öfvertagit det efter sin fader. Detta öfverensstämde dock ej med Peters egen håg. Han lockades med underbar makt att fullfölja de redan under gossåren på- började studierna af "Historia naturalis" och alkemiens myste- rier. Den brinnande lusten för dylika studier kunde ej stäfjas af de upprepade maningar att fly dessa profana vetenskaper, som kyrkoherden i Nordmaling gaf sin son. Slutligen fick dock Peter följa sin egen håg och vände sig till medicinska fakulteten, som meddelade den enda undervisningen i naturve- tenskap vid det dåtida universitetet. För att rätt klargöra, att det var en mäktig inre kal- lelse, som sålunda drog bort prestsonen från den ursprung- ligen utstakade banan, må några synpunkter framhållas. De ^ Professor Th. Feies har benäget meddelat detta, och honom samt Bib- liotekarien L. Bygden liar jag att tacka för värdefulla upplysningar om Aetedis förhållanden under studietiden. b VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1900. naturvetenskapliga studierna vid Upsala universitet voro vid denna tid ingalunda i högre grad moderna eller allmänt om- fattade. Det säges t. ex. att Petrus Arct^dius var så godt som den ende studenten i Upsala på sin tid, som vinnlade sig om kemien. Naturalhistorien representerades visserligen vid Upsala universitet af tvänne professorer, som efter den tidens måttstock innehade stor naturvetenskaplig lärdom och hvilka äfven utfört själfständiga arbeten väl värda att äras och aktas, men år 1724 voro de båda redan tämligen åldrige män och hade till stor del dragit sig ifrån undervisningen. Professor Lars Roberg var född 1664 och sålunda redan 60 år, då Petrus Arct^dius inskrefs som student. Han var visserligen en god zoolog och en skicklig anatom \ men den undervisning i natu- ralhistoria, som han lemnade under Arctjjdii studentår, torde varit ganska ringa och alls ingen offentlig sådan. Dessutom saknades praktiskt taget alla slags samlingar och undervis- ningsmaterial, ty de få "curiosa", som Roberg hade, kunna knappt betecknas så, och för öfrigt hade han vid ämnesfördel- ningen inom fakulteten ej fått undervisningen i zoologi på sin lott. Den andre professorn i medicinska fakulteten Olof Rud- beck d. y. var ju en både snillrik och lärd man, men han hade dragits från naturalhistorien till filologien och åtnjöt för ve- tenskapliga arbeten på detta område tjänstledighet under de tre första åren af Arct.edii studenttid. Då Rudbeck 1727 67 år gammal återupptog sin undervisningsverksamhet och detta samt följande år höll några föreläsningar om Sveriges foglar var Arct^dius bland hans åhörare ". Men det kan ej ha varit ^ Bl. a. hade Eobeeg äfven dissekerat en hel del fiskar. Beskrifningar af dessa jämte afbildningar, som funnos i hans manuskript råkade senare efter hans död i händerna på J. Klein, aom tyvärr ej förstod att göra bruk af dem. En liten disputation af Gekixgius tr.vckt i Upsala 1727 och ventilerad under Edbergs präsidium innehåller några anatomiska notiser om fiskar af Kobergs hand. - I Upsala Universitetsbibliotek finnas en del fragmentariska anteckningar från Kudbeck"s ofvannämda föreläaningar. Dessa äro skrifna med olika hand- stilar och härleda sig ntan tvifvel från olika personer. På ett af arken står med bl}'erts antecknadt: "Arctaedij notata". Det är också möjligt, att denna be- teckning är riktig, ty stilen påminner om den i ångermanländska nationens pro- tokoller, som antages härleda sig från A. (enl. meddelande af Bibliotekarien Bygden). De ifrågavarande anteckningarne handla om "Ornithologia Suecana. Prima Classia avium terrestriirm, Sectio prima tenuirostrium & ungues aduncos habentium". De foglar, som räknades dit äro beskrifna på latin under följande namn: "Piegulus mas" "Kungsfogel, Löfsmed" : "Regulus seu troehiJus"; "Avis Carolina" (= Blåhake) "Phsenicurus vulgaris, Rösjärt"; "Curruca"; "Parus coeruleus Talgoxen" (= blåmes) : "Parus palustris, Eentitta" ; "P^rus cristatus"; "Parus äter"; "Parus Caudatus" ; "Motacilla alba, Sädaärla, Kvickstjärt", "Motacilla flava"; "Luseinia"; "Alauda pratensis"; "Hirundo domestica {^^ ladusvala) ; "Hirundo apos" : "Hirundo riparia", "Caiorimulgus". Vidare ingick i samma BIOGRAFIER. — PETER ARTEDI. / så särdeles mycket som den offentliga undervisningen i natur- vetenskap bjöd på, utan det mesta vetandet vanns genom själf- studier^ Linnjeus säger härom i sina egenhändiga anteckningar: "RuDBECK läste öfver sina wälritade i^o^/«r_, och Iioberg öfwer Aristoteles ProMemata äfter Cartesii principer. Ingen såg någon Anatomie, ingen Chemie och Linn^us hade aldrig fått någon Botanisk Föreläsning, hwarken publice eller privatim." Arct^dius arbetade dock med lif och lust och hans stora na- turliga begåfning hjälpte honom, så att han snart framstod som den mest lofvande af medicinska fakultetens studenter, hvarpå -följande är ett godt bevis. Då L1NN.EUS 1728 anlände till Upsala för att idka liknande studier, frågade han, ifrig att skaffa sig goda och lärorika be- kantskaper, hvilken student, som framför andra utmärkte sig i lärdom. Det svarades honom därpå enhälligt, att Petrus Arct,edius såväl genom lärdom som genom vetgirighet vore framför alla andra framstående. Lixn^us skyndade då att söka göra bekantskap med den med så mycket beröm omtalade. Det lyckades emellertid ej den gången, ty Arctjedius hade af sorge- bud kallats att skynda från universitetet till sin faders dödsbädd". Petrus Arct.edius synes ha stannat i Nordmalings präst- gård öfver julen och inpå nyåret 1729, förmodligen upptagen föieläaning "Sectio secuiida avium terrestrium minus tenuirostrium. : "Linaria rubra" "gråsidka" ; "Linaria Gesneri" "hämpiing" : "Acanthia Gesneri" "Grönsiska"; "Carduelis Gesneri" "Steglitaa"; "Carduelis Lulensis" Rudbeck. "Carduelis Lapponica" Kudbeck. "Carduelis Angermanna" Rudbeck. "Fringilla mas" "Bofinka" ; "Fringilla albicans". "Fringilla montana". Förutom korta latinska diagnoser meddelas intet om dessa foglar. ^ Framför allt nämner Arct.isdius själf Willoughby's för ain tid präktiga arbete om tiskar, som efter författarens död utgafs af hans vän och medarbetare J. Ray. - Kyi-koherden Olaus AncTiEDius synes ha råkat i misshälligheter med församlingen med anledning däraf, att han velat ha bort en krögarstuga, som blifvit uppsatt på kyrkovallen i Nordmaling. Elaka rykten lära i samband här- med ha utspridts om honom. Såsom den närmaste anledningen till hans död anföres af Tt::n'.5;t:s. "Fastän han var af ett otvunget; mycket gladt och roligt sinne och ville på allt sätt vara en människovän, likväl gick en liten omständighet honom så hårdt till sinnes, att han hastigt af alteration dog 1728. Alteration härrörde af en attest, som han utgifvit åt en piga, som tjänt i församlingen men iitreste till nästa socken Umeå att tjäna, och som attesten i hastigheten och utan efter- tänkande särdeles, ställdes på det viset, ait hon var försvarlig i sin christendom, €huru hon bvarken kunde läsa innan eller utan, och icke visste om personerna i Gudomen, eller antalet af lagens bud m. m. såsom sedermera intygades, så blef han af prosten Nils Grubb i Consistorio hårdeliga anklagad, hvilket gick honom ■så till sinnes, att innan Consistorii utslag föll, vår Arctsedius afied." 8 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1005. af familjeangelägenheter men att han ej var vetenskapligt overksam under denna tid, därom vittnar ett i Upsala uni- versitetsbibliotek i afskrift förvaradt manuskript. Detta, som här bifogas i tryck såsom bilaga, är dateradt den 24 febr. 1729 och utgör en "Kart Förteckning till de Träen, Buskar åg Orter såsom wäxa sponte wid Nordmalings Präste- bord äller i närmaste byar där åmmkring". Omedelbart efter fullbordandet af detta arbete torde dock Petrus Arcttedius ha återvändt till Upsala ty han fungerade redan den 2 april så- som opponent vid en disputation i sin nation därstädes. Så snart budskapet om hans återkomst nått Linn^us infann sig denne redan följande dag för att stifta bekantskap. Skild- ringen af detta första möte mellan de båda unga naturfor- skarne må återgifvas med Linn^i egna ord i öfversättning\ emedan därmed ock gifves en antydning om Argt^dii utse- ende, den enda vi ega, samt ett omdöme om hans begåfning och karaktär af en person, som senare väl lärde känna och värdera båda. - — — "Jag fick se honom högrest till gestal- ten och magerlagd, med långt svart hår och ett ansikte, som liknade porträtt af Johannes Rajus", med ödmjukt sinne, ej brådstört i omdömet, men dock rask, fast och på samma gång mogen, en man af gammaldags heder och tro. Jag gladdes åt att våra samtal genast vändes till stenar, örter och djur. Jag kände mig gripen af att höra så många han& vetenskapliga iakttagelser, som han ej tvekade att genast, för- sta gången vi möttes, meddela mig; jag åstundade hans vän- skap och han vägrade den ej, utan lofvade sina tjänster i vederlag och förverkligade sina löften i handling. Så odlade vi denna heliga vänskap utan afbrott under sju år i Upsala, alltid med samma trohet, men med alltjämt ökad värme. Han var den närmsta vän jag hade och jag var hans". Den varma vänskap och oförfalskade kamratskap, som sålunda vid första mötet stiftades mellan Linn^us och Arct.edius och sedan allt- jämt obrutet varade för lifvet, blef för dem båda ej blott en glädjekälla, utan var desslikes af den utomordentligaste bety- delse för deras framtida vetenskapliga utveckling. Detta be- lyses af LiNN.^i framställning^ af de båda vännernas olikhet i ^ Ur ofvannämnda företal till Aktedis "Ichtliyologia". ^ Johannes Eajus eller John Ray, framstående engelsk naturforskare 1628-1706. ^ I ofvannämnda företal till Aetedis "Iclithj-ologia" samt dessutom i "Egenhändiga anteckningar af Cakl LiNN.ä;us om sig sjalf" utgifna 1823. BIOGRAFIER. — PETER ARTEDI. \f lynne och kynne samt af deras inbördes täflan i vetenskaplig förkofran. Enligt denna var ArctjEDIus "af ett mera anspråks- löst sinnelag, allvarligare och uppmärksammare, långsammare till iakttagelser och i allting, men å andra sidan noggrannare". LiNN^us berömde sig att vara mera rådsnar vid utförandet af en sak, Arct^dius åter var till en viss grad böjd för uppskof, men det hände ofta, att han log åt sin vän, som fick ånyo upptaga arbetet med saker, som fallit ur minnet. Det kunde ej undgås, säger Linn^us, att en viss ädel missunnsamhet föddes af deras gemensamma täflan och han fortsätter: "där- för, då jag misströstade om att kunna nå det vetande i alke- mien, som han redan förvärfvat, afstod jag helt och hållet därifrån ; han å andra sidan liksom med tillmötesgående er- kännande brydde sig ej längre så mycket som förr om bota- nikens studium, hvarom jag dagligen vinnlade mig." — Dock lär enligt en annan uppgift Arcledius ha förbehållit sig um- bellaterna, "emedan han däri tänkte göra en ny metod" \ — "Båda", fortsätter Linn^us, "grepo sig ifrigt an med studiet af olika grenar af naturvetenskapen, till dess att den ene såg sig besegrad af den andre i något, då han genast afstod från täflingen och erkände den andres mästerskap; båda kämpade för att vinna seger i ichthyologien, till dess, att jag shitligen efter långvarigt arbete måste tillerkänna honom segern och lämnade detta studium helt och hållet åt honom liksom ock kännedomen om amfibierna"^: däremot medgaf han gärna mitt företräde i kunskapen om foglar och insekter. I mineralogi samt läran om fyrfotadjuren (= däggdjuren) höllo vi jämna steg. När den ene gjort en iakttagelse förut, uppväckte detta genast ett slags afund hos den andre och hvar och en sökte bevara sin hemlighet, dock ej för att länge förtiga den, ty den inbördes vänskapen tillät knappt, att en dag gick, utan att den ene berättade för den andre sina rön." — — — "Denna inbördes täflan uppmuntrade våra sträfvanden och sporrade vår flit på samma gång, som den gaf förnyad eggelse till arbete. Och icke gick en dag, utan att den ene besökte den andre, låt vara att vägen mellan våra boningar var lång och syntes skulle kunna afhålla oss från att oftare råkas. Den ene berättade samvetsgrannt för den andre sina mot- eller medgångar, hvad helst än hade händt. På sådant sätt 1 se: "Linné" af Th. M. Fries. Stockholm 1903, p. 47. - Enligt den tidens beteckning såväl kräldjur som groddjur. 10 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK, IIKI."). var det en tröst för båda att ha en kamrat i ödets alla skic- kelser och det var en Ijuf lott att lika dela lycka och olycka. Se här ett bevis på vår vänskap: då jag skulle begifva mig till det aflägsna Lappland insatte jag honom, för den händelse min sista dag vore af ödet bestämd, genom testamente som arfvinge till alla mina manuskript och naturhistoriska sam- lingar och han betygade, att, om jag dukade under, han skulle utgifva, hvad som ansågs värdt därtill. Han återigen, då han lämnade Upsala för att begifva sig till England, lämnade i Upsala och för min räkning de böcker, som han ej bekvämligen kunde medtaga och han skref till mig, som då reste i Dalarne under Högvälborne Landshöfdingen Friherre Nils Reuterholms beskydd, att jag skulle ta hand om de kvarlämnade böckerna och, om ödet vägrade honom att återkomma, behålla dem." Till allt detta må slutligen äfven anföras Linn^i omdöme om Arct^dii kunskaper och förmåga på andra områden än det naturvetenskapliga: "Han var synnerligen väl hemma i hu- maniora samt i modärna språk, lärd filosof och med solida kun- skaper i medicinen, han förstod att om allt möjligt med skarpt omdöme och en djupgående lärdom hålla de allra angenämaste föredrag ("blandissimos sermones") så att ingen skildes från hans sällskap utan att erkänna honom vara värd aktning." Dessa yttranden ha afgifvits af den, som torde bäst af alla ha lärt känna Akct^dius både som människa och natur- forskare. Att de afgifvits af en tacksam vän, som med saknad tänkte på sin förtidigt bortgångne kamrat är också uppenbart. Men så hade också de båda vännerna haft mycket gemensamt och mycket att tacka hvarandra för. Med allt det amplaste erkännande af Linnés stora snille torde det ej vara orätt att tillskrifva Artedi ett stort och mäktigt inflytande pk hans ut- daning till den store lärofader han blef. Artedi var ju den äldre. Han hade redan studerat några år på egen hand, när Linné kom till Upsala och hade ju redan då ett stadgadt an- seende för lärdora. Det är ju därför klart, att han kunde meddela Linné ej blott råd utan äfven många direkta upplys- ningar och på sätt och vis bli ej blott vän och kamrat utan äfven i viss mening lärare. Och att han var redobogen att stå till tjänst i alla afseenden, därom har Linné själf vittnat. Men det betydelsefullaste för båda de unga männen det var säkerligen deras möten och sammankomster pa de anspråkslösa studerkamrarne, då de diskuterade och disputerade med hvar- BIOGRAFIER. — PETER ARTEDI. 11 andra, om livad de senast lärt hvar och en i sin stad. Där framliöllos de olika auktorernas skilda meningar och uppgifter, nya teorier framkastades och kritiserades, vederlades eller fingo giltighet. De båda unga forskarnes olika lynne och begåfning kompletterade hvarandra på ett synnerligen gynnsamt sätt. LiMN^us "liten, yr, hastig, kvick", såsom han karaktäriserat sig själf under ungdomsåren, hade säkerligen mycket lifligare fantasi och var därför lätt färdig med nya hugskott eller teo- rier, under det att den något säflige Arct^edius var mera betänksam och alltid skarpt logisk i sina omdömen. Det hände ju därför ofta, att den senare "log åt vännen" och med logi- kens skarpa trädgärdsmästarsax afklippte de alltför frodigt växande skotten på den förres fantasiträd. Men som en klok beskärning ökar trädets krafter och kommer det att utveckla rikligare med frukt, så verkade Arct^dii obevekliga, men på samma gång alltid hofsamma och vänliga kritik på Linn.i;i vetenskapliga utbildning och bidrog nog ej oväsentligt till att hos honom utdana de befintliga stora anlagen särskildt, för så vidt systematiseringen angår. Ty Arct.edii egna anlag voro just i detta afseende framstående såsom hela hans vetenskapliga verksamhet ådagalägger. Men å andra sidan behöfde Arct.edius. som var "sen, alfvarsam", antagligen en sådan stimulus, som LiNN^i sprudlande idérikedom bjöd. På samma gång gaf äf- venledes den muntre och litlige småländningen med af sin ungdomsglädjes vårsol åt den allvarsamme och tungsinnte norr- ländningen. De passade således utmärkt för hvarandra i alla afseenden, dessa båda, och deras samarbete och kamratlif under studenttiden bar säkerligen frukter i deras kommande arbeten. Om Arct^dii deltagande i student- och nationslifvet är ej mycket bekant, men några spridda bidrag till kännedomen härom ha dock kunnat utletas ur "Acta Nationis Angerman- Tiicse" ^. Den första uppgift om honom, som där förekommer, lyder: "A:o 1724 d. 10 X:br. Absolverades Dn Petrus Arctae- dius med samtel. Herrar landsmännenas samtycke, efter 6 Avickors opvacbtning, de återstående 10 wickor betaltes med 1 Carol. om wickan." Detta betyder att nämnda dag Argt^dius ■delvis mot lösepenning slapp ifrån novitiernas föga tilltalande "opvachtnings" -plikt mot kuratorer och äldre landsmän, d. v. s. att passa på dem och för deras räkning utföra diverse uppdrag ^ Bibliotekarien L. Bygdéx har godlietsfullt ställt dessa till mitt förfugande. 12 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. lOOÖ. O. s. V. eller med andra ord göra vaktmästaretjänst. Samma dag, som ofvan anförts, fick han äfven skrifva in sig i "Ma- triculum seu Album lioc Nationi Angermannicse renov. af G. Wallin 1708", hvarest man finner "1724 d. 10 Xbr. Petrus Ärctwdius Past. fil. ex Nordmaling", Af en senare hand har där äfven införts efter hans död en kort lefvernesbeskrifning på latin. Sedan nämna protokollen ingenting förr än för 1729. Där omtalas: "Anno 1729 den 2 April hölts disputation hos ampliss. d:num Inspectorem ex loco Hafenrefferi de imagine Dei in homine respondente d:no Olavo Unseo, Opponentibus d:nis Petro Arctsedio, Johanne Omnberg." Arctsedius hade då nyss återvändt från Nordmaling och från sin faders dödsbädd. I trots af det stora anseende som Arct^dius åtnjöt äfven i studentkretsar, var det först som 7-årig student, som han hugnades med att upptagas i seniorernas krets, men detta synes ha berott därpå, att denna värdighet utdelades mindre efter förtjänst utan snarare helt och hållet efter ålder, såsom äfven framgår af protokollet: "Anno 1731 4 Decembr. — — § 2. Aldenstund nu en del af de gamla seniorerna kommit til v^erkeliga tjenster, en del bortdödt, ty höllo Herrar Landz- männerne nödigt til Seniores at antaga them som i ordningen följa, nenihn Her Georg Wallin nep., Her Johan Salin, Her Petrus Lindström, Her Candid. Johannes Un^eus, Her Petrus Arctsedius, Her Daniel Solander och Her Mag. Olaus Omnberg." Ungefär vid denna tid synes ARCTiEDius ha beslutat sig för att förkorta och förenkla sitt namn, ty nästa gång omkring ett år senare, då det förekommer i nationsprotokollen, skrifves det annorlunda, såsom synes af följande citat: "Anno 1732 d. 41 Decembr. Sammankallades hrr Landzmännerne hos Ampliss. Inspector då följande måhl hades förhänder och afgjordes, nemhn — — — — — — — — ■ — — — — — — ■ — 2) Sattes officiarii til nästa nationel. disputation Praeses Her Petrus Arcttedi, Respond. Hr Georgius Wallin, Opp. Prim. Her Johannes Moberg och Oppon. sec. Dn Ericus Selander. Då och derjämte faststältes at ehwem som Prseses inviterade af junioribus at extra ordinem opponera han skulle dertil wara beredd och borde icke unskylla sig, emedan detta blir et mo- tiv, at tilhålla hwar och en, at åtminsto läsa genom materien af Auctore som kommer at ventileras." Vid denna tid nådde ock Arct^edi till nationens högsta värdighet kuratelet, ty 1733 års protokoll äro öfverskrifna med följande ord: "ActaNatio- BIOGRAFIER. — PETER ARTEDI. 13 nis, Curatoribus mag. Olao Plantin et Petro Arcta?di." Det förefaller, som om nationen i sin helhet skulle ha önskat Arct.edi framför andra till kurator, men en något olika mening rådt bland seniorerna, hvilka möjligen hellre sett en viss Wallin på denna hederspost. Det heter nämligen i protokollet: "A:o 1733 d. 25 Januarii voro Herrar Seniores tilsammans hos Cu- rator, tå ock herr Wallin tilbödz thet lediga Curatoris ställe att tilträda, men som han thertil negative månde utlåta sig, wart, efter herrar landsmännernas förra Decretum d. 22 Jan. herr Petrus Arctiedi til curator constituerad." Kort härefter torde Arct^di ha ytterligare moderniserat eller "försvenskat" sitt namn till det, hvarunder han är bekant för den veten- skapliga världen. En afskrift af ett i nationsprotokollen in- taget bref af den 24 mars 1733 är nämligen undertecknadt: "Olof Plantin Petrus Artedi Nat. Ang. Curatores." Nästa mera personliga meddelande om Artedi träffas för följande år. "A:o 1734 d. 9 Martii sammankallades herrar Landzmännerna hos Amplissimum D:num Inspectorem, då l:o) Curator Artedi påtog sig att hålla en Oration till Påsktiden'* . — — — Denna, "oration" handlade dock ej om något medi- cinskt eller naturvetenskapligt ämne, som man möjligen tycker sig haft skäl att vänta. Protokollet maler härom "d. 13 Aprilis voro Herrar Landsmännerne tilsammans hos Ampliss. Dn. In- spectorem tå ock Herr Curator Artedi hölt en Oration De Serie Philosophorum a Condit. Mund.". Det synes egendomligt, att Artedi, som hyste en så brinnande håg för naturveten- skaperna, att han vände sig från den för honom utstakade teologiska banan och ingick i den medicinska fakulteten, ej valde något ämne, som man tycker kunde ha legat honom närmare om hjärtat än "filosoferna sedan världens skapelse". Härtill kan dock sägas, att dels var Artedi ej så litet filosofiskt anlagd och dels var det väl sed, att vid dessa "orationer" dylika ämnen valdes. Att han deltog i teologiska disputatio- ner, var väl ock mera ett honom gifvet uppdrag än en frivillig handling. Ar 1734 afgick Artedi från kuratelet, hvarom i protokollet blott finnes antecknadt det nya valet: "d. 27 Maji kommo Herrar landsmännerne til samman hos Ampliss. Dn Inspector, tå och til Curatores Nationis satte blefvo Herr Can- didaten Mag. Nortman och Herr G. Wallin." Härmed synes 14 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1'.I05. de sparsamma källor vara tömda, ur hvilka man skulle kunna hämta någon kunskap om Artedi's studentlif. Med stöd af livad man föröfrigt om honom lärt känna, är det också troligt, a,tt han visserligen såsom god kamrat ej undandragit sig att fylla sina plikter mot nationen, men att han ej heller å andra sidan i högre grad kännt sig lockad af det för öfrigt på den tiden föga utvecklade ''nationslifvet". Men dessutom började i synnerhet under de senare studentåren andra tankar och be- kymmer göra sig gällande hos Artedi. Det smärtade honom, att han tillbragt snart ett decennium vid det på den tiden särskildt för hans intressen så klent utrustade universitetet, utan att det varit honom möjligt att komma längre. Han längtade att få komma ut och se sig om i världen, att få i främmande länder ett rikligare studiematerial. Föremålen för hans älsklingsvetenskap voro ju, säger Linn^us, spridda öfver hela världen. Utan tvifvel hade han hoppats att komma i åt- njutande af något större resestipendium. Men den tillbaka- dragne Norrlandsstudenten hade inga relationer, som för honom kunde öppna mäcenaternas portar och börsar. Under studie- tiden i Upsala hade han dock ej saknat stipendier. Tvärtom synes han jämförelsevis tidigt ha ådragit sig universitetslärar- nes uppmärksamhet på ett för honom gynnsamt sätt. Detta framgår af anteckningar i Consistorii Academici protokoll, hvarest det för den 13 dec. 1726 läses i § 10 (angående sti- pendia regia i medicinska fakulteten) — "Hr Doctor Roberg påstod det Zimmerman och Kammecker likmätigt Regle- mentet måste mistat, säjandes sig sielf "wilja swara derföre hos Illustrissimum Cancellarium. Consistorium samtyckte altså dertil, antagandes Studiosus Petrum iVrctelium(!)^ Angerm. i Zimmermans ställe och Humble uti Wilhelm Kammeckers" — — . För de följande åren om- talas endast, hvilka stipendiater som afgått eller tillkommit, och då däribland Artedi's namn ej förekommer, är det uppenbart, att han fortfarande kvarstod som stipendiarius regins. Först för höstterminen 1731 finnes en fullständig stipendiatförteck- ning och på denna upptages Petrus Arctjedius såsom stipen- diat "in classe II". Afven finnes hans namn med samma stafning upptaget för vårterminen 1732 "in classe III". Samma år på höstterminen heter det: "Uti Facultate medica stipen- ^ Jfr ofvan omtalade felaktiga införande af namnet i "Album Studiosorum' BIOGRAFIER. — PETER ARTEDI. 15 diarii utgå" : "Petrus Avctcedius rest till Stockh,, fått ut." Med det sista uttrycket menas, att han innehaft stipendium hela den tillåtna tiden. Af de stipendier, som Consistorium academicum hade att utdela, hade sålunda Artedi fått den lott, han kunde göra anspråk på. Hans lärare kunde alltså ej göra något mera för honom i det afseendet. Efter två år utan stipendiiunderstöd började saken emellertid att synas förtviflad och till slut beslöt Artedi att vädja till släk- tingars hjälp. Vid midsommartid 1734 begaf han sig till Stock- holm, för att i detta ärende förhandla med sina svågrar, hand- landen i Umeå Peter Biur (gift med äldsta systern Anna Maria) och kyrkoherden i Umeå Jonas Liungberg (gift med yngsta systern Elisabeth), Han fann hos dem förstående och tillmötes- gående samt erhöll erforderliga penningar och hvad som för öfrigt kunde behöfvas för en utländsk resa. Under juli månad ombestyrdes alla angelägenheter vid universitetet. Den före en utländsk resa på den tiden för en student obligatoriska teologiska examen bestods den 17 juli och teologiska fakulte- tens protokoll för nämnda dag maler i korthet "Dn. Fetrus Arctedif/j Med, stud. peregrinaturus examinerad" . Det akade- miska konsistoriets protokoll för den 81 juli 1734 innehåller följande : " § 6 Resolverades at studiosus medicin» Petrus Artedi Angermannus får testimonium academicum, ärnandes han sig utomlands, sedan han blifwit efter förordningen in Theologia examinerad." Sålunda ekonomiskt rustad och med den aka- demiske medborgarens lejdebref på fickan steg han i början af september 1734 ombord på ett fartyg, som från Stockholm var destineradt till London. Huru resan aflopp och hvilka platser i England Artedi besökte, därom känner man intet. Att han väl användt tiden för vetenskapliga arbeten, därom kan man vara förvissad och såsom ett vittnesbörd därpå kan anföras, att företalet till hans ichthyologiska verk är skrifvet i London 1735. För öfrigt vet man blott hvad han påföljande sommar berättade för Linn^us, då de båda vännerna plötsligen och oväntadt den 8 juli 1735 råkades i Leyden, dit Linn^us, som nu vistades i Holland, kommit på besök. Artedi var stadd på återresa hem, men hade tänkt förvärfva sig doktorsgraden i Holland dessförinnan. Det var ett kärt återseende, desto mer som till följd af bådas resor de ej kunnat meddela sig med hvarandra på mer än ett år. Glädjetårar götos och bådas upplefvelser förtäljdes. Artedi berättade för Linn^us om sin 16 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. lltO-j. vistelse i London, om hvilken mängd af förträffliga iclithyolo- giska rön han haft tillfälle att göra och huru han gynnats med bekantskap och umgänge med talrika lärde. Bland dessa nämnde han särskildt Sloane ^ och talade med största tack- samhet om den storartade vänlighet och välvilja som denne låtit komma honom till del. Talrika museer hade han fått bese i England och för allt hvad han där fått röna omfattade han både landet och den engelska nationen med tillgifvenhet och största aktning. Nu längtade han blott att kunna vinna medicinsk doktorsgrad, innan han återvände hem. Dock var han orolig, emedan resekostnaderna nästan helt slukat hans tillgångar och han visste ej hvarifrån han skulle få medel till sitt uppehälle samt till nödiga bokinköp. Han fruktade därför, att han skulle bli nödgad att tänka på att återvända omedelbart och utan vidare dröjsmål. Emellertid fogade ödet annorlunda. I Amsterdam lefde vid denna tid en rik gammal apo- tekare Albert Seba^. Denne var ryktbar för de för den tiden kolossala zoologiska samlingar, som han lyckats hop- bringa. Dessa önskade han också att få afbildade och beskrifna och 1735 hade redan tvenne stora folianter utgifvits om ''fyr- fotadjur och ormar". I en tredje foliovolym ville han nu äfven få fiskarne (och de lägre djuren) behandlade. Men åldern hade börjat" tynga honom och han sökte sig därför modarbetare, Linn^us hade i detta syfte blifvit tillfrågad, men svarat nej, då andra arbeten lågo honom mera om hjärtat och dessutom gällde det att skrifva "om Fiskar dem Linn^eus minst älskat" ^. Emellertid erinrade sig LiNNiEUS nu vid mötet med Artedi, att Seba hade beliof af hjälp och med tanke på, att det ifråga- varande arbetet ej kunde läggas i lämpligare händer, öfver- talade han därför Artedi att följa med till Amsterdam och erbjuda Seba sitt bistånd vid fiskarnes bearbetande. Båda vännerna hoppades naturligtvis, att arbetet skulle hederligt lönas och Artedi härigenom få medel till att, som han så ifrigt åstundade, vinna den medicinska doktorsgraden före åter- resan till Sverige. L1NN.EUS var just vid denna tid sysselsatt med utarbetandet af den första upplagan af "Systema Naturae" och Artedi med- ^ Engelsk naturforskare, född i Killileagli i Irland KiGO, död i London 17Ö3 såsom konnng Georg I Lifmedikus och Präsident i Boyal Society. '^ f. 1665, t 1736. ^ LiNNJEUs: Egenh. Ant. p. "26. BIOGRAFIER. — PETER ARTEDI, 17 delade honom till denna en öfversikt af sitt system öfver fiskarne ^ jämte släktdiagnoser. Likaledes lämnades för samma arbete en antydning om den indelning af umbellaterna, som Artedi uttänkt med hänsyn till svepets förekomst och hvilken han hade för afsikt att vidare utarbeta, då han fått tid att fullborda sina arbeten öfver fiskarne. Sedan dessa Artedi's bidrag till "Systcraa Naturse" lämnats och inarbetats, begåfvo sig de båda vännerna till Amsterdam för att besöka Seba. Då de talat med honom, fattade han tycke för Artedi och denne senare åtog sig arbetet med Seba's fisksamlingar och mot "försäkran om hederlig discretion". Med fart grep sig Artedi nu an med att författa beskrifningar af släkten och arter samt att utreda synonymiken och arbetet skred raskt framåt. Linn^us reste naturligtvis tillbaka till Leyden och Hartecamp, men när han efter en tid fått sina "Fundamenta Botanica" utarbetade kände han behof af att få på samma sätt som förr diskutera med sin trogne vän. Han återvände därför till Amsterdam för att besöka Artedi och gifva honom del af detta arbete. Artedi å sin sida visade då för Linn^us sin ''Philosophia Ichthyologiae" och föreläste för honom hela det färdigskrifna manuskriptet. Ja, säger Linn.eus ^, "han släppte mig icke ifrån sig, ehuru jag just då var synnerligen upptagen af andra arbeten, förr än jag sett öfver alla hans ichthyolo- giska verk, på det att han skulle få höra, i hvilka afseenden min mening afvek från hans med afseende på lagarne för s^^ste- matiken. Men mot mina få invändningar häfdade han kraftigt sina egna åsikter." Artedi omtalade då också, att han skulle utgifva sina arbeten, innan han anträdde hemfärden och så snart arbetet hos Seba afslutats, skulle han si utredigera och finputsa allt, så att det vore färdigt till tryck. Linn^eus säger slutligen farväl, sedan Artedi nu visat honom alla sina an- teckningar och manuskript, hvilket han aldrig gjort förr i trots af, att de varit de bästa vänner. "Han hade nu", fortsätter LiNNiEus, mot vår vana kvarhållit mig allt för länge och tåla- ^ LiniiEeus skrifver härom själf i nämnda arbete: "In Iclnlnjolofiia nuUam ipse elaboravi Methodum verum Suam nobiscum communicavit summus nostri tempore lehthj-ologus Cl. D. Petr. Ai^tedi, Suecus, qui in distinguendis Generibua Piscium Naturalibua, & Specienim differenliis parem sui vix habuit. Hane Cu- rioso Lectori jam sisto, ut ideam totiua operiä heic videat. Plura 111. Lect. brevi &h Eodem expectabit, Institiitiones nempe tofiits Ichtlnjologice."' - Linnffius: Egenh. Ant. " i förut citerade företal till Aktedi's "Ichthvologia". 18 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 190"). modet började tryta, men hade jag vetat, att detta samtal var det sista oss emellan, skulle jag önskat, att det räckt vida längre." Några dagar senare, den 27 sept. 1735 inbjöds Artedi till ett gästabud hos Seba. Under gladt samspråk med flera vän- ner stannade Artedi till sent på natten. När han sedan i mörkret skulle söka sig hem längs de honom tämligen obekanta gatorna, råkade han göra ett olyckligt felsteg samt föll i en af de talrika kanalerna ("grachten") och drunknade'. På ett så sorgligt sätt bröts i förtid en den mest förhoppningsfulla bana, då den blott 30-årige naturforskaren genom olyckshän- delse ljöt en våldsam död. Dagen därpå fanns den döda kroppen och fördes till Am- sterdams sjukhus. Först två dagar efter dödsfallet erhöll LinNjEus genom en landsman, Cl. Sohlberg budskap om vän- nens oväntade och så ytterst sorgliga frånfälle. Han skyndade då in från Hartecamp. Artedi's värd utverkade tillstånd af myndigheterna till begrafningen och ombestyrde likbegängelsen, därvid ej skyende några kostnader^. Då Linn.eus gick till ' "Sic occidit, corpore adliuc sano, in florentiasima setate, nationis suse decus et ornamentum! Defloruit sic piaecoci fato ingenium hoc seculare! sic in aqnis destrnitui- lelitliyologorum longe Princeps, in aquis, qui suas per vitam quajsi- verat delicias! invident sic orbi enidito Iclitli}'ologum, quem a condito orbe videre mortales, snmmum fata adversa!" utropar LiNNJErs med anledning af dödsfallet i sitt företal till Aetedis "Ichthyologia". - Aktedi begrofs den 2 okt. 1735 (g. st.). Genom Professor Max Webes's i Amsterdam vänliga tillmötesgående har jag haft äran mottaga följande offici- ella utdrag \\v staden Amsterdams arkiv: "Copy-extract nit het Begraafregister van het S:t Anthonis Kerkhof van 12 December 1728 — 31 December 1741 (D. T. .t B. n:o 1201) — • October 1735 Sondagh 2 Petrus Artedi, in AVarmoestr(aat) bij de Nieuwebrugsteg begrafenis. — aangifte van 't overlijden gedaan door Anna Molenbeek (Declaratie van het Middel o/h Begraven över de Stad Amsterdam en Ju- risdictie van dien 1 october 1735 — 31 Maart 1736. /Klasse der onvermogende). Voldaan Amsterdam 18 Januari 1905." Häraf framgår följande upplysningar. Aetedis sista bostad var Warmoeatraat vid Nieuwebrugsteg. Anmälan om hans dödsfall skedde genom en viss Anxa Molenbeek, som alltså förmodligen var hans värdinna. Det vore antagligen därför riktigast att här nedan i stället för "värd" skrifva "värdinna". Linné skrifver blott "hospes" i sitt på latin afiattade företal till Aktedi's skrifter, men använder därtill pronomina "ille" och "qui", alltså maskulinum, hvilket gör saken oviss och afhåller mig från en ändring af ifrågasatta slag. Vidare upplyses om, att Artedi var inskrifven i de obemedlades klass. Begrafningen skedde på S:t Anthonis kyrkogård. Men om denna upplyser Professor Max Webee, att den för ett antal år sedan fullständigt afröjts. På en del af den- samma reser sig nu en stor folkskolebyggnad, en annan del är lagd till Amster- dams Universitets "hortus botanicus". Någon minnesvård har väl aldrig utvisat den fattige utländske studentens graf och säkerligen föll det snart i glömska BIOGRAFIEE. — PETER AETEDI, 19 Seba, såg han denne öfverlämna 50 floriner såsom bidrag till begrafningsTiostnaderna. Detta fann Linn^us vara "en värdig belöning för så mycket arbete och så mycken lärdom", men då han tillika upplyser om, att Artedi under hela den tid, han så troget arbetat åt Seba, lefvat på egen bekostnad, låter detta nästan som ironi, i synnerhet om man därmed jämför den frikostighet och den gästvänskap, som Linn.«i egna mäce- nater i Holland visade honom. Afven senare framstod Seba i ett mindre vackert ljus. , livar den var, men tillfälle torde dock kunna gifvas, att i den botaniska träd- gården lapprätta något enkelt minnesmärke, som kunde angifva, att senare tider ej glömt den snillrike forskarens lifsgärning. Ehuru Peter Artedi sålunda vigdes till griftero i främmande land, ut- gåfvos dock i hemlandet begrafningsverser till hans ära både på svenska och latin. De förstnämnda bära titeln: "Werldenes Förgängelighet Betrachtad enär Medicinae Doctoren Den Edle och Högachtade Herren, Herr Petter Arctfedi, Sin timmeliga wandring ändade uti Amsterdam i Septemb. Månad 1735. Af Dess egen k. Syster i Uhmeå Stad Anna Maria Arctfedi." (Tryckt i Stockholm hos Peter Jöransson Nyström). Härur må anföras första samt verserna 9 — 12: "Allrådande kung Tu handlar i nåder med Gammal och Ung Tu hotar, tu lockar, tu tager gie'r Alt hwad til wår nytta tin alhvishet seer. Wi wilja jemt liafwa; men intet förstå Hvad gagnar ändå. Min endaste Bro'r Han war wäl så qwicker som någon, jag tror, Snart en af de bästa i Zoologi'ii, Han war äfwen hemma i Ichth>/'loffi'n Så at han beskrifvvit Hsk', foglar och diur Till deras natur. Som bäst det gafz hopp Han skull' efter önskan til Doctor hint opp. Wi gladdes i hoppet, jag spetzad' mig på På Vers gratulera'n till Sverige, rätt då Mot allas förmodan wår wäntan slog af, Han lades i Graf. Ack drygaste sorg, Snart en af de största : på werldenes torg Fins sorger wäl många; men ej lika svår', ' Nu såras de hjertan som förr warit sår' Och nyss begynt läkas i hopp af förmohn At Broder om Son Skull plåstrat och helt Wår sorg öfwer Farkiär, nu slog det ock felt, AVår Morkiär blef Änka förr mer än Siu Åhr Wi hemligen suckat och fält mången tår Tillika med henne; till större sorg än Så dödde wår Wän I främmande land, 20 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. LiNN.93us sörjde sin för tidigt bortgångne vän med all den djupa värme, hans lifliga ande var mäktig af: "Då jag såg den stelnade, liflösa kroppen och de af fragga betäckta blå- bleka läpparne, då jag besinnade min mångårige bäste väns olycksöde, då jag drog mig till minnes, huru många sömnlösa nätter, huru många arbetsfyllda timmar, huru många resor, huru många utgifter den aflidne kostat på sig, innan han nått den lärdom, som gjorde honom mäktig att segerrikt täfia med hvem som helst, brast jag i tårar; då jag förutsåg att allt detta vetande, som skulle beredt honom odödlig och hans land evig ära och lända den lärda världen till allra största nytta, hotades med tillintetgörelse, kände jag, att den kärlek, jag hyste till min vän, fordrade uppfyllandet af det löfte, som vi en gång ömsesidigt gifvit hvarandra, nämligen att den öfv^er- lefvande skulle offentliggöra den andres iakttagelser." Emellertid reste sig svåra hinder för detta löftes fyllande. LiNN^us skref till Artedi's släktingar i Norrland och anhöll om deras fulla medgifvande att omhändertaga de efterlämnade manuskripten och lofvade på samma gång heligt att ej ändra det minsta i dem. Han fick det begärda tillståndet med villkor, att han ombestyrde, att manuskripten utgåfvos i tryck. Men värden, hos hvilken Artedi bott, vägrade att utlämna äfven den ringaste del af manuskripten, förrän hans fordran blifvit till fullo betald. Såsom redan nämnts, hade nämligen Artedi ej utfått något arvode för sitt arbete hos Seba, och han hade därför fått lof att sätta sig i skuld. Linn^us försökte nu göra upp med värden på bästa sätt, men misslyckades i sina sträfvanden. Han erbjöd honom all Artedi's kvarlåtenskap utom manuskripten, för hvilka han bjöd 20 floriner, men värden De latinska versernas öfverskrift lyder: "Piis Manibus Pnfclarissimi viri Dn. Petri Arctsedi, Medicinre Doctoris Experientissimi, Popirlaris sui longe desi- deratissimi, Quum inter peregrinandum Amstelfedami inopinato obiisaet, niense Septembr. An. MDCCXXXV Hoc saerum posuit Natio Angermannica." (Upsalise Literis Höjerianis) (i stenstil) I dessa finnes bl. a. följande strofer: En! Jacet. Extinctus. ^tate. luvenis. Doctriiia. Senex. Petrus Arctfedi Medicinte. Doctor. Experientissimus. Noster. Pridem. Arctasdi. In. Quo. Omnes. Fuimus Gloriosi Eheu. Fuimus. BIOGKAFIEK. — PETER ARTEDI. 21 vägrade att gå in härpå. Linn^us gick då till Seba och bad denne, som borde varit närmast därtill, att han som en gärd af kristlig kärlek skulle lösa Artedi's kvarlåtenskap jämte manuskripten och behålla dem, till dess att Linn.eus hunne skaffa medel hemifrån Sverige. Han var nämligen ängslig, att manuskripten skulle skingras, emedan värden hotade att sälja dem på offentlig auktion hvilken dag som helst. Men den rike mannen gjorde diverse undanflykter och sade sig ej vidare vilja blanda sig i några affärer. Han till och med sökte öfver- tyga LiNN^us, att det vore bäst, om manuskripten finge gå på auktion, ty det fanns ej någon i Amsterdam, som brydde sig om dylika anteckningar, och på sådant sätt skulle Seba säkert få dem i sitt våld allesammans och när det väl skett, hade han intet emoi, att Linn^us finge taga del af dem. Med rätta ansåg emellertid denne, att ett sådant råd var "utrinque cornutum, anceps et periculosum" och i sin förtviflan vände han sig till sin nyförvärfvade vän och mäcenat Georg Clifford\ Så snart denne fått saken framställd för sig, utbetalade han genast den erforderliga summan och sedan han mottagit manu- skripten, lät han afskrifva dem samt lämnade Linn^eus afskrif- ten. Sålunda genom Clifford's generositet och genom Linn.ei oförtrutna bemödanden räddades Artedi's manuskript och kunde något senare af Linn^us lämnas till eftervärlden under titeln: "Petri Artedi Sveci, Medici Ichthyologia sive Opera Omnia de Piscibus" tryckt i Leyden 1738. Genom detta verk bevarades åt Artedi äran af att vara ichthyologiens fader eller veten- skaplige grundläggare, men det har än större bärvidd för den zoologiska forskningens utveckling, såsom torde framgå af det följande. Om man vill skärskåda och rätt bedöma Artedi' s veten- skapliga verksamhet och dess betydelse, måste hänsyn tagas dels till naturvetenskapens allmänna ståndpunkt på hans tid, dels till de stora svårigheter, under hvilka han arbetade samt till den korta tid det förunnades honom att lefva och studera. Den närmaste följden af sistnämnda faktum är, att hans efter- lämnade skrifter ej kunna vara så talrika. Hans botaniska ungdomsarbete, om man har rätt att framför andra beteckna ^ Engelsman till börden, men bosatt i Holland, hvarest han vid Hartecamp, mellan Haarlem och Leyden hade en storartad botanisk trädgård. Direktör för Holländska ostindiska kompaniet. Om hans storartade mäcenatskap mot LiNxa:u.s se Th. M. FraEs' arbete "Linin". 22 VETENSKAPS- AKADEMIENS ÅKSBOK. 1905. något som sådant, då författaren aldrig nådde högre ålder än 30 år, bifogas här för första gången i tryck. För nutiden har det hufvudsakligen historiskt intresse. Det lämnar en värde- full underrättelse om Nordmaling's Horas ungefärliga samman- sättning för 200 år sedan samt meddelar desslikes talrika svenska växtnamn, hvilka kunna vara af intresse just nu, då frågan om dylika under de senare åren tilldragit sig mycken uppmärksamhet. För öfrigt torde mången vid första anblicken ej vilja tillerkänna denna skrift mera än kuriositetsintresse, kanske ej minst till följd af dess egendomliga (fonetiska) staf- ning. En närmare granskning skall dock visa, att den har mera kärna än så. Den är gifvetvis tillkommen under stark påverkan af Tournefort's arbeten speciellt "Institutiones Rei Herbariae", som äfven citeras. Denne ryktbare botanists system har tydligen också legat till grund för den 24-årige studenten Arctjedii Nordmalingsflora. Men Arct^,dius har ej blindt af- skrifvit Tournefort. Visserligen komma hos båda de klasser, som innesluta träd och buskar för sig och skilda från de ört- artade fanerogamernas klasser af dem, som innesluta krypto- gamerna, men hos den senare slutas med träd och buskar, under det att ARCTiEDius börjar med dem, men dessutom har Arctaädius vidtagit en hel del själfständiga anordningar, som delvis otvifvelaktigt måste betraktas som förbättringar. Tour- nefort's system innehåller 22, Arct^dii 25 "Classer äller Balckar". Klasserna sönderfalla sen i ordningar eller "del- ningar". Såsom indelningsgrund användas hufvudsakligen ka- raktärer, hämtade från blommans och fruktens utseende och beskaffenhet, men äfven från dessas inbördes läge till hvar- andra. Till de båda förstnämnda grupperna af egenskaper tog äfven Tournefort mycken hänsyn, men att den sista så mycket uppmärksammades af den unge Arct^dius, är mycket beak- tansvärdt, emedan den först långt senare kom synnerligen till heders och framhölls såsom i systematiskt afseende särdeles betydelsefull. Bland af Arctj^idius utförda direkta förbättringar kunna anföras åtskilliga, men följande må vara nog. Barr- träden samt björk-algruppen, som hos Tournefort samman- ställas skiljas hos Arct^dius i två olika "delningar". Häggen igenkännes ha stenfrukt och ställes i en annan "delning" än blåbär och lingon samt deras släktingar, under det att ej blott dessa utan fläderbuske, kaprifolium m. fl. allesammans af Tournefort hopas i en och samma "sectio". Den "delning", BIOGRAFIER. — PETER ARTEDI, 23 som hos Arct^dius omfattar Ribes, Berberis, Bhamnus är na- turligtvis heterogen, men han har dock till annan plats ställt undan Bubus, som jämte de förra och åtskilliga andra hos Tournefort pressats in i samma "sectio". Så godt som alla kryptogamer förenas hos Tournefort i en klass med två sek- tioner, af hvilka den ena dessutom omfattar ej blott alger utan äfven koraller, bryozoer, spongier m. fl. lägre liafsdjur. Men Arct^dius bildar för kryptogamerna två klasser med tillsam- mans sex ordningar (se bilagan "Balck" 7 med 4 och "Balck" 8 med 2 "delningar"), nämligen 1) alger, 2) lafvar och mossor, 3) beständiga trädsvampar (fnöske), som syntes honom alltför olika mot 4) de förgängliga jordsvamparne, 5) typiska orm- bunkar och slutligen 6) " OsnuDida" och björnmossa. Fräken och nässlor äro enligt Arct^dius vidt skilda i olika klasser, men Tournefort sammanförde ej blott dem utan äfven hampa, humle, spenat, Merciirialis etc. i samma "sectio". Pijrola och näckrosor äro enl. Arct.edius så olika, att de föras till olika klasser, men Tournefort sammanträngde dem tillsammans med Hijpericum etc. i en och samma "sectio". På liknande sätt träffas hos den sistnämnde Geruniiim, Caltha, Spircea m. m. i €n "sectio", men Arct^dius för samma material till lika många "delningar", o. s. v. Om nu också många af Arct^dii sam- manställningar förefalla en nutida botanist högst besynnerliga, så må man besinna, att en person med så aktadt namn i bota- nikens historia som Tournefort strax förut har gjort än märk- värdigare saker, och med detta för ögonen bör ArcTjEdius bedömas. Hvad som ofvan i största korthet anförts, torde väl ock vara nog för att ådagalägga, att Arct^dius i sina först- lingsstudier på botanikens område tänkt själfständiga tankar och visat omisskännliga anlag såsom systematiker. Hans ar- bete har emellertid naturligt nog ej haft något inflytande på den botaniska forskningens utveckling, emedan ju ej något af honom publicerats på detta fält mer än det lilla förslaget i första upplagan af Linn^i "Systema Naturse" om umbellaternas indelning efter svepebladens förekomst och uppträdande. Helt annorlunda gestaltar sig saken, då vi vända oss till zoologien. Där har Artedi utfört ett grundläggande arbete, som i många afseenden kan jämföras med det, som Linné ut- förde på det botaniska området. Hans "Ichthyologia" består af fem delar, för hvilkas innehåll här må i korthet redogöras. Den första af dessa benämnes "Bibliotheca Ichthyologica" och 21 VETENSKAPS-AKADEMIENS AESBOK. 1905. utgör en kritisk och analytisk redogörelse för litteraturen om fiskar, för så vidt Aetedi kände den från uräldsta tider, bör- jande med "Linus Poeta apud Thebanos Clarus", och till 1727 då en liten Upsaladisputation utkom och under lioBERG's prä- sidium ventilerades. Det utan all jämförelse förnämsta arbetet på detta område och det, som för Artedi varit det värdeful- laste, var Willughby's posthuma och af Joh. Kay 1686 utgifna verk "De historia Piscium libri quattuor". Då detta verk kan sägas vara den enda egentliga grundval Artedi hade att bygga på, må om detsamma anföras något för att visa zoologiens dåvarande ståndpunkt. Ray och Willughby hade hunnit så långt, att af dem begreppet art blifvit praktiskt stadgadt och äfvenledes ett slags system föreslagits, om också detta led af många brister och framför allt ej var på något sätt konsekvent genomfördt, emedan indelningsgrunderna ej uteslöto hvarandra^. Dock betecknar det ofvannämnda arbetet ett mäktigt framsteg bl. a., emedan beskrifningarne på de anförda fiskarne äro ganska utförliga och goda. Ett bland de kännbaraste felen var den absoluta bristen på hvarje slags nomenklatur. Icke ens de grupper eller afdelningar, i hvilka fiskarne uppdelas, be- tecknades med namn utan med långa satser. Trots allt förut ^ Ray och Willughby indela fiakariie på följande sätt med bibehållande af Aeistoteles tre hufviidafdelningar: I. Cetacei aeu Bellu» marinas = Hvalar. II. Cartilaginei = Broskfiskar. 1) Longi = Hajar. •2) Plani = Roekor. 3) Cartilaginei ovipari = Marulkfiskar m. fl. III. Pisces ovipari quorum plerique spinaa in earne habent = Benfiskar i allmänhet. 1) Plani = Fhindrefiskar. 2) Anguilliformea = Långsträckta fiskar af ålliknande form. 3J Pisces corpore contractiore, qui pinnis ventralibus carent ^^ Koffert- fiskar, filflskar, lophobranchier, svärdfisk o. s. v. 4) Pisces, quibus pinnarum dorsalium radii omnes molles et flexiles sunt a) Tribus in dorso pinnis =^ Torsk. b) Pisces, quibus dnte in dorso pinn® eriguntar = Torskfiskar, makrillfiskar, laxfiskar, gobier etc. c) Pisces, quibus unica in dorso pinna, marini = Sillar, näbb- gäddor, flygfiskar, störar etc. d) Pisces unica in dorso pinna, fluviatiles et edentuli = Cypri- nider etc. 5) Pisces spinosi aculeati a) Pisces duabus in dorso pinnis -= Diverse taggfeniga fiskar med skilda ryggfenor. b) Pisces aculeati unica in dorso pinna = Diverse taggfeniga fiskar med sammanhängande ryggfena. Beteckningarne för grupperna äro liär ofvan angifna i förkortad form, men utgöras i originalet i regel af långa satser. BIOGRAFIER. — PETER ARTEDI. J<> utfördt arbete rådde således inom ichthyologien liksom öfver- hufvudtaget inom zoologien före Artedi's uppträdande ett ganska kaotiskt tillstånd. Men just genom andra delen af hans "Ichthyologia", som benämnes "Philosopliia Ichthyologica" , skapades ordning och reda i det hela. Klart och bestämdt lämnas där definitioner på de olika begreppen inom ichthyolo- gien, och på samma gång, som fiskarnes olika yttre och inre kroppsdelar till form, utseende, antal, funktion o. s. v. beskrif- vas, fastställes en terminologi för bruk i liknande fall i fram- tiden. Sedan i det föregående alltså lämnats en fingervisning om hvilka egenskaper hos djuren och speciellt fiskarne, som böra studeras af ichthyologen, — hvarvid dock framhålles, att blod- och lymfkärlens samt nervernas studium kan lämnas "ad Anatomiam Comparatam" såsom alltför speciellt, — öfvergår författaren till att visa, för hvilket ändamål den ifrågasatta kännedomen bör inhemtas. Och det är för att rätt kunna systematiskt ordna och indela fiskarne. Men ej blott inom ichthyologien utan inom hela naturalhistorien öfverensstämma vissa släkten med hvarandra, under det ett andra däremot starkt afvika. Så t. ex. likna de klobärande däggdjuren sinsemellan hvarandra och detsamma kan sägas om de klöfbärande, men tar man ett klöfbärande och ett klobärande släkte, så äro dessa i de flesta afseenden olika hvarandra. Detta och lik- nande exempel visar, att både djur och växter kunna ordnas i vissa större hufvudafdelningar eller klasser. Dessa kunna vara antingen artificiella och hypothetiska eller naturliga och sanna ^ och detta beror på indelningsgrunden. Artedi yrkar på na- turliga klasser och påvisar huru absurdt det är, att, såsom förut skett på det ichthyologiska området, till indelningsgrund välja djurens förekomstplats", storlek och dylikt, eller antalet af några yttre organ, såsom t. ex. fenorna. Det sista torde när- mast såsom en kritik syfta på Willughby's system, som del- vis använde fenantalet som indelningsgrund. Artedi uppvisade orimligheten häri genom att påpeka, huruledes hvarandra helt närstående torskfiskar, makrillfiskar, aborrfiskar o. s. v. hade olika antal fenor. Men huru långt före sin tid Artedi's skarp- sinnighet var i detta fall, det ställes i bjärtaste belysning, om ' "Classes sen divisiones illae generalissimffi, in singula Historiffi naturalia parte, sunt vel Artificiales seu Hypotbeticre, vel naturales aeu verre." - Huru märkvärdigt det låter, fanns det en tid en quasi-vetenskaplig in- delning af fiakarne i hafa-, flod-, sjö- och kärrfiskar (Koxdeletius) o. s. v. 26 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅKSBOK. lHOö. det blott erinras om, att ännu, mer än 60 år senare, den för sin tid synnerligen framstående tyske ichthyologen M. E. Bloch (och J. G. Schneider) utarbetade ett nytt fisksystem på just dessa redan af Artedi förkastade grundvalar och uppställde klasser sådana som "Hendecapterygii", "Decapterygii", "Enn- eapterygii" o. s. v. Naturliga klasser äro sådana, säger Artedi, inom hvilka alla släkten ha en naturlig öfverensstämmelse i de flesta delar. Sålunda böra släktena "först rätt och natur- ligt sinsemellan grupperas och bringas i vissa så att säga trop- par" ("primo recte et naturaliter inter se coUocari, et in cer- tos quasi manipulos redigi") och därefter kunna klasserna hopställas. Fiskarne bilda tillsammans, enligt Artedi, en klass jämnställd med däggdjurens, foglarnes o. s. v. Underafdel- ningar under denna få sålunda ej kallas klasser, utan i dess ställe föreslås ordningar ("ordo"). Hvad som under en senare tid i den naturvetenskapliga systematiken förståtts med termen "familj", kom hvarken hos Artedi ej heller hos Linné till fullt uttryck. Den förre af desse förgångsmän lemnar likväl en antydning härom i sina ofvan omtalade maniplar och än tyd- ligare framstår detta i följande mening, som utan öfversätt- ning må citeras "Genera Piscium Naturalia prius in certos quasi Manipulos conquaBrenda sunt, ex quibus postea Ordines Naturales sponte exsurgunt". Det vill alltså med andra ord säga, att Artedi ansåg, att sedan man först sammanfört de naturliga fisksläkterna i smärre grupper (hans maniplar, senare tiders familjer) så följer därefter liksom af sig själft dessas sammanställningar i naturliga ordningar. Och det gör föga till saken, säger Artedi i det följande, om ordningarne äro flera eller färre, men det är så tillvida bättre, om de äro få, som flera svårigheter uppstå vid den naturliga begränsningen af släktena, om de äro många. Ar icke detta i sanning ett storartadt vetenskapligt framsteg att med full insikt om den då herskande oordningen inom naturalhistorien begära en syste- matisk indelning och därvid på en gång fordra "classes natu- rales", "ordines naturales" och "manipulos naturales", och detta visserligen i främsta rummet för fiskarne, då ju bo- ken är skrifven med hänsyn till dem, men som redan anförts, framhålles upprepade gånger, att detta sanmia gäller "etiam in reliqua Historia naturali". Artedi går dock än längre, hvarom en antydning redan ofvan varit synlig. Han begär dessutom äfven "genera naturalia" och att få dylika rätt BIOGEAFIER. — PETEE ARTEDI. J.( sammanställda, det betraktar han nästan såsom det väsentli- gaste och hela ichth3^ologiens förnämsta mål ( " proecipuus finis totiiis IchthyologicTB". Han öfvergår därför härnäst till att lemna sitt bidrag till utredningen af denna fråga, hvilket väl behöfdes, då släktbe- greppet om också ej alldeles okändt inom zoologien vid denna tid, dock var fullständigt oklart och förvirradt. Artedi fast- ställer nu först med en definition livad som bör förstås härmed och säger: "naturligt släkte är inom naturalhistorien en viss öfverensstämmelse mellan vissa arter, som med afseende på delarnes form, läge, antal eller proportion så likna hvarandra, att de åtminstone till någon del afvika från alla arter af andra släkten" \ Efter denna allmängiltiga definition följer en dylik särskildt för ichthyologien : "släkte inom ichthj^ologien är en viss öfverensstämmelse mellan vissa arter, eller likhet mellan fiskar af vissa skilda arter, som sinsemellan öfverensstämma alltid med afseende på de yttre kroppsdelarnes läge, i de flesta fall med hänsyn till deras antal och ofta till form och propor- tion" ". Släktena igenkännas på vissa karaktärer, som äro af den beskaffenheten, att genom dem " de särskilda fiskarne, som höra till olika släkten, kunna särskiljas och föras livar och en till sitt släkte". Det påpekas därefter liksom äf ven flerstädes i det följande, att de här uttalade allmänna satserna ej blott ega giltighet på det ichthyologiska området utan kunna till- lämpas på hela naturalhistorien. Detta uttalande utsträcker alltså Artedi's reformatoriska verksamhet till hela den zoolo- giska systematiken. Han säger nämligen på tal om genus- karaktärer, att naturliga sådana utgöra "prinium et pnpci- puum Fundamentum non solum Ichthyologiae sed totius reliquae Historije naturalis". Men man måste noga tillse, att karak- tärerna, som skola användas för släktbegränsningen äro rätt valda, ty i annat fall hvilar det hela på lösan sand. Det all- männa utseendet allena kan ej användas härvidlag, ty t. ex. en sutare och en insjööring äro hvarandra rätt lika till den ^ "Genus in Historia natuvali est Analogia quredam Specierum certarum, quse in Figura, Situ, Numero vel Proportione Partium ita conveniunt, ut ab om- nibus aliorum generiim speciebus in aliqua minimum parte ditterant." '^ "Genus Ichthyologiae est convenientia qutedam certarum specierum, seu similitudo quorundam Piscium ad speciem diversorum, qui in situ Partium ex- ternarum semper, numero jylenimque, Figura et Proportione sa^pe conveniunt." En viss öfverensstämmelse finnes mellan denna detinition och § 167 i Linné's "Fundamenta Botanica" hvarför och LixxÉ vid utgifvandet af Artedi's verk infogat en hänvisning till ofvanuämnda §. Härom mera längre fram. '48 A^ETENSKAPS- AKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. yttre kroppsformen och dock hör den ena till karpsläktet och den andra till laxsläktet o. s. v. Men det betonas tillika, att inom olika grupper karaktärerna ha olika systematiskt värde ock att sålunda ingalunda samma slags karaktärer kunna få användas som särmärke för släktingar i olika ordningar. Detta bevisas genom exempel. Därefter diskuteras ganska utför- ligt hvilka egenskaper, som hos fiskarne ej lämpa sig eller lämpa sig att användas som släktkaraktärer. Den bästa och konstantaste genuskaraktären för benfiskar anser Artedi kunna hemtas från antalet af benstrålarne i gälhinnan, men vid sidan häraf måste hänsyn tagas till allmänna utseendet, fenornas läge och antal, tändernas plats, fjällens form m. fi. yttre egen- skaper, men tillika framhäfves betydelsen af åtskilliga inre anatomiska karaktärer hemtade från magen, pylorusbihangen, tarmarne, simblåsan etc. Genom att följa dessa af Artedi gifna regler och deras konsekvenser kunna alltså för framtiden fisksläktena begränsas från h varandra. Men för att det sålunda införda genusbegreppet skulle kunna få det fulla värde, som det är förtjänt af, inser Artedi, att på samma gång vissa be- stämda släktnamn måste fastslås. Detta var helt och hållet en nyhet och en synnerligen betydelsefull sådan. Före Artedi fanns icke en tillstymmelse till dylika, hvilket ju är en själf- klar sak, då ej ens släktbegreppet förut ingått i zoologernas uppfattning. Om man t. ex. ville beteckna en fisk skedde detta ofta och säkrast medels anförande af en hel synonymlista åt- följd af ett större eller mindre antal beskrifvande ord^ Nu åter bestämmes, att åt hvarje släkte skall gifvas såsom namn ett ord, "hvarmed alla arter, som höra till ett och samma släkte utmärkas". Men desslikes uppställas nomenklaturregler för att gifva än mera stadga åt det nya systemet. De namn, som förut varit i bruk förklarar Artedi med full rätt vara "magnam partem bärbara". Naturligtvis följer såsom ett axiom af den först gifna regeln, att hvarje släkte endast får betecknas med ett namn. Förut hade förvirringen varit så stor, att Artedi kan uppräkna ej mindre än 25 namn, som om hvar- andra varit i bruk för karpsläktet (Cyprinns) i den omfattning, som det af honom tages, 14 för sillsläktet (Chipea) o. s. v. ^ Såsom ett belysande exempel för denna sak må tagas Willughby's och Ray's beteckning för torsk i ofvan citerade arbete. "Asellus major vulgaris, Belgis Cabiliau, Mohrua vulgaris (maxima Assellorum speeies) Bellon. Molva vel Morhua altera minori Rondel. Gesn. p. 102 Aldrov. lib. o Cap. G. A. Cod- fish, or Keeling". BIOGRAFIER. — PETER ARTEDI. 29 Visserligen ha på senare tid dessa släkten uppdelats i flera, men till att börja med var en samling och sammanfattning- nödvändig för att vinna tillbörlig enhet och öfversiktlighet. Detta desto hellre, som åtskilliga af de sålunda använda nam- nen tagits i anspråk för fiskar af de mest skilda släkten. Ett annat groft missförhållande, som strängt fördömes af Artedi, är användningen af samma namn för flera olika slags djur. Några exempel härpå böras anföras: Canis och Vulpes hade användts ej blott för hund och räf utan äfven för hajar; den hajen, som stundom betecknades med Vtdpes (räf) fick därtill ibland också heta Shnia = apa. Lepus = hare betydde ibland också fisken sjurygg, för knorrhanar af släktet TrUjla hade brukats fogelnamnen Corvus (korp), Hinindo (svala), Cnculus (gök), Milvus (glada), Acclpiter (hök) m. m., Passer = sparf var också flundra och Bona = groda desslikes marulk o. s. v.'. Något fullständigare virrvarr kan ju knappast tänkas, men det utredes med ett slag. Artedi förkastar också fisk namn, som tillika användes för växter eller andra kända föremål såsom husgeråd o. dyl. och äfven sammansatta ord. Endast släkt- namn af grekiskt eller latinskt ursprung gillas. Men Artedi är äfven med afseende på dem så sträng, att han anser härledda ord på -oides ej böra godtagas och diminutiver knappast tålas. Substantiviserade adjektiver håller han före "Criticorum more" böra ogillas och ungefär samma dom fälles öfver namn, som äro senare latiniseringar och ej förekomma hos de gamla goda författarne. Namn, som beteckna ursprung såsom Sardina af Sardinien, Sturio af Asturien skattas föga. Till slut gifves en lista, som upptager fullt tillåtliga namn. Senare tider ha mild- rat några af Artedi's stränga nomenklaturregler, men andra ha till och med så sent som i slutet på 1800-talet upplefvat fullständigaste stadsfästelse genom internationell öfverenskom- melse. Något bättre bevis för deras förträfflighet torde ej be- höfva framläggas och dock uttänktes de och framlades färdiga af den unge svenske studenten, innan ännu någon början gjorts på annat håll för att reglera namngifningen inom zoologien. En del af Artedi's nu omnämnda nomenklaturregler ha stor öfverensstämmelse med motsvarande i Linnés "Fundamenta Botanica", h varom närmare skall yttras längre fram. ^ För fiskar hade bl. a. också brukats Eleplias (elefant), Mustela (mård), Vespertilio (tlädermus), Alctnda (lärka), Aqiiila (örn), Lrinis (mås), Pui-o (påfo- gel), SculojKtx (morknlla), Tiirdits (trast), GrijlJus (syrsa), ett flertal andra att förtiga. 30 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Sedan släkten och släktnamn genomgåtts vänder sig Aetedi till enheterna af lägre ordning, arter och varieteter. "Art kallas", säger han, "inom ichthyologien hvarje fisk, som är olika mot öfriga arter inom släktet med afseende på några yttre egenskaper, genom att något fattas eller tillkommit, i antal, proportion, form, eller konstant afvikande färg" . Dessa artolikheter äro dock icke alla tillstädes hos alla liskspecies^ utan hos en del äro de färre, hos andra flera, hos vissa blott enstaka. Exempel för tillämpningen af denna definition läm- nas därpå på ett kritiskt sätt, hvarvid man varnas att sätta för mycken lit till färgen ty den varierar\ En god species- karaktär, som Artedi förordar till anA^ändning, är antalet af kotor i ryggraden hos benfiskarne, men noggrannhet kräfves för dess användande, och föreskrifter lämnas därför för dess rätta bruk. Det händer understundom, att former beskrifvas såsom arter utan att vara det, och Artedi varnar mot sådana misstag. Man har då låtit leda sig af felaktiga karaktärer ("differentije falsan et frivohTe") såsom t. ex. af en ej konstant färgolikhet, af en konstant afvikelse i färg, som dock blott beror på olika intensitet, af skillnad i storlek, af olika förekomst (insjö- och saltsjöaborre), af olika lektid ("Isgjädda, Blomster- gjädda, Frögjädda") o, s. v. Sådana afvikelser berättiga ej till artskillnad, utan äro blott " variationes". På samma sätt, som genusnamnen af Artedi undergått kritisk granskning sker detsamma äfven med speciesnamnen. Artnamn definieras såsom " det epithet bestående af något an- tal ord, som sättas efter släktnamnet för att skilja en fiskart från de öfriga af samma släkte". Stränga fordringar ställas på dessa epithet, och Artedi kallar dem förfalska ("spuria"), om de ej särskilja och ej duga till att särskilja en art från de öfriga inom släktet, ty då äro de, säger han, till ingen nytta för läsaren. Sådana odugliga artnamn äro enligt hans mening de, som angifva artens mer eller mindre allmänna förekomst, eller antagna ordningsföljd inom släktet, hemland eller före- komstsätt, storlek, växlande färg eller teckning o. s. v. Akta släktnamn återigen äro de, som tjäna till att vid första ögon- kastet eller med minsta arbete särskilja en art från de öfriga ^ Samtidigt härmed klagar Artedi öfver svårigheterna att utreda artför- hållandena bland laxflskarne en sak, hvari säkerligen äfven senare tiders ich- thyologer sett sig nödsakade att instämma. BIOGKAFIER. — PETER ARTEDI. 31 inom samma släkte. De måste därför beteckna sådana äkta specieskaraktärer, som anförts. När Artedi hade på ett så utmärkt sätt ordnat frågan om släktnamnen och gifvit så klara och skarpa regler för deras användning, stod han så nära lösningen af nomenklaturproble- met som möjligt. Man tycker, att det borde blott ha varit ett steg till i samma riktning för att komma till lagen om bino- menklaturen. Men vid behandligen af artnamnen aflägsnade han sig åter därifrån. Orsaken härtill låg i de stora ford- ringar, som han ställde på artnamnet. Släktnamnen, "nomina generica", blefvo genom honom verkliga namn, men med af- seende på "nomina specifica" sammanblandade han begreppen namn och diagnos. Då han af "nomina specifica" kräfde, att de skulle uttrycka skillnaden mellan de olika arterna, var det ej längre möjligt att fasthälla artnamnets enhet och än omöj- ligare blef det undan för undan ju flera former, som blefvo kända och vetenskapligt behandlade. Det blef alltså Linné förbehållet att 20 år senare framlägga den slutliga lösningen af frågan om namngifningen af naturhistoriska föremål i och med binomenklaturens promulgerande. Den grund, som lagts af Artedi, bör därför ej glömmas. På flera ställen i Artedi's "Philosophia" träff'as hänvis- ningar till LiNNÉ's "Fundamenta Botanica". Dessa äro na- turligtvis infogade af Linné vid utgifvandet, ty Artedi var redan död, då Linné's ofvan anförda arbete kom ut, och han kunde alltså ej ha infört några hänvisningar till det i sitt ma- nuskript. Men det är ej nog med dessa hänvisningar till "Fundamenta Botanica" i Artedi's "Philosophia Ichthyologica" , utan det är på åtskilliga ställen en påtaglig öfverensstämmelse mellan de båda arbetenas nomenklaturregler hvar på sitt om- råde. Då nu Linné utgifvit båda, skulle det kunna ligga nära till hands att förmoda, att han bragt reglerna i Artedi's ar- bete i sekundär öfverensstämmelse med sina egna i "Funda- menta Botanica". Emellertid vederlägges en sådan förmodan alldeles af både Linné's och Artedi's egna ord, hvilka må an- föras, då det ju är af största vikt att klargöra, hvem äran tillkommer att ha författat detta värdefulla verk, som ofvan refererats. När Linné besökte Artedi i Amsterdam kort före hans död, berättar han, att den sistnämde visade och föreläste för honom "suam Philosophiam Ichthyologise" "totam ultima manu descriptam". Häraf framgår, att ifrågavarande 32 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅliSBOK. lltOÖ. manuskript var redan då färdigskrifvet, och få dagar ^ därefter drunknade Artedi. Linné nämner vidare, att han ibland Artedi's manuskript fann: "Philosophiam — — absohitam", och härmed torde saken vara klar och Artedi' s odelade för- fattarskap obestridligt. Men än tydligare ådagalägges detta genom Artedi's egna ord i det företal, som han skrifvit i London, innan han alltså träffat Linné i Leyden. I detta re- dogör nämligen Artedi i korthet för sitt arbetes innehåll och säger då bland annat följande. — — — "Jag märkte då, att ingen ichthyolog hittills uppställt tydliga släkten och karak- tärer för de samma samt arter" ; och han fortsätter med att omtala, huru han med mycket arbete undersökt fiskarne till alla delar för att utfinna på livad sätt släktkaraktärerna och själfva släktena danats "och det kan "Candidus Lector" se "in Philosophia". "Jag såg vidare", säger han, "att de flesta släktnamn ej voro latinska utan barbariska och rensade ("ex- purgavi") ichthyologien från dessa exotiska ord". På samma gång namnes, att han borttagit de släktnamn på fiskar, som äfven användes i andra djurgrupper, för att därmed äfven ut- rota förvirringen, att han förklarat skillnaden mellan verkliga arter och blotta variationer samt därvid äfven uppgifvit, hvilka artnamn, som äro falska och hvilka äkta o. s. v. Med ett ord han redogör i korthet, men fullständigt för hvarje del af inne- hållet i sin "Philosophia Ichthyologica" och vindicerar därmed sin fullständiga författarrätt till den. A andra sidan är det naturligtvis klart, att Linné ej hämtat någon af de theser han framställer i "Fundamenta Botanica" från Artedi's manuskript, ty han hade sitt nämnda arbete redan tryckfärdigt, när Artedi föreläste sin "Philosophia" och troligen redan tryckt, när Clifford hunnit utlösa de ARTEDi'ska manuskripten. Huru skall väl då öfverensstämmelsen mellan de båda forskarnes grundregler kunna förklaras? Utan tvifvel berodde den helt och hållet på den likhet i uppfattningen, som rådde hos de båda auktorerna och som tog sitt uttryck, då de skredo till behandling af hvar och en sin vetenskap. Men denna likhet återigen torde antagligen ha sitt ursprung i gemensamma stu- dier, i inbördes öfverläggningar, diskussioner och dispyter, med andra ord, vara en frukt af ett godt och fullt samarbete under många år. De hade sålunda säkerligen båda bildat och ut- tänkt ett i det stora hela gemensamt system för behandlingen ^ "Paucis ab liiiic diebus" — — — . BIOGRAFIER. — PETER ARTEDI. 33 af den vetenskap, som låg hvar och en närmast. Hvad den ene eller den andre bidragit till denna tankebyggnad kan nu ej afgöras. Kanske visste de båda unga naturforskarne det knappast själfva. Det låter sig alltså blott anas med hänsyn till deras olika andliga läggning, som ofvan skildrats. I mänga fall träder dock en olikhet i uppfattningen i dagen. Den mest påfallande är kanske den, som gör sig gällande med afseende på klassernas och ordningarnes sammanställande. Artedi vill ej godkänna något annat än naturliga klasser, ordningar o. s. v. och detta framhåller han upprepade gånger. Till och med i företalet framträder detta, då han säger, — — "fram- förallt har jag förmanat, att ordningarne böra vara naturliga'- ' — — — "men sådana ordningar böra ej tålas, genom hvilka närbesläktade fiskar skiljas och de ej befryndade förenas" — — — . Han intager alltså i det afseendet enligt vår nu- tida uppfattning en högre ställning än Lixné, som visserligen medgifver, att "ceteris paribus" de naturliga ordningarne äro bättre än de artificiella, men å andra sidan resigneradt säger, att klasserna äro beioende af släktenas öfverensstämmelse i vissa afseenden "secundum principia Xatura? et Artis", och på ett annat ställe uppgifver, att "classis ac ordo" äro "Artis et Naturse" verk. Båda forskarne hade dock klart för sig, att ett system var ett oeftergifligt kraf en "filum ariadneum" — — ''sine quo chaos" och de ha båda den ovanskliga äran, att hvar inom sin vetenskap ha spunnit denna tråd"'. De tre återstående ännu ej refererade afdelningarne af Artedi's "Ichthyologia" utgöra, säger Linné i företalet, prak- tiken, det föregående teorien. Den första af dem kallas "Genera Piscium" och lemnar en framställning af fiskarnes system, sådant det uppfattades af Artedi. Fiskarnes klass in- delades af honom i 5 ordningar, af hvilka dock en " Plagiun" "med horisontell stjärtfena" omfattade hvalarne. Artedi hade nämligen lika litet som sina föregångare kunnat besluta sig för att afföra dessa från fiskarne, ehuru han vid flera tillfällen påpekar deras öfverensstämmelse med däggdjuren i många af- seenden. Först genom Linné's åtgörande 20 år senare, i ti- onde upplagan af "Systema Naturse", bortfördes hvalarne för alltid från fiskarne. De återstående 4 ordningarne enligt ^ — "imprimis moinii ejusmodi Ordines debeie esse A^atiirales" . ^ Om Aktedi's "Philoaophia Ichthyologica" säger Gtnthek i sin "Intro- duction to the Stiidy of Fishes" (p. 10): "in fact he establishes the method and principles which subsequently liave guided every systematic ichthyologist". 34 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. lOOö. Aetedi's system äro Malacopfenjgil, de nijukfeniga, Acantho- lÉeriifjU, de taggfeniga benfiskarne, BrancJilostec/i, benfiskar, som dock sakna ben i gälarne, och (lioiuh-opterygii, egentliga brosk- fiskar samt störar och nejonögon. Denna indelning liar na- turligtvis stora brister och det kan ej begäras annat af ett förstlingsförsök. Sedan nejonögon och störar utbriitits, bildar dock Artedi's ordning Chondroptevygii ett enhetligt begrepp, som ännu i dag får bära detta namn. Brancliiostegl är någon- ting helt och hållet konstladt och föll snart sönder eller bort i senare system. Men begreppen Äcanthoptenjgii och Malaco- pterygil kvarstodo mycket länge nästan oförändrade. Så små- ningom uppdeladas de dock i och med kunskapens vidgande och talrika nya formers upptäckande. Ännu 1904 använder dock en af nutidens främsta ichthyologer ^ namnet Malaco- pterggli pietetsfullt för en underordning inom benfiskarne, hvil- ken innehåller en kärna af Artedi's ordning med samma namn bl. a. sill- och laxfiskar. An gynnsammare ställer sig saken för Artedi's ÄcantJiopterggii, ty hos den författare, som nyss citerades, finna vi samma namn för en underordning, hvilken förutom en mängd under senare tider tillkomna former om- fattar alla af Artedi ditförda släkten med undantag af tvenne (spigg- ochmulte-släktena). På dessa fyra fiskordningar fördelade Artedi 45 släkten, som äro visserligen i allmänhet kort, men på samma gång tydligt och klart definierade. De fylla också i allmänhet godt Artedi's fordringar på att vara naturliga. Ty, ehuru naturligtvis de flesta numera med ichthyologiens stora utveckling måste uppdelas i flera, beteckna de likvisst en na- turlig grupp af med hvarandra befryndade former. Man måste sålunda erkänna, att Artedi's fisksystem på det hela taget i praktiken försvarade sin vetenskapliga plats väl, och han hade i denna framställning liksom i det följande tillfälle att tillämpa de af honom utarbetade reglerna för nomenklaturen o. s. v. Den fjärde delen af Artedi's "Ichthyologia" benämnes '•Synonymia Nominum Piscium", I denna lämnar författaren under hvarje särskild arts diagnos en sammanställning af citat och hänvisningar till äldre auctorer på samma sätt, som än i dessa dagar är brukligt i systematiska verk". Den är en frukt ^ G. A. BorLENGEE: A Synopsis of the Euborders and Fauiilies of Teleos- tean Fishes. Annals and Magazine of Nat. Hist., Ser. 7, Vol. XIII March 1904. - GfXTHEK säger på tal härom ''references to all previous authors are ar- ranged for every speeies, verv nuich in the same maiiner which is adopted in the systematic works of the present day". BIOGRAFIER. — PETER ARTEDI, 35 af ett ofantligt stort arbete, som Linné säger, men då den ej var fullt utskrifven vållade den äfven honom möda vid den slutliga redaktionen. Man kan också väl förstå hvilket arbete, som nedlagts härpå, då man betänker, att Artedi gått tillbaka ända till de gamla latinska och grekiska författarne och för- sökt att utreda, hvad de menat med sina mycket olika och vexlande namn (jfr ofvan) eller andra uppgifter om vissa fiskar. Mer än halftannat hundratal former ha så behandlats och ofta gå citaten under hvar och en till mer än ett tjog. Artedi's "S5^nonymia" vittnar sålunda ej blott om ovanlig arbetsförmåga och stor beläsenhet utan äfven om en mindre vanlig skarpsinnighet och noggrannhet. På grund häraf blir den en nästan oumbärlig nyckel till de äldsta ichthyologiska skrifterna. Den femte och sista delen kallas "Descriptiones Specierum Piscium quos vivos prsesertim dissecuit et examinavit". Om denna del säger Linné i företalet till densamma: "Du skulle säkerligen förvånas, läsare, om du hade sett med hvilken ihär- dighet, med hvilket träget aldrig tröttnande arbete författaren beskref sina fiskar, i det han utan att slappna använde flera hela dagar för att beskrifva en enda fisk. Du skulle ha sett med hvilka skickliga handgrepp han räknade fenorna och de särskilda strålarne i dem icke en utan flera gånger, huru han räknade och beskref alla särskilda ryggkotor" — — — — • Linné upplyser också om, att materialet till beskrifningen till stor del hemtats ur Mälaren, dels också från de norrländska vattnen samt frän Nordsjön, de engelska kusterna samt några få från museer, som Artedi besökte. Det är inalles 72 former, som han på detta sätt efter autopsi har haft tillfälle att nog- grannt beskrifva. Därvid nöjer han sig ej med en beskrifning af det yttre, utan, såsom redan titeln upplyser, har han disse- kerat h varje exemplar och lämnar beskrifning äfven af de inre organens form, läge o. s. v. Därför kunde den frejdade icli- thyologen Guntiier ännu 1880 skrifva härom : " descriptions which even now are models of exactitude and method". Artedi var nämligen, såsom man finner så väl af dessa beskrif- ningar som af hans skildring af "partes piscium" i "Pliilo- sophia Ichthyologica" , ganska väl bevandrad i fiskarnes anatomi. Den utförliga beskrifning, som han t. ex. på sistnämnda ställe lämnar af fiskarnes blodkärlssystem är för sin tid helt enkelt förträfflig. Denna omständighet, att Artedi ägde kunskap om 36 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 19U5. fiskarnes anatomi och påvisade den anatomiska olikheten hos olika fiskar samt dess betydelse för uppgörandet af ett natur- ligt system, gör honom till förgångsman till den vetenskapliga forskningsmetod, som långt senare genom G. Cuvier, Johannes Muller m. fl. kom till full blomstring, nämligen den jämfö- rande anatomien. Förutom det viktiga arbete, som nu i korthet refererats ha vi blott af Artedi's hand beskrifningar på fiskar i tredje ban- det af "SebiB Thesaurus", det stora planschverk som lämnar en skildring af den holländske apotekaren Seba's naturhisto- riska samlingar. Det innehåller 12 delvis dubbla folioplanscher med 140 af bildningar af fiskar jämte beskrifningar till dem. Hvilka eller huru många, som Artedi författat är ej med viss- het kändt. Man vet dock, att han i det närmaste afskitat sitt arbete hos Seba, då han drunknade \ I företalet säges : '"Den del af detta arbete, som handlar om fiskarne, bör vara desto mera välkommen för fiskvännerna, emedan man har att tacka "celeberrimo illi piscium Scrutatori" Artedi för dem, dock icke för alla. Denne förnämste ichthyolog hade nästan fullbordat hela beskrifningen af fisksamlingen i Seba's museum, då han — — — slutade sitt lif". Den nog- grannhet, som gör sig gällande i en del af beskrifningarne, röjer den erfarne ichthyologens hand. Det är dock att djupt beklaga, att han ej fick lefva länge nog för att i sitt system inarbeta de erfarenhetsrön, som han utan tvifvel gjorde under bearbetandet af Seba's fisksamling. Han fann dock där flera nya släkten och åtskilliga arter, hvarigénom hans kunskap om fiskarne vidgades. Men hans tid räckte ej ens till att åt be- skrifningarne i Seba"s planschverk alltid ge den form, som han själf i sin "Ichthyologia" föreskref i de där framställda reglerna. Ej heller hade han tillfälle att ställa de Seba'iska fiskarne i något slags system än mindre draga några slutsatser däraf. Betydelsen af detta Artedi's arbete inskränker sig därför till det korrekta beskrifvandet af några fiskformer samt namngifvande af några släkten. Bland de senare märkes tele- skopfisken, Anahleps, hvars egendomliga synapparat uppdisse- kerats och afbildats. Härmed har nu en kort antydning lämnats af Peter Artedi's vetenskapliga verksamhet på det zoologiska, speciellt ichthyo- logiska området. Det torde häraf framgå, att den zoologiska ^ Enl. Lin>m:us: Eeenli. Ant. skulle blott sex fiskai- återstått obeskrifna. BIOGRAFIER. — PETER ARTEDI. 37 forskningen genom honom brakts in på banor som möjliggjorde och ledde till fortsatt utveckling. Han var den förste, som fastställde släktbegreppet inom zoologien, klargjorde skillnaden mellan art och varietet, uppställde fordringar på en indelning i naturliga klasser ordningar o. s. v. bl, a. äfven baserad pä jämförande anatomiska undersökningar, och därmed lade han grunden till ett rent vetenskapligt system. Han reformerade vidare namngifningen samt framlade skarpt och klart formu- lerade nomenklaturregler. I allt detta var han banbrytare och han hade hunnit med att uttänka och utarbeta grundlinierna till en vetenskap redan vid 30 års ålder, då ett hårdt olycksöde afklippte hans unga lefnadstråd. Hvad skulle han ej kunna ha uträttat om en lång och åt vetenskapligt arbete ägnad lefnad blifvit honom beskärd ? Ja, därom kan man blott drömma och ana ! Men stort var hans korta lefnads verk. Med stolthet kunna vi därför erinra oss, att denne "Ichthyologorum longe Princeps" som så bortrycktes "in florentissima setate", skref sig ''Petrus Artedi Svecus^' , att han var en sann och äkta son af detta land och tillika "nationis suse decus et ornamen- tum". Det höfves oss ock att med vördnad och beundran på 200-årsdagen bringa en enkel liyllningsgärd åt ett af de äro- fullaste och skönaste minnen i vår forsknings historia. Bilaga. Kart Förtekning På de Träeii, Buskar kg; Örter, såuim wäxa sponté Avid Nordmalings Prästebord äller i närmaste byar där åmmkring: Äfter Dänn Alldra-simplaste åg Klaraste Metliodeii i årdning satte av Petro Arctiedio A:o 1729 in Februario. Första Glassen äller Balcken. Av Buskar, sånim hawa eu liten mäun Bladlös Blomma, tillika mäd ett watnacktigt bär, på ett ifrån dänn avfallna Blomman sär- skilt ställe sittiande. Empetrum montamim fructu nigro Tournefortii Inst. E. H. vulgo Kråkebär. Anndra Glassen äller Balcken. Av Träen åg- Buskar, sånim liawa eu lång åg liårig Blomma utan Blomrablad, lika såm en mask äller liten Kattrummpa ned- liänggiande. 1. Delniugeu. På Träen åg Buskar med en hänggiande Kattrump-blomma, af liwillka störste delen liawa en sådan luden Blomma åg såmliga en liten tårr onyttig frukt, dåck så att de såmm ha Blomman, lia ingen frukt äller kåmmre åg twärt ånim. 1. Populus tremula, Casp: Bauhini Asp, Aspeträ. i Salix maxima foliis augustis. Pil. Nota. Pilen wäxer här i Nordmaling på åtskilliga ställen i nij^-or. Salix minor foliis magnis et latis ä Itieva parte cinereis et hirsutis. \ Sälg. Salix vulgaris viminalis. P. F. Wide Wia. Salix minima lolio cano, brevi et angusto, Juster, Justra. Här känn wäl tiiläweutyrs flera species av salice finnas, hwillka jag intet så noga har observerat. 2: dra Delningen. På Trän mäd luden hänggiande Blomma, samt en fiällig äller skrovlig frukt äller Kiägla, på ett helt annat ställe sittiande änu siälhva Blomman, tillika mäd smala nålhwassa altjämtwarande blad. BILAGA, — PETER ARTEDI. 39 Abies Lobelii. Gran. viilgo Gran. a. Pinus sylvestris ramos in summitate tantum habens. P: F. Tnnnertall. Piniis hiunilior ramis a sumnutate ad radicem fere, P: F: Manitall, Gårtall. ' 3:die Delningen. På Buskar mäd luden häng-giande Blomma samt en blötfrukt äller ett bär, på ett ifrån dänn avfallne Blommans rumm, helt åtskilt ställe sittiande, åg- mäd smala nålhwassa altjämtwarande blad. Juniperus fruticosa. C. Bauhini Enbuske, Ene, vulgo Jenä. A. Juniperus minima palnstris et sterilis, Ofruktsamm Enbuske. O: Brom 4 : d e Delningen. På Trän äller Buskar mäd eu luden Blomma, samt en hwass, skråvlig äller IMaskartig tårr frukt äller kåmmre på sitt egit ställe sittjande. Alnus vulgaris, P: F: AI, vulgo Ällder. a. b. Betula C: B: P:s: vulgaris et maxima. Biöi'k, Bierk. a. b. Betula tVutex palustiis, foliis i'Otuudis et serratis. P: A. Fredagslöv, Långfredagslöv, vulgo Betula frutex palustris foliis oblongis et tructn satis odorato. P: A vulgo Gietpårs, Pars. a) Xota. Dänne Busken, hwillken är en species av Biörk, är liärtils inntet beskrewen av någon Botanico, qvantum novi, därföre har jag giwit ett sådant tiänl:t namn, såmm känn uttrj^cka dass qvaliteter. Tredie Glassen äller Balken. Av Buslmr, samm Inuca ei> Kläckartail Blomma. Flo.s Cam- paniformis. 1. Delning. På Buskar mäd en Klack-blomma, i begiynnelsen trångare änn älljäst — tillika mäd ett litet mångrummat fröhus mitt uti blomman sittiande. Erica vulgaris humilis semper virens fi. purpureo et albo. J; Bauhini b. Liung, vulgo Eastbärris. Fiärde Glassen äller Balcken. Av Buskar åg Träen, såmm hawa en hel Pipig äller Trattartad Floa in- Blomma. fundibuli- tormis. 1. Delningen. På Ti'än mäd Pipig Blomma samt ett bär, såmm liar sten uti sig under dänn avfallne Blomman tillvväxande. Cham?ecerasus Tournefortii Fågelbär, vulgo Hägg, liäggebärsträ. 40 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. IKOÖ. 2: (I ra Delningen. På Buskar mäd en Trattartad Bloinnia Ixs; ett biir i )nedeli)imkten på dänn avfallne Blomman. a. Thymehiea Tournefortii Vulg'o Kiiillarlials, Kiällerhalsbär AVäxer allenast i Höriisiö. 3 : d i e Delningen. På Buskar, såmm synas wara Örter, mäd en Trattartad Blomma, samt ett bär under blomman wäxande. [ Vitis idöea folie oblongo canescente et tVuctu ciieruleo. Stora Blåbär, '. { vulgo Otterbär. [ Vitis idtea folio oblongo, crenato et fr. Cieruleo interdum nigi'o. Blåbär. b. Vitis idrea folio oblongo acuminato et fructn rubro intus albo et fa- rinaceo Miölbär, Miälabär vulgo Vitis idiiea folio subrotundo perenni et fr. rubro racematim aggi'egato P: A: Lingän, Xrösån vulgo Liubäi- Vitis idtea palustris fr: albo: rubescente Tranbär vulgo Tranubär. Nota. Namnet. Vitis idfea tyckes fnllan inntet tjäna på en sådan liten Bäi'buske, såmm Blåbär åg de andre species äre; ty däd, såmm skal kallas Vitis, måste nödwäudigt liawa likhet äller respect till "Wiuträdet, Invillkeu egiäntel:n av latinerne kallas vitis. Männ eme- dan Plinius redan i sinn tid sålunda hawer kallat dänue Frutex, så ha de äfterfölljande Botanici merendels behållit samma namn, förutan däd att någre få hawa kallat liåuåm Myrtillus, därföre att ett species härav tyckes ha sådana blad, såmm M^n-tenträd, — männ äfter de andra species inntet hawa sådana blad, så känn icke häller detta nammnet så wäl tiäna. Imellertid kunnde hann wäl kallas Myrti- fidium, åg däd mäd bättre åg klarare raison änn Vitis idfea. Fämmte Glassen. Av Trän åg Buskar, såmm hawa en FiimuMadig ällev av o sär- skillta blad bestående blomma. 1. Delningen. På Buskar mäd Fämmbladig blomma åg ett litet änkelt Fröhus mitt uti sittjande. Rhus myrtifolia Belgica C: B. Påi'S. Myrepårs. IMyrpars. 2: dra Delningen. På Buskar mäd Fämmbladig blomma ag ett bär i dänn avfallne Blommans ställe tilhväxande. a. Berbei-is marittima P: F. Surbär. Kallas älljäst av såmmliga Finn- bär. Wäxer nog wid Skiärgården, hawandes taggota qwistar åg gala bär, hwillka brukas av såmmliga på färsk fisk i stället för ättika. BILAGA. — PETEE ARTEDI. 41 Fransula DodoiiPei. Brakwed. Wäxer nog- på skogariie i Brewik, Ledesiii, Tårrböle, wid Hyngiärsbölbärget etc. Ribes fr. riibro, Rudbeckii Röda AViubär. a. Ribes major fr. nigro. Rudbeckii Swarta Wiubär. a. 3:die Delningen. På Trän mäd en fännnbladig blomma åg ett bär mäd frö innuti, under dänn åfallne blomman wäxande. Sorbus aucuj3aria Bellonii. Rönn, Röne, Rönbärsträ. a. Slätte Glassen. Av Buskar, såmm liawa en Irregulair äller åtskillig, ibland Fämmbladig, ibland 3Iångbladig Blomma. 1. Delning. På Buskar mäd bemälte blomma åg ett ålångt änkelt fröhus, innunder den avfallne Blomman tilhväxande. Rosa sylvestris flore pentapetalo pallide rubro vel incarnato, P: F. Skogsrosor, vulgo Törne, Tornbuske. Örter åg Giäs — — — — — — — — fordras och blommornes färgs ant3'dande. Siunde Glassen äller Balken. Av de gemenaste åg enfalldigaste Jordwäxter äller örter, såmm liawa hwarken frö äller Blomma. 1. Delningen. På Wattuörter utan frö åg blomma. Alga. Siögi-äs, Tång, Höter. Gotlilandice Håuter. Fncus. är ett annat slags siögräs. 2. Delningen. På Jordwäxter äller Träwäxter al tjämtv.a rande utan frö åg* blomma. IMuscus vulgaris lapideus vel moutauus albus. Renmåssa. ^Muschs niontanus vel lapideus albescens capitulo rubro. Färgmåssa. Röd liuwudmåssa. Musens vulgaris terrestris viridi-luteus seu domesticus, Husmåsa b. Musens albescens et rubore permistus palnstris. Hwit m3'rmåsa 3Iuscus lapideus vel niontanus fusco-nigi-esceus. Steumåsa, Stenlätten. b. Musens tuhulatus viridis lapideus vel niontanus. Biörnöra, Awelnävre. Musens tubulatus et viridis salicis. Äwelnäwre. Musens tubulatus viridis Populi tremuhe. Awelnävre på xA.spen. ]\[uscus capilliformis niger Abietinns. Swart Graulav. 1 ^ Musens capilliformis albescens Abietinns, Hwitt Granlav. f Musens capillaceus albus Pini arboris. Talllav. 42 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Muscus capillaceus nig-er Betulinus Swart Biörklav. Idera albescens. Hwitt Biörklav. Muscus capillaceus albescens Aini. Hwitt Ållderlav. 3:die Delningen. På Träwäxter altjämtwarande, sam genienligeu Kallas Tiukor. a. Fungus Salicis latifoliae seii odoratus Sälgtiuka Golagtestiuka vulgo. Fungns abietiuus. Bräntiuka. Fungus Pini. Talltiuka. l). Fungus Betulinus in juventute albus, postea nigrescente cute. Biiirktiuka, Fnösktiuka. Fungus Alninus, Alldertjuka. Alswamp. 4: de Delningen. På Jordwäxter utan frö åg blomma, såmm årligen förgås åg åter igiännwäxa. Ij. Boletus. Murklor, vulgo Kosapp. Fungus capitulo orbiculari rubro et punctis interdum albis notato seu veueriatus. Fluguswamp. Fungus sylvestris capitulo pendente Skogssapp. Fungus capitulo pendente et albo in fimo prsesertini eqvino nascens. Dyngsapp. Lycoperdon. Kiäringfis. .Tordtiuka. Ättonde Glassen. Av Örter, såmm liawa grant frö, sämm ett miöl, niäun inngen Blomma. 1 : s t a Delningen. På Örter utan blomma mäd ett grant mjölaktigt frö på nedre sidan av bladen sittiande. Filix caule simplici vulgaris. Ormbunke. Jäske. Filicula. Lillormbunke, Jäske. Polypodium vulgäre petreum vel montanum, P: F: Hällsöta, Stensöta. 2 : d r a D e 1 n i n gen. På Örter utan blomma, mäd ett niiölaktigt frö öwerst däruppå i wissa runini förwarat. Licbeu vulgäre. Biörnmåsa. Dåvkoru, Kråkorn. Osmunda Adianti foliis Tournefort. Låsgräs. Jag har sedt några \\\å Qwarnhusbacken, wäxer älljäst nog på ett ställe wid Eödbacksänget i Umeå. BILAGA — PETER AETEDI. 43 Nionde Glassen. Av Örter, såmm hawa en liårig Blomma utan blommblad. Flos stamineus 1. Delningen. apetalus. På örter mäd en Hårig Blomma, av hwilka sammliga av samma släckte hawa Blommor, såmliga bara fröet. Equisetum aqvaticum foliis nudum sen junceum, Wattufräken. Eqvisetum palustre longioribus et tenuibns foliis et capitulo in sum- mitate. Fräkne, gåsfickie. Eqvisetum aqvaticum caule nudo, articulato tamen et nimis duro. Skiäfte. Eqvisetum sylvestre foliis teuuissimis et numerosissimis, Granugräs a. vulgo. 2: dra Delningen. På Örter mäd en Hårig Blomma åg frö därunder, till en skråvlig knapp sammanfogade. Scirpus vulgaris. Säv äller Hwass vulgo Sävja. b. 3:die Delningen. På Örter mäd en Hårig Blomma åg frökorn därunder till ett långt liuwud äller knapp sammanfogade. Arundo vulgaris. Eör. Riira. Gramen vulgatissimum et magnum. Stort gräs. vulgo Jegalen. Gramen vulgatissimum minus, palustre et sterile. Myrgräs. vulgo Hära. Gramen alopecuroides. O. E. Rävrumpegräs. Gramen tremulum. O. E. Darrgräs. Haragräs. Gramen palustre in summitate tomentosum. Ängiedun vulgo Myrkull. Gramen pauiculatum odoratum C. B. Hästebrädd. Golagtesgräs vulgo Gramen loliaceum seu Lolium Virgilii Klint, Swingelgräs, vulgo Äxinggräs. Hit liörer åckså allehanda sädes-örter, gemenligen kallade Ce- reales, såsåm Havra, Korn. Hirst, Eis, Bohwete, Eåg, Hwete. Män emedan de äre herba sativpe, därföre är onödigt att beskriwa deras species. Tionde Glassen äller Balken. Av öiter, såmm hawa en Eublommat, män särdeles formerad Blomma. 1. Delningen. På Örter mäd bemälte Blomma, åg ett frökorn mitt uti Blomman. Acetosa pratensis flore rubro. Röd Syra. vulgo Fålksyra. a. Acetosa major flore albo, quae vulgo Lapathum, Märesyra, Swinsyra Alchimilla vulgaris C. B. Daggrosoi'. J. Maria? kåpa. a. 44- VETENSKAPS-AKADEMIENS AKSBOK. 1905. Atriplex sativa alba. O: E: 2,euuni Malla. Akermålla. Bistorta minima alpina et sobolifera. R: 'SI. liten ormerot, Swalu- wingai'. Polj'gouum vulgäre. Trampegräs. Ällåfte Glassen. Av örter, såmm hawa en särskilt Blomma, sittiande wid siähva bladen, åg är lik ett öra, — samt en stor frökuåpp mäd frö åg segt slemm innnti. Dracunculus vulgaris seu Palustris P: F: Wattnpäppar, vulgo Tåske- gräs. Hit liörer åokså Scroplmlaria äller Swinört, mäun jag liar på intet ställe mera änn uti Ska. Provinzial-Miiseiiiu. Daveiiport. Academy of natural seiencee. Delira Dun. Great trigonometrical siirvey of India. Des Moilies. lowa Geological survey. Dijon. Acadéniie des sciences, arts et belles-lettres. Dorpat. Xaturforscher-Gesellschaft. Meteorologisches Observatorium. Universität. Dresden. Statistisches Bureau des Ministeriums des Innern. K. Zool. und Anthropol.-Ethnogr. Museum. Dublin. Royal Irish academy. Ubservatory. Dunsink. Royal Dublin society. Durban. Natal observatory. EberSAValde. Meteorologische station. Edinburgh. Royal college of physicians. Royal observatory. Botanical society of EdinV)urgh. Geological society. Scottish meteorological society. Royal physical society. Royal Society. Elberfeld. Xaturwissenschaftlicher Verein. Einden. Xaturforschende Gesellschaft. Erfurt. K. Pr. Akademie gemeinniitziger Wissenschaften. Erlangen. Physikalisch-medicinische Societät. Firenze. R. Istituto di studi superiori pratici e di perfezionamento. Societå entomologica Italiana. Flagstaff. Arizona). Lowell observatory. Frankfurt, a. M. Senckenbergische naturforschende Gesellschaft. Freiburg i Br. Naturforschende Gesellschaft. (Jenéve. Institut national Genévois. Observatoire. Société de physique at d'histoire naturelle. (irenova. Museo civico di storia naturale. Museo di zoologia e anatomia comparata. Soeietä Ligustica di scienze naturali e geograflche. Giessen. Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- u. Heilkunde. Glasgow. Natural history Society. Philosophical society. Granville. Denison university. 's-Ciravenhage. Ministerie van binnenlandsche zaaken. Graz. Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steiermark. Greenwich. Royal observatory. Greifswald. Universitäts-Bibliothek. Groningen. Astronomical laboratory. Guatemala. Lal)oratorio quimico central. Giistrow. \'erein d. Freunde der Naturgeschicbte in Mecklenburg. 112 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Oörlitz. Naturforschende Gesellschaft. Göttingen. K. Gesellschaft d. Wissenschaften. K. Universitäts-Steniwarte. Uabana. Estaciön central meteorolögica, cliniatolögica y de coeechas. Observatorio del colegio de Belen de la compania de Jeauö. Hald. Station Franco-Scandinave de sondages aériens. Halifax. Nova Scotian institute of science. Ualle a. f^. K. Leopoldlnisch-Carolinische Deutsche Akademie der iSaturforscher. Naturforschende Gesellschaft. Verein fiir Erdkunde. Naturwissenschaftlicher Verein fiir Sachsen u. Thiiringen. Hamburg. Xaturhistorisches Museum. K. Deutsche 8ee\varte. Horizontalpendel-Station. Die botanische Staatsinstituten. Hamburger Sternwarte. Naturwissenschaftlicher Verein. Verein tur naturwissenschaftliche Unterhaltung. Hanau. Wetterauische Gesellschaft tur die ges. Naturkunde. Harlem. Koloniaal Museum. HoUandsche Maatschappij der Wetenschappen. Teyler's Tvveede Genootschap. Musée Teyler. Heidelberg. Astrophysikal. Gbservatorium Köningstuhl-Heidell)erg. Grossherzogl. Sternwarte. Grossherzogl. Universitäts-Bibliothek. Helsingfors. Statistiska Centralbyrån. Geogratiska föreningen i Finland. Institut météorologique central. Geologiska kommissionen. Observatoire. Societas pro Fauna et Flora Fennica. Société Finno-Ougrienne. Finska Vetenskaps-societeten. Sällskapet för Finlands geograti. K. Universitets-Biblioteket. Hobart. Meteorological department. Indianapolis. Indiana academy of science. Innsbruck. Ferdinandeum f. Tirol u. Vorarlberg. Meteorologisches OVjservatorium der Universität. Ithaca. Cornell university. Jekaterinburg. Société Ouralienne d'amateurs des sciences natu- relies. Jena. Medicinisch-naturwissenschaftliche Gesellschaft. Kalocsa. Haynald-Oljservatorium. Karlsruhe. Centralbureau f. Meteorologie und Hydrographie im Gross- herzogthum Baden. Grossh. technische Hochschule. INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 113 Naturwissenschaftlicher Verein. Kassel. Verein fiir Naturknnde. Kazail. Observatoire magnétique de Tuniversité Imp. Société physico-niathématique. K. Univeisität. Kew. Royal botanic gardens. Kharkow. Société des naturalistes. Université Impériale. Kiel. Kommission zur wissenschaftlichen Untersuchung der deutschen Meere. K. Universität. K. Universitäts-Sternwarte. Natm-wissenschaftlicher Verein fiir Schleswig-Holstein. Bureau der Astronomischen Nachrichten. Kiew. Observatoire météorologique de I'université. Société des naturalistes. Kjöbeilhavn. Det store Kongl. Bi))liothek. Bureau du conseil intern, pour I'expIoration de la mer. Commissionen for Ledeisen af de geologiske och geograpliiske Undersögelser i (xrönland. Carlsberg-Laboratoriet. — Entomologisk Förening. Dansk geologisk Förening. Naturhistorisk Förening. Det danske meteoroiogiske Institut. Kommissionen for Havundersögelser. K. danske Videnskabernes 8elskab. Den danske biologiske Station. Klageilfurt. Naturhistorisehes Landesmuseum. Krakau. Akademie der Wissenschaften. K. k. Sternwarte. Kremsmiinster. Sternwarte. Kristiailia. Det norske meteorologiske Institut. The Fridtjof Nansen fund for the advancement af science. Den norske Gradmaalings- Kommission. Det norske Justeerviesen. Norges geografiske Opmaaling. Videnskabs-Selskabet. K. ITniversitets-Bibliotheket. K. Universitets-Observatorium. KyotO. Imperial university. Kiilligsberg. Physikalisch-ökonomische Gesellschaft. K. Universitäts-Sternwarte. La Platå. Museo. Lausaillie. Société Vaudoise des sciences naturelles. Lawrence. University of Kansas. Leeds. Philosophical and literary society. Yoi"kshire geological and polytechnic society. Leideil. Sterrenwacht. 114 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1!K)5. Nederlandsch l)Otanisch Vereeniging. Leipzig. Astrononiische Gesellschaft. K. .Sächsische (resellschaft der Wissenschaften. Furstl. Jal)lono\vski'sehe Gesellschaft. Naturfor.schende Gesellschaft. K. l"niversitäts-Sternwarte. Verein fiir Erdkunde. Leon. Observatorio meteorologico. Liége. Société géologiqiie de Belgique. 8ociété Il03'ale des scieiices. Lille. Facultés de TUniversité. Lima. Cuerpo de Ingenieros de minas del Peru. Sociedad geogråfiea. LillZ. Museum Francisco-Carolinum. Lisboa. Academia Real das Sciencias. Direc^äo ilos servi(^os geologicos de Portugal. R. Observatorio Astronomico. Liverpool. Biological Society. Observatory. Llilias. Observatorio Belloch. London. British association for the ad vancement of science. Geologists' association. Royal Institution of Great Britain. National physical laboratory. Britisli Museum of natural history. Meteorological office. Nautical almanac oftice. Royal iSociety. Royal astronomical society. Chemical society. Entomological society. R. Geographical society. Geological society. Linnean society. R. Meteorological society. R. Microscopical society. Zoological society. London, Ontario. Entomological society. Liibeck. Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches Museum. Lussinpiccolo. Manora Sternwarte, Luxemburg. Institut Grand-Ducal. Société de botanique. Lyon. Académie des sciences, belles-lettres et arts. Société d'agriculture, sciences et industrie. Société d'anthropologie. Société Linnéenne. Madison. Wisconsin academy of sciences, arts and letters. Washburn observatory of the univ. of Wisconsin. Wisconsin geological and natural history survey. Madras. Kodaikänal solar physics observatory. INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 115 Madrid. R. Academia de ciencias exactas, flsicas y natxirales. Comisiön del raapa geologico de Espana. R. 01 iservatorio. Magdeburg. Xaturwissenschaftlicher Verein. ^^'ettel•\varte der Magdeliurgischen Zeitung. Manchester. Conehölogical society of Great Britain and heland. servatoire. Mauritius. Royal Alfred observatory. Meteorological society. Melbourne. Public library, Museum and Art gallery of Victoria. Observatory. Royal society of Victoria. Royal geographical society of Australasia. Geological society of Australasia. Zoological and acclimatisation society. University. Mexico. Instituto geolögico de ^lexico. Instituto médico nacional. Observatorio meteorologico central. Hecretaria de comunicaciones y obras publicas. Sooiedad cientifica »Antonio Alzate». Middelburg. Zeeuwsch Genootschap der Wetenschappen. Milano. Comitato per le onoranze a Francesco Brioschi. R. Instituto Lombardo di scienze e lettere. R. Osservatorio astronomico di Brera. Societå Italiana di scienze naturali. Minneapolis. Minnesota academy of natural sciences. (Teological and natural history survey of Minnesota. Missoula. University of Montana. Mizusawa. International latitude observatory. Modena. R- Osservatorio del collegio Romano. Monaco. Musée océanographique. Mont Blanc. Observatoire météorologique, physique et glaciaire, Montevideo. OV>servatorio meteorologico del colegio Pio de Villa Colon. Sociedaii meteorologica Uruguaya. INIuseo Xacional. Montpellier. Académie des sciences et lettres. Université. 116 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSROK. 1905, Montreal. Natm-al Histoiy society. Moskva. Observatoire astronomique de rUniversité Inipériale. Uijservatoire météorologique de rUniversité Impériale. Société Imp. des naturaliötes. Mouut Hamilton. Lick obseivatoiy. Miinchen. K. Bayerische Akademie der Wissensehaften. K. Meteorologische Centralstation. — — Bayerische Iwtanische Gesellscliaft. Ornitliologischer Verein, K. Sternwarte. Nancy. Académie Stanislas. Société des sciences. Nautes. Société des sciences naturelles de Fouest de la France. Napoli. R. Accademia di archeologia, lettere e belle arti. Accademia Pontaniana. Accademia delle scienze iisiclie e matematiclie. R. Istituto d'incorraggiamento. Museo zoologico della R. Universitå. R, Osservatorio di Capodimonte. Neuchätel. Observatoire Cantonal. Société Neucliateloise des sciences naturelles. Newcastle upon Tyne. ^'atural history society. New Haven. Connecticut academy of arts and sciences. Astionomical observatory ot Yale university. New York. Academy of sciences. Botanical garden. American museum of natural history. Observatory of Columbia university. Meteorological observatory of the dep. of public parcs. Nizza. Observatoire. Société de niédecine et de climatologie. Nortlifield. Goodsell oV)servatory of Carleton college. Nurnberg. Naturhistorische Gesellschaft. Oberlin, Ohio. College. Odessa. Neurussische Gesellschaft der Naturforscher. Observatoire magnétique et météorologique de FUniv. Imi). Offenbach. Verein fiir Naturkunde. O-Gyalla. K. Ung. meteorologisches u. erdmagnet. Central-01)8erva- torium. Osnabruck. Naturwissenschaftlicher Verein. Ottawa. Field-naturalists' club. — - — Meteorolog. service of Canada. Roy al societ}' of Canada. Geological survey of Canada. Oxford. Radcliöe oVjservatory. Palermo. R. Accademia di scienze, lettere e V^elle arti. Circolo matematico. Istituto botanico. Societä di scienze naturali ed economiche. INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 117 Palo Alto. Leland Stanford junior university. Para. Museu Paraense de historia natural e ethnographia. Paris. Académie des sciences. Bureau central iiiétéorologique. Bureau des longitudes. Bureau international des poids et mesures. Comité des travaux historiques et sclentiflques. École des mines. École polytechnique. École des hautes études. Museum d'histoire naturelle. Observatoire de Paris. Observatoire Municipal. Service de la carte géologique de la France. Société astronomique de France. Société entomologique de France. Société de géographie. Société géologique de France. Société Linnéenne. Société météorologique de France. Société philomatique. * Société zoologique de France. Perpigliail. Observatoire météorologique et magnétique. Perth. Observatory. Phlladelpllia. Academy of natural sciences. Wagner Free institute of Science. American entomological society. Oxeogi-aphical society. American philosophical society.. University of Pennsylvania. Pisa. Societå Toscana di scienze naturali. Pittsburgh. Camegie Institute. PlyillOlltll. Marine biological association. Pola. Hydrographisches Amt der k. u. k. Kriegs-Marine. Poilta Delgada. Observatoire météorologique. Portici. Regia Scuola superi ore di agricoltura. Portland. Society of natural history. Porto. Observatorio meteorologico da ■)Princeza Dona Amelia». Potsdain. Centralbureau der internationalen Erdmessung. K. Preuss. geodätisches Institut. Astrophysikalisches Observatorium. Prag. Ceska Akademie clsare Frantiska Josefa. K. Böhmische Gesellschaft der AVissenschaften. Museum krålovstvi Ceského. Société chimique. K. k. Sternwarte. Prcsburg. Verein fiir }satur- und Heilkunde. Pretoria. Meteorological Department. Puebla. Observatorio meteorologico del colegio del estado de Puebla. Pulkowa. Observatoire central Nicolas. 118 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Regensburg. K. Botaniyche Gesellschaft. Reillies. Comiiiission luétéorologique du Dép. il'Ille-et-Vilaiiie. Société scientitique et médicale de l'Ouest. Université. Richinond. National physical lal)Oratory. Riga. Natuiforscher-Verein. Rio (le Janeiro. Directoria de meteorologia da Marinha. Jardiu l)Otanique. O] »servat orio de Rio de Janeiro. Riposto. Osservatorio nieteorologieo del R. lytituto nautico. Rochester. Academy of science. Rock Island. Augustana lihrary. Roma. R. Accademia dei Lincei. Accademia Pontificia dei nuovi Lincei. Biblioteca nazionale Centrale Vittorio Enianuele. R. Comitato geologico d'Italia. R. Istituto botanico. R. Osservatorio del collegio Romano. Societä Italiana delle scienze. Specola Vaticana. Ufficio centrale di nieteorologia e di geodinamica. Rostock. Grossherzogl. Universität. Rothamsted. Laboratory. Rotterdam. Bataafsch genootscliap der proefondervindeiijke wijs- begeerte. De Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Rousdon. Observatory. Saint John. Natural history society of New Brunswick. Saint Louis. Academy of science. Missouri T)Otanical garden. Salem. American association for the advancement of science. Essex Institute. Saltillo. Observatorio meteorologico del colegio de J^an Juan Nepo- niuceno. San Feniando. Instituto y observatorio de marina. San Francisco. California academy of sciences. Astronomical society of the Facitic. San José. Instituto lisico-geogratico de Costa Rica. Sankt Petersburg. Académie Imp. des sciences. Comité géologique. Russich-Kaiserlische mineralog. Gesellschaft. . Hortus universitatis imperialis. — Hortus Petropolitanus. Institut inipérial de méilecine experimentale. Lal)Oratoire 1)iologique. ■ Musée zoologique de 1'Acad. Imp. des sciences. Observatoire météorologique de TUniv. Imp. Observatoire physique central. Section géologique du cabinet de Sa Majesté. INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 119 Societas entomologica Kossica. »Société loip. Eusse de géographie. K. Universität. San Salvador. 0))servatoiio astronömico y meteorolögico, Santiago de Chile. Mu^eo nacional de Cliile, Observatorio astroiiöinico nacional. Universidad de Chile. Deutscher wissenschaftlicher Verein. Sao Paulo. Commissao geographicae geologica. Sociedade scientilica. Sarajevo. Bosnisch-Hercegovinisclie Jiandesregierung. Schweiz. Schweizerische geodätiseiie Kommission. Shanghai. Meteorological society. Sophia, station eentrale météorologique de Bulgarie. Southport. Fearnley meteorological observatory. Springfleld, Mass. ]\]usenm of natural history. Stavanger. IMuseum. Stettill. Entomologischer Verein. Stonyhurst. College observatory. Strassburg. K. Hauptstation fur Erdbel)enforscliung. Internationale Kounnission filr wissensschaftliche Luftschiffuhrt. ^leteorologischer Landesdienst in EIsass-Lothringen. K. Universitäts u. Landesbibliothek. K, Universitäts-Sternwarte. Stuttgart. K. Wiirtt. Statist. Landesamt. Verein fur vaterländische Naturkunde in Wiirttemlierg. Sunderland. West Hendon liouse observatory. Sydney. Australian association for the advancement of Science. Department of fisheries. Department of mines and agriculture. Geological survey branch. Botanic Gardens. Australian Museum. Government observatory. Linnean society of New South Wales. Royal society of New South Wales. Geological survey of New South Wales. Tacubaya. Observatorio astronömico nacional. Taschkent. Observatoire astronomique et physique. Tiflis. Kaukasiches Museum. Tiflisser ph5'sikalisches 0))servatorium. Tokio. Eaiiliquake investigation coiiimittee. Observatoire astronomique. Central meteorological ob.servatory of Japan. Geographical society. Geological society. Societas zoologica Tokyonensis. Mathematico-physical society at the Imp. Univ. Seismological society. Imp. geological survey of Japan. 120 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. UMJS. Tokio. Imp. university. Topeka. Kansas academy of science. Torino. K. Accademia delle science. Museo di zoologia ed anatomia comparata. Osservatorio centrale del R. collegio Carlo Alberto in Moncalieri. Osservatorio della R. Universitä. Societä meteorologica Italiana. Toroilto. Canadian institute. Entomological society. — - — University. Toulouse. Académie des sciences, inscriptions et lielles-lettres. ■ Commission météorologique du dép. de la Haute-Garonne. ( )bservatoire astronomiqiie. Trieste. Museo civico de storia naturale. Osservatorio astronomico-meteorologico. Tromsö. Museum. Troildlljem. Det K. Norske Yidenskabers Selskab, Troyes. Société académique d'agriculture, des sciences, arts et bel- les-lettres du dép. de TAube. Tubingeil. K. Universitäts-Bibliotek. Tufts College, Mass. Tunis. Service météorologique. Utreeht. Provinciaal Utrechtsch Genootschap van Kunsten en Weten- schappen, K. Nederlandsch meteorologisch Instituut. Physiologisch Laboratorium der Utrechtsche Hoogescliool, Valparaiso. Servicio meteorolojico. Veiiezia. R. Istituto Veneto di scienze, lettere ed arti. Osservatorio meteorologico del seminario patriarcale, Veroiia. Accademia d'agricoltura, scienze, lettere, arti e commercio. Warschau. Bureau météorologique. ( )bservatoire astronoinique de Tuniv. Imp. INlatematisk-fysiska sällskapet. Wasllillgtoil. National academy of sciences. Bureau of american ethnology. U. S. Weatlier bureau. U. S. Department of agriculture. Smithsonian Institution. Library of congress. U. S. National museum. Georgetown college observatory. U. S. Naval observatory. Nautical Almanac office. U. S. Hydrographic office. Philosophical society. TT. S. Coast and geodetic survey. U. S. geological survey. Wellington. New Zealand institute. Colonial museum and geological survey department. INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 121 Wien. K. Akademie der Wissenschaften. K. K. Central-Anstalt fiir Meteorologie und Erdmagnetismus. K. K. Zoologisch-botanische Gesellschaft. K. K. Gradmessnngs-Bureau. K. K. Militär-geographisches Institut. K. K. Xaturhistorisches Hofmuseum. K. K. geologische Reichsanstalt. v. Kuifner'sche Stemwarte. K. K. UniverBitäts-Sternwarte. Verein zur Verbreitung iiatiirwissenechaftlicher Kenntnisse. Xaturwissenschaftlicher Verein an der Universität. Wiesbaden. Na^sanischer Verein tur Naturkunde. Windsor, N. S. Wales. Observatory of John Tebbutt. Winnipeg. Historical and scientitic society of Manitoba. Wurzburg. Physikalisch-medicinische Gesellschaft. Xalapa. Observatorio central del estado de Veracruz Llave. Zi-ka-wei. Observatoire magnétique et météorologique. Zurich. Schweizerische meteorologi.sehe Central-Anstalt. Schweizerische botanische Gesellschaft. Xaturforschende Gesellschaft. ' Bibliothek des eidg. Polytechnikums. Sternwarte des eidg. Polytechnikums. Tidskrifter. (Från utgifvarne). Acta Mathematica, herausg. von G. ^littag-Leftier. Sthlm. 4:o. Notiser, Botaniska, utg. af O. Xordstedt. Lund. 8:0. Tidskrift, Svenska Jägarförbundets Nya, utg. af A. Wahlgren. Sthlm. 8:0. Abhandlungen, Astrbnomische, herausg. v. H. Kreutz. Kiel. 4:0. Almanac, MansilFs, of planetary meteorology, by R. Mansill. Rock Island, 111. 8:0. Annaes de sciencias naturaes, publ. por A. Nobre. Porto. 8:o. Annales mycologici ed. in notitiam scientite mycologic;c' universalis, Herausg. u. redigiert v. H. Sydow. Berlin. 8:0 Annali di botanica publ. dal Prof. Romualdo Pirotta. Roma. 8:0. Devoir, Le. Revue des questions sociales, créée en 1878 par J. B. André Godin. Paris 8:o. Sk. af M:me \'euve Godin. Feuille, La, des Jeunes Naturalistes, publ. par A. Dollfus Paris, 8:o. Jaarboek, Paedologisch, onder redactie van Prof. M. C. Schuyten. 8:o. Magazine, Symons's monthly meteorological. Lond. 8:0. Mitteilungen, Astronomische, gegriindet von R. "Wolf, herausg. von .A Wolfer. Zurich. 8:o. Rivista italiana di paleontologia. Red. P. Vinassa de Regny. Perugia. 8:0. Zeitschrift fiir afrikanische und oceanische Sprachen, herausg. von A. Seidel. Berlin. 8:0. VetensJ;aps-Akademiens Årsbok, 'i. IHOö. 122 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. r.M(5. 2. Böcker skänkta af enskilda personer^. Adelsköld, Cl., Kavl den tolfte och svenskarne. En historisk studie. I). 1 — 2. Sthhu 1902—03. 8:0. Aurivillius, Chr., Famille des Curcuhonides. Paris 1904. 4:o. Bergstrand, O., Uber die Bahn des ersten Uranussatelhten, Ariel. Upsala 1904. 4:o. Bohlin, K., Die Venus-Rotation. Eine Untersuchung auf dei- Flagg- stati-Sternwarte. Berlin 1904. 8:o. Carlgren, O., Kurze Mitteihmgen uber Anthozoen. 1 — 3. Lpz. 1904. 8:o. Cornisll, Ch. J., De lefvande djuren på jorden. Öfvers. af L. G. Andersson. H. 35 — 50. Sthhn 1903—04. 4:0. 8k. af Herrar Fröléen & Comp. Duséu, P., >Sur la flore de la i^erra do Itatiaya au Brésil. Rio de Janeiro 1903. Fol. Fiirst, C. M., Zur Kenntnis der Histogenese u. des Wachstunis der Retina. Lund 1904. 4:0. Orenander, S., Les variations annuelles de la température dans les' lacs suédois. Upsala 1904. 8:o. Uamberg, A., Zur Technik der Gletscheruntersuchungen. Wien 1904. 8:0. Mineralogische Studien. 20 — 24. 8thhn 1904. 8:o. Hasselberg, B., Weitere Exemplare von Tycho Brahes Mechaniea. Lpz. 1904. 8:0. En ny spectroheliografisk metod. Sthlni 1904. 12:o. Hesselman, H., Zur Kenntnis des Pflanzenlehens schwedischer Laub- wiesen. .Tena 1904. 8:0. Hildebrandsson, H. H., Station franco-scandinave de sondages aériens. Sthlm 1904. 8:0. Holst, N. O., Kvartar-studier i Danmark och norra Tyskland. Sthlm 1904. 8:0. On the relations of the >\vriting-chalk» of Tullstorp (Svveden) to the drift deposits, with reference to the » interglacial >< question. London 1904. 8:0. Jägerskiöld, L. A., Results of the Swedish zoological expedition to Egypt and the White Nile 1901. P. 1. Upsala 1904. 8:0. Kalui, Per, Resa till norra Amerika, ånyo utg. af F. Elfving och G. Schauman. D. 1. Hfors 1904. 8:0. Klinckowström, A., Tre månaders dag. Minnen fr. svenska Spets- bergsexpeditionen 1890. Sthlm 1891. 8:o. Sk. af Prof. A. G. Nathorst. Lagerlöf, D., Termokemiska studier. Hfors 1903. 8:0. Laurell, F., Svenska växtnamn och l)inär nomenklatur, undersökning och antikritik. Upsala 1904. 8:0. ^ Då gifvaren ej särskildt är nämnd, är boken skänkt af förf, el. utg. BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 123 LÖfgreil, A., A tiucticultura em Argentina. S. Paulo 1904. 8:0. Lönnberg, E., Ein Beitrag zur Kenntnis der geographischen Variation des Birkwilds. Berlin 1904. 8:o. On some tishes from tlie lakes of the Cameroon mountain. Lon- don 1904. 8:0. Nathorst, A. Gr., Emilia Retzius, född Wahlberg. Sthlm 1903. 8:0. Antarctic. Ett minnesblad. 8thlm 1904. 8:o. Vega och Antartie. Sthlm 1904. 8;o. Sur la flore fossile des regions antarctiques. Paris 1904. 4:0. Ohlin, A., På forskningsfärd efter Björling och Kallstenius. Sthlm 1895. 8:0. Sk. af Prof. A. G. Xathorst. Retzius, M. G., Biologische Untersuchungen. X. F. 11. Sthlm 1904. Fol. Reuter, E., Berättelse öfver skadeinsekters uppträdande i Finland år 1902. Hfors 1903. 8:0. Setterwall, C. G., studier öfver syrinx hos polymyoda Passeres. Lund 1901. 4:0. SjÖStedt, Y., I Västafrikas urskogar. Sthlm 1904. 8:o. Trägårdh, I., Monographie dei- arktischen Acariden. Diss. Ups. Jena 1904. 4:0. Wallgren, E., JNIöjligheter för hränntorfs tillverkning och användning i ]S'orrl)Ottens län. Jönköping 1903. 8:o. Wargentin, P., Anteckningar om sin släkt. [Utg. af E. V. Montan]. Sihlm 1904. 8:0. Själf biografiska anteckningar [Utg. af E. V. Montan]. Sthlm 1903. 8:0. Westerlund, C. A., Skandinaviska foglarnes fortplantningshistoria. H.2. Lund 1904. 8:o. Methodus dispositionis conchyliorum extramarinorum in regione pala^arctica viventium, familias, genera, subgenera et stirpes sistens. Zagrabia^ 1902. 8:o. Zeipel, H. von, Recherches sur les solutions périodiques de la troisi- eme sorte dans le prol^léme des trois corps. Upsala 1904. 4:o. — Remarque sur les solutions périodiques de la troisiéme sorte. Paris 1902. 8:o. Albert I., prince de Monaco. Resultats des campagnes scientifiques accomplies sm* son yacht, Fasc. 25 — 27. Monaco 1904. 4:o. Arcidiaeono, S., Sui recenti terremoti Etnei. Catania 1903. 8:o. Baillaud, B., Climat de Toulouse. Paris 1902. 8:o. Application du photométre ä coin ä la détermination des gran- deurs photographiques des Pléiades. Paris 1902. 8:o. Balch, E. S., Antarctica. Philadelphia 1902. 8:o. Beckenhaupt, Ch., Quelques considérations sur le mécanisme de la vie, Strasbourg 1904, 8:o. Die Urkraft im Radium und die SichtVjarkeit der Kraftzustände. Heidelberg 1904. 8:o. 124 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. liM)5, Beckeilhaupt, CIl., Bedurfnisse imd Fortschritte des Menschenge- selilechtes. HeidelV^erg 1904. 8:o. Becquerel, H., Recherches 8ur une propriété nouvelle de la matiére, activité radiante spontanée dn radioactivité de la matiére. Paris 1903. 4:0. Beecher, Cll. R., Observations on the genus Romingeria. New Ha- ven 1903. 8:0. Beinporad, A., Sul vero ammontare dell' assorbimento esercitato dair atmosfera snlla luce degli astri. Catania 1904. 8:0. Benoit, J. R., c*s: Guillaume, Ed., Deux notes sur les nouvelles dé- terminations de régles et études sur les appareils pour la mesure des bases au nioyen de fils métalliques tendus. Leide 1903. 4:0. Beiltley, W. A., Studies among the snow crystals during the winter of 1901—02. Washington 1902. 4;o. Borowski, G. H., Gemeinniizzige Naturgeschichte des Thierreichs. Bd 1 — 10. Berlin u. Stralsund 1780 — 1789. 8:o. Sk. af Konsul B. Kempe. Borredon, G., La grande scoperta del secolo 20. Napoli 1904. 8:0. Bredicilin, Th., Mechanische Untersuchungen iiber Cometenf ormen. In S3^8temat. Darstellung von R, Jägermann. St. Petersb. 1903. 8;o. Borgen, C, tjber die Anordnung der Nadeln einer Kompassroee zur Vermeidung der sextantalen und oktantalen Deviation. Berlin 1904. 8:0. Cauete del Pinar, De cömo se han de oV)servar las distancias luna- res. Madrid 1904. 8:o. Conwentz, H., Die Gefährdung der Naturdenkmäler und Vorschläge zu ihrer Erhaltung. Denkschrift. Berlin 1904. 8:0. Cumings, E. R., Development of some paleozoic Br3'ozoa. New Ha- ven, Conn. 1904. 8:o. Curie, S., Recherches sur les substances radioactives. Thése. Ed. 2. Paris 1904. 8:o. Davenport, €h. B., Color inheritance in mice. New York 1904. 8:0. Drapczynsky, V., Uber die Verteilung der meteorologischen Elemente in der Umgebung der Barometerminima und-Maxima zu Kiew. Wien 1904. 8:o. Edson, E. R., Swedenborgs vortex-rings and some of their applica- tions in the realm of natural science, with especial reference to the subject of thought. Seattle, W^ash. 1904. 8:0. Ferrero, E., Sul terzo massimo invernale neirandamento diurno del barometro. Torino 1904. 4:o. Pick, A., Gesammelte Sehriften. Bd 3. Wiirzburg 1904. 8:0. Flerov, A., Flora Vladimirskoj gubernii. Moskva 1902. 8:o. Folie, F., Un fait physique nouveau, d'une importance capitale pOur la géophysique et Tastronomie sphérique. Bruxelles 1904. 8:0. Fritsche, H., Atlas des Erdmagnetismus fiir die Epochen 1600, 1 700, 1780, 1842 und 1915. Riga 1903. Fol. (Litogr. öfvertr.) Fritze, A., Bastard von Birkhuhn und Fasan. Hannover 1904. 4:o. BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 125 (jrilbert, Ch. H., c^ Starks, E. C, The fishes of Panama Bay. tStaniord Univ. 1904. 4:o. (irOedart, J., De insectis, in methodum redactus. Londini 1685. 8:o. »Sk. af Konsul B. Kempe. (rreeiie, G. K., ContriVjution to Indiana palteontology. P. 19. New Albany, Ind. 1904. 4:0. (jrruey, L. J., Exercices astronomiques ä Tiisage des éléves des fa- cultés et des observatoires. Paris 1889. 8:o. 8ur un probleme de gnomonique. Besancon [1904.] 4:0. (Litogr. öfvertv.) Hall, A. D., The mechanical analysis of soils and the composition of the fractions resulting therefrom. London 1904. 8:o. Hand, E. N., Radio-activity. Spokane, Wash. 1903. 8:o. The atom and the molecule. Radium explained. Spokane, Wash. [1903]. 8:0. The doctrine of a simple universe. Spokane, "Wash. 1903. 8:0. Harris, R. A., The semidinrnal tides in the northern part of the In- dian Ocean. Washington 1903. 4:0. Hauswaldt, H., Interferenzerscheinungen im polarisirten Licht, Neue Folge. Magdeburg 1904, 4:o. Hess, H., Die Gletscher. Braunschw. 1904. 8:0. Holdeu, E. S., Memorials of William Cranch Bond. San Francisco, New York 1897. 8: o. Jsegermann, R., Einige Bemerkungen iiber die Erklärung der Kome- tenformen. St. Petersb. 1903. 4:o. Klinckert, W., Der Weltsauerstoli:, kosmische Betrachtungen. Dres- den 1904. 8:0. Korn, A., Carl Anton Bjerknes. Sein Leben und Wirken. Lpz. 1904. 8:0. Elektrische Fernphotographie und Ähnliches. Leipzig 1904. 8:0. KÖlliker, A., Die Entwicklung und Bedeutung des Glaskörpers. Lpz. 1904. 8:0. Lallemand, L., Histoire de la charité. T. 1 — 2. Paris 1902 — 03. 8:0. La Motraye, A. de, Voyages en Europé, Asie et Afrique. T. 1 — 2. La Haye 1727. P^ol. Sk. af Konsul B. Kempe, Lenz, H., Die Crustaceen der Sammlung Plate. Jena 1902, 8:0. Lichtneckert, J., Neue wissenschaftliche Lebens-Lehre des Welt-Alls. Lpz. 1903. 8:0. Lohest, M., Habets, A., & Forir, H., La géologie et la reconnais- sance du terrain houillier du nord de la Belgique. 1904. 8:0. Lohmann, H., Untersuchungen iiber die Tier-und Pflanzenwelt, so\vie liljer die Bodensedimente des Nordatlantischen Ozeans zwischen dem 38. und 50. Grade nördl. Breite. Berlin 1903. 8:o. Lupsa, F., Die Nordpolsphinx öder Frage der modemen Nordpolar- Forschung. Laibach 1903. 8:0. Madsen, J,, Der Polarwolf, Frankfurt a. M, 1903. 8:0. Maiden, J, H., A critical revision of the genus Eucalyptus. P. 1 — 2, 4, Sydney 1903 — 1904. 4:o. 126 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. lUOb. Meerens, Ch.j La science musicale ä la portée de tous les artistes et amateurs. Bruxelles lfJO'2. 8:o. Meuris, A., Partie du mémoire sur la nature Xye uorske Co- leopterai Kristiania 1904. 8:0. Teixeira, F. G., Obras sobre mathematica, publ. por ordern do go- verno portugués. Vol. 1. Coimbra 1904. 4:0. Tyler, W. F., A scheme for the comparison of climates. London 1904. 8:0. Valdivia, "Wissenschaftl. Ergebnisse der Deutschen Tiefsee-Expedition auf dem Dampfer >Yaldivia> 1898 — 99. Bd 3 — 4; 6 — 7. .Tena 1902 — 04. 4:o. Sk. af Tyska Regeringen. Ward, H. A., Catalogue of the Ward Coonley collection of meteorites. Chicago 1904. 4:o. Wegener, G., Zum ewigen Eise. 2:e Aufl. Berlin 1897. 8:o. Wille, ?f., Uber die Gattung Gloionema Ag. Eine Nomenklaturstu- die. Lpz. 1904. 8:0. — - — Landbrugsdirektör J. Smitt. Kra 1903. 8:0. Wisniewski, F., Wyprostowanie okregu i kwadratura kota. Warszawa 1904. 8.0. * Zograf, N. von, Das unpaare Auge, die Frontalorgane und das Nac- kenorgan einiger Branchiopoden. Berlin 1904. 4:o. Zurhellen, W., Darlegung und Kritik der zur Reduktion photogra- phischer Himmelsaufnahmen aufgestellten Formeln und Me- thoden. Diss. Bonn 1904. 8:o. Zölss, B., Uber Messungen des atmosphärischen Potentialgefälles in Kremsmlinster. Lpz. 1904. 8:o Sekreterarens årsberättelse för 1904—1905 afgifven på högtidsdagen deu ol mars 1905, Sedan Vetenskapsakademien firade sin förra högtidsdag, hafva två för henne synnerhgen viktiga frågor bhfvit af Kungl. Maj:t afgjorda. Nya stadgar. Nya grundstadgar för Akademien hafva den 15 april 1904 blifvit i nåder gillade och fastställda i nära öfverensstäm- melse med det af Akademien ingifna förslag, för hvars inne- håll en redogörelse lämnats i senaste årsberättelse. De nya grundstadgarna trädde i kraft den 1 januari 1905 och Aka- demien har därföre till innevarande års början uppskjutit återbesättandet af de platser inom Akademien, som under förra året blifvit lediga. Såsom en följd af de nya grundstadgarna har Akademien tillsatt en kommitté för utarbetande af förslag till nya ord- ningsstadgar och instruktioner för tjänstemännen. Akademiens bygg-nadsfraga. Sedan 1904 års riksdag bifallit Kungl. Maj:ts proposition: att kvarteret Grönlandet södra i Stockholm jämte^ den staten tillhöriga delen af kvarteret Grönlandet norra äfvensom statens byggnader inom nämnda kvarter skulle i den ordning, Kungl. Maj: t pröfvade lämpligt, försäljas samt att för Naturhistoriska riksmuseet skulle förvärfvas ett område af ungefär 91,000 m- invid Bergianska trädgården för ett belopp af nära 150,000 kronor, har Kungl. Maj:t genom nådigt bref af den 10 juni för- lidet år anbefallt Akademien att inkomma dels med förslag angående försäljning af riksmuseets tomter här i staden, dels 130 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. med fullständiga ritningar och kostnadsförslag till nya bygg- nader för naturhistoriska riksmuseet å det nya området. I anledning häraf är Akademiens byggnadskommitté nu ifrigt sysselsatt med utarbetande af dylika förslag, så att detta viktiga ärende om möjligt måtte kunna framläggas för nästa års riksdag. Det för riksmuseet afsedda nya området kommer antag- ligen att tillträdas redan från den 1 oktober i år. Statsanslag. Sistlidne års riksdag har i öfverensstämmelse med KungL Maj:ts förslag på extra stat för innevarande år anvisat: dels de anslag, som redan förut utgått till riksmuseets af delning för arkegoniater och fossila växter, till etnografiska af delningen, till meteorologiska centralanstalten, till den inter- nationella katalogen för naturvetenskaplig litteratur, till den svenska regionalb3rrån för nämnda katalog, till Nordiska museet, till tidskriften »Acta mathematica» och till bearbet- ning och utgifning af de vetenskapliga resultaten af doktor Sven Hedins senaste resa i Centralasien; dels 55,000 kronor för bearbetning och utgifning af de viktigaste vetenskapliga resultaten af docenten O. Norden- skiölds expedition till Södra Ishafvet under åren 1902 ocli 1903, hvaraf under år 1905 15,000 kronor genom Akademien skola tillhandahållas docenten Nordenskiöld. Donationer. Äfven under det gångna året hafva till Akademien öfver- lämnats medel, som äro afsedda att gagna det allmänna och befordra svensk vetenskaplig forskning. Akademiens ledamot herr Arrhenius har under fram- hållande af den stora betydelse, som hans resa såsom Letter- stedtsk stipendiat år 1886 haft för hans vetenskapliga utbild- ning, till Akademien återburit det Letterstedtska stipendiets belopp 4,500 kronor under villkor, att nämnda summa lägges till den Letterstedtska fonden för resor inom Sverige och att af denna fonds årsränta hädanefter en femtedel användes till kapitalets förökande. Genom gåfvobref af den 20 juni 1904 har den numera aflidne för nationalekonomiska och sociala studier lifligt intres- VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1904. 131 serade grosshandlaren Carl Christian Söderström till Akade- mien öfverlämnat en donation å 100,000 kr. Denna fond afser att främja den nationalekonomiska vetenskapens fria och sunda utveckling i Sverige på fullt vetenskaplig grund, men icke att stödja och befordra de i senare tid på flere håll framträdande ovetenskapliga, socialistiskt-kommunistiskt ten- dentiösa riktningarna. Fondens af kastning skall användas dels till stipendier och understöd för vetenskapliga undersök- ningar dels såsom ersättningar och belöningar för redan ut- förda förtjänstfulla arbeten. En Akademiens ledamot, som önskar blifva okänd, har till Akademien öfverlämnat ett kapital af 25,000 kronor med bestämmelse, att Akademien, sedan en lif ränta upphört att utgå, äger att fritt disponera så väl ränta som kapital för de vetenskapliga ändamål, som bäst äro i behof af understöd. Framlidne kamreraren Carl Henrik Brandel, som redan förut på många sätt, bland annat genom att under flere år tjänstgöra såsom frivillig arbetare å riksmuseets botaniska afdelning, visat sitt intresse för naturalhistorien och för det naturhistoriska riksmuseet, har genom testamente af den 18 maj 1900 till Akademien öfverlämnat en fond af 90,000 kr. med föreskrift, att årsräntan å en tredjedel af fonden skall användas för riksmuseets botaniska afdelning, att räntan å den andra tredjedelen skall lika fördelas mellan museets bo- taniska, entomologiska och växtpalaeont ologiska af delningar samt att räntan å den sista tredjedelen skall läggas till kapi- talet, till dess detta i sin helhet uppgår till 200,000 kronor. Sedan Akademien beslutat att till 200-årsdagen af Linnés födelse utgifva några af dennes viktigaste arbeten i nya upp- lagor, bar hon haft glädjen att från stiftelsen Lars Hiertas minne få mottaga ett bidrag för detta ändamål af 3,000 kr. Bland de många värdefulla gåfvor, som under året läm- nats till det naturhistoriska riksmuseet, må här endast om- nämnas : att professor G. Retzius och fru Anna Hierta-Retzius till den etnografiska afdelningen öfverlämnat en samling af öfver 5,000 synnerligen värdefulla etnografiska föremål från indianfolken i Norra Amerika, från Grönland, från Stilla haf- vets öar, från Australien och från Afrika; att grefve Erik von Rosen till samma afdelning skänkt föremål från Afrika; 132 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. att genom envoyén i Briissel grefve Herman Wrangels bemedling till museets vertebratafdelning från Kongostatens museum öfverlämnats ett uppstoppadt exemplar och ett skelett af det nyligen i Centralafrikas urskogar upptäckta, synner- ligen intressanta giraffdjuret Okapi, samt att direktör August Reinhold till den palseontologiska af delningen lämnat en gåfva af 2,000 kronor för att sätta dess intendent i tillfälle att vidtaga flere^ för arbetet vid afdelningen nödiga förbättringar. Till alla dem, som sålunda under senaste året bidragit till vetenskapens utveckling, framför Akademien härmed offent- ligen sin varma, djupt kända tacksamhet. Akademiens skrifter. Af Akademiens skrifter hafva sedan förra högtidsdagen från trycket utkommit: af Akademiens Handlingar N:o 3 och 8 af trettiosjunde bandet samt hela det trettioåttonde bandet; af Arkiv för matematik, astronomi och fysik första bandets tredje och fjärde häfte; af Arkiv för kemi, mineralogi och geologi första bandets andra, tredje och fjärde häfte; af Arkiv för botanik hela andra och tredje bandet; af Arkiv för zoologi första bandets tredje och fjärde häfte samt andra bandets första häfte; af Meteorologiska iakttagelser i Sverige 44:e och 45:e bandet; af Astronomiska iakttagelser och undersökjiingar anställda 'på Stockholms ohservatorium sjätte bandets första häfte, hvar- igenom detta band, som påbörjades redan 1898, blifvit afslu- tadt, samt af Akademiens årsbok hela årgången för 1904. Minnesfest. Med anledning d.äraf att den 10 i denna månad 200 år förflutit, sedan Linnés samtida den berömde ikty ologen Petrus Artedi föddes i Anundsjö i Ångermanland, har Aka- demien låtit utgifva en af hennes ledamot professor E. Lönn- berg författad minnesteckning öfver Artedi samt beslutat att i Amsterdam, där Artedi vid trettio års ålder genom olyckshändelse omkom, låta uppsätta en bautasten af svensk granit till erinran om Artedi. VETENSKAPSAKADE^HENS SAMMANKOMSTER 1905. 133 Afgifna utlåtanden. På Kungl. Maj:ts nådiga befallning har Akademien af- gifvit utlåtande i följande 18 ärenden, som kraft en veten- skaplig utredning: öfver en underdånig framställning af Kungl. telegrafsty- relsen om tillstånd att mot höjd afgift från Meteorologiska Centralanstalten i det meteorologiska morgontelegrammet från Hamburg intaga vissa engelska och österrikiska uppgifter; öfver en genom härvarande kejserliga ryska minister framförd inbjudning från Vetenskapsakademien i St. Peters- burg att genom officiellt svenskt ombud deltaga i en konfe- rens för vetenskaplig luftsegling, som komme att äga rum i St. Petersburg mellan den 29 augusti och 3 september 1904; öfver en underdånig ansökan af professor Hjalmar. Stolpe om ett anslag af 600 kronor för en vetenskaplig resa till ut- landet ; öfver en underdånig ansökan af doktor V. Carlheim- Gyllensköld om ett anslag af 700 kronor för att deltaga i den internationella jordmagnetiska kommitténs sammanträde i Cambridge i augusti 1904; öfver en inbjudning till Sverige att genom officiell dele- gerad deltaga i den sjätte internationella zoologkongressen i Bern; öfver en underdånig framställning af chefen för kontroll- och justeringsbyrån om rättighet att till byrån få öfverföra den i Akademiens kassahvalf förvarade prototypen för kilo- grammet ; öfver en underdånig ansökan af järnvägsst3T:elsen om anordnande af meteorologiska observationer vid Riksgränsens järnvägsstation ; öfver en af docenten vid Stockholms högskola ingifven underdånig ansökan om ett statsanslag af 19,500 kronor för utgif vande af en publikation öfver resultaten af hans mång- åriga studier öfver högfjällsområdet mellan Kvickjock och Stora Sjöfallet i Luleå Lappmark; öfver en underdånig framställning af Nationalmuseets nämnd om deponerande i riksmuseets etnografiska afdelning af fyra stycken föremål från lifrustkammaren ; öfver en underdånig anhållan från det naturhistoriska riksmuseets intendenter om proposition till 1905 års riksdag om rätt för dem att erhålla samma löne- och pensionsför- 134 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. maner, som vid 1902 års riksdag beviljades de ordinarie pro- fessorerna vid våra universitet; öfver en underdånig ansökan af konservator O. Gylling om understöd för en resa till Tyskland i ändamål att studera naturvetenskapliga museers anordning m. m.; öfver en underdånig ansökan af professor G. Mittag- Leffler om anslag af 3,000 kronor för utgif vande under år 1906 af tidskriften »Acta mathematica»; öfver en underdånig ansökan af docenten C. Wiman om ett anslag af 350 kronor för utförande af taflorna till hans arbete: »Studien iiber das nordbaltische Silurgebiet». öfver Nobelstiftelsens yttrande rörande Akademiens fram- ställning om inrättande för hr Arrhenius af en särskild af- delning af Akademiens Nobelinstitut; öfver en inbjudning till Sverige att genom officiellt ombud deltaga i den andra internationella botaniska kon- gressen i Wien den 12 — 18 juni 1905; öfver en af svenska aeronautiska sällskapet ingifven underdånig ansökan om ett årligt anslag af 3,000 kronor för deltagande i internationella vetenskapliga ballongfärder; öfver en underdånig ansökan af docenten vid Stockholms högskola Gunnar Andersson om ett reseanslag af 560 kr. för att deltaga i den andra internationella botaniska kon- gressen i Wien; öfver en framställning af fiskeriinspektören Filip Try- BOM om anordnande vid Sveriges västkust af meddelanden om väderleksutsikter samt stormvarningar i främsta rummet afsedda för därvarande fiskeribefolkning. Afgifna berättelser. På grund af understöd, som uppburits från under Aka- demiens förvaltning ställda fonder hafva i vederbörlig tid berättelser inkommit från följande nio personer: från Letterstedtske utrikes resestipendiaten, läraren vid Ultuna landtbruksinstitut A. Elofsson, som i utlandet stu- derat potatisodling och några andra jordbruksnäringen berö- rande frågor; från studeranden vid Stockholms högskola Erik Mjöberg, som idkat biologiska och systematiska studier öfver insekt- faunan å Fårön; från fröken Bertha Bergman, som anställt undersök- VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1904. 135 ningar öfver ekens och andra köldömma löfträds utbredning i norra Uppland, Gästrikland och Hälsingland; från lektor Johan Eriksson, som studerat växthybrider i Blekinge, i Småland och på Öland; från medicine kandidaten Selim Birger, som undersökt vegetationen på de vid Hjälmarens sänkning 1882 — 1886 ny- bildade öarna; från amanuensen H. Ågren, som studerat Skånes apte- rygotfauna ; från amanuensen vid Stockholms högskola Tycho Vester- OREN, som i botaniskt hänseende undersökt Sarjekfjällen i Luleå lappmark; från amanuensen H. Dahlstedt, som idkat studier öfver Hieraciumfloran kring Glöte i Herjeådalen; från Regnellske zoologiske stipendiaten amanuensen A. Tullgren, som bearbetat sydamerikanska arachnider i riks- museet, samt från Letterstedtskf inrikes resestipendiaten filos, licenti- aten Einar Wahlgren, som i Riksmuseum och museerna i Lund och Malmö idkat studier öfver vissa grupper af nema- tocera tvåvingar. Akademiens tjänstemän. Den 13 april 1904 kallade och antog Akademien till inten- dent för det naturhistoriska riksmuseets vertebrataf delning efter framl. professor F. A. Smitt intendenten vid Göteborgs museum filosofie doktor Einar Lönnberg. Professor Lönn- berg tillträdde från 1 maj sin nya befattning. Sedan borgmästaren i Stockholm Carl Albert Lind- hagen, som sedan år 1898 varit Akademiens ombudsman, förklarat sig ej vara i tillfälle att vidare fullgöra detta upp- drag, har Akademien med betygande af sin erkänsla för det nit och den skicklighet, hvarmed borgmästaren Lindhagen skott sin tjänst hos Akademien, beviljat honom afsked från denna tjänst och till hans efterträdare såsom ombudsman antagit revisionssekreteraren Åke Thomasson. Intendenten för Riksmuseets botaniska af delning pro- fessor Veit Brecher Wittrock, som af Kungl. Maj:t för- klarats berättigad till pension vid afskedstagandet, har af Akademien erhållit afsked från intendentsbefattningen räk- nadt från den 1 oktober 1904, men kvarstår fortfarande såsom föreståndare för den Bergianska stiftelsen. Intendents- 136 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905, befattningen för riksmuseets botaniska af delning har ännu ej blifvit återbesatt. Den 27 januari innevarande år afled efter några månaders sjukdom intendenten för riksmuseets etnografiska af delning professor Knut Hjalmar Stolpe. Professor Stolpe kallades 1902 att från och med 1903 vara den förste inneha f våren af den nyupprättade intendentsbefattningen för den etnografiska afdelningen, men hade förut dels varit t. f. föreståndare för de etnografiska samlingarna dels på mångahanda sätt bidragit till anskaffandet af betydande delar af samlingarna. Han kan därföre med skäl sägas vara den etnografiska af delnin- gens skapare och grundläggare. Akademien, som funnit det omöjligt att för närvarande föreslå lämplig efterträdare åt professor Stolpe, har nödgats hos Kungl. Maj:t anhålla, att intendentsbefattningen tills vidare må få stå obesatt. Nobelstiftelsen. Bland 20 forskare, som blifvit i vederbörlig ordning före- slagna till erhållande af 1904 års Nobelpris i fysik, och 5. som föreslagits till samma pris i kemi, har Akademien i an- slutning till Nobelkommittéernas och klassernas utredning vid sin sammankomst den 8 november till pristagare i fysik ut- sett professorn vid Royal Institution i London Lord Ray- leigh för hans undersökningar rörande de viktigaste gasernas täthet samt hans i sammanhang därmed gjorda upptäckt af argon, och til) pristagare i kemi professorn vid University College i London Sir William Ramsay för hans upptäckt af de indifferenta gasformiga grundämnena i luften och bestäm- mandet af deras plats i det periodiska systemet. Akademien har beslutat att för professor Svante Arr- HENius' räkning från den 1 oktober i år upprätta en särskild fysikalisk-kemisk afdelning af sitt Nobelinstitut och har er- hållit Kungl. Maj:ts tillstånd att göra detta utan hinder af bestämmelserna i den nådiga stadgan af den 29 juni 1900. Stipendier och belöningar. I öfverensstämmelse med föreskrifterna för de till Aka- demien öfverlämnade donationerna hafva under det gångna året följande stipendier, belöningar och understöd blifvit ut- delade. VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1904. 137 Fernerska belöningen har tilldelats lektorn i matematik och fysik vid Helsingborgs läroverk Thorsten Brodén för hans i Arkiv för matematik, astronomi och fysik intagna afhandling: »Ueber gewisse Arten linearer Differentialglei- chungen zweiter Ordnung». Lindbomska belöningen har Akademien öfverlämnat till ingeniören John Köhler för hans i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi införda afhandling om »Arsenikundersökningar». Flormanska priset för afhandling öfver ett fysiologiskt eller anatomiskt ämne har tillerkänts professorn i anatomi vid Lunds universitet Carl Magnus Fcrst för hans under förlidet år utgifna arbete: »Zur Kenntniss der Histogenese und des Wachsthums der Retina». Af Wallmarkska fondens årsränta har Akademien öfver- lämnat ett pris af 1,100 kronor åt professorn i astronomi vid Lunds universitet C. V. L. Charlier för hans arbete: »Die Mechanik des Himmels» och tilldelat doktor Hans Euler ett lika stort belopp såsom understöd för att vid Institut Pasteur i Paris idka enzymologiska studier, i främsta rummet öfver enzymernas betydelse för assimilationen. Det Letterstedtska utrikes resestipendiet har af Uppsala uni-versitet tilldelats docenten i meteorologi vid samma uni- versitet Filip åkerblom för att i Tyskland och Italien stu- dera teoretisk meteorologi och seismologi. — Det Letter- stedtska inrikes resestipendiet har af nyssnämnda universitet tillerkänts filosofie licentiaten O. V. Wennersten för idkande af kulturhistoriska och linguistiska studier å Öland och Got- land. — Det Letterstedtska priset för utmärkta författare och viktiga upptäckter har med ena hälften tilldelats amanuensen vid K. Vitterhets-, Historie- och Antikvitets-Akademien doktor Karl Bernhard Salin för hans arbete: »Die altgermanische Thierornamentik» och med den andra lektorn vid högre all- männa läroverket i Sundsvall Gottfried Adlerz för hans i Vetenskapsakademiens Handhngar intagna arbete: »Lefnads- förhållanden och instinkter inom familjerna Pompilidae och Sphegidae». — Det Letterstedtska priset för öfversättningar har Akademien detta år ej funnit anledning att utdela. — De Letterstedtska medlen för särskilda maktpåliggande veten- skapliga undersökningar hafva blifvit ställda .till professor fri- herre G. de Geers förfogande för utförande af en undersök- ning rörande den hvarfviga lerans årsskikt på sträckan mellan Vet-ifhapsaltademiens (irsbok. 3. 1905. |Q 138 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Nynäs och Dalälfven. — Letterstedtska släktstipendiet har liksom under närmast föregående år med 2,000 kronor utgått till donators dotterson Yves Gabriel Letterstedt de Mont- MORT. — Dessutom hafva föreskrifna delar af den Letter- stedtska donationens årsränta öfverlämnats till domkapitlet i Linköping, till pastorsämbetet i Vallerstads församling samt till styrelsen för K. Serafimerlasarettet. Den Letterstedtska föreningens fonder, som endast förvaltas af Akademien, uppgingo vid 1904 års slut till ett belopp af 795,339 kronor 68 öre. Den för året disponibla räntan 16,544 kronor 69 öre har öfverlämnats till föreningens styrelse. Grillska donationens årsränta har liksom under närmast föregående år fått disponeras af styrelsen för Nordiska museet för underhåll af Skansens djurbestånd. Beskoioska stipendiet har tilldelats filosofie doktor Carl Kullgren för utförande på tekniska högskolans allmänna kemiska af delning af en undersökning af den elektriska ström- mens inverkan på vissa organiska ämnen. Af räntan å A. F. Regnells botaniska gåfvomedel hafva arvoden för bearbetning af den brasilianska växtsamlingen utbetalats till lektor C. A. M. Lindman, lektor G. O. Malme och amanuensen R. E. Fries. Räntan å den Edlundska donationen har tilldelats Aka- demiens ledamot professor Knut Ångström i Uppsala för anställande af undersökningar öfver insolationen och jordens utstrålning samt den betydelse luftens ozonhalt äger för dessa frågor. V egafo7ide7is disponibla ränta, 2,250 kronor 50 öre, har i enlighet med donationsbrefvets bestämmelser öfverlämnats till Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Från Begnells zoologiska gåfvomedel hafva såsom under- stöd utdelats: till riksmuseets vertebratafdelning 500 kronor för beko- stande af konservator E. Sörlings utrustning för en resa till Sydgeorgien i ändamål att göra insamlingar för afdelningens räkning ; till zoologiska stationen vid Kristineberg i Bohuslän 500 kronor för att under sommaren 1905 förhyra en för stationen behöflig ångbåt; till fil. kandidaten Albert Tullgren 500 kronor för bearbetning af riksmuseets samlingar af nordiska spindeldjur; VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1904. 139 till docenten Simon Bengtsson i Lund återstående 396 kronor 36 öre för fortsatta undersökningar öfver Sveriges Epliemerider och Plecopterer. Beijerska fondens ränta har ställts till intendentens för mineralogiska af delningen förfogande. Räntan å Schéele foiulen har enligt gåfvobrefvets bestäm- melse denna gång lagts till kapitalet. Af Hahnska fondens ränta hafva 500 kronor tilldelats docenten vid Uppsala universitet Ivar Trägårdh såsom understöd för en resa till Xatal och 400 kronor docenten vid samma universitet Rutger Sernander för studier öfver de myrmekofila växternas biologi. Akademiens understöd för resor inom landet i ändamål att undersöka dess naturförhållanden hafva till ett samman- lagdt belopp af 1,300 kronor utdelats till fil. kand. E. Linde- gren, med. kand. S. Birger, fil. kandidaterna J. E. Ljung- QUiST och C. J. Skottsberg, amanuensen H. Dahlstedt, stud. R. Söderberg, stud. E. Mjöberg, fil. kand. N. von HoFSTEN och amanuen.sen H. Ågren. Statsanslaget till instrumentmakeriernas uppmuntrande har lika fördelats mellan instrumentmakarne P. M. Sörensen och G. Sörensen. Sin minnespenning i guld öfver Linné har Akademien öfverlämnat dels åt direktören G. Vald au och grosshand- laren K. Knutsson såsom ett erkännande för det understöd och den hjälp, de lämnat professor Y. S.jöstedt under hans vistelse i Kamerun, dels till grefve Erik von Rosen, som till riksmuseets etnografiska af delning skänkt en större sam- ling etnografiska föremål från Kongo, och till professor Erik Muller såsom belöning för hans arbete: »Morphologie des Gefässystems. 2: »Die Armarterien der Säugethiere». Letterstedtska medaljen har tilldelats direktören A. Rein- hold, som till riksmuseets palaeontologiska afdelning öfver- lämnat en gåfva af 2,000 kronor och medaljen öfver Berze- lius till excellensen H. Struve i Tiflis, den ende ännu kvar- lefvande af Berzelius lärjungar. Den minnespenning, som Akademien låtit prägla till sin högtidsdag i år, är ägnad åt minnet af hennes framlidne ledamot professorn vid Falu bergsskola Jonas Samuel Bagge. 140 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Akademiens ledamöter. Genom döden har Akademien förlorat bland sina svenska ledamöter: f. d. professorn och sekreteraren för K. Landt- bruksakademien Otto Christian Loven; f. d. riksarkivarien Clas Theodor Odhner och f. d. justitierådet Samuel Ru- dolf Detlof Knut Olivecrona samt bland sina utländska ledamöter professorn vid universitetet i Leipzig Vilhelm His ; f. d. professorn vid bergsakademien i Freiburg Clemens Winkler; presidenten för Iron and Steel Institute Sir Isaac LowTHiAN Bell samt professorn vid polytekniska skolan i Ziirich Ludwig Tetmajer. Sedan Akademiens nya grundstadgar trädt i kraft, har Akademien genom inval med sig förenat såsom svenska leda- möter: e. o. professorn i matematik vid Uppsala universitet Anders Wiman; professorn i ren matematik vid Tekniska högskolan Tvär Bendixson; föreståndaren för statens meteo- rologiska centralanstalt, professor Hugo Emanuel Hamberg; laboratorn vid Uppsala fysiska institution professor Per Gu- staf David Granquist; amanuensen doktor Nils Ekholm; professorn i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet Arvid Gustaf Högbom; docenten i kristallografi och mine- ralogi vid Stockholms högskola Axel Hamberg; filosofie doktor Sven Anders Hedin; professorn i botanik vid Lunds universitet Bengt Jönsson; lektorn vid Sundsvalls elemen- tarläroverk Gottfrid Agaton Adlerz; professorn i zoologi vid Lunds universitet David Bergendal; intendenten för riksmuseets vertebrataf del ning, professor Einar Lönnberg; professorn i kirurgi vid Uppsala universitet Karl Gustaf Lennander; professorn därsammastädes i oftalmiatrik All- var Gullstrand; professorn i anatomi vid K. Karolinska mediko-kirurgiska institutet Erik Gottlieb Muller samt professorn i historia vid Uppsala universitet Harald Gabriel Hjärne och såsom norska eller utländska ledamöter: pro- fessorn i kemi vid Berlins universitet Emil Fischer; f. d. professorn i kemi vid universitetet i St. Petersburg Dimitri IvANOWiTCH Mendelejeff ; profcssorn i kemi vid Roms uni- versitet Stanislaus Cannizzaro; professorn i botanik vid universitetet i Kristiania Johan Fischer Nordal Wille samt professorn i jämförande språkforskning vid Köpenhamns universitet Vilhelm Thomsen. INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 141 Institutionsföreståndarnes årsberättelser. 1. Akademiens institutioner. På Akademiens Observatormm hafva de astrofotografiska arbetena fortgått efter utvidgad plan. Antalet under året erhållna astrogram utgör 184 med en expositionstid för livar je särskild plåt af i medeltal 30 m. I och för undersökning af det nya Stenheilska objektivet hafva ett antal särskildt af- passade astrogram af stjärnsystemet C Ursae majoris utförts. De öfriga astrogrammen äro fördelade på: a) stjärnor med märkbarare egenrörelse, 23 objekt; b) nebulosor, 4 objekt; c) stjärngrupper, 3 objekt; d) den nya stjärnan Nova Gemi- norum. Antalet vid årets slut upptagna astrogram utgör 701. Antalet uppmätta plåtar utgjorde 51, af hvilka mätningar emellertid för vinnande af största precision 16 blifvit dubbelt utförda. Antalet beräknade plåtar var 23. Däribland kommer stjärngruppen G. C. 4294, innehållande något öfver 300 objekt. Beräkningarna hafva preliminärt slutförts för objekten G.C. 1532; Bossert 947, X 2486 i och för härledning af definitiva parallaxer, samt för stjärngruppen G.C. 4294 i och för dess katalogisering och kartläggning. — Fotometriska observa- tioner hafva under året blifvit utförda dels af den här- städes i januari upptäckta nya variabla stjärnan, sedermera i nomenclaturen öfver variabla stjärnor upptagen under be- nämningen RU Geminorum, dels af den nya stjärnan Nova Persei samt af den nya stjärnan Nova Geminorum, dels ock af andra objekt. — Det nya Stenheilska objektivet, hvilket förlidet år hitkom, har efter företagen prof ning af detsamma återsändts till firman Steinheil Söhne, Miinchen, i och för revision samt för vidtagande af särskilda af direktorn före- slagna ändringar i dess montering. — Under året har af publikationen »Astronomiska iakttagelser och undersökningar 142 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. anställda på Stockholms Observatorium» utkommit 6:te Ban- dets l:sta häfte, innehållande »Iakttagelser vid Meridianoirkeln på Stockholms Observatorium under åren 1881 och 1883». — Beträffande Observatoriets instrumentala utrustning hafva under året inga ändringar förekommit. — Såsom biträdande astronom har filos, dr K. G. Olsson fortfarande varit anställd, hvarjämte filos, kandidaten E. A. Neander innehaft befatt- ning såsom assistent vid de astrofotografiska arbetena. Veder- börliga tidssignaler hafva under året från Observatorium af- gått. Almanackor och kalendarier hafva i vanlig ordning hållits allmänheten tillhanda. Fysiska iyistitutionen. — Såsom i förra berättelsen angafs, voro vid denna tid i fjor undersökningarna rörande Wolf rams bågspektrum afslutade och de vunna resultaten sammanställda för publikation i Akademiens Handlingar. Vid den slutliga granskningen visade det sig likväl behöfligt att anställa en del tilläggs- och kontrollmätningar, så att afhandlingen, efter att d. 10 maj ha blifvit Akademien förelagd, först på hösten publicerades i 38 bandet af Handlingarna. — Samtidigt ha likartade undersökningar påbörjats öfver Uran. Framställ- ningen af de fotografiska klichéerna af denna metalls båg- spektrum har mött ej obetydliga svårigheter tillfölje af det intensiva kontinuerliga spektrum, som superponerar sig öfver de i och för sig svaga metallinierna och till ej obetydlig del öfverglänser dessa. Då detta kontinuerliga spektrum sanno- likt härrör af i lågan bildade oxider, ha försök gjorts att framställa lågan i en atmosfer af kväfve. Af spektret har emellertid partiet F (k: 486) till O (X: 340) erhållits och inom denna del omkring 1,206 linier vid preliminär genommönstring approximatift bestämts. För de definitiva mätningarna måste nya klichéer framställas, om möjligt fria från den nämnda kontinuerliga belysningen, hvarvid utan tvifvel en ej obetydlig tillökning af svaga metallinier är att emotse. Då Uran liksom Molybden och Wolfram i det allmänna solspektret endast äro svagt representerade, men anledning finnes att antaga, att de i likhet med Vanad i solfläckarnas spektra skola ge sig tillkänna genom förstärkt absorption, har anordning träffats att om möjligt framställa fotogram af fläckspektra med tillhjälp af de mäktiga gitterspektrografer institutionen äger. Alla hittills föreliggande undersökningar öfver solfläckarnas spektra äro nämligen utförda med otill- INSTITUTIONSFÖRESTÅ^'DARNES ÅRSBERÄTTELSER. 143 räckliga instrumentala hjälpmedel och tillfölje däraf är en detaljerad jämförelse med metallernas spektra, sådana dessa här erhållas, omöjlig. Då institutionens läge tyvärr omöjlig- gör användningen af den förträffliga Rapsoldska heliostaten, så har för dess spegel en alt-azimutuppställning med fin handreglering enligt underteoknads anvisning af hr Sörensen utförts, nted hvars tillhjälp det är möjligt, att å springan till den för undersökning af metallernas spektra begagnade spek- trografen projektera bilder af solfläckar, motsvarande en sol- bild af omkring 20 cm. diameter. Det fläckspektrum, som sålunda erhålles, blir följaktligen af samma detaljerade be- skaffenhet som de med samma spektograf upptagna metall- spektra. Hufvudsvårigheten är härvid att medelst spegel- uppställningens finrörelse kunna ersätta bristen af urverk. Försök i denna riktning anställdes under hösten och skola vidare fortsättas. Med tillhjälp af den komparator, som lektor Forssling för honom ur Hahnska donationen af Akademien beviljade medel här låtit bygga, har lektor Forssling så långt tiden medgifvit i Nyköping bearbetat sina här förut framställda spektralfotogrammer af sällsynta metaller. För vidare kom- plettering af dessa undersökningar ämnar lektor Forssling under instundande sommar arbeta å institutionen. Instrumentsamlingen har under året ökats, utom med några mindre hjälpapparater, med den of van nämnda alt- azimut-uppställningen för heliostatspegeln, samt med en för- bättrad montering af en äldre portelumiére. De Thamiska föreläsningarna, behandlande vissa nyare undersökningar inom astrofysikens område, ha under februari och mars månader i vanlig ordning hållits. Af föreståndaren publicerade skrifter: 1. En ny spectroheliografisk metod. Föredrag på Aka- demiens högtidsdag 28 mars 1904. 2. Untersuchungen iiber die Spectra der Metalle im electrischen Flammenbogen, VIT, Wolfram. Akad. Hand- lingar. Bd. 38. 3. Weitere Exemplare von Tycho Brahes Mechanica. Centralblatt fiir Bibliothekswesen. 1894, p. 396. 4. Einige Bemerkungen iiber Tycho Brahes Astronomiae instauratae Mechanica. Vierteljahrschrift d, astron. Ges. Bd. 39. 144 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Bergianska stiftelsen. — Vid stiftelsens trädgårdsskola liar antalet ordinarie elever under året varit 18. Undervis- ningen har omfattat den teoretiska och praktiska hortikultu- rens olika grenar samt med hänsyn till skolans ändamål sär- skildt valda delar af botanik, entomologi, geografi, kemi och fysik, hvartill kommit öfningar i skrifning, trädgårdsritning, fältmätning och bokföring. * Nyanläggningar. På den västra uddens mot nordan och västan väl skyddade sydsida har anlagts en följd af terasser, afsedda för örter och buskväxter från medelhafs- länderna. I sammanhang härmed har väg sprängts och byggts rundt om nämnda udde, hvadan botaniska trädgårdens strand- väg, som på denna punkt hittills varit afbruten, nu är full- ständig. — Anläggningarna vid Gustafsborg hafva fortgått och nått sin fullbordan på omkring hälften af området. Uti Viktoria- huset har under året odlats jämte talrika andra tropiska växter två Victoria-arter, nämligen ej blott den välbekanta F. regia Linde, utan äfven den hittills knap- past mer än till namnet kända V. cruziana d'Orb. Af denna senare, hvilken, så vidt kändt är, hittills aldrig förr varit odlad vare sig i Amerika eller Europa, hafva frön år 1903 hemförts från Brasilien (Corumbå i Matto-Grosso) af Reg- nellske stipendiaten, doktor G. O. Malme. Då växtens kultur lyckats synnerligen väl, har doktor Malme haft ett lika ut- märkt som sällsynt material för den jämförande undersök- ning af de båda Victoria-arterna, som han under den gångna sommaren utfört. Victoria cruziana har lämnat så rikligt med frö, att sådana i år kunnat utdelas till 30 botaniska trädgårdar i skilda länder. Odlad bredvid V. regia har den här visat sig vara af en kraftigare och mindre fordrande natur än denna. Bland forskare, som idkat vetenskapliga studier uti den botaniska trädgården må — förutom doktor Malme — särskildt nämnas rektor S. Almquist och pastor R. Matsson. hvilka här under året fullföljt en sedan flera år fortgående undersökning af vårt lands ytterst talrika, ännu mycket ofullständigt kända Rosa-former, samt professor E. Almquist. som sedan ett par år förehaft en likartad undersökning af den högeligen mångformiga Capsella bursa pastoris (L). Uti det stora årliga internationella fröbytet har botaniska trädgården såsom vanligt deltagit och därvid utdelat frön INSTITUTIONSFÖRESTANDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 145 till samt erhållit frön från c:a 85 botaniska trädgårdar och motsvarande institutioner uti Europa, Amerika och Asien. Botaniska trädgården har under året ihågkommits af botanister och växtvänner med talrika, mycket välkomna gåfvor. Lefvande växter hafva lämnats af lektor F. Ahlfvengren (norska), rektor S. Almquist, lektor E. Adlerz, adjunkt F. R. Aulin (norska), fru A. Aurivilltus född Da- nielsson, handlande R. Bergquist, fru A. Brandell född Lagerstedt, kandidat G. Carlsson, jägmästare G. Cassel. adjunkt E. Collinder, kandidat C. G. Dahl, artist A. Ek- blom, kyrkoherdarne G. B. Elgqvist och S. J. Enander. jägmästare R. A. Eneberg, lektor Joh. Erikson, jägmästare D. Frykman, kandidat H. A. Fröding, trädgårdsbiträde H. Gbijer, jägmästarne A. Giöbel och F. Giöbel, trädgårds- mästare N. Hagman, rektor J. Henriksson, jägmästaren fri- herre T. W. Hermelin, öfverläkare E. Hougberg (finska), pastor primarius J. F. Håhl, adjunkt K. Johansson, konsul F. Kempe (italienska), jägmästare J. E. Kinman, herr G. Kjellberg, adjunkt L. Kolmodin, herr A. F. Kärrberg (ryska), fotograf K. Larsson, patron P. A. Larsson, ama- nuens H. Lindberg (finska), provisor A. Lindberger, kan- didat E. Lindegren, handelsträdgårdsmästaren Ad. Lind- gren, lektor C. A. M. Lindman, kammarskrifvare A. A. Lindström, fru G. Ljungberg född Danielsson, lektor G. O. Malme, pastor R. Matsson, herr C. O. Meurlin (brasilianska), professor C. F. O. Nordstedt, herr Fåle RiNGius, kyrkoherde J. Samuelsson, docent R. Sernan- DER, jägmästare V. Smitt, lektor K. Starbäck, docent N. SvEDELius, kyrkoherde H. C. Thorwall, fördelningsläkare E. Warodell, jägmästare V. Wendt, amanuens T. Wester- GREN, assistent H. Witte, kandidat H. Wittrock, skollärare M. ÖSTMAN, byråchef Th. Örtenblad och kyrkoherde C. örström. Frön och frukter hafva skänkts af lektor F. E. Ahlf- VENGREN, professor E. Almquist, Arnold Arboretum, Ja- maica Plain (nordamerikanska), fru A. Bergh född von Rosen, kamrer G. Bladini, förman F. Blomquist, civil- ingeniören C. O Boije af Gennäs, kandidat C. G. Dahl, fru M. Ch. Dahl född Hansson, amanuens H. Dahlstedt, fru A. VON Eckermann född von Rosen, artist A. Ekblom, länsträdgårdsmästare G. Ekenstam, godsägare G. F. Ender- LEiN, ingeniör R. Franke (kanadensiska), plantor M. Gustafs- 146 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. SON, patron P. Gustafsson, plantor N. Hammarlund, fru E. Hansson född Nathorst, docent T. Hvass, adjunkt K. Johansson, jägmästare J. E. Kinman^ kyrkoherde L. J. Källdal, fru A. Lindberg, född Ortenblad, kandidat E. Lindegren, lektor C. A. M. Lindman, fru G. Ljungberg, född Danielsson, patron T. Lundin, lektor G. O. Malme, fröken I. Malmgren, herr C. O. Meurlin (brasilianska), kandidat O. Möller, professor A. G. Nathorst, lektor A. Nilsson, professor C. F. O. Nordstedt, doktor C. Nyström, botaniske trädgårdsmästaren O. Petersson, kontorschef G. Peters, fröken H. Petterson, apotekare C. Pleijel, plantor S. L. Ryberg, docent R. Sernander, kandidat N. Sylvén, pro- fessor M. SoNDÉN, direktör F. Ulriksen, lektor L. J. Wahl- STEDT, plantor E. S. Wallin, agronom P. Widlund, kandi- dat H. WiTTROCK, plantor S. Wohlström, byråchef Th. Ortenrlad, grosshandlare H. Ortengren och skollärare M. Östman. Morfologiska föremål hafva gifvits af vedhandlaren A. T>. Andersson, skolgossen M. Aurivillius, jägmästaren R. A:soN Eneberg, läroverksrådet N. G W. Lagerstedt (amerikanska) och apotekaren C. Pleijel. Stiftelsens botaniska ikonotek har haft att glädja sig åt ett synnerligen stort antal skänker från vidt skilda håll. Porträtt af botaniska forskare hafva erhålhts från professor E. Almquist, professor G. Atkinson (Ithaca, NY), adjunkt F. R. AuLiN, prof. G. Briosi (Pavia), d:r J. Briquet (Geneve), d:r E. Bonnet (Paris), docent A. K. Cajander (Finland), M:r L. Cockayne (Wellington, Nya Zeeland), kandidat C. G. Dahl, amanuens H. Dahlstedt, lektor K. F. Dusen, d:r G. EiSEN (San Francisco, Cal.), lektor J. Erikson, professor J. Eriksson, d:r M. Fernald (Cambridge, Mass.), licentiat R. E. Fries, professor Th. M. Fries, d:r J. A. Harris (St. Louis, Mo.), d:r H. Th. Holm (Washington, DC), Sir Joseph D. HooKER (Sunningdale, Engl.), kyrkoherde B. Högrell, inspektör H. C. Irish (St. Louis, Mo.), d:r E. C. Jeffrey (Cambridge, Mass.), prof. D. Johnson (Baltimore, Ma.), lektor N. C. Kindberg, professor F. R. Kjellman, professor G. Lagerheim (talrika), läroverksrådet N. G. W. Lagerstedt, assistent E. Lemmermann (Bremen), amanuens H. Lindberg (Helsingfors), kollega P M. Lundell, professor A. N. Lund- ström, d:r W. Magnus (Berhn), pastor R. Matsson, pro- INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 147 fessor A. G. Nathorst, kandidat C. O. G. Norén, professor G. Peirce (Stanford University, Cal.), mr. C. G. Pringle (Charlotte, Vt.), amanuens fru Th. Resyoll (Kristiania), professor M. G. Retzius, kyrkoherde A. Rudberg, docent R. Sernander, kandidat C. Skottsberg, lektor K. Starbäck, professor R. Thaxter (Cambridge, Mass.), professor T. Tullberg, fru A. Weber van Bosse (Holland)., fru A. Wester, född Olbers, professor N. Wille (Kristiania), kandidat H. Wittrock samt från professor Bergianus (c:a 400 stycken). Denne sistnämnde har äfven skänkt 310 por- trättklichéer att användas i en under tryckning varande af- handling i Acta horti Bergiani. Väx taf bildningar, inkl. vyer från botaniska trädgårdar, hafva erhållits af häradshöfding H. Behm, kandidat S. Birger, professor A. BoRZi (Palermo), professor H. H. Conwentz (Danzig), kandidat C. G. Dahl, landshöfdingen grefve M. G. De la Gardie, professor F. Elfving (Helsingfors), godsägare G. F. Enderlbin, direktör K. Fredenberg, jägmästare F. GiÖBEL, rektor J. Henriksson, herr G. Indebetou, jäg- mästare J. E. KiNMAN, arkitekt J. O. Lindberg, lektor C. A. M. Lindman, bergianske trädgårdsmästaren N. H. Lind- ström, ingeniör K. A. Lundblad, professor A. G. Nathorst, jägmästare V. Smitt, kyrkoherde A. Torssander, jägmästare W. Wendt, professor N. Wille (Kristiania), kandidat H. Wittrock och byråchef Th. örtenblad. Biblioteket har vunnit en rätt ansenlig tillväxt, dels genom inköp, dels — och i synnerhet — genom byte. Akademiens zoologiska station Kristineherg har under det gångna året varit begagnad, utom af föreståndaren, af pro- fessorerna G. Retzius och T. Tullberg, intendenten L. Jägerskjöld, docenten O. Carlgren. milkontrollör A. D'AiLLy, licentiaten F. Odhner, kandidaten M. O. Malte, samt stu- derandena I. F. Wintzell, F. Holmström, A. Westerlund, W. Kaudern, Ester Larsén och Ingrid Zetterlund. De ämnen, som i hufvudsak utgjort föremål för veten- skapliga studier och utredningar, hafva varit: nervändningar hos evertebrater, spermatozoernas finare byggnad, regenere- tionsföreteelser hos Actinier, organisationsförhållanden hos Gephyreer, Trematoder och Nematoder m. m. Dessutom hafva de yngre studerandena användt tiden till att göra sig för- trogna med djur- och växtlifvet i allmänhet. 148 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Byggnadsföretagen vid stationen hafva under året fort- skridit så långt, att de nu kunna sägas vara afslutade. Det nya laboratoriet står färdigt, måladt invändigt och försedt med vatten- och acentylengasledningar i alla rummen. Aqua- riebord med skifva af tjockt glas, arbetsbord för mikrosko- pering m. m. hafva vid stationen förfärdigats. Insprängd t i berget utanför laboratoriet bar ett mindre tegelhus uppförts, hvjlket inhyser det nya acetylengasverket. Nödiga inven- tarier, SS. sessionsbord, skrifbord m. m. hafva beställts från Mölnlycke möbelfabrik att i medlet af april innevarande år levereras till stationen. Det återstår sålunda nu endast att anskaffa glaskärl och smärre utensilier, för att arbetena i det nya laboratoriet skola kunna taga sin början. Det skulle kunna väntas, att, med afslutandet af detta rätt omfattande byggnadsföretag, stationens alla behof för en lång framtid borde vara tillgodosedda. Detta kan dock icke sägas vara i öfverensstämmelse med verkliga förhållandet. — Båthämnen lämnar åtskilligt öfrigt att önska, för att den skall lämna ett tillförlitligt skydd åt stationens båtar. Ett tillfredsställande ordnande af hamnen kräfver betydande kost- nader och måste därför, såvida ej därtill behöfliga medel kunna anskaffas, lämnas åt framtiden. — Den brist, som vidlåder stationen och som för framtiden kommer att göra sig mest kännbar, är saknaden af en kraftig och sjöstark, heldäckad motorbåt. Det kan nämligen ej förnekas, att våra draggningsarbeten för närvarande äro otillfredsställande. Detta är också helt naturligt, ty med endast en mindre öppen båt af Kostertyp, utan annan drifkraft än åror och segel och endast bemannad med två d raggkarlar, kan ej något be- tydande dagsarbete medhinnas. I stilla väder kräfver rodden till och från den plats, där draggning bör anställas, en stor del af dagen och karlarna äro trötta, då det egentliga arbetet skall börja. Är det åter hårdt väder, kan man endast med svårighet reda sig i en öppen båt. Följden har visat sig blifva, att man oftast måste hålla sig inomskärs i skydd- af skär eller öar och att endast sällan undersökningar kunna företagas utanför G ullmarf jordens område. Helt annorlunda skulle det ställa sig, om stationen hade att tillgå en hel- däckad, fullriggad kosterjakt försedd med en fotogénmotor om t. ex. 10 hästkrafter och af ungefär samma beskaffenhet som de, som nu användas af en del fiskare vid kusten. Då INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 149 skulle draggningarna kunna utsträckas miltals åt alla håll ej blott inom de vidsträckta fjordsystemen utan också långt ut till hafs. En dylik båt, hvilken bör kunna förvärfvas för en summa af 10,000 kronor., är sålunda i högsta grad behöflig, för att draggningarna skola lämna tillfredsställande resultat. Samlingar af hafsdjur hafva lämnats till Riksmuseum, Sveriges högskolor och till läroverken i Sundsvall och Motala. Under året har stationen fått emottaga synnerligen väl- komna och dyrbara gåfvor. Professor och fru Gustaf Retzius hafva nämligen öfverlämnat såsom gåfva ett stort Zeiss' mi- kroskop med rörligt objektbord, compensations okular, apokro- matiska objektiv m. m. Dessutom har den förre begåfvat stationen med ett mindre Zeiss' mikroskop med samma höga förstoringar, ett Winkels mikroskop, ett ställbart ritbord för teckning af mikroskopiska föremål, en Abbe's teckningsappa- rat samt slutligen ett antal synnerligen värdefulla zoologiska verk och af handlingar af Hseckel m. fl. forskare. Stationen står sålunda i den allra största förbindelse till professor och fru Gustaf Retzius för stor frikostighet och städse visadt intresse. Akademiens bibliotek har under året hållits tillgängligt på stadgade tider. Enhgt Akademiens beslut har, vid ombytet af bibliotekarie ocli amanuens, den ändring vidtagits, att det- samma under tiden 1 januari — 15 juni och 1 september— 31 december hållits öppet 4, i st. f. som förut 3 timmar, hvarje helgfri dag samt under tiden 16 juni — 31 augusti två gånger i veckan, 3 timmar hvarje gång. Statistiken öfver dess be- gagnande utvisar, att under 261 tjänstgöringsdagar de be- sökandes antal varit 3,305, att till begagnande f ramtagits 6,485 volymer, af hvilka 2,699 utlämnats till hemlån, samt att 2,771 volymer blifvit återställda. Vid årets slut voro omkring 11,100 band och häften utlånta. Genom inköp, gåfvor och byten har boksamlingen tillväxt med 10,300 band häften och småskrifter. Akademiens egna skrifter utdelas för närvarande till 1,030 institutioner och personer, af hvilka 289 inom och 741 utom landet. 2. Naturhistoriska Riksmuseet. De mineralogiska och geologiska samlingarna hafva under året blifvit ökade med följande gåfvor: 150 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. En serie mineral frän Siilitelma koppargrufvor och från Altens grufvor i Norge, bland hvilka särskildt märkes en syn- nerligen stor och vacker kristall af calcit från sistnämnda fyndort, skänkta af konsuln N. Persson i Helsingborg; en se- rie stuffer med beryll, delvis ädel, från Melö i Glomfjorden söder om Bodö i Norge, skänkta af Overretssagförer R. M. B. ScHiÖLBERG i Bodö; vackert kristalliserad pyrokroit jämte andra mineral från Långbans grufvor skänkta af disponenten H. V. TiBERG, Långbanshyttan; en serie malm och bergart- stycken till större delen från Långbans grufvor, utvalda för åskådliggörandet af malmernas förekomstsätt, skänkta af Gruf- aktiebolaget Långban; ett större stycke kalkspat innehållande Berzelianit från Skrikerums koppargruf va ; malm- och berg- artsprofver från Lika vare och andra koppargrufvor i Gällivare socken samt klotgranit från Vasastaden i Stockholm, skänkta af statsgeologen D:r E. Svedmark. Disponenten Tiberg Lång- banshyttan har vid flera tillfällen till afdelningen insändt prof på nya min era! fynd. Genom inköj) hafva samlingarna ökats bland annat med: flera sändningar af diverse mineral från Nordmarks grufvor i Värmland och Skottvångs grufvor i Södermanland; vackert kristalliserad apatit och andra mineral från Gällivare grufve- fält inköpta af preparator A. Andersson i Uppsala; en större svit calcit-kristaller från Visby cementfabriks kalkbrott. Två större stycken calcedon från kritlagren i Limhamn hafva förvärfvats. Af D:r G. Flink äro inköpta: eudialit, katapleit, epidi- dymit jemte flera andra mineral från Grönland, en stuff af ett obekant mineral från Ural, hvilket vid den på afdel- ningen verkstälda undersökningen befunnits vara det sällsynta berylliumfosfatet herderit, som förut icke varit kändt från Ural ; ett atopitartadt mineral från Långbans grufvor ; kri- stalliserad datolit och kassiterit från Nordmarks grufvor, hvilka mineral för första gången anträffats vid denna lokal. Ai mineralhandlarén Ansgar Guldberg i Kristiania hafva diverse norska mineral inköpts. Af Geo. L. English & C:o i New York har en samling amerikanska mineral förvärfvats. Hos mineralhandlaren Denisoff i Petersburg har inten- denten under sin resa till Ryssland utvalt ett antal uralska och sibiriska mineral för afdelningens samling. INSTITUTIONSFÖRESTÅiSrD ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 151 Samlingen af skandinaviska typbergarter har tillökats ge- nom sviter af bergarter från Alnön, Gällivare och Kiruna- vare, insamlade af preparator A. Andersson i Uppsala. Genom hyte med Helsingfors Universitets mineralogiska institut har i utbyte mot en meteorsten från Ställdalen för- värfvats två stycken meteorstenar från Hvittis, vägande till- sammans 73 gr. och två stycken meteorjern från Marjalathi. vä- gande 132 gr. Under intendentens resa till Ryssland hafva dessutom bytesförbindelser inledts med Vetenskapsakademien i Petersburg och Moskvas universitets mineralogiska museum. Under intendentens resa till Norge under sommaren har han för museet insamlat dels ett antal mineralstuffer från Sulitelma och Altens koppargrufvor dels också större malm- och bergartprof såväl från dessa grufvor som också från Sal- ängens järngrufvor. Vid en i oktober företagen resa till Värmland, hvarunder Nordmarks och Långbans grufvor besöktes, insamlade inten- denten dels mineral frän dessa fyndorter dels också serier af bergarter för belysande af malmernas förekomstsätt. Vid Torskebäckens kvartsbrott insamlades jemte gedigen vismut och vismutglans en större mängd af ett egendomligt mineral, som sedermera vid undersökning befunnits utgöra det för sin halt af helium kända mineralitet Thalénit, förut endast funnet i mindre mängd på ett enda ställe. Assistenten Lindström har för afdelningens räkning be- sökt Skrumpetorps fältspatbrott i Östergötland och der för- värfvat stora stycken af de för denna lokal karakteristiska mineralen triplit och turmalin. För vinnande af nödigt utrymme för den under bildning varande samlingen af skandinaviska typbergarter har en större omflyttning af innehållet i ett antal skåp ägt rum. En mindre samling vanligare mineral har utlagts för Lin- köpings högre elementarläroverk. För att erhålla kännedom om antalet stuffer i museets systematiska samling har under året en räkning af desamma företagits. Det befanns därvid, att de under glas upplagda, exponerade stufferna utgjorde ett antal af 12,564 stuffer och att de i underskåpen befintliga utgjorde 30,631 eller tillsam- mans något öfver 43,000 stuffer. Vid denna räkning hafva, i de talrika fall, då flera smärre stycken eller lösa kristaller legat i en gemensam ask, dessa tagits i räkning endast som 152 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 19(15. en enda stuff, hvarför de anförda siffrorna på sätt och vis stanna långt under det tal, som vid en annan beräknings- grund kunnat erhållas. Förutom denna systematiska samling finnes ytterligare uppställd den Sjögrenska samlingen med 6,852 stuffer och den under bildning varande samlingen af skandinaviska typ- bergarter. De öfriga afdelningen tillhörande samlingarna näm- ligen den stora mineralogiska dubblettsamlingen hufvudsakli- gen omfattande skandinaviska mineral, samlingen af arktiska bergarter, hemförda af A. E. Nordenskölds, A. G. Nathorsts m. fl. expeditioner, den stora Bergskollegii mineralsamling, Hisingers bergartsamling, samlingen af ungerska eruptivberg- arter m. fl. hafva på grund af bristande utrymme endast del- vis och provisoriskt kunnat uppställas och äro delvis ned- packade och förvarade i en källare, hvarigenom de undandragit sig en räkning. Afdelningen för arkegoniater och fossila växter har under året erhållit följande gåfvor: Mossor från Östra Grönland af botaniska Museet i Köpenhamn; stycken af en fossil lianstam af professor E. Cohen i Greifswald; en praktfull Cladophlebis från Hörs sandsten af fröken Augusta Pearson i Hör, en- ligt uppdrag af hennes numera af lid ne fader inspektor Carl Pearson; en större samling växtfossil från Hör af arbets- förmannen J. F. Blomqvist därstädes, äfvensom den stora samling, som intendenten hopbragt vid sin vistelse därstädes sommaren 1904 med understöd af de Letterstedtska ränte- medlen för maktpåliggande undersökningar; fossilt trä från Ifö af danske statsgeologen, d:r K. A. Grönvall; subfossila frukter af Dulichium spathaceum Pers. af danske statsgeologen, d:r N. Hartz; en intressant samling fossilt trä från Costa Rica af Curator C. V. Hartman i Pittsburgh, U. S. A. ; de- voniska växtfossil från Ellesmere land af Sverdrups polarex- pedition, såsom erkänsla för professor Nathorsts beskrifning af samlingarne. Vidare har å museet deponerats de af den svenska syd- polsexpeditionen 1901 — 1903 hopbragta samlingarna af växt- fossil, hvaraf^ typsamlingen efter afslutad bearbetning skall till Riksmuseum öfverlämnas. Genom byte hafva erhållits mossor från Nya Zeeland och Him.alaya samt skandinaviska arkegoniater. Genom inköp och insamling hafva förvärfvats: kvartära växtfossil från Skåne; kalktuffväxter från Jämtland: växtfos- INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 153 sil från Hör ; ett problematiskt växtfossil från Rindön ; växt- fossil och mossor från Kamerun; mossor från Brasilien. För vetenskapliga undersökningar hafva samlingarna an- litats af professor V. F. Brotherus, Helsingfors; cand. mag. Carl Christensen, Köpenhamn; professor G. Hieronymus, Schöneberg; professor G. Lagerheim och lektor Carl Lind- man, 'Stockholm; d:r Hj. Möller, Svalöf; professor. H. Po- TONiÉ, Berlin; herr F. Stephani, Leipzig; amanuensen T. Vestergren, Stockholm. Intendenten har under året bl. a. offentliggjort beskrif- ning af de af den Sverdrupska polarexpeditionen hemförda devoniska växtfossilen från Ellesmere land (Die oberdevonische Flora des Ellesmere Ländes) samt ett preliminärt meddelande om de antarktiska växtfossilen (Sur la flore fossile des regions antarctiques). Botaniska afdelninqen har äfven under det nu tillända- lupna arbetsåret vunnit betydande tillväxt. Akademien har till afdelningen öfverlämnat de samlingar, som hopbragts af fil. kand. Berta Bergman, amanuensen H. Dahlstedt och lektor J. Erikson, hvilka erhållit understöd för resor inom Sverige. Genom köp hafva förvärfvats: fanerogamer och lafvar från Lunds botaniska förening, fanerogamer från Chile af d:r C. B^nitz, fanerogamer från Novaja Semlja af fil. lic. O. Ek- stam och fanerogamer från Ryssland af löjtnant C. Roth samt exsi ekat verken: Collins, Holden & Setchell, Phyco- theca boreali-americana, fasc. 24; Curtiss, Plants of the sou- thern United States, ser. 8; H. Dahlstedt, Herbarium Hiera- ciorum Scandinaviae, cent. 17; E. M. Holmes, Algse britan- nicae, fasc. 11; F. Pax, Herbarium cecidiologicum, fasc. 13; H. Ross, Herbarium siculum, cent. 4; och E. Woloszczak, Flora polonica, cent. 10 & 11. Genom hyte hafva bekommits: Cryptogamae exsiccatae cent. 9, af K. K. naturhist. Hofmuseum i Wien; diverse arktiska och brasilianska växter från Universitetets botaniska museum i Köpenhamn och Micromycetes rariores selecti af amanuensen T. Vestergren. Såsom gåfva hafva erhållits: Hieracia exsiccata, fasc. 3& 4, af professor J. P. Norrlin i Helsingfors, Oxalis-ioTraev från Uruguay af professor J. Arechavaleta i Montevideo, fane- rogamer från Siebenbiirgen af ingenjör C. O. Boije af Gen- Vetenskapsakadei7iie7ts Årsbok. 3. lf)Oö. 11 154 VETENSKAPSi^KADEMIENS ÅRSBOK. 1905. NÄS i Stockholm, Ranunculus glacialis från Spetsbergen af pro- f essoren frih. G. De Geer i Stockholm, europeiska fanero- gamer af hofkamrer Hj. Hafström i Stockholm, diverse dia- tomacéer från overlerer E. Jörgensen i Bergen, fanerogamer från Paraguay af d:r E. Hassler i San Bernardino, fanero- gamer från Argentina af professor F. Kurtz i Cordoba, fane- rogamer från Finland af magister H. Lindberg i Helsingfors, Skandinaviska planktonalger af professor C. F. O. Nordstedt i Lund, fanerogamer från Argentina af apotekaren T. Stuc- KERT i Cordoba, samt skandinaviska fanerogamer af läroverks- adjunkten E. CoLLiNDER i Sundsvall, amanuensen H. Dahl- STEDT i Stockholm, kyrkoherden S. J. Enander i Lillherrdal, fil. kand. H. Fröding i Värmland, docenten H. Hesselman i Stockholm, landtbrukaren P. A. Larsson i Dalsland, kam- marskrifvaren A. Lindström, d:r Hj. Möller i Svalöf och professor C. F. O. Nordstedt i Lund. Morfologiska fö- remål hafva skänkts af professorskan A. Retzius i Stockholm och lasarettsläkaren A. Hansson i Simrishamn. Delar af skandinaviska, arktiska, allmänna och Regneilska herbarierna hafva varit utlånade för bearbetning till specialister i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Österrike, Schweiz, Holland ocli England. På museet hafva samlingarna anlitats af professor E. Almquist, rektor S. Almquist, ingen- jör C. O. BoiJE AF Gennäs, amanuensen H. Dahlstedt, fil. lic. O. Ekstam, kyrkoherden S. J. Enander, läroverks- adjunkten A. Th. Fredrikson, amanuensen R. E. Fries, hof- kamrer Hj. Hafström, d:r M. A. Howe (från New York), f. d. läroverksadjunkten T. O. B. N. Krok, professor G. La- gerheim, landtbrukaren P. A. Larsson, fil. kand. E. Linde- gren, lektor C. A. M. Lindman, pastor R. Matsson, rektor L. M. Neuman, studeranden F. Ringius, fil. kand. C. Skotts- berg, studeranden Hj. Ström, docenten N. E. Svedelius, kyrkoherden A. Torssandijr och amanuensen T. Vester- GREN. Museets material har legat till grund för följande afhand- lingar och uppsatser, som under arbetsåret offentliggjorts i Kungl. Vetenskapsakademiens publikationer : J. Briquet, Labiatse et Verbenacese ex itinere Regnelliano primo. Gum 4 tabulis. H. Dahlstedt, Beiträge zur Kenntnis der Hieracium-flora Islands. Mit 10 Tafeln. INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 155 R. E. Fries, Eine Leguminose mit trimorphen Bliiten und Friichten. Mit 2 Tafeln. C. A. M. Lindman, Regnellidium, novum genus Marsiliace- arum. G. O. Malme, Beiträge zur Kenntnis der siidamerikanischen Aristolochiaceen. Mit 3 Tafeln. ^ — tJber die Asclepiadaceen-Gattung Tweedia Hooker & Arnott. Mit einer Tafel. Uber die Asclepiadaceen-Gattungen Mitostigma Decai- sne et Amblystigma Bentham. Mit einer Tafel. Oxypetali species novse vel ab auctoribus ssepe con- fusae. Cum una tabula. — — Die Gentianaceen der zweiten Regneirschen Reise. Mit 2 Tafeln. Die UmbelJiferen der zweiten Regneirschen Reise. Mit 3 Tafeln. Om förgrenade årsskott hos träd och buskar. Som Regnellsk ammanuens hafva tjänstgjort d:r G. O. Malme till den 2 november och från denna tid fil. lic. R. E. Fries. Zoologiska Riksmuseet har såsom vanligt hållits öppet och tillgängligt för allmänheten på de af Akademien bestämda tider, onsdagar och lördagar kl. 12—2 e. m. samt söndagar kl. 1^ — ^3 e. m., onsdagar och söndagar fritt, lördagar mot en afgift af 25 öre. De betalande besökarnes antal har uppgått till 462. Hela antalet besökande under året uppgår till 24,600. I detta antal äro medräknade 1,682 skolelever under ledning af 92 lärare och lärarinnor samt 200 gardesrekryter under uppsikt af befäl, h vilka på därom framställd begäran af giftsfritt fått tillträde till museet äfven på andra tider än de ofvan upp- gifna. Samma förmån har också beviljats enskilda lärarinnor och studerande, hvilka önskat förvärfva en grundligare kän- nedom om djurformerna. Under året har utgifvits en ny »Handledning vid bese- endet af zoologiska samlingarna uti riksmuseum», 20:de upp- lagan i 1,200 exemplar. Den zoo-palceontologiska af delningen . Genom de i närmast föregående årsberättelse omnämnda storartade penni nggåfvor af tvenne vetenskapens mecenater, h vartill under år 1904 kom- mer, ytterligare af Direktör Aug. Reinhold, en gåfva af 2,000 kronor, hafva de viktigaste behofven af en modernare 156 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. VMis. skåp- och monterinredning — hvarigenom därjämte ett icke obetydligt utrymme vunnits — af instrument samt andra mo- dernare anordningar till största delen kunnat afhjälpas. Ar- betet med det fullständiga omordnandet af såväl hufvudsam- lingen som den för allmänheten afsedda skådesamlingen har därföre nu kunnat kraftigare upptagas. Härtill kommer, så- som af största vikt för de vetenskapliga arbetena vid afdel- ningen, att arbetsrummen för prepareringsarbeten likaledes kunnat i väsentligaste mån anordnas, sedan den skärmaskin för fossilens genomsågande i och för studerandet af de utdöda djurformernas inre byggnad, h vilken genom en mecenats fri- kostighet kunnat anskaffas, nu ankommit och uppsatts jämte en för densammas drif vande af sedd elektrisk motor. Under år 1904 har afdelningen såsom gåfva emottagit: af professor A. G. Nathorst en samling öfversiluriska fossil från trakten af Ringsjön i Skåne samt af docenten J. G. An- dersson i Uppsala en samling råmaterial af Schumardiaskiffer från Lanna i Nerike. Genom inköp hafva förvärfvats siluriska fossil från Gott- land, samt en samling Reptilier från Dyastiden, tillhörande släktet Mesosaurus, samlade i Brasilien af ingenjör, fil. d:r P. DUSÉN. För vetenskapliga arbeten har afdelningen anlitats af fil. d:r C. O. Segerberg, docenten A. Hamberg, docenten C. WiMAN i Uppsala, docenten A. Hennig i Lund, assistenten A. S. Jensen i Köpenhamn, akademikerna Fr. Schmidt och Th. Tschernyschew i St. Petersburg, samt professorerna O. J^KEL, H. Rauff och J. BÖHM i Berlin. Af delningens teck- nare, herr G. Liljevall, har dessutom för mr Frank Sprin- ger's i East Las Vegas i New Mexico räkning utfört under- sökningar och teckningar af en del af de afdelningen tillhö- rande originalexemplaren till figurerna i Angelin's Tconogra- phia Crinoideorum. Med understöd från honorar ieanslag et har docenten C. Wi- MAN i Uppsala företagit den mödosamma utklyfningen och pre- pareringen af fossil ur museets betydliga material från Schu- mardiaskiffern inom Nerikes lägsta Undersilur, hvarigenom flera intressanta, för vetenskapen nya Trilobitformer vunnits, samt beskrifvit densammas fauna. Med understöd från sam- ma anslag har vidare docenten A. Hennig i Lund påbörjat en bearbetning och beskrifning af Sveriges Silur-Bryozoer, INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 157 hvaraf under året första delen — omfattande de till familjen Ptilodictyonidce hörande gottländska formerna — kunnat af- lämnas till tryckning. Af af hand lingar, hvilka helt och hållet äro grundade på museets material, har under året blifvit tryckt: J. Bohm, tJber die Obertriadische Fauna der Bäreninsel, intagen i K. Vetenskaps Akademiens Handlingar. Ajdelningen för lägre Evertebrater har under året 1904 fått emottaga intressanta och värdefulla gåfvor: af prof. G. La- GERHEiM snäckdjur från Ecuador; af intendenten D:r L. Jägerskiöld flera arter af släktet Spongodes bestämda af D:r Holm; af frih. A. Klinckowström en mindre samling antarktiska djur insamlade af honom under hans färd med »Fritiof» ; af professor E. Lönnberg exemplar af Filaria coecum och Oxyurus tuberculata, båda typer från Kamerun och beskrifna af Linstow; af herr Vald au skal af ostron från Kamerun samt af studeranden W. Nordenson en sam- ling djur, mestadels intestinalmaskar, tagna af honom under fiske på Jutska refvet ombord på en fiskarejakt från Grundsund. För vetenskaplig bearbetning och bestämning hafva sviter af samlingar varit utlånade till zoologer inom och utom lan det. Professorerna A. Wirén och D. Bergendal hafva till låns betydliga samlingar, den förre af nordiska borstmaskar, den senare af nordiska nemertiner. Professor H. Ludwig i Bonn har bestämt och afslutat bearbetningen af Eldslands- expeditionens asterider och ophiurider samt till riksmuseum återställt dessa samlingar i ett utmärkt skick. Doktor J. Thiele i Berlin har ännu för bearbetning samma expeditions svampdjur. Doktor R. Hartmeyer i Berlin arbetar med mu- seets synascidier från Eldslandet. Doktor H. Strebel vid museet i Hamburg, som åtagit sig bearbetningen af hafsmol- luskerna från Eldslandet, har afslutat arbetet med några af dess grupper och af fattat ett par af handlingar däröfver; det bestämda materialet har återställts i oskadadt skick. Doktor Mortensen i Köpenhamn arbetar med echiniderna från Elds- landet. Doktor H. I. Hansen i Köpenhamn har till låns en del exotiska kräftdjur. Intendenten L. Jägerskiöld har under hän- der ett större arbete öfver riksmuseets nematoder från Egypten och licentiaten T. Odhner förbereder likaså ett arbete öfver museets trematoder från samma trakt. Licentiaten I. Arvidsson behandlar fortfarande vissa grupper af borstmarskar och licen- 158 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905, tiaten W. Sandberg i Lund har för bearbetning betydande samlingar af nordiska spongier. Slutligen har för kortare tid på begäran i och för anstäl- lande af jämförelse smärre sviter af typer utlämnats till pro- fessor K. JuNGBRSEN i Köpenhamn, professor Kochler i Lyon, doktorerna Mortensen och Jensen i Köpenhamn och doktor J. Versluys i Amsterdam. På af delningens egna lokaler hafva vetenskapliga under- sökningar utförts, hvilka hufvudsakligen haft till mål att vidga kunskapen om hafsdjurens organisation och utbredning. Riksmuseets rika samling af Gephyreer har blifvit ordnad och bestämd, och en af handling öfver de s. k. Sipunkuliderna, hvilka utgöra flertalet af dem, har blifvit till K. V. Akade- mien inlämnad. Docenten O. Carlgren, som ordnat och be- stämt museets samlingar af actinier, arbetar fortfarande med dylika djur lånade från utlandets museer. Under en lång följd af år har han haft sin arbetsplats inom af delningen och därstädes utarbetat en mängd större och mindre afhand lingar öfver dessa djur. Doktor Ad. Jensen från Köpenhamn har under april, augusti och december månader arbetat med mu- seets arktiska material af lamellibranchiater, hvilka gifvit ho- nom uppslag till intressanta iakttagelser, offentliggjorda i flera uppsatser. Licentiaten Hj. Östergren har afslutat sitt ar- bete med bestämningar af alla nordiska och arktiska asterider. Slutligen har studeranden Nils Odhner med framgång för- beredt ett arbete öfver alla nordiska och arktiska nudibran- chiater. Arbetet med samlingarnas grof ordnande och inregistre- rande har fortgått oaf brutet under hela året. I ett af af del- ningens rum, der åskådningssamlingarna äro uppställda, har under året inordnats en för allmänheten afpassad samling af nordiska land- och sötvattenmollusker och uppställandet af en motsvarande samling af hafsmollusker är under arbete. Den entomologiska afdelningen har under år 1904 fått emot- taga följande rika gåfvor: af prof. Aurivillius några ceram- bycider från Sumatra; af kand. A. Roman, Uppsala, ett fem- tiotal microhymenopterer; af K. V. A. nio kataloger öfver in- sekter; af fiskeriinspektören F. Tbybom, Stockholm, några svenska odonater; af G. Malme, Stockholm, ex. af en Bruchus från Brasilien; af H. Schouteden, Bruxelles, några Penta- tomider; af Museum fiir Naturkunde, Berlin, sällsynta afri- INSTITUnONSFÖRESTÅNDARXES ÅRSBERÄTTELSER. 159 kanska fjärilar; af häradshöfding J. A. Hultgren, Örebro, den sällsynta på bäfver lefvande PlatypsyUus castoris, ett par diptera pupipara med kokonger samt skalbaggar; af R. Gestro, Mus. Genova, några hemipterer ; af konservator H. Muchardt, Helsingborg, Cryptophagus subfumatus ; af British Museum, London, Cat. Lepid Phalsenae vol. IV, med. planscher; af do- centen J. G. Andersson, Uppsala, en samling acarider från Beeren Island; af G. C. Champion, London, en samling Curcu- lionider; af prof. Aurivillius några afrikanska fjärilar; af G. C. Champion, London, co-typer af Conotrachelus-Sivtev; af G. A. K. Marshall, Salisbury, ett trettiotal arter afrikanska skal- baggar, hvaraf omkring hälften nya för museet; af prof. Aurivillius 23 sp. för museet nya longicorner; af inten- denten d:r L. A. Jägerskiöld. Göteborg, svenska Sudan-expe- ditionens Psocider samt några andra ex. af samma grupp; af baron A. Klinckowström. Stafsund, omkring 300 insekter och 40 spindlar, de flesta från Ushuaia och La Platå; af prof. E. Lönnberg, Stockholm, flera Buthus-ex. och en Gryllid; af G. A. K. Marshall, Salisbury, en värdefull samling af öfver 100 ex. Odonater från Mashunalandet; af G. C. Champion, London, 44 sp. Conotrachelus från Central-Amerika såsom er- sättning för lån af typer; af H. Schouteden, Bruxelles, co- typ ^af en Pentatomid; af Godman & Salvin, London, nytt häfte af Biol. Centr. Americana; af Mr Öberg, Chang-hai, några prof på af insekter söndergnagda blyrör; af A. Tull- gren, Albano, några svenska psychodider; af intendenten d:r L. J. Jägerskiöld, Göteborg, Sudanexpeditionens mate- rial af terraitophiler och aculeata hymenopterer, omnämnda i expeditionens »Results» n:o 13 och 14; af fil. stud. E. Mjö- berg. Stockholm, flera ex. af Alydus calcaratus; af L. Pé- RiNQUEY, Capstaden, en del sydafrikanska Carabider för lån af typer; d:r L. A. Jägerskiöld, Göteborg, Sudan-expeditio- nens cerambycider och curculionider ; af konservator H. Mu- chardt, Helsingborg, några svenska insekter; af Riksmuseets vertebratafdelning genom prof. Lönnberg, 50 rör och 20 flaskor med diverse insekter, spindeldjur och myriopoder; af prof. Bouvier, Paris, fotografier af termitbon; af P. Stein, Genthin, två sändningar bestämda Anthomyider omfattande 60 sp. i öfver hundra ex.; af prof. V. B. Wittrock, Frescati, några Cerambycid-1 ärver; af lektor C. Lindman, bo af Clu- biona sp.; af prof. Aurivillius några skalbaggar och fjärilar 160 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. från s. o. Afrika samt larver från Kamerun; af G. Hofgren, Stockholm, några svenska insekter; af intendenten Kirby's Odonatkatalog; af K. E. Laman, Mukimbungu i Kongo, en ny sändning termiter, omfattande 35 rör, jämte biologiska ob- servationer; vidare 65 fjärilar, 32 odonater samt diverse an- dra insekter; af prof. Aurivillius 5 nya arter Striphnopte- rygider; af docenten S. Bengtsson, Lund, 14 rör med mot- svarande antal arter lappländska collemboler insamlade under 1903 med anslag från Regneils zool. gåfvomedel; af Fritz Hartmann, Baden, ett par Brachycerus~ex. ; af L. Peringuey, Capstaden, 60 Cantharider, synnerJigast Mylabris-arter från Sydafrika; af prof. E. Lönnberg en Microdon-puipipa från Florida; af prof. Aurivillius, omkring 30 för museet nya cerambycider; af E. Mjöberg sällsyntare svenska insekter, insamlade på Gottska Fårön 1904; af A. Roman en samling lappska insekter; af H. Schouteden, Bruxelles, ett par Pen- tatomider; af prof. Aurivillius 45 sp. cerambycider i 60 ex; af amanuensen Hugo Ågren, Lund, en värdefull samling be- stämda skånska collemboler, omfattande 30 arter i öfver 700 exemplar; af British Museum, London, Kirbys Cat. öfver Orthoptera, Vol. I, omfattande Forficulida, Hemimerida, Bla- tida, Mantida, Phasmida. Genom köp har museet förvärfvat : af A. Berggren en större samling fjärilar och odonater samt diverse insekter i sprit; af Staudinger & Bang-Haas en samhng fjärilar; af Fruhstorfer en samling af 180 Bombycider; af J. N. Eril, Miinchen, en större samling skalbaggar från Usambara och andra delar af tyska Ostafrika; af Fruhstorfer Berlin en sam- ling odonater; af J. N. Ertl, Miinchen, en samling ostafri- kanska fjärilar; af Wagner Brothers, Paris, omkring 1,500 insekter, hufvudsakligast skalbaggar, från Sydamerika; af E. R. Wagner, Villemoenble, 2,000 sydamerikanska insekter; af fru E. Sjöblom en samling fjärilar från Kongo. Genom byte har förvärfvats: af H. de Saussure, Geneve, 7 sp. för museet nya Blattider; af Museet i Tring, några Siphonaptera; af Museet i Paris en större samling afrikanska termiter; af Museet i Berlin en del afrikanska termiter; af konservator H. Muchardt, Helsingborg, diverse insekter; af häradshöfding J. A. Hultgren, Örebro, en del carabider samt 72 longicorner; af Museet i Hamburg en del termiter; af konservator H. Muchardt sällsyntare svenska humlor; INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 161 af d:r L. A. Jägerskiöld div. gaddsteklar från Sudan; af konservator H. Muchardt 61 hemipterer samt några svenska skalbaggar och larver; af Otto Herz, Petersburg, co-typ af Hy- perborea czekanowskii; af C. RiTSEMA,Leiden, Helota semifulva ^ $ . Från c?w6ö/e^teamlingarna hafva insekter utdelats till föl- jande personer och institutioner, ofta såsom ersättning för bearbetning af museets material: till häradshöfding J. A. HuLTGREN några Carabider; till H. Schouteden, Bruxelles, en Pentatomid ; till högre lärarinneseminariet, Stockholm, några termiter; till C. Felsche, Leipzig, en del Coprophager för bestämning af ett större antal sådana; till lektor BoHLI^' termiter för södra latinläroverket, Stockholm; till M. Jacoby. London, en del phytophager för bestämning af E. Norden- skiölds material från Argentina och Bolivia; till A. Fauvel, Caen, en del staphylinider för bestämning af en museet till- hörig exotisk samling af öfver ett tusen exemplar; till W. KoNOW, Mecklenburg, en del växtsteklar för bestämning af museets nästan hela obestämda material af denna grupp; till prof. K. M. Heller, Dresden, några curculionider för bestäm- ning af museets Kamerunmaterial af denna grupp; till L. Peringuey, Capstaden, några Tenebrionider för bestämning af dithörande material; till H. Gebien, Hamburg, en del Tene- brionider för bestämning af museets Kamerummaterial af denna grupp; till Uppsala Universitets Zoologiska in^titviiionermtuåie- samling omfattande 780 arter, enligt en öfver densamma upp- rättad, på ent. afd. bevarad förteckning; till J. A. Hultgren, Örebro, ett större antal Curculionider från Kamerun, såsom ersättning för lämnadt bidrag till Kamerunresan; till H. Boi- leau, Bois Colombes, några Passalider; till fru Erna Wich- mann-Elmquist, några insekter som prof för modellering. För vetenskaplig hearhetning samt för jämförelse med ty- per hafva samlingarna varit mycket anlitade isynnerhet af utländska fackmän men äfven af svenska. Utanordnandet af dessa samlingar kräfver emellertid en allt annat än ringa tid. som gör behofvet af en amanuens för af delningen till en allt mer brännande fråga, för att ej intendentens tid skall spillas på dessa mer mekaniska arbeten. Större delen af de utlå- nade samlingarna hafva efter af slutad bearbetning eller gransk- ning i oskadadt skick redan återlämnats. Så har d:r Kohl i Wien haft till granskning några ex. Belenogaster ; M. Jacoby, London, har afslutat bearbetningen af Chysomeliderna från 162 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Gran Chaco-exped. och öfver desamma publicerat en redogö- relse; C. Felsche, Leipzig, har bestämt ett rikligt material af öfver ett tusen coprophager; J. J. Kieffer, Bitsch, har publicerat en redogörelse öfver en ny egendomlig Cynipid från Kamerun; K. Jordan, Tring, har haft till granskning några Siphonapterer ; H. Schouteden, Mus. Bruxelles, har haft till granskning en serie bestämda Pentatomider för närmare be- gränsning af några Stålska släkten; D:r A Borelli, Torino, har haft en af Thorellska skorpiontyperna för granskning af vissa karaktärer; C. Felsche, Leipzig, har samtidigt med be- stämningen af ytterligare nära fyrahundra Coprophager haft till kritisk granskning en dithörande art; F. W. Konow, Mecklenburg, har bestämt 931 Tenthredinider, utgörande mu- seets nästan hela förut obestämda utländska material af denna grupp, hvilken är hans specialstudium; J. J. Kieffer, Bitsch, har haft till bestämning öfver 150 Proctotrupider ; K. Friese i Jena, den främste nu lefvande specialisten på Apiderna, har kritiskt bestämt öfver 500 dithörande insekter af museets material; G. C. Champion, London, har för det stora verket Biol. Centr. Americana haft till låns en del Conotrachelus- arter; assistenten kand. A. Tullgren har haft till granskning och bestämning svenska växtsteklar; G. C. Champion, London, har ytterligare haft till låns endelcurculionider; prof. K. M. Hel- ler, Dresden, har för bearbetningen af museets Kamerunska curculionider haft till jämförelse en del arter ur Chevrolats sam- ling; W. L. Distant, London, har till granskning haft £'ws2'^<- dceus funebris; H. Schouteden, mus. Bruxelles, har för bearbet- ning af Pentatomiderna i »Genera insectorum» haft en del Scutel- leriner till afbildning; L. Peringuey, Mus. Capstaden, härför sina arbeten öfver Sydafrikas fauna — Descr. Cat. of the Coleopt of South Africa — till granskning och jämförelse haft Lagriider och Cantharider ; P. Stein, Genthin, har för förestående arbeten öfver denna grupp till kritisk gransk- ning haft flera A7ithomyia-ty per från »Eugenies resa»; G. Szépligeti, Budapest, har utarbetat en i manuskript före- liggande uppsats öfver museets material af Kamerunska Bra- conider; W. L. Distant har för bearbetning af denna grupp i Biol. Centr. Americana för granskning haft flera Cicada- typer; kand. L. Romell har haft till bestämning af ter- miter odlade svampar, hemsända från Kongo af missionären Laman; prof. O. M. Reuter, Helsingfors, har för gene- INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 163 risk granskning haft Ståls och Haghmds Capsidtyper från Afrika och AustraHen, och C. Ritsema, Leiden. har för be- stämning haft en Helota från Kamerun. En del af de under året utlämnade samhngarna äro fort- farande under arbete. Så har J. Bolivar i Madrid Gran Chaco-expeditionens Orthoptermaterial ; d:r F. Silvestri, Por- tici, har för jämförelse och studier flera Sphcerotheriurn-Sirter jämte obestämdt material af samma grupp; H. Schouteden, Mus. Bruxelles, har afrikanska Pentatomider; kand. A. Tull- gren, Albano, har för bearbetning museets obestämda rika material af svenska Tenthredinider, omfattande öfver 1,500 ex.; G. C. Champion, London, har för sina studier öfver Cen- tral-Amerikas curculionider flera typer från Schönherrs och Chevrolats samlingar; H. Friesp], Jena, fortsätter bearbet- ningen af museets Apidae; kand. A. Tullgren, Albano, har Gran Chaco-expeditionens spindelmaterial till bearbetning, ett arbete som snart torde vara afslutadt; fil. lic. E. Wahlgren Västerås, har för bearbetning ett antal svenska Nemocerer; G. Lewis, England, bearbetar museet tillhöriga Histerider; K. W. Weele, Haag, har till bearbetning och beskrifning museets Kamerunska Neuroptera Planipennia; magister B. Poppius, Helsingfors, har för granskning några asiatiska Ca- rabider, och G. A. K. Marshall för samma ändamål en del curculionider; P. Stein, Genthin, har för sina studier öfver Anthomyiderna till granskning typer af detta släkte från »Eugenies resa»; W. L. Distant har för bestämning ett par hundra exotiska Cicador samt några dithörande typer för kri- tisk undersökning; d:r G. Mayr, Wien, har några svenska Perilampus- och Decato7na-ar ter, och K. Jordan, Triug, en del Siphonaptera. Under förra året utlånadt, men då ej återlämnadt mate- rial har efter afslutadt arbete i fullgodt skick återsändts af Rousseau. Stein, Fauvel, Boileau, Schouteden, Reuter (delvis), Gebien, Stein, Ulmer, Sharp, äldre lån hafva på samma sätt återställts af Péringuey (delvis). Rousseau, Senna, Trägårdh (delvis). Marshall, Borg och Stein. Genom understöd från honorarieunslaget har kand. A. Ro- man satts i tillfälle att under tre månader å entomologiska afdelningen bearbeta museet tillhörigt material af svenska parasitsteklar särskildt d:r Haglunds rika samlingar som grof- ordnats, ett för museet mycket värdefullt arbete, och att se- dermera publicera en del nya sibiriska arter af samma grupp. 164 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Med understöd af samma fond har fil. stud. E. Mjöberg arbetat med bestämning och granskning af palearktiska carabider. Amanuensen fil. kand. A. Tullgren, Albano. som tilldelats anslag från Regnelis zoolog, gåfvomedel, har be- arbetat Gran Chaco-expeditionens spindeldjur från Bolivia och Argentina och kommer redogörelsen för detta arbete att i stadgad tid inlämnas till Akademien. Slutligen har fil. lic. E. Wahlgren, Västerås, som tilldelats LetterstecUs inrikes resestipendium, såväl på Riksmuseets entomologiska afdelning som vid andra svenska museer fortsatt sitt arbete öfver mu- seet tillhöriga svenska Nemocera och under nämnda resa va- rit i tillfälle att granska flera viktiga typer för kritisk be- stämning af vissa arter. Ofver dessa studier föreligger ett för »Svensk Insektfauna» afsedt manuskript, liksom äfven en uppsats öfver några Zetterstedtska Nemocertyper i Arkiv för Zool. 2, n:r 7, 1904 blifvit publicerad. Liksom under föregående år har Vetenskapsakademiens sekreterare, prof. Aurivillius, så långt hans tid medgifvit på entomologiska afdelningen fortsatt sina studier och be- stämningar, hvarvid äfven värdefulla samlingar, som från ut- ländska museer och entomologer erhållits för bestämning af deras material, öfverlämnats till Riksmuseet. Bearbetningen af de Kamerunska Heterocererna har fortgått och en redogö- relse öfver dem publicerats i Arkiv för Zoologi. De exotiska spinnarlarverna hafva ordnats och bearbetats, bestämningen af longicorner och afrikanska fjärilar fortgått och ordnandet af de exotiska Syntomiderna påbörjats. Slutligen hafva de svenska Sphegiderna bearbetats och publicerats i »Svensk Insektfauna». Prepareringsarbetena hafva fortfarande utförts af fru S. Ramberg, hvarvid det långvariga arbetet med hela exotiska Apidsamlingen blifvit afslutadt. Vidare hafva afrikanska fjä- rilar från isynnerhet Kigonsera och Kongo, sydamerikanska från Chiriqui och andra samlingar preparerats och etiketterats. Intendenten har på grund af rikligt erhållet material fort- satt sina studier öfver Afrikas termiter och öfver desamma publicerat ett arbete i Akademiens handlingar. Äfven den afrikanska reseskildringen har, vid årets slut, lämnat pressen. De exotiska Cicindeliderna hafva omordnats och inrange- rats i 16 lådor. De svenska Phryganiderna, hvaraf förut en uppställd samling saknats, hafva ordnats och delvis bear- betats för »Svensk Insektfauna». INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 165 Museets material har legat till grund för följande under året utgifna arbeten: C^HR. AuRivTLLius. Neue öder wenig bekannte Coleoptera Longicornia 8. Arkiv för Zoologi. Bd 1, h. 3, p. 313 — 338. 8 Textfig. Beiträge zur Kentnis der Insektenfauna von Kamerun n:o 21. Cerambycidfe. Ent. Tidskr. 24. p. 259—283. 12 Textfig.; Beiträge n:o 11:2. Lepidoptera Heterocera. Arkiv för Zoologi. Bd 2, n:o 4, 1904, p. 1—68. 51 Textfig. 1 Taf. Diagnosen neuer Lepidopteren aus Kamerun. Ent. Tid- skr. 25 p. 92—96. 4 Textfig. — — Cerambyciden aus Bolivien und Argentina gesammelt von Freiherrn Erland Nordenskiöld. Ent. Tidskr. 25, p. 205-208, 1 Textfig. — — Svensk Insektfauna 13: 1.; 2. Sphegidce. Ent. Tidskr. 25, p. 241-300. Textfig. n:o 25—61. Hjalmar Borg. Forficuliden aus Kamerun. Beitr. n:o 25. Ar- kiv för Zoologi. Bd 1, 1904, p. 563-580. Taf. 26: 8 Fig. Carl Felsche & Henry d'Orbigny. Coprophagen der Aus- beute des Herrn Professor D:r Yngve Sjöstedt. 2. Abteilung. Ontbophagus provenant du voyage de M. Sjöstedt au Camerun. Arkiv för Zoologi. Bd 1, p. 399-409. 1 Textfig. (Ent. Tidskr. 1904, p. 110.) H. Friese. Die Kegelbienen Afrika's. Arkiv för zoologi. Bd 2, n:o 6, p. 1—16. (ex. p.) H. Gebien. Verzeichniss der von Professor D:r Yngve Sjö- stedt in Kamerum gesammelten Tenebrioniden. Ar- kiv för Zoologi. Bd 2, n:o 5, 1904, pag. 1-32. 2 Taf. Beitr. n:r 28. K. M. Heller. Riisselkäfer aus Kamerun gesammelt von Prof. D:r Yngve Sjöstedt. Ent. Tidskr. 25 p. 161— 201. 5 Textfig. M. Jacoby. Descriptions of some species of Phytophagous Coleoptera obtained by Baron E. Nordenskiöld in Bo- livia and the Argentine Republic. Arkiv för Zoologi. Bd ], h. 3, p. 513—524. J. J. KiEFFER. Beschreibung einer neuen Cynipide aus Ka- merun. Beitr. n:o 26. Ent. Tidskr. 25 p. 107 — 110. — — Beschreibung neuer Proctotrypiden und Evaniiden. Ar- kiv för Zoologi. B. 1, b. 4, 1904, p. 525—562. 166 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. E. Nordenskiöld. Hydrachniden aus Siidamerika. Arkiv för Zoologi. Bd 1, h. 3, 1904, p. 395—397. A. Roman. Sibirische Ichneumonen im Schwedischen Reichs- museum. Ent. Tidskr. 25, p. 138—150. 8 Textfig. Yngve Sjöstedt. I Västafrikas urskogar. Natur- och djur- lifsskildringar från en zoologisk resa i Kamerun. 11 kolor. taf., 46 helsidsplanscher, 23 vignetter, 64 bilder i texten samt en karta, 564 sid. Fröléen & C:o förlag, Stockholm, 1904. — — Monographie der Termiten Afrikas. Nachtrag. Kungl. Vet. Akad. Handl. Bd 38, N:r 4. 4 taf., 39 fig. 120 sid. Ivar Trägårdh. Drei neue Acariden aus Kamerun. Ent. Tidskr. 25, p. 1 51-- 160, 1 taf., 2 textfig. Alb. Tullgren. On some Hymenoptera Aculeata from the Cameroons with an appendix: On some type-species of the genus Scolia and Belenogaster in the R. Museum of Stockholm. Taf. 22—25: 31 fig. Arkiv för zoologi Bd 1. H 4, 1904, p. 425—463. — — On some species of the genus Scolia (s. c) from the East-Indies collected by Carl Aurivillius I. c. p. 465 —472, 4 textfig. G. Ulmer. Ueber die von Herrn Prof. Yngve Sjöstedt in Kamerun gesammelten Trichopteren. Arkiv för zoo- logi Bd 1, H 3, 1904, p. 411—423, 12 textfig. H. Ågren. Lappländische Collembola. Arkiv för zoologi Bd 2, N:r 1, 2 taf., 16 fig. V ertebrataf delningen. — Sedan professor F. A. Smitt efter en längre tids sjukdom afhdit den 19 febr. 1904, tillträddes intendentsbefattningen vid afdelningen på grund af Kungl. Vetenskapsakademiens kallelse af professor Einar Lönnberg, som med maj månads ingång öfvertog skötseln af afdelningen. Af delningens samlingar ha under år 1904 riktats på ett synnerligen glädjande sätt. Bland gåfvor märkas i främsta rummet ett uppstoppadt exemplar af det för några år sedan i Kongos urskogar upp- täckta okapidjuret, hvilket ännu är en mycket stor sällsynt- het i museer. Denna vackra och synnerligen värdefulla gåfva öfverlämnades till Riksmuseum af envoyén i Bryssel, grefve Herman Wr ängel i midten af juni och ej mer än hal f annan TNSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 167 månad senare riktades museet ytterligare af honom med det från vetenskaplig synpunkt ännu intressantare och dyrbarare skelettet af samma djurart. Det af svenska antarktiska expe- ditionen under docenten Otto Nordenskjöld insamlade materialet af vertebrater mottogs i skilda poster i juni och juli månader. En del häraf har enligt af Vetenskapsakade- mien godkändt och af docenten Nordenskjöld uppgjordt förslag utdelats till museerna i Uppsala, Lund och Malmö, men det mesta kom naturligtvis Riksmuseum tillgodo. Här- ibiand märkas hudar och kranier af elefant-själ och leopard- själ, skelett af WeddeVs själhund, skinn af unge till samma art, en sjöbjörn, zootomiskt material och foster af diverse arter själdjur, en samling fågelskinn, däribland kejsar-pingvin, skelett af antarktiska fåglar, ungar af dylika samt äfven anatomiska preparat i sprit och formalin och slutligen en rikhaltig samling af fiskar i formalinsprit. Af kassakontrollör C. Bangert, Köpenhamn, ha i flera omgångar öfverlämnats värdefulla gåfvor af fågelskinn från Grönland, bland hvilka märkes en vacker och dyrbar serie af ej mindre än 18 ex. af de grönländska och isländska varieteterna af jaktfalk m. m., en samling fågelägg från Grönland och Island samt ett vackert kranium af Grönlandsren med ovanligt stora och präktiga horn. Af friherre Axel Klinckowström har till af delningen öfverlämnats 5 antarktiska fåglar samt Myxine australis i sprit, skinn af 8 subantarktiska och 3 svenska fåglar. Från Stockholms högskola har å d:r Sv. Hedins vägnar öfverläm- nats 13 diverse hudar, dock utan kranier eller andra skelett- delar. Konservator G. Kolthoff har skänkt 2 skinn af spetsbergsren i vinterdräkt, grosshandlare C. F. Liljevalch myskoxen »Hjalmar», hvilken såsom kalf hemfördes af den Broms-Kolthoffska expeditionen 1900 och sedan lefvat i Norr- land till i maj 1904, kapten O. Gyldén skinn och kranium af puma från Punta Arenas, herr Georg Valdau en större samling af reptilier och fiskar från Kamerun i sprit. Af direktör J. Schiött har från Zoologisk Have i Köpenhamn öfverlämnats 3 arter exotiska däggdjur, 1 halfapa, 1 ökenräf och 1 känguru; af förste hof jägmästaren grefve T. Thott en bastardhare och 4 tyska harar i olika vinterdräkt skjutna vid Skabersjö i Skåne; af professor Erik Muller en guld- tofspingvin från Falklandsöarne i formalin samt skinn och skalle af en ung själ hund från Bohuslän; af professor Graham 168 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Kerr, Glasgow, ägg och larver af lungfisken Lepidosiren samt larv af lungfisken Protopterus, en både dyrbar och välkommen gåfva, då Riksmuseum förut ej ägde något material af detta slag; af professor G. Retzius en pirål med nästan fullt ut- vecklade ägg, en stor sällsynhet i museer; af professor A. G. Nathorst subfossila kranier af hvalross och myskoxe, ett stort kranium af isbjörn, ett horn af ren från Kung Karls land samt några hvalbarder; af herr John Trolländer, Piedmont, Florida, 3 kranier af floridansk räf ( Urocyon cinereo- argentatus jloridanus) samt skinn och kranium af diamant- skallerorm; af professor Hj. Théel några fiskar och rockägg från Kristineberg; af d:r N. Borodine, Petersburg, några exemplar af den af honom nybeskrifna sillformen Clupea en- grauliformis från Kaspiska hafvet; af stud. Ingvar Lönnberg ungar af lädersköldpadda från Florida; af stud. Torvald Lönnberg 1 ex. af sköldpaddan Chrysemys floridana; af d:r Nils Lindgren, Arvika, en nyfödd pumaunge; af baron Wrangel en tysk hare från Hyby gård, Skåne; af grossh. Gustaf Werner en tysk hare i vinterdräkt från norra Halland; af jägmästare J. Pauli några anatomiska preparat af elg; af baron Harald Klinckowström en kull gröna ägg af silfvertärna ; af läroverkskollegan Vald. Nyberg ett and- skinn från Vänern; af konservator A. Svensson en näbbmus och åtskilliga svenska fåglar; af grossh. P. Witte 2 vatten- rallar; af direktör Aug. Wahlberg några svenska fåglar samt flera bon af säf sångare; af hr E. J. Löfström en orrunge; af hr E. Sörling en stare i vinterdräkt; af professor Einar Lönnberg diverse fiskar, batrachier och reptilier i sprit m. m. Från Skansen har öfverlämnats såsom gåfva en varg x hund, 1 markatta m. m. Bland de köpta föremålen förtjänar att i främsta rummet nämnas ett skelett af nordkaparehvalen, som genom professor G. Guldbergs, Kristiania, benägna bemedling inköpts från en norsk hvalfångarstation på Island. Af hr G. Linnell, Kamerun, har förvärfvats åtskilliga värdefulla saker, bland hvilka i främsta rummet märkas ett litet foster af kamerunsk elefant {Elephas cyclotis), skinn och skeletter af schimpans samt flera smärre däggdjur, äfvenledes i formalin konserve- rade smärre däggdjur, reptilier och fiskar. Genom kombine- radt byte och köp har af del ningen från naturaliehandlaren J. F. G. Umlauff i Hamburg erhållit ett par (c^$) upp- INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 169 stoppade exemplar af den egendomliga och sällsynta idisslaren Takin {Budorcas taxicolor), från Mishmibergen i Tibet, som ej torde finnas i många europeiska museer. Af samme person har äfven inköpts en större samling af fåglar från Tien- schanbergen i Centralasien, hvilken omfattar intressanta geo- grafiska underarter äfven sådana, som ännu ej beskrifvits, samt vidare skinn och kranium af Pota^nogale och panda {Ailurus fulgens) samt det indiska enfärgade kattdjuret (Felis- teinmincki) . Till samlingarnas kompletterande har inköpts från W. F. H. Rosenberg, London, representanter af de löfsalsbyggande fågelsläktena Prionodura och Amblyornis (2 sp.), Haasfs kivi och en ny zeeländsk and {Nesonetta auck- landica), som saknar flygförmåga, etc. af G. Schneider, Basel, Tragidus (J*, $ och fötus) samt flygande maki [Galeo- pithecus) i sprit. Från Trondhjem har inköpts hud och kranium af en hind samt ytterligare 4 kranier af den på Hitteren och angränsande öar lef vande kronhjorten, som visat sig vara en säregen underart, mycket väl skild från den svenska och mellaneuropeiska kronhjorten. Af öfriga inköp märkas skinn och kranium af vild hund från Tibet {Cuon dukhunensis), samt från Skansen 1 jaktjur, 1 elgkalf, 1 babian, 1 nyfödd isbjörnsunge, 1 vargXhund etc. Till komplettering af svenska samlingen har inköpts en del flädermöss, en små- vessla från Göteborgstrakten i brun vinterdräkt, en serie gul- ärlor \ en grågås i ruggning från Kalmarsund samt enstaka svenska fåglar. Genom byte har erhållits från professor Bashford Dean, Xew York, Polypterns bichir, Bdellostoma stouti och ägg af samma fisk, ägg af Chimcera colliei samt kalifornisk lansettfisk. För vetenskaplig bearbetning och jämförande undersök- ning har vetenskapligt material under året varit utlånadt till flera in- och utländska institutioner. Till Uppsala universi- tets zoologiska museum, professor T. Tullberg, diverse gna- gare; till geologiska institutionen därsammastädes docent C. WiMAN, pingvinskelett ; till Stockholms högskolas zoologiska institut, professor W. Leche, diverse Chri/sochloris-RrteT m. m.; till Königl. Zoologisches Museum, Berlin, d:r Hirzheimer, 12 st. vargkranier; till British Museum Nat. Hist., d:r K. An- DERSEN, 5 ex. sydafrikanska Rhinolophus i 3 arter; till Trond- 1 Omnämnd i Sv. Jägarförb. N. Tid^kr. årg. 42 lift. 3 p. 222. VfteitsJiaps-Akademiens Årsbok. 3. ]90.j. '■'■^ 170 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. hjems zoologiska museum, d:r G. Swenander, 8 ex. lax från Vänern; till Zoologische Sammlung des Bayerischen Staates, Miinchen, docent Goldschmidt, Branchiostoma elongatum Sundev. På museet ha samlingarna studerats af professor d:r P. Matschie, Berlin, (viverrider etc.); d:r G. Setterberg (sven- ska fåglar) och 5 studerande vid Stockholms högskola. Kor- tare studiebesök ha af lagts af ett antal in- och utländska vetenskapsmän samt af studenter från Uppsala universitet. Från konstnärlig och konstindustrien synpunkt ha äfven samlingarna nyttjats af åtskilliga personer, nämligen 6 målare, bland hvilka märkas hrr Alf. Wallander, Gunnar Hall- ström m. fl., samt tre skulptörer. Med understöd af honorarieanslaget har fil. lic. L. G. Andersson utfört bestämningar af fiskar samt under en kortare tid hr W. Kaudern bestämningar af fåglar. Den katalog öfver museets reptilie- och batrachiesamling som förut fanns har renskrifvits till bladkatalog i kapslar, öfver den uppstoppade och utställda fågel samlingen har äfven en bladkatalog börjat upprättas och under året ha med- hunnits hönsfåglar och närstående, dufvor, dagroffåglar, pape- gojor, gökartade fåglar, blåkråkliknande fåglar, ugglor, natt- skärror, Coliider, Trogonider, hackspettliknande fåglar och andfåglar. Ombyte af sprit har verkställts på större delen af utländska spritsamlingarna. Samlingen af i sprit förvarade dägg- djur har af intendenten fullständigt systematiskt ordnats i särskilda skåp för sig. Äfven samlingen af fåglar i sprit har ordnats, ehuru ännu ej till alla delar. Sex nya skåp med lådor ha anskaffats och i dessa ha så långt utrymmet med- gifver samlingen af fågelskinn inordnats i familjer och delvis geografiskt af intendenten. För magasinering af däggdjur- skinn ha äfven tvenne större skåp anskaffats. En större samling af fåglar från Tien Schan-området i Centralasien samt den antarktiska expeditionens fåglar ha bestämts af intendenten, som dessutom utfört bestämningar af diverse djur till skilda grupper både af nyinkommet och förut befintligt material. Intendentens tid har äfven upptagits af beräkningar och förslag för den kommande museinybyggnaden samt af arbe- ten utförda i egenskap af sekreterare i Kungl. Vetenskaps- akademiens Naturskvddskommitté. INSTITUTIONSFÖRESTÅNDABNES ÅRSBERÄTTELSER. 171 På konservatorsverkstaden ha under året monterats föl- jande däggdjur: en babian, en sjöbjörn, en WeddelFs själ- hund, en Potamogale, en näbbmus och en harbastard och följande fåglar: en guldtofspingvin, en Ana^^ cristata från Falk- landsöarna, 4 ex. löfsalsbyggare (»trädgårdsmästare», Ambly- ornis och Prionodura) och en Tetraogallus himalayensis puU. Ett skelett af myskoxe och ett af okapi ha uppställts. Det under förra året påbörjade späckhuggareskelettet har blifvit färdigt och insatt i det provisoriska hvalmuseet. En vargX hund, en myskoxe (»Hjalmar»), en jakoxe, sju harar, flera råttor, en känguru m. m. ha beredts och skinnlagts för magasinering. Ett ganska stort antal fågelskinn har likaledes preparerats. Råskelett ha iordninggjorts af myskoxe, jak, känguru, harar m. m. De från antarktiska expeditionen komna skinnen ha äfven rengjorts samt beredts till för- varing. Med stöd af afdelningen tillhörigt material ha följande pubhkationer utarbetats : Knud Andeesen: On von Heuglins, Riippeirs and Sunde- valls Types of African Rhinolophi. Ann. ^lag. Xat Hist. ser. 7, Vol. XIV Dec. 1904. [Ruppell's typ. af Rh. jumigatus och Sundevall's typ af Rh. anritus tillhöra Riksmuseum.] Einar Lönnberg : Short Notes on a collection of Birds from the Tian Shan district. Arkiv för zoologi. Genom tillmötesgående af kapten C. Larsen, som i sep- tember afreste till Sydgeorgien för att där anlägga ett hval- fångstetablissement, gals det afdelningen tillfälle att med honom sända konservatorseleven vid Riksmuseum hr E. Sör- LiNG. Denne, som af afdelningen utrustats delvis med under- stöd från Regnells zoologiska gåjiiomedel, skall för afdelningen insamla så rikligt zoologiskt material, som förhållandena med- gifva, samt särskildt försöka åstadkomma en utredning an- gående de hittills så godt som i vetenskapligt hänseende all- deles okända antarktiska h valarna. Äfven med d:r I. Trägårdh, som i zoologiskt syfte afrest till Port Natal har en del utrustning skickats. Etnografiska afdelningen. — Afdelningens samlingar hafva under året ökats med omkring 5,927 nummer, af hvilka 627 tillkommit genom inköp, allt det öfriga genom gåfvor. De 172 VETENSKAPSAKADEMIEXS ÅRSBOK. 1905. senare utgöras till största delen af samlingar, som skänkts af professor Gustaf Retzius och fru Anna Hierta Retzius, tillsammans omkring 5,200 nummer, nämligen cirka 500 före- mål som tillhört de s. k. Nordvästindianerna i British Colum- bia och Alaska (heliga dansmasker, dräkter, totembilder, red- skap och husgeråd af olika slag) ; omkring 500 föremål (ler- kärl, ceremoniredskap, sten verktyg, flätade korgar m. m.) från andra indianstammar i Nordamerika, till större delen från Pueblofolken i New Mexico; en samling af 3,100 föremål, den forna s. k. Pfaffska samlingen, från gamla grönländska bo- platser; 45 föremål (klubbor, spjut, bumeranger, ceremoni- redskap, gudabilder m. m.) från Stilla oceanens öar och Australien; omkring 250 föremål ur fornegyptiska grafvar^; cirka 250 gamla koptiska väfnadsstycken och slutligen om- kring 570 föremål (vapen, redskap, dräkter, prydnader m. m.) från det moderna Egypten och Sudan äfvensom från Väst- afrika och Kongostaten. Af grefve Erik von Rosen har skänkts en samling om- fattande 57 föremål för Nkundo- och Ntombostammarna, Kongo, (hopbragt af missionär och fru Sjöblom i trakten af Ikoko station vid Mantumbu-sjön). Af riksantikvarien Hans Hildebrand har mottagits en gåfva af 17 föremål från Afrika, af friherrinnan Emma Tiger- hielm 5 d:o från Algier och af fru S. Nätterqvist 3 d:o från Benin samt 1 från Herjeådalslapparna. De viktigaste inköpen utgöras af ett antal af intendenten professor Stolpe i Tyskland förvärfvade synnerligen värde- fulla äldre föremål från Japan. Af intendenten Erik Pihl har inköpts en samling vapen m. m., 463 n:r, från Kongo (samlingen var förut deponerad sedan 1901). Af docent A. Hamberg har afdelningen förvärfvat en samling dräkter och husgeråd, 14 n:r, från Lappland. Arbetet inom museet har liksom under de föregående åren utgjorts af katalogiserande af nyinkomna samt reforme- rande af inventariet öfver och omsignering af det äldre ma- terialet. Äfven hafva samlingarna från N. Amerika och Grön- ^ Dessa föremål hade redan donerats till Sv. Sällskapet för antro- pologi och geografi, men ännu icke aflämnats af gifvai'na ; detta Sällskap?! samlingar hafva under tiden tillfallit Etnografiska afdelningan. INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 173 land fullständigt samt de från Söderhafsöarna delvis om- ordnats. Grefve Erik vox Rosen har fortsatt och afslutat kata- logiseringen af de af honom skänkta, till 7,026 n:r uppgående samlingarna. Museets båda afdelningar hafva under året på samma tider som förut hållits öppna för allmänheten. Under 8 — 11 aug. besöktes de af sommarkursernas deltagare, hvarvid föreläsningar höllos af intendenten, och då medlemmarna af den antropologiska kongressen i Greifswald uppehöllo sig i Stockholm, besöktes museet den 13 aug. af dem. Utländska forskare, som under året studerat museet hafva varit: prof. d:r H. Schuchardt från Graz, prof. Yngvar Nielsen och amanuensen Fr. Brögger från Kristiania. Under kalenderåret 1904 utgjorde de besökande i afd. I 1,944 och i afd. II 850 (skolor och seminarier inbegripna). 15 nov. — 31 dec. höllos afdelningarna stängda. Under intendentens, prof. Hj. Stolpes, sjukdom och efter hans den 27 jan. 1905 timade frånfälle handhades först vår- den af afdelningen af intendenten prof. A. G. Nathorst, hvarefter Akademien vid sitt sammanträde d. 8 febr. upp- drog åt professor Retzius att såsom tillförordnad intendent utöfva vård och tillsyn däröfver. På grund häraf har pro- fessor Retzius ock afgifvit ofvanstående årsberättelse för ar- betsåret 1904—05. 3. Statens Meteorologiska Centralanstalt. Meteorologiska Centralanstaltens verksamhet har under året fortgått efter i det närmaste oförändradt samma plan som under de närmast föregående åren. En stor olägenhet vid Anstaltens väderlekstjänst har varit, att de flesta utländska väderlekstelegram, hvilka inne- hålla dels morgonobservationer, dels observationer föregående afton, i regel inträffat väl sent på f. m., hvarigenom utfär- dandet af den för allmänheten afsedda dagliga sammanfatt- ningen jämte utsikterna af väderleken i de flesta fall bhfvit icke ringa grad fördröj dt. Hvad de engelska telegrammen beträffar, har denna för- sening berott dels därpå att observationstiden om morgnarna 174 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. i England varit en timme senare än i Sverige, dels på tids- utdräkten under den långa och omständliga befordringen af telegrammen öfver norra England och Norge. Då det icke stått i anstaltens makt att härutinnan kunna åstadkomma någon afsevärd förbättring, har anstalten sökt att på en an- nan, bekvämare väg erhålla nödiga uppgifter från England och för detta ändamål trädt i underhandling med Deutsche Seevvarte i Hamburg. Genom ett i hög grad välvilligt till- mötesgående af denna institution samt af det Tyska Riks- postarntet har det lyckats anstalten att, utan någon särskild kostnad för befordringen på de utländska telegraflinierna, öfver Hamburg erhålla dagliga telegram, innehållande morgon- observationer från icke mindre än 8 engelska stationer för samma tid som den i Sverige gällande, nämligen 8 f. m. M. E. T., således en timme tidigare än från de förutvarande, samt för flertalet af dessa stationer dessutom äfven observa- tioner föregående afton. I sammanhang härmed må äfven nämnas, att genom välvilligt tillmötesgående af Deutsche Seewarte och Tyska Rikspostamtet utan förökad kostnad er- hållits morgontelegram från tvenne österrikiska stationer. Genom sistnämnda telegram har den dagliga väderlekskartan vunnit en förmånlig utvidgning åt sydost. Dessa under året tillkomna nya engelska och österrikiska telegram tillfogas det sedan gammalt till Sverige dagligen ingående tyska telegram- met, h vilket det oaktadt icke lider af någon nämnvärd för- sening i expeditionen. Det förut nämnda gamla engelska telegrammet är emellertid fortfarande af afsevärd nytta, dels såsom en komplettering af de engelska uppgifterna i det tyska telegrammet, emedan det bland annat innehåller upp- gifter från 4 stationer, hvilka icke ingå i sistnämnda tele- gram, dels vid sådana tillfällen, då till följd af stormar eller annan anledning de engelska uppgifterna öfver Hamburg ute- blifva eller äro ofullständiga. Äfven de ryska telegrammens snabbare befordran har varit ett önskningsmål, och detta har under året vunnits, därigenom att de ryska uppgifterna numera afsändas direkt till Sverige från resp. stationer, och icke såsom förut först uppsamlas i Petersburg. Med de franska telegrammen skedde en dylik förändring till det bättre redan för några år sedan. De norska väderlekstelegrammen hafva genom tillmötes- gående af det Meteorologiska Institutet i Kristiania under INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 175 året vunnit i fullständighet, därigenom att två af dess sta- tioner, livilka hittills icke meddelat aftonobservationer, nu- mera bifoga sådana i sina morgontelegram. De svenska väderlekstelegraramen slutligen ha från den 1 aug. tillökats med ett dagligt sådant från den på K. Järn- vägsstyrelsens bekostnad af Meteorologiska Centralanstalten anordnade meteorologiska stationen af andra klassen vid Riks- gränsens järnvägsstation. För den dagliga väderlekstjänsten året om har, efter de ofvan anförda förändringarna, anstalten mottagit morgon- telegram, innehållande afton- och morgonobservationer öfver väderleken, från 15 inländska och 53 utländska stationer samt endast morgonobservationer från en utländsk (engelsk). ]Med stöd af samtliga inkommande telegram hafva dag- ligen tvenne synoptiska kartor konstruerats, af hvilka morgon- kartan offentligen anslagits å 4 ställen i hufvudstaden och i förminskad skala återgifvits i 4 här utkommande dagliga tid- ningar. Det viktigaste af de i morgontelegrammen upptagna iakttagelserna har meddelats i 10 dagliga tidningar i hufvud- staden i en tabell, åtföljd af en sammanfattning af väderleks- tillståndet samt väderleksutsikter för det närmast följande dygnet, h var jämte nämnda sammanfattning, tillika med ut- sikter, på telegrafisk väg öfversändts till 11 kommuner i riket (däraf 6 året om och 5 endast under sommarmånaderna), hvilka till K. Telegrafverket erlägga de härför stadgade af- gifter. En mera kortfattad sammanfattning af väderleks- tillståndet jämte utsikter har äfven, öfversändts till K. Sty- relsen för statens järnvägstrafik, som på egen bekostnad låtit anslå densamma å alla större järnvägsstationer. Denna an- ordning har äfven blifvit vidtagen på flera privata banhnier, af hvilka de flesta erhållit sina uppgifter från närmaste stats- station. Sistnämnda kortfattade sammanfattning har äfven meddelats Svenska Telegrambyrån i Stockholm, hvilken ytter- ligare spridt densamma till sina kunder. I öfverensstämmelse med hvad som ägde rum under före- gående år anordnades äfven under juli — september månader vid anstalten en särskild väderlekstjänst till jordbrukets gagn. För detta ändamål erhöll anstalten under denna tid morgon- telegram, innehållande morgon- och aftonobservationer från ytterligare 6 inländska och 1 utländsk station, samt efter- middagstelegram från 17 inländska och 19 utländska stationer. 176 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. lf»05. Med stöd af dessa telegram dels kompletterades de ofvan- nämnda synoptiska kartorna, dels upprättades en särskild karta öfver eftermiddagens väderlek, i enligliet med hvilken kl. 6 e. m. utfärdades särskildt för jordbruket af sedda väder- leksutsikter beträffande nederbörd och nattfrost under på- följande dygn. Dessa eftermiddagsuppgifter anslogos i likhet med morgonuppgifterna å 4 offentliga platser i hufvudstaden samt meddelades i 7 här utkommande dagliga morgontidnin- gar och sändes genom K. Telegrafstyrelsens försorg till flera af dess ofvan nämnda abonnenter samt delgafs K. Järnvägs- styrelsen. De till anstalten ankommande morgontelegrammen hafva fortfarande och till samma utsträckning som förut publicerats i »Bulletin du Nord», en tidskrift, som bekostas af de trenne skandinaviska anstalterna gemensamt. Statens meteorologiska stationer äro för närvarande 36 till" antalet, hvaribland då medräknats de sedan gammalt befintliga meteorologiska stationerna vid Stockholms och Lunds astronomiska observatorier samt en under året inrättad, af K. Järnvägsstyrelsen bekostad meteorologisk station vid Riks- gränsens järnvägsstation. Därförutom anställas å flera privat- stationer observationer öfver lufttrycket, temperaturen, fuk- tigheten, nederbörden m. m. med från anstalten till låns bekomna instrument. Fullständiga observationsserier hafva inlämnats af läroverksrektoren P. R. Billmanson i Nora, från Ronneby Hälsobrunn, Gysinge bruk, Ulricehamns och Håla- liults sanatorier samt från Landtbruksakademiens Experimen- talfält vid Stockholm, vidare från två stationer i Hallands och en i Uppsala län, de trenne sistnämnda inrättade och under- hållna på de respektive Hushållningssällskapens bekostnad. Det system af s. k. tredje klassens stationer för iakt- tagelser hufvudsakligen öfver nederbörden och delvis öfver lufttemperaturen, som 1878 anordnades med de K. Hushåll- ningssällskapens medverkan är ännu i fortsatt verksamhet. Om till hithörande stationer läggas statens meteorologiska stationer, såväl de, hvilka sortera under Meteorologiska Cen- tralanstalten och under Nautisk-meteorologiska Byrån, som de privata stationer, vid hvilka alla nederbörden observeras efter en och samma plan, blir antalet af nederbördsstationer i riket inalles 455. Alla dessa stationer insända sina iakt- tagelser vid h varje månads utgång. Desamma publiceras i INSTITUTIONSFÖBESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 177 en månatlig tidning med titel : »Månadsöfversikt af väderleken i Sverige», hvilken tidning redigeras under Anstaltens inse- ende och uppehälles hufvudsakligen genom prenumeration af de K. Hushållningssällskapen. Af denna tidning hafva 24 årgångar hittills utkommit, nämligen 1881 — 1904. Det system af iakttagelser öfver isförhållanden, åskväder och fenologiska företeelser, som år 1881 öfverflyttades från Uppsala Meteorologiska Observatorium till Meteorologiska Centralanstalten, har fortgått efter oförändrad plan och hatva till anstalten inkommit journaler från 50 observatörer öfver isläggning och islossning, från 62 öfver iakttagna åskväder och från 81 öfver periodiska företeelser inom växt- och djurriket. Synoptiska tabeller hafva upprättats för hvarje dag af året 1903, upptagande nederbördens art och mängd, åskväder, dimma, dagg, rimfrost, luftens genomskinlighet, solrök, norr- sken m. m. I dessa tabeller ingå samtliga stationer. Af arbetet »Meteorologiska Iakttagelser i Sverige» hafva under året utgifvits fyrtiofjärde och fyrtiofemte bandet, inne- hållande observationer under åren 1902 och 1903. Beträffande Anstaltens personal har den förändring in- trädt, att i stället för fil. d:r J. Westman, som utnämnts till lektor vid Nyköpings högre allmänna läroverk, af Veten- skapsakademien den 26 nov. förordnats fil. doktor M. Jans- son att räknadt från 1 jan. 1905 efterträda Westman såsom vetenskapligt biträde vid anstalten. Till följd af erhållen tjänstledighet från sin lektorsbefattning kvarstår lektor West- man tills vidare såsom extra assistent. Under året besöktes och inspekterades af föreståndaren stationerna Nyköping, Karlstad, Linköping, Visby, Östersund. Storlien, Riksgränsen, Hernösand, Gäfle, Falun, Gysinge, Kristianstad och Lund samt af d:r Jansson stationerna Vä- nersborg, Örebro och Linköping. Anstalten har slutligen meddelat en mängd upplysningar åt såväl in- som utländska myndigheter och enskilda per- soner. Af Anstaltens tjänstemän under året utgifna särskilda skrifter af naturvetenskapligt innehåll: H. E. Hamberg. Die sommernachtfröste in Schweden 1871 —1900. (K. Sv. Vetenskapsakademiens Handl. Bd 38 N:r 1, Stockholm 1904. — — Vieljährige Temperaturmittel fiir Schweden. Met Zeitschrift. Heft. 11. Wien 1904. 178 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Nils Ekholm. Wetterkarten der Luftdruckschwankungen. Met. Zeitschrift. Heft. 8, Wien 1904. J. Westman. Observations météorologiques faites en 1899 et en 1900 å la baie de Treurenberg. Spitzberg. (Missions Scientifiques pour la mesure d'un are de Méridien au Spitzberg entreprises en 1899—1902 sous les auspices Suédois et Russe. Mission suédoise. Torne II, S VIII A.) — — Aurores Boréales. Observations et mesures de Taurore boréale faites en 1899 et en 1900 ä la baie de Treuren- berg, Spitzberg (Ibid. Torne II S VIII. C.) A. M. Jansson. Om värmeledningsförmågan hos snö. Aka- demisk af handling. Uppsala 1904. — — »Etude des instruments d' observation» och »Mesures actinométriques» (Travaux de la Station Franco — Scan- dinave de sondages aeriens a Hald 1902 — 1903. Viborg 1904) tillsammans med R. Holm. FÖREDRAG I ASTRONOMI. 179 Föredrag i astronomi på K. Vetenskapsakaderaiens högtidsdag den 31 mars 1905 af prof. Karl Bohlin. Vid dagens tillfälle må härmed först och främst erinras därom, att det Internationella Astronomiska Sällskapets 20:de ordinarie kongress under tiden från den 5:e till och med den 8:e september 1904 ägt rum i Lund och att det då var andra gången sedan Astronomiska Sällskapets stiftande, som det- samma sålunda församlats inom Sveriges landamären. Tyvärr hade det mött hinder för statsrådet och ecklesiastikministern, att; såsom vid dessa tillfällen i allmänhet varit brukligt, så- som regeringens representant vara vid kongressen närvarande och fungerade i stället såsom sådan biskopen i Lunds stift. I universitetets namn hälsades kongressen af universitetets rektor, professor Ribbing och å staden Lunds vägnas af borgmästa- ren Bring. Före förhandlingarnas öppnande beslöts att ge- nom telegram till H. Maj:t Konung framföra sällskapets under- dåniga hälsning, hvilken af H. Maj:t telegrafiskt besvarades. I kongressen deltogo 58 medlemmar af sällskapet. Af de därvid förda förhandlingarna må här i korthet erinras om. följande. Det s. k. LiNDEMANN-ska priset hade utfästs för en förutberäkning af den HALLEY-ska kometens återkomst om- kring år 1912 på grundval af dess senaste apparition år 1835. — Af Astronomiska Sällskapets St järnkatalog hade sedan Göttingerkongressen zonen — 6^ till — 10° publicerats, hvar- efter numera endast fem band af detta stora verk äro att ytterligare förvänta. — Angående ruinerna af Tycho Brahes observatorier å Hven, hvilka af Astronomiska Sällskapet be- söktes och togos i skärskådande, yttrades under Sällskapets 180 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. IflÖö. diskussioner det lifligaste intresse för att desamma måtte på ett effektivt sätt skyddas och bevaras för eftervärlden. Vid tiden för Sällskapets kongress hade redan enligt riksantikva- riens förslag utgräfningar af ruinerna ägt rum på bekostnad af K. Vetenskapsakademien och Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien samt de tvenne af konungen skänkta bronstaflor med angifna grundlinier af Brahes observatorier utförts, hvilka skola komma att åfästas en inom Uranien- borgs område uppställd granitpelare. Dräneringsarbeten hade tyvärr vid denna tid ännu ej i större omfattning företagits, men det är nu snarast att förvänta, att såväl dränerings- arbeten som skyddsåtgärder i öfrigt för de högst anmärk- ningsvärda och för sin tid så storartade observatorierna å Hven skola komma till utförande. — Bland en stor mångfald vid kongressen hållna föredrag och meddelanden namnes sär- skildt en af professor Schwarzschild i Göttingen utarbetad plan till utförande af en fotografisk-fotometrisk revision af den norra stjärnhimmelen i ändamål att för samtliga de stjärnor, som vid den fotometriska revisionen af stjärnhimme- len å observatorium i Potsdam blifvit fotometriskt bestämda, faställa äfven den fotografiska ljusstyrkan med en motsva- rande noggrannhet. Fotogrammen skola upptagas medels en Zeiss' Tessar af 35 mm. objektiv-öppning och 450 mm. bränn- vidd i plåtformatet 13X18 omfattande en areal af 20° i de- klination och 1 timme i rektascension. Hvarje särskild stjär- nas ljusmängd upptages likformigt på en kvadratisk yta af plåten af ^4 mm. sida. För detta ändamål försättes kasetten automatiskt genom elektrisk mekanism i fram- och återgående rörelse på sådant sätt, att stjärnans i och för sig punktfor- miga bild på plåten får i sigsag uppstigande öfverfara den nämnda kvadratytan. Man uppmäter därpå inom den af hvarje särskild stjärna svärtade kvadraten styrkan af svärtnin- gen med tillhjälp af en s. k. Hartmanns mikrofotometer. Häraf åter kan stjärnans ljusstyrka fotografiskt bestämmas, så snart dess färgnyans eller spektraltyp är känd. Sålunda hade man vid ett provisoriskt utfördt försök erhållit följande resultat : FOREDRAG I ASTRONOlVn. 181 Färg Skillnad i fotogr. och optisk ljus- styrka Antal undersökta stjärnor Härledd stjämtem- peratur Hvit — 0,14 18 23000 ° Cels. Gul till hvit . + 0,15 79 13000 Hvit till gul . + 0.85 26 6500 Gul + 1,26 15 5000 Rödgul .... + 1,47 2 4500 Herr J. Paltsa från Wien framställde en plan till kon- struktion af Ekliptikal-St järnkartor. Dessa kartor omfatta den zon af himmelen, inom hvilken solen och flertalet af planeter och andra till solsystemet hörande kroppar röra sig. Antalet af sådana objekt har på senare tider tillväxt till sådant omfång, att den observerande astronomen blir nöd- sakad att se sig om efter medel att så ekonomiskt som möj- ligt disponera öfver sin tid för observation af dessa objekt. I detta hänseende erbjuder sig af sig själf den astrofotogra- fiska metoden, hvilken numera inom flera områden undan- trängt den visuella observationsmetoden, såsom hjälpmedel i och för kartkonstruktion. Dock skulle det för utförande af planetobservationer till större antal vara allt annat än ekono- miskt att å hvarje objekt använda mer än 1 timmes tid, hvilket för utförande af den visuella observationen är tillräck- ligt. Då nu å andra sidan de fotografiska mätningarna äro högst tidsödande och det till härledning af en noggrann foto- grafisk position oftast erfordras en hel arbetsdag, så är det att förorda, att framgent i och för planet- och kometobserva- tioner fasthålla vid den visuella metoden. Mången gång är det emellertid i sådant fall mest tidsödande att orientera sig bland alla i tuben synliga små stjärnor samt att identifiera det objekt — exempelvis en asteroid — , som det gäller att observera. Och just i denna punkt är det som herr Palisa velat komma den observerande astronomen till hjälp genom konstruktion af kartor innehållande de svagaste fixstjärnor intill 14:de storleken, att vid asteroidobservationerna anlitas. Ena- handa fördel besitta sådana kartor för observationer af vari- abla stjärnor vid jämförelseobjektens eftersökande och identi- fiering. Astronomiska Sällskapet uttalade sig med synnerligt intresse för genomförandet af denna plan, hvartill professor ML-vx Wolf i Heidelberg utlofvat sig bidraga genom att ställa 182 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. till disposition de ifrågavarande plåtarna, under det att re- produktionen af de samma i form af kartor med inlagdt grad- nät af herr Palisa i Wien skall ombesörjas. Af Inf-titut de Fi-aiice (Académie des sciences) har publi- cerats Circulaire N:r 1 af den internationella astrofotografiska konferensens förhandlingar, innehållande redogörelse för obser- vationer, som hittills blifvit reducerade, af asteroiden Eros, såsom bekant den asteroid, som kommer närmast jorden, och som med anledning däraf blifvit utvald såsom observations- objekt för en ny omfattande observationsserie i och för be- stämningen af solparallaxen under vintern 1900 — 1901. Den föreliggande publikationen innehåller en afsevärd kontingent af de fyrtio för detta ändamål vid observatorier utförda arbetena nämligen mikrometerobservationer utförda i Marseille; passage- och mikrometerobservationer utförda i Padua; mikrometer- observationer utförda i Paris; fotografiska observationer af fundamentalstjärnor och komparationsstjärnor samt af planeten Eros själf, utförda i Algier, Northfield, Catania, San Fernando, Paris, Toulouse, dels ock heliometerobservationer utförda i Bamberg. Det ifrågavarande cirkuläret utgör en volym på ej mindre än 412 sidor och är ägnadt att genom de i det- samma publicerade omfattande reduktionsarbetena verksamt befria från de tvifvelsmål, som från vissa håll uttalats angå- ende möjligheten att någonsin gå i land med ett arbete af så stora dimensioner, som denna fotografiska bestämning af solparallaxen medels planeten Eros. Professor Loewy, di- rektör för Pariserobservatoriet, hvilken ombesörjt arbetets utgifvande, hängifver sig åt den förhoppning, att redan kom- mitténs nästa cirkulär — det 12: te — skall kunna omfatta de definitiva resultaten af detta storartadt anlagda inter- nationella arbete. I sammanhang härmed, och då ofvannämnda observatio- ner af planeten Eros till stor del blifvit utförda enligt den fotografiska metoden, må härmed erinras om ett likaledes från Institut de France utgånget arbete af Professor Loewy: »Sur la precision des coordonnées des astres obtenues å Taide des mesures effectuées sur leurs images photographiées». Re- sultaten af denna i praktiskt hänseende* högst viktiga under- sökning kunna sammanfattas däruti, att sannolika felet i uppmätningen af en stjärnas läge å den fotografiska plåten härflyter från tvenne olika felkällor: den första beroende på FÖREDEAG I ASTRONOMI. 183 på ojämnheter i plåtens ljuskänsliga hinna samt på de ke- miska aktioner, som förmedla plåtens framkallning och fixe- ring; den andra felkällan ledande sitt ursprung från själfva mätningsoperationerna. Sålunda befinnes sannolika felet för en enkel pointering: på en stjärna i ett plåtläge . . . . = + O", n: under det att sannolika felet på grund af klichéens ofull- komlighet är för bilder af normal kontur . . . . = + 0",0 8 2 för en svag bild närmast gränsen för synliga bilder = + O", 124 för stjärndisker vid gränsen för synliga bilder = + O", 1:3 Med hänsyn härtill har man enligt Loewy att modifiera pro- ceduren vid astrofotografering af svaga objekt därhän, att om man t. ex. har att bestämma en stjärna af ll:te stor- leken, det måste anses nödvändigt för att erhålla bilder af normalkontur att göra exponering för stjärnor af 12:te stor- leksldassen, eller då största noggrannhet afses ända till 13:de storleksklassen o. s. v. För ett rörligt objekt, såsom asteroiden Eros, skall man i stället för att afkorta exponeringstiden för undvikande af långa streck, förlänga densamma för att ernå högsta möjliga precision. Inflytandet af gelatinhinnans de- formationer kan väsentligen nedbringas, om man gör två exponeringar å samma plåt med bilddistans af 4' till 5' och om man företager uppmätningen i två diametralt motsatta lägen af plåten ^ Af herr Loewy's undersökning framgår ock, att då det af honom anbefallda försiktighetsmåttet, att exponera två storleksklasser starkare, än den omedelbara * Enligt hvad vi å härvarande observatorium i detta hänseende varit i tillfälle konstatera, äro visserligen verkliga deformationer af gela- tinhinnan icke uteslutna och sådana deformationer synas sträcka sig öfver jämförelsevis större partier af plåten. Dock äro de vanligaste af- vikelsema i plåten för svagare objekt, såsom nebuloser och mycket svaga stjärnor, hufvudsakligen beroende af en annan omständighet, nämligen af en ojämn fördelning af bromsilfverfällningen å gelatinskiktet. Att så är förhållandet framgår äfven ofta af själfva plåthinnans utseende vid på- gående fixering, i synnerhet då fixerbadets temperatur är något lägre, i allehanda .strimmor och ojämnheter i beläggningen. Det är ock ingen lätt sak att fullkomligt jämnt utbreda ett dylikt skikt på en större j-ta. och härtill torde nya och noggrannare metoder vara nödvändiga än som vanligen vid plåtfabrikationen komma till användning. Det är ock ganska säkert, att därest en förbättring af de fotografiska plåtarna i detta hän- seende kunde åstadkommas, de fotografiska mätningarnas noggrannhet äfven därmed skulle mångdubblas. 184 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 11»05. beräkningen erfordrar, iakttages, mätningarna blifva lika noggranna i plåtens hela utsträckning, oberoende däraf att bilderna åt kanterna af fältet kunna blifva aflånga. Å hvarje kliché äro de bilder, som framkomma motsvarande de minsta synliga storleksklasserna, i regel oanvändbara, i det de hvar- ken angifva stjärnornas position eller ljusstyrka med pålitlig- het. Den lag, som uttrycker relationen mellan bildernas dia- meter och stjärnornas ljusstyrka, gäller icke mera för de svagaste stjärnorna å plåten. Diameterns af tagande är näm- hgen för dem hastigare än fallet skulle hafva varit för samma stjärnor, därest exponeringen hade förlängts, så att ännu svagare stjärnor hade framkommit. Felet hos en uppmätt koordinat är för de svagare stjärnorna väsentligen större än ensamt af mätningsoperationerna skulle väntas, beroende af ofullkomligheter i plåtens ljuskänslighet för svagare ljusintryck. Då man å samma plåt exponerat multipelbUder i en rad ut- efter en koordinatriktning, bhfva mätningarna i den däremot vinkelräta riktningen mindre noggranna än i den första riktningen. Till följd häraf böra vid multipelexponering bil- derna distanseras längre än hittills varit brukligt och helst lika mycket som ett helt reseau-intervall. Från det jämförelsevis nya amerikanska Yerkes-observa- toriet nära Chicago hafva under år 1904 synnerligen viktiga astrofysikaliska undersökningar publicerats i 2:dra bandet af detta observatoriums annaler. Däraf må här en närmare redogörelse lämnas för en af Edwin B. Frost och Walter S. Adams utförd undersökning med titel: Radial velocities oj tweyity stars hawing spectra of the Orion type. Att det är möjligt att medels spektroskopiska observationer utforska stjärnornas rörelsehastighet i synliniens riktning enligt den s. k, DopPLERska principen, därom har jag vid flera tillfällen haft anledning inför Akademien redogöra. Här må därutinnan blott erinras därom, att de första försöken i denna riktning utfördes af Huggins år 1868. Vogel företog tre år senare observationer i samma ändamål och redan genom dessa båda astronomers arbeten kunde denna nya undersökningsmetod sägas hafva blifvit tillfredsställande bepröfvad. Senare iakt- tagelser beträffande solens, saturnusringens och planeten Venus' rotation, utförda enligt den DoppLERska principen, hafva än ytterligare bekräftat denna princip såsom veten-' skapligt instrument af högsta effekt. Emellertid voro de FÖREDRAG I ASTRONOMI. 185 visuella observationerna af spektralliniernas förskjutning i stjärnspektra i förhållande till motsvarande linier i vakuum- röret underkastade de största svårigheter, så snart man ic'ke hade tillgång till de ljusstarkaste tuber och icke ville in- skränka sig tUl de allra ljusstarkaste fixstjärna. Det var först sedan den fotografiska metoden börjat tillämpas på stellär- spectroskopien genom Vogel 1887, som resultaten blefvo af större räckvidd och noggrannhet. Det första verkligt klassi- ska arbete af denna art var ock bestämningen af radialhastig- heten hos 51 stjärnor genom Vogel och Scheixer, publicerad i 7:de Volymen af Publicationen des Astrophysikalischen Obser- vatoriums zu Potsdam. Det nästa framsteget i denna rikt- ning är att tillskrifva mr Campbell, numera direktör för Lick- observatoriet, i det nämligen han, genom användning af järn såsom jämförelsespektrum, lyckades i hög grad uppdrifva noggrannheten af de spektrografiska iakttagelserna. Man började efter denna tid såsom enhet för radialhastigheten införa kilometern i stället för den af Vogel begagnade geo- grafiska milen (approximativt = 7 kilometer). Noggrannheten har sedermera ytterligare stegrats genom användning af en till alla delar med största omsorg konstruerad spektrograf, vid hvilken principen för prismornas hållande vid konstant temperatur genom en särskild värmeledningsapparat tilläm- pats. Denna den s. k. BRUCE-spektrografen var redan hösten 1901 installerad å Yerkes-observatoriet och har sedermera systematiskt kommit till användning för bestämning af stellära rörelser i synliniens riktning. Bland de uppgifter, som därvid kommit till behandling var bestämningen af rörelsen hos stjärnor af den s. k. Orion- typen, h vartill höra först och främst ett flertal stjärnor till- hörande den uppenbarligen säregna trakt af himmelen, där den mångbesjungna Orions stjärnbild aftecknar sig samt dess- utom ett antal andra öfver himmelssferen temligen likformigt fördelade klara stjärnor. Stjärnorna af Oriontyp hafva där- utinnan för astrofysiken ett visst intresse, att desamma otvifvel- aktigt befinna sig på ett mycket tidigt stadium af stellär evolution. Deras kemiska sammansättning är enkel, i det spektralliniema angifva hufvudsakligen endast följande be- ståndsdelar: väte, helium, syre, siliciutn, kväfve, inagneshim. Tillvaron af helium är det mest utmärkande draget för denna typ, hvarför dithörande stjärnor ofta kallas för Heliumstjärnor. Vetenskaps- Akademiens Årsbok. 3. 1905. ]3 186 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Tunga metaller, ss. järn etc, äro sålunda icke representerade i spektrum. Spektrallinierna äro i allmänhet breda och dif- fusa, hvadan mätningarna af desamma äro förenade med stora svårigheter och resultaten icke kunna i noggrannhet täfla med dem, som erhållits för stjärnor af solartyp. Stjär- norna af Oriontyp hade hittills föga blifvit beaktade med afseende på deras radialhastighet och ett tämligen obanadt undersökningsfält förelåg alltså för de båda amerikanska astro- nomerna. För mätningarna utvaldes en region af spektrum omkring helium-linien 0,f^-44 7i och den karaktäristiska magnesium-linien 0,1^448 1. Af omkring ett hundra i arbetsplanen upptagna stjärnor af Oriontyp enligt Vogels och Wilsings klassi- ficering hafva tillsvidare tjugu blifvit undersökta. Uteslutna från undersökningen blefvo af välgrundad anledning alla dubbelstjärnor i nämnda förteckning. Såsom komparations- spektrum användes dels titanium- och stundom järn- eller chr om-elektroder dels heliumrör. Observatörerna rekommen- dera på grund af treårig erfarenhet titanium i stället för järn, såsom gifvande skarpare och talrikare linier inom det under- sökta området. För fotograferingen användes Seed's »Gilt Edge» 27 och Cramers Crown-plåtar och såsom utvecklare i regel rodinal eller understundom hydrochinon. Den använda mätapparaten af W. G/ERTNER & C:o, Chicago är af ändamåls- enlig konstruktion. Skrufven håller 10 mm. diameter och 10 cm. längd, stigningen utgör V^ mm. och skrufmutterns längd är 28 mm. Afläsningstrumman håller 80 mm. i diameter och är graderad i 500 delar, så att ett del streck är lika med en jj.. Mikroskopet är från Zeiss i Jena och besitter företrädet af variabel förstoring, från omkring 6 till 30 ggr lineärt, då ob- jektivet förskjutes längs en graderad skala. Angående mätningarnas utförande må antecknas, att se- dan plåten blifvit upplagd på mätapparaten med spektrums violetta del åt vänster, fyra inställningar utfördes å h varje stjärnlinie alternerande i den ena och andra riktningen af slidrörelsen. Därpå inställdes den närliggande komparations- linien fyra gånger, nämligen två gånger i komparationsspek- trum nedanför stjärnspektrum, äfvenledes i alternerande rikt- ning. Därpå upprepades mätningarna i omvända läget af plåten d. v. s. med spektrets violetta del åt höger. Dubbla af hvarandra oberoende observationsserier utfördes sålunda af FOREDRAG I ASTRONOMI. 181 de båda observatörerna Frost och Adams. Vid reduktionen bestämdes af komparationslinierna de tre konstanterna i Hartmanns formel (Publications of the Yerkes Observatory Vol. II pg 150). Skrufvens periodiska fel hafva visserligen undersökts, men ej anbragts till mätningarna, emedan de- samma som uppgå till högst 15 [i visat sig vara försvinnande i förhållande till osäkerheten på grund af stjärnliniernas diffusa form samt i öfrigt skulle influera på den härledda hastigheten med blott O, i km. Observatörerna hafva med omsorg diskuterat alla felkällor, som kunde tänkas influera på resultaten. Först bland dem komma böjninqar hos själfva spektografen, hvilka emellertid synas hafva blifvit till fullo eliminerade genom den fasta konstruktion i stål, som gifvits det nya till observationerna använda instrumentet. Variatio- nen i temperatur hos prismorna har undanröjts genom en värmeregleringsapparat, hvilken, om äfven icke automatiskt verkande, dock medgifvit, att genom upprepade temperatur- afläsningar och korrektion för hand af en elektrisk kontakt hålla temperaturen inom 0°,2 konstant under loppet af en vinternatt. För att erhålla en fullt effektiv kontroll på mätningarnas noggrannhet utfördes ett stort antal spektrografiska observa- tioner af objekt, hvilkas rörelse i synliniens riktning kunde betraktas såsom känd, nämligen af månen, planeten Venus och flera fixstjärnor. Sålunda erhölls: Datnm Objekt 1 i Observerad radial hast. Beräknad 1. eljes känd radialhast. 1901 Sept. 26 Månen — 1-2 km. — 0.5 Sept. 27 » 1 — 0.5 1 — 0.6 Nov. 13 Venus — 13.0 — 12.8 Dec. 18 Månen + 0.5 ; + 0.9 1902 Jan. 8 Venus — 10.5 -113 Febr. 19 Månen + 1.1 + 0.7 IMars 26 >> + 0.1 + 0,1 1901 Sept. 4 r/. Tauri 1 +56.1 + 51.S iSTov. 15 rj. Arietis i — 13.6 i — 14.4 1902 Mars 12 a Bootis ' - 4.3 — 6.5 De observerade hastigheterna öfverensstämma således be- träffande Månen och Venus i det närmaste med de beräknade 188 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. i sista kolumnen. Beträffande de tre fixstjärnorna kunna de något större afvikelserna förklaras genom någon ofullkom- lighet i de förut af andra observatörer härledda, i sista kolum- nen angifna värdena. För de tjugu stjärnor af Oriontyp, som hittills blifvit uppmätta ställa sig resultaten såsom i nedan anförda samman- ställning angifves. Utom hvarje stjärnas ljusstyrka, benäm- ning och observerade radialhastighet upptager densamma äfven Rektascension och Deklination samt egenrörelsen (»motus propius») enligt Lewis Boss' katalog. Storlek Stjärna R A. Dekl. Radial- hast. Motus pro pri US m. km. 3.0 Y Pegasi Ot 8" + 14° 38' -f- 5.4 0".013 3.7 ^ Cassiop. 0 31 + 53 21 + 2.9 0 .023 3.6 £ Cassiop. 1 47 + 63 11 - 5.9 0 .043 3.1 C Persei 3 48 + 31 35 + 22.1 0 .020 0.3 P Orionis 5 10 - 8 19 + 20.7 0 .002 1.9 Y Orionis 5 20 + 6 15 + 18.0 0 .020 1.8 s Orionis 5 31 — 1 16 + 26.7 0 .002 : 1.9 C Oinonis 5 36 - 2 0 + 18.3 0 .010 2.2 v. Orionis 5 43 - 9 42 + 17.1 0 .005 2.0 P Canis maj. 6 18 -17 54 + 32.6 0 .006 1.5 e Canis maj. 6 55 — 28 50 + 27.2 0 .005 3.6 Y] Leonis 10 2 + 17 15 + 3.5 0 .012 2.8 Y Corvi 12 11 — 16 59 — 7.0 0 .162 3.9 T Herculis 16 17 + 46 33 — 12.7 0 .033 3.3 1^ Draconis 17 8 + 65 50 — 14.4 0 .024 3.9 t Herculis 17 37 + 46 4 — 16.4 0 .012 40 67 Ophiuchi 17 56 + 2 56 — 3.1 0 .017 4.5 102 Herculis 18 4 + 20 48 — 10.8 0 .012 4.5 'q Lyrce 19 10 + 32 58 — 9.1 0 .005 5.1 e Delphini 20 28 + 10 58 — 26.2 0 .027 Fördelningen af positiva (från jorden riktade) och nega- tiva (åt jorden riktade) hastigheter i denna sammanställning visar tydligen riktningen af solsystements rörelse i rymden, om ock stjärnornas antal är väl litet för att därpå grunda en numerisk bestämning af denna rörelse. Det framgår vidare, om man tager i betraktande, att solens rörelsehastighet i rymden utgör 19.9 km., att de verkliga radialhastigheterna för stjärnor af Oriontyp äro ganska små utgörande i medeltal blott 7.0 km., medan stjärnorna i allmänhet hafva hastigheter FÖREDRAG I ASTRONOMI. 189 af vida större belopp uppgående till 50 km. per sek. och där- utöfver. Detta synes tyda på, att stjärnorna af Oriontyp ut- göra ett för sig afskildt system. Anmärkningsvärdt är vidare, att samtliga dessa stjärnor, ehuruväl ganska ljusstarka, hafva en mycket liten egenrörelse, i medeltal per år blott 0".0 15, under det att medelvärdena för egenrörelser hos de Bk äd- le ysk a stjärnorna efter storleksklass utgöra: Storlek Mot US proprii]s 1 2 0".222 3 0 .168 4 ^ 0 .137 5 0 .111 6 0 .090 7 0 .086 1 och sålunda ända till 7:de storleken äro vida större än för de här betraktade stjärnorna. Vi se här ett indicium på att stjärnorna af Oriontyp, oaktadt de äro tämligen ljusstarka, befinna sig på vida större afstånd än andra fixstjärnor af motsvarande storleksordning. Detta öfverensstämmer ock med det förut anmärkta förhållandet, att dessa stjärnor be- finna sig på ett tidigare stadium af utveckling och sålunda vid högre temperatur än solarstjärnorna. Ett ännu mera omfattande stellärspektrografiskt arbete har vid Chicago-observatoriet utförts af observatoriets direktör George G. Hale, assisterad af Ferdinand Eilerman och J. A. Parkhurst, beträffande stjärnorna af Secchis 4:de typ, förut observerade af Dunér i Lund. Dessa stjärnor antagas åter befinna sig på ett längre utveckladt stadium än vår sol. De innehålla ett stort antal såväl mörka som ljusa linier. De mörka linierna motsvara följande kemiska element: kol, (ss. Cyanogen) väte, vanadium (vid K. Vet. Akademien be- stämdt af Hasselberg) calcium, magnesium, natrium, järn, chrom, titan, nickel, magnesium. Kol- och metallångor äro mycket täta och befinna sig omedelbart ofvanom fotosfären. Däröfver i ett reverterande lager såsom på solen befinna sig 190 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. ]i)05. andra gaser, som gifva ljusa linier. Dessa omkring 200 ljusa linier kunna f. n. icke identifieras med något kändt ämne. I flere af dessa stjärnor finnas såväl mörka som ljusa väte- linier, exempelvis H och H?^ mörka och Ho ljus eller felande. Samtliga dessa stjärnor visa tendens till variabilitet. De äro kondenserade mot vintergatans plan. De antagas likasom stjärnorna af Secchis 3:dje typ, till hvilka de utgöra en paralellklasR, hafva genom temperaturförlust descenderat från att förut hafva varit solarstjärnor. Det vackra och innehållsrika bandet af Chicago-observa- toriets publikationer, som blifvit mig förä,radt, och hvarur vi sålunda hafva framdragit så många och värdefulla resultat, innehålla till slut en serie af Ritchey utförda ställarfotogra- fiska reproduktioner af nebuloser och andra objekt. Dessa äro till största delen utförda med observatoriets två-fots re- flektor, hvilken blifvit konstruerad och å Observatoriets egen instrumentverkstad förfärdigad under Ritchey's ledning. De synas mig öfverträffa alla hittills publicerade ställärfotografier i bildernas styrka och detalj arnas finhet och rikedom. Nyare astronomiska undersökningar. Föredrag i astronomi på K. Vet. Akademiens högtidsdag den 28 mars 1904. Af Prof. Karl Bohlin. Det är bekant, att Astronomiens förnämsta uppgift för närvarande består i utförandet genom internationell samverkan af det program, som fastställdes af den astrofotografiska kongressen i Paris år 1887. Från och med denna kongress, hvarvid Frankrike representerades af 22 och 16 andra stater af tillsammans 36 delegerade, hafva vi att räkna en fullstän- dig omhvälfning inom den praktiska astronomien genom för- läggandet af den hufvudsakliga verksamheten till de foto- grafiska observationerna. Enligt hufvud punkterna i de då fattade besluten, skulle de därvid föreslagna internationella astrofotografiska observationerna i främsta rummet afse ut- förandet af en karta öfver hela himmelssfären, upptagande alla stjärnor till och med 14:de storleken. Af detta arbete hafva under de senare årens lopp de första resultaten offent- Hggjorts i form af ett redan rätt betydligt antal större kart- blad, utförda efter de astrofotografiska klichéerna med full- komlig precision och å ett pappersmateriel, som är ägnadt motstå äfven längre tiders inverkan. De första hithörande fasciklarna utgåfvos från observatorierna i Algier och Paris. Emellertid, då dessa kartreproduktioner å papper dock icke kunde anses komma att motsvara de strängaste astrono- miska fordringar, beslöts ock vid ofvannämnda internationella kongress, att utom detta kartverk — denna fotografiska him- melskartan — äfven utarbeta en fotografisk stjärnkatalog, för hvilket ändamål särskilda klichéer skulle tagas, omfattande 192 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. dock endast till och med 9:de storlekens stjärnor. Desamma skulle mikrometiskt uppmätas och resultaten i tabellarisk form sammanställas till en stjärnkatalog. Ett första resultat från detta senare arbetsfält har jag vid ett föregående till- fälle för K. Vet. Akademien tillkännagifvit, nämligen det första bandet af den på Observatoriets i Postdam del kommande zonen af denna stjärnkatalog. Jag är i dag i tillfälle meddela, att under det gångna året tvenne hithörande publikationer blifvit offentliggjorda, nämligen de första utkommande banden af de delar af denna fotografiska stjärnkatalog, som vid Ob- servatoriet i Helsingfors samt vid det Vatikanska Observatoriet i Rom komma till utförande. Med afseende på den förstnämnda af dessa publikationer kan framhållas, att reduktionerna i den- samma blifvit fullständigt genomförda, i det att såsom slut- resultat angifvas stjärnornas rektascensioner och deklinationer för år 1900; och gäller detta i motsats till den praxis, som i öfrigt och annorstädes härvid blifvit antagen, att nämligen f . n. icke utföra reduktionerna längre, än som för erhållandet af stjärnornas rätvinkliga koordinater å hvarje särskild plåt är nödvändigt. I öfrigt torde beträffande ofvannämnda båda volumer inför en krets af flere icke-fackmän knappast något mera af intresse vara att anföra, än att dessa publikationer äro af ett synnerligen stort omfång, vittnande om både pre- cision och uthållighet i arbetet, samt att desamma i typo- grafiskt hänseende äro på ändamålsenligt sätt anordnade. Af mera allmänt intresse torde få anses, att under det gångna året en ny stjärna åter blifvit upptäckt af den engelske astronomen, professor Turner i Oxford. Ehuruväl denna nya stjärna visserligen icke kunnat upptaga täflan med afseende på ljusstyrka med Nova Persei, den nya stjärnan af år 1901, så har densamma dock i öfrigt visat sig verk- ligen besitta de karaktärer, som för de nya stjärnorna äro utmärkande. Meddelande om denna upptäckt afläts den 25 mars tele- grafiskt från Oxford till Centralstelle fiir Astronomische Tele- gramme i Kiel och hade följande lydelse: »nova or variable 16 march oxford 90^' 27'; + 30° 3' magnitude 8. turner». Stjärnan befann sig sålunda i tvillingarnas stjärnbild ej långt från den punkt vid vintergatan, där förut en gång en ny stjärna, Nova Aurigae hade uppflammat. Det blef genast konstateradt, att denna stjärna icke förut fanns upptagen i NYARE ASTRONOMISKA UNDERSÖKNINGAR. 193 någon stjärnkatalog. En särskild skrifvelse från professor Turner till utgifvaren af Astronomische Nachrichten bekräftar detta med det tillägget, att telegram aflåtits, emedan det kunde vara en Nova. Stjärnan var den 27 mars af storleken 8.6 och igenkändes genast på sin rödaktiga färg. Under da- garna april 17, 18, 20, 21 varierade ljusstyrkan enligt iakt- tagelser å Harvard College Observatory på följande sätt: 9 oe, 9.06, 8.98, 8.80. Denna tillväxt i ljusstyrkan, hvilken i öfrigt icke kunde fotografiskt fastställas, syntes, ehuruväl mycket ringa, dock temligen säkert konstaterad och man fann seder- mera, att stjärnan var underkastad små periodiska fluktua- tioner i ljusstyrkan på samma sätt som fallet äfven var med Nova Persei från år 1901. Den 28 mars meddelar Halm i Edinbourgh, att han den 27 mars undersökt stjärnans spektrum och att den första anblicken af detsamma öfvertygade honom, att han verkligen hade framför sig en ny stjärna. Det relativt svaga kontinu- erliga spektrum var genomdraget af breda ljusa band, isynner- het framträdande i spektrets gröna och blå delar. Det ljusaste af dessa band sammanföll med vätelinien F. I violett spå- rades äfven ett ljust band antagligen den bekanta vätelinien. Äfven i den röda delen af spektrum var linien C svagt skönjbar. Från ett flertal observatorier ingingo nu ytterligare be- kräftelser af stjärnans uppträdande samt bestämningar af dess ljusstyrka. Iakttagelserna beträffande dess spektrum blefvo den 31 mars konstaterade af Hartmann och Ludendorff i Potsdam, hvilka med en expositionstid af tre timmar lyckades erhålla en fotografi af dess spektrum, hvilket i detaljerna visade sig nära öf verensstämma med spektrum af Nova Persei. Åfvenledes lyckades samma observatörer i någon mån be- stämma spektralliniernas förskjutning, hvaraf framgick en hastighet af 520 km. i riktning från jorden. Enligt meddelande från Wolf i Heidelberg fanns denna stjärna ännu ej på en i Heidelberg tagen fotografi af samma region den 16 febr. 1903. Däremot blef densamma märk- värdigt nog funnen å en fotografi tagen den 6 mars 1903 å Harvard College Observatory i Cambridge, Mass. samt å ännu 15 andra plåtar af senare datum, därsammastädes tagna af den ifrågavarande regionen. Enligt den första plåten var stjärnan af 5:te storleken och alltså synlig för blotta ögat. 194 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Enligt de följande fotogrammen aftog Jjnsstyrkan sedermera på följande sätt: Greenwich Ljus- medeltid styrka t. m. m. 1903 mars 11 15.18 6.76 12 14.25 7.06 12 15.25 7.16 13 14.52 7.12 13 14.52 7.17 14 14.14 7.42 14 14.14 7.34 14 16.20 7.32 14 16.20 7.34 15 13.44 7.27 15 14.53 7.57 15 14.53 7.46 25 13.26 7.94 25 13.39 8.08 Den sista af de i denna tablå upptagna plåtarna är af särskildt intresse, emedan den var tagen med ett objektiv- prisma och till följd däraf visar spektra af Nova Geminorum och närliggande stjärnor. Nova företer 6 ljusa linier. Å en senare plåt den 29 mars framträder äfven Nebulosa-linien 5003. Samtliga dessa plåtar äro af tidigare datum än Oxford- telegrammet. Det är i sammanhang med detta vackra rekord af Havard College Observatoriet en fråga af intresse, huruvida sådana objekt som de nya stjärnorna framdeles kunna komma att undgå att upptäckas eller icke. Efter Henry Drapers stora donation för fotografiska observationers anställande hafva nio nya stjärnor blifvit upptäckta. Sex af dem, W. Persei, Nova Normse, Nova Carinse, Nova Centauri, Nova Sagittarii, Nova Aquilse blefvo funna vid den systematiska granskningen af Draper-Memorial-fotografier vid Harvard College Observatory och utan dessa fotografier skulle de antagligen hafva förblif- vit oupptäckta. Två, nämligen Nova Aurigse och Nova Persei^ voro ljusstarka och upptäcktes af d:r Anderson i Edinbourgh. Den af Turner upptäckta här ifrågavarande nya stjärnan skulle antagligen och hafva blifvit först funnen vid Harvard College Observatory, därest granskningen af fotogrammen af denna himmelstrakt tidigt nog hade kommit till utförande. NYARE ASTRONOMISKA UNDERSÖKNINGAR. 195 I anseende till stjärnans ringa ljusstyrka blefvo härstädes inga försök gjorda att genom långexposition åtkomma till- äfventyrs uppträdande detaljer i dess grannskap — något som ock visat sig välbetänkt, sedan vi erfarit, att en fotografi tagen vid Chicago-Observatoriet med 8 ^/i timmars expositions- tid med användning af Cramer-plåtar, icke hade ledt till upp- täckt af några töckenbildningar kring denna stjärna. I samband med den sålunda lämnade redogörelsen för den nya stjärnan i Tvillingarna förtjänar ock att omnämnas ett försök, utfördt vid Chicago-Observatoriet, att upptaga ett spectrum af töckenbildningen kring Nova Persei, den nya stjärnan från år 1901. Ehuru detta försök företogs så sent som hösten 1902 och föråret 1903, då denna nya stjärna redan hade betydligt förlorat i Ijusstjrrka, vill man dock hålla tro- ligt att ett positivt resultat ernåtts. Det erhållna spektrum af nebulositeten skiljer sig med bestämdhet från luftspektrum, hvilket senare genom kontrollförsök visade sig vara omärkligt. Det sträcker sig öfver väteliniens område och liknar mest spektrum af själfva stjärnan från febr. 1901, då denna var i sin största ljusstyrka, men däremot på intet sätt det karak- täristiska spektrum af stjärnan, som vid en senare period, från och med juli månad, uppträdde. De båda ljusa linier, af hvilka spår äro synliga i nebulosspektrum, öf verensstämma nämligen ej med de ljusa linier, som voro egendomliga för den nya stjärnan i dess senare stadium. Tyvärr förefaller dock denna undersökning behäftad med en icke oväsentlig osäkerhet. I motsats härtill kunna såsom fullkomligt otvifvelaktiga betecknas tvänne af årets astronomiska upptäcker inom om- rådet för de föränderliga stjärnornas grupp. Den ena beträffar en liten stjärna af 7:de storleken, hvilken vid tredje afdel- ningen af den fotometriska genommönstringen af fixstjärnor, som kommit till utförande i Potsdam, befanns vara af för- änderlig ljusstyrka. Under loppet af åren 1902 och 1903 er- hållos af denna stjärna omkring 175 observationer, hvilka gåfvo vid handen en regelbunden ljus växlingsperiod af 4 timmar med en osäkerhet af högst en minut. Detta är i så. måtto ett egendomligt fall, som det är den kortaste period man hittills känner för någon föränderlig stjärna. Närmast i ordningen komma nämligen två föränderliga stjärnor i stjärnclustern Omega Centauri, med perioder af 7^ 11'" och 196 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. lOO.'). 7' 43°' Därefter kommer stjärnan S Antliae med period af 7' 47™, under det att U Pegasi, som ursprungligen antogs liafva en period af 5^ 32"', sedermera visat sig äga sekundära ljus variationer, livarigenom hela perioden för densamma kan beräknas till 9^ O"'. Den här ifrågavarande nyupptäckta stjärnan kan icke anses vara hvad man kallar en Algolstjärna efter den för- änderlige Algol, livars ljusfluktuationer bero på att den tidtals undanskymmes af en mörkare kring densamma kretsande kropp; ty i sådant fall skulle ljusstyrkan under längre mellan- tider hålla sig konstant. Det är däremot antagligt att denna stjärna i verkligheten består af två ljusa kroppar, hvilka kretsa kring hvarandra och befinna sig så nära — möjligen rent af i kontakt — att en fullkomligt regelbunden och oupp- hörlig ljusvariation uppstår genom den ena stjärnans uppträ- dande än framför, än vid sidan af, och än bakom den andra. Det andra här of van antydda fallet beträffar stjärnan Epsilon Aurigce, h vilken sedan långt tillbaka varit känd så- som föränderlig, men betraktats såsom irregulär i sina Ijus- fluktationer. För ett par år sedan blef denna stjärna spek- troskopiskt undersökt af Eberhard, hvarvid framgick, att dess spektrum efter allt att döma ej var enkelt, utan utgjordes af tvenne öfverlagrade spektra, sannolikt tillhörande två när- belägna komponenter till stjärnan, hvilka icke kunna omedel- bart urskiljas. I december 1902 uttalar Vogel på grund häraf den åsikten, att denna stjärna utan tvifvel är en spek- troskopisk dubbelstjärna af antagligen mycket lång period. Till följd häraf företog sig d:r Hans Ludendorff i Potsdam att revidera samtliga de observationer, som å denna stjärna blifvit utförda. Den första kända observationen är utförd af ingen mindre än William Herschel. Stjärnans föränderlig- het hade dock undgått Herschel. Den förste, som fäste uppmärksamheten på stjärnans föränderlighet var öfverpredi- kanten Fritsch i Quedlingburg, hvilken i en skrifvelse till dåvarande direktorn för Berliner-Observatoriet, Bode, här- utinnan sålunda förfrågar sig: »Stjärnan Epsilon i kuskens stjärnbild såg jag ofta i förhållande till angränsande stjärnor så svag, att den knappast kunde skönjas. Har detta förut blifvit iakttaget?» — hvartill Bode anmärker, att detta icke varit förhållandet, enär Flamsteed och Pizzai angifva den att vara af 4:de storleken. Förhållandet synes emellertid NYARE ASTRONOMISKA UNDERSÖKNINGAR. 197 därefter hafva förblifvit obeaktadt till år 1843, då stjärnans föränderlighet på nytt iakttogs af direktorn för observatoriet i Athen, J. Schmidt. Från denna tid hafva ej mindre än 15 observatörer, bland hvilka Argelander, Heis och Schön- FELD iakttagit densamma och antalet observationer uppgår till flere hundrade. Med den irregularitet i stjärnans förändring, som man icke hade lyckats utreda, förhåller det sig enligt d:r Luden- DORFFS uttömmande behandling af hela detta observations- material sålunda: stjärnan har en period af 27.12 år; den är i regeln af storleken 3. .3 5; vid inträdande af ljusförminskning nedgår ljusstyrkan under 207 dagar regelmässigt med O.73 storleksklass; därefter förblir den under 313 dagar af konstant och minsta ljusstyrka; därpå tilltager den likformigt under 207 dagar till sin första ljusstyrka och förblifver därefter så under 25, 1 .3 år. Detta vid första påseendet något komplicerade förhållande förklarar å ena sidan, hvarför man under loppet af så många år icke hade lyckats att utan vidare komma fenomenets verk- liga natur på spåren, men gifver å andra sidan genom herr L:s fullständiga utredning af de numeriska uppgifterna, äfven fenomenets verkliga förklaring. Förloppet är nämligen full- ständigt detsamma, blott i en mycket större skala, som med den sedan länge kända stjärnan Algol, hvars Ijusfluktrationer förklaras genom periodiskt återkommande förmörkelser, för- orsakade af en kring stjärnan kretsande mörk kropp, i det nämligen denna stjärna på 4 V2 timma nedgår från 2:dra till 4:de storleken, förblifver så under 7 till 8 minuter, därpå tilltager å nyo under 4 ^/^ timmar till sin förra ljusstyrka, hvarvid den så förblir under 2 dagar och 12 timmar, för att därefter ånyo fullborda samma kretslopp. Det kan alltså icke vara något tvifvel om, att stjärnan Epsilon Äurigce är hvad man kallar en Agolstjärna blott med en vida längre period, än som tills datum varit bekant för detta slags föränderliga stjär- nor. Dess senaste minimum inträffade 1902 den 31 mars och det nästa skall först under åren 1929 — 1930 kunna observeras. Till följd häraf är det före denna tid af föga vikt att verkställa observationer af densamma i större utsträckning. Vid denna redogörelse för några af det gångna årets astronomiska tilldragelser förtjäna förvisso ock att omnämnas de undersökningar, som kommit till utförande vid det så i 198 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. lf)f)5. klimatiskt som i instrumentelt hänseende jämförelsevis syn- nerligen gynnsamt ställda Lowell-observatoriet i Arizona. Dessa undersökningar beträffa tvenne våra grannar inom planetsystemet, planeterna Venus och Mars. Med de astronomiska resurser, öfver hvilka vi här f. n. förfoga, äro vi visserligen icke i tillfälle att kunna konstatera riktigheten af så subtila observationer som de ifrågavarande. Af detaljerna å planeten Mars kunna vi knappt nog konsta- tera tillvaron af de hvita polfläckarna eller af en enigmatisk teckning å planetens ekvatorialgebiet och förhållandet ställer sig än ogynnsammare för planeten Venus, emedan denna planet oftast befinner sig vid en ringa höjd öfver horisonten. Studiet af de detalj fenomen, som dessa planeter förete, har varit förbehållet observationerna i Milano, i CoUurania i Teramo, äfvenledes i Italien, i Nizza och det ofvannämnda Lowell-observatoriet i Arizona i Förenta Staterna. Såsom det torde vara bekant hafva de moderna undersökningarna af dessa planeter inaugurerats af prof. Giovanni Schiaparelli i Milano. Han var den förste, som uppställde den satsen, att de båda innersta planeterna i planetsystemet, Merkurius och Venus, icke hafva någon egen rotation, utan att deras rotationstid är lika med deras omloppstid kring solen, hvar- igenom de komma att alltid vända samma sida mot solen, i likhet med förhållandet med vår måne relativt jorden. Såväl denna sats som ock hans iakttagelser af fördubblingarna af de af honom upptäckta kanalerna på Mars hafva emellertid på senare tider från skilda håll varit föremål för åtskilliga anfäktelser. Då jag för några år sedan vid ett tillfälle under- höll mig med astronomen vid Berliner-Observatoriet n. m. professor A. Berberich angående de inre planeternas rotations- tid, uppkastades af honom förslaget att genom spektrosko- piska observationer afgöra frågan angående Venus rotations- tid, hvilken han för sin del ansåg vara snarare omkring 24 timmar än, såsom Schiaparelli antager, 225 dagar. Ar 1900 företogs sedermera en dylik undersökning af den ryske astro- nomen Belopolsky vid Poulkowa Observatorium. Oaktadt emellertid de af honom erhållna sifferresultaten, erhållna af observationer från den 25 mars till den 13 maj, äro ganska divergerande, härledde han dock ur desamma ett resultat, som talade till förmån för den kortare rotationstiden af omkr. 24 timmar, motsvarande i tvenne olika observationsserier en NYARE ASTRONOMISKA UNDERSÖKNINGAR. 199 ekvatorealhastighet hos Venus af 0.6 och 0.9 km.; och om han äfven i sin redogörelse uttryckhgen tillstått, att han vid sina mätningar ovillkorhgt finner sig hafva valt sådana spek- trallinier, som verkligen visade en förskjutning i den önskade riktningen, så torde dock denna hans egendomliga bekännelse mindre hafva fäst sig i minnet än det positiva resultatet, som af honom bJef framkastadt. — En undersökning af frågan har emellertid år 1903 genomförts af mr Slipher å Lowell- Observatoriet, och om vi ock, såsom ofvan nämndes icke be- sitta resurser för att konstatera hans resultat, så har det åtminstone kunnat konstateras, att hans undersökning ut- märker sig för ordentlighet och precision. Hans undersök- ningsmetod är densamma som första gången användes af Keeler för bestämning af Saturnusringens rotation och som äfven hade adopterats af Belopolsky i den ofvannämnda undersökningen. Enligt den s. k. Dopplerska principen förskjuter sig näm- ligen ett föremåls färg åt ena eller andra hållet om föremåle (med tillräckligt stor hastighet) närmar sig eller aflägsnar sig från ögat, och detta på samma sätt och af samma skäl som en ton ljuder högre eller lägre, om ljudkällan närmar sig eller om den aflägsnar sig. Häraf följer, att äfven spektral- linierna i spektrum synbart förskjutas, då föremålet rör sig ifrån eller emot iakttagaren. På samma sätt som man häraf kan bestämma stjärnornas rörelse i synliniens riktning, så har det ock i flere fall lyckats, att sålunda konstatera och uppmäta himmelskropparnas rotation. Rikta vi nämligen spektroskopet t. ex. mot planeten Venus och inställer det så, att spektro- skopets springa faller utefter planetens ekvator, så erhålla vi i spektrum flere linier, som motsvara planetens ekvator eller spektroskopets springa. Det är tillräckligt att observera en af dessa linier. Hade nu planeten icke någon rotation, skulle denna linie intaga ett normalt läge och till sin riktning sam- manfalla med motsvarande spektrallinie från någon jordisk stillastående ljuskälla, hvarmed planeten spektrum jämföres. Har åter planeten en rotation, så aflägsnar sig tydligen dess ena rand från oss, under det att den andra närmar sig. De motsvarande ändarna af spektrallinien erhålla därför motsatta förskjutningar och detta ter sig därigenom så, att den ifråga- varande spektrallinien bildar en viss liten vinkel med den normala riktningen d. v. s. motsvarande spektrallinier från 200 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. en orörlig jordisk ljuskälla. För vinnande af största nog- grannhet går man så tillväga, att båda ljuskällornas spektra fotograferas, hvarefter lutningen mellan planetlinien och kom- parationslinien mikrometriskt bestämmes å fotografiplåten. Vid mr Sliphers undersökning begagnades en spektro- graf konstruerad af J. A. Brashear Si C:o i förening med den CLARKE-ska ref raktorn af 24 tums objektivöppning. Detta instrument är armeradt med tre 63° flintglasprismor och gif- ver en spridning af 42" pr tiondedels meter. Observationerna omfatta 12 observationsdagar och 26 plåtar samt utfördes dels med slidöppningen parallel med planetens ekvator dels ock vinkelrätt däremot, i h vilket senare fall naturligtvis ingen förskjutning borde äga rum. Detta var emellertid ej heller händelsen i det andra fallet, då spektroskopets springa var riktad utefter ekvator. Härmed var sålunda, med fäst af- seende vid observationernas öfverlägsna noggrannhet, bevisadt, att planeten icke hade någon rotation. Mot en omloppstid af 24 timmar skulle nämligen svara en ekvatoreal hastighet af 0.4 0 km., under det att observationerna gifva vid handen endast O.oi till O.02 km. Den uppmätta vinkeln, i medeltal enligt observationerna O'. 3 6 borde i händelse af en rotations- tid af 24 timmar hafva uppgått till 0°.3 6, en kvantitet, i jämförelse med hvilken observationsfelen voro försvinnande små. För att emellertid på det mest tillfredsställande sätt för- säkra sig om riktigheten af detta resultat, företog mr Slipher dessutom en analog undersökning på planeten Mars, hvilkens rotationstid är känd och utgör 24 timmar. I detta fall stälde sig förhållandena verkligen annorlunda, nämligen så, att vid slidens ställning vinkelrätt emot ekvator, såsom sig borde» ingen deviation af spektrallinien observerades, under det att vid slidens inställning utefter ekvator en märbar deviation kunde uppmätas, motsvarande en ekvatoreal hastighet af 0.21 km. Vi lämna här en öfversikt af resultaten af dessa mätningar. Planet Antagen period Beräknad hastighet Observerad hastighet Mars Venns Venus 24.62 tim. 24.0 » 225.0 dag 0.24 km. 0.45 » 0.00 » 0.21 km. 0.01 » NYARE ASTRONOMISKA UNDERSÖKNINGAR. 201 Vi se häraf, att den observerade hastigheten (sista kolum- nen) öfverensstämmer för mars med den beräknade och med den rotationstid af 24.6 2 timmar. För Venus däremot öfver- ensstämmer den observerade hastigheten med antagandet af en rotationstid på 225 dagar, men däremot icke med en rota- tionstid af 24 timmar. Dessa mätningar hade dessutom af mr Sltpher arrange- rats så, att han själf icke på förhand ägde vetskap om, huru- vida de plåtar, som af honom uppmättes, refererade sig till det ena eller andra läget af sliden, hvadan hvarje förutfattad mening måste betraktas såsom utesluten från hans mätningar. Mr LowELL, ägare af det nämnda observatoriet, som nu bär hans namn och förut kallades Flagstaff Observatory, har äfvenledes utfört iakttagelser af planeten Venus, hvilka ytter- mera bestyrka den uppfattningen, att planeten icke har nå- gon så kort rotationstid som 24 timmar. Dessa observationer voro visuella och sträckte sig från den 18 febr. till den 25 juli. De synbara märkena å planetens disk kunna indelas i två slag. Till det första slaget höra skåror i terminatorn (planetens skenbara rand) samt »radbandet» vid sydpolen med dess tvenne framträdande fläckar Astorth och Ashera. Dessa äro beständiga fenomen af jämförelsevis stor tydlighet och desamma hafva af observatören aldrig kunnat dragas i tvifvels- mål. Dessa märken i och för sig äro enligt Lowell tillräckliga att visa att planetens rotationstid uppgår till omkring 225 dagar. — Till det andra slaget höra vissa mindre tydliga långa skuggor, som ifrån terminatorn draga sig inemot pla- netens midt. Tvenne af dessa — Anchises regio och Hero regio - — visade sig likadana och på samma ställe åren 1897, 1901 och 1903. Den 14 april 1903 erhöllos tvenne teckningar af planeten med 6 timmars mellantid och å båda dessa teck- ningar hade de ofvannämnda strimmorna samma läge, hvilket visar, att någon märkbar rotation under 6 timmar icke ägt rum. Beträffande dessa märkens utseende anföres, att desamma icke hafva någon likhet med »kanalerna» på mars. De utgöras af fina streck eller fläckar, äro icke jämnbreda, icke synner- ligen mörka eller skarpt afskurna. De bilda icke ett system af sammanflätade linier, ej heller äro de någonsin fördubblade. På grund af deras permanenta läge håller mr Lowell för sannolikt, att de icke utgöras af molnformer eller atmosferiska bildningar. Vetenskaps- Akademiens Arsiok. 1905. 14 202 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK, 1905. Af ganska stort intresse äro vidare de undersökningar, som å samma observatorium utförts beträffande planeten Mars. Bland flera antaganden, som framkastats för att för- klara fördubblingarna af Marskanalerna, har äfven på senare tider varit det, att desamma skulle vara af rent optisk natur och bero på inierferens. På samma sätt som en punktformig bild af en stjärna i den astronomiska tuben är omgifven af en eller flere ljusa ringar med mörka mellanrum, s. k. inter- ferensringar, så kunde man — menas det — hålla för troligt, att äfven fördubblingarna på Mars bestode i analoga, inter- ferensfenomen, hvarigenom linierna å planetens yta framträdde fördubblade. De mörka mellanrummen ställa sig emellertid olika för olika stora tuber (objektiv) och beräknas för en objektivöppning af 24 tum till O". 23 18 » » 0. 31 12 » » 0. 46 6 » » 0. 92 Ofvannämnda interferensringar äro verkligen blott synliga i mindre tuber. För att emellertid utröna huru med denna förklaring sig förhölle, iakttogos ett antal dubbelkanaler med användning dels af det obländade objektivet (24 tum), dels med afbländ- ning af det samma till 12 och 6 tum. Några af resultaten af dessa mätningar må här sammanställas: 1901 maj — juni. Kanalernas beteckning Fördubblingarnas > bredd 24 tum 12 tum 6 tum Phison 0".22 0".23 Euphrat 0. 35 — 0".27 Hiddekel 0. 25 0. 26 0. 26 Gihon 0. 18 — 0. 28 Djihoim 0. 19 0. 21 — — hvaraf framgår, att distansen icke märkbart ändrar sig med objektivets storlek och följaktligen icke är ett optiskt interferensfenomen. Detsamma framgår af följande år 1903 utförda observationer: KYARE ASTRONOMISKA UNDERSÖKXIXGAR. 203 1903. Phison : Objektiv- öppning Febr. Mars April ]\Iaj Juni 24 tum 0".20 0".49 0".39 0".35 0".28 18 » — — .39 .36 .28 12 » .25 .38 .38 .33 — 6 » .34 DjiJioun : 24 » .17 .27 — .26 — 18 .. — — .25 — .21 12 -> 6 » — .26 .25 Gigas: .22 — 24 » — .42 — .30 .29 18 » — — — .33 — 12 » 6 » — .42 — Cerberus: .34 — 24 » 18 » 12 » — .36 — .26 — — .36 .33 — — 6 .. — — — — — Juli .19 .21 .25 .22 Fördubblingarnas storlek, räknad i grader på Mars utgör enligt detta 3^ ä 4°. Af vikt för rätta bedömandet af Marskanalernas natur är ett fenomen, som redan tidigt anmärktes af Schiaparelli och hvarpå mr Lowell år 1903 iakttagit ett nytt exempel, nämligen kanalers försvinnande för längre tid och återupp- trädande. En kanal har t. ex. blifvit observerad under flere på hvarandra följande år på en bestämd plats, där densamma beständigt varit synlig. Vid planetens nästa oppositions- period har den till all förvåning försvunnit och förblir utan någon angifbar orsak osynlig under flere Marsår, tills den med ens helt oväntadt återfinnes på samma plats, där den förut var. Det är att märka, att det här beskrifna fenomenet icke sammanhänger med planetens årstider, hvarigenom ändringar i utseendet af kanalerna kunde betingas, utan är ett fenomen af annan art. Ett sådant fall är det af Lowell 1903 obser- verade beträffande kanalerna Thoth och Amenthes. 204 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Bland de första af Schiaparelli 1877 upptäckta kana- lerna voro tre hvarandra korsande linier helt nära öster om det stora mörka område, som fått namn af Syrtis major. Han kallade dem Thoth, Triton och Nepenthes. Å den punkt där Triton och Nepenthes sammanstöta med flere andra ka- naler var en liten rund mörk fläck benämnd Lacus Moeris 4° i diameter. För närmare kännedom om dessa konfigurationer är det fördelaktigt hafva tillgång till en Marskarta. Här må därutinnan blott nämnas, att de befinna sig vid 260° longitud och omkring själfva Marsekvatorn. Dessa samma kanaler iakttogos året 1879. År 1884 var Thoth fördubblad; 1886, 1888 lågo de oförändradt såsom 1877, 1879. I hufvudsak hade konfigurationerna i denna region varit oförändrade i sex marsår. Då emellertid Lowell 1894 började sina Mars- observationer, upptäcktes intet spår af dessa kanaler. H var- ken Thoth, Triton, Nepenthes eller Lacus Moeris voro då synliga, oaktadt af de öfriga kanalerna att döma Marsytan tedde sig lika tydligt, som den hade visat sig för Schiapa- relli. I stället för Thoth uppträdde i närheten af dess plats en annan kanal kallad Amenthes, h vilken var den tydligaste kanalen i denna region år 1894. Thoth förblef nu osynlig äfven under åren 1896, 1897 och 1901. I februari och mars 1903 var konfigurationen enahanda, men i midten af april återuppträdde Thoth vid sidan af Amen- thes, hvarefter den sistnämnda mot slutet af april småningom försvann. I maj syntes åter den förut försvunna Lacus Moeris. De tre kanalerna voro nu fördubblade. I juli observerades ånyo Amenthes vid sidan af Thoth och Triton, hvilket enligt Lowell bevisar att en förväxling icke å hans sida ägt rum. Det är att märka att Amenthes återfinnes äfven å Schiapa- RELLis karta. Lowell anser sig på grund af dessa sina iakt- tagelser böra draga den slutsatsen, att dessa båda kanaler Thoth och Amenthes tidtals försvinna och tidtals återkomma, men icke oberoende af hvarandra, utan så att den ena till- tager, då den andra af tager och omvändt. I betraktande af den noggrannhet, som utmärker de förut omnämnda under- sökningarna vid detta observatorium, äro äfven dessa senare undersökningar af Lowell att betrakta, om icke såsom oan- fäktbara, dock såsom beaktansvärda, så mycket mera som förändringar i den ifrågavarande Marsregionen äfven förut af andra observatörer blifvit anmärkta. K.?jv.Yet-Ak3.å:s åishok.S. 1905 Tafl. 1. Ljiisir A l'> l.agivliiis^Wc-sli.lial Stccldi '''~^^^^- , >^^4>f>Galleri af ut- märkta svenska lärde, vitterhetsidkare och konstnärer», som utkom 1835 — 1842. Reproduktionen uppgifves där vara tagen efter »originalmålning af Sandberg (Vetenskapsakademien i Stockholm)». Att porträttet ännu 1836 var i Akademiens ägo kan därför anses som säkert; antagligen har det under ytterligare en följd af år kvarstannat därsammastädes. Huru ^ Jfr Jac. Berzelius, Själfbiografiska anteckningar. Stockholm 1901, s. 156. 214 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. det sedermera blifvit Akademien frånhändt och hvarest det slutligen hamnat, förblef emellertid alltjämt en olöst gåta. Det senare spörsmålet visade sig dock jämförelsevis lätt att lösa. Antalet befintliga oljefärgsporträtt af Berzelius är ju icke allt för stort. Vid anställande af efterforskningar å de ställen, där dylika veterligen förvaras, vanns snart nog den upplysningen, att det Berzeliusporträtt, som f. n. hänger i Linköpings Stiftsbibliotek, bär signaturen »J. G. Sandberg pinxt 1827» och således utan allt tvifvel är identiskt med det här ifrågavarande. Äfven frågan, huru porträttet ham- nat i Linköping, kunde nu utan svårighet besvaras. Det visade sig nämligen, att detsamma år 1849 blifvit af änke- friherrinnan Berzei.ius såsom gåfva öfverlämnadt till Linkö- pings läroverk, där hennes make på sin tid gått i skola. De med anledning häraf till henne från Linköping aflåtna tack- sägelseskrifvelserna — tvenne sådana existera — äro daterade i december månad sistnämnda år, så ock det anförande till domkapitlets i Linköping protokoll, hvarigenom biskop Hedrén tillkännager mottagandet af gåfvan. Långt svårare visade sig däremot att följa porträttets öden under åren 1836 — 1849 och med säkerhet afgöra, om, när och huru detsamma kunnat öfvergå från Akademiens till Berzelii eller eventuellt hans efterlämnade makas enskil- da ägo. Vetenskapsakademiens protokoll och öfriga handlingar lämna i detta hänseende icke den minsta upplysning, och just denna deras tystnad utgör i själfva verket ett talande skäl för den uppfattningen, att en dylik öfverlåtelse aldrig ägt rum utan att Berzelii arfvingar endast på grund af ett missförstånd kommit att anse porträttet såsom sin tillhörighet, med hvilken de följaktligen trott sig kunna förfoga efter godtfinnande. Huru härvid i detalj tillgått, är naturligtvis svårt, för att icke säga omöjligt, att efter så många års förlopp på ett fullt tillfredsställande sätt utreda. Man måste nöja sig med förmodanden och gissningar. En i och för sig rätt sannohk förklaring är följande. Antagligen har por- trättet kvarstannat på sin plats i Akademiens sessionssal ett stycke in på 1840-talet. Genom nya porträttförvärf samt i synnerhet sedan Akademien vid Berzelii 25-års jubileum som sekreterare erhållit ytterligare ett porträtt af denne, torde emellertid brist på utrymme hafva yppats. Det är sannolikt VETENSKAPSAKADEMIENS ÄLDSTA BERZELIUSPORTRÄTT. 215 till provisoriskt afhjälpande häraf som det äldre, af Sand- berg målade porträttet redan under Berzelii lifstid inflytta- des i hans omedelbart intill sessionssalen gränsande boställs- våning, där Berzelii ännu kvarlefvande svägerska tydligt erinrar sig hafva sett detsamma upphängdt i matsalen. Vid Berzelii några år därefter timade frånfälle och de många- handa bestyr, som blefvo en följd af sekreterareombytet, torde inom Akademien ingen kommit på den tanken att åter- fordra porträttet, utan har det af sterbhuset på god tro be- traktats såsom Berzelii privategendom. Men om så är förhållandet, måste Akademien alltjämt vara att anse såsom porträttets rätte ägare oberoende af de åtgärder, som Berzelii arf vingar, utgående från en oriktig förutsättning, ansett sig befogade att vidtaga med detsamma. I hvarje fall har det icke på något sätt kunnat styrkas, att vare sig Berzelius själf eller hans arf vingar behörigen för- värfvat äganderätt till porträttet. Då vid Vetenskapsakademiens sammankomst den 11 mars 1903 porträttets återfinnande och de egendomliga omständig- heter, som därmed voro förknippade, anmäldes för Akademien, fann denna också de skäl, som talade för hennes fortfarande äganderätt, synnerligen starka. Med anledning häraf beslöts att till domkapitlet i Linköping aflåta en skrifvelse, uti hvil- ken Akademien anhöll, »att domkapitlet måtte föranstalta, att Akademien måtte återfå porträttet under villkor, att Akademien till högre allmänna läroverket i Linköping öfver- lämnade en kopia antingen af nu ifrågavarande porträtt af Sandberg eller ock af det större porträtt af Berzelius, måladt af Södermark, som vore uppsatt i Akademiens ses- sionssal». I öfverensstämmelse med detta beslut af läts ock en dylik skrifvelse under den 1 april s. å. I domkapitlets svar härå, som är dateradt den 27 maj 1903, har slutkläm- men följande lydelse: »Domkapitlet, som visserligen anser de skäl Akademien anfört, tala för dess äganderätt till ifrågavarande porträtt, finner sig likväl såsom vårdare af den offentliga institutions intressen, till hvOken porträttet blifvit på sin tid i god tro öfverlämnadt, icke kunna medgifva dess återställande till Akademien, förrän Akademiens bättre rätt blifvit till fullo ådagalagd.» 216 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSROK. 1905. Sedan detta svar ingått, remitterades ärendet i och för rättsfrågans närmare utredande till Akademiens dåvarande ombudsman, som i sitt den 22 september 1903 afgifna ut- låtande bl. a. yttrar: »Af de i Akademiens skrifvelse till domkapitlet i Linkö- ping åberopade handlingar och särskildt Akademiens proto- koll för den 7 mars 1827, enligt hvilket Akademien då uttryck- ligen mottagit porträttet såsom gåfva, framgår obestridligt, att Akademien vid nämnda tid blifvit laglig ägare till por- trättet. För att denna äganderätt sedan skulle kunnat frångå Akademien, fordras att Akademien själf därom fattat beslut, hvilket i sådan händelse måste antecknats i det öfver Aka- demiens förhandlingar förda protokoll. Har porträttet på annat sätt afhändts Akademien, har detta skett obehörigen och således ej varit af bindande verkan för Akademien.» Domkapitlets i Linköping naturliga fordran, att Akade- miens bättre rätt skulle till fullo ådagaläggas, innan porträttets återställande kunde medgifvas, anser ombudsmannen på det sätt kunna uppfyllas, att Akademien till domkapitlet aflämnar: a) bestyrkta afskrifter af de i Akademiens förutnämnda skrifvelse åberopade handlingarna; b) bevis därom, att Akademiens protokoll för tiden från den 7 mars 1 827 till den tidpunkt, då porträttet af Berzelii änka öfverlämnades till Linköpings gymnasium, icke upptoge något beslut, hvarigenom Akademien frånhändt sig ägande- rätten till porträttet; och c) Akademiens för nämnda tid gällande grundregler, som utvisa, att rättigheten att afhända Akademien någon egendom icke enligt samma grundregler öfverlämnats till någon viss afdelning eller vissa medlemmar af Akademien. Med ledning af detta ombudsmannens utlåtande beslöt förvaltningsutskottet tillstyrka Akademien att till domkapitlet i Linköping aflåta en skrifvelse, hvaruti Akademien med bi- fogande af förenämnda handlingar, förnyade sin förut hos domkapitlet gjorda framställning. Vid sammankomsten den 29 oktober 1903 fattade ock Akademien sitt beslut i enlighet med denna förvaltningsutskottets hemstäHan. Verkställandet af detta beslut fördröjdes något genom den tidsödande undersökning af Akademiens protokoll för en tidrymd af öfver tjugu år, som däraf blef en omedelbar följd. Denna undersökning gaf vid handen, att nämnda protokoll VETENSKAPSAKADEMIENS ÄLDSTA BERZELITJSPORTRÄTT. 217 icke iimehöllo något som helst beslut, hvarigenom porträttet frånhändts Akademien. Endast på ett ställe finner man, att ett utbyte af tillhörigheter verkligen ägt rum mellan Akade- mien och Berzelii änka; detta utbyte omtalas emellertid i ordalag, som ut'visa, att ifrågavarande porträtt icke rimligen kan anses därunder inbegripet. Stället återfinnes i Akademiens protokoll för den 10 oktober 1849 och är af följande lydelse: ». . . 10. Med anledning af änkefru friherrinnan Berzelii nu förestående flyttning hemställde herr preses, huruvida Akademien icke ville tillåta utbyte af några utaf friherre Ber- ZELiTis i lifstiden begagnade, för Akademien obehöfliga tillhörig- heter emot sådana herr friherrens effekter, som för Akademien vore af större värde och hvilka änkefru friherrinnan kunde finnas hugad att af stå. K. Akademien lämnade härtill bifall». Förvaltningsutskottet, som emellertid ånyo tagit ärendet under ompröfning, fann också vid sin sammankomst den 8 januari 1904, att »ifrågavarande genom insamling bland Aka- demiens ledamöter åstadkomna porträtt svårligen kunde inne- fattas bland de effekter, som friherre Berzelii efterlämnade änka genom Akademiens ofvannämnda beslut den 10 oktober 1849 berättigats tillbyta sig», och tillstyrkte fördenskull Akademien att utan hinder häraf vidhålla sitt redan fattade beslut att förnya den förut hos domkapitlet i Linköping gjorda framställningen om porträttets återfående. Vid den kort därpå följande sammankomsten den 13 januari 1904 bi- trädde Akademien denna af förvaltningsutskottet uttalade åsikt och fattade sitt definitiva beslut i öfverensstämmelse därmed. Samtidigt med den förnyade skrifvelse, som till följd häraf afläts till domkapitlet, öfverlämnades dit samtliga af ombudsmannen omnämnda handlingar och naturligtvis äfven utdrag af protokollet af den 10 oktober 1849, i hvad detta angick utbyte af effekter mellan Akademien och Ber- zelii sterbhus. Domkapitlets andra svarsskrif velse är daterad den 10 februari 1904. Den ger vid handen, att domkapitlet, tvärt emot hvad man kunnat förmoda, uti innehållet af nämnda protokoll funnit ett skäl att motsätta sig uppfyllandet af Akademiens begäran. Efter att hafva refererat oktober- protokollets verba formalia angående bytestransaktionen mo- tiverar domkapitlet sin vägran under hänvisande till det förhållande, »att enligt domkapitlets protokoll biskopen öfver Vetenskaps-Akademiens Årsbok. .3. 1905. ]5 218 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Linköpings stift så snart därefter som den 5 dec. sistnämnda år (1849) kunnat i domkapitlet tillkännagifva, att porträttet blifvit af friherrinnan Berzelius, som ju måste anses hafva ägt kännedom om rätte ägaren, skänkt till läroverket i Lin- köping», hvadan, >>det syntes vara all anledning att antaga, att porträttet ingått i det den 10 oktober 1849 gjorda bytet». Förvaltningsutskottet, som för sin del icke torde hafva funnit dessa skäl allt för öfvertygande, ansåg sig dock för närvarande icke böra tillstyrka Akademien att, utöfver hvad som redan skett, vidtaga några åtgärder för porträttets återfående för- nämligast med hänsyn till svårigheten att, efter så lång tids förlopp, rörande äganderätten åstadkomma en bevisföring af den juridiskt bindande art, att densamma med säker utsikt till framgång kunde läggas till grund för ett rättsligt tillväga- gående. I enlighet härmed beslöt Akademien vid sitt samman- träde den 9 mars 1904, att några ytterligare mått och steg i denna sak för tillfället icke skulle vidtagas. Oaktadt den utgång ärendet sålunda fått, erbjuder det ett visst intresse att tillse, huru pass hållbara de af dom- kapitlet förebragta skälen i själfva verket visa sig vara vid en närmare granskning af de fåtaliga i behåll varande akt- stycken, som på ett eller annat sätt förmodats stå i samband med porträttets öfverlåtelse till den nuvarande innehafvaren. Hela tvistefrågan hade varit synnerHgen lätt att lösa, ifall man lyckats uppspåra någon förteckning öfver de »effek- ter» som hösten 1849 gjordes till föremål för byte mellan Akademien och friherrinnan Berzelius. Någon sådan för- teckning har emellertid icke stått att finna vare sig i Aka- demiens s. k, dagbok för nämnda år eller i hennes protokoll, lika litet som i det koncept till de sistnämnda, hvUket ännu finnes i behåll. Det sannolika är, att en dylik förteckning öfverhufvud taget aldrig existerat, i det man ansett föremålen i fråga allt för obetyd ande för att närmare behöfva specificeras. Denna förmodan bestyrkes äfven af en annan omständighet. Granskar man konceptet till Vetenskapsakademiens protokoll af den 10 okt. 1849, finner man, att detsamma, som i all- mänhet ordagrannt öfverensstämmer med den renskrifna protokollstexten, likväl efter orden »för Akademien obehöfliga tillhörigheter» innehåller det icke oviktiga tillägget »a/ mindre värde». Anmärkningsvärdt är nu, att dessa ord ursprungligen VETENSKAPSAKADEMIENS ÄLDSTA BERZELIUSPORTRÄTT. 219 införts äfven i det renskrifna protokollet men sedermera öfver- strukits, dock icke starkare, än att de fortfarande kvarstå fullt läsliga. Därest denna strykning skett af sakliga grunder eller m. a. o. emedan man under den slutliga redigeringen kommit tiU insikt om, att uttrycket »af mindre värde > icke ägde fuU tillämplighet på samtliga de till utbyte föreslagna effekterna, skuUe detta ju onekligen kunna tolkas som ett stöd för dom- kapitlets uppfattning, att porträttet befunnit sig bland dessa. Det kan emellertid påvisas med en tiU visshet gränsande sannolikhet, att strykningen föranledts af rent formella skäl. Enligt konceptet hemställde preses, > huruvida Akademien icke ville tillåta utbyte af några af friherre Berzelius i lifstiden begagnade, för Akademien obehöfUga tiUhörigheter af mindre värde emot sådana friherrens effekter, som för Akademien vore af större intresse» etc. Vid renskrifningen har protokolls- föraren af någon anledning utbytt ordet »intresse» mot »värde». Sedermera har han emellertid observerat, att härigenom upp- stått en tautologi med det i näst föregående rad förekommande uttrycket »af mindre värde», och för att med minsta möjliga ändring af hjälpa denna olägenhet har han därpå helt enkelt strukit det sistnämnda uttrycket såsom enligt hans uppfatt- nmg mindre väsentligt för sammanhanget. Medger man rik- tigheten af denna förklaring — och någon sannolikare torde svårligen kunna framställas — kvarstår aUtså det i konceptet uttalade omdömet om effekternas ringa värde såsom i sak orubbadt, och det blir då svårt eller rättare omöjligt att förstå, huru ett porträtt som det ifrågavarande kunnat in- rangeras bland dessa föremål. Tilläfventyrs skulle någon vilja invända, att uppskatt- ningen af ett porträtts värde vid denna tid torde hafva varit betydligt lägre än i den närvarande och att man därför icke ansett sig böra gå till väga med aUt för stor omständlighet, när det gällde att afhända Akademien äganderätten till ett dylikt. Men man behöfver icke synnerligen länge bläddra i Akademiens protokollsbok för ifrågavarande år, 1849, för att finna en dylik uppfattning fullständigt jäfvad. Man läse exempelvis protokollet för den 13 juni, där det bland annat heter : »20. Föredrogs Inspecturse aerarii protokoll af den 8 dennes, hvaraf inhämtades Att sedan änkefru fri- herrinnan Berzelius framställt sin önskan att få till låns 220 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. erhålla friherre Berzelii porträtt för att kopieras af löjtnant Södermark ^ som endast nu därtill ägde tillfälle, och sekre- teraren efter inhändigandet af herrar ledamöters af Inspec- tura aerarii skriftliga bifall till herr Södermark emot kvitto utlämnat porträttet, Inspectura serarii hos Akademien till- styrkt gillande af denna sekreterarens åtgärd. Gillades.» När så många formaliteter ansetts nödvändiga redan för utlånandet af ett porträtt för kortare tid, kan någon väl då på allvar söka göra troligt, att Akademien blott några må- nader senare skulle för all framtid frånhändt sig äganderätten till ett dylikt, utan att detta ens gjorts till föremål för ut- tryckligt omnämnande i Akademiens protokoll och utan att ärendet förevarit till behandling i inspekturan — dåtidens förvaltningsutskott? Antagandet att porträttet skulle inbe- gripets under de utbytta effekterna, ställer sig ännu orimligare, om man granskar listan öfver de vid Akademiens samman- komst den 10 oktober 1849 tillstädesvarande ledamöterna. Man finner då, att fyra af deltagarna i den subskription, hvarigenom det Sandbergska porträttet kom till stånd, näm- ligen Almroth, Lagerhjelm, Mosander och af Pontin, voro vid detta tillfälle närvarande. Det är icke allt för sannolikt, att dessa samtliga utan gensaga skulle biträd t ett beslut att frånhända Akademien ett porträtt af deras högt beundrade vän och lärare, hvilket de själfva donerat under den uttryck- liga förutsättningen, att detsamma för all framtid skulle stanna i Akademiens ägo. Lika svårt är att förstå det motiv, som kunnat förmå friherrinnan Berzelius att af Akademien tillbyta sig detta porträtt. Hade hon själf saknat en konstnärlig afbildning af sin bortgångne make, skulle en framställning i detta syfte varit förklarlig, men det nyss citerade protokollet af den 13 juni 1849 utvisar med all önskvärd tydlighet, att hon flere månader före ägobytet gått i författning om kopiering af det Södermarkska Berzeliusporträttet för egen räkning, en kopia som för öfrigt ännu finnes i hennes arfvingars ägo. Oktoberprotokollet upplyser dessutom, att hennes af flyttning från Berzelit i Akademiens hus belägna ämbetsbostad då var omedelbart förestående. När man flyttar, plägar man just icke onödigtvis belamra sig med föremål, som man icke ämnar behålla. Hade Berzelii änka af någon anledning ' Johan Per Södermark, son till den 1848 aflidne porträttmålaren. VETENSKAPSAKADEMIENS ÄLDSTA BERZELIUSPORTEÄTT. 221 Önskat, att Linköpings gymnasium skulle komma i besittning af ett Akademien tillhörigt porträtt af hennes make, hade det väl från hennes sida varit en vida naturligare åtgärd att hos Akademien hemställa om en direkt öfverlåtelse af por- trättet på sagda gymnasium än att först själf förvärfva detsamma för egen räkning för att kort därefter i sin ordning bortskänka det. En i alla afseenden vida mera otvungen förklaring er- hålles genom det ofvan framställda antagandet, att friherrin- nan B. redan före makens död lefvat i den föreställningen, att porträttet vore hans privategendom, men att hon af ett eller annat skäl ansett detsamma mindre tillfredsställande och på grund häraf beställt en kopia af det Södermarkska por- trättet, som framställde Berzelius från tiden för deras äkten- skapliga samlif och sålunda möjligen kunde antagas för henne hafva större intresse, samt att hon, väl kommen i besittning af denna kopia, ansett sig kunna bortskänka det äldre Sand- bergska originalet såsom numera varande för henne obehöf- ligt. Men om således, hvilket man har allt skäl att antaga, porträttet icke varit inbegripet i bytet af den 10 oktober 1849, måste det allt fortfarande betraktas såsom Akademiens rättfångna egendom. Ty jöre denna tid har bevisligen icke någon som helst öfverlåtelse af detsamma ägt rum. Domkapitlet i Linköping har lagt mycket stor vikt vid den omständigheten, att porträttet blifvit skänkt till läro- verket i nämnda stad så snart efter Akademiens oktober- sammankomst 1849, att gåfvan redan den 5 deo. samma år kunnat inför domkapitlet anmälas, och har just i detta sam- manträffande velat se ett bevis, »att porträttet ingått i det den 10 oktober 1849 gjorda bytet». I anslutning till den framställning, som ofvan blifvit lämnad, synes det vara vida rimligare att ställa detta sammanträffande i samband med den omständigheten, att kopian af det Södermarkska por- trättet, h vilken, såsom vi sett, torde blifvit påbörjad som- maren 1849, först under loppet af hösten kan antagas hafva blifvit färdig samt att gifvarinnan naturligt nog icke velat skilja sig från det gamla porträttet, innan hon kommit i be- sittning af det nya. Vid samma tillfälle (9 mars 1904), då Akademien biföll förvaltningsutskottets förslag, att för närvarande inga vidare åtgärder skulle vidtagas för det Sandbergska porträttets åter- 222 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. li»05. fående, beslöts äfven, att på Akademiens bekostnad en kopia af detsamma skulle utföras. Sedan domkapitlet i Linköping medgifvit, att originalet för detta ändamål finge uppsändas till Stockholm, har ock under senare hälften af år 1904 den sålunda beslutna kopieringen blifvit verkställd af en här- varande konstnär. På föranstaltande af en konstintresserad akademiledamot utfördes vid samma tillfälle den synnerligen lyckade reproduktion af originalporträttet i ljustryck, som pryder föreliggande band af Akademiens årsbok. I anslutning till ofvanstående anteckningar rörande Veten- skapsakademiens äldsta Berzeliusporträtt må lämnas en kort- fattad öfversikt af andra porträtt eller afbildningar af Ber- ZELius, som för närvarande befinna sig i Akademiens ägo. / sessionssalen: 1. Porträtt i helfigur och naturlig storlek, måladt i olja af O. J. Södermark; skänkt till Vetenskapsakademien år 1843 med anledning af Berzelii då firade t jugufemårs jubileum såsom Akademiens sekreterare. 2. Byst i gips, naturlig' storlek, draperad å Tantique, signerad C. G. Qvarnström 1851. En reproduktion af samma byst finnes äfven i Akademiens högtidssal. 3. Porträtt i förminskad storlek, måladt i olja, signeradt »J. Way 1826». Har tillhört framlidne professor J. T. Lang i Lund och förvärfvades efter hans död för Akademiens räk- ning af prof. G. Retzius. I biblioteket: 4. Porträtt i akvarell, helfigur, sannolikt från början af 1800-talet och säkerligen den tidigaste af alla nu existerande afbildningar af Berzeltus ; finnes reproduceradt i hans »Rese- anteckningar», Stockholm 1903. I Berzelius-museet : 5. Porträtt i olja, förminskad storlek, måladt af J. A. Wetterbergh, skänkt 1904 af doc. A. Hamberg. 6. Silhuett med anteckning »1812 i London», en särdeles intressant bild; skänkt (1904) af fröken Augusta Poppius liksom n:r 8. 7. Färgkritsteckning i ram, sign. P. S. (Per Södermark); skänkt af änkefriherrinnan Hochschild. 8. Daguerrotypi, tagen i Sverige under 1840-talet. VETENSKAPSAKADEMIENS ÄLDSTA BERZELIUSPORTRÄTT. 223 9. Daguerrotypi, tagen 1845 af fru Mitscherlich under Berzelii vistelse i Tyskland; skänkt af prof. Alex. Mit- scherlich i Freiburg in Br. ; reproducerad i »Gesammelte Schriften von Eilhard Mitscherlich», Berlin 1896. 10. Vaxmedaljong, signerad »Posch f. 1822», infattad i locket till en större, med svart sammet klädd kartong, hvari det Palmstedtska Berzeliusarkivet ursprungligen förvarats, och på baksidan försedd med följande anteckning: »Första modellen eller mönstret till Medaillonen öfver Berzelius modellerad i vax år 1822 af Posch i Berlin, mig förärad af prof. Berzelius till julklapp samma år. Palmstedt.» Af denna medaljong äger museet ett antal reproduktioner i porslin (Rörstrand, Berlin, Sévres) äfvensom i gjutjärn (Berlin). 11. Medaljong i selen af Wenzel Batka i Prag; skänkt af Städtische Alterthumsgesellschaft i Göttingen. 12. iVIindre byst i sjöskum(?) af Carl Sjöstrand, skänkt af f. d. statsgeologen A. Lindström. 13. Större byst i bronserad gips, antagligen modellerad af TiECK, skänkt af A. Mitscherlich (se ofvan) liksom tvenne mindre reproduktioner af samma byst, den ena i koppar, den andra i biscuit. 14. Statyett i gips, reproduktion efter den af Qvarn- STRÖM modellerade statyn i Berzelii park. Skänkt af Bu- KOWSKI. Dessutom äger museet ett stort antal större och mindre porträtt af Berzelius i olika reproduktionsarter såsom lito- grafi, stålstick, kopparstick, träsnitt, Ijustrj^ck m. m. H. G. Söderbmim. K. VET. akad:s årsbok. 3. Tafl. 2. x> BIOGRAFIER. — FREDRIK ADAM SMITT. 225 Biografier. 598. Fredrik Adam Smitt. * 9/5 1839. t 172 1904. Invald 17& 1875. Med porträtt. (Tafl. 2.) Fredrik Adam Smitt föddes i Halmstad den 9 maj 1839, hvarest hans fader, Johan Jakob Smitt ^ var provinsialläkare sedan 1838 och till sin död 1853. D:r J. J. Smitt var gift med Anna Carolina Maria Strömberg, dotter till danske v. konsuln H. J. Strömberg i Strömstad och detta äktenskap välsignades med 8 barn, bland h vilka sonen Fredrik Adam var den tredje i ordningen. Efter afslutade skolstudier i fädernestaden blef F. A. Smitt hösten 1855 student i Lund. Men redan i början af påföljande år öfverflyttade han sin studieverksamhet till Upp- sala, hvarest han inskrefs som student af Göteborgs nation den 28 febr. 1856 -. Vid det uppsvenska universitetet hade redan år 1854 Wilh. Lilljeborg tillträdt den där nyinrättade professuren i zoologi, under det att år 1856 den berömde forskaren Sven Nilsson nedlade sin verksamhet vid Lunds universitet. Härigenom flyttades tyngdpunkten för den svenska zoologiska forskningen från Lund till Uppsala och häri ligger » Född i Göteborg 180L - I nationslifvet synes Smitt ej i högre grad ha deltagit och i ma- trikeln finnes, enligt hvad Göteborgs Nations nuvarande förste kvirator benäget meddelat, ej någon anteckning om, att han beklädt något ämbete inom nationen. 226 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. väl ock förklaringen till, att den unge halländske studenten blott kom att vistas ett år vid det sydsvenska universitetet. År 1862 af lade Smitt filosofie kandidatexamen och promove- rades påföljande år till filosofie doktor, sedan han den 4 febr. 1863 disputerat pro gradu öfver afhandlingen »Bidrag till kännedomen om Haf s-Bry ozoernas utveckling». Redan 1859 hade Smitt blifvit amanuens vid de Marklinska samlingarna i Uppsala och, sedan han promoverats, utnämndes han till docent i zoologi samt var i denna egenskap bunden vid Upp- sala universitet, till dess han 1871 af K. Vetenskapsakademien kallades till professor och intendent vid Naturhistoriska Riks- museet såsom den berömde Carl Jakob Sundevall's efter- trädare. Under sina student- och docentår hade dock Smitt fått tillfälle att företaga åtskilliga resor dels ensam, dels såsom deltagare i större expeditioner och hemförde från dessa så- väl zoologiska samlingar som ock en genom personlig iakt- tagelse vidgad kunskap i zoologi. År 1861 var han en af deltagarna i O. Torell's expedi- tion till Spetsbergen. Tillsammans med Goes var Smitt under denna färd naturforskare på det ena af fartygen, »Magdalena», och det säges om dem i den afgifna berättelsen^, att de öfver allt, där deras skuta varit, »med glad och ospard möda rikligen insamlat hafvets och landets alster». Under åren 1862 — 1865 tillbragte Smitt ferietiderna vid Bohusläns kust ifrigt sysselsatt med zoologiska studier, hvar- vid bryozoerna i all synnerhet af honom omfattades med stort intresse. De följande åren 1866 till början af år 1868 sattes han i egenskap af byzantinsk stipendiat i tillfälle att vistas utomlands för zoologiska studier och valde då dels Köpenhamn, dels Paris till uppehållsort. Sommaren 1868 var han åter på ishafsfärd, denna gång såsom deltagare i A. E. Nordenskiöld's expedition till Beeren Eiland och Spets- bergen. Under denna expedition tillvann han sig alla del- tagares och kamraters beundran såväl för den järnflit och energi, som han utvecklade, som äfven för den oömhet, som han ådagalade, då han utan uppehåll hela dagar sysslade med fångsternas sorterande i det iskalla vattnet. Följande år 1866 hade han tillfälle att besöka blidare luftstreck, då ' s> Svenska Expeditionen till Spetsbergen år 1861 utförd under ledning af Otto Tobell» af K. Chydenius. BIOGRAFIER. — FREDRIK ADAM SMITT. 227 han i egenskap af zoolog fick åtfölja korvetten »Josephine» på dess resa i Atlanten, till Azorerna och Amerika. Detta blef dock den sista längre expedition, i hvilken han deltog, emedan han sedan blott två år efteråt, såsom ofvan redan anförts, fick sin verksamhet bunden vid Naturhistoriska Riks- museum. Utländska resor af kortare varaktighet och om- fattning företog han dock äfven senare. Är 1889 var han svensk delegerad vid Internationella Zoologkongressen i Paris och 1895 vid motsvarande kongress i Leyden. Smitts's verksamhet såsom zoologisk forskare och för- fattare var till en början riktad på de lägre djuren. En af hans tidigaste skrifter (1859) handlar om ephippierna hos släktet Daphnia och deras biologiska betydelse. De iaktta- gelser, pä hvilka denna uppsats var baserad, voro gjorda i Uppsala och den djurgrupp, till hvilken de hänföra sig, om- fattades äfven af Smitt's lärare, professor Lilljeborg, med största intresse och denne lämnade äfven sitt bistånd i detta fall åt sin amanuens, liksom han väl äfven från början länkat lärjungens tankar till denna djurgrupp. Härnäst ägnade sig Smitt under åtskilliga år åt studiet af de marina bryozoerna, hvilka lämnade ämne såväl till hans gradualdisputation som äfven till en hel serie af andra af handlingar. Till en början studerade han dessa djurs biologi och anatomiska byggnad, men öfvergick sedan till behandling af deras systematik. Ej blott skandinaviskt material stod honom därvid till buds, utan äfven sådant, som hemförts från olika arktiska trakter af svenska expeditioner. Hans arbeten blefvo snart äfven kända i utlandet och såsom en följd häraf mottog han genom professor L. Agassiz till bearbetning de bryozoer, som af grefve L. F. de Pourtalés insamlats i hafvet kring Florida, och skref öfver dessa ett betydande arbete, som trycktes i Vetenskapsakademiens handlingar Bd. 10 och 11, 1872 och 1873. Om Smitt's bryozo-arbeten må det tillåtas att från kom- petentaste håll låna ett omdöme. Th. Hincks skrifver härom i sin inledning till »British Marine Polyzoa»^: »Vi äro prof. Smitt tack skyldiga för de första allvarhga försöken att gifva ett naturligt system i stället för de helt och hållet artificiella anordningar, som hittills varit i bruk ; och det bör åtminstone sägas, att, om han ej öfvervunnit alla svårigheter förbundna ' London 1880. 228 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. med detta arbete och har lämnat många problem olösta, så har han dock gifvit oss de mest fruktbringande uppslag och måhända har han träffat den väg, på hvilken i framtiden framstegen måste göras». »Han har syftat åt en genealogisk klassificering, som börjar med det påståendet, att arternas variationer följa deras egen utvecklingslinie samt kunna i stor utsträckning förklaras genom denna. Bryozoerna, säger han, erbjuda stora tillfällen till studiet af lagarna för och orsakerna till variationen just genom sin egenskap af att vara sammansatta organismer. Differentieringen af kolonien gifver oss en serie af variationer gående från det tidiga och enkla stadiet till den fullt ut- vecklade formen, hvilket är en parallell till serierna af olik- heter bland arterna. Sålunda representera de engelska arterna af släktet Crisia olika utvecklingsstadier af en och samma typ, af hvilka Smitt betraktar C. geniculata Milne Edwards såsom den första och enklaste. De former, som tillhöra detta släkte, ville han alltså ordna enligt lagen för utvecklingen i en serie, hvars medlemmar härstammande från gemensamt ursprung inneha hvar och en sitt trappsteg i utvecklingen». »Förvisso har här ett högst intressant fält för undersökning öppnats för oss och. ehuru vi ej kunna vara beredda att för närvarande antaga prof. Smitt's åskådning (lika litet som vi kunna förkasta den), så är det otvifvelaktigt, att den för en tid skall angifva undersökningarnas riktning». — Hincks framhåller alltså Smitt's banbrytande verksamhet såsom systematiker på bryozoernas område liksom han äfven i det föregående gifvit honom fullt erkännande för hans iakttagelser rörande befruktningen, regenerationen o. s. v. hos dessa djur. Gent emot hans verksamhet såsom systematiker invänder dock Hincks, att Smitt synes vara alltför benägen att redu- cera arternas antal samt slå tillsammans allför många skilda former under samma namn. Ett af de viktigaste greppen, som gjordes af Smitt vid behandlingen af bryozoerna, var, att han flyttade hufvudvikten från koloniens till zooeciets eller cellens byggnad vid uppgörandet af den systematiska indelningen. Detta »revolutionära steg», som Hincks kallar det, störtade helt öfver ända den gamla indelningen, men med rätta, och nya familjer och släkten ordnades efter de nya principerna. »Det är omöjligt», säger Hincks, »att för högt skatta den grundlighet i undersökningen, på hvilken BIOGRAFIER. — FREDRIK ADAM SMITT. 229 Smitt's systematiska indelning fotar sig, och det viktiga bidrag, som han lämnat, till uppgörandet af ett naturligt system, huru mycket vi än må vara fallna för att hysa åsikter afvikande från en del af hans slutsatser». Själf betraktade Smitt såsom den viktigaste produkten af sina bryozoarbeten de allmänna slutsatser, han ansåg sig kunna draga ur dem: »om släktförhållandena mellan arter, släkten och högre afdelningar inom bryozoernas (mossdjurens) klass». Han höll före, att dessa ägde desto mera betydelse, emedan i detta fall »gällde frågan icke blott organer eller delar af individer eller försvinnande utvecklingsskeden, den gällde fullvuxna individer, fullständigt utvecklade representanter för sin art, som fortplantade sig i kolonier och iklädde sig en högre utbildad form, allt efter den högre plats de intogo i kolonien, till dess, i förvuxna kolonier, de sista individernas form esomoftast förenklade sig» — — — »en bild af den allmänna lagen för utveckling här i lifvet: progress, culmen och regress» ^ — . Härmed ansåg Smitt sig i förväg ha framlagt de idéer, hvilka vidare utvecklades af den neola- marckianska skolan, framför allt af Cope och Eimer. Sedan Smitt tillträdt befattningen såsom intendent vid Naturhistoriska Riksmuseums vertebratafdelning måste hans verksamhet naturligt nog söka sig in på andra vägar. Han valde då bland ryggradsdjuren fiskarna till sin specialitet. Det första större verk på detta nya område, som af Smitt utarbetades var »Kritisk förteckning öfver de i Riksmuseum befintliga Salmonider», tryckt i Bd. 21 af Vetenskapsakade- miens handlingar. I denna monografi sökte Smitt utreda de olika salmonidformernas inbördes släktskap och f yl ogenetiska förhållande till hvarandra. Arbetet är baseradt på ett synner- ligen rikt material bestående af mer än 1,000 exemplar och för att underlätta jämförelsen dem emellan togs i regel ett 30-tal mått af hvarje exemplar enligt en viss af författaren själf utp.rbetad metod. Dessa mått gjordes sedan direkt jämförliga med motsvarande af andra exemplar genom att uträknas i procent af en viss standard, som i en del fall ut- gjordes af totallängden, i andra fall af hufvudets längd o. s. v. Medelst dessa mått erhålles alltså vissa uttryck för kropperiS form och proportionen af vissa delar. Jämföras sedan mot- ^ Ur ett föredrag vid K. Vetenskapsakademiens årshögtid den 31 mars 1898. 230 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. svarande mått uträknade på nämnda sätt för ett antal fiskar, kan man dels finna, livilka som äro konstanta och hvilka som variera. Vidare framgår ur jämförelsen, huru de, relativa måtten förhålla sig hos yngre och äldre individ, eller med andra ord, hvilka relativa dimensionsförändringar, som inträda med tilltagande ålder. Härigenom klarlägges utveck- lingsriktningen i vissa fall. På samma sätt kan man få fram sexuella skiljaktigheter med afseende på olika dimensioner. Jämföras de relativa måtten af de båda könen med motsva- rande relativa mått af yngre och äldre individ, får man fram, hvilketdera könet, som, om verkligen könen företedde några olikheter i relativa mått, med afseende på kroppens dimen- sioner representerar ett mera framskridet stadium i förhållande till det andra. Detta inom samma art. Men på samma sätt kan man genom jämförelse af mått tagna af olika arter till en viss grad få det åskådliggjordt, huru de olika arterna för- hålla sig till hvarandra i utvecklingsserien, hvilken som äger öf ver vägande juvenila karaktärer o. s. v. För att anföra direkta exempel: blanklaxhonan företer ett mera framskridet utvecklingsskede än hanen, och grålaxen står på ett tidigare, mindre differentieradt stadium än blanklaxen. Inom ett och samma släkte visa sig alltså arttyper, som i förhållande till de andra antingen kunna sägas ha öfvervägande ungdoms- karaktärer (t. ex. bland norsarne Osmerus dentex från nord- östra Asien, bland rödingarna vår vanliga f jellröding). eller hon- karaktärer (t. ex. Hvita hafvets nors och Spetsbergens röding), eller slutligen hankaraktärer (t. ex. vår vanliga nors och storrödingen). De allmänna slutsatser, som Smitt ansåg sig berättigad att draga af dessa undersökningar af laxfiskarne, sammanfattade han i följande ord: »de olika formernas, ar- ternas, släktenas lif följer samma utvecklingsgång som indi- vidernas». Han framhöll vidare tre faktorer såsom de vik- tigaste orsakerna till arternas uppkomst : »utveckling ^, köns- skillnad och geografisk (lokal) åtskillnad». Dock ansåg han ej dessa faktorer såsom »enstaka verksamma: städse måste deras inflytande ha varit gemensamt, alltsedan könsskillnad upppstått och de lokala förhållandena på jorden blifvit olika ' Ontogenetisk utveckling. Senare i ett föredrag hållet vid K. Veten- skapsakademiens årshögtid den 31 mars 1898 betecknade Smitt de tre hufvudsakligen verkande faktorerna såsom: »utvecklingskraften (ärftlig- heten), könsskillnaden och geografiska åtskillnaden». BIOGRAFIER. — FREDRIK ADAM SMITT. 231 och växlande». De båda första »faktorerna» betraktade han såsom mest ursprungliga, medan »den geografiska åtskillna- den såsom faktor för arternas uppkomst tydligen är af en mera sekundär natur och skulle i sig eller sitt nära samband kunna anses upptaga eller förklara äfven det naturliga ur- valet» — — — Den af Smitt införda statistiska mätningsmetoden för jämförelse af olika former samt utrönandet af variationen har vunnit ganska stor tillslutning och kommit till använd- ning äfven af många utländska ichthyologer. Utan tvifvel ha många goda resultat vunnits därmed, men å andra sidan är det gifvet, att måttens öfverensstämmelse ej får bort- skymma eller ställa andra karaktärer i skuggan. Senare arbeten, i hvilka Smitt sökte tillämpa den komparativa mät- ningen såsom hufvudsaklig och nästan enda norm vid be- handlingen af ålbrosmarna (Lycodidce) och den antarktiska familjen NototheniidcB, hafva därför framkallat kritici. I förra fallet har den danske ichthyologen Ad. Jensen kommit till olika resultat med afseende på artbegränsningen och i det senare den engelske ichthyologen Boulenger. Utom de talrika af handlin gar med ichthy ologiskt innehåll, som Smitt publicerat i Vetenskapsakademiens skrifter, har han på samma vetenskapsomr8.de författat det stora verk, som äfven han själf torde ha betraktat såsom sitt hufvud- arbete, nämligen »Skandinaviens Fiskar». Till titeln är detta en andra upplaga och fortsättning af »Skandinaviens Fiskar, målade af W. von Wright, beskrifna af B. Fries, C. U. Ekström och C. Sundevall», men i realiteten är det ett nytt arbete och ett mycket värdefullt sådant. Vid utarbetandet häraf lyckades Smitt för nya planschers och figurers utförande förvärfva hjälp »af den för konsten och vetenskapen tyvärr för tidigt förlorade artisten Carl Erdmann»^. Dennes arbets- produkter kunna väl mäta sig med Wright's berömda och i synnerhet utmärka sig de i zinkotypi utförda ritningarna genom en mindre vanlig noggrannhet. I texten har Smitt pietetsfullt bibehållit hvad som med hänsyn till ichthyologiens framsteg under de senare decennierna kunde få kvarstå af den äldre upplagan, men det allra mesta är nyskrifvet af hans hand. Äfven med afseende på den systematiska ord- ^ Flera goda figurer äro äf\'en i färg utförda af artisten A. Ekblom. 232 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. ningen finna vi vissa förändringar i öfverensstämmelse med modernare uppslag. En del af dessa antyda en på- verkan af den riktning, som den ichthyologiska forskningen fått i Amerika genom arbeten af Cope, Gill m. fl. Dock togs därvid steget ej fullt ut, utan det af Smitt i »Skandina- viens Fiskar» använda systemet bildar liksom ett öfvergångs- stadium mellan det i Europa i hufvudsak följda Johannes Miiller'ska och det modernare amerikanska. »Bergfiskarna» eller läppfiskarna {Labridce) ställas af Smitt främst, hvilket han själf säger vara en produkt af tankeutbyte mellan honom och C. J. Sundevall. En öfverensstämmelse med de ameri- kanska ichthyologerna yppar sig t. ex. i spiggarnas utbry- tande från andra taggfeniga och förläggande i närheten af de tofsgälade o. s. v. En annan afvikelse från den vanliga uppställningen af den systematiska indelningen visar sig hos Smitt däri, att han använder så många grader af under- afdelningar. Sålunda träffas hos honom mellan begreppen underordning och familj ej mindre än tre andra benämningar för olika slags underafdelningar, nämligen »phalanx», »cohors» och »series». På sätt och vis blir denna anordning med så många olikvärdiga underafdelningar litet tungrodd, men den antagna samhörigheten mellan vissa familjetyper och åtskill- naden mellan andra framträder skarpare, så att på det sättet en viss öfversiktlighet vinnes öfver härstamningsförhållandena, såsom de af författaren uppfattats. Efter diagnoserna för de särskilda familjerna eller släktena lämnas en intressant historisk redogörelse för andra ichthyologers uppfattning samt en skildring af jämförelsepunkterna med andra familjer och släkten, så att med ledning häraf hvar och en kan bilda sig ett eget omdöme om släktskapsförhållandena. I en recen- sion af detta arbete i »Nordisk Tidskrift» yttras bl. a. vidare. »Vid denna framställning tager förf. ej blott hänsyn till de utvuxna djurens form och anatomi utan behandlar också individens utvecklingshistoria, hvilket är desto mera tilltalande som den v^anligen illustreras af goda figurer, än original, än lånade från annat håll». Med afseende på de skandinaviska fiskarnas nomenklatur utförde äfvenledes Smitt en omfattande kritisk granskning, som resulterade i åtskilliga förändringar, hufvudsakligen bestående i återbördandet af en hel del äldre namn, som under tidernas lopp trots deras prioritet skjutits åt sidan och ersatts af andra. Omkring ett 20-tal äldre art- BIOGRAFIER. — FREDRIK ADAM SMITT. 233 namn återställas sålunda till sin fulla rätt och bland dessa äro mer än hälften Linnéanska. Dock genomfördes ej denna revision fullt konsekvent, i det att han i sådana fall, då det gamla Linnéanska artnamnet upphöjts till släktnamn, använde i tiden närmast följande. Detta skedde tydligtvis för att undvika tavtologi, men står i strid med nu allmänt antagna nomenklaturregler. Sålunda får t. ex. sutare i Smitts arbete ej heta Tinca tinca, som den bör heta, utan Tinca vulgaris, ehuru det sistnämnda artnamnet är senare gifvit. Vid be- handlingen af de skandinaviska fiskarna tillämpar Smitt äfven- ledes sin of van beskrifna statistiska mätningsmetod och vinner därmed många intressanta resultat. De i procenttal uträknade måttens införande i examinations- eller öfversiktstabellerna förefaller dock mindre lyckligt, då det gifvetvis tager mera tid. än som för identifieringen af en fisk i de flesta fall skulle behöfvas, att uträkna dessa mått, hvilka ha sitt egentliga värde vid en mera ingående vetenskaplig behandling af ma- terialet. Fiskarnes praktiska betydelse samt deras fångst omnämnes också i korthet. »Skandinaviens fiskar» är alltså ett mycket omfattande verk och en ytterst värdefull upp- slagsbok, då därom, för att citera en samtida recension, kan sägas, »att i det innehålles det viktigaste af nutidens vetande om fiskarna, för så vidt det rör vårt lands fauna». »Trots sin fullständiga vetenskaplighet lider dock arbetet ej af den stilens tyngd, som ofta plägar vidlåda dylika verk, utan det är mycket lättläst, till och med siffertabellerna med de kom- parativa måtten äro till följd af sin rediga uppställning lätt begripliga och ej alls så afskräckande, som eljes en massa siffror pläga vara». En engelsk upplaga, »Scandinavian Fishes», som samtidigt utkom, gjorde detta arbete äfven tillgängligt för utländska ichthyologer samt väckte bland dem berättigadt uppseende. Man kan äfven af litteraturen finna det inflytande, som detta arbete utöfvat, såväl med afseende på arbets- metoder som med afseende på nomenklatur m. m. Utom för fiskar intresserade sig Smitt under sina inten- dentår hufvudsakligen för hvalar. Han har visserligen ej publicerat något viktigare meddelande om denna grupp, men vissa saker tyda på, att han förberedde ett arbete om hval- djur. Ett resultat af det intresse, som Smitt ägnade hvalarna, är den synnerligen präktiga samling af hvalskelett etc, som genom honom bragtes tillsammans under Naturhistoriska Vntenskaps- Akademiens Årsbok, a. 1905. 16 234 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Riksmuseums Vertebrataf delning och på hvars förkofran och framtida utveckHng han lade stor vikt. Utom den rent vetenskapliga värksamhet, som Smitt utöfvade i sin egenskap som intendent vid Riksmuseum, ut- förde han äfven ett betydande arbete för vetenskapens po- pularisering. Härom vittna bl. a. talrika artiklar i zoologi i första upplagan af »Nordisk Familjebok». Äfvenledes redi- gerade han en öfversättning till svenska af Brehm's »Thier- leben» och bidrog med uppsatser till tidskrifter och tidningar. Under en tid föreläste Smitt i zoologi vid Stockholms Högskola. En populär föreläsningsserie blef äfven senare tryckt un- der titeln »Ur de högre djurens utvecklingshistoria». En annan sida af professor F. A. Smitt's verksamhet faller inom de praktiska fiskeriernas område. Under åren 1877 till 1884 erhöll han flere gånger i uppdrag från rege- ringen att göra eller ha öfverinseende öfver undersökningar rörande sillfisket i Bohuslän, hvarvid han under åren 1880 — 1882 biträddes af nuvarande fiskeriinspektören F. Trybom. När tillgången på sill ökades och det visade sig, att en s. k. »sillperiod» inträdt, insåg Smitt betydelsen af, att sillen ej blott vore föremål för fångst med vadar inomskärs, utan att man äfvenledes borde söka fånga henne ute till sjös med drifgarn på samma sätt, som sker från Skottland, Holland o. s. v. Han blef därför en ifrig förkämpe för införandet af drifgarnsfiske efter sill på skottskt sätt vid vår västkust. För att söka sätta i gång dylikt fiske hade han äfven under några år från och med vintern 1880—81 statsanslag. Först gjordes försök med fiske efter skånsk metod. Skånska fiskare med båt och drifgarn hyrdes, men då resultatet häraf ej blef till- fredsställande inköptes redan vintern 1880 — 81 skottska drif- garn, med hvilka man fiskade från bohusländsk däcksbåt. Sedan byggdes en särskild, förbättrad (med fällbar mast för- sedd) båt af sistnämnda typ och fiskeförsöken utsträcktes till både sommar och vinter. Emellertid visade erfarenheten, att såväl de alltför djupa skottska som äfven de väl grunda och desslikes alltför finmaskiga skånska silldrifgarnen voro mindre lämpliga för de utanför bohusländska kusten rådande för- hållandena. Men så småningom började man att skaffa sig, först i Halland och sedan i Bohuslän fullt lämpliga garn af den skånska typen och därmed var det nu så betydelsefulla i BIOGRAFIER, — FREDRIK ADAM SMITT. 235 och inkomstbringande höstdrifgarnfisket satt i gång. Detta gick dock ej utan många svårigheter och tvistigheter, emedan meningarna voro delade både om hvad som borde göras och hvem som borde göra det. I fil. d:r A. V. Ljungman fann Smitt en mycket häftig antagonist och likaså i den dåvarande representanten för fiskeriadministrationen på västkusten. En bitter strid uppblossade och många klandrande och hårda ord fälldes på båda sidor. I broschyrer och tidningsartiklar sökte de ytterligt uppbrakta motståndarna nedgöra hvarandra till föga båtnad h varken för dem själfva eller den sak de förfäktade. Men att professor Smitt genom sistnämnda arbete för silldrifgarnsfisket vid västkusten tagit initiativet, väckt intresse för och i sin mån bidragit till detta fiskes utveckling, det skulle väl ej ens hans bittraste motståndare och veder- sakare nu velat bestrida. Det kan också ej förnekas, att Smitt här gjort en stor och erkännansvärd insats till det svenska fiskets utveckling och höjande och äfven sedan drif- garnsfisket vid västkusten vunnit full stadga fortsatte han att framhålla betydelsen af, att våra fiskare ej blott vid kusten utan äfven ute till hafs idkade sin näring i likhet med andra nords j önationer. Då Smitt sålunda ådagalade sitt intresse för fiskerinärin- gen i vårt land mottog han till följd däraf flera gånger för- troendeuppdrag från regeringen att i detta afseende represen- tera Sverige inför utlandet. I denna egenskap var han svensk delegerad vid internationella konferensen i Haag 1880 angå- ende reglering af nordsjöfisket. Samma år var han äfven Sveriges kommissarie vid den Internationella Fiskeriutställ- ningen i Berlin och 1883 intog han samma plats vid mot- svarande utställning i London. Vid båda dessa utställningar visades äfven rent vetenskapliga samlingar hemförda af sven- ska expeditioner, i Berlin t. ex. zoologiska samlingar från Spetsbergsexpeditionen 1868 m. fl. och i London Vegafärdens rikliga samlingar. Men utom dessa samt de många olika enskilda utställarnas redskap och produkter m. m. ingingo i de svenska expositionerna vid båda dessa tillfällen represen- tativa kollektioner af redskap af olika slag, modeller af båtar, fisken m. m., som sammanbragts från olika delar af Sverige genom fiskeritjänstemännen under deras resor till olika delar af landet och på annat sätt. Efter de omnämnda utställningarnas slut skingrades ej dessa omtalade kollektioner, utan höllos 236 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. samlade och härigenom togs ett stort steg till bildandet af Statens Fiskerimuseum. Prof. Smitt deltog äfven såsom medarbetare i den kgl. kommitté, som fått i uppdrag att utarbeta en ny fiskeristadga och 1883 framlade förslag till en sådan, hvilken dock ej blef antagen. Ett annat bevis på Smitts intresse för zoologiens prak- tiska tillämpning framgår af hans verksamhet såsom sekre- terare i Föreningen för silkesodlingens befrämjande i Sverige. Professor Smitt besatt en ovanligt stor flit och en okuflig arbetsförmåga. Äfven under de sista åren af hans lefnad då hans fysiska krafter brutits af en långvarig och plågsam sjuk- dom, var han sysselsatt med bearbetandet af en kritisk och svår fiskgrupp, gobiidernas eller smörbukarnas. Han ämnade, att med tillämpning af sin statistiska mätningsmetod lämna en fullständig utredning af denna grupp och en preliminär öfversikt hann äfven att utgifvas, men det stora arbetets manuskript blefvo ej fullfärdiga. Till slut tog sjukdomen en sådan vändning att en operation blef nödvändig. Denna genomgicks lyckligt, men senare tillstötte en lunginflammation som ändade hans sträf samma lif kl. 7. 3 o på fredagsaftonen den 19 febr. 1904. Professor F. A. Smitt var ledamot af Kgl. Vetenskaps- akademien sedan år 1875 och af Kgl. Landtbruksakademien sedan samma år. Äfven var han medlem af Kgl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg sedan 1878. Af öfriga yttre utmärkelser, som kommit Smitt till del märkas kommendörskors af 2:dra kl. af Kgl. Nordstjärne- orden. Dessutom var han officer af Kgl. portugisiska S:t Jakobs Svärdsorden. Smitt var sedan ^jn 1874 gift med Freja Palman och efterlämnade tvenne söner och en dotter, af hvilka äldste sonen Gösta är civilingeniör och dottern gift med löjtnanten vid Norrbottens regemente E. K. G. Svedelius. BIOGEAFIEE. — FREDRIK ADAM SMITT. 237 Utgifna skrifter. 1. Sur les éphippies des Daphnies. [1859]. Uppsala, Eeg. Societ. Scient., Nova Acta, (3) Vol. 3 (1861): s. 37—50.; pl. 4—5. (Förekommer äfven som separat.) 2. Bidrag till kännedomen om Hafs-Bryozoernas utveckling. Akad. afh. Uppsala 1863. Edquist & Berglund. 8:o. 40 s. 3. Några drag ur Brj^ozoernas (mossdjurens) lif. Afhandl. Lund. Sthlm 1864. P. A. Norstedt & S:r. 8:o. 31 s. 4. Om hafsbryozoernas utveckling och fettkroppar. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl., Arg. 22 (1865): s. 5—50; tafl: 1—7. 5. Kritisk förteckning öfver Skandinaviens bafs-bryozoer. 1 — 5. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl., Årg. 22 (1865): s. 115— 142, tafl. 16; 23 (1866): s. 395—533, tafl. 3—13: 24 (1867): s. 279—429, tafl. 16—20; 24 (1867): Bihang. 230 s., tafl. 24—28; 28 (1871): s. 1115—1134, tafl. 20—21. 6. Bryozoa marina in regionibus arcticis et borealibus viventia. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl., Årg. 24 (1867): s. 443 —487. 7. De senaste årens undersökningar om hafsfaunans gräns mot djupet. Framtiden, Årg. 3 (1870): s. 335—349. 8. Floridan bryozoa collected by count L. F. de Pourtales, P. 1—2. 20 s., 5 tafl.; 83 s., 13 tafl. K. Vet. Akad. Handl., N. F. Bd. 10 (1871): N:o 11; Bd. 11 (1872): N:o 4. 9. Bemerkung zu D:r H. Nitsche's Beiträgen zur Kenntniss der Bryozoen. Briefliche Mittheilung von F. A. Smitt an C. Th. v. Siebold. Zeitschr. Wissensch. Zool., 22 (1872): s. 281—282. 10. Remarks on D:r Nitsche's Researches on Bryozoa. Quart. Journ. Microsc. Sci., 12 (1872): s. 246—248. Öfvers. af föreg. 11. Storkarne. Undert. F. A. S. Läsn. f. folket, Bd. 7 (1875): s. 175—186. 12. Ur de högre djurens utvecklingshistoria. Åtta populära föreläsningar. Sthlm. P. A. Norstedt & S:r 1876. 8:o. 276 s. Pris 5 kr. 238 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. 13. Recensio systematica animalium Bryozoorum, quse in itine- ribus, annis 1875 et 1876, ad insulas Novaja Senilja et ad ostium flnn)inis Jenisei, duce Professore A. E. Nordenskiöld, iuvenerunt Doctores A. Stuxberg et H. Théel. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl., Årg. 35 (1878): N:o 3: s. 11 — 26. 14. Recensio animalium Bryozoorum e mari arctico, quse ad pseninsulam Kola, in itinere anno 1877, duce H. Sandeberg, invenit F. Trybom. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl., Ärg. 35 (1878): N:r 7: s. 19—32. 15. Ueber Balaenoptera Sibbaldii, Gr. Zool. Anzeiger, 1 (1878): s. 365—366. 16. Föredrag' i zoologi vid Vetenskapsakademiens högtidsdag den 31 mars 1881. Sthlm. Tr. hos R. Wall 1881. 12:o. 16 s. 17. Om fiskrikedomen [och om de åtgärder, som böra och lämp- ligen kunna vidtagas för befordrandet af svenska storsjöfisket]. An- föranden i Landtbr.-Akad. d. 11 april 1881 af C. Rydquist, Fr. Smitt, A. J. Lyth, A. Cederström j:r och J. Arrheuius. K. Landtbr. Akad., Handl. och Tidskr., Årg. 20 (1881): s. 135—164. 18. Inom eller utom skärs. 1—2. Sthlm 1882. P. A. Nor- stedt & S:r. 8:o. 8 s. ; 4 s. 19. Schematisk framställning af de i Riksmuseum befintliga laxartade fiskarnes släktskapsförhållanden. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl., Årg. 39 (1882): N:r 8: s. 31—40. 20. Brehin, A. E., Däggdjurens lif. Uppl, 2. Autoris. öfvers. och bearb. af S. A. Siriith och J. Lindahl, granskad och efter orig:s 2:dra uppl. red. af F. A. Smitt. Sthlm 1882. Em. Girons förl., Iv. Haeggströms boktr. 8:o. XX, 617 s. Pris 10 kr. 21. Ryggradsdjurens geologiska utveckling och släktskaps- förhållanden. 83 s., 1 k. 1882. 8:o. Pris kr. 1: 50. Ur vår tids forskning. 29. 22. Descriptiou d'un hareug hermaphrodite. Archives de biologie, Vol. 3 (1882): s. 259-274; pl. 11. 23. Underdånigt betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m., afgifvet den 3 mars 1883 af särskildt i nåder förordnade kommitterade, [Per Ehrenheim, J. Arrheuius, F. A. Smitt . . .]. Sthlm 1883. Kungl. Boktr. 8:o. 159 s. BIOGRAFIER. — FREDRIK ADAM SMITT. 239 24. Great International Fisheries Exhibition. London 1883. Sweden. Special Catalogue. Sthlm 1883. Kungl. Boktr. 8:o. S. 178—184 äro af Smitt. 25. Sveriges deltagande i Internationela Fiskeriutställningen i London 1893. Sthlm 1883. P. A. Norstedt & S:r. 8:o. 14 s. 26. Brehm, A. E., Fåglarnas lif. Uppl. 2. Autoris. Öfvers. och hearb. af F. A. Smitt. Sthlm 1884. Em. Girons förl., Iv. Haeggströms boktr. 8:o. XIX, 747 s. Pris 12 kr. 27. Om åtgärder för befrämjande af länets hafsfiskeu. Föredr. vid Hushålln. -sällskapets sammankomst den 31 januari 1884. Tidning f. Stockh, läns hushålln. -sällsk. 1884: s. 49 — 56. 28. Kritisk förteckning öfver de i Eiksmuseum befintliga Sal- monider. 290 s, med 6 tafl, och 13 tabeller i särskildt häfte, folio. K. Vet. Akad. Handl,, N. F. Bd. 21. (1886—87). N:o 8. 29. Brehm, A. E., De kallblodiga ryggradsdjurens lif. Uppl, 2, Autoris, öfvers. och bearb. af F. A. Smitt, Sthlm 1887. P. A, Norstedt & S:r. 8:o, VII, 468 s. Pris kr. 7: 50. 30. Om sillrasernas betydelse, 18 s, Bihang till K, Vet. Akad. Handl., Bd. 14, (1888), Afd. 4, N:o 12, 31. Om Trachypteridernas stjertfena, Stockholm, Biol, Fören., Förhandl,, Bd, 1 (1888 : s, 17 — 21. 32. [ — ] Några ord om det begärda anslaget till Riksmusei etnografiska samling. Sthlm 1889, Kungl, Boktr. 8:o. 10 s. 33. Skandinaviens fiskar. Målade af W. von Wright. Be- skrifna af B, Fries, C, U, Ekström och C. Sundevall. 2:dra uppl. Bearh. och forts, af F, A. Smitt. D. 1—2, Sthlm 1892—1895, P, A. Norstedt & S:r, 4:o. D. 1, Text: s. 1—566 + VIII s.; Tafl,: pl, 1—22 ; 22 A; 23— 27, D. 2. Text: s. 567—1239; Tafl,: pl. 27 A — 53 + IIIs. Pris 200 kr. 34. A history of Scandinavian fishes by B. Fries, C. U. Ek- ström, and C. Sundevall, With. coloured plates by W. von Wright. Ed. 2 revised and completed by F, A. Smitt, P. 1 — 2, Sthlm 1892 -95. P, A. Norstedt & S:r. 4:o. P, 1. Text: s. 1— 566+VIII s.; Plates: pl. 1-22; 22A; 23—27. P. 2, Text: s. 567—1240; Plates: pl. 27 A— 53 + IV s. Pris 12 £, 12 sh. 240 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. 35. Bedrifves det bohuslänska sillfisket på det för landet för- delaktigaste sätt? Stockholm, K. Landtbr. Akad., Handl. och Tidskr., Årg. 34 (1895): s. 55—64. 36. La tiliation des especes animaux. Congres Internat. de Zool., Compt. rend., 3 (1895, Leyde): s. 235—238. 37. On the habitat of Gobius elapoides Gthr. Ann. a. Mag. of Nat. Hist., (6) Vol. 18 (1896): s. 196. 38. P. M. [Beträffande Riksmusei etnografiska samlingar.] Sthlm 1897. Iduns tr.-aktiebol. 8:o. 5 s. 39. Poissons de Fexpédition scientifique å la Terre de Fen sous la direction du Docteur O. Nordenskiöld, recueillis par le Docteur A. Ohlin et Mr H. Åkerman, déterminés par F. A. Smitt. 1—2. 37 s., 3 pl.; 80 s, 6 pl. Bihaug till K. Vet. Akad. Handl., Bd. 23. (1897). Afd. 4. N:o 3; Bd. 24. (1898). Afd. 4. N:o 5. 40. Nyare tiders Darwinism. Föredrag vid Vetenskapsakade- miens årshögtid den 31 mars 1898. Sthlm. Aftonbladets tr. 1898. Ur Aftonbladet, 1898 ^/s: Bihang. 41. Phoca caspica and Phoca groenlandica. Annals and Magazine of Natural History, (7) Vol 4 (1899): s. 339—341. 42. Preliminary notes on the arrangement of the genus Gobius, with an enumeration of its european species. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl., Årg. 56 (1899): s. 543 -555. 43. On the genus Lycodes. 1 — 2. Ann. a. Mag. of Nat. Hist., (7) Vol. 5 (1900): s. 56—58; Bihang till K. Vet. Akad. Handl., Bd. 27. (1902). Afd. 4. N:o 4. 45 s., 1 pl., 5 tab. 44. Poissons d'eau douce de la Patagonie recueillis par E. Nordenskiöld 1898—1899. 31 s. 4 pl. Bihang till K. Vet. Akad. Handl., Bd. 26. (1901). Afd. 4. N:o 13. Under signaturen F. A. S. författat en stor mängd uppsatser i zoologi för Nordisk Familjebok. K. VET. akad:s årsbok. 3. Tafl. 3. BIOGEAriER. — OTTO CHRISTIAN LOVEN. 241 607. Otto Christian Loven, * 1^3 1835. t 'V« 1904- Invald ^Vii 1877. Med porträtt. (Tafl. 2.) Christian Loven föddes i Stockholm den 12 mars 1835; han inskrefs såsom student vid Uppsala universitet den 1 juni 1852, undergick därstädes den 28 oktober 1854 den mediko- filosofiska examen samt fortsatte därpå sina studier vid Karo- linska institutet i Stockholm. Vid denna medicinska högskola lärde på den tiden en man, som på alla dem, hvilka såsom lärjungar kommo i be- röring med honom, utöfvade ett mycket stort, man kunde nästan säga fascinerande inflytande. Denne man var Anders Retzius. Det räckte icke länge, innan den unge, för all bio- logisk forskning varmt intresserade medicine studeranden af denne sin lärare rönte samma inverkan, som så många andra. Men äfven Loven å sin sida tilldrog sig framför de fleste, ja framför alla sina jämnåriga, sin store lärares uppmärksamhet, och mellan dem uppstod en ömsesidig innerlig tillgifvenhet, som naturligtvis i hög grad skulle bidraga till att fästa Lovén vid anatomien och fysiologien. Läseåren 1856 — 1857 och 1858 — 1859 verkade Lovén såsom t. f. anatomie adjunkt vid Retzii sida. Till fullo uppskattande sin lärjunges rika be- gåfning, hoppades Retzius, att denne skulle blifva hans efterträdare såsom professor i anatomi och gjorde honom ett 242 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. allvarligt förslag i detta syfte. Men med den själfkritik och ärlighet, som i så hög grad utmärkte Loven, afböjde denne anbudet, enär han ansåg sig ännu icke på långt när äga den vetenskapliga kompetens och utbildning, som enhgt hans me- ning borde fordras af en ordinarie professor. Denna för Lo- ven så hedrande vägran vållade en stor förstämning hos Ret- zius, det forna förtroliga förhållandet syntes för en tid brutet, men återknöts, och vid Anders Retzii' dödsbädd vakade LovÉN vid sidan af dennes maka och son. Huru djupt LovÉN var fäst vid Retzius uttryckte han genom den korta, men mycket sägande dedikationen af sin gradualafhandhng till »minnet af den outtröttlige läraren, den faderlige vännen». Ända till hans sista dagar stod Retzii bild klar och oförgänglig för hans sinne, och i varma, af djup känsla burna ord tecknade han denna bild i det tal, som han enligt Svenska Läkaresällskapets uppdrag höll på festen till hundraårsminnet af Retzii födelse, den 13 oktober 1896. Jämte Retzius bör bland Lovens tidigare lärare äfven nämnas hans frände, den berömde zoologen Sven Loven, hvilken initierade honom i de ryggradslösa djurens morfologi och under hvars ledning han under en sommarvistelse i Bohus- läns skärgård (1857) utförde sin första vetenskapliga under- sökning, om utvecklingen af hydractinia. Lovens tredje lärare var Carl Ludwig. Sedan Loven beslutat att utbilda sig till fysiolog, styrde han sin väg till dennes laboratorium, dit flertalet af tidens unge fysiologer skyndat för att åtnjuta den oöfverträffade mästarens ledning. Med Retzius delade Ludwig Lovens oinskränkta tillgifvenhet, och å sin sida satte Ludwig ända till sin bortgång ett mycket stort värde på sin svenska lärjunge. De tre män, h vilka här blifvit särskildt nämnda såsom Lovens lärare, voro personligheter med omfattande veten- skaplig blick, för h vilka samtliga biologiska vetenskaper bil- dade ett enda stort sammanhängande helt, där h varje länk hade sin afgjorda betydelse. Alla satte de den direkta natur- iakttagelsen högt och tillerkände endast åt de hypoteser något värde, hvilka hvilade på en tillräckligt bred grundval af rön och iakttagelser. Utbildad under deras ledning, tillgodogjorde sig LovÉN deras allmänna åskådning och vetenskapliga uppfatt- ning. Icke så, som skulle han slafviskt eller kritiklöst hafva svurit in verba magistri, ty sådant stred alldeles för mycket BIOGRAFIER. — OTTO CHRISTIAN LOVEN. 243 mot själf ständigheten i hans karaktär. Men hela hans an- läggning var kongenial med hans lärares, och deras inflytande bidrog därför att leda hans utveckling i dess naturliga fåra. Sedan Loven 1861 af slutat sina medicinska studier och legitimerats såsom läkare, disputerade han den 25 april 1863 i Lund för medicine doktorsgraden med en af handling: »Stu- dier och undersökningar öfver benväfnaden, förnämligast med afseende å dess utveckling». I detta själfständigt konciperade och utan annans medverkan genomförda arbete dryftar Lo- ven en af anatomiens svåraste frågor. Rent af mästerligt är emellertid det sätt, hvarpå han behandlar densamma. Man vet knappt, hvad man mera skall beundra, den säkra tekniken vid försökens utförande, tankeskärpan vid tydningen af före- teelserna, framställningens klassiskt enkla konstnärlighet. Trots det att Loven till belysning af sina beskrifningar icke meddelar en enda teckning, möter läsaren ingen som helst svårighet att bilda sig en fullt klar föreställning såväl om de omedelbara mikroskopiska fynden, som om de till dem sig knytande betraktelserna. Till en del har detta ju sin orsak i Lovens medfödda klarhet i uppfattning och uttryckssätt; men till en annan del sammanhänger det nog därmed, att han icke ville lämna något arbete ifrån sig, innan det äfven i afseende å framställningens form och öfverskådlighet fyllde hans egna, mycket stora fordringar. Samma egenskaper åter- finna vi äfven i Lovens öfriga arbeten och han sökte, i hvad på honom ankom, ingifva sina lärjungar samma stränga kraf på sig själf va. Innehållet i Lovens gradualaf handling, hvilken han själf ville beteckna såsom sitt förnämsta arbete, förblef länge be- kant i utlandet endast genom det, han under utländska resor muntligen meddelade sina kolleger, ty arbetet utgafs blott på svenska språket. Sedan emellertid Kölliker vid ett besök af LovÉN i Wiirzburg sommaren 1872 erfarit något närmare om detsamma, öfversatte Lovén för dennes räkning de elfva sista sidorna däraf, och de trycktes 1873 i Verhandl. d. physik.- medicinischen Gesellschaft zu Wiirzburg. Också detta förhållande karaktäriserar Lovén : att för- skaffa resultatet af sina forskningar den största möjliga sprid- ning, var för honom en fråga af underordnad vikt; hufvud- saken var undersökningen i och för sig och de nya kunskaper den skänkte. Därför utkommo blott några få af hans skrifter 244 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. på annat språk än svenska. Häri begick han nog ett fel, men ett fel, som dock är innerligt obetydligt i jämförelse med den öfverdrift åt motsatt håll, som man i våra dagar icke så sällan möter. Efter utgifvandet af nyss berörda afhandling nämndes LovÉN 1863 till adjunkt i anatomi och fysiologi vid Karo- linska institutet. Följande år utgaf han en detaljerad be- skrifning öfver ett missfoster med situs transversus, cyklopi och agnati. År 1865 företog han sin of van omtalade studieresa till LuDWiG. Vid den tiden var frågan om kärlnervernas fy- siologiska betydelse en af de mest debatterade, och Ludwig föreslog LovÉN bearbetningen af ett hithörande tema, näm- ligen om arterutvidgning i följd af nervretning. Undersök- ningen, hvilken genom en mängd däri berörda anatomiska förhållanden förråder sin upphofsmans tidigare studier, belyser först de förändringar, som retning af sensibla nerver fram- kallar i af seende å hjärtslagens antal och blodtryckets storlek. Yidare behandlas däri den lokala kärlutvidgning, som upp- kommer genom retning af den centrala stumpen af Nn. auri- culares och dorsalis pedis, äfvensom de förstnämnda nervernas direkta kärlförträngande inverkan på örat. Slutligen studeras i detalj mekanismen vid den genom retning af N. erigens betingade kärlutvidgningen i penis. Arbetet är ju på sitt sätt ett elevarbete, men det innebär på samma gång ett fullgiltigt bevis för sin författares för- måga att också behandla fysiologiska uppgifter. Dess resultat räknas med skäl bland dem, som äro grundläggande för vår kunskap om kärlnervernas funktion. Dessvärre förunnades det ej Loven att efter hemkomsten till fäderneslandet omedelbart fortsätta med fysiologiska forsk- ningar. Karolinska institutet ägde icke något fysiologiskt laboratorium, icke ens några fysiologiska apparater! I stället återvände Loven till anatomien och vann här nya och be- tydande framgångar. Hans kollega Axel Key hade några år tidigare studerat smaknervernas ändningssätt i grodans tunga. Beträffande de högre ryggradsdjuren förelåg emellertid icke någon mot- svarande undersökning, och Lovén företog sig därför att söka fylla denna lucka. Detta ledde till upptäckten af smakbul- berna, hvilka han uppvisade hos kalfven, fåret, svinet, hunden, BIOGRAFIER. — OTTO CHRISTIAN LOVEN. 245 hästen, kaninen, råttan och människan. Arbetet utkom i sep- tember 1867; kort därefter pubhcerade Schwalbe, som obe- roende af LovÉN gjort samma upptäckt, ett förutskickadt meddelande härom. Lika viktiga voro de resultat, till hvilka Lovén något senare kom i afseende å lymfvägarna i magsäckens slemhinna. Före honom kände man visserligen till magsäckens subperito- neala lymfnät äfvensom de tvenne nät af lymfbanor, som ligga dels utanför slemhinnans muskellager, dels innanför detta, omedelbart under körtlarnas bottnar. Men i den egentliga slemhinnan eller mellan dennas körtlar hade dittills icke ens de mest verserade anatomer lyckats att genom injektion eller omedelbar iakttagelse uppvisa några lymfbanor. Så mycket större förtjänst inlade Lovén genom sina undersökningar häröfver. Under användning af en öfverlägsen teknik lycka- des det honom att framställa lymfbanorna i magsäckens slem- hinna och ådagalägga, huru rika de i verkHgheten äro. Redan 1870 utsände han ett kort förutskickadt meddelande härom, men först 3 år senare ansåg han undersökningen vara så af- slutad, att han kunde meddela densamma i dess helhet. Änskönt de yttre omständigheterna fortfarande voro ogynnsamma lör en framgångsrik experimentell fysiologisk forskning förlorade Lovén dock icke ur sikte, att en sådan likväl förr eller senare måste göra sitt inträde vid Karolinska institutet. För att bland de svenska läkarna sprida känne- dom om och intresse för den moderna fysiologien skref han i Hygiea 1868 och följande år några som vanligt mycket väl affattade öfversiktsartiklar om nya fysiologiska upptäckter. Med de få fysiologiska instrument, som han lyckats förskaffa, såg han sig också i stånd att själf bearbeta rent fysiologiska uppgifter. Sålunda visade han (1870) genom iakttagelser å människor, att vid den vänstra hj ärtkammarens samman- dragning en större blodmängd genom artererna utkastas ur bröstkorgen, än som samtidigt hinner rinna dit genom venerna. Följden häraf blir ett minskadt tryck i brösthålan, och dess väggar sammanpressas därför af det starkare yttre luft- trycket. Genom försök å kaniner bekräftade han yttermera dessa slutsatser. Samtidigt upptog han, under användning af för ända- målet af honom själf konstruerade apparater, den tidigare af Panum behandlade frågan om kroppsställningens inflytande 246 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. på lungornas luftfyllnad. Af hans utredning framgår, att denna i väsentlig mån bestämmes af andra omständigheter än de yttre för andningsrörelserna gynnsamma eller ogynn- samma mekaniska anordningar, som direkt skapas af de olika kroppsställningarna, och att således nervösa regulerande in- verkningar härvid måste spela en mycket viktig roll. Vårterminen 1871 började Loven att hålla offentliga föreläsningar i fysiologi, de första vid Karolinska institutet. Följande år bereddes honom tillfälle att under en resa till Danmark, Holland, Belgien, Frankrike, Italien, Schweiz och Tyskland taga kännedom om de fysiologiska laboratorierna och den fysiologiska undervisningen därstädes. Samtidigt ställdes till hans förfogande en pänningesumma, som hans kamrater och lärjungar insamlat, för att sätta honom i tillfälle att för Karolinska institutet inköpa de för den experimentella fysio- logien nödvändigaste instrumenten. Ändtligen blef den vid Karolinska institutet länge närda önskan om inrättandet af en särskild lärostol i fysiologi upp- fylld, och LovÉN, som den 8 maj 1874 nämndes till dennas förste innehafvare, såg sent omsider sina sträfvanden att bereda fysiologien en säker ställning vid institutet krönta med framgång. Han tillträdde sin professur den 15 oktober 1875 med ett föredrag om väfnadssaften i dess förhållande till blod- och lymfkärl, och fann däri ett osökt tillfälle att bringa sin Leipziger-lärare uttrycken af sin tacksamma be- undran. Det laboratorium, som nu i en gammal vindsvåning in- reddes åt honom, kunde likvisst icke göra anspråk på att fylla ens måttliga fordringar på en vetenskaplig institution. Utom bostad för vaktmästaren och ett verkstadsrum, inne- höll det, inberäknadt föreläsningssalen, endast 6 rum, af dem ett half mörkt. Till inköp af instrument erhölls förutom ett årligt anslag en summa af ett par tusen kronor en gång för alla. Genom ett mycket förståndigt användande af de till buds stående medlen lyckades det dock Loven att så små- ningom bilda en instrumentsamling, som med hänsyn tagen till förhanden varande resurser måste betecknas såsom för- vånande rikhaltig. Men så inköptes icke heller någon apparat endast därför, att den kunde vara bra att äga, utan blott i det fall, att den behöfdes för ett alldeles bestämdt ändamål. Intet spår af lyx fanns på institutionen. Dess skåp och BIOGRAFIER. — OTTO CHRISTIAN LOVEN. 247 öfriga möbler utgjordes till allra största delen af sådana, livilka såsom obehöfliga afståtts af andra, lyckligare lottade institutioner; ja, den största delen af arbetsborden voro gamla skolbord, som skänkts af en bland Lovbn's vänner. Från första stunden insåg Lovén behofvet af en med laboratoriet förenad verkstad, och ett af hans tidigaste inköp var en precisionssvarf. De nya apparater, som Lovén be- höfde för sina egna undersökningar, gjordes till stor del i denna verkstad, och själf tillverkade han af det enklaste material, papp, träbitar och lack, åtskilliga sådana. Mycken tid gick nog härigenom förlorad, men å andra sidan hade Lovén tillfredsställelsen att hafva kunnat komma tillrätta utan anlitande af andras biträde, och lyckades ingjuta samma intresse också hos sina lärjungar, hvilka efter bästa förmåga började linda elektromagneter, snickra, löda och svarfva. Den manuella skicklighet, Lovén sålunda förvärfvade, skulle blifva honom till afgjordt gagn vid de vetenskapliga forskningar, som vid slutet af 1870-talet särskildt sysselsatte honom. Under ett besök hos Kuhne i Heidelberg (1874) hade han haft tillfälle att lära känna den året förut af Lipp- MAN beskrifna kapillarelektrometern. Fängslad af det under- bara skådespelet af kvicksilfverpelarens dans i takt med ett på betydligt afstånd därifrån pulserande grodhjärta, inköpte han genast ett exemplar af instrumentet. Snart kom han dock till insikt om dess olägenheter: dess något klumpiga och obekväma konstruktion i förening med en hög grad af bräckligheter gjorde redan dess första uppställande till en verklig plåga. Sedan instrumentet emellertid icke utan miss- öden blifvit uppsatt, kom det, trots all försiktighet, mycket lätt i olag, korteligen så många vedervärdigheter mötte vid dess användning, att en sådan allt mera sällan kom i fråga. I dessa olägenheter ser Lovén icke utan skäl förklaringen därtill, att kapillarelektrometern ända till år 1879, oaktadt alla sina fördelar särskildt för undersökning af de hos de lefvande varelserna uppträdande elektriska strömmarne, inom fysiologien icke användts af andra än Kunkel och Marey. Trots allt hade Lovén dock fäst sig vid instrumentet och han företog sig därför att söka göra det lättare använd- bart. Häri lyckades han fullständigt: under hans hand blef kapillarelektrometern ett det jrpperhgaste redskap, och jag tror mig icke öfverdrifva, då jag säger, att den vidsträckta 248 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. användning, densamma numera vunnit, i en mycket väsent- lig grad har sin grund i Lovén's inlägg i frågan. I den festskrift, med hvilken Karolinska institutet vid Köpenhamns universitets jubelfest (1879) bragte detsamma sin hälsning, beskrifver Loven sitt instrument. Därjämte omtalar han här i anslutning till en iakttagelse af Breguet en af honom enligt kapillarelektrometerns princip konstruerad kvicksilfvertelefon, som bl. a. visade sig praktiskt taget all- deles oberoende af motstånd, ity att någon förminskning af ljudets styrka eller tydlighet icke kunde förmärkas, om i led- ningen ett motstånd, motsvarande omkring 1,000 svenska telegraf mil, insattes. Slutligen omnämner Loven i största korthet de resultat, till hvilka han med kapillarelektrometerns hjälp kommit i af seende å naturen af de voluntära muskel- kontraktionerna och af strykninkrampen. En närmare redogörelse för dessa undersökningar lämnas i ett föredrag vid skandinaviska naturforskaremötet i Stock- holm 1880. Han framlägger här bindande bevis för läran, att de voluntära muskelkontraktionerna bero på en från nerv- systemet utsänd diskontinuerlig urladdning. Härvid är emeller- tid antalet impulser på tidsenheten betydligt mindre än den frekvens, vid hvilken man med artificiell retning medelst in- duktionsströmmar erhåller en kontinuerlig tetanus. Förkla- ringen häraf finner Loven i antagandet, att de impulser, som från centralorganen tillskickas musklerna, hvar för sig hafva en längre period, äro flackare och mera långdragna än fallet är vid den verksamhet, som framkallas genom induktions- slag — en uppfattning, som genom senare undersökningar rörande inflytandet af »tidretning» vunnit en betydelsefull bekräftelse. Ett stöd för sin åsikt om de voluntära muskel- kontraktionernas natur finner Loven vidare i observationer öfver rytmen af de muskeldarrningar, som uppträda, då man genom en maximal ansträngning söker öfvervinna ett mot- stånd. Genom Lovén's arbete synes frågan om de voluntära muskelryckningarnas natur vara en gång för alla afgjord. I nära samband med denna undersökning stå Lovén's rön om den vid strykninförgiftning uppträdande krampen. Han visar att äfven denna utgör en diskontinuerlig process, äfvensom att de med densamma förbundna aktionsströmmarna kunna gifva upphof till sekundära muskelryckningar. Sina BIOGRAFIER. — OTTO CHRISTIAN LOVEN. 249 hithörande rön offentliggjorde Loven endast i ett förutskickadt meddelande; han hade för afsikt att i en utförlig af handling närmare belysa frågan och ägde häröfver ett mycket rikt försöksmaterial, som han tyvärr aldrig fann tillfälle att när- mare bearbeta. Vid studiet af de voluntära muskelkontraktionerna hade sedan länge muskeltonen spelat en betydande roll. Häraf föranleddes Loven att i anslutning till sina nyss omtalade undersökningar äfven behandla frågan om muskeltonen, och han anställde häröfver en omfattande försöksserie, genom hvilken han med stort skarpsinne och utmärkt experimental- kritik belyste en mängd hithörande, invecklade företeelser. Allt sedan sina unga år hade Lovén lidit af en svag hälsa. Redan 1857 — 1858 företog han för dess förbättrande en resa till Egypten. Några år senare (1861), då Lovén tjänstgjorde såsom uppbördsläkare på korvetten Najaden un- der dennas långfärd till Västindien, uppträdde en lungblöd- ning. Arbetet i Karolinska institutets fuktiga och dragiga, i alla afseenden så illa som möjligt utrustade anatomisal gjorde naturligtvis sitt till för att förvärra det onda. Upprepade gånger såg sig Lovén därför tvungen att afbryta sitt arbete och genom resor till mildare klimat söka bot för sitt lidande. Att hans vetenskapliga alstring häraf skulle lida väsentligt in- trång, är själfklart, likaså att ett konsekvent genomförande af en vidsträcktare undersökningsplan icke gärna var möjligt. Att Lovén det oaktadt kunnat åstadkomma så mycket, som han faktiskt gjort, är i sin mån ett uttryck för hans lifliga intelligens och stora vakenhet. Sjukdomen kunde visserligen kroppsligt trycka ned honom, men på hans andliga lifaktighet förmådde den endast utöfva en ringa verkan, och denna säll- synta andliga spänstighet bidrog nog i sin mån att äfven kroppsligt hålla honom uppe. Småningom blefvo de akademiska föreläsningarna fysiskt alltmera påkostande; det förgick intet år, utan att han på grund af lungblödning för en längre eller kortare tid måste inställa sin undervisning, och då 1883 erbjöds honom valet till Landtbruksakademiens ständige sekreterare, beslöt han, om ock med tungt hjärta, att lämna den akademiska lärare- verksamheten och ägna sig åt de viktiga administrativa värf, för hvilka hans stora förmåga nu skulle tagas i anspråk. Han kvarstod emellertid en tid framåt vid Karolinska insti- Tetenskapsakademiens Årsbok. 3. 1905. 17 250 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. tutet, till hvars inspektor (rektor) han valts 1884, och afgick först den 13 oktober 1886 definitivt därifrån. Skilsmässan från institutet var så mycket smärtsammare, som just då ett tidsenligt fysiologiskt laboratorium blifvit uppförd t. Med I.ovÉN förlorade Karolinska institutet en af sina yppersta lärare. Trots sin svaga hälsa och sin däraf beroende till omfånget jämförelsevis obetydliga vetenskapliga produk- tion, hade Loven genom sina arbeten dock vunnit en fram- skjuten ställning bland tidens biologiska forskare. Till syfte och anläggning likaväl som till utförande och resultat äga Lovén's flesta arbeten en stor betydelse, och om hans veten- skapliga alstring öfverhufvud gäller fullt ut ordet : non multa, sed multum. En god del af dessa arbeten — studierna öfver benväfnaden, upptäckten af smakbulberna, uppvisandet af lymfvägarna i magsäckens slemhinna, undersökningarna öfver kärlnerverna, utbildandet af kapillarelektrometern, utredandet af de voluntära muskelkontraktionernas natur — kommer all- tid att inom vetenskapen äga ett högt värde. Vid en blick på dem måste man blott sörja öfver, att deras skapare icke blef i tillfälle att i än större omfattning inverka på sin veten- skaps utveckling. I sin forskning understöddes Loven af ett skarpt öga, ett fint öra och en säker hand. Ytterligt samvetsgrann som han var, ansåg han sig icke böra offentliggöra en undersök- ning, innan han på det mest ingående sätt öfvertygat sig om riktigheten af dess resultat. Därför upprepade och åter- upprepade han sina försök, men icke ens då de förelågo så klara som möjligt, var han alltid tillfredsställd med dem. Häri ligger orsaken till, att han aldrig publicerade sitt mycket rikhaltiga material af försök öfver sekundära ryckningar vid stryknintetanus; därför kunde han icke heller besluta sig för att offentliggöra sina experiment öfver de glatta musklernas fysiologi eller att bearbeta en omfångsrik försöksserie, som hans amanuens Nerander under hans ledning utfört öfver muskelelasticiteten. Lika litet ansåg han sina iakttagelser öfver åtskilliga infusoriers lifsföreteelser mogna för offentlig- heten, och endast nödvändigheten att utgifva ett akademiskt program föranledde honom att till trycket befordra sina viktiga rön öfver hj ärtförmakets förhållande vid retning med induktionsströmmar. I BIOGRAFIER. — OTTO CHRISTIAN LOVEN. 251 Lik sin store lärare, sökte Loven att i sin undervisning — vare sig det gällde de katedrala föreläsningarna eller öfningslaboratorierna eller ledningen af de å hans laboratorium försiggående vetenskapliga undersökningarna — ständigt gifva det bästa han hade. Huru gärna lämnade han icke sitt eget arbete för att hjälpa den ännu oförfarne lärjungen, som under hans ledning tog sina första steg såsom experimentell forskare; huru villigt diskuterade han icke med denne de frågor, som förelågo till behandling; huru glad var han icke öfver det erkännande, som möjligen kom lärjungen till del. och med hvilken stolthet omtalade han icke detta erkännande för andra. I själfva verket uppfattade han det såsom idealet för den akademiske lärarens verksamhet att såsom Ludwig, om- gifven af en skara lärjungar, gå från den ene till den andre, dirigerande det hela, öfverallt bispringande med råd och dåd. Förhållandena voro för små för att denna dröm skulle hafva kunnat blifva verklighet, men att Lovén skulle hafva varit mäktig af att på detta sätt utöfva sitt lärarekall, därom hyser jag intet tvifvel. Såsom föreläsare fyllde Loven mycket stora anspråk. Utrustad med ett ovanligt utveckladt språksinne, hade han bragt talets konst till en hög grad af fulländning; tack vare en utmärkt artikulation kunde hans i sig själf svaga stämma tydligt höras öfver hela auditoriet. Klart, fängslande och liffullt framlade han sin vetenskaps sanningar, till fullo för- stående att skilja mellan hufvudsak och bisak, och han lyckades sålunda gif v^a sina åhörare en verklig inblick i sam- manhanget af den komplex af företeelser, som han i sin före- läsning behandlade. Också för spridning af kunskap bland den stora allmän- heten ställde LovÉN sin eminenta framställningsförmåga till förfogande. De populära föreläsningar, som han på skillda tider höll i Stockholm, ihågkommos ännu länge efteråt med beundran. Genom sin mönstergilla öfversättning af Huxley's bok om människokroppens byggnad och förrättningar och genom den icke mindre framstående af Foster's lilla fysiologi bidrog han i icke ringa mån att väcka och underhålla in- tresset för de biologiska vetenskaperna, och i samma riktning verkade han genom sin i serien »Ur vår tids forskning» in- tagna, förträffliga skrift »Om blodet, dess kretslopp och dess betydelse för kroppsväfnadernas näring» (1876). Ej heller 252 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. IIJOÖ. bör det förgätas, att Loven var den, som genom en artikel- serie om människosläktets ålder och första uppträdande på jorden (Ny Illustrerad Tidning 1865) först presenterade Dar- win för den svenska allmänheten — till stor fasa för många. Sedan Loven öfvergått till Landtbruljsakademien, togo& hans intelligens och arbetsförmåga i anspråk äfven för flere andra offentliga värf. Djupt genomträngd af en den upp- riktigaste frisinthet och oböjligt fasthållande vid frihandels- vänliga principer, hade han länge stått i främsta ledet bland de liberala idéernas anhängare i Sverige. Han blef nu i till- fälle att med sitt ord och sin röst arbeta för deras realise- rande, då han 1890 invaldes i riksdagens andra kammare. Vid omvalet 1893 föll han igenom, emedan han röstat för 1893 års arméreformer. Vid följande riksdagsmannaval, 1896, insattes han ånyo i andra kammaren. Här är dock icke rätta stället att redogöra för denna del af Lovén's lifsgär- ning, och i afseende på hans verksamhet i Landtbruksakade- mien skall jag inskränka mig till att fästa uppmärksamheten vid de om Lovén's omfattande insikter i biologiens olika grenar vittnande föredrag, som han enligt akademiens stadgar årligen höll vid dennas högtidsdag. Ända till år 1902 kvarstod Loven på sin post i Landt- bruksakademien. Hög ålder och framför allt kroppslig ohälsa föranledde honom då att anhålla om sitt afsked. Blott ett par år blef det honom förunnadt att njuta den vises lugn; han af tynade småningom, och den 25 sistlidne juni ingick han i den eviga hvilan. En nobel, flärdfri personlighet ; en rikt begåfvad forskare och en utmärkt lärare; en sannt frisinnad medborgare; en trofast vän — vare detta i få ord karaktäristiken af Christian LovÉN. Robert Tigerstedt. BIOGRAFIER. — OTTO CHRISTIAN LOVEN. 253 Medicinska skrifter. 1857. Till utvecklingen af Hydractinia. Ofvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1857, s. 305—313; 1 tafl. 1859. Om begreppen retning och retbarhet af prof. Rudolf Virchow. Referat. Hygiea. 1863. Studier och undersökningar öfver beuväfnaden förnämligast med afseende på dess utveckling. Akad. afh. Medicinskt Arkiv, 1, 98 sidd. Af detta arbete äro sidd. 88 — 98 öfversatta till tyska: Ueber die physiologische Knochen- resorption. Verhavdl. d. pkys.-med. Ges. in Wiirzburg. N. F. 4, S. 1—11, 1873. 1864. Anatomisk beskrifning af ett cyklopiskt missfoster med defekt af ansiktets nedre del och omkastning af bröstets och bukens inelfvor. Hygiea, 26, s. 97 — 115; 1 tafl. 1865. Människosläktets ålder och första uppträdande på jorden. Ny illustrerad tidning 1865, s. 41, 49. 58. 1866. Ueber die Erweiterung von Arterieu in Folge einer Nerven- erregung. Ber. d. Kön. Sächs. GeHellschaft der Wissen- schaften. Math.-phys. Cl. 1866, s. 85—110; 1 tafl. På svenska: Undersökningar om arterutvidgning såsom följd af nervretning. Byf/iea, 28, s. 425 — 448; 1 tafl. 1867. Bidrag till kännedomen om tungans smakpapiller. Medicinskt Arkiv, 3, 14 sidd.; 1 tafl. På tyska: Beiträge zur Kennt- uiss vom Bau der Geschmackswärzchen der Zunge. Arch. f. mikr. Anat. 4, s. 97—110; 1 tafl. 1868. 1868. Nyare bidrag till läran om hjärtats och blodkärlens innerva- tion. Hygiea, 30. s. 112, 158. 1868. Kritik af det så kallade hämmande nervsystemet af E. J. Bonsdorflf. Recension. Hygiea. 1869. Nyare undersökningar öfver respirationen. Ib. 31, s. 135, 231. 1870. Om lymfvägarna i magsäckens slemhinua. Förutskickadt med- delande. Nordiskt Medicinskt Arkiv, 2, n:o 13, s. 1 — 6. 1870. Några iakttagelser öfver hjärtslagets inflytande på det inom bröstkorgen rådande trycket. Ib. 2, n:o 19, s. 1 — 6. 1871. Om människokroppens byggnad och förrättningar; grunddragen af människans fysiologi, af T. H. Huxley. Öfversättning och bearbetning. Stockholm, IV + 222 sidd. 8:o. 1872. Några undersökningar öfver »lungornas vitala medelställniug». Nordiskt Medicinskt Arkiv, 4, n:o 2, s. 1 — 22; 1 tafl. 1873. Om lymfvägarna i magsäckens slemhinna. Ib. 5, n;o 26, s. 1—27; 3 tafl. 1875. Om väfnadssaften i dess förhållande till blod- och lymfkärl. Föreläsning vid tillträdet af professuren i fysiologi. Hygiea, 38, s. 80—93. 1^75. Om Akka-folket. Antropologisk tidskrift, 1, n:o 1, s. 1 — 18. 254 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. 1876. Om ett brakycefaliskt kranium från »Krokodilgrottan» vid Maabdeh i Egypten. Tidskrift för Antropologi och Kul- turhistoria, 1, n:o 8, s. 1 — 8; I tafl. 1876. Fysiologi af M. Foster, Öfversättning. Stockholm, IX+ 149 sidd. lit. 8:0. — Naturvetenskapernas första grunder, VI. 1876. Om blodet, dess kretslopp och dess betydelse för kropps- väfnaderuas näring. Ur vår tids forskning, 17, 97 sidd. 8:o. 1878. t Claude Bernard. Hygiea, 40, s. 121—129. 1879. Om kapillarelektrometern och kvicksilfvertelefoneu. Karolinska Institutets festskrifter till Köbenhavns Universitets jubileum; äfven i Nordiskt Medicinskt Arkiv, 11, n:o 14, s. 1 — 36. 1881. Om naturen af de voluntära nmskelkontraktionerna. Nordiskt Medicinskt Arkiv, 13, n:o 5, s. 1 — 8. 1881. Zur Frage von der Natur des Strychnintetanus und der will- kiirlicben Muskelcontraction. Centralhl. f. d. med. M^iss. 19, n:o 7, 3 sidd. 1881. Om niuskeltonen vid intermittent elektrisk retning samt om några i sammanhang därmed stående elektrisk-akustiska företeelser. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., 1881, s. 37 — 59. Pä tyska: Ueber den Muskelton bei elektrischer Eeizung sowie iiber einige in Zusammenhang damit ste- hende elektrisch-akustische Erscheinungen. Arch. f. Anat. u. Phjsiol., physiol. Abth., 1881, s. 363—381. 1882. Utlåtande till Karolinska institutets lärarekollegium angående ifrågasatta lagbestämmelser rörande vivisektion. 23 s. (Tillsammans med A. Key). 1883. Några betraktelser öfver den animaliska dragningskraften och dess användning. Landtbruksakademiens handlingar ock tidskrift, 1833. 10 sidd. 1885. Bidrag till kännedomen om det isolerade hjärtförmakets för- hållande vid direkt retning med enstaka induktionsslag. Akad. inbjudningsskrift. Nordiskt Medicinskt Arkiv, 17, n.o 2, s. 1 — 16. På tyska: Ueber die Einwirkung von einzelnen Inductionsschlägen auf den Vorhof des Frosch- herzens, Mitth. vom physiologischen Laboratorium des Carolinischen Instituts. Heft. 4, s. 1 — 19. 1886. 1896. Anders Eetzius. Minnesord vid Svenska Läkaresällskapet» fest till firande af 100-års-dagen af hans födelse. Hygiea^ 58, s. 437—459. Skrifter i landtbruk m. m. 1884. Om kroppsrörelsens inflytande på mjölkproduktionen hos kor. Landtbruksakad. Handl. o. tidskr. 1884. 1884. Om rost på vårsäden och medlen däremot. Landtbruksakad^ Handl. o. tidskr. 1884. VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1!IU5. 255 1888, Hvilka åtgärder kunna vara att vidtaga för befordrandet af en sund och väl ordnad spanniålshandel i ändamål att med minsta kostnad och omgång för producenten bereda en regelbunden afsättning af hans skörd såväl inom lan- det som till export? Landtbruksakad. Handl. o. tidskr. 1888. 1888. Om margarinindustrien och dess betj-delse särskildt med hän- syn till jordbruksnäringens intressen. Landtbruksakad. Handl. o. tidskr. 1888. 1889. I margarinfrågan. Und. utlåtande öfver Riksdagens skrifvelse d. 13 maj 1889 med hemställan om förbud mot införsel af margarin och oleomargarin samt mot tillverkning af margarin m. m. Undert. P. Ehrenheim, Christian Loven. Landtbruksakad. Handl. o. tidskr. 1890. På hvad sätt kan man genom utfodringen inverka till er- hållande af ett större smörutbyte af mjölken? Landt- bruksakad. Handl. o. tidskr. 1890, 1898. Några drag ur bakterielifvet i jorden. Landtmannen 1898: n:r 24—25. 7 s, 1898, Edvard Nonnen. Minnesteckning föredragen å K. Veten- skaps-akademiens högtldssamraankomst d. 31 mars 1898. Stockholm. 22 s. 8:o. Årsberättelser afgifna pä K. Landtbruksakademiens högtidsdagar 1884 — 1902. I Landtbruksakad. Handl. o. tidskr. för åren 1884—1902. K. VET. akad:s årsbok. 3. Tafl. 4. BIOGRAFIER. — MAGNUS GUSTAF BLIX. 257 668. Magnus Gustaf Blix. * 25/^2 1849. t ^Vä 1904. Tnvald ^Vi^ 1892. Med porträtt. (Tafl. 4.1 Magnus Gustaf Blix föddes i Säbrå, Västernorrlands län, den 25 december 1849; han undergick maturitetsexamen den 11 december 1869, inskrefs vid Uppsala universitet den 29 september 1870; undergick därstädes med. filosofisk exa- men den 31 maj 1871; blef medicine kandidat den 13 sep- tember 1875, licentiat den 14 maj 1879, disputerade för medi- cine doktorsgrad den 29 maj 1880 och promoverades till medicine doktor den 31 maj s. å. Blix tjänstgjorde år 1873 såsom amanuens vid fysiolo- giska institutionen i Uppsala; skötte under år 1876 äfvensom från och med december 1877 på förordnande laboratorstjän- sten i fysiologi därsammastädes, tills han den 29 mars 1882 nämndes till ordinarie innehafvare af denna befattning. Redan dessförinnan, den 3 juni 1880 hade han förordnats till docent i experimentel fysiologi och medicinsk fysik. Den 6 novem- ber 1885 nämndes han till professor i fysiologi vid universi- tetet i Lund samt valdes 1899 till rektor vid detsamma. Till ledamot af Uppsala Vetenskapssocietet valdes han 1883; Fysiografiska Sällskapet i Lund inkallade honom 1886 till ledamot och sedan 1892 räknade Kongl. Svenska Veten- skapsakademien honom bland sina ledamöter. Blix af led i Lund den 14 februari 1904. 258 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. T.iOo Box' tidigaste vetenskapliga arbete, som utkom 1874 innan han ännu undergått medicine kandidatexamen, hän- förde sig till muskelfysiken, och under hela hans trettioåriga vetenskapliga verksamhet utgjorde detta område af fysiologien ett föremål för hans lifligaste intresse. Alltjämt återvände han till muskelfysiken; allt skarpare formulerade han de frågor, han ville besvara; allt mera ingående och omutlig blef hans experimentalkritik ; allt mera fullkomnade voro de apparater, som han med sin ovanligt stora uppfinningsför- måga för detta ändamål konstruerade. I nyss berörda arbete beskrifver Blix en apparat, medelst h vilken tänj ningen af en elastisk kropp automatiskt registre- ras, i det att abskissan tillväxer proportionelt med belast- ningen och ordinatorna proportionelt med tänjningen. Emedan såväl belastning som af lastning med denna apparat kunde utföras mycket snabbt, var det möjligt att här i vida högre grad än med något annat för samma syfte byggdt instrument utesluta den elastiska efterverkans inflytande. Med denna apparat undersökte Blix såväl den hvilande som den teta- niserade muskelns tänjningskurva, äfvensom den kurva, som uppstår om muskeln vid stark belastning retas och sedan små- ningom af lastas, o. s. v. Ehuru föreliggande afhandling gör intryck af, att de meddelade kurvorna mera afse att ådagalägga metodens an- vändbarhet, än att ingående belysa muskelelasticitetens teori, så företer den intet spår af nybörjaren. Fastmera framträder Blix här såsom en insiktsfull forskare, hvilken väl vet hvad han vill och med sällspord själf ständighet efter en bestämd teoretisk frågeställning genomför sin undersökning. Med ett ord, alla de egenskaper, hvilka utmärka Blix såsom veten- skaplig forskare, möta oss redan i detta förstlingsarbete tyd- ligt uttalade. Visserligen nämner Blix, att han på uppmaning af sin lärare, Frithiop Holmgren, och under dennes erfarna led- ning utfört sitt arbete; likväl bär detta alltigenom den för Blix' karaktäristiska prägeln och intet tyder på något infly- tande från Holmgrens sida. Under en resa till Frankrike och Tyskland (1880—1881) studerade Blix hos FRAN901S-FRANCK i Paris och Adolph Fick i Wiirzburg. Emellertid företer Blix' hela följande ve- tenskapliga verksamhet icke något spår af den förstnämndes BIOGRAFIER. — MAGNUS GUSTAF BLIX. 259 invärkan. Med Fick var Blix andligt nära befryndad och hos honom utförde han sitt första arbete öfver muskelvärmet, hvarom närmare längre fram. Men ehuru Blix ända till sin död för Fick hyste en mycket stor aktning och änskönt hans tankar i många hänseenden rörde sig i samma kretsar som dennes, bevarade han icke desto mindre också i för- hållande till Fick sin fulla själfständighet, hvarom hans se- nare undersökningar om muskelvärmet nogsamt bära vittne. Blix' första arbete öfver muskelns elasticitet följdes år 1880 af ett andra, i hvilket han beskrifver en ny, enligt samma princip som den tidigare konstruerad, men väsentligt förbättrad elasticitetsapparat och lämnar en kort redogörelse för några nya, med användning af densamma gjorda rön. Särskildt sysselsätter han sig här med ef tertänj ningen och förkortningsresten, hvilken senare han uppfattar såsom ett uttryck af den elastiska ef ter verkan hos den hvilande muskeln. I ett följande meddelande af år 1885 upptager Blix så- som en fortsättning af sina undersökningar öfver muskelns fysik problemet om muskelns mekaniska arbete vid dess sam- mandragning, en fråga som under den följande tiden i så hög grad skulle sysselsätta honom. Utgående från Ficks under- sökningar öfver isotoniska och isometriska ryckningar ställer han såsom sin närmaste uppgift, att registrera de växlingar i muskelns spänning, som uppträda, då muskeln vid retning verkligen har tillfälle att sammandraga sig. Man kunde rea- lisera denna uppgift genom att på en och samma roterande yta låta en skrifarm uppteckna förändringarna af muskelns spänning och en annan förändringarna af dess längd. Mera åskådligt och lärorikt vore det dock, om man kunde finna en metod, som direkt visade förhållandet mellan muskelns längd och spänning i h varje tidsmoment, så att t. ex. ordi- natan motsvarade förändringarna af längden och abskissan spänningsvariationerna eller tvärtom. För detta ändamål konstruerade Blix sin första muskel- indikator, angående hvilken han dock själf anmärkte, att densamma icke kunde göra anspråk på att vara fulländad. Därför konstruerade han senare (1891) en ny i många hän- seenden förbättrad och fullkomnad apparat af samma slag. I föreliggande af handlin g af år 1885 behandlar Blix speciellt de af indikatorkurvan begränsade ytorna, hvilka represen- tera arbetet vid muskelns sammandragning och vid dess åter- 260 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. gång till hviloläget. Mellan dessa förefinnes en betydlig olik- het, som ådagalägger, att ett mindre arbete kräfves för muskelns uttänjning än det, som muskeln utvecklat vid sin sammandragning. Vidare undersöker han de vid olika be- gynnelsespäAning och vid användning af tröga massor hos den arbetande muskeln uppträdande spänningsvariationerna o. s. v. Under den följande tiden sträfvade Blix ständigt att med användning af nykonstruerade apparater närmare klar- göra dessa frågor. I detta hänseende kom han efter sin ut- nämning till professor i Lund i ett mycket gynnsamt läge, i det han vid sitt laboratorium såsom mekaniker lyckades fästa en vetenskapligt bildad man, filosofie kandidat H. Sandström, som med utmärkt skicklighet bistod Blix i det tekniska ut- förandet af hans idéer. Resultaten af dessa arbeten föreligga i fyra af handlingar från åren 1891 till 1894. Här beskrifver han främst (1891) sina nya apparater, nämligen en skrifarm för registrering af muskelns sammandragning; en spänningsskrifvare, som grun- dar sig på torsionselasticiteten hos en cylindrisk staf; en ro- terande fjädermyograf — en modifikation af Ficks myograf- cylinder, i hvilken vikten är ersatt af en fjäder, som därjämte användes att efter tillryggalagt omlopp stanna cylindern; en kosinusinduktor för retning af muskler; en strömbrytare; in- rättningar för att under muskelns kontraktion hålla dess spänning oförändrad eller förminska denna proportionelt mot förkortningen; en apparat för mätning af kurvor på sotadt papper utan föregående fixering; samt framför allt den nya muskelindikatorn, vid hvilken Blix efter prof ning af många modeller slutligen stannade, ehuru han icke ansåg ens denna fullt tillfredsställande. Den andra af handlingen (1893) är ägnad studiet af den hvilande muskelns sekundära elastiska företeelser. I afseende å dessas tydning jämför Blix muskeln med en elastisk fjäder, som omgifves af en tjockflytande substans. I muskeln skulle sålunda tvenne element, elastiska band och en tjockflytande substans förefinnas ; dock inlåter han sig icke på frågan hvilka af muskelns anatomiskt kända beståndsdelar skulle motsvara dessa element. Beträffande den hvilande muskelns elasticitet anmärker Blix, att en noggrann bestämning af densamma strandar på omöjligheten att frigöra oss från de sekundära BIOGRAFIER. — MAGNUS GUSTAF BLIX. 261 elastiska företeelserna, äfvensom att denna är mycket full- komlig, alldenstund bestående förändringar, endast om muskel- substansen genom alltför stark tänjning ställvis brustit, upp- träda i märkbar grad. Lika litet förändras muskelns elasticitet genom föregående tänjning, sammandragning, trötthet eller dylikt. I de två sista afhandlingarna (1894) diskuterar Blix, stödjande sig på ett mycket rikt experimentelt material, in- flytandet af muskelns längd och spänning på muskelryck- ningens form och arbetskvantum. Af sina rön drager han den slutsatsen, att spänningen icke utöfvar något inflytande på den vid muskel sammandragningen försiggående omsätt- ningen, och att alla växlingar i afseende å muskelkurvans form och muskelns arbetskvantum betingas af yttre, rent mekaniska förhållanden. I anslutning härtill utvecklar han en detaljerad teori för muskelkontraktionen, angående hvilken jag måste hänvisa till hans egen framställning. Blix' lära att muskelns spänning icke utöfvar något in- flytande på dess omsättning möttes af Schenck med den in- vändningen, att någon grund icke förelåge, att öfvergifva den gamla läran om spänningens inflytande på kontraktions- processen (Arch. f. d. ges. Physiol., 69. s. 398. 1895; 72. s. 499. 1896). Blix svarade därpå (1895) och förblef vid sin åsikt. På samma gång anmärkte han, att hans teori för muskelkontraktionen var nära besläktad med en något tidi- gare af Gad uttalad och betonar, att densamma innefattar den teoretiska tydningen af såväl cellernas, det fria och det af hinnor omhöljda protoplasmats rörelser, som ock turgescens- och sekretionsföreteelserna. »Allt beror på en sak: (stegrad) omsättning och (förökad) anhopning af omsättningsproduk- terna på protoplasmats yta, resp. i dess vakuoler, och kunde godt betecknas med ett gemensamt namn: sekretion». Emellertid hyste Blix, såsom han själf säger, icke den fåfänga öfvertygelsen att härmed liafva uttalat en sanning. »Det är blott ett anspråkslöst förslag till förklaring af gamla och nya fakta, hvilket möjligen kimde tillsvidare tillfreds- ställa andra och tjäna till utgångspunkt för fortsatta forsk- ningar». I allmänhet är Blix' framställningssätt mycket kortfattadt och studiet af hans arbeten är icke så alldeles lätt. I de senast berörda afhandlingarna är han ännu mera kortfattad än van- 262 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905, ligt och den rätta uppfattningen af hans teoretiska åsikter förutsätter hos läsaren en icke obetydlig ansträngning. Häri torde orsaken ligga därtill, att Blix' undersökningar om muskelns längd och spänning på långt när icke rönt den upp- märksamhet, som de på grund af de däri meddelade, talrika rönen och iakttagelserna i så rikt mått hade förtjänt. Huru vetenskapen kommer att förhålla sig med hänsyn till hans teoretiska slutsatser och åskådningar, kan nog tills vidare icke afgöras ; för öfrigt hafva ju teorier och hypoteser blott en kort Jifslängd och måste ständigt lämna rum för nya teorier. Men väl grundade fakta tillhöra vetenskapens fasta, oförytterliga skatter, och i detta afseende skall Bi-ix' arbete alltid bibehålla ett stort värde. Emellertid kan undersökningen af muskelns rent meka- niska företeelser vid hvila och arbete icke gifva en full- ständig inblick i muskelfysiken, utan måste ovillkorligen fullständigas genom fastställande af muskelns termiska egen- skaper. Från första stunden var Blix medveten om detta postulat, och det var ingen tillfällighet, att han under sin första studieresa till utlandet uppsökte Adolph Ficks in- stitut. Här började han sina undersökningar om muskel- värmet, hvilka jämte studierna öfver muskelns mekaniska egenskaper fyllde den allra största delen af hans forskarelif. Den första frukten af dessa arbeten var den år 1881 ut- komna afhandlingen till belysning af frågan huruvida värme omsattes till mekaniskt arbete vid muskelkontraktionen. Här behandlar Blix främst det viktiga spörsmålet, om muskeln vid tänjning uppvärmes och vid aflastning afkyles, och finner, att experimenten synas bekräfta detta ur teoretisk stånd- punkt sannolika antagande. Emellertid framhåller han ut- tryckligen, att de af honom använda metoderna ingalunda voro tillräckligt noggranna för att tillåta honom att beteckna detta resultat såsom fullkomligt säkert. — Därjämte med- delar Blix några försök öfver värmeutvecklingen hos den arbetande muskeln, såväl i det fall att belastningen vid slu- tet af sammandragningen fått återgå till sitt ursprungliga läge, som ock då den med användning af Ficks arbetssamlare kvarhållits på den höjd, till hvilken den upplyftats. I förra fallet utvecklades värme, i det senare ej ; stundom afkyldes till och med preparatet härvid. BIOGRAFIER. MAGNUS GUSTAF BLTX. 263 Det räckte 18 år, innan Blix åter utgaf ett arbete om muskelvärmet. Denna långa tystnad får iikvisst icke upp- fattas som hade Blix förlorat intresset för frågan om muskelns termiska förhållande. Tvärtom var han hela tiden sysselsatt därmed. Framför allt ville han utbilda så tillfredsställande undersökningsmetoder som möjligt, enär han med rätta var öfvertygad därom, att om en verklig god metod en gång står färdig, de nu så invecklade problemen blefvo enkla och deras lösning lätt; den faller af sig själf, som den mogna frukten faller från trädet. De svårigheter, han hade att öfvervinna, voro emellertid stora och mångfaldiga. Ofta trodde han sig vara målet helt nära, men fann vid närmare prof ning, att dock icke ännu allt var på det klara. »Nedstämd och misströstande», säger han, »har jag mången gång lagt hela detta arbete å sido i tanke att aldrig mer spilla tid därpå». Men efter några veckor eller månader återupptog han arbetet igen, där han sist blef stående eller från en ny utgångspunkt, som syntes honom vara mera lof vande Hvilket betydande arbete Blix faktiskt nedlade på denna fråga, framgår ur hans korta, synnerligen lärorika skildring af de af honom pröfvade metoderna. Slutligen gaf han den termo- elektriska metoden företrädet och utarbetade med användning af denna försökstekniken ända in i de minsta detaljer så, att det slutligen lyckades honom, att framföra de afgörande för- söken äfven för en krets af flere åskådare. Med den full- ändning, som metodiken nådde i hans hand. kan muskelns hela termodynamik behandlas med samma precision, som hvilken annan fysikalisk fråga. — I sammanhang med redo- görelsen för dessa metoder beskrifver Blix ock ett stort och ett litet magnetinduktorium för retning af muskler och nerver. De viktigaste af Blix' resultat äro följande. Den genom tänjning, resp. aflastning hos muskeln framkallade positiva eller negativa värmetoningen beror, åtminstone till- största delen, på en förskjutning mellan muskeln och termoelementet och på temperaturdifferenser mellan dessa och inom muskeln. Äfven vid hvila bildar den öfverlefvande grodmuskeln värme. Såväl för värmebildning som för sammandragning är retnings- styrkans minimalvärde detsamma. Bägge närma sig maximum ungefär vid samma retningsstyrka, detta äfven vid isometriska 264 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1005. kon ti aktioner. I kvantitativt hänseende äro däremot värme- bildning och sammandragning för samma styrka af retningen inom vidsträckta gränser oberoende af hvarandra. Vid lika stark retning bildar den sammandragna muskeln desto mindre värme, ju mera han redan är sammandragen. Under muskelns återgång till hviloläget är värmebildningen sannolikt oberoende af den form, under hvilken detta stadium förlöper. För Blix' undersökningar om muskelvärmet tillerkände honom Svenska Läkaresällskapet år 1903 sitt årspris. Bland Blix' öfriga arbeten inom muskel- och nervfysiolo- gien böra ännu nämnas hans automatiska afbrytare för varia- bel rytm (1884), hans iakttagelser och anmärkningar om fåglarnas flykt (1885), hans studie öfver förhållandet af ner- vens tvärsnitt till de elektriska retmedlen (1885) äfvensom hans skrift om människans arbetskraft (1901). I sistnämnda afhandling beskrifver han en af Sandström under hans med- verkan konstruerad vriddyn amograf äfvensom en trampergo- graf, h vilka tillåta en noggrann uppmätning af förrättadt yttre arbete, och meddelar i anslutning härtill resultaten af ett antal medelst dessa apparater gjorda mätningar öfver maxi- mala kraftyttringar hos människan. Det sista arbete, Blix offentliggjorde, hör också hit; i detta beskrifver han en af honom och Sandström konstrue- rad, med elektricitet drifven registreringsapparat, som sanno- likt är den bästa af alla hittills konstruerade sådana; där- jämte omtalar han MAREY'ska skrifkapslar med celluloid- membran samt en pistonrecorder, i hvilken den tätt slutande kolfven utan någon smörjning nästan friktionslöst rör sig i cylindern. Till den praktiska kursen i fysiologi, sådan den af Holm- gren anordnades i Uppsala, hörde också öfningar med den HELMHOLTZ'ska oftalmometern. Det är mycket sannolikt, att Blix just genom sin verksamhet såsom ledare af dessa öfningar kom på tanken att konstruera en ny oftalmometer. Härvid utgick han från den inom oftalmometrien dittills ännu icke använda satsen, att en lysande punkt i hufvud- och medelpunkten af en spegel sammanfaller med sin bild. Huru BIOGRAFIER. — MAGNUS GUSTAF BLIX. 265 han enligt denna sats inrättade sin oftalmometer, kan natur- ligtvis icke här skildras, utan hänvisas till den beskrifning han i sin afhandling däröfver lämnade. Med detta instrument lyckades det Blix icke allenast att i olika punkter mäta hornhinnans radie, utan ock att bestämma hornhinnans tjocklek hos_ det lef vande människo- ögat — något som ingen före honom gjort — äfvensom främre ögonkammarens djup. Blix offentliggjorde denna undersökning såsom gradual- afhandling och lofvade att göra redan utförda och eventuelt framdeles skeende mätningar af linsens radier o. s. v. till föremål för en följande afhandling. Denna fortsättning såg emellertid aldrig dagen : muskelfysiken fängslade hans intresse i så hög grad, att han endast tillfälligtvis ägnade sig åt andra uppgifter. Måhända var han icke heller fullt nöjd med sin oftalmometer, ty denna är, trots sin sinnrikhet, dock tämligen obekväm i praktiken. För ifrågavarande arbete erhöll Blix 1881 halfva års- räntan af K. Oskar II:s jubelfestdonation samt s. å. af K- Vetenskapsakademien halfva WALLMARK'ska belöningen. Tid efter annan kom Blix åter till den fjj-siologiska op- tiken. Så konstruerade han (1882) en själf registrerande peri- meter. År 1893 gjorde han iakttagelser öfver den af Brucke upptäckta isokromatiska induktionen. Denna är lätt att iakttaga, om man i bottnen af ett med svart sammet beklädt rör anbringar en liten öppning, som, sedd utifrån, förefaller att vara nästan absolut svart. Omgifver man nu denna med ett färgadt papper, så öfverdrages vid längre fixering också öppningen med samma färg. Blix förklarar företeelsen genom en diffus utbredning af det färgade ljuset genom ögonme- dierna och genom en stegring af känsligheten hos den del af näthinnan, på hvilken öppningen afbildas och som därför träffas af ett ytterst svagt ljus. Vidare gjorde Blix undersökningar öfver den Poggen- DORFF'ska synvillan (1900) och meddelade nya rön öfver ögon- mått Q902); dessa hänföra sig till de minsta märkbara diffe- ranser i af seende å längd, djup, vinklar och krökning Blott ett kort strof tåg gjorde Blix inom området för hudsinnenas fysiologi, men nådde därvid en sällsynt och stor Vetenskaps- Alcademieiis Årsbok. 3, 1905, I" 266 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. framgång. Utgående från läran om sinnesnervernas specifika energier, uppställde han till besvarande frågan, huruvida det genom skarpt lokaliserad (monopolär) retning vore möjligt, att från olika hudställen utlösa kvalitativt olika förnimmel- ser. Härvid visade det sig, att vid en och samma retning på ett ställe af huden endast en smärtförnimmelse, på ett annat endast en köldförnimmelse, på ett tredje endast en värmeförnimmelse och på ett fjärde möjligen endast en tryck- förnimmelse uppkom. I försök, där han med en varm eller kall spets berörde huden, lyckades det honom att ådagalägga, det köldförnimmelserna utlösas endast från vissa, jämförelse- vis spridda, skarpt begränsade, mer eller mindre djupt under huden liggande punkter, att detsamma också är fallet med värmeförnimmelserna, samt att dessa bägge slag af punkter icke sammanfalla med h varandra. De olika fcirnimmelserna af värme och köld uppkomma således genom verksamheten hos från hvarandra skiljda, specifika nervapparater. För att närmare klargöra frågan om utbredningen af de nervösa ändapparaterna för tryck- och beröringsförnimmel- serna, använde Blix en för ändamålet konstruerad apparat, som tillät honom att på olika ställen af huden anbringa en skarpt lokaliserad retning af olika styrka. Han fann härvid att ifrågavarande förnimmelser utlösas från särskilda punkter, tryckpunkter, som icke sammanfalla med temperaturpunk- terna. Dessa punkters retbarhet är å olika hudställen mycket olika. De stå i ett nära förhållande till ullhåren; sannolikt äro alla ullhår känselhår. Dock är det möjligt, att tryck- punkter också å de hårbeklädda delarna å huden förefinnas mellan hårfolliklerna. I äkta ärrväfnad fann Blix hvarken tryck- eller kall- eller varmpunkter. Beträffande smärtförnimmelserna anmärker Blix, att hos fullt normala personor smärtfria punkter här och hvar an- träffas; dock lyckades det honom icke, att uppvisa specifika organ för smärtsinnet. Resultaten af dessa undersökningar föredrogos inför Uppsala Läkareförening den 20 oktober 1882 och den 16 mars 1883 och offentliggjordes 1883 i nämnda sällskaps förhand- lingar. Därmed afslutade Blix sina undersökningar på detta område, åtnöjande sig med att först hafva beträdt detsamma och tillika framhållande, att ett närmare fastställande af BIOGRAFIER. — MAGNUS GUSTAF BLIX. 267 hudsinnespunkternas topografi vore ett Herkulesarbete, på hvilket han icke kunde inlåta sig. Till stor del utfördes detta Herkulesarbete emellertid kort därpå af Goldscheider, som oberoende af Blix, men senare än han, gjorde samma upp- täckt. Denna frågas vidare utveckling kan naturligtvis icke här framställas. Jag vill blott fästa uppmärksamheten därvid, att de under följande tiden af Holmgren, öhrvall, Thun- BERG och Alrutz vid det fysiologiska institutet i Uppsala utförda undersökningarna om syn-, smak- och hudförnimmel- serna obetingadt måste uppfattas såsom direkt framgångna ur den impuls, som Blix' studier öfver hudens sinnespunkter utöfvade. För sin afhandHng häröfver erhöll Blix 1889 Svenska Läkaresällskapets halfsekelmedalj i silfver. De arbeten, som i Blix' institut utfördes af hans lär- jungar, stå till största delen i nära samband med hans egna. Så Petréns undersökningar om ljussinnet (1893, 1903), Gertz' om Zöllners anorthoskopiska villa (1899) och om oftalmo- metri (1902, 1903), likasom äfven Petréns försök om inflytan- det af tetanus på muskelns hållfasthet (1902). Hedins i en serie afhandlingar meddelade undersökningar om de röda blodkropparnas fysikaliska kemi hafva visserligen icke något direkt samband med Blix' egna arbeten, men bero dock i väsentlig grad på hans initiativ. Idéen till den af Hedin vid ifrågavarande undersökningar använda hämato- kriten härrör nämligen från Blix, som 1885 i ett föredrag framhöll användbarheten af centrifugalkraften för mätning af blodkropparnas volym och förevisade ett för detta ändamål konstrueradt instrument. Han ansåg likvisst sina preliminära resultat icke vara tillfredsställande och uppmanade därför Hedin att anställa nya försök, hvilka ledde till utbildandet af en metod, som genom talrika undersökningar visat sig äga ett framstående praktiskt värde. Såsom Ludvig i ett bref till mig en gång yttrade, var Blix en man med lysande begåfning. Hans tidiga död har 268 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. krossat många väl grundade förhoppningar och vållat en för- lust, som ej lätt kan ersättas. Men det han redan utfört skall alltid försäkra honom om ett betydande rum bland vår tids fysiologer. Kronologrisk förteckning öfver Blix skrifter. 1874. Bidrag till läran om muskelelasticiteten. Uppsala Läkare- fören. förh. 9. S. 555 — 577. 1 tafl. 1879. En blandniugskran för duscher. Ib. 14. S. 599—602. 1 tafl. 1880. Ottalmonietriska studier I. Ib. 15. S. 349—420, 440. Också gradualafhaiidling. I utdrag i Zeitschr. f. lustru- raentenkuude I. S. 381—390. 1881: Ein neues Oplithal- mometer. 1880. En ny myograf. Ib. 15. S. 471—480. 1 tafl. I utdrag i Zeitschr. f. Instrumeutenkunde I. 1881: Ein neuer Myograpli. 1881. En lymfkardiograf. Ib. 16. S. 555-557. 1 tafl. 1881. Till belysning af frågan, huruvida värme omsattes till meka- niskt arbete vid muskelkontraktioneu. Ib. 16. S. 569 — 619. På tyska: Zeitschr. f. Biol. 21. S. 190—249. 1885: Zur Beleuchtuug der Frage, ob Wärme bei der Mnskelkontraktion sich in mechauische Arbeit umsetze. Äfven i A. Ficks Myothermische Untersnchungen ans den physiologischen Laboratorien in Ziii-ich und Wilrz- burg. "Wiesbaden 1889. 1882. En själfregistrerande perimeter. Ib. 17. S. 107 — 110. På tyska i Zeitschr. f. lustrumenteiikunde 2. 1882: Ein selbstregistrirendes Perimeter. 1883. Experiraentela bidrag till lösning af frågan om hudnerveriias specifika energi. I— II. Ib. 18. S. 87—102. 1 tafl. Pä tyska i Zeitschr. f. Biol. 20. S. 141—156. 1884: Experimentelle Beiträge zur Lösung der Frage iiber die specitische Energie der Hautnerven. Erste Abhandlung. 1 tafl. 1883. Experimentela bidrag till lösning af frågan om hudnerveruas specifika energi. III— V. Ib. 18. 8.427-441. 1 tafl. På tyska i Zeitschr. f. Biol. 21. S. 145—160. 1885: Experimentelie Beiträge znr Lösung der Frage iiber die speciflsche Energie der Hautnerven. III — V. 1 tafl. 1884. Ett enkelt förfaringssätt att bestämma muskelsinnets skärpa. Ib. 19. S. 123—128. 1884. Ny automatisk strömbrytare för variabel rhytm. Ib. 19. S. 421—425. 1 tafl.' BIOGRAFIER. — MAGNUS GUSTAF BLIX. 269 1884. Iakttagelser och reflexioner öfver fåglarnas flykt. Ib. 20. S. 1—21. På tyska i Zeitschr. f. Bio!. 21. S. 161— 189. 1885: Beobachtungen und Bemerkungen iiber den Flug der Vögel. 1885. Ett bidrag till kännedomen om muskelns spänning och det mekaniska arbetet vid kontraktiouen. Ib. 20. S. 161 —174. 1885. Förhållandet at nervens tvärsnitt till de elektriska retmedlen. Ib. 20. S. 174—191. På tyska i Skand. Arch. f. Physiol. I. S. 184—209. 1889: Die Nervensection und die elektrischen Reize. 1886. Om fysiologiens utveckling och närvarande ställning. In- stallationsföreläsning. Ib. 22. S. 151 — 169. 1890. Om fåglarnas segling eller kretsning Ib. 25. S. 306 — 326. På tyska i Skand. Arch. fV Physiol. 2. S. 141—157: Vom Segeln öder Kreiseu der Vögel. 1891. Die Länge und die Spannung des Muskels. Erste Abhandlung. Einleitung. Zur Methodik. Länge und Spannung des ruhenden Muskels. Skand. Arch. f. Physiol. 3. S. 295 —318. 1893. Die Länge und die Spannung des Muskels. Zweite Abhand- lung. Die sekundären elastischen Erscheinungen des ruhenden Muskels. Die Elasticität des ruhenden Muskels. Ib. 4. S. 399—409. 1893. Ueber gleichfarbige (isochromatische) Induktion. Ib. 5. S. 13—19. 1894. Die Länge und die Spannung des Muskels. Dritte Abhand- lung. Die Zuckungen. Ib. 5. S. 149 — 172. 1894. Die Länge und die Spannung des Muskels Vierte Abhand- lung. Der tetanisirte Muskel. Ib. 5. S. 173 — 20(i. 5 tafl. 1895. Zur Frage, ob der Enargieumsatz bei der Muskelkontraction auch von der Spannung abhängt. Ib. 6. S. 240 — 251. 1899. Studier öfver muskelvännet. 1. Inledning och historik. Akad. program. Lund. S. 7 — 37. 1900. Studier öfver niuskelvärmet. 2. Till metodiken. Akad. program. Lund. S. 11 — 40. 1 tafl. 19()0. Studier öfver muskelvärmet, o. Egna försök. Akad. pro- gram. Lund. S. 9 — 42. De tre sistnämnda arbetena äro öfversatta till tyskan i Skand. Arch. f. Physiol. 12, s. 52— 128. 19()1: Studien Iiber Muskehvärme. 3 tafl. 1900. Den PoGGENDouPF'ska synvillan. Akad. Program. Lund. S. 7—50. På tyska i Skand. Arch. f. Physiol. 13. S. 193 — 228. 1902: Die sog. Poggendorffsche optische Täuschung. 1901. Till frågan om människans arbetskraft. Akad program. Lund. s. 9 — 37. På tj^ska i Skand. Arch. f. Physiol. 15. S. 270 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. 122 — 146. 1903: Zur Frage iiber die inenschliche Ar- beitskraft. 1902. Om ögonmått. Akad. program. Lund. S. 7 — 42. 1902. Neue Registrirapparate. Arch. f. d. ges. Physiol. 90. S. 405—420. Robert Tigerstedt. K. VET. akad:.s årsbok. 3. Tafl. 5. Minnesvården i Amsterdam ufver P. Artedi. MINNESSTENEN ÖFVER P. ARTEDI. 271 Minnesstenen öfver P. Artedi. Med 1 tafla. (Tafl. 5.) Sedan den minnessten af röd granit, som Akademien be- slutat resa öfver Peter Artedi i Amsterdam, anländt dit, mottogs den af generalkonsul C. A. Broms, som lät uppforsla den till Kgl. Zoologiska Sällskapets Natura Artis Magistra park, hvarest stenen enligt beredvilligt lämnadt tillstånd skulle få uppställas. Lämplig plats utsågs af generalkonsul Broms samt Sällskapets direktör d:r C. Kerbert, hvilka båda herrar ej lämnat någon möda ospard för att ordna allt på bästa sätt. Då grunden öfverallt i Amsterdam är mycket lös och vattensjuk, visade det sig nödvändigt, att, för att hindra ste- nens nedsjunkande en bädd af cement anordnades till fot för stenen. Uppdraget att ombestyra detta lämnades till sten- huggarefirman J. RiNSE j:r, som utförde det till belåtenhet. I slutet af juni var stenen färdig och uppställd och öfver- enskoms då, att den skulle af täckas onsdagen den 28 juni. Jag infann mig därför i Amsterdam i vederbörlig tid för att fullgöra det uppdrag, hvarmed Akademien behagat hedra mig. Kl. 11 f. m. den utsatta dagen samlades i Kgl. Zoolo- giska Sällskapets direktionsrum Sällskapets styrelseledamöter jämte åtskilliga af Kgl. Zoologiska Sällskapet inbjudna hono- ratiores. Bland dessa märktes bland andra rektor magnificus vid Amsterdams universitet professor I. J. de Bussy, åt- skilliga professorer samt representanter för staden Amsterdam. Borgmästaren var tyvärr af ämbetsärenden hindrad att infinna sig. Till följd af de rådande politiska förhållandena och då just vid denna tid Sveriges tillförordnade chargé d'affaires för Holland grefve C. Strömfelt återkallats, var äfvenledes han hindrad att infinna sig, hvilket eljes varit hans afsikt. Sverige representerades därför af generalkonsul C. A. Broms. 272 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. När alla inbjudna infunnit sig, uttågade man i procession strax före lialf 12 i den vackra parken. Stenen är rest på en liten konstgjord kulle på en gräsplan framför akvariebyggna- den och med baksidan mot en vacker vägg af lummigt Jöf- verk. Rundt om stenen var ordnad en smakfull grupp af kacteer, af hvilka åtskilliga voro i full blom och därmed bi- drogo att höja effekten. Framför stenen hade direktör Ker- BERT omtänksamt nog låtit resa ett tält för den händelse regnväder skulle inträffa. 1 detta tält var en af bladväxter omgifven talarestol och framför detsamma reste sig flagg- stänger prydda med holländska och svenska flaggan. När processionen framkommit lämnade Kgl. Zoologiska Sällskapets president hr J. M. B. Beuker ordet åt Sällskapets direktör d:r C. Kerbert, som besteg talarstolen och först hälsade på franska språket de närvarande välkomna. Därefter höll han på holländska ett minnestal öfver Peter Artedi och han skred härtill, sade han, »med tacksamhet och sym- pati». Detta minnestal föreligger i tryck och har öfverläm- nats till Akademien. Sedan d:r Kerbert slutat sitt tal lämnades ordet till un- dertecknad, som å Akademiens vägnar efter ett kort anförande på tyska lät af täcka minnesvården samt därefter uppläste det dokument från Akademien, h varmed minnesstenen öfverläm- nades till Kgl. Zoologiska Sällskapet Natura Artis Magistra. Sällskapets preses hr Beuker uttalade därpå Sällskapets tacksamhet för »den stora ära och utmärkelse» som Akade- mien härmed bevisat Sällskapet och uttalade å dess vägnar löftet om att troget vårda minnesstenen. Generalkonsul Broms erhöll sedan ordet och framförde en hyllning åt ARTEDi-minnet från Norrlands nations studenter i Uppsala samt nedlade å deras vägnar en präktig krans med blå-gula band framför stenen. Hr Broms slutade med att tacka de närvarande för deras deltagande i den svenska minnesfesten samt till Kgl. Zoologiska Sällskapet för dess genom sin preses uttalade löfte om minnesstenens vårdande. Slutligen uppläste direktör Kerbert följande protokoll, som i lika lydande exemplar på holländska och svenska un- dertecknades och sedan öfverlämnades i ett exemplar på hvardera språket till Akademien samt till Kgl. Zoologiska Sällskapet. MINNESSTENEN ÖFVER P. ARTEDI. 273 Protokoll öfver aftäcknin- gen af minneavården för Peter Artedi, onsdagen den 28 juni 1905 i Kungl. Zoologiska Säll- skapets »Natura Artis Magistra» trädgård i Amsterdam. Denna dag den tjugo åttonde dagen af sommarmånaden år nitton hundra fem på förmiddagen klockan half tolf har Kongl. Svenska Vetenskapsakademien i Stockholm genom dess representant professor d:r Einar Lönnberg, h vilken å nämnda Akademis vägnar hade detta uppdrag, i Kongl. Zoologiska Sällskapets »Natura Artis Magistra» trädgård i Amsterdam, högtidligen aftäckt en af Kongl. Svenska Vetenskapsakade- mien till förutnämnda sällskap såsom gåfva erbjuden minnes- vård, till minne af den den 27 februari år 1705 i Anundsjö i provinsen Ångermanland af konungariket Sverige födde och den 27 september 1735 i Amsterdam aflidne framstående naturforskaren och ichthyologen PETER ARTEDI, samt öfverlämnat samma till Kongl. Zoologiska Sällskapet »Natura Artis Magistra» i full äganderätt, hvilken minnesvård därefter af Kongl. Zoologiska Sällskapet »Natura Artis Ma- gistra» i Amsterdam, genom dess ordförande Jan Marie Bernhard Beuker — som af nämnda sällskap hade i upp- drag att detta göra - öfvertogs under uppgift och med löfte att nämnda sällskap städse och i alla tider — i den utsträck- ning det därtill i framtiden är i stånd och så långt dess för- måga sig sträcker — skall draga försorg om minnesvårdens iståndhållande, vid hvilken högtidlighet följande personer voro inbjudna: Carl Adolph Broms, svenske och norske generalkonsuln i Amsterdam, Carl Fredik Griiner, svenske och norske vicekonsuln i Am- sterdam, Wilhelmus Frederik van Leeuwen, jur. doct. Borgmästare i Amsterdam, Jakob Nicolaus van Hall, jur. doct. Rådman i Amsterdam, Isaac Jan de Bussy, ordin, professor och rector magnificus vid statsuniversitetet i Amsterdam, 274 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. Jan Etienne Vettman, jur. doot. Skattmästare i Kongl. Zoo- logiska Sällskapet »Natura Artis Magistra» i Am- sterdam, Justus Rudolph Wiiste, styrelseledamot i Kongl. Zoologiska Sällskapet »Natura Artis Magistra i Amsterdam, Jan Pieter Portielje, jur. doct. Styrelseledamot i Kongl. Zoologiska Sällskapet »Natura Artis Magistra» i Amsterdam, Cornelis Hendricus van Fienhoven, jur doct. Styrelseledamot i Kongl. Zoologiska Sällskapet »Natura Artis Ma- gistra» i Amsterdam, Max Wilhelm Carl Weber, med. d:r, ex. ordin, professor vid statsuniversitetet i Amsterdam, styrelseledamot i Kongl. Zoologiska Sällskapet »Natura Artis Magistra» i Amsterdam, Jan Herman van Eeghen, styrelseledamot i Kongl. Zoologiska Sällskapet »Natura Artis Magistra» i Amsterdam. Bernard Leon Gompertz, styrelseledamot i Kongl. Zoolo- giska Sällskapet »Natura Artis Magistra» i Am- sterdam, Coenraad Kerbert, fil, d:r, verkställande direktör i Kongl. Zoologiska Sällskapet »Natura Artis Magistra» i Amsterdam, Hugo de Vries, fil. d:r, professor i Botanik vid stadsuniver- sitetet i Amsterdam, Carl Philip Sluiter, fil. d:r, professor i zoologi vid stads- universitetet i Amsterdam, Jan Ritzema Bos, fil. d:r, ex. ordin, professor i växternas sjuklära vid stadsuniversitetet i Amsterdam, Eduard Verschaffelt, fil. d:r, professor i växternas fysiologi och i farmacognosi vid stadsuniversitetet i Am- sterdam, Johannes Theodorus Oudemans, fil. d:r. Ordförande i kom- mittéen för Biologiska utställningen från 17 till och med 28 juni 1905 i Kungl. Zoologiska Sällskapets »Natura Artis Magistra» hufvudbyggnad i Amster- dam, hvilka här nämnda inbjudna hafva i den utsträckning de voro närvarande vid aftäckningen tagit del af detta protokoll, hvilket uppgjorts i duplo såväl på det svenska som på det nederländska språket samt samma därefter undertecknat; MINNESSTENEN ÖFVER P. ARTEDI. 275 af livilket protokoll tvenne afskrifter — en på det sven- ska och en på det nederländska språket blifvit tillägnade Kongl. Svenska Vetenskapsakademien i Stockholm och tvenne afskrifter — en på det svenska och en på det nederländska språket — skola bevaras i Kongl. Zoologiska Sällskapets »Na tura Artis Magistra» arkiv i Amsterdam. Sålunda uppgjordt den 28 juni 1905 i Amsterdam. Einar Lönnberg. J . M. B. Beuker. C. A. Broms. Fr. Grilner. I. J. de Bussy. J. E. Vettman. J. Wilste. J. P. Portielje. C. H. van Fienhoven. Max Weber. B. L. Gompertz. C. Kerhert. J . Rttzema Bos. J. T. Oudemans. Efter aftäckandet hade Kgl. Zoologiska Sällskapets sty- relse en frukostmiddag för de till aftäckandet af minnesvår- den inbjudna. Einar Lönnberg. Föredrag i Vetenskapsakademien vid pre- sidiets nedläggande den 12 April 1905. Som bekant är, kallades stundom förra århundradet »ång- kraftens tidehvarf» och helt visst icke utan skäl. Det torde vara svårt att af göra, h vilken tillämpning af ångkraften varit den viktigaste, men säkert är, att dess tillämpning på sjö- farten varit en af de mest genomgripande. Jag vill i detta föredrag skissera historien om denna till- lämpnings utveckling och hvad därmed står i närmaste sam- manhang. Den historien är visserligen ingalunda obekant för Akademiens ledamöter, men en sak kan ses från olika syn- punkter, och jag tror, att det här finnes många sådana, föga beaktade, hvilka ändock kunna vara af intresse för ett så- dant auditorium som det, inför hvilket jag nu har äran att yttra mig. Ångbåtstrafikens n. v. ståndpunkt har, såsom lätt inses, endast kunnat uppnås genom lösningen af en hel mängd pro- blem, icke blott inom den tekniska mekanikens utan äfven inom fysikens, kemiens och metallurgiens område. Bland dessa problem är det i synnerhet tre, som äro af framstående vikt så till vida, att hvart och ett af dessa inledt ett sär- skildt utvecklingsskede inom ångbåtstrafiken. För att lättare kunna framställa en begriplig öfversikt af utvecklingens gång, vill jag först redogöra för hufvuddra- ger af arbetet med lösningen af dessa problem. De beröra: Skruf propellern, ytkondensorn och den moderna sjöpannan. Skrufpropellern. Då propellerns uppgift är att öfvervinna vattnets mot- stånd mot fartygets rörelse, kan dess konstruktion tydligen icke utföras utan kännedom om fartygsmotståndet. Beräk- 278 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. ningen af detta motstånd måste således föregå bestämningen af propellerns storlek, form, omloppshastighet och erforderliga drif kraft; och man är t. o. m. berättigad påstå, att en strängt vetenskaplig teori för fartygsmotståndet äfven inbegriper teo- rien för propellern. Fartygets undervattenskropp är, lika väl som ett propellerblad, en fast kropp, som föres genom vatt- net med en viss hastighet, och är man i stånd att beräkna alla vid den enas rörelse framträdande företeelser, så kan man också göra motsvarande beräkning för den andras. Då emellertid den fart. som kan uppnås, är af framstå- ende vikt äfven för en seglande båt, gjorde sig behofvet af en teori för fartygsmotståndet kännbart, långt innan någon ångbåt eller propeller ännu fanns. Det var därför helt na- turligt, att försök till beräkning af detta motstånd skulle upp- tagas mycket tidigt. Redan Newton, J. Bernoulli, L. Euler m. fl. försökte sig på detta problem. Af nyss nämnda för- fattare har i synnerhet Euler utförligt behandlat detsamma; dels i sitt arbete Scientia Navalis, som utkom i Petersburg 1749, utgafs på franska i Paris 1776 och öf versattes till ryska, italienska och engelska, samt dels i ett annat arbete: Théorie compléte de la construction et de la manoevvre des vaisseaux, hvilket utgafs i Petersburg 1773. Hans undersökningar utgöras hufvudsakligen af teoretiska funderingar, som visserligen vid en första bekantskap före- falla oantastliga, men sakna stöd af verkliga observations- fakta, och äro så långt ifrån h varje öfverensstämmelse med verkligheten, att de för beräkning af fartygsmotståndet äro alldeles värdelösa. Om de invecklade företeelser, som upp- träda vid ett fartygs rörelse genom vattnet, och hvilkas till- varo först genom senaste årtiondes undersökningar ådaga- lagts, hade påtagligen 1600- och 1700-talets forskare ingen, eller åtminstone en mycket oriktig, föreställning. Först ge- nom de mot slutet af 1700-talet i Sverige, Frankrike och England utförda experimentella undersökningarne kom man till insikt om, att de dittills rådande åsikterna om vattnets tryck mot en i rörelse varande kropp måste undergå väsentliga modifikationer, för att kunna tjäna som utgångspunkt vid uppgörandet af en teori för fartygsmotståndet. Vördnaden för de ofvan nämnda forskarnes auktoritet är måhända orsaken till, att deras grundformler, trots inneboende fel, ända till senaste tid bibehållits såsom utgångspunkt för FÖREDRAG VID PRESIDIETS NEDLÄGGANDE D. 12 APRIL 1905. 279 uppgörande af formler för fartygsmotståndet och för propel- lern. Då de sålunda erhållna formlerna icke öf verensstämde med verkliga observationsfakta, försökte man afhjälpa denna olägenhet genom införande af korrektionskoefficienter, hvilkas storlek bestämdes på erfarenhetsväg. Sådana nödfallsåtgärder kunna utan svåra olägenheter användas så länge förhållandena under ena året äro likartade med dem under det föregående; men om utvecklingen går fort, så kunna de empiriska formler, som voro närmelsevis riktiga i fjor, att ge anledning till grofva misstag, om de användas i år, och misstag på detta område äro merendels likbetydande med ekonomiska förluster af kolossala belopp. Om en vidsträckt anordning af ångkraften för framdrif- vande af båtar gjorde säkra metoder för beräkning af fartygs- motståndet till en trängande nödvändighet, så förefanns och erkändes dock detta behof dock långt förut. Redan under senare delen af 1700-talet tillsatte franska Vetenskaps- Aka- demien en kommitté bestående af d'Alembert, Condorcet och Bossut, för utredande af hithörande frågor. För samma ända- mål arbetade ungefär vid samma tid i England öfverste Beaufoy, och i Sverige en af denna Akademis ledamöter, Eredrik Henrik af Chapman. Vid slutet af 1700-talet inträdde ett af brott i dessa ar- beten, h vilka på allvar upptogos först nära hundra år senare. År 1870 tillsattes i England en kommitté för att, om möjligt, skaffa tillförlitliga formler för beräkning af fartygs- motståndet. Denna kommitté föreslog för sådant ändamål bogserförsök med verkliga fartyg. Vid närmare granskning af detta förslag kom man lyckligtvis till insikt om, att det- sammas genomförande i den utsträckning, som erfordrades för att i någon nämnvärd mån vinna hvad man åsyftade, skulle kräfva så lång tid och så stora kostnader, att det- samma var, praktiskt taget, outför bart. En af kommit- téens medlemmar, W. Froude, ansåg emellertid att försök med fartygsmodeller i mindre skala, om de rätt utfördes och försöksresultaten rätt tolkades, kunde lämna för praktiska behof tillräckligt noggranna upplysningar öfver motståndet hos det fartyg, modellen representerade. Han angaf äfven, huru försöken skulle utföras och tolkas, samt visade slutligen me- dels bogserförsök med verkliga fartyg tillförlitligheten af sin teori. 280 VETENSKA]'SAKADEMIENS ÅRSBOK. 1005. Äfven om denna teori icke räcker till att förklara alla hit hörande företeelser och ej heller kan anse.'* alldeles oan- tastlig, så har den dock bidragit till att vidga vår insikt om fartygsmotståndets natur, och resultaten af dess tillämpning hafva uppväckt ett lifligare intresse för vidare arbeten i samma riktning. Från denna tid, och till följd af de impulser, som Froudes framgångsrika arbeten gifvit, datera sig de grund- ligare undersökningarne på detta område. Under de sista åren af 1800-talet anlades på flera ställen mekaniska laboratorier, af sedda för utredande af alla de faktorer, som inverka på ett fartygs fart. För närvarande finnas tio dylika, men Sverige äger ännu icke något. Dessa laboratorier hafva erhållit be- tydande dimensioner och kraft ansenliga anläggningskostnader. Deras arbetsprogram ha småningom växt ut, så att de nu mera omfatta nästan alla till hydrauhken hcirande frågor. Det största af dem torde vara det i Bremerhaven, hvilket inrymmer en vattenreservoar af 164 m:s längd, 6 m:s bredd och 3,2 m:s djup. Kostnaden för detsamma, inklusive bygg- nader, maskiner, apparater och instrument, uppgår i rundt tal till 500,000 kr. Från dessa laboratorier föreligga redan för ångbåtsfartens vidare utveckling oskattbara rön. Vi veta nu, att skenbart obetydliga fel i ett fartygs eller en propellers form kunna utöfva ett betydligt inflytande på farten och den totala verk- ningsgraden af fartygets maskineri. Vi veta äfven, att alla frågor, som beröra ett fartygs fart och behof af drifkraft på ett billigare, mindre tidsödande och i synnerhet noggrannare sätt kunna studeras vid ett dylikt laboratorium än genom försök med färdiga fartyg. Det är visserligen sant, att skruf propellern långt förut vunnit en vidsträckt användning och redan före 1860 i det närmaste utträngt skofvelhjulen vid alla oceangående fartyg, men däraf får man ingalunda draga den slutsatsen, att pro- pellerproblemet var fullständigt löst. Man ägde nämligen icke några exakta formler för att i h varje förekommande fall beräkna en propellers fördelaktigaste form, storlek och om- loppstal, och ehuru man med den kunde åstadkomma ett bättre resultat än med de förut använda skofvelhjulen, så visste man dock icke, huru långt man var från det bästa möjliga. Till följd af denna bristande kunskap förbrukades mången gång en oproportionerligt stor del af fartygens maskin- FÖREDRAG VID PRESIDIETS NEDLÄGGANDE D. 12 APRIL 1905. 281 kraft för öfvervinnande af skadliga motstånd, hvilka eljest kunnat undvikas. Erfarenheten visade, att en propeller, som vid ett fartyg gifvit ett godt resultat, använd till ett annat med samma deplacement och samma maskinkraft men något afvikande form, kunde arbeta mycket illa. Att formen på akterskeppet skulle inverka på vattnets rörelse omkring propellern, och således äfven på propellerns arbete, var lätt att inse; men denna verkans storlek ansågs till en början så liten, att don kunde lämnas utan afseende. Genom studiet af observationsfakta från noggrannt utförda försök kom man dock till insikt om, att en sådan uppfattning under inga förhållanden kunde godkännas. Men icke blott fartygets form, utan äfven dess fart och djupet af det farvatten, det passerar, inverkar på propellerns arbete, så att en båt, för att hålla en viss fart, kan kräfva en väsentligt större drifkraft på grundare än på djupare vatten, och vid en annan fart kan förhållandet omkastas, så att mindre drifkraft erfordras på det grundare farvattnet. De vid ett fartygs rörelse i vattnet uppkommande före- teelserna äro långt mera invecklade, än man förut tänkt sig, och detsamma gäller, men sannolikt i än högre grad, om propellerns rörelse. Propellerproblemet visade sig så inveckladt, att detsamma för sin lösning kräfver särskilda undersökningar utförda med all den noggrannhet, som de nämnda laboratoriernas hjälp- medel medgifva, i förening med en hög grad af matematisk förmåga vid bearbetningen af det samlade observationsmate- rialet. På denna väg slog man då in, och på denna fortsattes nu, ty en strängt vetenskaplig lösning af detta problem har ännu ej funnits, trots de ifriga sträfvanden, hvarmed den sökts. Det är visserligen sant, att vi, vid alla vanliga fartygs- typer och vanliga fordringar på fart, kunna ange den storlek, den form och det omloppstal hos propellern samt den maskin- kraft, som erfordras för att vinna ett resultat, som med sä- kerhet icke hgger långt ifrån det bästa möjliga; men då för- hållandena i något afseende äro exceptionella, kunna vi en- dast genom särskilda experimentella undersökningar och därpå grundade beräkningar undvika misstag. I närvarande tid börja dock de exceptionella fallen bli ganska talrika. Vetenskaps- Akademiens Årsbok, a. 1005. ]Q 282 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK, 1905. Till äran af att vara skruf propellerns uppfinnare finnas många kandidater: I Wien af täcktes år 1863 ett monument öfver Josef Ressel, hvilken österrikarne anse vara propellerns uppfinnare. I Frankrike vill man ge äran af denna uppfinning åt Fredric Sauvage, stundom äfven åt Johan I. Bernoulli. Vår landsman John Ericsson var icke den förste, som i tal eller skrift föreslog propellern, men han var den förste, som, medels konstruktioner i järn och brons, framlade omot- sägliga bevis för, att skrufpropellern var en bättre propul- sionsapparat för oceangående fartyg än de förut använda skofvelhjulen. Ytkondensorn. Ända till början af 1880-talet arbetade alla oceangående båtars maskiner med ett lågt ångtryck, vanligen uppgående till 2 atm. öfvertryck. Då, som bekant är, framställning af en kg ånga af 2 atm. tryck kostar nästan lika mycket värme som framställning af en kg ånga af 20 atm (skillnaden mindre än 5 7o), men den senare ångan kan lämna mångdubbelt mera arbete än den förra, inses lätt, att det, med hänsyn till bränsleekonomien, blir ett stort slöseri att använda ånga af lågt tryck. Dessutom förekom vid sjömaskinerna en annan omstän- dighet, som förorsakade stor bränsleförlust: alla oceangående fartygs pannor matades vid denna tid med hafsvatten. De salter, detta innehåller, medfölja naturligtvis icke den från pannan af gående ångan, utan stanna kvar i pannan, och skulle snart fylla densamma med salt, om inga särskilda åt- gärder vidtoges. För att salterna icke skulle utkristallisera i pannan, måste salthalten hindras att stiga öfver en viss gräns, och detta utfördes sålunda, att en del af det mycket salta vattnet i pannan uttappades i sjön, eller »utblåstes», som det tekniska uttrycket lyder, och ersattes med friskt, mindre salt vatten. Det vatten, som utblåstes, var naturligt- vis varmt, och det bränsle, som förbrukats för dess uppvärm- ning, måste betraktas som förloradt. Det låga trycket i för- ening med de ständiga utblåsningarne gjorde, att sjömaski- • nerna voro långt mera bränsleödande än maskinerna på land- backen. FÖREDRAG \T:D PRESIDIETS NEDLÄGGANDE D. 12 APRIL litOö. 283 För en sjömaskin har emellertid bränsleförbrukningen en långt större betydelse än för en stationär maskin, emedan det för sjömaskinen erforderliga bränslet måste inlastas i far- tyget, och bränslets vikt samt det utrymme, det upptar, min- ska fartygets förmåga att mottaga inbringande last. Det låga trycket i ångpannorna nödvändiggjordes däraf. att icke alla de salter, som hafsvattnet innehåller, kunde under alla förhållanden aflägsnas genom utblåsning. Om tempera- turen i en med hafsvatten matad ångpanna stegras till eller öf- ver 138° C, så utfaller en del af dessa salter och af sätter sig i form af ett hårdt skal på ångpanneplåten, hvarigenom dess värmeledande förmåga nedsättes, plåten blir öfverhettad och pannans tillvaro riskeras. Temperaturen i sjöpannorna måste således hållas under 138°, eller, som är detsamma, trycket i dem får icke öfverstiga 2,4 atm., så länge pannorna matas med salt vatten. Dessa förhållanden och däraf föranledda olägenheter voro sedan lång tid kända af ingeniörerna, till följd hvaraf också försök gjorts att kringgå dem. För att kunna stegra ångpannetrycket och undvika de bränsleödande utblåsningarne, måste pannan matas med rent vatten. xA.tt medföra sådant i tillräcklig mängd var natur- ligtvis omöjligt, utan måste detsamma anskaffas genom de- stillering af det vatten, som fanns att tillgå. Det borde vara möjligt att anordna hela ångpanneanläggningen med tillhörande rörledning, maskin och kondensor till en destilla- tionsapparat, utan att därför inkräkta på maskineriets egent- liga uppgift. Härför erfordrades endast, att den förut använda kon- densorn förändrades så, att ångan kondenserades, icke genom blandning med kyl vattnet, såsom hittills skett, utan medels kondensorns af ky In ing utifrån genom bespolning med kyl- vattnet, d. v. s. genom ytkondensering . Detta tyckes vara ett så enkelt problem, att dess lösning icke borde medföra några afsevärda svårigheter. Denna lös- nings vikt för sjömaskinernas och således äfven för ångbåts- trafikens vidare utveckling insågs till fullo af ingeniörerna sedan lång tid tillbaka. Men trots problemets stora vikt och dess skenbara enkelhet kräfde dess lösning mer än ett hälft sekels arbete och tallösa experiment, gaf anledning till 284 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1005. många fruktlösa försök, svikna förhoppningar och utan tvifvel många sömnlösa nätter. Den ursprungliga formen på ytkondensorn, och h vilken i hufvudsak bibehålles ännu, var ett cylindriskt kärl med buktiga bottnar, i hviJket voro insatta tvenne tubplåtar med därtill hörande tuber. Ångan passerade inuti tuberna och kyl vattnet utomkring, eller tvärt om. Tuberna gjordes af koppar, dels på grund af denna metalls stora värmeled- ningsförmåga och dels på grund af dess lätthet att bearbetas. Den första mötande svårigheten bestod däri, att det smörjmedel, som användes för ångmaskinens kolf, slid och packdoser, medföljde ångan in i kondensorn och delvis af- satte sig på kondensortuberna. Kylvattnet, som naturligtvis icke kunde afkyla ångan, utan att själft i någon mån uppvärmas, afsatte därvid på tubernas andra sida ett lager af kalksalter. Härigenom nedsattes i väsentlig mån tubernas kondenserande förmåga, till följd hvaraf kondensorns dimensioner och tyngd måste utsträckas långt öfver hvad som skulle erfordrats, om nämnda olägenheter icke förekommit, och då utrymmet i ett fartygs maskinrum alltid är knappt, medförde nämnda om- ständighet afsevärda svårigheter. Såsom en ytterligare och mera betänklig olägenhet visade sig, att de feta ämnen, som medföljde ångan, delvis sönder- delade sig i kondensorn och bildade med kopparn i konden- sorns tuber lösliga föreningar, som medföljde matarvattnet in i pannan och angrepo pannplåten, så att denna ruinerades ganska fort, och den vinst, som skulle uppkomma genom ytkondensorns användning, blef mer än motvägd af en ökad reparationskostnad för ångpannorna. Det rena vatten, man hade hoppats att erhålla genom ytkondenseringen, var således långt ifrån rent. Det var vis- serhgen befriadt från de salter hafsvattnet innehåller, men innehöll i stället upplösta kopparsalter, som voro ytterst skadliga för pannans bestånd, och därjämte en mängd fett, som, då det inmatades i pannan, afsatte sig på pannans plåt samt bildade ett för värme svårgenomträngligt lager, hvilket hindrade plåten att åt vattnet afge det värme, den upptog från förbränningsgaserna, hvarigenom eldytans verksamhet nedsattes, plåten öfverhettades och faran för ångpanneexplo- sion ökades. FÖREDRAG VID PRESIDIETS NEDLÄGGANDE D. 12 APRIL 1905. 285 Till följd af dessa med flera olägenheter fick ytkonden- sorn genast från början ett dåligt rykte. Till de rent tek- niska svårigheterna sällade sig vidare andra : äfven sedan yt- kondensorn blifvit väsentligt förbättrad, ställde dess skötsel större fordringar på maskinistens kunskaper, intelligens ooh påpasslighet samt förmåga af initiativ vid inträffande oregel- bundenhet i kondenseringen, än hvad fallet var med den gamla blandningskondensorn. Maskinisterna funno sig därföre icke utan protest i att sköta en sjömaskin med ytkondensor. Striden mot densamma fördes hänsynslöst och med stor bitterhet. Att arbetena för problemets fullständiga lösning det oak- tadt fortsattes, kom sig däraf, att hvarje ingeniör på detta område klart insåg de betydande fördelar, som skulle vinnas genom en praktiskt användbar ytkondensor. Skildringen af huru svårigheterna en efter annan öfvervunnos måste här förbigås. I början af 1880-talet var ytkondensorproblemet löst. För att tillgodogöra de utvecklingsmöjligheter, som därigenom öppnades, måste vid sjömaskinerna införas ett högre ångtryck och en större expansion. Men då förutvarande pannor och maskiner endast passade för ett lågt tryck, måste desamma utrifvas och nya konstrueras. Så skedde äfven, och denna förändring genomfördes så fort, att inom kortare tid än tio år voro de allra flesta oceangående båtar, åtminstone alla, som trafikerade längre turer, försedda med ytkondenserande maskiner och pannor för högre ångtryck. Huru betydande de vunna fördelarne voro, framgår af nedanstående tabell: Före Efter ytkondensorns införande Maskineriets vikt pr hkr = c:a 250 kg 90 kg Kolförbrukning pr hkr = >> 2 » 0,7 » Total verkningsgrad = » 35 "^/o 55 ''/o Hvad detta betyder torde tydligare framgå, om ofvan- stående siffervärden tillämpas på förhållandena före och efter ytkondensorns införande vid en tur med en atlant-ångare om t. ex. 3,000 hkr, och hvilken använder 14 dygn på färden öfver Atlanten. Om maskinens effekt, 3,000 hkr, bibehålles oförändrad, så besparas till följd af den lättare maskintypen en maskinvikt 286 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. af 160 kg pr hkr, eller 480 ton, och denna viktbesparing drager med sig en icke obetydlig besparing i anskaffnings- kostnad för maskineriet, äfven om hänsyn tages därtill, att den nya maskintypen, pr ton räknadt, är något dyrare än den äldre. Men den egentliga besparingen ligger däri, att fartyget till följd af 480 ton mindre maskinvikt kan inlasta 480 ton mera af inbringande last, utan att fartyget därige- nom nedlastas öfver sin normala vattenlinie. Kolbesparingen för en 14 dygns resa uppgår, såsom lätt beräknas, till 1,310 ton. Om kolpriset också antages så lågt som 10 kr. pr ton, så motsvarar dock detta en besparing för hvarje resa af 13,100 kr. Men till följd däraf att fartyget för hvarje resa kan inlasta 1,310 ton kol mindre, kan det intaga 1 310 ton mera af inbringande last. eller ock kan ett motsvarande utrymme anordnas för passagerare och resgods, till följd hvaraf en ytterligare vinst bör uppkomma på hvarje resa. Då maskineriets totala verkningsgrad förut endast upp- gick till 35 "/o. men denna stegrades till 55 7o. erhölls där- igenom ett öfverskott i drifkraft af 20 "/o, d. v. s. 600 hkr, hvilken drifkraft kan användas för ökande af fartygets fart, h varigenom tiden för hvarje resa förkortas. Till följd häraf besparas tid för passagerarne, aflöning åt eldare, maskinister och öfrig besättning, samt vinnes ytterligare kolbesparing ut- öfver den här ofvan beräknade. Det genomförda framsteget var således icke en enkel för- bättring utan en fullständig revolution, och denna revolution hade till följd, att planetens alla trafikbara haf omspunnos med ett helt pulsådersystem af oceanångarelinjer, där råva- ror, industrialster och människor strömma fram med en has- tighet och en regelbundenhet, som man förut icke trott vara möjlig. Summera vi nu ihop de fördelar, som ytkondensorproble- mets lösning direkt och indirekt förskaffat oss, så finna vi: snabbare resor, billigare biljettpriser, lägre frakttaxor och till följd däraf en lifligare samfärdsel mellan skilda länder och folk, oöfverskådliga fördelar för industri, brefväxling, affärer och all fredlig idrott. Den lättade samfärdseln länderna emellan gynnade icke blott ett lifligare utbyte af råvaror och industrialster, hvar- igenom ett folk sättes i tillfälle att från ett annat fylla sitt FÖREDRAG VID PRESIDIETS NEDLÄGGANDE D. 12 APRIL lOOö. 287 behof af en viss vara, och af yttra sitt öfverskott af en annan, utan framkallade äfvcm ett motsvarande utbyte af rent ideella värden. En liflig beröring mellan tvenne folk möjliggör na- turligtvis för hvart och ett af dem att tillägna sig, hvad det andra äger af en mera framskriden utveckling inom något visst område och tillgodogöra sig allt, som är af värde i dess andliga odling. Och detta utbyte af ideella värden sker med samma eller ännu större nödvändighet än det materiella ut- bytet. Det kan icke regleras genom någon tullagsstiftning eller göras till föremål för beskattning, och om det icke, lik- som det materiella utbytet, kan tabellariseras i statistiska uppgifter öfver export och import, så är det därföre icke mindre verkligt. Lätta och högt utvecklade samfärdsmedel ställa sig så- ledes ej blott i det materiella utan äfven i det ideella framåt- skridandets tjänst. Den tekniska mekanikens problem erhålla sin mest till- dragande lockelse just genom den omständigheten, att deras lösning har en så stor räckvidd, att den, jämte den ekonomi- ska vinsten för ögonblicket eller för all framtid, medför för- delar af social, politisk, ja till och med moralisk beskaffenhet. Den moderna sjöangpannan. Den mängd ångpanneexplosioner, som förekommo på 1860- och 1870-talen, framkallade ingenjörernas lifliga ansträng- ningar till dylika olyckors förhindrande, och detta mål sökte man uppnå på två väsentligt olika sätt. Det ena bestod i att förse ångpannorna med automatiska säkerhetsapparater, hvilka skulle göra explosionerna omöjliga, såsom säkerhetsventiler för tryckets begränsning, smältbara proppar för begränsning af temperaturen hos de för hettan mest utsatta delarne af ångpannan, signalapparater för för lågt vattenstånd i pannan, o. fl. a. Mot dessa förslag anmärktes från dem, som ville nå målet på en annan väg, att dyhka apparater nog kunde vara bra, så länge de sköttes och öfvervakades af kunniga, påpassliga och intelligenta maskinister, men kunnighet, påpasslighet och intelligens äro icke allmänt förekommande egenskaper, och dessutom bidraga automaterna att insöfva maskinisten i en 288 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. viss säkerhet, som gör, att han står rådlös, då någonting kom- mer i olag. emedan han vant sig att lita på automaterna i stället för på sitt eget omdöme och egen rådighet. Erfarenheten har dessutom visat, att ångpannor kunna explodera, oaktadt de äro försedda med säkerhetsapparater. Den påkänning, för hvilken en ångpanna utsattes under bruk, är icke ensamt beroende af ångtrycket, utan äfven af den olika upphettningen och till följd däraf den olika utvidg- ningen af dess olika delar. Och denna senare påkänning kan icke afläsas på en manometer ellor begränsas medels en sä- kerhetsventil. Dessutom är en ångpanna underkastad korro- sion, til] följd hvaraf det tryck, som till en början är ofar- ligt, småningom blir osäkert, och slutligen olycksbringande. Så snart påkänningen, af hvilken anledning som helst, öfverstiger materialets motståndsförmåga, uppstår en brist- ning eller explosion, och häremot kan ingen automat erbjuda ett absolut säkert skydd. Ett fullt tillfredsställande medel mot det ifrågavarande onda kan därföre endast erhållas genom att konstruera ång- pannorna så, att, om en explosion inträffar, den icke kan åstadkomma någon nämnvärd skada. Båda åsikternas representanter sträfvade till samma mål, nämligen att göra ångkraftens användning tryggare, och, om möjligt, absolut trygg. Deras dispyt fördes icke så mycket i ord, talade eller skrifna, utan mera i konstruktioner utförda i järn och stål. Då dessa konstruktioner sammanställas med hvarandra, så som sker vid de stora industriutställningarne, erhålla de ett språk, hvarmed de kunna tala till hvar och en, som är nog intresserad af denna fråga för att göra deras närmare bekantskap; och detta språk är ganska vältaligt och icke häller utan sin poesi, om jag också endast kunnat öfver- sätta det till enkel svensk prosa. Början af denna dispyt hade man tillfälle att märka redan vid industriutställningen i Paris 1867, och 9 år därefter vid utställningen i Philadelphia 1876 var debatten i full gång. Aldrig förr hade man haft tillfälle att på ett ställe se repre- senterad en så stor mängd olika typer af s. k. explosionsäkra ångpannor vid sidan af mer eller mindre moderna pannor af mera vanliga typer. Ur den mängd olika former af ångpannor, säkerhetsappa- rater och hjälpmaskiner, som under striden mellan nyss nämnda FÖREDRAG VID PRESIDIETS NEDLÄGGANDE D. 12 APRIL 1905. 289 båda åsikter utarbetades, hafva de nu förhärskande ångpanne- typerna med erforderliga tillbehör framgått. De representera icke fullkomligt h varken den ena eller andra åsikten, utan utgöra i viss grad en kompromiss emellan båda. Åsikterna eller, om man så vill säga, insikterna på detta område äro icke så långt framskridna, att man kan påstå, att en absolut bästa ångpannetyp för oceangående ångare f . n. finnes. Fordringarne på detta område äro för öfrigt icke så identiska, att en och samma ångpannetyp kan passa öfver allt. En ångare för den fredliga samfärdseln kan ställa helt andra fordringar på sitt maskineri än ett örlogsfartyg, och bland dessa har ett slagskepp och en torped jagare så olika uppgifter, att deras maskineri också måste vara olika. De ångpannetyper för oceangående båtar, som nu täfla om företrädet, äro cylindriska tubpannor, rörpannor med vida rör, där hvarje rör i viss mening kan betraktas som en ång- panna för sig, och rörpannor med trånga rör. Den riktning, i h vilken utvecklingen går, synes emeller- tid kunna uttryckas sålunda : Ångpannan med stort ång- och vattenrum hör till de för- svunna formerna, tubpannan undantränges allt mer af rörpan- nan, och dennas rör ges en allt mindre och mindre diameter. Denna utvecklingsriktning betingas icke blott af fordran på trj^gghet utan äfven af fordran på en möjligast liten vikt och litet utrymme för pannorna, hvilken sistnämnda fordran i synnerhet är af betydelse för örlogsfartyg. Olikheterna mellan de nämnda ångpannetyperna äro rätt betydande, såsom synes af nedanstående sammanställning: Vikt hkr Erforderlig golf yta hkr Cylindrisk tubpanna "O kg 0,u3 2 m^ Rörpanna med vida rör 25 — 30 » 0,u2 7 » D:o » trånga » 9 — 19 » 0,oi3 — 0,i)2i » Hvad detta betyder för en ångare om exempelvis 20,000 hkr är lätt att beräkna. Ångbåtstrafikens uppkomst och utveckling. Det ligger i sakens natur, att en praktiskt användbar ångbåt icke kunde byggas förr än ångmaskinen erhållit en sådan fulländning, att den lämpligen kunde användas för framdrif vande af båtar. Att söka spåra ångbåtsfartens hi- 290 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. storia längre tillbaka i tiden än till början af 19:de seklet är således lönlös möda. Visserligen gjordes före denna tidpunkt många försök och framkastades många förslag att drifva båtar med ångkraft; men alla dessa försök misslyckades till följd af att de för problemets lösr)ing nödiga förarbetena ännu ej voro utförda. Vid början af 1800-talet var ångmaskinen så pass full- ändad, att densamma kunde användas för stationära behof. Men från ångmaskinen såsom stationär maskin till dess an- användning som sjömaskin var ett stort steg, som ej kunde uttagas utan mycket arbete och många svårigheters öfver- vinnande. Vid denna tid voro alla båtar byggda af trä, och att i en sådan anbringa en stor eldstad och en så farlig ap- parat som en ångpanna, ansågs som ett opraktiskt och dum- dristigt företag. De första försöken att drifva båtar med ångkraft möttes också med misstroende och ovilja. Problemet var emellertid allt för lockande och af allt för stor vikt, för att dess lösning i längden skulle kunna hindras af en kortsynt allmänhets misstroende och de styrandes lik- giltighet. Såsom det första påtagliga bevis för möjligheten att drifva båtar med ångkraft torde få anses den af en ingenjör W. Symington byggda bogserbåten »Charlotte Dundas». Historien om denna är följande: Mellan Forth och Clyde i Skottland hade byggts en kanal, företrädesvis för godstrafik. Denna trafik besörjdes medelst pråmar och lef vande dragare. Dragkraften var tämligen dyr- bar, och en af kanalens delägare, lord Dundas, som hört talas om Symington och hans någon tid förut utförda försök, gaf honom i uppdrag att konstruera en bogserångare för Forth — Clyde-kanalen. Båten blef färdig 1802 och kallades »Char- lotte Dundas» efter lordens dotter. De första turerna med densamma voro så påtagligt lyckade, att lord Dundas tog för gifvet, att hans medintressenter med glädje skulle antaga detta nya transportmedel, men däri bedrog han sig. En af dem, hertigen af Bridgewater, fick han emellertid på sin sida. Denne, som var en af de största delägarne, beställde af Sy- mington ytterligare 8 bogserbåtar, hvilkas konstruktion ge- nast påbörjades. Men kort därefter dog hertigen, och de öfriga intressenterna, med undantag af lord Dundas, sympa- FÖREDRAG VID PRESIDIETS NEDLÄGGANDE D. 12 APRIL lilOö. 291 tiserade mindre med det nya transportmedlet än med sina gamla dragok. Beställningen hos Symingtonkontramanderades, »Charlotte Dundas» slopades och fick ligga och ruttna i en af krok, där hon var bäst ur vägen. Denna tragedi fick emellertid ett efterspel, som förtjänar att omnämnas. Bland dem, som åsågo försöken med »Charlotte Dundas», var en amerikan, Robert Fulton, hvilken med synnerlig upp- märksamhet följde desamma, tog reda på maskineriets kon- struktion samt af Symington begärde och erhöll en skiss af båten. Det synes otvifvelaktigt, att Fulton, som redan förut ar- betat med försök på hit hörande område, men utan att hafva åstadkommit något praktiskt resultat, till fullo insåg bety- delsen af det nya transportmedlet, i synnerhet för Amerika med dess då varande glesa befolkning, klena landkommuni- kationer, men stora segelbara floder, som med tillhjälp af ångbåtar borde kunna bli förträffliga farleder och viktiga faktorer för landets materiella utveckling. Fulton var egentligen målare, och hade 18 år före nämnda tidpunkt kommit till England för att utbilda sina anlag i den vägen, men var en mångfrestare, som försökte sig på flera områden. Från England hade han rest till Frankrike, där han gjorde ett visst uppseende genom sina försök med torpeder, en undervattensbåt och en ångbåt, af hvilket allt- sammans dock intet kommit till någon praktisk användning. Sedan han fått del af Symingtons arbeten och deltagit i tu- rerna med »Charlotte Dundas», återvände han till Paris, där han sammanträffade med dåvarande amerikanska sändebudet Robert Livingstone. Med honom ingick Ful ton ett kompani- skap i ändamål att införa ångbåtstrafik i Amerika. Sedan Livingstone lyckats utverka ett patent på ångbåtsfart på alla till staten New-York hörande farvatten, beställdes hos den engelska firman Boulton och Watt en ångmaskin med anord- ning och dimensioner enligt af Ful ton lämnade uppgifter. Detta var år 1804. Maskinen blef färdig först 1806, och öf versändes då till Amerika tillsammans med ett par maskin- uppsättare. Båtskrofvet byggdes vid ett varf i New- York och hösten 1807 var fartyget färdigt till sin proftur. Dess deplacement var 160 ton och maskinkraften uppges till 20 292 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. likr. Det erhöll namnet »Clermont» efter ett landtställe, som Livingstone ägde vid Hudsonfloden. Olycksprofetiorna om företagets framgång hade under byggnadstiden varit talrika, och »Fultons galenskap» (»Fultons folly») var den benämning, hvarunder båten vanligen om- nämndes i pressen. Hösten 1807 gjorde »Clermont» sin första tur, och denna var en fullständig triumf. »Clermont» var den första ångbåt för passagerare och den första, som gjorde regelbundna turer. Huruvida »Clermont» kommit till utförande utan Syming- tons föregående arbeten och den impuls Fulton därifrån er- höll, torde nu mera icke bestämt kunna afgöras, men att »Charlotte Dundas», som fick hgga och ruttna i Clyde-kana- len, ändock var en indirekt orsak till byggandet af »Clermont», är i hög grad sannolikt, och det är på den grund jag vågat anse »Clermonts» triumf på Hudsonfloden som ett efterspel till »Charlotte Dundas»-tragedien på Clyde-kanalen. I England, eller rättare i Skottland, gjorde den första passagerare-ångbåten sin prof tur 1812. Dess namn var »Ko- meten» och dess dimensioner voro mycket blygsamma. Dess deplacement var 30 ton, och dess maskinkraft uppges hafva varit 3 hkr. Den var afsedd för persontrafik mellan Glasgow och Greenoch. Dess trafikförmåga var naturligtvis ganska liten, men det oaktadt fick den vara ensam om trafiken ej blott på den linjen, utan i hela Stor Brittanien ända till år 1815, då en ny båt insattes på samma linje. Efter denna tid tog ångbåtstrafiken tämligen fart på engelska farvatten, ehuru det ännu dröjde några år, innan ångbåtar vågade sig ut på öppna hafvet. Frankrike fick sin första ångbåt år 1816, och denna köptes färdig från England. Båten var afsedd för person- trafik på Seinen, men rönte så ringa uppmuntran, att rede- riet fann sig föranlåtet att efter kort tid skicka båten åter till England och sälja den där. Sedan dröjde det fem år, innan någon ny ångbåt kom i gång på Seinen, och först efter 1825 eller -30 blefvo ångbåtar mera vanliga i Frankrike, och då endast i de större hamn- städerna. I Sverige började ångbåtsbyggerier 1817 af en man, som sedan blef ledamot af denna Akademi, nämligen Samuel Owen. Hans första försök i nämnda syfte var att i en roslagsskuta FÖREDRAG VID PRESIDIETS NEDLÄGGANDE D. 12 APRIL li>05. 293 insätta en ångmaskin, som dref en propeller. Propellern var måhända icke alldeles lik nu använda propellrar, men dock i hufvudsak af samma form. Försöket misslyckades, och att så skedde, berodde troligen icke ensamt af propellern, eller af ångmaskinen utan däraf, att propeller, maskin och fartygs- skrof icke passade rätt bra tillsammans. Emellertid öfverflyttades maskinen med tillhörande panna i en annan båt, hvarvid samtidigt gjordes den förändring, att propellern utbyttes mot skofvelhjul. Denna båt, hvars maskinkraft, tontal och dimensioner jag icke kunnat få reda på, erhöll namnet »Amphitrite» och började sina turer 1818. Den gick emellan Stockholm, Väs- terås och Uppsala, och var den första ångbåt för passagerare i Sverige. Den gjorde sin första tur i sept. 1818, och annon- sen därom lydde sålunda: »Som jag med mitt ångmaskinsfartyg kommer till Westerås den 20 dennes, kunna de som under mitt vistande derstädes vilja göra smärre lustturer i Mälaren, blifva tillfredsställda mot erläggande af 1 Rdr B: ko personen. Stockholm den 7 Sept. 1818. Samuel Owen.» Detta är säkerligen den första ångbåtsannons, som före- kommit i någon svensk tidning. Man kan väl tycka, att en så epokgörande tilldragelse, som den första ångbåtens första resa i Stockholms farvatten, skulle observeras och omtalas i tidningspressen med antydan om den betydelse detta nya transport- och samfärdsmedel måste äga för vårt lands industri och den personliga sam- färdseln mellan dess olika delar; men icke ett ord därom kan man uppleta i den periodiska pressen från denna tid. Till följd af denna pressens tystnad är det svårt att nu bilda sig ett omdöme om, huru de första ångbåtarnes uppträ- dande mottogs i Sverige; men man får väl antaga, att den börjande ångbåtstrafiken här måste genomgå samma skärseld, som bereddes den i andra länder, d. v. s. från allmänhetens sida misstro, från de styrandes sida likgiltighet, och från sjö- männens en motvilja, som vanligen tog sig uttryck i mustiga skällsord och icke sällan i handgripligheter. Till och med lot- sarne vägrade i början att lämna sitt biträde åt de af skydda ångbåtarne. Sjömännen tyckte, att hvita segel uppriggade på smäckra rår voro en vackrare företeelse än svarta, rykande skorstenar, och att vinden, som sedan urminnes tid drifvit 294 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. fram farkosterna på sjön, kunde vara god nog för samma ändamål allt framgent. Och denna deras uppfattning får man väl ursäkta dem, om man också icke kan finna de ut- tryck, de gåfvo den lika förlåtliga. I Sverige utvecklades ångbåtstrafiken tämligen hastigt, och har allt ifrån dess första början varit i oaf brutet stigande. Enligt befintliga uppgifter funnos i Sverige år 1825 åtta ång- båtar. I en »Handbok för passagerare under resor med ång- fartygen på Mälaren», tryckt 1825, uppges att nämnda år funnos i Stockholm fem ångfartyg, hvilkas maskineri förfär- digats af Samuel Owen. Dessa fem fartyg voro: »Josephine» om 50 hkr, »Stockholm» om 50 hkr, »Upsala» om 16 hkr, »Yngve Frey» om 22 hkr och »Föreningen» om 44 hkr. Samma handbok uppger dessutom, att Owen hade under byggnad ett ångfartyg kalladt »Ormen den långe», tillhörigt ett bolag i Norrköping och afsedt för trafik mellan nämnda stad och Stockholm. Fartyget ansågs blifva färdigt på hösten samma år. Under de närmast följande 20 åren efter »Amphitrites» sjösättning byggdes endast på Owens verkstad 30 sjömaski- ner. Såsom en bland Owens många förtjänster bör nämnas, att han var den förste, som i Sverige byggde ångbåtar af järn. De två första sådana voro »Gustafsberg» och »Samuel Owen». Den första officiella uppgift öfver ångbåtstrafiken i Sve- rige förekommer i Kommerskollegii årsberättelse öfver inrikes sjöfart för år 1831. Den lyder sålunda: »Oaktadt den betydliga transport af resande och varor, som under senare åren ägt rum på Strängnäs, Västerås och Arboga med dit af gående ångfartyg, har antalet af dessa städers (segel-) fartyg ej blifvit minskadt». I samma berättelse för 1834 förekommer: »Likasom förhållandet varit flera föregående år, hafva nya ångbåtar äfven sistlidet år blifvit byggda; och bereder detta communikationsmedel ett ökadt lif åt den inre rörelsen, under det att landtmannen, särdeles vid de större vägarne, därigenom på de tider af året, då sjöfarten är i gång, till- skyndas mycken lättnad i skjutsningsbesväret». När senare i Kommerskollegii berättelser började införas uppgifter öfver ångbåtarnes antal och maskinkraft, så angafs denna senare i s. k. nominella hästkrafter. Men då uttrycket FÖREDRAG VID PRESIDIETS NEDLÄGGANDE D. 1-2 APRIL 1905. 295 »nominell hästkraft» icke representerar något visst bestämdt drifkraftsbelopp, så lämna de nämnda uppgifterna ingen led- ning för bedömandet af ångbåtarnes verkliga drif kraft. Först fr. o. m. 1902 anges drifkraften i indikerade häst- krafter, och nämnda år anges svenska ångbåtarnes antal till 952 med en sammanlagd maskinkraft af 268,000 indikerade hästkrafter och en dräktighet af 356,510 reg. ton, hvilket torde motsvara c:a 500,000 ton deplacement. I dessa sum- mor ingå icke smärre ångbåtar af mindre än 20 reg. tons rymd. Utvecklingen har fortgått lugnt och stadigt, såsom till- börligt är för ett land, som haft förmånen att i fred få till- godogöra sina materiella tillgångar. Vår ångbåtsflotta för gods- och persontrafik torde i närvarande stund äga en dräk- tighet af i rundt tal 600,000 ton med en maskinkraft af c:a 500,000 hkr. Om vår ångbåtsflotta för den fredliga samfärdseln ut- vecklats på ett, öfverhufvud taget, tillfredsställande sätt, så var under lång tid förhållandet motsatt med vår örlogsflotta. Huru ständerna den ena riksdagen efter den andra nekade anslag till vårt sjöförsvar, så att ännu 1863 Sverige bland sin sjömateriel icke ägde ett enda fartyg, som var krigsdug- ligt, utgör emellertid ett ämne, som icke erbjuder något loc- kande, och som jag dessutom anser mig kunna förbigå, där- för att förhållandena nu äro väsentligt bättre. Vår örlogsflotta har f. n. ett tontal af 70,000 ton med en drif kraft af 125,000 hkr. Häraf kommer 39,000 ton och 63,000 hkr på våra 12 l:sta klassens pansarbåtar. Bland öfriga båtar må särskildt nämnas undervattensbåten »Hajen», om h vilken bör framhållas, att den är Sveriges första under- vattensbåt, konstruerad af svenska ingenjörer, byggd vid svenskt varf och försedd med maskineri af svensk konstruk- tion och svensk tillverkning, samt att den, så vidt man kan döma af hittills utförda försök, manövrerar synnerligen väl. Hvad beträffar inflytandet på vår ångbåtstrafiks utveck- ling af de tre hufvudproblem, som jag i det föregående omnämnt, så inses lätt, att för inrikestrafiken skruf propeller- problemet spelar hufvudrollen. Skofvelhjulens ersättande med propellrar har förorsakat införande af mera hastigt gående och lättare maskiner samt en därmed följande stegring af maskineriets totala verkningsgrad. De af våra fartyg, som 296 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905. uteslutande trafikera kanaler och insjöar, hafva varit i den lyckliga belägenhet att kunna använda högt ångtryck obe- roende af ytkondensering, då deras pannor i alla fall kunnat matas med rent vatten ; men för vår ångbåtstrafik på trans- oceanska hamnar har naturligtvis ytkondensorn varit af sam- ma betydelse som för oceantrafik i allmänhet. Ångpanneproblemet har sin största betydelse för örlogs- fartyg, till följd däraf, att dessas bärighet till så betydlig grad tages i anspråk af bepansring och armering, att ång- pannornas och maskinernas vikt måste inskränkas till det minsta möjliga, på samma gång fordran på en stor fart, och således en, i förhållande till fartygets deplacement, hög effekt hos dess maskineri, måste tillgodoses. Intill år 1838 hade ångbåtstrafiken ingenstädes sträckt sig längre än till floderna, insjöarne och kusterna. Ingenjörernas nästa sträfvan på detta område var att fullkomna det nya samfärdsmedlet så, att det kunde utsträckas äfven öfver världshafven. Steget uttogs icke på en gång, utan småning- om sålunda, att segelfartyg använde ångmaskin såsom hjälp att tillgripas vid inträffande stiltje eller motvind, eller så långt som det medförda bränsleförrådet medgaf. Men det stora problemet, en uteslutande med ångkraft drifven transoceansk trafik, var ännu olöst, ehuru intresset för detsamma vaknat. En professor Lardner från London höll 1835 inför en vetenskapssocietet i Bristol ett föredrag öfver möjligheten att uteslutande med hjälp af ångkraft öfverfara Atlanten, och bevisade i detta föredrag omöjligheten af en sådan öfverfart. Föredraget aftrycktes i flera tidningar, och blef ej mycket gammalt, innan det öfverfördes till Amerika pr ångbåt. Ingenjörerna kunde icke godkänna professor Lardners domslut såsom sista ordet i denna fråga, utan fortsatte sina arbeten med problemets lösning, och närmaste följden däraf blef, att tre år därefter lästes på samma murar, inom h vilka professor Lardner hållit sitt föredrag, ett anslag så lydande: »Ångfartyget »Great Western», fördt af kapten Hosken, afgår från Bristol till New- York den 8:de nästkommande April». Efter 15 dygns resa ankom fartyget till New- York, och var således den påstådda omöjligheten en oomtvistlig verklighet. FÖREDRAG VID PRESIDIETS NEDLÄGGANDE D. 12 APRIL H»()5, 297 Därefter utvecklades den transatlantiska ångbåtstrafiken tämligen hastigt. Nästa utvecklingsskede på hit hörande område karaktä- riseras af skofvelhjulens utbytande mot sknifpropellern samt användning af järn i stället för trä för själfva fartyget. Dessa framsteg genomfördes till hufvudsaklig del under åren 1840 — 58 och hade till följd en fullständig omgestaltning af skeppsbyggeriet, både i vetenskapligt, maskintekniskt och kapitalistiskt afseende. Då skeppsbyggeriet förut mera be- drifvits som ett handtverk. utbildades det nu till en stor- industri, som för sin drift måste taga i anspråk vetenskapligt bildade ingenjörer, en hel mängd särskildt för ändamålet konstruerade arbetsmaskiner och för öfrigt alla hjälpmedel, som metallurgien, mekaniken, fysiken och kemien ställde till dess förfogande. Vid början af 1870-talet tyckes man inom fack-kretsar varit tämligen enig om den åsikten, att framtidens passagerar- båtar måste utgöras af skrufångare af järn, och framtidens örlogsfartyg af medelst ångkraft drifna pansarbåtar. Rö- rande fraktfartygen voro åsikterna icke lika eniga, men en öfvervägande pluralitet ansåg, att den stora transoceanska godstrafiken skulle fortfarande besörjas medels segelfartyg af trä, och detta på grund af dels det höga pris, som järnfar- tygen betingade, och dels, i händelse af ånga som drifkraft, kostnaden för bränsle och det för dess inlastning erforderliga utrymme, som på ett betänkligt sätt skulle inkräkta på ut- rymmet för den inkomstbringande lasten. Denna sistnämnda uppfattning fick i väsentlig mån mo- difieras på grund af den utveckling, som inleddes genom yt- kondensorproblemets lösning, och h varom jag förut nämnt. De nya förhållanden, som framkallades af ytkondensorns användning, framkallade nya ångpannetyper, lämpade för dessa förhållanden. Ett genomgående studium af alla omständigheter, som inverka på ångans bildning och dess tillgodogörande inom maskinen, samt en därpå grundad ekonomi med ång- och kol- förbrukning karaktäriserar det därpå följande utvecklingsstadiet. De ständigt växande fordringarne på större fart hafva. på ingenjörsvetenskapens n. v. ståndpunkt, icke kunnat till- VetensJtapsakademie.ns Årsbok. 3. 190Ö, *^ 298 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1005. godoses utan ökning af fartygens storlek, och denna har i sin ordning kraft byggandet af ångmaskiner af förut såsom knappt möjhga ansedda dimensioner och effekt. Då »Great Western» gjorde sin ryktbara resa öfver Atlanten 1838, fram- drefs den af en för den tiden betydande drif kraft af 750 hkr; men nutidens oceanångare förfoga öfver 20 — 30 ända till 40 tusen hkr, d. v. s. mer än 50 ggr drifkraften hos »Great Westerns» maskineri. Utom af fartygens storlek och fart karaktäriseras det n. v. utvecklingsskedet af en stor och mångsidig användning af ångkraften för utförande af en mängd ombord förekom- mande göromål : För att ställa om slidregleringen till en sjömaskin om 5 a 10 tusen hkr, så att maskinens rörelse ändras från »framåt» till »back», måste för icke längesedan fyra man anstränga sina krafter till det yttersta för att utföra detta arbete på en minut. Nu utföres samma arbete äfven vid de största sjömaskiner af en man på några få sekunder. Ankaret lättas medelst ångkraft, lossning och lastning sker medelst ångkraft. På örlogsfartyg vridas pansartornen medelst ångkraft, de stora kanonerna laddas och riktas med samma slags hjälp. De tunga båtarne sättas i sjön och tagas ombord med hjälp af ångmaskiner. Pumpar och sprutor för att hålla fartyget flytande i händelse af läckning, eller släcka elden i händelse af eldsvåda drifvas också med ångmaskiner. Rummen om- bord ventileras och belysas, allt medelst ångkraft. Man kan med full tillförsikt påstå, att ombord på en modern oceanångare tages ångkraften i anspråk för flera olik- artade behof och i större utsträckning, än som på något annat område förekommer inom ett lika begränsadt utrymme. Utom de stora maskinerna för fartygets framdrifvande, finnas mer än 50 ångmaskiner med öfver 100 ångcylindrar. Dessa tal kunna ge en antydan om icke blott den ut- sträckning, i hvilken ångkraften användes inom en modern oceanångare, utan äfven det kolossala arbete och ansvar, som lägges på den ingenjör, åt hvilken konstruktionen och anordningen af ett dylikt maskineri anförtros. Jag har härmed anfört de viktigaste, ehuru långt ifrån alla, karaktärerna hos ångbåtstrafikens nu rådande utveck- lingsskede. FÖREDRAG VID PRESIDIETS NEDLÄGGANDE D. 12 APRIL 1905. 299 De trenne hufvudproblem, för h vilka jag i det före- gående redogjort, och utan hvilkas mer eller mindre fullstän- diga lösning ångbåtstrafikens n. v. utveckling icke kunnat uppnås, hafva kraft ett ihärdigt arbete under flera decen- nier. Men detta arbetes resultat är också af genomgripande betydelse. Det innebär för samfärdseln, industrien och han- deln oöfverskådliga fördelar, och i bredd med dessa följa andra fördelar, som ej kunna evalueras i pengar, emedan de äro af rent ideell natur. Detta förhållande gäller visserligen icke uteslutande om just dessa problemer, utan i högre eller lägre grad om livarje tekniskt mekaniskt problem. Ett sådant problems lösning har alltid en ekonomisk sida, och därjämte en, som kan kallas dess ideella eller moraliska sida. Allmänheten ser ge- menligen blott den ekonomiska sidan, men den ingenjör, som arbetar med problemets lösning, bör naturligtvis ha ett öppet öga för båda, ty först därigenom framstår problemet för ho- nom i sin fulla betydelse. Då arbetar han med ett varmaie intresse och med en djupare ansvarskänsla, än om hans syn- vidd begränsas af den ekonomiska vinstens trånga horisont. Då vinner han dessutom den oskattbara förmånen, att i sin yrkesuppgift se det ideella, som för honom kan utgöra en aldrig sinande källa till entusiasm, när han törstar efter en sådan vederkvickelse. Det är för öfrigt en dryck, som han väl kan behöfva under sitt sträfsamma och ofta slitande arbete. I synnerhet nu för tiden, då på honom ställas längt större fordringar än förr. Det är visserligen sant, att framstegen inom fysiken, ke- mien och metallurgien ställt till hans förfogande hjälpmedel, som föregående tids ingenjörer icke kände till, men å andra sidan uppställa sociala förhållanden svårigheter, h vilka förr voro jämförelsevis obetydliga. Som bekant är, pågår nu nästan rund t om hela planeten en bitter strid emellan kapitalet och arbetet, och många tec- ken tyda på, att denna strid skall bli ännu bittrare. Man behöfver ingalunda vara pessimist för att frukta för, att den skall ännu länge fortgå i den riktning, hvarpå den slagit in, och fylla detta nyss började sekel med skakande tilldragelser. Att mildra bitterheten i denna strid och förhindra de ruinerande skakningarne är ingen närmare till än ingenjören. Det är han, som står emellan kapitalet och arbetet, det är 300 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. lHOf). hans ordnande och planerande intelHgens, som skall leda ar- betet så, att det fniktbargör kapitalet, på samma gång det höjer arbetaren i sedligt, moraliskt och ekonomiskt afseende, och därigenom försona och förena olika samhällsklasser i ge- mensam sträfvan för gemensamt fortskridande. Detta är ingenjörernas stora och allmänna problem. Det har icke blifvit löst ännu, annat än i vissa undantagsfall. Det är också ett problem, som icke kan lösas en gång för alla, utan dess lösning måste fortgå allt jämt. Men då det blir sed, att alltid och under alla förhållanden ha sitt ögon- märke riktadt på lösningen af detta problem, då skall helt säkert ett nytt tidsskede inledas på industriens alla områden, likasom förut, enligt livad jag nyss har skildrat, ytkondensors- problemets lösning inledde ett nytt tidsskede inom ångbåts- trafiken. J. E. Cederblom. DONATIONER OCH GÅFVOR TILL K. VETENSKAPSAKADEMIEN. 301 Donationer och gåfvor till K. Vetenskapsakademien 1739—1905. 1727 Kommerserådet S. Thams donation till före- läsningar i fysik. För\'altas af Riddarlins- direktionen 1753 Sparreska familjen: jettoner . 17<)f) Okänd gifvare : aflöningsfond 1 773 Direktör Sahlgren : premier 1774 Hofsekreteraren Rydman och 1784 Grosshandlaren Rydman: premier 1775 Direktör Hellant: met<>orologiska observa- tioner i Torneå t . 1777 Fru Strömer, född Elvins: premier .... Presidenten Rosenadier: husköp 1784 Professor Bergius: utom Bergiilund .... 1784 Hofkvartermästaren Sundberg: premium . 1787 Professor Liden: fri disposition Statsrådet Rönnow: pi'emier . 1788 Professor Strandberg: aflöning 1789 »> Rosenadier: böcker Generaldirektör Akrell : premier 1794 Ofverdirektör Théel: fri disposition .... 179i 1904 "/;i ■-■■/« ' 'A' 1905 ^4 Professor O. Gyldén: gåfva till Observa- torium Professorskan E. Ketzius: J. A. Wahlbergs minnesfond Medicine doktor Conrad Hahn: till under- stöd och rosor Bibliotekarien J. A. Ahlstrand: till lif- räntor och därefter till understöd af zoologiska sttidier Professor Hj. Sjögren: till Berzeliinniseet Professorskan E. Retzius: J. A. Wahlbei"gs minnesmedaljfond Insamladt genom professor H. Théel: pro- fessor G. Lindströms minnesfond . D:o D:o D:o D:o Professor G. Retzius: till samma fond . Bryggai'en A. Bjurholm: till inköp af ett objektiv för Observatorium . . f. Presidenten J. H. Loven: till d:o . . BankofuUmäktigen J. W. Arnberg: . . Doktor K. O. E. Stenströms testaments- fond . I'äraf utbetaldt enligt testamentet Anonyma gifvare: Fonden för vetenskaplig forskning Fonden Lars Hiertas mimie: till utgif- vande af Carl von Linnés skrifter . Anonym gifvare: Fonden till medalj för vetenskapliga arbeten och till utrikes i-esestipendiér för ingenjörsstudier . Grosshandlai-en C. C. Söderströms dona- tionsfond Anonym gifvare: donation mot Ii f ränta . Känner C H. Brandel : fond för riksnau- seets botaniska och entomologiska af- delningar rransport 1,241,842:59 20: — 25,000: — 19,291: 12 22.197: 25 2,873: 25 3.000: — 1 ,000 — 203 — 237 — 380 — 1.880: — 1,000: — 200: — 1,200: — 21,000: — 7,789: 34 6,230: 87 1.558: 47 200,000: — 3,000: 50 30.000: — 100,000: — 25,000: — 90,000: — Suuuiia. 1,787,869: 18 Stockholm den 1 oktober 1904. J. L. Leyonmarck. INNEHÅLL. Sid. K. VetenskapsaKadeniiens ledamöter m. m 3 — 15 Peter Artedi, ett tvåhundraårsminne 17 — 72 K. Vetenskapsakademiens sammankomster 1904 73 — 106 Böcker skänkta till K. Vetenskapsakademien under år 1904 .... 107 — 127 Årsberättelser : , Sekreterarens 129—140 Institutionsföreståndarnes 141 — 178 Föredrag vid Akademiens högtidsdag: I astronomi 1905 179—190 1904 . . . . ' 191—204 Vetenskapsakademiens äldsta Berzeliusporträtt. Tati. 1 205 — 223 Biogralier (med porträtt): Fredrik Adam Smitt. (Tafl. 2) 225—240 Otto Christian Loven. (Tafl. 3) 241—255 Magnus Gustaf Blix. (Tafl. 4) 257—270 Minnesstenen öfver Peter Artedi. (Tafl. 5) 271—275 Föredrag vid presidiets nedläggande den 12 april 1905 af professor J. E. Cederblom 277 — 300 Donationer och gåfvor till K. Vetenskapsakademien 1739—1905 . . . 301—304 Vetenskaps- Akademiens ArshoU. 3. 1905. 21 U'>-^CF=- KUNGL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK FÖE ÅR 1906 MED 2 TAFLOR UPPSALA & STOCKHOLM ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYGKERI-A -B. 1906 KUNGL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK FOR AR 19O0 UPPSALA i STOCKHOLM Ar,:\rQVisT k ^viksells boktkyckeei-a.-e. ]90fi UPPSALA 1906 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A. -n. kiin(;l svenska VETENSKAPSAKADEMIEN Maj 1906 BESKYDDARE H A N S M Å .1 : T KONUNGEN SVENSKA HEDErvSLEDAMÖTER H. K. H. KRONPRINSEN Prins OSOAR CARL AUGUST BERNADOTTE H. K. H. HERTIGEN AF VÄSTERGÖTLAND H. K. H. HERTIGEN AF NÄRKE H. K. H. HERTIGEN AF SKÄNE Svenska ledamöter. A. Efter ålder i akademien. • Betyder att en ledamot varit eller är preses. 1858, jaii. 13. VON Po.st. Hampus Adolf, professor, f. d. föreståndare för ke- miska försöksstationen vid Ultnna. Uppsala. 1S61. febr. 13. Lill.teborg, Wilhelm, f. d. professor vid nniv. i Uppsala. Uppsala. 1865. nov. 8. Fkies, Theodoe Magnus, f. il. professor vid nniv. i UiDpsala. Uppsala. l.sfii), febr. 10 *Skogman-, Carl Johan Alfred, friherre, f. d. kommendörkapten. Stockholm. Drottningg. 47. 1870, apr. 13. *Adelsköld. Claes Adolf, f. d. major. Stockholm. Villag. 2. 1873, mars 12. Bergstrand, Carl Eelk, professor. Stockholm. Rådmansg. 72. 1874. nov. 11. Sttffe, Carl Gustaf, f. d. bibliotekarie vid nniv. i Uppsala. Stockholm. Braheg. 32. 187.i. nov. 10. Odenius, Maximilian Victor, f d. profes.sor vid nniv i Lund Lund. » >> >> *Akeeman, Anders Richard, f. d. generaldirektör och chef för k. kommerskollegium. Stockholm. Mariehill, Djurgården. 1876, maj 10. Areschoug, Fredrik Wilhelm Christian, f. d. professor vid univ. i Lund. Luntl. >> nov. 8. *TÖRNEBOHM, Alfred Elis, professor, chef för Sveriges geol undersökning. Stockholm. S:t. Eriksplan 2. 1877, nov. 14 Malmström, Carl Gustaf, f. d. riksarkivarie och förutv. stats- råd. Djursholm. 1878, dec. 11. *WiTTROCK, Veit Brecher, j)rofessor och föreståndare för Ber- gianska stiftelsen. Stockholm. Bergianska trädgården. 1879, dec, 15, *Retzius, Magntjs Gustaf, f. d. professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Drottningg. 110. 1880, okt. 13. Berggren, Sven, f, d. professor vid univ. i Lund. Lund. 1881, maj 11. Hammarsten, Olof, professor och rektor vid univ. i Uppsala. » dec. 14. DuNrÉR, Nils Christofer, professor vid univ. i Uppsala. 1882, maj 10. K.jellman, Frans Reinhold, professor vid univ. i Uppsala. 1883, mars 14. Mittag-Leffler, Gösta, professor vid Stockholms högskola. Djursholm. 1884, maj 11. Tullberg, Tycho Fredrik Hugo, professor vid univ. i Uppsala. » (ikt. 8. *Théel, Joh.^n H.talmar, professor och intendent vid riksmuseet. Stockholm. » nov. 12. *Cedeeblom, Johan Erik, f. d. professor vid tekniska högskolan Stockholm. Östermalmsg. 51. 888, nov. 14, » clec. 12, .889, feb)-. 13 6 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. IHlMl. 1884, dec. 10. *Sidenbladh, Pek Elis, f. d. öfVcrdircdvtrir och chef för sta- ti.stiska (•eiitralbyrån. Stockholin. Smålaiidsgatau 12. 1885, mar.s 11. Nathoest, Alfeed Gabeiel. piofcs.sor och intendent vid lik.s- museuni. Stockholm. 1886, jan. 13. Ro.sén, Per Gustaf, f. d. professor vid generalstaben. Stockholm. Odeng. (i7. » febr. 111. Falk, M.\tths, professor vid nniv. i Uppsala. » » » De Laval, Cael Gust.\f Pateik, tilos. doktor, civilingenjör. Stockholm. Kungsträdgårdsg. 2 C. » maj 12. Bjöeung, Carl Fabiax Emanuel, f. d. professor vid nniv. i Lund. Lund. 1887, nov. 9. Noedstedt, Carl Feedeik Otto, tilos. doktor, j)rofessor. Lund. » » » Clason, Edvard CLAiis Herman, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala. » » » VON Eheenheim, Per Jacob, f. d. statsråd och univeisitetskausler. Stockholm. Malmskillnadsg. 15. BÄCKLUND, Albert Victor, professor vid univ i Lund. HiLDEBRANDssoN, HuGo HiLDEBRAND, e. O. professor vid univ. i Uppsala. Pettersson, Sven Otto, professor vid Stockkolms högskola. Drottningg. 90. » , maj 8. *LiNDSTEDT, Anders, professor och rektor föi- tekniska högskolan. Stockholm. Rådmansg. 67. » » » Svenson, Göthe Wilhelm, f. d. öfverdirektör och chef för k. mariningenjörstaten. Stockholm. Storg. 46. » dec. 11. *Klason, Johan Petee, professor vid tekn. högskolan. Stock- holm. Tegnérlunden 4. 1890, maj 14. Hasselbeeg, Clas Bernhard, professor, vet.-akad:s fysiker. Stockholm. » dec. 10. Nyrén, Magnus, i-yskt verkligt statsråd, astronom vid observ. i Pulkova. S:t Petei'sburg. 1891, jan. 14. Hildebrand, Hans Olof Hildebeand, riksantikvarie. Stockholm. Narvavägeu 7. Widman, Oskae, professor vid univ. i Uppsala. Angsteöm, Knut Johan, professor vid univ. i Uppsala. Ödmansson, Eenst Ludvig Vilhelm, f. d. professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Karlavägen 43. » » » ALMSTEt)M, Robert, fabriksdisponent, fullmäktig i riksbanken. Rörstrand. 1895, dec. 11. Aueivillius, Per Olof Cheistopher, professor och vet.-akad:s sekreterare. Stockholm. Drottningg. 94. » » » MoNTELius, Gustaf Oscae Augustin, professor och förste ama- nuens vid k. vitt.-, hist.- och ant. -akademien. Stockholm. S:t Paulsg. 11. 1896, apr. 15. Zander, Jonas Gustaf Wilhelm, medicine doktor. Stockholm. Strandvägen 57. » dec. 9. Tegnée, Esaias Heneik Wilhelm, professor vid univ. i Lund. 1897, mars 10. Zetteevall. Helgo Nicol.\x-s, f. d. öfverintendent. Stockholm. Drottningg. 73 A. » nov. 10. Henschen, Salomon Eberhard, professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. V. Trädgårdsg. 17. » dec. 8. Almqvist, Pee Wilhelm, f. d. professor vid tekniska högskolan. Stockholm. Kungstensg. 40. » » » Anneestedt, Claes, f. d. bibliotekarie vid univ. i Uppsala. Uppsala. 1898, jan. 12. Mörner. Karl Axel Hampus, grefve, professor och rektor vid karol. med. kir. in.stitutet. Stockholm. Handtverkareg. 3. » febr. 9. Bohlin. Karl Petrus Teodor, professor, vetenskaps-akad:s astronom. Stockholm. » maj 11. Charliee, Carl Vilhelji Ludvig, professor vid univ. i Lund. » » » SÖDERKAUM. Henrik Gustaf, professor, landtbruksakademiens agrikulturkemist. Stockholm. Esperimentalfältet. 1892, mars 9, 1893, nov. 8. 1894, dec. 12, dec. 13. jau. 10. febr. 14. maj y. LEDAMOTSFORTECKNIMG. 7 l;s'j9, nor. 8. Sjögrex, Stex Andeks H.jalmak, professor oeh iiiteiuloiit vid riksmuseet. Stockholm Tham, Gust.\f Wilhelm Sebastian, bruksägare. Huskvarna l!)0(i. jau. 10. *TÖRNEBLADH. Hexkik Ragnak, f. d. lektor, fullmäktig i riksbanken Stockholm. Torstensonsg. 12. NoEDSTRÖM, Cael Fredrik Theodor, landsliöfdiug. Örebro. SÖDEEWALL, Knut Feedrik, iirofessor vid universitetet i Lund. » » » Dahlgeex, Eeik Wilhelm, öfverbibliotekai-ie vid k. biblioteket. Stockholm. Kungsbroplan 1. » HOV. 14. L.JUXGBERG, Erik Johax, disponent för Stora Kopparbergs Bergs- lag. Falun. 1901, mars 13. Waefvixge, Fe.^xs Wilhelm, f. d. öfverläkare vid Sabbatsbergs sjukhus. Stockholm. Stureplan 2. » april 10. Gilljam. Gustae Fredrik, f. d. universitetskansler och förutv. statsråd. Stockholm. Kungsträdgårdsg. 20. >/ » » Berg. John Vilhelm, professor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. Handtverkareg. 2. » » » Pheagméx, Laes Edvard, öfverdirektör och chef för k. försäk- ringsinsiiektionen. Djursholm . » » » Eeikssox. J.\kob, jjrofessor. landtbruksakadcmiens växtfysiolog. Stockholm. Experimentalfältet. ■» maj 8. AEEHExirs. Svaxte August, profe.ssor, föreståndare vid Akad:> nobelinstitut. Stockholm. Bergsg. 18. » okt. 9. S.\HLix. Cael Yxgve, f. d. professor vid Uppsala universitet. Stockholm. Regeringsg, 66. » nov. 13. Holm. Edv.\ed Johax Gerhard, professor och intendent vid riksmuseet. Stockholm. » » » Tamji. Claes Gustaf Adolf, friherre, f. d. öfverståthållare. Stockholm. Mynttorget 4. 1902, mars 12. De Geeb, Geeaed Jakob, friherre, jDrofessor och rektor vid Stockholms högskola. Stockholm. Rådmansg. 67. » » •> WxEÉx. Axel. e. o. professor vid univ. i Uppsala. » » » Widmakk, Eeik Johax, e. o. professor vid karol. med. kir. in- stitutet. Stockholm. Drottningg. 7. » maj 14. LovÉx. Johax Martin, professor vid univ. i Lund. » » » Hedix. Svex Gustaf, professor vid Lister-institutet i L(nidou. » » » Wel.\xdee. Edvard Wilhelm, e. o. professor vid karol. med. kir. in.stitutet. Stockholm. Skeppsbron 10. » nov. 25. Beixell. Joh.vx August, öfveringenjör vid järnkontoret. Stock- holm. Nybrog. 11 B. 1903, juni 10. Eksteaxd. Åke Gerhard, byråingenjör. Stockholm. Stora Badstug. 50. 1905, jan. 11. Wim.\x, Anders, e. o. professor vid univ. i Ujjpsala. >^ » » Hajiberg. HtfGo Ejiaxuel, professor, föreståndare för statens meteorol. centralanstalt. Stockholm. » » » Högbom, Arvid Gustaf, i^rofessor vid univ. i Uppsala. » » » Jöxssox, Bexgt, professor vid univ. i Lund. » » » Adleez. Gottfeid Agatox, lektor vid Sundsvalls högre allni. läroverk. Sundsvall. » » » Lexxaxdek, Karl Gustaf, professor vid univ. i Uppsala. » febr. 8. Graxquist, Pee Gu.st.if DA\^D, professor, laborator vid univ. i Uppsala. » » » Hambekg, Axel, docent vid Stockholms högskola. Stockholm. Dalag. 22. » » » Beegexdal, David, professor vid univ. i Lund. » » » GuLLSTRAXD. Allvae, e. O. professor vid univ. i Uppsala. » » » H.TÄRNE. Harald Gabriel, j^rofessor vid univ. i Uppsala. » mars » Bendixson, Ivae Otto, professor vid Stockholms hög.skola. Stock- holm. Drottningg. 87. » » » Ekholm. Nils. amanuens vid statens meteorol. centraianstalt. Stockholm. 8 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. V.HHy. 1905, mars 8. Hedin, Sven Anueus, til. doktor. Stockholm. N. Bla.sieholms- hamnen .5 B. » I) » LÖNNBEEG, Johan Einak, profe.ssor och intendent vid riksmuseet Stockholm. i> » >> Muller, Ekik Gottlieb, profe.ssor vid karol. med. kir. institutet. Stockholm. » april 25. Lineoth, Klas Mauritz, generaldirektör och chef för k. medi- cinalstyrelsen. Stockholm. Grefg. 14. .> .> » Danielsson, Olof August, professor vid univ. i Uppsala. » okt 11. Afzeliuh, Johan Fredrik Ivar, f. d. justitieråd, ordförande i lag- beredningen. Stockholm. Kommendörsg. 16. » dec. 6. AF WiRSÉN, Carl David, til. doktor, svenska akademiens ständige sekreterare. Stockholm. Skejipsbron 18. 19t)(), .jan. 10. Danielson, Ernst, civilingenjör. 1 klassen. Hfii iiiatentatih. 6 ledamöter. Hr Mittag-Leffler. Hr Falk. Hr B.jörling. Hr Phragmén. Hr WiJiAN. Hr Bendixson. 2 klassen. 'rUläiiipad inatemutik och astronomi. 6 edamöter. Hr DuNÉR. Hr Rosén. Hr Lindstedt. Hr Nyrén. Hr BoHLiN. Hr Charlier. 8 klassen. /'//•v//.- orJt iiifteoroloiji. 10 ledamöter. Hr Cederblom. Hr BÄCKLUND. Hr HiLDEBRANDSSON. Hr Hasselberg. Hr Ångström. Hr Arrhenius. Hr H. E. Hamberg. Hr Granquist. Hr Ekholji. Hr Danielson B. Efter klasserna. i klassen. Kemi. 10 ledamöter. Hr Bergstrand. Hr H.VMJIARSTEN. Hr Pettersson. Hr Klason. Hr WiDM.iN. Hr grefve Mörner. Hr SÖDERB.\UM. Hr LovÉN. Hr S. G. Hedin. Hr Ekstrand. 5 klassen. Mhuifcduffi, yei ledamöter. Hr VON Post. Hr TÖRNEBOHM. Hr Sjögren. Hr Dahlgren. Hr frih. De Geer. Hr HÖGBOM. Hr A. Hamberg. Hr S. A. Hedin. (i klassen. Botanik. 9 ledamöter. Hr Fries. Hr Areschoug. Hr Wittrock. Hr Berggren. Hr K.IELL3IAN. Hr Nathorst. Hr NOEDSTEDT. Hr Eriksson. Hr .Jönsson. 7 klassen. Zoologi. y ledamöter Hr LiLLJEBORG. Hr Tullberg. Hr Théel. Hr Aueivillius. Hr Holm. Hr Wirén. Hr Adlerz. Hr Bergendal. Hr Lönnberg. 8 klassen. Medicinska vetenskaper 14 ledamöter. Hr Odenius. Hr Retzius. Hr Clason Hr Ödmansson Hr Zander. Hr Henschen. Hr Warfvinge Hr Berg. Hr WID3IARK. Hr Welander. Hr Lennander. Hr Gullstrand. Hr Muller. Hr Linroth. LEDAMOTSFORTECKNIXG. S) klassen. Tekii i-sk-a vetenskaper. b ledamöter. Hr Adelsköld. Hr Åkerman*. Hr De La val. Hr Stexssox. Hr AL3ISTRÖ3I*. Hr Zettekvall. Hr Almqvist. Hr Tham. Hr Bkixell " •Utsedd att deltaga i Ani- bergska prisets utdelning. 10 klassen. Ekonomiska, statistiska och sociala vetenskaper. H ledamöter. Hr SiDEXBLADH. Hr v. Ehrexheim. Hr TÖRXrEBLADH. Hr Nordström. Hr L.rCNGBERG. Hr frih. Tamm. 11 klassen. Öfrifja vefenskajjer och framstående förtjänst oiie vetenskaplig forskning. 14 ledamöter. Hr frih. Skogman. Hr ÖTYFFE. Hr M.VLMSTRÖ3I. Hr HiLDEBRAND. Hr MONTELIUS. Hr Tegnér. Hr Anntirstedt. Hr Söderwall. Hr GiLL-IAM. Hr Sahlin. Hr H,iÄRXE. Hr Danielsson. Hr Afzeliits. Hr af Wirsén. Utländsk hedersledamot. H. Ke.js. Högh. Storfursten Konstantin Konstantin ovitj. Utländska ledamöter. 1 klassen. Ren inatematik. — 6 ledamöter. 18.Ö1. okt. 8. KEL^^N, lord, Netherliall, Largs. Ayrshire. 189.5, apr. Kl. Zetjthen, Hieronymts Georg, professor vkl uiiiv. i Köpenhamn. 1900, juni 6. PoiNCARÉ, Henri, professor vid univ. i Paris. 1901, apr. 10. Darboux, Gaston, professor vid univ. i Paris, franska vet.- akad:s .ständige sekreterare. 1902, nov. 23. Weber, Heinrich, professor vid tiniv. i Stras.sburg. 1903, » 11. Painlevé, Pacl, professor vid éoole norm. sup. i Paris, ledamot af franska institutet. 2 klassen. Tillämpad matematik och astronomi. — <; ledciniöter, 1875. nov. 10. Newcomb, Simon, professor, f d. direktih- för observatoriet i Washington. 1877. det*. 12. Schiaparelli, Giovanni Yikginio. i^rofessor, f d, direktör för Brera-observatoriet i Milano. 1683. jan. 10. Huggins, William, doktor, a.strouom oi-h fy.siker. London. 1892, apr. 13. Attwers, Arthur, professor och .ständig sekreterare vid vet.- akad. i Berlin. 1897, febr. 10. Backlund, Oscar, direktör för observatoriet i Pnlkova. 1905. okt. 11. Helmert. Friedrich Robert, professor vid univ. i Berlin. 1888, clec. 12. 1S96, » 9. 1897, no v. 10. 1899, dec. 13. » ok t. S >, dec. 11 1903, i an. 14. 10 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. VMi\. Ii klassen. Fysik. — 10 ledamöter. BoLTZM.\xx. LuuwiG. f. d. protV.s^or vid univ. i Leipzig. Mascakt, ELEUTHiiRE Elie Nicolas. pvoles.soi- vid College dt^ France, ledamot af franska institutet. Kayleigh, lord, sekreterare i Royal Society. London. Köntgex, Wilhelm Coxkad, professor vid univ. i Miiuchen. KoHLE.\iiscH, FiUEDiucH. f. d. president för den fysikaliskt tek- niska riksanstalten i Charlottenburg. Marburg. Kassel. Christiansen, Christian, professor vid univ. i Köpenhamn. MoHX. Henrik, professor vid univ. i Kristiania, 1905, april 2.5. Bjerkxes. Vilhelm Koren Fhiman, professor vid Stockholms högskola. Stockholm. NorrtuUsg. 3. » maj 10. Lenaru, Philipp. professor vid univ. i Kiel. 4 klassen. Kemi. — 10 ledamöter. Berthelot, Marcellin, professor, ledamot af franska institutet. Paris. Thomsen, Julius, f. d. professor vid univ. i Köpenhamn. Baeyer, Adolf, professor vid univ. i Miinchen. van't Hoff, Jacob Henrik, professor vid univ. i Berlin. Eamsay. William, professor vid University College. London. Hjelt, Edvard, professor vid univ. i Helsingfors. JÖRGENSEN, SoFus Mads, professor vid univ. i Köpenhamn. Fischee. Ejiil, pi'ofessor vid univ. i Berlin. 8. Mendele.jev, Dmitei Iv.\novit.j, f. d. professor i kemi vid univ. i St. Peter.sburg. Cannizzaro, Stanislaus, professor vid univ. i Bom. 5 klassen. Mineralogi, geologi och fysisk geografi. — 8 ledamöter. 1885, mars 11. Kosenbusch, Harry, professor vid univ. i Heidelberg. 1890. juni 11. Beöggee, Waldemar Christophee, jDrofessor vid universitetet i Kristiania. 1895, nov. 13. Suess, Eduaed, professor vid. univ. i Wien. 1896, » 11. Geikie, sir Archibald, generaldirektör för Storbrittanniens geo- logiska undersökning. 1905, april 25. Heim. Albert, professor vid univ. i Ziirich. » maj 10. van Hise, Charles Richard, professor vid Wisconsins universitet. » dec. 6. TscHEEMAK. Gustav, professor vid universitetet i Wien. 1906, jan. 10. Davis, William Morris, i^rofessor vid Harvard universitetet i Cambridge. Mass. (j klassen. Bofnnik. — 9 ledamöter, 1862, nov. 12. Hooker, sir Jo.sef Dalton, f d. direktör vid botaniska träd- gården i Kew. 1885, jan. 14. Warming, Eugen, jirofessor Aid univ. i Köpenhamn. 1888, april 11. Boenet. Edouaed, ledamot af franska in.stitutct. Paris. 1870, jan. 12. 1880, 1884, nov. 10. 12. 1892, mars 9. 1897, nov. 10. 1899, » 8. 1905, jan. » 11. » febr. 8. LEDAMOTSFORTECKNING 11 1891, HOV. 11. 1S93. » 8. 1894, dee. 12. Ex<+LEK, Adolf, pi-olcssor vid uiiiv. i Berlin. ScHWEXDENEK. Sijiox, professor vid nniv. i Berlin. 8oL3rs-L.\.rB.\tH, Hekmaxx, grefve, professor vid univ. i Strass- bnrg. 1895, » 11. Tkeub, Melchiok. direktör för nederländ.ska botan. institatet i Buiteiizorg på Java. 1897, febr. Id. Pfeffek, Wilhelm, professor vid univ. i Leipzig. 1905, mars S. Wille, Joh.\x N(>kd.\l Fischef., profes.sor vid nniv. i Kvistiania. < klassen. Zoologi. — 9 ledamöter. 1S82, dee. 15. Hackel. Ehnst, iirofessor vid. univ. i Jena. 1883, nov. 14. Gixthek, Albeet, f. d. intendent vid British Museum. London. 1897, » 10. Weism.vxx, Auoust, profes.sor vid univ. i Freiburg. 1898, maj 11. Dohkx, Axtox, föreståndare för den zoologiska stationen i Neapel. 1899, nov. 8. Ag.\ssiz. Alexaxder, f. d. professor vid Harvard univ. i Cam- bridge, Mas>. 1900, okt. 10. Gaudky, Albert, professor vid museum d'histoire naturelle i Paris. » nov. 14. Särs, Georg Ossiax, professor vid univ i Kri.stiania. 1901, dee. 11. AvEBrEV, lord, High Elms, Farnborough, Kent. England. 1903, nov. 11. HERTWia. Oskar, professor vid univ, i Berlin. 8 klassen. Medicinska vetenskaper. — 14 ledamöter. 1889, febr. 13. Lister, lord. f. d. professor vid Kings college i London. 1890, dee. 10. Tigerstedt, Eobeet Adolf Ae^iaxd, professor vid univ. i Hel- singfors. 1893, april 12. Koch. Robert, professor och geheinie medicinalråd i Berlin. » dee. 13. vox Kecklixgh.\usex, Feiedeich, professor vid univ. i Strass- burg. 1894, maj 9. Ruxebeeg, Johax Wilhelm, professor vid univ. i Helsingfors. 1896, mars 11. Bouchard, Charles Jacques, jirofessor vid facuité de medicine i Paris. 1897, april 14. Mosso. Axgelo, professor vid univ. i Turin , 1898, nov. 9. vox Leydig, Fraxz, f. d. professor vid univ. i Bonn. 1900, mars 14. Kochee, Theodoe, professor vid univ. i Bern. » febr. 13. Czebxt, Yixcexz, professor vid univ. i Heidelberg. » april 10. Roux, Pieebe Paul Emile, direktör för "Institut Pasteur" i Paris. Ledamot af franska institutet. 1901, dee. 11. KossEL, Albrecht, professor vid univ. i Heidelberg. 1902, nov. 23. Corxil. Axdeé Yictoe, i^rofessor vid univ. i Paris. 1906. mars 14. Schwalbe. Gu.stav. professor vid universitetet i Strassburg. 9 klassen. Tekniska vetenskaper. ■ — 8 ledamöter. 1873, maj 14. Zeuxer, Gustaf Axtox. f. d. direktör för xjolytekn. institutet i Dresden. 1890, juni 11. Edisox, Thomas Alva, amerikan.sk civilingenjör. 1894, jan. 10. Thompsox, Silv.vxus P., professor vid technical college i London. 12 VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. lOOIj. 1897, ileo. 8. Grandeatj, Louis Nicolas, professor vid ooiiservatoire des arts et métiers i Paris. l;)Oil, maj !). White, sir William Henry, rhef för engelska mariii-ingenjör- staten. London. Cedarcroft, Putney Heath. 190.Ö, dec;. >Zur Kenntnis der Histogenese und des Wachstums der Retina». Till svenska ledamöter af akademien invaldes: i första klassen professorn i ren matematik vid tekniska högskolan Ivar Otto Bexdixson; i tredje klassen amanuensen vid statens meteorologiska centranstalt Nils Ekholm; i femte klassen doktor Sven Anders Hedin; i sjunde klassen intenden- ten vid naturhistoriska riksmuseet professor Axel Johan Einar Lönnberg; och i åttonde klassen professorn i anatomi vid K. Karolinska mediko-kirurgiska institutet Erik Gottleib Muller. Till norska och utländska ledamöter invaldes: i fjärde klassen professorn i allmän kemi vid universitetet i Rom Stanislaus Cannizzaro; i sjätte klassen professorn i botanik vid universitetet i Kristiania Johan Xordal Fischer Wille och i elfte klassen professorn i juridik vid universitetet i Miinchen Karl von Amira. Till införande i akademiens skrifter antogos följande af- handlingar: i akademiens Handlingar: Undersökningar öfver de tro- piska växternas bladbyggnad i jämförelse med de arktiska och boreala växternas, af professor F. W. Areschoug; i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: Les gra- dients verticaux de la température dans les minima et les maxima barométriques, af filos, licentiaten S. Grenander; i Arkiv för botanik: l:a) Bidrag till Hökensåsbyggdens mossflora, af studeranden K. Gustafsson; 2:a) Ueber die australen Polystichum-Arten, af doktor H. Christ i Basel; i Arkiv för zoologi: l:a) Mollusca und Brachiopoda ge- sammelt von der schwedischen zoologischen Expedition 1900. 2., af filos. kand. Richard Hägg; 2:a) Braconiden aus Camerun, af G. SzEPLiGETi; 3:e) On the harnessed Antilopes of the Cameroon Territor}^ with some remarks on their colour and habits, af professor E. Lönnberg ; 4:e) Ueber eine Termiten- sammlung aus Kongo und anderen Theilen von Afrika, af professor Y. Sjöstedt; 5:e) Biologiska och morfologiska stu- dier öfver Fåröns insektfauna, af studeranden Erik Mjöberg. Själf biografiska anteckningar hade inlämnats af herrar Adlerz, Gullstrand och H. E. Hamberg. Skänker: ett bref från Berzelius till professor G. J. Mul- der i L^trecht, gåfva af adressatens son professor E. Mulder. 26 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1 !!()(). Sammankomsten fredagen den 31 mars. Akademiens högtidsdag. Närvarande 40 ledamöter. Akademiens preses, herr Cederblom, öppnade samman- komsten och föredrog en minnesteckning öfver akademiens framlidne ledamot professorn vid bergsskolan i Falun Jonas Samuel Bagge, öfver hvilken årets minnespenning blifvit präglad. ' Sekreteraren föredrog en berättelse öfver Akademiens verksamhet under det gångna året. - Herr Holm höll ett af talrika skioptikonbilder belyst föredrag om forntida korallref i Sverige. Sammankomsten onsdagen den 12 april. Närvarande 45 ledamöter. Tillkännagafs, att akademiens utländska ledamot af nionde klassen Sir Isak Lowthian Bell med döden afgått. I öfverensstämmelse med ett af byggnadskommittén väckt och af förvaltningsutskottet godkändt förslag beslöt akade- mien att ingå till K. Maj:t med underdånig anhållan om be- myndigande för akademien att till försäljning utbjuda statens egendom i kvarteret Grönlandet södra i sin helhet eller hvar tomt för sig samt att därom uppgöra eventuella köpe- kontrakt enligt af akademien föreslagen lydelse. En af musikdirektören C. J. Berg gjord underdånig an- sökan att varda antagen till kommissionär för försäljningen af ifrågavarande kvarter, beslöt akademien i sammanhang här- med att af styrka. Meddelades att Kungl. Maj:t utsett professor Carl Fre- drik Otto Nordstedt i Lund att såsom Sveriges ombud deltaga i den andra internationella botaniska kongressen, som komme att hållas i AVien den 12 — 18 juni 1905. Akade- mien beslöt i sammanhang härmed att gifva herr Nordstedt ^ Se Lefnadsteckningar öfver K V. Akachs ledamöter B. 5: 4 s. 35. ^ Se Årsboken för år 1905 s. 129. VETEJsSKAPSAKADEMIENS SAM.MANKOMSTER 15)05. 27 i uppdrag af vid nämnda kongress äfven representera akademien. Sedan K. Maj:t i nådigt bref af den 3 mars medgifvit, att intendentsbefattningen vid riksmuseets etnografiska af- delning tillsvidare finge stå obesatt samt att högst 2.000 kronor af lönen finge användas till arvode åt en t. f. före- ståndare samt återstoden till anställande af biträden vid af- delningen samt herr Retzius, som vid professor Stolpes död af akademien blifvit utsedd till föreståndare, meddelat, att han under tiden från midten af april till början af september vore förhindrad att fullgöra detta uppdrag, utsåg akademien herr Dahlgren, att under denna tid tjänstgöra såsom före- ståndare för etnografiska af del ningen. Meddelades, att Kungl. Maj:t beviljat docenten vid Stock- holms högskola Gunnar Andersson ett reseunderstöd af 400 kronor för bevistande af den internationella botaniska kon- gressen i Wien. Till innehafvare af den efter professor Wittrock lediga intendentsbefattningen för riksmuseets botaniska afdelning utsåg akademien för sin del med 30 röster mot 11 lektorn vid högre allmänna latinläroverket å Norrmalm Carl Axel Magnus Lindman. Anmäldes, att Linnean Society i London tillmötesgått akademiens anhållan, att få låna Linnés eget med egenhän- diga anteckningar försedda exemplar af »Philosophia Botanica^> samt att exemplaret redan hitkommit. I sammanhang här- med beslöt akademien, att såsom gåfva till Linnean Society öfverlämna af artisten J. Hagen utförda kopior af Roslins och Krafts, i akademiens ägo befintliga porträtt af Linné. Till införande i akademiens skrifter antogos följande af- h and lingar: i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: tlber das Fehlergesetz, af professor C. V. L. Charlier; i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a) Om ab- norma löslighetsstegringar hos organiska ämnen, af docenten D. Strömholm; 2:a) Katalyse durch Fermente, af doktor H. Euler; i Arkiv för botanik: l:a) Beiträge zur Bryologie der Magellansländer. 3., af doktor P. Dusen; 2:a) Adnotationes de nonnullis Asclepiadaceis austroamericanis, af doktor G. O. Malme; 3:e) Monographie der auf der Leguminosengattung 28 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1 !)()(>. Bauhinia vorkommenden Uromyces arten, af amanuensen F. Westergren; 4:e) Mycologische Beiträge. 7. af professor O. Juel; 5:e) Ueber abweichende Zahlverhältnisse iind einige andere Anomalien der Bliithen der Campanula rotimdifolia, af kandidat H. Witte; i Arkiv för zoologi: l:a) Dynastiden aus Kamerun, af professor H. Kolbe; 2:a) Araneidae from the Swedish Expe- dition through the Gran Chaco and the Cordileras, af assi- stenten A. Tullgren och 3:e) Batrachiaus from the Came- roons collected by Dr Y. Sjöstedt, af v. adjunkten G. An- dersson. Sedan akademien till preses för nu ingående akademiår utsett herr Lindstedt nedlade herr Cederblom presidiet med ett föredrag om de viktigaste utvecklingsskedena i ång- kraftens tillämpning på sjöfarten.^ Sammankomsten tisdagen den 25 april. Närvarande 28 ledamöter. Tillkännagafs, att Akademiens utländske ledamot af andra klassen f. d. direktören för observatoriet i Pulkowa Otto Vilhelm Struwe med döden afgått. Anmäldes, att akademiens vaktmästare Anders Skärlen, som i mer än trettio år varit anställd i akademiens tjänst, aflidit den 24 april i en ålder af nära 81 år. Ett af herrar Théel och Lönnberg afgifvet yttrande öfver en af statsrådet och chefen för K. Ecklesiastikdeparte- mentet till akademien remitterad inbjudning till Sverige att genom ombud deltaga i den fjärde ornitlogiska kongressen, som skulle hållas i London den 12 — 20 juni, blef af akade- mien godkändt, h var jämte akademien beslöt att till ombud föreslå professor Lönnberg. Sedan ett af ryska regeringen väckt förslag om Sveriges deltagande i internationella undersökningar rörande de högre luftlagren blifvit till akademien remitteradt, beslöt akade- mien att afgifva utlåtande däröfver i öfverensstämmelse med ett af herrar Hildebrandsson och H. E. Hamberg afgifvet yttrande. ^ Se Årsboken f. 1905 sid. 277. VETEXSKAPSAKADEMIEXS SAM3IAXK03ISTER 1905. 29 På grund af anhållan frän K. Domänstyrelsen beslöt akademien att afgifva yttrande öfver en underdånig ansökan af frjh. A. Klinckowström om rätt att under förbjuden tid skjuta vissa simfåglar, i öfverensstämmelse med ett af herrar Théel och LÖNNBERG afgifvet betänkande. Anmäldes en från Royal Society i London, som under åren 1902 — 1904 innehaft presidiet i den internationella akade- miska associationen, inkommen tryckt redogörelse öfver för- valtningen af associationens medel för nämnda år. Meddelades, att det K. zoologiska sällskapet »Natura artis magistra» i Amsterdam bifallit akademiens anhållan att i sällskapets park i Amsterdam få resa en minnessten öfver P. Abtedi. Efter att hafva tagit kännedom om ett af herrar Hilde- BRANDSSON och Ekholm i ärendet afgifvet utlåtande beslöt akademien att med sitt förord till Kungl. Maj:t insända en underdånig ansökan af professor H. E. Hamberg om rese- understöd för deltagande i en meteorologisk kongress i Ins- bruck . Sekreteraren anmälde å förvaltningsutskottets vägnar, att utredningsmännen i framl. kamreraren C, H. Brandels bo till akademien inbetalat de af Brandel till akademien testa- menterade 90,000 kronor jämte 4 7o ränta därå från döds- dagen utgörande 1.780 kr. 2 öre. Akademien uppdrog ät sekreteraren samt intendenterna för riksmuseets botaniska och växtpalseontologiska afdelningar att inkomma med för- slag till närmare bestämmelser för denna donation. Föredrogs den af herrar Söderbaum. Warfvinge och Phragmén afgifna berättelsen^ om af dem verkställd granskning af Akademiens och riksmuseets förvaltning för år 1904. Sedan Akademien beslutat att några af revi- sorerna anmärkta fel skulle rättas i nästa års räkenskaper samt att förklaring skulle inhämtas af herr Sjögren och be- fintliga inventarieförteckningar kompletteras, beviljades för- valtningsutskottet och kamreraren full ansvarsfrihet för 1904 års förvaltning. Till svenska ledamöter af akademien invaldes: i åttonde klassen generaldirektören och chefen för K. MedicinalstyTelsen Klas ]\LA.rRiTZ Linroth och i elfte klassen * Se bilaga 2 sid. öl. 30 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 19()(). professorn i grekiska språket vid Uppsala universitet Olof August Danielsson. Till norska och utländska ledamöter invaldes: i tredje klassen professorn i mekanik och matematisk fysik vid Stockholms högskola Wilhelm Friman Koren B.JERKNES och i femte klassen professorn i geologi vid uni- versitetet i Ziirich Albert Heim. Skänker: af förre statsgeologen Axel Lindström tolf stycken handskrifna kollegieböcker från Linnés, J. Gadolins, B. Liljeblads, P. Walerii, Chr. Wollins och D. Helan- ders föreläsningar; af landshöfding Th. Nordström pro- fessor P. N. Angelins doktorsdiplom från universitetet i Breslau; af kassakontrollören O. Bangert i Köpenhamn till riksmuseets vertebratafdelning fågelskinn och fågelägg från Grönland samt en samling exotiska fågelägg. Akademien beslöt tilldela statsgeologen Lindström ett exemplar i guld af akademiens minnespenning öfver Erdman samt herr Bangert ett exemplar i guld af medaljen öfver Linné. Sammankomsten onsdagen den lO maj. Närvarande 41 ledamöter. Ett af herrar H. E. Hamberg och Ekholm afgifvet ytt- rande öfver en af chefen för K. Ecklesiastikdepartementet till akademien remitterad, af härvarande spanske minister gjord framställning om utväxling af väderlekstelegram mellan ob- servatoriet i Madrid och meteorologiska stationen i Visby blef af Akademien godkänd t. Genom skrifvelse från chefen för K. Jordbruksdeparte- mentet meddelades akademien Kungl. Maj:ts beslut rörande anordnande af stormvarningar vid Sveriges västra kust. Ett af herrar Hasselberg och Arrhenius afgifvet ytt- rande angående en inbjudning till Sverige att genom ombud deltaga i en kongress i Liége för radiologi och elektrolys blef af akademien godkändt. Akademien beslöt att till K. Ecklesiastikdepartementet afgifva yttrande öfver en af härvarande danske minister gjord anhållan om tillstånd för en dansk observatör att på ön VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 190Ö. 31 Hven och på ett ställe i Skåne företaga astronomiskt-iiieteoro- loeiska undersökningar i öfverensstämmelse med det uttalande i ärendet, som afgifvits af herrar Rosén och Bohltn. I anledning af en underdånig, till akademien remitterad ansökan af lektor K. Starbäck om understöd för studerande i Uppsala af vissa sydamerikanska svamptyper beslöt akade- mien, i öfverensstämmelse med ett af herrar Wittrock och Xathorst afgifvet yttrande, meddela Kungl. Maj: t, att medel för denna undersökning kunde beredas af de anslag, som stodo till akademiens förfogande. Herr Bjerknes redogjorde för en af doktor W. Ekman till akademien inlämnad afhandling med titel: »On the in- fluence of the Earth rotation on ocean currents». Herr Lönnberg förevisade ett uppstoppadt exemplar af en utaf honom nyligen beskrifven antilopart Tragelaphus scriptus Knutsoni från Kamerunberget, exemplar af en and- art från Nya Zeeland och af en Kea-papegoja, märklig; emedan den från att hafva varit en fredlig växtätare öfver- gått till att bli ett för fårhjordarne synnerligen skadligt djur samt slutligen några intressanta varieteter af tjäder. Herr Hasselberg öfverlämnade å författarens vägnar ett exemplar af Moissan: Traité de Chimie minéralogique T. 2 och 4. Sedan herrar Sjögren och Bohlin nu inkommit med förklaringar i anledning af i revisiortsberättelsen gjorda an- märkningar beslöt akademien att låta vid de afgifna för- klaringarne bero. På därom af meteorologiska centralanstaltens föreståndare gjord framställning beslöt akademien, att de meteorologiska stationerna i Sveg, Västerås. Nora, Skara, Ullricehamn, Jön- köping, Växiö, Kalmar, Karlshamn samt eventuellt äfven Umeå och Stensele skulle under sommaren inspekteras. Till innehafvare af det Berzelianska stipendiet för tiden den 1 juli 1905 till den 1 juli 1908 utsågs docenten i kemi vid Uppsala universitet Erik Ludvig Rinman samt till in- spektör för samma stipendium herr Widman. Till vicepreses för tiden till maj 1906 utsågs herr Åker- man. Till inspektörer valdes: för astronomiska observatoriet : herrar Rosén och Lind- stedt; 32 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. lilOfi. för fysiska institutionen : herrar Åkerman och Arrhenius : för Bergianska stiftelsen: herrar Klason och Eriksson; för Kristinebergs zoologiska station : herrar Retzifs oeh Tullberg ; för biblioteket: herrar Théel och Dahlgren; för riksmuseets mineralogiska afdelning: herrar Törne- bohm och frih. De Geer: för riksmuseets botaniska afdelningar: herrar Eriksson och Ekstrand : för riksmuseets zoologiska afdelningar: herrar Retzifs och grefve Mörner; för riksmuseets etnografiska afdelning: herrar Montelifs och frih. Tamm; för statens meteorologiska centralanstalt: herrar Åker- man och Arrhenifs. Till ledamöter i förvaltningsutskottet valdes : herrar Tör- nebohm, Retzifs, Sidenbladh, Rosén, Lindstedt, Alm- ström, grefve Mörner och Dahlgren. Till ledamöter af beredningsutskottet utsagos: herrar Phragmén, Rosén, Arrhenifs, Söderbafm, frih. De Geer, Nathorst, Théel, Widmark, Almqfist, Törnebladh och Montelifs. Till norska och utländska ledamöter af akademien in- valdes : i tredje klassen professorn i fysik vid universitet i Kiel Philip Lenard ; i femte klassen professorn i geologi vid uni- versitetet i Wisconsin Charles Richard van Hise och i elfte klassen professorn i juridik vid universitetet i Miinchen Carl von Amira. Till införande i akademiens skrifter antogos följande af- handlingar : i akademiens Handlingar: Andra jämförelsen mellan svenska riksprototypen för kilogrammet och finansdeparte- mentets hufvudlikare, af professor H. Ångström och byrå- ingenjören Å. Ekstrand: i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a) Sur les fonctions entiéres, qui admettent un théoréme des multi- plications, af doktor F. de Brun; 2:a) Om generahseradt dis- kriminantbegrepp. som grundval för ekvationslösning, af löjt- nant Hj. Anér; 3:e) Contributions å la connaissance du dé- VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1905. 33 gagement de chaleur du radium. Seconde Note. af professor K. Ångström; i Arkiv för botanik: l:a) Tillägg till kännedomen om växttrichomerna, af lektor P. G. E. Theorin; 2:a) Die Ano- naceen der zweiten Regnellschen Reise, af doktor R. Fries. Beslöts, att akademiens ordinarie sammankomst i juni skulle hållas den 7 juni. Sammankomsten fredagen den 19 maj. Närvarande 29 ledamöter. Med stöd af ett af herrar Törnebohm och frih. De Geer afgifvet yttrande beslöt akademien att med sitt förord till Kungl. Maj:t inlämna en underdånig ansökan af professor G. Holm om ett reseunderstöd af 900 kronor för att i de ryska östersjöprovinserna studera där förekommande silur- bildningar. Upplästes ett hos akademiens byggnadskommitté, riks- museets intendenter och chefen för Sveriges geologiska un- dersökning den 17 maj fördt protokoll, hvaruti efter en redo- görelse för de åtgärder, som byggnadskommittén vidtagit i anledning af Kungl. Maj:ts befallning till akademien att in- komma med fullständiga ritnings- och kostnadsförslag till de byggnader, som erfordras för Naturhistoriska riksmuseet, al- ternativt upptagande lokaler jämväl för Sveriges geologiska undersökning, meddelades att byggnadskommittén lämnat akademiens arkitekt och arkitekten A. Anderberg i upp- drag att inkomma med skissritningar för berörda byggnader samt att kommittén för sin del gifvit företräde åt de af ar- kitekten Anderberg uppgjorda skissritningarne. Sedan herr Dahlgren därefter lämnat en detaljerad re- dogörelse för ifrågavarande ritningar beslöt akademien: att de af Kungl. Maj:t anbefallda fullständiga ritningar och kostnadsförslag till nya byggnader för naturhistoriska riksmuseet skulle utföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förenämnda af arkitekten Anderberg uppgjorda skiss- ritningar samt att de fullständiga förslagen skulle omfatta följande alternativ nämligen dels två byggnader med riks- Vetenskaps-AlMdemiens Årsbok. 4. ISOG. 3 34 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190(5. museets zoologiska, zoopalaeontologiska och mineralogiska af- delningar förlagda till en hufvndbyggnad jämväl inrymmande Sveriges geologiska undersökning, samt de botaniska och pa- laeobotaniska afdelningarne placerade i en särskild mindre byggnad, dels endast en byggnad upptagande riksmuseets samtliga omförmälda afdelningar, men utan förslag angående lokaler för Sveriges geologiska undersökning, dels ock en särskild byggnad för inrymmande af Sveriges geologiska un- dersökning; att uppdraga åt tre af riksmuseets intendenter jämte arkitekten Anderberg att under studieresor under två till tre veckor af innevarande år taga kännedom om utländska museibyggnader och därvid särskildt söka inhämta sådana upplysningar, med stöd hvaraf, så vidt möjligt vore, nog- granna kostnadsberäkningar skulle kunna uppgöras angående inredningen af de nya byggnaderna; att hos Kungl. Maj:t utverka tillstånd för akademien att till bestridande af kostnaderna dels för förslagens utarbetande, hvilket arbete arkitekten Anderberg åtagit sig utföra för 9,000 kronor, dels ock för nyssnämnda studieresor, som för- slagsvis beräknats till .3,500 kronor, få för ändamålet anlita fonden af besparade hyresmedel från den under akademiens förvaltning stående egendomen i kvarteret Grönlandet södra, dock under förutsättning att efter framdeles skedd utredning, ersättning till nämnda fond lämnades för den andel, som be- löpte sig på Sveriges geologiska undersökning. Sammanträdet onsdagen (Xen 7 juni. Närvarande 28 ledamöter. Meddelades, att Kungl. Maj:t stadfäst akademiens beslut att till intendent för riksmuseets botaniska afdelning kalla lektorn vid Norra latinläroverket i Stockholm Carl Axel Magnus Lindman. Tillkännagafs, att Kungl. Maj:t genom nådigt bref af den 2 juni bifallit akademiens den 19 sistlidne maj beslutade un- derdåniga framställning att för täckande af redan gjorda och under närmaste tiden förekommande utgifter föranledda af VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER lOO;"). 35 riksmuseets byggnadsfråga få använda ett belopp af 20,000 kronor från hyresmedlen för kvarteret Grönlandet södra. Anmäldes, att Kungl. Maj:t utsett intendenten professor LÖNNBERG att vara Sveriges ombud vid den internationella ornitologkongressen i London och beviljat honom ett rese- understöd af 500 kronor. Sedan af akademien för behandling af frågan om skydd för vårt lands natur utsedda kommitterade nu afgifvit ett betänkande i frågan \ beslöt akademien att afgifva sitt un- dåniga yttrande i öfverensstämmelse med detta betänkande. På förslag af akademiens nyssnämnda naturskyddskom- mitté beslöt akademien att öfverlämna sin stora medalj öfver J. A. Wahlberg i silfver, dels åt disponenten för Laxå bruks aktiebolag Carl Sahlin för det skydd han beredt de i sjön Fagertärn växande sällsynta Nymphaeaformerna, dels åt lots- personalen vid Häfringe och den s. k. Källskärsklubben i Nyköping för de förtjänster de haft om skyddandet af sjö- fåglarne i Södermanlands skärgård. Efter uppläsning af från styrelsen för den naturveten- skapliga stationen vid Vassijaure afgifven berättelse beslöt akademien att låta utbetala det af akademien för inneva- rande år utlofvade understöd å 500 kronor. Professor och fru Curie, som infunnit sig vid samman- komsten, hälsades af akademiens preses välkomna. På hemställan af förvaltningsutskottet beslöt akademien godkänna ett efter verkställd syn uppgjordt förslag till re- parationer i akademiens fastigheter, uppgående till ett belopp af 2,783 kronor 66 öre. Till medlemmar i det utskott, som enligt grundstadgarnas § 18 äger att upprätta förslag till bibliotekarie och till in- struktion för densamma valdes: herrar Nathorst, Hassel- berg, Annerstedt, Söderbaum och Phragmén. Till medlemmar i dylikt utskott rörande intendent för riksmuseets mineralogiska afdelning: herrar Klason, Wid- MAN, Ekstrand, Högbom och A. Hamberg, samt rörande intendent för riksmuseets etnografiska afdelning: herrar Ret- ZIUS, HiLDEBRAND, DaHLGREN, S. A. HeDIN Och LÖNNBERG. En af docenten S. Bengtsson framställd anhållan att till sommaren 1906 få uppskjuta den resa för studier öfver Se bilagan 3 sid. 62. 36 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190H. Sveriges Ephemerider och Plecopterer. för h vilken han erhålHt understöd från Regnelis zoologiska gåfvomedel, blef af aka- demien bifallen. Med anmälan, att en kongress för solforskning komme att under innevarande sommar hållas i Oxford, hemställde herr Arrhenius, att akademien ville uppdraga åt sin leda- mot herr Ångström att å akademiens vägnar deltaga i be- rörda kongress, och utsåg akademien i anledning häraf herr Ångström till ordförande i den kommitté, som akademien den 12 sistlidne oktober nedsatt för internationellt samarbete rörande studiet af solens fysik, hvaraf följde att herr Ång- ström ägde representera akademien vid ifrågavarande kon- gress. Till införande i akademiens skrifter antogos följande af- handl ingår: i akademiens Handlingar: l:a) Die Tetradenteilungen bei Taraxacum und anderen Cichoriaceen, af professor O. Juel; 2:a) Ueber das vegetative Leben der Getreiderostpilze, af professor J. Eriksson ; 3:e) Astronomische, photogrammatische und erdmagnetische Arbeiten der von A. G. Nathorst ge- leiteten schwedischen Polarexpedition 1898, af docenten A. Hamberg ; i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a) Sur une extension d'un théoréme de M. Hadamard, af professor A. Wiman ; 2:a) Die zweite Form des Fehlergesetzes, af pro- fessor C. V. L. Charlier och 3:e) Zur Theorie des elektri- schen Lichtbogen, af professor D. Granquist; i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: Studier öfver fällningsföreteelser. 1., af docenten D. Strömholm; i Arkiv för botanik: l:a) De 1882—1886 nybildade Hjäl- maröarnes vegetation, af med. kand. S. Birger; 2:a) Plasmo- desmastudier, af doktor Th. Wulff; 3:e) Zur Frage der Ent- stehung und Verbreitung der Rostkrankheiten der Pflanzen, af professor J. Eriksson; i Arkiv för zoologi: Ueber zwei neue Sendungen von Lepidopteren aus dem Congogebiete gesammelt von Missionär E. Laman, af professor Chr. Aurivillius, samt i akademiens Årsbok: Vetenskapsakademiens äldsta Ber- zeliusporträtt, af professor H. G. Söderbaum. Utgifna skrifter: K. Vetenskapsakademiens Handlingar. Band 39, N:o 1; Arkiv för botanik. Band 4, häftet 1—3; VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1905. 37 Arkiv för zoologi. Band 2, häftet 3 samt ny förteckning öfver akademiens ledamöter. Skänker: till riksmuseets botaniska af delning af Hans Maj:t Konungen ett herbarium af växter frän Rumänien. Sammankomsten onsdagen den 13 september. Närvarande 38 ledamöter. Tillkännagafs, att akademiens inländske ledamöter f. d. professorn i fysik vid Uppsala universitet Tobias Robert Thalén, f. d. professorn i kemi vid samma universitet Per Teodor Cleve och f. d. professorn i estetik och litteratur- historia vid Lunds universitet Håkan Jordan Ljunggren samt dess utländske ledamot direktören för tekniska hög- skolan i Berlin Frans Reuleaux med döden afgått. Meddelades, att Kungl. Maj:t medgifvit dels att kvar- teret Grönlandet södra här i staden finge, på sätt akademien föreslagit, utbjudas till salu, dels att en del ännu ej försålda instrument och effekter, som tillhört den antarktiska und- sättningsexpeditionen, finge öfverlämnas dels till den hydro- grafiska kommissionen, dels till den naturvetenskapliga sta- tionen vid Vassijaure och till akademiens astronomiska och fysiska institutioner. Ett af herrar Hasselberg och H. E. Hamrerg afgifvet yttrande öfver en underdånig ansökan af professor K. Ång- ström om reseunderstöd för att i England deltaga i en kon- ferens för solundersökningar blef af akademien godkändt. I anledning af nådig remiss af ansökningshandlingarne till professuren vid generalstaben beslöt akademien att såsom lämpliga sakkunniga att yttra sig i ärendet föreslå professor N. Ch. Dunér i Uppsala, lektor E. Jäderin, danske gene- ralen G. Zachari^ och professorn vid universitet i Berlin F. R. Helmert. Meddelades Kungl. Maj:ts beslut såväl med afseende på tillstånd för en dansk observatör att göra undersökningar på Hven och i Skåne som äfven rörande underdåniga ansök- ningar af lektor K. Starbäck samt professorerna H. E. Ham- berg och G. Holm om understöd. 38 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 19()(). Kungl. Maj:ts nådiga bref angående af 1905 års riksdag beviljade anslag föredrogs och lades till handlingarne. Meddelades, att sistlidne riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag förklarat såväl assistenten vid riksmuseets mi- neralogiska afdelning Gustaf Lindström som ock professor Hj. Stolpes änka Wilhelmina Emerentia Stolpe f. Holm- gren berättigade till pension på allmänna indragningsstaten. Tillkännagafs, att Kungl. Maj:t ej funnit skäl att sända något ombud för Sverige till den internationella kongressen i Liége för radiologi och elektrolys. Ett af herrar Rosén och Hasselberg afgifvet yttrande öfver en gjord framställning om bidrag från Sverige under ytterligare 10 år till den internationella jordmätningsassocia- tionen blef af akademien godkändt. Herr Charlier höll föredrag om sina undersökningar rörande sannolikhetskalkylens användning på biologien. Herr Pettersson öfverlämnade andra häftet af svenska hydrografisk-biologiska kommissionens skrifter och redogjorde för framlidne professor Cleves arbete inom kommissionen under åren 1893—1904. Herr Lönnberg omnämnde några af vertebratafdelningens senaste förvärf, förevisade exemplar af Pandadjuret från Himalaya, en serie ägg af sillgrissla från Hamborough Head i England samt ett skelett af den nästan utdöda hafsuttern från Behringshafvet. Vidare förevisades ett skelett af en ny Orycteropusart från Kongo, som skänkts till museet af löjt- nant H. Eriksson samt meddelades, att det af konsul O. Finsen skänkta kaskelotskelettet ankommit och inlagts i macerationshuset. Herr Klason redogjorde för de af honom och ingenjör F. Edlund verkställda undersökningarne rörande granbarkens halt af garfämne och variationer däri på grund af olika växtart och ålder. IMeddelades, att Ridderskapet och adeln vid innevarande års adelsmöte bifallit vetenskapsakademiens framställning, att räntan å den Thamiska donationsfonden finge från och med år 1906 tillsvidare besparas och läggas till fonden, in- tilldess denna vunnit en sådan ökning, att afkastningen af densamma befunnes vara tillräcklig för anordnande af de med donationen afsedda föreläsningar. VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1905. 39 Företeddes särskilda på svenska och holländska språken affattade protokoll öfver aftäckningen af den minnesvård öfver P. Artedi, som akademien låtit uppresa uti zoologiska trädgården i Amsterdam och redogjorde herr Lönnberg, som å akademiens vägnar närvarit vid aftäckningen, för festlig- heterna därvid. Akademien beslöt att till svensk-norska ge- neralkonsuln i Amsterdam G. A. Broms, samt till ordföran- den i zoologiska sällskapet direktör C. Kerbert. aflåta tack- sägelsebref samt till den senare öfverlämna ett exemplar i guld af akademiens minnespenning öfver Linné. På grund af väckt förslag om utgifvande af en fullstän- dig förteckning öfver Berzelius' efterlämnade handskrifter och tryckta arbeten hade herrar Söderbaum och Dahlgren i nu afgifvet yttrande hemställt dels om bifall till dessa för- slag, dels att bibliotekarien Bergstedt skulle utses till re- daktör af denna publikation, som borde få samma format och utstyrsel, som föregående af akademien utgifna Berzelius- publikationer. Akademien lämnade härtill sitt bifall. I öfverensstämmelse med ett af utsedde kommitterade, herrar Xathorst och Aurivillius samt professor Lindman, afgifvet förslag antog akademien närmare bestämmelser rö- rande den af kamreraren C. H. Brandel till akademien skänkta donationen. Ansökningar om understöd från Regneils zoologiska gåfvo- medel hade inkommit från assistenten A. Tullgren samt professorerna Holm och Aurivillius. Doktor H. Euler hade ingifvit berättelse om den resa. som han med understöd från Wallmarkska donationen före- tagit till Paris för att vid Institut Pasteur studera enzy- mologi. På grund af framställningar från vederbörande institu- tionsföreståndare beslöt akademien, att hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla om af låtande af nådig proposition till 1906 års riksdag om anvisande på extra stat för år 1907 dels af samma anslag, som beviljats för 1906, utgörande 2,000 kronor till riksmuseets afdelning för arkegoniater och fossila växter samt 3,600 kronor till inköp af exemplar af den internationella katalogen öfver naturvetenskaplig littera- tur och för den därtill hörande regionalbyrån för Sverige, dels för den meteorologiska centralanstalten af ett med 1,500 40 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. kronor eller från 9,350 till 10,850 höjdt extra anslag för upp- rätthållande af en fullständigt ordnad väderlekstjänst m. m. Anmäldes, att akademiens framl, ledamot professor P. T. Cleves änka fru Alma Cleve öfverlämnat ett af herr Cleve i lifstiden den 8 juni undertecknadt gåfvobref, enligt hvilket herr Cleve förärat akademien sin samling af mikroskopiska preparat och af litteratur samt anteckningar och ritningar öfver diatomaceer jämte det mikroskop, som han vid sina studier öfver dessa alger användt. Akademien, som redan mottagit gåfvan, beslöt att donationen i dess helhet skulle öfverlämnas till botaniska afdelningen för att där på ett ställe förvaras och hållas tillgänglig för studerande. På förslag af preses beslöt akademien att nästa års min- nespenning skulle präglas öfver framl. professorn i astronomi vid Lunds universitet Didrich Magnus Axel Möller. Till införande i akademiens skrifter antogos följande af- handlingar : i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a) Defi- nitiv banbestämning för komet 1886 VIII (Barnard), af ama- nuensen E. Fagerholm; 2:a) Ueber die Darstellung wilkiir- hcher Functionen, af professor C. V. L. Charlier; i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a) Zur Kennt- nis der Zuckerbildung aus Formaldehyd, af doktorerna H. och A. Euler; 2:a) Ueber amphotere Elektrolyte, af fil. kand. H. Lundin; 3:e) Undersökningar rörande svenska granbar- kens halt af garfämne och variationerna däri på grund af oHka växtart och ålder, af professor P. Klason och ingenjör T. Edlund; i Arkiv för botanik: l:a) Die Bauhinien von Måtto Grosso, af lektor G. O. Malme; 2:a) Studien in der Riedelschen Anonaceen-sammlung, af docenten R. E. Fries; i Arkiv för zoologi: l:a) Ueber die von Prof. Dr Y. Sjö- stedt auf eine Reise in Kamerun gesammelten Planipennia von Dr H. W. van der Weele; 2:a) On a new Orycteropus from Northern Congo and some remarks on the dentition of the Tubulidentata, af professor E. Lönnberg. Utgif na skrifter : Vetenskapsakademiens Handlingar, Band 307 N:o 3; Arkiv för kemi, mineralogi och geologi. Band 2, häftet 1; Meddelanden från Vetenskapsakademiens Nobel- institut, Band 1, N:o 1, samt en öfversättning till engelska språket af minnesteckningen öfver P. Artedt. VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1905. 41 Skänker: ett bref från Linné till A. N. Duchesne, gåfva af konsul B. Kempe; etnografiska föremål från Brittiska Guyana, skänkta till riksmuseets etnografiska af delning af doktor C. BovALLius. Akademien beslöt hålla en extra sammankomst i sep- tember månad. På förslag af herr Söderbaum beslöts, att akademien skulle sända ett lyckönskningstelegram till sin ledamot pro- fessor A. VON Baeyer i Miinchen på hans sjuttiondeförsta födelsedag den 2 nästkommande oktober. Sammankomsten onsdagen den 2/ september. Närvarande 36 ledamöter. Ett af herrar Törnebohm och H. E. Hamberg afgifvet yttrande rörande en inbjudan till Sverige att genom ombud deltaga i den sjunde internationella kongressen för hydrologi, klimatologi, geologi och terapi i Venedig den 10 oktober 1906 blef af akademien godkändt. På förslag af t. f. intendenten herr Retzius beslöt aka- demien att hos K. Maj: t göra framställning om nådig pro- position till instundande riksdag om anvisande på extra stat för år 1907 dels af 8,000 kronor" till hyra af ny lokal för afdelningens samlingar, dels af 3,500 kronor för arbets- biträden, för inköp af sällsynta föremål m. m. och 2,600 kronor till expenser. Herr Retzius höll föredrag om nya undersökningar öfver den finare byggnaden af nervceller och nervtrådar. I anledning af nådig remiss af en inbjudan till Sverige att genom ombud deltaga i den sjätte internationella kongres- sen för tillämpad kemi, som komme att hållas i Rom uti april månad 1906, beslöt akademien att dels tillstyrka att ett dylikt ombud utsändes, dels att till ombud föreslå herr Klason. På hemställan af naturskyddskommittén beslöt akademien att tilldela öfverstelöjtnanten C. N. Hyltén-Cavallius sin stora medalj i silfver öfver J. A. Wahlberg för de åtgärder han vidtagit till skyddande af Trajxi natans i sjön Immeln. Utgifven skrift: Arkiv för botanik. Band 4, häftet 4. 42 VETEJ^^SKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. liH)(i. Sammankomsten onsdagen den 11 oktober. Närvarande 42 ledamöter. I anledning af remiss af en underdånig ansökan af riks- museets intendenter samt föreståndaren för meteorologiska centralanstalten att med af seende på löne- och pensionsför- måner varda likställda med de ordinarie professorerna vid rikets universitet, beslöt akademien att i öf veren sstämmelse med af förvaltningsutskottet afgifvet yttrande i underdånig- het förorda bifall till den gjorda ansökningen. Meddelades, att Kungl. Maj:t dels tilldelat professor K. Ångström ett reseunderstöd för bevistande af ett samman- träde i Oxford af den internationella föreningen för solunder- sökningar, dels anbefallt K. Stuteriöfverstyrelsen tillse, att chefen för Flyinge hingstdepot på sådant sätt förfogade öf- ver Dalby hästhage och Knifsåsen, att den nu å områdena befintliga skogsvegetationen i möjligaste mån skonades. På grund af remiss af väckt förslag om tillsättande af internationella kommissioner för behandling af frågan om fastställande af internationella elektromagnetiska enheter och om uppmätning af elektriska maskiners egenskaper, godkände akademien ett af herrar Ångström och Hasselberg afgifvet yttrande. Herr S. A. Hedin förevisade och öfverlämnade till aka- demien de delar af hans arbete: »Scientific Result of a journey in Central-Asia 1899 — 1902> , som hittills utkommit samt redo- gjorde i korthet för deras innehåll. Herr Lönnberg anmälde, att två af de hvalskelett, som af konservator E. Sörling tillvaratagits vid Syd Georgien, nu hemkommit; det ena tillhörigt den sydliga knölhvalen och det andra den sydliga räth valen. Densamme förevisade ett nyss förvärfvadt exemplar af näsapan från Borneo. Å förvaltningsutskottets vägnar anmäldes, att köp af den mark, som från Bergianska stiftelsen skulle förvärfvas för riksmuseets räkning, nu blifvit afslutadt och köpeskil- lingen gäldad af hyresmedlen för kvarteret Grönlandet södra. Akademien beslöt att med sitt förord till Kungl. Maj:t insända en underdånig ansökan af professor E. Lönnberg VETE^"SKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1!)(»5. 43 att själf eller genom den vid riksmuseet anställde konserva- torn utan hinder af gällande fridlysningsförordningar få döda och tillvarataga för riksmuseet erforderliga svenska fåglar. Sedan herr Théel anmält, att fru Anna Broms för an- skaffande af en ångbåt vid Kristinebergs zoologiska station, skänkt ett belopp af 10.000 kronor, beslöt akademien att till fru Broms aflåta en tacksägelseskrifvelse för den frikostiga gåfvan. Såsom sökande till det Beskowska stipendiet hade anmält sig fil. licentiaten N. Holmgren. Till medlemmar af den Wallmarkska kommittén valdes herrar Rosén, Klason, Hasselberg, Söderbaum och Ar- RHENIUS. Till akademiens representant i den internationella aka- demiska associationen valdes herr Retzius. På förslag af vederbörande kommitté beslöt akademien att hos Kungl. Maj:t anhålla, att arbetena vid riksmuseets etnografiska afdelning äfven under år 1906 måtte få uppe- hållas på samma sätt som under år 1905 samt att därför måtte få disponeras intendentens lön å 5,000 kronor. Till svensk ledamot af elfte klassen valdes ordföranden i lagberedningen f. d. justitierådet Ivar Afzelius samt till norsk-utländsk ledamot af andra klassen professorn vid uni- versitet i Berlin Friedrich Robert Helmert. Till införande i akademiens skrifter antogos: i Arkiv för matematik, astronomi och fysik : ] :a) Sur un théoréme de M. le Roy, af docenten C. W. Oséen; 2:a) Ueber eine Klasse von verallgemeinerten Funktionen-Theorien, af den- samme; 3:e) Om några speciella Appelska funktioner, af den- samme; 4:e) Om Cauchys problem vid de lineära partiella differentialekvationerna af andra ordningen, af docenten E. Holmgren; 5:e) Ueber die Bewegung symmetrischer schrau- benförmiger Körper in Fliissigkeiten, af lektor O. Olsson; i Arkiv för kemi, mineralogi och geolosri: Analytiska undersökningar rörande träsyran och därur erhållen trä- sprit, af professor P. Klason och ingenjör E. Xorlin; i Arkiv för botanik: l:a) Die Vochysiaceen Måtto Gros- sos, af lektor G. O. Malme; 2:a) Ascomyceten der schwedi- schen Chaco-Expedition, af lektor K. Starbäck; i Arkiv för zoologi: l:a) Om några svenska insekters 44 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 19()(). biologi och utveckling, af stud. E. Mjöberg; 2:a) Zur Kennt- nis schwedischer Coniopterygiden, af assistenten A. Tull- gren; 3:e) Methoca ickneumonides Latr, dess lefnadssätt och utvecklingsstadier, af lektor G. Adlerz; 4:e) Ueber den fei- neren Bau des Axencylinders der Nervenfasern, af professor G. Retzius. Utgifna skrifter: Vetenskapsakademiens Handlingar. Band 39, n:o 4 och 5; Astronomiska iakttagelser och undersök- ningar å Stockholms observatorium, Band 8, n:o 2. Skänker: till akademiens bibliotek: ett bref från J. Es- MARK till Berzelius af Kungl. Biblioteket; handskrifna an- teckningar rörande Östergötlands flora, författade af framl. doktor C. J. Lönnberg och skänkta af hans son, professor E. Lönnberg; till riksmuseets etnografiska af delning af grefve E. von Rosen på Rockelsta: professor Hj. Stolpes efterlämnade boksamling; etnografiska föremål från Lappland och Kare- len; arbetet »Kultur und Industri siidamerikanischer Völker», von Stubel, Reiss und Kappel; diverse möbler samt friherre E. Nordenskiölds under åren 1904 — 1905 i Peru och Bolivien gjorda etnografiska samlingar; till riksmuseets paleeontologiska afdelning: en samling tänder och ben af fossil flodhäst från Sicilien, skänkta af grefve E. von Rosen; en större samling af evertebratfossil, hufvudsakligen graptoliter, samlade i Peru och Bolivien af frih. E. Nordenskiöld och skänkta af fil. kand. Axel Hirsch. Sammankomsten torsdagen den 2 november. Närvarande 42 ledamöter. Angående byggnadsfrågans behandling vid detta samman- träde hänvisas till »Nya Handlingar ang. K. Vetenskapsaka- demiens och naturh, riksmuseets byggnadsfråga, 1, sid. 64. Ett af kommitterade väckt förslag till utseendet af nästa års minnespenning öfver professor D. M. Axel Möller blef af akademien godkändt. VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1905. 45 Sammankomsten onsdagen den 8 november. Närvarande 43 ledamöter. Tillkännagafs, att akademiens utländske ledamot af åt- tonde klassen, professorn vid universitetet i Wiirzburg Al- bert VON KÖLLIKER med döden afgått. Meddelades, att Kungl. Maj:t genom nådigt bref af den 13 oktober 1905 förklarat, att vissa bestämmelser i donations- brefven rörande A. F. Regnells botaniska och zoologiska gåfvomedel, Scheelefonden, J. A. Wahlbergs minnesfond och doktor J. W. Arnbergs pris skulle få en något förändrad ly- delse i anledning af den nya klassindelningen af akademiens ledamöter. Meddelades, att Kungl. Maj:t ej funnit skäl genom sär- skildt ombud låta Sverige blifva representeradt vid den geo- logiska kongress, som hållits i Venedig den 10 oktober 1905. Ett af herrar Nathorst och Eriksson afgifvet yttrande öfver en underdånig ansökan af doktor P. Dusen om under- stöd för bearbetning af de botaniska samlingar, som af ho- nom blifvit hemförda frän södra Amerika, blef af akademien godkändt. Herrar Rosén och Hasselberg hade afgifvit yttrande öfver en underdånig ansökan af professor G. Mittag-Leffler om fortsatt understöd för tidskriften »Acta mathematica » . Detta yttrande blef af akademien godkändt. Ett af tionde klassen framlagdt förslag till närmare be- stämmelser rörande grosshandlaren C. C. Söderströms dona- tion blef af akademien i allt väsentligt godkändt. Ett af herrar Nathorst och Aurivillius samt inten- denten Lindman uppgjordt förslag med närmare bestämmel- ser rörande kamreraren C. H. Brandels donation blef af akademien godkändt och skulle till trycket befordras. Angående byggnadsfrågans behandling denna dag se >;Nya Handlingar», 1, sid. 83. Till medlemmar i den kommitté, som ägde att afgifva förslag rörande den Edlundska belöningen, valdes herrar Phragmén, Rosén, Hasselberg, Arrhenius och Söder- BAUM. * Sedan anmäldt blifvit, att inga sökande anmält sig till den Hahnska donationens årsränta och till det Wahlbergska 46 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 19()B. resestipendiet, beslöt akademien att lägga de upplupna ränte- beloppen till kapitalen. Enligt Wallmarkska kommitténs förslag beslöt akademien, att hälften af fondens ränta skulle tilldelas amanuensen Jo- han Wilhelm Sandström för hans tillämpningar af den Bjerknesska cirkulationsteorien på meteorologiska och hydro- grafiska problem och den andra hälften läggas till kapitalet. På sätt den Regnellska zoologiska kommittén föreslagit beslöt akademien af nu disponibla medel, 1,715 kronor 8 öre, utdela : till assistenten A. Tullgren 500 kronor för fortsatta studier öfver riksmuseets nordiska arachnider; till professor G. Holim 500 kronor för preparering och afteckning af crinoideer, samt till professor Chr. Aurivillius 200 kronor för utförande af teckningar öfver insekter i riksmuseet. Akademien beslöt att det utdrag af Norges statskalen- der, som hittills varit infördt i Sverges statskalender, hädan- efter skulle utgå. Till införande i akademiens skrifter antogos följande af- handlingar : i Akademiens Handlingar: Moyennes mensuelles et ännu - elles de la température et extremes de température men- suelles pendant les 150 années 1756 — 1905 å Tobservatoire de Stockholm, af professor H. E. Hamberg; i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: Beobachtungs ergebnisse von sechs Ballonfahrten der schwedischen aero- nautischen Gesellschaft, af lektor J. Westman; i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a) Ueber die elektrische Darstellung einiger neuen kolloidaler Metalle, af fil. kand. Th. Svedberg; 2:a) Zur Zuckerbildung aus Form- aldehyd, 2, af doktor H. Euler; i Arkiv för botanik: Om svenska alfvarväxterna, af fil. kand. H. Witte; i Arkiv för zoologi: l:a) Om parasitiska metoden hos Chrysis viridula, af lektor G. Adlerz; 2:a) On the geogra- phic races of Red Deer in Scandinavia, af professor E. Lönn- berg. Utgifna skrifter: Akademiens Handlingar, Band 39, n:o 2; Arkiv för matematik, astronomi och fysik, Band 2, häfte 1—2. VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1905. 47 Skänker: bref från Berzelius till presidenten Poppius och hans fru samt till friherrinnan Berzelius åren 1840 — 1847, skcänkta af fröken Augusta Poppius. Sammankomsten onsdagen den 6 december. Närvarande 38 ledamöter. Meddelades, att Kungl. Maj:t medgifvit. att intendentsbe- fattningen vid riksmuseets etnografiska afdelning finge under år 1906 uppehållas på tillförordnande enligt samma bestäm- melser, som varit gällande för år 1905. Tillkännagafs, att Kungl. Maj:t genom nådigt bref af den 24 november förklarat att i namnlängden för almanackan Astrid skall införas i stället för Estrid på den 27 nov. samt Sverker i st. f. Nore på den 4 november. Herr Retzius höll föredrag om sina undersökningar öf- ver fucaceernas spermier samt inlämnade en afhandling därom till Arkiv för botanik. Herr Lönnberg förevisade några hönsfåglar med abnorma dräkter, hvaribland ett par fasanhönor med tuppdräkt skänkta af Frih. von Blixen-Finecke på Näsbyholm. Ett af förvaltningsutskottet framlagdt förslag till stat* för är 1906 blef af akademien godkändt. En af Wallmarkska stipendiaten doktor H. Euler af- gifven reseberättelse blef af akademien godkänd. Till innehafvare af Beskowska stipendiet för år 1906 ut- sågs fil. licentiaten Nils Holmgren, som vid riksmuseets entomologiska afdelning önskade bearbeta vissa delar af de samlingar, som han hemfört från S. Amerika. Studeranden E. Mjöberg hade ingifvit berättelse om de entomologiska undersökningar, som han med understöd från akademien utfört i Bohuslän. Till inspektor för riksmuseets etnografiska afdelning efter frih. Tamm, som afsagt sig uppdraget, utsågs herr Muller. Till medlem i det för nyssnämda afdelning utsedda val- utskottet utsågs efter herr S. A. Hedin, som afrest till ut- landet, herr Théel. ^ Se bilagan 4 sid. 74. 48 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190(). På därom gjord ansökning beviljade akademien assisten- ten vid riksmuseets mineralogiska afdelning Gustaf Lind- ström af sked från och med utgången af år 1905 mot åtnju- tande under återstående lifstid af den honom af riksdagen beviljade pension. Till svensk ledamot af akademiens elfte klass invaldes en af de aderton i svenska akademien och dess ständige sekreterare doktor Carl David af Wirsén. Till utländske ledamöter af akademien invaldes: i femte klassen professorn vid universitetet i Wien Gustav Tscher- MAK och i nionde klassen professorn i metallurgi vid Colum- biauniversitetet i New York Henry Marion Howe. Till införande i akademiens skrifter antogos följande af- handlingar : i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a) Solu- tion d'un probléme fondamental de la théorie de Telasticité, af doktor S. Fredholm; 2:a) Ueber die Attraktion zweier festen Centra auf einen beweglichen Punkt und die Bezie- hung dieses Problems zum Problem der zwei Körper, af pro- fessor C. V. L. Charlier; i Arkiv för botanik : Arktiska och alpina arter inom form- gruppen Taraxaciim ceratopJwrum DC, af amanuensen H. Dahlstedt. Utgifna skrifter: Meteorologiska iakttagelser i Sverige. Band 47 samt Arkiv för zoologi. Band 2. Häfte 4. Skänker: af häradshöfding R. Thorell två bref från Berzelius till förste arkiatern C. E. von Weigel i Greifs- wald; af konsul B. Kempe: Olaus Magnus. Historia delle genti etc. Venezia 1665. Fol. och Storia de' costumi de' popoli settentrionali. Venezia 1561. 8°. Sammankomsten lördagen den 16 december. • Närvarande 35 ledamöter. Ett af herrar Ångström, Arrhenius och Granquist af- gifvet yttrande rörande den till akademien remitterade frå- gan om ordnande af undervisningen i elektroteknik vid tek- niska högskolan blef af akademien godkändt. Herrar Théel och Lönnberg hade afgifvit yttrande öfv^er VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER. 1905. 49 en underdånig ansökan af frih. A. Klinckowström att un- der förbjuden tid få skjuta fåglar och blef detta yttrande af akademien godkändt. På förslag af professor Hj. Sjögren kallade och antog akademien till assistent vid mineralogiska afdelningen efter G. Lindström fil. doktor G. Flink. Akademien beslöt, att statsk*alendern hädanefter skulle utkomma strax i början af det år för hvilket den var af- sedd. Till införande i akademiens skrifter antogos följande af- handlingar : i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a) Talcott observations at Uppsala during the summer 1905, af amanu- ensen E. Fagerholm; 2:a) Photographical measurements of the principal stars in the duster of Coma Berenices, af den- samme ; i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: Studier öfver amorpha fällningar. 2., af docenten T). Strömholm; i Arkiv för botanik: Ein bemerkenswerter Pycnidenty- pus, af amanuensen T. Westergren; i Arkiv för zoologi: Gotlands silurbryozoer. 2., af docen- ten A. Hennig. 2. Sammankomster för ärenden rörande Nobelstiftelsen. Sammankomsten lördagen den 21 januari. Närvarande 34 ledamöter. På grund af nådig remiss af den 10 januari beslöt aka- demien såsom sin åsikt uttala, att ingen ändring af K. Maj:ts nådiga stadga af den 29 juni 1900 angående utdelning genom akademien af pris frän Nobelstiftelsen m. m. vore nödvändig utöfver hvad akademien redan framhållit rörande §§ 18 och 19, därest Kungl. Maj:t komme att bifalla akademiens i pro- tokollet för den 26 nov. 1904 omtalade hemställan om en plats för herr Arrhenius vid akademiens Nobelinstitut. På förslag af herr grefve Mörner beslöt akademien att till redaktören af »Les prix Nobel» skulle utgå ett arvode retenskaps-Jkademiens Årsbok, i. lOOG. 4 50 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. af 500 kronor eller 100 kronor från hvarje prisgrupp samt att till första årgången af detta arbete utöfver redan af akademien anvisade 2,000 kronor finge utgå 266 kronor 12 öre. Sammankomsten lördagen den 11 februari. Närvarande 31 ledamöter. Sedan herr Cleve på grund af sjukdom anhållit att varda befriad från uppdraget att vara medlem i kommittén för publikationen »Les prix Nobel» samt i kommittén för Nobelfesten, utsåg akademien till medlem i den förra af dessa kommittéer herr Pettersson. Såsom bidrag till publikationen »Les prix Nobel» för åren 1903 och 1904 anvisade akademien 2,000 kronor för hvardera året att utgå med hälften från den fysiska och hälften från den kemiska prisgruppens tillgångar och under villkor att 700 ex. af arbetet ställdes till akademiens förfogande. Sammankomsten onsdagen den 1 mars. Närvarande 40 ledamöter. Meddelades, att Kungl. Maj:t med bifall till akademiens framställning af den 26 nov. 1904 medgifvit, att akademien finge å Nobelinstitutets stat för professor Svante Arrhe- Nius räkning inrätta en afdelning för fysikalisk kemi. Genom nådigt bref af den 3 nästlidne februari hade Kungl. Maj:t förklarat, att uttrycken »fjärde» och »femte» klass eller klasser i i)§ 3, 9 och 21 af K. Maj:ts nådiga stadga af den 29 juni 1900 angående utdelning genom vetenskaps- akademien af pris från Nobelstiftelsen m. m. skulle utbytas mot »tredje» och »fjärde» klass eller klasser samt att §v^ 18 och 19 af samma stadga skulle med af seende på nyssnämnda fysikalisk-kemiska afdelning tolkas så, att båda Nobelkommit- téerna gemensamt skulle afgöra de frågor, som annars skulle afgöras af vederbörande Nobelkommitté. VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER. 1905. 51 Till medlem i akademiens fysiska Nobelkommitté för åren 1905 — 1908 blef herr Hasselberg, som var i tur att afgå, återvald. Till ordförande i samma Nobelkommitté för år 1905 val- des herr Ångström, Sammankomsten onsdagen den 8 mars. Närvarande 20 ledamöter. Till svar å en skrif velse från Nobelstiftelsens styrelse rörande behofvet af lokal för akademiens Nobelkommittéer i det hus, som kunde komma att för stiftelsens räkning upp- föras i Stockholm, beslöt akademien i öfverensstämmelse med ett af förvaltningsutskottet afgifvet yttrande meddela, att de rum, som akademien för egen del förklarat sig kunna komma att behöfva i stiftelsens hus, äfven vore tillräckliga för Nobelkommittéernas räkning. Sammankomsten tisdagen den 25 april. Närvarande 31 ledamöter. Utdrag af Nobelstiftelsens räkenskaper för år 1904 samt revisionsberättelse för samma år anmäldes och lades till hand- lingarne. Ett af akademiens Nobelkommittéer afgifvet förslag till stat m. m. för den fysikalisk-kemiska af delningen af akade- miens Nobelinstitut blef af akademien godkändt. Akademien beslöt ingå till Nobelstiftelsens styrelse med anhållan att åtgärder måtte vidtagas att för akademiens Nobelinstitut förvärfva ett område om 46,070 kvadratmeter vid Djurgårds Freskati. Sammankomsten fredagen den 19 maj. Närvarande 32 ledamöter. Till revisor att å K. Vetenskapsakademiens vägnar del- taga i granskningen af Nobelstiftelsens räkenskaper och för- 52 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. valtning för år 1905 utsågs herr Lindstedt. På förslag af herr Arrhenius och akademiens Nobel- kommittéer beslöt akademien, att en lägenhet om tre rum och kök uti huset n:o 18 Bergsgatan skulle för tiden den 1 oktober 1905 till den 1 oktober 1906 förhyras för den fysi- kalisk-kemiska afdelningens räkning mot en liyra af 750 kronor; att akademiens Nobelkommittéer ägde bestämma hyres- ersättning åt vaktmästaren under den tid han ej kunde få fri bostad; att till amanuens vid afdelningen från och med den 1 jan. 1906 antaga filosofie kandidaten H. Lundin; att årsanslaget till afdelningen, 20,000 kronor, under första året oafkortadt skulle utgå, samt att vaktmästareplatsen vid afdelningen finge tillsättas från den 1 oktober 1905; att det öfverskott, som kunde komma att uppstå å detta anslag, finge tillföras den af akademien för afdelningen an- visade organisationsfonden. Till införande i »Meddelanden från K. Vetenskapsakade- miens Nobelinstitut» antogs en af handling af Sir William Ramsay med titel: »Decomposition of Water by Radium». Sammankomsten onsdagen den 27 september. Närvarande 35 ledamöter. Enligt Nobelkommittéernas förslag beslöts: att innehafvare af lärostolar i fysik vid universitetet i Miinchen, tekniska högskolan i Miinchen, école polytechnique i Paris och vid universiteten i Amsterdam, Manchester, Ge- neve, Tokio och Madison samt professorerna G. Quincke i Heidelberg, E. Warburg i Berlin, W. von Bezold i Berlin, M. Planck i Berlin, A. Winkelman i Jena, Sir Oliver Lodge i Birmingham, Sir Norman Lockeyer i London och direktören för Lickobservatoriet i Kalifornien W. W. Camp- bell skulle anmodas att afgifva förslag till utdelning af Nobelpris i fysik för år 1906, samt att innehafvare af lärostolar i kemi vid universiteten i Leipzig, Krakau, Dundee, Athen och Tokio samt vid école VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER. 1905. 53 pratique des hautes études å la Sorbonne i Paris och vid Massachusetts institut af technology samt professorerna L. Henry i Louvain, N. D. Zelinskij i Moskwa, E. Cohen i Amsterdam och doktor G. Komppa i Helsingfors skulle in- bjudas att afgifva förslag till utdelning af Nobelpris i kemi för år 1906. Till ledamot i Nobelkommittén för kemi efter herr Cleve, som aflidit, valdes herr Hammarsten. Meddelades, att professor Pierre Curie jämte sin fru Marie Curie anländt till Stockholm i början af juni månad och därvid den 6 juni hållit den föreläsning, som ålegat ho- nom såsom pristagare i fysik för år 1903. Sammankomsten torsdagen den 2 november. Närvarande 42 ledamöter. Anmäldes, att tredje och fjärde klassens yttranden öfver vederbörande Nobelkommittéers förslag till pristagare för år 1905 inkommit och beslöt akademien att för slutlig behand- ling af dessa förslag sammanträda torsdagen den 9 november. Sammankomsten torsdagen den 9 november. Närvarande 68 ledamöter. Sedan Nobelkommitténs för fysik förslag till Nobelpris- tagare samt tredje klassens häröfver afgifna yttrande blifvit upplästa, utsåg akademien till Nobelpristagare i fysik för år 1906 professorn i fysik vid universitetet i Kiel Philipp Le- NARD för hans undersökningar öfver katodstrålar. Sedan Nobelkommitténs för kemi förslag till Nobelpris- tagare samt fjärde klassens däröfver afgifna yttrande blifvit upplästa, utsåg akademien till Nobelpristagare i kemi för år 1906 professorn i kemi vid universitetet i Miinchen Adolf VON Baeyer för den förtjänst han inlagt om den organiska kemins och den kemiska industrins utveckling genom sina arbeten rörande organiska färgämnen och hydroaromatiska föreningar. 54 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. Beslöts, att akademien vid prisutdelningen skulle repre- senteras af sin preses eller vid förfall för denne af sin vice preses. Sammankomsten lördagen den 16 december. Närvarande 35 ledamöter. Herr Pettersson bemyndigades att för Nobelkommit- téernas räkning på ytterligare ett år eller till den 1 okt. 1907 förhyra den lokal som kommittéerna nu disponerade, mot en hyra för år räknad af 2,000 kronor. Enär meddeladt blifvit, att f. d. navigationsskolans hus, som varit afsedt att förhyras för akademiens Nobelinstituts fysikaliskt-kemiska af delning från den 1 okt. 1906, ej kunde få tillträdas förr än den 1 okt. 1907, beslöt akademien, att dels för ytterligare ett år förhyra lokalen vid Bergs- gatan ; dels bevilja följande hyresersättningar för år räknadt att utgå till den 1 okt. 1907; till föreståndaren för af delningen 1,400 kronor; till vaktmästaren 400 kronor; till amanuensen 360 kronor. Till införande i »Meddelanden från K. Vetenskapsakade- miens Nobelinstitut» antogos : l:a) Die vermutliche Ursache der Kl imaschw ankungen af herr Arrhenius; 2:a) Recherches sur la phénoméne de Danysz af herr Arrhenius och professor Th. Madsen. Till fullmäktige för Nobelstiftelsen för åren 1906 och 1907 återvaldes herrar Törnebohm, Åkerman, Almström, AuRiviLLius, Cederblom och Sidenbladh samt till deras suppleanter herrar Retzius, Rosén, Almquist och Nord- ström. Till ledamot i Nobelkommittén för fysik för åren 1906 — 1909 utsågs herr Ångström. Till ledamot i Nobelkommittén för kemi för åren 1906 — 1909 valdes herr Klason. Till ordförande i Nobelkommittén för fysik för år 1906 valdes herr Ångström och till ordförande i kommittén för kemi herr Pettersson. VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1905. 55 B i lag a 1. Förslagr till stat för Bergianska Stiftelsen 1905. Beräknade inkomster: Genom försäljning af trädgårdsalster Kr. 33,000 Inträdesafgifter till Viktoriahuset » 500 Genom försäljning af Acta Horti Bergiani » 200 Arrende för lägenheten Öfre Freskati » 575 » » » Ekbacken » 50 Hyra för bostad å Gustafsborg » 100 Ränta af utlänta medel och obligationer » 29,000 Summa Kr. 63.425 Beräknade utgifter: Löner till professorn (1,000 kr.), kamreraren (600 kr.) och ekonomiträdgardsmästaren (2,000 kr.) . . . Kr. 3,600: Ekonomiträdgärdsmästaren 5 % pä försäljningen . . » 1,405 Arvoden till tva underträdgårdsmästare (2,700) och assi- stenten (1,000) » 3,700 Till undervisningsbiträden » 450 Försäljnings- och byteskatalogers tryckning, skrifmate- rialier, postporto och dylikt » 500 Arsafgifter (brandförsäkring, skatt, telefon, sotning, lä- karearvode, läkemedel) » 1,000 Elevernas månadspenning » 5,000 Ständiga arbetares mänadspenning ._ . » 1,500 Vår-, sommar- och höst-arbetares dagspemiing .... » 16,000: Inventarier och reparationer » 6,0OO Förbrukningsmateriel (korgar, lådor, krukor, bastmattor, täckningsmaterial o. d.) » 1,900 Foder och skoning till hästarne » 2,800 Gödningsämnen, grus, sand och torfmull » 1,800 Bränsle- och lyse-material » 2,800 Inköp af växter, lökar och frön » 4,000 Bergsprängningsarbete för det stora fjällväxtpartiet och för vattenledningen » 2,000 Transport Kr. 54,455: 56 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. Transport Kr. 54,455: — Böcker, bokbindning, herbariepappor ocli amian musoi- materiel » 800: — Kostnader tor Acta Horti Bergiaiii » 4,000: — Diverse utgifter > 100: — Suninia uttfifter Kr. 5i),355: — Berälcnad hehållnmg ^> 4,070: — Summa summarum Kr. 63,425: — Härmed torde jag ta föreslå, att behållningen för år 1904, ut- görande 5,382 kronor 11 öre, öfverföres till reservfonden. Bergielund d. 30 Januari 1905. Veit Wittrock. VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1905. 57 Bil(i å kr. 41,000: — utförts med kr. 35S: 13, medan den rätta siffran är kr. 538: 13. Vi hemställa att rättelse matte ske i 1905 års böcker. I öfrigt förekomma några smärre inad- vertenser i verifikationerna, i allmänhet uppgående till ett fåtal öre i hvarje särskildt fall. Någon rättelse torde i dessa fall knajipast vara behöflig. Öfver förvaltningen af akademiens egna medel under året hafva vi ur räkenskaperna sannnanställt följande öfversigt: Akademiens fastigheter och inventai'ier voro vid årets början och slut ui)ptagna till följande värden: Fastigheter: 1 jan. 1904. Värde. :U dec. 19()4 gendomen 94 Drott- ninggatan Kr. 187.500: — Kr. 187,500: ^ ► b.servatoriuni ....■> 90,000: — ^ 90,000: — loolosr. stationen Kri- stineberg j 41,800: — k,.. .319,300:— -> 41,800: — Kr. 3I9.;W0: — 58 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. Inventarier: Biblioteket Kr. 891.710: 20 Kr. 901,999: 17 Instrument m. ni. å ob- servatoriuni .... 80.414:.% » 80,562:36 Instrument m. m. a fy siska kabinettet . . 120,000: — » 120,600: — Möbler och inventarier 28,840: .52 ^ 29,489: 62 Jettoner och minnespen- ningar 1,195: 40 » 1,093: 20 MjTitkabinettet .... 496: 45 » 496: 45 Inventarier a Kristine- berg : 15/)00: — i^r. 1,137.6.56:93 > ^^•^^^^^~ Kr. 1.149.240: Summa för fastigheter och inventarier Kr. 1,450,956: 93 Kr. 1,468.540: Fastigheterna äro således i årets räkenskaper upptagna till samma värde som i förra årets, medan inventariernas värde ökats med kr. 11,583: 87. Frånsedt fastigheter och inventarier var akademiens ekonomiska ställning vid årets början följande: Tillgångar den 1 jan. 1904: Ä folioräkning i Skantlinaviska kreditaktiebolaget . Kr. 25,377: 74 Upplupen ränta a samma räkning » 276: 48 Å depositionsräkning i Skand. kreditaktiebolaget och Skånes Ensk. Bank » 1()2,0()(): — Upplupen ränta å samma räkningar » 1,228: 05 Utlånadt mot inteckningssäkerhet » 482,750: — Upplupen ränta därå » 2,796: 22 Obligationer å nominellt kr. 481,200: — , bokförda till » 478,858: 75 Upjilupen ränta därå ^> 6,154: 71 F\)rdran hos statsverket » 3,000: — Diverse förskott » 12,369: 48 Summa tillgångar Kr. 1,114,811:43 Skulder den 1 Jan. 1904: Diverse donationer Kr. 492,693: 93 Behållningar å diverse konti » 24,509: 85 Zoologiska stationens å- Kristineberg byggnadsfond . >■ 19,119: 13 Summa skulder Kr. 536,322: 91 Tillgångarnas öfverskott öfver skulderna utgjorde alltså » 578.488: 12 och fördelade sig detta öfverskott i)å följande fonder sålunda : Grundfonden >^ 493,363: 57 Reservfonden » 82.948: 48 Letterstedtska föreningens förvaltningskostnadsfond . » 2,176: 07 Summa Kr. r)78.488: 12 VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1905. 59 Arets vinst- och förlustkonto kan sammanfattas sålunda: Inkomster under är 1904: Almanacksarrendet Kr. 1)3, öOO: — Statsanslag » 9()0: — Tre kvartals hyresbidrag frän fastigheten kv. Grön- landet Södra » 1,050: — Hörsalen .... » 729: 75 Öfverskott af räntor och kursvinster » 33,049: 06 Diverse inkomster >- 20: 41 Summa inkomster Kr. 129,309: 22 Utgifter under är 1904: Aflöning Kr. 39,37^ 806: 42 Biblioteket » 10,724: 45 Observatorium » 2,000: — Fysiska kabinettet » 2,400: — Akademiens publikationer » 28,255: 65 YetenskaiJliga resor » 1,300: — Rosenadlerska pensionerna » 150: — Naturvetenskapliga stationen vid Vassijaure ...» 500:- — Utgifvande af Carl v. Linnés skrifter . • .... » 4,000: — Summa utgifter Kr. n2.()24: 75 Inkomsternas öfverskott öfver utgifterna utgjorde sålunda » 16,684: 47 Detta öfverskott har så disponerats, att grundfonden ökats med Kr. 19,205: 20 Letterstedtska för. förvaltn.-fond med » 319: 13 » 19 594: 33 hvaremot reservfonden minskats med 2.839: 86 Ki\ 16,684: 47 Akademiens egna fonders ställning vid 1904 års slut var alltså: Grundfonden Kr. 512,568: 77 Reservfonden » 80,108: 62 Letterstedtska föreningens förvaltningsfond .... >^ 2.495: 20 Summa Kr. 595,172: 59 hvilket belopp redovisas såsom skilnaden mellan följande tillgångar: HO VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. Tillgångar den 31 dec. 1904: A folioräkning i Skandinaviska kreditaktiebolaget . Kr. 2.5, (i33: 4(5 Upplujien ränta å samma räkning » 293: 9H Utlånadt mot inteckningssäkerliet » 775,000: — Uppluiien ränta därå » 5,366: 29 Obligationer å nominellt kr. 657.200: — . bokförda till » 654,908: 75 Upplupen ränta därå » 7,647: 46 P\)rdran bos statsverket » 3,000: — Diverse förskott - 22.126: 49 Summa tillgångar Kr. 1,493,976: 38 oeli tViljande skulder: Skulder den 31 dec. 1904: Diverse donationer Kr. 861.125: 63 Beliållningar å diverse konti » 32,052: 72 Zoologiska stationen Kristineberg byggnadsfond . . » 5.625: 44 Summa skulder Kr. 898,803: 79 Under året lia vissa anslag öfverskridits med tillsannnans kr. 1,008:07, medan å andra anslag besparing gjorts med tillsammans kr. 277: 30. För speeitikation af donationernas ställning vid arets slut, äfven- som för Bergianska Stiftelsens, Letterstedtska gåfvomedlens, Letter- stedtska föreningens, Yegafondens, Egendomens kv. Grönlandet Södra, Naturhistoriska Riksmuseets, Meteorologiska Centralanstaltens och Sär- skilda Statsanslags förvaltning under året hänvisa vi till den af kam- reraren afgifna redogörelsen. Vid granskning af naturhistoriska riksmuseets räkenskaper liafva vi fäst oss vid, att mineralogiska afdelningen inköpt band 1 — 40 af Zeitschrift för analytische Cliemie till ett pris af 400 kr. Då ifråga- varande tidskrift linnes å akademiens bibliotek, då afdelningens stat är öfverskriden med ett icke obetydligt belopp, och då det betaldta priset vid jämförelse med gängse antikvariska priser förefaller väl liögt — vi hafva funnit band 1 — 41 af samma tidskrift utbjudna för M. 320: — för bundet exemplar — hafva vi ansett oss böra för aka- demien påpeka saken. Professor Bohlin liar hos revisorerna anmält, att en utgiftspost å kr. 108: — för två exenii)lar af Astronomische Nachi-ichten band 161 — 164 blifvit förd på Observatorii konto i stället för på bil)liotekets, hvilket enligt lians mening skulle varit det riktiga. Förvaltningsutskottets protokoll för år 1904 liafva icke gifvit revisorerna anledning till någon anmärkning. Vid besök i vissa af akademiens institutioner halva vi med led- ning af befintliga inventarieförteckningar inventerat därstädes förvarad lösegendom, och hafva vi däi^vid icke funnit grundade skäl för någon anmärkning; dock anse vi oss böi"a påpeka önskvärdheten däraf att VETENSKAPSAKADEMIENS SAM:\IAXK0MSTER 1905. (51 nya fullständiga inveiitarieförteckuiugar uitprättas och t()r framtiden hallas i komjilett skick. Pa grund af livad sålunda vid revisionen förekonnnit hemställa vi, att Kungl. Vetenskapsakademien behagade meddela förvaltningMit- skottet och kamreraren full ansvarsfrihet för 1904 ars förvaltning. Stockholm den 11 april 11»()5. E. Phragmén. F. W. Warfrinr/e. Henrik G. Söderhart »t. 02 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. li)()6. Bilftf/a 'i. Till Kgl. Vetenskapsakademien. Sedan akademien genom nådig remiss af den 8 jmii 1904 blifvit anbefalld att afgifva underdånigt utlåtande med anledning af riks- dagens skiifvelse af den 13 maj samma år angående skydd för vårt lands natur och särskildt märkliga naturföremål, och sedan under- tecknade den 14 sistlidne september erhållit akademiens njDjDdrag att liärom inkomma med förberedande yttrande, få vi i ärendet vördsamt anföra följande. Såsom i riksdagens skrifvelser framhålles, är den föreliggande frågan föranledd af en inom riksdagen om vidtagande af åtgärder till beredande af skydd för vårt lands natur och intressantare naturföreinål väckt motion, hvars syfte »)nåhända närmast kan jämföras med hvad af regering och riksdag blifvit åtgjordt för skyddandet af fornlämningar och historiska minnesmärken», ehuru i föreliggande fall äfven natural- historiska och estetiska intressen sjiela in, enär det gäller att före- bygga, att en mängd djur- och växtarter samt ögat tilltalande ställen genom markens uppodling eller genom vandalisering gå sin förstörelse till mötes. Riksdagen, som finner detta syfte högst beaktansvärdt, anser det vara hög tid att vi följa exemplet af en del främmande länder, som med stor omtanke söka bevara enstaka minnesmärken af ursprunglig natur niidt inne i odlade bygder. Då regering och riksdag genom frikostiga anslag bidraga till utrustandet af vetenskapliga expe- ditioner för utforskandet af aflägsna länder, vore det endast »följd- riktigt, att vi omsider söka från undergång rädda något af hvad ännu står att rädda af det för vårt lands ursprungliga natur säregna och tilltalande». Riksdagen vill härvid icke »ifrågasätta något, som skulle innebära ett ingripande i den enskildes rätt att med sin egendom för- fara, som honom bäst synes, utöfver hvad nu gällande lag därom inne- hållei", men då staten på de mest skilda ställen i vårt land äger större eller mindre besittningar, kunde här och där en plats, där sällsynta djur eller växter trifvas, ett egendomligt skogsbestånd, ett vattenfall, någon säregen geologisk bildning o. s. v. fridlysas för årerJcan, så att naturen där kunde lefva sitt eget ursi)rungliga lif.» Angående de åtgärder, som för detta ändamål borde vidtagas, anhålles af riksdagen i sagda skrifvelse om utredning, och är det med anled- ning häraf, som Vetenskapsakademien af Kgl. Maj:t blifvit anbefalld att inkomma med utlåtande i ärendet. På grund af den föreliggande frågans stora räckvidd hafva vi till en början sökt bestämma huru långt akademiens uppdrag torde kunna TILL KGL. VETENSKAPSAKADEMIEN. (53 anses sträcka sig. Vi liafva liärvid tr(itt oss bura frainlialla. att ilot gifvetvis icke kan vara fråga om att i-edan nu lännia en uttömniande ti-amställning om uUt, som bör göras för skydd ät värt lands natur och märkligare naturföremål, och ej heller att nu anföra alla onn-åden eller föremål, beträffande livilka skydd är af nöden, något livarom man först så småningom kan erhålla tillräcklig upplysning. Däremot liafva vi fattat uppgiften sålunda, att det denna gång gäller att angifva de åtgärder, som för det afsedda ändamålets vinnande Ull en hörjan synas böra vidtagas, äfvensom att uppgifva de myndigheter och insti- tutioner, åt hvilka utförandet af dessa åtgärder torde böra uppdragas. Genom det material, som redan förelåg, samt genom från olika håll inkomna upplysningar hafva dock äfven många speciella fall kunnat behandlas, af hvilka någi-a äro af den vikt, att åtgärder snarast möj- ligt böra vidtagas, såvida det afsedda målet skall kunna up]inås. Kommitterade hafva från första stiuid varit ense därom, att det framförallt är viktigt att bibringa allmänheten insikt om de förplik- telser, som vi äro skyldiga vårt lands natur, samt att i samband där- med väcka inti-esse för att vårda och bevara densamma, för så vidt sådant för människan öfver hufvud taget är möjligt. Yi hålla följ- aktligen före, att undervisningen här har ett stort, hittills nästan för- bisedt fält för sin verksamhet, som kraftigt bör odlas, ty afsedda in- tresse utgör en grundbetingelse för att de åtgärder, som i öfrigt vid- tagas, skola kunna blifva fullt etfektiva. Det bör sålunda exempelvis af lärare framhållas, att skydd af en sällsynt växt eller ett sällsynt djur ute i naturen är af mycket större betydelse än att skaffa exem- plar däraf till någon samling eller något museum. Den motsatta upp- fattning, som dessvärre hittills i allmänhet varit rådande, har medfört stor och oersättlig skada, i det att många växter blifvit utrotade just på gi'und af deras sällsynthet och däraf betingade större värde för samlingar. Och helt visst förefinnes ett väsentligt hinder för åtskilliga fåglars bosättning i vårt land däruti, att de utan förbarmande ned- skjutas af jägare-ornitologer på grund af den i dessas tanke förtjänst- fulla afsikten att öfverlämna ett sällsjmt exemplar till något museum. Så har exempelvis skett med kungsfiskaren, som sannolikt nu skulle hafva fast fot i landet, om den icke ständigt förföljdes, så snart den visat sig. Det är följaktligen enligt kommitterades mening af nöden, att skolor och andra läroanstalter vinnlägga sig om att bibringa lärjun- garna en förändrad uppfattning härutinnan. Ej blott böra lärarne vid undervisningen låta sig detta angeläget vara, utan älven läro- och läseböcker böra mana till skydd för naturen såsom en plikt mot det land vi bebo. Yi anse det därföre vara i hög gi'ad önskligt, att ett cirkulär med uppmaning härtill från Ecklesiastikdepartementet till- ställdes rikets allmänna läroverk, folkskolelärareseminarier, folkskole- inspektörer och folkskolor samt att liknande uppmaning från Jord- bruksdepartementet tillställdes skogsstaten, skogsläroverken, forstliga försöksanstalten, domänintendentenia, statens landtbruksingeniörei-, landt- brukets undervisningsanstalter, hushållningssällskapen o. s. v. 64 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 19U(). Likiiaiule cirkulär skulle af Veteiiskapsakadomien kunna sändas till privata undervisningsanstalter saint till naturvetenskapliga sällskap och föreningar, turistföreningen m. fl., hvilka förvisso) skulle pä allt sätt söka att i detta hänseende gå alla herättigade önskningar till mötes. Koniniitterade kunna nändigen med glädje vitsorda, att de pa alla häll mötts af det största möjliga intresse och tillmötesgående, hvilket synes lofva mycket godt för frågans utveckling i gynnsam rikt- ning. Redan förut hade detta intresse, såsom i lektor Starhäcks motion till riksdagen 1904 anföres, tagit sig uttryck på olika sätt. I detta afseende vilja vi här endast erinra om det af professor H. Conwentz från Danzig, naturskyddsfrågans främste målsman, på föranstaltande af Svenska sällskapet för antropologi och geografi den 22 januari 19U4 härstädes hållna föredraget äfvensom om svenska skogsvårdsföreningens olika åtgärder, särskildt för den sedermera af Kgl. Maj:t utfärdade fridlysningen af tordmulen på skäret Bonden i Bottenhafvet. De åtgärder, som af kommitterade sedan de erhållit sitt uppdrag vidtagits, liafva bestått däruti, att frågecirkulär utsändts till leda- möterna af vetenskapsakademiens klasser för mineralogi, geologi och fysisk geografi, botanik och zoologi, till motsvarande fackmän inom vetenskapssocieteten i Uppsala och fysiologiska sällskapet i Lund, till Biologiska föreningen i Göteborg, till alla domänintendenter och jäg- mästare i riket samt till ett antal personer i öfrigt, som kunde an- tagas vara för frågan särskildt intresserade. Vidare hafva pa kom- mitterades därom gjorda framställning diskussioner i naturskyddsfrågan företagits inom naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala, bota- niska sällskapet och geologiska föreningen i Stockholm samt botaniska föreningen i Lund. De inkomna förslagen afse dels skydd för större eller mindre områden eller nationalparker, dels skydd för enstaka arter eller en- staka föremål. Inom nationalparkerna bör naturen lännias fullständigt ät sig själf att ostörd lefva sitt eget lif, och åtminstone några af dessa om- råden böra väljas så, att äfven det estetiska intresset blir tillgodosedt. så att de omfatta storslagna och tilltalande naturscenerier. Lika litet som någon skogsafverkning eller stenbrytning inom en nationalpark ma äga rum, lika litet må därstädes idkas jakt eller fiske, och ej heller må inom en sådan eventuellt befintliga vattenfall användas för indu- striella anläggningar. Vid val af till nationalparker lämpliga områden böra naturligtvis statens egna besittningar i första rummet ifråga- komma, och ehuru det torde tillkomma domänstyrelsen att utvälja så- dana, vilja kommitterade, här anföra några områden, som enligt deras mening särskildt böra uppmärksammas. Om de härvid i främsta rum- met nämna (roffska Sandön^ så beror detta på de särskilda omstän- digheter, som i l)ilagan anföras och som göra frågan om densammas afsättning till nationalpark särdeles brådskande och maktpåliggande. Äfven må framhållas ett cirka 15 kvadratmil stort område kring Stora SjöfalJrt i Luleå lappmark, där enligt kommitterades mening, på längiT fram anförda grunder, äfven björnen bör åtnjuta fullständigt skydd. TILL KGL. VETENSKAPSAKADEMIEN. 65 Vidare det af öfverjägmästaren N. Sjöberg föreslagna området kring Saddejaur (öfre änden), MåsJceJaur, Padjejaur och Skärfajaur i Piteå lappmark, hvilket liksom föregående områden tillhör staten. National- parkerna i Lappland böra dock icke få utgöra hinder för sådana flytt- ningar, som möjligen för lai^parne äro af nöden. I detta sammanhang torde äfven böra därom erinras, att akade- mien på kommitterades förslag redan till k. maj:t ingått med under- dånig anhållan, att Dalby hage och Knifsåsen i Skåne måtte såsom nationalparker reserveras. När kommitterade i öfrigt hänvisa till de i bilagan upptagna för- slagen, vilja de uttryckligen betona, att äfven andra områden kunna och böra ifrågasättas, ehuru kommitterade nu måst inskränka sig till de förslag, som från olika håll inkommit. Ett och annat af dessa hafva af kommitterade förordats, de öfriga äro att anse såsom förslag, hvilka af vederbörande myndighet böra pröfvas. Det är tydligt, att man vid afsöndring af områden till större eller mindre nationalparker inom olika delar af landet bör söka att erhålla de för hvarje landsdel karakteristiska skogar och öfriga växtsamhällen, landskapstyper och ytformer så fullständigt representerade som möjligt, äfvensom att ujjp- märksamheten måste särskildt riktas åt de skogar, bestånd eller en- skilda träd af arter, som betinna sig vid gränsen af sitt naturliga ut- bredningsområde. För förverkligande häraf vore det önskligt, för att icke säga nödvändigt, att domänstyrelsen erhöUe bemyndigande att af det årliga anslaget till inköp af mark för statens räkning få använda något belopp för fö rvärf vande af smärre områden, som förtjäna att skyddas. Andra kammarens första tillfälliga utskott vid riksdagen 1904 synes hafva tänkt sig något dylikt. Det heter i dess utlåtande n:o 7. att »då staten pk de mest skilda ställen i vårt land äger större eller mindre besittningar, kunde, menar utskottet, här och där någon plats, där sällsynta djur eller växter trifvas, något egendomligt skogs- bestånd, något vattenfall, någon säregen geologisk bildning och så vidare fridlysas för åverkan. Här kunde naturen förunnas lefva sitt ursprungliga lif, och hit kunde vetenskapsmannen eller turisten, hvar och en för sina syften, vallfärda. Beträtfande lämpliga ställen för in- rättandet af dylika »nationalparker», af hvilka staten redan nu är ägare eller som densamma utan allt för stora kostnader kunde för- skaffa sig äganderätt till, hänvisar utskottet till i detta ämne före- fintlig litteratur.» Här talar utskottet följaktligen äfven om inköp af till skydd lämpliga områden. Att det skulle åligga skogsstatens tjänstemän att sörja för be- vakandet af de reserverade områdena, större och mindre, torde utan vidare kunna anses gifvet. Och kommitterade hålla före, att så borde ske ej blott i fråga om skogar, utan äfven i fråga om andra områden, som kunde förtjäna att skyddas. Det måste nämligen anses i högsta grad önskvärdt, att äfven några torfmossar af olika slag där och hvar blefve afsatta till skyddsområden. Antagligen finnas dylika redan i tillräcklig mängd på statens mark, hvarföre det blott gäller att ut- välja lämpliga sådana, något som lätt torde kunna ske genom den forstliga försöksanstaltens botanister. Detsamma gäller om smärre Ve.te.nskapsakadcmiens Årsbok, i. 1906. 5 66 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1!)U6. sjöar, vissa sjöstränder o. s. v. L>et torde i det hela taget kunna anses önskvärdt. att enstaka smärre områden af alla slags växtforma- tioner, från skogar och löfängar till hedar och strandängar o. s. v., blifva inom olika delar af landet reserverade. Det torde vidare kunna ifrågasättas, om icke — i mån som ma- terial därtill blefve sandadt — genom domänstyrelsens försorg för de olika provinserna borde utgifvas skogsbotaniska minnesböcker i enlig- het med dem, som jiå föranstaltande af preussiska jordbruksdeparte- mentet utgifvits öfver Västpreussen och Pommern.^ Antagligen skulle härför erforderliga medel kunna erhållas af vederbörande hushållnings- sällskap eller landsting. Det nu anförda torde tillräckligt ådagalägga, huru mycket som verkligen kan göras för bevarande af vårt lands olika naturtyper samt äfveu huru lätt detta, i de fall när det gäller statens mark, kan ske. Äfven om områdena icke skulle lilifva så få, blefve antalet i förhål- lande till skogsstatens olika distrikt och revir relativt litet, hvarför det arbete och de kostnader, som skulle kräfvas för tillsyn af de- samma, torde blifva relativt obetydliga. Detta gäller ännu mer om de enstaka, på statens mark befintliga föremål, som torde böra skyddas, såsom märkliga träd o. s. v., i fi-åga om hvilka det torde vara nog, att de på särskildt sätt såsom naturminnesmärken utmärkas. Men dessutom tillkommer en mycket viktig fordran. För att kunna hålla reda på de skyddade områdena och föremålen, och för att dessa skola komma forskningen till godo, är det absolut nödvändigt, att de registreras samt att platsen för deras förekomst på en karta utmärkes. Äfven detta arbete torde, emedan det skulle fördelas på många olika händer, icke komma att blifva nämnvärdt betungande. Kom- mitterade hafva nämligen föreställt sig, att det lämpligast kunde ske sålunda, att hvarje jägmästare finge sig ålagdt att i en särskild 1ig- gare införa och på en karta utmärka de staten tillhöriga områden och föremål, som inom det under honom lydande reviret Ijlifvit skyddade. En förteckning öfver desamma, med årliga kompletteringar, borde se- dan insändas till domänstyrelsen, så att man på ett ställe kunde er- hålla öfverblick öfver de områden och föremål, som sålunda skyddats. Men det sjTies kommitterade, som borde detta förfaringssätt om möjligt äfven utsträckas till de inom hvarje revir på enskild mai'k be- fintliga skyddade områden och föremålen. I fråga om sådana kan något skydd naturligtvis endast på frivillighetens väg åstadkommas, och riksdagen har ju i sin skrifvelse uttalat, att den ej vill »ifråga- sätta något, som skulle innebära ett ingripande i den enskildes rätt att med sin egendom förfara, som honom bäst synes, utöfver hvad nu gällande lag därom innehåller v. Kommitterade vilja ej heller före- slå någon lagstiftningsåtgärd, som skulle ingripa i den enskildes be- stämmanderätt, dock S3^nes dem en lagstiftning af nöden, som skulle ^ Forstbotanisches Merkbuch. Nachweis der beachtenswerthen iind zu schiitzenden urwiichsigen Sträiicher, Bäume und Bestände im Königi-eich Preussen. I. Provinz Westpreussen. 1900 ; II. Provinz Pommern. 1905. TILL KGL. VETENSKAPSAKADEMIEN. 67 gifva afsedda bestämmaiulerätt en giltighet äfveu för kommande tider. Tänker man sig t. ex., att en egendomsägare ville skydda något eller några på hans ägor belintliga märkliga träd, så är han dock icke säker, att de ej nedhuggas, när egendomen efter hans död öfvergår till annan person. Kommitterade hafva tänkt sig, att detta skulle kunna förekonnnas på sa sätt, att den enskilde ägaren hade rättighet att genom vederbörande institution eller myndighet få afsedda föremål registreradt och på vederbörligt sätt såsom naturminnesmärke utmärkt. Sedan detta skett, skulle det vara likställdt med fornlämning och för all framtid fridlyst. Den enda lagstiftning, som enligt kommitterades mening är af nöden, vore följaktligen en föreskrift, att vederbörligen inregistrerade och såsom naturminnesmärken utmärkta föremål skulle för all framtid vara fridlysta. Något missbruk af en dylik föreskrift torde näppeligen vara att befara, enär vederbörande tjänsteman eller myndighet naturligtvis, innan registreringen sker, bör förvissa sig om, att föremålet eller föremålen verkligen förtjäna att såsom naturminnes- märken betraktas. I fråga om de geologiska och geogi-afiska föremålen, torde deras registrering böra ske genom Sveriges geologiska undersökning, hvars tjänstemän och extra geologer borde låta sig angeläget vara, att under sina fältarbeten ägna naturskyddsfrågan särskild uppmärksamhet. Be- träffande särskildt skyddade, sällsynta växt- och djurarter, torde regi- strering af och anteckningar om desannna lämpligast kunna ske genom vetenskapsakademiens försorg. Största svårigheter möta onekligen vid frågan om skydd för mer eller mindre sällsynta växter, som hotas af utrotning, och i de allra flesta fall torde här endast genom upplysning och frivilliga aftal något stå att vinna. Här synes oss, som skulle vetenskapsakademien i många fall kunna ingripa, dels genom framställning till ägarne, dels genom utdelande af gratifikationer och belöningar åt sådana personer, som gjort sig särskildt förtjänta om skydd för vårt lands natur eller naturföremål. Botaniska sällskapet i Stockholm har åt sin styrelse uppdragit, att hos de botaniska bytesföreningarna söka utverka, att det hittills brukliga bytessystemet med olika poängvärde för olika växter skulle upphöra, och kunde detta genomföras, skulle en af de för sällsjmta växter mest hotande farorna till stor del afvärjas. Lunds botaniska förening har i ett den 4 april innevarande år ut- sändt meddelande tillkännagifvit, att den icke till byte mottager vissa sällsyntare, i meddelandet uppräknade arter samt uppmanar på samma gång botanisterna »att vid insamling af sällsjnitare växter... iakttaga största försiktighet, så att dylika växter icke riskei-a att bli utrotade». Det må vidare ifrågasättas, om icke — såsom professor Conwentz föreslagit — torghandel med vilda växter, hvilka äro försedda med rötter eller rotstockar, borde totalt förbjudas. Den som iakttagit den sköfling, för hvilken vår vanliga blåsippa är utsatt i Stockholms om- gifningar genom en dylik handel, kan icke förneka, att ett dylikt för- bud vore väl motiveradt. Andra växter, som starkt hotas på grund af deras begärlighet såsom handelsvara, äro idgranen och misteln. Då emellertid gällande lag redan medgifver ägarne att förbjuda deras ned- 68 VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. huggande, och då flera områden äro föreslagna för bevarande af där befintliga idgransbestånd, torde någon särskild lagstiftning för dessa växters skydd icke vara erforderlig. Äfven sjönöten (Trapa natans) i sjön Immeln borde, såsom redan skett med näckrosorna i Fagertärn, kunna skyddas utan särskild lagstiftning. Beträffande dessa och andra åtgärder, hvilka enligt kommitterades mening lämpligen böra vidtagas genom vetenskapsakademiens försorg, är här ej platsen att ingå på någon detaljerad framställning. Men då ändamålet icke kan vinnas utan åtskilliga utgifter för resor, inhägnader, gratifikationer, belöningar, bevakning, anskaffande af naturskyddsmärken o. s. v., torde det vara nödigt, att akademien hos regeringen anhåller om ett årligt anslag, att därmed bestrida de kostnader, som för sagda ändamål blefve er- forderliga. Att närmare bestämma detta anslags storlek, är på frå- gans närvarande ståndpunkt icke möjligt, och konnnitterade anse där- före, att anslaget borde utgå som förslagsanslag, hvars eventuellt öfverskjutande del skulle till statsverket återbäras. Vi hafva täidit oss, att ett dylikt anslag på två tusen (2,000) kronor på extra stat af nästa års riksdag borde begäras, dock borde beloppet redan under samma år kunna disponeras. För att utföra de åtgärder, som på detta sätt komme att åligga vetenskapsakademien, borde denna utse minst tre af riksmuseets in- tendenter, med uppdrag att själfva eller genom andra bringa dem till verkställighet. De skulle dessutom på samma gång allt fortfarande ägna hithörande frågor största möjliga uppmärksamhet och till akade- mien inkomma med förslag till de ytterligare åtgärder, som från det allmännas sida eventuellt kunde vara af nöden. En särskild uppmärksamhet från uaturskyddssynpunkten synes oss böra ägnas åt sjösänkningar. Sekreteraren i Kristianstads läns hus- hållningssällskap, lektor L. J. Wahlstedt, skrifver härom beträffande anförda län: »En sak af den allra största betydelse vore att, så mycket i vederbörandes förmåga står, lägga hinder i vägen för sän- kandet af landets sjöar. I synnerhet borde sådant förhindras, där den ekonomiska vinsten af säkningen är jämförelsevis obetydlig eller oviss, såsom fallet varit med många sjösänkningar här i länet.» Detsamma gäller äfven för andra delar af landet. Det är i hög grad att beklaga, att en sådan sänkning som Tå- kerns fått äga rum, och det vore högeligen önskligt, att densamma icke ytterligare fullföljdes, hvarigenom det för denna sjö så egendom- liga och för vårt land enastående fågellifvet skulle försvinna. Det samma gäller om sänkningen af Horuborgasjön i Västergötland. Det är emellertid tydligt, att en så stor mångfald af olika intressen vid sådana företag göra sig gällande, att dessa icke få bedömas enbart från denna synpunkt. Så mycket borde dock för tillgodoseende af naturskyddskrafvet i alla händelser kunna föreskrifvas, att Konungens Befallningshafvande, såvida sådant på något håll skulle yrkas, borde vara förpliktad att remittera frågan om sjösänkningen till vetenskaps- akademien för afgifvande af utlåtande om företagets förhållande till afsedda kraf. Och måhända vore det icke ur vägen, att jordbruks- departementet erinrade statens landtbruksingeniörer därom, att förslag TILL KGL. VETENSKAPSAKADEMIEN. 69 till sjösänkningar icke må franidrifvas utan att trängande skäl för desamma verkligen föreligga. I fråga om skydd för värt lands (IjurUf. vilja kommitterade till en början därom erinra, att akademien på deras hemställan redan ingått till Kgl. Maj:t med underdåniga skrifvelser dels om revision af nu gällande jaktstadga, dels om total fridlysning af lunnefågeln i Bo- huslän. Att jaktstadgan är i behof af en grundlig omarbetning, på det att äfven andra djur än sådana, som kunna uppfattas såsom jaktbara i detta ords vanliga mening, må blifva skyddade, har i akademiens anförda skrifvelse redan framhållits, och vi behöfva sålunda ej nu uppehålla oss därvid. Här må i stället vidröras en del andra frågor, till en början den fara, som hotar två af våra förnämsta däggdjur, björnen och kronhjorten. Björnstammen i vårt land har under de senare årtiondena i sär- deles hög grad decimerats och torde inom sitt sydligaste utbrednings- område, V. Gestrikland och angränsande delar af Dalarna, vara så illa åtgången, att någon fortplantning af därstädes tilläfventyrs ännu be- fintliga djur ej längre torde äga rum. I Härjeådalen. Jämtland och Ångermanland är stammen äfven mycket förminskad och torde kanske inalles belöpa sig till 2(J å 30 djur. I Lappland förekommer björnen spridd, dock hufvudsakligen kring Torneå Träsk och kring Stora Sjö- fallet, men har på det förra stället efter järnvägens framdragande ut- satts för så ihärdig förföljelse, att det är fara värdt, att den därstädes snart kommer att fullständigt utrotas. Det är under sådana förhål- landen högeligen önskligt. att åtgärder vidtagas för att åtminstone på någi"a ställen inom landet bevara detta djur, och kommitterade till- låta sig därför hemställa, att björnen fridlyses ej blott inom det till nationalpark föreslagna området kring Stora Sjöfallet utan äfven på all annan kronan tillhörig mark, hvarjämte den ej heller på enskild mark utan markägarens tillstånd borde få jagas eller dödas. Björnarnes antal inom anförda område torde ej med säkerhet kunna angifvas, men det uppgifves, att därstädes skall finnas en för fortplantning tillräcklig stam. Det må i samband härmed anmärkas, att sedan björnen nu- mera blifvit så fåtalig, är den skada, som af densamma tilläfventyrs förorsakas, att anse såsom undantag och så obetydlig, att den icke längre kan motivera dess fullständiga utrotande. Såsom erkännande häraf får väl äfven anses, att skottpengarne för björn redan för många år sedan blefvo borttagna. Då det emellertid händer, att enstaka exemplar af björnen, som annars hufvudsakligen lifnär sig af vegeta- bilier, blifva utpräglade rofdjur, skulle sådana genom jägeristatens för- sorg äfven inom skyddsområdet kunna dödas. Gallring skulle ju äfven kunucf ske, ifall stammen ökas mer än som kan anses lämpligt. I alla händelser synes det kommitterade liardt när såsom en hederssak för vårt land, att detta intressanta djur skyddas för fullständigt ut- rotande. Detsamma gäller om den i Skåne befintliga stammen af kronhjort, hvilken enligt benäget meddelande af förste hofjägmästaren, grefve Tage Thott för närvai"ande endast torde utgöras af omkring 90 djur. 70 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 19()(). Kronhjorten åtnjuter visserligen skydd på tvenne större gods, men torf(")ljes för öfrigt ifrigt under den alltför långa jakttiden. Från rent vetenskaplig synpunkt är en del af hjortstanimens bibehållande i hög grad önskvärdt. emedan det visat sig, att den skånska hjoi-ten tillhör en särskild ras, som icke är känd från annat håll. På grund häraf borde kronhjorten blifva fullständigt fridlyst inom något till national- park lämpligt område, såsom t. ex. de af kommitterade i en särskild skrifvelse redan förordade Dalby hage och Knifsåsen, hörande till Dalby stuterihemman. Vid sitt årsmöte innevarande år hai' Svenska jägarförbundet uttalat sig i samma riktning. Hvad fåglanie angår, torde skyddsbestämmelser för sådana komma att närmare bestämmas vid den af akademien underdånigt föreslagna revisionen af jaktstadgan. Kommitterade vilja dock ej underlåta att här frandiålla den stora fara, som på senare år börjat hota vissa arter på grund af deras användning såsom prydnadsföremål. Så har det t. ex. i Norrbotten blifvit modernt, att i stor utsträckning använda uppstoppade brushanar såsom rumsprydnad, hvilket orsakat förföljelse i ganska stor omfattning af dessa fåglar, som redan äro utrotade på en mängd ställen i södra och mellersta Sverige, där de förut funnits. Än svårare gestaltar sig saken för sådana fåglar, som användas till prydnad af fruntimmershattar o. d., och man har från andra länder exempel därpå, att i sådant afseende eftersökta arter blifvit totalt utrotade. Enligt kommitterades mening borde alla fåglar, som icke äro skadedjur, däri inbegripna deras 'Ågg^ bon och ungar, åtnjuta lämpligt skydd af lag. Vidare torde den enskilde jordägarens makt att skydda på hans egendom förekommande djur- och fågelarter böra ytterligare stärkas, så att utan jordägarens tillstånd inga sådana finge därstädes dödas eller deras bon plundras eller förstöras. På grund af den redan föreslagna revisionen af jaktstadgan, anse sig kommitterade emellertid icke nu böra framställa nägra detaljerade yrkanden. Däremot torde det höra till kommitterades uppgift att framhålla, att- det äfven för fågelvärldens bibehållande är nödvändigt, att vissa områden inom olika delar af landet fullständigt fridlysas. I afseende på geologisT^a bildningar torde såväl de vetenskapliga som de pedagogiska syniHinkterna böra beaktas. Såsom vid Geologiska föreningens i Stockholm sammanträde den 2 februari 1905 framhölls, torde uppgifter rörande hithörande naturföremål äfvensom beträffande de geografiska, livilka alla falla inom den fysiska geografiens område och därföre på det närmaste sammanhänga med de geologiska, lämp- ligast kumia insamlas genom Sveriges geologiska undersökning, dit allmänheten hittills plägat insända uppgifter om mera anmärloiings- värda geologiska fynd. Någon afslutad förteckning öfver sädana geologiska föremål som kunna vara i behof af skydd, torde ej på mycket länge kunna åstad- kommas, hvaremot det är af vikt. att en planmässig registrering af dylika så snart som möjligt påbörjas. Man torde därvid exemi)elvis böra beakta: sådana sällsyntare företeelser som klotsjraniter. urbergskonglomerat, bollförande diabaser TILL KGL. VETENSKAPSAKADEMIEN. 71 och förkastningsbreccior in. iii. Vidare särskildt upplysande fyndorter för fossilförande aflagringar, såsom vissa kambrisk-siluriska bildningar på nordvästra delen af Öland, vid Fågelsång nära Lund, vissa skal- förekomster i västra Sverige m. m. I afseende pä märkligare fossilfynd öfverhufvud taget, och sär- skildt sådana af ryggradsdjur, torde man böra söka väcka allmän- hetens intresse för att djdika efter gjord anmälan till riksmuseum eller till Sveriges geologiska undersökning genom sakkunnig person pä bästa sätt tillvaratagas, och sålunda tills detta kan ske helst bibe- hållas i orubbadt läge. Ytterligare torde ur samma synpunkt skydd l)öra införas för en eller annan unik förekomst af jättegrytor och glacialräftlor, samt af strandpelare, strandgrytor och strandgrottor, jämte de förnämsta af våra inom Skånes kritlager af underjordiska vattendrag utbildade grottor. Slutligen bör framhållas betydelsen af att lättare förgängliga geo- logiska bildningar och särskildt upplysande tvärsnitt genom jord- och lierglager bevaras för vetenskapen genom omsorgsftdl af bildning och fotografering samt att kopior af fotogi-afierna antingen offentliggöras eller inlämnas till föiTaring å nämnda statsinstitutioner. Ur pedagogisk synpunkt torde särskildt i närheten af städer, mötesplatser, mera besökta orter och undervisningsanstalter af skilda slag skydd så vidt möjligt böra beredas åt sådana geologiska föremål, som äro ägnade att belysa studiet af vårt lands geologi, såsom nor- mala, väl utbildade förekomster af räfflor, jättegrj^tor. ändmoräner, åsgropar, åspartier och mera upplysande bergskärniugar. I afseende på de geografiska naturföreteelserna, som i våra dagar fortfarande äro stadda under utbildning, torde i många fall dessa själfva icke kunna göras till föremål för skyddsåtgärder, ehuru visser- ligen själfva utbildningsprocessen är af stort vetenskapligt intresse. Ur denna synpunkt kunde därför ifrågasättas att i enstaka, särskildt upplysande fall de af naturen själf åstadkomna förändringarna efter lämpliga mellantider noggrant uppmättes, fotograferades och beskrefvos. Detta gäller exempelvis glaciärernas oscillationer, strandutskärningar vid kuster och älfvar samt förändringar af dessas bäddar. Beträffande slutligen de kraf, som från estetisk synpunM kunna komma i betraktande, så gäller härvid i första rummet, att naturen ej må vandaliseras genom skogsskötting. stenbrytning. industriella an- läggningar o. d., hvarigenom storslagna eller tilltalande naturscenerier skulle blifva förstörda. Det vore sålunda exempelvis önskvärdt. att ett eller annat ståtligare vattenfall jämte omgifningar kunde bevaras i hela sin naturliga skönhet, samt att vid det tekniska tillgodogörandet af öfriga vattenfall hänsjii toges därtill, att omgifningarnas utseende i största möjliga mån skonades. Vidare borde man söka att bland allmänheten sprida intresse för att skydda särskildt vackra landskap från att skadas genom störande reklannnålningar på vare sig berghällar, klippblock eller särskilda skyltar, samt genom olämpliga anordningar vid anläggandet af sten- brott och grustag eller vid skogsafverkningar. Här liksom i öfrigt 72 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. l!)0(i. torde det vara af största vikt, att staten föregår med godt exeinijel, icke enbart tagande hänsyn till ekonomiska fördelar, och samma kraf borde äfven kunna ställas på kommunerna. På grund af livad sålunda anförts få vi vördsamt hemställa, att akademien såsom svar på den nådiga remissen måtte i underdånighet tillstyrka : att Kgl. Ecklesiastikdepartementet anmodas att anbefalla förut anförda under detsannna ställda undervisningsanstalter att såväl vid undervisningen som genom läro- och läseböcker hos lärjungarne söka inskärpa betydelsen af skydd för vårt lands natur och naturföre- mål; att af Kgl. Jordbruksdepartementet enahanda föreskrifter med- delas åt skogsstaten, skogsläroverken, landtbrukets undervisningsan- stalter o. s. v.; att Kgl. Lotsverket ej hädanefter å Gotska Sandön må bedrifva skogsafverkning utöfver hvad som erfordras för fyrpersonalens eget be- hof samt att ön i öfrigt måtte tridlysas och förklaras för national- park ; att Kgl. Domänstyrelsen må erhålla i uppdrag att af statens mark afsöndra till nationalparker lämpade områden, inom hvilka växt- och djurlifvet böra lämnas fullständigt orörda, samt dessutom bemyn- digas att af det årliga anslaget till inköp af mark för statens räkning använda en del för förvärfvande af de ytterligare områden, som från naturskyddssynpunkt kunna anses behöfliga; att Konungens Befallningshafvande anmodas att, såvida sådant från något håll skulle yrkas, vid fråga om sjösänkningar begära ut- låtande af Kgl. Vetenskapsakademien, huruvida från naturskyddssyn- punkt något mot förslaget vore att invända; att registrering af naturminnesmärJcen måtte uppdragas dels åt Kgl. Domänstyrelsen och Skogsstaten för nationalparker och öfriga skyddsområden äfvensom för enstaka träd, dels åt Sveriges geologiska undersökning för de geologiska och geografiska föremålen, dels åt Kgl. Vetenskapsakademien för sällsynta växt- och djurarter; att Kgl. proposition måtte ailåtas till riksdagen angående en lag därom, att de i enskild ägo befintliga naturföremålen, som på ägarens framställning eller med dennes medgifvande blifvit såsom naturminnesmärken registrerade, för all framtid skulle vara frid- lysta; att ett förslagsanslag på extra stat, att utgå från och med år 1906, å tvåtusen (2,000) kronor måtte ställas till Kgl. Vetenskaps- akademiens förfogande för vidtagande af de ofvan anförda åtgärder, som i naturskyddsfrågan i öfrigt kunna vara er'forderliga ; att äfven björnen, med det undantag, som ofvan angifvits, måtte skyddas af lag, dels genom fridlysning inom det till nationalpark före- slagna området kring Stora Sjöfallet, dels på sätt ofvan i öfrigt blifvit anfördt ; att kronhjorten i Skåne måtte totalt fridlysas inom något eller några därför lämpliga områden: samt TILL KGL. VETENSKAPSAKADEMIEN. 73 att för fågelvärldens bibehållande totalt jaktförbud måtte utfärdas för vissa i bilagan närmare angifna områden. Remisshandlingen återgår. Stockholm den 29 maj 1905. Gustaf Retzius. A. G. Nathorst. Gerhard Holm. Gerard De Geer. Einar Lönnberg. 74 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. Bilaga 4. Förslag" till stat för Kungrl. Vetenskapsakademien år 1906. In komster ' Banta å utlånade medel. Kapital : I inteckningar mot 5 ^/o . . 139,000 — 6,950 — » 4V2 "/o . 752,000 — 33,840 — I obligationer » öVä 7o . 79,000 — 4,345 — » 5 ^/o . . 297,000 — 14,850 — » 4Vä 7o . 52,000 — 2,340 — » 40/0 . . 146,200 — 5,848 — Å deposition » 4 7o . . 57.000 : — 2.280 ~ Summa kapital 1,522,200 — Däraf: donationskapital cirka 926.600 — Zool. stat vid Kristine- berg kapital cirka . 10,000 — Akademiens kapital cirka 585,600 — Inteckning af A . von Möller mot 5 Vo i"änta, kapital . . 22.000 — Andra inkomster. Almanacksarreudet 140,000: Ränta å folioräkuiug, cirka 250: Utdelning från Stockholms stads brandförsäk- ringskontor 250: Hyi'a för hörsalen, netto cirka 1,200: Statsanslag. Till befordrande af Akademiens verksamhet . » godtgörelse af räntan å köpeskillingen för de Abrahamsénska egendomarne . . 960: — 3,000: '0,453: 1.100: - 141,700: — 3.960: Från egendomen kvarteret Grönlandet södra. Hyra för en till Riksmuseum upplåten lokal 1,400: ■ — Summa inkomster Kr. 218,613: — FÖRSLAG TILL STAT FÖR KUXGL. VET. -AKADEMIEN ÅR l!IOli. 75 utgifter: Förvaltningskostnader. Aflöning enligt stat: Sekreteraren: lön . . . 5,00(1 tjänstgöringspengar . 1,500 Kamreraren: lön . . . 2,000 personligt tillägg . . 500 extra för Riksmusei m. fl. räkenskaper Notarien: lön . . personligt tillägg Ombudsmannen: lön Vaktmästaren : lön ålderstillägg . . 6,500: — 400: — 2,900: — 1,500: — 300: — 1,000: 200: Eldaren: lön för 5 månader . . Gårdsdrängen: lön Underhåll af möbler och inventarier Brandförsäkring 1,800: 600: 1,200 460 600 400 5 Expenser 3,000 Akademiens publikation er. Akademiens skrifter: Tryckning 24,0(J0 Häftning 2.500 Planscher 2,000 Statskalendern : Omkostnader 950 Korrekturläsning 250 Redaktörens arvode 1,550 14.060: 3,405:25 17,465:25 28,500: 2,750: — 31.250: Akademiens sammankomster. Högtidsdagen 250 Jettoner och minnespenningar 1,000 Gravyren till minnespenningen 500 1,750: Obserratorium. Aflöning enligt stat: Astronomen: lön . . . 5,000 ålderstillägg .... 500 Förste amanuensen: lön 1,200 personligt tillägg . . 400 5,500: 1,600: Transport 7,100: — 50,465: 25 76 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 19 O (i. Transport 7,100 Andre amanuensen 1,200 Vaktmästaren: lön ^ ...... 700 Instrfimenters inköp m. m. . . . 2,000 Tryckning af astronomiska iaktta- gelser 1,000 Underhåll af observatoriebyggnaden 500 Brandförsäkring 50 Expenser 150 69 9,000: 50,465: 25 3,700: 69 12,700: 69 Fysiska häbinettet. Aflöning enligt stat: Fysikern: lön .... 5,000 'ålderstillägg .... 1,000 hyresersättning . . . 1,000 Instrumentmakaren Instrumenters inköp m. m. Brandförsäkring .... Expenser 7,000 250 2,400 155 250 94 7,250: 2,805: 94 io,055: 94 Zoologiska stationen vid Kristi/néberg. Till stationens underhåll m. m 6.000: — Till »Fonden för Vetenskapsakademien» i Let- terstedts donationsfond: återbetalning af bidrag till stationen åren 1900 — 1904: Kapital 5,000: — Ränta 660: — 5 660: — Ränta å stationens kapital 10,000 kr. . . . 440: — 12,100: Biblioteket. Aflöning enligt stat: Bibliotekarien: lön Amanuensen: lön Extra biträdet: arfvode . . Vaktmästaren: lön . . 900 ålderstillägg .... 100 hyresbidrag .... 200 5,000 1,500 500 1,200: - 8,200: — Transport 8,200: 85,321:88 ^ Åtnjuter dessutom 150 kr. arfvode från anslaget till underhåll af observatorietelegrafen. FORSLAG TILL STAT FOR KUNGL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1906. 77 Transport 20,000: — Till böckers inköp och bindning I detta anslag ingår statsan- slaget 960 kr. till befordrande af Akademiens verksamhet. Extra anslag: Till böckers inköp och bindning . . . 5,000: — Betäckande af brist 5,000: — 10 000 Brandförsäkring 1,339 Expenser 2,000 39 8.200: — 85,321: 88 33,339:39 41,539: 39 Underhåll af Akademiens och Riksmuseets bygg- nader i kvarteret Grönlandet norra. Aflöning enligt stat: Ai'kitekten: lön Underhålls- och reparationskostnader .... Härtill användes statsanslaget 3,000 kr. till godtgörelse af räntan å köpeskillingen för de Abrahamsénska egendomarne. Renhållning . . Sotning Oförutsedda utgifter 431 150 500 24 300: 3,000: 1,081: 24 4,381: 24 Diverse understöd m. m. Bidrag till Internationella associa- tionen af akademier .... 145: — Bidrag till Naturvetenskapliga sta- tionen i Yassijaure .... 500: — Till fonden för utgifvande af C. von Linnés skrifter 6,000: - — » upprättande af förteckning å Berzelius' handskrifter . . . 600: — » Vetenskapliga resor .... 1,300: — » Rosenadlerska pensionerna . 150: — Ränta ä 4,4 ^jo å följande donationer: J. A. Ahlstrands testa- mentsfond . . . 24,800:— 1,091:20 J. W. Arnbergs dona- tion 22,000: — 968: — Stipendium Berzelia- num 35,400:— 1,117:60 B. von Beskows stipen- diefond .... 19,800:— 871:20 8,695: — Transport 102,000: 4,048: 8,695:— 131,242:51 78 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190(i. 4.048:— 8,695:— 131,242: 51 444: 40 Transport 102,000: F. Beyers m. fl:s do- nation .... 10,100: C. H. Brandels dona- tioner .... 92,100:— 4,052:40 Donationen niot lif- ränta 25,100 E. Edlunds donation 34,800 B. Ferrners d:o 3,000 A. H. Flormans d:o 5,900 Fonden för vetenskap- lig forskning . . 218,400 Fonden till medalj för vetenskapligforsk- ning m. m. . . 32,100 J. W. Grills donation 46,000 C. Hahns d:o 21.200 1,104: 40 1,531: 20 132: — 259: 60 9,609: 60 1,412: 40 2,024: — 932: 80 G. A. Lindboms do- nation .... 4.500: — G. Lindströms min- nesfond .... 2.200: — P. von ]\Iöllers dona- tion (räntebe- spar.) ... 1.600: — A. F. Regneils bota- niska gåfvomedel 87,400: — A. F. Eegnells zoolo- giska gåfvomedel 43.100: — 1,896: 40 Scheelefonden . . . 14,300: — 629: 20 K. O. E. Stenströms testamentsfond . 1,700: — E. Sundbergs donation 1,200: — C. C. Söderströms do- nationsfond . . 104,600: — J. A. Wahlbergs min- nesfond .... 28,600: — J. A. Wahlbergs me- daljfond .... 3,600: — L. J. Wallmarks testa- mentsfond . . . 53,100: — 198: — 96: 80 70: 40 3,845: 60 74:80 52:80 4,602: 40 1,358: 40 158:40 3.336: 40 40,770: 40 Kronor 926,600: Ränta ä 5 % å P. von Möllers donation 22,000 kr. till lifränta m. m 1,100: — Hyresbidrag till Riksmuseets äldste intendent 1,400: — 51,965: 40 Transport 183,207: 91 FÖRSLAG TILL STAT FÖR KUNGL VET. -AKADEMIEN ÅR 1906. 79 Grundfonden. Transport 183,207: 91 1 års ränta å 4,4 "/o å 532,400 kronor 23.425: 60 Af förestående ränta utbetalas, jämlikt Akademiens beslut den 10 april och den 12 juni 1901, till Akade- miens år 1901 afgångne sekreterare en pension af 7,500 kr. samt, enligt Akademiens beslut den 7 juni 1905, till dess samma ar aflidne vaktmästares, Skärlén. änka en pension af 600 kr. Summa utgifter hr. 206,633: ol. Till förstärkande af Akademiens Grundfond . 5.000: — ÖfversJcott till Reservfonden 6,979:49 11,979:49 Summa 218,613: — Stockholm den 31 oktober 1905. ./. L. Lei/onmarck. INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 81 Böcker skänkta till K. Vetenskaps- akademien under år 1905. 1. Vetenskapliga institutioner, hvilkas publikationer K. Vetenskapsakademien erhållit såsom byte eller gåfva. Stockholm. Svenska Akademien. K. Laudtbniksakademieu. K. Vitterliets-. Historie- och Antikvitetsakademien. Kungl. Biblioteket. K. Statistiska Centralbyrån. Entomologiska Föreningen. Svenska Fornminnesföreningen. Geologiska Föreningen. — - — Generalstabens Topografiska afdelning. Svensk-Ryska Gradniätningsexpeditiouen 1899 — 1902. Stockholms Högskola. K. Karolinska Mediko-kirurgiska Institutet. — — Jern-kontoret. K. Kommerskollegium. Svenska hydrogi-afisk-biologiska kommissionen. K. Landtbruksstyrelsen. K. Riksarkivet. Riksförsäkringsanstalten. K. Sjökarteverket. Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi. Svenska Trädgårdsföreningen. Svenska Turistföreningen. Sveriges Geologiska undersökning. Gröteborg. Göteborgs Högskola. K. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället. Lund. Astronomiska Observatoriet. Skånska Trädgårdsföreningen. Universitetet. Uppsala. Mineralögisk-geologiska Institutionen. Meteorologiska Observatorium. Vetenskaps-Societeten. Universitetet. Vetenskapsakademiens Årsbok, i. 1906. 82 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 19()(i. Aaelieii. K. Preuss. Meteorulogisches Institut. Abbeville. Société d'émulatioii. Aberdeen. University. Adelaide. Public library, museuiii and art gallery of South Australia. Observatory. Agraiii. Meteorologischos Observatoriura. Societas liistorico-naturalis Croatica. Albaiiy. New York state museum. Alger. Observatoire. AUegheiiy City. Observatory. Amsterdam. K. Alcademie van Wetenscliappen. Wiskundig Genootschap. — - — K. Zoölogisch Genootschap Natura artis magistra. Ångers. Société d'études scientiiiques. Ann Arbor. Detroit observatory of the Univ. of Michigan. Atlien. Observatoire National. Austin. Texas Academy of science. Autun. Société d'histoire naturelie. Auxerre. Société des sciences historiques et naturelies de PYonne. Baltimore. Peabody Institute. Maryland Geological Survey. Johns Hopkins university. Bamberg. Naturforschende Gesellschaft. Basel. Naturforschende Gesellschaft. Batavia. R. Magnetical and meteorological observatory. K. Natuurkundige Yereeniging in Nederl.-Indié. Baton Rouge. Louisiana Geological Survey. Belfast. Natural history and philos. society. Belgrad. Académie Royale de Serbie. Observatoire central. Bergen. Museum. Berkeley. (/alifornia university. Berlin. K. Akademie der Wissensehaften. Königliche Bibliothek. Universitäts-Bibliothek. K. botanischer Garten u. Museum. Deutsche entomologische Gesellschaft. Deutsche geologische Gesellschaft. Deutsche physikalische Gesellschaft. K. Preuss. Meteorologisches Institut. K. Preuss. geologische Ländes-Anstalt u. Bergakademie. K. Zoologisches Museum. Reichs-Marine-Amt, Nautische Abth. Physikalisch-technische Reichs-Anstalt. K. Sternwarte. Botanischer Yerein d. Provinz Brandenburg. Berliner Entomologischer Yerein. Beru. Eidg. hydrometrisches Bureau. Naturforschende Gesellschaft. INSTITUIIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 83 Bern. Al\g. scliweizerisclie Gesellsclmft f. ti. ges. Natunvissenscliaften. Scliweizerisclie Landesbibliotliek. BesaiiQon. Académie des sciences, belles-lettres et arts. Observatoire astroiiomique, clirononiétrique et météorologique. Société d"émulatioii du Doubs. Blue Hill. 31eteorological observatory. Bolog-na. E. Accademia delle scieiize dell' Istituto di Bologna. Osservatorio della R. Uiiiversitå. Bombay. Government observatory. Pioyal Asiatic society, Bombay branch. Boiiu^ Xiederrheinische Gesellschaft fur Xatur- und Heilkunde. Naturbistorischer Yerein der preussiscben Rheinlande, Westfalens und des Reg.-Bezirks Osnabriick. K. Sternwarte. Bordeaux. Commission météorologique de la Gironde. Observatoire. Société Linnéenne. Société des sciences physiques et naturelles. Boston. Anier. Academy of arts and sciences. Society of natural bistory. Brannschweig. Verein fur Xaturwissenschaften. Bremen. Geograpbiscbe Gesellscbaft. Meteorologiscbes Observatorium. Xaturwissenschaftliclier Verein. Breslau. Scblesiscbe Gesellscbaft f. vaterländische Kultur. K. Universitäts-Stermvarte. Yerein f. scblesiscbe Insektenkunde. Brisbane. R. Geographical society of Australasia. Brooklyn. Brooklyn institute of arts and sciences. Briinn. Mäbriscbes Museumsgesellschaft. Xaturforscbender Yerein. Bruxelles. Académie Royale des sciences, des lettres et des beaux- arts de Belgique. Commission de la »Belgica». Musée du Congo. Observatoire Royal de Belgique. Société R. de botanique de Belgique. Société entomologique de Belgique. Société Beige de géologie, de paléontologie et d'hydrologie. Société R. malacologique de Belgique. Budapest. Magyar tudomanyos akadémia. K. Ungariscbe geologische Anstalt. Statistiscbes Bureau der Haupt- u. Residenzstadt Budapest. Ungariscbe Ornithologiscbe Centrale. Ungarisches Nationalmuseum. K. Ungariscbe Reichs-Anstalt fiir Meteorologie u. Erdmagne- tismus. Buenos Aires. Museo nacional de Buenos Aires. Museo de Farmacologia. — Facultad de cieucias médicas. 84 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. Buenos Aires. Observatorio Möns. Lasagiia del Colegio Pio IX de artes y oficios. Oticina méteorolögica Argentina. Sociedad eientifica Argentina. Buffalo. Society of natural sciences. Buitenzorg. "s Lands Plantentuin. Bukarest. Institut botanique. Institut météorologique de Roumanie. Caen. Société Linnéenne de Normandie. Calcutta. Royal botanic garden. Indian museum. — — Asiatic society of Bengal. Geological survey of India. Cambridge. Observatory. University library. Pbilosophical society. Cambridge, Mass. Museum of comparative zoology. Astronomical observatory of Harvard College. Cameron. Gulf Biologic Station. Campiiias. Centro de sciencias, letras e artes. Cape Town. Soutb African Association for tlie advancement of science. — - — Geological commission. Meteorological commission. South African museum. Eoyal observatory. ■ — - — Office of Government Biologist, South African Museum. South African philosoi^hical society. Catania. Accademia Gioenia di scienze naturali. R. Osservatorio. Chambésy. Herbier Boissier. Clmpel Hill. Elisha Mitchell scientific society. Charlottesville. Leander Mc. Cormick observatory of the univ. of Virginia. Chemnitz. Naturwissenschaftliche Gesellschaft. K. Sächsisches Meteorolog. Institut. Cherbourg. Société nationale des sciences naturelles et mathématiques. Chicago. Academy of sciences. Newberry library. Field Columbian museum. Yerkes observatory of the univ. of Chicago. University. Chur. Naturforschende Gesellschaft Graubiindens. Ciucinnati. Lloyd library. Observatory. Society of natural history. Cleveland. Meteorological observatory. Coimbra. Observatorio meteorologico e magnetico da universidade. INSTITUTIONER, SOM SANDA SINA PUBLIKATIONER. 85 Coimbra. Sociedade Broteriana. Cold Spring Harbor, Lonas Säntisgebirge untersucht und dargestellt. 1 — 2. Beni 1905. 4:o. Helmert, F. R., Uber die Genauigkeit der Kriterien des Zufalls bei Beobachtungsreihen. Berlin 1905. 8:o. Hensgeii, C, Zur Dissoziation der Elektrolyte. Lpz. 1905. 8:o. Hiiirichs, G. D., The Amaua meteorites. St. Louis 1905. 8:o. Hovey, E. O., The Grande Soufriére of Guadeloupe. New York 1904. 8:o. Hackel, E., Der Kampf um den Entwickelungs-Gedanken. Berlin 1905. 8:o. Uäiizel, E., Der Einheitstrieb in einer moralischen \Yissenschaft u. Weltanschauung. Zeitz 1891. 8:o. Die Empfindungen als Abbildungen des Hirnstoffs. Lpz. [1904]. 8:o. Die Körperreaktion gegen das Licht als Ursache der Reflexion. Lpz. u. å. 8:0. Ein Universalkörper als Träger der stofflich-seelichen Gebilde. Lpz. [1904]. 8:o. Die Yereinigung der theolog.-sittlichen Weltanschauung mit der Naturwissenschaft. Lpz. u. å. 8:o. BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 101 Jeliiiek, C, Anleitung zur Ausfuhrung meteorologischer Beobaclit- ungen nebst einer Sannnlung von Hilfstafeln. 5:te Aufl. T/i. Wien 1905. S:o. Keller, K., Das elektro-pneumatische Motorsystem der Atuiospliäre als ein Teil des allgemeinen Xatur-Meclianismiis. 2:e. umge- arb. Aufl. Zuricli 1904. 8:o. Kerbert, C, Peter Artedi 1705 — 1735. Amsterdam 1905. 8:o. Keutiier, J., Uber das Yorkommen und die Yerlireitung stickstoff- bindender Bakterien im Meere. Kiel 1904. 4:o. Diss. Kiseljak, 31., Grundlagen einer Zahlentheorie eines si^eziellen Systems von komplexen Grössen mit drei Einheiten. Bonn 1905. 8:0. Kubler, J., Die natiirliclie Entwicklung der Materie im Weltraum und die daraus hervorgelienden Weltgesetze. Lpz. 1904. 8:0. Woher konnuen die WeltgesetzeV Lpz. 1904. 8:0. Lambe, L. 31., A new recent marine sponge (Esperella bellabellensis) from tlie Pacilic coast of Canada. Ottawa 1905. 8:0. Leiigsfleld, J. I., Explanation of cause of weiglit. Vicksburg, Miss. 1905. 8:0. (Jrigine of tbe planets, and cause and mode of production of terrene i^henomena. Vicksburg, Miss. 1897. 8:0. Linders, O., Zur Klarstellung der Begriife 3Iasse, Gewiclit, Sclnvere u. Kraft, Lpz. 1905. 8:0. Loreiizoiii, G., Pietro Tacchini nei primordi della sua carriera astro- noniica a Padova . . . Venezia 19U5. 8:0. Lukowski, 31., Die Erde ein Elektromagnet öder das Gesetz des schrotfen Uberganges. Dortmund 1904. 8:0. 3[aiden, J. H., A critical revision of tlie genus Eucalyiitus. P. 5 — 7. Sydney 1904—05. 4:o. 3Iarg'ules, 31., Uber die Beziehung zwischen Barometerschwankungen u. Kontinuitätsgieichimg. Lpz. 1904. 8:0. Uber die Energie der Stiirme. Wien 1905. 4:o. 3Iarti, C, The weather-forces of tlie planetary atmospheres. Xidau 1905. 8:0. 3Ieldriiiii, A. N., Avogadro and Dalton. The standing in Chemistry of their hypotheses. Aberdeen 1904. S:o. 3Ioissan, H., Traité de chimie minérale. T. 2: Fasc. 1 — 2: 4: 1 — 2. Paris 1905. 8:0. 3Iontgomery, E., The vitality and organisation of protoplasm. Austin 1904. 8:0. Moiitessus de Ballore, R. de, Sur les fractions continues algébriques. Palermo 1905. 8:0. 3Ioore, W. L., Forecasting tlie weatlier and storms. AVashinglon 1905. 8:0. 3I0SSO, A., Laboratoire scientitique international du Mont Kosa. Tra- vaux. Aniiée 1903, publ. par A. M — . Turin 1904. 8:0. 3Iotti, a. Å. 31. S. A., Discussioni mateniatiche con quadratura del circolo . . . Pavia 1875. 8:0. Risoluzione della quadratura del circolo . . . Pavia 1892. 8:0. Negreiros, A., Le Mozambique. Paris 1904. 8:0. 102 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. Nordgaard, 0., Hydro^Tapliical and biological iuvestigations in Nor- Avegian tiords. Bergen 1905. Fol. Norman, A. M., New generic nanies for some Entomostraca and Cinipedia. London 1903. S:o. & Scott, Th., Crustacea Copepoda new to scieuce from Devon and C'ornwaIl. London 1905. S:o. OAVstoii, A., List of Jajjanese iishes. Yokohama 1905.. 4:o. Pirie, J. H. H., & Browii, R. N. R., The Scottish National Antarctic Expedition. Second antarct. voyage of the »Scotia». i:dinburgh 1904. 8:o. Rajna, 31., Pietro Tacchini. Commemorazione. Bologna 1905. 8:o. Nuovo calcolo deireffemeride del sole e dei crejiuscoli per 1'orizzonte di Bologna. Bologna 1904. 4:o. Rizzo, G. B., Contributo alla studio della dispersione elettrica nell' atmosfera. Torino 1903. 8:o. Sopra il calcolo della costante solare. Torino 1903. 8:o. Rosenbuscli, H., Mikroskopische Physiographie der Mineralien u. Ge- stehie... Aufl. 4. Bd 1: 2. Stuttg. 1905. 8:o. Roseiitlial, E., Uber die elastische Nachwirkung bei Aneroid-Baro- graphen u. Berichtigung. St. Petersb. 1903 — 04. 8:o. Rudolph, H., Luftelektrizität, Eigenladung d. Erde u. Aktivität d. freien Luft. Wien 1904. 4.0. Luftelektrizität und Sonnenstrahlung. Lpz. 1903. 8:o. Uber die Unzulässigkeit der gegenwärtigen Theorie d. Materie. Coblenz 1905. 4:o. Russell, J. M., Theo-scientium or introductory extracts to »the seven ages of creation». San Francisco 1902. lG:o. Sabatier, P., & Senderens J. B., Xouvelles méthodes générales d'hydrogénation et de dédoublement moléculaire basées sur Temploi des niétaux divisés. Paris 1905. 8:o. Saville, M. H., Funeral urns from Oaxaca. New York 1904. 8:o. Schröter, J. Th., Bestimmung der Bahn des Cometen 1864 III. Chra 1905. 8:o. Seliubert, J., Die Witterung in Eberswalde im Jahre 1904. Berlin 1905. 8:o. Scliucliert. CIi., Charles Emerson Beecher. New Haven 1904. 8:o. Scliöiier, J. G., Die Kolonisation Siidwest-Finnlands durch Schweden. Wien 1905. 8:o. Steveiis, 0. B., & Wriglit, R. F., Georgia, historical and industrial. Atlanta 1901. 8:o. Sundell, A. F., & Tallqvist, Hj., Uber das Decrement elektrischer Schwingungen bei der Ladung von Condensatoren. Lpz. 1901. 8:o. Tetiiiajer, L. v., Die angewandte Elastizitäts — ■ u. Festigkeitslehre. 3:te umgearb. Aufl. Lpz. u. Wien 1905. 8:o. Thomseii, J., Systematisk gennemförte terniokemiske Undersögelsers numeriske og teoretiske Resultater. Klivn 1905. 8:o. Treub., M., Nouvelles recherches sur le röle de Tacide cyanhydrique dans les plantes vertes. Leide 1905. 8:o. BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 103 Tunier, H. H., The astrogTai)liic oliart and astrograpliic methods. London 1903. 8:0. Yaldivia. Wisseuschaftl. Ergebnisse d. Deutschen Tietse-Exjiedition 1898/99. Bd 4; 6; 7: Lief. 1—6. .Jena 1904. 4:o. Sk. af Tyska Regeringen. AViessner, V., Das AVerden der Welt und ilire Zukunft. Dresden 190.5. 8:0. Willcocks, W., The Nile m 1904. London, Xew York 1904. 8:0. Wille, \., Om Invandringen af det arktiske Floraelement til Xorge. Chra 1905. 8:0. Uber die Sehiibler' schen Anschauungen in Betreff der Ve ränder- ungen der Ptlanzen in nördlichen Breiten. Erlangen 1905. 8:0 Woeikoff, A., 9 st. broschyrer. AVolley, J., Ootheca AVolleyana . . . With additions by tlie editor A. Newton. P. 3. London 1905. 8:o. Zölss, P. B., Beiträge zur Kenntnis der atmosphärischen Elelctrizität. 18. Wien 1905. 8:o. Elektrizitätszerstreuung in Kremsmuuster (1903 — 04). Leipzig 1905. 8:0. Zöppritz, A., Gedanken iiber Flut u. Ebbe. Dresden 1904. 8:o. Sekreterarens årsberättelse för 1905-1906 afgifven på högtidsdagen den 31 mars 1906. Samma lust för resor och äfventyr, som fordom lockade våra förfäder ut på vikingatåg till fjärran länder fortlefver nog ännu hos deras ättlingar i norden. Men målet för re- sorna har blifvit ett annat. Det är nu ej alltid blott fråga om att förvärfva gods och guld. Unge män gå nu äfven ut för att i vetenskapens tjänst utforska naturens hem- ligheter och af dess alster hemföra rika skatter. Under se- naste hal f sekel hafva svenske mäns forskningsresor hufvud- sakligen varit riktade mot det karga, men dock så intressanta arktiska området. Ehuru detta område nog ännu erbjuder talrika problem att lösa, hafva våra vetenskapsmän under de senaste åren äfven börjat att rikta sin uppmärksamhet på naturen och folken i andra trakter af jorden. Den sven- ska arktiska forskningen har efterföljts och kompletterats af en svensk antarktisk forskning och den outtömligt rika tropiska naturen har äfven allt mera blifvit föremål för våra studier. Såsom bevis på livad i dessa hänseenden under det se- naste året blifvit gjordt, må erinras om, att konservator E. Sörling tillbragt ett år på den i södra Ishafvet belägna ön Syd-Georgien och därifrån till riksmuseet hemfört mycket rika samhngar af ryggradsdjur; att intendenten för rilismuseets entomologiska afdelning professor Y. Sjöstedt sedan i juni förhdet år vistas i det inre af tyska Ost-Afrika samt därifrån redan hemsändt högsc betydande och värdefulla samlingar; 106 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. lOUIi. att friherre Erland Nordenskiöld ocli fil. licentiaten Nils Holmgren hemfört intressanta etnografiska, arkeologiska och zoologiska föremål från de hittills föga kända och i svenska museer knappast företrädda gränstrakterna mellan Bolivien, Peru och Brasilien, samt att docenten vid Uppsala universitet Ivar Trägårdh idkat biologiska studier i Natal och Zululandet och därifrån hemfört samlingar i synnerhet af acarider och insekter. Det är dock ej tillräckligt att göra iakttagelser och hem- föra samlingar. Skall det därpå nedlagda arbetet komma vetenskapen till godo måste iakttagelserna och samlingarne äfvcn bearbetas samt resultaten af bearbetningen offentlig- göras. Tack vare både offentlig och enskild offervillighet hafva under senaste tid flere stora arbeten, som grunda sig på under föregående år af svenske män gjorda studier och sam- lingar, blifvit offentliggjorda. Bland dylika arbeten må här omnämnas: de vetenskapliga resultaten af doktor Sven Hedins resa till Central-Asien 1899 — 1902, hvaraf fyra band, behandlande Tarimfloden, Lop-Nor problemet, meteorologiska iakttagelser och zoologiska samlingar, samt ett större antal kartor hafva utkommit; resultaten af den svenska zoologiska expeditionen till Egypten och Hvita Nilen år 1901, hvaraf två band ut- kommit ; den åren 1899 — 1902 företagna svensk-ryska gradmätnings- expeditionen till Spetsbergen, af hvars svenska afdelning flere delar utgifvits; resultaten af den svenska antarktiska expeditionen under professor Otto Nordenskjöld, hvaraf vissa delar föreligga färdiga; samt professor O. Montelius' stora arbete: La civilisation primitive en Itahe, hvaraf andra bandet, som behandlar mellersta Italien, utgifvits. Dessa verk äro alla ett glädjande vittnesbörd om det arbete, som i vårt land bedrifves på den naturvetenskapliga forskningens område. Sedan akademien från detta års början lyckats erhålla ett väsentligen förhöjdt arrende för det henne förlänade almanacksprivilegiet, har hon sett sig i stånd att bättre än SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1906. 107 hittills varit möjligt tillgodose de kraf, som i allt högre grad ställas på de allmännyttiga institutioner, hon så småningom under skilda tider grundlagt. Främst bland dessa i betydelse för vårt lands natur- vetenskapliga forskning står helt säkert akademiens bibliotek. Det räknar sin upprinnelse från samma tid, som akademien själf och har städse af akademien på bästa sätt omhuldats. Akademien har nämligen till fullo insett, att ett godt, väl ordnadt och i möjligaste måtto fullständigt naturvetenskapligt bibliotek är en ovillkorlig förutsättning för ett lands del- tagande i kulturarbetet på detta område och särskildt för arbetet vid naturhistoriska riksmuseet, meteorologiska cen- tralanstalten och öfriga till akademien hörande institutioner. Akademien har därför sökt, att dels genom utbyte af skrifter med naturvetenskapliga sällskap i alla länder dels genom in- köp grundlägga ett bibliotek för matematik och naturveten- skap af verkligt värde. Detta har ock i viss mån lyckats. Akademiens bibliotek är erkändt såsom det förnämsta i sitt slag ej allenast i Sverige utan ock i hela den skandinaviska norden. Den hithörande litteraturen tilltager emellertid i våra dagar så hastigt i omfång, att de belopp, som akademien under senaste åren kunnat offra på sitt bibliotek, ej varit tillräckliga för att hålla det uppe på samma höjd som hit- tills. Detta framgår bäst däraf att en betydande del af böc- kerna i biblioteket så småningom måst lämnas oinbundna, ehuru de utlånats till alla landets delar. Antalet af dessa böcker är numera så stort, att för deras inbindning enligt verkställd beräkning skulle behöfvas en summa af 30,000 kronor. Om härtill lägges, att det årliga anslaget till inköp af böcker äfven varit otillräckligt så att trots alla inskränk- ningar en större brist däruti uppstått, inses lätt, att en höj- ning af anslaget till biblioteket varit högst nödvändig, för att detta någorlunda skall kunna motsvara de anspråk, som ställas på detsamma. Anslaget har också nu af akademien kunnat höjas med öfver 15.000 kronor, hvarförutom den uppkomna bristen blifvit betäckt. En annan institution, som länge varit i beliof af ökade tillgångar, är den zoologiska stationen vid Kristineberg. Den- samma har såsom bekant blifvit grundlagd genom donationer till akademien af doktor A. F. Regneli. å tillsammans 55,000 108 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190(i. kronor och har sedermera väsentligen kunnat utvidgas genom en gåfva af 40,000 kronor, som år 1901 lämnades af konsul G. E. Broms för uppförande af ett tidsenligt laboratoriehus. För de årliga utgifterna har stationen dock endast haft att tillgå ett statsanslag af 4,000 kronor samt ett understöd från akademien å 1,000 kronor. Detta har haft till följd, att stationen endast under sommarmånaderna kunnat hållas öppen för studerande och att tillsynen och vården af den- samma uteslutande hvilat på intendenten för riksmuseets evertebratafdelning. För afbjälpande af dessa missförhållan- den har akademien nu höjt anslaget till stationen med 5,000 kronor, hvaruti ingår lön till en assistent, som året om skall vistas å stationen och dels tillhandagå de studerande med råd och upplysningar dels själf utföra arbeten, som äro äg- nade att utreda kännedomen om lifvet i hafvet vid vår väst- kust samt underlätta arbetet för kommande forskare. Häri- genom har det äfven blifvit möjligt, att hålla stationen öppen året om, hvarigenom många i biologiskt hänseende viktiga frågor om förhållandena i hafvet under vintern kunna blifva studerade och utredda. Akademiens ökade inkomster tagas slutligen äfven i hög grad i anspråk för en annan af hennes viktigaste uppgifter. Ända sedan sin stiftelse har akademien sökt, att främja den vetenskapliga forskningen inom fäderneslandet genom be- kostandet af vetenskapliga af handlingars offentliggörande. Enär dylika afhandlingar, isynnerhet i ett mindre land, aldrig kunna påräkna en sådan afsättning, att deras tryckning från förläggarsynpunkt kaij blifva lönande, är en sådan verksam- het af största betydelse för ett lands kulturella utveckling och för dess anseende såsom deltagare i det internationella vetenskapliga arbetet. Vetenskapsmannen, isynnerhet den yngre, är också sällan eller aldrig i tillfälle, att själf bekosta sina arbetens tryckning, ii vadan en dylik hjälp för honom är nästan nödvändig, därest han skall kunna få sina arbeten offentliggjorda. Ju lifligare den vetenskapliga verksamheten i ett land är och ju fler som ägna sig däråt, desto större blir också behofvet af dyhka understöd. Akademien har därför med glädje funnit, att antalet af till henne inlämnade värdefulla afhandlingar städse vuxit; kostnaderna för hennes publika- tioner hafva naturligtvis i samma mån ökats, hvilket delvis SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1906. 109 äfven har sin grund däruti att anspråken på och behofvet af ilhistrationer i naturvetenskapliga och framför allt i natur- historiska afhandlingar numera är långt större än förr. En jämförelse mellan kostnaderna för akademiens publi- kationer under de senaste årtiondena är i detta fall särdeles upplysande. Kostnaden i rundt tal för akademiens skrifter uppgick år 1880 till 18,000 » 1890 till 23,000 » 1900 till 26,000 » 1904 till 30,000 kronor. Häraf framgår, att denna kostnad är i stadigt stigande och att akademien, därest hennes publikationer skola ut- vecklas och ej gå tillbaka, ovillkorligen måste tillse, att medel finnas för de ökade kostnadernas betäckande. Dessutom är att märka, att akademiens publikationer ej allenast stå öppna för författare från alla landets delar utan äfven hafva till särskild uppgift att mottaga de afhandlingar, som utarbetas vid de under akademien ställda statsinstitutionerna. Afven för dessa är det således af största betydelse, att akademien äger tillräckliga medel för sina skrifters utgifning och att anslaget härför i mån af behof kan ökas. Statsanslag. Med bifall till Kungl. Majt:s därom gjorda framställning har 1905 års riksdag på extra stat för innevarande år an- visat : såväl de anslag, som äfven utgått för 1905, till riks- museets afdelning för arkegoniater och fossila växter, till etnografiska afdelningen, till meteorologiska centralanstalten, till den internationella katalogen för naturvetenskaplig litte- ratur, till den svenska regionalbyrån för nämnda katalog, till tidskriften »Acta raathematica», till bearbetning och ut- gifning af de vetenskapliga resultaten af doktor Sven He- dins senaste resa i Centralasien och för offentliggörande af de viktigaste vetenskapliga resultaten af professor O. Norden- skjölds expedition till södra Ishafvet; som ock 19,500 kronor för bearbetning och utgifning af de viktigaste vetenskapliga resultaten af docenten Axel Hambergs och hans medarbetares undersökningar öfver hög- 110 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK l!)(Hi. fjällsområdet mellan Kvickjock och. Stora Sjöfallet i Lule lappmark, hvaraf för år 1906 6,500 kronor. Dessutom har Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse med riksdagens beslut beviljat en pension af 1,600 kronor åt assi- stenten vid riksmuseets mineralogiska afdelning G. Lind- ström samt af 800 kronor åt framlidne intendenten professor Hjalmar Stolpes änka Wilhelmina Emerentia Stolpe, född Holmgren. Donationer. Bevis på det intresse, som allmänheten hyser för akade- miens sträfvanden och för utveckhngen af hennes institu- tioner, hafva ej heller under det senaste året saknats. Den person, som år 1904 till akademien öfverl ämnade ett belopp af 30,000 kronor, under villkor, att räntan därå användes dels för belönande medels en medalj i guld af för mänsklighetens upplysning, förkofring och förbrödring syn- nerligen viktiga och välsignelsebringande arbeten dels till sti- pendier åt unga män. som i främmande land önska studera det praktiska af ingenjörsyrket, har till samma fond ytter- ligare öfverlämnat 10,000 kronor för att fonden hastigare må uppgå till det belopp af 50,000 kronor, som enligt donators bestämmelse fordras för att reseunderstöd skall få af akade- mien utdelas. Till Kristinebergs zoologiska station har änkefru Anna Broms lämnat en gåfva af 10,000 kronor för att möjliggöra inköp för stationens räkning af en mindre ångare. Häri- genom har en stor brist i stationens hittillsvarande utrust- ning blifvit afhjälpt och anskaffandet af material för de ve- tenskapliga studierna vid anstalten i hög grad underlättats. Akademiens framlidne ledamot professor P. T. Cleve har genom gåfvobref af den 8 juni 1905 till akademien öfver- lämnat hela sin mycket rika samling af preparat, anteck- ningar och ritningar rörande diatomaceer jämte en större samling af litteratur öfver denna alggrupp. På det att denna värdefulla gåfva måtte kunna sammanhållas på ett ställe och vara så lätt tillgänglig som möjligt för studerande, har akade- mien öfverlämnat densamma till riksmuseets botaniska af- delning. SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 19()Ö. 111 Akademiens bibliotek har från statsgeologen doktor A. Lindström fått mottaga en värdefull samling manuskript af vetenskapligt och historiskt intresse. Bland de många gåfvor, som lämnats till riksmuseets af- delningar och för hvilka såsom vanligt en redogörelse lämnas i vederbörande föreståndares berättelser, må här endast om- nämnas : att doktor och fru A. Pauli till etnografiska af del ningen skänkt de arkeologiska samlingar, som af friherre Erland Nordenskiöld hemförts från Perus och Boliviens gräns- trakter ; att grefve Erik von Rosen till samma afdelning förärat framlidne professor Stolpes värdefulla samling af etnografisk litteratur; att konsul O. Finsen på Färöarne till vertebrataf del- ningen skänkt två hvalskelett, det ena af en kaskelothval; att kassakontrollören C. Bangert i Köpenhamn ihåg- kommit vertebrataf delningen med en större samling af fåglar och fågelägg, samt att doktor Carl Bovallius till den etnografiska afdel- ningen öfverlämnat en samling etnografiska föremål från Brittiska Guyana. Akademiens skrifter. Under det gångna året har akademien från trycket ut- gif vit : af Akademiens Handlingar hela det trettionionde bandet; af Arkiv för matematik, astronomi och fysik andra bandets första och andra häfte; af Arkiv för kemi, mineralogi och geologi andra bandets första, och andra häfte; af Arkiv för botanik hela fjärde bandet samt femte ban- dets första och andra häfte; af Arkiv för zoologi andra bandets tredje och fjärde häfte samt tredje bandets första häfte; af Astronomiska iakttagelser och undersökningar anställda på Stockholms observatorium åttonde bandets andra häfte; Af Meteorologiska iakttagelser i Sverige 46:e bandet för år 1904 samt af Akademiens årsbok hela årgången för 1905. 112 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK 1906. Tillsammans innehålla dessa skrifter 104 olika afhand- lingar, som omfatta 579 sidor och 47 taflor i 4:o samt 2,209 sidor och 99 taflor i 8:o. Om de fördelas på de olika veten- tenskaperna visar det sig, att 11 behandla matematik och astronomi, 10 f^^^sik och meteorologi, 16 kemi, 29 botanik, 23 zoologi samt 15 diverse ämnen. Minnesfest. Onsdagen den 28 juni 1905 firades i Amsterdam en enkel, men tilltalande högtidlighet. Då aftäcktes i den zoologiska trädgården därstädes den minnesvård af röd svensk granit, som akademien låtit uppföra till minne af Petrus Artedi, den vetenskapliga iktyologiens grundläggare. Stenen bär så- som inskrift: »Peter Artedi suecus ichthyologorum princeps natns in Angermannia suecorum MDCCV, obiit Amstelodami MDCCXXXV. Pietatis causa monI^mentum fecit regia acade- mia scientiarum suecica MDCCCCV. eller på svenska: Sven- sken Peter x4.rtedi iktyologernas furste, född i svenska pro- vinsen Ångermanland 1705, död i Amsterdam 1735. K. Svenska Vetenskapsakademien reste 1905 vården». Akademien var vid aftäckningen representerad af sin ledamot intendenten för riksmuseets vertebratafdelning pro- fessor E. Lönnberg och Sverige af sin generalkonsul i Am- sterdam C. A. Broms, som å Norrlands nations i Uppsala vägnar nedlade en präktig blomsterkrans med blågula band framför stenen. Stenen är rest på en liten upphöjning fram- för akvariebyggnaden och omgifves af en blomstergrupp. Det K. zoologiska sällskapet »Natura artis magistra» i Am- sterdam, som är ägare till den zoologiska trädgården, har välvilligt åtagit sig att för all framtid vårda och underhålla minnesstenen. Akademien kan därför hoppas, att denna sten länge inför främlingar skall bära vittne om hvad en anspråks- lös och obemedlad svensk student uträttat i vetenskapens tjänst och till heder för sitt fosterland. Afg-ifna utlåtanden. På Kungl. Maj:ts nådiga befallning eller på anmodan af vederbörande departementschef har akademien afgifvit ut- låtande i följande 27 ärenden, som kraft en vetenskaplig utredning : SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 190(). 113 öfver riksdagens skrifvelse angående beredande af skydd åt Sveriges natur och naturminnesmärken; öfver en inbjudan till Sverige att genom ombud deltaga i den fjärde ornitologiska kongressen, som skulle hållas i London den 12—21 juni 1905; öfver en inbjudning till Sverige att genom ombud del- taga i en kongress i Liége för radiologi och elektrolys; öfver af ryska regeringen väckt förslag om Sveriges del- tagande i internationella undersökningar rörande de högre luftlagren ; öfver en underdånig ansökan af friherre A. Klinckow- STRÖM om rätt att under förbjuden tid skjuta och tillvara- taga simfåglar; öfver en underdånig ansökan af professor H. E. Ram- berg om reseunderstöd för bevistande af en meteorologisk kongress i Innsbruck; öfver en af härvarande spanske ministern gjord fram- ställning om utväxling af väderlekstelegram mellan observa- toriet i Madrid och meteorologiska stationen i Visby; öfver en af härvarande danske ministern gjord framställ- ning om tillstånd för en dansk observatör att på ön Hven och på ett ställe i Skåne företaga astronomiskt-meteorolo- giska undersökningar; öfver en ansökan af lektor K. Starbäck om ett anslag för studier vid de botaniska samlingarna i Uppsala; öfver en underdånig ansökan af professor G. Holm om ett understöd af 900 kronor för att i de ryska östersjöpro- vinserna framför allt å öarne ösel, Dagö och Moon studera siluraflagringarne ; öfver gjord framställning om bidrag från Sverige under ytterligare tio år till den internationella gradmätningsasso- ciationen ; öfver en underdånig ansökan af professor K. Ängström om understöd för en resa till England i ändamål att deltaga i en konferens för solundersökningar; öfver en nådig remiss rörande bedömandet af kompetensen hos de sökande till den lediga professorsbefattningen vid generalstaben ; öfver en inbjudning till Sverige att genom ombud del- taga i den sjätte internationella kongressen för tillämpad kemi, som kommer att hållas|i Rom under april månad 1906; Vetenslcapsakademiens Årsbok. 4. lUOC. g 114 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 19()H. öfver en inbjudning till Sverige att genom ombud del- taga i den sjunde internationella kongressen för hydrologi, klimatologi, geologi och terapi, hvilken skulle öppnas i Ve- nedig den 10 oktober 1905; öfver en underdånig framställning af det naturhistoriska riksmuseets intendenter samt föreståndaren för statens me- teorologiska centralanstalt om förbättrade löne- och pensions- villkor ; öfver en underdånig ansökan af professor G. Mittag- Leffler om ett anslag af 3,000 kronor för utgif vande under år 1907 af tidskriften »Acta mathematica» ; öfver väckt förslag om inrättande af särskilda interna- tionella kommissioner för behandling af frågor rörande dels internationella elektromagnetiska enheter dels bestämmelser om uppmätning af elektriska maskiners egenskaper; öfver en underdånig ansökan af professor E. Lönnberg om rätt för honom eller den vid riksmuseet anställde kon- servatorn att utan hinder af gällande fridlysningsförordningar döda och tillvarataga för riksmuseets samlingar behöfliga fåglar; öfver väckt förslag om undervisningen i elektroteknik vid tekniska högskolan; öfver en underdånig ansökan af doktor P. Dusen om ett understöd af 3,000 kronor för bearbetning af de bota- niska samlingar, som af honom blifvit hemförda från södra Amerika ; öfver en underdånig ansökan af fröken Charlotte von Schéele om ett understöd för utgifvande af ett planschverk öfver »Nyttiga växter»; öfver en underdånig ansökan af doktor N. Ekholm om ett anslag af 1,000 kronor för anställande af undersökningar rörande stormarne vid Sveriges västra och södra kuster; öfver en inbjudning till Sverige att genom ombud del- taga i den tionde internationella geologiska kongressen i Mexico under september månad 1906; öfver en inbjudan till Sverige att genom ombud deltaga i den femtonde internationella amerikanistkongressen i Quebec den 10 — 15 september 1906; öfver en underdånig ansökan af professor M. V. Odenius om understöd för utgifvande af en öfversättning till svenska 9 SEKRETEKARENS ÅRSBERÄTTELSE 190G. 115 språket af A. Cornelius Celsus åtta böcker om läke- konsten ; öfver en underdånig ansökan af professor A. E. Törne- BOH3I m. fl. om ett statsanslag af 20,000 kronor såsom bi- drag till betäckande af kostnaderna för den elfte interna- tionella geologkongressens hållande i Stockholm under år 1910. Afgifna berättelser. Berättelser rörande resor och studier, som blifvit utförda med understöd från akademien, hafva i vederbörlig ordning afgifvits af följande nio personer: af doktor H. Euler, som uppburit understöd från Wall- markska fonden för att i Paris idka studier i enzymologi, isynnerhet rörande enzj^mernas medverkan vid assimila- tionen ; af fil. kandidaten J. E. Ljungquist, som idkat bota- niska studier å Mästermyr på Gotland ; af fil. studeranden R. Söderberg, som undersökt fågel- lifvet i Hornborgasjön; af fil. kandidaten N. von Hofsten, som i zoologiskt hänseende studerat Mästermyr på Gotland; af med. kandidaten Selim Birger, som fortsatt sina undersökningar rörande vattenväxternas utbredning och lef- nadssätt i Härjeådalen; af fil. kandidaten E. Lindegren, som studerat växtlig- heten, företrädesvis algerna, i Hornborgasjön; af fil. studeranden E. Mjöberg, som idkat entomologiska studier i Bohuslän; af amanuensen H. Dahlstedt, .som studerat nordvästra Härjeådalens Hieraciumvegetation, samt af assistenten A. Tullgren, som med understöd från Regnelis zoologiska gåfvomedel bearbetat riksmuseets samling af svenska spindeldjur. Akademiens tjänstemän. Sedan akademien den 12 april 1905 till intendent för riksmuseets botaniska afdelning efter professor V. Wittrock kallat lektorn vid norra latinläroverket i Stockholm Carl 116 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190{). Axel Magnus Lindman har Kungl. Maj:t den 25 maj stad- fäst detta val, hvarefter professor Lindman den 1 juni till- trädde sin befattning såsom intendent vid riksmuseet. Assistenten Gustaf Lindström, som alltsedan år 1861 varit anställd vid riksmuseets mineralogiska afdelning blef af sistlidne års riksdag förklarad berättigad till pension vid afskedstagandet och har i och med utgången af år 1905 från- trädt sin befattning vid riksmuseet. Till hans efterträdare har akademien kallat och antagit filosofie doktor Gustaf Flink. Såsom assistent i astrofotografi vid akademiens observa- torium har under år 1905 tjänstgjort filosofie kandidaten Henrik Gabriel Block och från detta års början filosofie studeranden G. Strömberg. Till innehafvare af den nya assistentbefattningen vid Kristinebergs zoologiska station har akademien utsett filosofie licentiaten Hjalmar Östergren. Den 24 april af led vid nära 81 års ålder vaktmästaren Anders Skärlén. Under mer än trettio år hade Skärlén varit i akademiens tjänst. och städse med ovanlig plikttrohet, nit och skicklighet skött sina åligganden. Nobelstiftelsen. Den afdelning för fysikalisk kemi, som akademien med Kungl. Maj:ts bifall beslutat upprätta af sitt Nobelinstitut, har den 1 oktober 1905 trädt i verksamhet och är tillsvidare inhyst i förhyrd lokal uti huset n:o 18 vid Bergsgatan på Kungsholmen. Till föreståndare för af delningen har akade- mien kallat professor Svante Arrhenius och till amanuens vid densamma fil. licentiaten Harald Lunden. Af den nya publikation, som under namn af »Medde- landen från K. Vetenskapsakademiens Nobelinstitut» börjat utgifvas, hafva hittills två häften utkommit. "Vid sammankomst den 9 november 1905 beslöt akademien att bland 16 i vederbörlig ordning föreslagne forskare öf v er- lämna årets Nobelpris i fysik till professorn vid universitet i Kiel Philipp Lenard såsom belöning för hans undersökning öfver katodstrålarne samt att bland 9 till priset i kemi före- slagne till pristagare utse professorn vid universitetet i Miin- chen Adolf von Baeyer för den förtjänst han inlagt om SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1906. 117 den organiska kemiens och den kemiska industriens utveck- ling genom sina arbeten rörande organiska färgämnen och hvdroaromatiska föreningar. Stipendier och belöningar. De medel, som på grund af till Akademien öfverlämnade donationer under året varit disponibla, hafva i öfverensstäm- melse med vederbörande donationsbref på följande sätt blifvit använda. Fernerska belöningen för afhandling i ren eller använd matematik har tilldelats docenten i matematik vid Lunds universitet Carl Wilhelm Oseen för hans i Arkiv för ma- tematik, astronomi och fysik införda afhandlingar »Om några potentialfunktioner» och »Ueber einige elektrolytische Pro- bleme». Lindbomska priset har tillerkänts doktor Walfrid Ek- man för hans i nyssnämnda Arkiv intagna på engelska för- fattade afhandling om jordrotationens inflytande på hafsström- marne. Flormanska priset har e. o. professorn i zoologi vid Lunds universitet Hans Thure Sigurd Wallengren erhållit såsom belöning för två arbeten om blötdjur med titel »Zur Kenntnis der Flimmerzellen» och »Zur Biologie der Muscheln. 1 — 2. Af WaUmarkska fondens årsränta har akademien tilldelat amanuensen vid den svenska hydrografiska kommissionen Johan Wilhelm Sandström ett pris af 1,200 kronor för hans under de senaste fem åren utförda praktiska tillämp- ningar af den Bjerkneska cirkulationsteorien på meteorolo- giska och hydrografiska problem. Till Berzeliansk stipendiat för tiden från den 1 juli 1905 till den 1 juli 1908 har docenten i kemi vid Uppsala uni- versitet Erik Ludvig Rinman blifvit utsedd. Det Letterstedtska utrikes resestipendiet har af K. Vitter- hets-, Historie- och Antikvitetsakademien, som denna gång varit i tur att utdela detsamma, tillerkänts docenten i nor- disk och jämförande fornkunskap vid Uppsala universitet Knut Stjerna för att genom studier af fornsaker i museerna i Tyskland, Schweiz, Italien, Spanien, Frankrike, Belgien och England söka utreda frågor rörande Skandinaviens förbin- delser med öfriga länder under tiden mellan år 300 och 700 118 VETENSKAPSAKAMIENS ÅRSBOK. l!H)(i. efter Kr. f. — Det Lotterstedtska inrikes resestipendiet har nyssnämnda akademi tilldelat filosofie licentiaten Otto Janse. — Det Letterstedtska priset för utmärkta författare och viktiga upptäckter har vetenskapsakademien öfverlämnat till pro- fessor Oscar Montelius, såsom belöning för hans arbete : »La civilisation en Italie depuis Tintroduction des metaux». — Letterstedtska öfversättningspi-iset har tilldelats rådmannen i Uppsala Sven Casper Bring för hans utmärkta öfversätt- ning till svenska språket af Dantes Di vina Comedia. — De Letterstedtska medlen för maktpåliggande vetenskapliga un- dersökyiingar har professor C. A. M. Lindman erhållit för utredning af de i Sverige och särskildt i dess södra delar förekommande hagtornsformerna. — Letterstedtska släktsti- pendiet har fortfarande med 2,000 kronor utgått till donators dotterson Yves Gabriel Letterstedt de Montmort, hvar- jämte föreskrifna delar af donationens ränta öfverlämnats till domkapitlet i Linköping, till pastorsämbetet i Vallerstads församling samt till styrelsen för K. Seraf imerlasarettet . Den Letterstedtska föreningens fonder, som endast för- valtas af akademien, uppgingo vid 1905 års slut till 794,822 kronor 68 öre. Den disponibla räntan har i vanlig ordning öfverlämnats till föreningens styrelse. Räntan å Grillska fonden har öfverlämnats till Nordiska Museets styrelse för att användas till underhåll af djuren å Skansen. Beskoicska stipendiet har tilldelats filosofie licentiaten Nils Holmgren för bear})etning af en del af de entomologiska samlingar, som han hemfört från gränstrakterna mellan Bo- livia och Brasilien. Räntan å Regnells botaniska gåfvomedel har användts till det Regnellska herbariets ordnande och bearbetning. Från Edlundska fonden hafva 700 kronor ställts till doktor Sven Grenanders förfogande för anställande af undersök- ningar rörande sjön Vettern och 700 kronor hafva lämnats till docenten H. von Zeipel för att sätta honom i tillfälle att fortsätta sina astronomiska studier vid observatoriet i Paris. V egaf ondens ränta 2,326 kronor 72 öre har öfverlämnats till svenska sällskapet för antropologi och geografi. Från Regnelis zoologiska gåfvomedel hafva såsom under- stöd utdelats: SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1906. 119' 500 kronor till assistenten A. Tullgren för fortsatt be- arbetning af riksmuseets nordiska arachnider; 500 kronor för preparering och afteckning af ett större antal crinoideer i en kalkplatta från Gotland tillhörande riks- museets afdelning för fossila djur; och 200 kronor för af bild- ning af insekter i riksmuseets entomologiska afdelning. Räntan å Beijerska fonden har öfverlämnats till riks- museets mineralogiska afdelning. Scheelej ondens ränta har öfverlämnats till styrelsen för farmaceutiska institutet, som denna gång äger rätt att utdela densamma. Enär ingen sökande anmält sig till erhållande af det Wahlbergska resestipendiet har den upplupna räntan 1,965 kronor 48 öre blifvit lagd till kapitalet. Af samma anledning har äfven årsräntan å doktor C. Hahns donation blifvit besparad. Arnbergska kommittén har beslutat att öfverlämna det Arnbergska priset för år 1905 till fröken Lilli Zickerman såsom belöning för hennes arbete på den svenska hemslöjdens höjande samt innevarande års pris till förste aktuarien vid K. Statistiska centralbyrån Gustaf Sundbärg såsom belö- ning för den på franska utgifna tionde årgången af »Stati- stiska öfversiktstabeller från olika länder». Från grosshandlaren Carl Christian Söderströms fond har akademien ställt ett belopp af 2,000 kronor till förfo- gande af öfverdirektören och chefen för K. Statistiska cen- tralbyrån för utarbetande af den svenska befolkningsstati- stikens historia. Från Kamrer C. H. Brandels fond hafva 1,600 kronor ställts till riksmuseets botaniska afdelnings, 400 kronor till den paleobotaniska samt lika mycket till den entomologiska af delningens disposition. Akademiens understöd för resor inom landet i ändamål att undersöka dess naturförhållanden hafva till ett samman- lagdt belopp af 1,450 kronor tilldelats lektor P. J. Holm- quist, lektor J. Erikson, fil. kandidaten J. E. Ljungquist, fil. licentiaten H. Witte, fil. licentiaten H. Kylin, stude- randen Th. Fries, docenten G. Grönberg, studeranden E. Mjöberg, fil. kandidaten T. Lagerberg och fil. kandidaten A. Wastenson. 120 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. !!)()(;. Statsanslaget till instrumentmakeriernas uppmuntrande har lika fördelats mellan instrumentmakarne P. M. Söbensen och G. Sörensen. Såsom ett erkännande för tjänster, som gjorts den sven- ska vetenskapliga forskningen och de under akademien ställda statsinstitutionerna har akademien utdelat följande medaljer och minnespenningar: medaljen öfver Linné i guld till pro- fessor F. W. Areschoug i Lund, till kassakontrollören C. Bangert i Köpenhamn, till direktör C. Kerbert i Amsterdam och till kapten C. A. Larsen; medaljen öfver Berzelius i guld till f. d. assistenten G. Lindström och densamma i silfver till professor E. Mulder i Utrecht; minnespenningen öfver A. Erdman i guld till statsgeologen doktor A. Lindström; minnespenningen öfver Vargentin i guld till rektorn vid Mora pedagogi P. R,. Billmanson samt den Wahlbergska minnesmedaljen i silfver till disponenten Carl Sahlin, Laxå, till lotspersonalen vid Häfringe, till Källskärsklubben i Ny- köping, till öfverstelöjtnanten O. F. Hylten-Cavallius samt till doktor och fru A. Pauli. Den minnespenning, som akademien låtit prägla till sin högtidsdag 1906, är ägnad åt minnet af hennes framlidne ledamot professorn i astronomi vid Lunds universitet Didrik Magnus Axel Möller. Akademiens ledamöter. Akademien har, sedan sin förra högtidsdag genom döden förlorat bland sina svenska ledamöter f. d. professorn i fysik vid Uppsala universitet Tobias Robert Thalén, f. d. pro- fessorn i kemi vid samma universitet Per Theodor Cleve samt f. d. professorn i estetik vid Lunds universitet Gustaf Håkan Jordan Ljunggren och bland sina utländska leda- möter f. d. direktören för observatoriet i Pulkova Otto Wil- helm Struve, f. d. direktören för tekniska högskolan i Ber- lin Frans Reuleaux samt f. d. professorn i anatomi vid universitet i Wiirzburg Albert von Kölliker. Genom inval har akademien med sig förenat såsom svensk hedersledamot H. K. H. hertigen af Skåne, såsom svenska ledamöter generaldirektören och chefen f. k. medicinalsty- relsen Klas Mauritz Linroth, professorn i grekiska språket och litteraturen vid Uppsala universitet Olof August Da- SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1906. 121 NiELSSON, f. d. justitierådet, ordföranden i lagberedningen Johan Fredrik Ivar Afzeltus, svenska akademiens stän- dige sekreterare, filosofie doktor Carl David af Wirsén och civilingenjören Ernst Danielson samt såsom utländska ledamöter professorn i geodesi vid universitet i Berlin Fried- rich Robert Helmert, professorn i mekanik och matema- tisk fysik vid Stockholms högskola Vilhelm Friman Koren Bjerknes, professorn i fysik vid universitetet i Kiel Philipp Lenard, professorn i geologi vid universitetet i Ziirich Al- bert Heim, professorn i geologi vid universitet i Wisconsin Charles Richard Hise, professorn i mineralogi och petro- grafi vid universitetet i Wien Gustav Tschermak, professorn i fysikalisk geografi vid universitetet i Cambridge, N. Ame- rika, William Morris Davis, professorn i anatomi vid uni- versitetet i Strassburg Gustav Schwalbe, professorn i metal- lurgi vid Columbia universitet i New York Henry Marion Howe; professorn i juridik vid universitetet i Miinchen Karl VON Amira, professorn och förste sekreteraren vid tyska arkeologiska institutet i Athen Wilhelm Dörpfeld samt ledamoten af franska institutet George Perrot. INSTITUTIONSFÖRESTÄNDARNES ÅKSBERÄTTELSER. 123 Institutionsföreståndarnes årsberättelser. 1. Akademiens institutioner. På Akademiens Ohservatorium hafva observationerna vid meridiancirkeln återupptagits och fullföljts i och för af slu- tande af den nya arbetskatalogen, upptagande ett visst system stjärnor hämtade ur Radcliffe Catalogue of Stars for 1845. I och för af slutande af detta arbete och i syfte att ifrågavarande observationer skola kunna öfverlämnas såsom bidrag från Stockholms ohservatorium till den samarbetning af st järnkataloger, som på Berliner-Akademiens initiativ före- tages, har tillfällig anställning vid Ohservatorium beredts för filos, kandidat A. Roth. — Med den astrofotografiska re- fraktorn erhöllos 101 astrogram med expeditionstid från 15"' till P, af h vilka flertalet af setts för parallaxbestämning och referera sig dels till stjärnor med utpräglad egenrörelse, dels till vissa nebulosor. I sammanhang med de astrofotografiska observationerna hafva fotometriska observationer hufvudsak- ligen af den härstädes upptäckta variabla stjärnan RU Gemi- norum kommit till utförande. Af de erhållna astrogrammen hafva 36 i dubbla mätningar uppmätts, hvarjämte ett antal supplerande mätningar utförts. Inalles hafva 38 plåtar beräk- nats, hvarjämte vederbörliga reduktionskonstanter härledts och medelorterna för stjärnorna i stjärngruppen G. C. 4294 bör- jat beräknas. För 18 stjärnor hafva parallaxkonstanter be- räknats. Herr kandidat Neander har genomfört en bestäm- ning af parallaxen för dubbelstjärnan 6 B Cygni och därvid med säkerhet fastställt ett vida större af stånd af denna stjärna än förut annorstädes utförda bestämningar gifvit vid handen. Herr kandidat Block har utfört en beräkning af Saturnus- störingarna för en viss grupp af asteroiderna och studeran- den E. LiNDH vid Stockholms Högskola bar beräknat banan 124 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. li)0(). för planeten 1904 PH. — Af »Astronomiska iakttagelser och undersökningar å Stockholms Observatorium» har under året 8:de Bandets 2:dra häfte utkommit innehållande »Beobacht- ungen der Bieliden 1904 nebst einer allgemeinen Methode zur Bestimmung des Radianten eines Sternschnuppenfalles». Sedvanliga tidssignaler hafva under året från observatorium aflåtits. Almanackor och kalendarier hafva i vederbörlig ordning hållits allmänheten tillhanda. — Såsom biträdande astronom tjänstgjorde fil. d:r K. G. Olsson och såsom assi- stent vid de astrofotografiska arbetena fil. kandidat H. G. Block. Efter det den senare för sina studiers skötande med årets utgång lämnat sin befattning, har studeranden G. B. Strömberg antagits såsom assistent för astrofotografi vid Observatorium. Fysiska institutionen. De sedan en följd af år i institutionen bedrifna under- sökningarne öfver metallernas spektra i elektriska ljusbågen ha under det gångna året nästan uteslutande rört sig om Uran. Af dess spektrum var redan förra året en del provi- soriskt undersökt med tillhjälp af då disponibla klichéer, framställda medelst från 3Ioissan i Paris erhållet Uran. Då dessa klichéer i vissa delar af spektret, utom de egentliga metallinierna förete en rätt störande kontinuerligt belyst bak- grund, på hvilken de svagaste linierna stundom äro svåra att urskilja, blef det af vikt att om möjligt försvaga detta, sannolikt från någon oxid eller karbur af metallen härrörande kontinuerliga spektrum. Ungefär samtidigt som försök i detta syfte förehades erhölls från Moissan nya, likaledes i elektrisk ugn framställda Uranprofver, som voro betydligt mindre kol- haltiga än de äldre och som gåfvo klichéer, där intensite- ten af det kontinuerliga spektret var märkligt reducerad. Dessa klichéer ha användts för de definitiva mätningarna af liniernas våglängder. Redan från början visade det sig, att tillfölje af liniernas sällsynta skärpa en betydligt större noggrannhet i mätningarne kunde erhållas än hvad i fråga om förut bearbetade metallspektra varit fallet, i det att san- nolika felet för en spektralart, som förut uppgått till i me- deltal ± 0.oi.'> ÅE för Uranlinierna kunnat nedbringas till ungefär hälften, ellej i alla händelser mindre än ± O.oio INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 125 ÅE. På grund häraf ha i de definitiva våglängderna äf- ven tusendelarne af en ÅE medtagits, hvilket med hänsyn till den stora liniemängden (omkring 1,800) medfört ett be- tydligt ökadt reduktionsarbete för härledning af den defini- tiva katalogen. Denna föreligger nu färdig och det återstår sålunda för arbetets afslutning blott eliminering af främ- mande föroreningar, hvilket arbete, ehuru rätt tidsödande, dock torde under sommarens lopp kunna absolveras, så att resultaten på hösten sannolikt kunna föreläggas Akademien. Med tillhjälp af den till den Repsoldska Heliostaten hörande spegeln, som för ändamålet i institutionens verkstad erhållit en alt-azimutmontering, ha försök anställts att med plangitterspektrografen framställa fotogrammer af solfläckar- nes spektra. Det har emellertid visat sig praktiskt omöjligt att utan urverk och genom endast handmanövrering af in- ställningsmekanismen tillräckligt länge fasthålla fläckarnes bilder på spektrografens spalt, hvadan dessa försök tillsvidare måst öfvergifvas. Bättre framgång rönte däremot de försök att medelst en horisontal tub framställa fotogrammer af solen, som förra sommaren företogos i syfte att fotografera den partiella solförmörkelsen d. 30 sistlidne augusti. De erhållna solbilderna voro, med hänsyn till den använda tubens ringa lämplighet för ändamålet, rätt tillfredsställande och det lider intet tvifvel att om förmörkelsedagen varit klar, användbara klichéer skulle hafva erhållits. Beträffande bearbetningen af det spektroskopiska material, som lektor Forssling under föregående somrar å institutio- nen samlat rörande de sällsynta jordarternas metaller, må nämnas, att undersökningen af neodymens absorptionsspek- trum är afslutad, så att resultaten inom kort torde kunna publiceras. Däremot äyo de af emissionsspektret erhållna klichéerna ännu ej uppmätta. Instrumentsamlingen har under året ansenligt förökats. Genom köp har under prefektens vistelse i Paris, så- som ledamot i internationella meterkommittén förliden vår anskaffats en elektrisk ugn enl. Moissan samt en elektrisk båglampa af Lippmans modell, hvar jämte en re- dan förut beställd, till sin hela längd i millimeter in- delad och i Breteuil verifierad meter af invar under året anländt. För det astronomiska pendeluret, som hittills haft en pendel af trä, har en ny pendel, likaledes af invar an- skaffats från RiFLER i Miinchen. Den äldre pendeln skall 126 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1!»06. under sommaren monteras med elektrisk drift och användas såsom sekundslagare. Vidare har genom kapten O. Gyldén till institutionen öfverlämnats hela den uppsättning af appa- rater för trådlös telegrafi, som under den af staten bekostade Nordenskjöldska undsättningsexpeditionen till de antarktiska hafven begagnats. Denna apparatsamling, som öfverlämnades i ett till alla delar oskadadt skick, har, utom för sitt egent- liga ändamål, ett särdeles stort värde för institutionen äfven därigenom, att flera af dess enskilda delar, såsom induktorier, laddflaskor, Ampere- och Voltmetrar, motståndsrullar, ström- brytare, kablar m. m. med stor fördel kunna för andra ända- mål användas. Öfver denna samling har en särskild förteck- ning bifogats institutionens instrumentkatalog. Denna se- nare, som under tidens lopp småningom utarbetats, har afslu- tats och en af skrift af densamma till kamreraren öfverläm- nats. På grund af den Thamiska donationsräntans otillräcklig- het ha enligt Akademiens beslut de Thamiska föreläsningarna från och med innevarande år tillsvidare inställts. Bergianska stiftelsen. Den praktiska undervisnings- och ekonomiträdgårdens område har under året vunnit en väsentlig utvidgning, i det att stiftelsen tagit under eget bruk det förut utarrenderade området af egendomen, som är beläget mellan Stockholm — Rimbojärnbanan och stora landsvägen. Den öster om nämnda landsväg belägna, hittills äfven utarrenderade delen af egendomen har med Kungl. Majestäts och Riksdagens bifall blifvit försåld till Svenska staten för att användas till byggnadsplats för Naturhistoriska Riksmu- seet, då det flyttas från sin nuvarande plats inne i staden. Vid Stiftelsens trädgårdsskola har antalet ordinarie elever varit 18. Undervisningen har omfattat trädskolesköt- sel, fruktodling, köksträdgårdsskötsel, blomsterodling, park- och prydnadsträdgårdsskötsel, fröodling, drifbänk- och växt- husskötsel, trädgårdsslöjd och arbetsledning, samt med hän- syn till skolans ändamål särskildt valda delar af botanik, entomologi, geografi, geologi, kemi och fysik, h vartill kom- mit öfningar i väl-, rätt-, och uppsattsskrifning, trädgårds- ritning och färgläggning, fältmätning samt bokföring. INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 127 Nyanläggningar. Direkt strandväg från ångbåtsbryg- gan till Viktoriahuset har byggts. Särskilda bäddar för pata- goniska och Falklands-A^äxter hafva anlagts. Nyanläggnin- garne vid Gustafsborg för åstadkommande af en särskild pomologisk afdelning hafva framskridit så långt, att stam- krusbär och spalier-äppleträd kunnat inplanteras på sina platser. Uti Viktoria hus c t har odlats — ej blott såsom när- mast föregående år två F^ctor^a-arte^ — utan äfven en tredje Victoria Trickeri, som trifts ännu bättre än de bägge förut odlade. Frön af densamma hafva begärts och kunnat utde- las till ett mycket stort antal botaniska trädgårdar. Fröbj-tet med de botaniska trädgårdarne i Europa och Amerika vinner för öfrigt ständigt i omfång. Ett större an- tal fröportioner har under året utdelats än någonsin förut. För biologiska och systematiska studier hafva tal- rika former af släktena Calendula, Dimorphotheca och Lamiwm varit under odling. Likaså af släktena Capsella och Rosa; dessa bägge senare för professor E. Almquist och rektor S. Almquist, hvilka bragt sina sedan flera år fortgående un- dersökningar nära sin afslutning. Botaniska trädgården har såsom vanligt ihågkommits med många talrika gåfvor. Lefvande växter hafva lämnats af lektor E. Adlerz, professor E. Almquist, rektor S. Almquist, professorskan A. AuRiviLLius, herr Einar Berggren, kandidat S. Birger, kandidat C. G. Dahl, fröken Mathilda Edberg, jägmästare I. Ehnbom, artist A. Ekblom, kyrkoherde S. Enander, lek- tor J. Erikson, öfverintendenten A. T. Gellerstedt, rek- tor J. Henriksson, herr Alrik Hulphers, fru Agnes Hör- lin, adjunkt K. Johansson, kamrer K. A. Kjellman, fiskeri- inspektör A. Landmark, (Norge), fru Andrea Lindberg, handelsträdgårdsmästaren Ad. Lindgren, fru Gertrud Ljung- berg, fröken Gertrud Lundin, fröken Beda Melén, herr AscHE MoE (Norge), kandidat Otto Möller, ingeniör H. Nathorst, professor C. F. O. Nordstedt, kontorist Ernst Nordström, botaniske trädgårdsmästaren O. Peterson, apo- tekaren C. Pleijel, docent R. Sernander, professor M. SoNDÉN, konservator A. Svensson, fröken Alba Wahlbom, statsläkaren H. O. Waldenström, amanuensen T. Vester- 128 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSROK. IdOG. GREN, kandidat H. Wittrock och byråchefen Th. Örten- blad. Frön och frukter hafva skänkts af professor E. Alm- QUiST,- Arnold Arboretum (Nordamerika), doktorinnan A. Bergh, född VON Rosen, kamrer G. Bladini, kandidat C. G. Dahl, amanuens H. Dahlstedt, ingeniör P. Dusén, (Pata- gonien), artist och fru Ekblom, assistenten dr. E. Haglund, doktorinnan E. Hansson, född Nathorst, herr Alrik Hul- PHERS, adjunkt K. Johansson, kyrkoherde L. J. Källdal, fiskeriinspektör A. Landmark (Norge), possessionat P. A. Larsson, fru Andrea Lindberg, fru Gertrud Ljungberg. fröken Gertrud Lundin, öfverste G. A. Löwenhielm (Cey- lon), fröken Ingrid Malmgren, kandidat Otto Möller, pro- fessor C. F. O. Nordstedt, botaniske trädgårdsmästaren O. Peterson, fröken H. Petterson, professorskan A. Hierta- Retzius, Hcentiat N. Sylvén, jägmästarne P. O. Welander, Th. Westerberg och O. Vesterlund, kandidat H. Witt- rock, fröken Alma Örtenblad och byråchef Th. örtenblad. Stiftelsens botaniska ikonotek har fortfarande kom- mit i åtnjutande af taMka skänker. Porträtt af botaniska författare hafva erhållits från docent Gunnar Andersson, universitets-president E. Brainerd, (Nordamerika), direktör J. Briquet (Geneve) doktor Rob. Boldt, (Finland), doktor Ed. Bonnet (Paris), professor D. H. Campbell (Nordamerika), direktör J. Cederquist, professor J. M. Coulter (Nordame- rika), skattmästaren Th. Delacour (Paris), bibliotekarien P. DoRVEAUX (Paris), artist och fru Ekblom, professorskan Errera (Bruxelles), herr T. Freidenfelt, medic. doktor R. Fries, professor A. Hansgirg (Wien), amanuens G. Helsing, professor P. Hennings (Berlin), lady H. Hooker (England), professor O. Juel, professor G. Lagerheim (talrika bilder), docent J. I. Lindroth (Finland), professor A. G. Nathorst, professor J. P. Norrlin (Finland), professor P. H. Olsson- Seffer (Nordamerika), museiinspektor C. E. Ostenfeld (Köpenhamn), professorn, friherre J. A. Palmen (Finland), professor M. G. Retzius, licentiat C. Skottsberg, professor E. TscHERMAK, (Wien), professor T. Tullberg, amanuens T. Vestergren, kandidat H. Wittrock, amanuens A. H. östergren samt från professor Bergianus (c:a 200 stycken). Växtafbildningar hafva erhåUits af professor E. Alm- QUiST, kandidat S. Birger, kandidat C. G. Dahl, artist A. INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 129 Ekblom, öfverintendent A. T. Gellerstedt, herr G. Inde- BETOU, professor A. G. Nathorst, professor N. Wille (Norge), licentiat H. Witte, kandidat H. Wittrock. byråchef Th. ÖRTENBLAD samt professor Bergianus. Biblioteket har vunnit tillväxt dels genom inköp och dels genom byte. Under året har 3:dje volymens 2:dra afdelning af Acta horti Bergiani blifvit publicerad; innehållande »Catalogus Illustratus iconothecse botanicse horti Bergiani Stockholmi- ensis; notulis biographicis adjectis. Pars II Auctore Veit Brecher Wittrock. Cum 151 tabulis». Kristinebergs zoologiska station. Akademiens zoologiska station Kristineberg har under det gånga året för vetenskapliga undersökningar och för studier varit begagnad, utom af föreståndaren, af professorerna G. Retzius, t. Tullberg, E. Muller. R. Krause från Berlin och L. Edinger från Frankfurt a. M., intendenten L. Jäger- SKiÖLD, docenten T. Odhner, doktorerna A. Appellöf från Bergen och T. H. Ditlevsen från Finsens med. ljusinstitut i Kö- penhamn, licentiaterna Hj. Östergren och H. Kylin samt af följande lärarinnor, kandidater och studerande: Maria Asp- MAN, Selma Andersson, Märta Rosén, Elsa Warburg, L. Nilsson, G. Carlsson, N. Rosén, S. Bock, A. Wasten- soN, O. Möller, Y. Schwartz, E. Mjöberg, N. Antoni, G. Ekman, D. Nilsson, A. Westerlund och konservator Skoog. Därtill kommer att under december månad professor E. Mul- ler och lic. Harald Kylin innehade arbetsplats vid sta- tionen. De ämnen, som i hufvudsak utgjort föremål för vetenskap- liga undersökningar, hafva varit: nerv- och kärl-studier hos broskfiskar och pirålar, spermatosoernas finare struktur hos vertebrater och evertebrater, organisationsförhållanden hos Gephyreer, Trematoder och Nematoder, ljusets inverkan på planktoniska djurformers förflyttning, algfloran i hafvet m. m. De yngre studerandena hafva användt tiden till att göra sig förtrogna med djur- och växtvärlden i allmänhet. Samlingar af hafsdjur hafva öfverlämnats till Riksmu- seum, Sveriges högskolor och flera läroverk. Stationens bibliotek har vunnit en ansenlig tillväxt ge- nom gåfvor och inköp. Ve.tenskapsahademiens Årsbok. 4. 190G. 9 130 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. Bland de gåfvor, som stationen under det gångna året fått mottaga, förtjänar främst att nämnas den betydande summan af 10,000 kronor, som Fru Anna Broms så frikostigt öfverlämnat, för att stationen skulle kunna förvärfva en stor, helriggad motorbåt af kostertyp. En sådan med en maskin om 20 hästkrafter skall enl. kontrakt vara färdig till begag- nande i maj innevarande år. Genom akademiens beslut att från och med 1906 af egna medel årligen tilldela stationen ett understöd af 6,000 kronor har stationen inträdt i ett nytt utvecklingsskede, och kunna nu med skäl vida större kraf ställas på hennes verksamhet till fromma och gagn för vetenskapen och för svensk forsk- ning. Akademiens bibliotek. Akademiens bibliotek har under året hållits tillgängligt på stadgade tider. Statistiken öfver dess begagnande utvi- sar, att under 259 tjänstgöringsdagar de besökandes antal varit 3,567, att till begagnande framtagits 6,711 volymer, af hvilka 2,353 utlämnats till hemlån, samt att 2,595 volymer blifvit återställda. Vid årets slut voro omkring 11,300 band och häften utlånta. Genom inköp, gåfvor och byten har boksamlingen tillväxt med 8,008 band, häften och småskrif- ter. Akademiens egna skrifter utdelas för närvarande till 1,055 institutioner och personer, af hvilka 289 inom och 766 utom landet. NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 131 2. Naturhistoriska Riksmuseet. De mineralogiska och geologiska samlingarne hafva under året fått mottaga följande gåfvor: Af Landshöfdingen Th. Nordström en stuff innehållande guld från Nautanens koppargrufva, Gellivare s:n, silfveramal- gam och cinnober från Sala, järnmalmer från Gellivare m. m. ; af Friherre Erland Nordenskiöld några stuffer gedigen koppar m. m. från Coro Coro, Bolivia och en stuff bergkristall från Puno Puno; af D:r Gustaf Flink en serie norska mineral bestående af albit från trakten af Risör, två stuff er flusspat från Hal- vorsröd, två stuff er thomsonit från Langesund samt dessutom kristalliserad kentrolit från Långbanshyttan ; af Herr E. C. Dahl en stuff pyrofyllit från Norrö, Utö s:n samt några stuffer turmalin från ett fältspatbrott å ön Stenskär i Mysingef järden ; af v. Häradshöfdingen Knut Tillberg ett större stycke molybdenglans från Knabegrufvan i Norge; af D:r Josua Lindahl i Cincinnati j)rof på pisolitisk baryt från Ohio. I sammanhang med intendentens resa i Sydafrika för- värfvades för museet såsom gåfva af General Manager of De Beers Consolidated IVIines, Ltd Mr Gardner F. Williams en svit af 120 bergarter från diamantgrufvorna i Kimberley ; af The Transvaal Chamber of Mines en svit malmer och bergarter från guldgrufvorna i Johannesburg på öfver 100 nummer; af öfveringeniören Aug. Karlsson i Pretoria ett antal bergarter m. m. från Transvaal. Dessutom gjorde intendenten under samma resa personligen följande samlingar, h vilka nu inför- lifvats med museet nämligen : en serie glacial slipade lösa block och repade berghällar från den permokarboniska istiden i Syd- afrika; en svit eruptivbergarter från Transvaal; en serie borr- 132 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. kärnor från det 5,560 fot djupa borrhålet vid Daggafontain utanför Johannesburg; en serie bergarter och malmer från guldgrufvorna i Rhodesia samt smärre sviter af bergarter från tenngrufvorna och magnesitfyndigheterna i Transvaal. Genom köp är förvärf vadt : af Fil. D:r Gust. Flink (då i Finja) flera mineralserier från Värmländska grufvorna bland annat axinit, datolit, Icalk- spat med vätskeinneslutn ingår, apatit, pyroxen m. m. från Nordmarken, manganit, hausmannit, kentrolit och barysil samt ett par okända mineral från Långbanshyttan, epidot från Torsbogrufvan, herderit från Mursinka i Ural m. m.; af bergingeniör Anskar Guldberg i Kristiania är in- köpt bland annat en större kristall af titanjärn från Froland, Norge ; af herr E. M. Granberg åtskilliga mineral från Skott- vång i Södermanland samt qji/roxen och apatit från Bolands- grufvan i Värmland. En serie bergarter och malmer är inköpt från Lake-Su- periordistriktet i Förenta Staterna. Samlingen af svenska typbergarter har riktats med flera sviter, anskaffade genom preparator A. Andersson i Uppsala. Under intendentens resa till de mellansvenska grufve- fälten insamlades flera malm- och bergartserier från Ludvika och Nora bergslager, illustrerande malmfyndigheternas geologi. Under året har en alfabetisk katalog upprättats öfver den del af den mineralogiska hufvudsamlingen, som är för- varad i lådor under åskådningssamlingen med angif vande af innehållet i hvarje låda. En början har blifvit gjord till upp- ställning af paragenetiska lokalsamlingar, åskådliggörande de olika slagen af skandinaviska malm- och mineral-förekomster, och hafva tvenne sådana, representerande pegmatitgångarnes mineral blifvit ordnade. En del af det skandinaviska dubb- lettförådet har blifvit genomgånget och ordnats för andvänd- ning till byte. Undersökningsmaterial har från af delningen utlämnats till forskare, som därom gjort framställning, bland annat flera stycken af Ovifakjärn och järnförande basalt till prof. Inostrancew i Petersburg, tjugo prof från olika skandinaviska lokaler af titanhaltig järnmalm för undersökning på vanadin till ingeniören Grabe, Stockholm m. m. NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 133 Med utgången af år 1905 lämnade assistenten Gustaf Lindström den plats vid afdelningen, som han förtjänst- fullt fyllt under mer än fyratio år. Till hans efterträdare utsåg akademien Fil. D:r Gust. Flink, hvilken med 1906 års början tillträdde sin befattning. Material från afdelningen har legat till grund för föl- jande uppsatser, som under året offentliggjorts : Hj. Sjögren: Om kristalliserad pyrokroit från Långbans grufvor. Geol. Fören. Förh. Bd. 27, s. 37 — 41. — — Inneslutningar i en gångkvarts från Salangen, Norge. Geol. Fören. Förh., Bd. 27 s. 113—116, en tafl. — — Barysil från Långban. Geol. Fören. Förh. Bd. 27, s. 458—462, tre fig. Thalenit från Åshagens kvartsbrott i Värmland. Geol. Fören. Förh., Bd. 28, s. 93—101. — — Edingtonit från Böhlet och från Kilpatrik i Skott- land. Geol. Fören. Förh., Bd. 28, s. 169— 177 elfva fig. — — Om A. E. Nordenskiölds undersökningar af radio- aktiviteten hos vissa svenska och norska mineral. Ark. f. kemi etc. Bd. 2, N:o 4, s. 1 — 5, två tafl. — — Om framställning af radium ur kolm från Vester- götland och Nerike och om destillationsprodukterna af bituminös alunskiffer. Ark. f. kemi etc. Bd. 2, N:o 5, s. 1—6. Dessutom hafva förarbeten pågått för utarbetande af en utförlig, hufvudsakligen på af del ningens material grundad, framställning af Skandinaviska halföns mineralogi. Riksmuseets af delning för arkegoniater och fossila växter har under året erhållit följande gåfvor: En sten med af t ryck af Annularia från stranden vid Gottskär, Kungsbacka (antagl. från barlast), funnen och skänkt af frih. A. Klinckowström; fossila Ilexh\a.å från torf i Irland af miss M. Knowles i Dublin; en större, särdeles värdefull samling varieteter af Sequoia sempervirens från Californien af miss Alice Eastwood i San Francisco; andra exemplar af samma art af professorskan Anna Hierta-Ret- zius; en samling svenska hvitmossor af amanuensen H. Dahl- stedt; några mossor från Teneriffa af herr G. Linnell; 36 arter lefvermossor från Hawaiska öarna af hr Alexander W. Evans i Newhaven; ett exemplar af den ytterst sällsynta mossan Sarconeurtmi antarcticum Bryhn, hemförd från Victoria 134 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. Land af Borchgrevinks expedition och skänkt af professor N. WiLLE i Kristiania. Genom inköp hafva förvärfvats växtfossil från Kamerun; en omfattande samling växtfossil från Hör, den största och värdefullaste, som sedan Sven Nilssons tid blifvit hopbragt; mossor från Kamerun; 3:dje fascikeln, 2:dra delen af Ules Bryotheca brasi]iensis; de två första centurierna af A. J. Grouts North american musci pleurocarpi; den första serien af d:r Hj. Möllers mossor från Java äfvensom en samling mossor från Träns vaal. D.r Hj. Möller har fortsatt och afslutat ordnandet och bestämningen af det allmänna äfvensom det arktiska löf- mosseherbariet. Inom den paleobotaniska afdelningen har katalogiseringsarbetena oatbrutet fortgått, men torde ännu ej på länge vara af slutade. För bearbetning hafva delar af mossamlingarna anlitats af professor V. F. Brotherus i Helsingfors samt delar af ormbunkssamlingarna af d:r Carl Christensen i Köpenhamn; en del Selaginellor äro ännu under bearbetning hos professor G. HiERONYMUS i Schöneberg, och det stora materialet af fossilt trä med tillhörande slipprof från Kung Karls land är under arbete hos professor H. Potonié och d:r W. Gothan i Kgl. Bergakademien i Berlin. På stället hafva studier inom afdelningen utförts af d:r P. Dusen, professor C. Lindman samt kand. Th. G:n Halle, Uppsala. Museets utställning har besökts af docenten R. Sernander med ett antal af dennes elever i Uppsala för studium af de kvartära växtfossilen. Botaniska afdelnmgen. Efter professor V. B. Wittrock, som från och med oktober månad 1904 frånträdt intendent- befattningen, har Kungl. Vetenskapsakademien under året till intendent utsett förre lektorn i naturalhistoria och fysik vid Högre Latinläroverket å Norrmalm C. A. M. Lindman, hvarefter K. M:t stadfästat detta val, och har den nye in- tendenten förestått afdelningen från och med juni månads ingång. Samlingarna hafva under året erhållit mycket betydande tillökningar. H. M:T KONUNGEN har behagat såsom gåfva öfverlämna ett af rumäniske löjtnanten G. P. Grintzescu upprättadt herbarium af växter från Rumänien, åtföljdt af en vegeta- NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 135 tionsskildring och talrika större fotografier från samma lands natur. Kungl. Vetenskapsakademien har till afdelningen öfver- lämnat en af framlidne professor P. T. Cleve till Akademien donerad, högst värderik samling af diatomacé-preparat med åtföljande anteckningar och kamerateckningar jämte ett större mikroskop med dyrbara tillbehör, och har Akademien dess- utom å afdelningen deponerat den af samme gifvare skänkta diatomacé-litteraturen, utgörande 350 arbeten, i öfverens- stämmelse med gifvarens föreskrift att detta bibliotek skall förvaras tillsamman med diatomacé-samlingen. Akademien har vidare till afdelningen öfverlämnat de konserverade växter, som under sommaren 1905 insamlats af amanuensen H. Dahlstedt och fil. kand. E. Lindegren, hvilka med understöd af Akademien företagit resor inom landet, den förre till Härjedalsfjällen och den senare till Hornborgasjön i Västergötland. Af flere enskilda personer har afdelningen erhållit gåfvor, nämligen af professorskan A. Cleve framlidne professor P. T. Cleves skrif bord ; af gref ve Eric von Rosen en stor sam- ling droger, insamlade under baron Erland Nordenskiölds senaste resa i Sydamerika; morf ologiskt eller biologiskt märk- liga växter eller växtdelar af doktor F. Antoni (stamsnitt af en 550-årig fur), statsgeologen E. Erdman, fil. d:r E. Hemmendorff, fil. lic. N. Holmgren, fil. kand. E. Linde- gren, professor A. G. Nathorst, professorskan fru Anna Retzius; af professor J. O. Norrlin i Helsingfors fask. 5 och 6 af hans Hieracia exsiccata; af professor F. Kurtz i Cordoba (Argentina) en samling sydamerikanska fanerogamer; af fil. d:r O. Borge en stor samling svenska sötvattensalger (plankton) i konserveringsvätskor; af amanuensen, docenten R. E. Fries en stor samling svenska myxomyceter ; af Göte- borgs Museum skandinaviska fanerogamer såsom ersättning för bestämningsarbeten, utförda af intendenten på material i nämnda museum; af doktor E. Fogman ett skandinaviskt herbarium; skandinaviska fanerogamer. dels lefvande, dels konserverade, af läroverksadjunkten E. Collinder (Sunds- vall), artisten A. Ekblom (Stockholm), amanuensen H. Dahl- stedt, kyrkoherden S. J. Enander (Härjedalen), fröken äL^rgit Eriksson (Experimentalfältet) lektor Joh. Erikson (Karlskrona), docenten R. E. Fries, hofkamrer H. Hafström, 136 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. fil. d:r E. Hemmendorff, läroverksadjunkten K. Johansson (Visby), landtbrukaren P. A. Larsson (Dalsland), fil. kand. O. Möller (Lund), professor O. Norustedt, studeranden S. D. Olsson (Stockholm), grosshandlare J. E. Palmer (Göte- borg), studeranden F. Ringius (Sundsvall), fil. kand. G. Sa- muelsson (Uppsala), konservator K. A. Th. Seth (Uppsala), professor M. Son den, ingeniör K. Stéenhoff (Stockholm), studeranden H. Ström (Stockholms högskola), jägmästare O. Vesterlund (Jockmock), folkskollärare M. Östman (Härje- dalen), samt af intendenten åtskilliga formserier af kritiska släkten och arter i vår flora, insamlade under det sista år- tiondet. Genom hyie har afdelningen erhållit: brasilianska fanero- gamer från British Museum och K. Botaniska Museet i S:t Petersburg samt Cryptogamse exsiccatae, cent. 10 och 11, från K. K. Naturhistor. Hofrauseum i Wien. Genom köp har afdelningen förvärfvat: Collins, Phy- cotheca bor.-amer., fask. D; Briosi e Cavara, I funghi pa- rassitti, fask. 16; S. J. Enander, Sahces Scandinavise, fask. 1; Linton, British Hieracia, fask. 7; Rosenstock, Pterido- phyta exotica exsiccata, Lief . 1 ; T. Westergren, Micromy- cetes rariores, fask. 39 och 40; brasilianska växter, samlade dels af ingeniör P. Dusen, dels af fil. d:r E. Hemmendorff, jämte en mängd morfologiskt märkliga föremål, samlade af den sistnämnde ; växter från Colombia, samlade af H. H. Smith; en samling mikroskopiska preparat ur framlidne in- tendenten professor Hj. Stolpes kvarlåtenskap ; samt en del af tillträdande afdelningsföreståndarens utländska, hufvud- sakligen brasilianska herbarium. Samlingarnas vård och ordnande har — utom herba- riernas fortgående tillsyn och renovering — företrädesvis inne- fattat dels den skandinaviska frösamlingens uppställning på ett mindre skrymmande sätt, dels inordning i de resp. her- barierna af en stor del af de senaste årens förvärf, dels in- rangering af en del herbariematerial från museets äldre tider. Mot ersättning ur honorarieanslaget har fil. d:r O. Borge ordnat en stor del af de lägre algerna. Vetenskaphga undersökningar hafva, utom af afdelnin- gens föreståndare, dess amanuens H. Dalhstedt och Reg- nellske amanuensen docenten R. E. Fries, utförts å den Botaniska afdelningen af kyrkoherden S. J. Enander, t. f. NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 137 intendenten under årets förra del lektor G. O. Malme, fil. kand. L. Romell, fil. kand. C. Skottsberg och studeranden vid Stockholms högskola H. Ström, hvarjämte vissa delar af samlingarna för bearbetning eller forskning utlånats till följande vetenskapsmän: d:r V. F. Brotherus i Helsingfors (bladmossor), mag. se. C. Christensen i Köpenhamn (orm- bunkar), professor B. Fedtschenko i S:t Petersburg (ark- tiska fanerogamer), professor G. Hieronymus i Berlin (Se- laginella, fil. lic. F. Ingvarson i Lund (drifved), cand. mag. Helgi Jonsson i Köpenhamn (hafsalger), d:r H. Lindberg i Helsingfors (fanerogamer), d:r O. Muller i Berlin (diato- maceer), d:r Hj. Möller i Svalöf (Dactylis), professor J. O. Norrlin i Helsingfors (Hieracium), fil. kand. L. Romell (hymenomyceter), d:r H. Ross i Miinchen (Urtica), d:r O. E. ScHULZ i Berlin (Erythroxylacese), lektor K. Starbäck i Gefle (lägre svampar), bokhandlare F. Stephani i Leipzig (lefver- mossor), docenten N. Svedelius i Uppsala (hafsalger). pro- fessor V. B. Wittrock (fanerogamer). — Bland publikationer, som mor eller mindre grunda sig på Riksmuseets botaniska samlingar, må nämnas: H. Crist, Ueber die australen Poly- stichum- Arten ; H. Dahlstedt, Studier öfver arktiska Ta- raxaca och Om Skandinaviens Taraxacumf ormer ; R. E. Fries, Zur Kenntnis der alpinen Flora im nördlichen Argentinien, Die Anonaceen der zweiten Regnellschen Reise och Studien in der RiedeFschen Anonaceen-Sammlung; G. O. Malme, Om papilionaceer med resupinerade blommor, Dahlstedtia eine neue Leguminosen-Gattung och Adnotationes de nonnullis Asclepiadaceis austro-americanis, Die Bauhinien von Måtto Grosso, Die Vochysiaceen Måtto Grossos; C. Skottsberg, Die Gefässpflanzen Siidgeorgiens och Feuerländische Bliiten;. T. Westergren, Monographie der auf der Leguminosen- Gattung Bauhinia vorkommenden Uromyces- Arten. För studier och forskningar har afdelningen under året besökts af rektor S. Almquist, läroverksadjunkten F. R. Aulin, ingeniör P. Dusen, d:r O. Ekstam, professor Jakob Eriksson, lektor Joh. Erikson, studeranden Th. Gustafsson från Uppsala, hofkamrer H. Hafström, f. d. läroverks- adjunkten T. O. B. N. Krok, landtbrukare P. A. Larsson från Dalsland, fil. kad. E. Lindegren, grosshandlare J. E. Palmer från Göteborg, studeranden F. Ringius från Sunds- vall, docenten O. Rosenberg, fil. kand. G. Samuelsson från 138 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190(i. Uppsala, protokollssekreterare O. Sjöbohm, professor M. SoNDÉN, ingenjör K. Stéenhoff, kyrkoherden A. Tors- SANDER från Södermanland, amanuensen F. Westergren samt konservator M. Foslie från Trondhjem, professor K. R. KuppFER från Riga och d:r P. Lackschewitz från Libau. Zoologiska Riksmuseet har såsom vanligt hållits öppet och tillgängligt för allmänheten på de af akademien bestämda tider, onsdagar och lördagar kl. 12 — 2 e. m. samt söndagar kl. 1 — 3 e. m., onsdagar och söndagar fritt, lördagar mot en af gift af 25 öre. De betalande besökarnes antal har uppgått till 411. Hela antalet besökande under året uppgår till 25,880. I detta antal äro medräknade 1,659 skolelever under ledning af 112 lärare och lärarinnor samt 222 gardesrekryter under uppsikt af befäl, hvilka afgiftsfritt fått tillträde till museet äfven på andra tider än de ofvan uppgifna. Samma förmån har också beviljats enskilda lärarinnor och stude- rande, hvilka önskat förvärfva en grundligare kännedom om djurformerna. Den zoo-palcBontologiska ajdelningen har under år 1905 fått emottaga flera värdefulla gåfvor: af professor A. G. Nathorst silurfossil från Ringsjötrakten och musslor från Hörs sandsten i Skåne, borrkärnor med juraförsteningar från en djupborrning på Andön i Lofoten i Norge, samt karboniska, permiska och tertiära försteningar från Spetsbergen; af fil. kand. Axel Hirsch hela den betydliga samling af evertebrat- fossil, h vilken frih. E. Nordenskiöld hemfört från sin expe- dition till Peru och Bolivia år 1904, af h vilken må såsom för vetenskapen synnerligen värdefull särskildt nämnas en artrik samling af graptoliter och trilobiter jämte andra silurfossil från de hittills knappast kända under-silurska lagren därstä- des; af grefve Erik von Rosen på Rockelsta en större sam- ling tänder jämte benlämningar af en flodhästart Hippopotamus Pentlandi Falc. från sentertiära lager på Sicilien. Vidare har till afdelningen öfverlämnats : från Sveriges Geologiska Undersökning tvenne stycken, utgörande unge- fär två tredjedelar af en större i trenne delar sönderbrusten platta af Crinoidkalk — inneslutande ett betydligt antal full- ständiga, utomordentligt väl bevarade Crinoidkronor, ofta med åtföljande längre stamdelar — från När på Gotland, NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 139 funnen därstädes år 1901 af intendenten under hans förra anställning såsom statsgeolog. Från professor Otto Norden- SKJÖLD hafva af samlingarne från den svenska sydpolexpedi- tionen 1901 — 1903 aflämnats de af docenten C. Wiman i »Wissenschaftliche Ergebnisse der Schwedischen Sudpolar- Expedition 1901 — 1903», Band 3, Lief. 1, beskrifna tertiära vertebratfossilen från Seymourön, h vilka utgöras af tvenne svanskotor af en Zeuglodon-art samt en samling skelettdelar af utdöda pingvin-aTter. Af böcker och kartor har afdelningen såsom gåfva er- hållit: af Geologiska Föreningen i Stockholm tidskriften för 1905; af professor Hj. Sjögren Bulletin of the geological Institution of the University of Upsala, vol. 1 — 6; samt ge- nom Sveriges Geologiska Undersökning Carte géologique in- ternationale de FEurope, Livr. V. Genom inköp hafva förvärfvats siluriska fossil från Got- land och Dalarne, hvarjämte intendenten under en af honom företagen resa till ösel insamlat serier af öfversiluriska fossil viktiga såsom jämförelsematerial till de rika samlingar från Gotland, hvilka finnas i museet. För vetenskapliga arbeten har afdelningen anlitats af professor A. E. Törnebohm, docenten C. Wiman i Uppsala, docenten A. Hennig i Lund, assistenten A. S. Jensen i Kö- penhamn, akademikerna Fr. Schmidt och Th. Tschernyschew i S:t Petersburg, samt professorerna O. JiEKEL, H. Rauff och J. BÖHM i Berlin. Afdelningens tecknare, herr G. Lilje- vall, har dessutom för mr Frank Springer's i East Las Vegas i New Mexico räkning fortsatt utförandet af under- sökningar jämte teckningar af en del af de afdelningen till- hörande originalexemplaren till figurerna i Angelin's Icono- graphia Crinoideorum. Med understöd från honorar ieanslag et har docenten A. Hennig i Lund fortsatt bearbetningen och beskrifningen af Sveriges Silur-Bryozoer och har till tryckning färdig afläm- nats: Gotlands Silur-Bryozoer, 2, omfattande familjerna Fenestellidce, Sphragioporidce, Arthrostylidce, Diastoporidce och Coenitidce. Intendentens arbetskraft har i främsta rummet tagits i anspråk för det omordnande af samlingarne, som möjlig- gjorts genom de förändringar af skåpinredningen, hvilka kunnat utföras genom i närmast föregående årsberättelser 140 VETESKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190(j. omnämnda penninggåfvor af afdelningens mecenat direktör AuG. Reinhold. Intendenten har vidare särskildt bearbetat dels vissa fossilgrupper såsom Leperditierna och Eurypteriderna från Gotland och ösel i och för åstadkommandet af en jäm- förelse mellan dessa båda öfversiluriska områden, dels också de af frih. E. Nordenskiöld från Peru och Bolivia hem- förda graptoliterna och trilobiterna, samt hafva af ofvan- nämnda grupper en stor mängd figurer på fotografisk väg vid afdelningen utförts. Ajdelningen för lägre Everiehrater har under år 1905 fått emottaga följande gåfvor: af herr Waldau sniglar och ett kräftdjur från Kamerun: af d:r A. Jensen från Köpenhamn ett vackert exemplar af Epizoanthus paguriphilus ; af ingenjör LiNNELL div. Oligochaeter från Kamerun; af svenska Syd- polar-expeditionen 38 rör innehållande Oligochaeter be- stämda af d:r Michaelsbm i Hamburg samt ett antal En- tomostraca bestämda af d:r Ekman i Uppsala; af licentiaten I. Arvidsson vackra af honom bestämda Maldanider och andra borstmaskar; af d:r Appellöf i Bergen ungformer af manetdjur; af ingenjör Dusen mollusker från Sydamerika, samt af licentiaten Hj. Östergren utmärkt vackert konser- verade exemplar af Holothurier samt en för museet ny ge- phyré, Sipunculus priapuloides Dan. & Koren. Genom inköp har förvärfvats en stor, praktfull Madre- porid. För vetenskaplig bearbetning och bestämning hafva sam- lingar varit utlånade till följande zoologer: professorerna A. Wirén och D. Bergendahl hvilka arbeta, den förre med borstmaskar, den senare med nemertiner; d:r J. Thiele i Berlin, som bearbetar museets samlingar af svampdjur och chitoner från Eldslandet; d:r H. Strebel i Hamburg, sys- selsatt med snäckdjur från Eldslandet: d:r R. Hartmeyer i Berlin, som utarbetar en afhandling om synascidierna från Eldslandet; d:r Mortensen i Köpenhamn, som arbetar med echiniderna från samma trakter; d:r H. Kluge från Kasan, som af fattar en afhandling öfver nordiska bryozoer; d:r K. I. Hansen i Köpenhamn, som studerar exotiska kräftdjur; intendenten L. Jägerskiöld, som har under händer ett större arbete öfver riksmuseets nematoder från Egypten; docenten T. Odhner, som likaledes förbereder ett arbete öfver museets trematoder från samma trakt; licentiaten I. NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 141 Arvidsson, som behandlar vissa grupper af borstmaskar, och licentiaten Hj. östergren, hvilken har utarbetat en större afhandling öfver nordiska holothurier. På afdelningens egna lokaler halva vetenskapliga under- sökningar och bestämningar utförts af flere inländske och utländske forskare. De nordiska och arktiska formerna af Sipunkulider, Priapulider och Echiurider hafva blifvit bear- betade i tvenne till akademien inlämnade skrifter, af hvilka den ena är tryckt. Docenten O. Carlgren arbetar fort- farande med actinier. D:r Ad. Jensen från Köpenhamn har på institutionen fortsatt sina studier af arktiska bival- vater. Doktor H. Kluge från Kasan har under en tid af bortåt 5 månader arbetat därstädes med nordiska bryozoer och Michail Kalischewsky från Odessa har undersökt en del nordiska echinodermer. Studeranden Nils Odhner ar- betar med en vetenskaplig bestämning af riksmuseets nor- diska och arktiska nudibranchiater och förbereder nu en större afhandling däröfver. Slutligen biträder studeranden från Lund J. Wintzell med ordnande och bestämmande af den nordiska mollusksamlingen i riksmuseum. Under årets lopp har entomologisha af delningen fått mot- taga följande, delvis mycket värdefulla gåfvor: af professor E. Lönnberg diverse insekter och spindlar från Kamerun (hemsända af herr G. Waldau) samt en pulicid från tysk hare ; af herr G. Waldau sex stycken goliatbaggar från Kamerun; af professor Chr. Aurivillius två fjärilar från Abessinien, sex afrikanska spinnarfjärilar, 13 st. dagfjärilar från Afrika, 12 lasiocampider (delvis typer till af gif våren beskrifna arter), 11 st. cerambycider från Argentina samt en fjäril från Gabun; af professor Hj. Theel några phryga- nidhus från New-Foundland; af missionären K. E. Laman i Kongo en synnerligen rik och värdefull samling termiter från Mukimbungu i Kongo, omfattande 67 preparatrör med tusentals termiter, samt en del termitbon från samma lokal; af konservator H. Muchardt, Helsingborg, en samling säll- syntare svenska humlor samt corrodentia; af intendenten L. A. Jägerskiöld, Göteborg, Sudanexpeditionens hydrachnid- material jämte återstående material af coleoptera och flugor, hvilka samlingar nyligen blifvit bearbetade och innehålla åt- skilhga värdefulla typer; af kandidat L. von Post två exem- plar af en för samlingarna ny svensk slända, ^schna rujes- 142 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190(5. cens; af G. C. Champion, London, 11 arter curculionider (co-typer); af löjtnant A. Schultze, Miinchen, 21 exemplar fjärilar; af doktor H. J. Hansen, Köpenhamn, exemplar af Scntigerella caldaria Hans. (co-typ) samt 3 arter tar- tarider och en Japyx-art; af K. Jordan, Tring, 10 arter anthribider ; af professor S. Lampa svenska mikrolepidoptera; af professor H. J. Kolbe, Berlin, 13 arter skalbaggar; af A. L. MoNTANDON, Bukarest, 44 skalbaggar och en Ascalaphus- art; af folkskolläraren O. N. Lindgren, Kumla, talrika bon af en Megachile-a.rt; af G. A. K. Marshall, Salisbury, fem Sciobius- arter och 7 obestämda cerambycider ; af E. R. Wag- NER, Villmomble, tio arter skalbaggar; af professor C. A. M. Lindman vaxkakor byggda inuti en flaska jämte ett af sand- korn byggdt phryganidhus ; af doktor C. Bovallius myria- poder, arachnider samt en Passalus-art från British Guyana; af doktor J. G. Needham, Philadelphia, 46 sländor från Nordamerika. Genom hyte har afdelningen förvärfvat 19 rör pulicider från Mus. Tring (N. C. Rothschild) samt 9 termiter, däri- bland några co-typer. Af för museet obehöfliga dubbletter hafva samlingar ut- delats till följande personer: konservator H. Muchardt, Hel- singborg, 11 exemplar cetoniider samt till herr Gottfried HoFGREN diverse släkttyper af svenska och utländska for- mer. För vetenskaplig bearbetning samt för jämförelse med typer hafva samlingarna varit mycket anlitade af såväl in- som utländska vetenskapsmän. En del af dessa utlånade samlingar hafva under årets lopp i oskadadt skick återkom- mit. Dessa äro följande : C. Ritsema, Leiden, tre exemplar af släktet Helota; K. Jordan, Tring, 206 exemplar anthribi- der (bearbetningen ännu ej afslutad); L. Ganglbauer, Wien, en Apion-art; O. M. Reuter, Helsingfors, 46 capsider; H. ScHOUTEDEN, Bruxcllcs, en del hemipterer; W. F. Kirby, London, tre mantider; C. Kerremans, BruxeUes, en Julodis- art; G. Szépligeti, Budapest, några braconider; O. M. Reuter 9 Resthenia-arter jämte en del andra hemipterer; E. Mjöberg, Stockholm, ett par hemipterer; G. Severin, Bruxelles, ett par dagfjärilar; W. L. Distant, London, en del homoptera; J. C. H. de Meijere, Amsterdam, typer af Dipsa furcata; E. Wahlgren, Västerås, ett par collem- NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 143 boler; G. C. Champion, London, ett par curculionid-typer; E. Mjöberg en del dagfjärilar; K. Heller, Dresden, 9 Pia- zurus-SiTtev (typer eller co-typer). Af under föregående år utlånade samlingar hafva föl- jande personer återställt sina lån: K. Jordan, C. Ritsema, 0. M. Reuter, W. L. Distant, G. Mayr, G. C. Champion, P. Stein, b. Poppius, g. A. K. Marshall, H. W. van der Weble, H. Friese, a. Tullgren, Hj. Borg, H. Schouteden, 1. BoLivAR L. Melichar, a. L. Montandon, J. Sahlberg, H. Kolbe. En del af de under året utlånade samlingarne äro fort- farande oåterställda : Cl. Grill, Göteborg, en curculionid från Madagaskar; E. Wahlgren, Västerås, en samling collembola från Sarj ektrakten; K. Jordan, Tring, en samling anthri- bider; C. Schaltfuss, Meissen, en Dacti/lopselaphus-a,Tt; Ch. Kerremans, Bruxelles, tre Polycesta-arter ; A. von Schul- thess-Schindler, Ziirich, en samling acridiider från Kame- run, utgörande nära ett tusen exemplar; W. L. Distant, London, en del hemipterer; N. Holmgren, Stockholm, en samling termiter från Amerika; G. Mayr, Wien, fikonsteklar från Kamerun och Java; H. W. van der Weele, Haag, museets material af ascalaphider ; G. C. Champion, London, en Copturus-art (typ); E. Mjöberg, Stockholm, större delar af museets samling af mallophager. Genom understöd från honorar ieanslag et har studeranden Eric Mjöberg blifvit satt i tillfälle ordna och delvis be- stämma museets rika samling carabider. Med understöd från Regnelis zoologiska gåfvomedel har assistenten A. Tullgren bearbetat och delvis ordnat museets samling svenska arach- nider. Professor Chr. Aurivillius har på entomologiska af- delningen bl. a. fortsatt ordnandet af museets samling ceram- bycider, grofordnat och delvis bestämt hela museets material af exotiska pompilider, formicider, mutillider och chrysidider samt dessutom bestämt materialet af svenska gadd-steklar. Prepareringsarbetena hafva fortfarande utförts af fru Signe Ramberg, hvarvid bl. a. en större samling ostindiska fjärilar i flera tusen exemplar samt skalbaggar från Argen- tina, fjärilar från Mojos, Bolivia, blifvit uppsatta och eti- ketterade. 144 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. Intendenten har ordnat museets mantider, bearbetat en del termiter m. m. Dessutom har hans tid delvis upptagits af arbeten för utrustning af den expedition till tyska Ost- Afrika, h vilken han i slutet af april anträdde. Museets material har legat till grund för följande under året utgifna arbeten: AuRiviLLius, Chr., Lieutnant A. Schultzes Sammlung von Le- pidopteren aus West-Afrika. — Arkiv för zoologi B. 2 N:o 12. 47 sid. 5 tafl. , Verzeichnis von Lepidopteren, gesammelt bei Mukim- bungu am unteren Kongo von Herrn E. Laman. — — Arkiv för zoologi B. 3. N:o 1. 16 sid. 1 tafl. ; Svensk Insektfauna. 13:1; Fam. 3 — 6. — Ent. Tidskr. 26. S. 209—240; textfig. 62—86. KoLBE, H., Dynastiden aus Kamerun. — Arkiv för zoologi. B. 2. N:o 18. 20 sid. Mjöberg, E., Biologiska och morfologiska studier öfver Får- öns insektfauna. — Arkiv för zoologi. B. 2. N:o 17. 86 sid. 1 tafl. Sjöstedt, Y., Ueber eine Termitensammlung aus Kongo und anderen Teilen von Afrika. — Arkiv för zoologi B. 2. N:o 16. 20 sid. SzÉPLiGETi, G., Braconiden aus Kamerun. — Arkiv för zoo- logi. B. 2. N:o 14. 11 sid. Tullgren, A., Araneida from the swedish expedition through the Gran Cliaco and the Cordilleras. — Arkiv för zoologi. B. 2. N:o 19. 81 sid. 10 tafl. Wahlgren, E., Svensk Insektfauna 11. Diptera 1. Ortho- rapha. Fam. 1—9. — Entomol. Tidskrift 26. S. 89— 154. 67 textfigurer. Weele, H. W. van der, Ueber die von Prof. D:r Y. Sjö- stedt auf seiner Reise in Kamerun gesammelten Pla- nipennia. — Arkiv för zoologi B. 3. N:o 2. 15 sid. 1 tafl. V ertebrataf delningen. Samlingarnes tillväxt har liksom föregående år varit synnerligen tillfredsställande såväl med af seende på kvalitet som kvantitet. Bland gåfvor märkas i främsta rummet ett kaskelotskelett NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 145 och ett grindhvalskelett från Färöarne båda öfverlämnade af herr apotekaren O. Finsen, Thorshavn. Kaskelotskelettet är ett ståthgt exemplar, en gammal hane, men tyvärr är det litet defekt bl. a. därigenom att hr Finsen ej lyckats åter- skaffa mera än 5 af underkäkens tänder. De öfriga hade förts till Sande fjord och därifrån ej kunnat återfås. En värdefull samling af omkring 200 arter delvis mycket rara exotiska fågelägg har skänkts af kassakontrollören C. Bangert, Köpenhamn. Hr G. Waldau har såsom gåfva öfverlämnat 2 kranier af gorilla och 1 dito af schimpans, ägg af pärlhöna {Guttera) och af en frankolin [Francolinus lattrami) från Ka- merun, samt i Riksmusei samlingar deponerat skallen af en vestafrikansk elefant {Elephas cydotis) och skallen af en flod- häst likaledes från Kamerun. Från Zoologisk Have i Köpen- hamn har öfverlämnats en kasuar, 1 tinamu, 1 Ccelogenys paca, 1 Paradoxnrus och 1 opossum. Underlöjtnant Karl Eriksson har från Kongo hemfört ocli skänkt det fullständiga skelettet jämte delar af huden af en ny art af Orycteropus, en leopard- fäll, några markattskinn {Colobus, Cercopithecus hrazzoe) samt skallen af en människoätande leopard, som på två månader dödat 27 negrer. Förste hof jägmästaren grefve Tage Thott har öfverlämnat skalle och hud af svensk kronhjort, 1 ba- stardhare och 1 mohare från Skabersjö- Direktör Scharff, Dublin, har till afdelningen skänkt ett väl bibehållet kranium af den utdöda irländska jättekronhjorten. Baronerna A. och H. Klinckowström ha i flera omgångar till afdelningen öfverlämnat svenska fåglar från Gottland, Skåne och Uppland tillsammans 30 st. samt 2 vildkaniner från Stafsund. D:r P. DusÉN har skänkt 19 fiskar af honom hemförda från Syd- patagonien. D:r C. BovALLius har homskickat från Brit. Guiana samt låtit till afdelningen öfverlämna 11 fågelskinn samt några ormar och fiskar i sprit. Hr Nils Westin, Ro- sersberg har skänkt omkring 40 svenska fåglar, 6 ekorrar och 2 skogsmöss. Jägmästare L. Hallgren har skänkt skallen af svensk bäfver, hvilken af honom år 1867 inköpts i Kall' socken i Jämtland af Göran i Hoberg. Bäfvern uppgafs vara tagen i Lågsjön i sagda socken och var troligen en af de sista af sitt slag i vårt land, ehuru det säges att ännu en lär ha blifvit sedd i sjön Jerfveln 1873. Hof jägmästaren friherre H. O. Ramel har skänkt två bastardharar från öveds kloster, och friherre F. Blixen-Finecke tvenne sterila Vetenskapsakademiens Årsbok, i. 1006. JQ 146 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. fasanhönor i tuppdräkt, af hvilka i synnerhet den ena är mycket vacker. Grefve C. C. Beck-Friis har äfvenledes skänkt en bastardhare från Börringe och en dyHk har också insändts från Vrams Gunnarstorp. Ingeniör O. Cyrén har öfver- lämnat några ödlor och grodd j ur från mellersta Europa; in- geniör A. Hellerström exemplar af Barbus bulatmai från bergsbäckar vid Baku ; fiskeritillsyningsmanen J. Danielsson, Fällinge, Jämtland 2 sikar, 1 elritsa och 1 Cottus poecilopus; hofrådet J. Wadbn 2 domherrar från Finland ; stud. Torvald Lönnberg en Testudo polyphemus från Florida; d:r O. Carl- gren 2 glas diverse fiskar från Messina; jägmästaren Kol- MODIN 3 Tringa maritima skjutna vid Gunnarstenarne, Stock- holms skärgård, samt en steril orrhöna från Gellivare; di- rektör A. Wahlberg ett säfsångarebo, en ung ejderhane i öfvergångsdräkt, 1 gräsand och 1 diifhök; b of jägmästaren E. BoHNSTEDT en nykläckt svanunge från Norrsjön, Sörmland ; d:r O. Ottosson 1 Budi/tes dombroivskii från Rumänien och 1 Gabriia macrorhyncha från Tunis; kammarskrif våren C. Hultgren en kråka med egendomligt missbildad näbb; fri- herre K. Hermelin en bläsand i öfvergångsdräkt; provin- sialläkaren A. Lagerman ett exemplar af Buteo Zimmer- mannoR skjuten mellan öfvertorne och öfverkalix. Denna sistnämnda vråkvarietct torde näppeligen förut varit iakt- tagen i vårt land. Hr Alb. Gräslund, Nyköping, har skänkt en albinistisk varietet af gräsand ; kandidat Vesterström genom kollega V. A. Engholm en grafandunge skjuten i Tåkern. Professor G. Retzius har öfverlämnat en Testvdo pardalis samt kropparne af diverse däggdjur i formalin. Pro- fessor Hj. Théel en samling af sällsyntare fiskar insamlade vid Kristinebergs Zoologiska station. Löjtnant H. Sande- berg har skänkt en mörk varietet af hare skjuten på Bedar- ön utanför Nynäs hamn; skogvaktaren G. Forsltng, Bjerka- Säby, skalle af råget med horn bildningar; direktör Strokirk ett horn af älg, som blifvit förkrympt och missbildadt till följd af, att älgen haft ena bogen skadad genom skottsår. Fiskeritillsyningsmannen J. E. Gustafsson, Roxmo, Stora Sundby, har öfverlämnat mjölke-rom-körtel af en hermafro- ditisk lake; grosshandlare P. Witte en arta; xylografen H. Nyberg en hermelin; stud. N. Frykberg en mås; slottskog- styrelsen, Göteborg, 3 skallar af dofhjort; kassören A. F. Carlson, Limhamn, framdclen af en subfossil vildsvinsunder- NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 147 käk; stud. Ingvar Lönnberg 1 Testudo polyphemus från Florida; kronolänsmannen Emil Friberg, Dalby, en tysk hare från Skåne; professor W. Leche skinn af 2 Centetes i formalin; kandidat R. Söderberg har vid Hornborgasjön i Västergötland insamlat och öfverlämnat till afdelningen 9 fågelskinn, några dunungar i sprit samt en hvit mullvad. Hr VuLT VON Steijern har vid Kaggeholm lyckats skjuta ett exemplar af Turdus atrigularis, som därmed för första gången konstaterats i Sverige. Detta exemplar samt ett exemplar af den numera i Sverige sällsynta svarta råttan har han benäget öfverlämnat till afdelningen. Från Skansen har mottagits 1 skalle af dofhind, 1 sångsvan till skelett, 1 hvit råtta etc. Af professor Einar Lönnberg har afdel- ningen erhållit en vacker variations-serie af ägg af Uria TROILLE insamlade vid Flamborogh Head, England, tvenne andungar och några andra svenska fåglar, 1 vildkanin och 1 ekorre samt 1 Emys orhicularis från Ungern; af konservator A. Svensson omkring 30 svenska fåglar, bland hvilka märkas en intressant serie gräsänder; samt ryggraden af en rachi- tisk torsk; af konservatorsbiträdet John Pettersson en del svenska fåglar, ekorrar m. m. Genom tillmötesgående af kapten C. A. Larsen, som på ön Sydgeorgien anlagt en hvalfångarestation, har det möj- liggjorts att på ett högeligen värdefullt sätt rikta vertebrat- af delningens samlingar från södra Ishafvet. Konservator E. Sörling tilläts nämligen att medfölja kapten Larsen på hans expedition hösten 1904 och har nu återkommit efter nära ett års vistelse på Sydgeorgien, hvarest han på ett mycket för- tjänstfullt sätt hopbragt särdeles värdefulla samlingar, hvilka i slutet af år 1905 hit andländt. Denna expedition under- lättades äfven i hög grad därigenom att generalkonsul Axel Johnsson godhetsfullt beviljade dels fri frakt från Buenos Ayres till Stockholm för tvenne hvalskelett dels ock fri åter- resa för hr Sörling från Buenos Aires till Dunkerque. Bland hr SÖRLINGS samlingar ådrager sig i främsta rummet det all- deles fullständiga skelettet af en stor sydhval {Balcena austra- lis) berättigadt intresse såväl från vetenskaplig synpunkt, som till följd af dess stora sällsynhet. Äfven ett skelett af den sydliga knölhvalen har hemförts, och på Sydgeorgien kvarligger tillsvidare ett af hr Sörling iordninggjordt »fin- hvalskelett, som kapten Larsen benäget lofvat att hemför- 148 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. lOOG. skaffa. Samlingarna innehålla vidare ett räth valfoster, ske- lett och hudar ef sjöelefant, sjöleopard och Weddells' sjö- hund, talrika fågelskinn bl. a. den på Sydgeorgien endemiska anden och piplärkan, en serie dunungar af kungspingvin m. m., en samling fågelungar i sprit (bland dessa äfven de veten- skapligt sedt mycket värdefulla ungarne af Chionis), ägg af fåglar, en samling fiskar m. m. allt i vackra och väl kon- serverade exemplar. Genom byte med Petersburgs zoologiska museum har förvärfvats skinn och kranier af en del värdefulla central- asiatiska däggdjur nämligen 1 Paritholops, 2 Gazella suhgut- tvrosa cT, $ 1 Nemorhoedus caudatus, 1 N. edwardsii, 1 Arcto- tnys caudatus, 1 Lagoviys rylei, 2 L. melanostomus, 2 Gerbillus meridianus ^, $,2 O. przewalskii J*, $ och 3 Mus wagneri. Från Kristiania zoologiska museum har af professor R. Collett i byte öfversändts ett stort exemplar af Eaja nidarosiensis. Bland inköpta föremål förtjäna att i främsta rummet framhållas ett skelett af den nu nästan utrotade hafs- uttern (Enhydris lutris) samt ett präktigt exemplar af näsapa {Nasalis larvatus) från Borneo inköpta från J. F. G. Umlauff, Hamburg. Af m:r G. T. Foster har förvärfvats en vacker och värdefull samling af smärre däggdjur från Paraguay, däribland 3 cotyper. Af W. F. H. Rosenberg, London, ha inköpts ett exemplar af den intressanta nyzeeländska pape- gojan Nestor notabills, några afrikanska gioddjur, bland hvilka bör framhållas den egendomliga Gampsosteonyx batesi, hos hvilken de yttersta tåfalangerna genomtränga huden och bilda klor, — något alldeles enastående inom djurriket — , och af samma person vidare en brasiliansk råtta {Ichthyo- mys) samt 2 kranier af skotsk kronhjort. Af d:r Girtanner, S:t Gallen, har till skådesamlingens kompletterande inköpts 3 arter papegojor. Af konservator P. Meriläinen, Helsing- fors, ha inköpts 28 fåglar från Finland, bland dem 2 ex. af en ny och mycket intressant varietet af tjäder, som af in- tendenten beskrifvits under namn af Tetrao urogallus lugens. Förvaltare C4ust. Malmström har benäget tillåtit att till själfkostnadspris från honom fått inlösas ett par ståtliga perukhorn af älg, säkerligen de största i sitt slag, som exi- stera. Af hr G. Linnell har inköpts en samling däggdjur, reptilier och fiskar i sprit från Kamerun; af lic. N. Holm- gren en samling diverse naturalier från Bolivia och Peru ; NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 149 af AuG. FocHELMANN, Hamburg, 3 arter sköldpaddor; af konservator G. Kihlbn ett 10-tal svenska fåglar; från Zoolo- gische Gesellschaft, Hamburg, 1 Rhea mnericana till skelett; af hr Bodin, en rackelhöna. Från Skansen har inköpts ett lodjur, 1 lodjursunge m. m. ; af kollega V. A. Engholm en mård skjuten i Vadstena-trakten; af Skandinaviska Natu- raliemagasinet, Uppsala, 2 Bernida hrenta; af M. Nyström 2 pilgrimsfalkar. Dessutom ha inköpts 1 vårtsvinsskalle från Kongo, 1 skinn af ung panda {Ailurus fulgens), 1 steril orr- höna och 1 steril tjäderhöna (från Gagnef). För vetenskaplig bearbetning och jämförande undersök- ning har vetenskapligt materiel under året varit utlånadt till flera in- och utländska institutioner. Till Uppsala univer- sitets zoologiska institution, professor T, Tullberg, diverse gnagare; till geologiska institutionen därsammastädes, docent C. WiMAN, 1 kejsarping vinskelett, 1 pingvin och Pelecanoides i sprit. Till Geologiska byrån, Stockholm, d:r H. Munthe, ben af myskoxe. Till Trondhjems museum, d:r G. Swenander, åtskilliga Veners-laxar. Till British Museum, London, d:r Oldfield Thomas, kraniet af typexemplaret till Sundevall's Vesperugo subtilis; till d:r Knud Andersen därsammastädes 3 Rhinoloj)hus-8brter ; till d:r G. A. Boulenger därsammastädes några antarktiska fiskar. Till Zoologische Sammlung des Bayerischen Staates, Mlinchen, docent Goldschmidt, exem- plar af Branchiostoma elongatum Sundevall. Till zoologiska institutionen, Strassburg, d:r Hilzheimer, kranium af Grön- landsvarg. Dessutom har lån ur samlingarne lämnats åt föl- jande privatpersoner: till professor G. Retzius diverse dägg- djur i sprit; till professor Jakob Eriksson 5 fåglar och till lic. N. Holmgren 1 vikunja kranium. På museet ha samlingarne studerats af d:r L. Stejneger, Washington, samt några studenter från Stockholms högskola. Kortare studiebesök ha aflagts af ett antal vetenskapsmän och studenter. Amatörzoologer och jägare ha kommit för att söka upplysning, som beredvilligt lämnats dem. De osteologiska samlingarna ha användts såväl af geologer som arkeologer. Från konstnärlig och konstindustrieli synpunkt ha äfven vertebratsamlingarne nyttjats af flera personer. Bland konst- närer märkes i främsta rummet kungliga målaren, kammar- herren m. m. grefve Georg von Rosen. 150 VETENSKAPSAKADEMIENS xIrSBOK. 1906. Med understöd af honorarie-anslaget har fil. lic. L. G. Andersson utfört bestämningar af fiskar och studeranden R. Söderberg bearbetat Lamellirostres. Under året har frö- ken H. Malm varit anställd såsom biträde vid af delningen. Bladkatalog i kapslar har utarbetats öfver hela den in- hemska fågelsamlingen. Arbetet med dylik katalog öfver den exotiska fågelsamlingen har fortsatts, hvarvid följande grupper medhunnits: flamingos, hägrar och storkartade fåg- lar, Steganopodes, strutsfåglar, tranor, trappar, rallar och när- släktade, Charadridoe och närsläktade, måsfåglar, alkfåglar, stormfåglar, pingviner, lomartade fåglar, Enrylcemidce, Pittidce och närstående, Tyrannidce och närstående, Pipridoe, Cotin- gidoe, Phytotomidce, Dendrocolaptidoe, Formicariidoe, Conopo- pJiagidoe, Pteroj^tochidoe, Menuridoe, Pycnonotidce, Muscicapidoe, Cinclidoe, Troglodytidoe, Timeliidce, Campephagidoe, Hirundi- nidoe, Paridoe. Ampelidce, Vangidoe, Prionopidce, Chamceidce, Vireonidce, Artaynidoe. Laniidoe, Regididoe, Sittidoe, Certhiidoe, Turdidce och Sylvidoe. Ombyte af sprit har verkställts, där så varit erforderligt, och i den utländska fisksamlingen har spritstyrkan öfverallt kontrollerats med areometer. Till allmänhetens upplysning har i hela den exotiska fågelsamlingen för h varje familj uppsatts små kartor, på h vilka med röd färg inlagts den ifrågavarande familjens ut- bredningsområde. För skinnsamlingen har ett nytt skåp anskaffats, men medel och utrymme ha tyvärr ej tillåtit mera, ehuru sådant varit i högsta grad önskvärdt. Den antarktiska expeditionens ganska omfattande fisk- samling har af intendenten bestämts och bearbetats. En samling ormar från Kamerun och en dylik samling från Bo- livia har likaledes bestämts af intendenten, som dessutom utfört bestämningar af diverse djur till skilda grupper både af nyinkommet och förut befintligt material. Intendentens tid har äfven upptagits af beräkningar och förslag för den tilltänkta musei nybyggnaden samt af arbeten utförda i egenskap af sekreterare i Kgl. Vetenskapsakade- miens Naturskyddskommitté. I juni månad deltog intendenten med understöd af stats- medel såsom Sveriges ombud i den fjärde internationella ornitologiska kongressen, som afhölls i London. Efter kon- NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 151 » gressens slut var intendenten Akademiens ombud vid af- täckandet af minnesvården öfver Peter Artedi i Amsterdam den 28 juni. Härefter företogs med understöd af Vetenskaps- akademien en studieresa till museer i Belgien, Tyskland, Österrike och Ungarn och dessförinnan hade museer i Eng- land och Irland i liknande syfte besökts. På konservatorsverkstaden ha under året monterats föl- jande däggdjur: 1 antilop {Tragelaphus scriptus knutssoni), 2 ex. af panda [Ailurus fulgens) i grupp, 1 halfapa {Indris bre- vicaudatus), 1 tysk hare, 1 bastardhare, 2 vildkaniner, 1 bälta och 1 näsapa från Borneo; och följande fåglar, 2 änder {Ne- sonetta aucklaudica) och 1 Nestor 7iotahilis från New-Zeeland, 1 kråka, 2 sterila fasanhönor, 1 Tigrisoina och 2 andra smärre fåglar från Bolivia samt 1 kasuar. Ett skelett af Delphinus alhirosfris har monterats. Horn och kranier af diverse hjort- djur ha monterats och uppsatts i skådesaml ingen. Det stora nordkapareskelettet har macererats och rengjorts, så att det är färdigt till uppsättning, så snart som ett nytt hvalmuseum kan blifva färdigt och tillgängligt. Äfven en del annat ske- letteringsarbete har utförts, så ha t. ex. kranier af kron- hjortar, dofhjortar, rådjur, harar m. fl. däggdjur rengjorts, 2 skelett af chimpans, 1 af yak ha renskrapats, råskelett ha gjorts af flera däggdjur och fåglar. Skinn ha preparerats i ganska betydligt antal både af däggdjur och fåglar. En rätt betydlig samling af illa uppstoppade fåglar från Australien har nedtagits och skinnlagts för att bättre kunna förvaras. Såsom extra biträde på konservatorsverkstaden har un- der året från och med april månad tjänstgjort John Pet- tersson, som förut varit biträde vid »Skandinaviska Natu- raliemagasinet» i Uppsala. Med stöd af afdelningen tillhörigt material ha följande publikationer utarbetats och under året utkommit: GoLDSCHMiTH, R. : Notiz iiber Branchiostoma elongatum Sunde- vall. Zool. Anzeiger. Bd. XXIX N:o 4. Leipzig 1905. Lönnberg, Einar: Rudimentäre obere Eckzähne bei einem Elch {Alces alces [L.]). ibid. Bd. XXVIII N:o 12. Leipzig 1905. — — Pelagische von der schwedischen Siidpolar-Expedition 1901—1903 erbeutete Fische. ibid. N:o 23. Leipzig 1905. 152 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. Lönnberg, Einar: Ein weiterer Beitrag zur Kenntnis der geographischen Variation des Birkwildes [Tetrao, Ly- nirus, tetrix L.). Ornithol. Monatsber. Juni, Juliheft 1905. — — Zur Kenntnis der Variation des x4.uerhahns. ibid. — — Demonstration eines Fötus vom westafrikanischen Ele- fanten, Elephas cijcloiis Matschie. C. R. du 6:te Congr. internat. Zool. Session de Berne 1904. »Peruk'>-horn hos älg. Sv. Jägarförb. n. Tidskr. årg. 43, hft. 1. Stockholm 1905. ■ — — Om harbastarder ibid. hft. 2. Stockholm 1905. — — On the Harnessed Antelopes of the Cameroon Terri- tory. Ark. f. Zoologi. Bd. 2 N:o 15. Uppsala 1905. — — Die Vögel der Schwedischen Siidpolar-Expedition. Wiss. Ergebn. d. Schwed. Siidpolar-Exp. 1901—1903. Bd. V. Lief. 5. Stockholm 1905. The Fishes of tlie Swedish South Polarexpedition, ibid. Lief. 6 Stockholm 1905. On Hybrid Hares between Lepus timidus L. and Lepus europceus Pall. from Southern Sweden Proc. Zool. Soc. London 1905 Vol. 1. De skandinaviska kronhjortarne. Fauna och Flora. årg. 1906 hft. 1. Uppsala 1905. Dessutom har intendenten författat en del smärre upp- satser i tidskrifter och tidningar rörande af delningens material, samt på uppdrag af K. Vetenskapsakademien en minnesteck- ning öfver Peter Artedi. Utrustningsmaterial för att möjliggöra insamlingar för afdelningen har skickats svenske missionären K. G. Laman, Kongo samt hr H. Carlstein, Paraguay. Löjtnant John Menander chef på bevaknings- och undersökningsfartyget »Kattegat» har benäget medgifvit att för tillvaratagande af eventuellt erhållna sällsyntare fiskar en cistern med forma- linsprit deponerats ombord på nämnda fartyg. Etnografiska ajdelnijigeyi. — Sedan professor Hjalmar Stolpe efter en längre tids sjukdom den 29 januari af lidit förordnades professor G. Retzius att såsom tillförordnad in- tendent förestå den Etnografiska afdelningen. Under honom tjänstgjorde såsom amanuenser vid afdelningen I (vid Vallin- NATURHISTOEISKA RIKSMUSEET. 153 gatan) fil. d:r Gustaf Swenander och vid af delningen II fil. lie. Edgar Reuterskiöld. Under årets lopp ha samlingarne förökats med något öfver 1,500 nummer, hvaraf öfver två tredjedelar utgjort gåf- vor, resten inköp. Bland de senare märkes en intressant och värdefull samhng af vapen, prydnader m. m. från Me- lanesien (Nya Guinea, Nya Irland och Bismarcksarkipelagen) inköpt af herr N. Törnvall. Af intendenten E. Pihl inköptes en samling vapen och diverse föremål från Kongo och af missionären E. Karlman likaledes från Kongo en samling diverse föremål. Af kolonirådet G. Linnell förvärfvades en mindre samling spjut, piphufvuden m. m. från Kamerun till inköpspris. Af skeppstimmermannen K. Karlsson inköptes 15 diverse föremål från Nya Guinea, af herr G. Ström en del stenredskap m. m. från Staten Washington, U. S. A., af docenten A. Hamberg 3 föremål från Lappland samt af herr Lejdström en duk från Indien. Bland gåfvor böra i främsta rummet framhållas de etno- grafiska samlingar, som frih. Erland Nordenskiöld under sin senaste resa sammanbragt i Bolivias och Perus gränstrakter samt densammes arkeologiska samlingar från kustlandet, till- sammans 832 nummer, hvilka af grefve Eric von Rosen in- köpts och skänkts till afdelningen. Samme donator har också såsom gåfva behagat öfverlämna en värdefull samling af 49 nummer från Lappland och 12 från Karelen. Dr. Carl Bo val- lins har skänkt en vacker samling af fjäderprydnader, klub- bor o. s. v. från Engelska Guiana. Apotekaren A. Bång har öfverlämnat 11 bärkorgar etc. från San Salvador, Central- Amerika och herr Hj. Segerlind 6 spjutspetsar slagna af glas etc. från Australien. Smärre gåfvor ha äfven mottagits af löjtnant Eriksson (föremål från Kongo), professor C. Lind- man (2 föremål från Brasilien) och godsägaren H. F. Hök (1 knif från Kina). En synnerligen värdefull gåfva har Etnografiska afdel- ningen ytterligare anledning att tacka grefve Eric von Rosen för, i det denne behagat inköpa och till museet förära fram- lidne professor Hj. Stolpes omfattande boksamling. På båda afdelningarne af Etnografiska Riksmuseum ha ej blott de nyinkomna föremålen katalogiserats, utan äfven en hel del äldre förut befintliga samlingar vederbörligen numre- rats och införts i förteckningarne. På afdelningen I ha så- 154 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. lunda 455 nummer katalogiserats samt på afdelningen II 4 särskilda samlingar inkomna under år 1904. • Med stöd af afdelningen tillhörigt material har följande afhandling utarbetats : G. Swenander: Harpun-, Kastpil- och Lansspetsar från Väst-Grönland, K. Vet. Akad. Handl. Bd. 40, N:o 3. För vetenskapliga studier ha samlingarne dessutom be- gagnats af grefve Eric von Rosen, kandidat O. Salberg (Kri- stiania) och friherre E. Nordenskiöld. I afdelningen har tillsvidare deponerats professor Hj. Stolpes privata samlingar tillhöriga hans sterbhus. Båda afdelningarne af Etnografiska Riksmuseum ha hål- lits öppna för allmänheten under samma tider som föregå- ende år. Afdelningen I besöktes under kalenderåret 1905 af 2,867 personer och afdelningen II af 1,168 eller tillsammans 4,035, alltså af ett betydligt större antal än föregående år. METEOROLOGISKA CENTRALANSTALTEN. 155 3. Statens Meteorologiska Centralanstalt. Meteorologiska Centralanstaltens verksamhet har under året erhållit en tillökning till följd af storniTarningars infö- rande, för hvilka i det följande närmare skall redogöras; i öfrigt har den fortgått efter i det närmaste oförändradt samma plan som under de näst föregående åren. Väderlekstelegrammen ha under året vunnit en önskvärd komplettering, i det att genom tillmötesgående af Deutsche Seewarte i Hamburg och Tyska Rikspostamtet i Berlin det från Hamburg dagligen ankommande morgontelegrammet från och med den 13 jan. 1906 tillökats med aftonobservationer från Aberdeen. För den dagliga väderlekstjänsten året om har, efter nämnda tillökning, anstalten mottagit morgontele- gram, innehållande såväl afton- som morgonobservationer öf- ver väderleken från 15 inländska och 53 utländska, samt endast morgonobservationer från pn utländsk (engelsk), eller från tillsammans 69 stationer. Med stöd af samtliga inkommande telegram hafva dag- ligen tvenne synoptiska kartor konstruerats, af hvilka mor- gonkartan offentligen anslagits å 5 ställen i hufvudstaden och i förminskad skala återgifvits i 4 här utkommande dag- liga tidningar. Det viktigaste af de i morgontelegrammen upptagna iakttagelserna har meddelats i 10 dagliga tidningar i hufvudstaden i en tabell, åtföljd af en sammanfattning af väderlekstillståndet samt väderleksutsikter för det närmast följande dygnet, hvarjämte nämnda sammanfattning, tillika med utsikter, på telegrafisk väg öfversändts till 11 kommu- ner i riket (däraf 6 året om och 5 endast under sommar- månaderna), hvilka till K. Telegrafverket erlägga de härför stadgade afgifter. En mera kortfattad sammanfattning af väderlekstillståndet jämte utsikter har äfven öfversändts till K. Styrelsen för Statens Järvägstrafik, som på egen bekost- 156 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. nad låtit anslå densamma å alla större järnvägsstationer. Denna anordning har äfven blifvit vidtagen på flera privata banlinier, af hvilka de flesta erhållit sina uppgifter från när- maste statsstation. Sistnämnda kortfattade sammanfattning har äfven meddelats Svenska Telegrambyrån i Stockholm, hvilken ytterligare spridt densamma till sina kunder. I öfverensstämmelse med hvad som ägde rum under före- gående år anordnades äfven under Juli — September månader vid anstalten en särskild väderlekstjänst om eftermiddagarna till jordbrukets gagn. För detta ändamål erhöll anstalten under denna tid morgontelegram, innehållande morgon- och aftonobservationer från ytterligare 6 inländska och 1 utländsk station, samt eftermiddagstelegram från 17 inländska och 19 utländska stationer. Med stöd af dessa telegram dels kom- pletterades de ofvannämnda synoptiska kartorna, dels upp- rättades en särskild karta öfver eftermiddagens väderlek, i enlighet med hvilken kl. 6 e. m. utfärdades särskildt för jord- bruket afsedda väderleksutsikter beträffande nederbörd och nattfrost under påföljande dygn. Dessa eftermiddagsuppgif- ter anslogos i likhet med morgonuppgifterna å 4 offentliga platser i hufvudstaden samt meddelades i 7 här utkommande dagliga morgontidningar och sändes genom K. Telegrafsty- relsens försorg till flera af dess ofvannämnda abonnenter samt delgafs K. Järnvägsstyrelsen. De till anstalten ankommande morgontelegrammen hafva fortfarande och till samma utsträckning som förut publicerats i »Bulletin du Nord», en tidskrift, som bekostas af de trenne skandinaviska anstalterna gemensamt - På nådig befallning har Chefen för Kungl. Jordbruks- departementet till Kungl. Vetenskapsakademiens kännedom och föreståndarens för Meteorologiska Centralanstalten för- ständigande tillkännagifvet, att Kungl. Maj:t den 24 Mars 1905, med anledning af framställningar, gjorda dels af Göte- borgs handels- och sjöfartsnämnd, Göteborgs fiskoriförening och Nautiska föreningen i Göteborg, dels af den utaf Kungl. Maj: t den 1 Juli 1898 tillsatta kommittén för behandling af vissa sjöfartsnäringen och den utrikes handeln rörande frå- gor, dels ock af styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsföre- ning, hvilka framställningar afsett vidtagandet af åtgärder för spridande å vissa delar af Sveriges kuster af meddelanden rörande väderleksutsikter och stormvarningar, samt efter det METEOROLOGISKA CENTRALANSTALTEN. 157 Vetenskapsakademien i ärendet afgifvit utlåtande, förordnat, att stormvarningars offentliggörande å lämpliga platser vid rikets västra kust skulle genom Landtbruksstyrelsens försorg, efter samråd med föreståndaren för Meteorologiska Central- anstalten, anordnas i hufvudsaklig öfverenssämmelse med ett af fiskeriinspektören F. Trybom framlagdt förslag, äfvensom ej mindre uppdragit åt Landtbruksstyrelsen att hafva cfver- inseende öfver samtliga för dessa stormvarningar gjorda in- rättningar, börande den närmare uppsikten öfver stationerna utöfvas af de nämnda styrelsers underlydande fiskeritjänste- män, än äfven föreskrifvit, att det skall åligga föreståndaren för Statens Meteorologiska Centralanstalt att vidtaga på an- stalten ankommande åtgärder för dessa stormvarningars upp- sättande och meddelande till stationerna; och att Kungl. Maj:t därjämte funnit godt att till bestridande af kostnaderna för ifrågavarande stormvarningars anordnande under inneva- rande år (1905) anvisa och ställa till Landtbruksstyrelsens förfogande mot redovisningsskj-ldighet ett anslag af kronor 4.640, att af Kungl. Statskontoret till Landtbrukssyrelsen, på rekvisition, utanordnas från handels- och sjöfartsfonden. I enlighet härmed ha under det gångna året följande åtgärder vidtagits. Stationer, hvilka mottaga och till allmänheten bekant- göra stormvarningstelegram, hafva anordnats på följande plat- ser vid Sveriges västkust: Strömstad, Hafstensund, Gräbbe- stad. Fjällbacka, Bos^allstrand, Smögen, Lysekil, Gullholmen, Uddevalla, Käringön, Mollösund, Marstrand, Vinga, Göteborg, Långedrag, Varberg, Morups Tånge, Falkenberg, Halmstad, Torekov, MöUe, Lerberget, Hälsingborg, Råå, Borstahusen, Malmö, Limhamn och Skanör, eller tillsammans 28 stycken. På hvar och en af dessa stationer anslås stormvarningstele- grammet å en för ändamålet af sedd anslagstafla. På 8 af dessa stationer, nämligen Smögen. Lysekil, Gfullholmen, Vinga, Varberg, Morups Tånge, Torekov och Hälsingborg äro dess- utom anordnade signalmaster, med tillhörande 2 klot och 2 koner för signalers afgifvande. Af Kungl. Landtbruksstyrelsen har efter samråd med föreståndaren för Statens Meteorologiska Centralanstalt den 25 Augusti 1905 utfärdats »Instruktion för de med statsmedel upprättade stormvarningsstationer». I denna instruktion an- gifves närmare i hvilka fall och hvilken tid på dygnet storm- 158 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190(j. varningstelegram utsändes från Meteorologiska Centralanstal- ten till resp. station, stormvarningstelegrammets innehåll och giltighetstid, signalernas utseende och betydelse, vidare äfven föreskrifter för vissa stationer, hvarest signalisten fått detta i särskild t uppdrag, om iakttagelser öfver hård vind eller storm och deras införande i dagbok samt afsändande med post eller telegraf. Dessa stationer äro följande sex : Smögen, Vinga, Varberg. Torekov, Hälsingborg och Skanör. Stormvarningsystemet kan sägas hafva tagit sin början den 15 September 1905. Statens under Meteorologiska Centralanstalten lydande meteorologiska stationer af andra klassen äro för närvarande 36 till antalet, hvaribland då medräknats de sedan gammalt befintliga meteorologiska stationerna vid Stockholms och Lunds astronomiska observatorier samt en af K. Järnvägsstyrelsen bekostad meteorologisk station vid Riksgränsens järnvägs- station. Därförutom anställas å flera privatstationer obser- vationer öfver lufttrycket, temperaturen, fuktigheten, neder- börden m. m. med från anstalten till låns bekomna instru- ment. Fullständiga observationsserier hafva inlämnats af Läro- verksrektorn P. R. Billmanson i Nora, från Ronneby hälso- brunn, Gysinge bruk, Ulricehamns och Hålahults sanatorier samt från Landtbruksakademiens experimentalfält vid Stock- holm, vidare från två stationer i Hallands och en i Uppsala län, de tvenne sistnämnda inrättade och underhållna på de respektive Hushållningssällskapens bekostnad. Det system af s. k. tredje klassens stationer för iaktta- gelser hufvudsakligen öfver nederbörden och delvis öfver luft- temperaturen, som 1878 anordnades med de K. Hushållnings- sällskapens medverkan, är ännu i fortsatt verksamhet. Om till hithörande stationer läggas statens meteorologiska statio- ner, så väl de, hvilka sortera under Meteorologiska Central- anstalten, som ock de under Nautisk meteorologiska Byrån lydande fyrstationerna samt åtskilliga privata andra klassens stationer, vid hvilka alla nederbörden observeras efter en och samma plan, blir antalet af nederbördsstationer i riket inalles 443. Alla dessa stationer insända sina iakttagelser efter hvarje månads utgång. Desamma publiceras i en månathg tidning med titel »Månadsöfversikt af väderleken i Sverige», hvilken tidning redigeras under anstaltens inseende och uppe- hälles hufvudsakligen genom prenumeration af de K. Hus- METEOROLOGISKA CENTRALANSTALTEN. 159 hållningssällskapen. Af denna tidning liafva 25 årgångar hit- tills utkommit, nämligen 1881 — 1905. Det sj^stem af iakktagelser öfver isförhållanden, åskväder och fenologiska företeelser, som år 1881 öfverflyttades från Uppsala Meteorologiska Observatorium till Meteorologiska Centralanstalten har fortgått efter oförändrad plan, och hafva till anstalten inkommit journaler från 52 observatörer öfver isläggning och islossning, frän 63 öfver iakttagna åskväder och från 74 öfver periodiska företeelser inom växt- och djur- riket. Synoptiska tabeller hafva upprättats för hvarje dag af året 1904. upptagande nederbördens art och mängd, åskväder, dimma, dagg, rimfrost, luftens genomskinhghet, solrök, norr- sken m. m. I dessa tabeller ingå samtliga stationer. Af arbetet »Meteorologiska Iakttagelser i Sverige» hafva under året utgifvits fyrtiosjätte bandet, innehållande observa- tioner under året 1904. Vid sin sammankomst den 11 jan. 1906 beslöt Veten- skapsakademien öfverlämna till rektorn vid pedagogien i Nora herr P. R. Billmanson sin medalj i guld öfver Vargentin, såsom ett erkännande för hans under 31 år utan någon er- sättning utförda och till anstalten månatligen insända meteo- rologiska observationer af enahanda omfattning som vid sta- tens andra klassens meteorologiska stationer. Under året besöktes och inspekterades af föreståndaren stationerna Östersund, Sveg, Västerås, Nora, Skara, Ulrice- hamn, Örebro, Jönköping, Växjö, Kalmar och Karlshamn. Anstalten har slutligen meddelat en mängd upplysningar åt såväl in- som utländska myndigheter och enskilda personer. Af anstaltens tjänsemän under året utgifna särskilda skrifter af naturvetenskaphgt innehåll: Nils Ekholm, Meteorologie I, Die Beobachtungen 1894 — 1897 und 1899—1902. Stockholm 1905. XI + 401 sidor stor oktav. (Utgör Vol. V, Part. I,a af Sven Hedin, Scien- tific Results of a journey in Central Asia 1899 — 1902). , Sur la réduction du barométre au niveau de la mer a employer pour les cartes synoptiques journaliéres. Stockholm 1905. J. Westman, Observations météorologiques et hydrographi- ques faites en mer 1899. Stockholm 1905. (Mission scientifiques pour la mesure d'un are de méridien au 160 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. Spitzberg entreprises 1899 — 1902 sous les anspices des Gouvernements suédois et russe. Torne IT. S VIII. B.^^'). , Etats des glaces et de la neige. Stockholm 1905 (Ibid. Torne II. S VIII B.i). , Observations météorologiques å la station de montagne. (Ibid. Torne II. S. B.i"). S. Grenander, Les gradients verticaux de la température dans les minima et les maxima barométriques. K. Sv. Vet. Akad:s Arkiv f. Mat., Astron. och Fysik 1905. Stockholm 1905. Växternas sinnesorgan. Af prof. C. A. M. LINDMAN. Föredrag i botanik vid K. Yetenskapsakademiens högtidsdag' den 31 mars 1900. Att rörelser kunna utföras af vissa växter, har länge varit bekant. Redan Linné talar därom. I sin »Philosophia bota- nica» (1751) har han den uppfattningen, att »ehuru växterna sakna förnimmande ('sensatio'), så bafva de dock rörelser», ett bevis på att de liksom djuren äga lif, och bland exemplen på rörliga växter uppräknar han arter af Mimosa. Men tjugo år senare medgifver Linné, att växter finnas, som äfven hafva känslighet. I sin »Mantissa plantarum altera» (1771) säger han: sensitiva sunt Mimosa pudica...» (här uppräknas 5 Mimosa-arter, de numera s. k. sensitivorna, och ett par andra växter) ; och i samma bok läsa vi om den märkliga flugfällan, Dionaea, som Linné då nyss lärt känna: »sensibilia sunt fo- lia ...» eller i öf versättning : »bladen äro känsliga, så att då en insekt kryper upp på eller sätter sig på ett blad, så sluter det sig genom att sammanlägga sina båda halfvor» o. s. v. Den ända in i våra dagar ganska allmänna meningen, att »djuren hafva, men växterna sakna känsel och (frivillig) rörelse», var således redan för Linné en öfvervunnen stånd- punkt, och en mängd författare vid 1700-talets slut och under 1800-talets förra hälft hafva bekräftat, att växter finnas, som visa både rörlighet och känslighet. Sedan Ch. Darwin upp- trädt med sina beundransvärda försök på detta område (efter 1860), hafva många framstående växtfysiologer ägnat de nog- grannaste undersökningar åt dessa frågor, och det är numera Vetenskapsakademiens Årsbok, i. 1!)0G. W 162 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. allbekant, att växterna — frånsedt några säregna fall af hög retlighet och snabb rörelse, såsom t. ex. sensitivorna och flug- fällan — halva en allmän känslighet för vissa intryck från yttervärlden, hvilka växten besvarar med vare sig ställflytt- ning eller med böjningar och vridningar, som visserligen äro långsamma, men mycket säkra och målmedvetna samt fullt konstanta. De yttre faktorer, som utöfva detta inflytande på väx- terna, äro bl. a. belysningen, omgifningens fuktighetsgrad, tyngdkraftens riktning, i vissa fall närvaron af något smak-' ämne m. fl. Redan en helt ung planta visar sådana infly- telser af många olika slag. Hos en sådan återfinner man först och främst det allbekanta förhållandet, att roten växer nedåt och stammen uppåt. Genom talrika experiment, af hvilka de första utfördes af engelsmannen Knight (1806), är det bevisadt, att nämnda riktning hos både rot och stam beror på tyngdkraften. Om plantan vändes upp och ned, så dröjer det ej länge, innan den gör alldeles som t. ex. en skal- bagge, då den lägges på rygg: den försöker komma »på rätt köl», och om djuret misslyckas i sina ansträngningar, så miss- lyckas icke plantan, ty den förmår att genom särskildt af- passad tillväxt vända roten nedåt och stammen i vädret. Dessa inneboende krafter kallar man geotropism, hos roten »positiv geotropism» och hos stammen »negativ». — Vår unga planta visar dessutom andra rörelser, som hänföra sig till belysningens inflytande: roten kröker sig bort från ljuskällan och söker mörkret, liksom de ljusskygga djuren, t. ex. dagg- masken, termiterna, mullvaden; stammen däremot kröker sig så, att toppen pekar mot ljuskällan, alldeles som biet, hum- lan och fågeln, hvilka ju alltid flyga mot fönstret, då de förirrat sig in i ett rum. Växtens egenskap att lyda belys- ningsinflytelserna kallas heliotropism, »negativ» hos roten och »positiv» hos stammen. — Men den späda plantan visar ännu en annan egenskap: bladen utbreda sig ungefär vinkelrätt mot ljusets infallsriktning: de äro såsom man säger transver- salheliotropiska, en egenskap, som hvarje blomsterodlare torde hafva iakttagit. Vill man ordna en samling krukväxter i ett rum till en dekorativ bladgrupp, så går det lätt invid väggen midt emot fönstret, men är omöjligt på själfva fönsterbrädet, ty har man den ena dagen ordnat dem efter en viss plan, så äro de dagen därpå i oordning: de vända oss ryggen, VÄXTERNAS SINNESORGAN. 163 stjälkarna hafva krökt sig mot fönstret, bladskifvorna visa oss sin baksida, och vill man se den vackra mosaiken af deras öfversidor, den ena intill den andra, så måste man ställa sig — utanför fönstret. De transversalheliotropiska bladen ställa sig ungefär i det läge, hvari man omedvetet håller en bok eller ett tidningsblad, om man sitter och läser vid fönstret. Genom dylika exempel öfvertygas vi, att en växt, lika väl som ett djur, icke blott mottager måjiga intryck från den yttre naturen, utan äfven besitter en särskild känslighet för vissa bestämda intryck. En viss inflytelse kan i olika organ väcka en lifsverksamhet af mycket olika syftning; i många fall reagerar t. o. m. samma organ på motsatta sätt under olika perioder af sin utveckling. I växtens sätt att reagera för dessa intryck visar sig alltså, liksom hos djuret, en viss ändamålsenlighet på grund af förmågan att skilja mellan gag- neliga och skadliga inflytelser. Djurens egenskap att med en viss reaktion besvara en yttre inflj^telse kallar man retbarhet, och inflytelsen är således för djuret ett retmedel; genom detta sättes i gång eller »ut- löses» en viss retning. Dessa termer kunna tillämpas på mot- svarande företeelser hos växterna. Intrycket, angreppet på ett visst parti af växtens yta omsattes till en process, som genom vissa ledningsbanor öfverföres till ett annat parti, t. ex. en motorisk apparat, som endast på denna väg kan retas och därigenom får sin egenartade verksamhet åväga- bragt eller utlöst. Masken och blötdjuret, som »ser» ljus och mörker, men ej föremål, har för detta ändamål en sinnesyta (t. ex. små pigmenterade fläckar), tillpassad för ett bestämdt retmedel, nämligen ljuset. Ljusretningen förorsakar i sin ord- ning en mängd rörelser, som äro nödvändiga för detta djurs hf och bestämma sättet för dess tillvaro. Om vi kunna tala om »sinnesförnimmelser» hos de lägsta djuren, så äro vi äfven berättigade att tillämpa samma språk- bruk på växtlifvet. Vi kunna således tala om växtens sin7ies- organ och sinnesförnimmelser. I själfva verket försiggå äfven hos oss vissa retningsprocesser inom sinnesorganen utan att medföra medvetna sinnesförnimmelser. Så är t. ex. förhål- landet med jämnviktsorganet, som hos oss inrymmes uti in- nerörats hinnsäckar (»statocysterna»). Vi skola i det följande finna, att en apparat af full motsvarighet både till byggnads- princip och förrättning finnes i växtriket. Det finnes intet 164 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. skäl, hvarför vi ej skulle kalla detta organ äfven hos växterna för ett sinnesorgan. Inom växtriket, likaväl som inom djurriket, finnas alltså vissa organ, tillpassade för bestämda yttre intryck eller retmedel. I det följande lämnas en kort redogörelse för några upp- täckter af dylika organ, publicerade under de senaste åren. De kunna sammanföras till 3 grupper: känselapparater, sta- tiska apparater och ljuskänsliga apparater. 1. Känselapparater, Många olika organ i växtriket äro känsliga för vidröring af deras yta och retas däraf till en hastig rörelse af stor ut- slagsvinkel. Hit höra blomdelarna hos vissa växter, särskildt ståndarsträngarna och pistillens märke. Ett sådant exempel erbjuder blomman hos Opuntia vul- garis, en i södra Europa allmänt odlad och förvildad kaktus- växt. Då en insekt tränger ned i mellanrummet mellan ståndarna och stiftet, böjer sig den yfviga ståndarsamlingen inåt, så att insekten klämmes fast och får bana sig väg ut i det fria midt ibland alla de mjöliga ståndarknapparna, och detta bidrager till att ståndarmjölet i stor mängd föres till en annan blomma. Orsaken till ståndarnas plötsliga rörelse är den fina känsligheten hos insidan af strängarna. Om man med en nål söker böja en ståndarsträng inåt, så visar den sig okänslig, och likaså då man trycker den utåt och därvid blott fattar i ståndarens knapp. Men om man stryker strän- gens insida, helst närmare basen, så kröker ståndaren sig själfmant mot blommans midt och stannar i denna ställning. På detta känsliga parti af ståndaren har österrikaren Haberlandt upptäckt en egendomligt byggd öfverhud, ett »sinnesepitel» med s. k. känselpapiller . Denna öfverhud eller epidermis består af långa, smala celler, ungefär V» mm. långa, hvar och en på sin midt försedd med en ytterst liten ut- buktning, ungefär Vioo mm. bred. Under det epidermiscellens yttervägg är någorlunda tjock, så är däremot utbuktningen eller papillen i sin topp utomordentligt tunnväggig (dess vägg är blott ^'ö eller Vio så tjock som väggen vid papillens bas). I denna papill skjuter cellens plasma upp såsom ett smalt utskott. VÄXTERNAS SINNESORGAN. 165 Att dessa små papiller äro ståndarsträngens känselapparat, framgår däraf, att plasman på dessa punkter är genom en tunnare hinna än annorstädes skild från den yttre världen. (Cellväggen är i papillens topp mindre än \'iooo mm. tjock.) Om dessa öfverhudsceller vidröras, så kunna de små papil- lerna lätt blifva intryckta i sin topp eller skjutas litet på sned, och det fina plasmautskottet i hvarje papill undergår en deformering, som i detta fall torde utgöra själfva intrycket på sinnesytan. I några fall äro kaktusväxternas känselpapiller så låga, att de blott utgöra en föga utbuktad förtunning af cellens yttervägg, och de likna då till sin byggnad de s. k. känsel- porerna, som skola omtalas längre fram. Känsliga ståndare har äfven den allbekanta surtornen, Berberis vulgaris. I blommans midt sitter pistillen, omgifven af 6 utspärrade ståndare. Bredvid basen af hvarje ståndar- sträng visa sig två rödgula honungskörtlar, som bjärt sticka af mot kronbladens blekgula färg. Då en insekt, lockad af blommans starka doft, tränger sig ned mot honungen, vidrör den ståndarsträngens insida. Men denna är på sitt midtparti så känslig, att den svagaste beröring, t. o. m. af ett fint hårstrå, kommer ståndaren att hastigt ställa sig rakt upp. Om man däremot vidrör ståndarens baksida, så inträffar ingen rörelse, icke ens om man bearbetar den med en nålspets; om man försöker kröka ståndaren inåt mot blommans midt, så ändrar den ej sin ställning. I dessa afseenden råder så- ledes öfverensstämmelse med Opuntia-blomraan. Men den känshga öfverhuden är något olika konstruerad. Under mikroskopet visar det retbara partiet af ståndar- strängen en öiverhud med starkt utbuktade celler, som likna jämförelsevis stora vårtor; dylika vårtformiga celler saknas vid ståndarsträngens bas och finnes ej i nämnvärd grad på dess yttersida samt aftaga i tydlighet upp mot ståndarknappen. Cellens utåt hvälfda vägg är starkare förtjockad än sidoväg- garna, men ett tunnare parti framgår dock rundt omkring hvälfningens bas, längs förbindelselinjen mellan yttervägg och sidoväggar, så att den tjocka och tunga hvälf ningen är rörligt infogad liksom med en ledgång. Härtill kommer, att detta tunnare parti fördjupar sig till en por vid hörnen af öfver- hudscellernas yttervägg. De korta porkanaler, som därigenom bildas, äro riktade snedt utåt och fyllda med plasma. Cellens 166 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190G. innehåll, den s. k. protoplasten, får därigenom i hvarje hörn en liten utskjutande plasmaflik, lik en mikroskopiskt liten trefvare eller tentakel. Man inser lätt, att om cellens stora och tunna utbuktning vidröres och vare sig tryckes inåt eller försk jutes åt sidan, så måste de små plasmautskotten hop- klämmas och deformeras, och detta måste åstadkomma ret- ningen, alldenstund ståndarens plötsliga rörelse ofördröj ligt inträffar. Höggradig känslighet finnes hos de långskaftade körtlar, som sitta på öfversidan och i kanten af de insektfångande och köttätande bladen af Drosera. De reagera för både me- kaniska och kemiska inflytelser genom att dels afsöndra vissa vätskor, dels kröka sina långa skaft mot bladskifvans midt. Ett kemiskt angrepp medför en starkare och långvarigare inåtkrökning, men äfven känsligheten för ynekanisk beröring är så fin, att enligt Darwin redan ett litet stycke af ett hår- strå, ^/s mm. i längd och endast 1 milliondels gram i vikt, framkallar körtelhårets krökning, om det lägges i slemmet på körtelhufvudet. (I körtelhårets skaft saknas känsligheten.) De små körtelhufvudena hos Drosera mottaga således retning af två slag, mekanisk och kemisk, eller »känselintryck» och »smakintryck». Men de ha f va dessutom flera andra funk- tioner, nämligen att afsöndra fångstslemmet, att afsöndra det köttlösande enzymet (växtens »magsaft») och att uppsuga den digererade födan. öfverhuden på dessa små körtlars yta visar den egen- domligheten, att cellernas radiala eller sidoväggar hafva lister, som löpa ut ett stycke på cellens yttervägg. Därigenom blir plasman invid ytterväggen afdelad i små fält eller flikar, och om cellväggen förstöres, visar sig plasmakroppen eller proto- plasten försedd med en mängd små flikar eller tentakler, riktade mot körtelns omkrets. Deras storlek är mycket ringa, ungefär 2 tusendels mm. i höjd och bredd. Man har jämfört Drosera- körtelns byggnad med samma organ hos den portu- gisiska jlugjäyigan, Drosophyllum lusitanicum, hvars körtelhår emellertid visa den förenklingen, att de ej äga någon rörlighet och därför kunna antagas ej heller besitta någon sensibihtet; deras öfverhudsceller visa till sin byggnad den olikheten med Droseras, att protoplasten på sin yttersida endast har några större bukter, men ej så tydhgt afsatta småfhkar, som hos Drosera. Detta talar för den åsikten, att man i Droseras VÄXTERNAS SINNESORGAN. 167 små plasmapapiller funnit de uti inskränkt mening känsliga apparaterna, och sannolikt äro de båda känselpapiller och smakpapiller, liksom ju vissa lägre djur i ett och samma organ kunna hafva både trefvare och smakorgan. En insektfångande växt med mycket känslig och slag- färdig fångstapparat är den ryktbara flug fällan, Dioricea mus- cipula, från Carolina i Nordamerika. Bladskifvan har sina båda hälfter förenade liksom med en ledgång, och på hvar- dera halfvan sitta 3 små borst, som fått namnet känselborst, emedan de. äro bladets ojämförligt känsligaste parti. Om ett eller flera af dem vidröres, så reagerar bladet med att hastigt slå tillsammans sina halfvor, så att kanternas långa hår gripa in i hvarandra, och en insekt blir på detta sätt genast fångad. Denna fångstapparat är undersökt af väl ett dussin växt- fysiologer och omtalas i en mängd böcker och afhandlingar. Känselborsten hafva nedom midten en liten ledgångslik- nande inbuktning. Om ett borst får en stöt, så böjer det sig företrädesvis vid denna ledgång, och man har funnit, att detta parti tål att förlängas med ^/r. på den sida, som vid böjningen blir konvex. Det är därför antagligt, att just där sker den påkänning och deformering af plasman, som kan förorsaka ett intryck. Detta antagande styrkes af ledgångens egendomliga cellbyggnad, ty den består af ett fåtal mycket stora öfverhudsceller, som hafva förtjockad yttervägg, i hvil- ken den ledgångslika fåran rundt omkring borstet är insänkt, och innanför dem finnes blott en liten grupp fastare byggda, af talrika väggporer utmärkta celler. Tillika har öfverhuds- cellernas yttervägg på sin insida, inåt mot plasman, en stor mängd ytterst fina tappar eller piggar. Då borstet genom beröringen böjer sig, blir ledgångsfåran på den konvexa sidan något öppnad, och plasmans vägglager något uttänjdt; på motsatta sidan hopklämmes fåran, och cellernas väggplasma blir något förskjuten inåt och något sammantryckt i tangen- tialriktning. Af dylika deformeringar mottager bladet en ret- ning, eftersom befallning ögonblickligen aflåtes att slå ihop bladskifvans båda halfvor. Dionaeas känselapparat är sålunda ganska enkel, men det kommer ju i dylika fall ej an på komplicerade apparater, utan på plasmans kvalitet eller mottaglighet för retning. Hur som helst, så är Dion^as känselborst ett af de fullkom- ligaste i sitt slag. Till jämförelse tjänar ett känselhår från 168 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. pannspröten af en insekt (Rhapigaster griseus, en skinnbagge), efter en framställning af den förut omnämnde växtanatomen Haberlandt. Detta känsel hcår består dels af en lång, styf häfstång eller själfva håret, som sitter inpassadt utanpå en por uti insektens kitinpansar; dels af en liten tapp, som går ned i den mjuka massa, hvaraf poren är fylld. Då häf stån- gen rör sig, kommer den lilla tappen att deformera eller så- som en »stimulator» påverka porens känsliga innehåll, som kan jämföras med de i en cell inneslutna plasmaflikar eller »trefvare», hvilka förut omtalats. I jämförelse med Dionseas känselborst är insektens känselhår af tämligen primitiv kon- struktion. Då vi nu nämnt ordet stimulator, bör det tilläggas, att en sådan inrättning äfven förekommer inom växtriket, och med några ord skola vi därför erinra om sensitivan, Mimosa pudica, ehuru utrymmet ej tillåter att mera utförligt behandla dess känslighet och rörelser. Vi taga för afgjordt, att hvar och en känner, hvilken öfverraskande manöver dess blad ut- föra, då de beröras, hurusom småbladen fällas ihop och hela bladet sänker sig mot jorden, och vi tillägga blott, att dessa rörelser förorsakas af en mängd olika angrepp, t. ex. om växten får en stöt, eller om ett bladskaft klämmes, eller om det böjes nedåt med våld, eiler om något ställe af växten skållas, eller frätes med en syra. eller såras med knif. Man anser emellertid, att alla dessa olika angrepp förorsaka ett och samma intryck på växten, nämligen en rubbning af det hydrostatiska trycket, hvilken med stor hastighet fortplantar sig såsom en puls våg till mer eller mindre aflägsna delar af plantan. Det förtjänar äfven omtalas, att intryckets ledning hos sensitivan sker genom saftströmning i särskilda lednings- rör, under det de flesta andra känsliga växter hafva till led- ningsbanor sin plasma, som i många fall går från cell till cell i form af fina trådar tvärs igenom cellväggarna. Särskildt känslig för bei öring är den leddyna, som bildar bladskaftets bas närmast intill stjälken. Om den vidröres, så retas en del af dess cellväfnad, det saftfyllda parenkymet, till en samman- dragning, så att vätsketrycket stiger i de närmast liggande ledningsrören; denna utifrån (genom vidröring) igångsatta tryckändring möjliggöres därigenom, att leddynan på sin un- dersida har ett par små borst, som trycka sig in i parenkymet och verka såsom en eggelse (stimulus) på dess retbara partier. VÄXTERNAS SINNESORGAN. 169 Vi öfvergå nu till några exempel på de s. k. klängena, klätterorganen hos den högst fulländade typen af klätterväx- terna eller lianerna. Dessa organ visa utomordentlig käns- lighet vid beröring och äfven bestämda rörelsefenomen, båda- dera konstaterade redan år 1827 af H. von Mohl. Ch. Darwin, Sachs, Pfeffer m. fl. hafva sedermera noggrant studerat dessa företeelser. Hos gurkväxternas klänge urskiljer man följande skeden i klangets utveckling och verksamhet: 1) det växer fram med hela öfre delen inrullad såsom en urfjäder; 2) sedan det sträckt sig rakt, bibehåller det likväl alltid en liten krökning eller klo i yttersta spetsen och är nu stadt i långsam, kret- sande rörelse med sin fria ände; 3) då det med hjälp af den krökta spetsen fått fatt i ett föremål af lämplig form, visar sig genast dess känslighet, ty inom några sekunder (enligt Borzi redan efter 2—12 sekunder) börjar det kröka sig för att gripa omkring stödet, hvarefter det växer omkring detta i några spiralhvarf, liksom då en tråd nystas omkring en rulle; 4) sedan detta skett, blir klanget okänsligt och dess grepp kring stödet styfnar, medan samtidigt en ny tillväxt inträffar i den fria delen, som får korkskruflika vridningar från bägge ändarna med en mötespunkt på midten; härigenom dragés stjälken närmare stödet och hålles fast liksom med en elastisk spiralfjäder. Under den tid klanget är i svängande rörelse med sin spets, är det såsom nyss nämndes mycket känsligt, men hos gurkväxterna endast på den konkava sidan. Det känner dock ej beröringen, d. v. s. retas ej däraf till krökning, såvida ej beröringen är hvad Pfeffer kallar »diskontinuerlig», så att närbelägna punkter utsättas för ohka sammantryckning, och denna får ej vara konstant, utan måste växla till sin styrka på h varje punkt. En dylik beröring uppstår endast vid svag skrapning eller gnidrmig och befrämjas här däraf, att öfver- hudens ytterhinna (kutikula) ofta har mycket fina rynkor eller tvärlister på klangets känsliga sida. Beröring af vatten, kvicksilfver, gelatin och vissa andra ämnen utöfvar en så jämn tryckning, att klanget ej får något intryck däraf. Den första framställningen af den mottagliga sinnesytan hos ett klänge lämnades 1885 af Pfeffer, som fann de s. k. känselporerna i öfverhudsceliernas yttervägg hos gurkans klänge. Haberlandt har sedermera undersökt dessa apparater sorg- 170 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190(i. fälligare och utan tvekan framhållit deras funktion såsom känselapparat i inskränkt mening (1901). På den konkava sidan af klanget hos pympan har hvarje öfverhudscell på sin midt en liten por, 2 — 6 tusendels mm. vid. Den vidgar sig utåt mot cellens yttre, fria yta och skiljes från den omgifvande luften af ett mycket tunnt cell- väggsparti, i tjocklek knappt uppnående Vs tusendels mm. Denna por är fylld af plasma, som alltså här bildar ett ut- skott från cellens protoplast, jämförligt med plasman i kän- selpapillerna ; anmärkningsvärd är plasman inne i poren genom större likformighet, täthet och klarhet än den öfriga, hvar- jämte den ofta innesluter en liten kristall af oxalsyrad kalk (måhända med funktionen af en stimulator?). — Grundare porer hafva gurkväxterna Lagenaria och Cydanthera. Hos Bryonia finnas flera porer i en grupp på hvarje cellyttervägg, och dess porer äro af två olika slag. Såsom en modifikation häraf må nämnas en sapindacé (släktet Urvillea) : i stället för känselporen på cellytterväggens midt finnas förtunnade ränder längs ytterväggens omkrets. Det är själfklart, att en retning ej nödvändigt kräfver en direkt beröring af plasman, utan kan fortledas tvärs ige- nom cellväggen; men intrycket blir naturligtvis starkast på de punkter, där cellväggen är så starkt förtunnad. Att kän- selporer ej äro oumbärliga för ett klänge, framgår däraf att de saknas hos vinrankan och inom släktet Passiflora, hvars klangen äro mycket känsligare än gurkväxternas. Den krökning, som inställer sig så snart klanget kommit i kontakt med stödet, förorsakes enligt Pfeffer genom ändring af safttrycket eller turgescensen på dess båda sidor; den icke berörda sidan blir mera turgescent, till sin krökning mera konvex, och en hastigare tillväxt inträder. Borzi har dess- utom fästat uppmärksamheten på de långa, smala celler, som ligga närmast under sinnesepitelet: de hafva tjock men mjuk vägg och skilja sig påfallande från öfverhudscellerna genom sin tvärstrimmiga plasma och sin långa smala cellkärna. Han kallar dem »rörelsefibrer», emedan de ligga på klangets kon- kava sida och sammandraga sig vid dess krökning; genom sitt utseende leda de tanken på djurens tvärstrimmiga muskel- fibrer. Klängväxterna äro mer än de flesta andra ägnade till en illustration af den sanningen, att en växt icke står och VÄXTERNAS SINNESORGAN. 171 drömmer, eller lefver som i en dvala utan några handlingar; de kunna tvärtom sägas vara ständigt vaksamma och verk- samma för att iakttaga vissa regler, föreskrifna i artens natur. Den berömde Darwin afslutar därför sin bok om de klätt- rande växterna med följande ord: »Man har ofta på obe- stämdt sätt påstått, att växterna skilja sig från djuren däri- genom, att de ej hafva rörelseförmåga. Man borde snarare säga, att växterna blott erhålla och utöfva denna förmåga, då den är af någon fördel för dem. Vi se, hur högt på or- ganisationens skala en växt kan komma, om vi betrakta någon af de fullkomligaste kläng växterna. En sådan ställer sina klangen i beredskap till arbetet, liksom en polyp ordnar sina tentakler. Om klanget ställes oriktigt, så inverkar tyngd- kraften därpå och det ställer sig åter rätt. Ljuset verkar därpå och antingen böjer det till sig eller skjuter det ifrån sig, eller också är klanget fullkomligt likgiltigt för belys- ningen — allt efter som det ena eller andra är fördelakti- gast. Flera dygn i sträck roterar klanget, spontant och med oafbruten rörelse. Stöter det emot ett lämpligt föremål, så böjer det sig hastigt däromkring och håller det fast. Efter några timmar har klanget dragit ihop sig till en spiralfjäder och lyfter sålunda växten upp i höjden. Alla rörelser upp- höra då, men genom en viss tillväxt blir klanget nu fastare och hållbarare. Klanget har gjort sitt arbete och gjort det på ett underbart sätt». 2. Statiska apparater. Uti inledningen har det redan framhållits, hurusom en växt förhåller sig såsom ett med urskillning arbetande subjekt gent emot den omgif vande naturen. Till bevis på dess akti- vitet i detta afseende länder ett försök, som åskådliggör den kraft, hvarmed den positivt geotropiska pålroten hos en grodd- planta nedtränger i jorden. Den öf ver vinner därvid ett visst motstånd, som kan mätas med vikt, i det att försöket an- ordnas så att rotspetsen får trycka ned en liten vågskål, under det att en motvikt lägges på den andra vågskålen. Då man besinnar, att en smal och mjuk rot förmår borra sig ned till betydligt djup genom hårdt packadt grus eller trampad lera, så kan man ej sätta det utförda arbetet lika med rotens tyngd, ty ett metallstift eller en trästicka i samma '172 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. läge skulle ej kunna genom sin vikt utföra ett motsvarande arbete; utan det är växtens lifskraft, som under inflytelsen af tyngdkraften drifver roten ned i jorden — alla svårig- heter till trots, ty det gäller att tillgodose de viktigaste lifsbehof. Men genom hvad medel uppfattar växten tyngdkraftens riktning ? Man vet, att hos vissa lägre djur, såsom kräftdjur, blöt- djur, maskar m. fl., finnas i hufvudet eller dess närhet små håligheter, som förr ansetts för hörselorgan, de s. k. »otocy- sterna» eller »öronb]åsorna>>. Liksom innerörats säckar hos oss, innehålla de små kristallkorn eller ett enda större korn af kalksalter, de s. k. »otoliterna» eller öronstenarna, som ligga lösa i den vätska, hvaraf håligheten är fylld, och som genom sin tyngd trycka på det med hårfina utskott försedda sinnesepitel, som bekläder hålans väggar. Endast när en viss bestämd del af sinnesepitelet är utsatt för deras tryck, är djuret i normalt läge i förhållande till tyngdkraftens eller, om man så vill, till lodlinjens riktning. Men om detta jäm- viktsläge rubbas, t. ex. om djuret lägges på rygg, så blifva andra celler i den lilla håligheten utsatta för trycket, och detta ger djuret dels en förnimmelse af det abnorma läget, dels ett hjälpmedel att orientera sig och vända sig rätt. I många fall är man öfvertygad, att de organ, som ansetts för öronblåsor, böra kallas jämviktsblåsor eller statocyster, och de fina kornen i dem kallar man siatoliter. På 1890-talet har den tyske växtfysiologen Noll på teore- tisk väg visat, att växternas geotropism antagligen måste hafva till sitt förfogande vissa mottagningsapparater för den geotropiska retningen, jämförliga med djurens statocyster. Kort därefter, år 1900, hafva två forskare, bömaren Némec och österrikaren Haberlandt, samtidigt publicerat upptäckten af sådana statocyster hos växterna. De såsom statoliter verk- samma kornen voro redan förut allmänt kända, i främsta rummet stärkelsekornen i cellerna; och man visste äfven, att sådana i vissa fall ligga samlade i cellens nedåt vända del, liksom om de vore tyngre än cellens öfriga innehåll; så t. ex. (enligt Heine 1885) i den s. k. stärkelseslidan (det kraftiga cellager, som innanför barken hos en örtstjälk omsluter cen- tralcylindern), äfvensom (enligt Rosen 1896) i den s. k. rot- mössan (den fingerborgslika skyddsapparaten kring rottrå- VÄXTERNAS SINNESORGAN. 173 darnas spets). Man hade dessutom observerat, att dylika stärkelsekorn genast flyttade sig enligt sin tyngd, om växten fick ett ändradt läge. Némec har visat, att rotmössans innersta, till en central- pelare ordnade celler hos vissa växter äro statocyster; deras stärkelsekorn äro stora och tunga, ligga i flera lager på cel- lens botten, och finnas i rotmössan äfven hos sådana växter, som f. ö. äro »stärkelsefria» (t. ex. liljeväxter). Om roten vändes upp och ned, så dröjer det ej mer än ungefär 15 minuter, innan ståteliterna» flyttat sig till den nya cellbott- nen, eller med andra ord sjunkit ned genom den tunnfly- tande, stillastående plasma, som omger dem; cellkärnan, som i vissa fall är mycket lätt, flyter upp och lägger sig högst uppe i cellen efter ungefär en halftimme. Då kommer stato- liternas tyngd att trycka på ett parti af väggplasman, som antingen är mera känsligt eller icke vant vid detta abnorma tryck, och till följd af denna retning inträffar en geotropisk krökning i någon lämplig del af roten. Genom experiment af Darwin vet man, att det just är rotens yttersta spets, där rotmössan sitter, som egentligen är känslig för geotropisk retning ; och Némec har bekräftat att om rotspetsen af skares eller vissnar, så förlorar en rot sin förmåga att vända sig mot jorden, ty den har blifvit beröfvad sitt förnimmelse- organ. I ett enskildt fall har den sistnämnde författaren gjort en beräkning, som visar den häpnadsväckande finkäns- ligheten hos en växts statiska apparat. I en enda cell eller »statocyst» af rotmössan hos Nasturtium amphibium är stär- kelsekornens (»statoliternas») tryck högst 44 billiondels gram, och i hela rotmössan ungefär 1 hundramilliondels gram, och dock är det stort nog till att säga roten, att jämviktsläget rubbats. Uti negativt geotropiska organ, t. ex. stjälkar, har Ha- berlandt upptäckt den statiska apparat, som utgöres af stär- kelseslidans celler med deras tunga stärkelsekorn. Då stjäl- ken står upprätt, ligga »statoliterna» på cellernas botten, men då stjälken lägges horisontelt, så lägra de sig på någon af de förutvarande sidoväggarna, och stjälken får därigenom impuls till sådan tillväxt, att den mot marken liggande si- dan förlänges och stjälken tvingas upp från marken. Sär- skildt är detta fallet med de s. k. ledknutarna hos en mängd stjälkar och strån (man erinre sig hurusom säden, då den 174 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. nedslagits af regn, rätar upp sig genom ledkniitarnas krök- ning, hvarvid de blifva konvexa på sin undre sida). Hos knäböjda eller sicksack-krökta stjälkar stå en del af led- styckena snedt: i detta fall äro statoliterna på ett motsva- rande sätt lagrade i det hörn af cellen, som befinner sig längst ned; på samma sätt är det med snedt ställda rötter (de flesta sidorötter utgå ju i sned riktning från pålroten) och då en rot växer i vågrät riktning, hafva statoliterna sin normala plats på den nedåtvända vägg, som egentligen är en sidovägg. Att den geotropiska reaktionsförmågan står i närmaste sammanhang med de omtalade, specifikt tyngre kornens när- varo, är visadt genom åtskilliga försök. Man har t. ex. ge- nom att inbädda rötterna uti gips bragt deras stärkelsekorn att försvinna; likaså upplösas kornen i en stjälk vid en viss köldgrad ; och i bägge fallen återfår ett organ sin geotro- piska känslighet först sedan nya stärkelsekorn genom gynn- samma yttre villkor hunnit bilda sig i de förstördas ställe. Det nämndes nyss, att, såsom en groddplanta med sin pålrot på en vågskål lär oss, geotropismen ej är liktydig med en direkt inverkan af rotens tyngd; det är icke jordens drag- ningskraft, som direkt drager ned roten i jorden, och ännu mindre kan den drifva trädens tunga stammar, den mast- formiga furustammen, den klippfasta ekstammen och andra negativt geotropiska organ lodrätt upp i höjden. Statolit- teorien lämnar oss en inblick i rätta förhållandet: tyngd- kraften verkar icke direkt på växten, utan på de små stato- literna, och därigenom åstadkommes inuti växten en tryck- ändring, hvarigenom rot och stam orienteras i förhållande till lodlinjens riktning och retas eller eggas till en bestämd krökningstillväxt. 3. Ljuskänsliga apparater. Vi hafva i det föregående nämnt vissa örtblads egen- skap att ställa sin platt utbredda skifva ungefär vinkelrätt mot ljusets infallsriktning. Exempel härpå lämna några af våra vanliga parkträd, t. ex. lind, alm, hästkastanj m. fl. Hufvudmassan af deras grenar eller kvistar äro utspärrade eller t. o. m. nedåtriktade, så att bladen kunna ställa sig bredvid och ej behöfva utbreda sig öfver hvarandra och så- VÄXTERNAS SINNESORGAN. 175 ledes ej skymma ljuset för hvarandra; ofta är hela blad- mosaiken horisontei, t. ex. hos boken, men ofta lutar hvarje blad med sin spets mot jorden för att komma närmare 90°- vinkeln mot dagsljuset. Det läge, dessa transversalheliotro- piska blad eftersträfva, kallas af Wiesner det »fixa ljusläget» eller närmare bestämdt bladytans vinkelräta ställning till det starkaste diffusa ljuset, h var vid man måste underförstå, att detta ljus faller ensidigt, emedan det utgår från en begränsad areal, t. ex. dagsljuset genom ett fönster eller genom en öpp- ning mellan trädkronorna i en skog. Ifrågavarande blad är o således företrädesvis skuggblad och kännas igen på att alla skottets blad stå parallella med hvarandra (eller t. o. m. i samma plan) samt orörligt behålla den ställning, hvari de funnit den bästa belysningen. Om växten flyttas eller om ljuskällan ändrar plats, så vrida bladen sig, tills de återfunnit det fixa ljusläget. Genom experiment har man funnit, att för vinnande af detta mål bladskifvan i de allra flesta fall måste belysas; om bladskifvan eller dess flikar täckas med tusch eller med påklistrade stycken af svart papper och växten därefter ensidigt belyses, men de svärtade bladen då förblifva orörliga, så synes ju detta bevisa, att bladskaftet icke utfört de vederbörliga rörelserna, emedan bladskifvan genom förmörkelsen hindrats att erhålla intryck af belys- ningen. Den förut omtalade växtanatomen Haberlandt har, så- som han själf omtalar, ända sedan 1884 gjort en mängd un- dersökningar för att finna Ijusuppfattande apparater hos väx- terna, men misslyckats ända till dess han undersökte de träns versalheliotropiska bladen. På dessas öf ver sida har han mycket allmänt funnit inrättningar, som han under de två senaste åren beskrifvit, och som han anser förorsaka ljusin- tryck, emedan de åstadkomma differenser i belysningen, sam- tidiga på närbelägna punkter. (Man torde erinra sig, att det äfven vid mekanisk beröring erfordras små differenser, om den skall blifva ett retmedel för den sensibla plasman.) Bladöfversidans öfverhud eller epidermis är genom föl- jande egenskaper särskildt lämpad för ljusupptagande: ytter- väggen är färglös och genomskinlig, en mycket tunn, glasklar hinna; cellinnehållet är färglöst, emedan landfanerogamerna (i motsats till ormbunkar och vattenfanerogamer) i allmänhet sakna klorofyll i öfversidans epidermis; plasmabeläggningen 176 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. på epidermiscellernas vägg är mycket tunn och af homogen, föga grynig beskaffenhet. Men — tillägger Haberlandt — vore alla öfverhudscellerna af platt form med plana väggar, så skulle ej belysningen i deras inre samtidigt blifva olika på olika punkter; om ljuset fölle in i sned riktning, så skulle visserligen de radiala sidoväggarna kasta slagskuggor på bot- tenväggen i en cell, men då äfven radial väggarna äro glas- klara, så skulle förändringen sannolikt blifva för svag för att uppfattas af växten. Annorlunda blir förhållandet, om ytterväggarna äro hvälfda utåt eller bottnarna hvälfda inåt mot bladets massa. En sådan byggnad är också mycket vanlig. Epidermiscellerna blifva därigenom plankojivexa eller hikonvexa. Denna cell- form hade Haberlandt och andra författare förut tolkat så, att dylika epidermisceller skulle liksom samlingslinser kon- centrera ljuset på den underliggande gröna cell väf nåden, som just i kraft af belysningen utför kolsyreassimilationen. I några fall är säkerligen denna tolkning riktig. Men mera oomtvistligt är det sakförhållandet, att dessa celler erhålla skiljaktig belysning på plasman invid bakväggen eller cell- bottnen, såsom några exempel skola visa. Hos en del blad äro öfverhudcellerna plankonvexa på det sättet, att ytterväggen är plan och bakväggen konvex. En modifikation häraf består däri. att bakväggen är bruten i vinklar och därigenom har formen af en stympad pyramid. I båda fallen blir bakväggens plasmabeläggning olika ,starkt belyst, emedan dess olika delar luta olika mot ljusets infalls- riktning; ytenheten får vid starkare lutning mottaga ett mindre antal ljusstrålar. I det särskilda fall att ljuset kom- mer vinkelrätt mot ytterväggen, blir cellbottnen starkast be- lyst i sin midt och svagast i sin omkrets, och då detta till- stånd råder, är bladet inriktadt i det »fixa ljusläget». Detta är dess normala tillstånd, då det är i ro och fritt från ret- ning. Men om ljusets riktning ändras, så »vaknar» bladet; den normala ljusfördelningen har rubbats, och den ljuskäns- liga plasman erfar en retning med den påföljd, att en be- stämd rörelse utföres af bladskaftet. Hos en mycket stor mängd blad återigen är epidermis- cellernas yttervägg konvex utåt och bakväggen eller cell- bottnen plan. I detta fall kan hvarje cell liknas vid en plankonvex lins, som bryter och samlar ljuset. En ljuskägla VÄXTERNAS SINNESORGAN. 177 uppkommer med sin spets belägen bakom cellens bakvägg, och själfva väggen blir, där den afskär ljuskäglan, starkare belyst än på sina öfriga punkter. Då ljuset faller vinkelrätt mot bladets yta, befinner sig det belysta fältet midt på cellbottnen; då dess riktning ändrar sig. flyttar sig det ljusa fältet åt motsatt håll närmare cellbottnens ena kant o. s. v. Denna epidermistyp företer stor omväxling i vissa de- taljer. Så t. ex. kan cellernas yttervägg äga formen af en klotyta. Men den kan också bilda en kägla af varierande ut- seende, t. ex. en paraboloid. Då cellerna äro utdragna till någorlunda höga käglor eller papiller, får bladets öfversida ett sammetslikt utseende. Sådana sammetsblad äro egentligen blott bekanta från fuktiga klimat, där bladytan ofta täckes af ett tunt vattenlager. Om vattnet skulle nå öfver papil- lernas topp, skulle ljusbrytningen omintetgöras; epidermis- cellens innehåll är nämligen i det närmaste af samma bryt- ningsförmåga som vattnet. Det är därför otvifvelaktigt, att den höga papillen är afsedd att med sin topp nå öfver vat- tenskiktet för att ostörd af detta kunna verkställa ljusets samlande. Själfva toppen af papillen är i så fall att betrakta som samlingslinsen. I några fall har papillen en sned form. Betydelsen häraf är den, att bladskifvan ej behöfver instäha sig uti fullt 90° vinkel mot ljuset, utan kan luta olika starkt mot detsamma och ändock hålla samlingslinsens optiska axel riktad mot ljuskällan. Här må i korthet antydas ännu några exempel på den rika mångftilden af linsjormer hos de transversalheliotropiska bladen. Stundom är endast midtersta partiet af ytterväggen så utbildadt, att det vare sig genom sin hvälfning eller tillika genom sin förtjockning, kan sammanbryta ljuset. Särdeles anmärkningsvärd är stora blåklockan: midt på cellytterväggen är infogad en liten klar, hård, kiselhaltig lins, som med vissa reagensmedel visar sig skiktad eller lamellerad: en mikromi- niatyr af ett »enkelt mikroskop» och på samma gång till sin form lik kristallinsen i ett öga ! Hos andra utgöres linsen af en liten extra cell, liksom objektivet på ett »sammansatt mikroskop» fastskrufvad utanpå den egentliga, vida större, icke eller svagt hvälfda epidermiscellen. En ännu längre gående differentiering består däruti, att ej alla epidermis- celler, utan ett fåtal, strödda bland de öfriga overksamma, fått sig den erforderliga ljusbrytningen anförtrodd. — Slut- Vetenskapsakademiens Årsbok. 4. IfiOG. \0 178 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. ligen förtjänar det nämnas, att linsapparaten i några fall är belägen inne i väfnaden och består af en stor gar f syredroppe eller af en oljedroppe. Det är lätt att med kännedom om epidermiscellernas olika buktighet teoretiskt konstruera ljusbrytningen; bryt- ningsindex är i det närmaste ^j?., emedan cellens innehåll till största delen är vatten. Konstruktionen utvisar, att i alla de fall, då cellytterväggen är konvex, blir cellbottnens midt starkare belyst, än dess kanter. Under vissa omständigheter böra ljusstrålarna kunna sammanbrytas till en bild på själfva cellbottnen, och äfven detta har man vid några tillfällen iakttagit. Att den teoretiska förklaringen motsvaras af verk- ligheten, bevisa följande försök: Ett stycke epidermis med konvexa ytterväggar afskalas med en skarp knif och lägges på ett fotografiskt kopierings- papper med cellbottnarna intill papperet. Om det hela be- lyses en stund, har »kopieringen» snart förorsakat en liten mörk punkt för hvarje cell, där det ljusaste fältet legat mot papperet; de mörka punkterna kunna urskiljas med en stark lupp. Ett annat försök, »Haberlandts linsförsök», är följande: om ett stycke epidermis med konvexa eller papillformiga ytterväggar af skares med mycket skarpt och jämnt snitt och lägges under mikroskopet med papillerna vända nedåt (och omsorgsfullt skyddade för tryckning), men cellbottnarna vända uppåt, så ser man (om bländet nedanför mikroskopbordet får mycket liten öppning) på hvarje cellbotten ett litet rundt, ljust fält. Denna lilla ljusa fläck är egentligen bilden af bländets runda öppning. I några fall kan man emellertid i det belysta fältet se en liten bild af något af lagset föremål, t. ex. af ett instrument, som uppställes mellan mikroskopet och fönstret. I sådana fall äro epidermiscellerna formade och akommoderade så som vårt öga, där en bild uppkommer på bakväggens näthinna. De nu skildrade inrättningarna få en enkel och enhetlig förklaring, om de uppfattas såsom en sinnesyta, där en enkel optisk apparat och en känslig plasma samverka till att gifva bladet ett visst, egendomligt fördeladt belysningsintryck; genom denna retning vidmakthålles (resp. utlöses) bladets transversalheliotropiska inriktning. Det faller af sig själft, att bladet därvid icke blott får en viss retning, då den nor- VÄXTERXAS SINNESORGAN. 179 mala ljusfördelningen ändras, utan älven skiljaktiga intryck, allt efter som det belysta fältet i hvarje cell flyttar sig mot bladspetsen eller mot bladbasen, åt bladets högra eller åt dess vänstra sida. Djnrögat urskiljer på samma vis olika riktningar och ställen i rummet i den mån det ena eller andra partiet af ögats näthinna (resp. sinnesepitelet) mot- tager ljusintrycket. Växtlifvet vill man gärna anse såsom en tillvaro, ägnad endast åt näringsarbete och fortplantning. Det är tydligt, att därtill måste läggas äfven sinneslif (»förnimmande» i detta ords mest omfattande betydelse) och rörlighet. Inom växt- riket möter man på detta område apparater och funktioner, jämförliga med och delvis alldeles likartade med djurens. Inom djurriket uppträder visserligen medvetandet, men vi be- liöfva icke antaga ett sådant hos de lägre djuren och ännu mindre hos växterna, under det att äfven hos de högsta djuren och människan sinneslif vet och sinnesorganens funk- tioner till en del äro omedvetna. Klyftan mellan djuren och de högre växterna visar sig till följd däraf mindre betydlig, än vid en jämförelse, som endast tager närings- och köns- lifvet i betraktande. SOLFÖRMÖRKELSEN DEN 30 AUGUSTI 1905. 181 Solförmörkelsen den 30 augusti 1905. Föredrag: afsedt för K. Teteuskapsakademieus hög-tidsda§r den 31 mars 190G af professor K. BOHLIN. Det senaste årtiondet har haft att uppvisa ett jämförelse- vis stort antal totala solförmörkelser, som varit synliga i civiliserade eller lätt tillgängliga trakter. Så var exempelvis den totala solförmörkelsen den 9 aug. 1896 synlig i nordliga Sverige och Norge, till hvilka nejder äfven svenska expedi- tioner afgingo. Det var i synnerhet i Lappland, som man härvid gynnades af klar himmel för förmörkelsens iakttagande. På föranstaltande af Svenska Turistföreningen hade vid Stora Sjöfallet därstädes ett flertal intresserade personer församlats. Men de enda instrumentala hjälpmedel, som stodo till buds, utgjordes af ett par universalinstrument medförda af pro- fessor Rosén för geodetiska mätningar samt några amatör- kameror. Flere fotografier af förmörkelsen under dess totala fas erhöllos af grosshandlaren E. Ahrenberg, kapten P. Möller samt grefve E. von Rosen. En närmare diskussion af fenomenet med ledning af dessa fotografier har publice- rats i Svenska Turistföreningens Årsskrift 1897 af dr. N. V. E. Nordenmark. Det lyckades äfven en amerikansk turist, som vid tillfället anslutit sig till den svenska expeditionen, att under förmörkelsen göra ett utkast till en reproduktion i färger af det sällsynta skådespelet. En efter detta utkast målad större tafla af nejden med solkronan på den förmör- kade himmelen samt de i grannskapet synliga planeter och stjärnor, såsom Venus, Merkurius, Jupiter, Regulus m. fl., säges utgöra en i hög grad naturtrogen bild af fenomenet och utmärker sig för konstnärligt utförande. Efter denna förmörkelse observerades den nästa totala solförmörkelsen 182 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. den 28 maj 1900. Den samma iakttogs i synnerhet af ameri- kanska expeditioner i Georgien och Nord-Carolina. Redan följande år inträffade en ny total solförmörkelse den 17 maj 1901, h vilken med framgång iakttogs på Sumatra m. fl. stäl- len. Till båda dessa förmörkelser hade expeditioner utsändts från The United States Na val Observatory i Washington och beskrifning af deras observationer föreligger nu i en särskild volym af Publications oj ihe U. S. Naval Observatory Vol. IV. Appendix I, 1905. Den närmare redogörelsen för expeditio- nernas utrustning och de utförda observationsresultaten åt- följas af en fängslande serie fotos såväl af själfva expeditio- nernas stationer som af solens korona i ett stort antal bilder med växlande expositionstid, hvilka med en hittills oupp- • nådd tydlighet visa solkoronan, sådan den ter sig vid sol- fläcksminimum med en kompakt och markerad utsträckning i ekvators led, som mot polerna öfvergår i en karakteristisk formation af distinkta korta böjda strålar, liknande en fjä- derbuske. Dessa i närheten af solfläcksminimet 1901.7 ut- förda observationer gifva anledning till en mångfald intres- santa synpunkter. Då emellertid äfven år 1905 en total sol- förmörkelse inträffade den 30 augusti och resultaten af observa- tionerna af den samma redan börja blifva kända, skola vi här något utförligare uppehålla oss vid denna förmörkelse. Medan förmörkelserna 1900 och 1901 inträffade i närheten af solfläcksminimum, inträffade åter föregående års förmör- kelse i närheten af ett solfläcksmaximum, hvilket inträffar 1906.6. Också hafva de flesta beskrifningar af koronan från denna senare förmörkelse gifvit vid handen den karakteris- tiska formen vid solfläcksmaximum, i det nämligen de ljusa strålarna då äro fördelade med en viss olikformighet rundt omkring hela sollimben och de smärre karakteristiska ut- sprången vid solens poler därvid mer eller mindre försvinna i koronans allmänna hölje. Den centrala förmörkelsen sträckte sig inom en zon från södra Canada mot Winipegsjön till östra delen af Arabien. Förmörkelselinien förlöpte sålunda genom Labrador. Norra Spanien, Algier, Tunis, Tripolis och Egypten. I Labrador observerades förmörkelsen med framgång af några amatörer med mindre astronomiska instrument, hvarvid korona-strå- larne iakttogos och aftecknades och mot slutet af förmör- kelsen en indigofärgad ton af månytan noterades. Däremot SOLFÖRMÖRKELSEN DEN 30 AUGUSTI 1905. 183 var å Lick-observatoriets station Cartwright, där mr Perrine infunnit sig, himmelen nästan till största delen täckt af moln. Liknande var förhållandet tyvärr vid Hamilton Inlet, där mr och mrs Maunder från observatoriet i Greenwich och dr. King från Ottava observatorium utvalt observationsort. I Spanien hade ett stort flertal expeditioner församlats. Till Alhama hade Lick-observatoriet sändt en expedition, till hvilken anslutit sig bland andra tvenne svenska veten- skapsmän, professor S. Arrhenius och Docenten G. Kobb, Expeditionen gynnades af jämförelsevis klar himmel, teck- ningar af koronan utfördes och äfven fotografier af densamma erhöUos, h var jämte reverterande lagrets spektrum fotografe- rades. I den närbelägna staden Burgos däremot, dit ett större antal expeditioner, bland hvilka den spanska konunga- familjen, hade församlats, uppgifves himmelen hafva varit molnhöljd. Dock har, efter livad jag erfarit, en af mina personliga vänner, direktören för Treptow-Sternwarte, Ber- lin där erhållit en excellent fotografi af koronan med en kamera af 18.7 meters fokalvidd, antagligen den största, som under denna förmörkelse kommit till användning. Monsieur Des- LANDRES från observatoriet i Meudon nära Paris hade instal- lerat sig i Villargamar B km från Burgos och lyckades under en gynnsam minut observera totaliteten af förmörkelsen genom en öppning i molnslöjan. Han lyckades ock erhålla bilder af koronan i polariseradt ljus och i grönt ljus samt utförde fotometriska bestämningar. Äfven monsieur Rayet, direktör för observatoriet i Bordeaux lyckades oaktadt regndigra moln växlande med klar himmel erhålla goda bilder af koronan. Monsieur Meslin från universitetet i Montpellier fotografe- rade koronan och undersökte dess ljus med af seende på po- larisation medels en fotopolarimeter af Cornu. En spansk expedition under ledning af Iniguez, direktör för observa- toriet i Madrid, hade under hela totaliteten klar himmel och erhöll flere klichéer med kort exposition samt åtskilliga andra med lägre expositionstid och dessutom ett antal spektrofoto- grafier. I Alcosebra och omgifning var himmelen strålande klar. Hit hade nestorn bland de franska astrofysikerna M. Janssen trots uppnådda 82 år begifvit sig och här observerade han med framgång sin 7:de solförmörkelse. Den unge ryske astro- nomen Hansky hade installerat sig i närheten af denna 184 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190G. punkt. — Enligt personligt meddelande till mig af prof. VoTTERRA hade äfven den italienske astronomen prof. Gugli- ELMO Mengarini sin station i denna trakt vid Torre Blanca. Däremot misslyckades tyvärr Lick-observatoriets expedition under Campbell vid Oropesa på grund af mulen himmel. Å Spanska halfön rådde sålunda inom förmörkelse-zonen en himmel, som endast där och livar var fullt gynnsam för fenomenets observation. Ombord på ångaren Ortona, h vil- ken vid förmörkelsen befann sig nära centrallinien utanför Spaniens östra kust iakttogs och beskrefs förmörkelsen af mr S. L. Walkden. Men äfven å Baleariska öarna och speciellt i Palma, dit ett flertal expeditioner hade församlats, rådde mycket växlande luftförhållanden. Dock lyckades här sir Norman Lockyer genom en helt lätt molnslöja erhålla fotografiska och spektroskopiska resultat af värde. I Algier rådde i motsagts till Spanien under förmörkelsen de härligaste luftförhållanden. Vid Robert ville observerade M. Salet med en expedition utrustad af Bureau des longi- tudes i Paris. Han erhöll fotografier af koronans ultravio- letta spektrum samt studerade medels fotografi koronaljusets polarisation. Han fann ljuset polariseradt i koronans hela utsträckning ända fram till månranden. I öfrigt tror han sig hafva kunnat uppvisa tillvaron af ett solarmagnetiskt fält, då ett dylikt fält bör deviera polarisationsplanet för koronaljuset. T Guelma hade sex expeditioner stationerat sig, nämligen från observatoriet i Algier under Trépied, från observatoriet i Marseille under ledning af Stéphan, från observatoriet i Toulouse under ledning af Bourget från Förenta Staternas Naval Observatory under ledning af Capi- TAIN NoRRis från observatoriet i Cambridge under ledning af mr Newall, h varjämte de tyska vetenskapsmännen Runge och WoLFER, den sistnämnde direktör för observatoriet i Ziirich där utvalt observationsplats. En expedition under Schwassman från observatoriet i Hamburg uppehöll sig vid Souk-Ahras och erhöll korona- fotografier i stor skala med en tub af 10™ fokalvidd. Vid Sfax i Tunis befann sig en engelsk, två franska och en italiensk expedition. Den engelska expeditionen hade till sin disposition ett af engelska flottans största fartyg, Suffolk, med besättning. Expeditionen leddes af direktorn för Green- wich Observatorium mr W. Christje. De förnämsta af de SOLFÖRMÖRKELSEN DEN 30 AUGUSTI 1905. 185 erhållna resultaten utgöres af fotografier af den inre koro- nan i stor skala, fotografier af den yttre koronan företeende en utsträckning af den samma intill två soldiametrar, samt spektrogram af koronan och protuberanserna. Liknande resultat erhöUos af den italienska expeditionen, hvilken stod under ledning af professor Zona. De franska expeditionerna, hvaraf en under ledning af M. Moreux, den andra utrustad af Bureau des longitudes i Paris under led- ning af professor Bigouedan, erhöllo fotografier af solkoro- nan i stor skala med en kamera af 30™ fokallängd, h vilka utmärka sig för synnerlig detaljrikedom och förete polarstrå- larne tydligt framträdande. Denna expedition lyckades äf- ven erhålla en monokromatisk fotografi af koronan med ljus af våglängden A 530 och däromkring I och för undersök- ning af det obekanta ämnets Coronium utbredning inom koronan togos talrika spektrogram, enligt hvilka den gröna koronalinien uppträder såväl vid polerna som vid ekvatorn. Fotometriska uppskattningar af koronan såsom af den an- gränsande himmelsgrunden utfördes äfven, hvarjämte de mag- netiska elementen under förmörkelsen noterades. I Tripoli uppehöll sig professor Millosewich från Colle- gio Rcmano samt mr Todd från Amherst College, Mass. Den senare iakttog 10 minuter före den centrala förmörkel- sens början de s. k. »flygande skuggorna». I Assouan i Egypten hade slutligen tre expeditioner fat- tat posto, af hvilka en amerikansk, en rysk och en engelsk. Den amerikanska expeditionen, den tredje af de af Lick- observatoriet utrustade, under ledning af mr Hussey hade till sin disposition en kamera af 13°^ brännvidd för fotogra- fier af koronan i stor skala samt en apparat för uppsökande af ifrågasatta intramerkuriela planeter. Den engelska expe- ditionen under ledning af professor Tumer från Oxford er- höll af koronan fotografier, hvilka förete en i ovanlig grad vidsträckt utbredning af densamma. Försök gjordes ock att fotografera koronan i polariseradt ljus genom reflexion från sidoytan af ett prisma. — Den ryska expeditionen hade ställt sig uteslutande ett magnetiskt program. De sålunda ernådda resultaten lofva att genom närmare bearbetning blifva synnerligen fruktbärande för solens teori och gäller detta i synnerhet den del af observationerna, som med nya och fullkomnade hjälpmedel angripit frågan om 186 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. coronaljusets polarisation. Att detta ljus är polariseradt har man redan länge känt, såsom ock att det hufvudsak- ligen är polariseradt i solradiens riktning, men angående pclarisationsplanets vridning och särskilda afvikelser är vår kunskap ännu ringa och härutinnan hafva vi att förvänta nya värdefulla uppslag genom de nu i användning komna polariskopen af Savart och Cornu, af hvilka det förstnämnda är till sin anordning fotografiskt. K, VET. akad:s årsbok. 4. Tafl. 1. ^ye^^^^-^, BIOGRAFIER. — PER TEODOR CLEVE. 187 Biografier. 584. Per Teodor Cleve. * 10/2 1840. t ■"/'•■ 1905. Invald 13/iä 1871. Med porträtt. (Tafl. 1.) Den 18 Juni 1905 bortrycktes Per Teodor Cleve vid en tidpunkt, då han fri från tjänstens tvång hade hoppats få börja en ny period i sitt forskarelif. Efter fyra årtiondens ovanligt träget arbete, då mången skulle slagit sig till ro, glad i medvetandet om de goda frukter som vunnits, ville Cleve njuta af arbetets koncentration på sitt själfvalda fält och med ungdomlig ifver deltaga i utvecklingen af den biolo^ gisk-hydrografiska vetenskap, i hvars grundande han tagit så stor del. Ty ungdomlig arbetslust och ungdomlig uppfattning voro de bestämmande dragen i Cleves natur, och i ljuset af hans forskningsarbete framstår skarpast bilden af denne man, som så sällan ville göra sin personlighet gällande. Så är skil- dringen af hans vetenskapliga arbete på samma gång skil- dringen af hans innersta lif. P. T. Cleve föddes den 10 februari 1840 i Stockholm såsom trettonde barn i äktenskapet mellan stadsmäklaren F. T. Cleve och Sofia Ulrika Glansberg. Fadern tillhörde en köpmansfamilj, som ett par generationer tidigare hade invandrat från västra Tyskland. Äfven de äldre bröderna egnade sig alla åt praktiska värf, men Per Teodor 188 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. visade alltifrån skoltiden en utpräglad håg för naturens studium. Under hela sitt lif obekymrad om den för till- fället rådande riktningen, följde han redan i skolan sina från läsordningen starkt afvikande intressen, äfven med risk att därigenom utsätta sig för de ringaktande omdömen, som lärarna på Stockholms gymnasium hyste om naturvetenskap i allmänhet. »Cleve blir en hamnbuse» är ett af dessa peda- gogers yttrande och har framkallat månget leende hos den egensinnige ynglingens senare vänner. Emellertid tog han under sista året igen det försummade, aflade sin student- examen 1858 och började samma höst sina studier i Uppsala. Hans ämnen voro gifna, ty redan på gymnasiet hade han under exkursioner skaffat sig god kännedom om hemlandets djur- och växtvärld. Att iakttaga och att samla i naturen var och förblef Cleves käraste sysselsättning och i sina ut- märkta ögon ägde han ett ovärderligt hjälpmedel. Aldrig trifdes han så väl som på ströftåg och färder, där hans in- tresse ständigt väcktes af jordens mångskiftande rikedom och där hans i grunden glada och naiva sinne tryggt kunde öppna sig inför naturens frihet och frid. Ur detta intima samlif med naturen, som vårt vidsträckta land i så hög grad tillåter, framväxte en stark och sann kärlek till hembygden. »Sverige är det bästa land på jorden» sade Cleve, som af- skydde fraser. Icke minst skattade han här folkets nedärfda frihetskänsla. Frihet fordrade han för egen del i arbete och uppfattning liksom han i gengäld unnade den åt andra. På sextiotalet såsom ännu i dag kräfde studierna vid universitetet alltför många år; mycket af det dyrbara ung- domsarbetet förspilldes genom ofruktbar läsning och oprak- tiska anordningar. Cleve förkortade studietiden så mycket som möjhgt. Han blef 1862 fil. kandidat; bland hans lärare må nämnas botanisten J. E. Areschoug och kemisten Lars Fredrik Svanberg. Cleve karakteriserade den senare och hans undervisning i en nekrolog (»Ny Illustrerad Tidning 17 aug. 1878) med följande ord: »Svanberg, som riktigt framhöll, att universitetsstudier ej borde göras till lexläsning lämnade de studerande ej så god ledning, att deras praktiska arbeten kunde blifva så in- struktiva som önskligt. — Emot dem, som hunnit så långt, att de kunde arbeta själf ständigt var Svanberg däremot BIOGRAFIER. — PER TEODOR CLEVE. 189 med sällsynt nit hjälpsam och tillmötesgående. För dem stod hans dyrbara och rikhaltiga bibliotek och hans ovan- ligt stora litteraturkännedom alltid och på alla tider af dagen med stor beredvillighet till tjänst.» Samma år disputerade Cleve för doktorsgraden på en afhandling: Mineralanalytiska undersökningar (74) och blef 1863 docent i organisk kemi vid Uppsala universitet. Först då hade han träffat sitt val mellan geologisk och kemisk forskning; sistnämnda vetenskap bjöd honom bättre framtidsutsikter, men det var därför ej hans mening att för- summa geologien, och de inlägg han hunnit göra på detta område visa att han äfven där väl skulle hafva fyllt sin plats. Bland hans geologiska arbeten står främst en afhand- ling: On the geology of the north-eastern West Indian is- lands (77), frukten af en forskningsresa som Cleve med un- derstöd af ett resestipendium hade företagit år 1868. På grund af egen bearbetning lämnar Cleve en kritisk skildring jämte en karta öfver ögruppens geologiska beskaffenhet. Emel- lertid medhanns icke strax en fullständig undersökning af de hemförda samlingarna, hvilka fördelades mellan riksmuseet i Stockholm och Uppsala universitets geologiska institut. Där fingo de hvila tills de helt nyligen underkastades en ingående undersökning af A. G. Högbom. »Die ein paar hundert Handstiicke zählende petrographische Kollektion» — skrifver denna forskare i Bulletin of the Geo- logical Institution of Uppsala VI pag. 214 — »hatte, wenn sie unmittelbar nach Cleves Heimkehr mikroskopisch untersucht worden wäre ohne Zweifel eine nicht geringe Aufmerksamkeit erregt. Zu dieser Zeit waren noch krystallinisch körnige Gesteine wie Granit, Diorit, Gabbro aus jiingeren geologischen Formationen kaum sicher bekannt und sie durften auch nach den damals herrschenden Anschauungen tonangebender Petro- graphen kaum vorkommen». »Mit der ihn immer auszeichnenden Unbefangenheit ge- geniiber wissenschafthchen Dogmen hatte jedoch Cleve das geologische Alter dieser Gesteine richtig erkannt. Aber die kurze, nur auf mikroskopische Kennzeichen und einige Ana- lysen gegriindete Beschreibung derselben, welche Cleve gab, war nicht hinreichend, die theoretische Bedeutung seiner Beobachtungen geltend zu machen». 190 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190B. Bland öfriga talrika samlingar som Cleve hemfört må här endast nämnas en rik västindisk fossilsamling, hvars bear- betning genom T. Vayland Vaughan nyss blifvit afslutad. Huru den grundlige diatomacékännaren senare på helt annat sätt kunde göra geologien betydande tjänster skall längre fram omnämnas. Vi återvända till den unge kemisten. Redan före sin mineralanalytiska doktorsaf handling hade Cleve — vid 21 års ålder — publicerat en liten undersökning öfver ammo- niakaliska kromföreningar (1) och därmed beträdt ett om- råde, hvilket han under många kommande år flitigt genom- forskade, nämligen de komplexa metallföreningarnas kemi. De ammoniakaliska kromföreningarna hade Frémy kort förut upptäckt; Cleve erhöll emellertid andra föreningar än den franske kemisten och föreslog för sitt nya salt af samman- sättningen Cr Cl 3 4 NHg HoO benämningen tetramminkrom- klorid (1 och 6). Sedan han framställt ett större antal kom- plexa kvicksilfver- och guldrhodanider (3 och 4) öfvergick han, särskildt med af sikt att vinna en klar uppfattning af de förut studerade kromföreningarnas konstitution, till den beständigaste och rikhaltigaste klassen af ammoniakaliska metallföreningar, nämligen platinans. På detta område hade Cleve berömda föregångare, som uppdagat en mängd intres- santa fakta, men ej lyckats sammanföra dem under en all- män och tillfredsställande systematisk synpunkt. Den första ammoniakaliska platinaföreningen framställdes 1828 af Magnus ur platinaklorur och ammoniak; detta »gröna salt» Pt (NHg)^ Pt CI4 är som bekant uppkalladt efter honom. Tio år senare erhöll Gros på Ljebigs laboratorium genom behandling af Magnus' salt med salpetersyra en serie klorhaltiga derivat af typen CL, Pt (NHoJ^ (NOg)^. Magnus' salt var äfven utgångs- punkt för den saltserie, som Reiset upptäckte 1840 och hvilken härleder sig från den s. k. första REiSET'ska basen Pt (NHg)^ (OH).,. Något senare — 1844 — fann Reiset en ny klass af salter innehållande blott hälften så mycket am- moniak som de förra; till grund för dessa föreningar ligger Reisets andra bas. Särskildt intressanta blefvo dessa sist- nämnda när Peyrone upptäckte en kropp lika samman- satt med den andra REiSET'ska basens klorid, men tydligen icke identisk med denna. BIOGRAFIER. — PER TEODOR CLEVE. 191 Här förelåg för första gången ett fall af isomeri mellan oorganiska föreningar, något som ej kunde förklaras enligt den tidens åsikter och därför äfven betviflades af Berzelius. När Raewsky därefter upptäckt en till sin byggnad ännu outredd men Gros' salt mycket närstående förening (OH) Cl Pt (NH.j)^ (NOo)o företog slutligen Gerhardt en omfattande revision af de ammoniakaliska platinaföreningarna li varvid ännu en ny serie tillkom, nämligen platinamminsalterna, Glo Pt (NHo,), Glo, m. fl. Angående den teoretiska tolkningen af dessa experimen- tella resultat gjorde sig de mest skilda meningar gällande. Redan då hade nästan hvarje forskare sin egen teori öfver de ammoniakaliska platinaföreningarna och oredan var så mycket större, som hela kemien befann sig i en öfvergångs- period, då Berzelii länge härskande system måste vika för nj^are åsikter. För att kunna inordna de REiSET'ska sal- terna i sin elektrokemiska lärobyggnad hade Berzelius varit tvungen att fixera sin uppfattning af den elektrokemiskt indifferenta kopplingen. Han ansåg sålunda att t. ex. Reisets första bas var ammoniumoxid kopplad med platinamid, — Pt (NHo)o enligt nuvarande formulering. Inom den organiska kemien började emellertid Gerhardts typteori alltmer undantränga den berzelianska, och Gerhardt försökte nu äfven att tillämpa sin teori på de ammonia- kaliska platinaföreningarna genom att härleda dessa från ammoniumtypen. I enlighet med den nya valensläran skilde han härvid mellan »platinosum» och »platinicum» eller 2- och 4:-värdig platina. Med något bättre framgång sökte Grimm härleda de komplexa föreningarna från ammoniaktypen. I denna typteori råkade emellertid de ammoniakaliska metall- föreningarnas kemi på afvägar och stelnade snart till ett dödt schema. Det måste därför betecknas som ett betydande fram- steg, när Claus år 1854 skref »dass das Ammoniak in mehreren Verbindungen eine in Beziehung seiner Basicität passive RoUe iibernehmen und gleich dem Wasser als basisches und nicht basisches Wasser fungiren känn». I sistnämnda fall förhåller sig ammoniakens bindning enligt Claus såsom en inaktiv koppling, som icke inverkar på metallens mättningskapacitet. Hans åsikter erbjuda alltså vissa beröringspunkter med Ber- zelius. 192 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. Genom Svanberg, som själf varit Berzelii lärjunge, hade Cleve fått sin utbildning helt och hållet i berzeliansk anda, och det var därför naturligt att han formulerade resul- taten af sina första arbeten (5, 7, 8) öfver platinabaserna en- ligt den gamle mästarens lära, allra helst som Cleve själf hvarken ägde lust eller anlag för kritisk granskning af teorier. Själf angaf han målet försitt arbete med följande ord (7 p. 20): »Föranledd af en undersökning öfver ammoniakaliska chrom- föreningar, för hvilkas riktiga bedömande jag ansåg nödigt förskaffa mig en själfständig åsikt öfver de ammoniakaliska metallföreningarnes konstitution i allmänhet, företog jag en undersökning öfver de ammoniakaliska platinaföreningarne förnämligast för att lära känna chlorens betydelse uti de af Gros framställda salterna». Svaret på denna fråga blef att Gros' bas är fri från ha- logener och utgör ett högre oxidationsstadium af den första REiSET'ska basen. Cleve förstår här uppenbarligen med Gros' bas hydroxylföreningen (0H)oPt(NH3)i(0H)o som ligger till grund för såväl Gros' som Raewskis salter. De fyra kloratomernas olika fällbarhet i Gros' klorid, således enligt vår nu-v ärande uppfattning närvaron af 2 klorioneroch 2 icke ioniserade kloratomer, betonade han särskildt och bringar detta viktiga förhållande till uttryck i basens formel. Studiet af de GROs'ska föreningarna fortsattes i Wurtz' laboratorium i Paris. Cleve hade förut erhållit ett salt som enligt den empiriska sammansättningen kunde vara ett ba- siskt sulfat af Gros' bas, men där blott en af de tre svaf- velsyreekvivalenterna fälldes af baryt. Ur detta salt kunde basen framställas; Cleve benämnde den sulfatodiplatinammin och gaf den längre fram formeln 0\ /NH3 . NHg . o . S0.> /Pt\ HO^ ^NH, . NH, . Cl. ^återkommen till Stockholm 1868 fortsatte Cleve där på Ve- tenskapsakademiens laboratorium sina arbeten öfver de am- moniakaliska platinaföreningarna, och fann då en ny stor klass af salter med komplicerad sammansättning. Uppkomna genom inverkan af ammoniak på jodhaltiga salter af den GROs'ska basen, utgjorde dessa ämnen de första representan- terna för komplexa föreningar med en dubbelatom platina BI0C4RAFIER. — PER TEODOR CLEVE. 193 (8). Det dröjde någon tid innan han äfven för dessa s. k. dipla- tinamminföreningar kunde uppställa rationella formler, såsom j p^/ NH, . NH3 . NO, I "^NHg . NH, . NO, j pt;/NH, . NH3 . NO, ^NH, . NH3 . NO3 Kort efter det sistnämnda experimentalundersökning publi- cerats utkom Blomstrands »Chemie der Jetztzeit». Genom sin klara och öfvertygande framställning af den moderna valensläran vann den då i Sverige tongifvande kemisten Cleve fullständigt för den nya riktningen och föranledde honom att för framtiden öfvergifva det berzelianska S3^stemet. Ännu i dag måste erkännas att Blomstrands formler inneburo ett afsevärdt framsteg och återgåfvo det alltjämt växande expe- rimentella materialet vida mer öfversiktligt och fullständigt än förut varit möjligt. Cleve kunde nu, år 1870, genom att tillämpa Blomstrands system tilldela nyss angifna formler åt sina derivat af den tiROs'ska basen (9). Samtidigt tolkade han sina utförliga undersökningar öfver de båda REiSET'ska baserna, den GROs'ska basen äfvensom Gerhardts platin- amminföreningar efter Blomstrands schema. Härtill kom, förutom talrika derivat af Reisets andra bas, en serie där- med isomera salter, hvars första representant Peyrone vis- serligen tidigare hade upptäckt, men utan att kunna förklara dess konstitution. I formlerna /NH,NH,C1 /NH.Cl ■^^\C1 \NHX"1 Platinoxidulamoniakklorid. Andra Reisetska basens klorid. fann Cleve ett uttryck för de båda isomera seriernas olika egenskaper. Ett analogt fall af isomeri upptäckte Cleve hos den fyr- värda platinan; han lyckades framställa en med Gerhardts platinamminföreningar lika sammansatt serie af salter som han härledde ur platinaoxidammoniak. I enlighet med sin konsekvent genomförda nomenklatur förändrade Blomstrand namnen på dessa båda af Cleve karakteriserade baser till platosemidiammin och platinsemidiammin, under det att de isomera REiSET'ska och GERHARDT'ska baserna kallades pla- tosammin och platinammin. De fyra typerna bära ännu i dag dessa namn. YetensTiCipsakademiens Arshok. 4. 190(1. 13 194 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. För att stödja sin uppfattning om arten af nyss nämnda isomeri undersökte Cleve de isomera salternas omsättning med anilin (10) och fann därvid att slutprodukterna blifva olika. Ur den med platosamminklorid bildade föreningen kunna de båda upptagna anilinmolekylerna lätt åter af spjälkas, däremot stannar hos produkten med platosemidiamminklorid en molekyl anilin alltid fast bunden. Han erhöll sålunda /NH3CI /NH,C1 i förra fallet Pt\ , i andra fallet Pt\ ^ ^^ ^^^^ ^, ^NHgCl ^C.H.NH.Cl. Väl saknar det bevis Cleve härur härledt för riktigheten af sin uppfattning angående ifrågavarande isomeri bindande kraft, såsom Jörgensen visat (Journ. prakt. Chem. [2] 33 489). Däremot lämnar arbetet ett godt stöd för de formler, som numera till följd af P. Klasons undersökningar måste anses vara de sannolikaste : /NH.Cl /xNH, Pt< " och ClPtt \NH3Cl ^NH.Cl. Full enighet öfver de ammoniakaliska föreningarnas konsti- tution är som bekant ännu i dag ej uppnådd. Väsentligt är att Cleves formler gifva uttryck åt ett af de viktigaste fakta, nämligen klorens olika reaktionsförmåga hos de isomera klo- riderna. Ett intressant exempel på likartad isomeri mellan komplexa platinasyror upptäckte sedermera H. Söderbaum på Cleves laboratorium. I sin grad ualaf handling af år 1888 beskref han två serier af isomera platooxalylsalter. År 1871 gaf Cleve en förklaring öfver isomerien mellan Magnus' klorur och ett brunt af Peyrone upptäckt salt, hvilket erhöll formeln / /NH.,NH,C1 \ 2 Pt< ' + PtCIä och således visade sig tillhöra platosamminsemidiamminserien. Genom oxidation framställde Cleve härur motsvarande pla- tinamminsemidiamminsalter. Ett decennium förut hade J. Lang beskrifvit intressanta platinaföreningar innehållande flera NO o-grupper. Besläktade ämnen erhöll Cleve genom inverkan af svafvelsyrlighet och sulfit på platosammin- och platosemidiamminsalter. Alla dy- lika kroppar, t. ex. förutom de nämnda äfven de af N. O. Holst närmare studerade dubbelcyaniderna, betraktade Cleve BIOGRAFIER. — PER TEODOR CLEVE. 195 ur en gemensam synpunkt, d. v. s. han ansåg de i dem in- gående NOo-, SO-3 och CN-grupperna bundna vid platina- atomen på samma sätt som ammoniak i de ammoniakaHska föreningarna (12, 13). 1872 afshitade Cleve sina långvariga undersökningar öfver de komplexa platinaföreningarna och sammanfattade såväl sina experimentella som teoretiska resultat i ett större arbete: On ammoniacal platinum bases (14). Efter ett till- lägg, upptagande allt hvad man då visste om andra metal- lers ammoniakaliska föreningar, drager han följande allmänna slutsats: »Consequently as a rule, the most positive metals seem to have the power to unite the greatest number of moleculs of ammonia, but more negative metals such as platinum, form the most stable ammoniacal compounds». I denna period infalla de geologiska resor och studier hvilka ofvan i korthet omnämts. Återkommen från sin trans- atlantiska färd hade Cleve 1869 blifvit utnämnd till adjunkt vid teknologiska institutet i Stockholm och två år senare blef han, vid 31 års ålder, ledamot af Vetenskapsakademien, ett erkännande för den ovanligt stora forskareverksamhet, som han redan då hade hunnit ådagalägga. Under de fem år han tillbragte i Stockholm utvecklade han vid sidan af sina experimentella arbeten en liflig författareverksamhet. Till det populär-vetenskapliga verket: Ur vår tids forskning, som vid den tiden utgafs af hans vän G. Retzius gemen- samt med Axel Key, bidrog han med två uppsatser: Om stenkol (1872) och: Om korallerna (1873). Föranledd af sin lärarebefattning utgaf han sina första läroböcker: Lärobok i oorganisk kemi (1872) och Lärobok i organisk kemi (1874). Icke minst dessa prof på pedagogisk verksamhet bidrogo att förskaffa honom den ordinarie professuren i allmän och åkerbrukskemi» vid Uppsala universitet, som genom Svan- bergs tillbaka trädande blef ledig 1874. Med sin unga fru — Cleve hade i april samma år ingått äktenskap med Alma Öhbom — inflyttade den nya profes- sorn till det Kemikum i Karolinaparken, där han i trettio år oaf brutet verkade på sin post och där han slutade sina dagar. Denna institution, som Svanberg under ganska stora svårigheter hade lyckats få till stånd, hade öppnats våren 1859 och >>var efter den tidens måttstock storartad» (Cleves redogörelse för institutionerna för kemi etc. i Uppsala uni- 196 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. U)()(;. versitets festskrift 1872 — 1897). Ehuru laboratoriet snart blef för trångt för den ständigt växande skaran af yngre och äldre lärjungar, så kommer dock alltid mängden och halten af de kemiska arbeten som utgått från Cleves laboratorium att vittna om den vetenskapliga anda ledaren från första början visste att ingjuta hos de unga. På samma gång som Cleve har äfven hans gamla Kemikum fått träda ur tjänsten. Redan under sin Stockholmstid hade Cleve kastat sig in på ett nytt vetenskapligt område. Sedan gammalt hade de sällsynta jordarternas kemi ut- gjort ett favorittema för svenska forskare. Naturen själf hade samlat det dyrbara materialet i norden och särskildt var det lilla Ytterby berömdt såsom en betydande fyndort för sällsynta jordmineral. De grundläggande upptäckterna på detta område i början och raidten af förra århundradet äro knutna till nordiska namn. År 1794 isolerade Gadolin ur det efter honom benämnda Ytterbymineralet en då obe- kant jord, som Ekeberg närmare undersökte och kallade ytterjord. Tvenne andra sällsynta jordarter upptäcktes som bekant af Berzelius, hvilken 1804 tillsammans med Hisinger fann det nya elementet cerium i den så kallade röda tung- stenen från Bastnäs. Långt efteråt upptäckte han torjorden i torit från Brevig (1829). Slutligen bör påminnas om Mo- sanders viktiga arbeten från denna tid, hvarigenom lantan och didym upptäcktes i cerit och den GADOLiN'ska ytter- jorden uppdelades i trenne nya: färglös (egentlig) ytterjord, rosenröd terbinjord och den genom sin gula oxid karakteri- serade er bin jorden. Efter denna blomstringstid följde nu en period af af- mattning. Vid tidpunkten efter Berzeiji död funnos få produktiva kemister i Sverige, och särskildt hade den kemiska forskningen i Uppsala alltsedan Schéeles och Torbern Bergmans tid legat betänkligt nere. Med spektroskopets upptäckt tog utforskandet af de sällsynta jordarterna ny fart. Bahr iakttog 1862 erbiums absorptionsspektrum och Delafontaine sökte att på spek- troskopisk väg bevisa existensen af terbium, som Berlin förnekat. Bahr bekräftade på Bunsens laboratorium de BERLiN'ska uppgifterna och fann således jämte Bunsen endast två oxider i gadohnitjord, nämligen ytterjord hvars salter voro färglösa och saknade absorptionsspektrum samt erbinjord BIOGRAFIER. — PER TEODOR CLEVE. 197 (MosANDERS terbinjord) livars rosenröda salter halva ett från didyms fullständigt skildt absorptionsspektrum. På detta stadium ingrep Cleve och hans medarbetare HÖGLUND (15). I likhet med Berlin och Bahr funno de intet spår af terbium i de undersökta jordarna, livilka upp- delades i yttrium- och erbiumoxid, hvarefter Cleve och Hög- lund framställde en mängd salter af dessa båda oxider. Efter gammalt mönster betraktade de då ännu de sällsynta jord- artmetallerna såsom tvävärdiga element. Några få år förut hade Mendeléjeff riktat kemien med en tanke af utomordentlig fruktbarhet. Tidigare arbets- resultat kunde nu bedömas från en enhetlig synpunkt och det periodiska systemets teoretiska innehåll gaf den experi- mentella forskningen nya, lifliga impulser. Med den säkerhet som utmärkte Mendeléjeff, då han häfdade konsekvenserna af sitt system, förutsägande tillvaron af nya element och kritiserande äldre arbeten, fordrade den ryske forskaren att de sällsynta jordmetallerna, hvilka dittills ansetts tvåvärda, skulle flyttas till schemats tredje grupp. En granskning af det MENDELÉJEFP'ska systemet var af största intresse för den allmänna kemien, och studiet af de sällsynta jordarterna, hvilka utgjorde en pröfvosten för det nya schemat, ryckte åter upp i första ledet. Det var därför icke märkvärdigt att Cleve ägnade sin stora arbetskraft åt lösningen af dessa problem, hvilka framför allt fordrade en säker och uthållande experimentator. Först reviderade han den med Höglund påbörjade under- sökningen af yttrium och erbium och därpå bearbetade han ingående grundämnena torium, lantan och didym, så att han redan år 1874 kunde utgifva en omfattande monografi öfver dessa fem element (16). Det återstående grundämnet cerium underkastades samtidigt en noggrann undersökning af S. JoLiN under Cleves ledning. Ur den sålunda vunna känne- domen af ett stort antal föreningar drog Cleve slutsatsen att torium säkert är ett fyrvärdigt ämne, under det att de öfriga fem metallerna utgöra en naturlig grupp af kemiskt nära besläktade element, bland hvilka å ena sidan cer och lantan, å andra sidan yttrium och erbium stå hvarandra 3^tterst nära och enligt Marignac och Topsoe äro genomgående iso- morfa. Didymen intager en mellanställning och ger salter som äro isomorfa än med det första metallparets och än 198 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 19(Hi. med det senares. Antager man således, såsom Cleve i en- lighet med sina experimentella resultat måste göra, att lan- tan är tre värdigt, så få också de öfriga fyra jordmetallerna betraktas såsom trevärdiga. Detta antagande bekräftades genom tillvaron af många för treatomiga metaller karak- teristiska salter. I trots af upprepade angrepp, bland hvilka Delafontaines och Wyrouboffs må nämnas i främsta rum- met, har denna uppfattning visat s'ig vara riktig och har helt nyligen erhållit ett kraftigt stöd genom Biltz' arbeten. En i experimentellt afseende dåligt grundad kritik af Frerighs och Smith gaf några år senare Cleve anledning att kontrollera sina tidigare uppgifter angående lantan och didym- föreningarna (27). Han kunde fullständigt bekräfta sina förra resultat och yttrade vid detta tillfälle tvifvel angående didyms enhetlighet. »Det torde här kunna anföras, att det ej är alldeles omöjligt att ett nytt grundämne finnes i didymoxiden och ger anledning till uppkomsten af den bruna färg, didym- oxiden vid glödgning i luft antager.» Som bekant var det dock AuER VON Welsbach förbehållet att genom sin år 1885 gjorda upptäckt af praseodym bevisa riktigheten af Cleves förmodan. Upptäckter och rön på de sällsynta jordarternas område följde nu i rask fart såväl på kontinenten som i vårt land. Främst i forskarnas led stod genom mästerlig skicklighet och samvetsgrant, outtröttligt arbete den redan åldrige Marignac. Hur högt Cleve beundrade denne vetenskapens storman och sanne ädling kom till uttryck i det minnestal, som han för- fattade för Londons Chemical Society år 1895. Den franske forskaren visade 1878 att den så länge såsom enhetlig be- traktade erbinjorden innehöll en ny, färglös oxid, ytterbin- jord. Här i Sverige skyndade L. F. Nilsson, som förfogade öfver mycket större material än Marignac, omedelbart efter denna upptäckt att isolera den nya jorden i alldeles rent tillstånd och framställa några viktigare föreningar. Det var under arbetet härmed som Nilsson upptäckte det intressanta grundämnet skandium, h vilket gaf sig tillkänna genom sitt gnistspektrum och fraktionernas låga ekvivalentvikter. Samma element hade Cleve i sitt ur keilhauit och gadolinit härstam- mande material. Blott några månader senare kunde han meddela den första atomviktsbestämningen för skandium och uttala den viktiga slutsatsen, att skandium inåste vara inden- BIOGRAFIER, — PER TEODOR CLEVE. 199 tisH med det af Mendeléjeff förutsagda och på förhand karakteriserade elementet ehabor (29). Därmed var således det andra af de af hypotesen fordrade grundämnena eka- aluminium, ekabor och ekasilicium funnet: en glänsande be- kräftelse på det periodiska schemats systematiska värde. Erbinj orden skulle snart visa sig vara ändå mer komplex. När Cleve ville upprepa sin äldre undersökning af erbinj ord med ytterbiumfritt material kunde han icke komma till någon konstant atomvikt och antog på denna grund att erbinjorden innehöll flera element. Den spektroskopiska pröfning som Thalén utförde på materialet visade äfven att två nya ämnen vore inblandade i Cleves jord: det ena måste enligt atomvikten ligga mellan erbium och yttrium, således mellan 166 och 89, det andra mellan erbium och ytterbium, således mellan 166 och 173. Cleve kallade den förra jordmetallen hohniuyn, den senare thulmm. Visserligen hade fransmannen Soret kort förut iakttagit de för holmium karakteristiska absorptionsbanden och tillskrifvit dem ett obekant ämne X. Men Cleves upptäckt var oberoende af Sorets, hvilket äfven blifvit erkändt genom det nordiska namnets bibehållande för denna jord, hvilken för öfrigt utan tvifvel består af flera komponenter. Först efter hundratals mödosamma och tidsödande frak- tioneringar lyckades det Cleve år 1880 att vinna en liten kvantitet af den renaste erbinjord som hittills blifvit fram- ställd. Denna jord ägde atomvikten 166 och innehöll blott spår af främmande oxider (31 och 33). Det sparsamt före- kommande grundämnet thulium kunde däremot endast er- hållas i anrikadt tillstånd (32). Ännu mindre utsikt fanns att kunna framställa ren holminjord; dock kunde Cleve säkert fastställa, att holmium ej var identiskt med Delafontaines filippium. Cleves senare arbeten öfver de sällsynta jordarterna ut- göra noggranna efterpröfningar af hans tidigare atomvikts- bestämningar å yttrium, lantan och didym från 1874, (36, 37, 38). Ekvivalenttalen för yttrium och lantan behöfde endast obetydligt ändras; däremot visade det sig, att den för didym tidigare antagna atomvikten till följd af inbland- ning af den 1874 ännu obekanta metallen samarium var mycket för hög. Cleves undersökning af 1883 gaf talet 142, d. v. s. ungefär medelvärdet af de båda senare upptäckta 200 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. l'JO(J. komponenterna praseodyms (140,. t) och neodyms (143, (i). Äfven den med samariumhaltigt material utförda tidigare undersökningen öfver didyms salter behöfde omgöras (43). I ett annat arbete beskrefs de sällsynta jordarternas förhål- lande till vätesuperoxid och framställningen af flera super- oxider (40). En monografi öfver samarium (39, 41, 42) inne- håller förutom heskrifningen af en mängd salter en atom- viktsbestämning på detta grundämne. Materialets höga grad af renhet framgår af den synnerligen goda öfverensstämmelsen mellan Cleves resultat, 150, 02 (0=16) och Brauners och Bettendorffs senare värden, äfvensom med Urbatns och Lacombes nyaste tal 150,3 4. Detta var den sista experimentalundersökning som Cleve själf utförde på de sällsynta jordarternas område. Men sin rika erfarenhet ställde han allt framgent med största bered- villighet till sina talrika lärjungars disposition, äfvensom det högst betydande material, han under årens lopp samlat på Uppsala laboratorium. En fortsättning af Cleves verk utgöra sålunda de fyra monografier, som under det sista årtiondet framgått ur hans skola: Öfver praseodym (C. v. Schéele 1898), öfver gadolinium (C. Benedicks 1900), öfver ytterbium (Astrid Cteve 1901), öfver neodym (O. Holmberg 1903) samt G. Bodmans arbete öfver vismut- och praseodym- salternas isomorfi. Dessutom har Sven Forsling underka- stat Uppsala-materialet flera utförliga och intressanta spektro- skopiska undersökningar (Bih. Vet. Akad. 1892 — 1899), och särskildt må framhållas Forslings bearbetning af ett holmium- material som A. Langlet uppdelat i tolf fraktioner (ibid. 28, n:o 1). Sammanfattande kan man om Cleves och hans skolas forskning öfver de sällsynta jordarterna säga, att den kraftigt bidrog till utrönandet af dessa ämnens ömsesidiga ställning och kemiska natur. Af en ny uppblomstrande industri anlitad som främsta auktoritet, hade han ännu under sina senaste lefnadsår till- fredsställelsen att kunna gagna praktiska mål genom sin sak- kännedom. Cleves vetenskapliga insats på detta område be- lönade Royal Society i London år 1894 med DAVY-medaljen. Äfven en annan gren af kemisk forskning, på livilken Cleve nedlagt mångårigt arbete, har blifvit af betydelse för praktiken. Vid den tid, då Cleve öfvertog ledningen af Upp- BIOGRAFIER — PER TEODOR CLEVE. 201 sala laboratorium, hade naftalinderivaten just börjat vinna användning inom den ännu unga färgämnesindustrien. Genom Laurents grundläggande arbeten var början gjord till naftalingruppens utredning. Men största delen af de tal- rika isomera former i h vilka dessa ämnen kunna förekomma voro ännu obekanta, då Cleve beslöt att beträda detta ar- betsfält. Första målet blef att bestämma konstitutionen hos de på olika sätt framställda nitrosulfonsyrorna. Afsikten att öfver amino-, diazo-, klor- och cyanderivat öfverföra dessa syror i benzoldikarbonsyror (ftalsyror) eller öfver oxi- sulfonsyror i difenoler öfvergaf Cleve snart, sedan han funnit att det enklaste sättet att bestämma konstitutionen gick öfver klornaftalinerna. Han och Atterberg öfvertygade sig näm- ligen om användbarheten af Carius' äfvensom de Konincks och Marquarts metoder, att medels fosforpentaklorid för- vandla nitrosulfonsyrederivat i diklorföreningar. Under de 18 år, Cleves och hans lärjungars naftalin- arbeten omfatta, utgjorde också diklornaftalinerna de vik- tigaste experimentella stödjepunkterna och studerades ut- förligt. Af de tio möjliga isomererna voro förut endast två säkert bestämda. Själf upptäckte Cleve sex nya diklornafta- liner och Atterberg på Uppsala laboratorium ytterligare två. Dessa äro: Beteck- Bo teck- ning Snipt. U |i p t ii c k a r c [ ning > Ed d k: > Q) ■a s cä ÖS Ö Bmpt. V [1 p t ,'i c k a r e 0 1-" L4 08° Faust, Same 1870 ■f, 1,6 48° \ Cleve 1876 Y !1.5 107° Atterberg 1870 ft 1.7 61° Cleve 1876 i 0 '2,7 114° Cleve 1876 1,3 (63°-64°) 61° Cleve 1886 s i2. G 135° Cleve 1870 1,2 34° Cleve 1887 C Ls ,S3° Atterberg 1870 -: 2.3 120° LeED.S och EVERHART j Arbetets svårigheter ökades därigenom, att två af dessa isomerer, 1, 7 och 1, 3, visa mycket nära liggande smält- punkter; det måste därför länge lämnas oafgjordt, om här verkligen förelåg två skilda ämnen eller om metoderna för konstitutionsbestämningen voro opålitliga. Först 1890 kunde Cleve säkert fastställa deras olika byggnad. Med hjälp af motsvarande diklornaftaliner bestämdes nu konstitutionen hos följande sex af Cleve framställda nitro- 202 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. sulfonsyror: 1, 5 (a); 1, 6 (fi); 1, 3 (7); 1, 7 (0); 1, 8 och 1, 4. Alla dessa genom nitrering af sulfonsyror vunna pro- dukter äro a-nitroföreninga,r. Genom reduktion öfverfördes de i aminosyror, h vilka fått direkt betydelse för färgämnes- industrin. Särskildt gå naftylaminsulfonsyrorna 1, 6 ccli 1, 7 i tekniken under namnet »Cleves syror >. Sedan Landshoff och Meyer hade upptäckt en egen- domlig omlagring af naftionsyrade salter genom upphettning, visade Cleve 1891 att en öfvergång från 1, 4 naftylamin- sulfonsyran till den isomera 1, 2-syran härvid äger rum. Därmed var den sista af de 7 möjliga a-isomererna funnen (59). Vidare framställde Cleve och hans lärjunge Arneli- följande af de 14 möjliga klornaftalinsulfonsyrorna : 1, 4; 2, 6 och 2, 8 (Arnell 1883—1885); 1, 5; 1, 6; 1, 3; 1, 2 och 1, 7 (Cleve 1886—1892); slutligen ett antal nit roklornaftalin- sulfonsyror, hvilkas byggnad utröntes genom förvandling till triklornaftaliner. Talrika lärjungar hafva på Cleves laboratorium med- verkat vid utforskandet af naftalingruppen och gjort värde- fulla insatser; här kan endast i korthet erinras om de bidrag som lämnats af A. Atterberg, S. Jolin, O. Widman, Å. G. Ekstrand, K. Arnell, S. Forsling o. a. Arbetena på Uppsala kemiska laboratorium inskränkte sig icke till ledarens egna två hufvudtemata, de sällsynta jordarterna och naftalinderivaten, så mycket mindre som Cleve aldrig på något sätt motverkade sina elevers själf- ständiga forskningslust. Oaktadt han ej brukade upp- muntra någon till den akademiska banan, har dock ett efter svenska förhållanden ej obetydligt antal unga forskare fram- gått ur hans skola och å sin sida bidragit att öka mång- sidigheten af institutets vetenskapliga intressen. Oskar Wid- man, sedan 1885 e. o. professor vid laboratoriet och numera dess chef, har där utredt kummingruppens konstitution, och den alltför tidigt bortgångne J. A. Bladin upptäckte, då han var amanuens på Kemikum, tetrazolerna och utförde därstädes viktiga arbeten öfver triazolerna, hvilka alltid skola tillförsäkra honom en ärofull plats bland svenska kemister. Hartssyrorna hafva med framgång bearbetats af A. Vester- BERG. Under en kortare tid var Cleve äfven sysselsatt med studiet af de invecklade gallsyrorna och undersökte två af BIOGRAFIER. — PER TEODOR CLEVE. 203 deras oxidationsprodukter, cholansyran och choloidansyran (34, 35). Han fastställde, 1) att cholansyran, som fick formeln C.>4H3,;07, bildas vid cholalsyrans oxidation med salpeter- syra, 2) att choloidansyran hvarken var isomerisk med kam- fersyra eller ett hydrat af cholansyran. Men ämnet måste åter lämnas å sido, då utsikten att komma till klarhet inom detta svåra område visade sig vara alltför ringa. Bland de oorganiskt-kemiska arbeten, som blifvit utförda under Cleves ledning, bör i främsta rummet nämnas en un- dersökning af Abraham Langlet öfver gaserna i cleveit. I detta af A. E. Nordenskjöld 1878 beskrifna, efter Cleve uppkallade mineral trodde sig Hillebrand 1890 hafva fun- nit kväfgas. Efter upptäckten af argon misstänkte emeller- tid Cleve att gasen kunde innehålla sistnämnda grundämne och uppmanade sin lärjunge Langlet att underkasta cleveit- gasen en förnyad pröfning. Men Cleve hade redan under en resa i England uttalat samma förmodan, och Ramsay hade där genast igångsatt en undersökning. Innan Langlet ännu afslutat sin undersökning af gasen, kunde Ramsay så- lunda tillkännagifva upptäckten af det dittills på jorden okända grundämnet helium. Langlet använde emellertid den heliummängd som stod till hans förfogande till en atom- viktsbestämning och erhöll för första gången det för närva- rande såsom riktigt ansedda värdet He = 4, o, under det att Ramsay, hvars cleveitgas var mycket oren, kort förut hade angifvit en dubbelt så stor atomvikt (öfv. 10 april och 12 juni 1895). Äfven Svante Arrhenius har fått sin första kemiska utbildning i Cleves laboratorium. Den unge Arrhenius kände sig emellertid föga dragen till den beskrifvande rikt- ning inom den kemiska forskningen, som därstädes var rådande, utan sysselsatte sig redan då med affinitetslärans problem; ej heller förmådde hans kolleger följa honom på de nya vägar, han beträdde i sin gradualafhandling 1884. När inom få år dissociationsteoriens rika frukter bör- jade visa sig, var Cleve ingalunda fientligt stämd mot den nya skolan. Men rätt hemma kände han sig aldrig i de farvatten, som förde till fysikens områden; där hade de nya lärorna hunnit blifva allmänt antagna och den fysika- liska kemien nådde i midten af nittiotalet en period af hög blomstring. A andra sidan ägnade sig den organiska kemien 204 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 11)06. dels åt stora teoretiska problem, dels åt biologiska uppgifter, hvilka för sin lösning kräfde större hjälpmedel och hjälpkrafter samt mer tid än Cleve hade till sitt förfogande. Så kom det sig att Cleve under återstoden af sitt lif odeladt ägnade sin ännu obrutna forskningsifver och sin outtröttliga p^rbetskraft åt studiet af plankton, därmed åter- vändande till biologien, som han alltsedan sin ungdom aldrig helt försummat. Som ung student hade han särskildt sysselsatt sig med utforskandet af vissa sötvattensalger såsom släktet Vaucheria (78), Desmidiaceerna (80) och familjen Zygnemaceae (83), öfver hvars svenska arter han utgaf en monografi år 1868. Dess- utom finna vi redan då några uppsatser om kiselalgerna (81 och 82) hvars förnämste kännare han med tiden skulle blifva. Bland det stora antalet rent deskriptiva diatomace- arbeten är hans Synopsis of the naviculoid diatoms (103, 105) det viktigaste och mest omfattande. Författaren kan icke våga själf afgifva något omdöme om Cleves biologiska arbeten. Emellertid synes fackmännen — hvilken ståndpunkt de än må intaga — vara ense om den stora nytta,n af detta verk, hvilket ensamt i sitt slag hittills förenat fullständighet med sakkunnig kritik. Det erkännande han fann på detta sitt älsklingsområde — han var hedersledamot af Royal Micro- scopical Society — beredde Cleve, som eljest satte föga värde på yttre utmärkelser, stor glädje. Sin grundliga kännedom om kiselalgerna har Cleve gjort fruktbärande inom två andra vetenskaper: geologien och hydrograf ien . I fossila diatomaceskal hafva geologerna funnit ett ut- märkt hjälpmedel att inom vissa gränser bestämma jordlag- rens ålder och bildningsvillkor. Af synnerligt praktiskt värde har den i sitt slag nya klassifikation visat sig vara, som Cleve utarbetat öfver de postglaciala bildningarne i Norden på grund af deras fossila diatomaceer. Såsom bihang till en afhandling af N. O. Holst (Om Östersjöns och Bottniska vikens postglaciala geologi; Sv. Geol. Unders. Afh. Ser. C. N:r 180) har Cleve lämnat en förteckning på de för olika lager och på olika ställen karakteristiska artassociationerna med särskildt framhållande af ledformerna. »Det är också icke mera än en skyldig gärd af rättvisa — skrifver N. O. Holst (1. c. p. 7) — att här erkänna, att BIOGRAFIER. — PER TEODOR CLEVE. 205 dessa (postglaciala) lagers karaktär af salt- eller sötvattens- bjldningar samt deras inbördes parallelisering underlättats eller i många fall möjliggjorts endast genom diatomacebe- stämningarna.» Den moderna planktonforskningen var likväl den veten- skapsgren, där Cleves specialkunskap skulle komma till vid- sträcktaste användning. Jag lämnar här ordet åt en auk- toritet på området, Herr C. H. Ostenfeld i Köpenhamn, hvilken haft godheten att gifva följande framställning af Cleve som biolog: »Cleves första arbeten öfver marint plankton utkommo 1873, då han ungefär samtidigt publicerade två uppsatser, den ena om diatomaceer från hafsytan vid Java (84), den andra om diatomaceer som blifvit insamlade under en svensk expedition till Grönland (85). Begreppet plankton var då ännu icke utbildadt, och dessa två små afhandlingar stå som före- löpare för senare studier öfver planktondiatomaceer. De innehålla hufvudsakligen blott artlistor och beskiifningar af nya former, men inga allmänna betraktelser öfver organis- merna i deras förhållande till hafsströmmar och högre djurlif i hafvet. Äfven under de följande två årtiondena äro Cleves diatomacearbeten af rent deskriptiv art. Först nära tio år efter det att Hensen hade grundlagt den moderna plank- tonforskningen genom sitt epokgörande arbete: Uber das Plankton träffa vi, år 1894. en liten afhandhng öfver plank- tonundersökningar: Cilioflagellater och diatomaceer (104) och från denna tid föreligger sedan en lång rad större och mindre arbeten öfver plaktonorganismer — i början blott diatoma- ceerna, därpå äfven (ifriga protister (peridineer, tintinnoideer o. s. v.) tills i hans senare arbeten äfven metazoer, speciellt crustaceer medtogos. Det skulle föra för långt att här genomgå alla dessa afhandlingar: endast några af de vikti- gaste må framhållas: A Treatise on the phytoplankton etc. (111); The seasonal distribution of atlantic plankton-orga- nisms (131, 135); en serie afhandlingar öfver Nordsjöns och Skageraks plankton åren 1897—1904 (110, 114—116, 123—126, 132, 133, 136, 138—140). Cleve studerade i första rummet plankton i de haf som omgifva Sveriges kuster, särskildt Skagerak; härifrån fördes han med nödvändighet vidare, så att han till undersökning upptog först Nordsjöns plankton, sedan plankton från hela atlantiska oceanen och det norra 206 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906. ishafvets olika delar och under sista åren äfven från Röda hafvet (129), den indiska oceanen med malayska hafvet (130, 137) och Sydafrika (140). Hans ovanliga energi och enorma arbetsförmåga gjorde det för honom möjligt att ständigt sätta sig in i nya områden. Det särskildt utmärkande för honom såsom plank- tonforskare var hans enastående förmåga att igenkänna enskilda former, samt den hastighet och säkerhet hvarmed han uppfattade det karakteristiska hos en art och kunde återgifva det i ett namn, en kort beskrifning och en ofta blott skisserad afbildning. Jag tänker härvid närmast på fytoplanktonorganismerna, som jag är i stånd att döma om, men jag antager att detsamma gäller äfven om de animaliska planktonformerna. Naturligtvis har det någon gång händt honom att taga fel i sina artbestämningar; om specialister på en eller annan grupp af organismer sedan påvisade sådana misstag, var ingen mer beredvillig än Cleve att erkänna dem och rätta dem i nästa arbete. Det var icke så mycket organismerna själfva hvilka numera intresserade honom, de voro för honom hjälpmedel och material att grunda och styrka hans åsikter om hafsströmmarnas förlopp och art i öfrigt samt deras betydelse för fiskeri och klimat. Här lig- ger tyngdpunkten af Cleves betydelse som planktonforskare och det måste sägas att han på detta område står såsom en pioniär och förare, hvilken alltid skall nämnas bland plank- tologiens fäder. Hela hans uppfattning af planktologien afviker så myc- ket från den af Hensen grundade Kieler-skolans, att man kan betrakta dessa båda riktningar som direkta motsatser, och liksom Kieler-skolan är ensidig var Cleve detta också. Framtidens planktonforskning kommer säkert att gå en medel- väg och skall veta draga nytta af det värdefulla i båda antagonisternas synpunkter. Det är icke lätt att gifva en kort karakteristik af Cle- ves idéer inom j)lanktologien. Han hörde icke till dem, som i sina publikationer gifva en samlad redogörelse för sin uppfattning. Nej, denna måste sammanställas ur många spridda uppgifter. Så mycket kan dock sägas, att han ansåg organismerna starkt bundna till de hafsströmmar, i hvilka de finnas; ja, i den grad att man af förekomsten af en organism kunde sluta sig till hvarifrån BIOGRAFIER. — PER TEODOR CLEVE. 207 det liafsvatten härstammade i hvilken den fanns. Hans sträfvan gick därför först och främst ut på att vinna en så noggrann kännedom som möjKgt om organismernas utbred- ning i Atlanten och dess vikar. Det var sedan lians tanke, att på denna basis utröna hafvets strömförhållanden. Det enorma material han sammanbragte, undersökte han själf, prof efter prof, och den publikation som innehåller alla dessa uppgifter (The seasonal distribution etc.) kommer att stå som grundval för kännedomen om Atlantens planktongeografi. Däremot kommer det nog att visa sig att hans underlag af fakta likväl ännu var otillräckligt och omfattade för kort tidsrymd för att kunna användas enligt Cleves egentliga tanke till att konstruera strömmarnas förlopp. Såsom nästan h varje föregångsman var Cleve icke i stånd att bedöma sitt material med tillräcklig kritik. Hans hänförelse förde honom öfver det vissas gränser in på spekulationen. Fram- tiden kommer kanske att gifva hans uppfattning rätt i många och viktiga punkter, men öfver hufvud taget veta vi ännu för litet för att taga parti för eller emot i denna sak. Hans oförgängliga förtjänst är under alla förhållanden den, att han först af alla begagnat sig af plankton-organismernas ut- bredning för målmedvetna studier öfver hafsströmmarnas för- lopp och därmed sammanhängande praktiska frågor.» Äfven i en annan biologisk fråga af ännu större och all- männare betydelse visade sig hans framsynta och fördoms- fria blick. En naturforskare påminner härom i dagspressen efter Cleves död. Efter att hafva redogjort för den oppo- sition, som vid Uppsala universitet i det längsta mötte Dar- wins utvecklingslära, yttrar han : »Det första undantaget, den första som här af gjort offent- ligt ställde sig på Darwins ståndpunkt, var P. T. Cleve ...» I sitt promotionstal om »Naturforskningens resultat och mål » år 1880 uttalade Cleve att man om den »Darwinska teorien» utan öfverdrift kan påstå, att den i det stora hela hyllas af nästan alla arbetande naturforskare», och i ett offentligt föredrag i Naturvetenskapliga studentsällskapet (jfr Ny svensk tidskrift 1882) yttrar han: »Darwins teorier ha därför för naturforskningen blifvit af genomgripande betydelse». »Den naiva, känslan tilltalande uppfattningen af naturen såsom en skapelse, där hvarje stoftgrand är ett bevis för en i alla detaljer ingripande försyn har gifvit vika för den förståndet 208 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190(j. mer tillfredsställande öfvertj^gelsen om en alltjämt fortgående utveckling till högre och liögre fullkomlighet till följd af inneboende och naturliga orsaker». »När P. T. Cleve nu är borta», fortsätter förf., »bör man tacksamt erinra om hans uppträdande i denna viktiga fråga, där han klart, rakt på sak, med forskarens ärliga öfvertygelse men också med hans försiktighet uttalar sin anslutning till den moderna utvecklingsläran — — .» De biologiska arbetena upptogo all den tid som under- visningen lämnade honom öfrig. Men äfven under de senare åren läste han samvetsgrant den kemiska litteraturen och refererade kemiens nyaste framsteg i föreläsningar för mera försigkomna studerande; hans elementära föreläsningar ut- märkte sig genom framställningens enkelhet och klarhet. I universitetets konsistorium och i fa,kulteten stod Cleve ganska isolerad. Hans reformifver samt hans liberala, rörliga sinnelag harmonierade föga med akademikollegernas i allmän- het konservativa tendenser. Så förflöt hans lif på laboratoriet och i arbetsrummet; sina korta hvilostunder tillbragte han vanligen inom familjen. Ett af hans barn har studerat hans vetenskaper — henne har jag att tacka för många uppgifter i denna minnesteck- ning. Hos hvar och en af hans tre döttrar, af hvilka två gifte sig under hans lifstid, återfann han utpräglade, fast olika drag af sin egen karaktär, hvars skiftande sidor dels utjämnades under det oaf brutna arbetet, dels för nästan alla dolde sig -under hans allmänna reservation. Endast sällan såg man honom bland kolleger; ej så att Cleve blifvit gammal och tvär — visst icke; efter den långa arbetsdagen veder- kvickte han sig gärna med humoristiskt samtal med en eller annan vän. Då visade sig hans absolut objektiva uppfatt- ning af världen och människor i stora och små frågor; för honom var säkert personligheten icke lifvets högsta lycka. Hans milda ironi drabbade alla som plågade sig med onödiga principer eller sletos mellan lidelserna, och den utgjöt sig öfver vetenskapligt pedanteri ej mindre än öfver religiösa och sociala fördomar. Själf tänkte han fritt i ordets vidaste bemärkelse och orubblig var endast hans rättskänsla. Gärna begagnade Cleve hvarje tillfälle att besöka Stock- holm. Ganska regelbundet deltog han i Vetenskapsakade- miens sanmianträden alltifrån 1872. Med nöje gjorde han BIOGRAFIER. — TER TEODOR CLEVE. 209 under ferierna utländska resor för att hämta frisk luft och underhålla personliga förbindelser med sina kolleger — i många af utländska lärda samfund var han medlem, liksom de flesta nordiska lärda sällskap redan tidigt hade invalt honom (Upp- sala Vetenskaps-Societet 1875, Lunds fysiografiska sällskap 1882, Danska Videnskabsselskabet 1880, Kristiania Viden- skabsselskab 1892). Med förkärlek besökte han England, dragen af många vänskapsband. Representant för Uppsala universitet vid en akademisk högtid i Glasgow, kreerades han 1896 till jur. utr. hedersdoktor. Alltifrån Nobelkommittéer- nas bildande tills sjukdomen af bröt hans verksamhet var Cleve ordförande i Vetenskapsakademiens Nobelkommitté för kemi, hvars sammanträden han ledde med det lifligaste intresse. I Nobelstiftelsens första publikation finna vi en biografi öfver Alfred Nobel af hans hand (Les prix Nobel 1901). Redan länge hade Cleve gladt sig att vid 65 år kunna lämna tjänsten för att ostördt få ägna sig åt planktonforsk- ningen, med hvilken han just då var som ifrigast sysselsatt. Alltid frisk och sund och måttlig i sina lefnadsvanor syntes han berättigad att räkna på ännu många år af framgångsrikt arbete. Men annorlunda var bestämdt. Tjänstledig under hösten 1904 hade han just hunnit flytta till Göteborg, där en af hans gifta döttrar var bosatt och dit äfven närheten af Bornö hydrografiska station drog honom, då ett plötsligt utbrott af pleuritis lade honom på sjukbädden i december samma år. Optimistisk som alltid ville han under flera må- nadar icke tillmäta sjukdomen någon betydelse, men led myc- ket af sin tvungna o verksamhet. Ett hj ärtlidande gjorde emellertid tillståndet allt mera kritiskt. Efter en öfver- gående förbättring kunde han resa till Uppsala, där han i sitt gamla Kemikum dog den 18 juni 1905. För honom var forskningen lifvet och hans verk skall bevara forskarens minne. Vetenslcapsakademiens Årsbok. 4. UHjö. 14 210 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190(). Förteckning öfver Cleves vetenskapliga arbeten. Förkortningar : Öfv. = öfversikt af K. Svenska Vet. Akad. Förhandligar. Bih. = Bihang till K. Svenska Vet. Akad. Handlingar. Handl. = K. Svenska Vet. Akad. Handlingar. Bull. = Bulletin de la Société chimique de Paris II Serie- Ber. = Berichte der deutschen chemischen Gesellschaft. a) Kemi. Vetenskapliga afhandlimja t: 1. Om några animoniakaliska chromföreuiiigar. ()fv. 1861 N:o 4. " 18(31 2. Bidrag till känuedoin om kvicksilfvercvaiiidens toreiungar med rhodanmetaller. Upps. Univ. Årsskrift 1862. 1862 3. Om några nya föreningar mellan kvicksilfverrhodanid och rhodanmetaller. Öfv. 1863 N:o 1. 1863 4. Om några rhodanguldföreningar. Öfv. 1863 N:o 4. 186.3 5. Förelöpande underrättelser om några brom- och jodhaltiga animoniakaliska platinaföreningar. Öfv. 1865 N:o 7. 186.5 6. Bidrag till kännedomen om ammoniakaliska kromföreningar. Handi. 6 N:o 4 1866. 1866 7. Om ammoniakaliska platinaföreningar. Nova Acta 11. Soc. Scient. Upsal. Ser. III, 6. 1. Berättelse öfver de senare arens forskningar pa den oorganiska kemiens område. Sv.- Kem. tidskrift 1, 1889. — ()fversikt öfver de senare årens forskningar på den oorganiska kemiens område, ibid. 4, 1892. — Om terpener och kamferarter ibid. 5, 1893. — Om hydrazin. ibid. — Xyare undersökningar öfver alkaloiders konstitution, ibid. (i,' 1894. The life-work of Marignac. Träns. chem. Soc. 1895. Institutionerna för Kemi samt Mineralogi och Geologi. Uppsala Univ. 1872—97 Festskrift. Upi)sala 1897. U})ps. i »Vetenskap för alla > och i > Upplinningarnas bok». Alfred Xobel, sa vie et ses oeuvres. Les prix Xo1)el 1901. 214 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190G. b) Mineralogi och Geologi. Vetenshajiliga afhaiid/ifif/ar. 74. Mmeral-aualytiska undersökningar. (Gradual-Atli.) Upps. Univ. Årsskrift 1862. 1862 75. Analys af Cerin från Bastnäs. Öfv. 1862 N:o 7. 76. I fören. med A. E. Xokdensk.jOld : Om sammansättningen af järnbaltiga kolloidsilikater. Öfv. 1866 N:o 7. 77. On tlie geology of tlie nortli-eastern Westindia islands. Handl. 1871 X:o 1» och i sammandrag i Ann. Xew York 1871 Acad. of Se. 2. 1880—1882. 1880 Populäv-retenskapliga sJcriffet: Om stenkol, deras upi)komst, utbredning och betydelse. (Ur vår tids forskning 1). Sthlm 1872. Andra uppl. 1874. — - Om Korallerna och de kalkstensbildande organismer- nas betydelse i naturen. (Ur vår tids forskning 3) Sthlm 1873. c) Biologi och Hydrografi. Vetenskapliga af handling ar. 78. Om de svenska arterna af släktet Yaucheria De Cand. Bot. Notiser 1863. 1863 79. Oedogoniumsporens utveckling. ()fv. 1863, 242 och (^)uart. journ. of microsc. se. 6, 1866. 80. Bidrag till kännedom om Sveriges sötvattensalger af familjen Desmidieae. Öfv. 1863, 481. 81. Diatomaceer från Spetsbergen. Öfv. 1867, 611. 1867 82. Svenska och norska diatomaceer. Öfv. 1868, 213. 1868 83. Försök till en monografi öfver de svenska arterna af alg- familjen Zygnemaceae. Xova Acta R. Soc. Se. Ups. Ser. III, 6.' 1868. 84. Examination of diatoms found on the surface of the sea of Java Bih. 1, X:o 11. 1873 85. On diatoms från the arctic Sea. Bih. 1 N:o 13. 86. Diatoms from the AA>st Indian Archipelago. \\\\\. 5 N:o 8. 1878 87. I fören. med A. Grunow: Beiträge zui' Kenntniss der arctischen Diatomeen. Handl. 17 N:o 7. 1880 88. On some uew and little known Diatoms. Hand). 18 N:o 5. 1881 89. Färskvattensdiatomacéer från (rninland och Argentinska republiken 1—3. Öfv. 1881. 410. (2 äfveu i Boletin Acad. Nac. de Cienc. Cördoha 4. 1882). FÖRTECKNING ÖFVER CLEVES VETENSKAPL. ARBETEN. 215 i)(>. I föl-en. med A. Jentzsch: Ueber einige diluviale und alluviale Diatoineenschichten Norddeutschlands. Sclirifteu pliys. oekon. Ges. Königsberg' 22. 1882 ^)1. Diatoms collected during the expedition of tlie Vega. Vega-expeditions Yetensk. iaktt. III. Sthlm. 1883 i>2. Diatoms collected during the arctic expedition of Sir George Xares. Journ. Linn. Sop. London Botany, 20, april 1883. 93. On sonie fossil marine diatoms, found in the Moravian »Tegel- from Augarten near Erilnn. Journ. Quekett Microsc. Glub II, Ser. 2 N:o 13. 1885 94. Pelagiske diatoméer fra Kattegat. Det vidensk. Ud- bytte af Kanonbaaden >-Hauchs» Togter i de danske Have. etc. Köbenhavn. 1889 95. Dictyoneis Cleve n. gen. Le Diatomiste 1. 1890 — 1893 9(i. Eemarques sur le genre Amphiprora. Ib. 97. I fören. med E. Grove: Sur quelques diatomées nouvelles ou peu connues 1. 2. Ib. 98. Diatomées rares ou nouvelles. Ib. 99. Sur quelques nouvelles formes du genre Mastogloia. Ib. 100. The diatoms of Linland. Acta Soc. pro fauna et flora fenn. VIII X:o 2. 1891 101. Sur quelques espéces nouvelles ou peu connues. Le diatomiste 2. 1893— 189fi 102. Les diatomées de Téquateur. Ib. 103. Synopsis of the Xaviculoid diatoms I. Handl. 20 N:o 2. 1894 104. Planktonundersökningar: Cilioflagellater och diatomacéer. (I Iiedogörelse för de svenska hydrogratiska undersök- ningarna åren 1893—1894, II. Bih. 20 X:o 2. 105. Synopsis of the Xaviculoid diatoms II. Handl. 27 N:o 3. 1895 106. Diatoms from Baftins Bay and Davis Strait, collected by Mr E. Xilsson and examined by P. T. Cleve. Bih. 22 X:o 4. ' 1896 107. Planktonundersökningar: Vegetabilisk plankton (I Kedo- görelse för de svenska hvdrogr. unders, febi-. IssOB). Bih. 22 X:o 5. 108. Report on the Phytoplankton. collected on the expedition of H. M. S. »Research». Ann. Report Fisheiy Board for Scotland, 15. 109. Karaktäristik af Atlantiska oceanens vatten på grund af dess mikroorganismer. Öfv. 1897, X:o 3. 1897 110. I fören. med G. Ekman, J. H.tort och O. Pettersson: Skageraks tillstånd under innevarande silltiskejieriod. Göteborg 1897. 111. A treatise on the phytoi)laukton of the Atlantic and its tributaries and on the periodical changes of the plankton of Skagerak. Uppsala 1897. 216 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190(>. 112. Om aplaiiosporer hos HalospliaTrt. Ulv. 1898 X:o 1. 18'Jf:'. 113. Diatoms from Franz Josef liand, oollected by the Havms- worth- Jackson-expedition. Bili. 24 X:o 2. 114. I fören. med G. Ekman och O. Pettersson: Die hydro- graphisflien Yerliältnisse des Xördlichen Xordmeers zwi- sclieii Spitzber^en. Grönland iind der norwejjischen Kuste in den Jahren 1896—1897. Bib. 24 X:o 4. 11:"). Plankton oollected by tbe swedisb expedition to 8pitz- bergen in 1898. Handl. 32 N:o 3. 1899» 1 K). Plankton-researches in 1897. Handl. 32 X:o 7. 117. Mikroskopisk undersökning af stoft, funnet på drifis i Ishafvet. Ofv. 1899 X:o 3. 118. On the seasonal distribution of some atlantic plankton- organisms. Öfv. 1899 X:o 8. 119. On the origin of Gulf-streamwater. Öfv. 1899 X:o 9. 120. Some atlandc Tintinnoidea. Öfv. 1899 X:o 10. 121. Report on the diatoms of the Magellan Territories. Wiss. Erg. der schwed. exp. nach den Magellansländern unter de Leit. v. Otto Xordenskjöld. Sthlm. 1900 122. Geographical distribution of atlantic Copepoda and their physical conditions. Öfv. 1900 X:o 2. 123. The ]dankton of the Xorth Sea, the Engiish Chaiuiel and the Skagerak in 1898. Handl. 32 X:o 8. 124. Xotes on some atlantic i)lankton-organisms. Handl. 34 X:o 1. 125. The plankton of the Xorth Sea, the Engiish Channel and the Skagerak in 1899. Handl. 34 X:o 2. 12(i. Report on the plankton, coUected by the swedisb exjiedi- tion to Greenland in 1899. Handl. 34 X:o 3. 127. Microscopical examination of dust from drift-ice north of Jan Mayen. Öfv. 190() X:o 4. 128. Plankton from the southern Atlantic and the southern Indian Ocean. Öfv. 1900 X:o 8. 129. Plankton from the Red Sea. Öfv. 1900 X:o 9. 130. Plankton from the Indian Ocean and the Malay Archi- pelago. Handl. 35 X^:o 5. 1901 131. The seasonal distribution of atlantic plankton-organisms. Göteborgs K. Vet.- o- Vitterh. Samf. Årsskrift 1901. 132. I fören. med G. Ekman och O. Petteesson. Les varia- tions annuelles de l'eau de surface de TOcéan atlantiijue. Göteborg 1901. 133. The plankton of the X^orth Sea and the Skagerak in 1900. Handl. 35 X:o 7. 1902 134. I fören. med C. Mereschkowski : Xotes on some recent publications concerning diatoms. — Ann. and Mag. Nat. History Ser. 7, 10, 1902. 135. Additional notes on the seasonal distribution of atlantic plankton-organisms, (xöteboi-gs K. ACt. o. Vitterh. Samf. Årsskrift 1902. FÖRTECKNING ÖFVER CLEVES VETENSKAPL. ARBETEN. 217 13(). Planktou-resoarches ill 1901 and 1902. Haiuli. 36 N:o ,s. 137. Report oii plankton, collected by Mr T. Wulff during a voyage to and from Dombay. K, Svenska Vet. Akad. Ark. f. Zool. 1 X:o 13r i Tidskrift tVir Matematik neli Fysik 1868—69. B. Hasselberg. INNEHÅLL. Sid. K. Vetenskapsakademiens ledamöter m. m 3 — Ifi K. Vetenskapsakademiens sammankomster 1905 17 — 79 Böcker skänkta till K. Vetenskapsakademien nnder år 190.5 81 — 103 Sekreterarens årsberättelse för 1905 — 1906 105 — 121 Tnstitntionsföreståndarnes årsberättelser 123 — IGO Föredrag vid högtidsdagen den 31 mars 1906: Om växternas sinnesorgan, af C. A. M. Lindman 161 — 179 Solförmörkelsen den 30 augusti 1905, af K. Bohlin 181 — 186 Biografier : Per Teodor Cleve 187—217 Tobias Robert Thalén 219—240 PRIS 4 KRONOR New York Botanical Garden Librar 3 5185 00292 4312